Skip to main content

Full text of "Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  thafs  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non- commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at  http  :  //books  .  google  .  com/| 


Digitized  by 


Google 


F 


Digiti: 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by  CjOOQIC 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by  CjOOQIC 


RIKSKANSLEREN 


AXEL  OXENSTIERNAS 


SKRIFTER  OCH  BREFVEXLING 


UTGIFNA  AP  KONOL.  VnTERHETS-HISTORlE- 
OCH  ANTIftVITETS-AKADEMIEN 


SENARE  AFDELNINGEN 

FEMTE  BANDET 

JAKOB  DE  LA  GARDIES  BREF   1611—1650 


STOCKHOLM 

P.  ▲.  NORSTEDT  ä    SÖNERS  FÖRLAG 


Digitized  by  CjOOQIC 


^  /  /.  A 


o 


STOCKHOLM   1893 

KUNOL.   BOKTKYCKKRIKT.      P.    A.   NOICHTEOT  U  8ÖNXR 


Digitized  by  CjOOQIC 


FÖRORD. 


Riksmarsken,  Grefve  Jakob  De  la  Gardie  var  jämnårig  med 
Axel  Oxenstierna,  och  han  gör  sig  ofta  ett  nöje  af  att  i  brefven 
erinra  om  att  de  voro  barndomsvänner. 

Sannolikt  har  denna  vänskap  knutits  derigenom,  att  han 
jämte  sin  äldre  bror  Johan  på  1590-talet  vistades  på  sätesgården 
Ekholmen  i  Upland,  hvilken  deras  fader  erhållit  som  friherreskap, 
medan  åter  Axel  Oxenstiernas  föräldrar  bodde  på  Fånö,  som  ligger 
föga  öfver  en  half  mil  därifrån.  Men  vid  seklets  slut  blef  deras 
umgänge  för  en  lång  tid  afbrutet,  emedan  De  la  Gardie  reste 
öfver  till  Lifland  för  att  deltaga  i  kriget,  sedan  var  i  Polsk 
fångenskap,  och  då  han  frigafs,  skyndade  till  Nederländerna,  för 
att  tjenstgöra  under  den  store  mästaren  i  krigskonsten,  Prins 
Moriz  af  Oranien.  Hemkommen  derifrån  1606  blef  han  efter  ett 
par  år  utsedd  att  anföra  en  mest  af  utländska  trupper  bestående 
här,  till  hjelp  för  den  inhemska  Ryska  tsaren,  mot  Polackarne, 
och  uppehöll  han  sig  sedan  i  öfver  8  år  hufvudsakligen  på  Ryskt 
område,  mest  i  Novgorod,  allt  intill  freden  i  Stolbova,  och  sedan 
han  hemfört  trupperna  derifrån,  i  Reval  och  Riga  till  slutet  af  1628. 

Då  härtill  kommer,  att  han  enligt  Lagus  i  >Finsku  adelns 
gods  och  ätter»  under  sina  första  barnår  från  1584  till  1590  vistats 
i  Åbo,  en  ort  med  blandad  befolkning,  och  att  han  haft  en  frans- 
man. La  Blanque,  till  förmyndare,  samt  att  i  Estland  och  Lifland 
rådde  en  verklig  språkförbistring  (estniska,  liviska,  lettiska,  svenska 
och  tyska,  utom  de  olika  språk,  som  talades  af  Sveriges  främ- 
mande trupper);  är  icke  underligt,  att  han  skref  sitt  modermål 
väl  utan  svårighet,  men  med  mycken  osäkerhet  både  i  afseende  på 
ordens  kön  och  skilnaden  mellan  det  för  Svenskan  egendomliga 
djupa  o-ljudet  och  bokstafven  å. 

Detta  vållar  dock  för  en  Svensk  läsare  ingen  svårighet,  värre 
är,  att  ort-  och  personnamnen  både  af  honom  sjelf  och  hans  ren- 
skrifvare    stundom    äro    så    sjelfsvåldigt    behandlade,    att    det  är 


Digitized  by  VjOOQIC 


IV 

svårt  att  säga,  hvilket  skrifsätt  är  det  rätta,  heldst  mycket  af  de 
originalhandliDgar,  hvarur  säkra  upplysningar  skulle  hafva  kunnat 
hemtas,  t.  ex.  de  af  Vidikindi  för  Ryska  krigshistorien  begagnade 
brefven  från  De  la  Gardie  till  Kongl.  Maj:t  för  åren  1609  till  1618, 
gått  förlorade. 

Hvad  slutligen  det  yttre  af  de  här  aftryckta  handlingarne 
angår,  äro  de  alla  i  original  förvarade  i  Riksarkivet  med  undan- 
tag af  tvenne;  den  ena  finnes  i  Upsala  Universitetsbibliotek,  den 
andra  på  Tidön,  hvilken  senare  först  sedan  det  mesta  var  tryckt 
blifvit  utgifvaren  bekant,  men  af  nuvarande  egaren  Brukspatron 
C.  D.  von  Schinkel  blifvit  benäget  meddelad. 

De  flesta  äro  i  godt  skick,  men  några  äro  af  fukt  illa  med- 
farna, så  att  ett  och  annat  ord  å  en  mängd  stallen  alldeles  bort- 
fallit. Skadan  är  dock  icke  värre  än,  att  luckorna  i  allmänhet 
kunnat  med  all  nödig  säkerhet  ifyllas,  hvarvid  naturligtvis  de 
saknade  orden  eller  bokstäfverna  blifvit  satta  inom  hakar,  en 
åtgärd  som  för  öfrigt  äfven  på  ett  och  annat  ställe  blifvit  vid- 
tagen med  luckor,  som  uppkommit  blott  af  glömska,  och  der  det 
sällan  gäller  mer  än  en  stafvelse  eller  ett  ord  i  sänder.  En  del 
skriffel  hafva  i  texten  blifvit  på  vanligt  sätt  rättade,  men  för  en 
del  felaktiga  namn  får  utgifvaren  hänvisa  till  registret,  för  hvars 
komplettering  han  haft  lyckan  att  genom  de  i  Kongl.  Krigs- 
arkivet utförda  arbeten  erhålla  flera  upplysningar  utur  de  der  ännu 
bevarade  mönsterrullorna. 

Samlingen  är  icke  så  fullständig,  som  man  skulle  önska, 
särdeles  emedan  nästan  hela  Axel  Oxenstiernas  brefvexling  in- 
till år  1611,  såsom  i  första  delen  anmärktes,  gått  förlorad;  och  hvad 
som  nu  mera  finnes  i  behåll  af  Jakob  De  la  Gardies  papper  och 
förvaras  i  universitetsbibliotekorna  i  Lund  och  Dorpt,  lärer  icke 
gifva  hopp  att  derur  skall  vinnas  någon  tillökning. 

Stockholm  i  Jan.  1898. 

C.  G.  Styfi^e. 


Digitized  by  CjOOQIC 


1*  Nowgorod  den  20  December  1611. 

Beklagar  K.  Carls  frånfälle;  önskar  att  Hertig  Carl  Filip  snart  måtte  komma 
till  Finnland;  samt  begär  penningar  och  vapen,  för  att  kunna  sätta 
bären  i  stånd  ntt  bekämpa  Poblackar  ooh  den  nye  falske  Demetrius. 

Min  brodervillige  helesen  samptt  hvadh  mhere  gott  udi 
min  förmögenheet  är  eller  blifiVe  kan  medh  Gudh  alzmechtigh 
tilförende.  Käre  Axell  Oxenetierne,  broder  och  tilföreeendes 
gode  vän,  effter  jagh  de  sorgelighe  tijdender  förnummit  hafFver, 
att  Gudh  Alzmechttigh  haffVer  utöfver  annet  straff,  der  medh 
vårtt  käre  fäderneslandh  är  herosöchtt,  och  genom  den  timelige 
döden  vår  allernådigeste  Konungh  utaff  den  bedröfvelighe  verldh 
eflfter  sin  guddomelige  villie  och  försyn  till  sigh  kallett,  hvars 
siell  Gudh  alzmechttigh  evinnerligen  hugne  och  glädie,  och 
H.  K.  M:t  medh  alle  christrogne  een  frögdefuU  upståndelsse  för- 
läne,  såssom  och  värtt  käre  fäderneslandh  till  oprättelsse,  roo 
och  eenigheet  igen  värdiges  hielpe,  och  min  broder  af  mine 
förre  underdånige  schrifvelsser  till  K.  M:t  (höglofligh  i  åmin- 
nelsse)  väll  förnummitt  haffver,  och  än  aff  mine  medfölgiande 
ödmiuke  bref  till  H  M:t  min  nådige  Drottningh  och  H.  F.  N:de 
Herttigh  Gustaf,  min  nådige  herre,  ytterligare  förnimmandes 
varder,  huru  vidt  medh  vårtt  förehaffvande  här  i  landet  genom 
Gudz  nådige  bistondh  kommit  är,  och  hvar  opå  de  (!)  nu  stå;  hvar- 
före  beder  jagh  min  broder,  att  han  samptt  medh  de  andre  aff 
Rijkzens  Rådh  ville  lathe  sigh  der  om  vårdhe,  och  der  till  hooss 
min  Nådige  Drottningh  och  de  unge  Furster,  mine  nådige  her- 
rar, rådhe  och  styrkie,  att  vare  gode  påbegynte  saker,  som 
medh  Sverigis  stor  bekåstnatt  och  mången  ährligh  mans 
lijflåtande  och  ährlige  och  manlige  förhoUande  så  vidt  brachtte 
are,  måtte  genom  gode  och  tiänlige  medell  befordrade  och 
Sverigis  crone  och  dess  regerende  öfverhet  till  beröm,  gagun 
och  gode  utförde  bliffve.  AUdenstundh  min  broder  väll  besin- 
ner,  hvadh  macht  der  opå  ligger  (ehvadh  för  olägenheett,  som  i 

Axel  Oxenttiema  II:  5.  1 


Digitized  by  VjOOQIC 


Sverigie  tyvärr  nu  vare  känn),  att  vij  och  mage  Sverigis  gräntzer 
opå  denne  sidan  sterkie  och  emoott  dhe  Påler  försvare,  sono 
efFter  vårtt  argeste  stämple  och  tracte,  såssom  och  förnihene  dea 
landzförderfvaren,  hvilken  nu  haffver  eigh  för  Demitri  Iwan 
Wasilliwitz  szon  utgiffvitt,  att  fremie  sitt  onde  opsått  här  i  lan- 
dett, och  på  thett  att  vårtt  förehafvande  må  deste  mere  fortt- 
gongh  vinne,  så  vill  högeligen  aff  nöden  vare,  att  Herttigh  Carll 
Philipp  måtte  i  vinther,  om  mögligit  är,  till  Finlandh  komma^ 
till  dess  man  fhår  sehe,  huru  sakerne  här  i  landett  kune  aflöpe; 
szå  hoppes  man  genom  Gudz  nådige  tillhjelp,  att  H.  F.  Nrdes 
ankomst  varder  mykitt  gott,  både  till  Sverigis,  så  väll  som  Ryss- 
landz  gagn  och  bäste  schaffandes,  såssom  min  broder  uthan  vid- 
lifftigh  påminnelsse  väll  besinne  känn.  Min  broder  vill  förden- 
schuldh  på  sitt  kall  och  embettes  vegnar,  och  för  Rijkzens  bäste 
schuldh  der  till  rådhe  och  styrkie,  att  sådant  måtte  blifFve  i  vär- 
kett stältt  och  för  all  tingh  så  lagatt,  att  Rysserne  icke  mage  af 
förtviflan  till  aflFall  förorsakes,  derigenom  vårtt  godhe  påbegynte 
värk,  Sverigis  crone  och  dess  regerende  öflfverheet  till  förvijtelsse, 
scham  och  skadha,  må  afbräck  Hjdhe  och  schada  taga.  För- 
seendes migh  till  min  broder,  att  han  haffver  mig  medh  min 
broder  Ewertt  Horn  och  vårtt  medhafvande  krigzfolch  i  niinnett, 
och  der  till  förhielpa,  att  the  mage  medh  penningar  och  vergier 
iffrån  Sverigie  undsatte  bliffve,  effter  såsom  jagh  Herttigh  Gustaf 
Adolff,  min  nådige  herre,  ^er  om  vidlifftigen  i  underdånigheet 
tilschrifvitt  haffver,  såssom  och  att  vij  för  vår  trogne  tiänst  mage 
vidh  gott  uampn  bliffve.  Vij  göre  min  broder  till  villie  och 
tiänst  igen,  i  hvadh  måtte  vij  kune.  Befalandes  her  medh  min 
broder  sampt  medh  sin  elschelige  käre  hussfru  och  lijfzarffvingar 
udi  Gudz  dens  aldrahögstes  nådige  beschydd  och  bescherm  till 
långhvarigh  vällmåge.  Aff  Nougordz  slott  denn  20  Decembris 
åhr  1611. 

M.  B.  A.  T.  V.  *) 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Utanskrift:  Sverigis  Crones  etc.  tro  man  ocb  Rijkzens  Cantzler,  edele 
och  välborne  Axell  Oxenstläme,  Frljherre  till  Fijholmen,  Herre  till  Tidhöhnn, 
Min  käre  broder  dette  brodervilllgen. 


♦)  Min  broder  alltid  till  viljes. 


Digitized  by  CjOOQIC 


2.  Nowgorod  den  10  April  1612. 

Begär  förord  att  få  förläning  å  två  socknar  i  Upland  till  bjelp  vid  byggnad 
å  hans  gård  Rnnsa  och  entledigande  nr  tjänsten;  har  genom  Eyert  Horn 
slagit  en  hop  Kosacker  och  Polackar;  erinrar  om  Hertig  Carl  Filips 
öfversändande;  om  tillståndet  i  öfrigt  skall  med  öfverste  Cobron  lemnas 
underrättelse. 

Min  brodervenlige  helsen  etc.  Käre  her  Axell  Oxenstierne, 
broder  och  tilförlathelige  gode  ven;  effter  migh  icke  gifz  tilfalle 
K.  M:tt  sielff  om  mine  privat  sakers  befordringh  i  underdånig- 
heet  att  besökie,  och  jagh  hafver  befaltt  min  tienare  att  byggie 
och  förbettre  Runsa  gårdh,  szå  att  jagh  kunde  för  min  mödo- 
samme  tiänst  hafve  tak  öffver  hufvudett,  när  jagh  dijt  till  min 
hemvist  kome,  der  till  mine  arffbönder,  som  näst  der  om  boen- 
des äre,  icke  alle  nödhtorffter  förmhå  att  schaffe,  och  af  androm 
altt  köpa  och  legia  vill  alt  för  bekostsampt  falla,  h vårföre  bider 
jagh  här  medh  min  kära  broder  flijtelighenn,  att  han  vill  vare 
obesvärett,  att  tage  sigh  den  mode  opå,  att  tala  H.  M:t  vår  aller- 
nådigste  Konung  till  oppå  mine  vegner,  och  så  vidt  begå,  effter 
jagh  icke  mhå  H.  M:t  sjelf  der  om  tilschrifva,  att  H.  M:t  ville 
unne  migh  till  förläningh  de  två  sockner  Hotuna  och  Tibella, 
som  dogh  udi  eett  prestegell  liggie,  (Szå  är  och  een  stor  deel 
der  aff  Herman  v.  Byuren  och  någre  andre  förläntt),  att  de  be- 
holdne  bönder  mage  deste  bätter  bemälte  min  gårdh  opbyggie 
och  vidh  macht  holla.  Förmodandes  udi  all  underdånighet,  att 
H.  M:tt  denne  min  ödmiuke  och  underdånige  begäran  medh  nå- 
der optagandes  och  för  min  mödosamme  tiänst  bemälte  sochner 
nådigest  effterlåtandes  varder.  Szåsom  och  förseer  migh  till  min 
kära  broder,  att  han  och  mitt  bäste  udi  min  frånvaru  härutinnnn, 
såsom  jagh  migh  och  deropå  aldelis  förlåther,  vettandes  varder. 
Jagh  vill  sådant  igenn  medh  Gudz  nådige  bistondh  hoss  H.  M:t 
medh  all  troheet  och  rättrådigheet  udi  all  underdånigheet  för- 
tiene,  szåsom  och  min  kära  broders  omack  och  gode  villie  medh 
altt  gott  ihughkomme  och  förschylle,  om  Gudh  migh  lijfvet  unner. 

Derhoos  beder  jagh  och  min  kära  broder,  att  han  vill  hooss 
H.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  een  gångh  och  någott  snartt  måtte 
härifrån  förlossat  blifve,  att  see  mine  egne  saker  någott  till  gode, 
eller  jagh  kommer  medh  allone  i  kalkenn,  ty  jagh  haffver  nu 
nogsamptt  utståt  mitt  stundeglas,  och  må  nu  een  annor  frisch 
broder    stiga    till    rörs  igenn  i  min  stadh.     Förseendes  migh  till 


Digitized  by  VjOOQIC 


min  kära  broder,  att  han  varder  mitt  bästa  härutinnan  vetandes, 
szåsora  jagh  migh  och  till  honom  aldeles  förseher.  Min  tienst 
schall  min   kära  broder  altijdh  redebogen  igenn  finnes. 

Anlangandes  dette  landz  tilstondh,  szä  tackar  man  Gudh 
alzraechtigh,  som  hafver  oss  denn  lycka  förländt,  att  800  vidh 
pass  af  Sapor[og]iske  Cassacker,  Påler  och  allerhande  löst  partij, 
som  hijtt  i  Nougordz  län  nägre  tussendh  stark  infaldne  äre,  blefiVe 
för  3  veckor  sedan,  dä  jagh  medh  Ewertt  Horn  een  hoop  folk 
utsände,  nederlagde,  och  vidh  pass  1000  fängne,  hvilke  sedan 
gjorde  sigh  till  schelmar  och  förlöpare,  ändogh  de  hade  svoritt,att  de 
Sverigis  crone  och  thet  Nougordsche  herschapett  troligen  tiene  ville. 

Een  aff  deres  öfverster,  Alexi  vidh  nampnn  *),  blef  och 
samma  gongh  fongen,  och  16  phauor  samptt  medh  deris  her- 
pukor  och  schalmeijer  ifrån  dem  tagne,  szä  att  dhe,  som  aff  dett 
partijet  undkome,  och  icke  längtt  derifrän  låge,  toge  flychtten, 
hvar  oppå  sin  vägh,  och  går  här  för  sagor,  att  de  schole  hafve 
begifvit  sigh  till  Kottkiowietz,  som  18  miler  ifrån  Muschou 
vidh  een  orth,  som  kallas  Woloda  Lamscho,  medh  sitt  folk  til- 
hoUe  schall.  Men  störste  deelen  af  Sap[i]eas  folk  hafve  begifvitt 
sigh  till  Pålensche  gräntzen,  derföre  att  de  hafve  deris  öfverete 
mist,  hvilken  i  vinteres  är  dödh  blefven,  och  de  udi  längh  tijdh 
ingen  besoldning  bekommit  hafva,  och  vele  de  der  vidh  gränt- 
zen opå  Konungens  ankomst  förtöfve,  som  seges  visst  medh 
förste  gräsett  inn  i  Rysslandh  komma,  och  deris  besoldningh  af 
honom  fordra,  för  änn  de  vele  vijdare  sigh  bruka  lathe.  The 
Kysche  Cassacker  liggia  ännu  undher  Muschou,  ändogh  de  varde 
der  fögo  utträttandes,  efter  de  Påler,  som  der  opå  slottet  äre, 
haffve  någre  tussendh  lass  proviandt  ifrån  Kotkiowitz  dijtt  inn 
till  sigh  bekommit.  Den  Demitrius,  som  i  Pleschou  är,  han  hel- 
ler der  bara  illa  huss  iblandh  boijorerne  och  bårgarne  och  deris 
hustruer  och  döttrar,  och  derföre  vore  de  gäme  af  medh  honom, 
om  dett  medh  lempa  schee  kundhe.  Befalandes  min  kära  bro- 
der medh  sin  elskelige  käre  hussfru,  den  han  på  mine  vegner 
medh  mykitt  välfärdh  flijteligen  helsa  vill,  samptt  medh  altt 
thett  honom  kärtt  är,  udi  Gudz  dens  Alzmechtigtes  nådige  be- 
schyddh  till  mykin  vällmåge  troligen  och  fliteligen.  Af  Nou- 
gordz slott  denn  10  Aprilis  åhr  1612. 

D.  T.  B.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


♦)  Alcxl  MlchallowltBch. 


Digitized  by  VjOOQIC 


Egenhändigt:  Käre  bror,  jagh  taker  digh  för  de  medhdelte 
tidhender;  huni  v&r  legenhett  här  nu  föreveter,  förnimmer  du 
nogorledz  aff  dette  mitt  breff,  och  innan  få  dagar  vill  jagh  vidh- 
löftigere  därom  ekrifva  medh  öfversten  Cobron,  som  jagh  hafver 
ärnadh  senda  till  vår  nådige  Konung.  Och  vill  min  broder  den 
prinsipall  punchten  late  vara  sigh  befalledh,  att  H.  F.  N.  Her- 
tigh  Carll  Philip  må  komma  snartt  till  Wiborgh,  eliest  ress  [o: 
rädes]  jagh  vare  saker  går  her  all  till  stump. 

Jagh  sender  min  broder  medh  denne  min  tienare  ett  ringa 
morskins-for  till  en  natt-kiortell,  beder  min  kära  broder  ville 
dett  ringa  icke  försmo,  ty  här  vanker  icke  synnerlige^bytpen- 
ningar,  der  man  godhe  venner  kan  medh  betenkia,  och  i  syn- 
nerhett  är  sabbelskinnen  nu  alle.  Gudh  gifve  vi  kunne  en  gonge 
medh  ähran  bringe  vor  ^gene  skin  hell  här  ifron,  stoge  väll  att 
önska.  Gör  väll  och  helsa  din  kere  husfru,  bror  och  systrar, 
medh  min  velvillige  tienst  och  altt  gott.  Far  vell  och  var  obe- 
sveradh  att  förhjelpa  migh  en  gonge  hedhan,  att  vi  en  en  gonge 
genom  Gudz  nåder  finge  se  huar  annan. 

Utanskrift:  Then  stormechtige  högbome  Furstes  och  herres,  her  Gnstaff 
Adolfz,  Sverigis,  Göthers  och  Vänders  nthvalde  Konungs  och  Arf  Furstes  etc. 
Högtbetroddh  mann  och  Rljkzens  Cantzler,  edle  och  välborne  her  Åxell 
Oxenstlärne,  Frijherre  till  Fijholmen  och  Herre  till  Tidöön,  Min  broder  och 
tilföTseendes  vann,  Dette  b[roder]  vänligen. 

Anteckning  af  Rikskansleren :  Ankommedt  till  Stokholm  den  21  Malj 
anno  I6l2. 


3.  No.vgorod  den  22  April  1612. 

Förhandlingar  med  Novgorodska  landet  om  hertig  Carl  Filips  antagande 
till  tsar;  nödvändigheten  al  hans  snara  öfyersändande  till  Wiborg;  för- 
ord för  öfverste  Cobron;  om  förnödenheter  till  armén;  ersättning  ät  en 
köpman  för  kläde  till  krigsfolket;  tolken  Hans  Flörlch. 

Min  brodervillighe  helsen,  etc.  Käre  broder,  her  Axell 
Oxenstierne,  näst  mykin  vällmåges  önschningh  och  een  flijttigh 
tackseijelse  för  godh  benägenheet  och  bevijste  velgerninger,  dem 
jagh  gärna  igen  förschyller,  lather  jagh  M.  B.  här  medh  ven- 
lighen  vethe.  att  jagh  din  schrifvelse  bekommit  hafFver  och  der- 
utaff  förnummit,  huru  sakerne  udi  nästholdne  rijkzdagh  i  Sverigie 


Digitized  by  VjOOQIC 


6 

(Gudi  dess  loff)  väll  aflupne  äre,  önschandee,  att  sådan  effectus 
H[an8]  Guddommelighe  M:tt  till  ähre,  vår  höge  uthvaldhe  öfver- 
heet  och  konungh  till  froma  och  beröm,  och  meenige  Sverigis 
inbyggiare  till  vällfärdh  och  godhe  lända  måtte.  Och  ändogh 
M.  B.  varder  af  min  underdånige  schrifvelse  till  K.  M:t  såsom 
och  min  nådige  Drottningh  väll  förnimmandes,  huru  vare  saker 
här  i  landett  förevette,  och  till  hvadh  mhål  och  ände  vij  schiute 
och  fechte,  dogh  lijkväll  känn  jagh  till  öffverflödh  icke  under- 
låte  min  broder  någott  vidlifftigare  och  i  synderheet  der  om  til- 
schrifva.  Anlangandes  thett  svar  och  förklaringh,  som  vår  nådige 
uthvalde  Konungh  haffver  giffvitt  opå  dett  Nougordsche  her- 
schapetz  verff,  szå  haffve  de  H.  M:tz  N:ge  omvordnadt,  protec- 
tion  och  tilbudh  medh  all  underdånigh  tacksamheet  och  frögdh 
undfångitt  och  förnumraitt,  och  sigh  således  der  opå  förklaratt, 
att  de  H.  M:t  för  deris  skyttzherre  effter  oprettade  contract  an- 
namme  och  bekenne  vele  och  all  tilbörligh  hörsamheett  bevijse, 
och  H.  F.  N:de  Herttigh  Carl  Philipp  för  dheris  regerende  Zaar 
och  Storfurste  högeligen  åstunde,  på  thett  de  under  H.  F.  N:des 
stadige  regeringh  och  närvarelse  mage  udi  deste  bättre  fridh 
och  eenigheet  leffva  och  boo,  szåsom  M.  B.  aff  min  och  deris 
underdånige  schriflfvelser  till  K.  M:t  vijdere  förnimmandes  var- 
der. Och  ändogh  de  Nougordsche  haffue  giordt  sigh  vidliftige 
tankar  der  om,  att  E.  M:t  förtröster  dem  medh  sin  persånlige 
ankompst,  och  såsom  theris  Zaar  och  herre  regeringen  öffver 
Rysslandh  och  thett  Nougordsche  herschapett  sigh  opåtaghe, 
och  inthett  uttryckeligen  om  H.  F.  N:des  Hertigh  Carl  Philipz 
fölgie  derhooss  förmäles,  derutaf  een  partt  inbille  sigh,  såsom 
och  någre  orolighe  huffvun  gemene  man  inblåsa,  att  lijkasom 
H.  M:tt  icke  schuUe  villie  tilstädie  sin  käre  her  broder  Herttigh 
Carl  Philipp  hijtt  till  dem,  uthan  sjelff'  till  den  ända  sigh  rege- 
ringhen  här  i  landett  och  öfFver  thett  Nougordsche  herschapett 
antage,  att  tvinge  dem  medh  allone  under  Sverigis  Crone,  såsom 
Konungen  i  Pålandh  och  tilbödh,  sedan  som  thett  Muschousche 
och  Nougordsche  herschapett  hade  hans  szonn  och  icke  honom 
sielfF  svoritt  och  för  theris  Storfurste  uthvaldt.  Men  så  haffver 
jagh  för  denne  tijdz  lägenhet  och  denn  inbördis  oenighet  schuldh, 
som  här  i  landett  iblandh  Ryeserne  nu  är,  opå  K.  M:tz  nådige 
behagh  dem  således  medh  dett  föregiffvande,  att  H.  M:t  migh 
der  om  således  tilschriff*vit  haffver,  underrettet  och  betydt,  att, 
effter  H.  M:ttz  elschelige  käre  her  fadher,  är  nu  dödeligen  aff- 
gongen,    som  de    till  deris  skyttzherre   och   försvar  begärett,  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


kendt  och  antagit!  haffve,  derföre  så  hafver  H.  M:t  oppå  deris 
€gen  begärann  och  effter  denn  contract  och  förening,  som  de 
på  högbemälte  H.  K.  M:tz  och  Sverigis  crones  vegner  niedh 
migh  gjordt  hafver,  dett  Nougordsche  herschapett  i  sin  salige 
her  faders  stadh  udi  sitt  konungzlige  och  nådige  beschyddh  och 
försvar  tagitt,  och  fuUer  achtar  udi  egen  konungzligh  personn, 
«ås8om  hooss  andre  herrer  och  potentater  brukeligitt  är,  att 
begiffvé  sigh  hijt  i  landett,  deris  hyldningh  att  emoottage,  och 
landzens  saker  udi  gott  lagh  ordinera  och  schicka,  och  H. 
F.  N:d  Herttigh  Carll  Philipp  medh  thett  samma  för  deris  Zaar 
och  Storfurste  medh  sådan  ähre  och  solennitet  som  thett  sigh 
borde  insettie.  Men  hvar  thett  för  andre  rijkzens  förfall  icke 
«å  hastigt  ske  känn,  så  varder  H.  M:t  högbemälte  sinn  käre  her 
broder  medh  thett  snareste  hijt  sändendes,  och  framdelis  sjeiff 
effterfölgiendes.  Szåsom  H.  M:t  derom  effter  sin  schrifvelsers 
lydelse  medh  deris  fullmechttighe  sändebudh  vijdare  tractendes 
och  beslutandes  varder,  emedan  sådane  höge  saker  medh  dem 
affhandles  bör,  och  fördenschuldh  inthett  vijdere  medh  denne 
deris  post  dem  kunnet  i  förstone  derom  tilschriffve,  dermedh 
•de  haffve  sigh  tilfridz  giffvitt,  och  migh  alle  dagar  samhelligen 
bidit,  att  jagh  His  M:t  min  N:ge  Drottningh  sampt  K.  M:t  medh 
min  underdånige  schriffvelse  derom  besökia  ville,  och  dem  der 
til  beveka,  att  H.  F.  N.  Herttigh  Carll  Philip  måtte  medh  thett 
anareste  mögligitt  är  sigh  hijt  effter  begiffva.  Och  aldenstundh 
4e  så  hårdt  der  opå  stå,  och  H.  F.  N.  Herttigh  Carll  Philipp 
för  deris  Storfurste  högeligen  begära  och  åstunda,  effter  de  väll 
besinna,  att  H.  M:tt  vår  N:ge  uttvaldh  Konungh  icke  känn,  och 
synnerligen  udi  dett  tilstondh  nu  i  Sverigie  är,  deriffrån  om- 
bäres  och  dem  här  absolute  regera,  såsom  deris  vidbegripne 
landh  och  dess  lägenheet  fordrar  och  kreffver,  hvarföre  vill 
mykitt  aff  nöden  vara,  att  H.  F.  N:d  medh  thett  snareste  mög- 
ligitt är,  nu  emedan  de  all  sinn  förhopningh  till  H.  F.  N:d  haffva, 
må  till  Vijborgh  ankomma,  på  thett  att  icke  allenast  dett  Nou- 
gordsche uthan  och  thett  Muschousche  herschapett,  som  ännu 
behollit  är,  mage,  för  än  de  Påler  kunne  sigh  här  i  landhet  meere 
aterkie,  som  kundschaperne  lyde,  och  Rysserne  medh  allone 
underkuffva,  sigh  medh  hvar  andre  föreene  och  H.  F.  N:de  sam- 
helligen tillfalla,  hvilkett  de  ingeledes  görendes  varde,  medh 
mindre  de  förnimme,  att  H.  F.  N.  är  för  handenn  och  är  till 
sinnes  stadigt  här  i  landett  hooss  dem  bliffve  och  regeringen 
förestå,  uthan  vardhe  heller  thett  Nougordsche  herschapett  i  denn 


Digitized  by  VjOOQIC 


8 

stadhenn  all  schada  tillschyndandes.  Och  effter  dett  är  thett 
endeste  medell  till  att  hoUe  op  hufvudt  medh  på  Kysserne  och 
vare  påbegynte  saker  att  befordra  och  till  een  önschaade  ände 
bringe,  derföre  så  förmodar  jagh,  att  M.  B.  samptt  medh  de  an- 
dre sine  medbröders  aff  Rijkzens  Kådh  varde  der  till  styrkiendes» 
att  H.  F.  N:de  måtte  ju  förre  ju  bettre  till  Vijborgh  i  förstonoe 
sigh  begiffve,  effter  dett  uthann  all  fhara  schee  känn,  och  medh 
Gudz  nådige  hjelp  Sverigis  crone  till  stort  gagnn  ländandes  var- 
der, der  H.  F.  N:de  sigh  kan  förholla,  och  de  gamble  gubbar, 
såsom  Jören  och  Anders  Boije  och  flere  andre,  som  der  hemma 
liggie,  hooss  sigh  hafifva,  till  dess  man  fhår  sehe,  huru  sakerne 
här  i  landett  vijdare  afflöpendes  vardhe.  Och  sedan,  der  Gudh 
den  lyckan  täckes  förläne,  att  man  finge  först  någre  flere  be- 
iastninger  in,  och  större  footh  här  udi  landett,  och  Kysserne  till 
någon  eenigheet  brachte  varda,  szå  kunde  H.  M:t  och  H.  F.  N:dhe 
deris  villie  deste  bättre  hooss  dem  fremia  och  sigh  i  sakenn 
schicka,  aldenstundh  nu  är  icke  tijd  att  movere  och  vidliSteligen 
sakenn  om  regeringen  här  i  Rysslandh  driffva,  emedan  Rysserne 
kune  nu  sådan  vidlifftigheet  icke  draghe,  och  der  medh  inthett 
annett  utträttes,  uthan  de  blifve  udi  deris  förre  oeenigheet  stärkte, 
och  icke  är  man  nu  här  så  stark,  att  man  kan  dett  Muschouske 
herschapett  till  hörsamheett  medh  machtt  tvingha.  Min  Broder 
vill  fördenschuldh  medh  flijtt  deropå  driffva,  att  H.  F.  N.  nu 
medh  thett  snareste  mögligit  är  till  Vijborgh  [må]  komma,  opå  thett 
att  Rysserne  icke  mage  genom  H.  F.  N:des  drögzmål  till  affall 
förorsakes,  såssom  effter  deris  gamble  vhane  känn  lättelighenn 
schee,  och  väll  allerede  een  annan  öfrighet  ophäfft,  om  de  icke 
oppå  H.  F.  Nides  Herttigh  Carll  Philipz  ankomst  förmodningh 
hade,  derigenom  sedan  alle  vare  påbegynte  saker  Sveriges  crone 
till  störste  schada  och  vhanähre  kunde  om  inthet  blifva,  derutin- 
nan  jagh  medh  alle  de  ährlighe  karlar  hooss  migh  äre  sedan  för 
vår  N:ge  höge  öfverheett  och  hvar  ährligh  mann  villie  und- 
schyllede  vara.  Dett  dogh  Gudh  Alzmechttigh  nådigst  afvergie, 
och  i  denn  stadenn  gode  rådh  och  medell  schaffe,  derigenom 
vårtt  förehaffvandhe  må  till  een  önschende  enda  brachtt  vardha. 
Jagh  beder  och  M.  B.  att  han  vill  vår  allernådigste  uthvaldhe 
Konungh  såsom  och  H:s  M:tt  min  nådige  Drottningh  denne  min 
samptt  M.  B.  Ewertt  Horns  och  andre  ährlige  karlers,  som  hooss 
migh  äre,  vellmeningh,  och  att  jagh  H.  M:t  så  dristigtt  om  Rys- 
sernes  uttryckelige  meeningh  tilschriffver,  till  dett  beste  uttyde 
och    bidie,  att  H.  M:t  ville  then  så  nådigtt  optage  och  sigh  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


haga  lathe,  som  den  aff  oes  trolighenn  och  väll  meent  är.  För- 
seendes migh  till  M.  B.,  att  hann  oss  inthett  förlätandes  varder, 
utfaan  heller  der  till  hielpendes,  att  värtt  förehafiVande  här  i 
landett  raå  både  genom  Högbemälte  H.  F.  N:des  tijdige  ankomst, 
såsom  och  andre  nödtorffter,  Gudh  Alzmechttigh  till  ähra,  Sverigis 
crone  till  nytto  och  gagnn,  römligen  och  vårtt  godhe  nampn 
till  förmeringh  utfördt  bliffve. 

Och  udi  synderheet  bider  jagh  digh  käre  Broder,  att  du  vill 
vare  öfversten  Samuell  Cobron  till  dett  bäste  beforderligh,  att 
hann  må  för  sin  perssonn  sine  trogne  tienst  hooss  H.  M:t  äth- 
niuthe,  szäsom  och  att  hann  må  bekomma  contentament  till  sine 
soldater,  aff  dem  jagh  een  partt  till  Finlandh  för  mangel  på 
peninger  haffver  måst  till  vijdare  bescheedh  iffrån  H.  M:t  för- 
lofva,  szåsom  och  att  hans  regemente  må  sterktt  bliffva,  om  H. 
M:t  her  i  landett  honom  täckes  bruka,  såssom  lägenheeten  nu 
väll  kräffver,  effter  här,  udi  denn  lägenhet  på  färde  är,  oppå  all 
händelse  gott  folk  behöffves. 

Vergier,  muscheter,  pistoler  och  harnisch  såssom  och  krut 
och  bly  till  krigz  sakernes  befordringh,  effter  jagh  icke  hafver 
här  nu  meere  än  otto  lispundh  bly  och  ringe  krut  i  förrådh, 
behöffves  här  storligen,  szå  är  och  een  stor  deel  aff  rytterne  så 
väll  som  soldaterne  obevärdhe. 

Jagh  beder  och  M.  B.,  att  han  vill  der  till  hooss  H.  M:t 
förhjelpe,  att  denn  Reffvelsche  köpman  Claes  Gram  bo  må  sin 
bettalningh  utaff  de  vharur,  som  i  Finlandh  och  i  österbottn 
falla,  bekomma  för  de  7,200  dal.,  som  hann  i  klädhe  till  krigz- 
folkett  här  äre,  leffvererat  haffver,  såsom  och,  att  han  må  på  eett 
åhr  eller  tu  bliffve  toUfrij  för  den  schada,  han  på  Cronones  veg- 
ner  i  Narffven  liditt  haffver,  när  staden  i  fjordh  bran,  på  thett 
han  må  deste  villighere  här  effter  finnes,  att  försträckie  mhere, 
när  så  känn  behöffves,  såssom  hann  och  uttloffvatt  haffver,  om 
honom  nu  väll  bettaltt  bliffver.  Anlangandes  Hans  Flörich  M.  B. 
förmäler  om  i  sin  schriffvelsse,  szå  haffver  jagh  fuller  kändt  ho- 
nom, emedan  han  effter  Storfurstens  Wasilli  Iwanowitz  befalningh 
hooss  Knäs  Michaell  Susche  för  een  tolk  brukades,  då  hann  icke 
annars  änn  väll,  som  jagh  förnam,  hooss  honom  sigh  förhöllth, 
och  udi  sitt  ombetroddhe  kall  flijtigh  bevijste.  Haffver  ock  sedan 
jagh  till  Muschou  kom  förnummit,  att  han  der  hooss  bemälte 
såsom  och  den  näst  förre  Storfurste  Boritz  Gudenoff  för  een  tolk 
är  brukett  vorden,  derföre  han  och  passerer,  som  jagh  opå  honom 
förnummit    haffver,    och    godh    lägenheet    och   underholdh   der  i 


Digitized  by  VjOOQIC 


10 

Muschou  hafFt;  raen  dett  han  sedan  är  udi  onäder  hooss  Boris 
Gudonouff  kommen  och  bleffven  piechat  och  till  Cassan  for- 
schickett,  dctt  schall  vara  schedt  derföre,  att  hann  haffver 
fördt  sigh  i  trätte  medh  dem,  som  haflFve  varitt  för  mere  ann 
hann  och,  snarest  sagt,  de  som  Storfursten  närmest  vore,  som 
jagh  förnummitt  haffver;  derigenoro  såssom  och  derföre,  att  hann 
haffver  emoott  Storfurstens  förbudh  hollit  krögerij,  är  hann  udi 
denn  olägenheet  kommen,  dogh  kan  hann  fullcr  vara  nyttigh 
der  hooss  M.  B.,  när  hann  biiffver  udi  information  och  aga 
hoUen,  denn  han  och  fuUer  behöffver.  Och  känn  M.  B.  förtro 
honom  så  mykitt  honom  bör  vette,  effter  han  både  aff  naturen 
hafver  nogh  att  segie,  szåsom  och  udi  Rysslandh  icke  väll  infor- 
meret  och  till  tystheet  hoUen  är,  effter  de  aff  denn  dygden  der 
icke  sä  vetha  och  holla  såsom  thett  sigh  bör,  och  i  annor  landh 
scheer.  Dogh  må  M.  B.  denne  min  underrättelse  hooss  sigh 
holla  och  sine  saker  medh  honom  der  effter  rätta,  dogh  icke 
fördenschuldh  holle  honom  udi  någon  måtto  misstenkt,  uthan 
lathe  honom  vara  sigh  till  thett  bästa  befalett,  och  denne  min 
vitnesbördh  heller  till  gode  änn  onde  niuthe  lathe,  effter  jagh 
hafver  honom  både  tilförende,  medan  han  udi  Storfurstens  tiänst 
var,  såsom  och  sedann  hann  iffrån  Kexholm  sig  frijvilligen  be- 
gå f,  der  medh  förtröstett,  att  han  godh  lägenheet  och  oppehälle 
udi  Sverigie  bekomme  schuUe,  oppå  den  förhoppningh  hann  och 
sigh  dijtt  begiffvitt  haffver.  Han  kan  och  fuUer  göre  tienst, 
derföre  och  nyttigh  blifve,  och,  der  M.  B.  icke  behöfde  honom 
så  synnerligen  der  i  cantzeliet,  szå  vore  thét  bäst,  att  min  bro- 
der sände  honom  medh  Hertigh  Carll  Philip,  när  Gudh  vill,  H. 
F.  X:d  varder  sigh  hijt  efter  begiffvandes,  effter  här  tolker  väll 
behöffves,  [och]  aldenstundh  hans  hustru  schall  i  vintras  vare 
kommen  utur  Muschou,  och  begiffvitt  sigh  till  Jeroslaffve;  om 
hon  är  der  qvar  eller  och  till  ett  slott  Susdal  vidh  nampn  dra- 
gen, som  een  partt  mene,  kan  man  inthett  egenteligen  der  om 
vetta,  effter  man  ingen  viss  underrättelsse  der  oro  bekommit 
haffver.  Om  jagh  kan  framdelis  få  visse  kundschaper  aff  henne, 
vill  jagh  der  till  förhjelpe,  så  mykitt  jagh  kan,  att  hon  må  hijtt 
komma.  Jag  kan  och  M.  B.  icke  oförmältt  latha,  att  jagh  hafver 
taltt  medh  Peder  Pederssonn,  att  han  schall  tale  medh  M.  B. 
att  hann  holler  Hans  Flörich  der  till,  att  han  affsätter  tijttelen 
till  dhet  Nougordsche  herschapett,  effter  såsom  tilförende  hafver 
varit  brukeligit  och  vanligitt;  på  thett  att  diakerne,  som  udi 
dhett    senestc    breffvet    blefve    tilbake    satte,    icke    raåge  inbille 


Digitized  by  VjOOQIC 


11 

fiigh,  att  de  bliffve  förachtede,  effter  de  kune  mykitt  här  hooes 
almogen  i  saken  schaffa.  Dogh  beder  jagh  dig  K.  B.,  att  du 
vilt  iiiigh  denne  min  påminnelse  till  gode  hoUe,  effter  denn  är 
vällment.  Befalandes  M.  K.  B.  här  medh  och  altijdh  Gudh  Alz- 
mechttigh  till  långvarigh  vällmåge  ganeche  brodervilligen.  Ål 
Nougordz  slott  denn  22  Aprilis  åhr  1612. 

D.  T.  B.  A. 
elacobus  de  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning:  Ankommedt  till  Stockholm  den  18  Juulj 
anno  1612  med  Cobron. 

Postscriptum  på  ett  särskildt  blad. 

Käre  broder,  her  Axell  Oxenstierne,  sedan  dette  mitt  bref 
Tar  dateret,  ankom  Peder  Pederssonn  medh  K.  M:tz  svar  oppå 
dett  Nougordsche  herskapetz  verff  och  schrifvelse,  hade  och  bref 
ifrån  min  broder  migh  tilhanda,  och  betackar  jagh  M.  K.  B.  för 
de  meddeelte  tijdender,  önschandes  vår  unge  och  uttvalde  Ko- 
nungh  mykin  lycko  och  framgongh  udi  sitt  nyantagne  regemente 
och  förehaffvandhe,  Gudi  till  ähre,  H.  M:tt  till  beröm  och  oss 
allom  H.  M:tz  undersåther  och  Sveriges  inbyggiare  till  tröst  och 
mykin  välfärdh.  H.  G[udomli]ge  M:tt  vare  och  loff  och  prijs 
evinnerligen,  som  H.  M:tt  uthur  de  falsche  heluites  händher  och 
den  fhara  H.  M:tt  hafver  varitt  udi*),  nådeligen  hulpitt  haffver, 
och  verdiges  änn  vijdere  H.  M:tt  bistondh  göre  och  hjelpe,  att 
H.  M:t  må  få  deris  Konungh  een  gongh  bettre  i  sin  kloor  igenn, 
såssom  man  och  tijdender  ifrån  Vijborgh  i  desse  dagar  bekom- 
mit haffver,  att  thett  haffver  budetz  honom  när  nogh  sedann**). 
Gudh  giffve,  att  dett  så  i  sanningh  vare  måtte  och  vijdere  her 
effter  befinnes. 

Anlangandes  de  svar,  som  H.  M:tt  hafver  gifvitt  dett  Nou- 
gordsche herschapett,  szå  haffve  dhe  ett  vidtlifftigt  anseende  och 
kreffvia  een  godh  uttydare  här  hooss  Rysserne,  och  synnerligen 
iblandh  de  orolige  huffvudeo,  som  udi  detth  selsamme  tilstondh 
nu  här  i  landett  är  åtschillige  och  vrånge  meeninger  och  tankar 
der    aff  fatta  kune;  helst  effter  dem  Sverigis  lägenheett  och  til- 


♦)  Vid  Vittsjön  i  Skåne  d.  11  Februari  1612. 
**)  Syftar   på    träfifningen    å   >Kölleryd8  hed»,  nära  Mäshult  1  Skällinge 
socken    i    Halland    d.    21  Febr.    1612,    hvari    K.   Kristlern  var  nära  att  blifva 
fången. 


Digitized  by  VjOOQIC 


12 

stondh  väll  vitterligitt  är,  och  derföre  väll  besinne  kune,  att  H. 
M:t  vår  allernådigste  uthkorade  konungh  icke  kan  ifrån  Sverigie 
ombäres  och  absolute  innan  om  deris  gräntzer  effter  deris  be- 
gäran dem  regere,  och  fördenschuld  kunnc  lätteligen  udi  despe- 
ration falle,  eflFter  om  H.  F.  N.  Hertigh  Carll  Philipz  ankomst 
inthett  uttryckeligenn  förmäles  eller  förtröstes.  Men  effter  jagh 
både  för  denn  orsach,  såesom  och  för  thett  fremmande  krigz- 
folk[et]z  besväriugz  schuldh  är  tilsinnes  efter  någre  dagar  att  affirde 
Ofversten  Cobron  till  H.  M:tt,  szå  vill  jagh  nu  här  medh  lathe 
bestå,  och  medh  honom  vidtlifftigere  H.  M:t  såssom  och  min  K. 
B.  der  om  tilschriffve.  Befalandes  M.  K.  B.  Gudh  Alzmechtigh 
till  mykin  vällraåge.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  till  detta  eller  möjligen  ett  senare  bref. 

Käre  broder,  her  Axell  Oxenstierne;  Opå  dett,  att  du  mhå 
sehe,  hvadh  tilbudh  jagh  de  Ihrlender  gjordt  haffver,  som  under 
Samuell  Cobrons  regemente  haffve  här  icke  velatt  bliffve,  uthann 
till  Finlandh  sigh  begiffvitt,  szå  sänder  jagh  digh  här  innelychtt 
een  copie*)  aff  bemälte  Cobrons  vittnesbördh,  som  han  haffver 
der  om  iffrån  sigh  giffvitt.  Jag  haffver  honom  och  deremoott 
mitt  bevijs  giffvitt,  hvadh  han  oppå  sitt  regemente  till  besold- 
ningh  bekommitt  haffver,  sedan  han  oppå  dette  togh  i  fjordh 
vinther  till  migh  kom.  Och  efter  dett  Nougordsche  herschapett 
haffve  sändt  een  förnem  Bayor  medh  deris  breff  till  H.  M:t**), 
derföre  beder  jagh  M.  B.  att  hann  vill  lathe  honom  väll  und- 
fonge  och  tractere,  szå  väll  som  den  Bayoren  som  senest  der 
var  och  af  den  ähre  och  vällplägningh  honom  veder  fharin  är 
her  mykitt  berömdt  och  sagt,  och  Rysserne  derigenom  till  gott 
modh  och  förhoppning  förorsakatt.     Datum  ut  in  literis. 


*)  Denna  bilaga  saknas. 

**)  Brefvet,    dat.    d.    24  April  1612,  anföres  af  Videkindi,  Ryska  krigets 
Hist.  9.  418,  HIst.  belli  Sveco  Moscov.  p.  338. 


Digitized  by  CjOOQIC 


13 


4.  NowgorodB  slott  den  4  Maj  1612. 

Förord  för  Ryttmästareii  Hans  Backs  son  Arendt,  som  af  K.  Carl  hälltts  i 
Ryska  skolan  uti  Narva  och  användes  såsom  tolk,  att  han  mä  få  behälla 
sitt  arfvegods  i  Sverge. 

Mijnn  brodervillige  och  ganske  venlige  helsenn  etc.  Käre 
broder,  her  Axill  Oxenstiernne ;  Jag  känn  min  k.  b.  härmed 
broderkärligenn  icke  förhälle,  att,  endogh  Eongl.  M:t  saligh  hos 
Gudh  och  höglåfligh  i  åhminnelsse  hafuer  n[ådig8]t  effterlathet, 
Saligh  Hanne  Back,  fordhom  Kjttmestere,  ett  godz  udi  Söder- 
mannelandh  i  Suartt  [o:  Svärta]  soken  belägitt,  benemdt  Ånga,  ärfft- 
ligem  att  niuthe  och  behälle,  lichväl  hafver  Gammereraren  Anders 
Nilssonn  rätte  ärfuingerne  samme  godz  hos  E.  M:t  igenom 
▼rånghvijs  berättilsse  undangått,  samptt  dett  hussgerådh,  som  der 
opä  varitt  hafver.  Och  aldenstundh  Saligh  Hanns  Bockes  szonn, 
Arendt  benämdt  (den  saligh  och  höglofligh  K.  M:t  lätt  i  Narfvenn 
hålle  udi  Ryske  skolann  att  lare  tungemåledt)  är  här  stadder  hos 
migh  och  sigh  för  een  tolck  bruke  lather,  hafuer  och  sigh  denne 
framledne  tijdh  uttöfver  här  i  Rysslanndh  troligenn  och  flittligenn 
förhoUitt,  och  är  väl  förfaren n  udi  dett  Ryske  språkett,  att  han 
Sveriges  Crono  är  väl  nyttigh,  och  bemälte  sitt  arfuegodz  såsom 
och  mhere  gått  af  Cronan  kan  medh  tijdenn  förtiene;  huarföre 
är  min  broderkärligh  begärann,  att  min  K.  B.  ville  honom  hos 
K.  M:t  vår  allernådigste  uttkorede  konungh  och  herre  vare  till 
dett  bestte  beforderligh,  att  hann  förbemälde  sitt  arfgodz  igen  be- 
komme  måtte  såsom  och  hussgerådh  och  annadt,  som  Anders 
Nilsson  honom  undangått  hafver,  medan  hann  medh  ingen  rätt 
ifrån  sitt  arff  trängias  känn,  så  lenge  hann  sigh  udi  Cronones 
tienst  troligenn  bruke  lather.  Förseendes  migh  till  min  K.  B., 
att  han  är  bemälte  Arendt  tolck  till  dett  bestte  beforderligh. 
Jagh  tiener  min  E.  B.  altijd  igenn.  Befalenndes  här  medh  min 
E.  B.  sampt  altt  det  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechtigh  till  all 
longvarigh  lycklig  välmåge  och  lifzsundheett  ganske  broderkär- 
ligen.     Aff  Nowgordz  slott  dhenn  4  Maij  åhr  1612. 

T.  T.  B.  a. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Anteckning  af  Rlkskansleren :  Ankommed  till  Stockholm  med  Peder 
Pederson  den  15  Jnnlj  anno  1612. 


Digitized  by  CjOOQIC 


14 


5.  NowgorodB  slott  den  .  .  Augusti  1612. 

Nödyändigheten  af  Hertig  Carl  Filips  resa  på  hösten;  bistånd  begäres  för 
återbekommande  af  ett  arfvegods  Rasig,  som  A.  Schrapfer  slagit  under 
sig;    om   rekommendation   för  Hans  Manck  och  Clas  Christersson  Horn. 

Min  venlighe  och  brodervillighe  helssen  etc.  Käre  B.  Axell 
Oxenetieme.  Efter  min  B.  af  min  underdånige  schriffuelse  till  K. 
M:tt  såssom  och  mitt  välmeente  bref  till  Rickzens  Rådh  sampt- 
ligen  val  förnimmer,  huadh  macht  Sverigis  Crone,  och  vare  på- 
begyntte  sacker,  och  förehaffuende  här  i  landet,  der  opå  ligger, 
att  H.  F.  N:de  Hertigh  Carl  Philip  måthe  i  höst  till  Finlandh 
komma,  och  såssom  jagh  inthet  der  opå  tvifler,  att  M.  B.  sådantt 
väl  betencker,  och  öffuerväger,  szå  bedher  jagh  och  min  B.,  att 
han  vill  dhe  andre  af  Kijkzens  Rådh  och  der  till  rådha  och  för- 
mane,  att  the  thet  samme  och  göra  vele  och  icke  så  letteligen 
sådantt  öffuerlöpe,  emedan  dhet  heele  Sverigis  rijke  och  dem 
sjelffue  så  väl  som  oss  androm,  här  i  landet  stadde  äre,  högeli- 
gen anlaget  är,  och  fördenschuldh  samptligen  dher  till  rådha  och 
dher  opå  för  arbetha  att  högbeite  H.  F.  N:de  måtte  då  i  höst 
till  Finlandh  komma,  och  medh  denn  ringe  reesa,  denn  H.  F. 
N:de  utan  all  fhara  göra  kan,  dette  loflige  landet  och  Storfursten- 
döme  emottage  och  vinna,  huilcket  andre  potentater  medh  deris 
store  krigzmacht  icke  haffua  kunne  nådt  eller  förmådt,  betenc- 
kiandes.  att  sådan  occation  icke  altijdh  förefaller;  och  der  H.  F. 
N:de  icke  i  höst  kommer,  szå  må  man  icke  eens  någon  förhåp- 
ningh  dheropå  meere  haffua,  ty  Rysserne  haffua  samptligen  och 
alldelis  under  sigh  således  beslutatt,  att  the  icke  lenger  än  till 
sidha  hösten,  vele  opå  H.  F.  N:des  ankompst  förtöffua.  Min 
B.  will  fördenschuldh  deste  fliteligere  deropå  arbethe,  att  H.  F. 
N:de  måtte  endeligen  udi  höst  till  Findlandh  komma  eller  och 
migh  i  tijdh  varna,  och  orsakerne  tillkennegiffue,  dher  thet  emot 
all  tillförsicht  ingeledes  skee  kan,  att  jagh  må  vethe  mine  saker 
i  tijdh  der  efter  skicka  och  i  acht  haffua,  att  jagh  af  dette  osta- 
dige folcket  icke  må  öffuerrumplet  bliffua. 

Betacker  och  Min  B.  för  beviste  välgerningar  och  udi  syn- 
derheet  derföre,  att  M.  B.  haffuer  hoos  Kon.  M:tt  der  till  för- 
hulpitt,  att  jagh  dhe  tuå  socknar  udi  Oplandh  till  förläningh  be- 
kåmmitt    haffuer,    derföre   jagh    Min    B.  vill  tacksam  finnes,  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


15 

sådan tt  medh  alt  gått  förschylle,  om  Gudh  migh  liffuet  och 
helssan  unnar.  Belangendes  dheti  Min  B.  förmeller  i  sin  schrif- 
fuelse,  att  Kon.  M:tt  haffuer  låffuat  att  villie  migh  och  mine 
syschene  Raskehåff  igen  restituere,  så  snartt  H.  Kon.  M:tt  Adam 
Schraffer  vederlagh  derför  på  ett  annat  stelle  han  giffua  latha, 
szå  betackar  jagh  H.  Kon.  M:tt  derföre  på  thett  underdånigste, 
och  villde  väl  opå  H.  Kon.  M:tt  N[ådi]ge  tillsägielsse  der  medh 
något  ansee.  Men  effter  han  så  otillbörligenn  dhe  bönder,  der 
under  håffuet  lydhe,  plågar  och  utsughar,  så  att  dhe  snartt 
huarcken  bijthe  eller  breckia  haffua,  szåssom  min  amptman  och 
dhe  migh  esom  offtast  klagligen  derom  tillkenna  gifFuit,  och  be- 
gäret, att  the  måghe  ifrån  hans  tuångh  förlåssadhe  bliffua,  eller 
dhe  nödgas  deris  huus  och  heemvist  förlöpa,  szå  förtryter  migh 
och  mine  syskene  af  hjerttadt,  att  han  såssom  een  villfremande 
fikall  oss  till  störste  vahnäre,  tråss  och  skadha  samma  godz,  der 
till  vij  på  rettuissones  vegna  äre  arftagne  och  berättigede,  lenger 
inne  haffua,  lijkasom  hann  bettre  tiänst  H.  Kon.  M:tt  och  Sveri- 
gis  Crone  än  jagh  och  min  broder  derföre  gjordhe,  huilcket  han 
sigh  uthan  tuifuell  inbillandes  varder  och  androm  vijs  gör,  en- 
doch  vij  förhoppis  så  trogen  och  någet  better  tiänst  (utan  röm 
att  schriffua)  Suerigis  Crone  och  höge  öffuerheeten  bevijst  haffua, 
som  han,  och  än  här  effter  medh  Gudz  nådige  bistånd  tenckie 
till  att  göre,  der  Gudh  oss  liffuet  och  helssan  unnar,  haffuer  och 
nu  till  denn  tijden,  han  oss  samme  hoff  emot  all  rättvissa  illiste- 
Hgen  undan  gick,  tillbörligh  rustienst  dher  af  gjordt.  Och  går 
thet  migh  så  myckitt  till  hjerttadtt,  att  dher  jagh  thet  svåre 
fengzle,  som  jag  för  Kon.  M:tt  höglåfligh  i  åminnelse,  utstådt, 
och  denn  tiänst  jagh  här  i  landet  medh  stoor  mödhe,  bekymmer 
och  lifzfhare  bevist  haffver,  och  än  dagligen  bevissar,  icke  må 
så  myckitt  åttniutha,  szå  ville  jagh  heller  all  min  förläningh 
quitt  vara,  än  jagh  schall  den  schamen  och  åtlöijiet  haffua,  att 
jagh  mine  arffuegodz  icke  försvare  kan,  och  såghe  fördenschuldh 
heller,  att  jagh  aldrig  hadhe  kommit  i  denne  tiänsten.  Bedher 
fördenschuldh  M.  K.  B.  att  han  vill  sigh  än  ytterligare  derora 
bemödha  och  hoss  K.  M:tt  deropå  förarbethe,  emädan  migh  icke 
sjelf  gifz  legenheet  H.  Kon.  M:tt  personligen  derom  i  under- 
dånigheet  besökia,  att  jagh  och  mine  syschen  måtte  komme  till 
samme  håff  igen,  emedan  vij  för  alle  andre  dertill  berättigede 
äre,  såssom  M.  B.  noghsampt  och  bettre,  än  jagh  derom  schriffua 
kan,  vitterligiit  är.  Vij  vele  deremot  igen  H.  Kon.  M:t  och 
denn    heele    Konungzliga    familien   trogne  och  rättrådige  finnes, 


Digitized  by  VjOOQIC 


16 

szäsBom   och    min    K.    B.    för  sin  mödhe  och  godhe  villie  medh 
alt  gått  förachylla. 

Till  beslutt,  efter  thet  käre  B.  att  een  Finsk  adelsman,  be- 
nämdh  Hans  Munck,  haffucr  sigh  her  i  landet  hos  migh,  så 
lenghe  jagh  här  yaritt  haffiier,  stadigt,  uthan  något  heemlåff  tro- 
ligen bruka  lathet,  och  iblandh  anner  hans  tiänst,  szå  haffuer 
han  och  heele  vintheren  med  ett  antal  krigzfålck  varitt  öfFuer 
50  milor  uth  emot  Norsche  sjökanthen,  dher  dhe  rebelliske  bön- 
dher,  som  sigh  medh  mans  kraft  någre  gångor  emot  honom  op- 
lagt  ha£[iia,  omsidher  till  hörsamheet  bracht,  och  att  göra  någon 
hielp  i  pcninger  till  vårt  krigzfålck,  huilcket  haffaer  varitt  dhet 
endaste  man  hafuer  hafft  att  lijta  opå.  Ahr  och  elliest  een 
bruckligh  karl,  derföre  jag  och  honom  till  Ryttmestare  i  sin 
svågers,  Lasse  Anderssons,  stadh,  som  under  Osell  i  fiordh  sku- 
then  blef,  förordnatt  haffuer.  Huarföre  bidher  jagh  M.  B.  vill 
sigh  thett  omacket  opå  taghe  och  hoos  Konungen  begå  och  der- 
till  förhjelpe,  att  H.  K.  M:t  ville  honom  för  sin  trogne  tiänst 
desse  byiar,  som  på  innelagde  zedel*)  af  honom  sjelff  förteck- 
nade are  nådigst  efterlathe.  Om  min  B.  kunnde  hielpe  honom, 
att  han  dem  alle  eller  halfpartten  deraf  till  arff  och  egit  bekomroe 
kunnde,  haffver  han  thett  väl  förtiäntt.  Förseendes  mig  till  Min 
B.,  att  han  för  denne  min  intercession  och  hans  trogne  tiänst  är 
honom  till  thet  beste  här  uthinnan  beforderligh,  att  han  må  till 
deste  större  troheet  härefter  förorsakatt  bliffua.  Befhalendes  M, 
K.  B.  sampt  medh  sine  käre  hustru  och  vårdnader  udi  Gudz 
N:ge  beskydd  brodervilligen  och  troligen.  Aff  Nougordz  slått 
denn  .  .  Augusti  åhr  1612. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  tienst 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Postscrlpta. 

Jagh  beder  och  ininn  K.  B.  att  han  vill  vara  Clas  Christers- 
son till  thet  beste  beforderligh,  stt  hsn  måtte  K.  M:tz  con6rma- 


*)  Denna  sedel  finnes  1  behåU  och  är  af  följande  lydelse:  Desse  efter- 
skrefne  god£  jagh  af  K.  M:t  min  allemådigste  Kon.  1  underd.  begärer:  ligie 
nthi  Hallicko  bäradhe,  1  Hallicko  och  Sallo  sockenn  desse  byar:  först  Märuis, 
Ammaco,  Pärnispä,  Angelnlemuj,  Mudhas,  Hämänkylle,  Thottolla  och  Sallo 
klrckby.    Uthij  Navo  socken  ligger  desa  byar  Stenskär  och  Gulckronna. 

Hans  Michllson 
Man  ek. 


Digitized  by  VjOOQIC 


17 

tionsbref  bekomma  på  thet  kyrckiebol,  jagh  honom  tillförenndhe 
pä  H.  Kod.  M:tz  Nådige  behagh  inrympt  haffver. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  her  Axell  Oxenstierna,  jagh  sen- 
der  min  bror  en  euartt  refF  till  myssefor  till  vintern,  teslikes 
tuo  bcfverskin  ått  syster  Anna  Åkessdotter,  beder  min  K. 
B.  och  syster  ticnstligen,  de  ville  dett  ringa  icke  försmå. 
Gudh  vett,  här  är  inte  betre  denne  gongen  tilfongs.  Härefter 
vill  jagh  gerna  förbeetra,  när  Gudh  teckes  en  gonge  hielpa  oss 
medh  helsen  tilhopa  igen,  huilkcdh  jagh  af  hiertadh  önskar  att 
snartt  ske  mötte.  J  medier  tidh  vill  min  K.  B.  vare  obesvertt 
och  helsa  sin  käre  husfru  (min  k.  S.)  samptt  och  sin  kere  syskon, 
medh  min  villige  och  broderlige  tienst  och  vara  efter  dett  gamla 
min  trogen  ven.  I  huadh  jagh  kan  tiena  min  bror  till  villia, 
gör  jagh  altidh  gerna.  Denne  brefvisar,  min  tienare  Lasse  Jöns- 
son, vill  min  k.  B.  och  vara  i  alla  motto  hoss  öfverheten  befor- 
derligh,  efter  han  nu  fast  en  long  tidh  troligen  hafver  ticntt 
Cronen,  so  vell  i  Liflandh  sosom  och  her  nu  i  fy  re  åhr.  Jagh 
skall  altidh  finnas  min  K,  B.  redhbogen  igen.     Vale. 


6.  Nowgorod  den  24  Oktobris  1612. 

Underrättelser   om    konungens    i    Polen    framsteg  i  Ryssland  och  yrkande  på 
Hertig  Carl  Filips  snara  ankomst. 

Mijnn  brodervilHgh  helssenn  etc.  Käre  broder  her  Axill 
Oxenstiernne,  sedann  jagh  mijn  broder  nustt  tilförende  tilschreflE, 
så  hafver  jagh  af  dhe  kundskaper  här  förefaldne  äre  förnura- 
medtt,  att  Konungenn  i  Pålenn  skall  medh  sijnn  szonn  Wla- 
dislao  till  Smolendskow  kommen  vara,  såsom  udi  landett  utt- 
sprcngtt  äi,  men  huar  dhe  för  deris  perssoner  icke  dijtt  ahn- 
kompne  äre,  der  om  een  partt  tvifvelsmåål  dragé,  så  skall 
visseligenn  ett  stortt  ahntaall  folck  af  Poler  såsom  och  Tyske 
soldater  dijtt  kompne  vara,  deruttöfver  utaf  nästt  oraliggiende 
slott  här  udi  Rydzlanndh  under  the  Påler  belägne,  frögdeskått 
skuttne  äre.  Och  der  disse  kundskaper  sanna  vore,  såsom  Rys- 
serne  mhena,  så  känn  man  väl  tennckia,  att  8ådann[t]  till  denn 
ende  skeedt  är.  att  Konungen  i  Polonn  igenom  sijnn  szonn  vill 
lacka    Rysserne    till    sigh,    eller    och  genom  dhenn  krigzmachtt, 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  2 


Digitized  by  VjOOQIC 


18 

som  till  Smålendschow  kommen  är*)  dem  under  sin  hörsaraheett 
tvinga,  såsom  hann  och  allerede  haiVer  genom  någre  förnemme 
Rysser,  som  hos  honom  äre,  lathett  med  dett  Ryska  krigzfolc- 
kedtt  som  under  Muskow  liggia,  een  handelsplatz  medh  huar  an- 
nen  bestteltt  och  der  om  practicera,  menn  ähnu  honom  för  denn 
förhåpningh,  som  the  utaf  Sveriges  Crono  förmode,  och  dett 
förtroennde  dhe  till  denn  Högborne  Furstte  Hertigh  Carll  Philip 
dragé,  inthett  ahngåått.  Huarföre  vill  af  nödhenn  vara,  att  vij 
på  vår  sijde  tijdenn  achta,  som  oförmercktt  förlöper,  och  smide 
järnett,  emedann  thot  varmt  är,  efFter  såsom  jagh  Kongl.  M:t  udi 
underdånigheett,  såsom  och  raijnn  B.  och  the  andre  af  Rikzens 
Råådh  udi  ull  välmeningh  tilförrenne  ofita  tillechrifvidt  hafver. 
Och  efFter  man  hafver  nu  hijtt  spordtt,  att  vare  fiender  Juthenn 
(Gudi  dess  lofF)  är  nu  medh  skadann  och  skammen  både  till 
landh  och  vattnn  heemdragenn,  derföre  så  känn  medh  högbe:te 
H.  F.  N:dz  Her  Carll  Philipz  miu  nådige  herres  ahnkomst  hijtt 
ått  effter  Ryssernes  trägne  begärann  och  åstundann,  deste  better 
udi  värckett  stelles.  Förmoder  och,  att  min  B.,  varder  der  till 
styrckiandes  och  hielpanndes,  så  mykitt  honom  står  till  görenn- 
des,  opå  thett  att  H.  F.  N.  må  större  ahnhangh  af  Rysserne  upå 
sijnn  sijdhe,  ähnn  Konungen  i  Polenns  szonn,  bekomme,  huilc- 
kedt  och  genom  Gudz  nådige  bijstånndh  visserligenn  skeandes 
varder,  om  tijdenn  och  denn  godh  lägennhcet  nu  på  färde  äre, 
hos  oss  achtes,  såsom  högeligenn  af  nödheun  är.  Befalcnndes 
här  medh  min  k.  B.  samptt  altt  dett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  all  välmåge  gannske  brodervenligenn.  AfNougordz 
slott  dhenn  24  Octobris  1612. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  ticnst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens    anteckning:    Ankommedt   till   Ulffsbek  den  22  December 
anno  1612. 


*)  Sraolendsk  var  intaget  d.  3  Juli,  men  då  Kremli  Moskwa  nu  redan  var 
uppgifvet  d.  22  Oct.  måste  K.  Sigismund,  som  hunnit  till  Wiäsma,  snart  åter- 
vända till  Pohlen. 


Digitized  by  CjOOQIC 


19 

7.     P.  S.  Nowgorod  den  20  December  1612. 

Om    Soltikows   stämplingar  för  polske  prinsens  val  till  storfurste  i  Ryssland. 

....  Lather  jagh  här  medh  mijn  B.  förnimme,  att  i  dagh 
bekåm  jagh  tijdender,  att  enn  Rysk  woiwode,  Michael  Glebawitz 
Saltikow  (såm  i  förste  begynnelssen  sigh  til  de  Poler  gifvidh  och 
alt  ondt  emoth  Rysserne  stifftidt  hafver)  skall  vare  medh  itt  an- 
taal  Polackar  til  enn  befästning  Isswenigorodt  be[näm]dt,  90 
virstar  ifrå  Moschow  belägit,  ifrån  Smålendscho  an  kammen,  och 
haft  sitt  budh  til  Moschou,  föregifuandes,  att  Konungen  i  Pålen 
skulle  medh  sin  son  vare  opå  vegen  ifrån  Smålendscho  och  un- 
der Moskow  medh  itt  stortt  ahntaal  krigzfålck  ankåmme[n]  i  den 
acht  att  insättie  sijn  szon  til  enn  Storförste,  och  hade  honom 
förutt  förskicked  med  en  hop  krigzfolck  att  förmane  dem,  at  de 
sigh  godvilligen  gifue  under  Konungens  son  i  Polen  och  hånom 
svergie  och  för  deris  Storförste  ahntage.  Huar  annårlunde  skedde, 
skulle  dett  alle  Rysserne  til  störste  undergång  och  förderf  lende. 
Men  sedan  the  opå  Moschowen  hade  pintligen  förhördt  be:te 
Saltikous  påst,  hafver  han  i  pinen  bekendt,  at  huarken  Konungen 
i  Pålen  eller  hans  son  heller  och  något  annadht  krigzfolck  skulle 
vare  opå  vegen,  uthan  Saltikow  hade  der  medh  velat  dem  be- 
veke  och  skräme,  och  allenast  med  en  hop  Påler  opå  för:de  be- 
festning  liggie,  förmenandes  sigh  antingen  medh  hoot  eller  gode 
ord  Rysserne  der  til  skynde,  at  de  sigh  svärie  skulle  under  Ko- 
nungens szon  i  Pålen,  hvarföre  hafver  två  förnemde  voivoder 
medh  Rysche  machten  sig  ifrån  Moschou  begifvidh  och  opå 
tvenne  orttar  slagit  och  niderlagt  Polackame,  så  att  de  nu  skulle 
vare  hijt  och  dijt  förskingrede  och  mestedclen  af  landet  uth- 
dragne  och  ähn  (!)  deel  ähnu  uth  vidh  grendzen  sigh  opå  stöf- 
verij  förhålle,  och  medan  jag  förhåppas,  at  Pålackarne  med  deris 
ahnslag  och  företagande  icke  skole  myckit  kun  ne  uthrätte,  huar- 
före  kunne  vare  påbegynte  saker  deste  större  framgång  få.  Gud 
värdiges  alting  til  thet  bäste  och  til  enn  önschande  endskap  för- 
hielpe.     Datum  Nougårodh  then  29  December  åhr  1612. 

Jacobus  De  La  Gardie. 

Eft^r  en  samtida  copia  i  Oxenstiernska  samlingen,  som  börjar  med  or- 
den: Näst  helsningen.  Om  brefvet  yarit  stäldt  till  Riks-Kansleren,  år  icke 
alldeles  visst. 


Digitized  by  VjOOQIC 


20 


8.  Nowgorod  den  16  Januari  1618. 

Förord   för  LöjtDanten  Olof  Jakobsson,  att  få  ersättning  för  skada  han  lidit 
i  kriget  och  rjttmästare-fullmac^. 

Mijnn  brodervilligh  och  venligh  helsean,  etc.  Välborne  ber 
Axill  Oxenstierne,  broder  och  tilförlatheligh  synnerlige  gode 
venn.  Jagh  känn  min  B.  hår  mcdh  brodervenligenn  icke  för- 
hålle,  att  eiFter  brefvijser,  välbördigh  och  manhafftigh  Olof  Ja- 
cobssonn,  leutenamptt  under  v.  Erick  Berttillssonns  phana,  ähr 
igenom  sitt  manlighe  förhäUende  här  i  landett  sä  väl  som  til- 
förrenne  opå  andre  orttar  och  besynnerligenn  under  Iwanogo- 
rodt,  der  hann  är  både  i  dhen  förrige  såsom  och  nu  senere  be- 
lägringz  tijdh  blefven  af  fiendenn  illa  sargatt  och  skutin,  såsom 
och  mist  sijne  hostar  och  tygh,  [är]  så  af  sigh  kommen,  att  han 
Kongl.  M:t  och  Sverigis  crono  ingen  tienst  hafver  göre  kunnedt, 
förähnn  han  kunde  bekomma  någon  hjelp  och  vederlagh  af  Cro- 
nan  för  sijnn  skadeståndh,  helst  effter  hann  ingen  förläningh 
eller  någon  annen  lägenhet  af  Cronan  hafver,  der  af  hann  sigh 
kunde  opruste  igenn,  hvarföre  hafver  jagh  honom  effter  hanns 
begärann  dijtt  till  H.  K.  M:t  afferdett,  der  om  sine  tarfochvärf 
att  berätte  och  för  högbe:te  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheett  ahn- 
drage.  Ehr  fördenschuldh  min  brodervenligh  begärann,  att  min 
B.  ville  göre  väl  och  vare  honom  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
beforderligh,  att  hann  för  sijn  skadeståndh  måtte  vederlagdt 
blifve,  såsom  och  med  någon  förläningh  betencktt.  Sammeledis, 
effter  jagh  hafver  honom  betrodt  att  ahnföre  och  förestå  sin 
Rittmesters  be:te  Erick  Bertilssons  ryttere,  medan  han  sielf  är 
een  svagh  och  siukligh  karll  och  fördenschuldh  icke  förmå  vi- 
dere  lathe  bruke  sigh  i  fältt  eller  rytterne  förestå,  hvarföre  är 
min  brodervenligh  begärann,  att  min  B.  ville  honom  hos  högbe:te 
H.  K.  M:t  förhielpe,  att  hann  H.  K.  M:t  nådige  confirmation 
opå  be:te  rittmesterskap  bekomme  måtte,  helst  medann  han  är 
een  tapper  och  oförtruten  krigzman  och  fördenschuldh  till  samme 
kall  väl  tienligh,  förseenndes,  att  min  B.  är  honom  till  det  beste 
beforderligh.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  min  B.  till  vilie 
och  brodervenligh  benägenhet,  gör  jagh  altijdh  gärne.  Befalenn- 
des  här  medh  min  B.  samptt  hanns  elskelige  käre  hussfru  och 
barnn  (dem  min  K.  B.  medh  mykitt  gott  och  mijn  villige  tienst 


Digitized  by  VjOOQIC 


21 

helsse    ville)    Gudh  Alzmechtigh  till  all  välmåge  brodervilligenn 
och  venligenn.     Af  Nougordz  slott  dhenn  15  Januarij  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  tienst  och  vilia 
JacobuB  De  la  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror  h:  Axell,  endoch  denne  adelsmannens 
salige  fader*)  hafver  storligen  försett  sigh  emott  saligh  Ko:gh 
Maij:tt  (höglofligh  i  åminnelse)  och  Sueries  Crona,  hvarföre  han 
och  sitt  straff  uthstonditt  och  hans  hufudh  i  Viborgh  på  porten 
siter,  så  hafuer  han  likvell  (afF  barnsligh  kerleck  der  till  bevo- 
gen)  mig  fliteligen  bedidh  att  begera  aff  min  K.  B.,  att,  der  han 
medh  lempor  kunde  bekomma  nogon  legenhett  att  intercedera 
hoss  Hans  K.  Al.  vor  nodhige  Konungh,  att  han  sin  salige  faders 
hufvudh  mötte  fo  begrafua  late,  helst  efter  dett  nu  der  i  so 
uionge  äåhr  all  stött  haffuer,  beder  min  broder  fliteligen  om 
mögligedh  vore,  han  ville  honom  för  hans  erlige,  trolige,  och 
manlige  förhoUande  deri  befordre,  jagh  skall  alltidh  göra  min 
broder  til  vilia  igen. 


9.  Nowgorods  slott  den  17  Januari  1618. 

Tackar  för  medverkan  till  återfåendet  af  Rasick ;  den  Henrik  Jermea,  om  hvars 
of  versändande  ett  strängt  kuugl.  bref  kommit,  var  honom  okänd;  ställningen 
1  Lifland;  väntan  på  Carl  Filip,  hvars  val  var  utgånget  från  Ryssarna 
sjelfva,  och  vore  nödvändigt  att  lugna  deras  farhågor;  önskan  om  per- 
mission; förord  för  betalning  af  Evert  Horns  försträckningar  samt  hans 
utnämning  till  General-Löjtnant. 

Min  brodhervillighe  och  viinlighe  helsen  etc.  Välborne,  her 
Axell  Oxenstierne,  brodher  och  tillförseendhes  godhe  venn,  näst 
mykin  vällmåghes  önschningh  och  een  flijttigh  tackseijelse  för 
bevijste  vällgärninghar  och  all  brodherligh  benägenheett,  och 
udi  synderheett  dherföre,  att  M.  B.  haffver  hooss  Kon.  M:tt  så 
vidt  begått,  att  Adam  SkrafFer  schall  medh  allone  Rasick  hoff 
affstå,    och    M.    B.    och   migh  ighen    inryma**),  dog}i  förnimmer 


♦)  Jakob  Olofsson  löjtnant,  afrättad  1599  för  deltagande  i  bondemordet 
(i  Österbotten)  under  Claes  Fleming.     Werwing  I:  466. 
♦*)  8e  ofvan  brefvet  N:o  6. 


Digitized  by  VjOOQIC 


22 

jagh,  att  hann  hafver  oss  till  vijdhere  förtreedt  så  vidt  begått, 
att  han  thett  till  nästkommandhe  kyndhersmeeso  besittia  rahå, 
på  dhett  han  i  midlertijdh  må.  sitt  bäste  dher  rama,  endogh 
hann  inghen  termin  oss  efterleeth,  nhär  hann  dher  opå  breff  ge- 
nom sine  renker  och  prachtiker  bekom,  uthan  dhett  strax  medh 
all  tillbehör,  dher  opå  fhane,  intogh  och  vår  tiänare,  som  vårtt 
bäste  vette  ville,  derifrån  jagadhe  och  fördreff.  Men  så  tackar 
jagh  lijkviill  M.  K.  B.  flijtelighenn  dherförc,  att  han  haffver  la- 
thett  settie  een  ringh  i  näsann  opå  honom  genom  thett  breff, 
som  M.  B.  haifver  oss  emillan  ställa  lathett,  på  hvadh  sätte  och 
velkor  hann  samme  gårdh  affstå  och  oss  ighenn  inrymma  schall, 
endogh  hann  schall  dher  opå  practicere  (såssom  jagh  aff  godhe 
venner  fhörnummitt  haffver),  att  samme  gårdh  mhå  undher  Gro- 
nan  vederkennes,  eff*ter  han  dhen  icke  mhå  till  everdeligh  ägen- 
dom  behoUa,  och  iblandh  annett  schall  hann  och  haflfve  före- 
brachtt,  att  vij  icke  schole  dher  till  berättigedhe  vara,  hvilkett 
dogh  medh  breff*  och  schääll  nogsamptt  schall  bevijses,  när  Gudh 
vill  M.  B.*)  eller  migh  känn  läghenheett  och  tillfälle  giffves  Kon. 
M:tt  i  underdånigheett  att  besökie,  och  vare  bevijs  praesentere. 
Och  i  midler  tijdh  kan  fuUer  aff*  copierne  utaff*  Konungh  Johans 
(högloffligh  i  åminnelse)  breff*,  som  dher  i  Cantzliet  fuUer  äre, 
befinnes,  hvadh  rättigheett  och  schääl,  vij  dher  till  haffve,  szå 
att  vij  förhoppes,  att  Skraffer  schall  stå  medh  schammen.  Försee 
oss  fördenschuldh  udi  all  underdånigheet  till  K.  M:tt  att  H.  K. 
M:t  icke  steller  någhonn  tro  till  hans  omildhe  berättelse,  bedher 
och  M.  K.  B.  flijtelighenn  och  venlighen,  att  han  så  här  efflber 
som  här  till  vårtt  bäste  här  utinnan  vette  vill.  M.  K.  B.*)  och 
jagh  villie  beflijthe  oss  sådantt  hooss  M.  B.  medh  altt  gott  ighenn 
att  förschylle. 

Härhooss  känn  jagh  M.  B.  icke  oförmäl tt  lathe,  att  K.  M:tt 
haff^ver  mig  tillschriff*ve  lathett,  om  een  benemdh  Hindrich  Jer- 
mes,  som  medh  någre  andre  på  Osell  skall  fången  vara,  att  jagh 
honom  schuUe  till  H.  K.  M:t,  väll  förvharatt,  uthann  all  för- 
sumelse,  schicke,  szå  framptt  han  icke  vore  allerede  oppå 
väghen  häriffrånn  till  H.  K.  M:tt,  der  jagh  eliest  vill  göre  thett 
H.  K.  M:tt  till  behagh  är.  Szå  giff'ver  migh  under,  hvem  som 
hooss  H.  K.  M:t  sådantt  haffver  tillvägha  kommett;  dogh  kan 
jagh  väll  gissa,  att  icke  mijnn  venn,  uthan  någonn  aff"  mine 
missgynnere  haffVer  thett  gjordt,  effiter  H.  K.  M:t  migh  så  hårdt 


*)  Johan  de  la  Gardie. 


Digitized  by  VjOOQIC 


23 

och  strängtt  dher  om  tillschriffvitt  haffver,  lijknsom  jagh  schulle 
uiaff  ohöreamhcett  understa  mig  be:te  Hindrich  Jerme8  medh 
hans  partij  emoott  H.  K.  M:tz  viUie  att  förevara  och  förholla, 
endogh  jagh  icke  dhenn  riogeste  bookstaff  eller  beihalningh 
iffrån  H.  K.  M:t  dher  om  tillförendhe  bekoramitt  hafver,  icke 
heller  kenner  honom,  eller  aff  honom  och  hans  partij  någott 
hördt  haffver,  hvar  the  mäghe  staddhe  vara;  uthan  dhe  som  he* 
falninghen  dher  i  Lijfflandh  hafft  hafve,  och  änn  haifve  kune, 
måghe  vette  dher  till  svare.  Ty  jagh  tackar  Gudh  för  thett  för- 
«tåndh,  att  jagh  fuller  veeth,  huru  jagh  min  nådige  öffverhetz 
budh  och  bcfalningh  schall  och  bör  i  underdånigheet  hörsambli- 
ghenn  effterkomma,  och  förseer  mig  fördenschuldh  till  M.  B., 
att  han  migh  härutinnan  hooss  H.  K.  M:t  till  dhett  bäste  und- 
«chyller.  Jagh  haffver  schrifvitt  Evertt  Hornn  till,  om  han 
haffver  någott  hördt  aft*  be.te  Jermes,  och  om  man  kan  fhå 
någhonn  spaningh  opå  honom,  schall  hann  oförsumelighenn  till 
H.  K.  M:tt  sändhes. 

Hvadh  dhette  landz  tillståndh  anlanghar,  szå  vardher  M.  B. 
aff  min  underdånighe  schriffvelse  till  Kon.  M:tt  väll  förniman- 
dhes,  huru  läghenhetterne  här  udi  landhett  nu  förevette,  och 
huru  såssom  heele  landhett  H.  F.  N.  Hertigh  Carll  Philipz  an- 
kompst  högelighenn  åstundhe,  då  man  förmodher,  att  alle  saker 
kune  medh  Gudz  nådighe  tillhielp  till  een  önschandhe  ändha 
komma.  Och  ändogh  jagh  haffver  efter  mitt  yttersta  förståndh 
och  förmoghe  der  om  migh  till  thett  högste  beflijthett,  att  jagh 
måtte  Kon.  M:t  min  AUernådigste  Konungh  och  herre  till  nådigtt 
behagh  och  villie  göra,  szåsom  och  mitt  käre  fädcrneslandz  nytto 
och  gagnn  udi  alle  måtto  här  i  landhett  sökia  (szåsom  jagh  och 
dess  schyldigh  och  plichtigh  är);  men  (såsom  jag  någorledes 
märker)  kan  till  äffventyrs  min  trogne  tiänst  och  vällmeeningh, 
genom  mine  missgynnares  tillschyndan  och  vrånghe  uttydningh 
annorledhes  optaghes,  derigenom  att  Ständerne  här  udi  landhett 
H.  F.  N:de  Hertigh  Carll  Philipp  för  theris  Storfurste  uttvaldt 
haffva,  dett  dogh  icke  genom  min  anstifftingh,  uthann  aff  Rys- 
scmes  frij  villie  schedt  är,  der  till  Gudh  mitt  vittne  ähr,  och 
jagh  medh  månghenn  ehrligh  mann,  och  thett  heele  Nougordsche 
herschapett  bevijsa  känn;  uthan  hadhe  fast  gärne  sedt,  att  vår 
allernådigcste  Konungh  hadhe  och  mått  Storfurste  öffver  dhette 
mächttighe  landhett  bliffvitt,  szåsom  H.  K.  M:tt  een  regentt  öfver 
Szverigic  ähr,  derföre  och  H.  K.  M:tz  nampnn  först  (såssom  til- 
börlighen)    i    contracten    här    giordes,    infördht    är,  hvilkett  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


24 

fiiUer  hadhe  sclieedt,  der  icke  H.  K.  M:tz  elskelighe  käre  her 
fadher  (höglofHigh  i  åminnelse)  sä  hastigtt  och  oförmodhelighen 
hadhe  genom  dödhenn  frånnfallitt,  och  thett  otijdige  Juthe  kri- 
£?ett  icke  hade  och  tillslagitt,  szåsom  M.  B.  aff  Rysche  szände- 
budhens,  som  der  i  Stockholm  äre,  egen  berättelse,  uthan  tvifuelU 
väll  förnummitt  hafFver.  Doch  haflfver  H.  K.  M:tt  såsom  dette 
landz  skytzherre  mått  och  machtt  (efFter  såsom  thett  och  H.  K. 
M:t  förbehollit  är)  om  regeringen  och  andre  nödtorfftighe  saker 
här  udi  landhett  att  dispensere,  som  thett  sigh  bör,  szåsom  och 
genom  sijne  fuUmächttighe  szändebudh,  när  H.  F.  N.  Herttigh 
Carl  Philipp  (medh  Gudz  hielp)  till  Wijborgh  ankommer,  opå 
tilbörligitt  vederlagh  för  Szverigis  Crones  umkåstnadt,  som  på- 
Rysserues  försvar  ahnvändt  är,  fordra  och  dherom  aflFhandla  latha. 
Dog  vill  icke  rådh  vara,  att  man  udi  dhenne  tijdz  lägenheett 
boghen  högre  spänner,  änn  Rysserne  kan  falla  drägeligitt  och 
behageligitt,  szåsom  och  vår  oprättadhe  contract  här  udi  Nou- 
gorden  lijkmättigtt,  på  dett  att  de  icke  måghe  sigh  någott  afFall 
och  orådh  företagha,  szåsom  the  emoot  Pålackerne  giordt  haffve» 
derföre  att  Konungen  i  Påland  öfvertredde  denn  contract,  som 
hans  krigz  öiFverste  Solkefschi  medh  dhe  Muschousche  på  håna 
vegner  gjordt  hadhe.  Min  brodher  vardher  fördenschuldh  så. 
lagandhes,  att  Comraissariernes,  som  till  Vijborgh  förmodhes,  in- 
struction  må  så  ställtt  bliffvc,  att  Rysserne  icke  måghe  dhen 
tankan  deraff  fatta,  att  man  mhere  dheris  landh  och  befästninger 
änn  dheris  vällfärdh  mhenar,  der  aff  vårc  gode  påbegynte  saker 
kune  mhere  schada  tagha,  änn  någhon  nytto  och  froma  dher  aff 
haffve.  Dog  äre  gräntze  befästningerne,  som  intagne  äre,  medh 
Sverigis  folk  och  andre  nödtorffter  effter  landzens  lägenheett  och 
förrådh  så  försorgdhe,  att  man  dem  opå  all  händelse  fnller 
mächttigh  är;  szå  haffver  jagh  och  om  andre  landzens  sacker 
fuUer  så  bestältt  och  dem  i  ordningh  brachtt,  så  mykit  migh 
haffver  stått  tillgörendes,  szå  att  jagh  heller  förmoder  aff  H.  K. 
M:t  all  gunst  och  tack  än  någet  misshagh  derigenom  att  för- 
tiäne,  emedan  tijdenn  schall  väll  uttvijse,  att  jagh  icke  annars 
änn  H.  K.  M:tz  och  den  heele  Konungzlighe  familiens,  szåsom 
och  Sverigis  Crones  gagnn  och  bäste  bådhe  här  udi  landett,  så 
väll  som  eliest  söktt  och  efftertractet  haffver.  Bider  och  att  M. 
B.  vill  vare  obesvärett  hooss  K.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  måtte 
på  nAgonn  tijdh  (så  framptt  jagh  icke  medh  allonne  må  häriffrånn 
komma)  när  som  sakerne  emillann  H.  F.  N:de  Hertigh  Carll 
Philipp    och    H.   K.  M:tz  coramissarier  i  Vijborgh  besluttne  äre» 


Digitized  by  VjOOQIC 


25 

bliffve  förloffvatt  att  begiflFve  migh  till  Sverigie,  der  hooss  H.  K. 
M:t  migh  sjelfF  udi  sakenn  i  underdånigheett  förklare,  och  om 
alle  nödtorfftighe  saker  att  afftala,  szåeom  och  medh  thett  samme 
migh  sjelff  någhott  till  godho  sehe,  effter  jagh  udi  långh  tijdh 
icke  hafver  hemme  hooss  mitt  varitt,  s&ssom  M.  B.  väll  veeth, 
förseendhes  migh  till  M.  B.,  att  han  mitt  bäste  härutinnan  vetth, 
såsom  jagh  honom  aldelis  ombetror. 

Till  besluth,  effter  thett  käre  brodher,  att  Evertt  Hornn 
haffver  aff  sitt  egitt  och  thett  han  aff  androm  läntt  och  bårgatt 
håffver  försträcktt  een  stor  summa  i  penningar  och  penningz 
verdhe  till  Iwangrodz  belägriTigz  uthärdandhe,  szåsom  och  eliest 
till  krigzsakernes  befordringh  här  udi  landhett,  som  M.  B.  nff 
min  underdånighe  schriffvelse  till  Kon.  M:tt  vijdare  fömimman- 
dhes  vardher,  derföre  beder  jagh  M.  B.,  att  hann  vill  vare  honom 
hooss  K.  M:t  beforderligh,  att  han  måtte  sin  bettaluingh  medh 
thett  snaraste  mögligitt  är  derföre  bekomma,  på  dhett  hann  icke 
udi  någonn  olägenheett  och  skada  derutöffver  för  sin  gode  villie 
komma  inhå,  aldenstund  een  sådan  mechttigh  befästning  bådhe 
genom  hans  undsättningh  såsom  och  andre  medcll  Sverigis  Crone 
till  stor  styrkia  och  gagnn  är  öff^^ervunnen  vordhenn,  och  hvadh 
som  udi  reede  penninger  icke  känn  så  udi  denne  tijdz  lägenheett 
tillräckia,  att  han  då  måtte  medh  någhonn  annor  lägenheett  i 
denn  stadhenn  icke  allenast  för  sine  försträktc  penninger  veder- 
lagd bliffua,  utan  och  sin  trogne  tiänst,  manlighe  och  römlighe 
förhoUandhe  eliest  så  åttniuthe,  att  han  samptt  medh  andre  ret- 
schaffens  männ  och  karlar  måghe  till  H.  K.  Mtz  yttermere  trogne 
tiänst  deste  mere  förorsakade  bliffva.  Jagh  hafver  och  fuller 
förstrekt  till  krigzsakernes  behof  här  i  landhett  ecnn  summa 
penninger,  som  räkenschapen  schal  framdelis  uttvijsa,  dogh  må 
jagh  dher  om  inthet  mana,  för  den  olägenhet  nu  i  Sverige  är. 
Förseendhes  migh  till  M.  B.,  att  han  hooss  K.  M:t  honom  till 
thett  bäste  ihugkommer,  och  så  lagar,  att  han  icke  mhå  åtter 
hijtt  igenn  affvist  blifua,  såsom  någre  andre,  som  häriffrån  dijtt 
till  Sverigie  kompne  äre,  att  fordre  recompens  för  dheris  tiänst, 
vederfaritt  är.  Och  schole  een  partt  dher  haffve  sagtt,  att  dhe 
måghe  sökie  dheris  bettalningh  hooss  dhem,  dhe  dheris  tiänst 
bevijst  haffva,  effter  här  vore  penninger  nogh,  och  denn  som 
krigett  här  i  landhett  påbegyntt  haffver,  mhå  dhett  och  full- 
bordha,  medh  andre  förvittlighe  ordh,  som  jagh  nu  denne  gångh 
icke  mhå  schriffva  om,  hvilkett  migh  så  väll  som  dem  fast  till 
hiertatt    går.     Gudh    giffve    här    fulle    sådan    inkompst,   att  man 


Digitized  by  VjOOQIC 


26 

kundhe  dhem  alle  bettale  och  tillf  rid  zställe,  som  dheris  tiänst 
här  bevijsa,  szå  schuUe  ingena  aiFdhem  till  Sverigie  vijees,  effter 
man  väll  betänker,  huru  lägennhetterne  der  förevette,  men  effter 
någre  haffve  icke  länger  här  velett  bliffva,  eller  medh  denn  be- 
soldningh  här  faller  tillfridz  vara,  derföre  sä  haffver  jagh  most 
dhem  till  Sverigie  förloffva,  hvilke  dogh  äre  hijtt  igenn  tillbaker 
komne,  och  läthe  nu  värre  änn  tilförendhe.  Gudh  veeth  huru 
mann  schall  kunne  dhem  alle  tillfridz  ställe.  Jag  lather  och  M. 
B.  vette,  att  Bvertt  Hornn  besvärer  sigh  och  förtryter  derut- 
öffver,  att  ändogh  han  udi  så  långh  tijdh  här  udi  Rysslandh  sin 
trogne  tienst  bevijst  haffver  och  lijkväl  ingenn  bestellningh  be- 
kommitt,  att  han  må  vette  hvarföre  hann  tjenar.  Och  effter  K. 
M:t  (högloffligh  i  åmminnelse)  haffver  migh  tillschriffvitt,  att  han 
min  General  Leutenamptt  vara  schuUe,  hvarfhöre  beder  jagh  M. 
B.,  att  han  ville  Kon.  M:tz  beställningh  honom  der  oppå  för- 
schaffe,  att  han  må  vette  sine  saker  der  effter  rätte,  och  deste 
villigere  finnes  migh  så  här  efter  som  här  till  bijstondh  göra, 
szåsom  M.  B.  väll  besinner,  att  thett  aff  nödhenn  är. 

Bengtt  Madzsonn  är  här  fördenschuldh  oppehoUenn,  till  dess 
man  visse  kundschaper  iffrån  Muschou  bekommit  haffver.  Min 
brodhcr  vill  fördenschuldh  lathe  honom  hoss  sigh  undschyllett 
vara,  och  icke  hans  försumelse  tillmätha.  Bcfalandes  M.  K.  B. 
här  medh  och  altijdh  samptt  medh  sin  käre  hussfru  min  käre 
syster  (den  han  på  mine  vegner  flijtelighenn  helsa  vill)  udi 
Gudz  dens  Aldrahögstes  nådige  beschyddh  och  beschärm  till 
långvarigh  vällmåghe  ganscha  brodhervillighenn.  Aff  Nougordz 
slott  den  17  Januarij  åhr  1613. 

Din  trogne  broder 

altidh  til  tiänst  och  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Ktre  bror,  gör  vell  och  var  obesuerett  att 
helsa  din  k.  Fru  mor  och  syskon  medh  min  villige  tienst;  Gudh 
late  oss  engonge  snartt  få  komma  igen  tilhopa,  och  att  jagh 
kunde  få  legenhett  att  förskylla  och  tiena  min  broder  och  alle 
hans  igen  för  dett  godha  och  trogne  hierte  jagh  altidh  i  min 
fronvarelse  aff  honom  sportt  och  förnummedh  haffver,  so  skole  (!) 
han  finna  migh  altidh  der  till  mer  enn  villigh.  Vale,  Vale,  et 
iterum   V^ale. 

Rikskanslerens    anteckning:    Ankommedt    till    Stockholm    den    23    Martij 
An.  1613  med  Benchtt  Rydse  tolck. 


Digitized  by  VjOOQIC 


27 


10.  Nowgorod  den  17  Februari  1613. 

Hertig  Carl  Filips  snara  ankomst  är  så  mycket  mer  nödig,  som  en  del  Rys- 
sar eljest  äro  sinnade,  att  välja  en  inhemsk  tsar;  begär  förord  för  er- 
hållande af  stadfästelse  på  ett  förmyndareregeringens  bref  å  Pedersöre 
och  Ny  Karleby  socknar  1  Österbotten  1  förlåning.  ^ 

Mijn  brodervillige  etc.  Välborne  her  Axill  Oxenstierne, 
broder  och  tilförseenndes  synnerligh  gode  venn.  Der  mijn  K. 
B.  medh  sijn  käre  hussfru  och  vårdnader  vare  vidh  helese  och 
sundhectt,  förnimmer  jagh  dett  af  hiertadt  gärna;  jagh  för  mijnn 
persson  tackar  Gudh  för  themmeligh  lijfzsundheett.  Huru  lägen- 
heterne  här  i  landett  nu  förevette,  varder  mijn  B.  af  mijn  under- 
dånigh  schrifvelsse  till  Kongl.  M:tt  och  medfölgiende  kundskaper 
väl  förnimmandes.  Och  effter  dett  Muekowische,  så  väl  som 
dette  Nougordschc  härskapett,  den  högborne  furstes  och  herres 
her  Carll  Philipz  ahnkomstt  mykitt  åstunde,  och  mestedelis  och 
synnerligenn  dhe  förnemstte  ständerne  H.  F.  N.  för  deris  Stor- 
förstte  ahntage  vele,  endogh  een  partt  der  under  lathe  höre  sigh, 
att,  der  H.  F.  N.  vill  lathe  på  deris  vijs  döpe  sigh,  så  vele  dhe 
H.  F.  N.  för  deris  Storförste  ahntage,  menn  om  dett  icke  skeer, 
så  hafve  dhe  betenckiendhe  derudinnann;  szå  hafver  sådnnntt 
föge  opå  sigh  huadh  een  partt  lättfärdige  och  fåvidzk[e]  i  så 
måtto  tale,  helstt  effter  de  förnemstte,  som  deris  federncslandz 
bestta  sökie  och  betenckie,  icke  szå  hårdt  deropå  stå,  uthann 
mhere  deropå  see  och  åstunde,  att  dhe  mage  een  sådann  Stor- 
förstte  bckomme  (utaf  hvadh  religion  hann  helstt  vore)  som 
dhem  vidh  deris  religion  oanfechtede  ville  blifva  låthe,  och  deris 
förtrychtte  fäderneslandh  till  oprättilsse  rhoo  och  eenigheet 
igenn  hielpe  kunde  och  förmåtte.  Szå  känn  och  om  denne 
punchtt  udi  Vijborgz  möthett  tracteras  och  nödtårfftligen  förbe- 
hålles,  att  der  af  ingen  vijdtlöfftighet  framdelis  förorsakas  må;  der- 
före  så  är  högeligenn  af  nödhcnn,  att  högbc:te  Ii.  F.  N.  måtte 
till  Vijborgh  skyndes,  så  att  H.  F.  N.  icke  må  altt  för  lennge 
öfver  försagdann  tijdh  (deropå  Rydzerne  ögatt  mykitt  hafve)  för- 
dröiges.  Och  endogh  jagh  förmodar,  att  H.  F.  N.  skall  vare 
allerede  opå  vägenn,  szå  hafver  jagh  lichväll  på  sådann  hen- 
delsse  (der  H.  F.  N.  emott  all  förhåpningh  för  handelenn  schuldh 
medh  de  Danske  kunde  der  i  Sverige  opphålles,  såsom  jagh  af 
vår    nådigste    Drottningz    nådige    schrifvelsse  förstått  hafver,  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


28 

medh  H.  F.  N.  resannde  der  på  töfves,  såsom  icke  heller  af  H. 
F.  N:dz  ahnkomstt  ähnnu  någott  vistt  hijtt  spordtt  och  förnum- 
midt)  icke  kunnedt  underlathe,  mijn  B.  igenom  denne  mijmi 
schrifvelsse  een  lithenn  påminnelsse  göre,  att  hann,  samptt 
medh  dhe  andre  gode  herrer  af  Rijkzenns  Rådh,  vill  der  till 
rade  och  styrckie,  att  H.  F.  N.  måtte  uthann  någon  vijdere 
ophåldningh  forttskickes,  efftcr  H.  F.  N.  kan  dogh  i  Vijborgh 
vara  i  gott  beholdh,  om  ähnn  handelenn  medh  dhe  Dansche 
emott  förhåpningh  ofruchttsamligonn  afginge.  Ty  eliestt  är  till 
att  befhare,  att  Rysserne,  och  synnerligenn  dett  Muskowiske 
och  Wladimerske  härskapedt,  varde  sigh  ifrånn  dett  Nougordsche 
härskapett  afsyndrendes  och  eenn  Storförstte  för  sigh  utt- 
veliandes,  der  af  sedann  een  stoor  vijdtlöfftigheett  och  skada 
i  vårtt  förehaffvende  fölgie  kunde,  såsom  een  partt  af  Stenderne 
hafve  allerede  tilsinnes  varitt  att  vålgic  sigh  een  särdelis  Stor- 
förstte, dogh  der  medh  opå  någonn  tijdh  opschutidt,  till  dess 
att  dhe  mage  förnimme  om  medh  H.  F.  N:dz  Hcrtigh  Carll  Phi- 
lipz  ahnkomstt  någott  värdtt  är.  Förseendes  mig  fördenschiildh 
till  mijn  B.,  att  hann  medh  dhe  andre  välbertc  gode  herrar  sa- 
kernnc  väl  öfverväger,  och  der  till  styrcker,  att  vare  påbegyntte 
gode  saker  mage  een  godh  önskende  uttgångh  vinna,  såsom  jagh 
och  på  mijnn  sijda  migh  der  om  till  dett  högstta  och  så  mykitt 
mögeligitt  vinnleggie  vill. 

Vijdere  känn  jagh  mijn  K.  B.  här  medh  icke  oförmältt  lathe, 
att  endogh  vår  nådigste  Drottningh  hafver  migh  sitt  nådige  breff 
deropå  gifve  lathet,  emedler  tijdh  och  förr  ähnn  Kongl.  M:tt 
nu  regerennde  regementtedt  emottogh,  att  jagh  skall  alle  ovisse 
så  väl  som  visse  partzeler,  som  af  mijn  förläningh  i  Osterbåttn 
åhrligenn  uttgå  bör,  medh  sådanne  villckor  och  frijheett  behålle 
och  niuthe,  att  ingen  häredz-  eller  tionde  fougde  skall  sigh  der 
medh  befatta,  uthann  mijn  eigen  tienere  der  medh  efFter  min 
vilgie  läge  och  handle,  szå  hafver  almogen  der  i  Pedersöre 
soken  boandes,  senndhtt  någre  bönder  een  sådann  longh  vägh 
hijtt  till  migh,  och  sigh  högeligenn  dcröfver  besväredt,  huru 
såsom  befalningzmänn  och  fougderne  der  i  Osterbåttnn,  hafve 
dem  medh  andre  uttlagor  mykitt  besväredtt  öfver  dhen  rättig- 
heett,  the  migh  uttgiordt  hafve,  huilckett  dem  altt  för  odräge- 
ligitt  faller,  så  att  dhe  nödges  öfvergifve  huss  och  heem,  om 
dhe  dher  medh  icke  förskontte  och  lijsede  varde.  Hvarföre, 
emedan  mijn  lägenhet  nu  icke  szå  tillsäger,  att  jagh  H.  K.  M:t 
om    confirmation    opå    samme    mijn    förläningh   udi  underdånig- 


Digitized  by  VjOOQIC 


29 

heet  besökie  mä,  huarföre  beder  jagh  miJDD  broder  flittligen  och 
brodervenligenn,  att  han  vill  obesväradt  vara  och  hos  H.  K.  M:t 
på  mijne  vägner  begå,  att  jagh  H.  K.  M:tz  confirmationsbreff 
deropå  bekomma  må,  och  att  dett  måtte  på  samma  sättedt,  som 
högbeite  mijn  nådigste  Drottnigz  bref  migh  deropå  gifvidt  i 
bookstaffven  uttvijser,  der  af  jagh  mijnn  B.  een  copie  tillsenn- 
der*),  enndogh  dhenn  i  Cantzeliett  väl  finnes,  och  eliestt  vedh 
hårdare  förbudh  stältt  blifTva,  szå  att  befalningzmannen  eller 
fougden  der  i  österbåttnn  här  effter  icke  mage  understa  sigh 
bönderne  der  udi  Pedersöre  och  Ny  Carleby  någon  yitermhere 
öffverlastt  der  emott  tillfoge. 

Jag  hafver  och  förnummidt,  att  Fru  Charinn,  8[alig]  Samuell 
Nielssonns  effterlattne  enckia,  skall  hafve  i  szinnedt  att  begära 
någre  bjriar  till  Wöre  soken  igenn,  effter  hon  samme  sochen  i 
förläningh  hafver,  derföre  att  dhe  tilförrenne  der  under  legatt 
hafve,  och  för  någre  åhr  sedhann  till  Ny  Carleby  lagde  äre,  på 
dett  att  mantaledt  måtte  der  i  cappell  håldett  så  starck  blifve, 
att  de  caplanen  der  sammestedz  destte  better  underhålla  måtte, 
effter  dher  eliestt  så  få  bönnder  funnos,  att  de  uthann  bemältte 
byiar  icke  kunne  någonn  predikanntt  hålla  eller  och  sigh  i  annor 
måtto  besttå;  bider  fördenschuldh  mijn  B.,  att  han  vill  sådanntt 
förekomma,  och  udi  Kongl.  M:tz  nådige  confirmationsbreff,  som 
jagh  förmodar  bekomma,  förmäle  lathe,  att  the  byiar,  som  till 
Ny  Carleby  lagde  äre,  mage,  för  be:te  orsaker,  och  häreffter  der 
under  bliffva.  Jagh  vill  deremott  igenn  H.  K.  M:tt  för  eenn 
trogenn  och  rättrådigh  tiencre  finnes,  som  jagh  dess  skyldigh  är, 
och  min  B.  till  vilie  och  tiennst  gärna  igenn  vara.  udi  hvadh 
måtto  jagh  känn  och  förmå,  såsom  och  medh  altt  gott  förskylle. 
Befalenndes  härmedh  mijn  K.  B.  samptt  hanns  elskelige  käre 
hussfru  och  vårdnader  (dem  mijn  B.  medh  mykin  välfärdh  och 
mijnn  villige  tienst  helsse  ville)  Gudh  Alzmechtigh  till  all  long- 
varigh  lyckligh  välmåge  och  lifzsundheett  ganske  brodervilligenn. 
Af  Nougordz  slott  dhenn  17  Februarij  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  A. 

till  tjenst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskaoslerens    anteckning:    Ankommedt    till    Stockholm  den  27    Martij 
An.  1613. 


*)  Detta  bref,  ntfårdadt  af  Enkedxottning  Cbrietina  den  20  Nov.  1611,  är 
ännu  i  behåll. 


Digitized  by  VjOOQIC 


30 


11.  Nowgorod  den  .  .  Mars  1618. 

Förord    för    Göran    Briinnow    att   få  bekräftelse  å  ett  K.  Johans  gåfyebref  k 
godset  Vogelsang  i  Hapsals  distrikt  eller  något  annat  gods  i  stället. 

Brodhervilligh  etc,  Velbome  her  Cantzeler  Axell  Oxen- 
stierne  B.  och  tilförseendes  godhe  veoD,  jagh  kau  M.  B.  här 
medh  B:venligenn  icke  förhålle,  att  breffvijssere  Jören  Brynno 
haiFuer  afF  raigh  een  recomeDdationsschriflFt  till  Kon.  M:tt  be- 
gärett, att  hann  måtte  H.  Kon.  M:tz  confirmationsbrefF  opå  ett 
håff  Fogelsångh  be:dt  udi  Håbsals  gebett  belägett  bekomma,  eflFter 
Konung  Johan  (Christeligh  och  Höglåffligh  i  åminnelsse)  haffuer 
hans  fader  thett  arffligenn  bebrefFuett,  szå  endoch  jagh  väl  vett, 
att  dinn  käre  B.  Gabriel  Oxenstierne  haffuer  opå  sin  hussfrus 
ve^ner,  och  dertill  anspråck,  endoch  thett  haffuer  i  medier  tijdh 
Jören  Brynno  bårtto  varit  androm  förlentt,  och  haffver  jagh  för- 
denschuldh  icke  velett  honom  medh  min  förschrifft  någett  emot 
göra  eller  förnär  vara,  szä  haffuer  jagh  lickvell  icke  kunnett  un- 
derlathe  att  meddele  be:te  Jören  Biynno  för  hans  trogne  tiänst 
och  longelige  fengelsse  och  ahnholdningh  skuldh  i  Muechou  min 
v.  förschrifft  till  Kon.  M:tt  medh  denn  ödmjucke  begärenn,  att 
der  han  icke  känn  til  samma  håff  igenn  komma,  att  H.  K.  M:tt 
då  ville  medh  anner  så  godh  lägenheet  i  stadenn  igen  N:tt  för- 
hjelpe,  der  till  M.  B.  vill  honom  och  för  sin  trogne  tiänst  be- 
forderligh  vara,  der  H.  Gabriell  Oxenstierne  icke  vill  emottage 
annet  vedherlagh  för  samme  håff,  förseer  migh  fördenschuldh 
till  digh  käre  B.  såssom  och  till  dinn  K.  B.  att  i  migh  här  utt- 
innan  icke  förtenckie,  ty  jagh  gör  heller  thett  idher  bådhe  kan 
til  behagh  och  godhe  än  till  någonn  förtreet  och  schada  lenda. 
Befhalendes  min  K.  B.  sampt  hans  käre  vårdnader  här  medh 
Gudh  Alz:tigh  til  myckin  velmåge  flijteligenn  och  troligen.  Aff 
Nåugordz  slott  denn  .  .  Martij  åhr  1613. 

D.  T.  B.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning:  Ankommedt  till  Stockholm  den  23  Aprilis 
åhr  1613. 


Digitized  by  CjOOQIC 


31 


12.  Nowgorod  den  16  Mars  1613. 

Förord  för  Joachim  Berendes  att  få  Kongl.  Maj:ts  bekräftelse  å  förläniDgar 
i  Finnland  och  Estland  samt  å  ståthållaretjänsten  i  Eoporie,  hvartill 
han  visat  sig  skicklig. 

V^ällvilligh  etc.  Välborne  hcr  Axell  OxenstierDe  brodher 
och  tilförseendhcs  godhe  venn,  effter  välbördigh  Jochim  Bärendz» 
hvilken  jagh  till  StåtthoUare  på  Coporienn  förordnadt  haiFver, 
befharar  sigh  derfhörc,  att  K.  M:t  schall  någhott  mieshagh  och 
onådher  till  honom  fatta,  derföre  att  H.  K.  M:tt  afF  honom  icke 
ähr  till  besteradan  tijdh  effter  H.  K.  M:tz  uttgångne  mandater 
om  confirmation  på  dhenn  förläningh,  som  H.  K.  M:tz  her  fadher, 
vår  aller  nådigeste  fordom  Konungh  (Höglofflig  i  åmminnelse) 
hans  hustro  för  hennes  förre  mans  Hindrich  Wredhes  ährlighe 
och  römlighe  förhollandhe  och  bijståndh  arfflighenn  N:tt  undt 
och  bebreffvet,  iidi  undherdånigheett  besöktt  vordhen.  Hvarföre 
haffver  hann  beditt  migh  om  denne  min  recommendations  och 
vitncs  schrifft  till  sitt  laglige  förfhall  och  hindher  udi  sakenn, 
hvilkett  jagh  icke  haffver  honom  kiinnet  förvägre,  helst  medhan 
migh  väll  är  vitterligitt,  att  han  för  eett  åhr  sedhann,  som  han 
Högbitc  K.  M:tz  frånfall  och  dödhelighe  affgångh  förnam,  sändhe 
sin  hustro  tvenne  reesor  till  Szverigie,  hooss  K.  M:t  nu  regeren- 
dhes  om  confirmation  på  sin  förläningh  i  undherdånigheet  att 
anhoUa,  effter  hann  sjelff  icke  kundhe  sigh  dherhedhann  be- 
giffva,  derföre  att  hann  på  dhenn  tidhenn  brukedhes  i  slotz 
loffvenn  på  Vijborgh.  Dogh  kundhe  honn  för  Konungen  i  Dan- 
markz  fiändtlighe  förehaffvandhe  i  siöenn  och  i  skärigårdherne 
icke  forttkomma,  uthan  måste  begiffve  sigh  tilbaker  ighenn,  och 
nu  sedermere  haffver  hann  sielff  icke  kunnett  ombäres  iffrån 
Coporien  för  dhenne  tijdz  läghenheet  och  allerhandhe  orsachcr 
schuldh.  Hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  han  vill  honom  hooss 
H.  K.  M:t  härutinnan  till  dhett  bästa  ursächta,  emedhan  han  H. 
K.  M:tz  mandatt  och  befalningh  icke  raootvillighenn  föreutit 
hafver,  uthann  sådann  drögzmhål  är  för  förbe:te  laglighe  förfall 
skeddh,  och  fördenschuldh  honom  dher  till  förhielpe,  att  han 
måtte  K.  M:tz  nådighe  confirmation  opå  be:te  förläningh  be- 
komme,  szåssom  är  Elime  ficrdungh  i  Finlandh  och  någre  byer 
der  till  i  Bårgo  sochnn,  udi  Lijfflandh  ett  hoff  benemdt  Sitz  i 
Wittensteens  Ihänn  beläghett,  som  Casper  Tisenhussen  ägtt  hoff- 


Digitized  by  VjOOQIC 


32 

ver,  till  evärdelighe  äghor,  derhooss  ett  breff  på  tollen  i  Helsing- 
fors och  Bårgho  faller  om  .  .  .  daler,  hvilkett  endskijlt  till  hans 
hustros  lijfFztijd  lydher.  Förseendhes  migh  till  M.  B.  att  hann 
är  be:te  Jochim  Bärendz  medh  sin  hustro  och  barnn  här  utinnan 
till  dhett  bäste  beforderligh,  szåssom  och  dhertill  förhielper,  att 
hann  måtte  fhå  K.  M:tz  conBrmation  på  sitt  Ståtthollare  embette, 
som  jagh  honom  på  K.  M:tz  vägnar  ombetrodt  hafiver,  effter  han 
är  der  till  väll  tiänligh  och  skickeligh,  haffver  och  på  mitt  an- 
modendhe  och  framdelis  bettalningh  undsatt  och  försträcktt  till 
Coporie  och  Iwangrodz  befästningh  till  halfft  annatt  tusendh 
tunnor  spannemåll  och  andre  nödighe  partzelcr  afFsitt  eghitt.  Aff 
dhem  nu  icke  mångc  finnes  som  någhott  bijstondh  i  så  måtto 
göre  velc,  derföre  så  bör  och  honom  sådantt  till  godhc  njuthe. 
Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  M.  B.  till  villie  ighenn  vare  är  jagh 
dher  till  öfverbödigh  och  villigh,  hann  vardher  och  för  sin  pers- 
son  M.  B.  tacksamheett  och  tiänstvilligheett  bevijsendhes.  Be- 
falandes  M.  B.  samptt  medh  sijnn  käre  hussfru  och  värdnadher 
(dem  han  på  mine  vägnar  medh  mykin  vällfärdh  flijteligenn 
helse  vill)  udi  Gudz  dens  Aldrahögstes  nådige  beskyddh  och 
beskärm  till  långhvarigh  vällmåghe  ganska  brodervilligen.  Aff 
Nougordz  slott  denn  16  Martij  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


13.  Nowgorod  den  21  Mars  1613. 

Insänder  bref,  hvarl  K.  Sigismund  sökt  vinna  honom  på  sin  sida;  önskar 
tjcnstledighet  för  att  resa  till  Sverige  och  förstärkning  af  den  betydenhet, 
att  den  genast  kan  söka  sin  utkomst  i  fiendens  land,  ty  trakten  kring 
Nowgorod  är  utblottad;  begär  slutligen  betalning  för  kläde,  som  han 
måst  på  kredit  köpa  i  Reval  och  utfärdande  af  General-Löjtnants  full- 
makt för  Evert  Horn. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne 
tilförseendes  godhe  vann.  Jagh  eändher  medh  breffvijsere  tu 
bref  K.  M:t  i  undherdånigheett  tillhåndhe,  hvilke  Konunghenn  i 
Pålandh  och  een  hans  öffverste  Alexander  Gonseffschi  vidh  naropnn 


Digitized  by  VjOOQIC 


33 

iiiigh  tilschriffvitt  hafve*),  derutinnan  dhe  genom  dheris  spitz- 
fundigheett  och  illistigheett  försökie  om  tändherne  äre  löse  i 
rauunen  på  migh.  Och  ändogh  jagh  hafFver  fuUer  så  omeprun- 
ghett  medh  Pålackerne  här  udi  landhett,  att  jagh  hadhe  meendt, 
att  dheris  Konungh  heller  änn  dhe  icke  schulle  haffva  orsach 
ntt  beröme  och  sigh  tillägne  dhenn  tiänstenn  och  trohetten,  jagh 
hår  i  landhett  bevist  haffver,  mykitt  mindre  aff  någhonn  godh 
tUförsichtt  anmodhe  migh  om  sådhane  saker  i  Konungh  Sigis- 
mund! breff  förmäles,  menn  effter  dhe  sehe,  att  dhe  medh  voldh 
inthett  kune  dheris  förehaffvandhe  här  udi  landhett  uttfhöre,  der- 
före  så  grijpa  dhe  till  prachtiker,  dher  medh  dhe  förmhcne  sigh 
deste  bättre  kune  persuadere  migh  udi  sakenn,  eller  och  bringha 
migh  och  andre  K.  M:tz  trogne  tiänare  opå  obeståndh.  Menn  jagh 
förhoppes  så  haffve  förhollit  migh  här  udi  landhett,  att  värkett 
prijsar  mestarenn  och  fuUer  uttvijser,  om  jagh  haffver  Konungh 
Carll  min  allernådigeste  fordom  Konungh  (högloffligh  i  åmmin- 
nelsse)  och  vår  nådighe  nu  regerendhes  Konungh,  eller  och 
Konungh  Sigismundo,  troligest  tiändt  och  ment,  förmodher  iör- 
denschuldh,  att  jagh  i  denne  sakenn  omistänktt  hoUes,  bedher 
och  M.  B.  flijtelighcnn,  att  hann  vill  migh  hooss  K.  M:tt  och 
hvar  ehrligh  mann  som  om  dhenne  sak  och  schriffvelser  känn 
vitterligitt  bliffva,  min  ursächttan  göre.  Betänkiandhes  dhett, 
ntt  effter  jagh  dhenn  tijdh,  när  dhett  olyckclighe  slaghett  vidh 
Sarewitz  Samitz  scheddhe,  och  aff  meste  partten  aff  mitt  med- 
haffvandhe  krigzfolk  så  scheniielighenn  förlåthen  bleff,  icke  söktte 
tillflychtt  hooss  dhe  Påler,  mykitt  mindre  vardher  dhett  medh 
Gudz  nådighe  tillhjelp  här  effter  scheendhes,  dogh  för  änn  jagh 
vill  i  denne  sakenn  emoott  all  tilförsichtt  misstänktt  hoUes,  szå 
vill  jagh  heller  vara  härifrånn  ju  förre  ju  heller,  der  till  medh 
effter  jag  nu  vidh  dhenn  mödhosamme  tiäust  som  jagh  här  udi 
landhett  städigtt  i  långh  tijdh  bevijst  hafver  aldelis  tröttes,  och 
fuUer  dhe  persåner  och  männ  iffrån  Sverigie  ombäres  kune  (helst 
effter  till  fridh  och  eenigheett  Gudhi  dhess  loff  medh  dhe  Dansche 
kommitt  är)  som  K.  M:tt  här  udi  min  stadh  bruka  känn.  Der- 
före  bidher  jagh  M.  B.  på  thett  flijteligeste,  att  hann  vill  hoos 
H.  K.  M:tt  förarbethe  och  så  vidt  begå,  att  jagh  måtte  opå  nå- 
ghonn tijdh,  om  jag  icke  medh  allone  känn  häriffrånn  förlossat 
blifua,  förloffvatt  vardha  till  min  hemvist,  der  att  uttro  [o:  bettre] 
migh  och  mitt  eghitt  så  väll  som  andre  på  någhonn  tijdh  till  godhe 

♦)  K.  Sigismunds  bref,  dat.  Viäsma  d.  27  Dec.  1612,  tryckt  af  Vldeklndi, 
Erigshistorie,  s.  450. 

Axel  Oxenstierna  11:  5.  3 


Digitized  by  VjOOQIC 


34 

eehe,  szässom  och  utstoffere  migh  igheD  eåssom  thett  bör  sigh, 
effter  jagh  ännu  icke  är  kommen  migh  före  ighenn,  sedhann 
som  jagh  alle  mine  hestar  och  rytterij  här  udi  landhett  senest 
misthe.  Szedhann  vill  jagh  gärna,  sässom  jagh  dhess  plichttigh 
är,  oppå  hvad  ortt  H.  K.  M:t  n:tt  synes  migh  sä  här  effter  som 
här  till,  effter  min  ytterste  förmåghe,  till  H.  K.  M:tz  och  mitt 
fädherneslandz  gagnn  och  bäste  trolighenn  och  flijtelighenn  bruka 
lathe.  Förseendhes  migh  till  M.  B.  att  hann  mitt  bäste  här- 
utinnan  veeth,  som  jagh  honom  och  härom  ombetror.  Jagh  vill 
M.  B:s  omack  och  godhe  villie  medh  altt  gott  ihugkomme  och 
förschylle.  Och  effter  mann  görlighenn  af  alle  omständighetter 
förnimmer,  huru  såsom  dhe  Påler  effter  dette  landhett  trachtft, 
derföre  vill  höghelighenn  aff  nödhenn  vara,  att  H.  F.  N:de  Hert- 
tigh  Carll  Philipp  snartt  sigh  till  Vijborgh  begiffver,  att  Rys- 
serne  måtte  någhott  modh  emoot  dhe  Påler  aff  H.  F.  Nrdes  an- 
kompst  fatta,  och  effter  een  stor  krigzmacht  medh  förste  gräs 
iffrånn  Pålandh  förmodhes,  szäsom  mann  aff  åttschillighe  kund- 
schaper  förnummitt  haffver,  szå  ligger  der  oppå  störste  machtt, 
att  vij  på  vår  sijdhe  tänkie  opå,  och  grijpe  till  dhe  medhell  der 
medh  dhem  mhå  tijdigtt  mottståndh  schee,  och  der  någhott  krigz- 
folk  iffrånn  Sverigie  hijtt  sändhes,  szå  måste  dhe  vara  så  con- 
tenterede,  att  dhe  kune  genest  inn  udi  dhett  Muschousche  landh 
och  herschapet  till  dhe  ortter  fortt  ryckie,  dher  dhe  kune  dheris 
undherholdh  och  besoldningh  sigh  sielff  schaffe,  effter  dhette 
Nougordsche  gebeth  är  aff  vårtt  eghett  krigzfolk  som  här  städigtt 
legatt  haffve,  såsom  och  aff  fiändhens  månghc  infall,  så  uttar- 
madhe,  att  dhe  inghen  yttermhere  besväringh  uttstä  kune,  szå 
framptt  dhe  schole  någorledhes  beholdne  bliffve.  Förmodandes 
att  M.  B.  dette  öfvervägher  och  K.  M:t  till  gemöthe  fhörer,  på 
dett,  att  deraff  icke  någhonn  obeståndh  framdelis  förorsaches 
mhå,  såssom  lättelighen  schee  känn,  der  krigzfolkett  blifve  der 
med  försäkradhe,  att  dhe  schole  dheris  besoldningh  här  udi  Ryss- 
landh  fhå,  så  snartt  de  öffver  gräntzenn  eller  hijt  till  Nougorden 
komma,  såssom  tilförendhe  scheedt  är,  hvilket  dera  här  feltt  slår, 
szå  kundhe  de  derigenom  till  stor  ovilligheett  förorsakadhe  bliffva, 
och  stor  schadha  udi  vårtt  förehaffvandhe  göre,  derföre  hafver 
jagh  i  all  vällmeeningh  velett  M.  B.  härom  i  tijdh  tillkenne 
giffve. 

Till  besluth,  endogh  jagh  tilförendhe  någre  gångher  haffver 
Kon.  M:t  udi  undherdånigheet  tilschriffvitt,  szåssom  och  M.  B. 
derom  bedhitt,  att  dhett  klädhe  och  andre  nödtorffter,  som  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


35 

till  krigzsakemes  befordringh  här  udi  landhett  aff  een  Refvelsk 
bårgare  Claes  Grambou  vidh  nampn  för  7200  daler  optagitt  haff- 
ver,  måtte  aff  Cronones  opbördh  i  Finlandh  bettaltt  bliffva,  effter 
har  udi  landhett  icke  sä  mykin  innkompst  faller,  att  man  kan 
krigzfolkett  som  här  brukes  contentere,  sedhann  att  bettala  sä- 
dhann  schuldh,  szå  haffver  jagh  lijkväll  ingen  bescheedh  eller 
svar  deropå  bekommitt.  Och  effter  jagh  aff  M.  K.  B.  her  Jo- 
hann  De  la  Gardie  förnummit  hafver,  att  der  han  finge  befal- 
ningK  och  tilståndh  aff  K.  M:t  att  bettale  samme  schuldh,  vill 
hann  tillsehe,  att  ställe  honom  derfhöre  tilfridz  udi  penninger 
och  vharur.  Hvarfhöre  bedher  jagh  M.  B.  på  thett  flijteligeste, 
att  M.  B.  vill  vara  obesvärett,  att  begå  så  vidt  hooss  K.  M:t,  att 
her  Johan  måtte  f  hå  aff  H.  K.  M:t  schriffteligh  tillstånd  till  att 
bettale  samme  schuldh.  Eliest  hoUer  be:te  köpmann  sigh  till 
migh  om  sinn  bettalningh,  effter  jagh  hafver  loffvatt  att  villie 
vara  hans  mann,  och  honom  bettala  såssom  för  min  eghenn 
schuldh,  för  änn  hann  någhonn  leffvereringh  göre  ville.  Befa- 
landhes  M.  K.  B.  samptt  medh  hans  käre  hussfru  och  vårdnadher 
(dem  han  på  mine  vägnar  flijteligenn  helsse  vill)  Gudh  Alzmecht- 
tigh  till  långhvarigh  vällmåghe  ganska  brodhervillighenn.  Aff 
Nougordz  slott  denn  21  Martii  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror  gör  vell  och  helss  din  K.  Fru  mor 
och  syskon  medh  min  velvillige  tienst  och  bliff  altidh  min  tro- 
gen ven  effter  dett  gamla,  du  skaltt  altidh  finna  dett  samma  hoss 
migh  igen;  och  för  altingh  laga  so,  att  jagh  engonge  må  bliffva 
förlossadh  hedhan,  eliest  blifver  jagh  her  aff  sorgen  so  gammell 
och  gro,  att  jagh  inte  sedhan  mehr  tienar  i  frustuvunn.  Jagh 
haffver  och  nogergonger  skrifvedh  M.  B.  till,  att  Ewertt  Horn 
besvcrer  sigh,  att  han  inte  vett,  hvarföre  han  tiener  her,  ty  en- 
doch  H.  K:c  M:tt  höglofligh  hoss  Gudh  skreff  migh  till  att  han 
skulde  vara  enn  Generall  lutenantt  öfver  hela  feltedh,  so  haffver 
han  doch  lickvell  enn  icke  hertill  nogen  bestelningh  derpå,  hvil- 
kedh  honom  icke  lithett  förtyeker,  att  som  han  dett  icke  skole 
vara  verdh.  Beder  min  B.  derföre  fliteligen,  att  han  den  jo  må 
medh  dett  första  bekomma.     Vale.     Vale. 

Bikskanslerns  anteckning:  Ankommedt  till  Stockholm  med  Jöreu  Brunno 
deo  23  April  Anno  1613. 


Digitized  by  VjOOQIC 


36 


14.  Nowgorod  den  12  April  1613. 

Byssarne  äro  änna  oeniga  och  den  nyvalde  tsaren  har  med  sin  slägt  hållit 
sig  afsides;  Hertig  Carl  Filips  ankomst  är  mycket  efterlängtad,  men  han 
bör  vara  åtföljd  af  krigsfolk,  utrastadt  med  både  proviant  och  pennin- 
gar, för  att  kunna  hålla  stånd  mot  Pleskow  och  Pohlackarne. 

Min  brodervillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne, 
brodher  och  tilförlathelighe  gode  vann,  huru  lägenhetterne  här 
udhi  landhett  nu  förevette,  varder  M.  B.  aff  min  undherdånighe 
medfölgiande  schriffvelsse  till  K.  M:t  väll  förnimmandhes,  och 
ändogh  dhe  Muschousche  och  rebellische  Cassacker  haffve  effter 
dheris  eghen  godhtyckie  uttvaldt  denn  Feodoritens  szonn  för  deras 
Storfurste,  om  hvilkenn  jagh  tilförendhe  K.  M:t  och  M.  B.  till- 
schriffvitt  hafiver,  szå  känn  sådhantt  lijkväll  inthett  bestondh 
eller  förfolgh  hafua,  aldenstundh  dhe  förnempste  Rysche  herrer 
och  saraptlige  Bayorer  stå  dher  emoott.  Icke  heller  vill  eller 
undherstår  hann  sigh  sjelff  att  vedhertaghe  dhenn  ähre  och  hög- 
hetenn,  som  honom  udi  sä  måtto  tilbiudhes,  emedhan  han  samptt 
medh  sine  förvanter,  som  och  honom  deriffrånn  styrkie,  väll  be- 
sinne,  hvadh  fhara  och  obeständh  der  medh  fölgie  vill,  och  för- 
denschuldh  begifFvitt  sigh  affsijdhes.  Och  aldenstundh  alle  Bayo- 
reme  här  udi  landhett  H.  F.  N:des  Herttigh  Carll  Philipz  an- 
kompst  höghelighenn  åstundhe,  och  tillflychtt  hooss  H.  F.  N:de 
sökie  vele,  när  dhe  H.  F.  Nrdes  ankompst  förnimmandhes  vardhe, 
szåsom  alle  kundschaperne  lydhe,  hvilkett  de  och  fuUer  måste 
göre,  när  dhe  aff  Pålackerne  trängdhe  varde,  hvilkett  inthett  til- 
baker  bliffVer,  szåssom  tijenderne  iff*rånn  Pålandh  fullfölgie,  att 
dhe  vele  dette  landh  starke  och  fiendtlige  besökie.  Åhr  förden- 
schuldh  nu  högh  tijdh,  att  Högb:te  H.  F.  N:de  sigh  till  Vijborgh 
schyndher  och  ypner  säckenn  emedan  grijsenn  är  giffvin,  der 
till  M.  B.  vill  rådhe  och  styrkie,  på  dett  aff*  H.  F.  N:des  ytter- 
mhere  drögzmhåll  icke  mhä  någhott  obeståndh  och  affall  här 
iblandh  Rysserne  förorsackes,  ty  här  effter  veett  mann  medh 
inghe  schälighe  orsacker  H.  F.  N:des  yttermhere  fördrögielsse 
hooss  Rysserne  att  föruhrsechtta,  och  om  sådantt  emoott  för- 
hopningh  schedde  och  der  aff  någon  schadheligh  vidtlifftigheett 
och  aff*bräck  i  vare  saker  händhe  (dett  dogh  Gudh  Alzraechttigh 
verdiges  aff*vändhe)  szå  vill  jagh  derutinnan  ändschyllett  vare, 
eff*ter   jagh    så  offta  om   dette  landz  selsamme  och  orolighe  till- 


Digitized  by  VjOOQIC 


37 

ståndh  och  oenigheett  haffver  tillkenne  giffvitt.  Szå  vill  och 
höghelighenn  aff  nödhenn  vara,  att  eett  antal  krigzfolk  så  mykitt 
E.  K.  M:t  känn  tillväghe  komme,  måghe  medh  förste  gräsett 
eller  mögligitt  är  hijt  i  landhet  eändhes,  att  göre  dhe  Påler 
moottståndh,  szåsom  och  tvinghe  Pleschouerne  och  andre  landz- 
ortter  till  hörsamheett,  om  dhe  udi  midlertijdh  icke  vele  be- 
tänkie  sigh,  dijtt  effter  och  Bvertt  Hornn  medh  någott  folk  dra- 
ghenn  är,  bådhe  att  förmane  de  Pleschousche  till  eenigheett 
medh  oss,  szåssom  och  förmhene  dhem  tillföringh,  och  elliest 
tillsehe,  udi  hvadh  måtto  han  dhem  någott  affbreck  göre  känn. 
Dogh  måste  mäste  partten  afF  det  krigzfolk  hijtt  eflfter  sändhes 
udi  Narffven  landstige  för  allerhandhe  orsacher  schuldh,  och 
medh  någre  månaders  kost  och  besoldningh  försorgdhe  vara, 
effter  här  udi  Nougordz  gebeth  inthett  till  bäste  är  att  undsättie 
dem  medh,  szåsom  jagh  M.  b.  derom  tilförendhe  tillschriffvitt 
haffver.  Dette  jagh  M.  B.  udi  all  vällmeeningh  nu  icke  haffver 
kunnett  förhoUa.  Förseendes  migh  till  M.  b.  att  han  varder 
hooss  K.  M:t  till  dett  bäste  rådandes,  szå  att  vare  påbegynte  sa- 
ker H.  K.  M:t  och  Sverigis  Crone  till  gode  och  förkoffringh 
deste  bättre  måghe  uttf  hördhe  bliffva,  der  till  Gudh  Alzmechttigh 
verdiges  lycko  förläne,  udi  hvilkens  N:ge  beschyddh  och  be- 
skärm jagh  M.  B.  samptt  medh  hans  käre  hussfru  och  kärkompne 
vordnadher  (dem  han  på  mine  vegnar  vill  flijteligen  helse)  vill 
härmedh  trolighenn  befalett  haffve.  Aff  Nougordz  slott  denn 
12  Aprilis  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  villia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


15.  Nowgorod  den  9  Juni  1618. 

Begår    att   det  betänkande  han  till  Kongl.  Maj:t  afglfvit  måtte  till  det  bästa 
nttydas  samt  att  godt  krigsfolk  med  sina  förnödenheter  öfversändes. 

Min  brodhervillighe  etc,  Velborne  her  Cantzeler  Axell  Oxen- 
fitierne.  Näst  myckin  velmåges  öndschning  och  een  flijtigh  tack- 
eegielsse  för  beviste  välgemingar,  och  all  godh  brodherligh  be- 
nägenheet,  hvilckett  jagh  medh  altt  gått  vill  igenn  vetta  till  att 
förscbylla,  lather  jagh  M.  B.  här  medh  venligenn  vetta,  att  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


38 

Kon.  M;tt  medh  brefFvijssare  och  enspeningar  i  underdånigheet 
tillschrifFvitt  haflFver*).  Deraff  min  brodher  mitt  svar,  ringe  me- 
ningh  och  betenckiande  opå  the  sacker  H.  Kon.  M:tt  migh  nå- 
digest tillschriffvitt  haffver,  szåssora  och  detta  landz  tillståndh 
förnimmandes  vardher,  bediandes  att  min  brodher  vill  sådan  min 
välmeningh  och  vidhlyflftige  schriffvelsse,  emedhan  man  för  denne 
tijdz  legenheett  icke  kårttere  haffver  den  göre  kunnett,  hoss 
Kon.  M:tt  till  thett  bedsta  uttydha  och  dher  till  förhielpe  och 
Btyrckia,  att  gått  krigzfålck  medh  andre  nödhtårffter  mage  snartt 
och  i  rettan  tijdh  för  allehande  orsacker  hijtt  ankåmma,  och  att 
krigzfålckett  mage  contenteradhe  och  medh  någre  månadz  kast 
försedde  vara,  på  thett  dhe  icke  mage  sigh  någonn  ovilligheet 
och  myttination  företaghe,  när  dhe  hijt  komma  och  ringa  udi 
pråffviandt  och  anner  contentantts  för  sigh  finna,  szåssom  til- 
förende  skedt  är.  Och  effter  Kon.  M:tt  icke  vill  änu  städie  och 
förlåffva  migh  häriffrån,  såsom  jagh  gärne  såge  och  min  lägen- 
heet  nu  kräfFver,  szå  vill  jagh  änu  till  höstenn  migh  här  för- 
hålla, och  ähn  yttermecre  min  flijtt  till  sakenn  här  göre,  då  jagh 
förmodher  att  H.  Kon.  M:tt  migh  här  iffrån  nådigest  förlåffuen- 
des  varder,  effter  såssom  H.  Kon.  M:tt  elschelige  käre  her  fadher 
(saligh  hoss  Gudh  och  höghlåfläigh  i  åminnclsse)  migh  någett  för 
sin  dödhelige  affgångh  thet  låffuade  och  tillsadhe,  att  jagh  medh 
förste  häriffrån  schulle  förlåsset  bliffua.  Haffuer  och  fuller  stått 
mitt  stunde  glas  och  pick  uth  här  i  landett,  zså  att  jagh  någon 
lijsa  och  förschoningh  borde  uiuthe,  och  een  anner  förordnes 
och  trädhe  till  roo[r]8  i  mitt  stadh  igenn,  som  kan  så  väl  vara 
skyldigh  att  bevijsse  H.  Kon.  M:tt  och  fäderneslandet  sin  tiänst, 
såssom  jagh.  Förseer  migh  och  till  M.  B.  att  han  varder  mitt 
bedsta  här  uttinan  vettandes,  jagh  vill  sådantt  hoss  M.  B.  medh 
altt  gått  igen  förskylla.  Bef  halandes  M.  B.  sampt  medh  sin  käre 
hussfru  och  vårdnader,  dem  han  medh  myckin  velmåge  på  mine 
vegner  helsse  vill,  udi  Gudz  dens  Alzmechtiges  n:ge  beskydd 
till  myckin  velmåge.     Aff  Nåugordz  Slått  denn  9  Junij  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


*)  Finnes  bilagdt,  dat.  s.  d.  eller  d.  9  Juni  1613. 


Digitized  by  CjOOQIC 


39 


16.  Nowgorod  den  6  Juli  1618. 

Ar  tacksam  för  ntDämnlDgen  till  riksråd,  men  tror  sig  bättre  kunna  tjena  i 
fält;  med  afseende  på  den  erhållna  befallningen  att  taga  metropoHten 
i  Nowgorod  med  såsom  ombud  till  Vlborg,  anmärkes,  att  han  är  för  gam- 
mal och  svag;  knäs  Ivan  knnde  ej  heller  resa,  såsom  oumbärlig  för  lag- 
skipningen;  misstroende  till  Sverige  för  de  Byska  sändebudens  långa 
dröjsmål  i  Stockholm  och  Carl  Filips  försenade  afresa  hade  vållat  Aug- 
dews  och  Tichvins  affall;  det  förra  kan  lätt  återtagas  och  försök  göras 
med  Pleskow;  men  vapen  och  ammunition  behöfs. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne 
brodher  och  tillförlatheligh  gode  venn,  näst  all  vellmåghes  önsch- 
ning  och  een  flijtigh  tackseijelse  för  mykitt  gott  bevijsth,  dett 
jagh  gärna  förschylle  och  medh  all  tacksamheett  ihugkomma  vill, 
lather  jagh  M.  B.  härmedh  venlighenn  vette,  att  jagh  min  bro- 
dhers  schrifvelse  denn  11  nästförlidne  Aprilis,  Stockholm,  dateret, 
denn  18  Junij  först  bekommitt  haffver,  och  derutaff  såssom 
elliest  tilförendhe  udhi  inåDgehandhe  måtte  M.  B:s  godhe  och 
trogne  gemöth  och  afiection  till  migh  förnummitt  och  nogeamptt 
och  serdeles  dherutaflF  märktt,  att  M.  B.  haffver  tagitt  nigh  dhenn 
mödan  opå  iblandh  mykitt  annett  bekymmer,  som  jagh  väll  veett 
M.  B.  är  beladdher  medh,  så  vidlifftelighen  och  grundhelighenn 
icke  allenast  om  Cronones  högnödighe  och  anlegne  ärendher, 
utban  och  om  mine  privatsaker  migh  att  tillschrifva,  och  sitt  be- 
tänkiandhe  meddeele,  för  hvilken  sin  godhe  benägenheett  och 
svar  jagh  M.  B.  flijtelighenn  betackar.  Och  effter  man  hafver 
bådhe  förr  och  sedhermhere  M.  B.  schriffvelse  dateret  är,  genom 
breff  och  budh  bådhe  till  K.  M:t  och  M.  B.  samme  cronones 
saker  nogsamptt  moveret,  szå  att  jagh  förmodher,  att  H.  K.  M:tt 
är  medh  min  eenfaldighc  och  vällmeente  meeningh  tillfridz, 
achtar  fördenschuldh  onödigtt  dhenne  gånghen  dhem  repetere, 
och  M.  B.  der  medh  bemödhe,  uthan  vill  dher  medh  bestå  lathe, 
till  dess  Gudh  vill,  att  Sverigis  Commissarier  medh  H.  F.  N:de 
Hertigh  Carll  Philipp  kune  till  Vijborgh  komma,  då  man  samme 
saker  effter  tijdzens  och  beggis  rijkzens  och  landz  tillståndh 
och  lägenheett  till  Sverigis  crones  yttermhere  gagnn  och  bästhe 
vidtliffilighere  disputere  och  dirigere  känn,  szåsom  jagh  och  här- 
till migh  och  derom  till  thett  högste  och  så  mykitt  migh  mög- 
ligitt  effter  yttersta  förstån dh  vinlagtt  haffver.  Dett  och  M.  B. 
vijdere    i    sin  schrifvelse  förmäler,   att  M.  B.  är  ovitterligitt  om 


Digitized  by  VjOOQIC 


40 

dhem  som  schuUe  s&dhane  förvittlighe  ordh  falla  lathett  emoott 
dem,  Bom  äre  till  Szverigie  kompne  och  recompens  för  dheris  be- 
vijste  tienst  förd  rett,  dett  veeth  jagh  och  väll,  att  sådantt  uthan 
M.  B.  vettschap  scheedt  är,  dogh  är  thett  migh  för  sanningh  aff 
åttskillighe  berättet,  att  någre  echole  dem  så  snöplighenn  affvist, 
szåsom  jagh  M.  B.  derom  tilförendhe  tillschiifvitt  haflVer,  för- 
meene  sigh  och  kune  thett  bevijsse,  om  thet  schuUe  så  gelle, 
och  vore  thett  bäst,  att  dhe  der  medh  för  månghe  orsacker  schuldh 
fördrag  hadhe,  och  brukadhe  heller  beschedenhectt  och  fogelighe 
ordh  i  sakenn,  medh  dhem  een  krigzmann  undertijdhenn  lather 
sig  nögie,  till  dess  lägenhettenn  känn  så  tillseije,  att  han  kan 
fhå  hvadh  honom  tillkommer.  Och  effter  thett,  käre  brodher,  K. 
M:tz  bref  är  migh  tillhåndhe  kommitt,  derutinnan  H.  K.  M:t  för- 
mäler sigh  villie  bruka  migh  udi  sitt  och  Rijkzens  Rådh*),  der 
till  jagh  migh  oskickeligh  befinner,  och  fördenschuldh  såghe 
gärne,  att  jagh  der  medh  måtte  förschontt  bliffve,  helst  effter 
jagh  större  lust  till  krigszsakerne  haffver,  änn  att  inväffva  migh 
udi  sådhane  saker,  dog  betackar  jagh  H.  K.  M:t  på  thett  under- 
dånligste  och  ödmjuckeligste  för  denn  ähre  H.  K.  M:t  migh  udi 
så  måtte  n[ådig8]tt  tilbuditt  haffver,  och  kenner  migh  schyldigh, 
szåsom  och  gärna  vill  lathe  migh  till  H.  K.  M:tz  och  mitt  käre 
fadern eslandz  gagnn  och  bästhe  bruke  udi  dhe  saker,  migh  står 
tillgörendhes,  och  mitt  förståndh  känn  tillseije.  Och  eflfter  M.  B. 
haffver  iffrånn  begynnelsenn  dragett  et  troget  brodherligitt  hierta 
till  migh,  derföre  så  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  migh  sitt 
trogne  rådh  meddele,  huru  jagh  mig  härutinnan  bäst  stelle  och 
förholla  schall,  och  der  H.  K.  M:t  ändelighen  der  opå  står,  szå 
förmoder  jagh  att  H.  K.  M:t  vardher  dett  embethe  H.  K.  M:tz 
her  fadher  (szaligh  hooss  Gudh  och  högloffligh  i  åmminnelse) 
haffver  migh  betrodt,  och  jagh  een  tijdh  bårthåth  medh  stor  mödhe 
och  bekymmer  så  betiäodt  och  föreståt  haffver,  att  jagh  förhop- 
pes  för  H.  K.  M:t  och  hvar  ehrligh  man  till  svars  stå,  nådigst  an- 
seendhes  och  betänkiandhes,  szå  att  migh  udi  så  måtto  icke  någonn 
förnidringh  vedherfhares  mhå,  derutinnan  att  någon  anner  som 
något  längher  udi  samme  embethe  kan  varitt  haffve,  och  dock  icke 
är  bättre  änn  jagh,  må  migh  till  förkleeningh  fördenschuldh  före- 
draghes,  emedhan  hvar  och  een  retschaffens  karll  tienar  altijdh 
deropå,  att  hann  må  sigh  förbättre  och  icke  förringhe,  förseendhes 
migh  till  M.  B.  att  hann  vardher  mitt  bäste  så  härutinnan,  såssom 


•)  Dateradt  d.  20  Maj  1613.     Registratur  I:  686. 


Digitized  by  VjOOQIC 


41 

och  i  all  annor  måtte  vettandhes.  Jagh  betackar  och  M.  B.  för 
meddelte  kundschaper  om  Rijkzens  tilletåndh  och  lägenhetter, 
och  bedher  att  M.  B.  vill  vare  obesvärett  migh  ann  yttermhere 
derom  förständighe. 

Belangandhee  dhette  landz  tillståndh,  szå  vardher  M.  B.  thett 
aff  min  underdånighe  schriffvelse  till  K.  M:t  förnimmandes,  och 
åndogh  K.  M:t  förmäler  i  sin  n:ge  schriflTvelse  och  instruction, 
att  jagh  schall  tagha  den  Nougordsche  Metropolitcn,  och  de 
andre  förnempste  här  kiine  vara  medh  migh  till  Vijborgh,  uthan 
tvifvell  för  dhenn  orsach  schuldh,  att  H.  K.  M:t  mhenar,  att 
medh  hans  och  dheris  personer  schall  någhot  synnerligitt  kuno 
utträttes,  szå  kan  thett  bådhe  för  hans  ålderdom  och  svaghett 
schuldh  icke  schee,  såsom  och  för  selsamme  tankar  och  rop  der- 
aff  förorsakes  och  omkringh  heele  landett  uttsprijdhes  kundhe, 
der  han  schuUe  dijtt  fhöres,  och  i  synnerheett  emoott  sinn  villie 
och  machtt,  icke  heller  kan  Knäs  Iwan  häriffrån  ännu  väll  om- 
bäres,  effter  här  ingenn  är,  som  i  hans  stadh  kan  Ryssernes  klage- 
mhål,  som  alle  dagar  alt  för  månghe  här  förefhalle,  optaghe  och 
dhem  till  rätte  hielpe,  szå  är  icke  heller  fögo  [o:  mer]  medh  honom 
heller  änn  Metropolitenn  bevändt,  effter  gemeene  mann  här  udi 
landett  dhem  fögo  achte,  ehuar  dhe  are,  och  uthan  deras  veth- 
schap  näget  beslute  och  tilsegia  kunna,  heller  ähn  dhe  anse  dhem 
aff  Rysche  sändebudhenn  som  i  Pålandh  anholdne  äre.  Ahr  för- 
denschuldh  bäst,  att  hann  bliffver  här  qvar,  hvilkett  meere  känn 
oss  udi  vårtt  förehaffVande  båthe,  när  sakerne  rätt  och  effter 
tijdzens  lägenhet  besinnes,  szå  blifve  och  för  uthan  dhem  de 
förnempste  Baijorer  här  beholdne  äre  dherhedhan  sändhe,  dogh 
ligger  dhem  mykitt  i  magen,  att  de  andre  Rysche  szändebudh 
bliffVe  dher  udi  Sverigie  så  länge  oppeholdne,  derutaff  de  Mus- 
chousche  Rysser  uttsprengie  sådantt  rop  kringh  om  landett,  att 
dhem  vardher  så  i  handh  gåendhes  som  de  Rysche  szändebudh 
Bom  i  Pålandh  staddhe  äre.  Vore  fördenschuldh  gott  och  nö- 
digtt,  att  någre  aff*  dhem  måtte  hijtt  tilbaker  städies,  och  att  the 
andre  måghe  schrifva  hijt  till  deris  förvan  ter  och  ven  ner  om 
deris  tillståndh,  hvilkett  medh  desse  två  enspenningar  som  nu 
senest  här  varitt  hafve,  icke  schedt  är;  dett  de  Nougordske  Rys- 
ser under  gifver.  Min  broder  vill  fördenschuldh  dhem  här  effter 
större  frijheett  giffve,  och  så  laga  att  dheris  förhopningh  må 
mhere  tillväxa  änn  aff\aga,  ty  derigenom  att  medh  H.  F.  N:des 
Hertigh  Carll  Philips  reese  hijt  åth  är  så  länghe  fördrögtt,  och 
dhe  Rysche  sändebudh  så  länge  udi  Sverigie  oppeholdne,  haffve 


Digitized  by  VjOOQIC 


42 

dhe  Tiphnische  och  Augdousche  afFallitt,  effter  dhe  haffve  sigh 
inbillatt,  att  dhe  inghen  Storfurste  eller  bietondh  iffrånn  Sverigie 
hadhe  till  att  förmodhe.  Derföre  vore  nu  högh  tijdh,  att  H.  P. 
N:de  snartt  ankome,  szå  att  Rysseme  raåtte  fatta  modh  ighenn, 
flzåsom  och  att  dett  krigzfolk  som  åstadhkomraes  känn  måtte 
medh  thett  förste  mögligitt  är,  udi  een  hoop  och  icke  sä  plocke- 
tals som  här  till,  landett  till  störste  besvär  och  obotheligh  schadha 
schedt  är,  öflPver  till  NarfFven  komma,  att  schaffa  Augdou  på  vår 
sijde  ighenn,  hvilkett  man  och  förhoppes  uthann  stortt  besvär 
schee  kune,  effter  dett  är  icke  någon  befästningh  för  gewaltt, 
och  sedhann  försökie  lyckann  emoott  Pleschou,  dog  så,  att  dhe 
måtte  någorledhes  contenterede  och  medh  proviantt  förseddhe 
vara,  för  dhe  orsacher  jagh  M.  B.  tillförende  tillschrifvit  hafver. 
Ty  min  broder  känn  väll  tenkie,  hvadh  för  ringe  medell  här  i 
landet  nu  finnes  att  befridighe  dhem  medh  udhi  denne  tijdz 
lägenheett.  Min  broder  vill  och  der  opå  drifva,  att  de  krigz- 
munitioner  som  till  vårtt  förehaffvandhe  här  udi  landett  behöf- 
ves  villie,  mage  och  medh  förste  hijtt  ankomme,  szåesom  har- 
nisch,  byssor  och  vergier  till  dhet  obevärde  folkett  här  äre.  För- 
modendes,  att  M.  B.  varder  sitt  till  sakenn  görendes,  såssom 
hann  väll  besinner  att  deropå  machtt  ligger.  Och  vill  här  medh 
M.  B.  samptt  med  sinn  käre  hussfru  (denn  han  med  mykin  väl- 
färdh  på  mine  vegner  helse  vill)  udi  Gudz  n:ge  beschyddh 
trolighen  befhalett  haffve.  Aff  Nougordz  slott  denn  6  Julij 
åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  gör  vell  och  helsa  och  din  kere 
fru  mor  och  syskon  medh  min  villige  tienst.  Gudh  late  oss 
snart  få  tales  vedh  medh  helsa  och  gledhie,  dett  önskar  jagh  aff 
altt  hierta.     Vale. 


Digitized  by  CjOOQIC 


43 


17.  Nowgorod  den  28  Juli  1613. 

Förard  för  Robert  von  Rosen,  att  äterfA  gods,  som  hans  fader  förverkat,  och 
komma  ur  Pommersk  i  Svensk  tjenst. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Cantzler  brodher  och 
tilförlathelighe  gode  venn.  Effter  brefFvijesere  Robbertt  vonn 
Rosenn,  haffver  medh  Fursternes  aff  Pomerenn  förschriffter  lij- 
thett  till  migh  om  een  förschriflFt  cill  K.  M:tt,  att  han  måtte 
komma  till  sine  arffvegodz  igenn,  som  hans  framlidne  fadher 
Hans  vonn  Rosenn  genom  sitt  förseende  är  qvitt  gånghenn, 
derom  hann  och  förschriffter  aff  Högb:te  Furstar  till  Kon.  M:t 
haffver,  hvarfhöre  beder  jagh  M.  B.  att  hann  vill  lathe  honom 
vare  sigh  till  dett  bäste  befalett,  och  honom  för  een  gunstigh 
befordrare  och  intercessor  hooss  Kon.  M:t  vara,  att  honom  må 
samme  godz  igen  inrymde  bliflfve,  helst  effter  han  icke  haffver 
varitt  medh  sin  fadher  i  råd  och  dådh,  mykitt  mindre  lathett 
sigh  emoot  H.  K.  M:t  bruke,  effter  hann  aff  barndomen  hooss 
Hertigh  Philipp  aff  Pomerenn  haffver  tientt,  och  godh  recom- 
mendation  aff  honom  haffver,  och  fördenschuldh  icke  bör  sin 
fadhers  bråth  åttniuthe,  helst  effter  hann  är  een  brukeligh  karll, 
och  känn  sin  fadhers  förseende  medh  sin  trogne  och  flijtige 
tienst  förbättre,  szåssom  hann  sigh  och  tillbiudher.  Förseendes 
migh  fördenschuldh  till  M.  B.  att  han  lather  honom  dhenne  min 
förschrifft  till  gode  åttniuthe;  helst  effter  Högbe: te  Furster  haffve 
migh  honom  flijtigtt  recomraendcret.  Och  hadhe  han  fullerförr 
H.  K.  M:t  i  underdånigheett  besöchtt,  men  hann  är  genom  heff- 
tigh  siukdom  här  udi  Nougorden  een  tijdh  långh  oppehoUenn 
och  förhindrett  vordhenn.  Min  brodher  vill  fördenschuldh  honom 
derutinnan  uhrsechtatt  haffve,  och  hooss  K.  M:t  undschyllett, 
szåssom  och  hielpe  honom  snart  till  sin  afischecdh,  effter  han 
haffver  lust  att  lathe  bruke  sigh  här  i  land  ett  hooss  migh.  Be- 
falandes  M.  K.  B.  saraptt  medh  altt  thett  honom  kärt  är,  Gudh 
Alzmechttigh  till  långhvarigh  vällmåge  Brodervilligen.  Af  Nou- 
gordz  Slott  denn  28  Julij  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


44 


18.  Nowgorod  den  1  Augusti  1613. 

BestyckniDgen  pä  Jama  är  ej  större  än  nödigt.  Behof  af  penningar  och  pro- 
viant för  krigsfolket  som  öfversftndes,  emedan  inkomsten  icke  räcker 
till  garnisonen,  och  i  hela  orten  är  dyr  tid. 

Min  brodhervilHgh  etc.  Välborne  her  Cantzler  her  Axell 
Oxenstierne  brodher  och  tilförseendes  godhe  venn.  Jagh  kan 
medh  thette  läglighe  budh  min  brodher  icke  förhöll»,  att  jagh 
aff  Ståtthollarens  på  Iwangrodt  Evärtt  Brämens  echrifvelse  för- 
nummitt  haffver,  att  K.  M:t  honom  tilschrifvitt  hafver,  att  hann 
schall  lathe  tagha  och  föra  alle  stycker  iffrånn  Jama  till  Iwan- 
grodt. Och  eifter  jagh  känn  väll  tänkie,  att  H.  K.  M:t  haffver 
dhett  för  dhenn  orsach  schuldh  gjordt,  att  H.  K.  M:t  haffver 
fruchtett,  att  Rysserne  schulle  sådhandtt  schelmerij  medh  Jama 
bruka  såsom  medh  Augdo  scheedt  är,  men  eiffter  jagh  haiffver 
förordnedt  dijtt  een  phana  Finsche  knechter  och  lathett  medh 
lämpe  afschaffe  och  förord  ne  alle  dhe  Kysser  dher  inne  vore 
uthi  hakelvärkett*),  på  någre  personer  när,  som  nästh  Rysche 
StåtthoUaren  dher  inne  äre,  szå  hoppes  mann  fördenschuldh,  att 
dher  medh  inghenn  fhara  är,  och  dherföre  på  K.  M:tz  nådigbe 
behagh  och  vijdere  förklaringh  lathett  dhe  små  stycker  dher  äre, 
qvarre  bliffve,  ty  jagh  haffver  dhe  störste  stycker  tilförendhe 
derifrånn  till  Nöthoborgh  och  Ladga  fhöre  lathett,  effter  dhe 
dher  bättre  behöfves,  och  måste  samme  små  stycker  dher  bliffve, 
szå  framptt  huset  schall  vidh  machtt  holles,  såssom  i  dhcnne 
tijdz  lägenheett  och  tilståndh  fuUer  aff  nödhen  är,  helst  effter 
man  kan  medh  thett  folch  deropå  äre,  deste  bättre  holla  vägerne 
heremillan  frije  för  dhe  schelmische  Rysche  Cassacker,  som  bådhe 
iffrånn  Pleschou  och  andre  ortter  komma  pläghe,  och  sigh  uth 
medh  vägerne  lägre  och  lura  opå  vårtt  folch  som  aff  och  ahnn 
reesa.  Szå  känn  och  derigenom  infall  i  Coporie  länn  deste 
bättre  affvergies,  som  aff  be:te  Cossacker  esomoftast  tilbudett  är. 
Och  effter  migh  bordhe  fuUer  fram  för  Ståtthollarne  vette  om 
sådhane  och  andre  saker,  som  H.  K.  M:t  med  befästningarnc 
vill  bestältt  haffve,  szå  länghe  jagh  udi  mitt  ombetroddhe  em- 
bette  här  brukes,  aldenstundh  samme  befästninger  och  medh  min 
flijt  och  bekymmer  (uthan  rom  att  schriffva)  intagne  äre,  på  dett 
att  jagh  måtte  effter  tijdzens  lägenhett  kune  deste  bättre  dherom 


*)  I  Estland  och  Lifland  kallades  så  förstäder,  utom  murarne,  som  blott 
skyddades  af  ett  staket  eller  plank  verk,  hvarpå  ordet  egentligen  syftar. 


Digitized  by  VjOOQIC 


45 

schicke  och  ordinere,  szå  väll  om  dhe  saker  som  opå  befästnin- 
garoe  så  väll  som  i  faltt  aflF  nödhenn  äre,  eflfter  de  måste  öffver- 
eens  komma,  om  thett  elliest  schall  gå  lijka  och  vall  till,  hvar- 
fhöre  bedher  jagh  min  broder,  att  migh  må  försth  här  efFter  om 
H.  K.  M:tz  nådighe  villie  i  så  måtto  vitterligitt  bliffva,  ty  elliest 
vardhe  StåtthoUarne  aff  sådhane  H.  K.  M:tz  särdeles  schrifFvelser 
och  befhalningher  så  modighe,  att  dhe  mitt  commendament 
fögho  ansendhes  vardhe,  der  afF  stor  oordningh  och  schada  för- 
orsaches  kundhe.  Dette  haffver  jagh  min  broder  i  all  vällmee- 
niagh  icke  kunnett  förhoUa,  förseendes  migh  till  M.  B.,  att 
hann  thett  och  icke  annars  optagher  uthan  till  dhet  bäste  ut- 
tydher.  Belangandes  dhette  Inndz  tillståndh  vardher  M.  B.  afF 
min  underdånighe  schriffvelse  till  K.  M:t*)  förniramandhes,  achtar 
fördenschuldh  onödigt  thett  här  repetere.  Och  ändogh  jagh  esom- 
offtast  haffver  min  brodher  tillschriffvitt  och  påmint,  att  hann 
ville  så  laghatt,  att  dett  krigzfolch  hijtt  i  landett  beskedt  bliffver 
måtte  medh  någre  månaders  proviantt  försedd e  vardha,  szå  för- 
nimmer jagh  lijkväll,  att  Mönichoffvens  soldater  som  till  Nyenn 
ankompne  äre,  szåsom  och  Cobrons  regemente,  hvilke  udi  Narf- 
venn  landstigne  äre,  schole  ringhe  och  een  partt  haffve  inthett 
proviantt,  för  hvilkenn  orsach  Mönicnoffvens  soldater  haffve*  ta- 
gitt  sigh  orsach  att  opstighe  vidh  Xyenn,  udhi  denn  meeningh 
att  de  vele  öffver  landh  begiffve  sig  till  Narffvenn,  derigenom  de 
arme  böndher,  som  ännu  någorledhes  beholdne  äre,  kundhe  medh 
allone  uttarmadhe  bliffva,  men  jagh  haffver  dhem  till  Tiphnie 
beschedett  emoott  de  schelmische  Rysser  dher  sigh  förholle. 
Och  effter  här  i  landett  är  ringhe  proviantt  tillfångz,  bådhe  för 
fiendens  infhall  och  ströffende  schuldh,  szåssom  och  derföre,  att 
här  haffver  mächte  mykin  boskap  aff  sjukdom  död  t  sin  koss,  szå 
att  enn  koo  kostar  här  udi  Nougorden  så  väll  som  annorstedes 
12  eller  15  daler,  derföre  vill  högelighenn  aff  nödhenn  vara, 
att  proviantt  må  sändhes  iffrånn  Sverigie  medh  schep  till  Narff- 
venn, dedan  mann  kan  till  krigzfolkzens  oppehälle  hemptatt,  szå 
framptt  mann  schall  kune  företaghe  och  utthärde  belägringhenn 
för  Pleschou,  ty  deromkringh  är  mechtte  ringe  till  bäste.  Om 
krigzfolchett  och  schole  hoUes  villighe,  szå  vill  penningar  der 
till  behöffves,  der  till  här  i  landett  och  ringhe  medhell  och  utt- 
vaghar  finnes,  bådhe  för  almogens  oförmögenhet  och  dett  affall 
och  upror  dhe  sigh  företagitt  haffve,  szå  att  man  niuggest  känn 


*)   Bilaga,  brefyet  till  Kongl.  Maj:t,  dat.  d.  3  Ang.  1618. 


Digitized  by  VjOOQIC 


46 

så  raånghe  penninger  till  väghe  bringhe,  der  medh  thett  krigz- 
folch  här  udi  Nougorden  i  garnison  liggie  kune  oppehålles,  ty 
man  måste  altt  medh  rede  penninger  dhem  underhoUe,  effter 
här  ringe  spannemåll  och  soffvcU  till  fångz  varitt  haffver,  der- 
före  så  måste  och  penninger  försarables  och  hijt  sändhes.  Gudh 
giffve,  att  lägenhetten  udi  Sverigie  kundhe  sådhantt  tillseije,  szå- 
som  thet  högelighen  af  nödhenn  är,  på  dett  att  krigzfolchett 
icke  måghe  sigh  någonn  mytination  förctaghe,  szåssom  tilförendhe 
här  udi  landett  för  någre  åhr  sedhann  schedde,  då  här  udi  lan- 
dett större  förmögenheett  var  änn  som  nu.  Dette  schriflTver  jagh 
fördenschuldh  och  i  tijdh  tillkennegifFver,  att  jagh  framdelis  vill 
vare  derutinnan  ändschyllett,  om  någhott  obeståndh  (dett  dogh 
Gudh  n:tt  affvergie)  der  aff  förorsaches  känn.  Och  effter  een 
partt  der  udi  Sverigie  kune  till  äffventyrs  icke  tro,  att  här  eå 
ringhe  penninger  falle,  uthan  mena  att  penningerne  schole  här 
öffverflödhe,  och  fördenschuldh  schatte  hvar  mann  här  så  rijka, 
szåsoni  man  aff  een  och  annen  som  deriffrånn  komma  spoitt 
haffver,  att  mann  der  i  så  måtto  nogsamptt  opå  thal  är,  hvilkett 
mann  önschadhe  och  gärna  såghe  at  så  i  sanningh  vara  måtte, 
och  vore  thett  väll  och  ährlighenn  förtientt,  om  mann  någhott 
hadhe,  men  thett  känn  vare  ringhere  änn  någonn  tror  och  thal 
går  utaff,  haffver  och  för  min  person n  alt  mitt  oppå  krigsfolchett 
som  bådhe  uthan  landz  nu  nylighenn  värffvedhe  äre,  såssom  och 
dhem  som  här  udi  landett  tilförende  sigh  bruka  lathett,  spende- 
ret,  szåsom  räkenschapenn  som  klar  och  richtigh  är,  schall  utt- 
vijse,  och  ännu  inthett  vederlagh  derföre  bekommitt,  derföre  så 
bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  hooss  K.  M:t  begå,  att  hijtt 
måghe  någre  krigz  Commissarier  medh  förste  förordnes  som  här 
kune  krigzfolchett  contentere,  effter  migh  icke  är  mögligitt,  att 
vara  både  Fälttöffverste  och  Commissarius,  szå  vardhe  dhe  för- 
nimmandhes  hvad  ränte  och  opbördh  och  hvadh  uttgifft  här  der- 
emoott  faller,  och  schall  räkenschapenn  uttvijse  hvadh  inkomp- 
stenn  här  till  rantat  haffver,  och  att  thett  till  krigzfolchet  och 
icke  miq  nytto  användt  är.  Förseendes  migh  till  M.  B.  att  hann 
härom  bestellandhee  varder,  szå  att  jagh  må  någhon  lijse  udi  så 
måtto  aff  dhem  haflfve.  Befalandes  M.  B.  här  medh  och  altijdh 
samptt  medh  altt  thett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechttigh  till 
långhvarigh  vällmåghe  Brodervillighenn.  Aff  Nougordz  slott 
denn  1  Augusti  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


47 

Käre  broder  her  Axell  Oxenstierne,  breflfvijsere  Helgie  Jes- 
perssonn  är  fördenschuldh  här  så  läuge  oppehoUenn  vordenn, 
eff*ter  här  inthett  synnerligitt  udi  långh  tijdh  för  änn  nu  före- 
fallitt  hafFver,  dermedh  man  kunde  honom  derhedan  affardige. 
Den  andre  enspeningeren  Iver  vidh  nampn,  som  hijtt  för  någon 
tijdh  sedan  ankom,  haffver  man  här  qvar  behoUitt,  till  dess  man 
kan  förnimme  vijdare  kundschaper  iffrån  Tiphnie  och  andre 
orter  här  udi  landet,  då  han  skall  häriffrånn  affärdiget  bliffve. 


19.  Nowgorod  den  3  Augusti  1618. 

Förord  för  ryttmästaren  Lorenz  Wagner,  Bom  trollgen  genom  förblandning 
med  Saderlender  blifrit  hos  E.  M:t  angifven  för  olagligheter  i  Norr- 
land och  f.  D.  Tore  omistlig,  då  flere  officerare  voro  sårade  och  sjuka 
och  han  förde  befälet  öfver  ryttarne  vid  Tichvin. 

Mijnn  broderviUigh  etc,  Välbornne  käre  broder,  her  AxUl 
Oxenstierne,  effter  dett  Ryttmesterenn  Loren dz  Wagner,  är  för 
K.  M:t  ahngifvenn,  att  hann  almogenn  i  Nårlandenn  der  hann 
färdas  och  igenom  dragitt  hafver,  stor  öfvervåldh  och  orätt  skulle 
tilfogatt  hafva,  h vårföre  hafver  H.  K.  M:t  migh  nådigst  til- 
schrifvidt  och  befaltt,  att  jagh  honom  så  snartt  han  hijtt  ahn- 
komme,  till  H.  K.  M:t  försende  skall,  och  stå  sijne  åklagere  till 
rätta,  hvilchenn  H.  K.  M:tz  befalningh  jagh  hörsnmligenn  gärnna 
effterkomma  ville.  Men  effter  hann  till  dett  högste  försvär  och 
endschyller  sigh,  att  hann  ingen  öfverlast  almogenn  der  hann 
framdragitt  giordt  hafver,  allcnest  hvadh  hann  till  sitt  nödtårff- 
tigtt  oppehälle  effter  H.  K.  M:tz  pass  och  nådige  tillåthelsse  af 
dem  fordratt  och  bekommidt  (menn  Suderlennder  medh  sine 
ryttere  skole  der  i  landett  mechtta  illa  huss  hållitt,  emedann  Lo- 
rendz  Wagner  der  i  landett  var,  och  känn  skee  att  dett  blifver 
honom  tillrecknadt,  emedann  hann  säger  sigh  hafva  afiverdtt 
deris  öfverlastt  så  mykitt  honom  hafver  stått  tillgörendes,  så  att 
h/inn  hafver  deröfver  måstt  vijke  för  dem,  när  de  äre  honom  för 
starke  blefnne)  deropå  hann  och  förmhener  sigh  förskaffe  pre- 
sternas  och  almogens  bevijs  ifrånn  Norlandenn  igenom  sijnne 
utfikickede.  Hvarföre  hafver  jagh  behållitt  honom  här  qvar  och 
förskickett  till  Thifine  att  ahnföre  och  förestå  mijne  cornettz 
ryttere,  öfver  hvilckc  hann  Ryttmestere  är,  effter  hann  der  svåre 


Digitized  by  VjOOQIC 


48 

väl  behöfves,  medann  någre  af  de  andre  befälenn  der  af  fien- 
denn  saigede  och  skamferede  ähre,  och  man  icke  monga  af  dem 
här  hafver  som  man  känn  i  sä  motto  bruke  till  att  ahnföre 
fålck,  och  sielf  känn  jagh  icke  heller  här  ifrånn  komma.  Beder 
fördenschuldh  att  mijn  K.  B.  ville  göre  väl  och  för  honom  hos 
H.  K.  M:t  i  all  underdånigheett  intercedere,  att  H.  K.  M:t  inge 
onådher  till  honom  derföre  fatta  ville,  uthann  för  een  nådigh 
och  gunstigh  Konungh  och  herre  vare,  hann  vill  och  tilbiuder 
eigh  deremott  sijnn  trogenn  tienstt  så  häreffter  som  här  till  be- 
vijse,  såsom  och  lijf  och  blodh  hafve  ospartt  för  H.  K.  M:t  och 
Sveriges  crona  när  så  känn  omträngie.  Förmodendes  att  mijn 
K.  broder  är  hanns  gode  medlare  hos  H.  K.  M:t  och  sakenn 
till  dett  bestte  uttyder,  effter  mijn  B.  är  väl  vitterligitt,  huru 
lenge  han  Sveriges  crono  tientt  hafver,  och  sigh  altijdh  troligen 
och  manligenn  både  här  i  landett  såsom  och  annorstedz  förhål- 
litt,  såsom  och  derföre  att  hann  förestår  mitt  eigitt  cornett,  der- 
före jagh  icke  hafver  kunnedt  underlathe  så  flittigtt  för  honom 
intercedere.  Mijnn  K.  B.  ville  och  till  dett  bestte  uttyde,  att 
jagh  hafver  behållitt  honom  här  qvar,  så  att  H.  K.  M:t  icke  må 
dett  i  denn  meningen  optage,  lijkesom  jagh  H.  K.  M:t  vilie  och 
befalningh  icke  effterkomma  ville,  hvilckett  vijdt  vare  ifrån  migh, 
uthann  dett  är  för  be:tte  orsaker  schuldh  skedt,  effter  hanns 
tienstt  här  nu  vil  behöfves.  Udi  hvadh  måtte  jagh  känn  vare 
mijn  K.  broder  till  vilie  och  broderligh  benägennhet  igenn,  gör 
jagh  altijdh  gärnna,  sådantt  hann  och  för  aijnn  perssonn  öfver- 
bödigh  är  att  förskylle.  Befalendes  här  medh  mijn  K.  B. 
flamptt  altt  dett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechtigh  till  all 
välmåge  broderkärligenn.  Datum  Nougordz  Slått  den  3  Augusti 
åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  h.  Axell,  efter  jagh  förnimmer  att 
några  Wagners  misunnere,  och  de  megh  och  föga  gott  unna, 
honom  hoss  Hans  K.  M:tt  uthan  stor  orsack  förfölia,  hvarföre 
beder  jagh  min  K.  B.  han  ville  icke  allenest  för  min  skuldh  undt 
[o:  utan]  för  retvisans  och  hane  ehrlige  och  manlige  förhollande 
honom  sigh  late  vare  befalledh;  ty  ner  en  partt  toke  angifvere 
sitte  hiemma  och  hafve  store  ordh,  so  moste  han  sä  vell  som 
andre  retskafiens  karlar  setia  dett  kerste  till.  Doch  förseer  jagh 
migh  visserligen  till  min  K.  B.  att  han  betre  sodantt  varder  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


49 

tenkia,  en  de,  hvilken  Gudh  så  mykett  förstondh  inte  gifuedh 
haffver.  Jagh  skall  altidh  tienc  min  broder  till  vilia  i  hvadh 
mötte  jagh  kan.     Vale. 


20.  Nowgorod  den  28  Augusti  1618. 

Missnöjd  för  det  1  instrnktionen  för  ombuden  vid  förestAende  underhandling 
med  Byssame  i  Viborg  Henrik  Horn  såsom  äldre  rådsherre  fått  plats 
framför  honom,  begär  han  att  få  stad  na  i  Nowgorod  och  brefvexla  med 
ombuden,  samt  ersättning  för  värfnlng  af  ett  regemente  Tyska  soldater. 

Min  venlighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxcnstierne,  broder 
och  tillförseendes  förtrogne  venn.  Endogh  jagh  fast  ogärne  M. 
B.  medh  denne  rain  schriflfvelse  udi  denne  rain  privat  sach  be- 
niödhe  ville,  dogh  haffver  jagh  för  efftenne  orsacher  icke  kun- 
nett  der  medh  underlathe,  uthann  lather  M.  B.  här  medh  ven- 
lighenn  vette,  att  jagh  aff*  denn  instruction,  som  commissarierne 
udi  Vijborgh  staddhe  giffvinn  är,  förnummitt  haffver,  huru  så- 
som Hindrich  Hornn  är  migh  deruti  föredraghenn,  igenom  hvadh 
orsach  thett  och  helst  känn  sclieedt  vara,  och  der  dett  vore  der- 
aff*  förorsachett,  att  hann  för  änn  jagh  udhi  Rijkzens  Rådh  fordrett 
och  antaghin  är,  szå  förhoppes  migh,  att  jagh  haffver  K.  M:t 
och  Sverigis  crone  denn  tienst  (uthann  beröm  att  schriffVa)  be- 
vist  och  sådantt  kall  betiäntt,  som  hans  embethe  faller  lijkmät- 
tigt  är,  haffver  thett  och  een  rum  tijdh  beklädt  för  änn  hann 
udi  Rijkzens  Rådh  kom,  der  till  medh  haffver  jagh  och  Szverigis 
crone  aff  begynnelsenn  längher  änn  han  tientt,  och  derutöfver 
mykitt  ondt  uttstått,  szå  schall  icke  heller  synnerligen  schilia 
opå  beggis  vhår  åldher  (effter  icke  annars  vara  känn,  änn  jagh 
måste  nu  emoott  min  villie  så  nogha  dett  altt  öffvervägha),  szå- 
8om  och  här  i  landhett  mitt  orabetrodde  embethe  medh  mykin 
mödho,  bekymmer  och  fhara  opå  fempte  åhrett  så  förestått  haff*- 
ver,  att  jagh  för  Gudh,  H.  K.  M:t  och  hvar  ehrligh  mann  vill 
tryggelighenn  till  svars  stå,  och  fördenschuldh  deste  heller  för- 
mendt  denn  ähre  och  gode  narapnn,  som  min  HuHgh  fadher  efflber 
sigh  leefft  haffver,  vidh  machtt  och  i  sitt  esse  holla,  szåsom  och 
effter  vår  n:ge  fordom  konungz,  Konungh  Carls  (höglofläigh  i 
åmminnelsse)  n:ge  breff  och  löffte,  och  vår  aller  nådigste  Ko- 
nungz nu  regerendhes  n:ge  tillseijelsse  migh  udhi  min  tienst 
förbättre,    så    väll    som    andre    ährlighe    karlar    för  migh  giordt 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  4 


Digitized  by  VjOOQIC 


50 

hafive,  och  ann  hooss  högb:te  K.  M:t  och  fremmandhe  herrar 
och  potentater  vederfhars,  änn  att  jagh  udi  någonn  måtto  skulle 
förringatt  bliffva,  szåsom  nu  tilbiudhes,  ty  der  be:te  argument 
gälla  mhå,  szå  vill  der  afF  fölgie,  att  jagh  och  flere  andre  som 
nylighenn  för  migh  i  Rådett  fordradhe  äre,  cedere  skall,  och 
medh  denn  ringeste  iblandh  dhem  bliffva,  oansedt  dhe  udi  lijk- 
måttigt  embethe  tilförendhe  medh  migh  icke  tientt  haffve,  och 
derföre,  såssom  och  för  flere  andre  orsacher,  såghe  heller,  att 
jagh  medh  thett  Rådz  embethe  måtte  förschåntt  bliffva,  effter 
jagh  är  förgäten  vordhenn,  när  andre  bleffve  dher  till  antagne^ 
och  nu  omsidher  medh  Philipp  Skedingh  lijka  giordh  och  vidh 
ändhann  satt,  endogh  vij  icke  lijka  ståndh  beklädt  och  tiänst 
giordt  hafive,  hvilkett  migh  fast  till  hiertatt  går,  helst  effter  så- 
dantt  icke  allenest  migh  till  förklenringh  scheer,  szå  väll  här 
hooss  dhenn  heele  Rysche  nationen,  denn  jagh  på  n:ge  höghe 
öff'verhettens  vägner  een  tijdh  bårtt  åth  förestått  haffVer,  szåsom 
hooss  alle  andre  herschapp,  som  här  om  vitterligitt  bliffver,  uthann 
och  dhem  som  jagh  aff*  högre  och  nidrighe  ståndh  och  condition 
här  till  commenderet  haff*ver,  till  vanähre  och  nesa  ländher.  Och 
aldenstundh  min  brodhcr  migh  genom  sinn  schriffvelsse  tillsagtt 
haffVer,  att  hann  vill  vare  oförtrutin  att  vette  mitt  gagnn,  ähre 
och  vällfärdh  udhi  alle  måtto,  derfhöre  jagh  M.  B.  flijtelighenn 
betackar,  migh  och  dher  till  förlåther,  hvarfhöre  bedher  jagh 
M.  B.  att  hann  vill  hooss  Kon.  M:tt  dhenne  sak  på  thett  foge- 
ligeste  andraghe,  och  min  undherdånighe  schriffvelsse  till  H.  K. 
M:t  till  thett  bäste  uttydha,  szåsom  thett  icke  heller  aff*  hög- 
färdh  eller  ähregirighet  androm  till  förachtt  scheedt  är,  ty  jagh 
unner  hvar  och  een  gärna  eff*ter  sitt  ståndh  och  embethe  sin 
tilbörlighe  ähra,  när  jagh  och  derigenom  må  oförachtedh  bliffva, 
uthan  allenest  till  dhenn  ändha  scheedt,  att  thett  embethe  jagh 
på  K.  M:tz  vegner  beklädher,  må  så  väll  här  hooss  oss,  såsom 
udhi  andre  fremmandhe  landh,  H.  K.  M:t  sielff"  till  ähre,  udhi 
hvilkens  nampnn  jagh  och  commenderer,  udi  sin  grad  och  esse 
bliff*va,  szåsom  och  jagh  för  min  personn  så  väll  som  andre  min 
tiänst  åttniuthe.  Elliesth  må  jagh  eller  någhonn  annan  inghen 
lust  haffVe  sådhantt  kall,  medh  så  stor  mödhe  och  bekymmer, 
som  här  till  scheedt  är,  här  eff'ter  att  betiene.  Och  aldenstundh 
jagh  och  nu  tröttes  vidh  samma  embethe,  helst  effter  jagh  så 
länghe  och  stadigt  thett  förestått  och  uthärdatt  haffVer,  hvarfhöre 
bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  obesvärett  vara,  så  vidt  hooss 
K.    M:t    begå.    att   jagh    icke   allenest  medh  dhenn  handhell  udi 


Digitized  by  VjOOQIC 


51 

Vijborgh  medh  Rysserne  berammett  är,  mhå  förschåntt  bliflFva, 
efter  jagh  haffver  dess  föruthann  nogh  att  göre  medh  krigzsa- 
kerne  här  i  landett,  och  här  nu  inghenn  är,  som  i  min  stadh 
här  blifva  känn,  uthann  och  dertill  förhielpe,  att  jagh  medh 
allonne  häriffrånn  förlossatt  bliflfva,  szå  att  jagh  må  H.  K.  M:t  udi 
undherdånigheet  besökie,  och  reedhe  och  bescheedh  för  mitt 
ombetroddhe  embethe,  szäsom  och  H.  K.  M:t  om  allerhandhe 
nödtorfftighe  saker  och  dette  landz  lägenheett,  som  H.  K.  Al:t 
och  Sverigis  crone  kune  vara  tiäntt  medh,  imdherdånigh  berät- 
telse göra,  szåsom  och  medh  thett  samma  mine  egne  privat  sa- 
ker, H.  K.  M:t  i  underdånigheet  andraghe,  emedan  jagh  förnim- 
mer, att  der  man  icke  är  sielff,  der  bliffver  och  icke  hans  huflf- 
vudh  tvettatt.  Förmodendhes  i  all  undherdånigheett,  att  H.  K. 
M:tt  icke  Icgger  migh  mhere  tunga  härutinnan  opå,  änn  jagh 
dragha  känn,  helst  effter  jagh  icke  mhere  änn  någonn  anner  der 
till  förplichtet  är,  aldenstundh  jagh  nogsamptt  mitt  glas  till  rörs 
uttstått  haffver,  uthann  dhe  som  vele  fordelen  i  ährenn  haffve, 
dhe  mäghe  och  omakett  medh  uttstå,  och  dheris  rädslagh  exe- 
quere  dhett  bäste  dhe  kune;  ty  ändogh  jagh  kenner  migh  schyl- 
digh  min  allernådigste  Konungz  och  Sverigis  crones  bästhe  vette 
och  sökie,  hvilkett  jagh  och  effter  min  yttersta  machtt  och  för- 
stondh  gäme  göre  vill,  szå  känn  jagh  lijkväll  icke  tiena  för 
androm  migh  till  förachtt  och  förklenringh,  szäsom  jagh  här  till 
medh  tolemodh  giordt  haffver,  der  om  jagh  nu  icke  mhå  eller 
känn  så  vidtlifftigt  schriffve,  såssom  jagh  orsach  dher  till  haffver, 
uthann  vill  dher  medh  inneholla  till  dhess  Gudh  vill,  att  jagh 
kan  fhå  tale  medh  min  broder,  då  M.  B.  schall  förnimrae,  att 
jagh  icke  aff  ähregirigheet  uthann  för  schälighe  orsacher  migh 
derutöffver  besvärett.  Förseendes  migh  aldelis  till  M.  B,  at 
hann  dhenne  min  schriffvelse  i  bäste  måtton  optagher,  och  effter 
sitt  löffte  mitt  gagnn  och  vällfärdh  härutinnan  vettandhes,  szå- 
som och  der  till  förhielpandes  vardher,  att  jagh  medh  thett  första 
må  godh  och  nådigh  svar  iffrånn  K.  M:t  medh  dhenne  min  utt- 
skickadhe  Morthen  Lax  bekomma,  hvilken  M.  B.  vill  sigh  och 
latha  till  all  godh  befordringh  vare  befhalett,  effter  hann  här  i 
landett  hooss  migh  städigtt  haffver  sigh  bruka  lathett.  Udi  mid- 
ler  tijdh  vill  jagh  såssom  tilförendhe  krigzsnkeme  här  i  achtt 
haffva,  thett  bäste  jagh  känn  och  migh  står  till  görendhes.  och 
commissarierne  i  Vijborgh  stadde  äre,  om  alle  nödighe  och  an- 
legne  saker  här  förefalle  kune  altijdh  vette  lathe,  och  min[e] 
ringhe    betenkiandhe    derhooss   derutinnan   dhem    meddele.     Udi 


Digitized  by  VjOOQIC 


52 

hvadh  måtto  jagh  känn  vare  M.  B.  till  viUie,  tienst  och  behagh, 
vill  jagh  altijdh  finnes  villigh  och  öffverbödigh.  Befalandes 
M.  B.  etc.    Aff  Nougordz  slott  denn  28  Augusti  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  tienst 

Jacobus  de  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror  her  Axell  Oxenstierna,  endoch  jagh 
fast  ogerna  hafiVer  bemött  min  B.  medh  denne  min  egen  privatt 
säck,  så  haffver  jagh  doch  icke  kunnedh  gifue  migh  tilfres,  för 
en  jagh  min  B.  detta,  som  migh  så  hortt  till  hierta  gott  som 
nonsen  nogen  säck,  skulle  till  kenna  gifua  och  medh  honom 
(huilken  jagh  för  min  förtrogneste  ven  holder)  derom  comuni- 
cera,  beder  för  den  skull  min  K.  B.  tienstvilligen  och  fliteligen, 
att  han  sitt  trogna  och  broderliga  hierta,  migh  i  denne  saken 
(sosom  jagh  dett  och  icke  tvifler)  ville  bevisa  och  Hans  Ko. 
Maij.  heruthaff  dett  nödigaste,  sosom  jagh  so  vidhlöftigh  till  min 
B.  skrifvedh,  på  thett  fogligaste  och  medh  lempa  förarbeta,  och 
so  laga,  att  jagh  för  all  min  mödhesamme  tienst  icke  må  hafve 
nesa  och  spott  til  täcke,  hvilkedh  föge  betre  ähr,  om  detta  må 
hafva  sin  framgongh.  För8[e]endes  migh  visserligh  till  min  K.  B. 
han  vare  dett  bestå  ramandes;  ty  jagh  tager  Gudh  till  vitnes, 
att  jagh  detta  icke  moverar  för  nogen  öfvrigh(!)  ehregirighett, 
uthan  att  om  jagh  icke  kan  förbetra  migh,  att  jagh  doch  icke 
må  förringra  migh.  Så  är  och  min  B.  och  vell  viterligedh,  att 
man  mehr  för  ähran  och  ett  gott  namptt  [o:  nampn]  strider  her 
i  verden  en  för  nogedh  annedh  versligh  tingh,  derföre  hoppes 
jagh,  att  min  K.  B.  migh  deste  mehr  detta  till  thett  beste  op- 
tager.  Uthi  hvadh  måtte  jagh  nonsen  kan  och  förmå  tiena  min 
K.  B.  och  alle  hanss,  skall  han  finna  migh  altidh  mehr  en  redh- 
bogen.  Begerer  och  tienstvilligen,  min  K.  B.  ville  helsa  sin  kere 
fru  mor,  husfru  och  syskon,  medh  min  villige  och  broderlige 
tienst.     Vale  et  iterum  vale. 

RikskanslerDS  anteckning:  Ankommedt  till  Wäsby  den  16  Octob.  Anno 
1613  med  Mårten  Lax. 


Digitized  by  CjOOQIC 


53 


21.  Nowgorod  den  17  September  1613. 

Bmedan  kläde  ej  kan  fås  der  i  landet  och  solden  ateblifvit,  är  fara  för  upp- 
resning bland  det  myckna  utländska  krigsfolket;  Mönichofens  soldater, 
hade  nyligen  hoptals  rymt  frän  Tichvin. 

Min  venligh  etc.  Välborne  her  Axel  Oxenstierne  brodher 
och  tilförseendes  godhe  vann,  huru  sackerne  och  lägenheterne 
här  i  landet  nu  förevetter,  vardher  min  brodher  aff  min  under- 
dånige schriffvelsse  till  Kon.  M:tt  väl  förnimmandes,  och  för- 
denschuldh  [jag]  icke  vill  M.  B.  medh  någon  vidhlyfftigh  repe- 
tition deruthinan  beraödha,  uthan  vill  allenast  här  medh  M.  B. 
påmintt  hafva,  att  effter  honom  är  väl  vitterligitt,  hvadh  för 
fremmande  krigzfåjck,  som  här  i  landet  nu  allreedhe  är,  och  än 
ytterraeere  ifrån  Sverigie  hijt  förmodhes,  hvilcka  allredhe  opå 
deres  besåldningh,  såssom  och  i  synderheet  opå  klädhe  emot 
vintheren  hårtt  fordra,  effter  dhe  dher  medh  bara  illa  försedde 
are,  der  till  man  nu  här  ingen  rådh  eller  medhel  veet  sådant  att 
schaffa  dhem,  aldenstundh  här  i  landet  inthet  klädhe  tilfångz  är, 
ty  iffrån  Wologda*)  och  andre  städher  dedhan  klädhe  tilförende 
plägar  komma,  scheer  nu  ingen  tilförningh,  derföre  at  samma 
städher  äre  aff  dhe  Pålnsche  Casacker,  som  aff  och  ahn  här  i 
landet  draga,  utplundradhe  och  affbrendha,  i  lika  måtto  för- 
hindra och  dhe  Ryska  Casacker,  som  sigh  och  opå  åtschillige 
orttar  til  samman  rootatt  hafva,  hijt  all  tilförningh  utaf  landet. 
Min  brodher  vill  fördenschuldh  Kon.  M:tt  derom  påminnelsse 
göra,  och  dher  till  rådha  och  medel  söckia,  att  man  må  iffrån 
andra  orttar  så  myckit  klädhe  hijt  bekomma,  som  krigzfålcket 
kunna  behöffva,  szåssom  och  elliest  medh  peningar  betenckte 
blifva,  effter  man  kan  niugast  och  medh  största  mödha  så  många 
penningar  för  thet  oproor  här  i  landet  nu  är  åstadhkomma,  at 
thet  krigzfålck  här  i  Nåugorden  uthi  garnisson  liggia  kunne  der 
medh  underhåldne  bliffva,  szåssom  M.  B.  af  min  förre  schriff- 
velsse väl  förnummit  haffver,  hvadh  för  armodh  och  ringe  in- 
kompst  här  i  landet  nu  är,  och  faller.  Pörseer  migh  förden- 
schuldh till  M.  B.  att  han  sin  flijt  der  uthinan  gör,  att  man  må 
dher  medh  undsatt  bliffva,  på  dett  att  krigzfålckett  mågha  till 
trogenn  tiänst  villige  hållas,  elliest  är  till  att  befruchta,  att  the 
fremmande    tagha    beslett    medh  tenderna,   och  något  obeståndh 


*)  Nederlagsplats  för  varor,  komna  öfver  Archangel. 


Digitized  by  VjOOQIC 


54 

sigh  före,  emedhan  dhe  här  i  landett  så  starcka  äre,  och  ann 
yttermeere  bliffva,  så  at  man  medh  Sverigis  krigzfålck  som  här 
ärc  dem  icke  till  hörsamheet  tvinga  känn,  såssom  Mönickhåfvens 
säldatter  under  Tiphin  liggia  haffva  alredha  understådt  sigh  emot 
deris  förmäns  förbudh  vidh  15  och  tjugu  perssoner  dageligenn 
uthur  legret  sin  koos  dragé,  och  nu  nyligenn  på  en  dagh  vidh 
pass  150  sigh  der  utur  lägret  begiffvit,  föregiflFvandes  att  the  för 
mangel  på  klädher  icke  kunndhe  der  lenger  bliflfua.  Om  dhe 
äre  dragne  uth  på  bygden  at  skafa  sigh  maat  och  klädher,  eller 
och  medh  allone  bårtrymbdhe,  varder  tijdenn  medhgiffvendes. 
Hvilcket  M.  B.  vill  Kon.  M:tt  till  gemöt  föra,  opå  dett  att  all 
obeståndh  må  i  tijdh  före  kommit  bliflFva.  Dette  haffver  jagh  M. 
B.  denne  gånge  uthi  all  välmeningh  icke  kunnett  oförmältt 
lathe.  Befhalcndes  etc.  Datum  Nåwgordz  slått  denn  17  Sep- 
tembris  åhr  1613. 

Hvadh  denn  enspeninger  Anders  Olufzssonn  anlangar,  som 
medh  Kon.  M:tz  breff  hijt  senest  ankom,  szå  är  han  här  kom- 
men uthi  schada  för  een  Norlandz  höfvidzman,  hvilcken  han  för 
handh  i  desse  dagar  ihiälstucket  hafver,  och  eflfter  samma  saack 
hafver  änu  icke  för  annat  bestellande  kunnet  blifve  förhördh, 
effter  dhe  hafva  hafft  skuldh  opå  bådhe  sidhor,  som  man  för- 
numitt  haffver,  derföre  så  bliffver  han  här  anholden  till  dess 
det  schee  känn,  sedhan  schall  han  medh  samma  ransackningh 
till  Kon.  M:tt  försendh  blifva. 

D.  T.  B. 

och  altidh  ti[ll]  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  på  ett  särskildt  blad*). 

Salus(!)  Käre  bror  her  Axell  Oxenstierne,  effter  jagh  haffVer 
opå  min  eghen  omkåstnadt  besteltt  ett  regemente  Tysche  sol- 
dater iff*rånn  Tyschlandh,  hvilke  hijt  i  landet  udi  tiocka  tarfven 
ankome,  som  sigh  till  4000  rijkzdaler  belöper,  och  jagh  för  dhenn 
oförmögenheet  och  ringhe  inkompst  här  i  landett  udi  denne  oro- 
lighe  tijdhzens  lägenheett  faller,  kan  icke  komma  till  mitt  veder- 

♦)  Att  det  hör  till  föregående  bref  synes  troligt  af  det  yttre.  Betalning 
af  den  här  uppgifna  kostnaden  fÖr  värfning  af  ett  regemente  omtalas  å  nyo 
i  N:o  26,  såsom  förestående.  I  K.  Br.  tfll  De  la  Gardie  af  d.  6  S^t.  1613  sä- 
ges,  att  Reinhold  Taube  blifvit  några  dagar  fornt  afsänd  till  Narva  med  4 
komp.  främmande  soldater,  och  d.  23  Dec.  omtalas  han  såsom  död.  Registr. 
se  417,  992.     Han  hade  enligt  Videkindl  stnpat  vid  Aagdow. 


Digitized  by  VjOOQIC 


55 

lagh  igbenn.  Derfhöre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  hooss 
K.  M:tt  dhcrtill  hielpe,  att  jagh  må  fhå  ährligh  invissniugh  till 
Coparbergett  på  25  schippundh  kapar,  till  dess  att  samnm  summa 
känn  bliffve  bettaltt,  der  medh  jagh  må  kune  till  fridz  stelle 
mine  creditores,  hvilke  och  haffve  förstrektt  till  samme  soldater 
cen  summa  udi  vergier  och  andre  nödtorffter,  och  migh  dagli- 
ghen  om  dheris  bettalningh  öflfverlöpe,  aldenstundh  denn  ter- 
min oss  emillan  giordh,  är  alleredhe  förbij,  der  till  jagh  nu 
inghen  rådh  veet. 

Och  effter  jagh  haffver  förnummit,  att  Reinholtt  T[a]ube  hafi- 
ver  afifdankett  sine  soldater,  derföre  är  jagh  tillfridz  att  opdrage 
lionom  samme  regemente  oppå  billighe  conditioner,  szå  framptt 
Jagh  känn  min  bettalningh  udi  så  måtto  i  koppar  som  förb:tt 
är,  bekomme.  Förseendes  migh  till  M.  B.  att  han  härutinnan 
veet  mitt  bäste  hooss  K.  M:t,  att  jagh  må  för  mine  uttlagde  pen- 
ningar bettalt  bliffve,  helst  eflter  samme  penninger  äre  icke  illa 
anlagde,  medhan  samme  soldater  komme  hijtt  udi  högh  tijdh, 
bådhe  till  Iwangrodz  belägringh,  szåsom  och  sedan  emoott  de 
Bysche  Cassacker,  såssora  då  starke  här  udi  Nougordz  länn  in- 
föUe,  udi  denn  achtt,  att  de  hadhe  velett  begiffvit  sigh  hijtt  till 
Nougordenn  opå  den  förhopningh,  att  bårgerskapett  schuUe  dem 
tillfälle,  szåsom  och  till  äflFventyrs  hade  kunnet  scheedt,  der  de 
hade  fhått  fremie  deris  villie.  Min  K.  B.  Gudh  befalett.  Datum 
ut  in  literis. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  jagh  förhoppes  visserligen,  min  B. 
ähr  migh  i  denne  saken  behielpeligh,  teslikes  och  denne  unge 
karen  jagh  till  Hans  K.  M.  medh  denne  brefven  [sänder]  till 
thett  beste  beforder,  efter  han  migh  här  i  lande  troligen  folgtt 
taflfver.     Jagh  tiener  min  K.  B.  altidh  gerna  igen.     Vale. 

D.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


22.  Nowgorod  den  .  .  September  1618. 

Tichvins  belägring  är  upphäfven,  emedan  Möniohofens  soldater  aflägsnat  sig, 
och  kunna  de  ingen  tjenst  göra,  förr  än  de  fä  kläder  och  penningar. 

Min    brodhervenlige    etc.     Käre    brodher,    her   Axel    Oxen- 
stieme,  igenom  hvadh  orsacker  denn  godhe  begjnnelsse  och  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


56 

håpningh  som  vij  hadhe  för  Tiphine  ähr  icke  fortgången,  varder 
M.  B.  afl"  min  underdånige  echriffvelsse  till  Kon.  M:tt  väl  för- 
nimmandes. Och  aldenstundh  Mönickhåfvens  såldater  som  störste 
orsacken  dher  till  äre,  schole  mechte  ovilligh  till  yttermeere 
tiänst  vara,  der  före  at  dhe  medh  klädher  bara  illa  försedde  äre,. 
endoch  jagh  hafver  holpet  dem  medh  schoor  och  hvadh  man 
haffVer  hafft  rådh  till  sedhan  dhe  hijt  kommo,  szå  hafva  dhe 
lickvel  inthet  velat  dvelgias  under  Tiphine,  ehvadh  medhel  och 
hielp  deres  förmän  haffva  dhem  föreslagitt,  skole  och  änu  latha 
höra  sigh,  dher  dhe  hoopevijs  emellan  Tiphine  och  här  opå  lan- 
det draghe,  att  dhe  vele  sigh  här  uthur  landet  begiffva,  doch 
hafver  jagh  dem  hijt  till  Nåugordenn  beskedhet,  huru  dhe  vardha 
sådantt  effterkommandes  fhår  man  see,  och  dher  man  än  kundhe 
medh  våldh  och  godhe  ordh  förmhå  dem  till  att  blifiVa  här  i 
landet  qvar,  zså  kunne  dhe  lickväl  ingen  tiänst  göre,  för  ähn  dhe 
fhå  klädher  opå  sigh,  och  någre  penningar  opå  deres  besåld- 
ningh  bekomma,  ty  dhe  seigie  sigh  hafva  tiänst  nog  giortt  för 
denn  besåldningh  dhe  i  Sverigie  utbekommo,  när  dhe  hijt  drogho^ 
Hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  nu  såssom  tilförendhe,  att  han  vill 
dher  till  rådha  och  hielpa,  at  hijt  måtte  komma  så  myckit  klädhe 
i  höst  som' till  be:te  Mönickhåfvens  så  väl  såssom  till  dhe  andre 
såldatter  här  äre,  som  och  sletne  och  refne  gå,  och  derföre  icke 
heller  synnerligenn  villige  äre,  behöfves  vill,  szåssom  och  at  dhe 
medhel  måga  tilgripas,  derigenom  dhe  och  mågha  medh  någre 
penninger  opå  deres  besåldningh  betenckte  blifFve,  effter  här  i 
landet  för  dett  oproor  och  oförmögenheett  iblandh  allmoghen  nu 
är  ingen  rådh  dher  till  finnes,  ty  elliest  fruchtar  jagh,  att  the 
varde  sigh  något  obcståndh  företagandes,  och  synnerligenn  Mö- 
nickhofvens  såldatter,  effter  dhe  allreedha  sigh  så  selsampt  ahn- 
stella,  ähr  och  sådantt  öffverdådigh  partij  såssom  M.  B.  väl  vit- 
terligitt  är,  huru  dhe  sigh  i  Stockholm  uthi  Kon.  M:tz  närvaru 
förhållitt  haffva,  att  dhe  inge  förmaningar  varda  achtandes,  eller 
sigh  til  fridz  giffvendes,  medh  mindre  dhe  fhå  denn  deel  dhe 
schole  hålle  opå  och  nödhtårffteligen  behöffva.  Försehr  migh  för- 
denschuldh  till  M.  B.  att  han  varder  sitt  bedsta  i  säcken  göran- 
des, effter  som  han  väll  besinner,  att  deropå  macht  ligger,  at 
samma  fålck,  så  väl  som  det  andra  krigzfolcket  här  äre,  mage  till 
trogenn  tiänst  villige  hållas,  att  denn  ene  hoopen  icke  må  för- 
orsacka  denn  andra  till  någet  obeståndh,  där  uthinan  jagh  vill 
för  Kon.  M:tt  och  hvar  ehrligh  mann  för  ursechtatt  vara,  der  så 
vidt  komme  (dett  doch  Gudh  nådigest  afvergie)  aldenstundh  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


57 

noghsampt  och  esomofitast  tidigh  varningh  derom  giortt,  bidien- 
des  M.  B.  at  han  vill  migh  till  godha  hålla,  att  jugh  hooom  så 
åffta  här  om  bemödher,  h vilket  jagh  icke  gärna  giordhe  om 
nödhen  och  lägenheeten  thett  icke  så  hårt  krafde.  Befhalen- 
des  etc.     Datum  Nåugordz  slått  denn  . .  Septembris  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  tienst   och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


23.  Nowgorod  den  9  Oktober  1618* 

Förord  för  ryttmästaren  Erik  Börjesson  och  löjtnanten  Petter  Broms,  hvilka 
hos  Konungen  ämna  söka  ersättning  för  munderingar  och  vapen,  som 
de  mist  under  krigstjenst. 

Mijn  brodervillig  etc.  Välbornne  her  Axill  Oxennstierne 
broder  och  tilförseanndes  synnerligh  gode  venn,  betackar  jagh 
min  B.  för  altt  gått  migh  af  M.  B.  stiidis  och  ofFte  giordtt  och 
bevijstt  är,  hvilckett  jagh  modh  all  brodervilligh  benägennhet 
och  altt  gått  igenn  altijdh  gärnna  vill  förskylla.  Och  känn  M. 
B.  här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  brcfvijssere 
välbördigh  och  manhafftige  Erich  Birielssonn,  som  een  tijdh  bårtt 
ått  för  een  ryttmestere  för  mitt  cornett  varitt,  och  Petter  Broms 
leutenamptt  under  v[älbördig]  Claes  Christiernssons  phana,  hafve 
sigh  nu  på  fämptte  åhr  här  i  lanndett  till  Kongl.  M:z  och  Sve- 
rigis  Cronos  gagnn  och  bestte  troligenn  och  flittligen  bruke 
lathet,  och  både  i  marckenn  för  fienndenn  såsom  och  i  belägrin- 
gerne  och  annorstädz  såledis  förhållitt,  och  sådantt  lofFordh  och 
nampn  inlagdtt,  som  ährlige  trognne  Svenske  mäun  och  befäligz- 
habere  hafver  ägnett  och  bordtt  att  göre  och  väl  ahnstår.  Hvar- 
före  dhe  och  igenom  deris  ärlige  och  manlige  förhållennde  äre 
någre  åttskillige  gånger  af  fienndenn  blefnne  skuttnne  och  illa 
sargede,  såsom  och  mist  deris  hesttar  och  tygh,  att  dhe  äre  nu 
så  af  iigh  kompnne,  att  dhe  ingenn  tiennstt  här  nu  yttermhere 
kunne  bevijsa,  för  ähnn  dhe  nogonn  hielp  och  vederlagh  af  Cron- 
nan  bekomme  kunne  till  att  oprustte  sigh  igenn,  helstt  effter  dhe 
ringe  till  besoldningh  för  den  mangell  här  opå  peningar  är,  be- 
kommitt  hafve.  Hvarföre  hafver  jagh  effter  deris  begärann  och 
flittigtt    ahnhållende   dem   till  Högb:te  H.  K.  M:t  förlåffvett.  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


58 

om  deris  värff  och  nödh  i  all  underdånigheett  hos  K.  M:t  att 
andrage  och  tillkenne  gifve,  eåsora  och  denne  mijn  förschrifft 
till  M.  B.  meddeltt,  aldenstundh  att  dhe  för  deris  ärlige  och 
manlige  förhållende  all  godh  befordring  värde  äre.  Ahr  förden- 
fichuldh  mijn  brodervenligh  begärann,  att  M.  B.  ville  väl  göre 
och  lathe  dem  vare  sigh  till  dett  bestte  befaledhe,  och  i  allo 
måtto  dhe  kunne  mijnn  B.  tillijte,  beforderligh,  och  hos  H.  K. 
M:t  der  till  förhielpe,  att  dhe  medh  nogott  underhåldh,  förlä- 
ningh  och  annen  vederlagh  hos  H.  K.  M:t  för  deris  skadestånndh 
nådigestt  måtte  betencktte  blifive,  opå  dett  att  de  i  så  måtto 
deris  trogen  tienstt,  ärlige  och  manlige  förhållennde  mage  till 
dett  bestte  åttniuthe,  och  derigenom  blifva  förorsakede  Högbrte 
H.  K.  M:t  och  Sveriges  Crono  all  ytterligere  trogenn  tienstt  be- 
vijsse.  Förseanndes  att  M.  B.  är  dem  till  dett  bestte  beforder- 
ligh, uthi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  M.  B.  till  brodervilHgh 
och  vänligh  benägenhet  igenn  gör  jagh  altijdh  gärnne.  Befalen- 
des  etc.     AfF  Nowgordz  slått  denn  9  Octobris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


24.  Nowgorod  den  . .  Oktober  1618. 

Begär  enträget  sändning  af  kläde  före  vinterns  inbrott  och  anvisning  till 
Ståthållaren  ooh  Kamreraren  i  Finnland  att  betala  det  kläde,  hvarför 
han  sjelf  står  1  ansvar  hos  en  köpman  1  Reval.  Åf  Mönlchofens  soldater 
äro  öfver  600  nu  åter  samlade,  men  äro  mycket  utblottade. 

Min  brodhervilligh  etc.  Käre  brodher  her  Axel  Oxenstierne, 
endoch  att  Kon.  M:tt  förmähler  i  sin  nådige  schriffVelsse,  sigh 
ingen  undsetningh  i  höst  eller  vinther  till  krigzfålckzens  conten- 
tering  för  rickzens  olägenheett  och  besväringer  schuldh,  kirnne 
hijt  göre  lathe,  szå  är  man  lickvell  uthi  denn  underdånige  för- 
håpningh,  att  H.  K.  M:t  för  dette  landz  oförmögeuheett  schuldh, 
derom  jagh  H.  K.  M:tt  nu  i  underdånigheett  tilschriffvit  hafver, 
varder  krigzfålckett  icke  aldelis  förlåthendes,  uthann  lickvell  denn 
nådige  förseungh  görendes,  att  hijt  må  någon  hielp  och  bistondh 
uthi  peninger  och  klädhe,  effter  rådhen  och  lägcnheeten,  medh 
första   mögeligitt    är    schee,    aldenstundh    krigzfålckett  ingeledis 


Digitized  by  VjOOQIC 


59 

kunna  uthan  klädher  sigh  emott  denn  kalde  vinther,  nu  tilstun- 
dhar,  behielpe  eller  någon n  tiänst  göra,  såssom  M.  B.  väl  besin- 
ner,  der  till'  man  nu  bär  i  landett  slätt  ingen  rädh  eller  medhel 
Teett,  ty  denn  ringe  allmoghe  som  änu  behålden  är,  kan  niugast 
medh  störste  besvär  försörgia  krigzfålckett  medh  deres  lijflFz 
oppehelle,  szåssom  fuller  tijdhenn  varder  vijdere  medhgiffvendes. 
Hvarföre  dher  icke  så  myckitt  klädhe  känn  iffrån  Sverigie  till- 
vägha  kommas,  som  till  krigzfålckett  här  i  landett  behöffves  vill, 
szå  bedher  jagh  M.  B.  att  han  vill  H.  K.  M:tt  der  till  förmå, 
att  H.  K.  M:tt  giffver  migh  sin  schriffteligh  försåckringh  deropå, 
att  hvad  som  jagh  uthi  klädhe  i  Räffle  och  andre  orttar  till  krigz- 
fålckzens  behoff  optingha  och  annama  känn,  schall  i  tilkom- 
mende  ezåmmar  medh  kappar,  järn  och  andre  varur  betaltt  bliffva, 
så  vill  jagh  all  mögeligh  flijt  däruthinan  göra,  elliest  understår 
jagh  migh  inthett  klädhe  till  krigzfålckett  optinga,  effter  jagh 
allredha  nogh  skylligh  är,  för  dhet  klädhe  som  i  fiordh  och  för 
åhrs  till  dem  optogz,  som  änu  till  13000  daler  der  aff  obetaltt 
är.  Och  effter  denn  Räffvelske  bårgaren  Claes  Grambou  vidh 
nampn,  som  störste  deelen  dher  aff  försträckt  hafver,  om  hvilckenn 
jagh  M.  B.  tilförende  tilschrifvit  haffver,  änu  icke  det  ringeste 
opå  dhe  7000  daler,  som  hann  till  Finlandh  opå  Kon.  M:tz  nå- 
dige behagh  för  sin  lefvereringh  in  vijst  är  bekommitt,  oanseedt 
att  hann  haffver  hafft  sin  tiänncre  dher  liggiandes  öffver  et  åhr 
på  stoor  omkåstnatt,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  han  och 
vill  der  till  förhielpe,  att  Kon.  M:tt  lather  schriffva  till  Stådt- 
hållaren  och  Cammareraren  dher  i  Finlandh,  att  the  honom 
samnaa  summa  betala,  på  thett  att  jagh  honom  må  qvitt  bliffva, 
effter  han  håller  sigh  till  migh,  derföre  att  jagh  haffver  låffvett 
att  villia  skaffa  honom  sin  betalningh,  och  tilfridz  Stella  lijka 
såssom  för  min  egen  schuldh,  förseer  migh  fördenschuldh  till  M. 
B.  att  han  der  till  förhielpcr,  szåssom  och  så  lagar,  att  krigz- 
iiålcket  mage  genom  något  medhel  medh  peningar  och  klädher 
betenckte  bliffva.  Elliest  fruchtar  jagh,  att  Rysserna  som  i  vinther 
kunna  sigh  uthan  tviffvel  efter  deris  gambla  vahna  sterckia, 
vardha  dhem  uthi  huusen  och  badhstugerne  för  klädhlöse  schuldh 
effter  deris  eigen  villia  öffverfallandes,  emedhan  störste  deelen 
aff  krigzfålckett,  och  särdelis  Mönickhåfvens  såldatter  som  opå 
siunde  hundradhe  sigh  nu  igen  församblat  haffva,  opå  klädher 
myckitt  förblåttadhe  äre,  szå  att  mann  allredha  seer  sin  skam  och 
yncka  opå  dhem,  och  ingen  stedz  dhem  brucka  känn,  för  än  dhe 
fhå  något  opå  sigh.     Detta  jagh  M.  B.  uthi  all  välnieningh  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


60 

hafver    kunnet    förhålle.     Befhalendes   M.  B.  etc.     Aff  Nåugordz 
slått  denn  ..  Octobris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 

RikskanslereDs   anteckning:    Ankommedt   till  Vesterähs  den  11  Decemb. 
An.  1613. 


26.  Nowgorod  den  17  November  1618. 

Förord  för  öfverstlöjtnant  Robert  Poyler  att  få  i  Skottland  yärfva  mer  krigs- 
folk, emedan  hans  kompani  blifvit  sä  förmlnskadt,  att  det  måst  fördelas 
pä  andra. 

Mijn  brodervilHgh  etc.  Välborne  her  Axill  Oxenstierna,  bro- 
der och  synnerligh  gode  venn,  jagh  känn  M.  B.  här  medh  bro- 
dervenligen  icke  förhålle,  att  efFter  breffvijssere  Öfverstte  Leute- 
namptten  Robertt  Poyler  är  blefven  opå  sitt  companie  som  han 
förestått  hafver,  här  i  landett  så  försvagatt,  att  hann  hafver  måstt 
dett  lathe  under  andre  companier  försticke,  och  fördenschuldh 
begärett  förlof  Kongl.  M:t,  vår  allernådigesttc  Konungh  ochherre^ 
i  all  underdånigheett  att  besökie  och  sin  trogen n  tjenst  ytter- 
ligere  tilbiude  och  praesentere,  hvar  H.  K.  M:t  nådigestt  täckes 
honom  att  bruke,  antingen  att  förskicke  utt  till  Skottlandh  att 
värfve  mhere  folck  hijtt  inn  (hvilcke  i  tillkommende  vår  här  i 
landett  väl  vele  behöfves)  eller  hvar  H.  K.  M:t  synes,  så  är  hann 
öfverbödigh  så  häreffter  som  här  till  sin  tienst  bevijse.  Och  al- 
denstundh  hann  sigh  altijdh  både  udi  Lifiandh  såsom  och  här 
hos  migh,  till  H.  K.  M:tz  och  Sveriges  cronos  gagn  och  bestte, 
troligen  och  flittligenn  hafver  bruke  lathett,  och  sådantt  nampn 
och  lofordh  inlagdtt,  som  een  ärligh  befälighabere  hafver  ägnett 
och  bordtt  och  väl  ahnstår,  hvar  fö  re  är  mijn  brodervenligh  be- 
gärann att  M.  B.  ville  lathe  sigh  vare  honom  till  dett  bestte  be- 
falett,  och  hos  H.  K.  M:t  der  till  förhielpe,  att  H.  K.  M:t  honom 
för  een  gunstigh  och  nådigh  Konungh  och  herre  vara  ville,  och 
hans  trogen  tienstt  och  manlige  förhållende  nådigstt  ahnsee,  och 
medh  all  gunstt  .och  nåde  vare  bevågenn,  såsom  och  att  hann 
må  blifve  utskickett  till  Skottlandh  att  värfve  så  mykitt  af  sijne 
landzmänn  hijtt  inn,  som  H.  K.  M:t  nädigcst  täckes  och  synes, 
medann    den   nationen   bestt  medh  vårtt  inlendsche  folck  kunne 


Digitized  by  VjOOQIC 


61 

komroe  öfvereens;  och  håppes  jag  såsom  och  vill  vare  godh 
före,  att  hann  så  häreffter  som  härtill,  Högbe:te  H.  K.  M:t  och 
Sveriges  crono  all  trogenn  tienstt  skall  bevijse,  att  H.  K.  M:t 
dertill  itt  nådigtt  behagh  hafve  skall,  ähr  och  bestt  och  rådeli- 
gestt,  såsom  och  förmoder,  att  H.  K.  M:t  blifver  vedh  sijne 
gamble  trogne  tienere  och  dem  icke  förskiuter,  af  hvilcke  mann 
all  troheett  och  rättrådigheett  spordtt  hafver.  Förseer  migh  för- 
denschuldh  att  M.  B.  är  honom  i  allo  måtto  till  dett  bestte  be- 
forderligh.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  mijn  B.  till  vilie 
och  brodervenligh  benägenhet  igenn,  finnes  jagh  altijdh  rede- 
bogenn  till.  Befalendes  här  medh  M.  B.  etc.  Af  Nowgordz  slått 
denn  17  Novembris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


26.  Nowgorod  den  18  Deoember  1618. 

Ursäktar  sitt  bref  till  EonuDgen  om  den  honom  anyisade  råns:  vid  under- 
handlingen i  Viborg;  hoppas  fä  afbetalning  i  koppar  för  sin  värfning 
och  erbjuder  sig  för  billigt  pris  lemna  spanmål,  som  han  för  egen  del 
hade  upplagd,  men  önskar  frikallelse  från  det  beslag  som  (för  Elfsborgs 
lösen),  bllfvit  lagdt  å  >de  ovissa»  utlagorna  af  förlåningar  och  behöf- 
ver  40,000  R:dr  för  betalning  af  kläde  till  krigsfolket. 

Min  venlighe  etc,  V^elborne  her  Axel  Oxenstierna,  tillför- 
lathelighe  brodher  och  förtrogne  venn,  jagh  gifver  M.  B.  här 
medh  venligenn  till  kenue,  att  M.  B:s  schriffuelsse  är  migh  medh 
breffvijssere  och  enspeninger  tilhonde  kommen,  där  utaff  jagh 
förnimmer,  att  min  underdånige  schriffuelsse  till  Kon.  M:tt  an- 
langendes  min  privat  saak  för  otijdigh  och  onyttigh  achtadh,  och 
annorledis  än  denn  aflF  migh  meent,  är  optagen  vorden,  och  för- 
denschuldh  affrådher  min  B.  migh  H.  K.  M:tt  medh  sådann 
schriffuelsse  vijdere  att  inportunere,  och  endoch  jagh  väl  veet 
och  förnimmer,  att  M.  B.  af  itt  trogett  gemööt,  och  i  all  väl- 
roeningh  migh  i  så  måthe  rådt  haffver,  der  före  jagh  och  M.  B. 
flijtteligen  betacker,  szå  går  migh  lickvel  till  hiertatt,  att  min 
schriffuelsse  såledis  emott  förhåpningh  optaghen  är,  helst  effter 
jagh  veet  migh  icke  H.  K.  M:tt  om  mine  privat  sacker  uthi  så 
måtte    tilförende    inportuneret,  uthan  haffver  medh  tålamodh  lä- 


Digitized  by  VjOOQIC 


62 

genheten  anseedt,  utthärdat  och  trycht  migh  så  myckitt  möge- 
ligitt  varitt  haffver,  altt  inn  till  dess  att  jagh  nu  noghsampt  för- 
orsackatt  är,  H.  K.  M:tt  inedh  mitt  underdånige  breff  uthi  denne 
saak  att  besöckie,  doch  icke  velatt  eller  understådt  migh  dher 
medh  H.  K.  M:tt  någott  att  föreschriffva,  såssom  thett  förståes 
kan,  hvilckett  långdt  iffrå  migh  vare,  emedhan  jagh  migh  dertill 
altt  för  ringa  kenner  och  befinner.  Tackar  och  Gudh  för  thett 
förståndh,  att  jagh  fuUer  veet,  huru  jagh  min  höge  öffverheet 
respectere  schall,  uthan  dher  medh  velatt  H.  K.  M:tt  min  lägen- 
heet  och  besväringh  i  underdånigheett  tilkenna  giffva,  och  om 
nådigh  promotion  tillitha,  uthi  denn  ödmiucke  förhåpningh,  att 
sådantt  schulle  migh  så  väl  som  andre  H.  K.  M:tz  tiännere  tillå- 
thett  vara,  emedhan  jagh  och  måste  så  väl  som  dhe  H.  K.  M:tt 
min  tilbörligh  tiänst  bevijsa  och  för  H.  K.  M:tt  lijff  och  välfärdh 
ospardh  haffva,  der  till  jagh  och  villigh  finnes,  när  så  behöffves 
och  omtrengia  känn,  och  schreffjagh  H.  K.  M:tt  8JelfF[till]  synner- 
ligenn  för  den  orsack  schuldh,  effter  de  tijdender  iffrån  Sverigie 
spordes,  att  M.  B.  schulle  vara  förordnatt  på  denn  handel  som 
medh  dhe  Pålnsche  sendebudh  vidh  denn  tijden  sades  udi  Liff- 
landh  beramett  vara,  och  jagh  ingen  viste  som  jagh  samme  saak 
såssom  min  brodher  förtro  kunndhe  H.  K.  M:tt  att  andraghe, 
förmenandes  migh  dhermedh  Rådz  embethett  eller  dhe  persso- 
ner  dher  uthi  brukes  ingen  förklenringh  eller  förachtt  giordt 
eller  tilfogatt  haflva,  uthann  dhem  uthi  deres  tilbörligh  vyrde 
håller,  såssom  jagh  migh  och  udi  min  schriffvelsse  till  Kon.  M:tt 
M.  B.  och  dhem  som  afF  Rådett  udi  Vijbårgh  stadde  äre  förbe- 
hållitt  haffver,  ty  jagh  begärer  eller  åstundhar  ingen  högre  ähra^ 
änn  denn  jagh  känn  förtiäntt  hafifva,  och  dett  kall  som  jagh  på 
K.  M:tz  vegne  betiäner  (hvilkett  dhe  Rådz  personer  som  udi 
dhe  förnempste  embether  äre  bruckede  tilförende  förestådt  haffve) 
tilhörer.  Ty  ehuru  personeme  efter  hvars  och  eens  skickelighet 
meere  än  säthen  hoos  denn  Pålnske  och  Danske  senat  achtas 
och  i  vyrdningh  hålles,  szå  bliflFve  lickvell  deris  Felttöflfverster^ 
elliest  och  synnerligenn  i  commissions  sacker,  szå  väl  iblandh 
Rådett  såssom  andre  tilbörligenn  respecterede,  och  fördenschuldh 
förmodher  migh  ingen  godh  ordningh  eller  politie  här  uthinan 
för  när  giortt,  eller  och  min  ähra  förringatt,  att  jagh  denne  saak^ 
efter  som  jagh  denn  förstår,  någett  urgeret  och  disputeret  haff- 
ver, uthan  heller  öndscher  och  seer,  att  all  godh  ordinantie  i 
alle  saker  måtte  vidh  machtt  hoUas,  szå  kunnde  hvar  i  sin  stadh 
denn    tilgodhe    niutha,    endoch    denn    special    ordningh   icke   så 


Digitized  by  VjOOQIC 


63 

Dogha  medh  andre,  och  synnerligen  her  Gustaff  Stenbock  som 
icke  större  tiänst  än  någonn  anner  giortt  haffver,  och  nyligen  i 
Rådhett  antagen  är,  observeres,  såasom  denn  emot  migh  exagere- 
res,  och  fördenschuldh  heller  såghe,  att  jagh  medh  Rådz  embe- 
thett  måtte  förschontt  bliffva  ann  jagh  medh  nägett  despit  thett 
emottage  schuUe.  Doch  må  jagh  inthett  vidhlyffteligere  herom 
nu  schrifiVa,  uthann  denne  saak  udi  H.  K.  M:tz  nådige  schön 
och  behagh  i  all  underdånigheett  hemsteller,  udi  denn  under- 
dånige förhåpningh,  dher  H.  K.  M:tt  befinner  migh  någett  avan- 
siament  raeritert  haffva,  varder  och  effter  sin  käre  her  faders 
(högloffligh  i  årainnelsse)  nådige  löffte  och  sin  egen  gunstige 
tilseigielsse  sådant  åttniuthe  lathe  och  migh  för  een  gunstigh  och 
nådigh  herre  och  konungh  så  häreffter  såssom  här  till  bliffva. 
Jagh  vill  deremott  igenn  H.  K.  M:tt  effter  min  edz  plichtt  för 
een  trogen  och  rättrådigh  tiännere  finnas,  der  till  H.  K.  M:tt 
och  M.  B.  må  sigh  vist  förlathe,  och  inge  andre  tanckar  om 
migh  fatta,  ty  jagh  vill  för  ingen  ähregirigheett  eller  andre  or- 
sacker  schuldh  H.  K.  M:tz  gagn  och  bestå  min  ähra  och  gode 
nampn  til  förkleningh  försuma  eller  tilbacke  settia,  uthan  så  här 
effter  såssom  här  till  H.  K.  M:ttz  och  mitt  käre  fädemeslandz 
välfärdh  och  nytte,  så  myckitt  migh  menischligitt  och  mögeligitt 
är,  vette,  och  söckia  och  [o:  att]  medh  Commissarierne  i  Vijbårgh 
om  alle  nödhtårfftige  sacker  esom  offlast  communicere,  beder  och 
M.  B.  att  hann  vill  min  trogne  broder  venn  och  gynnere  vara 
och  bliffva,  och  migh  hoos  K.  M:tt  till  thett  bestå  effter  sitt 
löffte  ihugh  komma  och  säcken  uttydha,  effter  såssom  jagh  migh 
och  till  M.  B.  aldelis  förseer,  så  och  der  till  förhielpe,  att  jagh 
effter  H:s  Kon.  M:tz  nådige  förtröstningh  måtte  här  ifrån  för- 
låssatt  bliffva,  för  dhe  orsacker  jagh  M.  B.  tilförende  tilschriffvit 
haffver,  och  fördenschuldh  onödigt  achtar  dem  nu  repetera,  och 
när  Gudh  vill  jagh  känn  komma  till  tals  medh  M.  B.  hvilckett 
jagh  högeligenn  åstundar,  effter  jagh  icke  kan  eller  må  så  vid- 
lifteligenn  som  sackenn  kräffver  nu  udi  pennan  fatta,  szå  schall 
M.  B.  förnimma,  att  jagh  ingen  otilbörligh  ähra  åstundhar  eller 
så  otijdigh  är,  som  jagh  känn  hållas  före,  ty  jagh  förmener  migh 
så  lenge  tiäntt,  svårt  fengzle  och  så  myckitt  ondt  för  min  höge 
öffverheet  schuldh  utstådt,  att  jagh  schulle  nu  haffva  skäligh  or- 
sack  att  fordra  opå  någett  recompens  dher  före  (endoch  jagh 
Kon.  M:tt  nu  regerendes,  min  allernådigste  Konungh  och  herre 
för  all  gunst  och  nådhe  migh  betedd  är,  i  all  underdånigheett 
ödmiuckeligenn  betackar,  vill  och  sådantt  medh  all  rättrådigheett 


Digitized  by  VjOOQIC 


64 

och  troheett  förtiöna).  Szå  bör  och  tijdhenn  som  herre  och  tiänere 
under  tijden  oförmodeligenn  plager  förändra  och  åttschellia,  sås- 
8om  nu  medh  vår  godhe  venn  Reinholtt  Tuue  schedt  är,  syn- 
nerligen aff  een  krigzmann  i  acht  haffves,  aldenstundh  han  är 
icke  myckitt  säcker  på  sitt  lijff,  och  der  före  sigh  i  sin  lijffz- 
tijdh  så  före  see,  att  han  må  ett  ährligitt  nampn  nest  annat 
effter  sigh  leiFva,  szå  att  hans  slechtt  och  förvantter  mage  eftter 
hans  dödh  deraff  och  hans  förtiänst  frögdh  och  gledie  hafiVa. 
Och  effter  be:te  Reinholtt  Tuue  haffver  genom  sitt  römligh  och 
manligh  förhållende  måst  settia  lifvet  till,  och  såledis  sinn  tro- 
heett till  H.  K.  M:tt  medh  sitt  lijfflåthende  bevijst,  derföre  be- 
der jagh  M.  B.  att  hann  vill  hons  effterlatne  enckia  hoos  K. 
M:tt  till  thett  bedsta  befordra,  szå  att  hon  må  hans  trogne  tiiinst 
så  åttniutha,  att  andre  erlige  karlar  mage  och  deste  meera  der- 
igenom  förorsackede  bliffva,  H.  K.  M:tt  deris  trogne  och  rätt- 
rådige tiänst  bevijssa. 

Till  besluuth,  szå  betackar  jagh  M.  K.  B.  på  dett  flitteligste 
för  denn  förtröstningh,  som  M.  B.  gör  migh  om  min  betalningh 
för  dhe  4000  rickzdaler,  som  jagh  på  mitt  regemente  spenderet 
haffver,  och  effter  jagh  haffver  dess  för  uthann  bådhe  tilförende, 
såssom  och  sedhermera  myckitt  större  summa  till  krigzsackernes 
befordringh  förstrechtt,  såssom  medh  räckenschapen  och  godh 
schal  schall  bevijses,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill 
hoss  K.  M:tt  migh  der  till  förhielpa,  att  jagh  kunnde  bekomma 
uthi  detta  åhr  min  betalningh  uthi  godh  kappar  för  halffparten 
nembligenn  2000  rickzdaler,  när  min  fulmechtigh  deropå  fordren- 
des  varder,  effter  jagh  doch  måste  een  tijdh  bårtt  ått  ansee  och 
töffva  opå  min  betalningh  för  rästenn,  hvilkenn  sigh  till  een 
themmeligh  summa  belöper,  såssom  jagh  framdelis  vill  M.  B. 
derom  vijdere  förstendige.  Hvilckett  jagh  af  mitt  egitt  som 
jagh  här  i  landett,  då  jagh  hijtt  först  in  kom,  förvärfvatt  och 
opå  min  besåldningh  bekommitt  hafver,  såssom  och  elliest  aff 
min  förläningh  tillsamman  schrapatt,  och  icke  till  dett  ringeste 
utaf  Cronones  och  dette  landz  inkompst,  der  till  tagett,  såssom 
någre  till  eventyrs  så  myckitt  hafva  att  seigia,  kunna  mena,  der 
till  jagh  migh  för  ährligh  håller,  och  aldrigh  schall  bevijses,  för- 
seendes migh  till  M.  B.  att  hann  är  migh  här  uthinan  så  väl  som 
i  all  andre  sacker  till  thett  bedsta  beforderligh,  och  der  till  för- 
hielpa,  att  kapparen  icke  må  bliffva  migh  altt  för  dyr  satt,  effter 
jagh  förnummitt  haffver,  att  hann  uthan  landz  schall  nu  icke  uthi 
synnerligh  högdt  pris  vara.     Jagh  tiennar  M.  K.  B.  gerna  igenn 


Digitized  by  VjOOQIC 


65 

\ithi  hvadh  måtto  jagh  känn  och  förmå.  Och  efftcr  jagh  haffver 
opå  Nöthebårgz  befästningh  till  änn  700  tunnor  spn:ll  uthi  godh 
rågh  och  maltt  liggiendes,  som  jagh  ifrån  Finlandh  bekommitt 
iiaffver,  och  deropå  befästningen  är  nu  elliest  ringa  förrådh  emot 
thctt  såssom  dher  på  all  hendelssc  borde  opå  sådane  partzeler 
vara,  der  före  må  jagh  be:te  min  spnrll  icke  deriffrån  tagha  latha, 
och  befästningen  sålcdis  uthi  någon n  fara  settia,  uthann  dher 
bliffva  latha,  så  frampt  jagh  afiP  K.  M:tt  kan  om  min  betalningh 
försäckratt  blifva  och  tree  daler  för  tunnan  uthi  nästkommendhe 
^hr  bekomma,  oanseedt  jagh  framdelis  här  i  Nougorden  hvar 
tunna  för  fäm  daler  selgia  kunnde,  hvar  före  bedhcr  jagh  M.  B. 
^tt  han  vill  opå  minn  vegne  hoos  K.  M:tt  derom  anhålla,  och 
medh  förste  H.  K.  M:tz  meningh  derom  förnimma  latha. 

Jagh  känn  och  M.  B.  här  medh  icke  oförmältt  lathe,  att 
Jagh  förnummitt  haffver,  att  Everdt  Horn  är  opålagdt  så  väl  som 
Andre  aff  adelen  att  utgöre  dcnn  hielpen  opålagdt  är  till  El[t]zbårgz 
lösen  och  derföre  miste  dhe  ovisse  partzeler  af  sinn  förläningh, 
hvarföre  befruchtar  jagh,  att  thett  varder  migh  och  tilbudet, 
menn  effter  theÄ  vill  migh  nu  alt  för  svårt  falla,  aldenstundh 
jagh  inthett  vederlagh  såssom  Evertt  Horn  i  stadhonn  bekom- 
mitt haffver,  och  försträcht  och  spenderatt  altt  mitt  till  krigz- 
sackerne  här  i  landett,  och  inthett  är  här  udi  landett  nu  igen 
till  att  bekomma,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  sigh 
denn  mödhe  opåtaghe,  och  hoss  K.  M:tt  så  vidt  begå,  att  jagh 
kunndhe  medh  dhenn  hielpen  förschontt  blifva,  effter  jagh  elliest 
veet  inthett  att  tilgå,  att  hoUe  migh  och  mitt  fålck  medh  än 
Bamme  förläningh,  hvilckenn  uthan  dhe  ovisse  partzeler  ringe 
förslår  och  renttar  som  M.  B.  väl  vitterligitt  är,  förseendes  migh 
till  M.  B.  att  hann  häruthinnan  veet  mitt  bestå,  jagh  förschyller 
fiådantt  såssom  alt  annett  M.  B:s  godhe  benägenheett  igen,  om 
<5udh  migh  lifvedh  unner. 

Till  besluut,  effter  M.  B.  af  min  underdånige  schrifuelse 
till  K.  M:tt  väl  förnimmandes  varder,  huru  vårt  tilståndh  i  lan- 
dett nu  är,  och  att  sackenn  deropå  mest  henger,  huru  krigz- 
ftlckett  mage  till  villigheet  hålles,  att  göre  fienden  tilbörligitt 
motståndh,  hvarföre  förseer  jagh  migh  till  M.  B.  att  hann  varder 
dher  till  hielpandes  och  rådendes,  att  dhe  medhel  mågc  i  tijdh 
tilgripaa  och  hijt  sendas,  dher  medh  krigzfålckett  kunne  bliffva 
<coDtenteredhe,  som  värr  male  content  är,  än  jagh  derom  så  schriffva 
må.  Elliest  befruchtar  jagh,  att  the  varde  sigh  någett  obeståndh 
medh  Sverigis  crones  store  schadha,  företagendes,  ty  jagh  haffver 

Axei  Oxenstierna  IJ:  5.  5 


Digitized  by  VjOOQIC 


66 

dhem  nu  så  lenghe  medh  godhe  ordh,  förtröstninger  och  stoor 
tilseigielse,  såssom  och  genom  straff  och  undseigielser  oppehål- 
lett,  så  att  jagh  icke  veet  genom  någett  medhel  dhem  till  ytter- 
mera lydne  hålla,  medh  mindre  dhe  kunna  fhå  klädher  opå  sigb 
omott  den  starcke  vinther  här  är,  och  där  till  peningar  för  deris 
tiänst,  och  effter  jagh  och  Everdt  Horn  nu  i  högsta  nödhenn  så 
högdt  förobligeret  oss  för  klädhe  vij  förventte  iffrån  Räffle  och 
Narffven,  szå  frampt  bårgerne  och  kiöpmennerne  vele  oss  förtroa 
sådant,  dher  om  vij  änu  ingen  viss  beschedh  bekommit  hafva, 
dher  före  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  så  laghe  att  betalnin- 
gen för  dhe  40000  daler,  som  til  alt  fålckett  väl  vill  behöffves, 
effter  dhe  äre  alla  illa  kläddhe  och  lijka  thett  förtiäntt  haffva, 
må  opå  förstembdan  tijdh  för  handhenn  vara,  att  vij  icke  dher 
öffver  mage  på  schadha  komma,  förmodendes  fördenschuldh  att 
M.  B.  vardher  uthan  vijdhlyfftigh  förraaningh  såledis  sigh  häron^ 
vårdandes,  såssona  hann  väl  besinner,  att  deropå  stor  macht  lig- 
ger. Szåssora  och  der  till  förhielpe,  att  hijt  måtte  i  tijdh  pe- 
ningar till  deres  contenteringh  komma,  elliest  känn  jagh  H.  K- 
M:tt  icke  försäckre  medh  någonn  trogenn  tiäffet  af  dhem,  alden- 
stunndh  man  känn  medh  störste  mödha  fhå  så  myckitt  här  til- 
hoopa,  att  the  kunne  hålle  liffvedh  medh,  aldenstundh  man  slätt 
ingen  inkompst  af  landet  haffver.  Och  hvadh  man  aff  stadhen 
kan  tilhoopa  schrapa,  medh  stor  mödho  och  besvär,  thett  vill 
icke  långt  förslå,  iblandh  så  månge.  Bef  hälen  des  M.  B.  etc,  Aff 
Nåugordz  slått  denn  18  Decembris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens    anteckning:    Praesent.    i   Örebro   den   23  Jan.  Anno  1614. 

Postscriptum. 

För  besättningen  i  Narva  vill  han  lemna  700  t:r  spanmål  ban  fört  till  Nöteborg- 
och  köpa  1000  t:r  i  Reval,  men  begär  att  få  en  del  af  betalningen  genast^ 
emedan  hans  inkomst  af  förläningar  är  blott  400  daler  årligen. 

Käre  broder  her  Axel  Oxenstierne.  Szedann  dette  medh- 
fölgiende  breff  var  daterett,  förnam  jagh  aff  Ewerdt  Florn  och 
Stådthollarenn  på  Narffven  att  dher  udi  befästningen  är  icke  så 
myckitt  spän  mall  i  förrådh,  att  krigzfålckett,  udi  åtto  dagar,  se- 
dann lenger,  kunne  sigh  underhålla  medh,  och  effter  nu  ingen 
rådh  eller  medel  för  handen  är,  att  förschaffa  dher  hedau  någerv 
undsetningh  i  spanmåll,  der  före  så  haffver  jagh  måst  förschriffva 


Digitized  by  VjOOQIC 


67 

iffrÄn  Raffle  ettusendh  tunnor  spanmåll  dijtt  till  Naiffven  till 
dhe  700  tunnor  spanmåll  jagh  opå  Nötteborgh  leffvererett  haflfver, 
som  jagh  af  min  arffvegodz  och  förläningh  församblett  haffver, 
udi  denn  förhåpningh,  att  jagh  min  betalningh  derföre  udi  Sve- 
rigie  bekomma  må,  nemligenn  tree  daler  för  tunnan,  så  myckitt 
och  spanmåll  dher  i  Narffven  geller,  och  än  dyrare  här  i  Ryss- 
laodh  är,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  fliteligenn  att  hann  vill 
hoss  K.  M:tt  der  till  förhiclpe  att  jagh  måtte  vedherlagh  der  före 
bekomma  udi  peningar,  jäna  eller  andre  godhe  varur  effter  som 
dhe  kunne  dher  gångbar  vare,  och  emedhan  jagh  hafver  nu  ta- 
gitt  migh  så  när  och  till  thett  endeste  jagh  äger  udi  spanmåll 
och  dher  medh  befestningerne  i  störste  nöden  undsatt,  endoch 
jagh  strax  hade  kunnett  redhe  peninger  derföre  här  bekomma, 
hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  står  migh  bij  och  så  vidt 
begår,  att  jagh  må  ett  tusendh  daler  nu  i  vintter  udi  reedhe  pe- 
ningar, och  dett  andre  i  järn  opå  samme  spanmåll  bekomma, 
och  rästenn  framdelis,  effter  jagh  är  schyldigh  Mönickhåffven 
ettusendh  daler,  dem  jagh  hafver  låffvet  honom  dher  i  Sverigie 
nu  i  vintter  att  Tefverere,  förseendes  migh  till  M.  B.  att  hann 
såssom  min  förtrogne  venn  mitt  bestå  häruthinan  veett,  szå  att 
jagh  dermedh  må  i  förstonne  hulpen  bliffva,  såssom  jagh  migh 
och  til  honom  aldelis  förlåther,  att  betala  min  schuldh  och  mig 
och  mitt  fålck  der  medh  att  oppehålla,  såssom  tarfven  nu  kreff- 
ver  och  tillseigier. 

Egenhändigt:  Och  endoch  käre  bror  ber  Axell  Oxenstierna, 
jagh  i  desse  mine  skrivelser  nogerlunda  haffver  svaradh  på  dett 
min  bror  migh  tilskrifver  om  min  particular  säck,  so  hadhe  jagh 
vell  veladh  önskett(!),  att  der  legenheten  och  tidhen  hadhe  kunnedh 
lidhadh,  att  jagh  hadhe  sielff  fött  muntligen  taltt  medh  min  B. 
om  denne  min  säck,  so  skulle  han  vell  förnimma,  att  ingen  oti- 
dhigh  ähregirighett  migh  dertill  bevechtt  haffver,  uthau  att  jagh 
fuUer  nogener  skall  hafva  retmetigh  skell  der  till,  der  eliest  min 
skrifvclser  so  blifve  optagna  som  de  aff  migh  mente  ähre.  Och 
ville  jagh  achta  migh  dett  för  den  största  ähran  och  recompens, 
att  jagh  efter  H.  K.  M:tts  nodhige  löfte,  mötte  hedhan  förlovadh 
blifva,  och  att  Hans  K:e  M:tt  allenest  migh  ville  holla  vidh  den 
ähran,  som  jagh  som  en  fatigh  soldatt  kan  meritert  hafva,  och 
icke  copulera  eller  bruka  migh  i  nogon  comniission  medh  nogen, 
migh  till  förklendringh.  Ty  jagh  inte  so  myckedh  disputerar 
om  nogodh  sete  i  rodhett,  allenest  går  migh  till  hierta,  att  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


68 

nu  en  temligh  tidh,  her  monge  vichtige  saker  uthan  nogen  för- 
man haffver  most  uthretta,  och  monge  retskafnes  karler,  bodhe 
aff  höge  och  nedrige  stondh  commenderadh,  och  skall  nu  (so  til 
recknandes)  andre  blifve  undergifven.  Hvarföre  beder  jagh  min 
K.  B.  på  all  broderligh  venskap,  att  han  migh  till  en  godh  för- 
losningh  herfron  förhielpa  ville,  och  att  jagh  i  synucrhett  medh 
denne  commissionen  icke  rao  raolesteradh  blifva.  Eliest  vill  jagh 
so  herefter  som  hertill  medh  all  trohctt  och  flitt  Gommissarierna, 
efte[r]  mitt  ytersta  förstondh,  medh  rodh  och  dodh  i  saken  so 
bivona,  att  H.  K.  M:tt  so  vell  som  min  bror  och  alle  andre  skole 
förnimma,  att  jagh  mehr  H.  K.  M:ts  tienst,  och  mitt  federnes- 
landhs  velferdh  söker,  en  nogen  ährgirighett. 

Jagh  haifver  och  min  K.  B.  i  denne  min  skrifvelse  so  vell  som 
i  den  andra  bemött,  om  en  godh  befordringh  på  nogre  förstreck- 
ninger  jagh  haffver  giortt  och  i  synnerhett  att  jagh  mötte  fo  niuta, 
de  ovisse  parseler  helst  i  den  förleningen  jagh  hafver  i  Österboten 
som  kunne  vara  pålagdhe  till  El[f]8eborg8  inlösingh.  Ty  Gudh  skall 
vara  mitt  vitne,  att  der  jagh  för  den  förstreckningen  icke  skule 
blifva  vederlagdh,  och  icke  få  niuta  de  ovisse  parseler,  so  vett 
jagh  migh  icke  en  fyrick  att  tilgå,  hvaraff  jagh  skall  ophoUa 
migh  eller  mine  tienare  medh,  uthan  moste  för  armodh  altt  öf- 
vergifva,  hvilkedh  vore  en  ondh  recompens  för  all  min  trogen 
och  mödhesamme  tienst.  Förhopes  fördenskuldh  att  H.  K.  M:tt 
deri  gör  en  underskedh,  att  jagh  nogen  fordeli  för  andra,  för 
min  longlige  mödhesamme  tienst,  moge  otnjuta,  helst  efte  jagh 
intett  annadh  aff  H.  K.  M:tt  haffver  (ty  jagh  aff  de  förlcntte  sok- 
nar  i  Sverie  icke  öffver  400  daller  kan  hafva)  ej  heller  her  i 
laudett  nogedh,  uthan  maten,  till  lifs  ophelle  bekomma  kan.  För- 
ser migh  fördenskuldh  till  min  K.  B.  sosom  honom  på  dett  fliti- 
gaste brodervenligen  beder,  att  han  efter  sitt  trogne  löfte,  denne 
min  säck  ville  lata  vara  sio^h  till  thett  bestå  befalledh,  och  icke 
taga  migh  till  mistyckes,  att  jagh  honom  i  min  privatt  saker  so 
ofta  bemödher,  ty  jagh  honom  för  den  endeste  förtrogne  vennen 
holler,  der  i  Sverie,  aff  hvilken  jagh  nogen  godh  assistans  för- 
moder. I  hvadh  mötte  jagh  nonsen  kan  tiena  min  K.  B.  och 
alle  hans  kerkorame  igen,  skall  han  alltidh  finna  migh  mehr  en 
villigh.  Till  beslutt,  dett  min  K.  B.  begerer  veta,  hvilken  jagh 
till  att  annamma  köparen,  fulmyndigh  gör,  so  haffver  jag  derom, 
80  vell  om  betalningen  på  dett  spanmoledh  jagh  her  förstrecktt, 
camereraren  Larss  Abramsson  (hvilken  uthan  dett  mine  saker 
der    i    Sverie    förrettar)    derom   til  skrifvedh,  inte  tviflendes,  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


69 


han  jo  medh  flitt  derom  varde  solicitera,  först  han  min  K.  B. 
godhe  befordringh  derhoss  hafFver.  Befaller  hermedh  min  K.  B. 
etc.    Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


27.  Nowgorod  den  28  Januari  1614. 

Förnyar  sin  begäran  att  få  behålla  de  ovissa  räntor  (extra  utlagor)  af  socknar, 
som  han  hade  i  förläning,  emedan  han  användt  all  sin  privata  förmögen- 
het på  krigsfolkets  och  fästnlngaroes  underhåll. 

Mijnn  brodervilligh  etc,  Välbornne  her  Axill  Oxenstierne 
broder  och  tilförlatheligh  synnerligh  gode  venn.  Jagh  känn  M. 
B.  här  medh  brodervenligenn  icke  förhållc,  att  endogh  jugh  för 
någon  tijdh  eedann  M.  B.  tilskreff  medh  K.  M:tz  ennspeninger 
Iwan  Ryss  om  mijne  cigenc  privatt  saker,  och  i  synnerhcett, 
att  jagh  måtte  the  ovisse  parsseler  såsom  och  denn  gärdenn  om 
Elfzborgz  inlössningh  som  nu  nyligen  pålagdtt  är,  som  utaf  mijn 
förläningh  i  Osterbåttnn  faller,  och  H.  K.  M:tt  migh  tilförrenne 
nådigest  bebrefvett  och  effierlathett  hafver,  behålle;  men  effter 
jagh  ingen  beskeedh  och  svar  dcropå  bekommitt  hafver  och  jagh 
af  raijnn  tienerc  hafver  förnummitt,  att  samme  ovisse  parseler  äre 
der  qvarsatta  inn  till  vijdore  beskeedh  ifrånn  H.  K.  M:t,  hvar- 
före  hafver  jagh  icke  kunnett  underlåthe  medh  dette  laglige  budh 
M.  B.  medh  mijn  schrifvclsse  ytterligare  att  besökie.  Broder- 
venligen  och  flittligenn  bidiandes,  att  M.  B.  ville  som  mijnn  til- 
försichtt  står  till  M.  B.  göre  vääll  och  hos  H.  K.  M:t  så  vijdtt 
förarbete,  att  jagh  be:te  ovisse  parseler  för  mijnn  daglige  och 
mödesamme  tiennstt  niuthe  och  behålle  måtte,  ty  M.  B.  är  väl 
vitterligitt,  att  de  visse  parseler  som  af  mijn  förläningh  falle, 
icke  synnerligen  rentte  och  förslå  att  oppehålle  migh  och  mitt 
folk  medh  här  udi  fiende  lanndh.  Eliestt  hafver  jagh  och  dett 
endestte  jagh  hafver  ägdtt,  såsom  och  denn  rentte,  jagh  af  mijn 
förläningh  här  till  bekommitt,  spenderet  på  Cronones  krigzfolck, 
såsom  och  till  befästningers  ophåldningh  här  i  landett,  så  att 
jagh  nu  vett  migh  inthett  annett  tilgå  eller  hafve  i  förrådh  ähnn 
den  rentta  jagh  nu  af  mijnn  förläningh  förmodar.  M.  B.  ville 
fördenschuldh  obesvärett  vare  här  om  hos  H.  K.  M:t  mitt  bestte 
Ätt    vette.     Jagh    beder    och   att  M.   B.  ville  förhielpe  migh  hos 


Digitized  by  VjOOQIC 


70 

H.  K.  M:t  till  vederlagh  för  dett  jagh  denne  tijdh  öfver  af  mitt 
eigitt  krigzfolckett  förstreektt  hafver,  och  jagh  M.  B.  tilförrenne 
vijdttlöfFtigere  här  om  tilschrifvitt  hafver.  Udi  hvadh  måtto  jagh 
nogon  tijdh  kan  vare  M.  B.  till  vilie  och  broderligh  benägen 
heett  igenn,  vill  jagh  dertill  redebogenn  och  öfverbödigh  finnas, 
såsom  och  medh  altt  gott  M.  B:s  gode  befordringh  förskylla. 
Befalenndes  etc.     Aff  Nowgordz  slått  denn   28  Januarij  åhr  1614. 

M.  K.  A.  T.  T. 

och  vilia 

Jacobus  De  la  Gardie  m.  p. 


28.  Nowgorod  den  . .  Mars  1614. 

Förord  för  öfTersten  Hans  Reckenberg  att  blifva  åter  använd,  sedan  han  nu 
klargjort  sin  räkenskap  för  den  tid  han  var  kommendant  på  Ladoga. 

Minn  brodhervillighe  etc.  Velborne  her  Axil  Oxenstierne 
brodher  och  tilförlathelige  godhe  venn.  Effter  jagh  haifver  för- 
låiFvedt  breffvijssare  Hans  Räckenbärgh  opå  hans  trägne  begären n 
Kon.  M:tt  om  befordringh  i  sine  privat  sacker  i  undherdånig- 
heett  att  besöckia,  och  hann  förnummitt  haifver,  att  H.  Kon. 
M:tt  är  förekommitt,  att  hann  schulle  opå  Ladga  befästningh 
emedhan  hann  dher  StådthåUare  varitt  haffver  eigh  otroligenn 
förhållitt,  hvarföre  haffver  hann  dette  mitt  vitnesbyrdh  och  re- 
commendation  till  M.  B.  begärett,  hvilcken  jagh  honom  icke 
hafver  kuunett  förvägre.  Och  endoch  han  är  fuller  kommen 
någott  till  kårtt  opå  denn  opbördh  hann  dher  hendher  emellan 
haff*t  haff*ver,  hvilckett  mest  dherigenom  schedt  är,  att  hann  icke 
haff'ver  så  godh  och  flijtigh  fougdte  och  schriffVere  hoss  sigh 
haff't  som  säcken  kraff^t  haffver,  effter  här  i  landett  äre  fhå  sådane 
perssoner  til  fongz  som  dher  opå  sigh  förstå,  szå  hafver  hann 
lickvell  sin  reckenskap  om  sidher  klar  giortt,  och  hvadh  fhel 
dher  uthi  varitt  haff^ver  så  vedherlagdt  att  Cronan  dheraff"  ingen 
schadhe  lijdher.  Och  eff'ter  hann  haffver  bådhe  i  framledne 
Konungh  Carl  (böghlofligh  i  åminnelsse)  så  väl  som  och  Kon. 
M:tt  nu  regerendes  een  tijdh  longh  troligenn  och  väl  tiäntt,  och 
sitt  undherhaffVendhe  ombetrodde  krigzfolk  såssom  een  erligh 
öffVerste    och   krigzmann   haffver  ägnett  och  bortt  eraott  fienden 


Digitized  by  VjOOQIC 


71 

^nfördt,  szåsom  och  för  sinn  personn  lathett  sigh  manligenn 
bruka,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  honom  för  een 
gunstigh  befordrare  hoss  Kon.  M:tt  vare,  att  hann  måtte  sin 
trogne  tiänst  åttniuthe  udhi  dhe  sacher  hann  H.  Kon.  M:tt  och 
M.  B.  bidhiendes  och  tillijthendes  vardher,  opå  thett  att  hann 
till  yttermera  tiänst  deste  mere  förorsackas  må,  förmodendhes 
att  M.  B.  lather  honom  denne  min  recommendationschrifft  till 
godhe  niuthe.  Jagh  gör  M.  B.  till  villia  igen  i  hvadh  måtte 
jagh  känn.  Befhalendes  M.  B.  etc.  Aff  Nåugordz  slått  denn  . . 
Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


^9.  Nowgorod  den  13  Mars  1614. 

Emedan  borgare  och  munkar  i  Nowgorod  Icke  förmå  längre  underhålla  krigs- 
folket, är  det  oundgängligt  att  betala  dess  innestående  sold,  och  emedan 
Ryssame  1  Moskwa  icke  äro  böjda  för  fred,  behöfs  äfven  dess  förstärk- 
ning, hvarefter  man  kunde  finna  uppehälle  för  en  del  å  mindre  utblot- 
tad ort;  särskildt  begär  han  30,000  daler  till  betalning  af  kläde,  hvar- 
för  han  sjelf  står  i  ansvar. 

Min  brodervenlighe  etc.  Välborne  ber  Axell  Oxenstierne, 
tillförse  en  dhe  8  synnerlighe  förtrogne  venn  och  brodher.  Jagh^ 
känn  M.  B.  här  medh  icke  oförmältt  lathe,  att  såssom  min  bro- 
der aff  mine  näst  förre  schriffvelser  väll  förnummitt  haffver, 
hvadh  för  selsamptt  tillstondh  och  ovilligheet  här  iblandh  krigz- 
folkett  för  manghell  på  deris  besoldningh  och  andre  nödtorffter 
då  var,  szå  tagher  och  vexer  sådant  alle  daghar  mhere  och 
mhere  till,  effter  bårgerskapett  och  munkarne  här  udi  stadhenn 
som  nu  allene  måste  undherhoUe  krigzfolkett  medh  allonne  up- 
giffves,  och  kune  för  deris  oförmögenheet  der  medh  icke  längher 
ntthoUa,  effter  dhe  haffve  taghitt  till  dett  ytterste  och  endeste 
dhe  hafft  haffve,  och  fördenskuldh  stå  nu  vare  saker  och  före- 
haffvendhe  udi  fhara,  så  framptt  man  icke  snartt  bekommer  und- 
settningh  och  bistondh  iffrån  Sverigie  udi  penningher  och  klädhe 
att  befridighe  krigzfolkett  medh,  som  uthan  någhonn  försynn 
fligh  höre  lathe,  att  de  villie  och  kune  icke  längher  opå  sådhantt 
sette,  uthan  besoldningh  tiene,  utan  vele  sigh  een  annen  herre 
«ökie,  om  the  icke  snartt  bliffve  för  deris  tienst  betenkte.     Min 


Digitized  by  VjOOQIC 


72 

broder  vil  fördenechuld  dertil  förhielpu  att  hijt  må  snart  undset- 
ningh  skee.  Och  efFter  man  görlighenn  scher,  att  de  Muskouske- 
Ryeser  äre  till  inghenn  eenigheet  medh  Sverigis  crone  benägne, 
uthan  medh  prachtiker  till  Sverigis  crones  schadhe  omgä,  i  dett 
de  eökie  vcnskap  och  eenigheet  medh  Pålackerne,  szå  vill  för- 
denskuldh  aff  nödhen  vara,  att  dett  mäste  krigzfolk  åstadkom- 
mes känn  med  thett  förste  siön  reen  bliflFver  hijtt  i  landhet  medk 
någre  månadhers  kost  för  dhenn  oförmögenheet  här  udi  landett 
nu  är  måghe  hijt  sändhe  blifiVe,  opä  thett  att  man  må  så  stark 
kune  ryckie  så  vidt  inn  i  landhet,  medh  så  mykitt  krigzfolk  här- 
ifFrån  befästningerne  ombäres  kune,  att  man  må  deste  bättre 
biudhe  fiendhen  medh  den  ene  håndhenn  fridhenn,  och  denn  andre 
handhenn  sabelenn,  effter  man  väll  merker,  att  icke  annars  vara 
känn,  och  man  förnummitt  haffver  att  dhenn  som  vill  handle 
medh  Rysserne,  han  måste  haffva  cen  knypell  bak  undher  bel- 
thett  i  vargerningh.  Szå  kan  man  och  sökie  näringh  och  oppe- 
helle  för  krigzfolkett,  eifter  det  är  aldelis  omögligitt  dem  här 
när  omkringh  längher  att  underholla.  Förmodendes,  att  M.  B. 
vardher  således  här  till  rådandhes  och  styrkiandhes,  szåsom  han 
väll  och  bättre  änn  jagh  derom  nu  schriffve  känn,  besinner,  att 
thett  Sverigis  crone  machtt  opå  ligger.  Och  aldenstundh  jagh 
haffver  måst  migh  så  högtt  bådhe  i  löst  och  fast  förschriffve,^ 
bådhe  emoot  een  Reffvelsk  bårgare  Claes  Grambou  vidh  nampnn, 
såssom  och  flere  andre  för  denn  leffreringh  hann  udi  näst  för- 
lidne  åhr  udi  klädhe  till  krigzfolkzens  behoff  giordt  haffver,  och 
de  andre  nu  i  detta  åhr  görendhes  vardhe,  såssom  M.  B.  afifinne- 
lagde  copia  der  af  haffver  att  see,  för  änn  dhe  haffve  sådhantt 
velett  bevilgie,  oansedt  jagh  denn  Kon.  iM:tz  försäkringh  soin> 
migh  tillhanda  kommen  är  om  bettalninghen  för  samma  kläde 
vijst  haffver,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  han  vill  der  till 
förhielpe,  att  be:te  Grambous  effterleffverske  (ty  han  är  nu  ny- 
lighenn  sjelff  dödh  bleffven)  måtte  till  sinn  bettalningh  komme,^ 
aldenstundh  hennes  man  haffver  lefft  een  stor  schuld  effter  sigh 
för  samma  klädhe,  som  hann  aff  androm  låntt  och  bårghett  haff- 
ver, för  hvilken  orsack  schuldh  honn  och  migh  om  bettalningh 
hårtt  manar,  opå  thett  att  jagh  mhå  min  starke  förskriffning 
löss  bliffve  och  ighenn  bekomma,  men  hvar  samma  summa  icke 
kundhe  till  nästkommande  Bartholomei  fuUkombligen  bettalt 
blifve,  szå  beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  der  tiil  förhielpe,  att 
henne  måtte  någre  pantegodz  i  Finlandh  inrympt  bliffve  for  thett 
interesse    der    aff  sigh  belöpe  känn,  till  dess  honn  känn  bettaltt 


Digitized  by  VjOOQIC 


73 

bliffVe,  efiler  som  Evertt  Horn  varder  videre  derom  hoss  E.  K. 
M:t  anhoUendes  och  nampn  gifFvandes  hvadh  hon  begärendes 
vardher,  effter  som  jagh  medh  Evert  Hornn  oss  emoot  hennes 
man  förskrifvitt  och  utloflFvat  hafve.  Förseendes  inigh  till  M.  B. 
att  han  varder  der  till  förhielpands,  att  icke  allenest  honn,  utan 
och  de  andre  som  klädhe  opå  min  förschrifningh  leffrerett  haffve, 
hvilket  sigh  i  als  till  30000  daler  belöpe  vill,  mage  till  näst- 
kommande Bartholomei  i  kopar,  jernn  och  andre  gån^bare  varur 
bettalte  bliffva,  opå  thett  att  jagh  icke  m&  komma  om  min  väll- 
färdh  bådhe  i  löst  och  fast,  och  de  och  flere  andre  måghe  änn 
här  effter  villige  finnes  videre  förstreckningh  göre  när  så  behöff- 
ves  känn.  Befalendes  M.  B.  etc.  Aff  Nougordz  slott  denn  13 
Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  A. 

til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens    anteckning:      Ånkommedt    till    Stockholm    den    1    Maij 
anno  1614. 


30.  Nowgorod  den  26  Mars  1614. 

Förord  för  ryttmästaren  Corobel  att  för  sig  och  underlydande  få  ut  Inne- 
stående  sold  och  antingen  afsked  eller  uppdrag  för.  kompaniets  kom- 
plettering. 

Brodervilligh  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne  brodher 
och  tillförlathelighe  gode  venn.  Effter  breffviseres  och  redme- 
8teTe8(!)  Corobels  compagni  är  mykitt  aff  sigh  kommett  och  för- 
svagett  vordet,  szå  att  thett  ingen  synnerligh  tienst  här  udi  lan- 
dett yttermere  göre  känn,  medh  mindre  thett  stärktt  bliffver, 
hvarföre  haffver  jagh  oppå  hans  trägne  begärenn  måst  förloffve 
hans  beholdne  ryttere  till  Finlandh,  der  sigh  att  förhoUa,  till 
dess  dheris  Ryttmestere  Kon.  M:tt  om  befordringh  och  sin  rest 
för  dheris  beviste  tiänst  besökie  känn,  och  i  underdånigheet  för- 
nimma om  H.  K.  M:t  dheris  yttermhere  tienst  behöffver  och 
samn»a  compagni  sterckia  synes,  hvar  och  icke,  szå  begäre  de  i 
underdånigheet  deris  rest  för  dheris  beviste  tienst,  och  sedhann 
eett  gunstigtt  affscheedh.  Och  aldenstiindh  hann  haffver  medh 
sine  ryttere  een  tidh  långh  opå  siette  åhrett  sigh  här  i  landhett 


Digitized  by  VjOOQIC 


74 

trolighenn  och  väll  bruke  lathett,  och  man  icke  hafver,  för  denn 
olägenheett  här  een  tijdh  bårtt  åth  varitt  haffver,  kunnett  dhem 
tillfyllest  contentere  för  derie  beviste  tiänst,  endogh  dhe  haflFve 
fuller  een  themmeligh  summa  effter  råden  bekommitt,  szåsom 
deris  medgiffne  uttrekningh  uttvisendes  vardher,  hvarföre  be- 
der jagh  M.  B.  att  hann  vill  dem  hoss  Kon  M:t  till  det  bäste 
befordre,  att  de  måghe  för  deris  rest  befridigadhe  bliffve,  och 
der  sådantt  scheer  och-  H.  K.  M:t  deris  tienst  yttermere  behöflF- 
ver,  szåssom  de  och  här  i  landett  fuller  tienlige  äre,  eflFter  de 
afF  landzens  lägenhetter  vette,  szå  lathe  de  sigh  fuller  videre 
bruka  der  de  kune  försterkte  bliffve,  hvilket  deris  Ryttmestere 
genom  een  rceaa  utanlandz  snartt  bestelle  känn,  om  H.  K.  M:t 
thett  så  nådigt  behagar.  Förmodendes  att  M.  B.  lather  dera 
vara  sig  till  dett  bäste  befalett,  opå  thett  att  de  och  andre  frem- 
mande  mage  till  H.  K.  M:tz  tienst  derigenom  förorsakes  och 
deste  villigere  finnes.  Befalandes  M.  B.  etc,  Aff  Nougordz  slott 
denn  26  Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


81.  Nowgorod  den  20  Mars  1614. 

Tackar    för  löftet  om  betalning  i  koppar  och  jern  för  gjorda  försträckningar 
och  begär  att  få  emottaga  den  i  Stockholm  vid  midsommar. 

Min  brodervilligh  etc.  Välborne  Cantzler,  her  Axell  Oxen- 
stierne,  broder  och  synnerligh  gode  venn.  Jagh  tackar  min  bro- 
der på  thett  fliteligeste  för  sin  tillseijelsse,  att  jagh  min  bettal- 
ningh  udi  kopar  och  jernn  medh  thett  förste  bekomme  schuUe 
för  denn  försträckningh  jagh  till  krigzfolkzens  behofF  giordt  haff- 
ver, hvilket  sigh  een  themmeligh  summa  belöper,  effter  såssom 
M.  B.  aff  min  förrighe  schriffvelsse  förnummitt  haffver,  derut- 
öffver  jagh  haffver  satt  migh  udi  stor  schuldh  hoss  köpmännerne 
som  jagh  till  samme  förstreckningj  både  penninger  och  andre 
nödtorfftige  partseler  till  krigzfolkzens  behoff  haffve  bårge  lathet, 
hvilke  migh  dageligenn  derom  måne  och  fordre  på  deris  bettal- 
ningh,  och  jagh  icke  är  nu  staddh  vid  så  månge  penninger,  att 
jagh  dem  derföre  contentere  och  tillfridzstelle  känn,  hvarföre 
är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  B.  vill  migh  effter  sin  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


75 

rige  tillseijelsse  der  till  förhielpe,  att  jagh  må  samme  koppar 
och  jernn  medh  förste  och  till  näst  kommande  Johannifs]  till 
Stockholm  bekomme,  derom  jagh  Cammerereren  Lasse  Abrahams- 
son  tillschrifFvitt  hafFver,  att  han  derpå  fordro  skall,  tvifler  och 
icke  att  hann  ju  sinn  mögligh  flijt  derutinnan  görendes  varder, 
allenest  min  broder  vill  migh  udi  så  måtto  bijstondigh  vare,  der- 
om jagh  och  ingen  tviffvelsmhåll  drager.  Förseendes  migh  till 
M.  B.  att  han  vill  vette  mitt  bäste  härutinnan,  på  dctt  att  jag 
må  bette  mine  creditores  kune  någorlunda  tillfridz  stelle,  szå  att 
de  mage  derigenom  deste  villigere  finnes  att  göre  vijdere  for- 
etrekningar  när  så  behöiFves  kan.  Befalandes  M.  B.  etc.  Aff 
Nougordz  slott  denn  29  Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  vilia  och  tjenst 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

j 

Egenhändigt:  Käre  broder  her  Axell,  efter  jagh  dageligen 
af  mine  creditores  so  molesteradh  blifver,  haifver  jagh  inte  kun- 
nedh  förbigo  att  bemödha  min  K.  B.  en  yterligaro  i  denne  min 
privat  säck,  brodervenligen  begcrendes,  han  migh  icke  ville  til 
mistyckes  taga,  om  jagh  i  nogen  mötte  kan  ticna  honom  igen, 
skall  han  altidh  finna  migh  mehr  än  villigh.  Befallendes  min 
K.  B.  samptt  hans  käre  husfru  och  vordnadhe  (hvilke  han  på 
mine  vegne  ticnstvilligen  hclsa  vill)  Gudh  den  Aldrehögste  till 
royken  lycko  och  velferde.     Vale. 


32.  Nowgorod  den  6  Maj  1614. 

Sänder  Johan  Behr  med  uppdrag  att  hos  Eonungen  framlemna  anhållan  om 
befallning  till  Kammaren  i  afseende  på  betalningen  af  kläde  för  krigs- 
folket och  sedan  uppbära  densamma;  och  som  en  Rysk  här  nalkas  och 
det  bllfvlt  minskadt  genom  en  farsot,  begär  han  förstärkning  och  proviant. 

Min  brodervenlighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne, 
broder  och  tillförlathelighe  synnerlighe  godhe  vcnu.  Effter  jagh 
haffver  sändt  denne  breflfvisere  Johann  Behr  till  K.  M:t  sedhann 
som  jagh  förnam  aff  H.  K.  M:tz  lyckelighe  ankompst  till  Fin- 
landh,  i  underdänigheet  att  anhoUe  hoss  H.  K.  M:t  om  betal- 
ningh  och  vedherlagh  för  dett  klädhe  som  någre  Reffvelske  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


76 

Narffveske  bårgare  på  min  begärenn  och  starck  förskrifningh  i 
förlidne  och  närvarandes  åhr  för  30000  daler  till  krigzfolket  för- 
sträcktt  hafve,  szåssom  och  hvadh  jagh  på  mitt  regemente  och 
elliest  till  krigzsakernc  aff  mitt  egitt  spenderet  haffver,  och  jagh 
förmoder  att  Kon.  M:tt  varder  efFter  sitt  nådige  löflftc  denn  för- 
ordningh  görendhes  och  M.  B.  och  Cammerrådh  derom  i  befal- 
ningh  gifvandes,  att  be:te  kläde  må  udi  sådane  vharur  der  udi 
Sverigie  falle  till  nästkommande  Bartholomei  effter  min  förskriff- 
ningh  bettalte  bliffve,  såssom  och  att  jagh  må  de  50  skippundh 
koppar,  jagh  opå  min  försträckning  tilförende  begäret  och  M.  B. 
derom  tillschrifvitt  haffver,  åhrlighenn  uttbekomme  till  dess  att 
jagh  känn  för  heele  summan  bettaldt  blifFve.  Szå  haffver  jagh 
och  i  underdånigheet  biditt  H.  K.  M:tt  att  jagh  måtte  i  sommar 
till  eett  par  tusendh  daler  bekom  me  udi  reedhe  penninger  att 
leffrere  deropå  handenn  [dem]  som  migh  till  denn  försträckningh 
penninger  och  andre  vharur  undsatt  och  låntt  haffve.  Hvarföre 
beder  jagh  M.  B.  på  thett  fliteligeste  och  vcnligeste,  att  hann 
vill  der  till  förhielpe,  att  be:te  min  uttskickade  Johann  Behr 
må  så  mykitt  kopar,  järnn  och  andre  köpmans  vharur  der  i  Sve- 
rigie falla  kune  udi  Stockholm  till  be:te  Bartholomei  för  dett 
köp  der  gångbartt  är  leffreret  bliffve,  som  sigh  opå  be:te  kläde 
belöpe  känn,  att  jagh  må  der  medh  dem  som  thett  försträcktt 
hafve  på  försagdann  tidh  kuna  bettala,  på  det  att  jagh  icke 
må  derigcnom  komma  på  skada  och  i  någonn  vidtlifftigheet  medh 
dem,  aldenstundh  jagh  haffver  migh  måst  emoot  dem  förobligere 
för  änn  de  någonn  leffreringh  göre  ville,  att  jag  vill  dem  sådantt 
såssom  min  egenn  schuldh  betala,  och  om  betalningen  icke  på 
försagdann  tidh  fölgde,  szå  skall  jagh  dem  mine  godz  panttsettie 
till  dess  de  bettalte  blifve.  Förseer  migh  fördenskuldh  deste 
meere  till  M.  B.  att  hann  migh  bistondigh  är,  att  samme  skuldh 
må  af  Cronan  på  rattan  tijdh  bettaltt  bliffve.  Jagh  beder  M.  B. 
på  thet  fliteligeste  att  hann  vill  vette  mitt  bäste,  szå  att  jagh 
må  bekomma  opå  thett  jagh  aff  mitt  egitt  spenderet  hafver  50 
skippundh  koppar  för  förlidne  och  så  mykit  för  närvarandes  åhr, 
szåssom  och  de  2000  daler  i  reede  penninger  som  jag  för  be:te 
orsaker  skuldh  K.  M:t  i  underdånigheet  ombeditt  haffver.  Jagh 
tienar  M.  B.  gärna  igenn  udi  hvadh  måtto  jagh  känn  och  någonn 
tidh  förmår. 

Belangandes  vårtt  tillståndh  här  udi  landett,  szå  åre  vår 
vederpartt  Rysserne  opå  4  miler  när  Nougordeu  för  någre  dagar 
sedann  på  tridie  tussendh  starke  ankompne,  och  flere  liggia  oppå 


Digitized  by  VjOOQIC 


77 

andre  åttzchillige  ortter  häromkringh,  szå  att  de  i  alz  kune  till 
Otto  tuscndh  starke  vare  af  thet  partijet,  som  man  förnummit 
hafver,  i  den  meeningh  att  de  achte  besökie  oss  här  udi  Nou- 
gorden,  när  vnttnett  som  nu  här  omkringh  stortt  och  mykitt  är 
aäöpe  känn.  Men  man  förhoppes  medh  Gudz  nådige  tillhielp 
att  göre  dem  mottståndh,  ändogh  att  een  stor  deel  af  värtt  krigz- 
folk  äre  medh  eenn  hefftigh  siukdom  och  hettzigh  feber  betagne, 
som  här  hefftigt  regerer,  szå  att  månge  der  aflF  sinn  koos  döö, 
Bzåssom  och  äre  mächte  male  content  och  ovillige,  bådhe  der- 
före  att  här  bara  lithett  finnes  till  deris  undherholdh  och  oppe- 
helle,  szå  att  befälett  så  väll  som  gemcene  måste  gå  opå  och 
fortare  hcste  kött,  szå  och  fördenskuldh  att  det  länge  drögies 
medh  den  deell  de  i  penninger  och  commiss  iifrån  K.  M:t  för- 
mode,  derigenom  störste  delen  om  deris  contentament  desperere 
och  een  hop  för  denn  orsack  skuldh  sin  kos  rymde,  och  een 
stor  deell  åstunde  och  begäre  deris  pass  och  förloff  häriffrånn. 
H vårföre  är  högeligen n  aff  nödenn,  att  thet  krigzfolk  ifrånn  Sve- 
rigie  hijtt  i  landett  förmodes,  måtte  medh  thett  förste  mögligitt 
ar,  medh  någre  månaders  proviantt  hijtt  schyndhes,  effter  de  här 
på  negden  inthet  för  sigh  finne.  Och  effter  de  penninger  och 
commiss  som  jagh  förnummitt  K.  M:t  medh  sigh  haflver  vill 
icke  långtt  förslå  för  een  sådan  hop  krigzfolk  här  udi  landet  är, 
för  denn  långlige  och  stadige  tienst  de  här  i  landett  bevist  haffve, 
derföre  vill  aff  nödenn  vara,  att  de  medell  mage  i  tidh  tillgripes 
derigenom  meere  penninger  kune  åstadkommes,  att  uthärdhe  och 
väll  fuUändhe  vårtt  förehaffvande  medh  här  udi  landet,  och  om 
een  deell  af  Elfzbor^z  lösenn  der  tilltoges,  kunde  sådant  medh 
Gudz  nådige  tillhielp  månge  faltt  här  udi  landet  Sverigis  crone 
igenn  vederlagtt  blifve,  och  lijkväll  genom  någre  medell  så  my- 
kit  i  stadenn  igenn  förskaffes,  och  efter  M.  B.  bättre  än  jagh 
derom  skrifve  kan  väll  besinner  hvud  machtt  deropå  ligger,  ezå 
tvifler  jagh  in  thett,  att  han  fuller  varder  sitt  till  saken  görendes. 
Kundskaper  hafver  man  inge  anlegne  nu  nyligen  ifrån  På- 
landh  eller  andre  ortter  förnummit,  derföre  att  vegerne  på  denne 
sidacn  äre  aff  fiendenn  besperrade,  dogh  hafver  länge  gått  för 
sagor,  att  de  Påler  skole  rusta  sigh  till  krigz  igenn  emoot  Rys- 
serne.  Hvadh  annet  här  höres  veet  brefvisere  M.  B.  berätte. 
Befalandes  M.  B.  etc,     Aff  Nougordz  slott  denn  5  Maij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  A. 

till  tienst  och  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


78 


88.  Beval*)  den  28  Oktober  1614. 

Begär  biträde  för  brefvisaren  att  bekomma  lofvade  50  å  60  Sktt  koppar  och 
1000  daler  i  penningar  för  betalning  af  nja  försträckningar. 

Min  brodervilligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  broder  och 
synnerligh  godhe  venn,  jagh  kan  M.  B.  här  medh  icke  oförmältt 
lathe,  alt  jagh  haffver  udi  förlidne  åhr  måst  sättie  migh  udi  stor 
schuldh  hoss  någre  ReiFvelsche  och  Narffvesche  bårgare,  för  de 
försträckninger  som  de  opå  min  begäran  och  stark  förschrifningh 
till  krifljzsakernes  befordringh  oriordt  haffve,  hvilke  nu  hårdt  fordre 
dheris  bettalningh  aiF  migh,  hollendes  sigh  till  migh  effter  min 
eghenn  förschrilFningz  lydelsse.  Dertill  medh,  szi\  hafver  jagh 
och  nu  här  udi  Reffle  opå  min  eghen  credit  opbårgat  aff  bår- 
gerschapet  här  udi  stadenn  för  6000  daler  vid  pass,  klädhe  till 
krigzfolkzens  bohoff.  och  dem  som  samme  kläde  leffrcrett  haffve 
om  deris  bettalningh  så  högtt  hafver  måst  försäkre  för  änn  dhe 
någenn  försträckningh  göre  ville,  att  jagh  vill  dem  sådhannt  sås- 
som  min  egenn  schuldh  bettale,  och  K.  M:t  min  aller  nådigeste 
Konungh  och  herre,  haffver  nådigst  tillsagtt,  att  be:te  köpmen 
schole  medh  thet  aller  förste  mögligitt  är  bettalte  blifve.  Hvar- 
fhöre  är  min  brodervilligh  begärenn  att  M.  B.  vill  migh  för  sinn 
personn  der  till  förhielpe,  att  jagh  må  somme  köpmän  qvit  bliffve, 
szå  att  de  icke  mage  haffve  orsak  framdelis  hoUe  sigh  till  min 
obligation  och  fordre  afi  migh  deris  bettalningh.  I  lijke  måtto 
beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  K.  M:t  min  Allernådigste  Konungh 
och  herre  påminne,  att  jagh  måtte,  de  50  eller  60  schippundh 
koppar  och  ett  tusendh  daler  penninger  som  K.  M:t  migh  för 
de  försträckninger  som  jagh  aff  mitt  egitt  till  krigzfolkzens  be- 
hoff  gjordt,  haffver  n:t  tillsagtt,  bckomme,  och  att  sådhantt  måtte 
min  tjänare  Lasse  Svensson  tillstältt  bliffve.  Förseendes  migh 
till  M.  B.,  att  hann  härutinnan  mitt  bäste  vetandes  varder;  udi 
hyad  måtto  jagh  känn  vare  M.  B.  till  villie  och  tiänst  gör  jagh 
aff  hiertat  gerne,  bidiandcs  flijteligenn,  att  M.  B.  vill  så  här 
effter  såssom  härtill  vare  mig  för  een  trogen n  broder  och  venn. 
Jag  göi  M.  B.  altidh  thett  samme  igenn.  Och  effter  jagh  för- 
moder medh  thett  aller  förste  vare  hoss  M.  B.,  önschandes  att 
jagh    måtte    finne    honom    vidh    helsse    och   sundheet  för  migh. 


*)    De    La   Gardie   hade  erhållit  tjenstledighet  öfver  vintern  och  var  nu 
på  hemresa  till  Sverige,  men  tog  vägen  genom  Österbotten.     Jfr  N:o  50. 


Digitized  by  VjOOQIC 


79 

Derföre  kan  jagh  icke  M.  B.  medh  denne  min  schrifvelsse  län- 
ger  bemöde.  Befalandes  M.  B.  samptt  medh  altt  thett  honom 
kärtt  är  Gudh  Alzmechttigh  till  långvarigh  vällmåge,  brodervil- 
ligenn.     Aff  Reffle  denn  23  Octobris  1614 

D.  T.  B. 

och  altidh  [till]  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


34.  Vaxholm  den  23  Maj  1615. 

Lemnar   nppdrag  att  bos  Eongl.  Maj:t  ntyerka  resolution  i  åtskilliga  ärenden 
enligt  en  bilagd  P,  M. 

Min  brodhervilligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  brodher  och 
synnerligh  godhe  venn,  jagh  känn  M.  B.  här  medh  icke  förhoUe, 
att  effter  jagh  för  min  hastighe  aflresandhe  icke  haffver  kunnatt 
alle  roine  saker  förrätte,  effter  såssom  min  brodher  väll  vitter- 
ligitt  är,  och  jagh  medh  min  brodher  afftaltt  haffver;  hvarfhöre 
är  jagh  förorsakett  vordhenn  M.  B.  medh  dhenne  min  schriff- 
velsse  att  besökie,  brodhervillighenn  begärandhes,  att  M.  B.  ville 
vare  obesvärett  hooss  Kon.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och 
herre  derom  att  anholle,  och  samme  saker  till  een  godh  änd- 
schap  bringhe,  såssom  jagh  och  migh  aldelis  till  M.  B.  förseher. 
Och  i  eynnerheet  att  jagh  måtte  fhå  niuthe  dhe  ovisse  partzeler 
som  udi  mine  förläninghz  sokner  falle  kune,  deropå  min  brodher 
vill  migh  Kon.  M:tz  breff  förverffve,  min  broders  godhe  be- 
fordringh  vill  jagh  hooss  min  broder  medh  altt  gott  förtiene; 
och  på  thett  att  M.  B.  må  be:te  saker  deste  bättre  ihugkomme, 
hvarföre  sändher  jagh  M.  B.  här  innelychtt  een  memorials  zedhell, 
udi  denn  brodhervillighe  tillförsichtt,  att  M.  B.  mitt  bäste  så 
väll  här  utinnan  såssom  hann  udi  all  annor  måtto  esomofftast 
giordt  haffver,  vettandhes  vardher.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn 
vare  min  brodher  och  dhe  som  hans  äre  till  villie  och  tiänst 
igenn  gör  jagh  altidh  gärne.  Befalandhes  M.  B.  samptt  medh 
sin  elskelighe  käre  hussfru  och  vordnadher  (dem  hann  pä  mine  veg- 
ner  fliteligenn  helsse  vill)  Gudh  Alzmechttigh  till  länghvarigh  väll- 
måghe  Brodhervilligenn.  Hastigt  aff  Vaxholmen  denn23Maij  1615. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


80 


Bilaga. 


Memorial  för  min  brodher  välborne  Cantzlercn,  medh  een 
brodhervilligh  och  fiitigh  begärann,  att  M.  B.  vill  vare  obesväratt 
hooss  Kon.  M:t  min  AUernådigeste  Konungh  och  herre  om  dhesse 
effterschriffne  saker  att  anhoUe. 

1.  Att  M.  B.  vill  hooss  H.  K.  M:tt  så  vidt  begå,  att  jagh 
mätte  fhå  niuthe  dhe  ovisse  partzeler  som  udi  mine  förläningz 
sokner  åhrlighenn  falle  kune,  och  hvar  sädhantt  icke  eliest  schee 
känn,  att  dhe  då  måghe  bliffve  affkortadhe  udi  de  4000  daler 
som  jagh  aff  ränterijtt  haffver  till  att  fordra. 

2.  Att  M.  B.  vill  Secretereren  Måns  Mårthenssonn  hooss 
Kon.  M:t  till  dhett  bäste  ihugkomme. 

3.  Att  min  brodher  vill  medh  Högberte  H.  K.  M;t  afftale, 
huru  om  interesse  för  det  klädett  som  Timbermann  och  någre 
andre  köpmen  [lemnat]  haffve,  schnll  handlett  bliffve,  der  de  icke 
kunne  invises  till  Finlandh  att  bekomme  udi  denne  sommar 
deris  bettalningh  för  samme  klädhet. 

4.  Att  resten  på  klädett  som  schall  deles  ibland  dett  Finsche 
krigzfolkett,  måtte  medh  thetallerförste  schee  känn  bliffve  öfFver- 
sändt. 

5.  Huru  medh  dhe  ryttere  och  knechter  schall  hoUett  bliffve, 
som  udi  mitt  greffveschap  boendhes  äre,  och  nu  udi  Ryssland 
brukadhe  bliffve,  om  dhe  schole  till  dheris  hemvist  förloffves, 
eller  och  om  H.  K.  M:t  nådigest  täcktes  lathe  giffve  dhem  opä 
andre  orter  vedherlagh  för  dheris  gårdher  igcnn. 

6.  Att  min  brodher  vill  hielpe  till,  att  Ewertt  Horn  måtte 
bekomme  de  penninger  hann  aff  ränterijtt  haffver  till  att  fordre. 

7.  Att  Undher  Tygmestarenn  Erich  Jönssonn  eller  någhonn 
annen  viss  karll  måtte  med  thett  aller  förste  bliffve  affärdigett 
medh  alle  de  nödtorfftighe  partzeler  som  vele  behöffves  til  att 
slå  denn  schantz  som  K.  M:t  haffver  n:tt  befalett,  som  äre  hacker, 
picker,    sköffler    och    andre   saker,   som  der  till  aff  nödhenn  äre. 

Förseer  migh  till  M.  B.  att  hann  mitt  bäste  udi  alle  måtto 
vetandes  varder,  udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  min  broder  till 
villie  och  tjänst  igeun,  gör  jagh  altidh  gärne. 


Digitized  by  CjOOQIC 


81 


85.  Åbo  den  10  Juni  1616. 

Förord  för  ståthållaren  på  Koporie  Jochim  Berendz.  troligen  1  rättegångsmål. 

