(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Samlade skrifter"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



hyGoo^le 






„..„,.,Goog] 









if?^ 



/-\' 



,,G(S^r 



hyGoogIe 



RESEBREF 

OCH 

HÅGKOMSTER 

AF 

ZACHARIAS TOPELIUS 



STOCKHOLM. L^ i 

Albert Bonniers förlag. 



^m ffi//^ 




43)'^' 






STOCKHOLM. 
Alb. Bonniers boktryckeri i bos. 



byCoo^le 



SAMLADE SKRIFTER 



ZACHARIAS T0PELIU8 



TJUGUFJÄHDE DELEN 

RESEBREF OCH HÅGKOMSTER 



STOCKHOLM. 
Albert Bonniers för 



hyCoogle 



hyGoo^le 



SVENSKA VYER 



hyGoogIe 



hyGoo^le 



Till Mademoiselle Marie 



Mademoisellel 



Ni har haft godheten anhålla om några teckningar 
från Sverige, Qyktiga penseldrag, utkastade under 
en ganska liten atflygt nr boet. Bn bön af aå älskvärda 
ISppar tillåter ej några inkast. Jag hade visat många 
sådana i beredskap ... jag ville säga er, alt jag ritar illa 
och mycket flyktigt, att tiden ej tillåtit mig fixera före- 
målen på långt när så noggrant som jag Önskat, att 
min blick öfver de flyende vyerna väl ofta varit ensidig 
och skef, att . . . förlät, er blick gör mig stum. Ni, som 
är så god, skall ej tänka på allt det d&r. 

Ett ber jag er om, Mademoiselle! vänta er ingen 
resebeskrifning. Jag är icke af dem, hvilka resa för 
att författa en resa. Jag har antecknat nästan intet, 
förr än nu, sedan intrycken blifvit några veckor gamla. 
Det kommer alldeles naturligt af vår finska långtänkthel : 
vi suomalaiser ha svårt att fixera och uttala eller ned- 
skrifva vår erfarenhet och våra känslor i samma ögonblick 
de födas. 

Se hfir några penndrag, sådana ni begärt och er 
godhet ej förkastar. Inga egyptiska pyramider eller 
grusade tempel på klassisk jord, inga fladdrande skild- 
ringar af en Pariservärld eller en Londoner aristokrati. 



hyCoo^le 



4 SVENSKA. VYER 

blott nftgra etiödda svenska vyer med mörk grOnska och 
blå himmel, a&dana Fablcrantz Slskar att måla, eller 
nägra mjuka bilder, sfidana Westin gäma skapar på 
duken — i det hopp likv&), att ni ej förkrossar mig 
medelst en jåmförelae med dessa herrar. 



hyGoo^le 



1. Öfver iiafvet. 

Minns ni bur det var er till mode, när ni första 
gången ISmnsde edra föräldrars lilla Ijuegula hus 
med det röda tegeltaket i smästaden och satte er Tid 
er mors sida i vagnen, för att fara till hufvndstaden, 
till den nya världen i ert lif, den brokiga, den mång- 
skiftande världen . . . huru ert hjfirta d& slog så besynnerligt 
och det kom en tår i ert öga, ni vet än i dag inte om 
det var af glädje, sorg eller långtanl Ja, ja, ni minns 
det nog, hvarje träd, hvarje bäck, hvarje liten rOd bond- 
gård vid vägen kommer ni ihåg — och ert första inträde 
i den främmande staden, o det glömmer ni aldrig, om 
ni än blefve s& gammal och grå som er farmor, den 
goda, hyggliga gumman. Och skulle ni glömma det, så 
läser ni uti »Ulnaionema» och i »Emilia Hjerlebanken» rätt 
lefvande och klart hur det var. Ni känner igen er där. 
Men annorlunda är det, när en yngling första gången 
lämnar sina fäders land, vore det också ej på längre 
vikingafärder än öfver det lilla hafvet bort till några 
af sagan besjungna Mälarböljor, Då ser han med kär- 
lek tillbaka på de furuklädda stränderna, där vännerna 
dröjande vifta sina hattar, han känner att han älskar 
sitt land framför alla land på jorden, holmarna, fjärdarna, 
hemlandets vänliga vikar försvinna för hans blickar, men 



hyCoo^le 



B 8 TEN SKA VYER 

ej spanar ni en tår i håna öga. Han ser hemmet tör- 
svinna utan sorg, bedröfvelae får ej rum i ynglingahjfirtat, 
om det ät friskt och starkt, aom det skall vara. Han 
ser med vidgade blickar utöfver lifvet, honom är till 
mods som stode han på en h9jd och s&ge världen under 
sina fötter och han ville störta sig från höjden ned i 
den blåa rymden och prisgifva sig åt stormar och vindkast, 
hvarthän de än föra. 

Från det gamla, goda och trefliga Åbo gled >PinIandt 
hastigt ned utför Aurajokis gula Tiberböljor. Hastigt 
fOrsvunno strändernas krökningar, det gamla slottets tom 
sjönko ned bakom kullarna, skärgården vidgade sig, mot 
aftonen blefvo fjärdarna större, de röda trähusen vid 
Degerby skymtade fram mellan träden, maskinen stoppades, 
en passagerare togs ombord, färden fortsattes. Få limmar 
därefter brusade den rykande kolossen fram Öfver Ålands 
haf, det oroliga, illa beryktade, där så många likbleka 
resenärer epöklikt slapplat fram öfver del gungande 
däcket och skådat ned öfver relingen med ingalunda 
poetisk sinnesstämning. Nu sofva vågorna på det vida, 
hafvet låg som en silfverskifva i rolig glans, och den 
nedgående solens purpur och månens matta sömnlösa 
öga och stjärnornas bleka, halfskymda blickar spelade 
daguerroty piskt i skimrande strålar öfver det blanka blå. 
Pä däcket sulto femtio passagerare sorglöst på soSor 
och bänkar, de sköna damerna anlitade schalar och kappor 
om värn mot nattkylan och gäspade sött bakom para- 
sollettema, herrame kringvandrade med blossande cigarrer, 
champagnebuteljer smällde i aktersalongen, muntra sånger 
Ijödo . . . 

Men allt detta är alldagligt, vanligt, fast behagligt. 
Ni har själf rest pä ångfartyg en vacker sommarnatt, då 
hvarje limmes blund synes er som en stöld från lifveta 



hyCoo^le 



ÖFVER HAPVET 7 

korta gisdje. Ty sina glada juninätter borde nordbon 
aldrig sofva bort, han borde, lik Bydlänningen, äga ain 
siesta när middagssolen bränner hetast, sjunga med 
lärkoma om morgonen och om natten med talltrasten 
stämma sin älskliga visa ffir lifvets korta, drömlika, 
flyende behag. 

Furusund klarerades klockan tre en vacker tisdags- 
morgon. Svenska bOljor elöto Finland i sina blfia aimar. 
Det var ej främmande stränder, de voro ja, som våra 
egna sydfinska, bekramade med hfiga mörka furor, om- 
gördlade med branta klippor aE granit. H&r och där ett 
halmtak mellan barrträden, stundom en villas hvita fasad 
vid en vänlig vib, en mötande vedskuta, anblicken af 
ett pä afst&nd rykande ångfartyg . . . det var allt. Det 
allvarsamma finska tycket följer skärgärden alltintill 
Vaxholmen, som i bredd med Sveaborg förekommer som 
en lekstuga. Därefter ljusna vyerna mycket, stränderna 
få ett eget svenskt behag, al och ek befolka skogarna, 
boodstagoma blifva smätt förnäma af sig, herrgårdar 
och villor framtitta allt tätare med hOga, ljusa fönster 
mellan löfven, båtar och jakter vimla på fjärdarna, små 
ångfartyg plaska som änder öfver vikarna, det blir ett 
gladt, ett rörligt och behagfullt lif öfverallt. Och detta 
är svenskt. Vi känna på oss, att vi komma från vårt 
tröga, allvarsamma, slutna folk midt in i det svenska 
lifvets verksamma, öppna och glädtiga kretsar, frän ett 
annat fnmsund till en annan vaxholme. Och anblicken 
af Stockholm . . . 

Om den är mycket ordadt, men kanske ej för mycket. 
Framför oss ligger Mälarstaden med sina tom och sina 
hvita fasader på höjder och sluttningar — den prisgifver 
sig genast nästan hel och hållen åt våra blickar, den 
sträcker tvä armar. Norr och Söder benämnda, på ömse 



hyCoot^le 



8 SVENSKA VYER 

sidor emot oss, där vi iokomma, som ville den genast 
bjuda OBS sin öppna, redliga famn, nr hvilken vi en dag 
skola ha svårt att slita oss. Och äfven detta Sr svenskt. 
Ty med alla sina fel är svensken ett öppet, gladt och 
gSstfritt folk, man känner honom sä snart ända intill 
hjärtats botten, man har honom, liksom Stockholm, hel 
och hällen i en enda blick. Det är likväl vackert. — 
Sä täck som den älskeliga grönska är, hvilken omgifver 
hans hufvudstad och blandar sina dofter midt i torgenas 
kvalm och gatomaa parfymer, är äfven hans lynne i det 
glada, lätt, lekande, fällt af lif och behag. Som minnen 
frän forna dagar stå i Stockholm de åldriga husen kvar 
med sina inskrifter, sina vapensköldar, sina höga gaflar; 
men det nya har dock öfverhand. Man är stolt öfver 
det förgångna, men allt lefvande inom Stockholms tallar 
andas en ny tids luft. Jag har skrlfvit något därom 
och jag skickar er det i sitt något ovårdade skick i 
stället för en beskrifning öfver den mängtusende gången 
redan beskrifna staden. Haf godheten och var nöjd 
därmed för denna gång. 



hyGoo^le 



2. På Mälarstranden. 

Det var ea dag 
nlaf IjuB och strålar 
och gladt behag; 
det var ett lif, 
sidant skalden målar 
till tidsfSrdrif. 



Det var en stad 
mellan hfiga branter 
och vågors bad. 
Bn grönska mild 
såg från alla kant«r 
i BjfiD sin bild. 



Bn himmel blå 
gOt sin klara, höga 
strålglans d&rpå, 
och varmt och godt 
glödde solens öga 
pA stad och slott. 



hyGoogIe 



SVENSKA VVER 

Och folket där 
hade mycket roligt 
bland allt besvär; 
det var Bå lätt; 
det var aå fjirtroligt — 
så var dess s&tt. 

Det var findå 

ej i forna tider 

alldeles så; 

ty folk och land 

skifta, hvad det tider, 

allt efter hand. 

Då var det strid 
nppA dsBsa stränder, 
där nu är frid. 
Svärd buro ju 
dessa svenska händer, 
Bom leka nu. 

Med bister håg 

stod en kraft, som, vaken, 

i hämad låg. 

Från Bjdrkfivfig 

styrde svarta draken 

till ledungståg. 

En kämpaätt 

spillde blod kring världen 

med styrkans rätt; 



hyGoo^le 



PÄ MÄLARSTRANDEN 

och det var bär 

som den slipat svärden, 

mot dessa sk&r. 

O MSIantrand, 
hur dn skiftat Ade 
allt efter hand! 
Din glans &r bytt, 
dina k&mpar döde — 
ocb allt fir nytt. 

Så tänkte jag, 

när sig solen sänkte 

midsommardag; 

men om ej rått, 

om ej sant jag tänkte, 

förlät mig det. 

Förlät mig det, 
o du Mälarbölja, 
sä Ijuf, sä lätt! 
Den vackra stad 
dina vigor skölja 
är ju sä glad. 

Jag älskar den, 

jag de minnen aktar, 

aom bo där än, 

och varm i bäg 

jag din lek betraktar, 

o Hälarv&g. 



hyGoo^le 



3. Mosebacke. 

HademoiBellel 

När ni från höjden af Mosebacke en skön sommar- 
morgon Ber hela StockholmB heirlighet under edra 
fötter, dSr ni står som en gadinna upphöjd öfver jordenB 
lilla myralackfllif, och nobla tankar Btiga likt örnar inom 
er panna; hvad ville ni gifra för att äga all denna 
herrlighel? Hvad ville ni Bvara, om freBtaren plötsligen 
framträdde till er på balkongen och hviakade betydelsefullt: 
>allt detta vill jag gifva dig — glans, höghet, makt, 
ära, guld, nöjen, njutning utan rast och ro — om du 
faller ned och tillbeder mig>I Hvad, tillbedja? Nej icke 
juBt det, blott älska nöjet öfver allting, den glänsande 
ytan, med hvad därtill hörer, därnSst och slutligen guldet 
såsom medel för båda. Hvad ville ni svara? 

— Å ja, det vore icke så ledaamt att vara en dam 
af värld. 

N&väll Då BkuUe frestaren föra er tillbaka till er 
barndoms dagar. Han skulle låta er födas inom den 
förnämsta borgareklassen, ty denna torde nu gälla mest 
i Sveriges hufvudstad. Er fader skulle vara af låg bOrd, 
utan ärfd förmögenhet, en klok och verksam man, som 
sjfilf arbetat sig upp till stor rikedom, en ädel medborgare 
och god familjefar, men behäftad med ett enda litet fel : 



hyCoo^le 



MOSEBACKE 18 

Han ville lyaa med er, han sknlle fitva 
er den mest glSnsande appfoatran, ni akolle Iftra all 
pensionens visdom, alla salongens talanger; kristendom 
skulle ni läsa en timme i veckan fSr hofpredikanten 
och frfin husliga omsorger skulle ni alldeles fCrskonaa. 
Ni vore ett lyckans bam, vid femton &r Sgde ni att 
befalla öfver hundrade tillbedjare, otaliga nöjen; er loge 
pfi operan vore belägrad af beundrare, på bflrsbalen figde 
ni den smickrande lyckan att af Hans Konglig Hftghet 
Kronprinson befallas till en frans&e eller af Prins Carl 
till en vals. Ni vore förtjusande och afandad — så 
yacker, s& talangfull och så nkl F6r edra blickar vore 
lifvet en bal, himlen vore befolkad med cupidoner och 
jorden med löjtnanter. Ni vore mycket klnslofull, ni 
skulle läsa Bottiger och applådera ät Gunther. Stundom 
kunde det hända morgonen efter en bal, att den klara 
middagssolen, som blickade in i er sängkammare, funne 
edra kinder bleka; ert hjärta kunde kännas Ode och 
tomt, ert lif, sä lysande i quinquelternaa sken, kunde 
synas er eä obeskrifligt platt och tråkigt som en teater- 
lOfsal vid dagaljuB. Men — ni toge då en i grönt 
marokin bunden roman af Geoi^e Sand och hvilade på 
er emma i elegant moi^ondräkt; listan på dagens nOjen 
framräcktes er, ni valde ett, ni gjorde er toilelt på den 
korta tiden af fyra timmar och . . . 

Hademoiselle, ni vore mycket lycklig. När edra 
fOrsta blomstrande lOjtnantsår vore förbi, räckte ni den 
vackra handen åt en medelåldera grefve, lika upphöjd i 
rang som nedsänkt i skuld; er far vore stolt att kalla 
en grefvinna sin dotter. Ett nylt glänsande lif utbredde 
sig för er; ni reste med er man, ni skötte edra nöjen 
utan honom; han hade tillräckligt alt syssla med den 
fatala oppositionen på riddarhuset. Ni blefve presenterad 

DigwerihyGOOt^le 



14 SVENSKA VYER 

på hofvet, edra sOner blefve kam marjun käre, edra dAttiar 
hoSröknar, ni vore lycklig intill lifvetB slut, utom i de 
figonblick, d& ni tänkte på hvad ni var innan ni tillbad 
frestaren en sommarmorgon därborta på den lilla balkongen 
på Mosebacke. 

Men låtom oss antaga, att ni liaft mod att säga till 
honom ett befallande: vik hädan I Er lilla min var 
allvarsam men älskvärd vid dessa ord. Jag vill då säga 
er ett par ord om Stockholm här på balkongen i morgon- 
svalkan. Icke detaljer, icke utsikter eller andra märk- 
värdigheter vill jag peka uppå. Jag känner alltför litet 
Sveriges hnfvudstad, men jag vill yppa för er hvad de 
säga, aom känna den bättre än jag. 

De säga, att Stockholm icke illa representerar det 
land och det folk, hvars residensort det har äran vara 
— ett öppet, bördigt, vackert land, och ett folk stolt, 
nästan för stolt öfvei historiska minnen, men gärna 
hemfallet under det närvarande ögonblickets intressen, 
både små och stora — för ötrigt ett redligt, gästfritt 
och kraftfullt folk, snarbOjdt för handling, otåligt, själf- 
rådigt, demokratiskt ömtåligt, samt bekajadt med åtskilliga 
fördomar, hviJka jag här ej är sinnad specificera. 
Tillägge vi de egenheter, hvilka naturligen tillhöra en 
större stad — lyxen, lättsinnet och en högre bildnings 
förmåner — så igenkänne vi lätt svensken i stockholmaren. 
Han är godsint, öppen, gästfri och glad, lättsinnig, rörlig, 
verksam, mångordig, nyfiken, mycket nöjd med aig själf, 
fast ej alltid med sin ställning, svag för ytan i allt, tätt 
bänryckt af det vackra och glänsande, men likväl sällan 
misskännande det goda och ädla äfven under mindre 
älskvärda former. Rangsjukan har han lyckligen öfver- 
lefvat, men dess lilla dotter titelsjukan har, jämte sin 
allsmäktiga mormoder fåfängan, innästlat sig i hans annars 



hyCoo^le 



MOSEBACKE I S 

vackra sällskapston. Kommer ni ihftg Uno von Trasen- 
berga: »fru Bjukhusperaedelintendentflkan»? 

Man kunde l&tt, likt Cederborgh, skrifva rätt trefliga 
och rätt läoga böcker om stockholmaren. På det hela 
taget, torde han sedan Ottar Trallinga dagar f&rblifvit sig 
mera lik &n de flesta andra hufvudstadsbor. Guatat den 
tredje skulle sakna sin Bellman — det unga Sverige 
har sitt Par Bricole och förlorade ej iBngesedsn sin 
Wadman — men sitt glada folklif skulle han, med 
behöriga kos ty mfCränd ringar, ännu stundom igenkänna 
pä IQfmarknaden eller under Djurgårdens besjungna ekar. 
Sjätfva de åldriga, oformligt höga husen i den egentliga 
staden, de trånga gatorna, de sekelgamla lindarna och 
ekarna, allt har ett särdeles konservativt tycke och förfelar 
ej att mångenstSdea fasthålla sinnena vid det goda gamla. 
Källame med sina sandade golf ae merendels mycket 
antika ut och en stockholmare af den gamla stammen 
sätter sig helst vid de mest nötta borden. I allmänhet 
påminna de lägre borgareklassema i Stockholm mycket 
om samma klasser i våra finska sm&stfider, synnerligen 
de vid kusterna. I båda länderna hafva dessa klasser 
ej synnerligen framskridit sedan trettio år, men i och 
med detsamma de glömt att tillegna sig tidens framsteg 
i bildning, hafva de äfven undgått att nppblåsas af dess 
anspråk och smittas af dess lyx. På det hela taget torde 
Stockholm mindre än de flesta andra, äfven ringare 
hafvudsläder hafva pä sitt samvete lyxens fördömelse. 
Om samhällets grädde här, som annorstädes, jäser upp 
i snömos och skum, så förblifva däremot de vida talrikare 
lägre folkklasserna vid sin anspråkslösa stillhet, besked- 
liga och lugna >som mölken i pyttan», för att nyttja den 
finska prästens ord. Man säger att Stockholms välstånd 
de senare åren mycket lidit af de dåliga konjunkturerna 

DigwerihyGOO^Ie 



16 SVENSKA VYER 

i den utrikes handeln och man klagar Ofver de ganska 
betydliga silfvertransporter, hvilka nästan med hvarje 
utgående ångfartyg' föias ur landet, både för kronans och 
enskitdee räkning. Men trafiken har på ett fCrvånande 
aätt tilltagit i fOIjd af den hastiga och bekväma ångfartyge- 
kommunikationen åt alla håll. 

Ni torde kanske med något misstroende höra en 
främling tala aå dir om Stockholm efter blott några få 
veckors vistelse där, men det skall mindre förundra er 
om ni känner det Öppna och förekommande i svenskens 
väsende, som gör, att man har honom så till sägande i 
en blick, hvarfOr också den älskvärda Lind i sin Vingåkers- 
visa i National-divertissementet lika sant som vackert 
sjunger om sitt folk: 

Det folket det är godt i sin innersU rot, 

och gir man det till möte, sä kommer det emot, 

och så man vinner mer än halfva vägen. 

Men, mademoiselle, kapitlet om Stockholm tar väl 
aldrig slut, om jag ej afbryter det tvärt. Om utsikten 
från Mosebacke vill jag nu ej tala, ni har den framför 
er, vacker, växlande och lillig. Det är längesedan solen 
rann upp i nordost ur Ålands haf och desa strålar bränna 
redan varma på Riddarholmskyrkans järnspira och gyllene 
kors. Ni tillåter att jag ledsagar er för att taga en glace 
i Strömparterrens svalka och jag utber mig att därunder 
få med strödda detaljer söka komplettera det gamla lilla 
jag hittills haft lycka meddela er om den redan tusen 
gånger förut och tusen gånger bättre beskrifna och 
besjungna Mälarstaden. 



hyGoogIe 



4. Djurgärden. 

Mademoisellel 

Nftr ni för ganska f& &r sedan, i er första tmgdoms 
späda ImoppnJngedagar, standom med er länt och 
några vänner lämnade Stockholms stenhus hakom er och 
pä den trefliga kullbftten gjorde en ulflygt till Djurgården 
— till Mälarstadens älskliga hjärta — huru slog ej ert 
bjärta af bamBlig glädje då I Ty ofördärfvade femtonåriga 
hjärtan älska ej trånga murar och stängda salar; balemas 
prakt och lampornas slummer byta de gärna bort mot 
ekars svala skuggor och ljusgröna stränders glada frihet 
en solklar sommarkTäll. Det yar så ichampeterti här, 
bedyrade er franska ma bonne; ni hoppade omkring som 
en liten fjolla i gröngräset, ni var alltför Öfverdädig, sade 
er tant, men ni hade ju så roligt! Länge gick ni ej på 
de stora breda vägarna, ty där var dammigt af de många 
vagnarna och de sirliga löjtnanteme, hvilka karesserade 
sina hyrda hästar med ridspöet och tycktes säga till 
dem: >Iåt se om du är af Sleipners blod». Utan när 
ni en stund betraktat det brokiga vimlet af folk som 
älskade att fOra större stat än ni, vek ni ett stycke undan 
upp på den täcka höjden vid Framnäs och Sirishof, tog 
fram ert lilla knyte med snask och satte er pä den 
mjuka gräsmattan i sluttningen, därifrån ni bekvämt 
a. — Besebr. o. hågk. 

DigwerihyGOOt^le 



18 SVEKSKA VYEn 

kunde se trafiken pä vgg«n nedanfCre, ulan alt själ! 
bemSrkaa jaal. Och efig ni d& med ritt glada ögon på 
kadetlen, som var er kavaljer under promenaden, så 
h&nde vSl artoiulQm att han i fyrsprång skyndade ned 
till TåTdshuset fOr alt depenaera sin sista riksdaler pfi 
några å la glacer åt er och edra vfinner. Så satt ni 
dä i den glada trefliga aftonsvalban under ekarna och 
säg Stockholms sommar blomma omkring er, och blott 
när de kungliga vagnarna med sina hvjtgalonerade för- 
ridare ilade föibi och prinsarne vänligt lyftade halten 
fär er, kom ni helt hastigt ihåg, att ni befann er i en 
kunglig huFvudslad och ej på någon vacker egendom 
långt borta frän stora världens larm och praktfulla 
gyllne glans. 

Ej bör ni undra, att stockholmaren fir törljaat i sin 
Djurgård sommartid. DSr är hans lynnes räUa hem — 
ty ut vill han, ut ur det tränga boet. I forna tider drog 
ju Mälarfolket hela sommarn ut i härnadståg; stock- 
holmaren i våra dagar faller IStl med tycket pä hvad 
utländskt är och lefver hemma gärna utom hus. Djur- 
gärden är bans re spiral lon aorgan ; där andas han behag 
och glädje, som Sro hans själs behof; där är han Uk 
sig själf. Stockholm är rikt pfi vackra omgifningar och 
konsten har förakdnat mången ibland dem. Men Drottning- 
holm slår i förfallande prakt, det skOna Haga Br förgätet, 
Ulriksdal är grånade invaliders sista fristad — mången 
annan vacker punkt besökea blolt af lustfärdande ång- 
fartyg. På Djurgården står Stockholms sommarlif i blom. 
Den storartade, högtslräfvande, stundom stela prakten 
får ej insteg där, allt går ut på täck, behagfull elegans. 
I Bysliöms villa stå konstens sublimaste skapelser omgifna 
af skalkaktiga kärleksgadar, och om själfva det kungliga 
Rosendal yllrar Marmier ganska träffande: »e'esi une 



hyCoot^le 



DJURGARDEN 19 

Dilla de gentilhomme plus g'un palats de souoerain*. 
Ej för ro sknll sjtinger afven Bellman: 

Om denna parkeD 
lår kfirleksmouarken 
och ea kung. 

Hatt sjöng ju p& en tid när gralierna — pudrade 
och styfkjottlade, det fir sanl, men findå gratier — 
lekte kring tronen. Hvarför liknade ej bela GuBlaf III:b 
rike hane Djurgärd och hans Haga I Lfiltare hade dA 
regeringsbördan varit fCr hans snillrika lättsinne och han 
hade dA ej sintat sitt glada lif i sorg och blod. 

Sedan den tredje Gastafs och Bellmans dagar är 
den forna ValdemarsCn blefveu mycket förändrad. Ekar, 
lindar och ISnnar äro desamma än; de tala om fOrSutna 
seklers minnen, men hvem fOrslAr deras ord, när afton- 
vinden i Bolnedg&ngen susar genom kronorna? Och So 
som riSrr i&rannsvikens bölja klar i vältrade vfigor sig 
drar>. Men den nya tiden har byggt sina eleganta villor, 
värdshuB och slott i den förr sä landlliga grönskan, och 
det >gndomliga> fiskartorpet har ffttt medtäflare, i bredd 
med hvilka dess prisade skönhet tar sig ganska skral 
och fÖrAldrad ut. 

Vi inkomma pA Djurgärden öfver Lejonbryggan. 
Man härleder dess namn frän ett lejon, som en lid hölls 
förvaradt därbredvid, men hvarför icke så gärna af alla 
de muBtascherade lejon, hvilka ännn dagligen färdas där- 
Öfver, sökande hvem de uppsluka må? Då vi sålunda 
lyckligen inpasserat, vore väl frestelsen ej sä ringa, alt 
för ettnsendeförsta gängen beakrifva det (uaen gånger 
förut beskrifna, frän och med så minutiösa ting som 
Blåportens beryktade abborrar, till och med bA aneenliga 
underverk som den berömda porfyrvasen på Rosendal, 



hyCoo^le 



20 SVENSKA VYER 

den fSrtrStftigaste panacbbfil fOr tolffots dryckeskKrnpar, 
meo nästan fdr atorartad fOr nutidena fem fot h6ga 
limonadhiSItar, helst sedan prosten Wieselgren omväudt 
hälften af Sveriges lejon till menlösa lamm i all dryckjom. 
Men — låfom oas stanna pä den lilla kullen under de 
hundra&riga ekarna och betrakta den grOna bysten där 
pä piedestalen af granit. Det är BystrSms mfisterverk, 
det är Bellman. Nu tiga bana läppar, marmorstel Kr 
den fQrr aä lifliga blicken, lagern kring hans panna rörs 
ej mer af fläktarna, aom komma fjärran från blommiga 
stränder. Men de nya släkten leka glada sina lekar 
kring Bellman än och sjunga de bästa af bana sånger. 
1829 den 26 Jnli vimlade den brokigaste, den rörligaste 
folkmassa kring denna byst, som dit för första gängen 
aftäektes under hurrarop och säng och tal. Bland bopen 
rar en gammal gumma; bon stödde sig pä sin son, en 
medelålders man — tärama slego oupphörligt i hennes 
ögon. Och tillslållame af den glada festen gingo fram 
till den gamla och firade henne på allt sätt med ord 
och gåfvor. Men gumman säg allt på bysten och grät 
och aade: >Jo jo, nog fira de honom nu, sedan han länge 
hvilat i grafven, men de skulle väl bräka mindre för 
bonom, om de varit gifta med honom som jagli — Ty 
Bellmana änka kunde ej glömma, att den firade skalden 
varit en stor alarf i sitt husliga lif. Hon talade likt 
samtiden, som gärna fäster sig vid små sidor bos stora 
män; och det unga släktet, som sjöng till Bellmana ära, 
var eftervärlden, aom af den längesedan afaomnade alle- 
nast har det stora och oförgängliga i behåll och oafvändt 
riktat sin blick dårpå. Nu äro de döda, både änkan 
och hennes son samt alla skaldens originaler. Ännu 
för något tiotal tillbaka skall en resande faafva beaökt 
den besjungna Ulla Winbtad, bvilken gammal ocb för- 



hyCoo^le 



DJURGÅRDEN 31 

fallen lefde i elt )itel kyffe långt upp p& Söder; men 
äFven hon tillhör numera endast eagan och sången — en 
odödlighet, den hon väl knappt nog i lifvet förljenat. 

Det berättas — jag ^et ej med bvilken grund — alt 
b. m. konungen är sinnad anlägga ett slags Valballa invid 
Rosendal, i likhet med det konung Ludvig i Bajern nyligen 
invigt nära Donaustauf. Byster och statyer af Sveriges 
ädlaste och störste män skulle, dem till evärdelig åminnelse, 
där uppställas. En betraktelse ligger härvid nära. Äfven 
i denna tid äger Sverige några stora namn, omglänsla af 
snillela och vetenskapens gloria. Men fattigare synes det 
nu på stora män än t de flydda dagar — synes det väl 
blott därför så, att samtiden förbiser det verkligt höga och 
storsinnade hos de sina, på samma gång den afgudiskt 
dyrkar de afsomnade snillen? Eller bar det upphöjda 
och ädla nu mindre än förr insteg i de nya släktens 
bröst? Man skulle icke tro det, då på tronen sitter en 
gubbe, så gränad i ära, alt äfven Rysslands monark, så 
skarpsynt och öppen för det Sdla ocb bögbjärlade ötver- 
allt, med nästan sonlig vördnad besökte den gamle kungen 
i hans hufvudstad — ett besök, som lika mycket hedrade 
båda dessa personer och som blifvit oföi^ätligt för alla 
Stockholms invånare. 

Men solen nedgär bortom Brunnsvikens böljor och 
aflonkylan är farlig efter dagens helfa. Vi hafva denna 
gång betraktat få enskilda punkter af den kungliga Djur- 
gården; men ni känner dem förut af böcker och af 
egen anblick. Jag älskar att blicka öfver det hela, 
Mademoisellel Det Sr väl ofta nog en tråkig vana; jag 
skall en annan gång söka bortlägga den. 



hyGoo^le 



E 



5. ögonkast pä konstens område. 

Mademoisellel 
jitt folk kan vara Sdelt och godi, det kan hafva erfarit 



I mycket, lärt mycket, tänkt mycket och därundet 
med Öppna klarsynta ögon betraktat andra nation era 
framsteg, och det kan likväl sakna mod att själf fram- 
träda i haodling och verksamhet ät ett eller annat håll. 
Ett sådant folk kan gripas djupt af vetenskapens sanning 
och konstena ovanskliga skönhet, och likväl kan det stä 
etumt och icke väga säga ut eller gifva Fonn ät hvad 
det Slskar och högaktar i sin innersta själ. Ty frak- 
tan binder det och det känner ej sin kraft. Men så 
länge det icke rör hand eller tunga i någon särskild 
gren af mänsklig verksamhet, så länge är dess bild- 
ning ät det hållet liflös, half. Och detta är händelsen 
med oss och värt goda finska folk i fräga om konst. 
Oss fattas därutinnan endast mod och yttre impuls. 
Ett steg, och banan skall ligga för oss öppen i blånande 
fjärran. 

Emedan det svenska folkets lynne, i motsats till 
vårt, så afgjordt är riktadt ät den praktiska och ulät- 
liggande sidan i allt, har det ock, med ungefär samma 
teoretiska bildningsgrad som vi, likväl förr hunnit taga 
sina första steg på den konstnärliga banan. En mängd 



hyCoo^le 



ÖGONKAST PÅ KONSTENS OMRÅDE 33 

namn kunde anfOras till bevis. Men i sifillet ville ni, 
med förbigående at teater, musik och annat hOrande, 
hafva godheten hasta en blick på kongl. akademiens fSr 
de fria konsterna exposition i Juni 1843. 

Katalogen upptager tvåhundralreltio numror af fem- 
tio&tla artister, hvaribland sju fruntimmer. Samlingen af 
statyer, basreliefer och skulpturarbeten i trä, med mera 
ditbörande, Br fåtalig. Qvarnsiröm synes i denna bransch 
vara ett namn som lofvar godt. Hfilningama äro nu, 
som alltid, de talrikaste. Han fOmyar bekantskapen med 
de ryktbara namnen Kraft, C. J. Faklcranti, Weslin, 
Sandberg. Bland den sistnämndes korapositioner befinner 
sig Bf\'en en etude till den altartafla, hvilken artisten 
målat fOr Vasa kyrka. Westin bar inlämnat fyra numror. 
Praktfullast äro hans Ärijtider. Det veka, sammetsfina, 
som tillhOr denne målares firgton, karakteriserar taOan 
finda till öfverdriEt; mjukheten i alla konturer beta^^er 
det hela den djSrfhet och kraft, som ursprungligen synes 
ligS^ i grupperingen. Kåuner ni Södermarks portr&tler? 
Hår Gnnes en bild, som med vfilkända skOna Ggon huld- 
rikt betraktar finska landsmän. Och banden, som i fina 
ljusa handsken bjärt sticker af mot svarta sidenklädningen, 
det Sr ju samma band som, medan den ännu var finsk, 
kn&t kransarna åt 1840 års ynglingar i Helsingfors. Hvar- 
för skänka vi bort våra rosor så? 

Låtom oss gå utan ordning, ledda af nycken. Cron- 
strand, den celebre resanden, bar riktat expositionen 
med sju numror på stället utförda grafiska teckningar af 
fomegyptisk arkitektur och skulptur. Trettiosex århun- 
draden hafva skådat ned på Ammonstemplet i det åldriga 
Thebe, och nittonde seklet stafvar ännu på dess bieroglyfer. 
Men mysterierna nalkas sin upplösning ; en tysk professor 
har utan Ariadnes tråd funnit vägen genom labyrintens 



hyCoo^le 



kamrar och Boart Återstår ingen hemlighet mera i arf åt 
kommande släkten. 

