(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Samlade skrifter"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



SAMLADE SKRIFTER 



AV 



AUGUST STRINDBERG 



TREDJE DELEN 



I VÅRBRYTNINGEN 




st5 



STOCKHOLM 

ALBERT BONNIERS FÖRLAG 



I VÅRBRYTNINGEN 



AV 



AUGUST STRINDBERG 



FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 
FRÄN HAVET — HÄR OCH DÄR 




STOCKHOLM 

ALBERT BONNIERS FÖRLAQ 



^31 . 1^ 



Copyright, Albert Bonnier, 1912, 



STOCKHOLM 1912 

A.-B. FAHLCRANTZ' BOKTRYCKERI 



FRÄN FJÄRDINGEN 
OCH SVARTBÄCKEN 



STUDIER VID AKADEMIEN 



Inackorderingarna. 

Nu hade han legat tre terminer på graden och 
inte gjort ett Guds skapande grand, utan alltid måst 
skriva till fadern vid terminens slut och bekänna 
sina skulder. Då beslöt fadern att rädda sonen genom 
att inackordera honom hos en gammal prostinna; det 
var visserligen dyrt, men vad gör man inte för sina 
barn! 

Sonen hade alltid skyllt på den ensliga student- 
kammaren, bristen på umgänge, saknaden av familjen 
(bestående av fyra förtryckande bröder och några 
skrikande syskon, han kunde icke erinra sig av vad 
kön eller huru många), då han motiverade sina regul- 
jära källarbesök på aftnarna. Han hade nämligen 
kommit direkt från barnkammaren till Uppsala. Han 
hade visserligen hört talas om, att gymnasiekamra- 
terna brukade »ta paraden» och dricka en bländare 
hos Andalusiskan, men han hade aldrig varit med 
om det senare. På studentexamenssexan hade han 
blivit sanslös vid smörgåsbordet, sedan han förut 
stött sig med alla kamraterna därför att han icke 
ville dricka skålen »för kvinnan» med den ryktbara 
uppasserskan, ty han var »ideaHst», ja han var »idea- 
list», stackars gosse, och han var nog dum att tala 
om det, när han kom till Uppsala, ty han visste icke 



8 I VÅRBRYTNINGEN 

f att det hade blivit ett öknamn där. För att avtvå den 
fläck han genom denna barnkammarbekännelse fått 
på sig, måste han söka likna sina kamrater i allt. 
Följden blev ett oregelbundet liv, som slutade med 
en — inackordering. 

Alltså blev han introducerad hos prostinnan i 
Fjärdingen. 

Skillnaden var storartad mellan hans förflutna och 
nuvarande liv. Förr drack han endast sitt kaffe 
klockan 8 på Novum med litet smör och bröd; nu 
fördes han kl. 9 på morgonen till ett väldigt dukat 
bord med brännvin, öl, varm mat och kaffepannan 
som dessert. 

I sällskap med ett dussin andra studenter fördes 
ett muntert samspråk och som man vanligen druckit 
något kvällen förut fann man inga hinder för att ta 
halvan. Efter en så stark frukost måste man ha en 
promenad; denna sträckte sig vanligen så långt åt 
Stockholmsvägen, att klockan slog kvarten över tio 
då man var vid grindstugan; alltså för sent att be- 
söka föreläsningen! 

Gick han så hem och rökte tre pipor och för- 
sökte läsa, men kände sig tung och lutade sig. 

Innan han visste ordet av var det middag. 

Efter middagen skulle det hållas familjeliv vid 
kaffet i prostinnans våning, varvid uppfördes ett qua- 
tre-mains eller en flöjt-piano-duett. 

Under matfebern uppstego onda tankar, och 
någon föreslog att sällskapet skulle vid en halvkanna 
på Norbergs formera närmare bekantskap. Så skedde, 
och så blev det kväll; det var en hösttermin det här, 
och då äro dagarna som bekant mycket korta, och 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN Q 

den ljusa årstiden är universitetet stängt för be- 
sökande. 

Dagen var emellertid skämd; ingen kom hem om 
kvällen, men man skildes med heliga löften att icke 
göra så mer! 

Följande eftermiddag hade en av sällskapet ten- 
terat och måste se på en halvkanna efter middagen. 
Samma orsak, samma verkan. 

Dagen därpå hade en annan fått rek och måste 
ovillkorligen se på en halvkanna. 

Följden härav blev oordentligt levnadssätt med 
stor ånger, fasta beslut att icke gå ut efter middagen 
utan gå upp på rummen och läsa. 

Trogen sitt dyra löfte vandrade vår man upp på 
sin kammare för att övertänka huru mycket tid han 
förlorat på de reducerade förmiddagarna, varunder 
han föll i djup slummer. 

Han vaknade synbarligen stärkt och frisk till 
kropp och själ; han gratulerade sig till sin nya upp- 
finning middagsslummern — en förfärlig uppfinning! 

Det hade emellertid blivit mörkt; han tände fli- 
tens lampa, lindade sin nattrock om livet, stoppade 
fötterna i påsen, dammade av sitt skrivbord, lagade 
en pipa, putsade naglarna och satte sig så med ett 
gott samvetes lugn att hänga över Atterboms Siare 
och Skalder, som han trodde han skulle kunna utantill 
i examen. För tillfället blåste också en nordlig vind 
och skakade angenämt den gamla träkåken; allt var 
med ett ord så där lämpat för att göra situationen 
aktningsbjudande och han skulle icke för allt i värl- 
den velat bli störd, om icke för att ropa ett »stig in» 
och öppna dörren åt den överraskande fadern. Då 
knackar det tre slag i väggen bakom hans stol: 



10 I VÄ.RBRYTN1NOEN 

— Vem där! 

— Jag! Är du hemma! 

— Ja, men jag läser? Bor du där, göteborgare? 

— Kan du spela wira? 

— Ja bevars! 

— Kom in då, det är bara östgöten, som bor 
vägg om vägg! 

Kombinationen var gjord — för terminen. Det 
blev en terminswira — på upp och avskrivning. 

Efter den dagen kunde prostinnan i sin hemliga 
rapport till fadern med livlig ed bestyrka, att sonen 
alltid var hemma vid aftonmåltiderna. 

Dagarna gingo hastigt, ty de blevo allt kortare, 
sedan endast förmiddagarna återstodo, men det kunde 
hända att även de sprungo på allra oskyldigaste 
vis. Prostinnan hyrde nämligen ett stort trähus i 
vilket hon hade ' sina tolv inackorderingar inhysta. 
Som hon endast höll två pigor och dessa måste 
fungera vid den stora morgonsexan, kunde det hända 
att rummen voro ostädade, ifall någon efter fru- 
kosten dit återvände. Under avvaktan på städningen 
satt man inne hos grannen och pratade, ja man kunde 
även ta ett oskyldigt parti bräde eller par. Nog av, 
tiden räckte ej till någon läsning, oaktat han bodde 
i familj, men aldrig sågs ute på krogarna, vilket 
ådrog honom den oförtjänta äran att anses som en 
flitig karl. Vad gör han uppe i Fjärdingen, som 
aldrig syns till nere vid ån? sade någon. — Han 
är instängd och flitar. 

Det gick nämligen lika lätt att oförskyllt ådra 
sig gott rykte som dåligt på den tiden. 

Men var det vällevnad, prat, musik, kortspel, som 
nu i skygd av familjens heliga mantel hotat att bringa 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 11 

hans namn över på den stora restlängden, så åter- 
stod dock ännu det värsta. 

Aftonmåltiderna började bli alltmer glest besökta, 
vare sig av ungherrarnas ledsnad vid den ständigt 
återvändande kosten eller av böjelse för utliv och 
fruktan för musiksoaréerna, som alltid följde på sou- 
pén under prostinnans presidium, då det skulle göras 
salong och man icke utan den största omtänksam- 
het eller det mest graverande skäl kunde avlägsna sig. 

Hela det med så mycken konst sammanfogade 
familjelivet hotade att upplösas och ett och annat 
skärande missljud hade låtit förnimma sig. Så kunde 
man vid frukostbordet höra den goda prostinnan 
säga milda sarkasmen 

— Qod morgon, herr A. Hur har ni sovit i 
natt?... Nej, se herr B. Har ni varit bortrest? 

Här inträdde med matta steg och dimmiga ögon 
en blek gestalt, som gjorde allt för att se så väl bibe- 
hållen ut som möjligt. 

— Jag var åt Stockholm i affärer! 

— Det var roligt i Stockholm? 

— Aja ! 

Han slog ned ögonen under sällskapets fniss- 
ningar. 

— Bjud herr C. på sillen; göteborgarna hade 
zwiick i går på aftonen. Herrarna voro på Göte- 
borgs nation allesammans? Jag satt ensam, jag, med 
pastorn (den äldsta inackorderingen, en präst, som 
läste på pastoralen) och gossarna (de yngsta, som 
gingo i skolan). 

Det låg något rörande i den gamlas sätt att 
säga bitterheter; hon var en mild kvinna, ty hon 
hade haft prövningar. 



12 I VÅRBRYTNINGEN 

Det blev förstämning och följaktligen tråkigt, 
man träffades visserligen om kvällen och hörde huru 
några sonater hasplades upp; man tummade böcker 
och vände ut och in på ett fotografi-album; alla ville 
för den goda gummans skull sitta kvar så länge 
som möjligt och ingen hade mod eller hjärta att bryta 
upp, så att för första gången hon själv måste ta 
initiativet och säga godnatt. 

Det var under den natten som den avgrunds- 
tanken uppstod i den gamlas hjärna, att det icke var 
gott att de unga männen voro allena — och hon 
annonserade! 



Åtta dagar efter den sista ledsamma kvällen hade 
det lilla samhället undergått revolution. Alla be- 
funno sig punktligt vid frukosten iklädda sina bästa 
kläder, väl rakade, omsorgsfullt kammade; man kon- 
verserade, men man disputerade inte, som förr, över 
ett fyra alnar långt bord; man stojade inte, man 
talade med halvhög röst och försökte säga geniali- 
teter för att ådraga sig uppmärksamhet mera ge- 
nom det sagdas förträfflighet än genom röstens 
styrka; man var blyg, man överbjöd varandra i artig- 
het, man var onaturlig, tillgjord, dum — det satt 
två unga flickor vid bordet. Och den förträffliga 
prostinnan var lycklig! 

Vid soupén fattades ingen och icke efter heller! 
Men sedan hölls en överläggning, som räckte till gry- 
ningen, huru man skulle roa de unga damerna. Man 
skulle arbeta på sektioner. Sektionen A. skulle arran- 
gera kälkåkning, B. skriva pjäs och göra sällskaps- 
spektakel att vara i ordning till prostinnans termins- 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 13 

bal O. s. V. Alla hade förlorat huvudet — utom 
pastorn. 



Man var nu i första dagarna av november. Ter- 
minen ansågs skämd! 

Wirapartiet gick sönder! Man repeterade pjäser, 
man levde i sus och dus, man gav varandra hemliga 
förtroenden, och omsider upptäckte vår hjälte en 
dag till sin fasa, att han var kär! 

Han kunde icke bära sin förtvivlan utan måste 
öppna sitt hjärta för kamraten till höger i farstun. 

Denne avhörde hans bekännelse med ett un- 
derligt leende, likgiltigt, medlidsamt. Slutligen frå- 
gade han: 

— I vem? 

— Den blonda! 

— Det är jag med! 

Man beklagade varandra och tröstade varandra, 
man beslöt att genom arbete och flit slå bort den 
förhärjande plågan, ja han ville nu strax gå på 
föreläsningen, men skulle först gå upp efter sitt 
kollegium, som han glömt i förmaket. Kamraten 
sökte förgäves avstyra detta okloka företag. 

Med darrande steg gick han upp i våningen, 
stannade utanför förmaksdörren, knackade och skulle 
fråga om han vågade störa damerna. 

Fem mansröster svarade med ett enhälligt: 

— Stig in! 

På golvet stod en sybåge; omkring densamma 
sutto fem kamrater och sydde botten på ett tapisseri ; 
bredvid satt prostinnan med flickorna och nystade 
silke ! 



14 I VÅRBRYTNINGEN 

Tre kvällar å rad var han ute och rumlade; den 
fjärde kom han hem med en Laterna Magica som han 
köpt hos Rosenbergs. Efter soupén höll han förevis- 
ning; men den mottogs med köld och kritik; man 
hade redan sett två dylika kvällarna förut! 

Medan han grubblade, handlade de fem! 

Men han var uppfinningsrik. Han visste att pro- 
stinnan gick till torget varje morgon kl. 8. Han 
misstänkte att flickorna gingo med för att lära sig. 
Vad hindrade honom att gå samma väg? Intet! 

Han ställer sig i porten och vaktar. Mycket rik- 
tigt, där kommer prostinnan och flickorna, åtföljda 
av de tre; de två andra hade försovit sig! 

— Nej se, är herr... uppe så tidigt! 

Han var genomskådad! Återstod endast att slå 
det stora slaget! 

Han bjöd prostinnan och flickorna på sin nations 
bal, till vilken inga främlingar ägde tillträde. Nu 
hade han henne i fällan, och kamraterna, han visste 
icke säkert huru många, skulle gå utanför på gatan 
och avundsjukt blicka upp till de upplysta fönstren. 
Det var ljuvt. 

I glädjen går han på en festmiddag, dricker för 
mycket vin och kommer för sent till balen! I sin 
segervisshet hade han underlåtit att bjuda upp. Följ- 
den: att ingen dans fanns kvar åt honom, att damerna 
voro stötta och att han måste gå före soupén! 

De fem, som mycket riktigt patrullerat utanför, 
erbjödo honom välvilligt sina armar, men han för- 
kastade anbudet och begav sig ut på vandring, för- 
tvivlad och med dödstankar. Han besökte kyrko- 
gården, han gick på stenmuren utmed landsvägen 
från Fjärdingstull utan att lyckas bryta halsen av 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 15 

sig, han undersökte dikena nedanför Rackarnäbben, 
tills han förlorade minnet och vaknade vid — sång. 
Han låg i en snödriva utanför sin bostad; det 
lyste i fruntimrens fönster och bredvid honom stodo 
de fem och gåvo serenad! 



Första dagarna i december rappellerades sonen 
och anmanades av fadern att skriva in sig i General- 
tullstyrelsen. 

Fjorton dagar före jul friade pastorn till den 
blonda och fick nej! 

Och de fem, de fortsatte! 



Ensittaren. 

Han sökte aldrig någon, syntes aldrig ute och 
var mycket svår att träffa. Han bodde vid kyrko- 
gården i två rum och troligen kök, det fick man 
aldrig reda på. 

På hans tamburdörr, $om var försedd med en 
mattslipad glasruta stod ett otvetydigt anslag: »Träf- 
fas endast till kl. 7 f. m.» 

Ringde man på, öppnades en helt annan dörr i 
förstugan och en ondsint äldre kvinna stack ut hu- 
vudet ..och frågade: Vem är det? Svarade man då ^ 
icke genast hövligt med sitt namn och sin nation, 
stängdes dörren för evigt. Envisades man med att y'^ 
ringa, tystnade klockan snart av sig själv, eller av 
någon annan. 

Kom man däremot in, såg man sig först i ett 
naturaliekabinett, med herbarier, uppstoppade fåglar, 
insektslådor och akvarier; senare i ett förmakslikt 
studerrum, som bar spår av en halvförgången lyx. 
Röda schagg-emmor, broderade mattor, nötta kuddar 
med tapisserisöm, oljefärgstavlor på väggarna, till 
och med en gammal flamländare av känt namn; ett 
vackert bibliotek, ett dyrbart mikroskop och ett staffli. 

Fastän gammal skolkamrat mottogs man av den 



frAn fjärdinoen och svartbäcken 17 

tjugofyraåriga misantropen med en konventionell 
artighet, blandad med misstroende och' ovilja. 

— Förlåt att jag frågar, men har du galoscher? 
Får jag besvära bror att torka av sig i tamburen, 
det är nyskurat och . . . 

Det var alltid nyskurat! 
Han tog fram en cigarrlåda. 

— Tack, röker du inte själv? 

— Nej, aldrig! 

— Å! Men då skall inte jag förstöra dina gar- 
diner! 

— Gör ingenting, du kommer inte hit för att 
röka. 

— Du är bitter. 

— Ånej! Jag erinrar mig, förlåt mitt propos, 
min första termin. Jag kände mig ensam en gång 
och bad några gamla vänner från skolan hem en kväll 
för att dricka ett glas punsch och röka en cigarr. De 
kommo och rökte fulla mina båda rum, förstörde min 
skotska matta och väsnades i trapporna. Följande 
dag kommo de igen och hade en kortlek med sig; 
dagen därpå åter, men då hade de druckit ur punschen 
och rökt upp cigarrerna. 

— Du skulle ha visat ut dem ! 

— Det behövdes ej! De kommo aldrig igen! 
Visiterna voro alltid stela; han talade endast om 

vårt gemensamma studium. 

Jag ville gärna komma honom närmare, men det 
lyckades ej; jag ville ha hans historia, men han gav 
den ej. Kamraterna sa, att han inte hade någon 
historia, att han var en gammal egoist, som aldrig 
lånade ut penningar; att man aldrig visste när han 
fick rekommenderat, ty det stod ej på kartorna, att 

2. — Strindberg, I vårbrytningen. 



4 



/. 



18 I VÅRBRYTNINGEN 

han levde på räntor och var fader- och moderlös, att 
han var en odräglig människa. 

De grinade åt honom, när de sågo hans bred- 
skyggiga hatt bakom tallarna i kronoparken, där han 
gick och tog arachnider, de grinade åt honom när 
de genom fönstret sågo honom vid sitt skrivbord lutad 
över mikroskopet, de grinade slutligen åt honom när 
helst han syntes ute och gick till posten, ty han hade 
stor korrespondens, de grinade som man gör åt det 
man inte förstår. 

Han var otillgänglig, hemlighetsfull, kall, hård. 

Om man berättade honom ett dödsfall, sade han : 
>• gudskelov; om ett barns födelse: stackars barn, och 
om en förlovning: infamt! Han såg allting genom 
mikroskop. 

En afton gick jag förbi hans fönster åt kyrko- 
gårdsgatan; rullgardinerna voro ej fällda och lampan 
brann klart därinne. Mitt i rummet stod han och 
rökte en cigarr. Han rökte, han som aldrig rökte. 

Jag tillät mig stanna och observera, vilket icke 
var svårt, då mannen bodde på nedra botten. 

Han tycktes njuta oerhört av cigarren. Efter en 
stund lade han bort den och gjorde sig redo att gå till 
sängs. Han flyttade fram nattduksbordet till huvud- 
gärden, drog upp klockan och tog av rocken. Där- 
efter bar han fram en stor glaskupa, ett akvarium 
och ställde det försiktigt på bordet; som lampan stod 
på andra sidan kunde jag mycket väl urskilja de gröna 
saltvattensalgerna, som flöto omkring, men ej en 
levande varelse syntes röra sig. Han återkom nu från 
det yttre rummet med en död groda förvandlad till 
ett fysiologiskt preparat. Jag tryckte ansiktet emot 
rutan. 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 19 

Nu tog han med pincetten några muskelknippen 
från högra femur och förde ned i vattnet; då blev 
där ett liv bland algerna; rudyngel och salamandrar 
kilade om varandra och bakom en buskig Entero- 
morpha stack nu ett rosenrött finger fram, och så ett, 
tills en vacker M e d u s a hjulade fram och lade sig 
pä rygg; öppnade så munnen och fattade med de 
skära fingrarna de ännu skälvande muskelfibrerna 
och åt. 

Då log den tjugofyraåriga misantropen så gott, 
så gott mot sin skyddsling. I detsamma stack den 
ondsinta gamla kvinnans huvud upp över hans axel 
och hon lade sin hand på hans arm och lutade 
sig helt förtroligt ned över glaset för att se på! 

Vem var den människan? Äter gåtor! 

Kvinnan försvann; han gick till sängs, låg en 
stund och njöt av att se sin tystlåtna vän hjulande 
taga sin motion på maten; därpå fördjupade han 
sig i en bok och jag gick. 

En mörk kväll hade en kamrat sett honom smyga 
på kyrkogården med en lykta i handen. Det viskades 
hemska saker; jag försvarade honom, men visste ej 
själv vad jag skulle tro, ty han var fanatisk natur- 
forskare. Jag ansåg mig för hans heders skull böra 
fråga honom om verkliga förhållandet! 

Han blev ond och svarade intet! 

Samtidigt härmed cirkulerade en annan mystisk 
historia. En ung student, mycket flitig och med stor 
håg för studier, hade i brist på medel att fortsätta 
redan lagat sig i ordning att lämna Uppsala och ge 
sig okända öden till mötes i huvudstaden. I avske- 
dets stund kommer postbäraren med ett rekommen- 
derat brev innehållande en penningesumma jämte 



20 I vXrbrytninoen 

löfte om lika mycket varje månad, så länge han stu- 
derade och var flitig. 

Stilen var förvänd och underskriften pseudo. Hi- 
storien cirkulerade tills den blev gammal och den 
lyckliga unga studenten korresponderade med sin 
okände under en pseudonym pöste restante. 

Jag gissade på enstöringen och var nog indiskret 
att åter en gång fråga honom. Han bevisade mig det 
omöjliga häruti, ty han skulle visst icke korrigera de 
stora styrande lagarna, som årligen utgallra ur det 
alltför stora antalet av studerande; i kampen för till* 
varon visar sig vem som för naturens höga ända.- 
mål är lämpligast att fortvara! 

— Och vem är det? 

— Den starkaste, naturligtvis! 

— Och de andra? 

— De må gå under. 

— Är detta ett ändamål? 

— De starkare behövde deras död för sin till^ 
va ro. 

— Fy, sådana lagar! 

— Jag har icke stiftat dem! 
Därvid blev det; jag trodde honom! 

En vacker dag såg man i tidningen att han tagit 
kandidaten. Ingen visste att han tenterat. Han dispu- 
terade strax därefter med högt betyg och så var han 
försvunnen. 

Tre månader senare erhöll jag ett brev: Aix, 
Bouches du Rhone, Provence. Det var från 
honom. 

Det andades levnadslust och gott mod. Han 
bodde hos rika släktingar i den vackraste trakt av 
Frankrike, två mil från Medelhavet och eklaterade nu 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 21 

sin förlovning efter att ha varit trolovad i fyra år! 
Och det visste ingen! 

Han skrev bland annat! 

»Det var oklokt av mig att vara hemlighetsfull 
i en småstad; hade jag talat mer om mig själv, hade 
man icke talat så mycket om mig! Jag skall ändra 
taktik. 

For att slippa bli föremål för vidare samtal skall 
jag för dig avslöja alla mitt livs hemligheter på en 
gång. 

Vem är jag? Ack! Kamraterna ha sagt det 
så många gånger, jag har själv bekräftat det, men du 
tror icke! Du vill alltid ha något intressant! Jag 
är vad man tar mig för — en obetydlighet, en egoist ; 
jag fruktade nog ofta att man skulle ta mig för ett 
snille, och då hade min frid varit all! Jag läste in 
mig för att så snart som möjligt byta Uppsala mot 
Provence; du tror att det var för vetenskapen! 
Vetenskapen var för mitt nöje! Uppsala var för mitt 
nöje, ensamheten för mitt nöje! Du tror man lever 
för att gagna; tro icke det! 

Vad de anonyma penningsändningarna beträf- 
far, så voro de anonyma, därför att jag icke ville 
öka mina ovänners tal. Tror du att han skulle ha 
förlåtit mig det någonsin, han som aldrig kunde 
lida mig! 

Jag är även skyldig dig förklaring över ett par 
mörka punkter i min Uppsalahistoria. Hör då! 

Mina kyrkogårdspromenader vid lyktsken gällde 
en rar lumbricus-art som jag höll på att beskriva till 
Vetenskapsakademiens Översikt. Min vetenskapliga 
(ha! ha! ha!) avund tillät mig icke röja mig, med 
fara att bli misstänkt som liktjuv! 



22 I VÅRBRYTNINGEN 

Till sist min historia! Premisserna till denna 
förtorkade existens, orsakerna till denna världsförak- 
tares mångåriga kval och bitterheter, jag är skyldig 
dig hela sanningen, ädle vän! 

Jag var blott sju år, en liten Ijuslockig pilt, med 
ett öppet ofördärvat sinne, då jag började röka cigarr. 
Passionen tilltog i sådan grad, att jag vid inträdet på 
Gymnasium hade ådragit mig en kronisk magkatarr: 
när jag kom till Uppsala hade levern även blivit lin- 
drigt afficierad! Tänk levern! För att spara tid 
uppsköt jag brunnskuren till efter examen! Vattnet i 
Aix är förträffligt och jag är på bättringen, men icke 
fullt återställd, som du kan höra! Jag känner dock 
dag för dag huru olyckorna upphöra, huru ödet trött- 
nar att förfölja mig och huru människorna förbättras 
— jag har redan sett en ängel här nere! 

Det var min historia! Går den inte an! 

Skall den vara krångligare ! Det är inte så krång- 
ligt här i världen som du vill tro. Jag und;'ar om 
du inte skulle behöva komma hit ner!» 

Följande dag emottog jag åter ett brev: Aix, 
Bouches du Rhone, Provence. 

Det innehöll endast detta, som avlyfte den sista 
stenen från mitt bröst. 

P. S. Jag glömde säga dig vem den gamla av- 
skräckande kvinnan var, som framlevde sin gåtfulla 
existens i mitt kök! Det var min städerska! 

D. S. 



Sorken. 

Det är hans tolfte termin som går in; han läser 
på graden ännu; inte har han varit lat precis, men han 
har varit bland det folket, som aldrig kommer sig för 
att hålla sig framme. Han har sett yngre kamrater gå 
om sig, men i stället för att sporra honom har detta 
gjort honom resignerad. Han betraktar sig som Upp- 
salabo och har inte brått, så länge fadern utan knöt 
skickar honom de sparsamma medlen, ty på de sex 
åren ha pengarna sjunkit i värde. Hans olycka härrör 
av hans val av ämne, ty han hörde till den svärm som 
slog sig på estetik, då det var på modet och man 
talar om att han skrivit vers, som han lät trycka en 
gång, vilket han numera förnekar. 

Nu hade han blivit fet och med fetman gick 
ärelystnaden bort, men han behöver sova desto mer. 
Han besöker därför aldrig annat än en elvaföreläs- 
ning, på lilla Qustavianum, ty det drar på Stora 
och hans hår är förtunnat. Ibland får han där höra 
en stump ur filosofiens historia, en annan gång ett 
åttondels kapitel ur Romarbrevet, så ett stycke arki- 
tekturens historia. Han sitter alltid på sista bänken 
uppe vid fönstret med fri utsikt åt gården; han har 
alltid fällkniven framme och har gjort djupa studier i 
xylografien; när han lyfter på den tjocka o\\^Vk\^%- 



24 1 vArbrytninoen 

hinnan, kan han bestämma huru många terminec han 
tjänstgjort vid universitetet, ty han började skära sina 
initialer på hebreiska redan första terminen, och 
sedan dess ha borden blott varit målade tre gånger. 
Han räknar årsringarna, säger han. 

När han kommer upp i termin, går han strax till 
nationen och lånar Nordbergs Carl XII ; den skall han 
sova middag på, ty det bestås inga kuddar i hans 
skinnsoffa och han har studerat skinnets märkvärdiga 
egenskaper att först kyla och sedan bränna. 

Han röker fortfarande pipa, vilket gör hans rum 
mindre angenämt att vistas uti. Det är en liten vinds- 
kammare i Svartbäcken som han bebott, sedan han 
först kom upp; taket är brunt, tapeterna bruna, möb- 
lerna bruna, han har »rökt in» sin kammare själv, 
säger han gärna med en viss stolthet. 

Han äter middag hemma ur mathämtaren och all- 
tid i sällskap med någon likasinnad. Han har alltid 

25 halvbuteljer öl vid dörren, och bHr samtalet livligt, 
så kan han glömma sig kvar vid bordet ett par timmar 
med ölglaset och pipan ; men sedan sover han middag 
till klockan 6 ä 7. Då, när skymningen inträder^ går 
han till Phoenix och dricker toddy med en borgare, ty 
han tycker inte om studenter; de äro för unga för 
honom och för bråkiga. Han vill sitta tyst och stilla i 
ett soffhörn och virvla rök, under det att samtalet, 
helst ett politiskt, rör sig i jämna opassionerade perio- 
der, interpunkterade med små klunkar ur den bruna 
toddyn. Drack han fler än fyra toddar, kunde han 
bli sentimental, som han kallade det, och då berättade 
han gärna sin historia, varöver han skämdes gruvligt 
dagen efter. Hans historia var enkel och vanlig 
och handlade inte om honom utan om ett fruntimmer. 



frAn fjÄrdinoen och svartbacken 25 

Han hade en passion, som kanske också bidrog 
att förlänga hans vistelse vid universitetet; han gick 
på bokauktion. Icke för att köpa böcker och icke 
läsa, utan för att höra på buden. Han betraktade 
böcker som typografiska alster; han talade aldrig om 
titeln eller författarens namn utan endast om bok- 
tryckaren. 

— I dag går en Amund Laurentzson; vill ni ha 
en Ignatius Meurer, så passa på om lördag. Ni skulle 
ha sett en sådan Petrina ; den här Niclas Wanki jff var 
mig en stympare. 

Borgaren fick stundom åhöra sådana samtal och, 
som han hade lätt att fatta, gick han sedan och 
spridde ut bland sina bekanta att t. ex. sextonhun- 
dratalets störste författare, Johann Kankel till Wi- 
singsborg hade skrivit ett lärt arbete, som hette Nils 
Matson Kiöping. 

Om söndagarna åt han middag hos sin borgare, 
varefter de båda gingo i aftonsången och hörde någon 
S. M. Kandidat. 

Så framflöt hans liv — stilla och lugnt; han 
gjorde aldrig något ont, blev aldrig häcklad, var en 
god människa, hade alla förträffliga egenskaper, gick 
i kyrkan, skrev till sina föräldrar, opponerade sig 
aldrig, gick på föreläsningar, men tog aldrig exanten. 

Han lämnade Uppsala vid 26 års ålder, utan 
någon bitterhet mot lärare eller kamrater, lika vär- 
derad och avhållen som när han kom. Därpå gick 
han in i diskonten och köpte ett tryckeri i lands- 
orten. 



Mellan drabbningarna. 

Han var puckelrygg, den lilla stackarn, men han 
var glad och nöjd, ty han hade ett fromt sinne och 
hade lidit sig fram till den punkt där löjet vidtar. 
Men han var stolt också, ty han hade tagit medikofilen. 
Han hade en liten behändig hand och ett sälcert öga, 
så att ingen avrådde honom från att fortsätta. Han 
var mycket fattig, men han hade inga skulder, men nu 
skulla de göras, ty hans stipendium på 200 rdr räckte 
endast till böcker. Det var den honetta fattigdomen, 
som lever på försakelser. 

Hans studenttid — han var kandidat nu — hade 
alls icke varit rolig! Hundra riksdaler i termin hade 
räckt ; mjölk och bröd om morgonen, likadant om kväl- 
len, middag i matlag med en kamrat för sex rdr 
i månaden. Ett vindsrum för femton rdr med en 
famn ved, som han köpte själv på torget för sju. 

Men det hade varit mycket svårt ibland, då extra 
utgifter, såsom till kläder, hade gjort en bresch i 
kassan, och han hade behövt sex terminer till sin 
medikofil. 

Sista terminen var riktigt svår och då just som 
han höll på med tentamina. Han flyttade om hösten 
in i ett gammalt träruckel vid Järnbron, uppe på vin- 
den naturligtvis; rummet var inskjutet som en låda på 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 27 

gaveln och taket hade av åsen fått form av ett lik- 
kistlock. Långt ut i rummet sprang husets gemen- 
samma skorsten fram ; en tältsäng med madrass, täcke 
och dyna, men inga lakan; ett köksbord vid fönstret, 
en rödmålad byrå och ett par stolar utgjorde möble- 
manget. Han läste vid ett talgljus i en halvbutelj. 

Oktober månad kom och med den kylan; han 
hade ingen ved och kunde icke skaffa någon. Då 
upptäckte han att hans skorsten, som han förut ogillat 
för dess vanprydande fason, spred en behaglig värme 
omkring i rummet. Han satte sig med ryggen mot 
densamma och läste. Denna glädje räckte i tre dagar, 
men på den fjärde var skorstenen obevekligen kall. 
Han sökte orsaken och fann att den endast tjänst- 
gjorde åt bagarstugan, vilken begagnades blott 
var fjortonde dag. Det var ett svårt slag. Nöden 
började visa tänderna; han gjorde så också och bröt 
med mycken möda loss klädhängarna i skrubben; 
panelerna följde därpå. Dessemellan sprang han ut 
i skymningen med sin nattsäck och lånade hem en 
brasa ved av någon fattig kamrat — han kände inga 
rika. 

När han gått flera gånger på samma ställe blyg- 
des han och fann sig nödsakad till en utväg som han 
förut bävat för, ja, som han ansåg lika med ett brott. 

Det hade börjat snöa, men snön smälte och sög 
sig in genom takpannorna och genom läkterna och ge- 
nom takpapperet, så att det dröp i hans säng, vilken 
tjänade som soffa om dagen och apterades till säng om 
kvällarna helt enkelt genom att han lyfte på täcket; 
och nu när det blivit kallt var sängen hans enda 
räddning även om dagarna; han var uppjagad ur 



28 I vArbrytninoen 

sitt bo, han var hotad i sin tillvaros första villkor. 
Då fattade han beslutet att gå till »Fernan». 

Det var ett bittert ögonblick, det gällde hans 
klocka, ett minne; men det gällde också hans fram- 
tid. Han slog upp rockkragen för att ej vara igen- 
känd och styrde genom snödrivorna bort till den 
mörka Kungsdiksgatan. Han gick länge utanför med 
bultande hjärta. Han såg så många klockor, som 
hängde där i fönstret; så många minnen; han tyckte 
att han gjorde något illa; men så tänkte han på sin 
examen och han gick in. Det var en brokig anblick, 
som gjorde honom något förvirrad. Nya kläder, mäs- 
singsinstrument, fortepianos, skodon, böcker, tobaks- 
pipor, paraplyn; allt som en människa kan undvara, 
utom mat och värme. 

Han mottogs vänligt av en medelålders fru och 
framstammade sitt ärende: han skulle fråga om han 
kunde få något på den här klockan ; han hade råkat i 
en tillfällig förlägenhet, men han skulle ta ut den 
snart, den var ett minne. 

— Jaså det är ett minne, sade frun med ett för- 
smädligt leende. 

Den stackars gossen visste icke att det var den 
vanliga formuleringen av en sådan låneansökan. 
Han fick en tia. 

— Namnet? 

Vilket ögonblick! Han förnekade sin identitet. 
Han ville störta ut, men i dörren möter han tre sto- 
jande kamrater, som väl tycktes känna vägen och som 
säkert icke voro där av samma skäl som han. 

— Nej, se lilla Anton! Vänta, nu ska vi vara 
tillsammans i kväll och ha roligt. Här blir strax 
pengar! 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 29 

Han skämdes, men han stannade och han följde 
med ut och han rumlade och blev drucken och hem- 
förd. Men han drömde så vackert och han vaknade 
förvånad; han låg i sin egen säng — med lakan — 
rena lakan för första gången på sex veckor. Vem 
hade givit honom dem ? 

Så kom ångesten över honom! Han hade varit 
ute och rumlat i går; han hade förstört sin tia; han 
hade ätit hummer; han hade druckit curagao! Han 
hade varit hos pantlånerskan och fallit i rövarhänder. 

Han såg åt huvudgärden; där stod en stol, med 
strykstickorna, ljusbuteljen, vattenkaraffinen, portnyc- 
keln, en uppslagen kardus Hoppet och hanS tia; allt 
väl och ordentligt uppdukat! 

Men han hade svårare perser än så; det var då 
när maten tog slut och han skämdes att gå och låna. 
Han svalt då, men han läste, läste oavlåtligt och för- 
summade aldrig föreläsning eller kollegium. 

En gång fann man honom på sin säng liggande 
avsvimmad över sin Fysik, som han skulle tentera 
dagen därpå. Han hade icke ätit på 48 timmar. 

Emellertid hade han tagit medikofiln och lade 
nu in sin ansökan till underläkareplats på Garnisons- 
sjukhuset, där han skulle erhålla fria husrum och 60 
rdr i termin. Hans ansökan beviljades och han gjorde 
sin första ronde, men föll till golvet, när han fick åse 
en luxations irättasättande. Fältläkaren, som med det- 
samma inträdde, blev högst förvånad över att se en 
liten människa ligga på golvet, blek och i kallsvett; 
han lyfte upp den stackars gossen och frågade med- 
Udsamt: vem är du, min lilla gosse? 

— Jag är underläkare på Garnison och medlem 
av Fältläkarekåren ! 



30 I VÅRBRYTNINGEN 

Man besparade den lilla krymplingen den förkla- 
ringen att ett brott mot reglementet i misstag blivit 
begånget och han fick stanna terminen ut. Han visste 
icke att han var puckel ! 

Så kom han åter till Uppsala och gick på sjuk- 
huset; men det blev allt svårare för honom att reda 
sig. Men det gick! Tidigt var han uppe om morg- 
narna och skötte sina affärer, så att han var i arbete 
klockan 9. 

Det hade åter blivit vår och kamraterna hade 
skilts åt olika håll; några hade gått ut på bevärings- 
mötena, andra till förordnanden i landsorten och 
andra åter till badorter: han var ensam i staden och 
såg en förskräcklig sommar för sig i Uppsala, där 
somrarna kunna vara outhärdliga. 

Det var en majdags eftermiddag; han hade suttit 
i Karolinaparken och läst och gick nu upp på Slotts- 
backen för att få litet horisont. Landskapet är inte 
just vackert, men det gav icke heller någon längtan till 
landet, utan väcker snarare föreställningar om havet; 
och han var född vid kusten och blev hemsjuk, då 
han såg ångbåten böka sig fram mellan de gruvliga 
trädesåkrarna. Och han såjg hela sommarens fasor 
mot sig och han önskade att det var höst igen. 

— Nå se det var då tur att jag råkade dig; 
gå genast till inspektorn och lyft respengar; jag gratu- 
lerar! Men skynda dig innan patienten dör! 

Conclusion: den lille reste kvällen därpå till Bo- 
huslän för att inträda i sin befattning som husläkare 
hos en mäkta rik köpman, vilken blivit svagsint av 
vällevnad. För besväret erhöll han 200 rdr i måna- 
den och vivre, vivre på ett slott vid havskusten. Och 
han andades åter! 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 31 

Den gamla byggnaden hade uppstått under Ost- 
indiska Compagniets glansperiod på 1700-talet, då 
nuvarande ägarens förfäder hade samlat en kolossal 
förmögenhet. Parken var anlagd i fullständigt 
kinesisk smak efter ett mönster från Cantons 
omgivningar. 

Där fanns akacier och syskomorer, grottor och 
dammar med guldfiskar och svanor; små bambupavil- 
jonger och fontäner; volierer med fasaner och på- 
fåglar. Åkrarna voro igenlagda och ängarna voro icke 
slagna i mannaminne. Hela trädgårdsland voro be- 
sådda med blommor; där fanns en fruktträdgård med 
de ljuvligaste träd och en köksträdgård och melonbän- 
kar och jordgubbsland, persikospaljer och vinkast; 
vart man kom mötte ögat väldiga vaser av äkta porslin 
från Mingdynastien, och i rummen glänste det dyr- 
baraste Cracquelée, bredvid Japanska emaljarbeten. 
Huset var omgivet av verandor med markiser av 
finaste bambu och nankin; hängmattor funnos an- 
bragta här och där emellan träden, och solskärmar av 
siden och damast stodo över allt till hands. I svan- 
dammarna och kanalerna lågo båtar, men längst ner 
vid havsstranden låg en kutter med två båtsmän färdiga 
att hissa på vid kommando. I stallet' funnos fullblod 
och jaktvagnar. Där var med ett ord alla ingredien- 
serna till ett paradis, men där fattades skapelsens 
krona. Hushållet bestod nämHgen endast av dåren, 
vilken stod under en husfrus, en hovmästares och en 
kammartjänares välde: men vad brydde han, den lilla 
doktorn, sig om människorna, då han för första 
gången fick ostört njuta av sin frihet, av naturen och 
denna jordens timliga goda. 

Han blev yr av det myckna, men glömde icke att 



32 I VÅRBRYTNINGEN 

befria fången från det tryckande tyranniet, varför 
också denne visade sig tacksam. 

Han och den sjuke sutto ensamma vid middags- 
bordet och hade var sin betjänt bakom stolen; han 
åt själv sex rätter mat, de härligaste ostron och 
friskaste hummer och drack de ljuvligaste viner, under 
det att den rike mannen satt bredvid och åt kokta höns 
och mannagrynsvälling. Efter middagen lågo de båda 
i hängmattor av manillagarn och den sjuke åsåg med 
avund huru den fattige kandidaten rökte fyrtioriks- 
dalers cigarrer och drack direkt importerad mara- 
squino. 

Han seglade ut på havet och lät alla sorger 
blåsa bort; han rodde omkring på kanalerna och 
sköt kaniner med revolver; han satt i en kiosk och 
metade guldkarpar; men det var icke bra, ty dem 
brukade husfrun göra sig en liten inkomst på om 
höstarna och därför uppstod meningsbyte, hemlig 
korrespondens till den sjukes förmyndare, vilket 
åter gav anledning till utfärdandet av en ukas, som gav 
doktorn absolut beslutanderätt över allt levande både 
folk och fä på hela gården. 

Augusti månad gick in och han besökte sina träd- 
gårdar; han fann behag i jordgubbarna och skickade 
upp pojkar i bigarråträden; han prövade persikorna 
och vindruvorna och fann att de ännu behövde en må- 
nad på sig; han lät skörda hela fång med lövkojor, 
petunier och scabiosor för att sätta i sina mandarin- 
vaser; han njöt av ögonblicket som ett barn, han visste 
icke om han skulle få igen sådana dagar. Under sin 
promenad i trädgården får han se en ljus sommar- 
klänning och en liten halmhatt med blå slöja skymta 
mellan buskarna. Han blev så rädd, att hjärtat be- 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 33 

gynte bulta, och han gick upp på sitt rum och trodde 
icke att han vågade gå ut mer den dagen; han beslöt 
senare på eftermiddagen att raka sig, varefter han 
påtog en vit halsduk. Han kom därvid att kasta en 
blick i spegeln och fann att han var mycket ful. Han 
gick ner i salongen och gjorde några slag över golvet; 
där råkade sitta en stor trymå, som gjorde att han 
kunde se sig hel och hållen; han fann att axlarna 
sutto för högt upp! 

Därpå gick han upp i slottstornet, ända upp till 
lanterninen och såg på utsikten ; han hade trädgården 
och parken under sig och längst bort havet; han 
kunde se allt som rörde sig därnere och han såg en 
ljus klänning röra sig i trädgården. 

Han gick ner i stallet och undrade om han skulle 
kunna sitta till häst. Därpå tände han en stor cigarr 
och gick utanför trädgårdsstaketet. 

När det blev kväll gick han till sjöpaviljongen och 
tyckte att det var tråkigt, så att han strax gick hem 
igen och beslöt att tillbringa en del av morgondagen i 
trädgården. 

Han steg upp i tid följande morgon och rakade 
sig! Han slog upp fönstret och andades provinsrosor- 
nas doft och åhörde lövsångarens strofer med ovanlig 
uppmärksamhet; han knöt länge på halsduken, pole- 
rade naglarna, tog hatt och käpp och gick, men möter 
i dörren en betjänt med andan i halsen: patienten 
var illa sjuk. 

I två dagar satt han inne i sjukrummet och på 
den tredje fick han resa in till staden för att under- 
rätta om dödsfallet och samtidigt erhålla entledigande. 

Just nu när vindruvorna skulle till att mogna 

3. — Strindberg, I vårbrytningen. 



34 I VÅRBRYTNINGEN 

och dahlierna började slå ut, måste han lämna para- 
diset och återvända till Uppsala, utan att ha sett 
trädgårdsmästarens dotter, ty det var väl hon ändå. 
Han packade alltså in och återvände till Uppsala. 



i:- 
' I- 



En snobb. 

Denna person var nog olycklig att vara son till 
en högre ämbetsman, vilken även var förmögen ; där- 
jämte bar han ett namn, som, ehuru det icke åter- 
fanns i adelskalendern, dock ägde en utmanande klang 
och som väckte desto större förargelse, som dess 
utländska stavningssätt alltid föranledde dess oriktiga 
uttalande; där fanns ett par bokstäver för mycket! 

Dessutom hade naturen begåvat honom med ett 
fördelaktigt yttre, varför han visade sig tacksam ge- 
nom att vårda detsamma; han älskade nya kläder 
varje halvår, vilka han lät borsta varje morgon, och 
kunde icke förmå sig att gå på en föreläsning utan 
manschetter; när det var smutsigt ute stoppade han 
icke byxorna i stövlarna, utan tog på galoscher. Som 
hans ögon voro dåliga, begagnade han lornjett, ty han 
ansåg sig för ung att nyttja glasögon. 

Denna avundade och skarpt klandrade man hade 
sin uppfostran att tacka för sina olyckor och bör hans 
historia lända föräldrar och målsmän till varning. 

Han inskrevs efter sin fars önskan i X-lands 
nation, oaktat han utgått från ett läroverk i huvud- 
staden. När han nu inträdde på nationen fann han sig 
omgiven av sexfotlånga bredaxlade landsmän, vilka 
han aldrig sett förr och som talade ett för honom 



36 I vArbrytninoen 

främmande språk. De betraktade hans snygga klädtf 
med misstänksamhet. Ingen vågade till en början 
dricka brorskål med honom, ty hans försynthet togs 
för högfärd, tills en äldre föreslog en allmän bror- 
skål med »rännstensungen» — så kallade provinsen 
huvudstadsbefolkningen den tiden. — Som offret idce 
ville överlasta sig, vägrade han att tömma varje sär- 
skilt glas i botten, vilket framkallade en storm av 
ovilja. 

Han sökte närma sig några Jämnåriga, men de 
voro fullt upptagna med att formera ärofullare bekant- 
skaper bland de äldre. 

Andra besöket på nationen utföll ändå sämre. 
Han kunde icke deltaga i en kavalleristrid därför att 
man under den nöjsamma gardistleken »spänna kyrkai 
krossat hans lornjett. En kavalleristrid tillgick så: 
nationen delades i två grupper; klädd i teatergarde- 
robens kaskar, sablar och harnesk satt man upp 
gränsle över stolarna och efter en allmän ritt omkring 
salen, gjordes slutligen chock under förfärliga trum- 
petsignaler. De krossade stolarna sattes upp på natio- 
nens utgifter under Teater. 

Följande nationszwiick uppläste en skald ett poem 
kallat »Snobben», vilket väckte allmänt jubel. I detta 
skaldestycke skildrades den olycklige från topp till tå; 
hans byxor, hans urkedja, hans manschetter, hans 
galoscher, hans dåliga ögon, hans rena näsdukar, 
hans far och mor. 

Från den stunden besökte snobben icke mera 
nationen, utan sökte upp sina gamla skolkamrater. 

Underliga rykten började gå. En hade sett ho- 
nom äta med gaffel på Gästis, en annan hade hört 
honom vägra att taga fyra supar vid smörgåsbordet, en 



frAn fjärdinoen och svartbäcken 37 

4Uinan hade sett honom rida på Stockholmsvägen. 
Han besökte föreläsningar och kollegier regelbundet; 
lian var alltså ett dumhuvud, det syntes ju också på 
hans yttre. En morgon väckes den olycklige av en 
stor landsman, som svär på att han måste låna honom 
pengar. Protester hjälpte ej, ty landsmannen höll ett 
rekommenderat brev i handen, vilket han av artig- 
het uttagit åt Snobben ; ja han hade redan öppnat det 
och broderligen delat- summan i två olika stora delar, 
men han svor på, att han icke läst brevet. 

Då adressaten förklarade sin missbelåtenhet med 
brevöppningen, lades detta honom till last vid nästa 
juniorsval. 

Numera kunde han aldrig besöka nationens läs- 
rum, ty alltid haglade försåtliga tillmålen och lömska 
avsides. 

Följden blev att den unga personen tillsammans 
med andra olyckskamrater hyrde en särskild lokal, där 
de kunde läsa sina tidningar och även spela kort. 
Detta var ytterst oförsiktigt, ty nu hade småstads- 
skvallret fått eld i sina blår. 

Det talades om hemUga orgier, om osedligt liv i 
smyg; om man förut föraktat, så avskydde man nu- 
mera alla bättre klädda studenter. 

Hans syster skulle resa till en pension i Lausanne 
och som hon icke kunde medföra en liten vacker 
vinthund, lämnade hon den i broderns vård. 

Aldrig hade i Uppsala någon resande kunglig per- 
son väckt en sådan uppmärksamhet som den stackars 
hunden. Man stod i fil på trottoarkanterna och slog 
upp höga skrattsalvor; man hetsade större hundar på 
den lilla stackarn och det kunde även hända att man 
gav honom ett käpprapp i förbigående. När det blev 



38 I VÅRBRYTNINGEN 

tjugo grader kallt och hunden började frysa, fick han 
ett ylletäcke. Denna onödiga nyhet var oerhörd och 
indignationen allmän; det ljöd ett enda ursinnigt rop: 
»en hund med hästtäcke», man trodde nämligen att 
endast hästar begagnade täcken. 

Hunden måste skickas hem igen, sedan han först 
på en källare blivit fägnad med sockerbitar doppade 
i konjak, varav han blivit sjuk. 

Han hade av en kär anförvant vågat få en myc- 
ket vacker käpp, förfärdigad av nerven i ett palmblad; 
som han fäst sig vid detta sällskap, lät han sätta en 
silverskoUa över knappen. Denna onödiga lyx hade 
kostat honom en riksdaler, eller »fyra toddar», som 
hans landsmän räknade; men som guldsmeden, vare 
sig av fåfänga eller oförsiktighet, kontrollerat plåten, 
skulle denna oskyldiga pjäs bli en källa till många 
lidanden. En Y-länning råkar en afton då han letade 
sitt spanska rör upptäcka hemligheten; den spriddes 
som en löpeld. »Har ni sett käppen?» 

Käppen talades om i åtta dagar. Den sparkades 
och pinades och kastades i alla källartamburer; plåten 
blev bucklig, fernissan skamfilades, men käppen höll, 
ty det var en god käpp, och det var hans olycka. 

En dag blev han borta; ägaren letade den för- 
gäves bakom galoschhyllan där den brukade ligga; 
den var borta. Ägaren annonserade på knuten och 
lovade en jämförelsevis stor belöning åt finnaren. Nu 
stod det folksamlingar vid knuten; man skrattade 
och hojtade och skrev roliga kommentarier på 
annonsen. 

En morgon gick käppens ägare sin promenad 
utmed ån! Han såg ängsmarken invid vägen upp- 
bökad; grästorvor voro uppsparkade som man får se 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 39 

där boskap går på bete, men där gick icke boskap 
och tydliga spår av klackjärn syntes på den fuktiga 
jorden. I gräset blänkte något; det var den fatala 
silverskoUan och bredvid låg käppen, sargad, trampad, 
böjd som en sprättbåge, men icke av; det var därför 
marken var så bökad. Att det icke var en tjuv som 
tagit käppen, det vittnade det överskattade silvrets 
kvarvaro. Vem var det då? 

I fyra långa år framsläpade denne unge man, på 
vilken naturen och ödet slösat sina gåvor, sitt liv 
som en biltog i den Ulla staden. Han var aldrig 
student, fast han tillhörde kåren; han vågade aldrig 
gå på sången, aldrig på nationen, aldrig på installa- 
tioner och hälsningar, aldrig på baler eller spektakler, 
ty han blev alltid skymfad; han var »bland landsmän- 
nen» dum, högfärdig, ytlig, utsvävande — med ett ord 
en Snobb! Och i verkligheten var han intet av allt 
detta. 

Efter fyra ledsamma år tog han en lysande Juris- 
kandidat-examen. 

Vet ni vad man sade då? 

— Ä-ä, sa man. 



Ett folknöje. 



Spikad ! — Så lydde det fåordiga telegram han i 
maj månad 186... erhöll från Uppsala. 

I översättning skulle det heta: ditt namn har 
blivit uppspikat på en svart tavla i Dekanus' farstu, 
2 tr. upp, Järnbrogatan 7; om du infinner dig där, 
så får du mot 2 rdr 50 öre lyfta ett halvt ark bi- 
kupa med två dåliga namnteckningar skrivna med gås- 
penna, lite diverse trycksaker och längst ned en 25 
öres karta; detta papper — vilken glädje för föräl- 
drarna, vilken tillfredsställelse för målsmännen — är 
ett pass, som för dig öppnaf den stora utsikten till 
kanhända granparnassen i Domkyrkan, kanhända till 
predikstolen eller lasarettet, detta papper skall hos 
dina förläggare gälla lika med ett livförsäkringsbrev, 
ty du har fått på hand på din framtid, du är räddad 
— du har skrivit ditt latin! 

Så stor roll spelade för många, många år sedan 
det Romerska språket vid universiteten, att få examina 
kunde avläggas utan att delinkventen först offentligen 
»författat» en latinsk »avhandling» som det så skönt 
hette. 

Att författa anses i allmänhet ganska svårt, men 
att författa offentligt är ansenligt mycket svårare. 
Därför sökte man så mycket som möjligt underlätta 



frAn fjärdinöén och svartbäcken 41 

arbetet, och hade på sistone dessa skrivningar, vilka 
företogos två gånger om året, urartat ända därhän, 
att de betraktades som ett slags återkommande folk- 
nöjen, ty ingen behövde bli kuggad om han blott 
förstod att sköta sig. Härtill hörde, att en tid före 
den egentliga skrivningen hos vederbörande adjunkt 
eller professor samtidigt avlämna trenne uppsatser, 
trenne översättningar och tio riksdaler. Rättvisligen 
måste erkännas att priset var fixt. 

Avråddes man efter förberedande prov att gå upp, 
så borde man icke gärna göra det, ty det fanns dock 
vissa grundsatser; tillråddes man, så utsåg man ett 
gott pålitligt sällskap och gick upp. 



Det var i medio av april, då värmen ej tillät 
någon vidare läsning och terminen var skämd. Det 
fanns så mycket oslagna käglor kvar hos Lambys och 
så mycken odrucken punsch på Hovet. Man ville 
dock försona den förflutna terminens synder med att 
skriva sitt latin. Förberedelserna voro undanstökade 
och dagen före den avgörande dagen var inne. 

Vid sextiden på kvällen strömmade skaror av 
studenter upp till Kuggis, åtföljda av städerskor med 
klädkorgar och nattsäckar fulla med böcker, vilka 
dagen därpå skulle användas som källor. 

Det vimlade snart uppe i de låga rummen; man 
bildade partier och antecknade med krita sina namn 
på de svarta borden ; deponerade sina bokupplag på 
golvet och mottog av kursor Bergholm goda råd och 
förmaningar, i synnerhet om man såg grqn ut. 

Mången överliggare som i åratal prövat sin otur 



42 I VÅRBRYTNINGEN 

hälsades av den gamle med en bekant nickning och 
löfte, att han den här gången skulle söka göra något 
för dem. 

Följande morgon kl. 8 med kvart var man på 
platserna till ett antal av fyra hundra man, sedan mid- 
dag först blivit beställd till kl. 1. 

Dekanus infann sig, sorlet lade sig och nu upp- 
lästes under dödstystnad de ämnen över vilka man 
skulle författa. 

Därpå uppträdde kursor och höll ett gammalt 
välkänt tal, innehållande ordningsreglerna, alltför de- 
taljerade att här kunna återges. Han var den som 
skulle uppehålla disciplinen, den närvarande docenten 
fungerade endast. Han var omutlig, stum och blind. 

Nu började man med ett konstlat lugn att for- 
mera blyertspennor, vika av papper, slå namnteck- 
ningar och skugga bokstäverna i det ämne man fun- 
derade på att välja. Man valde helst ett sådant, på 
vars svenska betydelse man var bergsäker, ty man 
visste mycket väl, »att intet är i allmänhet osäkrare» 
än att översätta latin. Helst togs ett sådant ämne, 
där man uppdagat några gamla kända namn som 
Sulla, Cato, Caesar, Alexander o. d. emedan man då 
hade de bästa utsikterna att få fram ur förfat- 
tarna, sådana som den gudomlige Cornelius, vars 
uppsatser synas vara frukter av förf :s itererade latin- 
skrivningar, eller den outtömlige Livius, vars sköna 
perioder tyckas förfärdigade på en strumpsticknings- 
maskin. Den senare var i synnerhet god för dem som 
skulle ha högre betyg och skriva långt. Då drog man 
ut periodens skelett som ränningen ur en väv och så 
slog man i nytt! 

Nog av, den försiktige och svage skrev en kort 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 43 

uppsats på så dålig och inkrånglad svenska som möj- 
ligt, med visshet att därigenom åstadkomma det bästa 
latinet. 

Och därpå översatte han! 

Voilå tout! 

Var man mycket dålig, så hade man gamla rät- 
tade temaböcker med sig och lokaliserade. En upp- 
sats om Augustus t. ex. lokaliserades till en om 
Gustav III, Caesar blev till Napoleon o. s. v. 

Den skicklige däremot kunde, om han förstod att 
undvika alla svåra vändningar, och om han hade sina 
ramar av konjunktioner tillhands samt kunde från 
paletten — en lista med fraser och bons-mots ur 
Cicero — hämta en och annan färgklatsch, tillreda en 
ganska behaglig latin som hugnades med det höga 
betyget approbatur. 

Förmiddagen slank tyst och stilla under djupsin- 
niga forskningar, högst sällan avbrutna av några svaga 
viskningar. Vakthavande docenten satt och läste borta 
i en smyg och såg ingenting; kursors blickar följde 
misstroget någon, som på tå smög sig fram mellan 
borden för att dricka ett glas vatten och på hemvägen 
lämna eller mottaga något halvhögt förtroende. 

Nu blev kl. tolv. Solen kastade sig ned över 
domkyrkan, snön smälte på taket och det började 
smattra på fönsterplåtarna, kajorna stimmade kring 
tornet och katedralisterna, som sluppit lösa, lekte hök 
och duva under högljudda skrik. 

— Om man skulle öppna ett fönster, föreslog 
någon. Gjort! Och nu strömmade vårluften in och 
livade upp sinnena; man drog andan och började 
småprata. 



44 I VÅRBRYTNINGEN 

— Skriv färdigt konceptet innan maten kommer 
— varnade en äldre kund — jag känner till det där. 

Man skrev nu allt vad tygen höllo och klockan 
slog 1. Allmän resning, sträckningar och gäspningar! 
Matkorgarna buros in och man dukade upp biffstekar 
och smöraskar, brödkorgar, soppterriner, vinbuteljer, 
konjakskaraffer och brännvinsflaskor. 

Gamla Kuggis har blivit förvandlad till en fest- 
sal; det är en bankett av egendomligaste slag. 

En tjock teolog med servetten knuten om halsen 
är nog oblyg att mitt över rummet trycka en jurist 
i ett glas portvin. 

Korkar smälla, knivar och gafflar skramla; en 
har tagit av sig i skjortärmarna och undrar om inte 
en cigarr ... En annan börjar sedan han petat tän- 
derna med en trädgårdskniv att vissla en okänd me- 
lodi. Och vakthavande docenten, han vänder ryggen 
åt alltihop, stirrar ut genom fönstret och äter ett hop- 
slaget smörbröd. 

Här dränktes betänkligheterna och i glädjen fat- 
tade mången det välvisa beslutet att skjuta upp hela 
skrivningen till hösten — man tyckte att det var synd 
att sitta inne en sådan vacker dag, och så gick man. 

De som stannade redigerade nu varandras opera 
och en kamratlik fördelning av kunskaperna ägde all- 
tid rum utan lärarens ingripande. 

När klockan blev 2 avlämnade emellertid han, 
som stannat kvar, följande snilleprov pro gradu 
som här i Svensk översättning meddelas. 

»Lucius Sulla botade fäderneslandet 
med starkare läkemedel än faran krävde. 

»Sedan Carthago blivit förstört, började Roms 
gamla välde att ramla, ty upplösta av fruktan för 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 45 

den tävlande staden och, mera övermodigt, än till- 
börligt var, förlitande på sin makt, tvekade de aldrig 
att begå de orättvisaste dåd, vartill även på den 
senare tiden kommit, att Attali skatt, och de rike- 
domar, som blivit rövade i Asien, i synnerhet hade 
bidragit därtill, att folkets seder fördärvades och att 
Romarna, svekfulla som de voro, hade bekrigat de 
närgränsande staterna, varav följde, att de, då de 
kränkt det ingångna förbundets helgd, framställde det 
allra sämsta exempel, vilket framkallade, att, då det 
redan hotande kriget med bundsförvanterna utbröt, 
den största olycka tillskyndades Romerska väldet, 
och att, sedan fred blivit sluten, då medborgarnas 
antal alltför mycket ökats, signalen gavs till det bor- 
gerliga kriget.» 

— Det var Livius det där; nu kommer Tacitus. 
Kort galopp ! 

»Detta krig störtade republiken och friheten; 
många brott mot gudarna hade Romarna begått; 
tiden var inne att dessa skulle hämnas; en hämnare 
uppstår när statens undergång icke är fjärran; han 
begagnar det starkaste läkemedel, då han såg staten 
nära att uppge andan, ty han tror sig ännu kunna 
bota den; Sulla tvivlade ju icke, att ju fäderneslandet, 
ehuru sakernas läge var förtvivlat, likväl skulle kunna 
befrias från yttre och inre fiender.» 

— Och så i trav igen! 

»Till den ändan, då han, sedan kriget med Mithri- 
dates blivit slutat, hade fört hären tillbaka till Rom, 
började han att på det värsta sätt rasa mot sina mot- 
ståndare, och på det han desto lättare skulle kunna 
fullfölja vad han satt sig före, proklamerade han sina 



46 I VÅRBRYTNINGEN 

fienders namn och utfästade belöningar åt dem som 
angåvo dessa.» 

— Denna punkt tog han oförändrad ur Gedike's 
skrivövningar. 

»Varuti just orsaken, varför staten, sedan av 
preskriptionen de största brott blivit födda, ramlade, 
låg.» 

Denna punkt hade han skrivit själv! 

Sedan 1872 genom en kungörelse på konsistorii- 
dörren begagnandet av »spirituösa eller andra starka 
drycker» vid latinskrivningen blivit förbjudet, ävensom 
bruket av varm mat, avmattades intresset för den 
vackra idrotten i så hög grad, att Ecklesiastikminis- 
tern 1873 helt och hållet avskaffade latinet! 



En lovande yngling. 

Mycket livligt var det på nationssalen; klubb- 
mästaren hade tagit fram fanan ur teatergarderoben 
och skulle hänga krusflor på den ; sångarna repeterade 
»Jag går mot döden» inne i biblioteket; svartklädda 
landsmän sutto omkring väggarna, läste tidningar och 
rökte cigarr ; vaktmästaren bar in en stor cypresskrans 
med långa vita sidenband på vilka stod tryckt med 
guldkapitäler : Av kamrater. Det hade varit me- 
ningsbyte om där icke skulle stå: Av Y-lands 
Nation, och man hade stannat vid det förra. 

Nu ringde det från Domkyrkotornet i student- 
klockan ; taktpinnen hördes ännu en gång knacka mot 
notställaren därinne och mana första basarna till ut- 
hållighet i fermaten, kurator drog på vita handskarna, 
'anföraren knäppte om sig bältet, tidningsläsarna 
bröto upp och togo på ytterplaggen. Sången tystnade 
och nationen tågade ned till Trädgårdsgatan för att 
begrava det bästa huvudet och den bästa kamraten i 
nationen ! 

Det var en kall januari-eftermiddag, medan solen 
ännu stod några minuter över horisonten. 

I sorgehuset var stor bedrövelse, ty ende sonen 
var död — ifrån far och mor och två små systrar. 



48 I VÅRBRYTNINGEN 

Tårarna voro slut och det låg ett dovt lugn över 
huset. 

Tåget gick upp till kyrkogården; det var trettio 
grader kallt, träden voro rimfrostiga och solen lyste 
ännu längst uppe i kronorna, men nere på marken 
var det redan skymning och de lummiga träden kas- 
tade blåa skuggor över gravarna; domherrarna scha- 
sade varandra och drogo ner små snöfall ; hela kyrko- 
gården var en enda vit duk med några ojämnheter 
här och där, ty det hade fallit djup snö. 

Tåget stannade; sången gick oklanderligt, pre- 
dikan likaså. Därpå höll den unge prästen ett tal. 

— Denne yngling hade haft en vacker framtid 
för sig, mänskligt att döma; han var av ädel börd, 
hade föräldrar i mycket goda omständigheter och 
av hög samhällsställning, en from moder som var känd 
för sin välgörenhet i hela staden (särskilt för den 
skyddande stiftelse som kallas Magdalenahemmet), 
han var en ädel natur, avhållen av kamrater, vär- 
derad av lärare både för sina framstående kunskaper 
och sin flit, vilka skulle ha fört honom långt på veten- 
skapens ärofulla väg. Men nu hade Gud också fattat 
behag i denne yngling och därför slog han honom 
och tog han honom, ty Qud slår, som bekant, sina 
käraste; och han höll även modern mycket kär och 
fadern även, därför hade han också slagit dem, och 
hoppades talaren att det måtte ha tagit riktigt hårt 
så att de skulle gå till rätta med sig själva och inse 
vilka stora syndare de voro och att det var för deras 
synders skull som de nu blivit slagna. Voro de icke 
syndare kanske? Jo men! Alla äro vi syndare, 
säger skriften, och förtjäna icke annat än död och för- 
dömelse! 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 49 

Här föll modern i en häftig gråt. Uppmuntrad 
härav fortsatte den 27-årige talaren och övergick nu 
till betraktelsen över »den lovande ynglingens framtid 
på andra sidan graven!» Ämnet var visserligen grann- 
laga, men sanningen skulle till ljuset. . . 

— Mamma! ljöd en genomträngande barnaröst, 
så förtvivlad, så full av gråt att talaren blev stum. 

Modern hade avsvimmat i faderns armar. 

Då gick som en elektrisk stöt genom de ungas 
hop; det lät som om man bytt om fot, fanan gjorde 
en rörelse, kom åt en trädgren och en flock snöflingor 
föllo ned på den unge prästens kala hjässa. 

Det gnistrade i hans isgrå ögou, ty han var 
nog obildad att tro på en avsikt i snöfallet, och över 
hans härjade drag spred sig en flammig rodnad. Han 
fortsatte och andedräkten syntes som en vit rök ur 
hans mun och hans skägg var grått av rimfrosten. 

Han gjorde en volt i talet och skulle nu ur den 
öppnade graven inhösta några lärdomar åt ungdomen. 
Denne yngling hade varit begåvad med ett skarpt 
förstånd och han hade ägnat sig åt den världens vis- 
dom som kallas naturkunskap. Faran låg nära till- 
hands . . . 

Talaren, vilken var den ende som hade tillfälle 
att hålla sig varm, märkte icke förrän nu att kylan 
tilltagit och att de små barnen gräto av köld, sedan 
modern återkommit till sans. 

Han inskränkte sig därför till att varna de unga 
för den världsliga visdomen, som leder till fördärv och 
anbefallde det sanna uppenbarade ordet, som leder till 
Kristus. 

Solen hade gått ner; och stjärnorna tågade upp. 

Dödens frid låg över hela naturen; processionen 

^-Strindberg, I vårbrytningen. 



50 I VÅRBRYTNINGEN 

slingrade sig fram mellan de höga drivorna, och snön 
gnisslade så skärande under fötterna. Men i spetsen 
gick fanan, och se hon bar icke sorgen längre, ty det 
svarta krusfloret var blivet gnistrande vitt; fridens 
ängel hade andats däröver, dödens ängel hade fläktat 
med sin vinge. 



På aftonen, sedan den avlidnes kamrater i några 
vackra sånger utanför sorgehuset givit sina tänkesätt 
om den dödes framtid tillkänna, samlades några när- 
mare vänner till den bortgångne unge läkaren hos 
amanuensen i dennes rum bredvid patologiska anato- 
misalen. 

Vid en förträfflig Tricoche och starka Havannor 
diskuterades den förflutna eftermiddagen. 

— Tänk om han varit skendöd och hört vad 
som sades, anmärkte en ung medikofilare känslofullt. 

— Omöjligt; vi ha införlivat den präktiga goS' 
sens hjärna med våra samlingar; vill ni se den? 

— Nej, för Guds skull, svarades i korus. 

— Det var ett makalöst gods; den vägde nära 
1,600 gram — Ni vet att Cuviers vägde 1,700 — 
och den grå substansen var så avgjort övervägande 
— det var ingen hönshjärna, som Ni ha den äran 
att veta. 

— Det var, sade du, en Meningitis som gjorde 
ända på den vackra historien? 

— Ja och en genomgående sådan; hela mem- 
branen var förstörd ända intill pia mäter... 

— Nej, sluta nu. 

— Är du sentimental, din sprakfåle! 



FRÄJSr FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 51 

När de gingo ut för att supera och passerade 
>ra salen stannade amanuensen och visade på ett 
tnt bord till höger om en påbörjad medelålders 
an. 

På bordet låg ännu kniven bredvid ett broderat 
kan, märkt med ett krönt namnchiffer. 

— Där vilade han sist, gamle Tönnes, innan de 
/arte kommo och togo honom, sade han. 

De superade länge och drucko mycket; sedan 
^Ijde sällskapet amanuensen på väg. När de kommo 
tt stycke ner på Trädgårdsgatan upphörde snön 
»lötsligen att knarra, marken var svart och mjuk och 
le kände en doft av granris. De voro utanför sorge- 
huset; det lyste i hans fönster. 

— Nu är modern därinne och gråter, anmärkte 
lågon. 

— Vem skulle det annars vara? 

— Hm! 

Amanuensen på pathologicum blev alldeles tyst, 
*^h när de kommo till hans port släppte han icke 
ällskapet förrän han övertalat en av dem att kinesa 
^os sig, ty han bodde för tillfället ensam i hela 
'uset. Lyckligtvis frågade ingen honom om han var 
norkrädd, ty han var av ett mycket våldsamt lynne 
*^r nan hade. förtärt något. 



FRÅN FJÄRDINQEN OCH SVARTBÄCKEN 53 

festtalet, och därför gick den och skeptiserade ; 
lare hade de oartiga Norskarna vid sista student- 
)tet sagt att studenter inte var någonting; att de 
)do i vägen för ljuset genom att bilda skrå och 
: det icke kunde bli något riktigt bondeliv förrän 
in trädde ut ur »Studenterrammen», och annat mer 
m hade en viss avkylande verkan på studentgeisten. 

Nu kom han emellertid upp »med ett varmt eldigt 
ine, öppet hjärta ; han var en älskvärd yngling, vän- 
11, renhjärtad och troende; han trodde på allt gott 
h ädelt och stort och skönt», som en ordensbiograf 
dermera vid ett glatt tillfälle yttrade. 

Men han kom också upp på nationssalen en afton, 
i det var zwiick, i samma sinnesförfattning och var 
dg oförsiktig att taga kuratorn på orden, då denne 
äd de nykomna kamraterna betrakta sig som hemma 
ch med sina talanger bidraga till att illustrera festen. 

Han gick fram till bålen, kastade de ringlande 
ekarna över axlarna, blixtrade med ögonen, knac- 
ide och framsade följande skaldestycke med värme: 

'nden då fram på den härliga ban som i glänsande ringlar 
nger sin ljusrika väg hän över framtidens fält. 
bort i fjärran där stå de tjusande okända fröjder, 
ide blickande fram, fastän ur dunklet likväl, 
kände glatt som serafemas flock ur de rosiga molnen, 
dande framtidens sång, ljuvlig, osäglig musik. — 

Här avbröts talaren av en trumpetskräll borta 
In pianohörnet, där en landsman, som icke älskade 
esi, försökte få ljud i tenorbasunen. 

Men skalden : 

sten då trängtande fram på de olika lockande stigar, 
Igen till gruvomas djup, vetandets väldiga schakt — 



54 I VÅRBRYTNINGEN 

Här brast hela församlingen ut i ett osläckligtl 
gapskratt, men skalden fortsatte, vilt, fanatiskt under 
ackompanjemang av skrattsalvor. 

Sväven på vingar dit upp till de klara förfriskande nejder, 

diktens förtrollande hem, tankens eteriska värld. 

Målen ock framtidens lockande bild i tjusande färger . . . 

Bravoropen och skrattsalvorna fortforo, och han 
fortfor också. Slutligen hördes en röst: Fy fan, det 
är ju allvar! Man bildade grupper och pratade högt! 
Men han fortsatte ändå; hans bröst flämtade odi 
hans ögon tårades. 

När han slutat föreslog kuratorn hans skål och 
utbragte ett hurrarop för »skalden». 

Han hade störtat ut innan hurraropen tagit slut. 

Han visste icke att det just var en av de äldre 
landsmännens triumfer att på ett hyperpatetiskt sätt 
framsäga valda stycken av Tegnér och att han nu 
först blivit tagen som en imitatör (trumpetstöten) och 
lyckats vinna bifall, men slutligen blivit igenkänd och 
utskrattad som en »skalderacka». 

Nu tror man att han var botad; nej martyr- 
glorian var alltför kär. Han samlar snart några lika- 
sinnade och bildar ett hemligt förbund som utövar 
poesi, vilken på sammankomsterna bedömes under 
flitigt punschdrickande. 



Emellertid hade samma kväll som skalden, vilket 
numera var hans öknamn, gjort fiasko, en annan ung 
nykommen också låtit narra sig att stiga fram och 
läsa upp ett poem; men det var annat! 



FRÄN FJÄRDINOEN CX:H SVARTBÄCKEN 55 

Han sjöng om de höga vedprisen, om sin stä- 
derska, om mathålet han åt på, om föreläsningarnas 
skadliga inflytande, om punschens förträfflighet, om 
borgmästaren, om huru man bäst skulle hundsvottera 
polisen, huru man skulle bedraga hantverkare på 
varor; vidare gav han adress på bierstugor, talade om 
hur stor skuld han tänkte göra, att han troligen icke 
skulle ta någon examen utan sluta som student i 
Uppsala ; han satte även i fråga att han skulle dö i en 
vedbod och beskrev huru han då skulle förhålla sig 
m. m. som icke kan återges. 

Det var inte allvar, det! Bifallet var också oer- 
hört och uppriktigt. Talen och svaren voro hjärtliga, 
nationen hade en poet! Och han blev bror med 
seniorer och kuratorer och byggnadsnämnd och 
biblioteksutskott. 

Inom en termin var han teaterdirektör; hade in- 
trätt i det lysande N. N. H., där han blev bror med 
docenten i sitt huvudämne, vilket var honom till 
stort gagn vid följande tentamen ; dessutom hade han 
varit marskalk på en konsert i Katrina kyrka och 
hållit talet för kvinnan på Nordiska festen; han var 
alltid lyckad och hade grundlagt ett varaktigt rykte. 

Avundsmän sade, att han var en narr och att 
han aldrig skulle ta examen. Men han gick på före- 
läsningarna ordentligt och satt alltid på första bänken ; 
han tog rikligt med kollegier och försummade aldrig 
att kura; han var ingen rumlare men var ofta med i 
ett glatt lag och umgicks i familjer, där han gärna var 
sedd för sitt anspråkslösa sätt och sina glada visor. 

Men skalden gick alltjämt och ruvade; håret blev 
allt längre och absinterna flera. Han föraktade poeten 
djupt; han gjorde som vanligt skillnaden så: den där 



56 I VÄKBRYTMNOEN 

roar sig med att skriva, jag skriver pi fullt allvar. 
Och det gjorde han, ty han gjorde intet annat. Han 
tog långa promenader ut till Gamla Uppsala för att 
avlyssna nordanvindens sus i granarna på kyrkogår- 
den några gamla sagor, han ropade upp kämpaskug- 
gor ur högarna, men där kommo inga ; han gick ut i 
kronoparken för att »ta stämning», men han fick ingen, 
han drev på kyrkogården men det blev ingenting av. ' 
Ingenting läste han annat än skönlitteratur och de 
estetiska systemerna. Men om kvällarna skulle han 
ha sina beundrare omkring sig vid toddyn, och då 
först levde han och kunde till och med bli genial; 
dagen därpå vid skrivbordet var han åter steril. 

Så framlevde han några terminer och var mycket 
skygg ; han tyckte sig läsa hån i allas anleten ; till och 
med hans förbund hade börjat tvivla på hans begåv- 
ning och funno snart botten; de ledsnade på honom 
och kunde icke finna honom intressant längre. In- 
tressant, det var just det han ville; han ville vara 
hånad, föraktad, blott han ådrog sig uppmärksam- 
heten, blott han fick sympati, sade han. Han måste 
vara intressant till vad pris som helst. 

Då först hittade han på den nya typen, som var 
så gammal, så gammal; han fann att han enligt 
Vischers system var ett »brutet geni» och nu skulle 
han bli bruten till vad pris som helst. 

Han klippte av sig håret och lät ett par musta- 
scher växa ut; han klädde sig ordentligt, skrev oskick- 
liga visor, förde ett rått språk och ett utsvävande liv 
med dåliga bekantskaper. Dessemellan hade han hy- 
steriska återfall och skrev klagande sånger. Men som 
han nu levat i flera år utan att ha levat ett liv i verk- 
li|^hctcii, hade han ingenting att skriva om, annat än 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 57 

sin sorg, men hans sorg var icke någon sorg ty han 
hade intet annat att sörja över än sig själv, och sig 
själv hade han pjaskat ut och plottrat bort bit för bit, 
så det fanns intet kvar. Det förstod han inte! 

Emellertid hade ryktet om sonens oregelbundna 
liv nått det aldrig otillgängliga fadersörat, och beslöt 
fadern som var grosshandlare i Sundsvall företaga en 
revisionsresa till Uppsala, överraska sonen och hålla 
en gruvlig räfst. Olyckan ville att han vid sin ankomst 
till staden först råkar på en gammal vän, som han 
icke sett på många år och som därför ger middag, 
varefter sonen skall överraskas. Middagen blir lång- 
varig och rundlig ty de bägge vännerna hava så 
många projekt att diskutera rörande de åtgärder, som 
skola vidtagas med den förlorade sonen. Sedan de 
ätit och blivit druckna, gingo de ut att söka det 
borttappade fåret. Han fanns ej hemma, men troddes 
vara på Himmelriket eller hos Åkerstens. Efter att ha 
vilat vid en toddy på Åkerstens, anlände man till 
Taddis och fick reda på den lilla spiraltrappan som 
leder upp till himmelriket. Sedan de girat omkring i 
den mörka gången åtskilliga varv, hördes ett skrik 
som ifrån avgrunden, en dörr slås upp och mot dem 
strömmar en flod av ljus, tobaksrök, punschångor och 
tjut. Det var himmelriket! Sonen står just i skjort- 
ärmarna vid en bål och skall hålla tal; han fattar i ett 
ögonblick situationen, fyller glasen och ber sällskapet 
hälsa hedersgästerna med ett fyrfaldigt hurra! 

Vindlingarna i trappan, övergången från mörkret 
till ljuset, hurraropen och kanske mest middagen be- 
dövade den gamle så, att hans entré skulle blivit 
ganska komprometterande om icke sonen störtat mot 
honom. 



58 I VÅRBRYTNINGEN 

Därpå druckos flera bålar och åts sexa i stora 
salen på Gästis, och där blev sång och tal; sonen 
höll tal för fadern och kamraterna för sonen, varvid 
fadern blev så stolt över att ha en sådan, enligt be- 
skrivning, förträfflig son, att han senare tog honom 
avsides i en fönstersmyg och frågade om han behövde 
pengar, vartill sonen sade — nej! Ett sådant nej 
var värt mer än pengar, menade han. Senare på 
natten bars fadern omkring salen i en stol under all- 
mänt avsjungande av folksången. 

Det blev ingen räfst av under sådana omständig- 
heter, och fadern reste med det allra bästa intryck 
dagen därpå; men sonen stannade och fortsatte sitt 
ogudaktiga liv, i vilket han numera fann stort behag. 
Han blev fet och duktig, och hans bröstlidande gav 
sig, sedan han utbytt absinten mot punsch. Han för- 
sonade sig med mat och glädje och började äta 
frukost på källare samt lade sig till med råtthund. 

Vid nästa majfest höll han ett roligt tal på 
nationen, och till höstlandskapet hade han lärt sig tre 
oskickliga visor. Han var synbarligen på bättringen, 
och en och annan av hans vedersakare erkände öppet 
att de misstagit sig på honom. 

Härunder hade han glömt bort allt vad han 
lärt i skolan och insåg en dag, att han icke hade 
huvud för att läsa. Då slog han graden ur hågen 
och sökte en plats hos en träpatron i Norrland. 

Nu är han den gladaste brädgårdsinspektor i 
Sundsvall, älskar god mat, starka anekdoter, men 
hatar poesi. 



FRÄN FJÄRDINOEN (DCH SVARTBÄCKEN 59 

Poeten däremot, han framgick tyst och stilla på 
sin bana och tog en vacker examen. 

Han har skrivit poem vid 1 drottnings begrav- 
ning (varför han erhöll en briljanterad kråsnål), 1 
kröning, 2 invigningar, 18 bröllop, 6 kristningar och 
många, många middagar och lär ha fått beställning på 
en kantat till nästa jubelfest, vad det nu blir för en! 

Sedan hans Samlade Dikter även utkommit, till- 
hör hans namn litteraturhistorien. 

Han är biograferad två gånger (andra gången i 
två upplagor) och man har redan utvalt buxbom till 
hans porträtt. 



Offret. 

(Ett stycke bondeliv.) 

Fadern ägde en gård i Uppland; han hade varit 
bonde men var nu possessionat. Han åtnjöt ganska 
stort förtroende i orten, hade erhållit kommunala upp- 
drag och stänkröster vid riksdagsmannaval ; han var 
med ett ord en aktad man, rättrådig, hederlig, oför- 
vitlig och väl burgen; för övrigt var han en mycket 
dålig människa, men det var ett naturfel som ingen 
hade rätt att klandra honom för, men det var mycket 
obehagligt för sonen, som fick umgälla det. 

Det hade blivit en hop barn i huset; inkom- 
sterna växte icke i samma proportion som barnens 
antal, därför måste det göras indragningar; detta 
roade icke fadern; han älskade ostindiska näsdukar 
och ville ha riktigt silver på sina s jöskumspipor ; han 
ansåg sin hustru icke böra gå i halvsiden då nämnde- 
mansfrun gick i hel. När han såg dessa sina små 
önskningar hotade, blev han först ond på barnen, 
och lät dem gå dåligt klädda; sedan när de blevo 
vuxna fingo de göra nytta och slutligen skötte han 
gården med dem. Det var en god affär, ty han 
hade dem för bara maten! 

Ingen människa misstänkte några dåliga motiv; 
alla berömde de utmärkta föräldrarna till de artiga 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 61 

och flitiga barnen, som skygga och darrande av hun- 
ger alltid hälsade så hövligt. De fingo mycket litet 
mat: »det är så hälsosamt», sade fadern, som alltid 
hade aktningsbjudande motiv för alla sina dåliga 
handlingar; de fingo eländiga kläder: »barn ska här- 
das», sade den hedervärda fadern; de fingo ingen 
uppfostran, men arbeta som drängar och pigor: »barn 
ska lära sig arbeta ;» och folket sade : »vilken förträfflig 
uppfostran, och högfärdig är han inte fast han kommit 
sig upp, ty hans barn få då gå som drängar och 
pigor!» 

Om de vetat hur högfärdig han var! Det jäste 
i honom att han skulle känna sin underlägsenhet 
under den där fattiga präststackarn, som han alltid 
sökte reta till strid på kommunalstämman, men som 
alltid fällde honom på ett så humant sätt genom att 
meddela en faktisk upplysning i saken ur sitt förråd av 
kunskaper. Det myllrade i hans passionerade sinne, 
då han kände huru det dock fanns något, som ej kunde 
fås för pengar; han, som med sitt stigande välstånd 
fått aktning, heder, ära, anseende, kunde dock icke 
fylla den avgrund som låg mellan honom och prästen. 
Prästen begagnade ord, som han icke förstod; prästen 
kunde knyta ihop ända till tre tankar och dra till dem 
så att det kändes som en rännsnara om hans förstånd; 
det var bestämt finare hjul i prästens mekanik; dess- 
utom — och det var det värsta — prästen hade en 
söndag rättat ett par bokstäver som kommit vilse i 
hans protokoll. Nog av, han hatade honom, med 
hela den styrka som nerver härdade vid plogen och 
slagan kunna utveckla. 

Han mönstrade en afton sin barnskara och ut- 
valde med sin fadersblick den svagaste bland gos- 



62 I VÅRBRYTNINGEN 

sarna. Han tog honom som av en händelse avsides 
och talade om Uppsala, om studentfanan, om sången, 
om de vita mössorna och mera. Därpå gav han sonen 
lov att studera; men, sade han, du är en fattig 
gosse och får reda dig själv; jag kan icke göra något 
för dig, utan du får som andra fattiga gossar hjälpa 
dig fram med konditioner; blir du informator i något 
förnämt hus, så kan din lycka vara gjord, sådant 
har man sett förr! 



Gossen kom i skola och var flitig. När kamra- 
terna voro lediga, då fick han gå bort och läsa läxor 
med minderåriga och det var ej roligt: sina egna läxor 
preparerade han om nätterna. Det lilla han förtjänade 
tog fadern om hand och köpte åt honom de äldre brö- 
dernas avlagda kläder: »man skall behålla pengarna i 
huset», sade han. 

Emellertid gick han igenom sin ungdom under 
nöd och strid, men med fast mod, ty han trodde på 
framtiden: blir jag blott student! var den tanke som 
höll honom uppe! Och han blev student! Han 
sprang från Kuggis och köpte för sina sista pengar 
en vit mössa; och så gick han ut ur staden för att 
komma hem till sina föräldrar; han hade fyra mil 
att gå, men det var en vårkväll! 

Han gick den långa förfärliga Vaksalavägen, och 
han tyckte den var vacker; han sjöng och han sprang 
och han skrek för att få luft, ty han hade ju ingen 
att meddela sig med; han hade solen bakom sig 
och han såg sin skugga bli allt längre; men när han 
vände sig om, låg ännu alltid staden bakom honom, 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 63 

med Carolina, Slottet och Domkyrkan; en gång uppe 
vid Vaksala kyrka hade han förlorat dem ur sikte, 
men så döko de upp igen; när solen gick ner och 
lärkorna tystnat ute på de ändlösa åkrarna, kände han 
sig trött; han hade inga pengar. Han fortsatte vägen 
och kände att han var hungrig, ty han hade icke ätit 
på hela dagen av bara oro. Men han gick på; han 
sjöng icke mer, men han tänkte på huru glada mor 
och systrar skulle bli, när de fingo se hans vita 
mössa. Det började knastra under hans fötter, ty det 
frös på den ännu fuktiga vägen. Då fattade han mod 
och gick in i en stuga. Där sutto tre bonddrängar 
på spiselkanten och rökte pipa. 

— Förlåt mig, kan herrarna ge mig lite mjölk och 
låta mig ligga över natten ? 

De tre herrarna tittade på varandra, men sade 
ingenting. 

Han upprepade sin anhållan. 

— Inte! ljöd omsider det vänliga svaret, och de 
tre försjönko åter i samma tysta häpnad och orör- 
lighet. 

Han gick; när han kommit ut på landsvägen 
vände han sig om; där lågo de tre herrarna me(J 
näsorna mot rutan och grinade. 

I nästa stuga blev han vänligt mottagen och fäg- 
nad grundligt, oaktat hans uttryckliga förklaring, att 
han icke ägde några pengar. 

— Håhå, rika Lundmarks äro inte utan, de! 
Folket kände hans far, hans rika far; det gav 

honom att tänka på! 

Han lade sig i en mjuk säng och sov så gott, 
men drömde att han satt i skolan och skulle förhöras. 



64 I VÅRBRYTNINGEN 

Och när han vaknade i den lilla stugan» var solen 
redan uppe och hans första blick föll på den vita mös- 
san, som hängde vid fönstret; och det rosenröda 
sidenfodret lyste igenom den vita sammeten och den 
såg så fin ut, men så glad på samma gånget Och han 
betraktade sina dåliga kläder, som hängde på klod- 
fodralet, och han såg på de söndriga stövlarna odi 
han skämdes, ty han mindes gummans ord. 

I detsamma öppnas dörren och en piga träder 
in, går rakt på hans stövlar och bär ut dem för att 
borstas. Därefter hör han dämpade skratt i köket 
utanför; han rodnade av harm och skam. 

När han sedan stigit upp och fått kaffe, tog han 
avsked och förnyade sin förklaring och ursäkt. Gum- 
man försäkrade att hon ingenting begärde, men ville 
han ge något åt flickan . . . Det var tunga steg över 
tröskeln ! 

När han var utanför hörde han genom det öppna 
fönstret : 

— Lika snål som fadern! Att inte ha så myc- 
ket ambition... utan komma som en tiggare! 

Då gick han upp i skogsbacken vid vägen och 
stormgrät; han visste icke om det var av harm eller 
sorg eller skam; men han kände att han fått ett 
sår invärtes som blödde och förgiftade hans blod; ty 
onda och osunda tankar uppstodo hos honom. Han 
försökte en analys. Han fann att det icke var så myc- 
ket förödmjukelsen, ty den skolan hade han genom- 
gått på sina konditioner; han hade åkt på kusk- 
bocken, fått heta »han», mottagit julklappar av strum- 
por och andra nyttiga ting, fått tillbaka sina pengar 
då han måst spela fjärde man i en preferans och 
tappat; sådant kände han väl; nej, det var något 



I 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 65 

annat som kändes djupare; han trodde att han förlorat 
tron på fadern, vilken för honom alltid framstått som 
idealet för sanning, heder och rättrådighet. — Huru 
ofta hade han icke hört honom säga : det finns intet så 
föraktligt som osanning; jag hatar ingenting så som 
orättfärdighet o. d. 

Men han blev snart glad igen, när han nalkades 
hemmet; han tänkte sig huru syskonen och modern 
skulle stå på verandan och vifta mot honom, när 
han kom på stora landsvägen, och så skulle systrarna 
springa mot honom med Tello i hälarna — det ögon- 
blicket skulle ge honom allt igen! 



Det var fram på söndagsförmiddagen, mellan tio 
och elva då han stängde sista grinden och fick sitt 
hem i sikte. Han såg ingen mänsklig varelse på 
verandan eller utanför. Han sökte ådraga sig upp- 
märksamhet genom att sjunga, men utan verkan! 

Han går in genom förstugan alltjämt sjungande, 
går igenom barnkammaren och gossarnas rum utan 
3tt träffa en människa ; han går i köket, ingen piga ; 
slutligen inträder han i salen, alltjämt gnolande på 
Sångarfanan, då han mötes av ett dundrande tyst! 

Han befann sig mitt ibland familj och husfolk, 
vilka åhörde huru modern läste predikan. Det blev 
en paus i läsningen, men blott ett ögonblick, ty en 
blick av fadern, och modern tog sina ögon från 
gossen och fortsatte läsningen! 

Det var en förskräcklig halvtimme som åter- 
stod; tvenne stämningar hade brutit varandra, och 
förtrollningen var också borta. 

5. — Strindberg, / vårbrytningen. 



66 I VÅRBRYTNINGEN 

Det blev ledsamt och kallt alltigenom ! Efter 
predikan förde fadern sonen med sig ut och spatse- 
rade. Man tog av en händelse vägen åt kyrkan och 
råkade inträda där just som Gudstjänsten var slut. 

Fadern mottog lyckönskningar av kyrkfolket och 
syntes ganska förnöjd! Så kom prästen. 

— Guds frid, pastorn, nu skall han få prediko- 
hjälp. 

Pastorn lyckönskade sonen och tackade för den 
erbjudna hjälpen, men frågade om sonen redan hade 
så avgjord kallelse, att han bestämt sig! 

— Kallelse? sade fadern. Hå, det skall väl inte 
krävas så strängt; man ser så mycket folk som blir 
präster! 

De följdes åt framåt prästgården. Sonen voch 
prästen voro snart i ett samtal, som fadern ej deltog 
i, ty han visste ej varom det handlade. 

Framkomna till prästgården bad värden dem 
stiga in, men fadern sade tvärt: nej, tack! tog sonen 
med och gick. 

De gingo tysta bredvid varandra länge. 

Slutligen sade fadern: 

— Jag hade tänkt att det inte var värt att du 
blir präst! 

— Jag har aldrig ämnat det! 

— Har du inte? 

— Nej, jag har inte kallelsen! 

— Jaså! Men jag vill att du blir det! 

— Jag menar jag blir vad jag vill, när jag be- 
kostar mina studier själv — 

Fadern tänkte en stund. 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 67 

— Om jag hjälper dig med studierna, blir du 
präst då? 

Han fattade sonens hand och såg på honom! 

— Nej, icke för vinnings skull! 

— Om jag ber dig! 

— Nej! Jag är icke av den rena bekännelsen. 

— Det är icke jag heller, tröstade fadern, men 
det halp icke. 

Samtalet var slut. En märklig förändring hade 
försiggått med fadern på dessa timmar. 

Han hade fått samma sak mot sonen som han 
nyss haft mot prästen; men hans fåfänga var större. 

Resultatet blev parlamenteringar, som strandade 
mot sonens fasta beslut att icke mot samvete åtaga sig 
att förkunna en lära, som han ej bekände helt och 
hållet. Modern skickades fram med sina böner, men 
intet halp. 

Då visade fadern honom ur huset. Genom gamla 
lärare erhöll han en sommarkondition och med bespa- 
ringarna reste han om hösten till Uppsala och bör- 
jade läsa på graden. 



Vid första terminens slut hade han alldeles klart 
för sig att en examen egentligen är en ekonomisk 
fråga, att akademiens viktigaste person är räntmästa- 
ren och att tal om järnvilja, flit o. d. är snack. Här 
funnos en mängd opåräknade utgifter: inskrivnings- 
avgifter, lösen, nationsavgifter, kollegier och böcker. 
Ett enda lexikon kostade lika mycket som han tänkte 
leva på under terminen, och han levde mycket spar- 
samt. Han bodde innanför ett arbetsfolk som hade 



68 I VÅRBRYTNINGEN 

barn. Modern skickade i hemlighet en flaska mjölk i 
veckan, vilken han gömde bakom en bjälke ute i 
vinden ; när det var kallt fick han hugga en vak i 
flaskan och hämta sitt förråd för tillfället. 

Det där gick ändå an; att han förkylt händenu 
gick också an ; att han blev svag och eländig av dålig 
föda också, ty sådant tog icke skada på hans sjal, 
men det var annat som förmådde det. 