Brodhervilligh  etc.  Näst  all  vällfärdz  lyckönsohonn  een  fli- 
tigh  tackseijelsse  för  mykitt  gott  migh  aff  M.  B.  vederfharitt, 
dher  eraoott  jagh  altidh  schall  tacksam  befinnes  medhann  jagh 
lefiVer.  Välborne  her  Cantzler  brodher  och  synnerligh  godhe 
venn.  Jagh  kan  min  brodher  här  medh  brodervenlighenn  icke 
förhoUitt  haffve,  att  eflfter  Stotthollarenn  på  Coporienn  Jochim 
Berendz  haffver  migh  tillschriffvitt  och  begärett  att  jagh  ville 
hoss  Kon.  M:t  min  Allernädigeste  Konungh  och  herre  om  hans 
sak  i  underdånigheet  soUicitere,  förmenendhes  att  jagh  vidh  denne 
tidh  schuUe  der  udi  Sverigie  stadder  vare,  effter  såssom  min 
brodher  utaff  schriffvelsse  (hvilken  jagh  här  innelychtt  min  bro- 
der tillhåndha  sänder)  videre  förnimmandhes  vardher.  Hvarfhöre 
emedhan  hann  är  een  tapper  och  brukeligh  karll,  och  sigh  al- 
tidh udi  Kon.  M:tz  elscheligh  käre  her  fadhers  (högloffligh  i 
åmminnelsse)  tiänst  tillförendhe  trolighen  och  flitelighenn  bruka 
latett,  såssom  och  sedermere  udi  Kon^  M:tz  nu  regherendhes 
tiänst  sigh  udi  lijke  måtto  förhollitt  och  änn  daglighenn  sin 
troghenn  tiänst  vidh  Coporienn  bevisser.  Är  fördenschuldh  min 
brodhervenligh  begärenn,  att  M.  B.  vill  vare  honom  udi  denn 
saken  som  han  migh  tillijtett  haffver  hooss  H.  Kon.  M:tt  till 
dhett  bäste  beforderligh,  och  migh  icke  förtänkie,  att  jagh  min 
brodher  så  offta  med  sådhane  ringe  saker  bemödher.  Förscen- 
dhes  migh  till  M.  6.  såssom  och  på  thett  venligeste  bedher,  att 
min  broder  lather  honom  dhenne  min  förschrifFt  till  godhe  åtth- 
niute.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  min  brodher  till  villie 
och  tiänst  igen,  gör  jagh  altidh  gansche  gärne,  han  för  sin  pers- 
sonn  varder  och  min  brodhers  gunstighe  befordringh  hooss  M. 
B.  tacksamblighenn  förtiänändhes.  Befalandes  etc.  Aff  Åbo 
slott  denn   10  Junij  åhr  1615. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Axel  Oxenstierna  11:  5. 


Digitized  by  CjOOQIC 


86.  Nowgorod  den  28  September  1615. 

Förord  för  Hr  Biteer,  som  varit  anstäld  yid  Engelska  legationen  i  Ryssland 
men  nu  reser  hem  till  England,  der  han  möjligen  kan  vara  till  gagn 
för  motverkande  af  den  Ryska  nyss  af  gångna  beskickningen;  som  freds* 
nnderhandlame  skola  snart  mötas,  behöfves  afskriffter  af  föregående 
traktater  mellan  Sverige  och  Ryssland. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Cantzler,  her  Axell 
Oxenstierne  brodher  ocb  tillförlathelighe  gode  venn.  Effter  breff- 
vieere  M.  Bitzer  för  någre  orsaker  och  sinn  lägenheett-  schuldh 
måste  begiffve  sigh  härifrånn  till  Engelandh,  och  i  synnerheet 
(såsom  hann  föregiffvitt  haffver)  der  före  att  han  hooss  Engelsche 
sändhebudhett  icke  är  bleflfvenn  väll  ledhenn  för  dhen  jalo8ia(!) 
undher  dhem  varitt  haffver,  udi  dhett  at  hann  haffver  dhenn 
suspicion  till  honom  fattat,  att  hann  schuUe  mere  varitt  oss  een 
Rysserne  affectionerett,  hvilkett  fuller  och  i  sanningh  så  är, 
såssom  man  omständhelighenn  aff  honom  förnummitt  haffver,  och 
hadhe  han  väll  kunnett  mykitt  gott  på  vår  sidhe  uttretta,  dher 
hann  hadhe  här  blifvitt  och  varitt  mhere  auctoriseret  i  sakenn. 
Menn  effter  hann  lijkväll  känn  hos  Konunghenn  i  Enghelandh 
genom  sin  sanfärdighe  berättelsse  dhenn  sakenn,  som  emillann 
Kon.  M:t  och  Rysseme  nu  genom  Hans  Kon.  M:tz  förmedlingh 
företaghes  schall,  till  dhett  bäste  uttydhe  emooth  dhe  Rysche 
sändhebudhenn  som  åter  nylighenn  till  Konungen  i  Enghelandh 
sigh  begiffvitt  haffve,  hvilke  der  uthan  tvifvell  een  hop  osan- 
ningh  emoott  Kon,  M:t  förebringandes  vardhe,  hvarfhöre  vore 
thett  gott,  att  hann  hölles  och  sterktes  i  sinn  förrighe  affection, 
der  till  min  broder  genom  sin  försäkringh  och  pollicitation  på 
Kon.  M:tz  recompens  honom  mykitt  förmå  kunde,  der  hann  och 
sådannt  för  rådsamptt  achtar.  Förseendhes  migh  till  min  bro- 
der, att  han  elliest  lather  honom  för  denne  min  recommenda- 
tion  schuldh,  hvilkenn  hann  aff  migh  begärett  haffver,  sigh  till 
dhett  bäste  vare  befhalett. 

Hvad  handelenn  medh  Rysserne  anlangar,  så  äre  de  Rysche 
sändhebudh  nu  nylighenn  först  till  Astascho  kompne,  sex  och 
20  miler  her  iffrån  belägett,  och  oss  tillschrifvitt  att  de  äre 
till  handhelenn  färdige.  Och  ändogh  vij  haffve  stemptt  möthe 
medh  dem  opå  den  näst  förlidne  20  dagh  i  denne  raånadhenn, 
men  effter  samma  tidh  är  genom  be:te  Rysche  sändhebudz  drögz- 
mhåll  alleredha  förbij  gått,  derföre  haffver  jagh  medh  mine  med- 


Digitized  by  VjOOQIC 


bröder  uttsändt  Dågre  aff  adell  etnooth  Rysche  sänningebudz 
deputerede  om  handelsplatzen  och  tidhcn  sigh  sumsettie  och  ge- 
leidzbrefFvenn  emottaghe  och  öfveranttvarde,  eller  och  kårskyss- 
niDgh  på  beggis  sidhor  göre,  der  de  om  beggis  siders  öfverhetz 
tittell  icke  kune  öfvereens  bliflfve,  derom  vij  alleredhe  i  etrijdh 
och  disputation  medh  Rysserne  äre,  effter  de  schemmes  icke 
tilbiude  och  begäre,  att  vij  vele  först  på  vår  sidhe  giflfve  deris 
Storfurste  sin  tilbörlighe  tittell,  sä  vele  de  vår  Konungh  thet 
samme  igenn  göre.  Menn  de  haffva  deropå  tilbörligitt  svar  be- 
kommit, och  opå  thett  att  på  vår  sidhe  icke  feel  eller  någonn 
drögzmhål  Bnnes  schall,  achte  vij  udi  denn  Helge  Trefaldighetz 
nampn  i  desse  dagar  herifrån  opryckie  och  emoth  de  Rysche 
sändhebudh  oss  begifve,  Gudh  Alzmechttigh  verdiges  vårt  före- 
hafiVandhe  till  sitt  nampns  ähre  och  Sverighes  crone  till  gagnn 
och  rolighect  dirigere  och  förhielpe.  Och  eflFter  man  behöfver 
de  documenta  och  förre  afhandlinger  emillan  Sverigie  och  Ryss- 
lundh,  och  i  synnerheet  dhe  accorder  spm  emillan  Zaar  Vasilli 
Ivanowitz, och  Konungh  Carll  högloffligh  i  åmminnelsse  schedde 
äre,  derföre  sä  beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  dem  hijt  sände 
late,  emedan  man  icke  tviffler,  att  M.  B.  dem  hooss  sigh  hafver. 
Men  der  dett  sä  icke  är,  sä  vore  rädligitt,  att  M.  B.  dem  ifränn 
Sverigie  opå  all  händelsse  samptt  medh  rijkzens  clema  och  se- 
eret  ännu  förschrifver,  hvilkett  och  till  confirmation,  när  så  vidt 
komma  känn,  behöfves  vill.  Befalandes  min  broder  samptt  medh 
altt  thett  honom  kärtt  är  Gudh  Alzmechttigh  till  långvarigh 
vällmäge,  brodervenligenn.  Aff  Nougordenn  denn  28  Septembris 
åhr  1&15. 

D.  T.  B. 
och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Rikskanslerens  anteckning:   PrsBsent.  på  Angdow  den  20  Octobris  anno  1615. 


37.  Bomanow  den  14  November  1616. 

Begär,  att  derest  hans  ansökan  om  de  >oyissa  utlagoma>  af  förläningar  ej 
annorinnda  knnde  beviljas,  de  4000  d:r,  som  årligen  plägat  såsom  lön  af 
ränteriet  ntgå,  måtte  dera  afkortas,  och  de  till  krigsfolkets  beklädning 
och  aflöning  anslagna  medel  med  det  snaraste  betalas. 

Min  brodhervenligh  etc.     Välborne  her  Cantzler  brodher  och 
sjnnerlighe    godhe    venn,   jagh  känn   min   brodher  medh  dhette 


Digitized  by  VjOOQIC 


84 

läglighe  budh  brodhervenlighenn  icke  förholle,  att  effterjaghför 
min  hastighe  afresandhe  ifränn  Sverigie,  icke  kundhe  alle  mine 
saker  såssom  jagh  gärne  hadhe  relett  förrätte,  utan  förleeth  migh 
opå  min  brodhers  godhe  förtröstningh,  ähr  och  ännu  udi  denn 
tillförsichtt  och  förhopningh,  att  min  broder  mitt  bäfithe  effter 
sin  tillseijelse  vettandhes,  och  i  synnerheett  migh  hooss  Kon. 
M:t  dher  till  förhielpandhes  vardher,  att  jagh  mätte  bekomme 
dhe  ovisse  partzeler  som  udi  min  förläningh  udi  Österbottnn 
åhrlighenn  falla  kune,  och  hvar  sådhantt  icke  elliest  sche  kunde, 
att  då  dhe  4000  daler  som  jagh  åhrlighenn  aff  ränterijt  udi  Sve- 
rigie  oppå  min  besoldningh  hafiVe  schall,  måghe  der  udi  aff- 
kårtadhe  bliffve,  medhan  dett  dogh  plägher  långhsamblinghenn 
tillgå  för  ann  mann  sådhantt  fhör  dhe  månghe  invissninghar 
som  till  ränterijt  shee  pläghe,  känn  uthbekomme,  effter  såssom 
M.  B.  dherom  väll  vitterlighitt  är.  Förseer  migh  aldelis  till  M. 
B.  att  hann  migh  härutinnan  all  möglig  bistondh  görendhes 
och  der  till  förhielpandhes  varder,  att  jagh  måtte  H.  K.  M:tz 
konungzlige  bref  opå  samme  ovisse  partzeler  bekomme,  helst 
medhan  jagh  till  denne  resan  och  commission  aff  H.  K.  M:t  alz- 
iuthett  till  att  uttstoffere  migh,  bekommitt  haffver,  utann  haffVer 
altt  måsth  deropå  aff  mitt  egitt  spendere. 

Och  effter  köpmännerne,  hvilke  opå  mine  starke  förschriff- 
ningher  som  jagh  haffver  måsth  dem  giffve,  för  änn  dhe  haffve 
någhonn  försträckningh  till  krigzfolkett  göre  velett,  migh  esom- 
offtast  om  deris  bettalningh  för  deris  leffreringher,  hårdt  mhane 
och  besväre,  och  medh  dhe  penningar  som  H.  K.  M:tutaffElffz- 
borgz  lösen  udi  Finlandh  till  krigzsakerne  förcrrdnedh  hafver, 
går  långhsamblighenn,  så  att  jagh  icke  mhere  änn  tridie  parthen 
derutaff  haffver  här  till  kunnett  utthbekomme,  oansedt  jagh  ått- 
schillighe  gånghor  deropå  haffver  fordre  lathett,  hvarföre  är 
min  brodervenligh  begeren,  att  M.  B.  vill  hos  H.  K.  M:t  an- 
hoUe,  att  H.  Kon.  M:t  ville  dhem  som  befalninghenn  haffve  till 
att  opbäre  samme  penninger,  alffvarlighenn  tillschrifve  lathe,  att 
dhe  sädhant  medh  större  flijt  och  åhoghe  änn  här  till  scheedt 
är,  församble  och  opbäre,  och  sedhann  migh  tillhåndhe  schicke, 
på  dett,  att  jagh  een  gångh  måtte  bliffve  be:te  köpmänn  qvitt, 
och  mine  förschrifninger  aff  dhem  lööss  bekomme,  såssoro  och 
krigzfolkett  (dem  jagh  nu  så  väll  som  tillfhöronde  aff  mitt  egitt 
udi  den  olägenheet  på  färde  är,  försträckie  och  undsettie  måsthe) 
någhorlundhe  till  villigheet  holle.  Förseer  migh  till  M.  B.  att 
han  mitt  bäste  härutinnan  vettandes  varder,  såssom  jagh  och  M. 


Digitized  by  VjOOQIC 


85 

B.  aldelis  ombetror,  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  min  broder  och 
de  hans  are,  vare  till  viliie  igenn,  gör  jagh  altidh  gärne.  An- 
langandes  fredzhandelenn  och  dette  landz  tillståndh,  så  vardher  M. 
B.  af  medfölgiandhe  bref  till  K.  M:t  såssom  och  aif  Jochim  Bärendz 
mundtlige  berättelsse  fömimmandhes,  huru  vidt  der  medh  kommett 
är.     Befalandes  etc.     Aff  Romanowe  denn  14  Novembris  åhr  1615. 

D.  T.  B. 
och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


88.     Egenhändigt.  Qlebova  den  10  Januari  1616. 

Om    fredsundeThandlarne    och    särskildt  den  Engelska  gesandtens  partiskhet, 
behof  af  penningar;  anställning  af  en  korrespondent  i  Pohlen. 

Välborne  herre,  elekelige  käre  bror.  Jagh  önskar  min  käre 
bror  afif  Gudh  Alzmechtigh  all  stadigh  helsa  och  lyckligh  väl- 
mogh.  Och  betacker  min  bror  fliteligeu  för  medhdelte  tidh[end]er, 
hvilke  jagh  efter  min  B:8  begeren  Staternes  senningebudh  com- 
raunicerad,  och  de  breff  derhoss  vare  väll  öfverantvardadh  haff- 
ver,  för  hvilkett  de  sigh  och  högligen  obligerad  bekenna  och 
min  bror  tienstvilligen  betaeke.  Hvadh  nu  denne  fridz  trac- 
tationen  anlanger,  och  härtill  medh  står  besver  här  passeradh 
ähr,  haffver  min  B.  aff  vare  samptlige  senningebudhens  breff 
till  Hans  Ko:ge  Maij:tt  till  att  see.  AUenest  måst[e]  jagh  härhoss 
min  bror  förmäla,  att  H.  K.  M:tt  så  väll  [som]  alle  de  som  den 
opinionen  hafft  hafve  inte  hafve  fallierad,  att  den  Engelske  Ge- 
santen  skole  spela  en  st^r  parcialitet  i  sin  mediation;  ty  han 
dett  so  grofft  och  openbartt  gör,  att  dett  ähr  icke  nogh  att 
skrifva  om,  haffver  och  i  monge  måtte  steltt  sigh  mechte  in- 
discret  emott  Staternass  Gesanter,  hvilkett  de  doch  medh  tola- 
modh  och  lempa  till  tehtt  bestå  optagedh,  och  allenest  seija  de 
ville  fulla  altt  komma  ihugh,  i  rettan  tidh.  Därföre  måste  vi 
och  taga  en  står  patientia,  och  tenkia,  haffver  man  tagidh  honom 
i  boten  så  måste  man  föra  honom  öfver  sundett,  leckvell  hoppes 
man  att  hafva  i  achtt  så  myckett  mögligett  ähr  Hans  Ko.  Maij:ts 
bestå  och  reputation,  men  om  man  på  alle  de  vaniteter  och  bar- 
bariske ceremonier  icke  haffver  kunnedh  så  hortt  strengia,  beder 
jagh    min    B.    ville  hoss  Hans  Maij:tt  till  tett  bestå  förursechta, 


Digitized  by  VjOOQIC 


86 

ty  sodantt  inte  ähr  skett  RjsserDa,  uthao  de  mediatores  till  vilia, 
medh  en  fulkommen  och  noga  protestatioo,  så  att  därafE  H.  K. 
M:tt  inte  kan  lenda  någen  prejuditie.  De  Statiske  Sennebudhen 
hafve  alt  härtill  inte  annera  late  förmerkia  sigh  en  att  de  mera 
ähre  oss  en  vare  vederpartt  bevogne,  endoch  de  och  inte  ville 
gema  offendera  Ryssema,  föregifvandess  att  de  allenest  sökia 
att  bekomma  credit  hoss  dem,  pä  dett  de  deste  bätre  tienst  måtte 
kunna  göra  H.  K.  M:tt  i  denne  saken.  Den  Lybske  cansliför- 
vantern  beiangande,  min  B.  skrifver  om,  hadhe  vij  fulle  sträcks 
emadh  sentt  till  Hans  K.  M:tt,  men  efter  hanss  commission  ähr 
prinsipaliter  till  de  Statiske  Sennebuden,  haffver  man  för  deres 
begeran  akuldh  dett  inte  kunnedh  göra;  dctt  han  och  icke  haflT- 
ver  sentt  dett  brefvedh  min  B.  tillskrifvedh  ähr  för  ffon  sigh, 
ähr  mehra  skett  aff  oförstondh  och  enfoldighett  en  malitie  att 
han  so  destricte  haffver  veladh  fölgtt  sin  instruction,  att  han 
haffver  sielff  veledh  dett  min  B.  öfverantvarda,  men  nu  sender 
jagh  dett  samptt  copian  aff  hans  instruction  min  bror  tilhonda, 
däraff  min  bror  kan  see  hanse  verf  och  erender,  och  undrar  Sta- 
tiske Sennebudhen  sielff  därpå,  att  de  Lybske  haffve  sentt  en 
sådan  slett  kar  ostadh,  doch  begärc  de  på  all  venskap  att  han 
måtte  få  blifva  hoss  dem  till  dess  de  kunne  sielff  komma  till 
Hans  K.  M:tt  där  de  dett  då  sielff  ville  förursechta,  hvilkett 
man  i  denne  legenheten  icke  kunnedh  afslo,  effter  min  bror 
väll  besinnar  huru  högtt  deress  venskap  oss  i  denne  handelen 
af  nödhen,  helst  efter  vi  inte  hafve  att  förlota  oss  på  den  Engelska. 
Käre  bror,  her  Cansler,  jagh  kan  och  inte  förbigå  att  be- 
mödha  min  B.  om  mine  privat  saker,  efter  honom  icke  ähr  ove- 
terligedh,  att  jngh  på  Hans  K.  M:tz  vår  nådigste  Konunghs  och 
herres  begeren  haffver  förskaffatt  en  temligh  stor  summa  kledhe 
till  de  frem mande  soldater,  samptt  och  redhe  penninge,  på  den 
invisningh  H.  K.  M:tt  migh  till  Finlandh  giorde  på  Elsborgss 
lösen,  so  efter  icke  mykett  öfver  tridhie  parten  ennu  ähr  uth- 
kommedh  och  jagh  förnimmer  att  H.  K.  M:tt  haffver  ditt  sentt 
Daniell  Bureuss  dett  resterende  att  opbära,  och  jagh  leckvell  aff 
köpmennerne  som  klededh  förstrecktt  hafve  hordeligen  mantt 
blifver,  hvarföre  beder  jagh  min  bror  venligen,  han  ville  så 
laga  hoss  H.  K.  M:tt  att  på  samma  invisingh  ingen  iörandringh 
ske  måtte,  på  dett  jagh  icke  aldeles  därgenom  om  all  min  cre- 
dit  och  välfärdh  komma  måtte,  efter  jagh  migh  so  höghtt  därföre 
förskrifvedh  haffver.  De  köpmen  som  samma  summa  mest  hafva 
skole  ähre  Buchslaff  Ross[en]  och  Gert  von  der  Heijden,  hvilke 


Digitized  by  VjOOQIC 


87 

jagb  förmener  nu  bodhe  der  i  Finlandh  vara  skole,  att  fordra 
pä  deress  betalningh.  I  lika  måtte  beder  jagb  och  min  bror 
ganska  fliteligen  han  ville  forhielpa  migb  hoss  Hans  Ko:ge  Maij:tt 
att  jagb  måtte  få  njuta  de  ovisse  parseler  aff  mine  förläninge 
på  min  besoldbningb,  efter  dett  att  dett  inte  kan  vara  Hans 
Maijstett  nogen  skadbe,  ocb  jagb  eliest  skulle  bafva  dett  ubr 
Cammaren,  men  efter  jagb  måste  altidb  vara  på  tiensten,  ocb 
genom  mine  tienare  boss  Cammer  Rådb  inte  kan  förretta,  efter 
sosom  migb  ocb  nu  äbr  gått,  endocb  jagb  Hans  Maij:ts  egedb 
befalningsbreff  Hans  Maij:tt  migb  nådigst  för  Plesko  gaff,  ditt 
till  dem  sentt,  ty  min  svoger  Skatzmestaren  skrifver  att  de  bafve 
svaradb  att  de  icke  veta  sigb  en  fyrick  att  tillgo,  buru  besvär- 
ligedb  dett  migb  nu  vill  falla  bär  lengre  vedb  denne  mödbe- 
samma  tiensten  att  utbberda  utban  nogen  besoldbningb,  kan  min 
bror  sielff  väll  afbaga.  Jagb  badbe  väll  förhoppas  H.  K.  M:tt 
skole  nodbigst  betenckia  min  longelige  trogne  tienst,  ocb  icke 
ville  att  jagb  så  måtte  tiena  att  jagb  på  sistone  skulle  blifva 
en  bätlare,  utban  att  man  till  tbett  minsta  måtte  bafva  kledben 
ocb  födban  för  sin  tienst.  Förser  migb  visserligb,  min  B.  boUer 
migb  denne  min  dristige  skrifvelse  till  godbe  ocb  vett  häri  mitt 
bests,  i  hvadb  måtte  jagb  kan  tjena  min  bror  igen  skall  han  al- 
tidb finna  migb  redhbogen. 

Til  beslutt  låter  jagb  min  bror  veta  att  Capten  Margeret 
haffver  skrifvedb  migb  svar  på  dett  Hans  Maij:tt  bcfalte  migb 
skriiva  honom  till,  hvilke  breff  jagb  härboss  min  bror  tilsender. 
Där  min  bror  so  synes  kan  han  visa  dett  Hans  K.  M:tt,  att  Hans 
Maij:tt  må  däraff  see  hans  affection  till  Hans  Maij:ts  tienst,  ocb 
tror  jagb  vist,  att  Hans  K.  M:tt  icke  skulle  få  nogen,  dergenom 
man  oförmercktt  bätre  skole  få  veta,  buru  alle  saker  aflöpa  i 
Polen,  men  man  måste  acbta  att  icke  nogen  mötte  fådäraffveta, 
bvarföre  vill  min  bror  acbta  bvem  han  samma  breff  läter  läsa, 
och  där  Hanss  K.  M:tt  vill  att  man  skall  continuera  medb  honom 
och  Hans  Maijitt  vill  förklara  sigb  om  den  pensionen  han  be- 
gerer,  beder  jagb  min  bror  vill  lata  migb  sådantt  veta.  Vill  nu 
härmedb  ocb  altidb  min  K.  B.  samptt  altt  dett  honom  kertt  äbr 
Gudb  Alzmecbtigb  troligen  befaltt  bafve.  Datum  Gleboa  den 
10  Januarij  a:o  1616. 

D.  T.  B. 

och  altidb  til  vi  Ha 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rlkskanslerens  anteckning:  Pnesent.  i  Helslngefors  den  6  Feb.  anno  1616. 


Digitized  by  VjOOQIC 


88 


89.  Qlebowa  den  U  Januari  1616» 

Förord  för  löjtnanten  Axel  Miittsson,  bror  till  fältmarskalken  Jesper  Mattsson 
Krus,  att  erhålla  fnllmagt  som  ryttmästare. 

Min  brodhervenligh  etc.  Nästh  all  vällftlrdz  iycköDSchann 
een  brodhervenligh  och  flitigh  tackseijelsse  för  beviste  vällgär- 
ninghar  hvilke  jagh  hooss  min  brodher  medh  all  tackBamheet 
förBchylle  vill.  Vällborne  her  Cantzler  broder  och  synnerligh 
gode  venn.  Jagh  känn  min  broder  her  medh  icke  förholle,  att 
effter  Gudh  Alzmechttigh  igenom  den  timelighe  dödenn  haffver 
täcktz  förlidne  27  Decembris  eller  tridie  dagh  Jul  Christer 
Hansson  som  Ryttmestare  var  för  adelsphanan  udi  Finland,  he- 
dann kalle,  och  samme  ryttere  nu  een  annen  udi  hans  stadh 
igenn  behöffve,  derföre  aldenstundh  Leutenampten  unSer  samma 
phane,  välbördigh  Axell  Madzssonn  sigh  altidh  både  i  samme 
tienst  såssom  och  tilförenne  hvar  han  hafver  varitt  brukett 
såssom  een  ährligh  krigzman  ägner  och  bör,  förhoUitt,  och  elliest 
sigh  udi  sitt  lefFverne  allerede  förand  rett,  så  att  jagh  förmoder 
att  han  samme  embete  fuUer  förestå  känn,  der  Kon.  M:t  nådigest 
täcktes  honom  dher  till  förordne.  Hvarföre  är  min  broderven- 
ligh  begärenn  att  min  broder  vill  honom  hos  H.  Kon.  Maj:t  der 
till  förhielpe,  att  han  samme  ryttere  fram  för  någon  annan  be- 
hoUe  må.  Sådant  varder  hans  broder  edell  och  välbördigh  Jesper 
Madzsson  hos  min  broder  méd  altt  gott  förschyllandes,  och  han 
för  sin  perssonn  varder  beflitandes  sådane  min  broders  gode  be- 
fordringh  hoss  min  broder  medh  all  tacksamheet  att  förtiene. 
Förseer  migh  till  M.  B.  att  hann  låter  honom  denne  min  för- 
schrifft  till  gode  åtthniute,  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  M.  B. 
och  de  hans  äre  tillvillie  igenn,  gör  jagh  altidh  gärne.  Och  be- 
faler  M.  Broder  Gudh  Alzmechttigh  till  långhvarigh  vällmåge, 
brodervenligenn.     Aff  Glebowa  stakett  denn  11  Januarij  åhr  1616. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  her  Axell,  jagh  beder  min  bror 
ville  so  vell  för  min  intercession  sosom  min  svoger  Jesper  Matz- 
sons  skull  befordra  denne  hanss  bror  till  tett  bestå.  Jagh  för- 
säkrar   min    bror,  att  han  mykett  haffver  emenderat  sigh,  så  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


89 

jagh  hoppes  H.  K.  M:tt  kan  väll  hnfva  nogen  godh  tienst  aff 
honom,  eliest  tror  jagh  och  att^adelen  i  Finland  skole  väll  vara 
där  medh  till  fredz.  I  hvadh  mätte  jagh  kan  tiena  min  bror 
igen  gör  jagh  altidh  gärna.     Vale. 


40.  Qlebowa  den  ••  Februari  1616. 

Om  fredflonderhRndlingeD  bar  han  jämte  de  andra  ombuden  skrifvit  till 
Konangen  och  Yore  önskligt,  att  han  före  sin  afresa  till  Sverige  läte 
dem  veta  sin  ändtliga  resolation  i  saken;  fdr  egen  del  begär  han  förord 
för  behållandet  af  alla  de  hemmansräntor,  han  haft  i  förläning  i  st.  f. 
de  4,000  d:r,  som  han  i  årlig  lön  skulle  fä  appbftra  af  räntekammaren, 
samt  att  de  anvisningar  som  bllfvit  gjorda  för  köpmännens  betalning 
icke  måtte  förändras.  P.  S.  om  tillståndet  i  Nowgorod  och  Holländska 
sändebudens  afresa. 

Brodhervcnligh  etc.  Välborne  herre  elschelighe  käre  brodher. 
Näst  all  vällfårdz  lyckönschenn,  betackar  jagh  min  brodher  för 
beviste  vällgerninger,  vill  och  veette  sådhantt  hooss  honom 
medh  all  tacksamheet  förschylle.  Hvadh  såssom  fridzhandhelen 
anlanghar  och  huru  vidt  dher  medh  kommett  är,  vardher  min 
brodher  aff  min  och  mine  collegers  schrifvelsse  till  Kon.  M:t 
vår  allernådigeste  Konungh  och  herre  omständhclighenn  förnim- 
mandhes.  Hvarföre  haffver  jagh,  och  helst  för  tidzens  kårttheet 
schuldh  för  onödigtt  achttet  udt  dhenne  min  schriffvelsse  derom 
att  repetere,  utan  min  brodher  här  medh  venlighenn  bedher,  att 
han  vill  sådant  hooss  Kon.  M:t  till  thett  beste  uttyde  effter 
vij  icke  ha£fve  kunnett  meere  nhåå  och  utträtte,  eller  och  för 
vare  olägenhetter  schuldh,  som  större  äre,  än  man  må  nu  derom 
schriffve,  saken  högre  schärpe  kunnett,  emedhan  underhandlarne 
thett  och  för  rådhsamptt  befunnet  haffve,  helst  effter  Pålackerne 
och  nu  medh  Byssarne  till  handhels  äre,  och  theris  lägenheet 
nu  så  är,  att  dhe  måste  medh  dem  eller  oss  sigh  föreene,  såssom 
och  Rysche  Gommissarier  för  underhandlarne  sagtt  haffve,  att 
dher  de  icke  kunne  hoos  oss  billighe  conditioner  nåå,  så  nöd- 
ges dhe  föreene  sigh  medh  Pålackerne,  effter  dhe  icke  kune 
läoger  stå  emoot  bådhe  potentater.  Dogh  förhoppes  man,  der 
dhe  försiagh  underhandlarne  Storfurstenn  giordt  haffve,  aff  honom 
accepterede  och  i  verkett  steltte  bleffve,  att  Kon.  M:t  och  Stän- 


Digitized  by  VjOOQIC 


90 

dherne  schole  der  medh  belåtne  vare,  och  der  Kon.  M:t  varder 
«igh  till  Sverigie  begifvandes  1[Endogh  dett  vore  gott  der  H. 
Kon.  M:t  kunde  i  Finlandh  ännu  förtöfve,  till  dess  att  H.  Kon. 
AI:t  Storfurstens  svar  och  förklaringh  oppå  underhandlarnes  för- 
maningh  och  propositioner  förnumme,  dereffter  H.  K.  M:t  sa- 
kerne  dirigerc  kunde),  så  beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  så  lagatt, 
att  Kon.  M:t  sin  endtlige  resolution  i  saken  oppå  alle  fall  och 
händelsse  efFter  sigh  leffver  och  oss  nådigest  förniuimc  låter,  der 
eflFter  vij  oss  rette  kune,  såssom  och  att  M.  B.  vill  der  till  för- 
hielpe,  att  een  summa  penninger  måtte  till  Nougorden  snartt 
sändt  bliflfve,  till  att  contentere  soldaternc  der  are,  att  de  icke 
måghe  sigh  nägott  obeståndh  företage,  effter  armoden  och  nö- 
denn  är  nu  iblandh  bårgerschapett  altt  för  stoor,  och  derföre 
icke  kune  krigzfolkett  underholle. 

Herhos  vill  jagh  och  nu  såsom  tilförenne  min  broder  flite- 
ligenn  och  venligen  ombeditt  och  påmint  haflFve,  att  han  vill 
migh  hooss  Kon.  M:t  min  allemådigeste  Konungh  och  herre,  till 
dett  beste  ihugkomme,  att  jagh  måtte  beholle  de  ovisse  partze- 
ler  som  udi  mine  förläningz  sokner  falle  kune,  eflFter  jagh  de 
4000  daler  som  migh  opå  min  besoldningh  utaflf  ränterijt  åhrli- 
gen  leflfreres  schuUe,  icke  känn  för  de  invissninger  dijt  schee 
plage  uttbekomme,  såssom  jagh  aflF  min  svågers  v[älbördig]  V. 
Jesper  Matzssous  schriflfvelsse  förnummitt  haflfver,  och  jagh  opå 
denne  handell  icke  ringe  omkåstnadt  giordt  haflfver  och  änn  spen- 
dere  måste. 

Till  beslut,  beder  jagh  min  broder  på  thett  venligheste,  att 
M.  B.  vill  förekomme,  att  inge  förandringhar  oppå  de  invissnin- 
ger Kon.  M:t  min  Allemådigeste  Konungh  och  herre,  haflfver 
nådigest  till  dhe  köpm^ens  aflPbettalningh  (hvilke  opå  mine  starke 
föl schriflfn inger  een  themligh  påst  udi  klädhe  till  krigzfolkzene 
contenteringh  försträcktt  haflfve)  göre  latett,  schee  måtte,  eflfter 
såssom  H.  Kon.  M:t  migh  der  medh  nådigest  udi  sin  nådigho 
schriflfvelsse  förtröster.  Förseendes  migh  till  M.  B.  att  han  här- 
utinnan  mitt  bäste  vettandes  varder,  på  dett  jagh  icke  må  komma 
medh  samme  köpmen  udi  någon  vidliflftigheet,  eflfter  de  sigh  till 
migh  holle;  udi  hvad  måtto  jagh  kan  vare  M.  B.  till  villie  och 
tienst  igenn,  gör  jagh  altidh  gärne.  Anlangande  kundschaper, 
azå  varder  M.  B.  aflf  vår  underdånige  schrifvelse  till  Högb:te  H. 
K.  M:t  förnimmandes,  hvad  såssom  een  Rysch  Baijor  som  för 
någon  tidh  sedhann  bleflp  aflf  de  Pleschousche  Gassaker  fången  och 
till    Muschou   fördt  och  nu  om  sider  till  oss  öfverlupin  är,  haflf- 


Digitized  by  VjOOQIC 


91 

ver  vist  berätte.  Hvadh  såssoro  här  videre  förefalle  kan,  vill 
Jagh  M.  B.  medh  thett  allerförste  förständighe.  Och  befaler 
M.  B.  etc.     Aff  Glebowa  stakett  denn  . .  Februarij  åhr  1616. 

D.  T.  B.  O. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckningr  å  omslagsbladet  af  samma  ark:  Prseseot.  i  Åbo 
^en  25  Febr.  Anno  1616. 

JSgenhändifft 
Postscriptnm  ä  ett  särskildt  blad. 

Välborne  herre,  käre  bror,  jagh  förmoder  sosom  [och]  broder- 
venligen  begerer  min  B.  ville  till  thett  bestå  hoss  Hans  Ko.  Mayrtt 
uthydha  hvadh  jagh  medh  mine  medhbröder  uthi  en  godh  me- 
ningh  och  efter  denne  *olegenheten  (som  nu  här  sä  stor  ähr  att 
icke  nogh  därom  ähr  att  skrifva)  uthi  denne  fridz  tractationen 
giortt  hafve.  Ty  i  Nogordhen  och  allestedes  där  om  kringh  ähr 
8Å  kåltt  icke  allenest  på  spannemåll  och  alle  andre  fetalie  par- 
«eler,  uthan  och  på  höö,  att  därgenom  bodhe  hester  och  folkett 
måste  försmächta.  Och  dett  hafve  Rysserna  so  behendichtt  prac- 
ticerat,  att  de  hafve  brachtt  alle  bönderna  därtill,  att  de  hafve 
förlotitt  deress  hemvist,  och  inte  hvarken  sått  eller  hö  giortt  i 
åhr,  på  dett  att  vij  uthan  någett  svertt  slagh  väll  skulle  denne 
landzorten  förlåta.  Min  bror  må  och  visserligh  tro,  att  där 
icke  genom  fridzhandelen,  eller  Hanss  Ko.  Mayrtt  synnerlige 
tidige  försorgh  dett  blifver  förekommiit,  ähr  där  inte  att  tvifla 
om;  efter  i  Nogorden  bodhe  hoss  Metropoliten  och  hans  parti 
så  väll  sosom  hoss  Baijorerna  och  borgerskapedh  som  där  ennu 
qvar  ähre,  icke  så  mykett  korn,  mykett  mindre  andre  fetalie 
parseler  skall  6nnas,  att  man  därraedh  kan  opholla  dett  krigs- 
folkett där  i  garnisonen  vill  behöfvas  in  till  Junij  monan,  fast 
man  skole  till  de  extremiteter  taga  att  fördrifva  hvar  och  en 
Ryss,  och  taga  af  dera  altt  dett  de  äga.  Därföre  vill  min  bror 
sådantt  väll  öfvervega  och  Hans  Ko.  Maijitt  till  gemött  föra, 
hvadh  häraff  på  lengden  blifva  vill,  helst  efter  dett  ähr  mest 
fremmand[e]  folk  här  i  garnison  ligger  och  man  sigh  måste  för- 
lota  på,  hvilke  mehra  ähre  vore  fiender  en  vore  venner,  när  de 
icke  blifva  väll  betalte  och  oppehollne  medh  lifs  oppehelle,  så- 
som Hans  Ko.  Maij:tt  för  Plesko  och  vi  dageligen  för  ögonen 
see,  att  de  medh  hopetals  till  fienden  rymma.  Vårtt  ryteri  ähr 
aff  dett    togedh  i  åhr  och  efter  de  så  knafft  hö  haftt  hafve,  tes- 


Digitized  by  VjOOQIC 


92 

likes  aif  den  ovanlige  siukan  som  blantt  kästerna  här  ähr,  so 
af  sigh  komne,  att  på  dem  ähr  inte  att  förlota  sigh,  ty  de  mest 
ähre  tilfott.  Desse  orsaker,  och  att  man  väll  besinner  huru  be- 
sverligedh  ju  snara  sachtt  omögligett  dett  vill  vara  att  Hans 
Ko:ge  Maij:tt  altt  ifron  Sverie,  och  till  rettan  tidh  som  dett  vill 
behöfvas,  hitt  skall  kunna  fornera,  hafve  oss  förorsakadh  att  vi 
till  de  ytersta  conditioner  i  vare  instructioner  finnes  tagitt  hafve, 
att  (om  Gudz  villie  sä  vore)  man  därigenom  all  olycko  före- 
komma kunde;  men  där  öfver  all  förhopningh  freden  icke  noss 
kunde,  och  tlysserna  icke  ville  ingo  de  föreslagne  conditioner, 
att  man  måste  åter  taga  till  vapens,  så  vill  aff  nödhen  vara,  att 
Hans  Ko.  Maij:tt  vell  preparerer  sigh  att  föra  ett  defensiff  krigh, 
och  att  H.  Maij:tt  förordhnar  någen  tieneligh  och  rechtskaflfens 
man  till  StothoUare  på  Nogorden  (Efter  Hanss  Boije  ähr  altt  för 
svageligh  uff  fallandesiuken  som  honom  ofta  hefticht  ankommer), 
som  kunde  medh  dett  ringa  man  där  kan  tilhopa  skrapa  opholla 
garnisonen  so  lenge  dett  vill  reckia,  och  Hans  Ko:ge  Maij:tt  ditt 
mehra  unsetningh  kan  göra  late  i  penninger  eller  proviantt,  och 
der  H.  K.  M:tt  i  förstone  ville  senda  till  tolff  eller  sextontusen 
daler,  att  dett  kunde  förslo  till  en  monadhsoldh  eller  mehr,  so 
kunde  man  medh  köpmen  bestella  heringh  och  andre  fetulie  par- 
seler,  där  krigsfolkett  kunne  vara  belotne  medh,  men  efter  här 
nu  inte  peninger  vanka  och  köpmennen  so  illa  blifva  betalte, 
haffver  man  bvarken  credit  eller  lofven  mehr.  För  min  per- 
son hoppes  jagh,  att  Hans  Ko:ge  Maijrtt  icke  varder  begera, 
att  jagh  i  Nogordh  blifvn  skall ,  till  att  comm endera  där  en 
blott  garnison,  uthan  der  Hanss  Ko.  Maij:tt  nådhigst  eliest 
teckes  bruka  migh  i  dett  mitt  kall  krefver,  ähr  jagh  altidh  redh- 
bogen. 

Om  mine  privat  saker  som  jagh  min  bror  om  tilförenne  til- 
skrefvedh,  nödhgass  jagh  ennu  min  bror  om  bemödha,  effter  jagh 
so  hortt  a£f  mine  geldener  blifver  kraftt,  min  Bror  skall  altidh 
finna  migh  sin  tienare  igen.  Dett  haffver  och  Secreteraren  Monss 
Mortensson  beditt  migh  att  tacka  min  B.  på  hans  vegna  ganska 
tienstligen  för  den  godhe  promovationen(!)  och  gunstige  befordringh 
min  bror  honom  genom  min  anmodhan  hoss  Hanss  Ko:e  Maij:tt 
om  de  godhzen  han  bekomraitt  giortt  haffver,  och  beder  min 
bror  ville  altidh  vara  honom  en  gunstigh  herre:  och  efter  Hanss 
Ko.  Maij:tt  nodigst  emott  migh  so  väll  som  emott  saligh  Felt- 
marskalken  sigh  förklaradhe,  att  Hans  Maij:tt  för  hanss  longelige 
och    trogne    tienst,    näst    samma  godz  ville  gifva  honom  sköldh 


Digitized  by  VjOOQIC 


93 

och  hielm*),  hvarföre  beder  han  min  bror  ganska  tienstligen  att 
han  där  uthi  ville  bevisa  honom  sin  gunstige  benegenhett,  att 
han  Hanss  Maijitz  breff  därpå  bekomma  måtte,  han  förplichtar 
sigh  altidh  att  finnas"  min  B.  en  villigh  och  trogen  tienare.  För- 
ser migh  visserligh,  min  kere  bror  låter  denne  min  intercession 
honom  åtniuta,  efter  han  dett  väll  förtientt,  och  jagh  honom  i 
de  occationer  sjelfF  sett,  deregenom  man  sodantt  kan  meritera, 
jagh  skall  altidh  gerna  göra  min  bror  till  vilia  och  behagh  igen; 
befallendes  härmedh  min  bror,  samptt  altt  dett  honom  kertt  ähr 
Gudh  Alzmechtigh  till  myken  lycko  och  välfärdh.  Datum  ut 
supra. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Nytt  Postscriptum. 

Velborne  her  Cantzler  brodher  och  godhe  venn.  Efter  dhc 
Hållendsche  sendhebudhen  haffva  sig  föresatt,  chvadh  för  resolu- 
tion och  svar  ifrån  Storfursten  faller**),  att  begifva  sigh  genest 
till  Sverigie,  efter  dhe  inthett  synnerligitt  i  Muschou  hafva  att 
bestella,  uthan  allenest  att  anhoUe,  att  dhe  raåge  dheris  köphan- 
del såssom  tillförennde  frij  här  i  landett  haffva,  dherom  dhe 
Storfurstenn  tilschriffva  ville,  medh  mindre  han  dhem  eenkan- 
neriigen  dijtt  till  sigh  begeredhe^  szå  kunndc  dhe  thett  icke  utt- 
ala, hvarföre  vore  gått,  att  udhi  tijdh  blefve  på  all  hendelsse 
förordnett,  hvilkenn  vägen  dhe  schole  till  Sverigie  reesa,  att  dhe 
måtte  medh  tilbörligett  oppehelle  och  befordringh  på  vägen  för- 
sedde  bliffva.  Och  endoch  jagh  inthet  tvifler,  att  Kon.  M:tt  haf- 
ver  noghsampt  denn  förordningh  giordt,  att  Ladga  så  väl  som 
Xötheborgh  i  våhr  medh  nödhtorfftigdt  pråffviantt  försorgde 
vardha,  szå  hafver  jagh  likvell  udhi  all  troghen  välmehningh 
icke  kunnatt  undherlatha  M.  B:r  dherom  påminnelsse  göra,  eme- 
dhan  dher  opå  macht  ligger,  att  Ladga  må  på  all  hendelsse  pråff- 


*)  Adelsbref,  med  namDet  Palm,  atfärdades  troligeu  den  18  Maj  1616. 
1  alla  de  tryckta  matrlklame  står  visserligen  1615,  men  då  denna  skrif velse, 
likasom  hnfvudbrefvet,  åberopar  ett  fredscommissariemas  bref,  då  några 
sådana  icke  ens  voro  nämnda  förr  än  d.  26  Maj  och  de  ei  sammanträdde 
förr  än  på  hösten  1615,  är  påtagligt  att  detta  årtal  måste  vara  oriktigt,  och 
innehållet  stämmer  1  öfrigt  mycket  väl  med  hvad  man  känner  om  under- 
handlingen i  början  af  1616.  Jfr  Hallenberg,  K.  Gustaf  Adolfs  Hlst.  111:  398, 
436  o.  ff.     Registrataret  är  defekt  för  senare  hälften  af  Maj  1616. 

**)  Bvaret  kom  genom  bref  till  Bngelska  gesandten  (Merich)  d.  21  Febr. 
1616,  och  detta  postscriptum  måste  således  höra  till  föregående  bref.  Jfr 
Videkindi,  s.  711. 


Digitized  by  VjOOQIC 


94 

vianteret  bliffva,  szåssom  och  att  lodior  och  pinoser  mage  i  Fin- 
landh  i  tijdh  förferdiges  att  bruka  i  Ladga  siöen,  dher  så  be- 
höfiVes  kanD.     Datum  ut  in  literis. 


41.  Nowgorod  den  4  Mara  1616. 

Den  »koppardörren  >  1  Nowgorod,  hvilken  troddes  vara  tagen  i  Sigtana,  berät- 
tades åter  af  Rjssarne  vara  kooimen  från  > Grekland»,  och  skalle  icke 
utan  fara  för  underhandlingens  afbrjtande  kunna  bortföras.  De  Hol- 
ländske sändebuden  äro  oeniga  med  Engelska  ombuden  och  på  deras 
återkomst  ligger  ej  stor  vigt  för  underhandHngen;  men  en  krigshär  af 
4  å  5  tusen  man  skulle  uträtta  mycket;  emedan  nu  är  stor  nöd  i  lan- 
det, bör  proviant,  penningar  samt  framför  allt  kläde  för  garnisonen 
.sändas. 

Min  brodherveulighe  etc,  Velborne  her  Cantzler  Axell  Oxen- 
stierne,  brodher  och  tillf örlathelige  godhe  venn.  Näst  mykin 
velmåges  öndschningh  och  een  flijtigh  tackseigielsse  för  beviste 
velgerninger,  dhem  jagh  medh  altt  gåt  igen  gernn  förschylla 
vill,  giffver  jagh  M.  B:r  här  medh  venligen  tilkenne,  att  M.  B:s 
schrifvelsse  är  migh  tilhondha  kommen.  Anlnngandes  denn  kop- 
par dör  som  K.  M:tt  vill  härifrån  Nåugorden  föres  schall  för 
monumentet  schuldh,  helst  efter  H.  E.  M:tt  är  berättat,  att  den 
schall  vara  i  förtijdhenn  iffrån  Sigtuna  fördh,  szä  ville  jagh  H. 
K.  M:tz  villia  i  så  måtto  gerne  hörsamligenn  effter  komma,  men 
efter  samma  dör,  hvilken  Rysserne  her  udhi  Nåugorden  scgia 
vara  kommen  ifrån  Grekelandh  för  een  förähringh,  brukas  för 
Mitropolithens  förnempste  kyrckia  här  opå  slåthet,  dher  han 
dageligen  in  och  uttgår,  och  fördeuschuldh  ville  stort  roop,  op- 
sicht  och  besväringh  gifva,  dher  man  nu  udhi  denne  tijdz  legen- 
heett  emedhan  handelen  medh  Rysserne  opåstår,  schuUe  denn 
medh  våldh  uthbrytha  och  bortföra,  helst  efter  Rysche  Sendhe- 
budhen  hafva  genom  underhandlerne  flijtigdt  ahnhållit  och  dherom 
bidhet,  att  man  icke  schulle  latha  dheres  kyrckior  och  helgedom 
spoliere  eller  något  för  när  göra,  hvilket  man  dhem  medh  sådhan 
conditioner  som  i  vårt  underdånige  breff  till  Kon.  M:tt  förmel- 
les,  muDtligen  tilsagdt  hafver.  Och  dherföre  må  man  nu  inthet 
befatta  sigh  medh  samma  dör,  för  än  man  fhår  see,  huru  han- 
delen sigh  schicka  vill,  och  dher  dhen  emot  förhåpningh  annars 
än    väl    afiginghe,    måste  fuUer  mehra  än  dhen  dören,  som  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


95 

mykitt  värdh  är,  doch  themmeligit '  vackert  arbethe,  härifrån 
taghes  och  schillies.  Bidher  fördenschuldh  M.  B:r  migh  hosa 
H.  K.  M:tt  häruthinan  till  thett  beste  uhrsechta  vii.  Och  efter 
M.  B:r  af  mine  och  raine  collegers  underdånige  schrifvelsse  till 
K.  M:tt  noghsampt  förnimmandes  vardher,  hurii  vår  tractation 
medh  Rysserne  är  afiupen,  dherföre  må  jagh  M.  B:r  här  uthi 
icke  vijdhere  dher  medh  bemödhe,  uthan  M.  B:r  flijteligen  bidher^ 
att  han  vill  oss  till  thett  bedsta  hoss  K.  M:tt  uhrsechta,  att  vij 
hoss  thet  barb^rische  fålcket  icke  mehre  hafva  schafia  och  utt- 
rätta  kunnat,  szåssom  och  hvadh  som  af  oss  samptycht  är,  och 
vij  om  vår  yttermehre  trogne  välmeningh  i  saken  K.  M:tt  i 
underdånigheet  tillschrifvet  hafva,  udhi  beste  måtton  optaghe, 
och  hoss  E.  M:tt  uttydha,  ty  om  vij  icke  hafva  kunnat  medh 
vår  tractation  H.  K.  M:tt  och  rijket  för  Ryssernes  obilligheet 
har  till  något  synnerligit  gagna,  szåssom  vij  gerna  hadhe  velet, 
siå  håppes  vij  icke  udhi  någon  måtto  giordt  thet  H.  K.  M:tt  till 
schadha  eller  prsejudicio  lendha  kan,  uthan  oss  i  saken  så  be- 
varat  och  förbehållit,  szåssom  medhfölgiende  copia  aff  dhenn  at- 
testation  undherhandlerne  oss  dher  opå  gifvit  hafva,  utviser, 
hvilken  vij  doch  medh  stor  mödha  af  dhen  Engelsche  Gesant- 
ten  bekome.  Hvadh  dhe  Hållendsche  Sendhebudh  anlangar,  szå 
hafva  dhe  fuller  större  beschedenheett  än  hun  i  saken  brukat 
och  villighe  varit  till  H:s  K.  M:tz  bestå,  szåssom  man  icke  an- 
nars förnummit  hafver,  doch  hafva  dhe  och  fuller  undher  tijdhen 
velet  och  för  denn  Engelsche  Gesantens  schuldh  most  någet 
favoricere  Rysserne  i  förledne  tractation,  och  uthan  tvifvuel  än 
yttermehre  hoss  H:s  K.  M:t  thett  tilbiudendes  vardhe,  att  dhe 
mage  och  någon  credit  hoss  dhem  bekomma,  och  sådant  i  dhe- 
res  köphandel  igen  åtniutha,  endoch  dhe  behendigdt  gå  åth 
saken,  szåssom  och  lodhes  i  betenckiandhe  hnfva,  att  begiffva 
sigh  hijtt  till  handelen  igen,  medh  mindre  dhe  deste  betre  lik- 
nelsse  till  een  godh  utgångh  på  denne  tractation  aff  H.  K.  M:tz 
resolution  förnimmandes  vardhe;  hvarföre  synes  för  rådeligast, 
att  H.  E.  M:tt  står  på  dhe  propositioner  dhe  siclffve  sampt  medh 
Engelsche  Gesantten  Storfursten  giordt  hafva,  till  dess  man  fhår 
see,  huru  Rysserne  sigh  dher  emott  ahnstella  vela.  Ty  om  dhe 
Hållendsche  Scndebudh  icke  villia  begiffva  sigh  hijtt  igen,  kan 
thett  handelen  ingen  schadha  heller  än  båtnatt  giffva,  om  dhe 
hijt  komma,  för  den  jalosia  emellan  dhem  och  dhenn  En- 
gelsche Gesantten  är,  och  blifver  doch  dher  vidher,  hvadh  han 
i    saken    gör    och    hoss    Rysserne    förmå    känn,  doch  hemstelles 


Digitized  by  VjOOQIC 


96 

sädantt  i  K.  M:tz  och  M.  B:8  höghe  och  betre  betenckiandhe,  och 
dher  man  kundhe  een  krigzmacht  om  fyre  eller  femtusendh  man, 
om  icke  mehre  bliffva  kan,  hoss  tractationen  opbringhe,  för- 
modher  man  att  nå  eenndere  aff  be:te  conditioner.  Menn  om 
något  effter  giffVes  måste,  szå  är  thett  tijdh  nogh,  när  icke  annars 
vara  känn,  thet  att  oppenbara.  Och  begärer  jagh  medh  mine 
colleger  (dher  vij  skole  vijdhere  udhi  denne  tractation  brukcs) 
att  vij  måghe  K.  M:tz  endtlighe  resolution  på  sådan  hendelsse 
förnimma,  dher  efter  vij  mage  vette  oss  i  högsta  knipningen 
att  retta,  och  i  synderheett  hvadh  K.  M:tz  meningh  är  om  dhe 
40  t:nor  gull,  mediatores  iblandh  dhe  andre  conditioner  aff  eigen 
godhtyckia  proponeret  haffva,  ty  som  man  af  dhe  Hållendsche 
Sendebudh  förnummit,  haffva  Rysche  Commissarierne  stådt  dher 
opå,  att  inlöse  befestningarne  för  een  drägeligh  summa  penin- 
gar,  kan  schee  till  dhenn  ändha,  att  the  förmehne  medh  een 
ringha  summa  dher  af  K.  M:tt  på  någon  tijdh  förnögia,  till  dess 
att  de  kunnde  bliffva  eense  medh  Pålackerne,  och  sedhan  sökia 
orsak  genom  tvångh  och  hunger  intagha  samma  befestninger 
igen,  när  man  som  säkrest  vore,  hvarföre  är  sådantt  betenckian- 
dhe verdt,  hvadh  i  denne  saak  är  till  att  göra.  M.  B:r  vill  K. 
M:ttz  n:ge  villia  och  sitt  betenkiandhe  i  sakenn  oss  förstendighe, 
att  dher  dhen  Engelsche  mediatoren  icke  vill  latha  oss  vetta,  för 
än  sammankompsten  och  handelenn  schee  bör,  om  Storfurstenn 
vill  acceptete  dhe  proponeredhe  conditioner  eller  icke,  om  vij 
likvell  schole  på  yttermehre  bekåstnat  och  försökingh  begiffva 
oss  till  handels  medh  Rysserne.  Och  effter  Arffvedh  Tönnesson 
begärer  för  sin  ålderdom  och  svagheett  schuldh,  at  bliffva  för- 
schonet  udhi  denne  commissions  saak,  dher  före  vill  aff  nödhen 
vara,  att  een  annor  i  hans  stadh  dher  till  förordnes,  szåssom  och 
att  Hindrich  Jönsson,  slåtzsecreterare  i  Vibårgh,  tilschriffves  och 
befales,  att  han  åther  till  bestembdan  tijdh  begiffver  sig  hijtt 
igen,  och  acterne,  dhem  han  här  till  hafver  i  acht  hafft,  och  her 
effter  i  tilstundande  tractation  författar  och  fulbordar,  efter  Måns 
Mårthensson  för  annat  bcstellandhe  i  commissions  sakerne,  och 
sin  svaghe  ögon,  icke  kan  allene  sådantt  förrätta.  Anlangandes 
grendzen  som  K.  M:tt  vill  haffva  emellan  Augdou  och  Wasche 
Narffven,  szå  att  heele  Narvesche  åhn  schall  dherundher  insluthen 
vardha,  szå  öndscher  mann,  att  så  vidt  kunnde  komma,  att  man 
iinghc  dher  om  handla,  dhå  man  vill  hårtt  dher  opå  stå,  endoch 
Rysserne  schole  det  icke  gerna  ingå  för  dett  fischerij,  dhe  dher 
i  åhen  på  dheres  sijdha  haffva. 


Digitized  by  VjOOQIC 


97 

Och  efter. M.  B:r  aff  mine  förre  schrifvelsse  noghsampt  för- 
nummit hafver,  szåssom  och  [aff]  medhfölgiendc  mitt  underdånighe 
brelF  till  Ko.  M;tt  yttermehre  förnimmendes  vardher,  och  dess 
fönithan  väl  besinna  känn,  hvadh  armodh  och  nödh  här  hoss 
bärgcrschapet  ähr,  szä  att  thett  är  till  att  befruchta,  att  denn 
bliffver  sä  stoor  som  hon  i  Jerusalems  förstöringh  varit  hafver, 
om  invänerne  ingen  lijssa  och  förschoningh  fhä  pä  krigzfälkz 
oppehelle,  hvarföre  bidher  jagh  M.  B:r,  att  han  vill  efter  sin  för- 
tröstningh  i  sin  seneste  schriffvelsse  till  migh,  dher  till  förhielpe, 
att  hijtt  mä  een  summa  peningar  till  undhsettningh  medh  förste 
komma,  dhermedh  at  hälla  krigzfälket,  och  synnerlighen  dhe 
fremmandhe  säldather  till  villighect  och  troheet,  elliest  vardhe 
dhe  sigh  nägot  obestondh  företagendes,  szässom  och  een  hoop 
allredhe,  emedhan  tractationen  varedhe,  ifrän  oss  till  Rysscrne 
rymbde,  och  att  spanmäll  mätte  medh  förste  sjörentt  hijtt  och 
till  dhe  andre  befestninger  sendh  bliffva,  till  krigzfälkzcns  oppe- 
helle, dher  förlagdhe  ähre,  hvilke  stor  nödh  allredhe  lijdha,  och 
dherföre  myken  motvilligheett  och  öffverväldh  driffva,  ehvadh 
straf  dhem  opä  leggias.  Och  efter  jagh  ingen  befalningh  eller 
ordinantie  aff  K.  M:tt  bekommit  haffver,  huru  sakerne  här  i  lan- 
det företaghes  schole,  och  likvell  bliffver  jagh  af  krigzfälket  om 
dheres  oppehelle  och  förhällandhe  esomäfftast  besöcht,  och  aff 
Städthällerne  dherom  rådhfrägat,  dhertiU  jagh  inge  medhel  eller 
rådh  vcth,  eller  nägon  ordningh  uthan  K.  M:tz  tilstondh  dher 
opä  göra  känn,  hvarföre  bedher  jagh  M.  6:r  att  jagh  mätte  H. 
K.  M:tz  nädighe  villia  dher  uthinan  förnimma,  endoch  jagh  såghe 
helst,  att  jagh  mätte  dher  medh  förschont  bliffva.  M.  B:r  vill 
migh  och  svar  opä  min  näst  förra  schriffvelsse  iffrän  Glebova, 
giffva.  Jagh  gör  min  brodher  till  villia  ighenn  i  hvadh  mätto 
jagh  kan  och  förmå.  Bef halandes  M.  B:r  etc,  Aff  Nåugordz 
slät  denn  4  Martij  ähr  1616. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  villia 

Jocobus  De  La  Gardie  ra.  p. 

Rik8kRD9leren8  aDteckning:    Praesent.  I  Åbo  den  25  Martij  anno  1616. 

Postscriptnm  å  ett  särskildt  blad. 

Effter  det  käre  broder,  her  Axell  Oxenstierne,  att  krigzfol- 
kett,  som  här  udi  garnison  brukade  bliffve,  så  vall  inländsche 
som    uttländzschc   äre  medh  kläder  bara  illa  förseedde,  effter  de 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  7 


Digitized  by  VjOOQIC 


98 

klädeme  aff  sigh  slitit  kafve,  och  man  icke  veet  här  till  thett 
ringeste  kläde  till  deris  behoff  tillväghe  bringhe,  min  broder  vill 
fördenschuldh  hooss  Kod.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och 
Herre  anhoUe,  att  H.  K.  M:t  nådigest  ville  den  fdrordningh 
göre  late,  att  hijtt  mätte  dett  mäste  kläde  udi  een  hast  schee 
känn  sändt  bliffve,  att  de  mage  deste  villigere  vare,  och  att  sol- 
daterne  i  synnerheet  [de]  som  pä  tillstundande  handhelen  brukes 
schole,  mäghe  tillbörligenn  uttstofierede,  och  icke  så  uttschemde 
såssom  de  opå  förlidne  handell  vore,  af  Rysserne  för  tiggierc 
och  prachare  schelte  blifve.     IXtum  ut  in  literis. 


42.  Nowgorod  den  10  Mars  1616. 

Förord  för  Johan  Btackelberg,  som  vill  hos  Konungen  klaga  att  ett  hans 
pantegods  (i  Estland)  bllfvit,  när  han  såsom  anstäld  hos  De  La  Qardle 
var  med  på  fredskongressen,  upplåtet  till  en  köpman  I  Riga,  som  utgaf 
sig  för  arftagare,  och  jemte  hans  förläning  i  Finnland  bortglfven  till 
Öfrersten  Herman  Wrangel  den  äldre*). 

Meinenn  freundtlichen  grues  etc.  Wolgeborner,  edler  herr, 
lieber  vertrauter  bruderlicher  freundt.  WiewoU  mir  gnugsamb 
bewust,  das  der  herr  brudar  alle  zeit  ein  beforderer  der  billig- 
keit  unndt  rechten  gewesen,  unndt  noch  ist,  so  habe  ich  dan- 
noch  nit  unterlassenn  sollenn,  dem  herrn  bruder  in  freundtschaft 
dieses  zuverstehen  zu  geben.  Nach  dem  ich  von  meinem  auf- 
warter  dem  edlen  unndt  manhaften  Johann  Stackelberg  berich- 
tet,  wie  sein  pfandt  guetlein  des  Schwartzen  guet  unnd  die  ver- 
lehnung  in  Finlandh,  in  seiner  absensz  unnd  wie  er  mit  mir  auf 
den  haudelsplatz  gewesen,  von  Ihre  Kön.  Mai:t  meinem  aller- 
gnedigsten  Konig  unndt  herrn,  dem  alten  Herman  Wrangcln 
obersten  sey  vcrlehnet  und  gegeben  worden,  zue  dem  das  sich 
auch  ein  Rigischer  kaufman  Jurgen  Böenert  genandt  gefunden, 
welcher  sich  fur  den  rechten  erben  angegeben,  und  darauf  von 
Ihr.  Kon.  Mait.  immission  in  des  pfnndt  guetlein,  wie  er  sich 
dessenn  geruhmet,  erhalten  habcn  soll  (inmassen  der  herr  bru- 
der aus  seinem  miindtlichen  bericht  mit  mehrerm  zu  vernehraen) 
derowegen  seine  mutter  die  itzo  das  pfandt  guetlein  possediret, 
von  beiden  scittcnn  dasselbe  zu  reumen,  hardt  bcdranget  wirdt. 
Dieweiln    aber  ermeltes  guetlein  Stackelbergs  vatern  von  Konig 

*)    Med  utanskrift  pä  Tyska. 


Digitized  by  VjOOQIC 


99 

Carin  etc.  (hochlöblicher  Christmildester  gedechtnue)  nn  stadt 
Kottipör,  darein  sein  vatter  2000  Polnische  guldenn  gehabt.  zura 
unterpfande  gegeben  worden,  imndt  er  der  unterthenigster  hoff- 
Dung  lebet,  I.  K.  M.  wen  sie  dessenn  recht  berichtet,  ihn  gnä- 
digst  dabey  schutzenn  unndt  ihn  dahero  in  abnehmung  des 
guetleins  in  die  eusserste  [u]ngclegenheit  unnd  armuett  nicht 
kommen  lassen  werden,  als  hat  er,  damit  er  desto  eher  etwas 
fruchtbarlichen  aussrichten  möge,  sich  meiner  interceszionen  ge- 
tröstet,  unnd  beydes  an  Ihr  Kön.  Mai:t  unndt  dem  herrn  bruder, 
ihme  dicselbe  mitzutheilen  unterthenigk  gebeten,  welches  ich 
ihme  in  ansehung  seines  wolverhaltens  und  getreuen  geleisteten 
kriegsdienste,  dariiber  er  dan  auch  zwen  mahl  gefangen  worden, 
unnd  harte  gefengniis  erlitten,  nit  abschlagen  wollen.  Ist  der 
halben  an  den  herrn  bruder  mein  freundtliches  bietten,  derselbe 
wolle  sich  zeygern  dem  von  Stackelberghe  in  gun«tenn  recom- 
mendiret  sein  lassen,  nachmahln  der  billigkeit  beywohnen,  unnd 
ihme  so  viel  immer  miieglichen  bey  I.  Kön.  Mai:tt  beforder- 
lichen  sein,  auff  das  er  das  ^fandt  guetlein  behaltenn,  und  fer- 
ner  nngemolestiret  possediren  möge.  Der  herr  bruder  wolle  auch 
so  woll  thuen  unnd  ihn  förderlichst  vorabscheiden,  solches  er- 
kenne  ich  vor  eine  besondere,  zu  mir  tragende  freunndtschaft, 
unndt  bin  es  inn  solchenn  unndt  dcrogleichenn  fellen  zu  er- 
wiedern  erböttigh.  Thue  hiemit  dem  herrn  biiidern  sambt  sei- 
ner  geliebten  gemahlin  unndt  kinderlein  in  denn  schuetz  des 
Höchstenn  getreulichenn  empföhlen.  Datum  Neygardtenn  denn 
10  Martij  Anno  1616. 

D.  G.  B. 

un  dt  freuntt 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


43.  Nowgorod  den  22  Mars  1616. 

Tackar  för  det  hans  och  öfriga  ombudens  bemödanden  vid  underhandlingen 
blifrit  väl  upptagna,  men  vidhåller  sin  erinran  om  förstärkning  af  krigs- 
magten,  för  att  glfva  större  kraft  ät  deras  yrkanden,  proviant  begäres 
ej  blott  för  krigsfolket,  utan  ock  för  anderhandlarne.  —  De  Holländska 
gesandtema  vilja  pä  hemresan  besöka  Konungen. 

Velborne    herre  k.   brodher.     Näst  mykin  välmågcs  och  liff- 
aundhetz    öndschningh,    giffver  jagh    M.   B:r  venligen  tillkenne, 


Digitized  by  VjOOQIC 


100 

att  M.  B:8  velraenighe  schriffvelsse  är  migh  medh  breiTvipere  til- 
hondha  kommen,  och  dher  aff  M.  B:8  godhe  affection  förnum- 
mitt,  betackendes  M.  B:r  för  min  persson  såssom  och  på  mine 
medhförordnedes  vegne  venligen  och  flijtteligen  dherfhöre,  att 
han  hoss  K.  M:tt  vårtt  förrättendhe  i  coramissionssakerne  till 
thett  beste  uttydt  hafver.  Och  villie  vij  gerna  äho  her  efter 
göra  vår  flijtt  i  saken,  och  dhen  effter  K.  M:tz  N:ge  viUia  och 
vår  brodhere  bctenckiendhe  så  högdt  oss  står  tilgörendes  driffva. 
Men  effter  man  nepligen  vardher  medh  Rysseme  till  rätta  kom- 
mendes,  medh  mindre,  att  een  krigzmacht,  ehuru  starck  denn 
och  bliffva  känn,  vidh  handen  och  i  beredhskap  på  all  hendelsse 
hålles,  szåssom  jagh  tilförendhe  och  nu  medh  breffvijssere  H. 
K.  M:tt  och  M.  B:r  dher  om  mitt  ringhe  betenkiendhe  dher 
uthinan  tilkenne  giffvit  hafver,  hvarföre  vill  aff  nödhenn  vara, 
att  sådantt  må  i  vercket  steltt  bliffva,  och  förmodher  man  dher 
thett  inlendsche  krigzfålckct  medh  någon  hielp  betenckte,  och 
thett  uttlendsche  contenteredhe  bliffva,  så  starke  vardha,  att  man 
sigh  dher  medh  bestå  kan,  och  at  Rysseme  aff  thet  skrij  dher 
aff  gåendhcs  vardher,  och  synnerligen  dher  H:8  K,  M:tt  tecktis 
lathe  uttsprengia  sigh  tillsinnes  vara  i  egen  persson  komma  medh 
een  krigzmacht  hijtt  i  landet  igen,  deste  större  fhara  tagandes, 
och  till  billigh  resolution  gripandes  varda.  Och  efter  thett  in- 
lendsche rytterijiet  äre  mykitt  på  dheres  bestar  försvagedhe, 
dherföre  är  nödigdt,  att  H.  K.  M:tt  i  tijdh  lather  bestelle  200 
godhe  ryttere  i  Lifflandh,  aldenstundh  Wachtm estarens  phana  är 
affdanckatt,  och  man  förnummit  haffver,  att  the  schole  vara  til 
sinnes  att  lathe  bestella  sig  i  Kurlandh.  Gudh  goffve,  medhel 
kunndhe  finnes  att  contentere  dhem  och  thett  andre  uttlendsche 
krigzfålckct  medh,  håppes  man  mykitt  gått  i  denne  tijdz  legen- 
heett  här  i  landet  medh  dhem  utträttn,  szå  att  den  bekåstnatt 
dher  opå  ahnvendes,  schuUe  fuller  medh  GudzNrge  bistondh 
mera  båtha  igen. 

Och  effter  thett  sölfftygh  och  ringhe  peningar  som  toU- 
nären  i  Vijborgh  hijtt  medh  sigh  hadhe  ringhe  förslå  vill  till 
een  sådhan  hoop  krigzfålk  här  ähre.  Dherföre  bidher  jagh  M. 
B:r  att  han  vill  dher  till  förhielpa  och  opå  drifiva,  att  hijt  måtte 
undhsetningh  på  spanmåll  och  pråffviant  medh  förste  öppen  vatn 
schee,  aldenstundh  här  i  Nåugorden  nu  mechte  ringha  spanmåll 
i  förrådh  ähr,  szå  att  thett  är  till  att  befruchta,  att  dher  man 
icke  snartt  dher  medh  undhsatt  vardher.  nödges  krigzfålket  sampt 
medh    bårgerschapett    och    invånerne  för  hunger  schuldh  staden 


Digitized  by  VjOOQIC 


101 

öffvergifFva,  ty  om  man  än  schöntt  delte  klockor  och  andre  sa- 
ker här  finnes  kunndhe  iblandh  krigzfålcket,  szå  kunne  dhe  doch 
dher  medh  icke  oppehålla  dheres  liff,  hvilcket  jagh  M.  B:r  udhi 
tijdh  icke  hafver  velat  venligen  förhålla,  sässom  thett  sigh  i  san- 
ningh  haffver.  Förseendes  raigh  till  M.  B:r  att  han  vardher  sitt 
till  saken  görendes,  szå  att  vij  i  tijdh  måghe  undsatte  vardha. 
Och  effter  man  ingen  rådh  eller  medhel  veth  till  vårt  eller  och 
underhandlemes  oppehelle  på  handelen  som  tilstundar,  alden- 
stundh  här  i  Nåugorden  inthet  till  bestå  ähr,  dherföre  bedher 
jagh  M.  B:r  att  han  vill  latha  någon  undsetningh  och  hielp  iffrån 
Finlandh  dher  till  göre  udhi  pråfiViantt,  såssom  och  vijn,  att 
man  icke  må  medh  schammen  bestå,  såssom  udhi  förledno  trac- 
tation  någre  gångor  schedde. 

Hår  hoss  kan  jagh  och  M.  B:r  icke  oförmält  lathe,  att  effter 
man  hafver  rådt  dhe  HoUendsche  sendhebudhen,  att  begiffva 
sig  till  Refle  för  dhenn  mangell,  som  sadhes  bådhe  aff  Arffvedh 
Tönnesson  och  andre  ifrån  Finland  komme,  dher  på  fordenschap 
vara,  szå  viste  man  och  icke  annars  än  att  K.  M:tt  schuUe  sigh 
till  Sverigie  begiffvitt,  såssom  här  för  fultt  taal  gick,  men  när 
dhe  vardhe  förnimmendes  att  H.  K.  M:tt  änu  udhi  Finlandh  stad- 
der  ähr,  szå  schole  de  fuller  gerna  vele  sigh  till  H.  K.  M:tt 
schyndha,  hvarföre  vore  gått,  att  the  kunndhe  i  tijdh  fhå  vetta, 
hvartt  dhe  sigh  medh  förste  öppen  vatn  begiffva  schole,  och  H. 
K.  M:tt  finna. 

Här  hoss  vill  jagh  och  M.  B:r  venligen  påmintt  haffve,  att 
han  vill  lata  sendha  oss  copier  aff  dhe  breffsoro  dhen  Engelsche 
Gesantten  häreffter  tillschriffves,  att  man  må  vetta  sigh  dhereffter 
i  saken  schicka  och  lijkformigdt  så  vidt  oss  bör,  honom  till- 
schriffva,  när  så  behöffves  kan. 

Till  beslut,  szå  betackar  jagh  M.  B:r  venligen  och  flijtte- 
ligen  på  Måns  Mårthenssons  vegner  för  denn  godhe  befordringh 
M.  B:r  honom  på  min  recommendation  udhi  sin  schriffvelsse  til- 
segher,  inthet  tviflendes,  att  M.  B:r  vardher  honom  och  till  thet 
bestå  förhielpandes,  han  vardher  hoss  M.  B:r  medh  all  tiänstvil- 
ligheett  förschyllandes.  Befhalandes  M.  B:r  etc,  Aff  Nåugordz 
slått  denn  22  Martij  åhr  1616. 

D.  B.  O.  T.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 

Rlkskanslerens  anteckning:   Prsesent.  Åbo  den  16  Aprilis  anno  1616. 


Digitized  by  CjOOQIC 


102 


44.     Egenhändigt.  Nowgorod  den  22  Mars  1616. 

Förnyar  sin  beg&ran  om  atbytande  af  anvisningen  å  räntekammaren  mot  en 
förlåning  och  om  betalning  till  köpmännen  för  deras  försträckningar  för 
krigsfolkets  anderbäll,  med  anförda  skäl;  atrikes  nyheter. 

Välborne  herre,  clskelige  käre  bror,  ncst  en  stadhigh  heUa 
och  all  begerligh  välmoghs  lyckönskan,  betackar  jag  min  bror 
fliteligen  för  all  brodervenligh  benegenhett  min  B.  migh  altidh 
bevist,  och  att  han  nu  i  min  privat  sacker  hoss  Hans  Kong.  Maij:tt 
sigh  hnffver  veladh  so  mykett  bemödha;  men  efter  Hans  Kong. 
Mnij:tt  icke  vill  bevilia  till  de  ovisse  parseler,  måste  jagh  vara 
tilfres  därmedh,  allenest  beder  jagh  min  B.  ganska  fliteligen  att 
han  efter  sitt  vänlige  löfte  ville  förhielpa,  att  jagh  samma  4000 
daler  jagh  aff  renteridh  hafva  skall,  kunna  bekomma  på  nogen 
viss  ortt  aff  någre  sokner,  att  jagh  icke  måtte  så  gått  som  betla 
dem  uthur  Rekenkammaren,  ty  megh  dett  icke  allenest  vill  falla 
för  svortt  uthan  och  spotteligett,  vedh  sådan  mödhesam  tienst 
till  att  göra.  Hvadh  de  penninger  anlangar  som  jagh  ähr  invist 
på  aff  Elfsborghs  lösen,  och  min  B.  förmäler,  att  Hans  Kong. 
Maij:tt  skole  haffva  i  sinnedh  att  förnöija  de  köpmen  jagh  ditt 
invist  haffver  medh  kopar  eller  andra  godhe  varer,  så  kunde  dett 
fuller  vara  köpmennen  lika  om  de  medh  varer  blefve  betalte, 
där  dett  man(!)  uthkomme,  men  dett  de  nu  oter  skole  venta  på 
varerna,  som  de  hafve  måst  venta  på  penningerna,  kan  min  B. 
väll  tenkia,  huru  mögligedh  dett  dem  ähr  att  göra,  ty  de  nu  en 
så  stor  summa  snartt  ett  heltt  åhr  mist  hafve,  där  til  medh  haff* 
ver  jagh  måst  optaga  öfver  10,000  daler  redhe  penninger  till 
lonss  att  contentera  soldaterna  medh,  när  de  droge  under  Plesko 
(efter  jagh  icke  bekom  igen  de  penninger  Hans  Kong.  Maij:tt 
togh  aff  migh  i  Narven,  att  contentera  Kobrons  folk  medh)  hvil- 
kett  jagh  måste  medh  redhe  penninger  igen  vederleggia,  och 
där  til  medh  gefva  interesse  på  så  longan  tidh  som  jagh  samma 
penninger  hoss  migh  haffver.  Begerer  fördenskuldh  broderven- 
ligen,  att  min  B.  ville  förhielpa  hoss  Hans  Kong.  Maij:tt  att 
härpå  ingen  förändringh  ske  måtte,  uthan  att  köpmennen  måtte 
deress  uthbekomma,  eller  der  Hans  Ko.  Maijrtt  jo  endeligen  ta- 
ger samma  penninger,  att  därpå  igen  icke  må  ske  nogen  oviss 
invisningh,  där  köpmennerna  lenge  måste  bidha  efter,  hvarege- 
nom  jagh  icke  allenest  kunde  komma  i  stor  vidhlöftighett,  uthan 


Digitized  by  VjOOQIC 


108 

och  tappa  all  credit  och  få  ett  skamlichtt  eftertall  på  min  ähra 
och  godhe  nampn.  Förseer  migh  visserligh  min  K.  B.  varder 
migh  häri  bistondes  och  icke  förtenkia,  att  jagh  honom  häri  90 
dristichtt  bemöder,  i  hvadh  jagh  nonsen  vett  att  tiena  min  B. 
skall  han  altidh  finna  migh  redhbogen. 

Nye  tidhender  anlangende  ähre  här  på  denne  orten  alsinge» 
men  jagh  förmoder  att  när  den  adelsmannen  igen  kommer,  som 
jagh  haffver  sentt  medh  Kong.  Maij:ts  breff  till  den  Engelska 
Ambassadören  till  Muskö,  att  han  skall  henta  nogedh  medh  sigh, 
hvilkedh  jagh  min  B.  skall  strax  lata  förnimma.  Eliest  ähr  här 
en  Hollensk  köpman  igenom  dragen  till  Muskö,  hvilken  de  Sta- 
tiske  sennebudhen  hafve  begertt,  att  man  ville  lata  väll  fram- 
fordra,  efter  han  hadhe  breff  ifron  Staterna  till  Storförsten,  dett 
jagh  och  så  haffver  göra  latidh.  Densamma  HoUendern  haffver 
hafft  de  tidhender  medh  sigh,  att  dett  krigedh  medh  Brunswick 
ähr  förlicktt,  men  medh  Hertigens  stora  nesa  och  skadha,  ty  han 
skall  icke  allenest  gifva  dem  100,000  daler  för  deres  skhdha 
uthan  och  lata  opbyggia  aitt  hvadh  han  haffver  latidh  förderva 
på  stadhen,  samptt  mykett  annadh.  Ifrån  Franckrike  viste  han 
beretta  att  Kongen  haffver  hoUedh  bröllop  medh  Infantan  aff 
Spanie,  doch  skole  Princerna  icke  ennu  vara  därmedh  tilfrees, 
uthan  altidh  sto  på  deres  meningh  till  att  vrekia  den  gamla 
Konungens  dödh,  hvarföre  och  meste  adelen  skole  slo  sigh  til 
dem,  sä  att  man  mener  att  den  elden  icke  skall  så  snartt  uth- 
slokna;  när  de  Statiske  sennebudhen  komme  till  Hanss  Kog. 
Maij:tt  får  min  B.  härom  vidhlöftigare  altt  förnimma.  Befall[er] 
härmedh  och  altidh  min  k.  B.  etc.  Aff  Nogordh  den  22  Martij 
anno  1616. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


46.  Nowgorod  den  22  Kars  1816. 

Förord  för  Olof  Dnfra,  tom  efter  aln  återkomst  tlU  riket  tjent  som  löjtnant 
▼id  Uffanan,  att  återfå  sin  morfaders  gods  i  Jäskis  härad,  hvilka  voro 
indragna  till  kronan,  eller  vederlag  i  Tavastland. 

Mijnn  brodervilligh  etc.  Välbornne  her  Axell  Oxenstiernne 
broder  och  synnerlige  gode  venn.  Jagh  känn  M.  B.  här  medh 
brodervcnligenn  icke  förhåUe,  att  denn  tijdh  OloffDufve  igenom 


Digitized  by  VjOOQIC 


104 

KoDgl.  M:tz  vår  Allernådigeste  KoDungz  och  Herres  ekrifFtligh 
geleide  och  försäkriDgh,  udi  sitt  föderneslanndh  inkom,  hafver 
H.  K.  M:t  nädigest  honom  (så  framptt  han  sigh  som  een  trogenn 
och  rättrådigh  Svensk  mann  ägnede  och  borde,  förhålle  skulle) 
försäkredt,  lofvedt  och  tilsagdtt  alle  hans  arfvegodz  igen,  som 
hans  föräldrar  tilförrenne  för  honom  i  Finlandh  innehafft  och 
besittedt  hafve*).  Och  effter  hann  altt  sedann  som  han  i  rijkett 
inkom,  sigh  till  H.  K.  M:tz  och  Sveriges  Cronos  gagnn  och 
bestte  troligenn  och  flittligenn  hafver  bruke  lathet,  hvarför  jagh 
och  honom  för  een  leutenamptt  under  mitt  corneett  förordnett 
hafver,  och  hann  besvärer  sigh,  att  honom  äre  under  Cronon 
kände  till  ähnn  tolf  skattar  jordh  i  Jäskis  häredtt  udi  Vijborgz 
lähnn  belägnne,  der  till  hanns  moderfadher  tilförrenne  hafver 
varitt  arfftagenn.  H vårföre  hafver  hann  flittligen  hos  migh  ahn- 
hoUit,  att  begifve  sig  till  H.  K.  M:t  och  i  all  underdånigheett 
förfordre  sigh  be:te  godzenn  igenn;  men  effter  jagh  honom  här- 
ifrånn  migh  och  cornetedtt  icke  hafver  miste  och  umbäre  kun* 
nett.  hafver  jagh  fördenschuldh  honom  denne  mijnn  förschrifft 
till  M.  B.  meddeltt.  Brodervenligen  begärendes,  att  M.  B.  ville 
göre  väl,  och  be:te  Olof  Dufve  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
ihogkomme  och  befordre,  och  dertill  förbielpe  att  hann  antingen 
dhe  skatterne  i  Jäskis  (som  hans  moderfader  tilförrenne  inne- 
hafft) eller  och  så  mykitt  udi  vederlagh  i  Tawastlandh  igenn 
bekomme  måtte,  effter  som  hann  derom  V[älbördig]  Claes  Hornn 
allehande  underrättelsse  udi  laglige  bref  och  bevijs  på  hvadh 
sättedtt  hans  moderfadher  till  samme  godzen  kommen  är,  gifvitt 
hafver,  och  honom  ombeditt  dem  för  H.  K.  M:t  såsom  och  M. 
B.  prsesentere.  Beder  fördenschuldh  att  M.  B.  hanns  gode  be- 
fordrere  i  sakenn  vara  ville,  och  H,  K.  M:t  nådige  bref  honom 
deropå  förfordre,  att  hann  till  dett  han  är  berättigctt,  komme 
måtte:  opå  thet  att  han  i  så  måtto  sijnn  trogenn  tjenst  må  til- 
gode  niuthe,  och  ähn  ytterligere  blifve  förorsakett  (eff*ter  som 
hann  och  plichtigh  är)  H.  K.  M:t  och  Sveriges  Crono  all  trogenn 
tiennst  bevijse.  Förseendes  att  M.  B.  denne  mijn  recomenda- 
tion,  lather  honom  till  dett  beste  åttniuthe;  udi  hvadh  måtto 
jagh  känn  vare  M.  B.  till  vilie  och  brodervenligh  benägen- 
heett    igenn^    gör   jagh    altijdh    gärnna.     Och    befaler  här   medh 


*)  Dat.  Reval  d.  20  Oct.  1614.  Regfstr.  s.  1208.  Han  erhöll  det  begärda 
vederlaget  för  sina  arfvegods  först  geoom  E.  Br.  af  d.  6  Mars  1618,  men 
kort  derefter  d.  10  April  s.  å.  fnllmagt  som  hof stallmästare.  Registr.  ss. 
93,  120. 


Digitized  by  VjOOQIC 


105 

nu    och    altijdh    M.    B.    etc.      Datum    Nowgotdz    slått    denu    22 
Martij  1616. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


46.  Nowgorod  den  28  Mars  1616. 

Förord    för   kapten    Ernst    Creutz,  att  få  verkligen  uppbära  200  dalers  ranta 
nti  Hollola  härad,  som  konungen  på  hans  tJBnstetid  honom  förlänat. 

Min  brodervenligh  etc.  Näst  all  vellfärdz  lyckönschenn,  eeu 
brodervenligh  tackseijelsse  för  beviste  vellgäruinger,  hvilke  jagh 
hooss  min  broder  medh  all  tacksamheet  gerne  igen  förschylle 
vill.  Välborne  ber  Cantzler,  broder  och  synnerligh  gode  venn, 
jagh  kan  min  broder  her  medh  brodervenligenn  icke  förhoUe. 
att  effter  hopman  Ernst  Creutz  haffver  sigh  der  utöfver  besveret, 
att  Cammerereren  Hans  Hindherssonn  schall  göre  honom  in- 
trångh  pä  de  200  dalers  ränte.  Kon.  M:t  min  allemådigcste 
Konungb  och  Herre,  honom  udi  Hollole  huredt,  åhrligen  och  så 
länge  han  udi  H.  K.  M:tz  tjenst  sigh  troligen  och  fiiteligen  bruke 
låter,  att  uttbekomme  nådigest  undt  och  effterlathett  haffver  och 
fördenschuldh  om  denne  min  förschrifft  till  min  broder  hos  migh 
anhoUitt,  hvilkett  jagh  icke  haffver  honom  förvägre  velet,  helst 
medan  han  udi  sitt  kall  och  embete  såssom  een  ährligh  och 
rättschaffens  hopman  ägner  och  bör,  förhoUitt  haffver.  Ehr  för- 
denschuldh min  brodervenligh  begärenn,  att  min  brodher  ville 
förb:de  hans  ringe  förläningh  handthaffve,  att  han  denn  obe- 
hindrett  för  sin  troghenn  tjenst,  niuthe  och  behoUe  måtte,  och 
be:te  Cammerererenn  förehoUe,  att  honom  ingen  affkårtningh 
deropå  schee  måtte,  effter  han  elliest  ingen  annen  förläningh  aff 
Cronan  hafve  schall.  Förseendes  migh  till  min  broder,  att  han 
låter  honom  denne  min  förschrifft  till  dett  beste  åttniute.  Och 
befaler  min  käre  broder  etc.  Aff  Nowgordz  slått  denn  23  Martij 
åhr  1616. 

D.  B.  O.  T.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


106 


47.  Nowgorod  den  28  Mara  1616. 

Förord  för  en  af  tolkarne  Erik  Anderssoo  att  få  bekräftelse  å  ett  K.  Karls 
gåfrobref  å  eo  gård  i  Eäkaholms  lån  samt  för  tvenne  Ryssar  att  få  gods 
i  Eoporie  lån. 

Min  brodervenligh  etc.  Näst  all  vellfärdz  lychöoscheDii  en 
broderveoligh  tackseijelsse  för  beviste  vällgärninger,  hvilke  jagh 
hooss  min  broder  medh  altt  gott  förechylle  vill.  Välborne  her 
Cantzler  broder  och  synnerligh  gode  ven,  jagh  kan  min  broder 
her  medh  brodervenligen  icke  förhoUe,  att  een  af  tolkarne  Erich 
Anderssonn  vidh  nampn,  som  haffver  sigh  hooss  migh  städigtt 
här  udi  landett  trolighen  och  flitelighenn  bruke  lathett,  hafver 
sigh  der  utöfver  besvärett,  att  ändogh  hans  fader  hade  förverft 
sigh  Kon.  M:tz  min  allernådigeste  Konungz  och  Herres  herfaders 
(saligh  och  högloffligh  i  Amminnelsse)  konungzligitt  bref  opå  een 
gårdh  udi  Kexholms  länn  belegett  som  kallas  Sotiniemi.  Lijk- 
väll  schall  StåtthoIIaren  på  Kexholm  Hans  Jonsson  hafve  samme 
gårdh  conBscerct  och  kendz  under  Cronan,  eiTter  hvars  tillståndh 
och  befalningh  kan  man  icke  vette.  Så  aldenstundh  berte  Erich 
Anderssonn  hafver  både  altidh  tilförenne,  såssom  och  medan 
jagh  vid  handhelsplatzenn  stadder  var,  sin  högste  fiijt  udi  sa- 
keme  giordt,  och  i  synnerheet  medh  lempa  försehaffett  af  denne 
stadz  invånere  sä  månge  peninger,  att  soldateme  som  här  udi 
garnison  låge,  blefvc  udi  midler  tidh  udi  villigheet  och  spect 
holdne,  och  der  han  icke  hade  om  lägenhetterne  här  udi  staden 
vetteth,  och  sin  flijt  der  hooss  ospartt  hafft,  effter  såssom  Mar- 
schalken  Hindrich  Hornn  och  Arffvedh  Tönnesson  derom  vitter- 
ligitt  är,  hade  dett  ståth  till  att  befhare,  att  krigzfolkett  hade 
udi  min  frånvaru  sigh  någott  obeståndh  och  mytination  före- 
tagett, derigenom  tillstundandhe  fridzhandelenn  hade  fhått  een 
anstöth  eller  och  med  allonne  blifvitt  tilbakar.  Hvarföre  är  min 
brodervenligh  begären,  att  min  broder  vill  honom  hoss  Kon. 
M:t  der  till  förhielpe,  att  han  måtte  H.  K.  M:tz  confirmationsbref 
opå  samme  gårdh  bekomme,  helst  [den]  effter  som  jagh  förnum- 
mit hafver  fögo  ränte  schall.  Förseendes  migh  till  min  broder, 
att  han  låter  honom  denne  min  intercessionsschrifft  och  sin 
trogen  och  flitige  tienst  till  gode  åtthniute.  Och  effi;er  een 
Rysch  diak  Grigori  Sobakin  vidh  nampn  (h vilken  sigh  udi  H. 
K.  M:tz  städigh  tienst  tilbiuder)  hafver  sigh  och  till  H.  K.  M:tz 


Digitized  by  VjOOQIC 


107 

gagn  och  bäste,  troligen  och  fliteligeDn  bruke  lathet,  och  be:te 
Erich  Anderssonn  synnerligitt  bist&ndh  udi  sakerne  giordt  medan 
honom  lägenhetterne  här  udi  staden  bäst  kunnige  äre,  ähr  för- 
denschuld  min  brodervenligh  begärenn,  att  min  broder  vill  hooss 
Kon.  M:t  så  vid  t  begA,  att  han  mätte  bekom  me  e^n  godh  by 
udi  Coporie  länn,  der  utaff'  hans  hustpo  och  barn  kunde  deris 
nödtorfftigh  oppehelle  hafve,  och  der  minn  broder  icke  viste 
någon  by  der  udi  läoett  nampngiiTve,  att  min  broder  dä  vill 
förschaffe  migh  H.  K.  M:tz  tillståndh,  att  inryme  honom  een 
godh  och  sådann  by,  som  hann  kan  vare  belåten  medh,  på  dett 
han  må  derigenom  till  yttermere  trogen  tienst  förorsakett  blifve. 
Udi  lijke  måtto  vill*jagh  min  broder  här  medh  brodervenligenn 
beditt  hafve,  att  han  och  vill  denn  Baijoren  som  ifrån  Rysche 
Commissarierne  vidh  handelsplatzenn  till  oss  rymde,  der  till  för- 
hielpe,  att  han  och  måtte  få  een  by  udi  be:te  Coporie  länn,  om 
hvilke  jagh  och  H.  Kon.  M:t  i  underdånighet  tillschrifvitt  haf- 
ver,  ty  der  desse  blifve  väll  contenterede,  szå  varde  fuUer  flere 
opå  tillstundande  fridzhandhelenn  till  oss  rymandes,  effter  sås- 
som  be:te  Baijor  veet  derom  berättelsse  göre.  Förseer  migh 
fördenschuldh  min  broder,  att  han  är  dem  härutinnan  till  dett 
beste  beforderligh,  effter  jagh  dem  der  medh  någorlunde  för- 
tröstett  hafver.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  broder  till 
villie  igen,  gör  jagh  altidh  gerne.  Och  befaler  min  broder  etc. 
Aff  Nougordz  slott  denn  23  Martij  åhr  1616. 

D.  B.  O.  T.  V.  A. 
Jacobus  de  La  Gardie  m.  p. 

RikskADslerens  anteckoing:    Pnosent.  Åbo  den  15  Aprllis  anno  1616. 


48.  Nowgorod  den  6  April  1616. 

Beklagar  sig,  att  na  åfven  tlonden  af  de  hooom  förlänta  socknarne  blifvtt 
indragen,  och  af  sin  lön  för  föregående  år  både  ban  ännn  icke,  och  med 
stor  möda,  f&tt  mer  än  hälften,  2000  daler,  samt  att  grefskapets  bönder 
blifTit  älagda  föra  sten  och  kalk  till  Kalmars  och  Jönköpings  befästande, 
eller  betala  derför,  ehuru  de  andre  grefskapen  voro  från  s&dant  fria. 

Min  brodhervenligh  etc,  V^älborne  her  Axell  Oxenstierne, 
käre  brodher  och  tillförseendhes  godhe  venn.  <)agh  kan  min 
broder   hår   medh    venlighenn    icke    förholle,    att  jagh  i  dhesse 


Digitized  by  VjOOQIC 


108 

daghar  ifrån  min  tienare  scbrifvelsse  bekom  mitt  haffver,  och 
deraff  fömumraitt,  att  dhe  kyrkietiendher  Kon.  M:t  i  österbottn 
niigh  nådigest  cfiterlathett  haffver,  schole  aff  landzfougderne 
migh  förhoUee,  och  i  qvarstadb  satte  vare  till  videre  bescheedh 
iffrånn  H.  Kon.  M:tt.  Hvarföre  sådhant  scheedt  är,  kan  jagh 
icke  vette,  vill  dogh  icke  förmode,  att  H.  Kon.  M:tt  hafver  dem 
igen  kalle  lathett,  helst  effter  jagh  haffver  alle  ovisse  partzeler 
aff  min  förläningh  måsth  qvitt  gå,  som  jagh  aff  min  brodhers 
scbrifvelsse  förnummitt  haffver,  så  att  de  visse  partzeler  medh 
be:te  kyrkietijender  neplighen  trijtusendh  daler  åhrlighenn  ränthe, 
och  aff  de  4000  daler  som  H.  K.  M:t  aff  Ränte  Cammarenn  migh 
nådigest  tillsagtt,  haffver  jagh  ännu  icke  meere  änn  2000  daler 
i  fiordh  medh  stor  mode  bekommitt,  och  hvar  jagh  nu  be:te 
kyrkietijender  dertill  miste  schulle,  så  niuther  jagh  min  mödo- 
sam me  tienst  bara  lithett  tillgode,  haffver  och  fögho  lusth  på 
sådantt  sätte  att  late  migh  här  udi  sådhann  tiensth  yttermere  att 
bruke,  helst  effter  jagh  och  i  desse  dagar  förnummit  hafver,  att 
böndeme  i  mitt  greffveschap  boendes,  oppålagt  är,  att  de  samptt 
medh  Cronones  bönder  till  Jöneköpingz  och  Calmare  befästnin- 
gers förbettringh  steen  och  kalk  framförsle  schole,  eller  och  pen- 
uinger  derföre  uttgiffve,  och  haffve  Cammerrådh  till  min  tienare 
sagtt,  att  de  ingenn  frijheet  deropå  niuthe  kune,  medh  mindre 
H.  Kon.  M:t  migh  dhett  synnerligenn  effterlatandes  varder,  oan- 
sedt  att  alle  andre  aff  greffvernes  och  adelens  bönder  medh 
sådhane  förslår  förschånte  varde,  och  kan  fördenschuldh  icke 
vette,  hvarföre  mine  böndher  allenesth  sådhant  tilldrifves  och 
oppåleggies.  Hvarföre  bedher  jagh  min  broder  på  thett  venli- 
geste  och  fliteligeste,  att  min  brodher  vill  hooss  H.  Kon.  M:t 
der  till  förhielpc,  att  jagh  samma  frijheett  såssom  andre  mine 
vedherlijker  effter  H.  Kon.  M:tz  nådighe  donation  i  så  måtto 
niute  må,  såssom  och  att  migh  inthett  hinder  opå  be:te  kyrkie- 
tijender schee  må,  aldenstundh  de  icke  iblandh  de  ovisse  utan 
visse  partzeler  höre,  dem  H.  Kon.  M:tt  migh  nådigest  effterlatett 
hafver.  Derföre  jagh  och  förhoppes  H.  Kon.  M:t  och  Sverigis 
crone  tillbörligh  tienst  bevisett  haffve,  såssom  och  thett  änn 
yttermere  göre  vill,  der  jagh  i  så  måtto  min  tiensth  åttniute  må. 
Der  min  broder  och  effter  sin  gode  förtröstningh  och  tillseijelsse 
kunde  förhielpe  migh  till  de  be:te  4000  daler,  aff  någhonn  an- 
nen  opbördh  änn  utaff  Ränte  Cammaren,  såge  jagh  thet  gerne, 
och  min  broder  derom  fliteligen  bider,  och  till  honom  migh  för- 
seer,    att    han    mitt    bäste    derutinnan   vettandhes  vardher,  effber 


Digitized  by  VjOOQIC 


109 

räotcmestarne  migh  inthett  till  villie  i  sä  måtto  vette,  som  jagh 
och  nylighenn  aff  min  svåghers  schrifFvelsse  fömummitt  haffver. 
Till  besluth  kan  jagh  och  min  broder  h&r  medh  icke  oförmeltt 
lathe,  att  jagh  utaff  een  aff  de  köppmäns  tienare  som  der  udi 
Finlandh  varitt  hafve,  att  undfånge  deris  bettalningh,  som  jagh 
effter  H.  Kon.  M:tz  invisningh  der  förmodadhe,  förnummit  haff- 
ver, att  de  der  inghe  penninger  bekommitt  haffve,  utan  H.  Kon. 
M:t  haffver  nådigest  tillsagtt  dem  medh  kappar  i  Sverigie  udi 
den  staden  att  vederleggie  lathe,  effter  H.  Kon.  M:t  penningerne 
till  andre  nödtorffter  behöfver.  Derutöfver  Gert  van  der  Hei- 
denn  så  väll  som  Herman  Timberman  och  andre  som  udi  den 
leffreringh  till  krigzfolkzens  behoff  scheddh  är,  interesserede  äre, 
sigh  högeligenn  besväre,  deropå  länger  att  töffve,  och  vele  inge- 
ledes  medh  yttermere  bekåstnadhe  sigh  till  Sverigie  bcgifve, 
der  dheris  bettalningh  att  uttfordre,  helst  eflfter  de  haffve  opå 
min  tillseijelsse  dheris  ereditores  tillschrifvitt  och  loffvett,  att  de 
vidh  dhenne  tidhenn  schulle  i  redhe  penninger  bettalte  blifve, 
för  dhett  dhe  dhem  udi  klädhe  försträcktt  haffve,  och  förden- 
schuldh  holle  sigh  till  migh,  aldenstundh  jagh  migh  på  Kon. 
M:tz  vegner  så  högtt  emoott  dem  om  deris  bettalningh  förschrif- 
vitt  haffver.  Hvarföre  beder  jagh  min  broder,  att  hnn  vill  der 
till  hooss  H.  Kon.  M:t  förhielpe,  att  jagh  måtte  uttbekomme 
halffparten,  eller  een  deell  så  mykitt  schee  känn  udi  reedhe  pen- 
ninger aff  be:te  min  invissningh  udi  Finlandh,  och  be:te  köp- 
män på  handen  giffve,  och  dem  således  någorledhes  tillfridz 
stelle,  till  dess  att  kapparen  kan  för  resten  i  Sverigie  uttleffreret 
blifve,  derom  min  broder  vill  udi  H.  Kon.  M:tz  nampn  alffvarli- 
gen  late  tillschriffe  och  förmane  Cammerrådh,  att  dhe  den  för- 
ordningh  göre,  att  sådhant  må  utan  vidhere  oppschof  min  tie- 
nare som  deropå  fordrandes  varder  leffreres,  ty  man  väl  veeth, 
huru  långhsambligKenn  medh  sådhane  saker  der  tillgår.  För- 
seendes migh  till  min  broder,  att  han  varder  migh  bistondh  här 
utinnan  görendcs,  att  be:te  köpmän  icke  mage  orsak  hafve,  sigh 
öffver  migh  att  besvere,  och  migh  för  een  ordlös  karll  udi  frem- 
mande  land  uttrope,  och  således  på  min  ähre  och  gode  nampn, 
antingen  jagh  leffver  eller  dör,  taale,  hvilkett  de  icke  latandes 
varde,  der  de  nu  i  förstone  icke  någorledhes  tillfridz  steltte 
bliffve,  och  bleffve  jagh  då  ille  för  min  gode  villie  bettaltt,  men 
jagh  förseer  migh  till  min  broder,  att  han  varder  sådantt  före- 
kommandes på  thet  sätte  förb:tt  är.  Bidiandes  min  broder,  att 
hann  vill  holle  migh  till  gode,  att  jagh  så  offta  honom  om  denne 


Digitized  by  VjOOQIC 


110 

och  andre  mine  privat  saker  bemöder.  Udi  hvadh  måtto  jagh 
kan  vare  min  broder  till  villie  och  behageligh  tienat  igenn,  är 
jagh  der  till  öffverbödigh  och  vällvilligh.  Befalandes  min  broder 
etc,     Aff  Nougordz  slott  denn  6  Aprilis  åhr  1616. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  elskelige  käre  bror,  jagh  tvifler 
inte  att  min  K.  B.  kan  falla  besverligedh,  att  jagh  honom  sä 
trott  och  åfta  om  mine  privat  saker  bemödher,  men  efter  jagh 
sä  höchtt  blifver  tvungen  där  till  bodhe  aff  skadhen  sosom  och 
förtrett,  och  ingen  tilförloteligh  ven  vett,  den  jagh  i  denne  sa- 
ken kan  derom  tillita,  uthan  min  bror,  hvarföre  förseer  jagh 
migh  sosom  [och]  brodervenligen  beder,  att  min  K.  B.  migh  den 
dristigheten  till  godhe  holler,  han  skall  altidh  befinna  migh  redh- 
bogen  att  bevisa  honom  all  behageligh  tienst  igen.  Befaller 
härmedh  min  bror  samptt  alle  de  honom  kär  ähre  Gudh  Alz- 
mechtigh    till    myken  lycko  och  välferd,  och  skall  alltidh  blifva 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


49.  Kowgorod  den  7  April  1616. 

Af  det  förslag  tlll  fredstraktat,  som  rlkskaDsleren  uppsatt,  hade  medlarne 
gjort  en  förkortad  redaktion,  för  att  sändas  till  Rjska  Storfursten,  ooh 
deri  uteslutit  stjcket  om  de  fästningar,  Sverige  skall  hehälla  tills  grftnt- 
regleringen  blifvit  fastställd;  bönderna  i  Jama  och  Koporie  län  hade 
för   att  undgå  krigsfolkets  utpressningar  flytt  öfrer  till  Ryska  området. 

Min  välvillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne  käi'e 
broder  och  tillförseendes  gode  venn.  Jagh  kan  min  broder  här- 
medh venlighenn  icke  oförmältt  lathe,  att  den  tidh  vij  vx>re  udi 
handhell  medh  Kyssernc  vidh  Glebova,  sä  toghe  undherhand- 
larne  sigh  före  att  stelle  een  contractz  form  emillan  oss  och 
Rysche  Commissaricrne  på  H.  K.  M:tz  och  Storfurstens  ratifica- 
tion,  och  hade  meent  den  Storfursten  tillhånde  sändhe,  att  saken 
dcste  snarare  måtte  till  ändschapp  oss  emillan  komme.  Och 
ändogh  vij  stodhe  nogh  deropA,  sedhan  oss  samme  form  omsidher 
vijst  bleff  (dogh  Rysche  Commissariernc  ovitterligitt,  att  under- 
handlarne  icke  schulle  syacs  någon  partialitet  derutinnan  bruke) 
att  den  måtte  effter  dett  formulär  Kon.  M:t  och  min  broder  oss 


Digitized  by  VjOOQIC 


Ill 

tillsända  haäVa,  ometändheligheDn  författat  blifve,  aä  hafver  mnn 
lijkväll  icke  kunnett  meere  hooea  dem  derutinnan  nå,  än  medh- 
fölgiendhe  copia  deraff  uttviser,  menandes  att  eifter  H.  K.  M:t 
vardher  in  ipaia  substantialibuB  derutinnan  nogsamptt  förvharett, 
så  kunde  thett  ingen  schade  giffve,  att  de  denn  någott  contra- 
heret  och  i  någre  punchter  om  styckerne  och  elliest  effter  som 
dem  syntes  billigtt  vare,  lindrett  hadhe,  att  Storfursten  måtte 
denn  deste  snarare  ingå  och  bevilgie.  Ville  och  icke  der  uthi 
författe,  att  H.  K.  M:t  schulle  beholle  de  bcfästninger  som  till 
underpant  blifiVe,  för  de  penninger  som  Storfurstenn  deremoot 
tillscijandes  och  lofTvandhes  vardher,  till  dess  att  rågången  oppå 
de  andre  befästningers  tillydandhe  landh  och  gräntzer,  som  H. 
Kod.  M:t  everdelighenn  cederes,  schcddh  vore,  aldenstundh  dhe 
förmeente  thett  vare  obilHgtt,  och  Storfursten  prsejudicerligitt, 
såssom  och  dem  förvijtligitt  sådantt  att  sainptyckie  och  propo- 
nere  för  allerhandre  vidtlyfftigheet  och  opschoff  medh  rågån- 
ghenn,  der  aff  kundhe  fölgie  och  fhörorsakes,  utan  achtadhe  för 
bäst  deste  kårtare  tidh  settie,  när  rågånghenn  Fcliall  företaghes, 
att  sådhant  deste  förre  och  innan  dhcss  penningherne  schole 
leffvereres  cmoot  befästningerne,  schee  kundhe,  och  der  Rys- 
seme  icke  ville  till  förstemdhan  tidh  comparere,  eller  och  rätt- 
vitan i  rågånghenn  bruka,  så  kon  Kon.  M:t  lijkväll  medh  lijka 
godh  schääl  beholle  befästningherne  till  dhess  rågånghen  är 
scheddh,  eifter  dhett  är  een  contractz  punchtt  och  bör  för  sigh 
gå,  dogh  bevilgiedhes  sådhantt  icke  aff  oss  aldeles,  utan  opschötz 
till  H.  Kon.  M:tz  vidhere  och  nådighe  förklarningh,  och  när  få 
vidt  kommer,  och  contracten  på  Svensche  tunghomålett  öfver- 
setties  schall,  vill  man  fuUer  biudhe  till  att  imitéYe  dett  formu- 
lär min  brodher  oss  tillsändt  hnffver,  så  mykitt  mun  kan  och 
Bysserne  antaghe  vele.  Men  effter  de  Ryschc  Commissarier 
sadhe  omsidher,  när  de  förnummo,  att  mediatores  ville  be:te 
contractz  form  till  Storfursten  forttsändc,  och  dess  innehold  for- 
stodhc,  sigh  haffve  aff  Storfursten  fullkombligh  instruction  och 
befalningh  att  förene  sigh  medh  oss  om  alle  de  punchtter  der 
ndi  förmälttes,  undantagandhcs  befästningherne,  eller  penninghe 
samman  som  H.  K.  M:tt  deremoott  begäredhe,  derföre  achtadhe 
dhe  för  onödigtt,  att  underhandlarne  schulle  samma  foim  fortt- 
sändhe,  och  dheres  Storfurste  någhott  derutinnan  förcschriffve, 
uthan  heller  dheres  beste  göre,  huru  de  elliest  om  huffvudhsaken 
f»ch  fridz  conditionerne  kunde  begges  potentater  och  hcrrer  för- 
lijke,  så  bchöUe  de  fördennschuldh  samma  form  inne  hooss  sigh, 


Digitized  by  VjOOQIC 


112 

och  alleDest  de  principal  conditioDcr  Storfursten  i  dlieres  schriff- 
veUse  föresloge.  Och  aldenstundh  be:te  underhandlarne,  eller 
och  den  EngeUche  Gesantten  allene,  der  dhe  HoUändzsche  icke 
till  tractationen  rohere  kome,  vardher  fuller  deropä  stäeodhes, 
att  offtab:te  contractz  forma  må  emillann  oss  brukes,  der  sä  vidt 
med  sakenn  komma  kaun,  endogh  man  icke  ännu  veeth,  om  Rys- 
eerne  medh  dhenn  tillfridz  äre,  effter  dhe  bruka  särdhelis  stijl  i 
dheris  schriffter,  hvarföre  haffver  jagh  icke  kunnett  underlate 
een  copia  dher  aff  min  broder  tillsände,  och  hadhe  thett  fuller 
förr  giordt,  men  man  kunde  den  icke  schriftelighenn  aff  dhe 
Hollandzsche  Gesantter  bekomme,  för  änn  samma  dagh  de  her- 
ifrån  förreste.  Bidinndes  min  broder,  att  han  vill  migh  och 
mine  tillförordnade  förnimme  lathe,  hvadh  honom  derom  synes, 
såssom  och  huru  vij  oss  medh  Iwangrodz  raseri ugh,  och  den 
holmen  nidher  vidh  åminnett,  näst  denn  summa  pcnningher  aff 
Kysserne  begäres,  förhoUe  schole,  oppå  sådhann  händhelsse  jagh 
H.  Kon.  M:t  derom  i  underdånighcet  vidtlyfftelighenn  tillschriff- 
vitt  haffver. 

Till  beslut  kan  jagh  min  broder  och  här  medh  venligenn 
icke  förholle,  att  jagh  förnummitt  haffver,  att  een  stor  deell  aff 
böndherne  udi  Coporie  och  Jama  länu  äre  sin  kos  rymdhe,  se- 
dhan andre  StåtthoUare  dijt  förordnadhe  äre,  orsakenn  schall 
vare,  såssom  föregiffves,  att  dhe  böndherne  icke  tillbörlighenn 
handhaffve  och  försvare  för  krigzfolkzens  öffverlast,  endogh  jagh 
haffver  dem  tiilschrifvit,  att  de  betre  insecndhe  der  medh 
haffve  schole,  såssom  och  krigzfolkett  förmantt  att  hoUe  sigh  i 
spechtt,  vidh  tilbörligitt  straff  tillgörendhcs.  Och  såssom  jagh 
aff  Capitenern^s  svar  förnummit  haffver,  villie  de  deris  folk 
såssom  dem  bör,  gärne  udi  aga  hoUe,  der  dhe  kundhe  få  denn 
deell  aff  StåtthoIIarne,  som  dem  till  deres  oppehelle  effter  H. 
Kon.  M:tz  ordinantie  bör  haffve.  Jagh  menar,  att  dett  mest  der 
afi  förorsakes,  att  StåtthoIIarne  inthett  vette  aff  landzens  legen- 
heet  och  inghe  medhell  att  tillgripe,  utan  schole  giffve  krigz- 
folkett tillståndh  sielffve  att  fordre  aff  böndherne  dheres  oppe- 
helle, såssom  talett  går,  derigenom  böndherne  dcste  meere  aff 
dhem  besväredhe  vardhe,  och  förorsakes  att  ryme  sin  koos,  hvil- 
kett  H.  Kon.  M:t  och  Crouan  icke  till  ringhe  schade  ländher, 
och  borde  i  tidh  förekommes,  att  slåtzlänen  icke  måtte  bliffve 
ödelagdhe,  derigenom  befästningherne  kune  scdhanu  i  fhara 
steltte  bliffve.  Dette  jagh  min  broder  i  all  vällmeeningh  icke 
haffver  kunnett  förhoUe.    Hvadh  kundschaper  man  iffrån  Påland 


Digitized  by  VjOOQIC 


113 

9portt  haffver,  sänder  jagh  min  broder  her  innelychtt  tillhändhe, 
således  författade  sässom  mas  dem  sportt  haffver.  Hvadh  her 
effter  förefalle  känn,  vill  jagh  min  broder  fhörständige,  betackan- 
des  min  brodher  fliteligenn  för  de  tidenndher  min  broder  migh 
meddeltt  haffver.  Och  befaler  etc,  Aff  Nougordz  slott  denn  7 
Aprilis  åhr'l616. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


50.  Nowgorod  den  7  Maj  1616. 

Begår  förord  hos  Eonungen  att  få  disponera  två  kyrkklockor,  som  lågo  på 
Nyenskans,  för  att  enligt  löfte  lemna  dem  till  Uleå  stad;  de  roro  tagna 
▼id  eröfrlngen  af  en  skans  yid  Staraja  Bussa  af  hans  komp.  ryttare  från 
Ryska  Kosacker,  som  dltfört  dem,  och  hade  han  gifvit  ryttarne  en  >för- 
äring»  derför. 

Minn  brodhervillighe  etc.  Velborne  her  Axell  Oxenstierna 
brodher  och  tilförseendes  godhe  venn,  jagh  kan  M.  B.  här  medh 
venligenn  icke  oförmält  lathe  migh  förnummitt  haffva,  att  K. 
M:tt  schall  hafva  den  tijdh  H.  K.  M:tt  senest  vidh  Nyien  stad- 
der  var,  förbuditt  förvaltaren  dher  på  Skantzen  latha  föra  bårtt 
dhe  två  klåckor  som  jagh  dijtt  haffver  sendha  lathitt,  szå  vill 
jagh  fördenschuldh  M.  B:r  här  medh  förstendighe  huru  medh 
samma  klåckor  sigh  haffver,  nemligen  såledhes,  att  dhenn  tijdh, 
Rysche  Casakerne  hadhe  Stararussa  intagitt,  och  mitt  compagni 
ryttare  dhera  dher  uth  igen  sloghe,  toghe  dhe  samma  klåckor 
uthaf  Casakerne,  dhem  dhe  udhi  dheris  schantz  infördt  hadhe, 
dhå  jagh  dhem  dherföre  medh  een  förähringh  tillfridz  steltte, 
efter  dhe  be:te  klåckor  såledhes  genom  dheris  välförhållandhe 
bekommit  hadhe,  och  leth  så  föra  dhem  dijtt  till  Nyien,  udhi 
denn  förhåpningh,  att  H.  K.  M:tt  vordhe  migh  dhem  icke  för- 
vägrendes  uthan  n:tt  effterlåthandhes.  Och  effter  jagh  hafver  låff- 
vat  dhem  till  Ula  stadh  på  bårgernes  ahnhållandhe,  dhen  tijdh 
jagh  i  vinttras  dher  igenom  reeste,  dherföre  bidher  jagh  M.  B:r 
att  han  vill  hoss  H.  K.  M:tt  så  vijdt  begå,  ntt  jagh  samma  klåc- 
kor behålla  må,  efter  dhe  kunna  icke  så  stortt  sigh  belöpa  och 
värdhe    vara,    och  jagh   förhåppes  dhem  fuller  kunna  för  ti[den] 

Axei  Oxenstierna  II:  5.  8 


Digitized  by  VjOOQIC 


114 

haffva,  veth  migh  och  icke  någon  klåcka  här  uthur  landctt  sendt 
hafiVa,  så  leoghe  jagh  här  varitt  haffver,  dher  migh  doch  hadhe 
bortt  någon  deel  aff  dhe  klåckor  och  metall  här  i  Nougorden 
fans,  när  thett  intogz  så  väl  som  andre  feltt  öflFverster  effter 
gammalt  krigzbruk  sigh  sådantt  udhi  lijka  fall  förbehållit  hafva, 
och  tillägna.  Förseendes  migh  fördenschuldh  till  M.  B:r  såssom 
och  honom  dherom  venligen  och  flitteligen  bidher,  att  han  vill 
sigh  thett  omackett  opå  taghe,  och  hoss  H.  K.  M:tt  så  vidt  be- 
gå, att  jagh  samma  klåckor  behålla  och  till  be:te  ortt  efter  mitt 
löffte  försendhe  må.  Jagh  gör  M.  [B:r]  till  villia  och  behagh  igen 
i  hvadh  måtto  jagh  känn.  Huru  lägenheeterne  här  i  landet  nu 
förevetter,  och  hvadh  mitt  ringha  betenckiandhe  i  saken  är,  var- 
dher  M.  6:r  aff  min  medh  fölgiende  underdånige  schriffvelsse 
till  K.  M:tt  förnimmendes,  bidiendhes  M.  B:r  att  han  vil  sådantt 
i  beste  måtton  förstå,  och  hoss  H.  K.  Mrtt  uttydha.  Hvadh 
her  efter  förefalle  känn,  vill  jagh  M.  B:r  oförsummelighen 
förstendighe,  bidiendes  M.  B:r  om  gått  svar  på  mine  nest 
förre  schriffvelsser  om  mine  privat  saker.  Minn  tiänst  altijdh 
ighen.  Befholendes  M.  B:r  etc,  Aff  Nåugordz  slått  denn  7  Maij 
åhr  1616. 

D.  T.  B.  O.  A. 

til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Käre  B:r  her  Axell  Oxenstierna,  efter  Slåtz  secreteraren 
i  Vibårgh  Hindrich  Jönsson  som  till  K.  M:tt  sigh  begiffven- 
des  vardher,  besvärer  sigh  dheröffver,  att  hans  undherhåldh  är 
honom  myckitt  afkårtatt,  hvarföre  bidher  jagh  M.  B:r  att  han 
vill  vara  honom  till  thett  beste  dheruthinan  beforderligh,  att 
han  må  sitt  vahnlighe  undherhåldh  behålla,  efter  han  är  een 
brukeligh  trogh[en  och]  flitigh  karl,  och  thett  honom  tilförendhe 
af  H.  K.  M:tt  efter  lathett  är  till  sitt  huushåldh  väl  behöffver, 
efter  han  icke  myckitt  till  bestå  haffver. 

Rikskanslerens    anteckning:    Praesent.  i  Åbo  den  22  Maij  Anno  1616. 


Digitized  by  CjOOQIC 


115 


51.  Nowgorod  den  11  Maj  1616. 

Förord  för  Christoffer  Woldeck,  som  njss  yarit  sänd  till  Moskva  och  nu  att 
följa  de  Holländska  sändebuden  samt  den  Ryska  posten  till  Konungen; 
såsom  kunnig  i  Polskan  kan  han  blifva  af  nytta  1  hans  tjenst;  begäran 
om  förstärkning  och  proviant. 

Minn  venlighe  etc,  Velborne  her  Axell  Oxenstierna  brodher 
och  tilföraeendes  godhe  venn.  Effter  breffvisare  min  uttschickadhe 
Christoffer  Wåldeck  vidh  nampn  är  iffrån  Muschou  tilbakar  ighen 
kommen,  hvarföre  hafver  jagh  förord  natt  honom  medh  Engel- 
sche  Gesanttens,  säsBom  och  dhenn  Rysche  pästenn  till  K.  M:tt 
och  dhe  Hollendsche  sendhebudhen,  att  han  må  H.  K.  M:tt  be- 
rätta, hvadh  han  dher  i  Muschou  hafver  kunnatt  förnimma,  szås- 
som  och  be:te  påster  på  väghen  deste  bettre  befordra,  och  in- 
seendhe  medh  dhem  haffva,  att  the  icke  måghe  komma  till  tals 
medh  hvem  dhem  synes,  och  landzens  tilstondh  förnimma.  Och 
effter  han  är  een  villigh  och  trogen  karl,  såssom  man  icke  annars 
förnummit  haffver,  känn  och  thett  Pålnsche  språkett  färdigdt, 
och  fördenschuldh  kan  bliffva  H.  K.  M:tt  een  nyttigh  tiännere, 
hrarföre  bidher  jagh  M.  B:r  att  han  vill  latha  honom  vara  sigh 
till  thett  bestå  och  all  godh  befordringh  befhalett,  szå  att  han 
må  sin  tiänst  hoss  H.  K.  M:tt  åttniutha,  szåssom  och  någett 
vedherlagh  bekomma  för  een  godh  häst  som  han  på  samma 
reesa  mist  haffver,  efter  här  nu  inghe  medhell  finnes  udhi  dhen 
store  olägenheett  här  nu  på  färdhe  är,  honom  dherföre  att  vedher 
leggia.  Förseendes  migh  till  M.  6:r  att  han  lather  honom  denne 
min  förschrifft  och  sin  tiänst  til  godhe  niuthe.  Jagh  gör  M.  B:r 
till  villia  ighen  i  hvadh  måtto  jagh  känn.  Och  effter  M.  B:r 
aff  Engelsche  Gesanttens  schriffvelsser  nogbsampt  förnimmendes 
vardher,  huru  besvärlighe  och  tröghe  Rysserne  finnes  att  ingå 
dhe  fridz  conditioner  dhem  föreslagne  äre,  hvarföre  vill  aff  nö- 
dhen  vara,  att  -krigzfålkett  som  under  Pleschou  och  till  hande- 
len, szåssom  och  sedhan  till  Sarmax  förordnedhe  äre,  måghe 
roedh  thett  snareste  schee  känn,  ankomma,  att  Rysserne  mage 
see  att  H.  K.  M:tt  är  så  väl  till  feigdh  som  fridh  beredd,  och 
dher  igenom  såssom  aff'  thett  roop  som  aff  samme  krigzfålkz  an- 
kompst  gåendes  vardher,  deste  mere  och  förre  till  billighctt 
och  enigheett  förorsakas  och  tvinges,  inthett  tviflendes,  att  M. 
B:r  vardher  fördenschuldh  på  krigzfålckett  schyndendes,  szåssom 
och    att  man  måtte  och  snartt  bekomma  undhsettningh  på  span- 


Digitized  by  VjOOQIC 


116 

raåll  hijt  till  Näugorden  och  Ladga  udhi  förstone,  efter  här  nu 
störste  nödhen  och  mangelen  dher  opä  är,  szfissom  M.  B:r  af 
min  näst  förre  schriffvelsse  till  K.  M:tt  noghsampt  förnummitt 
haffver,  hvadh  nödh  och  ringhe  medhell  här  på  färdhe  är  att 
undherhålla  krigzfålckett  raedh,  hvilken  sigh  dageligen  förinerer, 
szä  att  man  fruchtar,  att  krigzfålckett  vardhe  sigh  någott  obe- 
ståndh  för  hungers  schuldh  här  företagandes,  dher  man  icke 
snartt  undsettningh  bekommer.  Dette  jagh  M.  B:r  udhi  all  väl- 
meningh  icke  hafiVer  kunnatt  förhålle.  Befhalendes  etc,  Aff 
Nåugordz  slått  denn  11  Maij  åhr  1616. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


62.  Nowgorod  den  20  Juni  1616. 

Begär  biträde  för  bekommandet  af  den  koppar,  som  Konungen  lofrat  i  er- 
sättning för  anvisningen  ä  »Elfsborgs  lösen >  af  Finnland,  samt  af  de 
6,000  daler,  som  han  för  de  s.  k.  ovissa  räntorna  af  förlän! ngen  för  detta 
och  föregående  år  skulle  erhålla;  vid  den  förestående  nja  underhand- 
lingen med  Ryssarne  väntas  åter  svårigheter  med  titlame  1  fullmagten 
och  i  afseende  på  fredsvilkoren  behöfva  Commissarierna  en  nj  instruk- 
tion, emedan  det  bref  från  de  Holländska  gesandterna,  hvartill  de  blif- 
vit  hänvisade,  icke  kommit  dem  till  del. 

Mijnn  brodervilligh  etc.  Välbornne  her  Axell  Oxennstiernne, 
broder  och  tilförlathelige  synnerlige  godhe  venn.  M.  B:s  skrif- 
velsse  denn  . .  Maij  [i]  Åboo  dateret,  är  migh  tillhande  kommen 
och  der  af  förnummidt  denn  omvårdnatt  M.  B.  om  mijne  privat 
sakers  befordringh  hafft  hafver,  derföre  såsom  och  för  dett  löfile 
hann  migh  der  hos  giordt  hafver  udi  dett  han  icke  vill  der  vidh 
tröttas,  uthann  ähn  yttermhere  mitt  bestå  derudinnan  vetta,  jagh 
honom  på  dett  flittligeste  betackar,  såsom  och  venligenn  bedher, 
att  hann  vill  der  till  förhielpe,  att  mijnn  tienere  och  fullmech- 
tige  må  uttbekomma  denn  koppar  Kongl.  M:t  migh  nådigst  til- 
sagdt  hafver,  i  stadenn  för  dhe  penningar  jagh  i  Finlandh  af 
Elgzbårgz  lössenn  hafva  skulle,  att  jagh  der  medh  må  effter 
mijnn  förobligerningh  contentere  Gerdt  Thor  Högenn  och  flere 
andre  för  denn  försträkningh  the  till  Cronones  behof  giordt 
hafve,    szå  att  jagh  derigenom  icke  udi  någonn  vijdttlöfftigheett 


Digitized  by  VjOOQIC 


117 

och  skadha  komma  må.  Jagh  förseer  migh  och  till  M.  B.  att 
han  vardher  och  mitt  bestta  denidinnan  vettandes,  att  jagh  må 
uttbekomma  dhe  6000  daler,  som  effter  H.  K.  M:tz  nådige  til- 
seigelsse  migh  för  i  fiordh  och  dette  närvarende  åhr  emott  dhe 
ovisse  partzeler  af  mijne  förläninger  hafve  bör,  och  att  dhe  mage 
och  mijne  tienerc  tilsteltte  blifve,  jagh  skall  altijdh  gärna  tiena 
M.  B.  igenn,  udi  hvadh  måtto  jagh  känn  och  förmår. 

Huru  medh  fredzhandelenn  här  förevetter,  varder  M.  B.  af 
mijn  medfölgiendhe  underdånige  schrifvelsse  till  H.  K.  M:t  för- 
nimmandes, och  förhåppes  mann  medh  Gudz  nådige  tilhielp  een 
godh  uttgongh  opå  sakenn,  efiter  Ryske  Commissarierne  trengie  så 
mykitt  opå  vår  sammankomst  igenn,  menn  medh  denn  fulimachtt, 
som  H.  K.  M:t  hafver  migh  och  mijne  coUeger  på  nytt  gifve 
lathett,  skall  mann  fuUer  åther  få  någott  göre  medh  dhe  Ryske 
Commissarierne,  effter  deres  Storförstes  nampnn  icke  der  udi 
förmäles,  eij  heller  dett  ordett  Samodertzes,  hvilkett  the  senest 
udi  handelenn  stodhe  opå,  att  deres  Storförste  nästt  banns  titel 
och  nampnn  i  vår  förre  fulimachtt  gifives  måtte,  såssom  jagh 
medh  mijne  medbröders  Kongl.  M:t  i  underdånighcett  dhå  derom 
tilkenne  gofve  och  M.  B.  förstendigedhe.  Dogh  vilie  vij  tillszee 
att  vij  mågc  på  samme  sätte  som  senest  skedde,  oss  medh  Ryske 
Commissarier  således  derom  föreene,  att  vij  denn  Engelske  Ge- 
santtenn  och  mediatorn  samma  fulimachtt  öfveranttvardha,  såsom 
och  att  dhe  Ryske  Commissarier  deres  commission  honom  och 
tilställe,  och  när  hann  befinner  deraf  oss  på  beggies  sijder  nog- 
samptt  vara  fuUmechtige  giorda,  att  besluta  fredzhandelenn  medh 
hvar  andra,  szå  tarfvar  hann  icke  göra  stor  vijdttlöfftigheett  om 
titelenn,  effter  jagh  väl  veett,  att  Kongl.  M:t  icke  heller  sijnn 
tilbörlige  titell  udi  deres  fulimachtt  gifves.  Och  effter  H.  K. 
M:t  befaler  udi  denn  instruction  oss  nu  senest  tilhånde  kommen 
är,  att  vij  skole  oss  stricte  hålle  vidh  dhe  tree  fredz  conditioner 
som  underhandlerne  proponeret  hafve,  szå  vele  vij  och  H.  K. 
M:tz  nådige  vilie  i  så  måtto  hörsambligenn  effterkomma,  menn 
der  Rydzerne  vardhe  andre  förslagh  göranndes,  udi  mhere  pe- 
ningar  och  mindre  befästtningar  och  landh,  effter  dett  sätte  udi 
vår  förre  instruction  derom  specificeres.  Hvarföre  begärer  jagh 
på  mijnn  och  mijne  collegers  vegne  venligenn,  att  M.  B.  vill 
oss  förständige,  om  vij  mage  på  sådann  hendelsse  rätta  oss  effter 
samma  vår  förre  instruction,  eller  hvadh  H.  K.  M:tz  nådige  och 
yttermhere  vilia  derudinnann  vara  känn,  dereffter  vij  oss  rätta 
kunna.     Och   endogh  udi  b:te  vår  instruction  förmälles,  att  Rys- 


Digitized  by  VjOOQIC 


118 

serne  skulle  aff  dhe  Stadiskes  Gesantternes  bref  vijdere  för- 
nirnroe,  att  H.  K.  M:t  icke  är  tilUinDeB  att  göre  någoun  för- 
andringh  udi  sijnn  seneste  resolution  och  förklaringh  på  dhe  tree 
proponerede  fredzmedell,  szå  är  lichvääll  inthet  bref  iffrånn 
dem  hijtt  ahnkommidtt.  Och  effter  dett  vore  gått  och  nödigtt, 
att  dett  Rydzerne  tillhande  komme,  att  dhe  icke  mage  ventte 
deropå  att  dhe  Stadiske  sendebudh  schole  kunne  hos  H.  K.  M:t 
uågott  mehr  i  saken  lindra  eller  skaffa,  derföre  tviflar  jagh  icke, 
att  dett  varder  medh  dett  första  hijtt  sendtt.  Till  beslutt  effter 
K.  M:t  nådigest  vill  att  Nougordenn  skall  beholles  udi  H.  K. 
M:tz  våldh,  till  dess  att  rågongenn  och  confirmationen  skeedtt 
är,  såsom  och  på  sådanne  hendelsse  der  icke  till  fridh  komme, 
försvaras,  hvarföre  beder  jagh  M.  B.  att  hann  vill  der  till  rådhe, 
att  hijtt  måtte  proviantt  och  penningar  till  krigzfolkzenns  oppe- 
hälle  och  contcntament  i  tijdh  på  sådann  hendelsse  sendtt  blifva, 
effter  här  eliest  ingenn  mhere  rådh  hos  bårgarskapett  finnes, 
dem  i  medier  tijdh,  mykitt  mindre  om  fredzhandelenn  icke  för 
sigh  ginge,  lenger  att  underhoUa,  såsom  M.  B.  väl  beszinna  känn, 
att  dhe  een  gongh  mage  opgifves  vedh  sådanne  store  uttlagor 
dhe  så  len^e  här  till  utstått  hafve.  Befalenndes  här  medh  M. 
B.  etc.     Af  Nowgordz  slått  denn  20  Junij  åhr  1616. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


68.  Ladoga  den  9  September  1616. 

Förord  för  en  köpman  Gerdt  van  der  Heyden,  som  på  olika  tider  gjort  för- 
sträckning af  38,000  daler,  att  utbekomma  den  koppar,  som  redan  var 
aflagd  till  hans  betalning;  derj&mte  begäres  utbetalning  af  längesedan 
förfallen  sknld  å  6,000  daler  till  en  annan  köpman,  som  derför  hade 
pantr&tt  i  brefskrifvarens  Llfländska  gods. 

Min  vällvilligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  brodher  och  till- 
förseendhes  synnerligh  godhe  venn.  Jagh  kan  min  broder  här 
medh  brodervenligenn  icke  förholle,  migh  haffve  för  någhonn 
tidh  sedhan  min  broders  schriffvelsse  bekommitt,  derutinnan  min 
broder  gör  migh  denn  godhe  förtröstningh  om  dhe  saker  jagh 
min  broder  medh  min  tiänere  Falenten  Kiern  tillschreff,  att  han 
vill    dem    såssom   sine   egne  saker  befordre.     Hvarföre  jagh  min 


Digitized  by  VjOOQIC 


119 

broder  på  thett  venligeete  och  fliteligeste  betackar,  ähr  och  udi 
denn  visse  tillförsichtt,  att  M.  B.  vardher  deropå  effter  sitt  löffte 
och  tillseijelsse  hos  Kon.  M:t  min  Allernädigste  Konungh  och 
herre  drifvandes,  och  dher  till  förhielpandhes,  att  brefvisere 
(jertt  van  der  Heiden  mätte  för  sine  godhvillige  försträcknin- 
ghar,  som  hann  pä  åttschillighe  tidher  opä  mine  starke  förschrif- 
ningar,  udi  kläde  och  reede  penningar  till  krigzsakernes  befor- 
dringh  giordt  hafver  (hvilkett  sigh  i  als  otte  och  trettije  tusend 
daler  belöper,  effter  som  räkenschapen  schall  uttvijse)  tillfridz- 
^teltt  blifve,  efter  sässom  min  broder  hafver  migh  genom  min 
tiänare  mundtlighen  seije  och  försäkre  lathett,  att  een  godh  deell 
afi  denn  koppar  som  han  i  bettalningh  haffve  schall  var  dhä  alle- 
redhe  afflagdh.  Sä  haffver  jagh  för  trij  ähr  sedan,  dä  Kon. 
M:t  udi  Reffle  var,  oppä  H.  K.  M:tz  nädige  anmodande  opläntt 
der  aff  een  bärgare  Cortt  Wipikin  vid  nampn  5000  daler  udi 
kläde  och  penningar,  hvilkett  H.  K.  M:t  till  krigzfolkzens  con- 
tenteringh  hijtt  Hill  Rysslandh  den  tidh  nädigest  sände,  och  för 
änn  be:te  bärgare  hafver  nägon  försträckningh  göre  velett,  hafver 
jagh  mast  förschrifva  mine  godz  udi  Lijfflandh  honoin  till  undcr- 
pantt,  och  effter  han  till  försagdan  tijdh  och  termin  icke  hafver 
kunnett  bettaltt  blifve,  hafver  jagh  alttsedann  terminen  var  uthe 
mast  giffve  honom  derföre  interesse,  men  hann  vill  icke  här 
effter  late  sigh  der  medh  ättnöije,  utan  vill  efter  mine  starke 
förschrifninger  trade  till  mine  godz,  och  sigh  derutaf  bettaltt 
göre.  Och  ändogh  K.  M:t  min  allernädigeste  Konungh  och  herre 
hade  nädigist  udi  belägringenn  för  Pleschou  gifvitt  migh  een 
invissningh  pä  Elffzborgz  lösnn  udi  Finlandh,  att  jagh  derutaff 
aä  mänge  penninger  bekomme  schulle,  der  medh  be:te  bärghare 
hade  kunnet  bettaltt  blifve,  szä  hafver  jagh  lijkväll  icke  kunnett 
sädantt  uttbekomme,  utann  blifver  deröfver  esomofftast  besverett 
och  mantt.  Hvarföre  medan  jagh  udi  denne  min  siuklige  lägen- 
heet  udi  Gudz  voldh  ligger,  och  tviflar  om  jagh  till  min  förrige 
helsse  igenn  komma  kan,  effter  jagh  ingen  bättringh  deropä  ännu 
förnummitt  hafver,  och  fördenschuldh  inthett  heller  säghe,  änn 
att  dhe  som  pä  min  begären  och  förschrifningh  till  Gronones 
behof  försträckningh  giordt  hafve,  mätte  bettaltte  blifve.  Hvar- 
före är  min  brodervenligh  och  flittigh  begärenn,  att  M.  B.  vill 
vare  obesverett  hos  Kon.  M:t  sä  vidt  att  bringe,  att  offtab:te 
Gert  van  der  Heiden  och  Bugislaus  Rosen  mage  blifve  der  udi 
Sverigie  contenterede  och  jagh  mätte  ännu  pä  nytt  bekomme 
een  invissningh  till  Finlandh  opä  sä  månge  penninger,  att  be:te 


Digitized  by  VjOOQIC 


120 

Cort  Wipikin  kunde  der  medfa  bettaltt  blifve,  på  dett  att  jagb 
icke  må  för  Crononcs  schuldh  tillsettie,  aitt  tbett  jagh  kano 
haiVe  ärfft  och  förverfTt,  och  således  om  min  vallfärd  komme, 
och  udi  den  staden  udi  olägenhcet  brachtt  blifve.  Förseende» 
migh  till  M.  B.  att  han  mitt  beste  härutinnan  så  väll  såssom  udi 
all  annen  måtto  schedt  är,  vettandes  varder;  udi  hvadh  måtta 
jagh  kan  vare  min  B.  till  villie  igen,  vill  jagh  altidh  finnes  der 
till  villigh  och  öfverbödigh.  Till  beslut  efFter  offtobite  Gertt 
van  der  Ileidenn  hafver  udi  vintres,  den  tidh  inthett  vijnn  udi 
Nougorden  tillfångz  var,  till  Sverigis  såssom  och  frem mande 
sändebuden  som  senest  här  udi  Ryssland  opå  fridzhandelen  vore^ 
een  hop  vijn  fhörsträcktt,  och  här  ingen  medell  finnes  för  den 
store  nödh  här  nu  på  färde  är,  att  bettale  honom  derföre,  hvar- 
före  förseer  jagh  migh  till  M.  B.,  att  han  varder  honom  hos 
Kon.  M:t  dertill  förhielpandes,  att  han  må  derföre  bettaltt  bliffve, 
aldenstund  han  udi  högste  nödenn  och  tarfven  oss  dermed  und- 
settningh  giorde,  udi  den  staden  vij,  och  synnerligen  för  de 
fremmandes  schuld,  såssom  fuUer  viste  fordre  på  deris  nödtorf- 
ter,  hade  stått  med  schammen,  om  han  oss  udi  så  måtto  icke 
hadhc  bistond  giordt.  Befaler  etc,  Aff  Ladga  den  9  Septembri» 
åhr  1616. 

D.  T. 

och  tienstvilligh  bror 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Pofltscriptnm  å  ett  löst  blad. 

Migh  är  och  käre  Her  Cantzler,  broder  och  synnerligh  gode 
vän  förekommit,  att  Gudh  alzmechtigh  uthur  denne  jemmerdalen 
Tönne  Jörensson*)  till  sigh  kallett  haffver,  effter  hvilken  een  ha- 
radz  rätt  nu  udi  Åbo  län  öpen  står,  ehvadh  nampn  then  hafiVe 
känn,    är    dem    i    Räkninge    Cammaren    väll   vitterligitt,  derföre 


*)  Den  ofyannämnde  Tönne  Göransson  skref  sig  till  Högsjö  gård,  sedan 
han  år  1692  bllfvit  adlad,  och  hade  enligt  en  i  Kammararklyet  förrarad 
längd  öfrer  alla  häradsrätterna  1  riket  af  år  1616,  Masko  och  Vemo  härads- 
rätter  1  närheten  af  Åbo  samt  dessutom  öfra  Satakand.  Han  hade  senast 
varit  höfvidsman  på  Njslott  i  Finland  och  till  honom  finnas  bref  i  K.  Re- 
gistraturet  ännu  från  början  af  1616  (f.  66,  72  och  147,  å  h vilket  sista  ställe 
blott  är  antecknadt  att  han  skulle  insända  räfskinn  från  Lilla  Savolax).  Om 
hans  död  är  ingen  uppgift  tillgänglig;  och  emedan  Arvid  Tönnesson  (Wilde- 
man)  d.  8  Maj  1616  fick  befallning  att  utom  Viborg  hafva  uppsigt  äfven  öfrer 
Nyslott,  Kexholm  och  Nöteborgs  län  (Registr.  f.  169)  är  möjligt,  att  detta  är 
anledning,  hvarför  han  icke  vidare  namnes.  Emellertid  är  det  sannolikt  att 
detta  postscrlptum  ligger  på  rätt  ställe. 


Digitized  by  VjOOQIC 


121 

medhan  jagh  udi  denne  min  långlige  frånvaru  medh  sädhanc  lä- 
genhetter  är  vorden  förgäten,  sä  att  jagh  hvarcken  lagmans- 
eller  häradz-höfdinghe  ränte  här  till  hafver  bekomme  kiinned; 
beder  fördenschuldh  brodervenligen,  att  M.  B.  vill  väll  göre  och 
befordre  migh  der  till,  att  jagh  H.  K.  M:tz  nädighe  bref  opå 
förschrifne  häradzrätt  måtte  bekomme;  och  hvar  den  vore  alle- 
redhe  förlänt,  såm  jagh  dogh  inthet  förmoder,  att  M.  6.  här  näst 
udi  bäste  måtten  ville  hafve  migh  udi  minnet,  enär  som  sådhane 
lägenhetter,  synnerligen  theU  som  något  vore  om,  kune  före- 
falle.  Jagh  tiener  min  broder  altidh  gerne  ighen  udi  hvadh 
måtte  jagh  känn  och  förmå.     Datum  som  i  brefvet. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


54.  Ladoga  den  20  December  1616. 

önskar  för  afbetalning  af  sina  förskotter  erhålla  två  eller  tre  tusen  af  de 
20,000  rubler,  som  Ryssame  vid  fredsslutet  skola  erlägga.  Njtt  förord 
för    Olof    Dafra,    som  kan   lemna  muntliga  upplysningar  om  tillståndet. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne, 
broder  och  sjnnerlige  gode  venn.  Effter  dett  är  genom  Gudz 
nädighe  tillhielp  och  denn  Engelsche  Gesantens  mediation  medh 
vår  fridztractation  sä  vidt  kommett,  såssom  M.  6.  aff  min  och 
mine  coUegers  samptlige  underdånige  skrifiVelsse  till  Kon.  M:tt 
hafiver  till  att  förnimme,  och  toUen  udi  Åbo,  Biörnnborgh  och 
Raumo  faller,  ringe  förslår  emoot  denn  summa  som  jagh  haffver 
afi*  mitt  egitt  till  krigzfolkzens  behoff  försträcktt  och  dertill  aff 
andre  låntt  och  opbårgett,  hvilke  migh  nu  om  deris  bettalningh 
härdt  måne.  Hvarföre  beder  jagh  min  käre  B.  flitteligen  och 
venligen,  att  M.  B.  vill  hos  Kon.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  må 
utaff  de  20000  rubler  Rysserne  leffrerandes  varde,  till  änn  tree 
eller  fyre  tusendh  rubler  till  min  bettalningh  annamme,  såssom 
och  de  andre  der  medh  tillfridz  stelle  och  contentere,  derige- 
nom  jagh  må  sedan  yttermere  credijt  hos  dem  hafve,  när  lägen- 
hetten  så  fordrar,  förseendes  migh  till  min  käre  broder,  att 
han  migh  härutinnan  all  mögligh  bijstondh  görendes  varder,  udi 
hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  k.  B.  till  villie  och  tienst  igenn, 
gör  jagh  alltijdh  gärne.  Och  effter  Oloff  Duffve  som  jagh  hafver 
till    Kon.    M:t  afiardigett  om  alle  saker  här  udi  landett  i  under- 


Digitized  by  VjOOQIC 


122 

dänighet  raundtligh  berättelsse  att  göre,  effter  man  icke  bafver 
kunnett  Bädant  aldelis  udi  pennan  fatta,  hafver  hos  niigh  om 
denne  min  förschrifft  till  M.  K.  B.  fliteligen  anhollitt,  hvilken 
jagh  honom  opå  hans  begären,  icke  hafiVer  velett  förvägre.  Helst 
efiler  han  är  een  brukligh  karll  och  hafver  sigh  här  udi  landett 
troligen  och  fliteligen  bruka  latett,  sedan  han  sigh  udi  H.  Kon. 
M:t  tienst  begifvitt  hafver,  sä  att  jagh  orsak  haffver  honom  till 
dett  beste  att  recoromendere.  Hvarföre  är  min  brodervenligfa 
begären,  att  M.  K.  B.  vill  honom  hoos  H.  K.  M:t  der  till  för- 
hielpe,  att  han  mä  komme  till  de  godz  han  förmencr  sigh  efiter 
sin  S.  fader  berättegedh  vare,  opä  dett  att  han  mä  sin  rustienst 
deste  bettre  vidh  macht  hålle.  Förseer  migh  till  min  K.  B.  att 
han  låter  honom  denne  min  förskrifft  till  gode  ättniute,  och  be- 
faler  M.  K.  broder  etc,     Aff  Ladga  den  20  Decerabris  1616. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  vilia  och  tjenst 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


66.  Åbo  den  26  Juni  1617. 

Emedan  han  icke  erhållit  någon  befallning,  bvart  han  sig  skall  begifva,  Till 
han  tills  vidare  stadna  i  Åbo*),  och  der  beställa  hrad  han  kan,  meo 
önskar  för  sin  sjakllgbet  erhålla  ledighet  från  krigssaker  till  dess  han 
blir  återstäld. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  synnerlige  ven. 
Näst  min  brodervänligh  tiensts  tilbudelsse  och  hvadh  mere  gott 
udi  min  förmögenheett  finnes  kan,  medh  Gudh  Alzmechtigh  till- 
förenne.  Låter  jagh  min  broder  här  medh  broderveuligen  för- 
nimme,  att  jagh  är  denn  12  hujus  väll  dess  Gudhi  schee  läff 
hijtt  till  Åbo  ankommen,  och  effter  jagh  icke  veett  hvar  eff^ter 
jagh  migh  rätte  schall,  medan  jagh  ingen  underrättelsse  här  för 
migh  funnitt  haffver  'och  soldaterne  under  mitt  regemente  are 
dijtt  till  Stocholm  fordrade  vordne.  Beder  fördenschuldh  på 
thett  brodervenligcste  och  fliteligeste,  att  min  broder  vill  hos 
Kon.  M:t  soUicitere  och  anhftlle,  att  jagh  mlltte  H.  K.  M:tz  nå- 
dighe    villie    och    förklaringh    medh    thet  förste   schee  kan,  för- 

*)   Hans  bror  var  der  ståthållare. 


Digitized  by  VjOOQIC 


123 

nimme,  der  effter  jagh  migh,  sägom  jagh  och  migh  dess  plich- 
tigh  kenner,  hörsam m eligen  rätte  vill.  Udi  midler  tijdh  vill 
jagh  migh  här  udi  Åbo  förhålle  och  om  sakerne  så  mykitt  migh 
etår  tillgörandes  bestelle,  dogh  hvar  mögligitt  vore,  att  jagh 
kunde  medh  krigzsakerne  för  min  siuklige  lägenheet  schuld  för- 
schåntt  bliffve,  säge  jagh  gärne  att  sädantt  schee  mätte,  till  dess 
att  jagh  kunde  någorlunde  komme  till  min  förrige  styrcnie  igenn. 
Vill  fördensohuldh  M.  B.  pä  thet  brodervenligeste  och  fliteligeste 
ombed itt  haffva,  att  han  mitt  beste  härutinnan  vette  vill,  szä  att 
jagh  måtte  härifiVånn  dijtt  till  Sverigie  förlossett  bliifve,  helst 
medan  på  denne  ortten  icke  är  så  hasiigtt  för  någon  iiendtlig- 
het  till  att  befhare,  effter  såsom  man  aff  kundskaperne  ifrån 
Dansich  och  andre  ortter  förnummitt  haffver.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  M.  K.  B.  och  de  hans  äre  till  villie  och  tienst 
igenn,  gör  jagh  altijdh  gärne.  Befalandes  min  B.  samptt  medh 
altt  dett  honom  kärtt  ähr  Gudh  Alzmechttigh  till  långhvarigh 
vällmåge,  med  den  brodervenlige  begären,  att  han  vill  helsse 
sin  elskelige  käre  hussfru  på  mine  vegner  medh  mykitt  gott. 
Aff  Åbo  denn  26  Junij  åhr  1617. 

D.  T.  B.  O.  A. 

till  vill  a 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


56.  Bansa  den  28  September  1618. 

Underrättelsen  att  hans  hastra  insjuknat  hade  nödgat  honom  att  hastigt  af- 
resa,  och  ber  han  derföre  om  ursäkter  hos  Konungen,  samt  att  £4  veta, 
om   han  skall  afgä  (till  Ryska  gränsen),  hvilket  han  heldst  vill  undvika. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillförseendhes  synner- 
lighe  godhe  venn.  Nast  mykin  vällmåghes  önschningh  och  min 
Tällvillighe  tiänsts  tillbiudelsse,  betackar  jagh  min  käre  brodher 
på  thett  brodhervenligeste  och  flijteligeste  för  bevijste  vällgär- 
ningar,  sådhantt  jagh  tachnemblighen  ihughkomme  vill  så  länge 
jagh  lefver.  Och  aldenstundh  min  elschelighe  käre  hussfru  bleff 
i  går  (thett  Gudh  bettre)  aff  een  hefftigh  siuchdom  befengdh, 
deropå  hon  ännu  fögho  lijse  eller  bettringh  (ty  verr)  kenner, 
och  jagh  migh  dhett  hastigeste  schee  kundhe  deriffrånn  schyn- 
dade,  sedan  som  migh  om  hennes  lägenheett  berättades,  och  för- 
densohuldh migh  icke  gaffz  tillfälle  för  mitt  affreesande  att  tale 


Digitized  by  VjOOQIC 


124 

medh  rain  brodher.  Hvarföre  är  jagh  förorsakett  vordenn  min 
broder  medh  denne  min  schriffvelse  att  besökie,  brodervenligen 
begärendes,  att  min  käre  broder  vill  hos  Kon.  Maij:tt  min  Aller- 
nädigeste  Konungh  och  herre,  min  ändschyllenn  häruttinnan  göre, 
såsom  och  migh  vette  lathe  om  H.  K.  M:tt  nådigest  vill,  att  jagh 
schall  migh  derhedan  förfoghe,  så  schall  sädantt  aff  migh  hör- 
sammeligenn  bliffve  effterkommett.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn 
vare  min  käre  broder  och  dhe  hans  äre  til  villie  och  tienst  igenn, 
gör  jagh  altijdh  aff  hiertet  gerne.  Befalandes  etc.  Aff  Runsöö 
denn  23  Septembris  åhr  1618. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  jagh  beder  tienstligen,  min  bror 
ville  laga  att  jagh  måtte  få  veta  nogodh  vist  beske[d]  om  min  resa, 
att  jagh  kunde  retta  mine  saker  däfefter,  ty  hösten  lidher  och 
vill  megh  falla  altt  för  besverlichtt  att  resa  so  sentt.  Jagh  skall 
gärna  tiena  degh  igen.     Vale. 


67.  Åbo  den  18  December  1618. 

Begär  att  kläde  för  krigsfolket  och  några  tasen  gevär  med  spetsuddar  öfver- 
sändas  till  FinnlaDd. 

Min  brodhervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  käre  broder 
och  tillförseendes  synnerlighe  godhc  venn.  Jagh  kan  min  käre 
broder  här  medh  brodhervenligen  icke  underlate,  att  jagh  dhenn 
2  udi  denne  månadhen  medh  behållen  reese  (Gudi  dess  låff)  är 
hijtt  till  Åbo  ankommen,  men  ringere  förrådh  så  väll  på  pen- 
ningar som  spannemåll  här  för  migh  funnitt,  än  jagh  derom  M. 
B.  tillschriffve  känn,  effter  han  dogh  dett  utan  någon  vidtlyff- 
tigh  schriffvelse  aff  min  svåger  Skattmesteren  nogsamptt  förnim- 
mandes vardher.  Och  aldenstundh  dett  (inländsktt  såsom  och  utt- 
ländschtt)  krigzfolck  här  udi  landett  [äre],  medh  kläder  emott  den 
hefftige  och  skarpe  vinteren  bara  illa  förseedde  äre,  så  att  dhe 
till  Kon.  M:tz  och  Cronones  tienst  ingelunde  brukes  kune  (der 
så  omträngdhe),  medh  mindre  att  dhe  någon  undsettningh  udi 
kläde  bekomme,  effter  såsom  jagh  H.  Kon.  Maij:tt  derom  i  un- 
derdånigheet    tillskriffvitt    haffver.      Hvarföre    vill   högeligen  aff 


Digitized  by  VjOOQIC 


125 

nöden  vare,  såsom  jagh  och  vill  rain  broder  på  thett  broderven- 
ligeete  beditt  haffve,  att  min  brodher  vill  hos  Kod.  Maijrtt  boIH- 
citere  och  påminnelse  göre,  att  hijtt  måtte  een  summa  pennin- 
gar och  commiss  öfversendes,  dermedh  dhe  kunde  någorlunde 
niedh  kläder  försorgde  och  till  villigheet  hålde  bliffve.  På  ver- 
gier  finnes  och  iblandh  dhem  stort  feel,  så  att  der  under  någre 
tusendh  obevärdhe  äre,  vill  fördenschuldh  behöfves,  att  hijtt 
måtte  någre  tusendh  musketter  och  spetzudder  mcdh  thett  förste 
mögligitt  är,  sändhe  bliffve,  att  man  der  medh  kunde  dem  nå- 
gorlunda bevärde  göre,  elliest  hvar  sådant  icke  scheer,  kune  dhe 
fogo  värnn  iffrånn  sigh  göre,  dher  någott  fiendtligitt  påkom e. 
Förseer  migh  fördenskuldh  till  min  käre  broder,  att  han  icke 
till  roisshagh  optagher,  dett  jagh  honom  esomofftast  medh  mine 
schriffvelser  bemöder,  helst  effter  jagh  hafver  måst  Kon.  M:tt 
oro  dhe  difficulteter  här  i  landett  äre  udi  tijdh  i  underdånigheet 
tillkenne  gifve,  på  dett  att  om  man  icke  aitt  så  kunde  udi  vcr- 
kett  stelle  såsom  Högberte  H.  Kon.  M:tt  gerne  såge,  att  då  så- 
dant icke  måtte  framdeles  migh  till  någon  försumelse  udi  saken 
tillmäthes.  Befalandes  M.  B.  Gudh  Alzmechtigh  etc.  Hastigt  aff 
Åbo  denn  13  Decembris  åhr  1618. 

D.  T.  B.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


68.  Kjulsholm  den  4  Januari  1610. 

I  anledning  af  de  från  RjRsland  ankomna  underrättelser  skall  han  hemsända 
2  komp.  inhemska  soldater  öfver  Norrland,  och  sä  snart  Ålands  haf  bär, 
sjelf  komma  med  Vestgöta  rjttare  och  drabanterna;  emellertid  Till  han 
i  en  hast  öfTer  Viborg  besöka  Käksholm  och  Nöteborg,  för  att  förse 
gränsfåstnlngams  med  proviant;  fråga  om  underhållet  af  hans  lifkom- 
pani  och  dess  storlek. 

Välborne  her  Cantzler,  brodher  och  tillförseendes  synner- 
lighe  gode  venn.  Näst  all  vellmåges  lycköndschningh  etc.  kan 
jagh  min  käre  broder  här  medh  brodervenligen  icke  förhålle, 
att  sedan  som  jagh  min  Brodher  medh  Johan  Claesson  för  nå- 
ghon  tijdh  sedan  tillschref,  äre  här  inge  andre  kundschaper  före- 
falne,  änn  jagh  här  innelychtt  min  broder  tillsänder,  ändogh  dhe 
äre    eendeels    ovisse,    szå   att  man  icke  veet  väll  rätte  sigh  der- 


Digitized  by  VjOOQIC 


126 

effter,  men  så  är  lijkväll  uttaff  den  berättelsen  Nils  Hansson 
iffrånn  Nöteborgh  hijtt  sändt  haffver,  till  att  afftaga,  att  dhe  På- 
ler  åthminste  äre  udi  handell  medh  dhe  Muskousche  om  stille- 
ståndett,  om  dett  till  äfventyrs  icke  alleredbe  vore  beslutet,  och 
fördenschuldh  icke  står  på  eett  åhr  eller  meere  om  Storfurstens 
fall  och  undhergångh  till  att  befhare.  Hvarföre  vill  jagh  effter 
Kon.  M:tz  nådige  villie  och  befalningh  udi  dhesse  daghar  af- 
fardige  dhe  2  compagnier  inländzske  soldater  genom  Norlauden 
till  Sverigie,  och  så  snartt  Ålandz  haf  begynner  bäre,  vill  jagh 
och  Wessgöte  rytterne  och  drabanterne  derhedan  beschede,  dhe 
fremmande  soldaterne  samptt  annetth  krigzfolck  vill  jagh  till 
videre  beskeedh  iffrån  Kon.  Maij:tt  hålle  vedereedhe.  Jagh  för 
min  person  vill  udi  een  hast  begifve  migh  till  Vijborgh  och  se- 
dan videre  till  Kexholm  och  Nöteborgh,  och  be:te  så  väll  som 
andre  gräntzebefftstninger  medh  proviant  nödtorffteligen  försörgie 
late,  och  så  snartt  jagh  haffver  sakerne  vidh  gräntzen  udi  godh 
ordningh  brachtt,  vill  jagh  effter  Kon.  M:tz  nådighe  befalningh 
begiffve  migh  tilbaker  igenn  till  Åbo,  och  dher  opå  videre  be- 
skedh  iffrån  H.  K.  M:t  förtöfive,  huru  såsom  sakerne  aff  migh 
företages  schole.  Udi  medier  tijdh  befaler  jagh  min  käre  bro- 
der Gudh  Alzmechttigh  till  långhvarigh  vällmåghe,  medh  den 
brodervenlighe  begären,  att  min  broder  vill  helse  sin  elschelighe 
käre  hussfru  min  käre  syster  medh  mykitt  gott  på  mine  vägner. 
Aff  Kiuloholm  denn  4  Januarij  åhr  1619. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler,  käre  bror,  jagh  tvifler 
icke,  att  min  K.  B.  varder  sigh  väll  ihughkomme^  huru  Hans 
K.  Maij:tt  nådigst  sigh  förklarade  emott  migh  om  de  hester  och 
personer  som  jagh  endeligh  måste  hoss  migh  hafva,  där  jagh 
nogerstes  skall  till  feltt  rycke  eller  migh  bruke  lata,  att  Hans 
Maij:tt  migh  dem  då  under  dett  compani  jagh  v^rva  skulle,  ville 
besto.  Hvarföre  ähr  min  brodervenligh  begeren,  att  min  K.  B. 
ville  fly  migh  be8ke[d]  aff  H.  M:tt  om  jagh  nu  må  holla  så  monge 
hester  under  dett  compani  jagh  nu  verva  skall  som  jagh  til- 
förende  giortt,  eller  om  Hanss  Maij:tt  vill  synnerligh  specificera 
samme  personer,  ty  megh  ähr  aldeles  omöghligedh  att  holla 
nogre  på  min  egen  omkostnan,  sosom  och  att  föra  for  och  moll 
för  mine  hester  ditt  jagh  måste  flytta  och  ryckia,  helst  jagh  al- 
tidh    måste    vara    vederreda    hvartt   min   tienst  kan  behöfvas.     I 


Digitized  by  VjOOQIC 


127 

like  måtte  beder  jagh  min  K.  B.  han  vill  senda  migh  en  annen 
fulmachtt  for  Hindrick  Monsen,  som  han  migh  senest  lofvade, 
efter  den  förre  ähr  aldeles  orett  och  strefver  emott  contracten; 
Jagh  skall  altidh  gärna  tiena  min  K.  B.  igen  i  altt  dett  migh 
möghligedh  åhr.     Vale. 

Rikskanslerns  anteckning:  Prosent.  i  Ulffsbeck  den  7  Feb.  Anno  1619. 

Postscriptnm  å  ett  litet  yidfästadt  blad. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlighe  gode  venn. 
Hvad  dhe  lodior  vidkommer  som  Kon.  Maijrtt  nädigest  haffver 
befaltt  migh  att  late  förfärdige,  szä  äre  de  allerede  opslagne 
eflfter  såsom  min  käre  broder  her  Johan  De  la  Gardie  migh  be- 
rettet  haffver.  M.  B.  Gudh  Alzmechttigh  befalett  till  längh- 
varigh  vällmåge.     Datum  ut  in  literis. 


69.  Åbo  den  14  Mars  1010. 

Bn  tmpp  af  det  Polska  krigsfolket,  som  efter  stilleståndet  blifTit  afskedad, 
hade  på  Nöteborg  begärt  att  få  taga  väg  of  ver  Svenskt  område,  b  vilket 
icke  blifvlt  dem  förmenadt,  och  hade  60  Ungrare  samt  130  Pohlackar 
denrid  antagits  i  Svensk  tjenst.     Ekonomiska  ärenden. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Contzler,  käre  brodher 
och  tillförseendes  synnerlighe  godhe  venn.  Näst  all  velferdz 
iycköndskningh  och  een  brodherligh  och  flijtigh  tackseijelse  för 
mänghe  bevijste  velgerninger,  hvilke  jagh  medh  all  tacksamheet 
gerne  igen  förschylle  vill,  lather  jagh  min  brodher  härmedh 
brodhervenlighen  förnimme,  att  när  jagh  vidh  Nöteborgh  stadder 
var,  kome  oförmodeligen  een  hop  Cassaker  dijt  in  i  länett,  och 
begärede  aff  migh,  att  dhe  genom  vare  gräntzer  måtte  begiffve 
sigh  åth  Sommero  län  och  sedan  till  deris  landh  igen,  effter  dhe 
sedan  som  Konungen  i  Pålen  hafver  medh  Storfursten  gjordt 
fiorton  åhrs  och  någre  månaders  stilleståndh,  äre  aff  hans  son 
afiTdankadhe  och  genest  vägen  till  Pålenske  gräntzen  och  sedhan 
vidhere  åth  dheris  landh  och  hemvist  beschedde  vordne.  Hvar- 
före  medan  dhe  genom  dheres  ledsagares  förseende  (såsom  dhe 
föregåffve)  vore  kompne  in  på  Sverigis  gräntzer,  begärede  dhe, 
att  dhe  allenest  mage  bekomme  foder  och  rahål  för  dheris  bestar, 
9&    ville    dhe    dher    udi    länett   inthett  dvelgies,  utan  sigh  strax 


Digitized  by  VjOOQIC 


128 

deriffrån  igen  begiffve.  Så  aldenstundh  dhe  på  vår  sijde  inthet 
fiendtlighen  anstelte  utan  allcnest  hvadh  såsom  dhe  på  någre 
nätter  tillgörendcs  haffve  till  dheres  hesters  nödtorfftigh  fordringh 
aff  nöden  hafft,  tilltastett,  haffver  jagh  dbem  för  dhe  orsakers 
skuldh  udi  min  underdånige  skriffvelse  till  H.  K.  M:tt  förmelte 
äre,  icke  sådant  förvägre  kunnett,  helst  effter  jagh  icke  dhe  me- 
dhell  då  hadhe  der  medh  jagh  dem  sådant  hadhe  kunnedh  för- 
biudhe.  Aff  samme  Cassacker  äre  sedhan  femtije  Ungrer  och 
etthundrade  tretije  Påler,  när  dhe  förnumme  migh  vidh  Nöthe- 
borgh  staddh  vare,  dijt  ankompne,  och  anpraesenterade  dheres 
tienst;  och  ändogh  jagh  nogsamptt  udi  betenkiande  hadhe  dhem 
udi  H.  K.  M:tz  tienst  att  antaghe,  så  viste  jagh  icke  dem  på 
någhott  sätt  qvitt  bliffve,  medan  man  inthett  folk  förhanden 
hadhe  som  dhem  hade  kunnat  styre,  der  dhe  sig  någott  fiendt- 
ligen  udi  dheres  durktogh  (dher  mann  hadhe  dhem  affvist)  an- 
stelt  hadhe;  dertill  medh  effter  jagh  icke  viste,  huru  såsom  sa- 
kerne  emillan  Högberte  H.  K.  M:tt  och  Juten  afflöpe  kune. 
Hvarföre  haffver  jagh  dem  på  all  händelse  och  opå  H.  K.  M:tz 
nådige  behagh  antagitt,  och  dem  in  moth  Vijborgh  på  een  må- 
nadz  tijdh  tillgörendhes  deres  oppehelle  att  bekomme,  förleggie 
lätet,  medan  dhet  sigh  icke  stortt  belöpe  kan  som  dhe  på  een 
så  kårtt  tijdh  till  deres  oppehelle  behöffve,  emoott  den  tienst 
som  Högbe:te  H.  K.  M:t  aff  dhem  haffve  kunde,  der  Juten  (dett 
dogh  Gudh  affvergie)  någhott  fiendtligit  ville  påbegynne,  me- 
dan dhe  äre  mesteparten  hurtige  karlar  och  haffve  starke  Ryskc 
valacker,  och  fördcnskuldh  kunde  brukes  på  kundskaper  och 
andre  occasioncr  der  så  lägenhetten  fordradhe.  Beder  fördcn- 
skuldh brodervcnlighen,  att  min  käre  brodher  vill  hos  H.  K. 
M:t  till  dett  beste  uttyde,  att  jagh  bemclte  Ungrer  och  Påler 
udi  så  måtto  i  H.  K.  M:tz  tienst  antagitt  hafver,  medan  sådant 
aff  migh  udi  all  vellmeeningh  scheedt  är.  Videre  vill  jagh  min 
käre  broder  på  thett  brodervenligeste  beditt  haffve,  att  min  bro- 
der effter  sitt  gode  löffte  och  tillseijelse  vill  migh  hos  H.  Kon. 
Maijitt  i  min  frånvaru  till  dhett  beste  ihugkomme  och  i  synner- 
heet  migh  der  till  förhielpe,  att  jagh  den  invisningh  jagh  oppå 
dhe  100  skippundh  koppar  utaff  H.  Kon.  M:tt  haffver  måtte  utth- 
bekomme,  på  dett  att  jagh  min  låffven  och  credit  icke  medh 
allone  må  miste,  medan  jagh  dogh  i  åhr  på  mitt  arrend  vedh 
Kexholm  och  Nöteborgh  någre  tuscndh  dalers  skade,  bådhe  der- 
igenom  att  jagh  bådhe  befästningerne  medh  eett  heelt  åhrs  pro- 
viantt    haffver    försorgtt,    såsom   och  för  dette  löse  partijs  durk- 


Digitized  by  VjOOQIC 


129 

togh  lijde  måste.  Förseer  migh  visserligh,  att  mio  käre  broder 
mig  her  udi  eett  trogedh  biståndh  bevijsandes  varder.  Till  be- 
slut beder  jagh  min  käre  broder  dett  hann  icke  ville  förgäte  att 
sändhe  migh  Hindrich  Månssons  fullmachtt  samptt  och  tullord- 
ningen  som  skall  hålles  vidh  Nyen,  effter  såsom  jagh  min  bro- 
der derom  tillförenne  tillschriffvitt  haffver.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  känn  vare  min  B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altijdh 
geme.  Befalandes  min  K.  B.  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh 
vellmåge  med  den  brodervenlighe  begären,  att  M.  K.  B.  vill  helse 
sin  cllschelige  käre  hussfru  medh  min  broderkärlige  tienst  och 
tusendh  gode  dagar  och  nätter.    Aff  Åbo  dcnn  14  Martij  åhr  1619. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

BikskanslereDS  anteckning:  Feltherrens.  Praesent.  på  Tjdöön  den  4  Apiilis 
anno  1619. 


60.  Beval  den  2  Oktober  1610. 

Anhåller  om  ursäkter  hos  Konungen  för  det  han  i  Beval  måst  stadna  några 
dagar,  för  att  afbida  Gyllenhjelms  väntade  ankomst  samt  med  honom 
och  Schrapfer  öfverlägga;  emellertid  har  han  skrifvit  till  Chodkievicz, 
som  nyss  besökt  Wenden,  om  stlllestånds-underhandling. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  broder  och 
tilförseendes  synnerligh  gode  ven.  Näst  all  vällfärdz  lycköndsch- 
ningh  och  en  brodervenligh  tackseijelsse  för  bevijste  vellgernin- 
gar,  hvilke  jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet  vill  beflijte 
migh  att  förskylle,  kan  jagh  M.  K.  B.  här  medh  brodervenligen 
icke  underlate,  att  jagh  är  den  15  Septerabris  medh  helse  och 
behållen  reese  (Gudi  dess  låff)  hijtt  till  Keffle  ankommen,  och 
hade  jagh  strax  sedan  jagh  hijtt  ankom,  velett  Kon.  Maij:tt  min 
ailernådigeste  Konungh  och  herre  om  denne  landz  lägenheet  i 
underdånighcet  tillschrifve,  men  effter  Fältt  Marskalken  her  Carll 
Gyllenhielm  var  då  på  reesan  hijtt  effter,  förväntade  jagh  oppå 
hans  ankorapst  (hvilken  och  i  desse  dagar  hijtt  ankommen  är) 
på  dett  jagh  måtte  medh  honom  och  Adam  Skraffer  berådslå, 
huru  såsom  sakerne  här  udi  landett  företages  skulle.  Beder  för- 
denschuldh  brodervenligen,  att  M.  K.  B.  vill  den  förhalningh 
som  udi  så  måtto  skeedt  är  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  uttyde, 
på  dett  att  Högbe:te  H.  K.  M:tt  icke  måtte  sådant  till  misstycke 

Axel  Oxenåtiema  II:  5.  9 


Digitized  by  VjOOQIC 


130 

optage  och  migh  till  någon  försuraelse  räkne.  Anlangandes 
denne  landz  lägenheet,  så  är  här  nu  stille  värk,  allenest  Kottkie- 
wietz  skall  haffVe  nyligen  varitt  udi  Wenden  och  der  någre 
rättegånger  hållet,  och  sedan  deriffrån  sigh  till  Curlandh  begiff- 
vit,  der  han  vill  sigh  förhålle  till  dess  han  om  stilleståndz  pro- 
longation  härifrån  beskedh  bekommer,  icke  haffvandes  hos  sigh 
någott  krigzfolk,  utan  allenest  sine  egne  hofTtienere,  och  såsom 
aff  alle  apparencer  är  till  att  see  och  förnimme,  äre  dhe  Påler 
på  deris  sijde  benägne  att  tractere  om  stilleståndz  prolongatiou, 
hvarförc  hafver  jagh  och  effter  Kon.  M:tz  nådige  befalningh 
Kottkiewietz  vedh  samme  formulär  och  ord  från  ordh,  som  H. 
K.  M:t  migh  nådigest  tillsändt  haffver,  tillschriffvit,  effter  dett 
till  sielffve  saken  väll  tienligt  är,  och  samme  schrifvelse  medh 
een  aff  adell  öfversändt.  Hvadh  svar  deropå  faller,  vill  jagh  min 
k.  broder  oförtöfvet  vete  late. 

Här  hos  kan  jagh  min  B.  på  thet  brodervenligeste  icke  för- 
hålle, att  såsom  jagh  tillförenne  genom  min  schriffvelse  till  M. 
K.  B.  besväret  hafver,  att  udhi  dhe  anordningar  som  på  rytteme 
så  väll  som  garnisonerne  giordc  äre,  är  eenn  stor  deell  utheslu- 
tet,  såsom  jagh  M.  K.  B.  derom  vidtlyfftigere  tillschriffve  vill, 
så  snartt  jagh  hafver  varit  på  befestningerne  här  udi  landett  och 
lägenhetterne  beseet.  Så  är  och  ännu  den  förordningh  Kon. 
Maijrtt  nu  aff  nye  haffver  nådigest  deropå  göre  latett,  icke  hijtt 
ankommen,  oansedt  H.  K.  Maij:tt  udi  sin  nådige  schriffvelse 
(som  migh  i  förgår  tillhånde  kom)  nådigest  förmäler,  att  Hög- 
be:te  H.  K.  M:tt  samme  förordningh  der  medh  nådigest  sändt 
hade.  Hvarföre  beder  jagh  M.  K.  B.  brodervenligen,  att  M.  K. 
B.  vill  Secretererne  och  Cammererere  der  till  håUe,  att  dhe 
framdeles  icke  förgäte  at  öfversände  dhe  ordningar,  förslagh  och 
copier  hijtt  bredevedh  H.  K.  M:tt  nådige  schrifvelsse  sändes 
skole,  såsom  hertill  esomofftast  scheedt  är,  på  dett  jagh  måtte 
deste  bättre  vette  rätte  migh  udi  saken.  Till  beslut  beder  jagh 
min  käre  broder  på  thett  brodervenligeste,  att  M.  K.  B.  vill  migh 
och  mine  saker  der  udi  Sverigie  udi  min  frånvaru  lathe  sigh  till 
dett  beste  befalett  vare.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  bevijsc 
min  K.  B.  någon  tienst  igen,  vill  jagh  aff  hiertet  gerne  göre. 
Befalendes    M.   K.   B.  etc,     Aff  Reffle  denn  2  Octobris  åhr  1619. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


131 


6L  Beval  den  80  November  1610. 

Förord  för  Olof  Larsson  till  tnllförvaltaretjensten  I  Narva. 

Brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och 
tilförseendes  synnerliga  gode  ven.  Näst  all  välfärdz  lycköndsch- 
ningh  och  een  brodervenligh  tackseijelse  för  mångc  bevijste  vel- 
gärninger  dem  jagh  medh  all  tacksamheet  vill  beflijte  migh  at 
förschylle,  kan  jagh  min  broder  här  medh  brodervenligen  icke 
underlate,  att  efFter  Daniell  Simonsson  som  een  tijdh  långh  be- 
falningen  öfver  tullen  udi  NarfFven  haft  hafver,  icke  hafver  för 
sin  svagheet  schuldh  velett  lenger  der  vidh  blifFve,  och  Fältt 
Marschalken  her  Carll  Gyllenhielra  schall  genom  sin  skrifFvelsse 
till  min  broder  begärett  hafve,  att  brefvijsere  Olef  Larssonn 
måtte  blifve  udi  hans  stadh  igen  förordnedt  effter  han  der  vidh 
tullen  är  för  een  tuUschrifvare  brukett  vordenn,  så  aldenstundh 
hans  föreldrar  så  väll  som  han  för  sin  person  hafve  om  denne 
min  recommendations  schrifFt  till  min  broder  hos  migh  flijteligen 
anhållitt,  hvarföre  är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  B.  vill 
honom  till  samme  embete  genom  sin  gunstige  befordringh  för- 
hielpe,  efFter  jagh  förmoder,  att  han  sigh  derutinnan  troligen  och 
flijteligen  förhållandes  varder.  Förseendes  migh  till  min  B.  att 
han  låter  honom  denne  min  förschrifft  till  gode  åthniute.  Udi 
hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  broder  och  dhe  hans  äre  till 
villie  igen,  gör  jagh  altijdh  afF  hiertet  gerne.  Befalandes  M.  B. 
sampt  medh  altt  dett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechtigh  till 
långvarigh  välmåge  medh  den  brodervenligo  och  flijtige  begären, 
att  M.  B.  vill  helse  sin  elskelige  käre  hussfru  min  k.  syster 
medh  min  brodervenligh  benägenheet  och  hvad  mere  gott  udi 
miu  förmögenheet  finnes  känn.  Aff  Rcffle  denn  30  Novembris 
åhr  1619. 

M.  K.  B.  A.  T.  T. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


132 


62.  Beval  den  30  December  1619. 

Chodkievicz  lofvar  val  hålla  8tUleståndet,  men  glfver  undvikande  svar,  och  som 
dessutom  från  Nowgorod  kommit  ett  hotande  bref  om  Augdows  utrymman- 
de, hade  han  måst  dröja  med  hemsändandet  af  de  två  komp.  ryttare,  sårdeles 
emedan  de  Karelska  knektarne,  oaktadt  flera  påminnelser,  ännu  icke  kommit. 

Brodervänligh  etc,  Välbårne  her  Cantzler,  broder  och  tillför- 
seendes  synnerlige  godhe  vän.  Jagh  kan  M.  B.  härmedh  broder- 
venligen  icke  underlåte,  [berätta]  att  sedan  som  jagh  min  broder 
medh  Kon.  M:ttz  enspenninger  den  12  udi  denne  månaden  om 
lägenheeterne  här  udi  landet  så  vijdt  dhe  raigh  då  kunnige  vore 
tilskreff,  ankom  min  uttschickede  medh  svar  oppå  min  skriff- 
velsse  som  han  medh  sigh  till  Kotkiewitz  hade,  derutinnan  han 
låffver  och  tillseijer,  att  dhet  oprättadhe  stilleståndet  skall  på 
dercs  sijdhe  obråtzeligen  hållett  bliffve.  Män  de  conditioner, 
som  jagh  honom  efFter  H.  Kon.  M:ttz  nådige  vilie  och  befalningh 
tilsände,  opskiuther  han  till  ständernes  resolution,  hvilcket  han, 
såsom  jagh  någerlunde  praesumere  och  afftage  kan,  till  den  ende 
giordt  haffver,  att  han  nu  så  väll  som  tilförenne  gärne  såge,  att 
man  allenest  medh  ständerne  udi  Pålen  handlade,  och  att  deres 
Konungh  inthet  måtte  deruthinnan  interesseret  vare,  hvarutaflF 
vij  på  vår  sijdhe,  såsom  M.  B.  väll  besinner  föge  nytto  eller 
säkerheet  hafFve  kunde,  och  efFter  han  till  sielfFve  huffvudhsaaken 
icke  svarett  hafver,  och  här  alt  här  till,  sälsamme  föketidender 
hafve  gåt  i  svang,  såsom  jagh  och  udi  nest  min  förre  schrif- 
velsse  till  M.  B.  förmält  haffver,  hvarföre  haffver  migh  alt  här 
till  icke  syntz  rådsampt  vare,  de  2  compagnier  ryttere  som  här 
udi  landet  nre,  att  affdancke,  förr  än  man  opå  be:te  conditioner 
någen  bättre  och  rundere  förklarningh  bekommer,  hälst  effter 
och  aff  Ryssen  hafver  gåt  sådant  rychte,  att  jagh  icke  häller 
hafver  vettet,  hvadh  man  skulle  sigh  till  honom  försee.  Så  haf- 
ver och  Woiwoden  udi  Nougården  nu  nyligen  Fält  Marskalcken 
her  Carll  Gyldenhiälm  och  migh  om  Augdos  restitution  medh 
hotende  och  spåtzschligen  tilschreffvet,  effter  som  M.  K.  B.  aff 
uttolckningen  utaff  hans  schriffvelsse,  som  jagh  H.  K.  M:tt  här 
hoos  i  underdånigheet  tilskickat  haffver,  vidare  förnimmandes 
varder.  Så  aldenstundh  de  Careleske  knechter  som  Hindrich 
Flämingh  till  Narffven  öffverskaffe  skulle,  icke  ännu  åre  af  ho- 
nom öffversände,  oanseedt  jagh  åtskillige  reeser  hafver  honom 
tilskriffvit,  det  han  dem  utan  någen  dilation  fortskynde  skulle, 
och    välbe:te    her  Carll  Gyldenhiälm  icke  förmeente  sigh  haffve 


Digitized  by  VjOOQIC 


133 

så  mycket  fålck,  att  han  hadhe  kunnat  med  dem  Augdou  och 
andre  gräntzebefästninger  nödtorfteligen  besettie,  är  jagh  för- 
denskuldh  förorsakett  vorden,  att  beskede  Lorenss  Wagners  ryt- 
tere  till  Augdou,  och  dem  medh  läninger  alt  här  till  försörige, 
måste  dem  och  ännu  någen  tijdh  tilgörendis  och  till  dess  be:te 
knechter  öffverkomme  kunne  undcrhålle  late,  på  det  att  samme 
befästningh  icke  måtte  för  mangell  på  fålck  udi  någen  fahre 
stält  bliftVe.  Så  snartt  offte  be:de  knechter  kunne  öfverkomme, 
och  mereberte  befestningh  bliffver  medh  dem  nödtorffteligen 
besatt,  och  man  älliest  ingen  fahre  förnimmer  på  färde  vare, 
skole  be:te  ryttere,  så  väll  som  H.  Kon.  M:ttz  lijff  phane  afT- 
danckede  bliflfve,  hvarföre  beder  jagh  M.  B.  brodervenligen,  att 
han  vill  sådant  mitt  eenfaldige  betenckiende  hoos  högbeite  H. 
Kon.  M:tt  till  det  beste  uttyde,  att  H.  Kon.  M:tt  icke  till  någet 
misshagh  eller  onåde  optage  ville,  det  offte  be:te  ryttere  för 
be:te  orsakers  skuldh,  alt  här  till  oppeholdne  äre,  och  ännu  som 
föreberörtt  är  till  knechternes  ankompst  underhålles  måste,  hälst 
effter  sådant  icke  haffver  udi  denne  tijdz  lägenheet  stått  till  att 
förandre,  ty  jagh  haffver  täncktt  att  H.  K.  M:tt  ringere  skadc 
och  afsacknett  haffver  af  någre  tusendh  daler,  än  der  Högstbeite 
H.  K.  M:tt  någen  befästningh  genom  mangell  på  fålck  ifrån 
hände  ginge.  Till  beslutt  kan  M.  B.  jagh  brodervenligen  icke 
oförmält  låthe,  att  hijtt  inge  flere  päninger  ifrån  Finlandh  öffver- 
sände  äre,  än  såsom  her  Johan  Skytt,  derifrån  öfverschickatt  haff- 
ver, hvilcke  till  rytternes  läninger  opgångne  äre,  hvarföre  är 
min  broderligh  begären,  att  M.  B.  ville  hoos  Kon.  M:tt  så  vidt 
begå,  att  de  peninger  som  effter  anordningen  hijtt  sändes  skole, 
roåge  medh  det  allerförste  öfversende  bliffve,  på  det  man  icke 
allenest,  må  der  af  rytterne  så  länge  deres  tiänst  behöffves  un- 
derhålle,  utan  och  befästningerne  nödtorffteligcu  försörige.  Hvadh 
såsom  sedhan,  öffver  det  man  udi  så  måtte  oundvijkeligen  spen- 
dere  måste,  kan  öffverbliffve,  skall  udi  godh  förvarningh  till 
Högberte  H.  Kon.  M:ttz  vidhare  förklarningh  hållett  bliffve.  Be- 
fallendes  M.  K.  B.  sampt  med  sin  elskelige  käre  huussfru,  min 
hare  syster  (hvilcken  M.  K.  B.  på  mine  och  min  kärestes  vägner, 
kärligen  helsse  vill)  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh  välmåge, 
brodervänligen.     Datum   Räffle  den  30  Decembris  åhr  1619. 

D.  T.  O.  T.  B.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning  å  omslaget:  Feltherrens,  daterat  Reffuel  den 
30  December  Anno  1619.     Prsesent.  i  Stockholm  den  16  Febraarii  anno  1620. 


Digitized  by  VjOOQIC 


134 


63.  Beval  den  16  April  1620. 

Förordar  ett  statsanslag  för  aflöoing  af  kyrkoherden  i  Käksbolm,  emedan 
ortens  innebyggare  icke  äro  så  förmögna,  att  hans  nnderhåll  kan  dem 
åläggas. 

Min  brodervcnligh  etc.  Välborne  her  Cantzlcr  broder  och 
tilförseendes  synuerlige  gode  ven.  Jagh  känn  M.  B.  her  medh 
brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  kyrkeheerden  udi  Kex- 
holm hedcrligh  och  vällärdh  her  Hindrich  Thoma;  inthett  är  udi 
arrendz  contracten  omtänchtt  och  förmältt,  mykitt  mindre  medh 
oppehelle  förseedt,  och  migh  honom  till  att  underhålle  vill  be- 
svärligitt  fallo,  hvarföre  är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  B. 
vill  honom  hos  Kon.  Maij:tt  min  allernådigestc  Konungh  och 
herre  dertill  förhielpe,  att  honom  måtte  sitt  vanlige  underholdh 
på  någon  ortt  udi  Finland  deputeret  och  förordnett  bliffve,  effter 
hans  auditores  icke  äre  vidh  den  förmögenheet,  att  dhe  honom 
medh  sitt  oppehelle  försörgie  kune.  Förseer  migh  till  M.  B. 
att  han  lather  honoro  denne  min  intercessions  skrifft  till  gode 
åthniute;  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  M.  B.  till  villie  och 
tienst  Igen,  gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalandes  M.  B.  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  långhvarigh  vällmåge,  medh  den  brodervenlige  be- 
gäran, att  M.  K.  B.  vill  helsse  sin  elskelige  käre  hussfru  på  raine 
och  min  käristes  vägner  medh  mykitt  gott  och  månge  tusendh 
gode  nätter  och  dagar.     Aff  Reffle  denu  16  Aprilis  åhr  1620. 

D.  T.  O.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


64.  Beval  den  22  April  1620. 

Förord  för  Georg  Fredrik  Creutz,  f.  d.  öfverst-löjtnant  i  Polsk  tjenst,  att  en- 
ligt Konungens  löfte  blifva  antagen  i  Svensk  tjenst,  hyarl  han  genom 
sin  lokalkännedom  af  Kurland  och  Lltthauen  kunde  då  krig  utbryter 
blifva  nyttig;  ban  erbjuder  sig  äfven  att  värfva  krigsfolk. 

Min  brodervenligh  etc.  Välbårne  härrc  käre  broder  och 
synderligh  godhe  vän  her  Cantzler.  Näst  all  flitigh  lycksam  väl- 
måges  önskande,  så  och  een  brodervilligh  tacksäijelsse,  för  alt 
gåth,  hvilcket  jag  gärnc  förskylle  vill,  låther  min  käre  brodher^ 


Digitized  by  VjOOQIC 


135 

jagh  her  medh  brodervenligen  förnimme,  att  den  Ofverste  Lutten- 
nandten  George  Friederich  Creutz,  som  haflPver  tiänt  på  den 
Pålniske  sijdhan,  och  nu  för  eett  åhr  sedhan  igönom  sin  schrif- 
velsse  till  Comniissarien  Adara  Schraffer  hafver  hooss  H.  Kon. 
M:tt  uthi  underdånigheet  sin  tiänst  lathet  ahnpraesentere,  och 
sedhan  han  af  förbemelte  Adam  Schraffers  schrifvelsse  förnum- 
medh,  att  Högstberte  H.  Kon.  M:tt  sigh  sådan  hans  underdånige 
praesentation,  nådigest  hafver  behaga  låtedt,  ähr  han  nu  i  egen 
person  hijtt  ankommen  act  vijdhare  begiffve  sigh  till  H.  Kon. 
M:tt  och  fördcnskuldh  af  migh  fliteligen  begäredt,  att  jagh  honom 
hooss  H.  Kon.  M:tt  och  min  käre  broder,  till  thet  bäste  ville  ihug- 
kommc  och  commendere,  hvilcket  jagh  honom  icke  hafver  kun- 
nedt  afslå,  emedan  jagh  förnimmer,  att  han  på  den  Pålniske 
sijdhan  altijdh  sigh  väll  förhålledt  hafver,  och  uthi  Littouwen, 
Curlandh  och  andrestädz  der  om  kringh  väll  bekändt  och  för- 
faren ähr,  och  de  Pålers  lägenheet  nogsampt  veett,  han  och  för- 
mener,  så  frampt  emillan  H.  Kon.  M:tt  och  Pålandh,  vidhare  nå- 
get  fiendtligh  blefve  företaget,  att  han  då,  H.  Kon.  M:tt  någen 
nyttigh  och  godh  tienst  bevijsse  kan,  der  H.  Kon.  M:tt  och  fram- 
deles behöffde,  till  att  låthe  värffve  någet  krigzfålck,  förmener 
han  sigh  dertill  godh  meddell  och  lägenheet  vette,  hvarföre  be- 
dher  min  käre  broder  jagh  hermed  broderligcn  och  venligen,  att 
M.  K.  B.  för  hans  godhe  affection,  till  H.  Kon.  M:ttz  tiänst,  ville 
vare  hans  gunstige  härre,  och  honom  hooss  H.  Kon.  M:tt  till 
thet  bästa  befordra,  sådant  varder  han  medh  all  tacksamheet 
vette  till  att  förtiäne  och  förskylle,  dedh  jagh  för  min  person, 
och  gärne  göre  vill.  Och  der  H.  Kon.  M:tt  någedt  främmedt 
fålck  framdeles  täckes  värfive  låthe,  att  H.  Kon.  M:tt  då  hans 
person  der  till  brucke  ville,  jagh  tvifler  inthet,  att  han,  H.  Kon. 
M:tt  om  sin  troheet  således  varder  försäckre,  att  H.  Kon.  M:tt 
dertill  hafver  eett  nådigt  behagh.  Hvadh  tijdender  anlangar, 
och  huru  sakeme  älliest  uthi  Pålandh  tilstå,  såsom  och  hvadh 
man  sigh  opå  stilleståndet  kan  haffve  till  att  förlåte,  sådant  var- 
der M.  K.  B.  af  hans  berättclsse  väll  vidlöfFtigare  förnimme. 
Och  befruchter  jagh,  att  medh  stilleståndet  icke  länge  hafver 
någet  bcståndh,  så  att  man  dänne  Luttennandtens  tiänst,  till 
äfventyrs  väll  behöfFver,  hvarföre  hafver  jagh  och,  på  hans  fli- 
tige begären,  och  H.  Kon.  M:ttz  nådige  behagh,  undt  och  effter- 
låthet  honom  här  på  fem  hans  tienere  underhåldningh,  och  på 
tije  hester  frij  fodermåll  uthi  två  måneders  tijdh  tilgörendee, 
till  dess  han  uthi  underdånigheet,  H.  Kon.  M:tt  om  sin  lägenheet 


Digitized  by  VjOOQIC 


136 

kan  besöckie,  i  den  underdånige  tilförsieht,  att  H.  Kon.  M:tt  sigh 
nådigest,  sådant  låther  behage,  hälst  emedan  thet  icke  någet 
högt  sigh  belöpe  kan.  Befaller  M.  K.  B.  härmedh,  sampt  dess 
elskelige  käre  huussfni,  och  alle  M.  K.  B.  kärkompne  vårdnader 
(dem  jagh  beder  M.  K.  B.  ville  opå  mine  och  min  kärestes  väg- 
ner,  kärligen  hälsse  medh  mycket  gåth)  Gudh  den  Alzmechti- 
geste  till  all  godh  hälsse,  lyckesam  och  långvarigh  välmåge  bro- 
derligen    och    venligen.     Datum   Räffle  den  22  Aprilis  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


66.  Beval  den  24  April  1620. 

Beder  om  ursäkt  bos  Konungen  för  det  ryttarne  1  Estland  Icke  bllfrit  genast 
afskediide,  bvilket  skett  på  den  der  bosatta  adelns  begäran,  för  båndelse 
af  ett  befaradt  anfall,  i  likhet  med  hvad  för  tn  år  sedan  skedde;  för 
reparation  af  fästningarna  beböfs  ett  anslag  af  2000  daler  till  bvarje, 
emedan  både  murar  och  Tallar  äro  mycket  förfallna. 

Brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  broder  och  til- 
förseendes  synnerlige  godhe  ven.  Jagh  kan  min  K.  B.  her  medh 
brodervenligenn  icke  underlåthe,  at  K.  M:tz  min  Allernådigeste 
Konungz  och  herres  nådige  skrifivelssc  sub  dato  den  18  Februari 
nestförleden,  ähr  migh  den  1  uthi  denne  månaden  tilhånde  kom- 
men, derutaff  jagh  fast  ogerne  förnummit  haffver,  at  Hans  K. 
M:tt  haffver  tagitt  till  mishagh  dett  rytterne  her  uthi  landet  icke 
ähre  straxt  effter  Hans  K.  M:tz  nådige  vilie  och  befaldningh  aff- 
danckade  vordne,  såsom  och  at  dem  är  en  månadz  såldh  sedan 
dhe  äre  hijtt  i  landet  kompne,  leffvererett,  hvilket  icke  till  den 
ende  skeedt  är,  att  jagh  skulle  understa  migh  Hans  K.  M:tz  nä- 
digest  giorde  anordningh  uthi  någor  måtto  at  förandre,  utan  dett 
dee  ähre  lenger  än  Hans  K.  M:tz  nådige  vilie  uthi  så  måtho 
varit  hafver,  underhåldne  vordne,  ähr  sådant  skeedt  för  dee  or- 
sackers  skuldh,  som  jagh  Hans  K.  M:tt  her  bredevedh  i  all  un- 
derdånighett  tilskriffvidt  haffver,  och  i  synnerhett  effter  ridder- 
skapett  och  adelen  her  uthi  landett  hafve  hos  migh  esomofftcst 
anhållidt  och  begäret,  att  jagh  be:te  ryttere  för  dhe  tidender  då 
i  svångh  ginge  på  någon  tijdh  oppå  Hans  K.  M:tz  nådige  be- 
hagh,    underhålle   ville,  på  det  at  dee  icke  måtte  sec  den  yncke 


Digitized  by  VjOOQIC 


137 

8om  dee  för  tu  åhr  seden  medh  alsomstörste  harm  och  förtrett 
haffve  måst  see,  att  allenest  en  ringe  hop  hafve  een  stor  deell 
aff  landett  förbrendt  och  förhergiett,  hvarföre  hafver  jagh  offla- 
be:te  ryttare  oppå  Hans  K.  M:tz  nådige  behagh  på  [ett]  par  raå- 
oaders  tijdh  medh  läninger  försörgie  låtidt,  och  hvadh  såsom 
dem  är  uthi  så  måtho  leffvereret,  ähr  icke  tagett  utaff  den  dell 
som  aff  anordningen  till  befestningerne  är  öffverkommett,  utan 
jagh  haffver  sådant  här  uthi  staden  opbårgett,  hvilkct  skall  utan 
befestningernes  förblåttelsse  betalt  bliffve,  så  snart  resten  på  an- 
ordningen som  opå  be:te  ry ttere  bleff  giordh  (undantagandes  dee 
10000  daler  som  Hans  K.  M:tt  der  utaff  igen  kallett  haffver)  känn 
hijtt  ankomme.  Och  aldenstundh  Hans  K.  M:t  nådigest  vill  at 
Hans  K.  M:tz  nådigest  giordc  anordningh  aff  migh  så  stricte 
hålles  skall,  att  Hans  K.  M:tt  icke  vill  bestå  dett  jngh  om  någre 
hundrade  daler  seden  mere  opå  allehande  tillfallende  lägenheter 
disponere  skall,  hvarföre  vill  jagh  migh  aldcles  der  vidh  hålle 
och  Hans  K.  M:tz  nådige  vilie  och  befaldningh  så  vell  der  utin- 
nan  som  uti  altt  annett  hörsammeligenn  effterkomme,  på  dett 
Högberte  Hans  K.  M:t  icke  må  hafve  orsack  derigenom  någen 
ogunst  och  onåde  till  migh  fatte,  men  effter  murerne  och  val- 
lerne  så  vell  her  som  vedh  andre  befestninger  her  uthi  landett 
ähre  så  förfaldne,  att  man  snarest  sagt  på  både  sijdor  oplöpe 
känn,  och  fördenskuldh  der  någctt  oförmodeligenn  opåkomme, 
kunde  dee  derigenom  lätteligenn  uthi  fare  stelte  bliffve,  hvar- 
före vore  högeligen  aff  nöden,  at  Hans  K.  M:t  nådigest  täcktes 
dhenn  forordningh  göre  låthe,  at  hijtt  till  hvar  befestningh  för 
utan  garnisonernes  oppehelle  måtte  2000  daler  anordnett  bliffve. 
Der  medh  man  icke  allenest  kunde  late  förbetre  dhe  förfalne 
väller  och  murer,  uthan  och  elliest  der  någett  oförmodeligett 
tilsloghe,  at  man  då  till  at  förekomme  fiendens  opsåt  och  prach- 
ticker  hade  någett  at  tiltaghe,  der  om  jagh  gierne  hadhe  velett 
Hans  K.  M:t  i  underdånighett  tilskriffve,  men  effter  jagh  haffver 
migh  befharett  at  Hans  K.  M:t  skulle  sådant  till  mishagh  op- 
taghe,  hafver  jagh  fördenskuldh  låtett  der  medh  bestå,  och  min 
K.  B.  allenest  velett  der  om  tilkienne  giffve,  brodervenligen  be- 
garendes,  at  min  K.  B.  vill  sådant  Hans  K.  M:t  medh  een  godh 
lägenhett  tillkienne  giffva,  och  så  vidt  begå  att  Hans  K.  M:tt 
der  opå  een  forordningh  nådigest  giörc  låter,  ty  hvar  sådant 
icke  skedde  och  der  utöffver  någen  skadhe  förorsackades,  vill 
jagh  för  Gudh,  Hans  K.  M:tt  och  hvar  ehrligh  man  uthi  så 
måtho   endskyllett    vare,    aldenstundh  genom  min  försummelsse, 


Digitized  by  VjOOQIC 


138 

oest  Gudz  hielp  ingen  tingh  skall  försummet  och  tilbacker  satt 
bliffve.  Förseendes  migh  till  min  K.  B.  såsom  och  min  K.  B. 
på  thett  brodervenligeste  beder  at  min  K.  B.  vill  denne  min  i 
all  underdånighett  velmeningh,  såsom  och  att  offtabe:te  ryttere 
Icke  äre  strax  effter  H.  K.  M:tz  nådhige  vilie  affdanckade  vordne 
hos  Högbe:te  Hans  K.  M:tt  till  dett  beste  uttydhe,  uthi  hvadh 
mätte  jagh  känn  vare  min  K.  B.  till  villie  och  tienst  igen  giör 
jagh  altidh  gieme.  Befallendes  min  K.  B.  etc.  Aff  Reffle  denn 
24  Aprilis  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

RikskanslerODS    anteckniDg:     Feltberrens.     Praesent.    Stockholm    den    12 
Maij  anno  1620  genom  enspennaren. 


66.  Beval  den  6  Maj  1620. 

Förord    för   en    borgare    i    Reval,    att  utbekomma  en  gammal  fordran  för  en 
försträckning  till  kronan  af  hans  hnstras  fader,  Tile  Arendz. 

Brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och 
tilförseendes  synnerlige  gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder 
här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  at  effter  breffvijsare  bår- 
gare  här  udi  staden  Jacob  Rodeert  vidh  nampn  haffver  här  hos 
migh  varit  och  sigh  der  uttöffver  besvärett,  at  ändogh  han  haff- 
ver Kon.  Maijrtz  Min  Allernådigeste  Konungs  och  Herres  in- 
vissningzbreff  at  han  skulle  för  den  försträckningh  som  hans 
hustros  fader  Tile  Arendz  H.  K.  M:tz  salige  her  fader  (Christe- 
ligh  och  Höglåffligh  i  åminnelse)  här  udi  Lijfflandh  åhr  1600 
giordt  haffver  bettalt  bliffve,  skall  honom  lijckväll  någre  hundrede 
daler  deropå  restere,  som  han  icke  haffver  kunnet  udi  Vijborgh 
och  Helsingfors  uthbekomme,  oansedt  han  skall  deropå  eeom- 
offtast  fordret  haffve,  och  fördenschuldh  haffver  han  hos  migh 
om  denne  min  förskrifft  till  min  käre  broder  anhållitt,  effter  han 
är  tillsinnes  Högbeite  H.  K.  Maijrtt  i  all  underdånigheet  om  een 
annen  invijsningh  derigenom  han  kunde  komme  till  sitt  igen, 
at  besökie.  Hvilket  jagh  honom  oppå  hans  trägne  begären  icke 
haffver  velet  förvägre,  brodervenligen  begärendes,  at  min  käre 
broder  vill  lathe  honom  sigh  till  det  beste  vare  befälet  och  der- 
till    förhielpe    att  han  måtte  på  andre  ortter  der  han  sin  bettal- 


Digitized  by  VjOOQIC 


139 

ningh  bekomme  kan  invijst  bliffve.  Förseendes  migh  till  min 
käre  broder  att  han  låter  honom  denne  min  förskriflFt  till  gode 
åthniutc.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  till 
villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne,  och  han  för  sin 
person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  efter 
sijn  ringe  lägenheet  förtienendes.  Befaler  min  käre  broder  etc. 
Aff  Reffle  den  6  Maij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobns  De  La  Gardie  m.  p. 


67.  Beval  den  II  Maj  1620. 

Förord  för  trenne  magistratens  i  Reral  ombtid,  hvilka  resa  till  Stockholm, 
dels  för  att  svara  i  ett  rättegångsmål,  dels  för  andra  stadens  ärenden, 
att  snart  erhålla  nådig  resolution,  samt  särsklldt  för  tullnären  Daniel 
Lijn,  som  väntar  afgörande  i  en  långvarig  tvist  med  staden. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  hcr  Cantzler  broder  och 
tilförseendes  synnerlige  gode  venn.  Näst  all  velfärdz  lyckönd- 
eken  och  een  flijtigh  tackseijelsse  för  all  godh  benägenheet  och 
mykitt  gott  bevist,  dett  jagh  medh  all  tacksamheet  igen  för- 
skylle  vill;  kan  jagh  min  käre  broder  härmedh  brodervenligen 
icke  förhålle,  att  effter  een  aff  Bårgmcsterne  her  udi  staden 
sampt  medh  een  aff  rådzpersonerne  äre  nu  vägfärdige  att  be- 
giffve  sigh  till  Sverigie,  både  derföre,  att  dhe  Kon.  M:tz  min 
Allernådigeste  Konungz  och  herres  såsom  och  den  Höglåfflighe 
Konungzlige  Hoffrättz  citation  för  dhe  besväringer,  som  een  aff 
invänerne  här  udi  staden  Melchior  Bretholdt  vidh  nampn  (hvil- 
ken  nu  der  udi  Stockholm  stadder  är)  förmener  sigh  emoot 
Bårgmestere  och  rådh  såsom  och  sin  hustros  iörmyndere  haffve, 
icke  försittie  vele,  utan  sigh  till  förstemdan  tijdh  hörsamme- 
ligen  comparere,  såsom  och  att  dhe  vele  hos  Högbeite  H.  Kon. 
Maijitt  om  stadzens  commercier  i  underdånigheet  solicitere  och 
anhålle.  Och  fördenschuldh  haffve  dhe  migh  om  denne  min 
recommendations  schrifft  till  min  käre  broder  anmodett,  dett 
min  käre  broder  ville  medh  tålemodh  dhe  orsaker,  hvarigenom 
dhe  förmene  dett  missförståndh  emillan  Gubernatorerne  här  udi 
landett  och  dhem  förorsakett  vore  grundtligen  förhöre  och  öffver- 
väge,  och  sedan  genom  sin  gunstige  befordringh  dertill  förhielpe, 


Digitized  by  VjOOQIC 


140 

dett  sådant  framdeles  affskaffet  bliffver,  på  dett  att  dhe  icke 
måtte  derigenom  videre  udi  H.  K.  M:tz  ogunst  och  onåder 
komme  hvilkett  jagh  dem  opå  deres  trägne  begären  och  an- 
hållende  icke  haffver  velett  förvägre,  ändogh  jagh  icke  tviffler, 
att  min  käre  broder  dem  förutan  min  intercessions  skriffvelsse 
till  dett  beste  befordrendes  varder,  så  vidt  som  dhe  haffve  om 
stadzens  saker  så  väll  som  om  den  tvistige  sak  medh  be:te  Mel- 
kier  Bretholdt,  medh  skääl  och  bcvijs  att  medhfhare;  sådan  min 
käre  broders  gunstige  befordringh  vardhe  dhe  hos  min  käre  bro- 
der efFter  deres  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Anlangan- 
des  kunskaper,  äre  här  inge  förefalne  som  något  värde  äre  att 
omschrifves,  sedan  som  een  vidh  nampn  Jören  Fredrich  Crytz 
(hvilken  på  den  Pålenske  sijdeu  för  öfFverste  leutnampt  tient 
hafver)  herfrån  förreste  och  utan  tviffvell  allerede  dijtt  ankom- 
men är,  afF  hvilkens  berättelsse  M.  K.  B.  dhe  Pålers  stat  och 
lägenheet  förnummit  haflFver.  Hvadh  såsom  på  denne  ort  fram- 
deles höres  och  förefalle  kan,  vill  jagh  min  käre  broder  gerne 
förständige.  Befalendes  min  käre  broder  Gudh  Alzmechtigh  till 
långhvarigh  vällraåge,  medh  den  brodervenlige  och  flijtige  be- 
gären, att  M.  K.  B.  vill  helse  sin  elskelige  käre  hussfru  min 
käre  syster  på  mine  och  min  käristes  vegner  medh  vår  kärligh 
benägenheet  och  mångc  tusendh  gode  dagar  och  nätter.  Aff 
Reffle  denn  11  Muij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  på  ett  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  här  medh  brodervenligen 
icke  förhålle,  att  effter  Bårgmestere  och  rådh  här  i  staden  haffve 
hvart  åhr  hafft  tvist  och  träte  medh  ToUenären  Daniell  Lijn 
effter  såsom  min  käre  broder  derom  utan  tviffvell  väll  vitterligitt 
är,  och  dhe  haffve  deres  uttschickade  oppålagtt,  att  dhe  derom 
hos  Kon.  Maijitt  i  underdånigheet  solicitere  schole,  dett  deropå 
måtte  een  richtigheet  giord  och  be:te  tvist  affskaffet  blifve, 
hvarförc  haffver  be:te  Daniell  Lijn  min  käre  broder  derom 
tienstvilligen  tillschriffvitt,  hvilken  hans  skriffvelsse  jagh  min 
käre  broder  här  brcdevidh  tillschicker,  der  utaff  min  käre  bro- 
der omständeligen  och  grundtligen  förnimmandes  varder,  huru 
vidt    dhe   haffve  sigh  udi  så  måtto  medh  någon  schääl  och  utan 


Digitized  by  VjOOQIC 


141 

Högbe:te  H.  K.  M:tz  schade  att  besväre.     Min  käre  broder  Gudh 
Alznaechtigh  befalendes.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


68.  Beval  doD  16  Maj  1620. 

Förord    för   Hans    Burtz'  enka   ooh    barn  att  få  bebälla  en  bans  förl aning  å 
gods  i  Wlttenstens  län,  bvilka  nn  Öde  ligga. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  ber  Cantzler  och  tilför- 
seendes  synnerlige  gode  ven.  Jagh  kan  nain  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  salige  Hans  Burtz 
effterlatne  hustro  och  barn  haffve  hos  inigh  om  denne  min  re- 
comraendations  schrifft  till  min  käre  broder  flijteligen  anhållitt, 
att  dhe  måtte  deres  framlidne  faders  långlige  trogne  tienst  till 
gode  åthniute,  och  dhe  godz,  som  han  udi  sin  lijffztijdh  inne- 
hafft  hafvcr  (hvilke  udi  Wittensteens  länn  belägne  äre  och  nu 
udi  öde  liggie)  niute  och  innehaffve,  hvilkett  jagh  dem  icke  hafF- 
ver  förvägre  velett,  aldenstund  bemelte  deres  S.  fader  framfarne 
konungar  och  Sverigis  crone  mest  heele  sin  lijffztijdh  troligen 
och  flijteligen  tient  haffver,  och  een  partt  aff  hans  söner  äre  till 
den  ålder  kompne  att  dhe  udi  Kon.  Maijitz  vår  AUernådigeste 
Konungz  och  herres  nu  regerendes  tienst  kune  brukede  bliffve, 
hvarföre  är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  K.  B.  vill  dem 
den  gunstige  befordringh  bevijse  och  hos  Hans  Kon.  Maij:tt 
dertill  förhielpe,  att  dhe  måtte  offtabe:te  deres  framlidne  faders 
långlige  trogne  tienst  till  gode  åtniute  och  be:te  ödes  godz  niute 
och  innehafive.  Förseendes  migh  till  min  käre  broder,  att  han 
är  dem  härutinnan  till  dett  beste  beforderligh.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  min  K.  B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  al- 
tidh  gerne,  och  dhe  för  deres  ringe  personer  varde  sådan  min 
käre  b:s  gunstige  befordringh  effter  deres  ytterste  förmögenheet 
förtienendes.  Befaler  min  käre  broder  etc,  Aff  Reffle  donn  15 
Maij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


142 


60.  Beval  den  30  Maj  1620. 

Bjudning  att  berista  en  dotters  döpelseakt  i  Reval  den  2  Juli. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  broder  och 
tilföreeendes  synnerlige  gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder 
her  medh  brodervenligen  icke  oförmältt  lathe,  att  Gudh  den 
Aldrehögste  hafiver  den  21  udi  denne  månaden  nådeligen  för- 
låssat min  elskelige  käre  hussfru,  och  oss  medh  een  ungh  dotter 
velsignett  och  begåffvett,  den  jagh  achtar  udhi  den  helige  tre- 
faldighetz  nampn  att  lathe  genom  dett  helige  Dopsens  Sacra- 
ment  incorporere  och  inställe  udi  den  Christelige  församblingh 
den  2  Julij  näst  tillstundande,  hvilkett  Gudh  den  Aldrehögste 
lathe  skee  udi  een  godh  och  lycksaligh  stundh,  sitt  helige  och 
guddomelige  nampn  till  låff,  prijs  och  ähre,  oss  föreldrarne  och 
samptlige  slechten  till  hugnett,  frögdh  och  glädie  och  barnett 
till  mykin  lycko  och  saligheet.  Och  aldenstundh  utaff  eett  Chri- 
steligitt,  låfläigitt  och  gammalt  bruk  sedvanligitt  är,  att  man  hos 
eett  sådant  Christeligitt  värch  plager  gerne  haffve  någre  afFsine 
förtrogneste  venner  tillstcdes,  som  icke  alleuest  medh  sine  in- 
nerlige Christelige  böner  till  Gudh  den  Aldrahögste  förhielpe 
till  att  frambäre  sådane  små  till  dett  helige  doop  och  Christen- 
dom,  der  att  incorporeres  till  een  lem  udi  den  Christelige  för- 
samblingh, utann  och  framdeles  udi  alle  tillstundande  lägenhet- 
ter  och  fall,  lathe  sigh  sådane  udi  all  kärligh  omvårdnadh  till 
dett  beste  vare  befalett;  hvarföre  önskade  jagh  aff  altt  mitt 
hierte,  såsom  och  min  käre  broder  på  dett  brodervenligeste  be- 
der, att  min  käre  broder  (der  hans  lägenheet  så  medgåffve)  ville 
aff  sin  broderveulige  affection  bevijsc  migh  och  min  elskelighe 
käre  hussfru  den  broderveulige  benägcnheet,  och  vår  unge  dot- 
ter denn  Christelige  kärlech  och  vare  här  på  förberte  tijdh  til- 
stedes,  och  då  medh  sin  närvaru  sampt  medh  någre  andre  som 
man  och  der  till  förmoder  till  högbe:te  Christeligitt  verch  för- 
hielpe och  der  udi  eett  vitne  vare.  Sådan  och  all  annen  min 
käre  broders  broderlige  benägenheet,  store  omack  och  godh 
villie,  vill  jagh  medh  all  brodervenligh  tacksamheet  och  altt 
gott  beflijte  migh  att  förtiene  emedan  jagh  leffver.  Och  hvadh 
gott  migh  och  min  elskelige  käre  hussfru  aff  Gudh  den  Aldra- 
högste   kan    beskärtt    vare,    skall    min    käre   broder  medh  hcele 


Digitized  by  VjOOQIC 


143 

eitt  medfölgic  aff  eett  trogett  och  tacksampt  hierte  meddelt 
varde.  Och  befaler  M.  K.  B.  etc.  Aff  Reffle  denn  30  Maij 
åhr  1620. 

D.  T.  O.  T.  B.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


70.  Beval  den  13  Juni  1620. 

Begär  att  vid  den  förestående  utarreoderingen  af  kungsgårdarne  få  öfrertaga 
de  gårdar,  som  ligga  under  Revals  slott,  och  det  egentligen  blott  för 
att  få  ved  och  hö;  förordar  kamreraren  Nils  Jönssons  önskan  att  få 
stadna  qvar  på  platsen,  äfvenså  sekreteraren  Hans  Hansson,  emedan  de 
Toro  de  enda,  som  kunde  lemna  nödiga  upplysningar  om  ortens  äldre 
förhållanden,  och  för  Evert  Bremen  att  erhålla  sitt  underhåll  som 
ståthållare  oafkortadt. 

Min  brodervilligh  etc,  Välbårne  her  Cantzler,  broder  och 
synnerligh  gode  vän.  Näst  mycken  och  flitigh  välrnåges  lyck- 
önskan, betackar  [jagh]  M.  K.  B.  brodervenligen  för  alt  gåth, 
hvilcket  jagh  gärne  igen  förskylle  vill,  och  låther  M.  K.  B.  här 
medh  brodervenligen  förnimme,  att  effter  migh  ähr  förekom- 
medt,  dedh  H.  Kon.  M:tt  achter  här  i  landet,  förarrendere  alle 
konungzgårderne  och  lähnen,  så  ähr  jagh  väll  till  sinnes  att  ar- 
rendere  de  gårder,  som  ännu  här  under  Räffle  liggendes  ähre,  sår 
frarapt  arrenden  kan  bliffve  billigh,  och  bönderne  dedh  förmåge 
att  uthgöre,  der  om  Cammereren  Nilss  Jönsson  all  vidhare  be- 
skedh  medh  sigh  haffver.  Hvarföre  beder  M.  K.  B.  jagh  broder- 
venligen att  M.  K.  B.  heruthinnan  dedh  bästa  görendes  och  före- 
vände ville,  att  arrenden  måtte  bliffve  billigh,  ty  dedh  jagh  så- 
dant achter  att  arrendere,  gör  jagh  icke  för  någen  profit,  uthan 
allenest  för  vedh  och  höö  skuldh,  ty  M.  K.  B.  väll  kan  besinna, 
huru  icke  allenest  besvärligitt,  uthan  förtrettlightt  det  skulle 
vara,  ath  blifva  här  på  befästningen,  och  icke  vara  een  sticka 
vedh  mechtigh  än  sen  mehr,  uthan  man  skulle  lefva  af  een  an- 
ners  nåde.  Förseer  migh  derföre  visserligh  dertill,  att  när  jagh 
dett  samma  gifver  som  een  annan  kan  biudha,  och  skäligt  ähr, 
att  H.  Kon.   M:tt  migh  dett  för  een  anner  unner. 

Min  käre  brodher  kan  jagh  och  brodervenligen  ej  oförmält 
låthe,  att  Skatmesteren  och  Cammer  Rådh,  haffve  schriffvit  Camme- 
reren till,  det  han  skall  begiffve  sigh  till  Sverige,  så  haffver  han 


Digitized  by  VjOOQIC 


144 

strax  giordt  sigh  färdigh,  nar  han  breefvet  bekom  den  23  Maij, 
doch  det  ähr  dateredt  den  22  Februarij,  hvarigenom  det  så  länge 
haffver  varedt  på  vegen,  och  icke  för  framkom  med  t,  kan  man 
icke  vette.  Och  emedan  han  befruchter  sigh,  att  honom  sådant 
till  försummelsse  äller  drögzmåll  måtte  blifve  tillmätett  och  miss- 
tänckt,  fördenskuldh  haffver  han  fliteligen  bedit  migh,  att  jagh 
honom  hooss  M.  K.  B.  och  de  andre  godhe  härrer  eett  gåth 
ordh  förlåne  ville,  och  efter  välbeite  härrer  Caramer  Rådh  uthi 
deres  schriffvelsse  förmälle  att  Cammereren  skulle  rätte  sine 
saaker  således,  att  han  derstädes  uthi  Sverige  blifve  skulle,  eme- 
dan H.  Kon.  M:tt  achter  honom  der  att  brucke,  så  hafver  han 
sigh  endeles  derom  hooss  migh  besväredt,  att  honom  thet  be- 
svärligit  förefalle  ville,  nu  härifrån  at  opbrythe,  hälst  emedan 
han  är  een  åldrigh  man,  och  ein  husshåldningh  här  i  landet 
öffver  30  åhr  hafft,  så  är  honom  endeles  omögeligit  medh  hustru 
och  barn  begiffve  sigh  till  Sverige,  der  att  boo.  Hvarföre  be- 
dher  M.  K.  B.  jagh  på  hans  vägne,  att  M.  K.  B.  ville  vare  hans 
gunstige  häire  och  befordrare,  och  förhiälpe  honom  hooss  H. 
Kon.  M:tt,  att  han  der  medh  må  bliffve  förskonet,  och  der  H. 
Kon.  M:tt  icke  vill  hafve  någen  Cammererere  här  i  landet,  att 
han  då  måtte  bruckes  i  andre  saaker,  effter  han  här  om  alle 
saaker  och  landzens  lägenheet  beskedh  bäst  veett,  förseer  migh 
till  M.  K.  B.  att  han  för  min  intercession  låther  sigh  honom 
uthi  alle  måtte  till  thet  bästa  vare  befalledt.  Jagh  förnimmer 
och  aff  mantaledt,  som  senest  bleff  sändt  ifrån  Sverige,  att  Slåt- 
zcns  secreterare,  Hans  Hansson,  der  aff  är  uthe  låthen,  och 
emedan  han  nu  uthi  månge  åhr  här  varedt  hafver,  och  ej  väll 
mistes  kan,  förty  der  Cammereren  och  Hans  Hansson  komme 
här  ifrån,  så  ähr  här  icke  een  människia,  som  beskedh  veett, 
om  någre  gamble  handlinger  och  tvistige  saaker,  som  här  stun- 
dom förefalle.  Män  der  H.  K.  M:tt  ingen  secreterare  här  haffve 
vill,  så  vore  Hans  Hansson  här  väll  tienligh,  att  brucke  för 
Slåtzfougte,  så  kunne  han  stundom  hiälpe  till  att  schriffve  medh, 
förty  den  Slåtzfougten,  som  här  nu  ähr,  blifver  fast  åldrigh  och 
een  tungh  man,  som  sitt  embethe  icke  således  kan  förestå  som 
det  sigh  ägner  och  bör,  der  om  Cammereren,  M.  K.  B.  vidhare 
vett  att  berätte.  Till  dedh  sijdzste  käre  broder,  förnimmer  man 
och  aff  förslaget,  att  Stådthålleren  Ewerdt  Brem  ähr  afkortett 
fyre  personer  aflf  hans  ordningh,  så  aldenstundh  honom  fast  vill 
omögeligit  vare,  att  kunne  behiälpe  sigh  här  medh  sex  perso- 
ner, effter  thet  han  här  stadigt  vare  måste,  när  jagh  aff  och  ahn, 


Digitized  by  VjOOQIC 


145 

till  de  andre  befastninger  förresser.  Hvarföre  bedher  jagh  M. 
K.  B.  ganska  fliteligen  pä  hans  vägner,  att  M.  K.  B.  ville  för- 
hiälpe  honom,  att  han  må  niuthe  sin  förre  ordningh  på  tije  per- 
soner, effter  som  H.  Kon.  M:tz  underschreffne  bestälningh  för- 
mäller,  sådant  varder  han  medh  all  flijtt  tienstvilligen  vette  tiil 
att  förtiäne.  Befaller  M.  K.  B.  etc.  Datum  Räffle  den  13  Junij 
åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


71.  Beval  den  20  JuU  1620. 

Begär  föreskrift  i  afseende  å  stilleståndets  förlångniDg  med  Poblen,  hTarom 
Chodkiewlcz  begärt  underbandlä,  ocb  i  bändelse  det  icke  blir  utaf,  pro- 
viant för  garnisonerna;  ty  af  arrendatorema  af  kronans  inkomster  kunde 
intet  väntas  förr  än  den  29  Sept. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke  tvifflar  att  min 
käre  broder  aff  min  skriffvelse  till  H.  K.  M:t  så  väll  såsom  och 
till  min  käre  broder  och  dhc  andre  aff  Rijkzens  Rådh  nogsampt 
förnimmandes  vardher,  huru  såsom  Chotkiewietz,  och  hans  sub- 
delegatcr  oppå  tractationen  om  stilleståndzens  prolongation  urgere 
och  trängie,  och  hvadh  såsom  jagh  hafver  dem  allennest  kårtte- 
ligen  svaret  och  eendels  sammankompstenn  iittslagitt,  effter  jagh 
icke  haffver  underståt  migh  dem  någott  vidtlyfftigere  tillskriffve, 
mykit  mindre  om  handelen  någorlunde  förtröste,  aldenstundh 
Kon.  M:t  min  Allernådigeste  Konungh  och  herre  nådigest  haff- 
ver migh  någre  gångor  tillskriffve  lathett,  att  jagh  icke  skulle 
migh  medh  dem  udi  någon  tractation  inläthe,  förr  än  jagh  H. 
K.  M:tz  befalningh  derom  bekomme  skulle;  så  aldenstundh  dhe 
utan  tviffvell  ann  videre  deropå  urgerendes  och  drifvandcs  varde, 
och  jagh  icke  veet  hui*u  såsom  sakerne  aff  migh  företages  skole, 
och  till  att  sende  dem  eett  blåtte  recipisse  tilbaker  ighenn,  vill 
icke  heller  någott  gott  aff  sigh  föde,  ty  dhe  Påler  kune  derige- 
nom  till  eventyrs  bliffve  förorsakade  någott  fiendtligitt  att  före- 
tage, hvilket  sedan  som  stilleståndzens  termin  uthe  är,  icke  vore 
lätteligcnn  till  att  hindre  och  förekomme,  aldenstundh  man  då 
på   sidchöstenn   ingen  undsettningh  hvarken  iffrån  Sverigie  eller 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  10 


Digitized  by  VjOOQIC 


146 

Pinlandh  bekomme  kunde,  och  fördenschuldh  kunde  fienden 
medh  ringe  folch  heele  landett  förhärgie  och  H.  K.  Maij:tt  och 
rijkett  alsomstörste  skade  tillfoghe,  h vårföre  tyckes  migh  effter 
mitt  ringe  betenkiendhe  icke  orädeligitt  vare,  att  stillestÅndzens 
termin  måtte  åth  minste  s&  vidt  in  på  sommaren  förlängies,  att 
vij  denne  vinteren  inthet  måtte  haffve  oss  till  att  befhare,  och 
fördenschuldh  vill  jagh  min  käre  broder  här  medh  broderven- 
ligen  beditt  haffve,  att  min  käre  broder  vill  (effter  såsom  han 
utan  min  påminnelsse  väll  besinner,  att  H.  K.  M:t  och  Rijket 
deropå  macht  ligger)  hos  Högbezte  H.  Kon.  Maij:tt  bearbete,  att 
H.  K.  M:t  nådigest  ville  migh  sin  nådige  villie  och  resolution 
medh  thet  aller  förste  förnimme  lathe,  att  rann  då  förr  änn  som 
stillcståndzens  termin  förlupen  är,  måtte  vete  rede  och  spitze 
sigh  antingen  at  förhindre  fiendens  förehaffvande,  der  dhe  nå- 
ghott  fiendtligitt  företage  ville,  eller  och  om  stillcståndzens  pro- 
longation  att  tractere.  Men  der  H.  K.  M:t  nådigest  icke  ville 
någon  videre  handell  och  tractat  ingå,  vill  högeligen  aff  nödhen 
vara,  att  M.  K.  B.  och  de  andre  gode  herrer  och  män  Rijkzens 
Rådh,  udi  H.  K.  M:tz  frånvaru  alffvarligen  genom  idre  schrif- 
velsser  förmane  dem  som  hijt  till  befästningerne  leffvereringar 
göre  skole,  att  dhe  sådant  medh  thett  allerförste  forttskafife, 
effter  mine  förmaningar  hos  dem  inthctt  gelle  och  arrendatororne 
föregiffve,  att  dhe  icke  äre  förplichtadhe  deres  arrend  för  Michae- 
lis  att  uttgöre,  hvar  nu  sådant  icke  förr  skeer,  veet  jagh  icke 
hvarutaff  gamizonerne  kune  underholdne  hliffve.  Förmodandes 
visserligen  att  M.  K.  B.  låter  sigh  denne  sak  så  vare  befälet  så- 
som han  sielff  veet,  att  Högbe:te  H.  K.  Maij:tt  och  heele  rijket 
deropå  macht  ligger.  Befalandes  M.  K.  B.  Gudh  Alzmechtigh 
till  långvarigh  välmåge,  medh  den  brodervenlige  begären  att 
M.  K.  B.  vill  helse  sin  elskelige  käre  hussfru  min  käre  syster 
på  mine  och  min  kärestes  vegner  medh  vår  kärligh  benägen- 
heet  och  mykitt  gott.     Aff  Reflie  denn  20  Julij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


147 


72.  Beval  den  16  September  1620. 

Förord  för  Hans  Termo,  som  var  med  på  första  fälttåget  in  nti  Ryssland  år 
1609  och  demnder  sig  väl  förhöll,  men  blef  såsom  sändebad  med  bref 
till    tsaren    illa  slagen,  och  var  fången  allt  intill  Nowgorods  intagande. 

Min  brodervilligh  etc.  Välbårne  her  Cantzler,  käre  broder 
och  tilförseeudes  synncrlighe  godhe  vän.  Näst  all  välmäges 
lyckönskningh,  och  een  flitigh  tackseijelsse  för  all  godh  benägen- 
heet  och  mycket  bevijst  gott,  det  jagh  medh  all  tacksamheet 
förskylle  vill,  kan  jagh,  min  käre  broder  her  medh  broderven- 
ligen  icke  förhålle,  att  denne  breefvijsere  Hans  Termo  haffVer 
fliteligen  bedit  migh,  att  jagh  honom  hooss  min  käre  broder  till 
thet  bästa  ville  ihugkomme  och  commendere  och  honom  om 
hans  förhåldningh  vittnesbördh  meddele,  sä  kan  jagh  ej  anners 
schrifTve,  uthan  att  han  sigh  uthi  H.  Kon.  M:tz  och  Gronones 
tiänst,  ärligen  och  troligen  hafver  bruckat  lathet,  och  varedt 
migh  fölgachtigh  in  i  Rysslandh  anno  1609  den  tijdh  man  först 
drogh  dijtt  in,  och  blef  han  af  migh  förschicket  till  Storfursten 
uthi  Muskowen  Iwan  Wassiliwitze  [o:  Wasili  Ivanowitsch]  Suski, 
hvilcken  afsatt  blef,  opå  samme  reesse  komme  någre  skogzröff- 
vere  emoth  honom,  och  sloge  hans  medfölie  mast  ihiäll  och  han 
siälff  miste  der  sin  hälsse  och  blef  illa  slagen  såsom  och  fången 
fördt  till  Nougårdh,  der  han  sedan  uthi  fängelsse  satt,  alt  till 
dess  man  Nougården  inbekom,  så  aldenstundh  han  nu  haffver 
begiffvit  sigh  till  Sverige,  der  uthi  underdånigheet  Högstbe:te 
H.  Kon.  M:tt  om  sin  legenheet  att  besöckie,  hvarföre  beder  M. 
K.  B.  jagh  hermed  brodervenligen,  att  min  käre  broder  ville 
vare  hans  gunstige  härre,  och  honom  hoos  H.  K.  M:tt  till  thet 
bäste  befordrat.  Förseer  migh  M.  K.  B.  varder  honom  denne 
min  intercessions  schriffvelsse  till  godhe  niuthe  låthe;  uthi  hvadh 
måtte  jagh  kan  vare  M.  K.  B.  till  villie  och  venskap  igen,  gör 
jagh  altijdh  geme,  och  varder  för:de  Termo  beflitte  sigh  der  om, 
sådant  uthi  all  ödmiuckheet  att  förtiäne.  Befallendes  M.  K.  B. 
etc.     Datum  RäflSe  den  16  Septembris  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


148 


73.  Beval  den  14  Oktober  1620. 

Förord  för  Fabian  Tisenhusen,  som  nu  jämte  andra  af  adeln  reser  till  Konun- 
gens bröllopp,  att  få  betalning  från  kronan  af  en  summa,  som  hans  fader 
af  samma  namn  såsom  ryttmästare  lånat  af  en  borgare  i  Reval  för  till- 
fredsställande af  underlydande  ryttares  fordringar,  med  förpllgtelse  så- 
som för  egen  skuld;  och  hvarför  han  blifvit  kräfd  af  en  arfvinge,  Hans 
Kettler. 

Välborne  ber  Cantzler  etc.  Kan  jagh  M.  K.  B.  ber  medh 
brodervenligen  icke  oförmältt  latbe,  att  efftcr  framlidne  Fabian 
Tisenbusen,  som  udi  framfarne  konungars  (Cbristelige  ocb  Hög- 
låfflige  udi  åminnelses)  Konungb  Jobans  ocb  Konungb  Carlls 
regementztijder  för  een  ryttmestere  tient  både,  baffver  måst  aff 
een  bårgares  bär  udi  staden  beneradb  Hans  Kettlere  bustroes 
förfäder  een  summa  penningar  till  sine  underbafTvande  rytteres 
contenteringb  oppä  sädane  vilkor  ocb  conditioner  optage.  att  sä 
frampt  ban  icke  kunde  dem  deres  bettalningb  aff  Cronan  för- 
skaffe, skulle  dbe  udi  sä  måtto  bålla  sigb  till  bonom  eller  ocb 
bans  effterkommande  arffvingar,  bvar  icke  sådant  förr  än  bonom 
något  dödeligitt  vedkome,  scbee  kunde,  effter  såsom  bane  giffne 
obligation  udi  bokstaffven  vijdere  uttvijser,  ocb  fördenskuldb 
båller  bemelte  Hans  Kettler  sigb  till  bans  son  som  ocb  beter 
Fabian  Tisenbusen,  ocb  bonom  om  sin  bettalningb  bärdt  maner, 
baffver  ocb  bonom  allerede  förleden  Jobannis,  då  bär  een  land- 
dagb  (effter  såsom  bär  åbrligen  brukeligitt  är)  böltes,  för  een 
sittiande  rätt  angiffvitt  ocb  begärett,  att  bann  måtte  effter  sin 
framlidne  faders  förskriffningb  der  till  bållen  bliffve,  att  ban 
bonom  sin  bettalningb  antingen  aflf  Cronan  förskaffe  eller  ocb 
bonom  aff  sitt  egitt  bettale  skulle,  effter  ban  sitt  icke  länger 
miste  känn.  Då  bleff  bemelte  Fabian  Tisenbusen  giffvit  dik- 
tion ocb  respijt,  till  dess  ban  Kon.  Maijrtt  allés  vår  nådigeste 
Konungb  ocTi  berre  derom  i  all  underdånigbeet  besökie  kunde, 
effter  samme  peninge  summa  ibland  bans  S.  faders  ryttere  (effter 
såsom  dbe  bevijs  deropå  giffne  äre  videre  uttvijsandes  varde)  är 
deelt  ocb  giffvitt  vorden.  Så  aldenstundb  bann  nu  medb  de 
andre  aff  ridderscbapet  ocb  adelen  är  vägfärdigb  att  begiffve 
sigb  till  Sverigie,  H.  K.  M:t  sin  tilbörlige  tienst  oppå  H.  K. 
M:tz  bröllopzbögbtijdb  i  all  underdånigbeet  till  att  praesentera; 
bvarföre  baffver  ban  bos  migb  om  denne  min  förskrifft  till  M. 
K.  B.  på  tbett  flijteligeste  anbällitt,  den  jagb  bonom  icke  baffver 


Digitized  by  VjOOQIC 


149 

förvägre  velett,  brodervenligen  och  flijteligen  begärendes,  att  M. 
K.  B.  vill  honom  udi  denne  sin  rätthmättige  sak  all  mögligh  bij- 
ståndh  bevijse  och  honom  hos  Kon.  May:tt  der  till  förhielpe,  att 
han  måtte  offtabe:te  sin  S.  faders  handskriift  och  förschriffningh 
lös  bekomme,  och  att  be:te  köpman  måtte  på  någon  ort  till  att 
bekomme  sin  bettalningh  invist  blifve.  Förseendes  migh  till  M. 
K.  B.  att  han  låter  honom  denne  min  intercessions  skrifft  och 
sin  framlidne  faders  långlige  och  trogne  tienst  tillgode  åttniute, 
sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  varder  han  sampt 
med  dhe  andre  som  der  udi  interesserede  are,  eifter  deres  yt- 
terste förmögenheet  förtienendes,  och  jagh  för  min  person  vill 
vare  M.  K.  B.  till  villie  och  tienst  udi  hvadh  måtto  jagh  känn. 
Befalandes  M.  K.  6.  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh  vällmåge 
med  den  brodervenlige  begären,  att  M.  K.  B.  vill  helsse  sin  el- 
skelige  käre  hussfru  min  kiere  syster  på  mine  och  min  käristes 
vegner  medh  vår  kärlig  benägenheet  och  mykitt  gott.  Aff  Reffle 
denn  14  Octobris  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


74.  Beval  den  18  Oktober  1620. 

Förord  för  Hans  Eettlers  ombud  i  det  uti  föregående  bref  afbandlade  skuld- 
fordringsmål. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  venn.  Näst  all  vällfärdz  lycköndskningh  och  een  broder- 
venligh  tackseijelsse  för  månge  bevijste  vällgärningar,  dera  jagh 
medh  all  brodervenligh  benägenheet  gerne  igen  förskylle  vill; 
kan  jagh  min  käre  broder  härmed  brodervenligen  icke  förhålle, 
att  efFter  een  köpman  här  udi  staden  benemdh  Hans  Kettler 
(hvilkens  hustrues  föreldrar  hafve  försträcktt  S.  Fabian  Tisen- 
husens  underhaflFvande  ryttere  een  summa  penninger  effter  sås- 
som  jagh  min  käre  broder  derom  i  desse  dagar  vidtlyfftigere 
tillschrifvit  hafver)  haflFver  sin  fullmechtighe  benemdh  Hanss 
Notorp  derhedan  aflfirdigett  hos  Kon.  Mayrtt  om  sin  bettalningh 
udi  all  underdånigheet  att  anhålle.  Och  fördenschuldh  haffver 
han  denne  min  förskrifft  till  min  käre  broder  begäret  att  han 
måtte  deste  bettre  genom  min  käre  broders  gunstige  befordringh 


Digitized  by  VjOOQIC 


150 

udi  saken  befordrett  bliffve,  den  jagh  honom  icke  haffver  kun- 
nett  förvägre,  brodervenligen  begärandee,  att  M.  K.  B.  vill  vare 
honom  härutinnan  till  dett  beste  beforderligh.  Sådan  min  käre 
broders  gunstige  befordringh  vill  hann  efFter  sid  ytterste  för- 
mögenheet  förtiene,  och  jagh  för  min  person  vill  altijdh  vare 
min  käre  broder  till  villie  och  tienst  udi  hvadh  måtto  jagh  känn. 
Befalandes  M.  K.  B.  sampt  medh  sin  elskelige  käre  hussfru  min 
käre  syster  (hvilken  min  käre  broder  på  mine  och  min  käristes 
vegner  med  vår  kärlig  benägenheet  och  mykitt  gott  kärligen 
och  flijteligen  helsse  vill)  Gudh  Alzmechtig  till  långvarigh  väl- 
måge.     Aff  Reffle  den  18  Octobris  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


75.  Beval  den  20  November  1620. 

Lyckönskar  till  väl  förrättad  resa  för  den  unga  drottningens  hemtning;  an- 
modar underrätta  Konungen,  att  från  Polska  sidan  är  allt  stilla;  begär 
förlängd  anyisning  pä  tullen  i  Åbo,  som  han  i  2  är  haft  i  arrende  för 
betalning    å    sin   fordran   för    sina  försträck  ning  ar  under  Ryska  kriget. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  venn.  Näst  all  vällfärdz  lycköndskningh  etc,  kan  jagh 
min  käre  broder  härmedh  brodervenligen  icke  förhålle,  alt  jagh 
aff  hiertatt  fast  gerne  sportt  och  förnumraitt  haffver,  dett  min 
käre  broder  schall  medh  heele  sitt  medfölgie  och  väll  förrättade 
saker  lyckeligen  och  medh  behållen  reese  in  i  rijkett  för  någon 
tijdh  sedan  ankommen  vare,  hvilkett  Gudh  den  Aldrehögste  lathe 
vare  scheedt  udi  een  godh  och  lycksaligh  stundh;  Hans  Gud- 
domelighe  Maijostett  värdiges  änn  videre  der  till  unne,  giffve 
och  förläne  sin  helige  nådh  och  ymnoge  velsignelse,  så  att  så- 
dant måtte  således  vare  påbegynt  och  fuUändatt  bliffve,  det 
Hans  Guddomelige  nampns  prijs  och  ähre,  H.  K.  M:tz  egen  så- 
som och  heele  fäderneslandetz  och  dett  gemene  bästes  vällfärdh, 
merkeligh  förmeringh  och  opbyggelse  må  derigenom  söktt  och 
fremiatt  varde.  Härhos  kan  jagh  och  min  käre  broder  broder- 
venligen icke  underlate,  att  effter  jagh  inge  tidender  hvarken 
iffrån  Pålen  eller  Rysslandh  förnummitt  hafver  som  värde  are 
att    omschriffves,    sedao    som  jagh  senest  Kon.   Mayrtt  allés  vår 


Digitized  by  VjOOQIC 


151 

nådigeste  KoDUDgh  och  herre  om  denne  landzens  lägenhetter  i 
all  underdänigheet  tillschreff,  och  fördenschuldh  haiFver  för  onö- 
digtt  achtett  H.  K.  M:tt  roedh  min  underdånige  schriffvelse 
denne  gängh  att  beraöde,  helst  eflFter  jagh  väll  kan  besinne,  att 
H.  K.  M:tt  nogsamptt  dessförutan  medh  andre  saker  denne  tijdh 
beladdh  är,  utan  vill  min  käre  broder  på  thett  brodervenligeste 
beditt  haffve,  att  der  Högbe:te  H.  K.  M:t  om  denne  landzens 
lägenhetter  nådigest  åstundar  att  vette  och  M.  K.  B.  deroro 
fråghe  täcktes,  att  M.  K.  B.  då  vill  H.  K.  M:tt  tUlkenne  giffve, 
dett  här  udi  landett  är  nu  altt  stille  värch,  Gudh  gifive  att  dhe 
Påler  icke  måtte  sökie  någon  lägenheet  till  någott  obeståndh, 
aldenstundh  man  inthet  vist  medh  dem  handlatt  haffver,  ändogh 
man  inthett  haffver  härtill  derom  sportt,  utan  dhe  haffve  hållitt 
sigh  altt  stille.  Gudh  lathe  så  länge  vara.  Hvadh  såsom  här 
effter  höres  och  förefalle  känn,  vill  jagh  Högbeite  H.  K.  M:t 
derom  i  all  underdänigheet  förständige,  och  M.  K.  B.  medh  dett 
samma  omständeligenn  tillschriffve. 

Till  besluth,  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
oförmältt  lathe,  att  M.  K.  B.  utan  all  tvifvell  väll  vitterligitt  är, 
huru  såsom  jagh  hafver  Åbo  tollen  aff  H.  K.  M:t  för  een  summa 
penninger  som  jagh  udi  Rysslandh  försträcktt  haffver,  och  att 
H.  K.  M:t  nådigest  hafver  satt  deropå  eett  vist  arrende  för  tu 
åhr  tillgörendes,  dett  migh  udi  den  summa  som  jagh  aff  H.  E. 
M:t  och  Cronan  haffver  till  att  fordre,  schulle  åhrligen  6600 
daler  afkårtett  bliffve.  Så  aldenstundh  bemelte  tu  åhr  nu  för- 
lupnc  äre,  och  jagh  icke  veett  om  H.  K.  M:t  migh  bemeltte  tall 
för  samme  arrende  videre  nådigest  effterlatc  vill,  oansedt  jagh 
på  een  sådann  stor  summa  som  jagh  haffVer  till  att  fordre  icke 
halffparten  uthbekommitt  haffver,  effter  såsom  räkningerne  udi 
H.  K.  M:tz  Räkninge  Gammar  videre  uttvijsandes  varde,  hvar- 
före  är  min  brodervenligh  och  flijtigh  begären,  att  M.  K.  B. 
vill  vare  obesvärett  hos  Högbe:te  H.  K.  M:t  så  vidt  att  begå  och 
förarbete,  att  jagh  offtabe:te  tall  för  samme  arrende  måtte  ännu 
på  tree  åhr  tillgörendes  behålle,  på  dett  att  jagh  måtte  någor- 
lundha  komme  till  mitt  igenn  och  icke  alldeles  [för]  stor  skade  för 
mine  godvillighe  försträckninger  lijde.  Förseendes  migh  visser- 
ligen till  M.  K.  B.  att  han  mitt  bäste  härutinnan  vettandes  var- 
der, udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  M.  K.  B.  till  villie  och 
tienst  igenn,  gör  jagh  altijdh  gärne.  Befalandes  M.  K.  B.  samptt 
medh  sin  elskelige  käre  hussfru  min  käre  syster  och  begges  idre 
kärkompne   vårdnader  (dem  M.  K.  B.  på  mine  och  min  käristes 


Digitized  by  VjOOQIC 


152 

vegner  kärligen  och  flijteligen  helse  vill)  Gudh  Alzmechtigh 
till  långvarigh  vällmäge.  Brodervenligen  och  vällvilligenn.  Aff 
Reffle  denn  29  Novembris  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


76.  TavastehuB  den  27  Mars  162L 

Den  bonom  anbefalda  mönstriogen  i  Finnland  skall  ban  skyndsamt  yerkställa^ 
men  i  anseende  till  landets  vldsträckthet  har  han  bos  K.  Maj:t  före- 
slagit särskilda  mönstringskommissarier  för  Viborgs  län;  före  aftåget 
till  Liffland  måste  för  sin  utrustning  ban  besöka  sitt  bem  i  Reyal; 
Poblackarne  rusta  för  att  undsätta  Riga;  om  stilleständsunderbandling 
bar  ban  enligt  befallning  skrifrit  dem  till. 

Välborne  herre,  elschelige  käre  brodher.  Jagh  öndscher  M. 
K.  B:r  etc,  Dherhose  betacker  jagh  M.  K.  B:r  för  all  brodher- 
ligh  benägenheett,  hvilke  jagh  ighenn  hoes  M.  K.  B:r  förschylle 
vill.  HerhoBs  lather  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenlighenn  förnimme» 
att  jagh  efter  H.  K.  M:tz  nådighe  befhalningh,  är  hijtt  öflFver 
till  Finnlandh  ahnkommeD,  till  att  förnimma  H.  K.  M:tz  n:ge 
villia  och  mehningh  uthaflF  min  svåger  Skattmestarenn,  och  al- 
denstundh  att  H.  K.  M:tz  n:ge  villia  ähr,  att  jagh  alt  krigz- 
folckett  her  uthi  laundett  munstra,  och  i  godh  beredhschap 
hålla  echall,  till  dhenn  tijdhenn  H.  K.  M:tt  n:tt  förescttiandhes 
vardher,  szå  vill  jagh  sädhann  H.  K.  M:tz  nådige  befalning  så 
myckitt  någonnsinn  mögheligh  står  tilgörenndes,  hörsamligen 
effterkomma.  Menn  aldenstundh  tijdhenn  på  åhrett  ähr  så  myc- 
kitt förlidhenn,  och  dhenne  lanndzortenu  så  vijdtlöftigh  ähr,  ähr 
migh  f orden nschuldh  aldeles  omögeligh  allena  sådhanntt  kunna 
hinna  att  förrätta.  Hvarfhöre  haffver  jagh  schriflFvitt  H.  K.  M:tt 
till,  att  jagh  sampt  medh  Skattraestaren  hafve  för  rådhsampst 
befunnitt,  att  Stådthollarenn  på  Vijborgh  och  Offverste  Leute- 
namptenn  Ernst  Kreutz,  sampt  medh  under-lagmannen  uthi  Ca- 
relske  laghsagu,  måtte  opå  dhen  landzortenn  sådhantt  förrätta, 
på  dett  att  jagh  sedhann  her  uthi  Åbo  lähnn  dett  öfrige  folckett 
måtte  deste  bettre  hinna,  att  munstra  och  i  ordningh  bringha. 
Och  efter  jagh  inthett  uthaff  H.  K.  M:tz  resolution  eller  dhenn 
oprustningh  vist  haflFver,  haflFver  jagh  inthett  vist  att  stelle  mine 


Digitized  by  VjOOQIC 


153 

saker  dherefter,  uthann  är  allenest  hijtt  pä  päst  kommen,  ezås- 
som  jagh  går  och  står  medh  tree  eller  fyre  tiennere.  Hvarfhöre 
är  migh  alldeles  omögheligh  på  sådhann  togh  och  reesa  till  att 
begiflFva,  för  ähnn  såssom  jagh  migh  äther  till  RefBe  begifFver, 
dher  jagh  alle  mine  saker,  hestar  och  rustningar  hafver.  Hvar- 
fhöre bedher  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn,  att  hann  min 
perssonn  hoss  H.  K.  M:tt  ville  dherutinnan  till  dett  beste  excu- 
sera,  szåssom  och  så  lagha,  att  H.  K.  M:tt  icke  ville  uthi  onådher 
eller  misstycke  optagha,  dett  jagh  icke  hnffver  kunnat  begiffva 
migh  thill  Vijborgh,  dher  om  sakeme  att  bestella,  ty  jagh  för- 
håppes  medh  Gudz  tillhielp,  att  dhe  likvell  schole  dher  så  be- 
steltt  bliflFve,  att  H.  K.  M:tt  schall  hafva  dher  till  ett  nådigtt 
behagh.  Jagh  haiTver  och  uthi  min  unnderdånighe  schriffvelsse 
till  H.  K.  M:tt  proponeret,  att  dher  H.  K.  M:tt  så  nådigest  teck- 
tes,  szå  kunndhe  vell  Cobron  eller  någonn  annan  fhöra  dett 
öffrighe  fålkett  som  här  qvarre  uthi  lanndett,  öffver  dhem  som 
uthi  garnisonerne  i  Lifflandh  are,  till  dhe  ortter  och  stelle,  som 
H.  K.  M:tt  dhem  beschedendhes  vardher,  och  att  jagh  måtte 
medh  dhett  Finnske  rytterij  och  footfolckett,  som  schall  taghes 
uthaf  garnisonerne,  öffver  landh  begiffva  migh  dijtt  H.  K.  M:tt 
nådigest  haffva  vill,  thy  dett  vill  icke  liggia  lithett  macht  opå, 
att  dhe  måtte  hafva  någhonn  vies  och  godh  ahnnförare,  som 
dhem  till  H.  K.  M:tt  framfhörcr.  Efter  man  inthett  må  tviffln, 
att  dher  Pålackerne  någonnsinn  kunne  komme  dheres  mödhe 
vidh,  dhe  dhå  dett  gerna  förhindra  schulle,  helst  efter  dhe  och 
allredhe  schole  hafva  4000  mann  dher  till  uthi  vehrgerningh, 
szåssom  alle  kunndhschaper  för  visse  lydha.  Hvarfhöre  begärer 
jagh  aff  M.  K.  B:r  brodhervenlighenn,  att  hann  så  vijdt  hoss 
H.  K.  M:tt  dher  till  ville  förhielpa,  att  H:s  K.  M:tt  dhenne  min 
underdånige  proposition  ville  sigh  nådigest  behagha  latha.  Menn 
dher  H.  K.  M:tt  endhelighenn  vill  hafve,  att  jagh  migh  åther 
till  Åbo  ighenn  begiffve  schall,  måste  jagh  fuller  sådhantt  vel 
(ehuru  olägligitt  dett  migh  känn  falla)  hörsambligenn  effter- 
komma.  Hvadh  och  dhe  öffrighe  Carelske  knechter  ahnnbelan- 
gar,  som  ännu  hemma  äre,  som  icke  mehre  äre  änn  tree  fha- 
nor,  dher  om  haffver  jagh  och  H.  K.  M:tt  min  unnderdånighe 
mebning  tillkenne  giffvitt,  att  migh  tyckte,  schulle  vara  beqvem- 
ligesty  att  dhe  genest  till  vatnn  ifrå  Vijborgh,  öffver  och  till 
Lifflanndh  till  dhe  anndre  som  udhi  garnisonerne  liggia,  måtte 
öffversendhe  bliffva  (aldenstundh  dhe  nyie  uttschreffne  knechter 
måste    doch,   uthann   dett  öffversendhes  uthi  garnisonernes  stadh 


Digitized  by  VjOOQIC 


154 

som  dedhann  uttaghes)  hvilckett  letteligenn  känn  echee,  och  lan- 
dett till  ringare  tunga,  ähnn  att  dhe,  dhe  70  inijlor  ifrå  Vijborgh 
och  thill  Åbo  schulle  marschera.  Dette  M.  K.  B:r  H:8  K.  M:tt 
ville  till  gemöthe  fhöra.  ThiU  besluth,  hvadh  ahnlangar,  dett 
H.  K.  M:tt  haffver  befäl tt  min  svåger  Skattmestarenn  att  för- 
nimma hvadh  mitt  ringha  rådh  och  betenckiandhe,  om  dhenne 
H.  K.  M:tz  företagande  kuonde  vara,  szå  tyckes  migh  fast  onö- 
digtt  vara,  att  seigia  mitt  ringhe  betenckiendhe  eller  rådh,  till 
enn  tingh,  såssom  jagh  förnimmer  H.  K.  M:tt  fulkomligenn  re- 
solveret  haffver,  uthann  vill  af  hierttat  önndscha,  att  Gudh  ville 
altt  lyckesnmpt  göra,  att  dhett  måtte  så  letteligenn  och  lycke- 
samt  afgå,  szåssom  vij  dett  hafve  oss  före  proponeret,  och  att 
vij  icke  måtte  fhå  tungare  strå  till  att  dragha,  änn  såssom  vij 
mehne,  thy  jagh  vissa  kunndschaper  ifrå  Rijghe  och  Dantzigk, 
haffver,  att  dhe  dhcr  longo  sedhann  vetha,  att  H.  K.  M:tt  sigh 
opnister,  att  villia  ahnngrijpa  Rijghe,  hvarfhöre  dhe  uthann 
tvifvels  sigh  i  tijdh  dher  emot  vardhe  praeparere.  Och  hafver 
Konungen  i  Pålenn  dher  till  förordnett  Radzivill  medh  4  eller 
5000  man  hvilkenn  ligger  och  ventter  allenest  opå  beschedh, 
hvadh  förhåppningh  om  stiUeståndetz  prolongation  vara  känn. 
Menn  efter  dhe  inghenn  resolution  dherom  bekomme,  kunne 
dhe  letteligenn  afftagha,  att  oss  dherom  icke  är  till  att  görenn- 
des.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  velatt  oförmeltt  lathe. 
Befhalendes  M.  K.  B:r  etc.  Datum  Tavasthuus  denn  27  Mar- 
tij  1621. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardin  m.  p. 

Postscriptum  på  löst  blad. 

Velbornne  herre,  elschelige  k.  brodher,  rätt  nu  på  tijman, 
såssom  jagh  ville  dhenne  H.  K.  M:tz  ennspeninger  affärdhe,  ahn- 
kom  een  annan  H.  K.  M:tz  ennspennere  medh  H.  K.  M:tz  breff 
till  migh,  huru  H.  K.  M:tt  vill  hafva,  att  jagh  schulle  bestelle, 
om  StiUeståndetz  hanndell  medh  Pålackernne  uthi  Liffland,  hvar 
efter  jagh  medh  flijtt  migh  hörsambligenn  rätta  schall.  Menn 
aldenstundh  jagh  icke  känn  hinna,  att  schriffva  H.  K.  M:tt  till, 
för  änn  om  een  dagh  eller  två  (efftcr  jagh  nu  så  myckitt  medh 
krigzfolket  som  jagh  hijtt  till  munstringz  stembdt,  haffver  till 
att  göra),  huru  jagh  hafver  tillschriffvitt  Commissarien  Adam 
Schraffer    att    hann   i  min   frånvaru,   efter  H.  K.  M:tz  n:e  befal- 


Digitized  by  VjOOQIC 


155 

ningh  om  samma  stilleständz  sammankompst,  bestella  schall,  haf- 
ver  jagh  icke  achtatt  onödigdt,  att  giffve  M.  K.  B:r  dherom  medh 
dhessc  fh&  ordh  i  medier  tijdh  tilkenna,  dett  jagh  strax  efter 
H:8  K.  M:tz  befhalningh  vill  affärdighe  dett  breffvett  till  Gödert 
Johann  v.  Tisenhusen  och  Wazinschi,  på  dett  att  dheruthi  icke 
roå  någett  försumes^  uthann  sammankompstcn  m&  kunna  stcm- 
mas  till  samma  tijdh,  szåssom  H.  K.  M:tt  n:tt  hafva  vill.  Dette 
jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  velet  oförmelt  lathe.  Befhalenndes 
M.  K.  B:r  Gudh  Alzmechtigh.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 


77.  Helsingfors  den  2  Maj  1621. 

Förord  för  borgarne  i  Helsingfors  att  få  lindring  i  taxeringssnmman,  hvllken 
blifvit  satt  till  likhet  med  Borgå. 

Mion  brodhervenlighe  etc.  Velborne  herre,  elschelige  K. 
B:r  och  tilförseendes  synnerlige  godhe  venn.  Jagh  känn  M.  K. 
B:r  brodhervenligen  icke  förhålle,  att  Bårgmestere  och  Rådh  her 
i  Helsingfors  hafFva  hoss  migh  varitt,  och  besvärett  sigh  öffver 
den  taxeringen n,  att  dhe  schole  bliffve  lijke  taxeredhe  emott 
Bårgho  stadh,  hvilkenn  dhe  icke  dragha  kunne,  uthan  dher  ige- 
nom medh  allone  unnder  komma,  szåssom  noghsamptt  ögonn- 
echinligitt  är,  thy  her  fhå  borgare  finnes  som  een  ährligh  manu 
een  bijth  math  giffva  kunna.  Szå  aldenstundh  dhe  H.  K.  M:tt  i 
underdånigheett  om  förschoningh  besökie  vele,  hvarfhöre  hafve 
dhe  aff  migh  begärett  dhenne  min  förschrifft  till  M.  K.  B:r. 
Bedher  fördennschuldh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn,  att  hann 
ville  hoss  H.  K.  M:tt  så  vijdt  begå,  att  dher  opå  måtte  een  för- 
andringh  schee,  ty  dhem  är  omögeligitt  sådhann  högh  taxeringh 
fttt  dragha,  uthann  nödges  dheres  hanndell  medh  allone  öffver- 
giffve.  Förseendes  migh  till  M.  K.  B:r,  att  hann  icke  allenest 
för  dhenne  min  recommendationsschrift,  uthann  och  för  dheres 
trägne  och  flitige  begären  schuldh,  är  dhem  hoss  H.  K.  M:tt  till 
dett  bestå  beforderligh,  szå  att  dhenn  måtte  någerledes  lindratt 
blifva.  Dhe  vardhe  sådantt  medh  all  ödhmiukheett  hoss  M.  K. 
B:r  igenn  förtiennendes,  jagh  och  för  min  perssonn  vill  sådantt 
hoss   M.    K.    B:r  medh  altt  gott  igen  förschylle.     Befhalenndes 


Digitized  by  VjOOQIC 


156 

M.  K.  B:r  her  raedh  Gudh  Alzinechtigh  till  all  långhvarigclt(!)  vel- 
måghe  brodhervenligen.     Datum  Helssingfors  dean  2  Maij  1621. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobue  De  La  Gardie  m.  p. 


78.  Beval  den  4  Juni  162L 

Förord  för  afskedade  fältskäroD  Elaes  Mårtens  att  aDtingen  fä  behälla  sina 
pantegods  nära  Lode  eller  ock  fä  sin  fordran  betald;  han  har  långe  väl 
och  tappert  tjent,  och  mot  honom  gjord  beskyllning  i  afseende  pä  kongl. 
jagtmarken  vid  Padis  är  ogrundad. 

Wolgebornerr  undt  edlerr  vörtrauwether  briiderlicher  Heberr 
freundtt.  Neben  heillwundechunge  allés  beständigen  hohen  auf- 
nehmens,  undt  ahnerpiethunge  meinner  freundbruderlichen  dien- 
sten  magk  ich  dem  lieben  Brudren  in  freundlicher  woUmeinunge 
nicht  furen th al then,  dass  von  derr  Konigl.  Mayith  unsrem  gne- 
digstem  Konige  und  hem  etc.  zeigrem  diesses  dem  ehrbahrem 
und  manhafftem  Klauwes  Mårtens  gewesenem  veldtschehrem  fur 
seinne  nachstehende,  auch  in  der  Koniglichen  Renthen  Cammer 
bestandene  fast  hohe  ahnfordrungen  etzliche  bey  Lode  gelegene 
lande  underpfändlich  dabevorn  gnedigst  vorschrieben,  nuhn  aber 
im  abgewichenem  jhare  von  höchstg.  Ihrer  Königl.  May:th  dan- 
noch  revocieret  worden  seindt,  umb  deren  recuperntion,  öder 
jhe  umb  gnedigste  auszhalunge  seinner  erweislichen  ahnfordrunge 
ahn  höchstem  orthe,  Ihre  Königl.  Mayrth  personlich  er  itzo  sich 
zu  erheben  gesonnen,  mich  aber  umb  diesse  intercessionalen  ahn 
den  lieben  Brudren,  wie  seinnen  hochgeehrethen  hern  promoto- 
ren,  umb  so  viele  schleunigre  auch  gnedigre  expedition,  gantz 
dienstlich  pitthende  ahngefallen.  Wan  ich  nuhn  nicht  leicht 
den  lieben  Brudren  bey  diessenn  seinnen  mihr  fast  wolbekan- 
then  schwhären  burden,  auch  mith  privatis  sollicitationibus  im- 
portunieren  thue,  so  haben  mich  dannoch  diesses  guthen  mhan- 
nes  althe  dienste,  die  er  so  woU  wie  ein  getrauwer  veldschehrer, 
alsse  auch  ein  tapffer  kriegsmhan  jhe  undt  nllewegen  willigk 
erwiesen,  auch  forthin  zu  erweisen  geflissen  ist,  wie  auch  seinne 
ungelegenheithen  bewogen,  dass  ich  den  lieben  Brudren  mith 
diessem  recommendationschreiben  ahnfallen  mussen,  denselben 
freundt  bruderlich  pitthende,  er  bey  höchstg.  Ihrer  Konigl. 
May:tt    zu   aller  gnedigster  promotion,  ihme  denselben  Klanwes 


Digitized  by  VjOOQIC 


157 

Martenes  recommendieret  sein,  undt  diesser  meinner  ihme  gun- 
stigh  ertheillether  interceseionalen  fruchtbahrlich  genoseen  emp- 
6nden  lassen  woUe,  dass  enthweder  nach  einhalth  derr  voriger 
kooiglicher  briefen,  er  des  voUen  pfandes  geniessen,  öder  gegen 
erlangethen  pfandscbillingk,  gantzlich  es  ahn  die  Grone  lieferen, 
öder  jhe  fur  den  ganzen  pfandscbillingk  zu  manieben  recbten, 
gnedigst  erbaltben  miige,  worumb  er  gantz  undertbänigst  pittetb, 
insonderbeit,  dieweiln  es  ein  fast  geringes  wesen,  undt  so  bober 
werd  alssc  der  vorscbriebener  pfandscbillingk  laufetb,  nicbt  ist. 
Wan  aucb  bey  der  Konigl.  Mayrtb  er  zu  ungebubre  abn- 
gesetzetb  sein  soll,  alse  dass  er  inne  seinnen  gräntzen.  die  konig- 
licbe  wildtnussen  bey  nabe  dem  gepietbe  Padis  vörwiisten  lassen 
sollen,  bab  icb  solcbe  fur  weniger  zeitb  besicbtigen  lassen,  undt 
ist  befunden,  dass  dem  gutben  mban  von  ezlicben  seinnen  miss- 
gonnern,  obne  grundt  abngedeutetb  worden.  WoUe  derbalb 
Ihrer  Konigl.  May:t  der  liebe  bruder  den  wbarbafften  gegenbe- 
richt  zuthun,  undt  bey  derselben  diessen  zur  ungebiibr  abnge- 
sazten  unscbuldigen  mban,  in  nllem  gutben  zu  entbeben  auf 
diesse  meinne  pitb,  sicb  wolgewogen  undt  unbescbwberetb  er- 
zeigen,  suntembaln  mebre  widtnussen  weder  benötbigetb,  undt 
bebauwetbe  ackere.  Solcbes  wirdt  umb  den  licben  Brudren 
nicbt  allein  gedacbter  supplicant,  seinnem  vörmugen  nacb,  zu- 
verdiencn  sicb  willigk  erzeigen,  besondern  umb  densselben  bin 
icb  es  auf  muglicbe  zufälle  steds  zuerwiedren  erpötbigk.  Den 
lieben  Brudern  sambtb  allenn  seinnen  lieben  abngebörigen  göd- 
licher  almacbt  getrauwlicb  empfbelend.  Refal  den  4  Junij 
Aono  1621. 

D.  G.  B.  U.  F. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


79.  Reval  den  8  Juni  1621. 

Med  afseende  på  förestående  generalmönstring  med  samtliga  rusttjenstskyl- 
diga,  som  blifvit  ntskrifren  till  den  16,  bafva  officerarne  sändt  ombad 
till  Konungen,  för  att  få  ut  sin  lön,  och  landtrådet  protesterat  mot  att 
uppställa  mer  ån  en  fana  ryttare. 

Wollgeborner  undtt  edlerr  vörtrauwetber  brUderlicber  lieber 
freundtt.  Nebcn  beillwundscbunge  allés  gedeilicben  zustands 
undt    abnerpietbunge  meinner  freundbruderlicben  diensten,  fur- 


Digitized  by  VjOOQIC 


158 

enthalthe  icb  dem  lieben  Brudren  nicht,  dass  Ihrer  Konigl. 
May:t8  gnedigstem  befhele  zu  gebiihrlichem  schuldigem  gebor- 
same  icb  dic  samptlicbe  ryttber  undt  landscbafit  gegen  den  16 
diessee,  zur  generalmunsterung  abnbero  schrifftlich  erforderth, 
nach  derer  abendung  Höcbstp.  Ibrer  Konigl.  May.tb  gnedigsten 
willen  icb  nutb  mebren  ibnen  zu  entbdecken  vorabnlassetb :  wel- 
cbem  Ibrer  Konigl.  May:tb  gnedigstem  befbelicb  zum  under- 
tbanigstem  geborsamc  samptt-  aucb  sonderlicbe  in  persone  zu 
erscbcinnen  sicb  bereidt  erklebren.  Ess  baben  aber  die  be- 
ställetbe  ofBcierer  bey  mihr  sicb  böcblicb  besebwebretb,  dass  vor- 
muge  koniglicber  bestallunge  sie  sicb  mitb  ibren  dienern  undt 
rossdiensten  ibe  undt  allewego  in  bereidtschafft  haltben  musten, 
aucb  bin  undt  wieder  auf  denn  tractaten  und  bcy  sammenkunff- 
ten  mitb  denn  Polniscben  aufwertbigk  sein,  inmassen  sie  solcbes 
geborsamb  aucb  willigk  zuleisten  sicb  scbuldig  erkennetben  undt 
in  scbulden  mitb  binzusezunge  ibrer  wenigen  arrautb  ein  fast 
vortieffen  musten,  aucb  also,  dass  sie  fast  nubnmebr  keinne 
mitble  so  woll  selber  betten  alse  aucb  bey  diesser  burgerscbafft 
kein  credit  mebr  erlangetben,  allés  dabero,  dieweiln  auf  die  von 
derr  Konigl.  May:tb  ibnen  in  gnaden  ertbeilletbe  bestallunge 
ibnen  biss  abnbero  nicbts  gereicbetb,  dabero  micb  umb  ad- 
sistentie  undt  bebulflicbe  mitble,  damitb  sie  so  viell  besser  auss- 
gestaffieretb  bey  derr  Konigl.  May:tb  erscbeinncn  mucbten,  gantz 
ynstendigk  ersuchetb,  dieweiln  aber  albie  gantz  nicbts  im  vor- 
ratb,  viel  weniger  auf  solcben  fal  auss  dem  rcicbe  etwas  abn- 
bero ubersendetb,  wie  dem  lieben  Brudrem  diesses  gantz  woll 
wissend:  alsso  baben  sie  unvormeidlichen  notbdurfft  balb  abn 
dic  Konigl  May:tb  umb  gnedigste  bulfe  zeigren  diesses,  der 
landscbafft  fendricben  Cbristoffren  Kiirsell  abfertbigen  mussen 
undt  woUen  micb  aucb  umb  erspriesslicbe  recommendation  abn 
den  lieben  Brudren  zu  so  viels  besserer  aucb  scbleunnigerne 
expedition  dienstlicb  abngefallen,  welcbes  icb  denn  gutben  leu- 
tben  nicbt  abscblagcn  können  nocb  mugen,  viellmebr  aber  abn 
den  lieben  Brudren  Ireundtbidtlicb  gclangen  lassen  wollen,  er 
bey  der  Konigl.  May:tb  genanthe  officierer  aufs  beste  recom- 
mendieret  zusein,  undt  den  fendricb  mitb  frucbtbabrlicber  expe- 
dition so  gescbwinde  es  miiglicb,  wieder  abnbero  zu  remittieren 
belfcD,  sicb  unbescbwberetb  erzeigcn  wolde.  Solcbes  werden 
umb  den  lieben  Brudren  zu  vordienen  samptlicbe  ibnen  ahnge- 
legen  sein  lassen,  icb  aber  bin  es  umb  denselben  auf  alle  mug- 
liche  zufalle  zuvorschulden  willigk. 


Digitized  by  VjOOQIC 


159 

Dabeneben  rangk  ich  dem  liebem  Brudrem  unvormeldeth 
Dicht  lassen,  dass  Ihrer  Konigl.  May:th  gnedigsten  theill,  dass 
nemblich  die  landschafft  in  2  fahnen  vortheilleth  werden  solle, 
ich  denn  eamptlichen  ahnwesendenn  Elihesten  und  Landrhäthen 
gebuhrlich  nicht  allein  furgetragen,  besondern  auch  dahin  ihre 
sachen  cum  effectu  zu  richten,  ahngennuteth.  Darauf  aber  sie 
mihr  zur  anthworth  einhelligk  eingebracht,  dass  solchcs  wieder 
ihre  althe  privilegierete  landfreiheiten  streitthe,  in  dem  jhe  und 
allewegen  von  iindt  bey  algemeinen,  dem  bluhendem  ländes 
wolstande  nuhr  ein  banner  in  diessem  gontzem  fiirstenthume 
gelhureth,  nuhn  auch  bey  itziger  augenscheinlichen  ländes  vör- 
wustunge,  und  weinger  noch  ubrigen  rytther-  und  landtschafFt 
lieffesten  dranckseligkeithen  zu  erdragen  nicht  vormuchten,  er- 
kennethen  aber  sich  schuldigk,  undt  gehorsamb,  Ihrer  Konigl. 
May:th  wie  Ihrem  gnedigstem  Konige  und  hern,  allem  eusscr- 
steni  vormugen  nach,  zu  allén  underthänigsten  getrauwen  dienst- 
leistnngen,  undt  dahin  im  nhamen  Ihrer  Konigl.  May:th  ich  sie 
fhiiren  öder  bescheiden  wUrde,  sich  zustellen.  Welches  mhan 
also  biss  auf  Ihrer  Konigl.  Mayrth  Godthelfende  gnedigste  ahn- 
ordnunge  und  gluckliche  ahnkunflFt  vörschoben  sein  muss  lassen, 
da  die  Kön.  May.th  selber  sie  under  gewisse  corporalschaffte 
gnedigst  vortheillen  öder  in  gewisse  tropflFe  zu  treffen,  worzu  sie 
willig  ahnordenen  lassen  werden.  Ist  derhalb  ahn  den  lieben 
Bnidren  mein  freunndbruderlichs  ahnlangen,  er  der  Konigl.  May:t 
aolches  mith  gelimpfe  zu  meinner  excuse  ahnbrengen  wolde, 
damith  dieselbe  dessenhalb  auf  mich  keinne  ungnaden  fassen, 
in  erwegunge,  mhan  bey  dicsser  des  ländes  schwebendenn  be- 
schwerden  nicht  allés  nach  begehren  in  eill  zu  erreichen  vör- 
raagk.  Den  lieben  Brudren  sambih  allén  denn  seinnen  Göd- 
licher    almacht  empfhelend.     Refal  den   8  Junij  anno  etc.  1621. 

D.  G.  B.  U.  F. 
Jacobus   De  La  Gardie  m.  p. 

Utanskrift: 

Derr  Kouigllchen  May.tt  derr  Relche  Schweden  &c.  Uns^rs  allerselts  Gne- 
digsten Kooigs  undt  Hern  hochbetrauwetbem  Rhathe  undt  Cancellarn  dem 
Wolgebornem  andt  Edlem  Hern  Axselm  Oxenstiern,  Freyhern  zu  Chimita, 
Hern  zu  Vieholm  undt  Tydoen,  Rytthrem,  meinem  vörtrauwethem  bruder- 
lichcm  lieben  Freunde  zuhanden. 


Digitized  by  CjOOQIC 


160 


80.  Reval  den  9  Juni  1621. 

Förord  för  Göran  Yxkull,  som  I  några  år  tjent  hos  Kurfursten  i  Sachsen  att 
blifva  antagen  i  Svensk  tjenst. 

Minn  brodhervenlige  etc.  Velborne  herre,  elschelige  K.  B:r 
jagh  känn  M.  K.  B:r  brodhervenligenn  ber  inedh  icke  förbålla, 
att  dhenne  brefvijsare  Jören  Yxkell,  hvilkenn  i  någre  åhr  haf- 
ver  tientt  boss  Churfurstenn  uthi  Saxen,  är  i  desse  dagar  bijt 
abnkommen,  ocb  efter  bann  bafver  förnuramitt,  att  H.  K.  M:tt, 
vår  Aller  Nådigeste  Konungb  och  berre,  är  utbi  krigz  praepara- 
tion,  bafver  bann  intbett  baftt  lust  att  blifva  bemraa  boss  sine 
föräldrar,  utbann  boss  dem  så  vijdt  begåtb,  att  ban  sigb  till  H. 
K.  M:tt  begiffva,  ocb  sin  underdånige  ocb  ödbmiuke  tienst  pr»- 
sentera  måtte.  Szå  aldenstundb  bann  dber  i  landett  obekenndb 
ocb  een  fremlingb  är,  baffver  ban  så  vell  såssom  banns  stiuifaar 
ocb  moor  aff  migb  begäret,  att  jagb  bonom  till  någonn  afi  niine 
godbe  venner  ocb  i  synnerbeett  till  M.  K.  B:r  recommendera 
ville,  efter  dbe  altidb  tilförenndbe  M.  K.  B:8  godbe  benägen- 
beett  ocb  gunst  emot  sigb  spordt  bafva,  bvilket  jagb  intbet  baf- 
ver kunnatt  förvägra,  efter  migb  ocb  nogbsamptt  vitterligb  är, 
att  M.  K.  B:r  utban  någon  vijdtlöftigb  recommendation  benägen 
är,  alle  recbtscbaffene  utbaff  adbell,  som  lust  bafva  till  att  tiena 
dberes  fedberneslandb  att  promovera.  Förmodber  fördenscbuldb, 
szåssom  ocb  brodbervenligenn  begärer,  att  M.  K.  B:r  dbenne 
uungbe  utbaf  adbell  (i  bvilkenn  ett  gått  empne  är)  sigb  vill 
latba  till  tbett  bedsta  vara  befbalat,  ocb  bonom  förhielpa,  att 
bann  någonn  godb  tienst  ocb  legenbeett  boss  H.  K.  M:tt  be- 
komma må,  sådannt  tilbiudber  sigb  icke  allenest  bans  föräldrar 
sampt  medb  bonom  i  all  velvilligbectt  boss  M.  K.  B:r  att  för- 
tiena  ocb  förscbylla,  utbann  ocb  jagb  för  min  perssonn  scball 
altidb  finnes  M.  K.  B:r  redbbogen  i  sådbane  ocb  andre  måtto, 
när  M.  K.  B:r  migb  dber  om  abnmodandes  vardber.  Befbalen- 
des  M.  K.  B:r  sampt  medb  banns  elscbelige  käre  bussfru  och 
vårdnader  (hvilke  han  på  mine  vegne  medb  myckitt  gått  flijtte- 
ligen  belsse  ville.)  Gudb  Altzmechtigb  till  myckenn  velferdh. 
Aff  Rcfflc  denu  9  Junij  åhr  1621. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


161 


81.  Reval  den  9  Juni  1621. 

Han  har  yäl  anmodat  domaren  i  orten  insätta  rikskanslerens  bad  i  besitt- 
ning af  de  från  Peter  Tave  köpta  godsen;  men  fullkomlig  uppgörelse 
angående  den  vid  dem  häftande  skuld  har  måst  uppskjutas  till  dess 
säljaren  infunnit  sig  hos  köparen. 

MiDTi  brodhervenlighe  etc,  Velborne  herre  elschelige  K. 
^•r»  j^g^^  tviffler  inihctt,  att  M.  K.  B:r  är  min  schrifvelese  ifrå 
Finnlandh*),  tilhannda  kommen,  dheruthi  jagh  M.  K.  B:r  tilschreff, 
att  jagh  hanns  schrifvelsse  som  han  migh  medh  Nils  Böcker  til- 
sendt,  dher  bekommit  hadhe,  och  att  jagh  efter  hanns  begäran, 
8zå  snartt  jagh  hijtt  till  Liflandh  igenn  kohme,  ville  efter  denne 
lanndz  sedh  och  bruk  latha  igenom  Manrichtarenn  innvijsa  hans 
fuUmechtige  dhe  bådhe  godzenn  Ruila  och  Prijs  såssom  M.  B:r 
af  Petter  Tuwe  till  sigh  hanndlett  hafver,  alttså  hafver  jagh  så 
snart  jagh  hijtt  ahnnkommit  är,  schriflFvitt  Mannrichtarenn  Åtto 
Lodhe  till.  att  hann  schulle  invijsa  Niels  Becker  efter  velbeite 
Petter  Tuwes  fullmachts  lydhelsse  samma  godz,  doch  så  att  hvar 
och  een  skyldener  sossom  dher  opå  hadhe  någott  att  praeten- 
dera,  dher  uthi  sinn  rätt  schulle  vara  oförkrencht,  hvarefter  och 
sådantt  schedt  är,  menn  hvadh  geldh  dher  opå  vara  känn,  szås- 
som  och  elliest  huru  många  bönndher  dher  ännu  behåldne  äre, 
och  hvadh  lägenheett  dhertill  är,  vardher  M.  K.  B:r  af  velb.  Adam 
Schrafer  och  Secreterarens  Berndt  Helfrichts  schrifvelsse  vijdt- 
lyfteligcre  förnimmendes.  Dett  hafver  och  Nils  Becker  ahnnprae- 
senterett  Commissanne  Adam  Schrafer  och  Sccreteraren  Helfricht, 
såssom  M.  K.  B:s  fuUmechtige  samma  godz,  allenest  att  dhe 
scholc  försäckra  honom  att  M.  K.  B:r  ville  blifve  vidh  samma 
kiöp  som  M.  K.  B:r  medh  honom  giordt  hafver.  Menn  efter 
dett,  att  dheropå  mehra  geldh  och  schuldh  finnes,  änn  såssom 
M.  K.  B:r  känn  dhå  till  eveutyrs  hafve  varitt  vitterligitt,  när 
hann  medh  honom  dette  kiöp  giordt  hafver,  och  dhe  icke  hafve 
fuUkommen  vist  M.  K.  B:s  mehningh,  hafva  dhe  sigh  inthet  ve- 
let  dher  opå  förklara,  uthann  ophäffvett  sådantt  till  dess  hann 
sielf  känn  komme  till  M.  K.  B:r  och  dher  M.  K.  B:r  om  alle 
saker  een  viss  bcrättelsse  göra  kunne,  hvar  opå  M.  K.  B:r  sigh 
sedhann    vijdhere    kan    förklara.     Uthi  hvadh  måtto  jagh  cUiest 


•)   Detta  bref  synes  vara  förloradt. 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  11 


Digitized  by  VjOOQIC 


162 

känn  bevijsa  M.  K.  B:r  någonn  behageligh  tienst,  gör  jagh  al- 
tidh  gerna.  Befhalendes  M.  K.  B:r  etc.  Aff  Refle  denn  9  Junij 
&hr  1621. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


82.  Pemau  den  9  Februari  1622. 

Fältmarskalken  Wrangel  har  efter  Konungens  af  resa  Tid  Smilten  tillbakasla- 
git ett  parti  Kosacker  och  dagen  derpå  öfverste  Korff  med  en  större 
styrka,  sä  att  han  mäste  taga  tillbaka  till  Radziwills  läger  vid  Mitan, 
men  en  svär  farsot  nödgar  nu  Svenska  hären  till  stillhet,  under  det 
fienden  söker  med  spioner  och  bref  uppvigla  Rigaboarne.  Proviant  bör 
sändas  vid  första  öppet  vatten.  Hertig  Carl  Filips  död  och  den  deraf 
ökade  faran  för  riket. 

Välborne  herre,  elechelige  K.  brodher  etc.  Känn  jagh  M. 
K.  B:r  her  medh  brodhervenlighenn  icke  förhålla,  att  endoch 
jagh  n&gonn  tviflFvelsmhål  bär,  dett  M.  K.  B:r  migh  till  effven- 
tyrs  känn  förtenckia,  dett  jagh  i  dhenne  förledhne  sommar,  ho- 
nom icke  medh  min  echrifvelsse  besöcht  haffver,  szå  tror  jagh 
lell  visserligen,  att  M.  K.  brodher  fuller  migh  någorlundha  ex- 
cuserer,  eflFter  honom  uthaff  Hrs  K.  M:tz  schriffvelsse  noghsampt 
är  kunnigdt  vorden,  dett  vij  alle  här  haffva  themmeligh  occup- 
peret  varet,  och  hafva  inthett  medh  någonn  fåfengheligheen, 
tijdhenn  förslithett,  uthan  (dess  Gudi  schee  låff)  ett  themmeligt 
dagzvärcke  förrättat,  hvarföre  vill  jagh  inthett  herom  vidtlöff- 
tighare  röra,  eij  heller  oprepetera,  hvadh  här  passeradh  år,  efter 
jagh  veth,  dett  Hrs  K.  M:tt  M.  K.  B:r  om  altt  particulariter  till- 
schriffvitt  haflFver,  allenest  vill  jagh  kårtteligenn  M.  K.  B:r  till- 
kenna  giffva,  hvadh  såssom  här  förelupitt  hafver  sedhan  H:s  K. 
M:tt  heriffrå  aflfdragitt  är.  Szå  haffve  vij  strax  efter  H:s  K. 
M:tz  förresandhe,  och  så  lenghe  H.  E.  M:tt  här  i  landett  vedh 
NarfFven  stadder  var,  haft  någre  små  schermytzler  medh  fien- 
dhenn,  ty  när  Radzewill  hadhe  förnummit  att  Hrs  K.  Mrtt  hadhe 
WoUmar  intagett,  och  ärnatt  Dorpt  belägra,  haffver  hann  senndt 
hijtt  inn  i  land  ett  een  öffverste  be:dh  Claes  KorflF  till  att  för- 
nimma, om  Hrs  K.  Mrtz  förehaffvenndhe,  szåssom  och  elliest  att 
göra  oss  någonn  afbreck  i  hvadh  måtto  hann  kunndhe.  Szå 
vohre    här    och    i    landett  någre   Cassacker,  för  änn  som  samma 


Digitized  by  VjOOQIC 


163 

Eårff  hijtt  Idd  kom,  hvilke  fast  hela  höstenn,  sedhaoD  vij  Righa 
inn  bekohme,  här  i  lanndett  aff  och  till  sväfvedh  haffva,  hvilcke 
sigh  undherstodhe,  att  falla  inn  opå  vårtt  rytterij,  dher  såesom 
dhe  förlagdhe  vohre.  Och  enndoch  dhe  oförmodheligen  på  vårtt 
folck  kohme,  bevaradhe  Gudh  lell,  att  dhe  inghen  synnerligh 
schadha  giordhe.  uthann  till  änn  16  perssoner  nedherhugge  och 
till  fångha  toghe.  Hvarföre  PeldtmarBchalken  Hermau  Wrangell 
blef  förorsakat  att  försambla  så  myckitt  rytterij  och  fotfålck  som 
hann  i  enn  hast  tilhopa  bekomma  kunndhe,  på  dett  att  hann 
dhera  sådhann  dheres  förroäthenheett  måtte  igen  betala,  och  gaf 
Gudh  lyckann,  dett  hann  dhem  vidh  ett  afbrändh  slått  Smiltten 
be:d  om  een  mårgönstundh  öfverföll,  och  till  200  mann  vidh 
pass  dheraff  nedherladhe.  I  medier  tijdh  var  och  förbe:te  Off- 
verstenn  Korff,  dher  opå  negden  och  ahnnkommen,  och  när  hann 
förnam  att  Feldtmarschalckenn  hadhe  samma  Gassaker  slagett, 
rychte  hann  medh  sitt  folck  dijtt,  dhem  till  unndsettningh.  Och 
efter  Feldtmarschalckenn  inthet  viste  uthaff  honom,  förmeente 
hann  inthett  annars,  änn  att  dhett  schuUe  haffva  varitt  uthafi 
samma  Cassaker,  såssom  han  daghenn  tillförenndhe  hadhe  sla- 
gett, hvarföre  hann  sigh  uthur  sinn  fordhel  uthi  feldt  emott  ho- 
nom begaff,  menn  när  hann  dhem  bleff  ahnnsichtigh,  sågh  hann 
väl  och  förnam,  att  dett  vahr  mehra  och  annat  folck,  änn  hann 
trodt  hadhe,  hvarföre  hann  gerna  hadhe  seedt,  dett  hann  uthan 
drabbningh  hade  måth  sigh  rettirera.  Menn  efter  hann  så  vijdt 
framkommitt  var,  var  dhett  honom  alldeles  omögheligh,  hvar- 
före måste  hann  medh  dett  ringha  folck  hann  hoss  sigh  hadhe, 
medh  dhem  een  drabbningh  vågha,  hvilkett  likvell  (dess  Gudi 
schee  låff)  på  vår  sijdha  uthann  näghonn  synnerligh  schadha  aff- 
gick,  thy  enndoch  vare  ryttare  för  fiendhens  mykenheett  schuldh 
i  förstone  någott  lithctt  måste  vij  ka,  szå  haffva  dhe  likvell  se- 
dhann  hoss  footfolckett  ståndh  gripett  och  så  från  sigh  slagett, 
dett  fiendhen  medh  een  themmeligh  förlust  på  sitt  folck,  dhem 
hafver  måst  öffvergiffva.  Och  effter  offtabe:te  öffverste  Korff 
uthi  samma  drabbningh  är  så  myckitt  folck  affslaghen  och  sargatt 
vordhen,  är  han  dherföre  förorsakat  bleffven,  att  begiffva  sigh 
tilbaka  till  Mitou  till  Radzewills  lägher  ighen,  hvarighenom  vij 
sedhann  hafve  themmeligh  roligheett  hafft.  Och  stodh  oss  samme 
tijdh  een  themmeligh  godh  occation  och  läghenheett  före,  dett 
man  samma  Korffs  folck  väl  hadhe  kunnatt  opklappa  och  slå, 
hadhe  icke  Gudh  straffatt  oss  medh  dhenn  förfärlighe  siukdo- 
domen,  såssom  (Gudh  bettre)  vij  härtill  dagz  haffva  varitt  plågatt 


Digitized  by  VjOOQIC 


164 

medb.  Ty  jagh  M.  B:r  dett  medh  sanninghenn  må  förmäla, 
dett  jagh  icke  veth  2000  mann  helbregdt  och  frischt  folck  kunna 
till  vägha  bringha,  af  altt  dett  folckett  H:8  K.  M:tt  hoss  migh  i 
feldt  lefft  haffver,  dher  medb  mann,  dett  Bässom  nägott  värdt 
känn  vara,  sigh  må  kunna  företagha,  ty  vårtt  rytterij  aff  detta 
långha  togett  så  är  unndher  komraett,  att  icke  finnes  500  bestar 
uthaf  altt  dett  rytterij  Hrs  K.  M:tt  i  feldt  haffi  haffver,  som 
ännu  någott  om  ähre,  h vårföre  måste  vij  (såssom  jagh  dett  och 
H:s  K.  M:tt  i  undherdånigheett  tillschriffvitt  haflFver)  opå  någhon 
tijdh  stilla  hålla,  till  dess  att  Gudh  opå  dhenn  siukdomen  ville 
nådigest  een  förandringh  göra.  Hvadh  nu  vijdhere  fiendens  stat 
och  läghenheett  ahnnlangar.  szå  haffver  Radzewill  kallatt  altt 
sitt  folck  till  sigh  till  Mitou  dher  hann  nu  ligger.  Och  efter 
dett,  att  hann  inthett  dher  emott  befcstninghen  synnerligitt  känn 
utträtta  (såssom  man  dher  om  visse  kundschaper  nogh  hafiVer), 
szå  setter  hann  all  sinn  ahnnslagh  och  datum(!),  dher  opå,  att  han 
genom  practiker  måtte  kunna  opbissa  och  opvickla  dbe  Rigische 
till  förrädherij  och  affall,  ty  hann  åthschillige  uthaff  deres  bor- 
gere  uthann  någonn  ranson  löss  gifiVitt,  och  medb  samma  persso- 
ner  dijtt  inn  senndt  någre  schadhelighe  och  fahrlighe  breff,  szås- 
som  ett  1  synnerheett,  såssom  hann  haflFver  schrifvitt  denn  för- 
nempste  predickantenn  dher  i  stadhen  till,  Hermannus  Samsso- 
nius  vidh  nampn  aflT  bvilket  breflf  jagh  M.  B:r  ber  boss  ecn  aff- 
schriflft  tillsenndher*),  dher  aflP  M.  B:r  banns  pussar  noghsampt 
vardber  merkiandbes.  Och  eflfter  Borghmestare  och  Rådb  dher 
i  stadhenn,  så  sellsampt  dhermedb  procedera,  att  dbe  sådbane 
breflf  ahnntagha  och  opbrytha,  för  ann  dbe  min  svåger  Skatt- 
mestaren  dem  see  eller  vetha  lather,  szå  är  fuller  till  att  be- 
fabra,  att  dher  känn  schee,  mångc  Polnscbe  bierttar  ännu  inne 
äre,  bvilkett  illa  står  till  att  utbletba,  aldenstundb  H:s  K.  M:tt 
dhem  nästann  för  mycken  frijvillia  leflTt  haflFver,  i  dett  H:s  K. 
M:tt  Gubernatorens  Skattmestarens  instruction  så  obstringeret 
haflFver,  att  hann  icke  väl  tör  tagha  i  färdb  medh  dhem,  efter 
dbe  sigh  altidb  opå  hans  instruction  referera,  och  på  dett,  att 
M.  K.  B:r  måtte  kunne  fbå  see  hans  besvär  i  så  måtto,  szå  sen- 
dber  jagh  M.  B:r  ber  bredbe  vidh  banns  breflf  som  hann  migh 
dberora  tillschriflFvitt  haflFver.  HvaruthaflF  M.  B:r  känn  letteligenn 
fbå  see  och  förnimma,  utbi  hvadh  fabra  såssom  bann  dher  sit- 
ter, och  tviflier  man  inthett,  att  han  igenom  Gudz  tillbielp  fuller 


*)   BUagorna  till  detta  bref  saknas. 


Digitized  by  VjOOQIC 


165 

vardher  sitt  bestå  görenndes  8&  myckitt  mögeligitt  Är,  alle  prac- 
tiker  att  förekomma.  Jagh  för  min  perssonn  vill  och  icke  för- 
8uma  till  att  komma  honom  dheruthi  thill  unndhsettningh  och 
bistondh,  och  haffver  jagh  honom  tillschriffvitt,  att  jagh  dher- 
fböre  medh  aller  första,  dher  hann  dett  begärer,  och  så  behöff- 
ves,  migh  dher  henn  vill  begiffva.  Håppes  och  att  i  medier 
tijdh  inghenn  fahra  vara  schall  eifter  hann  ännu  (s&ssom  Greff- 
ven  af  Mannsfeldt,  som  i  dessc  daghar  dheriffrå  kommen  är, 
hafver  vethatt  att  berätta)  schall  ännu  vara  themmeligh  starck 
opå  frischt  folk,  szä  att  om  Rudzewill  änn  någott  partij  uthi 
stadhen  hadhc,  hann  dhem  ähnndhå  svarsgodh  nogh  vara  schall. 
ElHest  och  haffver  Syndicussen  schiff*vitt  migh  till,  att  dhe  vela 
senndha  een  Borghmestarc  och  Rådzherre  till  rikzdaghen  till 
Sverigie;  dher  dett  nu  scheer,  förmodhar  man,  att  dhe  fuller 
inghe  practiker  sigh  företaghendes  vardhe,  till  dess  be:te  dheres 
uttschickedhe  känn  tilbaka  komma. 