Wiekenbergs penae) har framtrollat ett leende land- 
skap i f6rtriRligt perspektiv och en familjescen, full af 
rörande behag. Man kan ej se elt ansikte mera fromt, 
nndergifret, kristligt resignerad!, än denna blinda gubbes, 
dfir han, omgilven af sina barn, tycktes tr&da fram från 
duken och lära oss försakelsens frid. — Den unge, nu 
i Rom vistande göteborgaren Brusewitx har lämnat ett 
intagande original, en ung kvinna från Frescati med dess 
lilla son. — Wahlbom har kallat Katarina Mänsdotler 
letvande p& duken. Han låter henne i Reval omfamna 
sin landsflyktige son prins Gustaf, den irrande riddaren 
af Vasa. Grupperingen är fCrlrfifflig, färgerna förvillande 
lifliga. Har ni varit på Liuksiala och sett den hulda 
drgttningens skugga tankfullt blicka ut mot den vackra 
fjärdens vågor i aftonakymningen? 

Ekman — vår Ekman — målar f9r oss det inre 
af en röfvarkola, en bjärt och dyster fantasi. Ni känner 
ju Ekman? Det var han som biträdde professor Sand- 
berg vid de sköna freskomftlningama i Upsala domkyrka, 
och det var åt honom ensam Sandberg förtrodde hem- 
ligbeten af sin uppfinning att försäkra dessa mftlniDgars 
bestånd mot det nordiska klimatets hårdhet. Talangfull 
lik hela sin släkt, berättigar Ekman, som nu med kungligt 
understöd vistas utrikes, till de skönaste förhoppningar, 
såvida icke ryktet med någon grund påhördat honom en 
alltför vanlig oordentlighet, hvilket i sanning vore sorgligt. 
Säkert önskar ni, som jag, att ryktet denna gång måtte 
ljuga af gammal vana. 

Dä vi likväl omöjligt kunna stanna vid alla intressanta 
detaljer, må vi kasta en afskedsblick på artisterna af ert 
kön. Mad:lle Maria Röhl har väl blott inlämnat några 

DigwerihyGOOt^le 



ÖGONKAST PÅ KONSTENS OMRÅDE 25 

porträtter i svartkrila, men dessa utfCrda med en väl- 
känd mästerlig talang, hvilken nyligen tillTannit henne 
utmärkelsen alt bliha inkallad till ordinarie ledamot i 
akademien för de fria konsterna. — Madrlle Plageman, 
som inlämnat fjorton numror, torde bOra nämnas ffir sin 
flit, oro ej just för något annat. Landskap, blommor, 
fåglar, porträtter äro de föremål resp. sju artistiska damer 
valt med synbar förkärlek. Rätt så. Bör ni väl undra, 
alt artister af ert kön gärna måla Ijufva landskap, täcka 
blommor, vackra löjtnanter med de själfullaste mustascher, 
den mest romantiska uniform och den sublimaste hållning, 
eller en gudaskön Fingal, en smäktande Frithiof, med 
alla in- och utvärtes fullkomligheler, hvilka en friherrinna 
Knorring slösat på sin Axel Ltiwenslem? Svärmar icke 
all kvinnlig fantasi ditåt? 

Intrycket af expositionen i sin helhet synes tillfreds- 
ställande, oaktadt man ej alltid varit noggrann i valet. 
Rättvisligen lär man ej kunna kalla detta mer än en 
begynnelse, en gryning på konstens horisont i Sverige. 
Jag önskar emellertid att vi ägde en dylik morgonstrimma 
och att, aäsom en väckelse, den sedan någon tid omtalade 
konstexpositionen i Helsingfors mätte blifva verkställbar. 
Ty, Mademoiselle I då vi långe hafva ägt mod att uttala 
resultaleroa af vår oetenskapliga bildning, hvarför skulle 
vi tveka att ätven inom konstens område skrida from 
sounds to things, från det tysta betraktandet till djärf 
och ädel verksamhet? 



hyGoo^le 



hyGoogIe 



SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

1856. 



hyGoo^le 



hyGooglc 



N 



Första serien, 

s TidDingar September -Oklobet 1856.) 



Till Betty. 

ej, bSfita Betty, iagen resebeakrifning. Har du 
någonsin farit i b&t otftir Uleä forsar? Snabb var 
färden; skummet yrde, floden brusade, atrSnderna spningo 
förbi; där en granakog, där ett ftherfält, dSr en hydda, 
dSr en betande hjord; elt Ögonblick, och de voro för- 
svunna; farkosten ilade ständigt fram; hvirflama ville 
beständigt sluka den; handen vid styrel; ögat mot stäfven; 
ingen tid Qfrig f6r vänner pfi stranden. 

Betty — man skrifver icke midtuti forsen. 

Kan likväl hända ibland, att man kommer till ett 
lugnare vatten. Färden saktas, hvirQama lägga sig. Klip- 
por, skogar och fält skrida långsammare fOrbi : man vågar 
bortvända Ögat från stäfven, henden från styret, fOr alt 
spana pä stranden en älskad bild och nicka en hälsning 
åt fjärran hyddor. Ett kort Ögonkast, en hastig hälsning 
— och åter begär styret sin säkra hand, och åter begär 
målet sin orubbliga blick. Ack, världen är så vid och 
lifvet B& kort, och »Pärla vill inte hemma gå till kvällens. 

Betty får således ingen resebeakrifning. Sök sådant 
i bGcker. Läs Ida Kohl och dé öfriga, som i långa år 



hyCoogle 



30 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

sluderat ISnder och folk. Andra gGra klokast uti att 
lefva och lära, betrakta och tiga. 

Bloft frAn de lagoare atiömdrag skickar jag dessa 
hastiga hälsningar, Idsrifna blad som fl^ga med vinden 
norrut. Hvad skall Bettf finna i dem? Nflgra drag med 
blyerls, dem fantasien får färglägga bäst den behagar; 
pä BJn höjd en >go(ografi> sädan Ekman eller Chiewitz 
på en kvart timme måla med sot Öf ver ljuset; men icke 
på långt när så vacker som deras. 

Nu förslå vi hvarandra. Lef väl. Jag skrifver detta i 
Paris en kolsvart midsommarkvSll. 

Din vän 
Gabriel. 



hyGoogIe 



1. Frän nord till söder. 

EDgåDg för Ifinge sedan bodde en familj i sja år bland 
Utsjoki lappar. Till elnt fingo dessa landsflyktige 
bypeiboreer lof att begifva sig sfiderut. När de kommo 
till Torneå, syntes dem att solen redan sken blidare 
6Fver snön ; när de kommo till Ulefiborg, syntes dem alt 
en ny vär sprang emot dem med öppnade armar; och 
när de slutligen kommo så oerbftrdt Ifingl i söder som 
till sydliga öeterboUen, sä tyckte de att öfver dem hvfilfde 
sig Italiens himmel, omkring dem blommade sydländernas 
grönska, och de tröttnade icke att betrakta barrskogamas 
höjd och åkrarnas akärdar och de hetande hjordarna och 
de vackra byarna och folket, som i långa rader gick långs 
vägen till kyrkan om söndagsmorgonen. 

Växa illusioner, Betty! Del är med södern som med 
regnbagen och med hoppet och med lyckan; vi jaga efter 
dem med vår längtans barnsliga åtrå, och när vi tro oss 
hafva dem fatt och stå midluti dem, då ha de redan 
halkat bort ur vår famn och vikit allt längre och längre, 
från kulle till kulle, från strand till strand. I söder om 
oss är ett haf; bortom det hafvet tänka vi oas allting 
grönare och varmare. Ha vi ej flugit längre fömt, hur 
väcker ej då det lilla steget från Helsingfors till Revat 
vår fröjd och beundran I Reval med de åldriga husen, 



hyCoo^le 



38 SÖDEROM ÖSTEffSJÖN 

med de tidiga frukterna, med dess stenlOsa slätter och 
(yaka språk — det är södern lör obs. Anna icke, säger 
man till oss i Reval; res till Berlin, Liibeck, Hamboi^, 
där är bättre, sJJdem är där. Och vi resa dit; ännu 
icke, safter man oss; i Dresden, i KOIn, vid Rhen, där 
är vannare, eSdem är där. Vi resa dit; änna icke, säger 
man oss; i Paris, i Brtissel, där äro aommsr och skönhet, 
södern är där. Vi resa dit; ännu icke, säger man oss; 
norr om Alperna och Pyrenéerna är ingen sydländsk sol. 
Och vi stiga öfrer bergen; ännu icke, säger man oss; 
Medelhafvet är stort, segla däröfver, södern är där. Och 
vi landsliga på det heta Afrikas kust; Innu icke, säger 
man oss; Atlas är hög; stig öfver dess toppar, södern 
är dir. Och vi komma till de stora öknar, brända af 
solen, där kamelerna smäkta i middagshettan; ännu icke; 
bortom dem är ännu en söder, och så beständigt, be- 
ständigt längre, tilldess vi åter komma i köld och snö 
bland Sydpolens isar. 

Våra illusioner I Ingen dödlig har ännu stått på en 
punkt där han icke haft bakom sig det förgångna och 
framför sig det tillkommande. Ingen dödlig har ännu 
upptäckt det land, där icke en nord är bakom, en söder 
framfar. Hvar är den ofÖrgSugliga skönheten? Hvar är 
den eviga viren? Hvar är hoppets fullbordan? Hvar 
är längtans slutliga mål? 

Ingen vet Och likväl, Betty, tvifla icke, tro be- 
ständigt på hoppet. Utan det är ingen lycka och intet 
lif. Bort vill beständigt vår längtan; i själfva denna 
längtan hägra de förlorade paradis, och den aldrig upp- 
nådda södern har till sist åndock i våra drömmar sin 
sannaste verklighet. 



hyGoogIe 



2. Pä ÖstersjAn, 

Långt bakom oss danar återljadet af Sveaborgs kanoner. 
Den nyss blockerade hamnen Öppnar sin trånga port; 
de tunga bergen vika filtbaka; det blfta glänsande hafvet 
utbreder sig omäleligl f6r vår syn i vårsolens sken, och 
frihet andas öfver dess salta vågor. 

Bakom dessa berg bortsjunker ändå del käraste vi 
äga på jorden: vårt fäderneslands skogar och sjQar, 
de solglSnsta taken af värt lugna lyckliga hem och de 
sista tärade blickarna från älskade Ögon, som följa oss, 
sä Unge ännu en strimma af ångarens r6k kan skiljas 
från molnen vid den fjärran randen af hafvet. Huru är 
det mOjligt att lämna bakom sig hajfva sitt lif och hela 
sin kärlek och likväl icke sfirja, icke sakna, utan draga 
ett lätt, djupt andedrag ur sitt vidgade bröst och gå ut i 
världen såsom en hemlös vind, den där icke vet hvadan 
han kommer och hvart han far? För det alt frihet är 
lifvets första behof; för det att himmelens tak är högre 
än det mest älskade hem; för det att vida världen är 
större än skönaste hamdomsdalar. Engäng i lifvet måste 
hvarje människa känna sig fågelfri; engång måste hjärtats 
och tankens dämpade stormar blåsa ut i det oandliga ; 
engång måste den dagliga vanans tumstock vidgas till 
större mått fCr det stora och sköna pä jorden. Hvarje 
3. — Reaebr. o. hdgk. 

D,gn,-.rihyGOO^Ie 



34 SÖDEROM ÖSTERSJ6N 

spänslig själ bebOfver eDgång en värld omkring sig för 
att Tfixa ut till sin fulla höjd. 

Pordom, när jag i skolan betraktade Åkermans karta, 
som den tiden gick och gällde för världens afbild, fick jag 
en ganska ringa tanke om Östersjön. Bottenhafvet, Ålands 
haf och Finska viken lärde mig sedan en bättre. Öster- 
sjön sj&If drog nu försorg om att öka sin reputation. 
Skummande i storm är han sannerligen ej att förakta. 
Vi hade med och mot med besked. >Hengist> vred sig 
liksom en mask', den gamle sachsaren krälade fram genom 
vågorna, men fram&t gick han. Ombord var elände och 
sjösjuka. Lyckligtvis också biffstek, Öl, finsk resignation 
och skymtar af muntert lynne. Man spådde, som vanligt, 
vackrare väder och smålog i sjuppskinn ät Tysklands 
väntade sol. 

: Detta haf är centern för hela nordens historia. Hvad 
allt har icke det sett under seklemas lopp I Feniciske 
kryssare, norrmännens vikingar, finska och estniska bftrjare- 
tig, Erik Väderhatts, Erik den heliges, Valdemar Seiers 
härtåg, Erik XlU:s sjöröfvare, hansestädemas väpnade 
köpmän, Otto Rud, Junker Thomas, Fleming, Gustaf 
Adolf, Kristian IV, Wachtmeiater, Tordenskjold, Ehren- 
skiöld. Höglands och Viborgs hjältar, Napier, Dundas, 
Plumridge — och, mellan dessa hafvets lejon och vai^ar, 
millioner fredliga segel, som längesedan slitits af stormen, 
millioner kölar, som bräckts emot bankar och grund, och 
ändock ständigt nya, som draga sitt strå uti världens 
myrstack. Huru ofia ha icke dessa vågor färgats af 
blod) Årtusenden igenom hafva konungar och hjältar 
kämpat om väldet på detta haf, som medförde väldet i 
norden, och den som ägt Finland har rotat på det sitt 
östersjövälde. Mot detta haf ha alla dess kuster och 
stater sträckt sin kärliga famn; det har varit deras makts 

DigwerihyGOOt^le 



Pi Ö3TEB8JÖM 3B 

och rikedoms källa, deras fdrrådsbus i nöd, deras aflopp i 
Ofverflöd, deraa bildnings åldriga vagga, deras firas moder 
och deras lyckas villkor. Det dricker sin nSring ur ItS- 
bandrade strOmmar pä alla sidor och törstar ändock 
beständigt och magrar och drager sig långsamt tillbaka 
från nordens stränder, men stiger i söder; och såsom 
det skapat hela nordens historia, skapar det och förändrar 
än i dag hela nordens geograS. 

Dock — färden gick. Finska viken vidgades hastigt, 
Dagö och ösel försvnnno i fjärran, en omätelig blånande 
slätt utbredde sig ända mot Golland. Mellan detta och 
Ölands kalkklippor kryssade Hengist ett dygn. Andra 
da^en hissades sotiga segel för sida vind, fiskare hvilade 
på årarna och utbjddo torsk; svenska vallen förtonade 
sig i norr; de ljusgröna åsttma af Bomholm vinkade 
med täcka byar att landa. Gladare såg ej Columbus 
den första elden pä Guanabani, än vi betraktade några 
pä stranden betande får. Bomholm och Sverige för- 
svunno, Riigen skymtade förbi, vi påminte oss Bostocks 
be lim ans ka mumma och kikade pä de hvita husen i 
Wismar. Icke långt därefter sägo vi Traves mynning, 
och sä var den korta sagan om Östersjön slut. 



hyGoogIe 



3. Lubeck. 

Majsol sken öfver Traves inynDing; ÖBtersjöns blåa 
el&lt föravauD bakom lind och bok; rader af vackra 
landthQS och blommande trfidgårdar smyckade stränderna. 
En doft kom emot oss fr&n ros och jasmin; en ljusare, 
mjukare grönska log emot ögat. Det var vftr fSrsta 
sOder — glada, hoppfulla stodo vi midtuti Tysklands vår. 
Detta Tyskland — jag kan förstå allt tadel, allt löje, 
allt missmod, som ståndigt hagla ned dSrCfver från främ- 
lingar och dess egne, till tack för dess goda middagar 
och dess långa patriotiska tal — men jag kan ej förstå, 
huru det Sr möjligt att första gången trampa dess 8dla 
jord utan en varm känsla af pietet, som går en till hjärtat. 
Denna jord är dock helig för månskligbeten ; den bar 
blifvit fuktad af dess ädlaste blod; den har gifvit lif åt 
evärdliga namn: Luther och Gatenberg, Leibniz och 
Humboldt, Klopstock och Schiller, Haydn och Mozart; 
bär bar sanningen vunnit sina skönaste segrar; bär har 
hvar kulle en saga, favar bäck ett minne, hvarje berg 
en ruin, hvarje fält ett slagfält, hvarje by en hågkomst, 
som utgör dess stolthet. Man trampar vid hvarje steg 
på berömda grafvar och på fotspår af det förgångna, för 
hvilka denna tidens skosulor äro för små. Hemma bos 
osa kan historiens mark förliknas vid en mo, ur hvars 
sköte höga, men glesa faror resa sig upp, och däremellan 
utbreder sig en ändlös slätt af enformig ljung. Här uppå 

DigwerihyGOOt^le 



lCbeck 87 

Tysklands historiska botten vixa minnena täta och hSga 
som tropikernas skogar; man armb&gas med skuggorna 
fAr att komma fram bland de lefvande. Undra sedan att 
minnet h&r har blifvit en fOdkrok och att denna nation, 
>som skalle beherska vSrlden, om den blott kunde be- 
herska sig ajälf>, bestflndigt kastas emellan BJ&lffOrgad- 
ningen af sin storhet och sj&ISörådmjukelsen af sin sorg, 
hvilken likt Promethei gam fOrtfir dess inSIfvor. 

Det var Liibeck, »nordens Karthago>, som eng&ng 
Batte sig fCre det djSrfra mål atl beherska OstersjOn och 
gOra alla deas kuater skatta kyldig a. Flikarna af dess 
fana fladdra an omkring norden i form af halsdukar och 
kattnner; spillrorna af desa storhet flyta kring Östersjön 
som fredliga handelsskepp. Själfva staden är en stad 
af spillror, aktningebjudande genom sin forntida prSgel. 
Gamla murar och befåstade portar, götiska kyrkor och 
höga åldriga hus med spetsiga gaflar, allt detta Br raggigt 
för nutidens blick; men det ger vördnadens intryck. 
Åtskilligt brytes nu ned för nyare anspråk, och rundtom- 
kring staden breda aig tficka promenader, genom hvilkas 
grönska jämv&gens ständiga buller larmar. Man skulle 
knappt tro, att den stad, frin hvilken Finland hämtar sin 
mesta moderna grannlåt, är så gammaldags till sitt yttre 
och bebos af ett aå flärdlöst, flitigt och enkelt folk. Jag Sr 
en af dem som hyst mången fördom mot Liibeck; det för- 
tjenar dem icke, det är en god, redbar stad, och om det 
döper sina viner, så Sr det för att — Östersjön Sr så nära. 

Blott tre timmars järnbana, och man har, med en 
krok åt söder, til I rygg ålagt den förr med alla eder i tyska 
språket fördömda vägen mellan Lubeck och Hamburg. 
Hals öfver hufvud kommer man från en tyst och fredlig 
småstad in på en af världsmarknadens största tummel- 
platser. 



hyCoo^le 



4. Hamburg. 

Fdreta intrycket af Hamburg är mäktigt. Jsg stod en 
dag pfi Stinlfang, en höjd ofvanffir Elben. Vid dess 
strSnder lägo de skönaste trädg&rdar; rundlomkring amögo 
sig dessa herrliga gröna vallar, eom äro Hamburgs för- 
tjusning; här Alstem i en haHcirkel kring staden; där 
äter Elben med tjugu folkfyllda fingbälar, som på en gäng 
ilade utför strömmen till Allona, Rainvilles Garten och 
den höga kullen af Blankeneae. Jag vände äter till staden; 
palats vid palats i ädel stil, med höga spegelfönsler och 
glänsande butiker, skådade ned Öfver de breda gatornas 
brokiga människovimmel. Kvällen kom, och mörkret föU 
öfver den stora staden. Gaslagerna tändes öfverallt och 
speglade sig i Alsterns tama glittrande väg. Ögat tjusades, 
hjärtat bedrogs. Jag sade till mig sjftlf: Hambui^ är 
ganska skönt I 

Åter for jag till hamnen. Tusen skepp från alla 
delar af världen lossade och lastade vid dess kajer; 
Elben, här en tysk mil bred, hade knappt rum för kom- 
mande nch farande. Jag såg de rika lagren af alla slags 
varor, som spridas kring världen, såg dessa tunna papper, 
som under namn af växlar mångfaldiga och omsätta han- 
delns rörelsekapital. Jag trängdes på börsens gallerier 
mellan ett och två middagstiden. Därnere i salen brusade 



hyCoo^le 



IIAMBURO 39 

en svart massa a( tre- till fjrralasen köpmäa, skeppare, 
mäklare, spekulanter och affärsmän af alla slag. Det 
var en myrstack, det var en flaghfif, det var ett haf. 
I denna aal omsättas byar dag (io till tjugu millioner 
rubel silfver. Där äro redbarhet, pnnktlighet, affäravana 
och hlokhet; a&dant bOr erkännas. Jag lyflade finska 
bankens växlar pä firman Salomon Heines kontor; det 
var ett urverk, nött, men pålitligt. Kontoret af tvä 
hvälfda ram var belt oansenligt, möblerna nästan fattiga, 
målningen afnött, den låga trätrappan alldeles murken. 
Där herskade dock en af desse mäktige pennin gefuratar, 
som regera världen. Jag beundrade konsten att samla 
skatter och sade, med svalnad förtjusning, men ännu 
med stor aktning: Hamburg är ganska rikt) 

Dock, Betty, >hvad bätar det att vinna hela världen 
och taga skada till sin siäl?> Det första som stötte mitt 
öga var palatsernas smutsfärg. Detta sköna praktfulla 
Hamburg, är det besudladt af girighetens dy? Är det. 
sant, att Mammons gyllene kalf är den ende allsmäktige 
gud som Hamburg tillbeder? Ar det sant, att allting här 
är falt för penningen: oskuld, kärlek, heder, människo- 
lycka, allt det som annars i lifvet ej kan med hela 
världens skatter betalas? 

En liten blek och svarlhårig jude, duglig och punktlig 
af^rsman för resten, hörde sä djärfva frfigor med kallt 
smålöje. 

— Hvad? — sade han, i det han med van hand förde 
ostron på ostron till munnen i Wilkens delikata Friih- 
stuckskeller — hvad? ha vi icke en lagbunden frihet, ett 
mönster af tolerans, ett välordnadt samhälle, en utmärkt 
polis, en mängd af rikt begäfvade välgörenhetsanstalter? 
Aro ej heder, arbelsamhet och redbarhet ett villkor för 
hela aflärslifvet? Ha vi icke ett ärbart och indraget 



hyCoot^le 



40 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

familjelif, gfistfribei, vänskap, ordhällighet, tjenetaktighet? 
Är det ett fel att med drift och omtaoke str&fva sig til) 
uppkomst hir i världen? 

— Nej, sade jag; arbeta, förtjena, sälj rocken af 
kroppen och brödet ur munnen ; jag vet att hamburgaren 
är i stånd därtill, och det bevisar blott att han är född 
till köpman. Men om detta uppslukar all eder ätiå, 
bvad han I dä Öfrigt för det heliga, stora och sköna 
i lifvet? Det rika Hamboi^ har gjort så mycket för 
materielU intressen, för ellt del som bereder nytta och 
komfort; man bor praktfullt, man äter läckert, alla sinnen 
berusas — men är det allt? Hvad har Hamburg gjort 
till exempel för vetenskap, litteratur och konst? 

— Vi ha ett stadsbibliotek om 225,000 volymer; 
Leasing har bott här länge och Klopstock i trettio fir; mer 
än femtio muaikkapeller spela alla dagar för allmänheten . . . 

— Biblioteket, Lessing och Klopstock tillhöra det 
förra århundradet. Eder musik är bestämd att kittla 
örat, på det att hummern, champagnen och den fina 
havannan må smaka er desto b&tlre. Edra teatrar äro 
erkändt under kritik; jag har besökt en tafvelex position ; 
vasserra, laflor funnos där nog, mer ån tusen numror, 
men en sä lysande samling af medelmåttor kan säkert 
ingen småstad i Tyskland framvisa. Eder arkitektur är 
det bästa I hafven; det är en utsida, som imponerar. 
Men huro han I förnedrat de öfriga konsterna 1 I dessa 
danssalar, dessa slafmarknader, där snikenheten uppen- 
bart, med lagens tillstånd pä fickan, schackrai' med män- 
niskosjälar liksom med boskap — där låten I målaren 
anbringa sina täckaste taflor, där läten I musiken slösa 
sina mest tjusande toner, där Jegen 1 för några mark en 
försupen rim sn i dåre att i poesins namn förgylla det 
skåndliga ockret med klingande verser . . . 



hyCoo^le 



HAMBURG 41 

DeD lille svartmuakige maDDen Bm&log ånyo med ett 
hSQigt medlidande Sfver en så stor intolerans. 

— Hvad vill ni man skall göra? sade han med en 
axelryckning. — Man måste unna utkomst åt alla . . . 

Vid dessa ord betalte mannen sina ostron på skilling 
och mark, tände cigarren, bngade rått fOrbindligt och 
gick. Jag måste underråtta dig, min goda Betty, att 
man i hela den civiliserade världen, ntom i Finland, 
röker på gatorna. 

Andra dagen, som var en söndag, föll det mig in 
att se, huTU detta folk, bvars kyrka är börsen och som 
sålunda bar gudstjenst sex dagar i veckan, tillbringar 
den sjunde, då börsen Sr stSngd och de vanliga kristna 
templen öppna. Ingen stor eller liten stad i Europa bar 
så få kyrkor som Hamburg i proportion till sin tolkmSogd. 
Medan ofantliga byggnader uppförts efter branden, står 
den ärevördiga gamla Nikolaikyrkan ännu knappt half- 
färdig, och arbetet tycktes för närvarande bvila. Huru 
kan man också ha tid med allt på engång? Ham- 
burgaren har sä mycket att göra, han har så mycket 
att efterse nere på jorden, att han icke hinner lyfta 
eina ögon mot himmelen — om ej för att se hvad vind 
det blåser. 

Godt, tänkte jag, kyrkorna äro få; de äro så mycket 
mer till trängsel fulla. I Katarinakyrkan skulle guds- 
tjenslen om en kort stund begynna. Några gamla gum- 
mor Bulto där i tålig förbidan. I Petrikyrkan fortgick 
gudsljensten ; orgeln spelade, två eller tre enstaka röster 
hördes fr&n läktaren; prästen uppträdde i sin svarta 
kaftan med den styfva ringkragen och höll en uppbygglig 
predikan om tron : församlingen bestod af fem gamle 
borgare och sju eller åtta fruntimmer. I Michaeliskyrkan 
ungefär en lika talrik församling. Men ulanföre voro 



hyCoo^le 



4S SÖDEBOM ÖSTERSJÖN 

gatorna fnlla med folk, fiskslljnre och andre utbjSdo 
sina varor i närheten af k^Tkodörren, och gatpojkarne 
Bpnmgo larmande efler en hop tCrbitfigande militär. 

Jag vill ej tro att det alltid Sr aå. HvarfCr skulle 
ej Hamburg, bland den atora mängden, ocksi räkna mänge 
som hylla kristendomen af öfverlygelse eller af vana? 
Det var såledea en tillfällighet nu, men en tillfällighet, 
hvilken, sammanställd med så mycket annat i denna 
sybaritiska siad för Hammona tillbedjan och sinnenas 
lust, nästan kom en att rysa. 

Och när jag äter kom ut frän de toma kyrkorna 
till de vimlande gatorna, de stolta palatsen, de glänaande 
butikerna, de skOna promenaderna, se Betty, åk var all 
deras glans försvunnen, och jag tänkte uppft hvad det 
en dag skall blifva af detla stora födgeni, detta rika, 
välordnade och driftiga aamhälle, med alla dess yttre 
företräden, när denna världens ätrå fullständigt uttagit sin 
rätt, när anden fuUatändigt flyktat ur denoa raffinerade 
arbetsmaskin, när egoismen fullständigt har genomfrält 
också detta bländande yttre skal ... Då, Betty, ville jag 
långt hellre ho i ett torp af Österbottens eller Savolaks 
innersta moar, än i detta herrliga Hamburgs andlösa 
ödemark . . . 

Min gode värd och f. d. helaingforsare Vohs, den 
ypperste af alla värdshusvärdar, måste förlåta, alt hans 
läckra middag, ja själFva hans akandinaviaka bräonvina- 
bord, det enda aöderom Östersjön, den dagen förlorat 
hela sin tjusningskraft. Med sitt vanliga fryntliga lÖje 
bjöd han snus åt gästerne; midtemot mig satt en engelsk 
Kresus, som inom en half timme alök aes rågade tall- 
rikar och två buteljer vin, ulan alt säga ett ord, och 
strax invid honom hördea en tysk Sardanapalus fråga 



hyCoot^le 



HAHBURO 43 

sin granne, eom läste tidningen, den bekanta hamburgaka 
frägan: 

— Isl bente was los? 

— Ja, sade den andre, Bali im ApoUosaal und 
Fechter von Bavenna. 

— ApoUo soU leben, svarade Sardanapalus med ett 
jsyriskt smfileende. 



hyGoo^le 



5. Fäktaren frän Ravenna. 

Hambai^B genius, fört&rnad Ofrer den ferkasteleedom 
trflmlinjtar från den arma norden vågade utlala 
öfver all dess herrlighet, rufrade pft hämnd. Likaaom af 
en slump förde ban framlingaroe bort till en teater af 
tredje rangen i fSrstaden S:t Pauli och lät dem dir skåda 
det mftrk värdigaste dramatiska stycke Tysklands litteratur 
har frambragt pfi de senaste tio aren — Halms ryktbara, 
länge anonyma, sä mycket omtvistade och med rätta 
beundrade sorgespel *Der Fechler von Ravennai. 

Föreställ dig, min goda Betty, en teater ungefär af 
samma storlek som den i Helsingfors, men något högre 
och med tre logerader. Vissa dunkla kvarlefvor Ifita ana, 
att salongen i bättre dagar varit prydd med förgyllningar, 
att logerna i en aflägsen forntid varit målade och in- 
vändigt öfverdragna med rödt kläde, att acen, ridå och 
dekorationer i samma försvunna gyllene ålder skådat 
lyckligare dagar. Allt det där är nu i det skick, att en 
teater i Kajana skulle dragit i betänkande att presentera 
sig i denna skepnad för sin publik. Skådea pelarn e, med 
ett eller par undantag af gäster från Altona, motsvara 
fullkomligt scenens och busets ämabla egenskaper. Vi 
besluta vid inträdet att gifva oss tålamod till första aktens 
slut; dock se, vi stanna kvar hela fem akler igenom och 
ha därunder knappt tid att gäspa. 



hyCoot^le 



FÄKTARKN FRÄN RAVENNA 46 

Vi befinna oss i Rom år efter Kristi bftrd 41. 
VSrlden darrar för romaraeB vapen, men Rom ajilf 
darrar fOr Caligula. Denne vansinnige och blodtörstige 
tyrann står framför oss i hela sin vildhet. 

För tvä och trettio är sedan hade Arminius lyckats 
förena germanemee söndrade stammar och tillfogat ro- 
marna onder Vams det blodiga nederlaget i Tentoburger- 
skogen. En tid därefter hade Arminius stupat, lönnmördad 
i inbördes fejd; hans änka Thnsnelda fördes f&ngen till 
Rom; bans späde son förgicks i okftnda öden ; det korta 
skimret af Germaniens seger och endräkt försvann. 

Det förslafvade Rom begynner emellertid att ledsna 
vid Caligulas dårskaper. Som vanligt måste blod flyta för 
att stilla dess rofdjarstörst, och fördenskull vill kejsaren 
tillställa stora fäktarespel. Alla Italiens berömdaste gladia- 
torer kallas till Rom och bland dem Glabrio, fäktmästaren 
i Bavenna, med sina elever. Välfödde och gödde, drifvaa 
desse ynglingar som boskap till slaktbänken; man ser 
dem i deras råa vildhet nära att sönderslita hvarandra 
af svartsjuka för den sköna och lättsinniga Lycisca, fäkt- 
mSatarens dotter. Dock pisken hviner kring deras skuldror; 
sjElfve Thnmelicus, den vildaste och stoltaste bland dem 
alla, böjer sig som en slaf för mästarens aga. 

Thnsnelda nppträder, en hög och ädel kvinna, fur- 
stinna ännu i bojorna. Herovig, Arminii gamle vapen- 
broder, har funnit tillfälle att uppsöka henne och förkunnar 
att en allmän resning mot romame är nära att utbrista 
bland Germaniens stammar. Men därtill fordras en an- 
förare, kring hvars af alla vördade fana partierna kunde 
försonas. Det finns endast en sådan, om han lefver 
ånna, och denne ende är Arminii son. Hvai finna denna 
förlorade pant för Germaniens seger? 



hyGoogIe 



46 SÖDERÖN ÖSTERSJÖN 

Dock — han år funnen. Merovig har lyckats ut- 
spana, att detta förlorade barn blifvit fördt till Ravenna 
och uppfoBtradt i den d&rvaruide ryktbara ffiktareskolan. 
Spaningen forts&ltea och leder slutligen därhän, att Arminii 
förlorade son, Germaniens hopp, är ingen annan än den 
tjuguårige gladiatorn Thumelicue. 

Modersfröjd och bäfvanl Tfausnelda uppsöker sin 
8on, förkunnar för honom håna ädla härkomst, håna 
stora bestämmelse att upprätta Germaniena ära och krossa 
Boms järnarm, som beständigt hotar dess frihet. Hon 
tvitlar icke ett Ögonblick, all ju sonen, värdig son af en 
stor fader, eldad af delta höga m&l, och dessutom upp- 
född med vapen i hand, skall med hänryckning fOinirama 
den lysande bana, som honom väntar. Hon bedrager sig; 
Tbumelicus hör henne med förundran, nästan med lik- 
giltighet. Han förstär att denna främmande kvinna kallar 
sig hans mor; han till och med röres däraf ; det öfriga 
förslfir han icke, det är ett sprik, vid hvilket han icke 
är van. 