Han kunde icke betala nationsavg^ften ; landsmän- 
nen ägde befria honom därifrån genom allmän omröst- 
ning på landskapet. Han stod i rummet utanför, 
när de läste upp hans namn. 

En landsman begär ordet och, då han ej finner 
den sökande tillstädes, förklarar han, att det endast 
kan vara lågt vinningsbegär, som dikterat denna an- 
sökan, då fadern vore känd som en minst sagt väl- 
bärgad person. 

Vid voteringen beviljades hans ansökan att bliva 
från terminsavgiften befriad med tre rösters pluralitei 

Han drog sig nu mera alldeles tillbaka, och de 
få kamrater som förut umgåtts med honom, stötte han 
ifrån sig genom sin misstänksamhet. 



Det blev vår och det var en Valborgsmässoafton. 
Studenterna samlades som vanligt på torget om kväl- 
len för att med fanor och sång tåga upp till Slotts- 
backen. 

Han hade varit ute och gått för att hålla sig 
varm och vände just om Carolinahörnet då han såg 
det länga tåget komma emot sig. Han blev blyg, han 
blev rädd och ville springa sin väg; men han ville sä 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 69 

gärna vara med; han hade ju rättighet; men så tänkte 

han på den där gången på nationen, och så blygdes 

; han — han hade ju inga rättigheter. Nu tågade de 

förbi honom, han tyckte att alla de vita mössorna 

sågo på honom ; själv hade han icke någon ren mössa 

utan gick i hatt och det kom också för honom. Han 

"} följde ändock efter och blev knuffad i folkhopen; han 

) stannade med de andra åskådarna uppe på backen; 

\ han trängdes allt längre fram mot sångarna; han 

i kände igen gamla skolkamrater, men han vågade sig 

I icke fram. Och nu klingade »Våren är kommen» så 

■ jublande friskt och eldarna lyste runt kring horisonten. 

i Här hade han stått som katedralist året förut och 

drömt om det ögonblick då han skulle få vara med, 

och det stod så livligt för honom, att han glömmer 

sig och faller in i sin sångstämma ! 

— A, håll mun på dig, när studenterna sjunga! 
röt en gesäll och knuffade honom i sidan ! 

Nu hade han bevis på att han icke var student! 

Han ville gå hem senare, men han gick ändå 
ut i staden för att höra på sången och se de glada 
upptågen. Det lyste i alla nationssalar; han tänkte 
^^i ögonblick gå upp på sin ; men det kostade pengar, 
och om han också haft skulle han ej vågat gå dit. 
Man skulle ha viskat, så trodde den token, »har han 
råd med det?» 

Han kände att han den kvällen var på god väg 
att bli en dålig människa ! Han var så viss, att i hela 
det stora studentsamhället ej fanns en enda, som i 
denna kväll var så olycklig som han — och ändå fun- 
nos där så många som voro fattigare. Det fanns en 
fläck på honom och en sådan som han visste att ung- 



70 I VÄRBRYTNINOEN 

domen aldrig förlåter, och han var dock oskyldig; det 
skulle ha varit en lisa att ha varit skyldig, tyckte han. 

När han kom hem och gick igenom arbetsfolkets 
rum, satt hela familjen omkring ett väl dukat bord 
och åt. 

— Nej, kors, är inte magistern ute; vi trodde 
vi inte skulle få se honom förrän i morgon bittida! 

Och så skildrades för honom hur lustigt det 
brukar gå till; hur hela stan är vaken om natten och 
hur studenterna gå till slottskällan på morgonen i 
soluppgången; och hur roligt det skulle bli i morgon 
på första maj! 

Han gick in till sig och slog upp fönstret. »Sjung 
om studentens lyckliga dar», hörde han. — — »Inga 
stormar än»; »Inga stormar, Inga stormar», sade ba- 
sarna för att göra saken troligare, men han blev så 
ond, ty han älskade ännu sanningen och han fick en 
hel hop onda tankar om poeterna, »dessa mänsklig- 
hetens flattörer», menade han. 

Han gick till sängs, hörde arbetarens barn läsa 
aftonbön och somnade i den fulla övertygelsen att 
han var en förkastad människa. 



Åtta dagar senare skulle han upp på nationen för 
att läsa ett anslag om ett ledigt stipendium på 15 
rdr. Han valde en timme efter middagen då han 
nästan var säker på att ingen skulle finnas på lokalen. 

Han fann tamburen full av rockar; han gick 
igenom läserummet och fann dörren till salen stängd, 
men hörde en röst som talade. Han lyssnade! 

— Mina herrar, då Xlands nation i dag har den 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 71 

äran och glädjen att se sin inspektor hedra densammas 
enkla bord med sin närvaro, är det för oss en så 

mycket kärare anledning att få hälsa honom 

Han tittade genom nyckelhålet och såg ett långt 
dukat bord med ljus, vinglas och blommor; kurator 
stod med ett Champagneglas i handen vänd mot natio- 
nens inspektor, professor X. 

— — — och jag ber på alla mina landsmäns 
vägnar härmed få föreslå en skål, en tacksamhetens för 
den aldrig tröttnande välvilja, varmed ni herr profes- 
sor städse omfattat Xlands nation, en välönskans för 
vetenskapens nestor, akademiens ära, som så hävdat 
Xlänningarnas gamla namn! Leve Xlands nations 
inspektor! 

Hurra, hurra, hurra, hurra! inföll nationen, och 
fanfarer skrällde. 

Han måste höra fortsättningen och satte sig ned 
vid dörren. 

Det knackade i ett glas och det blev dödstyst. 

— Mina herrar landsmän! — Jag har icke många 
ord att säga ! Den oförtjänta ära, som kommit mig till 
del, då ni inbjudit mig till ert lysande bord, har till- 
talat mig ganska livligt. Det är gott för en gammal 
man att se sig avhållen av ungdomen, och det är desto 
kärare, som denna ungdom blivit född och uppfödd i 
samma hembygd, ja mina unga vänner: det samband, 
det osynliga samband, som äger rum mellan personer, 
födda och uppfödda i samma hembygd, är i sanning 
egenartat; man känner sig som barn av samma mor 
och man älskar varandra som sannskyldiga fränder. 
Xlands nation har för mig alltid varit som en kär 
anförvant och, oaktat den ringa beröring man kom- 
mer till varandra, har jag dock fått er alla kära — 



72 I VÅRBRYTNINGEN 

och jag känner eder alla ; det finns icke en av er som 
ej ligger mig om hjärtat. I tycken måhända, att vi så 
sällan se varandra ? Väl ! Men jag ser er, jag ser med 
mitt vakande öga, ty jag älskar er! 

Vet ni, mina unga vänner, jag säger ibland för 
mig själv så här: Gud late aldrig Xlands nation komma 
att ångra den stund då den utsåg mig till det an- 
svarsfulla kallet 

Han sprang ut i tamburen för att få skratta ut 
och återvände sedan till nyckelhålet. 

Inspektorn stod där ännu med glaset i hand och 
tårarna i ögonen och talade. 

— i hemmet, mina unga vänner, är det vi få 
lära allt gott, i hemmet är vår lyckligaste tid; huru 
mycket ligger ej i detta enda ord: hem! Och I han 
alla lyckliga hem — jag vet det ! Men därför skolen I 
också vara tacksamma! Tanken på denne fader, som 
för eder arbetar och trälar och drager dagens tunga 
och hetta; det är för er han arbetar, ty varför skulle 
han arbeta för sig själv 

Han avlägsnade sig och mötte i trappan vakt- 
mästare med fat och buteljer. 

Det kändes som om något gått i baklås för 
honom. Han tyckte att alla människor Ijögo; studen- 
terna i sin sång, kuratorn i sitt tal, inspektorn i sitt 
tal; men det värsta var, att de bestämt trodde på vad 
de sade; inspektorn grät ju! Eller var det kolsyran! 
De voro sålunda vilseförda! Han hade ju efter hand 
funnit att allt förhöll sig på ett rent motsatt förhål- 
lande i verkligheten mot vad som sades av männi- 
skorna. Icke hade inspektorn visat nationen någon 
välvilja, icke var han någon nestor i vetenskapen, 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 73 

• j han var ju ansedd för en stor medelmåtta ; icke kände 
^ inspektorn alla landsmännen, han som aldrig såg 
-j dem mer än en gång om året på vårmiddagen; och 

ordet hem, det väckte ju hos honom de allra obehag- 
I Hgaste föreställningar; och hans far, icke arbetade 
gj han för sonen — det var ju lögn alltihop ! 

Om kvällen skrev han till fadern och sade, att 

nu ville han bli präst, ty han hade ändrat mening i 

vissa saker. 



Två år efteråt har han tagit dimissionsexamen 
och håller på med den praktiska. 

Hans levnadssätt och hans yttre ha undergått 
vissa förändringar. Han har genomlevat en andlig 
kamp, som numera är slut. Ansiktet är något åldrigt; 
näsan mera framskjuten och markerad; ansiktets hud 
fast, gul, med två mörka skuggor efter skägget; vissa 
muskler omkring munnen (buccinatorerna) mera rör- 
liga och utvecklade, liksom alltid på språng; blickarna 
oåtkomliga; om man ser honom i ögat, kan han 
kontrahera pupillen, så att man tror sig se en blind; 
det där lilla mörka pupillhålet, där själen strålar ut, 
är han så rädd om; pannan är högre, men man ser 
platsen efter det gamla hårfästet; händerna äro vissna, 
men han har blivit fet. 

Hans studier bestå i homiletik och kateketik. 

När han står i katedern och extemporerar är han 
vältalare, men det är mera en exeget än en predikare 
man hör. 

Kateketiken är honom motbjudande, men han 
måste, och han är strängt plikttrogen. Han får tre av 



74 I VÅRBRYTNINGEN 

de värsta gossarna från Prinsens skola till sig kl. 6 
varje morgon; dessa skola senare på dagen ge prov 
på lärarens skicklighet genom att svara på ett visst 
antal katekesfrågor; barnen tycka icke om att stiga 
upp i otid, därför äro de sömniga och tredska, men 
som de äro fattiga, tycka de om slantar. Detta vd 
den unge människokännaren och därför begagnar han 
detta vanliga och tillåtliga medel. 

Hans två mellanår hade icke varit angenäma; han 
hade visserligen fått umgänge genom kollegiet, men 
de voro icke behagliga dessa unga män, ty de voro sa 
obildade, menade han, och dessutom hade de ett 
vakande öga på honom och umgingos hos en pro- 
fessor. 

Litet svårt hade han också haft att finna sig i 
den tyranniska ton, som lärarna begagnade mot ho- 
nom, och tilltalsordet du kändes som ett tillbaka- 
flyttande i skolan; det verkade så förkrossande, att 
han ibland trodde det vara en villa att han arbetat sig 
ur gossåren, han tvivlade på all utveckling överhuvud. 

Striden hade varit svår! Han hade slutat sin 
första period i tvivel, då när han beslöt läsa på 
prästen, men gick icke till botten med sin sak, utan 
kastade sig över till absolut stupidité. 

Han ville bli kristen på allvar, men han kunde 
icke; han ville pröva sig genom späkning, självför- 
vållade lidanden, men han fick aldrig extasen. Han 
slog en gång upp ett tryckt plakat på sin vägg med 
»Kom till Jesus!» Visserligen led han litet smälek 
därför, men det var så litet mot vad han lidit förr, att 
han tog ner plakatet igen. 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 75 

j]; Han prästvigdes i Domkyrkan i föräldrars och 

01 syskons åsyn ; fadern tog emot honom på korsgången 
,j; och kysste honom; modern grät och syskonen också. 
ij Han var som vanligt lugn och kall. 
.j. När tiden blev fullbordad, erhöll han kommini- 

If straturen i hemsocknen. 

-. Nu är han mycket avhållen av sina församlings- 

bor, är ansedd som en snäll och hederlig man, och 
,v så är han; men främmande folk från stan, som hört 
^ honom i kyrkan, säger att han är »död». 

Med fadern umgås han rätt förtroligt; de spela 
bräde om lördagarna och äta middag tillsammans om 
söndagarna. 



t 

i 
i 

i 



<f 



d 
v 

ö 



Lättsinnet 

Nätt och jämnt hade han tagit en dålig student- 
examen, då fadern dog och lämnade honom fyratusen 
rdr i souvenir. Det var mycket pengar, menade sonen 
och reste om hösten till Uppsala för att ta graden. 

Anländ till ort och ställe hyr han och två kam- 
rater en triplett på Svartbäcksgatan. Sedan går han ut 
och ser på stan ; när han blivit nykter, börjar han höra 
sig om fordringarna till graden. Han får då veta att 
man icke kan tala om några fordringar, ty graden är 
helt enkelt frukten av mångåriga studier vid universi- 
tetet, graden är krönet på bildningen, graden är en ut- 
vidgad studentexamen, graden är egentligen icke nå- 
gon examen alls ; för övrigt använder man första ter- 
minen till att uppvakta, anmäla sig till föreläsningar 
utan att besöka dem, ty dem kan man icke ha någon 
nytta av ännu, med ett ord till att orientera sig! 

Och Gud, vad han orienterade sig! 

Man såg honom uti Eklundshovskogen slå käglor 
och dricka punschbålar kl. 11 på förmiddagen och 
det var han som uppfann att ge åkarn tre riksdaler, 
för att han på hemvägen skulle köra omkull i svängen 
nedanför backen. 

Det var han som uppfann att man kunde rida på 



11 
s 
c 
s 



c 

1 
I 
1 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 77 

de förspända droskhästarna, när man ej fick rum i 
vagnen eller på kuskbocken. 

Det var han som fann upp, att man kunde simma 
över ån för att komma till Lamby's. 

Han anförde alla nattliga uppträden på torget; 
han sjöng första bas och försummade aldrig allmänna 
sången; han blåste b-kornett i nationen och införde 
det bruket att nationsextetten alltid upplöste sina 
sammankomster på torget medelst fanfarer. 

Han var älskvärd i dessa upptåg, men han hade 
även sina stunder, då han var fruktansvärd. Det var 
då han blev utsläppt kl. 11 från ett schweizeri och 
icke kunde komma in någonstans mera; det var då 
bärsärkalynnet tog sig ut. Då gick han till torget och 
utvalde en handfast skara för att gå ut på strövtåg. 
Först släcktes alla lyktor på Svartbäcksgatan och så 
bar det av ut till stadens utkant vid Kungsdiket. Där 
låg en ölstuga. Kom han ej in, då kunde han i 
raseri bryta ner hela längor med staket och gamla 
plank ; han lät en gång bära en grind från Vaksala tull 
ner till Fyris — han tog ner skyltar och bar i ån, ja 
han lät en gång föra en släde från en gård och skjuta 
den ner i en vak så att endast det yttersta av skäl- 
marna syntes — allting skulle ner i ån. 

Allt detta nidingsverk, som numera upphört, tål- 
des av stadens borgare; aldrig hörde man några 
klagomål åtminstone, vilket gav studenterna anledning 
förmoda att de togo igen skadan på annat sätt. 

Hans mest berömda dåd var dock den i annalerna 
länge levande belägringen av »Tunnan», en ölstuga 
en halv fjärdingsväg utanför Svartbäckstull, på en 
åker på väg till Gamla Uppsala. Han tog ner ett 
staket och utdelade spjälorna som spakar, med vilka 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 79 

Hans liv fördystrades även av husliga bekymmer, ty 
han hade en kontubernal, som ville läsa och som ej 
kunde fördra de eviga kort- och brädspelen i hemmet. 

En kväll hade de slagits och då kontubernalen, 
som var en inbunden vildsint natur, dragit upp sin 
kniv, fattade den andra sin laddade bössa och sköt av 
skottet i väggen. Saken gjorde ett obehagligt upp- 
seende, men det hindrade icke honom att alltid ha 
bössan laddad över sin säng och att knäppa med 
hanen, innan han lade sig, för att låta kamraten höra 
att han var på sin vakt. Ingen ville flytta mitt i ter- 
minen, och man levde på fältfot. Detta gjorde att han 
flydde hemmet och att vid fjärde terminens ingång 
hans fyra tusen riksdaler voro slut. 

Det var en vändpunkt i hans liv — han skulle 
hörja vigilera. 

Nu tror man att kamraterna övergåvo honom, 
att alla så kallade vänner, som ätit hans sexor och 
druckit hans punsch, skulle vägra honom sin hjälp! 
Nej, visst icke ; den penning, som cirkulerar i student- 
rörelsen, är icke förvärvad av ägaren och därför be- 
tyder den så litet; där i staden bedrivs så mycken 
hemlig socialism, att om föräldrarna bara visste! 

Att vara utan tillgångar är nu en sak, som i 
Uppsala är lätt hjälpt, men att ha skuld är något 
värre, och det var det han hade. 

En morgon väcktes han av en karl, som visade en 
räkning på ett par blanklädersstövlar. Han hade 
aldrig i sitt liv dragit blankläder, men en provisor 
på apoteket skulle på en Gillebal och kunde icke få 
blanklädersstövlar utan att någon gick i borgen, pro 
forma. Han hade alltså gått i borgen. 

— Vill herrn betala den här räkningen ? 



80 I v 

— Skall jag betala hans stövlar! Jag kam 
knappt karlen! 

— Men herrn har accepterat! 

— Pro forma, ja, det har jag gjort! Gå 
väg nu! 

Karlen gick, men han kom igen om åtta daj 
och då voro de två! 

— Vill herrn betala? 

— Nej! Ska jag betala andras stövlar; tyc 
herrn det är billigt? För övrigt kan jag inte! 

— Då blir det utmätning! 

Han låg i sängen och såg huru de uppteckm 
ett beväringsbandoler, en bajonett (tillhörig K. I 
lands Regemente), en hamptygsrock, en tobaksl 
(utan lock), två kortlekar, en studentmössa, 
tvang dem att vidare upptaga: 8 tombuteljer, 
galosch, ödets lek (från ett lånbibliotek), en i 
kappa och en latinsk temabok. 

Han fann uppträdet nytt och underhållande, 
för han bjöd herrarna på var sin halv öl, som 
tacksamt emottogo. 

Vid närmare besinning fann han det ändå o 
vist att han skulle betala en annans stövlar och 
gick till en kamrat, som läste på hovrätten. 

Han gjorde sin relation och förklarade sig c 
nöjd med domen. 

— Men du har ju redan skrivit på utslaget 
du erkänt skulden? 

- Ja, det är sant, jag skrev på! Men det 
jag mig inte om! Jag processar! 

- Processa aldrig med hantverkare, ty du 
lorar alltid! Jag processade med min skräddare oi 



f 



k FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 81 

1 

^ Överrock härom året och jag förlorade genast i första 

I instansen ! 

I — Men du hade fått rocken ! 
i; — Ja, naturligtvis! 

— Ja, men jag har aldrig fått några stövlar! 
-- Det är samma förhållande! 

— Men, ponera casus!... 

— Det hjälper inte! 
Han blev slutligen övertygad om att han redan 

förlorat processen, och att han måste betala rätte- 
gångskostnaderna, såvida han ej ville bli bysatt, ty 
de upptecknade lösörena skulle säkerligen icke 
räcka ! 

Han fick nödiga instruktioner att gå till Bolén 
får att skaffa pengar. 

Bolén var en ockrare, som ägde det största huset 
vid torget. Nu var han gammal, hade upphört med 
rörelsen och blivit metodist. Liksom för att försona 
sina synder, eller om av behov att se supplikanter, 
fortfor han ännu med att låna ut pengar utan ränta, 
men mot god borgen. 

Han gick alltså till Bolén; blev mottagen i en 
vacker salong, frågade om han hade äran tala vid 
l^rukspatronen (§ 1 i instruktionen). 

Brukspatronen bad honom sitta och tog upp ett 
samtal ganska ledigt. Supplikanten förde konversatio- 
nen in på dagens religiösa frågor, talade om den 
gängse otron, prästbristen och statskyrkans intolerans. 
Härunder hade han blivit tillräckligt varm för att 
fesa på sig och för att kasta betydelsefulla blickar på 
det album, som brukspatron nu (enligt § 2) skulle 
fatta. Det var ett fatalt ögonblick: han berömde 

^ - Strindberg, I vårbrytningen. 



82 I VÅRBRYTNINGEN 

pendylen, kriticerade ett landskap, genomströvade 
rummet i alla riktningar, men Bolén tog intet album. 

Enligt § 2 skulle nämligen ockraren strax efter 
hans inträde, just då konversationen hotade att av- 
stanna, liksom av en händelse fatta ett stort kvart- 
album, utstöta en suck och slå upp reformatorernas 
konterfej. Detta var det avgörande ögonblicket, på 
vilket lånet berodde. Då skulle nämligen låntaga- 
ren ögonblickligen, utan att klicka, falla in : »Det var 
en väldig Guds man, den Melanchton, eller Luther, 
eller Huss», vem det nu var som låg uppslagen. 

Då skulle ockraren, enligt § 2 mom. 6, säga: 
»Nej, kors att herrn känner dem», varpå låntagaren: 
»O ja, visserligen känner jag dem!» 

Men ockraren kände icke instruktionen, utan fann 
ett så livligt intresse i samtalet att han glömde sin 
vana. 

Situationen blev kritisk och han beslöt att bryta 
dess spets; han tar albumet själv, slår upp på en 
slump och utbrister: »Det var allt en satans karl, 
den Luther! Var det inte, brukspatron?» 

Lånet utföll icke. 

Affärerna blevo allt sämre och han kände redan 
under sina fötter den gungfly, som kunde bli hans 
grav. 

Upp till posten varje morgon för att spana efter 
rekommenderade brev, och så ut att låna och så ut 
att betala. Hela dagen gick utan att tid blev att 
läsa. Fjärde terminen gick ut och han ansåg sig böra 
slå graden ur hågen. 

Kamrater gjorde upp hans skulder; själv sökte 
han en prediko-kondition och började läsa på prästen. 



Primus och Ultimus. 

östgötarnas trädgård var riktigt fin på efter- 
ddagen den andra juni det året, ty där skulle bli 
ansbindning till promotionen. Örtagårdsmästaren 
de låtit kratta gångarna och rensa bort allt gam- 
ilt löv sen fjolåret; han hade med egen hand stöttat 
p narcisserna och tulpanerna, som nu stodo i 
II blom, och halva nationen hade dagen förut grävt 
p rabatterna. I en berså av blommande syrenbus- 
r var ett stort bord dukat med lätta förfriskningar 
- damerna; därbredvid ett annat med något solidare 
ror för kandidaterna och sångarna. Tvenne lager- 
d hade blivit nedflyttade från Botanicum för att 
nna sin tribut till den ungdomens fest, som dagen 
ref ter skulle begås. •■ 

Av fruntimren voro somliga unga, andra äldre; 
voro antingen systrar, fästmör eller mödrar; men i 
g voro de alla vackra. 

Det låg över det lilla sällskapet en sådan dämpad 
dens stämning, som plägar infinna sig efter full- 
rdandet av ett långt, mödosamt arbete; all oro var 
rta; segern var vunnen, man väntade endast på 
löningen. 

Bland de unga männen var det två, som ådrc 



rer\ 



84 I VÅRBRYTNINGEN 

sig uppmärksamheten framför de andra: det var i 
själva verket primus och ultimus. 

Primus var en smärt, högväxt ung man med ett 
yttre som var felfritt; bröstet var högvälvt och bar 
alls icke några intryck efter ett långvarigt lutande över 
skrivbordet; skuldrornas bredd ganska betydlig, de 
fina händerna, med phalangerna i fullt normal skön- 
hetsproportion, vittnade om en ras, som ej under 
generationer haft kroppsarbete i något led; man 
kunde ha sagt med ögonmått att foten höll precis 
en huvudlängd i profil och dess höga valv hade icke 
sjunkit under trampandet på en nedgången skosula; 
det var med ett ord en fullständig, oförstörd ideal- 
gestalt och ändå hade han det största betygantalet 
Och icke ett spår av rynkor mellan ansiktets muskler, 
som skyddades av ett tunt fettlager vilket aldrig be- 
hövt anlitas under det starka hjärnarbetet, ty ägaren 
var själv rik och tillhörde en mycket rik köpmans- 
släkt. Han hade dagarna förut på ett lysande sätt 
försvarat en utmärkt avhandling: Les differentes 
époques de la Poésie Provengale jusqu' 
ä la mört de Louis le Débonnaire. 

Han bar sitt huvud högt och var glad och öppen, 
artig och chevaleresk mot damerna som en medeltids- 
riddare och när han nu föll på knä för sin trolovade 
för att prova lagerkransen, då var det en scen från 
en Cour d'amour; han hade icke köpt denna belö- 
ning; han hade arbetat sig fram därtill, ty han hade 
ju kunnat skaffa sig gård och hustru för fyra år sen, 
men det ville han ej, och emedan han var rik, hade han 
ställt högre fordringar på sig än på de andra ; ty han 
hade sina kunskaper till bättre pris. Men fyra år äro 
långa och han hade gjort sin riddarevakt med ära. 



frXn fjärdinoen och svartbäcken 85 

Ultimus, caput för en fattig kommendörsätt, var 
en trettioåring med fina drag, blek hy och mörkt hår; 
han var enkelt klädd, men ytterst omsorgsfullt, nästan 
ängsligt, och hans kläder buro lätta antydningar om 
borstens alltför flitiga begagnande; han såg icke glad 
ut, icke lugn ens, ty tunga moln gingo då och då 
över hans panna. Han hade endast sin syster med sig, 
ty han ägde inga anhöriga eljest. Hon hade redan 
bundit hans krans, icke alltför omsorgsfullt, och var nu 
ivrigt upptagen av konversation med de andra oför- 
lovade kandidaterna, bland vilka hon väckte ett visst 
uppseende genom sitt behagliga sätt och sin ytterst 
smakfulla och eleganta toalett. 

Brodern Hastade då och då en sorgsen blick på 
systern ; han var tio år äldre än hon, han hade vaggat 
henne som litet barn och han hade varit hennes enda 
stöd — då kan man veta ! Det hade varit en ganska 
mörk historia, icke så originell, tyvärr, men tyst 
hade den varit och därför fordrar den vördnad. Han 
hade sett resande köpmän tillhandla sig skogarna om- 
l^ring hans hem, han hade sett huru samma köpmän 
mropat hans gamla fäderneboning, huru de rest upp 
torn i Nurnbergerstil i alla fyra hörnen på det gamla 
renaissanceslottet som de låtit vitstryka, och han hade 
satt sig ett mål före, ett mål för livet — att åter 
en gång träda i besittning av det gamla godset och 
återställa det i dess forna skick. Men som han var 
en klok man och insåg tidens strävan, fann han den 
enda möjliga utvägen bestå i att arbeta, underlätta ar- 
betet genom teoretiska kunskaper och därigenom 
komma till kapital — och sedan! Han hade därför 
valt naturvetenskaperna och disputerade om »F e n y 1- 
syrornas återförande på formeln C12 H5.» 



86 I VÅRBRYTNINGEN 

Systern hade aldrig förstått honom riktigt; hon 
ville att han skulle bli officer, som fadern hade varit, 
hon ville att han skulle leva efter sitt stånd, som a 
gammal moster hade lärt henne säga, men bröden 
svarade endast med en kyss på pannan och såg nogi 
till att det intet fattades den älskade systern; han 
hade också dedicerat sin avhandling till henne, och det 
tyckte hon om, men hon kunde icke låta bli att skratta 
åt titeln, och det gjorde brodern ont; hon var avund- 
sjuk på primus' fästmö, som kunde läsa upp de 
fransyska verserna ur hans avhandling och få för- 
tjusta åhörare. Det där Qg Hg tyckte hon var si 
roligt, och det sade hon nu högt, och det var därför 
brodern var ledsen, men det var nog för annat ocksl 

Emellertid började stämningen antaga en mun- 
trare karaktär; sånger och tal avlöste varandra, odi 
ultimus blev anmodad att repetera sitt tal till kvinnan, 
som han i morgon skulle uppläsa i kyrkan. Som 
han aldrig skrivit vers, hade han måst anmoda primus, 
vars latinska tal till föräldrar, lärare och målsmän han 
i gengäld uppsatt. Han skulle just börja, då nations- 
vaktmästaren steg fram och viskade honom något i 
örat ; han blev litet blekare än förut, bad om förlåtelse 
och gick ned åt porten till gatan. Där stod en kari 
och väntade honom ; denne bad om ursäkt att han 
kom olägligt, men han hade bud från kamrern, att 
doktorns växel, som troligen blivit glömd, hade för- 
fallit i dag, och att banken väntade den skulle bli 
reglerad innan morgon middag klockan tolv. 

— Den förfaller icke förrän i övermorgon, da 
de fyra månaderna äro ute! 

— Det står 120 dagar och de tvenne sista må- 
naderna ha haft 31 ! 






FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 87 

— Hälsa att jag skall komma! 

Han återvände till sällskapet nästan paralyserad, 
men måste vara med i glädjen; och det blev även 
gemensam supé med förberedande dans, tills äntligen 
klockan blev elva och man skildes. 



Klockan sex följande morgon var primus på 
benen, tog sitt bad, satt upp på sin häst och red ut 
åt Stockholmsvägen. Han var glad som en lärka 
och lät hästen emellanåt gå steg för steg, så att han 
fick repetera sitt tal, och han talade latin för tallarna 
så att det sjöng i skogen. När klockan slog sju bör- 
jade kanonerna på Slottsbacken att spela; då kastade 
han om hästen och red hem för att göra toalett. 

Ultimus hade haft en svår natt. Han visste att 
han blott behövde räcka ut handen för att få en ny 
borgen av primus, ty han lånade aldrig pengar; han 
skulle gärna göra det i övermorgon, men icke i dag 
— för sin systers skull, och utställaren — var en fattig 
kamrat! Han skulle ha mördat primus, om han sett 
en enda misstänkt blick under aftonens bal kastad på 
hans systers eleganta klänning. Han befann sig i en 
situation sådan som endast en ond stormakt kan upp- 
finna; hela hans med så mycken skicklighet uppförda 
finansbyggnad hotade att störta just nu, då han stod 
vid ingången till en ny bana! Under hans funderingar 
gick tiden, och kl. 8 skulle han vara på samlingsplat- 
sen. Han kom dit och han kom i kyrkan och befann 
sig på hedersplatsen bredvid primus. 

Kantaten spelades upp ; promotor talade om mate- 
matikens ställning till de övriga vetenskaperna i våra 



88 i VÅRBRYTNINGEN 

dagar ; han kastade en hastig blick på de nyaste forsk 
ningarnas resultat ; han redogjorde med några ord för 
Cauchy's skiljande av rötterna till synektiska funktio- 
ner av en variabel, kom in på plana kurvors envelop- 
per och singulära solutioner samt förirrade sig in pi 
vederläggningar av Clairvaults och Eulers föråldrade 
teoremer. Ultimus följde med en stund, men tankarna 
lupo upp med de smala trekvartskolonnerna och gingo 
ned på andra sidan bågen. Han såg ett ögonblick att 
läktaren mitt emot honom var klädd med unga damer; 
men då fick han ögonen på Prechtens våldsamma 
figurer på tabernaklet och han kände hur de tram- 
pade honom på bröstet; han försökte nya uttydningar 
på kragstenarna i koromgången, men tankarna lupo 
ändå runt om ett litet avlångt blått papper; han för- 
sökte se ut på församlingen, men tyckte han såg kam- 
reraren och kassören. Slutligen måste han upp; pro- 
motor hade sagt: att nu voro de vid ingången till 
vetenskapens härliga tempel och gav han dem här- 
med fullmakt att inträda. Hans tankar rörde sig. om 
en svavelsyrefabrik, när han kände en krans läggas 
på sitt huvud och ett skott small av; »Va le praecla- 
rissime Doctor» — han hörde endast ett vale, 
ett vale till allt som han hoppats på och strävat 
efter! Han fick ett papper i handen med namn- 
teckningar under — han observerade att de voro 
obevittnade. 

Primus hade hållit sitt tal. Nu steg ultimus upp 
darrande och blyg och läste upp verserna. 

Han talade om kvinnan; huru hon i alla livets 
skiften är mannens stöd, som moder, som syster — 
härvid gick hans blick upp till läktaren mittöver och 
då han såg sin systers varma blickar blev han stark — 



frXn fjärdinoen och svartbäcken 80 

«ch som brud. Nu slog klockan tolv — det fatala 
Iclockslaget ; hans tal var slut, kanonerna dundrade, 
orgeln spelade upp och klockorna ringde. 

Den vackraste dagen i hans liv var förstörd; han 
som så väl behövde ett minne att värma och stärka 
vid, han fick det ej! 



Åtta dagar senare, innan ännu lagerkransen viss- 
nat, hade han inträtt i ett helt annat tempel än det 
som promotor öppnat för honom; han var anställd 
som kemist på en porslinsfabrik — han var arbetare. 
Första dagen kändes det något tungt att på slaget 7 
vandra in genom den stora porten, som endast öpp- 
nades mot uppvisandet av ett märke, tillsammans med 
dessa tysta misstänksamma människor. 

Men när han inträdde i laboratoriet och hörde 
drejskivors snurrande över sitt huvud, vagnars rul- 
lande, hissars gnällande och verkmästarns kommando- 
ord, då kände han det fridfullare än på gamla Chemi- 
cum bland medikofilares lek och pojkstreck; han 
kände nu först vad arbetets andakt var. När han kom 
in i ateljéen, där unga flickor sutto vid långa bord 
och målade porslinet, och såg deras allvar, deras oav- 
brutna flit som icke stördes av prat eller skratt, föll en 
bit fördom ur hans föreställningar om världen; men i 
nästa ögonblick kände han sig nästan ängslig till mods, 
ty han var ju i paritet med dessa, endast att han var 
primus, vilket dock föreföll honom tvivelaktigt! Han 
skulle anordna tillredning av de färger, med vilka 
.dessa skulle måla; de voro som artister mot honom; 
han skulle analysera kaolinet, innan arbetarn formade 



90 



I VÅRBRYTNINGEN 



det, han skulle undersöka smaltsens smältbarhet, 
innan godset sattes i ugnen — han var ju blott ett 
biträde åt arbetarna! Men han hade ett oerhört b^ 
hov av att vara något mer, han erfor det som en skyl- 
dighet ! Han läste då in sig på sitt laboratorium od 
nätterna och söndagarna för att göra sin upptäckt; han 
såg att det fanns något inom denna gren, som ännu 
icke var gjort här i landet och icke ute heller; det 
var detta han skulle göra. Han underkastade Sévres- 
porslinet de skarpaste analyser för att avlocka det- 
samma dess hemligheter; han måste upptäcka dessa 
lysande färger, som icke förändras i bränningen; ei 
gång var han upptäckten på spår. Han visste noga 
chlorens inverkan på koboltföreningar; huru dessa 
under olika temperaturgrader förändra färg; åter- 
stod då att fixera dessa färger på olika stadier — att 
få en hel skala att röra sig med; dessa resultatlösa 
försök togo månader! De voro icke angenäma for- 
övrigt. 

Mycket folk kom han i beröring med, men dar 
kunde aldrig bli något förhållande, ty man saknade 
varandras förutsättningar. Principalen var rik odi 
obildad, därför kände han sig honom både underläg- 
sen och överlägsen, men det kunde aldrig bli något 
deciderat. 

Herrarna på kontoret voro gott folk nog, men de 
smickrade honom och beklagade honom, och det 
senare var förödmjukande. De undrade så ofta »hur 
f-n man kunde stå i en smutsig blus och koka smörja, 
när man var doktor och adelsman!» Och det var 
just detta han ej ville säga dem. Försökte han under 
sina rastpromenader på den instängda fabriksgården 
tala vid någon arbetare, möttes han alltid med miss- 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 91 

troende; var han ock klädd i sin blus, röjde de vita 
händerna duvan bland kajorna. Då kände han 
olyckan av att bära ett namn! 

En gång hörde han ett par arbetare i portgången 
samtala om honom: 

— Det är då — att våran adel ska gå på det 
där sättet! 

— Å var du lugn, han gjorde^t inte, om inte 
en var nödd! 

— Tror du det? återtog den förste och knep 
med ögonen. 

— Var så säker; han var inte så gemen mot 
oss annars. 

— Men han är en snäll man! 

— Tacka honom den för det; men han har hög- 
färden i sig, den fattiglappen, fast den inte syns ! 

Han återvände till sitt tysta rum och eldade på 
i reverberugnen för hundrade gången. Han såg hur 
smaltsen i digeln antog den ljusröda färgen, så rosen- 
röd som hans vackraste drömmar; han såg hur den 
blev blå som en vårhimmel — han ville fixera den, 
men då bleknade den och blev gråblå som en drin- 
kares öga. 

En dag fann han några kristaller anskjutna på 
ett filter, som stått över några dagar. Han betraktade 
dem genom mikroskopet och kände dem ej ; han visste 
vilka reagentier han begagnat; dessa måste alltså ha 
varit orena. Han underkastade sina kristaller den 
skarpaste analys; han förnyade den flera gånger, 
men kom ej till något resultat. Då slog det som en 
blixt för hans ögon ; han stod vid odödlighetens trös- 
kel, han hade upptäckt ett nytt enkelt ämne! Han 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 93 

sig trött på boktryckarens små, små likformiga vassa 
typer. 

Under dessa vandringar gjorde han en ny och 
som han tyckte ganska intressant bekantskap med sin 
egen personlighet. Så länge hade han umgåtts med 
andras tankar och meningar att han alldeles glömt 
sina egna. Han fann en viss ursprunglighet i dem och 
tyckte att de kändes mycket varmare än de andras. Så 
tänkte han över sitt förflutna liv och fann det så 
solljust det kunde vara, för solljust. Allt vad han 
hemligast önskat hade han fått, allt vad han företagit 
hade lyckats; alltid hade han fått sin vilja fram, 
ingen sorg hade han haft. Han kände sig ofri härvid; 
lyckan tyranniserade honom — lyckan förföljde ho- 
nom! Han erfor ett ödes hand över sig och han 
trodde sig vara den förste, som förstod att Polykrates 
kunde vara olycklig. Dessutom ägde livet ingenting 
att ge honom mera; han visste sitt öde; han visste 
att han kunde vid 45 års ålder äga ett vetenskapligt 
rykte, han visste att han därigenom kunde nå äre- 
ställen ; han hade redan den skönaste och bästa kvinna 
— om ett år kunde hon visserligen vara ful, sjuklig, 
kanske icke så god mer. Det hade han icke mod att 
bära, ty han kände att han icke övat sina krafter att 
bära något sådant, och å andra sidan : om så ej bleve 
förhållandet, så stod han åter på den gamla punkten 
med sin evinnerliga lycka, sin dödande lycka! Han 
färundrade sig dessemellan över att han icke kände 
någon hemlängtan. 

När dessa tankar gjorde honom oro, reste han 
ner till Rom och umgicks med konstnärer och unga 
utlänningar vid beskickningarna. Här fördes då ett 
lustigt liv, och det roade honom stundom. 



94 I VÅRBRYTNINGEN 

Den överenskomna tidpunkten för hans hemresa 
var förbi och han hade redan fått ett påminnelsebrev. 
Han begärde fjorton dagars uppskov. Han låg nu i 
Neapel. 

En afton var han utbjuden till en rysk attaché, 
som ägde en villa vid golfen, en knapp mil söder om 
Vesuven. 

Det var en lysande fest; där voro eldiga vinet och 
svarta ögon; han dansade mycket och var särdeles 
upprymd. Tillsammans med några intima lämnade 
han salongen och gick att promenera i parken. De 
togo vägen utåt en hög klippudde, som sköt rätt ut 
i havet och på vilken var en belvedere. Solen hade 
gått ner och kvällshimlen var redan svart, så att 
stjärnorna brunno röda och stora genom den upp- 
värmda luften. Utsikten var så fri och storartad man 
ville se; rätt ut mellan Capri och Ischia låg havet 
öppet; i norr bakom Vesuv syntes blott ännu alpha 
av Stora Björnen, men i zenith hade de Perseus, 
Cepheus, Andromeda och Cassiopea. De gingo så 
långt ut på klippornas spets, att de hade under sig 
hela vattenytan, vilken, lugn som en spegel, återgav 
hela den del av stjärnkartan som låg i zenith. 

Detta gjorde ett livligt intryck på honom att 
se himlen under sina fötter och han började svärma. 
Han lutade sig fram över barriären och stirrade ned i 
djupet. 

— Sen I, så nära ha väl aldrig syndare haft att 
komma in i himmelen; men det är sant, jag är rik, 
och förr skall en kamel genom ett nålsöga . . . Nej, 
det är icke så! Vad har jag brutit att jag skulle 
bli så rik, så lycklig, att jag ej får gå ditin; jag 
ärvde den synden, det finns då arvsynd och det trodde 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 95 

^ jag ej! Men Perseus föddes av Danae och ett guld- 
jj regn, och jag ser ändå honom med därnere; där- 
, nere, ja! Men himlen är ju däruppe; då måtte det 

fiär vara det andra! 

I detsamma kom ett stjärnfall i synbar riktning 
.från zenith; han såg endast reflexen i vattnet och 

l>lev skrämd av den ljusa punkten, som tycktes komma 

minderifrån rätt upp emot honom. Med ett anskri 

var han uppe på barriären. 

— Jag kommer! utropade han och kastade sig 
med huvudet före ned i den mörka spegeln, som 
spräcktes och förvandlades i en gnistrande kaskad. 
Han syntes snart över ytan och lade sig lugn på 
rygg betraktande stjärnorna, tills båt kom och tog 
lionom. 

— Jag är så lycklig, var hans enda yttrande, 
när han fördes in till hospitalet för sinnessjuka i 
Neapel. 



Ultimus hade återfått sin avhandUng jämte upp- 
lysning att samma »upptäckt» var gjord ett par år 
förut och att den obestämbara kroppen under spektro- 
skopet visat sig vara oxalsyra. 

Denna underrättelse skulle säkerligen ha förkor- 
tat hans liv om icke samtidigt han fått veta, att 
systern blivit förlovad med en väl bärgad person och 
att han därigenom befriades från varje ängslande om- 
sorg för henne. 

Då han nu befann sig ensam och fristående, 
kunde han icke underlåta att känna sig till en viss 
grad lugn och på samma gång en smula lycklig. Han 



96 I VÅRBRYTNINGEN 

eftertänkte om icke detta lugn skulle kunna fixeras; 
vad som oroade honom och jagade honom var det 
löfte han givit sig om återupprättandet av familjens 
namn och glans. Men det fanns ingen, som hört 
detta löfte, som han endast givit sig själv; han fann att 
hans olyckor härledde sig av den enkla omständig- 
heten att han satt nollpunkten på sin skala över lycka 
och olycka för högt; återstod endast att fl3rtta ner 
den och han skulle bli lycklig. Personligen var han 
icke äregirig, alltså skulle detta ganska lätt gå 
for sig. 

Han började i lugn betrakta sin belägenhet i livet 
och fann den bra. Han hade tre nätta rum att bebo, 
ordentligt bord, så stora inkomster att han ej behövde 
neka sig något, och i det lilla samhälle han tillhörde 
åtnjöt han högsta rang. 

Han hade beslutat att icke göra några upptäck- 
ter vidare och övade sig dagligen i resignationen. 
Härigenom inträffade, att han numera arbetade utan 
feber, och se, han såg klarare igenom hela serier av 
fakta, vilka han förut under oron gyttrat ihop; nu 
fann han med lätthet den ena nya förbättringen efter 
den andra i arbetsmetoden och lyckades till och med 
göra en »upptäckt», som gjorde fabrikens varor begär- 
ligare i marknaden. Han hade förut levat i futurum, 
och därför blev allt imperfectum, nu levde han fullt 
i den närvarande tiden, och därför hade han alltid 
en fast trampad mark att gå ut ifrån, innan han tog 
ett steg framåt. Det erövrade lugnet förlänade hela 
hans person och uppträdande denna säkerhet som 
inger förtroende, vilket gjorde att han ofta togs till 
rådgivare i bolagets viktigare frågor. 

Inom året hade han köpt två aktier i fabriken 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 97 

och vid sista bolagsstämman blev han vald till revi- 
sorssuppleant. 

— Den mannen kommer att gå långt, sade någon 
vid tillfället. 

Själv trodde han ingenting, ty han visste av 
erfarenhet huru litet eget arbete förmår. 



7. — Strindberg, I vårbrytningen. 



Det gamla och det nya. 



Vid fullt vårsolsken hade han stigit upp och 
klätt sig, därpå gått upp till slottet på övningen i 
sabelföring och därvid av misstag fått ett kvart-inom- 
hugg i högra knäet, så att han avsvimmat. När han 
vaknade till besinning, låg han ånyo avklädd till 
sängs, men han kände ej igen rummet. En främmande 
doft av varmt vatten påminde om badhus och en 
stark carbolsyrelukt om bårhus. Denna senare före- 
ställning slog honom med skräck, men då han skulle 
göra en vändning för att orientera sig, erfor han en 
sådan häftig smärta i knäet, att han blev liggande 
som han låg. Hans ögon föllo på ett tryckt anslag: 
Ordningsregler: § 1. »De sjuka böra beflita sig om 
gudsfruktan och sedlighet». Han var alltså på sjuk- 
huset bland de levande, varom han blev dess mer 
övertygad när han läste § 2. Patienten erhåller till 
frukost: 10 ort bröd, ett ägg, 6 ort smör o. s. v. 

Nu hörde han ett väldigt knakande, och så ett 
fnysande och frasande och sparkande invid sig och så 
en rostig men dånande stämma: 

— Vad går du i för klass, min gosse? 

Han vände på huvudet och såg att det stod en 
säng till i rummet och att i denna säng låg ett stort 
bylte insvept i filtar; där huvudet efter all beräkning 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 99 

skulle vara syntes endast en massa bindlar med tre 
små öppningar på. Därefter blev han ond för att 
han togs för en scholaris och svarade: 

— Jag vet inte med vem jag har den äran: 
mitt namn är Lundborg, Sörmlänning. 

— Det är detsamma, jag säger du ändå; jag 
är västmanlänning, av 1852 års skörd och kallas van- 
ligen »svinet»; det får du säga också; vi ska klinga, 
när sköterskan kommer med mjölken. Hur gammal är 
du, min gosse? 

— Femton och ett halvt år, svarade den nykomne. 

— Det var betydligt, sa grisen när han fick po- 
tatis till kålrötterna. Jag är trettiofem jag och har 
reumatism; det får man så lätt här i gamla Uppsala 
om man ligger för länge. Jaså, du är bara femton år! 

— Femton och ett halvt . . . 

— Då vet du inte mycket om världen! Säg, 
hur trivs du på sjukhuset. 

— Trivs! Det är ju förfärligt att ligga här, 
när solen skiner så vackert och träden börjar grönska. 

— Så ung du är! Inte är det vackert, när trä- 
den äro gröna; det är ju en gemen färg och det där 
blåa sen på himlen — det är ju så elemenskat ba- 
nalt; det där har jag sett nu i så många Herrans år 
och alltid är det detsamma! Jag kryper därför in 
och lägger mig här, så snart det lider åt sommarn, för 
jag tål inte värmen. 

— Och du finner dig här! 

— Förträffligt! Ser du, när man blir gammal 
som jag, så sätter man värde på att bli skött och om- 
bonad. Det enda som stör mig, är den här ronden, 
när läkaren kommer med sina pojkar och de ska tala 



100 I VÅRBRYTNINGEN 

latin, gubevars. Jag fick recidiv häromdagen när' 
jag hörde en sådan där kyckling, som satte cun 
med accusativus. Du ska få se att det inte blir 
tråkigt här — vi har vår lilla wira om eftermiddagarna. 

I detsamma inträdde sköterskan: 

— Jaså, unga herrn är vaken nu; hur står det 
till? Den där stora också har rört på sig. 

— Se en sån liten vacker gosse Mari har fått; 
nu ska hon sköta om honom väl. 

— Unga herrn ska inte höra på den där stora 
otäcken ; han har förstört så mycket unga gossar här 
i stan, så det är en skam åt det. 

— Mari ska inte säga så där, för det har hon 
bara hört! Gör nu vad hon ska och se om gossen 
ordentligt bara. 

Sköterskan uppfyllde sina åligganden och gick. 

— Nu, sade svinet, skall jag spela för dig sä 
att du somnar. 

— Spela? Vad menar du med det? 

— Jag skall prata för dig; jag har inte hör 
min röst på flera dar, och då är det som musik fö 
mig, när jag får höra den igen! 

— Ja, men du får inte tala sådan där materia 
lism, som du gjorde nyss. 

— Nej bevars! För resten var det inte materia 
lism; det var Semipelagianism, men det vet du int 
vad det är, för du har inte gått på kollegiet. 

— Å, sånt där läste vi i skolan, och Isagogikei 
med. 

— Isagogik! Vad är det för slag? 

— Vet du inte det! Det är ju sånt där, son 
handlar om bibelns — mått, mål och vikt. 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 101 

— Å, herre Gud, kallas det hm — som du sa nyss. 
Det är för märkvärdigt vad allting går framåt; det 
hette bibliska antikviteter i min ungdom; men jag är 
en gammal hund, jag. Jag åkte hit på diligens ; det 
var den tiden då man kunde ta dimission på en får- 
bog och en tunna spisbröd i termin; då kunde man 
spela Fortuna hos Forssens en hel eftermiddag vid 
en sexskillings kopp kaffe; men det är sant, du vet 
inte var Forssens är; ni kalla det visst bakelseanum 
eller något annat dumt. 

Pang, small ett skott, så att rutorna skakade. 

— Nu kom första ångbåten i år; hör du så de 
hurra? Slinken skjuter som en karl i vår. Du vet 
naturligtvis inte vem Slinken ar; han som serverar 
kanonerna vid Fördärvet; han lär ha varit student, 
säger man, men nu är han schåare. 

— Är han mycket gammal nu? 

— Han är litet äldre än jag, men jag har en 
gård i Västmanland, det är skillnaden, ser du. Jag 
skulle bra gärna vilja vara på ångbåten i kväll, för de 
ha sådana goda toddar i förn; men det är sant, jag 
har inte frågat dig om du kan spela knack. 

— Jag kan nog, men jag vill inte; det är ett 
löfte. 

— Jaså; till din mamma? Va? 
-Ja! 

— Nå! — Vet du att jag har uppfunnit en ny 
dryck, som gjort mycket uppseende i den musikaliska 
världen — du vet inte att jag är sångare — det är 
tydligt. Om du går in till Åkerstens, dit du aldrig 
brukar gå, för ni unga gå bara på Taddis och Nor- 
bergs, och begär »Per Samuels rivare», så skall du 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 103 

— Har du sådan med? Du var mig en bad- 
dare. Hör du, det där får du lov att lära mig, med 
växeln! 

— Ja, det är så vigt; och så slipper man springa 
och bevittna namnteckningarna. 

Nu kom ronden; läkaren lade om gossens för- 
band, varefter denne föll i en feberslummer. 

När han vaknade, sutto två främmande vid kam- 
ratens säng och spelade kort på en stol. De förde 
samtalet viskande, och höjde någon på rösten, gjorde 
byltet en hotande åtbörd med näven. När de en 
liten stund därefter gingo sina färde, skedde detta 
så tyst, att han trodde de voro skuggfigurer av hans 
feberbilder. 

Då steg byltet upp och kastade av sig två över- 
flödiga nattrockar, tog av bindlarna från huvudet, 
gömde ljusen bakom ett par stora böcker och gick 
fram till den sjuke. Han lade sin hand på hans panpa, 
skakade på huvudet, bredde sin filt över honom och 
gick tillbaka och satte sig på sängkanten och ringde 
med benen. 

Ljuset föll på hans ansikte, så att han kunde 
observeras av den sjuke. 

Han hade ett jovialiskt ansikte, icke fult, med 
ytterligt trötta, men icke slappa drag. 
Den sjuke rörde på sig. 

— Är du vaken, liten? frågade den tjocke med 
låg röst. 

— Ja, kamrat. 

— Vill du att jag skall gå efter Mari åt dig ? 

— Nej tack, jag är bättre nu. 

— Skall jag spela för dig mera? 



FRÄN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 105 

ft^ist odräglig; det klädde mig inte, sa hon, att vara 
^ där, och hon erinrade sig med tårar i ögonen huru 
»yperb jag var på slotterölet, när jag kom i strump- 
^Jisten och en ut- och invänd nattrock och gjorde 
Docksprång och bondgrin. Då föraktade jag henne! 
Bon soir! Och så var det slut! 

— Sjunger du aldrig mer! 

— Aldrig! 

— Så dum du är! Inte var det något att gå 
och sörja över! 

— Du vet inte vad kärlek är! 

— Gör inte jag? Det är en detalj av livet, 
och får icke vara mer! Vet du, jag håller med din 
fästmö, att det inte klär dig att vara allvarsam. För- 
övrigt skall jag fråga: vad är det som är så allvar- 
samt? Jag för min del tycker, att det är ett stort 
gyckel alltihop; och vet du varför människorna gå 
och se så tungsinta ut? Jo därför att de hålla sig för 
att skratta! Du grinade åt allting och du fick hela 
världen med dig; gå på du och flina och narra den 
där allvarliga masken av de hycklarna ; du har en stor 
uppgift, min bror! 

— Kors i Herrans namn så du talar, gosse; får 
ni lära er sådant i skolorna nu för tiden? 

— Ja, det få vi! Lägg dig nu, så skall jag 
spela för dig. Du tror att jag som ung har något 
att lära av din ålder; bort det! Allt vad du lärt av 
livet har jag läst i böcker, till och med din banala 
kärlekshistoria, på vilken du tyckes grunda hela ditt 
kommande liv och som säkert blivit ett kärkommet 
motiv för din lättja. Nej bevars, du har mycket mera 
att lära av mig, ty det står ännu inte i böcker; du 



FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 107 

som hängas utanför boddörren att flugsmutsas. Vad 
är det för snack ni håller med er filosofi; ni tro att 
den runnit ur klassisk källa, och då är det bara ren 
»upplysning» hundra år efter upplysningen ; den skulle 
ha gått in som en tidskriftsartikel i en tysk småstad ; 
ni tyckte att det var stort att gendriva läran om de 
yttersta straffen, det gjorde vi redan i skolan; ni leva 
på de där magra skulorna, säga ni, ja, min själ, det 
synes; men vi läsa dem, ty vi behöva dem i examen; 
ni tror att tysk syntax är lika med filosofi, men ni vet 
inte att det finns en fransk och en engelsk ; jag läste 
de där korrekturarken en kväll och jag fann — intet, 
inte en pinne för tanken att vila på; det är en torr 
ekvationslösning, men där man redan satt in det ön- 
skade värdet på X för att satisfiera Intresset 

är borta när man känner resultatet; det där veta 
vi allt, men man säger icke sådant där, ty man kan 
misstaga sig. 

Nu kunde kamraten icke styra sig. 

— Jaså, du insulterar den store mannen; gratu- 
I lera dig att du är sjuk, annars skulle du fått ett kok 
I stryk. 

— Han var icke stor, därför att han var be- 
tydelselös ! 

— Skäms du inte, du vet icke att jag är Bo- 
I strömare ! 

— Jo! Det var ni alla; varför skulle då icke 
till och med du! O, du stora tidevarv, som går i 

; graven; det behövdes en professor i filosofi för att 
narra ungdomen från att gå i kyrkan; du stora tid, 
som kunde häckla det tidevarv då man dyrkade för- 
nuftet; du slog ner förnuftet och satte bondförståndet 
på tronen ! 



108 1 VÅRBRYTNINOEN 

»Att vara är att förnimmas» — det kliar i Ii 
nan, då den stora tanken gör sitt intåg. God n, 
Släck ljuset! 

Sköterskan och Boströmaren konsulterade; 
man stannade vid kalla omslag om huvudet. 



FRÄN HAVET 



/ 



Sandhamn i storm. 

Fyrtioåtta min. gissad distans O.S.O. till O. från 
Räntmästartrappan ligger det natursköna Sandhamn 
Pa tre sidor omflutet av vatten och på den fjärde av 
l^avet. När det blåser, går det stora vågor icke 
allenast på havet utan även på land, ity att marken 
består av den finaste skrivsand; eljest är det lugnt. 
När solen skiner är det vackert väder, utom vid in- 
träffande tjocka, då likväl endast fyrvaktarna och 
lotsutkiken åtnjuta solsken. Se närmare väderleks- 
rapporterna utanför telegrafstationen vid Skeppsbron. 
Areal: en mycket liten kvadratmil. Åker be- 
stående av ett par tunnland skursand, på vilken 
^ed mycken möda odlas sandhavre; men som man 
sedan urminnes tider endast haft dåliga år, måste 
"svanarna hämta all sin spannmål från andra orter. I 
"rist på inhemsk spannmål har ön låtit bygga en 
l^olossal väderkvarn, vilken ger ett förmöget utse- 
ende åt det sädesfattiga landet. Av äng finnas några 
•kvadratfot i tullens trädgård, oberäknat ogräset på 
fatorna. Skogen består av 8,000 tallar och e n gran, 
^"ken senare utgör ett föremål för Sandhamnarnas 
livliga beundran och av barnen betraktas som en 
ytterst sällsynt växt. Tallarna förete ett särdeles 
egendomligt yttre och se verkligen ut som de voro 



112 1 VÅRBRYTNINGEN 

predestinerade till »prickar». (Se Nautisk ordbok: 
en stång med en ruska i övre ändan.) 

Ljung och lingon äro öns huvudprodukter. 

Alldenstund björken icke förekommer härstädes, 
skulle man måhända tro att civilisation och upp- 
fostran icke heller trivdes, men som man enligt nyaste 
forskningar funnit, det kunskapens träd ej var någoo 
björk, vilket man förr trott, så har man uppfunnit 
nya, förbättrade metoder vid undervisningen och vun- 
nit särdeles gynnsamma resultaten Den skola son 
Sandhamn själv håller sig kan ge intyg. 

Urinvånarna* äro med kvinnor och barn onk 
kring 300. De flesta innehava statsämbeten. Av 
icke-tjänstemän äro alla hantverkare utom en per- 
manent badgäst och en brevskrivare, vilken, då han 
reste hit i oktober månad, måste ge sig ut för att 
vara målare (kustmålare) för att undvika obehaget 
att bli ansedd som galen — ty så låga tankar hysa 
urinvånarna om sin ö — men vilket föregivande 
höll på att ådraga honom en svårare fiendskap med 
ortens ambulatoriska målare, vilken vädrade en kon- 
kurrent, men lugnade sig då han fick höra att brev- 
skrivaren bara målade vatten. 

Språket är den nautiska dialekten: talas både 
av herrar och damer. Prov: 

En väderlekskonversation: 

— God morgon, min fröken ; vi ha en styv bram- 
segelskultje i dag. 

— Jag tror vi få nr 4 innan middan, eller 



* Här finnas barn på 10 år, vilka aldrig hava sett en häst! 
Man har varit betänkt på kamelavel, men kommunalstyrelsen har 
avslagit. 



FRÅN HAVET 113 

— God morgon, min fru; han går på osten, tror 

g. 

— Tror ni att vi få vackert väder? heter: tror 
att han går på norden? o. s. v. 

Religion. Männen äro i allmänhet gudf ruktiga 
>t svårt väder. Jag har icke hört någon som för- 
tåt Guds existens, men tre som bestritt Kristi 
dom; eljest är den kristna religionen förhärskande, 
XTVL i mindre grad om vintern, då på Sandhamn 
ren kyrka eller präst finnes och predikan endast 
les den varmare årstiden 2 gånger i månaden. 

Läsare: en; idkar även borgerlig näring 
idvid. 

Seder och bruk: oklanderliga, likasom i en 
tidre sjöstad. De unga männen spotta på golvet 
r de äro borta och hava den oseden att tugga 
>ak när de inte röka; för övrigt utmärkta i alla 
seenden, vartill mycket bidrager kommunens be- 
xi att ej tillåta någon spritutskänkning på ön. 

De unga kvinnorna gifta sig vid uppnådd mogen 
der, såvida någon friare infinner sig; eljest fortfara 
t att vara ogifta. 

Huvudnäringen är statens tjänst samt fiske. 

Sandhamn är lots- och tullstation. Inkomsterna 
ra vara utmärkta, vadan de flesta lotsarna och 
ktmästarna äro husägare, utom det att de finnas 
m hava andelar i fartyg. Jag törs icke inlåta mig 
i några detaljer av fruktan för att ådraga mina 
nner taxeringskommitténs näsvisa forskningar. 

Sjukdomar få ej finnas på Sandhamn, all- 

:nstund det ej finnes läkare. Emellertid lära icke 

få i hemlighet vara bekajade med reumatism, vil- 

- S t r i n d b e r g, I vårbrytningen. 



114 I VÄRBRYTNINOEN 

ken sjukdom behandlas med en välkänd illasmakand 
dryck, kallad »gök». (Se Naut. ordb.) 

Teater: finns inte. 

Polis: dito dito. Gardister: dito. 

Historiska minnen: Elias Sehlstedt. Föd( 
1808... dödsåret kan ej uppges alldenstund mannei 
är odödlig. 

Detta är i korthet Elias Sehlstedts Sandhamn - 
ett egendomligt litet ställe, dit bullret från den stora 
världen endast kommer en gång i veckan om som- 
maren och om vintern sällan eller aldrig; havet med 
sina utomordentliga föreställningar; fyrarna, målen 
för oförgätliga lustresor; utkiken med sin präktiga 
arm- och bengymnastik; hamnen med sina vinddri- 
vare och sina nattliga sexor ombord; tuUkammarer 
med sina viror och telegrafen med sitt sköna bräd 
spelsbord . . . å, om jag så ock toge allt bläck son 
näsvisa brevskrivare och fullt misslyckade poeter öt 
och • sandade med hela Sandhamn, min beskrivninj 
bleve ändå . . . Därför slutar jag den och övergå 
till historien om de skeppsbrutna och kapten F. M 

Det var en förmiddag i medio av oktober - 
en »nr 4» tjöt i knutarna — bränningarna vrålad 
— regnet trummade på rutorna — med ett ord all 
möjliga djävulska åtgärder voro vidtagna utomhu 
för att göra en aftonbrasa med toddy så angenär 
som möjligt inomhus. Vi voro just inbegripna i ei 
livligt samtal om reumatismens förbannelse eller syr 
dens inflytande på människokroppen samt undrad 
huruvida Chambord var flintskallig eller rödhåri 
o. d., då dörren öppnas och in träder en jätte, U 
dande tvenne mindre personer med ganska nedslags 
utseende, samt anhöll att på kungl. tullkammare 



I FRÅN HAVET 115 

!^ iå en sjöförklaring uppsatt om barkskeppet Neptuns 

förlisande å Finngrundet. 
; Pfesenfation. 

Kapten M. på Aimo. Kapten F. på Neptun 
• med styrman X. 

Sedan gastarna, ty såsom sådana mottogos de, 
^ välkomnats med en styv bramsegelstoddy och sorgens 
f beklagande var överstökat, uppsattes sjöförklaringen 
j ffled tillhjälp av förste styrmannens journal ; och an- 
f föres i korthet följande, vilket sedan skall romanti- 
seras och kommenteras enligt enskilda meddelanden. 
— Utdrag av journalen, hållen ombord å bark- 
skeppet Neptun, som fördes av undertecknad, skep- 
pare, hemma i Malmö, på resa från Antwerpen till 

Ljusne. 

Den 19:de kl. 4 på morgonen pejlades 

Eggegrunds fyr uti S.V. 1/2 V. med 5 min. gissad 
distans och vixiden N.N.V. med tilltagande storm, 
övra märsseglet, storseglet och klyvaren fastgjordes 
nu, mesanen inhalades på gaffeln, och vi vände undan 
vinden. Kl. 5 på morgonen loggades 4 minuter, kl. 
6 41/2 min., kl. 7 4 min. med styrd N.O. kurs och 
2y2 strecks avdrift från hållen kurs. O. N.O. 1/2 O. i 
behåll, alltså med summerad distans 121/2 min. 
Nu kommer det. 

Vakten purrades till vändning, men tornade far- 
tyget samtidigt. — — — Kl. 8 steg vattnet i rum- 
Diet över kölsvinet, och besättningen tillfrågades om 
den ansåg att något mer kunde göras för fartygets 
räddning. Alla man svarade »nej» och ansågo skeppet 
vara totalt förlorat och att det endast återstod att 
söka rädda livet. Order gavs nu att båten skulle 
sättas i sjön, och med stor och ögonsketvU^ \\Nsl^.ta 



116 I VÅRBRYTNINOEN 



I 



kotntno alla man i båten och lämnades skeppet kl 
9 f. m. Tvenne skepp voro i sikte, varför nödflagg 
hissades, vilket dock ej blev observerat av om- 
nämnda seglare. Kl. 11 f. m. lade en tremastad 
skonare back, vilken befanns vara skonertskeppet 
Aimo, kapten F. M. på resa från Gävle till Grimsby, 
vilken bärgade båt och manskap kl. V2I e. m. 

Härpå inkallades den bärgade besättningen, och 
13 mörka figurer inträdde och uppställde sig i bak- 
grunden — de sågo allvarliga ut, ty de hade för- 
lorat sin lösegendom och det var ju ingenting att 
skratta åt — tycktes för övrigt belåtna med att få 
komma i land. Sjöförklaringen undertecknades av 
samtliga, och den officiella avdelningen av akten var 
över. Nu inbjödos vi — brevskrivaren, vilken så- 
som skriykunnig biträtt vid akten, fick följa med — 
att se hur kapten M. kunde ha det på Aimo. 

Kvällen hade blivit vacker — stjärnorna gjorde 
sig så breda som möjligt för att håna kapten C:s 
fotogenlampa på Korsö, vinden satt och visslade i 
märsarna på de förtöjda fartygen, och på famns- 
långa vågor blevo vi omsider framvräkta till det 
ståtliga Aimo. 

Alldenstund både stewarden och konstapeln fåt< 
gå i land, dukade nu kaptenen själv fram i kajutan 
vad huset förmådde och det var icke småsaker — - 
danskt brännvin, norsk sill, svensk renstek, engelsk 
cakes, holländsk hummer o. s. v., och då slogs dör- 
ren till brödskottet upp och så börjades det. 

Stämningen, som förut varit något blandad, an- 
tog nu en betydligt gladare färg. 

Kapten M. »förtaide» historier på den älskligaste 
skånska och upphov jättesktatt uuder sitt röda skägg 



\ 



FRÅN HAVET 117 



som skulle skrämt nervösa personer, om ej hans 
stora ögon uttryckt det mest godmodiga lynne. 

Kapten F. lät då och då förleda sig till ett skratt, 
och så försjönk han i en djup melankoli, vilken vi 
naturligtvis uteslutande tillskrevo den förlust han 
lidit genom skeppsbrottet. Men det var inte där 
precis som skon för tillfället klämde — han kunde 
inte längre ensam bära på sin sorg, utan måste före- 
visa ett halvt dussin fotografier av sin käresta. 
Styrman X bara åt, teg och såg mulen ut. 
Nu började kapten F. berätta några detaljer om 
I skeppsbrottet. 

När båten sattes i sjön var skeppskatten den 
f första som sprang ombord, nr 2 var märkvärdigt 
'r nog kocken, vilken hela resan legat kränk, men 
nu återfick sin vigör. — Inga kläder fingo med- 
[ ^^gas, ty båten var för liten — endast en säck 
[ med proviant och ett kärl med bomolja. Sjöarna 
[ voro svåra, men — nu kommer en underbar upp- 
gift, som jag på flera sjömäns hedersord ej har 
rätt att jäva — så snart en svårare sjö var i an- 
nalkande utslogs en kvantitet olja och se — vågen 
lade sig! Denna rörelse fortsattes tills Aimo omsider 
'äde bi. Här visste ock kapten M., huruledes han 
blivit purrad av vakten och varskodd angående en 
prick, som ej stod noterad i specialen — man anli- 
tade största kikarn och fann att det var en nöd- 
"agg, man lade back, föll ur kursen — och i våra 
%ar, då man icke allenast icke lär bry sig om 
sl^eppsbrutna, såsom tidsödande, utan till och med 
^^glar mitt igenom , dem som gå i vägen, var detta 
ganska berömvärt. Med ytterligare livsfara . lade 
l^aten till, och upp sprang en ung mati, battvuvad 



118 I VÅRBRYTNINGEN 

och med glädjen i ögonen, kastade sig i arma^ 
på den förvånade M. och tackade honom i det h^ 
nämnde honom vid namn med det förtroliga C 
Igenkänningsscen. De båda sjömännen voro lan< 
män och hade icke sett varandra på 7 år, då < 
bägge varit i livsfara på Malmö redd, i det att t 
ångpanna på en närliggande båt sprang i luften. - 
Slumpen hade förökat det rörande och intressanta 
återseendet. 

Brorskålarna voro redan förbi och supén nalka- 
des punschen, då kapten M. avbröt: Mina herrar, 
nu kommer desserten — upptog en smutsig säd 
från durken och öppnade den. Det är kapten F. 
som bjuder. Ur säcken kom fram en pressylta 
en liten fruntimmerspsalmbok och en kolossal ost 

Kapten F. ryckte åt sig psalmboken 

första bladet, på vilket stod vic 

hennes första nattvardsgång . . . ., vi togo till osj 
pressyltan, som svärmor själv lagat, och osten, som 
under de sekelslånga timmarna i skeppsbåten verk 
ligen hade blivit »gammal», var ganska välkommer 
för att dölja åtskilliga mer än vanligt sentimentals 
sväljningar och befanns så ovanligt stark, att tårarn- 
kommo i ögonen. 

Nu kom punschen, och historierna, och visorna 
Kapten F. glömde sig och sjöng en yankeevisa, kap 
ten M. en dansk — jag tror det var om »Christiaa 
Möer», en mycket välkänd dansk personlighet av halv 
mytiskt ursprung; sist kom turen till den tyste styi 
mannen — han härskade sig, men fick inte frän 
något. 

På tillfrågan förklarade han att han kände si; 
ruskig, • ty han satt i våta kläder och hade förlora 



FRÅN HAVET 119 

sina ombyten. »Inte annat», och nu, på riktigt 
sjömansvis, d. v. s. utan spår av prål, kastade jätten 
M. av sig rock och väst och fortsatte sitt värdskap 
i sticktröjan. 

Nu fick styrmannen mål i mun; och tänk, den 
gamle grobianen sjöng en kärleksvisa av det mest 
oskyldiga slag och berättade i samma väva att han 
varit ringfö riovad sex gånger, men alltid haft otur 
hos fruntimmer, varför han till sist i förargelsen 
gått och gift sig, samt uttryckte nu sin stora miss- 
aktning för könet, till bekräftelse varpå han upp- 
tog ur byxfickan spillror av en tavelram, några glas- 
bitar och en fotografi, föreställande ett fruntimmer 
med en liten flicka vid sidan. Om han hade varit 
ensam skulle han nog givit några vidare jäv mot sitt 
kvinnohat. 

Det var redan över midnatt och kapten F. hade 
smugit sig in i kojen och sov ut efter de sista dagar- 
nas mödor och bekymmer. Som vi ansågo det synd 
att väcka honom, avslutades samkvämet och vi styrde 
hem under det stjärnorna blinkade ännu klarare ut- 
över havet — det stora bindestrecket mellan him- 
»nel och jord. 



FRÅN HAVET 121 

har vaknat. Då börjar det slutligen lukta rök i ka- 
jutan! »nu är det här!» — »Vilket?» — »Vädret!» 

Loss för, loss akter! hissa på stora klyvaren, 
bär av, stick på skotet! Segelsupen är intagen och 
vi äro ute, på tulljakten, på väg till Huvudskär för 
att därifrån leta upp Sandhamn och se på Elias Sehl- 
stedt, ty det är ingen av oss som har sett honom 
eller känner honom. 

Vi är<3 ännu inom måsarnas region. Stränderna 
äro beklädda med lövträd och se ut som alla andra 
stränder. Nu gå vi om en udde. Bössorna klara! 
Vi äro inom skrakarnas region. Mycket riktigt, där 
låg en kulle med ungskrak. De yngsta springa på 
vattnet och modern förut. Fadern — den är aldrig 
hemma; för resten brukar han flyga sin väg när det 
gäller. Två skott och familjen är gallrad. Nu gå 
vi ut genom sista gattet. Detta är ejderfågelns re- 
gion. Här ser förfärligt ut. Bara kala klippor eller 
stenar, utkastade som tuvor i ett träsk, och det 
skulle se löjligt ut, om inte havet utgjorde bakgrun- 
den. Mitt i denna öde skärgård höjer sig för våra 
Wickar vertikalt mot horisonten en besynnerlig pjäs. 
Den ser ut som en galge, men det är ingen galge, 
utan vid närmare påseende en tall. Stormarna ha 
Drutit av kronan och endast lämnat en gren kvar. Mitt 
P^ stammen sitter en snusfjärding, som en fiskare 
^'^git botten ur och hängt upp för att ejdern skall 
%ga ägg i åt honom, och det är ejdern nog dum att 
föra varje år. 

Där simmar en skara ungejder. Nu börjas vilda 
Jakten. Hal an på skoten, hissa på toppen, lova! — 
fall! — Fåglarna springa på vattnet och slå med 
^'ngarna, dyka och komma upp. Jakten, som seglar 



FRÅN HAVET 123 

och 300 fiskare under vår, sommar och höst. Dessa 
300 äro inhysta i 10 kojor, uppförda av strandgods, 
sönderbrutna åror, utslagna relingar, kvistar, ljung, 
lera och jordtorvor. Havet är för fiskaren den 
gröna duken, som han spelar på. Om kvällen sät- 
ter han ut allt vad han äger, sina dyrbara »brag- 
der», om morgonen tar han antingen in några tunnor 
strömming eller också ingenting, eller också har han 
förlorat sin egendom i havets djup. Det är skär- 
karlarnas Homburg, detta Huvudskär — det är bara 
pistolerna som fattas. 

När vi anlände till Huvudskär blåste det redan 
sina 7 skålpund, himlen var mörk och havet som 
bläck. Det var kväll. Nere vid stranden, på havs- 
sidan till, stod ett kummel med ett vitt kors på. 
Det såg ut som ett altare i ett gravkor. Här hade 
en dansk skonare förlist med manskap och allt. Sjön 
hade redan börjat vräka och skummet fördes av vin- 
den högt upp på holmen. Ljungtuvorna lågo som 
remmar efter marken, horisonten, som mörknat allt 
nier, rock inpå, små holmar försvunno i en blink, 
nela marken dånade, man blev mörkrädd, ty det 
föreföll varje ögonblick som om denna vattenmassa 
skulle sluka upp hela skäret. 

Nere på jakten hade man emellertid fått toddy- 
v^ttnet i ordning och satt redan vid tända ljus och 
spelade kort på klaffen. När detta väl var undan- 
KJört, trevade vi oss i mörkret upp till tullstugan, 
dä^ vi skulle beskänkas med en nattdryck. Det var 
det enklaste rum man kunde se. Vitrappade väg- 
8^r utan tapeter, en bänk, ett bord, en säng, i vil- 
•^en den vakthavande mästaren låg och rökte ur en 
svartbränd träsnugga. Nu tog vår musvkus tram 



frAn havet 125 

samt, nu springer den och i ett upplöser den sig i 
en kaskad av skum. 

Mot eftermiddagen hade det blåst upp en liten 
bris, och vi sträckte till havs för att kryssa upp till 
Sandhamn, dit vi beräknade komma följande morgon 
i god tid. 

Det är en augustiafton. Solen är på nedgående 
och har endast några och tjugo grader kvar till hori- 
sonten. Sällskapet ligger i nattrockar, tofflor och 
j pipor — - läsande, spelande bräde, sjungande - på 
I däcket, under intagande av aftontoddyn. Första båts- 
mannen sitter i skansluckan och klackar stövlar, den 
andra ligger och röker Svarta Ankaret nere i sin 
Ifoj. Sverge ligger som en lätt rökstrimma i väster. 
Längst i öster synes en seglare. Seglen äro eldröda 
av den nedgående solens reflexer. Kaskaderna därute 
vid brotten visa sig då och då, men äro nu rosen- 
färgade. Havet har samma ton som luften. Det 
hela är som en enda stor himmel. Några salar 
"gga och sola sig på ett skär. När de få sikte på 
jakten utstöta de ett bölande och kasta sig i sjön. 
Kamraten med flöjten tar upp ett stycke ur Wilhelm 
^ell. Om en stund sticker ett mörkt huvud upp 
^n kabellängd akter om jakten. Fram med lod- 
bössorna! Salarna äro begivna på musik. Det lur- 
^*ga huvudet dyker ned för att ej mer visa sig, och 
kustbevakarna anse sig ha gjort en förlust på 30 rdr. 
Snart synas fyra andra lurviga huvuden kring 
J^lcten, som nu lovat och lagt upp mot vinden. Säll- 
sl^apet badar. Detta är något, att bada mitt i havet, 
Simma i den långa eldgatan solen till mötes och se 
huru röken stiger upp ur kabyssen, där potatisgrytan 
^r påsatt, och veta att det finns brännvitv v kUtte-tv» 



126 I VÅRBRYTNINGEN 

Klockan är tolv på natten. Det har redan mörl 
nat och nu borde månen gå upp, men det gjorde ha 
icke. Men i dess ställe blixtrar det till vid nord 
västra horisonten, men icke starkare än när mai 
tänder en stryksticka, och så blir det mörkt några 
minuter igen. Detta är Korsö fyr. Sandhamns första 
fyr, Sehlstedts gamla vän. 

Här berättade uppsyningsmannen : 

— Sandhamn är en tämligen stor by med små 
krångliga gator och gränder. På sista åren, sedan 
gubben tagit avsked från tullen och icke längre bodde 
i tullhuset och om kvällen varit ute på något parti, 
gick han alltid hem efter fyrn. Han pejlade Korsö i 
syd till ost, ända till skomakarens knut, där tog han 
fyren, knuten och en vedtrave i ett streck full syd 
och kunde så gå baklänges upp i sin gränd och in 
genom sina grindar i kolaste mörkret. 

Nu gingo vi till kojs, sedan vi även fått Grön- 
skärs fyr i sikte och således hade omkring fem mil 
igen till Sandhamn. Följande morgon, då vi vaknadCj 
befunno vi oss strax utanför fyrarna, som ännu 
brunno. Solen skulle just gå upp bakom Grönskär 
som stod där lik en gammal borg på sin höga klippa 
omgiven av en ganska vacker granskog. Fonden 
ur vilken solen skulle gå, bestod av lätta morgon 
skyar, kantade med det briljantaste Cadmium. Högr 
upp belystes skyarna redan av solen. Ute till sjös: 
uppfördes en annan scen. En ångbåt lovade ocl 
väntade på lots. Han såg så osäker ut i rörelserna 
Den kunde vara ett par mil ute. Lotskuttern, me( 
sin stubbade rigg och sin röda våd i seglet, kryssad 
och ingr slag på slag. Ångbåten höll ned emot ho 



FRÅN HAVET 127 

nom så mycket han vågade för grunden. Det. var, 
som de hade haft förstånd bägge två. Ett tu tre 
drabbade de ihop, ett ögonblick, icke längre än som 
behövs för att ge en kyss, och nu fick ångbåten liv 
och hållning, tog en säker kurs och styrde rakt på 
hamnen. Kuttern gick till havs för att göra flera 
sådana där möten. Nu, alldeles som på regissörens 
signal, gick fonden. Tablå ! Solen bröt fram bakom 
Korsö, fyren släcktes i samma ögonblick, och him- 
mel och hav stodo i lågor. Grönskär dröjde några 
minuter ännu — gubben B. går inte så fort i trap- 
porna han — och måsarna skrattade åt honom och 
löjorna tittade upp för att se om det var något 
mankemang med maskineriet. De kände troligen 
gubben B., ty han skulle ha lagt fingrarna på sitt 
astronomiska ur och svurit på, att solen gått för 
tidigt. Vi togo i land vid Korsö brygga och beslöto 
att sova till fulla morgonen för att, efter att ha 
besett fyren, sträcka in till Sandhamn. 

Det fanns i sällskapet en ung, nervo-biliös per- 
son, som läst för mycket estetik och fått för litet 
stryk i sina dar. Denne skillde sig från de sovan- 
des antal och gick i land. Jag höll utkik på honom 
och såg snart hans sittande konturer avteckna sig 
^ot luften från en klippspets vid stra^nden. Han 
*og fram papper och penna. Då visste jag huru det 
s*od till och gick lugn till kojs. 

På morgonen, när jag besökte platsen, hittade 
Jäg en mängd papperslappar, vilka jag samman- 
lade, och fick ihop följande dårskap, som här nedan 
Meddelas till varning för dem, som förläst sig på en 
l^änd havsförfattare. 



128 I VÅRBRYTNINGEN 

Jag låg på kabelgattet, 
Rökte »fem blå* bröder» 
Och tänkte på intet. 



Havet är så grönt, 

Så dunkelt absintgrönt — 

Det är bittert som chlormagnesium 

Och saltare än chlornatrium ; 

Det är kyskt som jodkalium. 

Och glömska, glömska 

Av stora synder och stora sorger 

Den ger endast havet 

Och absint! 

O du gröna absinthav, 

O du stilla absintglömska. 

Döva mina sinnen 

Och låt mig somna i ro 

Som förr jag somnade 

Över en artikel i 

Revue des deux Mondes. 

Sverge ligger som en rök, 

Som röken av en Maduro-Havanna 

Och solen sitter bredvid 

Som en halvsläckt cigarr. 

Men runt kring horisonten 

Stå brotten så röda 

Som bengaliska eldar 

Och lysa på eländet! 



Vi stego upp i fyrtornet, beledsagade av fyr* 
mästaren, vilken icke tycktes ha fått tala med män- 
niskor på långa tider, ty han ville aldrig släppa oss. 

Äntligen nalkas vi målet: Sandhamn. Vi se 

redan folk på bryggan. Är det där Sehlstedt? -^ 

Den där långa? — Nej, det är tullinspektören! 

Än den där kortal — De\ én bo^^^Tk^iijtenen. ^ 



FRÅN HAVET 129 

Vi blevo mottagna på det vänligaste och förda 
-r i trädgården, undfägnade med frukost och punsch, 
pptäckte att vi kunde sjunga kvartetter, och det 
lev middag. Men var är Sehlstedt? Man iakttog 
n viss reserverad tystnad var gång hans namn 
ämndes. Vi sågo dörrstycken uppe i tullhuset, ma- 
de av Elias själv, vi sjöngo hans visor efter frukosten 
ed pianoackompanjemang; men han själv! Är han 
H eller sover han? Äntligen ombeddes vi att i 
uten trupp, under tullinspektörens anförande, med 
ing tåga upp och hälsa gubben. Vi gjorde så, 
avade genom den rysliga sanden upp till en backe, 
är en rödmålad stuga stod. Den såg precis ut som 
la andra stugor med en förstugukvist ; på en ra- 
itt några dahlier och litet reseda. Ovanför dörren 
itt ett förgyllt posthorn. Vi stämde upp och stodo 
andaktsfull tystnad, väntande att få se det glada 
ivudet sticka ut genom ett fönster, som stod 
3pet! Sången var slut! Nej, det blev ingenting. Slut- 
jen gick vår anförare in och kom efter en stund 
llbaka med mannen, som syntes besvärad. Vi fingo 
•dan höra att han i sin blygsamhet ej tyckte om 
'gra hyllningar eller förevisningar. Vi blevo före- 
bilda. Han bad oss vara välkomna, och så blev det 
st! Ja, så skulle vår nyfikenhet ha blivit straffad 
•h historien varit slut; men den gamle, som strax 
irpå gick in, lämnade oss i skötet av sin familj, 
an återkom dock snart nog med konjak och vatten 
h hade skakat allvaret av sig. Nu deltog han i 
ngen, var vänlig och blid, men föreföll aldrig rätt 
id, och det troliga är, att han icke hade mycket 
' vara glad över. En illasinnad kamrat inom ver- 
t och Sandhamnsbo hade uppträtt på ett gement 

• S/r/aäåer^", / vårbrytningen. 



■■■ 1 

130 I VARBRYTNINOeN 

sätt mot den gamle, och nu hatade han sitt gamlt 
Sandhamn och skulle aldrig stannat dir en dag langr^ 
om han ej innehaft posttjänsten. Efter några. tfanimr 
lämnade vi den välvilliga värden, och han visade. tig- 
ej mer den dagen. Det fanns dock en autografsaoh 
lare, som pä eftermiddagen avskickade ett brev, pi 
vilket han kostade en rekommendiition, endast od 
allenast för att få Sehlstedts autograf. Varför sktiOe 
du störa den gamles middagssömn! Förlåt honoa 
från din himmel, Elias ; det var för sin fåfängas skoD 
han gjorde det och icke för din! 



. U' 



På Kanholmsfjärden, 

(Ett referat.) 

iholmsfjärden ligger som en cirkus, 
i märren gnäggar i sina brädfogar och Harö- 
sträcker på armarna och hjular på skogs- 
— Kanholmsfjärden ligger som en nysopad 
a, och sydvästen spelar upp en dubbelrevad 
elspolska. Roslagarna ha valt Fjordholmarna 
loge, och landsortstruppen rustar sig till första 
itationen. Här uppstod en paus, varunder 
arna justerade sina ur, åskådarna beslå sina 
)rassa rockarna för babords knappar och leta 
la sjötermer för att ha klara. Roslagarna 
»ten i sina båtar, vilket för dem är lika med 
Just som rikets 2,499 präster säga amen 
m visar tolv, brinner ett skott av från chefs- 
, lika precis som kanonen i Palais-Royal. Ro- 
. hissa på, klippa med vingarna och göra slag 
ens norra gått. Andra skottet brinner av. 
Ig för styrbords halsar. Nu gäller det! Nr 12 
:s Söderman, hala an styvare om du skall ha 
riset; håll inte för kärt, din snålvarg! Familjen 
m sitter uppklättrad på lovarts låring och 
led mössorna när Sagan passerar akter på 



vända först. Elvan ansåg dock listigare att göra 
slaget i lä om fyran, varigenom hon visserligen ri' 
skerade att förlora vinden, men också hade utsikter 
att komma först eller gå i kvav. Nu ville det sigf 
så, att fyran var en hetsig herre, och gör han vänd- 
ningen tvärt, när han märker medtävlarens avsikt, 
och hade han full rätt att segla ner elvan, men 



FRÅN HAVET 133 

denne uppgav så livliga nödrop, att kamraten lovade 
och släppte fram syndaren, som eljest ofelbart skulle 
ha blivit krossad mot ångarens stäv. Men segel- 
sällskapet? Ja, det vet ingen var det håller hus, 
eller när det skall börja manövern, förrän någon 
upplyser om att de hålla på som bäst att segla, och 
verkligen skönjes en och annan vit fläck i fjärran, 
inte större än en mås i naturlig storlek. Förstorii\- 
gen ökas. Nu äro de här. Mathilda, tvåårigt sto, 
värdigt att vara fallet efter Ariel och Dagmar, 
fört av ryttmästaren Harmens. Men se hur väl 
han sitter; i samlad galopp vänder han och så 

I 

i nied sträckta tyglar full trav, skummet fräser om 
bringan, sidorna löddra sig. Här behövs varken 
spö eller sporrar, och inte dammar det heller och 
inga hundar och inga gatpojkar! Vad tycks om så- 
dan löpning? Så kommer Violet, en vacker lady av 
bästa familj, kastar med huvudet bakåt och är skön 
som döden. Varför skulle du vara snål i sista ögon- 
blicket? Din herre och man skulle eljest ha fått 
dricka din skål ur en silverbägare i marokängsfodral ! 
Det där klädde dig inte, sköna Violet, såvida icke 
det var artighet mot den vackra Danskan, som för- 
vred hjärnan på alla karlar den dagen. Och sedan 
Ariel! Meyers lexikon vet inte om det skall sätta 
^g bland luftandarna eller vattendemonerna, och san- 
nerligen jag vet det heller! Och sedan den vackra 
franskan med sitt etatsråd och sin stora klyvare. 
Det fanns en gammal båtälskare ombord på vår 
%are, och när han fick se Naja greps han av en 
sidan passion till den sköna, att han under senare 
delen av färden försjönk i ett djupt svårmod, så att 
ban varken åt eller drack ! 



134 - I VA.RBRYTNINOEN 

Detta är ett mycket egendomligt fall av mania« 
Emellertid 

Sejlene faldt, 

da steg det: 

— Hvor er Ormen Lange, 

kommer ikke Olaf Tryggvason? 

Ja, så steg ropet! Hvor är Dagmar? Kommer 
icke Dagmar! Nej, det kom ingen Dagmar; hon 
hade förlorat klofallsblock, och utan en sådan är det 
omöjligt att segla. Och inte kom tullkostern Alice 
och inte Esther med sin stora topp och inte Alma 
och inte stadsfiskalen med sin Sigrid och inte Eol 
och inte Gurli. Men Brenda kom och Embla odi 
Nornan och Mary och Falken och bägge kostrarna 
Tryggve och Maria. Och så blev middagen färdig, 
och sedan fingo vi ta i land vid Skarpö och se på 
Roslagarnas pristagning. Det är en ganska vacker 
husslöjd detta Roslagsboarnas båtbyggeri, som egent- 
ligen bedrives i Väddötrakten. Där gör man till och 
med skonare och briggar som bevaras av några bond- 
pojkar, vilka aldrig varit till sjöss, men ändå ge sig 
ut på långresor och leta sig fram både till England 
och Frankrike. Huru långt de drivit sin färdighet, 
kan man finna av uppgifterna, som utvisa att stor- 
båten Sagan tillryggalade banan endast på elva mi- 
nuter längre tid än Ariel. Tänk om en Sagan eller 
en Bernhardina en dag skulle få den äran att tvätta 
sina tjäriga bogar i en Ariels aristokratiska kölvat- 
ten och känna en tretungad flagg på sin oskrapad^ 
gaffel! Elva minuter äro ingen evighet och värr^ 
har hänt! 

Solen har emellertid börjat sjunka bort övcJ 
Stavsnäs, och landen få färg. Harökvarnen, som hel* 



FRÅN HAVET 135 

dagen gått för bottenrevat, har nu lagt bi. Vita 
märren kastar en skugga stor som Cheops' pyra- 
mid, och mästaren på Kanholmsfyren slår på olja. 
Svärtorna komma sträckande och leta upp sina 
nästen, sedan musiken och svordomarna lagt sig. En 
ung stockholmare, som aldrig sett havet eller havs- 
vatten, skiljer sig från sällskapet och går med bråd- 
skande steg ner till stranden. Sedan han sett sig 
försiktigt omkring, hämtar han upp en handfull vat- 
ten och smakar. Det är verkligen salt! Ja, det är 
det! Sedan tar han upp några tångbålar och under- 
söker dem noggrant. Det är verkligen tång! Ja, 
det är det! Sedan kastar han en vittomfattande 
Wick utåt Dalarögattet ! Detta streck är havet; och 
han fotograferar tavlan på sin näthinna. Om han 
kunnat dröja ett par timmar till, skulle han över 
sydöstra landet ha fått se Sandhamns fyrar; två 
ögon, som hålla utkik i mörkret, det ena alltjämt 
öppet, det andra då och då varnande med en bety- 
delsefull blinkning. Men ångvisslan och fanfarerna 
Ma honom tillbaka, och Kanholmsfjärden ligger 
snart lika tyst och sorglig som den brukar om var- 
dagarna, vågorna ta av sig sina vita luvor och gå 
*^U kojs; det stiger ett mörkt moln i väster; solen 
har ledsnat på spektaklet och tycker att det kan 
vara nog, allting går hem och lägger sig. Äro vi 
^ väg än ? Se så där ja ! Loss ! 



Markus Larsson advokat- 
För några år sedan avled historiemålaren D. 
i en vindskammare långt upp på Norra Badstugatan. 
Mannen kom mycket riktigt i jorden, blev någon tid 
därefter synlig i Illustrerad Tidning och beledsagades 
till glömskan av några medlidsamma biografiska upp- 
lysningar. Vore icke hans namn upptaget i Boijes 
målarlexikon och hade icke Carl XIV Johan förevigat 
hans bataljmålningar på ett slott, skulle mannen ovill- 
korligen varit dömd till förintelsen. 

Dahlström tillhörde nämligen den sorlens män- 
niskor, som tagit till sin uppgift att stöta sig med 
folk, och denna sin uppgift vidhöll han konsekvent, 
vilket icke skulle ha varit förenat med några vi- 
dare obehag, om han haft tillräcklig tur, men detta 
måtte han på ett eller annat sätt ha saknat efter 
som han aldrig »blev något», som man säger. 

Emellertid var gubben en ärans man med gam- 
malmodiga vanor. Långt bort på Badstugatan, på 
andra sidan om Surbrunnsgatan, hade han, som 
nämndes, på gamla dagar slagit sig ner och hyrt 
en vindslägenhet med trädgårdstäppa, som jag i 
egenskap av bekant pojke till hans pojkar hade 
nöjet att gräva och ansa. Denna min lust för träd- 
gårdsskötsel, som likväl egenWv^^tv N^\?wxv^<i^ N\d höst- 



FRÅN HAVET 137 

arbetet med äppelträden, förskaffade mig entré i 
^Uset, där jag snart fick mig ålagda varjehanda små 
Uppdrag, bland annat att stå modell eller kolorera 
planscher. Och att Dahlströms oförmåga härrörde 
^v förakt för eller brist på modell, såsom en biograf 
påstått, vågar jag alltså jäva, och det kan kostym- 
förvaltaren vid de kungl. teatrarna likaledes göra, ty 
så granna kläder som vi då fingo bära, har jag aldrig 
Varken förr eller senare burit, och de voro just 
hämtade ur teaterns garderob. 

Om figurerna ändå blevo inkorrekta, så var det 
öiltt fel och icke sönernas, ty den äldste var en jätte 
till kroppen och »skapad» till Carl X, vilken konung 
D. som oftast älskade att framställa. Den andra 
sonen var en lång räkel med ett Pfaltz-Zweibruckiskt 
ansikte och tjänstgjorde som Carl XI. 

Denne son är nu död, och »Carl X» är farmer i 
Sydstaterna. 

Det var en afton åtta dar före jul. Jag stod 
utklädd till dalgosse och bar på en litografisk sten, 
som skulle föreställa en dalkarlsklocka. Gubben satt 
och tecknade : de båda Carlarna stodo och kolorerade 
litografier på ett strykbräde samt tittade då och då 
hånande efter mig om jag skulle tröttna. 

Det drog i armarna och bultade i pulsarna, men 
H hade fast beslutat mig att icke tröttna förrän 
Wbben själv sade till om att upphöra. Detta glömde 
han dock vanligen. Då öppnades dörren, och in 
'fädde Markus Larsson som räddaren, ty gubben 
^eg genast upp och hälsade honom. Larsson var 
nämligen en av de högst få, som någon gång be- 
sökte den gamle, och D. var förtjust i honom, ty han 
disputerade så bra och hade mycket av D:s op^o^v 



138 • I VÅRBRYTNINGEN 

tionslynne i sig, vilket gjorde hetsiga diskurser ^ 
möjliga. 