Thill  dett  sidsta,  tvifler  jagh  inthett,  att  M.  K.  B:r  nu  väl 
vitterligitt  är,  dhett  sorgelige  och  mycket  klagelige  falledh,  om 
H:s  F.  N:dz  Hertigh  Carl  Philips  (höglåffligh  och  Christeligh  i 
åminnelsse)  dödhelige  affgångh,  hvilkcns  siäl  Gudh  nådheligen 
ville  hughsvalc,  och  medh  alle  Christrogne  een  frögdefuU  op- 
ståndhelsse  förlähna.  Och  såssom  detta  oförmodhelighe  och 
hastighe  dödzfall  hoss  alle  troghnc  och  rcchtschaffenc  Swensche 
männ,  een  stor  s&rgh  och  affsaknat  är,  alttså  är  inghcn  tviff^uuels- 
raåhl,  att  fiendhen  sigh  dheröfver  högeligenn  vardher  glediandes, 
szässom  och  dhermedh  beflijtha  sina  practiker  och  stoff^era,  hvar- 
före  är  sä  myckitt  mehrc  högeligenn  aff"  nödhenn,  dett  man  sine 
saker  i  acht  haffVer.  Och  efter  H.  K.  M:tt  neppast  hafver  lefflt 
här  så  myckitt  till  dett  krigzfolkz  oppehelle  här  i  landet  är,  att 
man  dher  medh  känn  tillkomma  till  in  i  Aprilis  mänadh,  hvar- 
före  tviffler  jagh  inthett,  att  M.  K.  B:r  så  val  såssom  dhe  anndre 
godhc  herrar  och  männ  som  dher  hoss  H.  K.  M:tt  är[e]  vardhe 
dher  opå  driffvendhes,  att  medh  dett  första  öpett  vatn  och  så 
snartt  någonn  sinn  schee  känn,  undhsettningh  opå  peningar  och 
pråffViantt  måtte  hijtt  förschickatt  blifva,  i  synnerhctt  att  Righa 
stadh  måtte  medh  thett  första  åther  provianterett  bliffva.  Jagh 
hadhe  och  fuller  veladh  någott  vidtlöfteligere  schriffvitt  M.  K. 
B:r  till,  om  dettai  oförmodhelige  dödzfallett  medh  H:s  F.  N:de 
(saligh  hoss  Gudh),  menn  eff'ter  jagh  innan  kårtt  daghar  min 
eghen  ticnnare  till  Sverigie  vill  nfftlrdhighe,  vill  jagh  sådhantt 
dher    till    spara,    och    M.    K.    B:r    medh    någonn  vijdtlöftigheett 


Digitized  by  VjOOQIC 


166 

denne  g&nghen  icke  mehrc  bemödha,  uthann  begärer  allenest 
brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r  ville  altidh  blifva  vidh  dhenn 
gambla  och  godhe  förtroendhe  s&ssom  oss  emillan  varitt  hafiVer, 
och  latha  migh  och  mine  saker  vara  sigh  altidh  till  thett  bestå 
befhalat,  szåssom  och  när  honom  läghenheett  gifs  migh  n&gott 
lithett  om  sakerne  dher  i  rijkett  advisera,  hann  schall  altidh 
spörgia  dhett  hann  een  troghen  brodher  och  venn  hoss  migh 
haf[va  schall],  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veledh  förhålle. 
Bef  halendes  M.  K.  B:r  etc,    Aff  Pernou  denn  9  Februarij  åhr  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  gör  väll  och  helss  din  kere  huss- 
fru och  bror  her  Gabriell,  på  min  och  min  kerestess  veghne 
medh  vår  kerlige  tienst,  och  holle  denne  vidhlöftige  skrifvelsen 
tilgodhe.  Jagh  skall  härefter  oftare  skrifva  min  K.  B.  till,  so 
blifver  brefven  icke  so  longe,  beder  min  K.  B.  vill  och  stundom 
ihughkomme  migh  medh  sin  skrifvelse.  Adieu,  adieu.  Gudh 
bevare  oss  på  alle  sidher  i  denne  heftige  och  farlige  faresiucke 
och  late  oss  finness  medh  helsen  igen.  Min  hustru  låter  och 
helse  min  K.  B.  medh  henness  kerlige  tienst. 


88.     Egenhändigt.  Pemau  den  2  Mars  1622*). 

Krigshäadelserna  hafva  varit  obetydliga,  men  farsoten  fortfar  ftnna  i  Svenska 
hären.  Betraktelser  öfver  de  genom  Carl  Filips  död  förorsakade  farorna 
för  Sverige. 

Välborne  herre  elakelige  ke[re]  b[rodher]  etc.  Och  gifver 
[min]  k.  B.  hermedh  brodervenligen  tillkenna,  att  sedhan  jagh 
min  k.  B.  för  nogen  kortt  tidh  sedhan  t[ils]krefF,  ähr  här  i  lan- 
dett intedh  synncrligedh  förefal[ledh],  efter  fienden  mest  hafFver 
hoUidh  sigh  stilla  u[nd]er  Mitou  och  allenest  haftt  nogre  gonger 
på  k[un8ka]per  under  Riga,  sosom  nu  och  senest  förledhen 
M[onda]gh  8  dager  sedhan,  haffver  han  hafft  6  faner  öfv[er] 
[D]ynen   in  till   Nymölen   och  där  qvarnen  opbrentt  [och]  nogre 


*)  Originalet  är  på  flera  ställen  af  vatten  mycket  skadadt,  och  en  mängd 
hela  ord  eller  enstaka  bokstäfver  bafva  dervid  bortfallit,  hvilka  luckor  mau 
sökt  att  gissningsvis  inom  hakar  ersätta. 


Digitized  by  VjOOQIC 


167 

for,  som  ville  till  Rij[ga]  där  bort  tagidh,  safmme]  gongh  haff- 
ver  han  och  där  vedh  [Nyjmölen  bekomm[edh]  en  påst  medh 
breflT,  som  jagh  hadhe  sentt  till  min  [sjvoger  Skatmestaren,  och 
efter  jagh  i  samme  bre[ff  hade]  förmeltt,  dett  jagh  i  denne  ve- 
ken ville  [här]  försambla  altt  folkedh  till  hopa  och  begifva  migh 
ditt  in  mått  Riga  och  achta  honom  på  tiensten,  och  att  jagh 
hadhe  nogre  hundradhe  skidhe  karler  till  hopa  medh  hvilke  jagh 
ville  göra  honom  stor  afbreck,  hvarför  haffve  de  intedh  tordz 
vidhare  in  i  landett,  nthan  hafve  strax  ventt  om  igen,  och  ge- 
nom natten  rychtt  tilbacka  till  Mitou.  Eliest  haffver  och  Radze- 
wildh  latedh  storma  under  Mitou,  men  (Gudh  tess  loff)  intedh 
därföre  förrettadh,  uthan  förloradh  en  temligh  hop  medh  folck 
bodhe  dödhe  och  sargadhe.  Därföre  mencr  man  att  han  skall 
ryckia  op  dedhen,  och  sosom  bönderne  beretta,  skall  han  alredha 
hafve  sendt  dedhen,  de  stycken  han  därföre  haftt  haffver.  H[an] 
har  och  på  Skatmestarens  begeren  sentt  Erick  To[tts  saligje  lick 
till  Riga  och  honom  därom  tillskrifvedh  sos[om]  min  k.  B.  aff 
uth  copian  aff  hanss  breff  haffver  att  see  hvilken  jagh  här  hoss 
medh  samptt  de  kundhskape[r]  Skatmestaren  haffver  bekommedh 
uthur  Cur[lan]dh  min  K.  B.  till  honda  sender.  Och  haffver  man 
[ejliest  nu  intedh  synnerligedh  anncdh  dett  jagh  kunne  min 
kere  broder  till  kenne  gifv^a,  uthan  (Gudh  betre),  den  heftige 
siuckdomen  här  s[å]  myckedh  grasserer  bodhe  under  befelen  so 
vell  sosom  u[nd]er  de  gemena.  Ty  icke  allenest  de  tree  Öf- 
v[erstern]e  Kobron,  Arfvedh  Hondh  och  Rickertt  Rosenkrans 
[blejfve  dödh,  när  Hanss  Kon.  Maij:tt  härifron  förreste,  [ut]han 
sedhan  är  Monss  Stieme,  Conratt  Ycksel  ....  OJfverst  leutenan- 
ten  under  Hanss  Förstlich  Nåde  [saljigh  hoss  Gudh)  Hertigh 
Carll  Philips  regeme[nte]  Conrat  Teckelb[urg],  [o]ch  mouge 
underbefell  dödh  [bleffjne  och  monge  ligia  ennu  8i[uc]ke  att  om 
icke  [Gu]dh  sigh  öfver  oss  förbarmer  och  afvender  eller  [IJindrar 
denne  siuckdomen,  så  vett  man  snarc  sachtt  icke  hvadh  man 
sigh  skall  före  taga.  Jagh  hadhe  i  min  nest  siste  skrifvelse  till 
min  K.  B.  förmeltt,  att  jagh  medh  detta  budhett  ville  vidhare 
skrifva  min  K.  B.  till  om  dett  oförmodhelige  dödhzfalledh,  som 
hentt  ähr  medh  Hanss  Förstlige  Nådhe,  höghlofligh  i  åminnelsse, 
hvadh  mitt  ringa  betenckiande  nu  ähr,  efter  jagh  väll  kan  aftaga 
att  denne  Hanss  Förstl.  Nå:des  dödh  varder  göra  i  monge  måtte 
store  förändringar  i  dett  sosom  Hanss  Kon.  Maij:tt  sigh  propone- 
rad  hadhe.  Och  efter  dett  (Gudh  vare  klagadh)  den  Konunghs- 
lige  familien  genom  denne  Hanss  Förstl.  Nådhes  dödheligh  fron- 


Digitized  by  VjOOQIC 


168 

fallande,  nu  myckedh  ähr  försvagadh,  efter  vi  nu  inte  mehra 
hafva  än  ensligh  Hanss  Kon.  May:ts  ende  person  sosom  oss  fatige 
Sveries  inbyggiarc  kan  vara  t[iil]  försvafr]  och  bistondh,  och  att  vi 
alle  görligen  kunne  se  [och  befruchta]  att  där  (dett  Gudh  nädhigst 
ville  fö[rekomma])  Hans  Kon.  Maij:tt  oss  genom  den  timelige 
dödh  [frjonn  fölle,  i  hvadh  stor  elendh  och  jemmer  [vårt  kä]re 
federnesslandh  medh  alle  troghne  ährlige  [Svenskje  men  uthi 
komme:  ja  snare  sachtt  skulle  in[gcn]  vetta  i  denne  farlige  tidhen 
hvartt  man  sigh  [skulle  v]ende  eller  trösta.  Ty  man  inte  hadhe  att 
t[vifla]  att  alle  de  som  hafve  tientt  medh  trohett  och  opri[chti]g- 
hett  sitt  federnesslandh  och  denne  konunghslige  [fajmilien,  att 
man  dem  på  dett  hefti gaste  s[kull]e  förfölia  och  eftertrachta. 
Hvarföre  vill  afF  nö[dhen]  vara  att  vi  först  och  fremst  innerligen 
bidhie  [Gu]dh  att  han  oss  än  yterligere,  efter  vår  sy[nder8]  väl- 
förtiente  straff  icke  [oss  vi]lle  [me]dh  sitt  v[redes  ris]  hiemsökia, 
uthan  nådhigst  opholla  och  bev[ara  vår]  Nådhigste  herre  och 
Konungh  vedh  helse  o[ch  a]tt  gifve  lycko  och  välsighnelse  till 
Ha[nss]  Kon.  May:ts  regemente  och  företagande,  sosom  och  ge- 
nom Hanss  Kon.  Maijits  person  så  förmehra  den  Konnungsligc 
familien  att  vi  deste  tryggiere  därunder  måtte  få  lefva  och  bo. 
Och  sedhan  bör  oss  och  medh  flitt  rodha  Hanss  Kon.  Maijrtt  att 
han  sin  Maijits  person  ville  förskona,  och  so  mycke  menskligett 
ähr  all  fahrlighett  unvicka,  ty  endoch  Gudh  Hanss  Kon.  Maij:tt 
väll  kan  allestedess  bevara,  so  vill  han  lell  att  man  sigh  icke 
skall  mothvilligh  gifva  i  fara.  Hvarföre  tvifller  jagh  intett  att 
M.  K.  B.  medh  de  andre  godhe  herrer  och  men  af  Ricksens 
Rodh  samptt  medh  Stenderne  varder  därföre  en  tidigh  försorgh 
draga,  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  icke  letteligen  må  gifve  sigh  uthur 
rickedh.  Jagh  för  min  person  tager  Gudh  til  vitne  att  jagh 
detta  skrifver  uthaff  ett  trogedh  hierta,  sosom  jagh  [v]ett  m[igh) 
vara  Hanss  Kon.  Maijrtt  och  rickedh  förplichtadh  [och  ick]e  där- 
före att  jagh  åstunder  allena  (i  Hanss  Kon.  May:ts  [tienst])  krigss 
sakerna  att  föresto,  ty  jagh  dett  väll  [känn  betäjnckia  huru  besver- 
ligedh  dett  migh  skall  falla  [att  här]  uthi  Hanss  Kon.  Mayitts  fron- 
varu  så  kunne  förretta  [allt,  att  det]  kunne  vara  Hanss  Kon. 
Maijitt  till  nöije  och  behagh  [och]  jagh  helst  för  min  persson 
gernu  soge  Hanss  Kon.  M:ts  [närvar]el8se.  Men  när  jagh  be- 
tencker  den  stora  farl[ighet]  som  vårtt  kere  federneslandh  svef- 
ver  uthi:  [Såsom  oc]h  den  ostadhige  lyckan  som  alle  menniskior 
uth[af]  naturen  ähre  underkastndhe,  måste  jagh  mehra  betenckie 
dett    gemena    beste    än   min  privat  säck,  och  därföre  [ick]e  kan 


Digitized  by  VjOOQIC 


169 

besinna  för  rodhsamptt,  att  Hane  Kon.  May:tt  [sig]  uthur  rickedh 
begifver,  uthan  genom  sine  tiene[re]  [la]tcr  förretta  hvadh  Hanss 
Kon.  Maijitt  finner  för  ri[ket  nyttigjtt.  Detta  jagh  endhfolleli- 
gen,  efter  den  för[trolighet]  jagh  hoppas  oss  c[mellan]  skall 
va[ra]  icke  haffver  ku[nnett]  [unjderlotatt  och  för[bigått]  min 
K.  B.  att  förmela  visserligen  [troendes  min]  K.  B.  [det  allt 
till]  dett  beste  uthyder,  efter  sosom  de[tt]  migh  af  hierta  väl- 
roentt  ähr,  begerandess  att  [han]  dette  illa  skrefne  brefvedh 
ville  sönderrifva  och  altidh  blifva  min  förtroghne  broder  och 
ven,  han  skall  altidh  finna  migh  redhbogon  till  altt  dett  honom 
kan  lenda  till  vilia  och  behagh.  Befaller  härmedh  och  altidh 
min  K.  B.  samptt  hanss  kcre  husfru  min  kerc  syster  och  beg- 
gcss  eders  kere  erfvinger  (dy  min  kere  broder  p&  min  och  min 
hustrus  veghne  kerligen  helse  ville)  Gudh  den  AUerhögste  till 
mycken    lycka    och   välferdh.     Afi^  Perno  den  2  Martij  a:o  1622. 

Din  trogen  och  tjenstvilligh 
bror  och  ven 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanalerens  anteckning:  Prsesent.  i  Stokholm  den  20  Martij  A:o  1622, 

Bilagor:  Litthaaiaka  f&ltherren  Farst  Christoffer  Radzivils  bref  tillJesper 
Mattson  (Kms)  om  utyexling  af  fångar  och  den  förnäme  >Erik  Tod8>  begraf- 
ning,  dat.  lägret  Tid  Mitau  d.  24  Febr.  1622;  ett  dylikt  bref  af  d.  28  Febr. 
båda  på  Latin,  och  ett  bref  på  Tyska  af  pastorn  i  Wallhof  Balthasar  Paroe- 
mins,  dat.  d.  16  Febr.  1622,  innehållande  försäkring  om  trohet  mot  Sverige 
och  klagan  Öfver  Pohlackarne. 


84.  Pemau  den  10  Mara  1622. 

Förord  för  en  borgare  i  Keval  Hans  Kettler,  att  efter  ankomsten  till  Stock- 
holm få  betalning  dels  för  en  gammal  fordran  (jfr  N:o  73),  dels  för 
egna  förstr&ckningar;  en  inteckning  å  4,000  daler  i  ett  gods  Rnilshof 
som  Konungen  skänkt  Johan  Ulrlch,  syndicns  i  Riga,  hade  blifyit  inlöst,, 
och  begäres  derför  betalning;  RadziTil  hade  nyss  gjort  ett  infall,  men 
blifvit  bortskrämd  genom  ett  falskt  rykte,  att  hela  Svenska  hären  var  1 
antag,  hyilket  nu  också  förestår. 

Velborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  Jagh  önndscher  M.  K. 
B:r  etc,  Dherhoss  . . .  känn  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn  icke 
förhålla,   att  H:8  K.  M:tt  när  hann  herifrån  reste  nådigest  uthaff 


Digitized  by  VjOOQIC 


170 

migh  begäredhe,  att  jagh  till  krigzfolckzenns  behoff  på  Dägre 
tussenndh  daller  ville  förschaffa  klädhe  och  commis  uthi  Reffle. 
Szå  haffver  jagh  efter  H:8  K.  M:tz  nådige  villia  och  begärenn 
migh  dher  om  vinlagdt  så  myckitt  mögeligitt  hafver  varitt,  och 
bracht  till  vägha  uthaff  een  borgare  be:dh  Hanne  Kettler  uthi 
klädhe  och  an  natt  commis  till  tolfftussenndh  och  någre  hundrade 
dallers  värdhe.  Och  efter  samma  kiöpman  tilförennde  haffver 
oen  themmeligh  påst  att  kräffvia  uthaf  Cronan  opä  sinn  hustrus 
fars  veghner,  om  hvilckenn  jagh  M.  B:r  i  fiordh  vijdtlöfteligere 
tillschrifivitt  haffver,  hvarföre  haffver  jagh  honom  nu  och  dher 
till  bracht,  att  han  denne  summa  hafver  förstrecht,  på  dett  att 
han  någorlunda  måtte  komma  till  dett  hann  tillförennde  hafver 
att  fordre.  Vill  och  nu  sielff  bcgiffva  sigh  till  Hrs  K.  M:tt  på 
dett  hann  sine  saker  desie  bettre  sielff  förfordra  måtte,  och  enn- 
doch  H:s  K.  M:tt  nådigest  låffvedhe  och  migh  högdt  försäkradhe, 
dett  His  K.  M:tt  hvadh  såssora  jagh  till  krigzsakerne  uttoghe, 
ville  strax  dher  i  Sverigie  förnögia  och  betala,  szå  veth  jagh 
doch  likvell  väl,  att  dher  går  efter  gambla  vahnan,  dett  mann 
finartt  förgäther,  dett  mann  sådantt  så  högdt  behöfdt  haffver, 
och  att  dhe  som  godhvilligenn  haffva  försträcktt  måste  åfta  len- 
ghe  gå  och  solicitera,  för  ähnn  dhe  dheres  betalningh  uttbe- 
komma.  Hvarföre  hafver  be:te  kiöpman  uthaff  migh  begärett,  att 
jagh  nest  min  underdånige  schriffvelsse  till  H:s  K.  M:tt  ville  och 
recommendera  honom  till  M.  K.  B:r,  att  M.  K.  B:r  ville  vara 
hanns  storgunstige  befordrere  uthi  dhenne  sakenn,  att  hann  in- 
thett  lenghe  måtte  blifva  oppehållen  uthann  måtte  komma  till 
een  godh  och  hastigh  affschedh,  och  dher  hann  icke  nu  altt  på 
een  summa  kunndhe  betalt  bliffva,  att  hann  dhå  måtte  bekomma 
een  godh  och  viss  innvissningh  hvar  hann  sinn  betalningh  haffva 
fichall.  Efter  jagh  nu  dhenne  kiöpman  icke  allenest  till  samma 
försträckningh  förmått  haffver,  uthann  och  migh  emott  honom 
förobligeret,  att  jagh  hanns  mann  för  samma  summa  vara  ville, 
fizå  att  dher  His  K.  M:tt  honom  icke  innan  tilkommende  Michaeli 
vardher  betaieundes,  att  jagh  dett  dhå  uthaff  mitt  egitt  ho- 
nom fulkomligenn  ville  betala,  dherföre  bedher  jagh  M.  K.  B:r 
brodhervennligen,  att  M.  K.  B:r  vill  vara  honom  så  vell  för  min 
schuldh,  szåssom  och  att  dhenne  försträckningen  såssom  hann 
giordt  haffver  är  schedt  uthi  högsta  tarffven,  till  dett  bestå  be- 
forderligh,  thy  (migh  så  Gudh  hielpe)  att  jagh  icke  hafver  vist 
att  fhå  tree  eller  400  mann  uthaff  knechtar  uthom  hussdörenn 
för    nackenhethenn    schuldh,    dher    dhe    medh    dhenne    commias 


Digitized  by  VjOOQIC 


171 

icke  hadhe  beklädt  bliflFvitt,  förmodher  dherföre  visserligenn,  att 
M.  K.  B:r  är  obesväredt  att  förhielpa  honom  till  sinn  betalningh, 
på  dett  att  icke  allenest  han,  uthann  och  flere  måghc  destc 
«törre  orsak  haffva,  någott  framdeles  att  försträckia,  der  nödhenn 
så  kräffver.  Menn  dher  emott  förhåppningh  sådantt  inthett 
schedde,  schuUe  jagh  icke  allenest  komma  dher  igenom  uthi 
stor  schadha,  uthan  tror  vist,  att  ingenn  schuUe  herefter  fhå  cre- 
dit  opå  1000  daller  till  krigzsakerne,  dher  man  dett  kunndhe 
behöflTva.  Dherfhöre  håppes  jagh,  dett  Hrs  K.  M:tt  så  vell  sås- 
som  M.  K.  B:r  sådhantt  väl  betencker  och  så  lagha,  att  crediten 
må  altidh  oppehållen  bliffva. 

Jagh  haffver  och  i  underdånighet  schriffvitt  H:s  K.  M:t  till, 
att  jagh  efter  Hrs  K.  M:tz  nådighe  befalningh  Syndicussen  uthi 
Righa  Johann  Ulrich  haffver  lathett  innryma  Ruil  hoff,  szåssom 
H:s  K.  M:tt  honom  arfligenn  förähratt  haffver,  menn  efter  Berndt 
Tuwe  vonn  Isenn  samma  håff  hadhe  i  undherpantt  för  4000 
daller,  såssom  hann  Herman  Wöstman  borgare  uthi  Reffle  dher- 
fhöre giffvitt  hadhe,  ville  hann  dhenn  inthett  afstå,  för  ähnn 
jagh  honom  måste  conteutera  och  betala  be:te  4000  daller.  Hvar- 
för  haffver  jagh  i  un[derdånig]het  begärett  uthaff  H:s  K.  M:tt 
att  jagh  måtte  bekomma  ett  panttbreff  opå  Wiemishoff,  efter 
^åssom  H:s  K.  M:tt  nådigest  i  Righa  dett  tillsadhe,  att  H:s  K. 
M:tt  ville  gifva  Wiemishåff  och  bönndher  till  unndherpantt,  för 
förbeite  Ruilshåff,  till  dess  vij  vare  peningar  igenn  bekomma 
^chulle.  Bedher  dherföre  M.  K.  B:r  brodhervenligen,  att  hann 
migh  ville  vara  behielpeligh,  dett  jagh  samma  breff  bekomma 
må,  och  att  dett  må  så  vara  steldt,  att  jagh  på  samma  peningar 
må  noghsampt  försäkrett  vara,  elliest  såghe  jagh  fast  heller,  att 
Hrs  K.  Mrtt  ville  migh  mine  peningar  ighenu  bekomma  latha, 
efter  jagh  dhem  nu  medh  allsomstörsta  besvär  måste  opbringa, 
och  dherfhöre  uttsettia  dett  migh  fast  kärdt  är,  på  dhett  Hrs 
K.  Mrtz  nådighe  löfte  och  tillseigielsse  måtte  effterkommitt  bliffva, 
jagh  schall  gerna  tiena  M.  K.  B:r  igenn  i  hvadh  måtto  migh 
någonsinn  mögeligitt  är. 

Hvadh  nyic  tijdendher  ahnnlnngar,  szå  är  her  inthett  syn- 
nerligitt  förefallitt  sedhann  jagh  M.  K.  Brr  senest  tillschreff,  alle- 
nest au  Radzewill  hafver  i  torssdagz  åtto  daghar  sedhann  varitt 
unndher  Righa  medh  3000  mann  vidh  pass,  och  hadhe  ärnatt 
sigh  vijdhere  in  i  landett,  men  så  haffver  hann  opå  vägarne  till 
fonga  bekommitt  någre  bönndher  såssom  hadhe  veledt  medh 
fhorer    begiffve    sigh    inn   i   stadhenn,  hvilcka  hafva  vist  att  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


172 

rätta  dett  jagh  altt  krigzfolkett  hafFver  tilhopa  förschriffvitt,  medh 
hvilke  jngh  ville  besökia  honom  unndher  Mitou  och  efter  jagh 
hndhe  eenndt  ifrå  Treidenn  2  compagnier  soldater  uthaff  Settons 
regemente  efter  Sknttraestarene  begärann  till  Righa,  hafiva  bonn- 
dhernc  utsprengdt  att  jagh  vohre  i  ahnntogett  medh  alt  folckett. 
Szå  snartt  Radzewill  dett  förnummitt,  haffver  han  strax  pai  tijman 
samma  afftoun  begiffvitt  sigh  tilbaka  igen,  oansedt  hann  hadhe 
hafft  footfälk  och  feldtstycken  medh  sigh.  I  medier  tijdh  s&s- 
som  Radzewill  hafver  varitt  unndher  Righa,  schall  vårt  folk  vara 
[uth]fallenn*)  uthaf  Mitous  sl&tt,  och  inntagett  ee[n]  skantz,  sås- 
som  Radzewill  hafver  lathitt  gör[a  vidh]  tullhussett  fram  för 
slåthctt,  och  nedhhuggett  [allt  det]  folck  som  dher  uthi  haffver 
varedt,  szässom  och  infört  opä  slåthett  tree  små  styckenn,  som 
hann  dhe[r  uti  plan]tatt  hadhe,  efter  såssom  Skattmestaren  migb 
[tilskrifjvitt,  och  efter  nu  Radzewill  sä  tilbaka  draghenn  är,  och 
inthett  törss  begiffva  sigh  hijtt  inn  i  landett,  achtar  jagh  i  mår- 
gon  (vill  Gudh)  ryckia  op,  hedhan  till  Feldt-Marschalcken,  och 
sedhan  tillsee,  om  vij  någott  medh  petarder  eller  annatt  ahnn- 
slagh  må  kunna  utträtta  emott  dhe  ortter,  såssom  fienden  ännu 
inne  haffver.  Gudh  värdiges  allena  lindra  dhenn  hefftige  siuk- 
domen  såssom  ännu  altt  hertill  heftigdt  grasscrer,  hvarighenoro 
jagh  är  bleffven  förhinndratt,  att  jagh  förr  inghen  tingh  haffver 
kunnatt  företagha.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veledh  för- 
hålle;  hvadh  såssom  herefter  förefalle  känn,  vill  jagh  M.  K.  B:r 
dherom  altidh  förstendige.  Be^ärendcs  brodhervenligenn,  att 
hann  ville  migh  udvertera,  hvadh  såssom  dher  i  rijkett  känn 
förefalla.  Befhalendes  M.  K.  B:r  sampt  medh  hans  elschelige 
k.  hussfru  och  vordnadher  (hvilckc  hann  på  mine  vegne,  medh 
myckitt  gått  flitteligenn  helsse  vill)  Gudh  Altzrtigh  till  myckenn 
velmåghe  brodhervenligen.     Aff  Pernou  denn  10  Martij  åhr  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 

♦)  Ett  litet  stycke  I  nedre  hörnet  af  brefvet  är  bortrifTet,  hvarigenom 
7  rader  blifvit  defekta.  Luckorna  äro  ifylda  efter  brefvet  till  Kougl.  Maj:t 
af  den  9  Mar» 


Digitized  by  CjOOQIC 


173 


86.  Beval  den  2  April  1622. 

Krigsfolket  är  ftnna  till  ator  del  så  svagt  efter  sjukdomen,  att  de  icke  kunna 
tjenstgöra,  och  vårfloden  samt  brist  på  foder  hindrar  nu  att  företaga 
krigståg,  men  besättningen  1  Mitau  bör  kunna  förstärkas  från  Riga. 
Svår  brist  på  penningar. 

Välborne  her  Cantzler  etc,  Nftst  all  vällfärdz  lycköndschningh 
etc.  . .  .  kan  jagh  min  käre  broder  här  medh  brodervenligen  icke 
oförmältt  late,  att  jagh  icke  tviffler  dett  min  käre  broder  aff  min 
medfölgiende  underdånige  schriffvelsse  till  H.  K.  M:tt  nogsampt 
förnimmandes  varder,  hvadh  såsom  passeret  och  förlupet  är,  se- 
dan som  jagh  min  käre  broder  senest  iffrånn  Pernow  tillschreff, 
och  fördenschuldh  achtar  för  onödigtt  någon  vidtlyfFtigheett  denne 
gångh  emot  min  käre  broder  udi  denne  min  schrifiVelsse  bruke, 
uttan  allennest  min  käre  broder  på  dett  brodervenligeste  vill 
ombeditt  haflFve,  att  min  käre  broder  vill  hos  H.  K.  M:t  till  dett 
beste  uttyde,  att  jagh  icke  haffver  både  för  denn  hefftige  siuk- 
domcn  schuldh  som  (tyverr)  iblandh  krigzfolkett  grasseret  haf- 
ver,  såsom  och  derföre,  att  strömerne  och  beckarne  äre  opgångne 
så  att  omögligitt  är  öfver  een  vägh  att  forttkomme,  iiågott  emoott 
fienden  utträtte  kunnett.  Dertill  medh  så  haffver  man  inthett 
kunnett  för  hölösann  sigh  någott  att  företage,  aldenstundh  in 
mooth  Rijga  och  deromkringh  slätt  inthett  höö  är  till  att  be- 
komme,  och  fördenschuldh  är  jagh  förorsakett  vordenn,  att  för- 
leggie  rytterijtt  på  dhe  ortter  dher  dhe  höö  till  dercs  bestar  be- 
komme  kunc.  Haffver  och  een  deell  aff  dem  här  udi  länett  för- 
lagtt,  och  så  snartt  dhe  deres  hester  någorlunde  opkräppett 
haffve  och  man  får  gräsett  under  fötterne,  och  folkett  som  siuke 
legatt  haffve,  begynne  någorlunda  att  fhå  deres  förrige  kraffter 
igenn,  vill  jagh  udi  den  helige  Trefaldighetz  nampn  medh  dera 
in  moth  Rijga  opryckie  och  tillsee  hvadh  affbiäck  man  fienden 
genom  Gudz  nådige  tillhielp  göre  känn.  Och  äre  krigzfolkett 
sannerligen  så  affsighkompne,  att  man  inthett  öffver  1000  musche- 
terere  och  400  ryttere  nu  åstadkomma  känn,  ty  ändogh  dhe  som 
siuke  legatt  haflfve,  begynne  nu  någorlunda  röre  sigh  och  gå  op, 
äre  dhe  lijkväll  genom  denn  svåre  siukdomen  som  dhe  haffve 
varitt  behefftede  medh,  så  machtlöse  och  försmächtade,  att  dhe 
icke  kune  komme  öffver  een  vägh,  myckitt  mindre  H.  K.  M:t 
någon  tienst  bevijse,  förr  änn  dhe  någorlunde  kune  till  deres 
förrige  helsse  och  styrkie  komme. 


Digitized  by  VjOOQIC 


174 

Och  effter  jagh  aff  min  käre  sv&gers  SkattmestareDS  sobriff- 
velsse  förniimmitt  hafver,  att  belägringen  under  Mittows  befest- 
ningh  skall  ännu  stadigtt  continueres,  effter  såsom  min  käre  bro- 
der aff  medfölgiende  hans  schrifvelsse  migh  tillschrifvitt,  videre 
förnimmandes  varder,  hvilkett  jagh  derföre  min  käre  broder  till- 
skicker,  att  han  derutaff  deste  grundeligere  fiendens  intent  för- 
nimme  må.  Och  aldenstund  fienden  medh  belägringen  som  för- 
bemelt  är  continuerer,  måste  vij  på  vår  sijde  tillsee,  att  man  sä 
snart  mögligitt  är  medh  lodior  och  pråmer  iffrån  Rijga  till  Mi- 
tow  att  opkomme,  samme  befestningh  medh  eett  paar  hundrede 
musketterere  undsätter,  på  dett  att  den  icke  må  för  mangell  på 
folk  udi  någon  fhara  steltt  blifiVe,  och  udi  fiendens  voldh  komme, 
derom  jagh  och  haffver  välbe:te  Skattmcstaren  tillschrifvitt,  att 
han  bemelte  befestningh  antingen  siöledes  medh  thett  allerförste 
någonsinn  mögligitt  är,  eller  och  genom  skogenn  in  på  den 
Curlandzske  sijdann  undsettie  låter.  Tviffler  och  icke,  att  han 
ju  sin  högste  flijtt  derutinnan  användandes  varder. 

Till  beslut  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
underlatc,  att  effter  dhe  ringe  penningar  som  här  nu  udi  för- 
rådh  finnes  knaptt  vele  till  denne  månaden  till  folket  förslå  och 
tillräckie,  och  man  elliest  här  udi  staden  ingen  videre  credit 
haffve  kan,  aldenstundh  man  haffver  altijdh  måsth  här  pennin- 
gar opbårge,  och  dermedh  spede  hvadh  såsom  till  krigsfolkzens 
oppehelle  feelat  hafver,  hvarföre  tvifler  jagh  icke,  att  min  käre 
broder  och  dhe  andre  gode  herrer  och  män  aff  Rijkz  och  Cam- 
mer  Rådh  den  tidighe  försårgh  dragandes  varde,  att  man  måtte 
deriffrån  medh  penningar  medh  thett  allerförste  undsatt  bliffve, 
på  dett  att  bcfestniugerne  ber  udi  landett  icke  mage  för  man- 
gell opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  någon  fhara  steltte  bliffve. 
Dette  jagh  min  käre  broder  på  thet  brodervenligeste  icke  haffver 
kunnet  underlate.  Befalandes  min  käre  broder  etc.  Aff  Räffle 
denn  2  Aprilis  åhr  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


175 


86.  Bevi^  den  20  Maj  1622* 

Brist  på  penningar,  på  foder  och  på  proTiant.  hade  nödgat  uppskjata  tåget 
till  Riga,  såsom  Skattmästaren  Jesper  Mattsson  (hTars  bref  om  krigs- 
händelser i  Llfland  bifogas),  också  har  tillstyrkt;  biträde  begäres  för 
utyerkande  af  utbetalningar  och  förord  för  en  krigsprest  till  Pedersöre 
pastorat. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
oerlige  gode  ven.  Näst  all  vällfärdz  lycköndschningh  etc,  kan 
jagh  min  käre  broder  här  med  brodervenligen  icke  förhålle  att 
ändogh  jagh  fast  gerne  hade  velatt  häriffrån  för  dette  opryckie^ 
men  sä  haffver  sådantt  lijkväll  för  dhc  store  incommoditeter  som 
här  varitt  hafve,  icke  schee  kunnet,  ty  man  icke  haflEver  hafft 
här  så  månge  penningar  udi  förråd  der  med  man  hafver  kunet 
krigzfolkett  medh  någre  känger  till  deres  opryckning  försörgie^ 
dertill  medh  sä  haffver  inthett  gräs  här  till  varit  (för  den  store 
kölden  som  här  denne  tidh  öfver  varitt  haffver  och  ännut  yverr 
continuerer)  så  att  tråssklippame  mykit  mindre  redhestarne  haffve 
deres  oppehälle  hafve  kunnett.  Dogh  haffver  man  lijkväll  velett 
tillsec  huru  man  hade  kunnett  krasle  fram  (ändogh  sådantt  med 
allsom  störste  besvärligheet  hade  skec  kunett)  der  man  allennesth 
hadhe  hafft  så  månge  peningar  udi  förråd,  att  man  hade  krigz- 
folkett till  deres  opryckningh  contentere  kunnett,  men  nu  så 
haffver  jagh  måst  utaff  mitt  egitt  till  änn  5000  daler  tillväge 
bringe  hvilken  summa  jagh  här  udi  staden  med  stort  besvär  op- 
bårgett  och  mitt  sölfver  till  underpant  satt  haffver,  der  med  jagh 
bafver  dem  med  någre  läninger  näst  med  något  miöU  som  här 
hafver  udi  förråd  varit,  försårgtt,  och  förmeener  dem  der  medh 
kune  in  till  Rijga  bringe,  men  der  öffver  förhopningh  dijt  inge 
penninger  iffrån  H.  K:  M:t  ankompne  vore,  skulle  jagh  icke 
vette,  hvadh  jagh  migh  företaghe  skulle,  effter  jagh  aff  min  käre 
svågers  Skattmestarens  skriffvelsse  förnumitt  hafver,  att  all  den 
spannemåll  och  peningar  H.  K.  M:t  der  udi  Riga  leeft  hafver 
är  till  garnisonens  oppehelle  i  vinter  opgåt,  offtcr  såsom  min 
käre  broder  aff  medfölgiende  hans  schriffvelsee  som  han  migh 
tillschriffvitt  haffver,   videre   haffver  till  att  see  och  förnimme*). 


Uti  Jesper  Mattssons  bilagda  bref,  dat.  Riga  den  16  Maj  1622  läses  föl- 
jande om  krigsrörelserna: 

—  —  Jagh  låter  och  min  K.  B.  brodervenligen  förnimma,  det  fienden 
■T&ra  plundrar  och  spolierar  landet  vedh  Sknln,  Nytow,  Lenewarden  och  nedb 


Digitized  by  VjOOQIC 


176 

Begärer  fördenschuld  brodervenligcn,  att  min  käre  broder  samptt 
med  dhc  andre  godhe  herrer  och  männ  Rijkzens  och  Cammer- 
råd  ville  hos  H.  K.  M:t  derom  een  tijdig  påminnelese  göre,  på 
dett  att  vare  saker  icke  måtte  derigenom  här  udi  landett  udi 
någon  fare  steltte  bliffve.  Och  ändogh  vällberaelte  min  käre 
fivåger  hade  fuUer  tillförenne  gärne  seett  att  jagh  med  folket 
nUerede  hade  varitt  hos  honom,  så  hafver  han  lijkväll  sedermere 
raigh  tillskrifvitt,  att  han  icke  achtadc  för  rådsamptt,  dett  jagh 
dijt  med  folket  skulle  ankomme  medh  mindre  jagh  hade  den 
deell  med  mig  som  till  deres  oppehelle  behöfves  ville,  effter  han 
med  allsomstörste  besvär  kan  garnison  som  nu  dher  är,  in  till 
ändan  på  Junij  månadt  undcrhålle,  för  hvilke  orsaker  skuld 
jagh  hafver  måst  här  så  längie  dvelgies.  Ty  der  jagh  hade  med 
folkett  till  Rijga  ankommett  och  med  migh  iuthet  haft  den  deell 
der  med  dhc  hade  kunnet  blifve  oppehållne,  eij  heller  der  för 
migh  någott  functt,  hade  sådantt  giordt  der  udi  staden  (som  så 
nyligen  under  H.  K.  M:t  vold  kommen  är)  eett  stort  anseende, 
att  folket  skulle  på  deres  oppehälle  lijde  någon  nödh.  Och  än- 
dog  jagh  för  mecrbeite  orsakers  schuld  hafver  altt  här  till  dagz 
måst  här  dvelgies,  så  befruchtar  jag  mig  lijkväll  derföre,  att  H. 
K.  M:t  skall  sådant  till  misshag  tage.  Hvarföre  är  jag  föror- 
fiukett  vordenn  att  begäre  aff  min  käre  broder,  att  der  så  hände 
dett  H.  K.  M:t  derom  talte,  det  min  käre  B.  då  vill  min  rätt- 
mättige  ändschyllan  härutinnan  göre.  Ty  Gudh  skall  vare  mitt 
vittne,    att   jag    för    mine   privat  saker  icke  hafver  här  drögdht, 

uth  medh  Dynen  åt  Yxkull  och  Eirckholm,  derföre  haffver  jagh  120  mnschet- 
terere  uthsändt  till  at  förhindra  sådant  deres  plundrande,  och  na  haffver  jag 
iörnuramit,  det  Korff  scball  vara  ryckt  öflfver  Dynen  medh  nlje  phanor  ryt- 
tere,  till  än  600  man  starck,  hvilcka  haffva,  som  jag  i  ghår  haffver  förnnm- 
mit,  belagdt  passen  för  vårt  folck,  så  at  de  inthet  kanna  komma  hijt  tilbaka 
igen.  Derföre  haffver  jagh  öffversten  Christoffer  Asserson  medh  160  muschet- 
tere  det  andra  vårt  folck  till  undsättningh  uthsändt,  hvilcka  jag  hoppas,  n&st 
Oadz  hielp  väl  framkomma  schole,  effter  det  ähr  alt  skogh,  och  som  jag  för- 
nimmer, så  schall  Korff  vara  kommen  till  at  uudhsättia  och  proviantera  Käb* 
kenhus,  Peball,  Runeborgh  och  de  andre  små  befästningerne  derom  kringb, 
hvllcken  haffver  låtit  driffva  en  stor  dehl  boskap  åt  Kåkenhusen  ifrån  Raen- 
pois  och  Sunsell.  Mitow  anlangende,  så  contlnueres  belägringen  ännu  stadigdt 
der  före,  och  ähre  i  gåhr  tre  Frantsoser  ifrån  fienden  hijt  öffverlupne,  hvilcke 
berätta,  det  vedh  Mijtow  ähre  try  compagnie,  Tysche,  Irländsche,  och  Skoti- 
sche  soldater  tu  compagnie,  hvardere  till  200  man,  och  ett  till  70  man, 
f&mph  phaner  Cassaker,  sex  phanor  Sparryttere  och  tijo  phanor  Heducher,  så 
at  de  kunna  vara  till  2,000  man  starcke,  och  ta  små  fälttstyckcn  haffva  de  i 
skantzen,  som  de  der  bygdt  haffva. 

Jagh  låter  och  min  K.  B.  brodervänllgen  förnimma,  det  här  ähr  icke  en 
tnnna  spannemål  i  förrådh,  icke  heller  några  penningar,  och  effter  jag  bär 
Icke  kan  nägre  penningar  till  förstråckning  bekomma,  måste  jag  fördenschuldh 
sända  effter  mine  egne  pennlnger,  som  jag  i  Revel  hos  Måns  Mårtenson 
hafver. 


Digitized  by  VjOOQIC 


177 

mykitt  mindre  skall  häreflTter  H.  K.  M:t  tienst  afF  mig  försumet 
bliffve  udi  dett  som  kan  lande  H.  K.  M:t  och  vårtt  käre  fäder- 
nesland till  tienst.  Förseer  mig  till  min  käre  broder,  att  han 
migh  hunitinnan  till  villie  görendes  varder,  udi  hvadh  måtto  jagh 
kan  vare  M.  K.  B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altidh 
gerne. 

Anlangandes  kundskaper,  så  varder  min  käre  B.  afF  min 
underdånige  skriffvelse  till  H.  K.  M:t  dhe  Pålers  stat  och  lägen- 
heet  förnimmcndes,  och  effter  jagh  aff  min  käre  broders  tienare 
fömummitt  haffver,  att  min  käre  B.  skall  H.  K.  M:t  fölgachtig 
vare,  vill  jngh  fördenschuld  honom  denne  gångh  inthet  videre 
bemödc,  utan  när  Gudh  vill  vij  tillsammans  komme  kunne  vidt- 
lyfftcligere  om  alle  saker  discurere,  önskandes  att  Gud  den  Aldra- 
högste  verdigest  ville  H.  K.  M:t  och  min  käre  B.  samptt  med 
H.  K.  M:t  heele  comitat  och  medfölgie  för  all  skada  och  farlig- 
hect  bevare.  Dette  jag  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
hafver  kunet  underlate.  Befalendes  min  käre  B.  etc,  AiF  Räffle 
den  20  Maj  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Jag  beder  och  min  käre  broder  på  det  brodervenligeste  att 
han  vill  brefFvijsere[n]  min  hoffjunkare  till  dett  beste  beforde- 
1ig  vare  udi  dhe  saker  som  han  min  käre  broder  tillijtan- 
des  varder.  Jag  ticner  M.  K.  B.  altid  igen  udi  hvadh  måtto 
jagh  känn. 

Postscriptnm  på  ett  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  härmedh  broder- 
venligen icke  förhålle,  att  jagh  icke  allenest  uthaflF  mitt  egitt 
haffver  måst  förleden  vintres  een  stor  summa  penningar  till 
krigzfolkzens  opehälle  försträckie,  utan  och  haffver  effter  H.  K. 
M:tz  bcfalningh  uttaff  någre  köpmänn  een  thcmmelig  påst  udi 
commiss  och  vharur  optagit  (effter  såsom  den  räkningen  som 
jagh  dhe  gode  herrer  och  män  Cammerrådh  tillskickatt  haffver 
medh  be:te  köpmens  och  Commisskriffvarens  händher  under- 
skriffvin,  videre  skall  uttvijse)  dermedh  man  någorlunda  haffver 
krigzfolkett  oppehållet  och  klädt.  Hvarföre  beder  jagh  min  käre 
broder    på    thett    brodervenligeste,    att    min    käre   broder  samptt 

Axel  Oxenstierna  11:  5.  12 


Digitized  by  VjOOQIC 


178 

medb  dhe  andre  gode  herrer  och  män  Cammerrådh  ville  mig 
dertill  förhielpe,  att  jagh  icke  allennest  m&tte  p&  mine  egne 
giorde  försträckniDgcr  een  godh  invijsning  bekome,  uttan  och 
bemelte  köpmen  och  i  synnerheet  Hans  Kettler  (som  nu  der  udi 
Stockholm  stadder  är)  måtte  snartt  till  deres  bettalningh  komma 
och  jagh  således  må  kunne  min  credijt  vidh  macht  hålle,  ty  der 
desse  icke  bettaltte  bleffVe,  skulle  dhe  andre  köpmän  här  udi 
staden  der  uttöfiVer  argas,  så  att  man  sedan  framdeles  ingen 
försträckningh  aff  dem  bekomma  kunde,  der  så  behof  giordes. 
Förseer  migh  till  min  käre  broder  att  han  mitt  beste  här  uttin- 
nan  vettandes  varder. 

Och  effter  min  predikantt  her  Johannes  Hossius  haffver 
migh  een  tijd  udi  Ryssland  och  sedann  här  udi  landett  fölgach- 
tigh  varitt,  och  sig  udi  sitt  embete  såsom  een  ehrligh  och  rätt- 
skafiens  prestman  bör,  förhållitt,  så  att  jag  orsak  hafiver  honom 
hos  min  käre  broder  till  dett  beste  att  recommendera  och  ihog- 
komme,  hvarföre  medan  jagh  förnumraitt  haffver,  att  han  skall 
nu  der  udi  Stockholm  stadder  vare,  och  fordre  oppå  Pedersiö*) 
capellgeldh  (der  udi  jag  min  förläning  haffver)  Hggiendes  udi 
Österbottn,  hvilken  gäld  Bispcn  i  Åbo  opå  min  begären  honom 
sampt  med  capitularibus  der  saramastes  gärne  unne  vele,  allenest 
BrkeBiskopen  aff  lutter  affvund  och  invidia  står  deremoott,  att 
han  icke  merebe:te  gäld  bekomme  skulle,  så  aldenstundh  han 
är  een  vällförtientt  personn  och  meerebe:te  försambling  väll  före- 
stå känn,  är  fördenschuldh  min  brodervenligh  begären  att  M. 
K.  B.  vill  honom  dertill  för  min  skuld  förhielpe  och  promovere 
att  han  måtte  deropå  H.  K.  M:tz  coUationebreff  bekomme.  För- 
seendes mig  visserligen  till  M.  K.  B.  att  han  låter  honom  denne 
min  förskrifft  till  gode  åttniute.  Udi  hvad  måtto  jag  kan  vare 
min  käre  B.  till  villie  och  tienst  igen  gör  jagh  altijdh  gernc. 
Befalandes  min  käre  B.  Gud  Alzmechtig  till  longvarig  vällmåge. 
Datum  ut  in  literis. 


*)    Vanligen    kallad    Pedersöre.      Enligt    Strandberg,    Åbo    stifta    herda- 
minne, blef  Magnus  Mathiss  Qammal  kyrkoherde  der  1622. 


Digitized  by  CjOOQIC 


179 


87.  Fältlägret  (vid  DOnemiinde)  den  [26]  Juni  1622*). 

KoDungeD  önskar  att  RikskaDSleren  följaDde  dag  infinner  sig  i  lägret,  dit 
också  offersten  Åke  Oxenstierna  bör  genast  af  tåga  med  halfya  sitt 
regemente. 

Nest  min  brodhervenlighe  helssenn  sampt  myckenn  väl- 
måges  lyckönndschenn  medh  Gudh  Altzmechtigh  tilförenne,  känn 
jagh  M.  K.  B:r  her  medh  icke  förhålla,  dett  Hrs  K.  M:tt 
hafver  befaltt  migh  att  schriffva  M.  K.  B:r  till,  att  dher  hanns 
lägenheett  kunndhe  så  medhgiffva,  dett  hann  för  sin  helssa  schuldh 
kunndhe  hijtt  i  mårghon  [sigh]  begiffva,  såghe  H.  K.  M:tt  dett  ger- 
na,  efter  His  K.  M:tt  någott  hafver  till  att  tala  medh  M.  K.  B:r. 
I  lijka  måtto  hafver  och  H.  K.  M:tt  migh  befaltt,  dett  jagh  ville 
M.  K.  B:r  tillschriffva,  att  hann  ville  seigia  Oflfversten  Åke  Oxen- 
stierna till,  dett  hann  i  mårgon  medh  sitt  halfva  reghementte 
echall  sigh  hijtt  uth  begiffva.  Her  hann  schall  bekomma  pråff- 
viandt  och  een  galleija,  dher  medh  hann  samma  pråffviandt  känn 
fordt  bringha.  Tvifflar  inthett  att  M.  K.  B:r  vardher  honom 
snartt  fortt  schyndendes,  effter  His  K.  M:tt  haffver  resolverett 
sigh  i  öffver  mårghon  så  snartt  solen  opgår,  heriffrån  att  op- 
ryckia.  Till  dett  sidsta  lather  jagh  och  M.  K.  B:r  vethe,  dett 
jagh  nu  på  tijman  hafver  bekommett  ett  breff  ifrå  Adam  Schraf- 
fer,  hvilkenn  nu  är  stadd  vidh  Zarnikou  åå  medh  någre  uthaff 
Landzsåtherne  och  besteltte  ryttere  som  nu  hijtt  ahnnkomma. 
Han  förmäler  och  i  samma  sin  schriffvelsse,  att  10  f hanor  Finschc 
ryttere,  denn  14  i  dhenne  mänadh  äre  till  Reffle  ahnnkompne, 
och  skole  strax  efter  fölgia.  Gudh  giffve  att  dhe  vohre  allredhe 
Loss  oss,  på  dett  man  vare  saker  kunndhe  deste  säkrere  före- 
tagha.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veladh  förhålle.  Be- 
fhalandes  M.  K.  B:r  hermedh  Gudh  Altzmechtigh  till  myckenn 
velmåghe.     Aff  feldtlägrett  denn  .  .  Junij  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


*)  De  La  Gardie  hade  den  20  Juni  med  sin  trapp  ankommit  till  Dttne- 
miinde,  och  är  brefret  troligen  skrlfvet  andra  dagen  före  af  tåget  till  Mitau, 
hTilket  skedde  den  27  i  samma  månad.     Jfr  Afd.  I,  B.  I,  s.  101. 


Digitized  by  CjOOQIC 


180 


88.     Egenhändigt.  Lägret  vid  Mitau  den  19  Juli  1622, 

SammaDtrådeu  med  RadziWl  om   ett  stlllestAnd  hade  3  gånger  egt  ram,  men 
utan  påföljd.     Förstärkning  af  stridskrafterna  I  Kurland. 

Välborne  ber  Cantzler  broder  och  tilförseendess  synnerlige 
godhe  ven.  Jagh  önskar  honom  en  stadigh  helsa  lyckeligh  väl- 
moge  samptt  hvadh  honom  mera  kertt  och  behagelichtt  vara 
kan  etc.  Och  därhoss  låter  jagh  honom  brodervenligen  veta,  att 
endoch  Hanss  Kon:ge  Maijrtt  vår  nådigste  herre  genom  fiendenss 
eolisitation  haflfver  åter  cfterlatidh  ett  samtall,  så  att  jagh  tre 
reser  haffver  sedhan  min  K.  B.  hedhan  reste,  varidh  medh  Radze- 
will  till  talss,  ähr  doch  lickvell  intedh  nogodh  fruchtsamptt  för- 
rettadh,  aldenstundh  han  Radzewill  icke  hafft  nogen  fulmachtt 
som  ähr  nöiachtigh,  uthan  han  begerer  suspensio  armorum  på  4 
vecker  förmenendess  att  vilie  sigh  imedler  tidh  den  förskaffa. 
Men  efter  Hanss  Kon.  Maij:tt  befarer  sigh  att  han  inte  annedh 
än  bedregeri  därunder  socker,  haffver  Hanss  Kon.  Maij:tt  sådantt 
inte  viledh  ingå,  uthan  genom  migh  latidh  honom  tilbiudha  ett 
stillestondh  på  ett  åhr  eller  till  tilkomraende  Maij  månadh,  hvadh 
fienden  sigh  nu  därpå  förklarendess  varder  få  vi  i  afton  för- 
nimma. Och  effter  dett  Hanss  Kon:ge  Maijrtt  inte  förmodher  aff 
denne  tractaten  någen  godh  effect,  hvarföre  vill  Hans  Kon.  Maijttt 
blifva  vcdh  den  afskedh  och  resolution  han  senest  togh  i  min 
brorss  närvarelse,  att  vilie  lata  byggia  en  fast  skantz  vedh  Ecköu, 
sosom  tilse  om  man  i  medier  tidh  kunne  aflöpa  fienden  någen 
kanss,  och  så  därmedh  fordröija  tidhen,  till  dess  man  kunne  sigh 
företaga  dett  anslagedh  sosom  min  K.  B.  veterligedh  ähr.  På 
dett  nu  därtill  alle  sacker  mage  vara  i  bcredhskap,  haffver  Hans5 
Kon.  Maijitt  befaltt  migh  skrifva  min  K.  B.  till,  att  han  under 
den  pretexten  att  någodh  krigsfolck  skulle  förass  till  Sveric 
igen,  låter  laga  alla  skeppen  till  redhs,  att  dett  kan  förslå  att  öfver- 
föra  därmedh  900  hester  och  4  regeinentt  knechter,  sosom  eliest 
late  preparera  alla  sacker,  och  i  synnerhett  att  drifva  på  skan- 
senss  opbyggelse  på  Kurske  haken,  så  och  höberningen  och  hvadh 
mehra  till  Riga  stadhz  garnisons  nötorfter  vill  behöfvuss.  I  like 
måtte  begerer  Hanss  Kon.  Maij:tt  att  min  K.  B.  ville  senda  hitt 
dett  krutedh,  lunter  och  annen  munition  som  Hanss  Kon.  Maij:tt 
hafifver  befaltt  att  hitt  skulle  sendass.  Detta  jagh  min  K.  B.  i 
hast  icke  haffver  efter  Hanss  Kon.  Maij-.ts  befalningh  intedh(!)  kun- 


Digitized  by  VjOOQIC 


181 

nedh  förholla.  Och  befaller  nu  och  altidh  raio  K.  B.  samptt  alle 
dem  han  väl  vill  Gudh  den  Allerhögste  till  mycke  lycko  och 
välferdh.     Aff  leghredh  under  Mitou   den  19  JuHj  A:o  1622. 

M.  K.  B.  A.  T. 

till  villigh  tienst 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


39.     Egenhändigt.  Lägret  vid  Mitau  den  24  Juli  1622. 

Smärre  träffoingar  med  Radzevil.  För  Konungens  sjukdom  bör  Doctorn,  tro- 
ligen hans  lifmedlcus  Robertson,  sändas  till  lägret,  men  också  ett  nytt 
anfall  mot  Mitau  med  det  snaraste  sättas  I  verket  och  skeppen  med 
allt  tillbehör  skyndsamt  utrustas;  ty  han  vill  snart  komma  derifrån. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tilförsendess  synnerlige 
godhe  ven.  Näst  all  välmoghs  lyckönskan,  låter  jugh  min 
K.  B.  härmedh  brodervenligen  veta,  att  sedhan  jag  min  K.  B. 
senest  tilskrefF,  och  Ratziewildhz  bedrägelige  tractat  hafFver  ta- 
^idh  en  enda,  hafve  vi  nogre  gonger  haftt  medh  honom  små 
skärmutzler  uthi  hvilke  han  altidh  haffver  Htedh  vunnedh;  ty 
oansett  han  oss  väll  medh  sine  stycken  haffver  någen  skadha 
giortt,  hafve  vi  leckväll  genom  Gudz  nådhige  bistondh  i  går 
körtt  honom  uthur  en  liten  skantz  han  begynte  att  late  göra, 
och  finge  däri  tu  vackre  små  feltstycken,  och  kundhe  han  medh 
fline  sperryttare,  där  medh  han  tänckte  afholla  vortt  fotfolck 
dett  intedh  hindra,  efter  han  så  bleff  mött  och  afvist,  att  de  inte 
Ictteligen  skole  ville  igen  i  fertt  medh  vårtt  fotfolck.  Och  efter 
dett  käre  bror  att  Hanss  Ifonige  Maijrtt  vår  allernådigste  herre, 
haffver  ty  ver  varidh  plågadh  medh  en  magen  feber  och  dett 
sigh  intedh  ännu  låter  till  någen  bätringh,  haffver  Hanss  Kon. 
Maijitt  befaltt  migh  än  en  gonge  skrifva  min  K.  B.  till  dett  han 
vill  late  drifva  där  på  alle  sacker  medh  flitt,  i  synnerhett  att 
skeppen  och  altt  dett  som  min  K.  B.  kan  tenckia  som  vill  be- 
höfvess  till  dett  anslagedh  Hanss  Kon.  Maij:tt  sigh  föresatt  haff- 
ver må  blifva  till  redz,  ty  så  snartt  dett  är,  vill  Hanss  Ko. 
Maijitt  inte  lenge  här  dröijass,  efter  Hanss  Kon.  Maij:tt  befarer 
sigh  att  denne  Hanss  Maijits  siuckdom  kunde  taga  öfverhonden, 
så  att  han  illa  skolle  den  här  uthstå,  och  där  Hanss  Kon.  Maijitt 
skole    måtte   sigh   hedhan  retirera,  soge  Hanss  Maijitt  gerna  dett 


Digitized  by  VjOOQIC 


182 

han  kunde  lata  Stella  dett  anslagedh  i  vercken  för  ein  förresan 
ått  Sverie.  Därföre  begerer  Hanss  Kon.  Maij:tt  af  min  K.  B. 
veta  om  alle  sacke[r]  kunne  snartt  blifva  därtill  tilredhz.  Och  efter 
Doctaren  vore  evore  nödigh  här  hoss  Elanss  Kon.  Maijitt  begerer 
Hanss  Maij:tt  att  min  K.  B.  ville  senda  honom  hitt  medh  dett 
snarest  ske  kan.  I  licke  mätte  begerer  Hanss  Kon.  Maij:tt  min 
K.  B.  ville  senda  hitt  medh  Caraerskrifvaren  penninger  till  en 
monadh  läningh  ått  hela  feltedh,  samptt  den  krighsmunitionen 
som  Erick  Jönsson  haffVer  optecknadh  och  Marskallen  min  bror 
till  sentt  haffver.  Detta  jagh  min  K.  B.  i  hast  icke  haffver  kun- 
nedh  förhoUa  och  befaller  honom,  samptt  alle  de  honom  ker 
ähre  Gudh  den  AUerhögste  till  mycken  lycko  och  välferdh.  Aft 
leghredh  den  24  Julij  A:o  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


90.  Biga  den  8  November  1622. 

Om    förestående  anderbandllDgar  med  Pohlen,  särdeles  med  afseende  på  frå- 
gan om  mötesplatsen. 

Minn  brodhervenlighe  etc.  Velborne  herre  elschelighe  K. 
B:r.  Jagh  känn  M.  K.  B:r  till  brodhervenligett  svar  opå  sin 
skriffvelsse  icke  oförmeltt  latha,  att  jagh  eflFter  M.  K.  Bra  begä- 
rann haffver  commiiniceret  medh  vare  coUeger  velbördigh  Jochim 
Bcmdes  och  Ludwigh  Tuwe,  om  dhe  saker  såssom  M.  K.  B:r 
migh  om  tillschriffvitt  haffver.  Szå  tyckes  oss  till  dett  första 
fuller  sellsampt  vara,  dett  dhe  Polnsche  Commissarier  aldeles 
neeka  sigh  inghe  fuUmacht  eller  consens  uthaff  Konungen  i 
Pohlen,  uthann  allenest  uthaff  Stenndherne,  haffva,  hvilkett  oss 
fuller  högdt  är  till  att  achta,  och  om  mögeligett  vohre  ännu  hoss 
dhem  vijdhere  urgera,  att  man  måtte  förnimma,  om  dhe  icke 
dhenn  ännu  medh  flijtt  dölgia,  effter  doch  gemehn  tahl  går,  att 
dhe  vist  åthminsta  schola  huffva  konungens  i  Pohlens  consens, 
om  icke  fullenkommen  fuUmacht  medh  oss  att  tractera.  Och 
enndoch  vij  inthett  tvifBe,  dett  M.  K.  B:r  haffver  dhenn  saken 
noghsampt  driffvet  dett  aff  dhem  att  kunna  uttforscha  och  för- 
nimma, doch  tyckes  oss  icke  orådheligitt  vara,  att  M.  K.  B:r 
ännu  dher  opå  frnmhärdher,  så   myckett  mögeligitt  är,  ty  dhenn 


Digitized  by  VjOOQIC 


183 

punchtenn  fuUer  vohre  een  halff  dagz  mödha  värdt.  Hvadh 
dhenn  andra  punchten  vedhkommer,  dett  dhe  så  hårdt  dher  op& 
stå,  och  begära,  att  vij  pleno  numero  måtte  tillhopa  komma,  och 
i  synnerheett  att  jagh  måtte  vara  dherhoss,  szå  vethe  vij  inthett 
för  hvadh  orsaker  echuldh,  dhe  icke  handelen  medh  M.  K.  B:r 
och  dhe  anndra  vare  coUeger,  som  han  medh  sigh  hafFver  vele 
påbegynna,  på  dett  att  man  må  kunna  see,  hvadh  man  i  sakcnn 
nåå  känn.  Doch  dher  dhe  ännu  så  instanter  om  allés  vår  sam- 
mankompst,  ähnn  vijdhere  ahnnhåUa,  och  sigh  förnimma  latha, 
att  om  vij  dher  till  icke  vele  consentcra,  dhå  tractaten  måste 
aldeles  dhenne  gångenn  sönndherslijthes,  szå  tyckes  oss  inthett 
rådheligitt  vara,  dett  man  dett  schulle  alldeles  uthslå,  helst  eme- 
dhan  M.  K.  B:r  uthaff  H:s  K.  M:tz  schriffvelsse  som  i  dagh  hijtt 
ahnnkom,  och  jagh  M.  K.  B:r  till  senndhe,  H:s  K.  M:tz  nådighe 
mehning  dherom  förnimmer,  uthann  dher  M.  K.  B:r  kunne  finna 
någhonn  ortt  för  vare  perssoner  vara  säkertt  nogh,  tyckes  oss 
fuUer  dett  samma  vara  lägligest.  Menn  till  att  begiffva  oss  till 
Yxell,  för  ann  vij  vist  vethe,  att  dheres  lägher  är  alldeles  för- 
schingratt,  achta  vij  inthett  rådhsampt  vara.  Och  vohre  fuller 
gått,  att  vij  måtte  kunna  f  hå  sendha  någhonn  till  dheres  lägher, 
dett  att  besichtighe,  och  vist  förnimma,  om  dett  i  sanningh  är, 
att  dhe  mest  dheris  folck  licentierett  haffva.  Menn  effter  vij 
achta,  att  dhe  dett  neppelighen  tillåtha  schola,  och  vill  vara  af 
oss  någott  inhonest,  dem  sådhant  att  ahnnmodha,  i  dett,  att 
sådhant  ett  ahnnseendhe  haffver,  att  vij  till  dheres  ordh  och 
löfftc  lithett  tro  settia,  hvarfhöre  dher  man  ett  annatt  medium 
finna  kunne,  schulle  dett  fuller  dett  bedsta  vara.  Jagh  för  min 
person  kunne  fuller  förste  gånghenn  komma  medh  M.  K.  B:r 
och  dhe  anndra  pleno  numero  tillsammans  vedh  Kerckholm,  eller 
och  på  dhenne  sijdhan,  eraillan  Fredrickzhåfif,  och  lell  samma 
affton  rijdha  hijtt  in  i  stadhen  ighen,  och  M.  K.  B:r  medh  dhe 
andra  godhe  herrer  kunndhe  sedhan  handhelen  fuUfölgia;  när  och 
sedhan  min  närvarelsse  hoss  M.  K.  B:r  behöflVes,  åther  ighen 
migh  innstella.  Hvadh  daghen  vedhkommer,  om  vår  tillsam-  ' 
mankompst,  stelle  vij  uthi  M.  K.  B:s  schön,  doch  dher  vij  schulle 
vedh  Fredrichshåflf  heller  Kerckholm  tillsammans  komme,  vill 
väl  två  eller  tree  daghar  till  att  fhöra  våra  saker  som  dher  be- 
höflfves.  Dherföre  schall  dett  inthett  väl  kunna  schee  för  änn 
om  onssdagh  eller  torssdagh,  hvilckett  M.  K.  B:r  efter  läghen- 
hethen  medh  dhem  känn  afftala,  och  dher  dhe  begära  kan  M. 
K.  B:r  för  dheres  commoideteter  schuldh  effterlathe  dhem  Yxell 


Digitized  by  VjOOQIC 


184 

och  dhe  byiar  dher  om  kringh,  fast  änn  dett  och  schulle  vara 
sielffve  Kerckholms  gårdh,  dheremot  kunne  vij  haffva  Fredriche- 
håff  inedh  dhe  byiar  dher  om  kringh  till  vare  nödhtårfter,  och 
retirera  oss  hvar  natt  opå  Dahlen.  Dette  haffver  jagh  M.  K. 
B:r  efter  hanns  begäran  och  vår  samptlighe  betenckiandhe  till 
brodhervenligett  svar  icke  kunnedh  oförmält  lathe.  Befhalendes 
M.  K.  B:r  sampt  hans  medhcoUeger  uthi  Gudz  Nådige  be- 
schyddh  till  långhvarigdt  velmåghe.  Aff  Righa  den  8  Novem- 
bris  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


91.  Kolka  den  16  Januari  1623. 

Åberopar  sitt  bilagda  bref  till  Konangea  och  skall  komplettera  sitt  kompani 
CQirassierer,  likasom  det  KikskaDsleren  åtagit  sig  att  uppsätta.  Peder 
Baner  (den  nya  gouvemeoren  i  Reval)  är  nyas  kommen  till  Finnland. 

Velborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  etc.  Dherhoss  etc.  .  . .  känn 
jagh  M.  K.  B:r  hor  medh  brodhcrvenligen  icke  förhålla,  dett 
jiigh  senndher  M.  K.  B:r  her  bredhe  vidh  ett  breff  till  H:s  K. 
M:tt  dher  uthi  jagh  hafver  förmältt  om  dhenn  ordher  såssom  M. 
K.  B:r  och  jagh  giordt  haffva,  efter  dhenn  disposition  såssom 
vij  H:s  K.  M:tt  dherom  i  undherdånigheett  tillschriffvett  haffva, 
8zå  hafver  jagh  och  H:8  K.  M:tt  dher  uthi  till  kenne  giffvitt, 
dett  jagh  efter  H:s  K.  M:tz  begäran  vill  mitt  compagni  körasse- 
rer  complet  göre,  szåssom  och  om  dett  compagni  som  M.  K.  B. 
opprätta  schall.  Annatt  hafver  jagh  inthett  vist  dhenne  gåugenn 
H:s  K.  M:tt  att  tillschriffva,  änn  eåssom  M.  K.  B:r  veth  Hrs  K. 
M:tt  dher  om  bcrättelsse  att  göra.  Nyie  tijdendher  höres  her 
nu  inthett,  sedhann  M.  K.  B:r  her  ifrån  affreste,  hvarcken  ifrån 
Righu  eller  anndre  orther,  menn  hvadh  herefter  förefalla  känn, 
skall  jagh  H:s  K.  M:tt  iffrån  Reffle  medh  thett  första  dher  om 
advisere.  I  dagh  är  een  min  tienare  iffrån  Finlandh  ahnnkom- 
men,  hvilkenn  veth  thill  att  berätta  att  dhenn  samme  dagh  hann 
schulle  öfFverdragha  är  her  Pedher  Banner  väl  öfFverkommen, 
menn  om  tijdhender  ifrån  Sverighie  veth  hann  inthett  till  att 
berätte.  Mehre  veth  jagh  M.  K.  B:r  dhenne  gången  inthett  att 
tillschriffva,  uthan  befhaler  honom  sampt  hanns  mcdhfölgie  Gudh 


Digitized  by  VjOOQIC 


185 

Altzmecdtigh  till  mycken  velraåges,  önndschendes  M.  K.  B:r  een 
lyckesam  reessa,  och  att  hann  medh  helssann  måtte  komma 
thill  dhe  sine.     Datum  Kolka  dhenn  16  Januarij   1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


92.  Beval  den  4  Februari  1628. 

Förläggning  af  trupperna,  som  Rikskansleren  före  afresan  från  Riga  bestämt, 
iakttages,  likasom  aDordningen  för  deras  underhäll,  men  tillförsel  af 
spannmål  från  Syerige  och  Finnland  behöfs  med  det  snaraste. 

Välborne  herre  elschelige  käre  broder  etc.  Kan  jagh  min 
käre  broder  härmedh  broderveuligen  icke  förhålle,  att  min  käre 
broders  schriffvelse  är  migh  i  desse  daghar  tillhanda  koramen, 
och  der  uttafi  förnummitt,  att  min  käre  broder  hafiVer  eett  com- 
pagni  aff  dhem  som  längst  haiFve  varitt  vidh  Narffven,  deriiFrån 
till  Finlandh  förlåfiVatt,  på  dhett  att  dhe  andre  fyre  compaguier 
uttaflT  Offverstens  Creutzes  regementte  måghe  deste  bettre  uttaft' 
anordningen  och  den  förrådh  der  på  befestningen  vara  kan, 
underholdne  bliiFve.  Udi  lijka  måtto  haffver  och  min  käre  bro- 
der Adrikases  kyri[a]seer  lathett  leggie  udi  hakellvärchett,  och 
giordt  den  torordningh,  att  dhe  aff  landett  höö,  haffra  och  halm 
till  deres  hesters  oppehälle  bekomme  schule,  hvilken  min  käre 
broders  giorde  förordningh  nu  effter  denne  tijdz  lägenheet  sigh 
bäst  schicke  vill.  Och  efter  nu  een  temmeligh  undsettningh 
oppå  penningar  (såsom  min  käre  broder  väll  vitterligitt  är)  iffrän 
Sverigie  i  desse  dagar  hijtt  ankommen  är,  förmoder  man  att  dhe 
så  väll  som  andre  aff  krigzfolkett  kune  der  medh  till  vhårdagen 
underholdne  bliffve,  efter  såsom  jagh  i  desse  dagar  så  snartt 
penningarne  oppräcknade  bliffve,  der  opå  M.  K.  B.  eett  vist  för- 
slagh  medh  K.  M:ttz  min  Allernådigeste  Konungz  och  herres 
enspennare  tillskicke  vill,  huru  mykitt  här  udi  förrådh  är  och 
huru  vidt  sådantt  förslå  känn.  Och  aldenstundh  jagh  icke  tviff- 
ler,  att  min  käre  broder  lather  sigh  ihogkomme,  hvadh  förrådli 
såsom  udi  Rijga  oppå  spannemåll  var,  då  som  min  käre  broder 
och  jagh  deriffrån  förreste,  och  man  kan  inthet  meere  spanne- 
måll på  den  ortten  bekomme,  ey  heller  känn  man  almogen  medh 
någre    statzi  yttermer   besväre,  på  dett  att  dhe  icke  mage  medh 


Digitized  by  VjOOQIC 


186 

allone  förryme  och  deres  hemvisth  öfFvergifFve,  hvarföre  förmoder 
jagh  att  M.  K.  B.  varder  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheet  een 
tidigh  påminnelse  görendes,  att  man  må  iffrån  Sverigie  och  Fin- 
landh  medh  dett  förste  mögligitt  är  medh  spannemåU  undsatt 
bliffve.  Och  tyckes  migh  fast  väll  vare,  att  min  käre  broder 
haffver  den  förordning  giordt,  att  dhe  Rijgesche  köpmän  som 
udi  Rijge  rogen  försträcht  haffve,  schole  udi  tijdh  och  utan  nå- 
gon förhalningh  derföre  deres  bettalningh  udi  Finlandh  uttbe- 
komme.  Beder  och  derhos  brodervenligen,  att  M.  K.  B.  dem 
änn  videre  dertill  förhielpe  vill,  på  dett  att  dhe  mage  derige- 
nom  förorsakade  blifva  att  göre  vidare  försträckningar  der  så 
behöfFves  kan.  Hvad  tidender  anlangar,  så  haffver  altt  sedan 
som  stilleståndett  bleff  prolongeret,  varitt  stille  värch,  och  dhe 
Påler  sigh  ännu  venligen  anstelle.  Men  hvadh  kundskaper  elliest 
iffrån  Pålen  förefaine  äre,  varder  min  käre  broder  aff  medföl- 
giende  copia  uttaff  Jochim  Berndes  skrifvelsse  till  migh  förnim- 
mandes*), och  aldenstundh  jagh  nu  mine  saker  här  förrättett 
hafver,  vill  jagh  (om  Gudh  täckes  helsan  unne)  i  desse  dagar 
begifve  migh  härifrån  till  Rijga;  så  snartt  jagh  dijtt  ankommer, 
vill  jagh  min  käre  broder  förnimme  lathe,  hvad  såsom  dher  hö- 
res och  förefalle  kan,  medh  den  brodervenlige  begäran,  att  min 
käre  broder  vill  vare  obesväratt  migh  att  vette  lathe,  hvad  så- 
som udi  Sverigie  höres  kan.  Dette  jagh  min  käre  broder  bro- 
dervenligen icke  haffver  kunnett  underlate.  Befalandes  min  käre 
broder  etc.     Aff  Räffle  den  4  Februarij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacöbus  De  La  Gardie  m.  p. 


93.     Egenhändigt.  Beval  den  6  Februari  1623. 

I  den  vid  >reyi8ionen>  I  Ingermanlaod  uppdagade  obUlighet  mot  allmogen 
anser  han  sig  oskyldig,  emedan  han  ofta  yarnat  öfverste  Fleming;  den 
nya  förordningen  om  seglatsen  är  till  men  både  for  hans  arrende  å 
kronans  inkomster  af  Ingermanland  och  för  provianteringen. 

Välborne    her    Cantzler    broder    och    förtroghne    synnerlige 
godhe  vän.     Näst  all  välmoghz  flitige  lyckönskan  och  min  tiensts 

*)    Utdraget    omtalar,    att   mönstring  hållits  vid  alla  fästningar  och  att 
förslag  på  alla  regimenten  blifvit  till  Kongl.  Maj:t  Insända;  i  öfrigt  blott  rykten. 


Digitized  by  VjOOQIC 


187 

tilbiudelse,  samptt  tackseijelse  för  all  broderligh  venligh  bene- 
genhett  och  myckedh  gått  migh  bevist  (hvilkedh  jagh  i  alle  före- 
fallende  occasioner  och  legenheter  skall  beflita  att  förskylla, 
låter  jagh  min  K.  B.  härmedh  brodervenligen  förnimmQ,  att 
tvenne  min  brors  skrifvelser  ähre  migh  till  honda  komne,  ett 
ifron  Narfven,  dett  andra  ifron  Wiborgh,  aff  hvilke  jagh  fast 
garna  hafFver  fömummedh  att  min  K.  B.  så  vitt  i  sin  resa  lycke- 
ligen  och  väll  framkommen  ähr,  önskar  att  Gudh  honom  än  vi- 
dhare  ville  väll  ledhsaga  och  bevara.  Hvadh  anlanger  att  min 
bror  i  dett  ena  brefvedh  migh  sin  meningh  om  revisionen  som 
nu  skeer  i  Ingermanlandh  tillkenne  gifver,  och  att  han  fömum- 
medh hafFver,  ja  fast  aff  hvar  man,  att  däri  lännen  någodh  för 
skarptt  skall  vara  tilgongedh  medh  almogen,  för  hvilkedh  han 
gärna  soge  att  jagh  däri  inte  vare  interesserad,  eller  och  att 
jagh  väll  måtte  kunne  draga  migh  därutt,  efter  dett  inte  väll 
uthan  harm  och  förtrett  kan  aflöppa,  så  tackar  jagh  min  B. 
ganska  fliteligen  som  häri  sosom  i  alle  förrige  occasioner  altidh 
hafiVer  migh  påskina  latidh  sin  fasta  och  troghne  venskap  emått 
migh,  ville  önska  att  jagh  måtte  en  gonga  bekomma  någen  le- 
genhett  att  tiene  honom  igen,  skulle  han  aldrigh  finna  migh 
otacksam.  Men  hvadh  detta  ärendet  vedhkommer,  däri  hoppes 
jagh  migh  någhsamptt  kunne  försvara,  ty  jagh  medh  mine  brefi* 
som  jagh  haff*ver  skrifvedh  till  Ofversten  Flem[mingh]  vill  bevisa 
att  jagh  honom  åtskillige  gonger,  så  väll  som  muntligh,  haffVer 
förmantt  att  han  icke  skulle  öfver  billigheten  lata  besvera  al- 
mogen,  ty  jagh  för  ett  tusen  daler  eller  tu  icke  ville  ladhe  på 
migh  Hanss  Kon.  Maij:t8  ogunst.  Haffver  han  nu  dett  däröfver 
giortt,  och  mehra  seett  på  sin  girichett  än  hvadh  hanss  kall  och 
embete  i  sigh  sielff*  krefde,  må  han  veta  att  försvara;  efter  honom 
hadhe  uthan  min  påminnelse  bortt  (sosom  Hanss  Kon.  May:tt8 
Gubernator)  hafva  haftt  opseende  att  h varken  jagh  eller  någen 
annen  arrendator  öfver  billigheten  måtte  hafve  utharma[t]  bön- 
derna. Doch  vett  jagh  icke  hvadh  jagh  häri  skall  seija,  efter 
Pleraingen  sigh  icke  allencst  åfta  tilförende,  uthan  och  nu  i  Riga 
medh  höge  eder  emått  migh  haff'ver  förplichtadh,  att  dett  skullfe 
aldrigh  blifve  honom  öfvervist,  dett  han  skulle  hafve  latidh  taga 
aff"  dem  så  mycke  i  spannmåll  som  deres  uthsedh  haff^ver  varidh, 
än  se*n  så  myckedh  höghre,  som  nu  föregifs.  Hoppes  därföre 
att  när  han  sielff"  kommer  ditt  tilstedess,  dett  han  sigh  nå- 
gerlunda  varder  försvara,  ty  jagh  aldrigh  kan  tro  att  han 
skalle    vara    så  letferdigh  och  göra  sådanna  eder  i  en  säck  som 


Digitized  by  VjOOQIC 


188 

han*)  v[et]  annorlunda  vara.  Så  snartt  Gudh  vill  [jagb]  kommer 
till  Riga,  vill  jagh  eenda  honom  di[tt]  att  han  må  göra  där  rich- 
tighett  på  alle  gacker  sä  väll  på  anordhningen  till  garnisonen 
8oso[m]  hvadh  där  kan  orichtichtt  vara.  Förmåder  sosfom]  min 
K.  B.  ganska  fliteligen  beder,  att  han  i  alle  förfallende  legen- 
heter  i  denne  säck  min  retmetige  uhrsechtt  hoss  Hanss  Kon. 
Maij:tt  göra  vill,  ty  jagh  tager  migh  Gudh  till  vetne,  att  om 
här  i  någon  ex[c]e8s  ähr  skett,  att  dett  uthan  min  vilie  ähr 
skett,  hvilkedh  och  väll  skall  kunne  spöriess  uff  Kexholms  och 
Nötteborchs   arend,   huru  jagh  medh  dem  haffver  latidh  handhla. 

Jagh  haffver  och  hoss  min  K.  Brrs  breff  bekommitt  de  pu- 
tenter  om  seghlasen  och  ordhningcn  om  lille  tullen,  samme  pa- 
tenter  vare  och  alredhe  hitt  till  Refvle  komne,  för  än  jagh  kom 
ifron  Kolcka  tilbacker  igen,  seer  däraff  Hanss  Kon.  Maijrts  ende- 
lige  vilie  och  befalningh,  hvaremått  jagh  migh  icke  setia  kan, 
uthan  måste  migh  därefter  retta,  om  jagh  icke  genom  min  K. 
B.  godhe  befordhringh,  sosom  han  migh  tilsegher  (för  hvilkedh 
jagh  honom  fliteligen  betacker)  uågen  annen  resolution  hän  kan 
bekomma,  endoch  dett  aldeless  ähr  emått  min  arrends  contract 
och  all  billighett,  ty  där  migh  dett  aldeless  blifver  betagedh, 
vett  jagh  inte  att  få  någen  spanmåll  ifron  Nyhn,  mycke  mindre 
huru  jagh  skall  holla  min  creditt  och  skaffa  till  befestningama 
hvadh  därtill  vill  behöfvess.  Hanss  Kettler  vill  innen  två  dager 
begifve  sigh  sielff  till  Hanss  Kon.  Maijrtt  om  dett  spanmåledh 
han  där  aff  ifiordh  liggiandess  haffver,  medh  honom  vill  jagh 
min  käre  broder  härom  vidhlöftigare  tilskrifva,  i  den  visse  til- 
försichtt  att  min  K.  B.  migh  i  denne  säcken  så  mycke  möghli- 
gedh  ähr,  varder  bistondh  görandess.  Jagh  skall  altidh  finness 
hunss  villige  tienare  igen.  Befaller  härmedh  och  altidh  min 
käre  bror,  hanss  kere  husfru  och  beggess  eder  kere  lifsarvinger 
den  evige  alzmechtige  Gudh  till  mycken  lycko  och  begerligh 
välmåghe,  han  nådhigest  hiclpe  min  bror  medh  helse  och  gledhie 
snartt  till  dem  i^^en.  Min  kere  hustru  och  alle  andre  ^odhe 
venncr  låter  flitichtt  och  tienstvilligen  helse  min  K.  B.  Jagh 
för  min  person  beder  att  min  K.  B.  ville  bllfvc  vedh  vår  gamble 
förtroende  och  siste  afskedh,  och  altidh  tro  att  jagh  skall  lefve 
och  dö 

M.   B.   troghne  och  tienstvillige  ven 
Jacobus  De  La  Gardie  m.   p. 

Refvle  den  (i  Feb.  A:o  1623. 

*)    Brefvet  är  skadadt  i  kanten,  så  att  några  få  bokstäfver  saknas. 


Digitized  by  VjOOQIC 


189 


04.  Beval  den  11  Februari  1628. 

Det  belopp  af  penningar  och  spannmå],  som  Rikskansleren  anordnat,  räcker 
blott  till  öppet  yatten;  ryktet  om  förestående  infall  af  Kosacker  har  föran- 
ledt  utfärdandet  af  varningar,  men  befunnits  ogrundadt.  Förnyar  sin 
begäran  om  licens  i  afseende  pä  utförsel  frän  Nyen. 

Välborne  her  Cantzlär,  etc,  Dher  hoss  betackar  jagh  M.  K. 
B:r  brodhervenligen  för  all  troghenn  benägenheett  och  myckett 
gått  migh  bevist,  hvilket  jagh  ulhi  alle  förefallenndhe  lägen- 
heeter  schall  finnas  redhboghenn  att  förschylla.  Och  lather  M. 
K.  B:r  här  bredhevidh  venlighen  vetha,  att  jagh  her  hoBs  M.  B:r 
tillsender  ett  förslagh  opå  dhe  peningor  pom  ifrä  Sverighie  ahnn- 
kompne  och  i  förrådh  ähre,  szåssom  och  huni  lAngdt  dett  vill 
förslå,  effter  såssom  jagh  uthi  min  nest  förre  schrifFvelsse  medh 
Capten  Fritz  M.  K,  B:r  dherom  tillschrifFvitt  hafver,  och  vardher 
M.  K.  B:r  dheruthaff  förnimmandes,  att  man  medh  samma  pe- 
ningar,  efter  dhenn  ordningh  som  M.  B:r  dher  opå  giordhe,  när 
hann  heriffrån  förreste,  någott  när  till  änndhan  på  Maij  månadt, 
tilräckiendhes  vardher,  allenest  vill  fuller  iithi  Righa  någott 
knaptt  opå  spanmåll  falla,  dherfhöre  vill  aff  nödhenn  vara,  att 
dher  opå  sä  snardt  isslåssningen  är,  må  unndhsettningh  schee, 
ty  dett  ringha  som  ännu  uthaf  landett  aff  Stadzien  och  anndre 
innkompster  är  att  förmodha,  känn  lithett  förslå,  och  neppeligenn 
så  myckett  vara,  att  man  dher  medh  thill  halffva  Aprill  uth- 
komma  kan,  tvifler  dherfhöre  inthett,  att  M.  K.  B:r  hoss  H:s 
K.  M:tt  dherom  tijdigh  påminnelsse  görenndhes  vardher.  Hvadh 
elliest  tillstånndett  uthi  Rijgha  och  här  i  landett  vedhkommer, 
är  dhenn  (dess  Gudi  schee  låff)  ännu  godh,  effter  man  ännu  aff 
ingen  synnerligh  stor  siukdom  förnimmer,  och  förmodhar  man, 
att  när  folckett  känn  bliffva  tilbörligenn  undhcrholdne,  att  dher 
opå  medh  Gudz  hielp  ingen  nödh  vara  schall.  Elliest  tijdendher 
ahnnlangandes,  szå  haffver  altt  hertill,  sedhann  som  jagh  M.  B:r 
senest  tillschreff  altt  stilla  varett,  menn  i  förgår  bekom  jagh 
l>reff  iffrån  Jochim  Berndes,  och  Borgmestarenn  Johann  Ullrich 
(hvaruthaff  jagh  M.  B:r  een  uthcopia  tillsenndher)  dheruthi  dhe 
förmäla,  om  een  stor  hoop  Cassaker  såssom  schole  opå  Konun- 
gen i  Pohlens  instigation  tilhopa  vara,  och  förnimma  latha,  att 
dhe,  oansedt  stillestondetz  prolongation  sigh  opå  ett  ströff  hijtt 
i    landett    begifva    vele;    huru   vijdt   nu   sådhane  löse  tijdendher 


Digitized  by  VjOOQIC 


190 

kunna  sanna  vara,  och  hvadh  apparentia  dherom  är,  vardher  M. 
B:r  aff  begges  dheres  schriffvelsse  sielff  kunna  judicera.  Jagh 
för  min  perssonn  håller,  att  dhett  är  dett  samma  lösa  tahlett 
fiåssom  dhe  i  dette  förledhne  åhrett  om  samma  Cassacker  altidh 
hafFt  haffva,  doch  vill  man  icke  deste  mindre  alle  saker  uthi 
godh  acht  haffva,  ty  efter  Konungen  i  Pohlenn  haffver  så  offenndt- 
lighenn  lathett  uthgå  patenter  om  commerssicme,  som  aldeles 
är  emott  stillestonndetz  punchterne,  ähr  fuller  att  besörgia,  dett 
hann  någre  sådhane  lättfärdighe  ahnnslagh  för  hänndher  haffver. 
Dherfhöre  haffver  jagh  lanndzsåtherne  tillsagdt,  att  hvar  och  een 
schall  medh  dheres  rostienst  vedherredha  vara,  szåssom  och  dhe 
tree  phanor  ryttere  här  i  lanndett  liggia.  M.  B:r  ville  och  medh 
her  Carl  Gyllenhielm  afftala,  att  dett  Finsche  rytterijiedt  måghe 
och  i  beredhschap  hålles,  på  dett  att  om  någott  sådhantt  oför- 
modheligett  på  kohme,  att  man  dhå  be:te  rytterij  till  lanndh- 
värn  må  mechtigh  bliffva,  enndoch  jagh  fuller  förmodher,  att 
dett  inthett  schall  behöffves.  Wijdhere  tviflar  jagh  inthett,  att 
M.  K.  B:r  vardher  sigh  noghsampt  ihugh  komma,  hvadh  jagh 
medh  M.  K.  B:r  taltte,  om  dett  mandatet  såssom  H:s  K.  M:tt 
haffver  lathett  uthgå  om  seglationen  åth  Nyien,  och  att  jagh 
M.  K.  B:r  badh,  att  hann  icke  allenest  för  min  egen  privat  in- 
teresse,  uthan  för  dhe  kiöpmän  schuldh  såssom  jagh  medh  hannd- 
latt  haffver,  ville  förhielpa  hoss  H.  K.  M:tt,  att  dhenn  spanmåll 
jagh  dhem  föreåldt  och  tillsagdt  haffver  måtte  kunna  dheriffrån 
bliffva  uthfördt.  Och  effter  Hanns  Kettler  är  högst  och  mest 
dheruthi  interesseret  begiffver  hann  sigh  nu  thill  Hrs  K.  M:tt 
dherom  i  unndherdånigheett  att  solicitera.  Jagh  haffver  och  her 
bredhevidh  H:8  K.  M:tt  dherom  i  unndherdånigheett  tillschriff- 
vett,  och  för  honom  så  väll  såssom  Jacob  Fredrichs  och  Rein- 
holdt  Dreijer  bidhett,  att  H:8  K.  M:tt  nädigest  ville  dhem  dhenne 
gången  samma  spanmåll  passera  latha,  och  om  mögeligett  vohre, 
att  jagh  och  dhenn  ringa  rast  som  dher  känn  vara,  måtte  och 
kunna  uthbekomma.  Hvadh  sedhann  tillkommendhe  åhr  vedh- 
kommer,  steller  jagh  uthi  H:s  K.  M:tz  nådige  schön,  oanseedt 
migh  dett  fuller  bordhe  effter  min  contracts  lydhelsse.  Bedher 
derfhöre  M.  K.  B:r  gandscha  flijtheligenn,  att  hann  effter  sitt 
godhe  löffte  migh  her  uthinnan  ville  all  godh  bijstondh  bcvijsa, 
thy  dher  H:8  K.  M:tt  her  i  sinn  mehningh  icke  ville  änndra 
kohme  jagh  icke  allenest  om  min  credijt,  uthann  dhesse  godhe 
männ  (hvilkc  dhe  eendeste  äre  som  någonn  försträckningh  giordt 
haffva,    och    dherfhöre    aff   dhe   anndra  themmeligh  förhathadhe 


Digitized  by  VjOOQIC 


191 

fthre)  om  all  dheree  välfärdh  och  hanndell.  Förmodher  dher- 
fhöre  i  unnderdonigheett,  att  H:8  K.  M:tt  vardher  eådantt  nådi- 
gest considerera,  på  dett  raan,  när  så  omtränger,  må  dhem  och 
anndra  villighe  haffva.  Till  dett  sideta,  eflfter  dett  K.  B:r  att 
jagh  uthi  dhenn  memorial  jagh  M.  B:r  medhgaff,  förgath  att 
innsettia  om  hussett  Dahlen  vedh  Kijgha,  att  H:8  K.  M:tt  nådi- 
gest tecktes  unna  migh  dett  till  mitt  bordh,  efter  i  Rijgha  så 
dyr  täringh  är,  såssom  M.  B:r  väl  vitterligitt  är,  dher  H:8  K. 
M;tt  migh  dett  nu  dhe  1000  gyllen  nådigest  ville  unna,  bådhe 
jag  fuller  dherom,  hvar  och  icke,  szå  vill  jagh  latha  kårtta  dhem 
uthi  min  månadzkåst.  Förmodher  att  M.  K.  B:r  herom  så  väl 
såssom  dhe  anndra  huusen  jagh  opteknadt  haffver,  H:s  K.  M:tz 
nådige  méhningh  ville  migh  vetha  latha.  Jagh  echall  altidh 
tiäna  M.  K.  B:r  ighen  i  hvadh  måtto  jagh  känn.  Befhalenndes 
M.  K.  B:r  etc,     AfF  Reffle  dhenn  11  Februarij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  Cantzler  broder  och  lortroghne 
synnerlige  godhe  ven.  Näst  min  tiensts  tilbiudelse  och  all  väl- 
moghs  lyckönskann,  beder  jagh  min  B.  ganska  venligen  att  han 
i  denne  säcken,  om  dett  spanmålls  uthförande,  ville  göra  migh 
ett  trogett  bistondh,  att  icke  allenest  Hanss  Ketler,  uthan  och 
Jacop  Fridhrick  och  Reinholtt  Dreijer  må  uthskeppa  de  200 
lester  sosom  jagh  dem  lofvadh  haffver.  Min  bror  ähr  sielff  ve- 
terligh,  att  en  godh  deell  af  samma  spanmålss  afkomst  ähr  kom- 
medh  till  Hanss  Kon.  M:ts  sakers  befordringh,  och  att  jagh  dett 
öfvrige  opå  den  siste  tractaten  i  Hanss  Moijrts  ährender  spende- 
rad haffver.  Hoppes  därföre  att  min  K.  B.  så  vitt  hoss  H.  K. 
M:tt  begår,  att  jagh  i  åhr  må  få  skeppa  all  den  spanmåll  uth 
som  nu  där  i  Nyhn  ligger,  på  dett  jagh  icke  aldeless  må  komma 
om  min  credit  och  framdeless,  när  nödhen  trenger,  åter  kunne 
någodh  förstreckia.  I  like  måtte  beder  jagh  och  min  K.  B.  och 
brodervenligen,  att  han  ville  vara  obesveradh  de  andre  sacke[r] 
jagh  honom  om  beditt  haffver  hoss  Hans  Kon.  M:tt  att  befordra. 
Jagh  skall  alltidh  finnes  min  K.  B.  troghne  och  villige  tienare 
igen.  Till  dett  siste  betacker  jagh  och  min  K.  B.  ganska  flite- 
ligen,  att  han  migh  i  sin  siste  skrifvelse  tilkenne  gifver,  att  han 
af  her  Jahan  Skyt[te]s  breff  väll  so  mycke  i ornumedh,  att  H.  K. 
M:tt  inge  godz  nu  skall  villa  mehr  förselia,  hvar  efter  jagh  mine 


Digitized  by  VjOOQIC 


192 

sacker  retta  kan.  Och  ähr  migh  dett  licka,  efter  jagh  medh  en 
si\dan  summa  peningcr  migh  väll  sä  stor  profit  kan  göra  än  som 
Dagöhn  kan  renta.  Vill  nu  inte  lenger  bemödha  min  K.  B.  medh 
Hen[ne]  min  ringa  skrifvelse,  uthan  nu  och  altidh  hafve  honom 
eamptt  hanes  kerc  husfru  och  barn  (dem  han  alle  på  min  hustruss 
veghne  kerligen  helse  ville)  Gudh  den  Allerhögste  troligen  be- 
fulledh,  han  nådhigcet  bevare  oss  p&  alle  sidher,  och  unne  att 
vi  snartt  medh  helse  och  gledhie  må  komma  till  sammene. 

Postscriptum  på  löst  blad. 

V^^lborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  och  synnerlighe  godhe 
venn,  sedhann  mitt  breff  var  besluthett,  och  rätt  när  jagh  schulle 
herifFrån  opryckia,  bekom  jagh  schriffvelsse  iffrå  Jochim  Bernn- 
des  medh  hanns  tiennare  dher  uthi  hann  förmäler,  dett  hann 
nu  sedhan  inthett  aff  Cassakerne  förnummit  haffver,  szåssom  M. 
K.  B.  aff  innelagde  hanne  schriffvelsse  till  migh,  hafver  till  att 
see,  och  är  dett  som  jagh  altidh  meendt  haffver,  att  oanseedt 
om  dem  stor  schrij  gåth  haffver,  szå  finnes  likvell  sådannt  inthett 
uthi  sielffve  värckett,  och  när  Gudh  vill,  jagh  medh  helssann 
till  Rijgha  kommer,  vill  jagh  H:8  K.  M:tt  så  vell  såseora  M.  K. 
B:r  advisera,  hvadh  som  jagh  dher  känn  förnimma,  befhalendes 
M.    K.    B:r  her   medh  Gudh  Ahzmechtigh.     Datum  ut  in  literie. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


96.  Heimarhof  den  14  Februari  1628*). 

Förord  för  utbetalnlDg  till  Hans  Kettler  af  deD  skuld,  som  gamle  Tieten- 
hauseD  personligen  iklådt  sig  för  att  få  anderhåll  för  sitt  kompani  (jfr 
N:o  73). 

Minn  brodhervenlige  etc.  Velborne  herre  elschelighe  K. 
B:r  och  synnerlige  godhe  vann.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  hcr  medh 
icke  förhålla,  att  dhcnne  breffvijssere  Hans  Kettler  hafver  ach- 
tatt  att  begiffva  sigh  till  H:s  K.  M:tt  i  unndhcrdånigheett  om 
sinc  privat  saker  att  ahnnhålla.  Och  effter  LnnndtRådett  här  i 
landett,    haffva    besluthett    att  hålla  een  richtels  dagh  här  i  lan- 


*)   Utanskriften  yisar  att  brefvet  är  till  Rikskansleren. 


Digitized  by  VjOOQIC 


193 

dett  om  tilkommende  Johanni,  hvarf  höre  vill  hann  citera  Fabian 
Tiesenhussen,  hanns  moor  och  syschon  för  rätta,  om  dett  som 
hanne  S.  fadher  till  sine  rytteres  behoff  aff  honom  uttagitt  haff- 
ver,  emedhan  han  hafFver  Kyttmestare  varitt,  efter  sässom  M.  B:r 
dher  om  väl  vitterligett  är.  Szå  aldenstundh  dhe  sä  oförmögne 
äre,  att  dhe  aldrigh  nånssin  kunna  sädhann  stor  summa  betala, 
och  dher  be:te  Hans  Eettler  schulle  medh  dhem  h&rdt  procedera, 
ginge  dhe  dett  ringha  dhe  haffva  att  hälla  sigh  uthafF  medh 
allone  qvitt,  dherigenom  dhe  sedhann  måste  gå  och  bettla.  Hvar- 
fhöre  bedher  jagh  M.  K.  B:r  på  dheres  vegne  brodhervenligenn, 
dett  M.  K.  B:r  ville  hoss  H:s  K.  M:tt  så  vijdt  begå  och  befordra 
det  H:s  K.  M:tt  för  dheres  faders  schuldh,  och  trogne  beviste 
tiänst,  ville  nädigest  Kettleren  dherfhöre  contentera  latha.  För- 
modher  att  M.  K.  B:r  honom  thill  thett  bedsta  hoos  Hrs  K.  M:tt 
beforderligh  är,  hann  vardher  beflijtha  sigh,  sådhantt  hoss  M. 
K.  B:r  att  förtiäna,  och  jagh  vill  sådantt  medh  altt  gått  igen 
förschylla.  Befhalendes  M.  K.  B:r  her  medh  Gudh  Altzmech- 
tigh  till  mycken  velmåghe  brodhervenligen.  Aff  Heimarhoff 
denn  14  Februarij  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


96.  Riga  den  7  Mars  1628. 

Hans    fljttniDg   til]    Riga    den    23    Febr.     Svårigheten  för  proviantering  ökad 
genom  nöden  1  Kurland  och  Litthanen.     Nyheter  från  Pohlen. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  godhe  venn.  Näst  all  vällfardz  lycköndskningh  och  een 
brodervenligh  och  flijtigh  tackseijelse  för  månge  bevijste  väll- 
gärningar,  dhem  jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet  och 
altt  gått  gärne  igen  iörskylle  vill,  kan  jagh  min  käre  broder 
härmedh  brodervenligen  icke  förhfiUe,  att  jagh  min  elskelige 
käre  hussfru  och  heele  vårtt  comitat  och  medfölgie  äre  (Gudi 
dess  låff)  medh  helsse  och  behållen  reese  den  23  Februarij  näst 
förleden  hijtt  till  Rijga  annkompne,  och  sakerne  här  udi  godh 
stat  och  i  synnerheet  krigzfolket  effter  medfölgiende  förteck- 
ningh  vidh  helse  och  sundheet  för  raigh  funnit.  Gudh  denn 
Aldrahögste    dhem  änn   videre  för  nlle  farlige  siuchdomar  nåde- 

Axel  Ozenstiema  II:  5.  13 


Digitized  by  VjOOQIC 


194 

ligen  bevare,  och  raigh  och  dhe  mine  medh  väll  förrättade  saker, 
helse  och  sandheet  till  vårt  käre  faderneslandh,  och  raedh  min 
käre  broder  och  flere  andre  gode  venner  tillsammans  igen  för- 
hielpe.  Här  hos  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
underlate,  att  effter  dhe  peningar  som  hijt  aunkompne  äre,  inthet 
videre  förslå  kune,  än  som  till  ordinarie  utträckningen  på  Hoff- 
regementett,  rytterijtt  och  of&cererne  undet  dhe  inländzske,  som 
inn  till  Junij  månaden  giordh  är,  effter  som  min  käre  broder  aff 
medfölgiende  förslagh  som  StåtthoUaren  Jochim  Bemdes  H. 
K.  M:t  i  all  underdånigheet  tillsändt,  videre  hafver  till  att 
see  och  förnimme,  och  altså  inthet  öffver  blifver,  deraff  man 
dhe  gemeene  innländzsche  soldater  någott  till  öölpenninger 
giffve  kunne;  hvarföre  vore  väll  till  att  öndske,  att  man  ännu 
medh  någre  tusendh  daler  kunde  derifrån  undsatt  bliffve,  der 
medh  man  dhe  gemeene  någott  opfriska  kunde,  på  det  att  dhe 
icke  måghe  på  nytt  falla  udi  någon  farligh  siuckdom,  effter  så- 
som dett  folkett  som  vidh  Ny-  och  Dynemynde  brukede  blifve, 
allerede  begynna  igen  någott  att  siukne,  bådhe  derföre,  att  dhe 
icke  hafve  näghot  till  såfvels  eller  drick,  utan  måste  dricka  bara 
vatten,  och  att  dhe  liggia  trångtt  tilhope.  Effter  och  här  ringe 
spannemåll  udi  förrådh  är,  såsom  min  käre  broder  nogsamptt 
vitterligitt  är,  hvarigenom  deste  meere  peninger  åttgåt,  hvarföre 
hafver  jagh  sampt  medh  Ståthollaren  Jochim  Bemdes  för  råd- 
sampt  achtet  att  lathe  föryttre  1000  tunnor  aff  denn  haffrann  här 
ligger,  aldenstundh  här  nu  een  tunna  haffra  för  två  daler  Svenske 
eelgies  känn;  på  dett  att  man  må  krigzfolket  för  denn  deell  som 
dhem  effter  ordningen  udi  spannemåll  haffve  bör,  contentere, 
och  tyckes  migh  sannerligen  efiter  mitt  ringe  betenkiande  icke 
för  orådligitt  vare,  dett  H.  Kon.  Maij:tt  det  inländzske  så  väll 
som  uttländzske  folkett  läte  medh  penninger  underhålle,  effter 
H.  K.  M:t  spannemålen  väll  så  högtt  känn  hemma  i  landett  för- 
yttre lathe,  att  dett  inthett  skall  vara  H.  K.  M:tt  till  skade,  doch 
ville  dett  aff  nödenn  vara,  att  H.  K.  M:t  altijdh  här  udi  stadenn 
een  anseenligh  summa  spannemåll  oppå  alle  förefallande  occa- 
sioner  udi  förrådh  liggiandes  hafver,  effter  såsom  jagh  derom 
medh  min  käre  broder  tilförenne  discureret  haffver;  dher  min 
käre  broder  dhett  nu  för  rådsamptt  achtar,  tviffler  jagh  inthett, 
att  han  ju  derom  medh  H.  Kon.  May:tt  afftaler,  och  i  eynner- 
heet  så  lager,  utt  medh  förste  öpet  vatnett  hijtt  undsettningh 
opå  spannemåll  skee  måtte,  ty  i  vinter  fast  ringe  spannemåll 
här  utur  Lijfflandh  inkommett  är.     Ifrån   Littowen  och  Curlandh 


Digitized  by  VjOOQIC 


195 

år  eij  heller  nägott  att  förmode,  ty  dher  så  stor  hunger  är,  att 
folket  dedan  hopetals  hijtt  i  landet  förryme,  och  geller  een  tunna 
rogh  i  Littowen  otto  och  sommestedes  tije  gyllen,  efFter  såsom 
man  derom  vist  beskedh  hafver,  derföre  om  icke  ifrån  Sverigie 
spannemåll  hijtt  ankommer,  bliffver  här  deropå  en  stor  dyrheet. 
Hvadh  såsom  kundschaper  och  tidender  anlanger,  är  her 
altt  härtill  inthet  synnerligitt  förefallet,  effter  man  alt  härtill  inge 
visse  kundskaper  om  Rijkzdagen  hafver  förfare  kunnett,  utan 
hvadh  som  man  utaff  köpmän  och  andre  som  hijtt  dageligen 
medh  hampa,  lijn  och  andre  köpmans  vharur  ankomme,  förfaritt 
hafiVer,  hvilke  jagh  här  hos  min  käre  Broder  tillsänder.  Så  snartt 
jagh  något  vist  videre  bekommer,  skall  jagh  oförsumeligen  min 
käre  broder  sådant  comraunicere,  brodervenligen  begärendes,  att 
när  Gudh  min  Broder  raedh  helse  och  behållen  reese  till  H. 
Kon.  Maijrtt  förhielper,  att  han  migh  då  om  dhe  saker  som  jagh 
honom  udi  min  näst  förrige  skrifFvelsse  tillskriffvitt  haffver,  vill 
obesvärett,  svar  vette  late,  såsom  och  late  migh  och  mine  saker 
sigh  vare  till  dett  bcste  befhalett,  hann  skall  altijdh  finne  migh 
redbogen  sigh  till  villie  och  tienst  igen.  Befalandes  min  käre 
broder  sampt  medh  sin  elskelige  käre  hussfru  och  kärkompne 
vördnader  (dem  min  käre  broder  på  mine  och  min  käristes  vegne 
kärligen  och  flijteligen  helsse  vill)  Gudh  Alzmechtigh  till  lång- 
varigh  vällmåge.     Aff  Rijga  denn  7  Martij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  käre  bror.  Jagh  hadhe  fulle 
för  veledh  afferdiga  denne  enspennaren,  men  jagh  haffver  inte 
för  kunnedh  fått  förslagedh  och  munster  ruUerna  ferdigh,  efter 
StothoUaren  Jochim  Berndes  haffver  en  tidh  longh  hafft  siucke 
ögen.  Eliest  hadhe  jagh  och  väll  tencktt  att  jagh  nogodh  vist 
ifron  Ricksdagen  skulle  hafve  bekommedh,  hvilkedh  altt  härtill 
lell  inte  skett  ähr.  Allenest  vete  uogre  uthur  Churlandh  vist  att 
beretta,  dett  Svarthoff  som  var  på  Dynemyndh,  och  Sköder  som 
var  på  Mitou,  ähre  bodhe  i  Warso,  i  Ricksdagenss  begynnelse 
halshuggen;  annadh  vete  de  inte  som  vist  ähr,  uthan  att  Sten- 
derna  haffve  varidh  svore  oense  segh  emellen  i  begynnelsen, 
och  alle  de  verslige  ostunda  freden ;  hvadh  nu  conclusionen  blif- 
ver,  skall  jagh,  så  snartt  jagh  där  aff  förnimmer  oförsumeligh 
min  K.  B.  tilkenne  gifve.  Befaller  härmodh  min  K.  B.  Gudh 
och    migh    i  hanss  troghne  broderlige  benegenhett,  icke  tviflen- 


Digitized  by  VjOOQIC 


196 

dess  att  han  altidh  låter  migh  och  mine  saker  sigh  till  tedh  beate 
vare  befalledh.  Jagh  skall  altidh  finness  hanss  tienare  igen  i 
alle  måtte. 


97.  Biga  den  8  Mars  1628*). 

Förord  för  en  köpman  i  Riga,  J.  GoUberg,  att  i  Helsingfors  få  2,000  tannor 
spannemål  som  ersättning  för  hvad  han  försträckt,  emedan  i  Beval  in- 
gen annan  tillgång  dera  yar. 

Välborne  her  Cantzler.  käre  broder  etc.  . . .  kan  jagh  min 
käre  broder  här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke 
tvifler  dett  min  käre  broder  nogsamptt  lather  sigh  ihogkomme, 
att  een  köpman  här  udi  staden  benemdh  Jochiin  GoUbärgh  skulle 
udi  Reffle  bekomme  vederlagh  för  dhe  2000  t:r  spanneramåll 
som  han  för  min  käre  broders  förresende  häriffrån  tillsade  sigh 
vele  till  krigzfolkett  försträckie,  hvaropå  han  allerede  mestepart- 
ten  leffrerett  hafver,  uttlåfvar  och  sigh  vele  så  frampt  någorlunda 
mögligitt  är,  dett  öfrige  att  lefFrere.  Så  aldenstundh  han  icke 
hafver  udi  Räffle  för  mangell  på  spannemmåll  kunnett  derföre 
vederlagd  blifve  och  min  käre  broder  samptt  medh  migh  honom 
om  sinn  bettalningh  udi  så  måtto  försäkratt  haffve,  hvarföre 
tviffler  jagh  inthett,  att  min  käre  broder  varder  den  förseningh 
görendes,  att  han  udi  Hclsinghfors  må  för  sådan  sin  försträck- 
ningh  vederlagdh  blifFve,  han  vill  och  sielff  i  desse  dagar  till 
H.  K.  M: t  sigh  begifve,  och  derom  så  väll  som  andre  sin  giorde 
försträckninger  hos  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheet  anhålle.  För- 
seendes migh  till  M.  K.  B.  att  han  honom  all  gunstigh  befor- 
dringh  bevijsandes  varder,  på  dett  att  hann  må  derigenom  för- 
orsakett vare,  att  göre  videre  försträckninger,  der  så  framdeles 
behöfves  känn.  Dette  jagh  min  käre  broder  brodervenligenn 
icke  hafver  kunnett  underlate.  Befalandes  etc.  Aff  Rijga*  den 
8  Marti j  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


*)  Ett  annat  bref  i  detta  ärende,  i  hof^udsaken  lika,  är  dat.  d.  18 
Mars  8.  å.  Men  deri  står,  r.  5  rågh  i  st.  f.  spannemål,  och  hans  andre  >leff- 
reringar,  som  han  nti  commiss  giordt  hafyer»  sftgas  belöpa  sig  till  vid  pass 
14,500  daler». 


Digitized  by  VjOOQIC 


197 


98.  Biga  den  26  Mars  1628. 

Meddelar  de  från  Polska  riksdagen  genom  en  utskickad  inhemtade  underrät- 
telser; förestående  nya  underhandlingar;  tillståndet  i  Riga  ger  icke  an- 
ledning till  farhågor;  de  båda  borgmästarne  Ram  och  Ulrich  äro  fördel- 
aktigt stämda. 

Välborne  här  Gantzlär,  etc.  Kan  jagh  min  kiere  broder  her- 
medh  brodervenligenn  icke  förhålle,  at  seden  som  jagh  Hans 
Kon.  Maij:tt  sä  vell  som  min  kiere  broder  den  7  uthi  denne 
roånadenn  tilskreff,  ähr  her  intedt  något  annet  förefallet,  nthan 
allenest  at  för  två  dager  sedenn  är  Andreas  Nederlandh  ifrån 
Rijkzdagenn  som  uthi  Warsow  hållenn  är,  hijtt  ankommen,  hvil- 
kenn  min  kiere  broder  och  jagh  derhädan  afferdigede;  den  samme 
hafver  alt  ifrån  begynnelssen  på  Rijkzdagenn  och  till  dess  ut- 
gångh  sigh  der  förhållit,  och  nu  i  torssdagz  tre  vekur  sedann 
der  ifrån  förrest,  hvadh  som  han  der  förnummit  hafver,  varder 
min  kiere  broder  aff  innelychte  relation*)  förnimmandes,  och 
såsom  migh  tyckes  håller  jagh  denne  hans  berettelsse  vare  san- 
ningen lijchmätigh,  effter  man  och  uthur  Curlandh  fast  lijch- 
mätige  tijdender  sportt  hafver;  ty  Doctor  Drellingh  haffver  sin 
broder  her  uthi  stadenn  tilskriffvitt,  at  på  Rijkzdagen  haffver 
intedt  synnerliget  kunnet  bliffVe  förrettet,  effter  Pålackerne  in- 
gen viss  fredh  medh  Turken  haffve,  och  aldenstundh  dhe  uthi 
de  Svenske  sacker  icke  haff've  någet  fruchtbarligett  beslutedt, 
uthan  opskuffVet  sådant  till  en  videre  tractat,  till  at  förnimma 
om  dhe  uthi  samme  tractat  något  fruchtsampt  utrette  kunne; 
hvadh  och  icke,  vele  dhe  en  annen  Rijkzdagh  ut8kriff've,  på 
hvilkenn  dhe  seden  vele  sigh  fuUkombligenn  resolvere,  medh 
hvadh  macht  dhe  deres  Konungh  bistå  och  deres  skadhe  igen 
uth-hvetie  må,  eraedenn  dhe  nu  såden  resolution  taget  och  ter- 
minen till  sama  tractat  (effter  hans  berettelsse)  till  den  14  Junij 
satt  haffve;  ähr  ingen  tviffvellsmhåll,  att  dhe  medh  det  förste 
migh  der  om  fuUer  varde  tilkienne  gifvendes,  på  hvilket  jagh 
uthi  sådant  faall  intett  annat  veet  at  svare,  uthen  at  jagh  Hanss 
Kon.  Maij:tt  sådant  medh  en  hastigh  påsth  vill  tilkienna  giff^ve. 
Men  effter  dhe  uthan  tviff'vell  varde  opå  samme  sammonkompst 


*)  Bilagan,  som  upptager  5  sidor  i  folio,  har  följande  titel:  Was  Anno 
1623  in  Polen  zu  Warsow  auff  dem  gehabtenem  Reichstage  vorgelauflfen,  in- 
sonderheit  aber,  das  wegen  des  TUrckischen  unfrieden  gahr  nlchts  gewisses 
hfttt  geschlossen  werden  können. 


Digitized  by  VjOOQIC 


198 

härdt  urgera,  och  opä  dess  utgängh  meste  sacker  väll  henger, 
vill  fuUer  aff  nöden  vare  at  Hans  Kon.  Maij:tt  sigh  tidigt  der 
opå  resolverer  och  berådslår  huru  vidt  Hans  Kon.  Maij:tt  någodh 
i  saken  cedera  vill,  och  der  min  kiere  broder  medh  någre  andre 
godhe  herrer  och  män  till  samme  tractat  kan  bliffve  förordnat, 
tvifl9[er  jagh  intedt,  att  min  kiere  broder  nogsampt  är  veterliget, 
hvadh  for  requisita  der  till  vele  aff  nöden  vare,  så  vell  uthi  con- 
ditionspunchterne  till  tractaten,  såsom  och  ti  il  omkostnadt  som 
deropå  ghå  känn,  på  det  att  man  någott  när  må  kunne  vare  dem 
lijchmätighe,  och  at  dhe  som  dertill  deputerede  bliffve,  icke 
måghe  altidh  spendere  utaff  dheres  egett,  som  uthi  seneste  trac- 
tationen  mast  skedde.  Doch  såghe  jagh  för  min  perssonn  helst, 
at  jagh  medh  sådan  commission  måtte  förskont  bliffve,  helst  om 
min  kiere  broder  icke  skulle  vare  derhoss. 

Hvadh  nu  elliest  denne  staten  vedkommer,  så  är  her  alt 
stille  verch,  och  låter  sigh  så  vell  Rådet  såsom  borgerskapet  in- 
tedt annet  förmerckie,  ähn  att  dhe  medh  dette  regementett  vell 
tilfridz  ähre,  helst  effter  dhe  nu  någon  liten  handell  i  vinter 
hafft  haffve,  hafvendes  alle  eet  synncrliget  ögha  på  den  tilstun- 
dende  tractaten.  Krigzfolcket  ähr  och  ännu  (dess  Gudi  skee 
loff)  effter  nest  öffverskickadhe  ruller  temmeligh  vedh  helsseo, 
Gudh  verdigest  än  videre  sin  nådh  förläne. 

Och  aldenstundh  jagh  hafver  tre  åtskillige  perssoner  för  nå- 
gon tijdh  seden  till  Warsow  utskickett,  hvilke  jagh  och  dage- 
ligen  igen  förven  ter,  förmoder  jagh  fördenskuldh,  at  dhe  än 
meere  particularia  medh  sigh  bringendes  varde.  Men  dette  haf- 
ver jagh  Hans  Kon.  Maij:tt  sä  vell  som  min  kiere  broder  nu 
uthi  förstonne  velet  tilkienne  giffve.  Så  snart  jagh  någott  annet 
vist  förnimme  kan,  skall  jagh  Hans  Kon.  Maij:tt  så  vell  som  min 
kiere  broder  sådant  strax  advisera.  Brodervenligen  begärandes, 
at  min  kiere  broder  vill  vare  obesväret  migh  veta  låtha  hvadh 
som  der  uthi  rijcket  höres  och  förefalle  känn.  Befaller  min 
kiere  broder  etc.     Aff  Rijgha  denn  25  Martij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslereos  anteckning:   Praesent.  1  Vesteråhrs  den  3  Maij  anno  16S3. 


Digitized  by  VjOOQIC 


199 

Postscriptom  å  ett  särskildt  ark*). 

Välborne  herre  käre  bror.  Näst  all  välmoghs  flitige  lyck- 
önskan och  min  broderlige  tiensts  tilbiudelse  låter  jagh  min 
K.  B.  vanligen  förnimma,  att  jagh  efter  vårtt  siste  aftall  nu 
sender  denne  min  opvachtara  Gertt  Munduss  medh  de  tidhen- 
der  som  jagh  haffver  bekommitt  ifron  Rick[s]dagen  till  Hanss 
Kon.  Maij:tt  på  dett  han  genom  den  occasionen  mä  och  kunne 
befordra  sin  egen  particular  säck  hoss  Hanss  Kon.  Maij:tt.  Beder 
fördenskuldh  ännu  sosom  tilförende  min  K.  B.  att  han  sä  vall 
för  hanss  troghne  tienst  sosom  och  för  min  skuldh  vill  late  ho- 
nom vara  sigh  till  thett  beste  befalledh,  att  den  fntige  karlen 
må  kunne  komme  till  dett  han  för  Gudh  är  berett[ig]adh  till- 
Hvadh  min  K.  B.  honom  häri  varder  bevisa  vill  jagh  holla  så 
kärtt  sosom  dett  migh  sielff  vare  vederfaredh,  och  skall  i  alle  före- 
fallande legenheter  [migh]  beflita,  sådantt  om  min  K.  B.  igen  att 
förskylla.  Hvadh  nu  vår  stat  här  vidh  kommer,  så  är  den  (Gudhi 
tess  loff)  temligh  godh  och  efter  dett  settett  som  min  bror  den 
här  lefde;  ty  vårc  granner  hafve  althertill  holledh  godh  nabo- 
skap,  och  sosom  alle  kunskaper  lydha,  önska  de,  så  väll  i  Polen 
eosom  Lettowen  fredh.  Jagh  tror  och  väll  att  deress  olegenhett 
dem  därtill  tvingar,  efter  hoss  dem  så  dyr  tidh  ähr,  och  de  sigh 
för  Turcken  befara,  att  han  dem  i  sommer  skall  vist  igen  öfver- 
falla,  efter  han  uthan  nogon  viss  resolution  deress  sendebudh  sä 
lenge  oppeholler,  så  snartt  jagh  raehre  beskc  af  mine  uthskic- 
kadhe  bekommer,  skall  jagh  oförsumeligh  dem  min  K.  B.  comu- 
nisera.  Om  denne  stads  inbyggiare,  kan  jagh  intedh  annadh 
skrifva  än  att  de  Stella  sigh  alle  sosom  att  dem  detta  regemen- 
tedh  väll  behagar,  i  synnerhett  leter  Bor[g]m estaren  Ram  och 
Ulrick  sigh  förmerkia  att  de  äre  Hanss  Kon.  Maij:tt  synnerlige 
troghne,  och  att  dhe  aldrigh  tenckia  att  gifve  sigh  under  nogodh 
annedh  regemente.  Hafver  och  fördenskuldh  synnerligh  Ram 
migh  beditt,  att  jagh  hoss  min  B.  på  han[s]  veghne  vill  påminnelse 
göra  om  Wichterpall,  att  min  K.  B.  honom  ville  därtill  förhielpa, 
att  Hanss  Kon.  Maij:tt  honom  därmedh  ville  beneficera,  förplich- 
tandes  sigh  att  han  och  hanss  barn  aldrigh  skole  vicka  ifron 
Sveriess  crona.  Hvarföre  beder  jagh  min  K.  B.  att  han  medh 
legenhett  sådantt  hoss  Hanss  Kon.  Maij:tt  ville  ihughkomma;  ty 

*)  SåTäl  papperets  format,  emot  vanan  skäret,  som  vecken  samt  hand- 
stilen stamma  likasom  Innehållet  med  det  föregående. 


Digitized  by  VjOOQIC 


200 

äDdoch  man  inte  kan  see  dem  i  hiertadh,  eller  aldeless  försäkra 
sigh  pä  deress  tilbiudelser,  doch  leckvell  tyckese  migh  icke  orä- 
dhelichtt;  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  denne  Bormestaren  Ram  här- 
medh  beneficerade,  efter  han  där  egenom  sä  höchtt  blefve  för- 
obligeradh,  att  han  int[e]  letteligen  skulle  lata  movera  sigh  till 
nogen  förand ringh,  och  om  han  blifver  trogen,  ähr  här  inte  att 
befara  sigh,  efter  de  fömemsta  ähre  af  hanss  parti;  Ulrick  haff- 
ver  alredhe  fulle  så  myckedh,  att  han  neppeligen  sigh  så  myc- 
kedh  på  en  annan  ortt  förmodher,  uthan  skall  altidh  därefter 
trachta  att  han  dett  må  vidhar[e]  sigh  försäkra.  Jagh  tror  och  att 
Hanss  Kon.  Maij:tt  på  ingen  betre  skall  kunne  någodh  anvenda 
i  den  måtte  än  som  på  desse  bodhe;  ty  om  de  blifve  stadhige 
och  troghne,  kunne  de  letteligen  pro6tera  så  myckedh  vår  statt 
som  dett  kan  vara  vertt,  hvadh  och  icke,  så  får  Hanss  Maijstett 
sin  godz  där  igen,  altidh  så  godh  om  icke  bätre.  Till  dett  sista 
kan  jagh  och  icke  underlota  att  bedia  min  K.  B.  om  mine  eghne 
sacker,  om  hvilke  jagh  min  K.  B.  tilförende  haffver  tilskrefvedh 
(icke  tviflendess  att  han  jo  alredhe  min  breff  bekommedh  haff- 
ver) att  jagh  därpå  må  medh  förste  bekomma  Hanss  Kon.  Maij:tt9 
nädhiga  resolution ;  uthi  hvadh  måtte  jagh  kan  tiena  min  K.  B. 
igen,  skall  han  altidh  finna  migh  mehr  än  villigh.  Befaller  här- 
medh  och  altidh  min  K.  B.  samptt  hanss  käre  husfru  och  vord- 
nadhe  (dem  han  alle  på  mine  veghne  fliteligen  helse  ville)  Gudh 
den  allerhögste  till  mycken  lycke  och  välferdh.  Begerendess 
min  kere  bror  ville  altidh  hoUe  migh 

för  sin  trogen  och  tienstvilHgh 
bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


99.  Biga  den  19  April  1628*). 

LycköDskar  till  hemresan  frän  Finnland.  Farsoten  aftager,  men  dyrhet  på 
spannemäl  fortfar;  nyheter  från  Pohlen  och  Turkiet;  emedan  E.  Sigis- 
mnnd  låtit  vid  Danzig  bygga  en  hop  platta  skärbåtar,  är  nödigt,  att 
borgame  i  Riga  fä  några  hundra  furuplankor  för  att  låta  bygga  de 
galejor,  Konungen  af  dem  begärt. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  min  käre  broders  schriflf- 

*)  Det  buf^udsakliga  innehållet  finnes  åter  infördt  i  ett  nytt  bref  af  d. 
22  April,  hvari  säges,  att  som  han  tviflade,  att  hans  utskickade  kunde  komma 
så  snart  fram  öfver  land,  sänder  han  det  nya  brefvet  sjöledes. 


Digitized  by  VjOOQIC 


201 

▼else  är  migh  i  desse  dagar  tillhånde  kommen,  hvaruttafi'  jagb 
aff  hiertett  fast  gärne  förnummitt  haffver,  att  Gudh  den  aldra- 
högste  Dådeligen  haflFver  min  käre  broder  till  sine  godz  udi 
Finlandh  medh  helse  och  sundheet  förhulpett.  Och  efter  min 
käre  brodher  udi  samma  sin  skriffvelse  förmäler,  att  hann  då 
haflfver  achtett  att  begifve  sigh  derifrån  åth  Sverigie,  öndskar 
jagh  fördenschuldh  troligen,  att  Gudh  den  Aldrahögste  än  videre 
nådeligen  ville  min  käre  broder  för  all  skade  och  farlighet  be- 
vare och  till  sine  medh  helse  och  behållen  reese  förhielpe. 

Hvadh  vår  stat  och  lägenhet  här  udi  landet  vidkommer,  så 
är  den  ännu  (Gudi  dess  l&ff)  udi  temmeligh  godh  esse,  ty  siuk- 
domenn  som  iblandh  krigzfolkett  grasseret  haffver,  begynner  nu 
någorlunda  ophöre,  så  att  uttaff  dhem  icke  så  mykitt  som  til- 
förenne  döö,  ändogh  fuUer  een  godh  deell  uttaflF  dhem  förleden 
vinter  are  döde  bleffne,  eifter  såsom  min  käre  broder  aff  dett 
nttogh  som  jagh  näst  min  schriffvelse  senest  M.  K.  B.  tillsände 
videre  haffver  till  att  see  och  förnimme.  Opå  proviant  som  då 
udi  förrådh  var,  sände  jagh  och  min  käre  broder  eett  vist  för- 
slagh,  huru  vidt  sådantt  tillräckie  känn.  Och  effter  här  inthet 
meere  spannemåll  än  till  denne  månaden  öfver  är  och  här  udi 
staden  elliest  inthett  stortt  udi  förrådh  finnes,  aldenstundh  hijtt 
ingen  synnerligh  tillföringh  udi  spannemåll  förleden  vintres  iffrån 
Littowen  och  Curlandh  scheddh  är,  effter  spannemålen  dher  hos 
dem  skräckeligh  dyr  vare  skall,  vill  fördenskuldh  högeligen  aff 
nöden  vare,  att  min  käre  broder  vill  hoos  H.  K.  M:t  derom  solli- 
citere,  att  man  må  deriffrån  i  tijdh  medh  penningar,  spannemåll  och 
proviantt  undsatt  blifve,  på  dett  att  befestningerne  icke  mage  för 
mangell  opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  någon  fara  steltte  blifve. 

Anlangandes  kundskaper,  så  är  nu  här  altt  stille  värch  utan 
allenest,  att  två  uttaff  mine  uttskickade  äre  iffrån  Rijkzdagen 
som  udi  Warsaw  hållen  är  hijt  ankompne,  den  ene  för  sex  da- 
gar sedan  och  den  andre  i  går,  hvilkes  berättelse  nästan  öfver- 
eens  kommer  medh  den  förrige  relationen,  som  jagh  min  käre 
broder  för  någon  tidh  sedan  tillsände,  undantagandes  att  dhe 
vete  någre  particularia  derhos  berätte,  och  i  synnerheet  att  Tur- 
kiske Keijsaren  skall  åtter  vare  ombracht,  och  een  annen,  nemb- 
ligen  den  förrige  Keijsarens  son  eller  frände,  som  fången  varit 
hafver,  udi  hans  stadh  udi  regementet  satt,  effter  såsom  min 
kåre    broder    aff  medfölgiende  deres  berättelser*),  videre  hufver 

*)  Bilagan  upptager  SS',  Bida  och  börjar  med:  >VerEeichDii88e  was  Anno 
1628  sa  Warsow  aaff*m  Reichstage  ist  Yorgelanffen  uDd  tractiret  wordeo»,  der- 


Digitized  by  VjOOQIC 


202 

till  att  see  och  förnimine.  EUiest  är  och  för  tre  dagar  sedan 
een  HoUändsch  köpman  ifrån  Warsow  hijt  ankommen,  som  een 
tijdh  långh  här  udi  stadenn  handlatt  hafver,  och  är  een  argh 
Papist  och  Jesovit;  denn  samme  haffver  och  dett  måst  tillstå 
(ändogh  han  håller  sine  saker  mechte  hembligtt  hos  sigh)  att 
dhe  tidender  om  Turkiske  Eeijsarens  aifsettningh  och  dhe  På- 
lers  sänningebodz  arresteringh  skole  så  udi  sanningen  vare,  och 
att  han  sådane  tidender  så  väll  udi  Warsow  som  Willen  sport 
hafver.  EflFter  och  udi  aviserne  derom  förmäles,  synes  dett  fal- 
ler lijkmättigtt  vare,  så  snartt  jagh  framdeles  någott  vist  för- 
nimma kan,  skall  jagh  min  käre  broder  sådant  strax  förständige 
och  tillkenne  gifve,  brodervenligen  begärendes,  att  när  Gudh 
min  käre  broder  medh  helsan  till  H.  £.  Af  :t  förhielper,  dett  han 
alle  saker,  derom  jagh  honom  tillförenne  tillskrifvit  hafver,  vill 
late  vare  sigh  till  dett  bes  te  befalett,  och  så  väll  på  mine  par- 
ticularia  (derom  jagh  min  käre  broder  bedit  hafver)  såsom  och 
hvadh  som  hijt  till  denne  landzortten  vill  behöfves,  på  dett  beste 
sättet  befordre,  och  migh  medh  förste  derom  all  beskedh  vette 
lathe.  Jagh  skall  gerne  tiene  min  käre  broder  igen,  udi  altt 
hvadh  jagh  veet,  att  honom  kan  vare  till  villie  och  någon  be- 
hageligh  tienst.  Befalandes  min  käre  broder  etc,  Aff  Rijga 
denn  19  Aprilis  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  gode  venn.  Kan  jagh  min  käre  broder  här  medh  bro- 
dervenligen icke  förhålle,  att  effter  här  fuller  behöfves  någre 
hundrade  tolffter  sågbräder,  kalk,  jämn  och  spijk  till  att  repa- 
rere  byggningerne  så  väll  udi  skantzen  som  här  på  slättet,  på 
dett  att  folkett  mage  medh  deste  bättre  commoditet  locerede 
och  framdeles  för  siukdomar  och  andre  incommoditeter  conser- 
verede  bliffve,  hvarföre  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min 
käre  broder  vill  vare  obesvärett  hos  H.  Kon.  Maij:tt  derom  att 
sollicitere,  att  man  må  dermedh  i  tijdh  undsatt  blifve.  Udilijka 
måtto  begärer  jagh  och  brodervenligen  att  min  käre  broder  vill 
hos  H.  K.  M:t  anhålle,  att  Bårgmestare  och  Rådh  här  udi  staden 


efter   en   samling   tidaingsnotlser   och  slatllgen  ett  K.  Slgismands  T&rfnings- 
patent  för  Jakob  Bntler  af  d.  9  Jan.  1628.    Finnes  ook  i  brefyet  af  d.  22. 


Digitized  by  VjOOQIC 


203 

måtte  bekomme  nägre  hundrade  furu  plancker  till  att  late  byggie 
dhe  galeijer  som  H.  K.  M:t  nådigest  af  dem  begäret  hafver, 
hvilke  sannerligen  bär  högeligen  aff  nöden  äre,  aldenstundh  man 
ifrån  Dantzich  visse  tidender  bekommit  hafver,  att  Konungen  i 
Pålen  hafver  latett  byggie  een  hop  platte  skärebåter  (derom  jagh 
min  kåre  broder  allerede  tilförende  tilschrifvitt  hafver)  och  kan 
till  eventyrs  hafve  eett  lättfärdigt  anslagh  förhänder,  ettdere  till 
att  förraska  skantzen  här  i  ämminnett  eller  och  på  andre  ortter 
att  infalle,  hvilket  man  medh  samme  galeijer  bäst  förhindre  och 
förekomme  kan,  der  dhe  aigh  udi  så  måtto  någott  företoge. 
Tvifler  fördenschuldh  inthett,  att  min  käre  broder  derom  hos  H. 
K.  M:t  anhållendes  varder,  att  dhe  m&ge  med  samme  planker 
med  thet  allerförste  undsatte  bliifve,  ty  H.  E.  M:t  (effter  såsom 
min  käre  broder  nogsampt  vitterligitt  är)  deropå  udi  denne  tidz 
lägenheet  macht  ligger.  Dette  jagh  min  käre  B.  brodervenligen 
icke  hafver  kunnet  underlate.  Befalandes  M.  K.  B.  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  långhvarigh  vällmåge.     Datum  ut  in  literis. 


100.  Biga  den  80  April  1623. 

Underhaodling  är  begärd  af  Farst  Radsivi],  genom  coramissarier  utsedda  af 
Polska  riksdagen,  men  h vilka  icke  namngifvits,  likasom  ej  heller  upp- 
drag af  K.  Sigismund  omtalas.  Underrättelser  från  Poblen  äro  inhem- 
tade  och  meddelas,  ehuru  stridiga  och  osäkra;  för  ändamålet  behöfs  ett 
årligt  anslag. 

Välborne  her  Cantzler  etc.  Der  hos  känn  jagh  min  käre 
broder  brodervenligen  icke  förhålle,  att*)  sedan  som  jagh  H.  K. 
M:t  och  min  käre  broder  den  19  Aprilis  med  Leutnampten  An- 
ders Person  tillschreff,  och  dhe  kundskaper  som  jagh  då  iffrån 
Pålen  medh  min  uttskickade  bekom  mitt  hadhe,  H.  K.  M:t  och 
min  käre  broder  tillsände,  ankom  een  påst  iffrån  Raziwill  medh 
hans  schriffvelse  migh  tillskriffvitt,  hvarutaff,  så  väll  såsom  uttaff 
mitt  svar,   som  jagh  honom  deropå  gifvitt  haffver,  jagh  een  utt- 

*)  I  ställe  för  de  följande  16  raderna  läses  uti  ett  annat  bref  af  samma 
dag:  > efter  dette  skepet  medh  sitt  uth-  och  in-lastande  haffver  måsth 
>Bigh  någorlunda  här  dvälgias,  äre  mine  breff,  som  jagh  först  till  H.  Kon, 
>Maj:tt  och  min  Broder  skrifvit  haffver,  så  länge  bär  oppeholdne  vordne. 
>nthi  medlertijdh  är  hijt  ankommen  een  päst  ifrån  Radsivil  medh  hans  skriff- 
>vel8e  till  migh,  der  uthi  han  tillkennegiffver  . . .  ete.  Det  är  i  öfrigt  af 
Munma  innehåll,  utom  i  afseende  på  Ulricbs  relation. 


Digitized  by  VjOOQIC 


204 

copia,  näst  dhe  tidender  som  jagh  sedermere  iiTrån  Pålen  genom 
min  uttskickade  och  elliest  uttaff  reesande  man  bekommitt  haff- 
ver  H.  K.  M:t  på  eett  skep  medh  Biörn  Bångh  i  all  underdånig- 
heet  tilskickett  haffver,  men  eflFter  jagh  eendeels  migh  befharer, 
att  samme  skep  icke  kan  så  snart  för  mootveder,  som  till  even- 
tyrs  uågott  länge  oppåstå  kan,  fortkomme,  haffver  jagh  förden- 
schuldh  denne  påstenn  öfver  landh  till  H.  K.  M:t  affärdiget,  på 
dett  att  hvilkendere  aff  samme  mine  påster  snarare  forttkomme 
kan,  H.  K.  M:t  och  min  B.  mage  då  see,  hvadh  tidender  här 
förefalne  äre  och  huru  såsom  Raziwill  udi  sin  skriffvelse  tillkenne 
giffver,  att  någre  Commissarier  äre  uttaff  Ständeme  udi  Pålen 
(leputerede  till  att  tractere  om  Lijfläandh  medh  dhe  Svenske 
Commissarier,  och  derföre  begäre  aff  migh  vette  nampn  på  dem 
som  der  till  kune  deputerede  vara,  på  dett  att  dhe  sedan  sigh 
emillan  måtte  kune  föreene  om  tijden,  stelle  och  ortten,  såsom 
och  hvadh  comitat  hvar  och  een  skall  medh  sigh  haffve,  effter 
såsom  hans  formalia  sådantt  förmäle  och  min  käre  broder  uttaff* 
uttcopian  som  jagh  H.  K.  M:t  här  hos  tillskicker  videre  förnim- 
mandes varder,  hvaropå  jagh  honom  inthet  annett  haffver  kun- 
nett  svare,  änn  att  H.  K.  M:t  min  Allernådigeste  Konungh  och 
herre  ännu  inge  Commissarier  dertill  deputeret  haffver,  effter 
mann  härtill  inthett  haffver  vist,  om  dhe  videre  någonn  tractat 
begäre.  Derföre  ville  jagh  nu  denne  hans  begärann  H.  K.  M:t 
i  all  underdånigheet  tilkenne  gifve,  icke  tvifflandes  att  H.  Kon. 
Mayitt  medh  thett  allerförste  sigh  deropå  så  förklarandes  varder, 
att  man  der  aff  H.  K.  M:tz  fredelskande  gemöte,  så  väll  nu  så- 
som offta  tillförenne  spörgie  och  förnimme  må.  Och  ändogh 
jagh  fuUer  hade  kunnet  förebrå  honom  udi  samme  min  schriff- 
velse,  att  han  så  udi  generalibus  terminis  sitt  breffsteltt  haffver, 
udi  dett  att  han  hvarken  nampngiffver  dhe  Commissarier  som 
dertill  deputerede  äre,  mykitt  mindre  förmäler,  att  dhe  någon 
autoritet  aff  deres  Konungh  haffve,  eij  heller  ihoghkomme[r]  H. 
Kon.  M:tz  personn,  medh  hvilken  dhe  tractere  ville,  så  hafver 
jagh  dogh  lijkväll  dett  altt  velett  förbij  gå,  till  dess  att  jagh  H. 
K.  M:t  nådige  resolution  och  meeningh  deropå  bekommer,  och 
honom  allennest  generaliter  deropå  svarett,  effter  såsom  min 
käre  broder  aff  bemelte  uttcopia  videre  haffver  till  att  see,  för- 
modendes  att  H.  K.  M:t  nådigest  sådant  sigh  behage  låter.  Vi- 
dere hvadh  nu  deres  stat  udi  Pålen  vidkommer,  och  hvadh  tiden- 
der man  sedermere  deriffrån  bekommitt  hafver,  så  väll  uttaff  ått- 
skillige  personer  som  jagh  på  kundskap  dijt  hafft  haffver,  såsom 


Digitized  by  VjOOQIC 


205 

och  uttaff  dem  som  här,  ifixånn  Curlandh  och  andre  ortter  aff  och 
ann  reest  hafve,  sänder  jagh  här  hos  H.  K.  M:t  och  min  k.  bro- 
der tillhånde,  ändogh  dhe  fast  eendeels  åttskillige  och  contrari 
emot  hvarandre  are,  dogh  lijkväll  hafiVer  jagh  sädane  som  jagh 
bekommitt  hafver  H.  K.  M:t  och  min  k.  broder  velatt  tillkenne 
giffve,  på  dett  att  dhe  mage  kune  der  aff  judicere,  hvadh  san- 
ningen lijkest  kan  vare,  och  sakerne  der  effter  dirigere,  ty  nägre 
Ijde,  att  dhe  HögPäler  sä  väll  som  dhe  Littower  alle  eenhelli- 
gen  haifve  pä  Rijkzdagei^  anhällitt  hos  Konungen,  att  han  skulle 
göre  fredh  medh  H.  K.  M:t  vår  Allernådigeste  Konungh  och 
herre,  och  derföre  inthett  haffve  velett  någon  contribution  be- 
vilgie;  dhe  samme  berätte  och  att  Turkiske  Keijsaren  skall  ätter 
vare  ombracht,  och  dhe  Pålenske  sänningebudh  skole  udi  Tur- 
kijt  fiingzligen  anhäldne  vare,  förmenendes,  att  ingen  fred  emil- 
lan  Turken  och  Pålackerne  skall  kune  blifFve,  utann  att  Turkenn 
åtter  medh  machtt  vill  infalle  udi  Pålen.  Andre  och  i  synner- 
heet  en  Fransösk  köpman,  som  jagh  hafiver  pä  kundskap  till  War- 
sow  sändt,  berätte  deremoot  contrarium,  att  nägre  [de]  förnempste 
biskoper  och  woiwoder  udi  HöghPälen  skole  haflFve  tillsagtt 
konungen  i  Pålen  all  biståndh  och  assistens,  om  dhe  icke  kune 
på  denne  här  tractaten  deres  begären  nåå,  och  i  synnerheet 
Rijga  stadz  restitution.  Derhos  säger  han,  så  väll  som  någre 
andre,  att  fredenn  medh  Turken  skall  vare  besluten,  och  att 
sänningebuden  skole  vare  igen  ankompne  på  gräntzen  udi  Podo- 
lienn,  då  han  iffrån  Warsow  förreste.  Hvadh  härutaff'  nu  udi 
sanningh  kan  vare,  varder  tiden  medgifvandes,  dogh  tyckes  migh 
fuller  lijkest  vare  och  stemma  mast  der  medh  öfvereens,  att  in- 
gen viss  fredh  ännu  skall  vare  medh  Turken,  och  att  dhe  På- 
lenske Sänningebudh  inthet  ännu  äre  tilbaker  igenkompne,  hvil- 
kett  och  een  Hertigens  aflF  Curlandz  Secreterare  förtroligen  vij» 
hafver  berättet  bårgmestere  Ulrich  medh  een  hop  andre  parti- 
cnlaria  som  på  Rijkzdagen  förlupne  äre,  hvilke  jagh,  effter  så- 
som bårgmesteren  Ulrich  migh  dem  communiceret  haffver,  här 
hos  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheet  tillsänder.  Hvadh  för  tiden- 
der  jagh  framdeles  deriffrån  förnimma  kan,  skall  jagh  oförsume- 
Hgen  H.  K.  M:t  och  min  k.  broder  vette  late,  effter  jagh  åter 
på  nytt  någre  dijt  uttsändt  hafver,  och  effter  det,  käre  broder,  att 
till  sädane  kundschaper  penninger  behöfves,  och  dertill  aff  H. 
K.  M:t  alz  intett  förordnett  är,  hvarföre  beder  jagh  min  käre 
broder  venligenn,  att  han  ville  så  läge,  att  H.  K.  M:t  åhrligenn 
1000  daler  eller  så  mykitt  H.  K.  M:t  nådigest  täckes,  dertill  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


206 

ordne  låter,  på  dett  att  man  deste  bettre  sigh  derom  vinleggie 
känn,  effter  deropå  ingen  ringe  machtt  ligger,  såsom  min  käre 
B.  utan  min  påminnelsse  nogsamptt  vitterligitt  är.  Dette  jagh 
min  käre  broder  udi  een  hast  brodervenligen  icke  hafver  kun- 
nett  underlate.  Betalandes  M.  K.  B.  etc.  Åff  Rijga  denn  30 
Aprilis  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 

Postscriptam  på  ett  löst  blad,  hörande  till  det  andra  exemplaret. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  gode  venn.  Åndogh  jagh  hade  förmeentt  Bårgmesterens 
Ulrichz  relation  min  käre  B.  at  tillsände,  effter  såsom  udi  min 
medfölgiende  schrifvelsse  förmäles.  Lijkväll  effter  jagh  dogh 
icke  tvifler  att  min  K.  B.  dess  innehåldh  nogsamptt  af  K.  M:tt 
min  Allernådigeste  Konungh  och  herre  förnimmandes  varder, 
haffver  jagh  fördenschuldh  samme  relation  H.  K.  M:t  i  all  un- 
derdånighet tillsändt.  Befalandes  min  käre  broder  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  all  lyckeligh  vällmåge.     Datum  ut  in  literis. 


101.     Egenhändigt.  Biga  den  1  Maj  1623. 

Den  erbjudna  underhandlingen  från  Polsk  sida  är  icke  mycket  att  bygga  på, 
utan  är  det  snarare  att  vänta  oförmodadt  anfall,  och  särdeles  angeläget 
att  sä  väl  Riga  som  skansen  vid  DUnas  mynning  äro  väl  försedda  med 
proviant,  hvarföre  han  ock  lofvat  magistraten  fä  öfvertaga  den  spanne- 
mål, som  han  har  liggande  i  Nyen,  om  det  af  Konungen  tillätes. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  synnerlige  tilförlåtne  godhe 
vän.  Näst  all  välmoghs  lyckönskan  och  min  brodervenlige  tiensts 
tilbiudelse.  Kan  jagh  icke  underlå[ta]  min  K.  B.  mitt  ringa  ju- 
ditium  och  meningh  om  denne  tilstundande  tractatt  att  tilkenne 
gifve,  efter  jagh  uthaff  alle  kunskapper,  så  myckedh  förnuna- 
medh,  att  Konungen  i  Polen  inte  nu  mehr  till  någre  godhe  me- 
dell  skall  benegen  vara  än  som  tillförende;  och  att  senatorerna 
och  stendema  i  Polen  icke  heller  ville  tractera  medh  Hanss 
Kon.  Maijttt  vår  nådigste  Konungh  och  herre,  uthan  såsom  de  i 
iiordh    tilbodhe,    ville    de    allenest   handla   medh  Ricksens  Rådh 


Digitized  by  CjOOQIC 


207 

och  Stenderna  i  Sverie.  Däraf  kan  jagh  inte  see  att  någodh 
gått  i  hufvusacken  kan  vara  att  förventn,  uthan  där  deress  sacker 
och  olegenhett  dem  därtill  tvingar,  tror  jagh  väll  att  de  än  vi- 
dhare  ekole  ville  prolongera  dett  förrige  stiletondett  på  någen 
kortt  tidb,  om  Hauss  Kon.  Maij:tt  dett  sä  teckess,  hvilkedh  om 
dett  088  kan  vara  nyttichtt  eller  ej,  varder  Hanss  Kon.  M:tt  af 
sine  eghne  sackers  tiUtondh  och  legenhett  best  veta  att  judi- 
cera.  Eliest  kan  denne  tractaten  fulle  tiena  och  nytta  oss  däri 
ttt  man  ännu  mehr  och  mehr  vår  säck  hoss  Polackerna  må  justi- 
ficera  och  förklara,  och  dem  emått  deress  konungh  opreta.  Ty 
sannerligh  den  siste  tractaten  haffver  alredhe  så  myckedh  aff 
sigh  fött,  sosom  man  aflF  alle  orter  förnimmer,  att  monge  Konun- 
gens i  Polens  undersotaress  hierta,  äre  emott  honom  koldhe 
vordh[n]e  och  där  de  ännu  ytermera  förnumme,  att  Hans  Kon.  Mayrtt 
dem  än  vidhare  så  billige  conditioner  proponerer,  tror  jagh  vist 
att  de  skole  tenckia  till  sådanne  medhell,  därigenom  de  deress 
besverligheter,  som  deress  ricke  nu  uthi  svefver  mage  afskafia, 
fast  dett  och  än  skole  ske  medh  Konungens  i  Polenss  och  alle 
hanss  anhanghs  skadha  och  despect.  H vårföre  önskar  jagh  aff 
hiertatt,  att  om  H.  Kon.  May.tt  nogen  vidhare  tractat  medh  dem 
vill  ingå,  att  min  K.  B.  och  för  sin  person  må  där  till  brukadh 
blifVa,  efter  honom  nu  icke  allenest  är  deress  humor  bekendh, 
uthan  jagh  och  icke  vett  någen  i  vår  stat  som  dem  dett  så  väll 
till  gemött  skulle  kunne  före,  helst  opå  dett  Latinske  tunge- 
raoledh,  hvilkedh  man  hoss  dem  brucka  måste.  Åhr  och  väll 
tilltrondess  att  de  synnerlige  lerde  och  förnemme  uthaff  deress 
Senat  därtill  deputerandes  varde.  Ratzewill  tror  jagh  nepligh 
låter  sigh  mehra  brucka  där  till,  efter  honom  en  stor  despect 
uthaff  Konungen  i  Polen  opå  Ricksdagen  vederfaren  är,  sosom 
min  K.  B.  aff  den  berettelsen  som  Hertigens  i  Curlandz  Secre- 
terare  haffver  giortt  Bor[g]me8taren  Ulrich  haffver  till  att  see. 
Eliest  hvadh  de  kunskapper  vedhkommer  som  jagh  uthur  Polen 
haffver  bekom  mitt,  achter  jagh  dem  fulle  vara  för  sannest  som 
förmäle  att  ingen  fredh  skall  vara  medh  Turcken,  efter  man  inte 
förnimmer  att  någen  skall  hafve  seett  den  Polske  Sendebudett 
vara  igen  kommen,  uthan  dett  de  sielff  sigh  emellen  dett  så  uth- 
spridha. 

Doch  måste  man  icke  därföre  blifva  alt  för  säcker,  uthan 
år  höchtt  aff  nödhen  att  H.  Kon.  Maijrtt  haffver  godh  achtt  på 
sine  sacker,  och  i  tidh  låter  väll  försöria  denne  orten,  så  väll 
som   alle   andre   befestninger  här  i  landett.      I  synnerhett  måste 


Digitized  by  VjOOQIC 


208 

skantzen  här  i  åinyne  och  denne  stadhen  provianterea  ifron 
September  till  September,  pä  dett  att  icke  fienden  må  en  gonge 
i  olegligh  tidh  oss  anfalla,  då  vi  hitt  ingen  unsetningh  uthan 
allsomstörste  besver  och  fara  göra  kunde,  eller  och  råka  sådan 
legenhett  som  nu  är,  att  man  icke  en  daler  penninger  eller  en 
tunna  spanmåll  i  förrådh  haifver,  hvarken  i  skantzen  eller  här, 
unnentagendess  hvadh  i  dagh  på  Maij  månan  uthgifs.  Därföre 
tvifler  jagh  inte  att  min  K.  6.  varder  sådantt  någhsamptt  H. 
Kon.  Maij:tt  till  gemött  föra,  och  förhielpa  att  därpå  må  tidigh 
förordningh  görass.  Här  i  staden  är  och  bara  litedh  spanmåll  i 
förrodh,  sosom  min  bror  varder  af  Bormestarenss  breff  till  H. 
Kon.  Mayrtt  förnimma;  därföre  hafve  Bormestarna  och  Rodett 
medh  deress  elderman  medh  migh  taltt,  att  jagh  ville  att  de 
kunde  bekomma  den  spanmåll  som  jagh  i  höstas  solde  ått  min 
verdh  och  Reinholtt  Dreijer  samptt  hvadh  jagh  än  kunde  där 
hafva  osoltt.  På  hvilke  deress  begeren  jagh  haffver  förmått  så 
väll  Reinholtt  Dreijer  så  väll(!)  sosom  min  verdh  därtill,  att  de 
samma  spanmåll  dem  för  en  billig  priss  hafve  oplatidh.  och  dem 
och  tilsachtt  för  samma  köp  dett  ringa  jagh  ännu  där  haffver. 
Men  efter  de  inte  veta  att  bekomma  samma  spanmåll  dedhen 
uthan  medh  fremmande  skep,  hafver  jagh  fulle  haftt  betenc- 
kiande  dem  att  tillstedhia  någre  fremmende  skep  att  ditt  senda, 
för  dett  mandatedh  H.  Kon.  Maij:tt  haffver  publicera  latidh,  doch 
efter  dett  föress  hitt  till  H.  Kon.  M:tts  egen  stadh,  och  deregenom 
dan  ne  stadhen  inte  litedh  blifver  på  alle  nödhfall  försäkradh, 
tror  jagh  aldrigh  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  dett  sigh  kan  lata  mia- 
haga,  helst  efter  och  Bormestare  och  Rodh  här,  icke  ville  hop- 
pes  att  H.  Kon.  May:tt  skole  hafve  mentt  dem  där  medh  eller 
nogre  aff  sine  eghne  stedher,  uthan  all  fremmande  köphandell. 
Hvar  nu  H.  Kon.  M:tt  öfver  all  tillförsichtt  skulle  taga  sådantt 
till  mistyckes  eller  onåder,  beder  jagh  min  K.  B.  att  han  migh 
häri  håss  H.  K.  M:tt  ville  till  dett  beste  unskylla,  ty  jagh  tager 
Gudh  till  vetne  att  jagh  dett  mest  haffver  giortt  för  Hans  Kon. 
M:ts  beste,  och  att  på  alle  förefallonde  legenheter  här  måtte  i 
stadhen  vara  någodh  i  förrodh,  på  dett  att  om  nödhen  trenghde 
man  då,  etter  genom  lohn  eller  andre  medell  dett  aff  dem  igen 
bekomma  kunde.  Hoppes  därför,  att  H.  Kon.  M:tt  därmedh  nå- 
digst  till  fredz  ähr,  på  hvilken  hendelse  jagh  haffver  genom  min 
skrifvelse  begeradh  aff  H.  Kon.  M:tt  ett  breff  till  StothoUaren  på 
Nöteborch  att  han  samme  skep  må  oraålestera[de]  passera  lata,  om 
hvilke   breff  jagh  beder  min  K.  B.  ville  migh  behielpeligh  vara. 


Digitized  by  VjOOQIC 


209 

att  dett  medh  en  hastigb  pöste  mo8te(!)  sendass  till  Nyhn 
eller  hitt  till  migh.  Om  de  andre  nötorfter  som  hitt  behöfvess, 
som  ähr  jerhn,  spick,  kalck,  sogebreder  och  furuplancker,  till 
att  lata  byggia  galleijer  medh  som  kunne  brukass  här  i  ström- 
men, samptt  och  hvadh  jagh  i  min  privat  sacker  beditt  min  E. 
B.  om,  och  honom  därom  tilförende  tilskrifvedh,  beder  jagh  ännu 
ganska  fliteligen  att  han  ville  vara  obesveradh  att  befordra  hoss 
H.  Kon.  M:tt,  att  jagh  därpå  må  medh  dett  första  få  godh  beske, 
jagh  skall  altidh  gärna  tiena  min  K.  B.  igen  i  hvadh  måtte  jagh 
kan.  BeiTallendess  honom  samptt  hanss  käre  husfru  och  vordh- 
nader  (dem  han  alle  på  mine  och  min  hustrus  veghne  kärligen 
helsa  ville)  Gudh  den  allerhögste  till  mycken  lycko  och  väl- 
fcrdh,  aff  hierta  önskandess,  att  den  barmhertige  Gudh  ville 
eder  och  alle  andre  vore  godhe  venner  i  den  farlige  och  svore  hef- 
tige  tidhen  och  siuckdomen  nådheligen  bevara,  och  hielpa  oss  medh 
helse  och  gledhie  tillsammens  igen.  Aff  Riga  den  1  Maij  a:o  1623. 
Din  trogen  och  tienstvillige  bror  och  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Välborne  her  Cantzler  K.  B.  Borgemestaren  Ram  haffver  af 
migh  fliteligen  begeradh,  att  jagh  ville  min  bror  om  hanss  säck 
tienstligen  påminna,  att  han  ville  efter  sitt  godhe  lyfte  befordra 
hanss  säck  hoss  H.  K.  M:tt  att  han  Wichterpall  hoff  gekomme  [o:  be- 
komme]  måtte,  han  tilbiuder  sigh  medh  all  trohett  sodantt  att  för- 
tieaa.  Jagh  för  min  person  achter  att  Hanss  K.  M:tt  skall  genom 
sodanna  beneflcier  emott  honom  och  Ulrich  mehr  befeste  och  för- 
säkre sigh  denne  stadhen  än  genom  nogre  fnner  soldater,  än- 
doch  de  måste  och  vare  derhoss.  Tror  visserligh  min  K.  B. 
låter  denne  hanss  begeren  [utan]  min  intercession  statt  finne. 
Jagh  skall  gärne  göra  hvadh  honom  behagelichtt  är.     Valc. 


102.  Biga  den  12  Maj  1623. 

Förord  för  D:r  Fredrik  Hirtelmann  i  en  rättegängssak ;  för  D:r  Stopii  arf- 
▼ingår  att  återfå  ett  gods,  som  bllfvit  doneradt  till  öfversten  Johan 
Hindersson  (Reater),  och  för  Sekreteraren  Bernhard  Helfrlch  att  behålla 
sitt  underhåll  i  Finnland  oafkortadt. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.     Kan  jagh  minn  käre  broder  här 
medh   brodervenligen    icke    förhålle,    at  effter  denne  rättegångz 

Axd  Oxenåtiema  II:  5.  14 


Digitized  by  VjOOQIC 


210 

och  commissionfl  sak,  som  H.  Kod.  Maijrit  nådigeat  bafiFirer  på- 
budett här  udi  verkett  att  atelles,  är  för  någon  tijdh  sedann  till 
ändskap  kommen,  hvarföre  medan  Doctor  Fredrich  Hirtellmann 
bafyer  ärnett  för  aine  egne  privat  saker  H.  Kon.  M:t  i  all  un- 
dcrdånigheet  att  besökie,  hafver  jagh  fördenschuldh  medh  honom 
acterne  som  udi  samme  rättcgångz  och  commissions  sakeme  pas- 
serede  äre,  till  H.  Kon.  Maij:tt  i  all  underdånigheet  sändt.  Hvadb 
nu  hvars  och  eens  i  synnerheet  privilegier  anlangar,  varder  min 
käre  broder  uttaff  uttcopierne  och  extracten  uttaff  samme  derea 
privilegier,  som  dhe  här  öfvergiffvitt  och  pnesenteret  hafve, 
grundtligen  förnimmandes.  Men  aldenstundh  bär  udi  dhe  judi- 
cialia  och  skuldz  saker,  åttskillige  saker  förefalne  äre,  dem  man 
till  H.  K.  M:ttz  videre  resolution  och  förklaring  remitteret  haff- 
ver,  effter  H.  K.  M:t  udi  instructionen  nådigest  haffver  dem  aigh 
reserverad  och  förbehåUedt,  hvarföre  begärer  jagh  broderven- 
ligen,  att  min  käre  broder  vill  vare  obesväret  hos  H.  K.  M:t  att 
anhålle,  dett  H.  K.  M:t  nådigest  vill  sigh  opå  dhe  punchter  som 
be:te  Doctor  Fredrich  Hirtellman  medh  sigh  hafver  förklare,  på 
dett  att  man  må  deres  öfverlopp  som  man  här  udi  så  måtto  dag- 
ligen hafver,  een  gångh  qvitt  blifiVe.  Härhos  kan  jagh  min 
käre  broder  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  meerebemelte 
Doctor  Fredrich  Hirtellman  är  till  sinnes  såsom  förberördt  är» 
H.  Kon.  M:t  om  sine  privatsaker  i  all  underdånigheet  att  be- 
sökie, och  fördenschuldh  haffver  uttaff  migh  begärett,  att  jagh 
hans  person  hos  min  käre  broder  till  dett  beste  ihogh  komme 
ville,  hvilkett  jagh  icke  hafver  honom  förvägre  velatt,  helst  eff- 
ter han  icke  allenest  udi  denne  här  näst  holdne  commissions  sak, 
utan  och  i  fiordh  udi  caduckz  sakerne  hafve[r]  sigh  troligen  och 
flijteligen  bruke  latett,  tilbiuder  sigh  och  vele  medh  synnerligh 
affection  och  troheet  udi  H.  K.  M:tz  tienst  bruke  late,  hvar- 
igenom  han  temmeligh  haat  och  missförtroende  så  väll  uttaff 
sine  med  coUeger  som  dhe  gemeene  här  udi  staden  opå  sigh 
förorsakett  hafver,  elliest  så  hafver  han  och  i  Curlandh  på  sin 
hustres  arffskap  een  temmeligh  skada  liditt,  effter  såsom  han 
min  Käre  Broder  derom  vidtlyffteligere  berättandes  varder.  Hvar- 
före beder  jagh  min  Käre  Broder,  att  han  vill  honom  hos  H.  K. 
M:t  till  dett  beste  ihogkomme  och  recommendere,  att  hans  bil- 
lige postulata  och  petitiones  mage  någon  stadh  och  rum  finne, 
och  udi  all  gunst  och  nåder  optagne  blifve.  Förseendes  migh 
till  M.  K.  B.  att  han  låter  honom  denne  min  förskrifft  till  gode 
åttniute;    udi    hvadh    måtto  jagh  kan   vare  min  käre  broder  till 


Digitized  by  VjOOQIC 


211 

Tillie  och  n&gon  behageligh  tienst  igen,  gör  jagh  altidh  gärne, 
och  han  för  sin  person,  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige 
befordringh  eSier  sin  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Dette 
jagh  M.  E.  B.  icke  hafyer  kunnett  imderlate.  Befalendes  min 
käre  broder  ete.  Brodervenligen.  Aff  Rijga  denn  12  Maij 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum 
på  löst  blad. 

Välborne  her  Gantzler,  Broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  Tenn.  Jagh  kan  min  käre  Broder,  brodervenligen  icke  för- 
hålle,  att  iblandh  andre  saker  som  här  udi  desse  nästholdne 
råttegångzdagar  passerede  äre,  hafve  och  S.  Doctoris  Stopii  enkie 
och  andre  hans  arffvingar  deres  documenta,  skääl  och  bevijs  opå 
Dågre  godz,  som  dhe  uttaff  Predrich  Byrinch  för  een  summa 
penninger  udi  underpantt  innehafft  haffve,  udi  rätten  inlagtt  och 
prsesenteret,  till  hvilke  godz,  som  man  icke  annorlunda  hafiVer 
derutöfver  judicere  kunnett,  dhe  fuller  berättigede  äre,  menn 
efiler  H.  Kon.  Maij:tt  udi  sin  nådigest  giffne  instruction  befaler, 
att  der  H.  K.  M:tt  egne  donationes  eller  någre  synnerlige  dubia 
vore,  då  skulle  man  sådantt  till  H.  K.  M:tz  videre  resolution 
och  förklaringh  remittere  och  opskiute;  hvarföre  hafiVer  jagh 
och  dhe  Commissarier  som  H.  K.  M:t  till  samme  rättegångz  sa- 
ker nådigest  deputeret  hafver,  icke  kunnett  videre  till  saken 
göre,  utan  der  vidh  in  till  videre  beskedh  iffrån  H.  K.  M:t  blifve 
latett.  Beder  fördenschuldh  brodervenligen,  att  min  käre  broder 
vill  den  fattige  enkian  och  andre  hennes  medarfvinger,  till  sine 
godz  igen  förhielpe,  och  att  Ofversten  Johann  Hindersson  (som 
dem  nu  innehafiVer)  må  opå  andre  ortter  udi  så  måtto  veder- 
lagdh  bliffve.  Förseendes  migh  till  min  käre  Broder,  att  han 
låter  dem  denne  min  förskrifft  åttniute  och  är  dem  udi  deres 
rättmättige  saker  till  dett  beste  beforderlich.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  min  käre  B.  till  villie  och  behageligh  tienst  igen, 
gör  jagh  altidh  gerne.     Datum  ut  in  literis. 

Postscriptum 
på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och  till  förseendes  syn- 
lige gode  ven.     Effter  dett  Secretereren  Berendt  Helfrichtt,  ha£F- 


Digitized  by  CjOOQIC 


212 

ver  digh  derutöfver  besvärett  att  han  sitt  underboldh  eoin  honom 
udi  Finlandh  deputeret  är,  icke  kan  tillfyllest  uttbekommn,  al- 
denstundh  hans  förläningz  ränta  skall  vare  högre  räknet  än  den 
stige  känn,  och  fördenschuldh  denne  min  förskrifft  till  M.  K. 
B.  begäret,  hvilkett  jagh  honom  icke  hafver  förvägre  velett,  helst 
medan  han  här  dagligen  udi  H.  K.  M:tz  tienst  sä  väll  för  een 
Secreterere  sfisom  oppä  Portorio  brukett  blifver.  Brodervenli- 
gen  begärendes  att  M.  K.  B.  vill  honom  hos  Högbe:t«  H.  K. 
M:t  dertill  förhiclpe,  att  han  må  sitt  underhold  udi  Finlandh 
tillfyllest  uttbekomme,  så  som  och  att  han  må  för  dett,  att  han 
här  på  Portorio  brukett  bliffver,  någorlunde  betenkt  blifve  eflFter 
såsom  min  K.  B.  aff  medfölgiende  hans  supplicatz  videre  för- 
nimmandes varder*).  Förseer  migh  till  M.  E.  B.  att  han  låter 
honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst  till 
gode  åttnjute.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  E.  B.  till 
villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altidh  geme.  Befalendes  M.  K. 
B.  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh  vällmåge.  Datum  ut  in 
literis. 


108.  Biga  den  26  Maj  1628. 

Förnyar  sId  begäran  om  utverkande  af  tillBtånd  att  från  Nyen  få  föra  ett 
parti  råg  till  Biga,  emedan  der  icke  på  annat  sätt  nödig  spannemål 
kunde  erhållas. 

Välborne  herre,  käre  brodher  och  tillförseendes  synnerlighe 
godhe  venn.  Nest  all  välfärdz  lyckönndschningh  och  een  bro- 
dhervenligh  och  flijtigh  tackseigielsse  för  beviste  välgemingar, 
dhem  jagh  medh  all  brodhervenligh  benäghenheett  och  altt  gått 
gerne  igen  förschylle  vill,  känn  jagh  M.  E.  B:r  her  medh  bro- 
dhervenligenn  icke  förhålle,  att  enndoch  jagh  haffver  åthschillige 
gångor  schriffvett  M.  E.  B:r  till  så  väl  om  dhenne  statens 
lägenheett,  och  hvadh  här  för  tijdendher  förelupne  äre,  szås- 
som  och  om  någre  mine  privat  saker,  szå  haffver  jagh  doch 
likvell  altt  härtill  icke  dett  ringeste  svar  ifrå  M.  E.  B:r  bekom- 
mett.  Och  efter  iblandh  samma  saker  någre  äre,  som  dhenne 
lanndz  välfärdh  ahnngår,  och  högdt  macht  opå  ligger,  att  jagh 
dherom  måtte  aff  H:s  E.  M:tt  i  tijdh  beschedh  haffva,  hvarfhöre 


*)    Finnes  bilagd,  stäld  till  >Fältberren  oob  Gubernatorn>,  men  p&  Tyska. 


Digitized  by  VjOOQIC 


213 

hafiVer  jagh  medh  denne  min  schriffvelsse  innthett  kunnatt  unn- 
dherlatha  dherom  hoss  M.  K.  B:r  påminnelsse  göra.  Ellieet  bliff- 
ver  jagh  och  her  themmeligh  fixeratt  uthaf  min  värdh  Jacob 
Fredriche  sä  vell  såssom  Beinholdt  Dreijer  om  dhenn  rågh  sås- 
som  dhe  uttaff  migh  I  Nyien  hafFva  schole,  effter  dhe  dhertill 
schep  frachtatt  haffva  och  dem  nu  inthett  dijtt  töra  försenndha; 
ty  sedhann  jagh  uthafF  Hanns  Kettler  haffver  bekommett  uth- 
copia  aff  Kon.  M:tz  breff  till  Nils  Hannssonn,  hafver  jagh  inthett 
tordt  någonn  schep  dijtt  senndha,  uthann  dhe  schepen  som  jagh 
uthi  min  nest  förre  schriffvelse  till  M.  B:r  om  förmälte,  haffver 
jagh  Hane  Kettler  öfverlathett,  på  dett  Hrs  K.  M:tt  icke  dher- 
igenom  schulle  tagha  orsak  att  bliffva  migh  ogunstigh.  Menn 
hvadh  för  profijt  dett  känn  giffva  H:s  K.  M:tt,  att  jagh  dherighe- 
Dom  aldeles  måtte  komma  om  min  credijt  och  att  dhenne  sta- 
dhenn  ingen  unndhsettningh  opå  spanrll  dedhann  effter  bekom- 
mer, känn  M.  B:r  letteligen  afftagha.  Jagh  tvifler  och  inthett, 
att  M.  B:r  uthaff  Borghmestarens  UUrichs  så  vell  såssom  hans 
medhcollegers  schriffvelsse  noghsampt  vardher  förnimmendes, 
huru  höghnödigdt  samma  span:ll  här  vohre,  och  om  samma 
spaniU  icke  hijtt  kommer,  att  här  schall  bliffva  een  themme- 
ligh dyr  tijdh  dher  opå,  efter  hijtt  ingenn  spaniU  ahnnkommer, 
hvarcken  ifrån  een  eller  annan  ord  t,  eij  heller  hafva  dhe  sielffve 
hår  någonn  schep  dher  medh  dhe  span:ll  ifrå  anndre  orthar 
heropta  kunna,  hvarfhöre  begärer  jagh,  att  M.  B:r  sådhantt  ville 
H:s  K.  M:tt  till  gemöthe  fhöra,  att  H-.s  K.  M:tt  dett  i  tijdh  ville 
i  betenckiendhe  tagha,  ty  om  Pålackerne  icke  igenom  dhenn(!) 
medhell,  att  hijtt  ingenn  tillförningh  må  komma,  dhenne  stadhenn 
må  tvingha,  håppes  jagh,  att  hann  medh  våldh  eller  anndre 
prachtiker  icke  schall  någott  kunna  uthrätta.  Dher  nu  M.  B:r 
H:8  K.  M:tt  kunndhe  dher  till  beveka,  att  man  måtte  samma 
8pan:ll  medh  ett  par  skep  dherifrån  hijt  hempta,  vohrc  dett 
gått,  att  dett  kunndhe  schee  medh  dett  första,  för  änn  somma- 
ren förlöper,  och  här  dher  opå  någhonn  stor  dyringh  bliffva 
schulle.  Jagh  ville  fuUer  M.  B:r  her  om  inthett  bemödha,  efter 
jagh  uthaf  Hanns  Kettlers  schriffvelsse  förnimmer,  att  M.  B:r 
uthan  dett  så  väl  om  hanns  såssom  om  min  saak  sigh  hoss  H:8 
K.  M:ti  noghsampt  haffver  bemödhett  (dherfhöre  jagh  honom 
brodherflijtheligenn  betackar).  Doch  lickvell  efter  dhenne  här 
stadhenn  dher  opå  så  myckett  machtt  ligger,  och  elliest  inghe 
anndre  medhell  är,  samma  spaniU  hijtt  att  bekomma,  nödges 
jagh  ännu  M.  B:r  dherom  att  besvära,  i  dhenn  godhe  förtroendhe 


Digitized  by  VjOOQIC 


214 

och  håppningh,  M.  B:r  dett  i  beste  måtton  optagher.     Jagh  tie- 
nar  honom  gerna  igen,  i  hvadh  måtto  jagh  känn. 

Om  kundschaper  her  iffrån,  och  huru  jagh  efter  H:6  K.  M:tz 
bef halningh  om  alle  saker  här  besteldt  haflFver,  haffver  jagh  vijdt- 
löftigdt  schriffvett  H:8  K.  M:tt  i  undherdånigheett  till,  hvarfhöre 
jagh  dett  här  nu  inthett  vill  vijdhare  repetera,  efter  jagh  ingen 
tvifvclsmåhl  bär,  dett  M.  B:r  sådantt  uthaff  min  schrifiVelsse 
till  H:8  K.  M:tt  förnimmendes  vardher,  allenest  begerer  brodher- 
venligenn,  att  M.  B:r  ville  befordra  om  dhe  saker  hijtt  schola,  i 
synnerheett,  att  den  spanrll  som  H:8  K.  M:tt  hijtt  haffver  för- 
ordnatt må  i  tijdh  ahnnkomma,  och  att  skanndzen  Nymyndh  må 
i  tijdh  medh  pråffviandt  försorgdh  bliffva,  effter  jagh  fdrnimmer, 
att  H:8  K.  M:tt  vill  altt  folckett  her  efter  medh  penninger  con- 
tentera,  hvilckett  fuUer  så  best  känn  vara,  dher  allenest  ett  gått 
förrådh  opå  span:ll  måtte  här  nedher  leggias,  dher  man  kunndhe 
tilltagha,  om  någon  nödh  trengdhe.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke 
haffver  veladh  förhålla.  Befhalendes  M.  K.  B:r  her  medh  uthi 
Gudz  nådighe  beschyddh  till  rayckenn  välmåghe  brodhervenli- 
genn.     Aff  Righa  dhenn  26  Maij  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  käre  broder.  Efter 
Bormester  och  Rodh  här  i  stadhen  afferdiga  nu  Secreteraren 
Koij  i  deress  sacker  till  Hanss  Kon.  M:tt,  hafver  hanss  sverfader 
Bormestaren  Ulrich  so  väll  sosom  han  sielff  begeradh  att  jagh 
honom  hoss  min  K.  B.  ville  till  dett  bestå  recommendera.  Nu 
endoch  jagh  väll  vett  att  min  K.  B.  är  honom  medh  all  gunst 
bevogen,  so  haffver  jagh  leckvell  dem  dett  icke  kunedh  afslo, 
brodervenligen  begerendess  att  han  ville  honom  hoss  Hanss  Kon. 
M:tt  i  beste  mått  befordra  i  alle  billige  sacker,  och  att  han  måtte 
icke  lenge  blifva  där  ophollen.  De  tilbiude  sigh  sodan tt  medh 
all  tienstvillighett  att  förtiena,  jagh  skall  och  i  licke  fall  gerne 
göre  min  K.  B.  till  vilia  i  altt  dett  jagh  kan  veta  honom  kan 
vara  behagelichtt.     Vale. 


Digitized  by  CjOOQIC 


215 


104.  Biga  den  9  Juni  1828. 

Underrättelser  från  Pohlen  meddelas,  att  stämningen  är  för  fred  och  att  K. 
Sigismnnds  resa  till  Preussen  ej  har  sä  mycket  att  betyda,  emedan  han 
har  blott  2,000  man,  hrarom  allt  en  fändrik,jiom  yarit  skickad  till  Preus- 
sen, yet  att  berätta.  Den  tillförsel  af  spanmål  frän  Nyen,  hvilken  han 
ämnat  öfverlåta  åt  borgarne  i  Riga,  hade  enligt  befallning  blifvit  instäld. 

Velborne  hcr  Cantzler  brodher  och  tillförlathelige  godhe 
Yän.  Nest  all  välmfiges  lyckönndschenn  och  min  brodhervenlige 
ticDSts  tilbiudelsse,  lather  jagh  för  dhenue  påstenns  hastige  af- 
reaande  schuldh  all  vijdtlöfftigh  tnckseigeUse  bestå,  och  giffver 
M.  K.  B:r  hermedh  tillkenna,  att  jagh  i  går  medh  min  opvartere 
iJerdt  Mundu8  hafver  bekommitt  H.  K.  M:tz  så  vel  såssom  M. 
K.  B:8  åthschillige  schriffvelsser,  och  dher  uthaff  iblandh  anndre 
saker  förnimmer,  huru  H:s  K.  M:tt  vår  allernådigste  Konungh 
och  herre,  är  medh  hela  landett  i  stor  oprustningh,  och  att  H. 
K.  M:tt  schall  hafva  dhe  tijdender  dett  Konungen  i  Pohlen  medh 
två  sine  söner  och  Drottningh  schola  vara  kompne  till  Dantzigk, 
dheriffrå  att  villia  göra  een  impression  opå  Sverigie,  och  att 
hann  dher  till  schall  haffva  een  stoor  ahnntaal  schep  i  Dantzigk 
arresterett,  szåssom  och  20000  mann  uthi  bestellningh. 

Effter  nu  Carl  Hordz  fenndrich  som  är  een  Pryss,  hvilken 
jagh  för  3  vekur  sedhann  förlåffvedhe  att  besökie  dher  sin  slecht, 
opå  tijman  är  hijtt  kommen  ifrå  Dantzigk  genom  Eönn[ig]ssbergh, 
och  innthett  mehra  änn  8  dagar  är,  sedhan  han  dheriffrå  drogh, 
hvilckenn  fast  annars  veth  att  berätta,  och  att  Konungen  i  Pohlen 
icke  schall  hafve  öfver  2000  man  (hvilckett  mest  är  af  dettfolck 
som  hann  i  fiordh  här  i  Curlandh  brukadhe  och  Gustavus  Sparre 
vedh  Putzigk  hadhe)  i  bestellningh,  hvarfhöre  hafver  jagh  in- 
thett  kunnatt  unndherlåtha  honom  till  H:s  K.  M:tt  medh  dette 
skepett  att  afferdha,  helst  efter  han  veth  andre  particulariteter 
H.  K.  M:tt  att  berätta,  dett  inthett  tilltroendes  är,  att  Konungen 
i  Pohlen  för  stillestondetz  uthgfingh  sigh  emot  Sverigie  någott 
schall  företagha.  Hvadh  nu  mitt  ringha  betenckiendhe  är  om 
dette  larmett,  szå  tyckes  migh,  att  Konungen  i  Pohlen  allenest 
dett  gör  till  att  reetha  vår  nådigeste  Konungh  till  att  begynna 
någott,  opå  dett,  att  hann  dherighenom  måtte  kunna  vinna  På- 
lackame  till  att  göra  sigh  någonn  assistens,  ty  efter  hann  för 
stillestonndetz    schuldh    directe    inthett    känn    någott   sigh  före- 


Digitized  by  VjOOQIC 


216 

tagha,  söker  hann  sådhanne  pusser  och  practicker,  att  inngeo 
vijdhere  tractat  mä  schec  medh  Polackcrne,  effter  hann  befahrer 
sigh  att  Polackerne  och  Littowerue  emot  hans  villia  kanscfaee^ 
kunna  innlåtha  sigh  i  någonn  tractat  medh  vår  Allernädigste 
Konungh  och  herre.  Vohre  dherfhöre  inthett  orådheligett,  att  H. 
K.  M:tt  sigh  nägott  här  uthi  kunna  hemna,  och  att  H.  K.  M:tt 
lathe  trac täten  först  haffva  sinn  fordtgångh,  ty  jagh  tror  vist^ 
när  M.  B:r  medh  sampt  nägre  anndre  godhe  herrer  och  män,, 
dher  till  kunndhe  bliffva  förordnadhe,  att  thett  uthan  nytta  eller 
frucht  icke  schulle  afflöpa,  uthann  jagh  tror  visserligen,  att  fast 
om  man  icke  kunndhe  bliffva  eensse  om  hufvudsakenn,  att  man 
väl  schall  kunna  prolongera  stilleständett  pä  någre  åhr  medb 
visse  och  themmelige  säckre  conditioner;  ty  Polackernes  och 
Littovernes  olägenheett,  äre  genom  dhenn  dyre  tijdhenn  och 
anndre  dheres  incommoditeter  så  stor,  att  dhe  inthett  letteligen 
schole  tagha  igenn  till  vapn,  ehvadh  och  dheres  Konungh  dher- 
om  göra  vill.  Ja,  dhe  Littousche  Stcndher  hafve  expresse  giff- 
vitt  dheres  deputeredhe  till  Rickzdaghen  uthi  dheres  instruction 
schrifteligenn,  att  ehvadh  Konungen  dherom  göra  ville,  schulle 
dhe  ingen  contribution  eller  assistens  till  krigett,  honom  till- 
seigia.  Och  dher  dhe  dheröffver  någott  giordhe,  och  honom 
låflFvedhe  och  till  sadhe,  ville  dhe  dhett  icke  nllenest  inthett 
hälla,  uthann  dhem  när  dhe  tilbaka  kohmo,  nedhsabla,  medh 
hvilckett  dhe  så  myckett  haffva  uthrättatt,  att  ingen  tingh  opå 
dhenne  Rickzdaghen  är  bevilliatt  vordhenn.  Dette  hafvcr  een 
uthaf  Hertighen  aff  Curlandz  cantzlischriffvere,  szåssom  och  een 
adhelsman  Byringh  be:dh  Borghm estaren n  UUrich  i  förtroendhe 
berättat,  hvilke  dherhoss  varitt  haffva,  när  lanndbodherne  Konun- 
gen i  Pohlen  sinne  instruction  opå  samma  puncht  hafva  see 
lathet.  Dherfhöre  känn  man  letteligenn  afftagha,  att  om  dhe 
genom  tractaten  någre  lijdhelige  medhel  nåå  kunne,  skole  dhe 
letteligen  icke  tagha  till  någon  vapn  igen,  uthann  heller  unndh- 
vijka    dheres  olycka   och  farligheet  szå  lenghe  dhe  kunna. 

Till  dett  sidste  känn  jagh  och  M.  K.  B:r  icke  oförmält  latha* 
att  jagh  uthaf  ett  H.  K.  M:tz  breff  förnimmer,  huru  H:s  K.  M:tt 
hafver  till  stor  onådher  optagctt,  dett  jagh  efter  Borghmestare 
och  Rådz  begäran  här  i  stadhenn  haffver  efterlathctt  någre  skep 
att  segla  till  Nyien  till  att  hempte  dhem  span:ll  dheriffrån  hijtt^ 
som  jagh  dheres  borgare  i  höstars  här  försåldt  haffver,  och  för- 
mähler  H.  K.  M:tt  att  jagh  sålcdhes  haffver  förachtatt  och  collu- 
deret  H.   K.  M:tz  mandat,  för  hvilckett  Gudh  migh  nådheligenn 


Digitized  by  VjOOQIC 


217 

tchall  bevara,  att  jagh  såledhca  schulie  aldeles  blifva  iffrä  vethett, 
att  jagh  icke  schulie  vetha,  huru  migh  bör  H:8  Kon.  M:tz  mau- 
dater  reverere  och  respectern.  Menn  jagh  tagher  migh  Gudh  till 
vittne,  att  jagh  dhett  inthett  hafver  giordt  ex  malitia,  eller  och 
sä  myckctt  för  min  egen  profijt  schuldh,  szässom  att  jagh  haffver 
seedt  opå  H:9  K.  M:tz  nytta  och  tiänst,  att  dhenne  här  orthenn 
måtte  kunna  medh  epan[nemå]ll  någorlundha  försorgdt  bliflva, 
hvaropå  här  inthett  synnerligh  stor  förrådh  är,  szässom  M.  K. 
B:r  uthaf  stadzenns  Secreter[are]  Koie  och  Borghmestare  och  Rådz 
schriffvelsse  noghsnmpt  varder  förnimmcndes.  EUiest  sä  snardt 
jagh  uthaf  Hans  Kettler  förnam,  hvadh  special  mandat  och  be- 
falningh  H.  E.  M:tt  hadhe  schriffvitt  till  StädthoUaren  Niels 
Hansson  dherom,  skref  jagh  strax  till  Hans  Kettler  och  be:te 
Stodthollaren,  att  jagh  inthett  tordhe  emoth  H:s  K.  M:tz  villie 
min  span:ll  dheriflFrå  uthfhöra,  uthan  ville  oplåtha  Hanns  Kett- 
ler dhe  schepp  till  att  uthfhöra  sin  8pan:ll  dedhan  medh  (pä 
dett  jagh  icke  för  frachten  schuldh  schulie  lijdha  altt  för  stoor 
schadha)  till  dess  jagh  vijdhere  hoss  H:s  K.  M:tt  dher  om  ahn- 
hälla  kunnde,  haffver  dherf höre  altt  här  till  min  egen  spanill 
dherifrån  inthett  hempta  latheit,  uthann  efter  H.  K.  M:tt  nu 
nådigest  tillather,  att  jagh  dhenne  gängen  span-.Ucn  må  dedhan 
hempta  latha,  haffver  jagh  StädthoUaren  H:s  K.  M:tz  breff  till- 
senndt,  och  Hans  Kettler  tillschriffvitt,  att  hann  för  mine  skep 
schaffar  migh  anndre  i  stellett  igen  som  min  span-.U  hijt  fhöra 
må.  Bffter  jagh  nu  detta  hafver  giordt  uthi  een  godh  mehningh 
till  H:s  K.  M:tz  tiänst,  bedher  jagh  M.  K.  B:r  ganscha  flitte- 
ligenn,  att  han  hoss  H:s  K.  M:tt  herom  ville  göra  min  under- 
dånige uhrsecht,  att  H:s  K.  M:tt  icke  ville  dherfhöre  kasta  pä 
migh  någonn  onädhe,  ty  jagh  heller  säghe,  att  jagh  aldeles  schulie 
mista  dhenn  span:ll  änn  att  jagh  H:s  K.  M:tz  ogunst  eller  onå- 
dher  dherfhöre  hafva  schulie.  Jagh  schall  fulle  her  efter  dher 
uthi  vara  klokare,  och  migh  dherfhöre  vachta,  att  jagh  i  sädhane 
saker  ingenn  tingh  schall  migh  företaghe,  dher  jagh  icke  H:s  K. 
M:tz  expresse  schriffteligh  förklaringh  dher  opå  haffver.  Menn 
Gudh  veth,  huru  man  sigh  förhålla  schall,  ty  när  någott  här 
fhelar  och  behöffves,  schriffver  H:s  K.  M:tt  och  begärer,  att  man 
schall  skaffa  nogodh  på  sin  credijt,  och  dhe  medhel  som  Gudh  en 
förländt  haffver  försträckia,  och  när  man  dett  giordt  hafver,  och 
ehrligett  folck  dhertill  bracht,  att  dhe  een  assistcns  och  bistondh 
giordt  haffva.  måtte  man  sedhann  inthett  igen  fhå  hälla  låffven 
och  credijt.     Dherföre  lär  dette  bliffve  migh  een  godh  varnagell, 


Digitized  by  VjOOQIC 


218 

szk  att  fharan  schall  väl  vara  ator,  för  ann  jagh  schall  mehra  aå 
▼ijdt  angasera  [o:  engagera]  min  tro  och  l&£fven.  Gudh  gi£fve 
M.  B:t  mUeaesi  dhenne  gången  kunna  H.  K.  M:tz  gemöthe  her- 
uthinnan  lindra.  Jagh  vdisU  mhidh  vara  M.  Bo-  till  villia  igen 
i  hvadh  niätto  jagh  nånssin  känn.  Borghmeataren  Ram  och 
Ullrich  haffver  jagh  efter  M.  E.  B:8  begärann  försäckratt,  att 
dhe  schole  godh  beschedh  bekomma  på  dheres  petitionea,  dhe 
lathe  M.  B:r  dherfhöre  tienatligenn  betacke,  och  tilbiudhe  aigh 
roedh  lijff  och  blodh  hoaa  H.  K.  M:tt  att  förtiäna,  azåasom  och 
höas  M.  B:r  medh  all  tienat  förachylla.  Jagh  haffver  och  ann 
altt  her  thill  inthett  annara  kunnat  förmärckia  ann  att  dhe  them- 
roeligh  devot  till  H.  K.  M:tz  tienat  aigh  förnimma  latha.  Hvadh 
i  hierttatt  boor,  känn  inghenn  menniachia  judicera,  uthann  man 
måate  altidh  tro  dett  beata.  Dette  jagh  M.  B:r  i  een  haat  icke 
hafver  veledh  förhållc.  Befhalendhea  M.  B:r  etc.  Aff  Righa 
dhenn  9  Junij  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobua  De  La  Gardie  ro.  p. 


106.  Biga  den  24  Juni  1823. 

K.  Slgismnnds  rustniDgar  i  Danzig;  de  hade  gifrit  honom  anledning  attyarna 
stäthållame  i  Peman,  Reval  ooh  Narva  samt  att  garnisonen  1  Feman 
bllfTit  förstärkt. 

Välborne  her  Cantzler  etc,  kan  jagh  min  kåre  broder  här 
medh  brodcrvenligen  icke  underlate,  att  aåaaom  jagh  min  käre 
broder  näat  tillförenne  tilakreff,  och  udi  aamma  min  achriffVelae 
iblandh  annett  förmältte,  att  jagh  då  alle  daghar  förväntade  hijtt 
tilbaker  igenn,  någhre  aom  jagh  för  någon  tijdh  aedhan  åth 
Dantzich  och  Eön[ig]abärgh  på  kundskap  aflUrdigct  hade,  alttaå 
är  och  för  två  dagar  aedan  een  Franaöach  köpman  benemdh 
Nicolaua  Mouage,  som  jagh  dijt  på  kundakap  affardiget  hade  hijt 
ankommen,  hvilken  der  udi  Dantzich  haffver  aielff  taltt  medh 
Polidor  och  Gapiten  Laeurtzaonn,  hvilke  äre  principal  angiffvare 
till  dette  analagett,  aom  Konungen  i  Pålenn  akall  nu  der  före- 
haffve;  och  oanaedt  bemelte  Franaöake  köpman  nogaamptt  aigh 
vinlagtt  haffver  att  hann  för  viat  förnimme  akuUe  på  hvadh  ortt 
dhe  Pålera  analagh  akuUe  angå;  aå  haffVer  han  lijkväll  icke  roeere 


Digitized  by  VjOOQIC 


219 

uUfå[r]8ke  kannet,  utan  allennest,  att  dhe  haffve  söchtt  pilåter 
och  styrmän  till  Åbo  och  den  Finsko  sidann,  föregiffvendcs  att 
deres  anslagh  skulle  dijt  uth  steltte  vara.  Derhos  hafiVer  han 
och  der  seedt  till  änn  fempton  små  skep,  hvardere  medh  otto 
eller  tije  järngöttlingar  munterade  (dem  dhe  haffve  satt  sigh  före, 
till  samme  deres  förehaffvende  att  bruke)  såsom  och  fyretije  eller 
femptije  platte  båtar,  hvilke  dhe  skole  förmeene  opå  samme  skep 
medh  sigh  att  hafve,  medh  dem  att  landzstige  när  dhe  komme 
i  skärenn. 

Bemelte  köpman  hafver  och  medh  Laeurtzson  varitt  udi 
Outerhuset  i  Dantzich,  och  sectt  någre  petardcr  och  granater  som 
dhe  haffve  till  bemelte  deres  anslagh  förfärdige  latett.  Anlan- 
gandes  krigzfolket  som  Konungen  i  Pålen  der  haffve  skall,  be- 
rätter  hann  icke  meere  änn  1500  eller  till  dett  högste  2000  man 
vare  (hvilkett  och  medh  alle  andres,  som  jagh  dijt  opå  kund- 
skap  hafft  haffver)  berättelse  öffvereens  drabbar  och  lijkmättigtt 
är.  Och  ändogh  jagh  för  min  person  inthett  känn  see,  att  dette 
Konungens  udi  Pålen  propositum  och  förehaffvande  nägott  syn- 
nerligitt  känn  oppå  sigh  haff*;re,  effter  hann  så  ringe  folch  der 
haffver,  och  man  icke  ännu  spor  och  förnimmer,  att  hvarken  udi 
Pålen  och  Littoven  någott  meere  folch  värflfvett  är;  lijkväll  haff- 
ver jagh  inthett  kunnet  förbij  gå  H.  K.  M:t  och  min  käre  bro- 
der tillkenne  giffve,  hvadh  som  jagh  iffrånn  bemelte  ortt  för- 
nummit haffver.  1  synnerheet  hafver  han  och  dess  förutann 
vettett  berätte  dett  Konungen  i  Pålen  skall  haffve  besteltt  Rob- 
bertt  Styfvert  som  tillförenne  hafver  varitt  hos  H.  Kon.  Maij:tt 
för  een  öffverste,  att  han  och  skulle  tillkommande  vhår  värffve 
honom  otto  eller  tijetusendh  man  iffrånn  Skåttlandh  och  Enge- 
landh,  såsom  och  att  han  skulle  derom  sigh  vinleggie,  att  han 
genom  Konungens  i  Engelandh  promotion,  kunde  få  eett  frijt 
pass  genom  sundett,  derom  han  dogh  sielff  tviffvelsmhål  bär. 
Merebemelte  köpman  hafver  och  een  gångh  hörtt  uttaff  Polidor 
och  Laeurtzsonn,  att  dhe  sins  emillan  haffve,  udi  Gustaff  Spar- 
res och  Capiten  Betlers  närvarelse  discureret,  dett  Konungen  i 
Pålen  skall  haffve  anmodett  Konungen  i  Spanien  om  någre  store 
skep,  dermedh  hann  vill  udi  Vestersiön  late  anfalle  Elffzbårgh 
och  Vestergötlandh.  Medh  thett  samme  skall  han  och  haffve  satt 
sigh  före  till  att  göre  sin  högste  flijtt  att  tentere  iffrån  Dantzich 
emoot  Sverigie,  såsom  och  uttsände  sine  Cassacker,  som  skulle 
genom  Rysslandh  och  Ingermannelandh  på  denn  Finske  grant- 
zenn    infalle,  hvilkett  han  förmener  altt  åth  åhrett  i  verkett  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


220 

stelle;  men  dette  här  skulle  allenest  i  åhr  till  cen  liten  begyn- 
nelse vare,  på  dett  att  krigett  medh  H.  K.  M:t  och  honom  måtte 
åtter  igenn  angå,  effter  han  ser  och  mörker,  att  Pålackerne  are 
så  tröge  honom  assistens  att  göre,  och  krigett  emoott  H.  K.  M:t 
vår  AUernådigeste  Konungh  och  herre  continuere.  Och  åndogh 
käre  broder,  sådant  kan  effter  hvars  och  eens  affection  udi  löst 
discurs  således  spargeret  vare,  haffver  jagh  lijkväll  inthett  ach- 
tett  för  onödigtt  H.  K.  M:t  och  min  käre  broder  derom  att  till- 
kenne  gifive,  på  dett  att  Högbemelte  H.  K.  M:tt  min  käre  bro- 
der och  samptlige  Rijkzens  Rådh  mage  udi  så  måtto  judicere, 
hvadh  som  lijkmättigt  känn  vare,  och  sakerne  der  udi  rijkett  der 
eflFter  dirigere  och  stelle;  och  är  ingelunde  till  att  tviffle,  dett 
Konungen  i  Pålen  varder  sigh  ju  någott  företagandes,  effter 
denn  Pålenske  sänningebuden  som  udi  Turkijt  varitt  hafver, 
skall  vist  vare  igenkommen,  och  dhe  Påler  skole  videre  stille- 
ståndh  medh  Turken  oprättet  haffve;  dertill  medh,  så  skall  han 
och  intett  heller  vele  consentere  till  någott  stilleståndh  eller 
fredh  medh  H.  K.  May:tt  vår  AUernådigeste  Konungh  och  herre, 
utan  dett  han  hafver  måst  deputere  någre  Commissarier  till  den 
tillstundande  fridztractaten,  medh  H.  K.  M:tz  dertill  deputerade 
Commissarier  till  att  handle  och  tractcre,  ähr  han  mecre  aflTStän- 
derne  der  till  tvungen,  ån  han  för  sin  person  dertill  någon  be- 
nägenheet  haffver,  och  fördenschuldh  hafver  man  der  uttafi  ringe 
fruchtt  till  att  förmode,  om  icke  Ständerne  videre  honom  medh 
tvångh  dertill  beveke. 

Hvadh  denne  här  lanndzorts  stat  och  lägenhect  videre  vid- 
kommer, så  är  denn  (Gudi  dess  låff)  ännu  udi  godh  esse,  och 
meste  delen  aff  krigzfolkett  vidh  godh  helsa,  så  att  der  Konun- 
gen i  Pålenn  opå  denne  ortten  någott  oförmodeligitt  tentera 
ville,  då  hoppes  man  genom  Gudz  nådige  tillhielp  honom  nog- 
samptt  svars  godh  vare.  Jagh  haffver  och  StåtthoUarne  på  Per- 
no  w,  RäflSe  och  Narffvenn  tillskriffvitt,  och  dem  förmantt,  att 
dhe  skole  deres  saker  opå  alle  förehaffvende  occasioner  udi 
godh  och  noge  acht  hafve,  förmodendes  att  på  bemeltte  ortter, 
medh  Gudz  nådige  tillhielp  och  ingen  fara  vBra  skall.  Och  al- 
denstundh  garnisonen  på  Pernow  någett  svagh  är,  hvarföre  haf- 
ver jagh  Magnus  van  der  Pålen  medh  sinc  underhaffvende  lyt- 
tere  dijt  förordnett,  att  han  dem  på  all  händelse  till  hielp  och 
biståndh  vare  skall,  dragonerne  hade  jagh  fuUer  iffrån  Räffle 
hijt  förskriffvitt,  men  effter  Bårgmestere  och  Rådh  der  udi  Reffle 
så  väll  som  adelen  deromkringh  icke  haffve  velett  dem  deriffrån 


Digitized  by  VjOOQIC 


221 

ombäre,  utan  dem  der  altt  härtill  oppehållitt,  begärandes  ge- 
nom deres  skriffvelser,  att  dhe  pä  någon  tijdh  måtte  der  qvarre 
blifTve,  hvarföre  hafver  jagh  sådantt  inn  till  H.  K,  M:tz  videre 
förklaringh  dem  effterlatett,  aldenstundh  vij  nu  här  (näst  Gudz 
nådige  tillhielp)  medh  thett  folkett  här  nu  äre,  sedan  dhe  sigh 
någorlunde  begynte  komme  före,  och  till  deres  förrige  helse 
igen  kompne  äre,  oss  nogsampt  utan  bcmeltc  dragoner  hielpe 
och  begå  kune.  Så  snartt  dett  Finske  folkett  hijtt  ankomme 
kan,  skall  jagh  effter  H.  K.  M:tz  nådige  befaluingh  Christoffer 
Assarssonn  medh  sitt  regemente  häriflFrån  förlåffve.  Och  alden- 
stundh hijtt  hvarken  penningar  och  proviantt  ankommett  är,  se- 
dan som  Caramerskriffvaren  Petrus  Tibellius  häriffrån  bleff  af- 
färdigett,  och  fördenschuldh  kan  min  käre  broder  nogsamptt  aff- 
tage,  hvadh  förrådh  här  deropå  nu  vare  känn;  hvarföre  tviffler 
jagh  inthett  att  min  käre  broder,  och  dhe  andre  gode  herrer 
och  männ  aff  Kijkzens  Rådh  således  Högbemeltte  H.  K.  M:t  på- 
minnelse görendes  varde,  såsom  dhe  väll  uttan  min  ringe  på- 
minnelse nogsamptt  besinne  kune,  att  H.  K.  M:t  och  rijkett  udi 
denne  tijdz  lägenheet  deropå  stor  macht  ligger,  ty  på  skantzen 
och  Dynemynde  icke  een  tunna  spannemåll,  sedan  meere,  udi 
förrådh  ähr,  och  hade  fördenschuldh  den  spannemålen  som  hijt 
ifirån  Ny  en  skipes  skulle  här  högeligen  aff  nöden  varitt;  der  H. 
K.  M:tz  stränge  förbudh  icke  hade  varitt,  hade  samme  spanne- 
måll  länge  sedan  hijtt  ankommett,  dogh  förmoder  jagh,  att  sedan 
som  jagh  H.  K.  M:tz  brefl  till  Nils  Hansson  sändt  haffver,  dett 
hann  bemelte  spannemmåll  derifrån  stediandes  varder.  Udi  mid- 
ler  tijdh  är  spannemålen  här  mechtte  dyr,  så  att  een  tunna  spanne- 
måll  geller  här  fyre  daler,  och  der  iffrån  Sverigie  och  Finlandh 
deropå  ingen  tillföringh  skedde,  bleffve  deropå  een  stor  man- 
gelL  Vore  fördenschuldh  inthett  orådligitt,  att  H.  K.  M:tt  nådi- 
gest tächtes  late  förbiude  på  alle  orter,  att  ingen  spannemåll 
skulle  annorstedes  än  hijtt  till  Rijga  skepes  (aldenstundh  denn 
kan  här  så  dyr  såm  på  andre  ortter  selgies)  på  dett  att  staden 
må  i  tijdh  medh  spannemåll  försårgdh  bliffve.  Till  dett  sidste 
kan  jagh  min  käre  broder  icke  underlate,  att  månge  så  väll 
udi  Finland  som  i  Tyschlandh  befare  sigh  hijt  att  segle  för 
Konungens  udi  Pålen  skep,  som  han  i  Dantzich  hafver  till- 
raste latett,  hvarföre  synes  migh  icke  orådligitt,  att  H.  K.  M:t 
sände  någre  skep  som  kunde  liggie  under  Heell  och  förhindre 
deres  uttlåpp  och  seglatz  iffrån  Dantzich,  på  det  att  tilföringen 
icke   må  förhindret  blifve.      Dette  jagh  min  käre  broder  broder- 


Digitized  by  VjOOQIC 


222 

venligen  icke  haffver  kunnett  förhålle.   Befalandes  min  K.  B.  ili. 
Aff  Rijga  denn  24  Junij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


108.  Biga  den  27  Juli  1623.. 

Tackar  för  biträdet  för  erhållande  af  donationsbref  ä  Fellin  m.  m.  För  a&- 
derhåll  af  trupperna  har  han  måst  mot  pant  låna  penningar.  Underrät- 
telser från  Poblen,  särdeles  om  E.  Sigismnnds  besök  i  Danzig. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  min  B[:s]  skriffvelse  är  migh 
i  desse  dagar  tillhånde  kommen,  derutaff  jagh  med  synnerligh 
hugnatt  och  frögdh  förnummitt  haffver,  att  Kon.  Maij:tt  min 
Ållernådigeste  Konungh  och  herre  är  medh  helsse  och  vällbe- 
hållen  reese  (Gudi  dess  låff)  tilbaker  igen  kommen.  Gudh  den 
aldrahögste  H.  Kon.  Maij:tt  än  videre  för  all  olycke,  skade  och 
farligheet  nådeligen  bevare.  Derhos  betackar  jagh  min  broder 
för  sitt  omach  som  han  udi  mine  privatsaker  hafft  haffver,  och 
i  synnerheet  att  han  haffver  förskaffett  migh  H.  K.  M:tz  breff 
opå  Felijn,  Tarffvest  och  Helmitt  och  derhos  låffvat  sigh  vele 
om  dhe  andre  punchter,  som  jagh  min  broder  tilförenne  iill- 
schriffvitt  haffver  sitt  bäste  göre,  att  jagh  deropå  hos  Högbe:te 
H.  Kon.  Maij:tt  beskedh  bekomme  måtte.  Beder  och  derhos  på 
dett  brodervenligeste,  att  min  broder  vill  vare  obesvärett  att 
taale  medh  H.  Kon.  Maij:tt  på  mine  vägner,  att  effter  toUen  udi 
Åbo  är  Paridon  Hornn  arrenderet  (oansedt  samme  tall  migh  var 
förskriffven  att  bekomme  derutaff  min  bettalningh)  dett  jagh  då 
måtte  udi  den  staden  igen  antingen  aff  dhe  arrendzpenningar 
som  be:te  Paridon  von  Hornn  derutaff  leffrere  skall,  bettaltt, 
eller  och  på  någonn  annen  viss  ort  invist  bliffve,  aldenstundh 
migh  opå  bemeltte  tåU  ännu  adertton  tusendh  daler  resterer, 
effter  såsom  jagh  medh  min  tienare  deropå  beskedh  till  Cam- 
merrådh  sändt  haffver,  förhåppes  att  H.  K.  M:t  nådigest  varder 
den  förordning  görendes,  att  jagh  måtte  åhrligen  ehrlagtt  bliffva 
för  det  som  migh  deropå  resterer.  Tviffler  och  inthett,  att  min 
käre  broder  för  sin  person  migh  hos  H.  K.  M:t  dertill  förhiel- 
pandes  varder.     Jagh  kan  och  min  B.  brodervenligen  icke  oför- 


Digitized  by  VjOOQIC 


mfilt  late,  att  min  fougde  utöfver  mine  förläningz  soohner  udi 
Osterbottn  haffver  migh  nyligen  tillskriffvitt,  dett  StåtthoUeren 
denammestedes  V.  Johan  Månson  skall  haffve  förbuditt  honom 
att  opbäre  boskapz  penningerne  udi  samme  mine  förläningz  soch- 
ner,  oansedt  att  jagh  aff  H.  K.  M:t  haffver  invijsningh  opå  alle 
ovisse  partzeler  udi  be:te  sokner,  sä  väll  på  boskapz  penningar 
som  altt  annett  både  på  dette  och  dett  forledne  åhret,  för  denn 
försträckningh  som  jagh  Högbe:te  H.  Kon.  Maij:tt  för  tu  åhr 
sedan  giorde.  Så  ändogh  jagh  icke  förmoder,  att  H.  K.  M:t  var- 
der derutinnan  någon  förandringh  emoott  sitt  nådigest  uttgiffvett 
breff  görendes;  lijkväll  på  dett,  att  min  tienare  icke  må  länger 
oppehållen  bliffve,  effter  räntan  nu  angår,  begärer  jagh  på  dett 
brodervenligeste,  att  min  broder  vill  hos  H.  K.  Maij:tt  derom 
anhålle,  att  jagh  måtte  medh  dett  allerförste  mögligitt  är,  deropå 
beskedh  bekomme,  men  der  H.  K.  M:tt  emot  all  förhoppningh 
deropå  någon  förandringh  giorde,  och  migh  således  till  någon 
annen  oviss  ortt  invijste,  skulle  jagh  så  väll  som  andre  haffve 
derutaff  varnagell  att  försträckie  framdeles  een  summa  peninger 
när  så  behöffves  och  inge  penningar  udi  förrådh  vore,  såsom  och 
icke  heller  i  denne  månaden  här  någre  penninger  till  krigzfolk- 
zens  läningar  udi  förrådh  varitt  haffve  (aldenstundh  dhe  pennin- 
gar som  Bugislaus  Rosen  hijt  sändhe  skulle,  icke  äre  förr  änn  i 
går  hijt  ankompne,  och  icke  ändå  heele  summan  tillfyllest)  utan 
jagh  och  Jochim  Berndes  haffve  måst  här  udi  staden  uttsettie 
dett  linge  guU  och  sölfver  som  vij  hos  oss  hade,  och  ändogh 
medh  stor  mödo  deropå  penningar  bekomme  kunnett,  hvilke 
vare  uttlagde  panter  måste  ännu  uttstå,  till  dess  att  dhe  rcste- 
rende  penningar  som  Bugislaus  Bosenn  hijt  ännu  sände  skall, 
hijt  ankomme  kune;  och  är  sannerligen  sådantt  folch  här  udi 
staden,  att  dhe  icke  vele  late  åttnöije  sigh  medh  pantt,  uttan 
man  måtte  och  förskaffe  sigh  bårgen,  och  derhos  medh  stort 
förtreet  bettle  och  pracke  afi  dem,  när  man  deres  försträckningh 
till  krigzfolkzens  oppehälle  behöffver.  Hvarföre  begärer  jagh 
brodervenligen,  att  M.  K.  B.  samptt  medh  dhe  andre  gode  her- 
rer  och  männ  Rijkzens  och  Cammer  Rådh  hos  H.  E.  Maij:tt 
derom  anhålle  ville  att  hijt  måtte  penningar  udi  tijdh  ööver- 
sände  bliffve,  på  dett  att  beiastningherne  icke  måghe  för  mangell 
opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  någon  fara  steltte  bliffve.  För- 
seer  migh  till  min  käre  broder  att  han  samptt  medh  dhe  andre 
välbemelte  gode  herrer  och  männ  således  H.  K.  M:t  härom  på- 
minnelse   görendes    varder,    såsom    min  K.   B.  väll  besinne  kan. 


Digitized  by  VjOOQIC 


224 

att  Högbe:te  H.  Kon.  Maij:tt  och  rijkett  deropå  udi  denne  tijdz 
lägenheet  etor  machtt  ligger,  ellieat  vet  min  K.  B.  utan  min  på- 
minnelse, hvadh  som  till  frid ztraeta ten  och  i  synnerfaeet  hvadh 
fullmachtt  dertill  behöffves.  Tviffler  fördenskuld  intfaet,  att  min 
käre  broder  sakerne  udi  så  måtto  dirigerendes  varder,  effier  så- 
som lägenheten  fordrar  och  kräfver. 

Hvadh  denne  ortz  stat  och  lägenheet  elliest  vidkommer,  så 
haffver  här  altt  varitt  stille  värch,  sedan  som  stilleståndet  i  fiordh 
bleff  oprättatt,  uttan  jagh  hafiver  allén nest  någre  gånger  effter 
Kon.  Mayrtz  nådige  befalningh  vexlett  breflF  medh  Razivill,  hvar- 
utaff  jagh  min  broder,  så  väll  såsom  uttaff  hans  svar  däropä, 
härhos  uttcopier  tillsänder,  och  såsom  man  förnummitt  och  afF- 
taga  kan,  äre  dhe  på  deres  sijde  mechte  benägne  till  fredh  eller 
een  rum  stilleståndh,  men  hvilke  Commissaricr  uttaff  deres 
Konungh  der  till  deputerede  äre,  och  hvadh  för  instruction  dhe 
kune  medh  sigh  haffve,  haffver  jagh  inthet  kunnet  uttfårske.  oan- 
sedt  att  jagh  hade  förmeent  medh  lempe  genom  min  skriffvelse 
migh  haffve  kunnett  något  fruchtbart  derutinnan  utträtta,  allennest 
udi  den  sidste  skriffvelsen  som  jagh  för  någre  dagar  sedann  aff 
honom  bekom,  förmäler  hann,  att  han  medh  thett  allerförste  vill 
migh  derom  tillkenne  giffve,  så  snartt  jagh  deropå  beskedh  be- 
kommer, vill  jagh  min  käre  broder  derom  förständige.  Hvadh 
kundskaper  jagh  iffrånn  Dantzich  bekommitt  haffver,  varder  min 
käre  broder  aff  een  min  ryttares  berättelse  som  udi  Kon.  Maij:tz 
breff  förmäles  förnimmendes,  hvilkenn  haffver  kommitt  i  Konun- 
gens udi  Pålen  håffz  medfölgie  udi  Pryssen,  och  sedan  varit  opå 
alle  dhe  orter  som  Konungen  udi  Pålen  varitt  haffver,  och  medh 
thett  samma  fåt  tvenne  skriffvelser,  som  två  aff  adelen  udi  Cur- 
landh  tillskreffne  äre,  dem  han  hijt  till  mi^h  bracht  haffver,  der- 
utaff  kan  min  6.  see  opå  hvad  lättfärdigt  angifvende  Konungen 
i  Pålen  dett  anslagett  vidh  Dantzich  funderet  haffver,  hvilkett 
nästan  öfvereens  stemmer  medh  den  opinion  och  meeningh  som 
jagh  derom  hafft  haffver,  nembligen  att  Konungen  i  Pålen  meere 
haffver  effter  sitt  egett  huffvudh  satt  sigh  före,  att  reete  vår 
allernådigeste  Konungh  och  herre  till  att  bryte  dctte  stillestån- 
det, än  han  haffver  hafft  någen  förhoppningh  derigenom  någott 
synnerligitt  att  utträtte,  ty  han  inthet  meere  änn  1500  man  aff 
krigzfolket  hos  sigh  hafft  hafver.  Huru  säkert  om  deres  fredh 
medh  Turken  är,  varder  min  käre  6.  aff  samme  skriffvelser  för- 
nimmendes, nembligen  att  Turken  genom  sitt  infall  stor  skada 
dem    tillfogat   haffver,  hvilket  och  min  opvartere  Gertt  Mundus 


Digitized  by  VjOOQIC 


225 

fiom  senest  der  var,  haffver  vetet  berätte,  derföre  förmoder  man 
fuUer,  att  deres  nödh  skall  dera  tvinge,  att  dhe  med  den  till- 
fitimdande  tractaten  skole  hafive  alffvar.  Hvadh  såsom  här  fram- 
deles höres  och  förefalle  kan,  vill  jagh  min  B.  derom  förstän- 
dige. Be  falandes  min  käre  broder  etc,  AflF  Rijga  denn  27  Julij 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Bilagor:  De  la  Gardies  bref  till  Furst  Radziyil,  dat.  Riga  d.  27  Jnni 
1623;  Farst  Radzivils  STar,  dat.  Vilna  d.  24  Juli  1623,  samt  tvenne  bref  till 
Kurländska  adelsmän,  det  ena  af  Otte  von  der  Grewell,  dat.  Wikeden  d.  1  Jani 
och  det  andra  af  Thomas  Fridrichs,  »der  Prinsessin  [Anna]  eu  Schweden  Rath 
und  Uofjanker>,  dat.  Danzig  d.  22  Juni  1623. 


Postscriptum  på  ett  löst  blad*). 

Kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke  underlate, 
titt  sedan  mitt  medfölgiande  breff  vardt  dateret  och  underschriff- 
vitt,  haffver  jagh  aff  n&gre  köpmän  som  iffrån  Willen  så  väll 
som  Könsbärgh  schrifvelsser  bekommit  haffve,  förnummitt,  att 
Konungen  i  Pålen  skall  hafve  begifvitt  sigh  ifrån  Pryssen  till 
Warsow  tilbaker  igenn,  och  att  dhe  sänningebuden  som  till  till- 
stundande  tractaten  äre  förordnade,  skole  till  een  stad  udi  Litto- 
wen  ankomne  varit,  der  dhe  haffve  Konungens  udi  Pålen  in- 
«truction  bekommitt,  men  effter  samme  instruction  icke  hafver 
så  nöijachtigh  varitt,  som  dhe  hade  åstundett,  skole  dhe  hafve 
protesteret  dheremoott,  och  skriffvitt  Konungen  i  Pålen  till,  att 
der  han  icke  ville  dem  een  fullkombligere  och  nöijachtigere  in- 
struction giffve,  vele  dhe  inthett  begiffve  sigh  videre  hijt  effter, 
aldenstundh  dhe  fuUer  viste,  att  dhe  een  sådan  besvärligh  reesc 
skulle  sigh  förgeffves  företage;  och  schall  fördenschuldh  Ratzi- 
will  medh  någre  aff  förnempste  herrer  udi  Willen  tillsammans 
kommen  vare,  videre  medh  hvarandre  derom  consulterc  och 
samtale.  Huru  derom  udi  sanningh  vare  känn,  varder  tiden  giff- 
vandes,  dogh  haffver  jagh  udi  een  hast  lijkväll  icke  velett  un- 
derlate min  K.  B.  derom  tillkenne  gifve,  på  dett  att  min  käre 
broder    må    H.  K.   M:t  vår  allernådigste   konungh  och  herre  så- 


*)  K.  Sigismund  nppehöll  sig  i  Danzig  från  d.  27  Juni  till  d.  9  Juli  1623, 
efter  nja  stilen.  Detta  blad  måste  således  vara  skrifvet  någon  tid  senare, 
och  har  till  det  yttre  äfven  genom  vattenfiäckar  mycket  likhet  med  detta  bref, 
hvari  det  ligger. 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  15 


Digitized  by  VjOOQIC 


226 

dantt  fömimme  lathe,  der  honom  tyckes  så  nödigtt  vara.  M.  K. 
B.  Gudh  Alzmechtigh  till  all  lyckelig  vällmåge  befalendes.  Da- 
tum ut  in  literis. 


107.  Biga  den  23  AuguBti  1623. 

Utstgtema  för  auderhandling  med  Pohlen  ånna  osäkra.  Pesten  är  inkommen 
i  Riga.  Burtniks  län  inlöst  för  Bikskanslerens  räkning  frän  panträtta- 
innehafyaren. 

Välborne  herre,  elschelige  K.  B:r.  Nest  all  välmåges  lyck- 
önndschenn  och  min  venlighc  tienst[8]  tilbiudhelsse,  betacker  jagh 
M.  K.  B:r  för  all  godh  benägenheett  och  myckett  gått  migh  be- 
vist,  hvilkett  jagh  i  lijka  måtto  gema  förschylla  schall.  Dher 
hoss  känn  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligen  icke  förhålla,  att  se- 
dhan n  min  nest  förre  schriflFvelsse  till  H.  K.  M;tt  haffver  jagh 
inthett  budh  eller  schriffvelsse  ifrå  Radzewill  bekommett,  oan- 
seedt  hann  uthi  sin  sidsta  schriffvelsse  förmältte,  att  hann  medh 
thett  allerförsta  ville  migh  vetha  latha,  om  dheres  Coramissariers 
ahnnkomst.  Menn  såsom  man  uthaf  åthschillige  kunndschaper 
iffrå  Littowen  och  Kurlandh  förnimmer,  schola  dheres  Commis- 
sarier  inthett  vara  tillfridz  medh  dhenn  instruction  och  fullmacht 
såssom  Konungen  i  Pohlen  dhem  tillsenndt  haffver,  och  dher- 
fhöre  senndt  honom  een  påst  tilbaka  igenn  att  ahnnhålla  om 
een  nöyachtigh  och  fuUkompnare  fullmacht,  uthann  hvilke  dhe 
inghelundha  vele  sigh  till  någonn  tractat  begiffva,  om  dhe  den 
nu  kunna  nå,  varder  man  medh  tijdhenn  förnimma.  Doch  för- 
mehna  een  partt,  att  efter  Turckenn  schall  starcktt  praeparera 
sigh  emoth  dhem,  och  Tatterne  medh  dheres  innfall  haffva  giordt 
dhem  i  sommar  stor  schadha,  att  dhe  dherfhöre  scholc  bruka 
alle  medhell  till  att  förehna  sigh  medh  vår  nådigeste  Konungh 
och  herre,  oanseedt  Konungen  i  Pohlen  för  sinn  perssonn  inthett 
gema  dhertill  schall  consentera.  Szå  snardt  jagh  någott  vist  aff 
dheres  Commissarier  förnimmer,  skall  jagh  inthett  försuma  så- 
dhannt  H.  K.  M:tt  i  u[nderdånig]het  vetha  latha,  men  om  så 
schcdde,  att  dheres  Commissarier  uthi  een  hast  nu  ahnnkohmo, 
och  sigh  praesenteredhe  till  att  vexla  någre  schriffter  medh  migh, 
och  dhe  som  uthaff  H.  K.  M:tt  till  Commissarier  här  uthi  lan- 
dett dher  till  förord nedhe  ähre,  szå  veth  jagh  inthett,  huru  vij 
oss    dher    uthi    förhålla    schole,  ty  oanseedt  H.  K.  M:tt  uthi  sin 


Digitized  by  VjOOQIC 


227 

näst  förre  schriffvelsse  befahler,  att  man  schulle  begynna  tracta- 
ten  och  tillsee,  att  kunna  besee  hvar  anndres  fullmachtt,  szå 
hafver  jagh  ännu  ingen  instruction  eller  fullmachtt  bekommett, 
hvarefter  man  schulle  kunne  vetta  sigh  att  rätta.  Om  nu  H.  E. 
M:tt  vill,  att  man  till  M.  Bis  och  dhe  anndre  godhe  herrers 
ahnnkompst  såssom  H.  K.  M:tt  och  dhertill  deputeredt  hafver, 
schall  här  någott  medh  dhem  begynna,  vill  aff  nödhenn  vara, 
att  H.  K.  M:tt  hijtt  senndher  een  viss  instruction  och  fullmachtt, 
hvarefter  man  sigh  haffver  att  rätta. 

Hvadh  elliest  dhenne  här  lanndzorttens,  statens  och  vårtt 
folck[s]  laghenheett  vedhkommer,  szå  hafver  dhenn  altt  härtill 
(dhess  Gudi  schee  låff)  varitt  godh,  och  nu  i  sommar  fast  ingenn 
siukdom  iblandh  folckett  grasseret,  szå  att  fhä  i  dhenne  sommar 
ähre  dödhe  bleffne,  menn  nu  besorger  mann  sigh,  att  uthaff 
boijiorten  som  senest  här  var,  schall  någonn  infection  uthaflF 
pestis  vara  hijtt  kommen,  ty  i  dhenne  vekann  äre  här  2  soldater 
och  till  ähnn  12  eller  15  perssoner  uthaf  borgerschapett  haste- 
ligenn  dödhe  bleflFhe,  hvilke  haffva  haft  store  sputor  och  plec- 
kiar,  dem  doctorerne  och  balbererne  förmehna  vara  een  species 
pestis.  Jagh  hadhe  väl  lathitt  giordt  een  ordniogh  vedh  Skannd- 
zenn  att  mann  schulle  visitera  dhe  schep  som  kohme  iffrå  Sve- 
rigie,  och  tillsee,  om  någott  siuktt  folck  dher  opå  vohre,  att  man 
dhä  inthett  schulle  skepen  hijtt  op  till  stadhenn  latha,  men  dhenn 
boffven  Frantz,  som  skeppare  opå  boijiorten  ähr,  hafver  före- 
giffvett,  att  dher  opå  inthett  siukt  folk  varitt  hadhe,  hvarfhöre 
hann  och  strax  haflFver  sigh  hijtt  op  begiffvitt.  Nu  förnimmer 
nian  lell  sedhan,  att  hans  hustro  som  hann  dheropå  schepett 
hadhe,  så  väl  som  två  anndre  perssoner  schole  haffva  legatt  i 
pestilentzien,  och  vohre  änndhå  icke  alldeles  heele,  när  dhe  här 
vohre,  dherfhöre  besorge  dhe  sigh  här  i  stadhenn  hårdt,  att 
samma  siukdom  schulle  sigh  och  här  optenndha.  Gudh  nådigest 
ainn  vredhes  rijs  affvendhe,  och  oss  icke  straffa  såssom  vij  medh 
vare  synndher  förtiändt  haffva.  Jagh  hafver  medh  Borghmestare 
och  Rådh  afftaldt,  och  giordt  een  ordningh  att  om  dett  sigh 
mehra  beiinnes,  att  mann  dhå  dett  infecteradhe  folckedh  ifrån 
dhe  anndra  schall  affsonndra,  doch  förmodher  mann,  att  dett 
som  änn  sigh  haffver  bevist,  icke  schall  vara  sielfive  pestilent- 
zien, uthann  een  hefftigh  hitzigk  feber  som  sigh  och  medh  så- 
dhane  plecker  och  tecken  beviser. 

Vijdhare  känn  jagh  och  M.  K.  B:r  icke  oförmäldt  latha,  att 
M.    B:s    hopman   opå  WoUmar  Annders  Munck  hafver  opå  hans 


Digitized  by  VjOOQIC 


228 

begäran  ahunhållett  hoss  borghmestaren  Eck,  att  hann  ville 
honom  afträdha  Burttnickz  huus  och  lähnn*),  på  dett  att  hann 
dher  kunndhe  see  M.  K.  B:r  till  godho,  och  försåckredhe  honom, 
att  när  M.  B:r  hijtt  ahnnkohme,  hann  dhå  sine  penninger  8om 
honom  vohre  tillsagdt,  schuUe  bekomma.  Men  be:te  borgh- 
mestare  ville  sådhantt  ingalundha  göra,  för  ähn  dhe  tillsagde 
penningar  honom  fullenkommen  bleffve  ehrlagdt,  efter  såssom 
M.  B:r  uthaf  samma  sin  hopmans  schrifFvelsse  vidtlöfteligere 
varder  förnimmandes,  hvarfhöre  schreflT  jagh  förbeite  M.  Brs 
hopman  till,  dett  hann  sigh  hijtt  till  stadhenn  till  migh  begiffva 
schuUe,  szå  ville  jagh  schaffa  så  månge  penningar  som  dhertill 
ville  behöffves,  att  hann  uthaff  samma  lähnn  måtte  uthlöst  blifiVa. 
HaflFver  så  opå  M.  K.  B:s  behagh  tillsteldt  honom  så  månghe 
penningar,  att  hann  dett  hafver  inulöst,  och  M.  B:r  dett  samma 
till  godho  inntagett.  Förmodher  att  M.  B:r  dher  medh  een 
ti&nst  schall  schedt  vara,  ty  dher  hann  nu  icke  i  rattan  tijdh 
hadhe  samma  penningar  bekommitt,  ville  hann  haöva  behållett 
dhenne  här  åhrs  räntta,  hvilken  sigh  någott  när  så  högdt  schall 
stijgha,  såssom  dhenn  summa  som  hann  nu  bekommitt  hafFver. 
Men  nu  kan  M.  B:r  uthaff  dhenne  åhrs  opbördh  samma  penin- 
gar  igen  betala,  efter  dher  är  i  åhr  een  ståttligh  åhrsvext,  hvil- 
kenn  Annders  Munck  M.  K.  B:r  till  godho  nu  opfordra  lather, 
och  haffver  jagh  medh  Annders  Munck  sådhan  afschedh  tagett, 
att  när  jagh  peningarne  till  Juul  igen  bekommer,  är  jagh  dher- 
medh  väl  tillfridz. 

I  hvadh  måtto  jagh  elliest  uthi  M.  K.  B:s  frånvaro  kan  be- 
visa hanns  tiennare  någonn  venschap  eller  bistonndh,  schall  jagh 
dett  gerna  göra,  brodhervenligen  begärendes  dett  M.  B:r  dher  i 
rijkett  ville  Jatha  mine  saker  vara  sigh  till  thett  bestå  befhalett. 
I  synnerheet  begärer  jagh  brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r  ville 
min  tiennare  Annders  Michelssonn,  såssom  jagh  till  Sverigie  för 
mine  saker  schuldh  senndt  haffver,  i  dett  hann  hoss  M.  B:r  känn 
tillijtha,  till  thett  bestå  vara  bcforderligh,  att  han  måtte  snartt 
komma  till  een  godh  expedition.  Jagh  haffv^er  honom  och  i 
fullmacht  giffvitt,  att  göra  klardt  för  mine  arrender,  szåssom  och 
att  solicitera  dett  jagh  måtte  fhå  vedherlagh  för  tullen  i  Åbo, 
och  betalningh  på  dett  migh  resterer  för  dhenn  försträckningh 
jagh    för    tu    åhr  sedhann  H:s  K.  M:tt  här  giordt  haffver.     Her- 


*)  Utgjorde  en  del  af  biakopsdömet  Wenden  i  Lifiand,  hvarå  Rikskaosle- 
ren  den  16  Aug.  1622  erhållit  donatlonsbref,  med  deri  anförda  vUkor.  Jfr 
Afd.  II,  B.  I,  8.  196. 


Digitized  by  VjOOQIC 


229 

uthinnan  bedher  jagh  M.  K.  B:r  att  hann  honom  (så  mycket  för 
M.  B:s  mänghfallighe  besvär  och  vichtige  saker  schuldh  schee 
kan)  ville  behielpeligh  vara,  jagh  schall  altidh  tienna  M.  K.  B:r 
ighenn  i  altt  jagh  veth,  honom  kan  vara  behageligett.  Jagh  be- 
tackar och  M.  K.  B:r  brodhervenligen  för  sin  befordringh  som 
hann  migh  haffver  giordt,  om  Fellin,  Tarvest  och  Hellmett. 
Tvifler  och  inthett,  att  M.  B:r  migh  sådhan  breff  och  privilegier 
uthafi*  H:s  K.  M:tt  förschaffai'  som  är  uthaff  like  tenor  såssom 
M.  B:r  och  min  S:ge  svåger  Skattmestaren  opå  dheris  godz  her 
uthi  landet  bekommit  haffva,  ty  enndoch  ränttan  dheruthaf  känn 
vahra  bahra  ringha,  och  jagh  opå  dhe  Curasserer  mehra  måste 
spendera,  änn  dett  i  trij  åhr  räntta  känn,  szå  må  likvell  posteri- 
teten  haffva  att  see,  att  jagh  och  någott  vedh  detta  krigett  aff 
H:s  K.  M:tt  förvärffvat  haffver. 

Till  dett  sidsta,  hvadh  såssom  tijdendher  iffrå  Tyschlandh 
och  anndre  orther  ahnnlangar,  szå  vell  aff  Hertigenn  aff  Brunss- 
wickz  nedherlagh,  szåssom  och  Greff  Moritz  och  Greffven  af 
Manssfeldts  store  oprustningh  och  praeparation,  dherom  varder 
M.  B:r  uthann  tviffvell  all  vijdtlöftigh  beschedh  haffva.  Doch 
likvell  senndher  jagh  M.  B:r  här  hoss  een  uthcopia  af  ett  breff 
som  Lorentz  Wagner  i  desse  daghar  medh  sigh  ifrå  Lybek  hijtt 
hafft  haffver,  dher  uthi  sannfärdeligen  om  Herttigens  nedherlagh 
förmähles.  Hvadh  jagh  ifrå  Pohlen  genom  någre  åthschillige 
perösoner  som  jagh  dijtt  opå  kundschap  senndt  haffver,  förnim- 
mer, skall  jagh  M.  K.  B:r  medh  thet  första  avisere.  Dette  jagh 
M.  K.  B:r  icke  hafver  veladh  förhålle.  Befhalanndhes  M.  K. 
B:r  her  medh  uthi  Gudz  nådige  beschyddh  till  mycken  välmåghe 
brodhervenligen.     Aff  Righa  dhenn  23  Augusti  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


108.     P.  S,  [Biga  i  Sept.  1628*)]. 

Begär  enträget  penningar  till  krigsfolkets  underhäll  öfver  yintern. 

Välborne  herre,  Cantzler,  broder  och  tillförseendes  synner- 
lige    gode    venn.      Andogh   jagh    nogsamptt  besinne  och  afftaga 

*)  Detta  blad  låg  bland  Riksrådens  bref,  dä  Ozenstiemska  brefyexlln- 
gen  kom  frän  Tidön.  Det  kan  icke  vara  tidigare  än  från  hösten  1622,  eme- 
dan   Ulrich    ej    förr    än   detta  året  förekommer  som  borgmästare  i  Riga  (jfr 


Digitized  by  VjOOQIC 


230 

kan,  att  Kod.  M:tt  min  allernådigeste  Konungh  och  herre,  så 
väll  såsom  min  käre  broder  och  andre  gode  herrer  och  roänn  aff 
Rijkzens  Rädh  der  vidh  ledes,  att  jag  dem  så  offta  om  undsett- 
ningh  oppå  penningar  solliciterer,  der  med  krigzfolkett  här  udi 
landett  kunde  underholdne  bliffve;  lijkväll  haffver  jagh  icke 
ännu,  för  den  store  mangell  och  feel  här  på  penningar  är,  kun- 
nett  förbij  gå  late  M.  K.  B.  derom  igen  yttermere  påminnelsse 
göre,  att  M.  K.  B.  vill  hos  H.  K.  M:t  derom  anhålle,  att  hijtt 
måtte  een  godh  undsettningh  opå  penningar,  för  vinteren  skee. 
EUiest  veett  jagh,  så  santt  migh  Gudh  hielpe,  inge  medell,  hvar- 
igenom  krigzfolcKett  kune  underholdne  bliffve.  Ty  jagh  medh 
all  som  störste  mode  och  besvär  så  månge  penningar  hafver  till- 
väge  bringe  kunnett,  att  de  nu  två  läningar  till  den  20  udi  denne 
månaden  bekommit  haffve,  der  till  jagh  dett  endaste  aff  mitt  utt- 
satt  hafver,  ty  jagh  elliest  inghe  penningar  här  udi  staden  haf- 
ver bekomme  kun  et,  ehuru  jagh  och  min  flijtt  derom  giordt  haf- 
ver, utan  medh  stor  mödo  haffver  jagh  aff  rådett  bekommett  de 
3600  daler,  som  dhe  för  den  spannemåll  som  jag  dem  i  såramars 
försträcktte,  leffrere  skulle,  effter  såsom  min  käre  broder  aff  med- 
fölgiende  bårgmesterens  Ulrichz  skriffvelsse  videre  hafver  till 
att  see  och  förnimme,  med  huadh  besver  de  migh  sådant  leffre- 
ret  hafve,  kan  min  B.  aff  samme  breff  nogsamptt  see;  uthaff 
Jacob  Fredrichz  haffver  jagh  och  vid  pass  3000  daler  tillväge 
brachtt,  så  att  dett  i  als  belöper  sigh  till  9000  daler,  som  jag  aff 
mit  egitt  och  utaff  andre  till  de  två  läningar  förskaffat  hafver. 
Och  när  de  två  läningar  uthe  äre,  veett  jagh  så  santt  migh  Gudh 
hielpe  inge  peningar  till  krigzfolkzens  oppeh&lle  vare  tillväge 
bringe.  Förseer  migh  fördenschuld  till  M.  K.  B.  att  han  samptt 
medh  dhe  andre  gode  herrer  aff  Rijkzens  Rådh  deropå  driffvandes 
varde,  att  hijtt  måtte  medh  dett  allerförste  een  nnseenligh  summa 
penningar  öffversändt  bliffve,  på  dett  att  H.  K.  M:t  saker  här 
udi  landet  icke  mage  udi  den  farlige  tiden  udi  någon  fara  st^ltte 
bliffve.     Effter   jagh    senest  förgät  sände  Anders  Munchz  schrif- 

Böthftihr,  Rathslinie,  tr.  1877)  och  det  egentligen  handlar  om  proviantering  för 
yintem.  Hanptmannen  på  Wolmar  Anders  Manks  bref,  som  i  slntet  omtalas, 
är  troligen  det,  som  namnes  i  föregående  bref  af  d.  23  Ang.  Ett  bani 
bref  af  d.  1  Ang.  1623,  som  handlar  om  samma  sak  finnes  ännu  qvar  i  bref- 
samlingen,  och  ebnra  något  gammalt,  torde  det  vara  detta  som  åsyftas.  Men  i 
det  följande  brefvet  af  d.  1  October,  säges  att  pestens  utbrott  i  Riga  blifrlt 
omtalad  i  näst  förrige  skrifvelsen,  och  som  dermed  påtagllgen  åsjftas  jost 
bref  vet  af  d.  23  Augusti,  hvarl  också  Anders  Munks  bref  om  Burtnik  omt4ila8, 
måste  det  hafva  funnits  ett  bref  från  slntet  af  Augusti  eller  September,  brår- 
till  detta  P.  S.  hört.  Handstilen  och  papperet  hänvisa  också  på  denna 
tiden. 


Digitized  by  VjOOQIC 


231 

velse  min  käre  broder  tilhånde,  sänder  jagh  fördenschuld  samma 
hans  schrifvelsse  här  bredevidh  till  min  K.  B.  uttaff  hvilkens  in- 
nehåld  min  käre  broder  hans  begäran  förnimmandes  varder. 
Datum  ut  in  literis. 


100.  Biga  den  1  Oktober  1628. 

Pftsten  har  i  Riga  bortryckt  mycket  folk,  deribland  ståthållaren  Joachim  Bern- 
des,  och  emedan  t.  f.  kamreraren  är  otjenstbar  samt  r&nteskrifvaren 
död,  år  stor  svårighet  särdeles  med  aflöningen,  och  begär  han  snart  er- 
hålla nya  biträden;  tillförseln  har  mycket  aftagit  och  spannemälen  är 
dyr,  före  vintern  behöfs  derföre  undsättning. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke  tvifler,  dett  min 
käre  broder  uttaff  min  näst  förrige  schriffvelse  förnummitt  haff- 
ver,  att  Gudh  den  Aldrahögste  haffvcr  oss  här  udi  landzorten 
medh  dhen  hefftige  och  besmittelige  siukdomen  pestilentien  hem- 
söchtt,  h vi) ken  och  ännu  (dett  Gudh  bättre)  här  temmeligh  gräs- 
seror, så  att  icke  allenest  een  hop  soldater  aff  vårt  folch,  utan 
och  een  stor  deell  aff  bårgerskapett  här  udi  staden,  äre  uttafi 
samme  siukdom  döde  bleffne  och  ännu  dagligen  bårttdöö.  Så 
är  och  (dett  klagan  värdt)  Ståtthollaren  Jochim  Berndes  derige- 
nom  iffrån  denne  usle  jemmerdalen  hasteligen  bärttrycht,  hvars 
siell  Gudh  den  Aldrahögste  evinnerligen  hugsvale,  och  medh 
alle  Christrogne  een  frögdefull  opståndelse  nådeligen  förläne. 
Och  effter  jagh  nu,  sedan  hans  dödelige  affgångh,  migh  ingen 
till  hielp  och  biståndh  haffver  (som  sigh  på  regementz  saker  och 
folkzens  afflöningh  förstår)  ty  ändogh  Offversterne  som  nu  här  till- 
stedes  äre,  nembligen  Sitton,  Nils  Ribbingh  och  Erentz  [o:  Ernst] 
Creylz  [o:  Creutz]  fuller  kune  krigzväsendett  förestå  och  derutin- 
nan  administrere,  så  är  lijkväll  ingen  af  dem  som  jagh  udi  annor 
måtto  kan  hafve  någon  hielp  och  biståndh  uttaff,  hvilket  sanner- 
ligen udi  denne  farlige  tiden  högnödigtt  vara  vill,  ty  migh  allene 
vill  aldeles  omögligitt  vare  om  alle  saker  och  i  synnerheet  om 
folkzens  afflöningar  att  administrere. 

Jagh  hafver  fuller  Commi8B[arien]  Måns  Morthensson  för 
någon  tidh  sedan  tillskriffvitt  och  begärett,  att  han  ville  begiffve 
sigh  hijt,  på  dett  att  han  må  migh  behielpeligh  vare,  att  hafve 
opseende    medh    penningar    och  proviantt,  som  hijtt  uttafi  Kon. 


Digitized  by  VjOOQIC 


232 

May:tt  förordnat  bliffver,  dogh  veet  jagh  icke,  om  han  för  sine 
svage  ögon,  som  han  dagligen  hafver  stor  plåga  uttaff,  een  sådan 
besvärligh  tienst,  om  änsköntt  han  hijtt  ankome,  uttstå  kan. 
Elliest  så  ar  och  Ränteschrifvaren  för  någon  tidh  sedhann  dödh 
blefiFven,  och  den  som  udi  Cammerererens  stadh  här  brukat  bliff- 
ver, är  och  svåra  siukligh,  så  att  man  der  medh  illa  stadder  är. 
Begärer  fördenschuldh  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill 
hos  K.  M:t  min  AUernådigeste  Konungh  och  herre  anhålle,  att 
hijt  näst  een  annen  StåtthoUare,  måtte  och  een  sådhann  ränte- 
skriffvare  förordnedt  bliffve,  som  man  udi  denne  farlige  tidhen 
kunde  betro  penningarne,  och  elliest  vare  belåten  medh;  dett 
vore  och  väll,  udi  denne  besvärlige  tiden  icke  orådligitt,  att  H. 
Kon.  M:t  hijt  förutan  ränteschriffvaren  förordnede  två  skickelige 
män,  den  ene  som  om  regementzsaker  näst  migh  administrere, 
och  den  andre  som  om  krigzfolkzens  afflöningh  tilbörligh  in- 
spection  hafve  kunde,  ty  der  migh  udi  denne  farlige  tiden  (hvil- 
kett  dogh  står  udi  Gudz  händer)  någott  dödeligitt  vidkome,  att 
här  då  vore  een  sådan  person  tillstädes,  som  regementzsakerne 
förestå  kunde,  på  dett  att  H.  K.  Maij:tz  saker  här  udi  landett, 
mage  videre  forttgång  hafve  och  icke  för  mangell  på  een  godh 
och  försichtigh  förman  udi  någon  fara  steltte  bliffve;  der  och 
Gudh  den  Aldrahögste  täcktes  migh  effter  sin  guddomelige  villie 
och  försyn,  iffrån  denne  usle  jemmerdalen  udi  denne  farlige  ti- 
denn  kalle,  effter  såsom  vij  alle  äre  nu  här  udi  Gudz  händer, 
förseer  jagh  migh  visserligen  till  min  käre  broder,  att  han  sampt 
medh  andre  mine  förtrogne  vänner,  vill  late  dhe  mine  sigh  vare 
till  dett  beste  befälet,  så  att  dhe  mage  min  långlige  och  mödo- 
samme  tienst  till  gode  åttniute.  Och  effter  spannemålen  är  nu 
här  svåre  dyr  och  snarest  sagtt  inthett  är  till  att  bekom  me,  så 
att  een  tunna  rogh  geller  här  allerede  fem  daler  och  framdeles 
fast  dyrare  bliffver,  effter  hijtt  för  den  farlige  siukdomen  (som 
sigh  dett  Gudh  bettre  här  inrotat  hafver)  ingen  tillföringh  iffrån 
Curlandh  och  Lettowen  skeer;  hvarföre  vill  högeligen  aff  nöden 
vara,  att  hijtt  måtte  i  tijd  och  för  vinteren  skee  een  godh  und- 
settningh  udi  spannemåll,  på  dett  att  befestningerne  här  udi  lan- 
det icke  mage  för  mangell  opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  nå- 
gon fara  steltte  bliffve.  Tviffler  fördenschuldh  inthet,  att  min 
käre  broder  samptt  medh  dhe  andre  gode  herrer  och  män  aff 
Rijkzens  Rådh  deropå  således  driffvandes  varde,  såsom  dhe  väll 
uttan  min  påminnelsse  besinne  kune,  att  H.  K.  M:t  och  rijkett 
udi  denne  tidz  lägenheet  der  opå  stor  machtt  ligger.    Hvadh  nu 


Digitized  by  VjOOQIC 


233 

videre  denne  landzortz  lägenheet  medh  Pålackerne  vidkommer, 
så  hafver  jagh  sedan  den  19  Julij  ingen  skriffvelse  eller  beskedh 
om  sammankompstenn  iffrån  Raziwill  bekommitt,  oansedt  här 
hafva  sådane  tidender  gåt  i  svangh,  att  deres  Commissarier  skulle 
förhanden  vare.  Så  snartt  jagh  någre  visse  tidender  deriffrån 
om  den  tillstundande  fridztractaten  bekommer,  vill  jagh  min 
käre  broder  advisere  och  förständige.  Befalandes  min  käre  bro- 
der etc,     AflF  Rijga  den  1  Octobris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


110.  Dalen  den  14  Oktober  1628*). 

Förord  för  Paul  Gottberg,  som  emot  erhållande  af  någon  belöning  särdeles 
för  sin  tjenst  under  K.  Carls  tid,  vill  uppenbara  ett  anslag  som  i  Poblen 
förehafves  emot  K.  Gustaf  Adolfs  person,  och  för  Henrik  von  Hofven,  som 
åtagit  sig  utforska  saken  och  derom  lemna  underrättelse;  båda  hafva 
länge  tjent. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Näst  all  välfärdz  lycköudschningh  och  een  broder- 
yenligh  och  flijtigh  tacksegelse  för  bevijste  vällgärningar,  dhem 
jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet  och  altt  gått  gärne 
igenn  förschylle  vill,  kan  jagh  min  käre  broder  här  medh  bro- 
dervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke  tviffler,  dett  min  käre 
broder  uttaff  min  underdånige  schriffvelse  till  Kon.  M:t  min 
Allernådigeste  Konungh  och  herre  för  någon  tijdh  sedann  för- 
nummitt  haffver,  huru  såsom  Påffvell  Gåttbärgh  haffver  emoot 
edell  och  välbördigh  Hindrich  van  HåflFwen  latett  sigh  merckie, 
dett  han  vill  eett  anslagh  som  Konungen  i  Pålenn  emott  Sve- 
rigis  crone  och  H.  K.  Maij:ttz  egen  personn  sigh  föresatt  haffver, 
optäckie,  der  han  allennest  måtte  derföre  så  väll  såsom  för  sin 
långlige  trogne  tiänst  recompenseret  blifve.  Sä  aldenstundh  han 
samme  anslagh  icke  vill  förtro  pennan,  uttan  jagh  skulle  een 
viss  man  till  honom  skicke,  och  jagh  udi  denne  tijdz  lägenheett 
icke  ringe  achttar  derom  någon  vettskap  att  hafTve,  haffVer  jagh 


*)  Ehnru  brefvet  innehåller  till  stor  del  detsamma  som  det  efterföljande 
postscriptum,  måste  ))åda  upptagas,  emedan  sjelfva  förordet  gäller  olika  per- 
soner, af  hvilka  den  ene  mer  framhålles  i  det  förra,  den  andre  i  det  senare. 


Digitized  by  VjOOQIC 


234 

fördenschuldh  bemelte  Hindrich  van  HåflFweD  samme  värff  om- 
betrodt  och  till  honom  affardigett,  såsom  och  honom  derhoe  till- 
skrifFvitt  och  begärett,  att  han  honom  sin  heraligheet  udi  sä 
måtto  optäckie  ville.  Tviffler  och  icke,  att  han  ju  sådan  min 
begäran  effterkoraraandes  varder,  och  effter  jagh  förmoder,  att 
meere  be:te  Hindrich  van  Håfwen  sådantt  medh  all  flijtt  och 
troheet  förrättandes  varder,  och  han  dess  förutan  H.  Kon.  M:tz 
her  fader  (Christligh  och  höglåffligh  i  åmrainnelse)  och  Sverigis 
crone  öfver  tiugu  åhr  troligen  och  fliteligen  tientt  hafver,  och 
icke  meere  änn  allenest  fyre  haker  ödeslandh  udi  Lodes  länn 
oppå  een  behageligh  tijdh  innehaffver,  begärer  jagh  broderven- 
ligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  vår  Aller- 
nådigeste  Konungh  och  herre  genom  sin  gunstige  befordringh 
dertill  förhielpe,  att  han  måtte  medh  uågre  ariFvegodz  udi  Lijff- 
landh  betäncktt  bliffve,  effter  han  uttaff  dhe  ringe  godz  som  han 
härtill  innehafft  hafver,  sin  hustro  och  barn  medh  stor  mödo  föde 
och  oppehålle  känn.  Förseendes  migh  visserligen  till  min  käre 
broder,  att  han  låter  honom  denne  min  recommendations  skrifft, 
såsom  och  hans  långlige  trogne  tienst  och  denne  hans  vilfarig- 
heet  som  han  nu  bevijsar,  till  gode  åttniute.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  min  käre  Broder  till  villie  och  tienst  igen  gör 
jagh  altijdh  gärne,  och  han  för  sin  person  varder  sådann  min 
käre  B:s  gunstige  befordringh,  effter  sin  ytterste  förmögenheet 
förtienendes.  Befalendes  min  käre  broder,  samptt  medh  sin  el- 
skelige  käre  hussfru,  min  käre  syster,  och  begges  idre  kärkompne 
vårdnader  (dem  min  käre  broder  på  mine  och  min  käristes  väg- 
ner  medh  vår  kärligh  benägenheet  kärligen  och  fliteligen  helse 
vill)  Gudh  Alzraechtigh  till  långvarigh  vällmåghe.  Aff  Dalen 
denn  14  Octobris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  käre  bror,  jagh  tvifler 
inte  min  K.  B.  varder  aff  min  förrige  skrifvelse  till  Hanss  Kon. 
Maij;tt  förnummedh,  huru  jagh  H.  K.  M:tt  haffver  tilkenne  gif- 
vedh,  att  Poll  Gottbergh  [haffver]  migh  genom  denne  Hindrick  van 
Hofven  veta  latidh  dett  honom  veterligh  vore,  om  ett  anslagh 
som  Konungen  i  Polen  förehaffver  emott  Hanss  Kon.  Mayrtt  vår 
nådigste  Konungh  och  Sveriess  krona,  och  att  samma  anslagh 
mest  skall  uthgå  på  Hanss  Konungh.  M:tz  egen  person;  tilbiu- 
dandess  sigh  sodantt  vilie  openbare  där  jagh  honom  på  Hans 
Kon.  M:t8  veghne  ville  försäkra  på  en  ärligh  recompens,  so  vall 


Digitized  by  VjOOQIC 


235 

härföre,  sosom  för  dett  han  förmenar  sigh  hafve  att  fordra,  för 
dett  han  hafver  tientt  Konungh  Carll  höglofligh  I  åminnelee, 
efter  jagh  nu  haffver  achtadh  att  dett  icke  vore  att  förachta, 
mycke  mindre  att  försuma;  hvarföre  haflfver  jagh  afferdigadh 
denne  för:te  Hindrick  von  Hofwen  till  honom,  om  sådantt  att 
förnimma,  och  därhoss  honom  försäckradh,  dett  bestå  jagh  hafiF- 
ver  kunnedh,  om  H.  K.  M:ttB  gunst  och  en  ärligh  recompens, 
icke  tviflendess  att  H.  K.  M:tt  jo  sodantt  varder  sigh  behaga 
lata.  Och  efter  denne  Hindrick  von  Hoffen  sigh  denne  resann 
medh  sitt  store  besver,  so  sitt  på  hösten  nu  företager,  och  eliest 
altidh  i  all  förige  krigh  här  i  Liflandh  sigh  haffver  troligh  och 
flitichtt  bruka  latedh,  hafver  han  aff  migh  begeradh  dett  jagh 
hansB  person  hoss  min  K.  B.  ville  till  dett  beste  recommendera, 
att  min  K.  B.  ville  bevisa  honom  den  gunst  och  förhielpa  honom 
hoss  Hanss  Kon.  M:tt  ntt  han  sin  tienst  må  någodh  till  godhe 
niute,  efter  han  icke  haffver  so  myckedh  därmedh  han  sin  fatige 
hustru  och  barn  kan  uthaff  oppehoUa.  Beder  därföre  min  K.  B. 
ganska  fliteligen  att  han  ville  honom  late  sigh  vara  till  dett 
bäste  befalledh,  att  han  sin  longhelige  tienst,  so  väll  som  denne 
besverlige  resan,  som  han  på  min  begeren  sigh  nu  företager  må 
till  godhe  åttniute.  Såsom  och  att  mitt  löfte  ernått  PoU  Got- 
berch  icke  må  vara  förgefvess,  der  han  sådantt  som  han  föregif- 
ver  presterer.  Jagh  vett  väll  huru  Hanss  Kon.  Ma:tt  honom 
ähr  affectionerad,  men  efter  migh  tyckess  att  om  dett  sigh  så  i 
sanningh  befinner  som  han  föregifver,  ähr  dett  väll  vertt,  att  all 
gameli  onådhe  må  blifve  förgäten,  och  han  därför  må  bekomma 
en  ährligh  recompens.  Förmoder  att  min  K.  B.  detta  så  optager 
och  hoss  H.  Kon.  M:tt  uthtyder,  sosom  dett  aff  [migh]  troligen 
mentt  ähr.  Befaller  härmedh  min  K.  B.  och  alle  hanss  kärkomne 
Gudh  Alzmechtich.     Aff  Dalen. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Samtida  anteckning:    Inlefrerad   den  8  Martij  1624  1  Stockholm. 


Digitized  by  CjOOQIC 


236 


Ul.  Dalen  den  21  Oktober  1628. 

Beklagar,  att  Rikskansleren  icke  kommer  att  deltaga  i  underbandliDgen  med 
Pohlackarne,  och  det  äfven  derföre  att  af  de  Svenske  ombuden  ingen 
mer  än  borgmästaren  1  Reval  Derentbal  är  nog  öfvad  att  tala  Latin. 
För  pestens  härjning  i  Riga  har  rytteriet  blifvit  förlagdt  till  andri 
orter. 

Välborne  Her  Cantzler,  K.  B:r  och  Bynnerlighe  förtroghne 
godhe  venn.  Jagh  önnscher  M.  K.  B:r  sampt  alle  haoiis  vård- 
nadher  een  stadigh  helsea,  lyckeligh  välmåghe  och  altt  thett  ho- 
nom kärdt  och  behageligitt  vara  känn  medh  Gudh  altzraechtigh 
tillförenne.  Dherhoss  lather  jagh  honom  brodhervenligenn  för- 
nimrae*)  migh  hafva  bekommet  tvenne  hans  schriffvelsse  medh 
M.  B:8  Stallmcstare,  uthafif  hvillke  jagh  förnimmer,  att  M.  B:t 
sin  reesa  för  detta  åhret  hafver  måst  innstella.  Ty  effter  H:8 
K.  M:tt  uthaiF  min  sidste  schriffvelsse  haffver  spordt  och  för- 
nummett,  hvadh  för  ringha  apparentia  till  tractaten  opå  dhenne 
tijdhenn  haffver  varett,  ähr  H:s  K.  M.  bliffven  förorsakatt  M.  K. 
B:r  dher  uthi  rijket  qvar  behålla,  hvarföre  hann  och  sina  saker 
genom  sin  stallmestare  lather  häriffrån  affordra;  szå  tyckes  migh 
af  hiertat  illa  vara  att  H.  K.  M:tt  sådan  resolution  hafver  fathatt, 
att  M.  B:r  aldeles  i  vinther  inthett  mehra  hijtt  är  att  förmodha, 
ty  endoch  ännu  så  hastigdt  ingenn  tractat  är  till  att  förroodha, 
för  dhenn  besmittelighe  siukdom  som  nu  (Gudh  klagatt)  här  in- 
rithen  ähr,  doch  förmodher  man,  att  om  i  vintter  Gudh  tecke? 
göra  een  lindringh  opå  siukdomen,  dhe  Pohler  sigh  väl  varda 
till  een  tractat  ahnnpraesentera,  effter  sakerne  uthi  Pohlen  nu 
så  förevetha  för  Turckens  och  Tatternes  infall  schuldh,  dett  dhe 
sielff  väl  schole  åstundha  fredhenn  medh  oss,  ehuru  väl  man 
förnimmer,  att  Konungen  medh  all  macht  söker  sådantt  att  för- 
hindra, szåssom  man  görligen  haffver  att  see  uthaff  dett  som  nu 


♦)  Ett  senare  bref,  dateradt  den  29  Oktober,  är  i  det  hela  nästan  liki 
lydande,  med  undantag  af  följande  rader,  hvilka  här  äro  inskjutna  och  an- 
gifva  det  äldre  brefvets  datum: 

»endoch  jagh  M.  B:r  nu  dhenn  förledhen  21  October  medh  skipscapten 
>opä  Juplter  tillschrefF,  szo  veth  jagh  inthntt  om  samma  schep  för  än  dette 
>8chep  Jonas  känn  dijtt  ahnkomma,  haffver  jagh  icke  kunnatt  undherlatha 
>dhenne  min  schrifvelsse  att  dublera,  att  M.  E.  B.  ännu  att  tiUkenna  giffTa». 

Å  detta  bref  finnes  Rikskanslerns  anteckning:  Praesent.  på  Gripsholm 
den  8  Noyembris  Anno  1623.  Det  är  på  flera  ställen  illa  skadadt  och  ehnn 
skrlfvet  med  samma  handstil,  äro  några  ord  felaktiga;  men  som  äfven  hnf- 
Tudbrefvet  är  skadadt,  hafva  dock  några  enstaka  ord  kunnat  hemtas  dernr, 
likasom  en  uteglömd  bisats  i  slutet,  här  satt  inom  hakar. 


Digitized  by  VjOOQIC 


237 

i  sommar  passeret  ähr,  och  att  han  uthaf  dhe  HöghPohler  någre 
till  Coramissarier  deputeredt  haffver,  hvilcke  hanns  favoriter 
ähre,  genom  hvilke  hann  förraehner  sådhantt  best  kunna  i  värc- 
kett  Stella,  iblandh  hvilcke  synnerlighenn  äre  tvä,  dhenn  eene 
Samnel  Konarski*).  castellan  uthaff  Dantzigk,  och  dhenn  anndre 
Lncas  Adam  Kosnborski  *),  hvilke  bådhe  för  någre  dagar  sedhann 
ähre  hijtt  koropne  pä  Littousche  grendzenn  till  Janitzki,  och 
haffver  dhenn  eene  Samuel  Konarski  (oanseedt  att  inghe  flere, 
i  synnerheet  uthaff*  dhe  Littower  hoss  honom  varitt  haffVer)  uthi 
alle  dhe  anndres  nampn  ett  lättferdigdt  breff*  hijtt  till  migh 
schriffvitt,  dher  uthi  hann  allenast  till  kenna  gifver,  sigh  vara 
medh  eine  medh  colleger  dijtt  till  grendzen  ahnkommen,  och 
effter  dhe  haff'va  spordt  och  förnummitt,  dett  pestilentzien  här 
hoss  oss  så  härdt  grasserer,  achta  dhe  sigh  icke  säkert  nogh 
vara  att  komma  medh  oss  till  tals,  uthann  oförschembdt  dher- 
uthi  eether,  att  dher  oss  någott  aWvar  vohre  om  fredh  medh 
dhem,  och  man  ville  dhem  ighenn  restituera,  hvadh  vij  iff*rå 
dhem  tagitt  haffva,  skulle  vij  dhem  sådannt  till  Warssou  på  dhe- 
res  Rikzdagh  vetha  latha,  szåssom  M.  B.  vidtlöffleligere  uthaff^ 
uthcopian  aff*  summa  breff"  som  jagh  M.  B:r  här  hoss  tillsenndher, 
haff'ver  att  see.  Och  förnimmer  man  dheruthaff",  att  dhe  inthett 
så  myckett  äre  kompne  fördhennschuldh  opå  grendzen,  att  dhe 
haffVa  hafft  stor  lust  medh  oss  att  tractera,  szåssom  att  dhe  måtte 
finna  någott  medhell  eller  läghenheet  samma  tractat  iffrå  sigh 
schiutha,  effler  dhe  see,  att  Littowerne  härdt  dher  opå  driff^va, 
att  dheres  Konungh  schuUe  göra  fridh  medh  vår  nådigeste 
Konungh  och  herre,  hvilkett  efter  dhe  vetha  dett  vara  dheres 
Konungh  emoth,  haffva  dhe  tagitt  dhenne  läghenheeten  sigh  till 
hielp,  på  dett  att  tractaten  måtte  så  förschiuthas,  till  dhess  stille- 
ståndetz  terminen  känn  förlöpa,  förmodendes  alttså,  att  vår  nå- 
digeste Konungh  och  herre,  schall  dhå  åther  begynna  krigett  opå 
dhem,  hvarighenom  dhe  Littower  så  väl  såssom  dhe  Pohler  se- 
dhan nödgas  att  göra  dheres  Konungh  biståndh,  menn  efter 
Littowerne  detta  förmärckia,  schola  dhe  nu  hålla  een  samman- 
kompst  uthi  Wildhenn,  och  vele  dher  sigh  medh  hvar  anndra 
förbindha,  att  dhe  vele  senndha  någre  aff*  dhe  förnemste  uthaff* 
dheres  medhell  opå  dhenn  tillstundande  Rickzdagh  till  Warssou, 
som  sigh  schole  högeligenn  besvära  uthöffver  dheres  Konungh, 
att    hann   så  lithett  achtar  dheres  ofärdh,  och  icke  medh  alff*var 


*)  Dessa  båda  namnen  skrifvas  i  det  andra  bref vet:  Konarschi  och  Eosu- 
borschi. 


Digitized  by  VjOOQIC 


238 

vill  dherefter  tracta,  att  någonn  redheligh  fredh  medh  oss  må 
kunna  bliffva  oprättet.  Detta  hafver  jagh  uthaf  åthschillige  orther 
förvisse  förnummitt,  i  synnerheet  haflFver  jagh  dette  och  om 
Turckens  och  Tattemes  infall  uthi  Pohlen,  genom  een  adelss- 
mann,  såssom  undher  mitt  compagni  rijdher,  förnummitt,  hvilken 
jagh  två  reesor  haffver  haffl;  altt  iun  till  Warssou;  dhenn  samma 
haffver  sådantt  på  reesan  uthi  Littowen  förspordt,  szå  att  dhett 
fuUer  i  sigh  sielff  vist  är.  Hann  hafver  och  bracht  migh  ett 
breff  såssom  een  prestesonn  uthi  Curlandh  (hvilckenn'nu  een 
drabandt  hoss  Konungen  i  Pohlen  är)  haffver  förtrolighenn  schriff- 
vitt  till  sin  fadher.  Samma  breff  hafver  jagh  här  hoss  H.  K.  M:tt 
tillsenndt,  dheruthafi  man  noghsampt  känn  see,  hvadh  för  een 
outhseigieligh  schadha  Tatterne  dhem  i  åhr  giordt  hafver,  dher- 
fhöre  håller  jagh  för  vist,  att  dhe  Littower  på  dhenne  tilstun- 
dandhe  Rickzdagh  vardhe  sakerne  så  vijdt  driffva,  att  ännu  i 
vintter  eller  aller  sidst,  medh  första  våhrdagh  frid ztracta ten  må 
fhå  sinn  framgångh,  dhå  jagh  aff  hierttat  ville  önndscha  M.  E. 
B:s  närvarelsse,  ty  effter  dett  man  mest  måtte  tala  och  handla 
opå  lathin,  veth  jagh  inthett,  hvem  såssom  dett  uthaff  vare 
medhell,  som  dhertill  deputeredt  ähr,  dett  schuUe  kunne  göra. 
Och  ville  dett  vahra  någott  spåttligett,  om  Borghmestaren  Dir- 
rendahl  schuUe  fhöra  ordett.  Jagh  för  min  persson  ville  heller 
brytha  benett  uthaff  migh,  ähnn  på  dett  sette  begiffva  migh  till 
någon  tractat  dher  man  inthett  annat  ähnn  neesa  och  spått  aff 
haffva  schuUe.  Dherfhöre  förmodhar  jagh,  såssom  och  brodher- 
venligenn  uthaff  M.  K.  B:r  begärer,  att  hann  sådantt  väl  ville 
hoss  sigh  betenckia,  och  H:s  K.  M:tt  till  gemöthe  fhöra,  och  dher 
ju  M.  B:r  icke  schuUe  kunna  hijt  komma,  att  dhå  någonn  annan 
måtte  hijtt  förordnes  uthaff  sådhann  qualitet,  som  dhett  måtte 
kunna  uth fhöra.  Effter  och  Radzewill  inthett  schall  vara  medh 
iblandh  dhe  commissarier  som  dher  till  äre  deputerede,  kunne 
H:s  K.  M:tt  min  perssonn  väl  dhermedh  förschona,  och  någonn 
annan  iffrå  Sverigie  uthi  min  stadh  dhertill  deputera,  ty  jagh 
uthann  dett  medh  krigzsakerne  nogh  haffver  till  att  bestella. 

Hvadh  eUiest  vår  stat  och  läghenheet  vedhkommer,  szå 
vohre  dhenn  elliest  väl  themmeligh  godh,  allenest  är  att  be- 
klagha,  att  siukdomen  pestilentzien  her  heffdgdt  hoss  oss  inn- 
slicken  är,  hvilckenn  i  dhenne  månadhenn  hårdt  hoss  oss  gräs- 
seret  haffver,  szå  att  icke  allenast  någre  hundradhe  uthaf  bor- 
gere  och  dheris  tienstfolk,  uthann  öfver  600  uthaff  vare  soldater 
alredhe    från  fallne,    efter  som  jagh   H.  K.  M:tt  här  hoss  ett  vist 


Digitized  by  VjOOQIC 


förslagh  dher  opå  tilleenndt  haffver.*  Dher  Gudh  sigh  icke  syn- 
nerligenn  öffver  oss  förbarmar,  och  nådigest  icke  täckes  detta 
scharpe  och  heiftigbe  rijset  lindra  och  iffrån  oss  tagha,  står  till 
att  befahra,  att  inthett  mångha  schola  öffver  blifiva,  hvarighenom 
jsgh  inthett  veth,  huru  man  sigh  dhenne  stadhen  schulle  kunne 
best  försäckra.  Jagh  hafver  förlagdt  dhe  2  corapagnier  ryttere 
AdherkasB  och  Claes  Wachttmestare  vedh  Treiden  och  Sewoldh, 
8zå  och  dhe  två  compagni  draghoner  vedh  Lerossell  och  Salis, 
på  dett  man  må  haffva  dhem  uthi  vahrgerningh  till  thett  yt- 
tersta. Dher  man  dhem  nu  alle  så  schulle  leggia  hvar  på  annan 
in  i  stadhenn,  schulle  infectionen  vara  deste  starckere,  och  så 
myckett  mehre  uthi  een  hast  opgå.  Jagh  schall  så  lenghe  Gudh 
teckes  unna  liffvedh,  bruka  dett  mesta  försichtigheeten  här  uthi, 
såssom  uthi  dhenne  besvärlighe  tijdhen  mögeligitt  är,  förmodhar 
att  uthaff  fiendhenn,  så  lenghe  stillestondett  vahrar  inthett  stordt 
schall  vara  sigh  till  att  besörgia,  och  så  lenghe  Gudh  teckes  oppe- 
hålla  3000  mann*)  uthaff  altt  vårtt  folck  uthi  liffvedt,  förhoppas 
jagh,  att  borgerschapett  inthett  schole  töres  sigh  någott  undher- 
stå.  Vohre  dherfhöre  inthett  orådheligett  att  H.  K.  M:tt  nådi- 
gest tecktes  latha  göra  dhenn  förordning  åth  Finnlandh,  att  ettu- 
sendh  mann  åthminste  kunne  hålles  uthi  vahrgerningh  vedh 
Narfiven  eller  Inghermanuelandh,  på  dett,  om  folckett  så  myckett 
mehre  iflfrån  faller,  att  man  så  myckett  närmare  känn  hafva  dhem 
i  beredhschap,  dher  mcdh  man  på  all  henndelsse  gamizonen  åther 
må  kunna  stärckia.  Tvifler  inthett,  att  dher  M.  B:r  honom  medh 
H:8  K.  M:tt  afftalendhes  vardher,  H:s  K.  M:tt  nådigest  sådantt 
fuUer  vardher  för  gått  befinna.  Till  dhett  sidsta  känn  jagh  och 
inthett  förbijgå,  att  begära  uthaf  M.  K.  B:r  dhett  hann  ville 
medh  dhe  anndre  godhe  herrer  af  Rickz-  och  Cammerrådh  hoss 
H.  K.  M:tt  tijdigh  påminnelsse  göra,  att  ännu  för  vintheren  så 
myckett  penningar  måghe  hijt  öfver  sendas,  som  till  krigzfolck- 
zens  undherhold  i  vinther  vill  behöflfves,  ty  nu  här  sådhan  be- 
svärligh  tijdh  ähr,  att  man  icke  ett  hundradhe  änn  såssom  1000 
daller  när  så  behöffves  tillåns  kan  bekomma.  Hvarfhöre  haffver 
man  inthett  att  förlijtha  sigh  på  någott,  uthan  dhett  som  H.  K. 
M:tt  nådigest  vardher  hijtt  förordna.  Förmodher  dherfhöre  bro- 
dhervenligen,  att  M.  K.  B:r  dher  opå  så  driffvendhes  vardher, 
effter  såssom  M.  K.  B:r  väl  veth,  att  H.  K.  M:tt  och  rijkett  dher 
opå  macht  ligger.     I  lijka  måtto  förmodher  jagh  att  spanmållen 


*)    I  det  senare  brefvet  står  bär:  1000  i  st.  f.  3000. 


Digitized  by  VjOOQIC 


240 

som  hijt  förordnatt  ähr,  raåtte  nu  allredha  vara  på  väghen,  ty 
dher  dhenn  icke  hijt  ahnkomrae,  schulle  här  bliffva  een  tacken 
dyringh,  att  folkett  icke  schulle  kunne  sigh  behielpa,  ty  hår 
geller  allredha  een  tunna  rogh  4  Svenscha  daller  och  bliffver 
dagheligen  dyrere.  Hvadh  för  penningar  och  pråffviandt  hijtt 
i  åhr  ahnkommit  ähr,  dher  opå  senndher  jagh  H.  K.  M:tt  ett 
richtigdt  förslagh,  endoch  jagh  nogh  haffver  dher  medh  till  att 
göra,  ty  Peer  Erichssonn  sora  schall  vara  Gamraarerare  här,  haf- 
ver  legatt  hele  sommarenn  siuk,  och  håller  ännu  mest  senghen. 
Rentteschriffvaren  är  någre  vekur  för  änn  Jochim  Berndes  dödh 
bliffven,  szå  att  jagh  snarest  sagdt  ingen  hafver  till  hielp  [dheropå 
jagh  migh  känn  förlatha],  Begärer  dherf höre,  att  M.  K.  B:r  ville 
hoss  H.  K.  M:tt  begå,  att  någre  godhe  männ  måghe  blifva  hijtt 
migh  till  hielp  försenndhe,  och  att  i  synnerheet  een  sådan  räntte- 
schriffvere  hijtt  måtte  försendes  som  man  dierffveligenn  H.  K, 
M:tz  penningheräntta  unndher  henderne  förtroo  känn,  ty  migh 
är  omögeligett  att  hafFva  dhen  hoss  migh,  myckett  mindre  dhen  att 
uthräckna,  hvartill  vill  een  troghen  och  flitigh  karl  väl  behöffves. 
Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veladh  förhålle,  befhalenndhes 
M.  K.  B:r  etc.  brodhervenlighenn.  Aff  Dahlen  dhenn  [21]  Octo- 
bris  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscrlptum  på  löst  blad. 

Välborne  her  Gantzler,  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  brodervenligenn  icke  för- 
hålle att  jagh  aff  min  tieneres  Anders  Michelssons  schriffvelse 
förnummit  hafver,  att  dhe  gode  herrer  GammerRådh  haffve  be- 
gärett een  special  räkningh  opå  mine  giorde  försträckningar,  så- 
som och  qvitteringar  till  hvadh  sådantt  är  leffrerett,  så  alden- 
atundh  jagh  mine  documenta,  räckninger  och  qvitteringer  Saligh 
Boo  Wernersson  öfvergiffvitt  haffver,  hvilken  dem  udi  Gammer- 
Rådz  V.  Bror  Anderssons  närvnrelse  H.  Kon.  M:tz  i  all  under- 
dånigheet  praesenterede  (deropå  jagh  sedan  H.  Kon.  May:tz  un- 
derschrifvit  breff  bekom)  är  migh  oraögligitt  dhem  alle  opsökie 
late,  ty  jagh  icke  veet  hvartt  ^.  Boo  Wernersson  dem  lagtt  haf- 
ver. Förmoder  fördenschuldh,  att  dhe  gode  herrer  icke  någott 
obilligtt  udi  så  måtto  aff  migh  begere,  ty  jagh  kan  taghe  på 
mitt    samvet,   att  Saligh  Bo  Wernersson  icke  dett  ringeste  migh 


Digitized  by  VjOOQIC 


241 

denitiDDan  favoriccrede  utan  skarptt  nogh  hafver  medh  migh 
räckne  latett,  så  att  han  icke  dett  ringeste  hafver  migh  bestått 
medh  mindre,  att  jagh  medh  qvittantierne  hafver  bevijse  kun- 
nett.  Min  käre  broder  här  medh  Gudh  Alzmechtigh  befalendes. 
Datum  ut  in  literis. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  K.  B.  jagh  beder  broderven- 
ligen  du  ville  vara  migh  häri  bistondigh  att  migh  icke  må  ske 
någodh  förnär  medh  denne  Gamraerrodhz  begeren,  efter  migh  är 
omöghligedh  att  göra  där  redhe  före,  dett  jagh  en  gonge  hafver 
ifron  migh  lefvereradh.  Jagh  skall  gerna  tiena  min  K.  B.  igen. 
Vale. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


112.     Egenhändigt  Dalen  den  27  Oktober  1628*). 

Tackar  för  bevisade  tjänster  särskildt  i  afseende  på  donationen  å  Fellin  m.  m., 
yill  inköpa  Dagön  af  kronan;  beder  att  om  han  faller  ifrån,  Rikskanslern 
antager  sig  efterlefvande  maka  och  barn. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  förtroghne  vän. 
Jagh  önskar  min  K.  B.  hanss  kere  husfru  och  hele  vordhnader, 
aff  Gudh  den  Allerhögste  en  stadigh  helse  och  all  lyckligh 
välmoge.  Och  betacker  honom  brodervenligh  för  all  trogen 
broderligh  benegenhett  och  mycke  gått  migh  bevijst,  hvilkedh 
jagh  i  alle  förfallende  legenheter  skall  beflita  att  förskylla.  I 
synnerhett  betacker  jagh  min  K.  B.  ganska  fliteligen  för  den 
godhe  befordhrigh  min  K.  B.  min  tienare  Anderss  Mickelsson 
nu  i  Sverie  giortt  hafFver,  och  begerer  venligen  att  min  bror 
ville  honom  ännu  vidhare  till  en  godh  afskedh  förhielpa.  Hvadh 
de  sacker  vedhkommer  därom  han  sigh  hoss  migh  förfroger,  haff- 
ver  jagh  meste  deless  skrifvedh  honom  beske  om,  men  om  der 
kunne  ännu  nogedh  förefalla,  om  Gertt  von  där  Heidenss  eller 
andre  köpmenss  reckenskaper.  där  han  icke  so  fuUenkommen 
beeke  om  kan  veta,  och  jagh  nu  so  longhtt  fronvarende  honom 
icke  heller  om  kan  fullenkomligen  informera,  förmoder  jagh  so- 
8om    vänligen    begerer,    att   de    moghe  blifve  opskuten  till  dess 

*)   Brefyet  är  skadadt  af  vatten  och  några  ord  oläsllga. 

Axel  Oxeiutiema  II:  5.  16 


Digitized  by  VjOOQIC 


242 

jagh  sielff  kan  komma  tilstedess  eller  han  migh  fulkommen  be- 
ske  brachtt  haffver,  hvadh  besver  där  i  är.  Jagh  förmoder  att 
där  inte  stortt  kan  i  befinness,  efter  Gertt  von  där  Heiden  ännu 
nogre  tusen  daler  haffver  till  att  fordra,  och  der  den  letferdige 
karlen  hade  giortt  här  richtichtt  skulle  dett  migh  och  icke  litedh 
bota,  moste  nu  därmedh  hafve  tolemodh.  För  den  godhe  be- 
fordringh  min  K.  B.  migh  och  bevist  haffver  om  Felin,  Tarvess 
och  Helmett,  därföre  befinner  jagh  migh  emott  min  K.  B.  och 
högheligen  förobligerad,  skall  migh  gärna  vinleggie  sådantt  medh 
altt  annedh  igen  att  förskylla. 

Hvadh  Daghön  belanger,  därom  min  K.  B.  migh  tilkenne 
gifver  att  Hanss  Kon.  M:tt  dett  vill  förselia,  den  som  Hanes 
May:tt  därföre  godh  skell  vill  gifva,  och  därför  begerer  veta  om 
jagh  ännu  haffver  lust  dett  att  köpa  och  medh  hvadh  conditioner; 
80  låter  jagh  min  K.  B.  därpå  til  svar  vänligen  veta,  att  jagh 
väll  ähr  ännu  tilsinness  sådantt  att  köpa  och  giorde  min  K. 
B.  migh  där  i  en  synnerligh  venskap,  där  han  migh  dett  för 
skelichtt  och  densamma  summa  som  jagh  därföre  i  fiordh  bödh 
kunne  tilvege  bringa,  endoch  dett  inte  heller  mehre  vertt  ähr. 
Doch  ville  uogen  migh  dett  nu  fördyra  medh  ett  tusen  daler 
eller  tu,  moste  jagh  heller  den  skadhen  lidha,  ähn  hafve  den 
skammen  att  nogen  skulle  hafve  trengtt  migh  uthur  köpedh.  Där- 
före där  min  K.  B.  på  roine  veghne  kunde  medh  Hanss  Kon.  May:it 
accordera  att  jagh  dett  för  otta  och  [tjugu  tusen  dir.]  måtte  be- 
komma och  på  desse  efterskrefne  [conditioner,  skulle  dett]  vara 
migh  kärt,  nemligh  att  jagh  dett  medh  Harrisk  och  Wiriskrettso 
och  alle  friheter  och  privilegier  må  uiuta  som  andre  aff  adell  dett 
i  Estlandh  niute;  sedhan  att  jagh  dett  medh  fem  hester  må  för 
rostiensta,  efter  där  små  hacker  ähre  och  icke  renta  hal[f]parten 
ernått  de  hacker  som  ähre  på  fäste  landett,  sedhan  att  all  hela 
öhn  samptt  därtill  lydhande  holmer  som  aff  oldcr  därtill  lytt  haff*- 
ver  må  däri  begripess  och  inte  undantagess  [mehr]  än  hvadh  Class 
Wachtmester  aff  Hanss  Kon.  Maij-.tt  arftligen  bekommitt  haffver. 
För  samme  öö  vill  jagh  gifve  Hanss  Kon.  M:tt  förbite  28000 
Svenske  daler,  32  runstycke  på  daleren,  eller  dass  verdh  i  gått 
gonghbartt  myntt  i  desse  terminer,  nu  tilstundande  Fastclan  A:o 
1624,  10000  dl.,  fjorten  dager  efter  Johanni  samma  åhr  10000  dl. 
och  resten  80000  dl.  om  julen  och  samma  åhr  eller  nogedh  för 
om  hösten  sosom  Hanss  Kon.  May:tt  dett  nådigest  begerer,  ty 
ändoch  dett  migh  fulle  vill  falla  besverligcdh  medh  så  kort« 
terminer,  leckväll   vill  jagh  beflite  migh  om  att  komma  dett  til- 


Digitized  by  VjOOQIC 


243 

vega,  skulle  jagh  än  selia  dett  migh  kärtt  ähr.  Förmoder  so- 
som  brodervenligen  honom  beder  att  han  migh  häri  sin  venskap 
vill  bevisa,  jagh  skall  altidh  finnass  hanss  tienare  igen.  Jagh 
förhoppess  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  migh  dett  för  en  annan  unner, 
och  icke  varder  ansee  ettusen  daler  eller  tu,  uthan  unner  migh 
dett  för  samma  priss,  som  Hanss  Kon.  Maij:tt  migh  dett  i  fiordh 
nådigest  anpresenterade,  doch  måste  jagh  de  tutusen  dl.  därtill 
legia,  ähr  jagh  tilfredz  med  dett  min  K.  B.  häri  gör,  allenest 
att  godhsett  blifver  migh  invijst  så  snartt  jagh  förete  terminen 
betalt  haffver. 

Till  dett  siste  anlangende  att  min  K.  B.  låter  sigh  behaga, 
dett  jagh  haffver  hanss  tienare  bistondh  giortt  utt  han  Burtnick 
aff  saligh  Bormestaren  Eck  haffver  inbekommedh.  och  att  min 
bror  begerer  att  jagh  än  vidhare  i  min  brorss  fronvare  ville 
hanss  tienare  i  alle  skelige  sacker  bistondigh  vara;  i  synnerhett 
att  jagh  icke  ville  tilstedhia  Jochim  Berndess  att  han  nogen  in- 
tro[n]gh  måtte  göra  på  nogre  bönder  där  i  Burtnicks  gebett, 
hvilke  emellen  Biskopen  och  de  Wreder  haffver  varidh  i  klan- 
der,   so    försäkrer   jagh    min    K.    B.  härmed    visserligh,   att  inte 

allenest  gerne tiena  min  K.  B.  uthan  om  jagh  viste  i 

till  vilie  skall  han  altidh  finna  migh  min  K.  B.  der- 

till  redhbogen  och  hvadh  jagh  hanss  hopraan  Anderss  Munck 
kan  bevisa  för  bistondh  gör  jagh  gärna.  Vill  och  tillsee  att  min 
K.  B.  uthaff  Saligh  Jochim  Berndes  stiubarn  inte  skall  ske  för 
när,  och  där  så  framdeless  legenhetten  sigh  kan  gifva,  vill  jagh 
sielff  begifva  migh  ditt  på  någre  dager  och  därom  grundeligen 
förnimma,  huru  dett  sigh  därom  haffver  och  sådantt  min  K.  B. 
vidhare  veta  late.  Vill  nu  inte  medh  denne  min  skriffvelse  vidh- 
löftigere  bemödha  min  K.  B.;  allenest  efter  (Gudh  klagadh)  siuck- 
domen  här  hoss  oss  dageligen  mehr  och  mehr  öfvorhonden  ta- 
ger (hvar  igenom  man  ingen  tidh  sigh  väll  vett  säcker,  efter 
man  dageligen  måste  vistass  eblandh  krigsfolkedh)  kan  jagh  inte 
underlota  att  bidhia  min  K.  B.  att  om  Gudh  efter  sin  Gudhome- 
lige  vilia  teckess  migh  ifron  denne  verlden  til  sigh  kalla,  och 
min  kere  hustru  och  barn  efter  blefve,  dett  min  K.  B.  (sosoni 
den,  med  hvilken  jagh  ifron  vår  barndom  ett  synnerligh  förtro- 
gedh  broderligh  venskap  hafft  haffver)  ville  taga  dem  sigh  an, 
och  samptt  min  K.  herfader  Greff  Maghnus  och  min  bror  her 
Johan  vara  deress  troghne  försvar  och  molssman,  och  hoss  Hanss 
Kon.  Maij:tt  deress  säck  förfordra,  att  de  min  longelige  och  mö- 
dhesamme  ticnst  den  jagh  (uthan  beröm  att  skrifva)  mine  Konunge 


Digitized  by  VjOOQIC 


244 

och  Sveriess  krone  heviet  haffver,  måtte  tilgodhe  åtniute.  Jagh 
skall  (så  lenge  blodett  hoss  mig  varmtt  ähr)  migh  befiita,  däruti 
min  liflfstidh  att  endiga.  Teckees  och  Gudh  migh  i  denne  onde 
och  bullersamme  verlden  lengre  att  oppehoUa  och  lifvedh  unna, 
skall  jagh  min  K.  B.  samptt  hauss  kere  hussfru  och  lifservingar 
all  trogen  broderlige  tienst  bcflita  att  bevisa  migh  so  Gudh  hielpe; 
uthi  hvilkenss  mildhrike  beskydh  och  beskerm  jagh  min  K.  B. 
hanss  k.  husfru  och  beggess  edre  kere  barn  (dem  min  K.  B. 
på  mine  och  min  kerestes  veghne  kerligen  och  fliteligen  helse 
vill)  troligen  vill  befaltt  hafve,  han  verdigest  holle  sin  hondh 
öfver  oss  och  förläna  att  vi  moge  komme  medh  helse  och  gledhie 
tilsammenss.     I  medhler  tidh  blifver  jagh  till  min  dödhstundt 

M.  K.  B:s 
troghne  och  tienstvillige  bror 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Dalen  den  27  Octob.  A:o  1623. 


118.     Egenhändigt  Dalen  den  20  Oktober  1623. 

AnmärkniDgame  1  Bånte-Eammaren  mot  hans  räkenskaper;  förslag  att  inköpa 
Dagön  af  kronan  pä  nppgifna  vilkor;  erbjuder  sitt  biträde  vid  tillsynen 
ä  Rikskanslerns  gods  i  Lifland. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  förtroghne 
godhe  vän.  Jagh  önskar  M.  K.  B.  hanss  kere  husfru  och  hela 
vordhnader  af  Gudh  den  Allerhögste  en  stadigh  helse,  lyckeligh 
välmoghe,  samptt  hvadh  honom  mehre  kertt  och  behagelichtt 
vara  kan.  Betacker  honom  och  brodervenligen  och  fliteligen 
för  all  trogen  broderligh  benegenhett  och  altt  gått  migh  bevist, 
hvilkedh  jagh  altidh  gerna  igen  förskylla  skall.  Därhoss  låter 
jagh  min  E.  B.  härmedh  veta,  att  jagh  för  någre  dager  sedhan 
medh  min  K.  B.  tienare  honom  telskreff  om  alle  sacker  huru  de 
nu  här  hoss  oss  föreveta,  såsom  och  om  någre  mine  privat  sacker. 
Och  ändoch  jagh  inte  tvifler  min  E.  B.  varder  samma  min  skrif- 
velse  väl  unfongedh  hafve,  leckväll  haflTver  jagh  medh  detta 
läghlige  bodhett  inte  veledh  underlota  vidhare  härom  min  E.  B. 
påminnelse  att  göra,  efter  migh  på  samme  sacker  ingen  ringa 
macht  på  ligger,  i  den(!)  broderlige  förtron  de,  att  han  icke  migh 
till    missty ekess    tager,  dett  jagh  honom  så  dristichtt  och  åfta  i 


Digitized  by  VjOOQIC 


245 

min  privat  sacker  bemöder,  han  skall  altidh  hafve  migh  redh- 
bogen  till  sin  tienst  igen.  I  synnerhett  låter  jagh  min  K.  B. 
förnimma  migh  hafve  bekomraitt  skrifvelse  uthaff  min  tienare 
Anders  Mickelsson,  att  oansett  min  K.  B.  honom  all  gunstigh 
befordringh  på  mine  veghne  bevist  haffver  (därföre  jagh  honom 
brodervenligen  betacker)  leckväll  göre  dhe  godhe  herrer  Camer- 
rodh  på  nogre  sacker  besver  och  holle  honom  oppe,  där  då  lell 
inte  stortt  är  beventt  om  samme  besver.  Ty  dett  de  godhe  her- 
rer vele  att  jagh  skall  på  nytt  late  göra  en  speciall  reckningh 
och  skaffa  åter  på  nytt  quitanticr  på  de  sacker  som  jagh  alredhe 
en  gonge  inlefvreradh  haffver,  tyckess  migh  vara  en  obilligh 
tingh.  Ahr  migh  och  aldeless  omöghligedh  att  göre,  efter  meste 
delen  aff  de  befelhubare  som  sådantt  unfongedh  hafve  ähre  dö- 
dhe  eller  uthur  tiensten,  hvar  skall  jagh  söckia  dem  igen.  Doch 
kan  jagh  vedh  mitt  samvete  ärhoUa,  att  jagh  på  alle  saker  sa- 
ligh  Bod  Wern[er]sson  qvitantier  och  godh  richtighett  lefvreradh 
haffver  för  än  min  reckningh  bleff  sluten,  och  jagh  Hanss  Kon. 
M:t8  breff  derpå  bekomm.  Begerer  därföre  brodervenligen  att 
min  K.  B.  ville  därtill  förhielpa,  att  migh  häri  icke  må  ske  nå- 
gedh  förnär.  Jagh  sender  min  K.  B.  här  hoss  Cammerrodhs  be- 
sver och  huru  jagh  migh  därpå  förklaradh  haffver*).  Förmoder 
att  de  godhe  herrer  väll  skole  kiinne  vara  därraedh  tilfredz.       ^ 


*)    Bilagan  är  af  följande  lydelse: 

Dette    efftertne    besvär    giordhe    Cammarrädh    ntbi    E:8   N:dz 
räckningh  widb  Grlpsbolm  denn  16  Septembris  åbr  1623. 

1.  Fattas  bescbedb  opå  arrendet  för  Kezbolm  ocb  Nötbeborgh,  särdeles 
opå  dbe  pnncbter  som  abnngå  H.  K.  M:tt  ocb  Cronan. 

Till  tbett  andra  scball  schaffas  qnittantzier  opå  dett  som  är  leffvereret 
till  gamizonerne. 