Ocb nu utvecklar sig denna skickligt förberedda 
märkvärdiga strid, som är styckets kärna och i sin psyko- 
logiska sanning framkallar den mest gripande eSekt. 
Thusnelda talar till furstesonen, till Arminii son ; ack, 
han finns icke mer; framför henne atär Tbnmelicus, 
gladiatorn, som blifvit gödd med lammstek till slaktoffer 
pä skådebanan och vand med pisken att lyda en herres 
befallning. Hon talar till den fribome germanen, och 
framför henne står den romerske slafven. Hon vädjar 
i sin förtviflan till ynglingens ärelystnad, och se, denna 
ärelystnad har redan ett annat mål: iCesar själf skall 
se mig fakta; tänk dig, moder, Cesai sjSlfl* 

Ån mer: Caligula har blifvit underrättad om Thu- 
melicl härkomst. F6r att afleda honom frän ett nytt 



hyCoot^le 



FÄKTAREN FRiN RAVENNA 47 

dåraktigt härtåg, ingifver man honom den tanken, att i 
Tbusnelda och Tbumeliciis djopt förödmjaka de hatade 
germanerne. Till hämnd för Vari nederlag skall nu 
Arminii son, den romerske slafren, väpnad med sin faders 
Bvärd, nppträda och slaktas på arenan uti germanisk 
krigaredräkt, och Thusnelda skall, klädd som germanisk 
furstinna, vaia vittne därtill. 

Detta erfar Thasnelda. 1 de mest glödande ord 
besvär bon sin son att fly denna gränslösa förnedring, 
ffir alt återvända med härsmakt från sitt befriade f&demee- 
land och aftvä sin skymf uti romames blod. Föigäfves 
äro hennes, förgät ves Lyciscas böner och tårar. Så 
förfärligt djupt har uppfostrans och vanornas makt för- 
slafvat Arminii son, alt det som modern kallar den största 
skymf, det anser han far sin största ära. Att fakta inför 
Cesar, att belönas af hopens jublande bifallsrop, att taga 
hämnd på ain medtäflare i Lyciscas ynnest — se där de 
motiver, som hos Thumelicus, faktorn frän Ravenna, väga 
mer än fribet, ära, fosterland, en faders minne och en 
moders tårarl Men icke blott detta. 

— Gå 1 säger ban till henne ; gä till dina germaner, 
jag är en romare 1 Cesar bar uppfOdt mig, Cesar har 
klädt mig, Cesar har visat mig den största ära. Skulle 
jag visa mig ovärdig en sådan nåd! 

Och Thusnelda går; hon går ändock med aktning för 
sin olycklige son; han skulle dock stupa för bvad ban 
ansåg för sin pligt; germanisk ordhällighet förde honom 
till slaktbänken. En förtviflad tanke gryr hos Tbusnelda. 
Caligulas bämnd skall förfela sitt mål; Arminii son skall 
9J blifva ett redskap till Germaniens skymf. 

Stunden nalkas; fäktarespelen skola begynna. Mästa- 
ren unnar Thumelicus några ögonblicks hvila att stärka 
hans krafter. Thusnelda kommer; hård är striden i hennes 



hyCoo^le 



48 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

hjftrta; gfing efter ghng ryggar hon med fasa tillbaka; 
åk ljuder signalen till sonens, hennes och hennes lands 
fflmedring; det ges intet val; med spartanskt hj&ltemod 
stöter hon Anninii Bvård i den sofvande ynglingens brOat. 

Nu kommer ffiktmSstaren att väcka den fSrsnmlige ; 
DU kommer Kfven Caligula. Han rasar, han hotar; men 
Thusnelda fOniktar hans bot. Hon har räddat sin sona 
och sitt lands åra och genomborrar till sist aig sjSIf för 
tyrannens ffitter. 

Då känner Caligulas raaeri ej mera en grSns. I sin 
vildhet uttalar ban denna vansinniga Önskan, som eko 
Mrt genom häfdema, att romerska folket mätte hafva 
blott en enda hala. Själfva hans gunstlingar se sina lif i 
fara, och prefekten Kr hans lifvakt Chserea stAter, för 
att rädda sig själf, sitt svärd uti odjurets bröst. 

Därmed är stycket alut. Döm ejälf om dess värde, 
föihöjdt af ett ädelt poetiskt spr&k, ocb om motivema 
för dess framgång. Natarligtvia har det ock sina skarpa 
tadlare. Halm har haft sina skäl att i det längata ej 
synas. Thusnelda, Thumelicus och Caligula äro förträff- 
ligt genomförda karaktärer, och fäktaren från Bavenna 
står eller faller med den satsen, att människan ej födes 
till aitt öde; det är lifvet som gör henne till hvad hon är. 



hyGoo^le 



6. Nordtyskland. 

Norra Tyskland har trakter botd kanna räknas till de 
fulaste i Europa. Man finner där, mellan de mera 
odlade, men alllid enformiga Blfttlbygderna, stora findlöaa 
hedar, bevuxna med ljung eller nödvuxen lallakog, spar- 
samt bebyggda med enstaka landtbus; trakter långt öds- 
ligare än Tavastlands moar, emedan de sakna den stolta 
faran, som hos oss förlänar ät själfva Ödemarken ett visst 
majestät. >Da werden wir erst rechl schön scblafem, 
sade min granne i vagnen, en korpulent fra, som be- 
klagade sig att hon förra natten ej kunnat sofva af 
bekymmer för preassiska tullens omilda beröring med 
hennes sköna »Putzsachem, som hon medfört frän Ham- 
burg. Och det var visst ett välment råd, som de fleste 
passagerame höllo till godo. Hela sällskapet sof som 
hyrkuskar, rusade yrvakna upp vid stationerna, fit smör- 
gåsar med skinka, tömde i hastigheten ofantliga stånkor 
med Weissbier eller Maitrank, satte sig äter och somnade 
ånyo, för att åter uppstiga, åter Sta, åter dricka och åter 
somna. Sä amätreftigt gick det ofta till på de nordtyska 
järnvägarna. 

Tyskland har dock frambragt en Thaer, och dess 
jordbruk är säkerligen, näst Englands, det mest rationella 
i världen. Det förekom mig ofta förvånande, att ett så 

4. — BeBebr. o. hågk. 

DigwerihyGOO^Ie 



50 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

flitigt folk skall låta naluren till den grad kujonera sig. 
Ha vi hos oes en Gdelig bed, ek tr det fOr att vi ha 
långt mera land in vi ha männiakor och ha på aitt och 
via rfid att limna atoca atrfickor ht kråkorna. I Tyek- 
land åter armbågas folket på många orter af trängsel, 
Ijnga- eller Irettioluaen flytta årligen ut till Amerika, och 
Itkvftl låter man naturen, midtibland odlingen, pluttra 
nppå aig B& ofantliga etrickor ödemark. Hvad kan vara 
orsaken därtill? frågade jag en Bpannmålahandlare, som 
nysa gjort stora affärer i Stralsund. Sedan han ingått i 
allehanda förklaringar fifver omöjligheten att här något 
uträtta och jag i min tor berättat honom, att man i 
Finland icke kände några sådana ömöjligheter, afbrötos 
vi tvärt af en tobakshandlare från Bremen, hvilken mycket 
allvaraaml förklarade, att alla deaaa ödemarker härrörde 
från tretliåra kriget. Ofta sedan återfann jag i Tysk- 
land samma tro: allt ödsligt eller förhärjadt, som man 
ej annars kunde förklara, skyllde man på trettiåra kriget. 
Mågongång tillade katoliker vid frågorna om en ruin: >das 
haben die verHuchten Scbweden gemacht.> *Und die 
verfluchten Finnen waren dabei,> tänkte jag vid mig själf. 
Det är dock godt ibland att vara förgäten. 

I så litet romantiska nejder är det förlåtligt om man 
stundom kommer att tänka på — stängselskyldigheten. 
FÖTeatäll dig, Betty, icke blott ett land där den minsta 
torparekoja är ett atenhus, utan ett land där ögat för- 
gätves söker en enda gärdeagård. Grindar vill jag ej 
tala om. Vfira gode landsman därhemma, aom gärna 
ville atänga och spetsa hela Finland, om det vore möjligt, 
skulle vid en tysk anblick häpnande fråga, bura man då 
beter sig med oxar, får och annat okynnesfä. Ja, den 
frågan kan jag verkligen icke besvara; jag kan ej ens göra 
redo för om grisarna bnro trianglar om halsen. Jag 



hyCoo^le 



KOBDTYSKLAND Bl 

kan blott intyga, att hvar gftng man såg en skara af 
fyrbenta atrOfva på ängBr och landsTfigar, hade de alltid 
en liten tvåbent i följe, och ingen dSr i landet begrep, 
att man borde årligen nedhugga några millioner half- 
vuxna trfid, fOr att spara några piltar och små flickor i 
hvarje by besväret att gå i vall. Häckar voro där mänga 
att se, f&r att afstänga åkerfälten ; man kunde tro att de 
likaså gärna voro dSr för prydnadens skull, 

När man reser hemma hos osa, roa sig barnen att 
rikna kyrkorna. Det är lätt nog där, men söderom 
Östersjön blir det omöjligt. Hvarje by bar sin egen 
kyrka. Det är vackert, så skall det vara. I de katolska 
länderna stå dessa kyrkor öppna hela dagen om, och 
bvar dag är där bön eller gndstjenst. Det fir ännu 
vackrare. Hos oss är Gud ej hemma i sitt hus mer än 
två eller tre timmar i veckan. 



hyGoo^le 



7. Berlin. 

Den stora staden ligger pft en ännu sldrre slätt, ak 
torr och sandig som »das StDck-PreusseothuDi* 
ajälf. När stormen hviner däröfver från ost- eller väst- 
makters omr&de, hvirfla där moln af damm, som med 
en dunkel Qorshufva betacka militärens ståtliga uniform, 
byråkratins gråpappersfysionomier och *de sköna själar- 
nasi franska aidenmantiljer. Dä dör allt lif på gatorna, 
då drar sig berlinaren inom sitt skal, till sina sköna 
teatrar, sina ännu skOnare museer och sina litterära 
soiréer, där desamma sköna själarna icke mera äta fil- 
bunke, plommon och rökt kOtt, som i J. V. Snellmans 
tid för femton är sedan, utan te och franskt bröd 
som andra dödliga, men, likasom då, fortfara att göra 
musik och kritik samt i synnerhet — Witze. Ooh nu, 
likasom då, beskrifvas dessa soiréer af sakkunnige del- 
tagare såsom utomordentligt poetiserande, emanciperande 
och — tråkiga. 

Det är så godt att jag säger dig först som sist, 
goda Betty, på det du må ratta dig därefter, alt jag 
aldrig varit någon beundrare af Preussen. Den staten 
har svällt som en vampyr af rot från sina grannar, 
och dess störste man, som bär tillnamnet den ende, bar 
i grund föraktat sitt lands litteratur och i politiken följt 



hyCoo^le 



BERLIN 63 

principer aotn i det enskilda tifvet ekalle bnfi hvar och 
en anoan att stända tjafarätt. Håna ryttareataty i brons at 
Rauch, som konstverk af mästerligt arbete, betraktar nu, i 
öster Unler den Linden, detta Berlin, som afgudar hans 
minne, men som med oförliknelig ironi placerat Leasing 
och Kant nnder avansen af hans hfist. Det är förundrans- 
Tärdl att hOra, huru ringa sympati Preussen har att på- 
räkna i det Cfriga Tyskland ; eller rättare, det är alls icke 
förundransvfirdt. Pä basen af sin bekanta hiatoriaka upp- 
komst har det byggt en politik som i dag kurtiserar demo- 
kratin, i morgon enväldet; ena dagen färdig att utsträcka 
handen efter Tysklands kejsarekrona, andra dagen villig 
alt vidhälla och medverka till den gamln apliltringen ; 
vacklande mellan öater och väster, ulan att väga Öppet 
ansluta sig till den ena eller den andra; rik pä väckta 
förhoppningar, men ännu rikare på bittra missräkningar; 
lofvande rundt och hällande tant; ihärdig i försCken att 
skapa en exklusiv preussiakhet, m6n icke i atänd att 
flfvertyga nfigon hvaruti denna eller dess företräden skulle 
bestä — sådan, Betty, är denna ålat, som med en små- 
stats själfviskhet gör anspråk pä en Blormakts inflytande, 
och Berlin vore icke Berlin, om det ej i mycket skulle 
representera dessa tendenser. 

Ehrenbeig bar aagt om denna stad, att den är byggd 
pä myriader döda infusions djurs kvarlefvor. Huru är 
det möjligt att byggas på myriader småaktigheter och 
icke Bjälf i detla afseende röja någon känning af sitt 
ursprung? Saphir har vidare kallat Berlin >en stad som 
är ston, och detta uttryck träffar på spiken, ty i all 
dess storhet har Berlin ej förmätt gitva sig i det yttre 
en stor slads anblick. Dessa långa, breda och reguliera 
gator göra, efter första betraktandet, ett intryck sä mycket 
enformigare, som rörelsen ingalunda motiverar deras 



hyCoo^le 



54 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

dimensioaer. Unter den Linden, med deras gröna alléer 
i midten och prSktiga byggnader å båda eidor, äro onek- 
ligen vackra och vore det ännu mer, om de vore ensamma 
i våriden och om man icke oupphörligen pftmintes därom 
med pretention pft beundran. Hvad som dBremot ger 
ett längt varaktigare intryck 9r rikedomen af sköna statyer 
på allm&nna platser, och i detta afseende slår Berlin 
utan like i Tyskland, om icke möjligen Hiinchen t&flar 
om fOretr&det. 

Jag Iftngtar att säga dig något b&ttre om Berlin, och 
jag hoppas det blir tillfälle därtill vid tal om dess konst- 
verk. Mycket har staden förkofrats på de femton åren 
sedan Snellmans resa, i synnerhet uti industri, hvilken 
man skildrade mig som myckel respektabel. Berliname 
själfva äro sig lika, sådane otaliga andra skildrat dem 
b&ttre an jag. Klokt folk bland dem själfva småler åt 
försöken att i böcker och broschyrer — tDas galante 
Bertin>; >Berlin wie es isst und trinkti m. fl. — gifva 
dem en rätt sjUtfstSndigt utpräglad typ. Jag vore frestad 
alt kalla dem ett folk till hälFten sammansatt af kopior, 
till hälften af original, och detta originella besticker sig 
egentligen i en vise prosaisk förståndighet, som lefver 
och rör sig med själfförnöjd platthet pä karlsidan i Witz, 
på kvinnosidan i sentimentalitet. En fransk resande har 
sagt, att »kvinnan i Berlin Återstår ännu att göra om> 
(reste encore å refaire). Det är möjligt att han har rätt; 
jag har blott att ställa mot hans sats ett det älskligaste 
barn jag någonsin sett, en flicka om tolf år; kanske 
också just därför att hon var hlott tolf år I 

Justice ä tous! 



hyGoo^le 



8. Berlins freskomälnlngar. 

Bästa Bettf, jag kom alt nSmna ett ord om Berlins 
samliDgar. Det var i så måtto ett förbastadt ord, att 
jag ej ens i flyktig korthet här kan upprSkna ens de 
många sköna konstsaker, hvilka med rätta utgOra ber- 
linarens stolthet. Hvartill tjenar också en mager beakrif- 
ning, utrustad med allehanda små tycken, känslor och 
utrop, om där ej finnes en stor sammanfattande blick, 
ett på långa studier byggdt omdöme och en i detalj gående 
noga bekantskap med de skildrade föremålen? Jag har 
ejlofrat dig mer än fragmenter, och se bär ånyo ett dylikt. 

Jag går således förbi det berömda universitetet med 
dess ryktbare herrar professorer och dess 1500 studenter 
— i förbigående sagdt, en skara af bleke svartmuskige 
apollosöner, ängslige och förläste piltar, utan en skymt 
af den hurtighet, vid hvilken vi äro vane. Jag går förbi 
biblioteket, slottet, tyghuset, skulptur- och målningsgalle- 
rierna och aå många andra ståtliga samlingar, ja själfva 
det präktiga operahuset, och stannar först vid Cornelii 
och Kaulbachs fres ko målningar, särskildt af intresse for 
oss, sedan också vi ha sköna konstverk i samma genre 
af Ekmans mästarehand i Åbo domkyrka. 

Kommande från slottet öfver Lustgarten till trappan 
af museum, stannar man beundrande vid den berömda 



hyCoo^le 



56 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

amazoDgruppeD, gjaten af Kise. Hon sitter till h&sl, den 
stolta mön. Frnslande al ångest oct fraktas, reser sig 
under henne det Idla djuret pil bakföttema: en panter 
har huggit sina hvassa klor uti hfistena bog och uppsliter 
med sina ISader håna breda bringa. Bakåt bQjer sig 
sköldmön med sitt mättade spjut; hugget skall falla; 
hvems blir segern? Ingen vet. Hen skön och kraftig är 
denna grupp, och det Sr dock endast en jänihfird malm. 

Ofvanföre, p& den inre vSggen af trappans pelare- 
gång åro freskomålningarna, utförda efter Schinkels ut- 
kast >af Corneliue med flere>. De åro lika poetiska i 
uppfinning som sköna i utförande, och man kan endast 
beklaga att ingen sländpunkt finnes, nog passlig att se 
dem rätt. Se bär en kort beskrifning af deras innehåll: 

Till vänster: Man ser TJranua och stjärnornas dans. 
Satumos och litaneme draga sig tillbaka i forntidens natt. 
»Hanens moln på himmelen segla hvita som dufvor.' 
Jupiter, föregången af Dioskurema, det nya ljusets 
utbredare, begynner en ny lid. Promelheus röfvar åt 
männiakan himmelens eld. Selene (månen) åker genOtai 
natten sin lysande vagn; himmelska gestalter biträda 
henne att afläcka nattens slöja. Natten utbreder sin 
mantel, ur hvilken nya gestalter framskymta, och rundl- 
omkring hvila hennes barn. Lifvets elementer utveckla 
sig; där är moderskärleken; där är det slumrande kriget; 
där är den milda freden med sina sånggudinnor; ett barn 
nedgjuter på jorden elt befruktande regn. Alla lifvets 
gestalter utveckla sig. Hanegället förkunnar den gryende 
dagen; med honom begynner sorgen. Han ser solens upp- 
gång, Venus och Eros. Solguden stiger upp utur hafvet, 
och gracerna sviifva fram öfver dess strålande spegel. 

Till höger. Då begynner lifvets moi^on, lifvets 
vår. Man ser ett heidefolk och dess läflingsstrider. 



hyCoo^le 



BERLINS FRESKOMÅLNINOAR fi7 

S&rggddinnan och Psyche stränga skaldene lyra. Det blir 
eommar och middag. Man ser en ekördeEest, och den 
unge hjSlten, som drager ut i hSrnad. Pegasus flyger 
öfver Helikons höjder; under hans hofvar upprinner 
fantasins k&lla, ur hvilken mänskorna dricka lifrets 
svalka. Parcema trona i jordens innandöme, nymferna 
spela i skogen. Vis och allvarlig nalkas en lagstiftare 
där. Dock nu blir afton och höst Vindrufvan skOrdas. 
Man sei bildhuggarekonsten och arkitekturen begynna. 
Hjältar komma med seger från striden. Fäderne vänta 
dem vid hemmets härd. Sjilfva ålderdomen fröjdar sig 
åt mnsemas dans. Den vise begrundar sljärnomas lopp. 
En gubbe sitter försjunken i elementernas åskådning. 
Sjömannen seglar ut i det månlysta hafvet. Natt och 
vinter herska öfver jorden. Men i delsamma begynner 
en ny dag, och barnen leka tankfulle på fSdemes giaf. 
Sådant är innehållet af dessa freskomålningar, men 
om ej skönare, dock närmare gripna ur lifvet, äro de 
som Kanlbach ännu fortfar att måla i den storartade 
trappan till Nya museum. Dessa bestå i sex stora taQor, 
af hvilka fyra äro färdiga, den femte skizzerad och den 
sjette ännu icke börjad. Alla sex skola i sig förena 
hafvudmomenterna af människoslägteta historia. På den 
första ser man Babylons fall, konung Njmrod, stammarnas 
söndring, semiterne med deras hjordar, Chams efter- 
kommande med deras afgudar, Jafets afkomlingar med 
blomman af männ is kos lagtet, den kaukasiska stammen. 
På den andra ser man Greklands blomstringstid, Homerus, 
HesioduB, Aeschylus, Sofokles, AIcébus. Bakom dem Par- 
thenons pelare och Solon, jägare, krigare, Orfeus med 
lyran. Ur regnbagen framträder Jupiter och alla Olym- 
pens gudar. På tredje taOan ses Jerusalems förstöring; 
kejsar Titus och hans legioner; Öfverste prästen, som 



hyCoo^le 



58 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

dödar eig och de sina; Abasveros, den evige juden, 
aom flyr förCdelsen, och de förste kiistne, som draga 
dädao till bedniagarne. Pi^ärde taflan, fin under arbete, 
ser man den ryktbara bunnerslagtningen. Den femte som 
skall fOrest&lla korsfarame vid Jerusalem, och den sjelte, 
bvars ämne &nnu är obestSmdt, gfimmas b&da ännu i 
mästarens pensel. 

Detta allt, Betty, det Sr blott nfigra droppar färg, 
inmängda i den då ännu våta kalkrappningeu, men det 
är stort och ainniikl l&nkt, det fir kraftigt och ädelt ut- 
fördt. Det Sr i få drag hela mänsklighetens lit. 



hyGoogIe 



9. Robert och Bertram. 

De smft teatrarna i Tysklands BtOrre städer faa gftft 
framom många bland de stora i förmfigan att kvickt, 
natursant och tefvande åskådligt framställa olika nyanser 
af foiklifvet. Spelet är ofta m&sterligt, hvarje allasion 
senteras i Ögonblicket, och denna lifvade stämning hos 
hela pnbliken meddelar sig äfven åt den surmntne kritikns, 
som skalle ha mycket att invända mot stycket i fifrigt. 

Du bar sä ofta hört talas om förbjudna pjessr, att 
dn engång kan hdra om en som icke fir fOrbjuden. I 
samma land, där man år sä skuggrädd fOr alla nutidens 
spOken, låter man två tjufvar och skojare på det be- 
fängdaste roliga sätt trotsa lagarna i Fried rich- Wilhelm - 
städter teatern, den tredje i rangordningen i Berlin. 

Robert och Bertram hela dessa lustiga bröder. Man 
ser dem väl inspärrade inom lås och bom. Fängelset 
har tre våningar: i den öfversta logerar Robert, i den 
mellersta Bertram, i den nedersta fångvaktaren. Robert 
sågar ett bål i sitt golf. Fångvaktaren, yr i mössan 
efter ett kalas med sin systerson, kommer upp för 
att se hvad där fir för ett buller. Mellersta rummet 
år tomt; Bertram bar krupit upp till Robert. Fång- 
vaktaren rusar npp till Öfversta rummet, fångarne kryps 
ned i det mellersta, springa ut genom den olästa dörren 



hyCoo^le 



60 SÖDEROM ÖSTEBSJÖN 

och atfinga in fångvaktaren. Denne sitter na i kurran, 
medan skätmame nederst hålla lill godo kalaset. Därp& 
rymma de godt och vUl. 

Blir så pjl landet ett bondbröllop. Dit komma också 
Robert och Bertram. Men gendarmer till häst äro dem 
i hälarna, knipa gunsligherrame och spärra dem in i 
en vindskupa. Här narra de en ung flicka alt släppa 
dem at, ro&a behändigt bondens penningeskrin och rida 
i fyrsprång bort på gendarmernes hästar. 

En rik och fåfäng bankir ger en stor bal. Bland 
gäsleme utmärka sig en spansk giefve och en italiensk 
sångare. Oesse fine herrar med tGlpfasoner äro inga 
andra än Robert och Bertram. Bankiren är förtjust och 
omfamnas så hjärtligen, att han afplockas alla sina juvel- 
smycken. Damerna äro förtjusta och plundras på alla 
deraa dyrbarheter. Nu blir stor maskrad. Man ser 
grefve ManteuSel, röd, det fCrstås, i bredd med en 
vandrande stSfvel. Man ser den feta turken före kriget 
och den störmagra turken efter kriget i sällskap med 
lord Palmerston bredvid en atork och andra notabiliteter. 
Till slut blir alarm ; alla äro bestulne. Robert och Bert- 
ram krypa in i en kakelugn och fCrsvinna. 

Därefter blir marknad och stor folkfest. Man håller 
just på att fylla en ofantelig luftballong. Två feta madamer 
från landet stryka omkring och stjäla till höger och vänster. 
Hvem skulle de vara, om icke Robert och Bertram? Slut- 
ligen bli de igenkända. Polis och gendarmer jaga dem. 
Hen Robert och Bertram äro aldrig rådlösa. Just som de 
skola knipas, hoppa de i den fyllda luftballongens båt, 
afskära tåget och uppstiga till himmelens skyar under 
åskådarnes oändliga bravorop. 

Föga uppbyggligt, men öfvermåttan roligll 



hyCoot^le 



10. Dresden. 

SachBen Ar ett Sdelt och bögättadt tand; dees historia 
a amman faller med det bästa och ekönaate Tyaklanda 
minne bevarar. Där det felat, har det Eelat genom odug- 
lige eller deapotiske regenter, aom för aina ajSlfviska 
planer gOdt egen och främmande }ord med landets renaste 
blod. Men aachaaren är sä af hjärtat god, att han gl0m- 
mer ärhundradens förtryck, när han kan fröjdas ät en 
enda lefnada ära. Han beundrar ännu i dag tyrannen, 
menedaren och välluatingen Auguat I[:a atora ryltareataty 
af koppar pä torget i Neustadt; kopparen är föi^ylld, 
statyn Sr vacker, och tyrannen, som kramade i sin järn- 
hand sOnder en hSstako, kallades August den starke. 

Ja, detta land och detta folk ha ett tycke af godhet, 
som stundom i lifvets härda strid kan vekna ända till 
svaghet, men som sprider omkring sig ett älskligt behag 
och lätt besticker främlingens öga, emedan det vinner 
hans hjärta. Naturens anlete är hSr sä mildt. Trängd 
mellan kullar af den mjukaste grönska, slingrar sig Elbens 
strida fara genom en fruktbar del, dSr skOrdama gunga 
för vinden och de första vinbergen, ännu en lekaak, 
fägna den töratande vandrarens blick. Och pä sluttningen 
af deasa kullar, omgifna af dessa akOrdef&It, som i Dres- 
dens allranärmaate grannakap behälla landsbygdens hela 

DigwerihyGOOt^le 



J 



62 SÖDEHOM Ö3TEHSJÖN 

enkelhet, h6ja sig villor och slott af den tSckaste och 
renaste stil: Ijosa boningar för bildningens skCnaste lycka, 
upphöjda, om det är mfijligt, öfrer sj&lfva afunden, 
emedan de ingen min hafva att herska eller trotsa, endast 
hOja omgifningens skönhet till vinst och glädje för alla. 
Dresden är också beständigt en kär vistelseort fQr främ- 
lingar, af hvilka mången stannar för alltid kvar, fOr att 
se sin lefnada aftonsol gä ned bakom Loachwitz' ekar, 
där Schiller diktade sin Don Carlos. 

Dresden är en tarflig stad, där man står tidigt upp 
och går tidigt till bvila. Lyx och förmätenhet ser man 
sä litet som det är möjligt i en hufvudstad med mer än 
hundratnsen invånare. Man sitter helt gemuthlich vid 
sitt kaffe pä Bruhlska terrassen eller vid sin kalla skinka 
och sitt förträffliga WaldschlÖsscben öl uti Elbpavil- 
jongen. För två och en half groschen ' hör man en vacker 
konsert, och för 15 groschen har man i den stora berömda 
hofteatem en afundsvärd sittplats, flofvet, aristokratin 
och byråkratin göra föga väsen ntaf sig. Finna där en 
framstående aristokrati, så är det konstens. Tala till 
hvem som helst i Dresden om målningsgalleriet och de 
öfriga sköna samlingarna ati Zwinger och Japanska 
palatset, och man skall svara dig med Ögon aom stråla 
af stolthet och kärlek. 

— Haben Sie noch nicht die Madonna gesehen? 
frågade mig första dagen en liten flicka, som sålde körsbär. 

— Noeh nicht, svarade jag. 

— Ei, das ist Schade, Sie sollen doch daa nicht 
ve^essen, inföll den lilla konstkännerskan, synbart för- 
nöjd att kunna ge mig ett godt råd och veta någonting 
sä vigtigt mer än jag visste. 

■ Ed groschen := 10 pfennige nuvaiande tyskt mynt. 

Utg. 



hyCoo^le 



Jag såg Bedan målniDgsgalleriet och andra samlingar 
flitigt beaSkas af bSnder, förmän, simple arbetare och 
deras familjer, ofta Sfven af halfvaxna barn. Sådant, 
Betty, bildar generationer, och vår gemenssmme vKn, den 
gamle FrQbel, sSger att man skall Iftra barn idel goda 
genom det skfina». 

Men efter många finnas bland de våra, som tro att 
konst och hedeodom äro detsamma, fSrgåtande att till 
exempel mnsik och måleri äro konster npprtinna ar kristen- 
domens eget skote, så vill jag erinra därom, att delta 
samma Sachsen Sr den evangeliska lårans vagga och 
Luthers fadernealand. Den ödmjuka berömmelse, att 
midtibland vår tids och alla tiders villor nåra inom sig 
en sann kristendom, skall väl ingen frfinkäona Sachsen 
Snnu i dag. Sällan i vårt eget land och midtibland 
dem som mest nitiskt ifrat fdr en praktisk kristendom, 
har jag bevittnat en gudstjenst mera värdig, andaklsfutl, 
ur djupet af hjärtat gående, än uti Dresdens Kreuzkirche. 
Det katolska, det konstnärliga elementet, som Luther så 
visligen bibehöll, ehuru renadt och förenktadt, det fanns 
kvar och fanns där i en hög grad af fulländning, i måleri 
och kyrkosång. Hela församlingen i den tätt fyllda kyrkan 
sjöng med, sjöng i stämmor och sjöng rent. Hvilken 
skillnad, Betty, emot de missljud man får höra i våra 
kyrkor! Det hela, både predikan och mässa och psalm- 
bok, var strängt lutherskt; var Qfvertygad att kontrasten 
blef märkbar, när man, som jag, därförinnan besökt ett 
stort antal katolska kyrkor. 

Ännu en sak, en yttre, men en ganska betecknande, 
visar huru man i Dresden tar kristendomen på fullt allvar. 
Jag hade på så mången annan ort varit vittne till, huru 
söndagen firades btott i kyrkorna, och knappt nog där, 
medan man därutanföre köpte, sålde och arbetade alldeles 

DigwerihyGOOt^le 



64 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Bom på hvardagar. I Dreaden voro alla batiker stängda 
pä söndagen, och alll arbete i hvila till klockan sex på 
aftonen. Än mer. Jag bodde vid Altmarkt, ett rfmiigt 
torg, som hela veckan igenom var nppfylldt af stånd, 
hvilka liknade våra marknadsstånd och tycktea ha placerat 
sig dfir med allo. Men nej, allt detta undanskafladea 
klockan sex på lördagsaftonen, och på söndagsmorgonen 
var torget alfttt och tomt, aom om där aldrig en marknad 
funnits. 

Ack, konsten fOiayndar sig ofta och föi^dar ofta 
sig ajaif, i stället ffir sitt ursprung. Skola väl därför 
dess ädla, dess Ödmjuka verk förskjutas? Mot hvad 
har icke mänsklig själfviskbet brutit? Hvem är, som 
därför kastar första stenen på Thorvaldsen, Rafael, Mozart 
och Shakespeare? 



hyGoogIe 



11. SIxtinska madonnan. 

Hennes hiatoria är i korthet Kljande. Hon mftlades af 
Rafael i högsta fuU&nd ningen af hans konst (15IH — 
1520) fCr svarininnkarnes kloster San Sialo i Piacenza 
och stod där som allartafla i mer &n tvåhundra ir. Kur- 
prinsen af Sachsen, sedermera August [II, sig henne där 
är 1733 och knnde sedan aldrig förgSln henne. Tjugu 
år därefter, år 1753, lyckades han, genom målaren Giovan- 
nini, köpa henne af klostret för tjugutusen dukaler. Men 
munkarne, darrande för ansvar, lato förut venetianaren 
Nogari förfärdiga af henne en noggrann kopia, och denna 
gäller ännu på ort och ställe för originalet. 

Renad frän århundradens damm och uppställt] i Dres- 
dener galleriet, har Sixtinska madonnan blifvit världs- 
berömd, såsom den högsta, den sublimaste skapelse 
mål are konsten någonsin frambragt. Taflan är nio kvarter 
och tre tum hög samt sju kvarter bred. 1 dess midt ser 
man jungfrn Maria slående med Kristusbarnet på armarna 
och sväfvande på molnen. Till höger knäböjer den helige 
Sixtus, till vänster den heliga Barbara. Nederst likasom 
luta sig med armbågarna mot ramen två vingade ängla- 
barn, och i bakgrunden mellan tvä gröna förhängen 
omstrålas madonnan af en gloria, som vid närmare be- 
traktande bestar af otaliga änglahufvuden. 

5. — fieseftr. o. Mgk, 

DigwerihyGOO^Ie 



66 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

De 2,202 (aflorna i Dresdener galleriel blefvo i 
sommar ordnade efter en ny och bättre metod, som hade 
till följd en ny och bättre kalalog. Äfven madonnan var 
vid den tiden l&nge osynlig; men en blid stjärna fogade, 
att hon nägra dagar etter min ankomat ånyo framtrfidde, 
ensam i ett stort ram, i bättre dager än någonain, för- 
sedd med en ny och praktfull ram samt — hvad som 
var nägot ovanligt — under glas. Dresdens alla konst- 
kännare samladea omkring föremfilet fflr allas beundran 
och tvistade om den nya uppställningens företräden eller 
brister. Många ogillade glaael; andra åter påstodo att 
färgnyanserna därigenom smulto bättre tillsamman. 

TnfOr en bild med detta rykte träder man snarare 
med en fördom emot; det vill något säga, att kalla ett 
människoverk fullkomligtl Man nalkas med vördnad, det 
är man skyldig att gOra, men man kommer också med det 
fasta beslut alt icke låta förblanda sig, icke tanklöst be- 
undra något för det alt tusende andra beundrat det förr. 

Och när man med detta besiat för första gången 
ser Sixlinska madonnan, så förvånas man icke, häpnar 
icke; man kan ej undgft att finna denna tafla myckel 
sköD, men det oupphinneliga, det sublima, det himmelska 
ser man ej strax. Det går en likasom när man första 
gången hör en symfoni af Beelhoven; partierna fattar 
man, det hela behöfver tid föi att klarna. £fteråt föratår 
man det bättre. Efteråt springer den gudomliga gnistan 
fram, och ju längre man fördjupar sig i betraktandet af 
denna öfvermänskliga höghet, desto mera fattas man 
af en undran, som gränsar till bäfvan. Det äi icke 
snillet ensamt, som på detta arma förgängliga stycke 
väf ber tryckt sin odödliga stämpel; det är något mer, 
det är en uppenbarelse, omedelbart fångad på doken ur 
ingifvelsens högsta andakt. Rafael, den utkorade, han 

DigwerihyGOOt^le 



SIXTINSKA MADONNAN ft7 

sora bar ärkeängelns namn, både föddes och dog pä en 
långfredag. 