Larsson befallde genast fram romtoddy, och sam* 
talet var snart i gång. Larsson yttrade sig alltid med 
en avgjord bitterhet mot allt vad människor hette 
och avlades att lägga i dagen en hårdhjärtenhet odi 
cynism, som var honom alldeles främmande, ty han 
var i grunden en mycket lättrörd natur, vars goda 
hjärta ofta försatte hans person i brydsamma om- 
ständigheter. Samtalet kom händelsevis in på ka- 
pitlet om att hjälpa, och Larsson yrkade avgjort på 
att man aldrig skulle hjälpa någon människa, ty »det 
vore att korrigera Försynen, som sände både gott 
och ont». Härvid uppstod en ytterst långspunnen 
och djupsinnig tvist, som ändades med att Larsson 
berättade ett äventyr om huruledes han en gång 
skaffade en människa två års straffarbete, då han 
ville hjälpa honom från tre månaders enkelt fängelse. 

Det är denna skildring jag skall söka återgiva i 
Oratio recta såsom den då stod för mig under det 
han berättade. Historien var visserligen endast äm- 
nad att meddelas upplysningsvis, men under gången 
av berättelsen, som han med sitt ofantligt utveck- 
lade färgminne småningom återkallade i alla dess 
detaljer, insåg han att den i sig själv ej var nog in- 
tressant och därför måste målas på, ty att han skulte 
minnas vad han tänkte vid kortspelet eller huru 
luften såg ut vid den timman, då han passerade 
Skägga, kan icke gärna vara möjligt. Emellertid fick 
jag vara vittne till ett arbete, som på en gång var 
diktarens och målarens, som jag visserligen aldrig 
förgätit, men som jag bäst kan framkalla ur minnet 
genom att föreställa mig berättaren. När han gav 



FRÅN HAVET t3Q 

en naturskildring rörde han handen såsom om hän 
fört penseln, och när han talade om solnedgången såg 
jag reflexerna i hans öga. Jag såg huru november- 
vinden blåste genom hans mörka, yviga hår; huru 
nustascherna höjde sig av indignation när han stod 
infor domaren, och huru ett besynnerligt vekt ursinne 
gnistrade ur hans ögon när han, hånande sig själv, 
parodierade sitt försvarstal. Hela mannen verkade 
som cinnober och asfalt, hans livfärger. 
j. Det var sol och det var likbår, eldsken och natt, 
kanske även något avgrund och lågor. Han tillade 
sina substantiver epitet, vilka verkade som rött 
bredvid blått; adverber från mörkrets regioner togo 
adjektiver från himmelen under armen; han gjorde 
ett superlativ över superlativen utan att begagna 
svordom, ocli han komponerade med toner: det var 
fargläran, tillämpad på språket. 

Han fantiserade kanske största delen, men det 
var vackert, och därför vill jag försöka att återge 
det; kan jag det icke — då har också jag fanti- 
serat. 



Marktfs Larssons berättelse. 

— Det var i början av december för så och så 
ojånga år sen — det minns jag inte. Sandhamn låg 
som ett fyrfartyg ankrat i havet. All förbindelse med 
land var slut, ty det varken bar eller brast, och 
n^an hade provianterat för tre månader. Fyrarna 
voro icke släckta, ty havet gick ännu öppet, men 
Dian hade icke sett ett fartyg på tre veckor. 

Det var eget att iakttaga huru infamt goda alla 
nianniskor blevo så snart vintern kom. Alla små- 



140 I VÅRBRYTNINGEN 

stadstvister upphörde. Man spelade sitt domino pi 
ölstugan i all fredlighet; man lånade till varandra 
än det ena, än det andra till livets uppehälle, ty man 
kunde aldrig själv gå säker från brist. 

Det var, nog av, en decemberafton. Snön hade 
redan fallit och satt sina vita överdrag på kobbar 
och skär. Det blåste en dubbelrevad märssegels- 
kultje, och termometern föll. Telegraftrådarna sjöngo 
jämmerligt om kommande kyla. Lotsarna sutto inne 
och drömde vid ofantliga teknorrar om torra kläder 
och varma bäddar. Men på telegrafstationen sutto 
jag, telegrafkommissarien och den infrusna prästen pa 
Möja, som inte kunde komma hem i brist på lägen- 
het, och spelade wira. Jag har alltid hatat kort, men 
därför roa de mig ibland. 

Vi svalkade oss med romtoddar ur stora glas- 
bägare, tillhörande telegrafverket och avsedda för 
lokalbatteriet. Jag hade just tagit bort prästens turné 
sju med en gask på fyra och skulle till att visi- 
tera talongen. Spelet var galet, men jag beräknade 
mitt folk. 

Kommissarien var en försiktig räknekarl, prästen 
en deciderad kanalje, som å sin sida tog mitt lynne 
i beräkning och visste att jag skulle misskänna ho- 
nom. Jag ansåg alltså avgjort att han icke hade 
några kort ; den andra hade ett sjuspel och jag själv 
icke ett kort, alltså skulle det finnas något i talon- 
gen. Då började med ens relaiet att skramla..- 
— — — . och ovanpå det . — upprepade gånger. 

— Det är bara mamsellen i Vaxholm som vill 

prata, sade kommissarien, som icke ville försaka njut- 

ningen av att se mina *\\\us\otv^\ om ^\n^ ^^el gå 



FRÅN HAVET 141 

rd. Skramlet fortfor. Jag plockade och vän- 
lapparna utan att få syn på en enda figur. 
i blev larmet värre. 

t eldade om donen, det fräste med utropstec- 
1 det haglade skällsord, tills slutligen klockan 

I ringa; då steg kommissarien upp, och jag 

t var Stockholmarna. Sedan några officiella 
isord blivit utväxlade och lodet uppdraget, 
)p följande 20-ordiga privattelegram, som för 
>lk blev uppslaget till en rätt sorglig historia. 

Lotsåldermannen, Sandhamn. 

Dnerten Jensina avgått Malmö. Väntas möj- 
kväll. Utkik av nöden. Ankra på banken, 
are telegraferas. 

Fly ga rs so n. 

i blev det oro i byn, och få minuter därefter 
tvenne lotsar med nattkikaren klättra upp i 
vilken tjänade som utkik och varifrån man 
;e ända till sex mil ut till havs. 
)ckan åtta rapporterades en lanterna synlig 

II väst. Kuttern gjordes klar, och 6 man rustade 
färden, som lovade att bli rätt intressant, ty 
t var ogenomträngligt, snötjocka väntades, och 
r svår, allt omständigheter som gjorde att jag 
olja med. 

irt hade man skottat snön av däck och revat 
frost styvnade storseglet. Under tiden satt 
re i kajutan och värmde mig vid kaminen. 
n svaga belysningen av ett talgljus tog jag 
en i betraktande: fyra britsar med fårskinns- 



142 I vAantYT 

fällar, en dragkista med kla 
psalmbok och nigrt brö^ 
vinet. ^i 

Inom nigra minuter n 
rörelser att vi voro utom 1 
ken och stuvade psalmboken 

Nu började biten att ht 
hoppade av förskräckelse, ( 
jag utsträckt baklänges som 
upp och tog mig fram på i 
kom till kabelgattet, min fa 
räknat att få hålla mig i 
redan upptaget. Där stod C 
och stirrade ut över havsyt 

Jag sporde an honom, 
fast i spänntampama på h 

— Vem har uppassning 

— Det har jag. 

— Ar Otto rädd? 

— A fan heller; men i 
ligt! 

Karlen var vit om no 

— Vad har hänt? 

— Om han är tyst får h 
Jag blev litet — jag v< 

— men situationen var ( 

Vi hade just släppt Korsö ocn nouo Kurs ut emeiiiu' 

Södergrundans och Stålbådans bojar. 

Framför oss endast en mörk vägg, så tjock, att 
man liksom kände huru det skulle ta emot när som 
helst, och på väggen två ljuspunkter. Den ena OrÖfl' 
skärs fyr, lugn och orörlig; den andra skonarens lan- 
terna; orolig som en lyktgubbe, än uppe, än nere- 



FRÅN HAVET 143 

h så i mörkret höjde sig en ännu mörkare kropp; 
: var en sjö. Han reser sig hotande, högre än 
ra huvuden, han går mot oss, han springer ljudlös 
nu är han här. 

Nu blixtrar det till; mitt på den mörka vågen 
ar en ljus cirkel, och vid skenet ser jag den hem- 
^a gröna färgen, som i nästa ögonblick blir likvitt. 
i äro uppe på vågen och skummet yr omkring oss, 
len återigen ser jag den lysande cirkeln flamma till 
ch försvinna i mörkret. Jag rycker lotsen i rocken 
i att det brakar i knapparna : 

— Såg du inte ? 

— Jo visst, det är från vår lanterna! 

Jag vände mig om, och ljuset från lanternan, 
om vi hade hissat på toppen, föll mig i ansiktet. I 
etsamma hördes ett klämtslag, tungt och dovt som 
n brandsignal. Nu var det lotsens tur. 

— Hörde han? viskade han konvulsiviskt, och 

^g kände huru hans andedräkt rimmade sig i mitt 
år. 

Ett klämtslag till! 

Jag kände att jag frös ända ner i stövlarna och 
tt håren reste sig på pälskragen. Ja, aldrig i mitt 
sia liv har jag känt mig så liten, ty jag stod mitt 
mot det oförklarliga. Ingen kyrka fanns på tre mils 
vstånd. Någon klockprick finnes ej i hela Svenska 
l^ärgården, skonaren kunde icke ha en så stor kloc- 
d) och till på köpet kom ljudet nedifrån. 

^ Detta betyder något, sade lotsen, ja, ja, jag 
et nog att man inte kan undgå sitt öde. Vet herrn 
*g ville lega ut vakten i kväll och bjöd pojkarna tio 
iksdaler, men ingen ville! Vi få väl se! 

— Tror Otto på skrock ? 



144 -I VÅRBRYTNINGEN 

— Man ska inte kalla för skrock det som inte 
aret ! 

Jag lät samtalet vara slut, ty jag hade just 
ingenting att tillägga. 

Vi voro snart ute på flacket och höUo ner emot 
skonaren, som kryssade för att komma in. Om e& 
halv timme hade vi honom rätt för-ut och höllo oss 
nu efter för att passa på när han skulle vända. 

När vändningen var gjord, brassade han back 
och lade upp mot vinden. 

Det avgörande ögonblicket var inne. 

Kuttern höll fullt och sköt akterifrån fram utmed 
läsidan. I detsamma kom en sjö, lyfte oss upp i jämn- 
höjd med märsen, och med ett språng satt lotsen 
uppe i vanten. Jag kastade en blick ned på skonaren, 
och den översikt jag hann taga verkade lugnande. 
Konstapeln, som stod i öppna kabyssdörren, skakade 
grötkitteln på krokarna; kocken skurade knivar; 
kaptenen tittade ut ur kojen i skjortärmarna och 
hälsade ett lugnt godafton; alla man stodo klara 
vid brassarna — det var en bit hemliv i måsper- 
spektiv på ett par sekunder — och vi voro åter ute 
i mörkret. 

Jag gick ner, lade mig på en brits och funderade. 
Även jag hade blivit vidskeplig. 

Därpå tog man upp brödkanterna från durken 
och serverade brännvin. Kaminen rödglödgades av de 
hyggliga lotsarna, som svepte mig i fårskinn och 
tvungö mig att liggande spela smutsiga kort pa 
bvråklaffen. 

* 

Ihider en animerad mariage inlupo vi åter i ham- 
nen och mottogos icke av några oroliga hustrur eller 
jämrande barn. 



FRÅN HAVET 145 

Jag SOV mycket illa om natten och hörde i söm- 
n huru man knackade på fönsterrutor, ropade 
mn på lotsar och bullrade med rundhult. Dess- 
lellan tog blåsten ett tag i takresningen, gastkra- 
ide skorstenen på min stuga och trängde in mellan 
ill och skinn, så att de lossnade tapeterna loss- 
ide än mera och ett regn av murbruk smattrande 
inn ned mellan rappningen och tapeten. Tittade 
g då upp, blinkade Korsö fyr med sitt klipska öga 
bom ville han viska om något — men jag hade 
Igen håg att höra på, utan kröp ned under täcket. 

På morgonen passerade jag vid min vanliga pro- 
lenad grupper av tystlåtna lotsar med hemlighets- 
idlt utseende. Det hade hänt något. Jag frågade, 
len fick undvikande svar. Slutligen talade man 
'm att Otto hade satt bort skonaren. Då ringde det 
öronen på mig, och jag tänkte på klämtningen. 

Framåt middagen kom bogseraren i land med 
len bärgade besättningen och den förolyckade lotsen. 
Udermannen stod nere på bryggan och tog emot. 

— Hur i Herrans namn har du burit dig åt, 
)tto? 

— Jag vet inte, jag; det var mitt öde. I fjorton 
'r har jag fört in fartyg och i mycket svårare 
'äder, men nu skulle olyckan vara framme, och då 
^de ingen hjälpa, svarade Otto med fullkomlig 
'^ignation och förföll i tystnad. 

Härpå bröt kaptenen på skonaren ut i en skur 
'^ förbannelser över lotsen och lovade att ta ut er- 
ittning till sista skillingen, om så lotsen skulle gå 
^ån gård och grund. Detta gjorde ett starkt och 
behagligt intryck på alla de närvarande, och jag 
^lade i tysthet en ed att hjälpa lotsen, om nagotv n^xv 



146 I VÅRBRYTNINOEN 

var, skulle det också gå löst på skepparen, ty ]i 
kände på mig att lotsen var oskyldig, och att d 
fanns dolda motiv, dem jag för en upplyst döma: 
skulle dra fram i dagen. 

Sällskapet for till staden, lotsen för att awak 
krigsrättens hållande. Jag var ute och åsåg ber, 
ningsarbetet samt gjorde studier — ovanligt sorglig 

Därpå skaffade jag mig ett sjökort, ett lotsregl 
mente och Klints navigation samt började studer 
Sedan jag så under förmiddagarna observerat plats( 
och pejlat fyrarna, sammankallade jag de sex soi 
varit på vakten. Jag frågade dem om de hade någ( 
ätt anföra till kamratens försvar. 

De hade ingenting. 

Kompasserna hade befunnits nyjusterade och ri^ 
tiga; vädret var mulet, men ingalunda disigt; sjäh 
mörkret var gynnande för fyrarnas pejling, och strör 
sättning fanns inte därute. Saken var alltså ofö 
klarlig. Lotsen var känd för stor ordentlighet oc 
brukade aldrig supa, men han hade varit litet besyi 
nerlig dagarna förut, ty hustrun hade just då var 
mycket sjuk, och han hade vakat om nätterna. 

— Där ha vi en punkt, tänkte jag. 

— Vad straff tror ni han får? 

— En tre månader! 

— Straffarbete? 

— Det blir väl fängelse, som vanligt. 

— Han skall vid min salighet gå fri, så sant jaf 
heter Larsson, nu svor jag på't! 

Gubbarna sågo förvånade på mig; jag tackad< 
dem för upplysningarna och gick. 

Otto kom tillbaka, nedslagen, och hade erkän 
allt. Nästa krigsrätt sku\W ^vtt^ om åtta dagar, ocl 



FRÅN HAVET 147 

då skulle han få sin dom. Jag tog honom i enskilt 
förhör och fick småningom ur honom sex fakta, som 
jag ansåg vara friande; dock fann han skamligt att 
skylla på hustruns sjukdom. 

— Var du lugn, min gosse, och se om din gumma, 
så följer jag med dig till stan när du skall in nästa 
gång, och lita på mig, du! 

Den stackars lotsen gjorde så även. I fyra 
dagar skrev jag hans försvarstal, och sedan lärde jag 
mig det utantill. Detta var nästan det värsta. Mitt 
Qver ön, på andra sidan utkiken, låg stranden all- 
deles blottad för havet. När då det blåste havsvind, 
: kunde sjöarna vräka sig många famnar upp på den 
|. släta sandstranden, och det var dit jag begav mig för 
f att få en lämplig lokal för min fingerade sjökrigsrätt. 
f Rätt ut till havs syntes de två masterna snett 

skärande horisonten; strax i ost Svartbådans spira, 
och längre bort Grönskärs fyr. 

Där kom en lång, genomskinlig sjö; han var vit 
' * huvudet: det var auditören. jag sprang ut på 
sandbottnen när återsvallet drog sig tillbaka, och 
strax kom en stor, tjock, grön kommendörkapten 
^ch sopade ut mina spår, men låg i nästa ögonblick 
krossad vid mina fötter, jag talade mot vinden och 
^3gen; sandhavren böjde sig och slopades, men reste 
sig igen tills nästa våg kom. När jag hunnit till 
mitten av talet, glömde jag bort resten och fortsatte 
pä fri hand, kom ifrån ämnet, och slutade med en 
förtvivlad bön om nåd. 

Detta förargade mig, ty jag stod endast på min 
rätt, och jag njöt när sanden piskade mig i ansiktet 
som en bestraffning för min feghet. 

Krypande uppför klipporna, ty vinden skuVW Vv^ 



148 I VÅRBRYTNINGEN 

slagit omkull mig, begav jag mig upp i skogen, åt 
några ruttna lingon och började om igen för mitt 
nya auditorium. 

Den sjunde dagen var inne, och vi skulle resa. 
De inre fjärdarna åt Vaxholm till hade varit isbelagda, 
men blivit uppbrutna av en stark ostlig vind. Otto, 
hans broder och jag skulle anträda den svåra färden, 
seglande i en Hten öppen båt. Klockan 12 på mid- 
dagen stodo vi resklädda nere vid stranden. Det var 
ett par grader kallt, vädret var klart, och med den 
vind vi hade, beräknades 8 eller 10 timmar till Vax- 
holm, där vi skulle ligga över natten. 

Jag var beredd på allt, och sedan vi inne hos 
några lotsar fått åtskilliga färdknäppar, hade model 
stigit i en så oerhörd grad, att jag icke fastade mig 
vid att båten endast var avsedd för tre personer ocl 
ändå lastad med en strömmingsfjärding, åtta tomm^ 
brännvinskaggar och ett par säckar med kläder, si 
att, när vi krupit ned, båtkanterna endast lågo et 
kvarter över vattnet. Storseglet, en större uppsprät 
tad säck, och focken, i förhållande därtill, hissade^ 
på, och vi voro till sjöss. Otto satt till rörs, broderi 
skötte focken, och jag satt midskepps vid strömmings 
fjärdingen. 

Sinnesstämningen var alls icke melankolisk. Jag 
trakterade en mungiga, som jag fått av en holländsk 
sjöman, och brodern sjöng yankeevisor. Vi rökte 
våra snuggor i samma lugn, som om vi suttit hemma. 
Solen började redan att rosfärga snön på de östra 
kobbarna, då vi anlände till Smörasken. Här plockade 
man litet sten i båten. Detta föreföll mig misstänkt, 
men man skyllde på Kanholmsfjärden och på den fri- 
skande vinden. Vi lade ytterligare i land på Hassel- 



frJIn havet 149 

• 

kobben, där siipen av samma namn togs, ty nu skulle 
vi ut på öppna sjöti. 

Solen gick ned, och i västra horisonten hade 
mörka molnmassor hopat sig som berg. Ibland brusto 
de, och ut ur den svarta väggen flöt, som ur en vul- 
kan, en massa rött ljus, så intensivt, att ögat blän- 
dades och såg allting ännu svartare sedan. Det bör- 
jade stänka framifrån stäven; samtalet tystnade; 
snuggorna slocknade; sjöarna blevo allt högre, och 
båtens rörelser oroligare. Man kände varje nyck 
av vinden. Då ryckte det till i seglet, läsidan låg 
under vattnet, och det forsade om fötterna. 

— Stick på skotet ! skrek jag ofrivilligt. 

— Är han rädd? frågade Otto och höll an lika 
fullt. Då teg jag. Båten pressades nu fram med 
slaksidan så hårt, att intet vatten kom in mera. 
I stället slog sjön över från lovart. Framåt gick 
det, så att det pep om'et. Då sprang fockskotet. 
Båten girade till, seglet flaxade och slog så olycks- 
bådande, att jag verkligen blev rädd. Hela företaget 
syntes mig så oerhört oförskämt, så löjligt djärvt, 
att jag- började skratta. Jag satt liksom mitt i sjön. 
Vatten in i båten, halvkrossade sjöar bak ryggen, 
skummet som ett yr fram i fören, och läsidan ett 
J^arter under ytan. Emellertid började jag frysa, 
ty vattnet gick över pälskragen och sög sig ner 
effer ryggen. Fötterna voro i vattnet till smalbenet. 

Snart var skotet lagat, och vi i full fart igen. 
Jag började tänka över belägenheten. Otto hade 
icnipit upp på lovartsidan, över kavajen hade han 
dragit en vit sticktröja, som gjorde ett lika kallt 
intryck, som det av skjortärmar. Den sista röda sol- 
reflexen föJJ på hans mörka ansikte. Vat\^ ?^^?> 



150 I VÄRBK\T>iiyQEN 

jag varnande tilltalade hononiy svarade han med eti 
do\i skratt och blev därefter tvst. Var han drucken r 
Det vet jag ej än i dag. Eller tänkte han segla oss 
i kvav i sin fört\ivlan, t)' han var förtvivlad, fastän 
han höll god min. Jag knäppte emellertid upp päl- 
sen, för att vara beredd, upptog försiktigt min kniv 
och avskar oförmärkt snörena på mina lapp-pjäxon 
Därpå stack jag den uppslagna kniven in i pälsär- 
men, fast besluten att kapa skotet vid förefallande 
behov. 

Ju längre \i kommo ut på fjärden, dess störri 
andrum fick vinden, och sjöarna blevo allt längre 
Till råga på eländet började jag frysa, men vågad< 
icke bedja om brännvinet, ty jag var rädd för värj 
rörelse man gjorde. Otto hade emellertid gjort fas 
skotet och började ösa. Då såg jag upp mot vind 
sidan; det svartnade på en fläck, och efter oss w 
sade fram på vattnet en kåre, jag skulle vilja kall 
den en ande, ty den var osynlig, fastän man så 
dess mörka spår. 

— Stick på skotet, eller jag kapar! — och ku 
ven var framme som en blixt. I samma ögonblic 
satt jag med benen i vattnet, kände en stark arf 
fatta om min handlove, och båten reste sig iger 
Skotet var oskadat, och det var räddningen. D 
sade brodern med ett irriterande lugn: segla int 
så hårt, Otto, och därpå: herrn ska inte vara rädd 
för det här ä' ingenting. 

På detta sätt gick ytterligare en halv timme 
och det blev mörkt. Men fram mellan focken och 
staget såg jag den lilla Kanholmsfyren, som lyste 
wcd sitt fasta, orörliga ske^tv, ocVv %Q>m skulle verkai 



frXn havet 151 

lugnande, om icke mina nerver varit så ytterligt 
retade av de oupphörliga ryckningarna. 

Jag fick dödsfantasier. Locket hade fallit av 
strömmingsfjärdingen, och jag såg med avund på de 
vita skepnaderna, som sovo där så lugnt med öppna 
ögon. Även de hade dött i blomman av sin ung- 
dom, under stilla promenader i de dunkla tångsko- 
garna därnere på den otäcka sjöbottnen. 

I min betryckta ställning måste jag se på dem, 
ty jag kunde icke vända på mig, och vad jag än 
tänkte på, såg jag alltjämt de öppna röda ögonen 
stirra på mig. Då förstod jag, varför pappa lade 
tolvskillingar på systerns ögon när hon var död. Jag 
filosoferade över min stryksticksask för att förströ 
fflina tankar. Jag såg ännu en ring efter stearin- 
ljuset som jag släckte i går kväll, ty jag begagnade 
alltid asken som Ijussläckare. Jag erinrade mig vad 
Mg hade läst just då, vid det där ljuset, innan jag 
somnade i min varma säng. Det var en obegriplig 
filosofi, som jag lånat av prästen. Som jag aldrig 
^ker i böcker, utan fäster pagina i minnet, erinrade 
jag mig genast sid. 26, där jag slöt. Det handlade 
^^ Kant. Det enda jag fattat av den mannens för 
ovngt underliga läror var imperativet att man måste 
*ro. Nu rock det till igen. Jag beslöt mig för att 
'fo, men min hjärna var så förvirrad, att jag ej 
visste plå vad. 

På Otto trodde jag inte mera, ty han var tyd- 
ligen bortkommen och dessutom ej att lita på, då 
han ju nyss hade satt bort en skonare. Brodern var 
visserligen bättre, men han satt vid fockskotet. Så 
där raglade min hjärna av och an mellan för och 
akter, tills jag slutligen tror att jag trodde på Kan- 



152 I VÅRBRYTNINGEN 

a 

holms fyr, med en hemlig reiservatiön, i händelse vi 
snart skulle komma i lä under landet. 

Mycket riktigt. Ryckningarna upphörde och med 
dem dödstankarna, och när vi strax därpå pas8^ 
rade »Vita Märrn», vilken stod likt ett vitt spöke 
på sin klippa, kände jag mig som hemma hos mig, 
och satt redan och öste i allsköns ro efter en val- 
fången styrkdryck. Jag nickade vänligt åt fyren och 
tackade för gott sällskap, varpå vi vände ned mot 
ett annat ljus, som sken mycket oroligare, men ocksi 
mycket varmare — det var smedens, hos vilken vi 
skulle rasta. 

Vilken vällust att få gå i land och räta ut sin 
domnade kropp efter en sådan färd! 

Vi sutto snart framför en stockeld inne hos sme- 
den, där man höll på med julrustningar, och talade 
om det överståndna som om en lustig bagatell; 

Sedan vi ätit och druckit, började vi ätt leka. 
Man dansade efter mungiga; hundarna skällde och 
hoppade kring golvet som galningar; själva Otto 
hade glömt sin sorg, och ingen frågade om orsaken 
till den sena resan. Där berättade även Otto om 
anledningen till den underbara klämtningen. Det var 
ledvagnen som fockskotet löper på, vilken lossnat i 
den ena ändan, och sedan tjänstgjorde som en slags 
stämgaffel. 

Snart sutto vi åter stuvade i vår båt och skulle 
börja kryssningen över fjärdarna ned till Vaxholm. 
Jag hade noga förvissat mig om att inga större vat- 
ten förefunnos på den återstående vägen, och litade 
dessutom på de nyförvärvade själskrafterna. 

Det dröjde dock icke länge, förrän ett nytt 
elände började, sju gånger värre än förut, och jag 



frAn havet 153 

insåg snart, att fjärdar kunna vara ganska stora, 
fastän de äro små — för lotsar. Vi dublérade »Sil- 
verkannan», under fara att bli sönderslagna mot det 
branta berget. 

Månan hade emellertid gått upp och stack fram 

mellan trasiga moln, vilket gjorde uppträdet ännu 

hemskare, ty nu såg man eländet i all dess storhet. 

Sjöarna voro svarta som bläck, och månljuset låg 

som drivet silver, fläckvis. Det stötte på likvagn. 

Brodern, som satt i fören och höll utkik, hade dragit 

på sig en svart oljerock, vilken alltjämt vättes av 

sjöarna och när ljuset föll på rockens tunga, skarpa 

veck, såg mannen ut som en järnstaty. Vinden kom 

rytande över landen och kastade sig handlöst ned 

pi båten, som pressades och våndades. Då vi vände 

under land, hördes ett ögonblick suset i de snöiga 

panarna eller viskningen i vassen, varvid jag 

\ tänkte: Herre Gud, den som vore i land! — Så 

I voro vi åter ute igen, och då vaknade alla goda 

■ 'öresatser. Du har varit ett svin, Larsson, men 

I^ommer du med livet från den här färden, så 

!" skall det bli folk av dig, tänkte jag helt vackert. 

Jag var icke annars rädd för sjön, men nu voro mina 

nerver ytterhgt försvagade, helst som den artificiella 

smnesstyrkan började blåsa bort. Jag domnade små- 

^^ngom av och förföll i en slags osalig dåsighet. 

^^Si plang, kling, klung, klong, lät det plötsligen. 

J^g vaknade och lystrade. Omigen! Det var glas- 

''armonika, speldosa, fortepiano, men det var vackert 

^'Hsammans, och jäg blev helt varm. Musik på sjön i 

Månskenet, mitt på fjärden! 

Kling, klang, ett långt kratsch som av en kran- 
^äg, och båten stannade, mitt i sjön. 



FRÅN HAVET 155 

Kanonjären, som postade utanför, hade redan 
anställt ett förberedande förhör med min stackars 
vän, vilket jag förgäves sökt avstyra. 

En och annan officer hade börjat komma. Vi 
gingo in och satte oss i förmaket eller rättare för- 
stugan. Nu kom skepparen med sitt ombud, en lång 
mäklarclerk. De hälsade lotsen med verkligt med- 
lidande och kastade misstänksamma ögon på mig. 
Under den rysliga väntan som härpå följde fram- 
viskades mellan båda kärandeparterna ett samtal, 
rörande sig kring försäljningen av lotsens gård. Det 
kokade i mig, men jag teg. 

Målet uppropades, och vi trädde in i sessions- 
rummet. 

Kring ett svart bord sutto sex officerare och en 
i civil. Ordet fördes av en liten person med tre streck 
Pa halsen och ett på huvudet samt en stor sabel 
om magen. Vid dörren satt en väbel, som skulle 
^Sfera allmänna åklagaren, men han kom aldrig längre 
*n till dörren och aldrig ett ord hörde jag honom 
säga. Skepparen och clerken ställde sig på den högra, 
'otsen och jag naturligtvis på den vänstra sidan. 

Sammankomsten öppnades med ett vänligt ry- 
tande i riktning åt mig : Vem är det ? 

— Åhörare, svarade jag. 

Protokollet från förra rannsakningen upplästes 
^ch justerades. Har du något att invända, lots? 
sporde ordföranden. 

Lotsen skulle till att svara, då han avbröts av 

skepparen, som började en harang. Lotsen fortsatte 

— 

^ven, likmätigt befallningen, att tala. 

— Tyst lots, du ska lära dig att tiga tvkt lo"^ 



FRÅN HAVET 157 

\vo\mare. Jag lämnade en diagnos efter Hartman på 
sjukdomen i n s o m n i a eller sömnlöshet, vilken verk- 
ligen är en sjukdomsform, fastän man icke tror det. 
Lotsen hade icke sovit på tre nätter, alltså var han 
icke tillräknelig. Härpå följde en livlig skildring av 
vår utfärd till skonaren. När jag kom till de märk- 
värdiga klämtslagen, såg jag alla nio ansiktena vända 
emot mig. Uttrycken kunde jag ej läsa, ty jag var 
för upprörd, och som jag stod emot ljuset, låg hela 
nunmet svart och ansiktena syntes endast som nio 
vita fläckar i mörkret. Jag slutade inledningen med 
en framställning av människans obetydlighet i för- 
hållande till världsalltet och isynnerhet till det oför- 
klarliga. 

Härpå följde försvaret. Lotsen hade tagit far- 
tyget utom sitt distrikt och hade således intet ansvar. 
Vad pejlingen av fyrarna beträffar, så litar en lots 
hellre på sina landmärken än på en usel kompass, 
som kanske är falsk. Fartyget förde järnlast, och 
^rför litade han ej till kompassen. Vad landmär- 
kena beträffar, så behöver man bara vara aldrig så 
htet sjövan, för att veta huru de skenbara avstånden 
'örändras vid olika lufter. Här målade jag en marin 
n^ed snö på landen och mist i luften. Lotsen vore 
alltså i dubbelt mått oskyldig, men än mer, han var 
ieke allenast oskyldig, utan kaptenen var den brotts- 
lige. Handhade sovit när olyckan skedde, och nu 
står det i lotsreglementet att »befälhavaren ansvare 
själv för manövern, dock efter lotsens hörande». Här 
hade dock inrotat sig den vanan, att man betraktade 
lotsen som befälhavare, så snart han satt foten om- 
hord. Detta missförhållande måste ändras, ty lotsen 
är icke navigatör, endast vägvisare. Han kan icke 



JTipyx- loiiver J3tä £111X12 rsk cQi bestick^ i<±e känna 
lar^e: iict^^ ss^neuminug^us. Jlaa tror att man 
soO. il isz: jiiaec ssol &l sfiigs Kristus, som vid 
-z:Hre i£;3cässHl äk&E äöcz aOa ^oftapteocis synder. 
Iidt± sil Sv^asga THnftfffffftittMB skall nog inse att 
^££!£s jnresKaL :äg £c:ui si )räräslosars: tiden är inne 
5ic £x rsnnxL ic^ m: skiH nd k w <ai ske — nu eller 

— Mfx sriio^c^iiiräi^iciiL ixiwden I« mina herrar. 
Diq: ir f:£k^ s^xtlt ^is^ : den ir lögn från början 
t£E sInziL I i^£t\£x ILiJisake iidke hvm man gör en sjö- 
fo-rkLirsif ? J«i}i. sktpgranoL |ttsl han som oftast ligger 
odi sover, sitter mpp en redogördse över ett för- 
lopp, so-oi h±n. ilsir:^ sen. odi sedan läser han upp 
den för t>esattn:i:iiigen« som till hälften bestar av ut- 
länningar, vilka ej kunna ett ord svenska, och så 
skriva de nnder pa salighetsed. Och det skall få 
gå på dena sitt. tror man? Jag skulle kunna an- 
klaga dem för mened, hela sällskapet; men det gör 
jag inte. Nu har iag sagt min tanke, så sant jag 
heter Larsson, och an vad jag sagt är sant som 
dagen, det kan ni ge er djäx^ulen på, hela surven! 
Och härvid slog jag näven i bordet så det rungade. 

Stormen bröt lös; jag hade förlorat besinningen. 
Sablarna skramlade, och jag minns ingenting vidare, 
förrän jag befann mig ute i förstugan, dit ett par 
kanonjärer hade haft den artigheten att förpassa mig- 

Jag irrade ut i staden, förtärd av harm och van- 
ära. Icke vågade jag söka upp lotsen, som nu ovill- 
korligen var störtad. Mörkret föll snart på, och jaff 
befann mig smygande utanför »Mässingsstången», för 
att se om jag skulle upptäcka brodern och få veta 
utgången. — Förgäves! Då gick jag till »Freden», 



FRÅN HAVET 159 

{ör att få mig något att äta. Den förste jag fick 
sikte på var skepparen. Han satt ensam vid ett 
bord, lutade huvudet i handen och såg mycket be- 
drövad ut. Tänk om min anklagelse tagit skruv 
odi jag störtat honom i olyckan! tänkte jag vidare, 
ja, men jag vill inte göra någon människa något 
ont. — 

Jag gick fram till mannen. 

— Ood afton, kapten! Hur gick det? » 

— Varför kunde ni då inte ha sagt ett ord till 
mig först, innan ni gick åstad och fördärvade saken 
för den stackars lotsen ! 

— Vad fick han? 

— Två år! 

— Ja, men jag går till högre rätt ! 

— Gör inte det, herre, det här är ingen vanlig 
domstol ! 

— Men mitt försvar ! 

— Jo, det var vackert! Första delen skulle nog 
ha verkat som förmildrande omständigheter, men 
den andra! — Ni hade ju orätt i varenda punkt, 
utom i det att ni framställde lotsen som lögnare, ty 
han talade ju emot sitt första erkännande. Och icke 
nog med det: ni höll på att sätta mig i omständig- 
heter, som kunnat bli svåra nog. Ni tror kanske 
^tt jag ville gossen illa? Tvärtom, jag ämnade ge- 
'Jom auktion rädda hans gård åt honom. Detta har 
ni nära nog omöjliggjort. Ni tror kanske att jag har 
så roligt själv? Ni vet inte vad det vill säga för 
^n skeppare att sätta bort sitt fartyg. Jag får börja 
om igen som styrman. Jag skulle hem och gifta 
^% ty jag har fästmö ; men därav blir nu ingenting, 
*y jag förlorade allt mitt, som jag hade med mig. 



160 I VÅRBRYTNINGEN 

De beskyllningar ni utkastade mot mig upptogos 
begärligt av clerken, som rapporterar dem till mina 
redare, och vem vet vad öde de kunna bereda 
mig! Nu skall jag hem till julen över Östersjön, 
och det blir ingen lustresa i öppen båt! Vad jag 
skall leva av till våren vete Gud. Herre, ni hade 
gjort väl om ni hållit munnen! 

Som en fördömd sprang jag ut från mannen och 
såg aldrig mera varken honom eller lotsen. Kanske 
inte det var en trevlig historia? 

— Å, för trevlighetens skull så . . . men inte be- 
visar den heller, att man icke bör försöka hjälpa sina 
medmänniskor, invände D. Man skall bara inte 
vara dum. 

— Man blir det, så snart man åbäkar sig med 
att hjälpa folk. Kom till mig, om du är i knipa, 
och lyckas du att röra mig, kan du vara säker om 
fängelse eller stupstock, allt efter som jag känner 
mig hjälpsam. Människan är en usel komposition, 
och jag är den uslaste av alla — god natt! 

Och med hatten djupt nedtryckt över pannan 
och händerna nedborrade i fickorna, störtade Markus 
Larsson på dörren och skyndade med långa steg 
gatan framåt, som om han velat springa ifrån min- 
net av den olycklige lotsen. 



En timma ombord. 

Jag sprang upp på fallrepet och var ombord på 
briggen »Warrior». Dalarö låg snart bakom oss och vi 
höUo ned åt Vaxholmsleden. Efter att ha utbytt 
några ord med kapten gick jag fram åt skansen för 
att få ostörd läsa hennes brev. Omöjligt! Jag blev 
tilltalad av första styrmannen. Då gick jag ut på 
bogsprötet, satte mig på eselhuvudet och med armen 
om förstängstaget började jag läsa. Det svartnade 
för ögonen, jag läste om och om igen! Jag kysste 
brevet, jag kysste kuvertet om och om igen! Jag 
ville kasta mig i framför bogen och låta kölhala mig 
tills alla känslor blivit kylda och alla suckar kvävda ! 
Det var slut! Hon hade tröttnat! 

Då ringde skeppsklockan, och konstapeln kom 
aktningsfullt och frågade om jag ville spisa middag 
^ed kaptenen. Jag beslöt att säga: tack, nej! men 
?ick. Vi åto något salt och sedan något torrt, samt 
drucko något, som var mycket starkt — och mycket, 
^n vit hand serverade. Jag talade visst engelska 
^ch svor rysligt. Sedan gick jag ut på däck. Nu 
började jag urskilja föremål. Jag gick på ett golv 
^l^ittande som en scen. En gris sprang omkring och 
^rsökte titta över relingen. Höns och gäss plockade 
^^rn ur en vit hand. Mellan nakterhuset och kaju- 

• "^ Strinäbtrg, I vårbrytningen. 



r 

t frAn havet 163 



en lucka; där nedsticker han en lång metallstång och 
vrider den några slag. Jag började tänka, att karlen 
ville borra oss i sank, men beslöt att uppskjuta med 
skrlkningen. Nu lutade han sig ned mot metallstån- 
gen, satte sin mun därintill och började suga. Ett 
stort vällustigt grin smög sig över hela hans fula 
ansikte; halsådrorna svällde och ögonen blevo röda. 
Jag förstod ingenting utan föll i vanmakt! När jag 
vaknade igen, stod karlen vid min bädd och lade 
kuddar under mina fötter, så att dessa nådde i höjd 
med kajutsfönstret, allt under det hans kropp gjorde 
slingrande rörelser. Jag ville återigen skrika, ty jag 
trodde att man seglat bort med mig; att vi voro 
Qie till sjöss, men märkvärdigt nog kände jag intet 
av de rörelser, som karlens kropp antydde. Var jag 
galen eller var karlen. Hade jag fötterna vid hu- 
vudet eller huvudet vid fötterna? Det gick runt 
omkring för mig! 

I detsamma blixtrade den vita handen genom 
rummet, och en örfil nedföll vid mina fötter på kon- 
stapelns ansikte. 

— Oo to hell, you damned rascal! o. s. v. 

Det stod en stor grovlemmad kvinna mitt i rum- 
met, och inom ett ögonblick var karlen fattad mel- 
lan båda axlarna och utkastad, varpå följde ett 
häftigt buller, som när man bryter sönder en stol, 
^h i ett moln av yllekjortlar försvunno tvenne för- 
färliga vådor i röda strumpor genom dörren. 

Konstapeln hade vittjat spritdurken och var druc- 
ken. Jag vände mig åt väggen och sov ända till Vax- 
holm. När jag vaknade följande morgon på hotellet, 
^^f jag frisk till kropp och själ. 



164 I VJlRBRYTNINOEN 

Vid min säng stod läkaren. Han kände min 
puls och säg lugn ut. Därpä lämnade han mig ett 
papper. Överst stod: Vaxholms apotek. Där- 
under satt faslackad och med apotekets sigill försedd 
en vacker ljusgrön remsa av det fatala' kuvertet, var- 
under stod skrivet: 

»Innehåller arsenik». 



HÄR OCH DÄR 



Våren på Djurgården. 

Av alla årstider är våren erkänt den mest obe- 
[liga, isynnerhet för den som bor på Djurgår- 
i och älskar ett ordnat levnadssätt. Jag flyttade 
ut i höstas, när de långa behagliga skymningarna 
nmo, och solen gick ned redan kl. 4,15, och jag 
Ide där ända till den 12:te maj, då jag flyttade in 
staden. 

Som jag ej hade min sysselsättning hemma, 

ide jag endast under aftonen njuta av det lugna 

laget att bo utom en tull. Allting var så regle- 

och gick sin gilla gång. Jag visste alltid, att 

skulle bli överfallen av två hundar vid 6:te lyk- 

på flottbron, och detta hade blivit ett sådant 

lov, att jag saknade dem när de ej kommo, och 

ångrade mig bittert, att jag i min ficka burit 

1 ända från Skeppsholmen fqr att jaga bort dem. 

örnet av Allmänna gränd stod alltid en polis och 

> varannan kväll den med stora polisongerna, 

var tredje den med de röda mustascherna. Mel- 

Manégen och Hasselbacken började några fulla 

lar att hojta, och Kille på Alhambra skällde. 

jag så kom in på mitt vanliga toddyställe, sutto 

corna och sydde, jag läste högt för dem ur en 

^ntidning, och ingen störde oss. När jag så kom 



168 I VJlRBRYTNINOEN 

dit där lyktorna slutade, gick en rysning över ryg- 
gen och det blev mörkt för ögonen. Smutsig om 
benen letade jag mig hem och rev mig alltid på en 
spik när jag vred om portnyckeln. 

Det låg ett visst behag i detta. Så levde jag 
lycklig tills den olyckliga februari månad trädde in. 
Jag fick icke mera tända min lampa kl. 5, ty solen 
ville ej gå ner. Den 7 :de blev jag överfallen av 3 
anemiska barn, som ville sälja blåsippor — jag har 
alltid hatat blåsippor. Detta upprepades sedan varje 
dag. Den 9:de väcktes jag kl. halv 8 av en bofink, 
ehiiru jag ej ville vakna förrän kl. halv 9. Denna 
efterföljdes snart av flera, som varje morgon för- 
nyade det störande uppträdet. I början av mars blev 
saken betänkligare. Jag kom in på mitt schweizeri 

— i salen stodo sex soffor, 5 voro lediga, den sjätte 

— min soffa var upptagen. Jag satte mig i den femte 
och tog in konjak — varför skulle jag dricka toddy? 

Jag hade länge anat detta. Blev så varmt i 
luften med solsken till. 

Överrocken blev grön på axlarna och vit i 
knapphålen. Halvårsgamla fläckar stego upp ur 
schoddyns mossiga gravar, hatten uppblöttes av de 
för jorden välgörande vårregnen och lade sig i djupa 
veck över pannan. 

En kväll — jag vill försöka att glömma den ^ 
kom jag in på mitt aftonställe. Ingen hälsade på mig» 
ingen plats fanns ledig — jag måste sitta i farstun vid 
kuskarnas bord och dricka absint — varför skulle 
jag dricka konjak? 

Det var bittert. Nästa morgon skulle dock göra 
mitt öde fullständigt. 

Flottbron var indragen! 



HÄR OCH DÄR 169 

Den som bott på Djurgården, vet vad dessa 
ord innebära. Jag försökte med ångbåten, men han 
lade alltid ut när jag kom. En gång låg han vid 
andra stranden, och då höll jag på att försona mig 
— men sedan dess gick jag kring Ladugårdslandet, 
ty jag ville icke ha slumpen att tacka för en lycka 
som jag förtjänar. 

Olyckorna hopade sig. 

Jag hade ett vackert strandparti som jag höll 
på att studera. Ett avtacklat fartyg låg förtöjt en 
kabellängd från land. En morgon hade akterkättin- 
gen sprungit, vinden var sydlig, vraket red för an- 
karet och tavlan var oduglig. När det blir N. N. O. 
¥20. får jag motivet igen. Detta har jag inte tid 
att vänta på. 

Jag hade utsökt en grupp björkar, som skulle 
tecknas. De stodo i en backe, där jag icke visste, 
herr D:s villa skulle komma att stå. Nu har man 
sprängt bort förgrunden och huggit ned björkarna; 
därför blevo icke träden utförda på min tavla, som 
utställdes på Akademiens högtidsdag. 

Solen sjönk den sista aftonen bakom Kastellhol- 
^^^s flagga, jag vandrade framåt slätten för att på 
Novilla säga farväl åt våren och Djurgården — och 
*nnu en gång värma mig vid minnena från den för- 
K^flgna vintern. Ve! Borta var den mörka vinter- 
Pönska, som förr gladde det skumma ögat, kanarie- 
fåglarna hade flyttat till svalare länder, artilleristerna 
y^gt sina kornetter i Tivolis pilträd, på golven stodo 
^uga virabord, inga tobaksmoln förmildrade det bjärta 
solskenet, där förr var glädje och liv och värme, där 
ljusen från kronorna speglade sig i speglarna, och 



170 I VÅRBRYTNINGEN 

fontänen sorlade under lagrarnas kronor — där satt 
en herre och drack en kopp kaffe, under det att en 
kylig vårvind strök sig in genom den öppna dörren. 



I dag på morgonen slog häggen utanför mitt 
fönster ut sin giftiga grönska, en blivande härd för 
myggor och spindlar. Innan dess blommor hinna 
sprida sin stank kring backarna är jag borta. 



^fotre-Dame och Kölner-Domen. 

(Två ögonblick.) 

Vi hade ätit Ostendeostron och druckit var sin 
chablis; vi hade åkt på Skating-Rink nedan- 
Henri IV och emottagit applåder av den på 
it-Neuf församlade publiken så ofta vi hotade 
bryta armar och ben på den glatta asfaltbanan; 
»bersolen sken hett, och med hattarna i handen, 
de andra parisarna, ställde vi färden till la 
é, passerade Palais de Justice, besågo S:te 
pelle, som alls icke är någon pärla i arkitekturväg, 
1 ren än stilen må vara, ty inuti verkar den som 
ling — ty den är alldeles bemålad — och utanpå 
:ar den icke alls och är liksom alla andra götiska 
:or icke beräknad att ses utanpå. Vi marsche- 
) vidare och stodo så på torget framför Notre- 
le. Är det Notre-Dame? — Ja! så är det! 
Det är ju en mycket vacker kyrka! — Ja! 
fense d'afficher! Défense d'... stod det 
inuren. 

Utanför portalen upphandlade vi radband med 
J heliga hjärta på och tilldelade två privilegierade 
da tiggare drickspengar. Vi voro inne! — Det 
eke SÅ högt; det är icke så långt; men det är 
itli^ vackert! • . 



172 I VÅRBRYTNINGEN 

Solen skiner fullt in genom alla de södra föti 
sterna och de praktfulla målningarna avtecknas pi 
stengolvet — det är en kolossal Laterna Magica ocl 
in skjuta solstrålarna mellan de korta och tjocki 
pelarna liksom i en ekskog och upp ur kapitälemat 
murgrön sträcka sig lisenerna, fortsatta av gördlarna, 
vilkas väldiga grenar slingra sig samman och bilda 
det öppna, glada valvet ! Men långt borta i skogoi 
står en kvinna utanför S:t Josefs kapell, där hoo 
tänt ett smalt vaxljus, icke större än en blyerts- 
penna, vilket i den stora, förgyllda kandelabern för- 
dunklas av sex tjocka ljus, dem den förnäma damen 
låtit tända, vilken nyss satt den stora blombuketten 
i den äkta Sévrevasen därinne på altaret fram- 
för S:te Oeneviéve, därinne, där hon nyss biktat i 
den rikt skulpterade valnötsstolen för monseigneur 
själv, under det hennes ekipage väntade utanför på 
gatan och hennes negerpojkar gjorde narr av de blinda 
tiggarna. 

Vad ber hon om denna gamla, mitt på ljusa 
onsdagsmiddagen, ensam hållande Gudstjänst i hela 
den förfärligt stora, glada Notre-Dame? För ett sjukt 
barn? En vägf ärande, kanske förlorad ansedd son? 
För en man, skjuten som en hund 1871 mot en mur 
i buttes Montmartre? 

• 

Vi fördjupa oss in i skogens dunkel! I varje 
kapell blombuketter, tjugofrancsbuketter framför de 
vackra marmorbilderna av alla dessa fattiga lidande 
Sankt Den och Sankta Den ; ljus, mitt i solskenet -^ 
huru enfaldigt, men huru rörande som enfalden! 

Liksom i en mörk grotta i skogen välvde sig 
koromgången bakom altaret! En Suisse, en person 
i uniform hejdade oss. En franc i entré. 



HÄR OCH DÄR 173 

Vi fördes in i sakristian, där man höll på att 
visa dyrbarheterna för en hop förvånade lantbor. 
Den där mässhaken skänktes av kejsar Napoleon III, 
då hans son föddes; den där monstransen skänktes 
av kejsarinnan då o. s. v. ; det där Ciborium skänktes 
av kejsar Napoleon III då o. s. v.; den där buglan 
på den där kalken gjordes av kommunarderna . . . det 
där antependiet bars av ärkebiskopen Darboy av 
Paris ... 

Vi lämnade seansen innan den var slut och van- 
drade ensamma i koret, bland de döda, bland de 
lidande. Vad han I mot dessa helgonbilder, dessa 
monument, resta åt de olyckliga, som lidit och käm- 
pat för vad som, på deras tid åtminstone, var idéer; 
de söka icke sina platser på gator och torg för att 
gärna varda hälsade som världens officerare till häst 
och fots, vilka man så gärna tillber; tänd ljus för 
dessa arma, som levat i mörkret och som ännu i 

• 

sm odödlighet gömma sig i kyrkans dunklaste vrå! 
Låt dem vara! 

En präst gick oss förbi; vi hälsade såsom pläg- 
sed är och han besvarade vänligt vår hälsning. 

Promenaden hade tröttat oss och vi lämnade 
"*^d saknad den glada, ljusa byggnaden. Vid dörren 
räckte en gammal tjänare fram en vigvattensviska; 
^^ Qiottogo hans artighet och lade en skärv i hans 
hössa. På pelaren ovanför mannens huvud stod 
*tt anslag: Tariffe etc. Det var taxa på bönsto- 
larna. Nå, varför icke, då man icke har några 
Mnknycklar! 

Jag kastade en sista blick framåt mittelskeppet. 

Nii vet jag varför hon är så g\ad\ 



HÄR OCH DÄR 175 

frukt, vin, cigarrer och sifoner hela dagen; han hade 
oss ovetande betalat våra små skomakar-, skräddar- 
och tvättnotor, ja, han hade till och med likviderat 
ensnickarräkning på 60 frcs; det är en mycket vac- 
ker plägsed, den där! Det var emellertid frågan om 
avsked; kamraten skulle flytta till sin nya ateljé 
och jag till Stockholm. Vädret var sådant det skall 
vara de sista dagarna i oktober och så svårt som 
det kan vara sista dagarna i Paris, så att det icke 
var med de gladaste känslor man satte sig i kupén 
kl. 4 e. m. för att i ett sträck åka till Köln och 
vara framme kl. 5 följande morgon. 

Men det bar av; sova blev icke frågan om, ty 
fflan hade nog med att passa på vagnombytena. Vid 
^tiden talades en slags svenska som tyskarna kalla 
holländska; vinet upphörde i väntsalarna; i daggry- 
ningen voro vi i sejdlarnas land och kl. 5 i Köln. 

Vid tillfrågan huru dags tåget skulle gå till 
I^ässeldorf, försålde en järnvägstjänsteman till mig 
en kommunikationstabell för ett ganska högt pris; 
men han sålde icke hemligheten att begagna den ; jag 
måste förfråga mig hos en annan tjänsteman, som 
lämnade en annan uppgift, och så en tredje, som 
jävade de förre och avlade högtidlig ed på att tåget 
^Me gå kl. 10 f. m. Det var en glad morgon! Fem 
tirnniar på en järnvägsstation; utfrusen, sönderbrå- 
•^^d till kroppen, följaktligen även till själen, hung- 
^% ledsen och eländig på alla sätt, smutsig så att 
pEonlocken knarrade på sina sÖtiga gångjärn; ensam 
' en främmande, sovande stad, där icke en restaura- 
^^H ett kafé fanns, fruktande för att ta in på ett 
höteli, med en historia i minnet om en landsman, 
^öm fick betala 30 francs för att han tvättade sig i 



176 I vArbrytninoen 

Kiel; återstod blott att gä upp i staden ojch pro- 
menera i mörkret; ty det var mörkt ännu och lyk- 
torna voro släckta. 

Med filten, pläden och nattsäcken i handen bör- 
jade jag min vandring. Det var en gråkall, mulen, 
fuktig, förfärlig morgon och stengatorna voro di- 
liga. Jag kom till en bro, som gick över floden; 
där satt en man till häst på ett högt postament, jag 
tänkte icke på att erinra mig vad han månde vara 
för en ; jag kunde för övrigt icke se mer än den sud- 
diga silhuetten mot den mörka himlen. Då erin- 
rade jag mig att det var Rhen som porlade under 
mina fötter; jag skänkte densamma en lång, oför- 
delaktig betraktelse ; det var så långt jag kunde se 
ett smutsigt vatten mellan fula stränder — och in- 
genting vidare! 

Jag började anställa självmordsdoftande reflexio- 
ner över min resa, som så vänt upp och ned på 
mina föreställningar om den synliga delen av världen, 
som så skakat mig och sållat mina illusioner att 
där icke fanns en kvar. 

Nordsjön var ju som en spegel i fyra dygn, och 
man hade sagt mig att den alltid var i uppror. När 
jag som barn reste över Björkfjärden hade man sagt: 
det är ingenting mot när man kommer ut på Öster- 
sjön; när jag rest på Östersjön sade man att jag 
skulle se Kattegatt bara; jag reste på Kattegatt i 
storm och skröt med att Kattegatt var ingenting! 
Jag hade bara en illusiort kvar: Nordsjön! Den skulle 
dock vara värre än det värsta ! Vi beforo den i ok- 
tober: midsommarsväder; vi spelade trekarl på stor- 
luckan och icke en lapp tötA^ pk %\^. \a^ har dock 



HÄR OCH DÄR 177 

antiska havet kvar, men det tänkte jag icke på 

jag nu stod och såg på Rhen. 

Nattsäcken blev allt tyngre, fingrarna stelare och 
net svartare. 

Under tiden började dagen gry. 

Jag vände om på mina spår, gick upp åt staden 
h befann mig omsider framför ett högt fjäll som 
dctes räcka upp i skyarna; d^t var beväxt med 
anskog ända upp åt ryggen, och i skogen sprungo 
da djur; förfärliga ansikten av människor och vargar 
inade mellan stammarna; då gick en rysning ge- 
m märg och ben; jag ville fly, men då såg jag 
tder baldakiner heliga män och kvinnor som tram- 
ide på onda människors huvuden och vilda djurs*; 
:h de sågo saliga, leende ut och pekade uppåt gran- 
'Pparna, och där sutto korsblommor och rosor; och 
i hörde jag sång ur berget och såg ett svagt Ijus- 
cen glimta mellan trädstammarna och en liten klocka 
ickte mig till besinning — jag stod utanför Kölner- 
^oinen. 

En gammal kvinna kom gående över torget och 
ick in i kyrkan; jag följde. (Jag hade icke varit i 
yrka på åtta år.) Kommen inom dörrarna såg 
ig på en stund ingenting, ty det var mörkt; jag 
orde ett hastigt uttalande av latinska ord av tre 
Uer fyra röster, vilka, då de upphörde, besvarades 
v en enda djup basröst från ett annat håll. Jag 
cfann mig i tvärskeppet och kunde icke se högal- 
*ret eller de talande; jag ställde mina knyten från 
^ig vid dörren och smög fram. Jag blev rädd då 
% fick se vad jag såg ; i den förfärligt stora kyrkan 
ninno två vaxljus vid högaltaret: där stodo tre prä- 
'cr och en korgosse; ljuslågorna kämpade med möxV- 

^ S/r/Mdå0r£, / vdrbrytningen. 



i 



178 I VÅRBRYTNINGEN 

ret och skenet klättrade uppför de höga pelarna, men 
nådde aldrig upp, ty dessas huvuden slutade i ett 
mörker, men ändå längre upp trängde den gryende 
dagern in genom de målade fönstren, och därovan 
sköt o de spetsiga valven ännu högre upp ; : det var 
den högsta höjd jag sett; det var högre än himmelen! 
Jag har sett lampan tändas i Grönskärs fyr då en 
decembersol gick rfkr och Östersjön låg under mina 
fötter; jag har stått på Frognersaetern och sett Kri- 
stiania stift i fågelperspektiv, men detta var större! 

Framme i korets halvdunkel urskilde jag f)rra 
kvinnogestalter; flera funnos icke i morgonbönen! 

Mässan var slut; en av de officierande prästerna 
kom ner från högaltaret åtföljd av korgossen, som 
bar en lykta framför honom. De fyra gummorna 
föllo ner på bönpallarna — och jag också; jag var 
så trött! Prästen bar en monstrans; och när han 
gick fram pinglade små osynliga klockor, och skenet 
från gossens lykta irrade mellan pelarna. 

När jag steg upp var jag ensam! Det kom en 
ängslan över mig; de mörka valven trängde sig 
tillhopa, och då jag såg uppåt hotade den spetsiga 
vinkeln att bli ändå spetsigare, pelarna sträckte på 
sig och syntes beredda att när som helst sluta le- 
derna och krossa mig. Jag tog mitt bylte och gick 
hastigt ut. 

Det var full dager. Jag kastade en blick på den 
maskstungna fasaden ; den var ful, men den var över- 
väldigande. 

Jag lämnade Köln ganska uppskakad; ehuru jag 
försökte resonera bort min skrämsel med motiv så- 
dana som en sömnlös natt, valvens oproportioner- 



HÄR OCH DÄR 179 

t ringa spännvidd i förhållande till den orimliga 
jden, den oavbrutna vertikala linjen genomförd och 
Lämpad i allt, så var dock intrycket kvar lika livligt. 
Alltså fick jag ändå behålla två illusioner på 
m resan: Kölner-Domen och Atlantiska havet. 



HÄR OCH DÄR 181 

det var han som, nog barn att ej kunna lägga band 
pä sina känslor, givit sitt högljudda bifall tillkänna. 
[)Qt skar mig i hjärtat; vårsolen blev mörk och mina 
ögon; jag förargades över människornas ondska och 
ångrade att jag tagit den nyä rocken för att lägga 
Isyende under deras fåfänga. Det var naturligtvis 
för deras skull som jag tagit på det nya plagget. 
Ett vemodigt, ömkande löje svävade över den gam- 
las läppar. Jag steg iipp från min stol och erbjöd 
honom åt den gamle; han såg på mig så underligt 
genomträngande, tackade för mitt anbud, men före- 
slog i stället att vi skulle promenera tillsammans. 
-— Herrn är musikalisk? sade han. 

— Jag älskar musiken, men hör ej till de ut- 
korade. 

— Vill herrn komma hem till mig, så ska vi göra 
musik? Vad spelar herrn? 

— Piano. 

— Dåligt instrument, men gör sig gott till en 
flöjt. Ser herrn, jag blåser flöjt. Jag har hållit på i 
femtio år, för nu är jag 67, och noter har jag för ett 
par tusen riksdaler, men kanske vi ska äta middag 
först? 

— Jag brukar äta på »Tennknappen». 

Vi följdes åt till nedre Fredsgatan och åto en 
^nkel middag. Vid bordet tog gubben upp ett parti 
klibröd ur bakfickan. 

— Ser herm, det är så hälsosamt, detta klibröd, 
och jag äter numera alltid på detta ställe, ty här 
|*'låter man mig verkligen att äta vad slags bröd 
M vill. På förra matstället skrattade man först åt 
^ig,' sedan nekade man att servera mig något, om 
H^K fortfarande störde vissa herrars aptit med mitt 



182 I VÅRBRYTNINGEN 

osmakliga bröd. Äro ej människorna galna? Ocfi 
det säger jag herrn, att om vi ska bli vänner, vil^ 
ket jag tror, så tala aldrig med mig om spritdrycker 
eller tobak. — — — 

— Men nu ska vi gå hem, så herrn får se hur 
vågmästar L. har det. 

Vi styrde av bort till Köpmangatan, fyra trappor 
upp i ett gammalt hus. Där hade gubben en dub- 
blett, högst egendomligt möblerad. Ett dåligt forte- 
piano, några fioler, en violoncell och till sist en gan- 
ska försvarlig flöjt, jämte en hylla full med smutsiga 
och slitna noter. Här funnos från duetter och trios, 
ända till oktetter och orkestersaker, allt med flöjt. 

Redan vid första försöket — en duett för piano 
och flöjt — märkte jag det tragiska underlaget i 
gubbens liv. Han var född musikalisk, vurmade för 
musik, men saknade det förnämsta av allt — öra 
och taktsinne. 

Det ser verkligen ut som vår Herre skulle roat 
sig med att skämta med åtskilliga människor, och 
detta på ett ganska underligt sätt. Han ger dem 
en brinnande lust att frambringa något skönt eller 
åtminstone reproducera vad andra frambragt, men 
nekar dem på samma gång förmåga att utföra det. 
Till ersättning slår han däremot dessa olyckliga med 
blindhet, så att de ej märka sin fattigdom, utan leva 
nöjda i sin lilla drömda värld och skratta åt den 
skrattande hopen. 

Men jag vill först i korthet tala om L:s föregående 
historia för att sedan kunna återge några drag ur 
vårt treåriga musikaliska samliv. 

L. var ett i Stockholm känt original, och sotti 
Blanche redan under L:s livstid ej drog i betäH' 



HÄR OCH DÄR 183 

lande att kasta in några skämtord om honom 
\ tn roman, tvekar jag icke att med några drag 
: teckna och om möjligt förklara denna egendomliga 
personlighet från en tid, då ännu ej den moderna 
nivelleringsprincipen gjort sig gällande, vilken vill 
sätta alla människor i en hyvelbänk och så draga 
till med hyveln efter vattenpass, att alla bli lika 
som ett par hyvlade bräder. 

L. började sin bana i en hökarbod, men vi- 
sade redan där så stora anlag för musiken, att han 
blev bortkörd. Principalen fann honom en dag sit- 
tande innanför disken, blåsande på sin flöjt, vilken 

^ han nyss smort med finaste nötolja, då en piga 
kommer in och begär ett halvt skålpund pottkäs. L. 

[ tittar upp från noterna om pottkäsen skulle befinna 
sig i grannskapet. Tyvärr stod den längst uppe 

I vid taket. 

— Finns inte, svarade han, utan att märka prin- 
cipalen. 

— Ja men jag ser att den står där uppe, åter- 
tog pigan. 

— Säljs inte, svarade Lampa och skulle just taga 
^hop med en skala, då principalen stiger fram — 
nycker till sig flöjten och kastar den i en mjöl- 
tunna. 

Här är en lucka i biografien, tills vi finna L. 
såsom sin egen hökare. Huru detta kunnat tillgå 
känner jag ej; förmodligen genom arv, ty icke hade 
han kunnat tjänt sig upp. Han hade emellertid nu 
bragt det så långt, att han kunde varje kväll hava 
^Usiksoaréer hemma hos sig. Traktering ansåg han 
^u ej behöva tryta, ty det var bara att taga ur bo- 
^cn, »så kostade det ingenting». Nog av, Vväw xoÄsXfc 



184 I vXrbrytninoen 

göra cession, och alltihop var som bortblåst. Darp^ 
tog han sig för att arrangera baler, men det gicl^ 
icke bättre, och slutet blev den fatala konserten p^ 
Börsen, där man blåste ut ljusen och ringde ikloc 
kan, när L. uppträdde som solist på flöjt. 

Detta grep honom mycket djupt, men han göml^ 
smärtan och talade aldrig om den saken för mig förr 
än sista kvällen han levde. 

Oaktat han redan var till åren, gick han ii 
som e. o. tjänsteman i vågen och blev snart ordi 
narie. Vid den tid jag gjorde hans bekantskap, upp 
bar han 1,000 rdr i lön, men en vikarie befriad- 
honom från tjänstgöring mot det att vikarien ficl 
spbrflerna, och nu florerade gubbens musik ända ti 
sista veckorna av hans levnad. 

Vem helst han råkade, som kunde ett instrt 
ment, tog han hem med lock eller pock, helst så a' 
de bleve fyra, ty då drog han alltid fram med e 
kvartett av en tysk, vid namn Aigner, där gubbe 
hade en obligatflöjtstämma. 

Man följde med honom hem, dels av nyfikenhe 
dels av medlidande. Det hände till och med att u 
märkta amatörer stötte tillsammans hos Lampa; j* 
jag kommer ihåg en gång, då till och med några a 
kungliga teaterns artister gjorde honom den ärai 
Då var Lampa lycklig, men hans glädje blev ej ogrun 
lad, ty han fick hela kvällen uppbära förebråelser K 
att han ej kunde hålla takten. Gubben skyllde p 
att han i följd av snuva ej hade någon »ambichy 
Då det led fram åt kvällen, blev sällskapet orolig 
ty man hade ej sett en skymt av vått eller torrt ti 
förtäring, och då någon av de yngre var nog dristi 
att kasta fram något om etv \vmtv^\\^ xsv^.^e.^ förkl^ 



HÄR OCH DÄR 185 

rade gubben, att han aldrig brukade äta om kväl- 
larna, och att han för övrigt bjöd folk hem till sig för 
att göra musik och inte för att äta och supa. 

Efter den förklaringen försvunno de flesta av de 
gamle, och nu återstod ej annat för honom än att 
samla unga omkring sig, i vilkas sällskap han förut 
t] just funnit behag, emedan de kritiserade hans 
gamla älsklingskompositioner. Snart såg han sig om- 
given av en skara unga män, som voro roade av 
musiken, och som gubben fick kommendera dem och 
ingen vågade klandra hans takt eller »ambichy», 
Wev han dem särdeles bevågen och bjöd dem som 
oftast på Piccardon och saffransflätor. 

— Tag mera bakelser, gossar, brukade gubben 
då säga. 

Den som höll längst ut av gamla gardet var en 
niycket besynnerlig figur. Han kallades magister 
Nyberg, var vikarierande lärare i en lägre apologist- 
skola, hade förr varit student och spelt bort 11,000 
rdr ^ på fiol. 

Han var gubbens protegé, d. v. s. Nyberg måste 
dagligen spela duetter med gubben samt uppbära 
snubbor var gång det gick sönder i takten, vilket 
alltid var L:s eget fel. Till gengäld härför åtog sig 
L. att skaffa Nyberg en plats, vilket tillgick på 
^ct sättet, att L. varje morgon vid sitt choklad läste 
annonserna i Dagbladet. 

Långa tider gingo om, utan att någonting ville 
lita höra av sig. Magistern svalt så han blev mager 
^om en spik, men han tröstade sig med att fiolen 
^css bättre fick plats under den svarta bonjouren, 
^Iken blev allt vidare och vidare. 

— Herm som tagit studentexamen skaW \A\ \\wv- 



186 I VÅRBRYTNINaEN 

steman, för man lever inte på musiken, herre. Herm 
kommer, ta mig tusan, att dö i en vedbod på en 
kista, om herrn fortfar att spela. Kom ihåg ved- 
boen och kistan, herre! 

Sä brukade L. uppmuntrande tilltala den stac- 
kars magistern, vilken aldrig svarade, av fruktan 
att gå miste om det varma husrum, som han fick 
åtnjuta under de stunder, han var hos L. och spe- 
lade. Jag kan knappt påminna mig hava hört 
den mannen yttra ett ord, mer än en natt då vi 
gingo hem tillsammans och han berättade huru han 
hört Mozarts Q:moll symfoni spelas på en konsert. 
Han talade då så att han darrade i hela kroppen 
och grät som ett barn. 

Omsider lyckades L. en dag få tag uti något 
passande för den stackars magistern. Man annon- 
serade efter en person, kunnig i att måla likkist- 
plåtar — med vers på. 

— Men inte kan jag göra vers, invände Nyberg, 
som helst ville bliva kvitt arbetet. 

— Men jag kan, jag, ser herrn, svarade Lampa. 
Här finns härinne, tillade han och pekade på sin 
verkligen imponerande panna. Och dessutom ha vi 
psalmboken. 

Och nu måste magistern under L:s överinse- 
ende måla likkistplåtar. Gubben dikterade och Ny- 
berg skrev. Medan de vilade sig, gjordes duetter. 
Men snart ledsnade båda, och Lampa icke sist, ty 
han tyckte det vara alltför livliga påminnelser om 
sin förestående bortgång, vilken han önskade så av- 
lägsen som möjligt. Innan han lät magistern gå till 
magasinet för sista gången, ville han ändå två sina 



HÄR OCH DÄR 187 

h&nder och gav honom därför en ytterligare påmin- 
nelse om vedboden och kistan. 

En ny finansplan måste uppgöras för den fattiga 
Nyberg. Att giva honom några kontanter gjorde 
L ej gärna, ty dels tyckte han det icke löna mö- 
dan, dels ansåg han arbete vara hälsosamt. 

Han hade i sin ungdom hopsatt en »polacka» 
och låtit trycka densamma. Den var satt för piano, 
»men lämpade sig särdeles väl för flöjt», som det 
stod på titelbladet. Som nu ingen människa hade 
köpt densamma, återstod blott för L. att sprida sitt 
kompositörsnamn för intet. Emellertid hade han väl 
tjugo exemplar i behåll. Av dessa skulle Nyberg få 
tio att sälja för underpris åt bekanta, på det han av 
inkomsten skulle kunna leva tills han skaffat sig 
en plats, men ingen ville köpa, på grund därav, att 
Nyberg aldrig ville bjuda ut kompositionerna, vilka 
han var nog musikalisk att kunna värdera. Det blev 
alltså ingen inkomst av, och Nyberg fick leva ändå 
— på vad vete vår Herre. Magrare kunde han icke 
Wiva och ej olyckligare heller, men han klagade 
aldrig. Det är troligt att L. kastade åt honom ett 
och annat ben från sitt magra bord. 

Tålamod hade han som en ängel och ond var 
han blott en gång, som jag såg. Vi spelade en av 
Plegels trior. L. kom av sig, och trogen sin vana 
skrek han : 

— Det är då själva fan att aldrig magistern kan 
hålla takt! 

— Nej, si nu var det vågmästarn! var Nyberg 
öog djärv att svara, varpå han steg upp, tog fiolen 
och gick. 



HilR OCH DÄR 189 

varigenom han skulle kunna komma i tillfälle att 
göra riktig musik. Har jag endast fullt upp med 
mat och dryck, tänkte han, så får jag nog dem som 
spela*. Dessutom hade han i många år drömt om en 
dyrbar »Böhmflöjt». Får jag blott en rik hustru, 
så får jag nog en flöjt, och får jag en sådan flöjt, 
så skall ni, ta mig tusan, höra att Lampa har »am- 
bichp. Och gubben gick verkligen åstad att fria. 
Korgar fick han naturligtvis till höger och vänster, 
men lät ej modet falla. 

Så hade han en gång fått spaning på ett gam- 
malt ogift fruntimmer, en rik och musikalisk mö. 
Om hon hade föräldrar i livet visste han ej, och det 
bekymrade honom föga. Han hade emellertid aning 
om att hennes fader skulle leva i en mycket hög 
ålder. Nog av, L. klär sig svart med vit halsduk, 
skickar magistern att köpa en blombukett, inrullar 
sin polacka, omknuten med ett rött sidenband, dock 
så att kompositörens namn tydligen kunde läsas 
utanpå, tar sig en droska och åker till den gamla 
mamsellens bostad. Han kommer dock icke längre 
än i förstugan, där han emottages mycket kallt av 
den blivande makan. Han börjar med polackan. 
Mamsellen häpnar. Därpå rycker han fram méd 
blombuketten och frieriet, men detta har till följd ett 
hysteriskt anfall, varvid fruntimret dock bibehåller 
öog besinning att öppna dörren, skjuta ut den åldrige 
Waren och kasta blommorna och polackan efter 
honom. Av hela det förfärliga ordsvallet kunde gub- 
ben ej uppfatta mer än att hennes fader hade dött 
samma dag på morgonen. 

— Hin till otur också, att gubben skulle dö just 



190 I VÅRBRYTNINGEN 

som jag kom att fria. Otur också att jag skulle kotnti 
att fria, just som gubben dog. 

Sedan friade L. aldrig mer. 

Hans levnads slut nalkades, och symptomei 
voro nog kraftiga att övertyjga honom själv däro 
han som likväl aldrig trott att han skulle dö, fö 
än åtminstone framåt sitt hundrade år. 

Han blev retlig till lynnet, och alla övergi 
honom, till och med de unga. Blott Nyberg och 
höllo ut. 

En kväll hade vi gjort kvartetter tillsamma 
och L. hade uppfångat en ung notarie som spi 
altfiol. Gubben var den kvällen alldeles omöjlig 
ingen takt, ingen ton i flöjten; det gick. sönder ou 
hörligt. 

Notarien, som brukade spela med i Mazér 
kvartetten, blev ursinnig och gav L. hårda ord \ 
kvällen. Till slut utbrast han med den mest ö^ 
lägsna ton: 

— Hör nu, vågmästare! stoppa herrn sin pif 
säcken och knyt väl igen. Herrn skulle aldrig 
kommit sina läppar vid en flöjt, ty herrn har 
varken öra eller begrepp om takt! 

L. satt mållös. Ännu hade ingen haft hji 
att säga honom sanningen, och nu kom hon s 
ett åskslag över honom. Han förlorade det ei 
han hade att stödja sig vid — tron på sin musi 
liska begåvning. Hela hans förflutna liv låg som 
moln bakom honom, och nu förstod han med ens 
de lömska skratten, som han förut ej aktat på. 

Nyberg, den ädla själen, som alltid trott på 
och nu såg honom krossad och förödmjukad, b 
upprörd i sitt innersta a\ \vMm ooiv ^^x;s.u^ upp f 



HÄR OCH DÄR 191 

stolen med ovanlig livlighet för att säga notarien en 
hel hop obehagligheter. Läpparna darrade och ögo- 
nen voro fuktiga. Orden trängdes om varandra, 
och det enda han fick ordentligt fram var ett ljun- 
gande : 

— Skäms, lymmel! 

Notarien tog sin hatt och gick, i det han ytter- 
ligare kastade några glåpord åt L. och hans musik. 

— Magistern skall vara lugn. Det anstår en filo- 
sof, sade L. åt Nyberg, då denne ämnade skicka 
några avskedsord åt den bortgående. 

— Vill ni gå ut och gå, gossar? fortfor han. Och 
då jag föreslog en trio, skakade han blott på huvu- 
det och lade bort sin flöjt. 

Då vi kommit ut på gatan gingo vi helt tysta 
hredvid varandra, till dess L. först tog till ordet 
och till vår stora häpnad frågade om vi ville röka 
en cigarr. Vi tackade och gubben gick själv in i en 
cigarrbod och köpte två cigarrer. 

Medan vi väntade utanför, mumlade Nyberg för 
s*g själv: Stackars L., han lever icke länge. 

Under vägen växlades icke många ord, och ej 
^tt enda om musiken. 

Följande eftermiddag gick jag upp till L., som 
l^S fann sängliggande och sjuk. Han hade stått 
^Ppe halva natten och klistrat ihop gamla noter, 
^ööi skulle bindas, när han blev gift. Uttröttad därav 
hade han lagt sig fram emot morgonen och vaknat 
tycket sent, oförmögen att lämna sängen. Hans 
ansikte var betydligt förändrat och hans röst matt. 
°redvid sängen stod ett skärbräde med hackat rått 
kött och en k^r^ffip vatten, 



192 I VÅRBRYTNINOEN 

— Det var snällt att du kom, så att jag fick säga 
adjö — det bär av snart! hälsade mig gubben. 

Jag sökte övertyga honom, att det ej var så 
farligt, men det lönade ej mödan. 

— Vill du göra eld i kakelugnen ? Det börjar bli 
svalt, avbröt han mig, och nu förstod jag huru det 
stod till. 

— Behöver du näver, så tag i notskåpet. Det 
räcker nog till, fortfor han. 

Jag svarade ej, utan skar några trästickor, och 
snart hade vi en duktig brasa. 

— öppna nu chiffonjéklaffen — tredje lådan till 
vänster uppifrån — tag hit den! 

Och nu gick han igenom en bunt papper och 
brev, som jag anmodades att kasta på elden. Sist 
återstod blott ett konvolut. Han stirrade på det och 
lade det under huvudgärden. Efter en stund tycktes 
han ångra sig och tog fram detsamma, öppnade det 
och lämnade det åt mig att lägga på elden. Pappe- 
ret brann först, så att jag genom röken kunde se 
en flik av en fordom rosenröd klänning. Om ett 
ögonblick var den svart som den andra askan. 

— Hör du, Gustav, började han ånyo efter en 
stunds tystnad, tror du på ett liv efter detta? 

— Visst gör jag det, farbror. 

— Ja, det gör jag allt med! Man kan således 
räkna på att få leva igen ett nytt liv, ett bättre än 
detta, som bara för mig varit ett stort misstag..- 
Vårföre blev jag född? Var det bara för att spela 
narr åt människorna? Jag vet att man skrattat åt mig» 
jag vet det; men jag levde ändå, ty jag trodde pa 
min kallelse. Nu tror jag inte längre. Därför är 
det slut,.. Men vem ga\ m\^ d^w d^v tron? Vår 



HÄR OCH DÄR 193 

^rre kanske? Då hade han väl någon mening 

*d det? -^ Giv mig min flöjt! Kasta honom 

Iden. 
Jag hade ingenting att svara men dröjde likväl. 

— I elden med den boven! skrek gubben, och 
i reste han sig på båda armarna, för att se hur 
it sprakade om buxbomen. 

— Hör du hur det visslar i honom ? Nu kan han 
lela. Se bara hur klaffarna smälta hela skalan 
)påt... Så där, nu kommer C-klaffen. Hör du så 
in piper? Jag tror han gråter. Ja, gråt du! Det 

ingen som skrattar åt dig, om det blir falskt. 

Gubben föll tillbaka på sin bädd och grät. 

Under tiden hade Nyberg kommit in och stannat 
d dörren. Han förstod genast vad det var frågan 
n och därför brydde han sig ej om att fråga hur 
it stod till. 

Då L. fick se honom, räckte han honom handen, 
yberg såg förtvivlat sorgsen ut och teg. Därpå 
itte han sig vid brasan. 

— Är inte fiolen med? frågade L. 
Nyberg gick efter sin gamla vän. 

— Spela för mig, herr Nyberg! 

Och Nyberg stämde och stämde; till sist kom 
m sig i gång. Han spelade utan noter, men stir- 
de oavlåtligt in i kakelugnen på de ramlande brän- 
•rna. Han måtte hava sett underbara syner, ty 
^ hade jag aldrig hört honom spela. Det var hela 
^ns förflutna liv, som rullade upp sig för mina blic- 
^r. Först flöt ett adagio fram stilla och fridfullt, som 
^nidomens dagar. Ljusa gestalter stego fram, ty 
•Jierna togo form, och bland dem en kvinna, mild 
4 beJi^, som minnet av en moder. Tempol oVl^^^ 

- Sfr/ndåer£r, / vdrbrytningen. 



194 I VÅRBRYTNINCKN 

sig, och en virvlande vals hoppade fram över strän- 
garna, så att det kvittrade om fiolen. Det var yng- 
lingalust och stormen av vaknande lidelser. Stråken 
tröttnade vid flänget, och med en sista ansats gjorde 
han en djärv övergång. Då började ett ihållande 
allegro agitato i de mest sönderslitande modulationer. 
— Svikna förhoppningar, bruten tro, allt vad av sorg 
och elände som kan innebo i ett människohjärta fick 
nu ej längre rum i den trånga granlådan. Där hade 
sorgerna legat gömda i långa, långa år, som^ i en Ut 
kista. Nu stego de döda minnena upp. Förtrollnin 
gen var löst. Nu fick den olycklige äntligen frän: 
vad han så länge förgäves sökt. Han fick gjut< 
ut sitt överfyllda hjärta, men ej i sönderslitna sucka 
och brutna rop, dem ingen förstod, utan i fulla tone 
och rena harmonier. Varje sorgens mask, som fräi 
hans bröst, kröp fram och var en skön fjäril. Mörk 
ret blev vårsol och suckarna fågelsång. Det var c 
en ynglings hejdlösa förtvivlan; det var en manli 
sorg. Själv satt han hänryckt och förvånad öve 
sin musik, ty sådant hade han aldrig hört förr, oc 
när han tystnat och låtit fiolen sjunka mot knä 
vaknade L. 

— Kom hit, gossar? viskade den gamle och te 
våra händer; god natt med er och tack för i da| 
ni har aldrig skrattat åt mig. Låt bara bli den fö 
dömda musiken! 

Nyberg satte sig på golvet bredvid sängen oc 
höll gubbens hand. Han såg på honom så sorgsel 
Det var också den enda människa som hyllat honon 
på hela jorden. 

Jag gick fram till sängen. Efter en stund var 
L. död, och Nyberg sov. 



HÄR OCH DÄR 195 

Han såg så lycklig ut, att jag tyckte det vara 
synd att väcka honom. 

När han vaknat och såg att L. var död, föll 
ban på knä och kysste gubbens hand utan att säga 
ett ord eller fälla en tår. 

Sedan vi lämnat nycklarna åt städerskan, gingo 
^ ut. Jag bjöd Nyberg att äta kväll på Freden. 
Di vi suttit till bords en stund, kom en herre in och 
såg särdeles nyter ut. 

— En nyhet, L. har slocknat! skrek han åt källar- 
mästaren. 

— Vad säger herrn? 

— Jo, L., den där galna musikvurmen, har kolat 
av i kväll. 

— A fan! Nå ja, det var inte för tidigt! Det 
var en snål kanalje och lär väl i alla fall ej lämnat 
mycket efter sig. 

— Det är visserligen bara möblemanget, och det 
i köpte han på stadsauktion för 50 år sen; men tror 

herrn inte ändå, att han hade dem som friade till 
det gamla skräpet? 

— A nej! 

— Jo, det var två besynnerliga figurer, som slogo 
'or gubben på sistone, men han lär inte ha gjort 
något testamente, så de ha allt spelt en dålig fiol. 

— Hade icke herrn också fått något löfte, vill jag 
minnas ? 

— Jo bevars, men det trodde jag aldrig på och 
därför gav jag tusan att spela med gubben. 

Efter den kvällen såg jag aldrig Nyberg mer, 
icke en gång på L:s begravning. 

Men av en släkting till honom har jag sedan 
'ått höra hans ganska romantiska lidanden och död, 



196 I VÅRBRYTNINOEN 

vilka bevittna hur trogen ända in i döden han blev 
sin första kärlek, musiken. 

Det var en nyårsafton, ett par år efter L:s 
död, då Nyberg, som under denna tid fött sig pl 
vikariat i apologistskolan, omsider tröttnade på et 
arbete, som, med undantag av psalmsånger vid moi 
gonbönerna, berövade honom allt tillfälle till musiks 
liska sysselsättningar, fog sin Matts ur skolan oc 
började spela fiol igen. 

Detta gav intet bröd, och snart måste Nybei 
för första gången i sitt liv gå ifrån sin fiol, för a 
betäcka en del av hyran. Förut hade han alltid ha 
sin tillflykt hos L., hos vilken han fick gömma s 
skatt. Nu var det slut med glädjen för den stacka 
magistern. Vad skulle han numera leva för? I 
genting, naturligtvis, och då tyckte magistern d 
vore bättre om hans tillvaro upphörde. Återst( 
alltså blott att dö. Han vandrade ut till Djurgårde 
där han åtminstone kunde få räkna på att vara e 
sam. Det var en klar månskenskväll och så kal 
att själva månen tycktes blekna, Träden voro b 
täckta med rimfrostkristaller, vilka bröto det kla 
månljuset, så att luften syntes uppfylld av ett of ar 
ligt antal små ljusflingor, vilka hoppade från kvi 
till kvist. Stjärnorna sköto blixtar. Marken gnistrad 
Hela naturen spred ljus, men ljus utan värme. 

Han satte sig i en driva vid en stor alm, m 
när han suttit en stund, tyckte han det blev kallt o 
måste upp för att gå sig varm. Han var för mö 
i hågen att kunna njuta av det magiska landskap 
Plötsligt stannade han. 

Någon hade ritat med en käpp i snön underli 
tecken. Nyberg tänkte oeYv ^öVA.^ m\ww?jÄ. W^5x ha 



. HÄR OCH DÄR 197 

sett dessa figurer förut. Var visste han ännu ej, 
tnen han blev så varm om hjärtat. Han kände huru 
dunkla föreställningar stego upp och blevo allt be- 
stämdare. Han var tillbaka i sin första barndom. 
Det var en julotta i Clara kyrka. Barnen sjöngo 
från orgelläktaren, och han trodde det var orgeln som 
sjöng. De många ljusen brunno så vackert till en 
början, men snart blevo de rökiga, ty han hade förut 
med rädsla sett de stora spetsiga fönsterna stå där 
svarta som spöken. Nu började det dagas, och de 
Wevo mörkblåa, men fönstret över altaret blev ljus- 
blått, och då såg han ett öga av guld, och i detta 
öga stod just detta underliga tecken — nlD^ — » ^^^ 

ögat såg så skarpt på honom, mindes han, men ju 
högre solen steg, dess mindre blev dess blick. Snart 
stod fönstret i guld och purpur, och man sjöng jul- 
psalmen: se natten flyr för dagens fröjd, och han 
gick hem för att se på sina julklappar, som han ej 
sett sen gårdagen, och så glömde han bort ögat med 
de underliga tecknen. Sedan dess hade han visser- 
ligen lärt vad de betydde, men han hade aldrig känt 
dem så djupt som just n u. 

Nyberg hade kommit mitt för Fjällstugan och 
gick framåt, stirrande på marken. 

Då hörde Nyberg psalmsång ovanför sitt huvud, 
'^^n skådade upp och fick se Fjällstugan uppe i 
^^cken, strålande av ljus. O, det såg så varmt ut, 
^ct ljuset. Och han gick uppför backen och kom 
*" i en förstuga och där satte han sig och glömde 
^tt det var kallt. Sången vaggade honom in i ljuv- 
liga drömmar, och snart föll han i sömn, matt av 
•^»»nger och köld. 



198 I VÅRBRYTNINGEN 

Ett litet sällskap andligt sinnade brukade hålla 
gudstjänst i Fjällstugan och när de församlade nu 
slutat det gamla året med bön och lovsång och komma 
ut, fingo de se den halvt förfrusna mannen, som satt 
med händerna hopknäppta över bröstet. De prisade 
Gud, som skickat dem en medbroder, på vilken de 
kunde offra sin kärlek, och de togo in honom i stu- 
gan och skötte om honom. 

Åtta dagar levde Nyberg efter denna nyårsnatt. 
Därpå dog han i en varm säng, omgiven av bedjande 
systrar och bröder i Kristo. Om han blev »omvänd», 
innan han dog, vet jag ej, men nog var han lycklig 
som fick dö, tacksam mot människorna, vilka all- 
deles oförskyllt vårdade honom, och stolt i medve- 
tandet att vågmästarn en gång åtminstone fick orätt, 
då han spått honom att han skulle draga sista ande- 
draget i en vedbod. 



BSrJan av 

An Bogsveigs saga. 

Björn hette en man och hans hustru Thorgerd. 
5e hade två söner, Thore och An. Thore var hird- 
nan Kos kungen, men Ån låg hemma i kokhuset och 
ar kolbitare. 

Nu var An fjorton vintrar, men ville ej göra 
:agn, utan satt med ena handen i huvudet och rev 
bränderna med den andra. Detta tyckte trålarna 
lycket illa om. 

Björn kom in: Nu, frände, bör du vara verkför. 
^et mildrar i luften, och kålen har gått ur jorden, 
ög upp och hjälp oss bryta torv på tunet! 

— När jag hinner till märket, skall jag komma; 
^ rår jag inte. 

-— Fånyttig är du, son, och litet hugn lär du giva 
Ig. Broder din är en frack karl, men du bUr en 
'åga. 

Björn sparkade åt honom och gick. 

An hade skurit ett märke i golvet, sju fotläng- 
r från elden, och trålarna hade givit honom in, 
t han inte var karl, förrän han hunnit märket. 

An hade ett hiskligt utseende. Trålarna hade 
-nom att beständigt kliva över honom nött ut 
^tis benkläder, så att knäna voro bara. Armbå- 
^rna stucko ut genom ärmarna. Röken hade färgat 
^ns hår rött och svärtat hans ansikte. Därför logo 



i 



HÄR OCH DÄR 201 

Grotte kröp fram, och An torkade honom i ögo- 
en med rockärmen. 

Nästa morgon låg gyltan död. 

När marken blev grön, gick An ut i dalen. 

Grannens dotter låg vid bäcken och tvättade 
irft. An satte sig på en sten, lade händerna på 
näna och såg på. 

— Fryser du om knäna? sade Drifva. 
An blev blodröd i ansiktet. 

— Hjälp mig rulla hit bunken, goda An! 
An steg upp och tog bunken på huvudet. 
Då log Drifva. 

— Varför ler du åt mig? 

— Stackars An, som ska vara dåre I 
An tog- sig på huvet och tänkte. 

Då skrattade Drifva, så att barmen spratt under 
net. 

Thore kom tillstädes och satte Drifva på sitt 
nä. An blev vit under ögonen och tog upp en 
ten. Då kom Grotte och rock honom i rocken, så 
tt bakstycket gick. An lät stenen falla och vände 
Ig om. Då skrattade Thore och Drifva igen. Men 
^n stack fingerna i öronen och sprang hem. 

Då solen steg på himlen och första havsvaken 
yntes, skulle Thores bröllop stå. Därför var nu 
tycket bång i kokhuset. 

Grotte kom en morgon gnällande och gömde sig 
*kom An, ty trålarna voro hack i häl efter honom. 
^ tog eldtången och slog omkring sig, så att Grotte 
^k frid den dagen. 

Nästa morgon var Grotte borta. An sprang 
Pp. Största grytan var påsatt, och Grottes huvud 
sinade mot An. 



202 I VÅRBRYTNINOCN 

Då kvad An : 

»Sjung ej så sorgligt, gryta du! 
Grotte min vän, han sover nu. 
Röken stiger mot himmelen blå. 
Men jag ligger kvar på mitt smutsiga strå. 
Grotte, Grotte, ditt liv man tog. 
Gyltan, din vän, var det jag som slog. 
Grotte, Grotte, grina ej så! 
Aldrig skall jag din gylta slå.» 
An kastade sig på golvet och öste halm över 
huvudet. 

Björn kom in och ruskade i honom. 

— Vak upp, son, och hjälp bror din! 
An teg. 

— Är du karl, du, och ligger som en illdöing i 
lorten ? 

An teg. 

Björn tog ett spett och slog honom över halsen. 
An vände på sig. 
Björn slog. 

An reste sig på armbågarna och såg fadern i 
ögonen. 

Björn höll upp. 

— Res på dig! 
An satt still. 

Björn slog av spettet. 

— Nu är det slut, far! sa An och satte fadern 
i en fållbänk, så att gaveln gick ut. 

— T)u är stark, du ! sa' Björn. 

— Inte ännu, sa' An. 

— Varför gör du ej gagn? 

— Jag är inte vid märket än. 

— Dit kommer du aVdiV^. 



HÄR OCH DÄR 203 

-^ öör jag inte? 
An tog sig på huvet och tänkte. 
Björn gick. 

^'^ Satt till kvällen och såg på märket. Sedan 
I blev han borta i tre dygn. 

I ^^ tredje dagen, då Thores bröllop skulle stå, 

I *^om An uppifrån fjället med en stol på ryggen. 

^örst gick han till grannens gård och smög sig 
"** vindögat på frustugan, därpå sprang han i fläng 
^^"^ till modern. 

^ Här ska du ha, mor! sa Ån och ställde ned 

stolen, 

"^ Vad skall jag med honom? 

— Du skall vila dig. 

— Fötterna äro ju för höga, kära son, så jag 
^'••fig kommer i honom. 

An tänkte. 
Björn kom in. 

— Var har du varit? «> 

— Tyst, far! sa' An. 

— Vem har givit dig eken? 

— Tyst, far, när jag talar vid mor! 

— Skäms du inte, pojke! Du har stulit mitt virke. 

— Det ljög du, Björn! 
Björn slog An på kinden. 

— Det gick något sönder, sa' An och tog sig på 
*^Uvet. Björn blev än vredare och slog stolen mot 
Klivet, så att han föll i spillror. 

— Kan du laga den ? sa' An. 

Då Björn gått, sade modern till An: 

— Var har du varit, son? 

— Jag har suttit vid stranden. 

— Vad gjorde du där? 



204 I vArbrytninoen 

— Jag väntade. 

— Väntade? 

— Ja, det brukar komma virke med vinden. 

— Du har inte stulit fars ek? 

— Fars? 

— Björns!. 

— Stulit? 

An kastade sig på golvet. Modern lade hans 
huvud i sitt knä. Då stönade han och pustade, så 
att det rock i hela kroppen. 

Modern gav An en kappa för att skyla sig, när 
bröllopsfolket skulle komma. 

An låg i kokhuset, ty Björn hade förbjudit honom 
att visa sig. 

Mot natten voro alla gästerna druckna. An hade 
tömt en bytta öl, som trålarna givit honom. Därav 
blev han så lustig att han bara skrattade. Då sam- 
lade han ihop bitarna av stolen i ett knyte, sotade 
sig i ansiktet, tog kappan på och gick in i salen. 
När han kommit mitt på golvet, släppte han knytet 
och slog upp ett skratt, så högljutt att gästerna sågo 
på varann och hundarna började tjuta på tomten. 

— En dåre, en dåre! ropade de. Det var en 
dråplig skämtan du skaffat oss, Björn. 

— Kan du göra visor? frågade Ivar Bjesse. 

— Jag har bara gjort en stol. 

— Har du inte gjort visor förr? 

— Jo, men det har gått sönder nu. 

— Vad har du i knytet? frågade Guse. 

— Där har jag en brudstol, men han är också 
sönder. 

Ån slog upp ett skt^At '\^^\\> ^tv högljuddare. 



HÄR OCH DÄR 205 

— Tag av dig kappan, när du kommer in till 
k! sade Quse. 