Haadb  tbesse  twä  pnncbter  annlangar,  dberopä  scball  finnes  godb  rick- 
tigbeet,  när  jagb  arrendet  Iffrå  migb  leffvererer,  bädbe  medb  Städtbollernes, 
sässom  ocb  Capitenernes  quittans,  att  dbe  dberes  löbn  ocb  unndberboldb  ful- 
lenkommen  atbbekommit  bafve.  Menn  dber  i  dbe  första  äbren  någre  små 
partzeler  dbem  Intbett  känn  wara  leffvereret,  tilbiudber  jagb  migb  näst  in- 
Tentarinm  H:s  K.  M:tt  till  bestå  att  lefvercre  latba.  EUiest  förmodber  jagb 
att  alle  puncbter  i  contracten  scbole  till  fyllest  wara  efterkompne. 

Till  tbett  tridle,  scball  förscbaffas  räckningb  ocb  quittantzier  opå  dbenn 
försträckningb  Qreff  Jacob  bafver  giordt  till  H:8  K.  M:tt  ocb  Cronon. 

Belangandes  dbenn  tridie  pnncbten,  så  baffver  jagb  enn  gångb  lefve- 
reret  enn  ricbtigb  räckningb  ocb  quittantzier  ätb  S.  Boo  Wernicbsson,  bvilket 
bann  H:8  K.  M:tt  sampt  medb  Cammarrådet  Bror  Anderssonn  prsesenteret 
bafrer,  ocb  migb  H.-s  E.  M:tz  breff  dberopå  förscbaffatt,  vetb  dberfböre  ingbe 
andra  qyittantzier  eller  räckenscbap  dbem  dberopå  vijdbere  att  förscbaffa. 

Till  dett  fierdbe  scball  förscbaffas  värderingen  opå  dbenn  baffran  som 
Feldtberren  bafver  lefvereret  ntbi  Rigba,  ocb  sadbe  att  dett  beståås  intbett 
bdgre  äbnn  6  mark  tannan. 

Hvadb  värderingen  opå  baffran  abnlangar,  är  ingben  contract  om  kiöpett 
oprättat,  ntbann  buru  myckett  som  H.  K.  M:tt  migb  för  bvar  tunna  tilsagdt, 


Digitized  by  VjOOQIC 


246 

MiD  E.  B.  haffver  och  skrifvedh  migh  till  om  Daghön,  att 
om  jagh  vare  tilsiDiiess  dett  att  köpa  skulle  jagh  min  meningh 
därom  min  K.  B.  så  väll  som  conditioDerna  veta  late;  sä  ähr 
jagh  ännu  fuUer  till  sinness  dettsamma  att  köpa  om  jagh  dett 
kan  för  skelichtt  och  samme  prise  bekomma,  sosom  Hanse  Kod. 
M:tt  migh  dett  i  fiordh  anbödh :  nemligh  för  28000  daler  Svenske. 
Doch  där  nogen  ähr  som  et  tusen  daler  eller  tu  mehre  biuder, 
vill  jagh  dett  inte  achta,  uthan  heller  och  så  myckedh  gifva, 
för  än  jagh  skulle  hafve  den  skammen  att  nogen  hadhe  trenghtt 
migh  ifron  samma  köp,  förmoder  sosom  brodervenligen  beder 
min  K.  B.  ville  häri  veta  mitt  bestå.  Och  om  jagh  dett  bekom- 
mer, att  dett  må  ske  på  efterskrefne  conditioner.  Först  att 
jagh  dett  må  niuta  under  Harisk  och  Wirisk  rett  och  niuta  alle 
privilegier  och  frihetter  som  adelcn  i  Liflandh  hafve  till  att  selia 
förskenkia,  förpanta  och  göra  därmed  efter  min  egen  vilia;  Til 
dett  andra,  att  inte  må  dedhen  unden  tagess  hvadh  som  därtill 
aff  older  legadh  haffver,  undantagendess  hvadh  H.  Kon.  M:tt  för 
detta  arfligen  borttgifvedh  haffver  som  ähr  Glass  Wachtraesta- 
renss  godz.  Till  dett  tridhie  att  terminerna  må  setiass  migh  så 
att  jagh  dem  kan  nå:  nemligh  10000  dl.  nu  i  vinter  till  Fästen, 
den  andre  tilkommende  Johanni  A:o  1624,  och  den  siste  termi- 
nen till  Juli  tidh  samme  ähr;  eller  där  Hanss  Kon.  M:tt  ändeligen 
peninger  behöfver,  vill  jagh  skaffe  dem  till  Michaeli,  doch  att 
migh  godzett  strax  må  invises  när  jagh  förste  terminen  haffver 
erlachtt.  Till  dett  sista  begerer  jagh  att  i  köpbrefvedh  må  se- 
tiass, att  jagh  dett  medh  fem  hcster  skall  för  rustiensta,  efter 
där  ähre  små  hacker  och  icke  renta  halfparten  ernått  de  hacker 
som  ähre  på  fäste  landett.  Om  Hanss  Kon.  May:tt  migh  dett  på 
desse  conditioner  eller  vilkor  vill  unne,  begerer  jagh  att  min  K. 
B.  migh  dett  i  tidh  ville  veta  late,  att  jagh  migh  kan  omsee,  hvar 
jagh  en  sådan  stor  summa  må  kunne  tilvege  bringa;  och  må  min 
bror  dett  visserligen  tro,  att  jagh  samme  summe  inte  vett  tilvege 
bringa,    medh   mindre  jagh  någedh  förselier  dett  megh  kertt  är. 

är  Cammarereren  Gerdt  Dirlcbsson  väl  vitterligitt,  hTilokenn  och  dhå  strax 
räcknlngen  med  migh  slöth;  ähr  och  samma  haffra  till  H.  K.  M:tt  inthett 
leffvererett  till  någhoDn  försträckningh,  nthann  H.  K.  M:tt  hafrer  sielf  dhenn 
begäret  för  samma  köp,  såssom  dheon  i  räckningen  iofördh  är,  oanseedt  jagh 
Täl  badhe  knonatt  bekomma  enn  marek  mehra,  såssom  och  Jochim  Bemdes 
een  dehl  nthaff  samma  haffra  för  2  dalhr  tunnan  till  krigsfolckzens  oppehelle 
försåldt  haffver. 

Till  dett  fempte,  fathas  arrends  brefihrett  opå  Åbo  tull. 

Hvadh  breffvett  opå  Åbo  tulls  arrende  vidhkommer,  hafver  jagh  leffre- 
reret  min  salighe  svåger,  hvickeon  samma  tull  af  migh  förarrenderedhe.  Och 
finnes  dheruthaf  uthcopian  ännu  uthi  Cammaren. 


Digitized  by  VjOOQIC 


247 

Till  dett  sista  anlangande,  att  min  E.  B.  sigh  låter  be- 
hage  den  aesistens  jagh  hanss  tienare  haffver  giortt  här  i  lan- 
dett,  och  begerer,  att  jagh  än  vidhare  hanss  hopman  Anderss 
Munck  i  alle  billige  sacker  ville  bistondigh  vara,  i  synnerhett  att 
jagh  icke  ville  tilstedhia  att  honom  aff  saligh  Wredenss  ervin- 
gar  icke(!)  måtte  ske  nogeo  introngh  pä  de  godz  som  emellan 
Wreden  och  Biskopen  tilförende  i  klander  varidh  hafver;  så 
försäckrer  jagh  min  K.  B.  visserligen,  att  jagh  icke  allén  est  häri, 
uthan  om  jagh  kunde  honom  i  högre  saker  tiena,  skall  han  al- 
tidh  finna  migh  därtill  redhboghen,  och  hvadh  jagh  hanss  hop- 
man Anders  Munck  kan  göra  bistondh,  och  honom  vara  behiel- 
peligh  i  hanss  fronvara,  till  dett  som  min  E.  B.  kan  komma  till 
nytto,  skall  jagh  migh  gerna  om  beflita.  Vill  och  tillse  att  jagh 
framdeless  tager  migh  so  mycke  tidh,  att  jagh  rycker  som  sna- 
rest till  Burtnick,  pä  dett  jagh  grundeligen  kan  om  samme  bön- 
ders legenhett  förnimma,  hvilkedh  jagh  sedhan  min  E.  B.  vill 
tilskrifva,  på  dett  han  sedhan  kan  see  om  Wrederna  där  till  no- 
gen  rett  haflTver  eller  ej.  Vill  nu  inte  vidhlöftigare  bemödha 
min  E.  B.  medh  denne  min  skrifvelsc,  uthan  venligen  och  fliteligen 
honom  beditt  hafve,  att  han  altidh  ville  blifve  vedh  den  gamle 
förtronde  som  oss  emellan  varidh  haffver;  och  i  synnerhett  där 
Gudh  i  denne  farlige  tidhen  sin  Gudhdomelige  vilie  öfver  migh 
förhengde,  och  migh  till  sigh  kalladhe,  att  min  E.  B.  ville  do 
de  som  kunne  efter  blifva  aff  mina,  late  vare  sigh  befalledh: 
teckess  Gudh  megh  lifvedh  spara,  skall  han  altidh  finna  migh 
uthan  skrymtt  sin  trogen  bror,  och  den  som  altidh  skall  beflita 
sigh  om  dett  som  jagh  vett  att  honom  och  alle  hanss  kan  lenda 
till  tienst  och  behagh.  Befaller  härmedh  och  altidh  min  E.  B. 
hanss  kere  husfru,  min  kere  syster  och  begges  eder  k.  lifservin- 
ger  och  hele  huss  (dem  han  alle  medh  min  kerlige  tienst  helse 
vill)  Gudh  den  Allerhögste  til  mycken  lycke  och  välferdh,  han 
nädigest  hoUe  sin  Gudomelige  handh  öfver  oss,  och  hielpe  oss 
medh  helse  och  sundhett  tilsammenss.  Aff  Dalen  den  29  Octo- 
bris  A:o  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Eere  broder,  Jagh  beder  min  E.  B.  vill  late  denne  bref- 
visare  Hanss  Dussess  samptt  de  andre  godhe  karler  som  jagh 
honom  recommenderat  haffver,  till  thett  beste  vare  befalledh. 
Jagh  skall  gerna  tiena  honom  igen.     Vale. 


Digitized  by  VjOOQIC 


248 


114.  Dalen  den  29  Oktober  1623. 

Förord  för  Hans  Duses,  som  länge  tjent  Svenska  kronan  och  mist  sina  gods 
på  Polska  sidan,  att  få  ärftlig  besittning  å  några  gårdar  vid  Pernao, 
som  han  har  i  förlåning. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  etc.  Kan  jngh  min  käre 
broder  här  medh  biodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  bref- 
vijsare  Hans  Ducess  är  tillsinnes,  Kon.  Maij:tt  min  Allernådi- 
geste  Konungh  och  herre  om  befordringh  udi  sine  saker  udi  all 
underdänigheet  att  besökie,  och  fördenschuld  om  denne  min 
förschrifft  till  min  käre  broder  hos  migh  anhållitt,  hvilkett  jagh 
icke  hafver  honom  förvägre  kunnett,  effter  han  är  een  bruke- 
ligh  karll  och  H.  K.  M:tz  och  Sverigis  crone  een  tijdh  långh 
troligen  och  fliteligenn  tientt  hafver.  Och  aldenstundh  han  sine 
godz  opå  den  Pålenske  sidan  mist  hafver  (deropå  han  sköne  bref 
och  documenta  hafver)  effter  han  sigh  på  denne  sidan  udi  H. 
K.  M:tz  tienst  bruka  låter,  och  deremoot  allenest  någre  få  bön- 
der udi  Pernows  gebeth  på  een  behageligh  tidh  innehafver, 
hvarföre  medan  honom  alle  vägar  och  stiger  här  udi  landet 
kunige  äre,  och  han  elliest  H.  K.  M:t  och  Cronan  een  tidh  långh 
tient  och  udi  sitt  fengelsse  udi  Pålen  mykitt  ondt  uttstått  och 
lijdit  hafver,  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre  broder 
vill  honom  hos  Högbe:te  H.  K.  M:t  dertill  förhielpe,  att  han  må 
samme  bönder  arfteligcn  bekomme,  på  dett  att  han  må  derige- 
nom  (såsom  han  och  dess  förutan  sigh  schyldig  och  plichtigh 
kenner)  till  deste  större  troheet  udi  H.  K.  M:t  tienst  förorsakatt 
blifve.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre  broder  att  han 
låter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst 
till  gode  åttniute.  Udi  hvad  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  bro- 
der udi  denne  och  andre  occasioner  till  villie  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altidh  gerne,  och  han  för  sin  ringa  person  varder  så- 
dan min  käre  broders  befordringh  efter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienendes. 

Befalandes  min  käre  broder  etc.  Aff'  Dalen  den  29  Octobris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


249 


116.  Dalen  den  29  Oktober  1628. 

Förord  för  Oerdt  Mandus  att  återfå  arfvegods,  och  för  en  stallmästare  att  få 
ärftlig  rätt  till  gods,  som  han  mest  af  öde  upptagit  i  Nöteborgs  län. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillf öreeen des  eynnerlige 
gode  venn.  Näst  all  välfärdz  lychöndskningh  etc.  tackar  jagh  min 
käre  broder  brodervenligen  för  sin  gode  förtröstningh,  som  min 
käre  broder  min  opvartere  Gert  Mundus  oppå  min  begären  giordt 
hafver,  vill  och  min  käre  broder  ann  ytterligere  brodervenligen 
ombeditt  haffve,  att  han  för  min  schuldh  vill  hans  sak  till  dett 
beste  sigh  late  vare  befälet,  och  honom  dertill  hos  Kon.  Maijitt 
förhielpe,  att  han  må  sine  godz,  som  hann  är  berättigett  till 
genom  min  käre  Broders  gunstige  befordringh  igen  bekomme 
och  mechtigh  blifve.  Udi  lijke  måtto  betackar  jagh  och  min 
käre  Broder  för  den  gode  förtröstningh  som  han  och  min  stall- 
mestere  genom  bemelte  Gertt  Mundus  giordt  hafver  och  vill 
min  käre  Broder  ännu  på  det  brodervenligeste  beditt  hafve,  att 
min  käre  Broder  vill  honom  efter  sin  gode  tillseijelsse  hos  Kon. 
Maij:tt  der  till  förhielpe,  att  han  må  dhe  ringe  godz  som  han 
udi  Nötebårgz  länn  innehafit,  och  meste  parten  aff  öde  optagitt 
hafver,  arfftligen  bekomme,  ty  jagh  icke  tvifler  att  han  ju  dei- 
före  tilbörligh  rustienst  hållendes  varder,  och  må  jagh  väll  san- 
ningen bekänne,  (oansedt  att  han  udi  min  tienst  är)  att  han  väll 
sin  stalbroder  emoot  fienden  fölgiendes  varder,  såsom  dhe  som 
honom  udi  marken  fölgtt  hafve,  derom  vitnesbördh  och  bevijss 
gifve  kune.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre  broder,  att 
han  desse  bemelte  två  personer  låter  sigh  till  dett  beste  befälet 
vare.  Udi  hvad  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  till  villie 
och  tienst  igen,  gör  jagh  al[tijdh]  gärne,  och  dhe  för  deres  perso- 
ner varde  sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  efixer 
deres  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Befalendes  M.  K.  B. 
etc.     Aff  Dalen  denn  29  Octobris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


250 


116.  [Dalen  doD  29  Oktober  1628*)]. 

Förord   för  Qerdt  Lewewold,  som  hos  KonnDgen  gjort  ansökan  att  få  godset 
Allishof,  och  öfyerste  Creutz,  hvllken  senare  berömmes  för  sin  daglighet 

Velborne  her  Cantzler  elschelige  k.  brodher,  jagh  tvifler 
inthett,  att  M.  K.  B:r  uthaf  Gerdt  Lewewoldz  schriffvelsse  var- 
dher  förDimina,  huru  hann  i  u[nderdånig]het  till  H:8  K.  M:tt  su- 
pHceredt  haffve  om  Allijshåff  och  dhe  bönndher  dherunndhcr 
äre.  och  dherfhöre  aff  migh  begärett,  att  jagh  hanns  perssonn 
ho88  M.  K.  B:r  ville  till  thett  bestå  reconimeudera,  att  M.  K. 
B:r  ville  dher  uthi  vara  honom  een  gunstigh  befordrere,  effter 
hann  een  gam  mall  tiennare  ähr,  och  sigh  altidh  uthi  Sverighes 
cronos  tienst  trolighenn  och  flithelighenn  haffuer  bruka  lathett. 
Dherfhöre  haffuer  jagh  honom  eådantt  inthett  kunnett  förvägra, 
uthan  brodhervenligenn  begärer,  att  M.  K.  B:r  ville  honom  för- 
hielpa,  att  hann  dett  åthminsta  på  een  behageligh  tijdh  bekomme 
måtte,  efter  hann  uthi  sin  tienst  troghenn  och  flitigh  Ähr,  och 
sigh  ähnn  vijdhere  tillbiudher  att  hafua  lijfi^  och  blodh  ospardt 
för  H:8  K.  M:tt  och  Sveriges  crono.  I  lijka  måtto  haff*ver  och 
öffucrstenn  Ereutz  begäret,  att  jagh  hanns  perssonn  och  hoosa 
M.  B:r  ville  till  thett  bedsta  ihugkomma,  eff*ter  hann  och  M.  B:r 
om  någre  sine  particular  saker  tienstvilligen  tillschrifiuitt  haffuer, 
att  hann  och  ville  vara  hans  gunstige  befordrere  uthi  samma 
saker.  Hann  tilbiudher  sig  sådantt  emott  M.  K.  B:r  att  förtiäna 
uthi  alle  förefallondhe  occasioner.  Och  må  jagh  dett  M.  B:r  för 
sanningen  seigia,  att  hann  är  een  dhenn  bestå  som  jagh  nu  här, 
migh  till  bistonndh  haffver,  och  mcdh  någett  beschedh  veth  att 
commendera,  ty  oanseedt  öffucrsten  Sitton  väl  ähr  een  godh 
karl  och  godh  soldatt,  szå  veth  M.  B:r  väl  huadh  för  selsam  in- 
fall han  hafver,  och  att  dett  illa  uthi  sådhan  commendament 
tiäner.  Måste  migh  nu  medh  dhem  behielpa,  efter  här  inghe 
anndra  ännu  ähre,  ty  Flemingen,  Adam  Schraffer  och  Christoffer 
Asserssonn  äre  ännu  inthett  ahnkompne.  Håppes  lell  att  sådhan 
ordningh  schall  här  hållas,  att  His  E.  M:tz  saker  [icke]  schall 
dheraff*  hafua  någonn  fahra.  Dette  jagh  på  begges  dheres  veghne 
M.    E.    B:r    att    förmähle    inthett    haffuer  kunnatt  unndherlatha. 


*)  Rham  denna  skrifvelse  icke  är  daterad,  och  ligger  såsom  Postscrip- 
tam  till  den  åtta  dagar  senare  afsända  dnpletten  till  brefyet  af  den  21,  har 
den   här    med   särskildt  nummer  upptagits,  nnder  det  datum,  då  den  afgick. 


Digitized  by  VjOOQIC 


251 

Brodhervenligen  begärenndes,  att  hann  migh  icke  vill  till  ondho 
optagha,  dett  jagh  honom  8&  åfta  måste  roolestera.  Jagh  tienar 
M.  B:r  altidh  ighenn.     Datum   ut  in  literis. 


117.  Treiden  den  8  November  1628. 

Pesten  fortfar  och  har  bortryckt  öfver  9000  personer  1  Riga.  Pohlen  har 
mycket  lidit  af  Tatarernas  infall  och  är  sinnesstämningen,  särdeles  i 
Litthanen  för  fred,  men  commissariema  låta  änna  Icke  höra  ntaf  sig; 
planen  att  underhålla  förstärkningsmanskap  från  Finnland  genom  in- 
qTartering  skalle  leda  till  allmogens  förderf  och  strider  mot  både  adelns 
och  städemas  privilegier. 

Välborne  herre,  elschelige  K.  B:r  etc.  Endoch  jagh  nu 
inthett  synnerligitt  haffver  till  att  schriffva  M.  B:r  till,  effter 
jagh  för  nAgon  kortt  tijdh  sedhann  sä  väl  medh  M.  K.  B:s  tien- 
nere  såssom  och  min  egen  påst  Hanns  Dussess  vidtlöffteligen 
hafver  om  dhennc  vår  stat  och  läghenheett  particulariter  till- 
schriffvitt.  Doch  likvell  hafver  jagh  inthett  kunnatt  förbijgå, 
uthann  medh  dhenne  min  tiennare  och  schriffvelsse  M.  K.  B:r 
vetha  latha,  att  jagh  sampt  dhe  mine  (Gudhi  dhess  låff)  vcdh 
godh  helssa  och  sundhcet  ähre.  Gudh  lathe  migh  dhe  samme 
godhe  tijdendher  afif  M.  K.  B:r  hans  käre  hussfi^u  och  vårdna- 
dher  altidh  spörgia  och  förnimma.  Hvadh  vijdhere  vår  läghen- 
heett här  ähr,  szå  continuerer  siukdomen  ännu  hefftigdt  uthi 
stadhenn,  och  är  allredhe  öffver  9000  perssoner  uthaff  allehann- 
dhe  slagz  folck  och  mest  uthaff  dhe  gemehna  handtverckz  och 
bondhefolckett  döde  blefue.  Begynner  och  allredha  att  komma 
iblandh  dhe  förnemste,  ty  h  Berndt  Dollman  (som  nu  nyligenn 
är  valdt  till  borghmestare  uthi  S.  Ekens  stadh)  ähr  sampt  medh 
sin  hustro  dhcruthaff  befengdh,  och  her  Johan  Witte  (som  till- 
förenndhe  var  åldherman)  är  i  dhesse  dugar  hastigdt  dödh  bleff- 
ven.  Johann  Meijer  Secrete[reren]  hafver  mist  sin  szon,  och  går 
dett  mechtigdt  öffver  barnen  och  unghdomen  uth.  Uthaf  vare  sol- 
dater är  och  een  stor  dehl  åthgått,  effter  såssom  M.  K.  B:r  aff 
förslaghenn  som  jagh  H:s  K.  M:tt  dheropå  i  unndherdånighcett 
tillsenndher,  vijdhere  känn  förnimma.  Gudh  värdiges  sitt  vre- 
dhes  rijs  emoth  oss  lindra,  och  icke  latha  oss  (alla  vare  fiendher 
till  spätt.  Jagh  hafver  elliest  efter  H:s  K.  M:tz  nådige  villie  giordt 
een  ordningh  iblandh  officererne   och  krigzfolkett  uthi  stadhenn, 


Digitized  by  VjOOQIC 


252 

att  jagh  förraodher,  att  dher  Gudh  icke  medh  allone  osa  vill  ex- 
terminera,  att  dher  i  stadhcnn  H.  K.  M:tz  saker  ingheD  fahra 
haffva  echall. 

Iffrå  Pohlen  hafver  man  sedhan  min  seneste  schriflFvelsse 
inthett  förnummet,  och  ähr  min  påst  som  jagh  thiil  Radzewill 
och  Polnsche  commissarier  sendt  haffver,  inthett  ännu  ahnnkom- 
men,  hvadh  hann  för  svar  vardher  medh  sigh  hafva,  schall  jagh 
H:s  K.  M:tt  och  M.  K.  B:r  oförsummeligen  vetha  latha;  doch 
haffver  jagh  uthaff  någre  visse  perssoner  som  iffrå  Littowen 
och  Curlandh  till  Righa  kompne  äre,  szåssom  och  aff  Rytl- 
mestarenn  Hentzell  (som  nu  i  dhesse  daghar  her  hoss  migh  va- 
ritt  hafver)  förnummitt,  att  thett  schall  vara  ett  stort  tumultt 
och  oenigheett  i  Pohlen  så  väl  såssom  i  Littowen,  för  dhen  outh- 
seigieligh  stor  schadha  som  Tatterne  dhem  }  åhr  giordt  hafve. 
I  synnerhet  schole  dhe  Littower  hårdt  trengia  dher  opå,  att 
dhenn  commission  medh  oss  mätte  haffva  sinn  framgångh,  och 
att  Konunghen  i  Pålandh  schall  bevillia  till  fridh  eller  rumbt 
Btillestondh  medh  vår  nådigeste  Konung  och  herre;  haffva  och 
nu  dherfhöre  hafft  een  convocation  uthi  Wildhenn,  och  genom 
een  protestation  dhenn  dhe  haffva  giordt  emoth  dhe  HöghPohler» 
commissarier,  som  sigh  veledh  tilbaka  vendha,  så  vijdt  tillvägha 
bracht,  att  dhe  hafva  måst  begiffva  sigh  till  dhem  till  Wildhenn. 
Hvadh  dhe  nu  dher  vardha  concludera,  vardher  jagh  uthann 
tviffuuel  medh  min  uthschickadhe  påst  medh  thett  första  för- 
nimma; jagh  hafver  ännu  inghe  uthaff  mine  medhcoUeger  hijtt 
till  migh  bekommitt,  medh  hvilke  jagh  kunndhe  någott  rådhslå 
och  consultera,  om  dhe  saker  såssom  hår  kunne  förefalla,  tror 
att  dhenne  siukdom  är  orsaken,  att  dhe  så  lenghe  uthe  bliffva. 
Offverstenn  Flemingh  är  ännu  i  Finlandh,  dherfhöre  jagh  uthaff 
honom  här  inthett  så  snardt  någott  bistonndh  haffver  till  att  fö r- 
modha,  tror  dherfhöre  att  man  inthett  stordt  schall  kunna  uth- 
rätta  uthi  commissions  saker  efter  H:s  K.  M:tz  villia,  för  ähnn 
vinttcren  kommer,  och  slädhe  föhret  blifver,  till  hvilckenn  tijdh 
Polackeme  och  sigh  latha  förmärckia,  att  dhe  inthett  obenäghne 
ähre.  Gudh  giffve  elliest  dhertill  sinn  vellsignelsse,  och  att  dhe 
någonn  oprichtigheet  och  alffvar  dheruthi  bruka  må,  szå  vill 
man  tillsee  att  man  så  myckett  mögeligett  ähr,  Hrs  K.  M:tz  villia 
och  instruction  känn  effterkomma. 

Vijdhare  känn  jagh  icke  unndherlathe  M.  K.  B:r  mitt  ringha 
betenckiandhe  om  dhenn  enne  punchtenn  såssom  H.  K.  M:tt 
om    uthi    memorialen    som    H:s    K.   M:tt  migh  nu  senest  hafver 


Digitized  by  VjOOQIC 


253 

tillsenndt,  förmähler,  huru  H.  K.  M:tt  vill  haflFve,  att  dhett 
folket  schall  oppehollas  her  i  lanndett,  hvilke  H.  K.  M:tt  vill, 
att  jagh  schall  fordra  iffrå  Finnlandh  som  kunne  vara  opå  all 
hendelsse  och  uthi  dhe  dödhas  stadh  dhenne  landzorthenn  till 
försvar  och  bistonndh,  att  migh  tyckes  dett  Hrs  K.  M:tz  meh- 
ningh  lähr  dher  uthi  vara  faut,  ty  H:s  K.  M:tt  förmehnar  att 
stadz[i]enn  och  dett  borglegher  som  His  K.  M:tt  vill  att  schall 
leggias  opå  Estlandh,  schulle  kunna  förslå  samme  folk  att 
undherhålla,  hvilkett  sigh  aldeles  vardher  beönnendhes  omö- 
gheligh,  szå  frampt  een  bonndhe  schall  bliffva  behållen  här  i 
lanndett  och  adhelenn  schulle  kunne  göra  H:s  K.  M:tt  någonn 
rostjenst.  Jagh  tror  och  inthett,  att  adhelen  i  Har[r]ien  och 
Wirlaudh  schole  bevillia  något  borghlägher,  effter  dhe  för- 
mehna,  att  när  dhe  göra  dheris  rostjenst  äre  dhe  efter  privile- 
gierne  inthett  vijdhere  schylligh  någre  pålaghor  att  uthgöra, 
hvilkett  dhe  migh  för  tuu  åhr  sedhan  svaradhe,  när  jagh  dhem 
dherom  på  H:s  K.  ^I:tz  veghne  ahnnmodadhe.  Förmodhe  och 
att  H.  K.  M:tt  inthett  mindre  dhem  än  Refvle  stadh  vedh  dhe- 
res  privilegier  hållendes  vardher.  Haffver  fördenschuldh  inthet 
kunnat  unndherlatha  M.  K.  B:r  dher  om  påminnelsse  göra,  att 
hann  hoss  H.  K.  M:tt  ville  så  vijdt  bearbetha,  att  icke  dhenne 
landzorthen  på  een  gångh  må  medh  allone  ödhe  göras,  uthann 
att  H.  K.  M:tt  vill  nådigest  lathe  hijtt  öffver  försenndha  dhe 
peningar  såssom  H.  K.  M:tt  tillförenndhe  till  garnizonens  oppe- 
holdh  förordnatt  hafver,  szå  kan  man  dett  folkett  som  nu  hijtt 
ifirå  Finlandh  schall  kallas,  oppeholla  aff  dett  såssom  på  dhe 
dödhas  och  aflednes  perssoner  förordnat  var.  Elliest  schall  dhenne 
besvärligheeten  så  myckett  mehre  förmehra  dhenn  hedröifvelsse 
som  her  i  lanndett  (dett  Gudh  bettre)  uthaif  siukdomen  nu  ähr, 
hvilkett  sedhann  kunndhe  lendha  H:s  K.  M:tt  och  rijkett  [till] 
alssomstörsta  schadha  och  affsacknatt,  förmodher  att  M.  K.  B:r 
dhenne  min  ringhe  välmehningh  i  bestå  måtton  optagher  och 
hoss  H.  K.  M:tt  detta  så  myckett  mögeligett  är,  aflFhielper.  Vill 
nu  inthett  dhenne  gången  vidtlöffteligere  bemödha  M.  K.  B:r 
medh  dhenne  min  schriffvelsse,  uthan  efter  jagh  uthi  min  för- 
righe  schriffvelsse  hafver  honom  bemödt  om  någre  mine  parti- 
cularia;  i  synnerheett  att  han  min  tiennare  Annders  Michelssonn 
(som  mine  räckninger  nu  dher  i  Sverigie  klardt  göra  schall) 
ville  till  een  godh  expedition  förhielpa,  att  jagh  någott  vedher- 
lagh  måtte  kunna  bekomma  för  Åbo  tull,  och  dhenn  rast  migh 
bör    haffva   för  min[e]  godhvillighe  förstreckninger.     Jagh  schall 


Digitized  by  VjOOQIC 


254 

gerna  tieDDfi  M.  K.  B:r  igenn  i  hvadh  mAtto  jagh  kana.  Be- 
fhalandhee  M.  K.  B:r  etc.  Aff  Treidenn  denn  8  Noverabris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Velborne  K.  B:r  rfttt  nu  på  timan  bekom  jf^gh.  desse  inn- 
lagde  tijdhender  ifrån  Righa.  Hvadh  dherom  i  saningh  vara 
känn,  gifver  tijdhenn  medh. 


118.  Wolmar  den  17  December  1628. 

Spanmål  från  RikskanslerDS  gods  under  Wolmar  och  Bartnlk  har  han  sålt  till 
borgmästare  och  råd  i  Riga;  &r  missnöjd  med  det  donationsbref,  som  han 
erhållit  å  Fellin  och  för  det  hans  pantegods  Wiemlshof  blifvit  minskadt 
genom  en  donation.  Förord  för  borgmästaren  Ram  att  få  godset  Wich- 
terpal. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  och  sjnnerlighe 
godhe  venn.  Jagh  önndscher  M.  K.  B:t  sampt  hanns  käre  huss- 
frii  och  vårdnadher  aff  Gudh  dhenn  Allcrhögete  all  stadigh 
helssa  och  lyckeligh  välmåghe  medh  altt  dett  honom  kärdt  och 
bchageligett  vara  känn.  Och  näst  min  brodhervenlighe  tiensts 
tilbiudhelsse,  Inther  jagh  honom  venligenn  förnimma,  att  hanns 
hopman n  Anders  Munck  haffVer  hoss  raigh  sigh  berådh  frågatt, 
huru  hann  sigh  schuile  dher  uthi  förhålla  medh  M.  K.  B:8  inn- 
kompster  her  vidh  WoUmar  och  Burttnick,  aldhenstundh  hanns 
fougde  Johann  Oluffssonn  hafTver  honom  tillsenndt  een  uthoopia 
uthaff  M.  K.  B:8  breff,  szåssom  och  att  M.  K.  B:r  igenom  sinn 
echriffvelspc  befhaler,  att  hann  all  dhenn  spandl  schuile  thill 
Reffle  förfhöre,  effter  spän  målen  nu  dyrare  uthi  Righa  ähnn 
Refläe  ähr;  dhertill  så  hafFve  M.  K.  B:8  böndher  föghe  mehra 
änn  18  mijl  till  Righa,  menn  40  till  Reffle.  Hvarfhöre  haffver 
jagh  opå  M.  K.  B:s  behagh  rådt  honom,  att  hann  M.  K.  B:8 
8pan:ll  opå  Righa  schall  gå  latha,  helst  efter  Reffle  stadh  inthett 
mindre  för  siukdomen  säker  är,  änn  Righa.  Och  på  dett,  att 
hann  deste  säckrare  måtte  vahra,  hvadh  hann  för  spanncraållen 
schall  bekomma,  haffver  jagh  giordt  kiöp  med  Borghmestare  och 
Rådh    uthi    Righa    på    min    brodhers    så  väl  såssom  min  systers 


Digitized  by  VjOOQIC 


255 

Fru  Birittas*)  veghner,  att  hvadh  såssom  dheres  tieDnare  dhem 
kunna  leffverera,  skole  dhe  giffva  för  hvar  läst  lågh  57  rickz- 
dailer  in  specie,  och  för  hvar  läst  maltt,  60  lop**)  opå  lästenn,  42 
rickzdaller  och  för  hvar  läst  kornn  36  rickzdaller.  Förmodher 
att  M.  K.  B:r  dher  medh  schall  lillfridz  vahra,  effter  dett  icke 
allenest  inthett  så  högdt  uthi  Reffle  känn  försclgies,  uthann  och 
honom  för  hans  bönndhers  schuldh  myckett  legligett  är,  szässom 
M.  K.  B:s  hopinan  Annders  Munck  honom  dher  om  (uthann 
tviffuuel)  vijdtlöffteligere  tillschriffvitt  haffver;  peningerne  schole 
dhe  strax  sä  snardt  spnnrllen  leffvereres  eendchl  ehrleggia,  dett 
öffrighe  om  Påska  och  Johanni  tijdh.  Doch  haffver  jagh  så 
laghatt,  att  hvadh  såssom  M.  K.  B:rs  hopman  behöffver  till  S:ge 
Borghmestarens  Ekens  affbetalningh,  szå  och  Samssoniusses  geldh, 
att  hann  dett  först  nu  om  Juule  tijdh  känn  bekomma,  szå  att 
han  aldeles  sine  crcditorer  uthi  Righa  känn  affleggia.  Hvar  uthi 
jagh  honom  vijdhere  uthi  M.  K.  B:8  frånvaro  kan  bevisa  någonn 
assistans  och  bistondh,  schall  jagh  inthett  unndherlatha. 

Her  hoss  betackar  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn  för 
hanns  godhe  befordringh  och  omak  som  hann  hafver  hafft  för 
min  schuldh,  att  hann  haffver  schaffat  migh  och  någonn  läghenn- 
heett  uthaflF  H:s  K.  M:tt  här  uthi  dhenne(!)  öffver  vundne  Liff- 
landh,  hvaropå  jagh  och  Hrs  K.  M:tz  breff  näst  anndre  docu- 
menter  till  fridztractaten  medh  dhe  sidste  galleijier  bekommit 
haffver.  Menn  så  förmähles  uthi  samma  breff  inthett  mehre  än n 
om  Fellin,  och  är  Tarvest  och  Helmett  dher  uthur  aldeles  uth- 
sluthenn,  känn  inthett  annars  tro,  änn  ntt  dett  må[tte]  vara 
scheedt  uthaf  schriffvarens  förseendhe,  effter  M.  K.  B:r  [icke]  alle- 
nest uthi  sin  egen  schriffvelsse  förmähler,  att  H:8  K.  M:tt  migh 
be:te  huusenn  schenckt  haffver,  uthann  och  H.  K.  M:tt  i  sin  egen 
8chrifve[ls8e]  migh  dett  tillkenna  giffver,  hvarfhöre  bliffver  jagh 
ännu  förorsakett,  att  begära  aff  M.  K.  B:r  att  hann  dhertill  för- 
hielpe  ville,  att  dhe  anndra  två  huusen  och  måghe  dher  uthi 
nembdhe  bliffva,  ty  elljest  vohre  dhett  icke  värdh,  att  man  dher 
om  så  månghe  ordh,  änn  sedhan  een  sådhan  expens  som  jagh 
dherfhöre  giordt  haffver,  göra  schulle,  ty  jagh  i  åhr  uthaff  alle  tree 
lähnen  neppest  400  lop  korn  förselgia  känn:  ähr  och  i  sanningh 
icke  dhertill  så  månge  bönndher  såssom  till  OffverPohlen  allena; 
och  vohre  icke  mehra  för  anntlra  orsacker  änn  för  fördhelen 
achuldh,  skulle  jagh  inthett  mehra  dherom  solicitera.    Förmodher 

*)   Enka  efter  Skattmästaren  Jesper  Mattsson  Eras. 
*•)    Lfoop,  nu  loof;  omkr.  70  liter. 


Digitized  by  VjOOQIC 


256 

att  H:s  K.  M:tt  migh  nådigest  dett  inthett  väghrendhes  vardher. 
Hvadh  jagh  ellieat  uthi  mine  schriflFvelsser  genom  eghne  påeter  till 
M.  K,  B:r  hafvor  schrifvet,  förmodher  jagh.  att  honom  nu  mehra 
echall  tillhonndha  kommen  vahra,  begärer  ännu  brodhervenligeo, 
att  M.  E.  B:r  migh  dher  uthinnan  ville  thill  thett  bedsta  befor- 
derligh  vahra.  Jagh  känn  och  M.  K.  B:r  icke  förhålla,  att  vel- 
borne  her  Peer  Banner  haffver  migh  berättet,  huru  H.  K.  M:tt 
hafver  giffvitt  Jochim  Goldbergh  dhenn  byien  Waite  benembdh, 
unndher  Wiemis  beläghenn,  och  att  hann  dheropå  haffver  be- 
kommitt  H:8  K.  M:tz  schriffvelsse,  dett  hann  honom  strax  dett 
invisa  schulle,  szå  vardher  M.  E.  B:r  uthan  tviffuuel,  sigh  väl 
ihugh  komma,  att  H:s  K.  M:tt  migh  Wiemishoff  medh  sampt  dhe 
bönndhcr  dher  unndher  ähre,  till  unndherpantt  för  4000  daller 
satt  hafver,  medh  sådhane  velckor,  att  jagh  dhem  inthett  förr  aff- 
trftdha  schuUe,  för  änn  jagh  mine  peningar  bekohmme;  veth  inthett 
hvarmedh  jagh  dhett  schuUe  haffva  förtienndt,  att  H.  K.  M:tt 
dett  eena  efter  dett  anndra,  som  migh  förschriffvitt  är,  låther 
bårttagha,  ty  först  är  tullen n  i  Åbo  migh  ifrå  taghett,  nu  hafver 
H:s  E.  M:tt  bårdt  giffvitt  dhenn  byien,  som  ähr  cndeste  bönn- 
dher  såssom  unndher  Wiemis  liggia,  altt  sådantt  förr  änn  jagh 
för  min  betalningh  vedherlagdt  är;  bliffver  dherföre  förorsa- 
katt  att  bemödha  M.  E.  B:r  att  hann  såssom  min  bror  och 
godhe  venn  ville  vahra  obesväredtt  och  på  mine  veghne  tala 
H:s  E.  M:tt  dherom  till,  att  migh  dheruthi  icke  måtte  för- 
när schee,  uthann  dher  hann  samma  by  haffva  schall,  att  jagh 
dhå  måtte  komma  till  mine  peningar  igen,  hvilckett  jagh  och  aller 
helst  seer. 

Till  dhett  sidsta  känn  jagh  och  icke  unndherlatha  M.  K. 
B:r  efter  Burgh  Greffvens  och  Borghmestarens  Rams  begären  att 
bidia,  dett  han  honom  ville  om  dett  godzett  Wichterpall,  hoss 
H.  E.  M:tt  till  thett  bedsta  beforderligh  vahra,  ty  endoch  hann 
haffver  förnummett,  att  M.  E.  B:r  hafver  Secretereren  Eoijie 
sagdt,  att  hann  dett  bekomma  schuUe  (dherfhöre  hann  M.  E. 
B:r  tienstvilligen  betackar  för  sin  godha  befordringh)  szå  haf- 
ver likvell  dhenn  Rigesche  Secretereren  för  sinn  hastige  aff- 
resandhe  inthett  kunnatt  dett  medh  sigh  hemptta,  dherfhöre  be- 
dher  hann  ännu  tienstvilligenn,  att  M.  E.  B:r  ville  honom  dher- 
thill  förhielpa;  hann  tilbiudher  sigh  sådantt,  först  och  frempst 
hoss  H:s  E.  M:tt  och  sedhann  M.  E.  B:r  medh  all  ödhmiukheet 
igen  förtiäna.  Jagh  känn  och  icke  annars  seigia,  änn  att  jagh 
altt  her  till  rättrådigheet  och  troheet  aff  honom  förnummitt  haff- 


Digitized  by  VjOOQIC 


257 

ver,  hvarf höre  jagh  och  förmodher,  att  M.  K.  B:r  honom  dhenne 
min  recommendation  vardher  til  godho  åthniutha  latha.  Jagh 
schall  altidh  vahra  M.  K.  B:r  till  behagh  igenn  i  hvadh  måtte 
jagh  kan.  Befalendes  etc.  Aff  WoUmar  denn  17  Decembris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 


119.  Wolmar  den  10  December  1623. 

Svenska  fredscomniissariema  äro  nn  samlade  på  Wolmar,  men  atslgterna  äro 
ännu  mörka.     Pesten  är  nu  i  Riga  nästan  förbi. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  och  synnerlighe 
godhc  venn.  Jagh  önndscher  M.  K.  B:r  etc.  Känn  jagh  M.  K. 
B:r  hermedh  icke  förhålle,  att  jagh  inthett  tviffler,  dett  M.  K. 
B:r  min  sidste  schriffVelssc  eé.  väl  till  honom  såssom  H:8  K.  M:tt 
iffrå  Treidhenn  väl  vardher  bekommitt  haffva,  och  dher  uthaiF 
förnummitt  huru  såssom  eakerne  här  på  dhenn  tijdh  tillstodh, 
szåssom  och  hvadh  jagh  för  beschedh  iffrå  dhe  Polnsche  com- 
missarier  till  dhenn  tijdhen  bekommit  hafver.  Sedhann  haffver 
jagh  denn  5  Decembris  bekommitt  ett  breff,  hvilcke[t]  4  uthaff  dhe 
Polnsche  commissarier  haffva  unndherschriffvitt,  hvaruthaff  jagh 
sampt  mine  medh  colleger  (som  nu  i  dhesse  daghar  hijtt  ahn- 
kompne  äre)  H:8  K.  M:tt  een  uthcopia  tillsenndher;  szåssom  och 
dherhoss  H:8  K.  M:tt  i  unndherdånigheett  tillkenne  giffvett,  att 
vij  för  rådhsampt  haffva  befunnitt  dhett  breff  såssom  H.  K.  M:tt 
oss  [i]  concept  tillsenndt  haffver,  dhe  Polnske  commissarier  att  öff- 
versenndha,  och  inthett  oss  medh  dhem  i  någonn  tractat  vijdhcre 
innlatha,  för  änn  vij  fhå  förnimma  hvadh  för  fullmacht  dhe 
kunna  haffva.  Och  om  dhe  haffva  dheres  instruction  aff  Konun- 
gen så  väl  såssom  aff  Stendherne  uthi  Pohlenn,  szåssom  man 
altt  hertill  hafver  kun  natt  spörgia,  schuUc  dhe  neppast  någonn 
fullmacht  aff  Konungen  i  Pohlen  haffva,  åhr  och  inghe  Högh- 
Påhler  hoss  dhem,  uthann  dhe  som  dher  försambledhe  ähre,  äbre 
Lifflandher  och  Littower,  hvilcke  gerna  alla  såghe  fredhenn,  om 
dhe  elliest  dheras  Konungh  dhertill  beveka  kunna.  Jagh  hafver 
medh  egen  hanndh  schriffvidh  H.  K.  M:tt  till  om  någre  saker 
Bässom  Dönhoff  opå  Radzevils  vegne  haffver  communiceret  Borgh- 
mestarenn  Ram,  hvilket  hafver  een(I)  vijdt  uthseendhe,  och  dher 

Axel  Oxetuiiema  II:  5.  17 


Digitized  by  VjOOQIC 


258 

dhett  rätt  blifver  driffvitt,  tvifler  jagh  inthett,  att  H.  K.  M:tt 
dheruthaf  een  godh  nytta  haiTva  känn.  Borghmestarenn  Ram 
lather  sigh  dhcr  uthi  förmärckia  att  vara  synnerligb  särghfelligh 
och  H.  K.  M:tt  troghen,  haffver  medh  sin  egen  handh  schriffyitt 
dhen  relation  sässom  hann  migh  giordt  haffver,  och  jagh  her 
ho88  H.  K.  M:tt  i  unndherdänigheet  tillsenndher,  ville  önndscha, 
att  M.  K.  B:r  måtte  och  her  hoss  oss  vahra,  szå  vohre  inthett 
att  tviffla,  att  man  sä  väl  uthi  dhenne  såssom  i  huffvudhsaken 
nägott  gått  och  nyttigdt  för  fedherneslandett  iith rätta  kunne. 
Jagh  och  mine  medhcoUeger  äre  här  inthett  synnerligh  väl  uth- 
satte,  efter  ingenn  uthaff  oss  uthan  Borghmestaren  Dirrcnthal 
känn  prophitera  dett  Latinische  språkett,  dher  hoss  haffva  vij  in- 
gen Svensk  eller  Tysch  Secreterere  såssom  een  sådhann  vichtigh 
saak  rätt  känn  förestå:  Helffrecht  [o:  Helffrich]  som  schuUe  här 
vahra  Tysch  secreter  är  för  någonn  tijdh  sedhann  uthur  Righa 
stadh  opå  Inndett  bårtt  vicken,  efter  dett  haffver  dödt  uthaff  pesti- 
lentzien  i  dhett  huiisett  hann  legatt  hafver,  törss  och  ännu  dher- 
fhöre  inthett  väl  komma  till  oss,  för  ähnn  hann  aldeles  försiuck- 
domen  frij  ähr.  EUiest  veth  och  M.  K.  B:r  hans  qualiteter, 
huru  vijdt  vij  aff  honom  någonn  nytta  haffva  kunna,  Jagh  haf- 
ver måst  förschriffva  hijtt  dhenn  Rigesche  Secreteraren  Koije, 
att  vij  mfitte  kunna  bruka  honom  iblandh  vare  subdelegerede. 
szåssom  och  till  att  notera  och  hålla  protocollet,  hvadh  såssom 
här  känn  passera.  Borghmestaren  Johan  UUrich  haffver  fullcr 
låffvatt  att  komma  hijtt  till  oss,  menn  ännu  är  han  vcdh  sin 
gårdh  Ruil;  dherfhöre  måste  her  Peer  Banner  och  jagh  oss  medh 
dhe  Svenscha  saker  så  myckett  oss  mögeligett  är  ighenom  hrytha. 
När  framdeler  någott  på  Lathin  förefaller,  fhå  vij  see,  hvadh 
hielp  vij  uthaff  Dirrenthal  haffva  kunna.  Ar  väll  beklagande 
vertt,  att  man  i  so  vichtige  sacker  icke  medh  godhe  secreterar[e] 
skall  försedh  vara.  Hvadh  elliest  siukdomen,  och  dhenne  här 
laudzorthens  läghenheett  vedhkommer,  szå  tackar  mann  Gudh, 
att  sedhann  vinthercnn  infallen  är,  haffver  pestilentzien  uthi 
stadhenn  Righa  sigh  themmeligenn  stillatt,  szå  att  nu  opå  14 
dagar  fhå  menniechior  dher  inne  dödhe  bleffne  ähre,  Gudh  vär- 
diges att  dett  dhervidh  bliffva  må.  Eliest  hafver  jagh  inthett 
bcqvemmare  och  säckrere  ordt  kunnatt  finna  her  i  landett,  änn 
här  opå  Wollmar,  ty  ännu  här  altt  hertill  (dhess  Gudhi  schee 
tack)  siukdomen  sigh  icke  hafver  yppatt,  och  elliest  är  hedhann 
och  thill  Runeborgh  inthett  mehra  ähnn  tree  mijl,  szå  att  om 
dhe    Polnsche    Commissarier    komma    till  Roneborgh,  kunne  vij 


Digitized  by  VjOOQIC 


259 

letteligenn  om  daghen  på  halifva  väghenn  möthas  åth,  och  sedhann 
hvar  igheDD  njdha  thill  sitt  qvarther,  och  endoch  vij  nu  så  nöd- 
gas vara  M.  K.  Brs  gäst  her  opå  Wollmar.  szå  förhoppas  jagh 
lell  att  honom  dher  nthaiF  inthett  synnerligh  schadha  schall  till- 
8tå(!),  ty  dett  hanns  böndher  drägeligere  faller,  att  dhenn  haffra 
och  höö  som  dhe  till  stadzien  schole  uthgöra,  här  må  förtäras, 
och  dhe  dhenn  icke  långdt  om  kringh  landett  må  försläpa.  Annatt 
schall  dhem  icke  till  een  höna  bliflfve  iffrå  tagitt,  menn  efter  H. 
K.  M:tt  inthett  deputat  hafFver  giordt  opå  commissariernes  bordh 
så  lenghe  såssom  dhe  opå  handelen  sompt  medh  flere  anndra 
såssom  dher  hoss  brukes  måste,  hafTver  jogh  måst  på  H.  K.  M:tz 
oådighe  behagh  lathett  tagha  så  myckett  uthaf  stadzien  såssom 
her  i  lanndett  faller  som  dherthill  behöffves,  effter  jogh  förrao- 
dher,  att  H.  K.  M:tt  åthminste  må  unna  hvar  och  een  mathenn, 
så  lenghe  hann  sigh  uthi  sådhane  besvärlighc  saker  bruka  lather, 
dett  kastar  doch  likvell  hvar  och  een  nogh,  att  hann  sigh  dher- 
thill så  måste  uthståfiera,  att  H.  K.  M:tt  och  fcdherneslanndett 
må  haffva  ähra  dheraff. 

Hvadh  tijdendher  iffrå  Pohlen  ahnnlangar,  hafFver  altt  her- 
till  dheriflfrå  varett  stilla,  och  förnimmer  man  inthett  att  dher 
Dågott  folk  uthi  bestellningh  och  oprustningh  vahra  schall,  uthann 
att  alle  Stendher  (undantagendcs  Konungen  medh  sine  prester 
och  någre  fhå  som  honom  synnerligenn  förobligeredhe  ähre) 
ähre  alle  benäghne  till  fredh.  Om  jagh  framdeles  någott  dher- 
iffrå  kan  förnimma,  schall  jagh  M.  K.  B:r  dett  gerna  coramuni- 
cera,  brodhervenligenn  begärendhes,  dett  hann  migh  och  ville 
vetha  latha  huru  såssom  sakerne  dher  uthi  rijkett  förevetha.  Be- 
fhalendhes  M.  K.  B:r  etc.  Aff  Wollmar  denn  17  Decembris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


120.  Treiden  den  30  December  1623. 

Polska  underhandlame  kalla  sig  i  en  Bkrifvelse  fullmågtige  både  från  Konun- 
gen ocb  Ständerna;  yrka  ifrigt  på  en  sammankomst. 

Välborne   her  Cantzler,  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  ven  etc.    Tviffler  jagh  inthett,  att  min  käre  broder  uttaff  min 


Digitized  by  VjOOQIC 


260 

och  mine  medcollegers  nest  förre  iinderdåDighe  schriffvelsc  till 
H.  Kon.  Maij:tt  och  min  endachijlte  ekriffvelse  till  honom,  haff- 
ver  förnumroitt,  hvadh  såsom  emillan  dhe  Pålensche  commissa- 
rier  och  oss  till  denn  datum  passerett  är.  Och  efFier  nu  sedan 
i  går  kom  svar  och  beschedh  ifFrån  dhe  Pålensche  commissarier, 
migh  tillhåndhe,  der  udi  dhe  expresse  oss  tillkenne  gifve,  och 
sigh  titulere  för  Konungens  i  Pålen,  så  vall  som  för  Ståndcrnes 
1  Pålen  och  Littowen  commissnrier;  hvarföre  hafFvcr  jngh  achtett 
dhett  så  vichtigtt,  att  jagh  denne  här  påsten  medh  uttcopier  aff 
samme  breff  till  H.  Kon.  Maij:tt  hafver  velett  affardige,  förr  än 
jagh  videre  derom  medh  mine  medcolleger  någott  velett  coro- 
raunicere,  ty  aldenstundh  dhe  udi  Wollmar  stadde  äre,  kunde 
det  någre  dagar  förhale,  att  påsten  icke  så  snartt  bleffve  affnr- 
digett,  aldenstundh  dhe  oss  på  vårtt  breff  temmeligh  skarpt  sva- 
rett hafve.  Vill  dett  fuller  haffve  sin  tijdh  och  betänkiande,  på 
hvadh  sätte  man  dhem  igen  möthe  kan,  såsom  och  dhem  i  nesan 
rijfve,  att  altt  hvadh  såsom  vij  dhem  tillförenne  tillschriffvctt 
haffve,  medh  sanningh  och  skääl  dhem  öffvervijses  kan,  vore  och 
väll  öndscheligitt,  att  vij  här  hadhe  någon  uttnff  vår  medell  eller 
åttminste  een  sådan  Secretarium,  som  pennan  udi  sådane  fall  väll 
före  kunde,  men  nu  måste  vij  oss  behielpe  sosom  vij  kunne, 
och  tänckie,  att  om  vij  icke  altt  kune  göre  så  sijrligitt  och  docte 
såsom  dett  sigh  väll  bordhe,  att  vij  allenest  eenfaldeligen  fölgie 
vår  instruction  effter.  Bårghmestaren  Direndal  är  väll  cen  lärdh 
man,  men  lithet  excerceret  udi  sådane  saker,  såsom  han  sigh 
och  sielff  dermedh  excuserer.  Om  denne  långe  och  mödosamme 
vägen  icke  vore  min  käre  broder  så  besvärlig,  ville  jagh  väll 
öndsche  hans  närvarelse  här  hos  oss,  ty  aldenstundh  dhe  Påler 
sigh  sä  vidt  haffve  förklaratt,  och  så  instanter  sollicitere  om  vår 
sammankompst,  kan  man  aldrigh  annars  förmode,  änn  att  dhe 
fuller  mätte  hafve  någott  med  fhara,  deruttaff  H.  K.  Mayrtt  och 
fäderneslandett  kunde  någon  nytto  tillst[å].  Hvar  nu  sä  hände, 
att  U.  K.  M:t  för  denne  sakens  vichtigheet  schuldh  uttaff  min 
käre  broder  begärer,  att  han  sigh  opå  påst  hijtt  begiffva  skall, 
må  min  käre  broder  sigh  inthett  bekymbre  om  bestar  eller  ryt- 
terij  och  hvadh  dhertill  meere  vill  behöffves,  ty  jagh  honom 
der  medh  till  nödtorfften  kan  undsettie.  Udi  midler  tijdh  skall 
jagh  medh  mine  medcolleger  beilite  oss  om  att  suspendere  sa- 
ken, och  allenest  igenom  vare  subdelegerede  heller  och  någre 
uttaff  vare  medell  lathe  öffversee  och  collationere  begges  vare 
fuUmachter.      Men    aldenstundh    dhe    Pålers    rijkzdagh    fast  till- 


Digitized  by  VjOOQIC 


261 

stundar  (hvilken  skall  stå  i  Warsou  den  6  Februarij  stilo  novo) 
skall  man  hafTve  all  mödo  dem  någott  länge  att  kun  ne  oppe- 
hålle,  effter  dhe  uttan  tviffvell  gärne  skole  vele  vare  pi  rijkz- 
dagen  till  att  göre  der  relation,  hvadh  som  här  passerett  är. 
Hvadh  elliest  videre  denne  här  landzortz  stat  och  lägenheet 
vidkommer,  så  tackar  man  Gudh  Alzmechtigh,  att  sedan  vinteren 
infallen  är,  är  siuckdomen  udi  Rijga  så  väll  som  annorstedes  på 
landett  aldeles  stille  bleffven,  så  att  man  på  tre  vekor  eller  14 
dagar  tillgörendes  uttaff  inge  döde  förnummit  hafver,  utan  vare 
soldater  som  störste  deelen  deruttaff  siuke  legatt  haffve,  komme 
fast  alle  tillrätte  igen.  Opå  landzbygden  haffver  ingen  synner- 
ligh  siuka  varitt,  allenest  inn  vidh  stadhen,  på  hvilke  ortter  man 
och  nu  inthet  meere  derom  förnimmer.  Gudh  värdigest  sin 
nådhe  videre  bevijse,  och  oss  icke  så  straffe,  som  vij  medh  vare 
synder  förtient  haffve,  uttan  lathe  dette  bliffve  vid  sitt  faderlige 
rijs,  dermedh  han  oss  hemsöchtt  haffver,  så  må  man  sannerligen 
seije,  att  vij  Gudz  barmhertigheet  och  store  nådhe  under  dhette 
rijsett  skeenbarligen  sportt  haffve,  i  synnerheet  iblandh  krigz- 
folkett,  ty  oansedt,  att  uttaff  bårgarefolckett,  och  dhet  gemeene 
bondefolkett  udi  Rijga  så  månge  tusendh  dödhe  bleffne  äre,  så 
är  talett  uttaff  krigzfolkett  inthett  deremoot  att  nempne,  och 
uttaff  alle  officerere  äre  inthett  meere  änn  två  leutnampter  och 
een  fändrich,  såsom  och  någre  fhå  under  befhäle  döde  bleffne. 
Dette  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke  haffver  kunnett 
oförmäht  lathe.  Befalendes  min  käre  broder  etc.  Aff  Treigden 
denn  30  Decembris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning:   Prsesent.  på  Fljholm  den  6  Feb.  anno  1624. 


Digitized  by  CjOOQIC 


262 


121.  Treiden  den  7  Februari  1624. 

CJnderbandlingen  med  Poblen  förfelad,  derlgenom  att  ombuden  blott  visa  ett 
riksdagens  beslut  derom  och  icke  bafva  fullmagt,  men  vånta  få  en  sådan 
efter  riksdagen,  åtminstone  för  ett  stillestånd  på  tu  år.  I  Poblen  år 
spanmålen  mycket  dyr  och  Inga  trapper  samlade,  dessutom  missnöje 
öfver  att  Tatarernas  infall  ej  blifvlt  hindrade.  Men  1  Riga  har  på  två 
månader  Icke  funnits  penningar  för  krigsfolkets  underhåll  och  utsigterna 
Tid  försträck ningar  till  kronan  äro  mörka,  då  auTisningar  å  inkomster 
och  pantegods  indragas. 

Välborna  herre,  elschelighe  käre  brodher  och  eynnerlighe 
godhe  venn  etc.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  hermedh  brodhervenligen 
icke  förhålla,  att  jagh  ingen  tvifvuelsmähl  bär,  dett  M.  K.  B:r 
iithaf  min  och  nnine  mcdhcollegers  schrifFvelsse,  szåesora  och 
uthaf  eielfve  acterne  och  protocollet,  noghsampt  vardher  för- 
nimma: huru  såssom  sakerne  uthi  dhenne  fridztractaten  medh  dhe 
Polnsche  commissarier  afflupen  ähr,  att  vij  hvarckenn  medh  vare 
schrifFvelsser,  eller  och  genom  vare  subdelegeredhe  och  muntt- 
lige  taal,  inthctt  haffva  kunnatt  uthaff  dhem  extorquera  någonn 
fuUmacht  eller  plenipotentz,  dheropå  vij  någott  redligctt  medh 
dhem  hadhe  hanndlii  och  tractera  kunnatt;  ty  dhe  sigh  förkla- 
redhe,  att  dhe  ingen  annan  fullmacht  hadhe,  änn  een  constitu- 
tion  8om  opå  förledhenn  rickzdagh  uthi  Warssou  bcvilliat  ar, 
dher  uthi  inthett  annatt  förmähles,  änn  att  affKonungen  i  Pohlen 
och  Stendema  äre  commissarier  deputerede  till  att  tractera  medh 
dhe  Svensche  commissarier;  menn  inthett  förmähles,  att  Konun- 
gen eller  Stenderne  schulle  vahra  dhcrtill  förbundne,  att  hålla 
dett  såssom  kunne  tracteret  bliflFva.  Uthann  tvifvel  haffva  fuUer 
Stennderne  förroeendt,  att  Konungenn  schulle  dher  bredhe  vidh 
giffva  dheres  commissarier  sinn  fullmacht.  hvilkett  hann  sedhann 
inthett  haffver  göra  veladh,  dherfhöre  hafFva  vij  inthett  någott 
synnerligett  kunnatt  uthrätta,  uthan  att  jagh  medh  Adam  Schraffer 
opå  Woijvodenns  Skumins  träghne  och  flitige  ahnnhållenndhe, 
är  kommen  medh  honom  tiltals  sub  praitextu,  att  vij  ännu  hop- 
padhes,  dett  dhe  een  annan  fullmachtt  haffva  schulle.  Menn 
efter  dett  att  dhe  sigh  fuUenkommen  förklaredhe  sigh  dhenn 
inthett  haffva,  haffver  jagh  allenest  hållctt  een  privat  discours 
medh  dhem,  att  jagh  måtte  förnimma,  hvadh  dheres  vijdhere 
förslagh  vohre  thill  fredhenn,  och  var  dhenn  inthett  annatt,  änn 


Digitized  by  VjOOQIC 


263 

att  dhe  ville  förnimma:  om  H.  E.  M:tt  schulle  vele  lathe  trac- 
te  ra  om  bufiVudh-controversierne  emillan  H.  K.  M:tt  och  Konun- 
gen i  Pohlen,  om  banns  förmeente  praetention  opå  Sverigie; 
hvaropå  jagb  svaradbe,  att  vår  fullmacbt  ocb  instruction  var  sä 
sufficient  och  fullenkommen,  att  vij  nu  eå  väl  i  åhr,  såesom  i 
dhett  förledhne  åhrett  pä  alle  fall,  vare  fuUmechtigh  giorde  medh 
dhem  att  tractera.  Doch  explicerede  jagb  dhem  noghsampt  uth, 
att  bvarckenn  Konungen  i  Pohlen  eller  banns  bamn  ocb  erfi- 
vinger  aff  Sveriges  crona  eller  dett(!)  ringeste  debi  dberuthaff 
scbole  hafifva  att  förmodba.  Menn  hvadb  anndre  controversier 
kunndhe  vabra,  kunne  man  väl  lijdba,  att  dhe  moverede  bliffva, 
eSiex  sässom  dett  vijdtlöfiTtigere  utbi  protocoUett  förfathett  är. 
Nu  veth  jagb  väl,  att  dhenne  bär  discursen  är  boss  H:s  K.  M:tt 
odios,  ocb  att  H:s  K.  M:tt  känn  besörgbe  sigb,  dett  jagb  schulle 
dhem  någott  hopp  haffva  giordt  om  Konungen  i  Fobiens  för- 
meente pretention,  effter  jagb  dhem  sadbe,  att  vij  väl  viste, 
dett  ingenn  redligb  eller  stadigh  fredb  emillan  oss  ocb  dhem 
schulle  kunne  sluthas,  medh  mindre  att  Konungen  i  Pohlen 
vohre  dher  utbi  innslutbenn,  ocb  bufFvudbcoutroversieme  medh 
bleffve  aifhandlatt.  Menn  jagb  förmodher  vist,  att  dher  H.  K. 
M:tt  detta  rätt  ville  ahnnsee,  hafiVer  jagb  intbett  gåtb  ifFrå  vär 
instruction,  effter  jagb  honom  icke  allenest  intbett  hopp  opå 
Sverigie  giordt  hafiver,  utbann  honom  sä  väl  som  banns  poste- 
ritet  aff*8adhe,  att  dhe  intbett  dett  ringeste  utbafi*  Sverigie  scbole 
haffve  att  förmodba;  skall  man  lell  een  gångb  komma  till  een 
tractat,  som  någott  gått  schulle  kunna  aff*  sigb  födha,  szå  vill 
dhertill  aff  nödbenn  vahra  Konungen  i  Poblens  underscbreffven 
fullmacbt,  bvilkett  bann  aldrigh  elliest  scball  vele  iffrå  sigb  giffva, 
uthann  een  protestation,  dett  hann  sigb  förbehåller  sin  praeten- 
tion så  lengbe,  till  dbess,  att  man  i  buffvudbsaken  eensse  bliff- 
ver;  ähr  och  effter  mitt  ringha  betenckienndhe  intbett  bruke- 
ligett  i  beela  verlden  att  någonn  sin  jus  eller  praetention  FchuUe 
bårttgiffva,  för  än  man  kommer  till  någonn  tractat,  ty  enndoch 
Konungen  i  Spangien  måste  agnoscera  Staterne  i  Hollandh  för 
ett  fridt  folck,  på  hvilcke  hann  intbett  hadhe  att  praetendera; 
Bzå  schedde  dett  likvell  intbett  för  än  såssom  dhe  vohre  medh 
hvar  anndra  i  tractat,  dhå  dhe  dhenn  punchten  satte  till  dbenn 
första,  dher  opå  man  sedhan  vijdhere  altt  dett  annatt  tractera 
schulle,  och  hadhe  dhe  utbi  dhe  andre  punchter  inthett  öfver- 
ecDS  kommett,  hadhe  och  uthan  tviffuuel.  Konungen  i  Spann- 
gien  icke   varett  tbill  dhenn  punchten  förobligeradt.     Dberfböre 


Digitized  by  VjOOQIC 


264 

känn  och  hoss  oss  i  lijka  måtto  först  bliffva  proponerett  samma 
pnnchtt,  sedhann  man  förnimmer,  att  Konungen  i  Pohlen  hsif- 
ver  een  sädhann  fullmacht  giffvitt  sine  commissarier  som  nögh- 
achtigh  och  sufficient  nogh  vohre;  jagh  och  mine  medhcolleger 
kunne  inthett  annars  förstå  vår  instruction,  änn  att  dhenn  dhett 
och  så  innehåller.  Förmodher  dherfhöre,  såssom  och  brodher- 
venligen  begärer,  att  M.  K.  B:r  detta  såssom  uthafF  migh  till 
sakzens  befordringh  uthaff  een  troghenn  välmehningh  scheedt 
ähr,  hoss  H.  K.  M:tt  i  allo  måtto  thill  thett  bedsta  nttydha. 
Gudh  veth,  huru  besvärligdt  dett  ringha  som  här  tracterat  ähr, 
migh  och  mine  medhcolleger  fallett  haffver,  helst  för  dett  Lati- 
nische  tungomålett  schuldh.  Hvarfhöre  dher  dhett  ännu  vijdhere 
schuUe  komma  till  een  fuUenkommen  tractat,  vill  högeligenn 
aff  nödhenn  vahra,  att  H.  K.  M:tt  sådane  perssoner  dhertill  för- 
ordnar, såssom  dett  Latinische  tungomålett  fuUenkommen  mech- 
tigh  ähr,  på  dett  jagh  och  anndre  flere  icke  måghe  någodh  pec- 
cera  aff  tungomåhlens  oförfarenheett.  Jagh  må  inthett  heller 
vidtlöfftigdt  dherom  förmähle;  huru  hönisch  dhe  Pohler  sigh 
haffva  giordt  dheruthöffVer,  att  H.  K.  M:tt  haflVer  förordnatt 
Borghmestarenn  Dirrenthal  till  een  commissarie,  lijka  som  H. 
K.  M:tt  schulle  hafi'va  så  stordt  fehl  opå  fålck,  att  hann  een- 
kannerligen  honom  för  dett  Latinische  tungomåhlett  dhertill 
bruka  måste,  och  enndoch  hann  fuller  är  een  vällärdh  mann,  szå 
ähr  hann  likvell  uthi  sådhane  saker  lithett  exerceret,  hvarigenora 
hann  besvärligdt  känn  fordt  komma  till  att  ställa  någott  opå 
Latin.  Dherfhöre  vij  altidh  haffva  måst  bruka  Borghmestaren 
Ram,  UUrich  och  Secretereren  Koije,  hvilke  medh  dhenn  Poln- 
sche  frasen  bettre  vahne  ähre,  och  synnerlighe  flitighe  haffva 
varett  uthi  altt  dett  som  vij  dhem  haffva  ahnnmodatt.  Effter  nu 
K.  B.  uthi  dhenna  suken  inthett  virckligitt  haffver  kunnatt  för- 
rättas, uthann  allenest  att  dhe  Pohler  haffva  giordt  oss  stortt 
hopp,  att  strax  effter  dheres  rickzdagh,  vele  dhe  oss  vetha  latha, 
hvadh  såssom  dhe  opå  dhenn e  rickzdagh  förrättat  haffva,  och 
förmeente  att  åthminste  dhe  hoss  dheres  Konungh  så  myckett 
förmå  ville,  att  hann  dhem  een  sådhan  fullmacht  giffva  schulle, 
dher  opå  stillestonndett  opå  tuu  åhr  kunne  förlengias,  hvarfhöre 
haffver  jagh  i  unndherdånigheett  H:8  K.  M:tt  dherom  tillschriff- 
vitt  och  begärett  att  vetha,  huru  jagh  migh  på  ett  sådhantt  fall 
förhålla  schall.  Begärer  och  brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r 
ville  så  lagho,  att  jagh  medh  thett  första  H:8  K.  M:tz  mehningh 
dherom  förnimma  må. 


Digitized  by  VjOOQIC 


265 

Hvadh  elliest  vår  lägenheett  här  uthi  laDdett  vedhkoramer, 
ähr  dhenn  uthi  een  themmeligh  godh  esse,  efiter  pestilentzien 
righ  sedhann  tvä  mänadher  mestcdchles  haffver  stillatt;  Gudh 
värdiges  thett  änn  vijdhare  så  oppehålla,  och  icke  oss  så  straffa, 
att  thett  i  våhr  åther  må  påbegynna.  Dett  spors  fuller  här  och 
där  någott  lithett  dheraff  uthi  förstadhenn  och  dher  omkringh, 
derfhöre  ähr  fuller  fahra  värdt,  om  dett  icke  emoth  våhrenn 
känn  igenu  yppas. 

Hvadh  kundschaper  iffrå  Pohlen  ahnulangar,  haffver  man  för 
visse  tijdendher  dcdhann,  att  dher  ingenn  oprustningh  ännu  ähr, 
spors  och  inthett,  att  någott  folck  uthaff  Konungen  i  Pohlen 
schall  bestelies,  eij  heller  vele  dhe  Pohler  och  Littower  någon 
påbor*)  bevilgia,  uthan  hvilkett  Konungen  i  Pohlen  inthett  nå- 
gott krigh  väl  fhöra  känn.  EUiest  medh  är  sådhann  dyr  tijdh 
fast  medh  i  Pohlen  och  Littowen,  att  een  tunna  rågh  geller  10 
och  12  gyllen.  Stennderne  scholc  och  elliest  vahra  illa  tillfiidz 
medh  dheris  Konungh,  att  hann  inthett  bettre  haffver  lathet 
föreörgia  grendzerne  i  PodoUien,  dher  igenom  Tatterne  dhem  i 
sommars  een  outhseigicligh  schadha  giordt  haffva,  och  dherfhöre 
är  fuller  förmodendhe,  att  Stenndherne  Konungen  på  dhenne 
rickzdsgh  vardha  hefftigdt  tillsettia.  Jngh  ville  gerna  haffva 
senndt  någre  dijth  uth  på  kundschap  till  att  förnimma,  hvadh 
sässom  dher  känn  passera,  menn  för  siukdomen  schuldh  som  här 
een  tijdh  longh  haffver  grasserat,  haffver  jagh  inthett  kunnatt 
bekomma  någre,  som  dhertill  haffva  kunnatt  tienlighe  vahra, 
doch  schall  jagh  dhcrom  migh  så  myckett  vinnleggia,  såssom 
migh  mögeligitt  känn  vahra. 

Till  besluth  känn  jagh  och  icke  unndherlatha  mig  att  be- 
klagha  hoss  M.  K.  B:r  huru  besvärligdt  migh  här  faller  medh 
folckzens  oppehelle,  aldenstundh  jagh  nu  i  två  månadher  in- 
thett hafver  hafft  ett  rundstycke  aff  H:s  K.  M:t6  peningar  till 
dheres  lähningh  och  oppehelle,  uthann  jagh  haffver  här  måst 
oplåhna  och  opbårgha  öffver  25000  Rigesche  daller  medh  stordt 
besvär,  däraff  folckedh  är  bleffven  ophålledh,  och  dherföre  schriff- 
vitt  till  unndherpantt  någott  af  mine  godz  så  väl  såssom  dett 
ringha  sölff  och  guU  jagh  hafft  haffver.  Veth  nu  dherfhöre  in- 
ghe  medhell  mehre  att  tillgå,  om  H.  K.  M:tt  ingen  undhsett- 
ningh  i  dhenne  månadhenn  hijtt  göra  lather,  uthann  måste  leggia 

*)  Pobor,  ett  ylsst  beTillnlngsbelopp  i  Pohlen,  liknande  det  gamla  Tyska 
rikets  Römermonaten,  i  det  hänseendet,  att  det  denna  tiden  oftast  fler- 
dabbladei. 


Digitized  by  VjOOQIC 


266 

tfoldaterne  uthi  Righa  opå  borgerschapedh,  och  fordehla  rytternc 
omkringh  lanDdett,  dher  dho  dhett  eendeste  som  bondhen  haff* 
ver  må  kunna  opätha.  Hvadh  eedhann  dher  uthaff  vill  fölgia, 
känn  hvar  och  een  letteligen  väl  afftagha.  Jagh  för  minn 
perseonn  tagher  Gudh  till  vittne,  att  jngh  häri  så  myckitt  giordt 
haffver,  som  migh  haffver  stådt  till  att  göra,  och  satt  migh  uthi 
sådan n  vidtlöfitighcett,  att  dher  Gudh  migh  uthi  dhenne  besvär- 
lighe  tijdhenn  schulle  hastigdt  till  sigh  ryckia,  skulle  min  fat- 
tighe  hustru  och  barn  komma  dherigenom  uthi  stor  besvärlig- 
heett,  helst  effter  jagh  spor  och  sehr,  huru  dhett  går  uthi  miu 
liffstijdh,  att  fast  om  jagh  ann  får  någhre  innvissningar  på  dhett 
lagh  tillförenndhe  försträcktt  haffver,  fölgier  dher  likvell  inthett 
opå,  uthann  man  tagher  migh  iffrå  dett  eena  efter  dett  anndra. 
Först  hafver  man  tagett  iflFrå  migh  tullen  i  Åbo,  sedhan  haffver 
man  och  föranndratt  denn  innvissningh  jagh  hadhe  till  Vester- 
göttlandh.  Nu  haffver  H.  K.  M:tt  giffvitt  åth  Jacob  Goldbergh 
Waite  by  (hvilkett  dhe  eendeste  bönndher  ähre  såssom  unndher 
Wiemis  liggie)  på  hvilkett  jagh  haffver  4000  daller  försträcktt, 
sAssom  M.  K.  B:r  väl  vitterligitt  ähr,  och  altt  detta  scheer  migh 
sub  prsetextu,  att  mine  räckninger  icke  fullenkommen  klare 
schulle  vahra,  dher  jagh  doch  haffver  på  dhe  gamble  försträck- 
ningar H:s  K.  M:tz  handh  och  segeli,  att  jagh  dhem  een  gångh 
uthi  RäckninghCammaren  nöghachtigh  leffvereret  haffver  medh 
qvittautzier  och  hvadh  dher  thill  haffver  nödigdt  varidt.  Veth 
dherfhöri!  inthett,  medh  hvadh  schal  man  migh  vill  besvära,  att 
jagh  annan  gångh  migh  schall  qvitants  dher  opå  förschaffa,  hvil- 
kett migh  aldeles  omögeligdt  ähr,  aldenstundh  een  stor  dehl 
dher  aff  ähre  dödhe,  och  een  partt  aff  laniidett  förreste.  Dhenn 
sidste  försträckningen  som  jagh  för  thu  åhr  sedhan  giorde,  ähr 
H:s  K.  M:tt  sielff  väl  vitterligitt,  att  om  jagh  dhå  icke  hadhe 
försträcktt  28000  daller,  hadhe  icke  en  daller  varidh  i  förrådh, 
dhenn  vintherenn  krigzfolkett  medh  att  oppehålla.  Hvarföre  be- 
gärar  jagh  brodhervenligenn.  att  M.  K.  B:r  ville  för  dhenn  syn- 
nerlighe  förtruendhe  jagh  thill  honom  haffver,  hoss  H.  K.  M:tt 
så  vijdt  begå,  att  sådhan  unndhsettningh  opå  peningar  medh 
thett  första  hijtt  schee  måtte,  dherigenom  icke  allenest  dett  må 
bliffva  betaltt,  såssom  jagh  optagitt  haffver,  uthan  och  att  fålckett 
framdeles  må  kunna  bliffva  tilbörligen  undherhåldne.  I  lijka 
måtto  och,  att  migh  icke  må  min  pandt  iffrå  taghes,  medh  mindre 
jagh  dherfhöre  må  bliffva  fullenkommen  förnögdh,  jagh  schall 
gerna    tiena    M.    K.    B:r    igenn  i   hvadh  måtto  jagh  känn;  dette 


Digitized  by  VjOOQIC 


267 

jftgh  M.  K.  B:r  icke  haffver  veladh  förhålle.  BefhaleDndes  honom 
sampt  hans  clschelige  k.  hussfru  och  vårdnadher  (hvilke  hanu 
på  roinc  vegne  medh  myckett  gått  flitheligenn  helsse  vill)  uthi 
Gudz  nädighe  beschyddh  till  mycken d  välmåghe.  Brodherven- 
ligen  begärendes  att  M.  K.  B:r  ville  göra  min  och  mine  med- 
collegcrs  uhrsechtan  hoss  H.  K.  M:tt  att  Mett  bafver  gåth  så 
länghsampt  till,  för  änn  vij  haffva  kunnatt  affärdatt  vår  schriff- 
velsser,  till  hvilkett  haffver  varett  orsakenn,  att  vij  dhermedh 
tillijka  måtte  senndha  protocoUett  till  H.  K.  M:tt  att  H.  K.  M:tt 
dberaff  måtte  see,  huru  såssom  medh  sakerne  här  afflupett  är. 
Datum  Treiden  den  7  Februari  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
flacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Hvad  dhe  breff  anlangar  som  min  käre  broder  medh  Hans 
Ducess,  till  Hamborgh  att  forttsändes,  migh  tillsändt  haffver, 
skall  derom  med  all  flijt  besteltt  bliffve  sä  att  dhe  skole  säkertt 
framkomme. 


122.     Egenhändigt.  Treiden  den  9  Februari  1624. 

Om  det  föreslagna  inköpet  af  Dagön,  och  Eammarenp  fordran  på  nya  exem- 
plar af  de  till  hans  räkenskaper  hörande  qvitton.     (Jfr  N:o  111,  113). 

Välborne  her  Cantzler  etc.  Och  efter  min  K.  B.  i  sin  skrif- 
velse  till  migh  tilbiuder,  att  så  snartt  han  min  meningh  och 
vilia  vidhare  får  förnime,  om  jagh  Daghön  för  de  30000  Svenske 
daler  vill  köpe,  att  han  då  fullen kojnligen  på  mine  veghne  därom 
vill  sluta;  förorsacker  migh  sådan  hanss  tilbodh,  att  jagh  honom 
ännu  därom  måtte  besvera  och  brodervenligen  begära  att  han  på 
mine  veghne  samme  köp  besluta  vill,  ty  ändoch  dett  fulle  nå- 
godh  höchtt  är,  vill  jagh  dett  leckväll  därföre  beholla,  och  seer 
heller  att  man  må  seija,  att  jagh  dett  tillfyllest  betaltt  haffver, 
ån  att  man  migh  må  förekasta  att  jagh  Hans  Kon.  M:tt  och  cro- 
nan  hadhe  försnilladh.  Men  dett  min  K.  B.  förmäller  om  ros- 
tiensten,  att  Hanss  Kon.  M:tt  den  vill  hafva  efter  adelenss  privi- 
legier här  i  lundett  så  veghradhe  jagh  migh  dett  inte,  om  hac- 
kerna  vare  där  så  store  sosom  på  fäste  landett,  och  att  bönderne 
kunne    göra    migh    så    myckc    arbete   och  tiendhe  som  på  fäste 


Digitized  by  VjOOQIC 


landett;  men  efter  dett  en  stor  åtskilnan  ähr  hoppes  jagh  att 
dett  måtte  och  considcreras.  Elieat  ville  jagh  nu  strax  holla 
för  besatt  och  obesatt  fem  hester,  där  man  nu  icke  kan  reckna 
att  däraff  bör  hollass  3  hester,  på  dett  att  om  jagh  därpå  någodh 
spenderer,  att  man  migh  icke  sedhan  en  höghre  rostjcntt  må  pi 
trengia  än  dett  kan  uthföra.  Doch  där  dett  icke  kan  nååss, 
måste  jagh  vura  därmedh  tilfredz,  allenest  min  K.  B.  ville  eliest 
så  late  stelle  brefvedh,  att  där  inge  andre  clausuler  eller  excep- 
tioner  må  blifve  införtt,  uthan  att  jagh  dett  så  fritt  som  andre 
adelssmän  i  Harien  och  Wirlandh  må  niuta.  Hvadh  de  öijer 
vedhkommer  som  jagh  om  tilförenne  förmeltt  haffver,  är  hvar- 
ken  Wormsö  eller  Nåckö,  uthan  nogre  holmar  som  engh  och 
fiskevaten  ähr  till,  hvilke  i  all  verldhssens  tidh  haffver  hörit  till 
konghsgorden  och  de  byier  som  på  samma  öö  är,  de  hafve  och 
inge  synnerlige  nampn  som  jagh  vett,  allenest  i  brefvedh  blifver 
insatt  medh  de  holmar  och  skser  och  fiskevaten  som  af  olderss 
därtill  haffver  lytt  och  legadh.  Penningerna  belangeude  vill 
jagh  befiita  migh  att  skaffa  dem  till  rettan  tidh,  doch  så  att  hal- 
parten må  vara  om  Johanni  och  den  andra  delen  om  Michaeliss, 
ty  eliest  är  migh  omöghligedh  en  sådan  stor  summa  till  Johanni 
tilvegebrioga.  Förseer  migh  till  min  K.  B.  att  han  [vill]  migh 
heruthinnen  mitt  beste  veta. 

Hvadh  min  tienarc  Anderss  Michelsson  belanger,  om  hvil- 
ken  min  K.  B.  och  förmeler,  att  han  honom  i  de  sackcr  han 
till  honom  litandess  varder,  vill  pä  mine  veghne  all  gunstigh 
befordringh  bevisa,  därföre  jagh  och  min  K.  B.  ganska  venligen 
betacker;  densamma  ähr  alredhe  tilbacka  kommen,  och  haffver  li- 
tedh  förrettadh,  uthan  att  man  min[e]  reckenskaper  haffver  i  Cam- 
maren  öfversett,  och  efter  beGnness  att  migh  i  alss  ännu  någre 
och  40000  dl.  tilkommer,  ähj  därpå  giortt  allenest  någro  besver 
hvilke  eliest  inte  stortt  på  sigh  haffve,  allenest  att  man  vill  imott 
all  skell  och  billighett,  ja  dett  som  aldrigh  någon  annen  til- 
förende  vederfaren  ähr,  tvinga  migh  till  att  skaffa  migh  på  nytt 
quitantier  dem  jagh  en  gonge  frön  migh  lefreradh  hafiver,  på 
en  liquiderad  reckningh  af  Hanss  Kon.  M:tt  och  Kammerrodh 
underskrefvedh,  hvilkedh  migh  aldeless  är  omöghligedh,  ty  monge 
af  dem  som  dett  unfongedh  hafve  ährc  dödde  och  en  partt  uth- 
ur  lande  dragedh.  Jagh  kan  tenckia,  efter  man  veett,  att  jagh 
all  mitt  behielp  ifron  migh  lefvreradh  haffver,  vill  man  migh 
medh  sådantt  myntt  betala.  Doch  förmåder  jagh  att  när  Hanss 
K.    M:tt    därom    rett  blifver  berettadh,  att  H.  K.  M:tt  dett  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


af  migh  mehr  ftn  aff  andra  varder  begera.  Jagh  vill  medh 
förste  öpen  vaten  i  vår  åter  senda  min  tienare  ditt  medh  all 
beske  på  de  öfvrige  besveren,  ooh  om  då  min  retmetige  förkla- 
ringh  icke  må  8tatt(!)  hafva  nödhgass  jagh  eielff  setia  migh  på  ett 
skep  och  besöckia  Hanes  Kon.  M:tt  därom;  ty  megh  importerer 
detta  en  stor  dell  aiT  min  vålferdh,  och  skulle  jagh  dett  mista 
hadhe  jagh  alt  för  dyrtt  köftt  Jackevall.  Förlåter  migh  till  min 
K.  B.  att  han  häri,  sosom  och  i  alle  andre  billige  och  rettme- 
tige  sackar  i  min  fronvare,  migh  sin  broderlige  benegenhett  och 
bistondh  varder  bevisandess.  Jagh  skall  altidh  tiena  honom  igen 
i  hvadh  måtte  jagh  kan;  och  där  jagh  hanss  hopman  Anderss 
iVlunck  och  andre  hanns  tienare  kan  på  denne  sidhan  göre  någen 
hielp  och  bistondh,  gör  jagh  altidh  gerna.  Jagh  hafifver  och  så 
lagadh  medh  Bor[g]grefven  Ram,  att  han  och  de  andre  hanss 
medharvingar  nn  strax  aftredhe  RanseuhofF  och  lefvrere  dett 
Änderss  Munck  på  min  brorss  veghne.  När  jagh  får  den  rin- 
g[e]ste  legenhett  vill  jagh  och  hielpa  honom  till  retta  medh  Wre- 
denss  ervingar,  men  för  denne  tractaten  som  nu  haffvcr  varidh, 
hafver  jagh  inte  kunnedh  komma  därtill.  Eliest  betacker  jagh 
samptt  mine  colleger  min  K.  B.  för  godh  tractament  på  Wolmer, 
hoppess  lell  att  min  bror  där  ingen  skadhe  skall  vara  skett,  ville 
beflite  sådantt  igen  att  förskylla.  Om  andre  particularia  kan 
jagh  nu  inte  skrifva,  uthan  vill  dett  spara  till  nä8t[e]  påsten,  hvil- 
ken  jagh  innen  någre  dager  och  så  snartt  jagh  folkedh  mun- 
stradh  hafiver  vill  afierdiga.  Vill  härmedh  och  altidh  hafve  min 
K.  B.  hanss  kere  husfru,  min  k.  S.  och  hele  deress  vårdhnade,  den 
Evige  Gudh  troligen  befaltt  hafve,  han  unne  oss  att  vi  må  finness 
medh  helse  och  gledhie.    Aff  Treiden  den  9  Feb[ruari]  anno  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jncobus  De  La  Gardie  m.  p. 


128.  Treiden  den  26  Februari  1624. 

Förord  för  ÖfversteD  Wilhelm  de  La  Bar,  som  för  skada  i  sitt  ben,  icke 
förr  efter  befallning  kunnat  Infinna  sig  hos  Konangen ;  han  erbjuder  sig 
att  värfya  rytteri  och  yill  genom  byte  till  Rikskanslern  afstå  det  gods, 
han  har  i  Burtniks  län. 

Välborne  ber  Cantzler,  etc,     [Kan]  jagh  min  kåre  broder  bro- 
dervenligen  icke  förhålla,  att  effter  Offversten  Wilhelm  de  Labar, 


Digitized  by  VjOOQIC 


270 

icke  he[rtill]  för  den  echadan  8om  han  heele  denne  tiden  uttöfver 
[haf]yer  hafft  på  sitt  been,  och  derigenom  hade  mast  hålle  [sän- 
gen] förr  iin  nu  kunnett  sigh  till  H.  K.  M:t  effter  H.  K.  [MusJ  nå- 
dige befalningh  begifve,  och  fördenschuldh  hafver  han  hos  migh 
fliteligen  anhållitt,  att  jagh  honom  denne  min  recororaendations- 
skriift  till  min  käre  broder  me[dde]lc  ville,  att  min  käre  broder 
ville  honom  hos  Högbe:te  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh 
vara,  att  H.  K.  M:t  icke  ville  någon  ogunst  och  onåder  för  denno 
hans  frdnvarclse  på  honom  kasta,  uttan  med  all  Konungzligh 
gunst  och  nåder  bevfigen  vara,  och  i  synnerheet  effter  han  haff- 
ver  lust  att  lathe  bruko  sigh  uttöfver  rytterijt  att  H.  K.  M:t  nå- 
digest ville  honom  framför  någon  annan  dertill  förord  ne  och 
bruke.  Han  tilbiuder  sigh  vele  förskaffe  sådane  ryttere,  som  H. 
K.  M:t  kan  hafve  tienst  och  ähre  uttaff.  Förseer  migh  till  M. 
K.  B.  att  han  låter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  trogne 
tienst  till  gode  åttniute,  helst  effter  hann  är  een  förståndigh  man 
och  udi  krigzsakerne  förfaren,  så  att  Högbemälte  H.  K.  Mitt 
uttaff  hans  person  der  så  framdeles  bchöfves  kunde,  godh  tienst 
hafve  kan.  Udi  hvad  måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till 
villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne,  och  han  för  sin 
person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  eff- 
ter sin  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Här  hos  kan  jagh 
och  M.  K.  B.  brodervenligen  icke  oförmältt  late,  migh  hafve 
med  honom  på  min  käre  broders  vegner  om  dett  håfvct  som 
han  udi  Burtnickz  länn  innehafver,  accorderet.  Deropå  han  sigh 
så  vidt  förkiaret  hafver,  att  han  min  käre  broder  samme  hoff 
afstå  vill,  så  framptt  min  käre  broder  vill  förskaffe  honom  een 
så  godh  lägenheet  igen  antingen  udi  Ingermannelandh,  Finlandh 
eller  och  här  udi  Lijfflandh.  Derom  M.  K.  B.  medh  honom  vi- 
dere  handle  och  accordere  kan,  när  Gudh  vill  att  han  dijt  till 
Sverigie  ankommer.  Dette  jagh  M.  K.  B.  icke  hafver  kun- 
nett underlate.  Befalandes  etc,  Aff  Treigden  den  26  Februarij 
åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


271 


124.  Treiden  den  8  Mars  1624. 

Förord  för  borgmästarne  I  Riga,  Ram  oob  Ulrich,  att  båda  erbålla  adelskap 
samt  för  den  förre  att  derjämte  fä  byta  sig  till  godset  Wicbterpal,  som 
hört  till  Padls  kloster,  meu  nu  är  bortförpantadt. 

Välborne  herre  elschelige  käre  brodher  etc.  Känn  jngh  M. 
K.  B:r  her  medh  icke  förhålla,  aldenustundh  Borghmestttrenn 
Ram  hafver  medh  första  öpett  vuttn  ärnatt  besökia  H.  K.  M:tt 
till  att  solicitcre  om  oågre  sina  privatsaker,  haffver  hann  nfF 
migh  begärett,  att  jagh  hanns  perssonn  hoss  M.  K.  B:r  så  väll 
såssom  H:s  K.  M:tt  ville  thill  thett  bestå  ihughkomma  och  re- 
commendere,  hvilkett  jagh  honom  inthett  hafver  kunnutt  afFslå. 
Begärendes  brodhcrvenligenn,  dett  M.  K.  B:r  ville  honom  tithi 
dhe  punchtcr  hann  om  soliciterendes  vardher,  hoss  H:s  K.  M-tt 
till  thett  bestå  befordra,  såssom  ähre,  att  efFter  H.  K.  M:tt 
haflFver  honom  nådigest  schenckt  och  giflFvitt  Padhis  closter,  medh 
dhe  dher  unndher  liggiandhe  lähn  (uthaff  hvilkett  S.  Rittkertt(!) 
Rosenkran tzes  effterlathne  enkia  haffver  Wichterpall  gårdh  medh 
någre  bönndher  dher  undher)  att  H.  K.  M:it  ville  af  gunst  och 
Dédhe  unne  honom  samme  gårdh  och  bönndher,  och  lathe  ve- 
dherleggie  henne  för  samma  pantt  någor  anncrstedz,  dher  henne 
vohre  legligitt.  Szå  tilbiudher  hann  dheremott  att  vele  latha 
falla  dhe  penningar  såssom  hann  försträckte  H.  K.  M:tt  när  H. 
K.  M:tt  först  fick  Rijgha  inn.  Och  änndoch  samma  summa  icke 
är  synnerligh  högh,  szå  beplichter  hann  sigh  doch  sådantt  medh 
sin  u[nderdåni]ge  tiennst  och  all  sin  medhell  att  förmchre  och 
förtiene.  Dherhoss  haffver  hann  uthaf  migh  bogärett,  att  jagh 
hoss  M.  K.  B:r  på  hans  veghne  intercedere  ville,  att  efter  H:s 
K.  M:tt  af  synnerlige  gunst  och  nådher  haffver  betenkt  honom 
medh  förbemälte  Padhis  godz  undher  adheligc  frijheet  och  pri- 
vilegier, att  H.  K.  M:tt  änn  ytterligere  ville  bevise  sinn  nådighe 
mildheet  emott  honom  dhermedh,  att  H.  K.  M:tt  ville  honom 
honorere  medh  adheligh  schiöldh  och  vapen,  ty  oansoedt  Konun- 
gen uthi  Pohlen  uthuff  dhenn  sedhvahne  som  hoss  dhem  uthi 
dhenn  Polnsche  staten  är,  honom  så  väl  som  anndre,  som  uthi 
dhenn  dignitet  och  kall  uthi  städhcrne  ähre,  som  hnnn  medh 
adhelighe  tittlar  titulerer  och  ährer,  szå  betacker  hann  lijkväl, 
att  effter  hann  sigh  medh  sine  barn  och  hele  familien  vill  unn- 
dher   H.  K.   M:tt  settie  och  stabilliere,  att  sådantt  likväl  inthott 


Digitized  by  VjOOQIC 


272 

känn  haffva  någonn  krafft  opå  hans  postcritet,  medh  mindre 
han  8&dantt  aff  synnerligh  Konungzligh  nådhe  aff  H.  K.  M:tt 
ohrhåller.  Bedher  fördenschuldh  M.  K.  B:r  på  hanne  veghner 
brodervenligcnn,  att  M.  K.  B:r  ville  hosa  H.  K.  M:tt  så  vijdt 
bearbetha,  dett  H.  K.  M:tt  dhenne  hanns  ödmiuke  bonn  nådigest 
ahnnsec  ville,  ty  oanseedt  hann  sielfT  väl  bekenner  sigh  ännu 
inthett  haffva  i  någonn  måtto  kunnett  hoss  H.  K.  M:tt  till  dett  rin- 
geste  förtiäne  dhenn  högst  [o:  höge]  gunst  och  benäghenheett  som 
honom  hertill  dagz  af  H.  K.  M:tt  vedherfahrenn  är,  szå  fönnodher 
jagh  lijkväl,  att  han  framdeles  schall  kunne  vara  H.  K.  M:tt  och 
cronan  een  nyttigh  tiennare,  förplichter  sigh  och  vele  så  lathe 
optuchte  och  instruere  sine  barnn,  att  dhe  och  mcdh  tijdhenn 
schole  kunne  tiene  H.  K.  M:tt  och  cronen.  Sammalundha  haff- 
vcr  och  Borghmestarenn  Uliich  aff  migh  begärett,  utt  jagh  uthi 
lijka  saak  på  hanns  veghner  hoss  M.  K.  B:r  solicitere  ville,  att 
effter  H.  K.  M.tt  honom  och  medh  godz  unndher  adelighe  frij* 
heet  och  privilegier  begåffvett  haffver,  att  H.  K.  M:tt  ville  och 
honom  sampt  hanns  posteritet  medh  adheligh  schiöldh  och  hielm 
nådeligen  betenckie,  effter  hann  medh  sine  barn  och  posteritet 
unndher  H.  K.  M:ts  loflSighe  reghemente  dheres  liffstijdh  till- 
bringhe  och  änndhe  vele.  Förmodher  såssom  och  brodherven- 
ligen  begärer,  att  M.  E.  B:r  dhem  dhenne  min  intcrcession  till 
godhe  åthniutha  lather.  Uthi  hvadh  måtto  jagh  känn  vahra  M. 
K.  B:r  till  villia  och  tienst  igenn,  gör  jagh  thett  gerna.  Dhe 
tilbiudhe  sigh  och  att  villia  sådhane  M.  K.  B:6  godhe  bcfordringh 
emott  dhem  medh  all  tienetvilligheett  igenn  förschylla.  Befha- 
landhes    M.    K.    B:r  etc.     Aff  Treidenn  denn  3  Martij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
JacobuB  De  La  Gardie  m.  p. 


126.  Treiden  den  8  Msltb  1624. 

UnderbaDdlingen  med  Pohlen  har  Yäl  hittills  varit  fruktlös,  men  i  förhopp- 
ning att  det  icke  var  Eonangen  emot  hade  han  förelagt  ombuden  att 
till  den  1  Maj  skaffa  sig  riktiga  fnilmagter. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  oförmältt  laihe,  att  jagh  inthet  tviff- 
velsmhål  bär,  dett  han  uttaff  mine  och  mine  collegers  skriSvelser, 


Digitized  by  VjOOQIC 


273 

så  väll  såsom  uttaflT  siclffve  Acteroe  såsom  vij  den  8  Februarij 
till  H.  K.  M:t  sändho  nogssmpt  haffver  förnummit,  huru  sakerne 
udi  denne  sidste  tractaten  afflupne  äre,  och  att  man  inthett  haff- 
ver kunnett  någott  utträtte,  aldenstundh  Pålackerne  ingen  fuU- 
machtt  något  medh  oss  att  besluthe  hadhe,  uttan  att  dhe  udi 
dett  sidste  colloquio,  som  jagh  och  Schumin  medh  hvar  andre 
hade,  låffvade  och  tillsade,  att  dhe  uttaff  dcres  Konungh  een  så- 
dan nöijachtigh  fuUmachtt  som  vij  begärede,  sigh  förskaffe  ville. 
Alltså  är  nu  den  6  Martij  een  påst  med  breff*  ifrån  Schumin, 
ifrån  Warsow  till  migh  kommen,  hvaruttaff*  jagh  min  broder  een 
uttcopia  härhos  tillsänder,  derudi  han  så  väll  som  Gödcrtt  Johan 
Tijsenhusen  migh  tillskriff^ver,  att  dhe  genom  deres  ödmiuka  och 
underdånige  bonn  hos  deres  Konungh  haff've  så  vidt  bearbetett, 
att  han  dem  een  fullkommen  och  nöijachttigh  fuUmachtt  under 
ein  hand  och  segell  haff'ver  låffvatt  och  tillsagtt;  och  att  Ständer 
udi  Pålen  så  väll  som  Littowcn  dhem  een  fullkommen  fuUmachtt 
och  instruction  och  gifi*vandes  varde,  såsom  min  käre  broder 
uttaff*  sielffve  uttcopian  vidtlyff*teligere  hafver  till  att  see.  H var- 
före  hafver  jagh  denne  påsten  genom  natt  och  dagh  velatt  till 
H.  K.  M:tt  afiärdige,  på  dett  att  der  H.  K.  M:tt  vill,  att  man 
sigh  medh  dem  videre  udi  någon  tractat  skall  inlåte,  att  H.  K. 
M:t  då  udi  tijdh  migh  må  informera,  huru  vidt  jagh  der  udi 
fortfhare  skall;  dogh  haffver  jagh  udi  medlertijdh  svaratt,  effter 
såsom  min  käre  broder  uttaff*  medfölgiande  uttcopia  och  haffver 
till  att  see,  att  der  dhe  een  sådan  fuUmachtt  uttaff  deres  Konungh 
hafl*ve  bekom  mitt,  såsom  dhe  förmäle,  hade  jngh  uttaff  min  nå- 
digeste  Konungh  och  herre  impetrcrct  och  ehrhållitt,  att  jagh 
medh  någre  mine  medcoUeger  måtte  komme  medh  dem  tillsam- 
mans och  tillsee,  huru  vidt  vij  sakerne  bringa  kunne;  men  dett 
dhe  begäre  att  om  dhe  så  hastigtt  inthett  kunne  med  oss  till- 
sammans komme,  för  månge  förfall  och  olägenheter  schuld,  och 
stillest&ndet  udi  midlertijdh  kunde  exspirere  och  uttgå,  att  jagh 
ville  försäkra,  att  ingen  hostilitet  eller  fiendskap  måtte  uttaff*  H. 
K.  M:tz  sijoe  dem  bliff'va  bevijst,  hvilket  dhe  och  uttaff*  deres 
sijde  på  dcres  Christelige  tro,  ähre  och  låffven  ville  migh  för- 
säckradt  hafve.  Deropå  svarade  jagh  dem,  att  jagh  deropå  ingen 
befalningh  uttaff*  min  nådige  Konungh  och  herre  haffver,  uttan 
råder  dem,  att  der  dhe  sådane  fullmachtter  aff  Konungen  och 
Ständernc  bekommitt  haffve,  att  dhe  inthett  der  medh  drögie, 
uttan  heller  ju  förre  sigh  hijtt  till  gräntzen  förfoge,  på  dett  att 
igenom   deres  långe  förhalande  icke  någon  orsach  kunde   gifves, 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  18 


Digitized  by  VjOOQIC 


274 

derigenom  man  &tter  m&tte  taga  till  vape[D]s.  Sådant  hafver 
jagh  giordt,  efter  jagh  intbctt  haffver  kunnett  tro,  att  H.  K.  M:tt 
skulle  late  sigh  behaga,  dett  man  på  dercs  skrifveUe  allena 
skulle  sigh  vele  fundera;  vore  och  icke  heller  rådligitt,  att  man 
nu  i  denne  lägenhetten  skulle  gifvc  dem  sä  myckitt  dilation  och 
opskoff,  att  dhe  kunne  förhala  sammankompsten  så  länge  dhe 
vele,  som  i  förledne  åhr  skedt  är.  Jagh  förmodar  vist,  att  dhe 
sigh  väll  till  denn  1  Maij,  såsom  jagh  dem  terminen  satt  haf- 
ver, vist  varde  instella,  så  framptt  dhe  någott  alfFvar  hafve  att 
medfhara,  hvilkett  jagh  lij kväll  inthct  annars  kan  iro,  ty  det 
vore  ett  altt  för  stort  skelmstycke  och  falskheet.  att  dhe  nu  icke 
schuUe  hafFva  någon  fuUmacht  under  deres  Konungz  handh  och 
segell,  effter  dhe  dett  udi  breffvett  uttryckeligen  settie;  men 
lijkväll  kan  väll  skee,  att  samma  dcrcs  fullmachtt  kan  vara  steltt 
på  skrufvcr,  utt  man  der  medh  ändå  nogh  skall  haffve  till  att 
göre.  Dogh  förmodar  jagh  att  H.  Kon.  M:t  inthet  knn  vara 
emoott  (effter  såsom  jagh  uthaff  alle  H.  K.  Maij:tz  breff  altt  här 
till  kan  förnimma)  dett  jagh  dem  således  haffver  tillskriffvett, 
på  dett  man  måtte  förnimma,  huru  denn  fullmachtt  dhe  nu  haffva, 
må  vara  stcitt,  effter  mnn  dermedh  ått  minste  så  n^ykitt  vinner, 
dett  man  heele  verldon  kundgiör  att  H.  Kon.  Muij:tt  på  sin  sijde 
inthet  underlåter  hvadh  såsom  till  fredh  och  eeni^heet  tienligitt 
är.  Förmoder  derföre,  såsom  och  brodervenligen  begärer,  att 
min  käre  broder  denne  min  ringe  opinion  och  meeningh  hos  H. 
K.  M:tt  till  dett  beste  ville  uttyde.  Jagh  ville  väll  ondska,  att 
jagh  med  denne  svåra  saken  måtte  vara  förskåntt,  ty  man  så 
långtt  frånvarandes  lätteligen  känn  committere  (ändogh  man  dett 
väll  mcenar)  någott  dett  såsom  H.  K.  M;t  inthet  oltijdh  kan 
vara  behageligitt;  vill  lijkväll  förmode,  att  jagh  altt  här  till  haf- 
ver befiijtatt  migh  att  fölgie  H.  K.  M:tz  villie  och  meeningh 
effter,  så  vidt  jagh  denn  haffver  kun  natt  förstå. 

Hvadh  elliest  denne  vår  stat  och  lägenheet  vidkommer,  så 
haffver  dett  altt  här  till  varitt  temmeligh  stille  och  roligtt;  och 
tackar  man  Gudh  den  Aldrahögste,  att  och  siuckdomen  pestilen- 
lien boss  oss  haffver  sigh  stillett,  ty  nu  på  tree  månader  till- 
görandes, hafver  man  lithett  eller  alz  inthett  der  uttaff  sport, 
Gudh  nådigest  änn  videre  sin  barmhertigheet  emoot  oss  bevijse, 
att  den  emoot  vhåren  icke  måtte  vidare  yppas.  Iffrån  Pålen  haff- 
ver man  elliest  inthet  synnerlige  tidender,  uttan  att  Tarttaren  nu 
i  vintter  åter  på  nytt  haffver  fallit  in  uttöfver  gräntzcn,  och 
giordt  dett  öffrige  kaltt,  dett  såsom  dhe  i  såmmars  leefft  haffve. 


Digitized  by  VjOOQIC 


275 

derigenom  ett  stort  tumult  hos  dem  pä  rijkzdttgen  skall  haffva 
varitt,  och  förmener  mnu,  att  dhe  HögPäler  haffve  bevilgiet  tree 
påborer  emott  Tattarne  och  dhe  Lettowske  allenest  två.  Men 
alle  haiTve  dhe  der  till  stannat,  att  dhe  vele  göre  fredh  medh 
H.  Kon.  Maij:tty  undant-agandhes  någre  fhä  samptt  medh  prcster- 
schapett,  hvilke  alle  hålle  Konungens  partij,  och  derföre  inthett 
vårda,  om  nltt  skulle  undergå,  först  dhe  måtte  hempnns  den 
despect  och  skada  som  dem  aff  dhe  Svenske  skeedt  är. 

Till  dett  sidste,  kan  jag  inthett  undcrlåte  min  käre  broder 
att  påminna,  om  mine  privat  saker,  derom  jagh  honom  tillförenne 
vidtlyffteligere  tillskriffvitt  hafver,  att  han  effter  sitt  gode  löffte 
ville  vara  obesvärntt  dem  till  dett  beste  hos  H.  Kon.  Maij:tt  att 
befordre.  I  synnerheet  begärar  jagh  venligen,  att  M.  K.  B.  ville 
laga,  att  jagh  kunde  få  vist  beskedh  om  Dagöön,  aldenstund 
jagh  opå  min  B:8  skriffvelse  haffver  satt  migh  udi  temmeligh 
vidtlyfftigheet  til  att  opbringa  så  månge  penningar  såsom  H.  K. 
M:t  derföre  begärer,  ty  jagh  haffver  försatt  både  mine  gårdar 
Kyde  och  Jackovall  och  tagitt  deropå  10000  rijkzdaler  med  så- 
dane  conditioner,  att  jagh  dem  inthet  kan  inlösa  förre  än  tu  åhr 
häreffter.  Skulle  nu  samma  köp  inthet  gå  för  sigh,  kan  M.  K. 
B.  fuller  afitaga,  hvad  det  migh  för  een  skada  vara  skulle,  der- 
före förmodar  jagh  visserligen,  att  om  min  käre  broder  icke 
allerede  hafver  förskaff^ett  migh  H.  K.  M:tz  köpbreff*  deropå,  att 
jagh  dett  nu  med  denne  min  tienere  bekomma  må,  och  att  dett 
så  må  bliffva  steltt  med  sådane  conditioner  och  vilkor  som  andre 
nttaff  adell  udi  Lijffland  deres  godz  hafva  och  besittie,  ty  elliest 
begärer  jagh  icke  köpa  een  haka  land,  änn  sedan  meere.  Jagh 
skall  altid  finnes  min  käre  broders  tienere  igen,  udi  hvad  måtto 
som  migh  mögligitt  kan  varo.  Befalendes  M.  K.  B.  etc.  Aff 
Treigden  den  8  Martij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


276 


126.  Treiden  den  17  Mars  1624. 

K.  Sigismund  hade  på  Ständernas  enträgna  begäran  lofvat  att  icke  hvar- 
ken  hemligt  eller  uppenbart  bryta  stilleständet,  och  derest  en  giltig 
fullmagt  kunde  af  Polska  ombud  företes,  kunde  derföre  underhandlingen 
äter  upptagas,  hvarom  nu  en  post  bllfvit  afsänd,  att  resa  natt  och  dag, 
för  att  få  Kongl.  Maj:ts  resolutlon. 

Välborne  herre  elscheli^e  knre  brodher  etc.  Känn  jagh  M. 
K.  B:r  icke  förhålla,  att  sedhann  jagh  min  sidste  schriffveUse 
till  H.  K.  M:t  och  M.  K.  B:r  aflfardadhe,  är  Ryttraestarenn  Hin- 
drich  Schmellingh  hijtt  till  migh  kommen  medh  brefF  iffrå  voi- 
vodhenn  Skumin  fast  lijka  lydendhee  medh  dhett  förre,  att  han 
eampt  medh  alle  Stendherne  uthi  Pohlen,  haffva  hoös  dheree 
KoDungh  obtineret,  att  han  undher  sin  egenn  handh  och  segell 
haffver  giffvitt  dhera  een  fuUenkommen  fuUmachtt  medh  dhe 
Svensche  Commissarier  att  tradera.  Och  endoch  jagh  väl  dubi- 
terer,  om  samma  fullmacht  är  uthi  alle  punchtter  så  steldtt  sås- 
som  H.  K.  M:tt  dhenn  vill  haffva  eller  i  sigh  sielff  bör  vahra, 
ezå  är  lell  nogh,  att  dhe  dheres  Konungh  så  vijdt  bracht  haffva, 
att  hann  dhem  dett  hafver  måst  giffva,  och  såssom  denne  Rytt- 
mestarenu  berätter,  haffva  alle  landhbådherne  på  Stendemes 
vegne  så  lenghe  hoss  Konungen  ahnnhållett,  dhett  hann  dhem 
haffver  måst  låffva  och  tillseigia,  att  hann  så  lenghe  stillestonn- 
dett  varadhe,  icke  ville  bruka  några  prachtiker  hvarckenn  offendt- 
ligenn  eller  hemlighen  emoth  Sverigie,  uthann  att  hann  sä  väl 
såesom  Stennderne  ville  vahra  dher  uthi  förbunden,  att  dhett  så 
schulle  scheedt  vahra;  dher  opå  hafver  Schmellingen  giordt  för 
migh  store  och  höghe  edher;  förmeente  och,  att  dett  schulle 
vahra  innfördt  medh  uthi  cooetitucionen  som  nu  besluthenn  ähr 
på  rickzdaghen.  Förmodher  dhcrfhöre,  att  H:s  K.  M:tt  icke 
schall  sigh  misshagha  latha,  dett  jagh  haffver  schriffvitt  Skumin 
till  svar,  dett  jagh  uthaf  Hrs  K.  M:tt  i  fullmacht  haffver,  att  dher 
dhe  een  sådann  nöghachtigh  fullmacht  hadhe  bekommitt,  jagh 
dhå  måtte  medh  dhem  tillsammans  komma  att  förlengra(!)  stille- 
stonndett.  Och  på  dett  H.  K.  M:tt  i  tijdh  sådantt  måtte  vetta, 
haffver  jagh  affärdett  d  hen  ne  påst  igenom  natt  och  dagh  thill 
Hrs  K.  M:tt,  önndscher  aff  hiertatt,  att  dett  måtte  vara  H.  K. 
Mitt  behageligett,  och  att  jagh  medh  dhett  första  måtte  fhå  be- 
schedh,  huru  jagh  migh  uthi  saken  förhålla  schall;  begärer  bro- 
dhervenligenn,  att  hann  dhertill  ville  beforderligh  vahra. 


Digitized  by  VjOOQIC 


277 

Hvadh  elliest  dhenne  vår  stat  och  lägenhect  vedhkommer, 
är  dhenn  (Gudi  dhess  läf)  theromeligh  godh,  och  i  sädann  esse 
såssom  jagh  uthi  min  näst  förre  schriffuelsse,  haffver  M.  E.  B:r 
tillkenoa  giffvitt,  allenest  vill  aflF  nödhenn  vahra,  alt  H.  K.  M:tt 
medh  första  öpett  vattn  hijt  unDdhsettDingh  göra  lather  medh 
peDingar  och  pråffvinndt,  ty  thill  Aprilli  månan  inthett  myckett 
3ynner)igh  uthi  förrådh  ähr,  effter  såssom  M.  K.  B:r  uthaf  dett 
förslagett  jagh  H.  K.  M:tt  tillsenndt  haffver,  vardher  see.  För- 
modher  dherfhöre,  att  M.  K.  B:r  så  väl  såssom  dhe  anndre  godhe 
herrer  så  väl  Rickzeos  såssom  Cammer-rådh,  vardhe  dherom  hoss 
H.  K.  M:tt  tijdigh  påminnelsse  göra. 

Jagh  haffver  och  uthi  min  näst  förrige  schriffvelsse  till  M. 
K.  B:r  begärett,  att  hann  mine  privat  saker  ville  latha  vahra 
sigh  thill  thett  bedsta  befhalatt,  i  synnerheet  att  jagh  medh 
thett  första  måtte  kunna  fhå  vist  beschedh,  om  H.  K.  M:tt  vill 
raigh  oplatha  Daghöön,  ty  aldenstundh  jagh  migh  dherfhöre 
hafver  satt  uthi  themmeligh  vijdtlöftigheett;  ville  jagh  dher- 
fhöre gerna  haffva  vist  beschedh,  huru  dhermedh  bliffva  schall, 
på  dctt  jagh  mine  saker  dherefter  må  kunna  rätta,  och  icke  få- 
fcDgheligenn  komma  i  schadha.  Jagh  schall  gerna  tiena  M.  K. 
B:r  igenn  i  altt  dett  jagh  veth  honom  känn  lenndha  till  behagh. 
Förmodher  att  M.  K.  B:r  medh  thett  allerförsta  vardher  migh 
heropå  vist  beschedh  bekomma  latha.  Befhalendes  M.  K.  B:r 
etc.    Aff  Treidenn  denn  17  Martij  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


127.  Treiden  den  18  Mars  1624. 

Förord    för    Christoffer   Burmeister   att    få  på  sin  llfstid  behålla  några  gods, 
Bom  hans  hustras  fader  erhållit  under  förpantningsrätt  af  K.  Johan. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  etc.  Känn  jagh 
M.  K.  B:r  her  medh  brodhervenligenn  icke  förhålla,  att  breff- 
visare  edle  och  mannhafftigh  Christoffer  Burmeister,  som  för  een 
ryttere  unndher  mitt  compagni  hafver  sigh  bestella  lathett,  haff- 
ver gifft  sigh  medh  S[alig]  Hanns  von  Lybecks  dåtter,  och  be- 
sitter  någre  godz  som  hennes  fadher  uthaff  Konungh  Johan,  så 


Digitized  by  VjOOQIC 


278 

v&I  såssoin  Kouungh  Carl  (Högläffligh  i  åminnelse)  för  sin  be- 
viste tiänst  till  unndhcrpantt  bekommett.  Szä  aldenstundb  hann 
i  unndherdänigheett  ärnar  besökie  H.  K.  M:tt  om  samma  godt, 
att  hann  dhem  till  sin  liffstijdh  niutha  och  bekomma  mätte, 
hvarfhöre  ha£Fver  hann  aff  migh  begärett  dhenne  min  interces- 
sion  till  M.  K.  6:r,  att  hann  honom  dheruthinnan  ville  till  thett 
bedsta  beforderligh  vahra,  hvilkett  jagh  honom  icke  hafver  ve- 
ladh  eller  kunnedh  förvägre,  aldenstundb  hann  är  een  hurttigh 
karl  och  sigh  altidh  manligenn  och  väl  förhällett.  Försohr  migh 
fördennschuldh  till  M.  K.  B:r  szässom  och  brodhervenligenn  be- 
gärer,  att  M.  K.  B:r  för  min  schuldh,  ville  honom  boss  Hrs  K. 
M:tt  i  så  måtto  till  thett  bedste  förhielpe.  Jagh  schall  altidh 
vare  M.  K.  B:r  till  villie  och  behagh  igenu  i  hvadh  måtto  jagh 
känn.  Hann  för  sin  perssonn  vardher  och  sådhann  M.  K.  B:8 
gunstighe  befordringh  medh  all  tienstvilligheett  igenn  förtiäna. 
Förmoder  att  M.  K.  B:r  lather  honom  dhenne  min  recommenda- 
tion  tilgodho  åthniutha.  Befalendes  M.  K.  B:r  her  medh  uthi 
Gudz  nådige  beschyddh  thill  mycken  välmåghe.  AfF  Treidenn 
denn  18  Martij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardic  m.  p. 


128.     Egenhändigt.  Treiden  den  27  April  1624. 

På   grund    af    meddelanden    från    Radzivll    tror  han,  att  ett  stillestånd  skall 
med  säkerhet  komma  till  stånd. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tillför[8een]de8  synnerlige 
godhe  ven.  Näst  all  välmoghs  lyckönskan  och  min  broderlige 
tiensts  tilbiudelse;  kan  jagh  miu  K.  B.  icke  förholla,  att  jagh 
ingen  tvifvelssmåll  bär  dett  min  broder  uthaf  min  underdonige 
skrifvelse  till  Hanss  Kon.  Maijrtt  vår  nådigste  Konungh  och 
herre  någsaraptt  varder  förnimma,  huru  Ratzewill  haffver  haftt 
sin  Sccreterare  Kochlefski  boss  megh  i  Riga,  och  att  han  nogre 
synnerlige  veriF  och  ärender  haffver  til  migh  haftt,  hvilke  jagh 
icke  nu  so  fulkommeligcn  hafver  kunnedh  Hanss  Kon.  Maijrtt 
tilsenda,  uthan  ärnar  medh  de  förste  skepen  hitt  ankomma,  af- 
fcrdiga    StothoUaren    Adam    Skraffer    därmedh    till    Hanss    Kon. 


Digitized  by  VjOOQIC 


279 

M:U  til  Sveric,  på  dett  han  Hnnss  Kon.  M:tt  so  väll  sosom  min 
K.  B.  roä  kunne  grundeligen  referera  om  denne  säcken;  ty  så 
mycke  mitt  ringa  förstondh  förstrecker,  gifs  oss  nu  en  önskeligh 
legenhett  nogott  gått  att  befordra  för  vårtt  kere  federnesslandh, 
och  att  där  Hanss  K.  M:tt  åstunder  en  gonge  att  komma  uthur 
detta  longelige  krigedh,  att  vi  därtill  nu  en  godh  legenhett  be- 
komme.  Doch  pä  dett  att  Hnnss  Kon.  Maij:tt  må  någorlunda 
veta  retta  sine  sacker  därefter,  hafver  jagh  korteligen  någodh 
Hanss  Kon.  Maijitt  därom  tilkenne  gifvedh;  i  synnerhett  att  jagh 
vidt  tror  att  vi  kunne  nå  et  åhrs  stillestondh  på  de  conditioner 
sosom  Hanss  Kon.  M:tt  haffver  satt  i  vår  instruetion,  där  i  Konun- 
gen i  Polen  så  väll  som  Stenderna  skole  vara  förbundhne,  på 
dett  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  icke  må  göra  nogen  stor  förgcfligh 
unkosten  på  dett  inlenske  so  väll  som  dett  uthlenske  folckedh. 
Och  ändoch  jagh  väll  vett,  att  til  efventyrs  Hanss  Kon.  Maij:tt 
skall  tycke  besverligedh  dett  Hanss  Maij:tt  ähr  blifven  så  lenge 
oppehoUen,  och  att  Hanss  Kon.  M:tt  alredhe  haffver  giortt  så 
stor  unkosten  på  dett  uthlenske  folcken8s(!)  verfvande  och  att 
man  kan  suspitionera  att  Polackerna  allenst  till  att  desarmera 
088,  socker  detta  ett  åhrs  stilleståndh ;  så  haffver  jagh  inte  anner- 
lunda  på  denne  tidhen  vist  att  göra,  efter  Hanss  Kon.  Maijits 
instruetion  och  breff  (så  mycke  jagh  dem  förstår)  inte  annadh 
innehoUer.  Jagh  förmåder  och  att  när  Hanss  Kon.  Maij:tt  får 
förnimma  alle  de  motiver  jagh  haffver  haftt,  roigh  så  ernått  dem 
att  förklara,  att  dett  inte  skall  kunne  vara  Hanss  Kon.  M:tt 
ernått.  Ty  megh  tyckes  inte  ringa  vara  att  Polackerna  hafvc  så 
gfitt  som  tvungedh  en  fulmachtt  aff*  deress  Konungh  under  hanss 
hondh  och  segell,  och  att  han  sigh  sielff*  förbinder  att  afsto 
medh  a[ll]  hostilitet  och  practiker  så  lenge  stilstondett  varar, 
[det]  jagh  achtar  vara  en  godh  trappa  till  att  stiga  till  h[ögre] 
Bucker;  så  snartt  hitt  någott  skep  kommer,  skall  jagh  uthför- 
Hgen  då  medh  Adam  Skraffer  skrifva  min  K.  B.  till  om  altt 
detta  och  hvadh  mitt  ringa  betenkiande  här  i  ähr.  I  medlertidh 
begerar  jagh  brodervenligen  att  min  K.  B.  vill  altt  dett  såsom  i 
8å  mätte  aff*  migh  här  i  en  trogen  och  godh  meniogh  giortt 
ähr  hoss  Hanss  Kon.  M:tt  till  dett  beste  uthydha  sosom  och 
eliest  i  alle  måtte  late  migh  och  de  miue  vara  sigh  till  dett 
beste  befalledh.  Jugh  skall  altidh  finness  min  K.  B.  trogen  och 
tienstvilligh  igen.  Befaller  hcrmcdh  och  altidh  min  K.B.  snmptt 
hanss  käre  husfru  och  vordnadher  (dem  han  på  min  och  min 
husfruss    veghne    kerligen   helse   vill)   Gudh  den  Alzmechtigh[e] 


Digitized  by  VjOOQIC 


280 

til    mycken    lycko    och    välferdh.     AflF  Treiden    den    27  Aprilis 
Anno  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jncobus  De  La  Gardie  m.  p. 


120.  Riga  den  12  Maj  1624. 

StilleståDdet    år   förlängdt    på    minst    ett    år.  och   på  tu,  derc9t  det  icke  två 
månader  på  förhand  uppsäges. 

Välborne  herre,  käre  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Näst  all  vällftirdz  lycköndpchningh  och  een  brodcr- 
venligh  och  flitigh  tackseijelssc  för  månge  bevijste  välgärningar, 
dem  jagh  medh  nll  brodervenligh  benägenheet  och  altt  gått  igen 
förschylle  vill,  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligon  icke 
förhålle,  att  jagh  ingen  tvifvelsmhål  bär,  dett  M.  K.  B.  uttuflT 
min  8&  väll  såsom  mine  coUegcrs  underdAnige  schrifvelsse  till 
K.  M:tt  förnimmandes  varder,  huru  såsom  vij  hafve  varitt  medh 
dhe  Pålensche  commissurier  till  mötes,  och  stilleståndett  på  ectt 
åhr  prolongeret,  medh  den  clausula  och  förordett,  att  om  een 
den  andre  icke  opsäger  stilleståndett  två  månader  tillförenne, 
skall  samme  stilleståndh  vhara  i  tu  åhr,  effter  såsom  min  käre 
broder  uttuff  uttcopian  af  contractet,  som  jagh  H.  K.  M:t  härhos 
tillsänder,  videre  hafver  till  att  see  och  förnimme.  Jagh  hade 
och  väll  velet  sende  H.  K.  M:t  protocoUet,  såsom  och  uttcopian 
af  Konungens  udi  Pålen  och  Ständernes  fullmachtt,  som  dhe 
Pålensche  commissarier  hafft  hafve,  men  effter  icke  allenncst  tij- 
den  dctt  så  hastigtt  [icke]  kan  tillåthe,  uttan  och  elliest  synnerlige 
orsaker  äre,  hvarföre  man  hos  denne  posten  icke  tåres  sådantt 
cventyre,  hafver  jagh  för  gått  befunnitt  innan  tree  eller  fy  re 
dagar  att  aflfardige  Ståtthollaren  Adam  Skraffer  der  medh  till  H. 
Kon.  Maijrtt  på  dett  H.  K.  M:tt  må  grundtligen  fhå  föinimme, 
för  hvadh  orsakers  schuldh  vij  så  udi  saken  här  procederet 
hafve,  och  i  synnerheet,  att  H.  K.  M:t  må  spörgie,  huru  såsom 
staten  nu  udi  Pålen  förevettcr,  och  att  oss  nu  een  dör  öpncs 
till  store  och  vichtige  saker.  Hvarföre  begärer  jagh  broderven- 
ligen,  att  M.  K.  B.  ville  hos  H.  K.  M:t  begå,  att  H.  K.  M:t 
denne  ringe  drögzmålen  icke  ville  udi  onåder  optage,  till  dess 
förbemeltte    Ståtthollaren    Adam   Skraffer  dijt  ankommer.     Jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


281 

förmoder,  att  när  H.  K.  M:t  alle  saker  fhår  förnimme,  huru  så- 
som aht  här  afflupett  är,  dett  H.  K.  M:t  skal  hafve  der  till  eett 
nådigtt  behagh,  och  att  H.  K.  M:t  [i]  dett  Därmest  kan  till  sin  sco- 
pum  komme.  Dette  hafFver  jagh  allenest  udi  een  hast  velett 
H.  K.  M:t  och  M.  K.  B.  tillkenne  gifve,  på  dett  att  H.  K.  M:t 
och  M.  K.  B.  mage  vette  att  stilleståndet  är  oprättet,  och  att 
man  må  alle  förgefflige  expenser  förbijgå,  såsom  och  att  H.  K. 
M:t  sine  saker  derefter  dirigere  kan,  ty  jagh  ingen  tvifvelsmål 
bär,  att  dette  stilleståndet  uttafF  Konungen  udi  Pålen  (dogh  kan 
skee  emot  hans  villie)  så  väll  såsom  aff  Ständerne,  skall  oprich- 
teligen  hållitt  bliflFve,  för  hvad  orsakers  skuldh,  vill  jagh  derom 
inthett  vidtlyffteligere  förmäle,  uttan  remittere  sådan tt  till  Stått- 
hollarens  Adam  SkrafFers  ankompst. 

Till  beslutt  betackar  jagh  min  käre  broder  flitteligen  för 
sitt  omach,  som  M.  K.  B.  udi  mine  particularsakers  bestellningh 
hafft  hafver,  i  synnerheet  att  jagh  hafver  bekommitt  beskedh 
oppå  Dagöön,  ty  ändogh  migh  högtt  besvärligitt  faller  denn  ter- 
minen att  hålle  som  migh  är  föresatt,  så  vill  jagh  lijkväll  till 
dett  närmeste  göre  min  ilijt,  att  dett  skall  efFterkommitt  blifve, 
och  derom  vidtlyflFteligere  M.  K.  B.  med  Ståtthollaren  Adam 
Skraffer  tillskrifve,  huru  derom  min  meeningh  är,  och  hvadh 
jagh  begärer,  att  i  köpebrefvett  ännu  må  blifve  infördt,  begärer 
brodervenligen,  att  M.  K.  B.  så  här  effter  såsom  här  till  vill 
laihe  sigh  mine  saker  till  dett  beste  befalede  vare;  udi  hvadh 
måtto  jagh  kan  vara  honom  till  villie  och  behageligh  tienst  igen, 
gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalendes  M.  K.  B.  etc.  Aff  Rijga  denn 
12  Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Tillägg  i  duplettexemplaret,  dat.  d.  13  Maj  s.  å.: 

Välborne  herre  käre  broder  detta  brefvett  hafver  jagh  duble- 
ret,  och  dett  andre  hafver  jag  sändt  på  galeijen  med  Sven 
lackeij,  och  innan  få  dagar,  vill  jag  H.  K.  M:t  och  M.  K.  B. 
vidtlyffteligere  tillskrifve. 


Digitized  by  CjOOQIC 


282 


130.  Biga  den  17  Maj  1624. 

Förord  för  löjtnanten  Christoffer  Richter,  som  mist  sina  gods,  hvilka  ligga 
under  Sanzel,  så  länge  stiUeståndet  varar,  att  erhålla  vederlag,  emedan 
han  troget  och  flitigt  tjent. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jogh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  denne  adelsperso- 
nen och  leutnampten  under  Capiten  Antonij  Murijs  compagni, 
benemd  Christoffer  Richtter,  hafver  mist  eine  godz,  som  liggie 
under  Sunsill,  så  länge  dctte  stilleståndett  varatt  haffvcr,  och 
fördenschuld  är  till  sinnes  Kon.  Maij:tt  vår  AUernådigeste  Konungh 
och  herre,  om  befordringh  udi  sine  saker  i  all  underdånigheet 
att  besökie,  helst  effter  min  käre  broder  udi  min  närvarelse  till- 
sade honom  vidh  Treigden,  att  han  ville  honom  hos  H.  K.  M:t 
till  vederlagh  för  samme  sine  godz  förhiclpe;  sä  aldenstundh 
han  hafver  hos  migh  om  denne  min  förskrifft  till  min  käre  bro- 
der fliteligeun  auhållitt,  hafver  jagh  fördenschuldh  sådantt  honom 
icke  förvägre  velett,  helst  effter  han  är  een  trogen  och  flitigh 
karll  och  sedan  som  han  kom  udi  H.  K.  M:tz  tienst,  sigh  troli- 
gen och  fliteligen  förhållitt  haffver.  H vårföre  begärer  jagh  bro- 
dervenligen, att  M.  K.  B.  ville  honom  hos  H.  Kon.  M:t  der  till 
förhielpe,  att  han  må  antingen  vid  Pernuell  eller  någon  annan 
ortt  här  udi  landett  någorlunde  vederlagh  bekomme,  effter  han 
öfver  40  bönder  som  under  hans  gårdh  varitt  hafve,  mist  hafver. 
Förseer  migh  till  M.  K.  B.  att  han  låter  honom  denne  fnin  för- 
skrifft och  sin  trogen  tienst  till  gode  åttn[i]utte;  udi  hvad  måtto 
jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  vilie  och  tienst  igen,  gör 
jagh  altijd  gerne,  och  han  för  sin  ringc  person  varder  sådan 
min  K.  B:s  gunstige  befordringh  effter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienendcs.  Befalendes  M.  K.  B.  etc*  Aff  Rijga  den  17 
Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


283 


lai.  Biga  den  18  Maj  1624. 

Om  stilleståndets  afslataude  och  motiverna  derför  skall  Ståthållaren  Adam 
Schrapfer  vid  sin  ankomst  lemua  redogörelse.  Tackar  för  det  nya  bref- 
vet  å  FelUn,  TarTest  och  Helmet  samt  det  na  afgjorda  köpet  om  Dagön. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  brodher- 
veoiigen  icke  förhålla,  att  endoch  jagh  ifrå  Treiden  H:s  K.  Mitt 
tilUchrcff,  dctt  jagh  ville,  så  snardt  jagh  thill  Righa  ahnnkohmme, 
affardighe  Stfidthollarenn  Adam  Schraffer  thill  H.  K.  M:tt  medh 
all  beschedh,  hvadh  såssoin  Radzevils  secreterare  medh  migb 
hadhe  taldt,  och  elliest  hvadh  såssom  här  altt  dher  thill  var  paa- 
seradt;  lickväl  effter  voivoden  Skumin  senndhe  ryttmestarenn 
Zögh  med  brefT  hijtt  thill  migh  till  Kigha,  dheri  hann  till  kenna 
gaff  sigh  vahra  till  Baldunen  i  Curlandh  ahnnkommen,  och  bc- 
gcredhe,  att  jagh  effter  vårtt  gjordhc  affschedh,  ville  komma 
medh  honom  dhen  1  Maij  tillsammens,  hafFver  jagh  måst  för- 
ändra min  mehningh,  och  oppchålla  Stådthållarenn  Schraffer  här 
qvar  (efter  jagh  ingen  mehr  ähn  Flcmingen  och  honom  så  ha- 
stigdt  kunne  förschriffva,  och  detta  verckcdh  ingenn  dilation 
kunne  lijdha,  aldenstundh  stilluståndett  fast  till  änndan  nalcka- 
dhes)  på  dett  och  att  hann  sedhann  medh  eett  kunndhe  H.  K. 
M:tt  berättelsse  göra,  hvadh  här  så  väl  offendtligh,  såssom  ge- 
nom hemlighe  discours  handlat  och  förelupedh  ähr.  Dherfhöre 
jagh  honom  nu  dher  hedhann  till  H.  K.  M:tt  afferdigedh  haff- 
ver,  och  honom  alle  acter  och  handlingcr  sampt  prothocoUet 
medhgiffvitt,  af  hvilket  M.  K.  B:r  vardher  förnimmendhes,  hvadh 
för  orsaker  och  motiver  oss  bevekt  haffver,  stilleståndett  på 
dette  sätte  att  förlengra.  Håller  och  vist  dherfhöre,  att  när  M. 
K.  B:r  dhcsse  saker  vardher  medh  Hijdt  igenom  lässandhes,  att 
bann  dheruthi  månghe  unndherlighe  saker  vardher  förnimmen- 
dhes, och  dher  uthaff  see,  huru  Gudh  unndherligenn  uthi  vare 
fienders  och  vedherparthers  hiertta  opererer,  att  dhe  ovethann- 
dhes  sigh  medh  vår  mehningh  conjungera,  szåssom  och  thill  een 
dehll  dheres  stats  oläghennheet  och  nödh  oss  opteckia.  Jagh 
tviffler  fuller  inthett,  att  H.  K.  M:tt  högdt  schall  ahnnsee  och 
öffvervägha  dhe  store  vitia  och  defecter  såssom  Konungen  i 
Pohlens  så  väl  som  Stenndernes  fuUmacht  innehafTvcr,  medh  tit- 
lerne  så  väl  såssom  uthi  forman,  hvilkett  jagh  medh  mine  coUe- 
ger  och  noghsampt  hafver  kunnatt  besinna  och  öffvervägha,  efter 


Digitized  by  VjOOQIC 


284 

8å8som  uthaff  prothocollet  och  dhett  tftal  jagh  raedh  dhem  haft 
hafver,  är  thill  att  see.  Menn  för  dhc  anndre  circumstantier, 
och  dhe  saker  såssom  Radzewill  och  dhenne  här  SkumiD  medh 
anndre  sinc  consorter  oss  haffver  optäckt,  haffve  vij  inthet  fun- 
nit rådhsampt  annorlundha  uthi  saken  procedera.  Mehra  argii- 
menter,  rationes  och  schal  som  oss  dher  till  hafver  förorsakatt, 
haffver  jagh  genom  Borghmestarenn  UUrich  uthi  een  memorial 
för  Adam  Schraffer  lathett  opteckna*),  hvilckett  hann  M.  K.  B:r 
schall  öffveranndtvardha,  pä  dett  att  M.  K.  B:r  H:s  K.  M:tt  deste 
bettre  unndherrättelse  göra  måtte.  Jagh  vittnar  dhett  vedh 
Gudh,  att  vij  heruthi  effter  vårtt  ytterste  förståndh  medh  all  tro- 
heot  dhenne  saken  driffvitt  haffva;  håppes  och  att  Gudh  schall 
giflfva  nådhen  thill,  att  man  framdeles  bettre  effccter  dheraff  be- 
6nna  schall,  szå  att  fast  ann  H.  K.  M:tt  nu  känn  hafva  giordt 
någon  unnkåstnatt  opå  dhett  fremmendhe  krigzfolkz  värffningh, 
att  dhett  fuller  sigh  schall  een  gångh  löbna.  Förmodher  dher- 
fhöre,  att  M.  K.  B:r  så  väl  såssom  dhe  anndra  godhe  herrer  uth- 
aff vare  medhbrödher,  hvilke  H.  K.  M:tt  dett  vardher  comrau- 
nicera,  uthi  bestå  måtton  uttydha.  Hvadh  prothocollet  vidhkom- 
mer,  szå  är  dett  fuller  icke  aldeles  så  fuUenkommen  uthfördt, 
szåssom  man  dhett  vidtlöfftigere  medh  ordcnn  haffver  tracteret, 
och  ähr  dher  thill  schuldh:  att  secreternren  Koije  inthett  fick 
vahra  dher  hoss  för  denn  olycka  honom  dhå  henndhe,  att  hnnns 
barn  dödh  bleff,  och  secreteraren  Helffrichs  memoria  inthett  si 
ville  tillräckia,  altt  allena  behålla  och  annotera.  Dherfhörc  vohre 
väl,  att  H.  K.  M:tt  på  een  annan  tijdh  till  sådhane  handlinger, 
sådhane  perssoner  ville  latha  förordna,  som  dher  thill  kunne 
vahra  tienlighe,  måste  nu  dherfhörc  alle  saker  så  derefter  judi- 
ceres,  såssom  vij  medhelun  dhevthill  hafft  haffva.  Hvadh  origi- 
nal contracten  vidhhommer,  dhem  haffver  jagh  här  hoss  migh 
qvar  behållet,  aldennstundh  Adam  Schraffer  är  först  förrest  he- 
dhann  och  thill  Reffle.  Om  H.  K.  M:tt  dhenn  dijtt  begärer, 
känn  M.  K.  B:r  migh  medh  första  schipp  hijtt  kommer,  dett 
vetha  latha,  szå  schall  jagh  dhenn  strax  öfversenndha.  Om  alla 
anndra  saker,  huru  dhe  nu  här  hoss  oss  förevetha,  vardher  Stådt- 
hollarenn  Adam  Schraffer  M.  K.  B:r  all  vidtlöfftigh  unndhcrräi- 
telsee  görendes.  Begärer  brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r  medh 
dhett  allerförste  honom  till  een  godh  expedition  hoss  H.  K.  M:tt 
förhielpa    ville,    effter    hann    nu    inthett    heriffrå    lenghc    mistes 


*)  Handlingen  synes  vara  förlorad. 


Digitized  by  VjOOQIC 


285 

känn,  bådhe  för  dhenD  rättelese  daglicnn,  som  nu  ahnnsngdt  ähr, 
»zåssom  och  för  anndre  civil  saker. 

Till  bcsluth  betacker  jagh  M.  K.  B:r  vennligenn  för  dhett 
omak  som  hann  för  min  schuldh  hafver  haft  iithi  mine  privat 
saker;  i  dett  han  icke  allencst  haffver  schaffatt  raigh  ett  nytt 
breff  opå  Felin,  Tarwest  och  Helmett,  uthann  och  besluthett 
kiöpett  medh  H.  K.  M:tt  opå  Dnghöön.  Jagh  schall  gerna  fin- 
nes M.  K.  B:r  till  tiennst  och  villia  igenn  uthi  hvadh  måtto  jagh 
kan,  ty  enndoch  migh  fast  besväriigett  är  förekommett  dhenn 
terminen  att  hålla,  szåssora  M.  K.  6:r  hafver  låffvatt  och  till- 
sagdt,  efter  jagh  migh  dhett  aldrigh  hadhe  innbillat  och  förmo- 
dhatt. Doch  likvell  efter  jagh  spor,  att  M.  K.  B:r  dhett  uthaff 
een  godh  mehuingh  migh  och  dhe  mina  till  godho  giordt  haff- 
ver, ahnseer  jagh  inthett  medh  hvadh  oläghenhcet  och  schadha 
jagh  nu  här  haffver  måst  samma  peningar  tillvägha  bringha, 
szåssom  åftbemälte  Adam  SchrafFer  M.  K.  B:r  varder  berättan- 
dhea,  att  jagh  bådhe  mine  säthegårdhar  Jackowal  och  Kijdhe 
haffver  dherfhöre  uthsatt,  och  ähnn  dheruthöffver  här  opå  inte- 
resse  måste  dhcrthill  optagha  een  stor  summa  penin^har.  För- 
modhar,  att  om  Gudh  sin  vclsignelsse  giffver,  dett  jordhtorffven 
sådhannt  igen  känn  inbringha,  doch  bedher  jagh  M.  K.  B:r  att 
hann  efter  sitt  löffte  ville  latha  någre  fhå  ordh  in nf höra  uthi 
samma  breff,  szåssom  jagh  dhem  uthi  uthcopian  dheraff  ad  mar- 
ginem  hafver  lathett  för  någre  rationer  och  orsaker  schuldh 
ahnntckna  som  Stådthollarenn  Adam  Schraffcr  vardher  M.  K. 
B:r  berättendhes.  Om  jagh  M.  K.  B:r  opå  dhenne  orthen  känn 
någODD  tiänst  igenn  bevisa,  sknll  hann  altidh  finna  migh  dher 
thill  bercddh;  öndscher  hermedh  M.  K.  B:r  snmpt  hanns  elsche- 
lighe  käre  huusfru  af  Gudh  dhenn  Allerhögsta  myckenn  lycka 
och  vclsignelsse  medh  dheres  k.  unghe  szonn,  som  Gudh  dhem  nu 
medh  velsignat  hafver,  och  att  hann  ville  latha  honom  opvexa  uthi 
sin  Guddommelighe  fruchtann  och  alle  riddermettighe  dygder; 
hans  helighe  nampn  till  ähra,  M.  K.  B:r  samptt  hanns  hclc  familia 
thill  myckenn  hugnat  och  tröst,  hvilken  mildrijke  Gudh  jagh  M.  K. 
B:r  sampt  hanns  elschelighe  k.  hussfru  och  vårdnadher  (dhem  hann 
på  mine  vegne  medh  min  kärlighe  tienst  och  myckett  gått  helssc 
vill)  till  myckenn  lycka  och  välfärdh  vill  brodhervenligenn  befhalat 
bafva.  Onndschendhes  att  vij  snardt  medh  helssa  och  godhe  tijdhen- 
der  måtte  finna  hvar  anndre.     Aff  Righa  dheun  18  Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


286 


182.  Biga  den  26  Maj  1624. 

Förord  för  ståthållaren  på  Trelden  Qcrbard  von  Lewoldh  att  få  bekräftelse 
å  en  liten  bondby  Ajas,  som  förat  legat  under  Jungfrnbof,  men  blifTit 
honom  tills  vidare  förlänad  för  den  myckna  >gä8tning>  hvarmed  han 
besväras  af  resande. 

Välborne  hcr  Cantzler  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
raedb  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  Ståtthollaren  på 
Treigden  V.  Gertt  von  Lewoldh  haffver  uttafF  resande  folch  stor 
gestninghf  så  utt  han  icke  allenest  måste  fortare  den  doell  som 
H.  K.  M:t  honom  till  sitt  underhåM  nådigest  undt  och  cffterlatiit 
hafver,  uttan  och  snarest  sngtt  mestepartten  afF  dett  som  hau 
tilltörenne  förvärfFvett  haffver,  för  honom  åttgår,  effter  han  är 
der  på  een  almännevägh  och  altid  tillsöchningh  hafver;  hvarföre 
och  på  dett  att  han  må  sig  deste  bettre  underholle  kune,  haff- 
ver jagh  oppå  hans  trägne  och  flittige  begäran  till  Kon.  M:tz 
vår  Allcrnådigeste  Konungz  och  herres  videre  ratification  lattett 
inryme  honom  een  ringe  lägenheet  som  kallas  Aias,  der  allenest 
någre  fhå  bönder  ärc  och  fögo  räntte  kune,  hvilken  lägenheet 
med  dess  underliggiende  bönder  tilförenne  hafver  under  Jung- 
fruhoff  legatt,  som  S.  Conradt  Yxell  een  tijdh  innehade,  men 
icke  är  uttaff  dhe  godzen  som  till  Lempsill  lyde,  och  H.  K.  M:t 
bårgmestare  och  rådh  här  udi  stadenn  nådigest  undt  och  effter- 
lattett  haffver.  Så  aldenstundh  han  H.  K.  M:t  och  Sverigis  crone 
een  tijdh  långh  troligen  och  Hiteligcn  tientt  hafver,  tilbiuder 
sigh  och  än  ytterligare  (effter  såsom  han  sigh  och  schyldigh  och 
plichtigh  kenner)  för  H.  K.  M:t  och  heelé  den  Konungzlige  fa- 
milien  lijff  och  blodh  ospartt  haffve,  så  länge  han  leffver,  och 
Gudh  denn  Aldrahögste  haffver  honom  med  mfinge  barn  nådeii- 
gen  velsignet,  och  han  hafver  ringe  medell  och  godz,  dermed 
han  dem  med  kläde  och  oppehälle  försörgio  känn,  begärer  jagh 
brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  effter  sin  gun- 
stige  tillseijelsse  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh  vara, 
och  dertill  förhielpe,  att  han  må  på  bemälte  Aias  och  dhe  ii 
bönder  der  under  liggie  H.  K.  M:tz  confirmation  bekomma,  pA 
dett  att  han  må  sig  deste  bettre  hielpe,  och  sigh  och  dhe  sine 
underhålle  kune.  Förseer  migh  till  min  käre  broder,  att  han 
Inter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst 
till    gode    åttniute.     Udi    hvadh    måtto    jagh   kan  vare  min  käre 


Digitized  by  VjOOQIC 


287 

broder  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jngh  altijd  gärne,  och  han 
för  sin  ringe  person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige  be- 
fordringh  eflFter  sin  ytterste  förmögenheet  förtiennndes.  Dette 
jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke  haffver  kunnet  oför- 
mältt  late,  befalendes  etc,     AS  Rijga  den  25  Maij  åbr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


183.  Biga  den  26  Maj  1624. 

Förord  för  två  rådsperaoner  Paul  Helmet  och  Oöran  Kock,  att  få  ersättniDg 
för  1900  taoDor  råg  och  malt,  som  de  för  ta  år  aedaa  fönträckt,  och 
för  Sekreteraren  Andreas  Koije,  aom  ofta  bftrftdt  vid  fredsnnderhaudlin- 
gar,  att  få  en  förlän  ing  i  Ingermauland  eller  Finnland*). 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle  att  effter  bårgmestere  och 
rådh  här  udi  staden  hnffver  deres  sccreterere  Andream  Koije 
till  H.  K.  M:t  med  någre  deres  saker  affärdigett,  och  i  synncr- 
hect  till  att  fordre  vedcrlagh  för  den  spannemåll  som  dhe  H. 
K.  M:tt  försträchtt  haffvc,  uldenstund  här  nu  temmeligh  dyr  tijdh 
ur,  ty  här  i  åhr  ringe  spannemåll  fallen  är,  hvarföre  dyrhetcn 
dagligen  dagz  mecre  förorsakes.  I  synnerheet  äre  två  rådzper- 
soner,  her  Pofvell  Helmett  och  Jörcn  Höck  som  för  tu  åhr  se- 
dann opå  min  käre  broders  och  mitt  anmodende  effter  Kon. 
M:tz  befalningh,  hafve  tilhopa  försträchtt  nijtton  hundrade  tun- 
nor spannemmåll  udi  rågh  och  maltt,  hvilke  migh  dagligen  om 
deres  bettalningh  öfverlöpe  och  plage,  effter  jagh  samptt  med 
rain  käre  broder,  migh  emoot  dem  förskrifvitt  hafve r,  att  jagh 
dem  deres  bettalningh  förskaffe  ville.  Och  ändogh  dhe  förleden 
åhr  skulle  deres  vederlag  udi  Finland  bckomme,  effter  såsom 
jagh  aff  den  designation  som  min  käre  broder  och  dhe  gode  her- 
rer  män  och  Cammerrådh  deropå  underskriffvit  haffve,  förnum- 
mitt,  och  dhe  hafve  deres  fuUmcchtige  icke  med  ringe  omkost- 
nadt  dijtt  hufft,  hafve  dhe  lijkväll  sådantt  iothett  bekom  me  kun- 
nett,    aldenstund   H.  K.  M:t  hafver  den  wpannemåll,  som  der  till 

*)  Ståthållaren  Hans  Reckenberger  fick  den  8  Sept.  1624  Kongl.  br<^f 
att  Inrymma  honom  Testama  hof,  med  underlydande,  som  ligger  i  Pernnu- 
kretsen,  Tester  om  staden. 


Digitized  by  VjOOQIC 


288 

förord nndt  var,  till  andre  nödtorfftige  uttgiffier  använde  lätet. 
Hvarföre  beder  jagh  min  käre  broder  brodervenligen,  att  han 
vill  hos  H.  K.  M:t  så  vidt  begå,  att  H.  K.  M:t  nådigest  ville 
deropå  een  förordning  göre  late,  att  dhe  mage  på  ecn  annen 
ortt  för  sådan  deres  godvillige  försträckningh  vederlagda  bliffve, 
på  det  att  jagh  icke  allenest  må  blifve  qvitt  med  deres  daglige 
besvär  och  öfverlåpp,  uttan  och  framdeles,  der  så  nöden  trängde 
hos  dem  credit  hafve. 

Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre 
broder  vill  denne  deres  secretcrere  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
beforderligh  vare,  effter  jagh  aff  honom  all  troheet  och  flijtt  udi 
H.  K.  M:t  tienst  sportt  haffVer.  I  synnerheet  hafver  jagh  och 
mine  colleger  i  vintres  då  vij  honom  udi  commissions  sakerne 
offta  brukade,  hans  troheet  och  synnerligh  flijtt  förnummett. 
Tvifler  och  inthett,  att  der  H.  K.  M:t  änn  videre  täckes  honom 
udi  någre  saker  bruke,  dett  hnu  med  all  trogen  och  ödmiuk 
tienst  varder  sådantt  effter  sin  ytterste  förmögenheet  förrättan- 
des. Förscer  mig  till  M.  K.  B.,  att  han  lator  honom  denne  min 
för8kriff't  och  sin  trogen  tienst  till  gode  åttniute.  Udi  hvad 
måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  till  villic  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altidh  gerne,  och  ändogh  H.  Kon.  M:tt  nådigest  haflfver 
niigh  tillschrifvitt,  att  jagh  skulle  honom  här  någre  godz  inryme; 
haff*ver  sådantt  lijkväll  icke  skee  kuunett,  aldenstund  här  omkringh 
ingen  sådann  lägcnheet  är,  som  han  kan  vara  belåttcn  mcdh, 
uttan  jagh  haff^vcr  allenest  tre  eller  fyre  arme  bönder,  som  Jeso- 
vitterne  tillförenne  haff't  haff've,  oppå  H.  K.  M:tz  nådige  bchagh 
honom  inryma  lathet,  och  aldenstund  han  är  nu  tillsinnes  hos 
H.  K.  M:t  i  underdånigheet  om  någon  lägcnheet  udi  Ingermanne- 
land  eller  Estlundh  att  anhålle;  begärer  fördenschuld  broder- 
venligen, att  M.  K.  B.  genom  sin  gunstige  befordringh  hos  H. 
K.  M:t  dertill  förhielpe  ville,  att  honom  må  någon  lägenhect  på 
bemeltte  ortter  inrym pt  bliffve,  på  dett  att  han  må  sådantt  deste 
säkrare  niuta  och  innehafve.  Förseer  migh  visserligen  till  M. 
K.  B.  att  hann  honom  härutinnan  all  gunstig  befordringh  be- 
vijsendes  varder,  på  dett,  att  han  må  sin  trogen  tienst  till  gode 
åttniute,  och  derigenom  till  deste  större  troheet  förorsakett  bliff*va. 

Detta  jagh  min  K.  B.  brodervenligen  icke  hafver  kunnatt  un- 
dcrlate;  befalendes  M.  K.  B.  etc.    Aff  Rijga  den  25  Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


289 


134.  Biga  den  2  Juni  1624. 

önskar    tre    års    förlängning  af  kontraktet  om  arrendet  ä  kronans  inkomster 
af  Käksbolms  ocb  Nöteborgs  län,  pä  drägliga  vilkor. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendea  syn- 
nerligc  gode  ven.  Näst  all  välfärdz  lycköndschning  och  een 
brodervenligh  och  flitigh  tackscijelsse  för  rain  käre  broders  be- 
vijste  välgärningar,  och  i  eynnerheett  för  hans  haffde  omach  udi 
mine  privat  saker,  så  väll  ora  Dagöön,  att  H.  K.  M:t  migh  den 
nådigest  till  köpz  oplattet  haffver,  såsom  och  elliest,  hvilkett  hos 
migh  udi  tacksarnptt  rainne  behållee  skall  så  länge  jagh  leffver, 
kan  jagh  min  käre  broder  här  med  brodervenligen  icke  förhålle, 
att  ciFter  min  arrendztermin  på  Kexholms  och  Nötebårgz  arren- 
dcr  snartt  uthe  är,  och  dhe  gode  herrcr  och  män  Cammerrådh 
haffve  udi  deres  sidste  skrifFvelse  begäret,  att  jagh  skulle  dem 
een  fullkombligh  underrättelsse  och  qvitteringer,  opå  denn  leff- 
reringh  som  till  garnisonen  skedt  är,  så  länge  jagh  samma  länn 
arrendzvijs  innehafft  haffver,  medh  förste  lägenheet  tillskicke; 
hvarföre  haffver  jagh  brefvijsere  och  min  tienere  medh  een  full- 
kombligh richtigheet  och  qvitteringer  häriffrån  till  välbemcltte 
gode  herrer  och  män  afFärdigett,  hvaruttaff*  dhe  en  godh  under- 
rättelse haffvandes  varde,  och  jagh  för  min  person  förmoder,  att 
dhe  dermedh  skole  väll  tillfridz  vare  och  sigh  åttnöije  lathe. 
Och  aldenstundh  jagh  haffver  een  temmeligh  summa  på  mine 
»idst  giorde  för8träck[nin]gar,  uttaff  H.  K.  M:t  och  cronan  till 
att  fordra,  och  [uti]  den  contract,  som  emillan  H.  K.  M:t  och 
migh  oprättatt  bleff,  då  jagh  bemälte  arrende  inträdde,  uttrycke- 
ligen  förmäles,  att  jagh  samma  län,  framför  någon  annan  för  så 
högh  summa  som  någon  derföre  biude  kunde,  sedan  samme  ar- 
rendz  åhr  uthe  vore,  behoUe  skulle;  haffver  jagh  fördenschuld 
bemelte  min  tienere  udi  fullmachtt  och  befallningh  giffvitt,  att 
han  på  mine  vägner  med  dhe  gode  herrer  och  män  Cammerrådh 
accordere  skall,  att  jagh  meerebe[mäl]te  länn  ännu  med  visse  con- 
ditioner  udi  tre  åhr  behålle  må.  Hvad  såsom  jagh  derföre  uttan 
min  skada  gifva  kan,  hafver  jagh  honom  min  meeningh  udi  så 
måtto  optccktt.  Brodervenligen  begärendes  att  min  käre  broder 
samptt  med  dhe  andre  gode  herrer  och  man  Cammerrådh,  ville 
ansce  att  jagh  samme  länn  icke  med  ringe  omkåstnadt  förbätt- 
ratt    hafver,    och    hos    H.   K.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  bomältc 

Axet  Oxemtiema  JJ:  6.  19 


Digitized  by  VjOOQIC 


290 

länn  för  mine  godvillige  föraträckninger,  framför  någon  annan 
effter  contractens  innehäld  och  lydelse,  pä  tre  åhr  tillgörendes 
niuthe  och  innehaffve  mft,  såsom  och  att  den  räntta  som  der 
uttaff  länen  falla  kan,  icke  må  till  dett  dyreste  och  altt  för  högtt 
räcknatt  bliffve,  effter  jagh  för  min  person  måste  och  för  oåhr 
och  andre  förefallende  incommoditeter  udi  så  måtto  eventyre; 
dertill  med,  om  man  skulle  almogen  öfver  deres  förmågo  med 
uttlagerne  plage  och  betunge,  skulle  dhe  väll  ryme  sin  kos  öffver 
gräntzen  in  på  den  Ryske  sidan,  hvilkett  H.  K.  M:t  och  rijkett 
icke  till  ringe  skada  lände  kunde.  Dette  jagh  min  käre  broder 
brodervenligen  icke  haffver  kunnet  oförmältt  late.  Befalendes 
M.  K.  B.  etc,     Atf  Rijga  denn  2  Junij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


186.  Pernau  den  19  Juli  1624. 

Förord  för  ståthållaren  i  Pernau  Hans  von  Reckenberger  att  få  Eongl.  Maj:ts 
bref  å  visst  underhåll  och  underrättelse,  om  han  får  längre  behålla  ar- 
rendet å  länet;  llkaisom  ersättning  för  1300  d  al  er  han  i  Narva  försträckt 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  StåtthoUaren  edell  och 
välbördigh  Hans  Kickenbärgh  haffver  hos  migh  anhållitt,  att  jagh 
min  käre  broder  på  hans  vägner  tillskriffve  ville,  dett  min  käre 
broder  ville  honom  hos  Kon.  Maij:tt  min  allernådigeste  Konungh 
och  herre  der  till  förhielpe,  att  han  så  väll  som  andre  H.  K. 
M:tz  Ståtthollarc  här  udi  landett  måtte  sin  besoldningh  och  un- 
derholdh  bekomme,  effter  honom  elliest  vill  besvärligitt  falla, 
sigh  att  underhålle.  Hvilken  hans  begäran  jagh  icke  haffver 
kunnett  uttslå,  brodervenligen  begärandes,  att  min  käre  broder 
vill  honom  härutinnan  till  dett  beste  befordcrligh  vara  och  dher- 
till  förhielpe,  att  han  må  H.  K.  M:t[s]  underschrefven  bestellningh 
deropå  bekomme.  Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen, 
att  min  kere  broder  ville  honom  udi  tijdh  förnimmc  lathe,  om 
H.  Kon.  Maij:tt  nådigest  vill,  att  han  dette  länet  arrendzvijs  län- 
ger  innehaflfva  skall,  dcrefter  han  sinc  saker  rätte  kan,  effter 
hans  arrendztijdh  snartt  uthe  är.  Och  ändogh  H.  Kon.  Maij;tt 
skall    vara    förebrachtt,    att    han    uttaff  samma   sitt  arrende  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


291 

ringe  fordell  hafft  haffver,  befinnes  Hjkväll  fast  annorlunda  efFter 
såsom  den  revisionen  som  här  udi  länett  hällen  är,  uttvijsendes 
varder,  och  skall  han  medh  stor  mode  och  näppest  komme  till 
sine  uttlagdh  summa,  effter  han  förbemeltte  sitt  arrende  altt  udi 
gpannemåll  efter  H.  K.  M:tz  ordningh  lefrere  skall,  och  åhrs- 
vexten  udhi  förleden  åhr,  här  udi  länett  mechtte  svagh  varit 
hafver,  och  nu  i  åhr  så  väll  här  udi  länett  som  annorstedcs  här 
udi  landett  (dett  Gudh  bättre)  sä  svagh  är,  att  pä  somblige  ort- 
ter  uttaff  åkeren  fögo  är  till  att  förrnode  och  [de]  näppeligen 
deres  uttsädhe  bekomme  kunne. 

Förseer  migh  till  min  käre  broder,  att  han  latcr  honom 
denne  min  förskrifft  till  gode  åttniute.  Udi  hvad  måtto  jagh 
kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh 
altidh  gerne,  och  han  för  sin  person  varder  sådann  min  käre 
brodera  gunstige  befordringh  förtienendes.  Befaler  M.  K.  B.  etc, 
Aff  Pernow  denn  19  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen,  att  M.  K.  B. 
vill  honom  dertill  förhiclpe,  att  han  må  för  dhe  trettonn  hun- 
drade daler,  som  han  udi  Narffven  försträcktt  hade,  vederlagd 
bliffve. 


186.  Biga  den  24  Juli  1624. 

Förord  för  furiren  Henrik  Finke,  som  hos  KoniiDgen  vill  söka  ärftlig  besitt- 
ningsrätt till  ett  litet  gods,  som  hans  svärföräldrar  haft  pä  sin  Ufstid 
och  hvarför  han  fullgjort  rusttjenst,  likasom  han  dera  nedlagt  det  lilla 
han  hade. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  breflTvijsere  och  fårrere(!) 
undher  mitt  compagni  Hindrich  Finke  benemdh,  haffver  hos 
migh  anhållitt,  att  jagh  ville  honom  på  någhon  tijdh  tillgören- 
des  till  Kon.  Maij:tt  min  Allcrnådigeste  Konungh  och  herre  för- 
låffve  hos  H.  K.  M:t  om  befordringh  udi  sine  saker  i  all  under- 
dånigheet  att  anhålle,  ödmiukeligen  aff  migh  begäreudes,  att 
jagh  honom  denne  recommendationsskrifft  till  min  käre  broder 
meddele    ville,    hvilken  jagh  honom  inthett  haffver  förvägre  ve- 


Digitized  by  VjOOQIC 


292 

lett,  helst  cfFter  han  een  tijdh  långh  udi  H.  K.  M:tz  och  Sveri- 
gis  crones  tienst,  haffver  sigh  troligen  och  fliteligen  bruke  latett, 
och  ännu  dagligen  bruka  lather,  så  attjagh  orsach  haffver  honom 
hos  min  käre  broder  till  dett  beste  att  recommendere.  Hvarföre 
begärer  jagh  brodervenlighen,  att  min  karo  broder  vill  honom 
hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh  vara,  att  han  må  dheo 
ringhe  lägenheet,  som  han  hustros  salige  fader  till  sin  och  sin 
hustros  lijfztijdh  förvärffvett  haffver,  arfftligen  bekomme,  effter 
han  deropå  all  sin  armodh  spenderet  och  derföre  sin  rustienst 
giordt  haffver.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre  broder, 
att  han  lather  honom  denne  min  förskrifft,  sin  långlige  trogne 
tienst  och  manlige  förhållande  till  gode  åttniute.  Udi  hvadh 
måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalendes  etc,  Aff  Rijga  denn  24  Julij 
åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


187.  Riga  den  24  Juli  1624. 

Förord  för  rjttmästaren  Claes  Wacbtmeister  att  få  till  sitt  underhåll  Ermis 
gods,  samt  för  förbättring  i  vilkoren  för  hans  kompanis  tjenstgöring 
och  aflöning,  till  närmare  likhet  med  de  Tyska  ryttame,  och  slatligen 
för  De  la  Gardies  egen  stallmästare  att  få  ärftlig  rätt  till  en  liten  gärd 
i  Nöteborgs  län,  bvilken  för  arrendetiden  bllfvit  honom  upplåten. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhftlle,  att  ryttmesteren  V.  Claes 
Wachttmestare  hafver  hos  migh  anhållitt,  att  jagh  ville  honom 
på  någonn  tijdh  tillgörendes  till  Kon.  Maij:tt  min  allernådigeste 
Konungh  och  herre  förlåfve,  både  om  sine  saker,  så  väll  såsom 
på  sine  underhaffvande  rytteres  vägner  hos  H.  K.  M:t  i  all  under- 
dånigheet  att  soUicitere,  hvilken  hans  begäran  jagh  icke  hafver 
kunaett  uttslå,  effter  här  är  nu  altt  stille  värch,  och  man  icke 
annars  förnummit  hafver,  ann  att  dhe  Påler  dhett  oprättade  stille- 
ståndett  opprichteligen  hållandes  varde.  Och  aldcnstundh  haD 
haffver  sigh  altijdh  udi  H.  K.  M:tt  och  Sverigis  crones  tienst 
(såsom  min  käre  broder  nogsamptt  vitterligit  är)  troligen  och 
fliteligen  bruka  lathet  och  dett  samma  ännu  dagligen  gör,  och 
der    kriget    på    någon   oi*tt  yppcdes,  är  han  een  brukeligh  man, 


Digitized  by  VjOOQIC 


293 

och  sin  tienst  väll  udi  allehande  förefallende  occasioner  göre 
känn,  hvarförc  är  min  brodervenligh  begäran,  att  min  käre 
broder  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  dertill  förhielpe,  att  han  må 
någre  godz  till  sitt  underhåld  bekomme,  aldenstundh  han  altijdh 
måste  vare  udi  Rijga  hos  sine  underhafvande  ryttere,  och  honom 
aldeles  omögligitt  är,  att  hålle  sigh  medh  den  besoldningh  som 
han  hafver,  hvilkett  ringe  är  emott  dett  som  H.  K.  M:t  andre 
bestelte  ryttmestare  nådigest  gifvitt  hafver,  och  i  synnerheet  är 
hans  ödmiuke  begäran,  att  H.  K.  M:t  nådigest  ville  effterlate 
honom  Ermis,  derom  jagh  och  H.  Kon.  M:t  i  all  underdånighet 
tillskrifvitt  hafver,  efFter  H.  Kon.  Maijitt  derutaff  fögo  nytto  haf- 
ver, och  dett  icke  är  bättre  än  Lude  (oansedt  dett  kalles  eett 
hus)  som  han  tilförenne  begärede  och  OfFversteLeutnamptten 
Hans  Wrangell  nu  innehnfver.  Förseer  migh  visserligen  till 
min  käre  broder,  att  hann  är  honom  häruttinnan  till  dett  beste 
beforderligh,  och  att  han  må  medh  väll  förrättade  saker  medh 
thett  förste  derifrån  tilbakar  igen  affardigett  blifve.  Udi  hvadh 
måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altijdh  gema,  och  han  för  sin  person  varder  sådan  min 
käre  broders  gunstige  befordringh  eflPter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienandes. 

Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  och  brodervenligen,  att  min 
käre  broder  vill  vare  obesväratt  hos  H.  K.  M:t  att  sollici- 
tere  och  anhålle,  dett  hans  compagni  må  bekomme  någon  för- 
bettringh  oppå  deres  underhåldh,  ty  dhe  Tyske  kyriseer  och 
ryttere  bekomme  meere  till  30  dagar  om  månaden,  än  dhe 
andre  på  40  dagar,  oansedt  dhe  så(!)  väll  så  gode,  och  ändå  bettre 
bestar  och  karlar  haffva,  som  dhe  Tyska  ryttere  hafve  kune, 
hvarutafif  min  käre  broder  noghsamptt  afftaga  och  praBsumere 
kan,  hvadh  ovillie  der  uttafi  förorsakes  känn,  och  der  min  käre 
broder  häruttinnan  icke  videre  nåå  kan,  att  han  då  vill  så  vidt 
begå,  att  dhe  åttminste  mage  udi  40  dagar  så  mykitt  udi  deres 
läninger,  som  dhe  andre  udi  30  dagar  bekomme.  Dett  dhe  och 
skulle  hålle  hvardere  två  bestar  och  karlar  väll  ståfferede,  der- 
emoot  dhe  andre  een  kyriseer  hest  och  karll  hafve,  blifver  dem 
aldeles  omögligitt  dett  att  göre.  Förmoder  fördenschuldh  i  all 
nnderdånigheet  att  H.  K.  M:t  siidantt  considererer,  och  sådan 
förordningh  nådigest  görendes  varder,  att  dhe  mage  bchåldne 
blifve.  Till  beslut  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre 
broder  vill  effter  sin  gode  tillseijelsse  min  stallmestare  der  till 
behielpeligh    vara,    att    han    må    den    ringe    lägenheet  som  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


294 

honom  uttaff  mitt  arrende  udi  Nöteb&rgz  länn,  så  länge  som 
snmme  mitt  arrende  vharar,  eflPtcrlatet  hafver,  arfftligen  bekomme, 
efter  han  der  opå  mykitt  bekftstatt  och  användt  hafver.  För- 
moder här  opå  min  käre  broders  svar,  om  sådant  skee  kan  eller 
eij,  der  effter  han  sine  saker  rätte  kan.  Befalandes  min  käre 
broder  etc.     Aff  Rijga  den  24  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B,  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


188.  Biga  den  28  Juli  1624. 

Om    de    Dja    stilleständsförd rågen    med   Pohlen   och  Danmark;  förnyandet  af 
arrendekontraktet  å  Käksbolms  och  Nöteborgs  län. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder 
här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  ingen  tviffvels- 
mhål  bär,  dett  min  näst  förrige  schriffvelse  är  min  käre  broder 
tillhande  kommen,  derutinnan  jagh  honoro  om  alle  saker  så  väll 
som  om  fridztractaten,  huru  som  den  afflupen  var,  och  elliest 
hvadh  special  saker  emillan  Hertigh  ChristoflPer  Kadziwill  och 
migh  passerede  och  förlupne  vore,  tillkenne  gaff,  såsom  och  för 
hvadh  motiver  jagh  och  mine  colleger  stilleståndet  medh  dhe 
Påler  prolongeret  hade,  hvilket  såsom  jagh  förnummit  haffver, 
H.  K.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och  herre  udi  förstone 
icke  echall  haffve  behagett;  dogh  sedan  H.  Kon.  Maijitt  sport 
hade,  att  dhe  Danske  haffve  på  fridztractaten  hållett  sigh  någott 
ogine,  hafver  H.  Kon.  Maij:tt  dett  sigh  icke  allenest  behage  la- 
tett, uttan  och  hållett  för  cen  synnerligh  lycke,  att  vij  så  vidt 
medh  dhe  Pålensche  commissarier  kompne  vore,  att  stilleståndet 
emillan  oss  och  dhem  är  prolongeret.  Så  aldenstundh  jagh  icke 
haifver  iflPrån  H.  K.  M:t  deropå  något  beschedh  bekommitt,  ut- 
tan hvadh  StåtthoUercn  Adam  Skraffer  hafver  migh  genom  sin 
schriffvelse  derom  tillkenne  giffvitt;  begärer  [jagh]  fördenschnldh 
brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  hos  H.  Kon.  Maijitt  till 
dett  beste  uttyde,  hvadh  såsom  aff  migh  och  mine  colleger  udi 
så  måtto  i  all  trogen  vällmeningh  schcdt  är,  såsom  och  udi  min 
frånvaru  min  person,  så  väll  som  mine  saker,  lathe  sigh  till  dett 
beste  vare  befalett.  Jagh  skall  tiene  min  käre  broder  altijdh 
igen,    udi    hvadh    måtto  jagh  kan.      Derhos  låter  jagh  min  käre 


Digitized  by  VjOOQIC 


295 

broder  förnimine,  att  jagh  nff  her  Carll  Gyllenhielms  och  her 
Svante  Banners  schriffvelser  till  roigh  förnummitt  haiFver,  att 
min  käre  broder  och  nägre  andre  värc  roedbröder,  som  H.  K. 
M:t  till  fridztractaten  deputerett  hafver,  hafve  medh  dhe  Dansche 
coromissarier,  som  hafve  dhem  till  möthes  förordnade  varitt,  aff- 
handlatt  den  irringh  och  missförstånd  som  emillan  H.  K.  M:t 
vår  allernädigestc  Eonungh  och  herre  och  Konungen  udi  Dan- 
march  för  någon  tijdh  sedan  förorsachades,  och  opvuxen  var,  och 
der  medh  kommett  till  een  godh  ände,  efter  H.  K.  Maij:tz  egenn 
begärenn,  öndskar  fördenschuld  aff  Gudh  AIzmcchttigh,  att  dhe 
Danske  ville  härefter  bevijse  större  oprichttigheet  emoot  oss,  än 
såssom  tilförenne  schedt  är,  begärer  och  brodervenligen,  att  M. 
K.  B:r  vill  migh  (när  honom  så  lägenheet  gifs)  om  samme  sak 
någre  specinlia  genom  sin  schriffvelse  communicere.  Hvad  vår 
stat  här  udi  lundett  vidkommer,  så  hafver  här  varitt  stille  värch, 
sedan  som  stilleståndet  blefi  oprättet,  och  haffver  Raziwill  opå 
min  schriffvelse  till  honom  i  desse  dagar  medh  min  uttschickade 
svarett,  att  dhe  på  deres  sijde  dett  oprättade  stilleståndet  op- 
richteligen  och  uttun  någon  arge  list  hälle  vele,  och  åstunde,  att 
dett  måtte  om  videre  fredh  handlat  och  tracteret  blifve,  effiter 
såsom  M.  K.  B.  aff  alle  dhe  aviser  och  uttcopian  aff  samme  hans 
schrifvelsse,  som  jag  H.  K.  M:t  härhos  i  all  underdånigheet  till- 
skickatt  hafver,  videre  förnimmandes  varder,  och  förmoder  jngh. 
att  Raziwill  medh  sitt  anhangh  varder  deropå  med  synncrligh 
flijtt  opå  näst  tillstundande  rijkzdagenn  driffve  och  någott  fruchtt- 
bartt  udi  saken  förrätte,  helst  effter  Tattaren  hafver  åtter  igen 
medh  ett  hundrade  tusendh  man  infallitt  i  Pålen  och  sköflett  på 
tiugu  railer  när  Krako  och  giordt  der  een  outhsegeligh  skade 
medh  brandh  och  mordh,  effter  såsom  min  käre  broder  af{  med- 
fölgiende  min  underdånige  schrifvelse  till  H.  K.  M:tt  videre  för- 
nimmendes  varder.  Konungen  i  Pålen  skall  för  någon  tijdh  se- 
dan hafve  varitt  siucher  och  mechtte  svagh,  och  een  partt  hafve 
väll  sagtt  honom  vara  dödh,  men  man  hafver  inge  visse  tidender 
derom  bekomraitt.  Om  nu  Gudh  täcktes  dhe  Påler  och  oss  an- 
dre genom  hans  dödh  hugne,  vore  väll  att  öndske,  så  förmodede 
man  vist  att  kune  komme  medh  dhe  Påler  till  fredh  och  eenig- 
heet.  Videre  kan  jagh  icke  underlate  min  käre  broder  om  mine 
privat  saker  genom  denne  min  schriffvelse  att  besökie,  effter 
jagh  aff  Ståtthollarens  V.  Adam  Skraffers  schriffvelse  förnummitt 
hafver,  att  någre  der  udi  rijkett  schole  udi  mine  saker  migh  till 
förhinder    vara,    och    i    synnerheet   hafver  Erich  Tolch  så  högtt 


Digitized  by  VjOOQIC 


296 

brachtt  Kexholms  och  Nöttebårgz  arreDder,  för  H.  Kon.  Maij:tt, 
att  han  uttafi  dess  räntte  icke  allenest  vill  samme  befestniogcr 
uttan  och  flere  andre  befestningers  garnisoner  i  Lijfflandh  un- 
derhålle.  Och  ändogh  jagh  icke  så  stortt  achttar,  om  jagh  samma 
länn  icke  videre  fhår  behålle,  allenest  jagh  finge  mine  uttiagde 
penningar;  men  doch  lijkväll  på  dett,  att  jagh  icke  må  krehtte 
andre  om  min  bettalningh  och  att  Erich  Andersson  icke  mhå  nå 
sitt  förehaffvandhe  och  genom  sin  falskhcet  hindra  migh  i  min 
bettalningh,  vill  jagh  heller  giflPve  dhe  20000  daler  deruttafF, 
som  jagh  aflP  Adam  Skraflfers  schriffvelse  förnummitt  haiFver,  att 
H.  Kon.  Maijrtt  derföre  begärer.  oansedt  dctt  är  een  stor  summa 
och  jagh  neppest  deruttaff  så  mycken  prophijt  haffve  kan,  att 
jagh  mine  tienere,  som  der  brukade  bliffve,  löne,  mykitt  mindre 
någon  räntte  eller  interesse  för  mine  uttiagde  penningar  hafve 
kan,  men  der  jagh  samme  län  ingelunda  länger  behålla  finge, 
att  min  käre  broder  då  vill  migh  frånvarandes  mitt  beste  der- 
uttinnan  vette,  att  aff  bemeltte  läns  räntte  icke  måtte  någon  nå- 
gott  lefFvererett  bliffve,  för  änn  jagh  för  mine  godvillige  för- 
strächningar  effter  contractens  innehåld  och  lydelse  bettaltt  blif- 
ver.  Men  dett  dhe  gode  herrer  och  männ  Cammerrådh  begäre, 
att  jagh  andre  qvitteringar  oppå  mine  leffvereiinger  förschaffe 
ville,  håller  jagh  aldeles  för  obilligtt,  ty  jagh  alle  dhe  qvitterin- 
gar, som  jagh  deropå  hade,  een  gångh  cammereren  S.  Boo  Wer- 
nerson udi  H.  K.  M:tz  räckninge  cammar  leffvererede,  hvilke 
nogsampt  öffversedde  bleffve,  förr  än  jagh  H.  K.  Maij:tt  under- 
schrifvitt  breff  deropå  bekom.  Jagh  måste  nu  åth  minste  niuthe 
denn  rättigheet  som  fougderne  haffve,  att  när  dhe  deres  räken- 
schaper  een  gång  prsesenteret  och  inleffrerett,  och  sedan  deropå 
bevijs  bekommitt  haffve,  bliffve  dhe  udi  så  måtto  uttan  någhon 
klander  och  besvär.  Förseer  migh  visserligen  till  M.  K.  B.  att 
han  udi  denne  min  rättmättige  sak  är  migh  biståndigh,  såsom 
och  förhielper,  att  min  tienere  Anders  Michilson,  som  jagh  dcr- 
hedan  till  att  göre  een  richtigheet  om  allo  saker  affardigett  haf- 
ver,  må  medh  väll  förrättade  saker  mcdh  dett  förste  tilbakerigenn 
ankomme.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  på 
desse  ortter,  såsom  och  ellicst  till  villie,  och  någon  bchageligh 
tienst,  gör  jagh  alttid  gcrne.  Befalendes  min  käre  broder  ete. 
Aff  Rijga  denn  28  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
AnteckDing  å  omalagssidan :    Prsesent.  den  8  Aug.  1624. 


Digitized  by  VjOOQIC 


297 


189.  Riga  den  28  Juli  1624. 

Förord  för  riksgevaldlgero  (general-auditören)  Lorenz  Wagner,  som  hos  Konun- 
gen vill  söka  förbättring  på  sin  lön. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  rain  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  rijkzgevaldigeren 
Lorens  Möller  haffver  .sigh  deruttöfver  besvärett,  att  han  medh 
sine  läningar  udi  denne  dyre  tiden  icke  hielpe  kan,  och  fördcn- 
schuldh  begärett,  att  jagh  honom  till  H.  K.  M:t  förlåfve  och 
denne  min  förschrifft  till  min  käre  B.  meddeele  ville;  hvilken 
hans  begären  jagh  icke  hafver  kunnett  uttslå.  Brodervenligen 
begarendes,  att  M.  K.  B.  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
beforderligh  vara,  att  han  må  någott  på  sin  åtterstående  rest, 
och  förbettringh  på  sine  läningar  bekomme,  och  sedan  hijtt  til- 
baker  igen  aflPardigett  blifve.  Förseer  migh  till  min  käre  bro- 
der, att  han  låter  honom  denne  min  förschrifft  och  sin  trogen 
tienst  till  gode  åttniute.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  M.  K. 
B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altidh  gerne.  Befalendes 
M.  K.  B.  etc,     Aff  Rijga  den  28  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


140.  Biga  den  4  Augusti  1624. 

Förord  för  landtrådet  Ludvik  Taube,  som  hos  Konungen  vill  söka  att  få  ärft- 
lig rätt  till  byn  Normis,  som  ban  innehar  under  panträtt,  samt  tillägg 
till  rekommendationsbrefvet  för  Claes  Wachtmeister«  med  afseende  på 
en  underhandling  om  inköp  af  hans  gods  på  Dagön. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  landtrådh  Ludwich  Tube 
hafver  hos  migh  genom  sin  son  ryttmesteren  Berent  Tube  an- 
hålle  lathett,  att  jagh  ville  min  käre  broder  hans  gode  löffte  och 
tillseijelse  emoot  honom  päminne,  nembligen,  att  min  käre  bro- 
der skall  haive  gunsteligenn  låffvett  och  tilsagtt  honom,  att  han 
vill  honom  hoos  H.  K.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och 
herre,  dertill  förhielpe  att  han  för  sin  långlige  trogne  tienst  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


298 

i  synnerheet  för  den  omkåstnadt,  som  ha  q  på  sin  uttståfferingh 
på  fridztractaten  giordt  hade,  cen  förläningh  udi  Finlandh  be- 
komme  schulle,  hvilken  hans  begären  jagh  icke  hafver  kunnett 
uttslå,  brodervenligen  begärendes,  att  han  vill  honom  hos  H.  K. 
M:t  till  dett  bäste  beforderligh  vara,  och  i  synnerheet  dertill 
förhielpe,  att  han  måtte  Normis  by  (som  han  här  till  panttvijs 
innehafft  hafver)  arfftligen  bekomme,  och  udi  denn  staden  vill 
han  ingen  förläningh  udi  Finlandh  begäre.  Förseer  migh  till 
min  käre  broder,  att  han  lather  honom  denne  min  förskrifft  och 
sin  långlige  trogne  tienst  till  gode  åttninte,  helst  effter  både  hans 
söner  sigh  och  troligen  udi  H.  K.  M:ts  och  cronones  tienst  dag- 
ligen bruke  lathe.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  min  käre 
broder  till  villie  och  behageligh  tienst  igen,  gör  jagh  altid  gerne, 
och  han  för  sin  person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige 
befordringh  eflfter  sin  ytterste  förmögenhcet  förtienendes.  Effter 
och  bemeltte  ryttmestere  hafver  sin  fändrich  till  Högbemelite 
H.  K.  M:t  affärdigett,  oppå  deres  åtterstående  rest  i  all  under- 
dånigheet  att  fordre,  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre 
broder  vill  honom  der  till  behielpeligh  vara,  att  han  och  hans 
underhaffvande  officerere  mage  för  deres  åtterstående  rest  con- 
tenterede  bliffva,  och  der  sådantt  icke  kunde  schee  udi  rede 
penningar,  att  dhe  dä  mage  deres  förrige  förläningh  udi  Fin- 
landh äun  videre  niuthe  och  innehafve.  Tvifler  och  inthett,  att 
min  käre  broder  honom  häruttinnan  all  godh  befordringh  bc- 
vijsendes  varder.  Befalendes  min  käre  broder,  etc,  Aff  Rijga 
denn  4  Augusti  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardic  m.  p. 

PoBtscriptum  på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzlcr,  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  brodervenligen  icke  oför- 
mältt  lathe,  att  jagh  för  någon  tijdh  sedan  hafver  ryttmestere 
Claes  Wachtmestere  till  H.  K.  M:t  min  allernådigeste  Konungh 
och  herre  förlåfvet,  och  derhos  honom  min  förschrifft  till  min 
käre  broder  medh  den  venlige  och  flitige  begäran  meddeelt,  att 
min  käre  broder  ville  honom  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  be- 
forderligh vare,  hvilkett  jagh  och  ännu  aff  min  käre  broder  be- 
gärer; men  efter  jagh  hafver  inlåtet  migh  medh  honom  udi  nå- 
gon handell  om  dhe  byar  och  godz  som  han  vid  Dagöön  hafver. 


Digitized  by  VjOOQIC 


299 

effter  Hhe  migh  till  lägenheet  Uggie,  och  nästan  äre  dhe  beatc 
och  förmögneste  bönder  som  der  på  landett  bo,  och  jagh  be- 
fruchter  migh  derföre,  att  han  hos  H.  K.  M:t  sigh  bättre  privi- 
legier änn  som  han  har  till  hafFt  hafver,  förvärfver,  derigenom 
jagh  udi  vår  påbegyntte  handel  skade  lijde  kunde,  begärer  för- 
denschuld  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  så- 
dantt  förhindre,  men  elliest  udi  alle  saker  som  han  min  käre 
broder  tillijtandes  varder,  till  dett  beste  bcforderligh  vara.  Udi 
hvndh  måtto  jagh  kan  vara  M.  K.  B.  till  villie  och  behageligh 
tienst  igen,  gör  jagh  altidh  gerne. 


141.  Biga  den  22  September  1624. 

Från  Pohlen  ber&ttas,  att  Tatarerna  gjort  ett  nytt  infall  och  att  pesten  här- 
jar; ingen  fara  för  stilleståndet;  bref  frän  Kongl.  Maj:t  och  ombuden 
för  underhandlingen  äro  till  Polska  Ständerna  afsända. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  aldcnstuudh  H.  K.  M:t 
vår  allernådigeste  Konungh  och  herre  hafver  migh  för  någon 
tijdh  sedan,  nådigest  tillskrifve  lätet,  att  jagh  fordom  ränteschrif- 
varens  S.  Fredrich  Willamsons  lijk  till  Sverigie  skicke  skulle, 
hvarföre  hafver  jagh  och  nu  samme  lijk  härifrån  medh  brefT- 
vijsere  dijt  öfver  schicket.  Hvadh  dhe  andre  saker,  som  H. 
Kon.  Maij:tt  nådigest  migh  tillskriffvitt  hafver,  anlangar,  vill  jagh 
medh  dhe  andre  skep,  som  här  ännu  på  een  eller  två  dagar  till- 
görandes qvarre  blifve,  om  alle  saker  vijdtlyfteligcn  i  all  under- 
dånigheet  H.  K.  M:t  tillschrifve,  aldenstundh  Ståtthollaren  V. 
Adam  Skraffer  är  nu   först  i  desse  dagar  hijtt   ankommen. 

Hvadh  vår  stat  och  lägenheet  här  udi  landett  vidkommer, 
hafver  här  varitt  altt  stille  värck  sedan  som  det  oprettade  stille- 
ståndet blef  prolongeret.  Förmoder  och  att  dhe  Påler  samme 
oprättede  stilleståndh  uttan  arge  list  hållendes  varde,  helst  effter 
man  uttaff  åttskillige  berättelser  förnumraitt  hafver,  att  Tartaren 
ikftll  åtter  på  nytt  igen  in  udi  Pålen  infallitt,  och  der  medh  mordh 
och  brandh  een  outtseijeligh  skada  giordt  hafve. 

Elliest  hafver  man  och  här  sportt,  att  pestilcntzien  skall  udi 
Pålen  häfftigtt  grassere,  fördenschuldh  skole  dhe  och  hafve  den 
rijkzdagen   som   der  udi  Octobri  hålle[s]  schulle  in  till  Februarij 


Digitized  by  VjOOQIC 


300 

måneden  opechuttitt,  hvadh  då  oppå  samma  rijkzdagh  beslutitt 
blifver,  varder  tijden  medgifvendee.  Här  hos  oss  udi  staden  are 
och  någre  personer  udi  tu  hus  hastigtt  döde  blefFve,  hvarföré 
och  bemeltte  hus  tillstängde  och  dhe  som  der  udi  boot  hafve, 
sijn  kos  vekne  äre,  och  såsom  doctorerne  som  dem  besichtigett 
hafve,  migh  hafve  berättett,  skall  dett  vare  een  slängh  uttaff 
pestilentzien.  Dogh  hafver  man  (Gudi  dess  låff)  udi  fiorton  da- 
gar icke  sportt,  att  samma  siuke  sigh  yppett  hafver.  Gudh  den 
äldre  högste  änn  ytterligere  sin  vredes  rijs  afvände,  och  oss  icke 
så  struffe  som  vij  medh  vare  synder  förtient  hafve. 

Till  beslut,  hvadh  dhe  breif  som  H.  K.  M:t  och  vare  med- 
bröder  Ständerne  udi  Pålen  tillschrifvitt  hafve,  anlaogar,  hafver 
jagh  den  10  udi  denne  månaden  med  eenn  nff  mine  ryttere 
Petter  Grut  benemdh  till  Raziwill  och  Schumin  skickett.  Hvad 
svar  deropå  falle  kan,  vill  jagh  min  käre  broder  förständige. 
Befalandes  min  käre  broder,  etc,  AfF  Rijga  denn  22  Septem- 
bris  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


142.     Egenhändigt.  Biga  den  26  September  1624. 

Beklagar  sig  bittert  öfver  Eamreraren  Erik  Andersson,  som  Icke  respekterar 
det  nya  kontraktet  om  arrendet  af  statsinkomsterna  af  Käksbolms  och 
Nöteborgs  län. 

Välborne  herre,  Cantzler  broder  och  synnerlige  förtroghne 
godhe  ven.  Jagh  önskar  min  K.  B.  all  begerligh  välmoge  ufF 
Gudh  den  allerhögste.  Därhoss  betacker  jagh  min  K.  B.  ganska 
fliteligen  för  all  broderligh  benegenhctt  och  myckett  gått  migh 
bevist,  i  synnerhett  för  dett  troghne  och  godhe  bistondh  min 
K.  B.  migh  haffver  i  min  privatsacker  gjortt  (sosom  Stothollarcn 
Adam  Skrafler  migh  haffver  berettatt)  hvilkedh  jagh  altidh  skall 
beflita  migh  om  att  förtiena  så  myckedh  migh  möghligedh  ähr. 
Och  efter  jagh  förnimmer  (ändoch  oförskyltt)  att  få  mine  venner 
i  min  fronvare  sigh  migh  och  mine  sacker  att  befordra  bemödha 
ville,  nödhgass  jagh  min  K.  B.  esom  oftast,  emott  min  vilie 
(efter  jagh  någhsamptt  veett  hanss  outseijelige  besver  uthi  vich- 
tigare    sacker)    medh    mine    eghne    sacker  att   molestera.     Doch 


Digitized  by  VjOOQIC 


301 

min  K.  B:8  oprichtige  gemött  och  den  förtron  sonj  jagh  till 
honom  bär  gör  raigh  där  till  dristigh,  i  den  tilförsichtt,  att  han 
den  förtronde  till  migh  igen  skall  hafve,  att  jagh  ingen  occasion 
skall  migh  lata  förbigå,  däri  jagh  vett  att  kunne  honom  och  alle 
hanss  tiena.  Därföre  kan  jagh  icke  förbigå  min  K.  B.  att  op- 
teckia,  hvadh  förtrett  jagh  än  dageligen  måste  lidha  aff  den 
bofven  Erick  Andersson  i  dett  han  icke  sigh  låter  åtnöija  hvadh 
harm  och  skadhe  han  kan  hnfve  giortt  migh  altt  h(irtill,  uthan 
nu  sedhan  jagh  hafver  sentt  honom  Camraerodhs  breflP  tilhanda, 
att  han  inte  skulle  befatta  sigh  medh  begge  lehnen  Kexholm 
och  Nöteborg,  efter  Hanss  Kon.  M:tt  migh  dem  hafiVer  vidhare 
förarrenderat,  uthan  lata  mine  tienare  därmedh  bestella,  efter 
contractens  lydhelse,  lickvell  vill  han  dett  icke  efterkomma, 
uthan  seijer  sigh  hafve  aflPerdigadh  en  påst  till  Hanss  Kon.  Maijitt 
dett  att  om  stöta.  Och  talar  ändo  så  hönst  och  spost  där  om, 
att  efter  h.  Jahan  Skytt  dett  icke  haffver  medh  undcrskrifvedh 
haflFver  dett  inte  myckedh  på  sigh;  ty  om  Cantzleren  är  felt- 
herrenss  befordrare  så  haffver  han  h.  Jahan  Skytt  till  befordrare, 
som  altt  sådantt  väll  skall  omstöta,  eller  om  jagh  dett  skulle  be- 
holla,  vill  han  dett  migh  så  pöppra  att  jagh  inte  skall  stortt 
kunne  däraff  haffve.  Sådantt  letferdightt  och  skelmst  tall  för 
han  i  all  sin  ölekröger  och  gör  sigh  så  bredh  och  stor  att  ingen 
skall  vara  Hanss  K.  M:tt  så  trogen  eller  så  höchtt  achta  som 
han  (StothoUame  töress  inte  stortt  tala  emott  honom,  och  alle 
Baijorer  och  de  [ujtåff  adell  som  i  Ingermannelandh  bo,  måste 
bolla  hatten  i  hondh  för  den  skellmen).  I  en  summa  jagh  må 
icke  altt  så  skrifva  sosom  den  bofvenss  pusser  ähr.  Allenest 
kan  jagh  min  K.  B.  icke  förhala,  att  migh  detta  så  hortt  till 
hierta  går,  att  jagh  ville  heller  aldrigh  vara  födh,  än  att  en  så- 
dan skelm  migh  skall  tribulera.  Jagh  redess  och  före,  att  om 
dett  icke  blifver  anners,  att  jagh  dett  gör  af  förtrett,  dett  som 
de  mine  kunne  kommc  till  sorghs;  ty  för  än  jagh  den  harmen 
skall  lidha  aff  den  skelmen,  skall  jagh  så  retta  honom  till,  att 
han  dett  aldrigh  skall  göra  någen  ährligh  man  mehr.  Bcdehr 
därföre  min  K.  B.  att  om  legenhett  sigh  så  kan  gifvc,  att  han 
ville  hoss  Hanss  Kon.  M:tt  dett  förebyggia,  att  icke  en  sådan 
palta  må  bevisa  en  ährligh  man  förtrett.  Jagh  tager  Gudh  till 
vetne  att  migh  icke  är  så  mycke  om  någen  pro6t  att  göra,  och 
att  jagh  icke  haffver  veladh  förhela  Hanss  Kon.  M:tt  till  en 
fyrick  hvadh  samme  lehn  haffver  renta,  uthan  mycke  troligare 
Hanss    Kon.    M:tt    beretta    än    han    giortt  haffver;   men   för  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


302 

tretedh  skull  måste  jagh  ännu  blifva  der  vedh,  och  efter  jagh 
seer  att  den  bofven,  allenest  socker  sin  fördell  därigenom;  hvil- 
kedh  haffver  hanss  störste  beklagen  varidh  när  han  Camerodz 
breflP  haflfver  bekommitt,  seijandess  detta  ähr  migh  ett  dubeltt 
slagh,  ty  öfver  all  annedh  migh  afgor,  får  jagh  inte  min  åhrlige 
löhn  aif  samme  lehn  sosom  Hans  Kon.  M:tt  migh  haffver  lofvedh. 
Skulle  nu  Hanss  Kon.  M:tt  för  en  sådan  bofve  skull  ville  desobli- 
gera  sin  gamble  tienare,  må  dett  vara  Gudh  klagedh,  skulle 
migh  och  betage  all  lust  en  sådan  besvcrligh  tieust  att  utherda, 
förmoder  leckvell  fast  annerss  att  Hanss  Kon.  M:tt  haffver  mera 
öga  på  en  tiena[re]  som  altidh  haffver  ospartt  haftt  sitt  blodh 
för  Hanss  Kon.  M:tt  än  på  en  sådan  letfcrdigh  selle.  Och  än- 
doch  jagh  vist  förhoppess  att  Hanss  Kon.  M:tt  dett  låter  blifva 
vedh  den  contract  som  stothoUaren  Adam  Skraffer  haffver  giortt 
medh  H.  Kon.  M:tt  på  mine  veghne;  så  beder  jagh  lell  min  K. 
B.  ganska  iliteligen,  utt  om  den  bofven  kan  ännu  hafve  någedfa 
Hanss  Kon.  M:tt  förebrachtt  samme  contract  att  om  stöta,  att 
min  K.  B.  dett  icke  ville  tilstedhie;  ty  dett  ähr  icke  Hanss 
Kon.  Maij:tt  och  rickedh  till  nytto,  uthan  att  han  må  fremia  sin 
onsko,  skulle  dett  och  vara  medh  begge  leness  undergongh, 
hvilckedh  alredhe  sigh  nogerlunda  låter  påskina,  ty  almogen  be- 
svera  sigh  alredha  öfver  de  pålager  han  på  dem  lachtt  haffver. 
Detta  haffver  jagh  inte  kunncdh  underlåta  min  K.  B.  tillkenne 
gifve,  fliteligen  begerandees  att  min  K.  B.  ville  migh  dett  i 
beste  måtte  optaga  att  jagh  är  honom  så  importun,  hanss  [o:  han] 
skall  igen  alltidh  hafve  machtt  att  commendera  migh  i  hvadh  han 
vill.  Befaller  härmedh  och  altidh  min  K.  B.  sampt  hanss  k. 
husfru  och  vordhnader  (dem  han  på  min  och  min  k.  hustruss 
veghne  tienstvilligen  helse  ville)  Gudh  den  Alzmechtigh  till  myc- 
ken lycko  och  välferdh.     Aff  Riga  den  26  Septembris  Anno  1624, 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardic  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


303 


148.  Biga  den  26  September  1624« 

Underrättelser  från  Poblen.  Försvar  mot  tillvitelser  för  brist  på  tillsyn  både 
i  afseende  på  rådets  skyldighet  att  underhålla  murar  och  vallar  och 
på  officerarnes  tilltag  att  betaoga  soldaterna  med  huggning  af  ved  å 
enskildes  skogar,  af  dem  sedan  delvis  försåld. 

Välborne  herre,  broder  och  tilförseendes  synnerlige  gode 
ven.  Näst  all  välfärdz  lycköndskningh  och  een  brodervenligh 
och  flitigh  tackseijelfe  för  bcviJ8te  vällgärningar,  dhera  jagh 
medh  all  brodervenligh  benägenheet  och  altt  gått  gerne  igcu 
förskylle  vill,  kan  jagh  rain  käre  broder  här  medh  broderven- 
Hgen  icke  förhållc  att  jagh  hafFver  bekom  mitt  H.  Kon.  Maij:tz 
nådighe  skriffvelse  samptt  medh  dhe  breff,  som  H.  K.  M:t  så 
▼all  sielff  som  genom  Rijkzens  Rådh,  Senatorerne  udi  Pålen 
haffver  tillskriffve  latett,  hvilke  breff  jagh  effter  H.  K.  M:tz  nå- 
dige befalningh  haffver  medh  två  visse  personer  försendt,  dett 
ene  till  Hertigh  Christoflfer  Raziwill,  och  dett  andre  till  voivoden 
Scburoin,  och  på  dett  att  dett  måtte  deste  förtroligere  och  se- 
eretere  vara,  hafver  jagh  dett  breff  som  min  käre  broder  haffver 
steitt  udi  mitt  nampn  till  Raziwill  medh  min  egen  håndh  aff- 
skriffvitt  och  dett  samma  näst  H.  K.  M:t  secret  i  eet  synnerli- 
gitt  coopert  förseglet,  på  dett  att  der  så  hände  att  någon  ville 
på  vägen,  påsten  brefven  ifråntaghe,  att  han  då  allenest  dhe 
breffven  som  generaliter  skrcffne  äre,  må  iffrån  sigh  leffverere, 
men  dhe  andre  skall  han  vidh  sitt  lijff  tilgörendes  ingen  annen 
ann  Hertigh  Christoffer  Raziewill  sielff  ötVeranttvarde.  Hvadh 
svar  man  nu  deriflrån  bekommandes  varder,  skall  jagh  H.  K. 
M:t  oförsumeligen  tillkennc  giffve.  Altt  härtill  hafver  man  in- 
thet  kunnett  iffrån  Schumin  eller  Raziwill  något  beskodh  be- 
komme,  sedan  som  Schumin  med  biskopen  ifrån  VYillen  är  iffrån 
den  convocation,  som  dhe  haffve  der  udi  Willen  hållit,  till 
Konungen  udi  Pålen  dragen.  Dogh  haffver  jagh  uttaff  een,  som 
jagh  hafver  haft  opå  kundskapp  till  Pålen,  förnummitt,  att  dhe 
medh  ringe  förrättelse  äre  tilbaker  igen  kompne,  såsom  min 
käre  broder  aff  dhe  kundskaper,  som  jagh  här  hos  honom  till- 
sänder, videre  haffver  till  att  see  och  förnimme;  dogh  är  ingen 
tviffvelsmhål,  att  dhe  Littowschc  Ständer  varda  sigh  fuller  opå 
den  tillstundande  rijkzdagh  ännu  bemöde,  cettdere  medh  gode 
eller  ondhe,  att  förmå  deres  Kouungh  till  att  tractere  om  fredh 


Digitized  by  VjOOQIC 


304 

ine«lh  Kon.  Rlaij:tt  vår  allemådigeste  konungh  och  herre  och 
Sverigis  crone,  hvilkett  man  uttaff  den  convocation,  som  dhe  i 
såmmers  udi  Willen  hållitt  hafve,  afFtaga  kan,  hvar  uttaff  jagh 
eenn  viss  copie  aff  Hertigens  udi  Curlandh  Rådh,  doctor  Drel- 
Hngh  medh  synnerligh  behändigheet  bekommit  hafver,  deruttaff 
jagh  och  min  käre  broder  een  uttcopia  här  hos  tillskicker;  der 
udi  dhe  deress  nödh  inthett  förbårge,  udi  dett  att  dhe  ingen 
förmögcnheet  till  att  uttstå  någott  krijgh  emoot  Sverigie  haffve. 
Och  ändogh  dhe  eij(!)  lades  ödmiukeligen  deres  Konungh  bidie, 
att  hann  ville  deres  begären  consentere,  sä  bruka  dhe  dogh 
niångestedes  sådane  ordh  och  fraser,  att  deruttaff  nogsamptt 
spörgies  och  afftages  kan,  dett  om  han  medh  godhe  ord  och 
lempe  icke  vill  till  fredh  sigh  beveke  late,  tåre  dhe  fuUer  deres 
autoritet  der  udi  bruke,  hvilket  tiden  oss  framdeles  medgifvan- 
des  varder.  Elliest  skall  Tartaren  i  åhr  der  een  outtseijeligh 
skada  intill  16  miler  när  Krakow  medh  mordh  och  brandh  giordt, 
skall  och  ännu  in  moth  dhenne  tijden  vare  igen  förvänttandes 
med  eet  stort  läger,  hvilkett  (der  dett  skeer)  känn  och  något 
förorsake. 

Videre  hafver  jagh  uttaff  H.  K.  M:tz  nådige  schrifvelsc  för- 
nummit, huru  såsom  een  hop  lättfardigt  partij  hos  H.  K.  M:t  an- 
gifvitt  hafve,  att  jagh  skulle  här  mykitt  försuraeligh  vara  udi 
dett,  att  jagh  medh  bårgmestere  och  rådh  icke  skall  opseende 
hnffve,  att  dhe  måtte  deres  vallar  och  murar  förbettre,  såsom 
och  att  jagh  skulle  tillstedie  öffversterne  öffver  dhe  Finske  rege- 
menten, som  här  brukede  blifve,  att  dhe  till  deres  egen  nytto 
skole  knechternc  medh  een  otilbörligh  träldom  uttmatte,  och  att 
dhe,  dhe  balker  och  veden  som  knechtterne  hugge  skole  till 
deres  beste  förselgie.  Hvarpå  haffver  jagh  H.  Kon.  M:tt  i  all 
underdånigheet  någorlunda  svarett,  att  jagh  näst  Gudz  tillhielp 
förhåppes,  att  ingen  ährligh  man  skall  framkomme,  som  sådant 
skall  kune  bevijse;  men  jagh  kan  lätteligen  afftaga,  hvar  uttaff 
»ådantt  förorsakes,  nembligen  att  någre  particular  personer,  så- 
som secreterercn  Koij  och  någre  andre,  som  deres  egne  end- 
skyltte  ägor  och  skogar,  näst  omkringh  staden,  haffve  sådant  hafve 
[o:  sielfve]  opdichtett,  att  officererne  skulle  den  veden  som  knech- 
terne  till  deres  nödtorffler  hugget  hafve,  sigh  till  nytto  försåldt 
och  användt.  Min  käre  broder  varder  sigh  och  fuller  ihogkom- 
mandes,  hvadh  besvär  derom  var,  allredc  då  som  min  käre  bro- 
der här  udi  Rijga  senest  stadder  var,  ty  effter  all  schogen  som 
på    någre    miler  när  staden  är,  hörer  dhem  och  någre  particular 


Digitized  by  VjOOQIC 


305 

personer  till,  kan  man  inthett  förbijgä,  att  man  dem  der  udi 
icke  offendere  skulle,  eller  man  måtte  folket  aldeles  förfryse 
late,  ty  een  part  afF  bårgerekapett  ftre  så  gode  aff  sigh,  att  dhe 
dem  [icke]  skulle  vele  late  een  rUtt  matt  vedh  deres  eldh  koke, 
mykitt  mindre  dem  någon  vedh  unne.  Begärer  fördcnschuldh 
brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  min  person  hos  H.  K. 
Maij:tt  derutinnan  försvare;  ty  dett  skall  medh  ingen  sanningh 
bevijses,  att  jagh  udi  alle  saker  icke  hafver  haflFt  så  godh  och 
Doge  opseende,  som  migh  någonsinn  mögligitt  varitt  hafFvcr.  Till 
beslut  betackar  jagh  min  käre  broder  ganska  fliteligen  för  dett 
trogne  biståndh,  som  han  ståthållaren  V.  Adam  Skraffer  udi 
mine  saker  bevijst  hafver.  Begerer  ännu  ytterligere,  att  min 
käre  broder  icke  vill  der  vidh  tröttes,  uttan  så  här  effter  såsom 
härtill,  udi  min  frånvaru,  mine  saker  late  sigh  till  det  bestå  be- 
fälet vare,  han  skall  altidh  finna  migh  sigh  till  villie  och  tienst 
igen,  udi  hvadh  måtto  migh  mögligitt  är.  Dette  jagh  min  käre 
broder  brodervenligen  icke  hafver  kunnett  underlate.  Befalendes 
min    käre   broder,  etc.     Aff  Rijga  denn  26  Septembris  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


144.  Biga  den  29  Oktober  1624. 

Oaktadt  Konungens  bref  å  njtt  kontrakt  om  arrendet  på  Eäksholms  och  Nöte- 
borgp  lån  blifyit  Erik  Andersson  meddeladt,  bar  han  tillvällat  sig  1300 
daler,  som  han  af  deryarande  bönder  utpressat.  Förord  för  en  kapten 
Anders  Persson  att  få  gods  och  adelskap. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Näst  all  välfärdz  lycköndskningh 
och  een  brodervenligh  och  flitigh  tackseijelse  för  månge  bevijste 
välgärningar,  dhem  jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet 
gerne  igen  förBchylle  vill,  och  i  synnerheet  skall  den  gode  be- 
fordringh,  som  min  käre  broder,  min  tienare  der  udi  rijkett  be- 
vist  haffver,  altijdh  hos  migh  udi  tacksamptt  minne  behålUtt 
bliffve,  beder  och  brodervenligen,  att  han  mine  saker,  ännu  här 
efFter  såsom  härtill,  sigh  till  dhett  bäste  lather  befalett  vare, 
jagh  skall  på  denne  ortten  min  käre  broder  görne  ighen  tiene. 
Och  derhos  kan  jagh  min  käre  broder  härmedh  brodervenligen 
icke    förhålle,    att   jagh    uttaff  mine  tieneres  vidh  Kexholm  och 

Axel  Oxetutierna  II:  5.  20 


Digitized  by  VjOOQIC 


306 

Nötebårgh  skrifiVeUer  förnummit  haffver,  dett  den  ährlige  man- 
nen Erich  Andersson  icke  vill  achte,  dett  jagh  copian  aff  Kon. 
Maij:tz  min  allernådigeste  Konungz  och  herres  underskrefiVen 
contract  dijt  sendt  haflFver,  mykitt  mindre  hafFver  han  dhe  gode 
herrers  och  mäns  Cammerrådz  breif  honom  tilschrifvitt  achtet, 
att  han  medh  samme  arrender  sigh  icke  befatte  skulle,  uttan 
mine  tiencre  effter  contractens  lydelse  och  innehåldh,  nu  så  yäll 
sfisom  tilförenne  lathe  derom  bestelle,  seger  sigh  och  icke  heller 
vele  antvarde  mine  tienore  länen,  för  än  hann  Hans  Kon.  Maij:tz 
skriffvelse  derom  bekommer.  Iblandh  annett  förtreet,  som  han 
migh  giordt  haffver,  haffver  hann  och  uttaff  begge  länens  op- 
bördh,  oppä  sin  och  sin  skrifivares  (som  honom  med  förordnadt 
är)  lön  och  underhåldh  tretton  hundrade  daler  annammett,  före- 
giffvandes,  att  han  skall  haffve  deropä  [af]  Hans  Kon.  M:t  under- 
skreffvet  breff.  Sä  aldenstundh  jagh  min  tilsagde  summa  för 
bemelte  länn  leffverere  måste,  och  han  lijkväll  derutaff  1300 
daler,  som  förbemeltt  är,  sigh  tillvällett  hafver,  veet  jagh  inthett 
någott  bettre  rådh,  uttan  vill  lathe  sådant  udi  den  summa  som 
jagh  till  Narffvens  garnison  leffverere  skall,  affkårtte,  så  må  gu- 
bernatoren  på  Narffvcn  samme  summa  aff  honom  affordre,  och 
såsom  jagh  aff  både  ståtthållernes  Nils  Hanssons  så  väll  som 
Hindrich  Månssons  skrifvelser  förnummit  hafver,  skall  han  bön- 
derne  udi  merebemelte  länn,  så  mykitt  oppålagtt  haffve,  ntt  dem 
näppcst  skall  vara  mögligitt  att  uttgöre,  hvilkett  till  den  ändu 
skeedt  är,  dhett  han  prsestere  kunde,  hvadh  som  han  Högbemälte 
H.  Kon.  May:tt  tilsagtt,  och  udi  så  måtto  föregifvitt  hafver,  dogh 
på  dett  att  bönderne  icke  mage  ifrån  bemelte  länn  öfver  gränt- 
zen  och  till  Rysslandh  ryme,  vill  jngh  dhem  öfver  deres  förmö- 
genheet  icke  betunge,  uttan  heller  så  läge  och  moderere  termi- 
nerne  på  deres  uttlagor,  utt  dhe  skole  behåldne  bliffve. 

Hvadh  denne  landzortz  stat  och  lägcnheet  vidkommer,  så 
haffver  dhenn  altt  härtill  temmeligh  stille  och  roligh  varitt,  al- 
lennest  att  pestilentzicn  haffver  sigh  (ty  verr)  udi  någre  hus  här 
igen  yppett,  dogh  förmoder  man,  att  samma  siuckdom  genom 
Gudz  nådige  tillhielp,  sigh  stillcndes  varder,  effter  vintercn  nu 
tilstundar.  Gudh  den  aldrahögste  sin  vredes  rijs  affvende,  och 
oss  icke  så  straffe,  som  vij  medh  vare  syndher  förtient  haffve. 
Iffrån  Pålen  hafver  jagh  nu  nyligen  inge  tidender  förnummit, 
som  näghott  värdt  äre,  att  skriffves  om,  uttan  att  Tartarne  hafve 
giordt  der  i  såmmers  stor  skada,  och  att  pestilentzicn  der  heff- 
tigt  grasserer.     Så  snartt  min  uttskickadc,  som  jagh  allerede  för 


Digitized  by  VjOOQIC 


307 

sex  vekur  sedan  raedh  breff  till  Raziewill  affardigede,  hijtt  til- 
baker  igen  ankommer,  vill  jagh  min  käre  broder  förnimme  lathe, 
hvadb  kundskaper  han  medb  sigh  bringandes  varder. 

Till  bepluth  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligcn  icke 
underlate,  att  ändogh  jagh  icke  tvifler,  dett  min  käre  broder 
uttan  denne  min  recommendations  skrifft  är  Capitenen  Anders 
Person  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh,  att  han  icke 
allennest  mä  bekomme  confirmation  opä  dhe  godz,  som  hans 
salige  fader  tilFörenne  innehafft  hafver,  uttan  och  medh  skiöldh 
och  hielni  förseedt  bliffve;  dogh  lijkväll,  effter  han  migh  anrao- 
dett  hafver,  att  jagh  honom  hos  min  käre  broder  till  dett  beste 
ibogkomme  ville,  och  han  är  een  hurtigh  och  brukeligh  karll, 
hafver  jagh  hans  begäran  icke  uttslå  kunnett.  Brodervenligcn 
begärendcs,  att  min  käre  broder  vill  honom  härutinnan  till  dett 
beste  beforderligh  vara,  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  min  käre 
broder  till  villie  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne;  och  hann  för  sin 
person  varder  sådan  min  käre  broders  gode  befordringh  effter 
sin  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Befaler  min  käre  broder 
ete.    AflF  Rijga  29  Octobris  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


146.  Riga  den  22  November  1624. 

Brist  både  på  proviant  och  pennlDgar  för  garDisonens  nnderbåll,  och  på  kre- 
dit, emedan  gjorde  försträckningar  icke  blifvit  ersatta.  Pesten  har  i 
några  få  hos  å  nyo  utbratlt.  Förord  för  handskrifvaren  Lars  Månsson 
å  löneförbättring. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  etc,  Lather  jagh 
M.  K.  B:r  brodhervenligenn  förnimma,  att  sedhan  jagh  honom 
denn  30  Octobris  medh  dett  sidste  skepett  tillschrefF,  ähr  her 
ingen  tingh  förefallet  som  värdt  ähr  att  schriffva  om,  ty  jagh  altt 
her  till  ingen  beschedh  aff  Kadzewill  och  Skumin  på  dhe  breff 
jagh  dhem  tillschickat,  bekommitt  haffver.  Szå  snardt  jagh  nå- 
gott  vist  dherifrån  bekommer,  skall  jagh  sådantt  H.  K.  M:tt  och 
M.  B:r  till  kenna  giff^va.  £ffter  nu  svaren  iff*rån  Radzewill  ännu 
inthett  är  hijtt  ahnnkommen,  och  vintheren  fast  inntrengher, 
hafiVer  jagh  inthett  lengre  kunnatt  oppehoUa  dhenne  gallejian, 


Digitized  by  VjOOQIC 


308 

uthann  måst  dhenn  heriffrån  affardighe,  i  synnerheett  att  giffva 
H:8  K.  M:tt  till  kenna  dhenn  store  fhel  och  mangell  här  är 
bådhe  opå  präffdandt  sä  väl  som  penningar,  ty  sedhann  jagh 
H.  K.  M:tt  senest  tillschreff,  är  hijtt  iffrå  Sverighie  eller  Finn- 
landh  icke  een  daller  annkommett;  eij  heller  nägonn  spanmåll 
eller  pråffviandt;  allenest  1000  t:r  spanmåll  som  min  brodher 
her  Johnnn  De  La  Gardie,  och  1000  t:r  rågh  såssom  Hanns 
Kettler  H.  K.  M:tt  låffvett  hafver,  annkommett  ähr.  Vardher 
fördennschuldh  här  sellsampt  tillgå,  dher  H.  K.  M:tt  icke  snardt 
vardher  hijtt  unndhsettningh  göra  latha.  Jagh  tagher  migh  Gudh 
thill  vittne,  att  jagh  inthett  mehre  thill  saken  göra  känn,  ty 
jagh  här  så  myckett  haffver  opbracht,  szåssom  min  credijt  thill* 
räcker;  och  veth  jagh  här  icke  till  een  daller  att  bekomma,  än 
sedhann  mehra,  fast  jagh  ähnn  ville  förschriffua  mine  huus  och 
hoff,  ty  efter  dhenn  spanmåll  som  M.  B:r  och  jagh  uthaff  her 
Hacke  och  Påffvel  Helms  här  optogh,  så  väl  såssom  dett  H.  K. 
M:tt  sielff  uthaff  stadhenn  tagett  haffver,  icke  är  ännu  betaldt 
bleffven,  förekaste  dhe  migh  sådannt  dagheligenn,  när  jagh  dhem 
om  någonn  försträckningh  ahnnmodher.  Veth  dherfhöre  inthett 
någott  uthi  sakenn  att  göre,  uthann  folckett  måste  patientera 
och  nödh  lijdha,  till  dhess  någonn  unndhsettningh  hijtt  scheer; 
begärer  dherfhöre  brodhervenligenn,  att  M.  B:r  hoss  H.  K.  M:tt, 
dherom  tijdigh  påminnelsse  göra  ville,  på  dhett  H.  K.  M:tz  sa- 
ker dher  uthaff  icke  någonn  schadha  tagha  må.  H:s  K.  M:tt 
förmäler  någorlundha  uthi  sin  sidste  schrifvelsse  att  H.  K.  M:tt 
icke  väl  behagher,  dett  jagh  så  åfta  H.  K.  M:tt  om  dhett  fhel 
här  opå  peninger  ähr,  tillschriffvet.  Menn  Gudh  schall  vahra 
mitt  vittne,  att  jagh  dett  inthett  gör  uthaff*  lust,  ty  jagh  icke 
allenest  tröttnar  dherom  att  schriff*va  och  solicitera,  uthann  sna- 
rest tröttnas  jagh  här  opå  dett  sette  lengher  att  leffva,  efter  alle 
man  migh  öff^verlöpa,  och  förmehne  dett  jagh  dhem  schylligh  är 
att  förschaffa,  hvannedh  dhe  schole  leffva  aff.  Och  när  dett  icke 
fölgier  hvadh  såssom  ahnnordnatt  är,  veth  jagh  inthett,  hvadh 
jagh  skall  göra  thill  sakenn. 

Hvadh  elliest  nu  dhenne  vår  närvarandhe  läghenheett  på 
dhenne  orthenn  vidhkomraer,  szå  är  dhenn  ännu  (Gudhi  dhess 
låff)  themmeligh  godh,  och  krigzfolket  vidh  godh  helssa,  szå  att 
oanscedt  här  i  stadhenn  uthi  5  eller  6  huus  pestilentzien  sigh 
haff*ver  bevist,  szå  att  fast  uthi  tuu  huus  ähre  altt  folck  uth- 
dödde;  szå  hafver  man  likvell  altt  hertill  inthett  iblandh  krigz- 
folckett    någott    dheraff   förnummett.     Någre  fhå  ähre  fuller  här 


Digitized  by  VjOOQIC 


309 

dödhe  bleffne,  men  inthett  dher  uthaff,  uthann  aff  durchlop  och 
hitzigk  febris,  hvaruthaff  och  ännu  någre  iithaf  compagDierne 
sinka  Hggia,  Gudh  värdiges  sin  vredhe  stilla,  och  icke  straffa  oss 
efter  vår  förtiänst. 

Thill  dett  sidsta,  begärer  jagh  brodhervenligenn,  att  M.  K. 
6:r  ville  latha  mine  saker  opå  dhen[ne]  orthenn  vara  sigh  thill  thett 
bestå  befhalatt.  Hvar  uthi  jagh  känn  vahra  honom  opå  dhenne 
orthen  till  villia  och  bistonndh  igen,  må  hann  dherom  inthett 
ivifla.  Befhalenndhes  M.  B:r  sampt  hanns  elschelighe  käre  huus- 
fru  och  vårdnadher  (dhem  hann  på  min  och  min  k.  gemähls 
vegne  raedh  vår  kärlighe  tienst  och  myckett  gått  fliihelio^en 
helsse  ville)  uthi  Gudz  dhenns  aldrahögstes  nådighe  beschyddh 
thill  mycken  välmåghe  brodhervenligen.  AflF  Righa  dhenn  22 
Novembris  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptnm  på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tilförseendes  eynnerlige 
gode  ven.  Jag  kan  min  käre  broder  brodervenligen  icke  under- 
late, att  Lasse  Madzsson  som  migh  aff  K.  M:tt  till  håndschrif- 
vare  är  förordnedt  vården,  och  migh  udi  fempton  åhr  så  väll 
udi  Rysslandh,  som  här  udi  landett  haffVer  fölgachtigh  varitt, 
och  sigh  udi  sin  tienst  altijdh  troligen  och  fliteligcn  bruka  la- 
thett,  hafver  sigh  derutöfver  besvärett,  att  han  medh  den  be- 
såldningh  som  han  här  till  dagz  haffat  hafver  (ncmbligen  180  da- 
ler)  sigh  inthett  behielpe  kan,  ty  han  inthett  meere  än  bemälte 
summa  till  kast,  kläde  och  lön  här  till  dagz  haffl  hafver,  och 
der  jagh  honom  på  min  egen  omkåstnadt  icke  hade  hällett,  hade 
han  sigh  der  medh  icke  kunnet  behielpe.  Och  aldenstundh  han 
nu  så  mykitt  medh  cronones  saker  haffVer  att  göre,  sä  att  han 
icke  kan  mine  saker  meere  vachte,  nödgas  jagh  till  att  hålla  een 
annen  till  min  egen  tienst;  hvarföre  han  ingen  tingh  aff*  migh 
meere  hafve  känn,  och  fördenschuldh  hafver  han  aff*  migh  be- 
gärett, att  jagh  min  käre  broder  på  hans  vägner  an  mode  ville, 
dett  hans  besåldningh  måtte  honom  förbättret  bliffve,  på  dett 
att  han  må  sin  tienst  deste  ffiteligere  göre  kunne;  förmoder  så- 
som och  brodervenligen  begärer  att  min  käre  broder  låter  honom 
denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst  till  gode  äth- 
niute.     Udi    hvadh    måtto    jagh    kan    vara   min   käre   broder  till 


Digitized  by  VjOOQIC 


310 

villie  och  ticnst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalendes  miii 
kåre  broder  Gudh  AIzmechtigh  till  all  långhvarigh  och  lyckeligh 
vällmåge.     Datum  ut  in  litoris. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


146.  Biga  den  81  Deoember  1624. 

Om  Polska  Ständenias  svar  pä  Eongl.  Ma]:t8  ocb  ombadens  skrifvelser.  Krigs- 
folket bar  mjcket  litet  yarit  utsatt  för  pesten,  men  för  dess  underhåll 
bar  Tarit  stor  svårighet. 

Välborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  och  synnerlighe  godhe 
venn  etc.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  här  medh  brodhervenligenu  icke 
förhålla,  att  min  påst,  hvilkenn  jagh  medh  Hrs  K.  M:tz  breff 
thill  Furstenn  RadzewiU  och  Sverighes  rijkes  Rådz  brefF  thill 
dhe  Polnsche  senatorer  senndtt  hadhe,  är  dhenn  10  Decembris 
tilbaka  kommen,  och  brachte  migh  ett  breff  H:e  K.  M:tt  till- 
8chrefiVen(!)  ifrån  Fursten  RadzewiU,  så  väl  sässom  ett  roigh  och 
tillschriffvedh,  hvilkett  jagh  H.  K.  M:tt  i  unndherdånigheet  till- 
senndher,  dher  uthaf  H.  K.  M:tt  nådigest  vardher  förnimmen- 
dhes,  huru  han  hafver  optagett  H.  K.  M:tz  breff  jagh  honom 
tillsenndhe.  Och  enndoch  jagh  hafver  haft  i  betenkiandhe,  oro 
jagh  banns  breff,  som  hann  H.  K.  M:tt  tillschriffvitt  hafver, 
schuUe  strax  tilbaka  senndha,  aldennstundh  hann  icke  H:8  K. 
M:tt  dhenn  titel  giffver,  såssom  dett  sigh  bör;  szå  haffver  jagh 
likvell  migh  betenckt  och  achtatt  för  rådhsampst  vahra.  först  H. 
K.  M:tt  dett  att  tillsenndha,  på  dett  att  om  H:s  K.  M:tt  teckes 
dett  opbrytha  och  läsa,  eller  och  oopbruthett  migh  igenn  till- 
senndha, sådantt  må  stå  till  H.  K.  M:tz  egedh  schön.  Känn  och 
inthett  vahra  mjckett  medh  försummat,  aldennstundh  man  väl 
känn  dett  behålla  någre  veekur  hoss  sigh,  effter  hann  i  någre 
månadher  haffver  hållett  mine  påstår  hoss  sigh,  innan  hvilken 
tijdh  jagh  känn  fhå  beschedh  iffrån  H:s  K.  M:tt.  Szå  myket 
som  jagh  känn  judicera  om  hanns  acter,  synes  migh,  att  hann 
går  mechtigdt  caute  medh  sine  saker  om,  och  söker  allenest  att 
behålla  sin  crcdit,  på  dett  att  hann  sedhanu  deste  bettre  måtte 
settia    sin    Konungh    thill    opå    dheres  tillstundandhe  rickzdagh, 


Digitized  by  VjOOQIC 


311 

hvilckett  hann  sigh  och  offendtligenn  haffver  förljdha  lathett,  att 
hann  du  mchre  nnn  som  tillförenDdhe  ville  KonuDgen  tilltala 
om  8in(!)  fedherneslandz  och  gemchncs  bestå.  Dherfhöre  känn 
maDD  inthett  sjnncrligett  döma,  hvardt  uth  dheres  mehningh  går 
för  dhenne  rickzdagheDS  uthgångh,  på  hvilkenn  dhe  visserlighenn 
vardhc  resolvera,  aDtingen  till  ett  vist  krigh,  eller  och  cen  ähr- 
ligh  och  oprichtigh  fridztractat.  Dhenn  anndra  min  påst  Michell 
Engelhardt  kom  två  daghar  efter,  och  brachte  migh  ettbreff  uth- 
aff  woivodhenD  Skuroin,  dhcruthi  hann  förmähler,  att  banns  påst 
vohre  all  färdigh  medh  svar  thill  migh.  Menn  efter  dhenn 
andra  min  pAst  var  till  honom  kommen,  ville  hann  migh  be- 
Bchedh  opå  min  sidste  breff  tillijka  medh  sampt  svaren  af  dhe 
Polnsche  och  Littousche  stenndher  tillschicka,  hvilkett  strax  in 
pnncto  BchuUe  schee,  hvarfhöre  hafver  jagh  måst  oppehålla  min 
påst  thill  H:s  K.  M:tt  på  dett  jagh  kunne  H.  K.  M:tt  om  säcken 
någott  vist  tillschriffva.  Samma  hans  påst  är  denn  23  December 
först  hijt  annkommen,  och  brachte  migh  ett  svar  aff  een  parth 
uthaff  dhe  Polnsche  och  Littousche  senatores  tilhopa  schriffvitt, 
szåssom  och  uthaff  dhe  Littousche  senatorer  eenschiiltt  thill  Sve- 
riges rijkes  Rådh,  effter  såsom  M.  B.  aff  sielffve  originalen  jagh 
H.  K.  M:tt  i  unnderdånigheet  tillsenndher,  vardher  see  och  för- 
nimma. Jagh  haffver  begge  breffven  opbruthett  och  läsett,  på 
dhett  jagh  dher  efter  måtte  vetka  sakerne  här  dirigera;  doch 
var  dett  eena  uthaff  dhe  Polnnsche  och  Littousche  senatorer 
B&mptligenn  schriffuctt,  uthaff  sigh  sielft  öpett,  effter  spectanten*) 
var  allenest  löst  unndher  stuckett,  szå  att  när  man  dhett  lithett 
rördhe,  gaff  dett  sigh  sielff  oppe.  Känn  tenckia  att  dhe  Polnsche 
dett  haffva  medh  flijdt  giordt,  på  dhett  dhe  Littower  deste  bettre 
kunna  see,  hvadh  såssom  dhe  schriffvitt  haffua.  Hvadh  nu  mitt 
riDgha  betenkienndhc  vidhkoronier  om  samma  breff.  szå  befinner 
jagh  dhem  vahra  schriffne  myckett  discretligere,  och  uthi  en 
annan  form  ähn  dhe  tillförenndhe  dheres  breff  sreldt  haffva,  ty 
onnseedt  dhe  opå  H.  K.  M:tt  och  Sveriges  rijkes  Rådh  vele 
vrengia  schuldhenn  till  detta  långhvarighe  krigett  och  blodz  uth- 
giuthelsse,  så  bruka  de  likvell  ingenn  iniuria  såssom  tillförenne. 
Lathe  sigh  och  merckia,  att  dhe  och  inthett  heller  äre  obennghne 
till  fridh  och  een  redheligh  tractat.  Dett  dhe  sigb  dheres 
Konungz  interesse  förbehålla,  känn  man  dhem  icke  väl  förtenc- 
kia,    effter  dhe   dher  uthi  inthett  någott  vardhe  cedera  för  ähnn 

*)    Sjnes    vara    den    pappers-    eller  pergamcDtsremsa,  hvarå  sigillet  var 
tryckt,  som  brukades  för  hopfästnlng  af  brcf. 


Digitized  by  VjOOQIC 


312 

mann  kohmiDer  thill  eielffue  tracUteD.  Jagh  veth  och  icke, 
hvadh  tractaten  schulle  vahra  nödigh,  om  dhe  oss  dctt  för  uth 
cedera  ville,  effter  sielffue  tractaten  måste  sådantt  allt  giffva, 
aldcnnstundh  dhett  är  sielfue  huflfuudh  cootroversien  neroligenn, 
att  dheres  Konungh  mätte  cedera  vår  aller  nådigeste  Kooungh 
och  herre  all  sin  prsetention  till  Sveriges  crona,  och  agnoscera 
honom  för  een  rättmettigh  Konungh  thill  Sveiigie.  Opå  anndra 
sijdhan  hålla  dhe  ahnn  om  restitutionen  opå  altt  dett  ifrå  dhem 
taget  är.  Dhesse  bådhe  punchter  förmehner  jagh  inthett  kunna 
affhandlas,  för  ann  mann  kommer  till  tractaten.  Förmodher  och 
visserligenn,  att  dhe  opå  dhenne  nu  tillstundendhe  rickzdagh 
vardhe  dheres  Konungh  dhertill  förmå,  att  hann  dhem  måste 
sådhann  fullmacht  gifve  som  känn  vahra  nöghachtigh  att  tractera 
opå.  Förnimmer  och  uthaif  alle  Badzewils  breff  och  handlinger, 
att  hann  gerna  schulle  vele  vetha  någott  när  conditionerne,  hvar 
opå  någonn  redheligh  fridh  eller  långvarachtigdt  stillestonndh 
schulle  kunne  sluthas.  Tror  och  förvist,  att  om  hann  någott  i 
förtroendhe  dher  uthaflf  viste,  att  hann  dhem  opå  rickzdaghen  så 
högdt  schulle  bearbethn,  såssom  een  parth  letteligenn  icke 
schulle  kunna  förmodha,  oanscedt  hann  aperte  annorlundha  dher- 
om  schriffuer.  Jagh  håller  och  för  vist.  att  om  Radzewill  hadhe 
dhcnn  ringeste  bokstaff  uthaif  H:s  K.  M:tt  eller  och  Rickzens 
Rådh,  dhermedh  man  giordhe  honom  förtröstningh,  att  dhem 
opå  ehrlige  och  billige  conditioner  kunne  restitueres,  hvadh 
såssom  dhem  är  ifrån  tagett;  skulle  hann  fuUer  driffua  saken  så 
yijdt,  att  Stendherne  lathe  sittia  dheres  Konungh  med  sin  in- 
teresse,  och  allenest  dher  efter  tracta,  hvadh  som  till  dheres 
rijkes  nytta  och  välfärdh  aff  nödhenn  är.  Om  M.  K.  B:r  befinner 
för  gått,  herom  någott  medh  H.  K.  M:tt  att  conferera,  steller 
jagh  honom  sådantt  henn;  doch  dherhoss  brodhervenligen  be- 
gärer,  att  hann  dhenne  min  välmehningh  och  ringha  judicium 
uthi  bestå  måtton  ville  uttydha,  och  inthet  mehra  H.  K.  M:tt 
herom  förnimma  latha,  änn  såssom  M.  K.  B:r  befinner  att  H. 
K.  M:tt  dhertill  benäghen  är. 

Hvadh  elliest  dheres  tillstonndh  i  Pohlen  nhnnlangar,  är 
dhenn  inthett  öffuer  sigh  synnerligh  godh,  ty  dhe  icke  allenest 
afi*  pestilentzien  och  Tatterne  i  dhesse  tuu  förledne  åhren  äre 
plågatt  vordne,  uthann  dher  ähr  och  sådhan  dyr  tijdh  såssom  i 
mången  åhr  icke  varitt  haffver,  szå  att  månge  tussenndh  men- 
nischior,  af  dhe  gemehne,  ähre  aif  hunger  dödh  bleffne.  Dhe 
befahre  sigh  och  inthett  lithett  uthaif  Turckenn,  hvilckenn  dhem 


Digitized  by  VjOOQIC 


313 

hafver  åffendtligh  genom  een  Schiaus*)  lathett  fredhen  opseigia, 
effter  dhe  Zaporofschi  Kassacker  schole  haffua  ströffatt  altt  inn 
unnder  ConstaDtinopell.  Dheremoth  latha  dhe  Pohler  uthgå  ett 
roop,  att  een  Tattera  Murssa**)  schall  vahra  affallen  iffrån  Turc- 
kenn  och  prsestenteret  Konungen  i  Pohlen  sin  tienst  emott  ho- 
nom, om  Turckenn  vill  honom  ahnnfalla.  Huru  säker  sådhann 
assistens  eller  bistonndh  känn  vahra  Konungen  i  Pohlen,  är  lette- 
ligh  att  aftagha.  Dhcnne  rickzdagh  vardher  fuller  uthvisa,  hvadh 
såssom  i  så  måtto  herom  kan  sanndt  vara;  vohre  väl  önndschen- 
de,  att  man  dher  måtte  haflfva  een  viss  och  förståndigh  perssonn, 
(^enom  hvilcken  man  kunne  förfahra,  hvadh  som  dher  passerer. 
Jagh  haffver  fuller  migh  dherom  v  inlagd  t,  att  jagh  gerne  hadhe 
veledh  haft  någon n  beschedhenn  och  förstånndigh  karl  dhertill, 
menn  inthett  een  sådhann  kunnatt  bekomma,  som  jagh  gerna 
ville.  Doch  hafver  jagh  två  perssoner  peningar  giffuitt,  som 
hafva  låffvett  förschaffa  migh  constitutionen  som  dher  bliffuer 
giordt,  szåssom  och  hvadh  elliest  generaliter  dher  bliffuer  trac- 
teredt.  Menn  till  att  fhå  vetha  hvadh  dher  i  secret  bliffuer 
handlatt,  tvifler  jagh  om  desse  perssoner  kunna  dhett  tillvägha 
komma.  Hadhe  jagh  någett  subiect  innan  rickzdagenns  uth- 
gångh,  ville  jagh  senndha  min  egen  påst  thill  Radzewill,  hvil- 
ken  väl  uthann  fahra  schuUe  komma  dijt  och  tilbaka  ighenn,  ty 
Radzewill  haffver  sielff  sagdt  till  dhenne  min  påst,  att  om  jagh 
ville  senndha  till  honom  breff  på  dhenne  dheres  rickzdagh,  måtte 
jagh  det  väl  göra  uthan  någon  fahra.  Och  ville  hann  vahra 
mann  dherfhöre,  att  honom  inthett  schuUe  schndho. 

Thill  thett  sidsta,  hvadh  såssom  vår  lägenheett  och  stat  på 
dhenne  orthen  vidhkommer,  szå  är  dhenn  ännu  uthi  themmeligh 
godh  esse,  och  känn  jagh  icke  till  fyllest  tacka  Gudh,  som  icke 
allenest  haffuer  nådheligen  oppehållet  och  bevarat  migh  och  heele 
min  familia  uthi  denne  farlige  lägenhethenn  som  nu  fast  i  tree 
månadher  här  i  stadhen  varett  haffuer,  uthann  och,  att  Gudh 
dhenn  aldrahögste  hafver  bevaratt  krigzfolkett,  att  oanseedt  pesti- 
lentzien  nu  i  tree  månadher  haffuer  her  iblandh  borgerschapett 
grasseret,  är  uthaff  dhem  icke  öffuer  3  eller  4  perssoner  dher  aff 
dödhe  bleffuen.  Gudh  värdiges  vidare  sin  nådh  förlähna  och 
för  all  olycka  bevara.  Jagh  känn  och  inthett  undherlatha,  att 
begäre  uthaff  M.  K.  B:r  dett  hann  ville  H:s  K.  M:tt  tijdigh  på- 
minnelsse    göra,    att    hijtt    måtte    peningar    till    krigzfolckzenns 

•)    Turkiskt  ord:  kurir. 
**)   Tatarisk  adelsman. 


Digitized  by  VjOOQIC 


314 

oppehelle  i  tijdh  senndt  bliffua,  ty  jagh  känn  icke  8ä  Bchriffva, 
medh  hvadh  besvär  man  i  höst  baffucr  måst  oppehålia  krigzfol- 
kett,  efter  peningernc  sä  seendt  hijt  ahnnkomma,  szå  att  för  ann 
någon  summa  hijt  annkommer,  iir  man  myckett  mehre  schyldigh, 
änn  det  sossom  hijtt  hemptas,  sigh  belöpa  känn,  hvarföre  man 
altidh  måste  här  lähna,  bettla  och  pracka,  om  man  vill  att  folc- 
kett  uthi  dhenne  dyre  tijdhenn  schole  blifva  iinndherholdne. 
Detta  jagh  M.  K.  B:r  icke  haSuer  kunnatt  oförmäldt  latha.  Bro- 
dhervenligenn  begärendes,  att  om  hanns  läghcnheett  medhgiflFuer, 
dett  M.  K.  B:r  ville  migh  avisera  hvadh  såssom  dher  i  rijkett 
förefaller  och  passera  känn.  Szå  snardt  jagh  någott  vist  ifirån 
Pohlenn  och  anndre  orther  förnimmer,  schall  jagh  M.  K.  B:r  dher 
om  communicera.  Befalenndhes  honom  etc.  Aff  Righa  denn 
31  Decembris  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobns  De  La  Gardie  m.  p. 


147.  Biga  den  8  Januari  1626. 

Syar  från  RadziTill  och  voiYoden  Sknmin  ang.  stUleståndets  förlängning  åro 
komne  ooh  afskrlfter  sändes  med  en  egen  post  genast  vägen  öfver  Re- 
Tai.  Pesten  har  vållat  uppskof  för  riksdagen  1  Varschan,  så  att  Konun- 
gens svar  kan  hinna  fram  1  tid. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodhervenlighen  icke  förhåUe,  att  effter  mine  uttskickadhe 
påster  till  Raziwill  och  Schumin  äre  hijtt  tilbaker  igen  kompne, 
hvarföre  haffver  jagh  dhenne  min  påst  (som  är  een  ryttere  un- 
der mitt  compagni)  medh  copierne  uttaiT  Raziwils  och  Schumins 
skriffvelser,  till  H.  Kon.  Maijrtt  dhen  väghen  häriffrån  åth  Uäffle 
affärdigett,  och  om  någorlunda  mögligitt  är,  att  han  der  öfver- 
komme  kan,  att  han  då  skall  sigh  till  H.  K.  M:t  med  samme 
copier  och  min  underdånige  skrifFvelse  till  H.  Kon.  Maij:tt  ige- 
nom natt  och  dagh  forttskjnde,  på  dhett  att  H.  K.  M:t  må  der- 
uttaff  nådigest  hafFve  till  att  see  och  förnimme,  huru  såsom  sa- 
kerne  här  udi  landet  förevette.  Sielffve  originalen  hafver  jagh 
icke  velett  medh  honom  eventyre,  aldenstundh  vinteren  haffver 
sigh  altt  här  till  någott  leent  anstelt,  och  derföre  meenföre  så 
väll  udi  skären  som  i  haffvett  uttan  tvifvell  vara  kan,  uttan  vill 


Digitized  by  VjOOQIC 


315 

miD  opvartere  Arffyedh  Nilssonn  norr  omkringh  dermedh  i  mAr- 
gon  (vill  Gudh)  affärdige,  medh  hvilken  jagh  min  käre  broder 
om  alle  saker  vidtlyffteligere  tillskrifve  vill,  ty  jagh  förmodar, 
att  han  innan  någre  fhå  dagar  effter  denne  andre  min  päst  dijtt 
ankommandes  varder.  Och  aldenstundh  dhenne  brefvijsere  haff- 
ver  nu  udi  23  åhr  ndi  Sveriges  crones  tienst  sigh  troligen  och 
fliteligen  bruka  lathett,  så  att  jagh  orqitak  hafver  honom  hos 
min  käre  broder  till  dett  beste  att  recommcndere;  begärer  för- 
denschuldh  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  hos 
H.  Kon.  May.tt  genom  sin  gunstige  befordringh  dertill  förhielpe- 
ligh  vara,  att  han  må  sin  länglige  och  trogne  tienst  till  gode 
åttniute,  och  medh  någre  godz  udi  Pernows  län  betänktt  blifve, 
dermedh  han  sigh,  sin  fattige  hustro  och  barn  må  någorlunda 
underhålle  kune.  Till  beslut  kan  jagh  min  käre  broders  vcxel- 
zedlar  till  hans  tienare  Anders  Munch  och  Hans  Olofzson  äre 
migh  näst  hans  schrifvelsc  tillhånde  kompne,  hvilke  jagh  dem 
iDsinueret  hafver;  och  aldenstundh  dhe  icke  hafve  udi  een  hast 
så  månge  penningar  kunncct  tillväge  bringhe,  hafver  jagh  lijk- 
väll  dhe  medhell  och  uttvägar  söktt,  att  summan  är  tillfyllest  udi 
H.  K.  M:tz  ränterijt(!)  här  leffrerett,  deropå  jagh  eett  bevijs  medh 
min  egen  händh  underskrefvet  min  käre  broder  härhos  tillskicker. 
SielflFvc  quitteringeme  hafve  min  käre  broders  tienere  hos  sigh 
behållet.  Udi  hvadh  måtto  jagh  videre  kan  vare  min  käre  broders 
tienere  här  udi  landet  till  någott  bistondigh  och  [till]  befordringh, 
vill  jagh  altijdh  fast  gerne  göre.  Befalendes  min  käre  broder 
etc.     Aff  Rijga  den  3  Januarij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  käre  broder,  rett  som  jagh 
detta  brefvedh  besluta  skulle,  bekom  jagh  visse  tidhender  ifron 
Churlandh,  aff  tuo  toff(!)  adell,  den  ene  heter  Lorentz  Offenbergh, 
den  andra  Engelbrechtt  von  Mengdhen,  hvilken  ähr  landh  secre- 
tarius  där;  de  bodhe  hafue  fått  visse  breff  ifron  Warsso,  att  ef- 
ter pestilentzen  där  så  heftichtt  grasserer,  att  Konungen  haffver 
måst  vicka  dedhan  och  inge  aff  Senatorerna  hafve  kunnedh  där 
hoss  honom  lengre  förtöfva,  skall  han  hafve  opsatt  ricksdagen 
till  den  förste  Februarij.  Efter  nu  Ricksdagen  ähr  så  myckedh 
förlengradh,  haffver  jagh  achtadh  nödhichtt,  min  K.  B.  sådan tt 
att  advertera,  på  dött  att  om  Hanss  Kon.  M:tt  vill  någodh  för 
ricksdagcnss  uthgongh  late  ditt  skrifve  (eller  genom  migh  Ratze- 


Digitized  by  VjOOQIC 


316 

will  svara)  förroener  jagh,  att  H.  K.  M:tt  dett  väll  än  göra  kan. 
Jagh  tvifler  inte  att  min  K.  B.  samptt  andre  vare  coUeger,  varde 
boss  Hanss  Kon.  M:tt  sackerne  pä  dett  bäste  sätte  moderera,  ty 
till  sverdb  och  vapen  kunne  vi  letteligen  komma  igen,  men  om 
de  sedben  oter  sä  snartt  kunne  stilless,  vett  jagb  inte.  Eliest 
hafve  vi  exempell  aff  bvadb  näst  förledbett  äbr;  buru  bastiebtt 
vi  komme  efter  en  sto{t]licb  victorie  som  vi  badbe  ernått  denne 
stadben,  i  står  laborint,  aldenstund  medblerne  oss  fattadbess  till 
att  opboUe  krigsfolkedb  ocb  fuUfölia  victorien  medb;  bvilkcdb 
088  ocb  ännu  letteligen  kan  vedberfaress.  Vare  därföre  rådbeli- 
gedb,  att  vi  först  ännu  försöcbte  nlle  billige  ocb  godbe  medell, 
för  änn  vi  tage  till  sverdett.  Jagb  tror  ocb  att  om  man  open- 
baradbe  Ratzewill  någre  aff  de  conditioner  som  Hanss  Kon.  M:tt 
badbe  gifvedb  oss  i  vår  instruction,  skulle  ban  drifva  dett  vi- 
dbare  än  man  dett  kan  tro.  Detta  baffver  jagb  i  bast  välmentt 
min  K.  B.  inte  veledb  oförmeltt  late  (förmåder  ban  dett  till  dett 
beste  utbydber)  som  dett  (Gudb  vett)  aff  migb  välmenntt  äbr. 
Befaller  bonom  samptt  sin  k.  busfru  min  K.  S.  ocb  beggess  de- 
ress  kerkomne.  Gud  den  AUerbögste  troligen;  kerligen  begeren- 
dess  M.  K.  B.  ville  belse  dem  på  min  ocb  min  bustruss  vegbne 
medb  vår  tienst.     Vale. 


148.     Egenhändigt.  Biga  den  7  Januari  1626. 

Orlginalbrefven  från  PohloD  sändas  jämte  denna  skrif velse  norra  Tagen:  om 
det  fordras,  att  K.  Sigismund  skall  erkänna  K.  Gustaf  Adolf,  blir  ingen 
fred,  så  länge  han  lefyer,  och  Radzlyill  synes  derföre  vilja  genom  stille- 
stånd  förekomma  öppet  krig,  hvilket  ook  för  Sverige  i  anseende  till 
brist  både  på  krigsfolk  ooh  penningar  vore  det  säkraste. 

Välborne  ber  Cantzler  broder  ocb  synnerlige  förtrogb[n]e 
godbe  vän.  Näst  all  begerligb  välmogbs  lyckönskan,  ocb  min 
broderlige  tiensts  tilbiudelse  etc.  Låter  jagb  min  K.  B.  bärmedb 
venligen  veta,  att  efter  Hertigb  Cbristofor  Ratzewill  ocb  woiwo- 
den  Skumin  migb  nu  först  svaradb  ocb  beske  ifronn  Senatorerna 
i  Polen  till  Sveriess  Rickess  Rodh  tilsentt  bafve,  äbr  jagh  föror- 
sackedb  vorden  genom  tvo  veger  samme  beske  H.  K.  M:tt  att 
öfversenda.  I  synerbett  bafver  jagb  alle  originall  brefven  som 
jagb  nu  dedben  bekommitt  baffver,  medb  denne  posten  nor  om 
kringb  säntt,  på  dett  de  deste  säkrare  mage  fortt  komma.     Ocb 


Digitized  by  VjOOQIC 


317 

andoch  jagh  medh  den  andre  påsten  korteligen  haffver  min  K.  B. 
min  meningh  [sagt]  om  Ratzewilss  acter  sosom  och  hvadh  mitt 
betenckiande  ähr  om  fredz  tractaten  emellen  de  Poler  och  oss;  så 
kan  jagh  ännu  icke  underlåta  härom  någodh  yidhlöftigare  min 
K.  B.  att  tilskrifva,  helst  efter  jagh  förnimmer  att  H.  K.  M:tt  så 
strechtt  därpå  står,  och  där  efter  haffver  latedh  dirigera  Rick- 
senss  Rodz  breff  till  Rådett  i  Polen,  att  för  än  någen  tractat  skall 
ske,  Hanss  Kon.  M:tt  måtte  vara  försäckradh,  att  deress  comrois- 
B[arier]  må  hafva  en  sådan  fulmachtt,  däri  H.  K.  M:tt  må  blifva 
fulkommen  och  nöiachtigh  tituleradh  för  Konungh  i  Sverie, 
samptt  andre  conditioner  mere.  Nu  är  dett  högste  hufudh  con- 
troversien,  och  om  den  blifver  för  tractaten  cederad,  så  våro  se- 
dhen  inte  besver  i  trac[ta]ten  mehr;  men  efter  inte  ähr  till  att 
tro,  dett  Konungen  i  Polen  nonsen  godhvilligh  där  till  skall 
vilie  bevilia,  uthan  heller  skall  vilia  protrahera  och  förslipra 
tidhen  på  hvadh  sette  han  kan,  till  sin  dödhsstundh,  ähr  därföre 
till  all  tractat  liten  hopningh,  om  Hanss  Kon.  M:tt  icke  befinner 
sigh  och  rickedh  säcker,  medh  mindre  Konungen  i  Polen  för  sin 
person  sielff  Hanss  Kon.  M:tt  (i  sådan  form  som  Hanss  K.  M:tt 
dett  i  sin  skrifvelse  till  Ratzevill  förmäler)  försäck rer,  uthan  vi 
måste  resolvera  oss  till  ett  longhsamptt  och  besverligett  krigh, 
hvilkedh  inte  letteligen  skall  igen  vara  att  stilla.  Om  nu  rodhe- 
ligast  skall  vara  att  taga  strax  till  krigedh,  för  än  man  medh 
eller  genom  tracta[te]n  nogodh  försöker,  ähr  väll  betenckelichtt. 
Ty  ändoch  Polackerness  olegenhett  som  de  nu  hafve,  så  och  att 
H.  Kon.  M:tt  vår  nådigest  Konungh  ähr  i  stor  beredhskap,  och 
haffver  där  till  giortt  står  expenser  och  un  kosten,  samptt  andre 
flere  motiver  mehr,  oss  kan  beveka  den  legenheten  i  achtt  att 
taga,  i  den  hopningen  att  vi  däregenom  nu  någen  fördeli  hafve 
kunne;  så  ähr  doch  däremått  till  att  betrachta  i  hvadh  vidhlöf- 
tighett  man  igen  kommer,  och  att  man  genom  krigedh  åter  för- 
ener  Polackerness  och  Littowerness  gemöter,  hvilke  äre  genom 
de  nest  förlupne  fredztractaterna  mycke  oense  vordhne,  så  att 
om  dett  ännu  någerlunda  continueres,  och  man  genom  tractater 
socker  samme  oenighett  att  oppehoUa,  så  achter  jagh  vist  att 
dett  oss  mera  fordell  än  krigedh  gifva  skulle.  Jagh  kan  väll  af- 
taga,  att  vår  nådigest  Konungh,  samptt  medh  flere  andre,  varda 
därföre  hoUa  och  döma,  att  Ratzewill  inte  ähr  oprichtigh  i  sine 
sacker,  och  att  dätt  är  allenest  fingerat,  dett  de  Littower  sigh 
stelle  att  inte  vare  ense  medh  Polackerna,  och  att  de  åstunda 
freden,  uthan  att  han  och  de  Littower  söke  oss  att  bedraga  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


318 

oppeholla  till  dess  att  deress  statt  och  legenbett  kan  någedh 
bätre  blifva.  I  synnerhett  skall  dett  H.  Kon.  M:tt  i  samma  me- 
ning sterckia,  att  Ratzewill  inte  haffver  veledh  opbryta  dett  bref- 
vedh  sosom  H.  Kon.  M:tt  honom  i  förtronde  tiUkrifvedh  haffver, 
och  att  han  i  sin  skrifvelser  och  breff,  syness  stemma  öfver  enss 
medh  dett  sosom  Senatorerna  till  Ricksenss  Rodh  i  Sverie  skrifva. 
Nu  bekenner  jagh  väll,  att  man  inte  aldeless  kan  förlåta  sigb 
på  Ratzewill,  mycke  mindre  vill  jagh  aldeless  vara  godh  för  ho- 
nom, att  han  oss  skall  vara  så  benegen  att  han  icke  mycke  mehr 
skall  söckia  sitt  fädernesslandz  bestå.  Men  dett  bekenner  jagh 
aldeless,  att  jagh  aff  dett  som  honom  och  megh  emellen  (efter 
Hanss  K.  M:tz  vilie)  passeredh  ähr  dömer,  dett  han  väll  socker 
och  trachter  efter  att  deress  republica  icke  må  lidha  någen  ska- 
dha  aff  den  fredztractat  som  förehafvess  kan;  men  dett  han 
eller  de  mädh  honom  holle  skole  mycke  bekymbra  sigh  om  de- 
ress Konungh[s]  interesse  eller  vilia  mycke  för  hanss  skuldh  op- 
setia,  tror  jagh  aldeless  inte.  Och  efter  han  seer  dett  han  icke 
uthan  stor  tumultt  kan  paciBcera  säcken  emellen  Polen  och 
Sverie,  i  denne  Konungense  liffstidh  (efter  dett  inte  väll  kan  ske 
medh  mindre  dee  måste  lefve  hanss  säck  och  interesse  till  baka) 
socker  han  allenest,  huru  han  må  på  nogre  åhr  oppeholla  säcken 
genom  tractater  och  stillestondh  till  dess  Gudh  kan  kalla  deress 
Konungh,  och  han  sedhan  däste  foghligare  och  med  bätre  repu- 
tation  må  drifva  säcken  till  en  godh  enda.  Jagh  achter  och  att 
dett  ähr  orsacken  att  han  H.  Kon.  M:tz  breff  icke  haffver  opbru- 
tedh,  att  han  vill  hafve  sitt  samvete  fritt,  att  han  aldrigh  no- 
godh  hemligedh  ernått  sitt  federnesslandh  och  republican  handh- 
latt  haffver;  och  att  han  heller  såge  att  Hanss  K.  M:tt  ett[d]era 
sielff  eller  genom  andra  lete  åffentligh  openbara  honom  nogre 
conditioner  sosom  kunne  vara  deress  republica  behageligh,  på 
dett  han  derigeuom  deste  bättre  kunne  drifva  säcken  emott  de- 
ress Konungh,  och  nu  sosom  ofta  tilförende  holla  honom  före, 
att  de  nu  så  månge  åhr  för  hanss  particular  interesse  hafve  li- 
dhett  så  står  skadhe,  och  dett  nu  inte  lenger  mehr  uthstå  kunne. 
Man  må  och  icke  tvifla,  att  Ratzewill  icke  skall  törass  fritt  seija 
dett  Konungen  under  ögonen;  ty  uthan  dett  man  väll  vett  hvadh 
han  i  förledhen  ricksdagh  haffver  giortt,  haffver  jagh  bekommedh 
en  oration  som  hanss  bror  för  nogre  åhr  tilförende  haffver  på 
en  ricksdagh  holledh  (aff  hvilken  jagh  min  bror  härhoss  en  uth- 
copia  sender)  där  af  man  någsamptt  kan  see  att  de  alredhe  då 
hafve  varidh  krigedh  öfvertruten,  och  att  han  så  heftichtt  haffver 


Digitized  by  VjOOQIC 


319 

ta8tadh  Konungen  an,  som  någentidh  skee  kan;  förer  och  ett 
argumente  in  om  religionen,  hvilkedb  oss  kan  vara  nyttichtt  en 
<lagh  att  allegera  emått  dem,  om  man  kommer  vidhare  till  nå- 
gen  tractat.  Detta  haffver  jagh  i  en  godh  meningh,  och  efter 
den  förtronde  som  jagh  till  min  K.  B.  bär,  väledh(!)  förmäla,  på 
dett  att  om  min  bror  befinner  att  min  betenkian  som  jagh  i 
denne  säck  haffver  till  vår  närvarande  stat  sigh  vill  skicke,  att 
han  samptt  andre  vare  coUeger  må  moderera  H.  Kon.  M:ts  sinne, 
hvilkedb  jagh  väll  vett  ähr  benegedh  säcken  medh  sverdctt  att 
uthföra;  men  om  altidh  medhlerna  där  till  så  vill  fölia,  dett 
hafve  vi  väll  ofta  sportt;  man  seer  medh  hvadh  besver  dett  nu 
tilgår,  och  då  vill  tredubbeltt  mehr  där  till,  undantagandess  att 
vi  oss  och  svaga  åhrligen  på  vår  inlenske  manskap,  hvilke  den 
högste  klenådh  ähr  som  vi  i  vårtt  ricke  hafva.  Förmoder  att 
min  K.  B.  denne  min  skrifvelse  i  bäste  måtte  optager,  och  den 
i  ingen  annerss  hondh  låter  komma,  uthan  när  han  den  lesett 
strax  vill  kasta  i  elden,  på  dett  en  partt  skrapsinge(!)  sielffkloka, 
som  alle  manss  juditier  och  sacker  vete  att  skol[i]era  icke  må  där- 
öfver  komma.  Så  snartt  jagh  någen  viss  bcske  bekommer  ifro 
ricksdagen,  skall  jagh  dett  oförsumeligh  H.  Kon.  M:tt  och  min 
broder  till  skrifve.  I  dagh  hafver  jagh  ännu  bekom  medh  de 
tidhender  att  deress  ricksdagh  i  Polen  ähr  opskuten  till  den 
förste  Februarij,  som  min  K.  B.  kan  see  aff  en  sedell  här  hoss, 
som  är  ett  uthogh  aff  ett  breff  en  köpman  haffver  bekommitt 
här  i  stad  hen. 

Begerer  brodcrvenligen  att  han  medh  få  ordh  migh  vill 
besöckia  medh  sin  skrifvelse  och  någodh  vete  late,  huru  sacker- 
ne  ähr  aflupne  på  den  orten  medh  vare  granner  de  Danska. 
Gudh  yeett  jagh  hadhe  giortt  migh  selsamme  tancker  därom, 
att  jagh  denne  hele  sommaren  icke  en  bockstaff  haffver  ifron 
min  K.  B.  bekommett;  och  där  jagh  icke  nu  för  14  dagar  se- 
dhen  hadhe  fått  hanss  breff  om  den  vexelen  han  hitt  till  sine 
ticnare  haffver  öfverskrefvedh,  hadhe  jagh  mentt  att  han  migh 
aldeless  hadhe  förgätedh,  och  att  onde  menniskior  skulle  hafve 
understött  sigh  att  trenne  den  förtron  som  oss  emellen  altidh 
varidh  hoffver.  Men  nu  spor  jogh  att  den  store  occupationen 
sosom  min  K.  B.  altidh  haffver,  honom  där  till  hindrar,  och  haff- 
ver honom  därföre  någsamptt  entskylladh,  förmoder  lell  att  när 
honom  legenhett  gifs  att  han  dett  icke  varder  underlåta;  såsom 
och  eliest  på  den  orten  late  migh  och  de  mina  vara  sigh  till 
dett   beste    bcfalledh.     Han    skall    altidh    finna  migh  sin  trogen 


Digitized  by  VjOOQIC 


820 

bror  och  tienare  i  altt  dett  jagh  vett  eom  kan  lenda  honom  till 
behagh.  Befaller  h&rraedh  och  altidh  min  K.  B.  samptt  hanse 
k.  husfru,  min  k.  syster,  och  beggess  edre  k.  Hfservinger  (dem 
han  alle  på  min  och  min  hustruss  veghne  kerligen  helse  ville) 
Gudh  den  allerhögste  till  myckenn  lycke  och  velferdh.  önskan- 
dess  af  hierta  att  jagh  snartt  måtte  få  see  min  K.  B.  medh  hel- 
sen och  få  legenhett  att  bevisa  dett  jagh  altidh  ar  och  skall 
bli  f va 

din  trogen  och  tjenstvilligh 

bror  och  ven 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Riga  den  7  Januarij  A:o  1625. 


149.  Biga  den  16  Februari  1625. 

Förord   för   öfverstlöjnant   Ernst    Creats  att.  för  ionestående  rester  på  lönen 
erhålla  några  gårdar  i  Borgå  län. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  öfversten  edell, 
vällbördigh  och  manhaffligh  Erentz  Creijtz  resterer  opå  sin  Off- 
verste  leutnamptskap  2,364  daler,  hvarföre  haffver  hann  hos  migh 
om  denne  min  förskrifft  till  min  käre  broder  anhållitt,  hvilkett 
jagh  honom  icke  haflFver  förvägre  kunnett,  helst  effter  han  »igh 
een  tijdh  långh  udi  H.  Kon.  Maijrtz  tienst  troligen  och  flit^ligen 
haffver  bruke  latett,  och  ännu  dagligen  brukc  lather,  så  att  jagh 
orsack  haffver  honom  hos  min  k.  broder  till  dett  beste  att  re- 
commendere.  Begärer  fördenskuldh  brodervenligen,  att  min  kåre 
broder  vill  honom  genom  sin  gunstige  befordringh  hos  H.  Kon. 
Maij:tt  der  till  förhielpe,  dett  han  måtte  för  samme  sin  åtter- 
stående  rest,  dhe  fhå  byar,  som  på  innelagde  zedell  anteknade 
äre  arfftligen  bekomme.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre 
broder,  att  han  låter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  ' 

och    trogne    tienst    och    manlige    förhållande    till   gode  åttniute.  I 

Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och 
tienst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne,  och  han  för  sin  person  var- 
der sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  effter  sin  yt- 
terste   förmögenheet   förtienendes.     Dette  jagh  min  käre  broder 


Digitized  by  VjOOQIC 


321 

brodervenligen    icke   hafver  kunnett  underlato.     Befalendes  min 
käre  broder  etc.     AfF  Rijga  den  16  Februarij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 
Bilaga:  lista  å  4  gårdar,  7  >8kattar>,  i  Perno  socken. 


150.     Egenhändigt.  Riga  den  6  April  1626. 

Tackar  för  bref  af  den  8  Febr.  ocb  eburn  det  varit  ett  långt  afbrott  i  bref- 
yexlingen,  både  ban  Icke  misstänkt,  att  det  kom  sig  af  missnöje  för  det 
en  dom  i  tvist  med  Berndes'  arfvlngar  gått  Bikskansleren  emot,  ser  att 
denne  funnit  tid  äfven  för  bans  många  privata  nppdrag  ocb  ber  om  ur- 
säkt för  det,  ban  besvärat  så  mycket  med  arrendet  å  Eäksbolms  ocb 
Nöteborgs  län. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  etc.  Låter  jagh  honom  här- 
medh  venligen  förnimma,  att  hanes  skrifvelse  ähr  migh  afF  hansB 
ticnare  Jona  Traneo  den  8  Feb.  väll  öfverantvardatt,  däraf  jagh 
icke  uthan  stortt  contentament  haffver  sportt  min  K.  B:8  stadige 
och  väl  affectionerade  hierta  emott  migh  och  att  han  sigh  icke 
hafiver  latedh  vara  besverligedh  hoss  de  vichtige  och  höghan- 
leghne  ricksaker  (där  han  dageligen  medh  blifver  öfverladh)  att 
befordra  mine  privat  sacker  som  jagh  honom  om  beditt  haffver. 
Erkenner  migh  därföre  honom  höghligen  för  obligerat  medh 
min  ringa  tienst  igen.  I  synnerhett  haffver  migh  kertt  varitt 
min  K.  B.  oprichtige  förklaringh,  att  han  den  venskap  som  oss 
emellen  ifro  vår  unghdom  varidh  haffver,  icke  för  någen  lett  or- 
»ack,  eller  onde  menniskiors  falske  tungorss  skull,  hoss  sigh  skall 
lata  förandrass.  Jagh  försäkrer  honom  dett  vist,  att  han  dett 
samma  hoss  migh  igen  skall  altidh  igen  spöria  och  förnimma. 
Hafver  och  aldrigh  på  min  broderss  stadige  hierta  och  venskap 
buridh  någen  tvifvell,  ty  ändoch  jagh  medh  samma  min  K.  B. 
ticnare  haffver  nägodh  taltt  när  han  i  höstess  härifron  förreste, 
att  jagh  migh  föruudradhe,  att  jagh  inga  breff  ifron  honom  i  en 
så  longh  tidh  bekommidh  hadhe,  och  att  jagh  aldrigh  ville  för- 
modha  att  dett  sigh  skulle  förorsackess,  att  nogre  onde  menni- 
skior  skuUedh  [o:  skulle]  någodh  ernått  vortt  gamle  förtronde  under- 
stå  oss  emellen  att  införa.  Därhoss  kom  jagh  och  ihugh  att  D. 
Hintelman  migh  hadhe  berettadh,  att  min  K.  B.  hadhe  hörtt  honom 
tiltaltt  om  den  dom  som  här  var  feltt  emellen  min  bror  och  S. 
Jochim    Berndess    om    nägre    godz  i   Burtnickss  lähn;  män  icke 

Axel  Oxenstierna  IJ:  6.  21 


Digitized  by  VjOOQIC 


322 

sadhe  jagh  honom,  att  jagh  migh  besorghde  dett  min  K.  B. 
skulle  för  den  orsack  skull  hafve  förändra  sitt  hierta  emott  migh, 
uthan  att  jagh  väll  viste,  nar  min  K.  B.  soge  domen  som  däri 
feltt  ähr,  skole  han  väll  kunne  vara  därmedh  tilfredz;  efter  Wre- 
denss  ervingar  är  inte  mehr  deri  tildeltt  än  dett  de  mädh  godh 
skäll  kunne  bevisa,  att  deress  fader  af  alderss  besutedh  hafiVer. 
Hadhe  Jochem  Berndess  öfver  dett  sigh  nägodh  tilvclladh  skulle 
dett  80  snartt  revisorerna  dett  hadhe  reviderat  medh  rett  honom 
ifron  kenness,  hvilkedh  och  så  seden  skett  är  när  min  brorss 
hopman  därpå  haffver  fordradh.  Altså  haffver  jagh  inte  haflft 
de  tancker  att  denne  säck  skulle  vår  venskap  förminska,  uthan 
vnr  migh  dett  någodh  selsamptt,  att  jagh  i  nogre  månader  icke 
en  bockstaff  aff  min  K.  B.  hadhe  fått,  för  än  jagh  fick  veta  att 
Hanss  Kon.  Maij:tt  min  K.  B.  hadhe  fast  hele  sommaren  brukadh 
på  den  Danske  grentzen,  då  kunne  jagh  letteligen  aftaga  min 
K.  B.  förhinder  däri.  Beder  min  K.  B.  fliteligen,  att  om  jagh 
genom  mine  idhkelige  skrifvelser  i  raine  privat  sacker  stundom 
haffver  varidh  honom  altför  importun,  att  han  migh  dett  ville 
förlåta.  I  synnerhet  måste  jagh  excusera  dett  jagh  så  ofta  och 
vidhlöftichtt  haflFver  skrifvedh  om  Kexholmss  och  Nöteborchz 
arendh  ntt  dett  icke  är  skett  att  jagh  däri  Hanss  Kon.  M:tt  nå- 
gedh  ville  föreskrifva;  ej  heller  att  jagh  där  i  en  stor  fördeli 
ville  söckia,  uthan  att  migh  så  hortt  till  hierta  gick  den  letfer- 
diga  karenss  Erick  Anderssonss  processer  han  där  i  förtt  haff- 
ver, och  att  han  allena  söchte  att  despectera  migh  däri  sosoni 
han  dett  Plemingen  och  flera  andra  giortt  haffver.  Dett  samma 
haffver  migh  till  den  otolighheten  förorsackadh,  och  så  hortt  i 
hiertadh  graverat,  att  jagh  dett  min  K.  B.  inte  haffver  kunnedh 
förhala.  Täcker  och  min  K.  B.  ganska  fliteligen,  som  icke  alle- 
nest  sådan  min  skrifvelse  haff^ver  till  dett  bäste  optagidh  uthon 
migh  i  den  säcken  sitt  troghne  bistondh  bevist  att  den  Ictferdige 
karen  icke  haffver  fått  begå  sin  vilia.  Hvadh  fordelen  aff  samme 
lähn  belnnger,  kan  den  väll  vara  någodh,  men  inte  sä  högh  som 
han  cstimeres,  helst  där  G[ndh]  tecktess  att  spanmålen  komme  till 
afslagh  och  rogh  tunnen  inte  kunde  gella  mehr  än  6  och  7 
marek.  Doch  tager  jagh  Gudh  till  vetne,  att  jagh  inte  sä  höchtt 
haff^ver  seett  på  fordelen,  uthan  heller  hadhe  veledh  [få]  skadhe, 
än  att  en  sådan  bengell  skulle  hafve  bevist  megh  någen  nesa  och 
spått;  vill  nu  denne  gongen  int  vidhlöftigare  härom  skrifva, 
uthan  dett  ppara  till  vår  (vill  Gudh)  lyckeligh  sammenkomst. 
Begercr    allenest    aflF  min  K.  B.  vänligen,  att  han  vill  visserligh 


Digitized  by  VjOOQIC 


323 

tro,  att  så  väll  för  denne,  så  väll  som  för  all  förrige  migh  aff 
min  K.  B.  bevist  godhe  och  troghne  venskap,  jogh  blifver  ho- 
nom och  hanes  hela  huss  förplichtadh,  att  ingen  tingh  mi^h  skall 
vara  kärare  än  att  jagh  måtte  få  legenhett,  däregenom  jagh  ho- 
nom och  hanss  käre  vårdhnadher  måtte  kunnc  bevisa  någen  be- 
haghligh  tienst  igen.  Kan  jagh  och  på  denne  landzorten  bevisa 
min  K.  B.  tienare  medh  rodh  och  godh  befordningh  nogen  bi- 
stondh,  skall  jagh  därpå  inte  lata  fela.  Befaller  härmcdh  och 
altidh  min  K.  B.  etc.     Aff  Riga  den  6  Aprilis  anno  1625. 

D.  T.  B.  O.  T.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Välborne  her  Cantzler,  min  k.  husfru  låter  flitichtt  och  tienst- 
villigen  helse  degh,  och  beder  höghligen  att  min  K.  B.  (där  le- 
genheten  sigh  so  kan  gifve)  ville  förhielpa,  att  vi  en  gonge  mått[e] 
komme  till  Sverie  igen;  ty  hon  nu  så  hortt  lenchter  att  see  sin 
gamle  her  fader  och  andre  vare  slechtt  och  venner. 


161.  Biga  den  7  April  1625. 

Förord  för  Petter  Hertzigb,  assessor  1  Åbo  hofrätt,  att  återfå  arfvegods  1 
Estland,  hvilka  nu  innehafvas  af  Anders  Syartz,  men  Yoro  hans  fader 
donerade  af  K.  Johan,  och  för  Svartz  att  få  ersättning. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Känn  jagh  min  käre  broder 
härmedh  brodervenligenn  icke  förhålle,  att  gubernatoren  uttöfver 
heele  Finlandh,  såsom  och  den  höglåfflige  Konungzlige  Håffrättz 
prsesident  och  domhaiTvande  der  sammestedes,  den  edle  och  väl- 
borne her  Nils  Bielke,  frijherre  till  Salstadh,  haffver  migh  för 
någon  tijdh  sedan  tillskrifvet  och  begäret,  att  jagh  ville,  edell 
och  välbördigh  Petter  Hertzigh,  denne  min  förskriffl  till  min 
käre  broder  meddeele,  att  min  käre  broder  ville  honom  hos  H. 
Kon.  Maij-.tt  der  till  förhielpe,  dhet  han  dhe  godz,  som  hans  S. 
fader  aff  Konungh  Johan  (Christeligh  och  höglåffligh  i  åmmin- 
nelse)  arfftligen  bebreffvade  äre,  och  Anders  Swartz  nu  besitter, 
(hvilke  godz  udi  Estland  belägne  äre)  måtte  igen  bekom  me.  Sä 
nldenstundh  jagh  aff*  dhe  vidimerede  copier,  som  välbe:te  her 
Nils  Bielkc  migh  tillsändt  haffver,  kan  see  och  förnimme,  att 
samme  godz  äre  hans  rätte  fäderne,  och  han  sigh  ecn  långh  tijdh 


Digitized  by  VjOOQIC 


324 

udi  H.  Kon.  Maijrtz  tienst  troligen  och  flijteligen  haffver  bruke 
lathett,  och  ännu  dagligen  udi  den  höglåfflige  konungzlige  håff- 
rätten  udi  Åbo  för  en  assessore  och  bijaittiere  brukatt  blifiVer. 
Hvarföre  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill 
bemeltc  Petter  Hertzigh  hos  H.  Kon.  Maij:tt  dertill  förhielpe, 
att  han  må  till  bemeltte  sine  godz  igen  komma,  och  påledes  sin 
salige  faders  och  sin  långlige  trogne  tienst  till  gode  åttniute, 
och  att  meerebemelte  Anders  Swartz  måtte  derföre  på  andre 
ortter  igen  vederlagdh  bliffva,  efter  han  sigh  och  dagligen  udi 
H.  Kon.  Maij:tz  tienst  (såsom  min  broder  nogsamptt  vetterligitt 
är)  bruke  låter.  Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen, 
att  M.  K.  broder  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  dertill  förhielpe,  att 
han  måtte  bekomme  H.  Kon.  Maij:tz  confirmation  opå  dhe  ringe 
godz  som  han  udi  Finlandh  aff  ödhe  optagitt  och  under  rustien- 
sten  frijet  haffver.  Förseer  migh  till  min  käre  broder,  att  han 
är  honom  häruttinnan  till  dett  beste  beforderligh.  Udi  hvadh 
m&tto  jagh  kan  vara  honom  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh 
altijdh  gärna,  och  han  för  sin  ringe  person  varder  sådan  min 
käre  broders  gunstige  befordringh  effter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienendes.  Detta  jagh  min  käre  broder  oppå  välbemälte 
ber  Nils  Bielkes  begäran  icke  haffver  kunnett  underlate.  Be- 
falandes  min  käre  broder  etc,     Aff*  Rijga  denn  7  Aprilis  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


162.  Riga  den  8  Apiil  1625. 

Kongl.  Maj:t8  och  Riks-Rådets  bref  till  Senatorerna  i  Pohlen,  afsända  d.  27 
Febr.  från  Stockholm,  äro  för  naturhinder  först  denna  dag  ankomna,  och 
kunde  derföre  den  deri  uttalade  uppsägelsen  af  stilleståndet,  som  borde 
hafva  meddelats  senast  d.  31  Mars,  lätt  af  Pohlackame  uttydas  såsoin 
ett  bedrägeri;  på  deras  riksdag  hade  man  icke  kunnat  komma  öfTcrens, 
några  rustningar  hade  derföre  icke  beslutits,  och  till  sist  hade  man 
gladt  sig,  att  icke  någon  uppsägelse  kommit. 

Välborne  her  Cantzler,  etc,  Lather  jagh  M.  K.  B:r  her  medh 
brodhervenligenn  förnimme,  att  såssora  jagh  alle  mine  breff^hadhe 
till  H.  K.  M:tt  förfärdigett,  och  förmeente  dhem  medh  galleyian 
att  afferdighe,  ahnnkom  hijtt  i  dagh,  som  är  dhenn  8  Aprilis, 
H.    K.    M:tz    schriffvelsser    till    migh  sampt  medh  Rikzens  Råds 


Digitized  by  VjOOQIC 


325 

breff  till  Senatorerne  uthi  Pohlen,  hvilkett  breff  H:s  K.  M:tt 
niigh  befhaler  näst  m!ne  schriffvclsBer  till  woijyodhenn  Skumin 
och  Radzewill,  oförsumm eligen n  fordtsenndha.  Nu  är  dette  be- 
schedh  och  dheese  breflF  myckitt  för  seendt  migh  tilhondha  kom- 
men, aldennstundh,  att  dhenn  sijdste  Martij  allredhe  för  ätto 
daghar  sedbann  förbij  ähr,  på  hvilkenn  dagh  opscigielssen  bordhe 
▼ahra  hoos  dhenn  Polnsche  feldtherren  ahnkyndigett,  effter  sås- 
som  uthi  dhenn  sidste  stilleständetz  contracten  uttryckeligenn 
förmäldt  står,  att  dhenns  feldtherre  som  stilleståndett  inthett 
lengre  ville  hålla,  schulle  denn  andres  feldtherre  per  literas  pu- 
blicas  ac  tubicinem  ritu  militari  och  per  apertam  diflfidationem 
krigett  ahnnkyndighe.  Nu  känn  man  sådhan  process  aldeles  in- 
thett hålla,  så  väl  för  tijdhenn  schuldh,  szåssom  och  att  H.  K. 
M:tt  migh  inthett  befhaler,  att  jagh  medh  een  trorometare  öf- 
fenndtligenn  schall  dett  Radzewill  ahnnkyndighe;  myckitt  mindre 
står  dett  uthi  dett  conceptet  H.  K.  M:tt  migh  tillsenndt  hnffver, 
uthann  allenest  förmähle  Rickzens  Rådh  uthi  schriffvelsse,  att 
om  inghe  commissarier  aff  Konungen  i  Pohlen  och  Stennderne 
till  dhenn  1  Junij  bliffver  deputeredt,  vill  man  inthett  lengher 
vahra  hållen  till  någott  stillestondh.  Om  nu  detta  känn  achtns 
vahra  stilleståndetz  contract  lijkmettigdt  och  H.  K.  M:tt  reputer- 
ligh,  känn  M.  K.  B:r  letteligenn  aftagha.  Jagh  besorger  migh, 
att  Konungen  i  Pohlen  schall  här  uthaff  tagha  een  stor  orsak, 
att  calumniera  Hrs  K.  M:tt  och  vår  rättmettighe  saak,  såssom  H. 
K.  M:tt  altt  hertill  medh  stordt  beröm  hoss  alle  potentater  och 
fremmandhe  nationer  hafver  bekommett(!),  ty  onnseedt  att  dett 
oförmodhelighe  mehnfhörctt  haffver  förhindratt  dhenne  postenn, 
att  hann  till  rattan  tijdh  inthett  hijtt  annkommen  ähr,  och  att 
Rickzens  Rådz  breff  väl  är  dateret  för  änn  opsagz  termin  är 
annkommen,  och  att  på  vår  sijdha  dherfhöre  här  i  inthett  be- 
dragh  ähr,  szå  schola  dhe  Pohler  lijkväl  seigia  och  utsprijdha, 
att  vij  medh  flijdt  och  list  haffva  sådannt  giordt,  och  att  man 
effter  contractens  lydhelsse  dhem  inthett  haffver  veledh  offendt- 
ligh  och  medh  sådhane  solennier  opseigia  stilleståndett,  såssom 
dhett  sigh  bordhe,  på  dhett  att  dhe  icke  måtte  tagha  sigh  dher- 
fhöre till  vahra,  uthann  att  man  heller  uthaff  vår  sijdha  hafve 
veladh  brytha  vare  lyften,  på  dett  att  man  alttså  måtte  kunna 
dhem  förfördehla.  Om  dett  icke  schulle  vahra  His  K.  M:tt  och 
heele  nationen  förvijttligett,  är  letteligenn  att  besinna.  Jagh 
haffver  för  min  perssonn  fuller  i  dagh  hundradhe  gångor  önnd- 
schatt,    att   jagh    medh    penningar    måtte   lösa,  dett  dhesse  breff 


Digitized  by  VjOOQIC 


326 

hadhe  kommett  för  tree  vekur  eller  14  daghar  scdhann  hijtt,  ezå 
hadhe  jngh  lettelighenn  vist  media,  huru  man  altt  dett  hadhe 
mäth  dirigera,  menn  nu  är  jagh  dheruthi  så  perplex,  attjaghin- 
thett  veth,  huru  jagh  dett  medh  ährann  schall  fordt  settie.  I 
sädane  höghvichtige  saker  hadhe  mann  väl  måth  tagha  14  da- 
ghar eller  tree  veekur  tijdh  lengre  för  uth,  ty  hadhe  dhesse 
breffven  blifvitt  denn  andra  Februarij  (efter  sässom  dett  eena 
H:8  K.  M:tz  breflf  till  migh  dateret  är)  fordt  senndt,  hadhe  dhe 
väl  kommett  hijtt  till  tijdha,  menn  jagh  känn  väl  afftagha«  att 
dhenn  ledhe  Juuthen,  är  till  dhenne  förhalningh  mycket  orsak. 
Dhå  man  dhenne  här  pästenn  dhenn  27  Februarij  först  hijtt  af- 
ferdigadhe,  kunne  mann  lettcligen  gissa,  att  han  neppeligen  till 
denn  sidste  Martij  kunne  hijtt  komma,  mykit  mindre  att  samma 
breff  opä  föresagdann  tijdh  kunne  komma  till  stclle.  Hvadh 
nu  här  uthi  förseedt  är,  och  H:s  K.  M:tt  framdehles  härdt  känn 
till  sinnes  gä  för  dhenn  omkästnatt  som  opå  dett  fremmandhe 
krigzfolkett  går,  och  att  dhen  godhe  occasionen  som  H  K.  M:tt 
nu  känn  haffva  i  henndher  honom  nu  unndhfaller,  sådantt  måste 
man  medh  discretion  hoss  H:8  K.  M:tt  förmildra.  Tviffler  in- 
thett,  att  M.  K.  B:r  sampt  anndre  vare  coUcger  sitt  bestå  här- 
uthinnan  görendhes  vardher,  och  dher  till  förhielpa,  att  dett 
godhe  läfTordett  som  H.  K.  M:tt  altidh  haflt  liafiVer,  att  hann 
aldrigh  haffver  violeret  sin  löftenn  och  tillseigielssenu(!),  fast  ann 
dett  schulle  hafva  varet  medh  H.  K.  M:tz  schadha,  dett  och  icke 
uthi  dhenne  saken  spörgies  mS,  uthann  att  mann  heller  må  sökia 
medhell :  huru  mann  krigzunnkostenn  på  någodh  sette  må  kunna 
minska.  Huru  jagh  migh  vijdhare  på  dhenne  orthenn  cmuth 
dhe  Pohler  förhålla  schall,  begärer  jagh  brodhervenligen,  att  M. 
K.  B:r  ville  medh  thett  första  uthaff  H.  K.  M:tt  migh  tijdigh  be- 
schedh  förschaffa.  Jagh  tienar  M.  K.  B:r  till  villia  ighenn  i 
hvadh  måtto  jagh  känn. 

Thill  thett  sidsta,  hvadh  sässom  dhenne  här  lanndzorthenns 
stat  och  krigzfolkzens  läghenhet  vidhkommer,  szå  ähr  dhenn  ännu 
(Gudhi  dhess  låff)  themmeligh,  ty  oanseedt  att  Gudh  altzmech- 
tigh  nu  fast  een  långh  tijdh  haffver  lathett  sitt  rijs  pestilentzien 
öffver  oss  här  sväffva,  szå  haffver  dett  likvell  varitt  schouligitu 
Hans  Guddommelighe  Mayiestet  vijdhare  oss  sin  nådher  och 
barmhertigheett  bevise,  och  oss  icke  straffa  såssom  vij  väl  för- 
tiändt  haffva. 

Iffrå  Pohlen  haffver  jagh  bekommitt  någre  kundhschaper, 
huru    såssom   dheres  rickzdagh  är  dher  afflupen,  hvilke  jagh  här 


Digitized  by  VjOOQIC 


327 

ho88  H:8  K.  M:tt  i  unndberdånigheet  tillsenodher,  sampt  medh 
ett  breff  uthaff  Senatorerne  till  Rickzens  Rådb  uthi  Sverigie. 
Tviffler  intbett,  att  M.  K.  B:r  nogbsampt  vardber  utbaff  H:s  K. 
M:tt  förnimmendes  om  samma  brefT  ocb  bvadb  såssom  dbess  in- 
neboldb  är,  dberfböre  jagb  dett  bär  att  oprepetera  onödigdt  acb- 
tar;  allenest  är  dett  kortteligenn  dett  förnerost,  att  dbe  intbet 
Bågott  syDoerligett  baffva  kunnatt  beslutha  opä  rickzdagben,  al- 
denstuDdb  Konungen  ocb  Stennderne  baflfve  varidt  mecbte  oens^e, 
ty  Btenndberne,  i  synnerbeett  alle  Littouer  baffva  intbett  veledb 
conaentera  till  krijgett,  eij  beller  bevilgiat  någon  pobor;  allenest 
baffva  Stennderne  så  vijdt  boss  Konungen  begåtb,  att  stillestån- 
dett  är  oss  intbett  bleffven  opkyndigett,  bvarigbenom  dbe  för- 
modba  ännu  så  att  vinna  detta  åbrett,  i  dbenn  förbopningb,  att 
Gudb  scball  een  gångb  tagba  dberes  Konungb  utbur  vägben,  på 
dbett  dbe  så  deste  bequemligere  måtte  kunna  mcdb  oss  banndia 
ocb  accordera.  I  dett  förledna  åbrett  är  Konungen  i  Poblens 
syster  fröikenn  Anna  dödbeligenn  affsompnatt.  Om  nu  Konun- 
gen i  Poblen  i  åbr  benne  ville  effter  fölgia,  scbole  dbe  Pobler 
sigb  dberfböre  ingbe  synnerligb  sårgb  till  bierttat  tagba.  Elliest 
är  i  Poblen  een  svåra  dyr  tijdb,  ocb  några  bundradbe  tussendb 
menniscbior  utbaff  pestilentzien  dödhe  bleffne,  effter  såssom  dbe 
dbett  sielff  oppenbarligen  tillstå,  ocb  scball  dber  alss  ingen  op- 
rustningb  vabra,  bvarckenn  bemligb  eller  oppenbarligb.  Dbe 
baffva  ocb  myckett  befbarett  sigb,  att  H.  K.  M:tt  vår  allernådi- 
geste  Konungb  ocb  berre,  scbulle  dbem  fredbenn  opkyndigbe. 
Menn  efter  tijdbenn  är  allredba  förlupen,  bafva  dbe  åtber  igcnn 
ett  gått  modb,  ocb  förmebna  att  dbe  i  åbr  för  all  fabra  frij  äbre. 
Dette  jagb  M.  K.  B:r  venligenn  icke  baffver  vcladb  förbålla. 
Befbalendes  bonom  etc.     Aff  Rigba  denn  8  Aprilis  åbr  1625. 

D.  T.  B.  O.  T.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


328 


163.  Riga  den  8  April  1625. 

Förord  för  Göran  Scbwengel,  som  förlldne  hösten  vid  granskning  af  rullorna 
blifvlt  af  Konungen  ntstraken,  men  sedan  varit  begagnad  dels  till  af- 
ritning  af  några  platser  i  Lifland  och  Litthauen,  dels  att  skaffa  nnder- 
rättelser  från  Polska  riksdagen,  samt  väl  atfört  dessa  appdrag,  hvarföre 
Rikskansleren  anmodas  att  skaffa  honom  >något  stycke  land»  i  Llfland 
eller  Ingermanland. 

Näst  all  velferdz  lyckönndschningh  och  min  villighe  tiensts 
tilbiudheUse  medh  Gudh  altzmechtigh  tillförenne.  Känn  jagh 
M.  K.  B:r  her  medh  brodhervenligenn  icke  förhålla,  att  effter 
H:8  K.  M:tt  vår  nådige  Konungh  och  herre  i  fiordh  om  höstars 
när  H.  K.  M:tt  haffver  öffverscedt  staten  här  opå  garnizonen  i 
Righa,  haffver  lathett  cassera  dhenne  breffvijsare  Jörenn  Schwen- 
gell  uthur  rollan  (enndoch  hann  väl  hadhe  kunnatt  bliffva  nyt- 
tigh  för  dett  Polnsche  språket  schuldh)  dherfhöre  haffver  jagh 
honom  sedhann  till  anndre  saker  brukatt.  Först  till  att  affrijtha 
någrc  läghenhetter  här  uthi  Lifflandh  och  Littowen,  szåssom  och 
i  synnerheett  nu  haft  honom  på  rickzdaghen  i  Pohlen,  dher  hann 
icke  uthann  sin  store  liffsfahra  medh  all  flijdt  haffver  förfaredtt, 
hvadh  såssom  dher  förefallett  ähr,  szåssom  uthaff  hanns  relation 
jagh  H.  K.  M:tt  nu  härhoss  i  unndherdånigheett  tillsenndher, 
noghsampt  är  till  att  see,  hvilke  öffverecns  stemma  medh  dhett 
såssom  dhe,  jagh  på  rickzdaghen  haft  hafver,  och  vetha  att  be- 
rätta. Aldennstundh  hann  nu  dhenne  tienstenn  medh  all  tro- 
heedt  och  flijdt  förrättat  hafver,  känn  och  uthi  månghe  saker 
ännu  bliffva  His  K.  M:tt  nyttigh,  bådhe  för  dett  Polnsche  språ- 
kett, szåssom  och  elliest  till  att  affrijtha  någrc  platzer  som  kunoa 
H:8  K.  M:tt  macht  opå  liggia,  effter  såssom  jagh  H.  K.  M:tt 
dherom  i  unnderdånigheett  tillschriffvett  haffver;  bedher  för- 
dhenschuldh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn,  dett  hann  ville  vahra 
honom  för  en  gunstigh  herre  och  promotor,  och  honom  hoss 
H.  K.  M:tt  till  thett  bedsta  beforderligh  vahra,  och  så  lagha, 
att  hann  ett  stycke  landh  antingenn  uthi  Inghermannelandh 
eller  Lifflandh  bekomma  måtte,  att  hann  dhcrmedh  må  kun- 
na sin  hustro  och  barn  försörgia.  Sådantt  hann  medh  Hjff 
och  blodh  vardher  igen  förtienna.  Tviffler  inthett,  att  M.  K. 
B:r  lather  honom  dhenne  min  intercession  till  thett  bedsta  åth- 
niutha,   jagh   förschyller  sådannt  hoss   M.  K.  B:r  medh  altt  gått 


Digitized  by  VjOOQIC 


329 

ighen.     Bef hälen odhes  M.  K.  B:r  etc,     Aff  Righa  denn  8  Aprilis 
åhr  1625. 