Betty kan anDoretides låsa mer om Madonna di San 
Sisto, ty om henne är myckel skrifvet. Jag har blott 
fä ord att tillägga. Aldrig i detta lif f&r man ae en 
sådan förening af oskuld och höghet, af den största 
Odmjnkhet och det högsta majestät. Så kan endast Gads 
moder hafva sett at, i den stnnd hon pä sina armar 
bar världens frälsare. Utan detta barn är hon en svag 
dödlig kvinna, hviiken endast katolsk vantro kan nppb6ja 
tiU himlaroas drottning; med detta barn måste bon inför 
hvarje kristen lära slå hög, helig och ren, »full med 
nädi, såsom fCre och efter henne ingen kvinna har 
stått. Corre^o och Murillo ha målat den oskyldiga 
Maria, sä Ijnfvelig, sä älsklig, som en ung moder i sin 
kärleks och sin eällhets lyckligaste ögonblick; Rafael har 
ännu därtill lagt Guds moders majestäi, och medan man 
älskar den förra, står man inför den senare nästan med 
fruktan. 

Man har beundrat Kristusbarnet på Rafaels tafla, och 
det är sant, detta barn har ett så sällsamt, Öfverjordiskt 
uttryck, en blick så förklarad och genomträngande, att 
det tyckes skåda en tvärtigenom själens grund. Men icke 
mindre underbart djup är Marias blick. Den följer en 
hvart man går med eå allvarliga och likväl så milda 
ögonkast, att man slutligen icke mera uthärdar anblicken; 
den genomborrar en, den skådar in uti hjärtats hemligaste 
tankar, afslöjar den täta masken öfver all dess syndiga 
lust och ställer en blolt och bar, likasom inför Gud. 
Det är någonting fruktansvårdt, Betty, att stå inför en 
sådan tafla, när man vet med sig själf att man icke är 
ren. Man har för sina ögon den eviga sanningen att 
»blott de renhjärtade skola se Gud». 



hyCoo^le 



68 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Därför vågar också ej Sancta Barbara på faflan, 
ännu ung och fläckad af jordens lidelser, all skåda upp 
till Kristus och Maria, ulan sänker sina ögon mot jorden. 
Men Sixtus, martyren, gammal vorden i trons kamp, vågar 
se upp, och det gfira äfven de små änglarna. Blott den 
första barndomen och den sisla ålderdomen väga lyfta 
sina ögon upp till det heliga. 



hyGoogIe 



12. Sachsiska Schweiz. 

Den som engäng i sin lefnad BeltMont Blanc och 
hvilat en nalt i Cbaroouni, kan gSrna gfi desaa rader 
förbi. Men dä jag med nägon säkerhet aoar att Betly 
aldrig sett den eviga snön, så fOnnodar jag att hon ett 
ögonbhck kan vara belälen med denna lilla förtjusande 
leksak, hvilken man kallar det Sachsiska Schweiz. 

Frfin Dresden har man blott nägra timmars färd 
uppför Elben lill en liten stad vid namn Wehlen. En 
vacker morgon i Juli landstego d&r en berlinare, en 
sacbsare och en Bnne och beslölo att hushålla till- 
samman, likasom fågeln, råttan och kortven i fabeln. 
Frän Wehlen stego de ned i TJltewaldet Grund, därifrån 
genom Wehlener och Zscherre Grund uppål lill det sköna 
Bastei; så vidare genom Amselgrund åt sidan fr&n den 
vanliga turislslråten till de ensliga nejderna af ett enstaka 
mejeri; så vidare uppåt Hohnstein och Hockslein, där 
sällskapet ökades med två elsassare, tvä wfirtembei^are 
och en bessare. Därifrån ned i afgrunderna af Wolfs- 
schlucht samt under åska och regn genom den skOna 
Polenzdalen. Så åter himmelshögt till det herrliga Brand 
i den skönaste sommarkväll. Sä åter djupt ned genom 
Tiefer Xjrund, för att tillbringa nallen i det täcka Scban- 
dau. Därifrån bittida följande morgon med Stellwagen 
till llaidemtihle; aå npp till Kuhstall; därefter stretande 
uppför det ändlösa Kleine Winterberg och vidare upp till 

DigwerihyGOO^Ie 



70 SÖDBROM ÖSTERSJ&N 

Grosse Wiotarberg. Si nedåt orver grfinaen till Prebisch- 
thor samt vidare, beständigt nedftl, genom Bielas dal 
öfver Kamnitz å titi Herniskretschen i Böhmen. Allt 
delta till fots, utom en half timmes färd i va^^n. Slut- 
ligen filer pä kv&llen med ångbåt till Dresden. Papststein, 
Lilienstein och Königstein betraktades på afsfånd. Rese- 
inttfck: en trött belåtenhet. 

Hvilka vägar, Betty, på två dagar! Vi hängde knappt 
meta ihop, och voro dock glada som (åglar vid den äkla 
tokajer, som fåa i Herniskretscfaen, men också endast där, 
för en tbaler karefinen. Engelska damer i vida achäfer- 
haltar, alla med sin bok och sitt album i hand, det för- 
stås, redo på smA hästar (ponies). Öfverallt uti bergen 
vimlade harpspelare, tyrolersångare, och så snart man 
kom in i B&hmen, tiggare. Ofveralll spekulerade restaura- 
tioner och souvenirhandlare på lurislernes bflrsar. Sedan 
trettio år lefver hela denna bergatrakt pä främlingames 
besök; förut var den nästan okänd. Men nu by^er 
regeringen hvarje år nya broar öfver afgrundema, så att 
mänga de skönaste utsikter först i senaste tid blifvit till- 
gängliga. Högsla punken är Grosse Winlerberg, 1,710 fot 
öfver hafvet och 1,400 öfver Elben, som slingrar under 
dess fötler. Utsikten är storartad. Man ser där Sachsens 
Böbmens och Schleaiens bergloppar: Ire rikens store. 

Tre ting fattades hir för nordbons öga: granilen, 
barrskogarna och sjöarna. Stenarlen är mest basalt, i 
de sällsammaste skepnader: än klippor i människohamn, 
ån afbilder af björnar, hästar, vildsvin, än liknande ofant- 
liga hopknutna mjölsäckar, fin tornade i lodräta branter 
af hisnande höjd, fin sänkande sig i terrasser nedåt de 
djupa dalarna, än stupande ned i mörka hålvägar, än 
hvälfda i holande massor Öfver vandrarnes hufvuden. 
Det hela är imponerande vildt, och det är just det som 



hyCoot^le 



SACHSISKA. SCHWEIZ 71 

tjusar dan förfinade stadsbon. F0r en af osa, som sett 
nog af Odemarkerna, har anblicken icke mera samma 
tjusning. Lika etorarlade vyer ha vi bos osa, och ingen- 
ting kan jSmföras med Finlands sjöar, inom deras ram 
al faror, granar och häktande äBar. Vår granit brister 
ej som basalten. Vi nästan förakta denna br&ckliga 
storhet, som förvittras af vårfloderna och hvarje ögon- 
blick hotar att störta tillsamman. Vi småle &t dessa 
vattenfall, som för nflgra groschen släppas ned genom en 
dammlucka. Våra berg svikta icke. Våra vattenfall kom- 
menderas ej att rinna och stanna. 

Dock blir man ofla orättvis, genom att mäta allt 
efter eget lands måttstock. Sachsiska Schweiz har sin 
skSnhel, som icke ens afanden kan bestrida. När man 
frän det mörka gråa kaos af Wolfsschlucht stiger upp i 
sommaraftonens glans på det höga Brand och ser långt 
under sina fötter Elbens strimma och skördefolket i deras 
piltoreska dråkter af rödt och hvitt, små som dockor på 
de leende ängarna, då vidgas hjärtat af denna lyckliga 
frid, som strömmar in däniti från naturens fägring, och 
vida i fjärran blå söker ögat aningens världar, skönare 
ännu än den skönaste verklighet . . . Bland dessa klippor 
ljuder sången så frisk, vore del också från betalda läppar ; 
i dessa klyftor har sagan elt guldland, hvarje hålväg ett 
kors, hvarje grolta en sägen, hvarje nyckfull lek af naturen 
sin diktade grund. Man förlåter sin förare, om han ramlar 
upp sin dagliga läxa med något för djärfva anspråk på 
åhörarens goda tro. Gärna för mig må dessa stenar vara 
förtrollade prinsar och denna grotta en prinsessas sof- 
kammare; sagan har alllid en sanning, så snart hon 
växer i folktron upp ur nalurena grund, och förgyller 
med sitt skimmer sjålfva ödemarkernas cnslighel . . . 



hyCoo^le 



hvGoo^le 



Andra serien. 

(HelBingfore Tidningar Jannari— -Inni 1857.) 



\Y\ ha ännu kvar elt stycke yi%, min goda Betty. Om 
da vid dessa ändlösa utkast råkar tänka pfi igubben 
och gumman, som hade en skinnpäls*, sä kan jag icke 
förhindra det. Jag tänker endast, att ocksft genom dessa 
obetydliga skildringar blåser en fläkt af den vida världens 
friska luft, som vi så väl behCfva, där vi sju månader 
om året sitta blockerade af isen inom murarna af våra 
frusna haf. Tag således åter i härfvan och nysta med 
tålamod. Jag lofvar dig, som förut, att så litet som 
möjligt besvära dig med >gubben och gumman?, d. v. s. 
berättarns person, men så mycket mera med »pälsen*. 
Mälle den icke blifva dig alltför seg. 



hyGoo^le 



13. Leipzig, Fredrik 11 och Napoleon I. 

Den stora och bördiga etält, som genomflytes ataf den 
smala Elsterfloden, är likasom öfversällad med slag- 
Ull, pä hvilkas lAngesedan förtorkade blod den prosaiska 
nutiden vallar får. trycker böcker och gör porslin. Här 
(vid Breitenfeld) slog Gustaf II Adolf den gamle korpralen; 
här segrade elfva är senare Lennart Torstenson; här 
spillrades i fyra dngars >Völkerscfalacht» Napoleon» härar, 
och mer än sextiotusen människor fuktade med sitt blod 
samma lera, af hvilken fabrikerna i Meissen nu göra tvätt- 
fat. Här (i Altranstadt) dikterade Carl XII sin lysande, 
men gagnlösa fred; här (i Huberlsbui^) andades Tyskland 
finyo efter sjuåra krigets förödelser. Man skulle tänka, 
att en så blodbestSnkt och sä ryktbar mark måste fostra 
idel bärsärkar. I stället lefrer här ett flitigt, beskedligt 
folk, som dricker öl och äter cerrelatkorf i Auerbacha 
världsberömda källare, använder pä elt år mera tryck- 
svärta än hela Finland på tio och samlar alla våridena 
tungomål på modernare härtåg till Leipziger mässan. 

Leipzig är icke en vacker, men en redbar stad, som 
främlingen måale respektera. Det har hundrafemtio bok- 
handlare, trettio tryckerier och mer än tvåhundra tryck- 
pressar. Sådana Grmor som Brockhaus och Voss göra 
föga väsen utaf sig, bo visst vackert och uppfylla två 



hyCoot^ie 



LEIPZIG, FREDBIR II OCH NAPOLEON I 75 

långa gator, men faa så små skyltar, all Heleingfors bagare 
ha dem mycket större. I stallet att skrifra ett register 
öfver Leipzigs märkvärdigheter, vill jag blott omtala tvenne 
tatlor, som pryda dess >Städtliches Maseami, hvilket Sr 
ett af de båttre, ty de gode bok- och ulihaodlare visa 
här vänskap fCr mycket annat än debet och kredit af 
deras långa fakturor. 

Man såg häl Monte Rosa och Ptestum at Calsmes 
pensel ; det var icke en tafla, det var naturen själf. Man 
såg två Bjöstycken af Gudin ; det var icke ett stycke väf, 
det var hafvets egna ljusgröna vågor, skummande uti storm. 
Man såg Verboeckhovens fårahjord, som trängde sig till- 
samman under ett åskväder; Wickenbergs berömda isGske; 
Dflstouches' förlägna lilla Qicka, som sätler sig upp i bäd- 
den om morgonen — men först och sist stannade alla vid 
tvenne jätteskuggor, den ena innerst uti de små rummen, 
den andra ytterst vid ingången, båda midtemot hvarandra, 
så att de sågo på hvarandra genom filen af rum. Hvar- 
dera blickade mörk och hotfull emot den andra — tvenne 
århundradens storheter mötte trotsigt den ena den andra, 
täflande hvilken af dem vore störst i molgängen. 

På den ena taflan stod Fredrik 11 efter slaget vid 
Kollin, målad af Schrader. På den andra stod Napoleon I, 
fängslad på duken af Paul Delaroche, samtidens slorsle 
historiemålare, som nu i November fällde sin pensel för 
evigt. Prensaaren satt där ensam pä ett kullfallet träd 
vid foten af en klippa; hans segervana här var totalt 
förstörd, hans sluga planer blodigt genomkorsade; krona 
ocb rike förspillda; trollmakten af hans namn som här- 
förare bruten i nederlag. Napoleon stod i Fontainebleau 
med pennan i handen, denna samma penna, med hvilken 
han undertecknat sin tronafsägelse och sin landsQykt, 
förlusten af hela sin lefnads mål, sitt krossade världs- 

DigwerihyGOO^Ie 



76 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

välde, Englands IrJutnf och inbrottet a( en ny tid^ hvars 
medelpunkt icke mera v&r han. Desse män, om&tligf 
stora ooh omätligt ajälfTieke, hade i dön stunden fallit 
fOr samma nemesis: den som griper till svftrd, skall med 
svfird förgås. Men mätte man noga dem häda, så stod 
Napoleon där till sist oändellgt stOrre. Fredrik satt dSr 
butter och styf; stryk var behållen g&fva, och därefter 
reste han sig åter, densamme som förr, en stor general, 
en slug diplomst och som regenl en skicklig maskinist, 
men i allt hvad därulQfver gick en kall, en trfingbrOslad 
egoist, nian verklig nobless och därför utan verklig stor- 
het — en man som säg stor ut blott dSrför att samtiden 
rundtomkring honom var så liten. Den andre åter — 
han som också reste sig ånyo, men blott för att störta 
än djupare och utandas sitt lif på kratern af en utbrunnen 
vulkan — i hans bleka, men intill det sista majestätiska 
drag, vid sidan af den blinda tro på Ödet, som bos honom 
ersatte religion — och Fredrik II trodde knappt på ödet — 
där läste man ett fint, ädelt drag aE mänsklig sorg tillika, 
som något försonade blickens djupa mörker. Man såg att 
med honom föll en idé — låt vara en idé som trotsat 
och förtryckt alla andra, men dock en världshistorisk idé, 
till hvilken Fredrik II aldrig förmådde höja sig, och därför 
föllo med honom endast eröfraren och preussaren, men med 
Napoleon föllo ett lidehvarf och en världsordning. Under 
så stora spillror begrafvas äfven den största själfviskhet, 
och bislorisD, antingen hon står i Leipzigs museum eller 
ristar i marmorn sin yttersta dom, skall aldrig förneka 
Napoleon I storhetens pris, medan hon småler åt Fredrik 
II:s smickrande titel all heta den ende. 

Och vidare ilade lokomotivet framåt Thuringer jårn- 
vägen förbi århundradens slagfäll: Breilenfeld, Merseburg, 
Grossgörschen, Anerstädt, Jena, Lutzen med Schweden- 



hyCoo^le 



l.EIP;!IG, FREDRIK II OCH NAPOLEON I 7é 

elein, och vidare förbi de täcka, fredtiga och skOnaie 
minnena af Weimar, Gotba, ErfurI, VVarlburg, Eisenacb, 
Öfver SachsenB slätler och Thiiringerwald ned&t Franken. 
Rundtomkring fortgick höblrgniogen, ty det var i Jali. 
HalFlrasiga barn bjjjdo ot blommor vid atationema och 
backade tändernti af köld — det var ocksft t Juli, 185(i 
firs sommar.' Vid hermhulerkolonin Neudielendorf var 
elt kort uppefaåll. Män i länga rockar och bredskärmade 
hattar betraktade banlägets brusande fart med orubbetigt 
lagn . . . 

Ej länge därefter ayntes spirorna af Frankfurts torn. 

' Natten mot den 6 Juli föll terniomctern pä uägra orler 
af Tburingerwald två |;radcr under fryspunkten. 



hyGoogIe 



S' 



14. Frankfurt och Wlesbaden. 

laden skall fOreslälla tyska förbnodeU bufvud -- 
märkvftrdiga förbund, hvara 

treltt f9tler söka att 
spatsera ati saroma stöfvel, 



(bvilken malis, t parentes, nigot degraderar Frankfurl» 
beatSmmelse). Det Kr en fÖrnAm stad, det kan man länka 
sig, och ingenstädes i vSrlden bar jag sett sJl stärkta 
löskragar, sfi välkammade peruker, så förtorkade pappers- 
aosikten, sft mänga baroner, eä styfva fröknar, sä om- 
soi^sfullt graderade iboben, böchsten und allerhöchslen 
Herrschaflen*, därtill ännu så dryga betjenter, sä ntstyrda 
vagnar, så fina middagar, kort sagdt en sidan reflex af 
allehanda durchlauchtigfaet, som gör allt för alt repre- 
sentera sin suveräna rang. Därtill 9r ännu Frankfurt en 
rik och vacker stad, med ståtliga hus och vackra träd- 
gårdar, Bethmanns Garten, Danneckers Ariadne och sitt 
ärevördiga gamla rådbus >der Römen. Det bar troligen 
många goda sidor : de moderna husen, butikerna, skyltarna, 
ofta också språket äro franska; för resten finner man 
myckel af Österrike, något af Preussen, åtskilligt af 
Bajern, diverse af de Ofriga, men af Tyskland — ja, af 
Tyskland i bättre mening finner man litet eller intet. 



hyCoo^le 



FRANKFURT OCH WIESBADEN 79 

Jag TU en dag uti Wiesbaden, en half timmes järn- 
väg tr&n Mainz. Det år en stad af idel villor, hoteller 
och trädgårdar, allt grOnt och glänsande hvitt — en stad 
med ifilt goda viner, fastän den är byggd af bara vatten. 
8,700 brunna- och badg&ster vimlade i den sköna parken 
med dess dammar och svanor, i den smfitficka basaren, 
i de många Trinkhallame och i den luftiga, praktfulla 
»Cursaal» med dess många statyer, som nästan för- 
danklade Helsingfors brannssalong. Det Sr GfverQOdigt att 
skildra en badort i Tyskland; därom kan du ISsa i trettio 
romaner. Likväl kan jag ej neka, att jag hyste samma 
önskan som Gustaf Adolf i Aschaffenburg, att dessa 
vackra byggnader vore på rullar, vi skulle då hjälpas åt 
att rulla alltaamman till Helsingfors Brunnspark, och jag 
tänker mig hvilka stora ögon bolaget och herr Louis 
Kleineh skulle få en vacker morgonkvist, när allt detta, 
de 8,700 gäsleme inberäknade, vore på sin behöriga plats ! 



hyGoo^le 



15. Diisseldorf och de fjnske målarne. 

Föreställ dig en ålad, ungefär så stor som Helsingfors, 
med breda raka galor nch vackra hus, genomakuren 
af en bred park af äldriga lindar, almar och ekar, vid 
sidan af Rhen, som skymmes af IrSd och hue. Allt 
synes så ljust, fridfullt och grOnt; bittida på morgonen 
slår en näktergal uU lindens krona; orgelns toner ljuda 
Mn kyrkorna; taflor skymta i bvarje fOnsler; okonst- 
lade, enkla, förnöjsamma, skynda människorna från mor- 
gonbönen till arbetet; klockan sex börjas dagen, klockan 
nio går man till hvila i bäddar med hvita sparlakan; 
man Sr p& en gång femtio år framåt och femtio år till- 
baka; lifvet har tillegnat sig det goda och vackra af en 
nyare lid, men glömt att tillegna sig dess förvända vanor, 
dess konstlade lefnadssält och dess fördärfvade seder. 

Denna siad är Dilsseldorf, konslnarernes stad, som 
inom sitt lilla utrymme räknar sjuhundra målare och där 
några med penseln målat sig vackra stenhus, på samma 
sätt som skr&ddame hos oss sytt ihop dem med nfilen. 
val gömma sig också inom dessa fridlysta murar mänsk- 
liga sorger och lidelser inom artisternes lättrörda hjärtan : 
afnnden, ärelystnaden, ett sviket hopp och vissnade illu- 
sioner. Men när man åt mänsklig ofullkomlighet betalar 
den tribut som henne tillkommer, aå dröjer blicken ändå 

DigwerihyGOO^Ie 



dCsseldobf och de finske målabne 81 

till slut med kärlek och stor hugnad pä DusseMorf, ty 
så se den natur och det folk ut, där konsten IriFves, 
föryngras och utbildar aig själfständigt i en af samtidens 
utmärktaate mälareskolor. Achenbachs och Lessings land- 
skaper, Tiedemans historiem ilning ar, Knaus' genretsflor 
och så många andra af hffgt värde pryda desa fåtaliga, 
men ' utsökta samlingar, och hvarje år spridas härifrån 
en stor mängd utmärkta och dyrt betalade målningar till 
alla delar af Tyskland. Vid eidan af parken står ett ljust 
ocb vackert slott. Där tillbringar exfursten af Hohen- 
zollem-Sigmaringen gladare dagar, än förut under den 
otacksamma bördan af en krona i våra dagar, och därför 
sålde han visligen hela sitt stora rike åt konungen af 
Preussen mot en anständig pension, som tillåter honom 
vara en mecenat för ariisteme och en tyrann emot 
hararna, hvari han ulan tvifvel gjort mycket rätt. 

Bär, midtibland svenske och i synnerhet norske 
nordbor — ty norrmännen ha stort anseende — ha 
flnname Löfgren, Ekman och Holmberg med raskt mod 
gripit till penseln. Deras lilla klöfveratjälk har offrat ett 
af sina rikaste blad åt förgängelsen: Anders Ekman, fallen, 
som mången före honom, i sina förhoppningars ljusaste 
vår. Må båda de Öfriga desto säkrare uppnå höjden 
utaf det oföi^ängliga. 

Här finnes en lång gata, hvars ena sida, där fönsterna 
vetta mot norr, är uppfylld af målares atelierer. Deras 
lif kostar de flesta mindre än en tarflig student behOfver 
i Helsingfors. Ät en annan aida bor Löfgren, som slagit 
sig pä > Heiligenmalerei > och behöfver, med finsk lång- 
samhet, är för att begrunda en enda tafla, men dä stiger 
den också mjuk och strålande fiam på duken. Djärfvare 
och produktivare, med alelieren mot gården, bonings- 

8. — Retebr. o. hågk. 



hyCoo^le 



82 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

rummet mot parken, grönskan omkring sig, hoppet fram- 
fSr sig och hemlandets minnen tysta inom sig, bor 
Werner Holmberg, om hvilken det s&ges i Diiseeldorf, 
alt f& unge mätare kunna med b& rask och riktig hand 
aflocka naturen hemligheterna af en molnig himmel, en 
grön skog, ett vexlande landskap och dessa föranderligt 
väl beräknade skuggor och dagrar, som utgöra den 
Dusseldorfska skolans mästareekap. Han har nu målat 
tyska landskap med snabb äfsältning för tik-, tre- till 
fyrahundra tfaaler stycket; det åleralfir för honom atl 
fängsla på duken den finska naturen med dess så vidt 
skilda högnordiska tycke, och fördenskull, och för att 
återse de sina, kan han väl snart väntas på en utflykt 
till fäderneslandet, men om han dår stannar, det står 
att betviQa, kanske knappast att önska. På sommaren 
gjorde han en resa till Schweiz. 

Ätskillige norrmfin och svenskar, förnämligast Wicken- 
berg, äfven en och annan finne, såsom Sleven Ste in heil 
och brödeme Wright, ha försökt sig med framgång uti 
det nordiska vinterlandskapet. Men dess säregnaste och 
praktfullaste taQor ha, förunderligt nog, ännu aldrig in- 
spirerat en målares pensel. Hvar i hela naturen finner 
man något som kan jämföras med en af våra täta bög- 
slammiga barrskogar i klart månljus, där Kalevalas måne 
hänger i silfverglans på den mörka granens grenar? Säg 
mig någonting täckare än ett landskap i rimfrost, där en 
ny snöhvit skrud utaf Gna nålar och löfverk kläder träden 
och alla föremål i mjukaste bomullsklädningarl Eller 
visa mig en praktfullare syn än en soluppgång i hög- 
vintern, när röken stiger lodrätt ur tusende skorstenar 
af en stad och färgas hvirflande röd emot fonden af den 
klara frös tiga morgonbimmelen ! Detta och mycket annat 
ilerslår ännu och borde vara tillräckligt att läggas till 



hyCoogle 



dCsSKLDORP och de FtNSKE MAI.ARNE 83 

grand ffir en alldeles ny skola i landskaps mål ningen. 
Det nordiska sominarlandskapet bar visst också sin egna 
tjusning, men i jimMrelse med sCderna fir dess himmel 
fOr blek, desa grAnska fOr matt eller töi mOrk. Vintern 
ensam ir vår fulla, vår ojfimfOrliga egendom, når det 
gäller alt bjuda ämnen åt penseln; det är därifrån man 
en dag skall söka de taflor som förvåna våriden. 



hyGoo^le 



16. Köln och dess domkyrka. 

Rbenländanie äro af alla tyskar det ractcraste folket; 
hvartannat barn Sr en skönhet, men vid äldre år bli 
dragen ofta för grofva. Pastan de i rykte för kvickhet 
stå mycket efter bertinaine, stå de öfver dessa i sundt 
omdOme och praktiskt förstånd och närma sig dämti 
mest af alla sina landsmän fransmännen, med hvilka de 
också i yttre sätt och inre sympatier ha granntycke. 
Ingenstädes bar man såsom i rbenländema skrattat åt 
det storlfitiga franBOBenfresseriet och Beckers Bbeinlied: 

Sie sollen ihn aicbt haben, 
den freien dentscben Rhein, 

och stockpreusaiskheten, som dock borde vara lojal, bar 
här myckel få beundrare. I konsten att röka goda 
skinkor och äta grandtiga middagar atär rhenländaren ej 
tillbaka för någon ; man kan ännu lägga därtill, att allting 
bos honom, ända till hans kolossala tjockbenta hästar med 
lastvagnar, för hvilka tre finska bäslpygméer skulle för- 
gäfves streta, är något groflemmadt. Men vare sig af 
den myckna champagne, som ännu flödar i det forna 
konungariket Westfalen, eller af litet blandadt blod sedan 
>den stora nationen* huserade bär i trakten, säkert är 
det, alt en raskare och friare ande blåser öfver rben- 
ländema, än Cfver större delen af det öfriga Tyskland. 

DigwerihyGOOt^le 



KÖLN OCH DEäS DOMKYRKA 85 

»Ingen aLad i Tyskland — säger Snellman i sin 
resa — har det mystiska behag aoin Köln. Lika gammal 
som kristendomen, har staden inom sina murar hyst 
Trajanns. Ännu Gnats där minnesmärken från Kon- 
stantin den store, och Julianus uppbyggde åter dess ffir- 
stOrda befästningar.» — Sä är det. Han kan säga, att 
från dessa grånade ramareminnen, dessa väldiga hvalf- 
bågar, dessa trånga gator med höga hus a( forntida bygg- 
nadssätt skåda sjutton sekler ned på nutidens fSrgängliga 
myrstack. Staden har nu öfver hundratusen invånare. 
Men det som mest anslår, det är det gammaUyska, den 
rätt ärevördiga allvarliga tyskheten ifrån forna dagar. Det 
nu lefvande sISgtet är annorlunda, men ändock ser man i 
Köln, att det vuxit upp bland seklernas minnen. Folket 
fir både gladt och allvarligt, älskvärdt och dugligt, rent 
katolskt, nfigot bigott, sfiga denna tidens fritänkare; kan- 
hända, men det är dock bättre än att ingenting tro. En 
främling Irifves mycket bra i Köln, fastän Rhen är dess 
enda naturskönhet. Vore jag tysk, skulle jag anse Köln 
för Tysklands rätta hufvudslad, fastän det ingen konung 
äger, allenast en jåltekonung af sten — sin höga maje- 
stätiska dom. 

Ar 1348 lades grunden; år 1322 hade man hunnit 
så långt alt koret kunde begagnas till gudsljenst; sedan 
byggde man vidare ända till år 1498, och ändock var 
skeppet af kyrkan blott hatSärdigt, ena tornet påbegyot, 
det andra uppfördt till tredjedelen af sin lillämnade höjd 
at femhundra fot. En ny Babels förbistring hindrade 
fuUändningen af detta jätteverk intill år 1841, då en 
komité bildade sig för att utföra kyrkan efter dess 
ursprungliga plan, hvartill medel samlas i hela Tyskland. 
Ar 1856 hade byggnaden framskridit så långt, att endast 
^D^ år ännu beräknades återslä. Skeppet var under 



hyCoogle 



86 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

tak och inredt till gudstjenst med nya praktfulla glas- 
mälningar, förärade af konuDgarae Ludvig af Bajern samt 
Fredrik Wilhelm IV. Ena tornet hade uppnatt nära sin 
fulla höjd intill spiran, det andia är åter påbegynt. 
Emedan den Ijuagula sandstenen grinar när den blir 
&ldre, kan man vid första ögonkastet sKcskilja de ny- 
byggda delarna frän de gamla, och dessa nya ha nu 
lagt vidpasB en tredjedel till. Hvilket oskattbart material, 
denna sandsten, som med lätthet skåres, när den bryles 
ur klippan, och härdnar med tiden till erighetsverk I 

Jag vill spara dig alla utrop, min goda Betty. Blott 
del vill jag nämna, att man icke anar denna byggnads 
kolossala dimensioner, där den dock slär mellan fyra- 
T&ningB stenhus som en klippa bland småstenar, förrän 
man stär IStt under dess murar. D& hisnar man, då 
skulle dess ofantliga massa tynga en till jorden, om den 
icke Tore tornad i s& förunderligt lätta hvalf, sfi snillrikt 
harmoniska proportioner, att man pä samma gäng känner 
sig lyftad, fri och hög under känslan af all sin litenhet. 
Man kan om denna kyrka låna Geijers ord om Kalmar- 
unionen, att den >ser ut aom en tanke*. Det ligger 
visst en djup kristen tanke i denna götiska arkitektur; 
den kastar människans förmätna själfviskhet som en matk 
i stoftet inför Guds allmakt, och pä samma gång lyflar 
den ödmjukhetens blickar med tillit mot höjden. Det 
gudomligas art är sädan. Del förskräcker och tröstar, 
det förödmjukar och hänrycker. Del fordrar framför allt 
tillbedjan ocb själ försakelse, men pä denna grund har 
det ocb ger det en makt som besegrar våriden. 

I detta tempel predikar stenen. 

Snellman ogillar Kölner domens restauration, emedan 
han ogillar den tendens, *som ger det förflutna ett högre 
värde än det närvarande och tillkommande». Det kan 



hyCoot^le 



KÖLN OCH UEää DOMKYRKA 87 

vara riktigt, om man ställer det fOrg&ngna d&r som en 
afgud — elt spGke, som ej vet af den tid aom är. Men 
om man går tillbaka till dess bäsla och högsta skapelser, 
för att or dem hämta, likasom i urkällan, ett kraftigare 
och friskare lif ffir samtiden och samtidens egna, lika 
berättigade verk, si vet jag icke hvarfOr man skulle 
ringare akta Kdlner domens fulUndning, än till exempel 
restaurationen af Niebelungen Lied, Ossian och Kalevala. 
Jag tänker dock, att man vid en kyrka alltid mfiate vid- 
hålla den kristna ståndpunkten. Och från denna stånd- 
punkt, om tyskame vilja (nllända domen till deras eget 
förherrligande, så blir det för dem ett Babels tom, och 
de skola med all sin Begeisterung skapa blott en större 
ruin. Men vidhålla de främst den kristna tanken att 
gemensamt förherrliga Gud i detta hans tempel af sten, 
då skola de fullända seklernas verk, och då skall denna 
kyrka tillika blifva hela nationens dyrbara minneBvård. 



hyGooglc 



17. Rhen. 

Hans namn ir vida berömdt. Liksom Mississippi kallas 
han folbens fader, och liksom Ganges är fa&n en 
belig flod, ty heligt är visst del, kring bvilket en nations 
kärlek och minnen samla sig alltifrån barndomen. Han 
födes schweizare och dör hollfindare, men hans lif och 
hans rfitla varelse Sro tyska. Fri och stark går han sin 
mSktiga håna fram mellan klippor, vinberg och böljande 
åkerfält; städer och borgar spegla sig t hans Oga, den 
ädla rankan bekransar hans panna, sagans skimmer för- 
gyller hans lockar, och sången diktar om honom sina 
skönaste visor. 

Främlingen, som kommer från hafvet, mäter ej Rhen 
med samma beundrans måttstock som upplandets folk. 
Men han är stor nog för att bland Europas floder häfda 
sitt hjälterykte. Jag har ilat utför Uleå forsar, brottats 
med Vooksen, Knmo och Kymmene; men de äro alla 
ynglingar emot den väldiga Rhen. Medan de skumma 
vitdt i sin ungdoms ötvermod, går den tyska jätten med 
strid, men jfimn fåra manligt fram emot fjärran mål. 
Vara floder äro sköna i sig ajälfva, unge atleter som 
ständigt i växlande ställningar utmana världen till kamp, 
och hos 033 glömmer man stränderna, när man ser floden. 
Men med Rhen är del tvärtom; han Sr i sig själf blott 
Btark, icke skön, och hftmlar sitt tpesla behag fråq 

DigwerihyGOOgle 



filrändernas ram. DärECr blir han enformig, 8& snart han 
saknar omgifningens fägring, och beständigt glömmer man 
hos honom floden fCr stränderna. 