Ån teg. 

Då sprang en dörrsven bakifrån och drog av 
nom kappan. 
Då logo gästerna. 

— Vad heter du? frågade Gisle. 

— Dåre! 

— Det är du, men vad heter du? 

— Tjuv kallade min far mig, men nu har jag 
gen far. 

— Vad fick du i namnfäste? 

— Fråga Björn! 

— Vad har du fått fatt den där dåren? sade 
isle till Björn. 

— Jag känner honom inte, sa' Björn. 
An såg på modern. 

— Det är min yngre son, sade modern. 

— Du känner inte din hustrus barn, du? sa' 
lisle. 

Björn såg iied på golvet. 
An tittade på fadern, löste upp knytet och tog 
am den största stolsfoten. 

— Du är en storkarl att göra pojkar, du! sa' 
iisle. 

An spottade på stolsfoten och slungade honom 
'ot huvet på Gisle, så att han föll sanslös under 
ordet. 

Gästerna sprungo emot An, men Björn gick 
'nellan; då blev det tyst i salen. 

Trålarna buro in grisen och ställde honom fram- 
^r bruden. An kände igen Orotte, gick fram och 
ysste honom mellan ögonen. 



206 I VÅRBRYTNINGEN 

Då log folket. 

— Känner du igen honom ? sa' Drifva. 

— Skulle jag inte känna min vän ? Ty det var 
han ändå tills han sov hos gyltan; men jag dräp 
gyltan, och då dog Grotte. 

— Han sörjde sig till döden, tror du? 

— Det tror jag inte. Det var för din skull han 
dog, och det gjorde han gärna. 

— Jag har gjort dig ont, An? 

— Det blir väl värre. 

— Varför slog du gyltan? 

— Det minns jag inte, men jag fick inte sova. 

— Du skall bli en klok man en gång. 

— Tror du, tror du ? sa' An och tog sig på huvet. 

— Bär inte något agg till mig, An! sade Drifva. 
An spratt till, tog Grotte under armen och sprang 

ut i backen. Där grov han ner honom och kastade 
en jordhög över. Sedan låg han där fram emot 
morgonen. Då gick han och lade sig på tröskeln 
utanför Drifvas sovkammare. 

När solen steg, gick han till bäcken och tvådde 
sig från huvud till fot. Därefter tog han på en ny 
klänning och en båge, som han gömt på ett loft. 

Thore skulle den dagen fara till kungen. När 
han kom till stranden, satt An på en sten. 

— Bor kungen därborta ? sa' An och pekade utåt 
havet. 

— Det gör han. 

— Är det långt dit? 

— Du ser röken från hans arnar, sade Thore ocn 
visade på en morgonsky, som låg i havsbrynet. 

— Jag har lust att följa med, sa' An. 

— Det tror jag, men det får du inte. 



HÄR OCH DÄR 207 

An gick ombord och satte sig i lyftingen. 

Då gick en av Thores män fram och slog ikuU Ån. 

— Du är inte så stark, du, som du tror. 

— Man vet inte vad man ska tro, sa' Ån och 
istade mannen i sjön. 

Ån blev övermannad och bunden vid en fura på 
randen. När ankaret lyftes, sprang Ån ombord 
ed furan på ryggen. 

— Får jag bli din skosven? sa' Ån till Thore, 

— Du skall bli kungens hirdman. 

— Jag är inte vid märket än. 

— Dit kommer du aldrig. 

— Tror du det också? 

— Du slöt ju upp att växa för tu år sen. 

— Jag blir aldrig längre? 

— Längst är lång nog. 

— Längst? 

— Ja, du är längst. 
Ån tog sig på huvet. 

— Du är den starkaste också. 

— Varför har du inte sagt det förr? 

— Jag visste det inte. 

— Nej — inte jag heller. 

Draken blev rodd ut ur fjorden för att komma 
11 väder. 

-— Sa' du farväl åt mor? frågade Thore. 

— Det glömde jag. — Är kungen mycket lång? 

— Kungen är mycket stor. 

En vit duk fladdrade från en klippa på stran- 
cn. Thore steg upp i bakstammen och viftade med 
^ sköld. Ån blev mörk, lade sig i förstäven och 
irrade fram åt den ljusa skyn. 

— Vill du inte säga farväl åt mor? sade Thore» 



208 I VÅRBRYTNINGEN 

— Mor! sade An och sprang tillbaka till brodern. 
Solen gick ned. Landet låg som en ljusblå rand 

bakom dem. Då hördes ett dån i luften. 

— Vad är det? sa^ Ån och sprang upp. 

— Det är vädret, som kommer. 

— Ha vi långt kvar? 

— Vi ska börja nu, sa^ Thore och lät hissa på. 



ANMÄRKNINGAR TILL TREDJE DELEN. 



I VÅRBRYTNINGEN. 

Under titeln "I Vårbrytningen", ursprungligen den 
Jmensamma för Samlade Ungdomsarbeten (Adolf Bonnier 
^81), ha här sammanförts novellerna i 'Trån Fjärdingen 

* Svartbäcken", "Från havet", "Här och där", såsom 
^dan skett i de från 1908 utgivna upplagorna. 

Från Fjärdingen och Svartbäcken utkom första gången 
-parat på Albert Bonniers förlag 1877, Från havet och 
[är och där i "I Vårbrytningen" (Adolf Bonnier 1881), 
tr också Från Fjärdingen och Svartbäcken trycktes i 
idra upplagan. Från och med denna edition ha dessa sam- 
ngar alltid följts åt: i Samlade Romaner och Berättelser, 
-. E. G. Gernandts förlags a. b. 1899. Del I; i I Vår- 
rytningen. Uppl. 3 och 4, 1908 och uppl. 5, 1909. 

I "I Vårbrytningen" 1881 ha ett antal ändringar gjorts 
•"ån första upplagan av Från Fjärdingen och Svartbäcken, 
^e senare upplagorna äro oförändrade avtryck av "IVår- 
•rytningens" text från 1881. 

Det har under det fortsatta arbetet visat sig vara att 
^ra författaren en otjänst att absolut fasthålla vid första 
Pplagans text och ej fästa något avseende vid hans egna 
-Hare rättelser. Det kan i första upplagan förekomma 
^advertenser av ett eller annat slag, vare sig hänförande 

• -- Strindberg, I vårbrytningen. 



210 I VÅRBRYTNINGEN 

sig till innehållet eller av stilistisk och språklig art, vilka 
först undgått författarens uppmärksamhet men som han 
sedermera rättat. Förhållandet var i viss mån annat, när 
det som i de första delarna gällde ungdomsarbeten, vilka 
han på äldre dagar reviderade än i fråga om arbeten i 
vilka han efter blott något års mellanrum ansåg sig böra 
göra en eller annan rättelse. På några få ställen i Från 
Fjärdingen och Svartbäcken, där en otvivelaktig förbättring 
vare sig i språklig tydlighet eller i estetisk riktighet gjorts 
i andra uppl. (I Vårbrytningen 1881), har jag därför följt 
den senare läsarten. Läsaren kan själv kontrollera tillväga- 
gångssättet. Det är hittills endast fråga om rena obetydlig- 
heter, men det må strax betonas att utgivningsprincipen 
måste rätta sig efter skrifterna och icke tvärtom. Grund- 
satsen blir alltså att första upplagans text bibehålies, men 
att en läsart i en senare upplaga väljes, där den äger eti 
tydligt företräde, som bör kunna erkännas av alla. 

Av styckena i "Från havet" och '*Här och där" ha 
tidigare varit publicerade: Sandhamn i storm under titeln 
"Brev från Sandhamn, om den senaste stormen, om bark- 
skeppet Neptuns undergång på Finngrundet och dess be- 
sättnings underbara räddning av kapten Fredrik Möller p^ 
skonertskeppet Aimo samt om åtskilligt annat" i Dagens 
Nyheter ^j^^ ^^^3 (anonym); Huruledes jag fann Sehlstedi 
i D. N. 2/7 och '/r 1874 (anonym), (fullständigt lika mec 
texten i I Vårbrytningen utom att i den inströdda dikten^ 
första rad står gattet i st. f. gatten) ; På Kanholms 
fjärden i D. N. ^s ^1^74 (anonym); I Notre-Dame ocl' 
Kölnerdomen. Två ögonblick i D. N. ^^j^^ ^876, sign. Sg 
Början av Ån Bogsveigs saga i Vitter Kalender 187^ 
under pseud. Arnkel Ofeg (oförändrad i I Vårbr.). A^ 
"På Kanholmsfjärden" är ett postscriptum på en kvart! 
spalt, undertecknat Eder referent struket i I Vårbr.; de 



ANMÄRKNINGAR 211 

beskriver i skämtsam stil hemfärden till fiskarhamnen och 
referentens mottagande på tryckeri och redaktion, ej av 
tillräckligt intresse att här upptagas. Sandhamn i storm 
utgör egentligen kärnan av den nämnda korrespondensen 
till Dagens Nyheter, med vilken Strindberg började sitt 
medarbetarskap i denna tidning. Inledningen på ett tiotal 
nider och ett längre stycke i slutet, som handlar om kapten 
Möller och öns agremanger i övrigt och som fortsätter 
på én halv spalt i följande nummer ^j^^ ^^ strukits. Den 
sjätte december är i tidningen infört ett "postscriptum till 
brev från Sandhamn", som är av ett vis$t intresse cch därför 
härma återgivas. I '1 Röda Rummet", kap. 6 (I nödhamn) 
omnämner Strindberg denna korrespondens och skildrar dess 
mottagande av lotsarna. 

PosUskriptum till Brev frän Sandhamn. 

Det är söndagsmorgon. Snön faller så tyst på den lika 
så tysta sanden, inga kyrkklockor påminna om nådens ordning, 
binilen är svart och jorden är vit (detta kan bli någon vacker 
poetisk galenskap vid tillfälle), havet är också tyst, det håller 
på att lägga upp sedan det gjort sina frakter och tagit sin 
^del, vinterbrasan flammar i spiseln och fräser till när snön 
Mer ner genom den raka skorstenen; man tycker sig någon- 
stans »nordpaa», och det är icke utan att sinnena få någon- 
"ög inneslutet »fremsynt», visionärt. Man känner sig isolerad, 
^i^m stående utom det bildade samhället, och när man då 
och då ser en kokard eller den tretungade tullflaggan erinras 
man på ett, jag vill just icke säga obehagligt sätt om att det 
imns något som kallas stat — ett obestämt, tryckande något 
5om icke är någon, en fetisch som vördas mer än Gud, ett 
oegrepp som saknar verklighet, men dock är så verkligt som 
^ot kan vara. 

Nu hörs en manlig röst genom väggen, läsande högt — 
^^ är med säkerhet en predikan. Jag vet ej om det är inbill- 
^g, men det låter i dag andäktigare än vanligt; det har 
gått en olycka över det lilla samhället och det känner var 



212 I VÅRBRYTNINGEN 

och en pä sig. Om man går upp i utkiken sä fär man 
två mil till sjöss se en för mången sorglig syn. Horisonten 
avbrytes av två sneda linjer och en mörk massa, stående som 
det tycks på ända. Det är skonaren Sjuli som strandat på 
Brandsten natten mellan torsdagen och fredagen, lastad med 
140Vs ton koks och 200 ton järn samt medhavande lots om- 
bord. Detta sista är för Sandhamns lotsar det bedrövliga, 
och vad mannens öde må bli sedan krigsrätten suttit lär icke 
vara tvivelaktigt. £n aktad, duglig och erkänt ordentlig samt 
välbärgad man skall mista sin egendom, kanske sin tjänst, 
ryckas från sin familj och, vad onaturligast är, inspärras bland 
grova förbrytare på en fästning, därför att han, oaktat den 
största vaksamhet, ej kunde föra ett fartyg en novembernatt, 
på kryss i svårt farvatten, in i hamnen — lagen är en sträng 
herre; måtte domarena icke vara hårdare! Som brevskrivaren 
i egenskap av nyfiken fick följa med bärgarfartyget dagen efter 
olyckan, kan han för dem som aldrig sett något bärgnings- 
arbete beskriva detsamma och därtill söka en förklaring på 
och möjlig ursäkt för den som råkat ut för olyckan. 

Det var klart väder då bogseraren gick ut från Sand- 
hamn, medhavande tio unga raska pojkar, de flesta lotsar; 
sjön var normal, d. v. s. båten låg på omväxlande sidor i 
dalsänkor mellan ganska höga vattenkullar. När man kom 
i sikte av vraket togs en sup och en bit mat, varpå man 
avvaktade det väntade ögonblicket då man skulle kasta sig i 
de två små medtagna båtarna. Skonaren befanns liggande 
på stup med styrbordssida och fören under vattnet. Stora 
gröna sjöar slogo in över däck och bröto mot babords led- 
stång, kabyssens ena sida var inslagen, så att man såg in * 
köket, och när sjön drog sig tillbaka silade vattnet ut genom 
fönstren. 

Man lodade; ankaret föll på åtskilliga famnars vatten en 
kabellängd från vraket, och nu kastade de tio unga männen 
av sig i vad vi skulle kalla skjortärmarna och stego i båtarna, 
försedda med yxor och knivar, synbarligen beslutna att hålla 
sig varma ombord på vraket. Båtarna stucko av, och med 
styva tag rakt mot vinden nalkades man vraket, som \y^' 
ligtvis Ikg fastkilat mellan två stenar, så att det ej var under- 
'"asfat sjöns rörelser. Huxm man \ ^^ ^xsä^ \äx^x V;^is\de, för 



ANMÄRKNINGAR 213 

det första, ro i en sådan sjö och för det andra, lägga till, är 
ännu en gåta för brevskrivaren. Nog av, inom ett ögonblick 
var man ombord och uppe i märsarna. Det stora liket fick 
liv och snart Ijödo muntra rop och styrkande sånger. Ett par 
timmar senare återvände båten väl lastad, och man halade 
och langade ombord på bogseraren artiklar av den mest om- 
växlande beskaffenhet. 

Först kom storseglet, så några halvätna cakes, ty dagen 
var kort och man hade brått, ett par byxor, så kom ett mellan- 
stängsel, därpå en sill, vilken överbringaren dock först bet mitt 
av, därpå några porslinssaker m. m. 

Karlama voro våta jäms med livet och erhöllo nu något 
hrämivin att hålla värmen med, ty dagen var kall och snön 
låg på kobbarna. Nästa laddning kom en timme senare och 
utgjordes till största delen av segel, alla väl bibehållna. Under 
det manskapet var ombord på vraket hade brevskrivaren tid 
att taga närmare kännedom om de lokala förhållandena. 

Brandsten står noterad på kortet med 7 fot och är en obe- 
^dlig, osynlig stenknalle som ej kan observeras vid lugnt väder. 
Ett par alnar från stenen kan ett stort fartyg gott ankra, så att 
det fordras en särskild tur eller härvidlag den grövsta otur att 
^träffa densamma. Både Grönskär och Korsö fyr synas från 
stället på omkring en och en halv svensk mils avstånd. Dessa 
avstånd äro dock för ögat vid olika luft mycket föränderliga. 
Nu på förmiddagen vid klart väder hängde Grönskär i luften 
genom hägringen och syntes vara beläget i ett betydligt fjärran. 
^ natten rycker horisonten inpå och föremålen synas närmare. 
Vid snö tona landen av, så att man, om något kan skönjas, 
^cker sig se moln där landet ligger, och dessutom försvinna 
^ller förändras alla landmärken, kobbar och stenar antaga ett 
^ytt utseende genom de nya skuggor som falla, så att till 
^ med gamla lotsar icke känna igen dem. I svagt månsken 
.förandras återigen avstånden, så att de beskuggade stå helt 
svarta och därigenom synas närmare; de svagt belysta gå till- 
^^'''^nians i en dunkel ton. Allt detta hör till marinmålningen, 
Dien icke till navigationen, invänder en sjöman och visar lugnt 
P* sin kompass och sina fyrar. Visserligen sant — i öppet 
**nratten med noggranna pejlingar, men en lots har fått öin 
^dervisniB^ heJt praktiskt, han vet var den odi den sX-Wvew 



214 I VÅRBRYTNINGEN 

ligger o. s. v., och frågas om Brandsten kan av någon sjöman 
bestämmas genom pejling, på ett par alnar när, då fartygets 
betydliga järnlast måste i någon ringa mån inverka på nålen, 
och undras om det icke då är säkrare att lita på gamla prö- 
vade märken. Så trodde nog lotsen, men olyckan var framme. 
Att han lotsade om natten var av tvingande nöd, ty en halv- 
timme efter olyckan inträffade en väntad snötjocka, och hade 
den kommit förr så hade lotsen varit räddad, och fartyget haft 
större utsikter att förlora. 

Emellertid började solen sjunka, skärgården hägrade i 
söder, en stark nordost stack upp och med den sköt en 
kopparröd vågg upp och ställde sig mot den klara himlen. 
Seglarna stodo i belysning som röda spöken mot den mörkare 
delen av väggen. Grönskär ryckte åtminstone en mil (ögonmått) 
närmare, vraket våndades under den växande sjön; alla man 
kallades tillbaka ombord och befunno sig genomvåta och frusna, 
men vid gott mod och glatt lynne sedan de ombord å vraket 
trakterat sig med engelsk porter och cakes. Snötjockan kom- 
mer. Det var talande skäl. Ankaret hivades, och med nord- 
osten i ansiktet stävade vi hem. Väggen blev blåsvart med 
eldröda fläckar, den blev askgrå, och nu var snöyran över oss. 
Man såg icke från föm till aktern. Kompasser funnes i över- 
flöd, ty man hade bärgat ett par från vraket, de sju lotsarna 
slogo sina huvuden tillsammans och togo korn (på) Korsö 
fyr innan vi bleve insvepta. Avdriften var ingen att beräkna 
ech man avvaktade med lugn det ögonblick täckelset skulle 
gå upp. När detta inträffade, befunno vi oss mellan några 
stenar vid Grönskärs fyr, ehuru vi syftat åt Korsö, en avdrift 
av ungefär en svensk mil. Sådant kan hända på det färska 
trädet. Snön fertfer att falla ech vi voro i hamnen då brev- 
skrivaren ännu såg öppna havet för sig, vilket befanns vara 
landet sem låg endast på ett par kabellängder från båten, 
betäckt av snö, vilket gjorde att det liknade en molnvägg, 
ech detta även för vana ögon. En lets i november månad gör 
ett barmhärtighetsverk när han tjänstgör, ty han sätter sitt 
liv på ett kast. Slår han faute är han förlorad, gör han under- 
verk så trer ingen därpå ech ingen tackar honom heller. 



ANMÄRKNINGAR 215 

Ändringar i senare upplaga. 

1. 7, rad 2: skapande grand, i uppl. 1 skapade. För- 
modligen tryckfel. Rättat i senare upplagor (I Vår- 
brytningen 1881 och de som tryckts efter den). 

!. 9, rad 25 — 27: Atterboms Siare och skalder som 
han trodde han skulle kunna utantill i examen. Senare 
uppl. : som han skulle kunna i examen. 

. 10, rad. 30 — 31: Det gick nämligen lika lätt att 
oförskyllt ådra sig gott rykte som dåligt på den tiden. 
På den tiden struket i sen. uppl. 

.11, rad. 6 — 7: musiksoireerna som alltid följde på 
soupén under prostinnans praesidium, då det skulle 
göras salong. Sen. uppl. : musiksoireerna, då det skulle 
göras salong. 

. 17, rad. 12 — 13: du kommer inte hit för att röka. 
Sen. uppl.: du kommer hit inte för att röka. 

1. 19, rad 2: högra femur. Sen. uppl.: högra låret 
(övers.). 

1. 21, rad 30: en rar lumbricusart. Sen. uppl.: dagg- 
mask. 

1.23, rad 21: Arkitekturens historia. Sen. uppl.: 
filosofi. 

I. 25, rad 20: S. M. kandidat. Sen. uppl.: teologie. 

I. 26, rad 13 — 14: mjölk och bröd om morgonen, likadant 
om kvällen, middag i matlag etc. Sen. uppl. : och 
middagen i matlag. 

1. 29, rad 27 : en luxations irättasättande. Sen. uppl. : e n 
ledvricknings etc. (övers.). 

J. 53, rad 6 — 7: "med ett varmt eldigt sinne, öppet 
hjärta. Sen. uppl.: och öppet hjärta, 
rad 9 — 10: som en ordenschef sedermera vid ett glatt 
tillfälle yttrade. Sedermera struket i sen. uppl. 

1 55, rad 12: vedbod. Sen. uppl.: uthus. 

1 56, rad 11: han drev på kyrkogården. Sen. 
uppl :. landsvägen. 

1 58, rad 4 — 5 : om icke sonen störtat mot honom. Sen. 
uppl.: störtat i hans armar. 

d. 61, rad 25: så att det kändes som en rännsnara om 
hans förstånd. Sen. uppl. : — om förståndet. 



216 



I VÅRBRYTNINGEN 



Sid. 62, rad 10 — 11: När kamraterna voro lediga, då fick 
han gå bort. Sen. uppl. : så fick han etc. 

Sid. 74, rad 28: men gic^ icke till botten med sin sak. 
Sen. uppl.: men han etc. 

Sid. 80, rad 15: Två kortlekar. Uppl. 1: två kortlekar 
(defekta) etc. Parentesen struken i sen. uppl. och 
den lilla rättelsen här bibehållen; den innebär snarast 
ett beriktigande : det finns ingen anledning, varför en 
spelande student skulle ha "defekta" kortlekar. 

Sid. 84, rad 13: idealgestalt. Sen. uppl. blott: gestalt. 

Sid. 88, rad 26: Han fick ett papper i handen etc. Sen. 
uppl. : pergament (utbytet en försämring i samman- 
hanget). 

Sid. 94, rad 18 — 19: i norr bakom Vesuv syntes blott 

ännu alpha av Stora Björnen. Uppl. 1 syntes 

ännu blott a och s av Stora Björnen. "I Vår- 
brytningens" läsart här upptagen såsom språkligt 
riktigare och tydligare. 

Sid. 100, rad 7: Den där stora också har rört på sig. Sen. 
uppl. : den där stora har också. 

Sid. 102, rad 19: Nej men jag har en liten växel i banken. 
Sen. uppl. : i Hjälmarbanken. 

John Landquist. 



SAMLADE SKRIFTER 



AV 



lUGUST STRINDBERG 



FJÄRDE DELEN 



KULTURHISTORISKA STUDIER 




STOCKHOLM 

ALBERT BONNIERS FÖRLAG 



ULTURHISTORISKA 

STUDIER 



AV 



AUGUST STRINDBERG 




STOCKHOLM 

ALBERT BONNIERS FÖRLAG 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, 
KULTURHISTORIA 



riges relationer till Kina och de Tatariska 

länderna. 

(Denna och följande fyra uppsatser äro utdrag ur en av- 
^ling med ovanstående titel som lästes i Franska Institutet 
démie des Inscriptions et Belles Lettres] 1879 av Marquis 
irvey de Saint-Denys.) 

Sveriges samfärdsel med Kina börjar, enligt vad 

tryckta litteraturen giver vid handen, redan på 

O-talet. 

Ar 1655 besöktes Kina av den bekante Nils Mat- 

Kiöping, f. d. »Skeppz Lieutnant», vilkens rese- 

krivning, utgiven och tryckt av Johann Kankel 

Wiisindzborg, utkom 1667 (samma år som Kirchers 

lina Illustrata), tillsammans med en resa till 

)an av Oloff Erickson Willman, »Kongl. Maj:ts 

spps-Capitaine». 

Titeln på detta sammelverk är: Een kort Be- 

riffning Uppå Trenne Resor och Pere- 

inationer, sampt Konungarijket Ja- 

in. I: Beskriwes een Resa som genom Asia, Africa 

h många andra Hedniska Konungarijken, sampt 

jar Medh Flijt är förättat af Nils Matson Kiöping. 

• Förstelles thet stoora och mächtiga Konungarijke 

Pan... III: Beskrefwes een Reesa till Ostindien, 

^ina och Japan, gjord och beskrifwen aff Olof Erick- 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 9 

n de till Christendomen omwendt hafwa; ja Ko- 
igen sjelff / som aff Tartaren bortförder bleff, war 
dheela sitt Huuss döpter; Honom hafwa the kallat 
nstantinum ; Men emädan det föll the Chineser för- 
årt att uthsäga Constantin / ty begynte the kalla 
lom Tamtim / (det är iitt stoort Liws).» 

(Hoai-Tsong, den siste av Mingdynastien, dödade 
med egen hand efter att ha regerat i 17 år.) 

Emellertid kommer Kiöping en annan gång (hans 
»bestämningar äro mycket svävande) till ön For- 
sa, på vilken holländame ägde tvenne fästen: 

»Här hörde jag att thenne Ertz-Siöröfwaren Kok- 
linga är An: 1659 med sin Flotta oförvarandes 
nmen baak på Landet / och ther med några tu- 
de Chineser infallit / ty landet war honom alle- 
les öpet / och alla Inwånarena / som icke på Ber- 
1 bodde / nedergjordt och ihjelslagit både Ung och 
tnmal / Qwinnor och Barn / och aff een slump 
Befästningen Baxambog bort; Sedan kunde han 
nga det andra Slottet Zelandia / uppå hwilket war 
thållare Friedrich Cojet / een Swensk födder / 
ilcken währade sig så länge han kunde och hade 
mt och Lood; men det som alldrawärest war / the 
le icke färskt Wattn / . . . Hafwer han altså måste 
kta Fredz-fördrag / hwilcket Chineserna richtigt 
lo / till thess the Holländske Skeppen kommo / 
i hämptade them tädan / förandes them till Bat- 
ia.» (Fr. Coyet, svensk född, holländskt sändebud 
japan, befälhavare på Zeelandia på Formosa, blev 
esterad efter fästningens uppgivande, men frigavs 
Karl XI : s begäran.) 

Willman blott passerar kinesiska sjön, men uppe- 



10 Kl LTURHISTORISKA STIDIER 

håller sig en längre tid i Japan, som han utförligt 
skildrar. 

Av dessa resor och de i noten upptagna över- 
sättningarna samt tvenne akademiska disputationer 
utgöres den svensk-kinesiska litteraturen intill 1731, 
då ostindiska kompaniet stiftades. 

Ar 1694 presiderar nämligen Harald Vallerius, 
geometr. prof., vid Jonas Locnaeus' angerm. försvar 
av en dissertation om »Den kinesiska murenV säker- 
ligen författad av Locnaeus. Avhandlingen, som huvud- 
sakligen är byggd på Kircher, Trigaut, Mendoza och 
Martinius, synes icke innehålla några nya belysningar. 

Är 1710 presiderar Olaus Celsius vid försvaret av 
en dissertation om Confucius % som han själv författat. 
Denna avhandling har sitt intresse därigenom, att den 
i slutet omnämner den då i Kina pågående striden 
mellan jesuiter och dominikaner rörande de kinesiske 
kristnes bruk att hålla fester till Kung-Fu-Tse's och 
förfädrens ära. 

En av urkunderna, rörande denna ovan mera om- 
nämnda strid, daterad 1716, finnes i Kungl. biblio- 
teket i Stockholm. Huru den kommit dit, kan svår- 
ligen avgöras, dock är icke alldeles otroligt, att denpa 
officiell väg blivit överlämnad. Kansli-kollegiets re- 
gistratur för åren 1716—17 äro, enligt uppgift, brist- 
fälliga, men det är icke oantagligt, att då regerande 
Karl XII, som nyss gjort sådant buller i Ryssland och 

^Murum Si nen som Brev i dissertatioi^^ 
;i (I u ni b r a t u ni . . . publico coniittit Examini J. Locnaeus ^P 
salia>, 1094. 

- E X o r o i t i u ni A c a d. C o n f u c i u m S i n a r u m P ^ '' 
1 o s o p h u ni L e v i t o r a d u ni b r a n s, qvod . . . sub Moo^' 
••aniine . . . 0\. Colsii . . . examini siibjicit Olavus Hanning, Hel^- 
osala 1710. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 11 

Turkiet, nu, sedan Ludvig XIV året förut avlidit, varit 
ansedd som Europas mest infiytelserike furste av 
kineserna, som säkerligen ej skilde på katoliker och 
protestanter, och att plakatet även kommit till Sverige, 
ehuru det under den rådande villervallan ej blivit 
registrerat. K. bibliotekets katalog av år 1734 upp- 
tager redan handlingen. C. T. von Murr uppger i en 
monografi Litterae Patentes Imperatoris 
Sinarum Kang-Hi, Nurnberg och Altdorf 1802, 
att detsamma blivit skickat kring Europa. Att kine- 
serna då väl kände Karl XII och svenskarne, skall 
längre ned visas. 

Aktstycket är ett särdeles vackert tryck; ett blad 
patentfolio i rött med en bård av de kejserliga dra- 
karne, författat på latin, kinesiska och mandschusprå- 
ket. Latinska texten lyder : 

»Nos Itoury, Voamtaohow, Tchaoticharn, Aulae 
Ouintien, et ejusmodi ubi libri conficiuntur, locorum 
Mandarini, obedientes reverenter Imperatoris man- 
^ato, ad omnes qui ex Europa appulerunt, scribi- 
nius. 

Anno Kam-Hi 45.^ P. P. Ant:s Barros et Ant:s 
Beauvolier: anno Kam-Hi 47. P. P. Jose:s Provana 
/ et Raynandus de Arxo de mandato Imperatoris in 
Europam missi sunt. Multis ab hinc / annis non modo 
nuUum responsum venit, unde verum a falso discerni 
^on potest, sed / etiam confusi rumores afferuntur. 
Idcirco rursus tradita est Epistola de / ferenda, quam 
verisimile est pervenisse. Certe quidem cum homines 

^ 1706. Regeringen Kang-Hi börjar 1661. Kang-Hi är 
*cke kejsarens namn, ehuru det användes så, utan snarare hans 
talspråk och namnet på regeringsperioden. Kejsaren hette 
^hing-tsu-jin. 



12 KLLTL'RHISTORI:>KA STLDIER 

a nobis mis si redierint, et negotia omnino clara 
fuerint, tunc adhiberi fides potent. At ni / si homines 
a nobis missi revertantur, deerit verum fundamentum : 
et etiamsi quxcumque epistolae vel nuntia venerint, 
omnino credi non potest. Et veriti ne Ht / terx pene- 
trare non possint, has scribimus : his versio europxa 
adiciatur : omnia typis mandentur : Proregis Canto- 
niensis sigillo muniatur : non autem claudan / tur : 
plurimaque Exemplaria omnibus recenter advectis 
Europaeis distribuantur, quae ipsi secum asportent. 
Datum An : Kam-Hi 55 : (1716) 9: a Lunae die 17:a 
(Octob. 31).» 

De mandato Imperatoris subscripsimus 

Kilianus Stump f. Dominicus Parrenin. 
So c. I. Joseph Bandinus. S. I. 

(Flere Underskrifter.) 



Året 1732 öppnar ostindiska kompaniet direkt 
förbindelse med Kina och fortfor denna intill 1766'. 

Från kompaniets första tider finnes ett litet min- 
nesmärke förvarat i K. B., nämligen ett pass för ut- 

1 Om kompaniets öden och verksamhet finnes bäst att läsa 
i: Sv. Patr. Sällskapets Handlingar 1. ^^' 
schings Magasin. Sv. Fat b uren I: 156. Skandia 
V: 272. Granberg, Göteborgs Historia. En väns 
bref ut ur Stockholm 1735, 36. Strö- och Stridsskrifter 
173-1-38 fpå Polit. Ekonomi i K. Bibi.). Göteb.-Maga- 
zinct 175() o. f. Braadska MSS å Uppsala Bibliotek. 0. I- 
(*. Dircciions skrivelser i Riksarkivet samt J. A. C. Hellstenius- 
Bidrag till Svenska Ost-Indiska Compagniets 
Historia 1731-1766. Akad. Afh. Uppsala 1860, där värde- 
'. utdrag ur Braadska MSS. finnas. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 13 

iende från Kanton. Som inga anteckningar om far- 
^gets namn eller året funnos måste av texten dessa 
ramletas. Avgångsdagens datum angives sålunda: 
^en-Longs sjätte år, tolfte månad elfte dag, vilket 
Ur 1741 den 11 december. Destinationsorten står 
J^dligt utsatt : 



^1 S.Ki 



■A 



Sverige ; Kaptenens (superkargens ?) namn : 

Chouy Koue; Ya-Chi-Mong. 

Om man söker i skeppslistorna på hemvändande 
tyg under 1742, finner man skeppet Göteborg, kap- 
1 Askbom (Ya-Chi-Mong). Skeppets historia teck- 
s i Göteborgska Magasinet 1 759, n : r 2. 
flade tre besök i Canton och hade för besväret 
procent första gången, sedan 40, och sista resan 
stöta vid Nyelfsborgs fästning den 21 september 
15.» 

Som bekant bortauktionerades för kort tid sedan 
lar av samma fartygs upptagna last. Det förde 
ligt passet 120 man och 10 kanoner. 

De spår som kompaniet lämnat efter sig i littera- 
fen äro utom stridsskrifterna : resebeskrivningar och 
ademiska dissertationer. 

De förnämsta resebeskrivningarna äro: Os- 
cks Resa åren 175 0, 51, 5 2, Sthm 1757, 
ceberg. Ostindisk Resa åren 1770, 1771, 
hm 1773. Wallenbergs Min Son på Galejan, 
'68-71, Sthm 1781, Torén§ brev till Linnaeus, 



14 KULTURHISTORISKA STUDIER 

utgivna först tillsammans medOsbecks Resa och sedan 
på franska tryckta i Milano 1771. Dessutom barman 
i Vetenskapsakademiens handlingar under dessa år 
många meddelanden av kompaniets skeppsläkare och 
präster, men synnerligast av kapten Ekeberg, vilken 
förde Fredrik Adolph och Stockholms Slott till Kan- 
ton samt hedrades med praesesbefattningen i Veten- 
skapsakademien. Han har utgivit en kort berättelse 
om den kinesiska lanthushållningen, Sthm 1757. (Pi 
tyska, Rostock 1765. På franska, Milano 1771.) Han 
nedlade praesidiet med ett tal »Om havets strömmar». 
Osbecks resa är hållen i en ädel och angenäm ton 
samt är synnerligen sakrik, vadan den blivit över- 
flyttad till främmande språks 

Wallenberg däremot, vilken i egenskap av för- 
fattare och humorist framför allt måste vara ny och 
underhållande, vårdar sig ej om att beskriva det dåliga 
landet, på vilket han är ond, därför att det blivit så 
berömt, utan hänvisar till Osbeck och ger slängar 
blindvis till alla Kinabeskrivare under kap. 10, »Om 
fel i Adderingar». 

Att Linnaeus skulle begagna sig av de nya 
materialsamlingar, som erbjödos genom förbindelsen 
med Kina, var att vänta, och han begagnade dem 
grundligt. En tysk lärd, den ovan omnämnde v. Murr, 
ville år 1776 överraska Linnaeus med några upptäckter, 
som han gjort i kinesernas stora naturalhistoria, 
P e n - T s a o, varpå han erhöll följande lika över- 
raskande svar: 

»Video ex tuis. Opus hist. nat. sinicum etiam (O 
esse apud vos in Germania. — Habui idem ultra 20 

^Reise nach Ostindien und China. ^^' 
stock ntb. På engelska, l^oYvdoxv \11\, 



\ 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 15 

annos, fasciculis ultra 30. Misi cum Alströmio hoc, 
unico tomo, in Sinam, ut verteretur in linguam lati- 
nam, et recepi. Titulus convenit cum illo a Te dato. 

Forte hic liber Chinensis plantas illustraret, 

quod maxime in uotis esset. Vale, faue. Upsaliae, 
1776. Mart 22.» 

Alströmers översättning gick med det övriga till 
England, men urskriften tör ha stannat och genom 
Vetenskapsakademien blivit överlämnad till K. Bi- 
blioteket, där den nu finnes (om det är samma exem- 
plar). Dess titel är Pen-Tsao-Kang-Mou, All- 
män översikt över Naturalhistorien, 52 fasc. i 39 vol. 
tryckt 1734 u. o. Denna bok, som är Kinas natur- 
vetenskapliga Codex, är första gången utgiven 1596 
och kompilerad från äldre författare av Li-Schi-Tchin 
och dennes son Li-Kian-Yuan. De två första vo- 
lymerna innehålla, utom flera företal och register, ett 
slags »Systema Naturae» i bilder, varav första delens 
äro kolorerade i Kina. Det är en blandning av reda 
och vild oreda i detta system, men där spåras dock 
en grundidé, som håller allt tillsamman : man trevar 
på utvecklingsteorierna. Den första figuren är G u 1 d, 
den sista en Apa, kallad Fi-Fi. Djuret står upprätt, 
Ijar människoanlete, långt huvudhår, som räcker ned 
över svansen; motsvarar något av våra föreställningar 
om »den felande länken». (Mongoler och tibetaner 
berömma sig av sin härkomst från en stor apa kallad 
Sarr-Metschin, angivande sig därmed vara jordens 
äldsta folk. I dessa folks gamla historia uppgives ur- 
sprunget från apan såsom alldeles avgjort. Jämför Klap- 
roth, Verzeichniss der chines. und mand- 
^huisch. Biicher und Handschrift. der 
Kgl. Bibliotek zu Berlin. Berlin 1822.^ Wells 

• ""- S/rindöerg, Kulturhistoriska studier. 



16 KrLTURHlSTORlSKA STUDIER 

• 

Williams skriver emellertid om djuret i sitt lexikon 
»A kind of ape, found in China-India and the South- 
west of China, of which stränge stories are told; it is 
probably a hairy variety of the »mia» or »orang», of 
a black colour, with very large lips; it is described 
as carnivorous and four or five feet high.» 
Systemet har följande utseende: 

MINERALRIKET. 

Metaller; Ädla stenar; Stenar; Salter. (Under 
ädla stenar anträffas korall och pärlemor.) 

VÄXTRIKET. 

Örter; Sädesslag; Köksväxter; Vatt enlegy mer; 
Svampar; Fruktträd; Trädslag; 

Örterna indelas i: Bergörter, Välluktande, 
Ängsörter, Giftiga, Slinger-, Vatten- och Stenörter, 
Mossor, Ogräs. Sädesslagen i: Hampa, Koni, 
Ris, Hirs, Majs. Köksväxter i: Skid-, Lök- och 
Starka (Rättika), Mjuka och Lätta (Laktuk), Gurkor 
och Legymer. Vattenlegymer (Tångarter). 
Svampar. Fruktträd i: De fem fruktträden, 
Bergfrukt, Utländska (Palm), Kryddväxter, Meloner, 
Vindruvor, Sockerrör, Vattenfrukter (Vattenkastanje). 
Trädslag: Välluktande, Prydnads- (Utan grenar), 
Buskiga (Valde luxuriantes). Parasiter, Bambu. 

DJURRIKET. 

Insekter, Fjälliga, Skaldjur, Fåglar, Fyrfotingar. 

Insekterna indelas i : de som födas med för- 
vandling, utan förvandling och Vatteninsekter (Gro- 
dor, Sniglar, Vattenspindlar, Tusenfot). Fjällig*- 
Drakar, Ormar, Fiskar med fjäll, Skinnfiskar. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 17 

(Ett fossilt älgkranium står under »drakar». Un- 
der »ormar» iakttages en med rudimentära fötter. 
Till skinnfiskar höra räkor, maneter, bläckfiskar.) 

Skaldjur: Sköldpaddor, krabbor och snäckor. 
F å g 1 aT n a : vattenfåglar, hönsfåglar, skogsfåglar, 
bergsfåglar (hök, örn). Fyrfotingar: husdjur, 
vilddjur, gnagare, apor. 



Samtidigt med resorna pågår disputationslittera- 
turen, där alla stridsfrågor mellan de kristna och ki- 
neserna ånyo behandlas. Endast en av författarna 
har dock vågat sig på studiet av språket, nämligen 
Bengt Svenonius V. Oothus. Concionator So- 
ciet. Ostind., vilken under själve Sven Brings prae- 
sidium år 1748 i Lund försvarar en gradualdisserta- 
tion De Praerogativis imaginariis litera- 
rum Chinensium. Författaren står ännu på 
Bayers och Fourmonts ståndpunkt och håller på det 
ideografiska, eller anser kinesiska skriftspråket rent 
hleroglyfiskt. De kinesiska typerna, troligen de första 
i Sverige, äro dåliga ^. 

^övriga kända Disp. äro U. Lagerlöf f: De Wolf i i 
^^ntentia de philos. Chinens. Lund 1737. Israel Rei- 
^*us: Anmärkningar samlade under en Resa till 
^hina. Abo 1749. (Ebbe Bring och) B. Darin: De idolo- 
**tria Chinensium ex occasione simulacrorum 
^^Musaeo S tobaeano -Caro Ii no. Lund 1765. M. Nor- 
^g: De regno Chataja. Lund 1790—95. C. P. Thun- 
^g: Fauna Chinensis. Uppsala 1813. (G. Knös), F. N. 
^oanguion : Hypomnemata de Imperio Tghong- 
^^ué, Graecis atque Romanis Serico V o ca to. 
Uppsala 1823. 



( 



18 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Emellertid har den kinesiska smaken blivit rå- 
dande i Europa, och alldenstund leran var det materiel, 
som bäst lämpade sig för de rullande formerna, blev 
keramiken tidens konst. Porslinsfabriken i Meissen 
under Böttger utbreder rococon, som snart går in i 
skulpturen, arkitekturen och måleriet. 

Bellmans 22 : dra Epistel »Til the nybyggare på 
Gröna Lund» är ett roligt återgivande av en rusigs 
betraktelser över kinesiska porslinsmålningar. »Man 
ser uti frusande floder en skönhet kasta sina pärlor 
... vad — kasta, säger jag? Ja, med snövita fingrar, 
som tävla i glans med de orientaliska pärlor. De 
gyllene fiskar i Kina uppstiga i svavelgul ånga utur 
berlinerblå katsor, fastade med rosenröda band- 
vippor... Vad säger jag? Skördemännen på åkrarne 
i det rika Indien kunna knappt i sina små glim- 
mande jackor förliknas med de violetta silverax, som 
skördas av deras agatliar. Dryckeskärlen vid de sor- 
lande bäckar finnas uti kastanjeträn högt uppsatta 
med konstigt virkade förlåter. Herdinnor i nopkin 
och gingan, med solhattar av pärlemo, gunga i pom^" 
ransträn och uppfylla luften med tjusande röster. Där 
kostar ett glas av stora Mogols aftonfinkel, älskelige 
bröder, cirka fem tolftedels svenskt halvöre; och av 
det kejserliga myrbrännvinet, som främmande ge* 
santer undfå vid avskedstagandet, älskelige bröder, 
för en vitten får man så mycket, så att 

Glasen darra mellan knogen. 

Såsom kuriosum kan även anföras att Gustav I*^ 
under sin vistelse i Rom blivit, vid ett besök i Pr^' 
pagandans tryckeri, uppvaktad med vers på 46 språ*^' 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 19 

varav kinesiskan är ett. Lovsången är författad av 
Oxenstierna. 

I Sverige bildar Kina slott slutet på kineseriet 
såsom mod. 

Johan Eric Ringström fortsätter de allvarliga ar- 
beten, som Linnaei lärjungar under Ostindiska kom- 
paniets dagar börjat, och blir Sveriges förste sinolog. 
Född i Roslagen 1746, åtföljde han sina föräldrar till 
Stockholm, där fadern såsom källarmästare samlade 
förmögenhet. En tillfällighet gör denne bekant med 
en fransk officer, som råkat i förlägenhet och vil- 
ken han understöder. Till tacksamhet medför frans- 
mannen den unge Johan Eric, då student i Uppsala, 
till Frankrike, där denne fick anställning vid ett ar- 
tilleriregemente, varifrån han snart tog avsked och 
började studera kinesiska och japanska språken under 
De Quignes' ledning. Hemkommen, tjänstgjorde han 
' K. Biblioteket och dog 1819, sedan hans dyrbara 
boksamling blivit förskingrad. 

Den okände biografen, som 1827 utgav R:s Chi- 
"esiska Rikets Kejsarehistoria, uppger, att han skulle 
"^ efterlämnat ett japanskt och svenskt samt ett 
kinesiskt och franskt handlexikon, och att han till 
^^cnska översatt en kinesisk roman : Dygdens och 
'kärlekens belöning. Intet spår av dessa ar- 
"^ten har av förf. kunnat återfinnas; däremot äger K. 
biblioteket följande handskrifter: 

Chinesisk Grammatik a, 4: o, 76 blad. Halv 
^^rocco med guldpr. Tillägnad kronprinsen Gustav 
^^olf (O. IV A.). Grammatikan är som handskrift 
^Vanligt vacker, men är, i strid mot kinesiska språkets 
^^^da, uppställd efter de europeiska språken med arti- 
^*^iej]a deklwationer och konjugationer. 



20 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Tillägnan är, enligt den tidens begrepp, obetydligt ! 
servil och antyder intet ordenssökeri. 

Chinesisk Ordbok av Tit. Joh. Eric Ring- 
ström, 1813. (Jacob Åkerman. Vändskaps Sou- 
venir.) 4: o, 42 blad. 

»Denna Dictionnaire, innehållande endast åtta 
hundrade ord, är dock tillräcklig till biträde för att för- 
fatta skrift i alla ämnen utom mathematique, astro- 
nomie och medicinen.» 

Ordboken är från latin till kinesiska och kunde 
vara den uppgivna franskkinesiska. Inköptes på 
Åkermans auktion 1851, för 1 rdr 36 sk., jämte föl- 
jande, som kostade 16 sk. 

Dictionnaire på Caraibiska och Sven- 
ska. N. B. Conseptet. (2: dra bl. innehåller 
denna anteckning: Diet. på Caraib. och Svenska samt 
Sv. och Caraibiska förf. av J. E. R. Sthm år 1806.) 

Dedic. till överståthållaren S. av Ugglas, vilken 
sålunda torde ha fått ett renskrivet exemplar. Kon- 
ceptet innehåller 16 bl. 4: o. 

På 1800-talet härleder sig den svenska kinalittera- 
turen från de expeditioner^ som flottans fartyg före- 
taga dels i vetenskapliga, dels i nautiska avsikter, 
samt från privata handelsexpeditioner. Diiben, 
Andersson, Skogman och Baeckström hava lämnat 
skildringar från sådana expeditioner, bland vilka 
Skogmans från Fregatten Eugenies världsomsegling 
framstår genom angenäm stil och humana omdömen- 

H. Annerstedt och C. F. Liljewalch, vilka i och 
för inledandet av handelsförbindelse uppehållit si^ 
längre tid i landet, hava avgivit sakrika rapporter *- 

' G. W. v. Duben: Resa till Kap, Ostindien ocl"* 
Kina. åren 1844 — 4 b. 'SvoeWoXm \^\1 . v^^^ harlC' 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 21 

Till Taiping-litteraturen har det kanske mest 
värdefulla bidraget lämnats av en svensk, nämligen 
Theodor Hamberg, missionär från Evangeliska Säll- 
skapet i Basel, vilken utgivit en översättning av en 
skrift uppsatt av rebellchefens släkting Hung-Jin, inne- 
hållande Siu-Tsuens biografi och berättelse om in- 
surrektionens begynnelse. Boken utkom på engelska 
i London 1855 och heter : The Chinese Rebel 
Chief, Hung-Siu Tsuen; and the Origin 
ofthe Insurrection in China. 



Kinesernas kunskap om Sverige kan naturligen 
icke vara stor, men är dock större, än man vore böjd 

skeppet Prins Carl, utrustat av Godenius & comp., Loven & 
comp., Frestadius m. fl.) C. F. Liljewalch : Chinas Handel. 
Stockholm 1848. C. Ax. Egerström: Borta är bra, men 
"cmcia är bäst. Berättelse om en färd till Ostindien, Nord- 
^crika, Kalifornien, Sandwichsöarne och Australien åren 1852 
"""• (Innehåller skildringar om kineserna i Kalifornien.) 
^' ]' Andersson : En världsomsegling 1851, 5 2, 5 3. 
Stockholm 1853, 54. (Fregatten Eugenie.) C. Skogman: F r e- 
S^^^ten Eugenies Resa omkring Jorden åren 
^^51^53. 1, 2. Stockholm 1854, 55. Anon: Dagbok 
^*nen å Hans Majits Fregatt Eugenies Jord- 
omsegling åren 1851, 52 och 5 3. Av en ombord va- 
rande Båtsman. Sölvesborg 1854. (Brochyr). A. Baeckström: 
^•tt Besök i Japan och Kina... Stockholm 1871. H. 
^nerstedt: Bilder från fjärran länder. (Fram- 
^^^en, 1871.) Svenskt Handelsarkiv 1876, 77 inne- 
^^^r konsulsrapporter från Shanghai. — Loggboks- 
^J^teckningar under en Jordoms egling med 
fjeg. Eugenie 1851—53. Bearb. och utg. av C. M. Ek- 
'^^. Sthm 1856. 



22 KULTURHISTORISKA STUDIER 

att tro. Medeltidens utmärktaste personlighet i Sve- 
rige, och kanske den som mest gjort svenska namnet 
känt och hedrat i utlandet, fru Birgitta, var redan på 
1600-talet känd av kineserna, åtminstone de kristne. 
Piemontesaren, jesuiten Alfonso Vagnoni, vilken 
åren 1605 — 40 vistades i Kina, utgav där en hel- 
gonhistoria på landets språk (kallad: Thian- 
dschu -sch ing -kiao- sching-ching-schy), 
vars sjunde häfte innehåller levnadsteckningar över 
åtskilliga helgon, varibland även Birgitta. Någon 
annan egenskap än den av »helgon» (hon avlade kysk- 
hetslöftet efter att ha fött åtta barn till världen), har 
väl icke författaren, vilkens bok ej stått till vårt för- 
fogande, framhållit. 

År 1712 företog en kines, Tu-Li-Chen, tillsam- 
man med en kalmuckisk furste en resa genom Sibirien 
och Ryssland, över vilken resa Tu-Li-Chen skrivit en 
berättelse, som, i sammandrag översatt, meddelas i 
Sammlung Russischer Geschichte. I. S:t 
Petersburg 1732. 

De anlände till Jenisseisk, om vilken stad be- 
rättas: »Sie enthält etwa 1,000 Häuser, 8 Kirchen, 
und 800 Mann Besatzung. Das Clima ist sehr kalt, 
und man känn von dorten in 30 Tagen biss an das 
grosse Eyss-Meer reisen.» Därifrån begåvo de sig till 
Makowskoi; där träffa de en svensk general, Ya-na- 
Eul, vilken de högligen berömma. Denne jämte flera 
svenska officerare befunno sig där i fångenskap, ocn 
var denne Ya-Na-Eul ingen annan än G. Kanefehr, 
enligt Ennes, konung Karl XII:s egen general' 
adjutants Han blev fången i Ukraine 1709; fördes 
först till Tobolsk, sedan till Jenisseisk och slutligen 

i Jfr Nordberg, i\eTeslåde?.. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 23 

till Irkutsk. Återkom 1722; kommenderades på Ny- 
slott, reste sedan 1729 till Polen och försvann ur hi- 
storien. 

I Tumin eller Törgöt och Nershinsk träffade de 
även svenska officerare. Då de från Kasan återvände 
till Tobolsk, träffade de Sibiriens guvernör Oagarin, 
som anlände från Moskva. Denne berättade, att 
tcaren vunnit stora segrar över svenskarna, visade 
en planritning till Petersburg, berättade om orsaken 
till kriget, om slaget vid Narva och den omväxlande 
krigslyckan. Konungen i Sverige hette Ka-Lu-Losch 
(Carolus). Han var 33 år gammal och hade sitt resi- 
dens i Se-Ti-Ko-Eul-Ma (Stockholm). Oagarin be- 
römde Si-Fey-Ye-Se-Ko (svenskarna) och deras vän- 
ner Fu-Lan-Tsu-Tse (fransmännen), vilka enligt hans 
'berättelse verkligen givit svenskarna hjälp. 

Kineserna gåvo tillbaka en beskrivning på Ayuka 

Chans Residens ; och få av guvernören veta, att Ayuka 

skickat tsaren 10,000 man, av vilka 3,000 blivit på en 

8ång slagna av 300 svenskar. Det där är ju rätt 

^i^tigt. Och ändå tror man icke på Narva! 

Att kineserna även kunnat få sina underrättelser 
direkt från Sverige torde framlysa av Lorenz Lan- 
Se's: Tagebuch Zwoer Reisen, welche in 
^en Jahren 1727, 1728 und 1736 von 
Kjachta und Zuruchaitu durch die Mon- 
Koley nach Peking gethan worden. Leip- 
zig 1781 (omtryckt flera gånger på flera språk). 

L. Lange var född i Stockholm och hade som 
'öjtnant kommit till Ryssland. Då Peter I skulle an- 
%ga lustslottet Petershof vid Finska viken, blev 
L^nge, för att ombesörja den kinesiska dekoreringen, 
*f 1718 jämte engelske fältskären Thomas Oarwin 



24 KULTURHISTORISKA STUDIER 

skickad till Kina. Kejsaren blev mycket nöjd med 
hans utförande av uppdraget och utnämnde honom 
till resident i Peking. Något vidare om L:s öden 
känner man ej. 

Bland svenska produkter är järnet bäst känt av 
kineserna (numera även Jönköpings tändstickor). 
Liljewalch berättar, att skeppet Prins Carl medförde 
prov på svenskt järn till Kanton och att några gamla 
smeder därstädes, som levat sedan Ostindiska kom- 
paniets dagar, igenkänt detsamma och därvid yttrat: 
»H a u, H a u, H a u t i, S u i - T a i, skönt, skönt, oöver- 
träffligt, svenskt,» tilläggande, att de sedan lång tid 
varit ovane att begagna detta ämne. Yngre smeder 
kallade det »Käng» (stål). 

Den »Freds-, Vänskaps- och Handels-Traktat», 
som emellan Hans Maj: t konungen av Sverige och 
Norge å ena samt kejsardömet Kina å andra sidan 
avslöts i Kanton d. 20 mars 1847 och är undertecknad 
C. F. Liljewalch och Tsi-Yeng (Ki-Ying), vicekonung 
i Kanton \ innehåller endast bestämmelser rörande 
handeln, dock torde art. XXX kunna anföras såsom 
bevisande att icke alltid européerna uppträtt så takt- 
fullt mot kinesiska myndigheter. 

»Sveriges och Noriges samt Kinas högre myndig- 
heter skola, vid deras brevväxling med varandra iakt- 
taga jämlikhet i ordalag och formen av ömsesidigt 
meddelande (chau hwui). — — — Då den ena 
styrelsens lägre myndigheter vänder sig till den andras 
högre myndigheter, skall sådant ske i form av memo- 
rial (sch in chin). Enskilde personer skola då de 

1 Tsi-Yeng's porträtt finnes i Liljewalch: Chinas Hän- 
de J. Han var en stor d\pVorc\a.\. oeVv spelade en viktig ^^" 
under opiikrigen. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 25 

da sig till högre myndigheter, begagna stilen av 
ökning (pin ching).» 

Sveriges historia och geografi äro icke heller all- 
és främmande för kinesen. Kungl. Biblioteket och 
teborgs museum äga nämligen en »Universal- 
»grafi», där även Choui-Koue (Sverige) och 
•Eul-Oua (Norge), äro hedrade med en plats, 
•tan är riktig och texten, 3 och 1/2 blad, stor 8 : o, 
iris riktig med åtskilliga små fantasier. 

Oöteborgs-exemplaret innehåller följande anteck- 

V 

»Yin vån fschi liå», det är: Havsrundens -be- 
ivning i allmänhet. Detta verk är en Universal- 
grafi och Historisk Statistisk beskrivning över alla 
Idsdelarna, författad av Hans Excellens Sy-Ki-Yi 
Wiitåi i provinsen Schangsi år 1851, Löjtnant- 
vemör över provinsen Foh-Kien. Hong-Kong i 
»rember 1851. 

A. Elgquist. 

Titeln är överensstämmande med frontispisens, 
n tryckåret uppgives där till Tao-Kuangs 29, vilket 
• 1849 (Tao-Kuang 1820—50). 

Dessutom uppgivas två herrar Pi-Sing-Tsuen och 
ou-Yo-Po till höger om titeln, där författarens eller 
Ivarens pseudonym (vanligen tagen efter ett biblio- 

eller en boklåda) brukar ha sin plats. Boktrycka- 
18 namn är Tao-Chu (på vanlig plats till vänster) ; 
io-Chu förvarar stockarna». Om bokens tillkomst 

kyrkoherden Anders Elgqvist i Tranemo^ be- 
i[et meddelat följande, som han inhämtat under 

^ Om Elgqvist se uppsatsen : Svenska MissiOTvätex \ Y%atv^. 



26 KULTURHISTORISKA STUDIER 

sin med bokens utgivande samtidiga vistelse som mis- 
sionär i Kina. 

»Bokens författare är, såsom jag antecknat, Sy- 
Ki-Yi, som på den tiden var s. k. löjtnant-guvernör J 
i Fokien. Hans namn förekommer icke på titelbladet, ] 
men i slutet av det sista av de fyra företal, med . 
vilka boken blivit försedd. Att andra personer blivit 
namngivna härrör därav, att flere av författarens vän- 
ner genomgått manuskriptet och sökt göra själva 
språket så elegant för kinesiska lärdes ögon som möj- 
ligt (vilket efter i kinesiskan utmärkt lärde européers 
omdöme var detsamma, som att göra boken så svår- 
läst som möjligt). — Boken trycktes på Sy^s 

egen bekostnad och fanns till salu endast i Fuh-chow 
hos hans kommissionärer .» 

Efter Chinese Repository Vol. XX april 
1851 meddelar samma författare vidare: 

ȁr 1844 var Sy-Ki-Yi uti Amoy och gjorde be- 
kantskap med en amerikansk missionär Abeel, vilken 
visade honom en samling kartor över hela jorden (san- 
nolikt en större atlas). Herr Abeel gav honom sain- 
talsvis så många underrättelser, som han kunde, vilka 
guvernören efter hemkomsten antecknade, samt jäiti' 
förde uppgifterna med dylika i samma ämnen, sotn 
han erhöll av andra utlänningar, för att själv sök^ 
pröva och bedöma deras sanningsenlighet. Detta upP' 
giver han själv i sitt företal. Det tros och upP' 
gives även att en ung kines som i fyra år varit ^ 
Amerika och där lärt engelska, samt genomgått ^^ 
skolkurs, medfört elementarböcker i historia o^^ 
geografi, samt muntligen översatt från dessa böck^^' 
meddelat Sy en del av de uppgifter, som han i bok^^ 
infört.» 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 27 

Boken är verkligen ogement svårläst och skulle 
varit omöjlig att översätta, om ej nomina propria varit 
understrukna. 

Sverige beskrives såsom föga odlat. »Hungers- 
nöd och frost inträffa alltför ofta.» »Svenskarna äro 
kända för att vara ett upproriskt släkte.» Vasa heter 
genom en ofrivillig metatesis Sa-Va. Ki-Li-Sse-Ti-No 
(Kristina) beskrives så: »moraliskt svag, älskade 
vetenskaper och studier ; älskade icke de bittra krigen. 
Hon överlämnade regeringen åt sin frände Kia-Eul- 
Lo-Sse (Carolus).» Och på annat ställe: »Pe-Eul- 
Na-To-Ty (Bernadotte), Fo-Lang-Sy (Fransman): stor 
härförare, klok, lagom framåtskridande, lagstiftande, 
ordnade militärväsendet förträffligt. Antog även nam- 
net Carolus. Är nu konung. Västra gränsen Norge, 
som ursprungligen tillhört Ta-Koue (Danmark), för- 
enades med Sverige på Wienkongressen. Högst lyck- 
liga tjugu år.» 



I 

28 KULTURHISTORISKA STUDIUl 



PhUipp Johann von StraUenberig^ hans kaiti 
och beskrivning över Asien. 

över Strahlenbergs stora arbete : Das Nord- md 
Ostliche Theil von Europa und Asia, har mycket damm 
under tidernas lopp fallit och det är icke utan mSdi 
man genom hopar av oriktiga uppgifter kommit tiD 
följande detaljer rörande arbetets tryckning och ut- 
givande K 

Boken trycktes i Leipzig första gången 1730i 
Kartan är graverad av P. J. Frisch i Berlin och plu- 
scherna av F. H. Frisch sammastädes. (Utkom även 
i Leipzig 1730> under titel: Historie der Reisen in 
Russland, Sibirien und der grossen Tartarey. 4: o.) 

Andra upplagor av detta arbete äro: 

An Historico-Oeographical Descriptioh of thc 
North and Fastern parts of Europé and Asia. Lon- 
don 1738. 4: o. 

Description Historique de TEmpire Russien. 
Amsterdam (Paris) 1757, 2. vol. 12: o. 

Nueva Descripcion geographica del imperio 
Ruso, en particular y en general. Träd. del Francés. 
Valencia 1786. 4: o. 

1 Åtta mot . varandra stridande uppgifter hava stått till 
vårt förfogande. I Benzeliernas Brevväxling förekom- 
mer åtskilligt om utgivandet. 

2 1755 enligt Heinsius och enligt Die Literatur ube"^ 
die Polar-Regionen der Erde. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 29 

« 

Författaren till detta verk, Philipp Johann 
abbert, sedermera adlad von Strahlenberg/ 
r född i Stralsund 1676. Föräldrarna voro lant- 
ntmästaren Isr. Tabbert och Maria Klinkow. Ti- 
gt ingick han på den militära banan ; blev volontär 
d Machliers regemente 1694, korpral samma år; 
rare 1695, underkonduktör vid Fortifikationen 1697, 
jtnant 1698, regementskvartermästare vid Söder- 
anlands regemente 1701, kapten 1703. Adlades 
07. Fick vid hemkomsten 1723 överstelöjtnants 
iraktär. Död 1747, ligger han begraven i Getinge 
Tka i Halland. Strahlenberg utmärkte sig rätt ofta 
ider kriget», deltog i slaget vid Pultava och blev 
ngen vid övergången av Dniepern samt därpå förd 
I Sibirien. Där kvarblev han i tretton år och åter- 
)m arm och sjuklig till fäderneslandet. Hans ar- 
ite, som både berör historia, geografi, etnografi, 
keologi och filologi», väckte rättvis uppmärksamhet 
hela det lärda Europa. Det citeras och omnämnes i 
etersburgs Akademis Handlingar, i franska Veten- 
^aps-Akademiens Mémoires, i Philosophical Trans- 
*tions; omnämnes och bedömes i Journal des Sa- 
mts, skattas högt i Acta Literaria, översättes 50 
"efter sitt första uppträdande och anföres ännu 1816 
^Alexander von Humboldt i dennes Vues des Cor- 
illéres. 

* På titeln till sitt stora arbete skriver han sig Philipp 
>hann von Strahlenberg, vårföre förf. bibehållit detta skriv- 
^tt, oaktat Stjernman, Låstbom, Gezelius, Ennes, Biogr. Lex. 
^ Anrep hava annat. 

' Se: Utkast till en historia om Kongl. Södermanlands 
'^gemente, Stockholm, 1786—94. 

•Ebert kallar det: Ein in hnguistischer Hinsicht sehr 
ichtiges Werk. 



30 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Av större intresse torde dock den arbetet åt- 
följande kartan^ vara, i vilken författaren framlade 
resultaten av sina egna på stället gjorda forskningar 
och andras, dem han inhämtade under sina resor. 

Vid själva det kartografiska arbetet hade han 
hjälp av kapten Joh. Anton Matérn vid Forti- 
fikationen, vilkens namn, ehuru det är utsatt i kartans 
nedre kartousch till höger, dock råkat i förgätenhet 
och nästan aldrig namnes bredvid Strahlenbergs «. 

Deras sätt vid kartans utläggning under stor brist 
på både instrumenter och andra hjälpkällor är ganska 
sinnrikt. Grunden varpå de byggde var de franska 
geografernas glob, där första meridianen går genom 
Ferro, och där Tobolsk ligger under 90° long. (Av 
särskilda anledningar flyttar Strahlenberg den till 88' 
long.) Sitt vidare förfaringssätt skildrar förf. på föl- 
jande sätt. »Då jag nu tillbragt den största delen av 
min fångenskapstid i Tobolsk och även förfärdigat 
min första karta därstädes, så har jag tagit besagda 
stads grad till min första meridian, och från denna 
såväl åt öster som väster sökt tvenne andra huvud- 
meridianer, nämligen den i väster genom Moskwa, 
dit icke allenast den rakaste vägen från Tobolsk blivit 
uppmätt av oss svenskar, som ofta bereste den, utan 
hava vi också genom de förmörkelser, som under var 
fångenskap förefallit, observerat distanserna emellan 

1 En i fotolitografi utförd kopia av densamma medföljd^ 
geografiska sektionens tidskrift 1879 n:r 6, utgiven av sven- 
ska sällskapet för antropologi och geografi. 

2 J. A. Matérn, nobil. v. M., f. 1683 i Stockholm. Kon- 
duktör vid Fortifikationen 1704. Löjtnant 1708. Blev fången 
vid Dniepern och vistades sedan mest i Tobolsk. Återkom 
1722 och avancerade till överste. Förestod fästningsarbetena 

vid Oxdjupet. Dog \ltil e\. ^'B». 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 31 

Hamburg, Moskwa och Tobolsk och därigenom kolla- 
tionerat förbemälde mätningar. På sådant sätt har 
jag fått Moskwa ackurat på 60° long. Vad nu den 
andra huvudmeridianen i öster beträffar, så har jag 
bekommit den genom tillförlitliga berättelser från mis- 
sionärerna i Kina, nämligen att den sista ryska gräns- 
staden mot det kinesiska eller östra Tartariet, huvud- 
staden i Daurica, som heter Nerschinsk, ligger i det 
närmaste på samma meridian eller longitud som ki- 
nesiska residensstaden Peking. Och då icke allenast 
vägen från Tobolsk . . . blivit uppmätt, utan även longi- 
tudo mellan Tobolsk och Tomsk genom förmörkelser 
av oss blivit befunnen vara en timme och tio minuter 
och även därjämte hela vägen fram till Nerschinsk ofta 
blivit av svenska landsmän berest ; så har genom dessa 
mätningar och resor hela avståndet från Tobolsk till 
Nerschinsk, vilken såsom nämndes ligger under 
samma meridian som Peking, blivit kollationerat och 
tämligen riktigt befunnet.» 

Det är huvudsakligen trenne punkter som 
Strahlenberg berömmer sig av att hava närmare be- 
stämt och därvid gått om sina föregångare, nämligen : 
Kaspiska havet, Nova Zembla och Asiens nordöstliga 
^dde med Kamtschatka. Uppgifterna om Kaspiska 
havet erhöll han dels av envoyén Fabritius, som flera 
gånger varit svensk minister i Persien, dels från sven- 
ska deltagare i den expedition, som under Alexander 
öeckewitz företogs utmed östra sidan av Kaspiska 
''^vet, varvid denne satte upp en hel dragonskvadron 
*v svenska fångar under befäl av Caspar v. Franken- 
"^rg. Rörande Nova Zembla försäkrar författaren, 
^tt han av pålitliga personers utsago blivit till fullo 
^verty^ad om att den sammanhänger \ öslti m^^ 

• ^ Strindöerg, Kulturhistoriska studier. 



32 KULTURHISTORISKA STUDIER 

fasta landet, dels genom isberg, dels genom ett näs. 
Denna Strahlenbergs mening behöva vi nu icke jäva. 
Vad åter den nordostliga delen av Asien beträffar, 
torde väl icke vara opåkallat, om vi något längre 
uppehålla oss vid historien om dess bestämmande och 
kartläggning. 

Den äldsta karta över Sibirien finnes i Orteli i 
Theatrum Orbis terrarum. Denna grundar sig på 
sagor och gissningar; kartan kallas Tartariae, sive 
Magni Chami regni typus. Här ser man bl. a. Juda 
10 stammar omkring floden Ob ända upp till 82° n- 
lat. I öster avtager landet hastigt ända till 60° n. lat., 
vid vilken grad yttersta udden enligt Plinius ännu 
kallas Promontorium Tabin. Amerikanska landet är 
ganska rätt placerat, men efter gissningar. 

Mellan Ortelius och Mercator äga inga 
större förändringar rum med Asiens karta. Sundet 
mellan Asien och Amerika kallas dock efter år 1500 
och sedan långt fram i tiden Fretum Anian efter 
det så av spanjorerna benämnda amerikanska landet. 
Mera utförlig blir dock Nicolaes Witsensår 
1687 i Amsterdam utkommande Nieuwe Landkarte 
van het Noorder en Ooster deel van Asia en Europa. 
Det är denna karta (jämte Delisle's) som är Strahlen- 
bergs närmaste föregångare och som han också börjar 
med att kritisera för att själv få sig sin plats. Korri- 
gerad och tillökt (antagligen av Witsen själv) finnes 
denna karta i Isbrand Ides 1697 utkomna resa från 
Moskwa till Peking, och det är endast genom denna 
senare vi ha varit i tillfälle att få en föreställning om 
Witsens, som är sällsynt. Här på Ides karta är Kam- 
tschatka första gången antytt, då det upptäcktes av 
ryssarna 1690. Förr förväxlades detta med det av 



• GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 33 

holländarna upptäckta och på kartorna kallade Jedso, 
vilket namn länge bibehålles på Kamtschatka. 

I geografiens historia fördunklas dock Witsens 
arbete av det samtidiga Delisle'ska, som utkom- 
mit första gången 1700, ånyo blir synligt i en revi- 
derad upplaga 1723 och då anses hava givit fixa grän- 
ser åt det förut så svävande Asien, vars längd, mellan 
Medelhavet och Stilla Oceanen, man ända hittills över- 
skattat med 5 ä 600 lieues. 

Huru frestande det än kan vara att för lands- 
manskapets skull vilja tillkämpa Strahlenberg och 
hans karta en verkligt betydelsefull plats mellan D e- 
lisle och d'Anville, vilken senare (1751—1753) 
fullbordade vad den förre börjat, så lärer detta hos 
utlänningen numera svårligen hava någon framgång 
att påräkna. Vivien de Saint-Martin giver 
Strahlenberg en blygsam plats bland de många mate- 
rialsamlarne och Malte-Brun nämner honom i för- 
bigående. Detta hindrar dock icke, att Strahlenbergs 
förtjänster blivit i ganska hög grad förringade, sär- 
skilt nu vid bestämmandet av det så omtvistade nord- 
östra hörnet och Kamtschatka, för att icke nämna det 
inre av Sibirien, som han själv genomströvat många 
gånger. För att få tillräckligt antaglig grund till detta 
påstående måste man ihågkomma, att Strahlenberg 
hade sin karta färdig redan 1715 och att, då han stod 
i begrepp att översända densamma till en person i 
Moskwa, vilken lovat honom 200 dukater för den- 
samma, guvernören över Sibirien, Knees Qagarin, 
konfiskerade den, emedan den innehöll uppgifter om 
varest guld och andra dyrbara mineralier funnos, 
vilket Qagarin, som var en egennyttig man, icke ville 
att världen, icke ens tsaren, mot vilken han stamp- 



34 KULTURHISTORISKA STUDIER 

lade, skulle veta. Om man därjämte betänker, att 
Strahlenberg hade sin andra karta färdig 1718 och 
att han även förlorade densamma, samt att hans vän- 
ner honom ovetande utgåvo den i Leyden 1726 jämte 
hela hans manuskript till Norra Asiens historia i form 
av noter till Abul-Ohazis Turkiska Krönika, vilken 
Strahlenberg uppsökt i Turkestans arkiv och jämte 
ryske läkaren Messerschmidt låtit översätta till tyska, 
så kan man finna, att en så frikostig person, som 
opåtalt lät sig plundras, slutligen skulle bli mindre 
uppskattad, då hans egna arbeten alltid kommo i 
efterhand. 

Detta bekräftas också helt tydligt av själva kar- 
tan, ty den i Leyden 1726^ utgivna skiljer sig föga 
från den allmännast kända Leipzigeditionen 1730, och 
då nu Leydehkartan torde vara byggd på 1718 års 
karta, framgår därav, att Strahlenberg icke låtit in- 
verka på sig av D e 1 i s 1 e's nya redaktion av 1723. 
Och vad nu kartorna själva angår, äger Strahlenbergs, 
särskilt vad de norra och östra trakterna beträffar, 
ojämförliga företräden. Den Witsens-Ides'ska kartan 
1697 har en högst schematisk framställning aV 
Tschuktscherlandet, och Kamtschatka antydes endast 
genom en flod och en stad vid 72° n. lat. strax södet 
om Svetoi Nos. För övrigt går norra kusten nästal^ 
rakt i väster och öster till 140° long., 75° lat., där det» 
Östra möter i rät vinkel och fortsätter nästan rätt ^ 

1 Redan 1725 utgavs i Leyden en karta över Sibiriei^^ 
vilken uppgives vara utlagd på tsarens befallning. Denna upj^ " 
gift är enligt G. F. Muller falsk. Han påstår, att kartan blivi"^ 
utgiven av f. d. svenska fångar. Den återfinnes i vol. 8 aw* 
Recueil de Voyages au Nord under titel »La Russie Asiatiqu^ 
tirée de la Carte donnée par ordre du feu Czar.» 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 35 

söder utan att bilda några inskärningar i landet. D e- 
lisle's karta är icke stort annorlunda. Ännu är icke 
Kamtschatka (även kallad Jedso) någon halvö och 
som ett spröt skjuter Is-Cap ut från 65° n. lat. Hela 
Beringssund är ett stort hav kallat Mer d^Amur och 
av Amerikanska landet synes knappt något. Alla de 
nya upptäckterna i norr äro okända eller åtminstone 
obegagnade. 

Strahlenberg åter har sin kust långt mera detal- 
jerad. Utanför Kolymas mynning ligger en stor ö 
mellan 158 — 178° o. long., vilken beledsagas av föl- 
jande underrättelse: »Från bergens spetsar invid 
Kolymas mynning och Svetoi Nos kan man se en obe- 
bodd ö, vars läge och naturbeskaffenhet man ännu 
icke kunnat bestämma.» * Om man erinrar sig att 
Nya Sibirien upptäcktes 1759 (70, 73, 1805) och att 
dess läge nu är bestämt till omkring 155 — 170° o. long. 
och 75° n. lat., så finner man att Strahlenberg var 
ganska väl underrättad. 

Nordöstligaste hörnet av fasta landet utlöper i 
*vå uddar, den nordligare Cap Tszalatskoi, den syd- 
Wgare Noss Anadirskoi (Caput Patientiae) mellan 50 — 
55° n. lat. Utanför skilt genom ett sund, för första 
sången av rimlig bredd, ligger en stor ö med följande 
inskription: »Invånarna på denna ö skilja sig från 
de andra folkslagen på fasta landet både genom språk 
och seder och kallas av dessa Puchochotski eller 
Pugohotzki. De föra krig med Qiuchiegis.» Denna 
ö är utan allt tvivel Prinsens av Wales ö, d. v. s. 
den del av Norra Amerika som i verkligheten ligger 
närmast Asien. Kamtschatka är utlagd som en halvö, 
^kild från fasta landet genom Ochotska havet och 
^isar den långsträckta form den äger i verkligheten. 



36 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Huru Strahlenberg erhållit underrättelser om 
dessa trakter, vilka redan på 1600-talet av kosacker 
blivit besökta (Deschnew gick ju 1648 sjövägen från 
Kolyma till Anadyr), ehuru berättelserna därom icke 
skola hava blivit bekanta förr än 1736 genom Ger- 
hard Friedrich Mullers fynd i arkiven i Jakutzk, be- 
rättar han på flere ställen i sin numera föga lästa bok, 
och finnes särskilt ett ställe (sidd. 98 — 100), som be- 
visar att Strahlenberg haft reda på dessa ryssarnas 
sjöfärder från Lena till Kamtschatka. »På samma sätt 
har landet Kamtschatki eller ön Jedso blivit av rys- 
sarne upptäckt från Lenaströmmen längs Ishavet, näm- 
ligen så, att, då vinden blåst från Norden och isen 
drivit mot stranden, de retirerat in i flodmynningarne, 
men att då vinden blåst från söder och drivit isen från 
land, de åter begivit sig ut och sålunda avancerat åt 
öster ända till Jedso eller Kamtschatki.» De fartyg, 
som till dessa färder begagnades, rymde endast 10 
å 14 personer, och Strahlenberg såg själv i Tobolsk 
en sådan »so vom Eissmeer bey Kamtschatki hin- 
gebracht ward», och vars spant voro av valfiskben och 
beklädnaden av sjöhundsfällar. Strahlenberg hade så^ 
lunda fulla bevis för sin uttalade övertygelse, varåt 
han också ger uttryck på sin karta, att Asien ocl> 
Amerika icke sammanhängde, ett förhållande som man 
alltid antagit, men som Bering än i dag anses hava 
först bragt till visshet. Bland upptäckarna av dessa 
nordostliga trakter, av vilka Strahlenberg erhållit upp- 
lysningar, nämner han tvenne svenska fångar, vilka 
användes i sådana ärenden av den alltid verksamme 
guvernören Gagarin. År 1713 skickar denne en 
svensk korpral Henrich Busch på upptäckter till 
Kamtschatka. Denne bygger sig därstädes ett fartyg 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 37 

av asp och björk och gick därmed verkligen över 
Kamtschatkiska havsviken från fasta landet och även 
tillbaka, på vilken återresa han blott använde sex 
dagar. Tyvärr hava vi ej kunnat erhålla närmare 
upplysningar om denna märkliga färd. Kom Henrich 
Busch till Amerikas fastland eller uppnådde han en- 
dast någon av Aleuterna? 

För att verifiera Buschs uppgifter skickade 
Qagarin tre år senare en svensk löjtnant, vilken förut 
blivit använd som fästningsbyggare, Ambiörn Mo- 
lin ^ till samma trakter och bekräftar denne Buschs 
utlåtande rörande landets naturbeskaffenhet. 

Säkert är och som Strahlenbergs förtjänst måste 
framhållas, att han först av alla geografer givit någor- 
lunda form åt denna del av Asien och att han långt 
före Bering, vilken på visst sätt gjorde gjord gärning, 
^gt fulla bevis på att ett sund förefanns mellan Asien 
och Amerika. På hans karta står intyget i följande 
inskrift på Ishavet utanför Indigirkas och Kolymas 
niynningar, en inskrift som intygar att kringseglingen 
^v Ostkap varit långt vanligare än till och med ur- 
kunderna i Jakutzk giva vid handen: »Här hava rys- 
sarne från äldsta tider (ab initio) mellan isberg, vilka 
vid nordlig vind driva till stränderna och vid sunnan 
^ter till havs, med mycken möda och med livsfara 
färdats till Kamtszatka.» 

Men om Strahlenberg är övertygad om en nord- 
ostpassage från Lenas mynning, så är han däremot 
obeveklig när det gäller att medge möjligheten av en 
^ylik från Archangel till Japan, oaktat prof. Eberh. Dav. 
*^auber i en Discurs von dem gegenwärtigen Zustand 

^ Se uppsatsen som följer om hans resa, sid. 79. 



38 KULTURHISTORISKA STUDIER 

der Geographie (år 1727) förklarar, att »numera vore 
den länge sökta vägen genom Ishavet till Orienten i 
och med Kamtschatkas upptäckande funnen», vilken 
mening helt öppet uttalats förr i en hel liten litteratur, 
på vilken en förteckning förlidet år blev synlig i den 
av Geografiska sällskapet i Wien utgivna ovan nämnda 
Arktiska Bibliografien. 

»Ryssarne,» säger Strahlenberg, »hava icke kom- 
mit till Kamtschatka eller Jedso genom Waygatz, utan 
från Lenaströmmen, vilken ligger öster om Nova- 
Zembla. Och då denna ö icke kan omseglas i norr, 
så går det icke heller för sig vid Waygatz i och för 
isbergens och drivisens skull, utan man kommer dess- 
utom icke förbi det så kallade Promontorium Tabin, 
som ligger längre i öster från Waygatz av samma 
ishinder.» Med Tabin kan icke menas annat än Cap 
Tscheljuskin, vilken på Strahlenbergs karta helt enkelt 
upplöser sig i och betecknas med Montes glaciales, 
vilka sammanhänga med Nova Zembla. 

Ännu tydligare uttalar sig B e n t i n c k, den ovan 
nämnde företagsamme vännen, fyra år förut, i sina 
(från Strahlenberg lånade) noter till Abul-Ghazis Krö- 
nika, rörande dessa frågor (sid. 108): »Likasom sun- 
det mellan Nova Zembla och Sibirien alltjämt är be- 
täckt med is, kunna inga fartyg utgå från Ob eller Je- 
nissei, vilka hava sina mynningar i detta sund, men från 
Lena och de andra floderna, som ligga öster om denna 
stora ström, utgå fartyg om sommaren, vilka handla 
på kusten; men de måste då noga akta på vinden 
och begagna tillfället då isarna drivas ut av sydlig 
vind, som kommer från land, ty så snart vinden kastar 
och blir nordlig, måste de rädda sig i vikar eller 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 39 

Jmå floders mynningar, ty om isen överraskar dem, 
iro de ofelbart krossade. Man har hittills trott, att 
Vsien sammanhängde i nordost med Nordamerika 
)ch att av denna orsak det var omöjligt att komma 
från Ishavet in uti La Mer Orientale, men sedan 
(amtschatka upptäcktes, vet man positivt att 
Amerika icke sammanhänger med Asien; 
y de ryska fartyg som befara kusten dubblera för 
lärvarande Cap Svetoi Nos eller Promontoire Saint 
>ch komma för att handla med Kamtschadalerna på 
musten av La Mer Orientale (50"* lat), men därförinnan 
öåste de passera fasta landet och en stor ö som 

■ 

'gger nordost om Cap Svetoi Nos.» 



Av samtiden erhöll Strahlenberg som nämnt är 
era erkännande än av eftervärlden. Tsar Peter, 
•m enligt berättelse fått Strahlenbergs karta i sina 
inder genom en i Moskwa bosatt köpman, till 
Iken Strahlenberg skickat densamma, träffade till- 
mmans med honom år 1722 och erbjöd honom plats 
un chef för ett lantmäterikontor, som skulle in- 
ttas. Strahlenberg avböjde förslaget och tsaren be- 
Ml kartan. Denna måtte sedan hava fallit i glömska, 
' för några år 'sedan vid en i Moskwa hållen kon- 
ress väckte den av Säberg i Stockholm i fotolito- 
rafiskt tryck reproducerade kartan mycket uppseende 
ch bidrog att uppliva den i glömska fallne mannens 

■ 

i^nne. Förklarligt nog har hans förtjänst så mycket 
öni möjligt blivit förringad av de ryska avunds- 
männen, akademikerna Muller och Q m eVv w^ nvVVl^ 



40 KULTURHISTORISKA STUDIER 

i sina stora vetenskapliga arbeten farit ganska illa med 
Strahlenberg, vilken dock senare i Linnés vän 
Pallas funnit en försvarare. 

Huru än domen i sista hand må bliva om 
Strahlenbergs arbete, så skall detta alltid stå som 
ett minnesmärke över vår forna storhet och som ett 
bevis på, att dessa Karl XII : s män icke blott kunde 
vinna Europas uppmärksamhet med bullret av sina 
vapen i lyckans dagar, utan att de även i motgången, 
övergivna av landsmän, konung och fädernesland, 
ägde kraft att i vetenskapens fredliga tjänst göra 
sig hörda av det lärda Europa så, att ryktet om deras 
bragder på forskningens mödosamma fält trängde 
ända till bildningens medelpunkt, Frankrikes huvud- 
stad. Det är ett vackert erkännande tsar Peters lov- 
talare i L'Académie des Sciences, M. de Fontenelle, 
giver de svenska fångarnas förhållande under fången- 
skapen i Sibirien, då han den 25 november 1725 håller 
sitt äreminne över den avlidne kejserlige ledamoten 
och därvid bland annat yttrar : 

»Svenskarnas nederlag vid Pultava förskaffade 
tsar Peter, i vad beträffar bildningens utbredande, 
en fördel som han säkerligen icke väntade. Omkring 
3^000 svenska officerare blevo utplanterade i alla hans 
stater och förnämligast i Sibirien, ett vidsträckt land- 
område som utbreder sig ända till Kinas gränser och 
är avsett att vara en straffort för landsförvisade ryssar. 
Dessa fångar, som saknade sitt livs uppehälle och 
sågo sin hemkomst avlägsen och oviss, företogo sig 
nästan alla att utöva de olika färdigheter som de 
kunde äga, och nödvändigheten gjorde dem hastigt 
ganska skickliga. Det fanns till och med språk- 
mästare och matematici. Sålunda blevo de ett slags 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 41 

coloni som civiliserade de gamla invånarna; och den 
bildning som, ehuru bofast i Moskwa och Peters- 
burg, ännu kunde ha behövt lång tid för att tränga 
fram till Sibirien, fann sig helt hastigt hemmastadd 
därstädes.» 



42 CtXTUmKISTORISKA STUDIER 



Svenska missionärer i Kina. 

När kinesiska regeringen i slutet av 1830-tatet 
tröttnat på engelsmännens länge och med allt större 
hänsynslöshet bedrivna smyghandel med opium och 
då alla föreställningar intet gagnade, brast kriget 
ut (1839) och Kina drog kortaste strået, fastän stri- 
dande för en rättfärdig sak. Emellertid synes ett 
visst samvete hava vaknat hos Europas civiliserade 
nationer efter denna illgärning, och man kände ett 
stort behov att försona densamma på ett eller annat 
sätt eller åtminstone ursäkta den. 

Man skyndade sålunda att inför det civiliserade 
Europa utmåla Kina som ett land, där den svartaste 
hedendom och det djupaste barbari rådde, och mer 
behövdes icke, för att man genast kom på tanken att 
skicka missionärer dit, för att utbreda kristendomens 
milda lära, vilken förut varit predikad i Kina, allt- 
sedan 1500-talet, och en gång, på 1600-talet, varit 
så gott som statsreligion. 

Att lärans utbredning icke gick fort framåt, må 
nu betyda vad det vill, säkert är, att kineserna även 
denna gång, på slutet av 1840-talet, voro mera obe- 
nägna än någonsin att antaga sina giftblandares och 
förtryckares tro. Detta hindrar dock icke, att man 
med aktning och beundran följer de fromma ivrarnas 
omvändelsearbeten \ d^l ?»\.ot^ \\\\:^\:^^'?vx^VaÄdet. 



1 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 43 

Även i Sverige hade detta nit för det stackars 
^ina vaknat, och bland entusiaster, som övergåvo 
tdernesland, hem och vänner och vilkas namn ännu 
iva med deras gärningar, kunna vi icke utan be- 
ndran och stor aktning nämna Theodor Hamberg, 
^nders Elgqvist och martyren Josef Fast, vilken sist- 
ämnde lämnade sitt liv för fåren. Det är dessa 
•enne mäns levnadslopp vi här i korthet vilja teckna. 

Theodor Hamberg var född 1819 och äg- 
ade sig efter slutade elementarstudier åt handeln. 
Ils han år 1844 bröt med denna bana och skaffade 
g tillfälle att ingå såsom lärjunge i missionsinsti- 
itet i Basel. Efter två års studier av det kinesiska 
)råket utskickades han år 1846 av Baselinstitutet till 
ina, där han i åtta år arbetade för kinesernas om- 
indelse till protestantiska läran. 

Den roll han därvid kom att spela blev av större 
^tydelse än han kunnat ana, i det han som lärare 
r taipingkejsaren Hung-Siu-Tsuens frände Hung- 
u kanske gav näring åt det troskrig, som, upptänt 
^ en gnista, hämtad från kristendomen, satte det ur- 
imla riket i lågor och tände ett inbördes krig, som 
tckte ända in på våra dagar, som kostade Kina tjugu 
illioner människoliv och som först slocknade sedan 
^jsaren i Nanking tagit livet av sig själv. 

Minnen av Hambergs verksamhet hava blivit be- 
irade i en hel liten litteratur, som i Sverige knap- 
ist finnes, men det är ur hans brev, som man har 
it mest upplysande och intressanta ur hans levnads- 
pp och det är ur dem vi skola söka hämta material 
i en bild över den i utlandet mera än här hemma 
inde och värderade mannen. 

Den 29 mars 1847 skriver Hamberg, dtti Vc^tcv- 



44 ETLTTKEISTCHLISCA STUDIER 

komstcn tfll Hoogkong. hem och skildrar sina första 
intryck aT det nya landet: »Den 19 dennes anlände 
Ti tiD Hongkong och emottogos med mycken vän- 
skap av sdLTeteraren för kinesiska ärendena C. Gutz- 
lafL Han hade redan sörjt för husrmn åt oss, men 
id^e, såsom ofta missiiMiårer bo, uti engelska stads- 
delen, utan i den kinesiska, emedan han ansåg det 
såsom ett villkor för en förbindelse med honom och 
den kinesiska föreningen, att vi skola leva bland kine- 
serna, ja, själva bliva kineser. Blott genom um- 
gänge med folket kan detta svåra språk läras ; att för- 
stå deras skrift är lättare, ty med lexikon och ihärdig- 
het går det till slut; med att tala är omöjligt, det 
kan icke tiden, blott umgänge med folket lära. Följ- 
aktligen fl^-ttade vi dagen därpå in i vårt nya hem, 
ett hus, som var tre våningar, med fyra rum i varje, 
just ett rum för var och en av oss uti översta vå- 
ningen. Under oss bo våra kinesiska lärare, kristna 
predikanter, och två kinesiska betjänter, nämligen et 
kock och en uppassare. Vi betala för de nio rum 
av tolv, vi innehava, varje månad åtta dollars, ellei 
för var och en av oss t\'å dollars; maten kostar, ds 
vi äta detsamma som kineserna, blott fyra dollars ellei 
mindre än tjugufyra skilling om dagen. Hela möble 
manget i mitt rum kostar icke tjugu riksdaler. V 
hava avlagt bruket av kniv och gaffel och äta nt 
med träpinnar, liknande, men något längre än bly 
ertspennor, vilka man fattar mellan tummen och tredje 
och fjärde fingret, samt tager så upp maten till mun 
nen liksom med en tång. 

»Så snart vi förstå något av språket, så anlägga 
vi kinesisk dräkt och raka av håret, lämnande blott st 
mycket i nacken, som bO^vöNs» \öx ^w VÅx^vska, soir 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 45 

kineserna bära hängande, ju längre ned dess bättre. 
Blott halva tiden ärna vi att stanna hemma, andra 
hälften böra vi använda att besöka de kringliggande 
orterna, för att på levande sätt lära oss språket. 
Dessa utfärder kosta mera penningar än att leva 
hemma; men äro dock nödvändiga för framgången. 
Kineserna, nämligen de som icke hava svårare arbete, 
bära vanligen solfjäder och låta vänstra handens nag- 
lar växa till ovanlig längd, väl ett par tum. De 
äro i allmänhet artiga, vänliga och harmlösa. Knappt 
är man inom dörren, så hälsas man med det vanliga 
Tsing, Tsing, och därpå följer uppmaning att sätta sig, 
Tso, Tso, och så bringas en pipa, som icke håller mer 
än en fingerborg, Shi yenn och Hu' tcha (äta to- 
bak, dricka te). Nu frågas ofta efter namnet, Kao- 
sing (det höga namnet?), och man svarar Siao sing 
(det ringa namnet), N. N. etc. Här må jag även 
nämna, att jag av kineser fått ett mera förståndigt 
namn, än det barbariska, jag förr burit, nämligen 
Han-shan-ming, vilket så skrives med pensel: 

Första månaden av Hambergs vistelse i 
landet döptes trettio kineser, däribland en 
lärd professor Lo, »som i trettio års tid tänkt 
över den kristna religionen». Redan mot slu- 
tet av året fick dock Hamberg erfara lyckans 
obeständighet, ty då han och brodern Lechler 
voro ute och predikade, blevo de överfallna 
i sin båt, plundrade in på bara kroppen ochj ^ ^ 
undkommo med nöd; Lechler blev sårad, 
en kateket blev dödad och Hamberg måste Qj 
söka sin räddning i vattnet. Sorgligare er- 
farenheter skulle han göra året därpå, då hans 
kinesiska Järjungar övergåvo honom oc\v \v^w \^\vcs. 




■ " 



46 KULTURHISTORISKA STUDIER 

»att de flesta voro odugliga till kallet och blott 
för penningar ville vara kristna», varför han av- 
skedade dem. Som ett bevis på deras okristliga 
Judas Iskariotsinne, anför Hamberg: »En ung man 
från den så kallade kinesiska föreningen i Hong- 
kong (med vilken Hamberg då var i delo) kom till 
Tung-fo, och sedan han mycket berömt min skicklig- 
het uti att lära, mitt tydliga föredrag i jämförelse med 
Gutzlaffs, önskade han av mig bliva antagen såsom 
kateket (emedan han visste, att jag lönar mina kate- 
keter väl). Jag kände honom sedan gammalt och sade 
helt kort, att jag ej ville hava flera än de, jag redan 
hade. Nu önskade han på min bekostnad öppna en 
skola i Hongtsu, därefter åtminstone återfå fyra dol- 
lars, som han påstod sig betalt till en med mitt 
namn, Han. Då även detta icke lyckades, sade han 
sig vilja stanna hos mig, leva och äta med mig, 
och då jag sade att detta svårligen ginge för sig, 
hotade han slutligen att låta gripa och döda mig. 
Jag frågade då, om han med sådant talesätt ännu 
ville kallas en kristen; han svarade: ^Jag är ingen 
god människa, jag är ond och jag vill göra ont'.» 

När Hamberg slutligen avfärdade honom, var ki- 
nesen nog klok att bedja om ursäkt, på det Hamberg 
icke skulle anklaga honom hos Gutzlaff, till vilken 
han ånyo ämnade löpa över. 

År 1849 blev Hamberg föreståndare för kinesiska 
föreningen, under det Gutzlaff reste till Europa för 
att verka för Kinamissionen och därvid även kom att 
besöka Sverige. Nya prövningar tillstötte och han 
råkade ånyo ut för rövare i Tung-fo, där han da 
hade sitt hem. Sjukdomen lägger honom på overk- 
samhetens bädd, men \\2kT\ \^?>^x 'sX^v^^xv ^<J;\ döper 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 47 

sextiofem personer under året 1852, då han även 
har den glädjen se sina proselyter samlade till guds- 
tjänst i eget kapell. Det ar under denna tidpunkt 
Hamberg kommer i beröring med taipingkejsarens 
frande Hung-Jin, vilken han även får den tillfreds- 
ställelsen att döpa och varom han skriver till hem- 
landet i ett brev, som måste bevaras såsom ett högst 
viktigt dokument i historien om det största uppror, 
som varit^på jorden, då det är en korrespondens från 
själva skådeplatsen: 

»Om den härvarande revolutionen vore mycket 
att skriva, men jag har denna gång skickat en be- 
rättelse på åtta ark till sällskapet i Basel. Dessutom 
torde jag komma att låta utgiva något därom på 
engelska.» 