D.  T.  O.  T.  B.  O.  V. 
Jacobua  De  La  Gardie  m.  p. 


154.  Biga  den  21  April  1625. 

Tackftr  för  meddelanden  om  förhållandet  till  Danmark.  Från  Pohlen  höres 
ej  något  utaf ;  men  i  Vilna  skall  snart  hållas  ett  tribnnalf  der  den  för- 
nämsta adeln  samlas.  Pesten  har  åter  utbrutit  uti  8  å  10  hus  och  sko- 
nar ej  krigsfolket.     Förhållningsorder  begäres. 

Velborne  herre,  elschelighe  k&re  brodher  och  synnerlighe 
godhe  venn.  Näst  all  välfärds  lyckönndschenn  och  een  brodher- 
venligh  tackseigielsse  för  all  godh  benäghenheedt  och  myckett 
gått  migh  bevist,  i  synnerheedt  för  dhe  medhdelte  tijdendher 
och  uthcopier  uthaif  dhe  brefF  och  saker  såssoin  emillan  Konun- 
gen i  Dannaarck  och  vår  allernådigeste  Konungh  och  herre  pas- 
seredt  är.  Dher  uthaff  mann  förnimmer,  att  dett  lather  sigh  så 
ahnnsee,  att  Konungen  i  Dannmarck  nu  een  g&ngh  vill  hålla 
sigh  vennligh.     Gudh  lathe  vahra  alfFvar  dher  medh. 

IflFrå  Pohlen  hafver  jagh  sedhann  jagh  M.  K.  B:r  senest 
medh  dhenn  lille  galleyian  tillschreff,  inthett  svar  eller  beschedh 
opå  min  schriffvelsse  till  Radzewill  och  voivodhenn  Skumin  be- 
kommitt;  allenest  iffrå  Wildhenn  hafver  jagh  förnummitt,  att 
dher  nu  schall  hällas  een  tribunal,  dher  som  fast  alle  dhe  för- 
nempste  uthaff  adhel  tillsammans  komma,  hvarfhöre  förmodhar 
jagh  innan  kårtt  dedhann  beschedh  opå  min  8chriff'velsse  be- 
komma; när  jagh  någott  vist  dher  iffrån  bekommer,  schall  jagh 
H:s  K.  M:tt  så  väl  såssom  M.  K.  B:r  dherom  advertera.  Till 
dett  sidsta  känn  jagh  M.  K.  B:r  icke  oförmeldt  latha,  att  oan- 
seedt  mann  hadhe  förmodhett,  att  pestilentzien,  som  så  små- 
ningen  altt  sedhann  i  höstars  hafiVer  sigh  bevijst,  schuUe  medh 
dette(!)  schöne  vedherleken  sigh  medh  allone  stilla,  szå  är  dett 
likvell  (Gudh  klagatt)  sigh  till  att  besörgia,  att  denn  icke  var- 
dher  oppehoUa,  aldenstundh  dhen  nu  i  dhesse  daghar  sigh  i  åtto 
eller  tijie  huus  här  i  stadhenn  haff^ver  bevist,  och  ännu  iblandh 
krigzfolkett  vidh  een  eller  två  dher  uthaff*  dageligenn  frånfaller. 
Gudh  värdigest  sigh  öffver  oss  förbarma  och  sin  vredhes  rijs 
stilla.     Skall  dett  nu  åther  komma  till  krigz,  och  dhenne  stadhen 


Digitized  by  VjOOQIC 


330 

bleiVe  dherighenom  någott  tillstcngdt,  i\hr  att  befhara,  att  dett 
sigh  emoth  dhenn  heethe  tijdhenu  inn  opä  sommaren  sigh  heff- 
tigdt  känn  optenndba.  Jagh  förmodhar  sässom  och  brodherven- 
Hgen  begärer,  att  M.  K.  B:r  medh  thett  förste  ville  migh  aff  H. 
H.  K.  M:tt  beschedh  förschaffn,  huru  jagh  migh  vijdhere  emoth 
dhe  Pohler  förhollu  schall.  Här  går  för  löst  taal  uthaff  dhe  Rys- 
sar som  komma  medh  vahror  hijtt  nedher  åth  strömen,  att  een 
bischop  benämdh  Lipski  som  tillförenndhe  haffver  varitt  Cantz- 
ler,  szå  och  voivodhenn  uthaff  Wildhen  Leo  Sap[i]eha  schole 
medh  någre  anndre  uthaff*  Konungen  i  Pohlens  favoriter  vahra 
deputerat  till  commissarier.  Om  dett  så  ähr,  är  lithett  gått  dher 
uthaff  att  förmodha,  aldenstundh  dhenn  Lipski  haffver  altidh 
hållett  Konungens  partij,  och  tractat  dher  effter,  att  omkullslå  all 
tractat.  Hvadh  herom  i  sanningh  känn  vahra,  vardher  tijdhenn 
oss  lährandes.  Detta  jagh  M.  K.  B:r  nu  så  kortteligen  icke  haff- 
ver kunnett  förhålla.  Befhalanndhes  honom  etc,  Aff*  Righa 
dhenn  21  Aprilis  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  T.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  p&  löst  blad. 

Välborne  herre,  elschelighe  K.  B:r,  Jagh  känn  M.  K.  B:r  icke 
oförmäldt  lathe,  att  Magnus  Ernst  Dönhoff  hafver  genom  sin 
tiennare  som  kom  ifrån  rickzdaghenn  migh  lathett  seigia,  dett 
hann  innan  kortt  ville  sökia  läghenhecdt  att  komma  mundtligenn 
till  tals  medh  migh,  om  stillestondetz  vijdhere  tractat,  hvarfhöre 
hafver  jagh  genom  borghmestaren  Ram  lathett  honom  tillschriffva, 
att  dher  någonn  godh  tractat  schuUe  företaghas,  måste  dett 
snardt  schee,  effter  sakerne  stodhe  nu  uthi  sådhanne  terminis, 
att  om  icke  dhe  Pohler  innan  dhenn  första  Junij  senndha  dhe- 
res  fuUmechtighe  sendhebudh,  kunne  dett  åther  letteligen  komma 
till  krigz  igen.  Och  på  dett  han  deste  bettre  måtte  see,  huru 
sakerne  nu  tillstodhe,  sendhe  jagh  genom  borghmestarenn  Ram 
copian  uthaf  Rickzens  Rådz  breff  så  väl  hvadh  såssom  jagh  hadhe 
echrifvitt  Skumin  och  Radzewill  till.  Dheropå  haffver  han  inthett 
svaratt,  hvarken  till  migh  eller  borghmestarenn  Ram,  allenest 
schrifvitt  någre  fhå  ordh  sin  verdh  som  hann  haft  hafver  här  i 
Rijgha,  thill.  Och  efter  mann  dheruthaff  känn  see,  huru  hann 
allredha  optagher  samma  schriffvelsser,  sendher  jagh  samma  breff 
M.  K.  B:r  her  hoss  till  hondha.     Hann  skrifver  och  dherhoss  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


331 

begärer,  att  Barn  ville  latha  honom  vetha,  hvadh  såssom  dhe 
Polnschc  coinmissarier  och  Radzcwill,  migh  haffva  kunnatt  till- 
schriffva.  Nu  hafver  hvarcken  Radzewill  eller  dhe  Polnsche  oom- 
missarier  migh  någott  tillschrifvitt,  allenest  dett  eene  brefiVett 
som  voivodhen  Skuniin  tillschref,  nar  jagh  senast  sendhe  honom 
Senatorernes  breff  uthi  Pohlen  till,  aff  Sveriges  Rijkes  Rådh  dhem 
tillschreffvett;  lijkväl  känn  mann  här  uthaff  see  och  förnimma, 
att  dher  måtte  commissarier  deputeret  vahra,  och  att  jagh  kann- 
8che  fuUer  dher  uthaff  snardt  fåhr  aviser.  HafFver  dette  M.  K. 
B:r  sä  kortteligenn  veladh  communicera,  på  dett,  att  om  hann 
för  gått  befinner,  att  hann  sådantt  Hans  K.  M:tt  må  tillkenna 
giffva.  Szå  snardt  jagh  någott  vist  deriffrånn  bekommer,  skall 
jagh  sådantt  H.  K.  M:tt  i  unndherdånigheet  förstenndighe.  Da- 
tum ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


165.  Biga  den  26  April  1626. 

Meddelar  YoivodeD  Skumina  djss  ankomna  svar^  hvaii  han  förklarar  nppsä- 
gelsen  af  stilleståndet  för  sent  ankommen.  Svårighet  af  brist  på  för- 
hållningsorder.  öfrerste  Döuhof  har  på  resa  till  Dorpt  beg&rt  ett  möte, 
och  skall  det  ega  rum  på  Dablen. 

Välborne  herre,  clechelige  K.  B:r  etc.  Känn  jagh  M.  K.  B:r 
her  medh  brodhervenligen  icke  förhålla,  att  sedhann  jagh  affer- 
dighade  capiten  Forrath  medh  min  breff  till  H:s  K.  M:tt  denn 
23  Aprilis  ahnnkom  hijt  denn  24  hujuä  min  påst  tilbaka  igenn 
iffrå  voivodhcnn  Skumin,  hvilkett  jagh  H.  K.  M:tt  herhoss  i 
undherdånighet  tillsenndher.  Dheruthaff  M.  K.  B:r  vardher  för- 
nimmandes, att  såssom  jagh  uthi  samma  min  schrifvelsse  för- 
mäldte,  dett  jagh  migh  besorgedhe,  dett  dhe  Pohler  och  Littower 
BcbuUe  sigh  till  bchielp  tagha,  att  stilleståndett  dem  i  rattan 
tijdh  inthett  är  vordhenn  opsagdt,  efFter  breffven  så  seendt  hijtt 
ahnnkohme;  altsså  vardher  M.  K.  B:r  aff  dette  Skumins  breff 
see  och  förnimma,  att  han  alredha  dher  opå  sig  grundar,  och 
förroehner,  att  dher  H.  K.  M:tt  dhem  i  åhr  schuUe  medh  kriget 
ahntasta,  dett  aldeles  schuUe  vahra  emot  giordhe  contract  och 
lyfte.     Hvadh    Radzewill  vidhkommer,  uthaf  honom  hafver  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


332 

ännu  iDthett  svar  bekommett.  Mann  känn  letteligen  aftagh»,  att 
hann  och  efter  samma  sette  svarendes  vardher.  Jagh  för  min 
perssonn  schall  aldehles  regulera  migh  effter  H.  K.  M:tz  n&dighe 
befhalningh  och  schrifivelsse  och  migh  inthett  vijdhere  medh 
dhem  inlutha  uthi  några  saker,  för  ähnn  jagh  H.  K.  M:tz  nådige 
villia  vijdhare  dher  om  förnimmer.  Förmodher  och  att  jagh  altt 
hertill  inthett  vijdhere  schulle  hafFva  gåth,  ähnn  H.  K.  M:tz  giffne 
fuUmacht  och  instruetion  förmäler,  och  att  om  bågott  i  dhenne 
saken  känn  vahra  passeradt  som  H.  K.  M:tt  icke  aldeles  känn 
vahra  till  nögie,  är  dett  inthett  uthaf  migh,  uthann  aff  dhenn 
ovissheten  som  H.  K.  M:tt  om  dhe  Dansches  hanndlingar  hertill 
haft  haffver,  härkommett.  EUiest  haffver  och  dhenn  longhe 
afflägne  väghen,  szåssom  och  dett  mehnfhöre  som  i  vintter  va- 
ridh  hafver  uthi  dhenne  saken  varitt  myckett  hinndhcr.  För- 
modher dherfhöre,  att  His  K.  M:tt  migh  i  dhenn  måtto  ingen 
schuldh  tillmäthendes  vardher.  Jngh  tagher  migh  Gudh  till 
vittne,  medh  hvadh  åhogha  och  bekymmer  jagh  migh  altidh  haff- 
ver beflijthatt,  att  Hrs  K.  M.tz  n[ådi]ge  villia  måtte  efterkommit 
vahra.  Begärer  brodhervennlighenn,  att  om  His  K.  M:tt  migh 
någon  faulte  heruthinnan  ville  tillraätha,  att  M.  K.  B:r  dhå  ville 
min  rättmettighe  unndhschyllan  dheruthinnan  göra,  efter  M.  K. 
B:r  väl  är  vitterligett,  hvadh  breff*  och  befalningh  jagh  uthaff 
H.  K.  M:tt  om  dhenne  tractaten  bekommitt  haff-ver.  Hvadh  elliest 
tijdendher  ifrå  Pohlen  ahnnlangar,  är  dhenn  [o:  dher]  ännu  altt 
stilla.  Allenest  ähr  här  i  dhesse  daghar  någre  kiöpmän  ahnn- 
kompne,  hvilkc  här  föregiff^va,  att  Tatterne  som  haff^va  simule- 
rat att  slå  sigh  undher  Konungen  i  Pohlen,  skole  åther  igen 
vahra  affallne,  och  någre  tussendh  aff*  dhe  Polnsche  Cassackcr 
nedherhugget.  Hvadh  nu  her  om  i  sanningh  vahra  känn,  var- 
dher tijdhenn  medhgiff^vandhes.  Befhalenndes  M.  K.  B:r  etc, 
Aff  Righa  dhenn  26  Aprilis  1625. 

D.  T.  B.  O.  T.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  på  löst  blad. 

Yelborne  herre,  elschelighe  K.  B:r.  Rätt  på  tij man  som  jagh 
dette  mitt  brcff*  ville  till  M.  K.  B:r  aff^crdighe,  kom  borghmcsta- 
renn  Ram  hijtt  till  migh,  och  fick  migh  ett  brefi*  som  Off^versteo 
Dönhoff  haffver  honom  tillschriff^vitt,  hvilckett  breft*  jagh  M.  K. 
B:r  herhoss  till  unndherrättelsse  i  originalet  tillsenndher,  på  dett. 


Digitized  by  VjOOQIC 


333 

att  hanu  dhcr  uthafi*  må  see,  huru  såssorn  hann  om  dhenne  här 
stilleståndetz  opseigiendhe  judicerer.  Och  att  hnnn  dheruthaf  H. 
K.  M:tt  känn  sä  myckett  [mere]  tiennligh  berättelsse  göra.  Jagh 
förmodher  vist,  att  dhenn  opseigielssen  schall  åth  minsta  föror- 
sacka,  att  vij  medh  thett  första  fhå  fuUenkommeD  deputerede 
commissarier,  endoch  hor  till  dagz  inthett  vist  är  af  dhem  spordt8(!), 
uthann  att  kiöpmennerne  som  aff  och  ahnn  reesa,  hafva  dherom 
fabnleret.  Och  efter  Dönhoff  i  samma  brefF  till  Rain,  begärer 
att  hann  måtte  komma  til  tals  medh  migh,  när  han  här  öffver  för- 
reser till  Dorbt,  ettdehre  vidh  Dahlen  eller  Nymöhlen,  hvarf  höre 
är  jagh  till  sinnes,  att  latha  komma  honom  till  migh  opå  Dahlen. 
Förmodher,  att  H.  K.  M:tt  dett  sigh  icke  schall  latha  misshagha, 
*y  j^g^  uthan  tvifvuell  uthaff  hanns  discourser  vardher  fuller 
förnimma,  hvaropå  sakerne  någorluudha  kunne  stå,  hvilkettjagh 
sedhann  H.  K.  M:tt  sådantt  deste  fogheligere  känn  till  kenna 
giffva.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veledh  oförmält  lathe. 
Befhaler  honom  hermedh  Gudh  Altzmechtigh.  Datum  ut  in 
literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


166.     Egenhändigt.  Biga  den  25  Maj  1626. 

Af  DönhofB  tal  och  Radzlvils  handlingar  kan  slutas,  att  dessa  anse.  att  E.  Sigis- 
mnnd  icke  länge  skall  yara  ett  hinder  för  freden,  emedan  han  lider  af 
vattusot,  och  att  stilleständet  derföre  bör  förlängas  pä  tvä,  tre  år.  Qe- 
nom  öppet  krig  torde  också  den  oenighet,  som  yarit  inom  Polska  riket 
upphöra,  och  svårigheterna  för  Syerige,  som  under  sista  kriget  yoro 
stora  nog,  förökas. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  förtroghne 
godhe  vän.  Jagh  önskar  miu  K.  B.  samptt  hanss  käre  husfru 
och  vordhnader  uff  Gudh  alzmcchtigh  stodigh  helse  och  all  be- 
gerligh  vällmoghe.  Därhoss  näst  min  brodervenlige  tiensts  til- 
biudelse,  kan  jagh  honom  icke  oförmeltt  lata  dett  jagh  ingen 
tuifvelssmoll  bär,  att  min  K.  B.  aff  min  underdonige  skrifvelse 
8om  jagh  härhoss  till  Hanss  Kon.  Maij:tt  vår  nädigste  konungh 
och  herre  giortt  haffver,  varder  förnimma,  huru  som  sedhan  min 
siste  underdonige  skrifvelse  till  Hanss  Kon.  Maijrtt  (hoss  hvil- 
kedh   jagh    Hanss    Kon.    Maij:tt  tillsende   Katzewils  so  väll  som 


Digitized  by  VjOOQIC 


334 

Senatorernes  aiT  Polenss  breff,  som  de  Ricksenss  Rodh  i  Sverie 
hafve  tilskrefvedh)  hafver  boss  mi^b  vuridb  på  Dalen  Magnus 
Ernest  Dönboff*.  Hvadb  för  discurser  ban  roedb  roigb  baftt  baff- 
ver,  ocb  till  bvadb  intent  ocb  ända  ban  till  inigb  kommen  äbr, 
därom  baflFver  jagb  i  min  underdonige  skrifvelse  till  H.  Ko. 
Maij:tt  vidblöfticbtt  tilkenna  gifvedb.  Sosom  jngb  aff  detta  Dön- 
boffs  tall,  so  väll  som  aff  Ratzewiis  bandblingar  kan  aftaga,  sk 
går  alle  dcress  sacker  därben,  att  de  bafve  ett  stortt  bop  att 
deress  Konungb  inte  skall  kunne  göra  mycke  lengre,  efter  ban 
åbr  ifron  åbr  blifver  svagare,  så  att  ban  mest  denne  våren  se- 
dben ricksdagen  baffver  gått  vedb  en  staff,  ocb  skall  lite  bop 
vara  att  ban  skall  kunne  komma  till  sin  belsa  igen.  Därföre 
råder  Katzewill  så  fliticbtt  därtill  att  man  måtte  bolla  än  i  åbr 
stilständctt,  ocb  att  man  måtte  ännu  på  tu  eller  tre  åbr  dctt 
förlengra  (till  bviikedb  ban  förmcner  man  väll  komma  kan,  om 
vi  på  vår  sidba  därpå  roedb  älvar  driva)  på  dett  att  om,  öfvcr 
förbopningb  deres  Konungb  detta  åbrett  öfver  lefde,  så  skulle 
ban  nepligen  den  andra  terminen  kunne  öfvergå,  efter  ban  af 
vatosåten  skall  vara  mecbte  betagen.  Orsacken  bvarföre  Ratze- 
will  inte  gerna  seer,  att  man  i  denne  Konungenss  lifstid  måtte 
komma  till  bufvudb  tractaten,  är  de  rationer  ocb  skäll  som  ban 
i  den  siste  skriften  säter  som  bauss  tienare  sosom  en  instruction 
migb  viste;  bvilke  jagb  sannerligen  icke  kan  ogilla.  Ty  efter 
ingen  bopningb  äbr  att  Konuogen  i  Polen  eller  banss  ervinger 
kan  ske  någen  satisfaction  såsom  de  dett  åstunda,  bvadb  kan  då 
en  sådan  tractat  annedb  förorsacka  än  krigedb,  ocb  att  Konun- 
gen i  Polenn  däregenom  mebr  må  animera  ocb  beveka  stender- 
na  till  att  göra  sigb  bielp  ocb  bistondb?  efter  störste  delen  aff 
dem  skole  för  deress  äbre  skull  inte  kunne  annerlunda  late  sigb 
förmerckia,  än  att  bonom  skeer  stor  orett.  Om  nu  Hanss  Kon. 
Maij:tt  vill  någerlunda  vara  attent  pä  dett  gemena  evangeliske 
vesendett  i  Tysklandb,  till  att  see  bvar  utb  dett  sigb  kan  lenckia, 
sosom  ocb  icke  aldeless  vill  vara  alla  farligbetter  underkasta  som 
krigedb  kan  af  sigb  födbn,  bvarföre  skulle  Hanss  Kon.  Maijitt 
icke  ville(!)  emott  taga  ett  säckertt  stillestondb  på  tu  eller  tre  åbr? 
I  bvilken  tidb  man  icke  allenest  kan  förmodba  Konungenss  i 
Polenss  dödb,  utban  Hanss  Kon.  Maij:tt  kan  ocb  så  mycke  mebr 
stabiliera  sin  stat,  ocb  bringa  i  svongb  alle  di  godbe  ordinan- 
tier  Hanss  Kon.  Maij:tt  baffver  opbracbtt  i  rickedb.  Dett  man 
vill  förebara,  att  staten  i  Polen  nu  så  ondb  oeb  afsigbkomnien 
är,    att    man    ingen    legbligare    tidb    skole   kunne  få  nogodb  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


335 

uthretta  än  på  denne  tidh;  sådantt  är  inte  att  förlåta  sigh  uppå. 
Ty  fast  att  deress  olegenhett  väll  kan  vara  någodh,  sä  är  den 
icke  aldeless  så  stor  som  monge  sigh  dett  väll  kunna  imaginern, 
och  hoUer  jagh  att  den  största  dereos  olegenhett  är,  att  de  ge- 
nom de  förlupne  tractater  är  giorde  oense  segh  emellen  och 
raedh  deress  Konungh;  om  de  nu  oter  genom  krigh,  eller  ge- 
nom denne  hufudh  tractaten  (sosom  syness  intedh  annadh  nf 
sigh  födha)  skole  oter  blifva  ense,  så  achter  jagh  att  deress 
störste  besver  är  af  vegen  rymtt.  Tyckese  migh  därföre,  efter 
mitt  ringa  betenkiande,  att  Hanss  Kon.  Maijrtt  skall  mehra  skadha 
Konungen  i  Polen  på  detta  settedh  som  Ratzewill  föreslår,  än 
sosom  medh  krigedh.  Måtte  någen  seija,  hvadh  säkerhett  ur 
därhoss?  Eller  hvem  kan  sigh  aldeless  försäckra,  att  Ratzewill 
handhler  oprichteligen  so  att  man  sigh  därpå  kan  förlåta?  Därpå 
svarer  jagh  att  vi  altidh  beholle  vår  säckerhett  i  honden,  efter 
icke  den  ringste  fåtbredh  ln[n]dh  restitueras.  Hvadh  Ratzewill 
vedhkommer,  densamme  haffver  giortt  oss  temligh  proflF  aflF  sin 
oprichtighett  i  dett  han  icke  allcncst  haiFver  hemligett  myckedh 
medh  oss  comunicerad,  uthan  nu  på  två  ricksdagar  bevist  sin 
uutoritet  så  höchtt  och  stortt,  att  han  alle  sacker  dirigerat  till 
den  enda  som  han  haffver  veledh.  Ty  fast  han  icke  aldeless  haff- 
ver kunnedh  tvinga  Konungen  att  bevilia  i  altt  han  haffver  be- 
geredh,  så  haffver  han  Icll  förhindratt  att  Konungen  inte  haffver 
kunnedh  optinera  att  Stenderne  måtte  bevilia  till  krigett.  Om 
nu  hanss  autoritet  genom  detta  stilstondett  kan  blifva  erholledh, 
hvem  ville  tvifla  därpå  att  han  icke  härefter  skall  ändå  mehra 
prestera.  Denne  min  enfoldigc  meningh,  såsom  hvadh  jagh  i 
denne  saken  so  väll  medh  Ratzewill  sosom  Dönhoff  haffver  con- 
fererat,  förmoder  jagh  att  min  K.  B.  i  beste  måtte  optagcr  och 
boss  H.  K.  Maijrtt  till  dett  beste  uthyder;  ty  jagh  vetnar  dett 
medh  Gudh  att  jagh  inte  för  min  privat  nytto  skull  detta  haff- 
ver skrifvedh,  uthan  medh  trohett  H.  Kon.  M:tt  och  säcken  me- 
ner,  och  att  de  store  besver,  som  jagh  i  dett  näst  förledhne  kri- 
gedh haffver  sportt  och  förnummedh  megh  förorsacka  att  rådha 
till  unvicka  krigedh  där  dett  medh  godh  reputation  och  säker- 
hett ske  kan.  Till  dett  sista  låter  jagh  och  min  K.  B.  veta,  att 
när  Dönhoff  hoss  megh  var,  haffver  han  latedh  bormestarenn 
Ram  lesa  tu  breff  som  Ratzewils  secreterare  Kochlefski  haffver 
honom  tilskrefvcdh:  och  efter  Ram  fick  legenhett  dem  att  extra- 
hera, haffver  han  megh  den  extract  däraff  tilsteltt,  hvilken  jagh 
härhoss    min    K.    B.    tilsender;    ty  efter  de  samme  ähre  fast  en 


Digitized  by  VjOOQIC 


336 

tenor  medh  dett  Ratzewill  megh  senest  tillscnde,  hafifver  jagh 
inte  Hanss  Kon.  Maij:tt  därmedh  veledh  bemödha.  Achtar  lell 
att  där  någcdh  uthi  ähr,  som  nyttichtt  är  att  veta,  i  synnerhett 
om  deress  Konunghs  helsa  sä  och  hvadh  olegenhett  de  hafve 
aff  siuckdoinen.  Teslickess  kan  man  spöria,  att  en  stor  emuU- 
tion  äbr  emellen  den  elste  prinsen  i  Polen  och  hanss  stiuvmår. 
Voivoden  Skumin  haffver  och  genom  sin  tienare,  som  migh  de 
siste  brefven  brachte,  eentt  en  raemoriall  till  borghgrefven  Jahan 
Uliick,  där  aff  han  och  haffver  tagidh  en  afskrifit,  hvilken  jagh 
min  K.  B.  och  härhoss  tilsender,  hvilken  och  myckedh  öfver- 
enstemraer  medh  de  andre  sacker.  Däraf  man  kan  see  att  de, 
deress  sacker  medh  hvarandra  myckedh  comunicera.  Hvadh  nu 
min  K.  B.  häraff  achter  vertt  vara  Hanss  Kon.  Maij:tt  att  referera, 
steller  jagh  i  min  K.  B.  discretion.  Vill  nu  härmedh  och  altidh 
hafve  min  K.  B.  samptt  hanss  k.  husfru  och  barn  (dem  han  alle 
pä  min  och  min  k.  husfrus  veghne  kerligen  helse  ville)  Gudb 
denn  allerhögste  troligen  befaltt  hafve,  han  verdigest  dirigera 
alle  sacker  sitt  beige  nampn  till  ähre,  och  hielpe  oss  snartt  medh 
helse  och  hughna  till  sammens.  I  medhler  tidh  beder  jagh  min 
K.  B.  vill  late  migh  och  mine  sacker  sigh  vare  til  dett  bäste 
befalledh  cch  altidh  vist  försäckra  sigh  dett  jagh  skall  lefve 
och  dö 

Din  trogen  och  tienstvilligh 
bror  och  ven 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Riga  den  25  Maij  Anno  1625. 


157.  Riga  den  2  Juni  1625. 

Förord  för  ryttmästaren  Georg  G.  Wetzell,  som  med  sitt  kompani  nyss  bliftit 
beordrad  till  Konungen  och  under  det  år  han  varit  i  Riga  ej  blott  till 
alla  delar  uppfört  sig  väl,  utan  ock  visat  sig  duglig  till  högre  befäl. 

Välborne  ber  Cantzler  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  Kon.  Maijitt  min 
allernådigeste  Konungh  och  herre  nådigest  haffver  migh  befaltt 
att  jagh  Ryttmestarenn  Jörgen  Gustafvus  Wedzell  medh  eine 
underhaffvende  ryttere  häriffrån  och  till  H.  K.  M:t  affardige 
skulle,    derföre    haffver    han   hos  migh  anhällitt,  att  jagh  honoro 


Digitized  by  VjOOQIC 


337 

dhenne  min  förs kriifti lians  person  hos  min  broder  till  dett  beste 
recomraendere  ville,  på  dett  att  han  min  käre  broders  gunst  och 
gode  befordringh,  som  han  i  månge  måtto  tillförenne  emoot  sigh 
offta  haffver  befunnitt,  ännu  kunne  åttniuta,  och  om  någhonn 
hans  person  bos  H.  K.  M:t  kan  haffva  angiffvitt,  att  M.  K.  B. 
vill  honom  i  sin  ruttmättighe  sak  (såsom  een  fremlingh)  vara 
biståndigh  och  beforderligh.  Denne  hans  begäran  haflfver  jagh 
icke  velet  honom  uttslå,  aldenstundh  han  detta  åhrett  han  här 
haffver  varitt,  sigh  nltijdh  troligen  och  hörsnmbligen  haffver  för- 
hällitr,  så  att  jagh  honom  udi  ingen  måtto  beskylle  kan,  uttan 
han  haffver  sine  underhaffvande  ryttere  så  udi  disciplin  och 
tvångh  hållitt,  att  icke  een  haffver  understått  sigh  sin  mun  öpna, 
oansedt  att  dhe  deres  fullkomblige  bettalningh  för  mangell  på 
penningar  icke  tillfyllest  uttbekommitt  hafve.  Elliest  befinner 
jagh  honom  och  een  förståndigh  och  discret  man  vara,  såsom 
val  förstår  sine  saker,  och  är  nogsam  capabel  icke  allennest  för 
ryttmestere,  uttan  till  högre  kall,  der  H.  K.  M:t  elliest  honom 
bruka  vill.  Begärer  fördenskuldh  aff  min  käre  broder  venligen, 
att  han  ville  denne  cavalieren,  så  väll  för  sitt  gode  förhållende, 
såsom  för  denne  min  recommendations  skuldh  lathe  vare  sigh 
till  dett  beste  befaledh.  Jagh  vill  emoott  min  käre  broder  altidh 
tinnes  villigh  och  redbågen  igen,  och  han  för  sin  personn  var- 
der sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  effter  sin  yt- 
terste förmögenheet  förtienendes.  Detta  jagh  min  K.  B.  broder- 
venligen  icke  hafver  kunnett  underlatc.  Befalcndes  honom  etc. 
Aff  Rijga  denn  2  Junij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


158.     Egenhändigt.  Biga  den  4  Juni  1626. 

Radzlvill  bar  i  hemlighet  låtit  gifva  sin  försäkran,  att  så  ställa,  att  K.  Sigls- 
mimd  icke  skall  kanna  anfalla  Sverige,  öfverste  Dönhof  hade  för  4 
dagar  sedan  passerat,  och  med  honom  varit  ett  sammanträde  utanför 
Rtaden;  hade  na  återkommit  med  Godhart  Joh.  von  Tisenhusen  och  be- 
gärt ett  nytt  möte,  för  att  inleda  en  allvarlig  underhandling. 

Välborne  ber  Cantzler  hrpder  och  synnerlige  tilförlåtne  godhc 
ven.     Näst    all    begcrligh  välmoghs  lyckönskan  och  min  broder- 

Axel  Oxenttlema  II:  5.  "^^ 


Digitized  by  VjOOQIC 


338 

veDlige  tiensts  tilbiudelse  etc.  låter  ja^  min  K.  B.  härinedh 
venligen  förnimma  att  Först  Christoffer  Ratzewill  haffver  nu  ftr 
någre  dagar  sedhen  åter  hafFtt  en  sin  tienare  här  hoss  migh,  och 
nest  dett  öffenttige  brefvcdh  han  migh  tilsende,  latidh  genom 
samma  sin  tienare  migh  presentera  en  hemligh  instruetion  som 
han  honom  hadhe  lickesom  tilförende  medhgifvedh,  hvilken  jagh 
haffver  uthskrifva  latedh  och  däraff  en  afskriftt  min  K.  B.  här- 
hoss  tilsender.  Ty  endoch  jagh  pft  den  lille  pinnusen  Jonass 
sender  Hanss  Kon.  M:tt  och  samme  afskrift  och  derhoss  vidh- 
löftigare  min  meningh  därom  tilkenna  gifver,  haffver  jagh  leck- 
vell  medh  detta  leghlige  bodhett  veledh  och  sädantt  min  K.  B. 
tilsenda,  på  dett  att  om  detta  skeppedh  för  framkome,  han  Hanss 
Kon.  Maijrtt  därom  kan  förnimma  late  att  sådanne  sacker  för- 
handen ähr,  på  dett  Hanss  Kon.  Maij:tt  därefter  må  kunne  sine 
sacker  retta.  Jagh  för  min  person  achtar  dett  inte  ringa  att 
Hanss  Kon.  Maij:tt  haffver  genom  Ratzewill  en  så  stor  faction  i 
Polen,  och  att  han  så  sinceriter  communicerer  medh  oss,  och 
beviser  huru  han  alle  Konungenss  i  Polenss  förehafvender  ver(!) 
och  hindrar,  och  att  om  stilstondett  blifver  ännu  continuerad, 
vill  hann  sacker[ne]  så  derigera  att  Konungen  i  Polen  skall  nogh 
få  att  göra  hemma,  dett  han  Svcrie  skall  förgeta.  Eliest  ähr 
Dönhof  för  4  dager  sedhan  ifron  Dorptt  här  förbi  rest  till  Gö- 
dher  Jahan  Tisenhusen,  hvilken  liger  3  mill  här  ifron  i  Kur- 
landh  vcdh  Ecko,  han  begeradhe  tala  medh  megh  uthan  för 
stadhen,  hvilkedh  jagh  honoro  icke  ville  afslo,  på  dett  jagh  måtte 
förnimma,  huru  deress  sacker  nu  står  och  hvadh  de  kunne  hafve 
att  medh  fara.  Så  haffver  han  migh  berettadh  och  på  sin  salige- 
hett  föresvoredh  att  i  Polen  ähr  ingen  oprustingh  eller  vervingh, 
uthan  alle  Stenderna  förlåta  sigh  fast  därpå  att  stilstondett  skall 
än  vara  1  åhr.  Därföre  hafve  de  och  icke  till  dett  ringeste  de- 
ress befestninger  försorgtt  eller  besatt,  uthan  förmena  att  efter 
de  sigh  nu  presentera  till  tractaten,  sknll  Hanss  Kon.  M:tt  inte 
nogedh  fiendtligh  emott  dem  begynna.  Sadhe  därhoss  om  dett 
öfvcr  förhopningh  skedde,  måste  de  sigh  däröfver  i  hela  verden 
besvera,  att  man  hadhe  handla  ernått  hondh  och  segell;  och  fast 
de  miste  den  ringa  reste  de  hafve  i  Liflandh,  så  förmodhade  de 
medh  tidhen  sigh  att  revangera.  Nu  ähr  Dönhoff  och  Gödertt 
Jahan  Tisenhusen  till  sammenss  och  begere  att  komme  medh 
migh  till  talss,  föregifvendess  att  de  vele  migh  sodanne  sacker 
föreslå  och  visa  att  jagh  skall  deraf  see  att  de  nu  hafve  älvar 
medh    siffh    och    att  denne  tractaten  skall  medh  nnnen  autoritet 


Digitized  by  VjOOQIC 


339 

och  fulmachter  företagess  än  de  förige.  De  för  deress  personer 
ahre  inte  anner[liinde]  hitt  komne,  uthan  att  göra  en  ingongh  till 
tractaten  och  tilse  att  de  kunne  afvenda,  dätt  Hanss  Kon.  M:tt  icke 
må  komma  hitt  medh  krigsmachtt,  hvaregenom  tractaten  blefve 
förhindratt;  ty  efter  dee  inte  ähre  i  vapnen,  förmene  de  att  icke 
billichtt  är  att  H.  K.  M:tt  medh  krigsmachtt  sigh  skulle  hitt  för- 
foga. Jagh  ähmar  i  morgen  (vill  Gudh)  tala  medh  dem,  icke 
sosom  commissions  viss  uthan,  som  ett  privatt  colloquium,  till 
att  förnimma,  hvadh  de  hafve  medh  fara.  Så  snart  dett  skett 
ähr,  skall  jagh  Hanss  Kon.  M:tt  och  min  K.  B.  därom  advertera. 
Detta  haffver  [jagh]  allcnest  i  hast  min  K.  B.  till  underrettelse  inte 
veledh  oförmeltt  late.  Begerendess  att  min  broder  H.  Kon.  M:tt 
dctt  honom  tyckess  nödichtt  vara  häraf  comunicera.  Befaller 
honom  hermedh  Gudh  alzmechtigh.  Hastichtt  aiF  Riga  den  4 
Junij  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


169.     Egenhändigt.  Dalen  den  11  Juni  1626. 

På  det  möte  han  haft  med  Dönhof  och  Tisenhusen,  kustellan  på  Wenden,  hade 
de  visat  ett  dokument,  hyari  K.  Slgismand  försäkrar,  att  hans  och  Stän- 
dernas ombud  skola  komma  i  Augusti,  hvarvid  inyändes,  att  förslaget 
blott  vore  anlagdt  på  att  vinna  tid  och  att,  derest  icke  inom  Juni  må- 
nads utgång  underhandlingen  vore  börjad,  skulle  kriget  utbryta.  Betrak- 
telser öfver  RadziviUs  förslag,  hvilket  meddelas  genom  Borggrefven  Ul- 
rich,  som  fått  förtroende  deraf. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  tilförlåtne 
godhe  vän.  Näst  min  brodervenlige  tiensts  tilbiudelse,  önskar 
jagh  honom  af  Gudh  alzmechtigh  all  begerligh  välmogh  lycklight 
tilstondh  och  hvadh  honom  mehre  kertt  och  behagclichtt  vara 
kan.  Därhoss  föger  jagh  honom  att  veta,  dett  jagh  ingen  tvif- 
velss  mall  bär,  att  min  siste  skrifvelsc  medh  Rytmestarenn  Wet- 
zell  ähr  honom  nu  alredhe  väl  tilhonda  komen,  där  jagh  honom 
tilkenna  gaff  om  en  skriftt  som  Ratzewill  migh  nyligen  hadhe 
tilsentt,  af  hvilken  jagh  och  därhoss  min  bror  en  afskriftt  til- 
sende,  efter  jagh  icke  so  hastightt  och  för  dett  jagh  medh  de 
Polske  deputerade  samme  dagh  achtade  att  komma  tilsammenss, 
icke  kunde  Hanss  Kon.  Maij:tt  tilskrifva,  pä  dett  att  om  Wetzell 


Digitized  by  VjOOQIC 


340 

för  kunde  fram  komma,  min  K.  B.  då  kunde  någorlunda  see 
huru  sackerne  här  förevete,  och  derom  Hanss  Kon.  Maij:U  beret- 
telse  göra.  Nu  sedhen  ähr  jagh  andre  dugcn  därefter  medh 
dem  tilsammenss  kommen  till  att  förnimma,  hvadh  comission  de 
kunde  hafva,  och  om  nogen  älvar  på  deress  sidhe  våro  nägodh 
redhligett  ntt  tractera;  kunde  leckväll  icke  som  en  commissarius 
migh  där  preaentera,  efter  jagh  cndå  ingen  fulkommen  beske 
ifron  Hanss  Kon.  M:tt  hadhe  och  secreteraren  Larss  Nilsson  ändå 
inte  ankommen  var.  Huru  säcken  där,  emellen  de  Polske  de- 
puterade och  megh  aäop,  och  hvadh  de  i  befalningh  hade  medh 
niigh  att  tala,  dctt  varder  min  K.  B.  uff  min  underdånige  skrif- 
velse  till  Hanss  Kon.  Alaij:tt  vidhlöfteligen  förnimma.  Och  var 
dett  dett  förncmste  att  de  skulle  disputera  att  stilstondess  op- 
seijelse  icke  är  skett  i  rettan  tidh,  och  ej  heller  i  sådan  form 
som  dett  sigh  borde.  Därhoss  att  efter  i  de  Svenske  senatorers  op- 
segelses  breff  är  förmeltt,  att  om  inge  comissarier  eller  någen  co- 
mission  blefve  deputerad  af  den  Polnske  sidhan  till  den  1  Junij 
ville  de  inte  lenger  vara  holledh  till  stilstondett.  Därföre  vare 
de  deputerat  att  göra  en  begynnelse  till  comissionen  på  dctt  stil- 
stondett däregenom  icke  måtte  cndass  och  försäckra  migh  att 
comissarier  vorde  deputerad  och  att  de  till  den  termin  som  de 
Polske  senatorer  i  sin  siste  skrifvelse  hadhe  tilsachtt,  skulle 
komma  tilstedcss.  Detta  beviste  de  icke  allenest  medh  monge 
ordh  och  skäll,  uthan  frambore  Konungenss  i  Polenss  breff  som 
han  åtskilligh  dem  bodhe  hafFver  tilskrefvedh,  där  i  han  dem 
befaller  att  försäckra  de  Svenske,  dätt  han  till  föresattan  tidh 
vill  senda  så  väll  sine,  sosom  aff  Stenderna  comissarier,  och  att 
de  skulle  förmana  de  Svenska,  att  ingen  hostilitet  måtte  i  medh- 
ler  tidh  blifva  företagen,  efter  såsom  min  K.  B.  vidhlöftigare  af 
samma  brefs  uthcopia  som  jagh  Hanss  Kon.  Maij:tt  härhoss  till- 
sender  kan  förnimma.  Sedhan  jagh  dem  föreheltt(!),  att  den  ter- 
minen var  oss  aldcless  oleghligh  att  antaga,  och  att  om  de  icke 
för  denne  monadenss  uthgongh  icke(I)  komme  till  tractaten  be- 
sorghde  jagh  migh  att  min  nådigste  herre  och  Konungh  icke 
skulle  hoUa  lenger  stilstondett,  efter  han  därtill  hadhe  monge 
orsackcr,  att  han  dett  hadhe  latidh  opseija;  och  nu  kunde  man 
och  förmerkia  att  de  därmedh  omginge,  att  de  ville  allenest 
vinna  denne  sommaren  och  sedhen  göra  oss  tidhen  onyttigh, 
därföre  kunde  jagh  inte  lofve  dem  att  min  Konungh  skulle  len- 
ger holla  stilla  un  till  endan  på  denne  monadhen.  På  dett  bodhe 
de  att  man  ville  betenkia  om  dem  vore  möghligh  att  kunne  för 


Digitized  by  VjOOQIC 


341 

komma  tilstedese,  ty  de  neppest  i  8  veckor  kunde  hafva  bodh 
till  deress  Konungh  och  tilbackerss  igen;  men  dett  kunde  de 
megh,  vist  lofva  och  försäckra,  att  deress  comissarier  skulle  medh 
fullkommen  fulmachtt  nfF  deress  Konungh  och  Stenderna  blifva 
sentt,  doch  kunde  dett  ej  ske  för  än  iroätt  August  monan. 
Därpå  haffver  jagh  intcdh  kunnedh  gifve  dem  en  annen  beske 
än  att  jagh  ville  altt  refcr[er]a  genom  en  hastigh  post  min  nft- 
digete  Konungh  och  herre,  hvadh  här  passeredh  vore,  och  dem 
scdhen  late  förnima  hvadh  beske  jagh  därpå  bekomme,  för- 
mante  dem  därhoss  att  om  de  den  förestånde  olycke  ville  af- 
vende,  skulle  de  oförsumeligen  och  för  denne  monadenss  uth- 
gongh  förskaffa  sådan  plenipotens  som  för  oss  kunne  nöijachtigh 
vara.  Om  dett  lofvadhe  de  göra  sin  störste  flitt,  men  att  de 
dett  så  snartt  skulle  kunne  tilvegebringa,  vare  dem  aldeless 
omöghligedh,  protesterade  därföre  solenniter  att  de  inte  antoge 
opseijelsen  af  stilstondett,  om  de  icke  kunde  komma  just  till 
samma  tidh  medh  fulmachten,  och  att,  om  Hanss  Kon.  Maijrtt  vår 
nådhigeste  Konungh  och  herre  skulle  begynna  någodh  fientli- 
gedh  i  ähr,  ville  de  sådantt  klaga  Gudh  och  hele  verden,  att 
man  inte  hadhe  holledh  dem  lofven,  och  att  man  allencst  söchte 
dem  nu  att  öfverfordela,  nu  de  sigh  hadhe  förlotedh  på  stilston- 
dett och  icke  vare  armerade.  Jagh  replicerade  däm  att  dett 
kunde  medh  skell  inte  af  dem  ske  efter  vare  Senatorers  breff* 
vår  nogh  i  rettan  tidh  ostadh  sentt,  men  dett  de  nogre  dager 
vare  senare  fram  komne  än  terminen  var,  ähr  den  longc  och 
onda  vegenss  skull  och  icke  vår  försått;  vi  hadhe  aldrigh  hand- 
ladh  anners  än  redhligh  och  holledh  stilstondett  på  vår  sidhe 
obrodhsligen;  huru  de  dett  på  deress  sidhe  hadhe  holledh,  vore 
hele  verden  kunnechtt  (hvilkedh  jagh  dem  där  oprepeterade) 
och  på  dett  att  de  sigh  icke  måtte  någedh  besvera,  ville  jagh 
dem  på  H.  K.  M:ts  veghne  för  de  fä  dager  som  vore  förlupne 
öfver  tidhen  som  dem  brefven  vore  tilhonda  kommen,  dem  til* 
8eij[e]  denne  hele  monen  i  stadhen  igen.  Att  de  och  icke  må 
kunne  före  bära,  att  min  nådigste  Konungh  och  herre  inte  hadhe 
luste  till  fredhen,  uthan  söchte  sin  fordell;  så  ville  jagh  dem 
försäckra,  att  fast  Hanss  Kon.  M:tt  kommc  hitt  in  i  lande  medh 
sin  arraee,  skulle  han  först  presentera  dem  freden,  och  lata  medh 
dem  tractera  för  än  han  skulle  någedh  fientligedh  attentera. 
Därtill  svaradhe  de,  att  de  dett  aldrigh  ville  tro,  att  Hanss  Kon. 
M:tt  skulle  uthslo  ett  så  gått  och  christlichtt  verck,  efter  de  nu 
en  gonge  hadhe  obtinerad  aff*  deress  Kouungh  hvadh  de  so  lenge 


Digitized  by  VjOOQIC 


342 

om  soliciterat  hadhe;  vare  och  ingen  hopningh  till  tractat  oin 
vår  Konungh  komme  armerad,  uthan  de  ville  heller  utbstå  all 
olycke  och  hvadh  dem  kunde  öfvergå,  för  än  de  skulle  tractera 
medh  de  Svenske  som  vare  armerade  och  de  inte;  medh  detta 
och  monge  andre  discurscr  skildess  vi  ått. 

Efter  nu  sackerna  stå  i  desse  terminis,  att  man  seer  och  för- 
nimmer att  de  hafve  brachtt  deress  Konungh  där  till  att  han 
haffver  beviliadh  en  redhligh  tractat  och  lofvadh  där  till  gefva 
sin  egen  fulmachtt,  ähr  väll  att  betenckia,  om  rodhelichtt  skall 
vara  dctt  Kon.  Maij:tt  skulle  komme  hitt  i  landett  medh  en 
armé,  för  en  man  kan  få  see  hvadh  på  denne  deress  tilseijelse 
folier,  hvilkedh  jagh  förmoder  kan  ske  innan  6  vecker;  jagh  ach- 
ter  dett  inte  för  rodhelichtt,  aldenstundh  däregenom  alle  sacker 
skole  blifva  omstött  och  tilbacka  satt,  efter  de  heller  skole  ville 
uthsto  all  farli[g]hett  och  skadhe,  än  att  de  skole  blifve  holne,  där- 
före  att  de  genom  tvongh  skulle  nogodh  göra.  En  vecke  5  eller 
6  kan  och  inte  stortt  skadhe  Fl.  Kon.  May-.tt  i  sinne  desseiner, 
ty  om  H.  Kon.  M:tt  endeligen  vill  i  åhr  begyna  krigedh  igen 
och  förmener  att  han  dett  medh  godh  skäll  och  reputation  göra 
kan,  så  vill  jagh  migh  förplichta  (näst  Gudz  hielp)  att  jagh  lell 
ändå  vill  exequcra  för  vintern  H.  Kon.  M:tz  deseiner  här  i  landett, 
och  skulle  dett  leckväll  vara  Hanss  Maij:tt  so  mycke  berömligare 
än  att  han  dett  så  plötsligen  begynna  skulle.  Hvadh  Ratzewilss 
scriptum  och  betenkian[de]  anlanger,  ähr  icke  heller  aldeless  att 
holla  för  så  ringa  (ändoch  dett  icke  ähr  i  altt  att  fölia)  efter 
man  seer  att  hanss  hemlige  skrifvelser  komme  öfverenss  medh 
dett  han  publice  drifver  där  i  rickedh,  so  väll  på  deress  ricks- 
dager  sosom  anderstedess;  om  man  genom  honom  kan  ophoUaen 
faction  hoss  dem.  hvilken  dem  mehra  kan  skadha  än  en  krigs- 
machtt  af  nogre  tusen  man.  Jagh  vett  väll  att  Hanss  Kon.  M:tt 
kan  dubitera  om  han  dett  mener  medh  älvar  och  oprichteligen, 
uthan  att  han  för  deress  olegenhett  skulle  synnes  vilie  vina  ti- 
dhen,  till  dess  deress  status  må  blifva  betre,  hvilkedh  jagh  al- 
drigh  tro  kan,  efter  deress  stat  icke  så  ondh  är  som  vi  dem  ju- 
dicera.  Därtill  medh  seer  jagh  inte  att  han  kan  hafvc  så  stor 
fruchtt  eller  nytto  där  af,  sosom  hanss  fara  stor  är,  däri  han 
sigh  invickladh  haffver.  Om  detta  aitt  ville  jagh  önska  att  jagh 
medh  Hanss  Kon.  Maijrtt  och  min  broder  någre  timer  måtte 
någedh  discutera;  men  efter  dett  nu  inte  ske  kan,  haffver  jagh 
till  en  dell  min  opinion  herom  Borgrefven  Jahan  Ulrick  comu- 
nicerat,    och    efter  han  i  desse  sacker,  efter  Hanss  Kon.  Maij:ts 


Digitized  by  VjOOQIC 


343 

egen  befalningh  är  brukadh,  och  Ratzewill  honom  allena  dett 
att  förtro,  haffver  begeradh;  haffver  jagh  fördenskull  för  rädhe- 
lichtt  befunnedh  honom  medh  desde  sacker,  till  Hanss  Kon. 
M:tt  utt  senda,  på  dett,  att  om  Hanss  Kon.  M:tt  begerer  nogre 
particularia  att  veta  hvadh  som  därhoss  kan  vara  passerat,  att 
han  dett  muntligen  må  kuune  beretta.  Begerer  brodervenligen 
min  K.  B.  vill  dett  hoss  Hanss  Kon.  M:tt  till  dett  beste  uthyde; 
jagh  baffver  aldrioh  annedh  afT  honom  förnummedh,  än  att  han 
skall  vara  Hanss  :Kon.  M:tt  trogen,  och  att  han  altt  dett  man 
honom  baffver  fértrqtt,  holledh  secret  och  hemlichtt,  eliest  och 
i  alle  sacker  bevist  sigh  redhligh  och  oprichtigh.  Därför  var- 
der min  K.  B.  late  honom  till  dett  bcsta  vara  sigh  befalledh, 
och  medh  dett  först  skynda  honom,  medh  viss  beske  och  reso- 
lution till  backerss  igen.  Efter  och  numer  ingen  tvifvelssmål  ähr 
att  en  vichtich  tractat  här  nu  varder  företagen,  tvifler  jagh  inte 
att  H.  K.  M:tt  min  broder  därtill  medh  dett  förste  varder  hitt 
öfversenda,  hvilkedh  jagh  högeligen  åstundar,  bodhe  för  dett 
Latinske  sprockedh  sosom  [ock]  monge  andre  orsacker  skull.  Vill 
härmedb  och  altidh  hafve  min  K.  B.  samptt  hanss  K.  husfru 
och  vordhnader  (dem  han  alle  på  mine  och  min  husfruss  veghne 
kerligen  helse  vill)  Gudh  den  allerhögste  troligen  befaltt  hafve, 
han  late  oss  finness  medh  helsen.     Dalen  den  11  Junij  a:o  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardic  m.  p. 


leo.  Biga  den  14  Juni  1625. 

Begår  utrerkande  af  en  KoDgl.  Maj:t8  befallDing  till  ståthäUarne  i  Finnland 
och  Ingermanland,  att  icke  förhindra  utförsel  af  den  hafre  och  annan 
spanmål,  som  han  rill  hemta  derlfrån,  men  icke  atskeppa  till  frftmmande 
orter.  Förord  för  Doctor  Johan  Raicos  i  Königsberg,  som  redan  varit  1 
fråga  att  inkallas  och  ftr  skicklig  bäde  såsom  Iftkare,  astronom  och 
filosof. 

Välborne  her  Cantzler  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhälle,  att  jagh  aff  mine  tieneres 
udi  Finlandh  och  Ingermannelandh,  skriffvelser  förnummett  baff- 
ver, att  Ståtthollarne  der  sammestedes  skole  haffve  lathett  sigh 
merkie,  att  dhe  icke  vele  uttstedie  dhen  haffran  eller  någon  an- 


Digitized  by  VjOOQIC 


344 

nan  spanneromåll,  som  jagh  hijt  iifrån  beincltte  orter  haffver  är- 
nett  skipe,  förebärandes,  att  sådnntt  skulle  vara  emoot  Kod. 
Maij:tz  uttgäDgoe  mandataf  och  eendeels  kune  sådane  tankar 
fatta,  att  jagh  samma  haffra  och  annan  spannemmåll  schulle  etnoot 
H.  K.  M:t8  förbudh,  under  dett  skenett  jagh  sådant  hijt  förskriff- 
vitt  haffver,  uttenlandz  ekipe,  oansedt  jagh  dhem  medh  een 
sådan  caution  nogsampt  udi  så  måtto  försäkratt  hailFver,  att  jagh 
för  alt  efftertaal  (såsom  jagh  dogh  icke  förmoder  udi  så  måtto 
sker)  vill  sådant  försvare,  ty  udi  H.  K.  Mayitz  publicerede  man- 
dater  icke  är  förbuditt  någon  spannemåll  innftnlandz  och  tili  H. 
Kon.  M:tz  städer,  så  väll  hijt  tilbRijga  såsom  annorstedes  att 
skepe,  uttan  att  ingen  aff  H.  K.  M:tz  undersåtere  skulle  under- 
stå  sigh  emot  sådan  H.  K.  M:tz  förbudh  någon  spannemmåll 
uttanlandz  uthskipe,  hvilkct  jagh  icke  heller  hafver  täncktt  eller 
understår  migh  att  göre,  medh  mindre  jagh  högbemeltte  H.  K. 
M:tz  synnerligh  tillståndh  deropå  bekomma  kan.  Hvarföre  är 
min  brodervenligh  begäran,  att  M.  B.  vill  hos  H.  K.  M:t  så  vidt 
begå,  dett  jagh  måtte  H.  K.  M:ts  breff  till  bemelte  StåtthoUare 
bekomme,  att  migh  icke  måtte  udi  så  måtto  nägen  förhinder 
derudi  skee  uttan  att  dhe  min  spannemåll  och  i  synnerheet  haff- 
rann  (som  jagh  här  högst  behöfver)  frijtt  och  obehindratt  hijt 
uttstedie.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  M.  K.  B.  till  vilHe 
och  tienst  igen,  gör  jagh  altijdh  gärna. 

Härhos  kan  jagh  min  broder  icke  underlate  honom  att  på- 
minne,  om  den  doctoren  som  är  udi  Kön[ig]sbärgh  Johannes 
Raicus  benemdh  (hvilken  jagh  hafver  förnummet,  att  H.  K.  M:t 
hafver  allerede  tilförenne  ärnett  i  rijket  vocere)  att  min  broder 
icke  ville  förgäte,  sådant  udi  värket  att  stelle,  effter  han  är  een 
synnerligh  godh  medicus,  astronomus  och  philosophus,  hvilken 
[ej]  allennest  för  sådane  sine  facultates  kan  vara  nyttigh  udi  aca- 
demien  i  Upsala,  utan  elliest  mången  ehrligh  man  tlene.  Han 
haffver  genom  sin  svåger  PåffVell  Wulff  hos  migh  anhålla  lathet, 
att  om  han  någon  vocation  skulle  bekomme,  dett  sådant  måtte 
medh  thett  förste  udi  värkett  stelles,  effter  han  ifrån  åtskillige 
ortter  bliffver  annorstedes  voceret.  Om  H.  K.  M:t  nu  vill  hans 
person  förskrifva  lathe  och  honom  någon  vocation  tillsände,  och 
derifrån  Sverigie  ingen  lägenheet  der  till  vore,  kunde  min  B. 
den  hijt  sände,  så  kunde  man  väll  öfver  landh  medh  een  påst 
honom  tillskicke.  Tvifler  icke,  att  M.  B.  varder  honom  för  re- 
commcndert  hålle,  aldenstundh  han  och  sielff  kunde  haffve  afl 
honom  godh  tienst  udi  dhe  podag[r]iske  austöter,  som  min  broder 


Digitized  by  VjOOQIC 


345 

undeitijdcQ  plägc  plage,  der  han  hijt  i  landet  ankomme.  Detta 
jagh  M.  K.  B.  brodervenligen  icke  hafver  kunnet  underlate. 
Befalendes  honom  etc,     AiF  Rijga  den   14  Junij  åhr  1625. 

1).  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


lei.  Biga  den  18  Juli  1626. 

Enligt  KonuQgeus  befallning  har  han  och  riksamiralen  Gyllenblelm  uppgjort 
med  borgmästare  och  råd  om  inrättandet  af  ett  sjnkhas.  anskaffning 
af  vagnar  och  hästar,  likasom  om  farkoster  för  transporter  till  arméen 
och  om  folk  för  arklisakernas  framfordrlng  till  och  från  elfven  (DUna) 
samt  om  bakning  och  marketentare.     Trapprörelser. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tilförecendes  synnerlighe 
gode  ven.  Näst  all  välfärdz  lycköndschningh  medh  Gudh  Alz- 
raechtigh  tilförenne.  Känn  jagh  min  broder  härmedh  broder- 
venligen icke  förhäUa,  att  jagh  samptt  medh  Kijkz  Admiralen 
välborne  hor  Carll  Gyllenhielm  haffver,  effter  Kon.  M:tz  befal- 
ningh  taltt  medh  Bårgmestare  och  rådh  om  dhe  punchter  H. 
Kon.-  Maij:tt  088  pålagtt  och  befaltt  haffver.  Hvadh  dhe  deropå 
haffvc  evaratt,  varder  min  broder  aff  den  skrifft,  som  dhe  migh 
tillekickct  hafve,  och  jagh  här  bredevidh  H.  K.  M:t  i  underdå- 
nigheet  tillsänder  iörnimme;  och  lathe  dhe  sigh  inthett  annera 
förmärkie,  än  att  dhe  äre  villige  så  mykitt  möijligitt  är  H.  K. 
M:t  begäran  att  effterkomme,  allennest  hålla  dhe  deres  gambla 
vania,  att  man  een  fullkombligh  resolution  aldeles  aff  »Ihem  icke 
bekomme  kan.  Förmoder  lijkväll,  att  dhe  dett  närmeste  skole 
kun  ne  till  väge  bringe,  hvadh  som  H.  Kon.  M;tz  begäran  är,  ty 
först  haffver  man  bestelt  een  viss  karll  till  spetelmestare  vidh 
Nymhölen,  såsom  och  een  godh  balberare,  som  skall  haffve  ucht 
på  dhe  siuke;  sedann  haffve  Bårgmestare  och  rådh  tilsagt  2000 
balkar  till  att  lathe  byggie  losementer  och  lägenheter  för  bemälte 
siuke.  Hvadh  dhe  100  vagnar  och  200  hestar  vidkommer,  som 
bårgerskapett  skulle  hålle,  dertill  äre  de  inthett  obenägne,  och 
om  dhe  fuUkommen  summa  nu  icke  kune  tillväge  komme,  vele 
dhe  lathe  hempta  hestar  iffrån  Ossell,  Sverigie  eller  andre  ortter, 
så  att  summan  skall  med  tijden  tillfyllest  blifve.  Om  dhe  100 
tunnor    brödh    som    H.   Kon.    Maij:tt  vill  att  här  schall  bakes,  är 


Digitized  by  VjOOQIC 


346 

och  besteltt,  såsom  och  uk  niänge  marchitentere  till  lagret  fort- 
sändt,  som  haffve  kuonett  bekomme  båtar,  hestar  och  annan 
fordrenskap.  Så  snartt  strusserne  och  båtterne  nedkomme,  skall 
meere  tilföringh  dijt  opsändes,  år  och  högtt  aff  nödhen,  att  min 
broder  hos  H.  Kon.  Maij:tt  så  vidt  begår,  att  der  på  måtte  een 
godh  ordningh  göres,  så  att  een  eller  två  visse  personer  mågc 
förordnes,  som  på  samme  strusser  och  båtar  acht  haffve,  och 
dhem  medh  flijtt  opteckne,  och  sedan  hijt  neder  sände,  elliest 
är  omögligitt,  att  tilföringen  roakeligen  kan  skee,  effter  hvar  och 
een  der  udi  lägrett  till  sine  privat  nödtorifter  behåller  båttame, 
och  man  här  inghe  andre  udi  staden  igen  känn  skaffe.  Dett  H. 
Kon.  Maij:tt  sedan  haffVer  migh  nådigest  tillskri fvitt,  såsom  och 
min  broder  udi  sin  skriffvelse  förmäler,  att  man  medh  böndeme 
vedh  Dalen  och  der  omkringh  skulle  ophielpe  styckorne  och 
andre  archlijsaker,  så  väll  som  proviant,  så  är  sådantt  medh 
böndeme  att  göre,  omögligitt,  eflFter  alle  dhe  bönder  som  här 
omkringh  bo,  så  väll  vidh  Dalen  som  Nymhölen  och  Spillen  are 
mest  alle  medh  deres  hestar  hos  H.  K.  M:t  udi  legrett,  så  att 
jagh  vidh  Dalen  icke  hafver  behållitt  meere  än  sex  eller  otto 
hestar  och  karlar  qvar.  Men  så  vill  man  lijkväll  tilsee,  att  man 
andre  medell  må  påfinne,  hvarigenom  H.  Kon.  Maij:tz  villie  lijk- 
väll kan  blifve  effterkommett,  ty  jagh  medh  Admiralen  hafver 
för  best  befunnitt,  att  man  tager  altt  folkett  iffrån  engieme,  och 
gififver  dhem  öfversten  Christoffer  Asserson,  att  han  der  medh 
samme  saker  må  fortskaflfe.  Förmoder  och  att  dhe  hestar  aom 
iffrån  landett  bestelte  äre,  skole  innan  f  hå  dagar  inkomme,  hvil- 
ket  sedan  een  godh  hielp  der  till  vore,  att  man  samme  saker 
öfver  dhe  fall  som  här  emillan  äre,  kan  öfverföra. 

Anlangandes  kundschaper  ifrån  Pålen  och  Curlandh  som  H. 
K.  M:t  nådigest  begärer  vette  om;  der  om  kan  man  nu  inthet 
stort  förnimme,  aldenstundh  dedan  nu  inthett  synnerligit  folk 
reese,  allenest  hafver  man  hafft  uth  effter  någre  båtar  i  Curlandh, 
då  är  dijt  een  adelsman  aff  dhe  Erins  till  vårtt  folch  kommen, 
hvilken  hafver  tientt  Magnus  Ernest  Dennoff,  och  jagh  honoro 
hos  bemelte  Dcn[h]off  seett  haffver.  Dcnn  samme  veet  berätte, 
huru  såsom  tilstår  icke  allenest  här  udi  Lifflandh  och  Curlandh, 
uttan  och  udi  Pålen,  effter  han  altidh  haffver  varit  hos  merebe- 
meltte  Denoff,  och  förnummitt  hvadh  tidender  han  derifrån  be- 
kommitt  haffver;  han  veet  och  godh  beskedh  huru  dett  står  till 
vidh  Dårptt,  derföre  jagh  geme  såge,  att  H.  K.  M:t  honom  så 
väll  som  Gyntellbärgh  (hvilken  jagh  medh  her  Johan  Baneer  till 


Digitized  by  VjOOQIC 


347 

Kåkenhueen  sändhe)  ville  till  migh  tilbaker  ighen  afl^rdighe,  pä 
dett  att  jagh  (när  Gudh  vill)  att  jagh  till  Därpt  ankommer,  mä 
haffve  aff  dem  om  alle  saker  deste  bettre  underrättelse.  Jagh 
för  min  person  hade  gärne  velett  förr  schynde  migh  hedan,  men 
efiter  jagh  icke  allenest  haffver  måst  bestelle  om  desse  saker, 
som  H.  K.  M:t  migh  haflTver  pålagtt,  uttan  och  derföre  effter 
jagh  een  richtigheet  om  alle  saker  som  bokhållaren  och  andre 
här  uttaff  migh  hafve  måst  tage,  haffver  dett  inthet  förr  kunnet 
nff  migh  skedt(I),  men  nu  vill  jagh  (vill  Gudh)  i  mårgon  giffve 
migh  till  vägz,  ock  håppes,  att  jagh  skall  komme  tidigtt  nogh, 
och  sä  snartt  her  Gustaff  Horn  kan  medh  folkett  iffrån  Finlandh 
anlände,  aldenstundh  han  haffver  migh  tilskrifvitt,  att  folkett 
icke  kune  förr  bliffve  tillredz  än  till  den  10  Julij,  s&som  min 
käre  B.  kan  see  aff  dett  breff  han  migh  tilskrifvit  hafver,  hvil- 
kett  jagh  honom  härhos  tillskicker.  Jagh  förmerker  och  aff 
samme  hans  schriffvelse,  att  der  udi  landet  icke  skall  vara  så 
mykitt  folch,  som  H.  K.  M:t  förmodet  hafver,  och  att  dett  skall 
besvärligitt  falle,  desse  Finske  regementen  här  äre,  till  accom- 
plere;  är  allenest  till  öndskande,  att  dhe  compagnier  som  jagh 
skall  haffve  medh  migh  i  feltt,  måtte  kune  göres  complet:  La- 
bar  medh  Niclas  Didrichz,  Lascapelles  och  Åke  Hanssons  com- 
pagnier, haffver  jagh  i  förgår  affärdigett  häriffrän  åth  Ru[n]eborgh. 
Håppes,  att  dhe  skolc  göre  deres  beste  så  mykitt  mögligitt  är. 
Dette  hafver  jagh  M.  B.  denne  gångh,  brodervenligen  icke  kun- 
nett  underlate.  Befalendes  honom  samptt  medh  altt  dett  honom 
kärtt  är  Gudh  Alzmechtigh  till  all  långvarigh  och  lyckeligh  väll- 
roågc.     Aff  Rijga  den  13  Julij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Samtida   anteckning:    Prtesent.    i    Iftgred    den    17    JuUj    1626    ved    Kå- 
kenhueen. 


162.  Biga  den  16  JuU  1625. 

Kharu  af  bref  från  Reral  synes,  som  hade  det  väntade  Finska  krigsfolket  ännu 
icke  ditkommlt,  skalle  han  följande  dag  begifva  sig  på  väg  öfver  Pernaa 
till  Dorptf  och  hoppas  möta  Qustaf  Horn  i  FelUn.  Om  en  spannemåls- 
leverance. 

Välborne    her   Cantzler,   broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode    venn.     Näst    all  välferdz   lycköndskningh  och  een  broder- 


Digitized  by  VjOOQIC 


348 

ligh  tieiists  tilbiudeUe,  kan  jagh  min  käre  broder  här  medb  bro- 
dervenligen  icke  förhålle,  att  efFter  ber  Gabriell  Oxenstierne 
Bengtsson  och  ber  Peder  Baneer  icke  baffve  om  dett  Finske 
krigzfolkett  udi  deres  schriffvelser  förmältt,  om  dhe  are  till  Räffle 
ankompne  eller  eij,  utten  såsom  jagh  elliest  förnummitt  baffver, 
skole  dbe  förleden  lögerdagb  icke  ändå  baffve  varit  dijt  ankompne. 
Hvarföre  baffver  jag  välbe[mäl]te  ber  Gabriell  Oxenstiernes  breff 
Kon,  Maijrtt  vår  allernådigeste  Konungb  ocb  berre  i  all  under- 
d&nigbeet  tillskrifvitt,  opbrutet,  på  dett  att  jagb  derom  så  väll 
såsom  elliest  om  andre  saker  deste  bettre  underrättelse  hafve 
måtte.  Begärer  fördenskuldh  brodervenligen,  att  M.  B.  vill 
samme  breff.  som  jagh  min  broder  här  innelycht  tilsänder  H.  K. 
M:t  prsesentere,  ocb  migb  hos  H.  K.  M:t  excusere,  att  jagh  dett 
för  bcmcltc  orsakers  pchuldh  opbrutit  hafver.  Jagh  för  min  per- 
son (vill  Gudh  belsan  unne)  vill  migh  i  mårgon  tideligt  häriffrån 
och  till  Pernow  tillvägz  begiffva,  och  skall  jagh  medb  Gudz  till- 
hielp  migh  icke  försume,  uttan  i  rattan  tijdb  vara  hos  folket 
tilstedes,  der  allenest  ber  Gustaff  Horn  kunne  iffrån  NarflFven 
medh  alle  saker  bliffve  tillredz.  Jagh  ärnar  (vill  Gudh)  iffrån 
Pernow  ryckie  genestb  åth  Felijn,  och  så  möthe  her  Gustaff 
Horn,  att  vij  kune  tillhopa  försambles  under  Dorptt.  Gudh  den 
uldrahögste  lathe  allo   saker  lyckeligen  och  väll  angå. 

Såsom  jagh  min  broder  näst  tilförenne  tilskreff,  och  begå- 
rede,  att  min  broder  effter  sin  gode  tilseijclse  ville  förebyggie. 
att  Gertt  Wittz  lättfärdige  pussar  och  förehafvande  emot  migh 
och  ståthollaren  V.  Adam  Skraffer  icke  mage  någon  framgångh 
baffve.  Altt  så  är  och  ännu  min  brodervenlige  begärann,  att 
min  broder  sådant  förekomme  vill,  och  effter  hann  tilbiuder  sigh 
någon  spannemåll  H.  K.  M:t  att  förstreckia,  vele  vij  heller  så 
månge  penninger  leffrere,  så  snart  vij  på  någon  viss  ortt  om 
vår  bettalningh  invijste  bliffve,  i  synnerbeett  såge  vij  helst,  att 
vij  måtte  bekomme  H.  K.  M:ts  breff,  dett  hvad  vij  förstrekie 
må  förkårtas  tillkommande  åhr  udi  de  penningar  vij  schole  leff- 
verere  uttaff  Kexholms  arrende.  Förseer  migh  visserligen  till 
min  käre  broder,  att  han  denne  min  rättmättige  begäran  effier- 
kommandes  varder.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  honom  till 
villie  och  tjenst  igen,  gör  jagh  altidh  gärne.  Befalandes  honom 
etc,     Aff  Rijga  den  15  Julij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


349 


168.  Itemsal  den  18  Juli  1626. 

Har  gcDom  bref  från  Svante  Baner  erfarit  Kokenbasens  eröfring.  öfversten 
La  Barre  samt  Anden  Munck  (på  Wolmar)  åro  med  sitt  folk  på  Tåg  till 
Roneborg.  D:r  Salvins  har  biifvit  sand  till  Tlsenhasen  och  Dönhöff,  för 
att  höra,  hvad  för  fuUmagter  de  hade  att  underhandla.  Förord  för 
Gerdt  Mandas  till  befordran  och  för  Hans  Kettler  till  betalning  fÖr  råg, 
han  föregående  böst  lemnat. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  ja^h  min  broder  här  medh 
brodervenligen  icke  förhålle,  att  såsom  jagh  udi  min  näst  förrigc 
schrifvelse  till  min  broder  förmälte  migh  vcle  medh  dett  uller- 
iörste  på  reeaan  åth  Räffle(!)  bcgifFve,  alttså  vill  jagh  och  i 
mårgon  tidelige  (Gudh  giffve  lyckeligen)  rnigh  (öret  härifrån  och 
till  Pernow  förfoge,  och  der  dett  Finske  krigzfolkett  vore  till 
Räffle  ankommett,  och  her  GustnfF  Horn  elliest  hade  de  andre 
saker  udi  NarfiVen  tillredz,  vill  jngh  migh  icke  försume  uttan  så 
mykitt  någon  sinn  roögligitt  är,  sakerne  effter  H.  K.  M:tz  befal- 
ningh  udi  verkett  stelle,  och  migh  under  Dårptt  begifFve.  Jagh 
haflfver  och  aff  marskalckens  her  Svante  Baneers  schriffvelse 
medh  frögdh  förnuromitt,  att  H.  K.  M:t  är  Kåkenhusen  mechtigh 
bleffvcn,  så  att  dhe  som  deropå  varitt  haffve,  huffve  dett  måst 
öfvergifFve.  Gudh  den  aldrahögste  H.  K.  M:t  än  videre  udi  sitt 
förehaff vande  lycko  och  framgångh  förlän e,  sitt  guddom elige 
nampn  till  låff,  prijs  och  ähre,  och  fäderneslandett  till  gagn  och 
gode.  Labar  medh  din  tienare  Anders  Munck  och  dett  folkett 
dhe  hos  sigh  hafve,  äre  fortrychte  till  Runeborgh  och  haft  ver  på 
vägen  besatt  Wänden  och  Trikaten.  Jagh  förmodar  när  dhe  på 
Runebårgh  fhå  förnimme,  att  Kåkenhusen  hafver  sigh  gifvitt, 
skole  dhe  och  icke  heller  länghe  hålle  sig. 

Välbemelte  her  Svante  Baneer  förmäler  och  udi  samma  sin 
»kriffvelse,  att  H.  K.  M:t  haff^ver  affardigett  Doctor  Salvium  till 
Gödertt  Johan  Tisenhusen  och  Magnus  Ernezt  Dennoft  till  att 
förnimma  hvadh  för  instruction  dhe  haff've  att  tractere.  Deropå 
dhe  medh  bemelte  Salvium  haff've  sändt  uttcopierne  aff  deres 
fulhnachtt,  hvilke  skole  vara  fast  annorlunda  steltte  än  dhe  för- 
lighe.  Begärer  fördenskuldh  brodervenligen,  att  M.  B.  vill  när 
honom  lägenheet  giffz,  migh  derom  communicere,  på  dett  att 
jagh  må  deraff*  eee,  om  dhe  haff've  aWvar  medh  dhett,  som  Den- 
nofi'  och  Raziwill  haff*ve  tilförennc  föregiffvitt. 


Digitized  by  VjOOQIC 


350 

Till  beslut,  kan  jagh  min  broder  brodervenligen  icke  iioder- 
late,  att  effter  såsom  jagh  tilförenne  haifver  denne  adelsmannen 
Gertt  Mundus  till  M.  B  recommenderet  och  begärett,  att  min 
broder  ville  honom  hos  Kon.  Maij:tt  till  dhett  beste  beforder- 
ligh  vara;  altså  är  och  ännu  min  flitige  begäran,  att  M.  6.  vill 
honom  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  i  hogkomme,  effter  hann 
sigh  udi  någre  ähr  udi  Kon.  Moij:tz  tienst  hos  migh  troligen 
och  fliteligen  haffver  bruka  latett.  Jagh  vill  M.  B.  dermedh 
försäkrat!  haffve,  att  hvadh  befordringh  min  broder  honom  opå 
denne  min  recoromendation  bevijsandes  varder,  vill  jagh  sä  högtt 
räckne  och  optage,  som  dhett  vore  migh  sielff  vederfarett.  Han 
för  sin  person  varder  och  sådan  min  broders  gunstige  befordringh 
effter  sin  ytterste  förmögenheet  befiita  att  förtiena.  Veet  nu 
denne  gänghen  M.  B.  inthett  annatt  att  tilskrifve,  uttan  befaler 
honom  sampt  medh  altt  dett  honom  känt  är,  Gudh  Alzmechtigh 
till  all  längvarigh  och  lyckeligh  vällmåghe.  Aff  Lempsell  denn 
18  Julij  ähr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herr  Cautzler  käre  broder  och  syn- 
nerlige  förtroghne  godhe  vän.  Efter  dett  Hanss  Ketler  sigh  och 
nu  till  Hanss  Kon.  M:tt  bcgifver  om  sine  sacker  att  solicitera, 
haffver  han  aff  migh  begeradh,  att  jagh  honom  hoss  min  K.  B. 
ville  till  dett  bäste  i  hughkomma  att  han  mätte  i  denne  höst 
bekomme  betalningh  för  sin  godhvilligh  förstreckningh,  åtminsta 
för  den  roggen  han  lefvrera[de]  i  höstas,  ty  om  han  icke  nogeo 
hielp  bekommer,  kommer  han  om  all  sin  credit.  Han  haffver 
migh  tilsachtt  8000  dl.  för  den  spanmäll  han  haffver  fått  aff  migh. 
hvilke  penningar  skole  till  Kexholms  och  Nöteborfgjs  arrends  be- 
talningh; om  han  ingen  hielp  hoss  Hanss  K.  M:tt  får,  skall  han 
inte  kunne  holla  migh  sitt  löfte,  därigenom  jagh  skole  komma 
på  stor  oläge nhett,  efter  jagh  inge  andre  medell  haffver  att  lef- 
vrere  de  penninger,  som  jagh  skall  uthleggia  om  Michaelis  till 
Narwen.  Beder  därföre  min  K.  B.  fliteligen,  att  han  ville  på 
någett  sette  honom  till  sin  betalningh  förhielpa.  Om  min  K.  B. 
hadhe  legenhett  att  senda  migh  dett  brefvedh  han  lofuadhe 
skrifua  till  Sven  Monsson,  om  den  ro  gen  jagh  haffver  betaltt  bor- 
mestaren  S.  Eckss  ervinger,  att  han  migh  den,  efter  Hanss  Kon. 
M:ts  befalningh  och  her  Nilss  Bielkess  invisningh  till  honåm 
måtte    betala,    so    framptt    han    sielff  icke  vill  komma  i  skadha, 


Digitized  by  VjOOQIC 


361 

dår  om  vill  jagh  och  min  bror  och  bedit  hafve,  och  att  min 
bror  min  dristighett  ville  tilgodhe  holle  att  jagh  honom  esom 
åftast  i  mine  privat  sacker  bemöder;  hans  venlige  tilbodh  och 
vår  gambla  förtronde,  gör  migh  därtill  så  kön*).  Jagh  skall  al- 
tidh  finness  min  K.  B.  villige  tienare  och  ven  igen  när  han 
teckess  migh  amploiera.  Befaller  honom  härmedh  i  Gudz  mildh- 
ricke  beskerm  önskandess  aff  hierta  att  vi  snartt  må  få  see,  hvar 
annen  medh  helse  och  sundhett.  Min  hustru  so  och  her  Svante 
Banerss,  late  kärligen  hilse  degh.  Jagh  ville  att  de  vore  ditt 
de  sigh  hafve  ärnadh,  och  att  jagh  hadhe  miue  Finner  en  gonge 
tillhopa,  på  dett  jagh  må  kun  ne  efterkomma  Hanss  K.  M:ts  be- 
falningh;  om  h.  Gösta  Horn  är  man  ankommen  till  Narwen  skall 
jagh  snartt  vara  hoss  honom. 


164.     Egenhändigt.  Fellin  den  80  Juli  1626. 

Nyheter   från  Reva],  att  dett  FlDska  krigsfolket  dit  kommit,  och  från  Gustaf 
Horn,  att  han  d.  20  auländt  till  Karva. 

Välborne  herre,  elskelige  käre  frende,  broder  och  synner- 
lige  godhe  ven.  Näst  all  välmoghs  lyckönskan  aff  Gudh  Alz- 
mechtigh,  låter  jagh  för  tidsens  hastighett  skull  nu  all  vidhlöf- 
tighett  bestå,  och  föger  min  K.  B.  tillkenna,  att  rett  nu  på  timen 
jagh  ville  hedhan  rycka  till  OfverPolen,  bekom  jagh  en  post  ifron 
Refvle  medh  breff  ifron  her  Gabriell  Oxenstierna  och  her  Peer 
Baner,  om  dett  folkedh  som  ähr  ditt  ankommedh;  i  licke  måtte 
ett  breff  aff  her  Gösta  Horn  att  han  den  20  ähr  kommen  till 
Narwen,  medh  2  regementt  knechtter  och  3  fane[r]  ryter,  och  att 
han  förmoder  den  27  hujus  vara  i  Laijs,  därföre  måste  jagh  nu 
skynda  migh,  att  vi  i  morgen  eller  öfvermorgen  (vill  Gudh)  må 
kunne  komma  tillsammens.  Jagh  förnimmer  att  dett  folkedh  i 
Refvle  ankomne  ähre  inte  skole  ännu  vara  contenterat,  ej  heller 
alle  kledde  och  beverde;  dett  fotfolkedh  som  her  Gösta  Horn 
medh  sigh  haffver  skole  och  icke  vara  de  beste,  och  en  stor 
dell  däraf  än  gå  i  sine  bonde  palter.  När  jagh  kommer  medh 
honom  tilsammens,  skull  jagh  vidhare  lata  min  K.  B.  om  alle 
sacker  huru   de  föreveta  förnimma.     Til  dett  siste  förholler  jagh 


•)  Kön,  köun,  djårf. 


Digitized  by  VjOOQIC 


352 

min  K.  B.  och  inte,  att  hoss  de  breff  jagh  ifron  Refwle  bekom, 
var  en  ask  medh  ett  Hcnness  Ma)j:t8  Drotnipgens  breff  till  Hanss 
Kon.  Maij:tt  min  AUernådigeste  herre,  hvilken  jagh  min  K.  B. 
härhoss  nu  tilsender,  brodervenligen  begerendess,  han  ville  den 
Hanss  Kon.  Maij:tt  tilhonda  nenda  i  morgen  (vill  Gudh)  skall  jagh 
Hanss  Kon.  M:tt  om  alle  legenheter  vidhlöfteligeu  tilskrifva.  Vill 
nu  härmedh  och  altidh  min  K.  B.  Gudh  den  AUerhögste  troli- 
gen befaltt  hafve,  han  nådheligen  hoUe  sin  hondh  öfver  oss,  och 
late  oss.  finness  medh  helsen.  Raptim  aff  Felin  den  30  Julij 
anno  1625. 

M.  K.  B.  A.  T.  T. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


166.  Ober-Pahlen  den  2  Augusti  1626. 

Gustnf  Horn  hade  dels  blifvit  hindrad  af  den  blessare,  han  fick  vid  Riga,  dels 
af  svårighet  att  få  alla  förnödenheter  med  sig  och  ändtligen  af  mot- 
vind, h vilket  gjort  att  provianten  och  penningar  voro  siat;  erinras  der- 
före  att  nödig  anstalt  fogas  om  penningars  sändande,  och  ehuru  det  an- 
komna folket  mest  var  oöfvadt,  hoppas  han  dock  efter  erhållna  under- 
rättelser från  Dorpt,  att  staden  skulle  gifva  sig. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillförsseendess  synner- 
ligh  godhe  venn.  Jagh  öndschar  min  kere  broder  sampt  medh 
nit  det  honom  kärt  ähr,  all  behageligh  och  lyckeligh  vällmägo, 
och  låtter  honom  der  hooss  brodervenligenn  förnimma,  at  jagh 
ifronn  Pern&w  rychte  genast  op  igenom  landet  hijt  till  Ofver- 
Påhlen  och  är  hijt  denn  28  Julij  ahnkommen,  hadhe  förmodat 
at  jagh  her  Gustaff  Hornn  medh  fålcket  vedh  Laiss  schoUe  för 
migh  finna,  menn  såssom  jagh  sedann  aflf  hanss  schriflfvelsse 
hafver  försport,  hafver  icke  allenast  hanss  olycka  som  hann  haf- 
ver  hafft  aff  det  skåtet  hann  fick  under  Rijga  honom  eendeless 
oppehållet,  uthan  och  att  hann  inthet  hafver  kunnat  sä  hastigt 
uttbekoma  hvadh  som  hann  till  folckzenss  underhåldh  och  afflö- 
ningh  hafva  schuUe.  Sedhan  hafver  och  mootvedrot  öfver  14 
dagar  honom  oppehållit.  Samma  hinder  som  velborne  her  Gu- 
stafl  Horn  hafver  hafft,  hafver  och  det  andre  krigzfålcket  som 
till  Räffle  ankom pne  äre  och  så  länge  oppehållit,  ty  her  Gabriell 
Oxenstierna  och  her  Feer  Banncr  migh  tillskreffvc  at  inthet  mehr 
än  3  eller  4000  daler  äunu  äre  dijt  ankompne,  der  medh  fålcket 


Digitized  by  VjOOQIC 


853 

scholle    der   ifronn  afferdede  bliffva,  hvilcket  icke  känn  föreslå, 
at  dhe  dem  ea  halff  månadz  såldh  gifve  kunne.     Doch  förmodar 
jagh  at  dhe  dem  der  medh  allerede  hafya  afferdat,  at  dhe  innan 
3  eller  4  dagar  schoUe  kunna  här  vara.     Om  jagh  hadhe  begiff- 
yit  migh  till  Räffle,  hade  jagh  inthet  vist  giöra  mehre  till  säcken 
än  som   der  nu  scheet  är,  effter  jagh  icke  hafiver  een  daler  pe- 
Dingar    uthaff  H.    K.    M:t  medh  migh,  veet  och  inthet  huru  vij 
framdeless    folckedh    schoUe    i    belegringenn    underhålla,  alden- 
^tundh  dhe  det  förtärt  hafva  udi  Julij  månaden,  hvadh  som  dhe 
bekommet  hafve   och  för  Augustij  månaden  veet  hvarckenn  her 
<5u8taff  Horn  eller  jagh  aff  hvem  vij  det  fordra  scholle  effter  udi 
det   försslaget    som    H.    K.    M:tz  haffver  lathet  migh  medgiffva, 
allenest   generaliter   förmälless,  at  det  af  RenteCammaren  schall 
sendass.     Hvarföre  hafver  jagh  H.  Ma:t  i  underdånigheet  der  om 
tillschreffvet    och    begerer   at  H.  Ma:t  nådigest  ville  late  deropä 
förordningh    göre,    at    thet   medh  det  allraförsta  måtte  hijt  sent 
blifiva,    migh    och    tillschriffve    aff  hvem  jag  dem  schall  fordra 
latte.     Begerer    brodervenligen    at  min   broder  vill  vara  obesve- 
rat    och    H.    Ma:t   påminnelsse  giöra,  att  det  måtte  medh  första 
hijt  öfver  schaffass,  ty  min  kere  broder  känn  lättcligenn  afftaga, 
at  så  lenge  som  belegringen  varar,  kan  folket  inthet  sielffschaffa 
sigh    n&got    ifronn  landet  helst  effter  vij  icke  blifver  så  starcke 
som  H.  E.  Ma:tz  försslagh  varit  hafver,  der  till  medh  så  är  det 
fotfålcket  mest  unge  och  nyss  utschreffne,  så  at  man  dem  inthet 
kan    reckna    för   helfftenn    så  mycket,  som  dhe  ärc,  velie  heller 
hafva  2   gamble  regementer  än  alt  det  här  kan  tillhope  komma. 
Om  de  i  staden  velie  sigh  egensinnigt  hålle,  vette  vij  inthet  fast 
vij  schiuthe  muren  omkull,  om  dette  unge  och  oförssöchte  fåle- 
ket  hafver  det  corasi(!)  till  att  storma.    Jagh  hafver  derföre  och 
schriffvit    H.  E.  Ma:t  någorlunda  till  det  migh  icke  tyckess  orå- 
dheligit  att  H.  E.  Ma:t  hijt  på  sådan  hendelsse  fyre  eller  6  com- 
pagnier  förordnadhe.     I  medier  tidh  schall  jagh  medh  her  Gustafi 
Homn  inthet  underlatha  hvadh  som  oss  mögeligit  känn  vara  till 
at  giöra.      H.  E.  Ma:t  haffver  schreffvit  migh  till  at  jagh  schuUe 
senda   någre  faner  ryttare  her  ifron  och  till  H.  E.  Mn:t  hvilcket 
jagh    garna   giöra    ville.     iMenn  jagh  besö[r]gier  migh   at  om  vij 
sende    ryttarna    ifronn   oss,  scholle  vij  inthet  rett  väll  bestå  oss 
medh   fotfålcket,  ty  jagh  holler  det  före  at  rytterijt  måste  giöra 
dctt    beste   om  vij  inthet  någon  schimpf  vele  här  inleggie.     Ty 
om    man    sanningen    vill  seija,   ähre  iblandh  alle  desse  knechtar 
Mndantagandess  befehlet,  icke  1000  man  som  6endenn  tillförenne 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  23 


Digitized  by  VjOOQIC 


354 

seedt  hafver;  derföre  kan  man  dem  inthet  mycket  förscbringrs^ 
uthan  måste  dem  altidh  tilhopa  hoUe,  på  det  at  denn  eene  må 
kuna  bielpa  denn  andra;  der  man  nu  icke  hafyer  peningar  at 
gifva  dem  till  läningh,  veet  jagh  icke  huru  dhe  echolle  blifivt 
UDderhåldne,  ty  der  ähnschönt  dijt  komme  någre  marketentter 
hafva  dhe  inthet  kiöpa  före.  Förmodar  derföre  såssom  och  flijte- 
ligenn  begerer,  at  min  K.  B.  såsom  förbe:db  är  booss  H.  Ma:t 
vill  påminels6[e]  giöra  at  till  denn  Augustij  månadenn  måtte  hijt 
så  månge  peningar  förordnass,  på  det  vij  måtte  hafFva  (älcket 
deste  villigare  och  deste  betre  H.  Ma:tz  sacker  bär  kunne  ntt- 
retta.  Ytterligare  kan  jag  och  icke  underlåtha  M.  E.  B.  at  be- 
mödhe,  det  han  ville  talle  med  Camroareren  Gerdt  Dirickssonn, 
(let  han  ville  hUbe  gifve  utb  peningar  opå  dbc  samma  {k  nttnflT 
adell  så  och  andre  som  jag  ber  booss  migb  hafver,  uttaf  mitt 
eget  compagni,  effter  den  rulla  som  jag  honom  berbooss  tillssen- 
der,  ty  eliest  vill  mig  falla  för  svårt  dem  opå  min  egen  pnngk 
at  bolla,  jag  måste  uttan  det  dem  med  kast  meste  deless  förssör- 
gia.  Jagh  tienar  min  B.  gerna  igen  i  bvad  måtto  jagh  veet  ho- 
nom kan  vara  bebagelighit. 

Hvad  kundscbaper  unlangar  bekom  jag  samma  dagb  jagh  hijt 
ankom  till  fånge  een  amptman  som  der  ifron  Dorpt  var  utt^sent 
till  att  förraska  en  adelssman  benemdb  Jahan  Buxböfden  som 
bor  ber  i  Ofverpålenss  lähn  bvllken  han  och  allereda  till  fånga 
bekomet  hadhe.  Men  efter  jag  dett  strax  fick  förnimma,  sende 
jag  20  bestar  effter  dem  hvilcke  dem  hinte  6  mill  ber  ifronn 
och  förlåssade  förbemälte  adelssman  sosom  och  brachte  medk 
sigb  samma  amptman  hijt  fången,  han  beretter  at  der  inthet  an- 
nat folck  är  inkomet  sedan  som  DenhoflF  der  iffron  förreste,  och 
schall  der  inne  allenast  vara  200  heiducker,  90  Tysche  såldatcr 
och  sedann  till  100  bestar  af  dhe  af  adell  som  af  landet  dijt  invekne 
är.  Sedan  hafva  dhe  och  någre  100  bönder  medh  deress  byssår 
uttaff  landet  lätet  dijt  indriffva,  och  schoUe  medh  raacht  lata 
byggia  och  reparera  bvadb  som  dhe  kune,  der  muren  känn  sva- 
gast vara.  På  proviant  eller  munition  menar  hann  at  dhe  in- 
thet feell  hafva  schoUe.  Lijckväl  scbole  Jesouiteme  hafva  varel 
uttvekne  der  ifro  och  velet  rycht  åt  Litowen,  i  lijcke  måtto 
Putkamarss  och  Wasin8ku8s(!)  frur,  men  sedan  dhe  hafva  förnumit 
at  H.  Ma:t  är  Kokenhussen  och  Selborgb  mechtig  bliffven  äre 
dhe  åtter  tillbacka  igen  koropne,  och  hafvc  sigb  inthet  fördristat 
vijdare  fortryckie.  Han  förmenar  at  när  dhe  något  alfvar  varde 
see  scbolle  de  folier  sigb  betenckie  och  icke  det  ytterste  uttstå. 


Digitized  by  VjOOQIC 


355 

Dette  jag  rain  K.  B.  brodervenligen  icke  hafver  kunet  under- 
låta. Befallandess  honom  sampt  med  alt  det  honom  kiert  är 
Gudh  Alzmechtig  till  all  långvarig  och  lyckelig  velmoge.  Aff 
ÖfverPohlen  den  2  Augustij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


166.  Dorpt  den  18  AugOBti  1626. 

Har,  efter  föreningen  med  Qnttaf  Horn  d.  3,  och  ankomsten  af  kanoner  och 
ammnnition,  den  10  Ang.  begynt  belägra  slottet  i  Dorpt,  hvilket  denna 
dag  intagits  med  förlust  af  blott  7  man. 

Välborne  Her  Cantzler  etc.  Kan  jagh  min  käre  Broder  bro- 
dervenligen icke  förhålle,  att  ändogh  jagh  tilförene  fast  gerne 
hade  velett  min  broder  tillskrifve,  ähr  sådant  lijkväll  allt  här 
till  blefvet  förhindret,  både  derföre,  att  jagh  icke  hafver  vetet 
M.  B.  något  vist  att  tillschriffve,  såsom  och  för  det  daglige  ar- 
betet, som  man  här  under  staden  för  händer  hafft  hafver;  men 
efiler  migh  nu  gifz  lägenheet  M.  B.  medh  denne  min  skrifvelse 
att  besökie,  låter  jagh  honom  brodervenligen  fömimme,  at  sedan 
som  jagh  den  3  uti  denne  månaden,  medh  Her  Gustaff  Horn  och 
hans  medhafvende  folck  tillhopa  kom,  rychte  vij  daghen  der 
effter  op  medh  folket  och  koroe  den  6  Augusti  een  fierdingz 
mijl  när  slåtet,  der  jagh  slogh  lägredh,  till  att  förvänte  stycken 
ifrån  Räffle,  såsom  och  lodiome  medh  munitioner  ifrån  Narfven. 
Udi  midlertijdh  besichtigede  jagh  lägenheten,  hvar  som  vij  oss 
lägligest  under  staden  lägre  skulle.  Så  snartt  stycken  och  muni- 
tionen  den  9  ankome,  rychte  jagh  straxt  denn  10  Augusti  medh 
beele  krigzmachten  här  under  slåttet.  Natten  der  effter  leet 
jagh  slå  tvä  baterier  till  att  betage  dem  deres  värn  på  tornen. 
der  dhe  oss  medh  skade  kunde.  Sedan  approc[h]erede  vij  när- 
mare, och  skute  eet  stort  stycke  nedh  aff  muren  medh  sampt 
eett  torn  som  något  fla[n]ckerede;  deropå  hafve  dhe  begäret 
qvarteer,  och  i  dagh  oss  staden  (Gudi  dess  låff)  opgifvet.  Och 
är  Gudh  högeligen  till  täcke,  att  vij  inthet  synnerligitt  folk  här 
före  förspilt  hafve,  oansedt  dhe  medh  stycken,  som  gode  äre, 
hafve  temmeligh  ifrån  sigh  pustat;  ty  vi  icke  mcere  änn  fem 
knechter    och    två    rjrttere   här  före  mist  hafve.     Capitulationen, 


Digitized  by  VjOOQIC 


356 

som  jagh  dem  gifvit  hafver,  sändher  jagh  här  hos  Kon.  May:tt 
tillhånde,  hvilket  jagh  förmoder  H.  K.  M:t  icke  skall  ku one  roiss- 
haga;  ty  jag  förhoppes,  att  H.  K.  M:t  kan  vara  meere  tient  der 
medh,  att  vi  oss  skynde  till  at  eröfre  dhe  öfrige  befestninger, 
änn  att  vij  oss  längre  skulle  medh  dem  här  oppehållit  hafve. 
Jagh  vill  (vill  Gud)  effter  tree  eller  fyre  dagar  ryckie  till  Ny- 
huseOf  och  förmoder  näst  Gudz  nådige  tillhielp,  att  dhe  andre 
små  plickhusen  icke  skole  länge  resistere.  När  jag  nu  här  haf- 
ver  altt  invcntere  och  besichtige  lathet,  hvadh  som  här  udi  sta- 
den är,  såsom  och  stelt  order  på  altingh,  vill  jagh  M.  B.  om  alle 
saker  vidtlyffteligere  tilskrifve,  allenast  kan  jagh  M.  B.  icke  un- 
derlate honom  min  meningh  att  till  kenne  gifve,  det  jagh  inthet 
för  gått  håller,  att  H.  K.  M.  något  bårtgifver  utaf  [ejconomien  som 
hafver  hört  under  staden,  förr  än  H.  K.  M.  fhår  grundtligen  för- 
nimme,  huru  såsom  lägenheterne  om  alle  saker  förevett«,  hvilket 
jagh  medh  thet  aller  förste  skall  H.  K.  M:t  fuUkombligen  till- 
kennegifve.  Detta  jagh  M.  B.  udi  en  hast  icke  hafver  kunnet 
underlata.  Befalendes  honom  etc.  Datum  Dörpt  den  18  Augusti 
åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie. 
Original  i  Upsala  Universitots  Bibliotek. 


167.  Dorpat  den  26  Augosti  1686. 

Förord  för  innebyggame  1  staden  Dorpt,  som  mjoket  lidit  af  religtoostrAng 
och  hinder  1  sin  näring  under  den  Polska  regeringen,  s&  att  den  för- 
fallit, samt  särskild  för  en  af  dess  deputerade  John  Remj,  som  år  yäl 
bekant  med  Polska  förhållanden. 

Mein  brueder  unndt  freundtlichen  gruus  bevor,  wohlgebor- 
ner  herr  Canzler,  freundtlicher  lieber  bruder.  Nachdehin  durch 
hiilffe  des  AUerhöchsten,  die  stadt  unndt  vestung  Dörpte,  unter 
Ihr  Kon.  Maij:t  meines  genedigsten  Königes  unndt  herrn  gewalt 
und  boetmessigkeit  gesezct,  hat  mihr  ein  erbar  rath  deroselben 
stadt,  ihre  ungelegenheit  unndt  noth,  so  sie  bej  wehrender  Pol- 
nischen regiment,  aussgestanden  undt  erlitten,  klagende  zuver- 
stehen  geben,  in  dehme  sie  nicht  allein  wegen  der  religion,  ron 
den   Jesuiten    verfolget,  besonderen  auch  von  den  dahmahligen 


Digitized  by  VjOOQIC 


357 

regenten,  ihnen  ihre  biirgerlichc  nahrung  ganz  entzogen  worden; 
mich  derowegen  ahngefallen,  ihnen  (damit  Ihr  Kön.  Maij:t  sol- 
ches  genedigst  enderen  unndt  ihnen  zur  hUlffe  kommen  möch- 
tcn,  auch  die  stadt  nicht  ganz,  wie  fast  geschehen,  zum  stein- 
baaSen  gerathen)  an  Ihr  Kon.  Mnij:t  ein  untcrtheniges  interoes- 
sion-  nndt  reeommendation  schreiben  zii  ertheiloD.  Welches  ich 
ihnen  den  wiederfahren  lassen;  wan  den  sie  ihrer  mitteli  ezliche, 
an  hochstgedacht  Ihr  Kon.  May:t  abgeferttiget,  unter  welchen 
dan  ein  rathsherr,  mit  nahmen  Johan  Remy,  der  geburth  ein 
Schotte,  80  in  Polnischen  sachen  auch  wohl  versirct  unndt  wass 
nff  den  letzt  verfiossenen  Polnischen  reichstagen  furgefallen, 
zuerzehlen  weis.  Insonderheit  wirdt  er  dem  brudern  ezliche  dis- 
curss  unndt  ahnschlege  entdecken,  welche  ob  wohl  dieselben  nicht 
groes  zu  achten,  seindt  sie  jedoch  nicht  ganz  verwerfläich,  der- 
selbo  hat  ihn  an  den  herrn  brudern  zue  recommendiren,  von 
mihr  unterthenigk  begehret  (weilen  er  vor  diesem  in  der  stadt 
Dörpte  ezliche  verfallene  häuser,  den  biirgern,  so  sich  in  Rewall 
gesezet,  zuestendigk  an  sich  erkauift,  nunmehr  aber  erachtet, 
dass  ein  jeder  zue  seinem  wohlbefuegten,  wirdt  wieder  verholf- 
fen  werden)  damit  Ihr  Kon.  Maij:t  fur  dieselben  ihme  ein  re- 
compens  gnedigst  wiederfahren  lassen  möchte;  dessen  erkennet 
er  sich  umb  Ihr  Kon.  Maij:t  undt  der  ganzen  Königklichen  fa- 
milien  pflichtschuldiger  weise,  zeit  seines  lobens,  untcrthcnigst, 
auch  umb  den  herrn  brudern  jeder  zeit  zuverdienen,  bereidt 
undt  willigk,  verhofFe  der  herr  bruder  werde  solcher  ihn  meiner 
reeommendation  fruchtbarlich  genossen,  empfinden  lassen.  Ver- 
schulde  solches  allezeit  hinwieder  gerne,  den  herrn  brudern 
Götlicher  protection  getrewligk  empfehlende.  Datum  ufm  hause 
Dörpte  den  25  Augusti  anno  1625. 

D.  G.  B.  U.  F. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


168.  Marienburg  den  8  September  1626. 

Sedan  na  slotten  Eorienpäh,  Marienburg  och  Neuhasen  äro  intagna,  ämnar 
han  tåga  till  Seswegen,  för  att  derifrån  enligt  befallning  med  rytteriet 
stöta  till  Kongl.  Maj:t.     Förord  för  Hans  Wrangel  att  erhålla  Ermes. 

Välborne    her  Cantzler,  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode    ven.     Näst    all  välfärdz  lycköndschningh  medh  Gudh  Alz- 


Digitized  by  VjOOQIC 


358 

mechtigh  tilförenne,  kan  jagh  min  käre  broder  härraedh  bro- 
dervenligen  icke  förhålle,  att  sedan  som  jagh  honom  ifirän  D&rpU 
medh  välborne  Åke  Tätt  tillskrefF,  rychte  jagh  strax  till  eett 
lithet  hus  Eorienpää  benemdh,  hvilkett  sigh  sä  snartt  jagh  der 
före  kom  sigh  opgiflEvit  hafver.  Derifrän  afiardigede  jagh  öfver- 
sten  her  Gustaff  Horn  till  een  annen  befestningh  Marienburgh 
benemdh  den  samma  att  intaga,  hvilken  han  och  sedan  han  tvä 
dagar  der  under  legatt  hade,  är  mechtigh  blefvenn,  effter  den 
ringe  besettningh  som  der  inne  var  icke  förtrodde  stortt  mot- 
ståndh  göre.  Hvarföre  hafver  han  dem  medh  altt  dett  dhe  hafve 
kunnett  medh  sig  före,  derifrän  frij  och  säker  passere  latett. 
Udi  midler  tijdh  som  her  GustafF  Horn  under  denne  befestnin- 
gen  var,  rychte  jagh  sielfF  till  Nyhusen  och  det  straxt  beskant- 
zade,  och  dagen  der  efter  så  beskött,  att  dhe  och  hafve  måst 
sigh  opgiffVe.  Och  aldenstundh  att  man  genom  Gudz  nådige 
tillhielp  desse  befestninger  under  Kon.  M:tz  macht  och  våldh 
bracht  hafver,  och  H.  K.  M:t  nådigest  befaler,  at  jagh  migh  till 
H.  K.  M:t  medh  rytterijt  begifve  skall;  hvarföre  vill  jagh  i 
mårgon  (vill  Gudh  helssan  unne)  begifve  migh  här  ifrån  och  till 
Sessvägen  och  sedan  videre  fort.  Gudh  den  Aldrahögste  udi 
alle  saker  lycko  och  framgångh  nådeligen  förläne,  och  oss  med 
väll  förrättade  saker  tillsammans  förhielpe.  Härhos  känn  jagh  M. 
B.  brodervenligen  icke  förhålle,  att  öfversten  Hans  Wrangell  haf- 
ver af  migh  begäret,  att  jagh  ville  honom  hos  H.  K.  M:t  förhielpe, 
att  han  måtte  bekomme  Ernäs  [o:  Ermäs],  effter  han  hafver  sportt, 
att  her  Svante  Baneer  hafver  med  H.  K.  M:t  byt,  och  udi  den 
staden  Runcbårgh  och  andre  hus  igen  bekomme,  så  aldenstundh 
han  sigh  udi  H.  K.  M:tz  tienst  altidh  hafver  troligen  och  fliteli- 
gen  bruka  lätet,  och  synnerligen  i  desse  occasioner  som  nu  pas- 
serede  äre  sigh  manligen  och  väll  förhållit;  hvarföre  begärer 
jagh  brodervenligen  att  M.  B.  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  til  dett 
beste  beforderlig  vara,  att  han  sHmme  godz  bekomme  måtte. 
Han  tilbiuder  sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  medh 
all  tacksamheet  att  förtiene.  Jag  för  min  person  vill  och  sådant 
hos  min  E.  K.  medh  altt  gått  förskylle.  Befalandes  honom 
sampt  medh  alt  det  honom  kärtt  är  Gudh  Alzmechtigh  till  all 
långhvarigh  och  lyckeligh  vällmåge.  Datum  Marienburgh  den  8 
Septembris  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


359 

Jagh  begärer  och  brodervenligen,  att  M.  K.  B.  vill  vare 
<ienoe  breiVijsare  udi  dhe  saker,  som  han  honom  tillijttandes 
varder,  till  dett  beste  beforderligh. 


169.     Egenhändigt.  Jungfernhof  den  10  November  1626. 

Kapten  Eckholtz  har  för  brist  pä  proviant  och  »luntat  blif ?it  nödgad  att  upp- 
gifva  skansen  rid  Ewesten  (ån  Evst).  Konungen  helsar,  att  Rikskansleren 
ånnu  några  dagmr  måste  stadna  i  Riga,  för  att  höra  hvad  hertigens  af  Kur* 
landa  ombud  D:r  Dreling  har  att  andraga  och  sedan  derom  underråtta. 
Hvad  Grothusen  angår,  måste  han  äter  inställa  sig  som  fånge,  derest  han 
icke  kan  skaffa  Wedhwich  Möss  lös.  Borgmästare  och  råd  i  Riga  bör 
påminnas  om  tillförsel  till  lägret. 

Välborne  herr  Cantzler,  bror  och  synnerlige  godhe  ven  näst 
helsen  medh  Gudh  och  min  brodervenlige  tiensts  tilbiudclse. 
Låter  jagh  min  K.  B.  hermedh  förnimma  att  Hanss  K.  Maij:tt 
medh  folckedh  är  väll  hitt  till  JonfruhofF  ankommen.  Hitt  till 
Hanss  Kon.  M:tt  är  kommen  capiten  Eckholtt  som  var  förordh- 
nadh  i  skantzen  vedh  Ewesten,  hvilken  vett  beretta  huru  sac- 
kerne  där  ärc  tilgonghne:  att  fienden  är  om  nattetidh  kommen 
stilla  medh  floter  öfuer  Ewesten  emellen  bodhe  sknntzerna,  och 
«edhan  straxtt  dem  brentt.  I  synnerhett  haflFver  han  den  skant- 
zen som  han  hafFver  varidh  i  antastadh  och  medh  feltstycken  i 
tvo  dager  beskutidh,  och  cndå  han  medh  voldh  och  skiutande  inte 
haflTver  kunnedh  uthretta,  hafver  Eckholtt  leckvell  måst  opgifva 
skantzen,  efter  han  inte  proviant  eller  lunter  mehra  hadhe.  Ahr 
80  medh  gått  quarter  därutt  koramen  medh  brennende  lu[n]te  säck 
och  pack,  allenest  haffver  Sopeas  [o:  Sapiehas]  son  (den  högste  co- 
mendan  där  haftt)  en  fana  ifron  dem  tagidh.  I  dagh  är  hitt  kom- 
men en  Tysk  som  haftVer  varidh  hoss  dem  fongen  han  vett  be- 
retta, att  fienden  ligger  där  ännu  vidh  Ewesten  och  låter  allenest 
Jtröffa  in  i  landett  medh  partier,  och  efter  han  inte  skall  hafve 
vaghner  eller  bagaje  medh  sigh,  tror  jagh  att  han  inte  skall  där 
sto,  uthan  begifua  sigh  öfuer  Ewesten  tilbackerss  igen.  Rett  nu  på 
timman  kom  den  ryteren  som  min  bror  hafFver  sentt  till  K.  M:tt 
medh  sitt  brefF  hitt,  och  efter  H.  K.  M:tt  icke  hnfFver  nogcn 
secreterare  här  hoss  sigh,  befalte  Hanss  K.  M:tt  att  jagh  skole 
skrifua  min  B.  svar  tilbacka  igen,  att  Hanss  Kon.  M:tt  hadhe 
fulle  gerna  seett  att  min  bror  droge  till  Wolmar,  men  efter  Her- 


Digitized  by  VjOOQIC 


360 

tigen  aff  Churlandh  hafFver  skrifvedh  honom  till,  och  lofver 
senda  till  honom  Docter  Drelingh,  achtar  Hanse  Kon.  M:tt  för 
nödichtt  att  min  bror  blifuer  ännu  i  Riga  på  någre  dager  till  att 
förnimma  hvadh  han  kan  hafua  att  medh  fara,  och  vill  Hanss 
K.  M:tt  att  min  bror  seger  honom  dett  han  haffver  bekommitt 
fulmachtt  aff  H.  K.  M:tt  till  att  gifua  honom  audiens  och  sedhaa 
H.  K.  M:tt  advertera  hvadh  han  haffver  förebrachtt,  so  vill  H* 
K.  M:tt  sigh  sedhan  därpå  vidhare  förklara.  livadh  Grothusea 
anlanger,  vill  H.  Kon.  M:tt  att  min  bror  skrifver  honom  till,  att 
efter  han  icke  kan  skaffa  Wedhwich  Möss  löss,  skall  han  efter 
sitt  giorde  löfte  Stella  sigh  in  igen,  ty  Hanss  Maij:tt  vill  inte 
hafua  de  andre  för  honom  löss.  Hanss  Kon.  M:tt  begerer  och 
att  min  bror  vill  late  mana  på  bormester  och  rodh  att  tilföringh 
må  ske,  i  synnerhett  brö  och  brennevin.  ty  här  är  inte  mycke 
till  bestå.  Om  secreteraren  icke  är  ännu  på  vegen  hitt  afferdi- 
gadh,  begerer  Hanss  Maij:tt  att  min  bror  ville  strax  honom  fortt- 
skynda.  Ifron  her  Gösta  Horn  haffver  Hanss  Kon.  M;tt  nu  i  nogre 
dager  inte  budh  bekommitt,  om  min  bror  nogodh  ifron  honom 
förnimmer,  begerer  H.  K.  M:tt  att  du  ville  Hanss  M:tt  dett  veta 
lata.  Detta  jagh  i  hast  haffver  min  K.  B.  veledh  tilkenne  gifua. 
Och  befaller  honom  Gudh  Alzmechtigh  till  mycken  lycka  och 
välferdh.     Aff  Jonfruhoff  den  10  Novembris  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobns  De  La  Gardie  m.  p. 

Utanskrift,  egenhändlg: 

Den  Edle  och  Wälborne  Her  Axell  Oxenstierna,  Friherre  till  Eimita^ 
herre  till  Fiholm  och  Tijdhöhn,  Riddare,  Kon.  Ma:tz  och  Sveriess  Rickes» 
Rodh  och  Cantzler  &c.     Min  käre  broder  till  hända  vänligen. 


170.     Egenhändigt  Kokenhusen  den  13  November  1626» 

Konungen  är  föregående  afton  ankommen,  men  blott  en  del  af  troppema. 
Anstalt  bör  fogas  om  brödbaknlng  både  1  Dorpts  Iftn,  Wolmar  ooh  Bane- 
borg.  Enke-Drottningen  bör  underrättas  om  Konungens  beslut  om  Kop' 
parkompaniet. 

Velborne    her   Cantzler    broder    och    synnerlige  godhe  vän. 
Nast    all    välraoghs    lyckönskan    aff  Gudh   Alzmechtigh  och  mitt 


Digitized  by  VjOOQIC 


361 

broderlige  tiensts  tilbiudelse.  Låter  jogh  min  bror  härmedh  för- 
nimmo,  att  Hanss  Kon.  M:tt  ähr  i  aftonss  väll  och  lyckeligen  hitt 
till  Kockenhtisen  ankommen  medh  dett  folkedh  Hanss  Maij:tt 
haflfver  medh  sigh  ifron  Riga  haftt:  men  her  Gösta  Horn  medh 
dett  Finska  ryteridh  är  inte  än  ankom  medh,  ei  heller  afF  de 
Svenska  mehr  än  Nilss  Asserssonss  och  Isack  Axelsons.  Om  her 
Gösta  medh  de  andre  truper  och  här  vore,  förmente  H.  K.  M:tt 
sigh  vilie  fienden  antaste,  efter  han  inte  mehr  ähiT  6  faner  sper- 
rytare  10  faner  Casacker  och  4  faner  heiducker  på  denne  sidhan 
Ewesten  vara  skall.  Doch  hafue  vi  ännu  inge  andre  kunskaper, 
än  hvadh  bönderne  veta  beretta  och  en  Polsk  kutzdrengh  som  de 
på  Selborgh  hafue  fongen  bekommitt,  haffver  berettadh.  Störste 
besver  som  Hanss  Kon.  M:tt  hafver  är  om  brö,  hvarför  haffver 
H.  Kon.  M:tt  befaltt  migh  skrifva  min  bror  till  att  han  icke  alle- 
nest  ville  tilseija  bormestarna  att  de  måtte  göra  tilföringh,  uthan 
att  min  bror  ville  skrifua  in  i  landett  till  Dorpts  lähn  till  Erick 
Andersson,  so  och  till  Wolmar  och  Runborch,  att  de  mått  backa 
brö  i  förrodh  och  göra  hitt  tilföringh,  och  att  de  på  alle  orter 
må  göra  sigh  någen  förrodh  på  brö,  på  dett  att  om  Hanss  Kon. 
Maij:t  måste  maroera  landett  uthott,  att  han  afF  lähnen  må  kunne 
hafve  unsetningh.  Hvadh  där  emmellan  min  bror  och  Hertigen 
afF  Curlandh  är  passerat,  begerer  H.  K.  M:tt  att  min  bror  ville 
H.  K.  M:tt  strax  advertera.  Til  dett  sista  hafver  H.  K.  M:tt  be- 
faltt migh  skiifva  min  bror  till  att  han  ville  gerna  dett  min 
bror  skulle  skrifua  ett[d]er[a]  Hennes  May:t  Drotningh  Christina 
eller  åtminsta  Henness  Maijitts  hofmestare  Falkenbergh  till^ 
om  koppar  companidh  och  huru  Hanss  Kon.  M:tt  därom  hafFver 
disponerad  och  förafskedatt,  på  dett  Henness  Maij:tt  kan  veta 
retta  sine  sacker  där  efter.  Detta  hafuer  jagh  i  hast  efter  H. 
Kon.  M:tts  befalningh  min  K.  B.  veledh  tillkennc  gifue,  ville  önska 
att  H.  K.  M:ts  secreterare  måtte  snartt  ankomma,  ty  jagh  migh 
medh  skrifvande,  och  helst  nu  som  so  myckedh  är  att  bestella, 
inte  kan  väll  behielpa.  Om  min  bror  techte  senda  migh  och  den 
skrifvaren  han  migh  hafFver  lofuadh,  giorde  han  migh  en  stor 
venskap.  Vill  nu  härmedh  hafve  min  K.  B.  Gudh  Alsmechtigh 
troligen  befalledh,  han  late  alle  sacker  lyckligen  och  väll  aflöpa 
och  hielpa  oss  snartt  medh  helse  och  sundhett  tillsammenss. 
AflF  Kockenhusen  den  13  Nouembris  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


362 

Detta  inlaghde  breff  till  Henness  Maij:tt  Drotningh  Christina, 
begerer  H.  Kon.  M:tt  att  min  bror  vill  till  Henness  Maijstett 
forttsenda  och  därpå  öfuerskriften  skrifua  late.     Vale. 

Utanskriften,  egenhändig ; 
y&lborne  her  CantEleren  Her  Axel  OzeDstierna  kc.  min  K.  B.  till  banda. 


171.  Biga  den  29  November  1625. 

Eonnngeo  har,  dä  han  vid  Bvesten  anföll  Gonseffskis  Kosacker  blott  haft  den 
oljckan,  att  hans  h&st  blef  dödsskjuten,  men  som  fienden  aftågat  och 
yintern  var  Inne,  har  han  derlfrån  rjckt  till  Berson,  för  att  låta  troppema 
hvila  sig,  samt  har  gif?lt  De  la  Gardle  ett  memorial,  hnm  proviant  och 
ammunition  skall  framskaffas  till  l&gret.  Brefvezling  med  hertigen  af 
Kurland  och  marskalken  Sapieha,  med  den  senare  om  fångars  utvexling. 

Velborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  ven. 
Näst  min  broderliga  och  venlige  hellsen  sambt  all  godh  vell- 
mågos  lyckönskan,  och  tienst  tilbiudellsse,  kan  jagh  min  käre 
broder  icke  förhoUe,  att  endogh  jagh  på  min  k.  broders  skrifuells- 
se  och  begäran  ifrån  Kåkenhussen  gerna  hade  veladh  min  bro- 
der låthe  förnimme,  hvadh  som  på  denne  Kongl.  Maij:tz  min 
allernådigaste  herres  reesa  kunde  passerad  och  förelupedh  vara, 
så  hafuer  jagh  dog  lijkväll  för  månge  infall  och  hinder  dertill 
icke  kunnedh  komme,  efter  jagh  all  ögnebleck  hafuer  måst  hooss 
H.  M:t  tillstäde  vare;  men  efiter  migh  nu  bettre  lägenhet  gifz, 
så  hafver  jagh  icke  kunnedh  låthe  min  k.  broder  att  gifve  till- 
kenne  hvadh  som  der  kan  passerad  vara.  Och  låther  jagh  min 
k.  broder  förnimme  att  sedhan  H:s  K.  M:tt  till  Kåkenhussen  an- 
kom, rychte  H.  K.  M:tt  (effter  någre  dagars  förtöfvandc,  och  H. 
M:tt  kundskap  aff  fienden  hade  bekommedh)  modh  någre  hun- 
drade musketcrare  till  Ewesten,  att  göra  fienden  någon  afbräck 
och  besichtige  lägenhetten,  huru  man  mötte  förhindra  honom 
att  göra  videre  infall  i  landet.  Men  när  H.  K.  M:tt  dijtt  an- 
kommen var,  hade  fienden  sigh  mestedeles  låtedh  öfuersettia, 
allenest  var  Gonsefski  medh  någre  Cossaker  der  qvar,  medh 
hvilcke  H.  K.  M:t  lätt  någodh  skermytzera,  hvilckedh  elliest  in- 
thedh  stoort  på  sigh  hade.  Men  effter  H.  M:tt  medh  muskeie- 
reme  sigh  så  vijdt  avancerede  att  H.  M:tt  hade  snart  deruthaf 
en   stoor  olycka  förorsakadh,  ty  H.  M:tz  hest  blef  undan  honom 


Digitized  by  VjOOQIC 


363 

skuthen  sä  att  han  straxtt  blef  på  platsen  liggiande,  hvilckedh 
boos  mig  och  andre  som  hoos  H.  M:t  vore,  förorsakade  een 
stoor  perplexitet  när  man  betencktte,  hvadh  uthaf  sädant  fall,  der 
nägodh  H.  M:tz  persson  hade  vedkommedt,  förorsakadh  hade; 
och  effler  der  inthet  stoort  var  till  att  utträtte,  rädde  jagh  H. 
M:tt  sigh  igen  att  retirere;  och  efter  fienden  hade  sendt  nägre 
Cossaker  in  i  landedh,  sende  H.  K.  M:tt  tree  compagnier  e£Fter, 
dem  att  förföUie,  huilckedh  och  så  väll  lyckades  att  de  dem 
vedh  Callssenhof  råkade  och  medh  dem  drabbade,  att  en  stor 
deell  deruthaf  blefve  slagne,  och  de  öfrige  aldeles  förströdde. 
Vij  hafve  billigt  orsak  att  tacka  Gudh  icke  allencst  för  samme 
lycka,  uthan  att  Gudh  Alzmechtigh  H.  K.  M:tt  uthi  dette  fahr- 
lige  embnet  så  nådeligen  skonet  och  bevaradh  hafuer,  och  vore 
väll  önskeligedh  att  H.  M:t  den  varnagell  som  Gudh  Alzmech- 
tigh heruthinnan  hafuer  giordt,  ville  sigh  till  hiertta  låthe  gå, 
och  sine  trogne  män  och  tienares  rådh  och  förmaningh  nägodh 
hoos  sigh  gälla  låthe,  på  dedh  icke  allenest  dedh  Eonunglige 
hussedh,  uthan  och  hele  fäderneslandedh  icke  en  dagh  hade  der- 
öfver  att  veeklage.  Jagh  för  min  persson  hafver  mitt  dertill 
giordt  H.  K.  M:tt  att  förmana,  tvifiar  inthet  att  min  k.  broder 
på  sin  sijda  dedh  samme  görandes  varder.  Gudh  nådigest  alle- 
nest regere  H.  M:tz  hiertta  att  trogne  förmaninger  hoos  H.  M:t 
nägodh  gella  måtte.  Sedan  detta  nu  öfverståndett  var,  och  H. 
K.  M:t  till  Kåkenhussen  ankom,  lågh  H.  K.  M:tt  der  nägre  dagar 
stilla,  och  delibcrcrede  huru  såssom  sakernc  best  och  medh  fordeell 
kunde  företages,  och  effter  Grefven  v.  Turen  [o:  Thurn]  och  herr 
Göstaf  Horn  andra  dagen  effter  som  H.  M:t  till  Kåkenhussen  til- 
baka  kom,  och  ankom,  hade  H.  K.  M:tt  gerna  veladh  begifve 
sigh  öfver  Dynen  till  att  antasta  fienden,  effter  han  på  een  så- 
dan ortt  hade  lägradh  sigh,  hvilcken  för  oss  (som  så  myckidh 
foottfolck  hade)  stoor  avantage  var.  Men  efter  icke  allenest  ti- 
den på  åhredh  sådant  inthet  kunde  tillåta,  aldenstundh,  så  snart 
fråstedh  inföll  kunde  man  icke  komma  hvarcken  aff  eller  till, 
och  månge  andre  stoore  incommoditeter  der  hoos  vore,  såssom 
i  synnerheet  den  största  var,  att  H.  K.  M:tt  icke  kunde  få  så 
myckidh  brödh  att  folckedh  sigh  på  två  eller  tiree  dagar  kunde  be- 
hielpa,  rådde  jagh  H.  K.  M:tt  till  att  förleggie  folckedh  igen  på  de 
näste  ortter  deromkring,  der  de  sigh  måtte  nägodh  uthvijla,  på  dedh 
de  framdeles  när  de  behöfues  kunde  vara  deste  friskare.  Hvilckedh 
H.  K.  M:tt  efter  månge  dagars  betenckiende  endtligh  resolverede, 
och  sielff  rychte  medh  folckedh  till  Bersson,  dem  der  att  förleggie. 


Digitized  by  VjOOQIC 


864 

Men  migb  affardadd  H.  K.  M:t  hijtt  till  Rijga  till  utt  Stella 
order,  på  dedh  H.  M:t  här  vill  bestelltt  hafue.  Och  eflfter  H. 
K.  M:t  mig  hafver  een  memorial  roedgifvit,  uthi  hvilckedh  någre 
puDcter  äre,  såssom  jagh  medh  min  k.  broder  skall  communicera, 
derföre  jagh  den  hafver  lathet  afcopiere,  och  min  k.  broder  her- 
med  tilsender,  på  dedh  min  k.  broder  deste  bettre  deraf  må  sij, 
huru  såssom  H.  K.  M:tt  villie  ähr  att  om  sakerne  disponeres 
skall.  Begärer  b  roderven  ligen,  att  min  k.  broder  mig  sin  mee- 
ningh  derom  ville  förståndige.  I  synnerheett  hafuer  H.  K.  M:tt 
befalltt,  att  jagh  skulle  medh  min  k.  broder  correspondere  huru 
man  bäst  uthaf  landedh  kunde  upbringe  bestar  och  slåder,  der- 
medh  man  kunde  profviandt  och  ammunition  till  alle  befästnin- 
ger  bringa,  sossom  och  Birssen  och  Bousk  dermedh  undsettie. 
Hvarföre  vill  jngh  låthe  författa  uthaf  Cammareraren  ett  förslagh 
uthaf  alle  lähn  såssom  migh  tyckes  drågligest  skall  vara  för  lan* 
dedh,  om  han  då  finner  någodh  deruthij  att  förändra,  kan  min 
k.  broder  dedh  migh  tillkenna  gifue.  Hvadh  spannemålen  ved- 
kommer  som  till  festningarne  behöfues,  derom  tviflar  jagh  inthet, 
att  min  k.  broder  hafuer  allredo  skrifuidh  commisserium  Erich 
Andersson  till,  att  den  måtte  medh  dett  första  vara  vederrede. 
Och  på  dedh  han  på  alla  saker  deste  flijtigere  drijfue  måtte, 
hafuer  H.  M:tt  siclff  honom  tillskrifvidh,  hvilcket  bref  jagh  min 
k.  broder  tillsender,  venligen  begårendes  att  min  broder  ville 
honom  dedh  tillsende  låthe,  och  sielf  genom  sin  skrifvelsse  för- 
mane,  dedh  han  alle  saker  i  godh  beredskap  må  hoUe;  vore 
mögcligidh  att  man  kunde  spannemålen  till  Kåkenhussen  och 
hijtt  till  Riga  bekomme,  förr  än  Dynen  sigh  fastare  tillegger, 
vore  sådant  een  önskeligh  saak. 

Hvadh  fienden  belangar,  så  förnimmer  man  att  han  sig  in- 
thet  synnerligidh  företager,  uthan  holler  alltt  stille.  Men  effter 
fångernes  bevättolsse  skall  Sopie[ha]  och  Radzewill  sitt  folck  i 
Littoven  vele  förleggie,  och  sotn  böndernes  kundskap  lyde,  skall 
Radzewill  ifrån  Ekhof!  vare  uprychtt.  och^ ifrån  Sop]e[ha]  i  sta- 
den dijtt  kombne  fyra  eller  sex  fahnor  Cossaker.  Och  vill  jagh 
effter  viss  kundskap  tillsij,  att  man  kan  achta  dem  på  tiensten 
och  om  mögelighit  är  dem  derifrån  förstöfre.(!) 

EUiest  huadh  Hertigen  af  Churlandz  skrifvellssc  och  svar 
till  min  broder  belangar,  som  admiralen  herr  Carll  Carllsson  min 
broder  tillförenne  om  tillskrifuidh  hafuer,  synes  migh  inthet 
orådeligitt  vara  att  dedh  med  flijtt  må  drijfues,  efter  deraf  väll 
någre    vichtigere   saker  kunne  föllie  än  hans  neutralitet;  och  al- 


Digitized  by  VjOOQIC 


365 

denstundh  adrairalen  när  han  i  dagh  härifrån  förreste,  bekom  ett 
bref  ifrån  min  k.  broder  Hertigen  af  Churlandh  tillskrifuidh, 
hafver  han  mig  dett  uthi  sitt  afreesande  tillstelltt,  och  effter  jagh 
aff  des  uttcopie  förnimmer  att  dedh  väll  sigh  accommoderer  opå 
den  skrifuellssen  som  Hertigen  af  Churlandh  sidst  min  k.  broder 
tillskrifvidh  hafver,  vill  jagh  dedh  i  mårgon  medh  een  trum* 
metare  forttscnde.  Jagh  hafuer  och  i  desse  dagar  medh  min 
trummetare,  den  jagh  effter  H.  K.  M:tz  befallning  ifrån  Kåken- 
hussen till  Leo  Sapi[eh]a  sendt  hade,  bekommedh  bref  och  svar 
tilbakar  igen,  om  qvarter  och  fångarnes  förbytning;  men  effter 
jagh  för  H.  K.  M:tz  vidare  förklaring  inthet  veett  honom  svara, 
hafuer  jagh  straxt  till  H.  M:t  hans  bref  afsendt,  deraf  jagh  min 
k.  broder  een  copie  härhoos  tillskicker*),  af  hvilcken  min  k. 
broder  kan  sij  att  han  låther  sigh  roärckie  icke  vara  obenägen 
att  fångebytedh  må  skee,  oanseedt  han  någodh  högre  vare  fån- 
gers qualitet  upmutser,  än  sina  som  hoos  oss  fångne  äre;  dogh- 
lichväll  begärer  att  någre  af  bådhe  sidher  måtte  sammankomma 
«om  sigh  om  fångarnes  förbytning  kunne  förlijke  och  föreene. 
Udi  lijke  måtto  sender  jagh  min  broder  en  copie  af  ett  Pollnisk 
breff  som  Leo  Sapie[ha]  den  fångne  ryttmcstaren  på  Kåkenhusen 
hafver  tillskrifvidh,  deruthij  han  mig  beskyller,  att  jagh  icke 
honom  någon  prajrogatif  titteli  uthi  mine  breff  gifucr,  effter  som 
hans  konungh  och  andra  honom  gifue  och  tillegne.  Men  alden- 
stundh  han  udi  mitt  breff  derom  icke  rörer,  achtar  jagh  onödigt 
någodh    derom    movere,  uthan  när  jagh  af  H.  K.  M:tt  beskeedh 

*)  Bref  vet,  dateradt  efter  nya  stilen,  motsTarande  d.  26  Nov.,  är  af  föl- 
jande lydelse: 

lUustrissime  Domine  Comes. 
Litters  III.  Domlnationis  Vestne  per  tubicinem  sant  mihl  allatsB,  quibas 
mecnm  agit  de  commutatlone  captivoram,  qaoram  licet  sclam  exiguam  ex  . 
nostratibus  ilsque  inferioris  condltionls  apnd  Vos  esse  nnmerum,  ne  tamen 
qaicqnam  hamanltati  meas  deesse  patiar,  desiderlo  lUustritatis  Vestrss  et  con- 
suetadini  milltarl  non  repngnabo,  dummodo  nameram  et  oomlna  e  nostris 
captivomm  babeam,  et  si  pares  conditione  statuque  nostros  vestratibus  ha- 
baeritis,  facile  id  a  nobis  obtentarl  estls,  neqae  enim  eo  loci  apud  nos  qaos 
obtnlistis  esse,  lUustrls  D.  Vestra  sciat,  ut  ii  qui  a  vobis  reqnlruntur,  sequi- 
Talenter  pro  illis  permatari  qaeant.  Proinde  nomina  captlvorum  nostratiam 
111  ostritas  Vestra  signlficet.  Si  vero  queropiam  qui  de  illis  statuendi  pote- 
statem  habeat.  destinare  e  re  vestra  fuerit,  Id  111.  D.  Yestrse  voluntati  relin- 
quo.     Datum  ex  castrls  5  Decemb.  Anno  Domini  1625. 

Leo  Sapieha,  Palatinus  Vilnensis,  Generalis  exercituuro  Magni 

Ducatus  Lithuanlae  Dux;  Brestensis,  Mohiloyensis  &c.  Capitaneus. 

Leo  Sapieha  m.  p. 

Utanskrift: 
lUustri    et    Oeneroso    Domino.     Jacobo    de  la   Gardie,  Comltl  de  Leckö, 
L.  B.  de  Rckbolm,  Regnl  Syecias  Mareschallo,  et  General  i  exercituum  Duois(I). 


Digitized  by  VjOOQIC 


366 

bekommer,  vill  jagb  någre  deputere  som  om  fångernes  uthby- 
telsse  medh  honom  videre  accordere  kunne.  Sidst  och  till  be- 
sluut  beder  jagh  min  k.  broder,  att  hvar  min  broder  härtill  ge- 
nom sin  skrifuellsse  icke  hafuer  affordrat  de  peninger  ifrfin  Räfle, 
som  hijtt  anordnade  are,  min  k.  broder  då  ville  medh  förste  så- 
dant göre,  aldenstundh  att  Cammareraren  icke  till  een  lähning 
penninger  i  förrådh  hafuer,  uthan  hvadh  jagh  af  mitt  egidh 
plåckevijs  kan  ihopsamble,  huilkedh  dogh  ganska  lijthet  vill  för- 
slå, och  är  sådant  störste  orsaken,  att  H.  K.  M:tt  mig  hijtt  affar- 
dede.  Dette  jagh  min  k.  broder  venligen  icke  hafuer  kunnedh 
oförmeltt  låthe.  Befallandes  min  k.  broder  etc.  Datum  Riga 
den  29  Novembris  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum 
på  löst  blad. 

Velborne  käre  broder  her  Cantzler.  Jagh  låther  min  k. 
broder  förnimma,  att  nu  på  tijman,  som  jagh  trummetaren  medh 
min  k.  broders  skrifvellsse  till  Hertigen  af  Churlandh  skulle  affar- 
de,  ankom  bemälte  Hertige[n]s  trumraetare  medh  ett  D.  DrellingB 
bref  till  min  k.  broder,  hvilckedh  jagh  hafuer  upbrutidh,  att  for- 
nimrae  hvadh  deruthij  kunde  förmäles.  Och  efFter  jagh  spor  att 
han  är  vägfärdigh  att  komme  till  min  k.  broder,  allenest  förven- 
ther  på  svar  uthaf  min  k.  broder  på  hans  herres  förrige  skrif- 
vellsse, hvarföre  hafuer  jagh  affardett  samme  trummetare  straxtt 
tilbaka,  och  bemälte  Doctor  tilskrifvidh  att  han  sigh  säkert  hijtt 
må  begifve,  och  så  snart  han  ankommer,  vill  jagh  honom  medh 
gott  comitat  försörie  och  till  min  k.  broder  convoijere  låthe. 
Efftcr  och  min  k.  broders  tienere  ähr  i  dagh  siuk  blefuen,  så 
sender  jagh  min  k.  broder  sin  segare*)  som  min  k.  broder,  admi- 
ralen  hafuer  tillskickedh  medh  H.  K.  M:tz  liffknccht,  huilcken 
capitein  Skatt  boos  sigh  hafuer  hafft,  och  så  myckidh  i  en  hast 
hafver  kunnedh  skee  honom  förfardiget.  Förmoder  att  han  nu 
just  gå  skall,  men  der  han  någodh  långsambt  ginge,  kan  min  k. 
broder  sådant  sielflP  remedere.  Befaller  min  k.  broder  Gudh  Alz- 
mechtigh  venligen.     Datum   ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 

♦)   Fickor. 


Digitized  by  VjOOQIC 


367 


172.  Riga  den  4  Deoember  1626. 

Förord  för  Franz  HllcheD,  som  nppgifver  sig  bafva  panträtt  till  ett  gods  som 
är  skänkt  till  Anders  Wind. 

Velbome  herr  Cantsler,  broder  och  besynnerlige  gode  ven. 
Näfit  all  godh  yellmåges  lyckönskan,  låther  jagh  min  k.  broder 
fömimme  att  brefvijsare  Frants  Hillcken  bafuer  acbtadh  besökie 
min  k.  broder,  och  min  broder  någre  sine  värf  och  ährender 
tienstligen  an  dragé,  i  synnerheett  om  ett  hoff  som  är  gifuidh 
Anderss  Windh  opå  huilckedh  förbemälte  Hillcken  någre  pen- 
ninger  skall  förstrucktt  hafve.  Och  aldenstundh  han  af  migh 
bafuer  begäredh  dedh  jagh  hans  persson  boos  min  k.  broder 
ville  till  dedh  bästa  ihugkomme,  sä  beder  jagh  min  k.  broder 
venligen,  att  min  broder  denne  hans  saak  sigh  ville  lathe  vare 
till  dedh  bäste  befalladh,  och  så  vijdt  min  k.  broder  den  rätt- 
mätigh  och  skäligh  befinner,  hoos  H.  K.  M:t  min  nådigeste  herre 
hielpe  och  befordre.  Han  förobligerer  sigh  sådant  medh  ödmiuk 
tienst  oeh  alltt  gott  hoos  min  k.  broder  att  förskylla.  Och  jagh 
för  min  persson  ähr  och  blifuer  min  k.  broder  till  tienst  och 
velbehagb,  redebogen  och  vellvilligh.  Befaller  min  k.  broder 
hermedh  uthi  Guds  milde  beskyddh  till  all  lyckeligh  vellmågo 
och  lifzsundhet  broderligen  och  venligen.  Aff  Riga  den  4  De- 
cembris  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


178.  Biga  den  6  Deoember  1626. 

Ett  förslag  för  anskaffning  af  hästar  och  slädar  till  transport  af  proviant 
och  ammunition  är  nppgjordt,  men  tillgängen  vill  ej  förslå,  med  mindre 
att  Commissarien  Erik  Andersson  anmodas  att  i  Dorpts  län,  atom  hvad 
för  spanmålen  erfordras,  skaffa  40  eller  60  hästar  för  arkllet.  Förord 
för  en  ryttare,  som  varit  med  på  Wolmar  (år  1601),  att  få  vederlag  för 
ett  gods  som  han  mist. 

Velborne  kähre  broder  herr  Cantsler,  endogh  jagh  ett  för- 
slagh  på  bestar  och  släder  aff  alle  lähn  hafver  lathet  göre,  så 
vill    dedh    dogh  lijkväll  inthet  någodh  anseenligidh  förslå,  hvar 


Digitized  by  VjOOQIC 


Dorfft  och  de  andre  deromkring  liggiende  lähn  icke  medh  till- 
hielpe,  hellst  medan  den  ortten  icke  mcdh  svår  skiutsning  var- 
der betungadh.  Hvarföre  beder  iagh  min  k.  broder  att  han  com- 
missarium  Erich  Andersson  jempte  päminnelsse  om  spannemålen 
och  andre  partseler  som  derfrån  förordnade  are.  och  herom  ville 
tillskrifue,  att  han  icke  allenest  till  be:te  spannemåll  hestar  och 
fordenskap  skaffar,  uthan  och  dertill  40  eller  50  andre  hester, 
som  man  under  arcklijedh  kunde  bruke  af  före:ne  lähn  upbrin- 
ger,  effter  som  jagh  och  honom  derom  tillskrifvidh  hafuer.  Jagh 
kan  och  herhoos  min  k.  broder  icke  oförmelltt  låthe,  att  denne 
post  min  ryttare  Berendt  Metskou  mcdh  sin  moder  och  sysken 
hafye  uthi  WoUmars  gebitt  hafft  någon  lägenheett  och  under- 
boldhningh,  och  effter  min  k.  broder  dedh  nu  innehafver,  så 
hafver  han  hoos  migh  ödmiukeligen  anhoUedh,  att  jagh  hoos 
min  k.  broder  ville  för  honom  och  hans  moder  och  sysken  in- 
tercedere^  dedh  de  någodh  annadh  vederlagh  igen  bekomma 
mötte,  deraf  de  sigh  föde  och  underholle  kunne.  Hvarföre  och 
roedhan  hans  fader,  uthi  höglåflig  i  åminnelsse  S.  Konungh 
Carllss  tijdh,  serdeles  då  jagh  medh  min  broder  velborne  herr 
Carll  Carllsson  på  Wolmar  fången  bleff,  sigh  troligen  hafver  be- 
vijst  och  förhoUedh;  bedher  jagh  min  k.  broder  att  han  honom 
och  hans  moder  och  sysken  hoos  H.  K.  M:t  ville  behielpe  och 
förford  re,  dedh  de  så  raånge  haker  landh  uthi  Wendens  gebitt 
igen  måtte  bekomme  som  de  hafve  mist,  aldenstundh  dedh  Ifthn 
ännu  icke  borttgifvidh  ähr.  Han  förplichter  sigh  vele  hafue 
ospartt  för  H.  K.  M:tt  och  Sveriges  crono  lijff,  blodh  och  all 
velfärdh.  Och  i  hvadh  motto  jagh  min  k.  broder  kan  vara  till 
tienst,  vilHe  och  behagh,  dertill  finnes  jagh  altidh  redebogen  och 
benägen.  Befaller  min  k.  broder  hermedh  uthi  Guds  milde  be- 
skyddh  till  all  godh  vellmågo  broderligen  och  venligen.  Aff 
Riga  den  6  Decembris  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


369 


174.  Riga  den  6  December  1626. 

Det  för  framforslande  af  ammanition  och  proviant  till  Kokenhusen  upprättade 
förslaget  omfattar  de  län  och  adelsgods,  som  är  1621  intogos,  och  är  gmn- 
dadt  pä  haketalet.  Underrättelser  frän  Pohlen  och  Tyskland.  Fängat- 
▼exllDg. 

Velbome  her  Cantzler,  etc.  Och  kan  min  k.  broder  icke 
förhoUe,  att  jagb  i  gähr  Konunglige  Maij:tz  min  nådigeste  her- 
res skrifuelsse  hafuer  bekommedh,  derudi  H.  K.  M:tt  migh  nädi- 
gest  befaller  att  förskaffa  hester  och  släder  till  ammunitionen 
och  profuiandtedz  förförslande  ådt  KåkeDhussen.  Så  hafuer  jagh 
min  högsta  flijtt  giordt  här  af  staden  uågre  att  upbriuge,  men 
de  hafue  föregifuidh  att  de  af  dedh  förledne  sommartågedh  are 
sk  på  hester  förblåttade  vordne,  dedh  de  nu  inthet  kunne  nägre 
tillväge  komma.  Doglichväll  vill  jagh  tillsee  att  jagh  af  dem 
till  arcklijedh  otto  och  tiugu  eller  trettije  hester  kan  bekomma. 
Och  hafuer  jagh  medh  Stådthollaren  Adam  Skraffer  ett  förslagh 
giordt  (effter  som  jagh  sielf  min  k.  broder  derom  tillskreff)  opå 
alle  de  lähn,  som  näst  förre  gången  medh  Riga  blefue  inkräch- 
tade,  huru  månge  bestar  man  efter  haketaledt  deraf  hade  att 
förmode,  hvilckedh  jagh  herhoos  min  k.  broder  tillskicker,  på 
dedh  min  k.  broder  deraf  kan  see,  om  dedh  landedh  är  tilldräg- 
ligidh,  eller  någodh  mehra  vore  till  att  päleggie.  Jagh  hafuer 
och  amptmännerna  så  väll  öfuer  mitt  som  min  k.  systers  och 
alle  de  andre  lähnen  tillskrifuidh,  att  de  hestcrne  tillreedz  skole 
hafue,  och  dem  medh  förste  hijtt  inkomma  låthe,  tviflar  inthet 
stt  min  käre  broder  och  sin  hoppman  bcfallandes  varder  att  han 
så  månge  hester  som  på  min  broders  lähn  effter  haketaledh  be- 
löper hijtt  instembner,  sossom  och  een  viss  karll  förordnar,  som 
af  adellss  godzsen  uttfordrer  och  hijtt  skaffer  huadh  deraf  uttgå 
bör.  Derhoos  hafuer  jagh  och  dem  befalladh,  att  de  böndernes 
statie  spannemåll  och  rättighect  som  hijtt  förordnadh  är  nu  förr 
än  Dynen  sigh  öfuer  alltt  tillegger  inföhre  skole,  effter  Dynan 
ännu  inthet  videre  än  till  KerckhoUra  tillagdh  ähr. 

Videre  k.  broder,  om  någre  peningar  på  vägen  ifrån  Räfle 
vore,  beder  jagh  min  k.  broder,  att  han  deropå  skynde  ville,  al- 
denstundh  lähningcn  nu  på  nytt  angåhr,  och  här  inthet  meere 
peninger  hafuer  varidh  än  de  ifrån  Narfuen  ankombne  ähre, 
och    huadh    som    jagh    af  mitt   egidh   hafuer  kunnedh  upbriuge, 

Axel  Oxenåtiema  II:  5.  24 


Digitized  by  VjOOQIC 


370 

dermedh    mnn    knaptt    denna   förledne    lähning  hafucr  kunnedb 
afleggie. 

Hvadh  tijdender  belangnr,  så  skall  Radzewill  ännu  vedh  Ek- 
hoff  liggie,  och  skall  hafue  alle  sine  spärryttere  ifrån  sigh  sendt» 
undantagandes  tu  compagnier,  hvar  starck  till  sextije  man,  och 
någre  fabnor  Cossaker  som  han  hoos  sigh  hafver  effter  som  min 
k.  broder  dedh  af  copien  utbaf  capitein  Sperlingz  bref  hafuer 
att  see  och  förnimme.  Men  Stoorfeldtherren  Sopie  [o:  Sapieha] 
skall  ännu  liggie  upp  vedh  Sälleborgh;  huadh  jagh  för  tijdender 
videre  kan  derifrån  bekomme,  skall  jagh  min  k.  broder  derom 
advisera.  Doctor  Drellingh  ähr  i  dagh  eller  mårgon  hijtt  för- 
modandes, så  snart  han  hijtt  kommer  skall  jagh  honom  till  mio 
k.  broder  affardige.  Elliest  sender  jagh  i  dagli  een  trummetare 
till  Radzewill  om  fångebytedh,  medh  de  saker  som  min  k.  [bro- 
der] väll  vitterligidh  är,  så  snart  han  tilbaka  kommer  skall  jagh 
min  broder  dedh  förstendige.  Ifrån  Tydsklandh  ähr  ett  Lybcek 
skepp  hijtt  ankommedh,  huilckedh  roigh  någre  adviser  tilbracht 
hafuer,  deraf  jagh  de  yngste  och  förnembste  min  k.  broder  till- 
sender.  Dcribland  ähr  ett  politisk  consilium  som  är  stelltt  i 
Österrijk,  huaruthi  de  nu  oförskembdt  i  dagzliusedt  gifue,  huadh 
sossom  dercs  practiker  medh  Romerske  rijkedh  een  tijdh  långh 
varidh  hafuer,  och  att  de  dett  Romerske  rijkedh  sin  frijheeti 
aldeles  betaga  velie,  sosom  att  dedh  skulle  vare  aldeles  hseredi- 
tarie  tillfalledh;  om  dedh  nu  icke  een  gångh  skall  öpne  ögennen 
opå  alle  de  ö frige  furste r  och  stender  i  Tysklandh,  må  man  vist 
seije,  att  Guds  synnerligh  doom  och  straff  måtte  vare  öfuer  dera 
destinerat.  Dogh  är  dedh  nu  snarest  sagdt  för  seendt,  om  Gudh 
synnerligen  icke  genom  något  ringa  medell  vill  operera.  Om 
min  k.  broder  någre  tijender  ifrån  Sverige  bekommer,  hellst  om 
sin  broders  herr  Gabriells  igenkompst  ifrån  Engelandh,  min  k. 
broder  medh  migh  derom  ville  coramuniccra.  Så  snart  någodh 
förelöper  som  skrifftvärdigt  är,  skall  jagh  dedh  min  k.  broder 
förstendige  och  advisera.  Befaller  min  k.  broder  hermedh  uthi 
Gudz  milde  beskyddh  till  all  godh  vellmågo,  brodervenligen. 
Aff  Riga  den  6  Decembris  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


371 


176.     Egenhändigt.  Biga  den  7  December  1626. 

fl 

BrefyexliDg  med  Radzlwill  och  hertigen  af  Kurland,  hvilka  båda  synas  önska 
fred. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  förtroghne  godhe  vän. 
Näst  all  begerligh  välmogbs  lyckönskan  och  min  broderlige 
tienste  tilbiudelse  &c.  Låter  jagh  min  bror  hermedh  förnimma,  dett 
jagh  ingen  tuifvell  bär,  min  K.  B.  af  Hanss  Kon.  Maij:t8  vår 
allernådigeste  herres  skrifuelse  haffver  noghsamptt  sportt  huadh 
Hanss  Kon.  Maij:tt  meningh  ähr(!)  om  continuation  i  handhlingen 
medh  Eatzewill  ähr,  och  hurudan  memoriall  H.  Kon.  Maij:tt 
haffuer  sentt  hitt  till  Ulrick,  huarefter  han  sitt  breff  till  Koch- 
lefski  Stella  skulle.  So  haffver  jagh  Ulrick  efter  samma  tenor 
latidh  Stella  ett  breff  och  dett  nu  fortt  sentt,  af  huilkedh  jagh 
min  bror  uthcopian  här  bredevedh  tilsender.  Man  varder  nu 
förnimma  huadh  han  i  sinnedh  haffver,  jagh  hoUer  därförc  att 
han  skall  mena  säcken  medh  älvar,  och  ännu  continuera  sitt  op- 
sått  att  promovera  freden  i  synnerhett  om  H.  Kon.  M:tt  honom 
gratificerar  medh  dett  han  begärer.  När  Doctor  Drelingh  hitt 
kommer,  achter  jagh  vi  vist  bekomma  härom  någodh  vidhare 
underrettelse,  ty  jagh  tror  vist  att  R[atzewill]  och  Försten  af 
Curlandh  draga  en  lina  och  sogc  bodhe  gerna  fredh.  1  medhler 
tidh  drifuer  jagh  på  de  andre  sacker  Hanss  Kon.  M:tt  migh  be- 
faltt  haffver  att  bestella,  ändoch  Gudh  vett  dett  går  altt  besver- 
lichtt  fortt,  efter  medhelen  ville  på  olle  sidher  tryta,  och  förslen 
falle[r]  oseijeligh  suår.  Huadh  man  nu  kan  uthretta  medh  detta 
förslagedh  jagh  min  K.  B.  härhoss  tillsender  fär  man  scc.  Be- 
gärer brodervenligen  min  K.  B.  vill  Anderss  Munck  befalla  att 
han  därom  bestcller  i  de  lähnen  han  haffver  i  befalningh,  sosom 
senda  mitt  breff  till  Hulsen(!)  på  Ermiss.  Huadh  här  framdelss 
förefaller,  skall  jagh  min  bror  altidh  advertera,  begärandess  min 
k.  B.  ville  altidh  continuera  i  vår  gamble  förtronde.  Befaller 
härmedh  min  K.  B.  Gudh  Alzmechtigh  och  förblifuer  stadichtt 
min  k.  broders 

troghne  och  tienstvillige  bror 

Af  Riga  den  7  Decembris  1625. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Utanskriften  egenbåndig. 


Digitized  by  CjOOQIC 


872 


176.     Egenhändigt.  Riga  den  8  December  leSS. 

Hertigens  af  Kurland  sändebud  D:r  Drellng  är  kommen  för  att  ntrerka  nea- 
tralltet,  hvilket  äfven  Polska  storfältherren  Leo  Sapieha  tillstyrkt,  har 
lemnat  underrättelser  om  fiendens  stjrka,  nu  ökad  med  600  man  under 
Butler  och  Aston. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  synnerlige  godhe  väo. 
Näst  al  velraoghss  lyckönskan.  Låter  jagh  min  K.  B.  förnimma 
dett  jagh  hanss  skrifuelse  medh  Fabian  Tisenhusen  bekomitt 
haffver,  där  i  han  bege  re  r  att  jagh  ville  honom  veta  late  om 
Docter  Drclinghs  ankomst  hitt  i  stadhen,  och  huadh  jagh  om 
hanss  verf  kan  förfara.  Så  låter  jagh  min  K.  B.  härmedh  vetA 
att  han  i  aftonss  klocken  2  ähr  hitt  kommen,  och  först  klocken 
4  hitt  til  migh  kommen,  sigh  excuserandes  att  han  för  den  stora 
köldh  och  annen  olegenhett  sosom  han  på  resan  haftt  haffver, 
inte  för  haffver  kunnedh  komma;  sedhan  haffver  han  migh  op- 
techtt  att  hanss  förste  haffver  sentt  honom  till  Hanss  Kon.  M:tt 
vår  nådigeste  Konungh.  att  solicitera  om  dett  neutralitetet  han 
tilförende  om  nnhoUedh  haffver,  och  att  han  gerna  såge  dett  han 
hedhen  kunde  blifua  af{erdigh(!),  om  möghligedh  vare;  doch  hadhe 
han  i  fulmachtt  och  instruction,  att  om  Hanss  Kon.  M:tt  icke 
sielff  ville  gifue  honom  audiens,  att  han  sine  verf  för  min  bror 
eller  mig  skulle  afleggia,  och  att  han  skulle  begifua  sigh  ditt 
man  honom  fårdrandess  varder.  Därpå  haffver  jagh  honom  sva- 
radh,  att  jagh  ingen  comission  af  H.  K.  M:tt  hadhe  att  gifna 
honom  audiens  uthan  att  H.  Kon.  M:tt  hadhe  samme  säck  min 
bror  comiternt  sosom  den  som  dett  medh  Försten  i  Curlandh 
därom  breffvexladh  hadhe;  men  ville  han  någodh  medh  migh 
om  samma  ärendett  discurera,  skulle  han  befinna  att  jagh  gärna 
ville  hanss  herre  hoss  min  Konungh  till  dett  beste  promouera  so 
myckedh  migh  stodhe  tilgörandess.  Därmedh  begynte  han  att 
beklaga  sin  herress  olegenhett,  och  sadhe  att  efter  hans  herre 
inge  andre  medell  viste  till  att  salvera  sigh  och  sitt  förstendöme, 
hadhe  han  efter  den  förtröstningh  som  Hanss  Kon.  M:tt  hadhe 
giortt  den  Pomerske  gesanten  för  4  åhr  sedhen,  holledh  an  hoss 
Konungen  i  Polen,  att  han  måtte  tractera  om  neutralitet  medh 
vår  nådigste  Konungh  och  herre,  huilkedh  (oansett  dett  medh 
stor  besverlighett  hadhe  tilgått)  leckvell  Konungen  honom  be- 
viliadh  haffver.  I  licke  måtte  haffver  Ratzewill  och  den  store 
feltherren  Sopeha  [o:  Sapieha]  honom  icke  allenest  dett  till  latedb. 


Digitized  by  VjOOQIC 


373 

uthan  medh  flitt  därtill  rått,  i  den  förhopninph  att  om  medh  honom 
denne  begynnelsen  giordess,  däraf  medh  tidhen  någodh  högre 
sacker  till  begge  rickernese  välferdh  däraf(I)  vexsa  kunde,  ty  när 
han  vare  neutral!,  kunde  han  late  bruka  sigh  att  underhandla 
sackan  beqvemare  ännu.  På  detta  taledh  begera[de]  ja^h  till  att 
veta  om  han  hadhe  varidh  hoss  Ratzewill  nu  på  sin  resa  hitt, 
och  om  han  hadhe  aff  honom  förnummedh  dett  htm  och  Litto- 
vema  vore  benegen  till  någen  redhligh  fredh.  Därtill  svaradhe 
han,  att  han  nu  inte  denne  gongen  hadhe  varidh  hoss  Ratzewill, 
men  hanss  herre  hadhe  tvo  gonger  taltt  tilförende  medh  honom, 
och  att  han  då  hadhe  latidh  förmerckia  sigh  hafua  ännu  den 
samma  benegenheten  till  fredh  sosom  han  hadhe  haftt  tilförende, 
oansett  han  en  öfuermåteligen  stor  skada  lidhett  hadhe,  och  att 
icke  han  allene  vore  därtill  inclinerad,  uthan  fast  störste  delen 
i  Polen  och  Littoven  ja  Leo  Sopeha  feltherren  sielflF,  oansett  han 
haffver  tagidh  Blawen(!)  och  på  dett  att  Ratzewill  mätte  styrckia 
Sopeha  än  vidhare  där  till  ville  han  förlicka  segh  medh  honom 
för  dett  gemene  bästass  skull,  oansett  han  dett  icke  gärna  giorde, 
och  att  detta  vare  till  tronde,  sadhe  han  sin  herre  hafua  haftt 
sin  Cantzler  Firchss  till  Sopeha  om  denne  sin  neutralitet  säck, 
huilken  och  aff  Sophea(!)  sielff"  hadhe  hörtt  dett  han  önskadhe 
freden,  och  att  han  därtill  rådha  ville.  Så  mycke  haffver  jagh 
om  hanss  comission  i  en  höst  medh  honom  taltt;  i  morgen  vill 
han  blifua  här  quar,  efter  han  sentt  hitt  ankom,  och  här  måste 
late  beslå  sine  hester,  sosom  eliest  någre  sine  sucker  bestcUa 
som  han  behöfuer  till  sin  resa.  Förmente  därföre  om  migh  voro 
leghligh  ville  han  komma  i  morgen  till  migh  igen,  och  vidhare 
medh  migh  conferera  om  de  punchter  hanss  herre  honom  haff- 
ver befaltt  att  afhandla.  Eliest  beretta  han  migh  att  Ratzewill 
so  väll  som  Sopeha  vare  dragen  till  deress  semeiker*)  som  ähr 
hoUen  den  16  stilo  nouo  i  denne  monadhen,  och  att  Sopeha 
haffVer  leftt  sin  son  comendet  och  sielff  skall  han  draga  till 
rickssdagen.  Ratzewill  skall  och  vilie  draga  ditt,  doch  är  han 
icke  aldeless  därpå  viss.  Gonsefski  skall  vara  rychtt  op  imått 
Ryslandh,  men  om  han  skall  blifua  medh  quar  i  feltt,  vett  han 
inte.  Dett  skall  inte  vara  synnerligh  stortt  folk  som  de  hafuo 
haftt  i  feltt  i  åhr,  och  inte  annadh  än  huadh  Ratzevill  och  So- 
peha samptt  Gonsefski  hafue  medh  deress  egne  penningar  op- 
brachtt,  en  hop  ilacht  sluder  aff*  alle  nationer.  Men  nu  skall 
Butler  och  Aston  vara  kommen  i  Sopheas(!)  legev  medh  600 
*)    Af  Polska  ordet  sejmik.  landsting,  provinciallandtdag. 


Digitized  by  VjOOQIC 


374 

musketörer,  so  och  någre  fanor  rytare  under  Palz  och  Sögh, 
huilko  och  inte  skole  vara  de  beste.  Detta  ähr  huadh  jagh  af 
hanss  discurs  i  hast  min  K.  B.  haffver  veladh  tilkenne  gifua,  om 
jagh  [i]  morgen  någodh  raehr  af  honom  kan  förfara,  som  vertt  ähr 
att  skrifua  om,  skall  jagh  sädantt  min  K.  B.  aduertera.  Migh 
tyckess  att  denne  hanss  legation  går  mest  därpå  uth,  att  Herti- 
gen ville  gerna  försäckra  sigh  dett  öfvriga  af  Curlandh,  och  att 
han  redess  att  Hanss  Kon.  M:tt  skall  i  sommer  tage  ifron  honom 
siöstranden,  så  hadhe  han  inte  sodhan  att  lefua  af.  Huadh  de 
andre  sacker  min  K.  B.  i  sin  skrifuelse  omförmäler,  därpå  vill 
jagh  honom  i  morgen  vidhlöftigare  suara.  Befaller  honom  här- 
medh  Gudh  Alzmechtigh.     Aff  Riga  den  9  Decembris  anno  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Utanskrift,  egenhändigt 

Välborne    Cantzleren    herr   Axell    OxHenstierna,  friherre  till  Kimita  etc. 
Min  E.  B.  till  honda  venligen. 

Rikskanslerns  anteckning:  Praesent.  på  Wolmar  den  10  Decembris  anno  1626. 


177.     Egenhändigt.  Biga  den  10  December  1626. 

Drelings  nja  besök.  Förslaget  om  neutralitet  för  Kurland,  fördelame  och 
ölägenheterna  deraf.  DUna  har  nu  lagt  sig  och  Kosackerna  göra  hrar 
natt  allarm. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder.  Näst  all  Ijckligh  vål- 
moghs  önskan  och  min  tiensts  tilbiudelse  &c.  föger  jagh  min  K. 
B.  härmedh  tilkenna,  att  D.  Drelingh  haffver  i  går  aftonss  sentt 
varidh  hoss  migh,  och  medh  migh  discurerat  om  den  neutralitet, 
sosom  han  socker  på  sin  herress  veghna,  och  som  jagh  förmcr- 
ker  så  ähr  icke  uthan  orsack  att  Ratzewill  först,  so  och  Sopeha 
sedhan,  hafue  tilstemtt  att  han  måtte  om  en  sodan  neutralitet 
hoss  vår  nådigest  Konungh  auholla,  ty  han  seger  att  om  han 
den  kan  nå  och  Konungen  i  Polen  den  vill  confirmera,  efter 
sosom  han  därpå  haffver  tilseijelse,  så  vele  de  Samoiter  i  syn- 
nerhett  sosom  kao  ske  hela  Lettoven  taga  däraf  exempel,  och 
för  sigh  apart  tractera  medh  vår  nådigeste  Konungh,  om  deress 
Konungh  icke  vill  till  någen  säcker  fredh  bevilia.    Han  förmelte 


Digitized  by  VjOOQIC 


375 

migh  och,  att  Ratzewill  hadhe  sachtt  till  hanss  herre  och  honom, 
att  om  vår  KonuDgh  ville  restituera  Polske  cronan,  huadh  han 
dem  ifron  tagedh  haffVer,  ville  han  förve[l]lcora  sin  halss,  om 
hnn  icke  skaffadhe  vår  Kon[unghJ  en  sodhan  fredh  han  ville  be- 
gera  på  25  åhr.  1  medhler  tidh  vorde  uthan  tuifuell  derees 
Konungh  dö,  so  ville  de  väll  so  förbinda  hanss  sucsessor  (fast 
dett  och  skulle  vara  en  af  hanss  eghne  söner)  att  han  aldrigh 
skall  komma  till  cronan^  för  än  han  resignercr  all  jus  och  pre- 
tention pä  Suerie  och  dess  underlegende  lähn.  Eliest  haffver 
han  monge  andre  vidhlöftige  discurser  medh  migh  som  här  ville 
vara  för  vidhlöftige  att  oprepetera,  och  jagh  inte  tuifler  han  och 
min  bror  varder  förebringa,  när  han  till  honom  kommer.  Och 
efter  han  har  den  gofuen,  som  fast  alle  Rigiske  att  de  holla 
nogh  af  sigh,  och  vete  uthstricka  och  berömma,  hvadh  deress 
gestes  och  acta  hafue  varidh,  i  synnerhett,  när  man  dem  litedh 
fogar,  så  vett  jagh  han  skall  min  E.  B.  mehra  skrifta  än  han 
sielff  tror,  ty  han  dett  och  här  hoss  migh  giortt  haffver.  Huadh 
nu  mitt  ringa  betenckiande  ähr  om  detta  neutralitetet,  so  tyckess 
migh  att  om  Hertigen  kan  få  Konungenss  confirmation  därpå, 
kunde  dett  vara  Hanss  Kon.  M:tt  inte  aldeless  onyttichtt.  Ty 
dett  skole  vara  ett  stortt  argumente  för  Littoverna,  att  de  kunde 
sedhan  deress  Konungh  förebara,  hadhe  han  för  en  förstess  och 
ringa  prouintias  bestes  skull  viledh  giortt  sigh  en  sådan  stor 
preiuditie  att  tillota  honom  neutralitet  medh  sin  fiende;  hvarföre 
skole  hnn  icke  mycke  mehr  göra  dett  för  hela  storförstendöme 
Littovenss  skull,  att  han  dem  lete  försäckra  sigh  för  deress  för- 
dcrf  och  undergongh;  af  sådantt  skulle  sedhan  myckedh  gått 
uth[v]ex8a  till  H.  K.  M:ts  sackss  nytta.  Allencst  ähr  tu  tingh  att 
betenckia,  om  rådhelichtt  skall  vara  att  H.  Kon.  M:tt  efter  hanss 
begeran  skole  restituera  honom  Bausk  och  Mitou,  sedhan  att 
egenom  detta  neutralitetet  blifuer  Hanss  Kon.  M:tt  betagcdh  all 
legenhett  att  kunne  ifron  siökanten  göra  infall  i  Samoiten  och  de 
orter  där  omkringh  (om  man  allenest  skulle  föra  krigedh  genom 
Selborchs  lähn,  sosom  de  föreslo)  ifron  huilke  orter  mnn  mest 
och  bäst  skulle  dem  skadhe,  sosom  denne  Drelingh  (endo  obe- 
tencktt)  i  sitt  tall  sielff"  uth8trock(!),  huru  stortt  man  Littoven  ifron 
den  sidhan  kunde  skadha,  ty  när  han  migh  förtaldc  genom  huadh 
argumenter  de  hadhe  bevechtt  Sopeha  att  consentera,  däri  var 
detta  dett  förnemste,  att  den  Curlandske  Cantzleren  honom  hadhe 
förehoUedh,  att  dett  vore  dem  nyttichtt  att  de  på  dett  sette  ge- 
nom detta  neutralitetet  försäckradhe  sigh  den  sidhan  af  Littoven. 


Digitized  by  VjOOQIC 


376 

Eliest  skulle  vor  Konungh  en  gonge  där  infalla  för  än  de  sigb 
dett  för  soge,  och  göra  dem  där  större  skadha  än  nu  vidh  Birsen 
skett  vore.  För  denne  orsacken  skull  är  väll  betencklichtt  om 
inan  dett  efter  lAta  skulle^  medh  mindra  tnnn  någen  synnerligh 
fordell,  däremott  kunde  nå.  De  tuå  bcfestinger  belangande^ 
holler  jagh  inte  tott{l)  stor  importa[n]tie,  ty  den  som  ähr  mestare 
i  feltt,  kan  letteligen  dem  igen  taga  i  synnerhett  Mitou.  Och 
seger  denna  Drelingh  att  om  icke  anner[s]  vara  kan,  vill  hanss 
herre  lata  slöfa  dem  sosom  han  alredha  haffver  giortt  medh 
Windo.  Steller  altt  detta  uthi  min  K.  B.  bätre  betenckiande^ 
hafver  allenest  korteligen  i  hast  min  bror  mitt  betenckiande 
härom  velledh  tilkenne  gifua.  Befaller  härmedh  och  nltidh  mio 
K.  B.  samptt  altt  dett  honom  kertt  ähr  Gudh  Alzmechtigh.  Aff 
Riga  den  10  Decembris  anno  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Efter  Dynen  ähr  lachtt,  so  göra  de  skelmiske  Kosacker  os» 
alle  natt  här  larm,  hvarmedh  jagh  ofta  blifuer  perturberat  i  roine 
sacker  som  jagh  skall  bestella.  Men  jagh  skall  (vill  Gudh)  cd 
gonge  till  see,  att  jagh  kan  betala  dem,  so  snartt  vore  rytare 
kunne  få  klede  sigh.  Adieu  mon  frere,  je  me  recomende  a  voster 
bons  graces. 

UtansVriften  egenbäDdig. 


178.  Riga  den  14  December  1626. 

Den  af  Rikskansleren  meddelade  dispositionen  om  anskaffande  af  hästar  ocb 
slädar  för  tåget  till  Blrse  bar  ban  väl  funnit  något  för  betungande  i 
jämförelse  med  bvad  som  är  pålagdt  Dorpts  län,  men  har  dock  befalt 
dess  verkställande  både  för  egna  och  systems  gods.  Vill  åtaga  sig  att 
lemna  hälften  af  ersättningen  till  några  köpmän  för  den  spanmål,  de 
försträckt. 

Velborne  herr  Cantzlcr,  etc.  Min  k.  broders  stadige  hellssa 
och  långvarige  vällmågo,  sambt  huadh  mehre  min  broder  kärtt 
och  behageligidh  ähr,  önskar  jagh  altidh  af  Gudh  alzmechtigh. 
Och  kan  min  k.  broder  icke  förhoUa,  att  jagh  min  broders  skrif- 
vellsse  hafuer  bekommedh,  och  deraf  förnummedh  den  disposi- 
tion som  min  broder  om  dhe  bestar  och  släder  H.  K.  M:tt  till 
krigedz    expedition    och    conducten    åth    Birssen   fordrar,  hafuer 


Digitized  by  VjOOQIC 


377 

giordt.  Så  tyckes  niigh  att  dedh  sigh  fast  svårt  skall  falla  så 
väll  för  min  broder  som  mig  och  min  k.  syster,  dedh  de  lähn 
vij  af  H.  K.  M:tt  hafue,  allene  skole  uttgöre  så  mån  ge  häster 
och  släder  som  Dorffts  lähn;  der  dogh  uthi  Dorffts  lähn  ett  hoff 
finnes  som  snarest  sagdt  så  månge  bönder  hafuer  som  tu  de 
bäste  låhn  af  vare.  Veett  derföre  inthet  om  så  skääll  så  månge 
släder  nf  samme  lähn  skall  vara  till  fångz;  och  fast  dedh  än 
skecr,  så  måste  dogh  all  annor  vinterförsla  tilbaka  stå.  Steller 
derföre  uthi  min  k.  broders  beteockiande,  eflFter  jagh  förnimmer 
att  han  iutedh  mehre  än  300  derifrån  hafuer  förskrifuidh ;  der 
dogh  af  samme  lähn  åt  minste  800  släder  skulle  vara  till  att  be- 
komme,  i  synnerheett  när  Kiriumpä  och  Nyhussen  dertill  räck- 
nadt  blifuer.  Dogh  hafuer  jagh  icke  deste  mindre  skrifuidh  min 
och  min  k.  systers  tienere  till,  att  de  min  broders  befallning  så 
myckidh  mögeligidh  vore  skole  eflFterkomme;  om  nu  släderne 
denne  veka  kunne  inkomma,  vill  JBgh  göre  min  ilijtt  att  alltt 
mötte  härifrån  forttsendes,  så  att  jagh  kunde  tillkommande  veka 
mig  till  H.  K.  M:tt  bogifue.  Tuiflar  inthet  att  min  k.  broder 
ifrån  den  ortten  så  myckidh  mögeligidh  är,  pådrifvandes  varder. 
Videre  dedh  min  k.  broder  förmäler  om  herr  Häck  och  Påwell 
Hellraerss  bettallningh  för  den  spanmåll  de  försträcktt  hafue, 
att  oanseedt  min  broder  dem  tillsäger  och  låfuar  att  de  af  Dorffts 
lähn  uthi  denne  vinter  skole  blifuc  bettaltte ;  så  hafuer  min  bro- 
der sedermehre  förnumraedh  att  der  inthet  så  myckin  spannemåll 
skall  uthi  förrådh  blifue.  Huarföre  min  broder  begärer  att  jagh 
den  ene  helfftenne  [tager]  på  migh,  så  ville  min  broder  den  andre 
halfparten  på  sigh  tage,  effter  som  jagh  medh  min  broder  derom 
tillförende  discureret  hafuer.  Dhermedh  jagh  fuller  tillfredz  ähr, 
endogh  jagh  ingen  spannemåll  här  i  landedh  hafuer  dem  att 
gifue,  uthan  vill  medh  dem  handle,  att  huar  de  den  uthi  Viborg 
lähn  vele  anamme,  så  vill  jagh  medh  förste  öpped  vatn  låthe 
dem  spannemålen  der  lefuerere,  och  så  snart  jagh  medh  dem 
derom  hafuer  accorderet,  skall  jagh  dedh  min  broder  försten- 
digc.  Veett  denne  gångh  inthedh  annadh  min  k.  broder  att  til- 
skrifue;  uthan  huadh  som  hertill  kan  vara  förelupedh,  varder 
Stådtholleren  videre  mundtligen  berättendes.  Befaller  min  k. 
broder  hermedh  uthi  Gudz  milde  bcskyddh  till  all  godh  vell- 
mågo,  brodervenligen.     Af  Riga  den  14  Decembris  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


378 

Egenhändigt:  ViilboTDe  herre,  käre  bror,  jagh  Till  min  K.  B. 
liärmedh  hafue  tillkenne  gifuedh,  dett  stotholiaren  A.  Skraffer 
mest  till  min  K.  B.  reser  därföre,  att  jagh  och  Cammereraren  hafue 
honom  sachtt  dett  han  stor  pä  K.  M :ts  liste  för  10000  dl.  som  han 
skulle  lefverera  nu  till  juli.  Om  min  bror  heett  medh  honom 
därom  postulerer,  tror  jagh  att  han  därpå  fuller  nägre  tnsen  kan 
lefvrera,  doch  måste  min  K.  B.  migh  icke  förmela.  Min  gamle 
värdh  Jacop  Fredrickss  haffver  och  för6treck[t]  500  lop  rogh 
den  tidh  her  Heck  och  Poll  Helmess  förstreckte  deress  kom, 
huilkedh  och  ännu  obetaitt  ähr,  derföre  beder  han,  att  han  mätte 
och  nu  komma  till  sin  betalning,  efter  jagh  då  och  därföre  bleff 
borgen,  soge  jagh  gerna  att  dett  och  nu  blefue  medh  dett  samma 
klartt  giortt.  Jagh  vill  halparten  däraf  taga  på  migh  so  väll 
sosom  af  dett  andre.  Befaller  härmedh  min  K.  B.  Gudh  Alz- 
mechtigh,  han  late  oss  finness  medh  helsen. 


178.  Riga  den  20  December  1026. 

Transporten  till  lägret  vid  Berson  är  till  en  del  redan  i  verket,  i  öfrigt  för- 
beredd att  den  på  utsatt  tid  kan  ske.  Föreslår  Rikskantleren  att  de 
hälften  hvar  lemna  säljarne  ersättning  för  den  försträckta  spannemål, 
hvarför  de  voro  i  borgen. 

Veiborne  herr  Cantsler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Jagh  önskar  min  käre  broder  all  långvarigh  vällmågo  och  huadh 
mehre  min  broder  ähr  kärt  och  behageligidh.  Och  låther  min 
k.  broder  derhoos  fömimme,  att  såssom  jagh  posten  medh  bref 
och  någre  kundskaper  till  min  broder  skulle  affärdige,  ankom 
stådthoUaren  Adam  Skraffer  medh  min  k.  broders  skrifvellsse, 
deraf  jagh  förnimmer,  att  min  broder  medh  sådan  flijtt  hafuer 
drifuidh  opå  anordningen  till  Birssen  så  och  hesteme  till  för- 
selen, att  min  broder  förmener  tillkommande  torssdagh  eller 
fredagh  heele  försselen  till  Bersson  kunne  afgå,  allenest  der 
hesteme  ifrån  mitt  och  min  k.  systers  lähn  kunde  ankomma. 
Så  hafuer  jagh  derom  vare  tienare  lathet  tillskrifue  och  befal- 
ladh  att  dhe  medh  all  flijtt  skole  deropå  drijfue;  tuiflar  inthet 
att  de  ju  sådant  effterkommandes  varde.  Och  hvadh  som  ifrån 
denne  ortt  skall  bestelles,  hafuer  jagh  så  myckidh  mögeligidh 
forttdrifuidh  och  i  värckedh  ställtt,  effter  som  jagh  och  medh  de 


Digitized  by  VjOOQIC 


379 

hestar  hertill  inkombne  ahre,  een  stoor  deell  af  de  saker  H.  K. 
M:t  nädigest  härifrån  begärer  allredo  forttsendt  hafuer.  Skall 
och  dedh  öfrige  som  än  tillbaka  står  (så  snart  meere  hester 
kunne  inkomme)  forttskynde,  dedh  jagh  i  denne  veka  förmoder 
att  skee,  så  att  jagh  tillkommandhe  fredagh  eller  lögerdngh  för- 
meener  blifue  vägfärdigh  till  H.  K.  M:tt  att  forttryckie.  Dogh 
vill  jagh  förväntte  H.  M:tz  nådige  resolution  opå  min  skrifuellsse 
8001  jagh  för  någre  dagar  afsende,  hvem  såssom  H.  K.  M:tt  nå- 
digest vill,  att  sakerne  här  uthi  min  frånvaru  förestå  skall,  och  hvar 
jagh  H.  M:tt  skall  mötha  eller  finna.  Dedh  min  k.  broder  sigh 
förundrar  att  öfuersten  Plato  och  öfuerstcleutnambtenn  Ramsin 
så  lenge  dröijer,  effter  H.  K.  M:tt  nådigest  hafuer  befalladh  min 
broder  deres  folck  att  affärde;  så  är  här  någodh  långsambt  till- 
gånget förr  än  man  så  myckitt  kläde  hafuer  kunnedh  upbringe 
som  deres  folck  till  kläder  och  strumpor  hafue  haift  behoif. 
Dogh  äre  de  för  någre  dagar  sedan  härifrån  rychtte,  så  att  jagh 
förmeener  dem  nu  vedh  denne  tijdh  vare  hoos  min  k.  broder. 
Men  dedh  öfuersteleutnamptenn  Ramsin  hafuer  så  lenge  upp- 
hollidh  min  k.  broders  hester  här  hoos  sigh,  sådant  ähr  mig  al- 
deles  ovitterligidh,  och  hade  honom  inthet  bordt  dedh  att  göre; 
ty  man  hade  väll  kunnadh  andre  hester  dertill  förskafie;  och 
effter  han  nu  någodh  siukligh  är,  så  hafuer  jagh  i  staden  afiar- 
dat  öfuersten  att  commendera  folckedh. 

Ahnbelangande  herr  Häcks  och  Påvell  Hellmers  bettallningh, 
och  att  min  broder  tyckes  väll  vara  dedh  jagh  den  ene  halfpar- 
ten  deraf  på  migh  vill  tage,  sossom  och  derhoos  begärer,  att 
om  min  lägenhet  så  vore,  dedh  jagh  och  den  andre  halfparten 
på  min  broders  vegue  ville  dem  uthi  Viborgh  erleggie  låthe, 
och  derföre  min  bettallningh  af  min  broder  uthi  Räfle  tage;  så 
hafuer  jagh  gerna  veledh  min  k.  broder  häruthinnan  till  villie 
vare,  och  derföre  medh  dem  handlatt,  så  att  herr  Jörgen  Häck, 
som  största  summan  hafuer  n[emligen]  50  lester  rogh  skall  dedh 
uthi  Viborgh  undfå;  och  på  dedh  han  sådant  mötte  ingå  och  en 
heell  skepsladning  derifrån  bekomma,  hafuer  jagh  måst  honom 
dertill  trettije  läster  rogh  försällie,  och  låfuadh  hoos  H.  K.  M:t 
förskaffe  dedh  han  samme  spannemåll  tullfrijtt  må  uttskepa  till- 
kommande våhr;  dedh  jagh  inthet  tuifiar,  att  H.  M:t  ju  nådigest 
effterlåtandes  varder,  effterdy  vij  oss  udi  hans  förrige  contract 
dedh  förobligeredt  hafue.  Men  Påvell  Hell[m]ers  hafuer  så  högtt 
anhoUedh,  att  jagh  medh  min  k.  broder  ville  så  begå,  dett  han 
så  myckidh   malltt  som  honom  kan  restere,  måtte  här  bekomme 


Digitized  by  VjOOQIC 


880 

och  ehrlagdt  blifiie.  I  lijka  motto  hafuer  och  Jacob  Predrichz 
af  migh  begäredh  att  honom  de  500  loop  rogh  som  han  för- 
strächt  hafuer  måtte  och  här  ehrleggies.  Så  ahienstundh  desse 
tuå  poster  inthet  stoore  äre,  hafuer  jagh  på  migh  tagedh  och 
låfuadh  förbemälte  Jacob  Fredrichz  bettale  förbemälte  500  loop 
rogh;  dher  min  broder  så  lägligidh  vore  titt  han  kunde  förskafie 
Påvell  Hellmers  så  myckidh  maltt  här  i  vintter,  vore  dedh  gott, 
att  vij  dem  så  een  gångh  quitt  blefue,  ty  jagh  inthet  maltt  i 
Viborgh  hafuer,  eij  heller  veett  att  förskaffe,  och  der  min  bro- 
der icke  aldeles  hele  summan  malltt  kan  tillväga  komma  som 
han  skall  hafue,  vill  jagh  heller  tillsij  att  jagh  etthundrade  eller 
tu  loop  dertill  kan  förskaffa,  på  dedh  summan  tillfyllest  kunde 
blifue  bettalltt.  Men  huru  högh  sielfue  summan  är,  veett  Påvell 
Hellmers  icke  förr  än  hans  son  kan  heemkomma  och  honom  be- 
rätta huadh  han  der  undfått  hafver.  Jacob  Fredrichz  post  vill 
jagh  Cammareraren  låthe  inteckna,  och  min  k.  broder  deropå 
beskeedh   tillsende. 

Hvadh  kundskaper  belanger,  så  hafuer  jagh  för  någre  dagar 
dagar  sedan  uthsendt  min  leutenampt  med  100  hester,  huilcken 
vedh  Baldun  någre  hafuer  funnedh  som  statien  skulle  uthdrifue 
och  församble,  deraf  han  nije  eller  tije  hafuer  nedhuggedh  och 
fyra  tillfånge  togedh,  deriblandh  een  som  medh  tree  hester  haf- 
ver tient,  ähr  temnieligh  discret  och  veett  berätte  huru  starck 
fienden  nu  ähr,  och  hvar  han  sine  läger  hafver.  Och  skall  Leo 
Sapie[ha]  vare  sielf  uprycht  till  rijkHdagen,  men  hans  son  uthi 
staden  qvarblefuedh  och  vedh  Waldhoff  i  läger  liggie.  Gonsefski 
hafuer  rychtt  medh  sitt  folck  till  Dyneborgh,  dher  han  een  stoor 
deell  vill  afdancka  och  sigh  sedan  till  rijksdagen  begifue.  Men 
Radzewill  skall  vara  rycht  in  i  landedh  till  sin  seimigh  och  sitt 
folck  uthi  Bousk  stadh  förlagdt,  effter  som  min  k.  broder  af 
hans  berättelsse  (den  jagh  skrifitlig  hafuer  lathet  författa)  kan 
see  och  förnimme.  Jagh  förmeener,  att  när  H.  K.  M:tt  sin  armee 
tillhopa  bekommer  och  begynner  marchere,  dedh  de  medh  en  så 
ringa  macht  icke  töfue  eller  H.  K.  M:tt  mötha  skole.  Dhetta 
jagh  min  k.  broder  icke  hafuer  kunnedh  oförmält  låthe.  Så 
snart  någodh  videre  förelöper  som  skrefftvärdigt  är,  skall  jagh 
dedh  min  broder  förstendige.  Och  befaller  min  broder  uthi 
Guds  milde  beskyddh  till  all  långvarig  vellmågo  och  lifssundhet, 
brodervenligen.     Aff  Riga  dhen  20  Decembris  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 


Digitized  by  VjOOQIC 


381 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  K.  B.  jagh  låter  min  K. 
6.  och  veta,  att  min  trumetare  som  jagh  haffver  sentt  till  Batze- 
will  ähr  ännu  inte  igen  kommen,  kan  tenkia  att  efter  Ratzewill 
ähr  dragen  till  deress  semeiker  haffver  han  måst  fölia  honom, 
80  snartt  han  kommer,  eller  jogh  någen  beske  dedhan  bekommer, 
skall  jagh  honom  dett  aduisera.  Efter  jagh  och  inte  beske  ifron 
Hanss  Kon.  Maij:tt  ännu  bekommedh  haffver  om  Drelinghs  säck 
eller  afskedh,  blifuer  han  här  än  quar,  vare  väll  önskelichtt,  att 
han  dett  för  min  föresande  bekomme  mått.  Aveque  sela  je 
finire,  et  demeurere  toute  ma  vie,  voster  trefidel  serviteur  et 
frere,  me  recommendant  toujours  k  vos  bone  graces. 


180.  Riga  den  22  December  1626. 

önskar  att  RikskaDsleren  kände  lemna  de  700  tunnor  malt,  som  Paul  Helmes 
skalle  hafva  1  ersättning. 

Wolgeborner  undt  edler  herr  Cancellar  briiderlicher  lieber 
freundt.  Neben  wundschunge  allés  gedeilichen  aufnehmens  undt 
ahnerpiethunge  meiner  freunndtbruderlicher  diensten.  Zweifei 
ich  nicht  der  liebe  bruder  sich  erijnnern  werde  wass  ich  in  mein- 
nem  vorigem  schreiben  ahn  ihme  wegen  hem  Georgen  Heck- 
ken,  undt  des  hern  Cammerere  Pauweln  Helmes  gelangen  lassen, 
dass  ich  nemblich  ihme  hern  Heckken,  den  nachstendigen  rog- 
gen  in  Wijborgh  zuerstathen  lassen,  vorsprochen,  wormith  er 
content,  weiln  aber  her  Pauwel  Helmes  sich  beschwhereth,  er 
keinne  gelegenhcith  habe  in  Wijborgh  sein  malz  zu  empfahen 
lassen ;  als  hatt  mich  er  umb  diess  schreiben  ahn  den  lieben 
brudren,  dass  derselbe  ihme  die  guthe  befordrunge  erweisen, 
und  ihme  alhie  im  lande  zu  den  furgestreckethen  sieben  hun- 
dcrth  tonnen  vorhelfen  wolthe,  bidlich  ahngelangeth.  Wan  ich 
nuhn  selber  alle  mein  getreijde,  welches  alhie  im  lande  gefallen, 
hin  undt  wieder  voreusserth,  auch  meinnem  wijrthe  Jacob 
Fridrichsen  seinne  zehen  last  roggen,  die  ihme  resten,  undt  dan 
einne  last,  welche  er  fur  seinnen  schadenstand  begehreth  er- 
stathen  mussen,  dahero  zu  diesser  contentierunge  keinne  mithle 
ijzo  habe,  als  ersuche  ich  den  lieben  brudren  freundtbruder- 
lich,  er  die  vorsehunge  thun,  undt  enthweder  aues  seinnen  eig- 
nen    gudtren,    öder    auss   dem  Dörpatischem,  obgedachtem   hern 


Digitized  by  VjOOQIC 


382 

oammerem  die  vier  hunderth  undt  60  tonnen  malzes  ijzo  er- 
stathen  lassen  wolle,  dessen  ich  vielgedaohtem  hem  Panwelm 
Helmes  die  nachstendige  240  tonnen  alhie  zu  erfnllen  lassen 
vörsprochen.  Zweifell  also  nicht,  der  liebe  bnider  dem  guthem 
mhanne  hierijnnen  alle  hulfe  beweisen  werde,  dass  er  zu  dem 
seiimem  gelangen  mlige,  denselben  hiemith  gödlichem  gna- 
denechuze  getrauwlich  empfhelend.  Riga  den  22  Decembris 
anno  1625. 

D.  L.  B.  A. 

getrewer  undt  dtenstwiUiger  bruder 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Wan  mein  lieber  bruder  die  vorsehung  thun  wolthe,  dass 
der  guthe  mhan  seinne  voUe  zhalunge  der  700  tonneu  auss  dem 
Dorpatischen  erlangen  konthe,  darahn  thedte  er  mihr  einne  son* 
derbahre  freundschafFt  slintemhaln  es  mihr  gantz  ubell  zu  passé 
kombth,  alhie  malz  zu  liefren  lassen.  Da  es  aber  nicht  sein  kahn, 
muss  ich  zu  dem  reste  rhadt  undt  mithle  suchen.     Väte. 


181.     Egenhändigt.  Biga  den  28  December  1825. 

BadciviUs  srar  är  undvikande  i  frågan  om  fångntvexUngen,  men  anlagdt  på 
befordran  af  fredsverket,  hvUket  han  på  Polska  riksdagen  skulle  mycket 
befordra.     Det  tillämnade  tåget  till  Blrs  i  Lltthauen  afstyrkes. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  godhe  vann. 
Jagh  önskar  min  K.  B.  samptt  alle  de  honom  käre  ähreafGudh 
Alzmechtigh,  stadhigh  helsa  och  all  annan  begerligh  välraoghe. 
Där  hoss  låter  jagh  min  K.  B.  härmedh  veta,  att  min  trumetare 
som  jagh  hadhe  sentt  till  Ratzewill  fihr  i  dagh  igen  kommen, 
medh  svar  pä  min  skrifuelse  om  fånga  bytedh,  hvaraf  jagh  eo 
uthcopia  min  bror  härhoss  öfuersender.  I  detta  brefuett  haffver 
han  inslutedh  ett  suar  på  dett  som  B.  Ulrick  honom  om  seoest 
tillskreff,  af  huilkcdh  jagh  och  min  bror  uthcopian  härhoss  til- 
sender.  Sielfue  originalen  haffver  jagh  nu  strax  sentt  till  Hanss 
Kon.  Maij:tt  på  dett  brefuedh  om  fongebytedh  svarer  han  inte 
synnerlightt  till  säcken,  synness  väll  att  han  ullenest  socker  dett 
att  opskufua  medh  flitt,  till  att  hafua  deste  bätre  legenhett  att 
comunicera    medh  oss   om  de  andre  sacker  som  vichtigare  ähre. 


Digitized  by  VjOOQIC 


383 

Och  Bä8om  jagh  spor  uthaf  detta  svaredb,  tyckees  niigh  att  han 
ännu  altidh  peiBCverarar  i  sitt  försått  att  promovera  fredhen,  och 
att  om  Hanss  Kon.  M:tt  teckess  consentera  i  hanss  begeren, 
akall  han  nogh  skaffa  konungen  i  Polen  medh  sitt  anhangh  att 
göra  påcjenna  rickssdagen.  Jagh  efter  mitt  ringa  juditium  holler 
inte  för  orådhelichtt  att  Hanss  Kon.  M:tt  dett  giorde  och  att 
Hanss  K.  M:tt  skulle  fä  däraf  mehra  nytto  än  af  tre  Birsen.  Ty 
fastän  Ratz[e]will  ville  vara  falsk,  så  ähr  inte  Birsen  af  den  im- 
portans eller  kan  inte  så  mycke  skadha  H.  K.  M:ttB  förehafuende, 
att  dett  kunne  vara  honom  pretium  nogh  ernått  den  vanähra 
han  skulle  få  hoss  alle  sine  venner  af  religionen,  tror  därför  al- 
drigh  att  han  dett  anners  tilseijer  än  som  han  vill  hoUa.  Om 
han  nu  dett  oprichteligen  holler,  hvadh  kan  då  Birsen  vara  dä r- 
emått  att  reckna?  Ty  häregenom  blifuer  icke  allenest  Kon[ungen] 
i  Polenss  anslagh  om  inte,  uthan  skall  blifua  otminsta  en  stor 
faction  inbördess  hoss  dem,  i  synnerhett  emellen  Konungenss  an- 
hangh och  dem  som  gärna  soge  fredh,  huilke  uthan  tuifvell  äre 
den  störste  hopen.  Sedhan  huadh  nytto  H.  K.  M:tt  haffver  där* 
af  att  bodhe  feltherrarna  ähre  oensee,  och  huarandra  förhindra 
deress  företagande,  dett  kan  den  slettaste  person  väll  af  taga. 
Därföre  achtar  jagh  att  H.  K.  M:tt  iute  borde  sleppa  denne  oc- 
casionen  uhr  hender,  uthan  bruka  den  medhen  hon  oss  biudess, 
ty  den  biudess  oss  icke  alle  dagar.  Dett  kunne  väll  komma 
den  tidhen,  att  vi  måste  förlåta  Birsen  och  hadhen  kanske  inte 
därföre  att  venta.  Min  bror  betenkie  medh  huadh  besuer  vi  nu 
skulle  göra  denne  entsetningen  ditt,  där  då  hele  lande  ähr  ännu 
behoUedh,  men  om  krigedh  skall  continueras  blifuer  uthan  tuif- 
vell landhett  mest  fördervadh,  so  skall  dett  först  kasta  på,  om 
man  de  platzer  so  longhtt  i  fiendenss  landh  skall  meintenera, 
steller  altt  sådantt  till  min  K.  B.  bätre  betenckian.  Jagh  hadhe 
megh  föresatt  att  ryckia  op  hedhan  som  i  dagh  eller  morgen 
till  Hanss  Kon.  Maijrtt,  men  efter  de  bestar  och  sledher  som 
hitt  ähre  stemde  inte  ännu  ähre  alle  inkorane,  måste  jagh  för- 
töfua  till  mondaghen,  oansett  jngh  nu  i  synnerhett  för  denne 
säck  ville  önska  migh  hoss  Hanss  Kon.  M:tt.  Doch  hafiver  jagh 
korteligen  skrefuedh  H.  Kon.  M:tt  min  meningh  härom  till.  I 
dett  svaredh  af  Ratzewill  förraäless,  att  dett  inte  skulle  vara 
orodhelichtt,  att  vi  ännu  till  denne  ricksdagen  skrefue  Senato- 
rerna och  Stenderna  till  och  urgerade  vidhare  om  fredztractaten, 
huilkedh  migh  och  tyckess  rodhelichtt,  ty  om  dett  ännu  skeer, 
och  man  till  kenna  gifuer,  att  om  deress  Konungh  hadhe  veledh 


Digitized  by  VjOOQIC 


384 

gifua  sin  fulmachtt  till  att  tractera  om  redhligh  fredb,  badbe  dett 
aldrigh  kommedh  till  krighz  igen;  8&  skall  Ratzewill  och  de 
medh  honom  fredhen  vele  promouera  taga  däraf  orsack  att  be- 
skylla Konungen  och  däraf  bevisa  att  de  inte  hafue  fallerat  i 
dett  de  so  vist  hafue  proraiterat,  att  dett  skulle  korami^  till  fredh, 
om  deress  Konungh  gofue  allenest  sin  fulmachtt.  Steller  därför 
dett  och  till  min  K.  B.  yterligare  betenkian,  om  han  dett  och 
vill  Hanss  Kon.  M:tt  rodha,  och  om  dett  kunde  ske  för  min  brorss 
och  Rickss  Amiralens  afresa.  Detta  haffver  jagb  nu  i  bast  inte 
villedh  underlåta  min  K.  B.  att  comunicera  och  mitt  betenc- 
kiande  tilkenna  gifua,  i  den  förhopningh  att  han  dett  till  dett 
bestå  uthydher,  ändoch  jagb  tilförende  haffver  aff  H.  K.  M:tt 
måst  höra,  att  jagh  altt  förmycke  åstundhadhe  promovera  fre- 
dhen;  men  efter  migh  tyckess  oss  inte  nyttigare  vore  än  fredh, 
därför  blifuer  jagh  ännu  vedh  min  meningh.  Jagh  ville  önska 
min  lycko(!)  vore  so  godh  att  jagh  för  min  E.  B.  afresan  måtie 
få  tala  medh  honom,  så  väll  om  desse  sacker  som  nu  förelöpa 
sosom  myckedh  annedh,  om  min  bror  vore  på  5  eller  6  mill  när 
min  vegh  till  H.  Kon.  M:tt,  skulle  jagh  vist  besöckia  honom: 
men  om  min  bror  rycker  till  Hanss  Kon.  M:tt  beder  jagh  han 
ville  migh  dett  veta  lata,  so  vill  jagh  så  mycke  mehr  skynda 
migh  att  jagh  där  må  få  tala  medh  honom.  Hertigen  af  Cur- 
landz  uthskickadhe  doctor  Drelingh  lenchter  hortt  efter  beske, 
och  att  han  dett  måtte  bekomma  för  än  jagh  hedhan  reser;  kom- 
mer dett  icke  för  mondagen  so  reser  jagh  (vill  Gudh)  hedhan 
och  lefuer  honom  här.  Vill  nu  hermedh  och  altidh  hafue  min 
K.  B.  samptt  dett  honom  kertt  ähr  Gudh  Alzmechtigh  troligen 
befaltt,  och  förblifuer  so  lenge  jagh  lefuer 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Aff  Biga  den  23  Decembris  anno  1625. 

Utanskriften  egenhändig. 


Digitized  by  CjOOQIC 


385 


182.  Riga  den  23  December  1625. 

Underrättelser  från  Birse,  att  det  är  nog  försedt  med  alla  förnödenheter,  så  att 
det  kan  hälla  sig  en  månad.     Sapieha  ligger  vid  Wallhof. 

Välborne  herr  Cantsler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Näst  min  brodervenlige  hellssen  snrabt  all  långvarig  och  lyckeligh 
vellmåges  önskande,  lathcr  jagh  rain  k.  broder  förnimnm,  att  i 
gåhr  ankom  een  Littousk  bonde  ifrån  Birssen  medh  bref  ifrån 
Ernst  Creuts  till  stådthollaren  Adam  Schraffer,  deruihi  han  deres 
tillståndh  och  lägenheett  tiJlkenne  gifuer,  att  ännu  (des  Gudi 
skee  lofF)  alla  saker  ähre  hoos  dem  uthi  godh  stat,  och  på  ingen 
deell  någon  brist  hafue,  allcnest  att  ealltt  och  humble  begynner 
för  dera  minskes  och  feela,  önska  fördenskull  dedh  H.  M:tt  snart 
och  i  tijdh  måtte  dem  till  endtsett  komme.  Men  så  hafuer  be- 
inälte  bondhe  migh  berättadli  att  de  ännu  sex  tunnor  salltt  och 
spannemåll  sarabt  köött  och  äesk  nogh  i  förrådh  hafu^:  och  för- 
raener  jagh  att  de.  derföre  väll  een  månadh  skole  kunna  sigh 
holle,  oanseedt  de  ingen  humble  hade,  ty  den  föruthan  kunne 
de  sigh  spiJBööll  och  annen  svagh  dryck  göra.  Dher  skall  och 
några  druckne  poviat[nik}er*)  hafue  braverat  under  befästningen 
och  blefuedh  nedskutne,  iblandh  huilcke  tuå  förnemme  adjelssmän 
uthi  Littouen  hafua  varidh;  men  sedan  understa  de  sigh  icke 
nährmare  komma,  än  man  dem  medh  stycken  kan  nåå;  och  skole 
dhe  hafue  slagedh  een  lijthen  skants  på  andre  sidhen  siöen  in 
på  vägen  som  löper  in  i  Littowen,  cfFter  som  min  broder  videre 
af  hans  bref  till  stådthollaren  (deraf  jag  min  broder  en  copie 
tilsender)  hafuer  att  see  och  förnimme.  EUiest  veet  min  trum- 
metare  berätta,  som  i  dagh  ifrån  Kadzewill  medh  svar  tilbaka  kom, 
att  dhen  unge  Sopie[ha]  skall  medh  sitt  folck  ännu  ligge  vedh 
WaldhofF,  och  Kadzewill  vare  igenkommen  ifrån  sin  seiniigh  till 
Bousk.  Huadh  svar  som  jagh  ifrån  .  honom  på  min  skrifuelsse 
hafuer  bekommedh,  derom  hafuer  jagh  sielf  min  broder  tillskrif- 
vidh.  Sidst,  dedh  min  broder  begärer  att  jagh  den  ryttaren 
Wellam  Möller,  ville  min  broder  till  villie,  ifrån  compagniedt 
löössgifue,  efiter  min  broder  achtar  att  bruka  honom  här  i  lan- 
dedh  för  sin  rustienst,  så  endogh  han  är  een  tapper  karll  och 
inthet  väll  kunde  derifrån  mistes,  lichväll,  såssom  jagh  icke  allc- 
nest i  dette,  uthan  och  all  annor  fall  gerna  min  B[roder]  till  villie 

♦)  Povlatnik,  hörande  till  en  povlat,  distriktsdomstol  för  Polsk  adel. 
Axel  Oxenitiema  II:  5.  25 


Digitized  by  VjOOQIC 


386 

och  behagh  gör,  så  hafuer  jagb  honom  du  törlåfuadh  och  till 
min  broder  aifärdet.  Förmodar  att  han  sig  boos  min  k.  broder 
så  förbollandes  varder,  att  min  broder  af  hans  tienst  skall  hafue 
ett  gott  contentament.  Utbi  huadb  motto  jagb  min  k.  [B.]  till 
tienst  och  behagh  kan  vara,  dertill  finnes  jagb  altidb  öfucrbödig 
och  beredvilligb.  Och  befaller  min  k.  broder  utbi  Guds  milde 
beskyddb  till  all  godh  vellmågo  och  lifzsundheett  broderligen 
och  venligen.     Aff  Riga  dbenn  23  Decembris  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


188.  Riga  den  27  December  1625. 

Väntar  blott  på  Konangens  order,  för  att  med  sin  trupp  stöta  till  hären. 

Wohlgeborner  und  edler  herr  Cancellar,  bruderlicher  [lieber 
freund].  Neben  wundscbunge  allés  gedeilicben  aufnebmens,  undt 
abn[erbie]thunge  meinner  freundtbruderlicber  diensten  furenthal- 
the  icb  dem  liebem  Brudrem  hiemith  freundbruderlicber  woll- 
[meijnunge  nicht,  dass  icb  desselben  schreibftit  bey  seinnem  die- 
ncrn  diesser  dagen  empfahen,  undt  auf  dasselbe  alsobald  gern 
hette  antwortben  woUen,  ess  seindt  mihr  aber  ezliche  impedi- 
menta  furgefallen,  durcb  welcbe  icb  ahn  schlouniger  resolution 
bebinderth  undt  aufgebalten  worden.  Inmitthels  ist  mein  tYom- 
peter  mitb  den  sacben,  welcho  dem  liebem  brudrem  bewust  vom 
hem  Katziewilen  wieder  albie  bey  mihr  abngelangeth.  Undt 
op  icb  woU  gäntzlich  furhabens  gewesen,  fur  den  beilligen  dagen 
von  hinnen  ahn  die  Konigl.  May:t  roich  zu  erheben;  so  babe  icb 
doch  biss  abnhero  solcben  meinnen  aufzugh  vorscbieben  mnssen, 
weiln  icb  nicht  vorgewisserth  bin,  ahn  welcbem  ordte  icb  Ihre 
Konigl.  May.t  ahntreffen  mucbt[e].  So  baldt  von  derselben  mibr 
grundlicher  bescheidt  einkombth,  wie  icb  dan  dessen  daglicb  er- 
wartbend  bin,  wil  icb  im  nbamen  Gottbes  mich  aufmachen.  Heudt 
ist  mihr  vom  veyendc  kundscbafft  eingekommen,  dass  derselbe 
mitb  6,  7  fhanen  rcuther  im  gebiethe  Sunsell  auf  meinne  abn- 
kunfft  gewarteth,  die  riehe  furm  scbloss  in  brandt  gesteckbeth, 
wohin  er  sich  gewendcth,  ist  nicht  gewis.  Muss  also  mich  mein- 
nes  vortheils  zu  meinner  sicberbcith  gebrauchen,  undt  mich  in 
achtung  halthcn;  undt  wirdt  der  Bruder  nicht  weniger  die  con- 


Digitized  by  VjOOQIC 


387 

foije,  dic  er  von  danneD  absesdcn  wirdt,  vorwharnen  undt  roiih 
fursiehtigkcith  diroittieren.  Imgleichen  ipt  heudt  morgen  under 
der  predigte  fur  9  uhren  der  Cammerer  vob  hionen  ahn  den 
lieben  Briidren  vorreiseth,  hat  mith  mihr  in  keionen  Mchen  rich- 
tigkeith  getchlosseD,  da  er  doch  leicht  enthweder  fur  der  fruho 
predigte  mich  zu  sprechen,  öder  ihe  nach  geendigter  predigte 
mich  coropellieren  undt  richtigon  abscheidt  mith  mihr  nehmmen 
hette  köDDen;  will  aber  so  viell  ahn  mihr  dannoch  alle  sacheD  in 
gudte  ordre  brengen  lassen,  und  so  baldt  von  Ihrer  Eönigl. 
May:t  mihr  goedigste  ordiiiantie  wegen  meinnes  aufzuges  mihr 
zukombth,  dennselben  nachsehen,  den  lieben  Brudren  gödlicheral- 
iimcht  getrauwlioh  empf helond.    Riga  den  27  Deccmbris  anno  1625. 

D.  L.  B.  A. 

zu  willigen  diensten  bereitt 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


184.  Biga  den  8  Januari  1626. 

ömkar  att  före  Rikskanslerns  afresa  erhålla  ett  samtal;  begår  bltråde  för 
håndelte  att  Hans  Fersen  skalle  motTorka  det  aftalta  köpet  af  Hapiali 
lån  och  att  Qabriel  Bengtsson  OzeDstiema  skulle  Tilja  tiUtråda  Segewolds 
hos  och  låD,  hvilket  han  nyss  fått  i  donation,  förr  ån  De  la  Oardle  fått 
årets  ranta  och  utgifter  för  sitt  arrende  ersatta. 

Velbornc  herr  Cantsler,  broder  och  besynnerlige  gode  viln. 
Jagh  önskar  min  käre  broder  all  stadigh  hellssa  och  långvarige 
▼ållmågo  sambt  hvadh  meehre  min  k.  broder  ähr  kårtt  och  be- 
hageligidh.  Och  låthcr  min  k.  broder  förnimma  att  jag  i  dessa 
dagar  min  k.  broders  skrifvellsse  hafuer  bekommedh,  deraf  jagh 
förnimmer  att  min  broder  ähr  vägfärdigh,  efter  H.  K.  M:tz  nå- 
dige anfordringh  att  begifve  sigh  till  Bersson,  der  medh  H.  M:t 
att  conmihera  och  berådslå  så  väll  om  de  saker  nu  emellan  H. 
K.  M:tt  och  de  Poler  passcre,  som  de  min  k.  broder  opå  denne 
sin  reesa  ådt  Sverige  skall  förrätta,  och  dermedh  af  H.  K.  M:t 
sitt  afskeedh  att  tage.  Så  hade  jugh  gerna  veladh  önska,  att 
jagh  min  broder  hoos  K.  M:t  hafver  kunnedh  antreffa,  både  för 
publica  sossom  och  mine  egne  privat  saker  skuldh.  Men  alden- 
stundh  H.  K.  M:tt  mig  nådigest  hafver  befulladh,  att  jagh  för  de 
ährender  skull,  som  min  k.  broder  väll  äre  vitterligc,  ännu  på 
någon  tijdh  här  skulle  blifue  stille,  måste  jagh  derföre  sådan  H. 


Digitized  by  VjOOQIC 


388 

K.  M:tz  befallning  hörsambligcn  effterkomma;  dogh  såge  jag 
gerna  utt  min  broder  ville  ännu  så  begå  dedb  jugh  för  min  k. 
broders  afreesande  derifrån  mötte  blifue  härifrån  affordrat,  på 
dedh  jagh  medh  min  broder  för  sitt  upryckiande  om  allo  saker 
kunde  få  att  nfitala.  Hvadh  dedh  brefuedh  belangar  som  H.  K. 
M:t  nådigest  hafuer  befalladh  att  jngh  Radzewill  tillskrifue  skulle, 
så  hafver  jagh  dedh  förledne  lögerdagh  medh  min  trummetare 
ufTärdet,  och  förvänther  i  mårgon  deropå  svar  tilbaka.  Elliest 
hafuer  fienden  sigh  allt  stille  förhoUcdh,  sedan  han  dedh  tumult 
vedh  Sundsell  giorde,  hvadh  för  anslagh  han  nu  kan  förehafve 
lährer  oss  tijden.  Videre  k.  broder  herr  Cantsler.  effterjaguthi 
förfarenhet  är  kommen,  dedh  Hans  Ferssen  som  hoos  min  k. 
broder  på  Wollmar  hafver  varidh,  är  förrest  till  H.  K.  Mitt,  kan 
skee,  i  den  meoning  att  vele  omkuUslå  och  till  inthet  göre  dedh 
kööp  H.  K.  M:t  medh  migh  om  Hobsala  huus  och  lähn  hafuer 
giordt  (hvilckedh  jagh  dogh  inthet  förmoder,  nldenstundh  jagh 
tilbudedh  hafuer  mig  medh  honom  att  vele  förecnc,  om  den  rät- 
tighet han  till  samme  huus  kan  hafve,  och  att  jagh  hans  skade 
deruthinnan  inthet  vill  sökie  eller  begäre);  derförc  hvar  han 
dogh  sig  sådant  understode,  beder  jagh  min  k.  broder,  att  sådant 
hoos  H.  K.  M:tt  mötte  förhindrat  och  tilbake  blifve  drifvedt, 
effterdy  jagh  en  så  stoor  summa  penningar  (dog  medh  stoortt 
besvär)  hafver  allrcdo  tillväge  brachtt,  efter  som  min  k.  broder 
af  Cammareraren  dedh  videre  varder  förnimmandes.  Sidst  be- 
langande dedh  velborne  herr  Gabriell  Oxenstierna  uthi  sin  skrif- 
velsse  till  min  k.  broder  förmäler,  och  lijka  som  mig  beskyller, 
att  jagh  honom  Segewoldz  huus  och  lähn  (hvilckedh  H.  K.  M:t 
mig  förarrenderat  och  honom  sedan  skänckt  och  gifvidh  hEfver) 
förholler,  och  icke  hans  tienare  dedh  att  administrere  ville 
effterlåtha  och  inrymma;  så  kan  jagh  mig  deröfuer  icke  Hjthet 
förundra,  aldenstundh  jagh  dedh  hans  tienare,  då  han  h&r  var, 
tilbödh;  endogh  jagh  någodh  deropå  urgerede,  att  jagh  der  cen 
stoor  uthsäädh  hade  lathet  uthsåå,  och  elliest  annor  kostnadh 
vedh  huussedh  användt,  så  att  jagh  icke  uthan  vederlagh  dedh 
kunde  afstå.  Dertill  då  hans  tienare  svarade,  att  jagh  vedh  ar- 
rendet skulle  blifue,  så  lenge  min  tijdh  uthe  vore,  och  jagh  för 
min  omkostnadh  och  arbethe  kunde  blifue  bettaltt;  veett  dcrföre 
inthet  hvadh  orätt  jagh  häruthi  hafuer  giordt.  Och  medhan  jagh 
nu  för  dette  åhrcdh  effter  velbemälte  herr  Gabrielss  begäran 
Ohristoffer  Assersson  vill  tilfredz  stelle,  så  begärer  jagh  att  min 
k.    broder    på    herr    Gabriells    vcgne   någon   ville   förordne,  som 


Digitized  by  VjOOQIC 


389 

samme  läbn  TcderkenDes  och  administrere  kan,  så  snart  som  jagh 
denne  åhrsrentte  tillfyllest  upburit  hafver,  ty  jagh  begärer  dedh 
inthet  längre  behoUa,  eij  heller  hafuer  jagh  dedh  i  den  roeening 
förarrenderet  att  jagh  mig  deraf  een  stoor  proufijt  ville  gövn, 
uthan  att  jagh  uthi  denne  siukelige  tijden  hafver  kunnedh  der 
residera  och  mitt  huussholdh  hoUa.  Dette  jagh  min  k.  broder 
icke  hafver  kunnadh  förhoUe,  önskandes  min  k.  broder  ett  lycko- 
sambt  och  frögdefullt  nytt  åhr.  Och  befaller  min  k.  broder  uthi 
Gudz  milde  beskyddh  till  all  godh  vellmågo  venligen.  AfF  Riga 
den  3  Januarij  åhr  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


185.     Egenhändigt.  Riga  den  7  Januari  1626. 

nnderhaDdlingeD  med  Furst  Radziylllf  hvars  af  bry  tände  han  beklagar. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  synnerlige  godhe  ven. 
Jagh  önskar  min  K.  B.  af  Gudh  Alzmechiigh  all  begerligh  väl- 
moghe,  samptt  ett  hughnelichtt  och  fröghdefultt  tilstundande 
Bytt  åhr.  Därhoss  näst  min  broderlige  tiensts  tilbiudelse,  låter 
jagh  min  K.  B.  förnimma,  att  jugh  i  går  aftons»  haffver  bekom- 
mitt  Hanss  Kon.  M:ts  samptt  min  K.  B.  skrifvelse  medh  Hanss 
Ferssen,  och  förnimmer  däraf  hvadh  Hanss  Kon.  M:ts  vilie  och 
resolution  ähr  i  den  säcken  medh  Ratzewill.  Nu  haffver  jagh  i 
tisdagss  sentt  en  post  till  H.  K.  M:tt  medh  brcff  och  svar  ifron 
R.  på  dett  Hanss  Kon.  M:tt  befalte  sist  skrifvn  honom  till,  och 
efter  jagh  förnimmer  att  min  bror  är  för  rychtt  ifron  Hanss 
Kon.  Maijrtt  än  min  påst  är  ankommen,  därföre  sender  jagh  nu 
härhoss  och  min  K.  B.  af  samma  skriftt  en  uthcopia  so  och  af 
dett  Ulrick  sist  ditt  skreff,  af  hvilke  min  bror  kan  see,  att  R. 
inte  behagar  den  modum  som  H.  K.  M:tt  haffver  föreslagedh, 
uthan  slår  ännu  densamma  före  som  han  B[orgmästaren]  Ulrick 
tilförende  haffver  proponerad.  Efter  nu  H.  Kon.  M:tt  i  sin  nå- 
dige skrifuelse  till  migh  befaller,  att  om  R.  inte  vill  vara  til- 
fredz  medh  dett  scttedh  som  Hanss  M:tt  honom  föreslagedh,  så 
skulle  jagh  inte  senda  de  bref  som  megh  äre  tilsentt  fortt,  för 
än  jagh  sådantt  Hanss  Kon.  M:tt  hafver  veta  latcdh ;  därföre 
vill  jagh  ännu  någre  dager  dem  oppehoUa  till  dess  jagh  vidhare 


Digitized  by  VjOOQIC 


390 

beske  bekommer  af  Httnss  Maij:tt,  men  om  min  K.  B.  tyckets 
ntt  man  dem  skall  fortsenda  begerer  jagh  han  migh  dett  ville 
medh  ett  hastichtt  bodh  veta  lata.  De  andra  brefven  till  docter 
Drelingh  vill  jagh  honom  tilsenda,  efter  han  i  förgår  är  hedhan 
dragen  till  sin  gärdh.  Mitt  ringa  betenkian  i  Rfadzivills]  han- 
dell  belangande,  tyckess  migh  om  Hanss  Kon.  M:tt  icke  vårc 
alredha  fortt  rychtt  ått  Birsen  so  ville  jagh  hafve  rätt  att  H.  K. 
M:tt  dett  skulle  instella  och  Ratz[ivill]  i  sin  begeren  gratiGcera. 
Hanss  K.  M:tt  skulle  därmädh  mehr  uthretta,  än  altt  dett  Hanss 
Maij:tt  nu  för  hender  hnffver,  ty  fast  Hanss  Maijitt  entsetter  Bir- 
sen kan  däraf  inte  mehr  fölia  än  mehr  och  mehr  unkostna,  men 
hehöUe  vi  R.  i  den  devotionen,  som  han  sigh  låter  förmerkia  att 
vara,  skall  hnn  mehr  gaghna  Hansii  Kon.  M:tt  och  skadha  Konun- 
gen i  Polen  än  en  arme  om  nägre  tusen  man.  «Tagh  fruchter 
nu  utt  dett  aldelss  går  till  inte,  ty  R.  skall  nepligh  setia  mehr 
tro  till  dett  man  framdelss  skrifuer,  efter  han  seer  att  eme- 
den  man  sädantt  haffver  trachteradh  rycker  Hanss  Kon.  M:tt 
fortt  medh  krigsmachten,  därföre  måste  han  ett[d]era  fechta  eller 
medh  skammen  förlöpa;  och  där  dett  skeer  (som  man  visserligh 
medh  Gudz  nådh  förmoder)  så  törss  han  inte  presentera  sigh  på 
ricksdagen,  uthan  måste  sedhan  lata  altt  falla  och  accommodera 
sigh  sine  ovenner,  huadh  dett  vare  sacker  medh  tidhen  kan  skadha 
är  letteligen  att  aftaga.  Rett  nu  som  jagh  detta  brefvcdh  till 
min  bror  skrifuer,  bekommer  jagh  min  post  ifron  H.  Kon.  M:tt 
tilbaka,  huilken  haffver  Hanss  Kon.  May:tt  i  marceringen  på 
Dyn  nen  vedh  Kockenhusen  råkadh,  att  H.  Kon.  Maij:tt  ärnar 
falla  fienden  i  sitt  quarter  vedh  Walhoff  (där  till  Gudh  Hanss 
Kon.  M:tt  nådigest  lycka  och  välsignelse  förläne)  och  efter  Hanss 
Kon.  M:tt  tilförende  hadhe  latidh  skrifua  migh  ett  breff  till  om 
•in  opryckningh,  hafi^ver  Hanss  Kon.  M:tt  allenest  lated  leggia 
ett  post  scriptum  där  i  till  svar;  samma  postscriptum  sender 
jagh  här  innelychtt  min  K.  B.  tillhonda,  där  nff  han  kan  see, 
att  Hauss  Kon.  M:tt  blifuer  allt  vodh  sin  fattadhe  resolution. 
Gudh  late  dett  väll  lyckass,  och  att  denne  ocoasion  icke  må  gå 
oas  uthur  henderna.  Mcgh  befaller  Hanss  Kon.  M:tt  att  holla 
migh  vcdherredha  medh  de  tu  compani  ryter  som  här  i  stadhen 
liggia,  jagh  ville  önska  att  jagh  vare  medh  dem  hoss  Hanss  Kon. 
M:tt  för  än  någen  occasion  sigh  skulle  tildraga.  I  morgen  mener 
jagh  att  få  kunskaper  huadh  H.  Kon.  M:tt  haffver  nthrettadh 
dett  jagh  min  bror  skall  strax  avisera.  Vett  denne  gongen  inte 
:synnerKgedh    mer    utt  skrifun,  uthan  befaller  min  K.  B.  nu  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


391 

altidh  uthi  Gudz  den  allerbdgBtes  nådige  bcskerm  och  migh  i 
min  K.  B.  godhe  aifection  och  gratie,  försäckrandess  honom  att 
jagh  altidh  är  och  skall  blifva 

din  trogen  och  tienstvilligh 

bror  och  ven 

Jacobus   De  La  Gardie  m.  p. 

Af  Riga  den  7  Januarij  Anno  1626. 
Utanskriften,  egenhändig. 


186.  Biga  den  14  Januari  1626. 

RadziYill  har  efter  slaget  Tid  Wallhof  dragit  sig  in  i  Llttbauen. 

Velborne  herr  Cantzler,  broder  och  beeynneriige  gode  ven. 
Nåat  all  stadig  hellsso  och  vellmågos  lyckönskan,  tuiflar  jag  in- 
thet  att  min  k.  broder  af  min  sidste  skrifuellsse*)  hafver  för- 
nummedh  den  önskelige  victorie  som  Gudh  alzmechtigh  H.  K. 
M:t  gifuidh  hafuer.  Och  endogh  jagh  icke  någre  fullkommelige 
particularia  min  k.  broder  derom  viste  att  advisere,  si  hafuer 
jagh  lichväll  nu  H.  K.  M:tz  skrifuellsse  bekomedh,  och  af  Meng- 
den  som  dermed  hijtt  sendt  var,  förnummedh  dedh  aldeles  så 
vara  tillgått,  sossom  jag  sidst  min  k.  broder  tillkenna  gaff;  i  dedh 
H.  M:t  icke  allenest  alltt  fiendens  foottfolck,  och  mestedelen  ryt- 
terijdh  hade  nederlagdt,  uthan  och  alle  hans  stycken,  fahnor  och 
tråss  är  mcchtig  blefuen;  hvarföre  Gudh  alzmechtigh  vari  prij- 
sadh  och  ähradh;  förlähne  och  vidare  H.  M:t  uthi  sitt  företagande 
lycko  och  velsignelsse.  Och  skall  Radzewill  af  detta  slagedh  een 
sådan  skräck  hafue  fattadh,  att  han  medh  sin  macht  straxtt  för- 
ledne  söndags  affton  hafuer  tagedh  flychten  in  i  Littouen,  till 
huadh  ortt  veett  jagh  ännu  inthet.  Och  effter  H.  K.  M:t  mig 
nådigst  till  sigh  fordrar,  sä  ähr  jag  nu  på  tijmen  vägfftrdig  mig 
derhen  att  begifue.  Hvadh  rådslagh  H.  K.  M:t  der  achter  medh 
mig  att  göre,  skall  jagh  dedh  så  väll  som  hvadh  videre  kan  före- 
löpe, min  k.  broder  framdeles  förstendige  och  vette  låthe;  ön- 
skandes  att  Gudh  alz:tig  denne  min  k.  broders  reesa  ville  lycke- 
ligh  göre,  och  min  k.  broder  medh  hellssa  och  sundhet  derhen 
låthe  komma,  som  min  k.  broder  sigh  föresatt  hafuer.  Beder 
och  att  min  k.  broder  den  förtrogne  ven-  och  broderskap  så  och 

*)   Detta  bref  tjnes  vara  förloradt. 


Digitized  by  VjOOQIC 


392 

gode  correspondentz  som  o88  altidh  emellan  hafver  varidh,  ville 
continuere;  efFier  som  jagh  och  mig  dött  samme  förö bligerer  al- 
tidh att  vcle  underholle,  och  min  k.  broder  till  tienet  redebogen 
finnas.  Detta  jagh  min  k.  broder  icke  haiVer  underlåthe  kun- 
uedh,  efFter  secretereren  HelfFrich  (som  min  broder  hafver  till 
sigh  lathet  fordre)  nu  på  stunden  achtar  till  min  b.  sig  förfoge. 
Och  befaller  min  k.  broder  etc.  Åff  Riga  den  14  Januarij 
åhr  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  käre  bror,  efter  jagh  rett  nu 
på  timan  vill  sitta  till  hest  och  rycka  till  H.  K.  M:tt  kan  jagh 
inte  nu  vidhlöftichtt  skrifva;  unner  Gudh  helsen  och  lifvedh, 
skall  jagh  medh  dett  första  om  alle  sacker  avisera.  I  medeht 
begerer  jagh  min  K.  B.  ville  blifva  vedh  vår  gamble  förtronde 
han  skall  altidh  finna  migh  sin  trogen  ven  som  skall  altidh  gema 
göra  hvadh  honom  till  tienst  och  bebagh  lenda  kan.  Befaller 
honom  samptt  hanss  kere  husfru  och  barn  (dem  han  medh  min 
tienest  kerligen  helsa  vill)  Gudh  alzmechtigh  han  late  oas  finness 
medh  helsa  och  gledhie. 


187.  Beval  den  8  Maj  1626. 

Den  med  Sapieha  uppgjorda  vapeDbyilan  var  geDom  Orefre  von  Tharn  för- 
längd till  den  21  Maj,  innan  Konungens  bref,  som  förböd  vidare  stille- 
stånd,  framkommit.     Underrättelser  från  Pohlen. 

Velborne  herre  broder  och  besynnerlig  gode  vann  etc,  Kanu 
derhooss  min  kiere  broder  icke  oförmält  låtha,  att  endågh  migh 
tillförende  hadhe  bort  min  kiere  broder  om  alle  sacker  advisera 
icke  allenast  dedh  som  sedann  min  kiere  broderss  fronvarande 
opå  dhe  ortter  jagh  hafver  staddh  varet,  är  passseradh,  uthann 
hvadh  mann  eeliest  af  fiendeoss  förehaffvandhe  spordhe,  lijckväll 
hafver  jagh  sådant  allt  hertill  inthet  kunnadh  giort,  bådhe  der- 
före  att  jagh  een  tijdh  opå  ovisse  orttar  uthi  Littoven  hafver 
må.st  vijstass,  sosom  och  icke  vettadh,  att  min  kiere  broder  her- 
hooss  H.  M:tt  tillstedhess  var)  uthann  förmeenadh[e]  efter  vårt 
tagne  nffscheedh,  min  kiere  broder  sinn  reessa,  fortt  ått  Sverige 


Digitized  by  VjOOQIC 


383 

9teltt  hadhe.  Dertill  hafver  meen föret  hindrat  att  posterne  icke 
så  af  och  till  hafver  kunnadh  passere,  effter  8om  jagh  och  af  H. 
M:ttz  och  min  kiere  broderas  schrifuelsse  förnimmer,  det  mine 
bref  nu  först  till  Sverige  ahnkombne  ähre,  och  aldenstundh  H. 
K.  M:tt  vedh  Meijdäck  under  Birssenn  raigh  een  instruction  gif- 
vidh  hafver,  der  uthi  iblandh  nnnadh  förmälless  att  jagh  (der  så 
fienden  fordrade)  och  hårt  påträngde  medh  honom  en  vapne- 
huijla  eller  stilleståndh  scholle  sluthn)  så  hafuer  jag  opå  Sopins 
[o:  Sapiehas]  trägne  ahnhollande,  scdann  vij  om  fånge  bythedh 
vore  eensse  sex  veckorss  stilleståndh  medh  honom  ingått  och 
sluthet,  sosom  min  kiere  broder  det  vall  förnumitt  hafver;  hvilc- 
kedh  nu  allredha  är  förfluthedh,  och  medhan  mann  för  grässedh 
inthet  nogodh  vijdhere  uttrette  vijste,  hafuer  jagh  efter  förbe:te 
min  instructions  lydelsse,  greffven  von  Tuhren  beskeedh  låthett 
att  hann  der  så  begeradess  videre  stillestondh  in  till  endan  på 
Maij  månadh  iogå  och  slutha  skulle,  det  och  nu  så  vijdt  är  kom- 
mett,  att  till  den  21  Maij  af  vällbe:te  greffve  och  Niclas  Korff* 
år  prolongerat  vordet  effter  sosom  min  kere  broder  aff  utt- 
copian  opå  samma  stilleståndet  hafuer  at  förnimma.  Förmodandess 
att  sådant  inthet  H.  M:tt  uthi  någon  motto  skadeligitt  skall  vara, 
alldenstundh  samma  tijdh  nu  snart  förlöper  och  uthi  medier  tijdh 
inthet  vichtigt  företagas  känn,  och  efter  jagh  så  väll  af  H.  M:ttz 
som  min  k.  broderss  schrifvelssc  förnimmer,  dedh  H.  M:tt  nådi- 
gest icke  vill  att  jagh  videre  nogodh  vecka-  stilleståndh  skall 
sluthe  eller  ingå,  så  skall  jagh  migh  nlldelless  der  effter  rette, 
och  der  H.  M:tt  der  uthöfver  nogodh  ottoligh  vore,  att  samme 
stilleståndh  förr  ähn  H.  M:tz  bref  ahnkåmmedh  var  uprettadh 
är,  begerer  jag  brodervenligenn  att  min  kiere  broder  migh  der 
uthinnan  excusera  och  sackenn  till  det  bestc  utttydhe  ville;  ty 
H.  K.  Maittz  sacker  heruthi  ingen  tingh  kunne  blifve  förhindret 
efter  jagh  inthet  känn  see,  huru  mann  för  än  samma  stilleståndh 
till  ände  löper  känn  komma  i  felt  eller  6endenn  någodh  synner- 
lig affbräk  göre.  I  synnerheet  achtar  jag  fast  omögeligidh  att 
dhe  Finske  trouperne  som  hijt  öfverkomme  skolle  så  hastigt 
kunne  blifue  fcrdige,  aldenstundh  dhe  nu  törst  ähre  heem- 
kåmbne,  vill  och  par  månaderss  tijdh  förlöpa,  förr  ähn  her  Gustaff 
Hornn  dem  munstre  och  dem  uthi  ordningh  känn  bringe  sosom 
H.  Ma:tt  honom  pålagdt  och  befalladh  hafuer,  doch  vill  jagh  för 
min  perssonn  dedh  folckedh  her  i  landet  uthi  godh  beredskap 
hoUe  och  på  alle  sacker  godh  acht  gifve,  effter  Högbe:te  H.  Ma:tz 
nådige  skrifuelsse  och  befallningh. 


Digitized  by  VjOOQIC 


394 

Hvadh  eeliest  tijdender  ifronn  Polenn  anlangar,  så  är  i  förr 
går  en  påst  hijt  ankommen  medh  dhe  acta  emellan  grefven  af 
Tuhren  och  Korff  passeradh  är,  hvilcke  jag  H.  E.  M:tt  under- 
dånigest tillsendcr,  och  hafver  bårgmestaren  Ulrich  migh  till- 
skiifvidh,  hvadh  som  hann  particulariter  medh  Korff  opä  samma 
tractut  taalt  hafver,  hvilckedh  bref  jagh  herhooss  min  kere  bro- 
der tillsender:  sedann  är  i  går  min  egenn  tienare  ahnkommen, 
hvilckenn  och  hafver  bracht  bref  ifron  samma  bårgmestare  jemptc 
någre  vijsse  kunskaper  om  rijckzdagcnss  bcsluutt  ifronn  Polenn, 
och  hurulodess  Turekcnn  och  Tattaren  der  infall  giordt  hafver, 
och  ähndågh  jngh  inthet  tvitlur,  att  Månss  Mårtensson  och  Lnrss 
Nielssonn  H.  K.  M:tt  ifron  Rijga  hafver  om  alt  sådant  adviserat, 
lijkväll  effter  dhe  aff  sigh  sielffue  vichtige  ähre,  och  af  visse 
perssoner  härkåmbne,  hafuer  jag  dem  så  väll  H.  K.  M:tt  som 
min  kere  broder  herhooss  velladh  tillskicke,  på  dedh  att  hvar 
desse  förre  kunne  ankomme  ähn  dhe  iPron  Rijga,  H.  Kon.  Ma:tt 
och  min  kere  broder,  dhå  må  sij  huru  staten  i  Polenn  nu  före- 
vetter. Jagh  känn  der  af  icke  annadh  sij  ähnn  att  sackerne 
hooss  dem  ganska  illa  sammanhengie,  och  att  krigedh  medh 
Turckenn  och  Tattaren  uthann  tvifvell  i  sommar  igen  ahngår, 
effter  som  dedh  och  allreda  en  bogynnelsse  hafft  hafver,  ty  oan- 
sedt  dhe  uthi  sinn  relation  föregiffve,  att  denn  Polniske  felther- 
renn  Coniefspolski(!)  skall  hafva  slagedh  Tattarenn  tillbacke  och 
honom  stor  af  bräck  giort,  i  lijcka  motto  att  den  Turkiske  Baschan 
hafuer  skrifvidh  samme  Polniske  feltherre  till,  honom  rådt  att 
uthur  Pohlcnn  till  Turkiske  Keijsaren  mötte  sendebudh  sendaas. 
på  dedh  at  krigedh  som  på  7  åhr,  är  eemot  Polenn  proclamerad 
icke  mötte  hafua  sin  framgångh,  så  hafver  sådant  lijckväll  lithcn 
apparanre,  dedh  Turckenn  så  letteligenn  skulle  leggia  vapenn 
nedh  sedann  han  dem  enn  gångh  krigedh  hafver  ankönnige  la- 
thet. Tror  derföre  vist  att  dhe  i  sommar  så  myckedh  skolle  fäå 
giöre  pä  denn  sijdhann,  dedh  H.  K.  M:tt  vår  allernådigeste  herre 
väll  schall  kunna  nåå  en  ehrligh  fredh,  eller  et  långvarigt  stille- 
ståndh,  allenast  vij  opå  vår  sijda  icke  allt  förmykit  oss  af  lyckan n 
ville  förhäffva  och  bågan  höger  spcnna  ähn  denn  känn  lijda. 

Jagh  hadhe  ährnedh  i  gåhr  begiffve  mig  hedhann  och  till 
Rijga,  menn  till  att  afferdhe  desse  breff  och  att  sende  förutt  con- 
(irmation  opä  dedh  stilleståndh  som  af  grefven  von  Tuhren  utt- 
låfuadh  ähr,  måste  jag  ähn  nu  pahr  dagar  derföre  dröges;  vill 
doch  lijckväll  oförsummeligen  sk}mda  migh  strax  till  Rijga,  på 
dedh   jagh    der    nährvarande    effter    H.    M:tz  befallning  om  alle 


Digitized  by  VjOOQIC 


395 

sacker  deste  bettre  känn  bestella.  Jagh  hafuer  för  min  kerc 
hnssfruss  svagelige  lägenheet  skull  någodh  längre  ähn  jagh  gernn 
hadbe  seedt  måst  ber  dröijess,  (ty  aldenstundb  icke  mehr  äbn  7 
vekor  är  sedann  Gudh  benne  bafuer  förlåssndb  ocb  oss  en  ungb 
sonn  gifuidb)  builckenn  nu  sambt  moderen  (dess  Gudhi  låff) 
vedh  temmelig  godb  belssa  äre,  bafuer  jagb  icke  förr  kunnadb 
mig  på  reessan  begifve,  lempnor  docb  barnet  bär  quar  ocb  tager 
allena  min  kere  bussfru  medb  migb.  Efftcr  som  jag  nu  intbet 
tviflar,  att  min  k.  broder  sossom  min  förtrogenn  synnerlig  godbe 
renn,  medb  oss  sigb  frögder,  att  Gudb  oss  igen  för  vår  sårgb 
hafuer  bugnadh,  allt  så  begcrer  jagb  brodervenligon  att  min  k. 
broder  booss  H.  K.  M:tt  min  nådigeste  herre  dett  till  beste  ut- 
tydhe  ocb  endtskyllo  ville,  att  jagb  intbet  för  hafuer  kunnadb 
komma  ber  ifronn.  Jagb  håppas  lijckväll  intbet  der  medb  H. 
M:ttz  tien9t  någodh  hafua  förssumadb.  Jagh  skall  alltidb  tiena 
min  kere  bror  igenn  utbi  bvadb  motto  migb  mögeligit  känn  vara. 
Till  det  sidste  betackar  jagh  min  kere  broder  för  meddelltte 
tijdender  så  väll  af  fadcrneslandess  tillståndh,  som  bvadb  ifron 
andre  orttcr  på  denn  tijdb  booss  honom  bafuer  varedh.  Här 
hafuer  man  ocb  inge  andre  tijdender  ber  till  ifron  Tysklandb 
spordt  utbann  dbe  samma  min  kere  broder  om  förmäUer,  menn 
uthi  dbe  bref  jagb  i  gåbr  ifronn  Rijga  bekom,  förmälless  at  capi- 
tein  Lessless  bror  scball  vara  kommen  ifron  Lybeck  ocb  veet 
beretta  att  Manssfeldb  ocb  Hertigh  Christian  skall  hafua  slagedb 
Purstenn  af  Friedblandb  opå  hofudet  ocb  honom  sielf  till  fånga 
tagedb,  hvilcke  tijdender  syness  vara  allt  för  godha  till  att  vara 
sanne.  Docb  varder  tijdenn  oss  det  samma  lärandess,  först  icke 
någonn  annan  effterslengb  fölger.  Hvadb  jagb  framdelless  känn 
förnimma,  skall  jagh  min  kere  broder  gerna  advertera,  i  den 
visse  tillförsicht  att  min  kere  broder  där  så  lägenheet  giffuess 
det  samma  och  görandess  varder.  Befaller  min  kere  broder  etc. 
Aff  Refvall  denn  8  Mnij  åhr  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


396 


188.     Egenhändigt  Beval  den  3  Maj  1626. 

Ämnar  nu  återväDda  till  Riga,  sedan  vattenflödet  aftagit  ocb  gräset  våxt  npp. 

Välborne    herr  Cantzler  broder  och  synnerlige  tilförlotelige 
godhe    ven.     Jagh    önskar    min   K.  B.  samptt  hanes  käre  husfru 
och    vordhnader    en    stadigb  helsa,  näst  all  annen  begerligh  väl- 
moge    af   Gudh  alzmechtigh  tilförende.     Därhoss  låter  jagh  min 
K.  6.  förnimma,  att  jagh  efter  Kon.  Maij:ts  vår  nådigeste  herress 
tillåtelse    och   förloff,  haflFver  begifuedh  migh  hitt  till  Refvle  se- 
dhan jagh   folkedh  i  garnison  förlachtt  och  om  alle  sacker  vedh 
Riga  sä  besteltt,  efter  som  Hanss  Kon.  Maij:tt  migh  dett  nädigst 
befaltt  hafiVer.     Och  endoch  jagh  inte  hadhe  förmentt  dett  jagh 
här  sä  lenge  fördveliass  ville  so  haffver  årsenss  tidh  so  väll  som 
min    hustruss   legenhett  migh  någre  dager  här  lengre  ophoUcdh 
än  jagh  gärna  sielfF  haffver  veladh;  ty  dett  nu  först  i  dagh  är  8 
vecker  sedhan  Gudh  nådigest  min  husfru  förlossadhe,  eliest  haff- 
ver  altt   her    till    inte  gress  varidh  på  mareken  och  vatnedh  så 
stortt,    att    man  inte  haffver  kunnedh  nogen  vartt  resa,  men  nu 
vill  jagh    (Gudh    gifue    lyckeligen)   i  morgen   begifua  migh  till 
veghs,    efter  min   husfru  någerlunda  är  kommen  till  sin  styrcka, 
så    att    hon    samptt    den  sonnen  som  Gudh  oss  nu  nädigest  be- 
skertt    haffver    äre  vedh  godh  helsa,  Gudh  verdigest  vidharc  sin 
nådhe  förläna,  och  late  migh  samme  hughnelige  tidender  af  min 
K.  B.  och  hela  [hans]  buss  spöria  och  förnimma.    Huru  sackerna  nu 
her  i  landett  föreveta,  och  huadh  tidhender  jagh  nu  ifron  Polen 
haffver,    sådantt  kan  min  K.  B.  af  medh  föliande  min  skrifuelse 
vidhlöfteligen   see;    och    så    vitt  jagh  desse  sacker  considererer, 
så    syness    att    Gudh    oss    synnerligh    sin   nådh   bevisar,  och  vill 
Hanss    Kon.   M:ts  sacker  nådheligen   velsighna,  allenest  vi  måtte 
sådantt  erkenna,  och  mitt  i  vår  lycko  oss  veta  moderera,  på  dett 
vi  framdeles  icke  må  få  orsack  sådantt  att  beklaga,  ty  fransosen 
seger:    qui    trop    ambrasse,    mal    antraint;  detta  beder  jagh  min 
K.    B.    ville    i    bäste    måtto    försto,    att  jagh  dett  efter  vår  för- 
troen  till  min  K.  B.  skrifuer,  att  han  så  sackerna  hoss  Kon.  M:tt 
vår    nådigeste    herre  ville  därhen  hielpa  dirigera  att  om  någodh 
lichtt,    och    dett    som   säckertt  och  redhligedh  vara  kon,  af  vårc 
vederparter    kan    blifua   presenterat,  att  man  dett  icke  må  lelte- 
ligen  uthslå.     Efter  migh  tyckess  att  Sverie  so  väll  sosom  andra 
skulle    högeligen    vora    tientt  medh   fredh,  ty  vi  inte  mindre  än 


Digitized  by  VjOOQIC 


397 

vårsi  granner  lidha  krigfasenss  byrda,  och  consumera  oss  mcdh 
dem,  Gndh  vende  alti[D]gh  till  dett  blista  och  gifue  sådanne  con- 
silia  som  till  hanss  fira  kunne  lenda  och  fädernesslandett  kunne 
vara  nyttigast  och  dreghlichst.  Jagh  hadhe  vull  orsack  att  be- 
mödha  min  K.  B.  om  några  min  privat  sacker  hoss  H.  K.  M:tt, 
i  synnerhett  i  dett  jagh  haffver  förnummedh  att  någre  hafue  i 
min  frön  vare  understött  sigh  migh  hoss  Hanss  Kon.  M:tt  att  calum- 
niera;  men  efter  jagh  väll  vett  och  kan  aftaga,  att  han  medh 
monge  vichtige  sacker  ähr  occuperadh  vill  jagh  dett  till  en  bätre 
legenhett  spara.  Beder  allenest  min  K.  B.  ganska  äiteligen  att 
han  härefter  som  härtill  sigh  vill  late  migh  och  de  mina  i  min 
fronvaru  till  dett  bestå  vara  befalledh,  och  om  n&gen  mine  acta 
annerss  än  sigh  bör,  vill  hoss  Hanss  Kon.  M:tt  uth  tydha,  att 
han  då  migh  i  all  rettmetige  sacke  ville  förtredha.  Jagh  skall, 
80  lenge  jagh  lefFver  finness  honom  och  alle  hanss  en  oförfal- 
skadh  vän  och  tienare  igen.  Befaller  härmedh  och  altidh  min 
K.  B.  samptt  hanss  käre  husfru  och  barn  (dem  han  alle  på  min 
och  min  k.  husfruss  veghne  kerligeu  helsa  ville)  Gudh  Alzmech- 
tigh  till  mycken  lycko  och  velferdh,  skall  och  därhoss  finnass 
och  blifua 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Aff  Kefvle  den  3  Maij  1626. 

Utanskrlftea,  egenbändlg. 


188.  Beval  den  4  Mig  1626. 

Förord   för   Hans  Kettler  att  få  betalning  för  sina  betydliga  försträckningar 
till  kronan  af  både  spanmål  ocb  penningar. 

Velborne  herre  broder  och  besynnerlig  gode  vann.  Näst 
all  godh  vällmågess  lyckönskan,  kan  jagh  min  kere  broder  icke 
oförmält  låtha,  att  ehrlig  och  förståndigh  Hanss  Kiettler,  ihn- 
vanare  her  i  Refle  hafver  lathedh  mig  förstå,  huruledess  hann 
opå  åttskillige  tijdher  H.  K.  M:tt  och  cronon  hafver  giort  för- 
sträckningh  bådhe  i  spanmåll  och  redhe  penningar,  så  och  een 
stor  summa  tillförcnde  aff  cronan  hafver  till  att  fordra.  Och 
alldenstundh  han  achtar  i  underdånigheet  ahnteen  sielff  eller 
genom  sinn  uttskickade  H.  Ma:tt  der  om  bessöckie,  hafuer  hann 


Digitized  by  VjOOQIC 


för  den  gode  veoo-  och  förtrogne  broderskap  som  baaa  Teet  om 
emellann  att  vom,  hoM  migh  «linbolledk,  att  jagb  mia  kere  bro- 
der der  om  ville  liMdtrifaa,  det  min  kere  broder  banat  annek 
ville  låtfae  lig  liH  4eiUi  b€«te  vara  befblUdh.  Så  niedMui  knäs 
p&  denne  ortt,  aoai  offtnnt  när  aå  nöden  bafver  fordmt,  godh- 
villigen  bafver  kommedb  cronan  till  endloettningb,  tillfaiuder  sig 
ännu  Bk  royckidb  hanae  rådh  och  Iftgenheet  tiUeiger  deit  anmlne 
att  vethe  göre,  bvarföre  föraaeer  jagb  mig  lill  min  kere  broder^ 
aonom  och  brodervenligen  bcgerer,  alt  kan  booa  K.  Ma:ti  min 
allernådigeste  herre  aå  bearbetba  ville,  dedh  ban  derfdre  sinn 
bettailningb  bekomma  målJte,  på  dedb  bas  en  annan  gångh  nAr 
omtrånger  må  finnaaa  villigb  att  föraträckie,  aå  ocb  andre  der 
till  blifve  bevecbte  när  aå  beböffueas.  Hann  ebrbiuder  aigh  aå- 
datttt  boo«8  min  kiere  broder  roedb  alt  gåt  ville  förskylla,  och 
jagb  för  min  pertaon  blifuer  mia  kere  broder  till  all  broderlig 
tienat  redebogenn  ocb  benftgenn.  Befaller  min  kere  broder  eU, 
A£f  Räfväll  denn  4  Maij  åhr  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobna  De  La  Gardia  m.  p. 


180.  Blga  den  26  Kaj  leM. 

Finner  den  mf  Konangeo  meddelade  af  Rikskanslern  appsatta  fålttågsplanen 
mjoket  god,  meo  fraktar  brist  på  erforderliga  medel  för  dess  atförande. 
Särdeles  det  utländska  krigsfolket  är  mycket  mlssnöjdt  öfver  nteblifven 
aflöolng  ocb  kopparmjntet. 

Min  broder-  ocb  vänlige  helsan  etc.  Välborne  b.  Cantzler, 
besynnerlige  gode  vän  och  förtrogne  k.  broder.  Vår  allernådig- 
9te  konung  och  herres  breeff,  med  M.  B.  egen  hand  skrefved, 
derutinnan  H.  M:tt  migh  nftdigest  uptäcker  sin  intention  och 
deaaeingh^  huru  H.  M:tt  förmeedelst  Gudz  bijstånd,  achtar  denna 
sommar  continuera  och  forttsettia  krijged,  och  hurulunda  H.  M:tt 
vill  att  aackerne  bnr  i  Lijffland  företagas  och  drijfvas  skole;  ded 
bafver  jagb  med  senest  ankomne  galleija  undfått,  nu  med  aamraa 
galleija  igenom  mitt  särdceles  breeff  svarad  och  H.  K.  M:tt  mitt 
ringa  betänckiande,  tesslijkes  huru  alle  sacker  här  föreveeta,  uti 
underdånigbeet  till  känna  gifved,  hoppas  att  samma  mitt  brccff 
kommer    och    M.    B.    till   händer,    och    han   deraif  min  meeoiog 


Digitized  by  VjOOQIC 


399 

vijdarc  förnimma  skall.  Belaiigande  krijgsdispositioncD,  så  vijdt 
jagh  see  kan  befinner  jagh  H.  K.  M:tz  rådh  och  anslag  ganskc 
gode,  veel  och  inthet  på  hvad  bettre  sätt  H.  K.  M:tt  fienden 
fatta,  och  till  een  redclig  billig  affhandling  bringa  skall,  än  äfvän 
detta  H.  M:tt  resolverad  hafver.  Män,  hvad  dcrtill  för  ecn  appa- 
rat aff  folck  och  annad  förrådh  behöfves,  ded  kan  M.  B.  för  sigh 
siälff,  min  påminnelse  föruthan,  nogsarapt  besinna.  Tviflar  der- 
före  inthet,  att  man  sigh  allereede  hafver  fast  giord  på  tienlige 
och  nödige  medell  till  «en  godh  ända  saaken  att  utföra,  och  så- 
leedes  väl  försorgdt,  der  någon  godh  occasion  sigh  see  late,  att 
man  för  meedellöse  skuld,  icke  nödges  stanna  mitt  i  loped. 

Hvad  difficulteter  koparmynted  här  förorsaakar,  ded  hafver 
jagh  inthet  kunnad  fördöllie.  Ded  fremmandc  folcked  besvärar 
sigh  högt,  och  låter  uttryckeligen  höra,  att  dec  för  koparmynt 
iathet  kunne  eller  vela  längre  ticna,  effter  varurno  derigenom 
stegras,  och  så  i  städerne  som  på  landed  förhöjas,  så  att  dee 
dubbelt  betala  moste,  hvad  dee  för  koparmynt  köpa  vele.  Och 
oanseedt  aff  officererne  många  så  discrete  finnas,  att  dee  sigh 
inthet  synnerligen  merckia  låta;  så  äre  dee  lijkväl  med  dee 
andre,  ved  een  meeningh.  Ded  stoora  vintertoged  dee  giordt, 
och  den  förtröstningh  H.  K.  M:tt  dem  gifved  hafver  på  affräk- 
ningen,  och  att  dee  härifrån,  i  våhras  allcrecdc  skulle  blifva  kal- 
lade, hafve  dee  i  stadigt  åtenckiande,  örkia  der  på  esomofftast. 
Der  Gudh  förbiude,  att  dee  tröge  och  moottvillige  blefve,  skulle 
dee  skaffa  här  nogh  att  göra.  Min  B.  veet  hvad  deribland  för 
partij  är,  kommer  sigh  och  väl  i  hugh,  hvad  dee  förgången  som- 
mar, uti  H.  M:tz  närvaru  och  åsyn  här  för  Riga  torde  begynna. 
M.  B.  ville  H.  M:tt  detta  till  sinnes  fööra,  och  så  laga,  om  H. 
M:tt  inthet  så  hastigt  hijt  kommer,  och  den  fremmande  soldatesca 
för  sin  ankompst,  till  någon  annan  ortt  hafva  vill.  och  affräck- 
aingen  inthet  skee  kan,  att  dee  då,  med  några  månaders  sold, 
eller  på  någod  annad  sätt,  ledde  och  lockade  blefve,  mädan  dee, 
8oro  nu  tillstår,  inthet  väl  kunne  tvingas  och  drijfvns.  I  medier 
tidh  skall  på  min  sljda  ingen  åhåga  och  flijt  sparas,  att  uppe- 
bålle  officiererne  med  godh  ordh,  och  pä  bestn  sätt  jagh  kan 
beveeka  dem,  både  till  att  hålla  folcked  uti  disciplin  och  lydno, 
så  och  siälfve  uti  godh  devotion  cmoott  H.  K.  M:tt  stadigt  för- 
blijfva.  Finnes  nu  K.  B.  uti  be:te  mitt  svaar  till  H.  K.  M:tt 
oågod  som  till  evcntyrs  icke  alztinges  vore  behageliged,  förseer 
jagh  roigh,  så  och  broderligen  beder,  M.  B.  ville  obesvärad,  så- 
dant  hoos    H.   M:tt  uti  bestå  måtto  interpretera  och  uttyda  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


400 

hoo8  H.  M:tt  förmå,  ded  mitt  breff  så  nådigt  blifver  uptagcd 
och  förstått,  som  jagh  ded  troligCD  väl  skrefvcd  och  bettre 
meent  hafver.  Om  H.  M:tt  oficnderades  och  onådigt  uptoge, 
ded  14  dagars  stillestånd,  som  afF  grefven  v.  Thurn  allena  ac- 
corderad  och  ingått  är,  bodc  jagh  gäma  M.  B.  ville  och  ded  på 
bestå  sätt  excusera  och  begå,  att  H.  M:tt  nädigest  endskyllar 
migh,  effter  sådant  uti  min  absence,  tvert  emoott  mitt  förbud, 
och  Larss  Nilsons  tijdige  åttvarning  skeedt  är,  derhoos  icke  mo- 
veras  öfver  Grefven,  effter  han  denna  pfolongation,  affcengodh 
meening  och  för  de  orsaaker,  som  uthi  mitt  breeff  införde  are, 
bevilliad  hafver.  I  medier  tidh  ded  förlöper,  hafver  man  här 
föga  kunnad  begynna,  hoppas  och  att  denna  korta  prolongation, 
inthet  skall  lända  H.  M:tt  udi  dess  desseings,  till  någod  hinder. 
Hertigen  aff  Churland  hafver  hafft  hoos  migh  sine  gesandter; 
hvad  deeras  värff  varid,  och  med  hvad  svaar  jagh  dem  remitterad 
hafver,  ded  varder  M.  B.  aff  L.  Nilssons  breeff  och  bijfogade 
copicr  aff  acterne,  utförligen  förnimmandes.  Elliest  hafver  jagh 
denne  gången  inthet  annad  att  skrifva,  beslutar  derföre  här  med 
och  önskar,  att  Gudh  den  allerhögste  M.  K.  B.  med  altt  ded 
honom  kärtt  är,  altid  väl  bevara,  och  ved  långt  lijS,  godli  hetsa 
och  sundheet,  sampt  annad  önskcliged  välstånd,  stadigt  behålla 
ville.  Helsandes  M.  B.  käre  fru,  M.  K.  syster,  och  beggies  kär- 
komne vårdnad,  broderligen  och  mycked  vänligen.  Aff  Riga 
den  25  Maij  anno  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


191.  Biga  den  28  Maj  1626. 

Den  för  Uapsals  lån  t  Gerdt  Didrikssons  räkolng  fordrade  samman,  12000 
daler,  kan  ban  så  myoket  mindre  nu  betala,  som  årets  ränta  uppbäres 
af  Farsen  ocb  någon  inkomst  dcraf  ej  kan  väntas,  om  ej  donatarieme 
få  yederlag  annorstädes;  har  dessutom  med  stor  svårighet  kunnat  leve- 
rera 62000  mark  dels  1  penningar,  dels  i  kommiss  De  nya  ståtbållame 
1  Yiborg  hindra  utförseln  af  den  spanmål,  hvarmed  ban  velat  lemna 
Jörgen  Häok  ersättning  för  de  1200  t:r,  b  varför  han  ajelf  ocb  Riks- 
kansleren  äro  I  borgen. 

Velborne    herre    kähre    broder    och    besynnerlige  gode  ven. 
Nast    all    stadigh    hellsse    och    långvarige   vellmågos  lyckönskan. 


Digitized  by  VjOOQIC 


401 

kan  jagh  min  k.  broder  icke  förbolie,  att  Kongl.  Maij:tt  vår  aller- 
nådigste  berre,  migb  ifrån  Viborgb  bafuer  tilUkrifuidb,  ocb  nå- 
digst  begärer,  dedb  jagb  till  krigsfolckssens  underboldningb  tolf- 
tusende  daler  ville  lefuerere,  aldenstundb  Gierdt  Diricbseon,  utbi 
sin  räckningb  inföbrer  dett  så  myckidb  för  Hobsala  läbn  restere 
skulle.  Så  bafuer  jagb  allredo  ifrån  Bousk  migb  deropå  förkla- 
radb,  att  jagb  icke  mebre  medell  viste,  utban  bafuer  all  min 
förmögenbet  tillsatt  förr  än  jagb  de  sextije  tuå  tusende  daler  i 
rede  peninger  ocb  commiss  bafuer  kunnadb  tillväge  komme, 
som  allredo  af  mig  lefuereredb  är,  dertill  jagb  een  stoor  deell 
opå  interesse  bafuer  måst  uptaga,  sossom  ocb  måst  mine  gärder 
Jackevall  ocb  Kijda  försettie;  skulle  ocb  jagb  een  sådan  summe 
ebrleggie  för  de  godz  som  förtientte  personer  innebafue  ocb 
utbi  deres  bustrus  ocb  barns  lifstijdb  are  bebrefuede,  deraf 
jagb  eller  de  mine  utbi  vår  lifstijdb  icke  kunnc  oss  någon  nytto 
förvisse;  vill  sådant  migb  falla  alltt  för  svårt,  ocb  veett  jagb 
icke  buadb  billigbet  dett  vara  kunde.  Dogb  der  H.  K.  M:tt  nå- 
digst  täcktes  dem  förtiente  personer  vederlagb  gifue  autben  i 
Finlandb  eller  annorstädes,  ebrkenner  jagb  migb  skylligb  H. 
M:tt  derföre  att  bettala;  ocb  vill  tillsee  buru  jagb  då  tillkom- 
mande böst  så  mänge  peningar  kan  tillväga  komma.  Ty  för  Jo- 
banni  bafuer  jagb  ingen  rentta  till  att  upbäre  eller  förväntte, 
ocb  buadb  jagb  i  spannemåll  bafuer  i  förrådb  bafFt,  dett  bafuer 
jagb  måst  utbi  otijdb  försellie  dem  jagb  kläde  bär  af  upborgedb 
bafuer,  så  att  dedb  lijka  myckit  bafuer  kommedb  migb  till  stå, 
såssom  jagb  rede  penningar  lefreredb  både;  endogb  Gierdt  Di- 
richsson  utbi  sin  räckuing  sådant  ådtskillier,  sosom  jagb  medb 
proufijt  både  dett  lefuereredb,  ocb  vill  att  jagb  derföre  tree  åbr 
herefter  skall  bettalt  blifue  af  Kexbollms  arrende,  builckedb 
dogb  synes  emott  all  billigbet  vara,  dedb  jagb  mine  peninger 
sä  Icnge  skall  miste;  veett  ocb  icke  dette  åbr  een  daler  af  Hob- 
sala godz  bafue  till  att  upbäre,  efiter  stådtbollaren  Hanss  Ferssen 
för  sin  lifztijdz  rätt  skall  dette  åbrs  rentte  niutbe.  H vårföre  be- 
gärer  jagb  brodervenligen,  att  min  k.  broder  vedb  lägenbet  ville 
sådant  boos  H.  M:t  ibugkomma,  förmoder  underdånligen  att  H. 
M:tt  icke  någon  ogunst  till  mig  derföre  fattar.  Sedban  veett 
min  k.  broder  sigb  ocb  ebrbindra,  dedb  ban  förledne  böst  mig 
tillskref  ocb  begärede  att  jagb  berr  Jörgen  Häck  dbe  tolfbun- 
drade  tunnor  spannemåll  ville  bettala,  som  ban  försträcktt  ocb 
min  k.  broder  medb  mig  att  bettala  försäkradb  bafuer.  Så  bafuer 
jagb  sådant  effterkommedb  ocb  förb:te  1200  tunnor  'spanne[må]ll 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  26 


Digitized  by  VjOOQIC 


402 

som  sigh  till  50  lester  belöper,  lathet  uthi  Viborgh  lefuerere, 
och  af  honom  annammedh  vår  obligation  så  och  profuiandtmcsta- 
rens  Mårthen  Paulis  quittens,  dem  jagh  Cammareraren  här  till- 
stelle  vill,  eller  och  dem  öfuer  till  Sverige  skicka.  Och  efter 
jagh  nu  således  min  k.  broders  begäran  hafuer  fyllest  giordt, 
och  den  deell  min  k.  broder  deraf  opå  sigh  tagedh,  hafuer  för- 
b:te  Häck  bettaltt;  tuiflar  jagh  inthedh  att  min  k.  broder  den 
förordningh  hafuer  låthedh  i  Finlandh  göre,  dedh  jagh  till  min 
bettallningh  mötte  komma.  Men  huar  dedh  icke  skeedt  vore 
eller  ingen  spaniU  der  i  förrådh  är,  begerer  brodervenligen,  att 
min  k.  broder  ville  mig  på  een  annan  ortt  anordning  förskaffe, 
och  mig  medh  förste  tillskicke,  effter  jagh  allredo  hafuer  någre 
köpmän  deropå  försäkradh  att  de  den  till  Johannis  bekomma 
skole;  eller  och  att  min  k.  broder  ville  mig  deropå  een  quittens 
af  Räcknecammaren  förskaffe,  huar  läst  rogh  till  femptije  rijks- 
daler,  såssom  jagh  spannemålen  här  försåldt  hafuer,  att  jagh  sedan 
kunde  dett  uthi  min  lefuereringh  kortta  och  afdraga.  Förseer 
mig  till  min  k.  broder  att  han  mig  sin  broderlige  benägenhet 
häruthinnan  bevijser.  Jagh  skall  altidh  finnes  min  k.  broder 
igen  till  all  tienst  redebogen  och  vällvilHgh.  Befaller  min  k. 
broder  sambt  hans  k.  vårdnat  (dem  min  k.  broder  på  min  och 
min  k.  gemåhls  vegne  ville  helssa)  uthi  Guds  milde  beskerm  till 
all  godh  velmåge  venligen.     Af  Riga  den  28  Maij  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m,  p. 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  broder  och  synnerlige  godhe 
vän.  Näst  min  broderlige  tiensts  tilbiudelse  etc.  Tvifler  jagh 
inte  min  K.  B.  af  mine  underdånige  skrifuelser  till  Hanss  Kon. 
M:tt  någhsamptt  varder  förnimma  om  vår  nervarandess  stat,  och 
att  den  (Gudhi  tess  loff)  än  här  till  i  godh  esse  ähre;  allenast 
att  peningarna  måtte  fölia,  dermedh  soldaterna  moge  villige 
bollass.  Hvadh  besver  och  di[f]ficultet  här  är  för  kopermyntedh 
dett  haffver  jagh  Hanss  Kon.  M:tt  och  i  underdonighett  tilkena 
gifvedh,  kan  ej  heller  underlåta  sådantt  min  K.  B.  förmela,  att 
dett  fremmande  krighss  folkcdh  sigh  rotunde  förnimma  late,  att 
de  inte  därföre  lengre  tiena  ville,  uthan  heller  taga  sin  afskedh. 
I  licka  måtto  tala  de  raechte  om  deress  afreckningh,  och  seija 
sigh  icke  förmodha,  att  H.  K.  M:tt  någen  tienst  af  dem  be- 
gerer, för  än  de  den  bekomma,  efter  H.  Kon.  M:tt  den  dem  sk 
så  ofta  tilsachtt  och  försäckradh  haffver.     Aldenstundh  H.  Kon. 


Digitized  by  VjOOQIC 


403 

M:tt  migb  nu  tilskrifuer  sigh  hafue  före  satt,  att  divertera  kri- 
gedh  här  ifron,  och  där  till  kalla  dett(!)  fremmande  soldateska 
hedhan,  fruchtar  jagh  att  dett  en  stor  ovilia  skall  förorsacka  om 
de  icke  för  blifua  contenterade,  för  än  de  hedhan  eskass,  huil- 
kedh  jagh  min  K.  B.  so  väll  som  Hanss  Kon.  M:tt  hafiVer  veledh 
förmela,  i  den  förhopningh  att  min  K.  B.  hoss  Hanss  Kon.  M:tt 
varder  sackerna  så  hielpa  dirigera,  att  om  möglightt  är,  de  för- 
måge  blifua  någerlunda  contenterade,  för  än  de  hedhan  kallass, 
ty  jagh  eliest  migh  besorger  för  en  stor  desorder.  Ahr  och 
väll  att  achta,  att  H.  Kon.  M:tt  sigh  väll  försorger  medh  alle 
nö[d]torfter,  i  synerhett  penningar,  för  än  han  sitt  anslagh  företager, 
på  dett  att  där  egenora  icke  altt  må  falera,  och  H.  K.  M:ts  per- 
son sielff  må  komma  ifrå.  Om  mina  priuata  som  jagh  min  K. 
B.  om  tilskrefuedh  hafFver,  beder  jagh  min  K.  B.  vill  lata  sigh 
till  dett  bestå  vara  befalledh.  Jagh  tiener  honom  altidh  gerna 
igen.  Befall[er]  hermedh  min  K.  B.  samptt  hanss  k.  husfru  och 
vordhnader,  dem  han  alle  på  min  och  min  k.  hustruss  veghne 
kerligen  helsa  ville,  uthi  Gudz  mildhricke  beskärm,  han  hielpe 
oss  medh  helse  och  gledhie  tillsammenss. 


Postscriptum 

(på  löst  blad). 

Velborne  herre  elschelige  käre  broder  och  synnerlige  gode 
vän.  Min  k.  broder  veett  sigh  och  väll  ihugkomme,  huruledes 
H.  K.  M:tt  förledne  höst  och  vintter  migh  tillsade,  dhå  H.  M:tt 
mig  om  försträckning  anmodede,  att  den  spannemäll  jagh  vedh 
Nyen  och  Viborgh  hade  liggendes,  skulle  frijtt  och  obehindrat 
uthgå,  effter  som  och  H.  M:tt  mig  sitt  konunglige  breff  deropå 
meddeltte;  och  oanseedt  att  jagh  för  någon  tijdh  sedan  samme 
breff  stådtholleren  tillskickade,  lichvell  förnimmer  jagh  att  stådt- 
hollerne  som  nu  på  Viborgh  äre  förordnade  sigh  understa  skepp 
och  spannemåll  att  anhoUe,  till  H.  M:tz  videre  förklariogh,  huilc- 
kedh  migh  selsambt  förekommer,  att  H.  M:tz  handh  och  segeli 
icke  mehre  skall  achtes,  veett  och  icke  huadh  man  sigh  een  an- 
nan gångh  skall  effterrette.  Hvarföre  och  medan  jagh  icke  alle- 
nest  deraf  een  obottligh  skade  kunde  lijde;  der  same  skepp  och 
spannemåll  uppehoUes  skulle,  uthan  och  all  min  credit  och  lofuen 
derigenom  förlohre,  sossom  min  k.  broder  framdeles  kan  för- 
nimma, huadh  uthaff  sådantt  föllier,  begerer  jagh  broderven- 
ligen,    att  min   k.  broder  medh  förste  ville  förskaffe  H.  K.  M:tz 


Digitized  by  VjOOQIC 


404 

befallningebreff  till  gubematoren  och  de  stådthoUere  på  Viborgh 
äre  förordnade,  dedh  de  sigh  effter  H.  M:tz  bre  frätte  och  samme 
skepp  och  spannemåll  etraxtt  passere  låthe.  Jagh  tiener  min 
k.  broder  igen  uthi  huadh  motto  jagh  kan.  Min  k.  broder  her- 
medh  uthi  Guds  milde  beskyddh  broderligen  befallandes.  Datum 
ut  in  literis. 


192.  Biga  den  14  Juni  1626. 

Har  med  hela  arméen  tågat  från  Bausk  genom  Mitau  till  Eckau,  der  han 
slagit  läger  och  hållit  mönstring,  hvarvid  det  utländska  krigsfolkets 
missnöje  Öfver  uteblifven  sold  med  svårighet  hindrats  från  att  utbryta; 
befälet  klagar  öfver  kopparmyntet  och  Rigaboarne  öfver  inqvartering  af  ett 
nykommet  Skotskt  regemente.  Bapieha  har  med  7000  man  kommit  ut- 
för Diina  tiil  Selborg,  och  fienden  är  derigenom  så  öfverlägsen  (9  å  10 
tusen  man)  att  förr  än  Qustaf  Horn  anländt  med  förstärkningar  ej  är 
rådligt  möta  honom. 

Velborne  herre,  elschelige  käre  broder  och  synnerlige  gode 
vän.  Jagh  önskar  min  k.  broder  all  stadigh  hellsso  och  lång- 
varige vellmågo,  sambtt  huadh  mehre  min  k.  brod«*r  är  kärtt 
och  behageligitt.  Kan  derhoos  min  k.  broder  icke  förhoUa,  att 
jagh  sidst  genom  min  skrifuellsse  medh  Capitein  Johan  Jonson 
gaff  min  k.  broder  tillkenne,  så  väll  denne  ortts  tillståndh  och 
lägenheett,  som  huru  sakerne  elliest  då  aflupne  vore,  och  att 
jagh  mig  herifrån  till  armeen  achtade  att  förfoga,  förmoder  att 
min  k.  broder  vedh  denne  tijdh  samme  skrifuellsse  bekommedh 
hafuer.  Sedhan  jagh  nu  till  armeen  kommen  var,  och  befan  att 
rytterijedh  icke  videre  kunde  sigh  vedh  Bousk  uppehoUa,  hafver 
jagh  medh  heele  armeen  begifvidh  migh  till  Mithou  och  vedh 
Ekow  migh  inquarterat,  der  H.  K.  M:tt  förledne  sommar  sitt 
läger  hade,  för  den  orsak  att  man  folcket  siöledes  med  tillföring 
och  andre  nödtorffter  bäst  och  bequembligest  på  den  ortten, 
endtsettie  kunde,  haffuer  och  alltt  hertill  siille  holledh  och  in- 
thedh  någodh  fiendtligidh  företagedh,  effter  jagh  ännu  ingen 
viss  ordonance  af  H.  K.  M:tt  deropå  bekommedh,  derhoos  och 
befruchtadh  att  sådantt  H.  K.  M:tz  desseiner,  hindra  och  förtaga 
skulle.  Och  oanseedt  man  betentfkiande  hafuer  hafft,  een  gene- 
ralmunstringh  anstelle,  sossom  H.  K.  M:t  nädigest  befalladh 
hafuer,    efter    den    eene    lähningen    icke    väll  den  andre  hafuer 


Digitized  by  VjOOQIC 


405 

kunnedh  föllie,  uthan  måst  här  och  där  myckidh  dertill  uppläna 
och  bårga;  eå  hafuer  doglichuell  jagh  sambt  Cammerrådet  Måns 
Mårthensson  stelltt  sådant  i  värckedh,  och  låthedh  opå  hvartt 
compagnie  i  synoerheett  visse  ruller  förfärdige,  dem  Måns  Mår- 
thenssou  härhoos  H.  K.  M:tt  i  underdånigheet  tillsender,  på 
dedh  H.  M:tt  deraf  nådigest  kan  sij  huru  starckt  huart  compagnie 
sigh  befinner.  Och  endogh  dett  fremmande  krigsfolket  icke 
hafue  vägradh  sigh  mönstra  låthe,  så  hafve  de  lickväll  sigh  lå- 
thedh förmärckie  att  dem  någodh  förnähr  skedde,  om  [icke]  på  den- 
ne munstringen  skulle  deres  afrackning  bettales,  aldenstund  de 
deres  soldater  myckidh  hafve  försträcht  (af  hvilka  een  stoor  deell 
äre  döde,  och  een  deell  förrymbde)  och  de  på  ett  heelltt  åhr  ingen 
affräckning  hafue  bekommed;  rytterijedt  låthedh  sigh  och  för- 
märckie, dedh  de  icke  videre  för  halfve  lähninger  tiene  kunde, 
uthan  begära  ech  sin  afrackning,  någre  hade  sigh  och  församblat 
och  ville  gå  till  Måns  Mårthensson  (i  medier  tijdh  jagh  dett 
Svensche  rytterijedh  besågh  och  mönstrade)  och  sigh  högeligen 
deröfuer  besvärat,  hvilcke  ryttmesterne  och  andre  bcfahll  medh 
Måtta  degn  hafue  måst  stilla,  och  dem  sambt  andre  i  gemeen 
dertill  strängeligen  förmanatt,  att  de  ingen  ovillighet  skulle  på- 
skina låthe;  sedhan  hafuer  och  jagh  min  högste  flijtt  giordt  der- 
om,  och  dem  till  hörsamheett  och  villighet  styrcktt  och  förma- 
natt, förtröstandes  dem  derhoos  att  de  sin  richtige  bettallning 
innan  kortt  bekommc  skole,  aldenstundh  H.  K.  M:tt  vore  dag- 
ligen förvänttandes.  Befählhaberne  så  väll  under  foottfolckedh 
såssom  rytterna  bcsväre  sigh  öfuer  kopparmynttcdh  (och  i  syn- 
nerhcett  der  deres  rast  skulle  dem  dermedh  bliffue  bettalltt)  att 
de  deropå  måste  lijda  en  stoor  skada,  begärendes  att  jagh  på 
deres  vegna  hoos  H.  K.  M:tt  ville  sollicitera,  dedh  de  medh 
sölfuermyntt  måtte  bettales,  huilckedh  jagh  och  dem  hafuer  måst 
förtrösta  och  tillseije.  Elliest  befinne  sigh  och  de  andre  Tyske 
ryttare  deröfver  besvärat  att  Bchnems  ryttare  högre  blifue  bet- 
taltte,  än  de  andra,  huilcke  dogh  icke  mehre  eller  bettre  stoffe- 
tade  äre  än  dhe.  Jagh  förmärcker  H.  K.  M:tz  mening  vara,  att 
under  mitt  compagnie  och  feldtmarskalckens  sambt  Magnus  v. 
der  Pahlens,  skole  mestadeles  vara  Liflender  och  infödde,  och 
att  de  derföre  så  myckidh  bettre  medell  haffve  sigh  att  uuder- 
holla,  än  förb:te  Benehms  ryttare,  dett  H.  M:tt  dogh  nådigest 
annorledes  af  ruUerne  varder  förnirame,  att  öfuer  halffpartten 
uttländsche  och  fremmande  äre,  dhe  inthedh  meehr  hafue  veder- 
våga   än  Benehms  ryttare.     Effter  jagh  spor  att  häraff  icke  alle- 


Digitized  by  VjOOQIC 


406 

nest  eenn  stoor  ovillie  iblandh  alle  ryttere  sigh  förorsakae,  uthan 
de  fremmaDde  under  de  andre  compagnier  sigh  aldeles  ovillige 
Stella,  så  lenger  att  tiene,  haffiier  jagh  icke  kunnedh  underlåthe 
sådant  min  k.  broder  att  uptäckie,  uthi  den  broderlige  tillför- 
sichtt,  att  min  k.  broder  H.  K.  M:tt  underdånigest  ville  sådant, 
vedh  gifuen  lägenheett  and  råga  och  till  gemöte  föhre,  på  dedh 
H.  K.  M:tt  icke  uthi  sine  desseiner  må  hindratt  eller  för  folcks- 
sens  ovillighet  någon  skada  taga,  hellst,  der  H.  M:tt  vill  dedh 
Tyske  folckedh  härifrån  och  till  een  annan  ortt  förskrifue,  skulle 
dedh  så  myckidh  meehre  vara  till  att  befahra.  Tviflar  inthet 
att  min  k.  broder  dette  hoos  sigh  varder  väll  öfuerväga,  och  H. 
K.  M:tt  dertill  råda,  som  han  kan  tänckie  bäst  och  rådeligst  vara. 
Hvadh  elliest  i  gcmeen  folckedz  tillståndh  nu  vedkommer, 
så  tackar  man  Gudh  att  siukdomen  är  temmeligh  skonligh.  Gudh 
alzmechtigh  videre  sine  nåder  förlähne  och  alltingh  till  dedh 
bäste  dirigcre.  Ifrån  fienden  förnimmer  man  att  han  sigh  uthi 
Littowen  stärcker,  sine  grentser  att  defendere;  dogh  skall  han 
ännu  icke  öfuer  2000  man  starck  vara.  Dhe  Churlender  som 
här  af  och  ann  reesa,  berätta,  att  Turcken  och  Tarttaren  skall 
åther  hafue  giordt  infall  i  Polen;  huru  derom  i  sanningh  är,  kan 
man  ännu  icke  vist  vette,  aldenstund  fienden  vägarne  så  starckt 
hafuer  besatt,  att  ingen  post  kan  framkomme.  Hvadh  jag  fram- 
deles kan  förnimme  skall  jagh  sådant  min  k.  broder  tillkenne 
gifve.  Befaller  hermedh  min  k.  broder,  etc.  Aff  Riga  dhen  14 
Junij  åhr  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum 
(på  löst  blad). 

V^elborne  herr  Cantsler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Jagh  kan  och  min  k.  broder  icke  undcrlåtha,  huruledes  borger- 
schapedh  här  i  staden,  medh  dedh  Skåttsche  regcmentedh  svåra 
illa  tillfredz  äre,  både  för  dedh  de  icke  deres  språk  kunne  för- 
stå, så  väll  som  och  att  de  myckidh  tiufuerij  och  rooff  bedrijfue, 
oansedt  att  man  strängh  justicie  deröfver  holler,  och  dageligen 
låther  dem  derföre  straffa.  Hvarföre  jagh  icke  veett,  om  oråde- 
ligidh  skulle  vara,  att  de  i  feldt  mage  brukes,  och  andra  i  staden 
här  uthi  garnizon  förordnes,  på  dedh  borgerschapedh  uthi  devo- 
tion.    och    staden   H.  K.  M:t  och  cronan  till  trogen  hända  mötte 


Digitized  by  VjOOQIC 


407 

hoUee,  eflfterdy  borgerskapedh  sig  förklara  att  villie  heller  tuå 
andre  regementen  behoUe,  än  dett  eene.  Dogh  förorsakes  sigh 
dett  mest  deraff  een  deelss  att  öflFversten  är  een  ungh  karll, 
och  hans  officerer  honom  icke  så  adsistere  som  dem  borde,  ty  de 
och  sielfue  mestedeels  unge  kärar  äre,  och  der  lithen  obedientz 
eller  redd[h]oga  hoos  någen  soldat  hafue.  Dette  jag  min  k.  broder 
icke  hafuer  kunnadh  venligen  oförmelt  låthe.  Befaller  min  k. 
broder  uthi  Guds  mildhe  beskydh.     Datum  ut  in  literis. 

Postscriptum 
(på  löst  blad). 

Velborne  herr  Cantsler  broder  och  besynnerlige  gode  van. 
På  tijman  som  jagh  dette  breff  till  min  k.  broder  affärda  ville 
bekom  jagh  viss  kundskap  ifrån  öfFversten  ChristoflFer  Assersson 
att  fienden  medh  een  hoop  strueser  Dynströmen  nedcråth  är  till 
Selburgh  ankommen,  och  een  bryggia  ifrån  PoUotskin  medh  sigh 
brachtt,  dermedh  Sopieha  sin  machtt  skall  vilia  öfversettie  och 
hijtt  in  i  landedt  falla,  hvilcken,  föruthan  Gonsefski,  till  än  siu- 
utsende  man  skall  starck  vara,  men  medh  honom  tillsamman  nije 
eller  tijetusende.  Effter  nu  fienden  medh  sådan  machtt  achtar 
här  i  landett  falla  och  H.  K.  M:tt  så  väll  som  min  K.  B.  af 
ruUerna  kan  see  och  förnimme  huru  myckidh  folck  här  finnes  förr 
un  herr  GöstafF  Horn  medh  dett  Finske  folckedh  ankommer,  hvar- 
före  kan  jagh  icke  rådsambtt  befinne  migh  honom  uthi  feltt  att 
opponera,  förr  än  herr  GöstafF  Horn  ankommendes  varder,  uthan 
heller  till  sij  att  jagh  denne  stadhen  så  väll  som  de  andre  sjö- 
befästningarna åth  minstan  H.  K.  M:t  till  trogen  hända  må  kunne 
maintinera  och  försvara.  Ty  der  jagh  garnizonerne  myckidh 
lychta  skulle,  kan  H.  K.  M:tt  och  min  K.  B.  väll  afi*taga  hvadh 
fahra  dem  då  förestode,  aldenstundh  fienden  migh  lätteligen  ifrån 
dem  skulle  kunne  afhollé,  om  jagh  honom  i  mareken  icke  svars 
godh  vore;  dhe  små  plicke  *)  hussen  äre  och  terameligen  försedde, 
att  jagh  icke  hoppas  dett  de  lätteligen  skole  komme  dem  i  hender. 
Beder  fördenskull  min  k.  broder  att  han  på  bäste  sättedh  H.  K. 
M:t  eådantt  i  underdånigheett  föredraga  ville,  och  derhoos  anholle, 
att  vij  på  denne  ortten  icke  uthi  förgätenheett  mage  stelles,  uthan 
nådigst  den  förordning  göre  lathe,  att  dedh  folck  som  ifrån  Sverige 
och  Finland  hijtt  förordnade  äre,  måtte  medh  aldraförste  öfver- 
komme.  på  dett  man  sedan  fienden  deste  bettre  mottståndh  der- 
medh göra  kunde.    Och  effter  Hertigen  aff  Churlandh  sin  Cantsler 

•)  Plick  i  Platt-Tyska  dialekter  motsvarar  vårt:  prick. 


Digitized  by  VjOOQIC 


408 

på  Otto  dager  här  liggande  hafft  hafuer,  allenest  under  den  praetext 
att  sökia  prolongation  på  neutraliteten,  soseom  och  föregifvandes 
att  Sopieha  stilleståndett  skulle  vele  prolongera;  men  måst  sos- 
8om  maun  nu  i  verckedh  befinner,  är  han  derföre  hijtt  kommen 
att  vele  oss  säkre  göre,  på  dedh  han  deste  bettre  sine  saker  i 
värkett  mötte  kunne  stelle.  Hvarföre  jagh  icke  tilbörligidh  achtar 
att  Hertigen  aff  Churlandh  någon  vidare  neutralitet  skulle  tillåthes, 
fast  han  hoos  H.  K.  M:tt  derora  solliciterade,  effter  han  så  fal- 
skeligen  medh  oss  omgåt  hafuer  och  man  altidh  lägenhet  kan 
finna  honom  sådantt  igen  hembära.  Huilckedh  jagh  dogh  alltt 
till  H.  K.  M:tz  högre  betenkiandc  och  min  k.  broders  bettre  discre- 
tion  hemsteller.  Befaller  min  K.  B.  uthi  Guds  dens  högstes  protec- 
tion  brodervenligen.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


193.  Kokenhusen  den  22  september  1626. 

Ursäkter  för  uraktlåtenhet  att  skrifva  och  för  all  skuld  till  fiendens  framgång 
1  sydöstra  Llfland,  der  Berson,  och  Sesswegen  blifvit  utan  trångmål  upp- 
gifna,  skansen  vid  Steenbrun  af  brist  på  ammunition ;  fienden  ligger  nu  vid 
SeUburg.  Svenska  hären  afbidar  Gustaf  Horn  vid  Kokenhusen.  Förslag 
om  stUlestånd,  med  DUna  som  gräns. 

Velborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc.  Kan 
jagh  min  k.  broder  icke  förholle,  att  endogh  jagh  som  offtest 
hade  veladh  min  k.  broder  i  denne  sommar  medh  min  skriff- 
vellsse  besökie,  så  hafuer  mig  dogh  endeels  hindrat  att  jagh  på 
ådtschillige  ortter  hafuer  måst  vistes,  och  endeels  att  jagh  icke 
hafuer  vist,  hvar  som  min  k.  broder  var  till  att  finna,  eflFter  tij- 
ender  ifrån  Finlandh  här  kome,  att  min  k.  broder  medh  dedh 
Finske  folckedh  H.  K.  M:tt  till  sigh  hafver  begäred  var  allredo 
till  siöes  gången.  Men  sedan  hafuer  jagh  lichvell  tvenne  min  k. 
broders  8chrifvellsse[rJ  bekommedh,  den  ene  någre  dagar  för  än 
jagh  ifrån  Riga  hijtt  rychtte,  och  den  andra  sedhan  jag  hijtt  till 
Kåkenhussen  är  ankommen,  daterat  Pillow,  deruthi  min  k.  broder 
förmäler  att  han  medh  alltt  folckedh  är  lyckeligen  der  ankommen, 
och  begärer,  att  jagh  honom  om  sakernes  tillståndh  här  i  landet 
ville  tillkenne  gifue.  Så  hade  jagh  gerna  för  dette  veledh  min 
k.  broder  sådant  advertera,  men  för  dedh  oförmodeliga  och  fien- 


Digitized  by  VjOOQIC 


409 

dens  hastige  infall  här  i  laadet,  hafuer  dett  härtill  inthedh  skee 
kunnedh;  dogh  effter  migh  nu  tillfälle  och  lägenhet  giffz,  hafuer 
jagh  icke  kunnedh  min  k.  broder  förbijgå  att  låthe  förnimme^ 
huru  såssom  fienden  sigh  här  emellan  Dyneborgh  och  Creutsborg 
genom  trängtt  hafuer,  allredo  förr  än  migh  uthi  Riga  n&godh  vist 
bleff  derom  adverterat,  och  uthi  landet  emellan  Dynen  och  åhn 
[Aa]  temmeligh  skada  giordtt,  huilckedh  dog  inthet  elliest  synner- 
ligit  på  sig  hade,  der  de  lättfärdige  karler  som  på  Birssen  [o:  Berson] 
och  Sessvägen  varidh  icke  hade  de  platser  uthan  någon  trängmåll 
Benden  i  hender  gifvidh.  Och  hade  han  fuller  så  vijdt  inthedh 
ekoladh  komma,  der  de  uthi  skantsen  vedh  Steenbrun  i  tijdh 
hade  blefuedh  medh  ammunition  endtsett,  såssom  jagh  ahnordnat 
och  befallningh  om  gifuidh  hade,  och  icke  måst  för  mangell 
deropå  honom  upgifue,  eflFter  som  jagh  derom  vidlyfftigere  H.  K. 
M:t  tillschrifuidh,  och  min  k.  broder  deraf  kan  see  och  förnimme 
att  jagh  dertill  ingen  skuldh  hafFt  hafuer,  uthan  de  som  jagh 
befallning  derom  gifuidh,  mage  framdeles  sielfue  dett  försvare. 
Och  medan  jagh  väll  kan  tänckie  att  H.  K.  M:tt  dette  medh  stoor 
ifver  och  misshagh  skall  förnimme,  och  mig  uthan  tuifuell  blifue 
attribuerat,  att  denne  faulten  genom  mine  ordninger  skeedt  är; 
så  tager  jag  mig  Gudh  till  vittne  att  jagh  så  myckidh  mennisk- 
ligidh  och  mögeligidh  vaiidh  min  högste  flijtt  och  bäste  uthi 
saken  giordt  hafuer;  sossom  mången  ehrligh  man  migh  derom 
vitnesbördh  gifue  skall.  Skall  och  ännu  sakerne  så  förhielpe  att 
dirigere,  att  jag  för  Gudh,  H.  K.  M:tt  och  hvar  ehrligh  man  kan 
till  svars  vara;  men  eifter  h.  GöstafF  Horn  medh  dett  Finsche 
folckedh  inthedh  var  ankommen,  hafver  jag  här  vedh  Kåkenhus- 
sen raåsi  stilla  ligge,  och  hans  ankomst  förbijde;  hvarföre  och 
fienden  icke  understått  hafuer  sigh  i  landet  att  begifva,  uthan 
geentt  öfver  Selburgh  uthi  läger  stilla  ligger.  Beder  min  k.  broder, 
att  han  hoos  H.  K.  M:tt  min  allernådigeste  herre,  min  person 
ville  häruthij  hafve  excuserat.  att  H.  K.  M:tt  icke  någon  onåde 
måtte  på  mig  derföre  kasta.  Jagh  skall  om  altt  dette  medh  dett 
förste  siöledes  vijdlyflFtigen  tillkenne  gifue,  huru  af  [o:  hvaraf]  alltt 
dette  sigh  förorsakadh  hafuer.  Derhoos  låther  jagh  min  k.  broder  och 
förnimme,  att  stoore  feldtherren  iLittouen  hafver  skrifvidh  öfversten 
Korff  till,  och  begäradh  att  han  mötte  hoos  mig  förfahra  om  icke 
ett  stilleståndh  emellan  Littouen  och  Liflflandh  berames  kunde, 
så  att  inthet  fiendtligidh  infall  på  någondere  sijdan  skee  skulle, 
och  att  dem  måtte  restitueres  de  platser  på  andra  sidhan  Dynen; 
aff  hvilckedh  breff  jagh  för  dette  H.  K.  M:tt  een  uthcopie  sendt 


Digitized  by  VjOOQIC 


410 

hafver.  Nu  eedermeehre  hafver  åther  Christoffer  Åssersson  varidh 
medh  honom  ådtschillige  gånger  till  taals  om  någre  gemeene 
fångars  uthbyttningh ;  der  han  på  nytt  om  samme  handell  hafuer 
urgerat;  hvarföre  jagh  H.  K.  M:tt  derom  i  underdånighet  till- 
skrifuidh  hafuer,  och  begäradh  att  vette  huru  jagh  mig  deruthin- 
nan  förholla  skall.  Och  tyckes  migh  att  der  H.  K.  M:t  nådigest 
täckes  restituera  dem  Birssen  sossom  och  Hertigen  aff  Churlandh 
sine  fästninger  igen,  skulle  dett  väll  till  ett  stilleståndh  komma 
på  3  eller  4  åhr,  så  att  Dynen  och  Ewesten  blefve  H.  K.  M:t  till 
grents.  Jagh  hoUer  effter  mitt  ringa  betenekiende  och  denne 
tijdz  lägenhet  dett  icke  för  orådeligidh,  aldenstundh  H.  K.  M:tt 
af  samme  festninger  ingen  fördell,  uthan  meehra  skada  hafuer, 
ty  man  altidh  medh  stoortt  besvär  måste  dem  undscttie,  och  kunde 
H.  K.  M:tt  sedan  så  myckidh  bettre  landett  på  denne  sidan  uthi 
defension  medh  folek  och  andre  saker  holla.  Hvarföre  der  min 
k.  broder  detta  sä  gott  befinner  och  H.  K.  M:t  sigh  dertill  re- 
solverer,  begärer  jagh  brodervenligen  att  jagh  medh  dedh  aldra- 
förste  genom  een  viss  post  må  derom  beskeedh  bekomma,  på 
dedh  jagh  sakerne  må  vette  derefFter  att  dirigera.  Dette  jagh 
min  k.  broder  icke  hafuer  kunnedh  oförmeltt  låthe.  Befaller  min 
k.  broder  uthi  Guds  dens  aldrahögstes  milde  beskerm  till  all 
långvarig  vellmåge  och  lifssundhet  brodervenligen.  Datum  Kå- 
kenhusen den  22  Septembris  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


194.  Biga  den  9  Oktober  1626. 

Ursäktar  sig  ä  nyo  för  att  fienden  fått  göra  sitt  infall,  och  klagar  öfver  brist 
pä  medel  för  härens  underhäll.  Gonsefski  hade  den  19  Sept.  blifWt  anfal> 
len  i  sitt  läger  gent  emot  Selbnrg  och  dervid^varit  i  Ilfsfara,  och  har  han 
gått  In  på  en  tre  veckors  vapenhyila. 