Dessa stränder sakna, liksom Sachsiska Schweiz, två 
ting, dem nordbon är van att fordra af storartade, icke blott 
täcka landskap, nämligen barrskog och granit. Den bestän- 
digt ljusa och mjuka grönskan gir miste om de nyanser, 
som göra vara skogar för ögat så omvSxIande. Och dessa 
berg af lösare stenarter kan man beundra, men icke rätt 
respektera. De synas beständigt maskätna af tidens tand, 
förvittrande, sönderfallande i grus under alla de stolta 
människoverk, som byggt uppå dem sin evigbets grund. 

Men när jag sagt detta, bar jag också sagt allt det 
illa jag kan minnas om Rhen. Allt det öfriga är blott 
en återklang af hvad tusende främlingar, frän Tacilus 
ända till Bulwer och Victor Hugo, sagt förut, och sagt 
bättre, om Rhens skönhet. »Rhen, sSger sistnämnde 
lörfatlare, är den flod, som hela världen besöker och 
ingen känner, som man ser uti långsam färd och glömmer 
i flyktig hast, som hvar och en hälsar på ytan och ingen 
mäter till bottnen — den flod, i bvara genomskinliga vågor 
man skådar Europas framfarna och tillkommande öden* . . . 

Med undanlag af genomskinligheten, som icke får 
tagas så alldeles noga, är det sä som han säger. Denna 
flod är mer än en tafla; den är en historia. Men det 
aista yttrandet förstod jag först då, när jag såg den 
ofantliga höghvälfda, fasla bro man nu håller pä alt bygga 
öfver Rhen vid Köln, d!fr floden, om jag minns rätl, 
år 1,400 alnar bred. Ofver denna bro, under hvilken 
skeppen skola gå med hela sin resning, banar sig änddigen 
järnvägen, och med järnvägen civilisationens stora all- 
männa förbrödring en port öfrer Rhen, som bärtills dragit 
^D ^å bestämd gränslinie genom västra Europa. Är denna 

DigwerihyGOOt^le 



90 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

gräns engång borifBllen, då kan man ana huru en ekald bar 
läitt uti Rhens vågor en profetia för hela vfir vBrldsdel. 

Det Täi vid Köln jag första gången eåg Rhen. Han 
stod då högre än förr uppå mänga år. Hans grumliga 
vattenmassor hotade bortspola den långa pontonbryggan 
mellan staden och Deulz, och när ångfartygen tre gånger 
om dagen passerade därigenom, måste fördnbbladt man- 
skap användas alt åter uppvinda mot strömmen den 
öppnade delen af bryggan. Från Köln for jag uppför 
floden ti,ll Mainz. Det är aträfsamt, men nödvändigt, ty 
nedföre gär det med eå ilande hasi, att man knappast 
hinnor nicka åt de gamla beryktade röfvarnästena. Äng- 
båtarna, dyra och medelmålliga, ha den goda inrättning, 
alt man får sliga i land vid alla stationer, dröja efter 
behag och sedan fortsätta med samma biljett. 

Det var en aöndag i Juli — ångbåten uppfylld med 
passagerare, som kommo och gingo — folk i högtids- 
dräkter, i synnerhet många vackra barn — studenter, 
sångare, jägare med Örnfjädrar i mössan, mnsik och 
fanor, folksamlingar och slängkyssar vid alla landninge- 
bryggor, vallhorn och bösskott från Lurleis berömda 
ekon — Johan ni sberger, Assmannsbäuser och körsbär 
ombord, medan solen sken öfver kullama där de vuxo 
och öfver riddarborgarnas grusade tom, öfver Drachenfels' 
klippor och Öfver de täcka hvita städerna, som smSgo 
sig med smala gator mellan bei^en och stranden. 

Till fots mellan Bopparda vinberg, på solsidan mot 
floden, kulle upp, kulle ned, omgifven af dessa haltvuxna 
rankor i räla rader, som likna de halfvuxna ärtsängarna i 
våra trädgårdar, såg jag Rhen som ett smalnande bälte 
af silfver slingra sig mellan de grönskande bergen; och 
solen sjönk bakom kulten i rankornas mjuka bädd, och dess 
sista stråle förgyllde det glimmande tornet af Liebenstein. 

DigwerihyGOO^Ie 



18. Koblenz och Ehrenbreltsteln. 

Mellan Koblenz och BJngen (räng€a Rben ihop mellan 
bergen, och denna slrScka är världBbekant, efter 
Gdtbea intyg, sAaom en >AuB8ichl in daa ScbÖnste*. Jag 
var en dag nli Koblenz, vid Ludvig den [rommea graf, 
dir drafvornaa moder Moael blandar sitt vackra ström- 
drag med Rhen. Om aftonen var ntanför staden en af 
dessa akjutfeater, aom äro rbenlSndemaa mest älskade 
BommamOjen. 

Trettio till fyrtio skyttar i bjärt nationaldrlkt samlades 
där i en Ififsal och piffade af alla krafter emot en mäl- 
tafla mellan träden. Sanningen att säga, brydde sig icke 
mången om dem, utan begapade hellre ett stort bord 
inom staket, dSr priserna voro ulsläUda — jagtväakor, 
kruthorn, gevär, bägare och kronan pä allt, en liten ailfver- 
pokal. Men de flera tusende, som vimlade bär mellan 
träden emot den vanliga inträdesafgifleD af tvä groscben, 
hade annat att tänka på. Här var en danssal med tak, 
men utan väggar, där gamla ocb unga avSngde sig med 
förunderlig ifver, fäder med sina döttrar och mödrar med 
sina små gossar, där ingen annan moilié var att gripa till. 
Ocb ulanfSr Tanzbuden voro ändlösa rader af länga bord 
med grupp vid grupp, som äto och drucko, sjöngo och 
skämtade. En bred gång skilde tvenne fientliga maklera 

DigwerihyGOOt^le 



92 aÖDEROM ÖSTERSJÖN 

18ger åt; till vänster berskade ölet, ingenting annat än 
öl, med bundsförvanter af smörgas ocb kall skinka; till 
hQger var vinet allr&dande under en finare allians med 
mandeltärtorna. Det bvila Zeltingervinet, en Moslerdrufva, 
var af alla det allmännaste och förtjente att vara det med 
sin rena drufsmak ocb sitt billiga pris af tre groscben 
för en half butelj. 

£n morgon i soluppg&ngen, klockan mellan fyra och 
fem, upprullade sig från landningsbryggan i Koblenz en 
af dessa oföi^ätliga taflor, som i storartad skönhet söka 
sin like. Bn tät dimma lig öfver floden och skymde 
ulsiglen af det midlemot tornade trotsiga, 360 fot öfcer 
Rhen dominerande och blott genom hunger betvingliga 
fästet Ehrenbreitstein. Från dalarna mellan bergen kom 
då ett sakta luftdrag, som afskummade dimmans öfversta 
molnbädd, medan den nedra ännu svepte stränder och 
vatten i sin ogenomskådliga slöja. I detaamma nådde 
den första solblinken berghammarnas högsta toppar och 
glimmade som smällande guld i de högsta tornfönstren 
af Ehrenbreitstein. Och alltmera afrullades dimmans för- 
låt, och alltmera dykade tom och murar på branterna 
upp ur dess böljande rök, och medan allt därunder ännu 
eof, begrafvet i skuggorna, sken det mäktiga bei^fäslet, 
högt, ensligt och dystert skönt i höjdemas morgonglans, 
ett sagans fantom, ditmuradt af lilaner för att bevaka det 
jordiska paradis, som rundtomkring förbidade dagen 

Och för alt sluta denna korta saga om Rhen, så 
tillåt mig ännu att erinra om dessa Victor Hugos ord: 
>Cesar bar stannat vid bans vågor, Carl den store ocb 
Napoleon ha gått öfver dem — tre litaner, som höllo 
universum i sina händer, och hvilkas namn man finner 
på alla historiens milstolpar . . . Rhen i sin barndoms 
forsar, i sin ungdoms och mandoms mäktiga flöde, är 

DigwerihyGOO^Ie 



KOBLENZ OCH EHRE^JBBEITSTEIN 93 

en bild af civilisationens hisloria, i hvars tjenat han 
ingått. Han nedstiger från Qmarnaa fjäll till sillarnas 
kast, frän påfvars kyrkor och kejsares borgar till köpmäns 
kontor och borgares hyddor, från alperna till oceanen, 
såsom mänskligheten sjfilf har nedstigit från hOga, berg- 
fasta, glänsande idéer till de vidsträckta, rörliga, stormiga, 
nyttiga idéerna, som på engång befrukta och uppsluka 
det framfarna: från teokratin och den absoluta monarkin 
till demokratin, frän den ena storheten till den andra.» 



hyGoo^le 



19, Belgien, 

Alla Cfriga tyska faågkomater — Bonn med dess täcka 
irSdgårdar och dess glänsande atj&rnetom och dess 
grånade, glade Ai^lander med de rmska angdomsminnena, 
han som från Ulrikasborgs höjder beräknat centralsolens 
läge — Mainz, den åldriga riksstaden, fordom ryktbar 
för sina sköna fruntimmer och nu för sina korfvar — 
och allt det öfriga i söder och öster, som Betty får veta 
en annan gång — allt detta försvinner nu bakom Kölner- 
Aaehen jämvägena jämna skenor, doftande bort liksom 
Kölnervattnet trån de fem dupletterna af den ryktbara 
firman Jean Marie Parina, och förbi Carl den alores graf 
och relikerna af frälsarens lindakläder går taget, genom 
tjugufem större och mindre tunnelar inom sex svenska 
mils väg, inåt det sköna Belgien. 

I hela västra Europa finns troligen icke en vackrare 
väg och ett vackrare land. Knappt har man passerat 
belgiska gränsen västerom Verviers, innan man rullar 
igenom en oafbruten sträcka af naturens och civiliaa- 
tionens gladaste, skönaste taflor. Berg vid berg, och 
man far under deras hvalf; dal vid dal, och man far 
öfver deras bråddjup; från aolsken till djup natt och 
frän djup natt åter till klart solsken. Så tätt befolkadt 
är landet, att människornas boningar, svärtade af slen- 
kolsröken från grufvor och masugnar, klänga aig upp- 
för bergens sluttningar alltintilt topparna. Sfi bördig är 

DigwerihyGOOt^lC 



BELGtEN 95 

jorden, alt nästan hvarje Qäck, som icke Sr grufva, vflg 
eller gårdsplan, är en böljande åker eller en yppigt 
grönskande Iridgird. I hvarje dal är en stad eller en 
by, hvare fabriker igenkinnas på de hOga rykande åker- 
stenarna. Man ilar f6rbi och vantar att finna hvila för 
ögat vid någon ensligare taQa, en skog, en sjö, en bed. 
Men nej, när man lämnat den dalen, den byn, den staden, 
så kommer en ny dal, en ny hy, en ny stad, så tfitt på 
hvarandra, att de nästan i en sträcka sammanhänga, 
rågångna, men icke åtskilda af bergen. 

— Skall det fortfara så ända till Bruasel? frågade jag 
en vacker gammal man, en belgier, som med vanans lugn 
behagligt utblåste cigarröken genom det Öppna vagnsfönstret. 

— Certainement monsieur, svarade hans måleende; 
il n'y a pas de déserts en Belgique, det finns inga öde- 
marker i Belgien. 

— Men, sade jag, förklara mig orsakerna till denna 
beundransvärda kultur. 

— Rien de plus simple, svarade han. Ces( la 
fertiliié du sol, 1'esprit national, la constitution et le 
chemin de fer — jordens bördighet, nationalandan, kon- 
stitutionen och järnvägen I 

Lyckliga Belgienl tänkte jag vid mig själ t. Huru 
månget land uppå jorden, lika skönt som du, förlrampas 
icke aE ett försoffadt, förslafvadt och lättjefullt slägtc, 
och huru månget folk, lika ädelt som ditt, förnöter icke 
sin yppersta kraft med alt aftvinga naturen sitt knappa 
dagliga bröd ! Och åler, huru månget land och huru månget 
folk, som Ega båda villkoren för en rik blomslring, för- 
slöes icke af faSmmande institutioner, af mörk vantro, 
af inbördes söndringar I Lyckligt Sr du, som icke är nog 
stort för alt frestas af världsväldets ärelystnad, och icke 
nog litet för all viljelöst föras i släptåg af de starka på 

DigwerihyGOO^Ie 



96 SÖOEBOM ÖSTERSJÖN 

jorden 1 Fredligt och obemärkt, kraftfullt ocli fritt, bundet 
af lagarna, fredadt för godtycket, bjuder du alla dina 
söner den frie mannens sjftlfvalda faedrande verksamhet, 
åt hvilket häll än hans anlag kalla honom, och för hvarje 
kraft har du ett tillfredsställande mål, och för hvarje talang 
har du möjligheten af en ärofull utmärkelse. Hos dig 
behöfrer ingen uppsträfvande vilja, ingen stor tanke, ingen 
redlig önskan försina i mörkret och därunder förlära sin 
egen HFskraft i harm och förtviflan öfver alt stängas 
ifrån sitt naturliga stridsfält i ljuset. Den klara dagen 
skiner öfver ditt oiRentliga lif och idéemas kamp och 
förmågornas inbördes täflan. Och emedan del är ljust, 
så är allt ärligt tillika, så att handlingen bär stämpel af 
sin egen förtjenst, och ordet bär stämpel af sitt eget 
mäktiga innehåll. Därför har smickret hos dig ingen 
tunga som gäller, och förtalet har beständigt en motvikt i 
vederläggningen, och det förljenta loEordet har sin borgen 
i allas kontroll och allas öfvertygelse. Väl finnes hos 
dig, såsom öfverallt uti lifvet, mången strid, och utan 
strid vore lifvet en vegeterande sömn; du har dina 
jesuiter som predika för dig att mörkret är ett behof, 
och du har dina mänskliga passioner, som vilja locka 
dig till uppror, än mot gudomlig lag, och än emot 
mänsklig. Men till värn mot allt detta har du det fria 
ordet och den vakna folkandan och de lyckliga institu- 
tionerna, som förlika ordningens och det allmännas rätt 
med den enskildes berättigande att länka, säga, handla 
och gälla inom lagens gränser hvad han förmår. Därför 
är du rikt och lyckligt; ty utan dessa institutioner vore 
din nationella anda ej till, och utan denna anda vore 
dina institutioner en död bokstaf, och båda behöfva och 
betinga hvarandra, och håda göra dig till hvad du nu är 
— ett blomstrande land, bebodt af ett ädelt folk I 



hyCoot^le 



20. De fyra statyerna I belgiska deputerade- 
kammarens palats. 

BrfiBBel Sr en stad akdan man roåsta tänka sig Belgiens 
hufvadstad. Desa yttre är glänsande hvilt, så bvitt 
att det bländar ögonen, och vid mänshen är det en stad 
af marmor. Kontrasten med de fildriga tyska städerna 
faller i ögonen; bär är allt nytt, modernt, komfortabelt 
Bmasel är samtiden själf uti god mening, dess rastlösa 
aträfvan, dess förenklade och likväl smakfulla former, 
dess talang alt försona det nyttiga och nödvändiga med 
ytans r^elbnndna behag. Sedl i detalj, kan Briissel bli 
enformigt, ty gator af nära en timmes väg likna vid första 
anblicken den ena den andra, sä alt främlingen mycket 
lätt förvillas. Efter band märker man likväl vissa olik- 
heter; här etl palats, där en park mer än på andra ställen; 
bär ett monument, där ett torg, som tjena till landkän- 
ningar. Ty BfGssel har, sä modernt del är, sina anti- 
kviteter, radhuset till exempel, och vid bvaqe sådant 
fornminne låder en tradition. Men hnfvadtycket är af- 
gjordi nutidiskt, liksom sprfiket är fransyskt. Man märker 
där nästan samma strid mellan språken som i Finland. 
Hvarje man, kvinna och barn i taiOigare dräkt talar 
flamandska och vidhåller därvid, ehuru franskan är alla 
bildades språk. Men flamandskan bar genom bemödanden 
som likna värt Gnska litteratursällskaps fått en litteratur, 
7. — Sesebr. o. liågk. 

DigwerihyGOO^ie 



98 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

en tradition och på samma gång allmftn giltighet. Men 
8& har ock DamandBk&n tflrstått att i sina intressen in- 
draga en mängd skriftställare at förtjenst, och s& långt 
sträcker sig ej det franska inflytandet, att det numera 
skulle vilja lillintetgfira folkspråket, om detta ock vore 
möjligt. 

I denna hvita stad, där konungen bor i det allra- 
hvitaste hnset, omgifven af lindamas grönska och folkets 
kärlek, Gnnss äfven tvenne palstser, bebodda af folket, det 
Till såga folkets omhnd. Senaten har sitt, deputerade- 
kammaren sitt, efter franskt mdnster från julirevolntio- 
nens tid; väl till märkande, att Belgiens konstitution 
blifvit hvad Frankrikes konstitution aldrig blef under 
Ludvig Philips penningerepresentation, en sanning och ej 
blott sanningens sken. Ciceronen hade mycket att herätta 
om dessa palatser, uppfyllda af porträtter och taflor från 
genaste frihetskrig, och hvarje varmt hjärta måste klappa 
varmare vid anblicken af huru väl ett litet folk kan bo. 
Men det som mest fängslade mitt figa, det som drog mitt 
hjärta starkast, med deltagandets, med sympatiemas, ja, 
jag kan öppet tillstå det, med afundens hela hänförelse, 
det var icke talarestolarna, bjälteminnena eller anbUcken 
af fosterlandskärlekens fredliga stridsfält — det var in- 
begreppet, fdrherrligandet af allt detta, det var de fyra 
statyerna i den höga Ijnsa förstogan vid uppgångarna till 
deputeradekammarens sessionssalar. Dessa statyer voro 
sköna kvinnogestalter af hvttasle marmor, en hvar med 
sin inskrift och sin sinnebild, och de fyra inskrifterna 
lydde i öfversätlning som följer: 

I. Alla belgier äro lika inför lagen. 
II. Alla belgier hafva religions- och tankefrihet. 

III. Alla belgier hafva fri yttranderätt. 

IV. Alla belgier hafva fri associationsrätt. 



hyCoo^le 



DE FYRA HTATYKRNA 



N&r jag ISste dessa inskrifter, fylldea mina Ögon af 
tårar, och jag vBnde mig bort, alt icke belgiern vid min 
sida måtte med stolthet se ned på en finsk man. 



hyGoo^le 



21. Briisselspetsarna. 

Oaktadt den gl&naimde prydlighel, den nästan blfindande 
hvithet, som utmärka Bruaael — emedan fabrikernas 
rCk och verkstädernas damm fOr det meata nedsvärta blott 
för8lS'derna eller omgifningarna — aynea det snart, att 
man här stfir i en aF de flitigaste huFvuddepoterna för den 
europeiska industrin. Allt är här lif, verksamhet, brådska, 
men ulan fjäsk. De som icke behOfva stanna, för att 
kOpa eller sälja, gä fort eller äka fort, likasom tänka de 
beständigt på målet. Dagens arbetstimmar ha sin trafik 
för dagens behofver; men verkstädernas befolkning synes 
blott om kvällar och söndagar, då den strömmar som 
myror ut till sina fSrlustelaeorter. Däremellan hamras, 
väfves, spinnes, slöjdas af alla krafter och med gladt 
mod. Något sä infamt, som en del af våra arbetares 
aöndagsbrådska och därpå följande frimåndagsrummel, 
är här ej att befara. Folket har fransmannens rörlighet 
och lätta lynne, utan att besväras af hans naiva nyfiken- 
het och fallenhet för gatdrifverl. Det glada arbetet Sr 
hemma i Belgien. 

Bland handelsbutikemas rika innehåll ärö i synnerhet 
tre produkter af den belgiska industrin märkvärdigast: 
1) gjutgods, Gnsmiden och vapen af alla slag, i elegans och 
duglighet fällt jämförliga med de engelska ; 2) linnevaror 



hyCoo^le 



brOsselspetsarna 101 

af den utsöktaste finhet och till priser, omfijiiga att finna 
lägre eller så låga i hela världen ; aamt slutligen 3) apels- 
indnstrin, som förser Europa och ajälfva Frankrike med 
det finaste som i den vElgen kan produceras. Vare sig 
af konkurrens eller genoin en lycklig förening af ihärdig- 
het, skicklighet och godt material, alltnog, den belgiska 
industrin sfitter en ära nti att kunna sälja sina nöd- 
vändig betsvaror billigare än alla öfriga; men lyxartiklar 
firo dyrare här än i Frankrike. 

Då jag icke har svårt att gissa, hvilken af de tre 
nämnda induBtrigrenama mest intresserar min unga korre- 
spondent, vill jag säga dig några ord om spetsarna och 
beklagar bloH att jag icke antecknat en mängd detaljer, 
som sedan fallit ur minnet. 

Genom en landsmanB vänliga medverkan erhöll jag 
en förmiddag klockan mellan tolf och ett inträde i en af 
de få världskuDniga fabrikerna för de finaste Briiasel- 
spetsarna (dentelles de Bruxelles); ty oaktadt maskin- 
fabrikationen är ganska stor, år det likväl endast några 
få som besitta hemligheten, eller kanske rättare tålamodet 
att därpå använda handarbete. Efter bekantskapen med 
ett otal maskiner, hvilkas förunderliga konstfärdighet gör 
ett nära nog hemskt intryck, emedan den degraderar sin 
mästare människan till ett viljelOst redskap för den en- 
gång i rörelse satta elementarkraften — efter allt detta, 
säger jag, var det åter rått godt, att i detta omätliga larm 
af nittonde seklets ånga och kugghjul ännu finna ett 
arbete, där maskinen måste erkänna sig underlägsen den 
tåliga, tysta och flitiga människohanden. Ty medan väf- 
stolarna bär fåfängt nttömt all sin fyndighet och nödgats 
åtnöja sig att producera den sämre och billigare varan, 
är det handarbetet ensamt förbehållet att ännu i dag till- 
verka de allra dyrbaraste och finaste Brtisselspetsama. 

DigwerihyGOO^Ie 



103 SÖDGBOM ÖSTERSJÖN 

Jag vSntade att få se en af deaaa de stora fabrikeroBS 
rymliga aalar, där hundradetals arbetare tyata aom skuggor 
fasthakaa vid bvar ain detalj, t at&llet infördes vi uti 
tvenne långa, amala och liga ram, dfir omkring tjagu 
krianor, de fleela yngre, knypplade spetsar. Det säg 
alltsammans rStt tarfligt och gammaldags ut, och jag tror 
knappt att vfira goda Raumo knypplerskor behöft kfinna 
någon förlägenhet vid aidan af dessa medsystrar. Två 
och två sulto vid hvar sitt bord och med skilda knyppel- 
dynor, men ingen af dem fick tala under arbetet. En 
skälm skulle ha påstått, att det var denna långa bedröf- 
liga tystnad som blekt dessa arma knypplerskors kinder, 
ty allesammaD sägo de lungsiktiga ut, och man sade oss, 
att få ibland dem öfverlefva trettiofem å fyrtio år; men 
utom tystnadens försakelse, så grym för alla döttrar af 
Eva, var det väl det ständiga stillasittandet och den 
lutande stftllningen som i förtid tärde på deras lefnads- 
tråd. Detta arbete var icke gladl. 

Jag är ej nog narraktig att ingå i detaljer om ett 
kapitel där sakkunskap uteslutande måste tillerkännas 
del vackra könet. Jag följde från första maskan dessa 
tåliga händer, hvilka, tysta liksom spindeln spinner sitt nät, 
hopfogade sina hårfina, Oorslika, luftiga verk; jag följde 
dem alltintill sista fulländningen — och begrep ingenting, 
allenast att det eåg något petigt ut. Men när förestånda- 
rinnan strax därpå visade en näsduk, liten som våra 
vanliga och så fin, ja så fin, att den måste kannas som 
skulle man — om förlåtelse I — snyta sig i dimma ; och 
när hon tillade, att denna enda näsduk kostat ett års 
arbete och värderades till tretusen francs — ja då begynte 
saken bli något klarare. Och när man sedan i fCrsälj- 
ningsmagasinet, en våning högre i samma hus, visade 
oss spetsar, blonder och alla möjliga arbeten i samma 



hyGoo>^lc . 



brOssei^petsarna 103 

genre från en franc till tiotusen francs ocb därSfver 
för en enda antimacassar, en voile, en krage eller dylikt 
— då förstod jag, hum deaaa arbeten, som ofta app- 
vägas med hundrade gånger deras vikt i guld, ån pryda 
prinseBsornas bradBl5ja, än droltn inganias vaggor, än 
kejsarinnornas krOningsdrSkt. 

Jag tvekade i valet mellan tvenne voiler; de syntea 
mig ungefär lika goda, men den ena hade vackrare 



— Är det någon skillnad i priset, s'U vous plaitt 
frågade jag. 

— Mais oui, monsieur, svarade säljaren småleende; 
denna (som jag ansåg vackrare) kostar fem francs, och 
denna (som jag ansåg litet sämre) kostar femhundra 
francs . . . 

— Merci, sade jag; tackar för upplysningen; jag 
förstår nu, att denna bransch af konsten evårdeligt blir 
för mig obegripelig. 

Och så aktade jag mig att köpa voiler, som kanske 
hvardera förslitit ett människolif. 



hyGoo^le 



22. Gottfrid af Boulllon och 1830 års grafvar. 

MSnniskan, min goda Betty, är en sä förunderlig 
varelse, att bon icke lefver allenast af br6d. Har 
hon, som Almqvist s&ger, nedsvSIjt hjSrtat i magen, eå 
känner hon dock till slut en viss otrefnad därutaf; och 
nedbäddar bon än sin sjSl t den kroppsliga njutningens 
mjukaste ejderdun, sä sofver hon dfir med onda drömmar 
och har ingen riktig ro. Ty den stora odödliga anden 
arbetar i själfva dyn; fläckad, tfirtrampad, behäller den. 
alltid ett upproriskt medvetande af en högre bestämmelse, 
ofta för svagt för att bryta bojorna, men alltid nog starkt 
för att känna förnedringen. 

Elt tappert, ädelt och intelligent folk, som det bel- 
giska, kan ickfl ens af frihetens och rikedomens lycka 
inaöfvaa uti den materialism, som nedrycker människans 
högsta mål till gmset af en föi^änglig Sflan för dagen. 
Icke larmet trän industrins otaliga verkstäder; icke de 
sexton (säger sexton) rätter, hvaraf vår tarfliga enkla 
hvardagsmiddag bestod uppå Hotel de Flandre; icke de 
sammetsmjuka mattorna, de bekväma hvilstolarna och 
all den utsökta komfort, som öfverallt var hemma i väl- 
ståndets boningar; icke ens konstens rika skapelser, den 
sköna arkitekturen, statyerna, freskerna, målningsgalle- 
rierna, teatrarna och den spanska dansösen Christina 



hyCoo^le 



COTTFRlD AF BOUILLON OCH 1880 ÅRS QBAFVAH 105 

Mend«z, som drog härigenom på sitt triumftåg i Europa 

— intet af allt detta fördunklade eller förslöade här 
andens strider och de hfiga idéer, hvnraf ett folk lefver 
mer än af hröd. 

Dagskygge jesuiter med deras hakande farisé iska 
ödmjukhet vimlade här Ofverallt i deraa svarta kaftaner; 
men ett starkt parti bekämpade dem och gjorde dem 
oskadliga med tankefrihetens och yttranderättens mäktiga 
vapen. Den franska litteraturen, utbredd genom efter- 
trycket, hotade att förkväfva all inhemsk litterär produk- 
tion, men en förening af egna talanger bildade sig till 
en motvikt däremot och räckte handen till understöd &t 
den flamandaka folklilteraturen, som i sin undanträngda 
ställning så mycket liknar den finska. Ett anarkiskt parti 
inom kamrama försmådde icke att aammansvärja sig med 
sina arffiender, nitram ontanerne eller de päfviske, för att 
undergräfva och störta den nuvarande konstitutionella 
författningen, som gjort Belgiens lycka; genast tätnade 
emot dem de upplyste patrioternes leder, som sågo i 
lagarna det bästa värn för friheten, och slogo mäktigt 
de ena med civilisationens, de andra med fosterlands- 
kårlekens vapen. Och så kämpas inom detta folk be- 
ständigt nya ocb ofta heta strider för upphöjda mäl 

— men de kämpas i ljuset, frimodigt, öppet inför hvar 
man, och därfOr blir också ljusets seger deras slut- 
liga lön. 

Lägg härtill att, utom andra, den statistiska kon- 
gressen och välgörenhetskongressen, båda af europeisk 
betydelse, sammaoträdt i Brussel, och man har någon 
rält att säga, det samtidens mesta och största frågor, 
den religiösa, den politiska, den nationella och samhälls- 
frågor af alla slag röra sig lefvande inom detta lilla folk 

— och röra sig där med det stora lugn, som är striden 



hyCoo^le 



108 sOderom Östersjön 

beherakad at civilisationen, lifvets, framakridandets, icke 
dödens och stillast&endeU Ingo. 

Det gfir därför ett eget högtidligt intryck, alt midtuti 
denna härd för nutidens brusande frågor se det föi^ängnaa 
tötatenade evighet blicka ned uppå vimlet af dagen. 
Belgien har, liksom Finland, ett ringa mått af egen historia, 
eller råttare blott en provinshistoria, intill senaste tid. 
Skiftadt mellan olika välden och nationaliteter, har det, 
liksom vårt land, under en rad af sekler varit landsort 
och intet land, folksdelar och intet folk. Dess förgångna 
tid har därför få ryktbara minnen, få af de namn, som 
glänsa i tideböckerna. Men dessa få, som det dock har, 
dem älskar och ärar Belgien, såsom hvarje land bör göra, 
hvilket hämtar af det framfarnas storhet must och märg 
för det närvarande. 

Hvem är den riddaren af brons, som sitter där till 
häst uppå Brussels förnämsta torg, med korstecknet på 
axeln, svärdet draget i sin kraftiga hand, på engång så 
from och så stolt, så lugn och så hjältedjärf? Det är 
icke en konung, lik alla de andra, hvilkas bilder af brons 
i Europas hufvudstäder blicka högborne ned uppå under- 
kufvade folk, och en konung är han likväl, sä stor som 
någon, ehuru han herskat blott Cfver en graf, och i den 
grafvens åsyn ville han icke bära en krona af guld, där 
hans herre och mästare bar en törnekrona. Världen och 
historien och minsta skolepilt långt upp uti Finlands af- 
lägsna bygder känna och beundra ännu efter sekler hans 
lysande namn: det är det första korstågets hjälte, riddei- 
skapets blomma, den germaniska medeltidens ädlaste 
kämpe, den heliga grafvens eröfrare och konung, den 
kristne kämpen Gottfrid af Bouillon! 

För denna stora hjäiteskugga, förevigad i bronsen 
likasom i minnet, böjer hvarje belgier med vördnad sitt 

DigwerihyGOO^Ie 



GOTTFRID AF BOUILLON OCH 18B0 ÅRS GRAFVAR 107 

hufvud, B&gande: han var en at de våra I Ingen fläck 
at svek eller grymhet vidläder hane namn, Bfieoin de 
andre storea p& jorden; han etred, liksom Gustaf Adolf, 
för sin samtids högsta och skönaste mäl, i trons kamp 
för det heliga, och såg dess seger, innan bans 6gon 
lyckles i dCden, och detta, men icke egen berCmmetee, 
var hans lefnads stolthet. Därffir ha ingen tid och inga 
skiftande meningar fördunklat hans ärofulla bragder, och 
i honom erkänner det lefvande slägtet ännn, liksom alla 
de framfarna, sanningen utaf skaldens ord, att 

Wer fUr die Besten seinec Zeit gelebt, 
der hat gelebt (Ht alle Zeiteu. 

Ej långt frfin den imponerande bilden af Jerusalems 
konung är i Brussel en minnesvärd af annan art och sä 
D&ra samtiden, att blodet, som stänkt däruppå, knappt 
ännu hunnit torka. Det är en krypta eller fördjupning i 
midten af ett toi^, vidpass trettio till fyrtio steg i fyrkant, 
och ur medelpunkten af denna fördjupning resa sig bilder 
af fallne kämpar. Stiger man ned uti kryptan, sä etär man 
pä alla fyra sidorna omgifven af grafvar, som innneslnta 
stoftet af dem, hvilka stupade i striderna för Belgiens 
själf ständighet 1830, och inskrifterna förknnna, att denna 
minnesvård blifvit dem egnad af det tacksamma foster- 
landet. Marmortaflor, infattade uti väggarna, upptaga i 
gyllene skrift alla de stupades namn, till antalet, om jag 
minns rätt, vidpass 1,100, och några tailor äro ännu 
lämnade blanka, för den händelse att någon där blifvit 
bortglömd och möjligen af en senare tid ihägkomraen. 
Utom infödde belgier, fannos där namn från nästan alla 
Europas nationer — men finska sökte jag dar förgSfves — 
och ålder och födelseort voro uppgifna för de flesta. *Cet 
komme lä, sade vår ledsagare, pekande på ett utaf namnen. 



hyCoo^le 



108 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

c'était mon frére, det var min bror I > Och detta lilla 
skryt hade hao sannolikt upprepat fOt tusende främlingar 
(Gra osa, men det förfelade likväl icke sitt intryck, det 
betydde så mycket som att ocksä han hade den äran att 
i&kna ibland de sina en utaf dem som ddtt för sitt land. 
Jag försäkrar dig, Betty, att han icke varit mera stolt, om 
han kunnat säga: min broder var en riksfurste eller en 
konung af Belgien. 

Rundlomkring denna stora graf var en liten inhägnad, 
dppen f9r alla, men tillräcklig att säga åt det stojande 
månniskovimlel : rör mig icke, jag Sr heligt H varje års- 
dag af striderna och ofta däremellan bekransas dessa 
graf v ar med blommor. De som i sin bekväma so Sa, 
hvilande ut från dagens fiknnde efter deras lefnads mål, 
penningen, makten och det torna glittret, medlidaamt le 
åt skaldernes drömmar, de skulle en dag besöka dessa 
samma grafvar på Briissels torg och lära sig fatta 
meningen af den bekanta visan: 

Så Ijufligt är ej källans sus 
bredvid en blomsterstrand, 
så herrligt icke dagens ljus, 
som död f&r fosterland. 



hyGoo^le 



23, Frankrikes sol. 

En vacker aommarmoi^oQ fdravnnno bakom lokomo- 
tivets bvirflande rOk det lyckliga Belgiens kullar, 
BruBsels tomspiror, fabrikemas hö^^a skorstenar och 
grufvomas stfindigt sprakande smältugnar. An en nick &t 
det lilla, det ädla, det konstitutionella landet, och med 
en dCfvande bastigbet rullade vagnarnas hjul, likasom 
nedfBr en at samtidens brädaste branter, in SFver grän- 
serna af en absolut monarki. 