[Denna märkliga skrift, vilken grundar sig både 
på originaldokument av taipingkejsaren genom Hung- 
Jin lämnade i Hambergs händer, dels på egna er- 
farenheter, är den förnämsta källskrift till taiping- 
revolutionens historia, är översatt på många språk 
och bär titeln på engelska originalet: The Chinese 
Rebel Chief Hung-Siu-Tsuen and the Origin of the 
Insurrection in China, London 1855.] 

»Jag har i november i Pukak döpt en ung kine- 
sisk lärd, som tillhör familjen Hung och är en intim 
vän och släkting till insurgenternas huvudman. 
Denne har redan sedan mars 1853 varit i besitt- 
ning av rikets gamla huvudstad Nanking och där 
'åtit utropa sig till kejsare. Därjämte har han till- 
satt fem lydregenter eller konungar, en för vart väder- 
streck och en hjälpkonung. De trycka och utsprida bi- 
'^dn, förbjuda opium, spel, vin och tobak bland sina 
anhängare, och var och en, som genom dope\. ^^%W\\i 

^ S/rindterg, Kulturhistoriska studier. 



43 KULTURHISTORISKA STUDIER 

de uppfattat dess form och betydelse) upptages i 
deras gemenskap, förpliktas att hålla de tio bud- 
orden. De förstöra alla avgudabilder, som de 
komma över och förmana alla att dyrka den ende, 
sanne guden.» 

Kristendomens roll i denna världsskakande hän- 
delse var ganska egendomlig och de kristna missio- 
närerna hade icke liten andel i brottet eller för- 
tjänsten av detta uppror, som måste belysas i några 
få ord. Hung-Siu-Tsuen, sedermera kejsaren i Nan- 
king, var en fattig mans son i södra Kuang-Tung; 
han försökte flera gånger att vinna den lägsta lär- 
domsgraden, men förgäves; medtagen av de lidna 
nederlagen, föll han sjuk och led under sjukdomen 
av visioner, vilka för honom hade full verklighet 
En tillfällighet satte i hans händer en av en kine- 
sisk omvänd, Liangh-Afah, kompilerad bok, kallad 
Guds ord till Tidens väckelse. Denna bok, som i 
manuskript blivit företedd doktor Morrison och av 
honom gillad, innehöll lösryckta stycken ur den heliga 
skrift jämte några andliga traktater. Att Esaias första 
kapitel och Oenesis^ dunkla historier skulle göra ett 
livligt intryck på visionären, var att vänta. Tillsam- 
mans med några vänner började han studera dem och 
kom snart på grubblerier. Vännerna märkte emeller- 
tid att orden jag, vi, du, han ofta inledde kapitel, 
men de kunde ej få reda på personen, till vilken dessa 
pronomina hänfördes. Hung framkastade vinkar om 
att han nog visste vem som menades. Han hade ofta 
sett ordet Tsuen (alla) och trodde snart att det var 
hans namn som menades. Så översatte han tredje ver- 
sen av Davids nittonde psalm med : »Deras röst har 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 49 

gått ut över Tsuens land» (i stället för hela lan- 
det). 

Det dröjde icke länge förr än Hung uppträdde 
som profet, kallande sig Jesu yngre broder, döpande 
och slungande Gamla testamentets fullbordade straff- 
domar över Kina. 

Aldrig hade de kristna sett sina läror taga en 
sådan fart och därför satte de sig i förbindelse med 
den segerrike fridsfursten (Tai-Ping=den stora fri- 
den) och skulle hava invecklat sig i stora svårig- 
heter, om icke de europeiska makterna lagt sig emel- 
lan. Det var den amerikanske missionären Roberts, 
vilken varit rebellens lärare, som framkastade ett dy- 
likt förslag, och Hamberg hade för avsikt att förena 
sig med den bibelspridande insurgenten, som hade 
'yra hundra boktryckare i sin tjänst, då döden kom 
att avbryta hans bana, sedan han kort förut avfärdat 
den unge Hung-Siu med biblar och traktater till den 
nye kejsaren. 

Den 13 maj 1854 föll Hamberg ett offer för en 
i Kina mycket vanlig klimatsjuka, dysenteri. 

Hambergs död gjorde ett djupt intryck på de 
kristna församlingarna i Kina. Han skildras i de 
niånga utländska dödsrunorna som en ädel, varm- 
hjärtad man med brinnande nit och stadig tro. 

Hans åttaåriga verksamhet i Kina bar även frukt 
för litteraturen och språkvetenskapen, varom de ut- 
ländska bibliografierna bära vittne, och hans lexikon 
över Hakkadialekten citeras ännu som en källa för 
denna gren av det kinesiska språket. 

Han var sedan 1853 gift med Louise Mothander, 
vilken följde honom troget på hans resor och även 



50 KULTURHISTORISKA STUDIER 

på den sista, ty hon överlevde honom icke mer än 
ett år. 

Anders Elgqvist och Josef Fast. Sam- 
tidigt med eller något senare än Hamberg utskicka- 
des av Lunds stifts missionssällskap tvenne unga 
zeloter till Kina: Anders Elgqvist, född i Drengsered 
1821, och Josef Fast, född på Lilla Edet 1822. Ar 
1849 avreste Fast i förväg till London, där han några 
månader studerade medicin, varefter Elgqvist samman- 
stötte med honom och de båda i sällskap begåvo sig 
till Hongkong, varest de inträffade den 18 oktober 
samma år. Sedan de studerat språket och gjort för- 
beredande utflykter i grannskapet av Hongkong reste 
de norrut till den stora och vackra staden Fuh-Cheu, 
där de slogo sig ner. Otaliga voro deras mödor och 
olidliga de trakasserier de av invånarna, vilka då 
voro som mest fientliga mot européer, måste lida. 
Ett år blott skulle dock den svenska kyrkan deltaga 
i omvändelsearbetet på Kinas hedningar, vilket av- 
slutades med det ena trosvittnets martyrdöd. Men vi 
låta hellre Elgqvist^ själv berätta om förloppet och 
om de närmare omständigheterna vid deras vistelse 
och verksamhet i Mittens rike, vilket han på ett sak- 
rikt och målande sätt har gjort i sina brev till säll- 
skapet. 

»Broder Fast och jag,» skriver Elgqvist den 2 
december 1850 från Fuh-Cheu, »fortsatte vårt bör- 
jade vistande i Buddha-klostret Sä-Sing-Sä samt syssel- 
satte oss dels med att studera kinesiska språket och 
dels gjorde vi utvandringar i trakten omkring sta- 
den, för att se på hus, vilka mandarinerna erbjödo 

1 Anders Elgqvist lever ännu och är kyrkoherde i T r a n e- 
m o, Älvsborgs län. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 51 

;s till blivande boningsställe. Men alltjämt finge 
göra den obehagliga erfarenheten att de icke egent- 
gen åsyftade att lämna oss något hus, utan sökte 
tt genom hycklade löften uttrötta .oss, för att slut- 
gen bliva av med oss. Fastän det lägre folket flera 
[inger visade sig villigt att bortbyta hus till oss, så 
igade likväl ingen att utan förut skedd förfrågan 
)m tillåtelse hos mandarinerna giva oss skriftligt kon- 
trakt. Således hände det ofta, att vad en kines lovat 
tnuntligen den ena dagen, det förnekade och ändrade 
han den följande. Våra penningar voro slut och vi 
miste använda den enda utväg, som här i Fuh-Cheu 
är tillgänglig, för att erhålla våra penningar, näm- 
ligen att på kinesiska båtar gå ned till utloppet av 
Minfloden, varest tvenne engelska handelsskepp äro 
stationerade, för ätt sålunda erhålla spanska dollars 
mot växlar, som sändas för vår räkning från ett han- 
delshus i Hongkong. 

Fast och jag begåvo oss därför tidigt på mor- 
gonen den 12 oktober till de åtminstone fem svenska 
mil avlägsna skeppen och återkommo lyckligen samma 
dag vid midnattstiden till en av de amerikanska mis- 
sionärerna, hos vilken vi förvarade den penninge- 
summa, som vi hämtat. 

Men ännu hade vi icke erhållit något hus att 
flytta in uti, oaktat trägna därom gjorda ansök- 
ningar och ehuru den älskvärde engelske interpreten 
(tolken) herr Charles Sinclair, som för det närvarande 
förestår konsulsämbetet, gjort allt vad han på den 
enskilda vänskapens väg kunnat, för att befordra vår 
sak. Äntligen erhöllo vi av en kines ett kontrakt, 
Varigenom han lämnade sitt hus till oss mot en årlig 
'^yressumma av ett hundra fyrtiofyra tusen cash, som 



52 KULTURHISTORISKA STUDIER 

är enligt kursen i Fuh-Cheu lika med ett hundra 
tre spanska dollars. Vi skulle enligt kontraktet Åga 
att behålla samma hus och plats, utan någon vidare 
ändring av kontraktet, så många år, som vi behagade 
betala hyressumman, samt förändra och bygga efter 
eget gottfinnande. Denna överenskommelse upp- 
gjordes den 9 november, men emedan vi skulle be- 
tala i förskott hela hyressumman för första året, 
förr än vi flyttade, till detta ställe, och icke ägde hela 
denna summa till hands, så hade vi att gå ned till 
ovannämnda skepp, för att hämta myntet. Broder Fast 
och jag togo således en av våra tjänare med oss och 
gingo om aftonen den 12 november nedför floden 
och ankommo till skeppen klockan ett på morgonen 
den 13 samma månad. Vi kvarblevo ombord på ett av 
skeppen till klockan tio på dagen, vid vilken tid den i 
Minfloden varande ebb och flod skulle vända sig 
till vår fördel, för att med lätthet gå tillbaka till sta- 
den. Under den tiden, som vi dröjde på skeppen, 
hade våra båtkarlar tagit sin båt för att gå i land, 
men återkommo snart. Vi hade icke gått ombord 
på det skeppet, varest vi skulle mottaga penningarna, 
utan på det andra. Därför stego vi i båten, för att 
omedelbart före vår avresa avhämta penningarna om- 
bord på det andra skeppet. Då vi gingo i båten frå- 
gade en av båtkarlarna broder Fast helt oförsynt: 
'Har ni ännu erhållit silvret i båten?' Denna fråga 
ådrog sig vår uppmärksamhet, så att broder Fast 
vid vår ankomst till det andra skeppet yttrade sina 
anmärkningar. Men vi föranleddes icke till så starka 
misstankar, att vi anade den stora fara, som hotade. 
Efter att hava mottagit två hundra dollars begåvo 
vi oss på hemvägen, Q^Äva%\. xy'?»^^^ Nkx-a. båtkarlar 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 63 

enom sitt förhållande, att vi hade skäl till att miss- 
inka dem för att umgås med andra avsikter mot 
SS. Ty snart efter det vi lämnat skeppen, kommo 
venne båtar, som, ehuru de gingo sakta, passerade 
)s$, vilket föranledde oss till att mana våra män till 
verksamhet. De hörsammade och vi passerade snart 
örbi de tvenne båtarna, som syntes vilja följa oss. 
5nart kom en tredje kinesisk båt, som drog sig allt 
lärmare intill oss. Fastän floden ännu var oss emot, 
5å passerade vi förbi de batterier och militärstationer, 
Jom äro på ömse sidor av floden, nära dess utlopp 
i havet, och inkomna i själva floden förlorade vi snart 
»keppen ur sikte bakom de höga bergen, vilka höja 
5ig vid båda sidor av floden. I detsamma blev jag 
^arse några män uppå bergen, vilka, liksom om de 
^arit utställda på vakt, följde vår båt med sin upp- 
närksamhet, vilket syntes oss besynnerligt. Broder 
^ast satt bredvid mig i båten under ett samman- 
lätat bambutak, som kineserna vanligen hava på sina 
råtar. Han satt och läste, under det jag alltjämt var 
ippmärksam på de åtföljande båtarna. Liksom 
vungen och driven av en dold förkänsla av vår osäkra 
tällning yttrade jag till Fast: 'Här måste vi vara på 
'år vakt!' Men han med sin vanliga trygghet fort- 
atte sin läsning, under det vår båt långsamt fram- 
kred uppåt floden. I detsamma såg jag framför oss 
•fl större kinesisk båt tätt intill den höga buktiga 
lodstranden, vilken hade ett segel uppe, men liksom 
IV brist på god vind låg stilla. Våra båtkarlar, i 
•tallet för att styra mitt ut i floden, föregåvo att de 
^v strömdraget tvingades att hålla sig vid landet och 
%de således tätt intill den nämnda kinesiska båten, 
^öappt hade vår båt hunnit komma t\\\ \åtvg%Vd^w ^\ 



54 KULTURHISTORISKA STUDIER 

densamma, förr än jag såg en man med en på en 
lång bambustång fästad krok fatta vår båt och på 
en gång voro vi nu överfallna av trettio till fyrtio 
sjörövare, som hade långa på träskaft fastade lansar. 
En stor manilahund, som vi erhållit till skänks av 
de engelska sjökaptenerna och som låg bunden i föran 
av vår båt, blev genast genomstungen med lansarna 
samt kastad i vattnet. I ögonblicket rusade jag uf 
undan bambutaket och undantryckte tvenne mot mitt 
bröst riktade lansar och sökte försvara mig. Broder 
Fast var ännu under taket och emedan de stungo sina 
spjut igenom detsamma, så blev han genast illa sårad 
i huvudet vid ena tinningen samt stungen i sidan. Jag 
ropade till honom men han svarade mig vanmäktigt: 
'jag förmår intet' — och han gick huvudstupa över 
bord åt landet till. Jag undanhöll alltjämt de mot 
mig riktade spjuten, men nu fick jag liksom ett regn 
av stenar i ansiktet från rövarehopen, så att blodet 
flöt ur ansiktet. Motstånd var förgäves, jag släppte 
vapnen, och för att undvika deras styng kastade jag 
mig på ryggen över bord utåt floden och gick djupt 
under vattnet. Strömmen förde mig hastigt tillbaka 
nedåt floden medan rövarna bemäktigade sig vår båt 
med hela dess innehåll samt gingo över den breda 
floden till andra sidan. Jag simmade till land och satt 
för några ögonblick utmattad på stranden, gick åter 
tillbaka till stället där vi anföUos och ropade många 
gånger: 'Fast! Fast!' samt såg ned i vattnet och 
sökte mellan de stora, branta klipphällar, som pa 
det stället sträcka sina skrovliga kanter ned till vatt- 
net. Jag såg ögonblickligen liksom om en hand hade 
rört sig under vattenytan, men strömmen var stark, 
och därefter varken \\örde eW^t %'^^ \^<^ det minsta 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 55 

)roder Fast!... Vad var nu att göra? Jag kröp 
mellan höga stenar för att dels gömma mig undan 
miskors åsyn och dels vila mig. Det var blott 
båt, som anföll oss, men som ovan är nämnt, 
ine andra voro helt nära såsom åskådare, och då 
et skett, drogo alla fyra båtarna sig utåt floden. 
, emedan vi seglat mot strömmen omkring en halv 
mes tid och endast hunnit vid pass två engelska 
från skeppen, så var det naturligt, att närmaste 
:en till att rädda mitt eget liv var att försöka komma 
)aka till skeppen. Men huru skulle jag komma 
? Av matthet nödgades jag avlägga mina stövlar 
i rocken, för att kunna gå, med ansiktet flytande 
blod samt utan hatt och för övrigt med genom- 
i och rivna kläder var det ej lätt att återvända, 
lag fruktade att bliva bemärkt av någon människa, 
2dan jag väl visste att i hela den trakten voro flera 
ir, vilkas invånare voro tjuvar och sjörövare. Men 
till tvingar ej nöden! Från flodstranden hade jag 
last ett högt berg att bestiga, och när jag hade 
init ett stycke uppåt höjden såg jag en kinesisk 
komma från det håll, dit jag ville, och jag fattade 
d, för att pröva vad medlidande känslor den hed- 
ke kinesen har av naturen till att hjälpa en med- 
nniska. Jag gick åter ned till stranden och ropade 
båtkarlarna: Ti tschåai! (kom hit), nanga tali ny 
tsjen ny tung koshang sung' (jag skall betala eder 
eket penningar, om ni går med till de utländska 
ippen) . . . Orden blevo av den kallblodige kine- 
1 väl förstådda och han frågade mig om jag ville 
till Fuh-Cheu. Men när han såg att jag ej ville 
t, så vägrade han att hjälpa mig. I min bedrö- 
Ise iörsökte jag ännu tvenne andra balat pa ^axxvxsv^ 



56 KULTURHISTORISKA STUDIER 

sätt, men förgäves. Nu var således blott den enda 
utvägen övrig för mig, att försöka till fots gå tillbaka 
till stranden, varest skeppen lågo ej långt ifrån landet 
och att genom simmande komma till skeppen. För 
att tiu undvika att bliva sedd av någon, hade jag 
en tämligen lång väg, nämligen tvenne höga berg att 
överstiga, vilka med sina utgreningar omsluta djupa 
dalar, i vilka flera byar äro belägna . . . Emellertid 
dels kröp jag fram och dels gick jag, från klockan 
elva, då vi anföUos, till klockan fem eftermiddagen, då 
jag anlände tillbaka till stranden, varest ovannämnda 
skepp lågo. Huru glad var jag icke, när jag såg 
skeppen framför mig. För att från stranden komma 
ut till klara vattnet hade jag att vada i djup gyttja 
och beslöt att försöka giva tecken och ropa till skep- 
pen och blev lyckligtvis hörd.» 

Så långt Elgqvist! 

Sedan klagomål till mandarinerna ingått och först 
efter engelska och amerikanska konsulernas mellan- 
komst lyckades det få en undersökning i gång. Fem 
av rövarna grepos och halshöggos och deras hus 
avbrändes. 

Ännu ett år stannade Elgqvist kvar och verkade 

o 

oförtrutet sitt verk, vilket skenbart gick framåt, sa 
att fråga väcktes om uppförandet av en svensk kyrka 
uti Tsänvan, halvannan mil från Hongkong. Men 
framåtskridandet var blott skenbart, ty åter och åter 
avföllo de omvända. Trött av gäckade förhopp- 
ningar, jagad av det förfärliga minnet av brodern 
Fästs sorgliga slut, dukade han slutligen under för 
sjukdomen och måste återvända till fäderneslandet, 
hemförande lärdomar av dyrköpt slag. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 57 



Ur anteckningar om de svenska fångarnas 
öden efter slaget vid Pultava. 

Kungl. Bibliotekets Manuskriptsamling förvarar 
»Almanackor för åren 1709, 1710, 1712, 1713, 1714, 
1716, 1717 och 1719. (Denna sistnämnda innehåller 
i slutet även några blad med anteckningar från 1720, 
1721 och 1722) handskrivna i Pohlen, Ryssland och 
Siberien av Hov-Kamreraren von Stenhagen och 
Jacob Julius Voult. Inköpte efter Bruks-Patron 
Iverus på Afhulta 1850.» 

På ett löst blad: »Desse Almanachor har Hov- 
tamreraren och Hovintendenten v. Stenhagen själv 
skrivit under K. C a r 1 X 1 1 : s och dess armés vistande 
'ill slut uti Pohlen samt under sin egen fångenskap 
Moscou och sedan i Tobolski uti Siberien, där han 
»^knade all tillgång till Svenska Almanachor. Till nå- 
»on del lärer han härutinnan haft biträde av en vid 
^amn Jacob Julius Voult. Att bättre förstå de 
*W desse Almanachor gjorda anteckningar märkes: 
^: P: Anna Peringer Hovintendentens hustru. 
^: M: Anna Maria hans äldsta dotter. Z: F: 
Zacharias Folcher hovauditeur, som 1710 blev 
fift med dottern Anna Maria. Charlotta 
^Urora desses dotter sedan gift med Lagm. 
^ggla.» 

Carl Stenhagen återfinnes i A. J. v. H e- 
^is: Det Anno 1729 florerande Sverige 



58 KULTURHISTORISKA STUDIER 

och är därstädes upptagen på Hovstaten under titel 
Hovkamrerare. En Joh. Julius Vult finnes i 
samma för 1700-talet så viktiga biografiska källa an- 
given såsom sekreterare vid Tull- och Accis-statens 
Cancellie och torde väl vara samma person som före- 
nämnde Voult. 

Dessa almanackor, uppgjorda för handen (några 
helt prydligt med rött och grönt bläck), innehålla på 
mellanskjutna vita blad korta anteckningar, vilka, 
ehuru av obetydligt historiskt intresse, dock förtjäna 
ihågkommas av biografen och genealogen. 

För att giva en föreställning om det relativa vär- 
det av dessa anteckningar återgiva vi här nedan nkg^^ 
av dem som återfinnas i den almanacka som år 171 ^^ 
sammanskrevs i Tobolsk: 

Titelbladet : 

Qudh förlähne Oss Fred och Enighet 

Chronologiske 
Almanach 

o 

pa 
Aret ef f ter Jesu Christi Födelse 

17—19 

Samman skrefven 

uti 

Siberiska Gouvernementetz 

Hufwudstadh Tobolsko 

af 

JACOB JULIUS VOULT. 

C Stenhagen. 



1 I slutet av 1717, 1718 års almanacka läses följ 
anteckning: Sire II n'est me pas permis d'entrer dans 
affaires, c*est seroit trop de cut\osi\\.^, \ 2cv\\x^ Y^xä oAx^en 



n 
v 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 59 

ari 8. Com. 

13. Stod fadder till Lieutnt Qiöhs dotter 
Anna Christina. 

23. Princesse Ulrica gl: 31 åhr. 

iiari 24. Blef Capit Jonas Lin dblom med 
knif ihjelstucken på landet. 
— Skr. till Fändr. L i 1 1 m a r a Tomski. 

s. 17. f Ankom bedröfwliga tijdningar att 

vår nådigste Konung skall ha blifvit 
vijd Fredriks Hall i Norje d. 30 No- 
vemb. förledit åhr. 

1 19. Hollstenske Princen Carl Frid- 

rich gl: 19 åhr. 
21. Död Capit WolmarGustav Gyl- 
len allo n. 

24. 1 : sta Bönedagen. Text : högmesso 
Proverb. 1 : 24 till ändan. Afton- 
sången Marci 1:15. 

25. Bröt isen sig midt emot staden. 
21. Do Capit Petter Falck. 

27. Ankom Capit. Joritz tillbakas ifrån 
Muscou. Br. ifrån Br. Thuning af 
den 4 Martii med 70 Rubel som A. P. 
till mig öfvergjordt jempte med wissa 
tijdningar at wår Konung ähr död. 
is 2. Parenterade Drab : Corp : Bror R å- 

lamb öfwer wår konungs död. 

ant ä mes miséres je calculois les biens de votre Majesté. 
doit vous revenir cent millions de rente. Ce qui fait 
i prés cent mil écus par jour cent mil écus par jour en 
quatre par heure. Pour reparer les meaux pressants 
e Tonnerrej a fait Dans ma maison de champs permettez 
Sire avant que je meure un quart d'heure de voXie \.wxä. 



60 



KULTURHISTORISKA STUDIER 



Junius 8. Regnade intet: klar och warm dag. 

— Skref under Cap. J o r i s Couvert till 
Br. T h u n i n g. 

12. 2: dra Bönedagen var en Klagodag 
öfver vår Konungs dödeliga afgång» 
Text högm. Psalm 39. v. 9, 10, 11, 
Aftonsång Psalm 51. v. 11, 12, 13, 14. 

18. Kong Carl gl: 37 åhr^. 
Julius 1. Do Cometten Anders Pijhl. 

10. 3 : dje Böndagen . . . 
24. Caverade en Br. Brand och S k å n- 
berg för Br. Eek på 8 Månad: att 
resa till Muscou. 
30. Com. Skref till A: P. Pastor Bohm, 
Adress Jean B. M u 1 1 e r « och Br. 
T h u n i n g med Bror Eek. 
Augusti 1. Reste Br. Eek i H. N. till Muscou. 

7. 4: de Böndagen... 

13. Do Adjutanten Lars Gärstång. 
September 3. Ryttm. Baron Tis en h us ens Bröl- 
lop med S. Lieut. M y r m a n s Enkia. 

26. Ryttm. Tisenhusens Fru fått en 

dotter. 
Oktober 3. Kom tijdningar at Czaren har fattat 

posto på Svenska gräntzen och den 4 

skiöts derföre. 
13. Lade Älven sig. 
16. Höllo wij en försoningsdag til Gudn 

at han wille stå vårt k. Fädernesland 

bij . . . 

1 överstruket. Detta synes, liksom anteckningarna ^^ 
de övriga kungliga födelsedagarna, ha varit infört redan ^'' 

årets början, variör det eilei öl^xv \1 Tcv-ac^?» xcä%\.^ överstryk^s. 

2 Se vidare om MuWex Väx xv^^^-axv. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 61 

dober 19. Betalt drengen Petter Wang*- 

man sin åhrslön som är 3 Rubel. 
ovember 10. Stod Capit Bornskölds Bröllop 

med öfvr. Leyonfelts äldsta dotter. 
20. Dog Lieutn. C. von Brände n- 
burg. 
)ecember 8. Stod Lieutn. Hisings Bröllop med 

S. Capit. L i s i n s dotter. 
31. Dog Lieutn. Qottfried Blanck. 



Lorens Langes f<>dd i Stockholm «, gick efter 
ingenskapen i rysk tjänst och gjorde som tsarens 
gent minst åtta resor till Peking för att inleda handels- 
)rbindelse. (Peder v. Haven uppgiver i sin 
'eise udi Rusland Khvn 1743 [med förord 
v L Holberg] » att Lange under hans vistelse i Ryss- 

^ Av F r y X e 1 1 kallad Lang. 

' Enligt Pallas (i förordet till Tagebuch zwoer Reisen 
elche in den Jahren 1727, 1728 und 1736 von Kjachta und 
iruchaitu durch die Mongoley nach Peking gethan worden 
'nLorenz Lange ehemaligem Russ. Kays. Kanzleyrath. 
iipzig 1781. 8: o). 

B e r c h i sin resa till Ryssland [med H e d 1 i n g e r och 
ehrman 1735 (manuskr. i K. B.)] meddelar sid. 115: 
'antzlirådet Lorenz Lange, en Svensk till nation och Rysk 
;ent i Peking har flera gånger följt med Caravanen och är 
niväl nu för tiden stadd på den resan.» 

Biografiska upplysningar äro sparsamma. Ennes har en 
^r. Lange som gick i Rysk tjänst i Tobolsk 1712. 

'Sven Baelter påstår med anspråk på trovärdighet 
t P. v. H a v e n skall ha plundrat hans manuskript. Se brevet, 
^t. 20: de december 1756 till Gjörwell, i dennes Brev- 
^ing. I. Sthm, 1798. H:s Resa är tryckt första gången 
43, icke 1747 som Gjörwell uppgiver och ät översatt till 
"skan redan 1744. 



62 KULTURHISTORISKA STUDIER 

land hemkom från sin åttonde resa.) De dagböcker 
som han förde under dessa färder och under sin två- 
åriga vistelse som ministerresident i Peking äro ut- 
givna på flera språk i många omgångar; äro väl be- 
kanta för utländingen, men hemma hava de råkat i 
djup glömska, om de här någonsin varit vidare kända. 
Enligt Manual of Chinese Bibliography, utgiven 1876 
i Shanghai av bröderna P. O. och O. F. von Mol- 
len d o r f f, skulle av Langes dagböcker finnas ut- 
givna fyra olika, vilka framkallat följande bibliografi. 

1715. 

Tagebuch Zweier Reisen nach China. I : Jetziger 
Staat von Russland, II, 1780 och i: Das Veränderte 
Russland. I. Utg. av v. Weber, 4:o Frkfrt 1721. Sepa- 
rat: Lpzg 1781. 8: o; även i Pallas, Neue Nord. Beitr., 
II, 1781. På engelska av Dudgeon, Chinese re- 
corder., III, p. 12. 

1719. 

(Greve Wassiljeff Ismailoffs ambassad, 
varvid Lange fungerade som sekreterare.) 

I: Jetziger Staat von Russland, II, 1780. — Jour- 
nal du Sieur Lange contenant ses negotiations ä la 
cour de Chine. Leyde 1726. Även i: Receuil de Voy- 
ages au Nord, V och VIII. 1727. I (utgör mest andra 
delen av) John BelTs Travels from S:t Peters- 
burg in Russia to diverse parts of Asia... 4: o 1,2. 
Glasgow 1763. Under särskild titel: Journal of the 
Residence of Mr De Lange agent of H. I. M. of 
all the Russians Peter the first, at the Court of Pekin 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 63 

luring the years 1721 and 1722,^ Translated from 
the French (Leyden-upplagan 1726, se ovan). 

1727—1728. 

Tagebuch einer Karavanenreise von Kiachta nach 
Peking 1727: Pallas' Neue Nord. Beitr., II, 1781 
-- På Engelska i Hist. Sketch of the Rel. of Russia 
with China. Shanghai 1872. Append. 

1736—1737. 

Tagebuch einer Reise von Zuruchaitu durch die 
Mongolei nach Peking, 1736—1737 i Pallas Neue 
Nord. Beitr. II, 1781. 

Av dessa skrifter äger den journal som fördes 
Under förf:s vistelse i Peking det största intresse 
och kan ännu i dag läsas med behållning. Vid en 
audiens hos Kejsar Kien-Long erhåller Lange 
^v honom underrättelse om Nystadfredens avslutande. 
Av mera gagn, för vårt ändamål nu, är dock John 
BelPs skildring av sin resa, vilken han i sällskap 
^ed Lange företog 1715. Författaren tyckes, så- 
som Engelsman i Rysk tjänst, vara tämligen fri från 
tendenser i sin skildring. 

I, p. 1. (Tobolsk 1719) »Liksom i de flesta städer, 
genom vilka vi passerade, funno vi här många Svenska 
officerare av distinktion ; bland andra Mr D i 1 1 m a r, 
fordom Karl XII:s sekreterare. Han var född i 
Livland och var aktad både för sin redlighet och sin 
förmåga. Han åtnjöt stort anseende av den förre 
pivemören, Knes O a g a r i n. (Hängd 1717 för stämp- 

^ Ambassaden avgick 1719, men Lange stannade kvar 
över 1721, 22. 

^"-Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



64 KULTURHISTORISKA STUDIER 

lingar mot Czaren, i vilka även svenska officerare del- 
togo, vilken verkligen var en god vän för alla dessa 
olyckliga herrar.) De äga frihet att gå omkring att 
fiska och jaga och ägde även tillstånd att begiva sig 
till andra orter för att hälsa på landsmän^... Jag 
måste medgiva att de Svenska fångarna . . . icke litet 
bidrogo till att civilisera inbyggarna i dessa avlägsna 
trakter, alldenstund de därstädes införde åtskilliga 
nyttiga idrotter, vilka där förut voro okända. Många 
av officerarna voro personer med vårdad uppfostran 
. . . Jag var närvarande vid några av deras conserter 
och blev icke litet förvånad över att finna sådan 
harmoni och en sådan mångfald av instrumenter i 
denna trakt av världen.» 

I Tobolsk träffar han vidare Philipp Johann 
Tabbert, sedermera adlad Strahlenberg, vil- 
ken han fann sysselsatt med att skriva Sibiriens hi- 
storia. I Elimsky träffar han General Kanifer, 
Karl XII : s generaladjutant, en man »som var mycket 
värderad av Konungen för sina militära förtjänster,»* 
och vilken nu levde i lugn och tillbakadragenhet samt 
regelbundet besöktes av resande. 

Att Sveriges namn med Karl XII:s gått ända till 
Gula havets kuster erfor förf. vid en diner på kejsar- 
hovet i Peking. Vol. IL, p. 13. »Kejsaren (Kien-Long) 
frågade om åtskilliga furstar och stater i Europa, om 
vilkas makt till lands och sjöss han var väl kunnig. 
Men framför allt undrade han huru konungariket Sve- 

1 Berch säger i sin ovan nämnda resa, sid. 185. »Att 
skickas till Sibirien är icke så svårt som de främmande in- 
billa sig, väl förstående om den bortskickade får gå lös.» 

*Se Nordberg flerestädes. Se vidare om K. här 
nedan. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 65 

rige kunnat så länge hålla ut mot en så stor makt 
som Rysslands.» 

Bland äreskänker från ryska hovet till Kien-Long, 
märktes »Slaget vid Pultava, i elfenben fint skuren 
av hans Czariska Majestäts egna händer och infattat 
i en konstrikt arbetad ram.» ^ 



Om Peter Schönström läses i Das v er- 
an derte Russland I, p. 162: »En svensk överste 
vid namn Schönström, en man utrustad med stor 
lärdom och gott förstånd, har använt sin tid i Sibirien 
till att sammanskriva anmärkningar och betraktelser 
över landet och dess innevånare. Han skrev till en god 
vän i Moscou, att han träffat en hednisk nation på 
Sibiriens gränser (troligen några grannar till Ostia- 
kerna) och under iakttagelser över deras religion och 
seder, funnit, att mycket häruti ägde likhet med den 
gamla hedendomen, ja, han trodde också att de, på 
grund av att de vid gudstjänsten begagnade sig av 
namnen Thor, Fregga och Ödde, vilka varit 
som gudar ansedda i det gamla hedniska Upsala, 
måste härstamma från de Oöther, vilka en gång läm- 
nat Sverige och dels slagit sig ner vid östersjökusten, 
dels dragit sig åt trakterna kring Svarta Havet och 
slutligen, på grund av förföljelser, begivit sig in i 
Sibirien att söka en fristad. Denna överste har gjort 
särdeles curieusa observationer med vilka han en 
gång vill bekräfta sina satser.» 

1 Ludvig XIV förbjöd avisorna omtala slaget vid Pul- 
tava på ett för svenskarne obehagligt sätt. Jämför härmed 
Fontenelles äreminne över ledamoten Czar Peter I 
uppläst i L'Académie des Sciences, 14 nov. 1725. 



66 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Schönström är något Rudbeckian. Hans ar- 
bete förblev liggande i manuskript ända till 1816, 
då det utgavs av Hammarsköld (se Warm- 
holtz) med företal av Hammarsköld och Äd- 
le rbeth, under titel: En kort anledning till 
Svenska Historiens förbättrandet Trenn^ 
avskrifter finnas å K. Biblioteket. (En av dem innehåller 
i slutet : Journalpå theofficeraresresasom 
legat i Wologda ett åhr och sedan 1711 
blefwo förda till Wergaturia i Sibirien.) 
Schlözer, som vistades i Sverige och med känne- 
dom om språket forskade i arkiven, uppgives hava 
alltför starkt anlitat manuskriptet då han skrev sin 
Allgemeine Nordische Geschichte*. Halle 
1771. 4: o, något som vid en jämförelse synes vinna 
bekräftelse. Att uttala sig över arbetets värde nu är 
för sent. Några av de åsikter som Olof Rudbeck för- 
fäktat i sin Atland går här liksom i Strahlen- 
bergs arbete igen. De äro av en upplyst samtid be- 
gabbade och dömda att aldrig uppstå ; dock hava inpå 
våra dagar sådana sällsynta män som Klaproth» 
och Abel-Rémusat* icke ansett under sin värdig- 
het att upptaga och granska dessa meningar. 

I Uppsala Universitets Bibliotek finnes en Codex 
Djagataicus som i Tornbergs katalog, under num- 

^ Dalin citerar den under namn »Inledning till Sven- 
ska Historien». 

2 Om Schlözers Historia: se M. Johann Thunmanns 
Untersuchungcn iiber die alte Geschichte einiger Nordischen 
Völker. Herausg. v. A. Fr. Biisching. Berlin, 1772. 

3 Hic et ubique ou vestiges de la langue pri- 
mitive samt Asia Polyglotta (i Asiatic Journal, May 
1823). 

* Mélanges Asiatiques I, p. 272. Paris 1825. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 67 

mem CCLXX, kallas: Stemma Turcarum i. e. 
historia Turcarum orientalium quam Mu- 
hammed Khan Abu-1-Ghazi Behadur- 
Khan, anno 1664 mortuus composuit. Li- 
ber Casani anno 1825 editus et Abulghasi Bahadur 
Chani Historia Mongolorum et Tatarorum inscriptus, 
satis superque doctis innotuit. Codex noster mag- 
nam lectionum variantium messem dabit. 

Härunder finnes följande anteckning: P. Schön- 
ström, qui librum bibliothecae donavit, haec in fronte 
ejus adscripsit. »Denna Kitap eller Tatterske Släkt- 
register, som jag mig under den tijd, då jag i Sibe- 
rien fången satt, förskaffat hafwer, förärar jag till Up- 
sala Bibliothec. Jag hafwer henne ock uti Siberien 
låtit öfversätta på Tyska. Bcrenshammar d. 5 Nov. 
1722, P. Schönström.» 

Emellertid blev handskriften utgiven under titel 
Histoire Qénéalogique des Tar tärs Tra- 
duite du manuscript Tartare D'Abulgasi 
Bayadur-Chan. Par D. Leyde 1726.i 

I företalet läses: »Publiken står i förbindelse 
för utgivandet av denna historia hos fångne svenska 
officerare i Sibirien; ty några av dessa herrar, som 
voro lärde män, hava köpt det tartariska manuskriptet 
av en Boucharisk handlande som fört det till Tobolsk, 
och låtit översätta det på egen bekostnad till ryskan, 
varpå de sedermera själva översatte den till flere 
språk.» 

^ Barbier uppgiver mot Tornberg, vilken, efter 
France Littéraire, nämner M. de Varenne som översättare, 
en Bentinck, Svensk (Holländsk) officer i Karl XII : s tjänst. 
Ny översättning av Messerschmidt, på Tyska i Hist. Journal, 
Göttingen 1780. 



68 rULTURHISTORISKA STUDIER 

Klaproth säger i sin skrift Beleuchtung 
und Wiederlegung der Forschungen des 
Herrn J. J. Schmidt, Paris 1824, att Messer- 
schmidt och Strahlenberg låtit översätta den 
till ryska av Mullas eller Bucharer varpå de verterade 
den till tyska, och att den sålunda kommit till Europa 
i två versioner. Detta bekräftas av Strahlenberg, 
vilken i en 1726 utgiven Prodromus till N. u. 
O. Th. v. E. u. A. bebådat utgivandet av ett tartariskt 
manuskript, vilket han senare i sitt stora förutnämnda 
arbete p. 113 förklarar vara just Histoire Qéné- 
alogiquedes Tartars, »wie solches durch meine 
Vorsorge aus dem Tatarischen ins Teutsche, aus die- 
sem aber von einem andern guten Freunde ins Frant- 
zösische gebracht und vertiret worden, der es anno 
1726, zu Leyden... drucken lassen.» Huru denna 
motsägelse i uppgifter tillkommit torde på annat 
ställe av förf. komma att utredas. 

Arbetet är försett med vidlyftiga noter, vilka även 
uppgivas vara av »Svenska officerare». På dessa noter 
synes en hel liten bok vara byggd, vilken utgör Vol. 
X av Recueil de Voyages au Nord, Amster- 
dam 1738 och som kallas: Relation de la grande 
Tartarie, dressée sur les memoires Ori- 
ginaux des Suédois Prisonniers en Si- 
bérie pendant la Guerre de la Suéde avec 
la R u s s i e. (Finnes även i VIIavHistoireGéné- 
r al e des Voy age s.) 

1 v. Webers Das veränderte Russland II. förekom- 
mer en avhandling utan namngiven författare: Von 
der Tatarischen Bucharey. Samma avhand- 
ling uppträder senare på franska språket i början av 
^'^ n v i 1 1 e s atlas ^ VVaag-up\!\^^^w Vl'^! <5v^V tallas 

Touvel Atlas de la Clvme . . . 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 69 

på titeln, Description de la Boucharie Par 
un officier Suédois qui a fait quelque se- 
jour dans ce Pays. 

Att denna uppsats härrör från en av de svenska 
fångarna torde stå utom allt tvivel, om från Schön- 
ström eller Strahlenberg vet man ej^ 



J. Chris t. Schnitscherär författaren till 
en bok: Berättelse om Ajuckiniska Cal- 
muckiet. Sthm J744, lit. 8:0. 

(Samma bok finnes på tyska i MUllers Samm- 
lung Russischer Oeschichte Vol. IV p. 275 
—364.) 

I Repertorium Benzelianum där den un- 
der nummer LXXXI förekommer som MS. med titel: 
Von den Ajuckischen Wiisten und deren 
Einwohnern, lämnas följande upplysningar: »För- 
fattaren till denna Historia eller Berättelse är Joh. 
Chr. Schnitscher, en Curländare och Cornet av 
Gyllenstjemiske Dragonerne. Han tog sedan tjänst 
hos Ryske Czaren och blev Överste-Lieutenant. För- 
sändes av Q a g a r i n som Convoy från Tobolsky med 
Chinesiske Legateme som gingo därigenom till 

* M, Henri Cordier, Europas förnämste kännare av 
Asialitteratur och utgivare av Bibliotheca Sinica, har anstäUt 
forskningar efter författarens namn, vilket, om det varit ut- 
satt, gått till eftervärlden med ett ärofullt arbete — de franska 
Jesuitemas Klartverk över Chinesiska Riket. 

En gissning att Christian Henric Braad varit 
upphovsmannen vederlägges av dennes Curriculum vitae 
(handskrift i K. B.). 



! 



70 CLtTURHISTORISKA STUDIER 

Avuka-Chan, ar 171S, sedermera som han icke fick 
avsked, rymde han 1722 från Muscow.» Kap. IV av- 
handlar: Den Chinesiska legationen och huru den 
1714 d. 2 Joln blev hos desse Calmucker f ägnad och 
emottagen. 

Denna ambassad som år 1712 lämnade Peking 
och sedan under åtskilliga uppehåll i Sibirien gick 
ända in i Ryssland hade till hemligt syfte att förmå 
Törgöterne eller de västiiga Calmuckerna, 
vilka lämnat sitt under kinesiska kejsaren hörande 
land för att vid Wolgas stränder förbliva ryska under- 
såtar, att återvända och underkasta sig det kinesiska 
väldet Först 1770 bröto de upp med kvinnor och 
barn och företogo det märkvärdiga tåg, vilket Qua- 
trefages i sina föreläsningar över Människans Hi- 
storia omtalar. 

Anföraren för ambassaden, Tou-Li-Chen, en 
framstående politisk person, som sedermera avslöt 
karavanfördraget med Ryssland 1728, avgav vid hem- 
komsten 1715 en vidlyftig berättelse, vilken sedan 
trycktes. Utdrag ur densamma i översättning med- 
delades 1729 av Gaubil i Souciefs Observa- 
tions Mathématiques... Vol. 1, vilka utdrag 
år 1732 återgivas på tyska iSammlung Russi- 
scher Geschichte Vol. I. Först år 1821 utgiver 
G. T. Staunton hela resebeskrivningen i engelsk 
översättning under titel: Narrative of the Chi- 
nese embassy to the Khan of the To r- 
gouth Tartars in the years 1712, 13, 1* 
and 15, by the Chinese ambassadöra Abel- 
R é m u s a t giver arbetet värde av historiskt dokument 

1 Granskas och bedömes i Journal des Savants 
^821, samt i Mélanges rs.s"\2L\.'\c\M^s» Nq>V. U. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 71 

och ryska historieskrivare citera det såsom en källa 
till Rysslands Historia. Sålunda torde några utdrag, 
därför att de beröra vårt ämne, här söka en berättigad 
plats. 

P. 73. Ma k of sky. »Härunder begärde guver- 
nören i Elems (Elimsky) tillstånd att få besöka oss, 
och då han anlände medförde han Kanifer^ en fången 
Europeisk General och andra som han hade i sin 
tjänst. Fångarne tycktes vara väl hållna med kläder 
och vad de eljest behövde.» 

P. 112. Tum en. »Under vårt uppehåll här- 
städes uppvaktades vi i vår båt av en del Svenska 
fångar, vilka blivit tagna av Ryssarne under kriget. 
De sjöngo för oss och spelade på sina trummor och 
pipor. Vi gåvo dem förfriskningar och något pengar.» 

P. 182. Tobolsk. »G ägarin sade — Jag har 
nyss varit i St. Petersburg och haft audience hos 
Czaren. Distriktet St. Petersburg tillhörde fordom 
konungariket Sverge; men sedan Czaren erövrat det 
har han byggt och befästat en stad där, vilken efter 
hans namn kallas St. Petersburg ... I år har Czaren 
haft ett nytt fälttåg mot Svenskarne och har tagit från 
dem 21 skepp, 1 general och 800 soldater. Just nu 
har Frankrike och de andra nationerna förenat sig 
med Sverge och hjälper dem vid försvaret.» Alla dessa 
nationers soldater äro krigiska och strängt discipli- 
nerade så att när de gå i batalj de alltid fakta för- 
tvivlat och icke hysa någon tanke på återtåg. Men 

1 General-adjutanten K a n i f e r. Se ovan. 

» Denna hjälp torde hava inskränkt sig till de 200,000 
R : dal. Banco dem Eric Sparre lyckades utverka och 
vilka lämnades till V e 1 1 i n g k att användas till Stenbocks 
armé och de tyska fästningarnas understöd. 



72 KULTURHISTORISKA STUDIER 

det är annorlunda med Törgöteraa^; de äro laglösa 
och oordnade. För tio år sedan värvade Czaren 10,000 
Törgöter, men ehuru han ställde mer än 3,000 av 
dem emot 300 Svenska förmådde de icke tillkämpa 
sig segern.»» 



Schnitschers ovan nämnda skrift om Ajucki- 
niska Calmuckiet är försedd med upplysande noter, 
enligt utgivaren Lars Salvius' uppgift i före- 
talet författade av svenska Capiten Renat, vilken i 
17 år uppehållit sig hos Calmuckema. Tillika bebådar 
Sal vi US utgivandet av ett onämnt arbete samman- 
skrivet av samme Renat. Aret därpå, 1745, anmäldes 
Schnitschers bok i Lärda Tidninga r och titu- 
leras Capitenen då »salig», vadan han måste hava 
avlidit något av dessa år och därmed hans manuskript 
hava gått till förgängelsen. 

E n n e s upptager en Johan Renarth såsom 
Styck junkare vid artilleriet med bifogad anmärkning: 
»gick uti Rysk tjenst och blef fången hos Calmuckerna 
1716». 

I Sammlung Russischer Qeschichte IV 
läses: »Under Bucholtz tåg mot Calmuckema 1716 
gick även svenske styckjunkaren Johan Renat och 

^ Calmuckerna, vilka beskickningen gällde. 

2 I en tryckt »källa hörande till Carl XII:s historia» fin- 
nes detta möte omtalat och där såsom bevis på huru långt 
Svenska ryktet gått, näml. i Ifvar Kraaks Corre- 
spondance Historique et Critique. Lund 1755, 
p. 475. Strahlenberg sammanträffar även med ambas- 
saden och lovar i sin Nord- und Ostliche Theil etc. 
att återkomma till densamma, ett löfte som han under arbetets 
Ig glömmer. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 73 

rakade bli fången. Han lärde Calmuckerna att smälta 
järnmalm, gjuta kanoner och bomber och gick med 
dem såsom Överste Fältherre emot Chinesema. Han 
återvände 1733 till fäderneslandet genom Ryssland och 
Sibirien, efter att hava samlat en oerhörd förmögen- 
het.» 

I Hen el (1735) återfinnes han såsom löjtnant 
på Beställningsstaten och kallas där Johan Gustav 
Renat. 

I Krigsarkivets mönsterruUor f. Artilleriet upp- 
gives han vara född 1658, östgöte. 

I Engeströmska handskriftsamlingen i Kongl. 
Biblioteket finnes en handskrift med titel : Några små 
annotationer gjorde vid en kort conferens emellan 
Lieut. Renat, som ifrån Calmuckiet återkommit, och 
Bisk. Benzelius 1738. Renat omnämnes flerest. i 
Benzelii brevväxling. 



I Samml. Russ. Gesch. omnämnes även föl- 
jande Svenska Fångar, vilka gjort sig bemärkta genom 
kunskaper och skicklighet. 

Med Bucholtz' expedition för att söka guldsand 
i Buchariet medföljde svenska artillerister och minera- 
loger bland vilka namnes artillerilöjtnant C a 1 a n d e r 
vilken användes såsom fästningsbyggare. 

Ar 1716 företogos expeditioner till Kamtschatka 
och Ochotsk för att undersöka dessa trakter och veri- 
fiera en del uppgifter av äldre expeditioner som sökt 
finna den s. k. nordostpassagen. Bland kommen- 
derade officerare befann sig även svenske skeppslöjt- 
nanten Ambiorn Molyn vilken skulle i händelse 
av behov leda skeppsbyggeriet. Strahlenberg 



74 KULTXTtHISTORISKA STUDIER 

nämner honom Mulyn och berättar (N. u. O. Th. 
v. *E. u. A. p. 38) att han skickades av G ägarin 
för att undersöka Kamtschatka. 

Samma år gick Beckewitsch för att bereda 
sig till att undersöka trakten omkring Kaspiska havet. 
I Kasan uppsatte han en hel dragonskvadron av sven- 
ska fångar under befäl av Caspar v. Franke n- 
berg, en schlesier. På deras uppgifter utlade 
Strahlenberg sedermera sin karta över dessa trakter. 

I en not till p. 17 i N. u. O. The il. v. E. u. 
A. läses: »Anno 1713, omkring, skickade då varande 
guvernören Knees Gagarin en Svensk Corporal, 
som förut varit skeppstimmerman, till Kamtschatka; 
denne byggde sig därstädes en liten båt av blott 
björk och asp, emedan intet annat var att tillgå i 
dessa trakter, och gick därmed verkligen från fasta 
landet, över Kamtschatkiska havsviken och över till- 
baka, på vilken återresa han blott använde sex dagar.» 

Denna uppgift korrigeras av en annan i Sa mm I. 
Russ. Gesch. v. 3 p. 102. Där kallas Corporalen 
Henrich Busch, säges vara holländare, bördig 
från H o o r n ; slutligen har han i svensk tjänst såsom 
ryttare blivit tillfångatagen vid Wiborg 1706. G. F. 
Muller träffade honom i Irkutzk ännu 1736. 

Denne Corporal skulle sålunda 1713 ovetande 
hava vidrört B e r i n g s stora upptäckt : att Asien och 
Amerika ej sammanhänga, vilken upptäckt gjordes 
av B. först 1728 ^ Anmärkas bör härvid också att 
Strahlenberg hade sin karta färdig i manuskript 
1715 och att han i Petersburg 1722 företedde den 
för Peter I. 

^ Se Malte-Brun. G ^o^x^^V\^ \i\!L\N^tselle 
3. 334. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 75 

Der Reussische Robinson eine wahre 
Qeschichte. Nebst eine vorrede Ihre 
Hochgräfl. Onaden Herrn Heinrichs des 
Sechsten Jungern Reussen, Grafen und 
Herrn von Plauen etc. Erster Theil. Greiz 
1781. 8:0. 110 sid.^ Med en gravyr föreställande den 
som i texten angiver sig vara författare, nämligen 
sachsaren Johann Christian Schmidt Denne, 
som var vinskänk i Leipzig, tog tjänst hos sven- 
ske kaptenen von Benett och följde svenska 
armén på dess tåg genom Ryssland och Ukraine 
samt bevistade slaget vid Pultava, varpå han fördes 
fången till Sibirien. Hans skildringar av härens li- 
danden under tåget till Ukraine äro upprörande. 
Några sympatier eller någon beundran för Karl XII 
kunna icke skönjas. Förf. anställdes senare för en 
tid som tolk åt Messerschmidt vid den ryska 
ambassad, som 1719 gick till Peking. Efter att hava 
fört ett dåligt levnadssätt anslöt sig författaren till de 
vid v. Wreech's skola i Tobolsk gängse pietistiska 
åsikterna och kom slutligen efter freden i tjänst hos 
greven av Reuss. 



Johann BernhardMiille r's, Königl. Schwe- 
dischen Drag. Capitain Leben und Gewohnheiten der 
Ostiacken . . . mit etlichen curieusen Anmerckungen 

1 Heinsius upptager boken under Robinson icke 
under Schmidt, vilket väcker misstankar om att man har 
en Robinsonad för sig ; detta vederlägges dock vid läs- 
ningen av såväl företalet som texten, vilken senare verkligen 
kan läsas med intresse, helst boken icke torde vara synner- 
ligen känd i Sverige. 



76 KULTURHISTORISKA STUDIER 

vom Königreich Sibirien ... In der Oefangenschafft 
daselbst beschrieben. Berlin 1720. 8:0. 75 sid. Fin- 
nes även i »Das veränderte Russland». 



Der inne re und äussere Zustandderer 
Schwedischen Gefangenen in Russland, 
durch Ihre eigene Briefe. 1. von Aletho- 
p h i 1 o. Frankfurt und Leipzig (Halle) 1718—21. 4:o. 

Är av samma natur som v. Wreechs kända ar- 
bete, och lämnar mera upplysning om några av de 
fångnes själstillstånd än om deras yttre levnads- 
omständigheter. Författaren eller utgivaren är oss 
tills vidare obekant. 



Der allerneueste Staat von Siberien 
... Historische Nachricht von den märk- 
wurdigen Begebenheiten der gefange- 
nen Schweden in Siberien. Ratzeburg 1725. 



J. Q. Qeorgi. Bemerkungen einer 
Reise im Russischen Reich im Jahre 
1772. Petersburg 1775 p. 519. 

Tobolsk. »En av skolorna är ett slags kadett 
anstalt i vilken gossar undervisas i vad som till soldat 
väsendet hör. Då under min vistelse härstädes ståt 
hållaren generallöjtnanten Denis Iwanowitsch Tschit 
scherin lät sig iörevvsa^ sVo\aw% l^oktiingsprov, ut 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 77 

märkte sig ett par genom på dem använd större flit. 
Vid efterforskning upptäckte generalen till sitt oge- 
mena nöje att dessa tvenne gossar vore sonsöner till 
den berömde Strahlenberg. Deras fader hade gift 
sig som underofficer i rysk tjänst i vilken grad han 
också dött. Det folk som upptagit barnen hade låtit 
dem behålla sitt namn, men detta var så förryskat att 
man knappt igenkände detsamma... Generalen re- 
kommenderade de muntra gossarna och befallde att 
man skulle skriva deras namn på ett igenkännligt sätt.» 

»Kopparhyttan i Jagoschicha ligger vid bäcken 
av samma namn i den trånga och djupa dal där den 
faller i Kama. Den är upprättad 1723 av Katrinen- 
burgska bergskansliet genom en Capiten Berlin, en 
Pultavaisk Svensk . . . och är den första hyttan i Per- 
mien.» 

Pallas. Reise durch verschiedene 
Provinzen des Russischen Reichs. Igen- 
finner i Omsk's kommendanthus de svenska fångar- 
nas kyrka. Påträffar i Tomsk 1771 en svensk kyrko- 
gård. 

J. P. Falk^ BeyträgeZur...Kenntniss 
des Russischen Reichs. 1. Petersburg, 1785, 
p. 248. »Den norra delen av Karew Kurgan var genom 
^tt plank skilt från den södra och kallades efter de 
här fordom bosatta svenska fångarna det Svenska Slo- 
boda«» 

P. 303. (Rörande de Kolywanska hyttorna.) 
3^Föranledd av ryktet att den Kolywanska koppar- 
malmen även förde silver, anställde det Katrinen- 

1 En av Linnés lärjungar. Professor. Reser 1768 i 
Sibirien för St. Petersburgs akademis räkning. Avhände sig 
Uvet 1774. 



78 KULTURHISTORISKA STUDIER 

burgska Bergskollegium 1732 genom Ingeniör-Capi- 
tenen von Fermer och Assessor R e i s e r (vilken 
bördig från Svenska Pommern blivit tillfångatagen 
som Svensk Auditör och i Sachsen värvat bergs- 
män för Ryssland) en undersökning på ort och ställe.» 

J. G. Gmelin. Reise durch Sibirien v. 
d. Jahr 1740 bis 1743. Th. IV, Göttingen 1752, p. 
252. (Turinskoja Sloboda.) »Befälhavaren härstädes 
är en Svensk, som övergått till den Ryska religionen. 
Han var fältpredikant vid denna armé som råkade i 
händerna på de vid Pultava segrande Ryssame, och 
av vilka en stor del blevo förvisade till Sibirien. 
Detta hade varit anledningen till hans förändrade be- 
lägenhet. Om man skall döma av hans nuvarande 
yttre levnadssätt har man rätt att antaga, det han 
lika litet hos hedningar som hos kristna låtit sitt 
ljus lysa, och är han därför icke en människa som 
kan göra något mänskligt samhälle heder.» 

Castrén. Nordiska Resor och Forsk- 
ningar. I. Helsingfors 1852, p. 291. »Till ortens 
kuriosa och antiqvaria räknas familjen Charpow, en 
i Beresowska kretsen vitt utspridd prästsläkt. Fa- 
miljen sades vara Svensk till sin upprinnelse. Dess 
ättefader skulle under Peters krig med Sverige hava 
förrått sin konung och efter krigets slut lupit undan 
till denna avlägsna vrå av världen för att undgå 
faran av att bliva utlevererad. Huru härmed må för- 
hålla sig, så ville dock medlemmarna av denna fa- 
milj ej vidkännas någon frändskap med mig, som man 
även ansåg vara i Svensk börd. Kom jag dem inom 
skotthåll på gatorna, vips flögo de mig ur nävarna 
och stängde till porten efter sig.» 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 79 



Berättelse om de i Stora Tartariet boende 
tartarer, som träffats längst nordost i Asien, 
på erkebiskop E. Benzelii begäran uppsatt af 
Ambjörn Molin Ryttmästare vid Norra Skånska 
Cavalleri Regementet 1725. 

Under ett forskningsbesök i Linköpings stifts- 
bibliotek råkade förf. att, utom andra märkliga saker, 
även få upp en handskrift med ovan stående titel. 
Handskriften utgör 32 blad folio, av vilka ty- 
värr de fyra första bladen saknades, och är skriven 
på en svårläst, vårdslös övergångssvenska. Alla upp- 
gifter om författaren, som kunna anskaffas från svensk 
och rysk sida, äro följande: 

O. F. Muller i S a mm lung Russischer Oe- 
schichte III, p. 106 berättar, att en svensk skepps- 
löjtnant vid namn Ambjörn Molin, under sin fången- 
skap i Sibirien, medföljt den expedition, som under 
J.eltschin år 1716 företogs till Kamtschatka. 

Strahlenberg (i Das Nord- und Ostliche 
The il Von Europa und Asia) nämner några 
omständigheter under Molins [Mulyns( !)] färd genom 
jakutemas område, då expeditionen gick landvägen 
till Kamtschatka. 

Henel i Det anno 1729 florerande Sve- 
rige upptager honom såsom ryttmästare på Norra 

6. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



80 KULTURHISTORISKA STUDIER 

skånska kavalleriet, varför han då måtte hava åter- 
kommit ur fångenskapen. Om handskriften är origi- 
nal, kan ej nu avgöras, då icke en rad av Molins hand 
varit att jämföra med, och ivriga forskningar, både i 
Benzelianska samlingen i Linköping och v. Enge- 
strömska i K. biblioteket i Stockholm, ej lämnat 
önskat resultat. 

De nationer, som Molin beskriver, uppgiver han 
själv vara följande: 

J a c u 1 1 e n (över 100,000 skattelagda männer), 
Tunguszer, Coraken, Juccageri, Lutter- 
skoij, Annadirskij, Saneskij, Schuchtiar, 
många tusende under ingens lydno; Ckanchada- 
lii, Gilakij, Daurski, Mocnati. 

Alldenstund tchuktscherna torde vara de, som nu 
närmast för stunden kunna hava något grand intresse 
för oss, skola vi, för deras skull, som tagit del av de 
beskrivningar, vilka varit synliga angående dessa Nor- 
denskiölds och hans följeslagares vinterkamrater, 
meddela några utdrag ur den gamle karolinens iakt- 
tagelser, gjorda på platsen. De få icke ringaktas, 
dessa meddelanden, om de ock förefalla naiva, ty de 
äga även ett större intresse än det, att de äro svenska: 
de äro bland de äldsta originaluppteckningar om 
tschuktscherna man känner. För att göra läsningen 
möjlig måste texten »normaliseras» begriplig på vår 
yngre svenska. 

»Så är ock en nation benämnd Z i u c h z i e r (obs. 
3 : dje var. på namnet) som är mäkta stor, vilka lägga 
ock det till sijnith (ansiktet, utseendet) att de bryta 
ut, eller då tänderna dem själva utfalla, låta uti stället 
för en sådan tand på vardera sidan om munnen fast- 
läka stora klor av en v\ss \3l^^\, %^ ^\N. ^'t xcää ^u sådan 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 81 

parure äro lika ett vildsvin, och att dessa klor dem 
uti all deras livstid på samma sätt som utur ett sådant 
svin utur munnen står; vilket de hålla för en mäkta 
skönhet.^ Låta ock somliga växa naglarna över fing- 
rarna lika som klor, med flera sådana sällsamheter; 
och är uti detta avseendet det aldra endaste, näm- 
ligen klädedräkt och allenast dess utsirande, som de 
låta spörja bland hela resten av hela deras övriga 
levernesart den ringaste överflöd och något sådant 
ting, som de kunde vara förutan. Somliga låta över 
hela ansiktet och på händerna samt andra synliga 
stallen på kroppen, i det de hava öppnat huden och 
sedan fint sönderstötta kol instrött, underliga Carac- 
terer och figurer som de sin hela livstid över släpas 
med, i stället för en härlig prydnad; kunnandes till 
sådana Caracterer och figurer ej annan orsak och be- 
sked giva än att hans far hade det så på samma sättet, 
vars lovliga sedvana han sig förmenar efterfölja. Och 
äro på samma sätt många sällsamheter, som de ej veta 
på annat sätt uttyda, än att sig uppå en gammal pläg- 
sed beropa, och har jag fuUer märkt att ståndaktig- 

1 I Salmon: Gegenwärtige Staat von Russland (Altona, 
Leipzig 1752), p. 572, läses rörande denna omtvistade plägsed: 
»Was laut dieser Nachrichten, ein Russischer Kaufmann, Michel 
Ostatioff von einer, an der Nordostspitze des Ländes Kam- 
tschatka wohnenden, Nation, weiche dort Sorgtsi heissen von 
den Russen aber Tschuktschi genannt werden, ausgesaget, näm- 
lich dass sich dieselben die Wangen aufritzten und in die 
Ritzen die Gröten von dem Fische, Narval, stechten, um die 
Wundemaale, weiche ihnen zum Zierrath dienten, zu behalten, 
hat ein anderer russe, der 1716 aus Kamtschatka gekommen, 
gegen Strahlenbergen bekräftiget, doch mit dem Zusatze, dass 
die Tschuktschi die Gröten seibst, statt eines Zierraths, in die 
Wangen stechten.» 



82 KULTUHHISTORISKA STUDEER 

heten vid ett ombyteligt mode och slikt mycket där av 
dependerar, att de sina egna inventioner därvid icke 
grilla^ i ty att sig en gång tilldrog det en gamal, an- 
senlig man var hos mig uti min koja; och då han 
blev varse en liten skål, som ungefår kunde rymma 
en kannas storlek, med 3: ne fötter under, och 2: ne 
grepar; något stor tilltagen efter Ryska bruket, och 
som denna honom så ovanliga 'Magien', om dess 
brukande och nyttjande, en förundran åstadkom, ville 
alltså av min dräng därom bliva underrättad, som 
till den ändan sig till honom adresserade. 

Nu som denne drängen var av ett lustigt och 
railleust hummeur, tog sig strax före att denna figuren 
(eller skålen) vid en mössa förlikna och om denne 
enfaldige därom giva bättre efterrättelse, stjälpte 
samma skål sig på huvudet, anbjudandes denna hed- 
ning att hava samma frihet till försöka huru denna 
huvudbonad ock honom kunde kläda; varuppå denne 
n\-fifcne mottog skålen och densamma sig på huvudet 
stjälpte, befann att denna mössa hade allenast det 
felet att vara honom för stor, vilket då han till känna 
gav, av denna drängen ackorderat blev att under 
skålen få betjäna sig av en annan mössa, vilken 
expedient hedningen för mycket behändig och för- 
flugen befann; så ock blev honom anvist huru gre- 
parne av skålen kunde tjäna till att därvid fästa små 
remmar, som under hakan sammanbundne honom 
detta tak kunde på huvudet kvarbehålla, vilket allt 
denna mannen ett sådant behag till denna nyheten 
gjorde, att han tillböd sig strax samma skål vilja till- 
handla, om därmed sig till en så väldig huvudskrud 
hptiäna. Till denna handel lät sig min dräng lätteligen 
>ch som Jag stvail sV^uW^ ^^ voa^^^ ^.terresan, 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 83 

beslöt sig denna skål till en sådan liebhaber förhandla, 
och denna handel mot och utan min vetskap beslöt, 
viljandes en så rik betalning som tillbuden blev ej 
låta sig gå utur händerna; alltså bekom hedningen 
skålen till egendom ock hätta, varmed han strax av 
en stor hop förundrare efterföljd storligen hoverande ; 
och då jag strax om denna handelns beskaffenhet 
blev underrättad, förekom samma mig så löjlig, att 
jag däröver erkände och ej rubba ville vad denne 
skalkaktige drängen uti min frånvaro hade gjort, isyn- 
nerhet som köparen med sin handel så förnöjder var, 
vilket nöje än mera yppades då han några dagar 
däruppå kom tillhakas och erbjöd inståndeligen att 
sig få mot god betalning ock tillhandlas locket av 
samma skål, vilket jag honom mest tillät av den orsak, 
att, som han ej med sig hade det han därföre giva 
ville, utan som han visste att min återresa skulle 
dagen därefter gå för sig, och att jag alltså komme att 
passera ej långt från hans kall, tillböd sig vilja möta 
mig på vägen med betalningen, och emellertid taga 
detta locket hem med sig, vilket jag allt hans redlig- 
bet att försöka efterlät, och ej däröver blev be- 
dragen, utan fann att han sig på sagde tid och ställe 
nied riktig betalning infann.» 



84 KULTURHISTORISKA STUDIER 



Kina. 

Några synpunkter och belysningar. 

Om Amerikas upptäckande icke tillskyndat 
mänskligheten andra fördelar, så ha dock de stora 
politiskt-ekonomiska försök, som i det nya landet tid 
efter annan utförts och de sociala uppgifter, som där 
blivit lösta, givit folkvetenskapen de största och värde- 
fullaste bidrag. Mexikos erövring står väl ännu hart 
nära som ett underverk; en liten flock äventyrare 
kuvar ett blomstrande samhälle, som i odling kunde 
mäta sig med sina angripare. De nordamerikanska 
indianstammarnas utrotande eller undanträngande har 
visat den bildade åkerbrukarens överlägsenhet över 
den kroppsligt starkare, kringdrivande jägaren, vilken 
småningom utdog, alltefter som nybyggarens yxa gick 
fram i skogen och skrämde villebrådet, sålunda be- 
rövande indianen hans föda. På senare åren, efter 
negerslaveriets upphävande, har »den svarta frågan» 
i Förenta Staternas inre politik till en viss grad ut- 
trängts av »den gula», eller frågan om de åtgärder, 
som böra vidtagas av lagstiftningen med anledning av 
den kinesiska invandringen. Det problem, 
som nu måste lösas, är av desto mer genomgripande 

som det äger rotfäste i en av tidens allra vik- 
■^ frågor: arbetarefrågan. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 85 

Den starkares rätt, bestridd i teorien, har alltid 
varit obestridlig i verkligheten. Amerikanarna gåvo 
indianen orätt och åto ut honom, under det att de 
av filantropiska skäl eller av politiska bakskäl gåvo 
negern medborgerliga rättigheter. Den svarte man- 
nens öde torde dock bliva, att, liksom indianen, i 
sinom tid ätas ut, ty han är, till sitt innersta skap- 
lynne, vilde. Annorlunda blir förhållandet med ki- 
nesen. H a n är civiliserad, ehuru han nu, under den 
upprörda sinnesstämningen, brännmärkes som »hed- 
ning», ett ord som i guldgrävarnas mun måtte få en 
egendomlig klang. Han uppträder såsom fri kon- 
icurrent på arbetsmarknaden och kan, på grund av 
sin flit, sina »små behov» — som hans måttlighet 
namnes — utbjuda sitt arbete till en tredjedel, ända 
till en femtedel av det i övrigt gällande priset. Han 
är icke starkare än amerikanen, men han spar sin kraft 
och äger det passiva motståndets segrande makt. 
När han icke arbetar, sover han, eller bedövar han 
sig, ty han vet att tankeansträngning medför muskel- 
förbränning; han kryper fram sin väg och slår sig 
icke fram, ty det senare medför kraftförlust; han 
lyder lagarna, ty det är bekvämast; han underkastar 
sig förödmjukelser, ty det tager tid att göra motstånd ; 
han låter behandla sig som en hund, ty det väcker 
medlidande, och han låtsar vara fullständigt okunnig 
om konstitutionens XV :e artikel som lyder: 

»Förenta Staternas medborgare kunna icke be- 
rövas sin rösträtt till någon del, varken av unionens 
styrelse eller statens, under någon som helst före- 
vändning av ras, färg eller föregående slavskap. Kon- 
gressen är befullmäktigad att genom lagliga åtgärder 
göra denna artikel gällande.» 



86 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Han har sålunda alla gudomliga och mänskliga 
lagar på sin sida och därjämte det stora negerpreju- 
dikatet. Skulle någon lägga honom hans hedendom 
till last, så antar han något slags kristendom eller 
ock pekar han på judarna, som fortfarande officiellt 
få förneka Kristus och ändock äga borgerliga rättig- 
heter. : !■ I [U 

Han är sålunda farlig i kristna länder, men han 
är intressant, ty han låter Asien och Europa drabba 
samman på ett neutralt område ; men om farorna äro 
störst för Amerika må lämnas därhän, då utvandringen 
pågår runt kring Kinas gränser i Asien. 

Då det är ett känt sakförhållande att »var tredje 
människa är kines», enär jordens befolkning uppgår i 
runt tal till 1,200,000,000 och det egentliga Kinas 
till minst 400,000,000, så är det blott det stora lan- 
dets tillbakadragenhet, som gjort, att man hittills icke 
stött på dess innebyggare utom rikets gränser, under 
det att man icke kan finna en fläck på jorden, där 
icke en britt uppträder som köpman eller jordägare, 
ehuru han tillhör en liten nation på några och trettio 
millioner. Enligt senaste noggranna beräkningar har 
Kina icke släppt ut mer än sammanlagt 5,328,000 
utvandrare, vilka fördela sig på följande kolonier: 
Amurlandet 20,000, Formosa 3,000,000, Filippinerna 
18,000, Bortre Indien 1,600,000, Malacca 150,000, In- 
diska arkipelagen 310,000, Amerika, Australien och 
Polynesien tillsamman 230,000, varav på Nordamerika 
kommer 150,000, sålunda en jämförelsevis liten del. 
Huru frågan står i Kalifornien, särskilt i San Fran- 
cisco, som på 210,000 innevånare hyser sina 25,000 
^»neser, torde vara allmänt bekant för svenska läsare 
1 Dixons, Trollopes och Watts resebeskriv- 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 87 

^1 ningar. Mindre känt är måhända, huruledes den gule 
mannen uppträder på de övriga punkter, där han 
sammanstöter med europeen ^ Kinesiska rikets 250,000 
kvadratmil gränsa i norr till Ryssland (Sibirien), i 
väster till Osmaniska riket (Turkestan), i söder till 
England (Främre Indien) och Frankrike (nedre Kochin- 
Kina), i öster till Amerika, i sydost till Spanien 
och Nederländerna (Filippinerna och Sundaöama). 
Att beröringspunkter med bebyggarna av Europas 
179,000 kvadratmil icke skola vara få, är sålunda 
fivet, och att den kinesiska utvandringsfrågan tager 
ett mycket större omfång, om hon betraktas från Gula 
^avets kuster, är klart. Ryssarna hava sedan äldsta 
*ider stått i gott förhållande till Kina, och redan 1712 
^Vgick en kinesisk ambassad till Moskwa och Peters- 
l^iirg, om vilken finnes utförlig berättelse av kinesisk 
'författare. Sedan Mingdynastien år 1644 blivit stör- 
tad och Mandschutatarerna intagit tronen, som de 
^edan dess bibehållit, har det egendomliga förhål- 
landet inträffat, att kineserna i verkligheten intagit 
^ina erövrares hemland på det mest oblodiga sätt, 
^ch den engelsman, som nu genomrider Mandschuriet, 
slcall av den ursprungliga stolta tatarstammen endast 
finna en hop dagdrivare som häfta i gäld och ligga i 
händerna på kinesiska köpmän. Det stolta Moukden, 
besjunget i ett långt, högstämt skaldestycke av kejsar 
Kien-Long (1735 — 95) Mandschuriets huvudstad, är en 
kinesisk stad. 

Det var norr om Mandschuriet, kinesen skulle 
stöta samman med ryssen. Det var icke för att jaga 
pälsdjur han gav sig så långt åt norden genom änd- 

1 Ratzel : Die Chinesische Auswanderungen. 
Breslau 1876. 



Ä KTLTURHISTOUSKA STUDIER 

lösa skogar och vOdinarker; det var för att plocka 
gingseng-rotcn, fånga trepangen och samla en ätlig 
tångart. Nyligen hava dock rjrssarna förbjudit ki- 
neserna att bes^La landet, »emedan kolonierna först 
behövde stadga sig». 

Ön Sachalin, som länge varit en omtvistad be- 
sittning, befolkades under lång tid av kineser; men 
då dessa 1868 skulle resa dit för att bryta stenkol, 
blevo de utmotade av ryssarna, vilka senare förklarat 
sitt välbehag över ön och där ämnade anlägga en 
straffkoloni för att — bryta stenkol. Likaså blevo 
de gule männen bortvisade från en kustö vid Wladi- 
wostok, där de plägade leta efter guld; då de gjorde 
uppror — något för dem ovanligt — blevo de genast 
slagna. Detta hindrade dem icke att försöka sin 
handelslycka på andra punkter och, utgående från 
gränsstationen Kiachta, göra de ofta resor inåt Si- 
birien, ja så långt västligt, att våra Jenisseifarare 
träffade kinesiska handelsresande på gästgivaregårdar 
långt väster om Jenissei. 

Att den opiirökande gule mannen skulle bli bättre 
emottagen i de brittiska kolonierna var givet. I 
Birma gjorde man efter dess förvärvande allt för att 
bereda kineserna ett angenämt hem och utstack 
till och med plats för kyrkogård åt dem, innan de 
ännu anlänt — en åtgärd visande en vacker omtänk- 
samhet hos opiihandlarna. Här trivas kineserna väl 
och öva bergshantering och handel. 1 Singapore, 
som först 1819 bebyggdes av engelsmännen, hava 
kinesernas antal så vuxit och malajernas avtagit, att 
man här äger ett lysande exempel på huru den segare 
rasen öder ut den svagare — något, varemot landets 
^^— "»r ingenting ha aV\. Vtwatv^ia. \^^\ 's.^xves alls icke 






GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 89 

ha väckt engelsmännens medlidande, då de stackars 
malajeraa, vilka endast förstodo att fiska med ljuster, 
beklagade sig över kineserna, som förstörde fisket för 
dem genom att begagna nät. År 1871 ägde Singapore 
97,111 invånare, av vilka 54,570 voro kineser. Ma- 
lajerna utrotas visserligen som ras, men kineserna 
lämna i deras ställe en förträfflig korsavel, vilken här, 
liksom överallt där kinesen uppträder, utmärker sig 
för styrka och livlighet. Vanligen underlåter kinesen, 
av ekonomiska skäl, att föra kvinnor med sig, men åt- 
njuter däremot stor ynnest av främmande folks kvin- 
nor för sitt humana sätt, varvid dessa ej äro vana. Så 
har han t. ex. på Filippinerna, hos tagalerna, nästan 
blandat bort en hel ras, lämnande synnerligen duktiga 
mestizer; men innan detta tillåtes honom av de span- 
ska herrarna, måste han övergå till kristendomen, en 
läit sak för den som i religiöst hänseende är full- 
ständigt likgiltig. Något annat tyckes själva landet, 
som kinesen hedrar med sitt besök, ej vinna, ty han 
blir aldrig bofast, utan återvänder till sitt eget land, 
så snart han riktat sig, lämnande efter sig hustru, 
barn och religion. Han uppträder visserligen någon 
Sfång på sina utflykter till Singapore som åkerbrukare, 
nien på ett för landet icke fördelaktigt sätt. Han 
brände nämligen av skogar och odlade peppar, som 
?av rika skördar första åren, men de andra intet, var- 
efter odlingen övergavs. Handeln är dock huvud- 
läringen. »Innan ännu skeppet ankrat, är en kines 
>mbord och gör bekantskap med köpmannen, förlorar 
lonom icke ett ögonblick ur sikte, förskotterar ho- 
lom penningar, utspejar hans svagheter och blir slut- 
ligen ägare till lasten.» Han försmår dock ingalunda 
att gripa sig an med ett hantverk ocVv katv dk x^4ä 



90 KULTURHISTORISKA STUDIER 

sig med det knappaste utrymme, de enklaste verk- 
tyg, så att all tävlan med honom blir omöjlig. Så 
över allt; i Kalkutta äro 400 (90 o/o) skomakare ki- 
neser, i Manila 633 av 784, och i San Francisco drivas 
de 214 cigarrfabrikerna uteslutande med gula män. 

De kineser, som gjort sin lycka i Singapore, 
draga sig numera tillbaka till Malacca och dess om- 
nejd, över vars jord och bergverk de nästan ensamma 
äro herrar och där de slå sig ner till döddagar. iDär 
äro de fria från utpinande mandariner och utmärka 
sig för gästfrihet och mildhet samt utgiva stora sum- 
mor för välgörande ändamål. 

Pulo Pinang, prinsen av Wales' ö, ligger numera 
i händerna på kineser och kan i verkligheten lika 
litet som Singapore betraktas som engelsk besittning. 
På Sundaöama hava holländarna icke kommit så väl 
överens med de gule; 1740^42 hade de till och med 
ett svårt krig att föra på Java, och det var ej långt 
ifrån att kineserna behållit ön. Man räknar dock ännu 
274,097 kineser i nederländska Indien. 

Men här har icke utvandringen åt söder stannat. 
I Australiens guldgruvor finner man 40,000 och i 
Victoria ensamt 17,000 kineser, vilka genom sin för- 
måga att härda ut klimatet äro oemotståndliga, och 
har som nämnt hela Australiens kinesiska befolkning 
uppgått till den betydliga summan 230,000. Kull- 
handeln i Väst-Indien och Sydamerika har tagit en 
betydande utsträckning, så att exempelvis på Quano- 
öarna 40,000 gula dött av det osunda klimatet. Till 
Cuba infördes de första kulis år 1847, av vilka de flesta 
voro kineser, och har transporten sedan pågått så, 
att Cuba räknar 60,000. Näst Californien och Cuba 
" Peru ett mål iöt Vlu\\-\x\.\ö\'s»^\tv\ ^-ix \^kuar man 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 91 

nu 140,000. Flera tuseii voro 1872 sysselsatta på 
transandiska järnbanan ; i Lima ha de egen teater 
och i Callao ett välgörenhetssällskap. 

. Som man ser, har utvandringen verkligen antagit 
ett fruktansvärt omfång och Europa angripes från 
både öster och väster — angripes, ty det är som 
utvandrare kineserna alltid gjort sina erövringar^ 
Ehuru varande den mest okrigiska nation i världen, 
har den, oaktat deras eget land, eller rättare deras 
tron, varit erövrad flera gånger, alltid uppslukat sina 
besegrare genom sin ofantliga mängd och genom in- 
flyttningar erövrat erövrarens länder. Så intogo de 
Mongoliet med te; det naiva herdefolket lärdes att 
dricka te, denna vara blev småningom en nödvändig- 
hetsartikel, och snart låg mongolen i händerna på 
kinesen, som villigt gav honom årskredit på varan 
och sedan tog hans jord i pant och slog sig ner i 
hans land såsom åkerbrukare och värdshusvärd. Her- 
den och jägaren, som alltid fly åkerbrukaren, drogo 
sig undan i ödemarkerna, och kinesen Irarnträngde 
ända till Kaschgar invid Turkestan ; där stötte han på 
osmanen, som den gången blev Västerlandets förpost 
öiot hunnern; där blev drabbning, och kinamannen. 
Som är dålig krigare, drog kortaste strået. 

Kinesen kan alltså sägas uppträda som erövrande 
Hiakt, och därför äro amerikanare och ryssar i sin 
"ätt, då de driva ut honom. Han uppträder som 
jeting i andras kupor, jagar på andras mark, vittjar 
mdras nät; han bryter icke bygd själv, utan besöker 
lelst färdigbyggda samhällen, där vinsten är lättare 
)ch arbetet icke så tungt; hans åsikter om rätt och 
)rätt äro skilda från västerländingens, hans samvete 
ir inrättat på ett annat sätt. Däriöt katv N'i%\.^v 



94 KULTURHISTORISKA STUDIER 

förlorat traditionen om Jesus, att den förväxlade ho- 
nom med Syrach; för övrigt hade de sin synagoga 
och sin stora heliga bok och alla ceremonierna. År 
1246 skickar Innocentius IV munken Giovanni Car- 
pini för att vinna tatarer och kineser för kristen- 
domen, varvid den påfallande likhet, som förefinnes 
mellan buddhaismens och katolicismens kyrkobruk, 
gjorde aposteln mycket nöje, emedan han antog att 
kristendomen redan var införd. Samma misstag gjorde 
för övrigt den år 1253 av Ludvig den Helige utsände 
Rubricus. Under mongoliske tataren Kubilai-Khan, 
som erövrade Kina år 1280, företager Marco Polo 
sin resa och blir khanens gunstling; hans beskrivning 
över Kina är än i dag en bland de tillförlitligaste och 
bästa källorna. Ar 1288 skickar Nicolaus IV Johan 
av Corrino, och denne är den förste, som lyckas vinna 
mark för den romersk-katolska läran gent emot nesto- 
rianernas protester; han bygger en kyrka samt låter 
gjuta klockor till tornen. Döpningar bedrevos i stor 
skala och latin lästes i de kristna skolorna; 1516 
kommo portugisiska handelsfartyg till Kanton, men 
uppförde sig som rövare och lärde kineserna att 
frukta och hata européer. Mot slutet av 1500-talet 
kommo jesuiterfäderna Ricci, Schall och Verbiest till 
Kina och vunno genom sina matematiska kunskaper 
stort anseende och höga ämbeten hos kejsaren. Ar 
1692 fingo de kristne av kejsar Kang-hi religionsfrihet, 
och kejsaren skrev själv traktater till kristendomens 
försvar; de kristnes djärvhet steg och påven började 
skicka bullor och bann mot kejsaren, vilket hade till 
följd kristendomens förbjudande genom edikt av 1723. 
Den livligare förbindelse som sedan genom de Ost- 
indiska kompanien uppstått mellan Kina och Europa 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 95 

har frambragt en hel väldig litteratur, som dock hade 
arbeten sådana som Mendoza's Historia del 
gran Reyno de la China 1585, och Kircher's 
China Illustrata 1667 med flera att bygga på. 
Sedan 1860 är Kina öppet, alla dess hemligheter av- 
slöjade och befunna redan förut vara det, alla giss- 
ningar bekräftade och alla misstag rättade. En ki- 
nesisk bibliografi, utgiven 1876 i Shanghai av P. Q. 
och O. T. v. Möllendorff, upptager namn på 4,639, 
på europeiska språk tryckta arbeten om Kina, men 
i trots av allt detta vidhåller man som en trossats att 
ingenting är med säkerhet känt om det underbara 
landet. 

Sanna förhållandet är snarare, att ämnet är så 
gott som uttömt och materialet så överflödande rikt, 
att man vid första försöket att intränga i kunskapen 
om »mittens rike» blir försatt i stort bryderi, då den 
ena författaren alltid som uppslag till sin bok har en 
nedrivning av föregångarnas arbeten. Därför hava 
också sinologema, för att gå mitt igenom frågan och 
få en klar och pålitlig föreställning om saken, för 
länge sedan vänt sig till själva urkällan, den kinesiska 
litteraturen, vars förnämsta verk i denna stund kunna 
läsas på de flesta europeiska språk. Men även detta 
har man redan lagt bakom sig, och sedan lärostolar i 
kinesiska språket blivit upprättade vid universiteten i 
Paris (sedan 1815), London, Miinchen och Berlin, 
har sinologien blivit en vetenskap, som icke stannat 
vid översättningsarbeten, utan dels ingått på de fi- 
naste analyser av språkets syntax, dels på det etno- 
grafiska och arkeologiska området anställt forskningar 
rörande Kinas äldsta historia och urinnevånare, var- 
vid man kommit till högst överraskande resultat, allt- 

7. — Strindberg, Kulturhistoriska studieT, 



96 KULTURHISTORISKA STUDIER 

för överraskande för att, innan ännu grundligare 
undersökningar bekräftat dem, man skulle våga fram- 
lägga dem för att begabbas. 

Bland oriktiga meningar om Kina, inhämtade 
huvudsakligast genom missionärer och vandrande sjö- 
män, äro dessa de allmännast utbredda och djupast 
inrotade: att Kina, efter en viss blomstring långt 
tillbaka i tiden, skulle ha stannat i utvecklingen och 
blivit där stående ända intill våra dagar, varvid man 
på samma gång förnekar landet en historia och an- 
tager, att det genom sin avsöndring från den övriga 
världen icke haft något inflytande på den stora ut- 
vecklingen ; vidare : att en fullständig despotism, som 
skulle härskat sedan urminnes tider, varit den ena or- 
saken till stillaståendet, att fullkomlig irreligiositet 
eller utbildad ateism samt likgiltighet i andliga ting 
varit den andra orsaken. Härtill läggas upplysningar 
om, att Kina icke äger någon konst, endast en pro- 
saisk nykter litteratur, som än i dag är densamma 
som för 2,000 år sedan; att folket är ett smutsigt, 
girigt, lastbart, trälaktigt släkte, som förtjänar att gå 
sin undergång till mötes. 

Kinas historia skall vederlägga en god del av 
dessa påståenden. 

Liksom all historia förlorar den sig tillbaka i my- 
ternas och fablernas dunkel. Sagorna berätta om tre 
kejsare, vilka omkr. 2,600 år före vår tidräkning skola 
hava givit landet dess första civilisation. Den förste, 
F o - H i, säges hava infört vissa hantverk, den andra, 
Schin-Nong, är åkerbrukets upphovsman och den 
tredje, Hoang-Ti, skall hava delat landet i nio om- 
råden, av vilka ett odlades för statens räkning; där- 
jämte tillskrives honom up^^Wtvrniv^^w ^n ^^A\v<i^keln, 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 97 

varpå den * kinesiska tidräkningen grundar ;sig, samt 
av skrivtecknen. När detta senare stora under skedde, 
»då», säger en historieskrivare, »voro himmel, jord och 
alla gudar i rörelse. Underjordens invånare gräto 
i natten, och himmelen regnade mogna skördar av 
glädje. Efter uppfinningens fullbordande började 
människohjärtats ränksmiderier att arbeta; falska hi- 
storier tilltogo dagligen, strid och split vann insteg, 
och även bedrägligt språk uppkom, vilket bragt så 
mycket ont i världen. Därför gräto de dödas skug- 
gor i natten. — Men från skrivkonstens uppfinnande 
framgingo även goda seder, hövlighet i umgänget, 
och musiken; förnuft och rättfärdighet kommo till 
'juset; samhällslivets villkor blevo belysta och lagar 
stadgade ; ståthållare hade regler att följa, lärjungar 
auktoriteter, som de vördade, och därför regnade him- 
melen mogna skördar.» 

Härpå följa »de fem monarkerna» med en lika 
fredlig och okrigisk historia som de tre kejsarnas. 
Under den sista av dessa, S c h u n, skall en stor flod 
ha ägt rum, vilken av några författare sättes i sam- 
manhang med den mosaiska traditionens. Med Yu, 
som för sin förtjänst om översvämningens hämmande 
blev vald till regent, börjar den första dynastien, H i a, 
vilken följes av dynastien S c h a n g. Denne senare 
skall hava dött ut 1,100 f. Kristus och efterträddes, 
efter palatsrevolutionen, av Tcheu, under vilken 
Lao-Tse, Kong-Fu-Tse och Buddha upp- 
trädde och med vars annaler Kinas historia börjar, 
upptecknad av Kong-Fu-Tse i den femte av 
Kanoniska böckerna (K i n g), kallad T s c h u n - 
Tsieu (höst och vår). Efter Kong-Fu-Tse's död 



98 KULTURHISTORISKA STUDIER 

477 f. Kristus uppstå stridigheter mellan' vasallerna 
och kejsaren, vilka fortforo till 231 f. Kristus, då 
Schi-Hoang-Ti av T s i n -dynastien grundlägger 
det kinesiska väldet. Under denne regent, en av de 
väldigaste personligheterna i Kinas historia, börja 
hunnerna, norr om Kina, att röra på sig, och till skydd 
mot dessas härjande angrepp låter kejsaren anlägga 
den stora muren. Samme regent anställer den stora 
bokförstöringen för att utplåna minnet av sina före- 
trädares bragder, samt skickar de första kolonistema 
till Japan eller till Amerikas Ifrån denna tid fram 
till 1644, då mandschuerna erövrade Kina, har landet 
haft femton dynastiombyten (då t. ex. Frankrike under 
samma tid endast haft två), och en gång varit erövrat, 
av mongolerna under Kubilai-Khan 1280 — 1334, samt 
dessutom varit skakat av inre sociala välvningar så- 
som den i elfte århundradet, då reformatorn Wang- 
Ngan-Sche uppträdde såsom ledare av ett socialist- 
parti, vilken revolution åtföljdes av en utvandring, 
som anses vara impulsen till folkvandringarna, mon- 
golernas rörelser mot väster och Qengis-Khans upp- 

1 På en av sina resor kom kejsaren ner till havet och 
stannade på stranden, intagen av beundran. Då framträdde en 
präst av förnuftets dyrkare och sade : »på öarna hinsidan oceanen 
växer en ört, som förlänar odödlighetens gåva, Schi-Hoang- 
T i, som alltid var begiven på att utforska nya ting, gav genast 
befallning, att ett lika antal ynglingar och flickor skulle be- 
giva sig dit. De stego ombord, men en fruktansvärd storm 
överföll dem, och blott ett fartyg kom tillbaka.» Jfr Giitzlans 
Geschichte des Chinesischen Reiches... ^er- 
ausg. v. K. F. Neumann. Quedlinb., Lpzg. 1836. Se även 
D'Hervey de Saint Denys: Mémoire sur le Pays 
connu des Anciens Chinois sous le nom de 
F o u - S a n g. Paris 1876. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 99 

trädande. Kinas historia är med ett ord ett enda stort 
reformationsarbete, som fört landet framåt, och om 
även efter mandschuernas erövring det efter för- 
menande legat i dvala i två hundra år, så visa dock 
de sista stora händelserna med Tai-Ping-upproret 
1851—65, att folket icke sovit, ty denna revolution 
hade en politisk sida, den var ett landets befrielsekrig 
från främmande erövrare, vilket utföll till de senares 
fördel endast genom europeiska makters mellan- 
komst, och vilket under långa tider i det tysta var 
förberett genom otaliga revolutionsklubbars sam- 
arbete. Kina uppträder aldrig som erövrande utan 
endast i försvarskrig mot barbarerna för civilisa- 
tionen och har sålunda alltid arbetat i samma syfte 
som Europa. Huru mycket detta senare står i skuld 
Wl Kina för sin bildning, är ännu oavgjort, men säkert 
ir att mongolerna på 1100-talet uppträdde med bomb- 
tanoner mot Europa och att tryckta böcker funnos på 
1 000-talet, då förbindelsen med västerlandet var gan- 
ska livlig, ja en författare uppger bestämt, att kine- 
siska böcker funnits i Europa, långt innan bok- 
ryckerikonsten där uppfanns. Vad stillaståendet be- 
"räffar, är därmed icke så farligt. Kinas verkliga hi- 
storia börjar 722 f. Kr., sålunda 54 år efter första 
olympiaden, 31 år efter Roms grundläggning. Huru 
står det till med Greklands och Italiens utveckling 
under de senaste århundradena? Jämförda med Kina 
kunna måhända dessa länder med större skäl kallas 
»döda», liksom deras språk; de upphöra båda, efter 
en tynande tillvaro, att öva inflytande på den världs- 
historiska utvecklingen strax i början av vår tidräk- 
ning, då däremot Kina än i dag fortlever på egen 
^ark, talar sitt eget språk, utan att ha lånat något av 



100 KULTURHISTORISKA STUDIER 

sin bildning från främmande folk, och detta under 
en utländsk dynasti, varigenom ådagalägges att, åt- 
minstone i detta land, furstarnas historia är en och 
folkens en annan. 

Vad det despotiska styrelsesättet angår, vilket 
uppgives såsom orsak till det förmenta stilleståndet, 
så är därmed icke heller så stor fara. Kejsaren är 
visserligen enväldig och åtnjuter i det hela samma 
vördnad som ryske tsaren, men icke mer. Vid hans 
sida stå tvenne riksråd. Styrelsen sönderfaller i tre 
avdelningar, nämligen den högsta statsstyrelsen i Pe- 
king samt provinsernas och koloniernas styrelse. Re- 
geringsdepartementen äro sex. Centralisationen är 
fullständig, och monarkien skulle sålunda styras av 
en enda personlig vilja, då ingen representation ens 
till namnet finnes, om icke andra motvikter funnos, 
vilka i de europeiska staterna icke hava någon mot- 
svarighet. 

Över hela regeringsmaskineriet står nämligen 
censurstyrelsen. Den har överinseende över 
folkets seder, över tjänstemännen, ministrarnas och 
furstarnas uppförande, och envar ända upp till kej- 
saren måste avhöra censorernas föreställningar, vilka 
ofta kunna vara skarpa nog, då intet ansvar drabbar 
den föredragande personen. Vidare finnes ett fram- 
ställningarnas palats, ett slags kassations- 
domstol, som till första riksrådet eller kejsarens hem- 
liga råd avgiver de berättelser, som ingå från pro- 
vinserna, och de klagomål, som anföras över fällda 
domar. Ärftlig adel finnes ej, och kejsaren måste taga 
sina civila ämbetsmän endast bland dem, som inför 
de lärdes samfund avlagt föreskrivna kunskaps* 
prov; den enda aiVstoVwisiiv^w ix bildningens. Rik^' 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 101 

dom medför ej rang eller anseende; de civila äm- 
betsmännen äga högre rang än de militära. Härtill 
kommer en högt utvecklad kommunalstyrelse; bya- 
lagen välja genom allmän omröstning inom sig en 
byfogde, som är ansvarig för uppbörden, bestrider 
en fredsdomares kall, är polismyndighet samt medlare 
mellan folket och mandarinerna. Det ligger i allt 
detta n&got humant, patriarkaliskt i styrelsesättet; 
kejsaren betraktar sig som landets »far och mor»; 
att godtycket hos ämbetsmännen skall härska och att 
dessa, som äro illa avlönade, tillåta sig utpressningar, 
är en beklaglig sanning, men visar att Kina ej är äm- 
betsmännens förlovade land, såsom uppgivits, och 
icke heller är överlupet av sådana, då deras antal på 
40-talet ej översteg 14,000 ; jämför härmed Sveriges 
19,000 ecklesiastike och civile ämbetsmän 1850, innan 
järnvägarna öppnats ! Folket klagar icke över politiskt 
tvång och äger en otrolig frihet att yttra sig i tryck, 
ty så snart någon åtgärd av regeringen misshagar 
dem, regnar det broschyrer, satirer och isynnerhet 
anslag på knutarna. 