Velborne  herre,  broder  och  besynnerlige  godhe  vän  etc.  Kan 
jagh  min  k.  broder  icke  förhoUe,  att  endogh  jagh  som  åfitast  hade 
veladh  min  k.  broder  i  denne  sommar  medh  min  skrifuellsse  be- 
sökie,  så  hafuer  mig  dogh  eendellss  hindrat  att  jngh  på  åtschillige 
ortter  hafver  måst  vistes,  och  eendeels  att  jagh  icke  hafuer  vist, 
hvar  som  min  k.  broder  vahr  till  att  finna,  effter  tijender  ifrån 
Finlandh  här  kome,  att  min  k.  broder  medh  dedh  Finsche  folckedh 


Digitized  by  VjOOQIC 


411 

H.  K.  M:t  till  sigh  hafuer  begäradh,  var  alredo  till  siöes  gången, 
men  sedan  hafuer  jagh  lichväll  tvenne  min  k.  broders  skrifvelsse 
bekommedh,  den  eene  någre  dagar  förr  än  jagh  till  Eåkenhussen 
rychte,  och  den  andre  sedan  jagh  dijtt  vahr  ankommen,  deruthij 
min  k.  broder  förmäler  att  han  medh  alltt  folckedh  lyckeligen 
är  till  Pillow  ankommen,  och  begärer  att  jagh  honom  om  sakernes 
tillståndh  här  i  landet  ville  tillkenne  gifue.  Sä  hade  jagh  gcrna 
för  dette  veledh  min  k.  broder  sådant  advertera,  men  för  dedh 
oförroodelige  fiendens  hastige  infall  här  i  landet,  hafuer  dedh 
härtill  inthedh  skee  kunnedh;  dogh  effter  migh  nu  tillfälle  och 
lägenheet  gifves,  hafver  jagh  icke  kunnedh  min  k.  broder  förbijgå 
att  läthe  vette,  huru  såssom  fienden  emellan  Dyneborgh  och 
Creutsborgh  sigh  genom  trängt  hafuer,  och  uthi  landedh  emellan 
Dynen  och  åhn  temmeligh  skada  giordt;  huilckedh  dogh  eliest 
inthedh  synnerligidh  på  sigh  hade,  der  de  lättfärdige  karler  som 
på  Bersson  och  Sessvägen  varidh  icke  de  platser,  uthan  någon 
trångmåll  fiender  i  hender  gifuidh  hade;  och  hade  han  fuUer  så 
vijdt  inthedh  skoladh  komma,  der  de  uthi  skantsen  vedh  Steen- 
brun  i  tijdh  hade  blefuedh  medh  ammunition  endtsett,  sossom 
jagh  ahnordning  giordt  och  befallning  om  gifuidh  hade  och  icke 
måst  för  mangell  deropå  honom  upgifue;  som  jagh  vidlyfFtigere  H. 
K.  M:tt  tillskrifuidh  och  min  k.  broder  deraf  kan  see  och  förnimme 
att  jagh  ingen  skuldh  dertill  hafft  hafuer,  uthann  de  som  jagh 
befallningh  derom  gifuidh  mage  framdeles  sielfue  dett  försvare. 
Och  medann  jagh  väll  kan  tänckie  att  H.  K.  M:tt  dette  medh 
stoor  ifuer  och  misshagh  skall  förnimme,  och  migh  uthan  tuifuell 
blifve  attribuerat  att  denne  faulten  genom  mine  ordinantzier  skeedt 
ähr;  så  tager  jagh  migh  Gudh  till  vittne  att  jagh  så  myckidh 
menniekligidh  och  mögeligidh  varidh  min  högste  flijtt  och  bäste 
uthi  saken  giordt  hafver,  såssom  mången  ehrligh  man  migh  derom 
vitnesbördh  gifue  skall  sådant  förekomma.  Hade  och  sielflfgerna 
straxtt  begifuidh  migh  dijtt  upp  till  Ewesten,  då  jagh  Duvaldh 
afsende,  om  Gubernatoren  herr  Svanttc  Baneer  hade  varidh  an- 
kommen, men  efFter  han  inthedh  förr  ankom  än  dagen  förr  än  jagh 
härifrån  uprychte  och  Gonsefski  ändå  medh  mast  folckedh  vedh 
Ahnemburgh  lågh,  jagh  och  elliest  måste  adsistera  Cammerådh 
till  att  contentere  de  Tydsche  regementhen  till  deres  affrächningh 
och  Stella  order  opå  hvadh  som  här  var  till  att  bestelle,  derföre 
migh  omögeligidh  var  förr  härifrån  att  komme;  förmodede  jagh 
och  att  Assersson  och  Duvaldh  nogsambt  skulle  vara  karler  sakerne 
der    uppe   att   förestå,  till  des  jagh  migh  till  dem  hade  kunnedh 


Digitized  by  VjOOQIC 


412 

förfoge,  men  nu  epör  man  häraff  att  dedh  fast  annars  ähr  att 
commendera  ett  regeroentte,  än  såssom  ett  generalvärck.  Assers- 
son  föruhrsechtade  sigh  att  han  tijdh  nogh  öflFuerstc  leutnampten 
Drummundt  medh  krinitt,  luntta  och  annan  ammunition  till  skant- 
pen  upsendt  hafuer.  Men  effter  Drummundt  icke  hade  trodt  dedh 
fienden  så  hastigt  skulle  kunnc  framkomma  eller  brytha  sigh 
emellan  Steenbrun  skants  och  Creutsborgh  igenom,  är  han  sielff 
fortrychtt  till  skantsen  och  lempnadh  ammunitionen  vedh  Kreuts- 
borgh  att  upföres  till  vattn  medh  strusser,  huilckedh,  sedan  fienden 
sigh  deremellan  trängde,  inthedh  stodh  till  att  göre,  dcraff  denne 
faulten  kommen  är;  ty  där  samme  skants  kunnedh  hoUe  [sig]  fem 
eller  sex  dagar,  hade  jagh  tijdigt  nogh  kunnedh  der  vara.  EUiest  är 
och  een  stoor  orsak  (säsom  min  k.  broder  sielff  bäst  vitterligitt 
är)  att  medellön  hafuer  feelts  dedh  Finske  folckedh  att  affarde, 
derigenom  herr  Göstaf  Horn  är  förhindrat  hijtt  att  komma,  genom 
huilckedh  och  dette  hade  kunnedh  blifue  förekommedh;  önskar 
af  hierttadh  att  framdeles  icke  mehr  (genom  feell  op&  medell  till 
krigsfolckedz  uppehälle)  sakerne  här  uthi  fahra  må  videre  satt 
blifue;  ty  effter  fienden  hafuer  een  armee  till  4000  man  mast  till 
häst,  vill  högnödigtt  vara,  att  man  dedh  folckedh  här  i  landet  är, 
må  altidh  tillsammans  hoUa;  till  huilckedh  een  stoor  summa  pe- 
ningar  månadtligen  behöfues,  och  härtill  långsambt  är  framkom- 
medh,  deraf  folckedh  skulle  contenteres,  och  framdeles  meehr  är 
att  befahra  dett,  dedh  l&ngsambligare  vill  tilgå,  när  vintteren  in- 
faller att  man  till  skepps  icke  meehr  kan  fortsende;  derföre  min 
k.  broder  detta  väll  ville  considerera  och  medh  H.  M:t  afftala  att 
deropå  i  tijdh  mötte  böther  skaffes  och  sådan  medell  finnes  som 
dertill  kunde  tienlige  vahra,  att  H.  K.  M:tz  saker  här  i  landett 
derigenom  ingen  skada  taga  må,  ty  jagh  sijr  nästan  een  omöge- 
lighett  huru  krigsfolkedh  i  vintter  skall  blifue  underholledh,  effter 
till  dedh  folckedh  här  nu  i  landet  är  öfver  75000  daler  månadt- 
ligen behöfues,  dertill  man  nu  icke  etthundrade  eller  sedan  tu- 
sende i  förrådh  hafuer,  och  der  nägre  poster  ifrån  Sverige  an- 
komme,  är  dedh  icke  öfuer  tiugu  eller  trettije  tusendh  daler 
huilckedh  icke  till  een  halff  eller  sedan  heell  månadh  räckie  vill. 
Huru  besvärligidh  dedh  svåra  kopparmynttedh  skall  vara  framdeles 
öfver  landh  att  föhre,  kan  min  k.  broder  väll  afftaga.  Spannemäll 
eller  profuiandt  till  dedh  inländsche  folckedz  uppehälle  är  ännu 
ifrån  Finlandh  eller  Sverige  icke  een  tunna  ankommet,  myckidh 
mindre  veett  man  huaruthaf  man  skall  taga  till  att  försörie  befest- 
ningerne  medh,  oanseedt  att  H.  K.  M:tt  i  sin  skrifuelsse  förmäler 


Digitized  by  VjOOQIC 


413 

att  H.  M:tt  till  min  broder  herr  Johan  hafuer  skrifuidh  om  5000 
tunnor,  så  och  giordt  een  förordningh  ifrån  Finlandh  att  hijtt 
spanneroåll  öfuersendes  skulle;  lichuell  hafuer  man  ingen  beskeedh 
dcrom  bekommedh,  och  veett  eij  heller  om  den  för  vintteren 
kan  ankomme.  Desse  så  väll  som  många  andre  besvär  såssom  här 
dageligen  förefalla,  hafuer  migh  förorsakadh  att  jagh  genom  öfuer- 
eten  Assersson  hafuer  låthedh  medh  öfuersten  Kor£Pvexle  någre 
breff  till  att  uppehoUa  den  communication  sossom  doctor  Drelling 
medh  migh  begyntte  vedh  Mithou  om  ett  stillestånd  opå  denne 
sidhan  emellan  Lifilandh  och  Littouen;  ähr  och  derigenom  så 
vijdt  kommedh  att  jagh  medh  Gonsefski  ett  stillestånd  opå  3  vekor 
sluthedh  hafuer,  i  hvilcken  tijd  han  migh  låfvadh  och  tillsagdt  att 
stoore  feldtherren  Leo  Sopieha  medh  någre  andre  senatorer  uthur 
Littouen  skole  medh  migh  tillsammans  komma,  medh  fuUkommen 
fuUmacht  uthaf  stenderne  i  Littouen  till  att  tractera  om  någre  åhrs 
stilleståndh,  till  huilckedh  Gonsefski  uthan  tuifuell  inthedh  lij- 
thedh  hade  bevecktt,  att  jagh  honom  den  19  förledne  Septembris 
uthi  hans  läger  gcentt  emott  Selburgh  besöchte  och  medh  een 
temmeligh  skarp  skermytsell  antastade,  så  att  han  sielff  hade  nähr 
satt  lijfuedh  till;  ty  hans  hest  honom  blef  undanskuthen,  så  och 
bekom  ett  skatt  på  sin  stormhatt  och  genom  kiorttelen.  Jagh 
hade  och  fullcr  genom  Guds  nåde  kunnedh  honom  medh  allone 
uthur  feldt  slå,  hade  jagh  blefuedh  fördt  den  vägen  såssom  jagh 
migh  föresatt  hade;  men  effter  jagh  sedan  hafver  måst  eventyra 
allt  för  rayckidh  opå  lyckan,  hafver  jagh  dedh  inthet  tordtz  våga, 
uthan  medh  godh  reputation  derifrån  retireret.  Han  hafuer  lichvell 
een  sådan  ohrfijhll  bekommedh  att  han  nu  temmeligh  ödmiuk 
blefven  är,  och  såssom  fångar  och  öfuerlöpare  som  till  oss  kombne 
are  vetta  berette,  är  honom  vedh  pass  300  man  så  väll  slagne 
som  sargade  vordne.  Korff  bekende  och  för  öfuersten  Assersson 
att  de  på  deres  hestcr  öfuer  6000  dalers  skada  liditt  hade.  Effter 
nu  sakerne  här  nu  så  förevette,  att  fienden  låther  påskina  een 
stoor  lust  till  fredh  eller  stilleståndh  på  denne  ortten  att  hafue, 
och  vare  saker  till  krigedz  uthfö rande  här  så  besvärlige  äre,  hafuer 
jagh  denne  tractat  inthedh  veledh  uthslå,  aldenstundh  migh  tyckes 
H.  K.  M:t8  saker  ej  otienligh  vara  att  man  på  denne  ortten  till 
någre  åhrs  stilleståndh  komma  mötte,  eiftcr  såsom  Sopieha  och 
Gonsefski  dett  tilbiude,  allenest  ähr  här  ett  obstaculum  i  dedh 
att  de  begäre  icke  allenest  Birssen,  uthan  Selburgh,  Bousch  och 
Mithou  igenn,  så  att  Dyneströmen  och  Ewesten  måtte  vara  vare 
grentser.     Oanseedt  nu  dette  tyckes  fuUer  vara  någodh  myckidh 


Digitized  by  VjOOQIC 


414 

att  restituere  pä  någodh  kärtt  etilleståndh  och  allenest  på  Stendernes 
uthi  Littouen  försäkringh,  sä  hafuer  jagh  lichvell  efter  mitt  ringa 
betenckiande,  H.  K.  M:t  dertill  rådt,  att  H.  K.  M:t  Hertigen  aff 
Churlandh  om  icke  Selburgb,  ju  Bousk  och  Mithow  måtte  igen- 
gifue,  aldenetundh  jagh  inthet  seer,  hvad  nytto  H.  K.  M:t  aff 
samme  kåker  hafver,  uthan  att  man  dem  medh  stoort  besvär  och 
omkästnadh  måtte  hoUa;  och  när  man  dem  vill  undsettie,  måste 
sådant  skee  medh  stoor  risiko,  att  man  mötte  tänckie  våga  ett 
slagh  medh  fienden,  hvilckedh  jagh  inthet  veett  om  nu  efter  vår 
stat  i  fäderneslandet  skulle  rådeligidh  vara,  ty  (der  Gudh  förbiude) 
dette  ringe  folckedh  som  jagh  nu  här  i  landet  hafver,  blefve 
uthur  mareken  slagedh,  vore  icke  allenest  detta  här  landet  fienden 
till  sköfvels,  uthan  och  hadhe  öppedh  att  begå  sin  villie  i  Fin- 
landh  så  väll  som  Ingermannelandh.  Om  nu  desse  platser  äre 
uthaff  den  vichtigheet,  kan  min  k.  broder  af  sitt  begåfuade  för- 
ständh  lätteligen  judicera.  Förmoder  att  min  k.  broder  denne 
min  trogne  vällmeeningh  uthi  bäste  måtto  uthtyder,  sossom  och 
medh  dedh  aldraförste  schaffer  migh  H.  K.  M:ts  nådige  resolution, 
hvadh  sossom  H.  K  M:ttz  nådige  meening  härom  vara  kan,  effter 
uthi  min  instruction  härom  inthedh  förmäles,  uthann  allenest  om 
Birssen,  för  hvilckedh  allene  jagh  inthet  väll  troor  att  man  någre 
åhrs  stilleståndh  hoos  dem  näå  skall.  Hertigen  af  Churlandh 
tilbiuder  sigh  icke  allenest  på  dedh  kräfftigeste  sättedh,  som  H. 
K.  M:t  kan  begäre,  villie  försäkre  H.  K.  M:t  att  uthur  hans  landh 
eller  desse  huus  ingen  skada  eller  fiendskap  skall  bevijses,  uthan 
och  prsesenterer  att  demolera  och  omkull  rijfue  alltt  hvadh  be- 
fästadh  är  vedh  samme  huus,  allenest  att  våhningeme  mage  be- 
stående blifue.  Om  sådhant  nu  skeer  veett  jagh  inthet  hvadh 
dhe  H.  M:t  kunne  praejudicerlige  vara,  effter  man  sådane  skantser 
allestädes  kan  byggie,  uthur  hvilcke  man  fienden  bequembligere 
skulle  kunne  skada  göre;  och  dominerer  den  altidh  opå  de  platser 
som  mestere  i  fäldt  ähr;  steller  dogh  alltt  sådant  uthi  H.  K.  Mits 
högre  och  bettre  betenckiende,  önskar  allenest,  om  mögeligidh  är, 
att  jagh  för  denne  tractatz  uthgångh  måtte  om  H.  K.  M:ts  nådige 
villie  häruthinnan  adviserat  blifue.  Dette  jagh  min  k.  broder 
icke  hafuer  kunnedh  oförmeltt  lathe.  Befaller  min  k.  broder  uthi 
Guds  beskerm  till  all  långvarig  godh  vällmåge  och  lifssundhet 
brodervenligen.     Datum  Riga  den  9  Octobris  åhr  1626. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


415 


195.  Blga  den  16  Januari  1627. 

Sedan  Gonsefskl  vid  Wenden  (d.  24  Dec.)  blifvit  slagen  på  flykten,  hade  först 
en  14  degars  yapenhylla  blifvit  medgifven  och  derefter  ett  stilleständ  till 
den  1  Juni  afslntats  med  Sapieha. 

Velborne  herre,  broder  ocb  besynnerlige  gode  vän.  Jagh 
önskar  etc.  och  i  eynnerheett  betacker  jagh  min  k.  broder,  att  han 
migh  genom  sin  skrifuelsse  medh  een  karll  genom  Churlandh 
generalitcr  hafuer  veledh  advertera  om  sitt  tillståndh  på  den  ort- 
ten  sedan  H.  K.  M:tt  derifrån  förrest  ähr.  Så  tackar  jagh  Gudh 
alzmechtigh  som  icke  allenest  H.  K.  M:tt  der  een  önskeligh 
victorie  öfuer  sine  fiender  förlähntt,  uthan  och  sedan  H.  M:tt  medh 
godh  hellsso  och  sundheett  till  Sverige  igen  förhulpedh  hafver, 
sossom  H.  K.  M:ttmigh  genom  sin  nådige  skrifuellsse  vetta  låthedh, 
hvarföre  hans  Guddomelige  nambn  vari  ähradh,  och  videre  förhielpe 
alle  saker  till  een  godh  uttgångh  och  ände.  Huad  vår  stat  här 
anbelanger,  varder  min  k.  broder  omstendeligen  så  väll  af  guber- 
natorens  herr  Svantte  Baneers  som  secreterarens  Lars  Nillssons 
skrifuellsse  förnimmandes;  hvarföre  jagh  vidlyfftigt  icke  vill  min 
k.  broder  derraedh  besväre,  allenest  kan  min  k.  broder  icke  un- 
derlåthe,  att  sedan  den  förledne  tractat  i  hösters  ofruchtsamb 
aflopp,  hafve  vij  genom  Gudz  nåde  den  illistige  och  svekfulle 
Gonsefski  hemburedh  dedh  han  falskcligen  oss  meentt  hafuer, 
sossom  min  k.  broder  af  herr  Göstaö  Horns  relation*)  dedh  videre 
kan  see  och  förnimme,  huruledes  han  vedh  Wenden  oss  hafver 
understått  att  anfalla,  men  vij  förmedellst  Gudz  biståndh  honom 
der  så  undfått  att  icke  allenest  på  platsen  någre  hundrade  man, 
uthan  och  otta  fahnor  medh  en  godh  deell  fångar  (deriblandh 
Dunoway,  capitein  Solderbak,  ryttmestaren  Tisenhussen  och  fen- 
drichen  Essen  äre)  i  stickedh  blefne;  hvarföre  han  straxtt  sigh 
till  Sundssell  retirerede,  och  videre  flychten  öfuer  Dynen  togh, 
så  snart  vij  på  een  mijU  när  der  ankome,  sedhan  hafver  han  straxtt 
deropå    ådtschillige  gånger  om  fångernes  uthbyttningh,  och   der 


*)  Den  åberopade  relationen  saknas,  men  af  De  la  Gardies  eget  bref  till 
Konungen  af  d.  28  Dec.  1626  synes,  att  han  den  23  Dec.  slagit  läger  vid  Wenden 
och  att  Gustaf  Horn  som  legat  1  V,  mil  derifrån  ditkommit  med  sina  trupper, 
hvarefter  Gonsefski  tidigt  följande  morgon  den  24  Dec.  i  tanke  att  träffa 
Horn  ensam  anfallit  lägret,  men  blifvit  slagen  på  flykten,  sedan  han  förlorat 
6  fanor  och  >till  än  fyrahundra  man>,  utom  40  som  blifvit  fångna. 


Digitized  by  VjOOQIC 


416 

under  söchtt  att  komma  till  een  tractat  om  ett  stillcståndh  till 
Junij  eller  Julij  månadh.  Och  på  dedh  stoore  feldtherrens  i 
Littowen  så  väll  som  roine  subdelegati  kunde  komma  tillsamman, 
hafue  de  begäradh  ett  anståndh  afFvapn  på  fiortton  dagar,  hvilckedh 
jagh  för  de  orsaker  skuldh  som  herr  Göstaff  Horn  i  sitt  bref  för- 
mäler, ingått  hafver;  ty  jagh  icke  så  myckidh  på  fredztractaten 
migh  förlåthedh,  sossom  meehra  alle  saker  så  disponerat  och  i 
beeredskap  giordt  hafver,  att  om  Bendhen  till  de  conditioner  H. 
K.  M:tt  migh  nådigest  tillsendt  icke  bevillie  ville,  jagh  då  Birssen 
endtsettie,  och  videre  tillsij  hvadh  afbräch  jagh  honom  göre  kunde, 
men  effler  stoore  feldtherren  i  Littouen  Sopieha  två  dagar  för 
stilleståndets  uthgångh  migh  tillskreff,  att  han  deputerad  hade 
starosten  Plettenbergh,  öfuersten  KorfF  och  två  andre  Littouer 
att  tractera  om  någre  månaders  stillcståndh,  och  i  medier  tijdh 
ville  sin  flijtt  göre  om  ett  längre  att  handle,  så  medan  de  alle 
conditioner  som  H.  K.  M:tt  uthi  min  instruction  föreslagedh  ingått 
hafue,  är  derföre  ett  stillcståndh  till  den  1  Junij  sluthcdh  och 
berammat  vordet,  hvaropå  Birssen  restituerat  blifiier,  Och  såssom 
man  aff  subdelegateme  spörie  kunde,  hafve  de  till  krigedh  ingen 
synnerligh  lust,  uthan  väll  seedt  att  ett  stillcståndh  på  tree  eller 
fyra  åhr  hade  mått  slutes,  men  efFter  jagh  af  H.  K.  M:tt  ingen 
annan  befalningh  hafft  än  på  någre  månader  att  sluthe,  hafver 
jagh  måst  migh  dereffter  regulera  och  rette.  Dogh  förmoder 
jagh  att  om  H.  K.  M:tt  dedh  framdeles  begärede,  dedh  de  icke 
obenägne  dertill  finnes  skole.  Sidst  låther  jagh  min  k.  broder 
förnimme,  att  jagh  på  tijmen  H.  K.  M:tz  nådige  skrifuelsse  jemptte 
H.  M:tz  bref  till  min  k.  broder  hafver  bekommedh  (hvilckedh 
jagh  härhoos  min  k.  broder  tillsender)  och  deraf  förnimmer,  att 
ännu  (Gudi  des  loff)  alle  saker  der  i  gott  tillståndh  äre;  och  att 
Gudh  alzmechtigh  Hennes  Ma:ijtt  vår  nådigeste  Drottningh  medh 
en  ungh  fröken  hafver  begåfuadh;  hvarföre  hans  guddomelige 
nambn  högeligen  vari  prisadh  och  låthe  Hs.  F.  N:de  Högberte 
fröken  i  all  Christelige  och  Furstelige  dygder  upvexa,  begges 
deres  M.  M:ter  till  hugnedh  och  fäderneslandet  till  tröst  och 
glädie.  Dette  jagh  min  k.  broder  icke  hafver  kunnedh  förhoUe, 
och  befaller  min  k.  broder  uthi  Gudz  milde  beskerm  till  all  godh 
velmågo  och  långvarigh  lifzsundheett  brodervenligen.  Aff  Riga 
den  16  Januarij  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


417 


106.  Biga  den  16  Februari  1627. 

Lyckönskar  till  de  fördelar  som  Tunnits  öf7er  fienden,  efter  Eonangens  af  resa 
frän  Preussen,  och  hoppas  att  den  benägenhet  för  fred,  som  Litthanerna 
visa,  skall  nödga  K.  Sigismund  att  gifva  efter. 

Välborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  van.  Jagh 
önschar  etc,  och  låther  derhooB  min  k.  broder  förnimme  att  jagh 
i  desse  dagar  min  k.  broders  skrifuellsse  daterat  Elbingen  den 
15  Januarij  hafver  bekommedh,  deruthi  min  k.  broder  migh 
tillståndedh  på  denne  ortten  adviserer  att  ännu  (Gudi  des  tack) 
alle  saker  der  iithi  temmeligh  godh  stat  och  esse  äre.  Så  be- 
tacker  jagh  min  k.  broder  venligen,  och  såssom  min  k.  broder 
förmäler  sigh  sambtt  andre  vare  landsmen  H.  K.  M:tz  trogne 
officerere  och  tienare  der  stadde,  medh  stoor  hugnadh  hafve 
spordt,  dedh  vij  här  uthur  landedh,  den  illistige  fienden  Gonsefski 
medh  spott  och  temmeligidh  nederlagh  kommedh  hafve;  allttså 
frögde  vij  oss  och  på  denne  ortten  icke  mindre  att  Gudh  alz- 
raechtigh  sedan  H.  K.  M:tz  affreesande  ifrån  Pryssen  eder  och 
på  den  ortten  åthskillige  victorier  undt  och  förlähntt  hafuer, 
Hans  Guddomelige  Maijestett  och  videre  sine  nåder  förlähne 
att  alle  saker  till  een  godh  uthgångh  och  ände  komma  måtte. 
Hvadh  sossom  tillståndhett  nu  här  vedkommer,  förmoder  jagh 
att  min  k.  broder  af  min  näst  förre  skrifuellsse  fömummedh, 
att  jagh  ett  stilleståndh  medh  store  feldtherren  i  Littouen  till 
änden  på  Maij  månadh  ingått  och  sluthedh  hade,  hvaropå  jagh 
och  Radzewildh  Birssen  igen  restituerat  hafver,  sossom  H.  K. 
M:t  migh  nådigest  ifrån  Pryssen  tillskreff  och  befalltte;  förmoder 
och  att  H.  K.  M:tt  derigenom  nåå  skall  dedh  H.  K.  M:t  länge 
söchtt  och  efftertrachtadhhafuer,  *i  det  emellan  Littoven*  och  *På- 
landh*  deraff  een  stoor  *oenigheet*  skall,  efFter  som  de  *Litthover* 
och  sedan  een  stoor  *lust*  till  *fredh*  hafva  på  *8kina*  låthedh ; 
*ty  feltherren[s]  af  Littoven  utskickade*  för  någon  tijd  sedan  *hos 
migh  varit*  medh  *hans  skrifvelse*  och  begärede  *veta*  om 
*Stenderne*  icke  mötte  medh  *Kongl.  Maj:t*  om  een  *redeligh 
fredh*  till  *tractat*  och  *handel*  komma,  fast  *Konungen  i  Pohlen* 
icke  dertill  *consentera*  ville.  Förmälltte  och  derhoos  att  om 
han  icke  *opå*  deres  *underdonige*  anhoUende  dertill  *con8entera* 
ville,  vore  de  aldeles  till  *sinne8*  medh  *Kongl.  Majrt*  sigh  uthi 
•tractat*  att  inlåtha,  och  honom  för  *Sveriges  konung  erkänna* 
ville,  *konungen*  uthesluthen.    Jagh  förmoder  härom  ännu  medh 

Axd  Oxenstierna  II:  5.  27 


Digitized  by  VjOOQIC 


418 

förste  videie  beskeedh,  huilckeJh  jagh  rain  K.  B.  framdeles 
communicera  skall.  Och  hafuer  fienden  sitt  folck  meste  partten 
iithi  Hvitt  Rysslandh  förlagdt.  Hvadh  sossoin  elliest  herefFtcr 
förelöpe  kan,  skall  jagh,  om  mögeligidh  är,  min  k.  broder  advisera, 
brodervenligen  begärendes  att  min  K.  B.  dedh  uthi  lijke  motto 
göre  ville,  och  på  mine  vegne  grefuen  aflF  Turen  sambtt  andra 
rettskaffens  chevallerer  opå  denn  ortten  medh  rain  ticnst  och 
myckidh  gott  ville  hellssa.  Dette  jagh  min  K.  B.  icke  hafuer 
kunnedh  oförmelltt  låthe.  Och  befaller  min  K.  B.  hermed  uthi 
Guds  milde  beskerm  till  all  långvarigh  vellmågo  och  liffzsundhet. 
Brodervenligen.     Aff  Riga  den  16  Februarij  anno  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Velborne  herre  elschelige  käre  broder,  jagh  sender  min  K.  B. 
härhoos  några  brefF  som  äre  kombne  ifrån  Sverige,  önskar  att  de 
min  K.  B.  väll  mötte  komme  tillhanda*). 


107.  Biga  den  6  Juni  1627. 

Tackar  för  åtskilliga  bref  från  Elbing  och  beklagar  öfverste  Streyfs  samt 
Tenfels  olycka;  Täntar  att  Gonsefski  och  Sapieha  skola  göra  ett  starkt 
anfall;  men  hertigen  af  Karland  söker  stillestånd.  Behof  af  penningar, 
särdeles  för  det  utländska  krigsfolkets  aflöning. 

Velborne  herre,  broder  och  synnerlige  gode  vän.  Jagh  önskar 
etc,  och  låther  derhoos  min  k.  broder  venligen  förnimme  att  jagh 
för  kårtt  tijdh  sedan  min  k.  broders  åthskillige  schrifvellsser 
daterade  i  vintres  uthi  Elbingen,  hafver  bekommedh  och  deraf 
förnummedh  den  gode  success  och  lycko  sossom  Gudh  min  k. 
broder  sambtt  de  chevallerer  som  hoos  honom  äre,  undt  och 
förläntt  hafver,  för  hvilkett  den  högste  Gudh  högeligen  vare  prijs- 
och  äradh,  och  videre  alltt  H.  K.  M:tz  förehafvende  lyckosambtt 
göre.  Sossom  migh  nu  desse  gode  och  hugnelige  tijender  (om 
hvilcke  min  k.  broder  migh  hafver  adviserat  och  jagh  min  k. 
broder  derföre  brodervenligen  betacker)  högeligen  hafver  frögdat; 
allttså  hafver  jagh  sambtt  mine  medbröder  här  äre  fast  bedröfvedh, 


*)  Rikskanslerns  upplösning  af  chiffem  finnes  å  ett  i  brefvet  ännu  qT»r- 
liggande  papper.  Sjelfva  claven,  som  begagnades  för  bref  till  Fältherren  Grefre 
Jacob,  samt  Gouverneuren  i  Riga  Hr  Svante  Baner,  är  dessutom  i  behåll. 


Digitized  by  VjOOQIC 


419 

den  olycka  som  Öfversten  Streuff  och  herr  TeuflFell  hendt  är,  att 
så  månge  brave  chevallerer  skole  så  olyckeligen  vara  fienden  i 
hender  kombne,  *)  och  att  fiendens  modh  så  myckitt  meera  der- 
igenom  skall  blifve  stärcktt  och  förhärdt,  dedh  man  inthedh  den 
önskelige  freden  skall  kunne  nåå,  dijtt  H.  K.  M:t  altidh  tenderat 
hafver;  Gudh  värdiges  alle  saker  till  en  godh  iittgångh  nådeligen 
förhielpe,  och  H.  K.  M:t  deremott  igen  lycko  och  fVamgångh 
förlähne. 

Hvadh  sossom  vare  saker  här  i  landedh  vedkommer,  så 
are  de  ännu  (Gudi  skee  tack)  uthi  terameligh  stat  och  esse, 
och  är  dette  förledne  stiileståndett  på  både  sidhor  iithi  stillheett 
förlupedh,  men  nu  låther  sigh  ansee,  sossom  att  vij  igen  skole 
till  vapn  kom  me,  efter  Littouerne  sigh  temmeligh  starck  församble 
på  den  Churische  grentsen,  vedh  Poschwoll,  sossom  jagh  H.  K. 
M:tt  i  underdånighet  herhoos  tillkenne  gifvidh  hafver.  Och  endogh 
Sopieha  medh  de  Littousche  Ständerne  tegmognierat  hafve  een 
stoor  benägenhet  till  freedh;  så  låther  thet  lichvell  sigh  erskina, 
sedan  sossom  de  Pohler  den  lyckan  emott  Streuff  och  herr  Teuffell 
hafve  hafft,  att  Konungen  i  Pohlens  partij,  som  sigh  emot  freden 
opponera  öfver  handen  bekommedh  hafve,  och  att  de  uthi  Pryssen 
så  väll  som  här  i  landedh  deres  ytterste  machtt  och  förmögen- 
heett  skole  försökie.  Alle  de  kundskaper  som  jagh  än  hertill 
hafver  bekomme  kunnedh,  lydhe  att  Sopieha  skall  med  sex  eller 
siu  tusende  man  sigh  ährna  emott  migh  opponera,  och  i  medier 
tijd  skall  Konungen  i  Pohlen  hafve  gifvidh  Gonsefski  uthi  commis- 
sion  och  befallningh  att  inträngie  sigh  medh  någre  tusendhe 
Cassaker  genom  Rosithen  hijtt  in  i  landedh,  dedh  att  förhäria 
och  destruera;  effter  de  inthett  elliest  emott  befestningerne  någedh 
understa  sigh  att  företage.  Om  de  nu  så  starcke  som  skrijgedh 
går  uthi  feldt  komma,  skall  landedh  fuller  stå  någon  fahra,  al- 
denstundh  de  oss  medh  rytterijdh  öfverlägne  äre,  och  man  dem 
medh  foottfolckedh  icke  så  geschwindt  skall  kunne  föllie,  sosom 
deres  Cassaker  forttstussa(!);  dogh  är  vår  bäste  tröst  att  alle  be- 
festningerne äre  temmeligen  väll  försörgde,  dhe  förnembsto  så 
nähr  på  ett  ähr,  och  de  öfrige  på  fyra  eller  fem  månader;  hoppes 
derföre  att  hungeren  skall  vara  dem  dett  störste  besvär,  och  dett 
som  snarest  skall  drifve  dem  uthur  landett.  Här  hafver  i  åhr 
varidh    een   besvärligh  vinter,   och  så  stoor  nödh  på  höö  och  fo- 


♦)De  hade  i  Tyskland  värfvat  både  ryttare  och  knektar,  men  vid  inryckandet 
i  Preussen  blifvit  vid  Hammerstein  (mellan  Neu  Stettln  och  Schlockan)  tillfånga- 
tagna af  Polska  fältherren  Koniecpolski  den  15  April  1627. 


Digitized  by  VjOOQIC 


420 

rasle  sosom  man  icke  på  30  åhr  eller  längre  kan  minnes,  deri- 
genom  fast  all  boskapen  är  bortstörtt;  hestarne  hafva  och  liditt 
så  stoor  tvångh  att  jagh  dcrföre  ännu  inthett  kunnedh  få  rytterijdh 
tillsammans,  ty  grääsett  nu  först  för  otto  dagar  sedan  hafver  sigh 
lathet  see.  I  Finlandh  och  på  de  ortter  som  längre  norr  ligge, 
är  ändå  värre,  hvarigenora  dedh  folckedh  som  hijtt  förordnadh 
är,  inthet  så  hastigtt  kunne  framkomme,  sossom  man  väll  hafver 
förmodatt,  endogh  jagh  genom  min  skrifvelsse  dem  nogsarabtt 
förmaantt  hafver,  att  de  sigh  så  myckidh  mögeligidh  vore  skulle 
skynda.  Jagh  hade  fuller  förmodatt  att  kunne  prolongera  stille- 
ståndett  på  två  eller  tree  månader,  att  man  sigh  i  medier  tijdh 
deste  bettre  hade  kunnedh  prseparere.  Men  effter  H.  K.  M:tt  i 
förstonne  migh  förbudett  hade  inthet  stilleståndh  vidare  att  ingå, 
och  jagh  derföre  uthi  vahrande  stilleståndett  inthet  derom  hafver 
kunnedh  tractera,  synes,  effter  de  Pohler  nu  på  behnen  äre,  att 
de  till  inthet  stilleståndh  skole  vele  förstå.  Ty  endogh  Hertigen 
af  Churlandh  hafver  sin  Cantsler  här  hafft,  hvilcken  i  förstonne 
föregifvett  sigh  derföre  vara  hijtt  kommen  att  vele  medh  migh 
tractera  om  sin  herres  neutralitet,  så  och  att  hans  herre  sigh 
intermittera  ville,  dedh  stilleståndedh  måtte  på  någre  månader 
prolongerat  blifve,  så  hafver  jagh  lichvell  vedh  min  ankomst  hijtt 
till  Riga  af  honom  inthet  vist  derom  kunnedh  förnimme,  uthan 
är  medh  dedh  svahr  som  jagh  honom  på  sin  proposition  hafver 
gifvedh  till  Sopieha  igen  förreest.  Om  han  nu  der  uågodh  videre 
kan  bearbete  till  stilleståndetz  prolongation,  lährer  oss  tijdhenn; 
dogh  låther  dedh  sigh  inthedh  väll  ansee,  aldenstundh  fienden 
andre  dagen  efter  stilleståndets  uthlopp  medh  två  fahnor  Cassaker 
är  infallen  i  Mithau,  der  någre  borgare  plundredh,  sossom  och 
två  soldater  som  i  staden  vore,  till  fånga  tagedh;  aff  hvilckedh 
man  lätteligen  kan  judicera,  dedh  de  ingen  synnerligh  lust  till 
fredh  eller  tractat  kunne  hafve.  Hvadh  breff  jagh  om  tractaten 
effter  H.  K.  M:tz  befallningh  Sopieha  tillschrifvidh  hafver,  sossom 
och  hvadh  han  migh  dertill  svarar,  varder  min  k.  broder  aff  co- 
pierne  som  jagh  H.  K.  M:tt  underdånigst  tillsender,  see  och 
förnime,  och  vill  derföre  min  K.  B.  medh  ingen  vidlyffiigheet 
bemöda.  Allenest  kan  jagh  icke  underlåtha  uthaf  min  K.  B.  att 
begära,  effter  man  spor  ded  fienden  denne  provincien  i  sommar 
så  högtt  attaquere  achtar,  som  honom  någonsin  mögeligidh  är, 
att  min  k.  broder  då  hoos  H.  K.  M:t  sollicitcra  ville,  dedh  vij  på 
denne  ortten  icke  aldelcs  mötte  förgätne  blifve,  uthan  att  H.  K. 
M:t    Cammerådh    i    Sverige    tilschrifve   ville,  dett  auordningeme 


Digitized  by  VjOOQIC 


421 

till  folcksene  nödtorfftige  underholdningh  måtte  i  rattan  tijdh 
uthgå  och  hijtt  öfverekickedh  blifve,  i  synnerheett  att  dedh  frem- 
mande  folckedh  niotte  sin  bettallningh  bekomme,  och  villige 
holles;  ty  der  dett  icke  skeer  besörier  jagh  att  man  ingen  synner- 
ligt tieost  af  dera  skall  halVe.  Ofversten  Spentz  och  Ofversto- 
leutnampten  Kärr  senda  deres  deputerade  till  H.  K.  M:tt  om  deres 
soldaters  afrächningh  att  soUicitera,  att  de  så  väll  som  de  frem- 
mande  uthi  Pryssen  mage  bettaltt  blifve.  Beder  fördenskull  att 
min  K.  B.  ville  dem  låthe  sigh  till  dedh  bäste  vara  befalladh. 
Jagh  ville  fuller  skrifva  min  K.  B.  till  hvadh  orichtigheett  man 
finner  uthi  dedh  förslagedh  på  folcksens  nnderholdning,  som 
bookhollaren  Johan  Carllsson  hijtt  medh  sigh  hafft  hafver;  men 
eflfter  dedh  ännu  icke  är  aldeles  uthi  richtigheett  brachtt,  vill 
jagh  dedh  spara  till  näste  galleija,  som  innan  få  dagar  herifrån 
till  H.  K.  M:t  skall  blifve  affardat,  medh  hvilcken  jagh  H.  K.  M:tt 
så  väll  som  min  K.  B.  om  alle  saker  vidlyfftigere  vill  advisera. 
I  medier  tijdh  beder  jagh  att  min  k.  broder  alle  saker  på  denne 
ortten  ville  sigh  till  dett  bäste  låtha  vara  befalledh,  och  de  saker 
som  här  i  fiordh  passerade  äre  hoos  H.  K.  M:tt  förhielpe  till 
dedh  beste  uthtyde.  Ty  jagh  tager  migh  Gudh  till  vittne,  att  man 
medh  de  medell  och  lägenhet  som  då  på  färde  var,  inthett  meere 
hafver  kunnedh  utträtte,  och  att  jagh  migh  altidh  beflitadh  hafver, 
att  regulere  eflfter  H.  K.  M:tz  befallningar,  så  vijdt  jagh  dem 
hafver  förstå  kunnedh.  Om  H.  K.  M:tt  sin  meeningh  sedan  hoos 
sigh  hafver  kunnedh  förändra,  dedh  hafver  jagh  inthedh  kunnedh 
tänckie;  hoppes  att  nähr  H.  K.  M:tt  dedh  alltt  öfverväger,  att 
inthet  stoortt  skall  vara  deruthi  errerat.  Dette  jagh  min  K.  B. 
uthi  een  hast  icke  hafver  kunnedh  oförmeltt  lathe.  Befaller  min 
K.  B.  hermedh  uthi  Guds  dens  Aldrahögstes  milde  protection  till 
all  långvarigh  lifssundhet  broderligen  och  venligen.  Aflf*  Riga 
den  5  Junij  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


422 


198.  Biga  den  20  Juni  1627. 

Glfver  tillsammans  med  ståthållaren  i  Riga  Svante  Baner  högtidlig  förklaring, 
att  den  beskyllning,  som  blifvit  inför  Konungen  framstäld  mot  Måns 
Mårtensson  (Palm),  att  han  skulle  af  egennytta  hafva  till  högt  pri»  af 
tvenne  entrepreneurer  mottagit  kommiss,  spanmål  och  andra  proviant- 
varor  i  stället  för  penningar,  som  de  skulle  lemna,  är  osann,  utan  voro  hans 
åtgärder  tvärtom  i  full  öfverensstämmelse  både  med  det  upprättade  kon- 
traktet och  med  krigsfolkets  fördel,  emedan  inga  förråd  på  sådana  varor 
funnos  i  Riga  att  tillgå,  och  priset  var  lägre  än  det  der  å  orten  gångbara. 
Slutligen  klagas  öfver  brist  både  på  penningar  och  proviant,  hvarföre  man 
nödgats  uppgöra  om  en  ny  leverering  af  matvaror,  och  anhålles  om  reda 
penningar  i  stället  för  vexlar. 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  synnerlige  förtrogne 
godhe.  venn.  Nest  etc,  kunne  vij  vår  k.  broder  hermedh  broder- 
venligen  icke  förholle,  att  K.  M:tz  schrifuellese  denn  4  Maij 
Elssnabben  daterat,  hafve  vij  medh  tillbörligh  reverens  undfångit, 
der  uthaf  vij  förnummit  hafue,  att  H:8  K.  M:t  förebracht  är,  att  Måns 
Mårthensson  schuUe  af  Mårthen  Wulff  och  Hans  Valpåhl  högdt 
anslagit  commiss,  spannemåll  och  profviandt  till  30,000  daler 
verdhe,  i  bettalningh  för  H.  K.  M:tz  i  Sverige  érlagde  penningar 
och  hijtt  öfuer  dragne  vexler,  undfångit  och  sin  egen  nytta  der 
under  söcht,  och  samma  vahrer  och  profviandt  i  halfve  och  fier- 
dingz  Ihäningar  krigzfolcket  i  den  staden  dhe  peninger  skulle 
hafva  bekommit,  gifvit  hafua,  och  fördenskuld  befhaler  att  vij 
skulle  honom  der  till  hoUa  be:te  vahrur  igenn  att  taga,  och  dhe 
30,000  daler  medh  redhe  peningar  her  att  erleggie,  eller  honum 
til  Sverigie  sendha.  Så  endoch  vij  hafve  uthi  vår  näst  förre 
schrifvellsse  hans  endtschyllann  i  denn  saaken  kortteligen  giordt, 
så  hafve  vij  doch  icke  underlathe  kunnat  ännu  omstendeligare 
vår  k.  broder  förstendige  huru  medh  samma  saak  sigh  i  sanningh 
hafver.  Och  betyge  vij  hermedh  vedh  vår  saligheet  och  denn 
trooheet,  dermedh  vij  H:s  K.  M:t  förobligerede  äre,  att  vij  sådant 
icke  till  dedh  ringeste  förnummit  hafve,  uthann  hann  så  väll  som 
vij  hafve  nogsampt  deropå  stådt  och  urgerat  att  be:te  personer 
reedhe  peninger  för  be:te  commiss  och  spannemåll  lefverere  måtte. 
Menn  man  hafver  dem  dertill  ingeledes  förmå  kunnat,  ty  dhe 
hafue  opå  dhe  contracter  som  Cammerrådh  med  dem  i  Sverige 
uprettadh,  sigh  beropat,  och  der  vid  hoUit,  effter  der  uthinnan 
uttryckeligen  förmeles  att  dhe  enn  deell  medh  spannemåll  och 
victualie    partzeler,   deres   tillsagdhe  summa  her  i  Rijga  erleggie 


Digitized  by  VjOOQIC 


423 

och  fylla  skulle,  och  hvadh  dhe  förr  ann  contracteme  giovdhe 
blefue,  her  i  sådanne  partzeler  försträckt  hadhe,  dedh  skulle  dem 
och  der  uthi  afdragit  blifua,  såssom  medfölgiende  copier  af  samma 
contracter  i  bookstafven  uthvijsa.  Så  ville  och  icke  Mårthen 
WulflF  dhe  70,000  daler,  om  hvilke  K.  M:t  igenom  hans  broder 
hadhe  lathit  honom  anmoda  opå  hans  bref  allena  (effter  ingen 
contract  derom  af  Cammerrådh  i  Sverige  medh  honom  uprettet 
var)  försträckia,  med  mindre  hann  eendeell  uthi  commiss,  spänne- 
mall  och  victualie  partzeler,  effter  dedh  aftahl  som  H:s  K.  M:t 
medh  hans  broder  giordt  hadhe  (såssom  innelagde  copia  af  hans 
bref  till  Hendrich  Wulff  derom  uttryckeligen  således  lyder)  näst 
rccdha  peninger  opå  Bamma  summa  lefverera  och  den  der  medh 
fylla  måtte.  Hvarföre  och  opå  dedh  att  heele  summan  icke  måtte 
derigenom  tillbaka  blifve,  eller  något  upskoff  dermedh  skee,  hvilken 
tijden  och  lägenheeten  icke  lijda  kundhe,  hafve  vij  sampt  medh 
Måns  Mårthensson  af  eenhelligt  rådh  för  denn  nödh  och  mangell 
som  her  upå  underskedelige  tijder  infallit  hafua,  bådhe  till 
krigzfolckzens  underholdh  och  bekledningh,  så  och  befestningernes 
profuiandterungh  een  deell  i  spanneraåll,  victualie  och  commiss 
af  be:te  Mårthen  Wulff  och  Hans  Valpåhl  most  antage,  efter  dem 
eliest  omögligit  var,  een  sådann  stoor  summa  som  till  två  tunnor 
gull  vid  pass  stijger,  altt  i  reedhe  peninger  att  åstadh  komma, 
och  H.  K.  M:t  oss  uthi  sine  underskedelige  bref  strengeligen 
befhalat  hafuer  omliggiandhe  befestninger  medh  profuiandt  opå 
åhr  och  dagh  igenom  hvadh  medell  dedh  helst  schee  kunndhe 
att  försörie,  såssom  och  her  uptage  hvadh  till  krigzfolckets  uppe- 
helle  och  vidhmachthoUandhe  nödigt  vore,  så  att  dhe  ingen  nödh 
lijde  måtte.  Och  fördenschuldh  hafuer  samma  profviandt  och 
kledhe  då  så  högnödigt  som  penninger  her  varit,  helst  effter  an- 
ordningen icke  richtigt  uthgick,  uthann  ännu  een  stoor  summa 
deropå  resterer,  såssom  vår  k.  broder  af  innelagdhe  förslagh  hafuer 
till  att  see.  Så  kom  och  hijt  ingen  undsettningh  i  spannemåll 
ifrån  Sverige  eller  andre  ortter  uthi  sommars,  icke  heller  ännu 
hijt  ankommen  är,  ehuru  väll  Cammjerrådet  oss  igenom  deres 
underskedelige  skrifuellsser  dermedh  förtröstad he,  att  8000  tunnor 
spannemåll  ifrån  Finlandh  och  Reffle  uthi  hösters  hijt  ankomma 
skulle.  Och  för  den  skuldh  hafve  vij  icke  undhgå  kunnat  be:de 
profviandt  och  victualie  partzeler  her  af  förbe:te  Mårthen  Wulff 
och  Hans  Valpåhl  att  undfånge,  aldenstundh  her  inge  andra  funnes 
som  någen  försträckningh  hvarcken  i  proffviandt  eller  peningar 
hafver  göre  velat;  såssom  vij  H:s  K.  M:t  och  Cammerrådh  igenom 


Digitized  by  VjOOQIC 


424 

vår  åttekillige  skrifvellsser  derom  då  förstendigat  hafve.  Hvadh 
commisset  anlangar  så  är  dedh  riDge  kledet  som  icke  högre  änn 
till  22  öre  alnen  kommer  att  stå,  till  dedh  innlendsche  fothfolcket 
i  vintres  uttdeldt,  som  i  den  starcke  kiöldh  då  her  var  eliest 
omögeligit  varitt  hadhe  i  feltt  eraott  fienden  sigh  begå  och  ved 
lifuet  blifue;  och  medh  dedh  dyrare  kledet  och  commisset  är  dedh 
uttlendsche  krigzfolcket  för  resten  på  deres  afräckningh  conten- 
terade.  Deriblandh  och  een  hoop  äre  som  hoos  fienden  fångne 
varit  och  medh  ilake  palttor  igen  löös  kompne  vore,  eflfter  dedh 
klädet  ifrån  Tysklandh  och  Sverige  hijt  ankom,  der  till  icke  förslå 
kundhe.  Eliest  är  inthet  commiss  huarckenn  till  dedh  uthlendsche 
eller  inlendsche  krigzfolcket  i  staden  för  redhe  peningar  till  deres 
uppehelle  lefuereratt,  såssom  H:s  K.  M:t  känn  förebracht  vara, 
uthan  dhe  hafve  peningar,  spannemåll  och  victualie  på  heele  och 
halfue  månader  efiter  råden  och  lägenheeten,  och  några  få  gånger, 
då  her  lijthet  i  förrådh  varit  hafuer,  Ihänings  vijs  uthbekomroit, 
såssom  räckenskaperne  uthvijse  skolc,  och  endoch  een  tunna  rogh 
hafver  i  nästförlidne  vintter  her  iblandh  borgerskapet  4V2  och  5 
daler  guUit  och  ännu  her  geller,  så  hafuer  man  den  doch  icke 
högre  änn  för  4  daler  af  Mårthen  Wulff  och  Hans  V^alpåhl  up- 
burit,  och  icke  heller  dyrare  krigzfolcket  uthgifvit.  Och  för- 
denschuldh  hafve  dhe  sigh  deste  bettre  derroedh  hielpe  kunnat 
när  dhe  sielfve  dedh  till  brödh  giordt  och  bakat  hafue.  Men 
dedh  een  deell  af  krigzfolcket  i  siukdoom  falne  och  een  deell 
dödhe  blifne  äre,  thet  är  icke  allenest  (ty  verr)  her  i  Rijga, 
uthaun  och  opå  dhe  andre  omliggiende  befestninger  och  hus,  der 
dhe  altijdh  deres  uppehelle,  effter  denn  ordninghen  då  giordh 
var  och  förrådet  tillsadhe,  mån[a]dtligen  uthbekommit  och  med 
beqvemblige  losementer  väll  hafue  försedde  varit,  skeedt,  hvilket 
man  icke  hafver  afväria  kunnat.  Och  äre  vij  uthi  denn  under- 
dånige förhoppningh,  att  när  H.  K,  M:t  varder  förnimmandes  huad 
för  een  stoor  summa  be:te  Mårthen  Wulff  och  Hans  V^alpåhl  i 
reedhe  peningar  emot  förbe:de  commiss,  spannemåll  och  victualie 
her  i  renterijet  lefuererat,  och  ännu  uthöfuer  deres  contracter  een 
tembligh  post  inn  till  denne  tijdenn  her  försträckt  hafva,  och 
huru  dedh  iblandh  krigzfolcket  uthdeeltt  är,  skall  H:s  K.  M:t  dedh 
icke  till  onådhe  och  misshagh  uptaga  kunna.  Och  för  den  schuldh 
är  hermedh  till  vår  k.  broder  vår  brodervenlige  och  flijtige  be- 
gäran, att  hann  ville  sigh  dedh  omaket  opåtage  denne  saak  H:s 
K.  M:t  vår  allernådigeste  Konungh  och  herre  omstendeligen  att 
referera,    och    oss    och  Måns   Mårthensson  her  uthinnan  till  ded 


Digitized  by  VjOOQIC 


425 

beste  cxcusera,  och  H:8  K.  M:tz  fattadhe  onåde  i  så  måtte  afvenda, 
aldeDStundh  vij  opå  K.  M:tz  vägne  hafue  honom  nästen  imponerat 
och  trengdt  till  att  uptaga  hvad  till  krigzfolckzens  vidh  macht 
hollandhe  hafuer  behöfds;  och  der  han  icke  hadhe  her  varit,  så 
hadhe  vij  doch  för  be:de  orsaaker  skuld  most  sådant  göra,  och 
för  den  schuldh  ähr  hann  deste  meer  der  uthinnan  endtschylladt, 
och  icke  någon  afront  för  denn  orsaak  skuld  vederfaras  borde, 
ty  hann  är  öfverbödigh  sigh  till  Sverige  eller  hvart  H:s  K.  M:t 
honom  hafve  vill  att  begifve,  der  att  göre  fuUkombligh  redha 
och  beskedh  för  alle  saker  som  honom  bör  svare  till,  så  snartt 
hann  richtigh  beskedh  af  landet  om  alle  upbörder  her  till  rentte- 
rijet  höra  bekomma  känn,  endoch  hann  för  dedh  stoore  besvär 
skuldh  som  om  krigzfolckets  uppehelle  nu  her  uthi  detta  tillståndh 
infaller,  oss  till  assistens  väll  behöfides,  aldenstundh  vij  nogh 
hvar  i  sin  stadh  uthi  vårt  kall  hafve  att  bestelie,  och  denn  book- 
hollaren  hijt  ankommer  uthi  saakerne  ännu  okunnigh  är.  Och 
för  den  schuldh  väll  aff  nöden  vore  att  een  hijt  förordnes,  när 
Måns  Mårthensson  herifrån  drager  i  hans  stadh  cammersakerne 
i  tilbörligh  acht  at  hafve,  och  i  nödsfall  credit  her  i  staden  hafua 
känn,  och  den  deell  her  till  krigzfolckets  uppehelle  behöfues  her 
att  upbringe,  såssom  Måns  Mårthensson  sin  flijt  noghsampt  der 
uthinnan  giordt,  och  een  anseenligh  summa  i  sin  tijdh  medh  lempa 
och  möda,  då  nöden  dedh  fordrat  tillväge  bracht  hafuer.  Befa- 
landes  vår  k.  broder  hermedh  Gudh  alzmechtigh  till  mycken  väll- 
måge  och  långvarigh  lijffsundheet,  flijteligen.  Datum  Rijga  denn 
20  Junij  åhr  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p.  Schwanthe  Banner 


med  egen  handt  m.  p. 


Postscriptura 
(på  lö8t  blad.) 


Välborna  herr  Cantzler,  khäre  broder  och  synnerlige  godhe 
venn.  Vij  kunne  honom  hermedh  och  icke  oförmäldt  lathe,  att 
endoch  een  sådann  stoor  summa  opå  anordningen  till  Maij  må- 
naden giordh  är,  resterar,  som  vår  K.  Broder  af  bijlagde  förslagh 
hafuer  att  förnimma,  så  är  doch  icke  meer  deropå  hijt  ankommit 
ann  een  vexell  ifrån  Sverige  opå  50,512  rijkz  daler  deraf  een 
godh  deell  effter  K.  M:tz  schrifuellsse  och  Cammereraren  Gerdt 
Diderichssons  designation  som  bookhoUaren  hijt  medh  sigh  ifrånn 


Digitized  by  VjOOQIC 


426 

Sverige  hadhe,  till  bettalniugh  för  denn  företräckningh  tillförendhe 
har  till  skedd  är,  afgåt  och  igenom  vexell  till  Hållandh  öfuer- 
vijst  är,  så  att  dhe  öfrige  peninger  som  opå  samma  vexell  her  af 
Mårthen  Wulff  och  andre  erlagde  äre,  till  krigzfolcketz  rest  för 
dhe  näst  förre  månader  och  för  denne  Junij  månaden  icke  förslå 
kunna;  myckit  mindre  veth  man  någen  rådh  eller  medell  dem 
eller  dedh  krigzfolck  ifrånn  Sverige  hijt  till  recreue,  så  och  medh 
herr  Göstaff  Hornn  ifrån  Finlandh  förmodes  jrttermere  att  uppe- 
hoUa,  så  frampt  undsettningh  opå  penningar  icke  snart  ifrån 
Sverige  hijt  skeer,  der  af  man  doch  ännu  ingen  beschedh  ifrån 
(/ammerrådet  förnummit  hafuer.  Och  endoch  vij  försyn  dragé 
och  fast  ogärne  ville  någen  spannemåll  eller  victualie  partzeler 
yttermeere  her  uptage,  aldenstundh  dedh  K.  M:t  misshageligit  är, 
att  dedh  så  dyrt  her  anslåes,  men  effter  vij  eliest  inge  medell 
till  krigzfolckzens  uppeholdningh  nu  hafue  vettett  tillgå,  helst 
effter  ingen  anordningh  hijt  till  oss  kommen  är,  huar  uthaf  dhe 
underhoUes  skole;  derföre  hafve  vij  nödges  af  Mårthen  WulflP 
500  tunnor  rogh  och  800  tunnor  korn  för  4  daler  tunnan  öfuer 
hofuudet  (endoch  roggen  her  emillan  borgerskapet  nu  fem  daler 
i  sanningh  geller)  så  och  30  lester  gott  insalttat  kiött  och  20 
lester  sill,  huar  tunna  för  15  daler,  nu  nyligen  att  uptaga,  eflfter 
vij  ingeledes  better  kiöp  hafve  deropå  bekomma  kunnat,  hvilket 
han  uthöfuer  sin  contracts  summa  försträckt  hafuer;  deraf  een 
dcell  näst  redhe  peningar  till  krigzfolckzens  uppehelle  uthgifuit 
är,  och  resten  och  snart  tillgåendes  varder.  Hvarföre  vele  vij 
hermcdh  vår  käre  broder  brodervenligenn  bedit  hafva,  att  hann 
icke  allenast  vill  oss  her  uthinnan  hoos  K.  M:t  till  dedh  bedste 
excusera  uthann  och  der  till  styrckia  och  rådha,  att  Garamerrådet 
af  H:s  K.  M:t  der  till  holdne  blifve,  att  dhe  med  allerförste  een 
anscenligh  post  uthi  redhe  peningar  och  icke  flere  vexlar  snart 
hijt  sendhe,  aldenstundh  denne  staden  är  nu  opå  koppar-  så  väll 
som  sölfuer  mynt  mykit  förblottadh,  ty  hvar  i  ein  stadh  hafver 
om  kringh  landet  sine  peninger  anlagdt,  och  fördenschuldh  medh 
stoor  mode  bette  vexell  ifrån  Sverige  hijt  ankommin  är,  denne 
gången  hafve  her  löse  och  erleggie  kunnat,  mykit  mindre  förmå 
dhe  flere  vexlar  att  lösa  för  änn  peningar  ifrån  Sverige  hijt  an- 
komma kunna,  deraf  dhe  och  kunna  igenom  krigzfolcket  delachtige 
blifue,  och  fördenschuldh  äre  redhe  peningar  her  deste  meera  af 
nödhen  bådhe  till  krigzfolckets  uppehelle  såssom  och  till  att 
contentera  Wurmbrandts  och  Spens  regemente,  så  och  Curassererne 
för  deres  rest,  aldenstundh  dhe  stadigt  opå  deres  afräkningh  for- 


Digitized  by  VjOOQIC 


427 

dra,  och  eliest  ovillige  finnes  sigh  yttermeere  att  uthcommendera 
lathe,  dijt  dhe  behöfues  kunna.     Datum  ut  in  litcris. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p.  Schwanthe  Banner 

med  egen  handt  m.  p. 


199.  Riga  den  27  Juni  1627. 

Förord  för  Engelbrekt  Mörks  fru,  att  erhålla  Kongl.  Maj:t8  bekräftelse  å  en 
commlssorialrätts  dom,  hTilken  tillerkänner  henne  ett  gods  I  Lifland,  hvarå 
hennes  bröder,  som  Toro  pä  Polska  sidan,  kunde  göra  anspråk.  Mannen 
hade  i  27  år  varit  beröfvad  sina  gods. 

Velborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc.  Och 
låther  derhoos  min  k.  broder  venligen  förnimma,  att  edell  och 
velbördigh  Engelbrecht  Mörks  huussfru  hafver  hoos  migh  varidh, 
och  tillkenne  gifvidh,  huruledes  henne  ett  godz  här  i  landedh  ur 
tillfalledh,  och  af  gubernatoren  sambtt  andre  assessores  här  i 
commissorial  rätten  invijst  vordcdh;  men  effter  hon  någre  bröder 
på  dhen  Polnische  sidhan  hafver,  och  sigh  besörier,  att  H.  K.  M:t 
dedh  någon  annan  gifve  skulle,  hvarföre  hon  nu  är  tillsinnes  H. 
K.  M:t  om  confirmation  i  underdånighet  lathe  besökie  och  hoos 
migh  om  denne  min  interccssion  till  min  K.  B.  anholledh,  att 
han  henne  dertill  ville  behielpelig  vara.  Sä  aldenstundh  min  k. 
broder  väll  veett,  dedh  förb:te  Engelbrecht  Mörckz  nu  i  27  åhr 
ifrån  alltt  sitt  varidh  hafver,  och  huru  olägligidh  hans  godz  Sunds- 
sell  i  denne  ofredlige  tijden  ligger,  kan  min  K.  B.  nogsambtt 
besinna,  förseer  jagh  migh  till  min  K.  B.  att  han  dem  häruthinnan 
till  dedh  bäste  förhielper,  och  hoos  H.  K.  M:t  vår  allernådigeste 
[herre]  een  confirmation  opå  samme  godz  förskaffer.  Dhe  uth- 
låfve  sigh  sådantt  hoos  min  K.  B.  medh  alltt  gott  vele  förtiene, 
och  jagh  för  min  persson  blifver  min  K.  B.  till  broderligh  tienst 
och  velbehagh  redebogen.  Befaller  min  k.  broder  sambtt  alltt 
dedh  honom  kärtt  är,  Gudh  den  aldrahögste  till  all  långvarigh 
velmågo  venligen.     Datum  Riga  den  27  Junij  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


428 

200.  Biga  den  6  JuU  1627. 

En  Polsk  krigshär  har  efter  stilleståndets  slut  samlats  under  Selburg  och  Koken- 
husen, och  för  att  möta  densamma  hade  väl  nu  förstärkningar  kommit, 
men  alls  Inga  penningar  till  truppens  underhäll,  hvarföre  De  la  Gardie 
för  upplåning  af  20,000  daler  till  betalning  af  Juni  månads  sold  nödgats 
pantsätta  sin  hustrus  guldsmycken,  och  af  brist  på  medel  har  han  Icke 
kunnat  slå  någon  bro  viå  Keggum,  såsom  Konungen  befalt.  Särskildt 
begär  han  biträde  dels  för  att  få  sina  försträckningar  på  något  sätt  er- 
satta, dels  att  få  förlängning  af  arrendet  å  Käksholms  och  Nöteborgs  län 
och  rätt  att  utföra  två  ä  tre  hundra  läster  spanmål. 

Velborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän.  Jagh 
önskar  etc.  och  tviflar  derhoos  inthet,  att  min  K.  B.  mine  näst 
förre  ådtschillige  skrifuelsser  hafver  undfångedh,  och  deraf  förnum- 
medh  att  fienden  till  inthedh  viderc  stilleståndh  hafver  förstå 
veledh,  uthan  så  snart  dedh  uttlupedh  var,  hafver  sigh  straxtt  i 
feldt  begifvidh,  och  een  armee  under  Selburgh  och  Kåkenhusen 
formerat,  hvilckedh  att  förhindre  mig  alt  hertill  omögeligidh 
varidh  hafver,  aldenstundh  dedh  folckedh  ifrån  Finland  och  Sverige 
icke  så  hastigtt  hafver  kunnadh  hijtt  komme;  hafver  och  eij  heller 
dedh  rytterijdh  här  i  landedh  öfver  vintheren  varidh  icke  (!)  sä  snart 
tillsammans  bekommet,  aldenstundh  grääsedh  så  seentt  i  denne 
landsortten  är  framkommett,  och  derföre  inthet  annadh  kunnedh 
göre,  än  att  man  befästningarne  väll  profvianteredh  och  medh 
alle  nödtoiffter  försorgdt,  så  att  fienden  (Gudi  des  loff)  allt  hertill 
inthedh  hafver  kunnedh  deremot  utträtte,  men  efter  nu  een  deell 
folck  uthur  Sverige  så  väll  som  Finlandh  hijtt  är  ankommedh, 
skall  jagh  tillsec  att  göre  fienden  dedh  mäste  afbräck  och  mott- 
Btåndh  som  mögeligidh  vara  kan,  allenest  är  här  nu  stoortt  besvär 
infalledh,  att  här  inge  peninger  i  förrådh  hafver  varidh,  till  folcksens 
contenteringh,  dermedh  jagh  migh  hafuer  kunnedh  i  feldt  begifue. 
Och  efter  inge  andre  medell  på  färde  varidh,  och  Gubernatoren 
så  väll  som  Cammerrådh  Måns  Mårthenssonn  inge  uttvägar  kunnedh 
finne  folckedh  på  denne  månaden  att  contentere;  ähr  jagh  nödgatt 
att  taga  dedh  ringa  sölfF  jag  hafver  hafft  sambtt  och  min  hustrus 
guldkädior,  halsbander  och  andre  smycken  som  hon  hafver  ågtt, 
och  dedh  borgmestare  och  rådh  här  i  staden  panttsatt,  att  de 
20,000  daler  deropå  förschaflFadh  hafve,  hvilckedh  lichvell  medh 
stoortt  besvär  skeedt  är,  så  att  Rådedh  störste  deelen  deraf  tillvage 
bracht  och  dedh  öfrige  så  gott  sossom  medh  trugh  af  borgarne 
uplåntt  hafue.  Ty  sannerligh  här  nu  sådan  nödh  på  peninger  i 
staden    ähr,    sossom    icke   någon  tijdh  varidh  hafuer,  aldenstund 


Digitized  by  VjOOQIC 


429 

inthedh  i  penoinger  sedan  i  höstee  hijtt  är  ankommedh,  uthan 
altt  genom  vexlar  hijtt  remitteret;  och  effter  borgerne  ingen  retur 
bafve  hafft  uthnf  deres  köpmanne  vahrur,  eij  heller  alltt  igen 
bekommedh  hvadh  som  de  tillförende  uthlagdt  och  torsträcht 
hafve,  är  derföre  här  på  peningar  sådan  stoor  bräck  och  feell. 
Huru  besvärligidh  mig  nu  faller  att  jagh  till  den  anseenlige  summa 
som  jagh  tillförende  försträchtt  hnfuer,  och  ännu  dodh  endeste 
sölflF  och  guldh  hafver  uthsettie  måst,  må  min  k.  broder  lätteligen 
judicera,  hellst  jagh  ingen  ringa  skada  och  despect  opå  min  credijt 
tagedh  hafver,  i  dedh  jag  inthet  hafver  kunnedh  min  låfuen  holle, 
och  raine  creditorer  för  dedh  jagh  i  fiordh  af  dem  uptogh,  bettala, 
aldenstundh  H.  K.  M:tt  mig  den  spannemåU  jagh  liggcndcs  hafuer 
inthet  veledh  uttstädie.  Gudh  känne  huru  hårdt  dedh  mig  till 
hiertta  gåhr,  att  androm  sossom  lithedh  eller  alzinthedh  försträcht 
hafue,  spannemålen  uthaf  Fl.  K.  M:t  nådigest  är  uttstädt,  och 
migh  som  icke  allenest  all  min  vällfärdh  till  krigzsakerne  hafver 
försträchtt,  uthan  och  dageligen  måste  våga  lijff  och  blodh  derhoos, 
kan  sådantt  inthet  effterlåthet  blifve,  hafver  doglichuell  inthet 
lathet  migh  dedh  commovera,  uthan  ännu  veledh  dedh  jtterste 
till  saken  göre,  att  H.  K.  M:t  må  deraf  spörie  och  see,  att  jag 
fast  annars  och  troligere  H.  K.  M:t  tiener  och  meenar,  än  mine 
calumniatores  migh  kunna  angifuidh  hafve;  och  effter  jagh  nu  uthi 
störste  olägenhet  och  gäldh  så  väll  för  dette  jagh  nu  gör,  sossom 
de  pcninger  jagh  förr  af  åthskillige  perssoner  uptagedh,  migh 
satt  hafver,  beder  jagh  min  K.  B.  ganska  fliteligen  på  all  den 
venskap  och  förtrogen  (!)  oss  emellan  altidh  varidh  hafver,  att  han 
obesväradh  vara  ville  medh  gifuen  lägenhet  sådantt  H.  K.  M:tt 
till  gemöthe  föhra,  att  H.  K.  M:t  migh  för  min  trogne  och  mödo- 
samme  tienst  icke  ville  komme  låthe  uthi  högste  förderf  och 
skada,  och  att  dedh  jagh  medh  stoortt  besvär  och  mödo  till  H. 
K.  M:tz  tienst  och  fäderneslandscns  nytto  hafver  här  förrettadh, 
icke  till  dedh  värste  hoos  H.  K.  M:tt  mötte  uthtydt  blifue,  sossom 
jagh  förnimmer  af  någrom  i  Sverige,  skall  skeedt  vara.  H.  K. 
M:tt  förmeener  väll  att  ahnordningerne  i  rattan  tijdh  skole  altidh 
vara  hijtt  ankombne,  men  när  H.  M:t  rächningerne  varder  igenom 
see,  skall  H.  K.  M:tt  befinne,  att  om  man  icke  medh  lånande  och 
bärgande  folckedh  hade  kunnedh  här  underhoUe,  hade  dedh  anthen 
aldeles  måst  undergå,  eller  H.  K.  M:tz  saker  medh  allone  blifvedh 
tilbaka  satte;  hvilcket  och  nu  visserligen  skedde,  om  jag  desse 
medell  icke  tillväge  bracht  hade.  Förmoder  derföre  visserligen 
att  min  K.  B.  dertill  förhielper,  att  jag  sådantt  hoos  H.  K.  M:tt 


Digitized  by  VjOOQIC 


430 

åthniuta  må,  och  att  denne  summa  peninger  som  nu  i  högste 
trångsroåledh  här  uptagedh  är,  mä  i  rattan  tijdh  erlagdt  blifve, 
ty  jagh  eliest  icke  allenest  mine  pantter  quitt  gäå  kan,  uthan  och 
derigenom  förlåhra  min  credijt,  huilckedh  mig  fast  högre  är,  kan 
och  sedan  H.  K.  M:t  i  sådantt  fall  ingen  tienst  meere  göra,  ehuru 
högtt  nöden  dedh  och  kräfuie  kunde.  Hvadh  elliest  H.  K.  M:tz 
nådige  befallningh  är,  huru  jagh  sakerne  här  administrera  skall, 
derom  skall  jagh  (vill  Gudh)  min  högste  flijtt  göre;  hade  och 
gerna  H.  K.  M:tz  befallning  i  dedh  efterkorame  veledh,  att  jagh 
een  broo  vedh  Keggum  hadhe  lathet  slagedh,  om  jag  elliest  folck 
dertill  hafft  hade,  men  effter  mig  folck  och  medell  dertill  hafver 
feeltt,  hoppes  jagh  att  H.  K.  M:tt  mig  der  uthi  uhrsechtadh  heller; 
skall  lichuell  der  effter  trachta  att  medh  Gudh  hielp  fiendens 
dessciner  skole  brutne  blifue,  och  att  denne  landzortten  icke  den 
fahra  skall  hafue,  sossom  H.  K.  M:tt  sigh  om  besörier;  ty  oanseedt 
fienden  så  oförmodeligen  och  hastigt  är  i  feldt  kommen,  hafver 
han  lichuell  inthet  synnerligidh  kunnedh  förretta,  allenest  att  han 
någre  bestar  och  köör  uthi  dedh  Käkenhusensche,  Wendens  och 
Pegballs  lähn  borttföhrer,  och  ligger  ännu  under  Selburgh  så  väll 
på  denne  som  andre  sidhan  om  Dynen.  Förhoppes  genom  Guds 
nådige  biståndh  innan  kårtt  bringa  honom  dertill,  att  han  i  ett 
läger  skall  tillsamman  ryckic.  Hvadh  elliest  videre  fiendens 
lägenhetter  vedkommer,  huru  starck  han  är,  och  hvadh  kundskaper 
vij  derom  hafve,  hafver  min  k.  broder  af  medfölliende  relation 
och  någre  fångers  så  väll  som  åthskillige  vare  soldaters  berettelsse 
som  hoos  dem  fångne  varidh  hafue,  och  hijtt  igen  undlupne  are, 
videre  till  att  see;  brodervenligen  begärendes,  att  min  K.  B.  nar 
så  lägenheet  kunde  gifues,  mig  och  communicera  ville  hvadh 
som  på  den  ortten  kan  förelöpa. 

Till  dedh  sidste  kan  jagh  min  K.  B.  och  icke  oförmeltt  lathe, 
uthi  hvadh  stoor  perplexitet  och  åhoga  vij  een  tijdh  lång  här 
varidh  hafue  om  H.  K.  M:tz  vår  nådigeste  herres  persson,  effter 
icke  allenest  af  fienden  är  uthsprengdt  vordett,  att  H.  K.  M:t 
dödeligen  sargadh  vahr,  uthan  och  ifrån  Tysklandh  och  Chur- 
hmdh  hijtt  visse  tijender  komme,  att  H.  K.  M:t  qvester  var.*) 
Och  endogh  jagh  nu  af  H.  K.  M:tz  nådige  skrifuelsse  förnimmer, 
att  dedh  ett  fahrligidh  och  oudt  embne  varidh  hafuer,  doglichvell 
tackar  man  Gudh  den  aldrahögste  som  H.  M:tz  persson  nådigest 
uppehoUedh   hafuer,    och  icke  samma  skatt  så  argtt  lathet  blifue 

*)  Den  23  Maj  1627  på  WeichselD,  nära  Höft  eller  DsnBlger  Haupt,  en  ndde 
der  elfven  andra  gången  grenar  sig. 


Digitized  by  VjOOQIC 


431 

sossoni  embnet  nogh  hafuer  varidh.  Vore  högt  önskeligidh  att 
H.  K.  M:t  dette  till  en  varnagell  taga  mötte,  och  sin  konunglige 
person  icke  så  lätt  uthi  alle  occasioner  våga.  När  jagh  och 
andre  mine  medbröder  betenckie  i  hvadh  stat  H.  K.  M:t  sin 
högährade  elschelige  käre  geraåhll,  vårtt  käre  fäderneslandh  och 
088  alle  sine  trogne  undersåther  skulle  setlie,  der,  Gudh  för- 
biude,  H.  K.  M:t  någodh  dödeligidh  fall  vedkomme  skulle,  så 
veett  Gudh,  att  icke  allenest  håredh  een  öfuer  ände  står,  uthan 
och  man  dedh  icke  uthan  stoor  hiertans  beklagan  hoos  sigh 
befinner,  hafver  derföre  icke  underlåtha  kunnadh  medh  få  ordh 
emott  H.  K.  M:t  dedh  ihugkomme,  i  den  underdånige  för- 
hoppningh  att  H.  K.  M:tt  dedh  icke  till  onåder  uptager;  Gudh 
värdiges  H.  K.  M:tz  persson  för  all  olycke  bevare  och  alle  saker 
till  en  godh  uthgångh  och  ände  förhielpe,  hvilcken  jagh  min  K. 
B.  till  all  långvarigh  velmågo,  troligen  och  flijteligen  vill  hafve 
befalledh.     Datum  Riga  den  6  Julij  anno  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Postscriptum 
(på  löst  blad.) 

Velborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän.  Sossom 
jagh  uthi  min  schrifuelsse  till  min  K.  B.  förmäler  i  huadh  olägen- 
heett  och  skuldh  jagh  mig  satt  hafuer,  både  för  dedh  förrige  som 
jag  H.  K.  M:t  försträcht,  sossom  och  att  jagh  nu  mitt  endeste 
sölfF  och  guldh  uthsatt  hafuer;  allttså  beder  jagh  min  k.  broder 
ganscha  fliteligen,  att  han  migh  beforderligh  vara  ville,  dedh 
jagh  till  mitt  igen  komma  mötte.  Och  aldenstundh  terminen  på 
mitt  arrende  Kexholm  och  Nötheborgh  nu  i  höst  förflyter,  och 
H.  K.  M:tt  migh  tillsagdt  hafuer,  att  jagh  min  bettalniogh  för 
den  summa  jagh  tillförende  förstrecht  hafver  deraf  bekomme 
skulle,  hvarföre  vill  jagh  min  tienare  till  Cammerådh  i  Sverige 
affärda  och  dem  derom  låthe  besökie.  Begärev  brodervenligen, 
att  min  K.  B.  migh  den  broderlige  venskap  ville  bevijse,  och  H. 
K.  M:tz  nådige  bref  migh  deropå  förschaffa,  att  jagh  samme  ar- 
rende videre  mötte  niuthe,  till  dess  jagh  min  bettallningh  bekom- 
me kunde,  sossom  och  att  jagh  två  eller  treehundrade  läster 
spannemåll  mötte  uttskepa,  på  dedh  jag  mine  ereditorer  som  mig 
dageligen  öfuerlöpe  och  hårdt  på  sin  bettalningh  strängie,  kunde 


Digitized  by  VjOOQIC 


432 

dermedh  contentere  och  till  freds  etelle.  Ellieet  veet  min  k. 
broder  sigh  väll  ihugkomma,  att  jagh  på  min  k.  broders  begäran 
hafuer  contenterut  Pawell  Hellmerss,  herr  Häck  och  Jacob  Fredricks 
för  den  spannemäll  de  för  nägre  åhr  sedan  opå  min  och  min  k. 
broders  anhollande  försträcht  hafue,  huilckedh  sigh  öfver  2000 
rijksdaler  belöper,  och  min  k.  broder  låfuade  att  vele  mig  een 
viss  invijsning  till  Finlandh  deropå  förschaffa,  eller  att  min  k. 
broder  mig  halfpartten  afF  sitt  egedh  erleggie  ville  om  jag  sum- 
man tillfyllest  ville  dem  tilfredzstelle.  Nu  hafuer  jagh  icke  d ed h 
ringeste  beskeedh  alt  her  till  deropå  bekommedh,  huar  jagh  min 
bettalning  derföre  bekomme  skall.  Förseer  migh  fördenskull  till 
min  K.  B.  att  han  migh  häruthinnan  behielpeligh  är,  dedh  jagh 
anthen  en  invijsning  till  Finlandh  deropå  må  bekomme,  eller 
och  viss  beskeedh  af  min  K.  B.  förnimme,  huru  jag  till  min 
bettalningh  komme  skall,  ty  elliest  vill  dedh  migh  för  svårt  falla, 
att  jagh  en  sådan  summa  mista  skulle.  Jngh  tienar  min  k.  broder 
altidh  till  vilie  igen,  och  befaller  min  K.  B.  Gudh  den  aldrahögste 
brodervenligcn.     Datum  ut  in  literis. 


201.  Biga  den  15  Juli  1627. 

Förord  för  kapten  Homodei,  som  enligt  K.  M:8  befallning  varit  Btåld  för  rätta 
derföre  att  han  nppglfvit  skansen  Tid  Stenbrun,  men  befnnnits  oskjldig. 
och  i  öfrigt  förhållit  sig  väl. 

Velbome  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc.  Kan 
jngh  min  K.  B.  venligen  icke  förholle,  dedh  jagh  ingen  tvifveis- 
måll  bähr,  min  K.  B.  nogsambtt  vitterligidh  vara,  huru  sossom 
sakerne  i  fiordh  på  Stenbrun  skants  aflupne  ährc,  opå  hvilcken 
capitein  Homodeus  medh  sitt  folck  vahr.  Och  aldenstundh  H. 
K.  M:t  mig  förledne  höst  nådigest  tillskreff  och  befallade,  att 
jttgh  honom  för  rätta  ställa,  och  grannerligen  ransaka  skulle,  hvem 
dertill  vållande  var  att  samme  skants  upgifven  bleff;  så  hafuer 
jagh  medh  gubernatoren  herr  Svantte  Baneer  sådan  H.  K.  M:tz 
nådige  befallningh  hörsambligen  effterkommedh;  men  inthet  hoos 
honom  eller  de  andre  ofFicererne  någon  skuldh  befunnedh,  sossom 
protochollet  dedh  videre  uthvijsa  skall;  uthan  att  kruutt  och  luntta 
dem  feeladh  hade,  sossom  och  elliest  någre  lättfärdige  som  ännu 
hoos  fienden  äve,  dertill  vållande  varidh.  Hvarföre  han  nu  sin- 
nader  är  sielff  till  H.  K.  M:tt  [sig]  begifue,  och  hoos  H.  K.  M:t  sin 


Digitized  by  VjOOQIC 


433 

underdånige  endtskyllan  göre,  begäiendes  af  migh  att  jagh  hane 
persson  boos  min  k.  Broder  till  dedh  bäste  ihugkomme  ville,  att 
han  igen  H.  K.  M:tz  gunst  och  nåder  bekomme  mötte;  så  alden- 
fltundh  han  altidh  tillförendhe  sigh  troligen  och  fliteligen  bcvijst 
hafuer,  ähr  och  derhoos  en  ungh  karll  och  sigh  ytterligare  uthi 
H.  K.  M:tz  ticnst  bruka  kan  (dertill  han  sigh  villigh  förobligerer) 
sossom  och  elliest  sigh  medh  en  Svensk  adels  jungfru  befrijedh 
hafuer,  så  att  hann  derföre  ingen  annan  herre  någon  tienst  kan 
göre,  än  H.  K.  M:t,  der  han  allenst  H.  K.  M:tz  gunst  och  nåder 
kunde  åhtniute,  endogh  jagh  förnimmer,  att  han  af  förhäpenhet 
och  hastigt  modh,  H.  K.  M:t  medh  ett  ordh  hafuer  svaradh,  och 
sagdt,  att  effter  han  Konungen  i  Pohlen  opå  åhr  och  dagh  hafuer 
måst  svärie,  H.  K.  M:t  vår  allernådigeste  herre  ingen  tienst  göre, 
ville  han  i  medier  tijdh  sigh  till  Konungen  i  Dan  marek  begifue, 
och  hoos  honom  sigh  så  lenge  bruke  låthe,  hvilckedh  han  lichuell 
af  inthet  ondt  upsått  meentt  hafver.  Hvarföre  förseer  jagh  migh 
till  min  K.  B.  sossora  och  brodervenligen  begärer  att  min  K.  B. 
honom  till  dedh  bäste  ville  sigh  låthe  vara  befalladh  att  han 
derigenom  icke  på  högste  olycko  och  förderf  komme  mötte.  Han 
uthlåfuer  sigh  sådantt  hoos  min  K.  B.  medh  all  ödmiuk  tienst 
vele  förschylle,  och  jagh  för  min  persson  blifuer  min  K.  B.  till 
broderligh  tienst  och  velbehagh  redebogen.  Befaller  min  k. 
broder  uthi  Guds  milde  beskerm  till  all  långvarigh  velmågo,  ven- 
ligen.     Af  Riga  den  15  Julij  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


202.  Lennewarden  den  80  Juli  1627. 

Sapieba  har  sjelf  fört  befälet  vid  belägringen  af  Selburg,  och  sändt  största 
delen  af  sitt  folk  öfver  Diina,  för  att  hindra  G.  Horn  att  med  förstärknin- 
gen framkomma;  men  sedan  Horn  sjöledes  anländt  till  Riga,  hade  hela 
den  disponibla  styrkan  (något  öfver  4000  man)  uppbrutit  för  att  und- 
sätta Selbarg,  då  den  på  vägen  dit  möttes  af  underrättelsen,  att  fästet 
var  uppgifvet,  och  som  det  säges  af  vattenbrist,  men  skall  derom  sträng 
ransakning  hållas.  Man  skall  dock  söka  återtaga  det,  men  företaget  för- 
svåras af  brist  på  penningar  och  tillräcklig  proviant.  Förord  för  rytt- 
mästaren  Lor.  Wagner. 

Velborne    herre,    broder   och   besynnerlige  gode  vän.     Jagh 
önskar  min  K.  B.  all  stadigh  helsse  och  långvarige  välmågo  sambtt 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  28 


Digitized  by  VjOOQIC 


434 

hvädh  meere  min  K.  B.  kärtt  och  behageltgidh  vara  kan  af  Gudh 
alzmeehtigh  tillförende.  Och  tviflar  derhoos  inthet  att  min  K. 
B.  af  min  sidstc  schrifvelsse,  daterat  Riga  den  6  hujus  hafvcr 
förnummedh  denne  landsorttz  stat  och  lägenhet,  att  fienden  straxtt 
efter  stilleståndsens  uttgångh  sigh  under  Selburgh  begifvidh,  och 
Sopieha  sielff  i  egen  persson  dedh  belägradh  hafver,  och  dödan 
allenest  medh  någre  små  partij  uthi  landedh  ströfvcdh  (!)  låthedh. 
Sedan  hafuer  han  sin  son  marskalcken,  öfversten  Korff,  och  ändå 
een  öfverste  Oginschi  benämdh  medh  största  deelenn  af  sitt 
folck  öfver  Dynen  settia  låthedh,  i  den  acht  och  mcening  att 
förhindra  herr  GöstaflF  Horn  sig  medh  mig  att  coniungera;  hvilcke 
hafve  rychtt  alltt  in  till  åhen  [>Aa>],  förmeendt  att  förleggie  her 
Gustaff  Horn  passedh  vedh'Sernikow.  I  medier  tijdh  hade  jagh 
alltt  dedh  folckedh,  som  jag  hoos  mig  hade,  låthedh  vedh  Rijga 
öfver  Dynen  settie,  achtandes  dermedh  ett  infall  genom  Churlandh 
in  i  Littoven  göre,  på  dedh  att  jag  derigenom  fienden  uthur 
Liflandh  divertera  mötte,  eifter  jag  mig  inthet  sä  starck  befan, 
att  jagh  dermedh  kunde  till  Selburgh  gå,  dedh  att  undsettie;  men 
effter  herr  GöstafF  Horn  samme  dagh,  som  var  den  15  i  denne 
månaden,  och  jagh  ärnade  upmarchera,  medh  dedh  mäste  Finske 
folckedh  siöledes  i  Dynen  ankom,  hafvc  vij  för  rådeligest  bcfun- 
nedh  genast  upp  till  Selburg  marchera,  och  tillsij  att  man  dedh 
folckedh  sossom  Sopieha  der  hoos  sigh  hade,  måtte  upklappa, 
emädan  de  andhre  öfver  Dynen  vore;  hafver  deropå  så  hastigt 
som  mögeligidh  var  forttmarchcrat,  men  när  vij  till  Xeuguut  sex 
mijU  ifrån  Riga  komo,  finge  vij  visse  kundskaper,  att  Christoffer 
Asserssons  major  Abraham  Isaksson  hade  oförmodeligen  upgifuidh 
fienden  Selburgh,  och  att  Marskalcken  medh  alltt  sitt  folck  var 
under  Selburgh  tilbaka  kommen;  ty  så  snartt  han  vedh  åhen  hade 
kundskaper  fått,  dedh  jagh  medh  folckedh  vedh  Riga  hade  låthedh 
öfversettie,  och  att  herr  GöstafF  Horn  till  mig  var  ankommen, 
hafver  han  straxtt  genom  natt  och  dagh  sigh  tilbaka  till  sin  fader 
under  Selburgh  begifuidh.  EflFter  nu  Abraham  Isaksson  huussedh 
emott  all  förhoppning  fienden  öfvergifvidh  hade,  och  fienden 
alltt  sitt  folck  igen  tillsammans  bekomedh,  befan  herr  Göstaif 
Korn,  så  väll  sossom  jagh  och  oflBcerernc  som  hoos  oss  äro,  inthedh 
rådsambtt  att  vij  dädan  genest  genom  landedh  skulle  på  fienden 
marchera,  aldenstundh  han  oss  medh  sitt  rytterij  (dermedh  han 
098  öfverlägen  är)  kunde  all  beqvembligheett  betaga,  rychte  der- 
före  dädann  och  hijtt  under  Lenowarden,  att  vij  Dynen  till  vår 
fordeell  hafve  kunde,  både  för  pråfviandt  och  andre  nödhtorfiter 


Digitized  by  VjOOQIC 


435 

som  vij  ifrån  Riga  måste  hafve,  sossom  och  att  hafve  den  ene 
sidhan  frij  för  fiendens  incursioner.  Samma  dagh  vij  hijtt  ankome, 
finge  vij  kundskaper  att  Sopieha  medh  sitt  heele  läger  var  uprycht 
ifrån  Selburgh  till  Nystädtkin.  Derföre  sende  jagh  herr  Gustaff 
Horn  medh  ett  starcktt  partij  upp  åt  Dynen,  derom  att  förnimrae, 
hvilcken  opå  ett  partij  som  fienden  uttsendt  hade,  råkade,  half- 
annan  mijll  herifrån,  medh  hvilcke  han  chergiera  lätt,  och  dem 
dertill  brachte,  att  de  sigh  någodh  retirere  måste,  i  hvilcken 
skermytsell  nägre  af  fienden  nederskutne  och  tree  till  fånge  tagne 
blefue,  hvilcke  berätta  viste,  att  de  der  hade  giordt  een  ambu- 
schage  uthaf  halfftannadh  tusende  man,  och  förmecntte  att  lacka 
vårtt  folck  deropå,  men  sedan  ryttmestaren  Säckens  compagnie 
och  någre  sperryttare  som  sigh  först  prsesenterede,  blefve  repus- 
scrade,  retirerede  fiendens  heele  hoop  sigh  tilbaka  igen,  derföre 
och  herr  Göstaff  Horn  sigh  hijtt  i  lägredh  igen  begaflf.  Så  lengc 
herr  Göstaff  Horn  denne  ranconteren  medh  fienden  hadhe,  kome 
och  två  compagnier  Cassaker  på  andre  sidan  Dynen  geentt  emott 
vårtt  läger,  förmeenendes  att  förraska  200  ryttare  såssom  jagh 
affton  tillförende  dijtt  hade  låthedh  öfversettie;  men  effter  vårtt 
folck  i  beredskap  var  blefve  de  så  undfångne,  att  de  lempnade 
een  ryttmestare  medh  10  eller  12  andre  på  platsen,  uthan  de 
som  sargade  blefve,  och  medh  flychten  sigh  i  skogen  salverade, 
fyra  blefve  och  då  af  dem  fångne.  Jagh  lätt  fuUer  fuUföUia  dem 
altt  in  till  Jungfruhoff,  men  kunde  dem  inthet  afholla,  sedhan 
de  förmonnen  bckommedh  hade,  lätt  derföre  folckcdh  sigh  igen 
retirere,  och  effter  fångerne  så  väll  de  som  vij  på  den  ene  som 
den  andre  sidan  bekome,  enhelleligen  viste  berätta,  att  Sopieha 
medh  alltt  sitt  folck  vedh  Nystadh  lågh,  ährnade  jagh  andre  dagen 
marchera  dijtt  på  honom,  och  tillsij  om  man  medh  fordeeli  någodh 
hade  kunnedh  emott  honom  utträtta^  men  om  mårgonen  bittijda, 
bekom  jagh  kundskap  att  han  derifrån  var  uprychtt,  och  hade 
sigh  igen  retireret  alltt  in  till  Selburgh,  der  han  sin  störste  stycken 
och  tråss  lempnadh  hade;  bleff  derföre  här  qvarliggendes,  alden- 
stundh  oss  proviantt  begynttes  feela,  och  strusserne  medh  profuiandt 
och  ammunition  ifrån  Riga,  inthet  så  snart  kunde  för  fallen  up- 
komme,  hvilcke  nu  först  i  dagh  hijtt  ankombne  äre,  ährnar  der- 
före (Gudh  gifue  till  lycko)  straxtt  upryckie,  och  tillsij  hvadh 
som  vij  kunne  emott  fienden  utträtte.  Jagh  hafuer  låthedh  hempta 
2  halfua  chartoger  ifrån  Riga,  i  den  förhoppningh,  att  om  jagh 
kan  komma  fienden  undan  ifrån  Selburgh,  att  vij  då  lätteligh  dedh 
må  kunne  igcntaga.    Huadh  sossom  hafver  förorsakadh  Abraham 


Digitized  by  VjOOQIC 


436 

[saksson  samme  huuss  att  upgifuc,  kan  jagh  ännu  fulieligen  icke 
vetta,  effter  han  än  icke  hoos  migh  hafver  varidh,  uthan  är  medh 
strusse  af  fienden  neder  till  Riga  convoijerad.  Såssom  Guber- 
natoren  herr  Svantte  Baneer  migh  tillskrifver,  föregifver  hao,  att 
han  af  vattns  nödh  dedh  allenest  upgifuidh  hafver.  Profviandt, 
ammunition  och  folck  hafver  honom  inthet  feeledh,  kan  eij  heller 
sce  att  vatnnödh  honom  sä  hårdt  skall  hafve  trängt,  aldenstundh 
der  på  huussedh  en  brun  är,  och  då  dageligen  dertill  regnade, 
.«å  att  han  ändå  på  någre  dagar  väll  hade  kunnedh  hussedh  holla, 
till  des  jagh  honom  till  undsettning  dijtt  hade  kunnedh  hinna; 
men  jagh  besörier  att  han  meere  af  perplcxitet  och  reddoga, 
dedh  upgifuidh  hafuer,  effter  een  uthaf  hans  chergianter  och 
knechter  till  fienden  öfuerlupedh  hade,  derföre  han  sigh  besörgde, 
att  fienden  alle  hans  lägenheter  hade  förfahredh  och  förnummedh. 
Jagh  hafver  schrifvidh  gubcrnatoren  herr  Svantte  Baneer  till,  att 
han  honom  skall  fengsla  låthe,  och  där  man  befinner,  att  han 
uthan  högste  nödh  dedh  upgifvidh  hafver,  skall  han  eflFter  H.  K. 
M:t8  krigsartickler  androm  till  exempell  straffadh  blifue.  Begärer 
brodervenligen  att  min  K.  B.  min  persson  hoos  H.  K.  M:tt  ex- 
cusera  ville,  ty  jagh  inthedh  meere  dertill  hafver  göre  kunnedh, 
uthan  att  man  samme  befestningh  medh  profviandt,  folck  och 
ammunition  nödtorfileligen  försorgdt  hafuer.  Hade  aldrig  kunnedh 
trodt,  att  den  defocten  på  vattn  skulle  kunnet  förorsaka  samma 
huuss  förlust,  effter  dedh  så  gott  som  på  vatnedh  henger  och  en 
brun  dertill  hafuer.  Dogh  är  dedh  fuUer  ingen  festningh  för 
gcwaldt,  hoppes  att  om  vij  fienden  dedan  undan  drifue  kunne, 
att  jagh  icke  så  månge  dagar  skulle  behöfue  dedh  att  intaga  sos- 
som  fienden  der  vekor  före  legadh  hafuer;  huru  starck  fienden  är, 
hafver  min  K.  B.  af  bijlagde  förteckningh*)  att  sij.  Och  endogh 
fast  alle  andre  fångar  beretta  att  han  starckare  vara  skall,  så  veett 

*)  Bilagan  är  af  följande  lydelse: 

Kundschaper  som  ätbschillige  om  fiendens  lägen- 
heett  och  bara  starck  han  är  wette  berette.  Datum 
Riga  den  6  Julij  1627. 
öfuersten  KorfE  skall  hoos  slgh  bafue  efterrne  compagnier. 

Korfs  egen  fnhna 150  stark. 

Wellara   Korfs J50       > 

HoUttscbagers 150 

Ungerens 100       > 

Wellam  Tisenbasens 200 

Säck 100 

Smellngb 150 

Korfs  foott  folck. 
tuå  hans  broders  compa^. 
Tuå  Wulfs  comp.  —  hunrdere  starck  200  man. 


Digitized  by  VjOOQIC 


437 

denne  Sopielins  Commornich,*)  hvilcken  derhoos  vaiidh  hafver,  när 
de  äre  blefne  mönstrade,  bäst,  att  de  inthet  starckare  än  innelychte 
rulla  förmå,  äre;  uthan  att  dedh  andre  folckedh  äre  pacholker**) 
och  löst  partij,  sossom  eliest  för  rooff  och  bythe  skuldh  sigh  hoos 
lägredh  uppehollc.  Jagh  troor  och  fuUer  att  alle  deres  fahnor 
icke  skolc  vare  så  complett  sossom  de  sigh  hafue  mönstra  låthedh, 
helst  iblandh  dhe  Tydske  och  uthlendske,  ty  man  tillförende 
hafver  nogsambt  spordt  huru  de  tillförende  Konungen  i  Pohlen 
dermedh  bedraga  plage.  Vill  derföre  taga  Gudh  till  hielp  och 
gå  honom  så  när  sossom  mögeligidh  är,  oanseedt  vij  icke  myckidh 
öfver  4000  till  hest  och  foott  starcke  äre,  aldenstundh  de  två 
schvadroner  som  Hendrich  Horn  och  Hendrich  Burtt  uthur  Fin- 
landh  hafue  skulle,  ännu  icke  unkombne  äre,  derföre  hafver  jag 
inthedh  mcere  folck  kunnedh  uthur  Riga  eller  andre  garnizoncr 
uttaga,  till  dess  de  andre  ankomme. 

Till  dedh  sidste  kan  jagh  min  K.  B.  icke  oförmeltt  låthc, 
huadh  för  stoort  besvär  här  till  krigsfolckssens  uppehelle  nu  ähr, 
aldenstundh  inge  peninger  ifrån  Sverige  eller  Finlandh  hijdt 
öfuerkombne,  sedhan  den  vexelen  H.  K.  M:t  på  50000  rijksdaler 
ifrån  Stockholm  i  Aprili  månadh  nådigest  hijtt  öfversende.  Man 
hafuer  och  huarcken  medh  hoott  eller  godhe  meere  peninger  aff 
landtsåtherne  i  Estlandh  och  Käfle  stadh  bekommedh,  eij  heller 
är  någodh  synnerlighidh  lefuereredh  af  de  special  perssoner  sossom 
H.  K.  M:tt  någodh  att  försträckie  hafuer  upteckna  låthedh,  ähr 
och  icke  heller  till  att  förmodhe  att  den  summa  så  högtt  stiga 
skall,  sossom  huar  och  een  uptecknadh  är.  För  min  persson 
hafver  jagh  uttsatt  alltt  dedh  ringa  sölff  och  guldh  och  clenodier 
jagh  hafft  hafuer,  dermedh  folckedh  mestadeeles  för  förledne 
månadh  äre  contenterede,  ville  och  ännu  dertiil  göre  huadh  migh 
mögeligidh   är,   om  jagh  någre  peninger  viste  att  upbringe,  men 


Sperryttare 

Woljvoden  af  Troskia  fahna 130  stark. 

Gamble  Gonsefskis 100       > 

Hans  Sons  f[ana] 120       > 

Cossaker 7  compag. 

Sopieha  skall  hooss  sigh  hafue  i  allss 

Sperryttare 2000 

Dunowaijs  compag 150 

Solderbackz 150 

Häyducker 500 

Kosaker 1000 

•)  Polskt    ord,  koraorDiczy,   som  nu  betyder  kammartjenare,  kanske  mot- 
svarande ordonnans. 

**)  Platt-Tyskt  ord  af  holker,  tjufgömmare. 


Digitized  by  CjOOQIC 


438 

effter  jagh  icke  hafuer  kunnedh  rain  låfuen  hoUe,  och  bettale  mme 
creditorer  för  dedh  jagh  i  fiordh  af  dem  uptagedh  hafuer,  kan 
jngh  vcdh  min  saligheett  inge  meere  peninger  bekomme.  Jagh 
hafuer  effter  H.  K.  M:tz  nådige  befallningh,  så  väll  som  Guber- 
natoren  åthskillige  gånger,  Camerådh  i  Sverige  så  väll  som  herr 
Nillss  Bielke  tillschrifuidh,  att  de  oss  medh  penninger  undsettie 
mötte,  men  deropå  inthedh  annadh  till  svahr  bekommedh,  än  att 
inthet  ännu  uthaf  landet  vore  inkommet,  derföre  de  inthedh  kunne 
oss  dermedh  förr  cndtsettie,  och  begäre  att  vij  här  i  medier  tijdh 
någodh  skulle  uplähne  och  upborghe,  hvilckedh  lichuell  aldeles 
omögcligidh  ur,  efter  de  som  någodh  hafft  hafve,  dhett  alredo 
hafue  försträcht,  och  derföre  inge  medell  vette  förr  än  de  någon  re- 
tur af  deres  vahrur  uthur  Hollandh  igen  bekomme.  Begärer  derföre 
brodervenligen,  att  min  K.  B.  så  laga  ville,  dedh  H.  K.  M:t  Camme- 
rådh,  så  väll  som  herr  Nilss  Bielke  ännu  derom  ville  tilschrifue 
låthe,  och  dem  dertill  förmahna  att  de  medh  förste  peninger  hijtt 
öfuersende,  ty  elliest  skulle  denne  besvärlighetten  för  krigsfolcke- 
sens  underhold  förorsaka  och  oss  tuiuga,  att  vij  medh  förste 
nödgas  någodh  emott  fienden  våga,  huilckedh  man  elliest  medh 
bettre  säkerheett  sigh  skulle  kunne  företaga,  om  medlen  elliest 
dertill  vore,  ty  der  folckzsens  underholdningh  icke  nödtorffteligen 
kan  föllie,  är  inthett  deraf  annadh  förmode,  än  siukdomer  och 
andre  olägenhetter.  Achtar  derföre  rådeligere  så  lenge  folckedh 
ännu  vedh  helssan  och  frischt  är,  någodh  emott  fienden  att  tentere. 
1  lijke  motto  begärer  jagh  och  att  uthi  samme  H.  K.  M:tz  schrif- 
uelsse  ihugkommes  mötte,  dedh  vij  opå  spannemåll  någon  und- 
settningh  bekomme  kunde,  dermedh  man  skantsen,  Nymyndhett, 
Bousk,  Mithou  och  i  synnerheett  Kåkenhussen  nödtorffteligen 
profuiantere  kundhe  effter  här  alzingen  spannemåll  i  förrådh,  eller 
till  bekomme  ähr,  såssom  och  i  åhr  i  Kåkenhussens  lähn  lithedh 
är  förmode,  effter  fienden  den  för  sine  bestar  hafver  förfodrat, 
hvilckedh  jagh  min  K.  B.  icke  hafuer  kunnett  oförmelltt  lathe. 
Och  befaller  min  K.  B.  sambt  alltt  dedh  honom  kärtt  är  uthi 
Guds  dens  högstes  milde  protection,  till  all  långvnrigh  velmågo 
och  lifssundhet  broderligen  och  venligen.  Af  lägredh  under 
Lenowarden  den  30  Julij  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


439 

Postscnptum 
(på  löst  blad). 

Velbornc  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän.  Jagh 
hUher  min  K.  B.  hermedh  venligen  förnimme,  att  ryttmestercn, 
edell  och  velbördigh  Lorents  Wagner  sin  leutenampt  v[älbör]dig 
Gerdt  Miindus  här  i  landedh  effter  sigh  låthedh  hafuer,  medh 
sådan  bcskeedh,  att  han  på  sin  rytmestercs  schrifuelsse  skulle 
förventta  och  sedan  sigh  till  honom  förfoge,  så  aldenstundh  han 
nu  först  den  bekomedh  hafver,  och  eliest  förr  ingen  lägenheett 
hafft  dermedh  han  sigh  hafuer  kunnedh  öfver  begifve,  achter  han 
nu  efter  sin  ryttmesteres  skrifuelsse  öfuer  till  Pryssen  begifue, 
hvarföre  och  medan  han  befruchtar,  att  H.  K.  M:t  till  hans  persson 
någodh  misshagh  derföre  fatta  skulle,  hafver  han  hoos  migh 
flijteligen  anhoUedh  att  jagh  honom  hoos  min  K.  B.  till  dedh 
bäste  ihugkommc  ville.  Begerer  fördenskull  brodervenligen  att 
min  K.  B.  honom  i  så  måtto  till  dedh  bästa  ville  sigh  låthe  vara 
befalladh;  och  aldenstundh  han  de  godz  som  Nilss  Hansson  på 
Nötheborgh  innehafuer,  icke  hafver  kunnedh  mechtigh  blifue,  eij 
heller  de  godz  i  DorfFts  lähn  som  H.  K.  M:t  honom  till  vederlagh 
derföre  gifuidh  hafver,  achter  han  i  lijke  motto  H.  K.  M:t  nu 
derom  undcrdånligen  besökie.  Beder  derföre  min  K.  B.  venligen 
och  flijteligen,  att  han  honom  deruthinnan  hoos  H.  K.  M:t  be- 
forderligh  ville  vara,  och  der  till  förhielpe  att  han  sådane  H.  K. 
M:tz  nådige  bref  till  godo  niuthe  mötte.  Jagh  skall  altidh  beflijte 
migh  om  att  tiene  min  K.  B.  igen,  uthi  huadh  motto  jagh  kan, 
och  han  för  sin  persson  uthlofuer  sådant  hoos  min  K.  B.  medh 
all  vällvilligh  tienst  att  förtiene.  Befaller  min  K.  B.  uthi  Guds 
dons  högstes  beskerm  brodervenligen.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


440 


203.  Biga  den  26  AuguBti  1627. 

Efter  några  små  strider  vid  Eokenhusen,  hade  man  der  gått  öfver  Dlina  för 
att  anfalla  de  trupper  Sapleha  både  spridda  omkring  Seibnrg,  och  hrilka 
dels  blefro  slagna,  dels  drogo  sig  undan,  hyarvld  fästet  blef  utrymdt 
och  spr&ngdt,  så  att  det  Icke  lönar  att  reparera,  utan  skulle  i  stället  en 
ny  skans  uppföras  Tid  Brests  mynning  1  Diina,  samt  eu  annan  midt  för 
Kokeuhuseu,  och  en  bro  der  anläggas  med  de  60  strusser  (pråmar)  som  blif- 
Tit  tagna  från  fienden,  men  hTartill  ankare  behöfdes  från  Srerige.  För 
att  skaffa  penningar  och  proTlant  har  De  la  Gardie  måst  lemna  lägret. 
Kurlands  neutralitet. 

Velborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän.  Jagh  ön- 
skar etc.  Och  kan  derhoos  min  K.  B.  vcniigen  icke  förholle,  att  sos- 
som  jagh  den  30  Julij  ifrån  lägredh  under  Lenowarden,  min  K.  B. 
jidviserade  om  denne  landzortts  stat  och  lägenheett,  att  sedan  herr 
GöstafF  Horn  medh  dedh  Finske  folckedh  var  ankommen,  resolvera- 
de vij  gå  upp  till  Selburgh,  dedh  att  undsettie,  hvaropå  vij  fortt- 
marcherade  till  Neuguut,  men  när  vij  der  ankomme  och  kund- 
skaper  6nge,  att  majoren  under  ChristofFer  Assersson,  Abraham 
Isaksson,  samme  huus  upgifuidh  hade,  achtade  vij  rådeligest  Dynen 
uth  åth  holle,  på  dedh  vij  den  oss  till  fordell  bruka  kunde;  allttså 
marchcrade  vij  upp  ifrån  Lenowarden  och  in  under  Käkenhussenn 
der  vij  geentt  öfuer  oss  lägrade,  och  någre  skerllmytsler  med 
fienden  hölle,  uthi  huilcke  vij  någrc  fångar  bekome,  de  oss  be- 
rättade att  fienden  all  fordeeli  under  Selburgh  intagedh  hade, 
på  de  omliggiande  bergh  och  höglär,  och  lathet  borthugge  skogen 
der  som  den  honom  till  meen  vara  kunde,  sossom  och  derhoos 
sade,  att  fienden  på  andre  sidhan  Dynen  geentt  cmott  Selburgh 
liggiendes  hade  två  fahnor  heijducker  och  3  fahnor  Tydske  sol- 
dater, huilcke  sigh  der  befestige  skulle  opå  ett  bergh,  som  ligger 
gentt  öfuer  Selburgh.  Hvarföre  achtade  jagh  sambtt  herr  Göstaff 
Horn  för  rådsammest  att  vij  först  tillsåge,  dedh  vij  samme  partij 
förraska  mötte,  lätt  derföre  hembligen  vedh  Kåkenhussen  öfuer- 
settie  och  marcherade  straxtt  thijtt  upp  ått,  så  att  vij  vedh  pass 
midnatztijdh  dijtt  hintte,  då  jagh  straxtt  lätt  anfalla  samme  3 
fahnor  Tyske  och  2  fahnor  heijducker  uthaf  öfuersten  Assersson 
och  Hans  Wrangell,  huilcke  600  musketerare  af  Smäleningerne, 
Norleningerne  och  mine  dragoner  förde,  dermedh  de  så  manligen 
dem  anföUe,  att  de  straxtt  flychten  gåfuo,  uthan  synnerligh  mött- 
ståndh,  een  partt  störtte  sigh  uth  för  klinten  in  i  Dynen.  Vedh 
pass    än    70    blefue    straxtt    nederhugne    och    till    än    60  fångar, 


Digitized  by  VjOOQIC 


441 

iblandh  huilcke  voro  Solderbackz  capitein  leutenampt,  Dunoways 
fendrich,  een  feldtvebell  och  någre  andre  geraene  officerer, 
Dunoways  och  Solderbackz  fahnor  finge  våra  och  sin  koos,  huilcke 
jagh  i  underdånighet  H.  K.  M:t  herhoos  tillskicker;  men  heij- 
duckernes  fendricher  raedh  deres  fahnor  hafve  sprungedh  uth 
för  bergedh,  och  kornett  uthi  deres  strusser,  doglichvell  are  de 
så  blefne  ifrån  andre  strödde  att  mast  all  deres  gevähr  blefF  på 
platsen,  och  minste  deelen  af  dem  samme  affton  tillhopa  kommedh. 
Så  snartt  detta  var  skcedt,  lätt  jagh  straxtt  plantera  2  tolfpundige 
stycken,  opå  den  backan,  och  een  half  chartow  på  en  annan 
backa,  medh  huilcke  jagh,  så  snartt  som  dagen  begyntte  gryy,  lätt 
helssc  Sopieha  een  godh  mårgon.  Derigenom  han  straxtt  sitt 
läger  förlopp,  som  han  rundt  omkring  under  Selburgh  slagedh 
hade,  och  begaff  sigh  derifrån  een  half  fierdingz  vägh  nederåth 
Dynen  baak  om  bergen.  I  denne  occasion,  blef  icke  een  uthaf 
vare  slagne,  allcnest  een  Smålandz  Icutenampti  och  tuå  gemeene 
soldater  någodh  lithett  sargade.  Fienden  hade  alle  sine  strusser 
både  de  som  han  hade  brukadh  till  broo,  sossom  och  de  som 
hans  profuiandt  uthur  Rysslandh  fördt  hade,  under  husscdh  Sel- 
burgh liggendes.  Huarföre  lätt  jagh  göre  någre  battarier,  dermedh 
jagh  honom  ifrån  samme  strusser  jaga  kunde,  så  att  han  dem 
inthet  nyttia  mötte.  Och  effter  de  Ryske  köpmän  såge  att  der 
blef  någodh  varmbdt,  så  väll  af  musketereme  som  stycken,  förlupo 
de  sine  strusser  och  lätt  dem  stå  medh  alltt  dedh  profviant  der 
uthi  var,  deraf  deres  egne  soldater  occasion  togo,  dem  att  plundra, 
och  i  dedh  samme  rabuss  löössleptte  öfuer  60  stycken  både  stoore 
och  små,  huilcke  neder  drefue  strömen  uth  åth  in  till  Kåkenhussen 
och  der  aff  knechteme  fast  tagna  blefue,  efter  som  jagh  derom 
order  gifuitt  hade.  Sedan  disputerade  fienden  någre  dagar  de 
öfrige  strusser  der  qvar  lågo,  planterandes  på  andre  sidan  sine 
stycken  som  voro  om  12  och  6  pundh.  Men  så  snart  vare  halfue 
chartover  på  dem  speltte,  måste  han  sigh  retirera,  och  efter  jagh 
någre  skatt  lätt  gå  genom  hussedh,  sende  Sopieha  sin  secreterare 
till  migh,  under  den  praetext  att  handle  om  fångarnes  uthbyttningh, 
och  derhooss  lätt  hoos  migh  anholla,  dedh  jagh  mötte  consentera 
att  han  Hertigen  af  Churlandh  Sclburgz  huus  måtte  igen  tillstelle, 
under  den  neutralitet  som  H.  K.  M:t  honom  efterlåthedh  hafuer, 
och  om  jagh  ville  beiaka,  ville  han  medh  Hertigen  i  Churlandh 
sigh  förobligera,  att  uthaf  samme  huus  H.  K.  M:tz  armee  ingen 
skada  eller  meen  skee  skulle,  huilckedh  jagh  honom  höfligen 
afslogh,  och  sadhe  att  dedh  huussedh  inthedh  var  uthaf  dett  värde, 


Digitized  by  VjOOQIC 


442 

ntt  jagh  derom  någon  neutralitet  medh  honom  slutha  skulle,  uthan 
jagh  förmodade  innan  kårtt  lichvell  blifve  samme  huus  mechtigh, 
medh  huilckedh  afskeedh  han  igen  till  sin  herre  drogh,  allencst 
lätt  jag  nägre  gemecne  fAngar  uthbjtha  emott  dem  som  han  hoos 
sigh  hade.  Och  efter  dett  jagh  altidh  lätt  beängsta  hussedh  medh 
stycken,  och  han  förmärckte,  att  Selburgz  murar  icke  väll  resistera 
skulle  emott  halfue  chartoverne,  uthan  så  snartt  han  dcrifrån 
upryckttc,  skulle  man  lätteligen  huussedh  igen  bekomma,  hvar- 
före  hafver  han  andra  dagen  derefter  låthedh  uthföhre  stycken 
och  alltt  hvadh  der  uthi  var,  och  tendt  elden  pä  hussedh,  och 
dedh  reen  i  gruudh  brändt,  och  på  dedh  man  inthet  dedh  igen 
upbyggie  eller  nyttia  kunde,  hafuer  han  alla  toiner  så  väll  sosom 
portten  medh  kruut  sprängdt,  och  så  destruerat  att  dedh  inthet 
meera  är  till  att  hielpe.  I  medier  tijdh  han  så  medh  hussedh 
omsprangh,  sågh  jagh  utt  een  ortt  uth  medh  Dynen,  dädan  jagh 
till  hans  läger  skiuta  kunde,  lätt  derföre  de  2  halfve  chartover 
dijtt  föhre,  hvilcke  honom  så  heett  om  öronen  giorde,  att  han 
der  eij  heller  länge  töfue  ville,  uthan  straxtt  lätt  taga  upp  alle 
sine  pauluner,  och  om  natten  rychte  sin  koos  in  åth  landett. 
Hvartt  han  sigh  nu  vänder,  kan  jagh  icke  ännu  för  vist  vetta; 
som  någre  öfuerlöpare  som  hijtt  kombne  äre,  vette  berätta,  hafuer 
han  föregifuidh,  vele  ryckie  till  Bousk,  effter  han  der  stoore  sletter 
hafuer  och  medh  bettre  commoditet  kan  få  profuiandt  och  forasie 
för  sine  hestar.  AUttså  hafue  vij  genom  Guds  nåde  medh  denne 
lille  skerllmytselen  icke  allenest  drifuidh  honom  uthur  Lifflandh 
uthan  och  utur  tuå  sina  läger,  så  och  ifrå  Selburgz  huuss,  och 
derutöfuer  icke  förlåradh  mcer  än  3  karlar  som  äre  slumpevijs 
skutne  medh  stycken.  Han  hade  och  sendt  fyre  compagnier 
Cassaker  in  åth  Dorffts  lähn  att  ströfue,  förr  än  jagh  kom  öfucr 
medh  armeen,  effter  huilcke  jagh  ett  partij  hade  uthsendt,  för- 
meenendes  att  böije  dem  före  emellan  Marienburgh  och  Sesswägen, 
men  de  skellmarna  hade  der  inthet  töfuadh,  uthan  medh  dett 
rooff  som  de  i  een  hast  bekommedh,  sigh  straxtt  genom  Marien- 
burgz  lähn  in  åth  Ludzsen  och  Rosithen  begifuidh,  så  att  vare 
dem  inthedh  hinna  eller  för  de  onde  vägerne  videre  förföllie 
kunde.  Åhr  nu  så  Genden  aldeles  uthur  Liflandh,  och  hafver  för 
sine  stoore  bekåstnadh,  som  han  i  åhr  giordt,  inthet  annadh  vunnedh 
än  att  han  någre  hestar  och  köör  uthaf  bönderna  röfuadh,  Selburg 
upbrändt,  och  medh  skam  och  neesa  måst  sigh  igen  retirera. 
Och  effter  fienden  aldeles  Selburgh  destruerat  hafuer,  achtar  jagh 
medh    herr   Göstaff  Horn   rådeligest,  att  låthe  byggia  een  starck 


Digitized  by  VjOOQIC 


443 

skants  vedh  Ewestemyndedh,  medh  huilckcn  mau  Dyneströmen 
så  väll  som  Ewesten  bettre  defendera  kan,  än  sossom  af  Sclburgh. 
Opå  dedh  man  och  må  hafua  een  frij  pass  in  i  Churlaudh,  achte 
vij  i  lijke  motto  rädeligidh,  att  man  een  skants  på  den  Churiske 
sidan  gcentt  emott  Kåkenhussen  slår,  uthur  huilcken  man  äfuen 
så  väll  Littowen  och  Churlandh  kan  skadha,  sossom  uthur  Sel- 
burgh.  Effter  vij  och  alle  fiendens  strusser  bekommedh  hafue, 
kan  man  lätteligen  göre  der  en  broo  öfuer,  allenest  feeles  oss 
dertill  anckar.  Der  H.  K.  M:t  nu  nådigest  täckes  eenn  förordningh 
till  Cammerådh  göre  låthe,  att  vij  så  månge  anckar  och  togh  hijtt 
ifrån  Sverige  bekomrae  mötte,  sossom  dertill  vill  behöfues,  vill 
jagh  tillsij  att  jagh  samma  broo  kan  förfärdigc  låthe,  den  man 
sedan  åhrligen  om  hösten  nedcr  till  Riga  kan  flyttin,  och  der 
vederredo  holle,  igen  att  öfuerslå  vedh  Kåkenhussen  eller  någon 
annan  lägligh  ortt,  huar  sossom  behöfues  kan,  huilckedh  jagh 
een  högnödigh  och  uyttigh  saak  achtnr  vara;  ty  när  man  så  hade  ge- 
nom en  broo  Churlandh  och  Liffland  coniungcrad,  skulle  fienden  in- 
thet  lätteligh  töres  sigh  in  i  Lifflandh  begifue,  efter  han  sigh  altidh 
måste  befahra  att  man  honom  uthi  Littowen  igen  kunde  infalla(!). 
Hvadh  elliest  videre  vare  desseiner  och  förehafuande  är, 
så  ville  jagh  gerna  effter  fienden  ryckie,  och  campera  mig  emot 
honom  på  någon  lägligh  ortt  uthi  Churlandh;  men  effter  här  nu 
ringa  medell  är  på  peninger  till  folckssens  lähninger,  eij  heller 
så  myckidh  profviandt  tillväge  bringcs  kan,  att  vij  armeen  på 
sex  eller  siw  dagar  kunne  profuiantere,  är  sådantt  fast  besvärligidh 
och  nästan  omögeligidh  att  göre,  ty  oanseedt  jagh  för  min  persson 
icke  allenest  tillförende  de  20,000  daler  här  medh  stoortt  besvär 
hafuer  tillväge  bracht,  uthan  och  nu  dertill  8000  daler  förschaffadh, 
derföre  jagh  mast  alltt  mitt  sölff  och  clenodier  hafver  måst  utt- 
settie,  på  dedh  folcked  någorledes  hafver  kunnedh  härtill  contente- 
res,  och  att  hijtt  i  desse  dagar  12000  daler  ifrån  Sverige  ankombne 
är,  vill  dedh  dogh  till  sådan  hoop  folck  ringa  förslå,  hafver  der- 
före medh  armeen  på  denne  sidan  Dynen  måst  blifue,  och  krigedh 
defensive  föhre,  ty  der  vij  Dyneströmen  förlåtha  skulle,  skall 
fienden  medh  sine  lättfärdige  Cassaker  allestädes  om  oss  ströfue 
och  vägerne  så  osäkre  göre,  att  vij  ingen  tillföring  bekomme 
kunne,  hvilkedh  och  migh  förorsakadh,  att  jagh  uth  medh  Dyneströ- 
men hertill  holledh  hafver.  Att  jagh  och  medh  fienden  ett 
offendtligh  feldtslagh  våga  skulle,  veett  jagh  inthet  om  sådantt 
H.  K.  M:tz  villie  är,  eller  om  dedh  rådeligidh  vara  skulle,  effter 
fienden  så  starck  är  sossom  han  aldrigh  tillförende  här  i  landedh 


Digitized  by  VjOOQIC 


444 

varidh  hafver,  8&  väll  aff  foottfolck  sossom  rytterijdh,  hvilckett 
alle  fånger  enhelleligen  bckenne,  eå  och  vare  fånger  som  löös 
kombne  are  medh  sine  ögon  seedt  hafuc;  Sopieha  hafuer  gifvidh 
värfpeninger  på  8000  man,  af  hvilckedh  han  7000  och  någrc 
hundrade  hafver  bekomet,  efter  som  de  och  af  honom  are  mun- 
stradc  vordne,  och  den  liciten  [oilisten]  som  jagh  min  K.  B.  sidst 
tillsende,  uttvijeer.  Deraf  han  2  eller  300  man  i  denne  sidste 
occasion  kan  mist  hafue,  dedh  andre  är  ännu  beholledh ;  derföre 
är  väll  betenckeligidh  om  man  alltt  op&  blinda  lyckan  våga  skall, 
ty  der  man  dedh  på  een  slagtt  ankommc  lätt,  och  dedh  Gudh  för- 
biude  denne  armeen  någon  olycka  hende,  skulle  deraf  förorsakafs] 
heele  landzsens  ruin  och  undergångh,  aldenstundh  min  K.  B.  vall 
kan  tänckie  huadh  folck  sedan  hemma  uthi  landcdh  är  som  fienden 
någon  afbräch  göro  kunde;  dogh  vill  jagh  tillsee  om  han  sitt 
folck  deelar  att  jagh  mig  i  een  hast  må  öfuersettie,  och  den  ene 
deelcn  angripa.  Men  der  H.  K.  M:tt  endtligen  så  synes  att  jagh 
honom  en  battallia  lefverere  skall,  och  jagh  H.  K.  M:tz  befall-' 
ningh  derom  bekommer,  skall  jagh  vette  mig  hörsambligen  der- 
efFter  retta.  I  medier  tijdh,  beder  jag  min  K.  B.  ville  dertill 
beforderligh  vara,  dett  H.  K.  M:t  Camerådh  i  Sverige  må  till- 
skrifue,  att  de  den  ahnordningen  som  hijtt  förordnadh  är,  må 
öfuersende,  på  dedh  folckedh  deres  ordinarie  lähninger  bekomma 
kunde,  uthan  huilckedh  omögeligidh  är  armeen  att  underholla^ 
och  jagh  högeligen  befahrar  att  om  den  icke  hereffter  bettre 
föllier,  än  sossom  hertill  skeedt  är,  blifuer  man  tvungen  att  retirera 
och  förleggie  armeen  här  i  landedh,  eller  och  uthaf  desperation 
slåes  medh  fienden,  effter  man  elliest  inge  medell  eller  vägar  kan 
see  huru  armeen  kan  uuderholles. 

Hertigen  af  Churlandh  hafuer  sin  Cantsler  medh  H.  K.  M:tz 
original  bref  honom  tillschrifvedh,  hijtt  till  Riga  sendt,  och  låther 
anholla  att  han  neutralitetet  yterligere  niutha  må.  Denne  hans 
Cantsler  Firx  berättar  migh  att  H.  K.  M:t  hafuer  af  honom  be- 
gäradh,  dedh  han  sigh  till  dedh  Polniske  lägredh  begifue  skulle, 
och  underhandle  om  någodh  stilleståndh  på  denne  sidan  till  dess 
den  general  tractaten  uthi  Preussen  må  förehafves.  Nu  hafver 
jagh  uthaf  II.  K.  M:tt  opå  sådanne  saker  ingen  beskeedh,  allenest 
i  desse  dagar  hafver  jagh  ett  breff  uthaf  H.  K.  M:tz  secreterere 
underschrefvedh,  bekommedh,  deruthi  H.  K.  M:t  befaller  att  jagh 
Hertigen  af  Churlandh  neutralitetet  videre  effterlåtha  skall.  Vcett 
derföre  inthet  huru  jagh  mig  deruthi  förholle  skall,  aldenstundh 
fast  all  adellen  uthi  Churlandh  sigh  i  fiendens  läger  bruka  låther. 


Digitized  by  VjOOQIC 


445 

hvilckedh  snarest  sagdt  är  dedh  bäste  folckedh  han  hafuer.  Dogh 
hafuer  jagh  migh  emott  Hertigen  af  Churlandh  förklaradh,  effter 
sossom  uthcopian  herhoos,  som  jagh  i  underdånighet  H.  K.  M:t 
tillsendt,  dedh  videre  uttvijsar,  att  jagh  efter  H.  K.  M:tz  nådige 
befallningh  hans  person,  undcrsåther  och  landh  som  sigh  neutral 
förholle,  vill  neutralitetet  niutha  låthe,  men  der  jagh  dem  uthaf 
adell  som  sigh  hoos  Gendcn  bruka  låther,  kan  någodh  igen  hem- 
föhre,  sådantt  hafuer  jagh  migh  förbeholledh,  effter  dedh  och  H. 
K.  M:tz  honom  gifne  neutralitet  lijkmätigtt  är.  Der  nu  H.  K. 
M:t  meerb:te  Cantsler  om  någodh  stilleståndh  att  underhandla 
befalning  gifuidh  hafver,  förmoder  jagh  underdånligen,  att  H.  K. 
M:t  migh  i  lijke  motto  sin  nådige  meeningh  derom  tillkenne 
gifver,  ty  jagh  migh  medh  fienden  att  hundle,  intedh  inlåtha 
varder,  uthan  H.  K.  M:tz  express  befallningh,  oanseedt  uthi  hvadh 
stooT  olägenheet  och  besvär  man  sigh  här  befinner,  krigedh  con- 
tinuera,  aldcnstundh  medlen  snarest  sagdt  medh  allone  synes  vela 
fallera,  hvilckedh  och  hafver  förorsakadh  att  jagh  mig  per  posta 
hijtt  till  Riga  begifvedh  hafver,  att  förschaffe  medh  Gubernatoren 
och  Cammerådh  Måns  Märthensson  någre  peninger  till  denne 
månadz  läninger  sossom  och  pådrifve  att  meere  tillföringh  på 
profviandt  till  lägredh  skee  mätte.  Och  effter  jagh  nu  så  myckidh 
tillväge  bracht  hafver,  att  folckedh  för  denne  förledne  månaden 
någorledes  contenterade  äre,  vill  jagh  migh  i  mårgon  igen  till 
lägredh  begifue,  men  till  den  tillkommende  månaden,  vette  vij 
alz  inthett  medell,  der  vij  ifrån  Sverige  icke  någon  undsettning 
bckomme.  Gudh  alzmechtigh  H.  K.  M:tz  saker  på  den  ortten  så 
velsigne,  att  fäderneslandedh  till  een  beständigh  fredh  komme 
mötte,  på  dedh  H.  K.  M:t  så  väll  som  vij  alle  sambtligen  en 
gångh  uthaf  denne  besvärlighetten  kommc  mötte,  uthj  hvilckens 
milde  beskydh  jagh  min  K.  B.  till  all  långvarigh  vällmågo  och 
lifssundhet  brodervenligen  befaller.    Aff  Riga  den  26  Augusti  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


446 


204.  Biga  den  80  Augusti  1627. 

Förord  för  ståthållaren  på  Treiden  Gerhard  Lewenwolde  att  få  bekräftelse  å 
16  hakeland  1  byn  A  jas,  förut  tillhöriga  Jesuiterna,  hyarå  han  på  grund 
af  ett  Konungens  löfte  erhållit  en  provisorisk  anvlsningi  m.  m. 

WoUgeborner  herr,  freundtlicher  lieber  bruder  etc.  und  ver- 
halte  dem  L.  B.  nicht,  das  der  edler  ernvester  manhaffter  Gerhan 
von  Lewenwolde,  statthalter  ufF  Treiden  bei  mir  gewesen  und 
bittlich  angehalten,  das  ich  ihme  erlauben  mochte  nach  Ihre  Kon. 
May:tt  zu  verreisen,  alldar  er  etzlicho  sachen  bei  deroselben  zu 
BoUicitiren  hette.  Weill  er  nber  itzundt  vom  hause  Treyden  nicht 
kan  gemisset  werden,  hab  ich  ihme  die  reise  fur  dias  mahll 
abgeschlagen,  jedoch  die  vertroetung  gethan,  das  ich  seinenthalben 
bei  dera  L.  B.  intercediren  wolte,  wclcher  uff  meine  vorbitte 
seine  sachen  so  woll  in  seinem  abwesen  als  wan  er  dar  gegenwertig, 
befordern  wilrde.  Nun  ist  nicht  ohne,  das  Ihre  Kon.  May:tt 
gemeldtem  Lewenwolde,  ehe  er  uff  Treyden  gesctzet  und  verord- 
net  worden,  20  haken  ländes  versprochen,  weill  er  aber  bisshero 
einc  solche  gelegenheit  von  20  haken  sich  nicht  aussehen  konnen, 
und  ich  ihme  uff*  Ihrcr  Kon.  May:tt  feinere  ratification  Tur  4 
jahren  einen  hoff*  im  Treidischen  gepiethe  belegen,  welchen  die 
Jesuiter  gehabt,  Ayes  genandt,  von  16  haken  ländes,  worunter 
6  haken  besetzet  seindt,  eingewiesen,  er  auch  denselbigen  die 
4  jahr  läng  in  possession  gehabt,  alss  bittet  er  umb  confirmation 
desselbigen  hofes,  er  beriohtet  mich,  das  er  vorhin  zwar  durch 
den  commissarium  Adam  Schraffer  des  Konigs  consens  hieruber 
auss  gebetten,  dersclbig  brieff*  auch  albereits  uff*  pergament  ge- 
schricben,  der  verzug  aber  biss  anhero  bei  dem  koniglichen 
secretarinm  gewesen  sey.  Hierneben  beschweret  sich  mehrge- 
meldter  Lewenwolde,  das  von  Ihrer  Kon.  May:tt  er  eine  confir- 
mation uber  seine  erbguter  im  Dorptischen  erlanget,  worfur  er 
und  die  seinigen  unterthenigst  danck  sägen,  nicht  desto  weiniger 
sollen  ihme  2  dorffer  darvon,  welche  gleichwoll  in  Ihrer  Kon. 
Mayrtt  con6rmation  aussdrucklich  specificiret  worden,  durch  die 
zu  Dorptt  gewesene  Gubernatoren  annoch  nicht  eingewiesen  sein. 
Bittet  ebenmessig  umb  ein  koniglich  befehll  schreiben  an  den 
itzigen  gubernatom  uff*  Dorptt  Ernst  Creutz,  das  er  ihme  die 
beiden  dorffer  immittiren  möge.  Ist  demnach  an  den  L.  B.  mein 
freundtlich  gesinnen,  er  woUe  sich  des  Lewenwolde  seine  sachen 
also  commendiret  sein  lassen,  darmit  er  dieser  meiner  intercession 


Digitized  by  VjOOQIC 


447 

fruchtbahrlichen  genos8  empfinde.  Worin  ich  dem  L.  B.  ange- 
nehme  dienste  und  willfertigkeit  erzeigen  kan,  thue  ich  gern. 
Hiermit  den  L.  B.  im  schutz  des  Allerhochsten  zu  bestendiger 
geeundtheit  trewlich  empfelend.  Datum  in  Riga  am  30  Au- 
gusti 1H27. 

D.  L.  B. 
dienstwilliger  bruder 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


205.  Lägret  vid  Ewest  den  11  September  1627. 

Förord  för  en  borgare  i  Riga  Vilhelm  Becker,  som  nyligen  gjort  försträck d ingår 
af  råg  och  malt  till  slotten  i  Mitau  och  Bauske,  att  erh&lla  Konungens 
bekräftelse  ä  panträtt  till  några  ängstycken,  som  han  innehar. 

Wollgeborner  herr,  freundtlicher  lieber  bruder  etc.  und  verhalte 
dem  L.  B.  ans  gnter  zuversicht  nicht,  da«  ein  burger  aus  Riga 
mit  nahraen  Wilhelm  Becker  (dessen  seinem  vattern  wegen  einer 
rechtmessigen  8chuldtforderung  vom  Fursten  aus  Curlandt  etzliche 
hcwschlege  zum  unterpfandt  eingeraumet  und  uberwiesen,  er  auch 
bisshero  so  woU  von  mir  als  von  itzigem  h.  gubernatoren  alhier 
bei  der  possession  seines  unterpfandes  gelassen  worden,  jedoch 
das  er  itzundt  binnen  jahrs  frist  die  konigliehe  confirmation 
impetriren  soll,  allés  laut  beigelegter  copien,)  demutig  bei  mir 
angehalten,  das  ich  ihme  mit  meiner  intercession  an  den  L.  B. 
beforderlich  sein  wolte.  Wan  dan  dieser  ein  guter  man  ist,  der 
zu  Ihrer  Kon.  Mayitt  dienst  und  besten  allewege,  so  wcit  sich 
seine  mitteli  erstrecken,  gern  in  unterthenigkeit  willfertig  gewesen, 
auch  newlich  zu  behueff  der  beiden  hauser  Bautzkc  und  Mitow 
27V2  la?t  roggen  und  3  last  raaltz  furgestrecket,  und  aber  ge- 
meldtes  unterpfandt  eine  geringe  gelegenheit  ist,  und  nur  blosse 
hewschlege,  darauff  er  sein  viehe  zu  seines  hauses  notturfft  unter- 
halten  und  weyden  mag.  Derowegen  der  L.  B.  ihme  ein  konig- 
liehe confirmation  ufF  sich  und  seine  erben  hieruber  verschaffen 
wolle,  darmit  er  dieser  meiner  intercession  fruchtbahrlichen  genoss 
empfinde.  Solches  wirdt  er  die  zeit  seines  lebens  sampt  den 
seinigen  umb  Ihre  Kon.  May:tt  in  aller  unterthenigkeit  und  trewe, 
eussersten  vermögen  nach,  verdienen.  Und  worin  ich  dem  L.  B. 
hinwiederumb  angenehme  willfertigkeit  undt  frcundtschafFt  er- 
zeigen kan,  soll  er  mich  bereit  finden.     Thue  dem  L.  B.  hiermit 


Digitized  by  VjOOQIC 


448 

zu  bestcndiger  gesundtheit  im  schutz  des  AUerhochsten  trewlich 
erapfclen.  Datum  im  läger  bei  der  Ewest  am  11  Septembr. 
anno  1627. 

D.  L.  B. 
dienstwilliger  bruder 
•riacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


206.     Egenhändigt.  Lägret  vid  Evest  den  12  September  1627. 

Hade  sedan  han  d.  80  Aug.  tillskre£  Rikskanslern  ryckt  tUl  lägret  vid  ETcst- 
mynde  der  G.  Horn  under  tiden  gjort  en  skans  så  färdig,  att  det  blott 
fattas  några  hus  med  proviant  och  ammunition.  Underrättelsen,  om 
den  lifsfara,  hvarför  Konungen  ånyo  varit  utsatt,  har  väckt  mycken  oro. 

Velborne  her  Cantzler  broder  och  synnerlige  förtroghne  godhe 
vän.  Jagh  önskar  min  K.  B.  samptt  sin  hela  vordhnadhe  af  Gudh 
alzmechtigh  stadigh  helsa  lyckligh  väimoge  näst  min  broderliga 
tiensts  tilbiudelse.  Därhoss  låter  jagh  min  K.  B.  förnimma  att 
sedhan  jagh  den  30  Augusti  H.  K.  M:tt  samptt  min  bror  tilskrefF 
ifron  Kiga  huru  staten  hoss  oss  här  föreveter,  och  huadh  soro 
emellan  Sopeha,  Hertigen  afF  Churlandh  och  migh  passeradh  är; 
rychte  jagh  straxtt  hitt  till  legredh  vedh  Ewesten,  där  här  Gösta 
Horn,  efter  vårtt  aftall  i  min  fronvaru  hadhe  begyntt  en  ekantz, 
dän  och  nu  färdigh  är;  allenest  att  ditt  in  må  settiass  huss,  och 
att  man  ditt  förskafFer  proviant  och  munition.  Förmoder  att  den 
skantzen  skall  vara  tre  gonger  fastare  och  beqvemligare  att  skadha 
fienden  uthur  än  Selborgh  var.  Dagen  efter  jagh  hitt  ankom 
bekom  jagh  min  K.  B.  skrifvelee  daterat  Dirso  den  14  Augusti, 
där  i  min  bror  migh  till  kenna  gifver  den  ostadhige  lycka  sosom 
H.  K.  M:tt  vår  allernådigestc  herre  i  åhr  där  i  Prussen  haftt 
haffver,  i  dett  att  sedhan  Gudh  H.  Kon.  M:tt  åtskillelige  victorier 
och  seger  emott  fienden  förläntt,  hafFver  han  dett  beblandatt  medh 
stor  farligheter,  att  mitt  i  victorien  Hanss  K.  M:tB  person  är  äter 
igen  farligen  sargadh  och  skuten  vorden,  däregenom  H.  K.  M:tt 
den  härlige  säger  och  victorie  han  öfver  fienden  hadhe,  icke 
allenest  ei  kunde  fulfölia,  uthan  hela  armeen  däregenom  är  kora- 
men i  perplexitet  och  sigh  efter  H.  K.  Mrts  befalningh  haffver 
måst  retirera.  Sosom  nu  jagh  och  alla  andra  H.  E.  M:t8  troghne 
tienare  på  denne  orten  oss  altidh  hafue  gladz  öfver  de  faerlige 
victorier    Gudh    H.    K.    M:tt    där  haffver  förliintt,  så  haff^ver  oss 


Digitized  by  VjOOQIC 


449 

sannerligen  höchtt  bedröfvadh  att  vi  de  olycklige  tidhender  om 
H.  K.  M:ts  person  så  åfta  hafue  måst  förnimma.  Jagh  för  min 
person  kan  seija  att  jagh  medh  sådan  bedröfvelse  och  perplexitet 
haflFver  läsitt  detta  min  K.  B.  skrifuelse,  att  jagh  dett  ei  nogh- 
samptt  kan  skrifua,  ty  oanseett  min  K.  B.  väll  förmäler  att  dett 
(Gudhi  ske  låflF)  ickehaffver  nödh  medh  H.  K.  M:tt  till  lifvedh, 
leckväll  när  jagh  betrachtar,  att  H.  K.  M:tt  pä  sin  konunghslige 
person  så  osparsara  är,  och  migh  föresteller  i  hvadh  statt  och 
legenhett  vi  alle  och  vårtt  käre  fädernesslandh  stadde  vare,  där 
Gudh  H.  K.  Mitt  oss  nu  ifrån  kalladhe,  kan  jagh  icke  uthan  stor 
iörskreckelse  därpå  tenckia.  O,  åm  bön  och  förmaningh  måtte 
hielpa  så  vare  af  nödhen  att  man  Hanss  Kon.  M:tt  medh  tårer 
noåtte  till  fåt  falle  och  för  Gudz  skull  bidhia  att  H.  K.  M:tt  ville 
lata  sigh  sin  elskelige  gemållss  och  barnss  välferdh,  och  troghnc 
undersåtaress  förderf  och  undergångh  till  hierta  gå.  Ty  hvadh 
hielper  oss  H.  K.  Mitts  härlige  victorier,  store  besver,  mödha  och 
omack  H.  K.  M:tt  haffver  härtill  hafft  för  fäderneslandett?  Huadh 
gaghner  fädernesslandett  dett  H.  K.  M:tt  haffver  frelst  dett  en- 
delss  ifron  de  Danskass  förtryck  och  besver;  så  och  förvidhgadh 
sine  grenser  emott  Ryssen,  och  brachtt  på  den  orten  landett  till 
roo  och  seckerhctt,  om  fäderneslandett  medh  H.  K.  M:ts  dödh 
skulle  undergå  och  fremmandåm  till  roff  och  sköfvelss  blifua? 
Hvilken  förståndigh  kan  neeka  att  där  H.  K.  M:tt  nu  oss  ifrån 
föUe  (dett  Gudh  nådheligen  afvende  och  för  bevare)  att  fädemes- 
landett  i  sådan  farligh  stat  stodhe  som  dett  i  hundra  åhr  varidh 
hadhe;  Ty  först  haffver  H.  K.  M;tt  inga  manlige  ervingar  uthan 
en  liten  omyndigh  dotter,  hvilcken  i  denne  onda  och  orolige 
verden  skulle  uthaff  alle  vare  fiender  bellitass  att  undertryckass 
och  aldelss  cxtirperas.  Henness  Maij:tt  vår  aller  nådigeste  Drot- 
ningh  skulle  af  vemådh  och  sorgh  förkorta  sigh  sielff  lifuedh, 
och  så  lite  kunne  vara  sin  käre  dåtter  till  biståndh  och  tröst. 
All  vår  bäste  unghdom  och  manskap  är  endelss  i  desse  förledhne 
åhren  i  krigen  åtgått,  och  de  öfvrige  ännu  ute  medh  Fl.  K.  M:tt 
och  är  oveterligedh  huru  många  däraf  till  fäderneslandett  igen 
komma.  Våra  sumtus  och  medell,  därmedh  man  sigh  emott 
våra  fiender  skulle  försuara,  är  sin  koss  och  åtgonghne,  att  man 
af  crononess  rcnter  lite  skulle  hafva  de  besverlige  krigh  att  ut- 
föra som  syness  ville  cfterfölia,  aldenstundh  Käisarenss  lycko  och 
framgongh  i  Tysklandh  inte  gått  hotar.  När  jagh  och  månge 
andre  godhe  patriotter  detta  betenckia,  står  oss  icke  allenest  håredh 
til  berga,  uthan  måtte  medh  tårcr  beklaga  vår  närvarandess  stat, 

Azei  Oxenstierna  II:  5.  29 


Digitized  by  VjOOQIC 


450 

och  önska  att  Gudh  H.  K.  M:t8  hierta  måtte  regera  att  han  sigh 
i  Backen  måtte  betenckia,  och  sin  konunghlige  person  icke  i  alle 
occasioner  i  fara  setia;  och  om  någorlunda  låflige  och  billige 
medell  af  fienden  ville  ingåss,  att  man  dem  icke  måtte  utslå,  och 
de  extrema  tentera,  uthan  heller  föra  skepedh  igen  i  en  säcker 
och  roligh  hamn  för  än  dett  medh  allone  undergår.  Jagh  ville 
gerna  genom  min  underdånige  skrifvelse  H.  K.  M:tt  härom  någodh 
vidhlöfteligen  till  gcmödz  föra,  män  j&gh  befarar  att  dett  icke  så 
väll  kan  blifua  optagedh  som  dett  afF  migh  troligen  mentt  är. 
Haffver  leckväll  efter  vår  förtron  icke  kunnedh  underlåta  minne 
tanckar  och  bekymber  jagh  därom  bär,  min  K.  B.  att  opteckia^ 
på  dett  om  han  legenhett  finner,  han  Hanss  E.  M:tt  kan  til  ge- 
mött  föra  att  icke  allenest  af  migh  uthan  af  monge  andra  H.  K. 
M:ts  troghne  tienare  sådantt  blifuer  tenchtt  och  taltt. 

Yterligare  låter  jagh  min  K.  B.  och  veta  migh  hafve  för  någen 
tidh  sedhan  bekomraedh  ett  min  K.  B.  breff  medh  egen  hondh 
skrefvedh,  där  i  min  bror  förtroligén  och  sinceriter  efter  vår  gambla 
venskap  migh  svarar  på  dett  jagh  honom  i  vårnss  tillskreiF.  Be- 
täcker  först  min  K.  B.  fliteligen  att  han  så  förtrogen  medh  migh 
handlar,  och  att  han  sigh  min  personss  reputation  och  välOirdh  lå- 
ter vara  befalladh.  Jagh  haffver  aldrigh  på  hanss  troghne  venskap 
och  benegenhett  emott  migh  tuifladh;  skall  och  aldrigh  annerss  fin- 
nass  emått  min  K.  B^  igen  så  lenge  blodett  hoss  migh  varmtt  är, 
uthan  så  frånvarandess  sosom  när  göra  dett  som  kan  honom  behage- 
lichtt  vara.  HoUer  och  dett  för  ett  synnerlichtt  vän  stycke,  att  han 
migh  oppenbarar  hvadh  hans  så  väll  som  andrass  juditium  haffver 
varidh,  om  dett  här  i  fiordh  passeratt  är.  Jagh  haffver  endelss 
sielfl  kunnedh  gissa  att  sådanna  iuditia  därom  skulle  fellass;  men 
de  som  här  hoss  migh  hafve  varidh,  vete  best  vitnessbördh  gifva, 
i  hvadh  stat  vi  då  här  verserade,  och  hvadh  medell  man  då  hadhe 
säcken  att  uthföra,  om  hvilkedh  jagh  nu  inte  vidhlöftigare  vill 
skrifua,  uthan  spara  till  dess  Gudh  gifuer  legenhett  att  dett  munt- 
ligen  kan  skee.  Efter  jagh  inte  tuiflar  att  jagh  even  så  mycke 
skall  få  i  åhr  att  svara  till  huadh  här  nu  passeradh  är,  sosom  för 
dett  i  fiordh,  ty  monge  väll  skulle  mena  att  man  fulle  mehr 
hadhe  kunnedh  här  uthretta,  än  skeett  är;  hvilkedh  och  väll  hadhe 
varidh  möghligedh,  där  allenest  mcdelnn  till  folkenss  oppehelle 
så  väll  nu  såsom  i  fiordh  dett  icke  hadhe  hindratt,  efter  man 
aldrigh  så  mycke  brödh  haffver  tillicka  i  lägredh  kunne  bekomma, 
att  man  sigh  8  dager  därmedh  hadhe  kunnedh  behielpa.  Hoppes 
därföre,  att  när  H.  K.  M:tt  altt  får  veta  huadh  orsacken  haffver 


Digitized  by  VjOOQIC 


451 

varidh  att  jagh  så  haffver  måst  procedera  att  H.  K.  M:tt  migh 
väll  skall  taga  enskylladh.  Begärer  brodervenligen  min  K.  B. 
vill  yte[r]ligare  contiDuera  i  sin  godhe  affection  och  venskap  ernått 
migh  och  late  migh  och  de  mina  vara  sigh  till  dett  bestå  be- 
falladh,  han  skall  altidh  finna  migh  sin  trogen  tienare  och  vän 
igen.  Till  dett  sista  tvifler  jagh  inte  min  K.  B.  af  mine  näst 
åtskillige  skrifvelscr  haffver  förnummedh,  hvadh  stor  feell  här  i 
åhr  haffver  varidh  på  peningar  till  folksens  contenteringh,  och 
att  jagh  nest  de  penningar  jagh  haffver  kunnedh  tilvege  komma, 
haffver  måst  utsetia  altt  mitt  sölff  och  gull  jagh  äger,  att  folkedh 
någerledz  haffver  därmedh  härtill  blefuedh  underhoUed.  Ahr 
darföre  förorsackadh  att  senda  till  Hanss  K.  M:  feltsecreteraren 
Christer  Simonsonn  att  han  om  mine  sacker  hoss  H.  Kon.  M:tt 
skall  solicitera,  att  jagh  någerlunda  må  komma  till  mitt  igen. 
Beder  min  K.  B.  fliteligen,  att  han  i  de  sackar  han  min  K.  B. 
på  mine  veghne  varder  anmodha,  vill  vara  till  dett  bestå  beforder- 
ligh,  och  förhielpa  att  han  medh  dett  första  medh  godh  beske 
måtte  tilbacka  komma.  Jagh  skall  altidh  finness  din  tienare  igen. 
Vill  nu  härmedh  och  altidh  hafve  min  K.  B.,  samptt  altt  dett 
honom  kertt  är,  den  evige  Gudh  troligen  befaladh,  han  bevara  oss 
alle  för  all  olycka  och  hielpa  oss  en  gonga  medh  helsa  och  rolig- 
hett  tilsammenss  i  vårtt  käre  fädernesslandh,  dett  önskar  jagh  af 
hierta.     Aff  leghredh  vedh  Ewesten  den  12  Septembris  1627. 

D.  T.  B.  O.  V. 

så  lenge  jagh  leffver 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


207.  Biga  den  24  Januari  1628. 

Sedan  den  nya  skansen  vid  Evestemynde  blifvit  försedd  med  garnison  och 
alla  förnödenheter,  hade  håren  tågat  till  Dunaburg,  der  fienden  anlagt  en 
ny  förskansnlng,  hyilken  blifvit  stormad,  besättningen  dels  nedgjord, 
dels  fången,  och  en  mängd  kanoner  med  ammnnition  tagna;  men  som 
vintern  hindrade  tillförseln  och  lifsmedel  saknades,  hade  man  måst 
återvända.  Besättningen  på  Lennewarden  har  blifvit  afhemtad,  Dalen  och 
YxkuU  af  fienden  intagna. 

Välborne  herre  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc.  Och 
kan  derhos  min  K.  B.  vänligen  icke  oförmält  låta,  mig  hafva 
min    k.    broders   schrifvelse  medh   fändriken    Hans  Vijting  (som 


Digitized  by  VjOOQIC 


452 

tillförende  min  dräng  vurit  hafver)  bekommet,  der  af  jag  fast 
gerna  min  k.  Broders,  sampt  hehla  armeens  lyckelige  välståndh 
förnummet  hafver,  Gudh  den  aldrahögste  det  så  långvarigt  giöre 
och  erhålle.  Min  K.  B.  förmäler  och  uthi  samma  sin  schrifvelse, 
det  Hans  Kong.  M:t  sedan  såsom  H.  K.  M:t  Wormbden  [o:  Wormditt] 
intaget  hade,  ähr  till  Sverige  förrest.  Tviflar  inthet,  att  min  K. 
B.  ju  pedan  schrifvelse  ifrån  H.  K.  M:t  hafver,  om  H.  K.  M:tz 
lyckelige  ankombst  i  rijket  igen,  effter  såsom  gubematoren  her 
Schwante  Bnnner  och  jagh  af  H.  K.  M:t  derom  schrifvelse  be- 
kommet hafve,  Gudh  alzmechtigh  högeligen  vari  lofvat,  som  H. 
K.  M:t  uthaf  så  månge  store  blesseurer  och  farligheter  nådeligen 
förhulpet  och  bevarat,  och  H.  K.  M:tz  förehafvande  altijdh  lycke- 
ligen  giordt  hafver,  han  värdigas  vijdare  på  alle  saker  en  godh 
och  lyckeligh  uthgång  förlähne.  Sedan  H.  K.  M:t  i  rijket  igen 
ankommen  ähr,  hafver  H.  K.  M:t  Carll  Banner  och  Basch  gesandts- 
vijs  till  Konungen  i  Danmarck  afFerdigat,  hvilcken  medh  all  macht 
praepnrerer  sig,  at  göra  Tilli  all  möijeligh  motståndh,  det  han  öfver 
Belt  icke  komma  må,  aldcnstundh  han  hehla  Juthlandh  innehafver, 
tviflar  fördenschuldh  inthet,  att  min  K.  B.  uthur  Tyschlandh  om  H. 
K.  M:tz  vijdare  desseiner  och  be:te  Danscha  väsende  bättre  avisor 
kan  hafva,  än  såsom  vij  här.  Hvadh  denne  landzorttens  tillståndh 
och  stat  nnlangar,  så  schref  jag  min  K.  B.  förleden  höst  der  om 
till,  att  jag  en  skantz  vedh  Ewestemynde  ville  slå  låta,  hvilcken 
jag  och  lät  förfärdiga;  sedan  den  all  färdig  medh  folck  prof- 
viandt,  stycken  och  andra  nödhtorfter  försorgdh  och  besatt  var, 
förnam  jagh  at  Gonseufski  commendamentet  sig  igen  uppå  taget 
hade  och  medh  armeen  vedh  Bousch  låg;  hvarföre  jag  icke  sågh, 
at  man  der  emot  honom  något  företaga  eller  uthrätta  kunne, 
hafver  jag  sampt  her  Gustaff  Horn,  och  de  andre  samptlige  offi- 
cererne  för  rådsampt  befunnet,  vår  lycka  emot  Dyneborg  at  för- 
sökia,  aldenstundh  jag  förnam,  det  fienden  alle  sine  commoditeter 
der  ifrån  hade,  och  hämpta  lät,  ähr  fördeschuldh  den  21  Sep- 
tembris  medh  armeen  ifrån  Ewesten  upmarcheret,  och  den  24 
dito  der  under  kommen,  hvarest  jag  befann,  det  fienden  der  om 
kring  et  butenvärck  medh  bastioner,  lijka  såsom  en  faucebrej 
[j:  faussebraie]  hade  giöra  låtet.  Begynte  fördenschuldh  med 
approicier  det  at  attachera(!),  att  vij  under  deres  värck  komma 
måtte,  sedan  lät  jag  på  fämpte  dagen  der  efter,  jag  derför  kom, 
det  anfalla,  hvilcket  Gudh  den  aldrahögste  så  lyckeligen  giorde, 
att  vij  det  den  29  dito  som  var  S:  Michaelis  dagh,  medh  stor- 
mande handh  ähre  mechtige  vordne,  och  sådan  fortuna  hade,  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


453 

icke  eD  man  pä  vår  sijda,  i  stormen,  uthan  allenest  i  approicien 
5  till  dödtz  achutne,  och  6  sargade  blefve,  der  emot  på  deres 
sijda  öfver  230  nederhugne  ähre,  och  öfver  250  till  fånga  be- 
kommet, aldenstundh  der  inne  500  varachtige  mäo  vore,  och 
iblandh  be:te  fångar  3  ryttmestare,  3  capiteiner,  eampt  deres 
leutenampter,  fändricher  och  under  ofBcerere,  såsom  och  en  stor 
dehl  af  adel  och  deres  mitgeseller.  Bekom  och  der  inne  17 
schöne  metall  och  ett  jern  stycke,  såsom  och  till  30  t:r  kruth  och 
en  godh  dehl  lodh  och  annan  ammunition  tillijka  med  fäm  heijduke- 
och  2  kossake  phanor.  Jag  hade  väl  ärnat  samma  huus  medh 
folck  besättia,  men  effter  der  uppå  inthet  proffviant  i  förrådh 
fans,  eij  heller  kunne  man  alle  nödtorfter  till  dess  pro fvian tering, 
så  uthi  hast  bekomma,  aldenstUDdh  det  så  secnt  på  åhret  vahr, 
at  det  reda  begynte  frysa,  hafver  jag  sarapt  herr  Gustaff  Horn 
för  rådeligit  befunnet  det  at  släffa*)  och  uthbränna.  Doch  sände 
JQg  först  herr  Gustaf  Horn  medh  ett  partie  in  i  Littowen,  på  12 
mijhl  när  Wilden,  och  lät  der  nederhugga  och  bränna  hvadh 
man  öfverkom.  I  medier  tijdh  bekom  jag  kunschaper,  det  Dynen 
af  den  torre  sommaren  så  uthlupen  var,  at  man  medh  häst  vedh 
Dahlen  der  igenom  rijda  kunne,  och  at  Gonseufski  genom  sådan 
occasion  sigh  der  hade  igenom  trängdt,  och  det  så  väl  som 
staketet  vedh  Yxkull,  hvilcket  för  convoyen  schuldh  dijt  slaget 
var,  intaget,  och  elliest  medh  brännande  och  rofF  om  kring  Riga 
stor  schada  giordc.  Hvarföre  hafver  jag  mig  medh  stycken, 
kruth,  ammunition  och  fångar  tilbaka  åt  Kåkenhusen  retireret, 
der  jag  be:te  ammunition  insättie  lät,  och  vijdare  fort  marcherede 
hijt  emot  Rijga.  Och  efter  fienden  sit  läger  vedh  Kirckholms 
kyrckia  slaget  hade,  och  all  den  slätten  och  heden  sig  till  för- 
dehls  intaget,  funne  vij  icke  för  gott  eller  rådeligit  honom  der 
att  attachera,  emädan  vare  bestar  uthaf  den  långe  marchien 
matte  och  af  sig  kombne  vore,  kunde  eij  heller  oss  der  emot 
honom  campera,  efi'ter  vij  inthet  profviant  eller  brödh  hade, 
uthan  heller  at  ryckia  kring  om  honom  åt  Kopparqvarnen  in  till 
den  Bickersche  siöen  vedh  BergzhoflF,  att  vij  der  till  vatns  und- 
sättning uthur  staden  bekomma  måtte,  såsom  och  till  at  förhindra 
fienden  at  få  forragie  och  andre  nödhtorffter  uthur  landet,  haf- 
ver altså  lägret  der  saramestädz  schlaget.  Och  effter  Guberna- 
toren,  så  väl  som  cammerrådh  Måns  Mårthenson  inge  medel  till 
peningar    eller    profviant    tillgå    viste,   eij   heller  af  staden  eller 


*)  Det  Tyska:  achlelfen,  nedrifva,  rasera. 


Digitized  by  VjOOQIC 


454 

particular  personer  kunde  tillväga  bringa,  ähr  jag  blefven  tvungen, 
sielf  här  in  at  ryckie,  att  jagh  raedh  gubernatoren  och  camer- 
rådh  måtte  persuadera  staden  någon  undsättning  at  giöra,  eåsom 
och  på  min  egen  credit  och  medel  peningar  och  profviant  at 
förschafFa,  aldenstundh  icke  100  D:r  uthi  ränteriet  i  förrådh  var. 
Ahr  altså  den  27  Octobris  hijt  i  staden  ankommen,  och  medh 
gubernatoren  och  camerrådh  giort  vår  högsta  och  yttersta  flijt, 
något  till  folckzens  contentering  at  upbringa;  kan  och  vedh  min 
salighet  säija,  at  jag  icke  allenest  alle  mine  lösörer  hafver  uth- 
satt,  uthan  och  mine  arfvegodz  uthbudet,  att  jag  der  uppå  pe- 
ningar bekomma  måtte,  men  lijkväl  lijtet  kunnet  uthrätta.  Och 
effter  i  begynnelsen  på  Novembris  månadt,  här  et  sådant  starckt 
frost  inföll,  så  at  icke  allenest  Stintsiöen  hehl  öfver  lades,  uthan 
och  Dynen  alt  nedhtill  Skantzen,  hvarigenom  vij  ingen  tillföh- 
ring  till  vatns  hafva  kunde,  blef  fördenschuldh  tvungen  at  föhra 
armeen  hijt  och  logera  den  in  och  uthan  om  staden  i  hakel- 
värcket,  på  det  folcket  och  bestarna  sig  något  måtte  uppfrischa, 

Hvadh  Dahlens  intagande  anlangar,  så  hade  de  såsom  jag 
förnimmer  sig  väl  kunnat  värie,  der  de  hade  disputerat  vallen 
och  staketet,  men  effter  det  mast  nyutschrefvet  folck  var,  hafva 
de  förlåtet  vallen  och  sig  reitererat  in  på  huset,  och  der  begynt 
medh  fienden  parlamentera,  under  hvilcket  parlament,  de  oför- 
sichteligen  tände  elden  på  sit  kruth,  hvaraf  fienden  hafver  taget 
occasion  (aldenstundh  vare  deraf  förschräckte  blefve)  och  steget 
öfver  stalltaket  och  genom  fenstren  huset  bestormat,  och  altså 
nederhugget  alt  det  folck  de  der  inne  öfverkommet  hafva,  undan- 
tagande några  få  mans  och  qrinspersoner,  dem  de  till  fånga 
taget  hafva. 

I  lijka  måtto  ähr  det  och  fast  tillgånget  ved  Yxkul,  dijt 
Paul  Busin  medh  en  dehl  uthaf  sit  compagnie  förordnat  var,  ty 
sedan  han  det  qvarter  fienden  honom  anbudet,  icke  emottaga 
ville,  hafver  fienden  honom  på  alla  sijdor  anfallet,  och  med 
våldh  det  intaget.  Anlangande  det  partie  som  här  uthur  staden 
af  Aderkass  compagnie  och  det  Småländsche  folckett  uthcom- 
menderat  ähr,  förnimmer  jag  at  Måns  Mårtenson  sampt  de  andre 
officerere  här  i  staden  hafva  sportt,  det  fienden  hade  uthsändt 
2  compagnie  åt  Bickern,  hvilcke  der  medh  brännande  och 
plundrande  stor  schade  giorde,  och  en  dehl  af  dem  sig  i  hofven 
och  byarne  lägrat  hade,  hafve  de  fördenschuldh  förmehnt,  dem 
at  förrascha,  och  der  igenom  visse  kunschaper  om  Gonseufskis 
intent    at    bekomme,    hvilcket    och   väl   hade  kunnat  lyckas,  der 


Digitized  by  VjOOQIC 


455 

officererne  eorn  der  medh  uthcommenderade  vore,  hade  folgdt 
den  affichiedh  och  order  eom  medh  dem  giordh  var,  så  at  de 
sig  hade  reitererat  den  vägen  åt  Nymöln  och  Dyneraynde,  dädan 
de  sedan  väl  oschadde  hade  kunnat  komma  hijt  till  staden  igen. 
Men  efter  de  oförsichteligen  hafva  genast  marcherad  tillbaka 
öfver  Sandbärgen,  ähre  de  strax  här  uthför  staden  blefne  öfver- 
falne  och  störste  dehlen  nederhuggne.  Offversteleutenampten 
Falckenbärg  ähr  medh  några  få  uthaf  folcket,  och  leutenampten 
flohan  YxkuU  medh  22  uthaf  Aderkass  ryttare  fångne,  denne 
förb:de  olycka  hafver  jag  vet  Gudh  högeligen  beklagat,  men  för 
min  person  inthet  kunnat  förekomma. 

Jag  sände  och  för  någon  tidh  sedan  ber  Gustaff  Horn  medh 
600  hestar  och  400  man  till  fot  öfver  Dynen,  till  att  afhämpta 
det  folcket  som  var  på  Lenewarden,  efter  de  så  väl  för  fehl  på 
profviant,  som  för  vatnlösa  schuldh,  sig  inthet  längre  der  uppe- 
hålla kunne,  elliest  hade  jag  och  bekommet  de  kunschaper,  at 
fienden  2  compagnie  Teutsche  reuter  och  4  compag:  Koseaker 
vedh  Baldohn  hade  förlagdt,  till  at  försäkra  sig  tilföringen  till 
sit  läger  uthur  Littowen  och  Churlandh.  Ahr  derföre  h:  Gustaf 
Horn  medh  det  folcket  han  hos  sig  hade,  på  samma  6  compag: 
förtryckt  och  genom  Gudz  nåde  uthaf  be:te  6  compag.  150  neder- 
lagdt  och  12  personer  till  fånge  taget,  de  öfriga  hafve  sig  medh 
flyckten  salverat,  aldenstundh  de  om  her  Gustaf  Horns  ankompst 
hade  varit  varnade,  och  alle  i  fält  höUe;  och  therföre  så  snart 
de  den  första  drabbningen  hade  uthstådt,  sig  strax  i  flyckten 
begåfve,  hafve  sig  så  lätteligen  kunnat  salvera,  efiter  vare  ryttare 
hestar  igenom  det  långa  och  besvärliga  tåget  de  i  åhr  giort  hafva, 
mycket  ähre  uthmattade,  och  dem  inthet  långt  hafva  kunnat 
folgdt.  Sedan  hafver  her  Gustaf  Horn  det  folcket  ifrån  Lene- 
warden väl  och  uthan  schada  affbrdrat,  och  medh  sig  hijt  igen 
bracht.  Effter  denne  occasionen  ähr  här  alt  här  till  inthet  syn- 
nerligh  merekeligit  passerat,  uthan  at  vij  medh  små  partier  hafve 
achtat  fienden  uppå  tiensten,  och  åthschillige  gånger  vedh  10, 
20,  och  mehr  uthaf  hans  ströflfare  och  skurrer  litet  tillijka  neder- 
hugga,  och  tillfånga  taga.  Han  hafver  och  en  gång  förraschat 
till  än  15  eller  16  afi*  vare  ryttare,  som  uthe  på  forrage  vore, 
men  elliest  Gudi  sche  lof  än  här  till  ingen  synnerlig  schada  giöra 
kunnat,  allenest  at  han  genom  sine  Kossaker  och  skurrer,  (der 
af  han  någre  tusendh  hafver)  bönderne  i  landet  stor  schada  hafva 
giort.  Oansedt  jag  öffversten  Labarr  medh  Rosens  compagnie, 
några   uthaf  de   Stifitische  landsåtere  och  Lamontaines  draguner 


Digitized  by  VjOOQIC 


456 

hftfver  förordnat  till  Wollmar  och  Wönden,  at  aohta  dem  på 
tieDBten  och  de  åtschillige  gånger  dem  slaget,  och  en  godh  dehl 
fångar  bekommet,  hafvcr  man  dem  lijkväl  allestädes  icke  kunnat 
förbiuda,  effter  de  så  månge  ähre,  och  sig  igenom  bysche  och 
raorass  igenom  stiäla.  Jag  hade  gerna  med  her  Gustaf  Horn 
velet  försökia  vår  lycka  emot  fienden,  och  tillsee  at  vij  honom 
uthur  sit  läger  hade  kunnat  removera,  men  effter  det  inthet 
uthan  et  ofFcntligit  slng  hafver  schee  kunnat,  hafve  vij  sådant  in- 
thet understådt  våga,  efter  han  sin  fördehl  intaget  hafver,  och 
088  medh  ryttare  mycket  öfverlägen  ähr.  EUiest  hafver  väder- 
leken mycket  varit  oss  vedervertigh,  att  vij  inthet  hafve  kunnat 
oss  medh  fordehl  emot  honom  campera.  Jagh  hafver  och  her 
Gustaff  Horn  medh  störste  dehlen  uthaff  armeen  förschicket  in 
uthi  landet,  att  han  sigh  medh  Aderkas  compagnie  landhsåterne, 
och  något  folck  som  ifrån  NarflFven  ähr  sändt  coniungera  schall. 
Förmoder  när  han  samma  folck  alt  tillsamman  lyckeligen  be- 
kommer, det  man  fienden  svarsgodh  nogh  här  vara  schall. 

Till  det  sidste  begärar  jag  brodervänligen,  att  effter  jag  förnim- 
mer det  min  K.  B.  medh  de  Polnsches  commissarier  der  i  Pryssen 
om  fredh  tractera  schall,  tvifflar  jag  inthet,  at  sådant  under  et 
stilleståndh  ju  scheer;  att  min  K.  B,  och  denne  provincien  uthi 
samma  stilleståndh  innesluta  ville,  att  fienden  sig  uthur  landet 
in  om  sina  gräntzar  reitererer,  till  tractatens  uthgån;;.  Detta  jag 
min  K.  B.  icke  hafver  kunnat  oförmält  låta,  vill  härmedh  altijdh 
hafva  min  K.  B.  och  alt  det  honom  kärt  ähr,  uthi  Gudz  dens 
aldrahögstes  milde  och  nådige  protection,  till  all  begärligh  väl- 
färdh  och  långvarig  lifzsundheet,  brodervUnligen  befahlat.  Att 
Rijga  den  24  Januarij  a:o  1628. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerns  anteckning:  »Prsesent.  1  Stam  den  32  Feb.  anno  1628». 
Å    duplettexemplaret  står:    »prassent.  i  Stum  den  27  Febr.  Anno  1628». 


Digitized  by  CjOOQIC 


457 


208.  Biga  den  8  Februari  1628. 

Qnstaf  Horn  hade  från  Wolmar  skrifrlt,  att  den  sista  tr&ffningen  ej  hade  haft 
önskad  ntgång,  emedan  en  del  officerare  mot  ordres  lemnat  sin  fördel- 
aktiga ställning.  Om  den  päbegynta  underhandlingen  leder  till  ett 
stillestånd,  är  särdeles  önskligt,  att  äfven  Llfland  derl  inbegripes. 

Välborne  herre  elschelige  käre  broder  etc.  Låter  jag  min 
K.  B.  här  medh  brodervänligen  förnimma,  att  sedan  jag  min  K. 
B.  tillschref,  deraf  detta  medföUiande  brefvet,  fast  lijka  lydandes 
en  duplett  ähr,  bekom  jag  her  Gustaf  Horns  schrifvelse  ifrån 
WoUmar,  der  uthi  han  mig  tilkänna  gifver,  huru  det  medh  fienden 
tillgånget  ähr,  uthi  den  sidste  skärmussell,  det  lyckan  fulle  i 
förstan  hade  varit  på  vår  sijda,  der  officererne  hade  fölgdt  den 
order  som  han  dera  gifvet  hade,  och  sig  icke  uthur  sin  fördehl 
begifvet,  hade  fienden  medh  allone  kunnat  blefven  slagen,  hvilcket 
genom  deres  oförsichtighet  sig  sedan  hafver  ändratt,  så  att  de 
officerere  till  fot  som  jag  uthi  min  schrifvelse  nämpner,  ähre 
fångne  blefne,  och  till  150  man  af  fotfolcket  slaget,  men  af  ryt- 
tarne  ähr  inthet  mehr  än  ryttmestaren  Hindrich  von  HofFwen 
medh  sin  fändrich  och  12  eller  15  gemene  blefne,  der  emot  haf- 
ver fienden  mist  två  ryttmestare,  några  leutenampter,  och  en  stor 
dehl  mittgeseller  af  adel,  så  at  de  40  slädar  medh  döde  der 
ifrån  bracht  hafva.  Ahr  altså  på  fiendens  sijda,  fast  så  månge 
som  af  vare  der  blefne;  der  effter  ähr  her  Gustaf  Florn  medh 
det  öfriga  folcket  till  Wollmar  väl  ankommen,  der  han  ännu 
ligger.  Sedan  ähr  inthet  något  synnerligit  hvarcken  här,  eller 
hos  her  Gustaf  Horn  förefallet,  allenest  att  han  [o:  fienden]  alle 
daghar  partier  uthsänder,  som  in  uthi  landet  ströffa  och  bön- 
derna plundra;  förmodar  at  her  Gustafi  Horn  schall  honom  så- 
lunda på  tiensten  achta,  at  sådant  honom  någorlunda  kan  blifva 
förmehnt,  och  at  han  medh  tijden  schall  blifva  förordsnkat,  at 
ryckia  uthur  landet  igen. 

Elliest  hafve  vij  här  tijdender  uthur  Churlandh,  så  väl  så- 
som af  fångarnas  berättelse,  att  tractaten  emellan  min  K.  B.  och 
de  Pohler  schall  nu  hafva  sin  begynnelse,  hvarföre  hafver  jag  så 
kortteligen  velat  min  K.  B.  detta  avisera  på  det  att  han  någor- 
lunda må  vetta  sig  der  effter  rätta,  och  der  något  stilleståndh  af 
min  K.  B.  där  giordes,  att  denne  provincien  och  der  uthi  inne- 
slutas måtte,  så  att  fienden  må  sig  uthur  landet  igen  retirere, 
till  dess  tractaten  der  hos  min  K.  B.  må  hafva  sin  fulle  uthgång, 


Digitized  by  VjOOQIC 


458 

effter  man  uppå  båda  sijdor  ingen  stor  fördehl  giöru  kan,  uthan 
alleuest  landet  uthöder.  Tviflar  inthet  min  K.  B.  varder  nog- 
sampt  besinna,  hvadh  som  denne  landzorttzcns  tilståndh  nu  kräf- 
Yci ,  och  uthi  tractaten  sig  der  om  vinläggia,  hvadh  som  till  dess 
gagn  och  nytta  lända  kan,  ty  *vårt  krigzfoUck  ähr  uthaff  det 
longe  toget*^)  mycket  •underkommidtt**)  effter  •sinckdomen  så 
väll  iblandh  officerer*')  som  *gemeena**)  i  *åhr**)  mycket  *hafuer 
grasserat*"),  vore  fördenschuldh  *ett  stilleständ  oss  här  mächta 
af  nödhen*^)  och  *nyttigt*®).  Detta  haffver  jag  min  K.  B.  medh 
denne  lageuheett  inthet  kunnat  förhålla,  vill  medh  det  första 
honom  om  alle  saker,  vijdlyfftigare  tilschrifva,  offier  man  för- 
modar medh  skepp  snart  kunna  komma  i  siöen,  aldenstundh  här 
en  sä  blijdh  vinter  i  åhr  varit  hafver.  Vill  här  medh  och  altijdh 
hafva  min  K.  B.  sampt  alt  det  honom  kärt  ähr  uthi  Gudz  milde 
schydd  och  bescherm  till  all  begärlig  välfärd  och  långvarig  lifz- 
sundhet  brodervenligen  befalat.     Aff  Biga  den  8  Fcbruarij  1628. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
RlkskanslereoB  anteckning:  PrsBsent.  1  Stnm  den  22  Feb.  anno  1628. 


208.  Biga  den  14  ooh  24  Mars  1628. 

Gustaf  Horn  hade  för  foderbristen  i  och  omkring  staden  med  största  delen 
af  rytteriet  och  600  masketerare  tågat  nt  till  Treiden,  men  der  blifrit 
anfallen  af  en  öfverlägsen  Polsk  tmpp  och  förlorat  200  man,  med  lika 
stor  förlust  för  fienden,  men  hade  sedan  på  tre  olika  stållen  slagit  fien- 
den, Bom  dervid  förlorat  öfver  1000  man.  —  P.  S.  af  den  24  Mars.  Qon- 
sefski  hade,  sedan  G.  Horn  fördelat  sin  tmpp  på  några  af  slotten,  gjort 
ett  plundringståg  in  i  Lifland,  men  sedan  isen  på  DUna  blifvit  osåker^ 
Tid  Eirchholm  gått  tillbaka  öfver  floden. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc.  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  brodervänligen  icke  oförmält  låta. 
att  jag  så  väl  som  gubernatoren  her  Schwante  Bahner  åttschillige 

*)  I  stället  för  de  signerade  orden  stå  följande  slffertal,  och  år  upplös- 
ningen Tid  framkomsten  af  en  sekreterare  öfverskrifyen,  så  att  endast  ordet 
>stille8tånd>  i  stället  för  talet  864  behöft  tillsåttas:  M  100,  3,  80,  90, -657,  52, 
86,  86,  96,  90,  81,  1,  26,  15,  20,  90,  50,  52,  60,  80,  116,  88,  65,  13,  9,  82.  —  «)  21, 
72,  8,  20,  29,  46,  66,  56,  61,  96,  26.  —  ')  81,  40,  21,  71,  8,  24,  22,  96,  28,  81,  1, 
100,  3,  19,  40,  5,  66,  1,  60,  15,  1303.  —  ♦)  613:na.  —  •)  62,  14,  80.  —  •)  35,  8, 
25,  16,  20,  36,  80,  80,  85,  81,  9,  78,  1,  90.  —  ')  96,  90,  864,  66,  81,  40,  3.  78, 
55,  9,  10,  63,  88,  116,  62,  12,  72,  51,  15,  20,  28.  —  ^)  23,  6,  90,  26,  40,  30,  83. 
Af  föregående  tal  åro  657  och  1803,  hvilka  enligt  claven  båda  betyda  krigs- 
folk, blott  tiUagda  för  att  förrilla. 


Digitized  by  VjOOQIC 


459 

gånger  haiFva  schrifvet  vår  B.  till  om  vårt  tillståndh  och  lägen- 
heet.  I  synnerheet  hafver  jag  sidst  medh  en  egen  post  den  8 
Februarij  min  K.  B.  tilkänna  gifvet,  att  effter  man  här  i  staden 
inthet  kunne  underhålla  rytteriet  för  fouragen  schuldh,  och  på 
det  man  måtte  fiendens  ströffande  in  uthi  landet  förhindra,  hafve 
vij  som  här  tillsammans  vore,  för  rådsampt  befunnet,  at  her 
Gustaff  Horn  medh  störste  dehlen  uthaf  cavalleriet,  och  vedh 
pas?  600  musquetterer  sig  in  i  landet  schulle  begifva,  hvilcket 
han  och  så  strax  i  värcket  stälte,  och  der  medh  först  hädan  till 
Treiden  ryckte,  hvart  fienden  honom  strax  på  fothen  medh  et 
starckt  partie  vedh  pass  2000  man  fölgde,  derigenom  han  blef 
förorsakat,  at  hålla  medh  fienden  en  starck  schärmlitzcU,  så  at 
uppå  hvardere  sijdan  öfver  200  man  uppå  platzen  beliggiande 
blefve.  Och  ändoch  några  officerer  uthaf  vårt  fotfolck,  igenom 
deres  eget  förseende,  samma  gången  blefve  fångne,  och  her 
Gustaflf*  Hora  sig  sedan  måst  reiterera  in  åt  Wollmar  och  Wän- 
den,  der  han  sig  sedan  någre  vekor  uppehållet  hafver,  så  hafver 
Gudh  alzmechtig  gifvet  honom  sin  nådh,  at  han  fienden,  den 
echade  han  vedh  Treiden  taget  hade,  hafver  3  dubbelt  igen  be- 
talt; ty  uthan  det  vedh  Treiden  fast  så  månge  uppå  platzen  uthaff 
deres  blefue  som  uthaf  vare,  ähr  en  Offverste  Zenowitz  be:dh 
då  schutin,  hvilcken  för  14  dagar  sedan  i  deres  läger  ähr  dödh 
blefvcn,  medh  sampt  en  godh  dehl  andra  förnehme  officerer  och 
mittgeseller.  Och  nu  sedan  hafver  her  Gustaf  dem  pä  3  åtschil- 
lige  ortter  genom  Gudz  nåde  slaget  och  nederlagdt,  der  igenom 
de  öfver  1000  man  hafva  mist;  han  hafver  och  uthaf  dem  be- 
kommet 120  fångar,  der  iblandh  några  ryttmestare  och  andre  offi- 
cerere,  sampt  8  coraet,  och  några  blinda  phanor.  För  hvilcken 
herlige  victoria  vij  billigt  orsak  hafve,  Gudh  den  aldrahögste 
högeligen  at  tacka.  Förmode  igenom  Gudz  nådige  bijståndh  at 
den  stålte  och  upblåste  Gonseufski  schall  så  hans  frewel  och  hög- 
modh  vara  intryckt,  att  han  nu  mehra  schall  länckta,  och  lysta 
effter  fredh,  än  som  han  härtill  haffver  påschina  låtet.  Och  på 
det  min  K.  B.  må  vetta  particularitcr,  huru  sådana  slag  och 
schermutzler  sig  tilldraget  hafva,  sänder  jag  min  K.  B.  här  hos 
ett  breflF,  såsom  her  Gustaflf  Horn  sielff  mig  om  de  2  förste  occa- 
sioner  tilschrefvet  hafver*).     Om  den  tredie  occasionen  som  han 

*)    Brefvet,    som    är    egenhändigt   och    hvaraf  äfven  en  samtida  afskrift 
finnes,  är  af  följande  lydelse: 
y&lborne  Grefve. 

R.   Ex:tz  förholler  jagh  bärmedh  tlenstligen  icke  att  efter  jagh  blef  be- 
rettadh    nthaf   någre  fonger  att  öv[erste]  Korf  skalle  medh  eett  antall  folck 


Digitized  by  VjOOQIC 


460 

hafver  hafft  vedh  Lempsell,  der  han  7  phanor  Cossaker  hafyer 
slaget,  der  om  hafver  jag  ännu  ifrån  honom  ingen  schrifvelse 
bekommet.  Men  Gerdt  Lewell  hafver  ifrån  Treiden  mig  derom 
omständigt  tilschrefvet,  att  iithaf  samma  Cossaker  ähre  öfver  500 
uppå  platzen  blefne,  och  vedh  pass  100  man  medh  5  phanor 
fångne  vordne.  Detta  hafver  Gonseufskis  högmodh  och  säker- 
het förordsakat,  ty  han  sig  hade  inbillat,  at  vij  vedh  Treiden  nk 

ooh  BtUcken  varft  rjcktt  åp  åth  Eokenhuseo,  bvarföre  upå  dedh  jagh  mott« 
DOgodb  vist  förnimma  om  hans  dessein  ooh  dftrefter  sackerne  lempa  8&  att 
hans  förrettan  inte  mötte  stor  blifva,  so  hafver  jagh  Ryttmester  Adrickaa  ocb 
hans  broder,  medh  deres  ryttere,  vedh  pas  till  een  femtie  man  uthcommende- 
ratt  att  bemta  migb  därom  nogon  vis  kunskap,  hvllcke  hafve  rychtt  altt  intill 
Brla  och  där  råckadh  nthi  en  by  översten  Eorfs  ooh  Wlgands  compagnier 
myckidh  seckre,  och  so  igienem  den  Alsmecbtiges  bistondh  boda  bemelte  com- 
pagnier  aldeles  minerat  och  een  godh  deel  fongar  (Iblant  hvllcke  WiganU 
leutenant  och  b&da  fendrlcher  fthre  medh  sampt  deres  fahnor)  tilbacka  hem- 
tadh.  Ungern  hafver  medh  sitt  compagnl  legadh  strax  därhos  och  sigh  medh 
flychten  salverat.  I  medier  tijdh  ähre  ta  andre  partlj  nthur  fiendens  legcr 
och  här  in  i  landedh  rychte,  dedh  eena  hvllckedh  ähr  starck  7  comptg- 
nler  Kassacker,  dem  Paulowltz  commenderar,  hafver  begefvidh  sigh  uthöffver 
åhu,  och  dedh  andra  hsfver  begefvidh  sigh  hitt  I  Wendische  lähnedh  och 
sigh  een  half  roill  här  ifron  emillan  Bnneborgh  och  här  legradh,  ocb  oan- 
sett att  Panlowltzes  partle  glorde  cavalcade  allt  in  under  Wolmar  och 
Burtnick,  dogh  efter  att  dee  inthedh  stadlgtt  quarter  hade,  sosom  och  vill 
viste  att  desse  andre  skalle  Igienom  Paulowits  giöres  secker  och  ickie  vell 
tro  att  jagh  skulle  Paulowitz,  hvilken  migh  nermer  var  negligera  och  dem 
attackera.  Hafver  altså  den  sidnte  Februarti  om  aftonen,  sedan  jagh  dedh 
meste  rytteriedh  till  migh  församlat  hade,  ifron  Wolmar  åprycht,  och  den 
förste  Martij  äm  middags  tidh  räckedh  fienden  (hvilcken  utbar  sitt  förste 
quarter  var  oprycht)  udhi  en  by  een  half  mill  på  denne  sidan  Amaten;  och 
efter  vij  igienom  een  stratagema  (som  var  att  jagh  lett  vår  avancourenn 
deguisera  uthl  Polniske  habiter,  och  de  slelf  kunde  tala  godh  Polnisk)  be- 
komme  fatt  deres  vacht  athan  nogodh  larm  (hvilcken  och  var  desfötuthtn 
full  af  brendevin)  ähre  vij  fienden  so  oförmodeligen  npä  bonden  kommen  att 
bara  fhä  uthaf  dem  ähre  unslupne.  Dedh  hafver  varit  commenderat  foick 
nthaf  alle  compagnier  till  120  hussarer  och  eett  hundra  vedh  pas  Tyske  ryt- 
tare och  Cassacker,  desliokes  och  MartEinkowltces  compagni  Tattrer,  och  haf- 
ver Schnarski  kommenderatt  partledb,  hvilcken  sielf  medh  Martsinkowltzes 
sohn  (den  uthi  sin  faders  fränvaran  compagnledh  commenderett  hafver,  och 
een  godh  dell  förnemme  fonger  ähre  här  fongne,  och  so  hafve  vij  bekommitt 
Martzlnkowltzes  fbana,  dedh  andra  folkedh  hafve  Ingle  rette  fhanor,  utban 
fyre  blinde  haft,  däruthaf  två  ähre  tagne  och  två  i  koteme  åpbrende.  Och 
efter  att  igienom  den  aldrabögstes  skickelse  occasionen  sigh  nu  so  godh  pre- 
senterer  till  att  kunna  giöra  fienden  någon  afbreck  mebra,  medan  han  sitt 
foick  so  hafver  försklngrett,  hvarföre  vill  jagh  so  schnartt  Gndh  ähr  tack- 
seijelsse  glortt  för  erhollen  victorle,  och  man  Hans  Gudhdomellg  M-.tt  om 
vidare  godh  succés  Igienom  een  idkellgh  bön  okalladh  hafver,  begtfve  migh 
härifron  till  att  leta  Pawlowitz,  den  jagh  förboppes  till  att  råka  uthi  Lemt- 
sell,  so  frampt  han  ickie  ähr  rycht  diap[are]  In  i  limdedb.  Oadh  ås  nådlgst 
lycka  förlähne.  Uthl  dens  Gudhdomellgh  Majestets  beskydh  jagh  E.  Ex:U 
sampt  dess  älskelige  wordnader  (dera  jagh  so  väll  som  H.  Schwante  Baner  ocb 
hans  käre  vordbnader  tienstllgen  och  vänligen  vill  hafva  hälsatt)  trollgen  här- 
medh  befaller.     Datum  Wolmar  den  3  Martii  1628. 

E.  Ex:tze8 

tienstvilligh 

Gustaf 

Horn. 


Digitized  by  CjOOQIC 


461 

mycket  folck  hade  förlorat,  och  så  tappat  modet,  att  vij  inthet 
schuUe  tordtz  obs  någoretedtz  prssentera,  derföre  hafver  han  sit 
folck  så  förströdt  och  åtschildt;  hvilcket  han  nu  (Gudh  vare 
åhrat)  fast  annorlunda  medh  sin  echada  åhr  vijs  vorden,  derföre 
han  och  nu  begynner  trachta  efter  andre  raedel  och  genom  Korff 
hos  mig  låtet  anhålla,  om  någre  månaders  stilleståndh,  till  dess 
man  får  see,  hvart  uth  tractatcn  emellan  min  K.  6.  och  de 
Pohler  i  Pryssen  aflöpa  vill,  hvilcket  jag  ännu  håller  uthi  sus- 
penso,  till  dess  jag  något  här  om  kan  communicera  medh  her 
Gustaf  Horn.  Ty  eflFter  vare  hafva  bekommet  et  stort  antahl 
hestar,  förmodar  jag  at  vårt  cavallerie  derigenom  schall  blifva 
cndtsatt.  Och  när  her  GustafT  Horn  sig  igen  medh  mig  kan 
coniungera,  förmodar  jag,  at  vij  vele  falla  honom  så  svår,  att  vij 
väl  schole  kunna  nå  ett  stilleståndh  medh  godh  och  avantagoe8a(I) 
conditioner,  eifter  Gudh  vari  loff,  krigzfolcket  som  i  höstas  något 
siuknadc,  raäst  alla  väl  [äre]  kombne  till  helsan  igen.  Och  står 
elliest  alle  saker  här  i  landett  (dess  Gudi  schee  tack)  ännu  tämelig 
väl,  och  hafver  fienden  icke  det  ringaste  plickhus  kunnat  mechtig 
blifva,  undantagandes  Dahlen  som  han  uthi  sit  antogh  förraschade. 
Hvadh  schada  han  på  kohr,  oxar  och  elliest  giordt  hafver,  det 
hafver  han  medh  de  sijnas  blodh  och  dyra  hestar  3  dubbelt  be- 
tahlt.  Uthi  min  k.  broders  lähn  hafva  de  inthet  synnerlig  uthan 
vedh  Wänden  varit,  doch  haffver  min  k,  broders  bönder  fulle 
nu  fått  så  månge  hestar,  som  de  tilförende  mist  hafve.  Haffver 
detta  min  K.  B.  uthi  en  hast  till  underrättelse  velat  tilkänna 
gifva,  at  han  i  tractaten  sine  saker  der  efter  vect  dirigera,  efi^ter 
man  väl  besinner,  at  fienden  på  de  ortter  en  hop  lögn  kan  uth- 
sprijda.  Vill  min  K.  B.  sampt  alt  det  honom  kärt  ähr,  här  medh 
och  altijdh  uthi  Gudz  dcns  aldrahögstes  roilde  schydd  och  nådige 
protection  till  all  begärlig  välfärdh  och  långvarig  lifzsundheet 
brodervänligen  hafva  befalat.     Aff*  Riga  den  14  Martij  1628. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gordie  m.  p. 

Rikskanslerns  anteckning:  Prsesent.  i  Elbingen  den  29  Aprllis  anno  1628. 

Postscriptum. 
(På  löst  blad). 

Välborne  her  Cantzeler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Sedan  jag  för  några  dagar  detta  breff*  hade  låtet  förfärdiga,  haf- 
ver jag    ingen   lägenheet  bekommet  det  förr  at  fortsända,  uthan 


Digitized  by  CjOOQIC 


462 

alt  här  till  hos  mig  behålla,  hvilcket  jag  min  K.  B.  nu  medh 
detta  tilfälle  tilsänder,  och  derhos  låter  min  K.  B.  brodervänligen 
förnimma,  att  Gonseufeki  haflfver  åter  på  nytt  hafft  et  partie  in 
uthi  landet,  till  at  förrascha  vårt  folck,  doch  haffva  de  (dess  Gudi 
sche  tack)  inthet  uthrättat,  uthan  allenest  någre  bönder  plundrat, 
aldenstundh  her  Göstaff  Horn,  så  snart  han  fienden  hade  slaget, 
och  tilbaka  kommen  var,  haffver  förlagdt  folcket  på  näst  omlig- 
giande  hus,  kunde  fördenschuldh  inthet  få  det  så  hastigt  tilhopa, 
men  der  her  Gustaff  Horn  hade  hafft  folcket  tillsamman,  hade 
han  fienden  sådant  schöfflande  nogsampt  förmehnt,  men  fienden 
hafver  så  länge  inthet  förtöffvat,  uthan  ähr  medh  en  hop  bo- 
schap  och  bestar  tilbaka  till  sitt  läger  igen  ryckt.  Och  alden- 
stundh Dynen  ähr  något  falsch  vorden,  hafver  Gonseufski  uthi 
sit  gamble  läger  vedh  Kirckholm  sig  inthet  längre  förtrodt,  uthan 
ähr  för  någre  dagar  sedan,  medh  alt  sit  folck  på  andre  sijdan 
Dynen  öffverryckt,  så  att  landet  nu  åter  igen  ähr  frijtt  blefvct, 
vill  och  (näst  Gudhz  hielp  så  laga«  att  han  i  sommar  der  öffver 
igen  icke  komma  schall.  Den  schada  han  här  uthi  landet  i  åhr 
på  boschap  och  bestar  giort  haffver,  ähr  inthet  så  stor,  att  man 
ju  väl  den  förvinna  kan,  ty  uppå  folck  haffver  han  dess  Gudhi 
loff  ingen  stor  schada  giortt.  Han  låter  och  gå  uih  ordh,  att 
han  sitt  läger  vedh  Bousch  slå  vill,  hvadh  han  sig  vijdare  före- 
tagandes varder,  giffver  tijden.  Hvadh  vårt  tilståndh  på  denne 
orttcn  anlangar,  så  tackar  man  Gudh  att  alting  ähre  ännu  uthi 
godt  esse,  allenest  måste  beklaga,  att  gubernatoren  her  Schwante 
Banner,  ähr  för  några  dagar  sedan  fallen  uthi  en  starck  hitzigh 
feber,  så  att  han  mycket  svag  ähr,  hvadh  Gudh  medh  honom 
täckes  giöra,  kan  man  ännu  inthet  synnerlig  om  döma,  doch  vill 
jag  förmoda,  att  han  näst  Gudhz  hielp  till  helsan  igen  komma 
schall.  Vill  min  K.  B.  framdeles  om  alle  saker  vijdtlyftigare 
tilschrifva.  Befaler  min  K.  B.  här  medh  och  altijdh  uthi  Gudz 
milde  beschyd  till  all  begärlig  välfärdh,  brodervänligen.  Aff 
Riga  den   24  Martij  1628. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Ett    samtida    duplettex.    både    af  hufTadbrefvet  och  detta  postscriptum 
finoes. 


Digitized  by  CjOOQIC 


463 


210.  Biga  den  80  April  1628. 

Oonsefskl   bar   börjat   belägra   Baoske.     GuverDören  1  Riga  Svante  Baner  har 
der  d.  1  April  aflidit. 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
ete.  Derhos  kan  jag  minn  K.  B.  icke  oförmält  låta.  det  jag  för 
någon  tijdh  sedun  hafver  bekommet  Hans  Kong:e  Maij:tz  schriff- 
velse  till  min  K.  B.  hvilcken  H.  K.  M:t  mig  nådigeet  hafver  be- 
fahlt,  att  jag  denn,  medh  någon  viss  lägenheet,  min  K.  B.  till- 
sända Bchulle,  så  hafver  det  alt  bär  till  inthet  kunnat  schee, 
effter  fienden  på  åtschiltige  ortter  i  Churlandh,  sedan  han  här 
uthur  landet  ryckte,  streifFat  haffver.  Och  ändoch  jag  förmodar, 
at  det  inthet  annat  än  doupletter  vara  schall,  aff  hvilcka  min 
K.  B.  uthan  tvifvel  tillförende  originalen  kan  tillhanda  vara  kom- 
men, doch  sänder  jag  dem  siöledes  hädan  till  Window,  dädan 
de  säkert  nog  schole  kunna  komma  min  K.  B.  tilhanda.  Hvadh 
elliest  vår  lägenheet  och  denne  landzorttens  stat  vedkommer, 
ähr  den  ännu  (Gudi  dess  lofF)  tämelig  godh.  Haffver  och  min 
K.  B.  jag  för  detta  tilschriffvet,  huru  såsom  Gouseufski,  sedan 
han  (igenom  Gudz  nåde)  på  åtschillige  ortter  aff  her  Gustaff 
Horn,  ähr  slaghen  vorden,  haffver  begiffvet  sigh  här  uthur  landet 
öffver  Dynen,  och  at  nu  hehla  landet,  uthaff  öenden  frijtt  ähr. 
Vill  och  näst  Gudz  hielp  förmoda,  att  han  så  lätteligen  öffver 
Dynen  hijt  in  uthi  landet  igen  icke  komma  schall.  Sedan  ähr 
han  ryckt  under  Bousch,  och  hafver  sig  understådt  det  medh 
skantzer  och  löpgrafvar  att  attachera;  doch  haffver  han  (dess 
Gudi  loff)  här  till  inthet  kunnat  der  föhre  förrätta,  förhoppas 
och,  att  han  här  effter  mycket  mindre  giörandes  varder.  Ifrån 
H.  K.  M:t  hafver  jag  och  schriffvelse  bekommet,  det  H.  K.  M:t 
der  i  Sverige  en  anseenlig  armée  schall  i  beredschap  haffva, 
Gudh  den  aldrahögste  giöre  H.  K.  M:tz  reesa,  anslag  och  före- 
haffvande  lyckosam,  och  gifve  H.  K.  M:t  lycka  och  framgång  i 
alla  saker.  Tviflar  och  inthet,  att  Hans  K.  M:t  min  K.  B.  til- 
schrefvet  hafver,  om  H.  K.  M:tz  dessein  och  endtlige  villie  och 
intCDt.  Uthur  Pohlen  hafver  man  nu  inga  synnerliga  tijdender, 
förr  än  rijkzdagen  kan  blifva  ändat,  hvadh  der  då  slutet  bliffver» 
och  jag  kan  blifva  om  förständigatt,  vill  min  K,  B.  jagh  sådant 
framdeles  avisera. 

Jagh    schreff   min    K.   B.   för  detta  till,  och  honom  tilkänna 
gaff,  huruledes  gubernatoreu  välborne  her  Schwante  Bahnner,  ähr 


Digitized  by  VjOOQIC 


464 

uthi  Martij  mänadt,  fallen  utbi  ehn  häfftigh  brännesiuka,  hvilcken 
baffver  eå  öffverhanden  bos  bonom  taget,  att  han  pä  nittonde 
dagen,  som  var  den  1  Aprilis  emellan  5  ocb  6  om  morgonen, 
saligen  i  Herranom  äbr  aiFsombnadt,  bvars  siäl  Gudh  den  aldra- 
högste  sampt  raedh  alle  Christrogna,  en  frögdefuU  upståndelse 
på  den  ytterste  dagen  nädeligen  förläbne.  Ocb  såsom  han  min 
K.  B.  så  väl  som  migh,  altijdb  en  kär  och  trogen  broder  ocb 
vän  haffver  varit,  och  gerna  hans  omgänge  längre  önscbat,  kan 
jag  nogsampt  besinna  huru  högdt  hans  oförmodelige  och  hastige, 
dödelige  frånfälle,  min  K.  B.  scball  bedröffva.  Men  aldenstundh 
det  nu  inthet  annars  kan  vara,  måste  man  den  saken  Gudi  be- 
fahla.  Doch  hade  väl  varit  till  att  önscha,  att  Gudh  den  aldra- 
högste  en  sådan  önscheligb  man  hade  täcktz  lifvet  ännu  på  en 
tijdh  unna,  H.  K.  M:t  och  fäderneslandet  till  hielp  ocb  bijståndh, 
hans  effterlåtne,  högt  bedröffvade  husfru  och  käre  barn  till  hug- 
nadt,  tröst  och  bugsvalelse,  som  nu  uthi  all  som  största  sorgh 
och  bedröffvelse  effterleffva. 

Jag  bekomm  och  rätt  nu  på  timan,  min  K.  broders  skrifi- 
velse  medh  den  posten,  som  jagh  den  8  Februarij  här  ifrån  till 
min  käre  B.  affardigede,  hvilcken  nu  hijt  tilbaka  igen  kommen 
ähr.  Och  betackar  min  K.  B.  för  meddehlte  aviser,  vill  innan 
få  dagar  min  K.  B.  vidlyiFtigare  om  alle  saker  tillschriffva.  och 
om  vår  lägenheet  tilkänna  giffva.  Befahler  min  K.  B.  sampt  alt 
det  honom  kärt  ähr,  Gudh  den  aldrahögste,  till  all  begärlig  väl- 
färdh  och  långvarig  lifzsundheet,  brodervänligen.  Hastigt  aif 
Riga  den  30  Aprilis  anno  1628. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


211.  Biga  den  22  Maj  1628. 

GoDsefskls  ströfcorpser,  utsända  tÖr  att  utplundra  landet  och  afskära  tillförsel 
till  staden,  hade  genom  Gustaf  Horn  fem  dagar  å  rad  blifrlt  tillbaka- 
slagna;  men  besättningen  på  Bauske  hade  genom  misshushållning  med 
krutförrådet  blifvit  nödgad  att  mot  fritt  aftåg  kapitulera,  hvarom  krign- 
rätt  skall  hållas.  Gonsefski  begär  fångutvexllDg  och  likasom  hertigen 
af  Kurland  stilleständ.     öfverste  Kristoffer  Assersson  är  död. 

Välborne    herr    Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  van 
etc,     Derhos  kan  jag  min  K.  B.  här  medh  vänligen  icke  förbåUa, 


Digitized  by  VjOOQIC 


465 

att  jag  för  detta  hafver  min  K.  B.  ätschillige  gånger,  sk  väl  till 
vatn,  Bom  landh  tiilscbrifvet,  der  uthaf  min  K.  B.  uthan  tvifvel 
nogsampt  förnummet  haffvcr,  huruledes  Gonseufski  sin  högsta 
flijt  hafver  giordt,  så  väl  till  att  uthplundra  landett,  såsom  för- 
hindra staden  all  tillföhring,  hvilcket  honom  doch  (dess  Gudi 
loff)  inthett  haffver  lyckatz,  uthan  sedan  Gudh  den  aldrahögste 
honom  så  förbländat,  at  han  sitt  folck  på  åtschillige  ortter  för- 
splittradt  hade,  ähr  han  igenom  Gudz  näde  aff  her  Gustaff  Horn, 
och  det  folcket  jag  honom  tillordnadt  hadc^  uppå  5  dagar  effter 
hvar  annan  tämeliga  nederlagdh  vorden,  så  at  han  en  godh  dehl 
folck  hafver  mist,  hvarigenom  han  ähr  förorsakat  vorden,  att  be- 
gifva  sigh  här  uthur  landett  öffver  Dynen  igen,  åt  Bousch,  der 
han  altt  här  till  haffver  sigh  förhållet,  som  jag  i  mine  förige 
skrifvelser  vijdlyfftigare  min  K.  B.  om  tiilscbrifvet  haffver.  Och 
ändoch  jag  hade  förmehntt,  att  de  som  uppå  Bousch  vore,  schulle 
hafva  kunnat  sigh  in  uthi  Junij  månadt  hållet,  aldenstundb  de 
nogsampt  medh  proffviandt  och  tämelige  medh  kruth  och  rouni- 
tion  försorgde  vore,  lijkväl  hafva  de  i  förstonne  fienden  derföre 
kom,  så  oförsichteligen  medh  krudtett  omgått,  att  de  på  8  dagar 
hafva  förschutit  5  t:nor.  Sedan  haffva  de  medh  3  t:r  hållet  sig 
uthi  5  vckohr.  Men  aldenstundb  fiendenn  dem  medh  skantzar 
och  löpgrafivar  nttachcrade,  och  på  det  sidsta  sig  under  deres 
staket  graffvet,  och  dem  som  offtast  anfallet,  och  ingen  roo  giff- 
vet,  hvarföre  haffva  de,  så  länge  de  haffva  kunnat  sigh  defende- 
rat,  och  effter  de  på  sidstone  inthet  mcbra  ähn  48  skålpundh 
kruth  qvarr  hade,  och  sig  ingen  succurs  så  hastigt  förmebnte  at 
bekomma,  haffva  de  medh  fienden  accorderat,  och  honom  be- 
fästningen upgiffvet,  så  att  de  medh  deres  phanor,  öfver  och 
under  gcvähr,  medh  brinnande  lundtor,  så  och  pick  och  pack 
måtte  uthmarchera.  Och  effter  de  som  der  på  haffva  varit,  emot 
förraodan  huset  så  hastigt  haffva  upgiffvett,  haffver  jag  late  t  tage 
officererne  uthi  arest,  och  vill  medh  första  ställa  dem  för  en 
krigzrätt,  att  man  må  förnimma,  huruledes  de  sig  försvara  kunne, 
och  huru  vidt  denne  deres  uhrsäkt  kan  uthi  en  krigzrätt  finnas 
scbäligb.  Gonsefski  ligger  ännu  vedh  Bousch,  men  aldenstundb 
hans  folck  schall  svåra  ovilligdt  vara,  effter  dem  nu  4  quartal 
rester,  som  kunschaperna  lyda,  ähr  förmodeligit,  att  han  sig  in- 
thet vijdare  medh  dem  schall  kunna  företaga,  seer  eij  heller, 
hvadb  han  schall  kunna  uthrätta,  effter  jag  haffver  Kåkenhusen, 
£weste  skantz  och  Mijtow  på  nytt  medh  proffviandt  låtet  för- 
sona.     Han    haffver    nu    i    desse    dagar    mig    tillschrifvet,    och 

Axel  Oxenitiema.     II:  5.  30 


Digitized  by  VjOOQIC 


466 

begärat,  att  jag  mcdli  honom  om  fångarnas  uthbyttning  ville 
handla  låta,  hvillcket  jag  honom  hafvcr  bevilliatt,  och  ähre  vare 
deputerade  nu  der  om  vedh  Mijtow  tillsamman  kombne.  Jag 
förnimmer  att  Gonseufski,  mcdh  denne  tractaten  om  fångarne 
söker  att  nå  ett  stilleståndh  på  några  månader,  på  dett  de  deste 
säkrare  och  beqvämare  mage  hålla  dcres  rijkzdagh,  hvilcket  jag^ 
honom  aldeles  hafver  låtet  affslå,  aldenstundh  H.  K.  M:t  mig 
nådigest  hafver  tillschrifvet,  att  jag  inthet  stilleståndh  på  denne 
sijdan  schulle  ingå,  längre  än  till  ändan  på  Junij  eller  halffva 
Julij  månadt.  Och  ändoch  jag  håller  aldeles  onödigt  nu  något 
stilleståndh  medh  dem  at  giöra,  om  vij  allenest  för  medhelen 
schuldh  kunne  hafva  vårt  krigzfolck  tilhopa,  hvilcket  man  efTter 
H.  K.  M:tz  befallning,  hafver  lagdt  kring  om  landet,  att  de  sig 
deste  bättre  igen,  mage  kunna  uthvila  och  före  komma;  der- 
före  vill  jag  lijkväl  på  4  eller  alldra  lengst  6  vekor,  effter  H. 
K.  M:tz  nådige  mehningh,  giöra  en  suspensio  ab  armis,  på  det 
icke  allenest  fångarne  beqvämligast  kunne  uthbytas,  uthan  och 
alt  folcket,  så  väl  ifrån  Finlandh  som  här  uthur  landet  må  till- 
sammans komma.  Förmodar  at  det  schall  vara  H.  K.  M:tz  före- 
hafvande  nyttigdt;  elliest  ähr  folcket  här  uthi  landet  (Gudi  dess 
loff)  frischt  och  tämelig  väl  vedh  hellsan,  så  och  alle  saker  uthi 
godh  stat  och  esse;  allenest  det  oförmodelige  dödsfallet  som 
medh  salig  gubernatoren  her  Schwante  Bahnner,  så  plötzligen 
händt  ähr;  i  lijka  måtto  att  och  öffversten  Christoffer  Asserson 
(hvilcken  sig  siuk  ifrån  Kåkenhusen  hijt  till  Riga  föhra  låt)  den 
14  i  denne  månadt  afsombnadt  ähr,  Gudh  den  aldrahögste  för- 
läbne  dem,  medh  alla  Christ[t]rogna,  en  frögdefull  upståndelse  på 
den  yttersta  dagen.  Hertigen  aff'  Churlandh  hafver  här  hafft  sin 
uthschickade,  Willam  Moritz  von  fiollshausen  be:dh,  hopman 
uppå  Window,  och  håller  ann,  att  han  måtte  niuta  neutralitetet 
till  dess  han  ännu  vijdare  kunne  låta  besökia  H.  K.  M:t  derom. 
Men  aldenstundh  Hans  K.  M.'t  hafver  mig  befahlat  neutralitetet 
at  upkundiga,  hafver  jag  mig  excuserat,  det  inthet  kunna  ändra, 
uthan  så  vidt  mig  förklarat,  utt  der  en  cessatio  armorum,  emel* 
lan  mig  och  6enden  på  4  eller  5  vekor  slutes,  kunne  han  haffVa 
den  at  åtniuta.  I  medier  tijdh  må  han  giöra  sitt  bästa,  hvadh 
hos  H.  K.  M:t  han  nå  kan. 

Detta  haffver  jag  uthi  hast  icke  kunnat  min  K.  B.  oförhmält 
låta,  vill  innan  fåå  dagar  min  K.  B.  vij dlyffti gare  om  alle  saker 
medh  en  galleija  advertera  och  tilschriffva.  Beder  att  min  K.  B. 
ville    mig    vetta  låta,  hvadh  der  på  den  ortten  passeret  ähr;  jag 


Digitized  by  VjOOQIC 


467 

giör  min  K.  B.  det  samma  igen.  Vill  här  medh  och  altijdh  min 
K.  B.  .sampt  alt  det  honom  kärt  ähr,  uthi  Gudz  dens  aldrahög- 
stes  milde  schydd  och  nådige  proteotion  till  all  begärlig  välfärdh 
och  långvarig  lifzsundheet,  brodervänligen  haffva  befalatt.  Aff 
Siga  den  22  Maij  aUno  1628. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum 

(på  löst  blad.) 

Välborne  herre  elechelige  k.  broder.  Rätt  nu  som  jag  ville 
afiarda  denne  Hertigen  af  Churlandz  uthschickade,  ankom  hijt 
thet  Lybesche  skeppett,  som  min  k.  Broder  hade  ifrån  Pillow 
medh  kruthet  affärdigat  medh  min  k.  Broders  skrifvelse,  aff  hvilc- 
ket  jag  fast  gerna  hafver  förnummet,  hans  så  väl  som  hehla  ar- 
roeens  gode  och  lyckelige  tillståndh,  så  och  hvadh  tijdender  min 
K.  B.  der  aff  alle  orter  haffver.  Betackar  honom  flijteligen  för 
samma  communication.  Jag  haffver  tvänne  resor  in  Aprili  schriff- 
vet  min  K.  B.  till,  om  vårt  tillståndh  och  stat,  så  och  om  salig 
Gubernatorens  dödh,  förnimmer  att  snmma  breff  ännu  inthet 
schola  vara  framkombne,  vill  lijkväl  förmoda,  ändoch  det  lång- 
sampt  tillgåhr,  att  de  till  rätta  komma  schola.  Elliest  förnimmer 
jag  att  Konghe  Maij:tt  vår  allernådigeste  Konung  och  herre,  än 
då  inthet  var  till  Pillåw  ankommen,  hvilcket  mig  inthet  lijthet 
förundrar;  aldenstundh  Etich  Anderson  kom  hijt  den  7  hujus, 
och  hämptade  migh  den  bescheedh  att  H.  K.  M:t  var  segelrede, 
att  begiffva  sig  dijt  öffver,  men  hvadh  H.  K.  M:t  haffver  uppe- 
hållctt  kan  jag  rätteligen  icke  tänckia.  Gudh  den  aldrahögste 
bevare  H.  K.  M:t  medh  sampt  H.  K.  M:tz  hehla  medföUie,  och 
giöre  H.  K.  M:tz  reesa  lyckosam,  att  man  glade  och  hugnelige 
tijdender  ifrån  Hans  K.  M:t  spöria  måtte.  Jag  vill  innan  3  eller 
4  dagar  min  K.  B.  vijdlyfftigare  om  alle  saker  medh  samma 
Lybesche  skepp  tilschriffva.  Gudh  alzmechtig  min  K.  B.  till  all 
begär ligh  välfärdh,  brodervänligen  befalat.     Datum  ut  in  litteris. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  K.  B.  Denne  Hertigenss  af 
Cnrlandz  utskickadhe,  ärnar  anmodha  Hanss  Kon.  M:tt  vår  aller- 
nådigeste herre,  att  han  må  utskepa  någen  rogh  han  haffver  utur 
Curlandh,  och  därföre  af  migh  begeradh,  jagh  ville  medh  någre 
ordh  hanss  persson  hoss  min  K.  B.  till  dett  bestå  ihugh  komma, 


Digitized  by  VjOOQIC 


468 

att  han  honom  hoae  H.  K.  M:tt  där  utinnan  ville  befordeiiigh 
vara,  huilkedh  jagh  honom  inte  haffver  knnnedh  afalo,  oansett 
jagh  väll  vett  min  K.  B.  honom  uthan  dett  bevogen  är,  begerer 
du  ville  honom  denne  min  recommendation  och  lata  ätniuta, 
jagh  finness  altidh  din  trogen  bror  och  tienare.  Vale.  Min 
hustru  låter  kerligen  hetsa  digh. 

Jacobus  De  La  Gardio  m.  p. 


212.  Biga  den  21  Juni  1628. 

GoDsefskis  opålitlighet  har  å  nyo  yisat  sig,  d&  han  för  14  dagar  sedan  lagt 
nt  ett  bakh&ll  för  de  Svenska  ombad,  som  skalle  infinna  sig  i  Mitaa  för 
fångntvezling;  men  de  blefyo  1  tid  varnade  och  togo  en  annan  väg. 
De  la  Gardie  är  misslynt  öfver  Konangens  besiat  att  lemna  befälet  öfver 
hären  i  Lifland  åt  Gastaf  Horn. 

Välborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  ete.  Der- 
hos  velborne  käre  broder  låter  jag  honom  här  medh  brodervän- 
ligen  förnimme,  att  hans  schrifvelse  ähr  mig  uthaff  hans  tienere 
väl  öfverantva[r]dett  vordet,  der  uthaf  jag  medh  hugnat  hafver 
förnummet,  hans  så  väl  som  alle  rechtschaffene  cavallieri  och 
hehle  arméens  lyckelige  tilståndh,  och  huruledcs  tractaten  så  väl 
som  alle  saker  der  hos  honom  i  vintras  aflupne  ähre;  betackar 
min  K.  B.  äijteligen  för  sådane  communication,  önschar  och  af 
hiertat,  at  Gudh  den  aldrahögste,  min  K.  B.  vijdare  för  all  fahr- 
ligheet  ville  bevara,  och  sådana  consilia  H.  K.  M:t  på  den,  så 
väl  som  på  alle  andre  ortter  förlähne,  der  igenom  Gudz  ähra  må 
först  och  främst  blifva  befordrat,  hans  betrengde  Christenheet 
tröstadt  och  uprättadt,  vårt  käre  fäderneslandh  komma  uthi  roo 
och  säkerhet  igen.  Tviflar  och  inthet,  att  efter  H.  K.  M:t  schall 
lyckeligen  och  väl  vara  till  eder  i  Pryssen  ankommen,  att  H.  K. 
M:t  något  merckligit  varder  företagandes,  såsom  det  hehla  ge- 
mene Evangclische  väsendet  kan  vara  nyttigt  och  beforderligit. 
Gudh  värdigas  H.  K.  M:tz  förehafvande  och  anslag  lyckelig  giöre, 
och  late  oss  uppå  denne  ortten  snart  gode  och  hugnelige  tijden- 
der  der  ifrån  spöria. 

Hvadh  denne  landzortten  och  vår  närvarande  sut  vedkom- 
mer,  så  ähr  den  ännu  (Gudi  dess  loff)  tämelig  godh,  och  ähr 
här  inthet  synnerligen  sedan  passerat,  som  jag  min  K.  B.  aidst 
(om    fiendens   afftogh    här   uthur   landet)  tillschreff,  allenest  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


469 

fienden  altijdh  hafver  legat  under  Bousch,  och  det  så  länge  be- 
äogstigat  och  attacherat,  att  de  der  inne  för  fehl  på  kruth  och 
munition  det  hafva  måst  uppgifva.  Man  hade  väl  kunnat  det 
undsättia,  der  man  hade  kunnat  bracht  upp  rytteriet;  men  efter 
H.  K.  M:t  nådigest  hafver  befalt  förläggia  rytteriet  kring  om 
landet,  sig  igen  at  upfrischa,  och  att  in  i  halfiva  Majo  inthet 
synnerligit  gräs  här  i  landet  var,  hafver  det  inthet  så  hastigdt 
schee  kunnat,  såsom  befästningen  det  krafde.  Jag  håller  och 
derförc  at  den  befästningen,  inthet  af  den  iraportantien  ähr,  att 
man  arméen  uthi  oläglig  tijd  försambla  schuUe,  och  at  man  den 
medh  ringa  besvär  väl  kan  igen  recuperera,  när  H.  K.  M:tz  armée 
i  feldt  kommer.  Gonseufeki  ligger  der  ännu  allt  stilla,  och  be- 
kommer inga  peningar  till  at  contentera  sit  folck  medh;  ville 
derföre  gerna  vara  der  ifrån,  efter  han  nu  först  lährer,  hvadh 
besvär  som  kriget  medh  sig  hafver,  och  at  det  inthet  blifver 
honom  så  lätt,  som  han  sig  väl  det  hade  proponerat.  Men  krigz- 
folcket  vill  inthet  sleppa  honom  bortt,  förr  än  han  schall  dem 
contentera  för  deres  tienst,  och  hvadh  schade  de  i  vinter  ledet 
hafva;  ähre  derföre  mechta  oense,  och  haffva  affardigat  några  af 
deres  medel  till  rijkzdahgen,  om  deres  betahlning  att  anhålle.  I 
medier  tijdh  hafve  de  lofvat  villia  blifva  tilhopa  vedh  Bousch, 
doch  inthet  vijdare  sigh  vele  låta  bruka  i  någon  occation,  förr 
än  de  blifva  contenterade.  Hvadh  de  sig  nu  vijdare  företaga, 
varder  oss  tijden  lähra. 

Min  K.  B.  förmähler  uthi  sin  schrifvelse,  huru  svikfuU  och 
falscheligen  de  Pollnische  commissarier  hafva  bevist  sig  emot 
honom  på  tractaten  der  i  Pryssen;  och  han  någorlunda  schall 
hafva  spordt,  att  Gonseufski  det  samma  emot  mig  här  brukat 
hafver,  och  at  han  igenom  sin  falscha  tractat,  schuUe  hafva  sal- 
verat  sigh  uthöfver  Dynen,  hvilcket  man  elliest  schuUe  hafva 
honoro  kunnat  förmehnt.  Så  ähr  inthet  mindre  än  at  Gonseuf- 
ski altijdh  hafver  sin  falscheet  och  list  påschina  låtet,  i  alle  hans 
tractater  som  han  föreslaget  hafver.  Men  i  den  måttan  hafver 
han  inthet  behöfft  någon  tractat  sig  at  salvera,  ty  vij  inthet  folck 
på  den  tijden  tillsammans  hade,  honom  det  at  förmehna.  Efter 
her  Gustaff  Horn  det  ringa  rytterie,  som  ändå  i  esse  var,  hade 
reda  förlagdt  uthi  landet,  så  hafver  derföre  inthet  annat,  än 
mehnföhret  och  den  stancken  han  uthi  sit  läger  hade,  honom 
dädan  drifvet,  effter  Dyhnen  andre  dagen  efter  han  var  öfver- 
ryckt  öpen  gick.  Elliest  hafver  han  fulle  bevist  sin  lättfärdig- 
heet    i  tractaten   om  fångarnas  uthbytelse,  och  förmehnt  oss  om 


Digitized  by  VjOOQIC 


470 

våra  fångar  at  bedraga;  ty  han  ingen  tiss  termin  hafver  hållet, 
som  han  hafver  satt,  uthan  söckt,  at  bringa  oss  uppå  en  sådan 
ortt  der  han  oss  medh  fördehl  en  puss  hade  kunnadt  bevisa; 
hvilcket  han  nu  för  14  dagar  sedan  achtade  i  värcket  ställa;  i 
det  han  hafver  låtet  besättia  vägen  för  mine  deputerade,  som 
jag  hade  uthsändt,  att  tractera  om  fångabytet  vedh  Mitow,  och 
förmehnt  taga  dem  vedh  hufvudet,  men  effter  de  blefve  varnade, 
hafva  de  sig  reitererat  en  annan  väg  hijt  tilbaka  åt  Riga  igen. 
Synes  alttså,  at  den  nationen  nu  mehr  inthet  schemes,  at  handla 
emot  ähra  och  tilseijelse,  efiF);er  de  förmehna  at  Jesuiterne  dem 
ifrån  sådana  schelmestycke  nogsampt  kunna  absolvera.  För  min 
person  hafver  jag,  veth  Gudh,  en  stor  afschy  medh  dem  att  trac- 
tera, i  synnerheet  medh  denne  lättfärdige  Russen  som  lijthet 
veth  hvadh  ähra  eller  redeligheet  uppå  sigh  haflFver,  effter  som 
han  i  alle  sine  saker  hafver  påschina  låtet;  hvarigenom  han  nu 
nästan  af  sine  egne  blifver  förachtadt,  och  derföre  gerna  såge, 
att  han  medh  halffve  ähran  nu  der  ifrån  komma  kunne.  Det 
jag  nu  åter  hafver  måst  medh  honom  tractera,  hafver  jagh  mast 
giordt  för  fångarna  schuldh,  effter  der  så  månge  rechtschaffene 
oflScerere  hos  dem  fångne  ähre,  och  vij  der  emot  af  deres  här 
öfver  200  fångar  hafva,  som  man  medh  stor  omkostnadt  och  be- 
svär här  hålla  måste,  att  man  dem  en  gång  måtte  qvitt  blifva, 
och  vare  igen  bekomma.  Hafver  derföre  sidst  honom  der  om 
tilschrifvet,  och  en  terminum  satt,  att  han  dem  innan  14  dagar 
här  inställa  echuUe,  hvar  han  det  icke  ingår,  veth  jag  inge  me- 
del, uthan  måste  deres  fångar  sända  åt  Sverige. 

Till  det  sidste,  bär  jag  ingen  tvifvelsmåhl,  at  min  K.  B. 
nogsampt  aff  H.  K.  M:t  hafver  förnummet  huru  H.  K.  M:t  nådi- 
gest hafver  disponerat  om  krigzsakerne  på  denne  ortten,  och  att 
H.  K.  M:t  hafver  befalt  mig  igen  gubernamentet  att  uppå  taga, 
och  här  i  Riga  stadigt  residera;  men  krigzväsendet  hafver  H.  K. 
M:t  her  Gustaff  Horn  befuhlt,  att  hnn  altt  krigzfolcket  commen- 
dera  schall:  så  måste  sådana  H.  K.  M:tz  nådige  villie  jag  hör- 
samligen  ciFterkomma,  oansedt  jag  heller  hade  önschadt  att  U. 
K.  M:t  mig  medh  allone  hade  här  ifrån  förloffvadt,  effter  jag 
förnimmer,  att  min  ringa  tienst,  som  H.  K.  M:t  och  cronan,  jag 
här  till  bevist  hafver,  af  mina  missunnare  hos  H.  K.  M:t  icke 
allenest  förringras,  uthan  aldeles  till  det  värsta  uthtydes;  veet 
derföre  inthet,  huru  det  står  mig  till  giöra,  at  blifva  på  denne 
ortten,  och  huru  jag  schall  kunna  andra  råda  till  att  uthföhra 
sakerne,   efter  jag  sielff  beBnnes  incapabel  att  hafve  directionen 


Digitized  by  VjOOQIC 


471 

uthöffver  krigzfolcket.  Doch  varder  tijden  det  väl  uthvisa,  at 
ehvem  H.  K.  M:t  och  der  till  förordnar,  schall  den  samme  efven 
så  svårt  falla,  Bågot  godt  at  uthrätta,  der  honom  alle  medel 
uudandrages,  hvadh  som  till  folckzens  uppehälle  behöffves,  såsom 
mig  nu  i  desse  tu  åhr  schedt  ähr;  ty  ändoch  bijt  fulle  tämelige 
summor  uthi  peningar  åhrligen  ankomne  ähre,  så  ähr  det  doch 
altijdh  i  otijdh  schedt.  Och  hafver  man  velat  folcket  i  högste 
nöden  contentera,  när  fienden  hafver  för  handen  varit,  hafver 
jag  måst  giöra  det  af  mit  eget,  såsom  och  af  andra  uplähna  och 
betla.  Lijka  vist  vette  de  gode  män  i  Gamaren  väl  att  läggia 
schulden  ifrån  sigh,  och  föhra  den  in  uppå  mig.  Hade  Gudh 
velat,  att  salig  gubematoren  her  Schwante  Bahner  hade  lefvadt, 
schulle  han  väl  annat  vitnesbördh  derom  hafva  gifvet.  Förmodar 
och  at  någre  hans  bref  der  om  till  din  broder  her  Gabriel,  så 
väl  som  hans  broder  her  Peer  Banner  finnes  schole.  Patientia 
perforsa(!),  jag  måste  mig  der  vedh  trösta,  att  jag  icke  ähr  den 
första,  blifver  och  eij  heller  den  sidste,  som  sådtfnt  händt  ähr. 
Skall  derföre  inthet  mindre  giöra  hvadh  som  en  ehrlig  man  ägnar 
och  böhr  och  hielpa  dirigera  sakerne  till  det  bästa,  så  vidt  som 
jag  kan  tänckia  U.  K.  M:t  och  fäderneslandet  kan  vara  till  nytto 
och  tien?t;  eij  tviflandes,  at  H.  K.  M:t  mig  en  gång  varder  här 
ifrån  förlossa,  och  at  jag  icke  må  blifva,  allenest  bunden  vedh 
detta  gubernamentet,  mit  offitium  och  kall  till  neesa  och  föracht; 
hvilcket  jag  beder  min  K.  B.  ville  betrachta,  och  effter  sin  vahn- 
lige  och  förtrogne  vänschap  emot  migh  hos  H.  E.  M:t  hielpa 
affschaffa,  jag  schall  altijdh  finnas  hans  tienare  igen.  Hans  K. 
M:tz  commissarius  Erich  Anderson  rycker  nu  sielff  till  H.  K. 
M:t  effter  han  fulle  spor,  at  honom  inthet  varder  bättre  gå,  än 
andra  som  för  honom  varit  hafva,  om  han  det  icke  i  tijdh  före- 
bygger, ty  han  väl  seer,  det  han  inthet  mehra  aff  inthet  schapa 
kan,  än  en  annan;  Gudh  nådigest  förhielpe  H.  K.  M:tz  förehaf- 
vande,  till  en  godh  ända,  och  at  vårt  k.  fäderneslandh  en  gång 
igen  måtte  komma  till  roligheet  och  fredh,  elliest  befahrer  jag, 
att  längden  drager  lasten,  och  at  det  icke  en  gång,  förr  än  man 
sig  det  förmodar,  medh  allone  slipper  handelöst.  Hade  jag  dett 
förlcdne  åhret  icke  taget  mig  så  när,  och  (näst  altt  mitsölffoch 
guldh)  mine  arfvegodz  uthsatt  och  förpantadt,  hade  reda  der 
uthaf  fulle  syntz  ett  proff,  oansedt  jag  nu  lijthen  tack  derföre 
hafver,  och  jag  mig,  min  hustro  och  barn  uthi  sådan  gäldh  och 
vijdlyfftigheet  satt,  att  jag  icke  veth,  om  jag  så  länge  leffver, 
att  jag  der  uthur  komma  kan.     Detta  hafver  jag  min  K.  B.  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


472 

kunnat  brodervänligen  oförmältt  Ifltha.  Vill  kär  medb  och  al- 
tijdh  min  K.  B.  sampt  alt  dett  honom  kårtt  äfar,  uthi  Guds  dens 
aldrahögstes  milde  schydd  och  nådige  protection  till  all  begärlig 
välfärdh  och  långvarig  li£Pz8undheet  brodervänligen  haiVa  be- 
Tahltt.     Aff  Riga  den  21  Junij  anno  1628. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

EgenliåndigU  Välborne  herre  K.  B.  Jagh  beder  min  broder 
fliteligcn,  att  han  megh  icke  vill  förtenckia,  att  jagh  so  dristrichtt 
min  K.  B.  häri  tilskrifuer:  Gudh  vett  att  megh  icke  lite  til  hierta 
går,  att  jagh  så  oskyldichtt  i  monge  sacker  blifuer  hoss  H.  K. 
M:tt  angifuen,  och  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  om  min  person  sådan 
en  sinister  opinion  fattadh  hafFver.  «Jagh  vill  ingen  gärna  be- 
skylla, eller  hoss  H.  K.  M.  förole[m]ppa,  men  när  jagh  måste 
min  ehra  och  godhe  nampn  försuara,  så  hoppes  jagh  att  det 
skall  komma  i  dagsliusedh,  huru  jagh  här  haft  ver  commenderat 
och  om  skuUen  är  min  eller  andrass,  att  fienden  är  kommen 
öfver  Dynen  och  giortt  landett  skadha,  så  och  om  jagh  är  voUan- 
dess  till  folksenss  siuckdom  eller  undergongh,  som  jagh  är  blif- 
ven  beskyltt  före.  Medh  pennan  faller  dett  för  longhtt  att  göra, 
vill  dett  spara  till  (Gudh  vill)  jagh  sielflF  en  gonge  får  tala  medh 
Hanss  K.  M:tt.  Emedhlertidh  bedher  jag  min  K.  B.  vill  altidh 
lata  migh  vara  hoss  sigh  befalladh  till  dett  bästa,  efter  vår  gambla 
förtronde,  och  visserligen  hoUa  derföre  att  jagh  altidh  skall  fin- 
nass  och  vara  hanss  oförändrade  trogen  vän  och  tienare;  och 
att  jagh  inte  mindre  skall  beflita  migh  om  altt  som  kan  lenda 
Hanss  Kon.  M:tt  och  fädernesslandett  till  nytta  och  tienst.  Jagh 
haffver  skrifuedh  Hanss  Kon.  M:tt  till  om  en  arest  på  de  pen- 
ningar som  Ketler  mister  hoss  cronan,  efter  han  af  migh  i  flordh 
bekom  300  lester  rogh  och  dem  megh  inte  än  betaltt  hafFver, 
beder  min  K.  B.  ville  migh  där  till  behielpeligh  vara,  han  skall 
altidh  hafua  migh  att  commendera  till  sin  tienst  igen.  Her  Gösta 
Horn  är  vedh  godh  helsa,  men  ännu  inte  hitt  ankommen;  han 
hadhe  gerna  veledh  begifuedh  sigh  till  Suerie  att  forttsetia  sitt 
godha  förehafvande,  men  den  letferdige  Gonsefski  förorsaker  att 
han  först  måste  komma  medh  ryteridh  hitt,  finness  sedhan  här 
nogon  säkerhett,  mener  jagh  att  han  sin  resa  forttsäter.  Min 
hustru  samptt  her  Acke  Axsenstierna  late  helsa  degh  medh  de- 
ress  tienst.     Vale. 


Digitized  by  VjOOQIC 


473 

Jagh  sender  degh  3  röchta  laxar  så  godha  man  du  dem  haff- 
yer,  are  än  nägodh  ferska,  framdelss  vill  jagh  senda  några  flera 
och  bätre,  tagh  dessa  etnedeltidh  till  bestå. 


218.     Egenhändigt  Pillau  den  18  November  1628. 

Tackar   för   godt  >tractament>   och  underrättar  att  han  nn  tIII  gå  till  segels 
med  Amiral  Flemings  flotta. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerligh  förtroghne 
godhe  vän.  Jagh  öcskar  honom  samptt  hans  käre  husfru  och 
barn  af  Gudh  Alzmechtigh  stadigh  helsa  samptt  all  annan  be- 
gerligh  välmoge,  näst  min  brodervillige  tiensts  tilbiudelse.  Där- 
hoss  betacker  jagh  min  K.  6.  fliteligen  för  all  broderligh  benegen- 
hett  migh  altidh  bevist,  i  synnerhett  för  dett  godha  tractament 
migh  nu  aff  min  K.  B.  är  vedcrfaredh.  Tilbiudcr  migh  i  alle 
förefallande  occasioner  sodantt  emott  min  K.  B.  och  hela  [hans] 
buss  igen  att  förtiena  och  förskylla;  medh  den  vänlige  begeren 
att  han  altidh  vill  blifua  vedh  vår  gambla  förtronde,  och  late 
migh  och  de  mina  vara  sigh  i  alle  tider  till  dett  bästa  befalledh. 
Nu  ärnar  jagh  (Gudh  gefue  lyckligen)  medh  Admiralen  Flemingh 
gå  till  segelss,  huilken  nu  achtar  sigh  medh  hela  flåtan  till  siöss, 
efter  han  hafFvcr  de  tidhender,  att  de  Dantziker  ähre  medh  4 
skep  i  siön  och  ville  achta  på  dett  folkedh  som  nu  hedhan  löper. 
Man  förnimmer  och  att  de  mehra  skep  i  bered hskap  hafua,  där* 
medh  de  och  uth  vela,  huarföre  Admiralen  achtar  nödhightt  att 
taga  all  flåtan  medh  sigh.  Vett  nu  denne  gången  inte  verdightt 
att  skrifua,  uthan  sender  min  K.  B.  härhoss  igen  till  hända  den 
copian  af  de  Pruske  sennebudhenss  instruction,  önskar  och  aff" 
hierta  att  min  K.  6.  medh  sine  colleger  mätte  nägodh  gått  och 
lyckesamptt  förretta,  federnesslandett  och  hela  Christenheten  till 
nytta,  gaghn  och  godha.  Befaller  härmedh  och  altidh  min  K.  B. 
samptt  hanss  kere  husfru  och  kärkomne  vordhnader  (dem  han 
obesuerett  medh  min  tienst  helsa  vill)  uthi  Gudz  mildhricke  be- 
skydh,  han  nådigst  dem  bevara  för  all  olycko  och  förhielpa  efter  väl 
förrettadhe  sacker,  att  vi  snartt  medh  hughna  och  helsa  må  komma 
i   Suerie  tilsammanss;  Imedhdelst  förblifuer  jagh  altt  in  i  dödhen 

Min  K.  B.  troghne  vän 
och  tienare 

Pillo  den  13  Nouemb.  anno  1628. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


474 


214.  Stockholm  den  28  December  ims. 

Hado  medan  han  för  vindstilla  låg  i  Östgöta  skären  fått  höra,  att  Drottningen 
i  Norrköping  väntade  på  Konungen,  ocb  hade  derföre  begifvlt  sig  dit, 
men  som  Konungen  ej  var  kommen,  hade  han  rest  honom  till  mötes  1 
Kisa  och  derifrån  följt  honom  till  Stockholm,  der  han,  med  Herr  Gabriel 
Gustafssons  och  unge  Herr  Gustafs  begifvande,  tagit  sin  bostad  i  Riks- 
kanslerns hus.  Lofvar  allt  möjligt  biträde  för  påskyndandet  af  undsätt- 
ningen med  penningar  och  proviant  till  Preussen. 

Velborne  herre,  broder  och  besynnerlige  godhe  vän  etc. 
Betaekar  och  honom  brodervenligen  för  all  godh  benägenhet, 
och  serdeles  gott  tractament,  migh  senest  hoos  honom  bevijst 
och  vederfaridh,  skall  sådantt  så  väll  som  altt  annadh  städes 
redebogen  finnes,  hoos  min  K.  B.  igen  at  förtiene  och  föi-skylle. 
Dernäst  kan  jngh  min  k.  broder  venligen  icke  förhoUe,  att  än- 
doch  migh  väll  för  dette  hade  bordt  honom  medh  min  schrifuells- 
se  besökie,  och  icke  allenest  om  min  ankomst  till  H.  K.  M:tt 
min  allernådigste  herre  notificera,  uthan  och  jemväll  honom  vetta 
låthe  huru  sossom  sakerne  här  förevette;  sä  hafuer  doglichvell 
sådannt  alt  hertill  icke  skee  kunnadh,  aldenstundh  sedan  rain 
ankomst  här  i  landcdh,  ingen  påst  till  min  K.  B.  afgången  är. 
Men  efter  mig  nu  lägenhet  giffz,  hafuer  jagh  icke  förbijgå  ve- 
ladh  honom  venligen  att  låthe  vetta,  att  sedan  jagh  ifrån  Pillou 
afseglade,  hafuer  jagh  under  norre  udden  vedh  Ölandh  låthehd 
nnläggie,  opå  dedh  jagh  måtte  förnimma  om  H.  K.  M:tt  ändå  i 
Calmare  stadder  var,  men  aldenstundh  jagh  der  förnam  att  H. 
K.  M:t  alredo  derifrån  var  uprychtt,  stelltte  jagh  min  recsa  ge- 
nest åth  Elfsnabben,  och  efter  vädrett  sigh  aldeles  stillade,  för- 
orsakades jagh  i  Ostgöthe  skären  anländha,  hvarest  migh  af  bön- 
derne  berettadh  blef,  att  Hennes  M:t  min  allernådigeste  Drott- 
ningh  i  Norköpingh  var  staddh,  och  H.  K.  M:t  dageligen  dijtt 
förväntandes,  hafuer  jagh  fördenschuldh  lathet  migh  der  i  landh 
settia,  och  migh  til  Norköpingh  förfogadh,  men  efter  H.  K.  M:t 
ändå  i  Calmare  var,  begaf  jagh  migh  på  vägen  H.  K.  M:t  emott, 
och  vedh  Kijsa  H.  K.  M:t  bemött,  der  jagh  de  bref  min  k.  bro- 
der migh  medgifuidh  hade,  H.  K.  M:t  i  underdånighet  presen- 
terat och  öfuerlefuereredh,  hafuer  allttså  sedan  H.  K.  M:tt  hijtt 
till  Stockholm  föUiachtigh  varit,  huilckcn  medh  sioor  längtan 
sedan  hafuer  förvent  yterligare  tijdender  ifrån  min  K.  B.,  och 
nu    i   desse  dagar  medh  skepedh  Jonas  hans  schrifuelssc  oro  til- 


Digitized  by  VjOOQIC 


475 

«t&ndedh  der  i  Pryssen  bekom roedh.  Och  endogh  jagh  efter  min 
K.  B:8  begäran  medh  all  fiijtt  boos  H.  K.  M:t  anholledb  hafuer 
att  min  K.  broder  medh  peninger  och  profuiantt  raotte  endtsatt 
Tardha,  om  huilckedh  och  H.  K.  M:t  sielf  sigh  nogsampt  hafuer 
pämintt,  doglickvell  är  sådant  af  dedh  hastige  frästedh  som  här 
straxt  inföll  vordedh  förhindrat  och  tilbaka  satt,  men  icke  deste 
mindre  vill  H.  K.  M:i  den  försehuog  göre,  att  min  K.  B.  anthen 
genom  vexell  eller  andre  medell  deropå  skall  endtsettningh  be- 
kom me,  och  till  förste  vährdagh  alle  saker  i  godh  prseparation 
hafiie,  dermedh  min  K.  B.  yterligare  kan  endtsatt  varda,  derom 
jagh  så  väll  som  andre  mine  medcolleger  och  i  synnerhet  hans 
K.  B.  herr  Gabriell,  oss  på  dedh  fliteligste  vinleggie  skole,  och 
är  jagh  för  min  persson  dertill  så  myckidh  meere  förobligerat, 
aldenstundh  jagh  experiens  derom  hafuer,  uthi  huadh  besvärlig- 
het sakerne  på  den  ortten  boos  honom  vara  kunna. 

Hvadh  sossom  denne  landzortz  tilståndh  vedkommer,  så  äre 
(Gudi  skee  tack)  ännu  alle  saker  i  temmeligt  esse,  oansedt  åhrs- 
vextten  i  åhr  någodh  svagh  varidh  hafuer,  sossom  herr  Gabriell 
utban  tuifvell  min  K.  B.  derom  vidlyfftigere  tilschrifuidh  hafuer. 
Uthi  Liiflandh  är  och  sedhan  inthet  synnerligidh  förelupedh, 
utban  att  fienden  h.  Göstaf  Horn  någre  åhrs  stilleståndh  före- 
slagedh  hafuer,  huilckedh  han  ad  referendum  [till]  H.  K.  M:t  an- 
taget och  i  medier  tijdh  två  månaders  stilleståndh  sluthedh  hafuer, 
som  nu  till  1  Januarij  uthlöper,  hvaropå  H.  K.  M:t  herr  Göstaf 
Horn  videre  direction  hafuer  gifuidh,  huruledes  han  sigh  deruthi 
förbolla  scball,  så  att  jagh  förmoder,  dem  derom  väll  öfuereens 
komma,  efter  sossom  min  K.  B.  af  H.  K.  M:tz  egen  schrifuelsse 
dett  bettre  kan  förnimma,  och  huadh  som  framdeles  deruthinnan 
passera  och  förelöpa  kan,  skall  jagh  min  K.  B.  oförsumeligen 
tillkennn  gifue. 

Till  besluut  kan  jagh  min  K.  B.  icke  oförmeltt  låthe,  alden- 
stundh jagh  här  i  stadhen  inthet  bequcmbligidh  huus  hafuer 
kunnedh.  bekomme,  der  jagh  migh  på  någon  tijdh  inlogere  kunde, 
efFter  min  k.  herr  fader  sielf  hijtt  dageligen  förvänttes,  och  i 
sitt  huus  achtar  att  vistes,  hafuer  min  broders  k.  son  herr  Göstaff 
och  h.  Gabriell  på  min  begäran,  och  min  K.  B:s  gode  behagh, 
effterlåthet  att  jagh  uthi  hans  huuss  här  i  staden  indraga  skulle. 
Huarföre  förseer  jagh  migh  till  min  k.  broder,  att  han  sigh  så- 
dantt  icke  misshaga  låther,  uthan  när  så  hans  lägenhet  kunde 
vara,  migh  dedh  samma  igen  bevijsar,  jagh  schall  altidh  finnes 
honom    en    trogen    och    tienstvilligh   broder  igen.     Och  befaller 


Digitized  by  VjOOQIC 


476 

min  K.  B.  sampt  hans  k.  kussfru  och  vårdnat  (dem  han  obeevä- 
radh  vara  ville  på  mine  vegne  kärligen  att  helflsa)  i  Guds  milde 
protection  till  all  godh  velroägo,  brodervenligen.  Af  Stockholm 
den  28  Decembris  anno  1628. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


216.  PiUau  den  31  Oktober  1629. 

År  angelägen  att  få  veta  om  något  aftal  skett  mellan  Rikskanslern  och 
Koniecpolski,  äfvensom  med  Karfarsten.  Så  snart  vinden  blir  gynnsam 
vill  han  afresa  ttll  Sverige,  och  Chamacé  gör  sig  färdig  att  följa. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Jag  bekom  rätt  nu  på  timen  tvenne  brefF  ifrån  Elbingen,  och 
emädan  det  ena  ähr  ifrån  Coniespolski  förmente  jag,  at  han 
något  synnerligen  schulle  hafFva  schrifFvet  min  K.  B.  till.  Hvar- 
före  haffver  jogh  det  upbrutit,  förmodar  at  min  K.  B.  icke  låter 
sigh  sådant  misshaga.  Jagh  beder  och  min  K.  B.  at  han  ville 
vara  obesvärat  att  communicera  mig,  om  något  synnerliget  kan 
vara  slutedt  emellan  Ghurfursten  och  honom,  säsom  och  om  den 
Frantzoesche  gesandten  haffver  i  gåhr  varit  hos  min  K.  B.  och 
hvadh  han  medh  min  K.  B.  afftaldt  haffver.  (Han  hafver  ännu 
[icke]  flielf  varit  hos  mig,  uthan  giör  sig  ferdig  at  föllia  öfver 
åt  Sverige*),  aldenstundh  vinden  haffver  mig  här  arresterat,  men 
så  snart  vinden  vill  oss  favorisera,  vill  jagh  i  Gudz  nampn  gå 
till  segels.  Befaler  min  K.  B.  Gudh  Alzmechtig  till  all  välf&rdh. 
Och  förblifver  so  lenge  jagh  leffver 

Din  trogen  bror  och  tienare 

Datum  Pillow  den  31  Octob.  1629. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Jagh  låter  och  min  K.  B.  förnimma,  att  i  gåhr  ähr  Lille 
Nyckeln  ifrån  Sverige  kommen,  och  haffve  pilloterne  straxt  rodt 
uth  emot  honom,  men  aldenstundh  han  förmerchte,  det  här  var 
klagemål    öffver    honom,    haffver  han  satt  långdt  uth  på  redden, 


# 

*)  Den  inom  parentestecken  satta  meningen  år  tillskrlfven  i  brädden. 


Digitized  by  VjOOQIC 


477 

oansedt  han  hade  och  än  haffver  en  önschelig  vindh  at  inkomma. 
Synes  mig  fdrdenachuldh  rådeiigit,  att  hijt  måtte  förordnas  någon, 
som  hafver  upsicht  medh  sådana  motvillige  boffyar,  att  de  icke 
igenom  sådanha  lätferdighect  försetta  H.  K.  M:tz  skepp.  Doch 
steller  jng  alt  sådant  uthi  min  k.  broders  deliberation,  haffver 
lijkväl  icke  kunnet  underlåta,  honom  sådant  at  vetta  låta. 


216.     Egenhändigt.  .  • .  den  4  November  1629. 

Har  nysB  mottagit  brefTen  och  skall  med  all  flit  lallgöra  uppdragen.  Cbar- 
Dacé  Ylsar  sig  belåten  och  begär  förord  för  Brossart,  åtminstone  till  en 
majorsbefattoing. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  godhe  vän. 
Näst  all  välmoghs  lyckönskan,  låter  jagh  min  K.  B.  veta,  att 
jagh  nu  på  timan,  medh  hanss  hofmestare  haffver  bekommett 
hanss  skrifvelse  bodhc  till  H.  K.  M:tt  så  och  till  migh.  Skall 
medh  all  flitt  bestella  min  E.  B.  begeran,  där  Gudh  teckess 
hielpa  migh  väll  öfver.  Men  gulkedhan  haffver  jagh  inte  un- 
fongedh,  ty  hanss  hofmestare  seger  att  du  den  beholledh  haffver. 
Fransöske  gesanten  var  i  middaghs  hoss  migh  till  moltidhs,  låter 
sigh  inte  annerss  merokia  än  att  han  är  ifrån  degh  mechte  con- 
tant  skiltt;  haffver  allenest  af  migh  begeradh  att  jagh  Brosart 
måtte  hoss  degh  till  dett  bestå  ihugh  komma.  Begerer  därföre 
fliteligen,  att  om  han  icke  må  få  opretta  companiet,  att  du  ått 
minsta  ville  ophoUa  honom  vedh  majorskapedh  intill  våren.  Jagh 
tror  vist  att  han  för  sin  person  inte  skall  nogodh  hafue  raporterat 
som  skall  hafue  förorsackadh  gesanten  till  hanss  selsamma  prose- 
durer,  uthan  heller  andra,  oansett  hanss  ovenner  kuone  degh 
hafue  annerss  om  honom  beretta.  Om  denne  intercessionen 
honom  nogodh  båtar  varder  icke  allenast  han  förobligeratt  så 
mycke  troligare  att  tiena,  uthan  senningebudett  varder  däregenom 
deste  bätre  see  att  han  haffver  orett  i  sin  opinion.  Jagh  för 
min  person  gerna  min  K.  B.  till  tienst  och  vilia  igen,  som  den 
som  år  och  förblifuer 

Din  trogen  bror,  vän  och  tienare 

Den  4  Nouemb.  1629. 

Jacobus  Do  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


478 

K.  B.  gör  väll  och  helas  din  käre  husfru  ooh  baru  medh 
min  tienst  och  bli£f  vedh  vår  gambla  förtroende,  du  skaltt  altt 
finna  dett  samma  hoss  migh  oförandratt  so  lenge  jagh  lefver. 

Utanskrift  egeabåndig: 
Välborne  Cantzleren  Her  Axell  Oxsenstierna,  min  K.  B.  till  banda. 


217.  Bunsa  den  1  December  1629. 

Alla  bemödanden  för  att  få  en  penningremlBS  till  Preussen  blttills  frnktlösaf 
emedan  allt  åtgår  för  de  tre  regementen,  som  Dldrik  von  Falkenberg 
TärfTat,  ocb  konnngens  sinne  upptages  af  det  förestående  tåget  till 
Tyskland,  brarifrån  Nils  Brabe  nyss  är  kommen.  Job.  Skjtte  bar  blifrit 
gen.-gouverneur  i  Lifland  ocb  Ingermanland,  Claes  Fleming  i  bans  ställe 
insatt  i  Kammar- CoUegium.     Underhandling  med  Frankrike. 

Välborne  herre,  broder  och  besynnerlige  godhe  vän  etc, 
Derhoos  lather  jagh  min  K.  broder  venligen  förnimma,  att  jagh 
(des  Gudi  skee  lofiT)  medh  heele  mitt  medföUie,  så  ooh  dedh 
krigzfolck,  som  medh  migh  uthi  flottan  varidh,  lyckeligen  och 
väll  är  hijtt  till  Sverige  ankommen,  och  efter  sossom  jagh  min 
K.  B.  tillsade,  hafver  jagh  sedan  jagh  till  H.  K.  M:t  ankom,  medh 
flijtt  opå  de  saker  drifuidh,  sossom  min  K.  B.  begerede,  att  jagh 
H.  K.  M:t  andraga  ville,  så  hafuer  H.  K.  M:t  sigh  nådigest  lathet 
alltt  väll  behaga,  hvadh  sossom  min  K.  B.  der  i  landedh  tracterat 
och  sluthedh  hafver,  effter  sossom  min  K.  B.  uthan  tviffvell  af 
H.  K.  M:tz  egen  schrifiuelsse  videre  varder  förnimmandes.  Men 
huadh  anlangar  den  undsettningh  på  pcningar  sossom  jagh  väll 
hade  förmodadh  hoos  H.  K.  M:t  nåå,  förnimmer  jagh  nu  aldeles 
vara  omögeligidh,  oansedt  jagh  åthschillige  gånger  medh  H.  K. 
M:t  derom  inlagdt  hafver,  sossom  hans  k.  broder  herr  GabrielK 
så  väll  som  secretereren  Grubben  migh  derom  vitnesbördh  kunne 
gifve.  Hade  lichvell  förhoppad es( I)  någodh  kunna  nå,  om  icke 
de  3  regementen  som  hoffmarskalcken  hafver  värfvadh  vore  hijtt 
ankombne,  till  huilckes  underholdh,  så  väll  som  de  bestelllte 
compagnier  ryttare  een  anseenligh  summa  vill  behöfves.  Ty 
oanseedt  af  de  3  regementen  icke  meere  än  2  hijtt  kombne 
äre^  så  måste  dogh  H.  K.  M:t  anordning  göra,  huaruthaf  dedh  3 
regementet  som  till  Strållsundh  är  anländt,  der  skall  underhoUes. 
Gudh    skall    vara    mitt   vitne,    att  jagh    häruthinnan    icke    meer 


Digitized  by  VjOOQIC 


479 

hafrer  knnnedh  förrette  och  huni  ondt  migh  giör,  att  rain  K.  B. 
der  således  skall  blifve  förlätena;  och  allenest  aff  den  crediten 
som  han  sigh  der  kan  göre  måste  uppehoUe.  Förhoppes  dog« 
licbvell  att  Gudh  min  K.  B.  sådane  medell  varder  tiiisenda,  att 
han  dedh  stoore  besvär  och  mödosamme  kallet  han  pä  sigh 
hafner,  må  väll  kunne  igenomgåå. 

Här  är  sedan  H.  K.  M:t  hijtt  ankom  stoore  mutationer  och 
förandringer  skeedt,  ty  herr  Johan  Skytte  blifuer  förordnadh  till 
gubernator  öfuer  Riga  stifft,  Dorflt,  Garelen  och  Ingermannelandh, 
och  i  hans  platz  skall  h.  Claes  Flemmtngh  i  cammaren  blifue; 
huru  videre  om  Admiralitetet  blifuer  förordnadh,  ähr  ännu  inthet 
vist;  dogh  befiijtar  H.  K.  M:t  sigh  om  att  öfuertahla  några  gode 
karlar  till  att  låtha  bruka  sigh  pä  skepzflottan;  achtar  och  conti- 
nuera  Erioh  Riiningh  dedh  samma  kall  han  i  åhr  haiFt  hafuer. 
Eliest  är  här  inthet  synnerligidh  ännu  förelupedh,  allenest  att 
H.  K.  M:t  hafuer  hafft  ett  möthe  aff  borgerschapedh  om  de  skepp 
som  de  hafue  uthlåfundh  att  hoUa,  och  dem  temmeligh  hårdt. 
tilltaaldt,  sossom  de  deres  skepp  icke  vederredo  hafft  hafue, 
huilcke  sigh  förobligeradh  dem  väll  munteradh  till  förste  öpped 
vatn  att  förschaffe,  och  sedan  så  hoUa,  att  H.  K.  M:tt  dertill  ett 
nådigt  behagh  skall  hafva.  Ifrån  fremmande  ortter  hafuer  man 
inthet  märckeligidh,  uthan  Marskalcken  skrifuer,  att  staterne  i 
HoUandh  uthaf  deres  stoore  victorie  äre  raächta  ståltte  och  up- 
blässne,  och  bevijsa  sigh  emott  H.  K.  M:tt  ringa  affectionerad, 
huilckedh  deraf  påskiner,  att  de  icke  synnerligen  väll  dedh 
folckedh  som  dem  i  åhr  tientt  hafue  afflirdadh;  hvadh  de  vidare 
görandes  varder,  gifuer  tijden.  His  Kon.  Maij:tt  hafuer  hafft  de 
tijdender,  att  Wallenstein  skulle  marchera  åth  Pryssen,  men  nu 
för  3  dagar  sedhan  ankom  grefue  Nillss  medh  sitt  folck  ifrån 
Strällsundh  och  veett  berätta  att  dedh  inthet  på  sigh  hafuer,  och 
att  han  allenest  hafuer  lathet  marchera  någre  trouper  emott 
Stetin  att  tvinge  dem  peninger  aff  till  sitt  folckz  uppeholdningh, 
eliest  skall  der  ingen  upnistningh  vara. 

Till  dedh  sidste,  hvadh  sossom  Fransösche  sendebudedh 
yedkommer,  ähr  hans  ankomst  H.  K.  M:t  väll  behageligh,  och 
endogh  han  sedhan  jagh  ifrån  min  K.  B:r  skildes,  icke  dedh 
ringeste  emott  migh  lätt  förmärckie  om  dedh  sossom  emellan 
min  K.  B.  och  honom  passerad  är,  så  hafuer  han  lichvell  uthi 
sin  audientz  hoos  H.  K.  M:t  någodh  derom  rördt,  och  sigh  för- 
orsechtadh  för  hans  sällsamme  procedeur.  Men  efter  H.  K.  M:t 
sä  väll  uthaf  min  K.  B:s  schrifvelsse  sossom  min  mundtlige  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


480 

rettelsse  all  sakssens  grundh  hade  förDummedh,  hafuer  H.  E. 
M:t  honom  så  deruthi  mött,  att  han  inge  vidlyfFtigere  discurser 
deraf  vidare  hafuer  åstundat,  uthan  ställer  sigh  i  alle  saker  vara 
mächta  contant.  H.  E.  M:t  vill  honom  i  desse  dagar  medb  ståt- 
lige prsesenter  affärdige  aossom  och  medh  dedh  förste  sende 
Carll  Baneer  till  Franckrijke,  på  dedh  att  om  Eonungen  i 
Franckrijke  så  väll  affectionerad  är«  sosaom  denne  föregifaer, 
att  man  då  medh  honom  ett  förbnndh  slutha  må,  eller  och  för- 
nimma hvarttuth  deres  disseiner  rettade  are. 

Detta  är  hvadh  sossom  jagh  i  hast  hafuer  kunnadh  min  E. 
B.  advisera,  hvadh  sossom  framdeles  förefaller,  skall  jagh  icke 
negligera  min  E.  B.  att  vetta  låtha.  Och  befaller  min  E.  B.  och 
hans  käre  huusfru  och  vårdnad h  (huilcke  min  E.  B.  på  mine 
vegne  kärligen  ville  helssa)  i  Guds  dens  högstes  milde  beskerm 
till  all  godh  välmågo  venligen.    Aff  Runssö  den  1  Decembris  1629. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  E.  B.  Jagh  beder  du  viltt  icke 
förtenckia  roigh,  att  jagh  icke  haifver  detta  brefuedh  skrifuedh 
medh  egen  hondh,  orsacken  är  att  min  hondh  ännu  icke  är  aldelss 
bätre,  doch  förhoppess  jagh  genom  Gudz  nådhe  snartt  att  komma 
till  rctta.  I  huadh  jagh  kan  tiena  degh  efter  tin  begeran  här  i 
landett  skall  jagh  gerna  beflita  migh  om,  ville  önska  att  jagh 
hoss  Hanss  E.  M:tt  någodh  kunde  uthretta;  män  efter  Hanss 
Eon.  M:tt  ligger  dett  Tyska  vesendett  så  heftichtt  i  sinnedh,  så 
att  han  där  till  aldelss  attent  är,  kan  man  boss  honom  till  när- 
varande sacker  lite  nå.  Jagh  ville  gärna  mehr  skrifua  härom 
men  måste  dett  spara  till  leghligare  budh.  Bedher  allenest  du 
vill  inte  tuifla  om  mitt  troghe  hierta  emott  degh  och  de  dina, 
och  att  jagh  inte  skall  underlåta  ännu  medh  gifuen  legenhett, 
att  ihughkomma  huadh  som  till  den  Pruske  statenss  befordringh 
kan  nyttigh  vara.  Din  bror,  son  och  alle  andre  dinne  sysken 
och  vänner  ähre  Gudhi  loff  väll  vedh  helsan,  så  och  de  mina. 
Gudh  vidhare  förläne  sine  nodher  och  stilla  pestelensen  som  nu 
mongestedess  yppass.  Befaller  digh  samptt  de  dina  uthi  Gudz 
milde  beskerm,  medh  begeren  du  ville  hälsa  din  k.  husfru 
och  barn  medh  min  kärlige  tienst  och  monge  tusen  godhe 
nätter.     Vale. 


Digitized  by  VjOOQIC 


481 


218.  Slftaabben  den  9  Juni  1680. 

Har  yarit  hindrad  af  riksdagen  och  dessutom  af  sin  ögonsjukdom  att  skrlfva, 
och  emedan  Rikskanslerens  son  af  konungen  blifvit  af  sänd  med  särskildt 
fartyg,  hade  det  icke  heller  varit  så  nödigt. 

Välborne  herre,  broder  och  besynnerlige  godhe  vän  etc. 
Derhos  betackar  jagh  min  K.  B.  för  all  broderlig  afTection  och 
alt  godt  bevist,  i  synnerheet,  att  min  K.  B.  icke  haifver  förgätedt 
till  at  communicera  migh  om  sin  och  dess  landzortz  stat  och 
lägenheet,  uthi  dette  sitt  svåra  och  mödosamma  ämbete,  der 
uthaff  jag  nogsampt  hans  förtrogne  broderlige  vänschap  emot 
mig  seer  och  spörier.  Och  ändoch  migh  länge  sedan  väl  hade 
bordt  min  K.  B.  roedh  min  schrifvelse  besökie,  i  synnerheet  då 
min  E.  Broders  sohn  här  i  från  till  Pryssen  förreste,  men  alden- 
stundh  jag  icke  annorlunda  vijste,  än  at  be:te  min  K.  Broders 
sohn  schuUe  haffve  varit  välborne  her  Gabriel  Bengtson  Oxen- 
stierna dijt  uth  fölgachtigh,  så  haffver  H.  K.  M:t  lijkväl  sin 
mehningh  häruthinnan  förändrat,  att  han  medh  en  pincka  ähr 
här  ifrån  till  min  K.  B.  afferdighatt  förr  än  jag  mig  det  försågh, 
såsom  be:te  min  K.  Broders  sohn  nogsampt  schall  vetta  min 
K.  B.  berätta,  dertill  medh  var  och  even  då  rikzdagen  anstalt, 
hvarigenom  jag  ähr  alt  här  till  förhindrat  vorden  min  K.  B.  medh 
schrifvelse  at  besökia,  begärer  fördenschuldh  brodervenligen,  det 
min  K.  B.  ville  sig  sådant  icke  misshaga  låta.  Jagh  vill  medh 
her  Gabriel  Bengtson,  som  nu  innan  fåå  dagar  här  ifrån  dijt  uth 
förresandes  varder,  min  K.  B.  vidlyfFtigare  om  alle  saker  till- 
fichriffva,  och  denne  resan  mig  allenest  på  min  broder  her  Gabriel 
Gustaffson  Oxenstiernas  bref  till  min  K.  B.  refererer,  aldenstundh 
han  som  jag  förnimmer  min  K.  B.  vijdlyfftigare  om  alle  saker 
tillschriftver. 

Hvadh  vår  närvarande  stat  och  detta  landz  lägenheet  ved- 
kommer,  sä  ähre  all  ting  ännu  (dess  Gudhi  loff)  uthi  temeligit 
godt  esse,  allenest  här  ähr  en  mechta  dyr  tijdh  på  all  tingh,  så 
frampt  Gudh  den  aldrahögste  nådigest  icke  täckes  sädesväxten 
välsigna.  H.  K.  M:t  ligger  all  segelferdigh  åt  Tyschlandh,  och 
vänter  allenest  på  att  vinden  blifFver  godh.  Gudh  den  aldrahögste 
giöre  H.  K.  M:tz  reesa  lyckosam,  och  late  medh  helsa,  lycka  och 
välbehållen  reesa  väl  komma  hijt  tillbaka  igen.  Anlangande  det 
min  K.  B.  iblandh  annat  uthi  sin  schriffvelse  begärer,  att  jagh 
alltingh    hos    H.  K.  M:t  ville  till  det  bästa  uthtyda,  hvar  så  be- 

Axel  Oxemtiema  II:  5.  31 


Digitized  by  VjOOQIC 


482 

höffves  kunnc,  men  effter  sådant  inthet  haffver  varit  aff  nödens 
emädan  H.  K.  M:t  alt  hvadh  min  K.  B.  der  förrättadt,  i  högstik 
nåder  hafFver  uptaget,  som  och  sanningen  at  schrifva,  inthet  an- 
nars schee  borde.  Hvar  sådant  framdeles  kunne  behöfvas,  schall 
min  K.  6.  inthet  tviila,  att  jag  ju  sådant,  så  vall  som  alt  annat, 
som  jag  kan  tänckia,  min  K.  B.  till  tienst  och  valbehagh  länder, 
effter  min  yttersta  förmågo,  gerna  schall  effterkomma.  Längre 
kan  jag  nu  denne  gången  inthet  bemöda  min  K.  B.  medh  denne 
min  schriffvelse,  uthan  vill  här  medh  och  altijdh  min  K.  B.  sampt 
hans  elschelige  k.  husfru  och  kärkombne  lifzarfvingar  (dem  min 
K.  B.  ville  obesvärat  vara,  på  mine  vägnar  kärligen  att  helsa) 
uthi  Gudz  dens  aldrahögstes  roilde  protection  till  all  begärligh 
välferdh  och  långvarig  lifzsundheet,  brodervenligen  haffva  be- 
falat.     Aff  Elesnabben  den  9  Junij  anno  1630. 

D.  T.  B. 

och  tienare 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  förtenck  migh  icke  att  jagh  nu  icke 
skrifuer  medh  egen  hondh,  mine  ögon  hafue  migh  en  tidh  longh 
nogodh  plogodh  dett  jagh  inte  väll  haffver  kunnedh  skrifua; 
doch  tackar  jagh  Gudh  att  de  nu  nogodh  bätrass,  skall  därföre 
framdeless  vara  flitigare,  och  beflita  migh  att  bevisa  att  jagh  ähr 
och  skall  dö  din  oförvanskelige  trogen  bror  och  tienare,  ei 
tuiflandess  att  finna  dett  samma  hoss  degh  igen.  Vale.  Min 
hustru  och  bror  her  Jahan  lata  helsa  degh  och  din  käre  husfru 
så  väll  som  jagh  medh  vår  kärlige  tienst,  och  önska  att  vi  en 
gonga  måtte  komma  tillsammenss  medh  helsa  och  gledhie.  Rett 
nu  på  timan  får  jagh  breff  aff  din  suerson  her  Gösta  Horn  ifron 
Åbo,  däri  han  skrifuer  att  han  och  hanss  husfru  äre  vedh  godh 
helsa;  därhoss  be8uer[er]  han  sigh  att  han  inte  haffver  där  mehr  skep 
i  förrodh  än  fem  för  altt  dett  folkedh  han  skall  haffue  dedhan 
medh  sigh,  begerer  derföre  att  han  därpå  må  blifua  unsatt.  i!en 
efter  H.  K.  M:tt  nu  tager  alle  skepen  medh  sigh,  kan  dett  inte 
ske  för  än  nogre  andra  ankomma,  då  jagh  skall  drifua  på  att 
[han]  må  få  so  mycken  unsetningh  som  ske  kan.  Härmedh  be- 
sluter jagh  detta  i  hast,  och  migh  altidh  uthi  min  K.  B.  godhe 
och  troghne  affection. 

Rikskanslerens  anteckniDg:  Prsesent  i  Elbingea  den  21  Jonij  anno  1630. 


Digitized  by  VjOOQIC 


483 


219.  Vaxholm  den  9  Oktober  1680. 

Rbeogrefyens  Otto  Ladviks  mAl  bar  för  formella  brister  icke  kanaat  afgöras. 
Utsändning  af  det  parti  koppar,  som  varit  lofvadt  till  Preussen,  har 
måst  uppskjutas  af  brist  på  kol  för  dess  gårning.     Pesten  härjar. 

Välborne  herre,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc.  Der- 
ho8  kan  jag  min  K.  6.  brodervenligen  icke  förhålla,  att  sedan 
som  jag  miö  K.  B.  medh  hans  elschelige  k.  husfru  tillschreff,  ähr 
Reingreffvens  uthschickade  hijt  ankommen,  medh  min  k.  broders 
schrifvelse  till  mig,  der  utbinnan  min  K.  B.  doch  effter  Rein- 
greffvens begäran,  hans  drögzmål  på  bästa  sattett  excuserar,  medh 
begäran,  dett  honom  icke  något  prseiudicerligit  måtte  vederfaras, 
så  hafve  vij  hans  saak  medh  Printzen  uthi  Danmarck  här  uptaget, 
och  så  vidt  der  uthinnan  procederat  som  min  K.  B.  aff*  samptlige 
Rikzrådz  bref  och  bijfogade  acta  vijdare  hafver  till  att  see  och 
förnimma,  doch  kommer  oss  mechia  främmat  före,  att  han  sin 
uthschickade  uthan  någon  fuUmacht  hafiVer  hijt  sändt,  honom 
allenast  en  blott  instruction  på  någre  hans  privat  saker  med- 
gifvit,  hvaruthinnan  han  i  den  förste  punckten  om  samma  sak 
rörer,  der  han  befaler  sin  uthschickade,  all  äijt  använda  uthi 
hans  saak  emot  Printzen  i  Danmark,  att  honom  icke  måtte  något 
till  praeiudicium  vederfaras,  men  aldenstundh  han  icke  någon 
nögachtig  fuUmacht  hade  att  upläggia,  derföre  kunne  man  honom 
icke  för  någon  fullmechtigh  acceptera  eller  godh  känna.  EUiest 
ähre  och  uthi  Konungens  och  Printzens  af  Danmarckz  full- 
mechtiges  ingifne  docuraenta,  månge  faulter,  som  icke  heller 
accepteras  kunna,  befundne,  haffVer  fördenschuldh  för  samma 
orsaker  schuU,  be:te  sak  upskutet,  som  min  K.  broder  af  domen 
vijdare  haffver  att  see.  Förmodar  dett  H.  K.  M:t  schall  sig  nå- 
digest samma  process  icke  misshaga  låta,  aldenstundh  vij  inthet 
annars  hafve  kunnat  här  uthinnan  procedera.  I  medier  tijdh 
ähr  rådeligit  att  be:te  ReingrefFve  sig  på  bästa  sättett  hos  H.  K. 
M:t  i  underdånighet  excuserar,  och  så  frampt  samma  sak  här 
vijdare  uptagas  schall,  sig  om  gode  schiäl  och  sådana  documenta 
omseer  och  förschaffar,  som  kunna  vara  sufficient;  ändoch  jag 
näpligen  kan  tro,  det  mehrbeite  saak  här  vijdare  schall  anbringas, 
aldenstundh  de  requisita  som  dem  pålagde  ähre  att  förschafFa, 
icke  lätteligen  stå  på  någon  kort  tijdh,  at  tillväga  bringa. 

Den  kopparen  anbelangande,  min  K.  B.  till  krigzfolckzens 
underhåldning  begärer,  så  hafver  jag  så  väl  som  de  andre  mine 


Digitized  by  VjOOQIC 


484 

inedbröder  nogsampt  der  uthinnan  giordt  vår  flijt,  det  min  K.  B. 
måtte  der  medh  endtsatt  blifva,  doch  vill  sådant  mycket  be- 
svärligen  falla,  aldenstundh  kopparen,  som  gårdhgiordh  ähr  ringa 
vill  förslå»  för  den  blijda  vintern  i  åhr  varit  haffver,  hvarigenom 
bergzmännerna  icke  haffva  kunnat  så  månge  kohl  tillväga  bringa, 
som  kopparen  kan  medh  garneras,  såsom  min  E.  B.  vijdlyfftigare 
aff  välborne  her  Claes  Flemingz  schrifvelse  till  min  K.  B.  haffver 
at  see,  huru  mycken  koppar  reda  dijt  sändh  ähr,  och  huru 
mycken  min  K.  B.  ännu  hafver  till  att  förventa;  skall  doch  lijk- 
väl  inthet  underlåta,  all  möijeligit  flijt  använda  och  der  på  drifva, 
det  min  K.  B.  må  undtsättning  bekomma.  Hvadh  elliest  denne 
landzortten  anlangar,  så  ähr  den  uthi  samma  esse,  som  han  då 
var,  när  jag  min  K.  B.  senast  tillschreff,  doch  ähr  beklagande  at 
siukdomen  så  mycket  tager  öffvcrhanden,  både  här  i  Stokholm 
som  på  andre  ortter  här  i  riket,  Gudh  detta  sitt  vredes  rijs 
mildeligen  lindre  och  nådeligen  affvände,  och  straffe  oss  icke, 
effter  som  vij  medh  vare  margfallige  synder  förtient  hafve;  der- 
hos  kan  jag  min  K.  B.  klageligen  icke  förhålla,  att  Gudh  den 
aldrahögste  haffver  af  denne  bedröfvade  jemmerdahlen  till  sig 
kallat,  min  k.  broders  frände  välborne  her  Gabriel  Erichson 
Oxenstierna,  så  väl  som  min  mellerste  sohn  Gustaff  Adolph, 
hvars  siälar  Gudh  evinnerligen  hugne,  och  medh  alle  Christrogne 
en  frögdefuU  upståndelse  förlähne  på  den  ytterste  dagen,  doch 
ähr  min  salige  sohn  icke  af  någon  peste,  uthan  af  en  länglig 
siukdom  neder  på  Wisingzborg  afsombnadt.  Gudh  den  aldra- 
högste nådeligen  förschone  oss  för  ytterligare  sorg  och  bedröff- 
velse,  och  late  oss  altijdh  gode  och  hugnelige  tijdender  ifrån 
hvar  andre  få  spöria.  Detta  hafver  jag  medh  detta  tillfälle  icke 
kunnat  min  K.  B.  brodervenligen  förhålla.  Befaler  min  K.  B. 
sampt  hans  elschelige  k.  husfru  och  barn  (dem  han  på  mina 
vägnar  flijteligon  helsa  ville)  uthi  Gudz  mildo  protection  till  all 
begärlig  välferdh  och  långvarig  lifzsundhet,  brodervenligen  haffva 
befalat.     Och  förbliffver  så  lenge  jagh  lefver 

Din  trogen  och  villige 
bror  och  tienare 
Datum  Vaxholm  den  9  October  A:o  1630. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

RikskanslereDs   anteckniDg:    Praesent.   I  Elbtngen  den  2  Jan.  anno  1631. 


Digitized  by  VjOOQIC 


485 


220.     Egenhändigt.  Stockholm  den  18  Maj  1631. 

BesTarar  ett  bref  angående  kronans  spanmålshandel,  hyilken  förorsakar  mycken 
olägenhet,  särdeles  för  landtndeln,  och  är  till  liten  fördel  för  staten. 
Sjelf  har  han  3,000  tu  rAg  och  kom  liggande  i  Reval  och  Hapsal. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  synnerlige  godhe  vän. 
Jagh  önskar  min  K.  B.  samptt  hanss  k.  husfru  och  barn  stadigh 
helsa  och  all  annan  begerligh  välmoge  aff  Gudh  Alzmechtich. 
Därhoss  betacker  jagh  min  K.  B.  äiteligen,  att  han  i  så  monge 
sine  store  besuerligheter  migh  näst  andre  sine  förtroghne  vännär 
haffver  veledh  medh  sin  skrifuelse  besöckia,  och  sin  legenhett 
så  väll  som  staten  på  den  sidhan  tillkenna  gifua.  Jagh  skall 
altidh  gerna  beflito  migh  honom  där  i  att  correspondefra]  och 
göra  igen  huadh  jagh  vett  honom  ähr  till  behagh.  Förnimmer 
fast  ogerna  att  de  breff  som  af  Ricksens  Bådh  semtligh,  så  väll 
eom  aff  migh  och  andre  dine  vänner  ähre  åttskillige  gånger  min 
broder  tilskrefvene,  honom  inte  vara  till  hända  komne,  förmoder 
lell  att  de  nu  måste  vara  framkomne,  att  min  K.  B.  däraf  må 
see  att  dett  icke  ähr  vår  skull,  uthan  påsternas  och  vinterfnjss, 
dett  han  icke  här  till  haffver  varidh  ifron  oss  aviserat  om  vår 
stat  och  legenhett  här  hemma  i  landeti.  Nu  skulle  jagh  fulla 
honom  den  vidhlöfteligen  describera,  men  efter  din  broder  her 
Gabriell  haffver  migh  sitt  breff  som  han  digh  nu  tilskrifuer,  vist 
där  i  han  den  sanfcrdeligen  afmoler,  vill  jagh  min  broder  där- 
medh  icke  besuera.  Allenest  vill  jagh  medh  få  ordh  min  K.  B. 
suara  på  dett  han  migh  tilskrifver  om  kornhandelen,  och  tilkenna 
gifua  huadh  besuer  här  i  ricke[t]  däraf  infalla.  Här  finness  ingen 
aff  vår  medell  som  icke  gerna  för  sin  person  den  skulle  ville 
hielpa  befordra,  efter  Hanss  Kon.  Maijitt  den  haffver  min  K.  B. 
comiterat  och  i  synnerhett  därföre  att  dett  lender  gemena  feder- 
nesslandett  till  nytto  och  Hans  Kon.  Maijrtt  till  tienst;  allenest 
tyckess  dett  huariom  och  enom  fast  selsamtt,  att  där  är  så  en 
logh  priss  påsatt,  att  dett  neppest  är  halfue  parten  emått  dett 
såsom  dett  här  gå[r]  och  geller  borgar  och  bonde  emellen.  Därtill 
seija  gemena  adelen,  att  de  ingen  tingh  fast  mehra  hafue  igen 
aff  dercss  priuilegier  än  att  de  här  till  hafue  fritt  mått  förytra 
den  ringa  renta  de  af  deress  bönder  bekomma  till  sine  nötorfter 
och  till  att  opholla  deress  rostienst  medh.  Män  här  igenom 
blifuer  en  begynnelse  giortt  dem  dett  aldelss  att  förtaga^  ty 
huadh    hafue  adelen  för  opbörder,  som  någodh  förslår,  än  spän- 


Digitized  by  VjOOQIC 


486 

mäll,  och  Där  de  den  icke  mage  förytra  till  sin  fordeli  kuadh 
är  då  deress  inkomster.  Däremått  är  väll  att  scija,  att  i  alle 
tidher  när  dyr  lidh  haffver  varidh  i  landett,  är  spanmålssutförslen 
blefven  förbudett,  på  dett  att  armodhen  icke  måtte  lidha  nödh 
och  köpedh  blifuedh  så  lidheligh,  att  den  fatiga  den  måtte  kunna 
lösa,  huilkedh  i  sigh  sielff  är  reett  och  nyttichtt.  Men  nu  genom 
denne  kornhandelen,  går  altt  kornett  utur  landett,  och  den  som 
någodh  summetalss  vill  selia,  måste  dett  gifua  för  halua  verdett, 
därigenom  invonerna  blifua  aldeless  ruinerade  och  komme  om 
sitt,  så  att  de  icke  veta  på  huadh  sette  dett  redzligen  skeer; 
efter  dett  icke  ähr  någen  contribution,  ingen  skenck,  mycke 
mindre  någen  låhn-  eller  förstreckningh.  Vore  dett  och  att  spän- 
målen  behöfdess  till  armcens  underhöll,  vare  inte  heller  därom 
att  tala,  men  att  dett  allenest  för  en  ringa  vinst  skull  skeer,  dett 
tyckess  mongon  fast  selsyntt.  Jagh  bekenner  garna,  att  efter 
vi  ähre  råkadhe  i  detta  stora  och  besuerliga  krigedh,  att  huar 
och  en  bör  hielpa  därtill  att  dett  må  kunna  utförass  till  en  godh 
och  lyckligh  enda  (efter  som  Gudhi  tess  evigh  loff,  därpå  en 
godh  och  lyckligh  begynnelse  ähr  skett).  Men  så  skulle  sådanne 
contributioner  inuenteras,  dar  som  en  lickhett  uti  vare,  och  icke 
så  att  den  ena  contribuerar  halparten  aff  all  sin  inkompst,  och 
den  andra  legger  icke  därtill  ett  runstycke.  Huadh  adelen  eliest 
sigh  i  månge  måtte  besuera  om  sine  priuilegiers  förkrenkelser, 
dett  ville  här  blifua  för  longhtt  att  oprepetera,  och  är  endelss 
betenkeligh  sosom  otie[n]ligh  min  K.  B.  medh  att  besuera,  efter 
han  dem  vett  bätre  eftertenkia  än  jagh  kan  skrifua.  Allenest 
är  dett  att  beklaga  att  de  dett  tilmäta  vår  mcdell  afi*  Ricksenss 
Rådh,  att  vi  inte  göra  som  våra  antesessores  som  altidh  där  i 
hafuc  giortt  ett  medh  dem,  förekastes  och  stundom  att  icke  alle 
vare  barn  kunne  komma  till  den  dighniteten,  och  huru  posteriteten 
skall  döma  om  oss  dett  stelle  de  till  sin  ortt.  Detta  skrifuer 
jagh  inte  därföre  att  min  bror  må  tenckia,  att  jagh  icke  skall 
gerna  befordra,  så  mycke  hoss  migh  står,  att  denne  kornhandelen 
må  hafue  sin  forttgongh,  ei  heller  att  jagh  icke  skulle  ville  selia 
min  spanmåll  för  dett  prisett  sosom  en  annan  gör,  uthan  jagh 
holler  därföre  att  den  stadiga  och  gamla  förtron  som  emellan 
min  K.  B.  och  migh  altidh  varidh  haffver,  fordrar  att  jagh  honom 
dett  optecker  huadh  som  jagh  haffver  af  åtskillige  hörtt  härom 
discurera^,  huilkedh  jagh  och  sielff  till  endell  icke  kan  ogilla. 
Iloppes  att  min  bror  dett  i  beste  måtte  optager  att  jagh  honom 
så  aperte  tilskrifver  och  altidh  blifuer  vedh  vår  gambla  förtronde. 


Digitized  by  VjOOQIC 


487 

•ei  heller  om  migh  anners  vill  judicera  än  att  jagh  skall  som  en 
trogen  HaDSS  May:t8  tienare  och  patriott  hielpa  befordra,  huadh 
till  Hanss  Kon.  Maij:s  och  federncsslandess  välferdh  lender. 
Jagh  haffver  i  Reäe  och  Hopsall  3,000  tunnor  spanmåll,  halparten 
rogfa  och  halparten  korn,  undantagandcss  500  t:r  miöU  och 
.500  t:r  maltt  som  jagh  behöfver  till  mitt  husholl,  dett  samma 
vill  jagh  selia  för  den  priss  som  min  bror  andra  där  gifver  i 
Sefvle.  Begerer  allenest  att  migh  icke  må  hindrass  att  lata  henta 
hitt  min  nötorfitt,  som  ähr  samma  miöU  och  maltt  så  och  någre 
tunnor  hafvra.  Eliest  vett  jagh  migh  här  icke  att  behielpa,  efter 
min  meste  inkomster  är  på  den  orten,  och  eliest  longhtt  härifron, 
så  att  jagh  den  inte  kan  hitt  bekomma.  Vill  nu  härmedh  be- 
«luta  och  befalla  min  K.  B.  samptt  hanss  käre  husfru  och  barn 
i  Gudz  milde  bcskerm,  och  migh  uti  haD[s]  vanlige  affection 
och  troghne  vänskap,  honom  visserligh  härmedh  försäkran  dess, 
att  jagh  ähr  och  skall  blifua  in  i  dödhen 

Din  trogen  bror  och 
tienare 
Aff  Stockholm  den  13  Maij  Anno  1631. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Min  hustru  och  syster  late  ^å  flitichtt  och  kerligen  helsa 
<ligh  saroptt  din  husfru  och  barn,  dem  min  K.  B.  och  ville  helsa 
medh  min  kerlige  tienst.  Vale.  När  du  haffver  detta  brefvett 
lesett,  så  beder  jagh  att  du  vill  kastat  i  elden. 


221.  Stookholm  den  24  Augusti  1631. 

SpanmålstUlgången  är  nu  ymnig  och  priset  lågt,  men  den  för  utförsel  be- 
stämda llcenten  för  hög.  Klagar  öfver  styrelsen  {  Lifland  och  Ingerman- 
land,  der  dryga  utlagor  utkräfvas,  stundom  i  förtid,  och  vid  den  nya 
roTiflionen  eller  jordransakningen,  hade  gods  som  i  lång  tid  legat  under 
slottslän  och  Toro  gifna  till  De  la  Gardie  och  hans  svåger  Jesper  Mattsson 
bllfvit  dem  frånhända.  (P.  S.)  Förord  för  tullnären  i  Norrköping  Gustaf 
Kilsson  att  blifva  Llcentmästare  öfver  spannmålsutskeppningen  derstädes. 

Välborne  herr  Gantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc,  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  brodervenligen  icke  förhålla,  att 
jag  fuUer  länge  sedan  hade  velat  schrifva  honom  till,  men  alden- 
atundh  jag  egentligen  icke  hafver  vist,  hvarest  min  K.  B.  stadder 


Digitized  by  VjOOQIC 


488 

var,  eflfter  jag  uthi  lång  tijdh  inge  tijdender  ifrån  honom  hafft, 
hafver  fördenschuldh  der  inedh  så  länge  fördrögdt,  oansedt  jag- 
för  någon  tijdh  sedan  schref  min  K.  B.  till,  åt  Pomem  medh 
her  Spentz,  hvilcket  breff  jag  inthet  tviflar,  min  K.  B.  ju  lenge 
sedan  ähr  tilhanda  kommet;  men  effter  jag  aif  H.  K.  M:tz  lackeij, 
som  nu  för  fåå  dagar  sedan  hijt  ankommen  ähr,  förnimmer,  dett 
min  K.  B.  var  dijt  till  H.  K.  M:t  förventandes,  hafver  jagh  för- 
denschuldh inthet  kunnat  underlåta,  min  K.  B.  medh  denne  mi» 
skrifvelse  att  besökia,  och  om  denne  landzortz  stat  tillkänna  gifva, 
hvilckcn  dess  Gudi  loff,  godh  och  uthi  stilla  roligheet  ähr,  och  att 
åhrsvexten  i  åhr  ähr  mycket  ympnigare  bleffven,  än  de  förledne 
2  åhren,  hvarigenom  spannemålen  mycket  afslagen  ähr;  hade 
väl  varit  önscheligit,  att  den  gamble  spannemålen  hade  mått  i 
våhras  för  licent  uthgå,  så  hade  icke  allenast  H.  K.  M:t  der  uppå- 
en  anseenlig  summa  prospererat,  uthan  och  andra  der  af  en  godb 
nytta  haflft.  Nu  blifver  den  mångom  till  schade,  liggiandes,  hvar 
af  H.  K.  M:t  eij  heller  någon  nytta  hafver.  Min  k.  broders  uth- 
schickade  och  fuUmechtige  ähr  samma  epannemål  någre  resor  i 
våhras  anpraesenterot,  men  han  hafver  inthet  velat  den  behålla,^ 
föregiffvandes,  ot  den  inthet  så  godh  var,  det  han  der  uthe 
schulle  något  gälla,  eij  heller  velat  tillstått,  den  för  licent  at 
utscheppas,  uthan  nu  omsijder  sedan  spannemålen  afslagen  ähr, 
hafver  han  tillåtet,  att  den  iför  licent  må  uthföras,  hvar  till  sig 
ingen  på  så  hög  licent  finna  låter;  hvarföre  der  H.  K.  M:t  någon 
fördehl  schall  der  af  hafva,  då  måste  min  K.  B.  afftahla  medh 
H.  K.  M:t  dett  licenten  blifver  så  modererat,  att  spannemålen 
må  kunna  skeppas,  elliest  blifver  den  i  landet,  som  nu  i  åhr 
schedt  ähr,  liggiandes. 