Sädana fdrsta besök gSr man ofta med barnsliga 
föreställningar. Man blir så fort bortskämd. Jag beredde 
mig pä att se Napoleons skagga Sfverskygga allt Frank- 
rikes land intill grfinsen af Belgien och ett stycke där- 
öfver — skuggan af de berömda atöflama, den ännu 
berömdare grfia rocken och den allraberömdaste lilla 
hatten — skuggan af ett namn, i förbund med den be- 
kanta Ijuaeläckaren, bvarmed Cbarivari fordom aldrig 
underlät att förse den förträfflige grefve Montalembert. 
Illnsionl Där trifvas inga spOken under Frankrikes sol. 
Väl hade namnchiSret Napoleon III med den kejserliga 
kronan placerat sig pä stadsportarna, radhusen, kasemerna, 
de fordom kungliga slotten och så vidare nedåt pfi nitets 
trappsteg alltintill hofparfymöremea luktvattens fläsk or och 
kammarjägames annonser om oförbätterliga råttfällor. Väl 

DigwerihyGOOt^le 



110 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

dyrkas den nya solen i zenit af sin glans af aexbandra- 
tusen afsättlige tjenBtemin, en million fOc dagen speku- 
lerande ffidgenier och törhända ännu en eller annan 
million filskare af lognet å tout prix med det mest 
förekommande nit, som bör gräset växa — hvarom allt jag 
kanske Knnu fär tillfälle att säga dig några ord. Babblorl 
Allt detta är en förbiilande väg i tidernas brusande strCm, 
ett skimmer för stunden, som skyndar sig att lefva ocb 
glänsa, emedan det väl vet att dess tid är flyktig ocb 
alt Frankrikes solar ha korta dagar. Under och inom 
allt detta går strömmen sin gång, mäktig genom sjSIfva 
sin tOränderligbet, och bortsköljer allt som icke förstäi 
att följa den åt. Nödvändighetens dammar! I Frank- 
rike hat hvar dag sin egen nödvändighet. Det som 
går var oundvikligt är i dag umbärligt, och det som 
dag är umbärligt, är i morgon försvunnet. Mareken 
Marche toujours! sade ängelen till den evige juden. 

För att bättre förstå bvaraudra, vill jag citera 
nedanstående ord af Tocqueville i hans utmärkta arbete 
>L'ancien régimei, bvilket i få ord &r den bästa ocb 
snillrikaste karakteristik jag påminner mig ha läst om 
franska folket: 

>Då jag betraktar detta folk i och för sig, aä finner 
jag, att det är utomordentligare än någon företeelse i 
dess historia. Eller har väl någonsin på jorden uppträdt 
ett folk som varit så fullt af motsatser och sä ytterligt i 
alla sina handlingar; som mera låtit leda sig af känslor 
och mindre af grundsatser; som i så hög grad, ocb vid 
hvarje tillfälle, bandlat långt sämre eller långt bättre än 
man väntade, stundom djupt under, stundom lika högt 
öfver mänskligbetens vanliga jämnmått; ett folk, så oför- 
vanskligt i sina väsentliga instinkter, att man finna igen- 
känner det uti porträtt, som blifvit tecknade för två- till 



hyCoo^le 



FRANKRIKES SOL 111 

tretusen år aedan, och dock ak ombytligt i sina tycken 
och böjelser, att det till alut fir ajälf, lika mycket som 
utlandet, öfverraekadt och förvånadt öfver hvad det gjort; 
den itrigaBte hemälakare och det o förargligaste husdjur, 
om man öfveilämnar det ät sig sjftlf, men ä andra sidan, 
om man engfing mot dess egen vilja drifrit det ur dess 
kammare och dess vanor, färdigt att gä till vSrldens finda 
och att väga allt ; obSndigt till sitt lynne och dock mera 
skapadt att lyda under en furstes kraftvälde, ja till och 
med enväldsmakt, än för en ordnad och fri styrelse under 
de bäste medborgare; i dag förklarad fiende till al) ordning, 
i morgon mera lydigt och ödmjukt än något annat folk 
med de bästa anlag för träldom ; lätt att föra i ledband 
vid en silkesträd, sä länge ingen lör pä sig — otämjeligt, 
så snart någonstädee ett föredöme till uppresning gifves; 
ständigt gäckande sina beherskare, h vilka frukta det 
antingen för mycket eller för litet; aldrig sä fritt, att 
man fät lämna det utan uppmärksamhet; aldrig sä tuktadt, 
att det ej ånyo förmär bryta sitt ok; med anlag för allt, 
men lysande endast i krig; mera lifvadt för lycka, makt, 
framgång, glans och larm, ån för den sanna äran ; mera 
skapadt att vara hjältemodigt än dygdigt; begäfvadt med 
mera snille än med snndt människoförsländ ; mera egnadt 
att uppgöra väldiga planer än att genomföra stora före- 
tag; det mest lysande och mest farliga folk i Europa och 
mer än något annat folk egnadt att blifva föremal ömsom 
för beundran, hat, medlidande, fasa, men aldrig för lik- 
giltighet» . . . 

Dessa ord äro en fransmans. Man kan icke beskylla 
honom att ulan en stark reservation ha smickrat sin 
nations fåfänga. Men dessa ord innehålla nyckeln till 
den mest glänsande historia som nyare tiden hat att 
uppvisa — en historia, så fall af synd och skuld, alt 



hyCoo^le 



113 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

den nSfltan på hTartenda af håfdens blad efterlimnat en 
hädelse eller ett blodap&r, men en historia tillika e& full 
af storhet och hjältemod, att själfra desB bittraste fiender 
ofrivilligt buga sig, när de passera under Irinmfbågena 
hvalf — denna Are de Vétoile, om hvilken Victor Hugo 
sjöng 1823, när napoleonismen ännu var lika mycket en 
protest, som den nu Sr ortodox: 

Léve-toi juaqu'auK cieux portique de victoire, 
que le géant de notre gloire 
puisse passer sans se coarberi 

Frankrikes sol I Huru mängen bländas icke redan 
af dess lilla återsken, där det fladdrar i nyckfulla dagrar 
öfver de smä utsidorna af civilisationen: moderna, prakten, 
nöjet, sällskapslifvet, litteraturens och konstens dagsländor, 
eller flikarna af en i folkyran söndersliten konungamantel I 
Och likväl är det denna sol som bar lyst öfver seklerna, 
icke blott i sin vapenglans, ulan fastmer i sin lifvande 
och befruktande värma öfver civilisationens rikaste och 
ädlaste frön inom mänskligheten. Ofta och merendels 
ha dessa frön icke grott i Frankrikes jord ; Grekeland, 
Italien, Tyskland, England, världen har vaiit deras fOrsta 
fädernesland; men Frankrikes sol ha väckt dem till lif, 
Frankrikes stormar ha strött dem ut öfver tolken; dess 
blod har vattnat dem; dess entusiasm har bragt dem i 
blomma. Detta folk har ännu i dag den fåfängan att 
vilja civilisera världen, och för den fåfängan må man 
väl förlåta del många andra. Åtkomligt för alla illusioner, 
hyser det äfven den, att i sin reflex utaf bildningen vara 
ett oöfverträffeligt mönster, och är därför af alla folk 
det som minst begriper ett annat. Men i denna sin 
lyckliga själf belåten het har det sannerligen icke sparat 
sig för att göra andra delaktiga af sitt öfverflCd; den 



hyCoo^le 



FRANKRIKES SOL 113 

vinning det efterstrfifvat har varit ärana längt mer än 
maktens och innu l&ngt mer än penningens: hvarför det 
allt forlfarande i Bina innersla sympatier stAr emot Eng- 
land som eld mot vallen. Om det i sina segrars dagrar 
drömt sig et> politiskt världsviUde, så har det under 
olyckorna, nederlagen och vanmakten fOrstått att trösta 
sig med idéernas segrar, med spr&kets och litteraturens 
vfirldsbetydenhet, som efterträdt dess moder Roms intelli- 
gens pä kuttuiens högsfiten. Och sålunda har Frankrikes, 
franska folkets makt i grunden dock alllid varit den mest 
universella, den minst själFviska som ännu ett folk i 
historien eftersträfvat, en stor kulturmakt, byggd p& idéer 
och genom dem vorden sä kolossal och sä segerrik. Hvar 
finnes del Folk, till hvilket icke någon skymt aE Frank- 
rikes sol har trfingt i nfigon vrå af dess vetande, seder, 
önskningar eller sympatier? Och just det, att Frankrikes 
sol, alt idéernas ljusglimt, tTärtigenom själfva nederlaget 
och smäleken, nedträngt så djupt uti folkens sinnen — 
just det, att Fredrik II, som slog och hänade dem vid 
Rossbach, i samma stund var färdig att låta rista Voltaires 
Henriad i marmor — i parentes likväl en mycket miss- 
lyckad plan — just det Sr ett faktum, värdt att ställa 
vid sidan af Grekelands och Roms och tämligen klätt 
bevisande, hvilka makter det är som regera världen. 

Inkommen pä detta rika ämne, glömmer jag loko- 
motivets vindsnabba gång, som pä sju timmar förflyttar 
088 från Belgiens hufvudslad till hjärtat af Frankrike, 
och det 8r där, goda Betty, vi nBsta gång skola fiterse 
hvarandra — i Frankrikes och den civiliserade världens 
hufvudstad, i Paris. 



hyGoo^le 



24. Paris uti rosenfärg. 

FOrbt eller öfver Mona, Valenciennes, Arra^, Amiens, 
Clermont och mången annan ort, ryktbar i biatorien, 
rullade lokomotivet från Briissel inåt nordvästra Frank- 
rikes bJirdiga och tätt befolkade slätter. Hvarken in- 
dustrine underverk, eller minnet af korta fredalut, eller 
sagorna om det kTikomöte, aom beslöt det första kors- 
laget, förmådde mer än flyktigt fängsla det ilande tågets 
uppmärksambet. Allt drogs, likasom tyngdlagen drager 
mot jordens medelpunkt, med ökad hastighet emot Paria; 
demia bvirfvel sög, liksom Malströmmen auger seglarens 
kel, i ständigt trängre och snabbare kretsar fram emot 
denna skummande af grund, som uppslukat så många 
illusioner, för att sedan kasta deras sprängda spillror 
redlösa ut Ofver världens ocean. 

Att första gången nalkas delta den nya tidens Babylon, 
så fullt af synd och af storhet, det fyller ett människo- 
hjärta med många olika känslor, allt efter olika lynnen 
ocb olika väntan. Milord vid vår sida — ty här åker 
allt comme il faut uti första klasaena vagnar — vräkte 
sig, fördjupad i begrundande af rostbiffens kvalité hos 
Véry eller Frérea Proven^aux, med utsträckta ben i ett 
hörn af vagnen, utan att bevärdiga utsikten med en blick, 
milady studerade ifrigt en Guide ä Paris i band af rödt 



hyCoo^le 



PARIS UTI ROSENFÄRG 116 

marokin. Den tyske profesaom jämkade om sina glaa- 
ögon; den ryska fuTBlinnan var idel dga; den schweiziska 
guvernanten knapprade sönder sina bonboDs, utan att 
märka det; hambnrger expediten tummade omedvetet om 
sina poliaonger; den belgiska jesuiten slfitade tankfull 
sitt glesa bår; den unga svenska s&ngerskan hade tårar i 
Ögonen; den norske målaren bet sig i läppen; den danska 
fröken torkade oupphörligt glasen på sin teaterkikare; 
den finske studenten satt som i kyrkan; endast frans- 
männen oob fransyskorna från provinsen sporde i hast 
en obegripelig rörlighet i sin annars visst icke tröga språk- 
låda och öfversållade hela sällskapet med en flod af be- 
undrans utrop, hvilkas innehåll kunde sammanfattas i tre 
ord: Paris, c' est le monde. Paris c'est tout. Paris det 
fir alltl Ty så stor afund provinserna än hysa mot 
medelpunkten, så älska de likväl all sola sig i dess 
glans, och så stark är centralisationen, att ingenting stort, 
upphöjdt, intelligent, smakfullt, skönt gäller i hela Frank- 
rike, såframt det icke är hallstämpladt i Paris. 

Det fatala var, att vagnarna hade fönster endast på 
sidorna. På äkta fransyskt vis säg man hvarken det 
förflutna bakom sig eller det tillkommande framför sig; 
man lefde blott i det närvarande, som på båda sidor 
Uade förbi med sekundernas flykt, och när man såg 
Paris, var man redan där. Också hade omgifningarna 
åt deuna sida ingenting som förvånade. Man vänjer sig 
fort vid anblicken af slott, villor, trädgårdar. Något 
tätare såg man dem väl, och man märkte nog att den 
minsta täppa begynie blifva i värde lika med en tämmelig 
egendom annorstädes; men, utom otaliga köksträdgårdar, 
såg man till och med åkerfält helt nära Paris. Huru det 
bär sig att här odla hvete och ärter, sedan järnvägarna 
ställt älta Frankrikes kornbodar vid portama af Parts, 



hyCoo^le 



116 SÖDEROM Ö8TEBSJÖN 

blir mig i denna stund en gåta. Så är det likvSt 
på nordvfietra sidan. På de Qfriga blir avenyen mera 
storartad. 

Klockan nio på morgonen hade vi lämnat Bruasel. 
Klockan 3 '/f e- ™- stannade, vid det skårande Ijndet af 
konduktfirens pipa, vårt tåg af fyrtio vagnar med om- 
kring sjuhundra passagerare vid den praktfulla stationen 
för franska Nordbanan ph högra Seinestranden i Paris. 
Med en beundransvärd ordning hade inom tjugu minuter 
hela denna massa af främlingar återfått sina effekter och 
inlastat dem, jämte sig själfva, pä Gakrer och omnibusar. 
Och aå fortfara tillflödet och aQoppet af många tusende, 
b varannan timme kommande, h varann an timme farande, 
dag ut, dag in, ofta också nattetid; en ständig bvirfvel, 
hvarmed denna kolossala stad oupphörligt inandas och 
åter utandas floder af människor och lifselementer, lika- 
som hvalBsken indrager och åter utspmtar vattenmassor 
i världshafvet — dem förutan skulle han icke lefva, och 
myriader väsenden behäller han kvar all tjena honom 
till näring. 

Nu bar det således af i snäckgängen af en bland 
dessa omnibusar, som likt tomdyflar genomsurra Paris i 
alla riktningar. Den hade lyckligtvis ett fönster också på 
framsidan, och glaset däri var rosenfäi^adt. När nu juli- 
solen lyste på föremålen, allteftersom den lunga besten 
rullade fram Öfver galorna, syntes palatserna, hotellerna, 
kyrkorna, boulevardemas träd, butikernas prakt och själfva 
det böljande människovimlet, sedda genom detta glas, i 
ett rosenrödt sken. Det var en af dessa ^eia de circon- 
stances, som i sig själfva betyda ingenting, men ovill- 
korligen blanda sig i det första intrycket. Paris uti 
rosenfärg! Det är så som det synes på långt afstånd 
för alla dem som blindt följa dess växlande mod; som 

DigwerihyGOOt^le 



PARIS UTI ROSENFÅRG 117 

böj& Bina nordiska björnnackar under oket af deea nycker; 
som mer eller mindre otympligt efterapa dess umgängeston ; 
som afguda allt hvad dfirifrån kommer, alltifrån läran 
om männiakorätt och jämlikhet, ända ned till pensionens 
pladder eller den nyaste snitten af skräddarens nyaste 
frackskört; som, därest de varit dtr, anse sig för ett 
hfigre slags varelser och skatta den meriten förmer än 
hvilken annan som helst, men, om de icke varit där, 
sucka af afund vid tanken därpå och anse den lyckan 
vara ett inbegrepp af alt timlig lycksalighet. Paris uti 
rosenfärg! Det är så som det synes för den rike, den 
efter ära, vinning eller njutning fikande, när han första 
gången inträder genom dess portar, och t6i ynglingen, 
han som med hoppets skatter är den rikaste bland de 
rike. Det är så som det visar sig ffir kokelten i hennes 
drömmar, för salongslejonet i hans champagnerus, för 
kannstöparen i hans revolulionshunger, för konvenans- 
människan 1 hennes behof alt ständigt gå i ledband hos 
världens omdöme, i stället alt lyssna till det sunda vettets 
utslag — och på samma gäng och på samma sätt för 
den ädla entusiasmen uti dess frihetsdrömmar, och för 
hjärtat som tjusas af glänsande bragder, och för minnet 
som räknar dem, och för hoppet som väntar deras på- 
nyttfödelse — allt samma rosende skimmer vid första 
anblicken, när eller fjärran, af denna stad, på hvilken 
världen sk&dar i ständig förbidan och som därför har 
nägon rätt att tycka sig vara världen själf. 

Illusion] Huru ofta redan har icke detta skimmer 
förbleknat för världens hopp och för mänga tusende, som 
där sökt lyckan, äran, framgången, nöjet, rikedomen, och 
som sp&rlöat försvunnit uti desa männ isko böljor, än p& 
en barrikad, än pä en strfibädd, än med bristande hjärtan 
i gyllne gemak, än en kulen höstnatt i Seines vägor! 

DigwerihyGOO^Ie 



118 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Hvarje dag ditströmma nya förhoppningar, Hom skola 
STikae i morgon; hvaije timme gir där en lefnada lycka 
i spillror; hvarje miont stiger dfir en fOrtviflana suck ur 
förrådda hj&rtaiiB innersta; och allt sväfvar Snnu den 
rosiga dimman öfver denna brusande afgmnd, aom slukat 
och beständigt slukar så många offer, från Ludvig XVI:a 
krona och hufvud ända till lumpsamlaren som man i går 
fann död vid palatsets trappa; från Marie Antoinettes 
blodiga hårlock finda till den förskjutna sjuttonåriga 
flickan, aom i dag låg litlös utatrftckt uti la Horgue; från 
den grånade Ifirde som slöt sitt lif i Bicétre ända till 
den tolfårige skolgossen som sköt sig för pannan för det 
att en annan fick högre betyg uti klassen än han. 

Hen hvad rätt hade Paris att kalla sig en värld, 
om det icke vid sidan af sin glans så troget afspeglade 
hoppets hländverk, lyckans svek och lifvets förgänglighet? 
Notre Damel PantheonI Om man kunde samla allt det 
blod de sett Döda, alla de tårar de sett gjutas, så skulle 
Seinen svämma Öfver sina bräddar och bortskölja skåda- 
platserna fOr aå många olyckor och så många brott. Och 
likväl omsvärmaa de beständigt af samma glada gräahoppa- 
stäkten, i hvilkaa uppsyn du läser samma sorglösa tro 
uppå lyckans evighet, som i jordisk mening är lyckans 
villkor och förutan hvilken glädjen fir blott ett löje öfver 
grafvar. Jag aftg engång en liten pantomin, obetydlig 
för resten, men slutscenen föreställde Paria efter tusen 
år. Föravunna voro palatsema, toigen, konungastodema 
och allt, eller nästan allt, som nu fängslar ögat i denna 
jättestad. På Seinens Öde stränder betade hjorten, och 
mossa växte där öfver gråa ruiner; men hög och oför- 
gänglig strålade ännu i bakgrunden triumfbågen. Are 
d'étoile, i afton rodnaden B glans. Allt var förgånget, blott 
Frankrikes ära stod kvar genom tiderna. 

DigwerihyGOO^Ie 



PA.BIS UTI ROSENFÄRG 119 

Hur detta slog an! Du skulle hört applådeioal 
Någon evighet behöfrer hjärtat för sin lycka. HSr var 
det ärans, och den förstär fransmannen bäst. En annan 
gäng är det lyckans. Och hvilken dödlig har ej trott 
engäng i sitt lif på den? 



hyGoo^le 



25. M6rten I ett hat. 

Att stoppas in i en ångvagn ; atl åter fösas ut därifrän ; 
att vidare palla af i en omnibua och slutligen hysas 
in i ett hotell, liksgodt hvilket, >dlr lifvets haf osa gei 
en strand* 1 det är en enkel och vanlig sak. Hemmet 
följer oss, om också i den trängsta möjliga skepnad : en 
bät, om Ti på Bro sjön; en vagn, om vi resa till lands; en 
kappsäck, en plånbok, elt enda ålakadt bref, om vi Bro 
ensamme pä vårt rum pä tre- eller fyrahundra mils af- 
alånd fiån vårt land och våra kära. Men delta synliga band 
mellan oss och våra minnen försvinner, så snart vi satt 
foten öFver tröskeln och stå där midti människovimlet, 
okände, oförstådde, enslige, utan kårlek, utan vänskap, en 
droppe i oceanen — med ett ord, aom mörten i ett haf. 
En af mina vänner, som rest mycket, rådde mig atl, 
om möjligt, resa ensam. Ty, sade han, vill man något 
lära, så skall man ej beständigt släpa hemmet med sig 
under skepnaden af en vän eller en anförvant. Han 
måste rycka sig lö9 från dess vanor och tankegång, från 
dess fördomar och dess sätt att betrakta litvet ; man 
måste, tvungen af silt beroende till en främmande om- 
gifning, lefva sig in i dess vanor, dess tankegång, dess 
sätt att uppfatta lifvet. Man måste, om möjligt, gå lös 
ur sin rot och införlifva sig med den främmande världen, 

DigwerihyGOOt^le 



MÖRTEN I ETT HAF 191 

ty endast därigenom kan man afnOta sin ensidighet och 
föret A det dittills fiSm mande, icke som en ytlig rad 
af taDor ffir Ögat, utan som en ny, för sig fullstftndig 
och berSttigad fas a! den mfinskliga tillvaron. 

Jag har försökt att följa detta råd och erkSnner det 
sAsom fullgilligt. Hen det innebär tillika en stor för- 
sakelse. För sitt néje reser man icke så, åtminstone 
icke i början. Där blir mången glädje half, emedan den 
icke kan delas, och mången erfarenhet lagd i ett skrin, 
till hvilket minnet så lätt kan tappa bort nyckeln. Ensam- 
hetens känsla är i början så etark, att man däraf 
krymper ihop till ett intet. Bland alla dessa tnsende, 
som ekynda förbi mig, finns icke en enda, som d«t 
mineta bryr sig om att jag finns hår i världen. Antingen 
jag finns här eller ej, går allting sin gång, lika bra eller 
lika illa, som om aldrig en dylik titulus fnnnits till. 
Snöflingan, som dansar i luften på vår nordisks vinterdag, 
kan dock mena sig fylla någon tom plats på en lOQös 
gren, tilldess hennes tid är kommen att smälta i vår- 
solen; men jag är viss dSruppå, att på den plats, där 
jag lyfter min fot, skall en annan i nästa sekund sätta 
sin, och ehvad jag kommer eller går, betyder jag där 
icke mer än sandkornet, som jagas ett ögonblick ntaf 
öknens vind, för att nästa ögonblick åter begrafvas bland 
myriaderna. 

Medgif, min bäsla Betty, alt denna läxa är hälsosam. 
Hvem bland oas har ej någongfing, i en svag stund i det 
kära hemmet, tyckt aig något betyda bär i världen? Så 
kommer man ut och mäter sin stora betydelse med den 
större mättstocken, där våra vanliga små tumstockar icke 
förslå, och så blir man, kanske med någon häpnad, men 
ej utan båtnad, varse, att man i denna världens hjulverk är 
en mycket obetydlig kugge, hvars lilla surrande, var säker 

DigwerihyGOOt^le 



199 SÖDEBOU ÖSTERSJÖN 

dårpä, försvinner i bruset, likasom en myggas muaik vid 
randen af Imatra. 

NU admirarl, att ingenting beundra, det är en sats 
som endast flegman och dumheten ha den lyckan att 
genomfora. Den störate gnatare och kritiker beundrar 
dock nfigot såsom alldeles oQfvertr&ffeligt, nämligen sin 
egen utomordentliga akarpsinnigbet. L&t oaa därför, efter 
vi äro i Paris, ge det stora sin gärd och det lilla sin. 
Det blir i alla Fall blott en liten gnista sot nti världeoa 
fltore rökoffer. 

Denna stad är ett konungarike och mer än ett 
konungarike. Dess kvarter äro provinser; Quarlier latin, 
till omfånget lika med Helsingfors halfö, har större be- 
folkning än provinsen Nyland. Förstaden S:t Äntoine 
kan ungefär mäta sig med provinsen Tavastland. Vid 
den enda gatan Rue S:t Martin, som gät i en sträckning 
ut genoro förstaden af saroma namn, bo flera människor 
än i provinsen Savolaks. Gatan Rue Richelieu eller gatan 
Rne S:t Honoré är rik nog att inlösa hela fiOska bankens 
fonder, finska handelsflottan och finska brandatodabolagets 
ans varas om ma tillsammantagna. Hotel du Louvre, elt 
enda bus, inrymmer vidpass lika stor befolkning aom 
Bladen Tavaslebua. Mären i Paris disponerar atörre medel, 
om ockaå icke stfirre makt, än en vicekonnng; bans 
nnderlydande mäta sig med mer än en landahöfding. 
Paris konsumerar mera lifsmedel pä en dag, än Helsing- 
fors pä ett år; det dricker måttligt och dricker likväl pä 
en vecka mera vin än Finland på elt år dricker Öl. Det 
lefver på en dag mer än andra på en lifatid, och om det 
på samma tid utr&ttar flera storverk än andra orter på 
månniskoåldrar, så kan med säkerhet antagas, att det 
också pä samma tid gör flera dårskaper än ett försvar- 
ligen stort och dåraktigt land tillsammanslaget. 

DigwerihyGOOt^le 



MÖRTEN I ETT HAF 123 

Redan fa&rat kan dn finna, min goda Betly, att mätl- 
stocken hir &r kolossal b&de för godt och ondt, och det 
torde väl visa sig flera gånger i dessa utkast. Kommer 
B& en namnlOs småstadsbo ifrån norden och inbillar sig 
att knnna mäta Paris efter måttstocken af Helsingfors 
esplanader eller Åbo torg — ja, då tyngea ocb vidgas 
han på en gång af de ofantliga proportionerna rundtorn- 
kring sig; han tappas bort, han försvinner — som mörten 
i ett hafl 



hyGoo^le 



26. Huru bildningen blir ett folks egendom. 

Jag Smnax alldeles icke föraOka att gifva dig Dågon 
beskrifaing öfver Paris. Dfirför, min goda Betty, f&r 
du Bjfilf det besväret alt af en hop brokiga skildringar 
sammansätta en så lefvande bild som det blir mig möjligt; 
och jag ämnar därvid alldeles icke följa en bestämd 
ordning, ntan gå, såsom lifvet själf, från tafla till tafla. 
En mycket stor lättnad fSr främlingen, likasom en 
oberäknelig välgärning för folket, är den otomordenlliga 
humanitet, hvarmed alla bildningens skatter, historiens 
minnesmärken och nutidens prakt- eller nödTfindighets- 
byggnader äro här för alla tillgångliga. Hos oss i vårt 
kära Finland, där dock så litet finnes att skåda, har man 
af ålder lagt delta lilla i ett läat skrin, och försiktigheten 
går så långt, att man mångenstädes läser själfva kyrko- 
gårdarna med stängda porlar (hvarje Ijufpojke likväl obe- 
laget att klifva Öfver muren). Är hos oss något gammalt 
eller nytt slott, någon kyrka, någon samling, värd att 
beses, så fordras därtill vanligen allehanda omgångar, 
och jag känner aådana föremål (exempelvis myntsam- 
lingar), som med synnerlig omsorg begrafvas för alla 
nyfikna blickar, likasom vore de enkom till för att städas 
af föreslåndaren engång om året. Jag vill påminna mig 
att consistorium academicum, åtminstone engäng, beslutat 



hyCoot^ie 



HURU BILDNINGEN BLIR ETT FOLKS EGENDOM 125 

att samlingarna skola på bestämda tider vara för allmän- 
heten tillgängliga, men jag har icke förnummit att detta 
beslut haft nfigon kraft och verkan, om icke för biblio- 
teket, som är det enda mera flitigt, om ockaä icke allmänt, 
beaökta. De aamlingar etcetera, som hos oss kunna ses, 
besökas egentligen af resande och ståndspersoner, men 
sällan eller aldrig af de ISgre folkklasserna. Och det är 
likväl de som främst behöfva det, i synnerhet hos oss, 
där de äro stängda från alla bildande nöjen och bild- 
ningen själf är så föga spridd och sä högst nödvändigt 
behöfver en vfickelse. Blotta anblicken bildar; den väcker 
en aning om vetenskapens, om konstens rika innehåll, 
en respekt för deras värde, en aktning för det historiska 
minnet; och hvem kan beräkna de frön som denna an- 
blick utsår hos mängden, hvilken dittills ej haft någon 
föreställning om de intelligenta makterna uti Bamhället? 

Skolorna ensamt göra icke tillfyllest. Folket år i 
lynnet ett barn, och barn behöfva bilderböcker. Men 
hvad bilderböckerna äro för barnet, det är den omedel- 
bara åskådningen för massorna. Bild och bildning äro 
nära besläktade ord ; våra skåpgömmare gjorde vfil uti 
att oftare tänka därpå. 

Ty den hallstämplade bildningens lid, med få in- 
vigde och många okunnige, är, eller bör åtminstone 
vara förbi, i den mening all utom studerkammaren 
skulle finnas blott ett profanum vulgus. De högre in- 
telligenserna och detaljstudierna åt hvilket häll som helst 
skola alltid göra sig gällande. Dåruti finnes ingen jäm- 
likhet; där måste en aristokrati finnas. Men idéerna, upp- 
finningarna, tillämpningen, i allmänhet resullatema, skola 
gå ut och lära allt folk. Det är också de, och insikten 
om deras värde, som utgöra bildningens allmänna inne- 
håll; det är skillnad mellan bildning och lärdom, den 



hyCoo^le 



186 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

ena mål, den andra medel. Ty all civilisation sträfvar 
ytterat till humanitet. Och det fir den som, man icke 
mera får monopolisera. På den kristna satsen af allas 
lika rätt infOr Gud bygger civilisationen sin sats om allas 
lika rätt inför mflnskligheteti. 

Jag märker, att detta liknar sig till en >dagartikel>, 
och det var icke meningen. Jag ville blott säga dig, 
huru det bildade atlandel gör allt för att popularisera, 
förall män ne liga bildningen. Och jag menar härvid ej 
bokbildningen; den ir i de katolska länderna kleo nog 
hos massorna, ty i själfva Frankrike finnas ännu millioner 
som ej kunna läsa. Men så bildar dem lifvet i stället 
hvar dag genom föredömet och åskådningen. I Dresden 
och Dflsseldorf till exempel, där också den ringaste hvar 
dag har fritt tillträde till målningar, kan också hvar tjuf- 
pojke bedöma en taflas värde. 1 Florenz, Milano, Rom 
har, af lika orsak, hvar liten mamsell råd att aiska och 
kritisera musik, teater, skulptur. I Paris är det icke 
konsten ensam som är för alla tillgänglig; historien, 
naturvetenskaperna, alla faser af lifvet utbreda hvar dag 
sitt rika innehåll för betraktarens blickar. Följden är 
också märkbar vid första ögonkastet. Bildningen har 
stigit ned till de lägsta klasser af samhället. Den röjer 
sig först i ytan; en gentlemanshållning, som icke förnekar 
sig hos den simplaste arbetare; en utmärkt humanitet i 
umgänget, ett städadt språk, en förekommande artighet. 
Men om man också får tiliskrifva detta till stor del 
fransmannens medfödda lynne och skick, så underhålles 
det likväl i hög grad af en ständig beröring med intelli- 
gensen. Ocb där finnes dock mycket mer än ytan allena. 
Där finnes framför allt, hvad som ej finnes hos oss, 
intresset för något högre än äta, dricka, sofva och träla 
sin värld igenom. 



hyCoot^le 



HURU BILDNINGEN BLIR ETT FOLKS EGENDOM 127 

Hvar afton håUaa vetenBkapliga föredrag för tusendetal 
arbetare, som slutat sitt dagsverke. Hvar dag öppna 
museer och koDstsamlingar p& beetamda timmar sina 
skaller gratis för alla ' och pä de tider, d& arbetet till- 
låter, äro bluaerna där s& talrika som frackama. Hvarje 
söndags eftermiddag föses skolungdomen af sina Urare 
genom Versailles och Louvrens salar eller genom laby- 
rinterna af Jardin des plantes; jag säger föses,eme dan 
de goda piltar och töser icke vore barn, om de ej skulle 
behöfva en vallhund; men genom det barnsliga lättsinnet 
inlrfinger månget allvarets frö. Teatrarna och pressen 
arbeta som myrstackar, ibland snedt, ibland rått, ibland 
för ögonens lustar, ibland för bättre behofver, men alltid 
för något mer än krogen och den dåsiga dvalan bos oss. 
Den som icke kan Iftsa, han låter sig föreläsas; den som 
ej själf kan frambringa något för vetenskap eller konst, 
han förstår likväl att fröjda sig åt hvad andra gjort i 
hans stSIle. 

1 hotellet, där jag bodde, arbetade tvenne simple 
dagsverkare en längre tid på att sträcka ett glastak öfver 
den lilla gården. Från mitt Öppna fönster knnde jag 
från klockan sex på morgonen höra hvarje ord af deras 
samtal. Den ene af dem, en yngling om tjugu år, gnolade 
mest på kupletter från teatern, eller kritiserade han för- 
fattare och aktörer bättre Sn någon teaterkritik hemma 
hos OBS. Den andre, en äldre man — jag tror det var 
hans far, men det kunde man ej böra af samtalet, ty 
båda kallade hvarandra ni, dous — redogjorde för gär- 
dagens både lärda och olärda nyheter i tidningarna, och 
engång hörde jag honom beakrifva de nyas från Sebaatopol 

■ Till några samlingar såsom Jardin des plantes' museer, 
myntet ro. m behöfvas inträdeskort, men som fås utan svårig- 
het. Vid de flesta ftro drickspenningar förbjudna. 



hyCoo^le 



13d SÖDEROM ÖSTERSJÖS 

komna m arm orsakerna eå, atl man kunnat taga honom 
för en bildhnegare eller en aikitekt. Hade det varit för 
fem til tillbaka, skulle de gode männen ofelbart lalat 
politik, men nn för tiden politiseras föga i Paris, emedan 
väggarna ha Öron. 