Lagarna äro i allmänhet milda. Att kroppsstraff, 
vilka icke anses vanhedrande, förekomma oftare än 
fängelse, är en nationalvinst, och folket finner sig 
gott vid sin bambu. Ett omdöme, avgivet i Edin- 
burgh Review år 1810, då G. T. Stauntons över- 
sättning av Kinas strafflag utkom, må gälla mer, då 
det uttalas av engelsmannen, vilken icke är Kina- 
inannens vän eller beundrare. 

»Då vi från Zendavesta eller Puranas fästa vår 
blick på den inre halt av förnuftighet och praktiskhet i 
denna kinesiska lagsamling, så är det liksom man 
kommit i ljuset från mörker, från vidskepelse och 



102 KULTURHISTORISKA STUDIER 

vanvett till klart förstånd, och huru vidlyftiga och små- 
aktiga i enskildheter dessa lagar än må vara, så känna 
vi dock knappast en europeisk lagbok, som är så rik- 
haltig, så följdriktig eller så fri från ränksmideri, bi- 
gotteri och dikt som dennas» Karaktäristiskt för 
det så att säga gemytliga sätt, varpå kejsaren tar 
sitt ämbete, är den förträfflige kejsaren Kang-His' 
(1661 — 1722) svar på censorernas klagomål över pro- 
vinsdomstolärna. »Alldenstund människan är be- 
nägen att låta vilseleda sig i fråga om sina egna 
fördelar,» säger han, »skulle tvisterna aldrig taga 
något slut och den ena hälften av nationen knappt 
räcka till att avdöma den andras tvistemål. Jag vill 
därför, att alla, som vända sig till domstolarna, skola 
bliva behandlade utan misskund och så, att var och 
en får avsmak för rättegångar och darrar vid tanken 
på att inställa sig för en överhetsperson. På detta 
sätt skall man upprycka det onda med rötterna; ty. 
redliga medborgare, vilka råka i misshällighet med 
varandra, skola uppgöra saken som bröder, i det 
de överlämna sin tvist till byfogden och gamla erfarna 
mäns skiljedom. Den stridslystne, halsstarrige och 
oförbätterlige vederfares däremot rättvisa, när han 
förtrampas av domstolen.» 

Huc, den välvilligaste Kinamissionären, som med- 
delar uppgiften, tillägger att kineserna äro ganska 
processlystna i all sin fredlighet och att kejsarens 
svar verkade ganska gott. 

Det patriarkaliska förhållandet mellan självhär- 
skaren och folket uppenbarar sig i den över hela 

1 Ta-tsing-leu-lee; the penal code of China, 
translated by sir George Th. Staunton 1810, 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 103 

indet påbjudna lagen, att i varje stad och by den 
:sta och 15: de i varje månad skall uppläsas ett 
tycke ur Kang-His' Heliga EdiktS bestå- 
inde av sexton maximer av moraliskt och eko- 
lomiskt innehåll med kommentarier av hans efter- 
rädare Young-Tching och utläggningar av en 
altverksintendent Wang-Yeou-Po. Sanningarna 
ro ganska vardagliga, men stilen är alls icke offi- 
iell, utan utmärkes av en ganska hög grad av »bon- 
omie». »Folk och krigsmän», heter det bland annat, 
ehuru I av naturen aren dumma och okunniga, sak- 
ande förstånd och icke ägande begrepp om förnuft 
ch rättvisa, så boren I dock av känsla för er familj 
ch av omtanka för er själva fatta den sanning, att 
m lagen en gång får er i sitt nät, tusen obehag äro 
r beredda. Är det då icke bättre, att I rensen edra 
Järtan och ångren era feH nattens tystnad, än att 
vvakta det ögonblick, då I hemfallen under käppen 
5r att upphäva gräsliga tjut? I stället för att rui- 
era er och förtära allt vad I ägen för att slippa 
ndan straff, som äro oundvikliga, skulle det icke 
ara bättre att avlägga edra laster, återgå till dygden, 
-ke överträda lagarna och sålunda sätta er person 
ch er familj i säkerhet.» 

Kinesernas fri- och rättigheter äro ganska stora, 
ch mången konstitutionell monarki i västerlandet 
ar det icke bättre ställt med friheten; religionsfrihet, 
inke-, yttrande- och tryckfrihet, kommunalrösträtt, 
etitionsrätt, frihet från en ärftlig adels tryck och fri- 
ct från inhemskt militärvälde äro förmåner, som 
^o ganska avundsvärda och som tillika äro en mot- 
'kt mot ett enväldigt styrelsesätt och centralisation 

^The sacred Edict, William M\\ne, l^otv^oxv V^V\ , 



104 KULTURHISTORISKA STUDIER 

i förvaltningen. Kina äger i verkligheten större fri- 
het än Frankrike under andra kejsardömet med dess 
lagstiftande församling, senat och folkomröstning. 



Att giva en klar framställning om de religiösa för- 
hållandena i Kina är en rätt svår sak, då uppgifterna 
från de katolska och protestantiska missionärerna äro 
så stridiga och dessa till och med uppträtt fientligt 
mot varandra på den främmande jorden samt däri- 
genom skadat sin sak. Dock måste man obetingat 
gilla katolikernas tillvägagående i det fallet, att de 
sökte sin publik bland de bildade, vid hovet, och 
lyckades under Kang-Hi vinna denne furstes person- 
liga tillgivenhet, då däremot protestanterna, vanligen 
mycket obildade, sökt draga på sin sida det lägre 
folket, vilket är lättare att leda. Om vi dock tills 
vidare lämna de teologiska striderna å sido för att först 
se till, huruvida det kinesiska folket är så irreligiöst, 
och om de verkligen äro sådana »ateister», som man 
påstår, måste vi gå till urkunderna. 

I Kina bekännas tre religioner, men någon stats- 
religion finnes ej. Detta plägar anföras som bevis pa 
nationens religiösa likgiltighet. Styrelsen och de bil- 
dade bekänna Kong-Fu-Tse's upphöjda läror, 
vilka innehållas i Sse-Chou, Defyraklassiska 
Böckerna, vilka till en del grunda sig på de av 
Kong-Fu-Tse samlade Wu-King eller De fem 
kanoniska. Dessa skrifter kunna än i dag läsas 
med uppbyggelse av hela världens folk, utan att 
någons religiösa eller sedliga känslor såras, ty de 
innehålla endast skapat^xv^ och dygdens lov samt 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 105 

gyllene levnadsregler. Det har varit en svår sak för 
de kristna att komma på de heliga böckerna med 
hedendom, och långa och klyftiga strider fördes, tills 
man trodde sig ha funnit spåret. T i e n, ett ofta åter- 
tommande ord, betyder himmel, men begagnas i de 
heliga böckerna i samma bemärkelse som skaparen. 
5å säges i Meng-Tse, den fjärde av de klassiska 
böckerna: bok. V, del. II, kap. 1: »Himmelens plan, 
lå den skapade människosläktet, var denna etc», och 
samma bok V, del. I, kap. 6: »Vad som sker utan 
namiiskans görande och låtande, det är från him- 
nelen. Det som händer utan människans vilja, det 
'ker på himmelens befallning» o. s. v. Nu begagna- 
des emellertid T i e n i kalendern, och astronomien 
»eter T i e n - V e n, himmelsvetenskapen, alltså, me- 
lade missionärerna, dyrkade kineserna den synliga 
iimmelen och voro hedningar och borde omvändas. 
-Upplysta jesuiter voro icke med om denna enfaldiga 
lutledning, utan hänsköto saken till kejsaren. Denne 
it ett edikt utgå, vilket ännu förvaras i arkiven, 
ari det heter: »Man bringar icke den synliga och 
materiella himmelen offer, utan endast och allenast 
immelens, jordens och de skapade tingens herre (lik- 
om kejsaren Tchao-Ting så kallades av namnet 
å det palats där Hans Majestät visade sig i sin största 
lans), därför bära också alla tavlor, inför vilka man 
ffrar, påskriften C h a n g - T i, d. ä. den högste 
lerren. Av vördnad vågar man icke att nämna honom 
id hans namn, utan plägar anropa honom under him- 
nelens namn.» Mandarinerna och de lärde yttrade 
ikaledes sin förvåning över att man i Europa kunde 
ro, att de dyrkade ett väsen utan liv, sådant som den 



106 KULTURHISTORISKA STUDIER 

1 

synliga himmelen. »Huru,» sade de, »skulle vi tro, 
att varje familj har ett huvud, varje stad en ståthållare, 
varje provins en vice-konung, hela riket en oinskränkt 
herre, och ändock ett ögonblick tvivla på, att det finns 
en första intelligens, ett högsta väsen, en oinskränkt 
härskare över världsalltet, som styr med vishet och 
rättfärdighet? Lära våra gamla skrifter annat, hava 
våra äldste vise lärt annat ?»i Detta uttalades år 1700, 
och ännu 1845 påstår Qtitzlaff i sin kinesiska historia, 
att kinesen menar med Ti en den materiella him- 
melen och skrattar åt idén om ett högsta väsen ! Detta 
kalla västerländingar mala f i d es. 

Staten avlönar icke prästerskap, men söker ge- 
nom edikter motverka vidskepelse och avguderi samt 
uppträder både i strafflagen och i det Heliga Ediktet 
såsom beskyddare av den rena läran om det Högsta 
väsendet gent emot B u d d h a s och T a o - T s e's av- 
guderi och bedrägliga funder, vilket visar* ett ganska 
livligt om ock mera humant nit. Buddhaläran, till 
vilken vi strax återkomma, är oss väl bekant, icke 
så kanske Lao-Tse's eller Lao-Kiun's. Denne 
filosof levde omkring hundra år före Kong-Fu- 
Tse och skall på sina vandringar ha kommit långt 
väster ut. Liksom pythagoreerna och platonikerna 
antager han såsom första orsak förnuftet. »Före 
Kaos, som föregick himlens och jordens skapare, gavs 
det ett enda väsen, omätligt och tigande, orörligt och 
likväl oupphörligt i verksamhet: det är världsalltets 
moder. Jag är okunnig om dess namn, men jag be- 

• 

tecknar det med ordet förnuft. Människan har sin 

1 J. G. Kroger. Abriss einer vergleichenden 
Darstellung der Indisch — Persisch — undChi 
nesischen Re\'\g"\oivss^?>\.^Ycv^Tv. ¥.\s.leben 1842. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 107 

förebild i jorden, jorden sin i himlen, himlen sin 
i förnuftet, förnuftet sin uti sig själv.» L a o - T s e's 
åsikter innehållas i Tao-Te-King, »Vägen till 
dygd.» Eduard von Hartmann inleder sin anmälan 
av den tyska översättningen, 1870, på följande em- 
fatiska sätt: 

»En uråldrig helgedom från den bortersta Orien- 
ten öppnar sina portar och tillropar den häpnande 
^ästeriändingen : träd in, även här finnas gudar! Icke 
en vredgad, nidsk, blodtörstig Guds helgedom, icke 
vanhelgad av en prästerlig härskarlystnad, som vill 
^ka sitt kastvälde på folkets bekostnad, nej, en den 
Evige, namnlöse Gudens helgedom, som alla känna 
3ch dock ingen förmår nämna, en stilla församlings 
fridlysta tillflyktsort, ett tempel av skönaste och 
renaste huma^nitet, blott så mycket anlupen av Orien- 
tens kontemplativa quietism, för att man där skall 
finna den lugna hamn, till vilken den av lidelsemas 
stormar och dagens små intressen maktlösa män- 
niskan kan taga sin tillflykt. Bekant är det lugnande 
nflytande, som Goethe erfor av Spinozas 'Etik'; även 
lär hava vi ett verk, som kallar sig etik, och dock, lik- 
som Spinozas, i sin första del är metafysik; även 
'är en sträng panteism av det ena, absoluta (T a o); 
len vilken skillnad med all likhet! Då Spinoza är 
tt stelt, hårt mejslat Medusahuvud, som blickar för- 
tenande på oss, så förefaller Lao-Tse som en 
ammal freskobild med halvt urblekta konturer, men 
n bild av förtrollande skönhet och vekhet, på vars 
järtvinnande älsklighet och mildhet man icke kan 
e nog länge.» 

Vitsordet må gälla, men förhållandet är, att de 
»ildade kineserna, som en gång vant s\g n\Öl V^c^w^- 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 109 

Låtom oss taga till exempel er distriktsmandarin! 
Skullen I aldrig gå och göra er till och smickra ho- 
nom, så skulle han ändå, om I voren hederligt folk 
och uppfyllden era skyldigheter, nog visa er upp- 
märksamhet. Men om I överträden lagarna, begån 
våld och gören andra orätt, skulle han visa sitt miss- 
nöje, om I ock på tusen sätt sökten smickra honom, 
och nog ofelbart befria samhället från den pesten!» 
Av detta framgår väl, att styrelsen söker motverka allt 
charlataneri i religionen, och få regeringar hava väl 
yttrat sig så oförbehållsamt om de falske profeter. 
Vad nu kristendomens ringa framgångar i Kina 
beträffar, så har den djupare orsaker än en allmänt 
antagen religiös likgiltighet. Då katolske missionärer 
första gången kommo till Kina, funno de en så på- 
fallande likhet mellan sina egna och buddhaisternas 
religiösa bruk, att de trodde landet vara kristet, och 
på frågan vem Buddha var, svarades: han är män- 
niskornas frälsare. Som bekant, finnas många punk- 
ter i vilka kristna och buddhaistiska traditioner sam- 
manfalla. Buddha är född av en jungfru omkring 
960 år före Kristus; han döptes och erhöll namnet 
Arddha-Schiddi ; Baburenu, hans lärare, blev snart 
satt i förlägenhet av sin lärjunges frågor, och då 
läraren blott kunde indiska språket, undervisade ho- 
nom hans lärjunge i femton andra språk. Seder- 
mera skilde han sig från samhället och begav sig i 
ödemarken, där han blev utsatt för frestare; när han 
sedan i Benares uppträdde som profet, kallade han 
sig Sakya-Muni. Där nedslog han i en disputation 
översteprästen; han uppsätter därefter sina moraliska 
grundläror och de tio budorden : 1 : o) icke döda ; 
2: o) icke stjäla; 3: o) vara kysk; 4: o) icke bära 



110 KULTURHISTORISKA STUDIER 

falskt vittnesbörd; 5: o) icke ljuga; 6:0) icke svärja; 
7: o) undvika alla orena ord; 8:0) vara oegennyttig; 
9: o) icke utkräva hämnd; 10: o) icke vara vidskep- 
lig. Han avled vid åttio års ålder, sedan han tagit 
avsked av sina lärjungar och profeterat om en annan 
Buddha, som skulle uppträda 5,000 år senare. Bud- 
dhaismen är genomträngd av en anda av saktmod, 
jämlikhet och broderlighet: »min lag är en nådens 
lag för alla», yttrade dess stiftare. 

När nu katolikerna satte sina läror i omlopp och 
förkunnade evangeliet om att världens frälsare var 
kommen, så var detta ingen nyhet för kineserna, och 
därför uppstodo många svårigheter. Dessa ökades 
därigenom, att buddhaisterna begagnade både mässor, 
fastor, klockor, palmer, vigvatten, radband, rökelse 
— ja t. o. m. bilder, med brinnande ljus framför, all- 
deles som de kristne bruka. Men man misstrodde 
väster^ländingarna ; man kunde icke förstå att de rest 
från fjärran land endast för att predika om en ny 
Buddha; här måste ligga några politiska eller andra 
intressen bakom. Sådana funnos i början ej, förr 

• 

än jesuiter och dominikaner på 1700-talet kommo 1 
stridigheter och drogo in påven i saken, vilken ho- 
tade kejsaren med bann och förklarade Kina för va- 
sallstat. Då blev förbittringen stor och de kristna 
blevo förvisade. Därför heter det också om de kristna 
i ovannämnda maximer: »västra oceanens sekt, som 
dyrkar himlaherren, hör också till de skadliga; men 
eftersom desse män kunna matematik, begagnar sty- 
relsen dem; detta boren 1 väl betänka.» Kineserna 
hava aldrig varit religiösa fanatici. De resonera 
gärna om kristendomen, erkänna dess vackra läror; 
hava aldrig förföljt d^ V\\%^x\^ Vo\ ^^\^% txos skuH, 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 111 

men mången gång för deras djärva, ofta smaklösa 
uppträdande, såsom då franska missionärer reste ge- 
nom landet, klädda i kejserliga familjens färger, 
ehuru de visste detta vara stridande mot sed och 
lag. De kristnes förvisning retade dessa, och med 
protestantiska missionärers fanatiska uppträdande 
skadas kristendomen ännu mer, Relst mindre be- 
gåvade och mindre rediga huvuden skötte saken. 
Appendix XVIII till strafflagen upptager tvenne 
kejserliga edikt av 1805 rörande kristendomen; de 
innehålla ganska kuriösa bidrag och visa, huru svåra 
niissförstånd uppkommit genom otidigt nit från de 
troendes sida. 

I det andra ediktet säger kejsaren, att han låtit 
sitt råd undersöka de kristnes böcker och däribland 
funnit stötande och oriktiga saker, varpå följande an- 
föres. »I Nödvändig inledning till läran 
säges : T i e n - C h u, d. v. s. himlaherren, är alla 
nationers store konung»; men i Helgonkalendern 
säges att »Jesus, sonen, är jordens och alla kreaturs 
store Iconung» ... Är detta sanning eller sunt för- 
nuft ? — — — »I Undervisning rörande 
Äktenskap säges att de som icke tillhöra reli- 
gionen äro intet mindre än djävulens slavar.» 

^ På ett annat ställe berättas, att »det var en gång en 
Pei-Tse» d. v. s. en tatarisk furste, »som brukade 
begå dåliga handlingar och aldrig lyssnade till den 
vise Fo-Tsin's d. v. s. sin hustrus föreställningar, 
vilken gjorde allt för att förmå honom att icke vara 
så dålig. En dag kommo en legion djävlar och bort- 
förde Pei-Tse till helvetet ; och då T i e n - C h u 
(Gud) såg att Fo-Tsin var en god och dygdig 
kvinna, sade han henne i hemlighet, att mannen led 

8. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



112 KULTURHISTORISKA STUDIER 

eviga plågor i ett eldhav.» Man tillägger, att de, 
som icke lyssna till de fromma uppmaningarna, skola 
komma till eviga straff, som T i e n - C h u berett dem. 
Vi upprepa: det är orimligt och överdrivet i högsta 
grad. — — — Det är tydligt, att denna historia 
om en P e i - T s e bortförd av djävlarna till helvetet 
är gjord utan en skymt till sanning och icke förtjänar 
tros.» 

De kristne blevo förvisade, men icke under- 
kastade någon misshandling, oaktat djävulsdyrkan i 
strafflagen belägges med ett par hundra rapp; man 
hade aktning för de vilseförda, och folket höll av 
dem, ty de voro välgörande mot fattiga och sjuka och 
togo aldrig emot penningar, något som särdeles till- 
talade de av sina bonzer ganska hårt efterhållna 
kineserna. Emellertid hade bredvid missionsverksam- 
heten handel bedrivits av västerländingarna under 
hela 1700-talet. Kineserna ville till en början ej in- 
låta sig därmed, ty Kina behöver ingenting, men euro- 
péerna behövde te. Jämvikt måste åvägabringas, och 
engelsmännen lärde kineserna röka opium mot slutet 
av 1700-talet. Nu började förhållandet grumlas, och 
snart skulle engelsmännen med sin samvetslösa 
handelspolitik motverka sina egna och de andra väst- 
makternas arbete på kristendomens fält. 

Före 1767 steg hela importen av opium från In* 
dien endast till 200 kistor. Småningom märker rege- 
ringen opiets skadliga inflytande på befolkningen och 
förbjuder varan ; priset fördubblas, det blir närmaste 
följden; den andra, att engelsmännen anlägga opn* 
plantager i Indien och öppna en skamlig, av sin 
regering beskyddad smuggelhandel, som pågår ända 
till 1839. Då skickar regeringen en man till Ku ang' 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 113 

ung för att göra ett slut på ofoget, och Lin, en 
del, kraftfull karaktär, som fast beslutat att rädda 
itt fädernesland från undergång, utsänder sitt edikt. 
Det är en känd sak,» säger Lin till engelsmännen, »att 
e skepp, som komma till Kanton för att driva bytes- 
andel, därstädes göra god vinst. Vi lämna 

Ila våra varor oblandade och oförfalskade, att föras 
ort över havet... Visen I er tacksamma därför? 
lan I levat efter våra lagar? Han I aktat andras 
älfärd, då I lupit efter egen fördel? Varför fören I 
pium hit in, vars bruk icke är tillåtet i era ^egna 
inder ?» 

Opiets utlämnande vägras till en början, men 
0,000 kistor falla omsider i kinesernas händer och 
ömma att i historien spela samma roll som tekistorna 
Bostons hamn. Nu börja de tre opii-krigen, mycket 
ila sidor i historien, som Europa gärna skulle vilja 
l^cka ut. Först 1860 duka kineserna fullkomligt un- 
er, och européerna lämna ett hatat och föraktat namn 
fter de skändligheter, som därunder begingos och 
3m man ej gärna dröjer vid. 

Kristendomens sak var numera ohjälplig. »Omöj- 
gt», säger en kinaman, som läst kristna böcker och 
innit dessas läror överensstämmande med Kong- 
u-Tse's, »omöjligt att engelsmännen äro kristne, 
^e skulle då icke bryta de Tio Buden, icke taga 
Ira länder och städer och icke ihjälslå vårt arma folk. 
ore de kristne, skulle de icke bryta sjätte budet, icke 
ilja opium och breda död över riket. Äro de verk- 
gen kristne, så undervisa dessa hycklare, som över- 
vämma oss med sina missionärer, biblar och trak- 
iter, undervisa dem i deras egen kristendom, i dyg- 
ens och rättfärdighetens lära. Även ryssarna kun- 



114 KULTURHISTORISKA STUDIER 

nen I också säga, att de enligt sin religions läror 
icke få taga det ena landstycket efter det andra ifrån 
oss. Och den engelsmannen Bowring, han är dock 
den oförskämdaste. I ett samtal med excellensen 
T s i e n vågade han påstå, att opium vore lika oskad- 
ligt som vårt te.» Så snart talet kom på engels- 
männen, öppnade kineserna vår katekes, pekade på 
de tio budorden och sade med en högtidlig ton: »Nej, 
desse engelsmän äro inga kristna, omöjligt, de äro 
inga kristna!»^ 

En särdeles egendomlig roll var kristendomen 
förbehållen i det stora befrielse- och religionskriget, 
som är känt under namnet T a i - P i n g -upproret och 
som måste omnämnas med några ord.^ 

Siu-Tsuen hette en fattig mans son i södra 
Kuang-Tung; med stor håg för studier försökte 
han åtskilliga gånger att vinna den lägsta lärdoms- 
graden, men förgäves; då hans tillgångar voro ut- 
tömda, slog han examen ur hågen och drog sig till- 
baka ur landet som småskolelärare; dock medtagen av 
de lidna nederlagen, föll han sjuk och led under sjuk- 
domen av visioner, vilka för honom hade full (subjek- 
tiv) verklighet; dessa fortforo att plåga honom efter 
tillfrisknandet och han ansågs berövad sitt förstånd; 
härunder började emellertid tankar på en gudomlig 
sändning vakna; en olycklig tillfällighet satte i hans 
händer en av en kinesisk omvänd, Liang-Afah, 
kompilerad bok kallad K eu e n-Sh i-Leang-Yeu, 
eller i engelska översättningen »Qood Words ex- 
horting the Age». Denna bok, som i manuskript 

1 K. Fr. Neumann, Ostasiatische Geschichte- 
Leipzig 1861. 

-Jämför uppsatsen S\eYV"=k^ M\ssvouärer i Kina. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 115 

blivit företedd d : r Morrison och av honom gillad, 
innehåller lösryckta stycken ur den Heliga Skrift jämte 
några andliga traktater. Att Esaias' första kapitel 
och Genesis första skulle göra ett livligt intryck på 
visionären, var att vänta ; tillsammans med några vän- 
ner studerade han den underbara boken, om vars 
upphov och betydelse han saknade varje begrepp. 
Vännerna märkte emellertid, att orden jag, vi, du, han, 
ofta inledde kapitel, men kunde ej få reda på per- 
sonen till vilken dessa pronomina hänfördes. Siu- 
Tsuen framkastade vinkar om, att han nog visste 
vem som menades. Han hade ofta sett ordet Tsuen 
(hel, all) och trodde snart att det var hans namn. 
Tredje versen av Davids 19: de psalm återgav han: 
»Deras röst har gått ut över Tsuens land» (allt 
land) ; nionde och tionde verserna läste han : »Tsuen 
är rättfärdig och mer kostelig än guld», i stället för 
»Herrans vägar äro sanna, allesamman rättfär- 
diga» etc. Då de läste beskrivningen om syndafloden 
och Sodoms undergång, blevo de bestörta, då de icke 
visste att dessa händelser redan passerat; det dröjde 
icke länge förr än Siu-Tsuen uppträdde som fullt 
utbildad profet under namn av Jesu yngre bro- 
der och slungade gamla testamentets fullbordade 
straffdomar över Kina samt drog med sig folket i 
stora skaror. Vad Siu-Tsuen ville, sedan han 
kommit till klarhet, var: att befria landet från avguda- 
dyrkare, införa fridens lära och därefter utrota mand- 
schudynastien. 1853 utropades Siu-Tsuen till kej- 
sare i Nanking, dynastien kallas T a i - P i n g. Fri- 
dens Rike, och riket självt Himmelska Staten. 

Detta inbördes krig pågår ända till 1865, då 
Frankrike och England uppträda återigen i en skev 



116 KULTURHISTORISKA STUDIER 

ställning och göra slut på de legitima Tai-Pingarne 
(gent emot landets erövrare mandschuerna voro de 
legitima), och släcka den kristendomens svaga låga, 
som den unge svärmaren tänt. 



En av de förnämsta orsakerna till européerna 
svävande omdömen om Kina är obekantskapen me( 
språket; och det är just där, i hans språk, man kansk- 
träffar kinesen mest hemma hos sig. Fördomen elle: 
rent av motviljan mot kinesiskan är mycket oberäl 
tigad. Ett språk, lika gammalt som det döda sanskri t, 
men ännu i dag levande, som öppnar tillträde till e -^=n 
litteratur rikare och gedignare än Indiens, borde iclc=;e 
vara så försummat som det är, oavsett det praktisl^^a 
intresset, som blir större, ju flera beröringspunkt^^r 
uppstå mellan Östern och Västern. Men även h^sr 
ha inrotade skeva föreställningar lagt sig med ma ^Ict 
emot; man har helt enkelt en gång för alla förklar^^it, 
att det språket omöjligen kan läras; det skall nåmrifi- 
ligen innehålla 80,000 tecken, ett för varje ord, vil ^Äa 
ingen av de infödda ännu hunnit inhämta. Nu är 
däremot förhållandet i verkligheten följande. K a im> g- 
H i' s lexikon, det hittills största, innehåller 44,441 o r^rd, 
av vilka endast 24,235 kunna hänföras till de bri-Jfc- 
liga; jämför man härmed Johnsons engelska ordb^^f^, 
upptagande omkring 50,000 ord, av vilka Shakespeai-re, 
som icke är ordkarg, endast behövt begagna 20,000; 
och om man tillika vet att en italiensk operate^/, 
som ändock skall ge uttryck åt rätt skiftande stäm- 
ningar, kan reda sig me:d 600 ord, och man därtill ,^ 
får veta att Kinas iem kauom^V^X^c^O^v^x^Vwcv^-^-^^^^ j^ 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 117 

Över 200,000 ord, endast begagna 4,601 olika karak- 
tärer, och Strafflagen (i franska översättningen om- 
kring 1,000 oktavsidor) endast nyttjar 2,000 olika 
karaktärer, så torde det icke förvåna, om man på- 
står, att kännedomen om 4 eller 5,000 ord är tillräck- 
lig för alla vanliga ändamål. Det stora antalet karak- 
tärer härleder sig helt enkelt av de många syno- 
nymerna; så t. ex. uppger Callery 42 olika skrivarter 
för ordet, p a u, kostbar, 41 för t s u n, ärbar o. s. v. 
Är då kinesiska språket svårt att lära? Icke svå- 
rare, måste man säga, än de europeiska för en europé, 
snarare lättare än de flesta, vad formläran beträffar, 
som är ingen, och vad syntaxen angår ungefär som 
latinets för en german. Stanislas Julien, den avlidne 
professorn vid College de France, lärde sig språket 
på sex månaders »cours» så, att han därefter över- 
satte Meng-Tse och fick den utgiven av Société 
Asiatique. Missionärerna, vilka just icke äro skarp- 
sinnigt folk, åtminstone icke de protestantiska, anse 
ej språket som något oöverstigligt hinder, och pro- 
pagandan i Rom har på sitt tryckeri en kinesisk 
avdelning, som skötes av européer. 

För den, som i våra dagar ägnar sig åt studiet 
av kinesiska språket, äro nästan alla hinder undan- 
röjda, ty grammatikerna och ordböckerna äro många 
och förträffliga. Man har dominikanern P. Varo's 
grammatika, den första Arte de la Lengua man- 
darin a, Canton 1703; Bayer: Museum Sinicum 
Petropol. 1 730 ; Fourmont : Meditationes Si- 
nicae, Paris 1737; D. S. : Linguae Sinarum man- 
daranicae et hi e rogly p h i cae grammatica 
duplex. Paris 1742; Häger: Elements of the 
Chinese language, London 1836; Marshman: 




118 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Clavis Sinica, Serampore 1814; Morrison: A 
grammar of the Chinese language, Seram- 
pore 1815; Rémusat: Élemens de la Gram- 
maire chinoise, Paris 1822; Gongalves: Arte 
China, Macao 1829; Prémare: Notitia lingus^ 
Sinicae, Malacca 1831; Hyacinthe Bitchourin: Kiti' 
skaya grammatica, S:t Petersburg 1838; (Oiit^^ 
laff), Notices on Chinese grammar, Bj 
tavia 1842; Endlicher: Anfangsgriinde derCh, 
nesischen Grammatik, Wien 1845; Premier 
rudiments de la langue Chinoise, Pari 
1844 (anon.); Edkins: A Grammar... Shanghi 
1853, 2:nd Edition, Shanghai 1857; Bazin: Gra 
maire Mandarine..., Paris 1856 ; Schott : C h 
nesische Sprachlehre, Berlin 1857 ; D. S 
ZurChines. Sprachlehre, Berlin 1868; Sui 
mers: Hand book of the Chinese languag e, 
Oxford 1863; Lobsched: Grammar of the Ch i- 
nese language, Hongkong 1864; Isaiha: Ww e- 
denie w Russko-kitaiskii slovar, PekiKr^g 
1869; Castaneda; Grammatica elemental c^e 
la lengua China, dialecto Cantonés, Hc^ n- 
kong 1869; Julien :Syntaxenouvelledelala n- 
gue Chinoise 1, 2, Paris 1869; Rudy: The Ch^-i- 
nese Mandarin language after Olle n- 
dorf^s new method, Geneve 1872; Rosny, de: A 
Grammar of the Chinese language, Lc^^n- 
don 1874. Därjämte finnas 48 ordböcker, ifrån C o'- 
ladi^s, Rom 1632, till Morrison's, Shanghai 1876, sm^^t 
handskrivna jesuiterlexikon, ganska vanliga i ^tllä 
Europas bibliotek. 

Kinesiska språket är icke monosyllabiskt, skrift- 
tecknen icke symbo\\sVa, Ve^okTv^Tv^^ ^Yv\y\^,\^^^^Uer 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 119 

netiska, uttryckande ett ljud. Lika litet som en- 
Jska språket är monosyllabiskt, därför att Pope 
:rivit vers som dessa: 

»Ah, if she lend not arms as well as rdles, 
What can she more than tell us we are fools?» 

ler de romerska siffertecknen symboliska, därför att 
II, III äro det. Sanningen ligger mitt emellan och 
et är Tchoung-Young, »juste-milieun», man får 
ra under umgänget med kinesen. 

Det är för nybörjaren en förtjusande villa att tro 
£t alla orden äro symboler, sinnrika kombinationer 
^ avbildningar, hieroglyfer; han ser över en text och 
iner ett vimmel av bilder; tavlor rullas upp, fåglar, 
id, blommor, demoner, himmel, jord, luft, guld- 
kar och drakar, hus och bohag, allt om vart- 
nat! Det är som en opiidröm! Men så kommer 
fikonet, och då blir blomman ett adverb, den vackra 
sjön en konjunktion, sol och måne betyda »i mor- 
>n», o. s. v., och man befinner sig ansikte mot ansikte 
ed den vassaste prosa. För att icke nu gå till en 
inan överdrift, måste erkännas, att efter någon be- 
intskap med de verkliga symbolerna, vilka icke vid 
immansättningar göra tjänst som ljud, man vid över- 
ickandet av en text, vilken som helst, verkligen kan 
- vad den handlar om. 

De kinesiska skrifttecknen kunna indelas i sex 
Usser. Första klassen äro enkla avbildningar, 
^m under tidernas lopp enligt ornamentikens lagar 
ndergått tjänliga förändringar; dit räknas 608 tecken, 
v vilka några här meddelas : 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 121 

Fjärde klassen, med omvänd betydelse, 372 
karaktärer. Sådana äro: en hand riktad åt vänster 
= höger, och tvärtom. 

Femte klassen innefattar 21,810 karaktärer; 
det är under dem man träffar de flesta orden, vilkas 
ena del betecknar ljudet, det andra betydelsen. Så 
t ex. heter cypress P e ; men P e betyder också vit ; 
alla trädslags namn äro sammansatta med namnet 
träd, Mou, (se ovan). Sättes så tecknet vit, Pe, 
bredvid trädet, så uppstår en sammansatt bild, där 
Mou förlorar sitt ljud och P e sin betydelse. 

Här är således icke frågan om att taga ut rebus 
eller gissa gåtor, här hjälper endast lexikon. 

Sjätte k tassen innehåller 598 karaktärer, 
^ilka äro sammansatta symboler och skilja sig från 
^ndra klassens endast därigenom, att deras ursprung 
icke är så påtagligt, och att de än i dag utgöra före- 
'nål för de lärdes gissningar. Så har någon uti tecknet 
l^oningshus = ett svin under tak, dragit fram den för 
arkeologien ej oviktiga omständigheten, att svinen 
^oro kinesernas första husdjur, o. m. d. 

Dessa sex klasser hava icke någon praktisk be- 
tydelse vid studiet av språket och äro en modern upp- 
finning. Oumbärlig är däremot kännedomen om de 
2l4 »nycklarna», under vilka språkets alla ord sor- 
tera, och under vilka de kunna sökas i ordboken, 
öessa nycklar äro samtliga mer eller mindre tydliga 
Symboler och beteckna kroppsdelar, zoologiska, bo- 
taniska, mineraliska, meteorologiska föremål samt 
husgeråd, egenskaper, handlingar. Dessa 214 tecken, 
Som alltid öppna ordboken, kunna tjänstgöra både 



122 KULTURHISTORISKA STUDIER 

ideografiskt och fonetiskt ; när det ena eller andra — 
det får man först veta i ordboken. 

När man nu fått upp ett ord, skulle man vara fär- 
dig med dess betydelse, om språket vore enstavigt, 
men så är ej förhållandet, utan man kan ej finna ett 
ords betydelse förr, än man vet det föregående och 
efterföljande, då man får leta bland alla tre ordens 
sammansättningar. Att detta är en nödvändig sak 
med kinesiskan blir tydligt, då man vet att talspråket 
endast äger omkring 500 enstaviga ord, vilka skola 
ge liv åt 50,000 döda tecken, även om varje ord kan 
uttalas i fyra olika toner. Med uttalet har dock den 
som studerar skriftspråket intet eller litet att be- 
ställa, och man kan ganska väl översätta utan att 
kunna läsa innan, ty skriftspråket är för ögat och 
behöver ej passera örat, vilket även gör att en kines 
med svårighet kan fatta innehållet av en bok, som 
läses högt, en brist som författare söka avhjälpa 
genom att begagna synonymer, så att man vanligen 
träffar två verb eller substantiv efter varandra av 
nästan samma betydelse. 

Hela kinesiska grammatiken är syntax, då orden 
ej kunna böjas : »The whole of Chinese grani- 
mar depends on position.» Orden radas upp 
från höger till vänster, uppifrån och ner, och man 
måste vara väl hemma i syntaxen för att icke läsa 
Galli Mathias ; man måste veta att genitiven alltid står 
före det styrda ordet, och förstå att leta upp rela- 
tivet, där man plägar finna verbet i tyskan o. s. v. 
Följande vers ur Schi-King må tjäna som ett lättare 
exempel på den sammanträngda klassiska stilen, vH- 
ken skiljer sig rätt bet^dW^t \\"^tv ^^w \>^'ö.\^ w^oderna. 




^ 






GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 123 

Regn. 

^^Cheou, CZj^Eul, j3^ Siouei, ferf Foung, 
J Hand. Ull Qch. ^-^Snö. /^ Vind. 

w- • Thoung, 
|hI Tillsam- 
■ ▼ man. 

Häng, ^X. 'O, ^=^ Phang, ^J^ Liang, 
Gå. ^Et Jag. ->0? (Iterativ). >J\ Köld. 

Om man låter ögat fara över texten, upptäcker 
man i karaktären Foung tecknet blåst = (en insekt 
under en bänk), i Liang en ispigg (överst till vän- 
ster), i Ju ett regn, i Siouei och Phang snöflingor, 
i Hoei ett hjärta (underst), i Hao en kvinna och ett 
barn (antyder något intimt), i Hi en hand (till vän- 
ster), i Cheou en hand. Härpå blir man ej mycket 
klok, men man har ändock grunddragen av inne- 
hållet; att Pe betyder norr, Khi är pronomen is, 
iste, ille (här expletivpartikel, ej att översätta), Eul 
betyder och, 'O jag, Thoung tillsamman och Häng 
gå, kan endast ordboken meddela. Översättningen 
blir fritt : 

Nordanvinden isar våra bygder; 

snön faller i flockar; 

du, som har mig kär, < 

lägg din hand i min, att vi må vandra härifrån tillsamman. 

Vad som gör kinesiska språkets studium så 
underhållande, jämfört med andra språks, är från- 
varon av formlära, bristen på konjugationer, deklina- 
tioner och genusreglor, vilkas mekaniska inlärande 
så lätt minska intresset och verka dödande. I dess 



124 KULTURHISTORISKA STUDIER 

ställe börjar tanken här med själwerksamhet, och 
även fantasien har sitt fria tillträde till att verkställa 
de nödiga kombinationerna. 

Att kina, långt ifrån att ha levat ett instängt liv 
inom muren, fastmer alltid haft beröring med den 
övriga Orienten och även med västerlandet, torde ha 
blivit ådagalagt i det föregående. Vad själva folkets 
urförvantskap med andra jordens innebyggare be- 
träffar, så ha därom de mest överraskande meningar 
tid efter annan gjort sig gällande och blivit veder- 
lagda. Så t. ex. skriver De Guignes en bok och 
bevisar, att Kina är en egyptisk koloni, på grund 
av skriftspråkets likhet med Egyptens hieroglyfer. En 
sammanställning av hieroglyfer .ur båda språken fin- 
nes i Mémoires Concernant les Chinois 
XX. Åsikten nedslogs, men sakförhållandet kvarstår, 
att den hieratiska egyptiskan och kinesiskan äro 
byggda på samma grundvalar: begreppstecknet (ge- 
nus) och ljudtecknet (species). Joseph Häger utgav 
1806 en skrift på 159 kvartsidor kallad Panthéon 
Chinois ou paralléle entré le Culte reli- 
gieux des Grecs et celui des Chinois... 
Hans åsikt är också vederlagd, men konstruktionen pa 
det kinesiska tempel, han låtit avbilda, överraskar 
ännu genom sin likhet med det grekiska templets, 
och meandern uti den kinesiska ornamentiken för* 
vånar fortfarande. I våra dagar har en författare' 
uppställt hundratals likheter mellan kinafolkets ur- 
gamla seder och bruk och Europas äldsta bebyggares. 
Nyåret (julen) firas i Kina med stor lanternfest och 

1 Dennys, N. B. The Folk-Lore of Chinaand 
its affinities with t hat of the Aryan and Se 
mitic Races. Honkow^ 1876. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 125 

fyrverkerier: »le boeuf gräs» (Apis) ingår än i dag 
i en kinesisk fest till åkerbrukets förhärligande ; Kinas 
urinnevånare dansa kring majstång; när en person 
dör i Kina, gör man ett hål i taket för att utsläppa 
själen (i norra Skottland öppnar man dörrar och 
fönster); kinesiska tonskalan saknar liksom den skot- 
ska halvtoner, och när Fleming en dag ute på lands- 
bygden fick höra kinesiska herdelåtar, greps han av 
en häftig hemlängtan, som bergsbon väl känner, han 
tyckte sig nämligen höra hemlandstoner från »the 
Highlands». Att »stå under toffeln» kunde även i 
Kina vara ett ordspråk, i omvänd mening, ty bruden 
överlämnar åt mannen på bröllopsdagen ett par tofflor 
som tecken av underkastelse, m. m. Förf. reserverar 
sig emellertid mot varje otidigt uppställande av dessa 
sakförhållanden såsom försatser till omogna slut- 
satser. 



126 KULTURHISTORISKA STUDIER 



Brännvinets svenska historia intill Gustav III, 

i kort sammandrag. 

Brännvinet har också sin historia, omväxlande 
sorglig och glad. Den kära drycken har, den också, 
haft sina svårigheter att kämpa emot, innan den kunde 
bryta sin inbringande bana och kämpa sig fram till att 
vinna de rättigheter och det inflytande som man till- 
erkänner en statsmakt. Att man sökt stämma i bäcken, 
att man dämt i ån, men att floden ändock brutit sig 
fram tills den nu kan rulla sina klara böljor obe- 
hindrat och till och med njuta skydd i staten, skall 
följande korta historia söka lägga i dagen. 



Denna »hetsiga L i q u e u r e n», uppfunnen av 
araber på 1200-talet, skall först ha märkts i Sverige 
under Medeltiden. Den hade redan då dåligt rykte, 
men värderades av mången. 

Uti »Ständernas sanna och rättmätiga 
orsak till konung Eriks afsättande 1569» 
omröres, huru konungen lät insätta Sturarna på Svart- 
sjö gård och dem där illa traktera. Så står det ock 
anfört som ett oförlåtligt fel, att en part av deras tjä- 
nare blev där jemmerligen marterade med 
brännvin och andra nya plågor som konungen och 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 127 

Göran Persson upptänkte, därmed de ville tvinga dem 
att bekänna det som aldrig var. 

Emellertid hade likören sina hemliga gynnare. 
I tuUtaxan av den l:sta april 1591 anföres brännvin 
första gången som en utländsk vara, för vilken tull 
skulle erläggas. Uti krögareordningen av år 1632 
befalles strängeligen, att ingen krögare, som säljer 
svenskt öl, skulle sälja några främmande drycker, 
vin eller brännvin; beslås han därmed, miste 
drycken som han tappar af till hospitalet och bote 
40 mark till konungen. 

Brännvinet har sålunda förr haft inflytande på 
hospitalet ! 

Först år 1638 började brännvin att officiellt till- 
verkas i Sverige och hade redan 1648 hunnit bli en 
exportvara. 

Sextonhundratalet var jämförelsevis litet bränn- 
vinslystet, men redan i början av 1700-talet ingriper 
regeringen och förbjuder sädens förstörande i an- 
seende till rådande sädesbrist. 

Ar 1731 åtog sig bryggareämbetet i Stockholm 
emot pålagd accis att bränna ett visst kvantum 
säd årligen och med brännvin fournera själva sta- 
den med sina malmar, men häremot blev allt 
brännande till husbehov och avsalu för de övriga för- 
bjudet vid pannans konfiskation och 1,000 daler smt:s 
böter. De tjänstehjon, som till brännandet låtit sig 
narra, skulle, sedan karlen med 6 par spö och kvinn- 
folket med 3 par ris blivit avstraffade, vara förfallna, 
den förre till självskriven g a r d i e s - eller a f t i 1- 
ler i-karl och kvinnfolket till rasp- och spinnhuset 
eller annat publikt arbete på 6 år! 

Det var andra tider den tiden. 

9. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



GEOGRAFI, ETNOGRAFI, KULTURHISTORIA 129 

göra för mycket folk usliga til all sin timliga välfärd, 
Svea Hof rätts bref utkom den 10 Febr. 1748 att K. 
M:t för godt funnit att befria alla dem, som sig för- 
brutit mot Kongl. M:ts Bref 1746, från den utsatta 
plikten,» tillägger samme onämnde författare. 

Året 1756 »feck Bran vin et et dödeligt slag, det 
svåraste öde det hittills i vårt Rike haft, och dess 
Älskare utsatta i en vådelig belägenhet genom K. M: ts 
förbud mot alt Bränvins tillverkande. Ty Riksens 
Ständer hade vid handen gifvit hurusom flere hun- 
drade tusende Tunnor säd årligen utifrån inkommo 
som alt stannade uti Bränvins tillverkning.» För den 
skull förbjöds alldeles allt brännande i städer och på 
landet. Alla pannor med tillbehör skulle inlämnas 
vid kyrkorna uti tiondeboden eller i annat säkert 
nim förvaras. Allt utländskt brännvin blev likaledes 
förbjudet till införsel. 

»Härigenom uppgeck ett bistert mörker för alla 
Bränvins-P a t r o n e r som vunnit stora c ap it al er 
genom dess tillverkning. Alla som haft sin näring 
genom dess utprånglande, sågo sig härigenom för- 
lorade till sin timeliga välfärd. Alla Bränvinssupare 
trodde nu att deras Lifs-p e r i o d skulle snart ändas, 
då deras Lifs-b a 1 s a m felades. En stor del inbillade 
sig att svåra sjukdomar skulle uppkomma hos Allmän- 
heten genom Bränvinsbristen. Men utgången viste, att 
i stället för desse förmente svårigheter, feck man se 
ett ärbart, nyktert och beskedligt uppförande ibland 
gemene man: få slagsmål hördes af, inga oroligheter 
på allmänna vägar och inga tingsmål för slagsmål och 
andra svåra brottmål i dryckenskap spordes. Ej heller 
att några sjukdomar i brist af Bränvin plågade All- 
månheten.» 



130 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Detta är ett ganska märkligt sakförhållande oc 
tyckes jäva vissa nya statsklokes mening att lagstif 
ningen icke kan inverka på den allmänna morale 

Tillverkningen bedrevs i lönn och böterna fa 
dubblades. Den som hade allmän tjänst miste de 
och borgaren sin rätt. Andra fingo 20 dagars vatt 
och bröd eller 20 par spö. Fjärde resan någon •■ 
tappades fick han 3 års fästning. 

»Desse förordningar voro de allrahärligaste i 
stalter, att omsider utrota en för Land och Rike 5 
derfvelig vara, och borttaga Allmogens smak och 
gär för en skadelig 1 i q u e u r, om de allenast län^ 
fått utöfva sin kraft och verkan; men beklagligt ni 
det varade icke lång tid. Allmogen kunde icke misi 
sin och rikets förderfvare, hvarför på deras trägna an 
hallan R. Ständer tillstyrkte den 8 December 1760 at 
Brännvinsbränningen till egen ödtorft och husbeho 
skulle lösgifvas både i städerna och på Landet.» 

»Häraf såg man nu redan hvilka omväxlingar ocl 
äfventyr Bränvinet på någon tid varit underkastad! 
vårt Rike och huru mycket de medel uträttat, sor 
blifvit tagna till dess hämmande. Inga plågor och strå' 
voro så hårda och stränga, att de därmedelst kunde a 
skräckas från att öfverträda Öfverhetens påbud oc 
befallningar. Slutsatsen häraf blef klar och orygg^ 
lig: Bränvinet kan icke afskaffas i Sv i 
riges rike,» säger författaren, hos vilken vi si 
i skuld för de långa citaten. 

Riksdagen 1766 gjorde brännvinet till svensk laj 
kan man säga, och nu är dammluckan öppen; vi s' 
vid ingången till det stora tidevarvet! Gustav i 
gör brännvinet V\\\ tdv^votvl 



KONST, LITTERATUR 



Det nya landskapsmåleriet. 

(1874.) 
1. 

Den som gör en visit på Konstföreningen och 
er ögat i ett tag flyga över väggarna utan att 
nna vid någon viss tavla, skall, när han slutat 

revy, behålla kvar ett visst oredigt totalintryck, 
m är svårt nog att i en hast bestämma karaktären 
, men som gör den ovane betraktaren något vill- 
iig. Publiken skakar också på huvudet, antar att 
la målarkonsten är på förfall och att man aldrig 
Uat så uselt som just nu för tiden. Man kan ju 
te teckna! Är detta ett träd, är det en sten, ser 

ko ut på det sättet ? Fråga den där lille herrn 
Dredskyggiga hatten och han skall tala om, att han 
tt och tecknat så och så många år i principen. 
Ilat så och så många år i målarskolan och har 
1 portfölj överfull med teckningar — men han 
U inte! Alltså! det finnes en åsikt och, liksom 
t nytt är galet i början, så även med det nya sättet 

måla, vilket man kallar det fransyska och som 
med några ord skola göra reda för och som vi 
Ma skänka fullt erkännande och göra den största 
tvisa åt, om endast de unga herrarna ge sig till 
s att läsa till punkt, innan de vägra oss rättvisa. 



134 KULTURHISTORISKA STUDIER 

och ämnet saknar icke sin stora betydelse, ty här 
är snart sagt frågan om en ny period i vårt land- 
skapsmåleris historia. 

Först skola vi då erinra oss, huru man gjorde 
förr, d. v. s. för icke så länge sen, när man stu- 
derade och målade. Man gick ut med läraren 
och tittade sig omkring i Stockholmstrakten. Man 
fick se en luft, som såg tacksam ut. Den ska vita! 
Och så målade man sin luft; terrängen fick bli huru 
den ville. Läraren letade ut en vacker tall, det vill 
säga en rak tall med lagom tjocka grenar, vilka sutto 
på ett vackert proportionerat sätt, och med en ele- 
gant krona. Alla tecknade, målade och stoppade i 
portföljen. Se här en sten med karaktäristiska — 
detta var ordet — former. Det var en god sten och 
den blev också fotograferad. Och så en bit gärdes- 
gård, några famnar landsväg eller en stenmur, en 
pittoresk väderkvarn o. s. v. Vid höstens inträde 
hade man samlingen full. Detta var ett utmärkt sätt 
och det enda rätta för detaljstudierna. Men nu kom 
det värsta, när man skulle till att måla tavlor. Då 
togs portföljen fram. Och så: en vacker luft först! 
Sedan kopierades en förgrundstall, d. v. s. en riktigt 
städad tall, en sådan där, som står i Solnaskogen eller 
i Tivolibergen på Djurgården. Denna ritades på luf- 
ten och målades i samma färg, samma ton som den 
förekom i portföljen utan avseende på luftens karak- 
tär. Detta var första planet, där även den karak- 
täristiska stenen någon gång kunde få plats. Andra 
planet: gärdesgården eller stenmuren; lointainen: ett 
skogsbryn eller en sjö. På detta sättet gjorde man 
tavlor och på det sättet fick man dem sålda, ty 
åskådarna beundrade tallstammen, som var så natur- 



KONST, LITTERATUR 135 

lig och den fina teckningen i grenaraa och den 
vackra luften, som gav en sådan poesi åt det hela. 
När man så blivit litet skickligare och målat upp hela 
sin portfölj, började man studera trädpartier och vari- 
era med sina gamla detaljer. Men naturen, ja, den 
kom man aldrig att tänka på. Man såg inte skogen 
för tallarnas skull, gärdesgårdarna stängde utsikten, 
stenarna lågo i vägen, och man hörde icke den där 
mäktiga stämman för kornas skull, och Pan — han 
lag och sov, och ingen hade hjärta att väcka honom. 
En konst, som sålunda levde på naturens benknotor, 
kunde icke underlåta att snart äta sig själv och för- 
falla till maner och bliva en manufaktur. Det är då 
niodesakerna börja. Härtill bidrog en väsentlig om- 
ständighet, den man icke tog i betraktande, näm- 
ligen att det verkligen även finnes en konventionell, 
^n fördärvad natur, som isynnerhet bör återfinnas 
Omkring så civiliserade ställen som städerna. Man 
Srick nu vanligen icke längre än till Nacka, Djurgården 
^ller Solna, och naturen därute var icke natur och 
Jcunde allra minst ryckas bit från bit och sedermera 
t^assas ihop som en läggtavla. Solnaskogen t. ex. 
§r ingen skog utan en park. Dessa tallar, som där 
på en väl skött gräsmatta verka så mäktigt som 
pelarna i en götisk kyrka, bliva hart när löjliga, om 
^e få en björkdunge till bakgrund, eller skrika genom 
sitt vårdade yttre, om de ställas på en ödslig och vild 
klippterräng. 

Särskilt utmärkte sig en viss art tallar, som före- 
trädesvis florera i Djurgårdsbergen och vilka snart 
så ingingo i de ungas föreställning om en tall, att 
inan återfann dessa i alltjämt nya upplagor. 

Här uppe i bergen tecknades och målades, och 



136 KULTURHISTORISKA STUDIER 

det föreföll, som om naturen skulle danat en trädskola 
för karaktäristiska träd. Nu är det emellertid så, att 
dessa tallar voro undantag från naturens vanliga; 
de voro krymplingar, ty de växte på en av okynniga 
pojkar och av fattigt folk starkt trafikerad plats, så 
att de redan från ungdomen fått släppa till sina toppar 
till metspön och käppar och i äldre år sina åtkomliga 
grenar till bränsle. Detta hade gjort deras stilfulla 
utseende och kommit dem i egenskap av pittoreska 
att hemfalla åt målarnas album. Hade man nu hafi 
förstånd att ia ett helt parti av dessa, som de stodo 
på roten, och öppnat utsikten mellan stammarna över 
stadskonturen, som där uppe alltid lyser fram — 
ja, då hade man fått en tavla, som tillika varit sann, ty 
man såg motiveringen skymta — civilisationens våld- 
förande på naturen. Men det var ju detta man ej 
gjorde, ty det var trädet för trädets skull man sökte. 
Kom så expositionen 1866 med sina solbelysta tall- 
toppar. Strax tändes tusen solar, vilkas sneda strålar 
ögonblickligen kastades på talltoppar. Men varför 
dessa evinnerliga tallar? Jo, de voro ej så sym- 
metriska som granarna, ej så enformiga som löv- 
träden, de voro med sina nakna grenar och eleganta 
linjer så tacksamma för tecknaren, de voro så 
pittoreska. Märk: pittoreska för tecknaren. Och så 
den röda fina barken på de yngsta grenarna i toppen, 
enkom apterade för rött solljus, och de grova gråblå 
flarnen på stammen — det »gjorde sig» så bra i en 
tavla. Jag såg en gång en ung herre, som klättrade 
upp i en tall och bröt ned några grenar, som störde. 
Här skulle överjägmästarens ingripande räddat na- 
turen åt konsten. Men det var rätt, man målade 
verkligen också. NVatv \ad^ \x^5^ ^k paletten de och 



KONST, LITTERATUR 137 

de färgerna ; man utgick nämligen från schatullet. Man 
visste att asfalt frambragte trädstammar, t er ra 
stenar och jord kobolt och j a u n e luft. Man såg 
en blå luft, man tog blått, man tog dock icke paris- 
blått i stället för kobolt, ty man visste färgernas 
valör, man tog kobolt och vitt och beströk den övra 
delen av duken och så hade man en klar blå luft, mot 
vilken sedan terräng och träd skulle ställas. Dagen 
därpå kunde man vid en regndisig luft måla in ter- 
rängen, och på tredje dagen kom man icke ut förr än 
* solnedgången att måla träden, och så var tavlan 
gjord. 

Så ett ord om modefärgerna på luften. Har 
^i observerat dessa medelstora dukar, insatta i starkt 
skulpterade och förgyllda ramar, kring vilka ännu den 
svarta packlådan sitter kvar. Det är diisseldorfarna ! 
t^e ha en gång antagit Havanna till sin livfärg och den 
tyckes vara den mest durabla. Wahlberg — förlåt 
Sammanställningen Wahlberg och Dösseldorf — har 
några ungdomsminnen från början av 1860-talet på 
museum, de äro redan bruna, och nu 1874 hänger på 
föreningen ett brunt vinterlandskap. En gång hade 
någon sett, att en mulen himmel kunde rämna och 
förete en djupblå spricka, som lät åskådaren liksom 
kasta en blick in i himlen. Alla målade blå sprickor 
— man fick djup i tavlan — vare sig de applicerades 
över en bakgård, en skog eller en sjö. En annan 
gång upptäckte man vädersolarna, en tredje gång 
de svenska bensvärtslufterna, mot vilka man ställt 
skinnbyxor, segel och sjömanströjor, varav ännu fin- 
nas prov i föreningen, då till sist den nyaste tidens 
största uppfinning blev gjord, man uppfann c in- 
ne bern, den röda nämligen, och nu var solned- 



135 CULTUKHISrORISKA STUDIER 

gångarnas tid inne, odi solen skulle verkligen för all- 
tid ha gitt ned ÖTer vårt nyaste landskapsmåleri, 
om icke den jost börjat gå npp- och det i väster ändå, 
odi därför fföreföU doi litet yrvaken också, och ugg- 
lorna tiörjade låta på ljusa dagen, och fåglarna sjöngo 
i nattens mörker odi det var varken natt eller dag; 
men Pan hade vaknat odi han blåste alarm i skogar, 
på berg och i dalar, och de gamla drogo upp rull- 
gardinen och gnuggade sig i ögonen, och de unga 
gingo ut — icke tiU Nacka — icke. till Djurgården 
— utan i naturen — de visste icke vart! 



Man kan icke egendigen tala om någon strid 
mellan den gamla och den nya skolan, ty vi äro allt- 
för humana att vilja påtvinga varann ett visst sätt, 
under vilket en sak skall betraktas, och i detta fall 
är verkligen det ena lika berättigat som det andra, 
om båda partema g^ra sin sak lika bra. 

Nog av, små skärmytslingar ha förefallit, m^ 
för övrigt har allt gått sin lugna gång, om man 
undantar det martyrskap, som alltid åtföljer det en- 
visa förfäktandet av en nv sak. Det är nu omkring 
sex år sedan en av akademiens professorer i land- 
skapsmåleri bröt ut, framför en av Wahlbergs tavlor 
i det nya maneret, åkallande alla Italiens gudar och 
vädjande till de kringstående: »Kan då i Herrans 
namn ingen människa se att karlen är galen!» Ut- 
trycket blev historiskt bland de yngre, och karlen an- 
sågs verkligen en tid bortåt galen här hemma, un- 
der det han sålde sina tavlor till högt pris ute — 
i Paris. EmeWertVd böi\ad^ man samlas omkring 



KONST, LITTERATUR 139 

Wahlbergs tavlor; man började tala om färg — det 
var ett nytt ord — en och annan kunde till och med 
nämna namnen Rousseau och Daubigny; en vacker 
dag fann en ung herre att man »spårade» Calame 
hos Bergh ; Calame och Daubigny blevo ett slags ma- 
skerade batterier, med vilka man började beskjuta 
varandra. Man hade naturligtvis icke sett något 
annat än den förres etyder på akademien och den 
senares landskap, tecknade i någon journal illustre. 
Allt detta inom den akademiska ungdomen. 

Vad var det då den stora frågan gällde? Helt 
enkelt den urgamla, evigt återkommande striden mel- 
lan idealism och realism, här lika med, ehuru icke 
fullt egentligt, färg eller teckning, natur eller icke 
natur! 

Eller, för att icke sätta frågan på sin spets, skola 
^i hellre genom exempel på förfaringssättet visa vad 
man ville. De gamle sökte illusion genom ett troget 
återgivande av naturen i alla dess detaljer — de 
nye sökte totalintrycket, sökte framställa naturen, icke 
sådan den var, utan sådan den företedde sig 
fördetpoetiskt betraktande ögat. Det var 
naturens stora färgharmonier, intrycket, icke det be- 
tydelselösa föremålet självt, som man sökte återgiva. 
Man har sagt, att Rembrandt målade sina figurer en- 
dast för att ljuset skulle få något föremål att falla på, 
på dessa träd, stenar, buskar o. s. v. Man lade 
sig sålunda mesta vinning om färgen, och vad är väl 
målningen utan färg? — Fotografi! — Men en mål- 
ling utan teckning kan vara — musik, t. ex. en hed 
Dch en luft. Men, invänder man, detta var ju intet 
lytt; stämningsmålare ha ju funnits i alla tider och 
dåliga tecknare också? Ja, men nu skulle den gamla 



140 KULTURHISTORISKA STUDIER 

riktningen fram igen och i en förädlad gestalt spela 
om en gammal roll. ^ 

Det nya sättet fick unga troende. Förgäves var- 
nade de gamle, förgäves hotade akademien med sin 
onåd, förgäves hånade kamraterna — de unga kät- 
tarna bröto med akademien, levde som zigenare, stu- 
derade naturen, fingo aldrig sälja, men slita ont 
som få. 

Nu blev naturligtvis följden en period av sorg- 
liga misstag, man ansåg som en förtjänst att teckna 
illa, man anställde färgexperimenter med mer eller 
mindre framgång, man stod med näsan inpå mästarens 
tavlor för att utforska hans teknik. Här låg i sakens 
natur, att en hel grupp målare skulle kamma till korta, 
ty märkvärdigt nog — det finnes och har i alla tider 
funnits två klasser av målare — de, som äga färg- 
sinne, och de, som sakna eller endast ha ett mycket 
svagt utvecklat sådant. Detta låter som en orim- 
lighet, men — likafullt är det så — se efter självl 
Det nya, och det goda, som medföljde riktningen, 
bestod i studiernas bedrivande. Man gjorde nu- 
mera icke sina tavlor — man gick ut i naturen, sökte 
icke det karaktäristiska, vilket i grunden ej är annat 
än den karikerade naturen, man valde enkla motiv, 
målade dem raskt, med förbiseende av detaljemas 
utförande, och ritade icke på luften, utan målade in 
föremålen i luften o. s. v. Här låg genast ett misstag 
till hands, ty man hade icke teorierna färdiga, utan 
måste leta sig fram genom experimenter och resone- 
manger, och märkvärdigt nog voro de unge i all 
sin poetiska hänförelse mera reflekterande i sin färg 
än de gamle med sin teckning, sina beräknade sam- 
/nanställningar, motsäW.tv\tv^a\ oOcv ^"^^VNäx. \KÄxvVÄ.de 



KONST. LITTERATUR 141 



j 



observerat^ att över dessa målningar, som man tagit 
till mönster, lågo utbredda en enhet och en har- 
moni, som man sökte komma på spåren. En gissade, 
att man borde lasera den färdigmålade duken med 
ett genomskinligt lack! Ånej, det var så gammalt 
— det var just det där bruna! En annan kom till 
följande falska resultat på riktiga premisser: före- 
målen ha ingen färg, det är ljuset, som ger dem 
färg. Luften, som mest genomsläpper ljuset, måste 
^gera ljuskälla här i tavlan och terrängen betingas 
av luften! Gott! Alltså måste jag, tekniskt taget, i 
alla terrängens färger införa Juftfärgen. Till exempel : 
jag skall måla en blå luft mot gröna träd. Den blåa 
luften kan målas med omkring fem olika blåa färger. 
Tar jag kobolt, så frambringar jag trädens grönska 
genom kobolt och någon gul färg, som ger mig grönt 
Och sålunda alltigenom. Följden blev en smutsig 
^ntonighet, som förnekade föremålen deras karak- 
täristiska färg och föranledde orimliga färgbland- 
ningar. I ett månsken utgick man från den gula färg, 
^om man använde till månen, och konstruerade så- 
lunda ut hela tavlan. En annan iakttagelse, som var 
clen mest avgörande och som senare lämnar de bästa 
bukterna, var den att ett föremål, t. ex. klara luften, 
icke är blått, så blått som den blåa färg, vilken låg i 
tuben, utan att den innehöll absorberade alla de 
övriga färgerna och endast reflekterade den blå. En 
sådan elementär grundsanning var man okunnig om, 
och därför fick man treva sig fram; men så under- 
visas icke heller våra målare i optiken. Nu blev 
följden den, att man genom en massa färger sökte 
åstadkomma ett blått färgspel, som just genom sin 
z^mmansåttning blev rörelse, släppte c>g,Ä.\. \^^xvö\!eL 



KONST, LITTERATUR 143 

av detaljerna och att det var vigare att måla som 
Wahlberg, ty nti började man nämna hans namn så- 
som betecknande ståndpunkten. Man glömde att 
Wahlberg målat sitt östgötalandskap och att han däri 
visat prov på en lysande teknik, visat att han kunde 
måla detaljer och utföra lika väl som de gamle, och 
att han således vågade något, utan att behöva riskera 
att göra sig misstänkt för okunnighet ; vidare glömde 
de att de flesta tavlor de sett av hans hand voro hållna 
i afton- eller månskensbelysning och att han då var 
i sin fulla rätt att ställa föremålen i silhuette, och 
de märkte icke huru mästerligt tecknade, huru fina 
dessa trädsilhuetter stodo i sitt halvdunkel, huru 
korrekta dessa båtar, dessa kojor, dessa fiskredskap, 
vilka verkade som utförda utan att störa. Här spelade 
ett nytt slagord en ganska stor roll. Allt skulle vara 
»tillfälligt», se »tillfälligt» ut, d. v. s. molnen miste 
sin form, av träden valde man antingen de fulaste, 
de enklaste eller de minst karaktäristiska — allting 
kunde målas. »Det var så när jag såg det,» svarade 
man, men det fanns också de som lagade att det 
såg tillfälligt ut, som ej var det, och det avsiktliga, 
det fula smög sig in. Härigenom berövade man sig 
en stor ressurs, linjernas verkan. Molnens gestalt 
t. ex. är visserligen tillfällig, men vilka uttrycks- 
medel erbjuda icke deras olika former, de väldiga c u- 
muli, de glada lätta cirrhi och de stämningsfulla, 
längtansväckande st ra ti. Allt skulle upplösas, och 
det blev också en allmän upplösning, men ur detta 
kaos framgingo några med bibehållet förstånd och 
ha nu omsider, visserligen icke segrat, men dock visat 
att de förstått det berättigade i det nya och på samma 
gång vid vunnen sans återupptagit del b^ti\.\X^^^^ 

M - Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



144 KULTURHISTORISKA STUDIER 

hos det gamla. Den som lidit mesta nesan av dessa 
de unges strider, är mästaren, ty på honom har skul- 
den till det skenbara förfallet blivit kastad. Ännu 
fortfar oron i lägret, men hettan har lagt sig, och man 
trivs gott bredvid varandra. 



KONST, LITTERATUR 145 



Från Café de rErmitage till Marly-le-Roi. 

(1876.) 
1. 

På södra sluttningen av Mantmartre stryker 
^ulevard Clichy fram och fortsattes av Boulevard 
c>chechouart, på vilken Café Delta ligger med sina 
^ biljarder, vilka en gång begagnades som sjuk- 
ngar av de på lokalen nerskjutna kommunisterna 
-h där man ännu i dag med omsorg bevarar de 
^nderskjutna trymåerna. Man ser aldrig något 
>ättre» folk här uppe, ty de ha här ingenting att 
^ställa, och kommer man ner till Seinen eller på 
idra stranden, så vet ingen var Boulevard Clichy 
Ins, likaväl som folk lever och växer upp här i 
-t fattiga kvarteret utan att ha sett Notre-Dame och 
Uilerierna annat än från höjden eller väderkvarnen, 
mellertid ha artisterna icke funnit trakten olämplig, 
:ih därför ha företagsamma husägare inrättat ateljéer 
Ir och var; följden har blivit den, att många av de 
rtister, som begivit sig till Paris för att studera eller 
öra lycka, slagit sig ned här och, i stället för att 
ilda en förening, utkorat ett café till samlingsplats 
fter middagen. Skandinaverna ha valt ett anspråks- 
)st sådant, Café de l'Ermitage. På Cai€ d^ Vsi ^€- 



146 KULTURHISTORISKA STUDIER 

gence eller Suéde skall man numera sällan träffa en 
svensk artist, och Skandinaviska föreningen, som 
ännu lär existera, hör man aldrig talas om. 

Klockan sju, efter middagens slut, kan man så- 
lunda finna våra svenska nybyggare på caféet, läsand^^ 
en svensk tidning, spelande biljard, domino och koi — - 
eller talande om konst, vilket senare är av större ii — - 
tresse för den, som icke har någon tid att mörda 
den dyra staden. »En som skriver i tidningarna» ^ 
emellertid icke så gärna sedd, såvida man icke 
mycket okunnig och har gott minne, så att man k i 
troget referera vad man får höra i omdömesv^^^ 
vilket naturligen blir olika efter varje meddelares jä?. 
dividualitet ; återstod således att höra allt, pröva c^oj 
behålla vad gott var. 

Med undantag av Wahlberg, Salmson och 
Gegerfelt äro de flesta landsmännen tills vidare^ 
namnlösa, som ännu söka det nya, det bättre, de veta 
icke rätt vad kanske, ty i Paris finnes nytt varenda 
dag och det som var gott i går duger icke i dag, 
och vad som varit dåligt i tio år kan på en dag bli 
epokgörande, vilket sista förhållande ju inträffade 
med Corot. Vådan för de nykomne, som icke hade 
sina åsikter för livet färdiga, blir den, att de lätt för- 
lora avgörandekraft och drunkna i riktningarnas 
mångfald eller välja vilse, då det gäller. Om man 
slöte av de avgjorda hårda omdömen, som fällas över 
alla andra konstskolor, över Miinchen, Diisseldorf och 
våra svenska mästare, skulle man narras tro, att det 
fanns någon skola, någon bestämd riktning i Paris, 
att dessa unga artister slutit sig till någon mästares 
person eller sätt, och studerade på någon ateljé; — 
så är dock alldeles icke förhållandet, utan var och en 



KONST, LITTERATUR 147 

går sin väg och målar hemma på sin ateljé, uppfin- 
nande sin teknik själv eller applicerande den gamla 
på de nya förhållandena. 

Låtom oss sitta ner en stund efter dagens ströv- 
tåg på trottoaren under de gulnade platanerna och 
vid en nervskakande absint tala om konst med dessa 
unga män, vilka lämnat sitt fädernesland med stor 
harm och stora illusioner. De flesta se verkligen 
desillusionnés ut. D' A u b i g n y var icke så här- 
lig som man tänkte, Breton målar ju brunt, Ca- 
b a n e 1 är vanlig, C o r o t målar grått, Rousseau 
är bra, Troyon har blivit gammal, Regnault är 
ett snille, men ... P e 1 o u s e är på modet. I Lou- 
vre har man intet att lära mer, sedan man upptäckt 
^tt R a f a e 1 icke var målare, att Rubens skall 
ses i Holland. Constable har man icke obser- 
verat, med ett ord, det gamla har blivit gammalt. Nytt 
skall det vara! 

Mycket ofta återkommande ord under samtalet 
voro: natur, färg, luft! Man berättade huru 
Rousseau inrättat en båt till' ateljé och huru han 
där målade med naturen för ögonen ; man talade om 
huru figurmålarna ställde sina nakna modeller under 
träden i Fontainebleau-skogen och målade kött, som 
Verkligen reflekterade himmelens öppna ljus och icke 
det dämpade, sjukliga i en ateljé. 

Var skulle man då få se all denna härlighet? 
På salongen! Men salongen var slut! Alltså i konst- 
handlarnas gallerier. 

Följande dag började jag min razzia i sällskap 
nied en tjänstvillig ung målare. Vi sågo många- 
handa goda ting: Spanjorers ljusfulla landskap, 
Rouche-Noirs djurstycken, bättre än Rosa Bon- 



KONST, LITTERATUR 149 

Jag inpräglade namnen: Manet, Sisley, 
A o n e t. 

Skall jag våga ett försök att beskriva S i s 1 e y s ! 
)et kan endast ske på följande sätt — märk noga 
emporalföljden, ty man målar — otroligt att säga — 
n handling i presens, perfektum och futurum, indica- 
ivus och konjtinktivus. Se här tavlans sujet: 

— Solen synes troligen ha gått upp en mycket 
all sommarmorgon — middag eller — kväll och torde 
u belysa den lilla kalkstensstaden, som kan vara 
louen, ehuru man icke ser katedralen, vilken man i 
erkligheten endast fixerar ett ögonblick från express- 
åget, som avgick' 3 och 19 från Havre och nu lämnar 
ti ångsky efter sig, vilken insveper det blandade 
t^ån Rheims... Nej, det är omöjligt! 

Hela duken är målad i färglöst vitt, ljust rött 
ch ljust blått, matt, blodlöst — jag skulle vilja ha in 
rdet al bin os på något sätt. Det skall vara ett 
^mmarlandskap, men det ser ut som snö eller rim- 
Ost låg över det hela. I tavlans första plan går 
1 järnvägslinje; ett tåg har passerat: Hur vet man 
-t? Jo, man ser ångmolnet från lokomotivet i det 
Jonblick då det skall till och kondensera sig i tav- 
ns högra kant. Ett annat tåg går mitt över tavlan, 
går, ty det är målat så, med farten och hjulens 
irelser och skakningar och passagerarnas uttittande 
enom fönstren; och landskapet målat alldeles som 
et synes från ett vaggonfönster när man åker genom 
ti skärning eller ser det skymta genom en gles 
ärdsgård. Med ett ord — det var endast ett ögon- 
licks — impression; det var som en fotografi 
lir, när föremålet icke suttit stilla, eller som man ser 
•äd fotograferade under blåsväder. 




150 KULTURHISTORISKA STUDIER 

— Det här är ju gyckel! .,/. 

— Ja, visst är det! Men, det är en viss natur ^^^^^^ 

i det! Där hade jag återigen det där ordet, som Ihimle^ 
man alltid avbröt mina repartier med, sam man slog ijtea rö 
ned de största storheter med, som man angrep och . Vi ^ 
försvarade sig med ! i:niin^' ^ 

— Det vill då säga, att de mena, man skall måla P^!^^' 
intrycket och icke naturen själv. 'f ^^ 

— Om man så vill. \ 

— Den där andra där, Mon et, har således vela-^ 
måla en folkhops vimmel på en ångbåtsbrygga, kb 
en vimlande folkhop; men vimmel är }u en rörelse 
kan man måla en rörelse? 

— Men böljan är ju en rörelse; marinmålningen! 
skulle sålunda vara en orimlighet: En springande 
häst, en jagad räv, Kiörboes för exemplets skull, \^\, 
är en osanning, ty när en räv springer, ser man endast x 
ett rött streck; att stanna honom mitt i språnget är 

ett misstag, alltså onatur. 

— Achilles och sköldpaddan ; jag tror att vi anse 
samtalet avslutat. 

— Nej icke än; om ni också anser rörelsen vara 
avdelad i moment... 

— Tillåt mig avbryta! Ni hyllar då impressio- 
nisternas åsikter; ni tycker att den där galningens 
snöyra är sig lik, där flingorna äro stora som kort- 
lappar. Ni tror helt naturligt att ett sommarlandskap 
och ett vinterlandskap ha samma färg. 

— Naturen är ljus, herre, och icke så mörk, som 
man målar den i Tyskland och där hemma. 

— Men landskapet skall väl i Herrans namn icke 
röra sig . . . 

— Jo, när det b\åset, töt d^l %\^ v träden, gräset, 



KONST, LITTERATUR 151 

buskarna, rökarna, de upphängda tvättkläderna, 
hästens man, hans svans, vandrarens plagg, molnen 
på himlen, löven på marken, dammet, vattnet 1 pussen, 
luften rör sig. 

Vi återvände till caféet; jag spelade sex partier 

domino, varunder jag beslöt att företaga en besikt- 

nitigsresa ut i den franska naturen och se efter om 

det rörde sig, om det var ljusare än i Tyskland och 

Om impressionisterna hade litet rätt. 



2. 

Ännu i oktober månad skiner solen hett; vi åka 
andra klassens tak från bangården S:t Lazare 
ed kurs på S:t Germain. Det dröjer länge innan 
"fcaden upphör; men när den upphör ligger landet ge- 
sst öppet och klart att beskåda, ty det är i det hela 
Ideles slätt, Isle de France och Normandie igenom 
nda ner till Havre. Det är en paradisisk natur, 
rar med blomkål, huvudsallat, selleri, rovor, krasse, 
*^^k; ängar, släta som gräsmattorna i en park. Man 
^.ker genom alléer av akacior, med grenar så ele- 
ganta som vore de av skulpterad valnöt, och löv- 
"Verket så fint, så luftigt, att man ser himmelens blå 
^ärg lysa igenom ; gärdesgårdar av levande buxboms- 
lackar, vägarna överallt kantade med äppelträd, vin- 
kullar, små almdungar där stammarna äro lindade 
med murgrön; allt ger intrycket av bördighet, rike- 
dom och glädje. Själva järnvägsstationerna, eljest den 
förfärligaste avbild av enformighet och ledsnad, se 
ut som små förtjusande italienska villor, äro byggda 
av ljusgul kalksten, överväxta med vinrankor och mur- 
grön samt omgivna av blomsterrabattet oöv Vt\sJ«w\r 



152 KULTURHISTORISKA STUDIER 

trädgårdar. Ser man en by, är det icke en hop- 
gyttrad samling av smutsröda trästugor som i Sve- 
rige, eller gipsvita med svartmylletak som i Jutland, 
utan en liten stad av kalkstenshus, en- och tvåvånings, 
med spåntak, inbäddade i blommor och grönt. Stora 
hjordar av svarta nötkreatur och oändliga fårahjordar 
befolka de gröna slättema. Så ser det franska land- 
skapet ut närmast Paris och uppåt Normandie, och 
längre bort bege sig icke parisermålama. 

Vad är det då som karaktäriserar det franska 
landskapet och skiljer det från det — svenska t. ex.? 
Allt! Och det som frambringat detta allt är naturen 
och människohanden. Det är kalkstensbottnen, som 
ger denna oförlikneligt glada, ljusa färg åt människor- 
nas boningar (det är sandstenen som gör det yttre 
Paris så glatt), det är den feta myllan som göder 
sådana växter, dem solen driver, och det är människo- 
handen som med yxan bestämmer skogsbrynets kon- 
tur och linjerna i terrängen. Men vad är det som sak- 
nas mitt i denna överflödande natur, om icke naturen 
själv! I ett land som är en femtedel större än Sve- 
rige, med nio gånger mera folk, måste människorna 
gå lös på naturen i högre grad och avtvinga henne 
vad hon kan ge, därför har man icke råd att äga 
något skogens hemlighetsfulla dunkel, därför kan man 
icke vara ensam i naturens sköte, ty man skall ick^ 
gå långt utan att träffa en annan människa och det 

■ 

är därför naturpoesiens skygga andar bli biltoga ^ 
ett sådant land. Belgien skall på en yta, lika med 
Smålands, föda lika många invånare som Sverige; 
därför har man därstädes måst bege sig på djupet 
att söka sin näring i gruvorna och därför är landet 
Belgien som bekant en stad. 



KONST. LITTERATUR 153 



i 



Emellertid kommer nu en man från Ölands södra 
idde, där han vuxit upp på en hed vid havsstran- 
len, där intet träd avbrutit den räta linjen i horison- 
en, där havsvinden härjar den fattiga vegetation, 
5om kan möda sig upp ur den magra jorden; där 
lagra raggiga getter leta efter grässtrån och där män- 
liskorna själva leva på spillrorna av skeppsbrott, eller 
It honom komma från Norrlands dystra skogar eller 
odermanlands kyska björkhagar och sättas mitt in 
denna vällustiga natur, som så väl passar till bak- 
rund åt satumalier, där vinkullen liknar en skog 
v thyrsosstavar, dem rusiga bacchanter ställt ifrån 
ig, där solen belyser sköna slaktdjur, infattade i gar- 
eringar av legymer, där hela naturen ligger som 
tt fat med de härligaste rätter, serverade i blom- 
lor, där med ett ord ögat, så långt det når, endast 
er mat och dryck, där jorden, när den stiger upp och 
ildar människoboningar, icke är svart som den svarta 
lullen man kastar efter den döde, utan ljus som 
iagens ljus; — och han skall känna sig rusig! 

Under sådana funderingar anlände vi från S:t 
Jermain på en omnibus till byn Marly och stannade 
>å en öppen plats invid en förfallen fontän, just som 
let ringdes till något slags mässa. Att lösa tungan 
)å det arma föremålet för vårt besök, som icke talat 
itt ord på flera veckor av det enkla skälet att han icke 
funde begagna det gängse språket, var snart gjort och 
1d en duktig middag på Orand hotel, där mairen och 
landelsmannen med betäckta huvuden och tända 
»por spelade kort armbåge med armbåge om oss, 
lade vi snart lämnat av alla notiser om hemlandet 
>ch voro inne på kapitlet konst. 



154 KULTURHISTORISKA STUDIER 

— Vad tycker ni om naturen här ute? tillfrå- 
gades ölänningen. 

— Man kan icke se mycket av naturen ännu 
förr än i november då lövet blåst ner! För övrigt 
bli de här vinkäppama och grönsakerna oHdliga i 
längden; det är för mycket mat i landskapet. 

— Ni målar ute numera, som de andra? 

— Naturligtvis; det är det riktiga! 

— Men tavlan skall ses inne; bU icke färg- 
valörerna osanna? Jag tror att impressioni- 
s t e r n a s tavlor skola ses ute, då de äro målade 
ute! 

Frågan blev obesvarad, men efter middagen fingo 
vi besöka vår värd på hans ateljé och bese hans stu- 
dier. Det var överraskande. Denne man som hemma 
var känd för sin kraftiga, ofta glänsande, alltid sanna 
färg, som målat nordiska sommarnätter (jag minns 
en som ännu sitter i Karl XV : s arbetsrum på Ulriks- 
dal), som med sin pensel framtrollat poesi ur hedar 
och träsk, han målade nu — som alla de andra: an- 
emiskt, färglöst, rödblått, som impression i- 
s t e r n a 1 Då denne målare för två år sedan omkring 
erhöll kungliga medaljen vid akademien, förklarade en 
framstående kritiker den unge målaren för fullt ori- 
ginell och varnade för dessa utländska resor som 
vanligen tillintetgöra all ursprunglighet; ty kom- 
mer man på en främmande plats och skall konkur- 
rera på marknaden, måste man först måla lika som de 
andra och sedan ett stycke bättre. Jag vågade nu 
erinra om detta och kom genom svaret på den tanken 
att det var franska naturens fel. Att måla landskap, 
där inga landskap finnas; att få ljusdunkel, där allt 
är ljus eller mörker eller, vilket är ganska anmärk- 



KONST, LITTERATUR 155 

ingsvärt, grått. Man skall sällan eller aldrig se en 
larblå himmel här; vanligen ligger som ett silverskir 
ver himlen, att man icke kan säga om det är klart 
Uer mulet; det härigenom nedsläppta ljuset omsveper 
Ila föremål med en silvergrå töckensky som dämpar 
iller dödar lokalfärgerna och gör landskapet färg- 
öst, men på samma gång milt, mjukt men karaktärs- 
öst. Denna molnbildningens egendomlighet och ny- 
let, beroende av geologiska, meteorologiska och kli- 
natiska omständigheter, ha alla nordboar observerat 
)ch prisat, ty den stämmer så bra ihop alla färgerna, 
ven de motsträvigaste. 

Jag kom ofrivilligt att tänka på en ung målare 
om hemma redan förvärvat sig ett ganska vackert 
amn såsom landskapsmålare; hans specialitet var 
cogsinteriörer och i det facket stod han högt: han 
U nämligen född och uppväxt i en skogstrakt och 
Ide lärt älska det slaget natur ; så skulle han utbilda 
g och skickades på statens bekostnad till Tyskland, 
är han kom dit erkändes icke hans skogar eller han 
igade icke gå på med dem, och så målade han lands- 
igår med kvinnor, naturligtvis sämre än de andra, 
' han hade icke övat sig. Därpå reste han annor- 
:ädes och målade bakgator och järnvägsstationer, 
ckså dåligt; till sist anlände han till Paris. Där ma- 
de man på ett nytt sätt; återstod alltså att lära in 
et nya sättet och komma in på salongen; detta 
ade sig emellertid icke lätt, och så kom tvivlet och 
iknaden; nu begagnar han absint och anses av kam- 
iter som en stor talang, vilket han är; men i samma 
und han blir erkänd av parisarna är han förlorad 
Ir Sverige som kostat på hans utbildning, ty han stan- 
ir i Paris — det är större ära och mera inbringande. 



KONST, LITTERATUR 157 

låste riktningen ha lett sitt ursprung från någon 
tori gjord på kammaren. 

De långa café-resonemangen, som härefter höllos, 
lutade med att besökaren sett för litet och ännu 
:ke hunnit bli van vid att betrakta den franska 
onsten med franska ögon, varpå han endast kunde 
ivända, att konsten måste vara nationell, att det 
ore en fara förvända sin syn, vilket nog skulle gå, 
å man ju kan vänjas vid allt, men att det just vore 
errarnas skyldighet, att, om de fortfarande tänkte 
åla för Sverige och icke bli fransmän, just betrakta 
ikema från svensk synpunkt, icke av någon natio- 
dl inskränkthet, icke därför att det svenska vore 
ittre i och för sig, utan endast för oss, att det 
)re klokt icke bortkasta en med mångårig möda för- 
irvad färdighet för en ny av tvivelaktigt gagn, att de 
culle pröva allt och behålla vad gott var, och icke 
prövat taga allt för gott, därför att det var nytt, 
tt det var utländskt, att det var franskt! 

Den sista punkten var alltför lång och tråkig för 
tt bli hedrad med något svar, därför kommo vi aldrig 
idare, men ölänningen återvände till Marly. 



KONST, LITTERATUR 159 

^ro i minoriteten; så ha vi icke gjort oss skyldiga 
ttll större oartighet än den som begås i alla andra 
länder, där man knappt omtalar främlingarna vid till- 
fällen som dessa. 

Men först en allmän anmärkning. Denna utställ- 
ning får icke betraktas som en absolut exponent av 
vår målarkonsts närvarande ställning, ty åtskilliga 
av våra bästa målare ha icke skickat något, ehuru väl- 
v^illiga eller fåfänga tavelägare gjort dem den otjän- 
sten att upphänga obetydligheter från konstnäremas 
första utveckling, dem de aldrig skulle vilja se igen. 
F^ubliken kan icke här få en avlägsen föreställning om 
t. ex. .Wahlbergs, Gegerfelts och Salmsons nuvarande 
höga ståndpunkt — ett rättvist straff för desse herrars 
■eke väl betänkta likgiltighet vid ett tillfälle som detta, 
ä.ven om de icke stå i någon stor förbindelse till aka- 
demien. 

Franska skolan. 

Det är en synnerlig artighet att en fransman 
^jälv hedrat oss med sin närvaro; om sådant hände 
något oftare, skulle de dyra, någon gång onödiga, 
Resorna bli umbärliga och de högt drivna föreställ- 
ningarna något nedsättas. Pierre Charles 
Comte är en målare av renommé, som har en tavla 
i Luxembourg: Henri III et le duc de Guise, 
således på expektans till odödligheten — Louvre- 
galleriet Elev av Delaroche, Vernet och Robert- 
Fleury har han lärt sig en fin teckning, stark karak- 
tärisering och en kolorit som alltid vet att under- 
ordna sig. »Ludvig XI roar sig på sin sjukbädd med 
att betrakta dansande grisar» är en nlycket känd tavla, 

11. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



160 KULTURHISTORISKA STUDIER 

som troligen undergått reproduktioner, av vilka denna 
skulle vara en. Den är helt enkelt mycket utmärkt; 
vi tala nu icke om sujettet som verkligen kunde vara 
att tala om, icke om den historiska uppfattningen, ty 
här är icke fråga om historiemålning, det synes på 
formatet, det doftar icke av fjortonhundratalet — kan- 
ske något litet ! — men det är en genomtänkt, genom- 
känd och siad framställning ; artisten har rent av hallu- 
cinerat situationen. Det påminner om en av dess^ 
skalkaktiga margteckningar man finner i medeltid^' 
handskrifter utförd med all nutidens utvecklade tel 
nik. Allt är på sin plats, varje figur är med i situj 
tionen utan att slukas av densamma. Piplekarer ^ 
tjänstgör endast och synes alls icke road; vänne^^' ^ 
vid sängen ser bekymrad och svartsjuk ut; mur^^^' 
kärna äro generade av sällskapet; den av wakttvTL:^^^ 
som står i skydd för kungens blickar vågar skratta^^' 
de andra däremot se allvarsamma och uppmärksamm ^^ 
ut. Det är kungen som roar sig och ingen ann; 
Roar sig? Ja, av de stackars grisarnas plågade mim 
och högljudda klagolåt. Emellertid — så behandlad 
icke de gamle Frankrikes vackra historia; kanske d 
till och med åstadkommo väl mycket oberättigat bu!^ 
ler, men om den historiska anekdoten skall b^^^' 
rättas, så sker det bäst i så liten skala som hä^^** 
Därför har man i Paris icke rätt fördragit främlingc ^^ 
H e 11 q v i s t s scen ur Ludvig XI : s liv, huru myck^^' 
rättvisa man än givit det ganska lovvärda utförande"^^ 
då den uppträder som historiemålning, och det ym-^ 
säkerligen lika obetänkt av Hellqvist, om ock prak- 
tiskt ämnat, att sätta en fransk kung under svensÄ: 
loupe ; folken hava så kommit in i vanan att betrakta 
/con ungarna som s\tva T^\ix^s^Tv\ÄXv\.^\, ?A.l de icke lida 




KONST. LITTERATUR 161 



> 



att se dem neddragna, även om de skulle förtjäna det ; 
allra minst av utlänningar. 

Herr Hagborgs »Gavroche» är en fin och solid 
målning — men förmår icke väcka samma intresse 
som sin odödlige namne: färgen är så väl blandad, 
penseln så säker och korrekt, men livet är icke till- 
städes. Gavroche är mycket mera gentleman än Mu- 
rillos trasiga tiggargossar, uppsatta mot murar; men 
man erfar ingenting annat än ett stilla välbehag vid 
färgemas harmoniska musik — kanske det är mycket 
nog för en så ung målare som herr Hagborg. 

Herr Borgs Anna Rossi har samma förtjänster 
som den förenämnda: djup, mättad färg, intet hast- 
verk, allting solitt, men posityren en modells; och 
Anna Rossi är väl en — modell från Boulevard Clichy. 

»Somnad bland blommor» av Pauli äger där- 
emot ett plus, detta som icke ännu fanns, men som 
nog en gång skall fram hos Hagborg och Borg: natur, 
ande, livet med ett ord. Denna flicka är icke alls 
förskönad, hennes kläder icke så renoverade av må- 
larens pensel, hennes fötter stora, ansiktet icke alls så 
vackert som Annas, men hon vinner ändå mera sym- 
pati. Genom den romantiska titelns svärande mot den 
realistiska bilden synes artisten med fullt medvetande 
ha inlagt en liten oppositionsyttring mot andra sam- 
tidas söta behandling av genren, och särskilt må 
hela CMisseldorfsällskapet ta åt sig. Något så fint 
och så verkligt älskvärt ha dessa naturförskönare 
aldrig åstadkommit med sina slickade penslar. Man 
må dock ej låta dupera sig av blommornas rusande 
färgspel; sådant lärde Firmin-Girard vid fjolårets sa- 
long med sin blomstermarknad parisarna att måla 



162 KULTURHISTORISKA STUDIER 



och tycka om, och över dessa blommor vilar ett tunt 
lager av Montmartregips, vilket troligen härrör av 
artistens ävlan efter det oändligt ljusa som span- 
jorerna bragt på modet. 



2. 
Dfisseldorfskoian. 



kte < 
.t3 si 
ilare 
:ims 
n 1 
:r I 
-en 
■hnV 
■.cm: 

Om denna riktning som nu varit mode i nära ::d 
trettio år kunna vi fatta oss kort Liksom Dussel- i::ro€ 
dorf är en småstad, med fullkomligt utvecklat små- ?*'jra 
stadsliv, en anhaltstation på kulturens stora stråk- -Il 
väg, där man stannar fem minuter för att dricka en - eke 
sejdel, så har över hela det därstädes utbildade ma- oac 
néret lagt sig en ton av småstadsaktighet, av vilket la 
icke ens mästaren Tidemands verk undgått att :p 
taga intryck. Vad gingo de då ut att söka i den lill^ "■ 
orten vid den gölen Dussel på den stora svartmyU^' 
heden, dessa fjällens och fjordarnas söner? Korv' 
stens hemligheter; ty de funnos icke hemma i Norg"^* 
Detta var i verkligheten förhållandet från börjad' 
men att de glömde hemlandet, glömde huru stort d ^ 
var och målade dess jätteproportioner i miniaty" ^' 
format som kunde få rum i konsthandlarnas fönst -^^ 
— det var ett fel, som sedan blev lag och vilken trög' '^ 
lyddes av de svenskar, som, sedan norrmännen vis -^ 
vägen, började utvandringen. 