Jag  kan  och  icke  underlåta  min  K.  B.  påminnelse  göra  om 
staten  i  Liflandh,  så  väl  som  i  Ingermannelandh  och  Carelen^ 
att  jag  förnimmer,  dett  gubernatoren  der  sammestädes,  de  pro- 
vincier  så  högt  besvärar,  och  hvadh  som  undersåterne  åhrligen 
uthgöra  bör,  i  sådan  otijdh  uthfordratt,  att  hvar  icke  böter  der 
uthi  schaffes,  varda  de  ruinerade,  ty  i  förledne  åhr,  hafva  de 
icke  allenast  pålagdt  en  ohörlig  statia  och  extra  ordinarie  pålaga, 
uthan  och  den  strax  i  Septembris  och  Octobris  månader  uthkraiFt, 
der  öfver  de  ändå  medh  största  besvär  hafva  måst  sådant  till 
Riga  föhra,  ehuru  vijdt  de  der  ifrån  aflägne  vore,  derigenom  de 
en  stor  dehl  både  bestar  och  oxar  mist,  hvilcket  dem  sedan  fast 
högre  schade  giordt  hafver  än  sielfve  contributionen.  I  lijka 
måtto  ähr  dett  schedt  uthi  Ingermannelandh  och  Eexholm,  oan- 


Digitized  by  VjOOQIC 


489 

sedt  jag  för  min  person,  inthet  particular  interesse  der  uthi 
hafver,  lijkväl  bör  mig  såsom  en  H.  K.  M:tz  trogne  tienare  så- 
dant icke  förtijga,  som  jag  seer  H.  K.  M:t  till  schada  länder, 
steller  doch  sådant  uthi  min  K.  Broders  discretion,  om  honom 
synes  härom  tahla  medh  H.  K.  M:t  och  sakerna  derhän  dirigera, 
att  de  provincier  icke  mage  så  besväras,  det  de  aldeles  undergå 
och  ruineras;  på  det  der  kriget  i  dag  eller  morgon,  måste  der 
igen  föhras,  att  man  då  icke  funne  för  sigh  ett  ödelandh,  hvar 
af  hvarcken  H.  K.  M:tt  eller  de  som  der  boo,  något  gagn  hafva 
kunne.  EUiest  hafva  de  i  Liflandh  begynt  att  hålla  en  synner- 
ligh  revision,  om  de  hoff  och  godtz  som  liggia  till  husen,  sta- 
rostierne,  och  de  lähn  som  H.  K.  M:t  min  k.  broder,  mig,  min 
s.  svåger  och  andre  donerat  och  bebrefvat  hafver,  och  villia  icke 
allenest  taga  der  ifrån  de  adels  godtz,  som  nu  nyligen  ähre  der 
till  Ingde,  för  än  H.  K.  M:t  oss  samma  hus  gifvet  haffrer,  uthan 
de  som  Konung  Staffan,  när  samma  starostier  uprättades,  hvilcka 
nu  i  70,  80  och  flehre  åhr,  der  till  legat  hafva.  Der  det  schulle 
vinna  fortgångh,  blifva  allenast  blotta  murarna  qvarre,  hvar  af 
sedan  ingen  någon  nytta  hafver;  i  synnerheet  hafve  en  hop  ge- 
ment partie,  som  H.  K.  M:t  föga  tienst  giordt,  uthbedet  af  min 
s.  svågers  och  systers  lähn,  Karckhus  och  Ruin,  någre  hoflP,  såsom 
gamble  Fahrensback  och  sedan  hans  söner  possiderat,  och  effter 
de  hafva  der  uppå  förschaffat  sig  H.  K.  M:tz  bref,  hafver  her 
Jahan  Skytte  dem  sådant  låtet  invisa,  oansedt  min  s.  svågers 
donation  der  uppå,  tvert  emot  lyder.  Hvarföre  hafver  min 
elschelige  k.  syster  välborne  fru  Brita  De  La  Gardie,  mig  bedet, 
det  jag  min  K.  B.  på  hennes  vägnar  ville  härom  tillschrifva,  att 
han  ville  vara  henne  och  hennes  k.  barn  till  det  bästa  beforder- 
ligh,  dett  henne  eller  dem,  icke  mehra  än  någon  annan  må  schee 
något  förnähr,  uthan  hos  H.  K.  M:t  så  vijdt  begåå,  dett  hon  så 
väl  som  hennes  käre  barn  måtte  deres  salige  herres  långlige 
trogne  tienst  till  gode  åtniuta,  och  vedh  deres  välfängne  possession 
erhållas  och  handthafvas,  i  synnerheet  på  de  godtz  som  af  ålder, 
hafva  till  starostierne  legat,  och  Fahrensback  uthi  possess  hafft, 
e£fter  min  K.  B.  väl  vitterligit  ähr,  hvadh  stor  omkostnadt,  som 
hon  sä  väl  som  jag  på  de  kuratzier  compagnier,  dem  till  at  up- 
rätta  användt  haffver;  och  der  H.  K.  M:t  endtligen  vill  för  de 
andre  adels  godtzen  hafva  peningar,  så  tilbiuder  hon  sig  at  villia 
dem  så  högdt,  som  någon  annan  betahla,  på  det  hon  icke  må 
hafva  den  despect,  att  någon  schulle  henne  dem  undangå.  För- 
seer    mig    till    min    K.  B.  att  han  här  uthinnan  giör  sä  mycket 


Digitized  by  VjOOQIC 


490 

möijcligit  ähr,  för  hvilcket  hon  så  väl  som  jag,  schole  finnes 
min  E.  B.  altijdh  till  villig  ticnst  igen  benägne. 

Här  hos  låter  jag  min  K.  B.  vanligen  förnimma,  att  Hans 
K.  M:tt  hafvcr  mig  nådigest  befalat,  så  snart  uthschrifningen  i 
riket  hållen  ähr,  schulle  jag  folcket  i  visse  regementer  och  com- 
pagnier  formera,  bevähra  och  exercera  låta,  att  de  måtte  vara 
H.  K.  M:t  till  tienst  beredde,  när  och  ehvarest  H.  K.  M:t  dem 
nådigest  bruka  täckes,  så  schall  jag  sådan  H.  K.  M:tz  nådige 
befallning  hörsambligen  effterkomma,  allenast  vill  här  fehlas  offi- 
cerer,  som  der  till  schickelige  ähre,  efFter  så  väl  de  reformerade 
som  de  lägenheet  under  regementerne  hafva,  ehre  alle  uthdragne, 
hvarföre  hafver  jag  i  underdånighet  H.  K.  M:t  der  om  tillschrif- 
vet,  det  H.  K.  M:t  täcktes  någre  officerer  hijtsända,  att  man  icke 
må  förordsakas  taga  der  till  någre  oöfvade,  derigenom  rikzens 
renta  förminschas,  och  H.  K.  M:t  föga  gagn  och  tienst  af  dem 
hafver,  vore  fördenschuldh  rådeligit,  det  H.  K.  M:t  någre  offi- 
cerer af  de  regementer  som  försvagade  ähre,  hijt  sänder  som 
be:te  nyschrefne  folck  kunna  emottaga,  ställer  doch  sådant  i  min 
k.  broders  gode  behagh,  om  han  icke  täckes,  H.  K.  M:t  här  om 
pfiminnellse  göra,  effter  jag  nogsampt  kan  tänckia,  dett  H.  E.  M:t 
för  månge  vichtige  förfall  icke  kan  alt  sådant  ihughkomma.  Sidst 
betackar  jag  min  E.  B.  för  den  trogne  aiFcction  och  broderlige 
benägenheet,  jag  altijdh  af  honom  till  mig  och  de  mina  spordt 
hafver,  brodervenligen  begärandes,  det  han  der  uthi  continuera 
ville,  och  låtha  sig  mig  och  de  mina  på  den  ortten,  altijdh  till 
det  bästa  vara  befalat,  inthet  tviflandes,  hvar  jag  kan  vara  honom 
och  de  hans  till  tienst  igen,  jag  ju  städse  schall  migh  der  om 
beflijta. 

Befaler  min  E.  B.  sampt  hans  elschelige  k.  husfru  och  vård- 
nader (dem  han  på  mina  och  min  elschelige  k.  gemåhls  vägna, 
flijteligen  och  kärligen  helse  ville)  uthi  Gudz  milderike  beschydd 
till  all  begärligh  välmågo  och  långvarig  lifzsundhet,  och  migh 
uthi  hans  stadige,  förtrogne  broderlige  vänschap,  brodervenligen, 
och  förblifver  altidh 

Datum  Stockholm  den  24  Augusti  1631. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerns  anteckning:  Pnesent.  i  Elbingen  den  28  Septembris  anno  1681. 


Digitized  by  VjOOQIC 


491 

Postscriptum 
(på  löst  blad). 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Näst  all  begärlig  välferdz  flijtige  lyckönschan,  kan  jag  min  K.  B. 
här  medh  brodervenligen  icke  förhålla,  dett  tollenären  uthi  Nor- 
köpingh  vählachtadt  Göstaff  Nilson,  hafver  hos  mig  på  det  flijti- 
gaste  om  en  recommendation  till  min  K.  B.  anhållett,  dett  min 
K.  B.  ville  förordna  honom  till  licentmcster  öffver  spannemåls 
uthscheppningen  i  Ostergöthlandh,  effter  han  dess  föruthan  haf- 
ver tollen  i  Norköping,  och  måste  der  till  folk  hålla.  Han  til- 
biuder  och  förobligerar  sigh  samma  tieust  medh  all  flijt  och  tro- 
heet  väl  förestå,  och  sådan  richtighet  derföre  göra,  som  H.  K. 
M:t  och  de  gode  herrar  i  Cammaren,  väl  schola  vara  medh  nögde. 
Förseer  mig  fördenschuldh  till  min  K.  B.  såsom  brodervenligen 
begärar  dett  min  K.  B.  ville  låta  honom  denne  min  recommen- 
dation till  gode  åtniuta,  och  honom  till  samma  lägenheet  för- 
hielpa,  så  frampt  icke  nåojon  annan,  aff  min  K.  B.  allerede  dijt 
förordnat  ähr.  Jag  förschyller  sådana  min  k.  broders  godii  be- 
nägenhet medh  alt  godt  gerna  igen. 

Gudh  alzmechtig  honom  till  all  välferdh  brodervenligen  be- 
fahlandes.     Datum  ut  in  littris. 

D.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  ra.  p. 


222.  Stookholm  den  18  December  1681. 

Har  nära  två  måDader  varit  nte  på  mönstriDgar  både  med  det  gamla  och  ny- 
skrlfna  folket,  och  beräknar  hela  den  hemmavarande  styrkan  till  18  å 
14  tusen  till  fots  och  3000  hästar.  Klagar  att  sä  sällan  underrättelser 
frän  Konungen  ankomma. 

Välborne  hor  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc,  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  brodervenligen  icke  förhålla,  att 
hans  tvänne  schrifvelser  ähre  migh  tilhanda  kombne,  der  uthinnan 
han  mig  om  sin  lägenheet  på  den  ortten  tillkänna  giffver;  och 
ändoch  han  länge  sedan  hade  ärnat  sig  till  H.  K.  M:tt,  men  för 
de  store  gäldh  schulldh,  såsom  och  det  myckna  folck,  han  der 
ifrån  hafver  afFerdat,  ähr  der  medh  så  länge  fördrögt;  förmäler 
doch  uthi  sin  seneste  skrifvelse  till  migh,  dett  han  då  all  ferdig 
var,    att    begifva  sig  på   resan  till  H.  K.  M:t  till  hvilcken  reesa, 


Digitized  by  VjOOQIC 


492 

jag  honom  mycken  lycka  och  välsignelse  vill  önschatt  hafva. 
Jag  kan  och  väl  tänckia,  medh  hvadh  besvärligheet,  min  K.  B. 
hafver  sakerne  der  igenom  drifvet,  förmodar  lijkväl,  att  han  nu 
det  sväresta  igenom  bracht  hafver,  och  sådana  medel  finnas, 
igenom  H.  K.  M:tz  lyckelige  progress,  der  medh  sådant  kan 
remedieras.  Jag  hade  väl  länge  sedan  velat  svara  min  K.  B.  på 
samma  sinc  skrifvelser;  men  aldenstundh  jag  nu  på  två  månaders 
tijdh,  mästedehls  hafver  varit  uth  på  landet,  och  munstradt  både 
det  gambla  och  nyschrefna  folcket  i  Uplandh,  Vässmannclandh, 
Sudermannelandh,  Nerike  och  Värmelandh;  (Till  Vestergötlandh 
hafver  jag  sielff  inthet  kunnat  komma,  eiFter  det  så  vijdt  afi- 
läget  ähr,  och  elliest  för  det  onda  föhret,  haffver  dochlijkväl 
igenom  andre  sådant  förrätta  låtet)  och  öffversänder  H.  K.  M:t  i 
underdänigheet  här  hos  et  kort  förslagh  på  alle  regementer, 
huru  starcke  de  nu  här  hemma  ähre,  hvilcka  med  Finlandz 
folcket  blifva  vedh  pass  13  eller  14000  man  till  foth,  och  3000 
bestar  medh  rosstiensten,  ähr  och  derhos  vackert,  frischt  folck, 
undantagandes  några  få  unga,  som  der  under  finnas,  hvilcka 
doch,  när  de  ett  åhr  eller  tu  mage  hemma  blifiVa  och  exerceras, 
schola  vara  H.  K.  M:t  till  tienst  nyttige.  Förmehnar  och,  det 
H.  K.  M:t  inthet  schall  så  snart  något  folok  här  ifrån  behöffva, 
aldenstundh  H.  K.  M:t  kan  folck  nogh  der  utbe  bekomma.  Hvadh 
såsom  elliest  staten  här  i  riket  vedkommer,  så  ähr  den  ännu 
(dess  Gudhi  lofif)  uthi  godh  stilla  roligheet,  ändock  allmogenn 
någorlunda  besvärligit  faller,  de  continuerlige  uthlagor,  doch 
leiFva  de  uthi  den  gode  förhopningh,  att  sådant  medh  tijden 
igenom  denne  H.  K.  M:tz  lyckelige  framgång  kan  lindrat  bliffva; 
och  aldenstundh  samptlige  Rikzens  Rådh  vijdlyftigare  om  alle 
saker  hafve  schrifvet  H.  K.  M:tt  så  väl  som  min  E.  B.  till,  der- 
före  underlåter  jagh  min  K.  B.  ytterligare  här  medh  bemöda. 
Vij  hafve  mast  alle  fiorton  dagar,  H.  K.  M:t  i  underdänigheet 
tillschrifvet,  och  om  landzens  lägenheet  tillkänna  giflFeet,  som 
medh  registraturen  i  cantzliet  nogsampt  kan  bevisas,  förnimme 
lijkväl,  att  en  dehl  igenom  motväder  ähre  förhindrade,  en  dehl 
ähre  och  på  landet  långsambligen  igenom  ondh  fordenschap 
uppehåldne  vordne,  hvarföre  ähr  till  min  K.  B.  min  broderven- 
lige  begäran,  det  han  ville  hos  H.  K.  M:t  sådant  i  underdänig- 
heet excusera,  att  det  icke  måtte  oss  till  försumelse  imponeras. 
Och  aldenstundh  vare  grannar  de  Dansche  esomofi^st  på  grentzen 
uthsprenga  en  hop  osanne  berättelser,  om  H.  K.  M:tz  lyckelige 
framgång,  ja  och  om   H.  K.  M:tz  egen  person,  hvarigenom  den 


Digitized  by  VjOOQIC 


493 

gemene  man  på  landet  mycket  blifver  perplex,  sådant  till  att 
förekomma,  vore  gådt  det  H.  K.  M:t  åtminstone  en  gång  hvar 
månadt  oss  om  sitt  tillståndh  nådigest  täcktes  avisera  låta,  der 
medh  man  sådana  fattade,  vrånge,  inbillade  opinioner  deste  bättre 
kunne  afschaffa;  ändocb  vij  samptlige  Rikzens  Bådh,  för  vare 
personer  nogsampt  vette,  sådant  inthet  vara  H.  K.  M:tz  villie, 
att  vij  tijdigt  icke  om  H.  K.  M:tz  tillståndh  aviserade  bliffve, 
uthan  deres  försumelse  som  i  cantzliet  brukade  bliffva,  ty  vij 
hafve  nu  på  tiidie  månaden  inge  aviser  ifrån  H.  K.  M:t  hafft; 
tillförende  hade  vij  ifrån  Grubben,  nu  hafve  vij  hvarcken  ifrån 
honom  eller  någon  annan  någre  relationer,  uthan  hvadh  aviser 
Salvius  088  ifrån  Hamborg  communiccrar.  Begärar  fördenschuldh 
brodervenligen,  det  min  K.  B.  ville  (när  Gudh  honom  lyckeligen 
till  H.  K.  M:t  förhielper)  sådana  order  uthi  cantzliet  anställa 
låta,  det  vij  undertijdhen  om  H.  K.  M:tz  och  Hennes  Maij:tz 
Drottningens  lyckelige  tillståndh  måtte  hugnade  blifva,  på  det 
vij  ständerne  igen  der  medh  glädie  mage.  Jag  tviflar  inthet, 
min  K.  B.  varder  ju  detta,  som  doch  höghnödigt  ähr,  hos  sig 
sielff  considerera,  och  denne  min  påminnelse  i  bästa  måttan  up- 
taga.  Befahler  honom  sampt  alt  dett  honom  kärt  ähr  här  medh 
och  altijdh  uthi  Gudz  den  alldrahögstes  milderike  beschydd  till 
all  begärlig  välferdh  och  långvarigh  lifzsundhet,  och  migh  uthi 
min  k.  broders  förtrogne  broderlige  venschap,  brodervenligen 
befalat.     Jag  förblifver  altidh 

Datum  Stockholm  den  18  Decemb.  anno  1631. 

Din  trogen  bror  och  tienare 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  k.  b.  jagh  beder  min  kärre 
broder  vill  migh  icke  förtenckia  att  jagh  i  hastigheten  icke  medh 
egen  hondh  haffver  skrifuedh,  ty  jagh  nu  nyss  är  hitt  kommen, 
och  för  monge  öfverlop  och  postenss  hostighett  inte  haffver 
kunnedh  därtill  kommedh;  medh  nest[a]  post  skall  jagh  min  K. 
B.  vidhlöftigare  om  alle  sacker  här  passerer  auisera.  I  medhler 
tidh  beder  jagh  du  vill  altidh  continuera  din  godhe  affection 
emott  migh  och  de  mina,  och  försäckra[r]  digh  att  jagh  är  din 
trogen  vän  och  tienare  i  alt  jagh  vett  digh  och  de  dina  kan 
lenda  till  behagh.  Min  hustru  och  sysken  late  flitichtt  helsa 
degh,     Gudh  late  oss  snortt  få  se  huarandra  medh  helsen.    Vale. 


Digitized  by  VjOOQIC 


494 


228.  Stockholm  den  80  Januari  1682. 

Det  lyckliga  lugnet  inom  landet  och  allmogens  glädje  öfrer  Konungens  fram- 
gångar. Ett  riksmöte  är  ntskrifvet  för  boskapsskattens  utgörande  nästa 
är.  Den  stora  förstärkning  som  Konangen  önskat,  finner  Riksrådet  be- 
tänklig för  rikets  säkerhet,  och  atskickar  blott  hälften  eller  3  regementen 
till  fot  och  1500  hästar.  Befallningen  att  förstärka  försTarsanst&lteroa 
i  Göteborg  och  Elfsborg,  för  ett  befaradt  anfall  af  en  Spansk  flotta,  år 
deremot  efterkommen. 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc. 
Derhos  kan  jag  min  K.  B.  brodervenligen  icke  förhålla,  att  jag 
uthaf  välborne  her  Claes  Horns  schrifvelse  fast  gerna  hafver  för- 
nummet, min  K.  B.  lyckelige  ankompst  till  Stetin,  Gudh  den 
aldrahögste,  som  min  k.  broders  resa  ifrån  Preussen  till  Pomem 
så  lyckosam  giordt,  och  så  mildeligen  honom  förhulpet  haffver, 
sitt  mödesamma  pålagda  kall  och  embete,  der  så  väl  igenom  gå, 
han  och  värdigas  min  K.  B.  ytterligare  medh  helsa  och  sundheet 
till  H.  K.  M:t  förhielpe,  H.  K.  M:t  uthi  detta  besvärliga  krigz- 
väsendet  till  troget  biständh.  Den  barmhertige  Gudh  som  H. 
K.  M:t  här  till  så  mildeligen  uppehållet  och  bevarat  haffver,  hun 
värdigas  än  ytterligare  sitt  nådevcrck  fulbordc,  sitt  h.  nampn  till 
evig  ähra,  den  betryckta  cvangelische  försambling  till  tröst  och 
uprättelse,  H.  K.  M:t  till  ett  odödeligt  beröm,  och  oss  allom  till 
en  säker  roligheet,  sampt  hugnadt  och  glädie. 

Hvadh  såsom  detta  riketz  tillståndh  vedhkommer,  sä  ähre 
alle  saker  (dess  Gudhi  loff)  uthi  godh  stilla,  rolig  stat  och  esse; 
och  ändoch  allmogen  något  besvärligit  haffver  fallet  de  continuer- 
lige  uthlagor,  som  de  åhrligeu  måste  uthgiöra,  likväl  gifva  de  sig 
väl  tillfredtz  och  lefiva  i  den  förhopning,  att  sådant  medh  tijden 
schall  lindrat  blifva,  och  glädia  sigh  högeligen  offer  H.  K.  M:iz 
lyckelige  progresser,  hierteligen  önschandes,  att  H.  K.  M:tz  hög- 
elschelige  gemåhl  min  alleruådigeste  Drottningh  medh  helsa  och 
sundhet,  och  väl  uthrettade  saker,  måtte  suartt  komma  hijt  hem 
i  rijket  igen,   hvar  effter  samptlige  ständerne  högeligen  längta. 

Min  K.  B.  hafver  uthan  tvifvel  förnummet,  att  H.  K.  M:t 
hafver  schrifvet  samtlige  Rikzens  Rådh,  som  här  hemma  i  riket 
ähre  och  dem  uppålagdt,  at  handle  medh  ständerna  om  boschapz- 
skutten,  att  den  i  åhr  lijka  som  i  fiordh  uthgiöras  måtte;  hvarföre 
hafve  vij  schrifvet  ståthållurue  uthi  landzändcrna  till,  så  väl  som 
ridderschapet  och  clercheriet,  at  de  sig  till  nästkommande  1: 
Februarij   vele  här  inställa,  då  man  dem  H.  K.  AI:iz  nådige  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


495 

gäran  proponera  vill,  förmodar  at  de  8ig  der  till  godvillige  finne 
l&te.  Elliest  hafve  vij  nu  i  desee  dagar  bekommet  H.  K.  M:ta 
nådige  schrifvelse,  der  uthinnan  H.  K.  M:t  oss  tillkänna  gifver, 
huruledes  de  Ligistiscbe  sig  dageligen  stärckie,  der  emot  H.  K. 
M:t  måste  sig  på  sin  sijda  prseparera.  Hvarföre  hafver  H.  K.  M:t 
begärt  vårt  betänckiande,  om  rikzens  säkerheet  kan  tåhla  dett 
H.  K.  M:t  måtte  blifva  •raedh  sex  regimenten  knektar  och  etttusen 
fem  hundra  ryttare  härifrån  endsatte**).  Så  ändoch  jag  för  detta 
hafver  H.  K.  M:t  ett  kortt  förslag  uppå  alt  det  krigsfolck,  här 
hemma  i  riket  ähr,  uthi  underdånigheet  tillsändt,  så  öffversänder 
jag  nu  åter  igen  H.  K.  M:t  der  uppå  en  list  i  underdånigheet 
tilhanda^  af  hvilcken  H.  K.  M:t  må  kunna  see  huru  starcke  rege- 
menterne  effter  sidst  håldne  uthschrifningh  blefne  ähre.  Der  af 
förmehne  vij  dett  H.  K.  M:t  'medh  tre  regimenten  knektar  och 
1500  till  häst*')  kan  här  ifrån  fourneras;  och  ändå  så  mycket 
folck  här  i  riket  qvarre  behålla,  som  man  vill  förmoda,  till  dess 
defens  af  nöden  vara. 

Och  effter  H.  K.  M:t  igenom  sin  nådige  schrifvelse  till 
samptlige  Rikzens  Rådh,  även  det  samma  ihugkommer,  som  min 
K.  B.  uthi  sin  schrifvelse  till  dem  förmäler,  det  Konungen  i 
Hispanien  haffver  en  skepzflota  till  Dynkircken  sändt,  schuUe 
man  der  uppå  haffva  et  vakande  öi^a,  att  Göteborgz  stadh,  så 
väl  som  Elffzborgz  slott,  således  må  befästigat  och  besatt  bliffvu, 
på  det  der  något  der  uppå  tenteras  kunne,  oss  då  ingen  fahra 
der  af  tillstå  måtte.  Effter  vij  nu  icke  allenast  detta,  af  H.  ii. 
M:tz  så  väl  som  min  k.  broders  schrifvelse  hafve,  uthan  och  af 
Faegrei  breff  förnummet,  dett  Fahrensback  schall  hafva  varit  i 
Dynkircken  och  proponerat  dem  någre  anslagh,  uthan  tvifvel  på 
desse  ortter,  hvarföre  hafver  jag  medh  samptlige  Rikzrådh  dijt 
förordnadt  en  nögachtig  guarnison,  och  at  så  väl  staden  Göteborgh 
som  huset,  schola  på  bästa  sätt  schee  kan,  försees  och  befästas. 
Jag  schall  och  för  min  person  altijdh  hafva  der  uppå  noga  acht, 
och  så  laga,  dett  folcket  i  landet  må  medh  kläder  och  gevähr 
således  försees  och  exerceras,  att  de  på  all  nödhfall  mage  vederrede 
vara,  der  någott  omträngde,  eller  öffver  förhoppning  tenteras 
kunne.  Detta  haffver  jag  icke  kunnat  min  K.  B.  förhålla  broder- 
venligen   begärandes,   dett   min    K.   B.   ville   obesvärat   vara,  mig 


*)  I  stället  för  de  med  asterisker  betecknade  ordeD  stå  följande  cbiffre- 
bokståfver  och  slffertal:  »)  aa,  8166,  2923,  26,  79,  90,  2100,  72,  31,  rr,  1108, 
8328,  1458,  1926,  2718,  26,  66,  72,  31,  90,  61,  22,  31,  72°,  80,  90,  26,  79,  47,  17, 
74,  82,  83,  26.  97,  89.  —  ^)  aa,  1039,  2923,  2100,  73,  31,  rr,  MD,  8980  i- 


Digitized  by  VjOOQIC 


496 

▼cdh  liigeoheet  avisera,  hvadh  der  p&  de  ortter  som  schrifvärdigt 
&hr  passera  kan,  jagh  gör  hooom  gerna  det  samma  igen.  Befaller 
honom  här  medh  etc.     Afi*  Stockholm  den  30  Januari  1632.*) 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

EgenhåndigL  Välborne  herre  k.  b.  jagh  beder  min  broder 
fliteligen  han  ville  migh  icke  förtenckia,  att  jag  honom  nu  inte 
tilskrifver  medh  egen  hondh.  Jagh  skulle  det  gerna  göra,  sosom 
om  monge  sacker,  vidhlöftigare  skrifva,  men  efter  du  kommer 
nu  80  longtt  op  i  landett,  och  i  Tyslandh  nu  skall  vara  monge- 
stanss  osekertt  att  framkomma,  so  att  man  inte  kan  veta  huem 
brefven  kunne  i  hender  bekomma,  därföre  underloter  jagh  dett 
denne  gongen,  skall  doch  framdelss  inte  underlata  honom  att 
besöckia  med  min  skrifvelser,  när  jagh  förnimmer  att  han  på  en 
viss  ortt  är,  där  honom  brefven  kunne  tilhonda  komma.  I  medhler 
tidh  beder  jagh  min  K.  B.  vill  altidh  blifua  vedh  vAr  gambla 
förtronde,  och  sigh  vist  försäckra  att  jagh  är  och  förblifuer  hanss 
troghne  bror  och  tienare.     Vale. 


224.  Stookholm  den  14  Man  1682. 

Ett  rykte   går,  att  konangea  i  Danmark  påtagit  sig  att  beskydda  Stade  och 
att  från  DUDkircben  kan  väntas  ett  anfall  mot  Elfsborg  samt  Göteborg. 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc. 
Derhoss  kan  jagh  min  k.  broder  brodervänligeu  icke  förhålla,  att 
oansedt  här  inthet  schrifvärdigt  nu  förfaller,  och  samptlige  Rijksens 
Rådh  ärna  innan  fåå  dagar  sända  en  egen  post  till  H.  K.  M:rt, 
så  hafuer  jagh  lijckväl  effter  min  plicht  med  denne  legenheet 
H.  K.  M:tt  i  underdånigheet  tillkenna  giffuit,  om  någre  saker 
som  jagh  i  åhr  här  i  Krigzrätten  tracterat,  och  huru  såsom  jagh 
om  militien  här  i  landet  bestält  haffuer,  som  m.  k.  b.  vijdtlyff- 
tigare  aff  samma  mit  breff  till  H.  K.  M:tt  nägsampt  förnimmandes 
varder. 


*)  Någon  clnv  för  upplösningen  af  chlffern  i  detta  och  det  följande 
brefvet  bar  icke  varit  att  tillgå,  men  emedan  för  Riksrådets  brefvexllng  med 
Konnngen  under  år  1632  samma  clav  blifvit  använd,  har  upplysning  demr 
kunnat  hemtas  om  betydelsen  af  de  flesta  i  dessa  bref  förekommande  siffertal 
och  cbtfEre-bokståfver. 


Digitized  by  VjOOQIC 


497 

Och  effter  jogh  förnimmer,  M.  K.  6.  sohall  vara  till  U.  K. 
M:tt  ankommeD,  baffuer  jagh  inthet  kunnet  uDderläta  honom 
medh  denne  min  sohriffuelsse  att  salutera,  ooh  om  staten  här  i 
rijket  tillkenna  giffua,  att  dhen  (des  Gudhi  loff)  ähr  ännu  uthi 
godt  esse  och  stilla  roligheet,  såsom  och  hans  elschelighe  kiera 
hussfru,  barn,  syschonn  och  alle  andre  godhe  vänner,  vedh  godh 
hälssa  och  lyckeligit  välståndh,  huilket  Gudh  den  alldrahögste 
länghvarigt  göra  ville,  och  låta  oss  altijdh  godha  och  hugnelige 
tijdender  ifrån  hvar  andra  få  spöria.  Vij  hafue  höghligh  orsack 
att  tacka  Gudh  den  aldrahögsta  för  dhe  hugnelige  tijdendher, 
vij  dageligen  haffue  hafft  ifrån  H.  K.  M:tt  om  II.  K.  M:z  lyckelige 
progresser,  hierteligen  bidiandes,  att  den  barmhertige  Gudhen 
ville  ytterligare  göra  alla  H.  K.  M:z  lofflighe  och  Christelige 
deseigner  lyckelige,  och  förhielpa  detta  långelige  och  besvärlige 
krigzväsendet  till  en  önscheligh  uthgångh,  sitt  helige  nampn  till 
evigh  ähra,  den  beträngdhe  Christelige  evangelische  församblingh 
till  tröst  och  bijståndh,  H.  K.  M:tt  till  ett  odödeligit  beröm,  och 
oss,  H.  K.  M:z  trogne  undersåter,  sampt  vårt  käre  faderneslandh 
till  hugnat,  frögdh  och  glädie,  och  förhielpa  H.  K.  M:z  medh 
sampt  Hennes  M:tt  vår  allernådigstc  Dråttningh  medh  lycka  och 
een  önscheligh  frcdh  snart  hijt  hem  i  rijkett  igen,  dett  samptelige 
Sveriges  rijkes  ständer  hierteligen  och  högeligen  åstunda.  Vij 
haifue  här  tijdender  uthur  Tyschlandh,  att  *Konungcn  af  Dan- 
mark hafver  sigh  åtagit  Stades  protection,  så  (?)  vi  frukta 
oss,  att*^)  vij  kunne  *råka  medh  honom(?)  uti  vidlyftighet*  ^). 
Derföre  haffuer  H.  F.  N:dhe  Pfaltzgrefven,  så  väl  som  sampt- 
lige  Bijkzens  Rådh  på  all  händelse  nödtorffteligen  med  folck 
och  amunition  låtet  försöria  Göteborghz  stadh  och  El&zborgz 
slott  •särdeles*^)  för  Dynkyrckerne,  att  de  ortter  mage  vara 
försäckrade,  der  något  oförmodeligit  emot  förhopningh  derpå 
tenteras  kunne,  vill  dock  näst  Gudhz  hielp  förmoda  att  der- 
medh  ingen  fahra  vara  schall.  Elliest  hafuer  jagh  låtit  till- 
seija  krigzfolcket,  som  här  heme  i  rijket  blifuer,  att  dhe  sigh 
altijdh  schole  vederede  hålla,  när  H.  K.  M:tt  deress  tienst  be- 
höffua  kan,  haffuer  och  så  låtet  dem  uthståffera,  medh  gevehr, 
att  de  väl  schole  svars  godh  vara.    Detta  haffuer  jagh  vedh  denne 

*)  De  anTända  chtflre-talen  ocb  bokståfvernii  äro:  *)  2106,  66,  72,  22,  57, 
26,  31,  8185,  229,  82,  74,  77,  51,  82,  97,  17,  82,  74,  47,  26,  17,  2887,  c8,  92, 
a,  57,  88,  92,  1467,  qq.  0.  —  ')  97,  81,  72',  44,  74,  aa,  s',  t,  94,  87,  8772,  86. 
—  *)  99,  101,  1990,  85,  97.  Betydelsen  af  ett  par  smärre  tecken  (c8  och  a') 
har  icke  kunnat  med  säkerhet  utredas,  emedan  de  icke  förekomma  uti  de 
aodra  tillgängUga  brefren,  af  Riks-Rådet  och  Rikskaoslereo,  1630^1634,  hvarl 
samma  chiffre-clav  är  begagnad. 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  .  32 


Digitized  by  VjOOQIC 


498 

lägenheet  iokc  kunnet  min  K.  Br.  förhälla,  brodervänligen  be- 
gftrendes,  det  min  K.  Br.  ville  obesvärat  vara  (n&r  honom  nogen 
legenheet  giffa)  migh  advertcra,  huadh  der  på  den  ortten  hoss 
H.  K.  M:tt  passera  kan,  jagh  giör  honom  gierna  det  samma  igen 
huadh  såsom  här  kan  förfalla.  Befaler  min  E.  Br.  sampt  alt  dedh 
honom  kärt  är,  hermedh  och  altijdh  i  Gudhz  dens  aldrahögstes 
mildrijke  protection  till  all  begärligh  välf^rdh,  och  långhvarigb 
iijfzsundheet,  brodervänligen.    Aff  Stockholm  den  14  Martij  1632. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


226.  Stockholm  den  26  Mars  1682. 

Förnyar  sinn  meddelanden  af  den  14  Mars  ooh  tillågger  blott  en  anhållan^ 
att  Rikskanslern  Tille  utverka  förhöjning  i  antalet  af  den  stjrka,  60 
knektar,  som  Kon  ängen  tillåtit  honom  anTända  för  byggnad  af  ett  hus 
på  Norrmalm,  samt  utsträckning  af  tiden  till  2  å  3  år. 

Välborne  herr  Cantzler,  brodher  och  besynnerlige  gode  vän 
etc.  Der  boos  kan  jagh  min  K.  B.  broderligen  icke  förhålla,  att 
såssom  jagh  den  14  huius  skreciF  min  K.  B.  till,  det  jng  medh 
dhen  posten,  som  samptelige  Rijkzens  Rådh  till  H.  K.  M:t  affer- 
dandes  vardhe,  ville  min  K.  B.  yttcrmeere  om  alla  saaker  till- 
skrifva,  altså  låther  jagh  min  K.  B.  här  medh  broderligen  för- 
nimma, att  oanseedt  här  inthet  skrifverdigt  ähr  förefallet,  lijkväl 
eiFter  jagh  förnimmer,  etc *)  Aff  Stokholm  den  26  Martii  1632. 

Postscriptum 
(på  löst  blad.) 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  besjoinerlige  godhe  van. 
Jagh  kan  honom  här  medh  broderligen  icke  förhålla,  att  jagh 
bekom  H.  K.  M:tz  nådhige  breff  för  H.  K.  M:tz  afreesande  här 
ifrån,  på  60  knekter,  till  att  arbeeta  på  dhen  byggningh  jag  på 
Norremalm  företaget  hafver.  Så  medhan  terminen  som  mig  i 
samme  breeff  satt  var,  ähr  nu  snart  förbij,  och  jagh  en  goodh 
praeparation  till  samma  byggningz  fortsättiande  rceda  giordt  hafver. 
Huarföre  begiärer  jagh  brodervänligen  det  min  K.  B.  ville  be- 
vijssa  mig  dhen  goodhe  benägenhect,  och  ved  någen  good  lägen- 

*)  Det  följande  af  sjelfva  brefvet  är  lika  med  det  förebrående,  endast 
med  tillagg  af  ett  siffertal  och  ett  par  rättelser.    Chiffren  år  åfven  hår  olöst 


Digitized  by  VjOOQIC 


49d 

heet  förflkaffa  migb  H.  E.  M:tz  nådige  breff  på  80  eller  100  man, 
i  2  eller  3  åhr,  till  dess  jag  aamme  påbegynthe  Tärk  och  bygg* 
ning.  någorlundha  kan  upkomma,  hvadh  deres  löhn  och  under- 
båldh  yedkommer,  låter  jag  gifve  dem  mehr  än  dubbelt  så 
mycket,  som  H.  K.  M:t  låter  gijfva  knechterne  på  sitt  arbete. 
Jag  skall  min  K.  Broders  affection  med  alt  gott  igen  gerne  för^ 
tiäoa  och  förskylla,  i  huadh  måtto  jag  kan.  Gndh  alzmektig  min 
E.  B.  till  all  välfardh  brodervänligen  befalandes.  Datum  ut  in 
literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


226.  Stookholm  den  14  Juni  1682. 

Befallniogen  att  hafra  ett  vakande  öga  på  gränsfästnlDganie  skall  med  all 
flit  efterkommaa,  men  då  någon  fara  ej  är  för  hand,  hafva  förstärk- 
ningarna bllfyit  tills  vidare  hemförlofrade.  Begär  tätare  anderrättelser 
från  Konungen  och  arméen,  särdeles  med  afseende  på  ntgiftsstaten. 

Välborne  herr  Cantzler,  brodher  och  besynnerlige  godhe 
vän  etc.  Derhoos  kan  jag  min  k.  broder  icke  förhålla,  att  effter 
som  jag  kenner  min  devoir  vara,  min  K.  Brodher  medh  min 
skrifvelse  besöökia,  altså  kan  jag  icke  underlåtha  honom  tillkenna 
gifva,  hnruledes  H.  K.  M:t  igenom  sin  nådige  skrifvelse  till 
samptelige  Kijckzens  Rådh,  hafver  oss  befalt  ett  vakande  öga 
hafva  på  grändzbefastningerne,  det  dhe  nödtorfteligen  på  all 
hendelse  måtte  försedde  vara,  huilket  vij  och  med  all  ilijt  giordt 
hafva,  män  effter  Konungen  i  Danmark  hafver  lathet  gå  sin 
skeepflotta  åt  Västersiön,  och  der  hoos  förnimme  det  han  hafver 
hafft  sitt  scndebudh  till  H.  K.  M:t  huilke  med  gott  contentament 
ähre  bemkompne,  derföre  hafver  H.  F.  N.  Pfaltzgreefven  medh 
dhe  andre  vare  medcolleger  af  Rijkzens  Rådh  för  gott  anseedt, 
at  afskrifva  krigzfolchet  ifrån  grändzbefastningerne,  och  dhem 
huar  till  sitt  förlofve,  doch  dhem  der  hoos  tillsagdt,  at  dhe  sigh 
altijdh  skoole  vederreedhe  hålla,  när  och  på  huadh  ordt  H.  K. 
M:t  kan  deres  tienst  behöfva  och  begiära.  Eliest  hafver  H.  M:t 
mig  i  synnerheet  nådigest  tillskrifvet  och  befalt,  det  jagh  mig 
neder  till  Elfz-  och  Giötcborgh  begifva  skulle  at  förfara  huru 
samme  orther  bäst  emot  alt  fiendtligit  infall  defenderas  kunne. 
Sä   oanseedt,  jag  väll  hadhe  ährnat  samme  reesa  migh  företaga, 


Digitized  by  VjOOQIC 


500 

lijkväl  hafver  H.  F.  N.  Pfaltzgreefven,  aå  väl  som  dhe  andhre 
vare  med  coUeger  migh  rådt  aamine  reesa  instella,  till  dess  väl- 
borne herr  Claus  FleromiDg,  som  nu  till  Lijfflandh  och  herr 
Herman  Wrangell  till  Calmar  pä  en  kort  tijdh  förresa,  tillbaka 
komme.  Sedhan  vill  jag  per  posta  migh  dijt  neder  begifva, 
samme  landzortz  lägenheet  besichtiga,  huruiedes  dhe  bast  för 
alt  fiendtligit  infall  skoole  kunne  defenderas  och  eliest  med  alle 
nöttorffter  försees. 

Huadh  eäsom  eliest  staten  här  i  rijket  vedkommer,  sä  ähre 
alle  saaker  (dess  Gudhi  lof)  uthi  gott  esse  och  stille  roligheet, 
allenest  ähr  befruktandes  oro  ährsväxten,  sä  väl  pä  äker  som 
engh,  effter  sädhan  ännu  inthet  är  kommen  i  ax  och  dhen  otij- 
dige  vederlecken  med  kiöldh  och  vätha,  dagligen  continuerar, 
huar  Gudh  icke  synnerligen  aff  barmhertighect  täckes  sådant  af- 
vendha.  Alle  vore  goodhe  vänner,  i  synnerheet  hans  älskelige 
k.  husfru  och  barn  ähre  (dess  Gudi  tack)  vedh  goodh  helsa  och 
sundheet,  Gudh  det  pä  alle  sijdher  längvarigt  giöre,  doch  ähr 
här  hoos  beklagande,  att  Gudh  dhen  aldrehögste  hafver  igenom 
dhen  timmelige  dödhen  hädhan  kallat  någre  af  vare  godhe  vän- 
ner, som  ähre,  herr  Erich  Soop,  herr  Carl  Sparre,  herr  Carl 
Banher,  Erich  och  Knut  Jörensöner,  huars  sielar  Gudh  evinner- 
lighen  hughne  och  förlähne  med  alle  hans  utvalde  barn  en  frögde- 
full  upständelse  pä  dhen  ytterste  dagen,  han  och  värdigas  tröste 
deres  högt  bedröfvadhe  husfrugher  och  barn,  som  i  sorg  och 
bedröfvelse  effterlefve.  Ytterligare  kan  jagh  min  k.  broder  icke 
förhålla,  at  för  någre  dagar  sedhan  ähr  et  skeep  ifrån  Strålesundh 
hijt  kommit,  som  med  sigh  bräkte  ett  breef  ifrån  välborne  herr 
Claas  Horn,  dheruthinnan  han  iblandh  annat  förmähler,  att  H. 
K.  M:t  skall  nu  nyligen  hafva  hållet  en  drabbningh  med  Tilii 
och  Beijerfursten,  och  icke  allenest  behållet  platzen,  uthan  och 
heele  hans  armee  ruinerat  och  sedhan  inbekommit  Au[g]8burgh  och 
någre  andre  fäste  platzer  uthi  Beyeren,  huilke  tijdender  ifrån 
Hamborgh,  Sundet  och  andre  orther  continueras,  män  huruiedes 
dhct  specialiter  aflupet  ähr,  hafve  vij  ännu  ingen  viss  unn^er- 
rättelse,  hälst  mädhan  vij  nu  uthi  3  månadher  ingen  relation  om 
H.  K.  M:tz  lyckelige  progresser  haft  hafve,  och  vij  samptelige 
här  i  rijket  högeligen  åstunde  veete,  huru  min  K.  Brodber  nu 
stadder  ähr.  Begiärer  fördenskuldh  brodervänligen,  det  min  K. 
Broder  ville  obesvähret  vara,  någon  af  secretererne  befala  och 
opåleggia,  som  åtminstone  en  gångh  huar  måhnat  oss  om  alle 
saaker  der  passera  aviserar;  dess  fö  nithan  vore  högeligen  af  no- 


Digitized  by  VjOOQIC 


501 

den  at  Salvio  måtte  n&gcn  fifoodh  och  skickelig  man  tillordnas, 
som  icke  allenest  kunne  oss  alle  saakers  förlöp  avertera,  uthan  och 
med  FflBgreo  [o:  Fegraeo]  och  andre  correspondera,  eraedhan  Salvius 
inthet  hinner  sådant  fulföHa,  för  dhe  åtskillige  värf,  H.  K.  Mit 
honom  opålegger  med  reesande  ifrån  dhen  ene  fursten  och  po- 
tentaten till  dhen  andre,  med  dhem  at  tractera  och  handla,  huil- 
ket  jag  i  min  k.  broders  bättre  betenkende  hemstcller.  Sist  kan 
jog  min  K.  Brodher  icke  förhålla,  at  jag  hafver  åtskillige  gånger 
skrifvet  bådhe  cammereraren  Tynne  Hinderson,  så  väl  som  dhe 
andre  bookhållarne  der  nedre  i  Pomern  och  Meckelborgh  till,  at 
visse  rullor  måtte  hijt  heemsendes,  på  alt  det  Svenske  och  Fin- 
sko krigzfolchet  så  väl  till  häst  som  foot,  som  anno  1630,  1631 
ähre  utdragne,  huru  starke  dhe  nu  ähre  och  huadh  derpå  ähr 
afgått.  Begiärer  fördhenskuldh  brodervänligen,  det  min  k.  brodher 
ville  deropå  drifva  det  generalerne  öfver  infanteriet  och  cavallie- 
riet  måtte  der  till  hålles  det  dhe  jempte  commissarierne  sådhane 
niUor  underskrefne  hijt  senda,  på  det  H.  K.  M:tz  ränthor  icke 
mage  förgäfves  utgifvas.  Dette  hafver  jag  med  dette  tillfälle 
icke  kunnat  min  k.  brodher  förhålla  Befaler  honom  medh  alt 
det  honom  kiärt  ähr,  uthi  Gudz  milderijke  protection  till  all 
begiärligh  välfärdh  och  långvarigh  lijfz  sundheet  och  mig  uthi 
hans  continuerlige  vänskaap,  brodervänligen.  Aff  Stokholm  dhen 
14  Junij  anno  1632. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


227.  Stookholm  den  28  Augusti  1682. 

Lyckönskar  till  de  öfrer  fienden  vunna  fördelar  och  tillönskar  vidare  fram- 
gång; men  måste  urskulda  sig  för  en  anklagelse  af  riksrådet  Henrik 
Horns  enka,  att  han  skulle  hafva  med  orätt  tillegnat  sig  en  äng,  som 
lydt  under  Hapsals  domkapitel  och  derföre  kallas  Chorcoppel. 

Välbårne  herr  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc.  Derhoss  kan  jagh  min  K.  B.  brodervenligen  icke  förhålla, 
at  ändoch  jagh  nu  på  någon  tijd  tilgörandhe  icke  hafuer  besöckt 
min  K.  B.  mcdh  min  skrifuelse,  så  är  lijckwäll  sådant  inthet 
ichedt  af  förgätenheet  eller  försumelse,  uthan  at  här  inthet  schrif- 
värdigt  hafver  förefallet,  och  at  jagh  intet  väl  hafver  kunnat  veta, 
huar  min  K.  B.  hafuer  varit  till  at  antreffa,  efter  vij  här  hafue  hafft 


Digitized  by  VjOOQIC 


502 

dhe  tijdender,  dhet  han  medh  een  arméo  hafuer  marcherat  nedh 
åt  ReiDStrömen.  EUiest  hafuer  jagh  tilhopa  medh  dhe  andre  af 
Rijckzeos  Bådh,  åtachillige  gånger  min  K.  B.  om  rijcksena  stat 
tilkenna  gifvet,  at  den  då  hafuer  varit  såsom  han  och  nu  år, 
uthi  een  stille  roligheet  och  godt  esse,  Gudh  värdigas  vijdare 
sin  nådh  på  alla  sijdor  mildeligen  förl&hna. 

Och  effter  migh  nu  gifz  denne  visse  legenheet,  derigenom 
jagh  förmodar,  denne  min  skrifuelse  skall  min  E.  B.  tilhanda 
komma,  hafuer  jagh  intet  kunnat  förbijgå,  medh  mindre  jagh 
min  K.  B.  medh  denne  min  ringa  skrifuelse  schuUe  salutera, 
och  der  hoss  veta  låta,  at  hanss  k.  hussfru,  barn,  syschon  och 
vänner,  ähre  (dess  Gudi  loff)  vedh  godh  helsa,  så  väl  som  jagh 
och  dhe  mina  i  lijka  måtto,  önschar  at  vij  dhe  samma  godhe 
och  hugnelige  tijdender  ifrån  min  K.  B.  och,  alle  vare  godhe 
vänner  spöria  måtte.  Vij  hafue  nu  på  een  tijdh  tilgörandes 
inthet  hafft  någre  synnerlige  visse  tijdendher,  huadh  som  hoss 
H.  K.  M:tt  min  K.  B,  och  andre  H.  K.  M:tz  arméer  passerat  är, 
sedan  som  vi  hafue  förspordt,  dhet  Keijserens  generall  Wallen- 
stein  och  Beijerfursten  medh  een  mächtigt  armee  är  ryckt  up 
emot  H.  K.  M:tt,  uthan  huadh  vij  af  någre  correspondensers  bref 
och  tryckte  aviser  sport  och  förnummit  hafue,  att  alle  saker 
schole  ännu  vara  i  godha  terminis,  och  at  H.  K.  M:tt  schuUe 
hafue  hafft  någre  små  victorier,  i  lijcka  måtto  feldtmarschalcken 
velbårne  herr  Gustaff  Horn  vedh  Reinströmen,  önsche  af  hiertadh 
sådane  godhe  tijdendher  continueras  måtte.  Gudh  (igenom 
huilckens  skickelse  detta  vercket  på  begint  är)  värdigas  dhet 
till  een  godh  och  önscheligh  ändhe  uthföre  och  H.  K.  M:ttz 
konungzlighe  person,  jämpnväll  och  alle  andre  rechtschaffene 
cavallieri,  som  hoss  H.  K.  M:tt  på  åtschillige  örter  sigh  bruka 
låta,  för  all  olycka,  schade  och  farligheet  mildelighen  bevahra, 
och  förlähna  H.  K.  M:tt  ytterligare  lycka,  seger  och  framgång 
uthi  allt  sit  Christeligha  och  loffligha  förhafuende,  emot  sina 
och  Sveriges  rijkes  6ender,  sit  heligha  nnmpn  till  evigh  ähra, 
den  betryckta  Christeliga  kyrcka  till  tröst  och  bijståndh,  H.  K. 
M:tt  till  et  odödeligit  beröm,  och  oss  H.  K.  M:tz  trogne  under- 
såter  till  hugnat,  frögdh  och  glädie. 

Sidst  kan  jagh  min  K.  B.  icko  obemält  låta,  dhet  S.  Hindrich 
Hornss  effterlåtne  enckia,  velbårne  fru  Anna  Schneckenborgh 
hafuer  hoss  H.  K.  M:t  migh  angifuet,  dhet  jagh  våldsambligen 
schuUe  henne  afhendt  haffue  ett  stycke  landt  under  Hapsahl 
belägett    Chor-Koppell    benämdh,    som  hon   i  possession  schuUe 


Digitized  by  VjOOQIC 


503 

hafft  hafue,  så  schall  sådant  aldrigh  i  sanniDgh  befinnas,  uthan 
at  dhet  af  ålder  under  Hapsahl,  så  väll  för  som  sedan  dhet  kom 
under  Sveriges  cione,  lydt  och  legat  hafuer,  och  at  så  i  sanningh 
är,  vetnar  nampnet,  ty  dhen  tijdh  Hapsahl  var  et  bischopzsäte, 
haffue  chorpresterne  hafft  samma  koppel  eller  haghe  till  muhle- 
bete  för  deres  bestar,  och  dher  af  dhet  nampnet  Chorkoppel 
bekommet.  Förundrar  migh  icke  ringa,  at  dhen  godhe  fruen 
icke  schulle  hafue  försyn  H.  K.  M:tt  sådan  osanningh  at  före- 
bringha,  ty  hon  schall  aldrigh  kunna  bevijsa,  dhet  samma  Chor- 
koppel, någon  sijn  hafuer  lydt  under  hennes  gårdh  Wänden, 
huarcken  i  hennes  saligh  herres  eller  hanss  fadhcrs  tijdh,  uthan 
altijdh  under  Hapsahl,  eij  heller  hafuer  hon,  när  samma  landt 
blef  migh  af  velborne  herr  Peer  Bahner  på  den  tijdh  H.  K.  M:tz 
gubernator  i  Refle  igenom  stådthållaren  dersammastädes,  väl- 
bördigh  Evert  Brehmer  invist  och  inrymbdh,  der  upå  klandrat 
eller  prsetenderat  för  än  nu,  vet  eij  heller  huarföre  hon  icke  blef 
vedh  dhet  afftahl  jagh  medh  henne  i  hennes  svågers  velbdrne 
herr  Claes  Horns  och  herr  Johan  Sparres  närvaru  giorde,  dhen 
tijdh  hon  medh  Hennes  M:tt  vår  allernådigeste  Drottningh  ut- 
reste, at  vij  uppå  bådhe  sijdhor  schulle  förordna  vare  fuUmech- 
tigc,  som  schule  tilstädes  vare,  när  vetnen  af  gubernat[oren]  der  i 
landet  examineras  schulle,  den  samma  koppeli  under  Uapsahla 
slåt  eller  hennes  gårdh  Wänden  legat  hafuer,  och  at  dhen  som 
det  medh  svorne  vetne  bäst  kunne  bevijsa,  schulle  samma  kop- 
peli behålla.  Ahr  fördenschuU  till  min  K.  B.  min  broderven- 
lighe  begähran,  dhet  kan  vedh  någon  godh  occasion  H.  K.  M:tt 
min  oschyldigheet  i  underdånigheet  vill  tillkenna  gifua,  at  H. 
K.  M:tt  iche  må  fatte  dhe  tancker  til  migh,  dhet  jagh  henne 
eller  någon  annan,  någet  med  våldh  öfuer  lagh  och  rätt  schulle 
afhända,  uthan  såsom  mit  kall  och  edz  plicht  dhet  fo[r]drar,  dhet 
jagh  androm  til  rät  förhielpa  schall,  alt  så  hafuer  jagh  och  städz 
migh  der  om  beflijtat,  och  än  göra  schall  dhet  jagh  androm 
medh  mit  exempel  der  till  upveckia  vill.  Förmodar  dhet  min 
K.  B.  migh  denne  broderlighe  affection  beviser,  uthi  huadh 
måtto  jagh  kan  betee  honom  och  dhe  hanss  någon  behageligh 
tienst  och  venschap  igen,  schall  jagh  altijdh  der  till  villigh  och 
öfuerbödigh  finnas.  Befaller  min  K.  B.  etc. 
Datum  Stockholm  den  28  Augusti  1632. 

Din  tienstvillige  broder  och  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


504 


228.  Stockholm  den  18  Oktober  1632. 

Ständerna  äro  inkallade  till  den  31  Oct.  för  frågan  om  en  utskrifning,  hvilken 
nog  skall  beviljas,  men  blir  kännbar;  årsvezten  har  varit  ymnig,  men 
år  skadad  af  väta  och  frost.  Klagan  öfver  indragning  af  donationsgods 
i  Lifland. 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  van 
ete.  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  broderyänligenn  icke  förhålla, 
att  oansedt  jag  inthet  synnerligen  haffver  min  K.  B.  för  denne 
gången  at  tillschrifva,  likväl  hafver  jag  acbtadt  min  devoir 
vara,  min  K.  B.  vedb  denne  [go]de  occasion  medh  secretereren 
Nils  Nilson  at  salutera,  och  om  [staten]  här  i  riket  någorlunda 
förnimma  låta,  hvilcken  (dess  Gudhi  loS)  uthi  stilla  roligheet 
och  gott  esse  ähr.  Allenast  begynner  fast  hvar  man  högeligen 
längta  efter  H.  K.  M:t6  lyckelige  hemkomst,  ty  här  månge  saker 
förefalla,  som  i  H.  K.  M:tz  fränvahru  icke  kunne  sä  förrättas, 
såsom  det  sig  medh  rätta  borde,  och  man  elliest  gerna  ville, 
oansedt  hvar  och  en  af  oss  som  här  hemma  ähre  beflijtar  sig 
om,  at  göra  der  uthinnan  sitt  bästa.  Gudh  värdigas  late  alle 
saker  der  uthe  så  aflöpa,  at  vij  alle  aflF  H.  K.  M:tz  lyckelige 
hemkompst  måtte  få  hugnadt  och  glädie. 

EfFter  H.  K.  M:tz  nådige  befallningh  hafve  vij  Ständerna 
här  i  riket  till  den  sidste  hujus  hijt  förschrifvet,  medh  dem  att 
tractera,  om  den  uthschrifning  H.  K.  M:t  oss  nådigest  uppå  lagdt 
hafver,  förmodar  at  de  efter  deres  macht,  schole  vara  dertill  at 
beveka.  Doch  kan  jag  på  mit  samvet  säija,  att  dett  schall  dem 
svårt  falla,  för  det  ringa  mantahl  nu  ähr,  aldenstundh  så  mycket 
folck  i  desse  åhren  ähr  åtgånget,  förr  än  något  kan  i  staden  igen 
tillväxa.  Åhrsväxten  här  i  landet  hafver  i  åhr  för  ögonen  fast 
ympnig  synts,  men  för  den  continuerlige  väta  som  i  åhr  varit 
haffver,  så  väl  som  det  bittida  infallna  frostet,  hafver  den  icke 
kunnat  till  sin  fulkomblige  mognat  komma,  uthan  stor  schade 
taget,  i  synnerhet  sommarsäden,  doch  lijkväl  vill  man  förmoda, 
att  allmogen  schall  dercs  nödtorfft  till  dess  uppehälle  i  åhr 
hafva;  Gudh  värdigas  oss,  för  sådana  och  andra  välförtiente 
syndestraff  n[ådeligen].  förschone.  Hvadh  [elliest]  hans  elsche* 
lige  k.  husfru,  b[arn  och]  andre  vare  vänner  här  i  riket 
vedkommer,  ähre  de  [samt]  jag  och  de  mina  (dess  Gudhi  loff) 
vedh  god  helsc  och  8u[ndhet]  och  värdigas  oss  uppå  alla  sijdor 
länge  der  vedh  erhålle  [Gudh  late]  sche,  att  vij  der  ifrån  eder 
m«^tte    altijdh    sådane   nouel[ler]   spöria;    men  så  ähr  beklagande 


Digitized  by  VjOOQIC 


505 

värt,  att  [vij  och  andre]  vare  vänner,  hafva  här  medh  be- 
dröfvelse  [förnummit  tijdender,  om  välborne  her  Claes  Horns*) 
och  her  [Johan  Sparres(?)  sorglige]  och  oförmodelige  dödelige 
frånfalle,  Gudh  [deras  be]dröfvade  eiFterlåtne  husfruer,  barn  och 
förvantter  [hvilka  i]  största  sorg  och  bedröfvelse  efterlefva,  tröste 
och  hugB[vale,  efter]  som  de  hafva  varit  H.  K.  M:t  och  fädernes- 
landet [gode  och  trogne]  tienare,  och  deras  vänner  käre  och 
värde,  altsä  ähre  [de  af]  hvar  man  beklagade;  hade  väl  varit 
önscheligt  (om  [Gudz]  villie  varit  hade)  att  de  ännu  en  tijd  hade 
mått  lef[va  H.  K.  M:t]  och  fedemeslandet  till  tienst  och  bijstånd, 
så  väl  som  der[es  vänder]  och  förvanter  till  hugnat,  tröst  och 
glädie.  Men  hvad  är  derom  at  säija,  effter  i  denne  värden  inthet 
stadigt  och  varachtigt  ähr,  [och  man  måste]  sig  medh  Gudz 
nådige  villie  benöija  låta,  och  honom  bidie  [att  vij]  så  måtte 
denne  värdenes  lop  igenom  gå,  att  vi  [kunna]  vara  honom  täcke 
och  behagelige,  och  behål[le  hans  nåde  när]  vij  hädan  schillies 
schole;  önschar  doch  aff  hiertat,  att  [han]  ville  de  öfrige  vare 
vänner  förschona,  och  icke  så  hastigt  [fäderne6]landet  till  afsach- 
nadt  bortryckia,  såsom  så  väl  her  hemma  [som]  uthe  i  desse  tu 
åhren  schedt  ähr,  uthan  nådeligen  förlähna,  [att  vij]  effter  denne 
mödosamme  och  besvärlige  tijdhen,  som  vij  nu  en  tijd  uthi  vistas 
hafve,  måtte  igen  få  hugnadt  och  glädie. 

Sidst  kan  jagh  [min  K.  B.]  brodervenligen  icke  förhålla,  att 
såsom  jagh  för  detta  äfven  min  K.  B.  tillschrifvet,  om  min  k. 
systers  välborne  fru  Brijta  De  la  Gardins  gotz  i  Lifiandh,  som 
H.  K.  M:t  hennes  förre  salige  man  nådigest  donerat  haffver; 
så  emädan  en  stor  dehl  af  samma  gotz  ähre  åtschillige  personer 
af  H.  K.  M:t  nu  sedermehra  bebrefvade,  och  hon  inthet  annat 
hafver  sin  rätt  medh  at  försvara  [än]  H.  K.  M:tz  nådige  dona- 
tion, derföre  hafver  hon  för  någon  tijdh  sedan  [hoos  H.  K.  M]:tt 
i  underdånigheet  om  dess  nådige  declaration  anhållet,  men  [allt] 
här  till  ingen  resolution  der  uppå  bekommet,  uthan  vij  [ha]fve 
sedt  en  copia  af  den  förklaring,  som  H.  K.  M:tt  hafver  gifvet 
gubernatoren  välborne  her  Jahan  Skytte,  der  uthaf  vij  förnimme, 
det  H.  K.  M:t  nu  sedermehre  exciperar  de  gotz,  som  sedan  den 
Polnische  regeringen  under  husen  caducerade  ähre,  hvar  emot 
min  K.  Syster  eller  vij  som  barnsens  målsmän  ähre,  inthet  göra 
kunne,    uthan    medh    H.    E.   M:tz  nådige  villie  oss  benöija  låta. 


*)  Claes  (Carlson)  Horn,  Legat  i  Stralsand,  död  i  WUrzbnrg  d.  22  Ang. 
1632,  Johan  Sparre,  Ober-Stathalter  I  Mainz,  död  d.  12  Aug.  1632,  båda 
rådfiherrar. 


Digitized  by  VjOOQIC 


506 

Derhos  förraäles  och  uthi  gamma  H.  K.  M:tz  nådige  resolution 
at  her  Jahan  Skytte  schall  fordra  rechning  uthaf  dem  som  så- 
dana gotz  innehaflFt  hafva;  så  mädan  min  Salige  svåger  hafver 
den  tijdh  godtzen  blefve  honom  donerade,  teedt  H.  K.  M:t  en 
längdh  på  alle  de  gotz,  både  adelens-  och  starostie  gotKen,  som 
den  tijd  under  husen  låge,  hvar  effter  sedan  brefvett  genera- 
liter  stält  bleff,  hvilcke  gotz  min  S.  svåger,  som  de  då  vore  i 
sin  lifztijdh,  och  min  k.  syster  alt  sedan,  till  dess  H.  K.  M:t 
dem  androm  donerat  roHgen  possiderat  haffver.  Nu  hafve  en 
part  icke  allenast  uthbedet  de  adels  gotz  som  sedan  den  Polnische 
regeringen  under  husen  lagde  ähre,  utan  och  en  debi  af  sielffve 
starostie  gotzen,  som  af  ålder  der  under  lydt  och  legat  haffva, 
hvilcket  jag  nogsampt  tänckia  kan,  aldrig  vara  af  H.  K.  M:t 
mehnt.  Hvarföre  ähr  till  min  [K.  B.]  min  brodervenlige  [begäran 
att]  han  vedh  någon  godh  occasion  ville  hos  hög:te  H.  K.  M:t 
hennes  sak  andraga,  och  der  uppå  fordra  det  hon  [Kongl.  Majits] 
nådige  breff  måtte  bekomma,  att  hon  8å[som  och]  hennes  k.  barn 
åt  minstone  för  hennes  S.  mans  [långvarige]  och  trogne  tienst, 
så  och  stora  omkostnadt  [derför]  måtte  behålla  obehindrat  och 
omolesterat  [de  godz  som]  under  Karckus  och  Ruin  lydt  och  . . . 
[legat]  haffve,  sådana  min  k.  broders  stora  om[vårdnad  och  god]heet, 
varder  hon  tilbörligen  vetta  ihugk[omma  och]  förschylla.  Be- 
faler  min  K.  B.  etc. 

Din  trogen  och  tienstvillige 
Jacobus  De  La  [Gardie  m.  p.] 
Datum  Stockholm  den  18  Octob.  1632. 

Post-scriptum. 
Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  gode  vän.  Jag 
tviflar  inthet,  det  min  k.  Broder  varder  sigh  väl  ihugkomma, 
hurulunda  jag  hade  handlatt  med  fru  Magdalena  Farensbeck  om 
hennes  godz  Udenkijl  uthi  Hapsahls  lähn  belägett,  i  så  måtto, 
att  jag  schulle  giffva  henne  för  samma  godz  9,000  dal.  8ölfver[mynt] 
sedan  schulle  hon  be:te  godz,  tillijka  medh  en  wacke  af  mine 
egne  godz  på  [Dagö?]  uthi  sin  lifztijdh  behålla,  det  hon  nu  uthi 
10  åhr  nutet  haflFver,  så  [enähr]  hon  i  denne  sommar  ähr  igenom 
döden  affleden,  hafver  go[u]verneuren  välborne  her  Philip  Skeding 
mig  samma  godz  effter  contractetz  lydelse  [inry]mbdt,  hvar  medh 
hennes  syster  som  ännu  leffver,  sig  väl  hafver  be[nöja]  låtet.  effter 
jag  aff  en  godh  villie  haffver  undt  henne  någre  bönder  uthi  sin 
lifztijdh,    öfver    det    som   contractot  förmår.     Nu  förnimmer  jag 


Digitized  by  VjOOQIC 


507 

aff  några  mina  godo  vänner  i  Lifflandh,  det  S.  Jöran  Wulffe- 
dorpfiz  broderson,  schall  vara  till  H.  K.  M:t  förrest,  i  den  meh« 
ningh  samma  godz  hos  H.  E.  M:t  at  uthbidia,  lijka  såsom  det 
vore  fallet  till  H.  K.  M:t  och  Cronan  för  en  caduc,  hvilket  doch 
min  K.  B.  så  väl  som  hvar  man  der  i  Liilandh  bättre  vetterligit 
ähr,  att  det  haffver  varit  hennes  fäste  faderlige  arff,  och  oansedt 
någre  tillförende  hafva  tilbudit  villia  henne  det  undangå,  så 
hafver  hon  det  lijkväl  igenom  min  K.  Broders  promotion  medh 
stortt  besvär  det  igen  bekommet;  elliest  hafver  jag  ett  H.  K. 
M:tz  breff,  som  H.  K.  M:t  mig  på  Kåkenhusen  nådigest  gaff,  då 
jag  köpte  Hapsahla  lähn,  att  der  någre  aff  adel  eller  andre,  som 
i  samma  lähn  boo,  ville  mig  deres  godz  till  köpz  uplåta,  så 
schäncker  H.  E.  M:t  mig  der  uthi  sin  jus  och  prfetention,  att 
jag  dem  frijt  köpa  må.  Hvarföre  ähr  till  min  K.  B.  min  broder- 
venlige  begäran,  att  om  denne  eller  någon  annan  ville  samma 
godz  hos  H.  K.  M:t  uthbidie,  dett  min  K.  B.  då  ville  sådant  för- 
hindre,  och  secretererne  uthi  cantzliet  imponera,  att  de  icke  så 
obetäDckt  förschaffe  hvar  och  en  som  medh  falsch  berättelse 
framkommer,  H.  K.  M:tz  bref  på  någre  godz,  förr  än  de  fuli- 
kombligen  derom  ransake  hvadh  rätt  andre  som  dem  pre[ten- 
dera  derjtill  haffva,  att  dett  här  [i  rijket]  icke  annorstedes  så 
må  sche,  som  nu  uthi  Lifflandh  ähr  tillgånget,  i  det  de  icke 
allenest  uthbidie  [si|f  adels  gods,]  uthan  och  de  godz,  som  uhrminnes 
hafva  lydt  under  starostier  [hvilket]  min  k.  syster  så  väl  som  migh 
vederfarit  ähr,  min  [K.  Broder  ville]  fördenschuldh  dertill  för- 
hielpa,  det  jag  så  väl  [som  min  käre  syster]  måtte  bekomma  H.  K. 
M:tz  nådige  breff,  [att  vij]  måtte  obehindrat  och  oqvaldh  få  niutha 
och  [besitta  de  gods  som  af]  ålder  i  den  Polnische  regeringen 
under  hu8e[n  lydt  och]  legat  haffva.  Förseer  mig  till  min 
k.  b[roder  att  han  mig  härutin]nan  till  villie  ähr,  och  mig  icke 
förtäncker,  att  [jagh  honom  i  raine]  egne  privata  nu  bemöder, 
när  han  medh  andre  hög[vigtigc  ärender  be]svärat  ähr;  der  jag 
uthi  någon  måtto  kan  ticna  [honom  på]  denne  ortten,  schall  han 
altijd  finna  mig  dertill  villig  [och  öfjverbödig.  Gudh  alzmechiig 
honom  till  all  begärlig  väl[moge  brojdervenligen  befalat.  Datum 
ut  in  littris. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:    Välborne    herre   K.  B.     Jagh  beder  fliteligen, 
du  vill  icke  förtenckia  migh  att  jagh,  min  K.  B.  nu  medh  mina 


Digitized  by  VjOOQIC 


508 

privatfi  80  besuerer,  der  [jag]  doch  råU  vett  ditt  store  arbett  och 
oseijeligh  [bekymroeT]  men  efter  jagh  spor  att  migh  så  tilsetiea 
och  att  ganska  stora  ticnster  kun  ne  tilefventyrss  förgetess,  så 
nödhgass  [jagh]  honom  härom  bemödha,  efter  vår  gamble  ven[skap] 
och  förtronde.  Han  skall  altidh  hafva  att  comme[ndera]  öfver 
migh  igen.  Min  hustru,  som  nu  ligger  i  b[arnsftng]  efter  en 
dotter,*)  låter  so  kerligen  och  flitelig[en  helsa]  degh,  dett  samma 
och  min  bror,  syster  och  flere  godhe  [venner]  göra,  och  önska 
af  hierta  att  vi  &n  en  gonge  måtte  [träffa]  hvarandra  medh 
gledhie.  Jagh  skulle  fullu  mehra  skri[fva]  med  egen  hondh, 
men  miue  ögon  äre  migh  så  mörke  att  iagh  dett  inte  nu  vell 
kan  göra,  beder  därföre  [om]  förlåtelse  och  att  du  altidh  vill 
holla  mig  för  din  [trogne]  bror  och  tienare.     Vale. 


2a9.  Stookholm  den  16  Januari  1688. 

De  åsigter  om  rikets  styrelse,  hTilka  Rikskanslern  senast  med  Sekreteraren 
Qrubbe  meddelat  Riksrådet,  öfverensstämma  nästan  i  allt  med  hvad 
sedan  bllfvlt  honom  tlllskrifvet  eller  na  blifvit  STaradt;  om  hans  en* 
skilda  mening  i  ett  och  annat  skall  Grabbe  lemna  några  meddelanden. 
Om  det  Svenska  och  Finska  krigsfolket  begår  han  att  fullständiga,  nnder- 
skrlfna  rnllor  må  bemsändas,  särdeles  offer  officerame,  att  icke  underhåll 
må  behöfva  beräknas  för  andra  än  de  som  änna  äro  i  tjänst. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän  etc. 
Kan  jag  honom  här  hos  brodervenligen  icke  förhålla,  att  jag 
intet  tviliar,  det  samptlige  Rikzens  Rådz,  så  väl  som  min  schrif- 
velse  till  min  K.  B.  ähre  honom  nu  mehra  tilhanda  kombne,  der 
af  han  förnimma  kon,  huru  såsom  vij  det  högt  bcdröfvelige 
dödzfallet,  som  medh  H.  K.  M:t  Christeligeste  och  berömelige  i 
åminnelse,  vår  fordom  allernådigeste  herre  och  högt  ährade 
Konung  händ  t  ähr,  sport  hafva;  derigenom  vij  ähre  förordsakade 
vordne  till  min  K.  B.  afferda,  välborne  gref  Peer  Brahe,  honom 
vårt  betänckiande  om  rikzens  regering  i  denne  besvärlige  tijden 
communicera,  och  derhos  hans  mehningh  här  om  förnimma. 
Strax  eflfter  välb:te  gref  Peers  afresa,  ähr  min  K.  Broders  skrif- 


*)    Christina    Catharina,    enligt    Sv.  Adelns  Åttartaflor  född  i  Stockholm 
den  7  Oct  1632. 


Digitized  by  VjOOQIC 


609 

Yclse,  daterat  Franckefort  um  Mayn,  säfiom  och  nu  sedan  i  dcsae 
dagar  secreteraren  Larss  Grubbe,  medh  de  bref  och  memorialer, 
min  K.  B,  bonom  medhgiffvet  hafver,  till  samptlige  Rikzens 
Rådh  hijt  ankommen,  uthi  hvilcke  min  k.  Broders  åtschillige 
schrifvelser,  han  oss  om  tillståndet  der  uthe,  så  vål  som  sitt 
betänckiande  tillkänna  giffver,  huru  såsom  regementet  här  effcer 
i  denne  farlige  tijdhen  bäst  förestås  och  ordineras  schall,  att  alt 
må  kunna  blifva  uthi  sin  vahnlige  roo  och  säkerheet,  och  lända 
Hennes  Maij:tt  vår  nådigeste  Drottningh,  så  väl  som  Hennes 
Maij:tts  högelschelige  lifzarvinge,  vår  endeste  arff-fröken  och 
deaignerade  Drottningh  till  troheet  och  tienst. 

Och  hafver  oss  allom  kärt  varit  att  vår  k.  Broders  consilia 
medh  vårt  betänckiande  i  alle  punckter,  fast  öfverens  stämma. 
Hvadh  såsom  min  K.  B.  oss  vijdare  påminner,  som  i  vår  förre 
skrifvelse  icke  mentionerat  ähr,  schall  efter  min  k.  Broders  hög- 
vise rådh  i  lijka  måtto  fastställas,  effter  såsom  samptlige  Rikzens 
Rådz  memorial  secret[eraren]  Grubbe  medhgifven,  vijdare  uthvisar. 

Hvadh  mit  ringa  betänckiande  i  saken  ähr,  varder  min  K.  B. 
en  dehl  af  min  näst  förre  schrifvelse,*)  såsom  och  nu  af  Grub- 
bens  relation  förnimma.  Och  såsom  min  K.  B.  altijd  hafver 
funnet  mig  att  bähra  åhoga  och  omsorgh,  till  alt  det  som  kunde 
lända  vår  höga  öffverheet  till  nytta,  gagn  och  gode,  altså  må 
han  sig  visserligen  försäkra,  att  jag  inthet  mindre  här  efter  min 
troheet  schall  förspöria  låta,  såsom  och  andre  dertill  hålla  och 
förmahna,  hvar  till  alle  redelige  patrioter  väl  scholc  affectione- 
rade  vara.  Vij  hafve  högelig  orsak  at  tacka  Gudh,  at  alle  saker 
här  i  riket,  uthi  denne  sorgelige  tijden,  ännu  ähre  i  godh  stilla 
roligheet;  vill  och  förmoda,  att  när  Ständerna  hijt  till  mötet 
saman  komma,  man  då  dem  medh  godh  förmahningh  schall 
kunna  der  i  erhålla,  och  vijdare  der  till  styrckia  och  stadfästa, 
så  at  fast  vare  illvillige  naboer  schole  villia  något  ondt  emot 
oss  stämpla  eller  påbegynna,  att  de  igenom  Gudz  nådc  inthett 
stort  der  medh  uthrätta  schole.  Detta  hafver  jag  vedh  denne 
occasion  inthet  scholat  underlåta  min  K.  B.  communicera,  ön- 
schandes  af  hiärtat  honom  till  et  lycksaligt,  gott  nytt  åhr,  att 
Gudh  ville  honom  nådeligen  styrcka,  och  stadig  helsa  förlähna, 
dett  han  dette  besvärlige  och  mödosamma  väsendet  han  nu  uthi 
sitter  således  uthföhra,  att  dett  måtte  lända  Gudh  till  ähra, 
fäderneslandet    till   nytta  och  sig  sieliF  till  et  odödeligit  nampn. 


*)  Synes  vara  förkorn  men. 


Digitized  by  VjOOQIC 


510 

Jag   för  min  person  sohall  altijd  vara  och  siades  förblifva  hans 
oförändrade 

tienstvillige  trogkne 
broder  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m,  p. 

Datum  Stockholm  den  15  Januarij  1633. 

Post  scriptum 
(P&  löst  blad). 
Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Jag  kan  honoro  här  hos  brodervenligen  icke  förhålla,  att  oan- 
sedt  jag  ätschillige  resor  i  H.  K.  M:tz  lijfztijdh,  hafver  dijt 
uthschrefvet,  och  begärat,  visse  underschrefne  ruUor,  på  alt  det 
Svenscha  och  Finscha  krigzfolck,  som  der  uthe  ähr;  lijkväl  ähr 
sådant  alt  här  till  inthet  schedt,  uthan  någre  fåå  rullor  ähre  hijt 
ankombne  af  officererne  underschrefne,  doch  af  commissarieme 
eller  camereraren  inthet  verificerade,  till  hvilcka  man  ringa  tro 
ställa  kan.  Hvarföre  begärer  jag  brodervenligen,  det  min  K.  B. 
täcktes  Camereraren  befala  och  imponera,  det  visse  underschrefne 
rullor  på  alt  behållet  Svenscht  och  Finscht  krigzfolck  både  till 
foth  och  hest,  i  synnerhet  på  officererne,  måtte  medh  allerförsta 
hijtsändas,  på  det  man  må  see,  hvilcke  der  af  behåldne  ähre,  att 
på  dem  som  till  eventyrs  för  2  åhr  sedan  ähre  döde  blefne,  icke 
må  någet  underhåldh,  öfver  deres  af  H.  K.  M:t  efterlåtne  nåde 
åhr,  uthtagas,  och  altså  dubbelt  hemman  både  på  dem,  och  de 
som  sedan  här  hemma  tillordnade  ähre,  uthdehlas,  cronan  till  all 
som  störste  schada  och  afsachnadt,  derigenom  uthi  somblige 
landzändar  icke  et  heman  behållet  ähr.  Hvilcket  jag  min  K.  B. 
här  medh  icke  hafver  velat  förhålla.  Gudh  alzmechtig  honom 
till  all  välferdh  brodervenligen  befalat.     Datum  ut  in  littris. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie   m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


511 


280.  Stookholm  den  2  April  1688. 

Sedan  riksdagen  nu,  om  ock  med  någon  skenbar  lindring,  beviljat  de  för 
kriget  nödiga  pftlagor,  dem  regeringen  föreslagit,  skall  man  genast  laga 
att  Qtskrifnlngen  yerkställes  och  krigsmakten  sättes  i  stånd  att  möta 
plötsliga  anfall;  flottan  utrastas  dels  att  i  Maj  utgå  för  att  hemta  konun- 
gens lik,  dels  hyad  de  större  skeppen  angår  för  att  ligga  1  beredskap. 
Grefve  Magnus  Brahe  bar  den  4  Mars  dött  af  slag. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  v&n  etc. 
Derhos  kan  jag  min  K.  B.  brodervenligen  icke  förhålle,  det  hans 
veplige  schrifvelser  till  mig,  så  väl  som  samptlige  Rikzens  Rådh, 
ähr  OBS  medh  välborne  greff  Peer  Brah  etc.  så  väl  som  sedcr- 
mehra  medh  secreteraren  Larss  Gmbbe  väl  tilhanda  korobne,  der 
iithinnan  min  K.  B.  oss  tillkänna  gifver  huru  såsom  sakerne  der 
uthe  i  Tyschlandh  på  den  tijdhen  förevi8te(!);  och  att  min  K.  B. 
hade  varit  hos  Churfursteme  af  Sachsen  och  Brandenburgh,  att 
renovera  den  alliance  som  Fl.  K.  M:t  Christeligeste  och  hög- 
lofligeste  i  åminnelse,  Sveriges  crono  och  dem  emellan  uprättadt 
och  besluten  var,  måtte  förnyas  och  confirmeras,  på  det  at  dot 
goda  värcket,  som  Gudh  igenom  H.  K.  M:t  påbegynt  hade  icke 
måtte  nederliggia,  uthan  till  en  önscheligh  ände  uthfördh  blifva; 
och  hvadh  han  hos  dem  uthrättadt  hnfver.  Sedan  förmäler  min 
K.  B.  att  han  der  ifrån  vill  begifva  sigh  up  till  Schwaben  och 
Franckenlandh,  till  den  kreitzdagh,  som  der  beramat  ähr,  at 
tillsee  hvadh  såsom  han  der  förrätta  kan.  AiFhvilcket  jagh,  medh 
mine  medhcolleger  nogsampt  seer  och  förnimmer,  den  store 
åhåga  och  bekymber,  min  K.  B.  om  fäderneslandzens  välferdh 
bähr;  Gudh  den  aldrahögste  medh  sin  H.  Ande  styrrke  min  K. 
B.  att  han  sitt  Chiistelige  förehafvande  och  detta  stora  besvär 
må  kunna  väl  uthstå,  och  det  mycket  besvärlige,  doch  Gudhi 
behagelige  värcket,  lyckeligen  till  ände  föhra,  Gudz  helige  nampn 
till  evig  ähra,  den  betryckta  rätta  Evangelische  försambling  till 
tröst  och  hugnodt,  fäderneslandet  till  nytto  och  säkerheet. 

Tillståndet  här  i  landet  anlangande,  der  om  varder  min  K.  B.  af 
samptlige  Rikzens  Rådz  bref,  så  väl  som  secret.  Larss  Grubbes 
raundtlige  berättelse,  vijdlyftigare  förnimma;  allenast  låter  jagh 
min  K.  B.  förnimma,  att  den  rikzdagh  som  samptlige  Rikzens 
Rådh  uthschrifvet  hafva,  ähr  nu,  Gudhi  loff,  väl  fulländadt,  oan- 
scdt  i  förstone  nfigre  sälsame  huffvudh  funnes,  som  förmehnte 
nu  vedh  detta  tillständett  alle  pålagor  affschaffa.     Men  sedande 


Digitized  by  VjOOQIC 


512 

rätt  ähre  demonstrerade  och  underviste,  hvadh  fahra  de  sigh 
sielfve  i  förde,  om  de  detta  göra  schuUe,  hafva  de  godhvilligen 
ingått,  och  hvadh  man  achiäligen  af  dem  begärat  haffva,  doch 
haffver  man  i  någre  ringa  saker  måst  dem  gratificera,  hvilcke 
synes  uthi  appareosin  dem  mycket  lindra,  men  när  man  dem 
realiter  vill  förstå,  schall  cronan  ringa  afsachnadt  dcraff  taga. 

Utschrifningen  som  bevilliat  ähr,  schall  nu  strax  företagas, 
och  så  snart  den  fulländet  ähr,  schall  jag  munstringen  begynna, 
och  krigzfolcket  här  i  landet  uthi  sådan  postur  sättia,  att  man 
på  all  händelse,  der  något  oförmodeligit  af  en  eller  annan  kunne 
tilbiudas,  de  då  mage  vederrede  vara,  tillbörligit  motatåndh  at 
göra,  och  schall  jag  pä  min  flijt  inthet  låta  fehla,  uti  alt  det  jag 
tänckia  kan,  fäderneslandet  till  säkerheet  och  tienst  länder. 

Skepzflåtan  varder  och  medh  all  macht  dageligen  tillrustadt, 
så  att  de  som  schola  effter  Hennes  Maij:tt  vår  nådigeste  Drott- 
ningh,  och  H.  K.  M:tz  glorvördigeste  i  åminnelses  lijk  blifva 
färdige  in  Majo  att  uthlöpa,  de  öfrige  och  störste  skeppen,  blifva 
och  tillrustade  att  Hggia  till  redz  på  all  händelse,  der  man  någon- 
atädz  dem  kan  behöffva.  Förhoppas  altså  igenom  Gudz  nådige 
bijståndh,  att  der  någon  schuUe  sig  lysta  oss  att  antasta,  schola 
de  finna  oss  i  godh  beredschap,  fäderneslandet  at  försvara;  Gudh 
alzmechtigh  förlähne  allenast  min  K.  B.  sampt  de  andre  som  der 
uthe  medh  honom  ähre,  at  de  der  kunne  sakerna  till  en  godh 
och  lyckelig  ände  uthföhra,  och  att  vare  förbundz  förvanter, 
måtte  medh  uprichtighet  och  troheet  oss  mehna,  och  icke  igenom 
Keijsarens  och  andres  sincerationer  låta  sig  bedraga,  så  för- 
hoppas jag  att  alt  schall  komma  till  en  godh  ände.  Härhos  kan 
jag  min  K.  6.  icke  förhålla,  att  såsom  Gudh  den  aldrahögste 
igenom  sin  faderlige  försyn  hafver  vårt  k.  fäderneslandh  gene- 
raliter  hemsöcht  och  straffat  medh  det  hastiga  och  mycket  be- 
dröfvelige  dödzfall,  som  Gudh  klagat  medh  H.  K.  M:t  Christe- 
ligeste  och  berömeligeste  i  hugkommelse,  vår  fordom  allernådigeste 
herre  och  högt  ährade  Konungh  händt  ähr,  altså  hafver  Gudh 
alzmechtigh  täcktz  mig  och  mit  huus  specialiter  hemsöka,  och 
effter  sitt  gudomelige  rådh  af  denne  bedröfvelige  värde  a  hädan 
kalla,  min  elschelige  k.  gemåhls  k.  herfader,  den  välborne  herre 
her  Magnum  Brah,  grefve  till  Visingzborgh  etc.  den  fierde  Martij 
näst  förleden,  och  äudoch  denne  hans  dödh  lör  hans  höga  ålder 
schuU,  fulle  var  tijdig  nogh,  lijkväl  ähr  beklageligit,  att  han  så 
hasteligen  igenom  en  apoplexia  ähr  hädan  ryckt,  ty  om  afftonen 
ankom  han  till  Stockholm  frisch  och  sundh,  om  morgonen  klockan 


Digitized  by  VjOOQIC 


513 

6  var  han  så  plötzligen  afleden.  Gudh  den  nldrahögsta  honom 
medh  alle  Gudz  uthvalde  barn  en  frögdefull  upståndelse  på  den 
ytterste  dagen  mildeligen  förlähna  ville,  han  och  värdigas  tröste 
och  hugsvahle  hans  välborne  effterlåtne  gemål  och  08S  allom 
som  öffver  denne  hans  dödelige  frånfälle  högt  bedröfvade  ähre. 
Hvadh  såsom  min  k.  broders  elschelige  käre  husfru  och  barn 
vedkommer,  så  ähre  de  (dess  Gudhi  loff)  vedh  godh  helsa  och 
sundhet,  effter  såsom  min  K.  B.  af  hennes  egen  schrifvclse  medh 
secreteraren  Lars  Grubbe  vijdare  hafver  till  att  see  och  för- 
nimma. Detta  hafver  jagh  ved  denne  occasion  icke  kunnat  min 
K.  B.  förhålla,  brodervenligen  begärandes,  det  han  ville  obe- 
svärat vara,  migh  vedh  lägenhet  advertera,  hvad  der  uthe  pas- 
sera kan,  jagh  gör  honom  gerna  det  samma  igen.  Befahler  min 
K.  B.  medh  alt  det  honom  kärtt  ähr,  här  medh  och  altijdh  i 
Gudz  milderike  protection  till  all  begärlig  väl ferdh  och  långvarig 
lifzsundhet,  brodervenligen.     Och  förblifver  altijdh 

M.  K.  B.  A. 

tienstvilligh 
Datum  Stockholm  den  2  Aprilis  anno  1633. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 

Egenhändigt,  Välborne  herre  K.  B.  Efter  min  suoger  her 
Gabriell  inuen  få  dagar  skall  härifron  ditt  utt  resa,  vill  jagh 
denne  gongen  inte  bemödha  min  bror  medh  nogen  vidhlöftighett, 
uthan  medh  honom  nogcdh  mehr  min  betenckian  och  meningh 
om  alle  sacker  till  kenna  gifua.  I  medhler  tidh,  der  secrete- 
raren Grubben  för  till  min  K.  B.  ankommer  varder  han  honom 
vall  muntligen  berättandess  om  någre  saker  sosom  jagh  honom 
haffver  optechtt  och  förmener  till  federness  landess  nytto  kunnc 
lenda.  Ei  tviflandess  han  dett  i  bestå  måtte,  som  dett  af  migh 
välmentt  är  optager,  och  att  han  altidh  försäckrer  sigh,  att  jagh 
som  en  redhligh  och  trogen  patriott,  skall  beflita  migh  om  altt 
dett  som  lender  vår  allernådigeste  utkoradhe  Drotningh  och 
fäderness  landet  till  gangh  och  nytto.  Skall  och  in  till  min  död- 
stundh  finnas  din  trogen  bror  och  tienare. 


Axel  Oxenstierna  II:  5.  33 


Digitized  by  CjOOQIC 


514 


281.     Egenhändigt,  Stookholm  den  10  Apxil  1683» 

Tackar  för  tvä  bref,  men  som  Qabriel  GastafssoD  skall  mnntllgen  meddela, 
hans  åsigter  1  öfrigt,  yttrar  han  sig  blott  om  benättandet  af  riksdrots- 
och  rlksskattmästare-em betena. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  förtroghne  synnerlige 
godhe  vän.  Näst  all  välinoghs  flitige  lyckönskan  och  min  bro- 
derligh  vänlige  ticnst  tilbiudelse,  låter  jagh  min  K.  B.  härmedh 
vänligen  förnimma,  att  tucnne  hanss  breff,  dett  ena  medh  väl- 
borne greff  Peer  Braa,  och  dett  andra  medh  secreteraren  Larss 
Grubbe  hafue  vare[t]  migh  ganska  kärkomne.  Betacker  min  K.  B. 
vänligen  att  han  i  dett  stora  besuerett  och  mödhesamme  väsendett 
han  nu  i  vistass  migh  icke  haffver  förgätedh,  uthan  sin  broderligh 
vänsk[ap]  veledh  försäkra.  Jagh  skull  altidh  beflita  migh  (näat 
den  plichtt  jagh  min  höge  öfverhett  och  vortt  käre  fäderness 
landh  medh  förbundett  är)  att  befinness  min  k.  broders  oför- 
andrede  trogen  vän,  och  göra  dett  honom  kan  kertt  och  behage- 
licht  vara.  Jagh  haffver  för  någre  dager  sedhan  medh  secrete- 
raren Grabben  korteligen  skrifvedh  min  K.  B.  till  huru  ricks- 
dagen,  tess  Gudhi  ioff,  är  väll  aflopen  och  att  alle  sacker  ähre 
här  hemma  ännu  i  temligh  godh  statt,  Gudh  förläna  vidhare  sine 
nädh  att  inga  i  denna  farlige  tidhen  må  finnas  ibla[n]dh  oss 
som  nägodh  annadh  mä  socka  till  deress  egen  ähre,  än  till 
fäderness  landsenss  gangh  och  förkofvringh.  Efter  din  broder 
min  k.  suäger  du  reser  till  Hennes  Maij:tt  Drotningen,  at  bevisa 
Hennes  Maijrtt  pä  hela  senatens  vcghna  tilbörligh  tienst  sosom 
och  att  befordra  att  Hanss  Kon.  Ma:ts  höghäradhe  lick  måtte  medK 
tilbörligh  heder  och  reputation  förass  hitt  hem  igen;  hafver  jagh 
vedh  denne  godhe  occasionen  inte  skoledh  underlåta  min  K.  B. 
medh  denne  min  ringa  skrifuelse  att  salutera,  och  därhoss  til- 
kennagifua  att  jagh  medh  min  suåger  haffver  vidhlöftigfatt  diacu- 
rerat  om  vår  stat  här  hemma,  huru  megh  tyckess  att  den  be«t 
kan  stabilieras  och  ved  macht  hoUass,  hvilkedh,  effter  som  jagh 
dett  inte  kan  so  vidhlöftichtt  som  dett  sigh  borde  utföra  i  pen- 
nan, haffver  jagh  begeradh  att  han  dett  digh,  i  eder  sammen- 
komst  muntligeu  ville  beretta.  Här  är  nu  genom  min  Salige 
herfaderss  v.  greff  Maghni  dödh  tuenne  höga  oflBtia  vacant,  till 
huilke  requireres  tuå  godhe  kårer  och  patrioter,  som  dem  moge 
bekledhe.  För  min  person  ärner  jagh  inte  att  ombyta  mitt  stelle, 
fast  om  dett  blifuer  migh  presenterat,  huadh  min  K.  B.  teckess 


Digitized  by  VjOOQIC 


515 

göra  steller  jagh  i  hanss  godhe  betenkian,  efter  jagh  förDimmet 
att  alle  i  Bodhett  akole  honom  den  gärne  offerera,  men  där  han 
den  inte  vill  vedertaga,  seer  jagh  inte  nägen  tienligare  och  den 
som  dett  knlledh  skole  bätre  förestå  än  din  broder  som  nu  så 
lenge  haffver  stött  drotzsäteuss  vices  före.  Her  Nilss  Bielke 
borde  väll  för  sin  ålder  skull  blifua  i  achtt  tagen,  men  om  han 
de  labores  icke  kan  utstå,  skall  inte  monga  finness  som  skole 
vilia  arbeta  under  honom;  doch  må  min,  bror  vist  försäckra  sigh, 
att  där  han  icke  blifuer  auanserat  till  endera  af  desse  tu  kallen 
som  nu  vacera,  skall  han  nepligen  komma  mycke  mehr  i  Rodhett. 
Därföre  tychte  megh  fulla  att  han  väll  kunde  tiena  i  Camaren, 
efter  han  den  tilförende  haffver  hanteradh  och  kunde  her  Gabriell 
Benchtsson  medh  någen  annen  blifua  honom  adiungerat,  huilke 
sigh  väll  skulle  förlikass.  Her  Glass  Fleming  vare  väll  bequem- 
ligh  i  dett  coUegium,  men  han  kan  inte  mistass  ifron  flotan,  ty 
efter  mitt  bctenkian,  är  ingen  som  dett  offitium  so  ex  fundamento 
förstor  som  han,  och  sosom  skulle  bequemligare  kunne  succedern 
Rikss  amiralen  när  han  ifron  faller.  Begerer  min  K.  B.  vill 
denne  mine  fantasier  i  beste  mötte  optaga,  och  migh  sin  godhe 
betenkian  någerlunda  härom  in  secreto  comunicera.  Huadh  min 
betenkian  om  vare  granner,  och  huru  man  dem  bäst  skulle  kunne 
möta,  om  de  öfuer  förhopningh  ville  nogodh  begynna,  därom 
haffver  jagh  och  sachtt  min  suoger  min  meningh;i  medhler  tidh 
skall  jagh  drifua  på  att  militien  må  steliess  i  godh  order  så 
snartt  utskrifningen  är  hoUeu,  och  att  alle  sacker  må  bollass  i 
godh  beredhskap  om  dett  så  behöfuess.  Försäker[er]  och  min  K.  B. 
fastligen  att  på  min  flitt  och  tienst  skall  medh  Gudz  hielp  inte 
fell  finness  so  lengen  Gudh  teckess  unna  migh  helsan  och  lifvedh. 
Huru  Hans  F.  Jsrdhe  Ffaltzgrefven  sigh  steller  emott  oss,  och 
huadh  oss  emellan  passeradh  är,  varder  och  din  broder  veta 
beretta;  sosom  och  seija  degh  min  meningh  härom.  Jagh  skulle 
väll  vidhlöftcligen  skrifua  härom,  sosom  och  monge  andre  sacker, 
men  efter  jagh  inte  tvifler  om  Gudh  hielper  min  k.  suåger  väll 
till  digh,  han  noghsamptt  dig  sodantt  varder  beretta,  vill  jagh 
degh  därmcdh  icke  bemödha,  effter  jagh  väll  vett  att  du  uthan 
dess  ähr  där  medh  vichtige  saker  så  öfuer  hopadh,  att  du  inte 
skällt  hafua  någen  tidh  öfuerlopss  att  läsa  louga  breff.  Vill 
därföre  härmedh  besluta,  och  önskar  af  hierta  att  Gudh  alz- 
mechtigh  vill  min  K.  B.  nådheligen  styrckia,  och  i  alle  sine 
veger  mildeligen  beskerma  och  bevara;  opholle  honom  vedh 
helsa  och  sundhett,  att  han  denne  suore  och  tunga  bördan  måtte 


Digitized  by  VjOOQIC 


516 

kunne  väll  igenomgä,  hanes  helga  nani[D]  till  ähra,  fädernesslandett 
till  nytto  och  tienst,  sigh  sielf  till  ett  odödeligett  beröm  och 
alle  sinne  slechtt  och  väner  till  hughne  och  gledhie.  Huilkedh 
altt  jagh  honom  af  hierta  önskar  som  den  som  ähr  och  förblifuer 
in  till  dödhen 

Din  trogen  bror  och  tienare 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Stockholm  den  10  April  anno  1633. 

Min  hustru,  bror  och  barn  late  så  flitichtt  och  tienstligen 
helsa  min  K.  B.  Vale,  och  när  brefuedh  är  lesett,  sä  kasta 
dett  i  ellen. 


282.  Stookholm  den  29  Juni  1633. 

Utskrif ningen  är  lyckligt  fullbordad;  men  han  har  måst  uppskjuta  sina  mön- 
stringar tills  efter  ankomsten  af  konungens  lik;  tvä  gamla  regementen 
skola  utskickas  till  Pommern,  men  han  anhåller  att  öfvertaliga  officerare 
måtte  hemskickas  för  att  inöfva  de  nyskrifna  regementena. 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc.  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  icke  förhålla,  att  ändoch  jagh 
esom  offtast  hade  velat  communicera  min  K.  B.  om  vår  stat  här 
hemma  i  riket,  men  sedan  secretereren  Larss  Grubbe  här  ifrån 
förreste,  hafver  man  ingen  viss  post  hafft,  som  man  det  troligen 
hafver  kunnat  medh  beställa;  ähr  och  eij  heller  sedan  något 
vichtigt  förefallet,  som  värtt  ähr  min  K.  B.  communicera;  ty 
hvadh  som  generaliter  om  tillståndet  här  i  riket  vedkomraer,  det 
samma  hafver  jag  medh  de  andre  vare  medhcoUeger  honom  vedh 
lägenheet  tillkänna  gifvet,  och  tackar  man  Gudh,  att  alting  hafva 
alt  här  till  varet  stilla  och  i  roligit  esse. 

Uthschrifningen  ähr  och  nu  öfver  hehla  riket  fulländat, 
hvilcken  i  åhr  föga  ringare  hafver  förslaget,  än  de  förre  åhren; 
och  hafver  man  tämeligit  vackert  folck  bekommet;  jag  hade  väl 
ärnat  begifva  mig  uth  på  landett  att  begynna  munstra,  men 
aldcnstundh  din  broder  och  min  svåger,  oss  tillschrifver,  dett 
Hennes  Maijttt  vår  nådigeste  Drottningh  vill  den  15  Julij  be- 
gifva sig  hijt  öfver  till  Sverige,  hafver  jag  måst  samma  resa 
suspendera,  tilt  dess  H.  K.  M:tz  christeligaste  och  högst  ährade 


Digitized  by  VjOOQIC 


517 

lijk  hijt  hem  i  riket  ankommer.  Sedan  vill  jag  medh  munstringen 
h&r  i  Uplandh,  Sudermannelandh,  Nerike  och  Yässmannelandb 
fortfahra;  H.  F.  N:de  Pfaltzegrefven  ähr  förrest  åt  Smålandh  och 
Östergötlandh,  munstringen  der  sammestädes  att  företaga;  jag 
hade  väl  förmehnt  att  munstra  uthi  Vestergötlandh,  men  alden- 
stundh  de  godhe  herrar,  som  i  regeringen  sittia,  inthet  villia 
släppa  mig  här  ifrån,  hafver  jag  i  mit  ställe  dijt  neder  förordnadt 
välborne  gref  Peer  3rah,  att  han  krigzfolcket  der  sammestädes 
besichtiga  ville.  Skall  doch  så  laga,  att  krigzfolcket  uthi  godh 
order  schall  blifva  redigerat,  at  hvar  deres  tienst,  antingen  här 
hemma  eller  der  utbe  kunne  behöfvas,  schola  de  altijdh  vederede 
vara.  Och  emädan  jag  förnimmer  det  min  K.  B.  medh  de  andre 
gode  herrar  der  utbe  häller  rådsampt,  det  till  Pomerens  con- 
servation  måtte  tu  regementen  Svenschtt  fotfolck  dijtsändas,  så 
schall  medh  första  sådant  i  värcket  stält  blifva.  Och  effter  jag 
förnimmer,  att  de  gamble  regementerne  der  utbe  mycket  ähre 
försvagade,  och  en  godh  debi  officerer  vara  scbole,  hvarföre 
håller  jag  för  rådbsampt,  att  de  oiGcerer  så  väl  till  foth  som 
hest,  som  öfver  regementernes  och  compagniernes  comple[te]ring 
ähre,  mage  hijt  hem  sändas,  att  emottaga  det  nyscbrefna  folcket, 
aldenstuudh  cronan  en  merckelig  afsacbnadt  tager,  om  de  gamble 
officerer,  som  der  utbe  ähre,  scbuUe  behålla  deres  tilldehlningz- 
heman,  och  man  sedan  här  hemma  en  hop  nye  officerer  måste 
förordna,  vore  fördenscbuldh  inthet  orådeligit,  att  de  officerer, 
som  ifrån  regementerne  och  compagnierne  der  utbe  mistas 
kunne,  måtte  hijt  hem  förordnas.  I  synnerbeet  beböffves  någre 
officerer  af  Vestgötische  rytteriet,  aldenstuudh  der  inga  finnas, 
som  de  ryttare  der  nu  ähre,  och  än  dageligen  tillvärfvas,  emot- 
taga kunna. 

Ifrån  vare  grannar,  så  väl  de  Pohler  som  Muscboviter,  hafve 
vij  alt  här  till  hafft  godh  stilla  roligheett.  Sedan  vij  hade  aiFer- 
dat  de  Tartarische  sändebuden,  ähre  de  Ryscbe  hijt  ankombne, 
och  tractera  medh  oss  att  den  evigvarande  freden  måtte  på  vår 
nådiga  uthkorade  Drotningz  vägnar,  confirmerat  blifva;  och  sökia 
en  närmare  alliance  och  confoederation  emot  Konungen  i  Pohlandh 
och  hans  bröder;  vij  förmebne  dem  bär  något  uppehålla,  tilldess 
vij  kunne  min  k.  broders,  och  de  andre  gode  herrars  der  utbe 
mebning  här  om  förnimma,  tviflar  fördenscbuldh  inthet,  att  han 
ju  oss  medh  första  sit  censur  här  uthinnan  vetta  låter.  Sidst 
gifver  jag  min  K.  B.  tillkänna,  att  hans  elscbelige  k.  husfru, 
barn  och  syschon,  så  väl  som  jag  och  de  mina,  ähre  (dess  Gudhi 


Digitized  by  VjOOQIC 


518 

lofF)  alle  vedh  godh  helsa  och  sundhet,  önscha  af  hiertatt  att 
Gudh,  min  K.  B.  länge  der  vedh  erhålla  ville.  Och  alldenstundh 
din  K.  B.  min  svåger,  till  dig  npreeser,  varder  han  min  K.  B. 
berättandes,  huru  regementet  här  i  riket  taliter  &  qualiter  ähr 
före^tåndett;  ähr  och  högeligen  af  nöden  att  de  ofEcia  iblandh 
rådet,  nemligen  drotzet  och  skatmestare,  som  vacant  ähre,  måtte 
upfylte  blifva,  hvar  om  min  K.  B.  ville  mig,  så  väl  privatim 
som  uppenbarligen  sin  mehning  vetta  låta.  Jag  för  min  person 
schall  inthet  underlåta,  sakerna  här  hemma  i  riket  derhän  diri- 
gera, som  kunna  lända  Hennes  Maij:tt  vår  nådigeste  uthkorade 
Drotningh  och  fäderneslandet  till  nytta  och  tienst.  Befaler  min 
K.  B.  här  medh  och  altijdh,  uthi  Gudhz  milderike  protection,  till 
all  begärlig  välfärdh  och  låogvarig  lifzsundheet,  brodervenligen. 
AfF  Stokholm  den  29  Junij  a:o  1633. 

D.  T.  O.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus   De  La  Gardie  m.  p. 


Egenhändigt,  Postscriptum. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  godhe  vän 
etc.  Låter  jagh  min  K.  B.  vänligen  veta  att  jagh  för  detta  medh 
secreteraren  Larss  Grubbe  lett  veta  min  K.  B.  tilstondett  om 
regementedh  här  i  rickedh  huru  då  därmedh  tilstodh,  och  att 
oanseett  vi  alle,  thess  Gudhi  loflf,  ähre  enige  i  senatet  till  feder- 
nesslandhseDss  välferdh,  lickvell  finness  nägre  som  icke  så  kunne 
skicke  sigh  i  denne  oye  regemendzformen  sosom  dett  sigh  väll 
borde,  efter  de  den  alle  icke  uthtydha  på  ett  sett,  uthan  någre 
den  vrenge  efter  sin  egen  affection  och  såsom  den  kan  lenda 
till  deress  autorites  ärhollande.  Huarföre  vore  gått  att  min 
K.  B.  dess  rette  förstondh  oss  ville  illustrera,  doch  så  att  dett 
icke  må  förmerkiass,  att  dett  af  migh  här  kommer,  uthan  efter 
samtligh  Rodett  dett  aiF  min  broder  begertt  haflFver  upå  någre 
punchter,  kan  han  medh  dett  samma  sin  meningh  i  alle  de  andre 
punchter  och  förklara.  Dett  vill  höchtt  af  nödhen  vara  att  de 
fem  embeten  moge  i  sin  rette  vigor  setiass,  och  att  i  huartt 
collegium  mätte  åtminsta  vara  tuå  eller  tre  godhe  karlcr,  så  att 
om  en  siucknar  eller  måste  förresa,  att  icke  regemente  må 
nederliggia.  Din  broder  min  suoger  varder  degh  mu[n]tligen 
beretta  huadh  här  i  hanss  tidh  ähr  passeradh,  sedhan  ähr  intedh 
bätre    blefuedh    uthan    jagh    måste  gå  dett  igenom  så  best  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


519 

kan,  och  skall  doch  tilsee,  att  jagh  dett  pÄ  beete  sette  oppehoUer 
till  dess  en  bättre  order  kan  görass.  Huadh  min  suogcr  min 
Broder  comunicerandes  varder,  beder  jagh  han  efter  sin  discre- 
tion  icke  vill  late  förraerckia  ernått  någen,  uthan  migh  sin  roe- 
ningh  particulariter  lata  veta,  och  sigh  vist  försäckra  att  migh 
ingen  priunt  jaliisi  eller  nffection  skall  commouera,  uthan  att 
jagh  allenest  skall  söckia  huadh  till  fcdcrncsslandhsenss  välferdh 
lender,  såsom  jagh  dett  altidh  ifron  min  unghdom  haSVer  latidh 
varidh  min  scopum,  skall  och  dervedh  blifua  intill  min  enda. 
Beder  min  K.  B.  att  huadh  jagh  i  så  måtte  af  ett  gott  hierta 
efter  vår  gamble  förtronde  till  min  K.  B.  skrifuer,  han  dett  i 
beste  måtte  vill  optaga,  och  när  han  dett  haffver  lesett  kastadh 
på  elden,  och  visserligh  bolla  därföre  att  jagh  skall  altidh  lefua 
och  dö  din  trogen  bro[r]  och  en  godh  patriot.  Jagh  skulle  väll 
vidhlöftichtt  skrifua  min  meningh  om  den  discurs  sosom  Hen- 
nesB  Maijitt  Encke-Drotningen  hafiver  haftt  medh  din  bror  om 
vår  unge  Drotninghs  giftermoll,*)  men  efter  jagh  därom  haffver 
skrifuedh  min  suåger  därpå  suar  varder  han  dett  min  K.  B.  väll 
comunicera.  Men  dett  försäkrer  jagh  honom,  att  om  Henness 
Maij:tt  vill  begynna  sådanna  processer,  så  förorsackar  hon  vist 
emott  sigh  kolle  hierter  och  skole  vi  heller  alle  dö,  än  lata  draga 
oss  sådanna  herskaper  öfver  hufvudett.  Dettc  haffver  jagh  så  i 
hast  min  K.  B.  icke  veledh  oförmeltt  lata  och  recommenderar 
migh  altidh  i  min  K.  B.  förtroghne  godhe  venskap  och  för- 
blifuer  altidh 

Din  trogen  bror 
och  tienare 
Datum  ut  in  literis.  Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

*)  Gabriel  Gnstafsson  sammanträffade  med  Enke-DrottniDg  Maria  Eleonora 
först  efter  ankomsten  till  Wolgast  den  10  Maj  1633,  och  har  t  brefvet  till  Riks- 
kanslern af  den  5  Janl  (Del.  III,  s.  294)  utförligt  redogjort  för  ett  sitt  samtal 
med  henne  I  denna  fråga  och  hennes  förkärlek  för  Prins  Ulrik  af  Danmark; 
så  att  det  är  vål  sannolikt,  att  den  läogt  förut  eller  genast  vid  ankomsten  varit 
å  bane.  Då  Gabriel  Gustafsson  icke  kunde  lemna  Wolgast,  förr  än  konungens 
lik  den  16  Juli  blifTit  afsändt  derlfrån,  synes  detta  P.  8.  vara  något  tidigare 
och  sannolikt  höra  till  brefvet  af  den  29  Juni. 


Digitized  by  CjOOQIC 


520 


288.  Nyköping  den  10  Augusti  1633. 

Pfalzgrefven  Johan  Casimir  och  Orefve  Per  Brahe  hafra  bitrådt  honom  med 
mönstringar,  och  hoppas  han  att  kanna  af  öfverloppsfolket  bilda  ett 
par  regementen,  att  utsändas  till  provinserna  vid  östersjökusten.  Pfalz- 
grefven har  fått  en  blott  provisorisk  försäkran  på  Stegeborgs  län,  hvar- 
med  han  ej  är  belåten. 

Välborne  herr  Cantzlehr,  broder  och  besynnerlige  goodhe 
vän  etc.  Och  kan  min  k.  broder  här  medh  icke  förhålla,  att  så- 
som jagh  för  dette  min  k.  brodher  om  militien  här  i  landet 
haffver  tillskrifvedt,  att  effter  en  general  uttskrifningh  opå  sist- 
håldhne  rijkzdagh  uthi  Stockholm,  afF  samptelige  Stenderne  be- 
viliat  och  samptyckt  blefi  att  hållas,  effter  den  form  som  hon 
tillförende  uthi  någre  ähr  hållen  ähr;  så  ville  jagh,  så  snardt 
hon  öffvergången  vore,  alt  krigzfolchet  öffversee  och  i  goodh 
order  Stella;  altså,  emedhan  samme  uthskrifningh  nu  endat  ähr, 
haffver  H.  F.  N:de  Pfaltzgreeffven  Ostgiötha  och  Smålandz  folchet, 
såsom  och  välborne  greeffve  Peer  Brahe  opå  Rijkzråådz  för- 
ordnande, uthi  Västergiötlandh  munstradt,  effter  som  jag  för  re- 
geringen skuldh,  icke  kundhe  ifrån  Stokholm  komma.  Uplandz 
och  Södermanlandz  folchet  hafver  jag  sielf  besichtiget,  achtar 
och  (om  Gudh  vill)  tillkommande  vecka,  migh  till  Neriche  och 
Vermelandh  och  sedhan  der  ifrån  till  Vässmanlandh  begiffva, 
der  att  munstra.  Huadh  Dalerne  vedkommer,  kan  man  dhem 
ännu  inthet  besichtigha,  effter  dhe  ett  vist  taal  hålla,  och  sigh 
tillbiuda,  att  så  snardt  dhen  resten  der  uthe  ähr,  kan  hemkomma, 
veela  deres  tahl  upfylla.  Till  Norlandh  skall  jagh  så  snardt 
Gudh  vill  jag  till  Stokholm  kommer,  någen  viss  man  förordna, 
som  munstringen  der  kan  hålla  och  när  dette  alt  således  för- 
rättadt  ähr;  ähr  folchet  roästedeelen  öffverseedt,  och  blifve  icke 
allenest  alle  regementerne  complette;  uthan  och  någre  hundrade 
man  under  huardt  regemente  öffrige,  så  att  folcket  (när  kan  be- 
höffves)  kunne  till  rijkzens  tienst  och  defension  i  goodh  order 
finnas,  och  der  vare  naboer  öffver  all  förmodhan  emott  Sverigie 
någet  fientliget  företagha  kunde;  hoppas  man  då  (näst  Gudz 
bijstondh)  gå  dhem  så  emot,  att  dhe  inthet  synnerligit  skulle 
uträtta  kunna.  Dhe  ofEcerer,  som  nyligen  hemkompnc  ähre,  så 
väl  som  dhe  dher  lenge  här  hemma  uthan  platzer  tient  haffve, 
hafver  man  så  myckett  tillreckia  kunde,  till  platzer  accommoderat, 
män  jagh  förraerker,  att  så  snardt  någre  officerer  der  uthe  varde 


Digitized  by  VjOOQIC 


521 

slagne  eller  eliest  döde;  blifve  andre  straxt  aff  öfiversterne,  kan 
skee  min  k.  broder  ovetterlighen,  till  officerer  i  staden  igen  till- 
satte, och  efter  man  (effter  regem^ntz  formen)  inthet  sä  månge 
regementer  och  officerer  i  rijket  böör  underhålla,  vill  dertill  inte 
reckia  hemman,  uthan  der  några  kunne  någen  befordring  och 
avancement  meritera,  ville  min  k.  brodher  så  låtha  lagha,  att 
dhe  medh  penninghelöhn  der  uthe  mage  försörgdhe  blifva.  Effter 
som  fleere  heman  här  i  landet  eij  finnes,  än  dhe  som  ähre  iblandh 
krigzfolchet  uthdeelte,  hälst  emedhen  uthi  Uplandh,  Vässmanna- 
landh  och  Södermannelandh  igenom  Hennes  M:tz  Drottningens 
lijfiTgedingh  någre  tusendh  heman  aflfgåå;  tviflar  jagh  inthet,  att 
min  k.  brodher  varder  här  uthinnan  så  lagha,  som  fäderneslandet 
bäst  kan  tåla.  Och  effter  min  k.  brodher  igenom  sin  skrifvellse 
till  samptelige  Rijkz-Rådh,  hafver  begiäradt,  att  dhe  orther  vedh 
östersiösijdhan,  mage  medh  Svenscht  folch  försörgde  och  besatte 
blifva,  altså  vill  jag  tillsee,  dhet  jag  ett  par  regementher  uthaff 
dhet  öffvertopz  folchet,  aff  huardt  regemente  må  formera,  och 
dhem  dijt  utsenda,  på  dhet  att  min  k.  brodher  resten  aff  dhe 
affstumpade  regementerna  sedhan  kundhe  hem  förskicha,  för- 
modher  att  så  månge  regementer  här  hemma  skole  complette 
blifva,  som  i^geraentz  forman  om  förmäler.  Huadh  staten  här 
i  rijkett  eliest  vedkommer,  så  ähr  han  (dess  Gudi  prijs)  uthi 
vanligit  esse  och  stille  roligheet,  och  ähr  sedhan  Hennes  M:t  vår 
allernådigste  Drottningh  medh  H.  S.  K.  M:tz  högdtährade  lijk 
hemkommen  ähr,  inthet  synnerligit  förelupet,  än  att  Rådet  ått- 
skillige  gånger  hoos  Hennes  M:t  Drottningen  hafue  anhållet,  att 
en  vijss  tijdh,  till  H.  S.  K.  M:tz  lijkz  begrafning  måtte  deter- 
mineras,  huar  till  Hennes  M:t  doch  ännu  inthet  haffver  veelatt 
beiaka,  uthan  begiärer  ännu  H.  M:tz  S.  lijk  obegraffvedt  behålla» 
att  Hennes  M:t  dertill  en  kyrckia  kan  låtha  upbyggia.  Män 
effter  sådant  inthet  giörligit  ähr,  haffver  man  medh  tillbörligh 
skiääl.  Hennes  M:t  derifrån  dissvaderat,  effter  som  samptelige 
Rådet,  min  k.  brodher  dher  om  vidlyfftighere  haffver  tillskrifvett. 
Jag  vill  förhoppas,  att  när  Rådet  Hennes  M:t  medh  alfvar  dhet 
förehåller,  dhet  staten  inthet  annnorlundha  kan  lijdha  än  att 
begrafningen  skee  måste,  att  Hennes  M:t  sigh  der  till  bcveeka 
låther.  Veett  för  dhenne  gångh,  min  k.  brodher  inthet  synner- 
ligen att  skrifva.  Huadh  vijdhere  framdeeles  förelöpa  kan,  skall 
jagh  min  k.  brodher  vedh  förefallandhe  occasion  altijdh  gerna 
advisera.  Befaler  min  k.  brodher  härmedh  och  altijdh  sampt 
hans    elskelighe   kiäre  vårdnadt  under  Gudz  faderlige  protectioQ 


Digitized  by  VjOOQIC 


622 

till    all    önskande    långvarigb    v&lfärdh,    brodervänligen.     Datum 
i<yekepyngh(I)  dhen  19  Augusti  anno  1633. 

Din  trogen  bror 

och  tienstvillige  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt.  Postscriptum 

(A  färskildt  ark.) 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  godhe  vän. 
Näst  all  välmoghs  flitige  lyckönskan  och  min  broderlige  tienetz 
tilbiudelse.  Låter  jagh  min  K.  B.  vänligen  förnima,  att  endoch 
jagh  gerna  honom  om  monge  sacker  vidhlöftigen  ville  tilskrifua, 
sä  tör  jagh  icke  altt  väll  förtro  pennan,  eliest  blifuer  min  syn 
nogodh  suagh,  att  jagh  inte  myckedh  sielf  kan  skrifua;  begerer 
därföre  att  min  K.  B.  migh  icke  vill  förtenckia  om  här  i  af  migh 
icke  sä  sker  sosom  dett  sigh  väll  borde.  Allenest  vill  jagh  dett 
min  bror  kortligen  hafue  förmeltt,  att  migh  tyckess  höchtt  nö- 
dhichtt  vara,  att  regements  forman  må  medh  dett  första  blifna 
stabilierat  och  att  de  fem  embeten  må  blifua  igen  besatte,  på 
dett  att  så  mycke  större  autoritet  må  vara  hoss  regeringen. 
Hanss  F.  N:dhe  är  i  dagh  härifron  förrest  medh  stcrr  malcontance, 
oanseett  vi  oss  honom  hafue  accomodere  i  altt  vi  hafue  kunuedh, 
och  är  han  allenest  därföre  vredh,  att  vi  oss  icke  hafue  veledh 
förplichta  att  skaffa  Hanss  F.  N:dhe  Stcghborghs  län  everdeligen. 
Feller  derhoss  nogrc  ordh  sosom  honom  vore  leett  att  han  oss 
och  cronan  så  väll  mentt  haffver  och  där  han  dett  hadhe  vist, 
skulle  han  hoss  sinne  förvanter  vore  sacker  icke  sä  väll  hafue 
recommenderat  som  han  dett  giortt  haffver,  medh  myckedh  mehr 
49om  inte  tienar  att  skrifua;  huadh  vidhlöftighett  häraf  vill  fölia 
steller  jagh  min  K.  B.  hem  att  diiudicera,  i  synnerhett  efter 
Hanss  F.  N:dhe  begynner  och  att  vilie  disputera  om  Henness 
Maij:t8  Encke-Drotningenss  lifgedingh,  seijandcss  att  dett  icke 
är  så  gott  som  dett  första,  och  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  dett  inte 
hadhe  machtt  att  förändra,  seger  sigh  och  inte  lenge  vilie  blifua 
här  hoss  oss«  uthan  heller  hafua  sinc  penningar  och  begifua  på 
de  stellen  som  han  ingen  må  vara  obligera[d].  Om  Hanss  F.  N:de 
häri  så  continuerar  ser  jagh  att  vi  medh  honom  få  mehr  att 
göra  en  medh  hela  regeringen,  begerer  därför  af  min  K.  B.  ven- 
ligen  han  ville  Rodhett  sin  meningen  (!)  i  denne  säck  opteckia, 
huadh  oss  här  i  stor  att  göra.  Eliest  varder  min  K.  B.  af 
iamptlige  Kodhess  skrifuclser  förnima  att  Henness  Maij:tt  Enoke- 


Digitized  by  VjOOQIC 


523 

drotningen  inte  äoDu  vill  consentera  att  Hanss  Kon.  Maij:t8  sa- 
lige lick  skall  blifua  begrafuin,  oansett  vi  hafue  hoUe  Heuness 
Maij:tt  före  huadh  oredhe  däraf  skulle  fölia  och  att  man  ingen 
ricksdagh  kan  utskrifua  för  än  begrafninghssdagen  äbr  deter- 
minerat,  och  kunne  vi  medh  alle  de  skell  och  argument  man 
kan  påfinna  icke  Henness  Maij:tt  beveka  för  än  hon  får  suar 
ifron  min  bror,  ty  hon  seger  att  han  henne  tilsnchtt  haffver  att 
hon  Hanss  Maij:t8  lick  skall  på  någen  tidh  obegrafuen  behoUa. 
Och  endoch  vi  väll  annerlunda  veta,  vore  lell  gott,  att  Hennes 
Maij:tt  min  K.  B.  suar  medh  dett  första  bekomma  måtte,  att  vi 
deste  better  måtte  kunne  urgera  på  begrafningen,  och  sedhan 
stelle  alle  sacker  i  godh  ordhningh.  Härtill  haffver  alle  sacker 
här  i  rickedh  varidh  i  godh  stilla  rolighett  ville  och  härefter 
hoppess  dett  beste,  kunne  Henness  Maijitt  allenest  gifua  sigh  till 
tolemodh  att  begrafningh  kunne  hafue  sin  framgongh.  Om  mi- 
litien  här  hemma  hoppess  jagh  skall  dett  så  blifua  bésteltt  att 
den  skall  finness  i  godh  order  om  dett  om  trenger  och  vare 
naboeer  oss  annedh  vilie  biudhc  än  dett  rett  kan  vara.  Dett 
folkedh  som  min  K.  B.  begerer  att  skall  sendass  till  de  plasser 
vedh  siösidhan  som  oss  ligge  machtt  på,  skall  medh  dett  första 
fort  sendess;  och  skall  jagh  här  i  som  i  alle  andre  måtte  inte 
lata  fela  på  min  flitt  och  trohett  emott  federnesslandess  nytta, 
gaghn  och  godhe,  där  min  bror  sigh  vist  må  på  förlåta.  Om 
och  någodh  kan  genom  giftermåll  practiceras.  skall  jagh  därpå 
efter  din  skrifuelse  till  din  broder,  hafua  ett  vakande  ögha,  men 
härtill  är  därom  inte  nemdh,  ei  heller  höress  därom  nogodh  af 
andre  orter,  om  den  agenten  som  kommer  ifron  Danmarck,  som 
Figurens  [o:  Pegraeus]  skrifuer  om,  nogodh  därom  rörer,  skall 
honom  tilbörligen  blifua  suaratt,  att  han  slctt  hop  därom  skall 
fatta,  och  mehra  venda  sine  ta[n]cker  på  någodh  annadh  än 
därpå.  Detta  haffver  jagh  i  en  godh  meningh  och  efter  vor 
gambla  förtronde  icke  kunnedh  oförmeltt  lata  förmodhandess 
min  K.  B.  dett  i  bestå  måtten  optager.  Och  om  min  suoger  din 
broder  digh  nogodh  beretter  som  jagh  honom  om  tilskrefuedh 
haffver,  beder  jagh  och  i  licke  måtte  må  blifua  hoss  eder,  och 
att  jagh  icke  däregenom  må  komma  i  vidhlöftighett.  Vill  nu 
hermedh  och  altidh  hafue  min  K.  B.  samptt  altt  dett  honom 
kertt  är  i  Gudz  milde  beskerm  troligen  befaladh,  han  verdigest 
min  K.  B.  vidhare  för  all  olycka  mildeligen  bevara,  och  förläna 
härefter  som  härtill  till  alle  hanss  godhe  förchafuande  lycka  och 
välsighnelse,  sitt  namp[n]  till  ähr,  hanss  betryckte  för8amli[n]gh 


Digitized  by  VjOOQIC 


524 

till  tröst  och  fädernesslandett  till  nytto  och  säckerbett;  och  jagk 
försäckrcr  honom  att  jagh  ähr  och  förblifuer  in  i  dödhen 


Datum  ut  in  literis. 


Din  trogen  och  tienstvillige 
bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Min  k.  hustru  so  och  min  bror  her  Jahan  och  alle  godhe 
vänner  lata  so  kerligen  och  fliteligen  helsa  min  bror  medh  deress 
kerlige  tienst.     Vale. 

Att  detta  P.  S.  hör  till  brefyet  af  den  19  Aug.  1633,  kan  med  all  säker- 
het synas  af  öfverläggningarna  i  Rådet  om  Pfalzgrefre  Johan  Casimir,  tryckt* 
i  Svenska  Riksrådet*  Protokoll,  Del.  Ill,  1638,  särdeles  ss.  166—163,  och  förut 
i  Carl  Adlersparres  Hiit.  Samlingar  III:  881—861.  Pfalzgrefven  fick  först 
genom  Eongl.  Brefvet  den  16  Jali  1651  sin  önskan  nppfyld  om  en  ärftlig  for* 
länlng  å  Stegeborgs  län. 


284.     Egenhändigt.  Stookholm  den  19  Januari  1634. 

Tackar  för  meddelade  råd  och  underrättelser  i  brefret  af  d.  28  Oct.,  och 
skulle  krlgsmagten  både  till  lands  och  sjös  bringas  i  bästa  skick  som 
möjligt.  Den  oyisshet,  som  yarit  i  afseende  på  ezecutionen  i  krigsrätts- 
mål, inskränkte  sig  till  sådana,  som  förevarit  i  häradsrätt  och  vädjats 
till  hofrätt. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  svnnerligh  tillförlotelige 
godhe  vän.  Jagh  önskar  min  K.  B.  samptt  alle  de  honom  kär 
äre,  af  Gudh  alssmechtigh  en  godh  helsa,  lyckeligh  välmoghe 
earoptt  ett  hughnelichtt,  fröghdefultt  och  lycksamptt  nytt  ähr; 
och  såsom  den  godhe  Gudhen  i  detta  framfarne  årett  haffver  så 
mildeligen  sin  barmhertighett  oss  allom  bevist,  i  dett  han  alla 
consilia  sä  väll  därute  hoss  min  K.  B.  sosom  här  hemma  i 
fiädernesslandett  nådheligcn  välsighnadh  och  lyckligen  giortt,  att 
altt  än  här  till  daghs  är  i  gått  roligett  esse  och  våra  fiender 
inte  merckligedh  haffver  emott  oss  kunnedh  uthretta,  altsä  ville 
han  än  yterligare  sin  nädh  förläna  att  och  detta  ingonde  åhredh 
må  lyckelichtt  blifua,  hanss  gudom[cl]ige  nampn  till  ähre  och 
sin  betrenghde  Christenhett  till  tröst  och  hughna.  Härhoss  låter 
jagh  min  broder  veta,  att  hanss  venlige  skrifuelse  daterat  Franck- 


Digitized  by  VjOOQIC 


525 

fortt  am  Mein  den  28  Octobris  är  migh  för  någen  kortt  tidh 
sedhan  väll  tilhonda  koramen,  och  sosom  roigh  myckedh  kertt 
är  ntt  min  K.  B.  hafFver  behagadh  migh  sin  godhe  meningh  om 
regementedh  här  i  rikedh  so  väll  som  tiletondett  därute  i  Tys- 
landh  att  comunicera;  altso  haflFver  jagh  sä  mycke  högre  orsack 
honom  fliteligen  att  betacka  sosom  migh  noghsamptt  veterlichtt 
är,  i  huadh  besuer  han  lefuer,  och  huru  tungh  börda  honom  nu 
på  ligger,  dett  han  vår  gamble  och  förtroghne  venskap  icke  för- 
geter,  uthan  genom  sin  kerlige  skrifuelse  sigh  veledh  påminna 
och  stadhfesta.  Jagh  önskar  af  hierta  att  migh  nogen  legenhett 
måtte  gifuass  därgenom  jagh  min  tacksamhett  cmott  min  bror 
mötte  kunne  bevisa;  och  att  han  däraf  mitt  oförändrad he  troghne 
hierta  emott  sigh,  sosom  stadhige  kerleck  eraott  fädernesslandett 
förnimma  måtte. 

Anlangande  min  Bror  i  denna  sin  skrifuelse  till  migh,  sosom 
i  sitt  breff  till  samtligh  Rådett,  förmaner  oss,  att  vi  skulle  väll 
betenckia  hoss  oss  den  farlige  tidhen  vi  uthi  lefua,  och  att  vi 
oss  på  ingenss  vänskap  uthan,  näst  Gudh,  på  oss  sielfua  och  vår 
egen  machtt  förlåta  skulle,  stellandess  vare  sacker  därefter  och 
göra  sedan  preparation  bodhe  på  folck,  amunition,  vapen  och 
gevär  samptt  huadh  som  därtill  mehr  vill  behöfuass;  så  och  att 
skepsflotan  må  vara  i  sådantt  esse  att,  om  sackcrna  därute  i 
Tyslandh  (dett  Gudh  doch  nådheligen  afvcnde)  om  kulginge,  vi 
då  moge  så  beredde  vara  fienden  emott  taga  att  fäderneslandett 
och  staten  måtte  liknvist  blifua  erhoUen  och  conseruerat.  Denne 
min  K.  B.  godhe  förmaningh  och  troghne  rådh  varder  samp[t]lige 
Rodhett  och  regeringen  efter  ytersta  machtt  och  förmögenheten 
medh  största  flitt  i  achtt  taga.  Jagh  för  min  person  försäckrar 
min  B.  att  sosom  ifron  min  barndom  min  högste  åhoga  varidh 
haffver  om  fädernesslandhsenss  välferdh,  altså  skall  jagh  ingen 
tingh  migh  lata  högre  vara  anlegedh  än  drifua  där  opå,  och 
rådha  därtill,  som  kan  lenda  till  Henness  May.ts  vår  utkoradhe 
Drotninghs  tienst  och  dass  conservation  och  försuar,  och  att  altt 
detta  må  stellass  i  verkedh  så  mycke  noge[n]sin  möghligett  ähr. 

Krighsfolkcdh  belangande  är  här  hemma  i  temligh  godh 
order  och  till  ett  gott  antall,  så  att  alle  regementer  ähre  någre 
hundradhe  man  öfuer  complet,  efter  sosom  jagh  min  bror  därpå 
en  lista  medh  välborne  gref  Peer  Bra  medh  dett  första  vill  til- 
senda.  Grcntzbefestningarna  skola  till  nötorften  blifua  försor[g]da, 
och  hvadh  till  derass  reparation  behöfuess,  skall  i  vinter  ditt 
förordhnass.    Skepsflotan  är  nu  i  en  sådan  godh  stat  och  så  väll 


Digitized  by  VjOOQIC 


526 

ttoferadh  sosom  den  aldrigh  i  Hanss  Kon.  Maijits  christligestess 
och  höghlofligestess  i  hughkommelses  tidb  varidh  haffver;  att 
jagh  altso  förmoder  nest  Gudz  nådhige  bistondh,  dett  på  inge 
eacker  härhemma  skall  stortt  fela  huadh  som  till  landhsenss  för- 
suar  vill  af  nödhen  vara.  Allcnest  vill  peningemcdhlen  falla 
någodh  knaptt,  om  köparen  icke  kan  raedh  fördell  debiteras, 
derom  vi  doch  ännu  temligh  förhopningh  hafua,  och  därpå  medh 
flitt  arbeta,  efter  som  regeringen  min  K.  B.  därom  tilakrifuer. 
Sist  förmeler  min  bror  i  sin  skrifuelse  honom  vara  förekomroedh 
att  någen  discurs  skulle  vara  här  förelupen  om  krighsrettenss 
jurisdiction,  och  att  man  den  skulle  ville  eximera  ifron  gemena 
landzretter  och  hofretter.  Häri  är  min  bror  int[e]  rett  informerat, 
ty  huarcken  jagh  eller  någen  annan  officerer  haffver  veledh  ex- 
imera krighsfolkedh  undan  heredzdomen,  uthan  därom  är  allena 
discurser  varedh,  att  när  någen  krighsraan  blifuer  dömdh  vedh 
tingedh,  huilken  bör  resoluera  om  exsecutionen,  anten  hofretten 
eller  krighsretten.  Xu  haffver  Hanss  Kon.  M:tt  höghlofligste  i 
oroinnelse  sielff  fast  alle  sådanne  sacker  remiterat  till  krighz- 
retten;  leckuell  efter  Rodett  fast  alle  förmena,  att  huadh  som 
på  häredztingh  dömess  bör  och  af  hofretten  resoluerae,  därföre 
låter  jagh  migh  dett  väll  behaga,  och  skall  jagh  för  min  person 
gerna  hielpa  att  förekomma  altingh  sosom  i  framtidhen  kan  för- 
orsaka nogen  vidhlöftighett  af  sigh.  Till  beslutt  kan  jagh  icke 
underlata  att  tacka  den  högste  Gudh  af  hierta  för  de  monge  och 
herlige  victorier  Gudh  alzsmechtigh  haffver  techts  förläna  därute 
under  Henness  Maij:tz  vår  allernådigeste  Drotninghz  ingonde 
regeringh,  och  genom  min  brorsa  manlige  och  kloka  direction,  i 
synnerhett  medh  den  mechtige  stadhenss  Regensborghz  intagande, 
huaröfuer  jagh  min  K.  B.  vänligen  gratulerar,  önskar  troligen 
att  Gudh  mildeligen  i  detta  ingonde  åredh  ville  alla  consilia 
lyckligen  göra,  och  bevara  min  K.  B.  medh  alle  de  som  hoss 
honom  ähre  för  all  olycka  och  fiendenss  farlige  stemplingar,  och 
göra  på  alla  oroligheter  en  godh  och  önskeligh  uthgongh,  att 
han  efter  ett  så  besuerligett  och  mödhesamptt  lefuerne  må  komma 
medh  gledhie  och  helsan  i  fädernesslandett  igen.  Dett  önsker 
jagh  af  hierta  och  befa]l[er]  min  K.  B.  i  Gudz  milde  beskerm, 
och  förblifuer  till  mitt  ytersta. 

Din  troghne  tienstvillige 
bror  och  vän 
Jacobus   De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Stockholm  den  19  Januarij  anno  1634. 


Digitized  by  VjOOQIC 


527 

Min  k.  hustru  och  bror  her  Jaha  o  lata  så  kerligen  och  flite- 
ligen  helsa  digh  medb  deress  venlige  ticnst. 


285.  Stockholm  den  20  Februari  1684» 

Grefve  Per  Brahe  skall  medföra  fullständiga  förslag  öfver  krigHfolket  här 
hemma;  men  det  år  nödigt  att  Krigs-Commissarierna  tillhållas  hems&nda 
listor  öfver  hade  officerare  och  gemene,  som  derate  &ro  1  yerkllg  tjenst. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc.  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  brodervänligen  icke  förhälla,  att 
jag  inthet  tviflar  det  han  mina,  för  detta  åtschillige  skrifvelser, 
först  medh  Anders  Lackeij,  och  sedan  medh  ordinarie  posten  åt 
Hamborg,  ju  bekommet  haffver,  och  der  aff  staten  här  uthi  riket» 
huruledes  den  föreviste(!)  förnummet,  hvilcken  ännu  (dess  Gudhi 
lof)  uthi  godh  stilla  rolighet  och  vahnligit  esse  ähr;  och  hafver 
jag  så  väl  som  de  andre  mine  medhcoUeger  af  Rikzens  Rådh» 
efter  min  K.  Broders  gode  rädh,  militien  här  hemma  i  fldernes- 
landett  uthi  godh  order  och  beredschap,  der  deras  tienst  pä 
någon  ort  kun  ne  behöfvas,  schola  de  altijdh  vederrede  vara» 
Huru  starckt  hvart  regemente  ähr,  varder  min  K.  B.  af  det  för- 
slag, som  välborne  gref  Peer  Brahe  medgifvet  ähr,  specialiter 
förnimma;  jag  schnll  och  för  min  person  ingen  iiijt  haffva  ospar, 
den  uthi  godh  order  och  disciplin  at  maintinera.  Och  såsom 
ingen  ringa  macht  der  uppå  ligger,  att  visso  specificerade  ruller 
på  det  Svensche  krigzfolcket  till  hest  och  foth,  som  der  uthe  i 
Tyschlandh  stadt  ähr,  mätte  hijt  hemsändas,  att  man  vetta  kunde» 
hvilcka  som  i  lifve  ähre  eller  icke,  sä  väl  pä  officerer  som  ge- 
mene, på  det  deres  underhåldh  och  tilldehlningzheman  der  efter 
mä  kunna  disponeras;  hvar  det  icke  scheer,  tager  cronan  der  af 
en  merckelig  schada,  i  det  att  deres  hustror  och  förvantter  här 
hema,  ährligen  uthfordra  deres  mäns  och  slächts  som  der  uthe 
ähre,  tilldehlningh  och  underhåldh,  antingen  karlen  lefver  eller 
icke,  der  mnn  doch  nogsampt  tänckia  kan,  det  månge  der  af» 
ähre  sedan  de  uthkomme  slagne  och  elliest  omkombne.  Sådant 
att  förekomma,  begärer  jag  brodervänligen,  det  min  K.  B.  ville 
Commissarierne  der  uthe  imponera,  att  de  sädane  specificerade 
ruller,  medh  allerförsta  hijt  hemsända,  hvar  efFter  man  sig  sedan 


Digitized  by  VjOOQIC 


528 

må  vetta  att  rätta.  Jagh  raedh  de  andre  v&re  medhcoUeger 
hafva  de  förnämbste  af  ständerna  här  i  riket,  sä  väl  ståthåUerne 
i  landzändcrne,  som  nägre  af  adeln  och  alle  bischopama  hijt 
förschrifvet,  medh  dem  att  consultera  om  den  legation  som  till 
Ryschlandh  afsändas  schall,  huru  vijdt  vij  oss  medh  Ryssen  uthi 
alliance  inlåta  schole;  såsom  och  deres  betänckiande  förnimma, 
om  det  Tyscha  väsendet,  huru  det  här  effter  uthföhras  schall; 
Gudh  den  aldrahögste  läte  oss  sådanua  rådh  uppä  finna,  som 
kunna  lända  Gudz  nampn  till  evig  ähra,  Hennes  Maij:t  vår  nå- 
digeste  uthkohrade  Drotning  i  framtijdhen  till  et  nådigt  behag 
och  vårt  käre  fäderneslandh  till  fredh  och  säkerhet.  Huru  såsom 
elliest  alle  saker  här  uthi  riket  förevetta,  och  hvadh  emellan 
Hennes  Maij:t  rikzens  Enckie-Drotning  och  oss  passerat  ähr, 
varder  min  K.  B.  af  samptlige  Rikzens  Rådz  schrifvelse,  så  väl 
som  välborne  gref  Peer  Brahs  mundt4ige  relation,  vidlyfftigare 
förnimma.  Hvadh  min  K.  Broders  elschelige  k.  husfru,  barn  och 
andre  vare  vänner  här  hemma  vedkommer,  så  ähre  de,  Gudhi 
lof,  vedh  godh  helsa  och  liffzsundhet,  Gudh  late  oss  altijdh  gode 
och  hugnelige  tijdhender  ifrån  min  K.  B.  och  alle  andre  recht- 
schafTene  cavallieri  på  de  ortter  få  spörja,  det  jag  så  väl  som 
alla  rettsinnige  Svänsche  hierteligen  önsche.  Detta  hafver  jag 
vedh  denne  occasion  icke  kunnat  min  K.  B.  förhålla,  broder- 
vänligen  begärandes,  det  han  ville  obesvärat  vara,  mig  dedh  vedh 
förefallande  lägenhet  advertera,  huru  sakerna  der  uthe  afiopa, 
jag  gör  honom  gerna  det  samma  igen,  hvadh  här  på  denne  ortten 
passeia  kan.  Der  jag  elliest  kan  bevisa  min  K.  B.  och  de  hans 
på  denne  ortten,  någon  behagelig  vänschap  och  ti  en  st,  schall  jag 
alltijdh  der  till  villig  finnas,  och  må  han  sig  vist  försäkra,  att 
jag  altijdh  schall  förblifva 

Din  trogen  bror  och 
välvilligh  tienare 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Datum  Stokholm  20  Febr.  1634. 

RikskRDslerDS    anteckning:    Present.    Franckfart   am   M.  den    29  Martij 
Anno  168é. 


Digitized  by  CjOOQIC 


529 


286.  Stockholm  den  12  Mars  1684. 

Blksr&det  är  sinnadt  utsända  till  Tyskland  Uk  regementen  till  fot  och  8  hela 
sqvadroner  till  häst. 

Välborne  herr  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Effter  såsom  jag  uthi  min  scbrifvelse  förmäler,  det  honom  till- 
sändes en  längdh  uppå  det  krigzfolck  här  uthur  landet  mistas 
kan,  altså  hafver  jag  medh  de  andre  vare  medhcoUeger  af  Rik- 
2en8  Rådh,  effterscbrefne  regementer  och  squadroner  der  till 
beqvämbligast  befunnet,  nemligen  öffversten  Nils  Ribbingz  rege- 
mente Västgötar,  Thomas  Thomsens  regemente,  Nerike-  och 
Värmelänningar,  Anders  Watz  squadron  Ostgöter  af  öffversten 
Gabriel  Kyhles  regemente  och  Åke  Hansson  Ulffspnrres  squadron 
Norlänningar,  sedan  fyra  compagnier  Östgöta  ryttare  under 
Otto  Scholman  och  tvä  squadroner  Finnar,  och  hafver  jag  medh 
<le  andre  af  Rådet  beqvämligast  befunnet  complette  compagnier 
och  squadroner  ryttare  uthsända,  på  det  compagnierne  icke  mage 
stympade  blifiva,  uthan  min  E.  B.  bättre  tienst  af  dem  hafva 
kunne,  när  de  complette  squadroner  ähre,  doch  schola  de  så 
blifva  uthmunterade,  att  min  K.  B.  dem  väl  behaga  schall,  och 
godh  tienst  af  dem  haffva.  Der  emot  kan  min  K.  B.  hemför- 
loffVa  hvilcka  honom  helst  synes,  hvilcket  jag  min  K.  B.  icke 
haffver  förhålla  velat.  Gudh  alzmechtig  min  K.  B.  till  all  be- 
hagelig  välgång  brodervenligen  befalat.  Aff*  Stokholm  den  12 
Martij  1634. 

Egenhändigt:  Välborne  käre  broder,  om  honom  så  syness 
höUe  jagh  rådhelichtt  att  min  bror  hemförlofvadhe  Smolenske 
och  Vesgötske  rytarna  på  dett  man  rcgementerna  kunde  deste 
bäter  igen  completera,  och  opretta,  efter  meste  officererna  är 
mest  därute  och  man  här  hemma  inge  andra  vill  förordhna. 
Steller  altt  till  hanss  godhe  betenckan  och  förblifuer  altidh 

D.  T.  O.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Axel  Oxenstierna  II:  5.  34 


Digitized  by  CjOOQIC 


530 


287«  Stookholm  den  12  April  1684. 

Förordar  Hofmarskalken  Ereilsheim,  som  tagit  af  sked;  lyckönskar  till  beslatet 
på  kretsdagen  i  Halberstadt  och  till  framgång  på  dag^n  i  Frankfnrt 
am  Main. 

Välborne  ber  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  van  etc, 
Derhos  kan  jag  min  K.  B.  vänligen  icke  förhålla,  att  edle  ocb 
välborne  Bernholt  KreiUhem,  som  hafver  låtet  sig  bruka  hos 
H.  S.  K.  M:t  höglofligast  i  åminnelse,  för  marschalek,  hafver 
hos  Hennes  Maij:t  vår  nädigeste  Drotning  och  regeringen  fordrat 
sit  afschedh  at  begifva  sig  dijt  uth  till  Tyschlandh,  hvilcket  man 
]\onom  inthet  hafver  förvägra  kunnat,  helst  mädan  han  före- 
gifver,  det  hans  saker  der  utbe  sådant  fordra,  och  fördenschuldh 
hos  mig  om  en  recommendation  till  min  K.  B.  anhållet;  ocb 
ändoch  samptlige  Rikzens  Rådh  hafva  honom  hos  min  E.  B. 
reooipmenderat,  lijkväl  förmehnar,  det  miQ  förscbrifft  schall  bana 
sak  hos  min  K.  B.  mycket  befordra,  haffver  fördenschuld  inthet 
kunnat  underlåta,  min  K.  B.  på  hans  vägnar  medh  denne  min 
scbrifvelse  at  besökia,  brodervänligen  begärandes,  det  min  K.  B. 
ville  hans  person  sig  till  det  bästa  låta  vara  befalat,  och  honom 
hans  trogne  tienst,  som  H.  S.  K.  M:t  han  uthi  H.  K.  M:tz  lifz- 
tijdh,  jämpnväl  och  sedan  Hennes  Maij:t  Drotningen  giordt  och 
bevist  hafver,  till  gode  åtniuta,  aldenstundh  jag  så  väl  som  de 
andre  vare  medhcoUeger  af  Rikzens  Rådh,  kunne  honom  trygge- 
ligen  det  vitnesbördet  gifva,  att  han,  så  länge  han  här  i  riket 
varit,  hafver  sig  altijdh  flijtig  och  oförtruten  uthi  det  han  hafver 
varit  ombetrodd,  förhållet,  tviflar  fördenschuldh  inthet,  det  min 
K.  B.  ju  låter  honom  sit  ährliga  välförhållande,  så  väl  som  denne 
min  recommendation  till  gode  åtniuta.  Han  lofvar  sigh  sådana 
min  K.  Broders  emot  sigh  gode  affection  medh  all  tienstvillighet 
gerna  villia  förtiena;  och  jag  för  min  pirson,  schall  beflijta  mig 
om  at  förschylla,  uthi  hvadh  måtto  jag  kan. 

Hvadb  såsom  staten  här  hemma  uthi  riket  vedkommer,  så  ähr 
den  (dess  Gudhi  loff)  uthi  vahnligit  esse  och  stilla  rolighet;  och 
hafve  vij  medh  hugnadt  förnummet,  den  godhe  resolution  som 
Churfursten  af  Brandenburgh,  så  väl  som  Furstarna  och  stän- 
derna uthi  den  Nedre  Sachsische  creitzen  medh  min  E.  B.  uthi 
Halberstadt  taget  haffva;  önsche  och  derhos  att  Gudh  den  aldra- 
högste  värdigas  ville  förlähna  sin  Helige  Andes  milderijke  väl- 
signelse, att  den  föresatte  dagen  uthi  Franckefurth  mätte  iycko- 


Digitized  by  VjOOQIC 


531 

sambligen  och  väl  afgää,  Gudz  nampn  till  evig  ähra,  den  rehna 
Evangelische  försambling  till  tröBt  och  bijståndh  och  värt  käre 
fädemeslandh  till  fredh  och  säkerheet.  Dette  jag  min  K.  B. 
icke  hafver  förhälla  velat.  Befahler  honom  härmedh  och  altijdh, 
mhi  Gudz  milderike  protection  till  all  behagelig  välgäng,  och 
långvarig  lifzsundhet,  brodervänligen.  Aff  Stokholm  den  12 
Aprilis  anno  1634. 

Din  trogen  och  tienstvillige  bror 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


288.  Stookholm  den  19  April  1684. 

Lpfvar  tillse,  att  vid  tillsättDlng  af  öfverstar  och  öfverstlöjtnaoter  för  trnp- 
per,  som  utsändas,  endast  daglighet  afses.  Fraktar  att  för  den  öfver- 
vigt,  Pohlacken  nyss  Tunnit  of  ver  Ryssen,  man  ej  vägar  till  Tyskland 
sända  sä  mycket  folk  som  varit  ämnadt.    Wallensteinska  sorgspelet. 

Välborne  her  Gantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Jag  kan  honom  här  medh  brodervänligen  icke  förhälla,  att  jagh 
medh  Anders  Lackeij  hafver  bekommet  min  K.  Broders  schrif- 
velse,  der  uthaf  jag  förnimmer,  att  han  af  min  förre  schrifvelse 
fast  gerna  hafver  förstadi,  huruledes  jag  mig  ombeflijtar,  att 
icke  allenest  alle  saker,  mä  till  Hennes  Maij:tz  vär  nådigeste 
uthkohrade  Drotninghs  och  fäderneslandzens  tienst  befordras, 
uthan  at  jag  eiFter  hans  välmehnte  päminnelse,  den  difierentie, 
som  emellan  hoff-  och  krigzrätten  kun  ne  upvexa,  der  medh 
hafver  velat  afhielpa;  at  de  saker,  som  för  landztinget  dömas, 
mage  och  i  hoffrätten  resolverade  varda.  Derhos  förmäler  min 
K.  B.  sig  tyckia  väl  vara,  det  hans  gode  betänckiande  och  på- 
minnelse hos  mig,  ähr  väl  blefven  uptagen,  och  derföre  ännu 
vijdare,  för  vär  vahnlige  förtroende  oss  emellan  varit  hafver,  mig 
förmahnar,  at  hafva  en  godh  upseende  medh  militieu,  det  inga 
oduglige  personer  i  synnerhet  till  öffverstar  och  öffverste  leute- 
nampter,  tillordnas  mätte,  som  deres  kall  och  exccrcitier  till 
botns  och  fundamentaliter  icke  första  eller  lärdt  hafva,  på  det 
den  godhe  ordning,  som  H.  K.  M:t  höglofligast  i  åminnelse  uthi 
sin  lifztijdh  giordt  hafver,  icke  måtte  der  igenom  medh  tijden 
till  inthet  blifva,  sä  förhäller  jag  min  K.  B.  till  vänligit  svar 
icke,    att    sädane    hans  gode   och  trogne  vählmehning  och  rädh, 


Digitized  by  VjOOQIC 


532 

Bchall  altijdh  hos  mig  vänligen  och  väl  blifva  uptagen,  och  al 
jag  på  min  sijda,  inthet  schall  underlåta,  at  promovera,  hvadh 
som  till  högb:te  Hennes  Maij:tz  och  faderneslandzens  nytta  och 
gagn  kan  lända,  såsom  i  synnerhet,  i  denne  puncht  hafva  et 
flijtigt  öga  uppå,  at  inge  oduglige  officerer  må  tillsättias  eller 
inträngias  af  gunst  eller  förroehnte  prsetentioner;  men  de  officerer, 
som  här  till  hafva  varit,  och  än  ähre,  af  hvilcka  en  dehl  i  fiordh 
blefve  uthsände,  ähre  icke  af  migh,  uthan  H.  K.  M:t  christeligast 
i  hugkommelse  förordnade  vordne,  hvilcket  H.  S.  K.  M:t  en  dehl 
för  nödh  schuldh  hafver  måst  göra,  och  en  dehl  ähre  af  Thönne 
Hinderson  och  andre  för  vänschap  schuldh  införde,  hvilcka  jag 
så  hastigt  på  H.  K.  M:tz  dödh  icke  hafver  kunnat  renovera  och 
förändra,  men  medh  lägenhet  schall  tillsee,  at  reparera  och  för- 
bättra, skall  doch  tillsee,  at  de  officerer,  som  medh  det  folcket 
nu  schole  uthsändas,  mage  något  när  ostraffelige  vara. 

Och  ändoch  jag  uthi  min  näst  förre  schrifvelse  till  min  K. 
B.  medh  secreteraren  Larss  Grubbe  förmehnte,  det  man  schuUe 
hafva  kunnat,  dijt  uthsända  tre  regementer  knechter,  och  12 
compagnier  till  hest,  så  tvifilar  man  lijkväl,  om  man  (för  de 
orsaker,  som  uthi  samptlighe  Rikzens  Rådz  bref  till  min  K.  B. 
förmäles)  så  mycket  folck  schall  kunna  dijt  till  den  ortten  för- 
sända, effter  man  förnimmer,  det  Polacken  hafver  hafft  så  stor 
progress  emot  Ryssen,  och  fördenschuld  kunne  understa  sig, 
något  emot  oss  uthi  Pryssen  och  Liflandh  at  begynna,  der  man 
nu  till  de  ortter  schall  något  folck  försända,  blifver  så  mycket 
af  de  troupper,  som  till  Tyschland  deputerade  vore  förminschadt, 
schall  inthet  väl  kunna  mehr  än  tu  regementer  till  foth,  och 
otta  compagnier  till  hest  dijt  uthkomma,  men  der  ingen  fahra 
af  Pohlacken  förspöries,  kan  sådant  väl  förändras,  och  min  E. 
B.  samma  folck  tillsändas. 

Hvadh  såsom  staten  här  hemma  uthi  riket  vedkoramer,  så 
ähr  den  (dess  Gudhi  lof)  uthi  tämeligit  gott  esse,  och  vahnlig 
stilla  rolighet,  och  arbetar  man  dageligen  der  uppå,  att  hålla 
H.  S.  K.  M:tz  christeligeste  i  åminnelses  begrafning  in  Junio 
nästkommande,  pä  det  man  sedan  derigenom  deste  bättre  om 
regeringen  och  andre  nödtorffter  må  kunna  disponera  och  be- 
ställa. Jag  hugnar  mig  af  hiertadt  öfver  de  herlige  victorier 
och  progresser  som  vare  arméer  på  åtschillige  ortter  i  Tysch- 
landh,  igenom  min  K.  Broders  kloke  rådh,  och  vijse  direction,  hafft 
haffve;  och  seer  man  ögonschijnliga  synnerligen  Gudz  värck,  uthi 
den  tragoedische  process,  som  de  Keijsersche  medh  deres  general 


Digitized  by  VjOOQIC 


533 

Wallenstein  hållet  och  spchlt  hafva,  hvarigenom  Gudh  synDcr- 
Hgen  de  illvilliandes  consilia  haffver  till  inthet  giordt,  och  dem 
sig  emellan  förvirrat  och  pcrturberat,  så  at  mun  förmodar  der- 
igenom  det  gemena  Evangelische  väsendet  icke  lijthet  schall 
kunna  förfordras,  önschar  af  hiertadt,  det  Gudh  den  aldrahögste 
värdigas  ville  förlähna  min  K.  B.  sin  Helige  Andes  nådh,  att 
den  gode  begynnelse,  som  min  K.  B.  medh  Churfursten  af  Bran- 
denburg,  så  väl  som  Fursterna  och  ständerna  uthi  den  Nedre 
Sachsische  creitzen,  uthi  Hulberstadt  giordt  hafver,  måtte  på  den 
dagen,  som  uthi  Frankefurth  am  Mayn  beramat  ähr,  lyckeligen 
och  väl  afgå  och  fulländas,  Gudz  heliga  nampn  till  evigh  ähra, 
den  reene  Evangelische  försambling  till  tröst  och  bijståndh,  oss 
och  vårt  käre  fäderneslandh  till  en  önschelig  fredh  och  säkerheet, 
på  det  vij  en  gångh,  uthur  den  vijdlyfftigheet,  vij  en  lång  tijdh 
hafve  måst  uthi  vistas,  komma  måtte,  så  vill  man  förmoda,  at 
vare  illvillioge  grannar,  inthet  lätteligen  schola  understa  sigh 
något  emot  oss  tentera;  han  och  värdigas  min  K.  B.  sampt  medh 
alle  andre  redelige  patrioter,  eifter  väl  förrättade  saker,  medh 
helsa  och  fredelige  tijdender  hijt  hem  i  fäderneslandet  igen  för- 
hielpe.  Detta  hafver  jag  vedh  denne  occasion  icke  kunnat  min 
K.  B.  obemält  låta,  b  roderven  ligen  begärandes,  det  min  K.  B. 
så  här  effter,  som  altijdh  här  till,  ville  förblifva  vedh  den  vahn- 
lige  förtrogne  vänschap,  oss  altijd  emellan  varit  haffver,  och  sig 
försäkra,  at  jag  in  till  min  dödzstundh,  der  vedh  continuera 
schall,  såsom  jag  ähr  och  förblifver 

Din  trogen  och  tienstvillige 

bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Min  hustru  låter  kärligh  och  fliteligen  helsa 
min  bror,  och  beder  jagh  du  ville  icke  förtenckia  migh  att  jagh 
medh  egen  handh  nu  inte  suarar,  sodantt  förorsacker  mine  ögon, 
af  huilke  jagh  stundom  är  incomoderat  och  däraf  görss  myckedh 
suaga,  skall  doch  altidh  finnass  din  trogen  och  oförändrade  ven 
i  altt  dett  jagh  kan  tiena  digh.     Vale. 

Datum  Stockholm  19  April  1634. 


Digitized  by  CjOOQIC 


534 


289.  Stookholm  den  18  Maj  1634. 

Emedan  Riksrådet  skickar  särskildt  bud  för  att  inhemta  Rikskanslerns  yttrande 
om  riksdagspropositionen,  begagnar  De  La  Gardie  tillfället  för  att  få 
höra  hans  mening,  i  händelse  fråga  uppstår  om  den  unga  Drottningens 
giftermål,  ty  man  fraktar  det  blir  en  anledning  till  osämja  med  Eoke- 
drottningen,  som  na  i  öfrigt  synes  belåten,  sedan  lifgedinget  blifrit 
lemnadt  till  hennes  gouTerneur.     Pohlen  och  Ryssland. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc.  Derhos  låter  jag  min  K.  B.  vanligen  förnimma,  att  sedan 
secreteraren  Larss  Grubbe  var  förrest,  hafva  samptlige  Rikzens 
Rådh  afferdat  Anders  Lacke  medh  bref  och  anlägne  värf  till 
min  K.  B.  medh  hvilcken  jag  min  E.  B.  tillschref,  och  om  staten 
här  uthi  riket  tillkänna  gaf,  tviflar  inthet,  at  sådant  ju  ähr  min 
K.  B.  reda  tilhanda  kommctt;  och  effter  Rikzens  Rådh  ähre  för- 
ordsakade  vordne,  denne  capitcin  Jahan  Mårthenson  per  posta 
till  min  K.  B.  at  afferda,  och  hans  betänckiande  uthi  någre  vich- 
tige  saker,  som  här  på  angående  rijkzdag  tracteras  schole,  som 
min  K.  B.  af  samptlige  Rådetz  bref  vijdare  hafver  till  att  see; 
achtar  jag  min  devoir  vara,  min  K.  B.  medh  denne  min  schrif- 
velse  at  besökia,  och  om  tillståndet  här  uthi  riket  advertera, 
hvilcken  (dess  Gudi  lof)  uthi  vanlig  stilla  roligheet  ähr.  Och 
gifver  Hennes  Maij:tt  vår  nådigeste  Enckiedrotning  sig  väl  till 
fredz,  sedan  samptlige  Rikzens  Rådh  vore  i  Nyköping,  och  Hennes 
Maijitt  sit  liflfgeding  till  inventerat  blef,  öfver  hvilcket  välborne 
grefve  Casimir  gubcrnator  ähr,  och  hafver  Hennes  Maijttt  alle 
förige  praetentiones,  som  Hennes  Maij:tt  på  någre  particular 
orttar  hade,  falla  låtet;  förmodar  altså,  det  Hög:te  Hennes  Maijitt 
och  Rådet  väl  schola  öfverens  komma.  Och  emädan  man  be- 
fahrer  det  någon  controversia  kunne  framdeles  emellan  Hennes 
Maij:tt  och  Rådet,  om  vår  nådigeste  uthkohrade  unge  Drotningz 
gifftermål  upväxa,  hvilcket  man  i  tijdh  måste  vara  betänckt  pä 
at  förebyggia,  h vårföre  ähr  till  min  K.  B.  min  brodervenlige 
begäran,  det  min  K.  B.  mig,  eller  sin  broder  välborne  her  Ga- 
briel Oxenstierna,  sin  mehning  här  om  tillschrifva,  såsom  och 
oss  sit  betänckiande  vetta  låta,  huru  vijdt  ridderschapetz  och 
adelens  privilegier  vedh  denne  act,,ähr  uthi  acht  at  taga.  Jagh 
schulle  här  om  något  vijdlyfftigare  förmäla,  män  kan  inthet  alt 
väl  förtro  pennan,  förmodar  doch,  att  dinn  broder,  min  svåger 
her    Gabriel  något  fuUer  der  om  förmäler,  och  varder  välborne 


Digitized  by  VjOOQIC 


535 

gref  Peer  Brah  honom  mundtligen  kunna  berätta,  hvadb  discurs  vij 
tillförende  här  om  hafft  hafve,  Gudh  läte  oss  räka  pä  de  medel 
«om  riket  och  vare  eÄterkoramande,  bäst  [och]  nyttigast  mage  vara. 

Hvadh  vare  grannar  vedkommer,  sä  förnimmer  man  inthet 
annat  af  dem  än  stilla  rolighet,  tviflar  och  inthet  at  min  K.  B. 
ju  hafver  spordt  det  nederlag  sötn  Ryssen  af  Polacken  lijdet 
'hafver,  hvilcket  Hjkväl  inthet  sä  fahrligit  ähr,  som  i  förstonne 
nthsprengt  var,  uthan  hafver  ännu  sä  mycket  folck,  at  han 
Polacken  nogsampt  bastant  ähr,  och  förnimmer  man,  at  samma 
nederlag  mehra  af  den  Rysche  feldtöffverstens  otro  och  zagheet, 
an  nägon  nödh  schedt  ähr,  för  hvilcken  orsak  (som  vij  i  desse 
dagar  ifrän  Rysslandh  aviserade  ähre)  storfursten  schall  samma 
feldt  öffverste  kring  om  hela  Muschow  stadh,  uthi  jern  kädior 
till  straff  hafva  föhra  lätet.  Om  han  sedan  hafver  lätet  honom 
ombringa,  eller  äth  Siberien  försända,  kan  man  nu  egentligen 
icke  vetta,  förmodar  doch  när  vare  sänningebudh,  som  nu  pä 
vägen  ähre,  till  Storfursten  ankomma,  att  de  honom  sä  animera 
«chole,  det  han  väl  schall  grijpa  modh,  och  kriget  continuera 
till  dess  stilleständet  emellan  oss  och  de  Pohler  förlupet  ähr,  dä 
han  sä  väl  som  vij  om  en  reputerligare  [fred]  eller  stilleständh 
tractera  kan,  helst  emädan  Turcken  uthi  Pohlen  starck  infallen  ä[hr], 
hvar  om  min  K.  B.  uthan  tvifvel  nogsamptt  kunnigt  ähr,  hvilcket 
schall  förordsaka  Polacken,  sine  troupper  uthur  Rysslandh  at 
affordra,  pä  det  han  sitt  eget  landh  må  kunna  försvara;  allenast 
<)n8cbar  man,  at  Gudh  den  aldrahögste  ville  förlähna  vare  arméer 
i  Tyschland  lycka  och  framgäng,  och  at  alle  saker  pä  samman- 
komsten i  Franckefurth  ara  Mayn,  mätte  igenom  min  K.  Broders 
vijse  och  kloke  direction,  till  en  önschelig  ände  aflöpa,  det 
Evangelische  väsendet  till  styrcka  och  bijståndh,  så  vill  man  för- 
moda, att  ingen  af  vare  illvillioge  grannar,  schall  lätteligen 
understa  sig,  något  emot  oss  tentera.  Detta  jag  min  K.  B.  vedh 
denne  occasion  icke  hafver  förhålla  velat.  Befahler  honom  medh 
bU  det  honom  kärt  ähr,  här  medh  och  altijd,  uthi  Gudz  dens 
alzmechtiges  milderike  protection,  till  all  behagelig  välgång  och 
långvarig  lifzsundheet,  brodervänligen. 

Aff  Stockholm  den  13  Maij  1634. 

Din  tienstvillige  bror 

och  trogen  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


536 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  käre  bror,  jagh  skulle 
fulla  medh  egen  hondh  bafue  ekrifuedh  min  bror  till  om  den 
säcken,  för  builken  orsock  Rodhett  nu  denne  posten  till  honom 
sender,  men  så  ähr  jagh  däri  oförmodheligen  blefuen  hindratt,  i 
dett  att  Gudh  den  gledhien  han  migh  först  förlänte  haffver  sedhan 
techtt  venda  i  sorgh,  ty  oansett  han  min  elskeligh  gemäll  och 
hustru  nådheligen  haffver  förlossatt,  och  oss  medh  en  ungh  son ' 
velsignadbe,  så  haffver  honom  doch  sedhan  behagadh  (näger 
dager  efter  han  var  kommen  till  dop  och  christcndomen)  att 
kalla  honom  ifron  denne  onde  och  arge  verden  nu  för  tuå  dager 
sedhan.  Hafuer  altså  denne  hastige  mutationen  migh  nägodh 
perturberat,  att  jagh  inte  haffver  kunnedh  göra  mitt(!)  förresatte 
meningh  tilfyllest,  beder  därföre  vänligen  min  K.  B.  migh  däri 
vill  hafua  förursechtt[et].  Förmodar  lell  att  min  bror  noghsamptt 
skall  af  Ricksenss  Rodhz  breff  kunne  aftagn  huartt  utt  de  ten- 
dera. Gudh  late  oss  finna  på  de  beste  rådhen,  och  late  alle 
vare  consilia  så  därute  som  här  hemma  löpa  till  en  godh  och 
önskeligh  uthgongh,  hanss  helge  nampn  till  ähr[e],  och  vårt  käre 
fädernesslandh  till  nytto,  ganghn  och  godhe,  och  att  vi  snartt 
må  få  godhe  tidhender  ifron  min  bror,  att  alle  sacker  där  må 
vare  väll  aflupne,  och  att  min  bror  efter  väl  förrettadhe  sacker 
måtte  nu  snartt  komma  hitt  hem  till  oss  igen.     Vale. 


240.  Stookholm  den  .  .  Juli  1634. 

Förord  för  en     ng  adelsman,  Johan  Rosenkrans. 

Velborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän 
etc.  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  vänligen  icke  förhålla,  att  effter 
denne  unge  adels  person  välbördig  Jahan  Rosenkrans  till  Gran- 
hammar och  Thoresundh,  haffver  på  någon  tijdh  uthi  Upsala 
sina  studier  continuerat,  och  nu  sinnat  ähr,  sig  dijt  till  Tysch- 
landh  at  begiffva,  fördenschuldh  hos  mig,  om  en  recommenda- 
tions  schrifft  till  min  K.  B.  flijteligen  anhållet,  den  jag  för  rätt- 
visan schuldh,  honom  icke  hafver  förvägra  velat,  medh  vänlig 
begäran,  min  K.  B.  ville  hans  person,  så  väl  för  denne  min 
recommendation  schuldh,  som  hans  s.  faders  ährliga  välförhål- 
lande, uthi  de  saker,  min  K.  B.  finner  honom  vara  inclinerat 
till,  sig  till  det  bästa  låta  vara  befalat.     Jag  förseer  mig  till  min 


Digitized  by  VjOOQIC 


587 

K.  B.  att  han  låter  honom  denne  min  schrifveUe  tillgode  åtniuto^ 
att  han  må  see,  det  min  recommendatjon  hos  min  K.  B.  rum 
hafver;  uthi  hvadh  måtto  jag  på  denne  ortten  kan  bevisa  min 
K.  B.  någon  behagelig  vänschap  och  tienst,  schall  han  mig  altijdb 
der  till  så  villig  som  redebogen  finna.  Befahler  min  K.  B.  här 
roedh  etc, 

Aff  Stockholm  den        Julij  a:o  1634. 

M.  K.  B.  A.  T.  T. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


241.     Egenhändigt.  Stookholm  den  27  Juli  1684» 

Regeringen  har  sä  väl  i  Nyköping  som  sedan  i  Stockholm  nnder  riksdagen 
haft  flera  sTårigheter,  hvilka  dock  blifvit  lyckligen  lösta,  såsom  Sekre- 
teraren Grubbe  kan  utförligare  berätta. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  besynnerlige  förtroghne 
godhe  vän.  Tuenne  hanss  vänlige  skrifuelser  ähre  migh  ge* 
nom  secreteroren  Larss  Grubbe  och  Anderss  Lacke  väll  till- 
honda komne;  aff  huilke  jagh  fast  gerna  haffver  förnummctt 
hanss  godhe  och  troghne  affection  och  vänskap  emått  migh,  och 
att  han  uthi  sin  store  besuer  och  dett  öfuerhopadhe  arbete  som 
honom  nu  på  ligger  icke  förgäter  sine  gamble  vänner,  uthan 
migh  medh  desso  sine  skrifuelser  veledh  försäckra  att  den  vän- 
skap och  förtroende  som  ifron  vår  unghdom  oss  emellan  varidh 
haffver,  skall  hoss  honom  aldrigh  förminskass  eller  uthslechtt 
varda,  uthan  att  han  önskar,  att  (om  Gudz  vilie  så  vare)  at  vi  i 
detta  lifuedh  än  en  gonge  måtte  få  taless  vedh  och  hughna 
huarandra  öfuer  dett  besuerlige  lefverne  vi  på  bodhe  sidhor, 
sedhan  vi  i  vårtt(!)  mödhesamme  embeten  intredde  ähre,  utstött 
hafue.  För  sådan  min  E.  Broders  kerlige  tilbiudhan  och  godhe 
önskan  vill  jagh  honom  vänligen  och  fliteligen  hafue  betackadh; 
skall  och  på  min  sidha  inte  mindre  lata  påskina  härefter,  som 
härtill  mitt  oprichtige  troghne  hierta  emott  honom  och  alle  hanss 
kärkomne,  som  jagh  genom  denne  hanss  tilbiudhan  migh  jo 
mehr  och  mehr  befinner  förobligerat. 

Härhoss  skulle  jagh  vedh  detta  leghlige  budett  fulla  vidh- 
löfteligen  beskrifua  vår  stat  huru  den  här  föreveter,  och  huadh 
här    passerat    är,  bådhe  uthi  Nyköping  vedh  Hanss  Kon.  Maij:ts 


Digitized  by  VjOOQIC 


538 

saligh  och  glorvirdigest  i  ominnelsess  utferdh  därifron,  80€om 
och  huadh  här  på  rickssdagen  ähr  förelupedh.  Men  efter  aecre- 
teraren  Grubben  sädantt  mestedelss  vett  muntligen  att  beretta, 
och  min  bror  af  samptlige  Regeringen,  blifuer  underrettadt,  vill 
jagh  honom  därmedh  icke  vidhlöfteligen  besuera,  allenest  dette 
måste  jagh  min  bror  tilkenna  gifua,  att  vi  icke  allenest  i  Ny- 
köpingh  hafue  hafft  månge  besuerlige  rancontrer,  uthan  i  syn- 
nerhett  nu  sedhan  här  på  ricksdagen  blefuedh  myckedh  besueradh 
och  cotitrulerat  så  att  man  hafuer  någh  haftt  att  göra,  för  än 
man  altt  hafiver  kunnedh  komma  till  dett  beslutedh  som  nu 
conciperat  ähr.  Aff  huem  och  uthaf  huilke  personer  sådantt 
skett  ähr,  varder  Grubben  min  bror  refererandes.  I  förstone 
haffver  en  temligh  disput  varidh  att  velia  di  tuå  capita  collegio- 
rum  som  vacerade,  ty  någre  söchte  däri  att  blifua  avancerat  att 
deress  autoritet  och  reputation  mötte  blifua  däregenom  förmeratt 
och  däregenom  få  fauoricera  de  sina.  Doch  är  dett  på  sistone 
så  vitt  kommett  att  din  broder  min  suåger  ähr  valtt  till  Drotzett 
och  her  Gabriell  Benchtsson  till  Skattmestare  (Gudh  late  dett 
vara  skett  i  en  lycksam  stundh)  ändoch  dett  partiett  som  så 
monge  diflBculteter  i  valedh  hafue  inkasta,  dett  myckedh  förtryter. 
Nu  på  denne  här  holne  rijcksdagh  hafue  desamma  inte  mindre 
beflita  sigh  hemligen  at  contrulera  alle  godhe  propositioner  och 
suppediterat  dem  uppå  ridderhusett  onda  opinioner  att  suspitio- 
nera  altt  huadh  i  en  godh  meningh  är  införtt  i  regeringhsforman, 
så  att  man  .haffver  haftt  alle  hender  full  för  en  man  haffver 
kunnedh  dett  för  dem  rett  uttydha  och  insinuera.  Åhr  nu  lick- 
väll  Gudhi  tess  loff,  kommett  till  en  godh  och  lyckeligh  endh- 
skap,  han  verdigast  vidhare  alles  hiertar  regera  till  sinss  nampns 
ähre  och  federnesslandhsenss  samptt  vår  alless  bestå.  Huru 
presterskapedh  so  väll  som  i  synnerhett  almogen  hafuer  under- 
stött sigh  at  begera  nogre  orimlige  sacker  dett  varder  Grubben 
min  bror  vidhlöfteligen  referera.  Henness  Maijitt  Enckedrot- 
ningen  haffver  och  ingen  ringa  molestia  giortt  oss,  i  dett  Henness 
Maij:tt  haffver  begeratt  att  öpna  Hanss  Salige  Maij:t8  lickkista 
och  hanss  leckamen  härefter  som  härtill  hantera,  dett  henne  är 
aldeless  blefuedd  afslagedh,  huaregcnom  H.  Maij:tt  är  blefuen 
myckedh  förbittradh  på  Rodett,  och  steltt  sigh  som  hon  skulle 
aldelss  komma  i  desperation,  hvilkedh  sigh  nu  [d]och  haffver  stilladh, 
Jagh  skulle  väll  vidhlöfteligen  skrifua  om  andre  flere  besuer  och 
huru  particulariter  vår  stat  föreveter  på  en  och  annen  ortt  här 
hemma,  men  efter  dett  syness  någodh  periculost  att  förtro  pen- 


Digitized  by  VjOOQIC 


589 

nan,  och  GrubbcD  uthan  dess  dett  bätre  kan  beretta  muntligeD^ 
vill  jagh  raigh  på  *  honom  hafue  refererat,  huUken  jagh  därom 
all  berettelee  giortt  haffver.  Allenest  dett  vill  jagh  min  bror 
efter  vår  vanlige  förtroende,  och  vår  mutuell  kärleck  till  federness- 
landett,  hafue  pämintt  och  förman tt,  att  han  niedh  all  möghligh 
flitt  därpå  vill  arbeta  att  vi  medh  ähra  och  godh  reptitation 
måtte  ekilia  oss  vett  [o:  vedh]  dett  Tyska  vesendett,  för  än  vi  kunne 
råka  medh  någen  af  våregranner  i  någen  vidhlöftighett  helst  efter 
man  seer  huru  tacksamme  en  partt  sigh  bevisa  emott  oss,  huaraf 
man  letteligen  kan  judicera,  att  om  oss  illa  ginge,  skulle  de 
väll  hielpa  under  och  löna  oss  medh  otacksamhett  för  all  den 
tienst  och  dett  godhe  vi  dem  bevist  hafue.  Försäckrer  och  min 
bror,  att  fast  alle  stondh  i  rickedh  begynna  att  ledhas  och 
tröttass  vedh  de  longlige  och  vidhlöftige  krigen,  ehuru  väll  man 
dem  i  våra  rodhslo  [o:  rådslag]  till  vår  meningh  persuaderatt  haffver. 

Detta  beder  jagh  min  bror  vill  af  migh  i  bestå  måtte  optaga,  att 
jagh  efter  vårtt  förtroende,  honom  min  meningh  optecker,  och  där 
hoss  vist  därtil  förlota  sigh  att  jagh  skall  altidh  blifua  oföran dratt 
att  göra  dett  som  kan  lenda  till  fädernesslandhsenss  ganghn  och 
bestå,  ehuadh  och  på  komma  kan,  och  att  sosom  jagh  medh  min 
Bror  hafuer  ifron  den  tidhen  vi  bodhe  ähre  komne  i  vfire  suore 
kall  och  embeten,  inte  haffeer  latedh  migh  förtryta  eller  vare 
för  besuerligett,  dett  som  haffver  kunnet  profitera  och  nytta  min 
salige  herrerss  tienst  och  federnesslandhsenss  gangh.  Altså 
skall  migh  ingen  tingh  kärare  vara  i  denne  värden  än  att  jagh 
min  lifstidh  därmedh  må  enda.  Befaller  hermedh  min  K.  B. 
medh  altt  dett  honom  kcrtt  är  i  Gudz  milde  beskerm,  önskandess 
af  hierta  att  han  ville  nådheligen  honom  oppehoUa  och  i  sitt 
suora  kall  mildeligen  styrkia  att  han  den  suora  börden  må  kunna 
väll  draga  och  till  en  godh  endhskap  nitföra,  hanss  helga  nampn 
till  mycken  ähra,  fäderness  landett  till  hughna  och  honom  till 
evicht  beröm,  dett  önskar  jagh  af  hierta,  som  den  som  är  och 
skall  förblifua  så  lenge  jagh  lefuer 

Din  trogen  tienstvillige 

broder  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Aff  Stockholm  den  27  Julij  anno  1634. 

Min  hustru  och  syskon  late  så  kerligen  och  fliteligen  helsa 
degh,  och  önska  vi  alle  af  Gudh  att  vi  måtte  en  gonge  hafue 
den  hughnen  at  få  se  degh  med  helsa  och  hughna  i  federness- 
landett.     Vale. 


Digitized  by  VjOOQIC 


540 


242.     Egenhändigt,  Stockholm  den  11  November  1084. 

Tackar  för  bref  af  den  27  Ang.  och  lofvar  aiutracga  sig  till  det  yttersta  för 
att  kunna  motsvara  det  stora  förtroendet,  som  deri  nttalas,  s&rskildt 
i  afseende  pä  förberedelsen  för  uppgörelse  med  Pohlen,  och  bar  han 
sjelf  af  regeringen  fått  befäl  öf ver  de  trupper  som  utrustas.  Bikskanslemt 
son  Johan  skall  deltaga  i  underhandlingen. 

Välborne  her  Cantzler,  elskelige  käre  broder.  Hanss  vanlige 
och  förtroghne  skrifuelse  aff  den  27  Augusti  i  Franckfortt  da- 
terat ha£Pver  jagh  af  hanss  son  her  Jahan  väll  nnfongedh.  Och 
ha£Pv^er  hanss  k.  sonss  lyckelige  ankomst  i  rikedh  igen,  sä  och 
detta  hans  förtrolige  breff  migh  myckedh  kertt  varidh;  i  synner- 
hett  för  den  förtroende  jagh  seehr  min  K.  B.  setter  till  min 
person,  ville  önska,  att  jagh  den  sä  fulkomligen  kunne  prestera 
sosom  mitt  hierta  väll  dertill  benegett  ähr,  och  denna  farlige 
tidhen  där  vi  i  råkadh  är  väll  fordrar.  Om  min  person  beder 
jagh  min  bror  inte  vill  tuifla  att  jagh  jo  skall  göra  altt  huadh 
en  trogen  patriot  tilstår,  at  påminna  och  befordra,  huadh  som 
till  Henness  Maij:ts  vär  utkoradhe  Drotningss  tienst  och  fädemes 
landhsens  välferdh  kan  lenda.  Skall  och  så  mycke  möghligedh 
är  i  achtt  taga  alle  de  sacker,  om  huilke  min  bror  påminnelse 
gör,  så  väll  i  Prussen  och  Liflandh  sosom  här  hemma  i  landett 
att  sådan  preparatoria  må  göras  allestans,  att  ingen  ortt  må 
finnas  blott.  Till  Prussen  ähr  öfversentt  2  regementer  till  fått 
och  tusen  bestar,  till  dett  folkedh  där  tillförende  varidh  haffver. 
Liflandh  är  och  nötorfteligen  besatt,  och  dett  Finska  caualeriet 
tilsachtt  att  marcera  ditt  i  Martio,  så  att  om  Polacken  skulle 
lata  lusta  sigh  någott  att  begynna,  för  stillestondhsens  uthgongh, 
skall  han  medh  Gudh  hielp  där  finna  tilbörlightt  måtstondh. 
Här  hemma  görss  inte  minder  godh  preparation  till  våren  att 
armeen  må  kunne  komma  till  feltt  i  Maijo,  och  haffver  rege- 
ringen förordhnatt  att  jagh  skall  föra  armeen  utt  i  vår,  där  Gudh 
så  teckcs  unna  helsan.  Huru  eliest  sackerna  här  hemma  veta, 
och  man  här  om  alle  sacker  disponerat  haffver,  sådantt  varder 
min  bror  af  regeringens  skrifuelse  vidhlöftigare  förnimma.  Huru 
höchtt  migh  samptt  alle  vare  medhbröder  och  troghne  patrioter 
haffver  bedröfvatt  och  till  hierta  gått,  den  olyckan  medh  dett 
otidhige,  och  mycke  obetenckte  slagedh  vedh  Nördhlingen,  kan 
jagh  icke  någhsamptt  skrifua:  och  spor  man  väll  att  sådantt  aff 
vare  simulerade  venners  jalusi,  fåfengh  ärugirughett  och  temeritet 


Digitized  by  VjOOQIC 


541 

skett  ähr.  Men  Gudh  som  sådantt  aldrigh  plegar  lata  ostraffadh, 
varder  dem  i  sinom  tidh  väll  finnandess,  att  de  hanss  Gudome- 
lige  verck  icke  hafue  kunnedh  erkenna  sosom  och  ej  tacksam- 
mare bevisatt  emott  saligeste  och  gloruirdigeste  i  åminnelse 
Hanss  Kon.  Maij:tt  och  den  Suenske  nationen.  Vare  derföre  väll 
önskeligett  att  min  K.  B.  mätte  genom  sin  dexteritet  någorlunda 
kunne  redressera  sackerna  där  uthe,  och  sedban  skilia  oss  väll 
ifron  dett  otacksamma  folkedb  raedh  ähran  och  fadern esslandh- 
senss  reputation  och  säckerhett.  Sist  betacker  jagh  min  E.  B. 
fliteligen  som  migh  haffver  veledh  recommendera  sin  son  her 
Jahan,  seer  däraf  hanss  stadige  och  oförändrade  vensk[ap]  eroott 
migh,  önskar  af  Gudh  att  jagh  måtte  vara  så  capabel  att  tiena 
honom  och  alle  hanss,  som  hoss  migh  därtill  vilian  ähr,  skall 
han  altidh  finna  migh  där  till  mehr  än  villigh  och  beredh.  Rege- 
ringen haffver  för  gått  befunnedh  att  förordhna  hanss  son  till 
en  collega  medh  på  den  fredz  tractaten  i  Pryssen,  hoppes  att 
min  E.  B.  dett  sigh  icke  misshaga  låter,  efter  han  sigh  så  mycke 
mehr  däregenom  kan  göra  capabell  till  federness  landhsenrs  tienst 
och  blifua  min  K.  B.  till  hughna  där  de  där  någott  gått  uthretta 
kunde.  Uthi  huadh  måtte  jagh  eliest  kan  bevisa  honom  parti- 
culariter  så  och  hanss  käre  husfru  och  hela  farailia  någen 
trogen  venskap,  behageligh  tienst  och  benegenhett,  därom  skall 
jagh  migh  altidh  gerna  bcflita;  ei  tuiflandes  min  E.  B.  altidh 
ju  blifuer  i  den  gamla  godhe  förtronde  och  venskap  oss  emellan 
varidh  haffver,  och  låter  migh  och  de  mina  vara  honom  till  dett 
bestå  befalledh,  och  visserligh  tror  att  jagh  ähr  och  förblifuer 
in  till  min  dödhstundh 

Din  trogen  och  tienstvillige 

broder  och  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Stockholm  den  11  Novemb.  1634. 

Min  k.  hustru  och  barn  late  så  kerlige  och  tienstligen  hclsa 
digh,  önska  alle  af  hierta  att  vi  snartt  måtte  få  see  degh  hemma 
i  fädernesslandett  medh  helsan.     Vale. 

Bikskanslerens  anteckning:  fiiarsken.  Praesent.  i  Meinz  den  23  Decembris 
anno  1634. 


Digitized  by  CjOOQIC 


542 


248.     Egenhändigt.  Stockholm  den  21  Mars  1686. 

UtraBtningen  mot  Pohlen  försvåras  af  ylntem.  Fotfolket  är  färdigt  afgå 
med  första  öppna  vatten,  under  Torstentaon  och  Kagg,  det  ntskrifna 
rytteriet  är  väl  friskt  folk,  men  behöfver  stöd  af  öfvadt  manskap  såsom 
ännu  ovandt  vid  sådana  lekar. 

Välborne  her  Caotzler,  broder  och  tilförlotelige  godbe  vän. 
Näst  all  välmoghs  flitige  lyckönskan  och  min  brodervenlige 
tienstfi  tilbiudelse,  låter  jagh  min  E.  6.  vänligen  förnimma,  att 
hanss  skrifvelse  medh  fendricken  Anders  Lacke  ähr  migh  väll 
tilhonda  kommen.  Och  såsom  jagh  däraf  fast  gerna  haffver  för- 
nummett  min  K.  B.  godhe  helsa  och  kärlige  affection  emott  min 
person  och  de  mina,  altså  önskar  jagh  troligen  af  hierta  att  Gudh 
alzsmechtigh  vill  så  härefter  som  härtill  mildheligen  min  K.  B. 
för  all  olycko  nådheligen  bevara  vedh  godh  helsa  och  sundhett 
oppehoUa,  och  nädhelige  styrckia  och  bistå  i  dett  besuerlige 
vesendett  han  nu  i  stadh  ähr;  betacker  honom  och  fliteligen  för 
sin  troghne  och  kärlige  benegenhett  emott  migh,  skall  altidh 
finnass  hanss  oförändradhe  vän  och  tienare  i  altt  det  honom  kan 
kertt  vara.  Härhoss  ähr  migh  kärtt  dett  jagh  förnimmer  att  min 
K.  B.  sigh  låter  behaga  att  Begering[en]  migh  administrationen 
aff  krigett  i  Prussen  pålachtt  haffver,  beder  Gudh  att  min  bro- 
derzs  lyckönskan  dän  krafft  kun  ne  hafua,  att  jagh  dett  så  må 
kunne  förestå  att  dett  må  ienda  Gudh  till  behagh  och  Henness 
Maij:tt  och  fäderness  landhe  till  nytto  och  tienst.  På  min  per- 
sons flitt  och  trohett,  skall  medh  Gudz  hielp  inte  felas,  haffver 
och  så  myckett  möghligett  haffver  varidh  förmantt  och  drifuedh 
uppå  att  all  tingh  må  i  rettan  tidh  vara  till  redz  so  som  till 
krighs  expeditionen  och  flotanss  uthredning  vill  af  nödhen  vara. 
Förmoder  och  näst  Gudz  bistondh  att  dett  väll  tidhicht  skall 
stelles  i  verckedh,  där  icke  den  ovanlige  och  öfvermåtten  starcka 
vintern  oss  där  i  förhindrar.  Och  där  man  ryteridh  icke  altt 
kan  komma  så  snartt  åstadh,  skall  doch  fotfolkedh  medh  de  ner- 
meste  rytare  i  begynnelsen  på  Maijo  vara  vederredha  att  öfver- 
skeppas,  ville  fulle  och  hafue  sentt  Linnér  Torstensson  och 
Kaggen  nu  i  .Martio  till  Prussen,  men  efter  raenföredh  dett  hin- 
dratt,  skall  dett  ske  medh  förste  öpen  vaten.  Jagh  seer  af  min 
K.  B.  skrifuelse  till  Hennes  Maij:tt  vår  allernådigeste  Drotningh, 
dett  hanss  mcningh  är,  att  man  skulle  complera  rytarnes  rege- 
menter  här  hemma  i  Suerie,  och  de  companier  som  där  ute  ähre 
måtte  sterckes  af  Tyskar  och  andra  nationer,  efter  han  förmener 


Digitized  by  VjOOQIC 


543 

att  en  Btor  dell  däraf  skole  inte  gerna  villia  blifua  under  länt- 
rytema.  Denne  min  K.  B.  meningh  kunne  väll  hafua  sine  skell» 
men  för  åtskillige  inconuenienter  skuldli  som  däraf  kunne  fölia^ 
är  dett  väll  betenckelichtt,  efter  sosom  Regeringen  dett  utför- 
ligen  i  deress  skrifuelse  om  förraele,  och  är  den  största  att  man 
icke  så  dierfueligen  skulle  kunne  voga  nägen  starck  combat  medh 
fienden  medh  dett  nyverfvade  folkedh  om  icke  nägre  gambla  där 
i  bla[n]dh  are  melerade.  HöUe  därföre  rädheligast  att  der  min 
K.  B.  någentidh  kunde  mista  dett  Suenske  och  Finske  ryteriett, 
att  han  dem  medh  dett  första  hitt  hem  sende,  sä  förmener  jagh 
att  vi  skole  kunne  komma  sä  gått  ryteri  till  vega  som  någenein 
varid  haffver,  efter  dett  folkedh  som  jagh  här  munstradh  ha£Pver 
år  vackertt  frisktt  folk,  men  ännu  ovane  i  sädanna  lecker.  För- 
moder min  E.  B.  denne  min  meningh  i  beste  måtte  uttydher 
soeom  den  af  migh  välmentt  är.  Sist  förnimmer  jagh  a£P  hans 
skrifuelser,  i  huadh  farligh  stat  sackerne  nu  där  ute  står,  och 
huru  höchtt  Gudh  straffar,  snaresachtt  alle  stendär  där  i  Tys- 
landh  medh  blindhett  och  säckerhett,  så  att  de  deress  egen  fara 
eller  olycka  icke  kunne  förmerckia:  huaregenom  de  och  bevisa 
segh  så  otacksamme,  emått  Hanss  Kon.  M:tt  höghlofligeste  i  omin- 
nelse  och  hele  vår  nation,  kan  däraf  inte  annerss  döma,  än  att 
Gudh  dem  ännu  hordare  varder  straffandes.  Ville  därföre  önska 
att  min  K.  B.  kunde  medh  någen  godh  reputation  skilia  oss  och 
segh  sielff  ifron  sådan  otacksamtt  folk,  och  att  han  medh  helsa 
och  sundhett  vore  väll  hoss  oss  igen,  så  förmener  jagh  att  de 
medh  tidhen  väll  skole  få  ongra  segh  och  befinna  huadh  de 
hafue  giortt.  Gudh  vare  loff  staten  här  hemma  är  uthi  temligh 
gått  esse  och  vanligh  rolighett,  Henness  Maij:tt  vår  utkoradhe 
Drotningh  vedh  godh  helsa  och  lifs  disposition.  Hanss  Gudho- 
melige  Maistett  late  dett  så  lenge  blifua,  i  huilkenss  mildhrike 
beskerm  jagh  min  K.  B.  med  altt  dett  honom  kertt  är  vill  tro* 
ligen  hafue  befalledh  och  förblifuer  så  lenge  jagh  lefuer 

Din  tienstvillige  och  troghne 

bror  och  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Stockholm  den  21  Martij  anno  1635. 

Min  käre  hustru  och  barn  late  så  kärligen  och  tienstligen 
helsa  min  K.  B.  och  önska  medh  migh  och  flerc  dine  venner 
att  vi  snartt  mått[e]  få  se  degh  medh  helsan.     Vale. 

Rikskanslerens  anteckning:  Prsssent.  1  Buztehudhe  den  2  Janij  anno  1686. 


Digitized  by  VjOOQIC 


544 


244.     Egenhändigt  Stookholm  den  18  Maj  1686. 

Begeringen  har  från  Grottas  f&tt  underr&ttelse  om  Bikskanslems  resa  genom 
Frankrike  och  vidare  genom  Nederland  till  Neder  Saohsen.  Salyins  skall 
mantligen  lemna  del  af  De  La  Qardies  åsigter  om  ställningen  hår  hemma. 

Välborne  her  Caotzler  broder  och  tilförlåtelige  syoDerlige  godhe 
vän.  Näst  etc.  haffver  jagh  inte  kunnedh  lote,  mädh  mindre  jagh  vedh 
denne  godhe  och  säckre  occasionen  skoUe  min  K.  B.  medh  någre 
få  ordh  besöckia,  så  väll  för  den  obligation  som  jagh  ähr  hanss 
person,  för  vår  stadige  och  gamle  venskap  skull,  medh  förbunden, 
sosom  att  jagh  honom  någerlunda,  medh  få  ordh  vår  stat  och 
tilstondh  måtte  tilkenne  gifua,  i  den  otuiflachtigh  tillförsichtt 
han  dett  sigh  varder  lata  behaga  och  förblifuer  stadichtt  vedh 
dett  löfte  vi  huarandra  giortt  hafue.  Jagh  för  min  person  gledz 
af  hierta,  att  jagh  så  väll  af  hanss  breff  till  samptlige  Rege- 
ringen, sosom  genom  andre  otskillige  auiser  haffver  sportt  att 
han  sigh  haffver  genom  Franckrike  begifua(!)  ått  Nedersacksen, 
och  att  han  (sosom  Grotius  skrifuer  väll  och  säkertt  är  arriuerat 
till  Franckrike)  Gudh  som  honom  i  så  monge  farlighheter  och 
store  besuer  haffver  bevaratt  han  honom  än  vidhare  beskerma 
och  hanss  resa  lyckligen  göra,  att  han  efter  väl  förrettade  sac- 
ker,  måtte  medh  helsan  komma  i  fäderness  landhett  till  de  sina 
igen.  För  huadh  höge  och  vichtige  orsacker  skull  Regeringen 
är  blefuen  förorsackadh  att  senda  hofkansleren  her  Saluium  till 
honom,  sådantt  förnimmer  min  bror  af  samptlige  Regeringenss 
breff  till  honom,  så  och  af  hanss  medhgifne  instruction,  därför 
achter  jagh  onödichtt  dett  här  att  oprepetera.  Ällenest  låter 
jagh  min  K.  B.  vänligen  veta,  att  jagh  honom  haffver  beditt 
min  bror  att  beretta  någodh  synnerligett  om  vår  närvarandes 
stat,  och  huru  nu  regeringen  blifuer  förtt  här  hoss  oss,  huadh 
för  humorer  som  finnes  iblandh  vore  medhbröder  och  huru 
huar  och  en  ähr  sinnadher  emott  denne  närvarandes  regeringh[s] 
forman.  Tuifler  ingalunda  att  sosom  jagh  honom  en  godh  patriot 
befinoer  och  en  synnerligh  nyttigh  kar  i  vårtt  federness  landh, 
han  dett  sinceriter  varder  refererandcs,  och  att  min  K.  B.  må 
väll  säckertt  där  till  tro  setia.  Om  hanss  andra  godhe  qualiteter, 
och  huadh  godhe  tienster  han  oss  här  haffver  (sedhan  han  hem 
kommen  ähr)  be  vist,  behöfuer  jagh  inte  här  att  oprepetera  eller 
honom  därföre  recommendera,  efter  min  K.  B.  honom  bäst  kenner 
och    af   hanss    arbete    dett    best  kan   dijudicera,  för  min  person 


Digitized  by  VjOOQIC 


545 

holler  jagh  att  han  här  ifroD  cantzeli  illa  kan  mistas,  och  att 
Regeringen  honom  inte  lenge  dedhan  skall  kunna  mista,  där  min 
K.  B.  icke  sielff  kan  komma  hem  i  landett.  För  min  person  gör 
jagh  migh  nu  ferdightt(!)  att  gå  utt  medh  armeen,  om  Gudh  sä 
teckes,  först  i  Junio;  hadhe  gerna  seett  att  dett  hadhe  kunnedh 
för  skett,  men  en  dell  haflVer  den  ovanlige  longa  och  kolla 
vinter  förorsakadh,  en  dell  hindrar  medelln;  huru  den  ähr  blefven 
administrerat  i  Camaren  kan  Saluius  bäst  berätta.  Man  haffver 
här  fulla  betaltt  en  stor  summa  cronones  geldh,  men  där  hoss 
giortt  ett  tomtt  visthuss,  och  hafue  de  som  tilförende  i  Cam- 
maren  hafue  varidh  därpå  drifuett,  att  de  haffue  saluera  sigh, 
att  dercs  hustrur  och  barn,  på  all  hendelse,  därigenom  icke 
måtte  komma  i  vidhlöftighett,  men  om  staten  därigenom  icke 
setiess  i  perikell,  kan  min  K.  B.  letteligen  aftaga.  Jagh  haffver 
någh  därom  påmintt  och  sachtt  en  partt  så  sanningen  att  de 
därföre  äre  migh  fientt,  skall  ännu,  så  lenge  jagh  här  hemma  är 
inte  underlata  att  drifua  på  dett  som  jagh  kan  tenckia  att  kan 
lenda  till  fädernesslandhsenss  beete,  Gudh  gifue  att  dett  måtte 
hoBS  en  partt  finna  statt;  men  om  vi  icke  komma  till  fredh  eller 
stillestondh,  och  min  Bror  icke  kommer  hittf  i  landett,  att  han 
genom  sin  autoritet  någott  kan  hielpa  understödhia,  seer  jagh 
häraf  ett  selsamtt  lefverne;  ty  huar  och  en  socker  att  undan- 
draga sigh  tyngsta  bördan,  och  befliter  sigh  sedhan  att  calum- 
niera  huadh  som  andra  i  en  godh  meningh  bestcller,  huartt  dett 
på  lenghden  ut  vill,  kan  min  K.  B.  letteligen  aftaga,  vill  därföre 
honom  icke  härmedh  mera  bemödha.  Sist  låter  jagh  min  K.  B. 
och  veta,  dätt  herr  Acke  Tott  haffver  aflF  migh  begeratt  att  jagh 
hanss  person  och  säck  ville  min  K.  B.  till  dett  bestå  recomraen- 
dera,  att  om  min  K.  B.  där  i  Nedher  Saxsen  medh  hertigarna 
aff  Meckelborgh  och  Pommern  någodh  på  cronones  veghna  sluter, 
att  han  honom  och  ville  till  dett  bestå  ihugkomma,  han  lofuer 
sigh  altidh  finnes  min  brorss  tienare  igen.  Jagh  försäckrer  min 
K.  B.  visserligen  att  om  han  kan  göra  honom  nogon  fauor  i 
hanss  petita,  att  han  skall  så  Stella  sigh  i  fäderness  landett  att 
Henness  Maij:tt  och  cronan  däraf  skall  kunne  hafua  gått  gughn 
och  tienst,  och  att  han  icke  är  en  gemen  man,  uthan  medh 
tidhen  kan  göra  fäderness  landett  mycken  nytto,  ehuru  väll  han 
på  sistone  är  kommen  i  Hanss  Kon.  M:ts  saligh  hoss  Gudh  mis- 
hagh  och  ogunst,  men  när  man  dett  altt  vill  väll  bctenckia,  kan 
hanss  skuldh  inte  hafue  varidh  så  stor  som  onda  raporter.  Be- 
gerer  venligen  min  K.  B.  ville  denne  min  dristige  meningh  som 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  35 


Digitized  by  VjOOQIC 


546 

jagh  härom  gör  i  beste  måtte  optaga,  sosom  denne  min  skriC- 
uelse  i  beste  måtte  uttydha,  efter  som  den  aff  migh  välmentt 
är,  och  försäckra  sigh,  at  jagh  är  och  skall  förblifua  in  till  min 
dödhstundh    en   oprichtigh  och  trogen  patriott,  och  i  synaerbett 

Din  tienstvillige  troghne 
broder  och  oförändrade  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Min  käre  hustru  låter  så  flitichtt  och  kerligen  helsa  digh. 
Aff  Stockholm  den  13  Maij  anno  1635. 


246.     Egenhändigt.  Stockholm  den  18  Maj  1686. 

Förord   för   Erik   Larsson  vod   der  Linde,  särdeles  med  afseende  p4  Koppar- 
berget och  kopparhandeln. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  besynnerlige  godhe  vän. 
Efter  dett  Regeringen  haffver  för  synnerlige  vichtige  orsacker 
skull,  gått  befunnctt,  att  senda  monsieur  Erick  Larsson  medh 
Hofcantzleren  ått  Tyslandh  och  gifiiedh  honom  befalningh  att 
föresa  till  min  K.  B.  och  han  till  en  deell  vett  att  han  hoss 
degh  är  illa  angifuen  genom  hans  misunnare,  hafuer  han  aff 
migh  begeratt,  att  efter  jagh  till  en  deell  haffver  här  seett  huru 
man  här  emott  honom  procederar,  att  jagh  då  hanss  oskyldighett 
i  monge  måtte  ville  optcckia,  och  honom  hoss  min  K.  B.  till 
dett  bestå  recommendera.  Sådan  hanss  begeran  haffver  jagh 
inte  skeligen  kunnedh  honom  afslo,  efter  jagh  so  väll  som  din 
bror  Drotzen  dett  väll  hafue  seett,  att  oanscett  hoss  Erick  Larsson 
väll  kan  finness  nogen  feell  i  hanss  procedurer,  där  af  man  kan 
taga  någre  mistancker  att  han  myckedh  skall  hafue  giortt  för 
sin  egennytto  skull,  så  finness  lickväll  att  man  honom  myckett 
vill  på  trengia  som  inte  kan  bevisas.  Begerer  därföre  brodcr- 
venligen,  att  min  K.  B.  vill  medh  tolemodh  hanss  unskyllan  an- 
höra  och  där  han  sigh  kan  defendera,  honom  ull  gunstigh  fauor 
bevisa,  han  utlofuer  icke  allenest  vilie  finnes  min  K.  B.  för  en 
ödmiuck  tienare,  uthan  och  altidh  vinleggia  sigh  medh  all  tro- 
hett  att  tiena  Henness  Maijstett  och  fäderness  landett  så  lenge 
han  Icfuer.  Förseer  migh  visserligh  min  K.  B.  låter  honoro 
denne  min  reeommendation  i  alle  billige  sacker  åtniuta,  jagh 
skall    gema    i  sådanne   och  alle  andre  måtte  göra  dett  som  min 


Digitized  by  VjOOQIC 


547 

K.  B.  kan  lenda  till  behagh  och  vilia.  Eliest  försäckrer  jagh 
min  bror,  att  man  h&r  i  Suerie  bara  få  personer  (inner  som 
kunne  stabiliera  cronan  någen  credit,  och  om  denne  icke  kom- 
mer oss  ett  compani  till  vega  dftr  uthe,  är  hår  ingen  som  dett 
kan  göra,  medh  minder  min  K.  B.  dett  där  uthe  sielff  kan  komma 
tillvega,  och  vore  köpmen  i  stederne  ähre  icke  men  till  att 
•opholla  Koparbergett,  sä  att  om  man  icke  därtill  skaffer  andra 
medell,  skall  cronan  taga  däraff  en  oboteligh  skadha.  Detta 
hafFver  jagh  min  K.  B.  i  en  godh  raeningh  icke  kunedh  för- 
hoUa,  förmodher  att  min  suåger  Drotzen  digh  därom  vidhlöftigare 
lilskrifuer,  vill  därföre  härmedh  besluta,  och  befalla  min  K.  B. 
medh  altt  dett  honom  kertt  ähr  i  Gudz  milde  beskerm.  Aff 
Stockholm  den  13  Maij  anno  1635. 

Din  tienstvillige  bror 

och  trogen  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


246.  Stookholm  den  12  Juni  1635. 

Emedan  rastnlngarne  oaktadt  alla  pämiDnelser  icke  gått  fort,  är  man  först 
nu  så  vidt  hunnen,  att  afresan  om  några  dagar  förestår,  men  som  till- 
gången på  koppar  genom  raset  i  Stora  Kopparbergs  grafva  blifvit  så 
minskad,  begär  han  Rikskanslerns  särskilda  åtgärder  för  krigskassan. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Jag  önskar  honom  etc,  Derhos  känn  jag  min  K.  B.  vänligen 
icke  förhålla,  att  jag  så  väl  som  hans  förvanter,  vårdnader  och 
mindre  vare  gode  vänner,  hafva  oss  hierteligen  hugnadt  och  glädtt, 
det  min  K.  B.  till  Hollandh  lyckeligen  och  väl  ankommen  var 
(såsom  secreteraren  Larss  Grubbe  oss  adverterat  haffver)  hvar 
ifrån  han  sin  resa  åt  Hamburgh  och  sedan  till  den  Neder  Säch- 
fiische  creitzen  företaga  ville,  troligen  önschandes,  at  Gudh  den 
aldrahögste,  som  honom  in  till  denne  dagh  uthi  så  månge  och 
farlige  occasioner  conserverat  hafver,  han  än  ytterligare  medh 
«ina  heliga  änglar  honom  beltdsage  och  för  all  schade  och 
farhligheet  bevare,  medh  helsa  och  sundhet,  sampt  glade-  och 
hugnelige  tijdender  hijt  hem  i  fäderneslandet  igen  mildeligen 
förhielpa    ville.     Hvadh    såsom    tillståndet    här    hemma    i    rijket 


Digitized  by  VjOOQIC 


548 

vedkommer,  så  ähre  alle  saker  ännu  (dess  Gudhi  loff)  uthi  stilli» 
Toligheet  och  gott  esse;  såsom  och  Hennes  Konghe  M:tt  alle» 
vår  nådigeste  uthkorade  Drotningh,  så  väl  som  Hennes  Kong:e 
M:tz  högelschelige  k.  fru  moder,  rikzens  Enckie-Drotningh,  sampt 
andre  vare  gode  vänner  vedli  godh  helsa  och  liffzsundhett;  och 
ähr  man  medh  sakerne  så  vijdt  kommen,  att  jag  medh  krigz- 
folckett  kan  i  desse  dagar  blifva  reseferdig  åt  Preusen,  hvilcket 
väl  förra  hade  kunnat  schee,  der  sakerna  så  hade  varit  drefne 
som  det  sig  borde;  jag  för  min  person  hafver  icke  allenest  nu 
i  förledne  vinter  och  våhr,  uthan  och  för  tu  åhr  sedan  här  uppå 
fordrat,  att  man  alle  prseparfMoria  schulle  göra  på  det,  när  stillc- 
ståndet  förlupet  vore,  man  då  alle  saker  hade  mått  uthi  bered- 
schap  hafFvn,  aldenstundh  jag  väl  såg,  att  så  gå  schulle,  som  nu 
schedt  ähr,  hafver  doch  inthet  annat  der  medh  uthrättadt,  ehuru 
väl  jag  min  högsta  flijt  der  uthinnan  giordt  hafFver,  än  förord- 
sakat  mig  någras  haat  och  afvundh;  och  tyckte  en  part  då,  at 
den  koppar  cronan  liggiandc  hade,  schulle  vara  oss  till  alt  för 
stor  last,  hvarföre  hafva  de  den  således  distribuerat,  at  här  nu 
näpligen  1000  schep:dh  till  krigz  uthförandet  i  förrådh  finnes, 
oansedt  de  då  förmehnte  fiortontusen  scheprdh  rijke  vara.  Derhoa 
hafver  och  den  olyckan  sig  sedermehra  tillelaget,  att  Koppar- 
berget i  vintras,  så  infallet,  att  ringa  koppar  sedan  tillvärckat 
ähr,  hvarföre  kan  min  K.  B.  väl  tänckie,  huru  mycket  koppar- 
tollen  (den  man  mast  sit  facit  uppå  giordt  hafver)  förslå  vill, 
seer  altså  inthet  medhel,  hvarigenom  cronan  någon  nytta  af 
Kopparberget  kan  haffva,  medh  mindre  et  compagnie  igen  måtte 
uprättas,  som  medh  alfvar  och  flijt  värcket  fortdrefve,  på  det^ 
cronan  en  viss  renta,  der  af  åhrligen  hafva  kunne,  elliest  be- 
fruchtar  jag  at  Hennes  Konghe  M:t  och  cronan  schall  mindre 
nytta  af  Kopparberget  haffva,  än  någon  tror,  hvilcket  doch  dea 
edleste  och  bästa  ränta  ähr,  som  man  här  i  rijket  hafva  kan* 
Elliest  ähr  här  en  Frantzoos*)  i  rijket  inkommen,  hvilcken  före- 
slaget hafver,  och  et  privilegium  der  uppå  begärat,  at  kunna 
kopparen  medh  ringare  omkostnadt  och  besvär  tillvärcka  och 
gar  göra,  cronan.  till  en  stor  nytta  och  fördehl,  det  jagh  för- 
mehnar  väl  schall  kunna  hafva  sin  fortgångh,  der  han  allenest 
befordrat  blefve,  hvarom  hoff  cantzlern  Salvius  (medh  hvilcken 
jag  vijdlyfFtigare  derom  tält  hjafver)  min  K.  B.  vijdare  berätta 
kan;   och   mädan  Regeringen  igenom  Salvium  min  K.  B.  vijdare 


•)  Flrmin  Mazalet. 


Digitized  by  VjOOQIC 


549 

om  koppar  handeln  tillschrefvet  hafver,  och  Erich  Larson  medh 
honom  uthsändt,  något  vist  der  uthinnan  at  stabiliera,  hvarförc 
tviflar  jag  inthet,  att  min  K.  B.  ju  samma  sak,  min  påminnelse 
föruthan  befordrandes  varder,  såsom  och  Regeringen  här  i  rijket 
sin  niehning  tillschrifva,  att  kopparhandeln  på  bästa  sättett  igen 
må  redresserat  bliffve,  hvar  iippå  cronan  sedan  bättre  credit  kan 
hafva,  än  som  nu  (dy  värre)  finnes.  Och  effter  min  K.  B.  medh 
-de  andre  vare  medh  colleger  af  Rijkzens  Rådh  hafva  för  rådh- 
:samptt  ansedt,  det  jag  medh  arméen  schulle  mig  åt  Preusen  be- 
giffva,  krigzväsendet  der  sammestädes  at  förestå;  och  ändoch 
-min  ålder  väl  krefde,  att  jag  här  eflFter  medh  sådan  besvärlig 
resa  måtte  förschont  blifva  (finnes  och  väl  månge  andre,  som 
hvarcken  medh  åhren  eller  tienster,  der  emot  ähre  at  comparera, 
5ora  sig  doch  ifrån  cronones  tienst  undandraga)  haffver  doch 
lijkväl  för  den  troheet  och  kärleck  jag  till  min  fäderneslandh 
bär,  mig  denna  besvärliga  resa  uppåtaget,  der  uthinnan  jag  min 
möijeligeste  flijt  göra  schal),  alle  saker  så  förestå,  som  mit  yttersta 
förståndh  det  kan  medhgiffva,  ville  allenest  önscha,  at  medlen 
till  gamma  krigz  uthförande  måtte  finnas,  så  at  icke  någon  oför- 
modelig  olycka  der  af  förordsakades,  antingen  igenom  myteri, 
eller  man  för  medellösa  blifver  tvungen  at  hasardera  en  feldt- 
filacht,  hvarigenom  rijket  uihi  fahra  kunnc  satt  blifva.  Begärer 
fördenschuldh  brodervänligen,  att  om  hans  lägenhet  icke  ähr 
«ig  närmare  Preussen  at  förfoga,  han  då  igenom  sin  authoritet 
här  hemma  i  rijket  ville  Regeringen  förmahna,  att  de  all  försorg 
<lrage,  det  medlen  till  samma  krigz  uthförande  måtte  förschafFas, 
«åsom  och  igenom  sin  skrifvelse  till  de  personer  i  Preusen  som 
man  tilförende  credit  hos  haiFt  hafFver,  så  väl  som  i  synnerhet 
hos  Spiringernc,  der  hän  persuadere,  at  man  den  ännu  niuta  må, 
att  man  något  måtte  hafva  at  tillgå,  der  omträngde,  folcket 
medh  att  underhålla.  Förmodar  såsom  brodervänligen  bcgärar, 
<]et  min  K.  B.  alt  detta  ville  sig  till  det  bästa  låta  vara  recom- 
menderat  och  befalat.  Vill  här  medh  och  altijdh  haffva  min 
K.  B.  medh  alt  hvadh  honom  kärt  och  behageligit  ähr,  uthi 
<3fidz  milderike  beschydd,  till  all  behagelig  välgång  och  långvarig 
liflFzsundhet,  brodervenligen  befalat.  Datum  Stockholm  den  12 
Junij  1635. 

Din  tienstvillige  och  troghne 
broder  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


550 

Egenhäfidigi:  Välborne  K.  B.  Jagh  skulle  väll  medh  egen 
hondh  digh  om  alle  eacker  vidhlöfteligen  tillskrifua;  men  megh 
är  en  starck  fluss  i  desse  dagar  pä  ögonen  falledh  sä  att  jogk 
nepligcn  dett  haffver  kunnedh  skrifna,  skall  doch  sä  snartt  Gudb 
migh  bätring  förläner,  oter  utur  skeren  eller  ifron  Prussen  dcit 
göra.  I  roedhlcr  tidh  recommenderar  jagh  migh  samptt  de  min» 
uthi  min  K.  B.  vänlige  godhe  aiFection  och  förtroghne  venskap^ 
han  skall  altidh  finna  dett  samma  hoss  migh  igen.  Min  hustru 
och  barn  lata  sä  flitichtt  och  kärlighen  helsa  digh  och  önska  alle 
att  du  medh  helsan  snartt  mätte  komma  i  rikedh  igen.     Vale. 

Rikskanslerns  anteckning:  Priesent.  i  Magdeburg  den  7  Jnlij  a:o  1636. 


247.  Dalehamn  den  20  Juni  1635. 

Om  förstärkning  af  Svenska  hären  i  Preussen  som  underlättas  derigenom  att 
garnisonen  i  biskopsdömet  Bremen  nu  mera  kan  umbäras. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  besynnerlige  gode  vän. 
Näst  etc,  kan  jag  min  K.  B.  venligen  icke  förhålla,  att  ändoch  jag 
inthet  tviflar,  det  min  K.  B.  ju  för  detta  hafver  regeringen» 
schrifvelse  bekommet  om  de  tu  regemente  Tysche  knechter,  och 
her  Jahan  Bahners  regemente  reuter  så  väl  som  om  två  squa- 
droner  Svensche  knechter,  den  ene  under  öffversten  välborne 
her  Brich  Steenbock,  och  den  andre  under  öffversten  Änder» 
Körningh  som  nu  der  uthe  i  Pomern  ähre,  lijkväl  kan  jag  icke 
underlåta  min  K.  B.  der  om  påminnelse  göra,  brodervänlige» 
begärandes,  att  samma  två  squadroner  måtte  till  Preussen  för- 
achickas,  på  det  man  regementerne  må  tilhopa  haffva,  och  så 
mycket  bättre  uthi  order  hålla,  så  mädan  man  i  den  visse  för- 
hopning  ähr,  at  min  K.  Broders  förrättande  hos  bischopen  af 
Brehmen  schall  en  lyckelig  uthgång  vinna,  hvarigenom  guarni- 
sonernc  uthur  samma  bischopz  dömc  sedan  afdrngas  kunna,  hem- 
ställer fördenschuldh  min  K.  B.  på  hvadh  sätt  honom  bäst  synes 
här  uthinnan  disponera.  Jag  för  min  person  hölle  rådeligit,  det 
man  sig  uthi  Pryssen  serdeles  medh  Svenscht  infanterie  väl  på 
all  händelse  conserverer,  hvilcket  alt  jag  uthi  min  K.  Broder» 
disposition  vill  hemsiält  hafva.  Befahler  honom  medh  alt  det 
honom    kärtt    ähr,    uthi    Gudz    milderike    protcction,   till  all  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


551 

hagelig  v&lgång,  och  långvarig  HffzsuDiJhet,  brodervänligen.    Jag 
förblitVer  altijdh 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  ro.  p. 
Datum  Dahlehampn  den  20  Junij  1635. 


248.  Elbing  den  1  Juli  1636. 

iStilleståndet  med  Poblen  år  förlängdt  på  tre  veckor,  bvilken  tid  återstoden 
af  den  från  Sverige  ntrastade  hären  behöfver  att  hinna  fram.  Disposi- 
tionen och  underhållet  af  Svenska  hären  i  Preussen. 

Broderligh  och  vänligh  helUean  all  viillmågos  flijtige  lyk- 
önschan,  snrapt  huad  jagh  mehre  kärtt  och  gådt  förmå  medh 
Gudh  allzmechtigh  nu  och  altidh  tillforenne.  Vällborno  her 
Rixcantzler,  käre  broder  och  besynnerlige  gode  vän.  Jagh  schreff 
min  broder  till  för  någre  dagar  sedan  medh  Peter  Spiring,  och 
gaff  då  till  förnimma,  min  lyckelige  ankombst  medh  störste 
deelen  afF  arméen.  Sedan  ähre  hijdt  till  migh  kompne  vällborne 
greffue  Pär  Brahe  och  feldtmarschalcken  her  Herman  Wrangel, 
hvillken(!)  migh  så  om  tractatens  förlöp,  som  om  den  öffrige  staten 
videre  hafue  informerat.  Vidh  tractaten  befinner  jagh  stille- 
ståndet  vara  prolongerat  på  3  veckors  tijdh;  och  hoUer  den  för- 
längningen icke  allenest  heelt  nyttigh,  utan  och  nödigh,  på  det 
de  quarlempnede  troupper  tidigt  nogh  uhr  Sverige  må  föUia  och 
öfverkomma;  feldtstaten  och  des  deseigner  rätt  och  ordentligen 
faties;  och  huadh  ännu  feeler  på  värcken  vidh  staten,  fuUbordes  och 
heele  väsendet  sätties  i  den  positur  som  sigh  vederbör  och 
tarffver.  I  medier  tijdh  kan  tractaten  reassumeres  och  förmode- 
ligen  bringes  till  en  godh  endschap,  eflter  som  vill  förliudha 
dett  mediatorernes  sendebudh  och  dhe  PoUnische  commissarier 
desse  dagar  vele  Stella  sigh  in  i  deres  quarteer  igen  i  mening 
at  angå  tractaten  på  nye.  Vidh  *statcn  gaar*^)  elliest  alltsam- 
mans *väll*^)  för  *8igh*^)  som  M.  Br.  afF  dhe  vällborne  herrars 
berättellsse  uthan  tuifvel  för  dette  hafver  förnumitt  och  görs 
onödigt    att   jagh    dett    här   repeterer.     Dette  *allenest**)  moste 


*)  I  stället  för  de  genom  asterisker  betecknade  orden  stå  följande  siffertal: 
»)  4292,  2190.  —  2)  5007.  —  ')  b.  26.  —  *)  634. 


Digitized  by  VjOOQIC 


552 

*jagh**)  för  denne  *gång  påminna*^)  att  *jagh  befinder*')  icke 
•allenast*®)  den  *urdinarie  garniaonen**)  vidh  *uthgången  aff 
Junij  monad  af  medell  vara  uthblottadt**®)  och  *Btaten  ...annat 
än  hvad  liccnterne  vedh  dett  prolongirte  stilleetåndet***)  kunne 
*göra,**^)  uthan  •och  dee  anordningar**^)  som  *uthaffden  första 
Julij***)  på  *feldtstaten  giorde  ähro*  *'^)  antingen  *intet  eller  i 
otijdh*'^)  och  *8eent  uthgå  kunna,**')  som  M.  Br.  *uthur  för- 
slagen**®) öfver  *den  Preusische  staten  giorde,***)  uthan  *tvijff- 
vell***^)  alleredo  •har  förnummit.***)  Så  emedan  hele  *denne 
statens  velferd***)  eller  och  *undergång**'*)  derafF*dependerar*'*) 
att  man  i  *denne  förste  månaden*^*)  kan  tee  *een  godh  mine***) 
och  *8kyla**')  dhe  *bräck**®)  som  'för  handen  ähre,* '*)  däri- 
genom sig*tractaten*'^)  och  allt  •annat*®*)  schiiU  •facilitera[s]^ ") 
och  •ingen*®®)  vidh  denne  staten  •förmår  till  undsettia  dennu 
nödhtorften  än  Spiringerne^®*)  som  hnfua  *medlcn^®*)  och  •conse- 
quenter  crediten  i  händerne*;'*^)  huarförc  sässom  M.  Br.  sielff 
hafuer  låtet  •upsättia*")  på  *försluget  någrc  hundrade  tuscnd 
rijks  daler  afF  licenterne*;®®)  altså  ähr  till  honom  min  vänlige 
och  flijtige  begäran,  hnn  tecktes  befala  och  *gifva  dem*®*)  en 
*order***)  dett  b[emäl]tte  *Spiringer***)  sigh  oss  *intet  så**') 
aldeles  *undandraga**®)  uthan  *hielpa***)  till  att  •förekomma 
staten  för  ruin^*^)  görendes  deres  *bä8ta**®)  att  *vij**')  i  *denue 
förste  månad**®)  ju  inthet  ♦feell***)  må  *haffva*'^«)  in  till  dess, 
att  *kopparcn*^*)  och  dhe  *anordninger*^*)  som  om  'hösten^®®) 
och  emoot  •vintern  falla  kunne  uthgå^;®*)  huar  medh  *H:s  M:tt®®) 
vår    *nådigste    Drotning*^®)    och  *fäderne8landet  skedde*®')  een 


»)  b.  2.  —  •)  65,  84,  56.  108,  1754.  —  ')  249,  m.  1967. —  »)  634. —  •)  8503, 
2163.  —  'O)  817,  q.  40,  2886,  8278,  290,  3268,  4194,  1,  83,  58,  95,  60,  81,  104, 
116,  39,  44.  —  ")  4292,  2267,  668,  c.  o.  44,  3087,  n.  1464,  8757:e,  4824.  —  '^) 
4466.  —  >»)  m.  36,  cc  9,  3606.  —  •^)  q.  40,49,  107,  72,  100,  81,  122,  2829:1.  —  ") 
118,  94,  95,  67,  4292:en,  00,  81,  88,  24,  66,  4,  a.  25.  —  ")  r.  17,  3470,  i  84, 
6097.  —  ")  4264,  L.  2190,  91,  86,  80,  66,  116,  6.  —  »*)  210,  4836.  —  '»)  y.  3726, 
4292,  55,  87,  84,  96,  90,  81.  —  ^)  5178.  —  »')  88,  122,  57,  6,  11,  133,  80,  85, 
99,  119,  87,  104.  —  ")  dd.  4292,  6012.  —  ")  1,  87,  79,  84,  66,  108.  —  '<)  89, 
44,  64,  115,  80,  90,  128,  72,  122,  96,  46.  —  ")  dd:e  118,  84,  96,  100,  81,  44, 
3278.  —  »•)  2487,  3256.  —  ")  100,  118,  97,  96,  24,  7.  —  ")  106,  72,  102,  44, 
118,  11.  —  ")  98,  84,  96,  106,  78,  66,  90,  116,  80,  q.  26.  —  *')  4470.  — '>)  668. 
—  ")  1906.  —  *«)  2881.  —  »<)  118,  60.  96,  119,  102,  9,  ddd.  1718,  227,  8410,  en 
c.  62,  37,  36,  47,  68,  27,  26,  44,  72,  80,  123,  18.  —  »*)  8268.  —  *•)  1827:ter,  14l6:eii, 
in  y.  2466,  6,  16.  —  ")  k.  76,  115,  81,  101,  116,  66,  14.  —  ^)  4836,  9,  965,  66, 
102,  79,  72,  70,  3,  2678,  4414,  3898,  4442,  102,  118,  8087.  —  '•)  2160,  d.  4:en.  — 
*^)  60,  72,  90,  94,  96.  —  ^^  62,  64,  110,  72,  124,  56,  103,  94,  72,  14,  8.  —  ♦*)  r. 
17,  d.  28.  —  *^)  m.  86,  90,  72,  78,  79,  102.  —  **)  2504.  —  *»)  4881,  4292,  q.  40, 
4028.  —  *«)  68,  94,  76,  81,  64,  5.  —  <')  z.  48.  —  «)  dd:e  74,  82,  72,  76,  81, 
106,  3278.  —  *»)  98,  94,  116,  96.  —  «>)  2462.  —  »')  2966:en.  —  «)  206,  3505:er. — 
»*)  2617.  —  »*)  4994,  1914,  91,  86,  80,  66,  116,  210,  2190.  —»•)  2711. —  ••)  2315, 
2904,  6.  —  »^)  4640,  2268. 


Digitized  by  VjOOQIC 


553 

•merkolig  tiänst*/®)  och  M.  Br.  *obligeradc  mig  på  dett  högste*  ^^) 
som  schall  sökia  *nll  occaeion*  ®*^)  at  bevissa  min  Br.  all  ähra 
och  vftnschap  igen.  Desse  samma  •difficulteter  förorsaka  och*^*) 
att  ehuru  vääl  jafjr  då  samma  gång  medh  Spiring  skrefF  M.  Br. 
till,  att  vnllborne  *her  Jahan  Baners  regemente  till  häst**^*)  och 
•DrommonHz*®')  sampt  *Eiick  Hanssons  till  foot*^*)  mottc  efter 
•H:s  M:tts  förordning*  ^'^)  genest 'hijt  öfFversendes*.^^)  Så  befinner 
jagh  •Hoch  nu*^^)  sedan  *jagh  dett  stora  feell**®)  i  *8taten 
mercker*^*^)  och  huru  *svårt  underhåldet  vill  falla*  ^®)  att  bäst 
och  •tilldrägeligest  vore*^^)  det  •här  Jahan  Baneers  regemente 
till  häst*")  blefue*tillbaker8*")  in  *till  Augusti  månadt*^*)  eller 
så  vijdii  *det  sigh  vill  görn  låta*'*^)  effter  som  det  *Tydske 
cavallerie*^^)  bådhe  ähr  *odisciplinerat*'')  och  *vill  vara  nogha 
betalt*,'**)  då  det  antingan  »tijdz  nogh*'®)  kunde  *komin:i**®) 
nähr  derom  *blefve  aviseradt***)  eller  hvar  det  så  *better  be- 
funnes*®*) att  det  *blefve  aldeles  tillbakars*®')  man  i  des  *stelle*®*) 
på  ett  fall  man  mehra  *rytterij  här*®^)  behöffde  •ett  compagnie*^) 
eller  *fyre  Finnar  hijtt  hämta  kunde*/')  huillke  *8igh*®®)  medh 
*proviant*®^)  och  ringare  medoll  moste  behielpa**^.)  Dhe  begge 
•regemeuter  till  foott*^^)  vore  eij  *orådeligit*^*)  att  dho  *hijtt 
förskickades*®'*)  med  det  aldraförsta  effter  *tractatens  uthg&ng*®*) 
ähr  *oviss*®*)  och  på  deres  *underhåldt**^)  vijda  *mindre*^') 
än  *på  rytterij  upgå*.®®)  Där  hoos  står  till  betenckia  effter  en 
godh  deel  aff  desse  *regementer  i  Pryssen**®)  ähre  "borne 
Preusser*/®®)  huilke  uthan  all  tuifuel  *8kole  löpa**)  där 'kiigedt 
angåår**)  serdeles  om  *Konungen  i  Poland*')  (som  vil  förliuda) 


W)  99,  116,  72,  41,  44,  71,  110,  79,  83,  1629.  —  •»)  8640,  L.  11,  eee.  2626. 

—  ^)  24,  46,  71,  8468.  —  **')  1634,  4867,  84,  86,  83,  6,  4.  —  ")  88,  94,  96,  87, 
78,  69,  102,  66,  862:9,  3882,  ddd.  3630.  —  «»)  39,  72,  60,  99,  61,  80.  81,  100.  — 
«♦)  44,  72,  63,  113,  83,  54,  66,  76,  84,  56,  100,  2125.  --  «»)  2711:8,  49,  84,  96, 
32,  72,  39,  27,  110,  66,  103.  —  •«)  247,  xx.  h.  82,  100,  116,  66,  90,  115, 
120,  4,  15.  —  «')  ee.  n.  20.  —  *<?)  b.  2,  9.  2414:e,  98,  70,  44,  95.  —  «»)  4292, 
3226,  41,  44,  72,  6.  —  '<>)  4765,  4745:e.  aaa.  1914.  —  '»)  802,  66,  72, 
24,  65,  94,  96,  87,  103,  76,  81,  89,  84,  96,  116.  —  ")  83,  123,  72,  6,  11, 
a.  1,  59,  54,  80,  1,  862:9,  8882,  8631.  —  »)  302,  58,  102,  41,  24,  72,  100.  —  '*)  803, 
798,  8278.  —  '»)  1454,  b.  26,  aaa.  4455,  8015.  —  '«)  4436:e.  1214.  —  ")  82,  1663:ret. 

—  •»)  aaa.  a.  25,  66,  60,  79,  78,  1023.  —  ")  6097,  2249.  —  ^)  2902,  11,  3,  13. 

—  ••)  82,  95,  94,  108,  44,  800:t.  —  ")  990,  m.  98,  61,  56,  80,  115,  76.  —  *')  82, 
46,  123,  85,  128,  102,  71,  90,  115,  116,  94,  120,  ddd.  29,  78,  91,  102,47,  100,  13. 

—  ^)  52,  28,  116,  46,  71,  94.  —  •»)  3968,  247.  —  ^)  1660,  1289.  —  •')  4711. 
1967:r,  88,  97,  67,  83,  116,  76,  81,  54,  91,  108,  80,  112,  115.  —  •*)  b.  26.  — 
»•)  8780.  —  *»)  47,  86,  56,  26,  102,  72,  94,  8268,  99,  60,  100,  81,  115,  11,  4, 
9,  m.  2504.  —  "')  3882,  2126.  —  ")  285,  3887.  —  ")  59,  97,  81,  288,  52,  94,  83, 
68,  86,  106,  94,  90,  94,  100.  —  ••)  4470,  817.  —  »»)  286,  2291.  —  •«)  4746.  — 
")  119,  110,  80,  112,  72,  128.  —  ^)   k.  8968,  209,  2190.  —  »•)  8882,  i.  3724 

—  »'»)  82,  84,  96,  116,  8726.  —  ')  9,  31,  1,  38,  3016:en.  —  *)  2937,  9,  2190.  — 
»)  2921. 


Digitized  by  VjOOQIC 


554 

medh  •placater**)  fo[r]drar  •dem  tillbakors*,^)  om  man  icke  mötte 
•samla**)  dem  •tillsamman^')  och  •skicka**)  åth  *Pomeren**) 
och  1  deres  stclle  förordna  något  *annat  regiment*^^)  eller  efter 
så  *starck**')  dhe  mötte  befinnas,  hijt  igen*.**)  Dessförutan 
syntes  vara  högt  nödigt  att  *härJahan  Baneer***)  tinge  *ordre*^*) 
till  *avancere***)  medh  *8ijn  underhaffvande  armee***)  in  emoot 
•Lundsberg**')  och  *Polni8ke  gräntzen*'®)  dädan  *han**^)  kunde 
*göra  een  diversion*,*^)  och  *chronan  Polens  vircs*'*)  merke- 
ligen  *di8trahera*,  **)  huillket  såssom  jagh  vääl  veet  M.  Br.  dess- 
förutan noga  considererer;  ultså  mötte  jagh  gema  vara  om  hans 
meningh  underrättadh.  Befaler  M.  Br.  sampt  hele  hans  vårdnat 
Gudz  milde  bescherm  till  all  bchagcligh  hellssa  och  vällmågo 
brodher-  och  vänligen.     Aff  Elbing  den  1  Juli  1635. 

M.  K.  Broders 

tiänstvillige  broder  och  trogen  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  ra.  p. 

Prsesent.  Magdeburg  den  16  Julij  1635. 

Postscriptum 
(på  löst  blad.) 

Välborne  käre  brodher.  Alldenstund  M.  K.  Br.  ähr  oss  nu 
något  nährmere  kommin  och  jag  piöfver  att  correspondencen 
emellen  den  Tyske  och  Prydsche  staten  vill  her  efter  högt  vara 
aff'  nödhen;  hvarföre  begärer  jagh  aff*  Min  Br.  vänligen,  han 
tecktcs  så  disponera,  att  vij  her  effter  hvar  postdagh  mage  breef 
ifrån  hvar  andra  bekomma,  på  dett  vij  här  vare  consilia  och 
saker  deste  bettre  dirigera  kunne.  Sedan  tycktes  vara  bättre, 
att  i  stället  för  de  2  Tysche  regementer  som  schole  uhr  Tysch- 
land  förordnes,  tvenne  Svensche  hijdt  förordnes  igen,  hvar  M. 
Br.  så  behagede.  Befaler  M.  Br.  uti  Gudz  beschydh  till  alt 
behageligit  vällstondh.  Broder-  och  venligen.  Datum  ut  in 
literis. 


*)  64,  95,  102,  109,  82,  102,  81,  115,  96.  —  »)  90,  94,  99,  ddd.  58,  102, 
113,  54,  96,  100.  —  •)  4060.  —  ^)  302,  52,  78,  119,  115,  80. —«)  4096. —  »)  3657. 
—  '0)  668,  3882.  —  '•)  4285.  —  '^)  211,  1967:8,  31,  48,  104,  y.  47.  —  '3)  59,94, 
72,  a.  1,  83,  102,  56,  862.  —  '*)  84,  72,  90,  94,  72.  —  '»)  54,  61,  102.  66,86,94, 
96,  122.  —  '«)  a.  25,  d.  37,  2452.  39,  44,  11,  14,  744.  —  «')  2978,  971.  —  W)3655, 
2396.  —  '»)  233.  —  *'')  4455,  1660,  1571.  —  2»)  1422,  3654,  4717.  —  «)  66,  63, 
100,  28,  96,  78,  59,  63,  96,  115,  80. 


Digitized  by  VjOOQIC 


555 


249.  Elbing  den  9  JuU  1635. 

Ehara  ban  fruktar,  att  tillräckliga  medel  för  krigsföring  i  Preussen  snknns^ 
hoppas  han  dock,  om  det  kommer  dertlll,  att  striden  åter  utbryter,  den 
skall  kunna  utdragas  pä  några  år  och  leda  till  en  önsklig  fred. 

Välborne  her  Kixcantzler,  broder  och  tillförl&telige  gode  vän. 
Jagh  hafver  aff  Min  Broders  vänlige  schrifuelsae  daterat  Ham- 
burg den  20  Junij  hans  helUsa  och  fi:oda  tillstånd  gerna  för- 
nummedt;  betacker  migh  emoot  honom  att  han  sigh  öfVcr  min 
hellsfa  hugner,  och  önsker  att  den  mötte  blifva  longvarig.  Jagh 
önsker  M.  Br.  dett  samma  aff  hiertatt  igen,  och  täcker  Gudh  att 
jagh  medh  armeen  väll  ähr  öfuerkommen  till  desse  orther,  som 
M.  Br.  alleredo  aff  mine  förre  breef  från  Pillow  affgongne, 
uthan  tnifuel  alleredo  hafver  förnummedt.  Huadh  Min  Br.  migh 
därnäst  om  fridztractaten  påminner,  att  jagh  vidh  min  närvahru 
ville  hielpa  den  moderera,  och  Commissarierne  medh  mitt  gode 
inrådande  bijspringa,  så  befinner  jagh  migh  där  till  vara  så  villig 
som  skylligh,  och  såssom  Commissarierne  för  min  ankombst  och 
allt  sedan  förmodeligen  hafva  giordt  dheres  bästa,  altså  skole 
vij  junctis  consilijs  et  viribus  sökia  till  drifva  saken,  så  gott  sigh 
göra  låther,  och  fiendens  inclination  vill  tillåtha.  Jagh  bekenner 
medh  M.  Br.  att  desse  besvärlige  tider  requirere  ett  oförfäradh 
raodh  och  een  stoor  flijtt,  och  erkenner  deraff*  Min  Broders  van- 
lige affection,  att  han  migh  därtill  animerer.  Vill  deremoot 
hafva  min  Brodher  försäkratt,  att  såssom  jagh  tillförene  aldrig 
hafver  lätet  falla  modett,  eller  spardt  flijten,  jagh  dett  och  eij 
heller  herefflter  skall  göra,  så  lenge  Gudh  spar  migh  liff'uett.  Dy 
om  jagh  till  äfventyrs  för  dette  hafver  gifuit  M.  Br.  tillkenna 
huad  ringa  medell  här  ähre  förordnade  till  dette  krigedts  utt- 
förende  i  desse  förste  måneder;  dett  ähr  inthet  af  något  miss- 
inodh  skedt,  uthan  att  jagh  mötte  vara  i  tijdh  med  Min  Br.  till 
hiälp  sorgsam,  att  icke  heele  värckedt  genom  medellössa  löpe 
till  grundz;  och  troer  fast  om  M.  Br.  ett  sådant  förslagh  vore 
medhgifuit  till  krigedts  uttförende,  som  migh,  att  han  deröfver 
skulle  blifva  otoligh.  Jag  holler  altså  derföre,  att  ehuru  fredhen 
godher  och  nyttiger  ähr,  moste  han  doch  vara  ährligh,  reputer- 
ligh,  säker  och  försvarligh,  och  ingen  annan  vedertages.  Troer 
och    fuUer    att    snken    skall    kunnc   uttföres,  och  där  till  medell 


Digitized  by  VjOOQIC 


556 

finnes.  Huilkett  om  det  skeer,  så  tuifler  jagh  inthett,  vij  skole 
k  un  ne  trainere  värkedt  nägre  åhr,  och  altså  på  det  sättet  nåå  ail* 
Polackerne  en  sådan  fredh  som  vij  sielfve  begäre.  Jagh  för 
min  persohn  skall  göra  mitt  bestå,  så  myckitt  migh  näghon  sin 
möijeligit  ähr,  att  menagere  saken  och  trainere  krigedt.  Hoppes, 
att  M.  Br.  icke  allenest  gifver  Spiriogerne  ordre  det  dhc  migh 
assistere,  efifter  dhe  det  alleena  här  göra  kimne,  som  hafve  medlen 
och  consequenter  crediten  i  henderne;  in  till  dess  dett  kan  falla 
som  på  förslaget  infördt  står;  uthan  och  meddelcr  dhem  dar 
heema  i  rijkedt  ett  gott  consilium,  huru  medlen  bäst  skole  kunne 
fourneres  till  krigedtz  trainerende  och  uthförende.  Dett  rådh 
M.  Br.  gifver  migh  öfver  garnisonernes  besättning  och  den  öfrige 
landzens  defension,  ähr  gott  och  nyttigt,  och  skall  jagh  det  föllia 
8å  vijda  fiendens  företagende  sådant  vill  tillåtha.  Men  där  dhe 
troupar,  som  uhr  Tyssland  förventes,  tidigt  nogh  öfuer  komma 
kunne,  hoppes  jagh  att  man  och  något  ofiensivé  skall  kunne 
göre.  Till  huillken  ende  jagh  vänligen  begärar  Min  Br.  ville 
gifva  ordre,  att  till  dhe  andre  trouper,  som  uhr  Pomeren  hijdt 
förschickes  schole,  och  så  Bergens  regementte.  Finnar,  mötte 
^fuersendes;  och  kunde  hädan  så  monge  Pryssar  igen  därhän 
försendes,  efFter  dhe  doch  här  inthett  stort  ähre  till  troendes. 
Den  diversion  M.  Br.  förmener  kunne  göra  på  Högh-Påland,  vore 
godh,  och  skulle  vare  saker  här  merkeligen  facilitera.  Jagh  öusker 
till  altt  god  lycko,  att  M.  Br.  sakerne  där  må  kunne  redressera, 
och  vij  här  värkedt  väll  uttföra;  huilkett  bäst  synes  skole  kunne 
flkee  per  coniunctionem  armorum.  Dette  jagh  M.  Br.  för  denne 
gong  till  ett  vänligit  svar,  icke  hafver  velet  forholla,  befalandes 
honom  Gudh  allzmechtigh  till  lijff  och  siäl.  AflF  Elbing  den  9 
Julij  1635. 

M.  K.  Broders 

tienstvillige  bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

P.  S.  Min  Br.  ville  excusera  migh  att  jag  honom  icke  med 
egen  hand  svarar,  efiter  jag  för  minc  svage  ögon  schuld,  och 
den  cur  jag  nu  på  någre  dagar  hafuer  begynt,  det  inthet  kan 
göra.     Gud  venligen  befalandes  ut  in  literis. 

Samtida  anteckninf^:  Praesent.  Magdeburg  den  31  Julij  16H6. 


Digitized  by  VjOOQIC 


557 


260.  Elbing  den  10  JuU  1635<. 

För  krigets  förnyande  är  beskaffenheten  af  Pillaus  befästning  ett  svart  hinder, 
och  erfordras  en  mängd  virke  frän  Sverige  för  dess  förbättring  —  det 
värsta  är  att  licenterna  upphöra  med  stilleständstiden,  och  sedan  fordras 
proviant  för  garnisonerna  p&  8  månader.     Fälttågsplan. 

Vällborne  her  Rixcantzler,  broder  och  tillförlåtelige  gode  vän. 
Effter  sakernc  här  i  Pryssen  så  synes  vele  afläöpa,  att  ringa  lijk- 
tielsse  ähr  till  fredhen,  men  store  och  euidente  apparencer  till 
krigedt,  dy  moste  man  i  tijdh  vara  betänckt,  på  huad  sätt  krigedt 
bäst  och  nyttigest  må  kunne  föres,  och  medlen  där  till  för- 
schaffes.  M.  Br.  förmeener  uthi  sin  sidste  schrifuollsse  till  migh^ 
att  krigedt  här  inthet  bättre  emoot  dhe  Pohler  kan  föres,  ähn 
där  dett  traineres,  och  man  går  defensive,  medh  nöttorfftig  be- 
settning  af  platzerne,  och  behollende  aff  Prydsche  hafuedts 
dominio,  huilkett  ähr  en  saak,  den  jagh  (inner  godh  och  inthet 
aldeles  svår  till  practisere,  när  alle  platzer  ähre  i  nödtorfftig 
defence;  och  medlen  inthet  feele.  Men  nähr  jagh  öfverlägger 
praesentem  rerum  statum,  som  jag  den  nu  siellf  förfahr,  och 
inthet  af  relation  intaget  hafver,  så  kunne  fuller  dhe  andre  plat- 
zerne mehr  än  deels  vara  så  conditioneredhe,  att  dee  lata  väria 
sigh,  men  Pillow  schantz  och  dhe  värcken  där  till  höre  (huaropå, 
såssom  ingången  och  dören  till  staten  hela  des  conseruation 
henger)  icke  ännu  hafva  assequerat  eller  så  hastigt  kunne  nåå 
sin  behörlige  defension  (huillket  ibland  andre,  och  een  ordsack 
uhr,  att  fienden,  sedan  han  nu  Königzbergz  stadh  på  sin  sijdha 
brachtt  hafver,  ähr  tillgongen,  och  hafver  fördt  sine  troupper  i 
Samblandt,  att  han  Pillow  så  mychitt  nährmere  må  incumbere) 
och  med  medlen,  och  dhe  anordninger,  som  på  förslagett  införde 
ähre,  vara  så  fatt,  som  jag  rede  för  dette  M.  Br.  hafuer  till- 
schrifuitt.  Deraff  vill  föllia,  att  man  på  bequämbste  sätt  moste 
sij  till  att  remedere,  så  det  ene  som  det  andra.  Huarföre  hafuer 
jagh  dett  första  belangende  tenckt,  och  her  medh  steller  M. 
Broders  diiudication  heem,  om  man  icke  schulle  så  fatta  värcket. 
Att  jagh  läte  Marienburg  blifua  besatt  medh  *halfFtannadt*  *) 
regemente  *Stumb  ett  compagnie**)  Muntow  spitz  *een  squa- 
dron*^)  schanzerne  emoot  Dirsehou  och  på  Sperlings  *camp  een 
squadron**)    Höfft    ett  regemente,   skantzerne  i    Nähringen    och 

')  2469,  666.  —  ^)  1660.  1289.  —  ')  1660,  6,  14,  4270,  9,  16.  —  ♦)  1170. 
115,   110,  66,  12.  6,  4270,  126. 


Digitized  by  VjOOQIC 


558 

Juukertreil  *een  sqvadron*.  ^)  Elbingcn  *tu  regimenter**)  och 
adjungerede  desse  beeättninger  *eet  tueend  bestar*,')  derafF  4 
compag.  kunde  battcre  dammen  i  Store  Wärder,  3  högden  emellen 
Lille  Werderisehe  echantzernc,  och  ett  logeres  i  Eilbingcn;  och 
nähr  Brunneberg  eedan  medh  ett  regementtc  vore  besatt,  att 
*jag  då  ginge  till**)  och  *transfererede  de  öfrige  troupperne*^) 
alle,  *Bå  ryttere  som  knechterne*  ^®)  geneste  vägen  *öfuer 
Xähringen*^^)  och  *Pillow  inn  i  Sambiand*,**)  och  effrer  det  nu 
mchre  vill  *falla  för  suärt  att  intaga  Königsbärg,  s^go  till  om 
jagh***)  icke  i  *een  hast*^*)  kunde  klappa  opp  de  *Litouer**^) 
och  *Pry8i8che  Wibrantzer*^^)  sampt  huad  där  mehra  aff  *Pol- 
Bische  troupper  logera,  intaga  Fischusen**')  och  *fä8ta  mig*'*) 
medh  *8chantzer*  ^^)  vidh  *Madane  Vischebccken****)  in  cmoot 
*det  Prysische**^)  och  vidh  *Labtau***)  emoot  *det  Churische 
hafuet**')  sökia  i  medier  tijdh  att  *ramas6era  den  provision  i  Samb- 
iand, så  [o:  då]  fiendens  [o:  fins]***)  och  den  *legenheet  bruka***) 
så  lenge  *8ommardag*  **)  och  någott  till  *fång8**')  vore,  men 
sedan  *ruinera  landet  för  fienden  retirera  mig  till***)  Pillow 
baakom  schantzen***)  och  •lägervärket**®,)  på  huillke  interim  kunde 
och  moste  *medh  raacht  arbetes*,**)  att  dhe  blefue  brachte  *i 
full  defension*,  **)  hvartill  nu  högst  nödigt  ähr,  att  dhe  bräder 
och  materialier  på  mitt  memorial  till  Svcrge  öfuersendt  införde 
i  tijdh  uhr  Sverige  mötte  där  hän  förschaffes.  Vidh  Pillow 
kunde  man  medh  så  monge  trouper  sedan  logere,  som  vore 
bastante  för  en  belägring  *den  der  fienden  om  vintern  skulle**') 
kunnc  *  fö  re  taga*,**)  där  jagh  och  så  *mycket  foUk  entbära 
kunne***)  att  *Balga,  Heijligenbeil****)  och  *Brandhenburg**') 
eller    något    annat    på    den    andre    *Pry8i8che    eijdan***)    kunde 


•)  128,  86,  80,  127,  4270,  19.  —  •)  104,  111,  12,  5,  3882,  128,  15.  —  ^)  94, 
87,  3,  16,  27,  16,  4414,  8630.  —  »)  b.  2,  66,  102,  26,  87,  27,  55,  44,  80,  ddd.  — 
^)  4479,  20,  4548,  4504,  40,  19.--  »)  100,  122,  8967,  52,  84,  119,  2901. —  »)  h.  82,80, 
78,  106,  96,  110,  27,  26,  70,  56,  18.  —  ")  3648,  g.  7,  87,  120,  78,  99,  82,  95,  102,  56,  112, 
128,  18.  —  »)  1914,  mm.  4165,  302,  1660,  4408,  2927,  52,  54,  79,  70,  ddd.  x.  22, 
249.  —  •*)  1660,  88,  102,  76,  81,  19,  2949:c,  113,  116,  122,  87,  64,  54,  14,  4,  107, 
«8.  —  '*)  3181.  —  '•)  8725,  89,  68,  82,  72,  24,  27,  4,  81,  101,  70,  96,  129.  — 
")  3655,  4505,  3107,  11,  19,  254,  4408,  1974.  —  ««)  1969,  L.  11.  —   ••)  4085. 

—  »ö)  51,  44,  39,  54,  27,  24,  89,  124,  120,  83,  115,  20,  80,  58,  94,  86,  91,  44,  56. 

—  2«)  1454,  8725.  —  ")  46,  78,  29,  81,  54,  38,  18.  —  ")  217,  1229,  36,  76. 
106,  44,  16,  9,  14,  8223,  19,  40.  —  »*)  47,  24,  99,  122,  52,  100,  115,  72,  102, 
y.  3787,  100,  54,  99,  105,  2978,  16,  15,  112,  24,  1967:9.  —  **)  2208,  00,  82,  72. 
78,  85,  109,  83,  94,  80.  —  2«)  4248,  4408.  —  ")  118,  16,  780,  56,  108,  121,  40.  — 
»'♦)  4029,  220,  2979,  98,  84,  15,  96,  y.  1936,  3959,  258,  ddd.  —  «*)  3643.  58,  24, 
64,  113,  84,  99,  4086.  —  ^)  2977,  4953:et.  —  »')  n.  13,  3140,  728.  —  '')  87,49. 
61,  71,  95,  1471.  —  »>)  222,  z.  1936,  f.  6,  4994,  f.  30.  —  '*)  235,  8874.  —  **) 
4709,  4813,  1710,  2949.  —  *»)  29,  78,  95,  108,  122,  129,  88,  70,  87,  116,  110,  79, 
123,  80,  29,  70,  87,  95,  6000.  —  *')  1082.  —  *»)  3725,  76,  87,  90,  24,  56,  14. 


Digitized  by  VjOOQIC 


559 

*taga8  bortt**^)  och  *befc8tas**®)  schuUe  jag  ingen  lagenheet 
försuma.  Dette  vore  så  generaliter  min  meening  och  desseing 
öfver  dett  företa.  Anlangende  därnest  på  huad  sätt  medlen 
BckttUe  kunnc  praesteres,  hafuer  jagh  för  dette  till  Hennes  M:tt 
schrifvitt  och  particulariter  deducerat,  huruledes  dhe  mäste 
posterne  i  credito  afF  förslaget  införde,  antingen  simpliciter  fail- 
lere,  eller  och  i  otijdh  uttgåå  och  att  jagh  ingen  finner,  som  på 
kopparen  vill  taga  vexler,  huarföre,  ehuru  jagh  och  här  vill 
gripat  an,  och  sökia  tillgöra  medell,  så  ähr  doch  ingen  ting  art 
tillgå,  som  kan  något  förslå,  sedan  licenterne  höre  op,  huillkett 
medh  uttgongen  aff  stillestondett  outhblifueligen  skeer,  så  i 
Pillow  som  för  Dantzig,  eifter  begge  orther  hafua  resolueret 
tillsluta.  Och  där  icke  stilleståndet  hade  blefuet  prolongeret, 
hade  man  här  icke  det  ringeste  hafft  at  tillgå  för  denne  Julij 
raånadh.  Dy  ähr  ingen  annan  rådh,  ähn  man  där  heema  ville 
vara  betäncktt  på  någott  sätt,  därigenom  vij  icke  blefue  strand- 
satte. Och  efftcr  ingen  vill  här  taga  vexler  på  Erich  Larsson, 
kunde  det  vara  bäst  att  penningerne  för  kopparen  mötte  remit- 
teras till  Hamburg  och  Lubech,  och  dädan  medh  visse  skeep 
hijdt  öfuersendes.  Funnes  där  till  och  andre  medell,  vore  dett 
så  myckit  bättre.  Ibland  andra  vore  detto  icke  det  ringeste,  där 
M.  Br.  ville  förmå  Spiringerne  till  assistere  oss,  huillke  ehuru 
dhe  och  aff  migh  och  Commissarierne  ähre  blefne  bedne,  så  vill 
dett  doch  inthett  förslå,  uthan  moste  M.  Broders  authoritct  göra 
dett  bästa.  Där  till  mosto  befestningerne,  serdeles  Pillow,  Höfft 
och  Brunssberg,  för  all  ting  på  8  måneder  och  in  till  1  May, 
och  dhe  andre  effter  aduenant  vara  prouiantherede,  hvartill  ringa 
prouision  ähr  i  förrådh,  och  resten  moste  uhr  Sverige  hijt  för- 
ventes. Jagh  hafver  nödigt  achtcdt  M.  Br.  dette  till  represen- 
tera; begärer  venligen,  han  ville  i  bästa  motton  optagatt,  och 
migh  medh  sitt  gode  rådh  och  assistence  inthet  undfalla.  Be- 
falandes  M.  K.  Br.  under  Gudz  schydh  till  all  stadig  vällmågo, 
vänligen.     Aff  Elbing  den  10  Julij  1635. 

M.  K.  Biders 

tienstvillige  bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


")  8874,  4921.  —  *^)  211,  1969. 


Digitized  by  CjOOQIC 


560 


261.  Elbing  den  19  September  1636. 

På  stilleståndet  af  den  2  Sept  är  ratificationen  fråa  b&da  sidor  med  det  sna- 
raste att  förvänta,  och  är  skrif velse  redan  afgängen  till  Polska  fältherren 
om  fritt  genomtåg  enligt  traktaten  för  de  trupper  som  under  Torstens- 
sons befäl  skola  afgå  öfver  Schöneck  till  Pommern. 

Brodhcrligh  och  vänlig  hellean,  all  vällmåges  lyckönskan, 
sampt  huadh  jagh  mcre  kärtt  och  gått  förmå,  medh  Gudh  allz- 
mechtigh  tillförenne.  Vällborne  her  Rixcantzler,  käre  broder, 
och  besynnerlige  gode  vän.  Effter  jag  aff  min  broderss  sidate 
schrifuellsse,  hafuer  förnummedt,  hans  begäran  vara,  där  stille- 
ståndet  här  blefue  slutet,  at  senda  honom  de  trouppar,  som 
hedan  kunno  mistes,  och  honom  sådant  föruth  auisera.  Så  tuifler 
jagh  inthet  min  broder  allercde  ähr  aflf  Commissarieme  förstan- 
digett,  dett  stillcståndet  den  2  Septembris  blef  richtigt  giordt, 
och  poeter  där  öfuer  oprettedhe,  huillke  honom  och  ähre  till- 
sende.  Däraä'  min  broder  kan  sij  huru  vijda  man  hafuer  kunnct 
komma.  I  synnerheet  vill  jag  förmoda,  att  restitutionen  afF  dhe 
bevilliede  platzer,  Marienburg,  Brunnsberg,  Stumb  och  Tolkemitt 
icke  skall  lenda  oss  till  någon  osäkerheet,  alldenstundh  vij  hafue 
Konungens  ratificntion  hender  emellan,  jempte  een  försäkring 
aff  rijkssens  iittskott,  som  medh  en  ampel  fullmackt,  hafue  varet 
förord nede  ad  latus  Regis,  att  reipublicte  ratiGcation  i  sagdan 
tijdh  skall  uttgifues;  för  uthan  att  denn  Polnische  arméen,  nu 
störste  deelen  ähr  distraherct  och  särskild  t;  och  jagh  väll  så 
myckit  effterrättelsse  uhr  Sverige  hafuer,  att  öfver  His  Maijrtts 
vår  aller  nådigste  Drottnings  ratiGcation  öfuer  huadh  slutett  ähr, 
ingen  difficultet  skall  göres.  Ahr  jagh  alltså  på  min  Broders 
begäran  nu  i  värcket  att  afferda  en  deel  troppar  deruth,  och 
hafuer  min  brodher  till  förventa  öfuer  ett  par  tusend  hestar,  och 
8,000  man  till  foot  effectiue,  effter  som  innelagde  lista  particula- 
riter  uttvijsar.  Jagh  hafuer  förmeent,  att  senda  störste  deelen 
deraff  under  generalen  Linnar  Torstensons  conduicte  lundvägen 
på  Schöneg  och  Butow.  och  så  geradh  åth  Pomeren  och  nu  till 
den  ende  afferdet  en  express  till  Polnische  feldtherren,  att  såssom 
man  sigh  transitum  förmedellst  pacterne  hafuer  förbehoUett,  att 
det  alltså  nu  medh  maner  och  hans  godha  minne  må  i  värckett 
stelles,  och  commissarier  förordnes,  som  dhem  beledhsage.  Resten 
blifuer  medh  bagagen  till  siöss  aflordt,  oppå  Colbergh,  dädan 
dhe  sigh  medh  dem  andre  kunne  coniungere.     Min  Broder  ville 


Digitized  by  VjOOQIC 


561 

fördeoschulld  i  Pomeren  läte  göra  den  disposition  att  dhe  mötte 
blifua  emoot  tagne  och  där  hän  förde,  som  min  broder  förmener 
dhem  bäst  kunne  brukes;  effter  som  jagh  förmoder,  att  dhe 
innan  ett  par  dagar  skole  kunne  komma  att  marchera;  hurudan 
dheres  aflferdning  blifuer,  dett  skall  min  broder  då  tillijka  avi- 
»eres.  Befaler  honom  her  medh  sampt  heela  hans  vårdnat  Gudz 
milde  schydh  till  långvarig  vällmågo.  Brodherv&nligen.  Aff 
Elbing  den  19  Septembris  anno  1635. 

M.  K.  B. 

altidh  tienstvilligh 

Jacobus  De  La  Gardie  ro.  p. 

Eyenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  käre  bror.  Jagh  hadhe 
gerua  medh  egen  hondh  min  K.  B.  någodh  vidhlöftigare  til- 
skrefuedh,  men  ähr  genom  mina  ögonss  suaghett  där  i  förhin- 
dratt,  beder  min  broder  vill  roegh  därföre  hafua  ursechttatt,  så 
snartt  jagh  får  någett  lite  bätre  skall  jagh  dett  inte  försumma. 
Vale. 

Bilagan  kallas  >aDgefher  förslag>,  slutar  på  97B7  man;  ett  noggrannare 
åtföljde  brefyet  af  d.  30  Sept. 


252.  Elbing  den  23  September  1686. 

Till  Sverige  äro  3  regementen  redan  af  sända;  öfver  10,000  man  skola  med  det 
snaraste  afgä  till  Tyskland. 

Vällborne  her  Rixcantzler,  brodher  och  tillförlåthelige  gode 
vän.  Min  Broders  venlige  skrifvellsse,  daterat  Magdeburg  den 
12  September  hafuer  jagh  i  dagh  medh  ordinarie  posten  be- 
kom medt,  och  deraff  förnummit,  först  att  M.  Br.  längter  till  få 
vetta  huadh  uttslagh  skall  blifua  på  tractaten,  och  om  det  till 
krigz  eller  och,  som  sagerne  däruthe  gä,  till  stilleståndh  sigh 
skall  lenda.  Sedhan  communicerer  min  Broder  migh  staten  där 
uthe.  och  i  huad  terminis  tractaten  medh  Chur  Saxen  står,  så 
och  hiiru  starcke  chronones  troupper  där  uthe  sigh  nu  befinna, 
jempte  huadh  M.  Br.  förmener  desseignen  borde  vara,  att  main- 
tinera  värckedt  till  des  man  sigh  medh  reputation  får  draga  uhr 
dette  spelet,  sedhan  dhe  mäste  allieredhe  dageligen  dagz  från- 
falle;  och  sidst  huadh  M.  Br.  meningh  ähr  öfuer  afferdingen  afi 
dhe    troupper    som    hädan   skole  sendas,  på  det  fall  att  fredhen 

Axd  Oxenstierna  II:  5.  36 


Digitized  by  VjOOQIC 


562 

här  vore  sluten.  Till  hrodervänliget  svar,  vill  JAgh  förmoda,  att 
alle  dhe  breef  som  till  M.  Br.  så  från  Conamissarierne  som  migh 
till  honom  affgongne  ähre,  och  hafue  tillkenna  gifuit,  dett  stille- 
ståndett  den  2  hujiis  bleef  slutett,  rede  ähre  framkombne;  och 
effter  jagh  för  dette  därom  till  nödtorfft  hafuer  mentioneret,  vill 
jagh  dett  för  denne  gong  bespara.  De  öffrige  puncterne  alle, 
vill  jagh  i  morgon  eller  öfvermorgon  medh  een  express  M.  Br. 
läte  vecta  min  meening  particulariter  öfuer.  Kan  för  dette  foU- 
kedts  afierdende,  därmedh  jagh  nu  till  det  högste  ähr  belastatt, 
det  nu  inthett  göra.  Gifuer  allcnest  M.  Br.  medh  ordinarie 
posten  dette  kortligen  tillkenna,  att  jagh  i  morgon  försender 
hädhan  till  Pomeren  Baggens,  Fletwodz,  Koskuls,  Kunigams, 
Kedwens,  Axel  Lillies,  Hans  Drakes  regementer,  och  Anders 
Körnings  squadron  till  foot;  och  2000  hästar  [o:  ryttare]  Suensk[e], 
till  häst,  jempte  4  comp.  värfuede  ryttere,  summa  till  10,000  man 
effcctive,  öfuer  och  icke  under.  Dessföruthan  skole  Gordons  dm- 
guner  och  Skyttens  någre  compag.  jempte  öffuerste  Gunds  rege- 
ment  medh  det  SLareste  föllia.  Dheres  afferding  ähr  en  månadh 
soldh  i  penningar,  2  månad  soldh  i  commiss,  och  1  månadz 
lähning  bahra  penninger  på  reessan,  så  och  huad  man  hafuer 
kunnat  gifua  particulier  officerer  på  dheres  aflPräkning.  Summan 
och  specificerede  afferdingen  skall  M.  Br.  medh  den  förbrte 
expresse  tillsendes.  Till  Sverige  ähre  försende  Sperlings  och 
h.  Erioh  Stenbochs  regimente  till  foot,  her  Fredrich  Stenbocks 
regiraent  och  en  Ostgöthe  squadron  till  hest.  Blifue  quar  Thomes 
Thomessons,  Nils  Kaggens,  Essens  regemcnt  och  Lars  Kugges, 
och  Strijkens  squadroner,  jempte  ett  compagnie  ryttare.  Staten 
hafuer  jagh  och  formerat  på  dhe  som  här  quar  schole  blifua, 
huillken  jagh  M.  Br.  då  och  vill  communicere.  Dett  öfrige  Min 
Br.  migh  påminner,  såssora  jagh  dett  alltsammans  finner  skäligtt 
och  nyttigt,  skall  jagh  och  veeta  att  taga  i  achtt.  Och  befaler 
M.  Br.  här  medh  under  Gudz  schydh  till  all  godh  hellssa,  stadig 
vällmågo,  brodervänligen.     Aff  Elbing  den  23  Septembris  1635. 

M.  Broders 

tienstvillige  bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


563 


258.  Blbing  den  80  September  1686. 

Harienbarg,  Stahm  och  Braansberg  äro  na  restitaerade  och  Höft  raseradt. 
Torstensson  aftAgade  den  25.  Fältmarskalk  Wrangel  för  befäl  öfver  den 
qyarlemnade  styrkan. 

Välborne  her  Richscantzler,  broder  och  tillförlåtelige  godhe 
^än.  På  min  Broders  seneste  breef  aff  den  12  Septembris  sva- 
radhe  jag  förlijdin  postdag  korceligen  för  tijdzens  kortheet  och 
mine  förhinder  schulld.  Så  mädan  jag  nu  från  detta  besvär 
«onr)  med  arniéens  afferdande,  hafver  legat  mig  på  baissen,  ähr 
dechargerat,  och  står  på  resande  foott  till  Sverige  igen,  haffuer 
jag  velat  effterkomma  min  devoir,  och  min  Brodher  på  be:de 
sitt  brceff  något  uthförligare  svara  och  om  tilståndett  advertera. 
Först  sijr  jag  afi  min  Broders  breeif,  att  han  på  den  tijden,  ändå 
ingen  viss  kundskap  hadhe  om  dett  stillestånd,  som  här  den  2. 
i  denne  månaden  bleeff  slutett.  Så  effter  dett  nu  mehra  inthet 
kan  vara  min  Broder  okunnogtt  bådhe  aflF  dhe  breeflF,  som  från 
mig  och  Commissarierne  äbre  därom  affgångne,  som  hans  käre 
«ohns,  herr  Johans  mundtlige  berättelse,  achtar  jag  onödigtt  nå- 
gott  derom  vijdnre  förmäla;  annadt  än  jag  gifuer  min  broder 
tilkenna,  att  Maricnburgs,  Stumbs,  Brunssbergs  restitution  och 
Höfftz  rasering,  ähr  effter  pacterne  exequerade;  dhe  Pohlers 
Armée  heelt  särschilldt,  och  vij  stå  nu  in  expectatione  att  få 
reipub[licaB]  ratification,  huilken  vijdh  bollen  richsdag  schall  fölia. 
Jag  sijr  dernäst,  tilståndet  der  uthe  i  Tyschlandt  vara  i  en  sådan 
stat,  att  vårt  fädernesland  inthett  bättre  tiener,  än  vara  där  uthur 
extricerat,  där  dhet  med  godt  manier  skee  kundhe,  effter  som 
jag  om  min  broders  store  flijt  och  outhseijelige  arbete  ähr  för- 
säkrat, och  såsom  jag  i  den  fäste  meening  ähr  att  denne  freden 
emillan  Sverige  och  Pohland  skall  kunna  facilitera  verkett  där 
uthe;  alltså  troor  jag,  där  man  här  saken  längre  hadhe  släpat 
och  in  till  dess  allt  hadhe  deteriore[re]t  sig  där  uthe  och  kom mett 
till  den  olyckan,  som  nu,  ty  verr,  ähr  händt  genom  fiendens 
infall  i  Pommeren,  huilket  sig  hafuer  förordsakat  aff  Chur  Bran- 
•deburgs  och  dhe  andres  affall;  att  allt  skulle  haffua  blifuit  här 
Si\  mycket  svårare,  och  dhe  conditioner  icke  erholdne,  huilkc 
jiig  hoUer  för  skälige  och  icke  olijdelige.  Så  effter  giord  ger- 
ning  har  ingen  vänding,  och  däruthe  ingen  rcdding  synes  haffun, 
med  mindre  man  måste  låtat  ankomma  på  siökantens  försvar, 
och    där    uthe    sökia    tractere    sig    med    ähran  från  dett  Tyschc 


Digitized  by  VjOOQIC 


564 

krijgett;  dy  haffver  jag  sielf  varit  aff  min  Broders  meeniog,  att 
een  volante  armée«  8om  kunde  vaka  på  siökantens  defension, 
aff  dessa  Prysche  troupper,  och  hvad  däm  der  uthe  kunde  til- 
fogas,  måtte  formeres.  Och  haffuer  jag  till  den  ända  den  2& 
huius,  afferdat  Lennart  Torstenson  och  honom  sosora  general 
major  til  häst  adiungerat  Axill  Lillie,  med  dhessa  troupper  till 
landz  och  till  siöss,  som  innelagde  lista  uthvijser.*)  Och  effter 
dhe  för  ett  par  dagar  sädan  haffua  varit  till  Butow  ankompne^ 
vill  jag  förmode  att  dhet  skall  sig  med  deres  marche  till  rätten 
tijdh  schicka.  General  majoren  Kaggen  hadhe  jag  gerna  adiun- 
gerat, men  effter  han  ähr  något  siuklig  och  sig  sielf  excuserar^ 
ähr  dett  dermed  förbliffuit.  Hvad  ammunition  som  här  hafuer 
varet  och  hafuer  kunnet  medsändes  till  landz  eller  nu  blifucr 
effterschickat  siöledes,  dett  veet  Lennart  bäst  referera;  och  haffuer 
jag  inthet  att  tilläggia  annat  än  att  från  Sverige  skole  sändes 
på  Strålsund  10  läster  krudt  som  Jurgen  Jerl  haffuer  emoot  det 
salpetret  ophandlat.  Spannemåhl  befinner  jag  här  ingen  vara 
öffuerlopsc,  uthan  fast  mehra  bådbe  proffviant  och  peuinger 
fehles  till  desse  trouppers,  som  här  qvarr  bliffua,  underhold  och 
fulkomlige  afförning,  dett  min  Broder  sijr  aff  den  stat  jag  haffuer 
här  effter  mig  Icmpnat.  Måste  alltså  uthur  Sverige  till  dhe 
Pomerske  siööcusterne,  sådane  partzeler  försändes,  och  den  stat 
som  på  desse  troupper  skulle  göres,  där  hän  förvändes.  Men 
dhe  2000  skeppund  kopper,  som  till  desse  4  näst  framlednc  hafuer 
varet  deputerat,  hafiuer  jag  Isach  Spiring  tilslaget,  och  ähr  op- 
gången  på  folckssens  afferding,  huilken  sådan  haffuer  varet,  att 
dhe  min  broder  för  een  rumb  tijdh  måste  late  tilfredz,  effter 
som  jag  haffuer  befahlat  Nicodemi  att  sända  min  broder  speci- 
ficationen  på  allesammans.  Dhe  regimenter,  som  dijt  uthsände 
ähre,  haffuer  jag  fuUer  giort  min  bästa  [flit]  att  de  måtte  com- 
pletteres  och  bringes  i  ordre,  och  hafver  till  den  ända  under- 
stucket  den  squadron,  som  Moser  hnfuer  hafft,  under  Koschäl; 
och  dhe  andra  till  completteringzfolkett;  men  såsom  värfningerne 
haffua  fallit  knappe  för  detta,  så  haffuer  completteringen  icke 
häller  den  rätte  effect  kunnat  haffva.  Offuer  disordre  hoos  troup- 
perna  haffuer  jag  för  detta,  så  synnerligen  inthet  kunnat  klaga, 
men  ved  afftoget,  ähr  någott  vederverdigt  passerat,  öffuer  affer- 
dingen  den  jag  doch  så  haffuer  giört,  att  jag  den  intett  haffuer 
vettat    till    förbättra.     Till    Sverige    hafiuer   jag    förskickat    herr 

*)  Jfr  Mankell,  Sv.  Krigsmagten,  N:o  276,  slutar  på  2,368  man  cavalleri 
och  7,499  infanteri,  tillsammans  9,867  man. 


Digitized  by  VjOOQIC 


565 

Fredfich  Steenbocks  regimente,  och  een  Ostgöthe  squadron  till 
häst  med  herr  Erich  Steenbocks  och  Sperliogs  regimeDte  till 
foot.  Förbliffue  här  quarre  i  Elbingen  Thomes  ThoroessoDs  och 
Nilss  Kagges  regiraenter;  i  skantzerDe  i  Lille  Werdere  Strijkens 
fiquadron,  och  i  Pillow  Essens  regimente,  hvilket  completteres 
med  Wenses  squadron,  och  (som  jag  holler  före)  kan  föres  emoot 
vinieren  till  LijfSand  och  där  blifva  i  chronans  tieust,  och  för- 
lagdt  i  Rijga  eller  Kåke[n]husen  och  Nyminde,  effter  som  lägen- 
heeten  vill  giffua  sigh,  och  behoff  giörs,  med  sampt  general  major 
Lnrss  Kagges  squadron.  Kan  nu  nägre  aff  desse  trouppar  och 
hälst  Svånske  vidh  yppit  vatn  sändes  heem  till  Sverige,  dett 
skall  så  vijda  efTterkommes  att  säkerheeten  icke  sätties  blott  pä 
<lhe  verffvadhe,  där  afF  jag  rede  om  sådan  effect  vijdh  detta 
opmarcherande  haffuer  sett,  att  hvar  dhe  icke  hadhe  fruchtat  sig 
för  dhe  Svänsche,  som  vore  starckare,  till  äffvcntyrs  någon  olä- 
genheet  hadhe  kunnat  sig  tilldraga.  Men  effter  jag  nu  moot 
«fftonen  begiffuer  mig  hädan,  siöledes  ådt  Pillow,  och  inthe 
längre  kan  affbijdhe,  varder  Fältmarekalcken  och  Nicodemi,  som 
här  quarre  bliffua,  till  des  fulle  leffreringen  aff  platzerne  skeer, 
-öffuer  hvad  som  här  effter  tildrager  sig,  min  broder  aviserandes. 
I  medier  tijdh  höUe  jag  rådeligit  min  broder  ville  driffua  oppå 
hoos  Chur  Brandeburg,  att  den  assecuration,  som  han  måtte 
giffva,  att  ingen  fiendschap  uhr  hans  hampner  schall  tilfoges 
Sveriges  chrona,  måtte  uthgiffues,  och  om  den  Pillowsche  forten 
måtte  med  honom  afftales,  antingen  den  schall  raseras,  eller 
något  vederlag  derföre  giffues,  och  kunde  på  dette  sidste  fall 
dhe  Elbin[g]sche  derpå  anvijses,  för  den  anfordring  dhe  hafve.  Jag 
vill  till  ett  beslut  haffua  önskat  min  Broder  lycka  och  success  i 
fiino  besvärlige  och  mödosamma  affaires  att  han  der  uthur  väl 
och  hastigt  må  komma;  och  befahler  honom  i  Gudz  milde  schydd, 
till  långvarachtig  och  stadig  välmågo,  brodervänligen.  Aff  Elbingen 
den  30  Septerabris  anno  1635. 

Din  tienstvillige  och 
troghne  bror  och  vän  altidh 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


566 

264.  Stookholm  den  20  November  1686* 

EmedaD  Pohlackame  icke  velat  tillåta,  att  de  qyarlemnade  trapperna  300O 
man  nttägade  landvägen,  hafva  de  blifyit  sända  jemte  en  del  ammani- 
tton med  skepp  till  Pommern  ooh  af  kopparn  och  licentema  medel 
erhållits  så  väl  för  deras  beklädning  som  aflöning. 

Välborne  her  Rijkzcnntzler,  broder  och  besynoerlige  gode  väo. 
Jag  öDSchar  etc.  Derhos  kan  jag  min  K.  B.  vänligen  icke  förhålla,  at 
sedan  såsom  stilleståndet  emellan  oss  och  de  Pohler  slutet  var^ 
hafver  jag  min  K.  B.  igenom  min  skrifvelse  strax  der  om  noti- 
ficerat,  såsom  och  hvadh  folck  der  var  at  mista  tillkänna  giTvet^ 
och  der  på  afferdat  generalen  Linnar  Torstenson  medh  en  armée 
af  7000(!)  man  till  min  K.  B.  åt  Poraern.  Men  effter  de  Pohler 
de  öfrige  3000  man,  igenom  landet  inthet  städia  ville,  de  och 
till  en  dehl  icke  sä  hastigt  kunne  contenterade  blifva,  hafver 
jag  måst  dem  till  siöes  åt  Pomern  förordnat,  medh  sampt  den 
munition  som  generalen  Linnar  Torstenson  icke  kunne  medh 
sigh  taga,  förmodar  at  sådant  alt  lyckeligen  och  väl  framkommet 
ähr.  Den  ahnordningh  som  till  den  Preusische  arméen  giordh 
var,  och  min  K.  B.  till  sig  åt  Pomern,  till  krigzfolkzens  under- 
håldningh  begärar,  belangande,  så  ähre  medlen  oss  der  så  knapt 
faldne,  att  vij  inthet  annat  till  folckzens  uppehälle  hafve  hafii 
at  tillgå,  än  det  man  af  licenterne  hafver  upbringa  kunnat> 
hvilcket  Isak  Spiring  inthet  högre  förrechnadt  hafver,  än  det 
näppast  kunne  tillräckia.  Men  till  folckzens  a£Föhring  hafver 
jag  icke  uthan  stort  besvär,  af  honom  på  de  2000  scheppundh 
koppar,  som  Erich  Larson  von  der  Linde  förordnade  vore,  sä 
väl  som  på  de  effterföUiande  licenter,  så  mycket  kunnat  upbringa, 
at  man  dem  en  månadtz  soldh  i  pcningar,  och  tvä  månader  i 
commiss  såsom  och  på  resan  tre  lähningar,  hafver  gifva  kunnat, 
på  det  de  sig  dess  villigare  schuUe  finna  låta,  när  de  till  Pomern 
öfverkomme,  om  hvilket  alt  jag  min  K.  B.  för  min  afresa  uthur 
Preussen  tillschrefvet  hafver;  men  sedan  jag  hijt  till  Sveiige 
hemkom,  förnimmer  jag  både  af  min  K.  Broders  schrifvclse  till 
Regeringen,  så  väl  som  de  copier  af  de  brefhan  migh  tillschrefvet 
haflFver,  jempnväl  och  af  hans  schrifvelse  till  mig,  som  mig  uthur 
Preussen  tillsändt  ähr,  att  han  sig  besvärar,  det  jag  honom  så 
sällan  om  tillståndet  och  sakernes  förlopp  i  Preussen  adverterat 
hafver,  kan  der  af  inthet  annat  döma,  än  at  mina  bref  till  min 
K.  B.  ähre  af  fienden  interciperade,  eller  och  för  fiendens  osäker- 
heet  schuldh,  sedan  de  i  Pomern  infaldne  ähre,  uppehåldne 
vordno,  aldenstundh  jag  alle  postdagar,  när  jag  för  den  häfftige 


Digitized  by  VjOOQIC 


567 

ögne  siuka  jag  Tar  medh  behäfftadt,  icke  sielf  schrifva  kunne, 
Ifttet  min  K.  B.  igenom  commissarien  Johan  Nicodemi  om  all 
lägenheet  tillschrifva.  HalVer  och  ellieet  sedan  jag  hijt  hem- 
kom, inthet  underlåtet,  medh  flijt  derpå  drifva,  at  min  K.  B.  pft 
den  ortten  måtte  endtsättning  bekomma,  men  hvadh  medel  här 
till  ähr,  och  man  i  en  hast  hafver  kunnat  tillväga  bringa,  varder 
min  K.  B.  af  samptlige  Kegeringens  bref  vijdlyftigare  förnimma. 
Nu  ähr  man  till  värcka  at  göra  et  vist  öfverslag,  huru  mycket 
krigzfolck  till  hest  och  foth  här  ifrån  uthsändas  kan,  såsom  och 
viss  förordningh,  hvadh  såsom  till  deres  uppehåldning,  så  väl 
som  krigzens  uthföhringh  i  vår,  vill  af  nöden  vara;  skall  och  för 
min  person  inthet  underlåta,  altijdh  der  uppå  at  fordra,  at  alt 
må  i  rattan  tijdh  der  till  förschaffas,  på  det  der  Eeijsaren  och 
Churfursten  af  Sachsen  till  ingen  billigheet  vele  sig  läncka  låta, 
at  man  dem  då  i  våhr  må  tilbörligen  under  ögonen  gå. 

Sidst  haffver  jag  af  min  K.  Broderz  schrifvelse  till  Hennes 
K.  M:t  allés  vår  nådigestc  uthkohrade  Drotning,  så  väl  som 
åtschillige  particular  aviser,  medh  hugnat  förnummet,  den  lycke- 
lige  progress  som  feldtmarschalcken  välborne  her  Jahan  Bahner 
och  general  majoren  Patrich  Rudwen  på  åtschillige  ortter  emot 
fienden  hafit  hafFva,  så  at  någre  tusend  af  de  Keijserische  ähre 
på  platzen  blefne,  såsom  och  en  stor  dehl  till  fånga  tagne,  för 
hvilcken  herlige  victoriu,  Gudh  den  aldrahögste  vare  evig  ährat, 
han  och  värdigas  oss  vijdare  lycka  och  välsignelse  mildeligen 
förlähna  ville,  och  detta  besvärliga  kriget  till  en  önschelig  ende 
komma  måtte.  Vill  nu  för  denne  gången  min  K.  B.  medh 
någon  vijdlyfitigheet  inthet  besvära,  alldenstundh  Regeringen  ho- 
nom om  alle  saker  omständeligen  tillschrefvet  hafver,  förmodar 
elliest,  at  han  medh  första  ähr  hijt  hem  förväntandes,  det  jag 
medh  andre  gode  vänner  högeligen  åstundar  och  hierteligen  be- 
gärar,  at  han  medh  helsa  och  sundhet,  måtte  snart  hijt  till  oss 
komma,  att  vij  dess  bättre  medh  hvar  andre  consultera  mage, 
huru  krigzväsendet  i  Tyschland  bäst  fortställas  schall.  I  medier 
tijdh  befahler  jag  min  K.  B.  med  alt  det  honom  kärt  ähr,  uthi 
Gudz  milderike  beschydd,  till  all  behagelig  välgång,  brodervän - 
ligen.     Och  förblifver  altijdh 

Din  tienstvillige  bror 

och  trogen  vän 

flacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Stockholm  20  Novemb.  a:o  1635. 

BikskaoBleTns  anteckolDg:  PreseDt.  i  Strålesandh  den  12  Decembris 
anno  1636, 


Digitized  by  VjOOQIC 


568 

Egenhändigt:  Välborne  her  Ricksscatitzler,  broder  och  til- 
förlåtelige  synnerliga  godhe  vän.  Sedhan  jagh  hitt  till  Suerie 
ähr  igen  ankommen,  haffver  jagh  så  väll  aff  min  K.  B.  breff  till 
Hennes  Maij:tt  sosom  till  migh,  och  i  synnerhett  af  ett  breff 
han  välb.  greff  Peer  Bra  tilskrifvett  haffver  seet  och  förstått,  att 
min  breff,  som  jagh  honom  uthur  Pryssen  tilskreff  ähre  seentt 
tilhonda  komne;  kanske  och  en  dell  uff  de  Keiserske  aldelss 
blefuedh  på  vegen  interceperat  och  bort  tagen  vordett,  huarföre 
min  bror  sigh  besuerer,  att  jagh  så  litedh  medh  honom  correspon- 
derat  haffver,  sedhan  vi  freden  medh  Konungen  i  Polen  slutedh 
hafue.  Förnimmer  och  aff  dett  brefuedh  till  greff  Peer,  att  min 
bror  haffver  fattadh  den  meningen  därom,  sosom  skulle  jagh 
så  väll  som  vare  Commissarier  hafue  sådan tt  underlåtidh  af  dett 
förtreett  som  vi  hadhe  fattadh  af  de  breff  min  bror  oss  tilskreff. 
Så  hnffver  jagh  vedh  denne  legenheten  intedh  kunnedh  under- 
lata min  K.  B.  där  om  min  förklaringh  göra  på  dett  att  den 
godhe  vänskap  och  förtronde  som  oss  emella[n]  ifron  vår  barndom 
altidh  varidh  haffver  icke  där  igenom  må  förminskass  eller  för- 
ringruss.  Santt  ähr  dett,  att  dett  brefuedh  min  bror  migh  först 
tilskref,  (där  i  han  inproberar  att  man  Preussen  på  ett  longhtt 
stilstondh  skall  igengifua)  megh  och  commissarierna  icke  litedh 
perturberade,  uthan  oss  hortt  till  hierta  gick,  att  han  oss  vår 
oförsichtighett  så  höchtt  reprogerade  sosom  hadhe  man  aldelss 
latedh  drngedh  sigh  tungan  uthur  halsen  af  Fransosen  och  där- 
egenom  preiudicerat  tractaten,  medh  huadh  mera  min  bror  däri 
förmäler.  Men  så  hnffver  leckväll  sådantt  icke  migh  eller  dem 
så  höchtt  commouerat  att  vi  därförc  skulle  förgeta  huadh  vår 
pHchtt  och  skyldighett  var  emott  Hennes  Maijrtt  vår  allernådi- 
geste  Drotningh  och  federnesslandetfr;  att  vi  därföre  icke  skulle 
velc  correspondera  medh  honom.  Jag  haffver  uthi  ett  mitt  breff 
medh  egen  hond  ifron  Pruss[en]  min  K.  B.  därom  min  mcningh 
tilskrefuedh,  att  jagh  höUe  därföre  att  min  bror  dett  mehra 
haffver  skrifuedh  genom  falsk  raport  och  att  honom  staten  hemma 
i  fädernesslandett  icke  aldeless  sinceriter  var  tilkenna  gifuedh, 
sosom  och  att  de  monge  besuerligheter  han  däruthe  i  stadh  var 
sådantt  kunne  hafue  förorsackadh,  och  när  han  sanningen  om 
alle  legenheter  varder  förnimmandess  skall  han  fast  annerledz 
därom  judicera.  Jagh  för  min  person  tager  Gudh  till  vetness, 
att  jagh  medh  all  trohett  efter  mitt  ytersta  förstondh  haffver 
arbetadh  i  denne  her  säcken,  och  inte  anners  förstår  än  att  man 
för  denne  tidhsenss  legenhett  inte  annerss  haffver  kunnedh  pro- 


Digitized  by  VjOOQIC 


569 

cedera  i  denne  säcken;  bekenner  och  att  de  godhe  herrer,  som 
Commissarier  våre  inte  hafue  spartt  p&  dercss  flitt  och  för^ich- 
tighett  sä  myckett  dem  haffver  möghligett  vara  (ähr  eliest  någodh 
i  blandh  lupedh  som  icke  så  skarpsinnichtt  haffver  varit  betenchtt, 
dett  måste  man  öfuerskyla.  Begerer  och  uthaff  min  K.  B.  vän- 
ligen, att  han  icke  den  opinionen  om  migh  fatta  vill,  att  jagh 
skall  häregenoni  förändra  den  förtronde  och  vänskap,  som  oss 
emellan  altidh  varidh  haffver,  uthan  vist  försäckra  sigh,  att  han 
altidh  skall  finna  migh  oförandratt,  först  och  fremst  att  tio  na 
min  öfuerhett  och  fadern esslandh,  och  sedhan  att  bevisa  honom 
och  alle  mine  vänner  en  oprichtigh  venskap;  och  såsom  våre 
åhr  och  tienster  osa  ifron  vår  unghdom  haffver  för  all  andra 
conjungerat  till  vänskap,  altså  skall  hos  megh  inte  finnas  däri 
någen  ostadighett  uthan  skall  altidh  vara  och  blifua  i  dödhen 

Din  tienstvillige  bror 
och  trogen  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Käre  bror  att  jagh  nu  inte  vidhlöftignrc  skrifuer  medh  egen 
hond,  ej  heller  tilförende  giortt  haffver,  förorsackar  den  storo 
suaghett  jagh  haffver  haftt  i  åhr  på  mine  ögon.  Och  efter  jagh 
och  alle  dine  vänner  dageligen  förhoppes  din  lycklige  ankomst 
vill  jagh  altt  ditt  hafue  för  spartt.  Min  hustru  låter  kerligen 
och  fliteligen  helsa  degh  och  önskar  att  snartt  få  see  dcgh  medh 
helsan.     Vale. 


266.     Egenhändigt  Stockholm  den  10  Mars  1636. 

Tackar  för  det  Rikskanslern  i  bref  af  d.  28  Dec.  uttalar  ett  mindre  strängt 
omdöme  än  ban  vid  första  underrättelsen  om  stilleståndet  af  d.  2  Sept. 
derom  yttrade. 