Bildade samtal, ovana fCr nordbon, kan bvem som 
belst dagligen höra i ouvrierernes, arbetarnes, kretsar, 
blott han gör sig besvär alt p& nfira hfilt sludera >den 
breda demokratiska basens, på hvilken Napoleons välde 
och, efter hvad somliga påslå, Europas framtid hvila; 
en sats för resten som återsl&r alt bevisa. Men vore 
ock denna basis framtidens, är det helt säkert icke bild- 
ningen, ulan rfihelen, som är en fara för samhället. Pä 
1789 hade icke följt ett 1793, om icke bildningen då 
varit monopoliserad hos de högre stånden och råheten, 
kommen till våldet, dess naturliga fiende. I vår lid stå 
motsatserna mellan envälde och folkvälde, mellan rike- 
dom och fattigdom föga mindre skarpt mot hvarandra i 
Frankrike; men motsalsen mellan bildningen hos några 
få och råheten hos alla de Öfriga har försvunnit, och 
därför vore en skräckperiod och en Robespierre nu 
omöjliga. Bevis d&rpå iro 1848 års händelser och 1848 
års män, Lamartine, Cavaignac, Marasl. flvarje år upp- 
dyka BOcialiamens, kommunismens spöken och skräna 
ännu i fjältrama och under munkafveln: *en milliard 
af de rikal* Men samhällets tyngdpunkt är flytlad; 
dårskaper kunna begås, passioner uppröras, men i samma 
stund protestera de högre andliga krafterna däremot, 
oandligt starkare, emedan de nu äro oändligt mera nt- 
bredda. 

Lyssna därför aldrig till dem som säga att bild- 
ningen bör uteslutande tillhöra de privilegierade lycklige, 
som kunna beslå sig en Gn cigarr eller elt forlepiano, 



hyCoo^le 



aURU BILDNINGEN BUR ETT FOLKS EGENDOM 129 

en doktorshatt eller en teaterkikare. Den moderna bild- 
ningens framtid består i dess allmännelighet, likasom 
Hudenschöld sagt alt ståndens framtid beslår i stånds- 
cirkulationen. Dess egen nödvändiga fordran är alt blifva 
hela folkets egendom ; och denna fordran gäller icke 
Frankrike ensamt, den gäller världen. 



hyGoo^le 



27, Notre Dame. 

För alt fixera det historiska minnet, bör man erinra 
sig, att kärnan aF Paris, den urgamla staden, la Ciié, 
är belägen på en ö i Seinen, förenad med stränderna 
genom fem broar p& hvardera sidan. Det är denna 
punkt hvars minnen uppstiga ända till Cesar och Clovis. 
Bomarevärtden hade här byggl ett tempel ät Jupiter; 
pä dess ruiner reste sig en kristen kyrka i tvenne om- 
gångar. Det senare, Notre Dame, Vår- fru kyrkan, begynte 
att resa sina massor öfver släden omkring är 1162. 
Liksom Kölner domen, byggdes Notre Dame flera sekler 
igenom och bleF likväl aldrig fullt färdig. Den lidens 
byggmästare hade ej brädt att fä syn på arbetet, kassera 
in entreprenaden och ännu därtill behälla äran, om någon 
ära beslods. Men också remnade ej deras murar några 
är efteråt, ej heller behöfde arbetet lappas hvart år ånyo, 
sedan det engäng var gjordt. 

La Cilé är snart den enda del af Paris som icke 
blifvit moderniserad. Den är till omfånget föga större 
än våra mindre småstäder, men en labyrint af grånade 
hfiga hus och krokiga trånga gator, där vandraren villas 
på ljusa dagen. I dess medelpunkt stär Notre Dame, 
kring hvilken man röjt undan den traktens enda friare 
plats. Om Paris är världen, så är Nolre Dame världens 

DigwerihyGOOgle 



NOTRE DAMK 181 

medelpunkt. Det Sr i bid ordning att denna punkt är 
en kyrka. 

Ty väl föraöker denna världens högmod och f&f&nga 
att äfven behänga Notre Dame med sitt skrytsamma bjefa. 
Jag har sett det ärevördiga templet under kejserliga fester 
omQaddradt af brokiga fanor, bektfidt med otaliga blomater- 
girlander, invändigt draperadt med scbarlakan,' purpur 
och blå sammet, orneradt med stjärnor a( silfver och 
krSnta N. Men ringa och ömklig tog han aig ut, denna 
arlekinadräkt öfver stenjättens mäktiga lemmar — ett 
vanskeligt påhäng af flärd öfver det ädla monumentet, 
rest till Guds ära och icke till människors skryt. I 
dyster storhet skadade tornen ned på bjefsel inunder 
dem, och när de gamla murarna skälFde under den 
ofantliga klockans dfin, densamma klockan som sprängde 
QvasimodOB öron, dä syntes mig Notre Dames majestät 
med själfva evighetens hCghet nedblicka på den för- 
gängliga guldsmidda och sidenfrasande hop, som vimlade 
ut och in genom dess portar. Hvad betyder väl ockaä 
en Napoleon vid sidan af Notre Dame I Den ena konungen 
och kejsaren efter den andra har förhäft sig i sin storhet 
under dess hvalf, och en liten tid därefter har han krupit 
ned under hvalfven i Saint Denis eller pä annan plats, tre 
alnar lång och likväl lång nog att gömma hela hans storhet. 
Vid sådant äro Notre Dames murar vana, och vana vid att 
sekel efter sekel se släkten komma och gå vid dess fot; 
hvad bryr sig en sådan rese om all den lilla äflan, som för 
småfolket rnndt omkring tycke vara så grufligen viktig I ' 

' Tjugusju franska konungars bilder stodo i nischerna af 
Notre Dames fasad intill 1793^ då revolutioDen rensade bort 
dem jämle annan sä kallad vidskepelse. Vid Napoleon Ill:s 
förmSlniug ställdes de i målade masker dit igen, och meningen 
lärer vara att ställa dem dit i brons, förökade med två kejsare. 



hyCoo^le 



133 SÖDEROM ÖSTEBSJCn 

Man TOre likväl frestad att ana något olycksbådande 
i detta nedsfittande af ett atoct kriatet tempel till fSf&nge- 
1ig människodyrkan. Samme Sibour, kyrkofurste i Notre 
Dame och ärkebiskop af Paris, han som nn lät utpynta 
templet ei grant till att ffirherrliga kejsar Napoleons fCr- 
mälning och den lille Napoleons dop ; han aom, annars en 
aktad prelat, solade sig kanske nog mycket i det jordiska 
majestätets glans, stupade fä månader därefter vid tröskeln 
af en annan kyrka, träffad af en eländig mördares dolk, 
en prästedolk. Vackrare stupade då 1848 hans före- 
trädare, biskop Affre, med korset i handen manande till 
frid pä en barrikad. ' 

Stilen i denna byggnad är icke alldeles ren, säger 
man, utan snarare en Ofrergfing frän den antika till den 
götiska stilen, med tydliga spår af flera mästare. Det 
är möjligt; dess kolossala dimensioner löpa icke ut i 
spetsar och göra, kanske därför, icke heller samma 
underbart harmoniska intryck af lätthet, som Kölner 
domen. På längre afständ ser hufvudfasaden af Notre 
Dame med dess tvenne fyrkantiga tom snarare tung ut. 
På något närmare häll mildras intrycket med utmärkt 
konst af otaliga ulspiång och bildverk, som sprida upp- 
märksamheten. Stål man åter tätt under muren, så 
tynger den ånyo, och man hisnar för höjden. Invändigt ser 
Notre Dame nästan liten ut, för de många koren och det 
tränga skeppet, och hvalfven trycka icke, för den behagliga 
rundning, som utmärker den götiska stilens spetabågar.^ 

■ Bland Notre Dames reliker visas ftfven biskop ÄfTres 
ryggknota, hvari kulan ännu sitter kvar, som gaf honom döden. 
Jag gjorde ej något försök att få se den; har också aldrig 
sport någon lust alt, som andra, tomma till exempel på Carl 
den stores hufvndskalle. 

' Notre Dame är 128 meter lång och höjden däremot 
svarande (invändigt 3i meter hög). 

DigwerihyGOOt^le 



NOTRE DAME 133 

För att nå spetsBn af dessa torn, aom blifvit s& 
bekanta fiFven bos osh genom Victor Hugos roman och 
den dfiraf gjorda fCrbirchpfeiffrade »Rtngaren i Notre 
Damet, klifver man i halfdunkel ocb m&rker uppfOr 
39Ö trappsteg af sten, sä nötta af århundradena skosulor, 
att de i midten äro alldeles urholkade. Kommen ditupp, 
har man under sina fötter hela den omätliga staden, eller 
rättare desa tak och torn och faundratusende vindflöjlar, 
där Seinen slingrar sig som en grågul orm mellan hus- 
massorna. MSoniskovimlet på torg och gator ser bok- 
stafligen nt som en myrslack. När den mänskliga storheten 
ser så liten ut från elt torn af sten, bur liten måste den 
då ej synas sedd ifrån stjärnorna, evigheten och Gud) 

Oaktadt förbudet voro murarna däruppe fullpelade 
af folk som, i brist på bättre medel alt göra sina namn 
odödliga, velat smuggla dem Öfver tiderna ocb glömskan 
med Notre Dame. Claude Prollos 'Jrayxr; stod icke 
mera att upptäcka, ej heller läanorna, bvilkas smällande 
bly den döfve lät drypa ned öfver Esmeraldas befriare. 
Men en blick ntanför balustraden återkallade i minnet 
Qrasimodos hämnd, en skildring så utsökt grym, att den 
endast här, med den förfärliga branten för ögonen, kunnat 
upprinna i en diktares fantasi. 

Midsommardagen klockan tolf till tvä bevistade jag 
en stor mässa i Notre Dame, enkom tillställd itill 
förmån för de öfversvämmade», ungefär som i andra 
länder en konsert för de nödlidande. Meningen var också 
mindre att bedja för deras väl, än att insamla understöd. 
Man betalade vid inträdet en sou, en franc eller en lonis- 
dor efter behag. Inne i kyrkan glngo parisersalongemas 
skönaste och förnämaste damer omkring med små öppna 
börsar, och vid sidan af hvarje dam en uppvaktande 
kavaljer, beständigt upprepande: pour les inondés, s'i/ 



hyCoo^le 



134 SÖDKROM ÖSTERSJÖN 

Dous plail! Det var omöjligt att motstft eädana håf- 
bärerskor, hvilka, det kan jag förafikra, icke hade åan 
ringaste likhet med Täktame eom i våra kyrkor framsticka 
sina långa hftfvar — ett oskick, som annars icke brakas i 
andra länder. Vid utgången Fiån kyrkan framstacks åter 
tbi samma åndam&l en fint behandskad franlimmersliand: 
tredje beskattningen, lika omfijiig att nndslippa. 

Det var något vanligt, hvarthelst man vände sig den 
tiden i hela Paris. RhOne hade nämligen svämmat öfver 
sina bräddar den 1 och 2 Juni, bortsopat hela byar, 
fördränkt åkerfälten och uppslukat flera hundrade offer. 
Den 6 Jani, när jag kom till Paris, talades ej om annat. 
Hela den stora staden var ötversvämmad af understöds- 
samlare. Teatrar, konserter, lotterier, allt annonserades 
med kolossala affischer pour les inondés. Entusiasmen 
var så stor, att de skönaste damer på enskilda baler 
togo betalt för hvarje dans: en louisdor för hvar kontra- 
dans, två louisdorer för en vals o, s. v., allt pour tes 
inondés, s'il dous plait. Opera comiqae bland andra 
gaf en representation för samma Jtndamål. Sedan dess 
personal under tre eller fyra akter gjoit allt för att för- 
tjusa publiken, nedalego under sista entreakten de mest 
omtyckta aktriser och dito aktörer i salongen och gingo 
omkring med samma öppna börsar: aktriserna till herrame, 
aktöreme lill damerna: pour les inondés! Det allt skedde 
med en utsökt takt, ett inlagande behag. Äter radikalt 
omöjligt att vägra, och hvem gaf icke gärna! Men för 
att vara uppriktig, förekom det mig likväl som om detta 
passade bättre för leatem än kyrkan, 

Till kyrkans försvar bör jag likväl åberopa den hela 
katolicismen genomgående läran om de goda gärningarnas 
förtjenst. Ur den synpunkten är en god gärning också 
en gudstjenst. 



hyCoo^le 



NOTHE DAME 135 

Notre Damc var ännu om midsominardagen dekorerad 
i hela den pralcl, som slösades dSr för den kejserlige 
prinseoB dop och som uppgafs ha kostat fyrahundralusen 
francs. Ärkebiskopen af Paris, omgifren af hela sin 
stab, förrättade mäsean. Tvft orgelveik och två orkestrar 
spelade turvis. Musikaliskt vackert var del, men om 
det d&rför var kristligt uppbyggligt mä lämnas därhän. 
Den katolska gudstjenaten är till den grad Ofverlastad 
med ceremonier och yttre ståt, att den verkliga andakten, 
oupphörligt förströdd af ögonens lust och öronens smek- 
ning, sällan har makt att lyfta sig öEver de sinnliga in- 
trycken. Det Sr ocksä här som de två ytterligheterna 
af bigotteri och otro beständigt korsa hvarandra. Mycket 
enklare, mycket värdigare predikar i dessa kyrkor stenen. 
Storheten af dess dimensioner kaslar människan i stoftet 
inför Gud och uppreser henne tillika genom hvalfvens 
högtidliga lyftning mot höjden af det oändliga. 



hyGoo^le 



28. Pantheon och Madeleine. 

Det Sr omöjligt att gä förbi deaaa kyrkor, utan att 
ett ögonblick under deras hvalf ha erinrat sig 1793 
och 1806. 

Pantheon är en stor kyrka med hög och rundad 
kupol — mera sublim än vacker, oaktadt de sköna bil- 
derna af Gros och David frän Ångers. Ett oblidt öde 
rädde däröfver alltifrän början: dess arkitekt, SouQot, 
dog af grämelse, när man upptäckte att kupolen icke 
hade tillräckligt slöd, som man likväl sedan lyckades 
anbringa. Är 1751 begynte man där bygga en kyrka; 
nationalförsamlingen, som an^åg kyrkor alldeles öfvei- 
flödiga, gjorde däraf ett tempel ät snillet och skref pä 
fasaden: >Det tacksamma fädernealandet åt sina store 
män>. Voltaire och den milde Rousseau blefvo dess 
förste invånare. Jag har besökt dem i deras krypta, men 
som jag för aderlonde seklets filosofi hyser en mycket 
sval beundran, syntes mig vandringen där i mörkret 
hemsk och olreflig. Väktarens lykta kastade ett blekt 
skimmer öfver den tränga boning, som nu beboddes ulaf 
afgudame för mpplysningens århundrade», och det 
utomordentligt starka ekot, som mångdubblade ljudet 
af våra steg, liknade ett än ifrfin grafvama skallande 
bänlöje. 



hyGoo^le 



PANTHEON OCH MADELEINE 137 

Marat har ockaä en kort tid bebott delta de dödas 
palats, men afsattes snart från sin usla odödlighels tron. 
Mirabeau, mfingfaldt större ocb bättre än ban, Gck nOjas 
att dela hans öde. Hopens gudar ha korta fallmakter. 
1822 blef Panlheon iter kyrka, 1830 åter ett världsligt 
tempel, 1851 åter kyrka, och vid nästa revolution blir 
det väl, efter tingens kretsgäng, änyo ett snillets tempel. 

Ljnfligare på allt sätt är kyrkan Madeleine, som 
Napoleon 1806 lät inviga till segerns tempel för soldaleme 
af den stora armén. I stället för gudsljenst skulle där 
firas årsdagen af segrarna vid Jena och Austerlitz. 
Restaurationen fann detta myckel öfvertlödigt och invigde 
1816 den sköna byggnaden till en kyrka »åt den allgode, 
allemäktige Guden, under åkallande af den heliga Maria 
Magdalena*. Däremot har väl en katolik intet att invända. 
Men främlingen stannar framför dessa bronsporlar, denna 
herrliga porlik af korintiska pelare, uppfylld af både 
beundran och undran, att korset och mässan fått plats i 
detta täcks, luftiga, koketta hedningatempel, en trogen 
afbiid af Minervas tempel uti Athen. 



hyGoo^le 



29. Napoleons graf. 

Jag föreställer mig att vBI få människor, när de tala om 
Napoleon — Napoleon ulan vidare — mena därmed 
nfigon annan än lärbundradels mani, den fOrste af detta 
namn. Han har vuxit in i traditionen säsom ett djupt 
yxhugg i den mossiga barken af tidens träd, och allt 
hvad som kommer etler honom, del är Napoleon den 
andre, Napoleon den tredje, Napoleon den lille, men 
icke Napoleon. Sällan annars än i don officiella stilen 
hfir man nigon tala om Napoleon den förste. Man säger 
också rätt och slätt tombeau de Napoleon, eller tombeati 
de 1'empereur, kejsarens graf. Denna graf, onekligen 
ett af nutidens största minnen, blef äfven det navarande 
franska kejsaredömets vagga. 

Invalidkyrkan, i sammanhang med Invalid hotellet, 
är, liksom Pantheon, en mäktig och slorartad byggnad, 
men nägot tyngd af en ofanlelig dom. Jag inträdde där 
en lördagseftermiddag. Likväl var dä just en mässa, som 
obehindradt fortgick, medan ett par dussin arbetare upp- 
rifvit -stengolfvet på sidan om stora ingången och där 
uppkastade muUen för alt bereda platå för nya grafvar. 
Ty här hvilar stoftet af Frankrikes krigiska storhet. 
Kyrkan, liksom hotellet, är icke annat än en apoteos, 
ett förgudande af krigsäran. Ludvig XIV, som byggde 



hyCoot^le 



NAPOLEONS GRAF 139 

hotellet, tyckte i sin blygsamhet om att där, liksom i 
Versailles, framställas som Bolen, omgifren af zodiakens 
tecken. Hans kolossala staty till häst ir ock att skftda 
framför porten. Med rätta är faan nu fördunklad af en 
anaaa sol. Mannen i gråa rocken bortskymmer honom 
alldeles. Det franska folket har i alla tider dyrkat sig 
sjilf i sina store män. 

Ganska imponerande är kyrkans anblick. Alla dess 
väggar äro draperade med slitna och blodiga fanor, tagna i 
hundrade segrar. Längs väggarna slå i marmor Napoleons 
marskalkar, och i grifthvalfven därunder hviEar deras stoft, 
jämte de tretton offren för Fieschis mordförsök och 
hjärtat af en kvinna, madame de Villume. 1 fonden 
framför domen reser sig al I are t, omgifvet af tvenne 
kolossala pelare af grön jaspis och af en utomordentlig 
effekt. Detta altare afdelar kyrkan i tvenne delar: den 
yttre för armén, den inre för fältherren och båda för 
Frankrikes ära. 1 denna inre, genom altaret afslängda 
del är Napoleons graf. 

Liksom allt stort och lärorikt uti Frankrike är äfven 
denna graf på bestämda tider, måndagar och torsdagar, 
fritt tillgänglig för åskådarns. Men nu var, som sagdl, en 
lördag. Jag appgaf därför hoppet atl denna gång få inträde 
där, så mycket mer som väktaren var en af kejsarens 
veteraner, korsikanaren Santini, hvilken följt kejsaren i 
alla fälttag sedan 1804 och sedan vidare till Elba och 
S:t Helena. En sådan man handlar aldrig mot order. 

En berlinare, som med ett par fruntimmer befann 
sig i kyrkan, var likväl af annan tanke och ätog sig 
med den oskyldigaste min i världen att bestorma den 
hederlige gubbena tjenstfärdighet med sin utmärkta öfver- 
talnings förmåga, understödd af nycklar som (illförene upp- 
läst mången fästnings portar. Till min stora förundran 



hyCoo^le 



140 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

lyckades han; vänakapen beseglades därmed att vi köpte 
Santinis porträtt och biografi, och sä underhdilos vi i 
mer än en timmes tid med flddande skildringar ur första 
hand — »kejsaren och jag!» Sannohkt är denna ära 
alls icke sällsynt; men en stor fördel är att vid besöket 
vara blott några få och att därtill ha god tid. Jag 
hoppas, bilsta Betty, att du icke rapporterar härom till 
kommendanten; det torde väl hända att den gamle kor- 
sikanaren icke hade så stränga order som han i hörjan 
lät påskina. 

Under denna dom således, Viscontis verk efter 
Mansards ritning, hvitar Napoleon. Intrycket är mäktigt, 
icke andaktsfullt, men majestätiskt. Han har framför 
sig samma jaspiapelare, som syntes i fonden af kyrkan. 
Vidare ett altar af svart marmor med trappsteg af hvit 
marmor och änglar af förgylld brons ; högst Öfver balda- 
kinen en kolossal kejserlig krona. Öfver kryptan faller 
en högtidlig halfdager, och när man dftrifrån aer upp 
mot höjden af kronan, strålar den som af eld. Det är 
ljuset från knpolens sidofönster som med mästerligt 
beräknad effekt faller med starkt sken på den stora 
kronans förgyllning. Vid denna inre fond, uppförd af 
de dyrbaraste och sällsyntaste marmorarter, hvila Turenne 
och Vauban. Turenne slumrar i odödlighetens armar; 
Vauban pfi en bädd af lager under sköna minnesvårdar; 
vid ingången till kryptan hvila Bertrand och Duroc. 

Detta domhvalf, som stö des af sköna korintiska 
pelare, är vidpass så stort som skeppet af Helsingfors 
Nikolaikyrka, af ytterst djärf konstruktion, med en kupol 
af 27 meter i diameter och 66 meter högt öfver kryptans 
botten, med tolf fönster och rika målningar. Rundt- 
omkring äro fyra kapeller, och i midten, under domen, 
är den ryktbara kryptan, kejsarens öppna grift. 



hyCoot^le 



NAPOLKOSS GBAP 141 

Denna krypta fit cirkelformig och omgifven npptill 
aE en balustrad ulaf bvit marmor, frän hvilken man 
Cfverskildar hela deas inre. Han nedstiger dit frfin planen 
framför altaret på fyrtiotvft trappsteg genom den med 
brons omerade ekporten, som bevakas af lv& bronsstatyer, 
den medborgerliga och den krigiska styrkan, och Ofver 
hvilken man User de vemodigt vackra orden i kejsarens 
testamente: >jag Önskar att mitt stoft må hvila på Seinens 
stränder, midtibland detta franska folk, som jag har 
ilskat så h6gt>. — Nan kan gå kall förhi firans stolta 
inskrifter; de äro fläckade af så mycket blod och så 
många tårar; men dessa kärlekens ord, som obefläckade 
kanna pryda den hOgstes och den ringastes graf, kan 
man aldrig utan rOrelae läsa. 

Golfvet i kryptan är af mosaik, konstrikt afbildande 
en ofantelig lagerkrona; väggarna betäckta af basreliefer, 
föreställande Napoleons viktigaste regeringshandlingar. 
Rundlomkring stå tolf herrliga kvinnostatyer i Garrara 
marmor, Pradiers sista arbeten, hvardera bärande namn 
af en ibland kejsarens största segrar — likasom ville 
Napoleon säga med Epaminondaa: dessa äro mina barnl 
Dessa tolf segrar hafva alla sina nedslagna ögon fastade 
pä den stora sarkofagen i midten, där deras hjälte slamrar. 
— Bäde Pradier och Visconti dogo innan de sägo sina 
verk förevigade i denna nnderbara grift. 

Santini berättade, hvad också är allmänt bekant, 
att sarkofagen, kistan, detta beundrade verk, uthugget 
af ett enda klippblock af röd porfyr, 4 meter läng, 4^ 
meter hög, 2 meter bied, och hrartill locket ensamt 
väger tjugntusen kilogram, är hämtad ifrån Finland». 
Egentligen är väl stenblocket frän Onegas stränder; men 
hvarför förneka oss denna ära, när franska geogralin 
så välmenande förunnar oss den? 



hyCoo^le 



143 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Ännu hvilat icke Napoleons stoft i porfyrena sicöte. 
Arbetet fir icke fällt fördtgt ännu, och tilldees slutnrar 
fången från S:t Helena i dubbla kistor af bly och eben- 
holte uti ett af de fyra kapellerna, S:t Jéiöme, vid sidan 
af kryptan. Kapellet är rikt utsiradt med troféer, skulptur 
och målningar. På den provisoriska yttre kistan, som 
är mycket enkel, står endast: iNspoleon, kejsare och 
konung, död på S:t Helena den 5 Maj 1821. > 

Hvilken skada att denna sköna graf ir upprest till 
människodyrkan! Den år dock en kyrka, och man har 
där glömt Gud. Eller rättare: man har ihägkommit Gud 
på ett sätt som Santini fräsande betecknar med dessa 
ord: iVid pyramiderna sade Kleber till Bonaparte: general 
ni är stor som världen! I Invalidkyrkan säger världen 
till Napoleon: siie, ni ur stor som en Gudl> 

Mänsklig storhet, makt och ära, huru mycket sannare 
skulle de icke inrista öfver sina grafvar, inför Guds den 
allsmäktiges anlete, det enda ordet 

VANITASI räfängeligheti 



hyGoo^le 



30. Napoleon III. 

Napoleon H, för detta konung af Rom och hertig af 
ReichatadI, son till Napoleon I och Marie Louise 
af Österrike, bar aldrig föratnämnde litel, med hvilken 
hans nu regerande knsin hedrat honom, för alt därmed 
tillika beteckna sin egen arfaiätt till franska kronan. 
Enligt deuna arfsrätt, denna nya legitimitet, som ingen 
tron i längden kan umbära och som anses grunda sig 
på franska folkets tvä ginger förnyade val, har hertigen 
af Reichatadt ärft sin faders af Wienerkongresaen och 
Europa förnekade rättigheter; och sedan denne olycklige 
yngling pä ett myatiskt sSft afled vid tjugu firs ålder, 
har arfsrälten öfvergätt till den nu regerande kejsaren, 
säsom äldste son af Ludvig Napoleon, den äldate af huset 
fionaparte som efterlämnat manlige arfvingar. 

Detta i korthet om Napoleon 111:3 arfsanspråk, hvilka 
Europa aldrig erkänt, hvilka de franske legitimisterne, 
anhängame af Henrik V, an i dag förneka och hvilka 
den nuvarande innehafvaren af Frankrikes tron ansett 
nödigt att giCva ett nytt berättigande genom fiter tvenne 
gånger förnyade allmänna val, år 1848 den 20 December 
till repubUkens president och år 1851 samma dag till 
fransmännens kejsare; därvid troget följande sin store 
farbroders föredöme. Napoleon Illrs växlingsrika lefnad 

DigwerihyGOOt^lC 



144 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

är för Öfrigt så bekant, att det är Öfverflödigt här skildra 
den. Jag vill blott erinra, huru han, aom, född 1806, 
vid tjagu fira ålder fäktade i den italienska revolutionens 
leder och vid trettio år två gånger höjde upprorets fana 
mot Frankrikes dåvarande konung, slutligen, president fOr 
en republik, som på sin fana inskrifvit de stora orden 
Liöerté, Egalité, Fraternité, vid fyrtiotre åra ålder 
genom en ny revolution omstörtade sitt lands författning, 
som han besvurit tre är förut, och på den allmänna val- 
rättens, på frihetens och den demokratiska principens 
egna skuldror uppsteg till enväldet; ett nytt bevis på 
vanmakten af institutioner som partier diktera och par- 
tier sönderslita, utan att de i ett folks hela lynne och 
historia äga ett varaktigt berättigande. 

Napoleon IIIts åtkomst af kronan har gifvit anledning 
till märkvärdiga tvister. Nisard, professor vid universitetet 
i Paris, Qppställde med anledning däraf två slags moral: 
den ena gällande för privatlifvet, den andra för staten. 
Denna lära, som, i förbigående sagdt, blef uthvisslad' af 
hans åhörare, har likväl sina anhängare, och måste hafva 
det hos dem, för hvilka eiifait accompU, en kraftvunnen 
tilldragelse, äger betydelsen af lagligt tillstånd ; men att 
det är en vådlig lära, som i sin tillämpning kan leda 
till de största rättskränkningar, borde väl vara klart för 
h varje opartisk åskådare af världs hän de la erna. 

Men jag ämnar ej, bästa Betty, införa dig hvarken 
på statsrättens eller moralens kvistiga frågor och anmärker 
blott att Napoleon III kan, utom de allmänna principernas 
område, åberopa sin fasta förtröstan på sin dynastis och 
sin egen lyckliga stjärna — än mer på den mission han 
anser aig kallad att uppfylla — en fatalism, som genom- 
går alla hans handlingar och som han vid flera tillfällen 
utan förbehåll uttalat. >Min tid är ännu icke kommen*, 



hyCoo^le 



NAPOLEON Tir 145 

aade han ej längesedan, qSf senaten lyckönskade honom 
alt ha undgfitt Pianoris mordfGrsök; och vid ett annat 
tillfälle yttrade han: >jag mfiste skynda mig att uppfylla 
milt värt, ty mig är icke lång tid förelagd.» 

Sådane m&n gS orubbeligt fram mot sitt eng&ng 
bestämda mfil, utan att låta sig störas af vanliga män- 
niskors betänkligheter. De känna hvarken bat eller kärlek, 
bvarken medlidande eller afsky, skona intet och frukta 
intet, bäEva aldrig för nägot medel som leder till målet, 
tveka heller aldrig i valet, ocb äfven deras tillgifnaste 
äro för dem endast trappsteg och redskap Ull detta 
samma mål, som de oaQåtligt eflereträfva. Hvem igen- 
känna ej häruti framför andra den förste Napoleon? 
Sådane mfin kunna någongång vara store, hvilket beror 
på både mål ocb medel; men fruktansvärde äro de alltid. 

Äfven Napoleon IIIts bittraste fiender skola icke 
numera förneka, att på Frankrikes tron sitter i denna 
stund en stark karakter, hvilket är ett omäteligt före- 
träde uti en tidpunkt som pä sådana har en stor brist 
och hvars utmärkande drag, representeradl af jalidynastin, 
är ett tvekande, vacklande, jämkande mellan ärfda eller 
nygjorda principer, o påräknade händelser och ständigt 
uppdykande nya anspråk. I denna karaklerens oböjliga 
fasthet eftei^ifver icke Napoleon III sin farbroder, kan- 
hända öfverträSar honom; ty Napoleon III år i ännu 
vida högre grad en sluten karakter, som ännu ingen 
dödlig, icke ens hans allrafSrtrognaste, Morny och 
Persigny, fullt genomskådat och som, när han blottar ett 
mål, gör det endast för att bakom detsamma dölja ett 
annat; därtill ännu en karakter som kan, hvad Napoleon I 
icke kunde, vika ett ögonblick föi mötande hinder, men 
blott för att nästa ögonblick återtaga den förra orubbliga 
riktningen; frågande alla om råd i små frågor, som 

10. — Revebr. o. hågk. 

DigwerihyGOO^Ie 



146 SÖDEROM ötjTEBSJÖN 

lillfredsställa människors egenkärlek, men i de stora lifs- 
frågorna lagande råd af ingen ; en karakter slutligen, bvars 
energi, likasom farbroderns, understCdes af ett skarpt 
och genomtrEngande omdöme, men som vida mindre än 
ban förledea på afvägar af den personliga ärelystnaden 
och nöjer sig klokt att s&aom en ledande band stå bakom 
händelserna, utan alt af dem begära den personliga brag- 
dens mera tillfälliga ulmärkelse. 

Napoleon III, som själf aldrig anfOrt en armé, bar 
kallat silt kejsarevälde elt fredens välde (empire de la 
paix). De tvifvel man hyst om uppriktigheten af detta 
ord bar ban redan genom tre fredskongresser, hållna 
under hans ögon och omedelbara ledning, vederlagt 
Han känner del franska folkets lynne I grund och för- 
står ganska väl, att det just var freden ä tout prix, 
som . undergräfde julimonarkins bestånd; ty utan krigsära 
skulle icke ens Salomo eller elt helgon kunna regera 
fransmännen. Därför ville han 1854 faafva krig, men 
när äran var vunnen ocb Pelissier tillräckligt utmärkt 
sig för att med sin glans bestråla, men icke fördunkla 
sin berskare, ville kejsar Napoleon fred 1856. Med 
detla krig återinträdde Frankrike, efter trettio firs van- 
makt, ånyo i främsta ledet af stormakterna; en ofantelig 
vinning, på bvilken freden åter kan lefva en tid framåt. 
Men fred eller krig, allianser eller söndringar, vara icke 
en minut längre än kejsar Napoleons intressen det fordra. 
Dessa intressen, hvilka — det mfi billigt medgifvas — 
oftare fin Bonrbonernes äro Frankrikes egna, ba erhållit 
en ny styrka genom Iron a rf vingens födelse den 16 
Mara 1856. 

Inom fä år, sedan slutet af 1848, bar lyckan genom 
etl slöseri af håfvor godtgjort sin förra oblidhet mot 
deune i många hänseenden utmärkte man och gifvit honom 



hyCoot^le 



NAPOLEON III 147 

efter hvanvndra makten, segern, likedomen, Eamiljesällheten 
— allt hvad lyckan kan gifva, ty att ännu dSrutöfver 
gifva kärleken och friden, det står ej i hennes makt. 
Jag sfig kejsar Napoleon den 14 Juni 1856, den lyck- 
ligaste dag i hans lefnad, efter ett lysande krig, med 
Europas Tågskål i sina händer, följande under millio- 
nernas jubel sin förstfödde till dopet Om du sett hans 
portrfitt, kan du ganska väl föreställa dig hans person- 
lighet, ty nästan alla hans porträtter äro träffade, om 
också kanske något förskönade, ty han säg mera tärd ut 
af inre strider, än pensel och ritstift franiBtälla honom: 
en man af medellängd, mager, utan personlig värdighet, 
utom när han sitter till häst; rik guldstickad uniform, 
långt mörkbrunt hår, djuptliggande mörka ögon, här, på 
sjSlfva hans lyckas glanspunkt, blickande omkring sig med 
en så glanslös, så dyster blick, i hvilken han förgäfves 
sökte inlägga lyckans smålöje och mildhetens majestät, 
att man snarare trodde sig se en vaxbild, uppställd, 
likasom Carl XII och Fredrik U vid schackbordet för 
eftervärldens undrande blickar. Denna lefvande staty 
gaf intrycket af något oulgrundeligt; bland alla deesa 
millioner var han ensam, lik klippan i oceanen, oförstådd 
som ödet, dunkel som framtiden, ömsom ett mål för 
beundran och hat, för tillit och fruktan; blott kärleken 
föll icke pä denne lysande dödliges lott. Stålet bländar, 
marmorn förtjusar, men hvaraf kommer det att deras 
kyla förskräcker? 