Det var genren som tog tiden med storm, ^^ 
den lämpade sig så väl för de små sinnena som ic ^j^^ 
tålde vid några starkare intryck, det var genren sc:::^^^ 
dödade alla historiemålaranlag på båda sidor I^— ^^' 
/en; genren var den \*\\\2l ux^x^l^Vvxvvcv^^^w av livet, scrr^ni 



KONST, LITTERATUR 163 

sökte det nätta, det täcka, det smårörande utan att in- 
låta sig på diskussion. Att Norge icke fick någon 
målare som kunde återge det stora i folkelivet som 
Björnson målat, det beror på Diisseldorf; det skall 
vara Björnjägarns berättelse, eller Mormors glädje, 
eller Farmors besök eller Första kyssen. Sista resan 
— en situation, med ett ord, som kan få en spetsig 
rubrik. Om Tidemand en gång lyfte sig i Haugi- 
anerna och hos oss vann en ovanlig framgång, som 
dock genom sin ovaraktighet antydde att den var 
beroende av en konjunktur, så gick han i sitt sista 
stora försök till historiemålning åter ner i genren. 
Till och med sin egen kolossala hemlandsnatur har 
icke MortenMiiller fått till annat än medelmåttiga 
fonder; det ser ut som om de båda artisterna i »Sin- 
clairståget» sökt överbjuda varandra i artighet 
genom att effacera sig. Vem minnes icke huru norr- 
niännen vid 1866 års stora exposition av nästan hela 
Svenska allmänheten och kritiken ansågos som 
våra övermän i målning, huru inför Tidemand 
själva H ö c k e r t, som dock var en djup kolorist 
Och litet mer, sattes i skuggan, huru vi med vår van- 
liga artighet mot främlingar påtogo oss alla möj- 
liga fel för att vara våra främmande gäster behagliga. 
Vi tro att en överskattning ägde rum: icke som om 
nuvarande norska exposition i sin helhet skulle kunna 
lämna därom fullt tillräckliga bevis, ty dem ha vi för- 
skaffat oss på ort och ställe. Tidemand var icke 
någon djupgående ande; Björnjägarens berättelse är 
en mycket duktig kombination av många figurer, Hau- 
gianerna- ett gott ämne för en stor målare och Sin- 
clairståget — en historisk genre i för stort for- 
mat. När Tidemand höll sig strängt på sitt område, 



164 KULTURHISTORISKA STUDIER 

den lilla folklivsbilden, då var han först rätt stor, 
såsom när han målade »gumman som spår» och »råd- 
giverskan». Det var emellertid då, 1866, när skolan 
redan börjat leva på sina egna benknotor, som den 
vann sitt burskap för länge, ity att dess auktoritet 
stadgades hos publiken, och man lär väl icke ostraffat 
våga säga den goda allmänheten att deras ideal kunde 
och snart nog måste vara bättre. Därför ha vi icke 
sagt att deras verksamhet varit ett misstag och dera^ 
betydelse ingen, tvärtom, de ha alltid haft ett pli>^ 
av god vilja, innerlighet och ärlighet framför pari-' 
sarna, som ofta ge allt innehåll åt sitt värde och er* 
sidigt fästa sig vid det tekniska utförandet. 

Vad stillebensmåleri beträffar skola vi med ai 
ledning av Hellströms och A. Kulles här e: 
ponerade taga oss anledning citera några förträfflig, 
iakttagelser ur Ch. Blanc's Qrammaire des Arts di 
Dessin. 

»Vi se dagligen på Paris' gator skyltar soi 
ådraga sig vår uppmärksamhet genom det illusorisk^^^ 
i återgivandet . . . Ändock faller det ingen in att miss "^" 
tänka en artist som upphovsmannen, utan endast ei ^ 
arbetare. Komma så målare, verkliga målare, sonrr ^ 
vi kalla; antagom de heta Roland de la Port 
och Chardin, och att de roa sig med att mål; 
vad man kallar na tu re morte, d. v. s. kökssaker^ 
frukter, matvaror, möbler och dylikt. Mindre artis^t 
än Chardin och mindre intelligent, skulle Roland de 
la Porte göra en tavla, på vilken han sammanförde : 
ett fat persikor, en kopp med fat, en butelj brännvin, 
sockerbitar, en kaffedosa av järnbleck, en vattenkaraf- 
fin, brödsmulor, plommon. Antagom tillika att det 
hela vore lika väl ma\a\ a\ RoV^xvdd^V^Porte^ som om 



KONST, LITTERATUR 165 

Chardin skulle ha gjort det. Den senare skulle då, 
om han ålades bedöma sin kollegas arbete, göra föl- 
jande anmärkningar: alla dessa ting äro hopkomna; 
man dricker icke brännvin ur kopp, man äter icke per- 
sikor i sällskap med en kaffedosa av järnbleck, och 
att hela sceneriet icke är komponerat utan samman- 
sökt. Chardin skulle icke begå ett sådant fel; han 
skulle gruppera mera för varandra passande ting på 
en liten duk, t. ex. två porslinskoppar, en kaffekanna, 
en sockerskål och ett glas vatten. Dessa två koppar av 
vieux saxe, bildande en téte-ä-téte, stå där såsom 
personifikationer av det husliga livet och tyckas bilda 
lika gott kamratskap som husets egna behärskare. 
Var och en fattar att frun i huset icke är långt 
borta och att två intimt förenade varelser snart skola 
slå sig ner vid detta bord. Vi skola erfara något av det 
välgörande lugn som lik en doft utgår från familjens 
fridlysta område. Se där ett enkelt stilleben som 
*alar till själen. Chardins arbete skall otvivelaktigt 
stå över Roland de la Portens, emedan den ena endast 
har imiterat naturen, under det att den andra, vid sitt 
^Uiiterande, tolkat naturen samt ordnat och valt. Roland 
står nära arbetaren ; Chardin har gått ett steg längre 
CK:h överskridit gränsen mellan arbetaren och artisten.» 
Om våra båda artisters arbeten i fråga är svårt att 
fälla något utslag vid en jämförelse, men är Kulles 
bättre målad, och den är mycket talangfullt gjord, 
så röjer dock Hellströms en strävan efter det 
där livet, om ock råttans närvaro förefaller omotiverad 
och den bristande tekniken gjort att artisten icke 
fått fram vad han menat, ty vissa partier äro rent 
av obegripliga. Här röra vi vid en fråga som under 
fjolåret gjorde mycket uppseende och blev föremål 



KONST, LITTERATUR 167 

inuti detta tysta liv kan dikta en underlig ordlös 
historia om den försvunna aftonens händelser — han 
borde aldrig se på en tavla mera,» slutade en värderad 
anmälare i Illustrerad tidning sitt yttrande om konst- 
verket, som var ett fullt sådant därför att det tillika 
var väl målat! 

Av övriga dusseldorfarne ger ingen några anled- 
ningar till betraktelser av intresse för anmälaren eller 
publiken eller gagn för dem det vederbör, dock skulle 
följande lilla observation av meranämnda Ch. Blanc, 
ställd till landskapsmålarna i allmänhet, måhända upp- 
tagas bättre än några korta deviser, som just på grund 
a.v sin korthet måste vara väl övertänkta för att icke 
l>li lidande av orättfärdighet, vilket. Gud bättre't, ofta 
Händer. 

' »Naturens skådespel sakna just det som är det 
v-äsentliga i konsten: enhet; hon förändrar uppsyn 
>^arje ögonblick på dagen, i sin oändliga oordning, sin 
omätliga rikedom på former innehåller hon och visar 
hos oss det som motsvarar de mest skiljaktiga känslor. 
I stånd att framkalla och väcka känslostämningar, är 
lion själv oförmögen att uttrycka dem. Konstnären 
ensam kan göra dem klara och synliga, i det han sam- 
lar de spridda dragen, som förlorat sig i verkligheten, 
och bortrensar dem som äro främmande för hans 
tanke eller stridande mot densamma. 

»När Ruijsdael vandrar ut på landsbygden, då är 
himlen mulen, vinden jagar molnen, susar i buskarna, 
vaggar säden och skakar den gamla eken. Under hans 
lidelsefulla blickar förmörkas allt och tager allt en 
sorgens karaktär: bäcken blir ström och störtar sig 
fram mellan uppryckta träd; själva solen, om hon 
någon gåji^ vågar sig fram, förändrar VeV^ tv^Xnw^^sv^ 



168 KULTURHISTORISKA STUDIER 

karaktär, och ljusets småleende ökar det tnjältsjuka 
i tavlan. Om målaren möter en glad bygdens flicka, 
klädd i brokig helgdagsdräkt, ser han henne icke och 
hon kommer aldrig in i hans landskap, där man en- 
dast skall se några obestämda figurer i lointainen, 
vilka öka intrycket av ödslighet. 

»Då Berghem kommer och målar samma vyer, 
känner icke åskådaren igen dem. Himlen är klar, 
vinden tyst, vattnet flyter lugnt fram eller har somnat 
in på vägen och bildat en göl, vid vilken vattnas 
hästar, förda av en kort och tjock bondkvinna, klädd 
i höga färger. Och om natten upplyses scenen av 
några bönder som meta kräftor vid bloss, eller av 
månens strålar, eller livas landskapet av en skara 
resande, vilkas dunkla bilder spegla sig i den svagt 
belysta dammens yta. 

»Sålunda belyser konstnären verkligheten med 
sina blickar, ombildar den efter sitt sinne och låter 
den uttala vad den ej själv bär inom sig — en känsla, 
och vad den ej äger eller ens kan fatta — en tanke.» 



3. 

* 

Mtinchenskolan, 

Ehuru endast ägande två eller tre representanter 
i vårt land, har denna skola redan genom en enda 
konstnärs framgångsfulla uppträdande utövat ett högst 
märkbart inflytande på våra yngre figurmålare, och 
synes densamma för dessa komma att bliva vad den 
fransyska blivit för landskapsmålarne. De som trodde 
att Miinchenskolan endast skulle lära oss en brin- 
nande, djup ko\ont oe\v \xv^^xv\:vcv'^ ^wc^^si, torde an- 



KONST, LITTERATUR 169 

ställa några betraktelser över det av samme artist 
redan anlända porträttet av Henrik Ibsen. 

Etetta är icke något porträtt, det är en historie- 
målning. Har konstnären arbetat medvetet eller omed- 
vetet, är det skalden som diktat tavlan eller är det 
artisten? Vi tro, på grunder sådana som »Jaktnymfen» 
och »Våren», att den unge, troende, livfulle artisten 
icke varit med om kompositionen, utan endast målat 
porträttet. I>et första intrycket, vilket alltid bör be- 
aktas, om det också icke är lika med sanningen, är 
här något paradoxt, skrikande ångestfullt — det är 
»paradoxeb självt. En profet i guldglasögon, ett kom- 
mendörsband mot ett fjäll. Ansiktet är Brandos; 
fanatikerns höga och breda panna, vittnets stränga 
mun som aldrig uttalat sina sanningar, dem handen 
skrivit ned, den kalla, avgjorda blicken som aldrig 
svävat då den såg »ackordens Aand» i ansiktet; det 
är Ibsen, den fanatiske tvivlaren, som gick åstad med 
entusiasm i sin skepsis och som här står som den 
medvetne, till full klarhet komne — tvivlaren, vilken 
väckt hela den del av en nation som Björnson icke 
rådde på. Detta är den store anden klädd i vit hals- 
duk m. m. och i en skaldekappa, draperad efter den i 
en konventionell staty-positur anbragta figuren, med 
skaldepapper och penna som brukligt. Och ändå verkar 
den så imponerande och skrällande, så frånstötande 
och så tilldragande. Man måste måhända veta att 
Ibsen är en man som älskar att utplåna sin egen 
person, att han till och med hellre kastar ett sken 
av medvetet löje över sig än går och passerar som 
stor man. Vem minnes icke den berömde skaldens 
yttre då han för några år sedan besökte Stockholm. 
Klädd i sammetsjacka, vit väst med svaxl^i Vvtv^^^^\^ 



170 KULTURHISTORISKA STUDIER 

kragen efter sista modet, med ett fint rör i handen 
och ett skyddande, självironiserande löje i ena mun- 
gipan gick han sin väg fram, alltid undvikande djup- 
sinniga samtal. 

Vad artisten har haft att göra, då han icke fått 
röra sig med starka färger, var således icke så mycket, 
tycker man, men slumpen har hjälpt artisten. Svart 
och vitt äro inga färger, men här äro de alldeles rik- 
tigt valda såsom grundton i det dystra temat. Här 
skulle en T r o i 1 i s eller Södermarks fina, ljusa, 
tunna färger varit oförmögna. Så kommer det gälla 
röda ordensbandet och stör lugnet; det är som en 
trumvirvel i natten och blir uppskakande, som åsynen 
av blod mot det vita linnet, vilket åter medlar mellan 
den oförsonliga blå luften och det körsbärsröda ban- 
det; i mörkret till höger svävar gäckande ett svagt 
grönt sken, som ett ögonblick låtsar vilja släcka den 
flammande elden, men ett annat drar sig hånande 
tillbaka. 

Men färgen fick icke överrösta den stora person- 
ligheten som här skulle föra ordet ensam; själva 
luften måste bli mörk och fjällets snö dämpa sin 
glans i hans närvaro; därför valde artisten en annan 
resurs som så länge varit begagnad och missbrukad, 
så länge varit glömd : clair-obscureri, ljusets och mörk- 
rets strid. Pannan skulle stråla ljus, anletet lysa och 
händerna synas, allt annat vara intet, eller endast 
bara ackompanjemang, och det blev så. De tre valö- 
rerna, pannan, ansiktet, händerna äro successivt av- 
tagande, men de starkaste; linnet är kallt vitt, men 
fördunklar icke de förra varma, som just genom sin 
värme äro rikare på ljus. Här snuddar man vid den 
fina hemligheten, som boxd^ N-a^x^ x^^^-a. uppenbar 



KONST, LITTERATUR 171 

1 den synes vara: skillnaden mellan tan eller valör 
ch teinte. Det kalla körsbärsröda ordensbandet rår 
ke heller på ansiktet, utan hjälper upp detsamma 
änom att retirera, naturligtvis därför att det är Ijus- 
ttigare; det är skillnad mellan ljus och färg; det 
• detta Miinchenskolan ånyo börjar reflektera över, 
:h det är det som gör den överlägsen och som gör 
amför andra Gabriel Max oemotståndlig, hän- 
rande, farlig! 

Vi måste bekänna att framför Ibsens porträtt alla 
gär att göra anmärkningar hos oss nedtystas därför 
t det är ett så ovanligt väl, antingen genomtänkt 
er divinerat arbete. Från och med grundackordet 
m genast griper, därför att det är sant, det karak- 
-istiska i färgsymboliken, den breda, efter ämnet 
h tavlans dimensioner lämpade touchen, vilken ger 
t stora och hela intrycket, som under en slickad 
nsel skulle varit borta, ända till en sådan småsak 
m ramens dunkla ton. Man talar så ofta om tavlors 
mehåll» och glömmer lika ofta att detta aldrig kan 
mma till full klarhet utan genom tekniken, hant- 
rket, och man vet ej huru ofta en vacker tanke 
das av en förbisedd småsak. 

Man vet huru Meissonnier blekte sina oljor och 
liv beredde sina färger, huru Reynolds, genom att 
som gravören endast kopiera valörerna med blyerts 

papper, upptäckte venetianarnes hemlighet, hur 
ilacroix anställde optiska experiment och blev sam- 
lens störste kolorist, och ändå liksom drar man 
I för att tala om det tekniska, liksom påminde man 
tisten för mycket om att han övar hantverk i och 
ute sin konst. Däri gör man måhända klokt under 

tid som denna, då ropet på kolorit iblivit högt^ 



172 CULTUKHISTOUSKA STUDIER 

kanske för högt, men denna just därför att den så 
länge varit opåkaDad nu framträder med reaktionens 
dier, om man sa vill, revolutionens hela kraft. Vad 
Mundienskolan nn angår, som för närvarande synes 
vara de mest börda firgförkunnarna, så är faran 
mindre, ty man bar den store Pilot y som direktör 
över Akademien över sig och den djupsinnige Max 
bredvid sig på utställningarna, av vilka ingendera 
är någon taskspelare med färg, ehuru båda äga dess 
alla resurser till sitt förfogande. HansMakarthar 
kanske gått därhän att han målar för färgens skull, 
men detta säger man icke om de andra, Defregger, 
Lindenschmitt o. fl. Där ligger sålunda icke 
faran den gången, men den ligger i något annat 
från samma håll. 

Efter den stränge och rent klassiske Cornelius, 
som totalt föraktade färg, kom Kaulbach, som också 
avskydde färg, utom vid freskomålning. Han kompo- 
nerade: Hunnerslaget, Jerusalems förstöring o. d. 
Så börjar P i 1 o t y, med Qermanicus' triumftåg, 
scener från romerska kejsartiden. Couture hade 
under julimonarkien målat sin Les Romainsde 
la décadence, con amore ; det ansågs som ett 
dåligt tecken och blev det. Under andra kejsar- 
dömet uppträder G é r o m e med en vedervärdig tupp- 
fäktning, därpå ämnen från romerska förfallet, och 
det blev sorgliga förebud; den snillrike Regnault 
ger samtidigt en Maurisk avrättning »sans jugement»; 
den målades 1870 och sen behövde han icke måla 
mer, ty han stupade som bekant i kriget. Det där 
luktar blod åtminstone, men från Gabriel Max 
doftar lik; vi måste ägna honom några rader, då han 
icke är obekant iöt slocVXvoVm^wvöL^ %ci\xv observerat 



KONST, LITTERATUR 173 

hans Kristushuvud i Fritzes fönster, och han säker- 
ligen icke kommer att bli utan inflytande på vår 
konst, ty han har samma tjusningskraft som — det onda ! 
There is, med ett ord, something rotten! 

Född 1840 av en böhmisk bildhuggare utbildades 
han från barndomen till artist. Han säges ha varit 
född med ett grubblande lynne, och sin ungdom till- 
bragte han över böcker, när han var ledig från pen- 
seln eller pennan. Redan 1861 utmärkte han sig med 
13 fantasibilder av dyster art; 1867 gjorde han 
stort uppseende med sina illustrationer till Oberon, 
där man ser honom ha valt de blodiga, de dystra, 
de sinnliga skildringarna till föremål för sin verksam- 
het. Aret 1868 börjar han väcka uppseende som 
niålare; Santa Julia heter den första. Duken, av 
avlångt, högt format, upptages till höger av ett kors, 
på vilket en ung, härlig kvinnofigur är uppspikad; 
det är martyren Julia ; den blomstrande figurens alla 
skönheter röjas av den tunna, men kyska dräkten, 
som döljer allt men gömmer intet. Det täcka hu- 
vudet, som med håret är bundet vid korset, lutar något 
bakåt och visar ett ansikte som bibehållit ungdomens 
friskhet, med fint rundade kinder, en förtjusande mun, 
haka med grop i o. s. v. Framför korset, på knä, 
ligger en yngling, virad om bröstet med vinlöv och 
i begrepp att lägga sin avtagna murgröns- och rosen- 
krans för fötterna på den sköna, vilken han betraktar 
med beundrande och kärleksfulla blickar. Bakom dem 
sträcker sig en oändlig slätt, över vilken dimmor leka 
i morgonljuset. Var kommer ynglingen från? Det 
må man fråga den förrädiska murgrönan och ro- 
sorna! En Bacchanal och en martyrhistoria! Kri- 



174 KULTURHISTORISKA STUDIER 

tiken vädrade, men fick icke upp spåret! Man be- 
undrade tills vidare. 

Aret därpå syntes Der Anatome. Duken är 
avlång, låg. Hela första planet upptages av två brä- 
der, på vilka en ung förtjusande flicka ligger som 
lik ; bakom sitter Der Anatome försjunken i betrak- 
telser av okänd art: han har blottat likets ena skuldra. 
På skrivbordet ligga lömskt försonande en dödskalle, 
böcker, instrument! Nu blev man misstänksam; här 
låg något begravet! Snart upptaga kritikerna bred- 
vid de största lovord åt mästaren-målaren de gruv- 
ligaste invektiv mot människan. Man läser ord så- 
dana som Haut-gout, Blutgier, Wohllust. 

Därpå följa: Julia Capulet skendöd, Gretchen, 
Christliche Märtyrerin, Adagio och Friihlingsfanta- 
sien, omväxlande med Christus am Kreuze, Die hei- 
lige Landtgräfin Elisabeth ins Qebet versunken o. 
s. v. Så kom äntligen Kristushuvudet uppenbarande 
sig på Veronicas svetteduk. 

Kanhända man måste ha vandrat ensam i Ham- 
burgs museum och sett sig trött på äldre tyska 
mästare och skådat igenom en förskräcklig nordtysk 

o 

konstförenings alla medelmåttigheter för att bli sa 
tillintetgjord av detta ojämförliga konstverk, som för- 
fattaren blev förleden höst, då tavlan på en rundresa 
genom Europa förevisades i Hamburg. 

När man inträdde i det icke stora rummet, där 
människorna sutto tysta, andäktiga, ja riktigt sorgsna 
vid betraktandet av den lidande Kristus, glömde man 
sin obehagliga roll som anmärkare och togs med 
oemotståndligt, skakad liksom inför en vision. I en 
präktigt skulpterad ram av åldrigt snitt synes en 
sprickig målarduk, \\\\\?>on^V\. ^\.^\<^veu^ från denna 



KONST, LITTERATUR 175 

ramträder det mörka huvudet med törnekronan över 
len blodiga pannan; men det ligger så mycken mild- 
iet och frid över dragen att det ohyggliga totalt neu- 
traliseras. Först efter en stunds betraktande skedde 
Linderverket; ögonen, genom ett enkelt konstgrepp 
ii målade, att de under en viss synpunkt eller en 
/iss förändring i ögonlinjens ställning visa sig som 
Dppna, skickade en lång outsägligt vänlig och före- 
brående blick emot en, att man kände sig tillintet- 
gjord. 

Det var nästan med fruktan och osäkerhet man 
nalkades den gripande bilden för att under en stor, 
på stället tillgänglig loupe, betrakta det utomordent- 
liga arbetet. En djup, mättad färg, kanske något 
sjuklig, en säker men mjuk pensel som icke behövde 
några fineringar eller glansdag/ar för att göra effekt, 
själva bilden utväxande från duken ; icke en falsk ton, 
intet prål med övervunna svårigheter. Ctenne Kri- 
stus blev Max' försonare, ehuru många finnas som 
icke tro på honom och frukta någon ny martyrhistoria 
av det gamla slaget. Vad underverket beträffar gjor- 
des ingen opposition — det lyckades den gången — 
men ve den som komme efter! 

Gabriel Max har syndat mycket, han har av- 
slöjat djup i människohjärtat, för vilka man har till 
plikt att draga förlåten, men han har också sett in 
i himmelen och framkallat syner dem man aldrig 
i vardagslag får se på jofden, och därför är han 
visserligen stor! 

Nu beror, för skolans framtid, om han represen- 
terar en riktning eller om han uppträder som individ ; 
det senare är mindre troligt; gamla samhällen pläga 

>2. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



176 KILTURHISTORISKA STUDIER 

angripas av en tabes moralis, en förvandlings- 
process som bebidar upplösning, som alstrar sumpgas. 

Kaulbach gjorde Jerusalems förstöring, men 
han gjorde också priapeia, tävlande med caméer och 
målningar i hemliga kungliga museet i Neapel. 

Utställningen nalkas sitt slut, och man skulle 
känna sig böjd att kasta en återblick över det hela 
om icke faran att av de strödda, ofta slumpvis hop- 
komna konstverken utdraga några allmänna om- 
dömen om vår konst låge nära till hands. Man har 
uttalat sig högst olika rörande värdet och nyttan av 
ofta återkommande utställningar, då två permanenta 
konstutställningar redan finnas och några hava funnit 
de senare snart sagt skadliga, emedan de blasera 
publiken och lämna alldeles för stort utrymme åt 
dilettantema, vilka, enligt artistemas mening, förvilla 
publikens omdöme och nedsätta densammas fordrin- 
gar på konstverkens beskaffenhet. Man framhåller 
Köpenhamns régime som efterföljansvärd. Där hålles 
endast årsutställning, och när den öppnas skyndar 
publiken dit att se och köpa och hava i den sovring 
juryn företager en garanti för att de ej förköpa 
sig, helst artisterna spara sig till utställningen och 
betrakta densamma som en verklig tävlingsplats, 
dit de mangrant insända sina bästa saker. Vare nu 
härmed huru som helst, säkert är dock att vår aka- 
demis utställning icke blivit betraktad som en tävlan 
och att därför det varit jämförelsevis lätt för mindre 
framstående artister att bland utställarna göra sig 
bemärkta. Den tavla som ådragit sig största upp" 
märksamheten och till en del fördunklat medtävlarna» 
Kronbergs »Våren», hade dock icke behövt de 
frånvarandes utebYwatväi^ Vot ^.\i \vxv^a sitt pris, om 



KONST, LITTERATUR 177 

CKk detta vid en tävling blivit modifierat, ty i vår 
nya svenska målarkonst är denna målning på visst 
sätt epokgörande, därför att den vittnar om en fullt 
färdig teknik, djärv fantasi och en livskraft, som, då 
den röjes hos en så ung konstnär, lovar mycket stort 
för framtiden. Glädjande var tillika underrättelsen 
att tavlan får en plats som den kräver, om det näm- 
ligen är mer än ett rykte, att staten blir dess ägare, 
ty det var icke liten fråga om huru den skulle ses: 
såsom en plafondmålning eller en stafflibild; veder- 
sakarna ville nog reducera den till en dekoration och 
fingo mycket bry med att utfinna dess plats. 

Publiken har funnit behag i »Våren» men även 
gjort sina anmärkningar, som den ofta gör lika friskt 
som någon kritik. En gladlynt har funnit den för 
mörk, en tungsint har funnit den för glad; men den 
nordiska våren är alls icke glad, den är regn i sol- 
sken. Man hade väntat sig mera färg, och jämförd 
med »Jaktnymfen» är »Våren» matt, målad med tun- 
nare färger, ehuru duken är dubbelt så stor; man 
har spårat blågrönt i skuggorna och man har tänkt 
på Boucher; mycket förståndiga ha beräknat fågelns 
hastighet lika med örnens, vilken gör 35 meter i 
sekunden, och funnit det hela orimligt, helst tyngd- 
lagarna blivit något opåaktade o. s. v. Och just 
detta sparande med färg har gjort den luftiga fantasi- 
bilden trolig för den som själv äger någon fantasi, 
detta mörker, som upplöser sig i solsken och högst 
upp i klarblå luft, gör icke bilden tröttande och stilla- 
stående, ty blicken finner alltid sysselsättning, med ett 
ord: det är en tilltalande skapelse till vilken man ofta 
och gärna återvänder, även om mitt i glädjen man 
känner närvaron av något som bestämt icke är frisk 



178 KILTURHISTORISKA STUDIER 

luft, om man tycker sig röja ett sökande efter det 
disharmoniska, såsom i behandlingen av de beskug- 
gade figurerna, vilkas färg gå in i en annan tonart 
än den belysta huvudfigurens, vilken själv i typ och 
isynnerhet ansiktsuttryck ger detta som vi i en före- 
gående uppsats trodde ha i hög grad funnit hos den 
demonlika Max. 



Sällan har vårt porträttmåleri varit så rikt repre- 
senterat som nu. De finnas som anse denna stora 
tillgång såsom bebådande utsikter för ett blivande 
historiemåleri ; fruktas kan dock att detta icke är hän- 
delsen, utan att det mera är allmänhetens ledsnad 
vid fotografien och det stigande välståndet, som fram- 
kallat en ny blomstring av den vackra konstgren, som 
så länge legat nere, men vilken, då den måste drivas 
i stor skala, tvärtom kan leda till hantverk. 

Det är ofta, och detta måste man till artistens 
rättfärdigande säga, helt och hållet det ointressanta 
originalets fel, att ett porträtt blir något litet mer än 
en färglagd fotografi, men de tider äro förbi då man 
recenserade originalet, såsom fallet ofta kunde bli 
den gången Hammarsköld recenserade Westin och 
andra storheter. 

I vårt föreliggande fall ha icke artisterna varit 
ogynnsamt lottade vad originalen beträffar, och om 
de icke gjort mer av dem än i vissa fall skett, så är 
det beroende av denna brist på mod, just originali- 
tetens död, som är våra porträttörers olycka. Man 
målar nämligen efter ett schema; originalet sättes 
eller ställes på ett sätt som gör sig bra i en tavla; 
man låter personen göra gester och miner som den 



KONST, LITTERATUR 179 

aldrig* gjort och vågar icke taga personen sådan han 
går och står med alla hans egendomligheter, vilka just 
tillsammanlagda göra personligheter, även om dessa 
egendomligheter verkligen skulle gränsa till karika- 
tyr. Härvidlag har man åter så mycket att lära av 
fransmännen, vilka med sitt fina sinne för det sköna 
gärna lämna detta i sticket för att få fram det karak- 
täristiska. 

Bland tacksamma uppgifter våra porträttörer nu 
haft torde märkas : ärkebiskop Sundberg, landshövding 
Asker, greve Lagerbjelke och professor Malmsten. 
Vi måste erkänna att greve Lagerbjelkes porträtt är 
det sannaste; så har man sett honom på Riddar- 
huset då han hälsade ståndet eller mottog deputa- 
tioner, så ser man honom än i dag i Första kam- 
maren — vid högtidliga tillfällen. Det är dock en 
situation som är betydelsefull. En annan skulle kan- 
ske hellre ha sett den förre lantmarskalken sitta — 
såsom han gjorde för ett par år sedan — djupt ned- 
sjunken i Första kammarens talmansstol och med 
detta obeskrivliga löje, som kanske icke är något 
löje, men som genom den sinnets jämvikt, som det 
antyder, för de debatterande döljer vad han, den upp- 
märksammaste åhöraren, tänker i frågan som är före. 
i biskop Sundbergs porträtt återfinna vi icke en av 
vår tids väldigare personligheter, men väl hans konter- 
fej. Samma förhållande med prof. Malmsten och 
landshövding Asker; isynnerhet beklaga vi den artist 
som försummat ett så gott tillfälle som den populäre 
och genialiske professorn erbjöd. Ibsens porträtt ha 
vi redan behandlat. Att yttra sig om greve von Rosens 
är en ganska delikat sak, helst artisten återgivit sig 
själv och uttryckligen givit till känna att han känner 



KONST, LITTERATUR 181 

endast släppt in en enda svensk målare på Amalien- 
borg, nämligen Edv. Bergh, då däremot vårt museum 
äger åtskilliga, goda som dåliga danskar. N:r 47, 
Renhjord drives från fjällen, gav den bästa föreställ- 
ning om dansk landskapsmålning; intet ljusdunkel, 
allt i en ton, platt, tunt, hårt, opoetiskt, en plansch 
'Hen icke ett spår av tavla. 

Däremot har det lilla öriket att uppvisa flera 
marinmålare än vi, och i den grenen äro de fort- 
farande mästare och detta framgår lätt av det enkla 
förhållandet att hela Danmark ligger vid sjön så att 
^äga. Hos oss har däremot marinmåleriet alltsedan 
Larssons dagar varit styvmoderligt behandlat. Nord- 
^ing och Svensson hålla sig på öppna havet och hava 
^U anställt en kappsegling mellan fregatterna S:t 
Olaf och Vanadis, varvid Nordling, förande S:t Olaf, 
Som man kan vänta tar priset genom sin ursprungliga. 
Om även något tungsinta färg och sin stora uppfatt- 
ning av naturen. Svensson är torr, ogenialisk, målar 
ut var bölja och en rigg att läsa navigation på; 
också skall man betänka att jämförelsen varit något 
odiös för Nordling, konstnären, elev av Sörensen och 
Achenbach, som blivit liksom utmanad av dilettanten. 



Till sist några ord om skulpturen, denna främ- 
mande drivhusväxt, som sås i akademien och sedan 
sättes som planta i Italiens fruktbara jord för att 
fullvuxen föra ett tynande, konstlat liv hemma i Nor- 
den, där bildhuggaren står så ensam och oförstådd 
av publiken, vilken saknar alla plastiska förutsättningar 
och behov. Och ändå finnes fo\k som ^^.\^\ c^vcv 'tTv 



182 KULTURHISTORISKA STUDIER 

svensk bildhuggarkonst och förebrår en bildhuggare 
att han följer den italienska härskande konstrikt- 
ningen, vilken tyckes ha just nyligen vaknat till nytt 
liv sedan de store antikimitatörernas rykte upphör^ 
att verka tryckande. Uti Italien har man liksom fö^ 
länge sedan i Paris insett att antikema endast inn^. 
hålla konstens torra grammatika och att det levancj^ 
livet, vår tids liv, måste blåsas in i den döda sten^^^ 
för att den skall kunna verka på oss, varjämte den pro- 
vande forskaren funnit att icke alla uppgrävda saker 
måste vara mönstergiltiga, då ju Rom och Greklancf 
ägde ett stort antal ornamentsbildhuggare, vilka rik- 
ligen dekorerade gymnastiksalar och bad. 



i' 



KONST, LITTERATUR 183 



Våra franska kolorister. 

(1878.) 

Alltsedan den begåvade unge skåningen A 1 e x- 
^^^derRoslin tog priset från den härlige Q r e u z e 
^ dennes eget Paris, har utvandrarströmmen av sven- 
^^a målare alltjämt gått till Frankrike med ett och 
^nnat uppehåll i Tyskland eller Italien. Roslin 
^^r en stor talent, blev upptagen i akademien, fick 
'^åla Louis XV i en stor tavla till Hotel de Ville ; hans 
^5imn nämndes bredvid B o u c h e r 's. När man läser 
' Allmänna tidningar för 1771 de långa ut- 
dragen ur franska kritiker blir man dock något miss- 
tänksam vid de alltjämt återkommande berömmen 
över den glänsande behandlingen av guldbrokaden, 
Velouren, sidenet, ordensbanden, värjfästena; någon 
gång talas om ansiktets, oftare om händernas för- 
träffliga anatomi, aldrig nämnas orden senäment, 
uppfattning, karaktär, liv, och huru mycket dessa tre 
ting saknas finner man vid även ett flyktigt betrak- 
tande av den på sin tid i Paris så mycket beundrade 
Gustav III och hans bröder. Endast ko- 
stymerna och attributen skilja de tre varandra så 
olika historiska personerna från varandra, ty varje 
spår av karaktärsskildring saknas; ansiktena äro 
maskartade, händerna mästerliga, kosl^m^xxv^ cÄiN^v 



184 KULTURHISTORISKA STUDIER 

träffliga. I Paris söker en resande svensk förgäves 
i de offentliga samlingarna ett minne av den en gång 
så store landsmannen ; i Louvrekatalogen saknas hans 
namn, i Luxembourg-katalogen ävenså, och Hotel de 
Ville håller ännu på att arbeta sig upp ur askan. Men 
G r e u z e lever, ty hans verk ägde livets gåva, och 
han studeras icke blott och beundras, utan han är 
avhållen som en kär bekantskap och en högt vär- 
derad. Nu anses Roslin som en väldig kolorist, 
som kunde frambringa så frappanta saker, men han 
är en ganska ytlig sådan efter våra utvecklade be- 
grepp; han nöjde sig med rena heltoner, enkla tre- 
klanger, banala harmonier, då däremot den djupe 
Oreuze hade en oändlighet av luftiga tonskalor, 
oavsett den viktiga omständigheten att han kunde 
inblåsa liv i samma materie sam för den andre för- 
blev död. En egen nyck av slumpen gör att samme 
Oreuze ger uppslaget till nya färgteorier, vilka, 
länge glömda, åter upptagas på 1820-talet, sedan den 
D a v i d s k a klassiciteten, som nästan rent ut för- 
kastade färg, avträtt från skådeplatsen, och ger im- 
pulsen till det nya, som utfördes av Paul Dela- 
ro che och mest kanske Eugéne Delacroix, 
vilken senare haft ett så gott som direkt inflytande på 
vår svenska målarkonst, ty han var den som väckte 
vår störste kolorist. Hö eker t tog priset 1855 i 
Paris i bredd med sådana storheter som Robert 
Fleury, Rosa Bonheur och Troyon. Höck- 
ert var ingen färgvirtuos allena, ty han ägde även 
historiskt förstånd och allmän bildning, så att han 
såg längre än till tingens yta och därför stannade han 
icke vid att måla för färgens skull, som man seder- 
mera sett så många göta, om \v?v?cv oO^j^^V ^^\\.^m en 



KONST, LITTERATUR 185 

för tidig död icke hann fullborda vad han velat. 
Denna svaghet, som isynnerhet förmärkes hos våra 
kolorister i Paris, har dock ingen större fara med 
sig, ty alla dessa artister äro unga män, som ännu 
arbeta med tekniken, ehuruväl de förefalla nog mycket 
förälskade i det arbetet. 

Konstföreningens nu pågående exposition är syn- 
nerligen ägnad att ge en åskådlig föreställning om 
vår franska målarskola. 

H^rr Salmson, icke vidare en ung man, har 
redan länge haft ett godt namn hos Paris' konsthand- 
lare och kritik. Han har icke ofta, högst fyra eller fem 
gånger, hedrat våra utställningar, men, när så skett, 
alltid haft något elegant att bjuda på, vilket sällan 
Underlåtit att för tillfället förvrida hjärnan på de 
yngste och hos dem väcka längtan till — icke numera 
södern med Rom, utan till Paris, färgernas hemland. 
Herr S. har nu hemsänt en »Odalisk» rätt och slätt, 
öetta är rent spel — om också föremålet är från Rue 
Notre Dame de Lorette och röjer Parisiskan genom 
den trånga pannan, de långa ögonen, och den höknäbb- 
f ormiga näsan. Jules Joseph Lefebvre expo- 
nerade också en bekant Parisodalisk på 1870 års 
Salong, men han var nog oärlig att sätta henne i en 
mörk bergshåla med en spegel i handen — alltid 
spegeln! — och kalla henne La Verité. Detta 
var en av andra kejsardömets osanningar. Tavlan 
sitter nu i Luxembourg och väntar att få komma till 
de odödliga i Louvren; artisten blev riddare av 
hederslegionen. 

Oaktat så mycket blivit skrivet om Kronbergs 
Jaktnymf torde här dock vara tillfälle att säga ännu 
ett sista ord för jämförelsens skull. Odalisken före- 



KONST, LITTERATUR 187 

åtbörder och miner; denna ytliga, i ögonen stickande 
undulistiska kolorit; denna platta, barnaktigt falska 
naivetet hos den Amouren som står och leker med 
en hund, dock ej en verklig hund, utan ett åker- 
strömiskt hundideal, sammansatt av hund-, får- och 
kattformer. — — — Ett vanligt misslyckat arbete 
kan man med stillatigande gå förbi, men så är ej för- 
hållandet här. Och det ej så mycket för den stora 
pretention, som så olidligen fräckt i denna tavla ut- 
talar sig, utan fast mera därför, att det säkraste 
tecken till konsternas förfall i ett land, till försvin- 
nandet av all djuphet i snillet, all energi i karak- 
tären, all renhet i sederna, är, att ett dylikt maner, 
som detta Akerströmska, skulle kunna omtyckas och 
bli allmänt.» 

Erkännas måste att herr Salmson visat sig vara 
en högst älskvärd målare i andra grenar och att han 
i vissa småstycken gått långt om sin lärare C o u- 
ture och alldeles lämnat dennes sjuka, blodlösa färg, 
som dock så väl passade en gång i mästarens kända 
Les Romains de la décadence, av vilket 
stycke det numera mest framstående är de belastade 
dagrarna, vilka stå som lika många fläckar på den 
rika, men anemiska kompositionen. 

Hr H e 1 1 q v i s t har en ensam figur i en mörk 
tonart. En man i kostym från 14: e eller 15: e hundra- 
talet, utan rock, prövar en klingas böjlighet; på ett 
bord bredvid ligger ett brev (eller ett utslag), en 
blomma och något mera. Det är en rebus, vars uttyd- 
ning meddelas inunder : L' A mi qui reste. Det är 
alltså en epilog, slutet på en historia; men icke sär- 
deles väl berättad; snarare ingen berättelse, utan en 
figur helt enkelt målad i en lämplig totvart yxi^Vi vvd^ite.^ 



188 KULTURHISTORISKA STUDIER 

en bagatell med ett ord. Lätteligen skulle man vara 
här i tillfälle att begå en orättvisa mot den unge hi- 
storiemålaren, som visat vackra prov på förmåga i 
större kompositioner, om man icke vore nog sam- 
vetsgrann att se efter det tavlan är signerad 75. Emel- 
lertid, skall man måla bagateller, så måste man göra 
en trollkonst med färgen eller också ett rön. 

Detta senare har hr Pauli gjort i en »Interiör», 
om ock resultatet för åskådaren icke kan bliva så 
uppbyggligt eller förnöjande. Så länge dock dessa 
försök ge sig ut för vad de äro och icke uppträda 
med anspråk på att vara tavlor, äro de högst lovvärda, 
ty konstnären måste i våra dagar äga även teoretiska 
insikter i sin konst, han måste behandla sin teknik 
vetenskapligt. Delacroix studerade optik och var 
alltid på språng efter rön, var och när han kunde. 
En dag, då han stod i förtvivlans arbete med ett 
gult draperi och kände sig vanmäktig att framkalla 
de lysande effekter, han så ofta beundrat hos Ru- 
b e n s, sprang han ut för att taga en fiacre och åka 
till Louvren och på stället göra sin iakttagelse. Han 
kom dock icke längre än fram till åkdonet, som efter 
30-talets mod var gulmålat, då han stannade, slagen 
av förvåning över den präktiga färgverkan; och nu 
såg han hemligheten: skuggorna tonade i violett. 
Han vände hem och hade gjort sin upptäckt, som, 
sedan utförd och tillämpad av honom, blev en orsak 
till hans många färgtriumfer; han hade nämligen sett 
att en färgs verkan höjes genom motsättning av dess 
komplement och att chargering alls icke hjälper. (Ra- 
f a e 1 hade anat detta då han satte in grönt i carna- 
tionens skuggor.) Därför ser man alltid i Dela- 
croix' färgsymfonier fullstämmigt instrumenterade 



{ 



KONST. LITTERATUR 18Q 



» 



ackarder, där den ena tonen framhålles eller dämpar 
den andra och aldrig någon verkar självständigt eller 
på andras bekostnad. G i r o d e t målade vid elds- 
ljus för att utforska färgernas hemligheter, något som 
även spåras i hans Adonis; Meissonnier an- 
ställde blekningsförsök med sina oljor; Wahlberg 
har målat månsken i månsken; Courbet lade bort 
penseln och pasterade med kniven; alla stora må- 
lare ha tagit sin sak djupt utan att dock stanna vid 
tekniken, vilken alls icke dödar anden utan tvärtom 
befriar den, om där finns någon. 

Hr C. Larsson var en ung talent, som länge fick 
gå kvar hemma i det fattiga fäderneslandet. Han två- 
lade troget akademiens prisämnen och utmärkte sig 
för en korrekt teckning, livlig dramatisk komposition 
och stark karaktäristik ; men han sökte en färg; han 
såg huru kamraterna i Paris blevo kolorister så snart 
de fått sig en kammare i Montmartre, och han upp- 
sköt tills vidare sin utveckling. Omsider yppades 
tillfället för honom; och nu är han själv där och 
skickar hem tavlor. Av de första sakerna får man 
väl ej döma något för framtiden; de röja stor oro, 
ivrigt sökande. I Clair-Obscur, en liten blom- 



strande flicka som binder blommor om en ofärdig 
gosses krycka, märker man inflytande av impressio- 
nistema, intrycksmålarna, men artisten har fallit ur 
rollen emellanåt och stannat för länge vid somliga de- 
taljer, så att det hela saknar hållning. Flickans ben 
och känga äro för hårda mot den i idel färgdunster 
sig upplösande terrängen som dock ligger i samma 
plan. I Hos spåkvinnan finner man ett helt 
annat maner och icke så litet illustrationslusta. Det 
är mycket vackert och mycket galant, men hur går 



190 XULTURHISTORISKA STUDIER 

det med Svenska historien, Peder Siinnanväder, Sturen 
och alla andra vackra och stora minnen? Hr Lars- 
son var alltid ansedd som innehavare av ett plus som 
skulle sätta honom över kabinettsmålama; har han 
verkligen så mycket att lära i Paris som icke kunde 
vinnas hemma? Säkert icke! Men så länge så sker, 
få vi vänta på kraftiga bidrag till en svensk konst, och 
väggarna i Nationalmusei vestibul få troligtvis länge 
vänta på den som skall komma. 

Det är visserligen en dyrbar konstart, historie- 
målning, och man räknar först innan man vågar lyda 
ingivelsen i våra dagar. Att konstnären skall vara 
kosmopolit behöver man för övrigt icke predika för 
vår tids artister, ty de lägga utan svårighet bort sin 
nationalitet och måla Guizofs historia, i Paris, 
lika gärna som de målade Fryxells historia vid Röda 
Bodarna. Detta vare naturligtvis sagt i allmänhet 
om våra guldgrävare i Paris och icke särskilt om 
hr Larsson. 

När man ser våra franska landskapsmålares 
arbeten, kommer åter den gamla frågan för en, om 
icke den svenska naturen själv skulle vara mäktig att 
väcka en konstnärs kärlek och därmed giva honom 
på samma gång uttrycksmedlet. Skall han ovillkor- 
ligen behöva resa utrikes för att lära sig måla? Inga- 
lunda ! Fahlcrantz var på väg en gång, men åter- 
vände utan att ha blivit dårad, och om ett nyare 
släkte också kommer med sin kritik, så står han 
ändå stor som svensk landskapsmålare. Edvard 
Bergh och Holm ha rest för att se och studera, 
men äro ändock svenska i själ och hjärta. 

T ö r n å gick en gång och drömde i granskogarna, 
letade deras poesi och fann den och han lärde sig 



KONST, LITTERATUR 191 

att återge dem på ett mycket tilltalande sätt; han 
Var bland våra första i sin genre, men så skulle han 
ut och studera. Han kom till Diisseldorf och lärde 
några nya konster, råa effekter, våldsamma färgverk- 
ningar; när de medförda svenska studierna voro slut, 
började han måla tråkiga slättlandskap från EMissel- 
dorfs omgivningar, men det var som att släppa bergs- 
bon på slättlandet; han blev bortkommen — och så 
reste han till Paris: från granskogen till Paris för att 
studera svenskt landskapsmåleri! Han har nu ut- 
ställt på konstföreningen ett kokett månsken med 
en brygga, en båt, ett älskande par, av vilket man 
endast ser tuniken och en öppen plankport — en 
sida ur en dålig fransk roman! Man har nästan 
rättighet att utbyta ordet emigrant mot överlöpare, 
när man ser sådant! Men straffet underlåter också 
icke att infinna sig som följd på tillräcklig grund; ty 
han blir aldrig nog fransk för fransmännen och icke 
mer nog svensk för landsmännen. Huru snart blev 
icke Stack glömd, och varför? Därför att han var 
så länge ute och lärde sig ömka den fattiga svenska 
naturen, att han sedan företog sig det orådet )att 
förgylla upp den när han kom hem, så att lands- 
männen icke kände igen sina gamla furuskogar och 
björkhagar med italienska lufter över. Stacks pensel 
var värderad, men konstnärn vann aldrig den stora 
sympati som Edvard Bergh, vilken fann den 
svenska björkhagen och med den blir odödlig. 

Hr Lindman har ett förtjusande landskap från 
Skåne i fransk-spansk belysning. Det var nämligen 
spanjorerna som på 1875 års Salong framlade sin nya 
uppfinning att måla ljuset. Hr Lindmans landskap gör 
samma frapperande intryck som ett nytt mode. Det 

13. — Strindberg, Kulturhistoriska stixåier. 



KONST. LITTERATUR 193 



Brev till Finsk tidskrift. 

I. 

Stockholm den 6 januari 1878. 

Nyåret beredde med sin ingång det bildade Stock- 
holm en högst angenäm och länge väntad överrask- 
ning; den 2 januari annonserade nämligen morgon- 
tidningarna att Kungl. Biblioteket öppnat sin verk- 
samhet i nya lokalen i Humlegården. Strax efter 
klockan 10 såg man den till läsesal provisoriskt in- 
redda förevisningssalen, som tillika innehåller manu- 
skriptsamlingen, fyllas med besökande: ynglingar från 
elementarläroverken, vilka njöto av julferierna och 
ville läsa någon bok, som länge lekt dem i hågen, eller 
vilka helt enkelt ville »begagna sig av sina rättig- 
heter», ty de kommo icke igen dagen därefter, frun- 
timmer, som önskade se ett planschverk för dyrt att 
köpa eller låna en oläst roman, vilket senare enligt 
en vis och förutseende instruktion förvägrades dem, 
officerare sökande material till föredrag, hantverkare 
för att kalkera mönster till möbler och ornament 
o. s. v. Längre fram på förmiddagen infunno sig 
de gamla stamkunderna: där såg man den åldrige 
historieforskaren Anders Fryxell, gamle emeritus prof. 
juris Bergfalk, Olof Simon Rydberg (Sveriges trak- 



194 KULTURHISTORISKA STUDIER 

täter med främmande makter), Carl Silfverstolpe 
(Histor. Bibliotek), arkeologen Oskar Montelius, 
»Sveriges Egyptolog» kand. Pihl (som lär vara vår 
enda liksom Norge har sin Liblein) m. fl. Alla dessa 
som under nödens dagar suttit armbåge vid armbåge 
i den lilla dubletten uppe i slottet funno sig helt 
säkert något bortkomna bland den frivilliga läsekåren 
i den nya salen, vilken är stor söm en kyrka, men 
när den egentliga läsesalen blir färdig erhåller var 
och en av de trogna eget bord med låda och egen 
bokhylla. 

Detta bibliotekets förflyttande är en sak av största 
betydelse för den svenska bildningen, ty dels hava 
alla böcker av samma fack kommit tillsammans på 
ett ställe, under det att de förut stodo på flere, dels 
hava de gömda skatterna kommit i ljuset och blivit 
räntebärande under det att de förr voro döda i damm 
och mörker. Av brist på utrymme i gamla slotts- 
flygeln hade man måst använda alla möjliga vinklar 
och vrår för att icke bli överväldigad av det allt- 
jämt växande materialet. Så hade tjänstemännen sins- 
emellan måst uppgöra namn för att beteckna och 
skilja de mångahanda lokalerna, vilka namn ofta voro 
egendomliga nog, men som för den invigde genast 
angav stället såsom i: Salongen, Carl XV, Köket, 
Byrån, Valvet, Stenmuseum, Porslinsrummet, Niobe- 
galleriet, Kommoden, CC, Egyptiska rummet. Bal- 
kongen o. s. v. 

Flyttningsarbetet var i sig självt ett litet mäster- 
verk och gick på fyra veckor, varunder expeditionen 
icke någon dag var avbruten. En egendomlig till- 
fällighet, som icke förfelade sitt intryck var att biblio- 
tekarien emeritus Rydqvist begrovs åtta dagar före 



KONST, LITTERATUR 195 

inflyttningen och att fjorton dagar förut en av biblio- 
tekets trotjänare, äldste vaktmästaren, även följdes 
till graven. 



Den stora strömmen av jullitteratur har gått 
förbi; mycket var det ej som flöt ovanpå; Literärt 
Album innehöll saker som förskaffade detsamma ett 
värde för mer än dagen och som ställde det i spetsen 
för julböckerna. Danmarks senaste skald Jacobsen 
införlivades genom en högst genial översättning av 
fru Marie Qrubbe med svenska litteraturen och 
det är ju genom införlivningar vi nu på en tid fått 
våra förnämsta väckande författare. Man talar ju 
om Daudet som om han vore infödd stockholmare 
och man håller bättre reda på hans senaste arbete 
än på J olins eller Hedbergs; Ibsen och 
Björnson äro redan genom Riksakten »våra»; för- 
läggarna slitas om H e y s e och man annonserar i 
kapp i Bokhandelstidningen om Turgenjew. 

En omständighet som verkar alldeles icke upp- 
muntrande är att det så oegennyttiga och vackert 
menande bolaget Nu skall upplösas, sedan dess ena 
tidskrift Eko för sex veckor sedan upphört och 
Nu med sista häftet slutat. Detta bolag, som bil- 
dades av litteratören Johan Grönstedt, brukspatron 
J. Bohnstedt, ryttmästaren vid livgardet till häst 
R. von Koch, löjtnant Björlin, k. sekr. Edv. Bäckström 
m. fl. hade till mål icke att göra affär, ty sådan gör 
man ej på den goda litteraturen i ett land, så litet 
som Sverige, och förläggarna själva erkänna att det 
är den dåliga litteraturen som gör att de ha råd 
att någon gång trycka goda saker, på \\Vk^ d^ i^\- 



196 KULTURHISTORISKA STUDIER 

lora; bolaget Nu ville genom skäliga honorar, om 
icke framkalla författare, så åtminstone icke av- 
skräcka dem som redan börjat. Aldrig hava i Sve- 
rige förr så höga författarearvoden blivit betalade, 
och tidskriften Nu gick med 2,000 prenumeranter, 
som den lär ha ägt under hela sin tillvaro, sin under- 
gång till mötes. Dess senaste redaktör ,Edv. Bäck- 
ström, som med i år övertagit Posttidningen, ämnar 
uppliva den gamla, för sin text just icke berömda 
officiella annonstidningen, genom att låta densamma 
i sig upptaga sådant som förr tillkom tidskriften Nu. 
Så skall följetongen utgöras en tid bortåt av Min- 
nen av ett Svenskt Författarliv 1840 — 60 
av Sveriges mest berömda nu levande författarinna 
Emilie Carlén. Vidare väntar man såsom nytt 
i samma tidning reseskildringar av vår genialiske och 
fint bildade historiemålare greve Georg v. Ro- 
sen, en författardebut, som motses med stort in- 
tresse. 

Stora äro de förhoppningar och uppriktiga de väl- 
önskningar som följa den nybebådade, av Letter- 
stedtska Föreningen utgivna tidskriften »Nordisk tid- 
skrift för vetenskap, konst och industri» redigerad 
av docenten C. Annerstedt. Att kunna få »ge 
ut» är förnämsta villkoret för unga forskares utveck- 
ling, och med denna tidskrifts och den redan grund- 
fästade Framtidens bistånd torde med 1878 bättre 
tider randas för dem, som äga mod att ge sig på det 
brödlösa, men förföriska forskningsarbetet i veten- 
skapens tjänst; glädjen är så mycket större som under 
fjoråret Tidskrift för Bildande Konst blivit 
nedlagd, så att de vilka arbetade för konst- och konst- 



di 



KONST, LITTERATUR 197 

industriella intressen senare hälften av året helt och 
hållet saknade både forum och kateder. 

De bildande konsternas närvarande ställning är 
mera obestämbar än den kanske någonsin varit. Om 
en svensk bildhuggarekonst har man aldrig kunnat 
med rent samvete tala, ty en sådan har aldrig funnits 
såsom svensk i annan gestalt än den inhemska bond- 
industriens träskärararbeten ; intresset för skulpturen 
här hemma är också sorgligt obetydligt och landet 
reder sig gott med en bildhuggare, som staten av- 
lönar och vilken utför de stora monumentala be- 
ställningarna ; de övriga uppehålla sig var de kunna 
och följa den på orten gängse smakriktningen för 
dagen för att få sälja eller också ligga de i Rom 
och Paris för att porträttera notabla resande. Blir 
det någonsin en annan beställning av, så ger gross- 
handlaren den eller bankiren den själv idén; några 
egna ^laitiska idéer komma de arma artisterna sällan 
att få se i annan form än vax, lera eller på sin höjd 
gips och allmänheten får sedan se dem i — fotografi 
på konstföreningen. Härav händer att en mängd 
Floror och Adonisar då och då uppenbara sig i en 
förtjusande vacker marmor och beundras av köparens 
vänner och bekanta, ty de beställda sakerna ex- 
poneras alltid; men de som mena något högre med 
konsten rista sina huvuden, beklaga konstens för- 
fall; men om de känna förhållandena, fritaga de ar- 
tisterna från ansvaret, ty alla dessa, som nu måste 
göra salongsfigurer, äga alla ett litet skåp där stora 
tankar stå och torka sönder med leran. Var ligger 
felet? Hos naturen som icke givit nordbon sinne 
för ren form, ty nittio av hundra bildade skola stå 
framför ett plastiskt verk av första ordningen och 



198 KULTURHISTORISKA STUDIER 

andäktigt lyssna till tal om linjernas musik utan a^-^ 
de kunna tvinga sig att se något skönt; härtill t^y. 
drager även en oerhörd färghunger, som uppstaLt/ 
dels genom oljetryckets ofantliga spridning, vilfce/ 
gör att alla vilja och kunna ge ögat lystmäte på färg; 
dels vissa konstindustrinycker som förkasta allt 
ofärgat, så att t. ex. ur hemmen förvisas allt slags 
vitt knytningsarbete, vita gardiner, virkningar, vilka 
fordom genom sin egenskap att kunna tvättas ti- 
drogo till propretén inomhus; ja man går så långt 
att man behänger kakelugnen, även om den är täm- 
ligen arkitektoniskt vacker, med tavlor för att av- 
bryta den enformiga vita ytan; kommer härtill som en 
icke oväsentlig faktor införandet av de oförsonliga 
anilinfärgerna, vilka oupphörligt irritera ögat och göra 
detsamma pockande på mer. Denna senare omstän- 
dighet måste helt säkert tagas i betraktande, då man 
förvånas över den vändpunkt som på de sista åren in- 
träffat i vår målarkonsts utveckling. Här talas nu icke 
om annat än färg och färg! Någon animositet kommer 
dock ej i frågan, ty här går allt lugnt och stilla, men 
de gamla, ärliga målarna ställas orättvist i skuggan 
och deras tavlor nedgöras på expositionerna av de 
yngres skrikande färger. Här finnas för närvarande 
inga skolor men väl riktningar. Historiemålarna 
Malmström och W i n g e stå ännu kvar vid vad 
de lärde i Paris av Couture och C om te och 
hålla ännu fast vid sin första kärlek, det nordiska. 
I mer än tio år har man väntat på Malmströms 
Bråvalla slag; man har sett den stora duken på 
hans ateljé, man har talat om den, man har till och 
med skrivit om den och vad värre är, recenserat den 
i en daglig tidning, samt avrått konstnären att fort- 



KONST, LITTERATUR 199 

sätta. Detta är mycket illa, ty där finnas geniali- 
teter i den tavlan och artisten har som en ganska 
storslagen landskapsmålare förstått att hålla tillsam- 
man de många figurerna (vilkas huvuden belysas av 
den nedgående solen), just genom att stämma in 
dem med den väldiga naturscen sam Bråviken er- 
bjuder. 

Georg v. Rosen, som lärt älska medeltiden 
av L e y s och som i Paris insett bättre och gedignare 
färgbehandling än den som lärdes hos B o n n a t och 
Couture, utövar ett direkt välgörande inflytande 
på de unge, såsom lärare vid akademien. Under det 
han begrundar större ämnen porträtterar han och 
reproducerar för närvarande sin prisade akvarell 
Blomstermarknaden i olja. 

Så äga vi en Diisseldorfkoloni som målar genre 
På precis samma sätt som på 50- och 60-talen. Dessa 
skicka hem utklädda tyskar, alldeles som förr och 
få. sälja; de förstå mise-en-scéne och äro goda regis- 
sörer; de lägga an särskilt på ansiktsuttrycken och 
l^^ckas. 

Paris-emigranterna ha gått och försett sig på 
irmin Girar d, Regnault, Gerome och många 
^Hdra. De hemsända blomsterhandlerskor med hela 
*^gret, negresser med apelsiner mot violetta gardiner, 
gossar, flickor, väggar, tapeter, möbler, vad helst som 
^arg kan strykas på. De måla mycket vackert, och 
åra åt dem som bröto med det gamla, som började 
^li något för gammalt, isynnerhet åt landskaps- 
målarna, vilka lärde våra äldre hemmavarande att 
det icke gick an att måla landskap utan färg. En liten 
överdrift nu korrigeras med tiden, men vådan är 
redan hart nära; man målar för färgetvs ^VlmW, 



200 KULTURHISTORISKA STUDIER 

De som ligga i Munchen taga icke saken djupare ; 
förena ett tomt innehåll med en, parisarna utmanande, 
våldsam kolorit De bekänna Hans Makart, men 
kunna icke undgå att vidröras av Gabriel Max' 
stora och sjuka ande. 

Bland landskapsmålama stå E. Bergh octx 
Holm såsom academici lugna över alla dagea^ 
modenycker. Bergh har dock under en långvari. g 
sjukdom blivit tungsint, övergivit de glada björ\c- 
hagarna och gått in i Norges dystrare fjällbygder. 

När alla våra unga sålunda äro borta i fram- 
mande land och endast de gamle stanna hemma för 
att undervisa de yngre, tills dessa i sin tur flygfä 
ut, då bliva till sist icke stora utsikter för att få 
en svensk målarkonst. Vi ha dock en svensk genre- 
målare som är svensk och som, oaktat det motstånd 
han rönt, tillkämpat sig ett namn som redan äger 
god klang — vi mena Jakob Kulle. Han aren 
medelålders man, har aldrig velat resa ut, ty han 
såg vart det bar hän; han är sydsvensk och älskar 
sin hembygd högt; han har levat sitt liv bland detta 
folk och han känner dess svagheter och egenheter. 
Han tager sin konst på fullt allvar; han har sett huru 
Diisseldorfarna göra sina sköna typer och hur de 
sminka upp bondpigorna och raka och frisera bond- 
drängarna, innan de våga taga dem fram att presen- 
teras; Jakob Kulle reser ner till Skåne om som- 
rarna och studerar på själva naturen; han är forn- 
saksamlare och går som sådan in i stugorna och 
köper upp kläder, prydnader, möbler o. s. v.; han 
sitter i kyrkan om söndagarna och står i vapen- 
huset när folket går ur kyrkan för att observera; 
så målar han sin stu4\^ \ik ^\^\.^^w. När han kom- 



KONST, LITTERATUR 201 

mer hem har han ett museum i sitt rum och tillåter 
sig aldrig en otrohet mot kostym eller möblemang; 
detta menar man skulle störa den fria konstverk- 
samheten, men så är ej förhållandet; han har först 
sin idé fullt klar innan han börjar komponera; sedan 
komma rockar och mössor och drättadukar och spän- 
nen och nålar fram att stå modell. För en obegåvad 
skulle detta sätt vara farligt, men J. Kulle går 
förbi faran och hans tavlor tilltala, de göra ett in- 
tryck, levande och värmande i all deras sanning. 
Detta är svensk originell konst; och vad säger man 
om den? Jo — det är bra synd att en sådan talang 
icke får komma ut! — Han får nog komma ut, men 
han aktar sig, ty han har genomskådat flärden. Man 
vill icke ha en inhemsk, oskuldsfull, fattig konst, 
man skäms för vadmalströjan, man tror att poesin 
ligger i vackra kläder, en nätt fot, en rak näsa. Kulle 
har t. ex. målat en konfirmand som går ur kyrkan; 
klänningen sitter illa i livet, kjolen är snäv, hän- 
derna grova av arbetet, ryggen något böjd, pannan 
trång, foten bred, ansiktet är en bondpigas, har detta 
tryckta, oregelbundna, fula, uttryckslösa nästan, som 
man finner hos det tunga arbetets barn; det enda 
som ger en antydan om den rörelse, hennes själ varit 
försatt uti, är en häftig rodnad på de av gråt upp- 
svällda kinderna, och dock huru gripande; man kän- 
ner sig nästan uppskakad av medlidande med denna 
träldomens dotter, som förrättar ett arbete och till- 
bringar ett liv lika svårt som dragarens. 

— Men hans figurer äro så fula, säger man! — 
Ja, de äro så här i norden, där de krympa och 
förvridas under ett arbete i stenbunden jord, men 
konsten vill ha det sköna i fortuetv, diitiö\ kÄÄsJfÄ 



202 KULTURHISTORISKA STUDIER 

är en nordisk konst något litet omöjlig. Det är detta 
som man får se. Nils Andersson var en stor 
svensk målare och därför är han glömd. 



II. 



Stockholm den 6 mars 1878. 

Svårigheterna vid att anställa översikter över den 
pågående litteraturen äro icke få och små. Man läser 
uppgifterna i Svensk Bokhandelstidning var åttonde 
dag och finner förteckning på alla i bokhandeln 
tillgängliga utkomna böcker; om man känner något 
till det liv som rörer sig under det synliga samhälls- 
livet, förvånas man icke över att finna det flertalet av 
dessa böckers titlar angiva att de tillhöra den, som 
man kallar, andliga litteraturen; härav skulle nu följa 
att ett rikt andligt liv skulle blomstra i vårt kära 
land; Gud vete huru nu därmed förhåller sig, men 
sakförhållandet kvarstår, att den andliga litteraturen 
är räknad som den bästa förlagsartikel och att den 
upptager större delen av trycklistorna. Så till exempel 
skall den av framlidne ny-evangelisten Ros en i us 
uppsatta tidskriften P i e t i s t e n hava blivit försåld 
till ett pris av 80,000 kronor till en förlagsverksamhet, 
som sedan tagit in stora summor på att trycka om 
och separat utgiva artiklar ur äldre årgångar. Lektor 
Waldenström, riksbekant genom sina nya me- 
ningar i nattvardsläran, berättas hava förvärvat en 
en icke oansenlig förmögenhet på sina genom kolpor- 



KONST. LITTERATUR 203 



t 



törer över hela Sverige spridda småskrifter och trak- 
tater. 

Den världsliga litteraturens idkare klaga däremot 
över dålig marknad: förläggare våga knappast taga 
ett svenskt originalarbete emedan de riskera att för- 
lora, utan låta hellre översätta utländska arbeten. 
Det ansågs såsom något högst oerhört att Viktor 
Rydberg fick femtusen kronor för sin översätt- 
ning av Faust. Dietrichson har med möda fått 
förläggare till fjärde delen av sina Vandringsminnen 
och Studier, emedan förläggaren till de föregående 
delarna ansåg sig ha förlorat. Ju mera arbete en 
författare nedlägger, dess mindre får han betalt. Den 
som översatte Shakespeares Lucretia, just icke något 
lekverk, kände sig tacksam över att han fick sitt 
arbete tryckt för intet. Den som utgiver Qeijers och 
-Afzelii Svenska Folkvisor i ny upplaga med ett band 
inya kommentarier, frukter av ett forskningsarbete 
under åratal, kan endast anses ha fått korrekturläs- 
Yiingen betald med vad han erhåller för hela arbetet. 
Den som översatt Hartmanns Philosophie des Un- 
lewussten betalades lika med en som dåligt över- 
sätter franska romaner o. s. v. Den som har något 
stort intresse som han genom tryck vill befordra 
måste vänta tills konjunkturen kommer eller också 
trycka själv. Nu skulle man tro att den ringa efter- 
frågan skulle reducera författarnas antal; så är dock 
icke fallet, ty efterfrågan är stor, men i mindre art, 
på ett annat sätt, och Tocquevilles gamla anmärkning, 
att man i en demokratisk tid vill ha många men små 
konstverk, vinner sin fulla bekräftelse, om man näm- 
ligen kan hänföra den litteratur, vi ha för oss, under 
konst och icke snarare under indusln. 



204 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Det är i tidningarna och tidskrifterna vi skola 
söka våra dagars löpande litteratur och dess utseende 
beror mycket på förläggarens plan med sitt företag. 
Vem har icke sett huru uppkomsten av julkalendrarna, 
skapat ett särskilt slags kalenderpoesi, ett särskilj 
slags kalendernovell ! Är det icke tidningsspalten son^ 
fostrat det slags underliga kria som kallas caus^. 
r i e ! Betrakta dessa noveller som förekomma i illvi. 
strerade veckotidningar: redaktören har beställt av 
författaren en novell; den får endast vara så och sa 
många spalter, ty den får ej gå igenom flera än så 
många nummer; publiken blir trött eljes och förlorar 
sammanhanget. Mången, som med fullt hjärta skrivit 
någon sådan liten prosadikt som gått över längd- 
måttet, har på densamma måst anlita den obevekliga 
strykningsmetoden. Vi hava ännu i friskt minne huru 
för två år sedan tidningen E k o's pristävlan fram- 
lockade åttio novellister ur deras fördolda. Åttio 
novellister är mycket på 41/2 million människor. 
Familj e-Journalen för 1875 har sextiosex olika 
signaturer, mestadels okända, och varav en betydlig 
procent under poem av mångahanda slag, varemot 
Förr och Nu under samma år endast presterar 
trettiosex, av vilka några återfinnas i Familje-Jour- 
nalen. Det är ett besynnerligt ting denna illustrerade 
journal-litteratur, ty den utspringer egentligen ur xylo- 
grafin. Förläggaren håller sig nämligen utländska 
journaler; när han märker några träsnitt, som han 
finner passande, sätter han sig i förbindelse med 
den främmande förläggaren och köper eller hyr på 
någon tid klichéerna; därpå utsändas avdrag av dessa 
till författare med bestämt angivet mått på texten 
och så, hast Du mir gesehen, uppstår ett kom- 



KONST, LITTERATUR 205 

positum av bläckfiskar, mancenillaträd, Siamesiska 
tvillingar, store män, vapen, kuriosa, målningar (med 
vers), skulpturer, nordpolsfärder, romanser, logo- 
gryfer, charader. Vill förläggaren ge fart åt arbetet, 
så kan han sätta det i förbindelse med ett lotteri 
eller också begagna en konjunktur, såsom gudlig- 
heten på modet. Men vilka skriva till planscherna? 
Alla människor skulle man kunna säga för att vara 
kortfattad. Våra bästa författare och våra sämsta. 
Vetenskapsmän, lärare, militärer, akademici och lit- 
teratörer, prästmän och grosshandlare, till och med 
Hans Majestät Konungen själv stiger ner från sin 
höga plats och föregår med högt exempel. Detta 
är ju visserligen intet ondt, det är demokratin, det 
är vetandets popularisering; vi få oändligt många 
små, små poemer, men alls inga stora. Som bevis 
på huru mångsidig en stackars författare måste vara, 
om han begagnar litteraturen som binäring (vid en 
statens olönade syssla) anföres följande, även tjä- 
nande som illustration till systemet: vetandets po- 
pularisering. En försommar skall en redaktör ut och 
resa och måste han lämna tidningen ifrån sig, men 
måste dessförinnan vara väl betänkt på numrens rätta 
utkomst och innehåll. Klichéavdragen voro färdiga, 
och han söker med ljus och lykta en riktigt skriv- 
kunnig person. Denne erhåller en s. k. matsedel 
på numrens innehåll med bilagda planschavdrag. Nå- 
väl, denne mångsidige man effektuerar själv under 
några korta sommardagar följande rekvisition: Vå- 
ren och Sommaren, Fiskar i lugnt vatten, Fiskar i 
stritt vatten. Månsken (vers); Höger eller vänster? 
(vers). Två porträtt av Erik XIV, Erik XIV:s grav 
i Västerås domkyrka, Stockholms Stortorg i Erik 



206 KULTURHISTORISKA STUDIER 

XIV:s dagar, Scen från en av gränderna i staden, 
De gamle Gallerne, Höst och Vinter, Biskop Ter- 
seri gravvård i Linköpings domkyrka, Nordmännen 
i Frankrike, Hemlängtan, Bröderna Ramsay. 

Detta är litteratören! Skulle han förklara det 
han icke kunde skriva om alla dessa ting, skulle redak- 
tören le och lämna beställningen till en annan. Nu 
kan någon idealist mena att detta förhållande är 
sorgligt och att litteraturen vore på förfall, och finna 
underligt att till och med en professor i estetik kan 
gå på med att skriva planschtexter till Italiens 
Konstskatter, ett divansbordsarbete, och till 
Från Alperna till Etna, ett dito, samtidigt med 
att han konkurrerar med Stockholmstidningarna och 
översätter Mark Twain. Saken tör ha sina sidor; 
förhållandet kan relateras som en egendomlighet i 
tidens fysionomi, utan att man därför behöver fälla 
någon dom; det kan den göra bättre som står utan- 

p •• po 

tor frågan. 

Vad vinst författarna hava av detta att låta sina 
saker passera spalterna är icke lätt avgjort, att lit- 
teraturen (den i bok tryckta) vinner är en paradox 
som ligger nära sanningen. Spalten blir ett såll; 
det som går igenom sjunker till bottnen, till glöm- 
skan; det som blir kvar stiger upp i ny form och 
blir bok. Viktor Rydberg har låtit sin Sista Athe- 
n a r e gå igenom Göteborgs Handels-Tidning innan 
den blev bok och den har säkerligen ingenting därpå 
förlorat. 

Men mitt i detta skenbara virrvarr i förhållan- 
dena, missförhållandena skulle man törhända känna 
sig någon gång frestad att säga, antingen nu med 
eller utan rätt, mitt ibland alla dessa merkantilismens 



KONST, LITTERATUR 207 

tillämpningar på litteraturen, bland dessa litterära 
vindfläktar, uppblåsta av förvärvsbegäret, nöden, få- 
fängan, har dock en personlighet bland det unga 
släktet stått som en ljusare punkt mot den töckniga 
bakgrunden — det är Edvard Bäckström. Om 
hans skaldskap kan jag ej såsom varande medarbetare 
i hans tidning yttra mig, med anspråk på opartiskhet. 
Han har icke varit litteratör i egentlig mening (icke 
som om detta vore något icke förtjänstfullt, då vi ny- 
ligen sett en akademidocent lämna sitt universitet 
och slå sig ner som litteratör i Stockholm för att där- 
ifrån stiga till boktryckare, bankosekreterare och stats- 
råd), utan han har varit skald rätt och slätt. Han tog 
det först som en bisak och gick som extra-ordinarie 
tjänsteman, men när han fann sina vingar utväxta läm- 
Uade han tjänsten, satte sig på sitt rum och tog sitt 
skaldskap som ett kall. Det var vågat i våra tider, 
då de »exakta vetenskaperna» erövra allas hjärtan, 
och allting, allting blir satt under debatt och under- 
kastas granskning. Bäckström har aldrig i sin dikt 
låtit förmärka något misshumör över »tidens ondska», 
den känner han ej, vill icke känna den, ty han tror 
så visst på sina ideal, på hjärtats berättigade krav, 
på känslans eviga rätt, mitt i de dagar då man börjat 
omredigera sådana gamla lagar. 

På tal om litteraturen kan jag icke komma ifrån 
att nämna något om tidningarna, vilka konsumera 
ofantliga kvantiteter litteratur av allehanda slag. 

Begreppet Tidning har under årens lopp i mycket 
märkbar mån förändrat sig. Förr, 1830 — 50, var en 
tidning en enda eller ett par personers språkrör; 
detta gjorde tidningarna hatade såsom varande små 
tyranner över opinionen och såsom bevakare av 

14. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



208 KULTURHISTORISKA STUDIER 

någras små enskilda intressen. Numera kan en tid- 
ning verkligt anses uttrycka ett slags opinion, eit 
partis åtminstone, ty dels äro tidningarna numera 
ställda på bolag, dels har man verkligen blivit så 
upplyst, att man insett det: övertygelse och hållnings 
som så ofta begäres, icke består i ett envist fast- 
hållande och evigt predikande med en mening, utan 
att hållning snarare ligger i det slags mänsklighet 
som sätter i fråga att man själv kan ha orätt och andra 
något litet rätt. Härigenom ha tidningarna i större 
frågor blivit öppnade för diskussion, i så måtto, att 
man kan få se huru olika meningar taga sig ut i 
tryck även i samma blad, något som kortsynt foUc 
kallar brist på övertygelse. Man såg nyligen på en 
bankett som gavs av Stockholms mest lästa tidning. 
Dagens Nyheter, en samling av ett par hundra per- 
soner, ay vilka högst få icke varit jpå ett eller annat 
sätt medarbetare. Där sågos värnepliktens varmaste 
vänner och värnepliktens största fiender, första kam- 
marens konservative och andra kammarens lantmän, 
vetenskapsmän, artister och författare, köpmän, ban- 
kirer, industriidkare, civila och militära ämbetsmän, 
medarbetare av de flesta Stockholmstidningar utan 
åtskillnad till färg. Det var icke så många år sedan 
två personer av olika politisk mening icke kunde 
mötas på samma gata, icke ville komma i varandras 
hörhåll och följaktligen aldrig kunde få veta var- 
andras innersta mening. 



Vad som bland vetenskapens idkare och vänner 
börjar låta tala om sig är den Nordenskiöldska is- 



KONST, LITTERATUR 209 

havsexpeditionen utmed norra Sibirien. Meningen 
är som bekant att utsträcka forskningsresorna öster 
om Jenissei, där man skulle inträffa som i augusti 
detta år, och sedan övervintra på Sibiriens nordkust 
för att sedan följande årets eftersommar göra ett 
försöfe att dubblera Asiens nordöstra udde och genom 
Berings sund anträda hemfärden, efter att ha be- 
sökt Japan och Kina med flera orter. Som chef 
för fartyget, vilket blir en fångstman bemannad med 
30 av flottans karlar, är löjtnant P a 1 a n d e r nämnd. 
Denne, söm nu innehar en plats på ett större gross- 
handlarkontor i Göteborg, åtföljde Nordenskiöld på 
resorna 1868, 1872—73. Hans bana blev icke så 
snabb och lysande som den forne kamratens v. Ot- 
ters, vilken nu är statsråd, och staten, vilken all- 
tid är fattig mot sina tjänare, hade råd att låta den 
duktige navigatören träda ur tjänsten (dock med rätt 
till tur), på vilken han icke kunde leva med sin 
familj, till dess han nu behövdes och åter f ramdrogs 
i ljuset. 

Av deltagarna i förra Jenisseifärderna medfölja 
utom Nordenskiöld, endast Stuxberg och Kjell- 
man. Italienske naturforskaren B o v e, vilken i Rom 
hållit föredrag om de Nordenskiöldska ishavsfärderna, 
har erhållit tillstånd att medfölja. Samma medgivande 
har blivit gjort åt danske marinofficeren Hougaard. 

Nordenskiöld, som en tid uppehållit sig i Eng- 
land i och för vidtagande av förberedelser, har ännu 
icke återkommit till Sverige. 

Deltagarna i resan äro mycket reserverade i sina 
uttalanden om möjligheterna för omseglingen av Ost- 
Kap och uppgiva officiellt endast som mål för resan 
att undersöka farvattnen norr om Sibirien, öster om 



210 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Jenissei. Men man vet av Nordenskiölds memorial 
till regeringen huru väl han genomforskat litteraturen 
från alla föregående försök och man känner av hans 
senaste resor att han icke gärna drar slutsatser av 
bristfälliga premisser. 

Rörande naturvetenskaperna är det en rätt egen- 
domlig företeelse att se huru desamma i våra se- 
naste dagar tillvunnit sig ett intresse hos den stora 
allmänheten, något litet närmande sig det som för- 
märktes i Frankrike hos Linnaei samtida. Vi ha fått 
ett antropologiskt sällskap med tidskrift samt ett 
geografiskt sällskap; vi ha en tidskrift kallad Land 
och Folk ; Morgonbladet (som dog) hade ett söndags- 
nummer med naturvetenskapliga uppsatser, vilka 
mottogos med mycket bifall; Familje-Joumalen ut- 
sänder som bihang ett häfte innehållande natur- 
vetenskapliga resor; doktor Fahlcrantz, förr direk- 
tör för Centraltryckeriet och teaterförfattare, är i 
färd med att utgiva en populär naturhistorisk tid- 
skrift byggd på den engelska The Science for AU; 
alla våra illustrerade journaler innehålla rätt ofta 
naturhistoriska uppsatser och till och med de dagliga 
tidningarna intaga gärna något i samma ämne, ja 
Dagens Nyheter har till och med varit betänkt på att 
inrätta en särskild naturvetenskaplig avdelning eller 
också ett söndagsnummer i samma anda. Kommer 
så härtill den stora etnografiska utställningen i arv- 
prinsens palats med sina från alla landsändar sam- 
manförda bidrag, minnen från ostindiska kompaniets 
dagar, då Linnaeus i varje skeppspräst och läkare 
hade en nitisk samlare, minnen från Eugenies världs- 
omsegling och andra vår flottas expeditioner till fjär- 
ran länder, Japan, Kina och Västindien. 



KONST, LITTERATUR 211 



På Odéon-teatem. 

Les Danicheff skulle ges för 199 : de gången. 
^tt ett dramatiskt stycke ypplever så många repre- 
sentationer är till och med i Paris icke särdeles van- 
Hgt. Orsaken till »Familjen Danicheff s» framgång 
torde få sökas både i det nya i idén, det nya i 
kostymen och det nya i lokaliteten. Handlingen är 
enkel, och stycket har, som det ännu påstås, under 
Dumas' händer tagit en ledig form. 

Vi åkte upp på taket av en ristande omnibus 
och stannade framför Odéons kolonnad. Man har 
gott om kolonner i Paris, både sådana som veta vad 
de göra och sådana som icke veta det. Odéons bära 
en utskjutande gavel, som tjänar till skydd för de 
biljettköpande, vilka göra sin upphandling under till- 
syn av polis, ty man har överflöd på polis i den 
stora staden, och man kunde här med skäl göra den 
berättigade frågan: »Poliser, vad gören I,» ty vi voro 
endast tre blonda skandinaver, som nu vid axlarna 
infördes i en katte framför den väl förgallrade luckan, 
varifrån biljetterna genom ett hål under polisens kon- 
troll utskötos, sedan de väl räknade penningarna av- 
lämnats. 

Odéon, beläget i Quartier Latin, ansågs fordom 
av studenterna som deras tillhörighet ; numera är den 



212 KLT-XURHISTORISKA STUDIER 

en slags filial till Théåtre Frangais, vilken därifrån 
plägar rekrytera. 

Vad som först på ett behagligt sätt tilltalar främ- 
lingen är tillvaron av en enkel och vacker foyer för 
publiken. Frånvaron av musik mellan akterna skulle 
verka lugnande, om icke det högljudda utbjudandet 
av affischtidningar utgjorde en oangenäm ersättning; 
att herrarna behålla hatten på inne i salongen före- 
faller ovanligt 

Publiken är icke lysande ; man går icke till Odéon 
för att visa sig; därtill finnas andra lokaler. Tre slag 
i golvet, och ridån går upp. 

Det är ett rum på änkegrevinnan Danicheffs 
gods. Publiken sorlar ännu. Grevinnan börjar tala; 
man hör icke ett ord! Hon höjer icke rösten, hon 
anhåller icke med en blick; det blir tyst i salongen, 
dödstyst. Första känslan man erfar vid betraktandet 
av vad som rör sig på scenen, är den av sin totalt 
negligerade personlighet som åskådare; man får inga 
blickar till skänks, man får inga repliker sig dedi- 
cerade; det där skrivbordet är icke direkt ditsatt för 
att ses av mig under så och så många graders vinkel; 
den lilla King-Charles-hunden strövar omkring som 
om han vore hemma hos sig och låter sig då och då 
smekas av någon av de spelande; den trefärgade 
katten ligger så osökt på grevinnans släp och företar 
sedermera en promenad på arbetsbordet och under- 
söker sykorgen; de båda livegna sällskapsmamsel- 
lerna sticka så flitigt på bågen, som om de icke låt- 
sade sticka under det de väntade på replik; man går 
icke ned till rampen för att hålla ett samtal för att 
låta publiken få höra huru uddigt man kan skicka 
författarens väl uUätvWa ^xk^ox oOcv 'SN^a.t, varigenom 



KONST, LITTERATUR 213 

man just överskyler de onaturligheter som denne på 
grund av de tids- och rumsförhållanden, han är under- 
kastad, måste göra sig skyldig till; ja, man räds icke 
att, om så erfordras, vända ryggen till åskådaren. 
Man talar i icke upprört tillstånd med så låg röst, 
som man eljest brukar, men man talar dock så, att 
ej en stavelse går förlorad. Den verkan man åstad- 
kom med så enkla och naturliga medel som att i det 
närmaste avbryta all korrespondens med publiken, 
utan att glömma den, var sådan, att man tyckte sig 
i en lyssnares situation; man liksom stal sig till vad 
nian såg, genom ett nyckelhål — väggen var bara 
borta. 

Första aktens handling är, som bekant eller icke, 

* korthet: Grevinnan Danicheffs son, kapten Wladimir, 

älskar sin mors livegna guddotter Anna ; för att rädda 

*iamnet gifter modern bort flickan med en kusk, också 

livegen, strax efter sonens avresa, emot givet löfte 

^m ett års uppskov, löfte givet i ersättning till sonen 

lör det av honom avlagda, att under ett år ej se Anna, 

utan i salongerna försöka bli förälskad i någon dam 

av värld. 

Här vore nu vid sonens förklaring inför modem 
ett tillfälle till stora gester och miner, men detta för- 
summas lyckligtvis av grevinnan; hon blir förvånad, 
ledsen, ond, men hon glömmer icke att hon är grevin- 
nan Danicheff, den fint uppfostrade och bildade, vil- 
ken förstått meningen med uppfostraa såsom ett vil- 
jans herravälde över de råa naturkrafter som kallas 
lidelser, ja, till och med de kuvligare sinnesrörelserna. 
Hennes grymhet blev icke gemen, hennes hån icke 
fult då hon visade den livegna på hennes plats vid 
kuskens sida. Det var måtta och smaVi \ \\i\V%l\v4l\n\\v^. 



214 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Att dekorationerna och attributerna voro tuUt i k 
stil, utan avseende på kostnader, måste icke falla så i 
alldeles av sig självt, då Odéon gör mindre jgoda i 
affärer, men man vågar icke försumma anlitandet av 
kunniga biträden vid uppsättningen, man låter hellre 
bli. Den stora dörren i vänstra pan coupéntill 
kapellet var makalös med sina byzantinska bibelfigurer 
på guldgrund. 

Andra akten: en soaré hos baronessan Doséne 
var kanske ännu bättre, ty nu var man på egen mark, 
man var inne på konversationsstycket. Salongen var 
en fullständigt möblerad sådan med alla detaljanord- 
ningar iakttagna. Där funnos möbler, som ej be- 
gagnades, en cheminé med oändligt många pryd- 
nader, ett piano med en legd pianist vid, som icke 
hade ett ord att säga utan endast spelade Chopin; 
en livmedikus som sov, allt som bidrog att höja det 
illusoriska och komma en att glömma det teatraliska 
arrangemanget. Och vilken konversation, och huru! 
Attachén, M. Roger de Taldé, skall för damerna be- 
rätta en jakthistoria. Att berätta en gammal historia 
är väl det svåraste, näst det att höra på; den är ju 
gammal för honom som lärt den utantill och för dem 
som hört den på repetitionerna. M. P o r e 1 gjorde 
det dock med det berådaste mod och med det djär- 
vaste lugn, alldeles som om den varit ny, och han 
hade dock berättat om den 199 gånger, och damerna 
sutto lika uppmärksamma och följde med det liv- 
ligaste deltagande alla nyanserna, och åhörarne i 
salongen funno den fadda historien intressant . . . och 
varför? Den framställdes snarare än den f ramsades. 
Det fanns en konstart fordom, på vilken Lessing sagt 
grekiska namnet : kironomien, eller den del av 



KONST. LITTERATUR 215 



> 



den dramatiska konsten som genom händerna söker 
uttryck för det som röstorganet ej kan. Denna konst- 
art är icke mycket övad i Norden, och dock har den 
även där sin skola i naturen. Observera en person 
som för ett samtal eller berättar; icke vila händerna. 
Detta har den franske skådespelaren iakttagit, seder- 
mera studerat och satt i system. Han kommer in 
— han ställer ifrån sig käppen, manövrerar med hat- 
ten, tills ögonblicket är inne att han måste bli tom- 
Iiänt. Han tummar sin klockkedja, han flyttar en bok, 
xör på en stol, tar fram näsduken — icke för att be- 
gagna den — snurrar sin mustasch, dock ogärna, rättar 
på halsduken, i högsta nödfall, lägger armarna i kors 
på bröstet, armarna på ryggen, knäpper ihop hän- 
derna, torkar glasögonen, om han har, klappar- sin 
interlokutör på axeln, bjuder ett handslag o. s. v., 
men, noga märk, allt på sin plats, och aldrig samma 
sak två gånger, och aldrig avsiktslöst. Och när han 
berättar, målar han som om den berättade situationen 
tilldroge sig just nu; man ser ritstiftet eller penseln 
i hans hand, han gör sig möda att begagna alla till- 
gängliga uttrycksmedel för att göra klart för åskå- 
darne vad han vill framställa. Sättet är bra, men har 
sina vådor då det lätt genom överdrift blir onatur- 
ligt. M. Por el lyckades fullständigt med de spar- 
sammaste medel. Fullkomligt isolerad, mitt på scenen, 
med sin publik på båda sidor, framställde han även- 
tyret — utan hatt, utan klockkedja — med blotta 
händerna och utan att repetera sig. Det var maka- 
löst, men var kanske mera ett arv av naturen ät frans- 
mannen än en med möda förvärvad medveten konst. 
Så långt hade allting passerat lugnt och stilla och 
våra nordliga sinnen hade icke känt annat än saligt 



216 KULTURHISTORISKA STUDIER 

lugn, då och då angenämt avbrutet av livliga replike^- 
och hurtiga rörelser. Överraskningarnas stund va _ 
kommen. Greve Danicheff får veta att Anna är gif^*^ 
Han avbryter modern i kortspelet och ber om e* — i 
samtal; hon anhåller att få sluta spelet. Därpå: »H^^^ 
du gift bort Anna? Är det sant?» Grevinnan svar,^/. 
med den rättfärdiges överlägsna lugn: ja! Nu v ur 
avgrunden lös! Som en panter kryper den förför- 
delade greven baklänges mellan emmor och puffar 
för att från andra ändan av rummet ta språng; ögonen 
låga, ansiktet förvandlas, vadmusklerna spännas, fram- 
Ijungar ännu en gång: är det sant? Hon svarar lika 
lugnt som förr sitt korta: ja, vilket än mer för- 
stärker det otäcka i grevens uttryck. Nu börja hans 
reprocher. Rösten ryter tills den blott kan viska, 
intervallerna bli större, tempot tilltar i ytterlig hastig- 
het, till slut återstår blott en väsning, innebärande en 
sonlig förbannelse, och greven är utom dörren. 

Applåd! Icke av claquen blott! 

Vi sågo på varandra och sedan på publiken — 
ingen log mer än vi! Var det ryssen i rollen eller 
var det fransmannen! Det var fransmannen, ty så 
hade vi sett romare spelas på Théåtre Frangais kväl- 
len förut! Nåväl, var det natur? Ja, fransysk natur, 
men — det var icke skönt! Eller var det författarens 
fel, som icke tillräckligt förmedlat övergången från 
det betydelselösa pratet till den gripande situatio- 
nen, så att sinnet ej var nog förberett, eller var det 
så fördomsbekajat att det icke kunde förneka modern 
en viss, stor grad av rätt, då hon handlat med tanken 
på sonens bästa! Nog av, en sådan utveckling av 
kraft i uttrycket hade vi aldrig sett på scenen, och 
vi beslöto efter slutad spektakelkväll antaga, att vad 



KONST, LITTERATUR 217 

som stötte våra sansade lynnen icke därför behövde 
Vara oskönt, då ju konsten aldrig kan underlåta att 
Vara nationell och det franska lynnet är sådant som 
det är och det sydligare Italiens än mer sådant, så 
att man där behöver en Rossis eruptioner för att 
känna sig tilltalad och ju M. Ma ra is, Wladimir, 
var en beskedlighet bredvid Ros si. 

Den effekten gjorde emellertid grevens utbrott, 
att modem böjde sig och beslöt åstadkomma skils- 
mässa mellan de nygifta för sin sons skull. 

Tredje akten spelar hos de nygifta. Här hade 
mr Marais åter en scen av eld och lågor, då han före- 
brår sin gamle lekkamrat, kusken Osip, hans otack- 
samhet. Ridpiskan viner förbi dennes ansikte gång 
på gång och man fruktar få bli vittne till en knut- 
ning. Det låg dock något storartat i detta vulkaniska 
utbrott av passion, som man så sällan får se i verk- 
ligheten bland tama människor, det var en naturkraft 
i rörelse; det var något av skydrag, av åskväder. 
Det var dock svårt med våra föreställningar att kunna 
längre än ett ögonblick behålla det upphöjda i in- 
trycket, ty skådespelaren var en liten herre, något 
över fem fot vid pass, med nätta mustascher, oman- 
lig, men spänstig växt, klädd i en kort, tätt åtsittande 
uniformsjacka, ridbyxor och bottes molles. 

Anna spelades av den blonda HélénePetit, 
men det var för mycket parisiska för att vara ingenue. 
Osip gjordes av en debutant som var kusk och liv- 
egen alltigenom. 

Då vi efter pjäsens slut sökte klargöra för oss 
vad vi inhämtat av vårt teaterbesök den aftonen och 
då vi anställde jämförelser mellan de särskilda upp- 
trädande och dem som vi tänkte hemma hos oss skola 



218 KULTURHISTORISKA STUDIER 

bära rollerna i samma pjäs, kände vi tydligt att vår 
första dramatiska scen står mycket högt. Det lär 
icke vara fint att erkänna det, det skall visa brist på 
omdöme att tala om Dramatiska teatern i samman- 
hang med världens första scener, låt gå! — Skåde- 
spelarens material är )u människan, och människor 
finnas annorstädes än i Paris, där man lever ett ab- 
normt, hektiskt, förkonstlat liv. Fransmannen har 
av naturen fått ett livligt, vaket sinne och är född 
med smak, men för honom finnas klyftor i anden, dit 
han aldrig fått eller velat komma. 

Det som först bländat oss, det skenbart flärdfria, 
det oöverträffliga samspelet vilade på en brist: från- 
varon av vad vi kalla karaktär. Alla talade på 
samma utmärkta sätt, alla atrapperade samma klang- 
färg i rösterna vid samma slags sinnesrörelser; alla 
de unga herrarna voro lika : outväxta, med svart, slätt 
hår och små svarta mustascher, uppburo de sina fina 
kläder förträffligt; ingen stack över den andra; och 
damerna på samma sätt: lysande, smakfulla dräkter, 
eleganta maner, men osympatiska, karaktärslösa, ty- 
piska; alla tycktes under maskerna ha förlorat sina 
personligheter, om de ens haft någon; ty person- 
lighet är ett rent germaniskt ord, vilket, på grund 
av bristande motsvarighet i verkligheten, saknas i de 
romanska språken. Vad är då det där personlig- 
het, som man så ofta är ute och kör med och som nu 
skall vara något så utmärkt? Åjo, det är helt enkelt 
det, som skiljer den ena människan från den andra; 
det är det ursprungliga, som hon haft mod att hålla 
på, oaktat alla samhällets hyvlingsförsök. Detta mod 
måtte förekomma oftare i mindre stater, där faran 
är mindre. 



KONST, LITTERATUR 219 

Här möter man en fråga, som inom skådespelare- 
konsten så länge varit olöst och som vi tro ej kan 
lösas annat än på det gordiska sättet. Man har näm- 
ligen undrat — det kanske är ordet — om skåde- 
spelaren skall uppge sin personlighet helt och hållet 
och krypa in i sin roll, så att han själv försvinner, 
eller om han icke skall göra det! Vi tro helt enkelt 
att han icke kan det förra, om han har en utpräglad 
individualitet. Den konsten, att försvinna själv, kan 
man bäst på sekundteatrarna, där man gör typer, som 
man kallar karaktärer; det är ju lättare att göra sig 
osynlig, då man är liten. Dahlqvist var ju en mycket 
markerad och begåvad personlighet, kunde därför 
aldrig bli annat än sig själv — icke annat — och det 
var tillräckligt, ty han var visserligen stor; i mindre 
partier måste han vara dålig, ty åsnehuden stramade 
lejonet. 