Välborne  her  Rickscantzler,  broder  och  synnerlige  godhe 
vän.  Hanss  venlige  skrifuelse  aff  Strolsundh  den  31  Decembris 
förledhen  medh  secreteraren  Smaltio  haffver  migh  myckedh  kär- 
komen  varidh.  Förnimmer  däraff  fast  gerna,  dett  min  K.  B.  i 
beste  måtte  haffver  optagitt  mine  förre  skrifuelser,  där  i  jagh 
haffver  förursechtadh  för  huadh  skull  jagh  icke  sä  flitichtt  medh 
egen    hondh   haffver    kunnedh    underholla    correspondentien   oss 


Digitized  by  VjOOQIC 


570 

emellan  ifron  Prussen;  och  därhoss  o£fererar  att  altidh  blifua 
vedh  den  etadhige  förtronde  och  venekap  som  oss  emellan  ifron 
unghdomen  vnridh  hafiver,  iörklarandcs  därhoss  sin  meningh  om 
de  breff  han  till  migh  och  Commissfarierne]  i  Pryssen  skrefuedh 
hoffver.  Till  vänlichtt  suar,  betacker  jagh  min  K.  B.  fliteligcn  att  han 
efter  sin  godhe  discietion  judicerer  om  denne  säcken,  och  mehra 
hoss  sigh  gella  låter  de  rationer  som  jagh  honom  gifuedh  hafiVer 
än  den  opinionen  som  han  i  förstone  därom  hadhe  fattadh.  Jagh 
försäckrer  min  bror  att  han  vist  skall  befinna,  att  mitt  sinne 
aldrigh  haffver  varidh  förandratt  emott  honom;  uthan  att  jagh 
hanss  venskap  migh  haffver  uthvaltt  för  alle  andress,  ja  för  min e 
eghne  syskenss  och  andra  närskyllc  slechts,  skall  och  medh  min 
vilia  aldrigh  gifua  därtill  orsack  att  den  oss  emellan  skalle  för- 
minskas. Jagh  secr  a£F  min  K.  B.  förklaringh  pä  hanss  breff, 
som  han  till  migh  och  commissarierne  i  Pryssen  skreff,  att  man 
min  bror,  uthan  tuifuell  haffver  förebracht  sosom  jagh  och  greff 
Per  allena  hadhe  offendera  oss  öfuer  samma  skrifuelser,  och  de 
undra  sigh  sådantt  inte  hadhe  latedh  commouera.  Men  om  man 
därom  myckedh  skulle  ville  urgcra  (dett  jagh  doch  onödichtt 
hoUer)  skulle  kanske  väll  finnas  de  som  så  mycke  därom  taladh 
hafue  sosom  vi.  Santt  är  dett,  att  migh  fulla  commouerade 
någodh,  att  min  bror  migh  icke  suaradhe  medh  egen  hondh  pä 
dett  jagh  honom  medh  Peter  Spiringh  förtroligen  ifron  Pillo 
vedh  min  ankomst  tillskrcff;  uthan  att  jagh  därpå  ett  sådantt 
breff  bekom,  huilkes  contenta  brefdragaren  aldelss  var  kunnichtt, 
och  däröfuer  hoss  sitt  parti  viste  öfuer  att  gloriera,  dett  min 
bror  oss  sådanna  skarpa  påminnelser  giortt  hadhe;  om  huilkedh 
jagh  här  underlåter  vidhare  att  mentionera,  efter  jagh  secrete- 
raren  Smaltio  dett  muntligen  sachtt  haffver.  För  min  person 
är  jagh  väll  vedh  dett  förstondett  att  jagh  vett  huadh  en  för- 
trogen vän  bör  lidha  af  den  andra,  och  att  en  trogen  vänss 
rådh  och  påminnelse  bör  tacknemligen  optagas;  huilkedh  jagh 
och  mehra  hoss  migh  haffver  gella  latedh,  än  dett  förtre tedh  jagh 
af  påstens  uthspridande  fattadh  hadhe.  Förmoder  därföre,  att 
min  K.  B.  dett  låter  blifua  aldelss  dött,  och  icke  dett  vidhare 
ihugh  kommer,  uthan  vist  hoUer  därföre,  att  sosom  vi  bodhe 
altidh  hafue  haftt  en  intention  till  fädernesslandhsens  välferdh, 
och  däri  cooperera,  altså  skall  han  altidh  finna  migh  däri  oför- 
andratt,  sosom  och  villigh  till  altt  jagh  vett  honom  och  alle 
hanss  kan  lenda  till  trogen  venskap,  tienst  och  vilia.  Haadh 
eliest    vedhkommer,   att   jagh    för    detta  haffver  min  K.  B.  till- 


Digitized  by  VjOOQIC 


571 

skrefuedh,  att  jagh  holler  därföre,  dett  min  bror  staten  hår 
hemma  inte  aldeiss  skulle  kunnuchtt  vara;  hafTver  jagh  icke  sk 
mentt,  att  honom  såsom  en,  som  haffvcr  ifron  ungdomen  alla 
de  vichtigeste  sacker  i  rickedh  hulpedh  att  administrera  icke 
skulle  dess  legenhett  vara  veterlichtt;  uthan  att  jagh  nepligen 
kan  tro  dett  min  bror  kunnuchtt  ur,  eller  sigh  kan  iubilda,  i 
huadh  olegenhett  rickedh,  för  de  många  oåhr  och  misvekst  (som 
nu  på  någre  åhr  varidh  haffver)  i  kommedh  ähr.  Sedhan  huadh 
penniuge  nödh  här  (efter  nu  på  10  åhr  tilgörandess,  vare  uth- 
lenske  krigh  hafue  dragidh  alle  penninger  uthur  landett,  och 
dett  ännu  gör,  så  lenge  dett  Tyska  krigedh  varar)  så  att  den 
ena  kan  icke  unsetia  den  andra,  mycke  minder  kunne  almogcn 
i  penninger  uthgöra  deress  pålager.  Huru  tuntt  och  folkcdh  ähr 
vordett  i  landett  af  de  itkelige  uthskrifninger  därom  må  jagh 
inte  heller  myckedh  skrifuo,  uthan  när  Gudh  förhielper  min 
bror  medh  helsan  (dett  jagh  af  hierta  önskar)  hitt  i  faderness- 
landett,  varder  han  dett  sielff  förfara.  Sist  begerer  min  K.  B. 
att  jagh  vill  dett  Tyska  vesendett  lata  vara  mig  befalladh,  och 
efter  han  H.  Maij:tt  och  Regeringen  haffver  optechtt  sin  meningh 
om  fredz  tractaten,  så  och  huru  krigedh  skole  uthförass  där 
freden  icke  är  att  nå;  förmaner  derföre  migh,  dett  jagh  dett 
som  här  däröfuer  blifuer  beslutedh  ville  hielpa  att  befordra.  Så 
må  min  K.  B.  vist  förlåtu  sigh  där  till,  att  huadh  jagh  här  i  kan 
göra,  dett  skall  jagh  icke  underlåta.  Hafuer  och  sedhan  jagh 
ifron  Pryssen  hemkom  inte  underlåtedh  att  förmana  bodhe  en 
och  annan  att  förhielpa  dett  min  bror  måtte  medh  penninger 
och  prouiant  unsetiass,  gör  dett  och  ännu  dngeligen,  sosom  secre- 
teraren  Smaltius  dett  sielff  seett  haffver,  men  att  dett  så  härtill 
icke  myckedh  haffver  kunnedh  effectuera  och  huadh  orsacker 
därtill  är,  det  varder  min  K.  B.  aff  Henness  Maij:ts  breff,  sosom 
aff  Camaren  vidhlöfteligen  förnimma.  Om  krigedh  skall  con- 
tinueras  så  beönner  jagh  fulla  att  så  mycke  folk  väll  vill  be- 
höfuass,  sosom  på  min  brors  förslagh  förtecknadh  är,  och  att 
den  ordern  och  dispositionen  som  han  därpå  författadh  haffver 
är  inte  att  förbätra,  uthan  vare  önskelightt  att  man  dett  kunne 
prestera.  Men  efter  man  icke  så  mycke  fåtfolk  kan  mista  uthur 
rikedh  kan  min  bror  inte  hedhan  mehr  bekomma  än  ett  rege- 
mente Finske  knechter  och  nogre  hundra  man  till  recruer.  Af 
ryteri  kan  han  vedh  dett  nemsta  få  så  mycke  han  begerer,  efter 
sosom  förslagedh  därpå  hoss  Henness  Maijits  breff  är  bifogadh. 
Medelen  till  folksenss  underhöll  skall  falla  dett  besuerligast,  doch 


Digitized  by  VjOOQIC 


572 

skole    Yl    inte    underlate  huar  i  sin  stadh  att  befordra  därtill  8& 
mycke  någensin  möghlichtt  är. 

Till  beslutt  betacker  jagh  rain  K.  B.  ganska  vänligen  för  den 
godhe  lyckönskan  han  migh  och  mitt  huss  till  dctt  ingonde  åhr 
uthi  sin  skrifuelse  gör.  Beder  den  högste  Gudb  aff  hierta  att  han 
oss  på  alle  sidher  nådheligen  ville  dett  förläna,  och  göra  på  detta 
longeligc  och  besuerligc  krigedh  en  godh  och  önskeligh  uthgongh. 
I  synnerhett  ville  han  ophoUa  min  K.  B.  vedh  godh  och  önskeligh 
helsa  och  nu  snartt  förhielpa  honom  medh  hughna  till  de  sina, 
på  dett  att  de  och  alle  hanss  vänner  må  hafue  däraff  gledhic. 
Dett  önskar  jagh  troligen  som  den  som  är  och  förblifuer  in  till 
rain  dödhstundh 

Din  trogen  och  tienstvilligh 
bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Aff  Stockholm  den  10  Martij  Anno  1636. 

Miu  hustru  och  barn  lata  så  kärligen  och  fliteligen  helsa 
min  bror  medh  deress  tienst,  ibland  huilka  min  son  Magnus  sigh 
dogh  högst  recomraenderar,  och  gör  din  son  Gösta  gått  selskap 
i  Upsala,  Gudh  unne  oss  aff  dem  hughna  och  gledie  som  jagh 
vist  förhoppes.     Vale. 


256.  Stookholm  den  27  December  1636. 

Jämte  Riksdrotseu  har  De  la  Gardie  öppnat  de  till  Eongl.  Maj-.t  stälda  bref- 
ven,  men  derati  icke  funnit  något  af  större  vigt  ån  det  af  både  Sten 
Bjelke,  Nicodemt  ooh  Sadler  omnämda,  att  skaffa  medel  för  att  förstärka 
och  nnderhålla  Hermaii  Wrangels  armé  i  Schlesien.  Åfven  synes  dem 
nödigt  vidtaga  åtgärd  för  att  sätta  riket  i  säkerhet  för  stämpUngar  af 
en  man  (Arnlm)  som  redan  gjort  mycken  skada. 

Välboi^ne  hare  broder.  Vij  hafua  här,  uthi  the  andra  gode 
herrars  frånvahru,  opbrutet  oeh  igienomläset,  sä  väll  the  breeff 
som  till  vår  kiere  broder,  som  Hennes  Kongl.  M:t  vår  aller- 
nådigste  Drotning  medh  thenne  post  i  gåår  först  ankompne  ähre, 
hvilka  vij  och  härmedh  skicke  vår  kiere  broder  tillhanda.  Och 
endoch  theruthi  månge  ährenden  finnes,  theröfuer  een  hastig  och 
godh    resolution    synes    vara  nödigt  att  fatta;  så  hafue  vij  doch 


Digitized  by  VjOOQIC 


573 

allt  thet  öfrige  vår  kiere  B.  egien  dijudioation  velet  hemmställat 
och  allenest  uthi  then  puDcten,  som  her  Steen  Bielke,  så  och 
Nicoderoi  och  Sadler  omröra,  nembligen  then  WraDgelssche 
armeens  recreutering  och  accommodation,  gott  funnet  vår  kiere 
B.  vare  tanckar  vänligen  at  optäckia.  Oss  synes  lijckt,  at  efter 
Keijseren  sielff  hafiier  på  then  sijdan  itt  så  märckeligit  interesse, 
och  honom  serdeles  så  lång  tiidh  och  såå  rumm  ähr  indulgerat. 
skall  han  förthenskuldh  inthet  underlåta,  så  vidt  honom  han  vara 
giörligit  then  armeen  i  Schlesien  at  förstärkia.  Vore  thet  nu 
så,  att  Wrangell  ickie  kan  i  lijka  motto  blifua  honom  på  nogot 
sätt  aBq[ui]valerat:  så  ähre  the  difficulteter  och  onde  consequen- 
tier,  som  her  Steen  berörer,  otvifvelachtigt  at  befahra,  at  fienden 
skall  tryckia  her  Wrangell  snart  igien  tillbakars  igien,  och  så 
väll  förtaga  honom  och  hans  armee  alla  underholldzmedell  uthi 
Pommeren,  som  elliest,  hälst  nu  mädan  the  undra  armeerne  ähre 
så  fiärran  stadde,  sökia  at  nallkas  siökanten,  och  vår  framgång 
och  desseiner  på  andre  oorter  therigienom  at  divertera,  föruthnn 
andre  stoore  incomraoditeter  som  theraf  föUia  vele.  Nu  ähr  oss 
fuUer  inthet  obekiändt,  huru  svårt  och  knnpt  thet  falla  vill  här- 
ifrån at  giöra  thet  värcket  efter  her  Steens  begieran  nogor  adsi- 
stence.  Vete  ickie  heller,  huru  vidt  Fommersche  licenterne 
allaredo  kunna  vara  graveredhe  och  till  andra  uthgiffter  förord- 
nade. Allenest  mädan  then  summan  som  her  Steen  begierar, 
ickie  synes  vara  så  stoor  och  impossibel,  som  then  frucht  och 
nytta  ju  ähr  mykit  högre,  then  han  oss  theraf  promitternr;  så 
tycker  oss  ickie  vara  gott,  om  man  honom  i  thet  fallet  skulle 
alldeles  undhfalla.  Vij  förmeene  fast  mehre  at,  hälst  efter  han 
hoppcs  att  få  nogot  opp  på  credit,  och  vij  således  kuuna  vinna 
tijdh  till  våren,  vij  innan  thess  väll  skole  kunna  aff  the  öfuer 
bleinc  räntor  här  på  staten  så  mykit  sambla  och  bespara,  at 
honom  skall  kunna  in  Martio  eller  Aprili  fourneras  the  30  eller 
åth  minsta  20,000  R.  som  han  begierar,  så  frampt  Pommersche 
licenterne  änn  vore  så  högt  besvärade,  at  the  thcrtill  inthet 
kundhe  nogot  hielpa.  Och  ställe  vij  förthenskuldh  i  vår  kiere  B. 
godtyckio,  om  han  ipkie  ville  thetta  her  Steens  förslag  adpro- 
bera,  och  lofva  honom  till  våren,  anten  af  licenterne  eller  af 
vare  egne  medell  vist  at  bekomma  then  samma  penningepost, 
om  huilken  han  så  vidt  ähr  bekymbratt.  Och  hölle  vij  mächta 
gott  och  rådeligit,  om  vår  kiere  B.  uthi  ett  och  annadt  som  her 
Steen  och  Sadler  proiectera,  hadho  täcktz  fatta  een  resolution 
och    consilium,    och    thet    så    väll    her    Wrangel  som   her  Steen 


Digitized  by  VjOOQIC 


574 

recommendera,  på  thet  therigienom  the  så  myckit  mehre  com- 
bineras,  och  then  inrijtade  jalousie  kunde  förmcdelst  vår  kierc  B. 
nuthoritet  och  intervcDtioo  Dågorledes  blifua  rcmedierat. 

Elliest  seer  vår  kiere  B.  aff  aviserne,  at  then  mannen,  som 
allt  härtill  myckit  ondt  emoot  vår  stat  negocierar,  ähr  åter  kom- 
men hijt  neder  tillbakars  igien,  uthan  allt  tuifvell  sådana  sijnc 
illistige  och  arge  stämpliugar  än  yttermehra  på  andra  oorter  at 
continuera.  Så  mädan  vij  ähre  försäkrade,  om  then  stoore  fiendh 
skapf  som  vij  af  samma  mann  hafua  at  vänta;  ställa  vij  förthen- 
skuldh  vår  kiere  B.  i  skiöön,  om  ickie  gott  voro  at  gifua  her 
Salvio  eller  och  Lillicsparren  in  secreto  befallning  till  at  taga 
hans  person  i  acht,  och  tillsee,  om  man  på  nogot  sätt  sig  honom 
säkert  hade  kunnat  bemächtiga.  Huilket  vij  således  i  hast  vår 
kiere  broder  ickie  hafua  velet  förhoUa.  Befale  härmedh  v.  k.  b. 
sampt  hans  kiere  hussfru,  barn  och  vårdnad  uthi  Gudz  then 
aldrahögstes  nådige  beschydd  till  all  begierlig  vällgång  och  itt 
frögdefullt  gott  nytt  åhr  brodervänligen.  Hastigt  affStockhoUm 
den  27  Dccembris  åhr  1636. 

V.  K.  B.  A.  T.  T. 
Gabriel  Oxenstierna  Gustaffsonn.        Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


267.     Egenhändigt.  Stookholm  den  20  Juli  1688. 

Meddelar   tvenne    bref   af    Franska  dlplomateo  D^Avaxgour  angående  Pohlen 
och  Danzig. 

Välborne  her  Rickscantzler,  broder  och  synnerlige  godhe 
vän.  Efter  uthi  de  auiser  som  i  går  komme  medh  posten  ifrou 
Hamborch,  inte  ähr  någre  synnerlige  tidhender  ifron  Dantzick, 
och  jagh  haffver  bekommitt  tu  breff  ifron  monsieur  Daua[u]gour, 
däri  han  migh  tilkenna  gifuer  huadh  till  den  tidhen  är  passeredh 
emellan  Konungen  i  Polen,  staden  Dantzick  genom  Konungenss 
ftfskickude  och  eliest;  jagh  och  icke  kan  veta  om  min  bror  af 
andra  nogodh  däri  frön  haffver  bekommitt,  haffver  jagh  veledh 
min  K.  B.  samma  breiF  communicera,  efter  migh  tyckess  att  där 
fulla   är  nogodh  uti  som  vare  sackcr  icke  ährc  otiencligh,  Gudh 


Digitized  by  VjOOQIC 


575 

förlene  at  Dantzioker  alleneet  ville  blifua  ston[d]achtige,  så  hoppess 
jagh  uti  Konungen  i  Polen  skall  så  gå  medh  toUen  som  medh 
sin  riddar  order,  af  huilken  min  bror  härhoss  seer  ett  ståtlichtt 
epitafium,  önskar  att  på  toUen  må  fölia  ett  sodantt  efter. 

Eliest  är  ännu  af  allo  orter  godhe  tidhender,  som  bilagorna 
uthvisa,  och  ähre  vortt  folk  meste  parten  väll  arriuerade.  De 
öfvriga  Finsko  troupper  hoppes  man  och  skole  vara  numer  an- 
kom[n]e,  efter  dett  mestedelss  haffver  varidh  godh  vindh.  Detta 
haffver  jagh  inte  kunnedh  underlota  min  K.  B.  att  communicera. 
fiefallandess  honom  samptt  hanss  elskelige  kere  husfru  och  vörd- 
nader (dem  han  på  min  och  min  k.  hustruss  veghna  kerligen 
ville  helsa)  i  Gudz  milde  beskerm,  förblifuandess  altidh 

Hanss  tienstvillige  bror 
och  vän 

Jacobus   De  La  Gardie  m.  p. 

Stockholm  den  20  Julij  1638. 

När  bror  heffver  lesett  brefuen,  begerer  jagh  han  ville  senda 
migh  dem  igen. 


268.  Örebro  den  18  Februari  1680. 

Förordar  riksrådet  Per  Baner  att  få  någon  förlänlng,  Undshöfding  Lars  Sparre 
att  komma  i  besittning  af  Ulfåta,  och  begftrer  för  egen  samt  medarf- 
vingars  räkning  att  få  ett  Kongl.  Maj.ts  rekommendatlonsbref  till  K. 
Christian  IV  angående  gods  i  Norge,  som  grefvlnnan  Ebba  af  Raseborg 
pantsatt  till  en  Norsk  adelsman. 

Välborne  her  Rikz  cantzler,  högt  ährade  k.  broder  och  syn- 
nerlige  gode  vän.  Andoch  jag  gerna  hade  sedt,  at  jag  för  min 
afresa  här  ifrån  hade  kunnat  fått  tala  medh  min  K.  B.  lijkväl 
mädan  sådant  för  denne  gången  inthet  haffver  sche  kunnat,  för 
begrafningen  sehuldh,  som  den  24  hujus  af  mig  och  de  andre 
medharfvingarne  på  Visingzborg  beramat  ähr,  hafver  jag  inthet 
kunnat  underlåta,  min  K.  B.  medh  denne  min  schrifvelse  at 
besökia,  och  om  någre  saker  påminnelse  göra,  såsom  och  bedia, 
at  han  dem,  sig  till  det  bästa  vill  låta  vara  befalade;  i  synnerheet 
kan  jag  icke  förbijgå.  at  recommendera  min  K.  B.  välborne  hor 
Peer    Bahners   sak,  hvilcken  nu  på  nytt  mig  tilschreivet  hafver, 


Digitized  by  VjOOQIC 


576 

och  begäratf  at  jag  min  K.  B.  tillijka  medh  de  andre  vare  medh- 
colleger  utbi  den  Konghe  regeringen  påminna  ville,  ora  han 
medh  något  cxtraordinarie,  antingen  någre  gotz  i  Lijff-  eller  och 
Ingermannelandh,  till  Hennes  K.  M:tz  allés  vår  nådigeste  uth- 
korade  Drotningz  och  Arfiurstinnas  angående  fihr,  måtte  kunna 
ihugkommas,  såsom  jag  för  detta  medh  min  K.  B.  der  om  talat 
haffver;  och  oansedt  jag  nogsampt  veet,  at  min  K.  B.  denne  min 
påminnelse  föruthan  ähr  honom  väl  bevågen,  så  mycket  hår 
uthinnan  möijeligit  sche  kan,  lijkväl  ha£Pver  jag  inthet  kunnat 
underlåta,  min  K.  B.  ån  yttermehra  här  om  påminnelse  göra,  i 
den  visse  förmodan,  at  min  K.  B.  tillijka  medh  de  andre  godhe 
herrar  uthi  Regeringen  varde  honom  uthi  denne  hans  sorgelige 
lägenhcet,  medh  något  beneficium  ihugkomma  och  hugna,  han 
varder  sig  beflijtu  sådant  om  Hög:te  H.  K.  M:t  och  fädernes- 
landet yttermehra  ut  förtiena. 

I  lijka  måtto  hafver  och  välborne  her  Larss  Sparre  mig 
bedet,  at  eifter  jag  icke  sielfl  kan  tilstädcs  vara,  jag  då  hos  min 
K.  B.  och  de  andre  vare  medhcolleger  ville  hans  person  ora 
Ulffåsa  gårdh  och  gotz  ihugkomma,  eäfter  Hans  Konghe  M:t 
högst  saligast  och  lofvärdigast  i  åminnelse  nådigest  haffver  honom 
der  uppå  förtröstning  giordt,  at  han  der  uppå  Hög8tbe:te  H  K. 
M:tz  nådigeste  confirmation  bekomma  kunne,  i  den  visse  till- 
försicht,  at  min  K.  B.  medh  de  andre  vare  niedhcoUeger  hans 
långlige  trogne  tienst  varde  ihugkomma,  och  så  mycket  möije- 
ligit sche  kan  här  uthinnan  villfertiga;  Han  för  sin  person  varder 
der  emot  sig  ombeflijta  sådann  hög  gunst  yttermehra  at  förtiena, 
såsom  och  sina  barn  således  uptuckta,  at  de  i  lijka  måtto  medh 
tijdhcn  mage  kunna  Högbrte  H.  K.  M:t  och  fäderneslandet  all 
trogen  och  behagelig  tienst  bevisa. 

Här  hos  hade  jag  icke  mindre  orsak  hafft,  at  tala  medh  min 
K.  B.  om  ett  bref,  som  jag  på  mine  egne  så  väl  som  samptlige 
eläcktens  vägnar,  till  Konungen  i  Danmark  begärar,  att  effter 
såsom  jag  nu  reser  neder  åt  landet,  vill  jag  tala  medh  grefvinnan 
fru  Sidonia  Grijp,*)  så  väl  som  de  andre  af  släckten,  om  de 
Nordsche  gotzen,  som  grefvinnan  på  Raseborg,  välborne  fru 
Ebba  **)   till    en    Norsch   adelsman  pantsatt  hafver;  och  en   full- 

*)  Enka  efter  Grefve  Job.  Oas.  Leljonbofviid  eller  Lewenbaapt  till 
Raseborg  ocb  Falkenstein,  t  1634,  son  af  den  i  bistorien  bekante  grefve  Axel. 

•♦)  Ebba  Månsdotter  (Lilliehök),  enka  efter  Sten  Eriksson  Leijonbnfrad, 
dotter  af  Brita  Jönsdotter  till  Arvalla,  som  bärstammade  ^från  norske  rid- 
daren Jon  Haftborsson,  bvars  afkomlingar  i  fyra  led  bebott  Arvalia  såtesgård, 
norr  om  Örebro. 


Digitized  by  VjOOQIC 


577 

tnechtig  göra  som  dijt  reser,  at  hämpta  oss  viss  beschedh,  huru 
stoT  summa  de  ähre  pantsatte  före,  hvadh  gotzen  kunna  ränta, 
och  huru  de  belägna  ähre,  pä  det  vij  der  eiftcr  inäge  kunna  oss 
förklara,  och  en  viss  resolution  fatta,  antingen  dera  raedh  så 
inångc  penningar  igen  at  inlösa,  eller  och  alldeles  försällia,  för 
det  prijs  man  pröfva  kan,  de  kunna  värde  vara;  om  hvilcka 
gotz  Konungen  i  Danmark  Högl:te  H.  K.  M:tt  för  någon  tijdh 
■sedan  tillschref.  Begärer  fördenschuldh  brodervänligen,  det  min 
E.  [B.]  täcktes  någon  af  secretcrarne  befala,  der  om  et  bref  uthi 
Höghte  H.  K.  M:tz  nampn  till  Konungen  i  Danmarck  at  göra, 
<let  Hans  Maij:tt  be:te  Norrsche  adelsman,  som  samma  gotz  för- 
pantade ähre,  tilhålla  täcktes,  vår  uthschickade  härom  all  godh 
underrättelse  gifva,  såsom  och  honom  tillstå  gotzen  uthi  ögen- 
schen  taga,  at  vij  dess  bättre  om  dess  beschaffenheet  mage  infor- 
merade blifva,  hvilcket  bref  jag  vänligen  begärer  mig  medh 
första  lägenheet  tillsändas  måtte;  förseer  mig  till  min  K.  B.  at 
han  mig  och  de  andre  af  släckten  denne  vänschapen  beviser,  jag 
nehåll  sådana  hans  gode  benägenheet  medh  tacksamheet  gcrna 
ihugkomma  att  förschylla.*) 

Sidst  begärar  jag  b[roder]vänligen,  at  min  K.  B.  vedh  före- 
fallande lägenheet  någon  i  cantzliet  täcktes  befala,  som  mig  hvadh 
^chrifvärdigt  vore,  [som]  posten  medh  sig  hämptade,  advertera 
måtte;  såsom  och  förständiga  hvart  min  K.  B.  medh  de  andre 
välborne  herrar  af  den  Konghe  Kegeringen  och  Rådet  sin  resa 
här  ifrån  taga,  at  jag  der  effter  må  vetta  min  resa  at  lämpa. 
Hvadh  mehra  vore  min  K.  B.  at  påminna,  haffver  jng  Krigzrätz 
flecreteraren  Nilss  Peerson  i  befallning  gifvet,  min  K.  B.  mundt- 
ligen  at  föredraga,  både  så  väl  krigzcollegiumet  angående,  som 
andre  particularsaker,  medh  brodervänlig  tillförsicht,  at  min  K.  B. 
täcktes  honom  der  uppå  till  godh  resolution  förhielpa,  at  han 
«edan  må  kunna  mig  derom  advertera.  Vill  här  medh  och  altijdh 
haffva  min  K.  B.  sampt  hans  elschelige  k.  husfru,  och  kärkombne 
vårdnader  (dem  samptligen  af  mig  och  min  elschelige  k.  gemåhl 
kärligen  helsas)  uthi  Gudz  mildcrike  beschydd,  till  all  behagelig 


♦)  Ett  Kongl.  bref  utfärdades  den  16  Mars  1639  till  K.  Christian  IV 
«oin  svar  på  en  föregående  år  ankommen  rekommendation  för  Gerlof  Nettel- 
hoTst,  >8om  önskade  komma  till  en  riktig  åndskap>  med  framlidne  Qrefve  Axels 
arfvingar  angående  de  pantsatta  godsen  1  Akersbus  län.  Arfvlngarne  skulle 
-också  med  första  sända  ett  ombud  för  att  antingen  igenlösa  eller  sälja 
godsen. 

Axel  Oxenttiema  II:  5.  37 


Digitized  by  VjOOQIC 


578 

välgång    och   långvarig    lifzsundheet,    brodervanligen.     Och    för- 
blifver  altijdh 

M.  K.  B. 
tienstvillige  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Örebro  13  Febr.  1639. 

Rikskanslerens  anteckning:  Fältherrens  prssent.  i  Örebro  den  19  Febr. 
anno  1639. 


260.  Lyckas  den  6  Mars  1639. 

Såsom  ntsedd  att  jämte  Rikskanslern  göra  en  inspektionsresa  genom  Vester- 
götland,  begär  han  att  i  Skara  erhålla  anvisning  om  tid  och  ort  för 
deras  sammanträffande.  —  Fjra  dödsfångar  hade  lyckats  rymma  från 
Jönköpings  slott,  derlbland  den  ene  var  hafvadman  för  upploppet  i 
Vadsbo. 

Välbornne  herre,  Richscantzler,  broder  och  besynnerlighe 
godho  vann.  Uthaff  Hennes  K.  M:tz  vår  allernådigste  uthkoradhe 
Drottnings,  nådigestc  skrifuelsse  till  niigh,  hafuer  jagh  förnum- 
mit, huru  såsom,  minn  K.  B.  och  jagh  ähro  förordnadhe,  att 
visitera,  och  besce  staten  uthi  Vestergötlandh,  och  att  Regeringen,, 
och  någre  vtaf  Riehssens  Rådh,  skulle  sedhan  sigh  församla  vthi 
Jöneköpingh,  huarföre  befaller  H.  Maij:tt  migh  nådigest  att 
jagh  min  K:e  B:ders  ankomst  vthi  Li[d]köping  skall  afbidha.  Så 
låter  min  K.  B.  jagh  härmedh  vänligen  veta,  att  jagh  ähmer 
(vill  Gudh)  i  morghon  migh  begifua  härifrån,  til  mit  fauuss 
Läcköö  (huilket  ähr  intet  meer  ähn  en  mijl  ifrån  Liköpingh) 
dher  jagh  migh  vill  så  lengc  oppehålla,  till  dess  jagh  förnimmer 
min  K.  Broders  ankomst,  at  jagh,  om  Gudh  helsan  unner,  honom 
där  mötha  skall.  Begerar  allenast  brodervanligen,  at  min  K.  B. 
medh  ordinarij  posten  till  Skaara,  migh  vill  veta  låta,  till  huadh 
tidh  min  K.  B.  förmena[r]  kunne  hinna  ditt,  på  deet  jagh  migh 
dhär  efter  rätta  kan.  Huadh  elliest  staten  och  Icgenheeten  här 
nädhere  i  landet  veedkommer,  så  ähr  den  (Gudhi  tack)  i  godh 
stilla  roligheet,  at  man  intet  annat,  än  all  godh  benägenheet 
uthaf  allmogen  här  förnimmar.  Doch  kan  icke  otiänligh  vara^ 
at  regeringen  denne  förictagne  reesa  fortsättia  på  deet,  att  om 
dhär  några  små  klaga  måhl  kunde  finnas,  dhe  desto  bettere 
kunde    afhielpas.     Elliest    ähr    här  på  Jöneköpingh  fyra  fångar„ 


Digitized  by  VjOOQIC 


579 

såsom  sutte  på  halsen,  uthur  fUngelsse  uthkommen,  iblandh 
huilke  hafuer  varit  en  uthaf  dbe  oproriske  skelmer,  som  hafun 
begynt,  dhen  vilvarl(!)  uthi  Wassbo.  Sådant  ähr  opå  deetta  settet 
tillgånghen,  att,  när  vagtmästaren  om  aftonen  om  klocken  niö, 
gick  till  att  besee,  huadh  fångarna  giorde,  hafue  dbe  bofvarnna 
taghet  sigh  en  resolution  förre,  at  dhe  huar  meed  en  steen  i 
handen,  hafuer  slagit  vagtmästaren  nedh  till  mareken,  såsom  och 
beggie  vagtknechterne,  huilke  sådant  af  dhem  intet  kunne  för- 
modhe,  män  dhen  ena  vagtknechten,  som  icke  så  illa  slagen  var, 
hafuer  strax  ropat  hielp,  huar  igenom  arkelij  captenen,  och  dhe 
andere  knechter  opå  huset,  ähre  strax  kommen  till  hielp,  män 
intet  kunna  råka  meer  en  dhen  ena  schelmen,  såsom  var  intres- 
serat vthi  deet  oploppe  i  Vassbo.  Huilken  då  han  förmerckte, 
at  dhe  så  hårdh  efter  honom  vore,  kastadhe  han  sigh  öfuer 
muren  opå  vaUen,  och  fant  dhär  en  liten  bååth,  och  ville  sigh 
salvera,  och  gaf  sigh  opå  siön,  män  när  han  såågh,  at  folcket 
var  alle  städhes  omkringh  honom  i  försått,  och  medh  en  bååth 
efter  honom,  kastadhe  han  sigh  uthur  bååthen,  och  dränckte 
sigh  sielf,  hafuer  altså  dhen  förnämbste  och  sanskylldigste  fååth 
sin  rätta  löhn,  dhe  andere  tree,  såsom  hafuer  suttit  för  hoordom 
och  tiufna,  haffue  dhee  ennu  intet  igen  bekommit,  uthan  Stått- 
hållaren  hafuer  sent  efter  dem  på  alle  väghar,  förhoppandess  at 
få  dem  igen.  Dett  synes  fulle  af  nödhen  vara,  at  man  flera 
knechtar  dhär  härefter,  må  stadigt  underhålla,  bodhe  för  sådane 
skalkar  och  bofuar  såsom  och  för  all  annan  hendelsse  skull,  om 
huilket  alt  bäst  kan  ordineras  när  Gudh  vill  Regeringen  sielf  dit 
ankommer.  Detta  hnffuer  jagh  min  K.  B.  icke  kunnedh  oförmält 
låta,  befallandess  honom  härmedh,  sampt  sin  käre  huussfru  och 
hela  familien,  vthi  Gudz  milderike  beskydh  och  beskärm.  Be- 
gerandess  vänligen,  min  K.  B.  ville  flitlighen  helsa  sin  K.  B. 
Kichssdrotzeten,  Richzadrairalen  och  Richz  skattmästaren  sampt 
dhe  andere  godhe  herrar  som  dhär  tillstedess  ähre,  medh  minn 
vänligh  tiänst.     AiF  Lyckååss  dhen  6  Martij  anno  1639. 

Din  tienstvillige  bror  och  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


580 


260.  Stookholm  den  9  Juli  1689. 

Pesten  har  atom  på  Södermalm  Dästan  upphört.  Begeringen  skall  snart 
samraantråda  i  Vesteräs,  men  Rikskanslerns  sjukdom  fortfar;  dock  Ttlle 
han  att  de  skalle  Infinna  sig  d.  14.  Om  Baners  seger  öfver  Hofkirch  (d. 
a  Maj)  hade  man  i  Stockholm  ännu  blott  rykten. 

Välborne  her  Kikzcantzler,  broder  och  besynnerlige  gode 
vän.  Effter  såsom  jag  väl  kun  ne  tänckia,  at  vare  medbröder  af 
Begeringen,  inthet  schola  kunna  tilhopa  komma,  förr  än  i  tilstun- 
dande  veka,  dy  hafver  jag  på  någre  dagar  tilgörandes  rykt  hijt 
til  Stokholm,  både  til  at  uthtaga  någre  saker,  som  jag  på  den 
ort  vij  sammankomma  och  förblifva  schole,  behöfva  kan,  såsom 
och  til  at  upkläda  mit  folck,  som  på  passerade  resa  mycket 
afslijtet  ähr;  och  effter  såsom  jag  min  svåger  Bijkzdrotzen  hafver 
här  för  mig  funnet,  hafve  vij  oss  samsat  om  Odens-  eller  Torss- 
dag  i  tilkommande  veka,  ifrån  vare  hemvister  at  upryckia,  och 
oss  i  Vesterås  inställa,  i  den  förmodan  at  H.  K.  M:tz  tienst  inthet 
schall  kunna  mycket  blifva  der  igenom  försummat,  och  at  min 
K.  B.  dess  bättre  måtte  kunna  sin  cur  uthålla. 

Hvadh  såsom  tilståndet  på  denne  ortten  vedkommer,  så  ähre 
alle  saker  ännu  (dess  Gudhi  lof)  effter  denne  tijdz  lägenhect, 
uthi  tämeligit  gott  esse,  och  förnimmer  här  i  staden,  så  väl  som 
på  Norremalm  inthet  synnerliga  aff  siukdomen,  som  något  hafver 
at  betyda,  undantagandes  Södre  malm,  der  ähr  siukdomen  i  någre 
gårdar  inrijtat,  doch  allenast  hos  gemeent  folck,  såsom  Gschare, 
åkare  och  dragare,  den  aldrahögste  Gudh  värdigas  af  nåde,  detta 
sitt  vredes  rijs  lindra,  och  nådeligen  afvände,  på  det  vij  säkert 
mage  här  igen  tillhopa  komma,  och  Hennes  Kongre  Maij:tz 
tienst  förrätta. 

Skepzflåtan  som  hafver  öfverfördt  det  Svensche,  så  väl  som 
det  Finsche  krigzfolcket,  ähr  (Gudhi  lof)  väl  behållen  hijt  tilbaka 
igen  ankommen,  och  ähr  krigzfolcket  helbregda  och  sundt  på 
den  Tysche  botnen  väl  öffverkommet,  Gudh  alzmechtig  dem 
hädan  effter  för  besmitteliga  siukdomar  och  andra  olyckor  nåde- 
ligen och  mildeligen   bevare. 

Härhos  hafve  vij  alle  hög  orsak  at  hembära  Gudh  en  innerlig 
tackseijelse,  för  den  lyckelige  progress  som  Gudh  alzmechtig 
feltmarschalken  välborne  her  Jahan  Bahner  förlähnt,  i  det  han 
hafver  slaget  Hofkirck  och  Montc  Cuculi,  som  här  til  i  tahl  gått 
hafver,    och    dem    båda    medh    månge    flere    ofGcerer  till   fånga 


Digitized  by  VjOOQIC 


581 

taget,  säsoro  välborne  her  Peer  Bahner  mig,  af  ein  broders  felt- 
marschalckens  bnref  honom  tillschrefvet,  communicerat  hafver. 
Elliest  går  bär  och  i  tahl  at  välbe:te  feltmarschalk  Bchall  seder- 
mehra  hafva  slaget  Hassfeldt,  men  emädan  man  derom  inga 
aviser  ifrån  min  K.  B.  hafvc[r],  kan  man  inthet  vetta,  huru  der 
om  i  sanning  ähr,  uthan  jag  begärar  brodervänligen,  det  min 
K.  B.  täcktes,  så  frampt  det  honom  icko  besvärligit  fölle,  min 
k.  svåger  och  mig  communicera,  hvadh  skrifvärdigt  som  posten 
senast  medh  sig  hemptadt  hafver,  jag  tienar  honom  gerna  igen, 
uthi  hvadh  måtto  jag  kan.  Och  befaler  honom  sampt  hans  elsche- 
lige  k.  husfru,  och  kärkombne  vårdnader  (dem  han  på  mina  och 
min  kärestes  vägnar  kärligen  helsa  ville)  vthi  Gudz  milderike 
beschydd  till  all  behagelig  välgång  och  långvarig  lifzsundheet, 
brodervänligen.     Och  förblifver  altijdh 

M.  K.  B. 
tienstvilligh 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 
Stockholm  9  Julij  1639. 

Egenhändigt  Välborne  herre  K.  B.  Jagh  tackar  honom 
fiitichtt  för  dett  godhe  tractamente  som  megh  och  min  hustru 
hoss  honom  vederforss,  skall  sodantt  gerna  igen  förtiena;  och 
beklager  af  hierta,  att  jagh  af  hanss  hofmestare  förspör  att  hanss 
siuckdom  ännu  så  heftichtt  continuera[r],  önskar  att  Gudh  honom 
därpå  ville  lindringh  förläna.  Efter  jagh  spor  af  hanss  breff 
till  min  suåger  och  her  Glass  Flemingh  att  han  vår  nervarelse 
åstundar  om  söndagh,  sä  skall  jagh  mine  sacker  der  efter  Stella 
att  jagh  alle  sist  om  mondagh  må  kunne  vara  där  om  Gudh 
helsan  unner.  Her  Peer  Baner  haffver  skrifuedh  migh  till  och 
begcratt  veta  huru  snartt  och  huar  vi  skulle  komma  till  sam- 
menss,  så  förraener  jagh  att  han  då  och  fulle  ville  Stella  sigh 
där  in,  om  min  bror  teckess  skrifua  honom  därom  till,  steller 
jagh  i  hanss  skön.  Jagh  samptt  min  k.  hustru  late  så  £itichtt 
helsa  degh  medh  din  k.  husfru  och  barn  medh  vår  kerlige 
tienst.     Vale. 

Postscriptum 
(på  löst  blad). 
Välborne    her    Rikzcantler,    broder    och    besynnerlige    gode 
vän.     Rät    såsom    jag    detta    mit    bref   till  min  K.  B.  slutet  och 


Digitized  by  CjOOQIC 


582 

undcrschrefvet  hade,  kom  välborne  her  Claes  Fleming  till  mig, 
och  communicerade  mig  ett  min  K.  B.  bref,  som  han  medh  min 
K.  B.  lackeij  bekommet  hade,  der  uthinnan  min  K.  B«  begärur, 
at  han  till  nästkommande  söndag  ville  sig  i  Vesterås  inställa, 
för  serdeles  vichtige  orsaker  schuU,  effter  de  andre  vare  medh- 
bröder  af  regeringen  till  samma  tijdh  varde  sig  der  försambla. 
Sä  aldenstundh  jag  eller  hans  broder  Rijkzdrotzen  inthet  hafve 
kunnat  tänckie,  at  vär  sammankombst  sä  hastigt  requireras  schuUe, 
eller  min  K.  B.  sin  päbegynte  eur  sä  snart  fulländat,  hafve  vij 
förmehnt  tijdh  nog  vara,  oss  i  Vesteräs  inställa  om  söndag  öfver 
otta  dagar,  som  jag  i  mit  bref  förmält  hafver.*)  Det  samma  hafver 
och  min  sväger  giordt,  och  fördenschuldh  till  sin  gärdh  Töressöö 
förrest;  men  der  min  E.  B.  förmehnto  nägot  periculum  in  mora 
schulle  vara,  begärar  jag  brodervänligen,  det  min  K.  B.  täcktes 
mig  der  om  notificera,  så  schall  jag  det  inthet  försumma,  uthan 
nästkommande  måndag  eller  tijsdag  mig  i  Vesterås  inställa.  Och 
der  icke  dess  högre  orsak  vore,  hölle  jag  rådsamast,  at  min 
K.  B.  sin  påbegynte  cur  fuUföUier,  på  det  han  icke  sätter  sin 
helsa  uthi  någet  pericul,  hvar  igenom  hela  värcket  schulle  sedan 
nedherliggia.  Här  uppå  förbijdar  jag  min  K.  B.  resolution,  och 
förblifver  altijdh 

D.  T.  B. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


261.     Egenhändigt  Ulfiresand,  slutet  af  Aug^usti  1680. 

Efter  anmodan  bar  han  både  bos  Drottningen  och  PfaUgrefven  anmält  Riks- 
kanslerns förfall  och  talat  med  den  senare  om  ställningen  vid  Rhen 
efter  hertig  Bernhards  död,  hvarvid  Pfakgrefven  meddelat  att  sonen 
Carl  Gustaf  uppmanat  residenien  Mockhel  att  erinra  både  officerare  och 
soldater  vid  armén  om  deras  förpllgtelser  till  Sverige. 

Välborne  her  Ricksscantzler,  broder  och  eynnerlige  godhe 
vän.  Efter  vårtt  aftall  och  min  brorsa  begäran  haffver  jagh  aå 
väll  hoss  Henness  Maij:tt  vår  allernådigest  Drotningh  aosom 
ho88  Hansa  F.  N:de  giortt  hanaa  enskyllan,  att  han  icke  haffver 


*)  I  Rlksregistrataret  finnes  under  d.  18  Juli  1639  ett  clrcalftr  tillsftndt 
rådsherrarne,  att  de  skalle  samlas  i  Vesterås  den  28,  hvilket  är  det  första 
Kongl.  bref,  utfärdadt  i  denna  månad. 


Digitized  by  VjOOQIC 


583 

kuancdh  denne  gongen  kommedh  medh  hitt  för  sin  suagheit 
^flkull,  och  dårhosB  i  gåi:  berettadh  Hanss  F.  N:de  vår  racningh 
om  armén  och  om  saken  op  i  Tyslandh  vedh  Brisackf  att  vår 
meuingh  medh  hanss  fast  öfuerenss  stemmer,  betackandess  Hanss 
F.  N.  att  han  obesueratt  oss  sin  meningh  haffver  veladh  cora- 
municera.  I  dagh  bekom  jagh  min  K.  B.  skrifuclse  medh  hanss 
lackei  och  haffver  strackss  därpå  gifuedh  migh  i  discurs  medh 
Hanss  F.  N:de  och  oförmercktt  soundera  hoss  Hanss  F.  N:de 
huadh  hanss  sinne  kunne  vara  om  den  säcken  min  bror  skrifuer 
om  hanss  son.  Så  befinner  jagh  Hanss  F.  N:de  där  i  sosom  i 
alle  andre  sacker  som  han  kan  tenckia  att  göra  Henness  Maij:tt 
och  cronan  någen  tienst  i  icke  obencgen,  haffver  och  strackst  vist 
megh  ett  breff  sosom  Hanss  F.  N:des  sons  praeceptor  haffver 
skrifuedh  honom  till,  däri  han  förmäler  att  den  unge  försten 
Lanss  herre  haffver  förmantt  och  skrifuedh  residenten  Mockell 
lell  att  han  nu  i  denne  occasionen  ville  bevisa  sin  trohett  emott 
Sueriess  crona  och  förmana  alla  ofEcerer  och  soldater  till  tro- 
hett och  Constance  till  dett  gemena  väsende,  sosom  han  och  för 
s\u  person  dem  därtill  förmantt  haffver.  Detta  förmener  Hanss 
F.  N:de  icke  vara  allena  komedh  af  hanss  son,  uthan  att  mar- 
greffvcn  af  Badhen,  uthan  tuifuell  honom  därtill  skall  hafua 
pousserat;  tror  därföre.  att  kan  ske  någodh  kan  vara  där  före- 
lupedh,  däregenom  de  hanss  son  där  hafue  oppeholledh.  Eliest 
haffver  Hanss  F.  N:de  breflf  aff  hanss  sonss  praeceptor  och  hof- 
roestare  att  de  hafue  veledh  begifua  sigh  ifron  Brisack  till  Ba- 
«ell  och  så  sedhan  dedhan  till  Leohn  [o:  Lyon]  ått  Franckricke 
igen,  efter  den  order  och  afskedh  som  han  dem  gifuedh  haffver. 
Men  om  hanss  son  änu  skulle  vara  der  quar,  måste  dett  vara 
skett  genom  Margrefuenss  och  Mockelss  inrådhande  att  han  där 
måtte  kunne  göra  tienst  genom  sin  närvarelse.  I  sådantt  fall 
att  dett  så  skett,  vare  dett  hanss  F.  N:de  kertt,  och  förklarer 
sigh  Hanss  F.  N:de  att  han  icke  ähr  obenegen  att  tillåta  dett 
hanss  son  måtte  på  en  tidh  blifua  där,  allenest  att  dett  måtte 
kunne  ske  medh  maner  och  sådantt  sett,  att  han  icke  framdelss 
däraf  må  komma  i  despect.  Han  såge  gerna  att  han  sielff  måtte 
därom  få  tala  medh  min  bror  på  någen  leghligh  ortt,  när  han 
nu  reser  hedhan  till  Gripsholm,  vill  doch  först  förbidha  här 
posten  i  morgon,  och  där  han  af  den  kan  förnimma,  att  hanss 
son  ähnu  vare  där  quar  vedh  Brisack,  så  vill  han  gerna  komma 
till  en  ortt  som  min  bror  vare  legligedh,  att  confe[re]ra  medh 
honom  härom.    Hanss  F.  N:de  slår  sielff  före,  etter  [o:  ett  deral 


Digitized  by  VjOOQIC 


584 

Tumbo  eller  Kiula  prestcgordh,  efter  han  däregenom  resår.  Jagh 
önskar  att  Gudh  ville  styrkta  inin  K.  B.  att  hanss  helsa  dett  mk 
kunne  tillåta,  uthi  huilkenss  rnildhrikc  beskerm  jagh  honom  tro- 
ligen  vill  härmedh  befaltt  hafue.     Förblifuandess  altidh 

M.  K.  B. 

tienstvillighe 

Jacobus  De  La  Gardic  m.  p.*) 


262.     Egenhändigt.  Axholm  den  1  Oktober  1639» 

Har  ännu  icke  börjat  sin  kur,  ooh  läkaren  anser,  att  det  år  bäst  på  nedanet. 
Nyheter  från  Tyskland,  fördelaktiga  atom  vid  Bhen,  der  ännu  mycket 
intrigeras  om  Hertig  Bernhards  armée  och  besättningen  af  Breisack. 

Vålborne  her  Ricksscantzler  broder  och  besynnerlige  tilför- 
låtelige  godhe  vän.  Rett  som  jagh  genora  en  egen  post  ernadhe 
besökia  min  K.  B.  medh  min  skrifuelse,  så  gifs  migh  detta 
tilfelledh  att  denna  lutenanten  som  öfversten  Hall  haifver  sentt 
hitt  medh  någre  hester  är  till  migh  kornen  och  ärner  sigh  nu 
till  min  bror.  Huarföre  haffver  jagh  inte  kunnedh  underlåta 
honom  medh  denne  min  skrifuelse  att  salutera  och  förnimma 
om    hanss    och    hanss    käre    husfruss    och    vordhnass  godhe  och 


*)  Något  bref  i  detta  ämne  af  prinsens  lärare,  Bengt  Baaz,  finnes  ej  i 
behåll,  men  Johan  Rosenhane,  som  1  egenskap  af  gonvemeur  åtföljde  Carl 
Onstaf  under  hans  utländska  resa,  har  d.  15  Juli  1639  skrifvlt  till  fadern,  att 
han  å  den  unge  prinsens  vägnar  uppmanat  resldenten  Mockhel  att  göra  sitt 
bästa  att  förmå  truppen  att  ställa  sig  under  svenskt  befäl.  Prinsen  sjelf 
berättar  i  bref  till  fadern  af  d.  10  Juli  s.  å.  att  Mookhel  sökte  förmå  hären 
att  vidhålla  sin  trohet  mot  Svenskarne,  men  rådt  honom  att  genast  begifva 
sig  till  Basel,  hvarifrån  brefvet  också  är  skrifvet. 

Af  Rådsprotokollet  synes,  att  Regeringen  först  d.  8  Aug.  fick  underrät- 
telse om  Hertig  Bernhards  en  månad  förut  timade  död,  att  det  den  12  be- 
slöts att  vända  sig  till  Pfalsgrefven  ooh  begära  hans  råd;  samt  att  Riks- 
kansleren  den  4  Sept.  anmälde  i  Rådet,  att  han  på  Ulfvesund  (den  tiden 
en  kungsgård  norr  om  Arboga-åns  utlopp  i  Mälaren,  der  hofvet  för  pestens 
skull  vistades),  samtalat  med  Pfalzgrefven  om  den  föreslagna  secreta  freds- 
traktaten, eller  underhandlingen  med  Kejsaren,  och  »huru  sakerna  vid  Rben- 
strömmen  efter  Hertig  Bernhards  död  stå  till  att  fatta >. 

De  la  Qardie  har  under  alla  dagar  i  Augusti  till  d.  23  varit  tillstädes 
vid  regeringens  och  riksrådets  sammanträden,  som  då  höUos  i  Yesterås.  Det 
är  deraf  troligt,  att  han  först  i  slutet  af  Augusti  aflagt  sitt  besök  vid 
Ulfvesund,  och  der  skrifvit  detta  bref. 


Digitized  by  VjOOQIC 


585 

lyckelighe  tilstoodh;  och  huru  hanss  cur  honom  haffver  bekom- 
mitt.  För  migh  och  min  k.  hustru  och  barn,  täcker  jagh  Gudh 
att  vi  alle  ännu  ähre  vedh  helsan.  Doch  haffver  jagh  Ännu  inte 
begyntt  mitt  cur,  endelss  förhindratt  aff  min  priuat  sacker  sosom 
och  att  doctaren  förmcner  att  dett  skall  vara  bequemst  att  be- 
gynna i  aftaghningen  affmonan,  därföre  jagh  den  i  morgen  ärne[r] 
företaga,  Gudh  gifue  på  alle  sidher  lycka,  och  att  vi  sedhan 
medh  helsan  må  komma  tilhopa  igen.  Sist  låter  jngh  min  K.  B. 
veta  att  jagh  aff  dhe  auiser  sosom  her  Per  Baner  migh  haffver 
communicerat  seer  att  vare  sacker  ännu  stå  (Gudhi  tess  loff)  väll 
och  oprechtt  i  Tyslandh,  och  att  vare  arméer  hafue  allestes  godh 
progres.  Allenest  op  vedh  Renströmmen  syness  att  som  vare 
simulerade  venner  söckia  at  göra  oss  några  pussar,  i  dett  att 
Fransosen,  Engelendern  och  den  unge  Curförsten,  Pfalzgrcfuen 
söckia  att  debaugera  den  armeen  där  oppe  och  däregenom  be- 
komma Brisack  i  sine  hender  till  dcress  auantage.  Därföre  syn- 
tess  inte  orodhelichtt  att  om  dett  vare  någodh  älvar  medh  Käi- 
sarenss  föreslaghne  tractat,  som  her  Salvius  skrifuer  om,  att 
man  toge  den  i  achtt;  men  jagh  holler  medh  her  Jahan  Baner 
som  han  skrifuer,  att  dett  nepligen  skall  vara  Käisarenss  älvar, 
nthan  deress  finesse  att  skilia  oss  och  Fransosen  ått.  Doch  där 
Turken  syness  skulle  vilia  komma  i  speledh  skulle  full  nödhen 
tuinga  Käisaren  till  att  göra  någodh  pro  tempore,  doch  lärtidhen 
därom  gifua  oss  vidhare  liuss.  Vill  denne  gongen  min  K.  B. 
inte  lengre  oppeholla  medh  denne  min  ringa  skrifuelse,  efter 
jagh  förhoppess  att  vi  (medh  Gudz  nådhige  bistondh)  snartt 
skole  få  tålass  vedh,  uthan  vill  nu  och  altidh  hafue  min  K.  Broder 
sampt  hanss  k.  husfru,  barn  (dem  han  på  min  och  min  k.  hustruss 
veghne  kerligen  helsa  vill)  uthi  Gudz  mildhricke  beskerm  flite- 
ligen  hafue  befalledh.     Förblifuandess  altidh 

Min  käre  broder 
tienstvilligh 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Axholra  1  Octob.  1639. 


Digitized  by  CjOOQIC 


586 


248.     Egenhändigt.  Axholm  den  20  OotOber  1689. 

Fägnar  sig  att  Rikskanslerens  kur  baft  lycklig  verkan,  begär  nnderrattelse 
när  han  tänker  resa  till  Köping,  der  riksrådet  nu  häller  sina  samman- 
träden.    Brefvexllng  med  Franska  ministern  D*Avaax. 

Välborne  her  Ricksscantzler,  broder  och  tilförlåtelige  godhe 
vän.  Vedh  detta  leglige  budhett  haffver  jagh  icke  skuledh  under- 
lata min  K.  B.  at  salutera  och  tienstligen  betacka  för  hanss  vän- 
lige skrifuelse  och  för  coinmuniceradhe  tidhender;  såsom  där- 
hoss  lata  honom  förnimma,  att  jagh  af  hanss  brefF  medh  hughna 
haffver  sportt,  att  hanss  cur  som  han  dä  starkare  än  som  i 
Västross  hadhe  begyntt,  honom  temligh  väll  bekommer,  önskar 
aff  hierta  att  Gudh  dett  vidhare  ville  välsighna,  och  min  K.  B. 
till  sin  fullkomlige  krafter  igen  förhielpa.  Huadh  megh  bclanger 
haffver  jagh  nu  i  tre  vecker  hoUedh  en  liten  cur,  och  tackar 
Gudh,  att  jagh  migh  därefter  väll  befinner.  Nu  haffver  jagh  i 
någre  dager  brukadh  någodh  för  mine  ögon,  att  diuertera  flussen 
ifron  dem,  hoppes  däraf  nogen  lindringh.  Men  jagh  må  medh 
min  bror  bekenna,  att  oldern  och  krafterna  icke  ville  sä  hielpa 
medicamenterna  sosom  de  väll  tilförende  giortt  hafue,  uthan 
man  måste  sigh  därmedh  contentera  som  Gudh  och  naturen  dett 
tillåter.  Och  efter  jagh  nu  (vill  Gudh)  innan  få  dager  crner 
begifua  migh  till  Köpingh  till  vare  coUcger,  bodhe  jagh  gerna 
att  min  K.  B.  techtest  medh  ett  ordh  eller  tu  lata  migh  veta 
huru  snartt  han  förmener  att  kunne  komma  ditt;  såsom  och 
om  han  haffver  någodh  suaratt  Cardinulen  Riselieu,  och  ambassa- 
deuren D'Aua[u]x  på  deress  skrifuelser,  at  jagh  och  mitt  suar 
till  D'Auaux  därefter  må  stilicera,  ty  jagh  honom  inte  sedhan 
haffver  tilskrefuedh,  aldenstundh  dett  väll  kan  hafua  sin  be- 
tenkian,  huadh  man  svarar,  efter  de  så  dolosc  spella  medh  hertigh 
Bernhardz  armee.  Sist  låter  jagh  min  K.  B.  veta  att  greff  Peer 
haffver  recommendera  migh  denne  sin  ticnare  och  begeratt  att 
jagh  hanss  person  hoss  de  andre  vare  coUeger  ville  befordra  i 
den  säck  han  om  anholler.  Nu  vett  jagh  väll  huadh  betenkian 
där  i  kan  förefalla,  doch  kan  jagh  så  väll  för  hanss  intercession 
som  för  denne  unge  personenss  treghne  anhollan  icke  förbigå 
honom  och  hanss  säck  min  K.  B.  till  dett  bestå  att  recomendera, 
att  om  möghligedh  vare  man  där  medh  greff  Peer  och  hela 
slechten  måtte  gratificera.  Förseer  migh  till  min  K.  B.  att  han 
sigh    icke    låter    mishaga,    att  jagh  honom  härmedh  molesterar, 


Digitized  by  VjOOQIC 


587 

uthan  heller  honom  för  min  skuldh  all  gunst  bevisar^  jagb  för- 
blifuer  altidh  hanss  för  obligerade  igen.  Vill  nu  denne  gongeu 
inte  lengre  bemödha  honom  medh  denne  min  ringa  skrifuelse, 
uthan  hafue  honom  samptt  hanss  käre  husfru  och  barn  (dem 
han  på  mine  veghna  fliteligen  helsa  vill)  uthi  Gudz  mildhricke 
beskcrra  troligen  befalledh.     Och  förblifuer  altidh 

M.  K.  Broders 
troghne  vän  och  tienare 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Axholm  den  29  Octob.  1639. 

Min  k.  hustru  låter  så  kerligen  och  fliteligen  helsa  min  bror 
och  hanss  k.  husfru  och  barn. 


264.  Axholm  den  30  December  1689. 

Tackar  för  nyheterDa.    Driessen  och  Bautsen  intagna  af  Torsteasson. 

Välbornne  herr  Rikzcantzler,  käre  brodher  och  besynnerlighe 
godhe  vann.  Min  K.  B:s  vänlighe  skrifuellsse  af  den  8  hujus 
ähr  migh  medh  bijlagerne  der  hoos,  af  hans  lackeij  väll  öffuer- 
lefuererat,  af  huilcka  jagh  medh  hugna  spor,  dhenn  lyckelighe 
progress  såsom  Hennes  Maij:tz  vapenn  ennu  i  Tysslandh  dage- 
ligen  hafve,  i  synnerheet  at  den  fäste  platzenn  och  orttenn 
Dryssenn,  ähr  så  lyckeligh  och  väll  kommen,  till  dee  våras 
hender.  Och  at  generalen  Lenart  Torstenssonn  hafuer  reuangierat 
sigh  på  dem  som  hadde  förraskat  Pautzen  [o:  Bautzeu]!  Derförre 
ähr  Gudh  höghgeligenn  att  tacka.  Jagh  betacker  min  K.  B.  flite- 
ligenn,  som  haffuer  veladt  vara  obesverat  sådana  godhe  tijender 
migh  at  communicera.  Jagh  tienar  honom  giernna  altidh  igénn. 
Vill  denna  gången  inthet  vidhlöftigare  bemöda  minn  K.  B.  efter 
jagh  förhoppns  (vill  Gudh)  fåå  snartt  see  honom  igenn,  uthann 
önskar  honom  sampt  hans  elskelige  k.  gemåhll,  barn  och  heela 
vårdhnadt  af  Gudh  allzmechtigh  et  frögdefullt  hugneliget  och 
godt  nyet  åhr.     Förblifuandhes  altidh 

M.  K.  Birs 
tienstvillige 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Axhollmen  den  30  Decemb.  a:o  1639. 


Digitized  by  CjOOQIC 


588 

Egenhändigt.  Välborne  herre  K.  B.  min  hustru  samptt  medh 
migh  låter  så  flitichtt  helsa  min  bror  och  hanss  k.  gemåll  och 
vårdhna  medh  vår  kärlige  tienst,  och  önska  dem  aff  Gudh  ett 
hughneligedh  fröghdefullt  nytt  åhr;  i  synnerhett  recommenderer 
min  son  Maghnus  sigh  i  min  brorss  godhe  grace.  Jagh  be- 
dröfuer  migh  aff  hicrta  att  jagh  aff  min  K.  B.  so  väll  som  af 
min  suoger[8]  breff  till  migh  förnimmer  att  H.  F.  N:de  Pfaltz- 
grefven  är  så  illa  siuck;  Gudh  nädheligen  honom  styrkia  och 
oppeholle  si  ne  k.  barn  till  tröst. 


266.  LöfiBtaholm  den  16  Augusti  1641. 

Begär  på  Lorenz  Crentz'  vägnar,  att  dennes  svågrar  Jakob  ooh  Qnstaf  Davall 
för  sin  aflidne  faders  skull  måtte  erhålla  godset  Metslkus  i  Wlrland 
eller  få  lösa  det  vid  innehafvaren  Arendt  Metstakes  död. 

Välborne  herre,  käre  broder  och  synnerlige  gode  vän.  Migh 
hafver  edle  och  välbördig  Lorens  Creutz,  tienstiigen  anmodat, 
dett  jag  opä  hans  vegnur  hooss  min  k.  Broder  förmedelst  recom- 
mendation  andraga  ville,  om  dett  hofvet  Mettsikus  med  någre 
bönder  der  under  uthi  Ehsten  i  Wijrland  beläget,  som  för  dette 
Arendt  Mettstake,  efiter  Norrkiöpingz  beslut  donerat  är;  och 
effter  såssom  han  Mettstaken,  emedan  han  inge  bryst  arfvingar 
hafver,  hvarken  af  man-  eller  qvinkön,  är  commoverat  vorden 
samma  hoff  för  den  ohrsaak  till  een  Lijfflender  Fridrich  Krabb[eJ 
be:d  försellia,  hvilcken  Krabbe  ifrån  Sveriges  crono  till  de  Påhler 
skall  vara  affallen,  och  för  den  faut  icke  värdig  någott  beneficium 
af  Sveriges  crono  åttniuta,  allttså  är  Creutzen  opå  sine  omyn- 
dige svågrars  vegnar  förohrsakatt  vården  bönfalla  till  Hennes 
Konungl.  Maij:tt,  dett  Högstbem:te  H.  K.  M:tt  deres  sahl.  faders 
långliga  och  trogna  tienst  med  näde  ansij  tecktes  och  dem 
merbem:tt  hoff,  med  de  få  godzen  der  under  nådigst  skenckia 
och  gifva,  om  då  icke  elliest  mögeligen  dett  skee  kunde,  att  de 
hellst  expectations  beneficium  måtte  bafva  ådtniuta,  hvilckett 
ährende  jag  her  med  uthi  min  k.  Broders  goda  förklamingh  vill 
hafva  försatt,  att  om  icke  förberörde  skääl  och  motiver  gella 
och  Krabben  ifrån  hofvet  8killia[s]  kunde,  så  äre  Sahl.  Jacob 
Duwaltz  barn  resolverade  att  erleggia  cronan  een  viss  summa 
peningar    derföre,    emedan    dett    dem    till  legenheet  ligger  ved 


Digitized  by  VjOOQIC 


589 

Saggartt  hoff,  som  de  bafva  effter  sitt  möderne.  Vill  ber  med 
och  altijdh  rain  K.  Br.  med  sampt  hans  välborne  kärälskelige 
vårdnadt  under  Gudz  nådige  beskärm  troligen  bafva  befablat. 
Datum  Löfstadbolm  den  16  Augusti  anno  1641. 

M.  K.  B. 

alltidb  tienstvilligb 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


266.  Stockholm  den  13  December  1641. 

Taokar  för  bref  och  derl  uttrjckta  yarma  deltagande  1  hans  svåra  Ögonsjuk- 
dom, hytlken  gjort  att  han  nu  på  4:de  veckan  måst  hålla  sig  vid  sängen. 
Torstensson  är  bättre  än  han  sjelf  väntade  emottagen  vid  arméen. 

Välborne  ber  Rikzcantzler,  broder  ocb  synnerlige  godbe  vän. 
Hans  vänlige  scbrifvelse  bafver  varit  mig  mycket  kär,  deraf  jag 
förnimmer  honom  vara  af  sin  brodherson  välborne  ber  Gustaf 
Oxenstierna  ocb  sin  dotter  man  herr  Jaban  Krus  förständigat, 
om  den  häfftige  ögne  svagheet  jag  utbi  råkat  äbr,  bvar  öfver 
han  et  högt  medlijdande  drager,  i  synnerhet  sig  påminnandes  den 
förtrogne  vänschap  oss  emellan  aff  ungdomen  varit,  ocb  in  till  desse 
vare  ålderdoms  dagar  continuerat  bafver,  fördenschuldb  önscbar  at 
Gudh  nådigest  täcktes  mig  till  belsan  igen,  fäderneslandet  ocb 
de  mina  till  tienst  och  hugnat  förhielpa,  ocb  derhos  begärar,  at 
jag  honom  om  min  ocb  de  minas  tillståndb  ocb  lägenbeet  adver- 
tera  ville.  Till  brodervänligit  svar  betackar  jag  honom  broder- 
vänligen  för  det  medlijdande  han  öfver  denne  rain  olägenbeet 
och  ögnesvagbet  påschijna  låter;  ocb  såsom  vij  medb  bvar  andre 
ifrån  ungdomen  hafve  bafft  en  förtroligb  vänschap  ocb  liufligit 
umgänge,  altså  begynna  vij  och  nu  på  vare  ålderdoms  dagar, 
giöra  bvar  andra  sälscbap  utbi  åtscbillige  svagheeter.  Hvadb 
min  ögne  svagheet  vcdhkommcr,  så  bafver  jag  väl  på  någon 
tijdb  funnet  migh  deraf  besvärat,  men  nu  så  bäflftigt  der  af 
öfverfallen,  at  jag  på  6erde  vekan  bafver  måst  hålla  vedh  sängen 
och  stugun,  ocb  som  medici  förmebna,  scball  den  sig  mast 
bafva  förordsakat  af  öfverflödige  slemma  flusser  hvilcka  bloden 
corrumperat  bafva,  ocb  sedan  till  ögonen  sig  scblaget,  bafver 
derföre  brukat  någre  medicamenter  ocb  tre  reesor  låtet  öpna 
ådran,  och  befunnet  bloden  vara  mycket  slem,  tackar  docklijkväl 


Digitized  by  VjOOQIC 


590 

Gudh,  at  värcken  hafver  någorlunda  begynt  lindras,  men  synen 
ähr  ännu  så  svag  och  debiliterat,  st  jag  snarast  sagdt  inthet  see 
kan  som  min  K.  B.  of  underschreffiben  hafver  till  at  förmerckia. 
Täcktes  Gudh  ännu  på  någon  tijdh  mig  vedh  helsan  och  lifvet 
erhålla,  önschade  jag  gerna,  på  det  jag  så  hädan  effter  som  här 
till  måtte  kunna  bevisa  H.  K.  M:t  min  nådigeste  Drotning  och 
räderneslandet  min  underdånige  och  plichtige  tienst,  hvar  och 
icke  måste  jag  sådant  Gudz  fadehrlige  villia  medh  tålamodh 
hemställa.  Jag  förnimmer  och  af  min  K.  B.  skrifvclse,  at  hans 
elschelige  k.  husfru  ähr  af  et  häfftigt  hitzigt  feber  sänglagdh, 
doch  förmodar  han,  att  det  sig  någorlunda  till  bättring  schall 
begynna  anlåta,  den  nådefulle  Gudh  förhielpe  henne  till  sin 
förrige  helsa  och  kraflfter  igen,  min  K.  B.  sampt  hans  elschelige 
k.  barn  och  andre  hans  vänner  till  hugnat,  tröst  och  glädie,  han 
och  värdigas  den  nåden  förlähna  ville,  at  vij  ännu  medh  helsa 
och  glädie  finnas  måtte.  De  publicis  veet  jag  för  denne  gången 
inthet  synnerligen  at  schrifva,  aldenstundh  jag  inthet  tviflar,  han 
ju  af  vare  medhbröder,  som  vedh  den  Konglre  Regeringen  til- 
städes  ähre,  altijdh  adverterat  blifver,  hvadh  som  passerar;  medh 
ordinarie  posten  hafver  man  för  denne  gången  inthet  något  be- 
synnerligit  schrifvärdigt  mehra  än  det,  at  feltmarschalcken  väl- 
borne her  Linnar  Torstenson  ähr  lyckeligen  och  väl  till  arméen 
ankommen,  och  af  officererne  mäckta  väl,  bättre  än  han  sielflF 
förmodat  hade,  undfången.  Gudh  den  aldrahögste  uppehälle 
honom  vedh  helsa  och  sundheet,  och  förlähne  honoto  lycka  och 
välsignelse  uthi  sitt  christelige  förehafvandc,  at  all  ting  måtte 
aflöpa  Gudz  gudomelige  nampn  till  evig  ähra  och  prijs,  hans 
christeliga  försambling  till  tröst  och  biståndh,  Hennes  K.  M:t  til 
nådigt  behogh,  och  vårt  käre  fäderneslandh  till  en  önschelig, 
säker  fredh  och  roligheet.  Mehra  hafver  jag  för  denne  gången 
min  K.  B.  inthet  at  tillschrifva,  uthan  b  rodervän  ligen  begärar, 
han  ville  obesvärat  vara  på  mina  och  min  kärestcs  vägnar,  helsa 
sin    elschelige   k.  husfru  och  kärkombne  vårdnader.     Befaler  ete. 

Min  K.  Broders 
tienstvillige  vän  och   broder 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p.*) 
Stockholm  den  13  Decemb.  a:o  1641. 


*)  Ifrån  och  med  detta  bref  har  De  la  Gurdie  icke  kunnat  skrifva  mer 
än  blotta  namnet,  i  bvllket  också  plctnren  ofta  vittnar,  att  han  nn  mera  ?ar 
blind. 


Digitized  by  VjOOQIC 


591 


267.  Järfva  den  7  September  1642. 

Förord  för  Göran  Jakobsson  (Sllfverpatron),  som  utan  egen  begäran  fått 
afsked  från  sin  befattning  som  ståthållare  på  Kokenbasen  ocb  mist  sin 
förläning,  att  för  sin  trogna  tjenst  erhålla  något  understöd.*) 

Välbornne  her  Rijchzcantzler,  käre  broder  och  tilförlåtene 
gode  vän  Ändock  jagh  inthet  bordhe  min  k.  broder  uthi 
denna  sin  besuärlige  lägenheet,  han  nu  uthi  stadh  ähr,  medh 
någre  privata  at  gravera,  doch  emädan  städthållaren  edle  och 
välb.  Jöran  Jacobson  här  hoos  migh  varit  och  tillkienna  gifuit, 
huru  såsom  Rijckz-  och  Commerådh,  dhen  förlähningh,  honom 
för  sin  verckälige  tiänst,  af  H.  K.  M:tt  och  cronan  härtill  undt 
varit,  och  han  niutet  hafuer,  igen  till  cronan  hafue  vederkienna 
lathet,  af  dhen  ordhsaack,  at  han  sielf  sin  tiänst  skulle  hafua 
quiterat,  och  begärt  sit  afskeedh.  Huarförre  han  om  et  vitnes- 
bördh  om  set  förhållandhe,  och  at  han  inthet  sielf  sigh  lathet 
cassera  och  taget  set  afskeedh,  hoos  migh  ödmiuckeligen  an- 
hållet, deet  jagh  honom  inthet  förvägra  kunnat,  uthan  gifuer 
honom  deet  vitnesbörJh,  att  han,  dhen  tidh  han  varit  under  mit 
commende  och  tiäntte  för  ryttmästare,  hafuer  sigh  manligeu  och 
tappert  förhållet,  såsom  och  då  han  var  på  Kåkenhuusen,  blef 
Hennes  K.  M:tt  förebracht,  att  han  för  sin  siukelige  lägenheet, 
inthet  kundhe  samma  tiänst  väl  föreståå,  huarförre  blef  han 
derifrån  affordrat  och  en  annan  igen  dijt  i  hans  ställe  förordhnat, 
doch  skulle  han  sin  förlähning  för  sin  gamble  tiänst  lijckväll 
hafua  at  åthniutha  [emedan]  han  sielf  inthet"  quiterat  sin  tiänst, 
och  taget  afsked,  [utan  erjbiudher  sig  ähn  ytterligare,  huar- 
uthinnan  hans  tiänst  kan  [fordras]  och  han  H:s  Maij:tt  någon 
tiänst  bevijsa  kan,  sigh  uthi  H:s  [Maij:tt  tienjst  ville  bruuka 
låtha,  så  länge  han  årkar  och  någon[sin  förjmåhr  att  tiäna. 
Huarförre  han  underdåneligen  ähr  begärandes  H.  M:tt  honom 
för  sin  gamble  tiänst,  något  till  gode  ville  låtha  at  åthniutha, 
hafua.  Och  fördenskuldh  jagh  denna  hans  saack  för  sin  trägne 
begäran,  min  K.  Br.  till  deet  bästa  villat  recommendera,  medh 
brodervänlige  begäran,  min  K.  Br.  honom  ville  vara  beforderlig, 
deet  han  för  sin  gamble  tiänst,  något  tillgode  måtte  fåå  åth- 
niutha.*)    Sådant    han    hoos    min    K.  B:r  at  aftiäna,  sigh  beflij- 


*)  Han  erböll  d.  4  Okt.  s.  år  K.  donatlonsbref  för  sig  och  manliga  arf- 
vingar  å  ett  bemman  Ejalsta  i  Stigtomta  socken  samt  dessutom  å  kyrktionden 
för  sin  jifstid  af  Stigtomta  ocb  Nykyrko  socknar,  båda  i  Södermanland. 


Digitized  by  VjOOQIC 


592 

tändes  vardher;  och  jagh  ähr  rain  K.  B:r  altidh  till  villie  och 
tiänst  gicrne  igen  redebogen  och  benägen.  Såsom  den  soin  ähr 
och  förblifuer 

M.  K.  Br. 
tienstvillige 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  min  gärdh  Järfua  dhen  7  Septerob.  a:o  1642. 


268.  Ekholmen  den  13  September  1642. 

Förord  för  kyrkoherden  Hans  [Johannes  Olai]  i  Levene,  prost  i  L&ckö  gref- 
skåp,  att  erhålla  någon  tillökning  i  »vederlaget»,  emedan  han  är  mycket 
besvärad  af  inqyartering. 

Välborne  herr  Rijckz  cantzler,  käre  broder,  tillförlåthene, 
synnerligc  gode  vän.  Ändock  jagh  min  k.  brodher,  uthi  denna 
hans  besuärlige  lägenheet  både  för  rijckzens  åliggiande  besuär, 
och  hans  eghen  siuckelige  lägenheet,  som  jagh  veet  honom  vara 
belad  medh,  medh  några  privatis  inthet  bordhe  besuära,  hafucr 
jagh  dock,  emädan  hederlige  och  vällärdhe  her  Hans  i  Lefuene, 
som  ähr  prost  uthi  mitt  grefueskap  och  derhoos  sin  sockn  kyrckio 
hafuer,  här  hoos  migh  varit,  och  tillkienna  gifuit,  huru  såsom 
han  ähr  sinnet  at  begifua  sigh  till  Hennes  Maij:tt  dhen  Eonungzl. 
regeringen,  om  någre  sine  privat  saaker  at  sollicitera;  i  synner- 
heet,  efftor  han  uthi  en  stoor  allmoge  väg  boendhes,  och  uthi 
stoor  giästningh  sitter,  huaremoot  han  ganska  ringa  vederlagh 
hafuer,  han  då  någon  benådhningh  och  vederlagh  kunde  be- 
komma och  hafua  åthniutha,  dermedh  han  deste  bettre  sit  under- 
håldh  hafua  kundhe  uthi  denna  sin  besuärlige  lägenheet,  och 
effter  han  så  stoort  tiilförsicht  hnfuer,  at  min  interccssion  till 
min  K.  B.  honom  här  till  beforderligh  vara  skulle;  fördenskuldh, 
och  mädhan  han  en  godh  redeligh  och  beskädelig  man,  och  sigh 
så  vääll  i  Tyschlandh  som  här  hemma  och  altidh  trooligen  och 
vääll  i  sitt  kall  förhållet  hafuer,  jagh  honom  sådant  inthet  velat 
förvägra,  medh  brodervänlig  begäran,  min  K.  Br.  hans  persohn 
sigh  till  deet  bästa  ville  låtha  vara  bcfallatt  och  i  sina  petita, 
så  mycket  möijeliget  och  skee  kan,  honom  beforderligh  vara. 
Förseer  mig  till  min  K.  Br.  han  för  set  vällförhållandhe  och 
min   skulldh,  honom  denna  min  recommendation  låther  till  gode 


Digitized  by  VjOOQIC 


åthniutha.  Sådaol  han  mcdh  all  ödmiak  tiänst  hoos  min  K.  Br. 
aftiäDandes  vardber,  och  utbi  buadh  måtto  jag  min  E.  Br.  någon 
bebaageligb  vänskap  ocb  tiänst  igen  kan  bevijsa,  giör  jag  altidb 
giernna.  Befaller  honom  härmedh  sampt  hans  k.  bnussfru  och 
vårdnader  (hnilcke  af  mig  och  min  kärestes  och  barn  kiärligen 
hellses)  utbi  Gudz  milderijke  beskydb  till  all  önskelig  vällmågo 
brodervänligen.     Och  förblifuer  altidb 

M.  K.  Brrs 
tienstvilliger 
JaiTobus  De  La  Gardie  m.  p. 
ÅS  Ekbollra  den  13  Septemb.  1642. 


269.  Stockholm  den  28  December  1642. 

Bjadning  till  dotterns  Maria  Sofias  till  den  12  Febr.  1643  utsatta  bröllopp 
med  Rikskanslerns  brorson  Gastaf  Oxenstierna  till  Tyresö,  gouvemeur  i 
Reval. 

V^älborne  ber  Ricbzcantzler,  högtäbrade  k.  broder  ocb  syn- 
ncrlige  gode  vän.  Jagh  önskar  honom  sampt  hans  elskelige  k. 
bussfru,  min  k.  syster  och  kärkompne  vårdnader,  all  stadig  helssa 
ocb  begärlig  välmågo,  medh  hvadb  mehre  honom  kiärt  och  be- 
hageligit  vara  kan  aff'  Gudh  olzmechtig  tillförcnde.  Och  gifver 
honom  derhoos  vänligen  tillkänna,  att  effter  såsom  ett  christeligit 
ocb  lofligit  echtenskap,  förmedelst  Gudz  dens  aldrehögstes  milde- 
rijke providentz  sampt  bägge  föräldrars  närmeste  slecht  och  för- 
vanters  inrådande,  ja  och  samtyckie  belefvat  och  besluthet  ähr, 
emellan  Hennes  Kongl.  M:tz  allés  vår  nådigste  uthkorade  Drott- 
ningz  och  arffurstinnes  troo  man,  gubernator  uthöfver  fursten- 
dömet  Estland  och  general  stådthällaren  på  RälHe,  den  välborne 
herre  ber  Gustaff  Oxenstierna,  frijherre  till  Kimitbo,  herre  till 
Töresöö  etc.  och  min  elskelige  k.  dotter  den  välborne  fröken, 
fröken  Maria  Sophia  De  la  Gardie,  boren  grefvedotter  till  Läckö, 
frijberredotter  till  Eekholmen.  Till  hvilket  cbristelige  värck 
den  aldrahögste  Gudh  sin  milderijke  välsignelse  nådigst  gifva 
och  förlähna  ville.  Och  alldenstundh  man  i  den  beige  Tree- 
faldigheetz  nampn  sinnad  ähr,  samma  deres  påbegynte  cbristelige 
echtenskap  nästkommande  12  Februarij  ähr  1643  medh  kyrckiones 
band  at  stadfästa  och  fullborda  låta;  dy  ähr  till  min  K.  Br.  min 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  38 


Digitized  by  VjOOQIC 


594 

brodervänlige  begäran,  att  han  ville  obesvärat  vara,  at  bevijsa 
mig  och  min  elskelige  käre  gemähl  den  välvillige  benägenheet, 
sampt  brudgumme  och  brudh  den  höge  ähra,  och  medh  sin  hög- 
anseenlige  närvareUse,  denne  deres  heders  och  ähredagh  hiälpa 
att  cohonestrera  och  bepryda,  och  effter  förrättat  copulation 
vara  vår  kärkompne  gäst.  Hvadh  godt  Gudh  alzmechtig  oss 
dertill  beskärandes  varder,  skall  aff  ett  godt  hiärtta,  för  min 
K.  B.  och  hans  loflige  medhföllie,  ospardt  vara.  Uti  hvadh 
måtto  jag  och  dhe  minc  kunne  bevijsa  min  K.  Br.  och  dhe 
hans,  någon  ähra  och  behagelig  tiänst  igen,  skole  vij  altidh  der 
till  villige  finnas.  Befahler  honom  medh  allt  dhet  honom  kiärt 
ähr,  uthi  Gudz  guddomlige  beskydd,  till  all  behagelig  välgång 
och  långvahrig  lifzsundheet,  brodcrvänligen.  Aff  Stockholm  den 
28  Decembris  a:o  1642. 

Min  käre  broders 

altijdh  tienstvillige 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


270.  Jakobsdal  (UlrikBdal)  den  31  Augusti  1643. 

Meddelar  bref  från  Öfversten  Anton  Schlieff  med  nyheter  från  Pohlen. 

Välbornne  her  Rijckzcantzler,  brodher  och  synnerlige  till- 
förlåtene  godhe  vän.  Ändock  jagh  inthet  tuiflar,  min  käre  Brodher 
af  Regeringen  nogsambt,  både  aviserna,  såsom  och  huadh  elliest, 
i  synnerhcet  iftån  Pålen  medh  denna  ordinarie  påst  kan  vara 
inkommet,  ähr  tillsendt;  lijckvääll  hafuer  jagh  inthet  kunnat 
underlåtha,  at  sendha  min  käre  broder  dessa  tuenne  breff,  af 
Öffuerstcn  Antonio  Schlieff  ifrån  Duntzig  öfuer  vattn  mig  till- 
sendhe,  deet  ena  af  den  ^ij  och  andra  af  ^^20  Augusti,  derutiii 
förmälas,  huadh  tijender  till  den  datum  dijt  ähre  inkomne.  Och 
ändock  vij  sådant,  huadh  ifrån  Tyschlandh  deruthi  förmälcs, 
mast  tillförende  hafue  hördt,  lijckvääll  kan  man  deraf  see,  huadh 
der  uthspriedes,  och  till  huadh  dee  på  den  orten  ähre  incline- 
radhe.  I  synnerheet  ähr  däraf  at  see,  huadh  i  Pålen  passerar, 
och  huadh  Pållackerna  hålla  af  deet  secrette  consilio,  af  Konungen 
med  någre  af  Rijckzens  Rådh  där  hållen  ähr.  Och  effter  vääl 
nyttig  ähr,  at  man  ifrån  dhen  orttcn,  i  synnerheet,  huadh  i 
Oron  Påhlen  passerar  csomofftast  må  blifua  adverteratt,  och  denna 


Digitized  by  VjOOQIC 


595 

mannen  sig  med  flijt  vinlegger,  at  bekomma  dee  visseste  aviscr, 
som  jag  trooT,  elliest  någon  skall  kunna  hafua  ooh  bekomma; 
måtte  man  see,  huru  man  honom  må  behålla  uthi  en  godh 
humour,  och  hafuer  jag  honom  tillskrefuet,  medh  begäran  han 
deruthi  ville  continuera,  inthet  tuiflandes,  man  igen  om  medhell 
sig  beflijtha  varder,  huar  medh  han,  uthi  sin  saack,  må  blifua 
gratificerat.  Huarförre  jag  inthet  tuiflar,  han  deruthi  oss  om 
alle  saaker,  så  vääll  huadh  ifrån  arméerna  dijt  inkommer,  såsom 
och  huadh  elliest  der  och  i  CronPåhlen  passerar,  at  notificera, 
sin  möijgeligeste  flijt  användha  varder.  Gudh  ähr  till  at  tacka, 
at  man  ennu  af  dessa  nu  inkomne  aviser,  så  mycket  man  än 
förnimmer,  spor  gode  hugnelige  tijender,  och  at  Hennes  Maij:tz 
vappen  ennu,  des  Gudhi  skee  låff,  ståå  uprätte,  Gudh  ytterligare 
dem  lyckosambt  giöra,  och  medh  godh  önskelig  progress,  nåde- 
ligen  vällsegna,  och  oss  alltidh  godhe  hugnelige  tijender  derifrån 
låtha  förnimma;  uthi  huilckens  milderijke  beskydh  jag  min  K.  Br. 
sampt  hans  käre  huussfru  (dhen  han  uppå  min  och  min  kärestas 
vägna  kärligen  hellsa  ville)  till  all  önskeligh  och  begärlig  väll- 
gång,  brodervänligen  befaller.     Förblifuandes  altid 

M.  K.  Birs 
tienstvilliger 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  min  gårdh  Jacobzdahll  dhcn  31  Augusti  a:o  1643. 


271.  Stockholm  den  18  (P.  8.  d.  14)  Mars  1645. 

Efter  hans  enligt  Rikskanslerns  önskan  gjorda  påminnelse  hade  Hennes  Maj:t 
befallt,  att  1,000  läster  spannmål  skulle  genom  Kammar  Collegiam  upp- 
köpas i  Lifland  för  att  jämte  hyad  hår  i  förrådema  år  att  tillgå  sandas 
till  Tyskland  för  arméens  behof.  Riks-Skattmåstaren  blir  öfver  sådana 
påminnelser  misslynt;  men  Drottningen,  som]  nu  är  återstäld  från  en 
feber,  låter  på  sin  sida  intet  fattas.  Förord  för  Qeorg  Ludvik  Försten- 
hanser. 

Välbornne  herre,  her  Rickzcantzler,  brodher  och  besynner- 
lige, tillförlåtene  godhe  vän.  Min  käre  Broders  vänlige  skrif- 
uellsse,  ähr  inigh  medh  senaste  post  vääll  tillhandha  kommen, 
huaruthinnan  min  K.  Br.  behagar  migh  recomraendera,  att,  allden- 
stundh    han    icke    sielf    här  tillstädes  är,  och  om  en  och  annan 


Digitized  by  VjOOQIC 


596 

nödtorft,  i  synnerheet,  att  guaTnisonerna  och  arméerna  niedh 
prouiant  och  spannemåll,  tidigt  mage  blifua  försörgde,  hooa 
Hennes  K.  M:tt  kan  påminnelse  göra,  jagh  då  sådant  hoos 
Hennes  K.  M:tt  ville  ihoagkorama  och  befordra,  att  dermedh 
ingen  försumelee  skee  måtte.  Sedhan  förnimmer  jagh  och  af 
min  K.  Broders  till  Hennes  K.  M:tt  afgångne  bref,  huru  såsom 
medh  fredztractaten  ennu  mächta  långsambt  tillgåår  och  effter 
af  vederparten  ennu  inthet  annat  än  spottische  ordh  och  calum- 
nier  (huaregenom  fredzhandlen  blifiier  förhindrat  och  tsemötherna 
mehru  emoot  huar  andra  förbittrade)  uthgifuene,  huarförre,  om 
dee  icke  till  någre  andre  expediente  medhell  i  saaken,  sigh  ville 
bequäme*  befruchtar  min  K.  fir.  der  föga  gåt  skall  uthrättas  och 
till  en  godh  ändha  komma.  Till  brodervänligit  svar,  kan  min 
K.  Br.  jagh  icke  förhålla,  att  jagh  effter  min  käre  Brodhers  be- 
gäran, om  dee  nödtorffter,  så  till  arméerna  som  guarnisoncrna, 
straxt  hoos  Hennes  K.  M:tt  (min  nådigaste  Dråtning)  i  under- 
dånigheet  påminnelse  giorde,  huarupå  och  Hennes  K.  M:tt  (som 
uthan  des,  här  till  högt  benägen  ähr)  Richzskattmästaren  och 
Cammaren  alfuarligen  på  ladhe  och  befaalte,  dee  medh  flijt  derpå 
arbeetha  och  medhell  förskaffa  skulle,  deet  sådant  eij  måtte  för- 
surnas,  brachte  deet  och  medh  min  påminnelse  derhen  at  en 
skrifuare  uthur  Cammaren  Mickell  Mickelson  nu  till  Lijflandh 
och  Revall  blifuer  affärdigat,  der  1000  läster  spannemåll  at  up- 
handla,  och  at  deet  som  här  i  prouiante  i  förrådh  funnes  och  i 
hoop  bringas  kan,  må  redhe  hällas,  medh  forderligaste  at  uth- 
sendha,  dermedh  en  och  annan  ortt,  forderligast  må  blifua  deraf 
undsatt,  och  dergenom  icke  någon  försumelse  skee  må,  at  deet 
godhe  väsen  och  occassion  vij  för  ögon  see,  per  negligentiam 
oss  icke  må  gåå  uthur  händerna.  Hennes  K.  M:tt  låther  sigh 
deet  högt  vårdha,  och  hafuer  mast  dageligen  i  vickorna  varit  i 
Rådet;  men  till  beklaga  är  deet,  att  dhen  gode  herren  Rickz- 
skattmästaren,  enär  man  om  sådana  tarfuer  påminnelse  gör,  så 
illa  sådant  uptager  och  uthtyder,  som  ville  man  därmedh  alle 
besvär  frän  sig  schiutha  på  honom  och  Cammaren,  såsom  han 
för  fåå  dagar  sedhan  i  Rådet,  sådant  migh  förrekastadhe,  der 
dock  Gudh  ähr  mit  vittne,  sådant  af  mig  till  ingen  annan  ända 
skeer,  än  till  Hennes  K.  M:tz  och  fäderneslandzsens  tienst  och 
bästa,  skall  och  derförre  migh  icke  låtha  afskräckia,  uthan  hoos 
Hennes  K.  M:tt  lijckvääll  om  sådana  nödige  tarfuer,  urgera  och 
flijtig  påminnelse  göra  at  deregenom  icke  någon  försumelse  skee 
må.     Achtar    och  dock  inthet  orådelig,  at  min  K.  Br.  medh  sin 


Digitized  by  VjOOQIC 


597 

skrifuelse  ville  RickzskattmästAren  sådant  recoromendera  och  till 
gemöthe  föhra,  at  icke  han  derförre  någon  ondh  tancka  till  en 
fåå  fatta,  uthan  mehra  see,  i  huadh  tillståndh  saakerna  nu  ståä, 
förmodher  sådant  hoos  honoro  mycket  skall  cooperera.  Hennes 
K.  M:tt  låther  på  sin  sijdha  inthet  fattas,  ville  man,  huar  och  een 
så  giöra  sin  devoir,  skall  näst  Gudz  hielp,  all  ting  gåå  vääll  för 
sigh.  Dee  godhe  tijender  vij  frå  Tyschlandh  dessa  dagar  här 
bekomma  hafua  Hennes  K.  M:tt  (som  des  Gudh  skee  låf  nu  ähr 
vidh  önskelig  godh  hellsa,  oansedt  Hennes  K.  M:tt  för  någre 
dagar  hade  en  lithen  anstöt  af  et  febris,  huilcket  genom  Gudz 
nådhe,  och  medicorum  flijt  tidigt  ähr  förrekommet,  at  Hennes 
K.  M:tt  till  fulle  hellsa  des  Gudhi  skee  låf  restituerat)  så  vääll  oss 
sampteligen  högeligen  hugnat,  huarförre  vij  stoor  ordsnak  [hafvn] 
dhen  högsta  Gudhen  at  tacka,  han  ville  yterligare  Hennes  K.  M:tt 
för  all  olycka  och  siuckdoom,  vidh  godh  hellsa  nådigest  bevahra, 
Hennes  K.  M:ttz  vapn  och  actioner  på  alle  ortter  mildeligen 
v&llsigna  och  alle  saaker  till  en  godh  och  önskelig  uthgång 
dirigera.  Uthi  huilckens  milderijcke  beskydh,  jagh  min  käre 
broder  (som  af  mig  och  dee  mina  kärligen  hellsas)  brodherkär- 
ligen,  till  all  önskelig  och  begärlig  vällmågo,  befaller,  och  för- 
blifuer  altidh 

Min  käre  broders 
tienstvilliger 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Af  StockhoUm  den  13  Martij  1645. 

Rikskanfllerens  anteckning:  Marskens,  prassent.  i  Suderåker  den  29  Martij 
anno  1645. 

Postscriptum 
(å  särskildt  blad.) 
Välbornne  herr  Rickzcantzler.  Käre  brodher  effter  brefvij- 
sare  mons:r  Georg  Ludhwich  Förstenheuser,  som  nu  i  någre  åhr 
tient  min  käre  son  Magno  för  håfmästare  och  af  Hennes  K.  M:tt 
till  commissarierna  i  Ossnabrygge  medh  bref  affUrdigat,  men 
först  till  min  K.  Br.  sigh  begifua  vardher;  derförre  han  migh, 
min  K.  Br.  hans  person  till  deet  bästa  at  recoromendera  flijtligen 
bedit,  deet  jagh  honom,  i  anseendhe  de  gode  tienster  han  min 
son  giordt  eij  kunnat  förvägra,  uthan  af  min  K.  Br.  vänligen 
bedher,  han  sigh  hans  person  till  deec  bäPta  ville  låtha  vara 
befallat,  och  såsom  jagh  honom  min  K.  Br.  rounteligen  at  refe- 
rera något  upå  lagdh  och  befaalt,  bedher  jagh  min  K.  Br.  vän- 


Digitized  by  VjOOQIC 


598 

ligen,  at  han  mig,  deet  jagh  sådant  eij  skriffteligb  giordt,  för 
min  ögons  incommodität  ville  hålla  excuserat.  Jagh  förblifuer 
altidh 

Min  käre  brodhers 
tienstvilliger 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Stockhollm  den  14  Martij  1645. 


272.  Stockholm  den  16  April  1645. 

Sänder  några  nyss  ankomna  underrättelser  från  Pohlen.  Hennes  Maj:t  låter 
starkt  arbeta  på  flottans  atrustning  och  har  köpt  några  tasen  tunnor 
spanmål,  att  med  det  första  sändas  till  Tyskland. 

Välbornne  herre,  her  Rickzcantzler  brodher  och  tillförlåtene 
synderlige  godhe  vän.  Ändock  jagh  inthet  tuiflar  min  käre 
brodher  ifrån  åthskillige  orther  uthur  Tysklandh  tijender  och 
avi68[er]  om  Hennes  K.  M:tz  armees  lyckelige  progresser  och  dhen 
stoora  och  härlige  victorien  uthi  Böhmen  emoot  dee  Keijserlige, 
erhållen,  (huarförre  dhen  högsta  Gudhen  vare  avig  ährat  och  till 
at  bedia,  han  yterligare  Hennes  K.  M:tz  vapn  nådigast  vällsigna 
och  lyckosamb  giöra  ville,  hans  gudomelige  nampn  till  låf,  prijss 
och  ähro,  Hennes  K.  M:tt  och  vårtt  käre  fåderneslandh  medh 
heela  deet  gemehna  väsendh  till  välfärdh  en  säker  fredh  och 
rooligheet)  bekommet  hafuer.  Lijckvääll,  emädhan  migh  i  för- 
gåår  någre  breff  och  aviser,  huarhoos  någre  particularia  som  vij 
tillförendhe  här  inthet  hafft  hafua,  af  Öfversten  Antonio  Schlieff 
uthur  Dantzig  medh  en  schuta  äre  tillhanda  komne,  huarutbi 
och  något  uthur  Pålen,  huru  rixdagen  der  uthan  frucht  afgången 
och  ändigat,  och  Hennes  K.  Maij:tz  cammerherre  herr  Axell 
Sparre  af  Konungen  i  Pålen  och  senatorerna  så  vääll  och  honorable 
undfången,  förmälas;  hafuer  iagh  inthet  kunnat  underlåtha,  medh 
mindre  min  K.  Broder  deet  communicera  och  här  innelycht 
tillsendha,  eij  tuiflandes  han  sigh  sådant  låther  behaga.  Till- 
stånden häruppe  elliest  vidhkommer,  ähr  sådan,  des  Gudhi  skee 
låf  uthi  godh  vahnlige  terminis  och  Hennes  K.  M:tt  vidh  önskelig 
godh  hellsa,  huarhoos  den  högsta  Gudh  Hennes  M:tt  nådigast 
långvahrachtig  conservera,  och  låther  H.  K.  M:tt  nu  starckt  derpå 
arbeetha,    att   flottan    må    färdig    blifua    och    forderligast  kunna 


Digitized  by  VjOOQIC 


599 

uthgåå,  förraehnar  och  dertill  nu  så  mycket  vara  giordt,  at  der 
DU  prouiantet  ifråu  Fin-  och  Norlandh  sampt  folcket  som  på 
skepen  skulle,  hiit  kommer,  dhen  till  redz  vara  skall  at  kunna  i 
Jesu  nampn  uthgåå,  och  skall  jagh  å  min  sijdha,  så  mjckedt 
jag  kan  i  hougkomma  behooff  görs,  om  påminnelse  at  göra  inthet 
låtha  fattas,  hällst  mädan  jagh  seer.  Hennes  K.  M:tt  dertill  sielf 
mycken  åhåga  bähr,  och  sorgfaldig  är,  fördhenskuldh  och  Rijckz- 
skattmästaren  och  dee  andhre  godhe  herrarna  i  Cammaren  allfuar- 
ligen  på  lagt,  medh  flijt  derpå  arbeetha,  medhell  at  förskaffa, 
hnarmedh  flottan  och  folcket,  medh  allehanda  nödtorfter  forder- 
ligast  må  blifua  försörgde.  Dhen  spannemålen  min  K.  Br.  för 
någon  tidh  mig  om  tillskreff*,  till  guarnisonerna  och  armeens  be- 
hooff, påminnellse  at  göra,  hafuer  jagh  som  min  K.  Broder  och 
för  detta  jagh  och  tillskreff  då  straxt  och  åthskillige  gånger 
medh  flijt  om  påmintt,  dcrmcdh  och  så  vidh[a]  bracht,  at  en  ex- 
press, sådan  at  uphandla  och  i  hoop  skaffa,  till  Lijflandh  affflr- 
digat  ähr.  Elliest  hafuer  och  Hennes  K.  M:tt  af  Hindrich  Flem- 
ming  någre  tusendh  tunnor  lathet  handla,  att  jagh  förmehnar, 
innan  kortt  nu  medh  första  någre  tusendhe  tunnor  skulle  till 
redhes  vara  och  forttsendas  kunne.  Detta  min  K.  Br.  vänligen 
inthet  kunnat  förhålla,  huadh  vidhare  förefaller,  skall  jag  inthet 
underlåtha  min  R.  Br.  att  communicera.  Befaller  honom  här- 
medh  ete. 

Min  käre  brodhers 
ticnstvilliger 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Stockhollra  den  16  Aprilis  anno  1645. 

Min  käre  brodher  ville  sigh  eij  misshaga  låtha,  at  min  käre 
gemåhll  och  barn  göra  härmedh  sin  tienstlige  recommendntion; 
min  K.  B.  godhe  grutia  och  hellsa  honom  medh  deras  kärlige 
tienst. 


Digitized  by  CjOOQIC 


600 


278.  Stockholm  den  27  Maj  1645. 

På  Rikskansleras  påminaelser,  att  planen  för  &rets  fälttåg  och  befallning  om 
rekrytering  icke  blifvit  Fältmarskalken  Horn  meddelade  svaras,  att  denne 
i  bref  af  den  11  omtalat  att  han  dem  bekommit,  och  sknlle  Gen.  Major 
G.  O.  Stenbock  snart  komma  med  en  förstärkning  af  1200  man.  Drott- 
ningen drlfver  mycket  på  rustningar.  Bn  Dansk  flotta  är  nyss  kommen 
utanför  Göteborg. 

Välbornne  herr  Rijckzcantzler  käre  Brodber  och  ti  11  förlåteli  ge 
godhe  vän.  Tuenne  min  K.  Broders  skrifueleer  deet  eena  af 
den  16  och  deet  andra  af  den  20  hujus  ähre  raig  medh  desse 
senaste  ankommandhe  ordinarie  poster  vääll  inhendigadhc.  Uthi 
deet  första  förmäler  min  K.  Br.  sigh  hafue  bekommet  breff  af 
feltmarscbalcken  her  GustafT  Horn,  huaruthi  han  min  K.  Br. 
tillkienna  gifuet,  sigh  ändå  plåt  ingen  underrättelse  huarcken 
om  denna  åhrs  desseing  eller  recreutten  hafua  bekommet,  i  deet 
andra  förmälar  min  K.  Br.  af  generall  majoren  her  Larss  Kagges 
skrifuelse  hafua  förnummet,  deet  huarcken  orderen  till  felt- 
marscbalcken her  Gustaff  Horn  öfuer  detta  åhrs  desseing,  eller 
recreutten  till  honom,  än  ähre  sendhe;  huarförre  och  mädhan 
min  K.  Br.  inthet  tuiflar,  att  Hennes  K.  M:tz  och  Rijckzsens 
stoora  skepzflotta,  medh  amiralen  her  Erich  Rynningh,  skall  vara 
segellfärdigh  och  rede  i  siön  gången,  min  K.  Br.  fördenschuldh 
af  migh  begärar,  deet  jagh  ville  påminnelse  göra,  att  feltmar- 
scbalcken her  Gustaff  Horn,  så  vääll  om  dhen  orderen,  som  för 
ammiralen  her  Erich  Rynning  ähr  resolverat,  måtte  straxt  adver- 
teras,  såsom  och  at  recreutterna,  ammunitionen  och  annat  honom 
tillordnadh,  forderligast  honom  måtte  tillschickas,  på  deet  Hennes 
K.  M:tz  tiänst  deregenom  icke  måtte  blifua  försumat.  Till  broder- 
vänliget  svar  kan  min  K.  Br.  jagh  icke  förhålla,  at  mig  fast 
förundrar  det  sådant  (som  vore  ingen  ordre  öfuer  detta  års  des- 
seing, och  om  recreutterna  till  feltmarscbalcken  herr  Gustaff 
Horn  a(gången)  min  K.  Br.  tillskrefuet  ähr,  der  dock  jag  af 
välbe:te  feltmarscbalcken  och  bref  af  den  11  och  16  hujus  be- 
kommet hafuer,  huuruthi  han  mig  betackar  för  den  communica- 
tioncn  och  huadh  om  recreutten  jagh  honom  adverterat,  begärar 
allenast  at  dee  halfue  cartauuerna  och  huadh  af  andra  ammuni- 
tionspartzedler  han  på  staten  finner  honom  vara  destinerade,  på 
Hennes  K.  M:tz  skepzflotta,  måtte  honom  dijt  schickas,  hvilket 
och  för  än  hans  breff  hijt  kom  allerede  skiedt  var.  Elliest  hafuer 


Digitized  by  VjOOQIC 


601 

Hennes  K.  M:tt  så  vääll  ora  desseincn  som  allt  annat,  honom 
vijdhlyftcligen  tillskrefuet,  vill  inthet  annat  förmodha,  än  honom 
samma  breff  ju  skall  vara  tillhåndhakommen.  Huadh  recreutterna 
elliest  anlangar,  sä  låther  Hennes  K.  M:tt  slarckt  derupå  arbeetha, 
at  sädana  forderligast  mage  honom  tillsendhas,  allenast  ähr  dcet, 
deet  eena  som  saakerna  nägot  tarderar,  att  medelen  uthur  Gam- 
maren  icke  sä  richtigh,  som  det  sigh  vääll  bordhe,  ville  fölia, 
huarförre  och  deet  folcket,  som  medh  generall  majoren  her 
Gustaff  Otto  Steenbock  ligger  uthi  Vormelandh  (huilcke  tillhoopa 
medh  Daale-  och  huadh  af  Nericke  folcket  hemma,  sampt  deet 
af  guarden  der  hoos  ähr,  gör  till  1200  man,  huilcke  och  till  herr 
Feltmarschalcken  äth  Skåne  ährc  destiueradhe)  der  så  längie 
(effter  dec  inthet  hafft  medelen  till  underhäldh,  huarmedh  dee 
sigh  kunnat  närmare  den  schantzen  (dee  der  intaga  skulle)  logiera 
och  den  attaquera)  hafua  måst  fördröija,  men  efFter  dee  nu  någon 
hielp  till  underhäldh  bekommet,  vill  man  förmodha,  at  dee 
samma  schantz,  sig  snardt  skulle  bemächtiga  och  sedan  äth  Skåne 
forttmarchera.  Deet  rytterijet  uthur  Finlandh  som  var  befaalt 
at  gää  genest  pä  Gallmar,  men  för  mootväder  och  at  dee  inthet 
mehra  lijfzmedhell  för  sigh  och  hästarna  inne  hade  här  upstigne 
ähre,  skole  och  straxt  nedher  äth  forttgå.  Skepzflottan  den 
Hennes  K.  M:tt  sielfF  noder  till  Dalerna  och  något  uth  fölgde 
ähr  i  Herrans  nampn  till  siös  gången,  men  för  mootväder  ennu 
inthet  långt  kunnat  komma,  uthan  mätte  satt  uthan  för  Elzoabben, 
huarifrän  [den]  sä  snartt  vinden  nägot  fogar,  lehr  forttlöpa,  och 
ähr  sådan  bädhe  medh  folck  och  andre  nödtorfFter,  sampt  medh 
prouiant  för  folcket  på  3  månar,  sä  vääll  försedh  och  uthstofferat, 
att  deet  icke  bättre  kan  vara  nock  begäras,  som  min  K.  Br. 
tuifuels  uihan  af  Hennes  K.  M:tz  nådige  skrifuelse  medh  mchra 
varder  förnummet  hafue. 

Sidst  kan  min  K.  Br.  jagh  b[rode]rvänligcn  icke  förhålla  att  i 
desse  dagar  någre  breff  af  öfuersten  Schlieff  uthur  Dantzigk 
(huarhoos  och  desse  härhoos  liggiandhe  min  K.  Br.  tillskrefne 
sigh  funnet,  dem  min  K.  Br.  medh  huadh  mehra  han  af  aviser 
migh  tillschickai,  härmedh  och  öfuersendher)  ankomne,  huaraf 
man  förnimmer,  att  saakerna  med  Hennes  K.  M:tz  armée  och 
feltmarschalcken  her  Linnardt  Torstenson,  ennu  uthi  önskelige 
terminis  beroo,  allenast  förnimme  vij  här  dee  olyckelige  tijender 
at  Beijerförsten  dhen  Fransöake  Weijmerske  arméen  anfallet  och 
en  godh  deell  af  den  skall  ruinerat  hafua,  ville  dock  förmodhe 
at    skadan    icke  sä   stoor,  som  vederparten  den  uthsprie[d]t  vara 


Digitized  by  VjOOQIC 


602 

skall,  dhen  Högsta  sådane  olycker  nådigest  afvändha  och  Hennes 
K.  M:tz  vnpn  på  alle  ortter,  så  till  vattn  och  landh,  så  häreffter 
som  härtill  mildeligen  vällsigna  och  lyckosamb  göra  och  dirigera 
alle  saaker  till  en  godh  och  önskelig  nthgång.  Förbe:te  öfuersten 
Schlicff  hnfucr  mig  och  nu  som  tillförendhe  om  sina  privata 
något  tillskrefuet,  högeligen  sig  beklagandhcs,  huru  han  så  för- 
fölgd  blijr,  i  deet  han  cnnn  medh  immissionen  upå  set  godz 
Torgelaw  som  Hcddcs  K.  M:tt  nådigast  consenterat,  honom  igen 
inrymas  skulle,  blifuer  uppehållen;  huarom  min  K.  Br.  han 
tuifuels  uthan  och  tillskrefuet,  huilcket  den  godhe  mannen  högt 
bedröfuar  och  bekumrat  gör;  huarförre  hoos  Hennes  K.  M:tt 
jagh  ennu,  om  än  en  befallning  för  honom,  att  han  medh  sådan 
immissioD  af  dem  der  uthe,  längre  eij  må  uphållas,  vill  soUici- 
tera,  eij  tuillandcs  min  K.  Br.  hans  saak  och  person  sigh  ju  och 
till  dett  bästa  låther  vara  recommendcrat  och  dertill  geme 
honom  beforderlig  ähr,  att  dhen  gohde  mannen  uthi  sin  höga 
ålderdom,  för  sine  godhe  och  oförtrutne  trogne  tienster  Hennes 
K.  M:tz  honom  giord«  nådige  lyfiBte,  i  värcket  till  goda  åthniutha 
må.     Befallandes  etc. 

M.  K.  Broders 
tienstvilligh 
Jacobus  De  La  Gardie  m,  p. 
Aff  Stockhollm  den  27  Maij  1645. 

Postscriptura 
(på  löst  blad.) 

Sedan  jagh  detta  mitt  breff  hade  lathet  slutha,  ankom  ordi- 
narie påsten  från  Göteborgh  huarmedh  gouverneuren  välb.  Nielss 
Asserson  och  praeoidcnten  der  sammastädes  Hennes  K.  M:tt 
tillschrefuet,  huru  såsom  dee  der  af  en  fregatt  huarmedh  någre 
fångar  dijt  inbrachte,  dee  kundskaper  bekommet,  dect  Konungen 
i  Dannemark  i  egen  person  medh  25  skep  och  någre  schutor 
dijt  uth  för  Vingann  *)  ähr  ankommen,  hafuandes  med  sigh  en 
8  compagnier  till  häst  och  en  godh  decll  footfolck  huarmedh 
han  tuifuels  uthan  vill  försöka,  göra  et  infall  hijt  i  landet,  hällst 
mädan  han  under  Båhuus  dhen  bryggan  som  Seestädt  der  be- 
gyntt,    öfuer    elfuen    skall    låtha    förfärdiga,    som    min   K.  B.  af 


*)  Den  flotta  af  26  krigsskepp  som  den  21  Maj  1646  kom  utanför  Göte- 
borg, anfördes  icke  nu  likasom  ett  år  förut  af  E.  Christian  IV  sjelf,  utan  af 
Amiralen  Ove  Gedde. 


Digitized  by  VjOOQIC 


«03 

andras  bref  och  tuifuels  uthan  alleredho  vardher  förnummet 
hafue.  Huarförre  Hennes  K.  M:tt  jagh  mit  ringa  rådh  vill  gifun, 
deet  öfuersten  Haraldh  Stacke  må  befallas,  medh  sine  ryttare, 
sigh  straxt  nårmare  Göteborgh  begifua,  såsom  och  at  desse 
Finske  ryttare  nu  ankomne  straxt  till  Jönekiöping,  sigh  och 
fortt  dijt  förfoga  mage.  Och  m&dan  generalen  her  Larss  Kagge 
af  Hennes  K.  M:tt  förordnaht  [åhr]  at  fölia  nedher  recreutten  dhen 
uthi  JöBckiöping  at  öfuersee,  såsom  och  see  at  allt  richtigh  medh 
folcket  må  tillgåå,  altså  kan  och  han  medh  samma  recreutt  der 
när  gräntzen  sigh  uppehålla  och  på  fiendens  intention  acht  hafua 
och  tillsee  huru  fienden,  der  han  något  hijt  öfuer  gräntzen  ville 
tentera,  tillbörligen  må  resisteras,  förmodher  han  föga  på  dhen 
ortten  skall  kunna  uthrätta.  Jagh  veet  och  inthet  om  deet 
skulle  vara  så  orådeligh,  mädhan  fienden  sin  största  force  och 
skcp  hijt  åth  Göteborg  draget,  och  derförre  i  Sundet  och  See- 
landh  icke  så  månge  igen  vara  kunne,  att  Hennes  K.  M:tt  sendhe 
ord  re  till  ammiralen  her  Erich  Rynning,  deet  medh  Hennes  K. 
M:ttz  stoore  och  den  skepzfiottan  under  generall  Carll  Vrangell 
han  nu  genast  ginge  genom  Sundet  och  back  på  fienden  at  fåå 
honom  der  medh  sina  skep  i  klemman  eller  tillsee  at  komma 
på  Zeeland;  huadh  min  K.  fir.  härom  synes,  ville  Hennes  K.  M:tt 
han  sit  rådh  medh  första  tillsendha.  Deet  min  K.  B.  jagh  hår- 
medh  inthet  kunnat  förhålla,  befallandes  honom  uthi  dhens 
Höghstes  nådige  protection  till  all  vällfärdh  b[rode]r  vänligen. 
Datum  ut  in  literis. 

M.  K.  Broders 

tienstvilligh 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


274.  Stookholm  den  81  Maj  1646. 

Tackar   för   bref,    dat.    Kalmar  d.  5  Maj,  hvarpå  han  med  det  snaraste  skall 
utförligt  svara. 

Välborne  her  Rixcantzler,  brodher  och  tillförlåtelige  gode 
ven.  Min  k.  Brodhers  skrifvelsse,  sub  dato  Calmare  den  5  af 
innevarande  måuadt,  ar  migh  i  går  af  her  Pedher  Sparre  öfver- 
lefvererat  och  efter  [min]  Brodhers  begäran  förelåsen  vorden. 
Och  såsom  jagh  enkannerligen  hugnar  migh  däruthöfver,  att  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


604 

förnimmer  min  k.  Broder  vara  vidh  helea  och,  välinågo  och 
erkenner  medh  tacksamheet  den  gode  önskan  som  min  k.  Brodher 
teckes  göra  till  mijn  families  prospcritet  och  väUtondh  sampt 
försäkring  af  sijn  bestendige  gode  venskap  emoot  migh;  så  skulle 
fuller  vara  mijn  plicht  att  tillbörligt  svara  på  samme  min  k. 
brodhers  skrifvelsse;  men  emädan  jagh  nu  icke  kan  så  snart 
blifva  därmedh  fårdigh,  för  postens  afresa,  och  att  jagh  hertill, 
ingen  hafver  haft  den  jagh  det  samma  hafver  velat  committera 
i  mitt  nampn  att  förfärdiga;  så  vill  jagh  låtha  därmedh  ahnstå 
till  näste  lägcnheet,  då  jagh  det  uthförligt  skall  låtha  fatta  i 
pennan;  och  refererar  migh  i  roedlertidh  på  her  Pedher  Sparres 
skrifvelsse  till  min  K.  Brodher;  försäkrandes  honom  uthi  det 
öfrige,  att  såsom  jagh  särdeles  sstimerer  den  gode  venskap  vij 
af  vår  ungdom  medh  hvarandre  haft  och  plägat  hafve;  altså 
skall  jagh  inthet  un[der]låtha  den  samme  till  villigt  föllic  att  gärna 
göra  hvadh  jagh  veet  min  k.  brodher  och  de  hans  lända  till 
ähra,  tiänst  och  välbehagh  och  hoos  migh  kan  stå  att  göra. 
Sluther  för  denne  gongen  härmedh,  och  befahler  min  K.  B.  och 
allt  det  honom  kärt  är,  uthi  den  högstes  milde  skydd,  till  all 
önskeligh  välmågo,  brodherligen.  Datum  Stockholm  den  31 
Maij  1645. 

Min  käre  brodhers 

tiänstvilligc 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerns    anteckning:    Marskens,  Prsesent.   i  Saderåker  den  6  Janlj 
Anno  1645. 


275.  Stookholm  den  4  Juni  1646. 

Förslag  om  en  särskild  öfverdomstol  är  väckt  af  Riksdrotsen,  men  skall  upp- 
skjutas till  Rikskanslerns  återkomst. 

Velborne  her  Rijkzcantzlcr,  broder  och  tillförlåtelige  gode 
vän.  Jagh  månde  medh  sidste  post  icke  kunna  så  behörligen 
svara  på  min  k.  Broders  kärkombne  skrifvclse,  daterat  Callmar 
den  5  Maij  nästförveeken,  för  dee  skääl  jagh  då  satte  derhoos, 
uthan  hafver  där  medh  till  i  dagh  låtit  anstå.  Nu  jag  den  samme 
betrachtar  och  öffvervägar,  så  befinner  jagh,  näst  den  gode 
önskan  som  min  k.  Broder  deruthinnan  giör  till  mitt  hus  prospc- 
ritet  och    lycka,    sampt    vidhängde  uhrsäckt,  dett  han  icke  kan 


Digitized  by  VjOOQIC 


605 

eller  hiDner,  eå  offta  han  dett  vill,  eff^er  vahnlig  förtrogenhoet 
medh  migh  correspondera,  jämväl  försäkring  om  sin  beständige 
vänskap  emoth  migh;  att  min  k.  Broder  förnämbligst  ooh  för- 
troligen  därhoos  mentionerar  sigh  vara  kommen  i  förfahrenheet, 
dett  sedan  min  k.  Broder  reste  frän  StockhoUm;  dä  skall  vara 
bracht  pä  bahnen  och  resolverat,  at  draga  revisionerne  uthur 
cantzliet,  och  formera  där  ett  specialt  collegium  öfver,  reprsesen- 
terandes  däremoth  praegnante  skääl,  som  Hennes  Kongl.  Maij:ts 
egen  och  bättre  tiänst,  innehållet  aff  regeringzformen,  vahnligit 
bruk,  så  i  Sahl.  Konungens  tijdh,  som  scdermcehra  Hennes 
Kongl.  Maijits  minorennitet,  sampt  Cantzliets  tillbörlige  heeder, 
medh  meehra  som  där  till  förnufFtigt  ahnföres;  begärandes,  aff 
dett  förtroende  som  oss  hafver  varit  emillan,  jag  ville  låta  migh 
dette  ährendet  vara  ahnlägit,  och  så  frampt  dett  vore  till  reme- 
dera,  då  hiellpa  dett  alle  saker  måtte  blifua  in  integro  till  dess 
min  k.  Broder  kommer  igen  och  siellff  kan  blifva  hördh. 

Till  broderligit  svar,  såsom  jagh  till  villigt  fölHe  aff  den 
gode  vänskap  vij  alltijdh  medh  huarandrc  hafft  och  plägat  haffva, 
icke  har  kunnat  gåå  förbij^  dett  han  mitt  hus  in  particulari 
hafver  touscherat  min  k.  Broder  at  optäckia;  så  hugnar  jagh 
migh,  dett  min  k.  Broder  hafver  låtit  sigh  dett  samma  väl  behaga, 
och  approberat  dett  medh  een  godh  önskan  för  huillken  jagh 
min  k.  Broder  flitigst  bctacker,  och  önskar  att  allt  måtte  vara 
skedt  Gudh  till  ähra,  sampt  vänner,  slecht  och  iuteressenter  till 
hugnadh  och  fromma. 

Min  k.  Broders  uhrsecht,  att  icke  kunna  så  offta  medh  migh 
correspondera  som  hans  villie  och  inbördes  förtroende  dett  medh- 
giffver,  tågar  jagh  gärna  ahn,  betrachtandcs  så  väl  de  besvär, 
bekymmer  och  arbete  som  min  k.  Broder  uthi  een  så  svår  och 
importante  commission  ahr  tryckt  och  belagd  medh,  som  min 
egen  olägenheet,  den  dett  icke  heller  väl  tillåter  migh  på  min 
sijda  att  giöra,  uthi  dett  jagh  då  och  då  esomofftust  och  cooB- 
denter  skulle  vela  hafua  min  k.  Broder  opteckt;  vill  fördenskull 
i  lijka  måtto  hafua  migh  hooss  min  k.  Broder  excuserat,  ott  jagh 
dett  vedh  denne  min  incommoditet  icke  så  väl  eller  tijda  som 
jagh  dett  gärna  ville,  effterkomma  kan.  För  sin  giordc  försäk- 
ring aff  godh  och  bestendigh  vänskap  täcker  jagh  min  k.  Broder 
på  dett  högste;  och  såsom  Hennes  Kongl.  Maij-.ts  och  rijkzens 
tiänst,  värt  gamble  och  förtrogne  umgenge  oss  dertill  förobligerar, 
föruthan  dett  vij  ähre  nu  iblandh  dee  ällste  Hennes  Kongl.  Maij:ts 
och  dess  Sahl.  käre  Her  faders,  lofviirdigst  i  åminnelse,  ministrer, 


Digitized  by  VjOOQIC 


606 

och  tarffven  sampt  tijderna  synes  een  sådan  coniunction  nog- 
saropt  yela  fordra.  Alltså  skall  jagh  så  publico  som  privato 
nomine  på  min  sijda  intet  fehla,  att  den  v&nskap  som  vij  aff  vår 
ungdomb  medh  hvar  andre  hafft  hafve,  och  vij  elliest  böre  erhålla 
må  obrottzligen  blifua  observerat,  och  medh  hvadh  åhra  tiänst 
och  vänskap  som  thett  h&Ilst  ske  kan,  förmeehrat  och  tillöckt. 
Elliest  angående  den  fattade  resolutionen  öffver  formerande  aff 
ett  specialt  collegio  för  revisionerne,  och  huadh  roln  k.  Broder 
behagar  migh  d&r  vidh  att  recommendera;  så  fthr  där  medh 
således  tillgångit,  att  vidh  pass  8  dagar  sedan  min  k.  Broder  var 
här  ifrån  afreest,  och  i  min  frånvahru  uthur  Rådet,  drogh  h. 
Rijkzdrottzeten  förste  reesan  in  Senatu  ahn,  dett  vara  högnödigt 
och  tilldrägeligit,  att  emedan  Hennes  Kongl.  Maij:t  nu  medh 
desse  svåra  krigen  och  andre  rijkzcns  anlägne  ährender  så  vore 
belastadt;  revisionssakerne  och  hopade  sigh  ifrån  alle  orther,  så 
att  Hennes  Kongl.  Maij:t  intet  hinte  att  sittia  der  öfver;  dett 
Hennes  Kongl.  Maij:t  till  behålla  den  lampan  och  lofvet,  att 
justitien  blefve  vedh  anträdande  aff  dess  regemente  skött  och 
administrerat;  någre  commissarier  deputerades  och  giordes  fuli- 
mechtige  be:de  revisionssaker  att  öffversee,  slijta  och  affhiellpa. 
Detta  bleff  då  fuller  den  samme  gången  hörd  t,  män  efiler  så  få 
nff  Rådet  vore  tillstädes,  så  skötts  dett  till  flcres  sammankompst 
op;  och  vant  dett  förslaget  så  een  tämmeligh  applausum.  Något 
och  icke  långt  där  effter,  kom  Rådet  tillsamman  och  jagh  tillijka; 
då  åter  be:de  proposition  bleff  oprepat;  då  jagh  fuller  sade  vara 
ntt  tänckia  på  medel,  huru  de  sakerne  bäst  och  snarast  vore  att 
affhiellpa;  men  såge  intet  väl,  huru  thett  skulle  kunna  blifva  een 
rätt  k  part,  uthon  Hennes  Kongl.  Maij-.t  och  Rådet;  ty  först 
skulle  follck  intet  acquiescera  medh  den  domb  som  där  blefve 
fälldter;  2)  Hennes  Kongl.  Maij:t  egcr  siellff  skrocksochner  sökia; 
3)  Konungen  hade  för  detta  sådant  allt  i  och  medh  Rådet  för- 
rättat; 4)  Rådets  respcct  skulle  synas  här  igenom  att  förminskas 
och  transfereras  på  een  hoop  andre  uthur  hofrätterne  eller  colle> 
gierne,  därtill  deputerade  som  den  icke  kunne  tillämpas;  5) 
Revisionen  vore  den  högste  rätten  som  ville  then  och  fordra 
den  högste  domhoffvande;  hooss  huillken  som  lampan  och  be- 
römmet aff  administrerade  justitie  borde  vara,  och  verserade 
häruthi  jus  majestntis,  medh  meehre  skääl  som  då  inföUe.  Gaff 
fördenskull  dett  expedient  vidh  handen,  att  Rådet  skulle  heller 
tvenne  dagar  i  veckan  komma  tillhopa,  att  öffversee  sakerne, 
referera    i    underdånigheet    Hennes    Kongl.    Maij:t  därom,  gifva 


Digitized  by  VjOOQIC 


807 

deree  betänckiandc  der  öffver,  och  ställa  allt  till  Hennes  Kongi. 
Maij:ts  sentants  och  domb;  på  dett  [för]slaget  som  vore  empnat, 
s&  skulle  änt&  allnjdh  een  Rijkzrftdh  uthur  hvart  coUegio  bevista 
revisionsrätten,  och  dett  vore  föge  flere  tillstädes;  sä  kunde  ther 
tillijka  medh  capitibus  collegiorum  emploijera  sigh  dertill  in 
Senatu.  Detta  vant  fuUer  någon  mootsegn  aff  Rijckzdrottzeten^ 
som  skulle  dett  intet  vara  att  practicera,  för  dett  dagelige  hinder 
som  dee  aff  Rådet  ähre  medh  publique  deliberationer  och  consulta- 
tioner  hooss  Hennes  Kongl.  Maij:t  underkastade;  hvillket  argu- 
ment snartt  var  att  vederläggia;  så  bleff  likväl  den  gången  för 
gott  anseedt,  att  dett  vore  till  tänckia,  oppå  huadh  sätt  revisions- 
sakerne  kunne  blifua  slättade,  och  att  fuller  någre  com missa ricr 
kunde  genom  löpa  dem  samme,  referera  them  och  giffva  deres 
betänckiande  vedh  handen  till  correction  eller  appluusum  aff 
Hennes  Kongl.  Maij:t  och  Rådet.  Men  medan  jagh  var  lithet 
uth  på  landet  förreest,  ähr  in  Martio  serdeles  order  till  her 
Rijkzdrottzetcn  affgången  (som  h.  Peder  Sparre  min  k.  Broder 
tviffvels  uthan  communicerandes  varder)  hvaruthinnan  be:de  revi- 
sionsrätt giffs  een  viss  forme  och  authoriseras  att  affdömma  och 
slijta  sådane  revisionssaaker  medh  dee  observatis  som  der  i 
blifva  förmälte.  Där  oppå  och  på  samme  rätt  ähr  skedd  een 
begynnelse;  men  såsom  her  Peder  Sparre  var  någon  tijdh  till- 
förende  siuk  och  opassligh  och  icke  så  viste  huadh  i  den  saken 
var  passerat;  alltså  och  när  han  skulle  ställa  sigh  in  i  samme 
rätt  effter  Hennes  Kongl.  Maij:t8  order,  sågh  han  saken  vela 
annorstädes  uth  än  som  han  hade  förmeent,  och  intentionen  var 
medh  förde  skääl  och  discurser  i  Rådet,  och  så  väl  enskillt  hooss 
her  Rijkzdrottzeten  som  sedermeehra  in  Senatu  jämpte  migh 
vidh  occasion  reprsesenterade  att  domben  borde  fällas  aff  Hennes 
Kongl.  Maij:t  och  Rådet  borde  där  vidh  bijsittia;  men  dett  nndre^ 
att  acterne  aff  commissarierne  skärskådades  och  genomfohres, 
kunde  fuller  hafua  sine  skääl;  altså  ginge  då  alle  discurscr  där 
hän,  att  så  skee  måtte  och  Hennes  Kongl.  Maij:t  fann  det  siellf 
raisonablest;  i  den  mcehningh  jagh  och  så  varit  hafver  att  så- 
ledes skulle  blifua  hållit,  till  dess  jagh  för  någre  få  dagar  sedan^ 
förraedcllst  her  Peder  Sparres  communication  hafver  förnummit 
huadh  ordre  som  till  h.  Rijkz  drottzeten  ähr  affgången  och  hvadh 
den  rätten  skulle  bestå  oppå.  Nu  så  som  jagh  icke  minder  än 
min  k.  Broder  betrachtar  den  inconveniencen  som  där  aff  vill 
entstå,  om  sådan  intention  skall  hafua  sin  framgångh;  så  täckes 
min  k.  Broder  sigh  försäkra,  att  jagh  icke  minder  för  dee  skääl 


Digitized  by  VjOOQIC 


608 

som  ratio  publici  och  Hennes  Kougl.  Maijits  saropt  rijkzens  bäste 
tiäDst  migh  dicterar,  uthan  och  i  synncrheet,  att  min  k.  Broder 
hafver  nS  godh  confidence  velat  migh  dett  samma  förtroo  och 
rccommendera;  giör  jämpte  andre,  som  der  till  kunne  vara  att 
bruka  min  högste  och  möijeligste  flijt,  att  sådant  allt  med  lämpa 
mä  blifva  afstyrt  och  hvellflua  i  sitt  förre  skick  och  bruuk  igen, 
som  dett  i  Sahl.  Konungens  lijfztijdh  och  Hennes  Kongl.  Maij:tt 
minorennitet  hafver  vaiit  observerat;  ju  att  regeringzformen  som 
ett  fiindament  aff  vår  stat  icke  må  blifua  här  uthi  öfuerskrijden; 
effter  som  jagh  troor  Hennes  Kongl.  Maij:t  dette  allt  vidh  till- 
fälle och  tåleligen  skall  låta  sig  representera;  och  her  Rijkz- 
drottzeten  neppeligen  strängia  på  Hennes  Kongl.  Maij:ts  gifne 
order,  effter  den  ähr  ställt  för  nährvarande  tijdh  och  dee  saker 
som  nlleredo  ähre  inkombne;  seende  dessföruthan  difficulteter 
att  kunna  dett  samma  fuUföUia  och  ställa  i  värcket,  emoth  Rådets 
förde  skääl,  och  dett  betänckiande  som  Hennes  Kongl.  Maij:t 
kan  hafva  däruthi,  varande  skälen  rätteligen  repraesenterade.  Ju 
vill  jagh  giöra  min  flijt  och  raedh  bästa  manier  serdelcs  in 
private  att  tala  medh  Hennes  Kongl.  M:t  om  desse  sakerne,  och 
hvar  raeehrbe:te  ordre  icke  kan  antcn  abrogeras  eller  förandras 
raedh  een  annan  ny,  som  dett  sigh  bäst  och  beqvämbligst  kan 
skicka,  att  då  lijckväl  saken  må  till  min  k.  Broders  åtherkompst 
hållas  in  suspenso,  således  att  be:de  commissarier  mage  allenast 
referera  sakerne  för  Hennes  Kongl.  Maij:t,  men  H.  K.  M:t  sedan 
sententiera  däruthi  alldeles  på  dett  sätt  som  i  Hennes  Kongl. 
Maij:ts  omyndige  åhr  hafver  varit  hållit  och  practicerat.  Hvillken 
min  k.  Broders  igenkompst  jagh  önsker,  att  lyckelig  och  medh 
väl  förrättade  saker  skee  måtte;  försäkrandes  min  k.  Broder,  att 
såsom  jag  alltijdh  gärna  erhåller  dett  förtroende  och  vänskap 
som  vij  städze  medh  hvar  andre  öfvat  hafve,  så  hafver  min  k. 
Broder  alltijdh  till  att  biuda  migh  uthi  dett  han  veeth  jagh  kan 
vara  honom  till  troligh  vänskap,  tiänst  och  välbehagh.  Hvarmedh 
jagh  min  k.  Broder  och  huadh  honom  kärdt  ähr  uthi  den  Hög- 
stes milide  skydd  till  all  önskoligh  prosperitet  och  välmågo  nu 
och  alltijdh  broderligeu  befaller. 

Datum  Stockholm  den  4  Junij  anno  1645. 

Min  käre  broders 
tiänst  villige 
Jacobus.*) 

*)    Han    har    icke    sjelf    märkt   och   ej   blifvlt  underrättad,  att  bläcket  I 
pennan  var  otillräckligt  för  hela  namnet. 


Digitized  by  VjOOQIC 


276.  Stookholm  den  16  Juli  1646. 

öfrertte  Sohlief  har  Båodt  till  honom  den  berömdaste  ögonläkaren  1  Tjskland. 

Välbornne  herr  Rijcke  cantzler,  brodher  och  tillförlåtelige 
godhe  väu.  Ändock  jagh  denne  gången  ingen  eynnerligh  mate- 
riam  hafuer  min  käre  Brodher  at  tillskrifua,  eij  heller  veet  om 
mina  förre  skrifuelser,  dera  till  min  K.  Br.  jagh  för  någon  tidh 
afgåå  lathet,  honom  tillhåndha  kommen,  hafuer  jagh  dock  mudhan 
af  öfuersten  Schlief  uhr  Dantzigh  medh  en  boijiortt  (därifrån  i 
förgåhr  i  Dalleröön  arriveradhe)  någre  bref  migh  tillkomme, 
huarhoos  och  bijfogadhe  paequetter  till  min  K.  Br.  sigh  funnet, 
min  K.  Br.  härmcdh  at  besökia  inthet  kunnat  förbij  gåå,  derhoos 
och  [min]  Br.  vänligen  förnimma  låtha,  att  be:te  öfuersten  Schlief 
migh  och  een  oculist,  som  nu  den  berömbste  i  Tyschlandh  vara 
skall,  tillsendt,  att  see  om  han  i  min  svagheet  mig  någon  lijsa 
och  godh  tienst,  göra  kan.  Huadh  elliest  be:te  öfuersten  Schlief 
af  aviser  migh  tillsendt,  hafuer  han  och  min  K.  Br.  tillskrcfuet, 
huarförre  at  jagh  deet  af  min  K.  Broders  bref,  måtte  förnimma, 
hafuer  han  dee  2  bref  (min  K.  Br.  han  lillskrefvet)  migh  uthi 
mit  pacquett  oförsäglat  tillsendt,  och  oansedt,  vij  här  fulle  nyare 
tijendher  uhr  Tyschland  från  Hamborg  hafue,  kan  man  däraf 
dock  förnimma  huadh  på  den  orttcn  passerat  och  elliest  uhr 
Pålen  der  inkommet.  Deet  min  K.  Br.  jagh  brodervänligen  icke 
kunnat  förhålla.     Befaller  honom  härmcdh  etc. 

Min  käre  brodhers 

Altidh  tienstvilligh 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Af  StockhoUm  den  16  Julij  1645. 


277.  Stookholm  den  23  Augusti  1646. 

Tackar    för  bref  om  fredsslutet  vid  Brömsebro  och  Ijcköoskar  till  utgången. 

Vällbornne  herr  Rijkzcantzler,  Broder  och  tillförlåtelige  gode 
vän.  Min  käre  Brodhers  vänlige  skrifuelse  af  den  13  Augusti 
ähr  migh  medh  förledene  post  vääll  inhendigett,  huaruthinnan 
min  K.  Br.  sigh  excuser,  deet  han  eij  förre  medh  sin  skrifuellse 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  39 


Digitized  by  VjOOQIC 


610 

migh  besöckt,  huilcken  min  E.  Broders  excuss  han  emoot  migb 
(dhen  eij  okunnigh  huadh  stoort  besvär  i  vahrande  dhen  tijdeo 
min  K.  Br.  der  nedere  vidh  tractaten  varit,  honom  öfuer  halsen 
legat)  eij  hade  hafft  behooff  at  göra.  Tackar  min  K.  Br.  förden- 
skuldh  vänligen  som  medh  sin  skrifuelse  migh  lijckvääll  villat 
honorera  och  obesuärat  oro  tractatens  (des  Gudi  skee  läff)  Ijcke- 
lige  uthgftng  förständiga.  Och  ähr  Gudh  dhen  högsta  högeligen 
at  betacka  som  denna  feigd  emällan  Hennes  K.  M:tt  och  Konun- 
gen i  Dannemarck  till  een  sä  godh  och  önskeligh  fredh  komma 
lathet,  han  läthe  deet  uthi  een  lycksaligh  stundh  vara  skiedt  H:s 
gudomelige  nampn  till  ähra  och  Hennes  K.  M:tt  och  fädernes- 
landet till  gagn  och  välliUrdh.  Och  säsom  min  K.  B:r  detta 
värcket  näst  Gudhz  bijständh,  mast  alleena  till  een  sä  godh  enda 
bracht,  kan  jagh  eij  underlätha  min  K.  Br.  deröfuer  at  gratulera, 
af  hiertadt  önskandes,  han  medh  godh  helsa  och  sundheet  snardt 
hijt  up  till  oss  komma  måtte. 

Härhoos  kan  min  K.  B:r  af  bedröfuat  hiertta  jagh  eij  obe- 
malt  lätha,  som  jagh  och  inthet  tuiflar,  han  af  sin  käre  hussfru  och 
dåtter  alleredho  vardher  förnummet  hafua  huru  Gudh  allzmächtig 
mitt  huus  medh  sorgh  hafuer  heemsöckt,  i  dhet,  min  nu  sahl. 
hoos  Gudh  käre  syster  af  denna  bedröfuade  verlden  nu  näst 
förledhene  den  11  Åug.  kallat  ähr,*)  huars  siäll  Gudh  allzmäch- 
tigh  evionerligen  hugna  och  een  frögdefull  upståndelse  på  dhen 
ytersta  dagen  medh  alle  Christtrogne  mildeligen  förlähna,  han 
ville  och  hennes  effterlåtene  kära  barn  och  alle  som  af  detta 
fallet  ähre  bedröfundhe  trösta  och  igen  nådeligen  i  annan  måtto 
hugna.  Och  efTter  jagh  af  her  Larss  Kruse  **)  icke  sedan  in 
Junio  något  bref  bekommet,  huaruthi  han  då  uhr  lägret  för 
Brin  [o:  Briinn]  migh  tillskreff,  sigh  till  heemreesan  färdig  hålla 
och  allenast  på  eet  pass  af  Keijsaren,  huarmedh  han  säkerdt 
egenom  komma  kunde  vachtadhe,  veet  jagh  inthet  om  min  K. 
B:r  på  den  ortten  någon  kundskap  sedermehra  om  honom  kau 
hafua  bekommet,  beder  fördenskuldh  brodervänligen,  der  min  K. 
B:r  något  af  honom  förnummet,  och  min  K.  B:r  sielf  icke  än 
så  snartt  upkomme  han  migh  obesuärat  derom  ville  något  f6r- 
ständiga.  Uthi  huadh  måtto  min  K.  Broders  käre  dåtter  **•) 
och    dee  hennes,  jagh  i  denna  deras  sörgelige  lägenheet,  någon 

*)  Fru  Brita  De  la  Gardle,  1)  gift  med  Riksskattmästaren  Jesper  Mattsson 
EniBf  2)  med  Rlksdrotsen  Qabrlel  Gustafsson  Oxenstierna. 

**)  Lars  Krus  var  hennes  yngre  son. 

***)  Catharina,  gift  med  Johan  (Jespersson)  Kruse  (Cruns),  De  la  Gardie» 
systersson.  kammarråd  och  krigskommissarie  i  Skåne;  död  d.  25  Dec.  1644. 


Digitized  by  VjOOQIC 


611 

tienst  i  midler  tidh  göra  kan,  sftdant  skall  jagh  migh  nltidh  till 
deet  bästa  låtha  vara  befallat  och  roigh  ombeilijtn.  Och  befaller 
min  K.  B:r  sampt  alt  honom  kärtt  ähr  under  Gudz  nådige  pro- 
tection  till  all  begärligh  v&UfUrdh  broder  vänligen.  Förblifuandes 
altidh 

M.  K.  Broders 
tienstvilliger 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  StockhoUra  den  23  Aug.  1645. 

Bijlagde  pacquett  af  Ofuersten  Antonio  Schlief  uhr  Dantzigh 
kom  i  dagh  medh  en  Dantziger  derifrän,  huaraf  min  K.  B:r 
huadh  aviser  der  varit,  förnimma  vardher. 


278.  Osohersleben  den  81  Augusti  1648. 

Har  uti  Saizwedel  p&  resan  fr&o  Hamburg  till  brunnen  talat  med  Fältmar- 
skalken Torstensson,  som  af  kuren  blifvit  mjeket  båttre,  samt  der  på 
stället  hade  sammanträffat  med  Buke-Drottningen,  Kurfursten  af  Bran- 
denburg  med  flere  högre  militärer. 

Välborne  herr  Rickz  cantzler,  brodher  och  tillförlåtelige 
synnerlige  godhe  vän.  Jagh  hade  ifrån  Wissmar  effter  min 
lyckelige  dijtkompst  min  käre  Brodher  gerna  tillskrefuet,  men 
effter  derifrån  icke  var  något  skrifvärdigt  min  K.  B:r  at  berätta, 
jagh  och  min  reesa  hijt  åth  maturera  ville,  hafuer  jagh  deet, 
till  Gudh  migh  hijt  hulpe  opskutet.  Sedhan  jagh  nu  hijt  till 
brunnen  och  Osohersleben,  des  Gudhi  skec  låf,  i  förgåhr  vääll 
ähr  ankommen  hafuer  jagh  inthet  velat  underlåtha,  medh  denna 
nu  afgåendhe  post  öfuer  Hamborg,  min  K.  Brodher  medh  min 
ekrifuelse  besökie  och  om  min  hijtkompst  förnimma  låtha.  Här 
vidh  brunnen  förnimmer  jagh  dee  stoore  under-  och  nådevärcken 
som  dhen  högste  Gudh  här  på  så  månge  hundradhe  döfua, 
dumbe,  blindhe  och  lahmme  medh  flere  andre  siuckelige  per- 
sohner,  som  till  sin  hellsa  der  igen  komme,  giordt  och  bevijst 
hafuer,  och  såsom  prästen  som  här  ähr  berättar,  ähre  alleredho 
öfuer  dee  2000  mennischior  blefuen  hulpne,  och  ändock  någre 
ähre,  hoos  huilcke  detta  vattn  inthet  hafuer  opererat,  så  kan 
dock    sådant    hafua    sine    skiälige    ordsaaker,  att  antingen  deras 


Digitized  by  VjOOQIC 


612 

skadhu  varit  så  obootligh  och  fördärfuat,  eller  och  den  curen 
icke  tillbörligen  afvachtad,  lijckväll  ährc  möstedeelen  blcfuen 
reetitueradhe.  Feltmarschalcken  herr  Linnardt  Torstensoo  (som 
medh  sin  husfru,  generall  major  Forbus  och  hanss  fru,  öfuersten 
Sckollman  [o:  Schulman]  och  Conrad  von  Falckenberg,  i  deras  åter- 
resa ifrån  brunnen,  migh  uthi  Saltzwedell  rencontreradhe)  ähr  des 
Gudhi  skee  låf  och  tämmeligen  kommen  till  någon  bättring,  så 
at  haii  härifrån  hafuer  kunnat  rijdha  2  mijU  väg,  och  uthi  Saltz- 
wedell, der  vij  en  heell  dag  stille  vore,  besöckte  han  migh  uthi 
mitt  logemente  och  gick  opföhr  en  trappa  (allenaet  han  under 
en  arm  lätt  ledha  sigh)  huilcket  han  uthi  een  så  läng  tidh  inthet 
göra  kunnot,  och  tuiflar  nu  inthet,  efFtcr  han  en  godh  quantitet 
af  vattn  medh  sigh  hafuer,  och  sådant  medh  bättre  commodität 
häreffter,  der  han  bättre  lägenheet  haar,  bruka  kan  opå  sin  fullen- 
kommen  restitution,  sammaledhes  ähr  och  generall  major  Golt- 
stein,  som  jagh  här  för  migh  funnit,  kommen  till  tämmelig 
godh  hellsa,  så  att  han  nu  inthet  mehra  känner  någon  värck, 
uthan  kan  åka  och  rijdha  huru  han  vill,  håppas  innan  kortt 
komma  så  vijdh  till  sin  fullenkommeu  hellsa,  att  han  medh 
dhen  högre  handen  skall  kunna  föhra  och  regera  tygelen,  medh 
dhen  vänstra  bruka  set  gevehr;  jagh  ville  väll  önska,  att  min  K. 
Brodher  hade  kunne  hafft  dhen  lägenheeten,  deet  han  och  sielff 
hade  kunnat  hijt  komma,  så  tuiflar  jagh  inthet  han,  näst  Gudhz 
hielp,  här  sin  hellsa  igen  skulle  bekommet  hafua,  effter  här  så 
många  af  sådan  siuckdoom  ähre  blefuen  restitueradhe,  och  der 
min  K.  B:r  vill  bruka  af  deet  vattn  Feltmarschalcken  öfuersendt 
hafuer,  förmoder  jagh  vist,  han  deraf  skall  spöria  bettring,  effter 
deet  vattn  så  lähndt  purgerar  och  tager  bordt  uthur  kroppen  all 
onde  humores,  huilcket  jagh  på  migh  sielf,  sedan  jagh  deraf  nu 
i  2  dagar  brukat,  befinner.  Huadh  nu  dhen  högsta  Gudh  hoos 
migh  täckes  göra,  skall  jagh  eij  underlåtha  min  K.  B:r  medh 
nästa  lägenheet  at  notificera.  Fröken  af  Mecklenborg,  dhen  min 
käre  brodher  vääll  känner,  som  så  lång  tidh  hafuer  varit  heell 
blindh,  (huilcken  så  vääll  och  Härtigen  och  hans  gemåhll  ännu  [här] 
ähre  och  logera  en  half  mijU  härifrån  opå  eet  kloster)  berättas, 
skall  nu  sedhan  hon  detta  vattn  brukat,  allaredho  så  vijdh  spörie 
bättring  att  hon  kan  hafua  någon  lithen  kännelse  af  dagen,  den 
högste  Gudh,  så  henne  som  oss  alle,  dee  vij  hans  nådh  sökie 
och  behöfuu  mildeligen  hielpa.  Hennes  Maij:tt  Enckied rätt- 
ningen, Curförsten  af  Brandenborg  medh  Cuhrförstinnan  hafue 
varit  här  vidh  brunnen,  då  Feltmarschalcken  ennu  här  varit,  hafue 


Digitized  by  VjOOQIC 


613 

och  besöckt  feltmarschalcken,  huarhoos  då  åthskillige  diecurser 
ähre  fallne,  huilcke  här  at  förmäla,  skulle  falla  för  långt,  tuiflar 
inthet  herr  Feltmarskalcken  vidh  sin  lyckelige  hecmkompst 
därom  min  K.  B:r  så  väll  som  om  allt  annat  huadh  passerat 
vijdlyftigare  vardher  referera. 

Men  i  synnerheet  berättadhe  han,  att  Cuhrförstens  högste 
och  störste  besvär  hade  varit,  deet,  att  Hennes  K.  M:tt  vår 
nådigaste  Dråttningz  commissarier  opå  tractaten,  för  H.  K.  M:tt 
och  Sveriges  crono  till  satisfaction  villat  begära  Pommern,  och 
att  han  allena  skulle  mista  ett  så  stoortt  landh,  der  dock  alle 
andre  förster  och  ständer,  den  assistcncien  som  H.  Sahl.  KonuBgl. 
Maijrtt  glorvördigst  i  åminnelse  och  sederraehra  Hennes  K.  M:tt 
vår  nådigaste  Dråttning,  dem  giordt  hafuer,  bordhe  recorapen- 
sera;  doch  höUe  han  inthet  oskiäligh,  att  Hennes  K.  M:tt  och 
Sveriges  crono  måtte  skee  tillbörligh  satisfaction  allenast  deet 
skiedde  af  alle  ständer  och  förster  lijka  och  icke  af  honom 
allena,  huarpå  Feltmarschalcken  honom  höfligen  hafuer  suarat, 
deet  han  inthet  kunne  see  någon  ortt,  uthi  heela  Romerske 
rijket,  vara  och  liggia  Hennes  K.  M:tt  och  Sveriges  crono  till 
bättre  lägen-  och  säkerheet,  ähn  Pommern,  eflfter  dee  andre  landh 
alle,  ähre  så  vijdh  aflägne,  att  man  till  siös,  till  dem  eij  kan 
komma,  och  kundhe  ju  H:s  Cuhrförstl.  Durchht  af  Keijsaren 
deremoot  medh  någre  andre  landh  och  förstendömen  i  Slcsien 
igen  blifua  recompenserat,  huilcken  discurs  honom  lithet  behagat 
och  straxt  derpå  sådan  slutt  giordt,  han  hade  ennu  dhen  godhe 
förhåpningen,  att  Hén[nes  K.]  M:tt  sigh  härom  annorlundha  skulle 
ennu  betänckia,  blifuer  altså  han,  så  väll  som  alle  andre  Evange- 
lische  ständer  vidh  deras  gamble  discurser,  att  ehuru  väll  dee 
erkänne  och  skiälig  befinne  deet  Hennes  K.  M;tt  och  Sveriges 
crono  för  bijståndh  dem  giordt  ähr,  måtte  skee  tillbörlig  satis- 
faction, så  vill  dock  ingen  gifua  något  af  sett  dertill,  effter  som 
och  Hertigen  af  Mecklenborg  i  lijke  måtto  medh  Feltmarschalcken 
hafuer  taalt  om  Wissmar. 

Huadh  saakema  och  tillståndet  här  uthe  hoos  Hennes  K. 
M:tt  arméer  elliest  vidhkommer,  så  tuiflar  jagh  inthet  min 
K.  B:r  sådantt  af  feltmarschalckernas  så  väll  herr  Linnardt  Tor- 
stensons som  och  herr  Carll  Wrangells  skriftelige  relationer  till 
Hennes  K.  M:tt  nogsambt  och  vidhlyftigare  vardher  förnimma, 
och  så  myckedt  jagh  af  aviserna  såsom  och  af  öfuersten  Kyhn 
Otto  Pens,  som  ähr  reest  ifrån  armeeii  vidh  Aschaffenborg,  och 
migh   en   mijU   på  andre  sijdan  Saltwedell  rencontreradhe,  mun- 


Digitized  by  VjOOQIC 


614 

telige  berättelse,  förnitnmer,  ähr  Hennes  K.  M:tz  armee  (som 
sigh  vidh  Heijllbruu,  huilcken  ortt,  dee  att  belägra  hafua  begyntt, 
beBoner)  uthi  eet  gått  öoskeliget  tiliståndh  och  esse,  och  för- 
mehnnr  man,  om  dee  der  så  kunna  fåå  lijfzroedelln  af  prouiantt, 
samma  ortt  snartt  skall  gåä  öfuer,  och  huar  sedhan  Fransoserna 
ville  trooligen  och  oprichtig  medh  H.  K.  M:tt  armee  forttgäå 
och  hielpa  cooperera,  skall  sådan  uthi  Bondens  och  Beij  er  förstens 
landh,  kunna  göra  een  godh  progress.  Men  såsom  feltmarschalcken 
herr  Lennardt  Torstenson  om  Fransoserna  migh  berättadhe,  hålle 
dee  allt  sin  gamble  vahna,  att  dee  inthet  gerna  see,  Hennes  E. 
M:ttz  armee,  få  någon  stoor  progress,  uthan  ville  draga  till  sigh 
alle  dee  ortter,  som  uthi  Swaben  kunna  occuperas,  under  dhen 
prsetext,  att  dem  opå  tractaten  som  i  Wissmar  skiedde  dee  quar- 
teeren  skulle  vara  tillsagde,  huru  nu  feltmarschalcken  herr  Carll 
Wrangell  sigh  medh  dera  varder  kunna  förehna,  lehrer  oss  tij- 
dhen.  Huadh  migh  på  denne  ortten  kan  tillkomma,  skall  jagh 
inthet  underlåtha  min  K.  B:r  altidh  öfuersenda. 

Sidst  kan  jagh  min  käre  Brodher,  öfuer  deet  bedröfuelige 
och  hastige  dödzfallet,  och  kårsset  huarmedh  dhen  högsta  Gudh 
hans  k.  son  och  hus  heemsöckt,  i  det  han  hafuer  täcktz  hans 
käre  sons  gemåhll*)  genom  dhen  tijmelige  dödhen  af  dhenna 
verlden  till  sigh  kalla,  att  condolera  inthet  förbijgå,  och  såsom 
jagh  väll  kan  tänckia,  sådant  min  käre  Brodher  och  i  synnerheet 
och  välborna  fru  Ebba  Leijonhufvudh  (min  käre  syster)  effter 
deet  var  hennes  eenda  dåtter,  af  dhen  hon  uthi  sin  ållderdoom 
någon  tröst  och  hugnad  hafua  kunnat,  mycket  och  högeligen 
skall  bedröfua,  effter  för  min  persohn,  jagh  bekänna  måste,  så- 
dant bedröfueliget  fall  som  jagh  vidh  min  ankompst  till  Wiss- 
mar, so  plötzligh  förnam,  för  min  E.  Brodher  skuldh,  icke  mindre 
mit  hiertta  bedröfuadhe.  Altså  önskar  jagh,  att  dhen  högsta 
Gudh,  först  dhen  godhe  herren  som  så  een  from  och  kär  maaka 
hafuer  mist,  sedhan  och  min  E.  Broder  och  Syster,  medh  sin 
helige  andha  raildeligen  ville  trösta  att  dhee  detta  kårsset  christe- 
ligen  och  tålaligen  mage  kunna  draga  och  häruthinnan  sin  villia 
Gudhz  villia  underkasta,  han  ville  dhem  och  i  annor  måtto 
trösteligen  igen  hugna  och  för  all  olycka  och  skndha  min  Käre 
Brodher  och  heela  hans  hus,  nåd  eligen  bevahra.  Uthi  huilckens 
milderijke   beskydh,  jagh  min  käre  brodher  medh  hans  käre  ge- 


*)   GrefviDnan  Anua  Margareta  Store,  död  i  Osnabriiok  d.  26  Juli  1646. 


Digitized  by  VjOOQIC 


615 

måhll  (den  å  mina  vägnar  han  flijtligen  hellsa  ville)  till  all  v&U- 
fårdh  troo-  och  brodherkärligen  befaller,  förblifuandes 

M.  K.  Broders 
tienstvilliger 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Oscherfileben  den  31  Aug.  1646. 


279.  Jakobsdal  den  7  JuU  1648. 

Såsom  lagman  i  Upland  har  han  ntfårdat  en  stämning  till  Rikskanslern  i 
egenskap  af  m&lsman  för  herr  Jakob  Speos*  båda  söner,  och  anför  som 
skäl  den  kärande  partens  enträgna  begäran  oob  ett  i  senare  tider  upp- 
kommet bruk,  samt  att  dessutom  saken  för  3  år  sedan  blifvit  afdömd 
vid  häradsrätt  och  derifrån  vädjad. 

Höghvälbornne  herr  Richscantzler,  Brodher  och  tillförlätelige 
godhe  vän.  Min  käre  Brodhers,  den  5  hujus  dateradhe  väolige 
flkrifuelse,  ähr  migh  väll  öfverlefrerad,  deruthinnan  min  k.  Brodher 
tnigh  tillkienna  gifver  honom  vara  teedt  dhen  citation,  som  välb. 
fru  Ebba  Willeman  till  sahl.  herr  Jacob  Spensses  sönner,  h:r 
Axell  och  Jacob  Speneser  och  deras  måålUmän,  att  comparera 
på  nästa  laghmansting,  i  Sigtuna  den  26  Julij,  anställt,  derpå 
min  E.  Broder  såsom  Spentzernas  mållsman,  migh  om  den  tvi- 
fitige  saakens  beskaiFenheet  läther  förnimma,  att  dermedh  olage- 
ligen  skall  vara  procederad,  förmähnandes  att  saaken  på  häradz- 
ting  igen  först  böhr  lagligen  optagas,  effter  som  min  K.  Broder 
i  sin  skrifvelse  sådant  medh  mehra  oraröhrer.  Till  brodervän- 
lighet svar,  kan  min  K.  Brodher  jagh  vänligen  icke  förhålla,  deet 
jagh  fulle  åfuanbe:te  citation  ogerna  uthgaff,  emädan  effter  lagh, 
laghmannen  inthet  plichtig  öhr,  deet  at  göra,  uthan  parterna 
stämma  hvar  andra  effter  lagh,  medh  ländzmannen  och  tuå  boo- 
faste  män,  men  effter  nu  sådan  novität  ähr  opkommeu  och  val- 
bette  fru  Ebba  den  så  träget  af  migh  begärte,  kunde  jagh  henne 
deet  inthet  uthslå  förmodher  och  min  K.  Brodher  migh  deruthi 
inthet  förtäncker.  Och  ehuru  vääll  denna  tvist  och  procedere 
migh  inthet  kunnigt  ähr,  mähr  än  att  jagh  förnimmer,  deruthi 
een  häradzdom  för  3  åhr  sedhan  vara  fällt  och  deremoot  appel- 
leradh,  så  veett  min  k.  Brodher  väll,  att  parterna  af  sigh  sielfua 
inthet  kunna  eller  böhra  döma  om  uthi  saaken  rätt  eller  olage- 


Digitized  by  VjOOQIC 


616 

ligen  procederad  ahr,  uthan  een  högre  rätt  mftate  deet  göra.  Sft 
alldenstundh  i  denna  saalc  på  häradzting  een  doom  fällt  är, 
hvariörrc  måste  ju  sådant  på  laghmanstinget  skärskådas  och  ran- 
sakas  om  deruthi  rätt  eller  olageligen  ähr  procederad.  Min  k. 
Broder  ville  fördenskuldh  sigh  låtha  behaga,  dermedh  saaken  till 
endskap  [må]  komma  kunnn,  att  göra  någon  till  laghmanstinget  pä 
Spenssernas  vägnar  fullmächtig  som  der  må  kunna  fraravijsa  dee 
skääll  dee  hafva  och  hvarmedh  som  bevijsas  att  i  saaken  olag- 
ligen  procederad  ähr,  när  deet  skiedt  och  bevijsas  vidh  tinget, 
så  blifuer  saaken,  om  dermedh  olaghligen  procederad  remitterat 
till  set  rätta  forum,  och  oansedt,  att  jagh  för  min  olägenheet 
icke  kan  laghmanstinget  sielf  bijvista  och  hålla,  håppas  jagh 
dock  dee  gode  herrar  och  män  dijt  i  mitt  ställe  förmåå  och 
förordhua,  som  vääll  skulle  see  opå,  at  hvar  må  skee,  hvadh  lagh 
och  rätt  ähr.  Detta  min  käre  Brodher  jagh  till  vänliget  svar  eij 
förhålla  kunnnd,  och  befaller  honom  sampt  hans  käre  gemåhll 
och  heela  vårdhnad  i  Gudz  milldhe  beskydh  till  all  begärlig 
vällmågOy  brodhervänligen,  förblifuandes 

Min  käre  brodhers 
tienstvillige 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Af  Jacobzdaall  d.  7  Julij  ato  1648. 

Stftmningsbrefyet   till    Hr   Axel  och  Hr  Jakob  äpens  af  d.  29  Juni  164a 
är  bilagdt. 


280.  Jakobsdal  den  16  Juli  1649. 

På  begäran  af  Fru  Ebba  Vildman  till  Löfstaholm  (enka  efter  Kammarrådet 
Mäns  Mårtensson  Palm)  har  en  lagmanssyn  d.  13  Ang.  bllfrlt  ntsatt, 
med  afseende  på  den  omtvistade  gränsen  mellan  hennes  bj  Torslnnda 
oob  de  unga  Spensarnes  gärd  Skråmsta,  båda  1  Haga  sooken  nära  Sig- 
tuna, hvarom  han  velat  underrätta,  för  det  fall,  att  Rikskanslern  såsom 
målsman  för  svarande  parten  ville  ditsända  ombud. 

Högvälborne  greffiie  herr  Rickzcantzeler,  käre  Brodher.  Min 
käre  Brodher  kan  jag  her  medh  brodhervenligen  icke  förholla, 
huruledhcs  som  velborne  fru  Ebba  Willman  till  Löfstaholm 
hafuer  lathet  mig  föredraga  een  laghvadd  syningzdoom  emellan 
henne  och  dee  velborne  unge  herrar  Spensserna  passerat  den  21 


Digitized  by  VjOOQIC 


617 

Junij  nest  förledheiif  herrörnndes  sig  af  den  process  som  emellan 
hennes  by  Torsslunda  och  Schråmstadh,  angåande  deras  boolstad- 
schilnadt  för  detta  upvuxen  var  med  flitig  begäran,  at  denne 
tvist,  så  med  then  ene  parten  som  den  andra,  måtte  med  for- 
derligast,  igenom  en  lagmans  syn,  afhielpas  och  till  ändskap 
komma.  Så  ändoch  min  K.  Broders  fuUmechtig  på  Spenssernas 
vegna,  huilchen  under  laghmans  rätten  hafuer  söckt  beneficium 
appellationis,  hadhe  bordt  såssom  actor  huius  instantiae  säcken 
först  andraga  och  lagmanss  synen  fordra,  lijckvell  hafuer  be:te 
fru  Ebba  Willman,  uthi  consideration  för  hennes  tilstundande 
reessa  till  Finlandh  (den  hon  med  aldhra  första  acktar  at  fort- 
setia) suplicando  hoos  mig  anhollit  at  samma  saak  måtte  för 
hennes  afreessande  vinna  sin  ändskap,  fast  än  hon  sielf  skulle 
eventyra  de  expenser,  som  till  samma  syn  uödvcndigt  behöfues, 
allenast  derpå  måtte  föllia  uthan  upschof  eet  äntliget  uthslag, 
och  eraedhan  denne  hennes  begäran  icke  finnes  oskälig  vara; 
ty  hafuer  jag  och  den  icke  kunnat  uthslå  eller  förvegra;  uthan 
samma  syn  bevilliat  att  anstellas  på  denn  13  Augusti  nästkom- 
mande, huilchet  jag  och  min  käre  Brodher  icke  hafuer  kunnat 
oförmelt  låtha,  med  brodhcrvenlig  påminnelsse  derhooss  at  ther 
min  K.  Brodher,  såssom  förmyndare  på  Spenssernas  vegner,  vill 
sigh  yterligare  uthi  denne  action  inlåtha,  han  tå  ville  försendha 
sin  fuUmechtigh  till  förn:de  stridige  ort  och  före  stelte  datum 
på  deet  samma  långvarige  tvist,  måtte  een  gång  beroo  och  vinna 
sin  laglige  ändskap.  Förseer  mig  att  min  käre  brodher  sig  detta 
låther  behagha.  Och  befaller  honom  her  medh,  sampt  alt  honom 
kärt,  under  dens  högstes  nådige  beschydd  till  all  vellferdh,  bro- 
dhervenligen,  förblifuandes 

Min  käre  Brodhers 
tienstvillige 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Datum  Jacobzdall  den  16  Julij  A:o  1649. 


Digitized  by  CjOOQIC 


618 


281.  Stookholm  den  20  December  1649. 

Emedan  under  Rikskanslerens  frånvaro  Sekreteraren  Gyldenclou  lärer  med- 
dela allt  hvad  de  ordinarie  postema  medföra,  återst&r  endast  hrad 
öfyerste  Schleif  kan  sända  från  Pohlen,  hvllket  ookså  nAgon  gång  blifrlt 
anmåldt  för  Drottningen,  hvarföre  hon  anmodat  honom  att  några  veckor 
uppehålla  sig  1  Danzig,  för  att  lättare  få  nyheter  från  Polska  rikg- 
dagen.    Executionsdagen  i  Niimberg. 

Höghvälborne  herr  Rickscantzeler,  käre  brodher  och  tilför- 
låtelige  godhe  vodd.  Mio  Käre  Brodhers  venlige  skrifvelsse  de 
dato  Tijdön  den  9  Decemb.  ähr  mig  af  hansB  hofroestare  ber 
till  retta  vell  inhendigat,  deruthi  han  mig  tilkienna  gifver,  huru 
han  för  sin  particulare  olägenheet,  ecdeeb  och  för  sin  helssas 
flkuldh  är  förorsnckat,  sig  der  något  lengre  än  han  sielf  tenckt 
at  oppeholla,  hafver  sigh  lijckvell  i- sinnet  satt,  der  Gudh  honom 
mehra  styrcka  till  sin  helssa  förläner,  då  med  första  begifva  sig 
derifrå  hijt  op  igien,  begärandes  derhooss  af  mig,  jag  yille  i 
medier  tidh,  der  något  nytt  och  notabelt  härifrån  främmande 
orter  inkommer  honom  sådant  communicera.  Till  broderrenliget 
svar  kan  min  käre  brodher  inthet  förhoUa  at  secret.  Gyldeukloo 
mig  berättat,  deet  han  altidh  huadh  med  ordinarie  posterna  och 
elliest  inkommit,  hafuer  min  käre  B.  communicerad  och  tilsendt, 
huarföre  hafuer  jag  min  k.  Brodher  iche  haft  något  annat  till 
flkrifva  än  honom  af  andra  är  vorden  aviserad,  öfversten  Schlieff 
hafver  mig  vell  några  gånger  om  PoUnische  tilståndet  tilskrefvet, 
derhoos  och  hvadh  Hennes  K.  M.  i  underdånigheet  at  communi- 
cera och  föredraga  min  K.  B:r  han  tilskrefvet,  mig  tilskickat, 
och  af  migh  begärdt,  der  min  K.  B:r  frånvar[a]nde8  vore,  jag 
då  H.  K.  M:tt  sådant  i  underdånigheet  ville  föredraga,  deet  jag 
och  giordt  hafver,  och  tvifler  intet  secret.  Gyldenklo  efter  som 
Hennes  K.  M:tt  honom  befalt,  han  mig  och  berättat  min  K.  B:r 
samma  bref  sedhan  hafver  tilskickat,  och  efter  rixdagen  i  Polen 
nu  begynt,  hafver  Hennes  K.  M.  nådigst  gådt  funnit  för  några 
vickor  öfversten  Schlief  nådigest  tilskrifva  låtha  och  befalt  sig 
på  nägen  tidh  til  Dantzigk  begifva,  på  deet  han  deste  bettre 
der,  hvadh  i  Pohlen  och  på  rixdagen  passerar  må  kunna  pene- 
trera. Att  Konungen  alt  sit  krigsfolck  i  Preussen  när  staden 
Dantzigk  logera  och  inquartera  låther,  är  fulle  något  judicera 
om,  och  lehr  denne  rixdagen  fulle  gifva  derpå  huadh  hanss 
intention    ähr    eet    uthslagh;    så   snart  någet  derifrå  och  andhra 


Digitized  by  VjOOQIC 


619 

orter  som  notabelt  &hr  inkommer,  skal  jagh  inthet  undherlåtha 
min  k.  Brodher  det  at  commnuoera.  OoBker  den  högste  Gudh 
min  K.  B.  till  sin  förre  helssa  oeh  styrka  nådigest  förhielpa  och 
dervedh  conservera  ville,  och  at  vij  snart  med  helssa  och  sund- 
heet  mage  få  talas  vedh.  Befaller  honom  her  medh  i  dens  Hög- 
ates nådige  beskydd  till  all  begärlig  och  önskelig  velmågo.  Bro- 
dherkärligen  förblifvandes 

Min  käre  Brodhers 

tienstyillige 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

P.  S. 

På  tijman  kom  ordinarie  poeten,  huad  af  nouveler  kommit 
ähr,  tvifler  jagh  inthet  secret.  Gyllencloo,  min  K.  B.  vidhlöftigare 
comraunicerar,  af  Nurenberger  ex[e]cution8  tractaterne,  synnes 
fulle  at  sedhan  de  Keijsserlige  hafve  bekommet  lööss  de  platzer 
de  begärat,  dee  inthet  raånge  godhe  ordh  gifve.  Gudh  gifve  dee 
Evangeliske  ständer  icke  få  beklaga,  deras  procedere.  Ifrån 
öfversten  Schlief  haar  jag  med  denne  post  intet  bref  bekommit, 
så  snart  jag  något  notabelt  bekommer  schal  min  K.  B.  jag  deraf 
part  gifva. 

Datum  Stockh.  den  20  December  1649. 

Bikskanalems  anteokning:  PrsBsent.  på  Tijdöo  den  24  Deoembris  anno  1649. 


282.  Jäkobsdal  den  14  Januari  1650. 

Taoksäfirelse  för  bref  ooh  nyårsönskaQ. 

Högvalborne  herr  Rickzcantzeler,  k.  Brodher  och  tilförlåtlige 
gode  venn.  Min  k.  Brodhers  venlige  och  mig  kierkomne  skrif- 
velsse,  af  dato  Tydön  den  4  hujus  ähr  mig  her  i  går  vell  inhen- 
digadt,  hunriithinnan  min  K.  Brodher  tilkienna  gifver,  dhen 
hungna  han  hafver  deröfver,  at  Gudh  den  högsta  mig  och  dee 
mina,  detta  förlupna  åhr  så  nådeligen  bevahrat,  och  deet  nyia 
medh  ^elssa  och  sundheet  hafver  täcktz  anträda  lathet,  gratule- 
randes  mig  deröfver.  Huarföre  min  K.  Brodher  jag  flitig  be- 
tackar, och  hadhe  jag  vel  förre  min  K.  Brodher  med  min  skrif- 
velsse  velat  sammaledes  besöckt  hafva,  der  mig  icke  hadhe  varit 


Digitized  by  VjOOQIC 


620 

berettat,  min  K.  B.  sig  snart  hijt  till  Stockholm  amat  begifva, 
tenckte  derföre  den  äran  hafva  med  honom  munteligen  fä  taala, 
och  honom  gratulera,  men  såssom  jag  nu  förnimmer  min  K.  B. 
ännu  icke  sä  snart  hijtkommer,  hafver  jag  her  med  min  skyl- 
digheet  hoos  honom  velat  aflegga.  Och  sässom  den  aldrahögste 
Gudh  min  K.  Brodher  och  hanss  k.  barn,  detta  nu  förledhene 
åhr  i  lijka  måtto,  sä  n&deligen  hafver  öfverlefva  lathet,  och  med 
helssa  och  sundheet  deet  nyia  lathet  anträdha,  huarföre  hans 
Gudommelige  nampn  vari  låf  och  ährat,  altsä  önsker  jag  af 
hiertat,  at  den  samme  godhe  Gudh,  ville  min  k.  Brodher  uthi 
denne  sin  höge  ålder  och  svagheet  med  hanss  kärkomne  an- 
hörige, icke  allena  detta  nu  begynta  nyia,  uthan  mänge  föUiande 
lycksallige  och  frögdefuUa  åhr  med  helssa  och  sundheet  öfver- 
lefva låtha  och  med  all  godh  och  begärlig  prospcritet  och  vidare 
continuation  till  sin  helsa  och  kraffter,  mildeligen  velsingne,  och 
oss  pä  bädhe  sijdor  den  nåden  förlene,  at  vij  mage  finnas  uthi 
eet  gädt  och  lyckeliget  tilståndh.  Hvadh  senaste  posten  med- 
bracht,  och  elliest  her  ved  håfvet  passerar,  tvifler  jagh  inthet 
min  k.  brodher  af  secret[erareu]  Gyllencloo  omständteligen  ähr 
adverterat,  och  efter  jag  denne  gång  annat  eij  veet,  min  K. 
Brodher  beretta,  vill  jag  honom  der  med  eij  besvera,  uthan 
önskar,  mig  nägen  legenheet  mä  gifvas,  att  min  k.  Brodher  och 
hanss  huus  jag  i  nägen  mätto  kunna  tesmoignera,  den  bcgärlig- 
heet  jag  hafver  dem,  behagelige  och  trogne  tienster  at  bevissa. 
Och  befaller  honom  etc. 

Min  käre  brodhers 

tienstvilligh 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Min  käre  Brodher  ville  lätha  sigh  behaga,  at  min  k.  gemahlin 
och  barn,  recommendera  sigh  her  medh  i  min  k.  brodhers  godhe 
favör  och  önsche  honom  her  medh  och  eet  frögdefult  gädt  och 
hungn  eliget  nytt  ähr. 

Jacobsdaal  den  14  Januarij  A:o  1650. 

Utaoskrift: 
Kongl.    Malj:tt   sampt   Saerlges  rickes  tro  man  Råd  och  Rlx  Cantseler, 
sampt   lagman    öfver   Nårlanden    den   högyälborne   Herre,  Herr  Azell  Oxen- 
stierna,   Grefve    till    Södermöre,    Frijherre  till  Klmitho,  Herre  tUl  Tidön  och 
Fijholm,  Riddare,  min  käre  Broder  och  tllförlåtellge  godhe  wen,  detta 

tienstligen. 


Digitized  by  VjOOQIC 


621 


TILLAGG. 


288.  Helsingfors  den  19  Febr.  1621. 

Begär  att  Rikskanslern  mätte  skrlfra  till  sin  fogde  om  en  äng,  som  enligt 
det  intjg  vid  lagmansting  erbälUts  lyder  till  en  De  la  Gardies  gård, 
men  hvUken  såsom  belägen  inom  Eimito  frlherreskaps  gräns  fogden  ej 
vill  släppa.     Pohlackarne  erbjuda  underbandling. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
godhe  venn.  Näst  all  etc.  Känn  jag  M.  K.  Br.  hermedh  brodher 
venligen  icke  oförmeltt  lathe,  att  jagh  icke  tuiffler,  dett  M.  K. 
Br.  lather  sigh  väll  ihughkomme,  huru  såssom  jagh  för  mitt 
scneste  affressanndhe  dher  ifrå  Stocholm  talte  medh  M.  K.  Br. 
om  een  cngh  som  lydher  thill  ett  hemman  som  jagh  uthi  M. 
K.  B:s  frijherreschap  haffuer,  huilckenn  engh  M.  K.  B:s  tiennare 
på  M.  K.  B:s  väghne  vedherkenudes,  och  efter  jagh  samme  engh 
ingheledhes  ifrå  heromanett  mista  kunndhe,  huarföre  jagh  och 
sadhe  migh  villie  lathe  ransake  om  samme  engh  vedh  lagha 
tingh,  på  dett  migh  dheri  måtte  sche  huadh  rätt  vohre,  så  haffuer 
jagh  dett  sedhann  göra  lathett.  Och  enndoch  gamble  och  tro- 
verdige  bönnder  uthi  be:te  M.  K.  B:s  friherreschap  sampt  medh 
nembden  för  een  sittienndhe  rätt  och  udhi  M.  K.  Bis  tiennares 
närvarelsse,  dhå  jagh  förledhenn  sommars,  ett  åhr  sedhann  dher 
Laghmans  tingh  höltt,  sadhe  och  bekenndhe,  att  offtabe:te  engh 
aff  åldher  och  uhrminnes  hafuer  lydt  och  legett  unnder  mitt 
hemman,  och  att  inthet  skatthemman  dher  i  soknen  vore,  som 
sigh  någhonn  rättigheet  till  samme  engh  thillmether,  haffuer 
jagh  likvell  inthett  dhå  strax  velet  vedherkcnnes  samme  engh, 
aldenstundh  M.  K.  B:s  fougde  begäredhe,  att  jagh  ville  unne 
honom  så  mycken  tijdh  att  hann  måtte  dherom  giffue  M.  K.  Br. 
tilkenna,  uthann  satte  dett  höö,  som  dhå  dheropå  var  bergatt 
och  höögiordt,  udhi  quarstadh,  thill  dhess  hann  hadhe  M.  K.  Br. 
dherom  förnimme  lathett.     Men  alldhenstund  hann  migh  inghenn 


Digitized  by  VjOOQIC 


beschedh  sedhann  hafuer  värdhe  lathett,  uthann  hafuer  emott  sitt 
giordhe  löffte  och  thillseigielsse  altt  dett  höö  som  dher  opä  var 
bergett  dherifrå  tagitt,  och  samme  engh  altt  herthilldagz  brukatt 
och  nyttett,  huarfhöre  hafuer  jagh  inthett  kunnet  unndherlathe» 
om  samme  saak  (änndogh  dheon  ringhe  är)  M.  E.  Br.  medh 
dhenne  min  schriffuelsse  att  bemödhe,  aldenstundh  samme  CDgh 
icke  känn  mistes  ifrå  be:te  hemman,  dher  dhett  schall  bliffue 
behållenn.  Begärer  fördhennschuldh  brodher  venligenn,  att  M. 
K.  Br.  vill  be:te  sinn  tiennare  tillschriffue,  att  hann  sigh  medh 
be:te  engh  icke  mehre  befathar,  uthann  lather  samme  engh 
blifue  unnder  dett  godz  som  dhen  uthaf  uhrminne  varit  haffuen 
Thj  jagh  migh  visserligenn  thill  M.  E.  Br.  försehr,  att  M.  E.  Br. 
lather  migh  åthniuthe,  huadh  såssom  Sueriges  lagh  förmåhr  och 
uttöfuer  hele  Sueriges  Rijke  sedhvanligitt  är. 

Huadh  tijdendher  ifrån  Lifflandh  ahnnlangar,  sä  ähr  her 
inthett  förefallenn  som  nägott  verdt  är,  att  omschriffue,  uthann 
allenest,  att  jagh  hafuer  bekommitt  schriffuelsse  ifrå  dhenn  Pol- 
niske  sijdhe  (huilkenn  jagh  H.  E.  M:tt  i  u[nderdänighet]  till- 
schicker)  Huaruthaf  M.  E.  Br.  haffuer  thill  att  see  och  fömimme, 
att  dhe  ännu  såssom  tilförenne  siunghe  altt  en  vijse,  driffuendes 
opå  sammankompstenn.  Huaropå  jagh  dhem  allenest  kårtteligen 
suare  vill,  att  jagh  icke  vill  migh  medh  dhem  uthi  någonn  han- 
deli innlåthe,  föränn  jagh  ifrå  högbe:te  H.  E*  M:tt  dherom  be- 
schedh  och  comraission  bekommer,  efter  dhe  sigh  icke  om  dhe 
proponerade  punchter  fulkomlighenn  resolueret  haffuer.  Och 
fördenschuldh  brodher-venligenn  begärer,  att  M.  E.  Br.  vill  migh 
medh  förste  lägenheett  förnimme  lathe,  hurusåssom  H.  E.  M:tt 
nådigest  vill,  att  samme  handell  aff"  migh  företages  schall.  Dher- 
efter  jagh  migh  i  all  u[nderdånighet]  rätte  och  regulere  vill. 
Befhalendes  M.  E.  Br.  etc.  Datum  Helssingfors  den  19  Februarij 
1621. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie. 

Originalet  i  Tldö  gärds  arkiv. 


Digitized  by  CjOOQIC 


<S8 


REGISTER. 


Aa,  ström  i  Lifland,  flyter  förbi  Wolmar 
och  Wenden,  409,  411,  434. 

Abraham  Isaksson,  major,  434, 436, 440. 

Aderkas,  Adrikas,  öfverste,  185,  239, 
454,  455,  456,  460. 

Ahnembnrg,  Annenburg,  sydost  om 
Mitaa,  411. 

Ajas,  DU  Aijasch,  i  Lifland,  ej  långt 
från  Riga,  286,  446. 

Akershas  län  i  Norge,  577. 

Alexi  MichalloTitz,  rysk  öfverste,  4. 

Allishof,  gods  1  Lifland?,  250. 

Amaten,  i  Lifland,  460. 

Ammako.  by  i  Hall  k  o  härad  i  Fin- 
land, 16. 

Anders,  lakej  hos  Jakob  De  la  Gardie, 
527,  531. 

Anders  Mickelssoo,  i  tjenst  hos  Jakob 
De  la  Gardie,  228,  240,  241,  245,  253, 
268,  296. 

Anders  Nilsson,  kamererare,  13. 

Anders  Olofsson,  enspännare,  54. 

Anders  Persson,  löjtnant,  kapten,  203, 
307. 

Angelntemny,  Angelnlemi,  kyrkby  på 
Kimlto-ön  i  Finland,  16. 

Anna,  Prinsessa  af  Spanien,  förmäld 
med  K.  Ludvig  XIII.  af  Frankrike, 
103. 

Anna,  Prinsessa,  K.  Johan  III:s  dotter, 
327. 

Anna  Åkesdotter  (Bååt),  Axel  Oxen- 
stjemas  hustra,  17,  244,  247,  323, 
500,  502,  504,  513,  517,  528,  590,  610, 
614. 

Archangel,  53. 

Arendz,  Tlle,  köpman  1  Reval,  138. 

Arnlm,  H.  G.  von,  f.  d.  sachs.  fält- 
marskalk, 574. 

Arvid  Nilsson,  i  Jakob  De  la  Gardies 
tjeast,  315. 

Arvid  Tönnesson  (Wildeman),  ståthål- 
lare på  Käksholm.  96,  101,  106,  120. 

Aschaffenburg,  Knr-Mainzisk  stad,  613. 

Astacho,  se  Ostaskhov. 


Aston,  öfverste,  först  i  polsk,  sedan  i 
svensk  tjenst,  873. 

Aagdov,  Angdo,  Angdou,  se  Odov. 

Augsbnrg,  Tysk  riksstad,  500. 

Axel  Mattsson  (Krus),  löjtnant,  broder 
till  riksskattmästaren  Jesper  Matts- 
son Krus,  88. 

Azhulm,  sätesgård,  Norrbo  h.  Vest- 
manland,  585,  587. 

Avaugour,  Charles  d*,  fransk  diplomat, 
574. 

Avaux,  Claude  de  Mesmes,  comte  d*, 
fransk  ambassadeur  i  Sverige,  586. 

Baaz,  Bengt,  adlad  Ekehjelm,  Prins 
Carl  Gustafs  lärare,  583,  581 

Baden,  Markgrefven  af,  Fredrik  V,  583. 

Bc^gge,  Bengt,  öfverste,  sedan  lands- 
höfdlng,  562. 

Bal  dun,  Baldohn,  ort  i  Kurland,  ö.  om 
Mitau,  283,  380,  455. 

Balga,  stad  i  Ost-Preussen,  vid  Frisohe 
Haflf,  558. 

Baner,  Carl,  sändebud  till  Danmark 
och  Frankrike,  452,  480,  500. 

Baner,  Johan,  öfverste,  general,  fält- 
marskalk, 346,  550,  553,  554,  567, 
580,  581,  585. 

Baner,  Per,  Peder,  rikskansliråd,  gou- 
vemeur  i  Reval,  184, 220, 256,258,348, 
351.  352,  471,  503,  575,  576,  581,  585. 

Baner,  Svante,  hofmarskalk,  gouver- 
neur  i  Riga,  182,  295,  349,  351,  358, 
411,  415,  418,  422—428,  432, 436,  438, 
445,  452—454,  458,  460,  462-464, 
466,  467,  471. 

Barre,  Wilhelm  de  la,  öfverste,  269, 
270,  347,  349,  455. 

Basel,  schweizisk  stad,  583.  584. 

Bauske,  stad  i  Kurland,  vid  Bolder-Aa, 
364,  375.  376,  380,  385,  401,  404,  413, 
414,  438,  442,  447,  452,  462,463,465, 
469. 

Bautzen,  stad  i  Lausitz,  under  Kur- 
Sachsen,  587. 


Digitized  by 


Google 


624 


Bayern,  karfnrstendöroe,  500. 

Becker,  Nils,  i  Axel  Oxenstiernas  tjenst, 
161. 

Becker,  Wilhelm,  borgare  i  Riga,  447. 

Behnem,  Benem,  Joh.  Ebbert  von,  rytt- 
mästare,  405. 

Behr,  Johan,  stamfader  för  sy.  adl. 
åtten  Bär,  75,  76. 

Bengt  Mattsson,  tolk  för  ryskan,  26. 

Berg,  Johan,  öfverste  för  ett  finskt 
regemente,  556. 

Bergshoff,  gods  I  Lifland,  öster  om 
Riga,  453. 

Bemdes,  Berendes,  Bårends,  Joachim, 
Jochim,  ståthållare  I  Koporie,  sedan 
i  Riga,  31,  32,  81,  85,  112,  182,  186, 
189,  192,  194,  195,  223,  231,  240,  243, 
246,  321,  322, 

Bernhard,  hertig  af  Sachsen-Weimar, 
584,  586. 

Bcrson,Birsen(!),  slott  i  sydöstra  Lifland, 
363,  378,  387,  409,  411. 

Betler,  se  Butler,  219. 

Bleker,  kyrkby  öster  om  Riga,  454. 

Blckerska  sjön,  nu  Jägels-See,  453. 

Blrs,  Birsen,  ou  Birze,  Birdschl,  slott  1 
Lltthauen,  364,  376,  383,  385,  390, 
410,  413,  414,  416,  417. 

Bitzer,  anstäld  vid  engelska  legatio- 
nen, 82. 

Bjelke,  Nils,  ståthållare  i  Finland, 
president  I  Åbo  hofrätt,  59,  323,  324, 
343,  344,  3n0,  404,  438,  515. 

Bjelke,  Sten,  riksråd,  gen.-gouverneur 
i  Pommern,  573. 

Blawen,  förmodl.  ett  slott  I  Litthauen, 
som  tillhörde  Radzivil,  373. 

Bo  Wernersson,  kamererare,  240,  245, 
296. 

Bohus,  norsk  fästning  vid  Göta  elf,  602. 

Boije,  Anders,  f.  d.  ståthållare  på  Käks- 
holm, 8. 

Boije,  Göran,  till  Gennäs,  riksråd,  8. 

Boije,  Hans,  ståthållare  i  Novgorod,  92. 

Borieus,  Daniel,  86, 

Borgo,   Borgå,  stad  i  Nyland,  31,  155. 

Boris  Gudenov,  rysk  tsar,  9,  10. 

Boskapaskatten,  494. 

Brahe,  Ebba,  riksdrotsen  Magnus  Bra- 
hes dotter,  Jakob  De  la  Gardies 
hustru,  12J5,  142,  193,  243,  323,  351, 
395,  396,  471,  482,  508,  536,  581,  588, 
594.  620. 

Brahe,  Magnus,  rik sd  rota,  243,  323, 
475,  512,  513,  514. 

Brahe,  Nils,  öfverste,  479, 

Brahe,  Per,  riksråd,  riksdrots,  508,  511, 
514,  517,  520,  525,  527,  528,  535,  551, 
568,  570,  586,  606,  607,  608. 

Brand enburg,  slott  i  Ost- Preussen,  vid 
Frlsche  Haff,  558. 


Brandenburg,  kurfarstendöme,  563,565. 

Braunsberg,  stad  nära  Friscbe  Haff, 
Preussen,  558,  559,  560,  563. 

Braunschweig,  hertigen  af,  Fredrik 
Ulrik,  103. 

Braunschweig,  hertigen  af,  Christian, 
229. 

Braunschweig,  staden,  103. 

Breisach,  österrikisk  stad  och  fästning 
1  Breisgau,  vid  Rhen,  583,  585. 

Bremen,  biskopen  af,  Fredrik  af  Dan- 
mark, sedan  k.  Fredrik  III,  550. 

Bremen,  Brämen,  Ewert  von,  ståthål- 
lare på  Ivangorod,  sedan  på  Reval, 
44,  144,  220,  503. 

Bretholdt,  Melchior,  invånare  i  Reval, 
139,  140. 

Bror  Andersson  (Rålamb),  kammarråd, 
240,  245. 

Brossart,  Pierre  de,  kavalleri-major  i 
svensk  tjenst,  477. 

BrUnn,  i  Mähren,  610. 

Briinnow,  Brynno,  Göran,  ryttm.,  30, 35. 

Brunsvik,  se  Braunschweig. 

Broms,  Petter,  löjtnant,  57. 

Brömsebro,  vid  gränsen  mot  Danmark, 
nära  Östersjön,  610. 

Burmelster,  Cbrlstoffer,  lifländsk  adels- 
man, 277,  278. 

Burt,  Hans,  major;  hans  enka,  141. 

Burt,  Henrik,  ryttmästare,  437. 

Burtuick,  Burtneck,  slott  och  gods  vid 
en  sjö,  norr  om  Wolmar  i  Lifland, 
228,  230,  243,  247.  254,  270,  321,  460. 

Busin,  Paul,  kommendant  på  Yxkull, 
454. 

Butler,  Jakob,  polsk  kapten,  202,  219, 
373. 

Butow,  Blitow,  gränsort  i  Pommern, 
560,  564. 

Buxhöwden,Buxhöfden,  Johan,  lifländsk 
adelaman,  354. 

Buxtehude,  stad  mellan  Harburg  och 
Stade,  543. 

Byringh,  Byrinch,  Fredrik,  adelsman 
i  Riga,  211,  216. 

Byuren,  Herman  von,  3. 

Back,  Arendt,  tolk  för  ryskan,  13. 

Back,  Hans,  den  förres  fader,  rytt- 
mästare, 13. 

Bångh,  Björn,  skeppskapten,  204. 

Balt,  Lilla,  452. 

Böenert,  Jörgen,  köpman  i  Riga,  98. 

Böhmen,  598. 


Callsenbof,  se  Ealsenhof. 

Carl  IX,  konung  af  Sverige,  1,  6,  7, 
13,  15,  21,  24,  26,  31,  33,  35,  38.  40, 
49,  63,  70,  81,  as,  99,  106,  138,  148, 
234,  235,  278,  368. 


Digitized  by 


Google 


625 


Oarl  Filip,  Carl  IX:8  son,  hertig  af 
Södermanland,  1,  2,  5,  6—10, 12,14, 
18,  23,  24,  27,  28,  34,  36,  39,  41,  42, 
165,  167;  om  hans  val  till  tsar,  6,  7, 
14,  23,  27,  42. 

Carl  Gustaf,  son  af  pfaltzgrefyen  Johan 
Casimir  och  k.  Gustaf  Adolfs  syster 
Katarina,  sedan  k.  Carl  X,  5^3. 

Cassan,  se  Kasan. 

€barna^é,  Hercule  de,  fransk  gesandt 
hos  k.  Gustaf  Adolf,  476, 477, 479, 480. 

Oblmita,  se  Kimito. 

Ohodkievitz,  Johan  Carl,  polsk  fält- 
herre, 4,  130,  132,  145. 

Chor-coppel,  en  äng  i  Estland,  502,  503. 

Christer  Hansson  till  Brinkala,  rytt- 
mästare  för  adelsfanan  i  Finland,  88. 

Christer  Simonsson,  fältsekreterare, 451. 

Christian,  hertig  af  Braunschweig,  229, 
395. 

Christina,  enkedrottning  af  Sverige, 
1,  6.  7,  8,  27,  28,  29,  361,  362. 

Christina,'  arfprlnsessa,  drottning  af 
Sverige,  1627:  416,  449,  1633:  509, 
513,  517,  518,  519,  1634:  525,  526, 
528,  531,  532,  534,  540,  1635:  542, 
543,  545,  546,  548,  552,  553.  559,  560, 
567,  568,  1636:  571,  572,  1639:  576, 
577.  578,  580,  582,  583;  /Ö4/:  588, 
590;  1642:  591.  592,  593;  1643:  595; 
1645:  596—603,  605—608;  1646:  612, 
613.  614;  1649:  618. 

Ohrlstoffer  Assarsson  Mannersköld,  öf- 
verste,  176,  221.  250,  346,  388,  407, 
410,  411,  412,  413,  434,  440,  466. 

Cobron,  Samuel,  öfverste  i  svensk 
tjenst,  5,  9,  11,  12,  45,  102, 153, 167. 

Coniefspolski,  se  Konlecpolski. 

Constantia,  k.  Sigismunds  gemål,  215, 
336. 

Constantinopel,  313. 

Coporle,  se  Koporie. 

Corobel,  Jacob  Bourgiau  de,  rytt- 
mästare  i  svensk  tjenst,  73,  74. 

CreutJB,  Ernst,  öfverste,  ståthållare  på 
Vi  borg,  gouverneur  I  Dorpt,  105,  152, 
185,  231,  250,  320,  385,  446. 

Creutz,  Georg  (Jören)  Fredrik,  öfverste- 
löjtnant,  förut  I  polsk  tjenst,  135, 140. 

Creutz,  Lorens,  assessor  i  Bergsamtet, 
sedan  riksråd,  588. 

Creutzborg,  se  Kreutzbnrg. 

Cunningham,  Georg,  öfverste  i  svensk 
tjenst,  562. 

Curland,  se  Kurland. 

Da&rö,  utanför  Estlands  vestra  kust, 
192,  242,  246,  267,  275,  277,  281, 285, 
289,  298,  506. 

Dahlen,  vid  en  gren  af  DUna,  nära 
Riga,    184,   191,   234,  235,  240,  244, 

Axel  Oxenstierna  II:  5. 


247,  248,  249,  333,  334, 343,  346,  453, 
454,  461. 

Dalehamn,  Dalemc,  Dalleröön,  hamn- 
plats utanför  Stockholm,  nu  Dalarö, 
551,  601,  609. 

Dal  er  ne,  landskapet  Dalame,  520. 

Dalkarlar,  innebyggame  der,  särdeles 
i  de  öfra  socknarne,  520,  601. 

Daniel  Simonsson,  tullförvaltare  i 
Narva,  131. 

Danibark,  dess  förra  krig  med  Sverige, 
11,  18,  24,  27,  28,  33;  spändt  förhål- 
lande efter  freden  i  Sjöröd,  128, 294, 
2%,  319,  322,  326,  332,  449,  492,  499, 
523:  senare  kriget  och  fredsunder- 
handlingen vid  Brörosebro  596, 600— 
603,  610;  krig  mod  kejsar  Ferdinand 
II  och  Ligan  452;  prins  Christians  tvist 
med  rhengrcfven  Otto  Ludvik,  483. 
Jfr  Kristian  IV. 

Danzig,  123,  154,  203,  215,  218,  219, 
221,  224,  225,  473,  559,  574,  575,  594, 
598,  601,  609,  611,  618. 

Danziger  Haupt,  Höft,  en  udde  der 
Wichseln  andra  gången  grenar  sig, 
med  skans,  430,  557,  559,  563. 

D'Avaugour,  D'Avaux,  se  bokst.  A. 

De  la  Gardie,  Brita,  Jakob  De  la  Gar- 
dies  syster,  gift  med  1)  riksskatt- 
mästaren Jesper  Mattsson  Krus,  2) 
riksdrotsen  Gabriel  Gustafsson  Oxen- 
stierna, 255,  369,  377,  378,  487,  489, 
490,  493,  505-507,  610. 

De  la  Gardie,  Christina  Catharina, 
Jakob  De  la  Gardies  dotter,  508. 

De  la  Gardie,  Gustaf  Adolf,  Jakob  De 
la  Gardies  son,  484. 

De  la  Gardie,  Johan,  Jakob  De  la 
Gardies  broder,  ståthållare  i  Åbo, 
riksråd,  15,  21,  22,  35,  127,  243,  308, 
412,  482,  493,  524,  526. 

De  la  Gardie,  Magnud  Gabriel,  Jakob 
De  la  Gardies  son,  sedan  rikskansler, 
572,  588. 

De  la  Gardie,  Maria  S^fia,  Jakob  De 
la  Gardies  dotter,  g.  m.  riksrådet 
Gustaf  (Gabrielsson)  Oxenstierna, 
grefve  af  Croöeborg,  593,  594. 

De  la  Gardio,  Pontus,  fältmarskalk, 
Jakob  De  la  Gardies  fader,  49. 

Dennof,  se  Döuhoff. 

Derenthal,  Johan,  borgmästare  i  Re  val. 
238,  258,  260,  264. 

Didriks,  Dieterich,  Niklas,  ryttmästare. 
347. 

Dirrendal,  se:  Derenthal. 

Dirschan,  Dirso,  stad  i  Vest-Preussen 
vid  Weichsel,  448,  557. 

Dmitri,  Deraitri,  tsar  Ivan  Vasiljevitz' 
föregifne  son,  en  af  de  falske  De- 
metrierne,  2,  4. 

40 


Digitized  by 


Google 


626 


DoUmaD,  Dolman,  Berndt,  borgmästare 
i  Riga,  251. 

Dorpt,  stad  i  Lifland,  162,  233,  388, 
3&,  347,  348,  349,  354-358,  361, 
368.  377,  381,  382,  439,  442,  446. 

Drake,  Hans,  öfyerste,  562. 

Dreijer,  Reinhold,  köpman,  190,  191, 
208,  213. 

Drelling,  Drelllng,  J.  D.,  hertig  Fredriks 
af  Karland  råd,  197,  304, 360,  366, 370, 
371,  372-375,  376,  381.  384,  390, 413. 

Drummond,  Drummundt,  David,  of- 
verste  i  svensk  tjenst,  412,  553. 

Dryssen,  DrieseD,  stad  i  Mark  Bran- 
denbiirg,  vid  ån  Netse,  587. 

Dufva,  Olof.  löjtnant,  hofstallmästare, 
103,  104,  121,  122. 

Dunoway,  polsk  officer,  415,  437,  441. 

Diises,  Dussess.  Hans,  lifländsk  adels- 
man, 247,  248,  251,  267. 

Dnvall,  Duvaldh,  Jakob,  öfverste  för 
Norrlands  knektar,  411,  588. 

Duvall,  Gustaf,  Jakobs  son,  slntl.  lands- 
höfding,  588. 

Duvall,  Jakob,  Jakobs  son,  slutl.  lands- 
höfding,  588. 

Dvna,  Diina,  166,  176,  363,  364,  369. 
'376,  390.  407,  409—411,  413,  415,430, 
434,  435,  440-443,  453-455,  462, 
463,  465,  469,  472. 

Diinaburg,  fäste  i  polska  Lifland  vid 
Dttna,  380,  409,  411,  452,  453. 

DUnamunde,  fästning,  179, 194, 221, 455. 

Dnnkerque,  Diinkirchen.  stad  i  Flan- 
dern, den  tiden  lydande  under  Spa- 
nien och  ryktbart  som  kaparenäste, 
495,  497. 

Dönhoff,  Dennof,  Magnus  Brnst,  polsk 
öfverste,  257,  a30,  332—335,  338, 339, 
346,  349,  354. 


Ebba  Mänsdotter  (Liillehök),  grefvinna 
till  Raseborg,  enka  efter  Sten  Eriks- 
son Leijonhufvud,  576. 

Eck.  Laurentius,  borgmästare  i  Riga, 
228,  243,  251,  255,  350. 

Eckau,  Rckou.  >Ekho1T>,  ort  1  Kurland 
öster  om  Mitau,  180,  338,  364,  370, 
404. 

Eckholtz,  Hans,  kapten,  kommendant 
å  fästet  Evestmiinde,  359. 

Ekhoff,  se:  Ecknu. 

Ekholmen.  gods  i  Trögds  härad,  Up- 
Jand,  365,  593. 

Rlblng,  Elbingen,  residensort  för  Sven- 
ska besittningen  i  Preussen,  417,  418, 
461,  476,  482,  484,  490,  554,  556,  558, 
559,  561,  562,  565. 

Elfsborg,  fästning,  den  tiden  utanför 
Göteborg,  219,  495,  497,  499. 


Elfsborgs  lösen,  betalad  till  Danmark, 
65,  68,  69,  77,  84,  86,  102,  116.  119. 

Elfsnabben,  hamn  vid  Muskön,  söder 
om  Stockholm,  422,  474,  482,  601. 

Elimä  f  jerding,  del  af  östra  Nyland,  31, 

Engelhardt,  Michael,  post,  3ll. 

England,  82,  86,  219,  370. 

Engelska  sändebudet,  Mediatoren,  ser 
Merich. 

Erik  Andersson  (adlad  Trana),  tolk, 
kamererare,  krigskommissarie.  106, 
107,  295,  296,  301,  302,  306,  322,  361, 
364,  368,  467,  471. 

Erik  Bertilsson,  ryttmästare,  20. 

Erik  Börjesson,  Birielsson,  ryttmästare, 
57. 

Erik  Göransson  (Ulfsparre),  ståthållare 
i  Linköping,  500. 

Erik  Hansson  (Ulfsparre),  öfverste,  553. 

Erik  Jönsson,  under-tygmästare,  80, 
182,  482. 

Erik  Larsson  (von  der  Linde),  köpman, 
546,  549.  559,  566. 

Erins  (Irländare?  af  öns  gamla  namn), 
adelsman  (7),  346. 

Erla,  Erlau  i  södra  delen  af  Lifland, 
460. 

Ermis,  Ermiss,  gods  i  Lifland,  293, 371. 

Essen,  Polsk  fänrik,  415. 

Essen,  Alexander  von,  öfverste,  sedan 
generalmajor  i  svensk  tjenst,  562, 
565. 

Estland,  44,  136,  137,  139,  242,  288, 
323,  437. 

Estland,  landtråd  i,  159,  192. 

Estland,  ridderskapet  och  adeln  i,  136, 
242,  253. 

Estland,  statien  (jordskatt)  i,  253. 

Evangeliska  (kristliga)  kyrkan,  för- 
samlingen, 468,  473,  494,  497,  502, 
511,  523,  524,  531,  533,  590. 

Ewest,  Evst,  Evesten,  biflod  till  Dtlna. 
3ö9,  361,  362,  410,411,  413,448,451, 
453. 

Ewestmiinde,  fäste  vid  ån  Bvsts  ut- 
lopp i  DUna,  a59,  443,  452,  465. 


Fahrensbach,  Göran,  polsk  fältherre, 
489. 

Fahrensbach,  Wolmar,  lifländsk  partl- 
gängare.  495. 

Fahrensbach,  Magdalena,  fru,  506,  507. 

Falkenberg,  Didrik  von,  hofmarskalk 
hos  drottning  Christina  d.  ä.,öfverste, 
361,  478,  479. 

Falkenberg,  Conrad  von,  landshöfding 
i  Kalmar,  sedan  riksråd,  455,  612. 

Fegrffius.  adl.  Strömfeldt,  Johan,  resi- 
dent i  Danmark,  495,  501,  523. 


Digitized  by 


Google 


627 

Fellin,   Felln,   gods   i  Lifland,  mellan  Frantz,  skeppare,  227. 

Dorpat   och    Pernau,   222,  229,  242,  Fredrlchs,    Jakob,    köpman,    190.  191, 

255,  285,  348,  352.  208,  213,  230.  378,  m,  381,  432. 

Feodoritens  son,  se:  Michael  Feodoro-  Fredrlkshof,  gods  1  Lifland,  nåra  Riga, 

vltz.  183,  184. 

Ferdinand    II,    romersk    kejsare,    449,  Friedrich,  hertig  af  Kurland,  se:  Kur- 

512,  567,  573.  land. 

Ferdinand    III,   romersk  kejsare,  584,  Friedrich    Wilhelm,  den  store  kurfur- 

585,    gör    anbud    om    hemlig    freds-  ^ten  af  Brandenburg,  612,  613. 

nnderhandling,  610,  613.  Frledrichs,  Thomas,  råd  och  hofjunkare 

Fersen,    Hans,    godsegare    i    Estland,  p.^^^l  P^ifT'*''  ^""^^  '^^^     w  -v^ 

ståthållare  på^Hapsll,  388,  389,  401!  ^j{-^:  ^:LlT^7:^^'^  ""'^  '"^ 

Fiholm,    gods  i  Jaders  socken.  Söder-  pritz  (Rosladin),  kapten,  öfverste,  189. 

manland,  25,  159,  261,  360,  620.  Fältmarskalken,  se:  Wrangel,  Herman, 

Filip  (II),  hertig  af  Pommern,  43.  172. 

Filip  III,  koDung  af  Spanien,  219, 263.  Försten  han  ser,     Georg     Ludvig,     bof- 

Finke,  Henrik,  furir,  291,  m  mästare  hos  grefve  Magnus  Gabriel 

Finland,  1611:  2;  1612:  9,  12,  14;  1613:  De  la  Gardie,  597. 

9,  12,  14,  31,  35,  59,  65;    1614:  72, 

Ti'  }?J^\^.'  ?tk  ^?iS-*  ??r"^'  ^'  Gammal,   Magnus  Mathise,  kyrkoherde 

98,   101,   104,    109,    116,   119:    1619:  i  Pedersöre,  178. 

133;    1620:  134,  146:   1621:  152,  161;  Gardet,  Gardestrupper,  601. 

^^r^*  JS*'  J?*'  J?^»  ^^'  ?^^'  ^J2»  Gdov,    Augdow,   stad   vid  östra  stran- 

l^J'    B^^   '^^^'    ^5^;.  ^l^.i*  Hl?'  o^?J'  ^^^  »«  PeiP°»»  ffonv.  S:t  Petersburg, 

298,   308;    1625:   324,  343,  344,  347;  42,  44,  54,  83,  96,  132,  133. 

!??/•'. .^^^'   ^^^^'    1^'  f^^  4^^»  93  G«d^e,  Ove,  dansk  amiral,  602. 

413,  414;    1027;  420,  423,  42b,  432,  Georg  Wilhelm,  kurfurste  af  Branden- 

437;  1628:  466;  1645:  599;  1649:  617.  burg,  476,  511,  530,  533. 

Finland,    Finskt    krigsfolk,    152,    221,  Gerdt  Dldrichsson,  kamererare  I  Kiga, 

239,   253,   304,   347,   348,    349,    351,  sedan  1  Preussen,  232,  246,  354,  364, 

393,  407-410,  412,  420,  434,  440, 466,  366,  378,  380,  387,  388,  401,  402,  425. 

482,  492,  501,  510,  556,  575,  580.  Glebova,  by  sydost  om  sjön  limen,  gouv. 

Finskt   fotfolk,  knektar,  44,  153,  351,  Novgorod,midt  emellan  StarajaRussa 

571.  och   Ostaschkov,  nu  öde,  87,  88,  91, 

Finskt  rytteri,  153,  179,  190,  351,  361,  97,  110. 

437,  529,  540,  543,  353,  601,  603.  Goldberg,    Gollberg,    Joakim,    Jakob, 

Firchs,  Christoffer,  kansler  hos  hertig  köpman  I  Riga,  196,  256,  266. 

Friedrich  af  Kurland,  373,  375,  407,  Goldstein,  Gk)llsteiD,  Wilhelm,  general- 

420,  444,  445.  major  i  Svensk  tjenst,  612. 

Flschusen,  Fischhausen,  I  Ost-Prensscn,  Gonsievskl,      Gonseffscbi,     Alexander, 

norr  om  Pillau,  558.  Polsk    fältherre,    16I.H:  32,  33;  1625: 

Fleetwood,  Georg,  öfverste,  sedan  ge-  362,   373,   380:    1626:  407,  411,  413; 

neral  och  friherre.  562.  1627:  415,  417,  419,  437;    1628:  452 

Fleming,   Claes,  rlksmarsk,  ståthållare  —454,  459,  460—463,  465,  466,  469, 

i  Finland,  21.  470,  472. 

Fleming,  Claes,  amiral, öfverståthållare,  Gonslevski,    Alexander    Gonsievskl    ti. 

riksråd,  473,  479,  484,  500,  515,  581,  y.,  son  till  fältherren,  437. 

582.  Gordon,  John,  Öfverste  i  svensk  tjenst, 

Fleming,  Henrik,  öfverste,  ståthållare  562. 

i    Ingermanland,  132,  187,  250,  252,  Gottberg,  Paul,  förut  kapten  i  svensk 

283,  322,  599.  tjenst,  kan  angifva  ett  polskt  anslag 

Flöricii,  Hans,  tolk   för  ryskan,  9,  10,  mot  k.  Gustaf  Adolf,  233—235. 

Fogelsång,  se:  Vogelsang.  Grambou,  Claes,  köpman  i  Reval,  9,  35, 

Forbus,  Arvid,  generalmajor,  sedan  fri-  59,  72;  hans  enka,  72,  73. 

herre  och  riksråd,  612.  Granhammar,  Bro  h.  Upland,  sätesgård 

Forrath,  kapten,  331.  för  sv.  ätten  Rosencrantz,  536. 

Frankfurt,  Franckefort,  am  Main,  509,  Grekland,    derifrån    är    den    berömda 

525,  528,  530,  533,  535,  540.  bronzdörren  uti  Nowgorod,  94. 

Frankrike,  103,  480,  544,  568,  583,  585.  Grewell,  Otto  von  der,  kurländsk  adels- 

614.  man,  225. 


Digitized  by  VjOOQIC 


628 


Grip,  Sidonla,  fru,  enka  efter  Johan 
Caslmir  Leljonhufvud,  eller  Lewen- 
haupt,  576. 

Gripsholm,  slott  vid  Målarens  södra 
straQd,  enkedrottning  Maria  Eleo- 
noras vanliga  residens,  236,  245,  583. 

Grothusen,  Grothaus,  Reinhold,  kur- 
ländare,  polsk  officer,  fången,  360. 

Grotius,  Hugo,  svensk  arobassadeur  i 
Paris,  544. 

Grubbe,  Lars,  af  ätten  Stiernfelt,  stats- 
sekreterare, slutl.  krigs- och  assistens- 
råd,  478,  493,  509,  511,  513,  5l4,  516, 
532,  534,  537,  538,  539,  547. 

Grut,  Peter,  ryttare,  under  De  laGardie, 
300. 

GuUkrona,  gård  i  Navo,  Nagu  socken, 
Åbo  län,  16. 

Gund(!),  Gwln,  William,  öfverste  i  sv. 
tjenst,  562. 

Gustaf  II  Adolf,  k.,  hertig  af  Vest- 
manland,  16tl:  1,  2:  1612:  3,  5—18; 
1613:  20—41,  43-69;  1614:  70—79; 
1615:  80—85;  1616:  86—122:  1618: 
124,  125;  1619:  126-130,  132,  133; 
1620:  134-141,  143—152:  1621:  153 
—160,  622;  1622:  162,  164,  165,  167 
-173,175-183;  /Ö2.V;  184— 228,  230, 
232—240,  242,  243,  245,  246,  248,  249 
—253,255—260;  1024:262—313;  1625: 
314—320,  322-336,  337—354,  356— 
369,  371,  372,  374—386:  1626:  387— 
414;  1027;  415-427,  429-433,436— 
439,  441,  443—450,  451;  1628:  452, 
463,  464,  466—472,  474,  475;  1629: 
477_480;  1630:  481-483;  1631:  485, 
487_493.  |ö.?2;  494—507;  1633—1646: 
508,  510-512,  514,  516,  519,  521— 
523,  52(>,  530—532,  537,  538,  541,  543, 
.  545,  576,  605,  608,  613. 

Gustaf  Nilsson,  tullnär  i  Norrköping, 
491. 

Gyldenclou,    Anders,    statssekreterare, 

618,  619,  620. 
Gyllenhjelm,  Carl  Carlsson,  riksamiral, 
fältmarskalk,  129,  131,  132, 190,  295, 
345,  346,  364—366,  368,  384,  515,  579. 
Gyntellbärgh,  Gyntelberg,  346. 
Göran  Jakobsson  (Silfverpatron),  ståt- 
hållare på  Kokenhusen,  591. 
Göteborg,  495,  497,  499,  602,  603. 


Hacke,  se  Häck. 

Halberstadt,  rikskanslerns  möte  der 
med  kurfursten  af  Brandenburg  och 
Neder-Sachsiska  kretsen,  530,  533. 

Hall,  HaUe(?),  öfverste,  584 

Halliko,  Halikko,  socken  i  Haliko  hä- 
rad i  Finland,  16. 


Hambnrg,  267,  493,  500,  527,  547,  ÖÖ5, 

459,  574,  609,  611. 
Hammerstein,    stad     i    Vest-Prenssen, 
mellan   Nen-Stettln  i  Pommern  och 
Schlockau,  419. 
Hand,  Arvid,  öfverste,  167. 
Hans  Hansson,  slottssekreterare  i  Rc- 

val,  144. 
Hans  Henriksson,  kamererare,  105. 
Hans  Jonsson  (Stålhandske),  ståthållare 

på  Käksholm,  106. 
Hans    Olofsson,    i    Axel    Oxenstjemas 
tjenst,    trollgen    vid    hans   gårdar  i 
Lifland,  315. 
Hapsal,    stad    och   slott  i  Estland,  30, 

388,  401,  487,  502,  503,  507. 
Harrlcn,    vestllga    delen    af    Estland, 

253,  268. 
Harrisk  och  Wirisk  rätt,  en  i  Harrien 
och  Wirland  gällande  form  af  läns- 
rätt, som   utsträckte  densamma  till 
f  jerde  led,  242,  246. 
Hatzfeld,  Melchior  von,  grefve,  kejser- 
lig general,  581. 
Heell,  Hela,  en  landtunga  med  köping 

vid  Danzlger  Bucht,  221. 
Heiden,   Heijden,   Gert  von   der,  köp- 
man i  Reval,  86,  109,  116,  119,  120, 
241,  242. 
Heilbronn,  Hejlbrunn,  belägringen  1646, 

614. 
Helllgenbell,   stad   i  Ost-Preussen,  vid 

Frische  Haff,  558. 
Heimarhof,  Helmar,  gods  i  vestUgaste 
delen  af  Estland  (Land-Wleck),  193. 
Helfrich,   Helfricht,  Hilfrecht,  Berndt, 
sekreterare  hos  general gouvemeuren 
i  Riga,  161,  211,  258,  284,  392. 
Helge  Jespersson,  enspännare,  47. 
Helmes  (Helmet,  Helmit,  Helmers),  Paul, 
stamfader  för  adliga  slägten  Helmer- 
sen,  kamrerare,  rådman  i  Riga,  287, 
308,  377—379,  380—382,  432. 
Helsingfors,  32,  87,  138,  155,  156,  196, 

622. 
Henrik  IV,  konung  i  Frankrike,  103. 
Henrik  Jönsson,  slottssekreterare  i  Vi- 

borg,  96.  114. 
Henrik    Månsson,   Monsen,  ståthållare 
på  Käksholra,  127, 129,  245,  301,  306. 
Henrik  Thomae,  kyrkoherde  i  Käksholm, 

134. 
Hentzell,  Hans  Ulr.,  ryttmästare,  252. 
Hertzlg,  Peter,  assessor  i  Åbo  hofrätt, 

233  324. 
Hillcken,  Frans,  367. 
Hintelman.   ej  Hirtelmann,  Fredrik,  J. 

D.,  rådman  i  Riga,  210,  321. 
Hofkirch,  Carl   Ludvig,  keJRerlig  fält- 
marskalk, 580. 
Hofrätt  och  Krigsrätt,  139,  526,  531. 


Digitized  by 


Google 


629 


Hofven  (Hoffen,  Håflfyen),  Henrik  von, 
ryttmästare,  233—235,  457. 

Holland,  Förentn  Nederland,  103,  263, 
426,  438,  479,  547. 

Holländska  sändebud  för  att  mäkla  fred 
mellan  Sverige  och  Ryssland:  rlddarne 
Reinhold  Brederode,  Albrecht  Joa- 
chlmi  och  doctor  Dldrik  Baas,  85, 
86,  93,  95,  96,  101, 103,  112,  115,  118. 

HoUola,  härad  i  Tavastland,  105. 

Holtzschager,   polsk   ryttmästare,  436. 

Homodel,  kapten  i  svensk  tjenst,  432. 

Hondh,  se  Hand. 

Horn,  Claes  (Carlsson  af  Kånkas),  riks- 
råd, legat  i  Stralsutid,  494,  500,  503, 
505. 

Horn,  Claes  Cbrlstersson  (af  Åminne), 
kornett,  slutl.  riksråd,  16,  57,  104. 

Horn,  Evert  (Carlsson  af  Kånkas),  ge- 
neral, 8tåth;\llare  öfver  Injferman- 
land  och  fältmarskalk,  2,  4,  8.  23, 
25,  26,  35,  37,  65,  66,  73,  80,  92. 

Horn,  Gustaf  (Carlsson  af  Kånkas),  öf- 
verste,  general,  fältmarskalk,  347, 
348,  349,  351,  352,  353,  355,  358,  360, 
361,  363,  393,  407,  409,  412,  415,  416, 
426,  434,  435,  440,  442,  448.  452,  453, 
455—457,  459—463,  465,  469,  470, 
472,  475,  482,  502,  600,  601. 

Horn,  Henrik  (Carlsson  af  Kånkas), 
rådsberre,  marskalk,  49.  106,  437, 
502,  (m. 

Horn,  Hoorn,  Paridon  van,  holländsk 
köpman,  bosatt  i  Sverige,  222. 

Hulsen,  HUlseu,  tysk  adelsman  (?),  bo- 
satt på  Ermls  i  LIfland,  371. 

Hård,  Hord,  Carl,  kapten,  sedan  öf- 
verste  och  riksjägmästare,  215. 

Håtuna,  socken  i  Håbo  härad,  Upland, 
3    14. 

Häradsrätt,  Häradsting,  526,  615,  616. 

Häck  (oriktigt:  Höck),*  Hacke,  Göran, 
rådman  i  Riga,  287,  308,  377,  379, 
381,  401,  402.  432. 

Höft,  Höfft,  se  Danziger  Hanpt. 

Högen,  Gerdt  Thor,  mlsskrifvet  enligt 
plattyskt  uttal  af  namnet  Heiden, 
Gerdt  zu  der,  116. 


Ingermanland  (kronans  inkomster  der, 
arrenderade  af  De  la  Gardle),  187, 
219,  2:39,  270,  288,  301,  328,  343,  344, 
414,  488. 

Irländare  1  svensk  tjenst,  12. 

Isak  Axelsson  (Silfversparre),  ryttmä- 
stare, 361. 

Issvenigorod,  se  Svenigorod. 

Ivan,  knäs  i  Novgorod,  41. 

Ivangorod,  fästning  gent  emot  Narva, 
i  Ingermanland,  20,  25, 32, 44, 55, 112. 


Iver,    troligen  skriflfel  för  Ivan,  Ryss, 
enspännare,  47,  69. 


Jackevall,  nu  Jaggowal,  gods  i  Estland, 
öster  om  Reval,  269,  275,  285,  401. 

Jakob  I,  konung  af  England,  82,  219. 

Jakob  Olofsson  (Stubbe),  löjtnant,  21. 

Jakobsdal,  nu  Ulriksdal,  lustslott  1  Up- 
land, uppbygdt  af  Jakob  De  la  Gardle, 
595,  616,  617,  620. 

Jama,  stad  i  Ingermanland,  44,  112. 

Janitzki,  Janisckhl,  stad  i  Lltthaueu, 
söder  om  Mltau,  238. 

Jankovitz  (slaget  der  åsyftas),  i  Böhmen, 
mellan  Prag  och  Tabor,  598. 

Jaroslav  eller  Jarosslåvl,  vid  Volga,  10. 

Jerl,  JUrgen,  564. 

Jermes,  Henrik,  från  Ösel,  22,  23. 

Jeroslaffve,  se  Jaroslav. 

Jerusalem,  97. 

Jesper  Mattsson,  se  Krus. 

Jesuiter,  Jesoviter,  202,  288,  354,  356, 
446,  470. 

Johan  III,  konung  af  Sverige,  22,  30, 
148,  277,  323. 

Johan,  hertig  af  Östergötland,  1. 

Johan  Carlsson,  bokhållare,  421. 

Johan  Casiroir,  konung  Sigismunds  son, 
prins,  sedan  konung  af  Pohlen,  215. 

Johan  Casimir  af  Pfaltz-Zweibrlicken, 
>pfaltzgrefven>,  hade  under  konun- 
gens sista  år  uppdrag  att  biträda  med 
både  finanserna  och  rustningarne; 
gift  med  k.  Gustaf  Adolfs  halfsyster, 
prinsessan  Catharina,  497.  499,  500, 
515,  517.  520,  522,  524,  534,  582,  583, 
584,  r)88. 

Johan  Claesson,  namnes  såsom  bref- 
förare,  125. 

Johan  Georg,  kurfurste  af  Sacbsen,511, 
567. 

Johan  Hioderssou  (Henriksson),  Rytter 
eller  Reuter,  öfverste,  sedan  lands- 
höfding,  211. 

Johan  Jons.«(on,  kapten,  404. 

Johan  Månsson  (Ulfsparre),  ståthållare 
I  Österbotten,  223. 

Johan  Mårtenssol»  (adlad  Armlod),  kap- 
ten, 534. 

Johan  Olofsson,  fogde  hos  Axel  Oxen- 
stjema,  254. 

Johannes,  Hans,  Olai,  kyrkoherde  i 
Levene,  prost  i  Leckö  grefskap,  592. 

JonaH,  sv.  pinass,  ett  slags  mindre  far- 
tyg, 236,  338,  474. 

Jungfruhof,  Jonfrubof,  Jungfemhof, 
slott  i  Lifland,  vid  DUna,  a59,  360, 435. 

Junkertreil,  skans  på  Grosse  Werder  i 
Vest-Preussen,  558. 

Juplter,  sv.  skepp,  236. 


Digitized  by 


Google 


630 

Jute,  vanligt  namn,  ej  blott  för  balföns  Kjnlsholm,  Kiuloholm,  sätesgård  i  Åbo 

innebyggare,  utan  för  danskar  i  all-  län,  126. 

mänbet.  Kjnlsta  gård  i  Stigtomta  i  Söderman- 

Jutland,  intajjet  af  Tilly,  452.  land,  591. 

Järfya,  i  Uplaud,  utanför  Stockbolm,  Kläde,    för   krigsfolket,  9,  35,  59,  66. 

gods,  egdes  af  Jakob  De  la  Gardle,  73,  76,  78,  86,  119,  170. 

som  å  dess  mark  byggde  Jakobsdal,  Knut  Göransson  (Ulfsparrc),  löjtnant, 

592.  500. 

Jäskis,  härad,  i  Viborgs  län,  104.  Kobron,  se  Cobron. 

Jönköping,  108,  578,  579  (slottet,  fän-  Kocklevski, sekreterare  hos  furst  Christ- 

gelse),  603.  offer  Radisivil,  278,  283,  335.  371. 

Koii,  Kolje,  Andreas,  sekreterare  i  Riga, 

Kagg,  Lars,  general-major,  sedan  fält-  214,  217,  256,  258,  2(^4,  2>^,  287,  288, 

marskalk,  riksmarsk  och  g^efve,  542,  304. 

562,  564,  565,  600,  603.  Kokenbusen,  Kåkenhus,  fäste  i  Llfland, 

Kagg,  Nils.  den  föregåendes  bror,  of-  vid  DUna,  sydost  om  Riga,  176,  347, 

verste,  562,  565.  349,  354,  361—365, 369, 390. 408—411, 

Kalmar,  108,  474,  500,  601,  603,  604.  428,  430,  438,  440,  441,  443,  453,  460, 

Kalsenbof,    Callsenhof,    nu    Kalzenau,  465,  466,  507,  565,  591. 

eller     Caltzenau,     gods     i    Lifland,  Kolberg,  560. 

Wendlska  kretsen,  363.  Kolka,    godset    Kolk   i   Estland,  öster 

Kammaren,    Kammar- Rådet,   Kammar-  om  Reval,  185,  188. 

Kollegium,    76,    80,   84,  87,   90,  102,  Konarski,  Konarschi,  Samuel,  kastelian 

108,  109,  120,  143,  144,  151, 156,  174,  i  Danzig,  polsk  fredskommissarie,  237. 

177—178,222,223,239-241,245,246,  Koniecpolski,    Stanislaus,    polsk    fält- 

266,  268,  277,  287,  289,  296,  301,  302,  herre,  394,  419,  476. 

306,  353,  402,  420,  422,  423,  426,  431,  Koporie,  slott  och  stad  i  Ingermanland, 

438.  443,  444,  471,  491,  515,  545,  571,  mellan   Narva  och  Nyen,  31,  32,  44, 

596;  599,  601.  81,  107,  112. 

Kansliet,  Kongl.,  22,  29.  359—367,  492,  Kopparberget,  vid  Falun,  547,  548. 

493,  545,  577,  605—608.  Kopparkompaniet,  361,  548. 

Karelen,  488.  Kopparmynt,  missnöje  dermed  i  svenska 

Karelen,   underlagmannen  i   dess  lag-  bären,  399,  402,  405. 

saga,  152.  Kopparqvarnen,     i      Lifland,      kanske 

Karelska  knektar,  132,  153.  Kupferhammer,  norr  om  Yxkull,  453. 

Karin,   fru,   dotter  af  Anders  Larsson  Korff,    Claes,    Niklas,    polsk    öfverste. 

Krus,    enka   efter   fältöfversten   Sa-  162,  163,  176,  393,  394,  409,  413,  416, 

muel  Nilsson,  29.  434.  436,  459,  460,  461. 

Karkhus,  Karkus,  slott  och  gods  i  Ost-  Korff,    Wilhelm,   'Wellam',  polsk   rytt- 

Harrien  i  Estland,  489,  506.  mästare,  436. 

Kärr,  Thomas,  öfverstelöjtnant  i  svensk  Korienpää,   Kiriumpä,   slott  i  Lifland, 

tjenst,  421.  söder  om  Dorpat,  358,  377. 

Kasan,  10.  Kosaker,     Moskovitiske,    och    i    polsk 

Keggum,  slott  vid  Duna  i  Lifland,  430.  tjenst,   36,    53,    127,    128,    162,    163, 

Kejserlige,  de,  se  Tyskland.  176,  189,  190,  192,  219,  332,  361—364, 

Kettler,    Hans,    borgare   i   Reval,   148,  370,  376,  419,  420,  435,  437,  442,  443, 

149,  170,  178,  188. 190—193,  213,  217,  455,  460. 

308,  350,  397,  472.  Koskull,  Koschäl,  Anders,  öfverste,  562, 

Kexholm,  se  Käksbol^.  564. 

Kiern,  Kern,  Falentin  (Valentin).  Jakob  Kosuborski,  Kosuborschi,  Lukas  Adam, 

de  la  Gardies  tjenare,  118.  polsk  fredskommissarie,  237. 

Kimito,    socken    i    Egentliga   Finland,  Kottipör,  gods  i  Estland,  91». 

förlånad  till  Axel  Oxenstjerna,  159,  Kottkiovietz,  se  Chodkievitz. 

360,  374,  593,  620,  621.  Krabbe,  Friedrich,  lifländsk  adelsman, 

Klrchholm,  Klrckholm,  Kerkholm,  slott  som  flyttat  till  Polen,  588. 

i    Lifland,   vid  Diina  nära  Riga,  176,  Krakov,  Krakau,  295,  304. 

183,  184,  369,  453,  462.  Kreilsheim,  Bemhold,  hofmarskalk  hos 

Kisa,  socken.  Kinds  härad  I  Östergöt-  konung    Gustaf    Adolf    i    Tyskland, 

land,  474.  530. 

Kj u) a,  prestgård,  mellan  Eskilstuna  och  Kreutzburg,    fästning  vid   Diina,   nära 

Gripsholm,  584.  Jakobstad,  409,  411,  412. 


Digitized  by  VjOOQIC 


631 


Krifrskollegrium,  Krigsrätt,  496, 526, 531, 
577. 

Kri.«tiem  IV,  konung  af  Danmark,  11, 
31,  295,  329,  433,  452,  483,  497,'  499, 
576,  577,  602,  610. 

Kras,  (på  rlddarhuset:  Cruas),  Jesper 
Mattsson,  riksskattmästare,  fältmar- 
Rkalk,  ståthållare  i  Riga,  g.  m.  J.  De 
la  Gardie."»  syster,  H7,  88,  90, 124,  143, 
152,  154, 164,  Itn.  169,  172—176,  229, 
246,  489,  505.  50<5. 

Krus,  Johan  Jespersson,  den  förres 
son,  kammarråd,  krigskommissarie 
vid  arméen  i  Skåne,  r)89,  610. 

Krus,  Lars  Jespersson,  rjttmästare, 
sedan  öfverste,  610. 

Kurland,  hertigdöme.  lydUnd  under 
Pohlen,  100.  130,  135;  1622:  li'A  K36, 
167;  Ifi2:4:  194,  195,  197,  201,  205, 
207,  210,  215,  216,  224,  225,  226,  232, 
238,  252:  1625:  315.  346.  360,  361, 
364— 36(>,  371—375,  380,  384;  1626: 
4(X),  407,  408,  410,  414:  1627:  415, 
419,  430,  434,  441—445,  455,  457,  463: 
1628:  46<i.  467. 

Kurischer  Haff,  558. 

Kurscber  Haken,  udden  Domc8nes(?), 
mldt  emot  Ösel,  180. 

Kiirsell,  Christoffer,  landskapsfänrik  i 
Estland,  158. 

Kyde,  Kijde,  nu  Kyda,  gods  i  Estland, 
öster  om  Reval,  275,  285,  401. 

Kyhie,  Gabriel,  öfverste,  529. 

Kyrasslerer,  184,  185,  229,  426,  489. 

Käksbolm,  slott  vid  Vuoksens  utlopp 
i  Ladoga,  10,  120,  126,  305,  408. 

Käksbolm  och  Nöteborgs  arrende,  128, 
188,  245,  289,  2*>6,  301,  302,  306,  322, 
348,  350,  401,  431. 

Köllcryds  hed,  i  Halland,  träffningen 
der  åsyftad,  11. 

Könlgsberg,  Könsbergb,  215,  218,  225, 
557,  558. 

Köping,  på  senbösten  1639  plats  för 
regeringens  ocb  riksrådets  samman- 
träden, 586. 

Köming,  Anders,  öfverste,  550,  562. 


Labiau  (fel.  >Labtau>),  Ost-Preussen  vid 
södra  stranden  af  Kiiriscbe  Haff,  558. 

Lacbapelle,  Adam  Ricbart  de,  rytt- 
mästare  i  svensk  tjennt,  347. 

Lacke,  (Lake?),  Anders,  fänrik,  sedan 
major,  (är  möjligen  densamme  som 
förut  kallats  Anders  Lackei  ocb  ett 
par  gånger  rest  med  bref  från  De 
la  Gardie),  534,  537,  542. 

Ladoga,  Ladga,  stad  vid  Volkovs  ut- 
lopp i  Ladogasjön,  44, 70,  93, 116, 120, 
122. 


Lais,  Laijs,  slott  i  Lifland,  norr  om 
Dorpat,  351,  352. 

Lagmnnsting,  616,  617  (i  Uplnnd);  621 
(i  Finland). 

Laraontaine,  ryttmästare  i  svensk  tjenst, 
455. 

Landsberg,  stad  i  Mark-Brandenburg, 
vid  Wartbe,  554. 

Lars,  Lassr»,  Abrabamsson,  kamererare, 
<>^,  75. 

Lars  Andersson,  ryttmästare,  svåger 
till  Hans  Munck,  16. 

Lars  Jönsson,  i  Jakob  De  la  Gardies 
tjenst,  17. 

Lars  Mattsson,  Jakob  De  la  Gardies 
bandskrlfvare,  309. 

Lars  Nilsson  (Tuneel),  k.  sekreterare, 
340,  394,  400,  415. 

Lars  Svensson,  i  Jakob  De  la  Gardies 
tjenst,  78 

Latinska  språket,  användt  vid  under- 
handlingar med  Fobien,  207,  23H, 
2r)8,  2r>4,  343. 

Lauertsson,  polsk  kapten,  218,  219. 

Lax,  Mårten,  51,  52. 

Leckö,  slott,  på  eu  ö  i  Vänern,  bufvud- 
ort  i  Jakob  De  la  Gardies  grefskap, 
Kållands  och  Åse  härad,  365,  578, 
593. 

Leijonhufvud,  Axel,grefve  till  Raseborg 
ocb  Falkenstein,  576;  hans  arfvin- 
gar,  577. 

Leijonhufvud,  Ebba,  fru,  dotter  af  rlks- 
drotsen  grefve  Moritz  till  Raseborg, 
g.  m.  grefve  Svante  Sture,  614. 

Lemsal,  Lemsel,  Leropsell,  Lempsil, 
gods  i  Livland,  239,  286,  350,  460. 
461. 

Lenewarden,  slott  i  LIfland,  vid  Diina, 
175,  434,  438,  440,  455. 

Leslie,  Lessle,  Alex.  d.  v.  (?),  kapten, 
395. 

Lewewold,  Lewold,  Lewenwolde,  Le- 
well,  Gerdt  von,  ståthållare  på  Trei- 
den, 250,  J^6,  446,  460. 

Lidköping,  578. 

Lifland,  Liffland,  1612:  17;  1613:  23, 
31,  44,  60,  62:  1616:  100.  119;  1620: 
138:  1621:  153,  154,  161,  622:  1623: 
192,  VM,  204,  210,  211,  234,  235,  24<i, 
2;');-);  1624:  270,  275,  21K),  296:  1625: 
328,  3:^8,  346;  1626:  398,  407,  401», 
410,  419,  420,  425,  434,  442,  443,  444, 
447:  1628:  456,  457,  465,  466,  475; 
1631:  488,  489;  1632:  500,  nOT),  507: 
1634:  532,  540,  565;  1639:  576:  1645: 
596,  599. 

Lifland,  Liflfland,  statien  (skatt)  i,  185. 

Lijn,  Daniel,  tullnär  i  Reval,  140. 

Lillie,  Axel,  öfverste.  general,  sedan 
riksråd  och  grefve,  5<)2,  564. 


Digitized  by 


Google 


632 


Lilliesparre,  Jon,  öfverste,  kommendant 
öfrer  garnisonerna  i  Mecklenburg, 
574. 

Llpski,  Johan,  biskop  i^Knlm,  polsk 
kansler,  330. 

Litthnaen,  Littowen,  Littouwen,  1620: 
130;  1 623:  194,  195,  199,  201,  219, 
225,  22(>,  232,  238,  252;  1624:  265; 
1625:  328,  354,  3Ö4,  373,  374,  375,  385; 
1626:  391,  392,  406,  409,  413;  1627: 
417,  434,  443:  1628:  453,  455. 

Litthauer.  2a'),  216,  237,  238,  252,  257, 
265,  303,  311,  317,  327,  331,  373,  375, 
413,  414,  416,  417,  419,  558.  Om  stil- 
lestånd  mellan  Lltthauen  och  Lif- 
land,  409,  410,  413,  416,  417,  419, 
420,  475. 

Lode,  Lude,  slott  I  Lifland,  156,  234, 
293. 

Lode,  Otto,  mannrichter  1  Lifland,  161. 

Lndvig  XIII,  konung  af  Frankrike,  103, 
480. 

Ludzsen,  nu  Linzun,  stad  i  Polska  Lif- 
land, nu  gouv.  Witebsk,  442. 

LUbcck,  229,  395,  559. 

LUbeck,  Hans  von,  277. 

Lyckas,  en  grefve  Jakob  tillhörig  sätes- 
gård, nordost  om  Jönköping,  579. 

Lyon,  583. 

Löfstaholm,  sätesgärd  i  Upland,  norr 
om  Sigtuna,  589,  616. 

Madane  (Medenau)  Vlschebecken,  bäck 
1  Samland,  öster  om  Fischhausen,  558. 

Magdeburg,  550,  554,  556,  561. 

MalntR,  541. 

Mansfeld,  Mannsfeldt,  Philip  von,  tysk 
grefre,  general  1  svensk  tjenst,  l65. 

Mansfeld,  Brnst  Peter  von,  tysk  fält- 
herre, 229,  395. 

Margaret,  Jacques,  kapten,  förf.  till  bo- 
ken: L'estat  de  laRussie.  (Par.  1607), 
87. 

Maria  Eleonora,  drottning,  352,  416, 
431,  449,  474,  493,  494,  497,  503,  509, 
512,  514,  516,  519,  521,  523,  528,  530, 
534,  538,  548,  612. 

Maria  Riconora,  hennes  lifgedlng,  521, 
522,  534. 

Marienburg,  slott  i  Lifland,  nära  än 
Evsts  källor  och  Östra  gränsen,  358, 
442. 

Marienbarg,  slott  i  Vest-Preussen,  vid 
Nogat,  557,  560,  563. 

Marskalken:  Didrik  von  Falkenberg, 479. 

Marskallen:  Svante  Baner,  182. 

Masko  och  Vemo  häradsrätter,  I  Egent- 
liga Finland  nära  Åbo,  120,  121. 

Mårtens,  Claes,  fältskär,  156,  157. 

Martzinkovitz,  polsk  anförare  af  Tata- 
rer, 460. 


Maximilian,  kurfurste  af  Bayern,  500, 
502,  601.  614. 

Mazalet,  Flrmin,  fransman,  tekniker,. 
548. 

Meijdäck.  (Medeke  i  K.  Reglstratnret 
för  1626),  i  Litthauen,  nära  Birze, 
393. 

Meijer,  Johan,  sekreterare  i  Riga,  251. 

Meklenburg,  Meckelborg,  bertigdöme, 
501,  545. 

Meklenburg,  Meckelborg.  Adolf  Fred- 
rikt?),  hertig  af,  612,  613, 

Meklenburg,  hertiginnan  af,  612. 

Meklenburg,  prinsessan,  fröken  af,  612. 

Mengden,  Eugelbrecht  von,  landssek- 
reterare i  Kurland,  315,  391. 

Merich,  John,  engelsk  ambassadeur. 
»mediator»  jför  att  mäkla  fred  mellan 
Sverige  och  Ryssland,  82,  85.  93,  95, 
96,  101,  103,  111,  112,  11.5,  117,  121. 

Metskou,  Berndt,  ryttare,  368. 

Metstake,  Arendt,  lifläudsk  adelsman. 
588. 

Michael  Feodorovitz  Romanov,  rysk 
tsar,  1613:  36;  /ö/5;83;  /«iÖ.-89,  90, 
93,  95,  96,  103,  110,  111,  112,  117; 
1619:  126,  127. 

Mickel  Mickelssou,  kammarskrifvare, 
596. 

Mitau,  163,  164,  166,  167, 169, 172, 174, 
176,  179,  181,  182,  375,  376,  404,  413, 
414,  420,  438,  447,  465,  46(5,  470. 

Mockhel,  Friedr.  Rich.,  svensk  resident 
i  Benfelden  1  Elsass,  583,  584. 

Montauer-Spitz,  vid  Weichsels  öfra  del- 
ning, Vest-Preussen,  567. 

Montecuculi,  Montecucoli,  Raimondo^ 
kejserlig  general,  580. 

Moritz,  grefve  af  Nassau,  prins  af 
Oranien,  stätbållare  i  Förenta  Neder- 
länderna, 229. 

Moser,  ryttmästare  i  svensk  tjenst,  564. 

Moskva,  4,  9,  10,  19,  (slottet  Kreml) 
24,  26,  30,  90,  93,  103,  115,  535. 

Möss,  Wedhwich,  officer  i  svensk  tjent, 
fången  i  Pohlen,  360. 

Mouage,  Nikolaus,  fransk  köpman,  218. 

Mnnck,  Anders,  Axel  Oxenstiernas 
>hanptmann>  på  Wolmar,  227,  228, 
230,  243,  247,  254,  255,  269,  315,  322, 
349,  369,  371. 

Munck,  Hans  Mickelsson,  ryttmästare, 
sedan  öfverste,  16. 

Mudals,  by  i  Hallko  härad  i  Finland,  16. 

Mundus,  Gerdt,  löjtnant,  199,  215,  224, 
249,  350,  439. 

Måns  Mårtensson,  adlad  Palm,  sekre- 
terare, kammarråd  hos  general-gon- 
vemeuren  I  Riga,  80,  92,^0,  96,  101, 
176,  231,  394,  405,  422-42o,  428,  445, 
453,  454:  hans  enka,  se  Wi lieman. 


Digitized  by 


Google 


633 


Mårten  Paali,  proylantmåstare  i  Viborg, 

402. 
Märvif),  by  i  Haliko  härad  i  Finland,  16. 
Möller,  Lorens,  riksgeyaldiger,  297. 
Möller,  Wilhelm,  Wellam,  ryttare,  385, 

386. 
Mönnichbofen,    Johan    tod,  öfyerste   i 

svensk  tjenst,  45,  54,  56,  59,  67. 
Mörk,  Engelbrekt,  godsegare  I  Lifland, 

427, 


Narova,  Narva-ån,  utloppet  från  Peipus, 

96. 
Narva,  Narfven,  9,  13,  37,  42,  45,  54, 

66,  67,  76,  78,  102, 132, 162, 185, 187, 

220,  239,  291,  306,  348—351,  355,  369, 
456. 

Narva,  Vascbe,  slott  vid  Karova-ån,  nära 
Peipus,  Nyslott,  96. 

Navu,  Nagn,  socken  i  Åbo  län,  16. 

Nederland,  Andreas,  svensk  agent  i 
Pohlen,  197. 

Nedersacbsiska  kretsdagen,  530,  533, 
544.  545,  547. 

Nehrung,  Frlsche,  557,  558. 

Nerkingar,  krigsfolk,  492,  517,  520, 
601. 

Nettelhorst,  Gerloff,  norsk  adelsman, 
innehafvare  af  gods  i  Akershns  län, 
som  pantsatts  af  fru  Ebba  Måns- 
dotter Lilliebök,  577, 

Neugut,  i  Llfland,  434,  440. 

Neuhausen,  Nyhusen,  i  Lifland,  på 
gränsen  mot  Ryssland,  356,  358,  377. 

Neumiihlen,  Nymöhlen,  på  nordöstra 
sidan  om  Riga,  166,  167,  333,  345, 
346,  455. 

Neumiinde,  Nymynde,  I  Lifland,  skans 
vid  bUnas  utlopp,  194,  214,  438, 565. 

Neygarten,  se  Novgorod. 

Nicodemi,  Johan,  adlad  Lillicström, 
fredskommissarie,  564,  565,  567,573. 

Nils  Assarsson,  (Mannersköld),  lands- 
höfding  och  kommendant  i  Göteborg, 
36lj^. 

Nils  Hitnsson,  (Baggehafvud),  ståthål- 
lare på  Nöteborg,  126,  208,  213,  217, 

221,  245,  301,  306,  439. 

Nils  Jönsson,  kamererare  i  Reval,  143, 
144. 

Nils  Nilsson  (Tungel),  sekreterare,  504. 

Nils  Persson  (6ilfvergren),  krigsrätts- 
sekreterare, 577. 

Norrköping,  474,  491. 

Norrköpings  Besluts-gods,  ärftliga  på 
manslinlen,  588. 

Normis,  by  i  Llfland,  298. 

Norrland,  47,  54,  126,  599. 

Norrländlngar,  440,  520,  529. 

Norska  kusten,  sjökanten,  16. 


Notorp,  Hans,  fullmäktig  för  köpman 
Hans  Kettler  I  Reva),  149. 

Novgorod,  Stora,  1 611:  2;  1612:  4,  11, 
12,  13,  16,  18,  19;  I6i:i:  21,  24,  26, 
29,  30,  32,  34-38,  42,  43,  45,  46,  48, 
52  58,  60,  61,  65,  66;  1614:  70,  71, 
73,  74—77;  1615:  83:  1616:  90,  91, 
i)2,  94,  97,  99,  100, 101,  103, 105, 107, 
110,  113,  114,  116,  118,  120;  1620: 
147. 

Novgorod,  Diaker  i,  sekreterare,  10. 

Novgorod,  Koppardörren  i,  skall  hafva 
bortförts  från  Sigtuna,  94. 

Novgorod,  Metropoliten  i,  41,  91,  94. 

Novgorod,  Ständerna  I,  23. 

Novgorod,  Vojvoden  I,  132. 

Novgorodska  landet,  herrskapet,  4,  6, 
7,  10,  11,  12,  14,  23,  27,  28,  36. 

Niirnbergftka  executions-traktaten,  619. 

Nyckeln,  Lille,  svenskt  krigsfartyg,  476, 
477. 

Nyen,  Nyenskan^,  fäste  vid  Nevas  ut- 
*lopp  1  Finska  viken,  45,  113,  129, 
188,  190,  191,  209,  213,  216,  221,  403. 

Ny-Karleby,  socken  i  Österbotten,  29. 

Nykyrka,  socken  I  Södermanland,  591. 

Nyköping,  522,  534,  537,  538. 

Nyslott,  i  Savolax,  120. 

Nystad,  Neustädtchen,  i  Llfland,  435. 

Nytow,  slott  i  Lifland,  söder  om  Wen- 
den,  175. 

Nåokö,  Nuckö,  liten  ö  vid  Estländska 
kusten,  norr  om  Hapsal,  268. 

Nähringen,  se  Nehrung. 

Nördlingen  (slaget  der),  540. 

Nöteborg,  nu  Schliisselburg  vid  Ladoga, 
44,  65,  67,  93,  120,  126-128,  249, 
306.       ' 

Nöteborgs  län,  249,  294.  Om  arrendet 
af  statsinkomsterna,  se  Käksholm. 


Ober-Pahlen,  slott  och  gods  i  Lifland, 
norr  om  sjön  Virzjärv,  255,  351 — 355. 

Offenberg,  Lorentz,  kurländsk  adels- 
man, 315. 

Oginski,  polsk  öfverste,  434, 

Olof  Jakobsson,  löjtnant,  son  till  löjt- 
nant Jakob  01ofs.son,  20,  21. 

Olof  Larsson,  tullskrifvare  i  Narva, 
131, 

Oschersleben,  brunnsort,  stad,  sydvest 
om  Magdeburg,  611,  615. 

Osnabriick,  Ossnabrygge,  597. 

Osnabriick,  fredskommissarier  i,  596, 
597,  613. 

Ostaschkov,  stad  vid  Seliger-sjön,  i  när- 
heten af  Volgas  källor,  82. 

Otto  Ludvig,  rhengrefven,  i  svensk 
tjenst,  tvist  med  prins  Christlem  af 
Danmark,  483. 


Digitized  by 


Google 


634 


Oxenstjerna,  Axe),  rikskansler,  grefve 
af  Södermöre,  friherre  af  Kimito, 
teit:  1,  2;  W12:  8-6,  8—19:  /5/.?; 
20— B9;  1614:  69—79:  1615:  79—85: 
1616:  85—122;  1617:  122,  123;  1618: 
123-lÄ');  1619: 125—133:  t620:lU— 
152;  1621:  152-162,  621,  622;  1622: 
162,  164—184;  I62:i:  184—261;  1624: 
262,  264-272,  274-305,  307-314; 
1625:  314—317,  319-324,  326-333, 
335-340,  342-372,  374—387;  1626: 
387—404,  40<>-412,  414;  /  027:  415— 
418,  420-422,  424-433,  436-440, 
444-451;  1628:  451,  452,  456-459, 
461—476;  /^2P; 476— 480;  //J.?0.-481— 
484:  1631:  4a5— 493;  1632:  494—508; 

/ 5.?.?:  508-524;  1634:  624 -Ml;  1635: 

542-rK>7,  559—569:   1636:  569-574; 

1638:  574,  575;  /^.^É»;  575-588;  1641: 
588—590;  1642:  591-594:  1643:^4, 
595;  1645:  595-611;  /^4fi;  611— 615; 
1648:  615,  616;  /ff49:  61(;— 619;  1650: 
619,  620. 

Oxenstjerna,  Catharina,  Axel  Oxen- 
stjemas  dotter,  gift  med  Johan 
Jespersson,  Kruse,  610. 

Oxenstjerna,  Gabriel  Bengtsson,  riks- 
råd, riksskattmästare,  348,  a51,  352, 
388,  481,  515,  ,538,  579,  596,  597,  599. 

Oxenstjerna,  Gabriel  Eriksson,  Axel 
Oxenstjernas  syskonbarn,  484. 

Oxenstjeran,  Gabriel  Gustafsson,  Axel 
Oxenstiernas  broder,  riksråd,  rlks- 
drots,  30,  166,  370,  471,  475,  478,  480, 
481,  485,  513,  514—516,  518,  519,  523, 
534,  538,  546,  547,  574,  579—582. 

Oxenstjerna,  Gustaf,  Axel  Oxenstjernas 
son,  475,  481,  572. 

Oxenstjerna,  Gustaf,  Axel  Oxenstjernas 
brorson,  general-ståthållare  i  Reval, 
589,  593,  594. 

Oxenstjerna,  Johan,  Axel  Oxenstjernas 
son,  fredskommissarie  i  Aumsdorf  och 
Osnabrilck,  riksråd,  540,  541,  563, 
614. 

Oxenstjerna,  Åke,  Eriksson,  öfverste, 
179,  472. 


Padis,  f.  d.  kloster,  sydost  om  Reval, 

157,  271. 
Pahlen,  Pålen,  Magnus  van  der,  rytt- 

mästare,  22f),  405. 
Palz,  polsk  officer,  374. 
Paroemius,  Balthasar,  pastor  i  Wallhof 

i  Kurland,  169. 
PaulovltE,  polsk  öfverste,  460. 
Peball,   Pebalg,  borg  i  Ltfland,  sydost 

om  Wolmar,  176,  430. 
Peder  l^edersson,  kallade  sig  Petrejus, 

såsom  författare,  10,  11,  13. 


Pedersöre,  >Peder8iö>,  socken  i  Öster- 
botten, 28,  29,  178. 

Pens,  Kybn  Otto,  öfverste,  613. 

Per  Eriksson,  kamererare  i  Riga,  240. 

Pernau,  stad  i  Lifland,  vid  Rigabugten, 
166,  169,  172.  173,  248,  291,  315,  348, 
349,  352. 

Pemo,  socken  i  Nyland,  321. 

Pernuell,  möjligen  skrlffel  i  st.  f.  Perni- 
gcl,  by  nära  Rigaviken,  i  Lifland.  282. 

Pesten,  i  Pohlen  163-165. 167, 172. 173, 
299,  :K)6,  312,  315,  327,  336;  i  Riga. 
227,  230—232,  236-239,  251—254, 
258,  261,  265,  274.  300,  306,  308.  313, 
326,  229;  I  Sverige,  580,  584. 

Pfaltz-grefven,  >den  unge  kurfursten», 
Carl  Ludvig,  Fredrik  V:s  son,  år  1650 
restituerad,  585. 

Pillau,  stad  I  Ost  Preussen,  vid  inlop- 
pet till  Frische  Haff,  408,  411,  467, 
473,  474,  476,  555,  557-559,  565,  570. 

Plato,  Platow,  Casper  Sigismund,  öf- 
verste i  svensk  tjenst,  379. 

Pleskov,  Pleschou,  nu  Pskov,  befästad 
stad,  nära  södra  ändan  af  Pelpus, 
37,  42,  44,  45,  87,  91,  102,  115,  119. 

Plettenberg,  Walter  v.,  starost,  416. 

Podollen,  polsk  provins,  205,  265. 

Pohlen  (jfr  Sigismund  III),  /<5/2:  4,  18; 
1613:  34,  36;  1614:11;  /tf/«;  87,  112; 
1619:  127;   1620:  135,150;    1621:  622; 

1623:  186.  195,  197,  199,  201.  203— 
205,  207,  216,  219,  229.  236—238,  248, 
252,  259—261;  1624:  262-265,  271. 
274,  275,  280,  295,  299,  300,  303,  306. 
310-314;   1625:  31:"),  318,  319,  325— 

330,  332,  3:34,  3a5,  338,  342,  ^16,  351, 
373,  375,  380,  383;  1626:  390,  394, 
396,  406;  1627:  417;  1628:  463,  466; 
1635:  554,  556.  557,  560,  563;  1643: 
594,  595;    1645:   598,  609;    1649:  618. 

Pohlens  krig  med  Ryssland,  7,  17,  19. 
24,  33,  34, 36,  77, 79, 126, 127. 532, 535. 

Pohlens  krig  med  Sverige.  Egentliga 
krigshändelser,  1611:  2,  4;  1613:  34, 
37;     1620:    135,    140.    145,   151;     1621: 

153,  154,  158;  1622:  169,  177,  186; 
1623:  197.  205,  207,  213,  215,  216,218, 
220,  223-225,  233,  236,  237,  252; 
1624:  264,  265,  273,  279,  292,  295, 299, 
311,   313;    1625:  317,  325—327,  330, 

331,  349,  355-359,  362—864,  384— 
;^7;  1626:  390-392,  404—412:  1627: 
415,  419,  420,  428,  430,  433—437, 
440—443,  448;  1628:  451—465,  473. 
Underhandlingar  om  stillestånd,  1619: 
130,    132,    135;    1620:  145,   146;    1621: 

154,  155;  1622:  180,  181—184;  1623: 
197,  198,  204,  205,  207,  215,  216,  220, 
224—226,    233,    236—239,   252.   255, 


Digitized  by 


Google 


635 


257—260;    1624:  262-264.  269,  273, 

274,  276,  279—281,  283,  292,  294,  295, 

299,   303,  304,  311,  312,    1fi25:  314, 

316—318,  325—327,  330—332,  a33— 

335,   338—343,   349,   :^1,   383,   384; 

1626:   392,   394,  400,  4U8,  413-416; 

1627:  420,  444,  445;   1628:  456,  457, 

461,   468.   469,  475;    1629:  476,  479; 

16:u:   535,  541;   t6:i5:  551,  552,  556, 

559-563,  566,  568. 
Polens   krig   raed  Turkar  och  Tatarer, 

197,  199,  202,  205,  207,  220,  224.  236, 

238,  252,  265,  274,  295,  299,  304,  306, 

312,  313,  332,  394,  406. 
Polldor   (van    Catz?),    i   polsk,  förut  i 

sven.sk,  tjenst,  218,  219. 
Pollotskin,  Polozk,  stad  vid  DUna,  407. 
Pommern,  hertigdöme,  43,  372,488,494, 

501,  517,  545,  550,  554,  556,  560,  561, 

563,  564,  566,  573,  613. 
PoschwoU,    Posvol,    stad    i    Litthauen, 

söder  om  Kigra,  419. 
Poyler, Robert,  öfverstelöjtuant  i  svensk 

tjenst,  60. 
Preussen,  417,  419,  421,  439,  448,  468, 

469,  475,  479,  480,  481,  494,  532,  540, 

542,  548-550,  553,  554,  557,  558,  56(i, 

568—571. 
Preussische  Haffvet,  se  Frische  HafE. 
Prils,    gods   i   Llfland,   som  Inköpts  af 

Axel  Oxenstjerna,  161. 
Pskow,  se  Pleskow. 
Pskovske  kossacker,  90. 
Puttkammer,  liflandsk  adelsman,  under 

Pohlen,  354. 
Putzig,  liten  stad  i  Vest-Preussen,  n.  v. 

om  Danzig,  215. 
Pålen,  se  Pahlen  o.  Pohlen. 
Pärnispä,bylHalikohäradiFinland,16. 

Radzivil,  Radzevill,  Chrlstoffer,  furste, 
lltthauisk  kronfältherre,  1621:  154; 
1622:  162-165,  167,  169,  171,  172, 
180,  181;  1623:  203,  204,  207,  224— 
226,  233,  238,  252,  257;  1624:  278, 
284,  294,  295,  300,  303,  307,  310,  312, 
313;  1625:  314,  316—318,  325,  329, 
330—336,  338,  339,  342,  343,  349,  364, 
370-375,380—386;  /ö2/?:  388— 391 ; 
1627:  417. 

Radzivil,  Chrlstoffer  Radzlvils  broder, 
318,  319. 

Ralcus,  Johannes,  med.  d.,  sedan  prof. 
i  Upsala,  344. 

Ram,  Thomas,  borgmästare,  burggrefve 
i  Riga,  199,  200,  209,  218,  256-258, 
264,  269,  271,  272,  330—333,  235. 

Ramsin,  öfverstelöjtuant,  379. 

Rausenhoff,  Ranzen,  gods  I  Wolmars 
krets,  Lifland,  269. 


Rasch,  Christoff  Ludvig,  k.  Gustaf  Adolfs 
gesandt  hos  Kristian  IV,  konung  af 
Danmark,  452. 
Raslg,    Raskehoff,   Rasick,   gods  i  Ost- 

Harrien,  Estland,  15,  21. 

Reckenberger,Reckenberg,Rickenberg, 

Hans  von,  öfverste,  ståthållare  1  La- 

doga,  sedan  i  Pernnu,  70, 220, 287,290. 

Regensburg,  526. 

Remv,  Johan,  .skotte,  ombud  för  Dorpt, 

357. 
Reval,  161.H:  59,  66,  67;  1614:  75, 78, 79; 
1616:    101,  104,  119;    1619:  129—131, 
133;  1620: 134, 136, 138-141, 143, 145 
—147,    149,  150,  152,  153,  157,  159, 
160, 162, 170, 174, 176, 177, 179;  1623: 
184,  18<j,  188, 191, 196,  220, 253-255; 
1624:  284:  1625:  314,  348,  349,351— 
353,   355—357,  366,  369,  379;   1626: 
395-398;   1627:  423,  437;   1631:  487; 
1645:  596. 
Revisionskollegium,    revisionsrätt,    en 
föreslagen  öfverdomstol,  hvarl  revi- 
sionsmålen,   som    skulle    tagas   från 
kansliet,  borde  behandlas,  605—607. 
Rhelu,  Rein,  Rhen,  flod,  502,  584,  585. 
Rlbbing,  Nils,  öfverste,  231,  529. 
Rlcbelieu,  Armand  Duplessis,  kardinal, 

586. 
Rlchter,  Chrlstoffer,  löjtnant  i  svensk 

tjenst,  282, 
Riga,    1616:  98;   1621:  154;    1622:  163— 
167,  171—176,  180,  184;  1623:  185— 
189,  191—193, 195, 196,  198,  202,  205, 
206,  208-211,  214, 216-218, 221, 222, 
225,  227,  229,  230,  232,  233,  245,  252, 
254,    255,   261;    1624:  266,  271,  278, 
281—283,  285-287,  288,  290,  292— 
294,  296—298,  300,  302,  304,  305,  307 
-309,  314;   1625:  315,  320,  321,  323, 
324,  327-330,  332,  336,  337,  339,  344, 
345,  347,  348,  ^52,  360,  361,  364,  366 
—372,  374—377,  380,  382,  384,  386, 
387;    1626:   389,  391,  392,  394—396, 
399,  400,  402,  406—409,  414;    1627: 
416,  418,  420    422,  424,  425,  427,  431, 
433—435,  437,  443—445,  447;    1628: 
453,  454,  456,  458,  459,  461,  462,  464 
—467,  470,  472;  1631:  488;  1635:  565. 
Rodert,  Jakob,  borgare  I  Reval,  138. 
Rollshautcn,  Wilhelm  Moritz  von,  her- 
tig Friedrich's  af  Kurland  hauptmann 
i  Wlndau,  466—468. 
Romanove,   by  I  Ryssland,  vid  Novgo- 
rodska  områdets  sydöstra  gräns,  85. 
Romerska  riket,  Tyskland,  370,  613. 
Rosen,    Boglslav,    Buchslaff,    köpman, 

ståth.  på  Koporie,  86,  119,  223. 
Rosen,  Robert  von,  son  till  Hans  von 
Rosen,  43,  456. 


Digitized  by 


Google 


636 


Roseohane,  Joban,  prins  Carl  Gastafi 

gouverneur,  sedan  riksråd,  684. 
Rosenkrans,  Job an,  af  Granhammar,  536. 
Rosenkrans,  Ritkert,  Richard,  öfverstc, 

16.    Hans  enka,  Margareta  v.  Fårens- 

bacb,  271. 
Rositben,  stad  i  det  s.  k.  Polska  Lifland, 

419,  442. 
Ruenpojs,    nu    Rodenpois,    slott    öster 

om  Riga,  i  Lifland,  176. 
Rulla,   gods   i  Lifland,  som  inköpts  af 

Axel  Oxenstjerna,  161. 
Ruilbof,   gods   i   Lifland,  förlänadt  till 

borgmästaren  Jobnn  Ulricb,  171,  258. 
Ruin,  Rujen,  mellan  Wolmar  och  Pernau 

i  Lifland,  489,  506. 
Runeborg,  slott  1  Lifland,  176,  258,  347, 

349,  a58,  361,  460. 
Runsöö,  Runsa,  gods  I  Upland,3,124,480. 
Rutb wen,  Redwen,  Patrik,  generalmajor, 

562,  567. 
Ryning,  Erik,  amiral,  479,  600,  603. 
Ryssland,  t6U:  2;  1612:  4—10,  13,  14, 

17—19;  16t:i:  23,  24,  26-28,  34,  86, 

39,  41—45,  51,  59,  67;   1614:  72,  76, 

77:   //!/ 5:  80-83,85;   /Ä/Ä;  89,  91,  94 

-98,   100,   110-112,   115,  119—121; 

1619:    126,   127;    1620:  147,  150,  151; 

1622:  178;   162:i:  219;   1fi24:  290,  306, 

309;   1625:  373;   1627:  441;    /Ä.?4:  528, 

532,  535. 

Dess     fredsunderhandlingar     med 

Sverige,  82,  83,  85,  89,  91,  94—98, 

100,  106,  107, 110-112, 115, 117, 118, 

120,  121.  •  ' 

Sachsen,  Chur-,  561. 

Säck,  Backen,  polsk  ryttmästare,  435, 
436. 

Sadler,  Philip,  k.  sekreterare,  öfverste, 
573. 

Saggarthof,  Saggart,  gods  I  östra  de- 
len af  Estland,  589. 

Salis,  i  Lifland,  vid  Rigabugten,  239. 

Sallo,  8alo,  kyrkeby  1  Hallko  hårad  i 
Finland,  16. 

SaltikoY,  se  Soltikov. 

Saltsswedel,  stad  i  prov.  Sacbsen,  nord- 
nordvest  om  Magdeburg,  612,  613. 

Salvins,  Adler,  jnrls  doctor,  hofkansler, 
349,  493,  501,  544—546,  548,  574,  585. 

Samblandt,  Samland,  del  af  Q^t-Prens- 
sen,  mellan  Frische  Haff  och  Kurlsche 
HaflP,  557,  558. 

Samodertzes  (sjelfberskare),  en  af  ryske 
tsarens  titlar,  117. 

Samoiten,  Samogitien,  nordvestra  de- 
len af  Lltthauen,  374,  375. 

Samsonius,  Herman,  kyrkoherde,  super- 
intendent i  Riga,  164,  255. 

Sandbärgen,  höjd  utanför  Riga,  455. 


Sapieha,  polsk  öfverste,  fältherren  (?),  4. 

Sapieba,  Leo,  furste,  litthauisk  stor- 
fältherre, vojvod  af  Vilna,  / 525:  330, 
364,365,370,372—375,380,383;  1626: 
393,407-409,418;  /527: 416, 417,419, 
420,  434,  435,  437,  441,  444,  448. 

Sapieha,  Leos  son,  niar.skalk,  359,  380, 
385,  434. 

Sarevits  Samits,  nära  Kluszin  i  nord- 
ost om  Via.sma,  hvarest  De  U  Gardles 
främmande  trupper  d.  24  Juni  1610 
gingo  öfver  till  fienden,  33. 

Sarmax,   sannolikt  ryskt  slott,  115. 

Satakunda,  del  af  Åbo  län,  120,  121. 

Savolax,  liilla,  trakten  omkring  Euopio, 
120. 

Schlesien,  573,  613. 

Schlleff,  Anton,  f.  d.  svensk  öfverste, 
594,  598,  601,  602,  609,  611,  618,  619. 

ScbmelliDg.  Henrik,  polsk  ryttmästare, 
276. 

Schnarski,  polsk  officer,  460. 

Schneckenborg.  Anna,  fru,  enka  efter 
riksrådet  Henrik  Horn,  502,  503. 

Scholman,  se  Schulman. 

Schrapfer,  Adam,  ståthållare  I  Riga, 
15,  21,  22,  129,  135,  154,  161,  179, 
250,  262,  278—281,  283  285,  294— 
296,  299,  300,  302,  305,  348,  369,  377, 
378,  385,  446. 

Schuiftklj,  Michael,  tsarens  farbroder,  9. 

Schulman.  Otto,  öfverste  i  svensk  tjenst, 
529,  1612. 

Schumln,  se  Skumin. 

Schwaben,  511,  614. 

Schwartz,  Anders,  I  svensk  tjenst,  98? 
323,  324. 

Schwartzengut,  West-Harrlen,  Estland, 
98. 

Schwengel,  Göran,  sedan  generalqvar- 
termästare  i  Lifland,  328. 

Schöneck,  stad  I  Vest-Preussen,  560. 

Seestädt,  Sehested,  Hann  I  bal,  ståthål- 
lare i  Norge,  602. 

Seewold,  Segewold,  slott  vid  strömmen 
Aa,  nordost  om  Riga,  239,  388,  389. 

Selburg,  fäste  i  Kurland  vid  Diina,  mldt 
för  ån  Evsts  mynning,  354,  361,  370, 
375,  407,  409,  413,  414,  428,  430,  434, 
4a5,  440-443,  448. 

Sernikov,  nu  Zarnikau,  by  vid  utloppet 
af  strömmen  Aa  i  Lifland,  434. 

Seswegen,  Sesswägen.  slott  i  sydöstra 
Lifland,  358,  409,  411,  412. 

Seton,  Sitton,  John,  öfverste  i  svensk 
tjenst,  172,  231,  250. 

Siberien,  535. 

Sigismund  III,  konung  af  Pohlen,  1612: 
4,  6,  17—19;  161.1:  24,  32,  33;  1619: 
127,  132;   1621:  154;   1622:  182;   1623: 

189,  190,  197,  202-207,  215,  216,  218 


Digitized  by 


Google 


637 


-221,  224—226,  233,  234,  236-288, 
252,  257,  259,  260;  i 624:  262—265, 
271,  273—276,  279—281, 283, 295, 303, 
304,  310-313:  1625:  315,  317—319, 
325,  327,  330,  332,  334—336,  338, 
340-342,  365,  372,  374,  375,  383,  384 ; 
1626:  390;  1627:  417,  419,  433,  437. 

Sigtuna,  94,  615. 

Sition,  se  Seton. 

Sitz,  gods  i  Wittensteios  läii,B8tlAnd,31. 

Skara,  578. 

Skattmästaren,  Jesper  Mattson  Knis. 

Skeding,  Scheiding,  Filip  von,  riksråd, 
guvernör  i  Reval,  50,  506. 

Skott,  Skatt,  kapten,  366. 

Skottland,  60,  219,  406. 

Skrän) stad,  gård  i  Haga  socken  nära 
Sigtuna,  617. 

Skuin,  Scbujen,  gods  i  Lifland,  175. 

Skumln,  Scbumin,  polsk  vojvod,  262, 
273,  276,  283,  284,  300,  303,  307,  311, 
314,  316,  325,  329—331,  336. 

Sknrrer,  polskt  lätt  beväpnadt  krigs- 
folk (af  skoro,  snabb),  455. 

Skytte,  Joban,  riksråd,  generalgouver- 
neur  öfver  Lifland,  Karelen  ocb  In- 
germanland,  133,  191,  301,  479,  488, 
489,  505,  506. 

Skytte,  Gerdt,  ryttraästare,  562. 

Skåne,  601. 

Sköder,  polsk  kommendant  i  Mitau,  1%. 

Smaltslus,  Peter,  rikskanslerns  band- 
sekreterare, 569 — 571. 

Smelling,  polsk  ryttmästare,  436. 

Smtlten,  slott  i  Lifland,  nordost  om 
Wenden,  163. 

Småländingar,  krigsfolk,  440,  454,  517, 
520. 

Smålands  ryttare,  529. 

Smolensk,  Smolenskov^  17 — 19. 

Sobakln,  Gregori,  rysk  diak,  106. 

Solderbacb,  >Solderborck>,  polsk  kap- 
ten, 415,  437,  441. 

Solkefscbi,  se  Zolkievski. 

Soltikov,  Mlcbael  Glebavitz,  vojvod,  19. 

Sommers  län,  sydvest  om  Ladoga,  127. 

Soop,  Erik,  öfverste,  500. 

Sopea,  se  Sapleba. 

Sotlnlcmi,   gård  i  Käksbolms  län,  106. 

Spaniimålsbandel,  32,  65,  67,  191,  194 
—196,  221,  230,  232,  240,  245,  246, 
255,  265,  287,  308,  322,  350,  378— 
382,  401,  402,  413,  422-424,  426,  432, 
447,  472,  487,  596,  599. 

Sparre,  Axel,  kammarherre,  sändebud 
till  Poblen,  slutligen  riksråd  ocb  öf- 
verstÄtbållare,  59§. 

Sparre,  Carl,  Eriksson,  kammarråd, 
landsböfding  I  Linköping,  500. 

Sparre,  Gustaf,  Eriksson,  i  polsk  tjenst, 
215,  219. 


Sparre,  Joban,  Jobanssou^  riksråd,  ober- 
statbalter  i  MaintE,  503,  505. 

Sparre,  Lars,  Eriksson,  landsböfding  i 
Upsala,  riksråd,  576. 

Sparre,  Per,  Eriksson,  riks-kansliråd, 
kommissarie  vid  fredskongressen  vid 
Brömsebro,  603,  604,  607. 

Spens,  Jakob,  engelsk  ocb  svensk  am- 
bassadör, general,  488,  615. 

Spens,  Axel  ocb  Jakob,  den  förres  sö- 
ner, 615—617. 

Spens,  Jakob  (James)  d.  y.,  öfverste  i 
svensk  tjenst,  421,  426. 

Sperling,  Casper  Otto,  kapten,  öfverste, 
370,  562,  565. 

Sperlings  camp,  bolme  i  Weicbsel,  Vest- 
PreuBsen(jfrHoppes  Gescb.d.Scbwed. 
Poln.  Krieges,  s.  516),  557. 

Spillen,  ort  1  sydvestra  delen  af  Lif- 
land? 346. 

Spiringarne,  bolländska  köpmän,  an- 
vända vid  tullverket  i  Sveriges  eröf- 
rade  orter  vid  Östersjön,  549,  562, 
553,  556,  559. 

Spiring,  Isak,  564,  566.    ' 

Spiring,  Peter  (adlad  Silfverkrona), 
gen.-licen t- förvaltare,  551,  570. 

Stackelberg,  Joban,  adjutant  (?)  bos 
De  la  Gardie,  98,  99. 

Stade,  497. 

Stake,  Harald,  öfverste,  sedan  gen.- 
major  o.  riksråd,  603. 

Stallmästaren  hos  Jakob  De  la  Gardie, 
Tbomas  Gelntscbein.  (Qvlttenser  af 
honom  i  denna  egenskap  finnas  ut- 
färdade, ett  dat.  Ladoga  d.  30  Dec. 
1616,  och  flera  senare)  249,  293,  294. 

Stara  Russa,  Staraja  Russa,  stad,  söder 
om  limen,  113. 

Staterna,  se  Holland. 

Statiska,  se  Holländska. 

Steenbrunn,  skans  i  Lifland,  vid  DUna, 
409,  411,  412,  432. 

Stefan,  Stafifan,  Batbori,  konung  af 
Poblen,  489. 

Stegeborgs  län,  förlänadt  till  pfaltz- 
grefven  Joban  Casimlr,  522,  524. 

Stenbock,  Gustaf,  riksråd,  ståthållare 
i  Vestergötland,  63. 

Stenbock,  Erik  (Gustafs  son),  öfverste, 
sedan  riksråd  ocb  grefve,  550,  562, 
565. 

Stenbock,  Fredrik  (Gustafs  son),  öfver- 
ste, sedan  riksråd  ocb  grefve, 562, 565. 

Stenbock,  Gustaf  Otto  (Gustafs  son), 
generalmajor,  sedan  fältmarskalk 
ocb  grefve,  601. 

Stenskär,  gård  I  Navo  (Nagu)  socken,  16. 

Stettin,  479,  494. 

Stififtlscbe,  se  Wenden. 

Stint-sjön,  nära  Riga,  norrut,  464. 


Digitized  by 


Google 


688 


Stjerna,  Måns,  ryttmästaref  167. 

Stockholm.  16t2:  5,  11,  13;  1613:  24,26, 
29,  30,  35,  39,  56;  1614:  73,  75,  76; 
1617:  122;  1619:  133;  1620:  138,139; 
1621:  621;  1622:  169,178;  1623:  235; 
1627:  437;  1628:  474,  476;  1630:  4U\ 
1631:  487,  493;  1632:  4%,  498,  501, 
503,  506;  1633:  510,  512, 513, 516, 518, 
520 ;  /  634:  526,  528, 529, 531, 533, 535, 
537,  539, 541 ;  1 635:  543, 546, 547, 549, 
567;  1636:  572,574;  1638:  blb\  1639: 
580,581;  1641:  590,594;  1645:  597— 
599,  602,  604,  605,  608,  609,  611; 
1649:  619;   1650:  620. 

Stopios,  doktor,  hans  enka,  211. 

Storfurste,  se  Tsar. 

Stralsund,  478,  479,  500,  564,  567,  569. 

Streyff,  Ton  Laaenstein,  Johao,  öfver- 
ste,  419. 

Strlik,  Hans,  ryttmästare,  sedan  öfver- 
ste,  landshöfdiog,  562,  565. 

Strusser,  ett  slag»  pråmar,  346, 407, 412, 
435,  436,  441,  443. 

Stuhm,  slott  söder  om  Marienburg  I 
Vest-Preussen,  456,  458,  557,  560, 563. 

Stare,  Anna  Margareta,  Johan  Oxen- 
stjernas  hastru,  614. 

Styfvert,  Robert,  polsk  öfverate,  förut 
i  svensk  tjenst,  219. 

Saderlennder,ryttmästarei8V.tjenst,47. 

Sunsel,  Sunsell,  Sunsill,  Sunzel,  gods  i 
Lifland,  nordost  oro  Riga,  176,  282, 
386,  388,  415,  427. 

Suscbe,  se  Schuiski. 

Susdal,  SuEdal,  stad  nära  Vladimir, 
o.n.o.  om  Moskva,  10. 

Svartboff,  polsk  kommendant  pä  DUna- 
mynde,  195. 

Sven  lakej,  betjeut  hos  Jakob  De  la 
Gardie,  281. 

Sven  Månsson  (Eketrä),  ståthållare  på 
Viborg,  350. 

Svenigorod,  stad  vester  om  Moskva,  19. 

Sölleborg,  se  Selburg. 

Södermanländingar,  krigsfolk,  492,517, 
520.  521. 

Söder-Möre,  hårad  I  Kalmar  län,  gref- 
skup,  620. 

SöderAker,  Söderåkra,  kyrkby,  de  sven- 
ska ombudens  bostad  under  förband* 
lingarne  om  Brömsebro-freden,  597, 
604. 


Tatarer,Tattare,  beberskade  Krim  jämte 
kustlandet  mellan  Dnieper  och  Don, 
332.  Deras  sändebud  till  Sverige,  517. 

Taube,  Tube,  Herendt  von  Issen,  gods- 
egare  i  Llfland,  171. 

Taube,  Berendt,  ryttroästare,  son  till 
landtrådet  Ludvig  Taube,  297. 


Taube,  Ludvig,  landtpåd,  182,  297. 
Taube,  Reinhold,   öfverste,  54,  55,  64. 
Taube,  Peter,  godsegare  i  Lifland,  161. 
Tavastehus,  slott  i  Finland,  154. 
Teckelburg,  Conrad,  öfversteiöjtnent  I 

svensk  tjenst,  167. 
Termo,     Hans,    ryttmästare    i    svensk 

tjenst,  fången  i  Ryssland,  147. 
Testama  hof,  gods  i  n.v.  Lifland,  287. 
Teufel,     Maximilian    von,    öfverste    i 

svensk  tjenst,  419. 
Thomson,  Thomas,  adl.,  svensk  öfverste, 

529,  562,  565. 
Thottola,  Tottula,  gård  i  Hali ko  härad, 

Finland,  16. 
Thum,  Turen,  Frans  Bernhard,  grefvc 

von,    generalmajor    i    svensk  tjenst, 

363,  393,  394,  400,  418. 
Tibble,   Tibella,  socken  i  Håbo  härad, 

Upland,  3,  14. 
Tibellius,    Petrus,   kam marskrif vare    i 

Riga,  221. 
Tichvin,   stad   sydost  om  Ladoga,  42, 

45,  47,  54,  56. 
Tidön,    gods    vid    norra   stranden    af 

Mälaren,    som  tillhörde   Axel  Oxen- 

stjema,  2, 5, 129. 159,229,360,618,620. 
Tilly,  Johan  Tzerklaes  von,  öfverbefäl- 

hafvare  öfver  Katolska  ligans  trup- 
per, 452,  500. 
Timberman,  Herman,  köpman,  80, 109. 
Tiphin,  Tiphnie,  Tiphnin,  se  Tiohvin. 
Tisenhusen,  polsk  ryttmästare,  415. 
Tisenhnsen,  Casper,  31. 
Tisenhusen,   Fabian,  ryttmästare,  148, 

149,  193. 
Tisenhusen,  Fabian,  son  till  ryttmästa- 

renlFabian  Tisenhusen,  148,149,193, 

372. 
Tisenhusen,    Qodhard  (Gödert)  Johan, 

i  polsk  tjenst,  155,  273,  338,  339,  349. 
Tisenhusen,    Wilhelm,    William,   polsk 

ryttmästare,  436. 
Tolkemitt,    stad    i    Vest-Preussen,    "vid 

Frische  Hafif,  560. 
Torgelaw,  gods  i  Vor-Pommern,  mellan 

Pasewalk  och  Uckermunde,  602. 
Torslunda,  by  i  Upland,  Haga  s.  norr 

om  Sigtuna,  617. 
Torst.ensson,    Lennart,     general,    fält- 
marskalk, 560,  566,  587,  601,  612, 
Tott,    Tott,   Tod,  Erik,  svensk  officer, 

167,  169. 
Tott,  Ake  Henriksson,  öfverste,  gene- 
ral, 358,  545. 
Traneus,   Johan,    i    Axel  Oxenstjernas 

tjenst,  321. 
Treiden,  slott  och  gods,  nj^a  strömmen 

>Aa>,  nordost  om  Riga,  172,  239,  254, 

257,  261.  267,  269,  270,  272,  275,  277, 

278,  280,  282,  283.  446,  459,  460,  slag. 


Digitized  by 


Google 


639 


Trikaten,    gods    i    Liflftnd,    öster    om 

Wenden,  349. 
Troski,    kanske    mlsskr.   f.  Trokl,  stad 

vester  om  Vilna,  säte  för  en  vojvod, 

437. 
Tabe,  se  Taube. 
Tam  bo,  kyrka  i  Södermanland,  vester 

om  Thorsbålla,  584. 
Torkiet,  Turkarne,  197,  199,  201,  202, 

205,  207,  220,  224,  22G,  312,  313,  394, 

585. 
Tuve,  se  Taube. 
Tyresö,    i    Södertörn,    gods    tillhörigt 

riksdrotsen  Gabriel  Gustafsson  Oxen- 

stjerna,  582,  593. 
Tvskland  och  det  stora  Tyska  kriget, 
*54,  221,  229,  334,  370,  395,  410,  424, 

430,  449,  450,  452,  480,  481,  496,  497, 

511,  525,  527,  528,  530,  532,  533,  535, 

r)3B,  539.  543,  546,  554,  556,  563,  567, 

571,  580,  583,  585,  587.  592,  594,  597, 

598,  mi  613,  619. 
Tått,  se  Tott. 
Tönne    Göransson,    till    Högsjö    gård, 

höfvidsman  på  Nyslott,  120. 
Tönne     Henriksson,     adlad    Langman, 

kamererare,  sedan  landshöfding,  501, 

502. 

Udenkil,  gods  i  Hapsals  lån,  Estland, 
506. 

Ula,  Uleå,  Uleåborg,  stad  i  Österbotten, 
113. 

Ulfsbäck,  prestgård  i  sydvestra  Små- 
land, nära  Hallandsgränsen,  der  de 
svenska  ombuden  bodde  under  för- 
handlingar om  fred  med  Danmark, 
18,  127. 

Ulfsparre,  Åke  Hansson,  ryttmästare, 
sedsn  öfverste,  landshöfding, 347, 529. 

Ulfvesund,  kungsgård,  som  låg  nära 
Kungsör  i   Vestmanland,  583,  584. 

Ulfåsa,  sätesgård  i  Bobergs  härad  i 
Östergötland,  576. 

Ulrich,  Johan  syndlcus,  borgmästare, 
borggrefve  I  Riga,  171,  189,  199,  200, 
203,  205,  206,  207,  209,  213,  214,  216, 
218,  229,  230,  258,  264,  272,  284,  336, 
342,  343,  371,  382,  389,  394. 

Ungern,  Ungeren,  polsk  ryttmästare, 
436,  460. 

Ungrare  och  Polackar,  i  svensk  tjenst, 
128. 

Upland,  521. 

Upländlngnr,  krigsfolk,  492,  517,  520. 

Upsala,  356,  536,  572. 

Upsala,  akademien,  344. 

Upsala,  ärkebiskopen,  178. 

Yadsbo,  härad  1  norra  Vestergötland, 
579. 


Valpåhl,    Volepahl,    Hans,    köpman    i 

Riga,  422,  423,  424. 
Varso,    Warschau,   195,  197,   198,  201, 

202,  205,  225,  237,  238,  261,  262,  273, 

315. 
Vasili  IvanovHz  Susche,  Schuiski,  rysk 

tsar,  9,  83,  147. 
Vaxholm,  skans  utanför  Stockholm,  79, 

484. 
Vermiändingar,  krigsfolk,  492,  520. 
Vermländingar  o.  Nerklngar,  529,  601. 
Vesterhafvet,  Vestersjön,  219,  499. 
Vesterås,  60,  198,  580,  582,  584,  586. 
Vestgötar,  krigsfolk.  492^  517,  520. 
Vestgöta  ryttare.  126,  517,  529. 
Vestmanland,  521. 
Vestmanländlogar,  krigsfolk,  492,  517, 

520. 
Viborir,  i   Finland,  5,  7,  8^  11,  21,  24, 

27,  28,  31,  34,  36,  39,  41,  100,  120. 

126,  128,  138,  153,  154, 187,  377,  379, 

380,  381,  401,  402,  403,  404. 
Vieholm,  se  Flbolm. 
Vilna,  hufvudstad  i  Litthauen,  202,  225, 

237,  252,  303,  304,  329,  453. 
Vinga,  holme  med  fyrbåk,  utanför  Göte- 
borg, 602. 
Visingsborg,  slott  på  Vlsingsö  i  Vettern, 

484,  512,  575. 
Viting,  Hans,  fänrik,  451. 
Vittsjön,  i  Vestra  Göinge  härad,  Skåne, 

nära  Smålands-gränsen,  11. 
Viasma,  stad  vid  vägen  mellan  Smolensk 

och  Moskva,  18,  33. 
Vladlmirska  landet,  herrskapet,  öster 

om  Moskva,  28. 
Vladlslav,    konung    Sigismandn  äldste 

son,  sedan  konung  Vladlslav  IV,  6, 

17,  18,  19,  61, 127,  215,  336,  517,  553, 

560,  568,  574.  575,  594,  598,  618. 
Vogelsang,   gods   i    Hapsals  distrikt  i 

Estland,  30. 
Voloda  Lamscbo,  nu  Volokolämsk,  stad 

vester  om  Moskva,  4. 
Vormsö,  mellan  Dagö  och  Estland,  268. 
Väsby,  kungsgård  vid  Sala,  52. 
Voro,   Vörå,  socken  i  Österbotten,  29. 


Wachtmeister,  »Vaktmestareb»,   Claes, 

ryttmästare,   100,  239.  242,  246,  292, 

298,  299. 
Wagner,    Lorens,    ryttmästare,  47,  48, 

133,  229,  297,  439. 
Waite,    by    under    Wiemls    i    Estland. 

256,  266. 
Walleostelo,  Waldstein,  Albrecht  Euse- 

bius  von,  hertig  af  Friedland,  395, 

479   500  5*33. 
Wallhof,    Waldbof.    sydost  om   Riga,  i 

Kurland,  380,  385,  390. 


Digitized  by 


Google 


640 


Wasinski,  WaEinschi,  Bartolomasas, 
kamererare  I  Dorpt,  155,  354. 

Watz,  ADders,  rytt  masta  re,  529. 

Weimarska  hären  efter  hertig  Bern- 
hards död,  583—586. 

Wenden,  slott  och  stift  i  Llfland,  130, 
228,  349,  368,  415,  (fältslag)  430,  466, 
459,  460,  461,  503. 

Wenden,  biskopen  i,  243,  247. 

Werder,  Grosse, deltaland  mellan  Weich- 
sel  ocb  Nogat,  558. 

Werder,  Eleine,  mellan  Weichsel  och  än 
Motlau,  558,  565. 

Wens,  MatthiRS,  ryttmästare,  sedan 
öf  vers  te,  565. 

Wet«ell,  Georg  Gustavas,  ryttmästare, 
336,  337,  339. 

Wibrantzer  (af  polska  ordet  wybranozy, 
nyutskrlfven),  rekryter,  558. 

Wichterpall,  jrods  1  Vest-Harrien  i  Est- 
land, 199,  209,  256,  271. 

Wiemlshof,  Wiemis,  Wiems,  eods  i  Ost- 
Harrlen  i  Estland,  171,  2öi5,  266. 

Wietz(?),  Gerdt,  348. 

Wigand,  polsk  officer,  460. 

Wikeden,  225. 

Wilden,  Wlllen,  se  VUna. 

Willamson,  Fredrik,  ränteskrifvare  1 
Riga,  299. 

Willeman,  Wildeman,  Ebba,  enka  efter 
Mäns  Märtensson  Palm,  615 — 617. 

Wind,  Anders,  367. 

Windau,  sjöstad  i  Karland,  376,  463. 

Wiplkin,  Cort,  köpman  i  Reval,  119, 120. 

Wirland,   nordöstra  delen   af  Estland, 

253,  268. 
Wlsmar,  611,  613,  614. 

Witte,  Johan,  älderman  i  Riga,  251. 
Wlttenstein,  Wittensteen,  Weissenstein, 

fäste  1  Estland,  141. 
Woldeck,  Wäldeck,  Christoffer,  115. 
Wolgast,  stad  i  Pommern,  519. 
Wolmar,  stad  med  slott  i  Lifland,  162, 

254,  257-260,  269,  a59,  361,  368,  374, 
388,  456,  457,  459,  460. 

Wormbden,  Wormditt,  stad  I  Preussen, 
söder  om  Braunsberg,  452. 

Wrangel,  Carl  Gustaf,  general,  fält- 
marskalk, 603,  613,  614. 

Wrangel,  Hans,  öfverste-löjtnant,  öf- 
verste,  293,  358.  440. 

Wrangel,  Herman,  den  äldre,  öfverste, 
98. 

Wrangel,  Herman,  fältmarskalk,  163, 
172,  500,  551,  565,  573. 

Wrede,  Henrik,  ryttmästare.  räddade 
Carl  ]X:s  Uf  I  slaget  vid  Kirchbolm, 
hans  enka  blef  omglft  med  Joachim 
Berndes,  31. 


Wredes  arfvingar,  >Wreder»,  (sönerna 

Casper  och  Carl  Henrik),  243,  247, 

269,  322. 
Wulf,  polsk  officer,  436. 
Wulf,  Henrik,  köpman  i  Riga(?),  423. 
Walf,  Märten,  köpman,  422,  423,  424, 

426. 
Wulf,  Paul,  kapten,  s väger  till  doktor 

Johannes  Raicus.  344. 
Wulfsdorffs,     (Wolframsdorf),     Göran, 

stAtbällare  pä  Åland,  507. 
Warmbrand t,  Melchior, öfverste  i  svensk 

tjenst,  sedan  generalmajor,  426. 
Wttrtbarg,  505. 
Wöstman,  Herman,  borgare  i  Reval,  171. 

Yxkull,  Yxell,  slott  vid  Dana  i  Livland, 

176,  183,  453,  454. 
Yxkull,    Göran,    som  tjent  hos  Johan 

Georg,  kurfurste  i  Sachsen,  160. 
Yxkull,  Johan,  löjtnant,  sedan  öfverste, 

455. 
Yxkull,  Yxel,  Konrad,  167,  286. 

Zaporogiske  kossacker,  frän  landet  Tid 

nedra  Dnlepem,  4.  313. 
Zarnikau  ä,  se  Sernikon,  179. 
Zeeland,  Sjaelland,  603. 
Zenovits,  polsk  öfverste,  459. 
Zolkievski,  Stanislav,  polsk  fältherre,  24. 
Zög,    (Zöge?),    polsk    ryttmästare,  283. 

374. 

Åbo,  81,  91,  97,  101, 107,(114, 116, 120, 
122-126,  129,  152-154,  219,  482. 

Åbo,  tullen  i,  151,  222,  228,  246,  253, 
256,  266. 

Åke  Hansson,  se  Ulfsparre. 

Ålands  haf,  126. 

Ånga,  gods  i  Svärta  socken  i  Söder- 
manland, 13. 

irvalla,  sätesgärd  norr  om  Örebro, 
576. 

Ofverdomstol,    förslag  om  inrättandet 

af,  604—608. 
Öfver-Påhlen,  se  Ober-Pahlen, 
Öland,  474. 
Örebro,  66,  578. 
Öresund,  sundet,  500,  603. 
Ösel,  16,  22,  345. 
Österbotten,  9,  21,  28,  29,  68,  69,  78, 

84,  108,  223. 
Östergötland,  491;  Östgötaskären,  370. 
Östgötar,  krigsfolk.  517,  520. 
Östgöta  ryttare,  529,  562,  565. 
Österrike,  se  Kejserlige,  Ferdinand  II 

och  III,  Tyskland. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by  CjOOQIC 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google