Och resultatet av vår afton! Våra skådespelare 
äro i det hela lika goda som fransmännens, men spela 
kanske icke som de! Här spelas kanske för mycket 
ibland och för litet understundom ; man är liksom rädd 
att ta publikens uppmärksamhet i anspråk och går 
över ställen som förefalla oväsentliga, man litar för 
litet på dess fattningsförmåga och sätter överflödiga 
utropstecken; man är något för artig mot dem som 
äro tacksamma att de få komma och se, och därför 
tors man ej släppa dem ur sikte. 



220 KULTURHISTORISKA STUDIER 



Porslinsbilder. 

Även den som ännu med okunnighetens löje be- 
traktar jordens majoritet, människosläktets äldsta 
kulturfolk, skall dock vid en tävling i en betydande 
konstart icke kunna underlåta giva kineserna priset. 
Se blott dessa krukor, av Famille verte, i den skönaste 
gröna grundton; de hava varit i bruk vid privat an- 
dakt; intet offerblod har besudlat dem; de ha på 
sin hö^d slutit paeoner och camelior, eller askan efter 
litet rött silkespapper; dessa drakar och avgudabilder 
äro icke farliga; det tror ingen på dem mer än vi 

tro på . Och mandarinänderna eller storken 

ha gått samma öde till mötes som den romerska 
galgen — nämligen att kvarstå som ett motiv i orna- 
mentiken, uttrycksfullt ännu i döden genom sin form 
även sedan betydelsen gått förlorad. 

Man tycker att kinesernas försummande av per- 
spektiv är lustigt; det är vid yt-ornamentering all- 
deles riktigt, ty huru skulle en kuUrig yta fyllas av 
ett landskap målat som landskapsmålning? Därom 
kunna de tyska, t. ex. Frankenthals porslin ge besked. 
Ligger det måhända icke något förnuft i anekdoten 
om Gherardini, den franske jesuiten, som år 1698 om- 
talas ha varit anställd som porslinsmålare hos kej- 
saren Kang-Hi, Gherardini hade målat arkitektur 



KONST, LITTERATUR 221 

perspektiviskt. Åskådarna blevo förvånade och trodde 
att något trolleri var med; ännu då de rörde vid 
pjäsen kunde de knappt bli övertygade om sin syn- 
villa. Då fattade de den meningen: »att ingenting 
Var mera stridande mot naturen än att framställa av- 
stånd där de icke finnas eller icke kunna finnas.» 
I det för oss dumma svaret ligger bestämt en 
nypa sanning och säkert är att kineserna äro mycket 
överlägsna i ornamentiken ; en kruka skall verka mest 
genom sin form och denna blir tillintetgjord genom 
perspektiviska målningar. 

Om man i Chrysanthemo-paeonienne- 
familjens pjäser observerar kinesernas sätt att behandla 
blommor och träd, skulle man tro dem sakna sinne 
för det karaktäristiska i naturen; men långt ifrån 
är detta förhållandet, därom kan deras botaniska 
och zoologiska encyklopedier, där exempelvis fåglar 
äro likaså noggrant kopierade efter naturen som 
Wrights berömda fiskar, där fjällen äro räknade, 
men på samma gång försatta i de mest livliga natur- 
liga ställningar, hängande på kvistar, klättrande, fly- 
gande, kyssande varandra i luften etc. Söker man 
i en örtebok upp en P ae o n i a eller Chrysanthe- 
m u m, så skall man genast känna igen släktet, men 
arten blir svårare att bestämma. Porslinsblommorna 
äro realistiska, men endast till en viss grad; de äro 
stiliserade, men i porslinsstil; de ha varit blommor, 
men blivit petrificerade ; de ha antagit materialets stil, 
de äro av jord, men sintrade i elden. Jämför här- 
med Worcester -tallrikarna. Abstrakta linjeorna- 
ment i kanterna och mitt i den vita ytan en bukett, 
naturalistisk som en botanisk plansch, utan någon 
förmedlande övergång; gullvivor, så levande som de 



222 KULTURHISTORISKA STUDIER 

nyss plockats på marken och som om de aldrig varit 
i ugnen; de äro ditmålade; de kinesiska äro vuxna 
i kaolinet; och denna Caput mortuum, denna 
rödbruna, lugna färg, som varken någon peon eller 
prästkrage äger i verkligheten, är förträfflig tillsam- 
mans med den matta guldton, som kineserna visat 
mera konstförstånd att begagna än européerna; ty 
då de senare polera metallen, beröva densamma dess 
natur som mineral, dess kristallform, och ge den- 
samma den underordnade rollen av att reflektera ljus, 
vilket gör guldarbeten odrägliga, vilket de äro då de 
äro stilvidriga, förstå kineserna att låta metallen verka 
som färg och bibehålla sin natur okränkt som mineral. 

Vad formen beträffar på de kinesiska krukorna, 
så förefaller densamma ofta tung och oelegant i jäm- 
förelse med de europeiska, isynnerhet de grekiska. 
Detta beror dock på desammas ändamål, att vara sta- 
bila, att förvara, icke att ösa ur; därför saknas hankar 
och mynningar, och vad som brast i formen måste er- 
sättas i färg, vartill de stora ytorna så väl lämpa sig. 

Mången gammal regel med grundlagsnatur blir 
vid ett opartiskt betraktande av de kinesiska orna- 
menten något skakad: så till exempel den om den 
grekiska meanderns synnerliga utmärkthet framför de 
andra; oss förefaller densamma tröttande och en- 
formig emot den kinesiska, som är både mera sinn- 
rik och levande än den grekiska utan att vara barock 
som aztekernas. 

Att kineserna äro skarpa tecknare med synner- 
ligen utbildad känsla för form beror måhända på 
tillvaron av deras skriftspråk, det skönaste och sinn- 
rikaste i världen, där läsningen av en bok försig- 
går som upprullandet av ett panorama, 



KONST, LITTERATITR 223 

Huruledes européerna bragt kinesiska konsten i 
niisskredit genom oförståndig imitation, och huru man 
fått kinesisk att betyda barock, skall vid omtalandet 
av rococons uppkomst vid porslinsfabriken i Dres- 
den utredas. 

Vi måste innan vi gå vidare i få ord antyda kruk- 
makeriets d. v. s. porslinets och fajansens historia. 
Äkta eller hårt porslin tillverkades i Kina omkring 
200 år före Kr. Dess genomskinlighet, dess förnämsta 
egenskap gent emot den opaka fajansen, härleder 
sig av materialets, kaolinens, porslinslerans be- 
skaffenhet. 

Först 1518, sedan portugiserna seglat om Goda 
Hoppsudden blev kinesiskt porslin, under namn ost- 
indiskt, bekant i Europa. Länge imiterades dessa 
porsliner vid bruken i Sévres och Meissen, Chelsea 
och Neapel genom en konstgjord massa, och kallades 
fabrikatet mjukt porslin. Då kaolinen först i början 
av 1700-talet upptäcktes i Sachsen, kan icke talas om 
äkta hårt porslin före den tiden. 

Om de grekiska vaserna lämnas åsido såsom bil- 
dande en säregen grupp, så träffas fajansen i Europa 
tidigast hos araberna; överfördes till Baleariska öarna 
(Mallorca) ; kom till Italien och uppträdde såsom själv- 
ständig konstart under Renässansen med Urbino- 
Majolika eller Rafaelsporslinet; samtidigt och senare 
tillverkas fajanser i hela Europa. De vackraste äro: 
de franska från Nevers och Rouen samt Palissy- 
godset, de holländska från Delft, de tyska från Niirn- 
berg och Strassburg, de italienska från Neapel (Capo 
di Monte) och de engelska från Staffordshire (Wedg- 

15. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



224 KULTURHISTORISKA STUDIER 

wood). Detta kan v^a nog för vårt ändamål, ett litet 
försök om krukmakeriets (keramikens) estetik. 



Tillvaron av den verkligt kungliga f. d. Tessinska 
samlingen Urbino-Majolika på Nationalmuseum och 
den alls icke dåliga av grekiska vaser därsamma- 
städes är en högst lycklig tillfällighet för vårt lilla 
land. 

Rafaelsporslinen äro glada och lugna; man ser 
den mänskliga handen som fört penseln och modeller- 
stocken (eller drejskivan). Det nakna, kalla vita finns 
icke här, utan varma, gula jordfärger, som antyda 
materialets beskaffenhet; ingen abstrakt ornamen- 
tering, utan mänskliga figurer, antikt och kristet myto- 
logiska scener, kopierade efter mästares mönster; de 
verka ursprungligt som handskrifter gentemot tryckta 
böcker; formerna äro ofta naiva och pjäserna ha 
stundom satt sig i bränningen. Det är renässansens 
glada konst som icke skydde att gå ut i livet; Luca 
della Robbia målar fajansplattor till Leo X : s salar 
i Vatikanen, Benvenuto Cellini gör broscher och ör- 
hängen, och Rafael själv målar — tapeter. Vilka för- 
skräckliga lärdomar för det 19: de århundradet! 

Men, frågar man, dessa tallrikar äro väl ämnade 
att fungera på gudarnas bord; icke är väl så lämp- 
ligt att skära en rostbiff över en madonna eller öppna 
ostron på Galateas triumf! Varför icke! Varför skulle 
icke ögat fägnas och varför skulle icke en så djurisk 
förrättning som att äta kunna få adlas genom att 
andra helt främmande föreställningar förtaga det råa 
i proceduren! Ja, men det är icke stil! Vad är då 
stil? Därom har Semper skrivit en klyftig bok vars 



KONST, LITTERATUR 225 

innehåll kan få rum på två rader. Ett föremåls 
stil betingas av dess ändamål och mate- 
rialets beskaffenhet! Där är hela hemlig- 
heten som konst-industriidkarna nu hava fått till 
skänks! Varför äro Sévresvaserna dumma och hög- 
färdiga? Därför att de vilja vara mer än de äro 
— lera, och ge sig ut för guld, för metall eller ädla 
stenar; varför är det dumt att dricka champagne 
ur flata glas och röda till på köpet! Därför att det 
finns höga med trång mynning som lämna en mindre 
avdunstningsyta för kolsyran och därför att dessa 
visa vinets egen färg som är mycket vackrare än 
glasets, vilket förhållande icke äger rum med Rhein- 
vinen, som också göra sig bättre i gröna. Det är 
icke oförnuftigt, som rigorister påstå, att trampa en 
blommig matta, men att sitta på en broderad hund 
eller trampa ett älskande par i ansiktet, det är oar- 
tigt; men därför behöver man icke heller leds ihjäl 
på hypotenusor och parabler. 

Stil skall det vara i allt, men icke en utkonstru- 
erad, pedantisk, sådan som nu för tiden tillverkas av 
tyska professorer. — Stil är sunt förnuft — smak — 
helt enkelt. 

Rafaelsporslinet må gå stillagar förbi; det är 
vackert, helst man hade den smaken att dekorera 
efter pjäsens bestämmelse. Så t. ex. pryddes ett 
toalettfat, en vattenkylare, eller andra kärl avsedda för 
att behålla vatten, med ämnen som Venus Anadyo- 
mene, Moses i Röda havet. Galateas triumf. Synda- 
floden; frukttallrikar med årstidernas gudomligheter, 
vinskörden o. s. v. 

Tämligen nära står Palissygodset; uppfunnet och 
tillverkat av Bernhard Palissy, Catharina av Medicis 



226 KULTURHISTORISKA STUDIER 

protegé; det är numera mycket bekant genom de 
praktfulla imitationer som varit synliga i svenska 
marknader. Här lägges mera an på modelleringen än 
färgen; understundom ren naturimitation av reptiler, 
fiskar, snäckdjur ; understundom full renässansstil, 
allt i den allvarliga brungröna, stundom blåsvarta 
färgton som gör varan så ståtlig, öch då lämnar den 
Rafaelsporslinet långt efter sig; det är icke längre 
industriartiklar; det är fullständiga konstverk; skulp- 
turer — icke målningar. 

Bland de övriga europeiska fajanserna torde 
Nevers' stå högst. Catharina av Medici inkallade ita- 
lienska arbetare, vilka arbetade i sitt lands stil; se- 
nare imiterades persiska mönster, och av denna fa- 
brikation hade konstindustriutställningen i Stockholm 
1877 en liten men briljant samling i bleu Perse. 
Det är full stenstil; små vita fläckar i den mörkblå 
materien giva det hela ett särdeles präktigt utseende; 
man tror icke att det är glasyr, det ser mera ut som 
om det vore massans egen färg; stora och enkla 
former, som så väl harmoniera med färgen, göra 
detta fabrikat till det nästan allra vackraste. Av 
Rouen, Marseille och Moustiers förtjäna de två först- 
nämnda särskild uppmärksamhet, emedan de åter- 
finnas i nya upplagor i Rörstrandsfabrikater, från 
den period då denna fabrik tog Rouen- och Marseille- 
fabrikatet till mönster, kanske Rörstrands bästa tid! 

Av de engelska fajanserna namnes alltid Wedg- 
wood främst; det mest prisade blåa med vita figurer 
är vackert, men tråkigt. Engelsmännen kunde icke 
göra något nytt; de imiterade länge ostindiskt blåvitt; 
försökte sig på andra färger, och barbariet kom fram. 
Då uppfann losiah Wedgwood antiken; han höll sig 



KONST, LITTERATUR 227 

till en svag blå bottenfärg och dekorerade caméartat i 
vitt, med grekiska och romerska figurer . Nu var män- 
niskokroppen ett ganska gott dekorationsmotiv hos 
de ytliga grekerna, men vi ha ledsnat på detsamma, 
och kroppens betydelse såsom skön för sig själv 
har gått förlorad; vi kunna beundra men knappast 
älska dessa på ren formverkan ställda arbeten. 

Delft-fajanserna äro i sin klumpighet och enkla 
blåvita dekoration mera tilltalande för oss; det ligger 
en viss bonhomie över dem, som rör våra germaniska 
sinnen, och när vi se på de tyska stenkärlen känna vi 
oss först riktigt hemmastadda. En sådan där mugg 
borde Luther ha förfriskat sig ur när han översatte 
på Wartburg; den är gammaltestamentlig och gammal- 
tysk — men den hör ej till fajanserna. 

Och så äro vi framme vid porslinen; och vända 
oss först till Vieux Sévres. Vad är det då som 
gör Vieux Sévres så oförklarligt märkvärdigt och så 
dyrt? Det är ju icke ens äkta porslin, varmed ju 
publiken menar det bästa; det är icke så elegant i 
formen just heller, målningarna äro minutiösa, petiga; 
den gröna fonden är tung, död, och väcker som allt 
grönt föreställningen om gift, vilket är en obehaglig 
egenskap hos tallrikar, således ostil; den middagen 
(eller supén) skall serveras i en boudoar, där denna 
servis skall vara med; det är fint, men det är mes- 
quint; se på Neversfajansen ; se de stora faten; vilka 
stora människor och vilka små ! ! Eller för att jämföra 
med värdigare föremål, de kinesiska porslinen! Vil- 
ken gnistrande glans i dessas glasyr; vilka lysande, 
men levande färger; det är emalj mot den gröna Sé- 
vres-färgen, vilken förefaller påstruken och fernissad 
så att penseldragen delvis synas. Sévres-porslinen 



228 KULTURHISTORISKA STUDIER 

göra anspråk på att bedömas mera från måleriets än 
skulpturens ståndpunkt, då dekorationsmålarens namn 
ofta anges. Varför dessa målningar från slutet av 
sjuttonhundratalet lyckades eller ansågos bättre lyckas 
på frittporslinet (påte tendre) än på det hårda, här- 
rörde av materielets större lämplighet att mottaga 
färgstoffet, då massan utgjordes av en blandning av 
krossade mineralier och organiska ämnen. 

Vackrast äro de sévres-vaser som äga de ryktbara 
bottenfärgerna b 1 e u du R o i och rose Pompa- 
dour. Vad som räddar dessa i ytdekoration över- 
lastade pjäser är deras oftast stilfulla, från de grekiska 
vaserna lånade former, varom åskådaren dock hindras 
att erinra sig då han samtidigt skall beundra genre- 
målningar efter Oreuze, Watteau, Boucher. Att oak- 
tat allt detta Sévres-porslinet har sina fanatiska be- 
undrare kan man förstå, då här ännu röjes en viss 
behagfull prakt och oftast smak i modelleringen, men 
att förhållandet kunnat vara detsamma med det 
Sachsiska, sådant det uppenbarar sig i början av 
sjuttonhundratalet, är obegripligt. Här är ju allt 
sinne för form, färg och stil frånvarande; det är ger- 
manens tungsinne som skall imitera fransk upp- 
sluppenhet; det är rococon menar man, men det är 
den teutoniska rococon, icke den galliska, ty den såg 
ut ungefär som Sévres-porslinet, det är kineseri säger 
man, men det är det missförstådda Kina. Hela orna- 
mentiken är hopstulen, sammanvräkt! En tysk barna- 
föderska sitter på en dorisk plint och håller en tre- 
armad romersk akantusrulle under armen, allt kine- 
siskt — nej bevare oss — niirnbergskt, ärtgrönt be- 
målat, och man har en kandelaber. Den vanliga upp- 
giften att rococon blivit uppfunnen i Dresden är helt 



KONST, LITTERATUR ' 229 

enkelt oriktig, ty den är endast en fortsättning av 
1600-talets barock, som var ett befrielsekrig från re- 
nässansens något ensidiga antikvurmeri. Att vilja 
läsa kulturhistoria i konstverk har sina faror; vem 
kan se stångpisk- och käpptiden i denna självsvåldiga 
konst; här finns icke en rät linje — och allt skulle den 
tiden vara snörrätt! Och om det vore ursprungligt 
som annan galenskap — men det är lånat — det är 
det värsta. Det ledsammaste i denna fabrikation är 
dock den från Frankrike hämtade manien att tillverka 
— gubbar, porslinsgubbar vilka dock ha det kuriösa 
intresset att vara illustrationer till den samtida littera- 
turen, synnerligen herdepoesien. Detta om det 
Sachsiska porslinets på sitt sätt originella presta- 
tioner; att vackra saker också frambragts isynnerhet 
under den period man imiterade franska former, visa 
de vackra pjäser som finnas i konungens samling. 

Vad de övriga äldre tyska porslinen från Franken- 
thal, Fiirstenberg, Berlin, Wien, m. fl. beträffar, så kan 
i allmänhet sägas att de äro ointressanta, tunga i 
form och stillösa i ornamentering. 

Att, till sist, yttra sig om det äldre svenska kruk- 
makeriet, är både ledsamt och förödmjukande och 
skulle vara det än mer, om icke våra fabriker på 
senare åren tagit en sådan ofantlig fart framåt att 
deras tillverkningar, helst imitationerna efter goda 
gamla utländska mönster, gå väl i utländska mark- 
nader och vunnit ampelt erkännande på de senare 
stora utställningarna. Ett måste dock anmärkas rö- 
rande Mariebergs fajanser, att de blivit överskattade 
vad skönhet beträffar, ty allmänheten, som hör hur 
begärlig och dyr den varan är, går och föreställer sig 
att den på den grunden skall vara vacker eller stil- 



230 KULTURHISTORISKA STUDIER 

full. Dess dyrbarhet härrör helt enkelt av dess 
synthet, ty Marieberg utövade endast en trettioirig 
verksamhet i slutet av förra århundradet. Det tog 
sina mönster* från Strassburg, någon tid från Rouen 
och sedan — av sig själv, och då blev det sorgligt. 
Pjäserna äro, vad modelleringen beträffar, mycket 
primitiva, som klossritningar; färgerna avskräckande, 
isynnerhet den blåfruset röda, den ärtgröna och den 
ölsupsgula. Den beryktade och flera gånger avritade 
punschbålen härmar ett träkärl, en bytta; frukterna 
äro icke illa modellerade; men färgen! Och dessa 
kineser och dessa kinesiska imitationer och kräm- 
koppar och soppterriner — det är prov på svendc 
konst, det är sant, de se verkligen mycket foster- 
ländska ut, men älska dem — omöjligt! 



KONST, LITTERATUR 231 



Spår av svensk folkdramatik. 

Jämlöpande med konstpoesien, vilken ofta, just 
därigenom att den försmår den jordmån tiden kan 
bestå, nedsjunker till ett blott och bart nöje, går 
folklitteratureh i de så kallade folkböckerna. »Dessa,» 
säger P. O. Bäckström i sitt bekanta arbete Sven- 
ska Folkböcker, »hava varit ännu mera miss- 
kända än de egentliga folkdikterna. Deras vanligen 
föga inbjudande yttre och ovårdade inre hava icke 
varit särdeles ägnade att tillvinna dem något varmare 
deltagande av de bildade klasserna.» Detta skillings- 
tryck (snusbod- och positiv-visorna) har av en senare 
forskare blivit underkastat långvariga granskningar 
i annat intresse än det bibliografiska och därvid givit 
viktiga bidrag till svenska folklynnets historia, och det 
är bland dessa vi hittat ett gammalt spår, på vilket 
man kan få upp rudiment av en svensk folkdramatik, 
vilken visserligen varit känd, men dock ej påaktad 
av forskarne i svenska dramatikens äldre historia. 
Man har, något tvunget, i folklekarna och de mera 
dialogformigt hållna visorna sökt antydningar till en 
ursprunglig svensk folkdramatik, men helt och hållet 
förbigått de långt mera dramatiska samtal, vilka 
anträffas i den tryckta folklitteraturen, och, vad värre 
synes, varit okunnig om den bland folket traditionsvis. 



232 KULTURHISTORISKA STUDIER 

ofta i handskrift, cirkulerande art av poesi, som, av- 
fattad i dialogform, visserligen icke kräver sceniskt 
uppförande, men dock förutsätter stor mimisk förmåga 
hos föreläsaren och vilken genre icke kan hänföras 
under annan än den dramatiska. 

Redan i slutet av 1600-talet finner man i den 
tryckta folklitteraturen en dialog under namn: Ett 
Lustigt Samtal Emillan Twenne Gallante 
Pijgor Wijdh Nampn Karin och Kirsti n, 
Huruledes the bekänna för hwar andra 
theras heemliga fördolde Angelägenhe- 
ter. Samtalet är visst icke någon dramatisk produkt, 
men dialogen är rask och framåtskridande och mycket 
mer dramatisk än den, som förekommer i Mariu- 
klagan, vilken ju räknas till Sveriges dramatiska lit- 
teratur. Dialogen uttrycker den tjänande klassens 
missnöje med sin betryckta ställning och sina tröst- 
lösa utsikter för framtiden, såvida man icke kommer 
till giftermål. 

På 1700-talet blir samtalet livligare och sceneriet, 
likasom de uppträdandes rörelser, angives inom paren- 
teser; och det hela kunde lika gott uppföras som 15- 
och 1600-talets odramatiska bibeldramer. 

Twenne Uplands Drängars Samtal i 
Upsala Distings-Marknad (Gävle 1765), för- 
fattat på alexandriner, är ett över måttan komiskt 
samtal, i vilket visserligen själva handlingen berättas. 
Jan och Mats träffas i markna^n och stifta genast 
fred och vänskap efter att förr ha »knivats» litet med 
varandra på uppländskt vis; därpå berätta de sina 
öden under marknaden, och detta på ett högst må- 
lande och dramatiskt sätt; upplösningen blir, att 
Mats, som efter att ha kört in en sjuk kalv blivit 



KONST, LITTERATUR 233 

bortvisad från torget, av J a n erhåller ett litet pen- 
ninglån, som de båda gå och förvandla i öl. 

Jan. 

Hör Mattes I om du wil, ätt' wi ä så go' vänner; 
Wi ä nå lita slägt, par HerrgåFs Bönders sönner, 
Så ska jag lät' däg få jen Sexmarks Plåt täl läns, 
Jag wet jag får igen, fast du inf ger cutens. 

Mats. 

Ah Jans! gu löne däg så wackert du nu sprakar, 
Nog ska jag minnas däg, när du som jag utråkar. 
Du sir hwa likas mäg, jag har jen torrån spott. 
Kan du nu wisa mäg på ölä, som ä godt? 

Skriften är omtryckt minst fem gånger. 

Omkring 1826, då tjänstehjonsstadgan revideras, 
uppstår en hel liten kvasi-dramatisk litteratur, be-, 
handlande frågan, varav vi endast kunna anföra några. 

Twenne Flickors Samtal. om de tjen- 
ster, som de innehaft öfwer sommaren 
1826. Hållet den 24 Oktober 1826 hos en 
Madam på Söder nära Kattrakar eg ran- 
den. Sthm 1826. 

Twenne märkvärdiga och icke fula 
Flickors Klagan för hwarandra itrakten 
af sista Styfwern, en wacker stjernklar 
qwäll, i början af November innevarande 
år, öfver deras odrägliga Tjenster, som 
de nu, tywärr,ej kunna slippa ifrån förr 
än den 24 April nästa år, om de lefwa och 
ha helsan. Sthm 1826. 

Märkligast av hela denna piglitteratur är dock 
Wår tids Pigors hemliga bedrifter, Sthm 



234 KULTURHISTORISKA STUDIER 

1826, både genom dess dramatiska form och genom de 
inblickar, den ger i huvudstadslivet sådant det rörde 
sig på 1820-talet. 

Stycket är indelat i sex scener och kunde mycket 
väl lämna motiv till ett s. k. folkskådespel i sex tavlor. 

1. 

»Pigan Karin och jungfru Lisett stå på Jern- 
torget, inbegripna i handel med landtfolket. Kl. är 8 
på morgonen. Karin, tarfligt klädd, håller på att köpa 
en kappe potatis; Lisett, i bombasinsklädning, tyg- 
kängor, engelska strumpor, präktiga silkes-schaletter 
på hufvud och hals samt med redikyl i handen, står 
vid en bondkärra och frågar priset på kycklingar.» 

Det samtal, som nu föres mellan de båda forna 
kamraterna, går ut på att visa, vilka medel jungfru 
Lisett använt för att förbättra sin ställning och skaffa 
sig de vackra kläderna. 

2. 

»Klockan är 7 på aftonen. Lisett sitter på ert 
bänk vid Karl XIII:s torg, språkande med en annan 
jungfru, Karolina. Begge äro högst gentilt och lätt 
klädda.» 

Innehåller förklaringen på det förra och ger en 
livlig föreställning om jungfru Lisetts inbringande 
sysselsättning. 

3. 

»Ett kommissionskontor, der föreståndarinnan, 
mamsell Winke\,\.\\\\V.aL Vv^W^x Vii^bvbUotek och pension 



KONST, LITTERATUR 235 

för unga flickor, som lära att sy fruntimmershattar, 
negligéer och dylikt. Klockan är 8 f. m. Flere tjenst- 
sökande samla sig i förstugan, och vänta der, tills 
mamsell Winkel åt gårdssidan utsläppt löjtnant Blixt- 
nas, som aflagt ett något sent aftonbesök eller en 
något tidig morgonvisit hos en af mamsellns unga 
elever. Ändtligen öppnas dörren åt portgången, och 
nu inströmma de tjenstegiriga personerna och upp- 
ställa sig framför mamsellns skrank.» 

Samtalet blottar upprörande förhållanden och 
visar, att kommissionskontoret blott är en skylt för 
en smutsig hantering. 

4. 

»En träbyggning på söder, nära Fatburholmen. 
I en liten kammare med dåliga möbler och innanrede 
sitter en käring vid ett rankigt bord med en kaffepanna, 
några par spruckna koppar samt ett par smutsiga 
kortleker framför sig. Den gamlas näsa strålar af 
karbunklar, håret slänger vildt omkring axlarna, fing- 
rarna blänka af guldringar, medan kroppen är höljd i 
de orenaste slarfvor, och undan den gråbruna luggen 
framsticka ett par gnistrande uggleögon. Det klappar 
på dörren. Käringen ropar: 'Hwem är der?' — Utah- 
före svaras: 'Bekanta; war god och låt opp. Fru 
Qvastberg!' Dörren öppnas, och trenne jungfrur in- 
träda.» 

Fortsättning på föregående mörka historier. 

5. 

Klappbryggan vid Packartorgssjön. Pigorna Lena, 
Brita, Maja, Greta och Lovisa ligga i särskilda ho«.t 



230 KULTURHISTORISKA STUDIER 

och klappa kläder. Maja vänder sig till Lena med de 
orden : Hur länge har hon warit- hos den der Kam- 
rerns ? 

Lena. Inte längre än sedan i wåras, och inte 
tänker jag bli der längre än till nästa månad. 

Maja. Det är ju han som lånar ut pengar för 
judars räkning, och hugger sjelf till tredubbelt så stor 
procent? 

Lena. A ja, deruti är han inte noga, men så 
mycket mer i hushållet. Tjenstfolket åtminstone 
måste slafwa och swälta. Om jag .ändå sluppe att 
wara med wid den förtretliga flyttningen. 

Maja. Hvad, skall han inte bo qwar wid Sten- 
huggeriet ? 

Lena. Nej, i nästa månad flyttar han midt för 
Finska Paradiset. En bild af helwetet wore måhända 
en mera passande skylt åt honom. 

Greta. Hör Brita, ärnar du dig ut i morgon? 

Brita. I morgon? Jaså, det är Söndag; ja, då 
är det min fridag. 

Greta. Då följas wi åt i morgon afton att se 
på Swearnes hemkomst. 

Lovis. Jag följer med. 

Greta. Är hon också ledig då? 

Lovis. Ja, mitt Herrskap skall på Djurgårds- 
spektaklet. 

Brita. Der war jag i onsdags och såg Rochus 
Pumpernickel. Kors, hwad det är för en tokrolig 
pjes ! 

Greta. Ja, han ser alltför besatt ut i frun- 
timmerskläder. 

Lovis. Än när han kommer inridande på bo- 
rickan då? 



KONST, LITTERATUR 237 

Greta. Och när han slåss med Doktorerna sen ! 

Lena (till Maja). Den som hade sådan frihet 
som de der flickorna: de få ofta roa sig, men jag 
stackars f-n slipper aldrig ut. 

Maja. Inte jag heller. Men jag hoppas, det blir 
wäl bättre. 

Lena. Skall hon då också flytta ? 

Maja. Nej ; jag skall gifta mig med en volontär 
och städa för ett par herrar. 

Lena. Jag skall komma till en Fru, som hyr ut 
rum åt resande; nog tror jag der blir förtjenst, men 
ledighet, det blir en annan fråga. 

Maja. Får hon inte gå i kyrkan heller? 

Lena. A, jo ; det nekas mig inte. 

Maja. Kom då i morgon till mig, i stället att 
gå till kyrkan; jag skall gömma kaffe åt henne. 

Lena. Ja men ; jag skall bjuda igen när jag 
kommer i min nya tjenst. (Alla fortsätta åter klapp- 
ningen ; efter slutadt arbete vandrar den ena efter den 
andra hem till sitt.) 

Dialogen är onekligen förträfflig, och situationen 
saknar icke sin stämning. 

6. 

»Ett kök i ett litet borgarhus. Frun efterser något 
i skafferiet, medan Pigan Ulla rensköljer några glas 
och tekoppar. Krts! ligger der ett glas i golfvet.» 

Samtalet, som därpå följer, röjer från pigans sida 
en viss förtrolighet med Babeufska och Saint-Simo- 
nistiska idéer. 



238 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Är 1834 uppstår en Koleradramatik. I ett Sam- 
tal imellan Kammarpigan Carin och Hus- 
pigan Christine om Choleras jukdomen 
vederlägger jungfru Carin de ohyggliga rykten, som 
i huvudstaden voro gängse hos de obildade klasserna, 
rörande de sjukes behandling på lasaretten. 

Att utforska dessa styckens upphovsmän är en 
svår sak, och gjorda försök hava i senare tider icke 
krönts med synnerlig framgång. Antingen denna lit- 
teratur diktats av någon bland folket, vilket är mindre 
troligt, eller de äro översättningar eller bearbetade 
reminiscenser från uppförda teaterpjäser, kvarstå de 
dock alltid som en folkets egendom och hava icke 
underlåtit att utöva ett visst inflytande. 

Svårare blir dock att utgissa källan till dessa 
bland lantbefolkningen i avskrifter eller i muntlig tra- 
dition bibehållna samtal, som cirkulera i vissa av 
Sveriges provinser. I Värmland hör man än i dag 
gamla inspektörer och bokhållare i skämtsamma sam- 
kväm bokstavligen uppföra solo små scener av okända 
författare, med mimik, gester och rösthärmning på ett 
ofta mycket förträffligt sätt. Ända till huvudstaden 
hava sådana bondepjäser förirrat sig, och säkert kän- 
ner mången stockholmare den mycket komiska lilla 
scenen : »En bonde, som vittnar inför tinget.» I Skåne 
är ett slags dramatiskt samtal, kallat »ramsa» eller 
»radänga», mycket i gång och uppföres icke, utan 
läses av en person. I Weibulls »Samlingar till 
Skånes historia», 1873, finnes som prov på språket 
i Färs härad ett sådant samtal, meddelat av dr L. P. 
Holmström. Det kallas Tjaringa-Snakk och är 
rätt lustigt, ehuru icke vidare av något dramatiskt 
liv. Ypperlig är däremot nedan meddelade radänga. 



KONST, LITTERATUR 239 

Den avskrevs sommaren 1877 i Veberöd av en bond- 
dräng, från en sedan 40-talet i orten cirkulerande 
handskrift, och är oss benäget delgiven av genre- 
målaren Jakob Kulle. Språket, med vilket vi i denna 
uppsats ej befatta oss, lär vara oäkta, d. v. s. upp- 
blandat med herrskapsmål, och återgives här nedan på 
uppsvenska för att underlätta läsningen. Stycket är 
fullt dramatiskt, mera dramatiskt än något stycke av 
Hans Sachs och icke mera rått, tvärtom konstrikare 
i anläggningen; kunde väl kallas proverb, då det 
är byggt på ett ganska klipskt motiv och vilar på en 
spets, den överraskande slutrepliken, vilken kastar 
ett ytterst komiskt ljus över det hela. Stycket kallas 
F r i a r e n, och borde heta Matfriaren. 

Personerna äro: Mannen, Kvinnan, Dott- 
ern Me*tta, Talemannen, Friaren. Scenen 
växlar fyra gånger. 

Att döma av styckets naiva, knipsluga och råa halt 
synes detsamma verkligen vara författat av en bonde; 
härför talar även språkets fullständiga anslutning till 
samtalsspråket. Misstankar skulle dock kunna uppstå, 
huruvida icke pjäsen blivit först författad av t. ex. 
en lustig informator eller en vandrande student och 
sedan vanställd, och huruvida den icke, liksom så 
många av våra folkvisor, varit i säck, innan den kom 
i påse.^ Någon bonde kunde ju ha varit inne i sta- 
den och sett en komedi, som han sedan berättat på 
sitt sätt hemma i orten och som sedan en tacksam 
åhörare befordrat till avskrift. Huru än härmed må 
förhålla sig, stannar författaren i förbindelse till den, 
som därom kan lämna någon upplysning. 

1 På Gotland sjungas redan folkvisor på melodier ur Sköna 
Helena, som folk varit inne i Visby och avhört! 

16. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



240 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Vi återgiva emellertid stycket i sammandrag och 
med uteslutande av alla råheter för att göra detsamma 
njutbart för läsaren. 

Kvinnan och dottern Metta samtala. 

Kvinnan. I dag få vi främmande, Metta ! Jag 
såg två skator; de skreko i dag tidigt, det betyder 
alltid * främmande, sa min gamla mor, och det slår 
in med. 

Metta. Hå, det är osäkert det blir i dag; det 
kan också kanske betyda något annat; vi slakta ju i 
går, så att skatorna kunna glädja sig åt avskrädet, som 
vi kasta ut, mor, kanske. 

Mannen träder emellan: han tror att det bara 
är tiggare, och dem skall man köra bort, ty man har 
på två år icke fått mera än 300 lass korn. Kvinnan 
menar dodc, att man bör göra ett undantag för spå- 
käringen. Hon vill så gärna, man skall spå Metta, 
att hon skall bli jut (gift). Mannen tror icke på annat 
än käringens aptit. Emellertid får Kvinnan syn på två 
karlar, vilka komma ridande in på gården; efter en 
lång överläggning besluter man, att golvet skall sopas 
och Metta tvätta sig, de främmande till ära. 

Därpå inträda Talemannen och Friaren, och föl- 
jande scen uppföres. 

Mannen. Kanske ni vill köpa säd, go' vänner? 

Tal em an nen. A nej; denne karlen har säd 
nog, mer än han behöver. 

Mannen. Måske ni vill köpa svin då, go' vän- 
ner. 

Talemannen. Nej, inte det heller ; denne kar- 
len som där står, har både säd och svin nog till 
guds välsignelse. Han ville gärna ha er dotter, far- 
bror; han är rik, och han vet, att I är den rikaste 



KONST, LITTERATUR 241 

lantman i våra orter; därför vill han ock ha ett rikt 
gifte. 

Samtalet föres hit och dit, tills Mannen befaller 
in en »sypp» och börjar förhöret med Friaren. 

Mannen. Hur stort hemman kan du ha, min 
kära Hans? 

Friaren. Jag har nästan ett halvt, kära svär- 
far. 

Talemannen (avbryter). Tyst, din stackare, 
du ska inte göra dig så arm du, du har ingen orsak 
tiiret; där sitter han och säger, att han nästan har 
ett halvt, och jag vet, att du har, fan i den, inte långt 
ifrån en åtting, du karl, det var annat det. 

Mannen. Ah, det kunde jag tro, han hade 
mer än ett halvt, ellers hade han inte rå' att ha 
sölvknappar i byxen; det kunde jag veta utantill. 
Hur mycket pengar kan du ha utlånta, Hans? 

Fri aren. A, jag hade i fjor 10,000 i räntor åf 
dom! 

Mannen. Kors, det var fasligt mycket pengar 
det du har, Hans. 

Talemannen (avbryter). Tro en inte! Han 
har, fan glo i den, långt flere pengar, än han säger 
till; jag vet, han har ett par hundra utlånta. 

Mannen. Hur mycket jord har du då till ditt 
hemman, Hans? 

Friaren. Låt mig se! Jag har väl en tolv 
tre hundra tunneland. 

T a 1 e m a n n e n. A, du ska inte sitta och göra 
narr av en gammal man. EXi har, min själ, jord nog, 
mer än du orkar bruka, din lathund. 

Mannen. Hur mycket åker kan där vara till 
den, Hans? 



242- KULTURHISTORISKA STUDIER - 

Friaren. A där ä\ låt mig se, om det kan 
vara två delar åker. 

Talemannen. Det är, min själ, åker alU vad 
du har, Hans! 

Männen. Har du någon äng till ditt heniman, 
Hans? 

Friaren. Ja,: det är det med! Den bästa 
ängen, som ä' till vår by, så ä' det den jag har; där 
kan väl vara två delar äng, så där. 

Talemannen. A, du pratar, det är väl äng, 
så mycket du har. 

Mannen. Har du någon torvjord till den! 

T a 1 e m å n n e n. Ja, min själ a' de torvjord, si 
mycket han har, farbror! 

Mannen. Men skog finns där väl ingen ? 

T a 1 e m a n n e n. Jo, fan i den, ä' ' det icke 
buskar det mesta, som är dugligt till kvastar och bok- 
bränsle. 

Mannen. Har du något gott vatten på dina 
ägor, min svärson? 

Friaren. A ja, gudskelov, det är gott att ha 
hälsan. 

Mannen. Nej, jag frågar inte efter, om du har 
hälsan, utan om du har gott vatten på ägorna. 

F r i a r e n. Jo men, har jag så, en bra säng att 
lägga flickan i. 

Talemannen. Bry sig inte om honom, far, 
han har så många omtankar om sin stora egendom, 
och nu ä' han så intagen i er dotter, så han hör inte 
ett ord efter vad ni säger. 

Examinerandet fortgår på samma kostliga sätt, 
tills svärfadern frågar: Hur gammal är du, min svär- 
son.^ 



KONST, LITTERATUR 243 

F r i a r e n. Ja, inte kommer jag ihåg om det var 
den starka vintern eller det va' året förut. 

Talemannen. Din lögnhund, du ä' inte så 
gammal, du ä' född långt på andra sidan om den 
starka vintern; du ä' lika gammal med mig, för vi ä' 
födda på var sitt årtal. 

Nu kommer »syppen» in. »Den ska du ta rent 
av, Hans,» säger Mannen. 

Talemannen. Nej, min själ, det får han inte ; 
jag vill inte ha besvär me'n; han lova mig, att han 
skulle hålla sig som folk, annars hade jag aldrig 
tagit honom med. 

Mannen. Se nu, rent av ska de vara! 

Talemannen. Han ska min själ lyda mig, 
farbror; jag vill inte, han ska vara ett svin heller, fast 
han kan få sig ett fylle; nej, jag känner karlen, han 
håller sig på måttan ; må tro, det är en karl, som nog 
vet, huru mycket han super. 

Mannen. Nå, så får denna go' vännen ta en 
tår dess mer, då. 

Talemannen. Jag tackar, men det ska vara 
det unga parets skål, och de tu sällas skål, och min 
egen skål. Skål allihopa, för nu går han; se så där; 
pu-pa-ha-au; den gjorde gott — det va' gott bränn- 
vin; du glor illa, far! Jag tog rent av. Jag har nog 
gjort det så bra, att jag har förtjänt en till, om jag 
fick den! 

Friaren. Ä, din strunt; vad har du väl gjort? 
Kan du säga det? 

T a 1 e m a n n e n. Å jo, min själ, jag vet nog vad 
jag har gjort; jag har suttit och ljugit denna mannen 
så ful] med Jögn och sagt, att du \^\ ^k \SJ«v^ \i^\'i>. 



244 KULTURHISTORISKA STUDIER 

för ati du skulle få dottern, din hund; vi vet nog, 
vad du är för en karl, i alla fall! 

Emellertid blir talemannen drucken, efter vad som 
kan märkas av hans tal. Kvinnan ger de unga tu en 
vink om att gå ut i sommarstugan och talas vid, 
och det är i sommarstugan som nästa scen spelar. 
De unga tu språkas vid om samma ämne som alla 
unga tu, ehuru deras tal är mycket osminkat och 
friaren fcke är så varm som flickan. 

Nästa scen är åter inne i stugan. Talemannen, 
som under mellantiden sovit, vaknar nu upp rusig 
som förut samt avslöjar sig och friaren fullständigt; 
varpå han i nästa ögonblick åter faller in i sin roll 
som taleman ; en högst förträfflig skildring, vilken 
verkar så omedelbart, att man känner varje misstanke 
avlägsnad om, att här skulle föreligga ett rådbråkat 
stycke konstpoesi. Talemannen bryter ut över mat 
och dryck och snyggheten på stället; han vill ovill- 
korligen resa sin väg, och därför håller han ett iro- 
niskt lovtal över alla parterna och slutar med ett 
löfte om, att Friaren snart skall komma igen och 
hemföra sin brud. Varpå slutscenen följer som så: 

Kvinnan. Nå, hur snart kommer du igen, 
Hans? 

Talemannen. Å, han blir inte länge borta, 
kära mor. 

F r i a r e n. A mor, jag har tänkt på sönda'n 
komma hit med häst och kärra att hämta flickan. 

Kvinnan. Kom då, Hans ; då ska vi ha bättre 
i ordning, så att faten åtminstone ska vara av bordet. 

Fri a ren. Farväl, svärmor och svärfar; farväl, 
min kära Metta; ha nu i ordning till sönda^n allt det 
nödvändigaste, så få vi talas vid om riktigheterna. 



KONST, LITTERATUR 245 

då vi bli ensamma. Ajö med er allihop, tack för go' 
välfägnad, tack för allt gott. 

M e 1 1 a. Kommer du bara säkert, Hans, på söd- 
da^n? 

Fri aren. Ja säkert, så framt jag inte ändrar 
mig! 

Slutet är verkligen överraskande och effektfullt. 
Dialogens irrgångar påminna om Holberg, och själva 
stycket avslöjar små egenheter och karaktärsdrag, 
icke alltför vackra måhända, vilkas tillvaro man väl 
misstänker hos den sydsvenske bonden, men aldrig 
fått full bevisning på. Här har man hans egen be- 
kännelse, och därför kan det lilla stycket ha sitt in- 
tresse, även om man icke avsåge dess rent dramatiska 
form. Men denna är också så äkta, då den icke be- 
gagnar sig av förklaringar och reflexioner, utan låter 
handlingen raskt och oavbrutet framflyta med de upp- 
trädandes dialog, vilken aldrig berättar utan att de- 
ducera, och just svårigheten att vid läsningen av 
stycket få idén klar är ett kännetecken på dess dra- 
matiska karaktär, då det förutsätter hjälp av gest och 
mimik för att få full och klar fattlighet. 



Av mera kulturhistoriskt intresse torde följande 
Samtal vara, vilket dock är lika så spelbart som 
många av de underhaltiga monologer, vilka begagnat 
scenen för sin framkomst, och vi meddela det, i 
anseende till dess korthet, i ostympat skick, för att 
såmedelst även införliva detsamma med den tryckta 
litteraturen. Det är en folksatir av folket självt över 
vidskepelsen och »klokskapen» och är såsom sådan 



246 KULTURHISTORISKA STUDIER 

märklig nog, då man förr icke velat tUldöma svenska 
folkpoesien andra egenskaper än sentimentalitet 

Två gummor, Tore och Anna, råkas efter 
lång skilsmässa, varvid följande samtal uppstår. 

Tore. Oudsfre', min goa vän Anna; det är 
många år sedan vi tjänte ihop hos Per Jens i Stor- 
gården. 

Anna. Minns du det, Tore? 

Tore. Snacka inte om det du, syster, den tiden 
va' inte te att likna vid nu, långt därifrån, Anna ! 

Anna. Ja, det har du rätt i, syster: då vi va' 
unga, då lekte hela världen för oss; men du, som 
jag, så ha vi nog fått lära annat; ja men ha vi .så, 
det är sant, ja men är det så, ja det ska Gud veta, 
Tore. Du är bra till åren ? 

Tore. Hur gammal kan du bli, Anna? 

Anna. Ja, det ska jag säga dig, syster; om jag 
lever så långt fram på året som då havren går i 
ax, så blir jag tre år inne på det fjärde tjoget, fa 
men blir jag så, det är visst och sant, Tore. 

Tore. Men bevars, är du så gammal, är du så? 

Anna. Hur gammal är du då? 

Tore. Ja, det ska jag säga dig: om jag lever 
så långt fram på året som då fåren lamma, så blir 
jag sju år på det tredje tjoget; ja men blir jag så, 
det är visst och sant, ja men är det så. 

Anna. Lever din man ännu, eller är du änka, 
lika som jag, kan tänka? 

Tore. Nej det blir just tre år sedan han dog, 
det var just så till års som då ärterna gick i balja, 
ja det är sant, ja men är det så. 

Anna. Å, herre Gud, då är det för dig lika som 
föx mig; det blir jämt tre år sedan han dog; han jor- 



KONST, LITTERATUR 247 

dades samma dag, som Ola Pers stora päronträ blåste 
omkull i kållandet, ja men blir det så, det är visst och 
sant, ja men blir det så. 

Tore. Minns du något, när vi va' flickor och 
tjänte ihop; då hade vi många tårar ogråtna; men 
vi ha oss själv att skylla för; när en är ung, så 
har en inte förstånd, nej men har en ej, det är 
sant; en håller alla drängar lika kära, men om en då 
vor' så klok och höll väl med en, så vor' det långt 
bättre, för det vet jag; om du minns så gick Mickel 
Nels Jören och danka' med mej en lång tid, och hade 
jag då hållit med honom, så tror jag, att det hade 
varit långt bättre än det vor^ men vad ska en säga 
om^et; det en ska ha, det ska en väl ha; ja det är 
väl så beställt. 

Anna. Du minns väl Christen Jens Pelle, hur 
var det väl med oss i hela tu år, men tro icke jag 
fick honom ändå; nej, för den förargliga tosan Bolla 
Månsa lade sig ju emellan, så blev det inte något av. 
Nu, Tore, vill jag inte snacka mer om det. Är någon 
av dina jäntor gifta? 

Tore. Bägg' två; den ena har fått en rote- 
soldat; han dricker opp så mycket han båd' äger och 
har, du kan tro, att jag sörjer för den jäntan ; den andra 
har fått en dräng i sta'n, och han är en snäll och 
klyftig karl, som kan allt vad hans ögon ser. Men 
säg, syster, hur kan du dra dig fram i dessa dyra 
tider; du har väl snålt om brödbitarna, kan jag väl 
tänka; å, ja, du gör väl som jag, spinner blår? 

Anna. Å, jag drar mig fram bättre nu, än när 
min man levde, för har jag ingen som håller mig, 
så har jag ingen som drar av mig. 

Tore. Ja, det har du rätt i, syster, jag brukte 



248 KULTURHISTORISKA STUDIER 

också spinna åt folk, men det la' jag bort, för det 
är som ordspråket säger, där växer inte gull under 
spinnrocken. 

Anna. Vad tar du dig då till, syster ; stickar 
du strunipor, eller vad sörjer du dig på, syster? 

Tore. Ja, det ska jag säga dig, syster, som det 
är. Det kom en vandringskvinna och lånte hus, men 
hon var min själ inte dum, kan du tro; hon lärde 
mig att signa oclK mycket mera, så jag kan förtjäna lika 
så mycket på en timme, som jag förtjänar på spinn- 
rocken en hel vecka. 

Anna. A, hur gör du, säg mig det, syster, vi 
bo ju så långt ifrån varandra, så jag gör dig ingen 
skada. 

Tore. Ja, väl kan jag lära dig klokskapen, bara 
du kan tiga. 

Anna. A, vill du det för mig, så vet jag inte 
vad jag ska göra ve dig. 

Tore. Ja, du må tro, att den klokskapen är det 
många här omkring, som vilja känna. Nu ska jag 
säga dig, syster: du ska inte begära något förut, 
utan låta dem ge dig vad de vill, så får du långt 
mer, än om du begär, för så lärde kvinnan mig. Sedan 
de då gett dig vad de velat, så ska du fråga om de 
inte har det eller det, så får du det med; ja, jag säger 
inte mer om den klokskapen, men jag vill då inte 
mista den för hela världen. 

Anna. Nå, men säg mig då vad du gör, syster, 
å, säg mig. 

Tore. Jo, om någon beklagar sig att ha fått 
trollskott, fulslag, kolik, skabb eller sådana sjuk- 
domar, men säg det nu inte för någon, så ta en sax 
och linda i ett handklä' och tag tre gånger avigt och 



KONST, LITTERATUR 249 

tre gånger rätt omkring den sjuka, och spotta honom 
tre gånger över den högra axeln ; och så skall du läsa 
den bönen tre gånger tyst och tre gånger så en hör 
det; sedan ska den sjuke sova nio nätter på handklä^t 
och saxen. Är det ett kräk, som har solstyng, så ta 
en vagnsprint och linda i en särk, om det är ett han- 
kräk; om det är ett honkräk, så ta en skjorta och tag 
rätt omkring det sjuka kräket, och laga så, att sprin- 
ten kommer att röra vid buken; så läser du den 
bönen: »Sankte Per hade en röd ko; hon levde tills 
hon dog» och så spottar du för varje gång; sedan ska 
skjortan sitta på kräket i tre dar och tre nätter; tag 
sedan skjortan eller särken med dig hem och se till 
att du bränner opp den ; ta så lite sot i skorstenen me' 
i surdegen och ge kräket, så ska du få se att det blir 
bra. Vill du göra av med kålmaskarna, så välj en mid- 
sommarsnatt; ta sen en ugnsraka, kläd dig naken, 
tag ett sketteträ i högra näven och rid på räkan nio 
gånger fram och tillbaka i kålsängen, och så säger 
du: »här rider jag på räkan, hissa, hissa, kålmaskar!» 
Och då kommer aldrig kålmaskarna mer, tro du mig, 
Tore, det är sant. 

Anna. Tack ska du ha, syster, för den klok- 
skapen; hund' må sitta och spinna och inte jag efter 
denna da'n; farväl med dig, syster; nu få vi väl 
skiljas åt. 

(Nu går Anna och snackar för sig själv och läser 
över på sin lärdom:) 

»Ack vad jag var lycklig, som träffa' min goa 
vän, som lärde mig så mycket; jag slänger spinn- 
rocken, så fort jag kommer hem, jag får min föda lika 
väl och långt bättre än, sedan. Låt mig nu se, hur 
det va'* trollskott och en vagnsprint botar ett skette- 



250 KULTURHISTORISKA 6TUDIER 

trä, nej det var inte sä; klä en ugnsraka naken mid- 
sommarsnatten, nej, minsann så var det inte, det är 
besynnerligt vad en blir glömsk, då en blir gammal. 
Koliken hjälper en kappe kålmaskar, nej det var: 
binda ett sketteträ om buken och spotta tre gånger 
i särken* Och så var det bönen: fulslag bevare en 
röd ko, som dog. Ja så var det, nu kom jag på'et; 
ugnsrakan spottar om högra örat, ja så ska jag säga 
åt Per Pers svin, när jag råkar dem på gärdet; nej, 
nu får jag begynna om igen, det var en sax som botar 
för handklä', 'hissa, hissa sprinten i buken, hissa 
trollskott'. Sankt Pers kålmaskar gick i skabben, 
koliken bota en särk, särken bota mig, nej det var 
räkan före och löven efter, nu hade jag så när glömt 
sketteträet med sprinten: ja, i morgon, när jag får 
sovit, så minns jag det nog bättre; det var i alla 
fall en . bra klokskap ; rackarn må sitta och spinna 
och inte jag, nu när jag blivit så klok.» 



KONST, LITTERATUR 251 



Latin eller svenska? 

(1872.) 
1. 

Frågan är icke blott en skolfråga utan en folkets 
livsfråga. Den som skriver dessa betraktelser är upp- 
född vid latin och grekiska och har under den tio- 
åriga skolkursen dagligen känt trycket av romare- 
väldet, och kan på pricken uppge huru mycket han 
vunnit på livet och själsodling genom latinläsningen. 
Vid sju års ålder insatt vid ett av statens större läro- 
verk var det första som förvånade den unge abc- 
darien en tabula nigra med åtskilliga namn under tre 
rubriker : ser o, absentes och strepentes. Som 
en custos och en observatör, liktorer med rottings- 
fascer, bemyndigade med bestraffningsrätt utan dom 
och rannsakning, strängeligen undertryckte allt prat, 
måste erfarenheten först tolka de besynnerliga orden 
på den svarta tavlan. När läraren inträdde, fingo alla, 
som stodo under »strepentes», smaka rottingen, de 
under »sero» fingo ovett eller rotting, och »absentes», 
ja — — de voro frånvarande. Därpå började lek- 
tionen. A. får frågan : Nominativus is, ea, id. 

Vocativo »caret». Heter »is» i vocativus caret? 
Detta måste dock vara det mesopotamiske sprog. Som 
läraren icke inlät sig i resonemang och man skäm- 



252 KULTURHISTORISKA STUDIER 

des fråga, så hette vocativus )»caret)>. A. hade rabblat 
upp singularis så fort, att den nykomne bävade, ty han 
trodde hittills, att det endast var katekesen, som skulle 
tas i så fort tempo. »Seqvens»! ryter läraren, och 
näste man tar igenom pluralis än fortare, och märk- 
värdigt nog hette vocativus precis som singularis. 
»Seqvens» lät det igen från katedern. De äro så- 
ledes bröder! 

Egendomligt namn i alla fall ! »Seqvens» tre brö- 
der! Hela första bänken kallades »Seqvens» utom A. 
Ja, så trodde man. Nu ropades den siste på andra 
bänken upp! »Antecedens» eller »ancedens», ty man 
var så familjär med språket, att man redan tog sig 
friheter, och nu hette hela andra bänken ^ancedens». 
An värre blev det när resolveringen började, ty då 
talades rama latinet. Columba est nomen substan- 
tivum o. s. v. På lördagsmorgonen, efter hållen bön 
i »qvarta», steg en gammal kvartan fram i nedre kate- 
dern och började läsa från en griff eltavla : »Tabula 
officiorum, praeceptorum Domino Rector - et Con- 
rector»; mera har lyckligtvis ej stannat i minnet och 
i detta vanställda skick sitter det kvar, som man då 
trodde sig höra. Nog av, namnen på de nyutnämnda 
custoderna och observatörerna följde härpå, men vem 
som var Conrector fingo vi aldrig reda på, och for- 
muläret inte heller, då denna plägsed snart upphörde. 
Då man lekte hök och duva, ropades »pax»! då man 
ville ha »frid». Superiorer och inferiorer, primus och 
ultimus, primaner och secundaner, custos morum och 
»rest»! visade hur den latinska terminologien ut- 
trängde den svenska, men rottingen fick behålla sitt 
ärliga namn och gjorde kanske just därför så mycket 
större effekt. När rudimenta voro undangjorda, kom 



KONST, LITTERATUR 253 

den ryslige Cornelius, en bok så intresselös och sche- 
matisk — där t. ex. en Catos liv behandlas på tre 
sidor — att man alldeles icke förstod dessa stora 
fältherrars värde, helst då vikten fastades uteslutande 
vid språket. 

Till på köpet kom det värsta, nämligen det man 
kallade ta ut »constructionen», ett sätt att läsa upp 
texten med huvudorden och därtill hörande biord 
i en viss ordning, för vilken läraren aldrig angav 
några regler, utan orden nummersattes efter ett gam- 
malt exemplar, som gick man och man emellan. 
Sedan lästes latin dagligen under tio år, oftast två 
timmar om dagen, och för den tyrannen måste alla 
andra ämnen vika. Kunde man inte sin läxa i ett 
annat ämne, så skylldes alltid på latinet. När sedan 
betraktaren vid sjutton års ålder tog studentexamen, 
ja då voro frukterna av latinläsningen ungefär dessa: 
Cornelius, en samling krior voro resolverade och ex- 
plicerade så att hål syntes efter fingrarna. Julius 
Caesar, fem dagböcker, eller som vi kalla journaler 
över ett krig mot gallerna, voro genomgångna, där 
märkvärdigt nog romarna aldrig förlorade en batalj, 
och där man får lära sig broslagning, ett särdeles 
svårt ställe för resten, skriven på redig, ja såsom 
vacker prisad latin, vilket dock ju ej är så fasligt 
mycket begärt av en bildad romersk fältherre och 
statsman. Men nog var det ett dödande studium, då 
ej ett spår av kritik eller några historiska vyer där 
yppades, utan ett enformigt berättande av nuntier, 
att den och den stammen hade rest på sig, o. s. v. 
Emellertid blev översättningen lätt. Men detta språk, 
som hos Caesar var vackert, blev struket i ett tema, 
där endast Ctceros fraser gillades. Alldeles som när 



254 KULTURHISTORISKA STUDIER 

den gamla frakturen i våra dagar undantränges av 
»Cicero». 

Vidare kunde man skandera och hjälpligt knåpa 
ihop några av den älsklige Ovids minst slippriga 
boudoirpoesier. Vidare sex böcker Livius med hjälp 
av översättning, den förståndigaste och allvarligaste 
av hela sällskapet, men tillika den svåraste prosaisten 
med sina långa härvor av oratio obHqua, politiska 
tal, utarbetade på rummet av författaren och lagda i 
munnen på tribuner och konsuler. Och likväl hade man 
av Roms historia ej hunnit med längre än till L. Sextus, 
som blev vald till konsul, den förste av plebs. Så 
hade man även med tillhjälp av översättning och ett 
band kommentarier, dubbelt så tjockt som texten, 
trott sig förstå Horatius; ja man kunde till och med 
tala om hans urbanitet, romerskhet och glada lev- 
nadsfilosofi, då man naturligtvis med värdighet igno- 
rerade de orden, vilka översättaren för anständig- 
hetens skull ej översatt. En bok som behövde kom- 
mentarier två gånger texten och med verssystem- 
skeletter, inbillade man sig njuta av, därför att en och 
annan fras lät litet gladare än de eljest så tråkiga 
romarna. 

»Nunc est bibendum» kunde man med emfas ut- 
ropa vid ett glatt tillfälle — men månntro någon tänkte 
på den tid som speglades i dessa orden, lika snör- 
rätta och taktfulla som legionernas marsch på här- 
vägarna? 

Och den oförgätlige pratmakaren, den långtrådige 
moralisten, som vill pjollra filosofi och som är nog 
oblyg att vilja rycka lagern från grekerna, den store 
advokaten Cicero, alla stilistikers och antibarbarers 
urkund. 



KONST, LITTERATUR 255 

I sanning vore ej hans konstfika språk, så vore 
han ej värd det studium, som ägnas honom, ty vad 
finnes väl av romaranda kvar i dessa skymningsprat 
i soffhörnet om »vänskapen» och »ålderdomen», eller 
dessa advokatyrer för den och den, eller dessa Tuscu- 
lanska kåserier över Aristoteles' och Socrates' med 
fleras tankar i åtskilliga stora frågor? Cicero blev 
den odrägligaste därigenom att hans tal och resone- 
mang förlorade det nödvändiga sammanhanget genom 
läxorna. 

Oen som mest brukade roa var den sentimentale 
romantikern Virgilius, av vars studium man hann lära 
så mycket, att man fann Homerus torr. Nog av, be- 
traktaren vill vara nog uppriktig att säga ut, vad 
litet var äro ense om inom sig, nämligen att vid 
slutad kurs visste han om romarna jämnt så mycket 
som stod i Ekelunds allmänna historia, såvida han 
någonsin kunnat den hel och hållen. Vidare trodde 
han, att latinet var det svåraste av alla språk och 
att han aldrig kunde lära sig detsamma, och slutligen 
hade de levande språken blivit så efter, att av samt- 
liga latinare ej någon kunde ett ord engelska och 
jämförelsevis obetydligt franska och tyska. Så kom- 
mer han till universitetet och gör splitter ny erfaren- 
het. Realister, skickliga matematici, kunniga i kemi, 
dugliga att läsa en bok på de tre levande språken, 
skola bli läkare eller präster eller taga graden. Då 
komplettera de latinet på högst två år och få ändå 
in sitt pensum till den blivande examen. Kan man 
draga några slutföljder härav? Eller tror någon fort- 
farande latinet tarva tio år för att läsas in? Nej! just 
genom detta långvariga nötande lär man ut igen en 
hel hop, som man lärt in. 

17. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



r. 



i56 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Eller är det icke erkänt, att latinarné frän nya 
elementarskolan i Stockholm, där latinet först börjas 
i femte klassen, äro i allmänhet säkrare.! sina styc- 
ken? Vira motståndare säga ju själva, att latinet 
är lättare än tyskan, varför då tåga bort den bästa 
kraften med ett för stora mängden oiiödigt ämne, 
då detta så lätt kan inhämtas av dem som vilja stu- 
dera, och det är dem latinet tillhör. 

Att vidare tala om, huru latinstudiet bedrives vid 
universitetet av dem, som ej ämna bli latinare före- 
trädesvis, vore att förlöjliga en så aktningsvärd institu- 
tion som en akademi, ty detta sätt, isom ärgängse, 
att studera med )»lurk)», d. v» s. en borstpojke eller 
dylik, som föreläser högt ur en översättning, under 
det den studerande »följer med» i texten^ påminner 
aUtför starkt om fabrik och maskin, och skulle alla 
pro gradu-krioma tryckas, så finge Sverige en splitter 
ny litteratur, som värdigt försvarade sin plats bland 
pecoralia. 

Men detta, att latinstudiet illa skötes, förintar väl 
ej språkets stora värde i och för sig och såsom upp- 
fostringsmedel ? invänder man. Nej, det är naturligt. 
Men att begagna, att neddraga ett språk, som en gång 
varit världens härskarinna, till tankegymnastisk atti- 
ralj, att rycka ut bitar ur en litteratur, som först är be- 
griplig i sammanhang med historia, och på henne 
låta ungdomen resolvera sig led, detta är ovärdigt. 
Vi äro de första att erkänna latinska språkets för- 
träfflighet såsom ett sant uttryck för vad romarfolket 
tänkt och känt en gång i tiden, men att ställa upp det 
såsom absolut, utan jämförelse, ännu i dag gällande 
'^åsom höjden av språkutveckling, är en galenskap, 
rbannelsen av latiniserandet går också igen i vår 



KONST, LITTERATUR 257 

litteratur och mest lysande yttrar den sig i vår s. k. 
akademiska vältalighet med sina inskjutna överflödiga 
ornamentssatser å la Cicero. Dock vilja vi ej taga 
frågan i smått såsom blott skolfråga, utan visa, huru 
vår bildning vilar på en främmande grund, som icke 
kan vara annat än rutten, då samma bildning redan 
multnat samtidigt med Jesu uppträdande. Och i våra 
dagar, då man hör rop på nationalitet gentemot den 
flacka kosmopolitismen, känna vi oss uppfordrade att 
här tala några ord om nationell uppfostran, en fråga 
som hänger så nära samman med skolfrågan och latin- 
läsningen att vi tagit den senare till utgångspunkt. 
Modersmålet med den nordiska fornlitteraturen 
som grund, se där vad vi vilja sätta såsom önsknings- 
mål gentemot de vilda latinvurmarna. Och vi göra 
detta så mycket mer, som vi hava varit nog lyckliga 
att få blicka in i den nordiska litteraturen och funnit 
den så rik i sin stora tarvlighet, så stark och så 
skön, så kristallren och kysk att den i sanning är värd 
att studeras för sin egen skull och ej blott därför att 
den är fosterländsk. 



2. 

Våra litteraturhistorici räkna svenska litteraturen 
från Stjernhjelm, i det de helt förnämt ignorera alla 
de föregående stora, verkligt nationella författarna, 
samtida med och följande på reformationen. Att de 
icke nämna forntidens litteratur är icke så underligt, 
då de knappt kände densamma. Men den som läst 
Olai Petri krönika, har funnit ett språk så kraftigt 
och äkta svenskt, där knappt ett romaniskt ord in- 
smugit sig, och detta ändock vid den stora tid, då 



258 KULTURH1ST0R|$ICA >fXripiEll 

latinska .3pr|tket och Utteraiiiren började jfrävas upp. 
Den söm läst M^ssenii komedier skall finna en poesi 
så nationell i de instuckna folkvisorna, att man för- 
vånas « över att latinet verkligen kunde kväva en så 
lovande planta, och Olof Prytz var nog djärv att i 
sin Comedia öm Gustav I låta dalkarlar uppträda och 
tala: än munart. Nb^ av, vi hade en göd början tilL 
nationell poesi, fast vi ej kunde skriva hexametrar odi 
alkaiska verser, meii hon var för svensk, hön Var 
alltför konstlös, denna poés^ och man måste inför- 
skfivä romerska trädgårdsmästare, som klippte av de 
unga skotten. VI äro nog kätterska: att opponera osis 
mot Stjernbjelms så högt prisade inflytande på poesien 
och äro nog enfaldiga att ej fiiiha en ton av den där 
»nordmanna-», .ja, »dalkarlåsån^eh».: Filologerna må 
hålla ovationer över den store språkkarlen, men sven- 
ska poesiens vänner giva vi blott så till vida rätt att 
Stjernhjelm ville vara och var svensk till lynnet; men 
det var en olycka att han var nog svag for tidens 
smak och att han lade de romerska bojorna på 
svenska sångmön. I vår antagna lärobok i svensk lit- 
teraturhistoria för elementarläroverken namnes såsom 
Stjernbjelms förnämsta verk »Den fångne Cupido». 
Titeln är nog för att röja arten av den nordiska 
sången. »BröMopsbesvärsihukommelse» står ej nämnd, 
och likväl är detta det enda som vittnar om nor- 
diskt lynne, om också ej hexametrarna göra det. 
Att intvinga svenska språket, som ej vet av kvantitets- 
lagar, uti alkaiska, sapphiska och dylika versarter, 
är en galenskap. Tog icke den ursprungliga nordiska 
Eddapoesien instinktmässigt sin naturliga form i dessa 
av blotta höjningar och sänkningar präglade, fria, av 
^llitterationen klangfulla verser? Går icke folkvisan 



KONST, LITTERATUR 259 

fram på fria knittelvers, där blött den naturliga ord- 
accenten iakttages, mildrad av de romantiska musi- 
kaliska rimmen? Och denna romerska apparat av 
gudar och gudinnor, hur gjorde icke den poesien till 
en förnäm, de lärdes poesi, och spåras icke detta ända 
in på den Stockholmska Bellman, ja, ända in på 
Tegnér? 

Man kunde säga en »Herkules» om en stark 
man, och en »Nestor» om en gammal, men när den 
nordiske Frithiof kom fram, måste man skriva kom- 
mentarier eller åtminstone noter. Hade då folket 
varit uppfostrat vid de nationella traditionerna så att 
dessa ingått i folkmedvetandet, då hade Frithiof öpp- 
nat en ny riktning och då hade han även troligen ej 
fått denna icke-nordiska anstrykning, vilken just gör 
honom så omtyckt av det egentliga folket, vilket dock 
kanske hellre läser den sentimentala »Axel». 

Men det romerska. språket har ju spelat en så 
stor roll vid »humanismen» och renässansen invänder 
man? Det var icke språket, mena vi, utan det var 
litteraturen, och språket var blott medel,, men detta 
just glömde man. Då kristendomen urartat till en 
usel påvelära och svingat sig upp till tyrann över den 
fria tanken, då var det som de gamla källorna gåvo 
levande vatten, och det var de friska liberala, över- 
modiga idéerna, som hämtades upp ur katakomberna 
och stodo upp med en förklarad lekamen för att 
sprida ljus i det förfärliga påvemörkrét. Ctetta var 
den andra rollen som latinet spelade, men nu, då 
dessa idéer redan hava blivit ett »Commune bonum», 
varför då längre vända på de gamla säckarna ? De äro 
tillräckligt tömda, och »revolutionen» den stora minan, 
som sprang år 89, har kastat idéer nog vitt omkring, 



260 KULTURHISTORISKA STUDIER 

att vi än i dag ha göra med att plocka upp bitarna. 
För övrigt, den bildning som tages från Rom, vad ha 
vi nya folk att göra med den? Oen är ju själv blott 
en försämrad eller förbättrad, hur man vill, hellenism. 
Hellenerna levde ju, så att säga, före syndafallet, och 
av dem ha vi lärt vad vi behöva. Låtom oss gräva 
upp vårt forum, vårt Rom, låtom oss studera vår 
antik! Eller skola vi bliva kosmopoliter? Ingalunda, 
svarar man och harmas över blotta tanken på att 
uppge nationaliteten. Nåväl, då skola vi först tänka 
på en nationell grund. Låtom oss så ock för det första 
lära oss vårt modersmål, vilket i sanning nu är svårt 
nog för oss litet var. Då man i skolorna lär sig gre- 
kiska, läser man tre dialekter, representerade av Xeno- 
phon, Homerus och Novum Testamentum. Så mycken 
möda gör man sig med det språket. — Att icke veta 
det (Sf-Xf-rri är femininum, är ett brott, men att säga 
månen hon är förlåtligt; ja huru många veta vad 
t. ex. »s t o i» är för genus i • svenskan. Alltså språket 
skola vi börja med, och urspråket Isländskan skall 
lära oss att stava, på det ej nu språkkommittéen och 
lärda uteslutande skola besitta rättigheten och för- 
mågan att stava rätt. Byt ut latinet mot is- 
ländskan! Där stå de nu de förskräckliga orden, 
som vi så länge tvekat uttala! låt dem, som ämna stu- 
dera, komplettera latinet vid universitetet, där man 
för övrigt har tid att komplettera så mycket annat. 
Låt vårt modersmål uppleva en nordisk renässans, 
och giv oss till att börja med en svensk grammatika, 
litet mindre än Rydqvists, på det att vi må slippa 
av fruktan för att begå misstag kalla allting för »den» 
som inte är >det». Vi veta att Isländskan är ett språk, 
kanske lika svårt som latinet och lika korrekt, ty 



KONST, LITTERATUR 261 

bevisa väl de korrekthet, dessa oändliga »undantag» 
från reglerna, vilka just göra latinska grammatikan 
så tjock? Att ange latinet såsom grunden för allt 
språkstudium, vilket man i allmänhet lärt sig att säga, 
är helt enkelt en osanning. Om man talar om för en 
icke beläst person, att fader heter father, väter, pater, 
naTfiQ, pére, padre, och han vet att pater är latin, så 
är han övertygad om att pater är roten till alla dessa 
ord, och på grund därav är latinet det bästa och »nöd- 
vändigaste». Månne dock samma person skulle vilja 
införa sanskrit i studierna, då han får veta att detta 
är yttersta grunden? Men latinet är så »koncist», så 
hopträngt och äger förmågan att i största korthet 
ange en lång mening, säga åter våra motståndare. 
Så t. ex. säger latinet celerius spe, då vi behöva säga: 
»fortare än man hade väntat». Sant, men hur säger 
isländaren? Jo: »vänu bräöara», det är ju ett riktigt 
klassiskt språk? Ja visst. Kanske det ej tröttar att 
höra litet mer av den barbariskan: »Vifi sva buit» be- 
tyder »ut tum erant res», »vid en sådan sakernas 
ställning». Se där blev ju både latinet och svenskan 
efter! Men tänk en så präktig konstruktion som: 
Accusativus cum infinitivo! Jaha! »Grämr segir Thor- 
stein dauöan.» Och dessa omotiverade idiotismer, 
som äro så fina för det latinska örat! ett enda prov: 
»som hette Skara», uttryckes lika omotiverat som fint 
på isländska, »er å skörum hét». Vad betyder ä där? 
En grannlåt, om ni så vill! »En som är nära döden» 
heter »banvaenn», det är ju »koncist». Och låt en 
latinare översätta »öfstopamadå», »iöröttarmada» och 
»efnilig», och han skall bli förtvivlad, såvida han icke 
får fatt i en Antibarbarus. Det är dock ett skönt 
språk detta som går latinet så nära, när det icke går 



262 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Över detsamma. Ja, varför har ännu ingen företag- 
sam man kommit fram med en Antiromanus åt oss 
barbarer? Oet vore i sanning behövligt. Då skulle 
vi kanske få bort dessa så omtyckta »vice versa:> och 
dylika, som märkvärdigt nog ej äro latin. »Men om 
vi också lärde oss språket, ha vi ju ej någon annan 
litteratur än dessa tråkiga myter, som vi kunna utan- 
till!» Detta är så till vida sant, att man ej i en bok- 
låda får en äkta isländsk såga, såvida nämligen man 
icke vill leta i avdelningen för utländsk litteratur, 
ty där har betraktaren en gång funnit Eyrbyggiasaga, 
utgiven i Leipzig med ett »Vorrede», där till och 
med Walter Scott citeras såsom havande rekommen- 
derat densamma, och vid Uppsala universitet är Pfeif- 
fers Altnordisches Lesebuch antagen, så vida man ej 
vill läsa Wimmers grammatika, översatt på tyska från 
danskan, därför att man då bättre förstår henne. Så 
har det gått, och tyskarna äro nog patriotiska att 
vilja annektera även vårt modersmål såsom sitt! Vad 
säga herrar tyskhatare om det! Fem blad ägnar 
Claéson i sin lärobok i svenska litteraturen åt forn- 
litteraturen; då Scherr i sin AUgemeine Oeschichte 
der Litteratur har fyra. Och vi vilja för egenhetens 
skull återgiva ett citat ur samme Scherr för att bli 
bättre förstådda på tyska, emedan källan troligen ej 
är känd i Sverige. »In der nordischen Poesie», sagt 
der Schwedische Geschichtsschreiber Geijer, »treten 
Gefiihl und Einbildungskraft zuriick in die Tiefe, ohne 
desshalb weniger thätig zu sein, welches macht, dass 
sie in Vergleichung mit der Poesie anderer Völker an- 
fänglich streng und hart erscheint, ein Eindruck, der 
an des beriihmten italischen Dichters Alfieri Äusse- 
rung iiber das erhabene Schrecken erinnert, das ihn 



KONST, LITTERATUR 263 

unter dem Himmel Skandinaviens befiel beim Ge- 
wahrwerden der ungeheuren Stille, welche in der 
nordischen Natur hérrschte.»- 

Vi ha dock således en fornlitteratur, och han 
är till och med känd, ja högst värderad av den »social- 
demokraten» JohannesScherr. 

Ja så är det! Vi äga utom den mytiska he- 
roiska Eddan en verklig klassisk historia i Heims- 
kringla eller Snorres konungasagor, som hon ock heter. 
Vi ha dessutom isländska sagor i hundratal, som 
kanske blott de lärde känna och vilka dock åt oss, 
gamla som unga, lämna en läsning så kraftig och 
sund, ja tänk så intressant, romantisk också, att hon 
väl är värd att taga vara på. Om utrymmet medgåvé, 
skulle vi sätta upp Thorgny lagmans tal ur Olof 
Haraldsons saga bredvid en folktribuns tal ur Li- 
vius, och säkerligen skulle vi bättre förstå den ord- 
karge Thorgny, än den pratsamme, halvt sentimentale 
Canulejus. Thorgny säger åt konungen: »vill Ehi 
inte sluta fred så dräpa vi Dig.» Canulejus säger: 
»viljen I börja krig, så gå vi ej med» — och detta 
sade han i en utarbetad oration med fotslånga pe- 
rioder, flickade med intetsägande bisatser, så att han 
säkert skulle fått stora akademiska priset i vältalighet. 
Läs Gunlög Ormstungas saga, läs Gudruns klagan, 
och skratta sedan åt Didos teatersorg! Läs lag- 
männens tal på tingvallen, och Ciceros advokatoriska 
förmåga skall icke stå ensam! Läs Håvamål, och Ci- 
ceros visdom blir blek som månen i solskenet, ty 
hans visdom var lånad! Läs Gisle Sursons sagor, 
och se ett folk som kan lida, men så tyst att ingen 
skald en gång hörde en klagans suck från skogarna, 
där de fredlöse dvaldes i åratal, ett rov för den först- 



264 KULTURHISTORISKA STUDIER 

kommandes pilar! Kan det icke vara upplyftande att 
se våra förfäders liv, som ej saknade strider, inre 
strider, familjestrider, kärleksstrider, religionsstrider, 
av helt annan natur än dessa sjöröverier, som så 
poetiskt besjungas? Skola vi ej häpna för oss själva 
och vårt moderna lättsinne, då vi se tillbaka på dessa 
stränga, allvarliga, redliga förfäder? Nej, vi skola 
finna dem tråkiga, för litet humana, för mycket ger- 
maniska för oss romaniserade »nordens fransmän» 
(ett okvädinsord som vi äro nog fördärvade att 
taga som ett smicker). Vi ropa på nationalitet och 
göra allt för att sudda bort henne, och se vi en nation, 
som på fullt allvar, ja med fanatism vill ingärda sig, 
ja då äro vi de första att ropa ve! 

Än en gång: skola vi bli kosmopolitici, så må 
gå då, på fullt allvar — fram med latinet att göra ett 
mixtum compositum till världsspråk — eller skola 
vi bli nationella? Ge oss då igen detta modersmål, 
som ligger trampat i smutsen. Oe vårt folk dess 
barndoms, nej dess mandoms minnen, att vi må ha 
något att leva på och fröjda oss åt; låt den glömda 
sången och sagan friska upp oss med sina väldiga 
harposlag, och vi skola ledsna vid samtidens främ- 
mande, enerverande pianoklink! 



-•♦•- 



ANMÄRKNINGAR TILL FJÄRDE DELEN. 



KULTURHISTORISKA STUDIER. 

Innehållet i '^Kulturhistoriska studier" är — med 
undantag för Brev till Finsk tidskrift — tryckt efter första 
och hittills enda uppl. av arbetet med samma titel, 
Albert Bonnier 1881. I texten har större konsekvens in- 
förts i ett par bibliografiska förkortningar, några rättelser 
av uppgifter som delvis av Strindberg själv satts inom fråge- 
tecken (gällande ett årtal, stavningen av ett namn och upp- 
giften om V. Rydbergs honorar för Faustöversättningen), 
blivit gjorda, en mindre språklig onöjaktighet, beroende på 
förbiseende, och ett grammatikaliskt formfel av en art som 
Strindberg eljest brukar undvika — i en relativsats ett 
verb i pluralform till ett kollektivt subjekt i sing. — ha 
även rättats, likaså formerna Tatariet och tatarer för de 
oriktiga Tartariet och tartarer genomförts, Utom i titelcitatet 
till Ambjörn Molins ''berättelse**, som har den på 1700-talet 
brukliga formen. Dessutom ha i uppsatsen **Våra franska 
kolorister** de blott med signatur skrivna konstnärsnamnen 
fullt utskrivits enligt texten i Posttidningen. 

Av de fem främst stående artiklarna, vilka som Strind- 
berg under rubriken till den första anger hämtats ur den 
avhandling Les Relations de la Suéde avec la Chine et les 
Pays tatares, som 1879 lästes i Académie des inscrip- 



266 KULTURHISTORISKA STUDIER 

tions et des belles lettres, ha flera tidigare varit offentlig- 
gjorda på svenska. "Philipp Johann von Strahlenberg, hans 
karta och beskrivning över Asien" har varit upptagen i 
Geografiska sektionens tidskrift utg. av Svenska sällskapet 
för Antropologi och Geografi. Bd 1, 1879 under rubri- 
ken : Philipp Johann von Strahlenberg och hans karta över 
Asien (föredragen i Geologiska sektionen d. 15 febr. 
1879); "Svenska missionärer i Kina" har stått i Svenska 
familjejournalen 1881 och "Berättelse om de i stora Tar- 
tariet boende tartarer" etc. har varit separat publicerat i 
ett tryck på 100 ex. (Stockholm 1880, st. 8,) Av de 
övriga uppsatserna i Kulturhistoriska studier har "Kina" 
varit publicerad i Framtiden (utg. av C. von Bergen ; ny följd) 
1877, "Brännvinets svenska historia intill Gustav III, i kort 
sammandrag" har stått som korrespondens från Stockholm 
i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ^Vs 1^76 och 
avtryckts i Dagens Nyheter ^/^ 1876. "Det nya landskaps- 
måleriet' har hämtats ur artiklar i Dagens Nyheter ^j^^ och 
'7io 1874; "Från Café de TErmitage till Marly-le-Roi" har 
stått i Dagens Nyheter ^°/i och ^1^ 1876, "Konstakademiens 
utställning 1877" i D. N. 7^, ^^g, "/^ och ^g 1877, "Våra 
franska kolorister" i Posttidningen ^^2» ''/2. ""72 1^78, "På 
Odéonteatern" i D. N. ^^ 1876, "Porslinsbilder" i D. N. 
^^4 och ^5 1877 och "Spår av svensk folkdramatik" i tid- 
skriften Förr och nu 1879. 

De tvenne breven till Finsk tidskrift ha hämtats 
ur Finsk tidskrift 1878 o.h medtagits så som innehållande 
flera för tidsmiljön och för Strindberg belysande drag. 
Några smärre stycken ha däri strukits innehållande numera 
likgiltiga nyhetsuppgift;jr. Den här omtalade tidningen, för 
vilken Edv. Bäckström blivit redaktör, är Posttidningen, 
där Strindberg nyss skrivit de tre artiklarna om "våra 
franska kolorister". — Det övriga av Strindbergs tidnings- 



anmärkningar: 267 

artiklar och korrespondenser från denna tid — som, såvitt 
utg. funnit, utgöras av en serie "Konstqn, det konstiga och 
det naturliga'* i Dagens Nyheter, åtskilliga brev till Göte- 
borgs Handels- och Sjöfartstidning och två osignerade ar- 
tiklar "Hunnerna*' qph ''Bildstormningen i Nederländerna" i 
Förr och Nu 1879 — har utg. icke ansett böra medtagas. 
Om ock ett och annat stycke i tidningskorrespondenserna 
kan vara av intresse, bära de dock i sin helhet alltför 
mycket dagsjournalistikens prägel, och anspråkslösheten hos 
de två kulturhistoriska kompilationerna i Förr och Nu har 
författaren, både genom att icke medtaga dem i Kultur- 
historiska studier och ej ens signera dem i tidskriften, själv 
markerat. 

De artiklar i Kulturhistoriska studier som tidigare 
varit införda i Dagens Nyheter äro där i allmänhet signerade 
Sg. "Vårt nyaste landskapsmåleri", osign. i de förstå ar.tjk- 
larna^ bar i den sista sign. Pinx.) Vi skola här redogöra 
för nAgra i boken uteslutna stycken av artiklarna som 
kunna vara av intresse. 

"Vårt nyaste landskapsmåleri" (i K. St. Det nya land- 
skapsmåleriet) med underrubrik : Litet text till illustra- 
tionerna på Konstföreningen, utgöres av tre artiklar Ö, 10 
och 13 okt. 1874. Den första begynner: 

Ja, nu är det allt några år sedan C. L. tröttnade att 
bränna sina vänskapliga rökgubbar för de gamla reskamraterna 
och L. D. stack sitt damaskerade svärd i skidan sedan han 
väl slagit dövörat av åtskilliga översteprästerliga drängar i 
konstens synagoga, för att själv taga upp sin länge gömda 
lyra och sätta sig på de anklagades bänk. Emellertid har 
rätt mycket hunnit passera under dessa tystnadens år; publiken 
har nog märkt det men vet inte vad det är, törs inte köpa, 
ty den vet inte vad som är bra; de unga målarna veta nog 
vad det är, men de akta sig att tala om att det är ett 
nytt målningssätt, som smugit sig in bland dem och som de 
för några år sedan skrattade åt — ja, så är det I 



268 KULTURHISTORISKA STUDIER 

Därpå följa */i« och ^^/^q de båda artiklariia införda 
i Kulturhistoriska studier. Den. tredje artikeln C^lfo) är 
däremot ej medtagen. Den utgör. en kritik Hv på Konst- 
fiSreningen utställda tavlor av Kallenberg, Törnå, Forsell, 
Skånberg, Nordling och Ekström. Om den sistnämnde 
heter det: 

I herr Ekströms Solnedgång skall man delvis finna 
en fulländning i både flurg och teckning som bebådar något 
särdeles gott för en kanske icke alltför avlägsen framtid. 
Nedre luftpartiet och övre delen av terrängen äro så sanna, 
så poetiska och riktiga i färgen, och dessa pilar kunna gott 
stå modell som träd. I det övre luftpartiet har herr Ekström, 
av fruktan för det avgjorda, blandat bort färgen, och om den 
icke verkar disharmoniskt, så är den dock död. Förgrundens 
bl<xnmor och gäss äro en koncession åt den lilla smaken, 
såvida icke fåglarnas ^ta, kalla färg frestat målaren att an- 
vända dem som färgmotsättning eller de helt enkelt äro av- 
sedda tiU att bryta den stora gröna ytan, vilken olyckligtvis 
slagit in och nu med sin tyngd motverkar det luftiga i mo- 
tivets behandling. Herr E. var en av de första, som antogo 
det nya sättet, och detta icke av nyhetsbegär eller genom 
auktoritetstro, utan emedan detta sätt just lämpade sig för 
framställningen av det slags natur han blivit uppfödd vid. Ett 
landskap på södra Olands kust är endast färg. Luft och hed; 
inte ett träd, inga föremål, utom väderkvarnarna, som avbryta 
den räta linjen horisonten. Och den unge artisten började 
måla sina stora hedar med briljanta färger, alltid sanna, 
ehuru ännu något råa. Kritiken, som då fanns, gnisslade 
tänderna, kamraterna hånade och lärarna gjorde allt för att 
återföra den avfallne, men han gick ifrån akademien och ställde 
sig på en ateljé för att göra färgstudier, varpå han, efter 
några år, kom igen och lyckades få sälja, vilket var något 
högst ovanligt. Emellertid fanns det en, utom Wahlberg, 
som med uppmärksamhet följt herr E : s lärospån och haft nog 
blick att finna vad av blivande värde de innehöllo, det var 
Karl XV själv, vilken tog sig an den unge talangen och lät 
honom bland annat resa till Norge, varav frukten blev en 
Ung utmärkta studier, som exponerades. Något så poetiskt 



ANMÄRKNINGAR 269 

och i sitt slag vackert- målat som herr E : s hedar eller norska 
högfjäll har man här hemma sällan sett, men de gingo ej i 
marknaden och därför har herr E. följt smaken och börjat 
måla salongslandskap med fina träd och vackra kor, vilka han 
lätt blir av med. 

"En afton på Odéonteatern'' är i huvudsak lika med 
den i K. St. införda uppsatsen. De sista raderna i D. N : s 
artikel äro strukna och lyda: 

Men låtom oss ha stor aktning för vår dramatiska scen, 
så länge yi få se fru Almlöf, fröken Åberg, hrr Almlöf, Fre- 
drikson, Hartman, Sundberg i — vilken fransk komedi som 
helst. 

Vad vår tragiska scen beträffar kan Elise Hwasser fullt 
mäta sig med snillet Sarah Bernhardt på Théatre Frangais 
som parisarna f. n. kalla sin Rachel — men det kunde bli ett 
annat kapitel. 

I artikelserien "Konstakademiens utställning 1877" (^/g, 
Ve» ^^/e» ^^6 och 7g) äro åtskilliga strykningar gjorda. I första 
artikeln "Franska skolan" har efter kritiken av Hellqvists 
tavla "Ludvig XI roar sig på sin sjukbädd" etc. följande 
stycke borttagits efter: folken — lida icke att se dem (sina 
representanter) neddragna, även om de skulle förtjäna det; 
allra minst av utländingar (det sista tillagt i K. St.): 

Vem skulle vilja se vår gamle kung Fredrik i en komedi 
på scenen, om ock den stackars mannen aldrig var annat i 
verkligheten eller vem förlåter det som i det obemärkta be- 
gicks i Uppsala för två år sedan, då Erik XIV gjordes till 
hjälte i ett nationsgyckel vilket sedermera trycktes, helst som 
författaren tillhörde ett främmande folkslag som aldrig haft 
respekt för något, icke ens för sig själva. 

Herr Hellqvist har för oss visserligen icke gjort sig 
skyldig, till något dylikt, men han har givit sig på att måla 
historiemålning utan historiskt vetande och endast med den 
ytliga uppfattning man får av en historisk karaktär i ett 
teaterstycke. Detta kan lika väl vara herr Swartz och herr 
Hansson som Ludvig och Tristan, och vi erinra oss just ha 



270 KULTURHISTORISKA STUDIER 

sett en oljemålning av en amatör, där de båda först nämnda 
herrarna voro avbildade i de sist nämndas roller. Detta var 
herr Hellqvist, bedömd från den stora synpunkten som historie- 
målare och som exponent på salongen ; om man däremot helt 
enkelt betraktar den från akademien för ett par år sedan ut- 
gångne målaren Hellqvists verk, så må man gratulera till så 
betydande framsteg i det tekniska; dock tillåta vi oss tro att 
mycket mer skulle våra figurmålare vinna hemma under en 
så intelligent och bildad lärares personliga inflytande som 
G. von Rosens, än genom ett otidigt jäktande efter en oviss 
ära i främmande land på egen hand, isynnerhet på det stället, 
där flärd och onatur så lätt förväxlas med talang. Att herr 
H. offrat åt det blodiga eller farliga, som efter kriget blivit 
så gouterat i Paris, är icke att undra på, då den unge artisten 
skulle tävla med ett par tusen alls icke blödiga parisare. Att 
han jugerat rätt, visade sig också, då en förut obskyr målare 
Silvestre tog pris på salongen genom en målning av icke 
allra bästa beskaffenhet, föreställande: Nero och Locusta pröva 
på en slav giftet som är ämnat åt Britannicus. Den för oss 
något för våldsamma koloriten var beräknad att kunna göra 
sig gällande bland de tusen skrikhalsarna och den lär även 
ha gjort sig hörd, ty herr H. blev omnämnd med beröm i 
några tidningar. 

Den andra artikeln (^/g), som uppträder som I. Forts., 
är struken helt och hållet. Den innehåller kritiker av 
tavlor av fröken v. Post, Hirsch, Skånberg, Gegerfelt, 
Arborelius. Blott den förstnämnda behandlas här utförligare, 
av de följande göras korta omnämnanden. 

I den tredje artikeln (II i K. St.) är åtskilligt struket 
bl. a. några betraktelser över Corots och Daubignys natur- 
uppfattning i anledning av tavlor av Corots lärjunge H. F. 
Hill, med vilken dock kritikern icke är nöjd. 

Den fjärde artikeln är i huvudsak intagen, men av 
den sista har åtskilligt strukits med omnämnanden av 
Perseus, A. Nordgren, fröknarna Norberg och Sidvall och 
särskilt bildhuggaren Nyström, vars "Adonis" berömmes 
och föreslås till inköp av staten. 



ANMÄRKNINGAR 271 

'Torslinsbilder'' (^^/^ 1877) är tillkommen som en väg- 
ledning vid studiet av keramik under en pågående konst- 
industriutställning. Artikeln inledes med en kritik över 
arrangemanger vid denna. 

"Våra franska kolorister*' i Posttidningen 1878, varav 
tredje artikeln är signerad Aug. Strindberg, de bägge första 
osignerade, har influtit i K. St. efter blott några smärre 
strykningar, den anmärkningsvärdaste är sista stycket i 
tredje artikeln, som i tidningen lyder: 

Herr Ekströms franska landskap är ett litet mäster- 
stycke helt enkelt och äger det företrädet för herr Lindmans 
att vara sin sak helt och hållet; där äro franska äppelträd 
och vindruvor och blomkål och franska linjer i terrängen, 
allt under en äkta pariserhimmel. 

'Thilipp Johann von Strahlenberg och hans karta över 
Asien** i Geografiska sektionens tidskrift 1879 inledes här 
med omnämnanden av några andra karoliner (såsom Schön- 
ström, Lange, Renat, Miiller) som gjort sig kända i den 
geografiska och etnografiska litteraturen. Denna förteckning 
återkommer utförligare och mera preciserad i **Ur anteck- 
ningar om de svenska fångarnas öden efter slaget vid 
Pultava**. 

De övriga tidigare offentliggjorda uppsatserna ha helt 
eller i det närmaste oförändrade ingått i Kulturhistoriska 
studier. 

John Landquist. 



18. — Strindberg, Kulturhistoriska studier. 



INNEHÅLL. 
Geografi, etnografi, kulturhistoria: 

Sveriges relationer till Kina och de Tatariska länderna 7 

Philipp Johann von Strahlenberg, hans karta och beskrivning över 

Asien 28 

Svenska missionärer i Kina 42 

Ur anteckningar om de svenska fångamas öden efter slaget vid 

Pultava 57 

Berättelse om de i Stora Tartariet boende tartarer, som träffats 
längst nordost i Asien, på erkebiskop E. Benzelii begäran 
uppsatt af Ambjörn Molin, ryttmästare vid Norra Skånska 
Cavalleri Regementet 1725 79 

Kina 84 

Brännvinets svenska historia intill Gustav III, i kort sammandrag 126 

Konst, litteratur: 

Det nya landskapsmåleriet 133 

Från Café de TErmitage till Marly-le-Roi 145 

Konstakademiens utställning 1877 158 

Våra-franska kolorister 183 

Brev till Finsk tidskrift 193 

På Odéon-teatem 211 

Porslinsbilder 220 

Spår av svensk folkdramatik 23 1 

Latin eller svenska ? 251 

Anmärkningar 265