Och likväl satt vid hans sida en af Frankrikes och 
världens huldaste kvinnor, strålande som en morgon vid 
nattens sida, hon den skönaste bland de sköna, kejsar- 
innan Eugenie. Villigt lämnande sin' gemål och herre 
alla företräden som tillkomma hans rang, har hon lämnat 
honom äfven det att vara den, som vid deras förening 



hyCoo^le 



148 KÖDEROM ÖSTERSJÖN 

gjorde det bättre parttet. Mer än skönheten är behaget; 
mer än behaget är godheten; mer än kejearehronan öfver 
Eugenies af Montijo Ijnsbrana lockar är gratiemas och 
mildhetens adel, som så omisskänneligt förljutvar den 
ädla herskarinnans hela väsende. Vid hennea fäller 
gISmmer hatet sin dolk och ahinden sin lömtagg och 
smädelsen sin giftiga gadd; född att äga den enda lycka 
som Napoleon 111 saknar, lyckan alt älskas fÖr sin egen 
skull, är kejsarinnan Eugenie af hög och lig prisad som 
Frankrikes goda genius, och alla de omdömen främlingen 
hör om henne utom det officiella smickrets område kunna 
sammanfattas i dessa två ord: hon är god och skön! 

Några timmar efter triamftåget passerade jag klockan 
elt på natten Rivoligatan — i förbigående sagdl passeras 
numera ulan ringaste fara Paris gator hvilken tid på 
natten som helst, ty en polis, som icke tillbringar sin 
tid på kiogama, håller alla den stora stadens skälmar i 
förträfflig respekt. — Vid hvart tionde steg mötte då redan 
en stadssergeanl. Jag frågade en förbigående hvad detta 
månde betyda. Kejsaren, sade han, passerar härigenom 
tillbaka till Tuilerierna klockan half två, Natten var mild 
och skön, promenaden under de starkt eklärerade arka- 
dema var angenäm och en slor mängd grupper änna i 
rörelse. Jag beslöt att vänta. 

Ju närmare tiden nalkades alt kejsaren skulle komma, 
desto mera tätnade polisens leder, och slutligen stodo 
sergeanterna knappt sex steg från hvarandra på båda 
sidor om den ofantliga gatan långs hela dess sträckning. 
Numera var det fotgångame förbjudet att gå på själfva 
gatan; man måste gå eller stå på trottoirerna, af hvilka 
också hvardera är så bred som en vanlig gata i Helsing- 
fors. Höfligt och utan uppseende mönstrades noga de 
åskådare som stannat framför Tuileriernas port, om icke 

DigwerihyGOOt^le 



NAPOLKON III 149 

tiliafvenlyrs någon ibland dem bar en revolverpistol 
instucken i bröstfickan. 

Tvft minuter förs slaget haU två kom en adjutant 
aprflngande gatan framåt, för att öfvertyga sig att allt 
stod T&l till. En minut före slaget kom den andre i 
samma ändamål, och båda höllo vid sidan om porten. 
Därefter hördes starkt håsttraf; främst kommo tjugu 
guider till häst, och några bland dem, efter hvad man 
sade mig, med spända pistoler och fingret på tryckpinnen; 
därefter kommo i starkt traf de kejserliga vagnarna, tätt 
omgifna på båda sidor, äfven af guider, och efteråt sprängde 
omkring trettio cenlgarder till häst i st&telig rustning med 
blänkande harnesk. Vid krökningen inåt porten saktades 
farten, och blott då kunde man ae en skymt af de höga 
personerna inuti vagnarna; kejsarinnan såg blek ut; kej- 
saren sjilf orörlig och kall som en bildstod af brons. 

Kejsar Napoleon har i hög grad personligt mod ; det 
har han bevisat vid flera tillfällen, och det är &tven första 
villkoret för en regent Cfver Frankrike. När han färdas 
på detta sätt i sin hufvudstad — och det sker blott när 
tid och ort äro på förhand bekanta, ty annars rider eller 
åker han nt med en svit af nägra få personer — så sker 
det visst icke af fruktan, utan af nödvändighet att icke 
i sin peisDD blottställa ett helt system, ett stort rike och 
törhända världens lugn. Ty ganska få människolif hafva 
i någon period af historien betydt så mycket, i sig och 
mot sig koncentrerat sä många intressen, som Napoleon 
lll:s. Det är ett svaghetssymptom hos tiden, att den spelar, 
såsom den gör, ca banque på ett bräckligt människobf; 
men säkert är det, att om Frankrikes beherskare fölle i 
dag, kan ingen i morgon förutsäga världens ode. 

Till dessa flyktiga drag af en ryktbar personlighet 
vill jag blott tillägga, att kejsar Napoleon III af sin 



hyCoo^le 



150 sÖDBROM Östersjön 

f6rträffli|{g mor drottning Horlense fatt en v&rdad upp- 
fostran; att han grandligt studerat flera vetenskaper, i 
synnerhet matematiken och dess tillämpning på kriga- 
konsten, särskildt artilleriet; att han är en skriftställare 
af fdrljenst och mycket lycklig stilist, hvarför också hans 
tal, ehuru rösten är hvarken stark eller välljudande, 
nästan alllid firo väl beräknade, ofta kraftfntla och vitt- 
nande om stor människokännedom, som han under skiftande 
9den och hland olika folk förstfitt all förvärfva. Parisa- 
ren med sitt fina öra påslår att en främmande brytning 
i kejsarens uttal röjer att han tillbragt största delen af 
sin lefnad utom Frankrike; åtminstone anfördes delta höga 
exempel med fransk artighet för en af dina vänner, som 
ofta var förlägen för sin sgamla ärliga finska magister- 
prononciationi. — För ötrigt är kejsaren en god ryttare, 
en skicklig jägare, en vän af konsterna och i synnerhet 
af arkitekturen. Däruti bar han pä fyra eller fem är 
medhunnit mera än hans företrädare pä ett hälft sekel, 
och Paris omskapas af hans kraftiga hand så snabbt, att 
det inom få år är oigenkänneligt. 

Napoleon III som regent och människa må efter- 
världen döma, som bättre företar honom. Samtiden är, 
sfisom vanligt, jäfvig att bedöma denne i alla händelser 
ovanlige man, hvars största berättigande, sädant han själf 
tyckes ha uppfattat det, sannolikt består däruti, att han 
för denna tid och detta Frankrike är en nödvändighet. 



hyGoogIe 



31. Paris uti h&gtidsdräkt. 

Den kejserlige prinsen var tre månader gammal, hade 
ffitt hvad vi kalla nöddop (en vanlig sak, utan alt 
n6d är å färde), och skulle nu ordentligen kristnas. För- 
denskull skickade påfven ain legat till Paria att företräda 
hans helighets egen person, ty Pius IX tycker icke om 
att efterskickas som en aoeineadjunkt, vore det ock till 
en hlifvande kejaarea dopfunt. Trehundratusen främlingar 
alrömmade till Paris, och den 14 Juni 1856 firades öfver 
hela Frankrike med stora högtidligheter. 

Sädana fester äro icke till blott för statens skull. 
Ett folk som har roligt är ett beskedligt, ett lojalt folk; 
men ett folk som har trfikigt och aofver illa är ett 
farligt och uppstudsigt folk. En klok regering bäddar 
alltid mjukt under sitt goda folk, på det att desa behagliga 
hvila ej må störas af onda drömmar. 

Tidningarna ha i sinom tid redogjort (Ör Notre Damea 
klockor, invalidemes kanoner, >cor(egen> eller proces- 
sionen till kyrkan, kejsarens och kejsarinnans fadderskap 
för alla de barn, som föddes i Frankrike den 16 Mara 
1856, de milda Htiftelsema till dagens minne, bonbon- 
gtrutarna som utdelades åt alla akolbarn i Paris, den 
unge prinsena vaggor, blöjor och lindor, spetsarna pä 
håna kristningamantej, kejsarinnans hårklädsel och hofveta 

DigwerihyGOO^Ie 



152 SÖDBROM ÖSTERSJÖN 

stora loilett den dages, med flere utan tvifvel hOgst 
märkvSrdiga tilldragelser. Säker uppå att icke ens för 
dig behöfva stä en kinkig examen i dessa viktiga 
ämnen, begagnade jag min lyckliga frihet att klockan 
tio f. m. uppklifva i Vendömekolonnen, för att frSn 
denna napoleoniska ståndpunkt taga en öfversikt af 
Napoleon III:s Paris, som smyckade sig kring Napoleon 
IV:s vagga'. 

Napoleon 1 ISt resa kolonnen 1803 till minne af 
sina segrar, hvarför den också är gjuten af de kanoner 
b an fråntagit sina fiender. Hans bronsslaly, uppsatt 
1810, nedhalades 1815 och uppsattes åter ny 1831. En 
trång spiraltrappa för genom denna svarta metallmassa 
upp til] kolonnens spets, där man från sjulttofetn alnars 
höjd i dsg såg bela Paris i blommor och fanor. Man 
insläpptes turvis, sex i gången, och kamrateme voro för 
tilllället idel fransmän ifrån provinsen, utom sig af 
beundran. Det stormade något på ärans höjder, och 
som vanligen sker när man stiger ned ifrån dem, aflopp 
det ej ulan mödor och trätor, t^ midt i den blindmörka 
trappan, där nätt och jämnt en person kunde trefva sig 
fram, möttes ett parti som ville upp — man ville så 
gerna upp till de höjderna och så ogerna ned igen. De 
uppgående ville alt de nedstigande skulle, tvärtemot 
bruket annorstädes, stiga upp igen; de nedstigande ville 
att de uppgående skulle stiga ned igen, hvilket var mycket 
naturligare. Kalabalik i mörkret; ingendera ville ge vika. 
Ändtligen pressade man sig förbi hvarandra med fara 
att spränga hela kolonnen, och de mina sex voro bjärte- 
ligen glada att umdslippa faran att blifva ärans kanonmat 

' De mest nitiske skola ha ropat: lefve Napoleon IV. 
Men polisen tyckte med skäl att detta var något för tidigt 
och tillsade skrikame att tillsvidare hålla aig till samtiden. 

D,Bn,-.rihyGOO>^IC 



PARIS DTI HÖGTIDSDRÄKT 158 

och pft en Iftgre ståndpunkt i lifvet ftterae Bolens ljus, 
som skiner Sfver bSga och låga. 

Det förtjenar likv&l att engång i världen se framför 
sig en million människor. Så hOgt vidpase kan man 
räkna den t9ta skog af människor, som den dagen trångdes 
pä gatorna af Paris; ty antalet af späda barn, gamla, 
sjuka eller andra aom måste blifva hemma i husen, 
kunde väl motsvaras af de trehandratusen trämlingame. 
Man kunde med Xerxea gjuta tårar vid tanken uppå att 
alla dessa brokiga skaror om tjugu, irettio eller femtio 
år äro försvunna från jorden; men — så långt brukar 
man ej tänka i Paris. 

Hvem tänker där på år, man tefver blott för da'n. 

Rivoligatan ensam inrymde minst fyrahundratusen 
människor. Det var ingen lätt, åtminstone ingen billig 
sak att där fSr^kaSa sig en god plats. Fransmannen vet 
göra affärer så väl som någon. Hvarje fotsbredd mark, 
som därtill fick disponeras, var långs sträckan af en 
half svensk mil, som tåget skulle passera, beläckt af 
för tillfället uppförda balkonger. Hvarje vindskupa var 
nthyrd f5r dryg hyra; balkonger, som inrymde tjugu per- 
soner, betalades på de bättre platserna med tretusen 
francs. Hvarje fönster pä hela den ofantliga gatan var 
fullsatt af hufvnden; högst på taken af fem våningshusen 
klättrade människor. Här schackrades och prutades som 
på en marknad. ÖfveralU genljödo ropen: place ä louer! 
Place bien située! För en sittplats under arkaderna, 
där man hade framför sig en tjock pelare, begärdes tio 
francs. Sitta fär man ändå i världen, tänkte jag, och 
hyrde för fem francs en stående plats af tre kvarters bredd 
på ett bräde, lagdt öfver Ivenne stolar, med förträfflig 
utsigt ät båda hållen. Tätt bakom på en improviserad 
balkong kostade hvarje plats tjugufem francs. På brädet 

DigwerihyGOO^Ie 



164 SÖDEHOM ÖSTERSJÖN 

rymdee fyra personer, snmma tjugu francs i förtjeost fQr 
blusen, som bodde en mil därifrån och tålmodigt stått där 
med Btna stolar och §itl bräde i tjugu timmar. Det var 
dock en franc i timman. Bredvid mig stod en familj från 
Provence, en vinhandlare med hustru och dotter, sprit- 
tande af nyfikenhet, och hvar gång brädet vippade, grep 
den unga proven^aliskan sin granne hårdt under armen. 
Betty har visst aldrig stått på ett vippande brftde, omgifven 
af en million människor. Det är otroligt hvad man blir 
goda vänner i en så märkvärdig situation. 

Klockan tre e. m. uppställde sig militären och 
nationalgardet i täta leder på båda sidor om gatan från 
Tuileriema allt till Notre Dame; den torde ha utgjort 
vidpass sextiotusen man. Öfverstar och adjutanter redo 
fram och åter mellan lederna, helt ogeneradt rökande 
sina papyrosser ända till kort före tågets ankomst. Detta 
påminte mig om en högvakt i Briissel, där vakthafvande 
officern satt med rocken vidt uppslagen drickande kaffe 
och rökande cigarr på planen bakom gevären, och sol- 
dateme sutto på samma sätt strax bredvid. Det ser 
besynnerligt ut för nordiska ögon, men do kan vara 
öfvertygad därom, att desse ogenerade cigarrökare Sro 
de tappraste trupper i världen, när det gäller att handskas 
med rök och eld af vådligare sort. 

Klockan half fem sprängde marskalken M agnan 
förbi de skyldrande lederna för att öfvertyga sig att allt 
var i ordning. Kort därpå kom den påflige legalen, 
en fetplussig gubbe i sin röda kardinalkåpa, med 
svit i fyra förgyllda vagnar, den första dragen af sex, 
de öfriga af fyra hvita hästar. Vid ingången till Notre 
Dame mötte honom ärkebiskopen af Paris med samma 
ärebelygelser som skulle ha tillkommit bana helighet 

sjalf. 



hyCoogle 



PARIS UTI HÖGTIDSDRÄKT 155 

Klockan tre kvart till fem kommo de fOrsta hotvag- 
nama. Ah vlå! o'lä skrek den proven^aliska frun vid 
min sida och str&ckte sig framät, så att brädet höll p& 
att förlora jämvikten; eoilå la nourrice et Venfant! — 
>där kommer amman med barnetli Verkligen fylldes 
ocksä hela den första täckvagnen af en hvit sky, hvara 
innehåll knappt kunde anas, tilldess att man varsehlef 
likasom svalor i skyn de välfriserade lockarna af tvenne 
hofdamer, hvilka, sittande midtemot hvarandra, upptogo 
vagnens ansenliga h6jd och bredd med ett skummande 
moln af tyll och spetsar. Min grannes naiva misstag 
var också den första malia jag hörde om — krinolinen. 

Andtligen klockan fem passerade verkligen, femton 
ateg ifrån vårt bräde, amman, barnet och två guvernanter 
i en vagn, dragen, liksom den päfliga, af sex hvita hästar. 
Vagnen var täckt, men med stora uppslagna fönster fit 
båda sidorna, ty dagen var klar, lugn och vacker, utan 
aning om de stormar, som framtiden bär i sitt sköte. 
Amman höll prinsen högt framför sig pä ett hvitt siden- 
hyende, så att han kunde mycket väl ses af alla. Det 
var en liten vacker pilt med stora klara Ögon och ett 
rätt förståndigt utseende för sina år; en tidig yngling 
för resten, ty han bar hederslegionens stora kraschan, 
hängande i ett band öfver axlarna. Ett aorl likasom af 
hafvets fjärran vågor gick genom hela den omätliga 
människomassan, och dSrpä utbrast ett tusenstämmigt 
vice 1'empereur.' som v51 aldrig ljudit så uppriktigt allt- 
sedan den förste Napoleons tid. Ty hvem röres icke 
vid anblicken af ett litet barn, som går sådana öden till 
mötel Denna anblick försonar själFva hatet. När kejsaren 
och kejsarinnan kommo, hälsande åt alla sidor, strax 
därpå i den med guld och bildhuggerier Öfverlastade stats- 
vagnen, som kostat hundrafemtiotusen francs, hördes väl 

DigwerihyGOO^Ie 



166 sOderom Östersjön 

samma rop åter, men glesare, svalare ; och minga ropade 
endast pice Vimpératrice! Den franska entusiasmen är 
en halmlåge; flammar upp i en sekund och slocknar i 
en aonan. 

— Ah, le pauvre petit prince, hörde jag rundtorn- 
kring mig, qu'U est beau! Tienn, il nous regarde! Il 
rit! Dieu le bénisse, pauvre enfantl Voilä 1'empereur et 
iimpÉralrice! Quil est aombre! Quelle est charmante! 
Magnijique carosse! Je ne vois plus le prince! Bon 
dieu, i/uel avenir! Pauvre enfant! Regnera-t-U jamaUf 

— Jamais!' svarade bakom oas en djup röst. Jag 
vände mig om och sig en af dessa olycksbådande fy&io- 
nomier, som vulkanen Paris vid alla revolutioner sprutar 
ut ur sitt sköte och som, däremellan osynlige, blott vid 
de stora folkfesterna någon gång smyga som skuggor 
föibi polisens falkögon. I samma ögonblick närmade sig 
från motsalla sidan en stadssergeant. Utan tvifvel hade 
han hört den fda spådomen. Vårt brSde kom i stor 
fara. Men så lät var folkmassan, att när sergeanten 
banat sig väg till spåmannens plats, var denne spårlöst 
försvunnen i folkvimlet 

Det långa ståtliga tåget skred förbi uti sakta färd. 
Det var omöjligt att uppräkna alla dess notabiliteter. 
Prinsessan Mathilde, Stephanie af Baden, prins Napoleon 
(hans far, konung Jéröme, var sjuk), prins Oskar af Sverige, 
marskalkarne Vaillant, Magnan och Canrobert, generaleme 

' Ack, den stackars lilla prinsen, hvad han är vackeri 
Gif akt, han ser på oss I Han skrattar I Gud välsigne honom, 
stackars barnl Här komma kejsaren och kejsarinnan! Hvad 
han är dyslerl livad hon är förtjnsandel Hvilkeii präklig 
vagn I Jag ser icke mera till prinsen I Gode Gud, hvilken 
framtid I Stackars barn, skall han nånsin regera? 

— Aldrig: 



hyCoo^le 



PARIS UTI HÖOTIDSDRS.KT 157 

Niel och Bosquet, favoriterne Morny, Persigny och 
Walewski, hela diplomatieka karen, fredsunderhandlarne 
af den 30 Mars, pringar, prinsessor, hertigar och 
hertiginnor dem ingen räkna kan, kort sagdt, allt hvad 
det napoleoniska väldet fönnfitt samla omkring sig hög- 
ättadt, skönt, glänsande eller ryktbart, tågade här i 
berskarens följe förbi, likasom dessa rörliga rundmål- 
ningar, bvilka utan all möda förflytta åskådaren från tafla 
till tafla. Den ende som saknades var MalakoSs hjälte 
Felissier; han var sysselsatt uti fjärran med att utrymma 
sina eiöfringar. 

Hela denna lysande skara strömmade nu till Notre 
Dame, där ärkebiskopen a( Paris förrättade dopet samt 
påfven och drottningen af Sverige stodo fadder genom 
ombud. Notre Dame rymmer ej mer än tretusen personer, 
och för alt undvika: trängsel, utdelades icke ens detta 
antal inträdeskort. Den stora mängden fick därför nöja 
sig med tidningamas berättelser, n£gra medelmåttiga lito- 
grafier och en bronsmedalj, som i olika storlek kringbjöds 
öfverallt för två och fyra sous. På framsidan läser man: 
Napoleon Hiif/ene Louis Jean Joseph,baplisé en l'église 
Notre Dame de Paris le 14 Juin ISFiG. Pä frånsidan 
sitter den lille pilten i en dopfunt, slödd af två englar; 
öfvei honom sväfvar den heliga ande i dufvohamn, och 
därunder sfär: Que le Saint /''sprit Védatre de sa 
lumiÉre divine (mä den heliga ande upplysa honom 
med sitt gudomliga ljus). Medaljen är försedd med ögla 
för att bäras om halsen. Hn liten finsk flicka har fält 
min, för att se ål i en framtid hvad del månde blifva 
af pilten*. 

Jag skall sedan berätta något om folkfeslema. 

' Senaste poster berätta alt den lille prinsen >nu kan 
gå för sig själf>. 

DigwerihyGOOt^lC 



158 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Mina proven^aler stannade troget kvar pä brädet 
för att afbida tfigets återkomst. Andra tyckte, liksom 
jag, att tre timmars balansering på en vippgunga kunde 
vara tillräcklig. Haseorna begynle skingra sig; men allt 
stängdes Rivoligatan af bajonetter. En l&ng omväg och 
tjugu minuters bård kamp emot dessa människov&gor 
iBrde mig lyckligt öfver pS andra sidan. Men länge Ijödo 
ännu i mina öron de ständigt fSmyade utropen: tpauvre 
enfant! pauvre enfanth Arma barn! Hvad skall det 
blifva en dag af dig? I Tuileriema bor makten, men bon 
ffldes ej där. Två sekler igenom, alltsedan Ludvig XIV, 
har ingen fransk tronföljare efterträdt sin fader pä 
tronen. Den vagga, som skänktes dig af staden Paris, 
liknar en farkost; i hvilka stormiga böljor skall denna 
farkost gunga en dag! Hvilken far eller mor ens i 
Finlands aflägsna moar ville väl byta sitt barns Öde mot 
ditt! Pauvre enfant! Pauvre enfant! 



hyGoo^le 



32. Folkfesterna den 15 Juni 1856. 

EU Eolk som har roligt är icke blott ett lydigt och 
beskedligt folk — den sidan af saken må vi lämna 
därhän. Ett folk som har roligt är vanligen också ett 
godt och dugligt och arbetsamt folk, och den sidan är 
något viktigare. Omöjligt kan en människovarelse träla 
lifvet igenom vid mOdan och pligten, utan att någon gång 
lätta sitt lynne med litet uppsluppet ek&mt. Glädjen är 
ett villkor för arbetet, och utan den går arbetet lamt. 
Det kommer då an på att gifva den luft på ett oskyl- 
digt, åtminstone oskadligt sått, och icke på ett groft, 
fördärfligt och vederstyggeligt eått. Man skulle litet meia 
besinna detla hemma hos obs, så skulle icke det eke 
Bom sker, nämligen att arbetaren sä ofta söker sin fröjd 
på krogarna. Han har ju intet annat ställe att söka 
den-på. 

Den erfarenbeten gäller för hela världen. Jag aktar 
mig väl att just anföra Paris som exempel därpå; något 
mönster i sedlighet är vfil icke den staden, dock säkert 
bättre Sndå än sitt rykte. Alla förförelser samlas bär i 
en brännpunkt. Och likväl, har man sagt mig, är det 
egentligen blott de högre eamhällBklassema eom blifvit 
allmännare ansluckne af sedligt förderf. Massan af befolk- 
ningen lefver så borgerligt sedligt som man kan lefva 

DigwerihyGOO^Ie 



160 HÖDEROM ÖSTERSJÖN 

med ett gaoeka litet verkligt stod at den religiösa Gfver- 
tygelsen. Pariser arbetaren är mättlig, höQig och arbetsam 
mer än man nfigonsin åi van alt kanna berömma de våra. 
Men när han i sex dagar, ofia på den sjunde, arbetat 
tolf till fjorton timmar om dagen, vill han sedan gärna 
slå sig lös för en eftermiddag. Dä reser han ut till lust- 
slotten, eller åker han på kanisellema, eller köper han 
för några sous en biljett på teatrarna, eller ser han pä 
gyckel makame, består sig en half butelj svsgl vin, skrattar 
af hjärtans grund och är dagen därpå färdig att börja 
med godt mod en ny arbetstid. Medgif att detta Sr dock 
något bättre än de infama frimåndagarna bland handt- 
verksklassen hos oss. Bland Qera hundratusen de såg 
jag en enda gång en rusig arbetare föra oljud på Rue 
du Temple. Folkmassan begapade honom som en kurtös 
person, och innan polisen hann dit från nästa gathörn, 
hade redan kamrateme tagit vård om fredsförstöraren. 
Det Sr just icke något som man alltid kan säga till våra 
goda finska småstäders berömmelse. 

Jag återkommer till folkfesterna. 

Den 15 Juni var en söndag. Nu kan man just icke 
säga att sabbaten bär hålles i synnerlig helgd. En del 
butiker Sro öppna half va och en del hela söndagen; en 
mängd arbeten fortgå i öppen dag; kanske medgifver 
också franska katekesen sådant, ^där stort nödfall och 
krislelig kärlek fordra». Emellertid firades gudstjenst och 
mässor som vanligt lill klockan två e. m.; då var kyrkor- 
nas tid ute och de världsliga festernas inne. Då begynles 
nämligen frispeklakler på alla de sexton teatrar som den 
tiden spelade i Paris. För alt få plats, måste man ställa 
sig en eller par timmar förut i den långa kön, som vid 
ThéAlre Fran9aiB slingrade sig en half verst genom pelar- 
gångarna af Palais Royal. En sådan kö är beundransvärd 

DigwerihyGOOt^le 



I 



FOLKFESTERNA DEN IB JUNI 186G 161 

och m6jlig blott där, hvarest folket har en stor vana 
vid ordning. 

Inratlningen är den allra enklaste och bestar dSri, 
att två och tvä ställa sig bakom bvarandra och avancera 
fram till målet i Inr, så att ingen får tränga sig förr 
fram, än turen kommit till hans par. Vägar nägon det, 
visas ban tämligen omildt tillbaka; men däremot kan ban 
köpa sig en främre plats af nägon spekulant, som tillvunnit 
sig den genom väntan i timtal. Pä det sättet undvikes 
all trängsel, all oordning, om ock flera tusende sträfva 
till samma pnnkt, och emedan det ligger uti de främrea 
intresse att bevaka de efterföljande, är polisuppsikt van- 
ligen OfverOQdig. 

Man sade mig att de franaka teatrarnas största talanger 
s&llan spela sä väl som för denna publik af bluser och 
gamtner, hvilken vid sädana tillfällen uppfyller de granna 
logerna. En applåd af denna publik smickrar dem mer 
än klaköremes lejda bifallByttringar. Ganska naturligt; 
blusemes bifall är uppriktigt och gifves med en förvånande 
urskillning. Folket i blus har den ambition alt däruti 
— och i mycket annat dessutom — icke stå efter folket 
i frack. 

En främling hade likväl icke lid alt den dagen vänta 
i kön. Programmet till festerna lästes på alla gathörn. 
Man hade att välja mellan tre eller fyra olika delar af 
staden, där lustbarheterna fördelades, fCi att fördela folk- 
massorna. Jag valde espjanaderna framför Invalid hotellet 
pä vänstra Se in estranden gentemot Elyseiska fälten. 

Rörelsen pä gator och torg var omätelig. Från 
klockan sju om aftonen till lolf om natten fingo, till före- 
kommande af olyckor, inga voityrer passera gatorna. Det 
hade också mångenstädes varit platt omöjligt för en vagn 
att bana sig väg. Polisen syntes föga och var likväl 

11. — Sesebr. o. håffk. 



hyCoo^le 



163 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

jjfveralk. En undranBvärd ordning rfidde i denna ocean 
af människor. 

Invalidesplanaderna upplaga vidp&sa aamma ulrymme 
som Helsingfors salatorg och två gSnger dess esplanader 
ti lisa mm antagna. På denna sträcka, betäckt af otaliga 
bstiker och små teatrar, rörde sig en folkmassa, bvilken 
mellan klockan tre och åtta e. m. ej kunde uppskattas 
till mindre än tvåhundratusen, men kanske därOfver. Från 
midten af denna plats begynte klockan tre den ena lilla 
luftballongen etter den andra uppstiga. Alla voro så 
inrättade, alt när de uppnått höjden ungefär af ett van- 
ligt kyrktorn, nedföll från ballongen en liten fallskärm af 
postpapper {parachute), och vid den hängde en påae 
kristnings konfekt {dragées de haptéme), som med fall- 
skärmen och vinden sväfvade en stund Öfver äskädarnea 
bufvuden. Allteftersom en sådan bevingad alrut föll som 
från skyarna och närmade sig den ena eller andra trakten 
af fältet, uppstod den lifligaste rörelse uti folkvimlet, 
tusende paraplyer och med krökta handtag försedda käppar 
sträcktes för alt uppfånga flyktingen, och den lycklige, 
som ändtligen erOfrade struten, var dåröfver så stolt, 
som hade han vunnit en seger på Krim. Från klockan 
tre till sex blefvo trehundra sådana hallons per dus 
prisgifna åt himmelens vindar. Bland dem förvillade 
sig tjugu eller trettio utom esplanaderna, för att med 
sitt innehåll lyckliggCra andra nejder atat den stora 
staden. 

Klockan sex uppsteg luftseglaren Alfred Rousiot, 
fantastiskt klädd, i en grant smyckad gondol under en 
stor ballong af bvitt siden, ocb strödde omkring sig från 
bilden nya konfektpåsar och små brokiga fanor. Innan 
kort såg man hans ballong ej större än en svala högt 
under den blåa molnfria bimmelen, och jag kan verkligen 



hyCoo^le 



FOLKFESTERNA DEN 16 JUNI 186B 168 

ej lugna dig med någon vidare uppgift om håna öde. 
Troligen hamnade han ej förrän i månen. 

Under tiden fOrlustadea massorna med allehanda nya 
tillBtallningar. Tvenne tämligen efora improviserade teatrar 
spelade turvis, en half timme hvardera, tdr åskådame, 
som Btodo på fria fältet, och när den ena slutat, begynte 
den andra sitt stycke änyo. Det hade varit ogörligt alt 
höra en talpjes, men desto bättre hördes gevSraskotten, 
ty båda pjeaema voro militärpantomimer och sparade icke 
på krut. Den ena gaf scener från Afrika; kabyleme i 
deras hvitft dräkter stredo manligen emot fransmännen, 
men nödgades slutligen bita i gräset. Andra pjesen före- 
gick pä Krim. Här var det ryssarne som tappert försvarade 
MalakofE och fransmännen som tappert stormade det; 
utgången gissas. Man igenkände här, liksom pä det verk- 
liga slagfältet, fransmannens ridderliga karakter att helst 
vilja besegra en tapper Bende; och väl vetande. att hans 
egen ära däraf förhojes, brukar han aldrig i rapporterna 
kalla en Sendes försvar envist, hårdnackadt, ihärdigt, utan 
rentaf modigt, manligt och tappert. Jag behöfver ej till- 
lägga, att dessa pantomimer framkallade bland den för 
krigsäran sä känsliga franska publiken ett jubel, för hvilket 
konfekts trutarna kommo till korta. Intressantast var det, 
att samtelige skådeapelame voro verkelige soldater, som i 
verkligheten kämpat med uti dessa strider i Afrika och 
på Krim. Att de därför spelte sin rol con amore och 
med mititäriak skicklighet, det såg man uppå dem. Själfva 
marketenterskoma, som bär spelte viktiga roller, hade 
varit pä allvar med uti dessa krigiska lekar. . 



Vid det nyttiga eller muntra, som stundom kan 
bjudas i norden hemma hos oss, nöjer sig den saktmodiga 



-rihyCoo^le 



164 8ÖDEH0M Ö3TEB8JÖN 

publiken med alt bc på eller höra på och tycker alt del 
är besvär eller nöje nog. Men en fransk, en sydländsk 
publik tycker att med ingenting, vare sig nytta eller ndje, 
är något bevändl, om icke iskftdaren eller åhöraren sjfilt 
får vara med. Denna publik, var säker därpfi, appläderar 
eller uthvisslar ett litterärt fOredrag likaså tappert som ett 
teaterstycke, och med vill den vara, med händer och 
fötter och full hals. Dess lynne är sådant; det kan vara 
störande ibland fCr den tysta njutning, som vi äro vane 
vid ; men alltid har det med sig ett lifvande och tillbaka- 
verkande inflytande, som vi icke &ro vane vid. 

Publiken den 15 Juni behdtde af samma naturliga 
skäl också vara med. Där voro fyra stänger uppställda 
på olika punkter af fältet, bestrukna med såpa och med 
vidhängande premier uppe i toppen — något som man 
fått ee också hos oss. Här skulle gamineme tälla om 
priserna. En efter annan försökte sig) det gick illa, de 
hasade ned från halfva stången under hopens högljudda 
munterhet. Men knappt smög sig den ena, trött, besegrad 
och utskrattad, bort från sitt nederlag, innan en annan 
trädde i stället. De kloke väntade och läto de förste 
spjärna bort såpan. Dä törst begynte de helt långsamt 
sin klättring, och Gckoma hade de fulla med aska eller 
målen krita. Ihärdige bestar voro de och sl&ppte ej tag. 
I hopen bildade sig partier för och emot; vad höllos; 
man hörde om hvarandra uppmuntringar och begabbelser. 
Båda delarna verkade; man skulle sannerligen ej till den 
grad ha väntat den finska na tion al dygden hos franska 
tjufpojkar. Och till målet kommo de siste och envisaste; 
stängerna plockades småningom torna; applåder och bifalls- 
rop Ijödo rundlomkring; stolte som segrarne vid de 
olympiska spelen förde pojkarne slutligen sitt byte i 
triumf genom folkmassorna. 



hyCoogle 



FOLKFESTERNA DEN 15 JUNI 18&G 165 

Det gällde den gingen ingen vSrre fara, men en 
fara stor nog för en fransman, att blifva utskrattad. En 
annan gång, när det gäller mera blodiga lekar, lila dessa 
samma gaminer nedskjuta sig pä barrikaderna eller ned- 
trampa sig under hästfötterna, mest för det nöjet att 
engång ti vara^ med och ha riktigt roligt. Dessa samma 
tjufpojkar ha, hvarénda gäng kanonerna sopat den stora 
stadens gator, bortkastat sitt lif som eo trasa och gjort 
under af lapperhet ; och nästa gäng skola de göra alldeles 
på samma sätt. Ty med mäste de vara, det är deras 
lust, deras Uf. Det vore lättare att befalla vårbäcken gä 
beskedligt fram {Sfver backar och stenar, än att förbjuda 
dem det. Jag hörde samma kväll trumslag och hurrarop 
öfver en bank pä Rivoligatan. Det var en trupp militär 
som tägade fram, men frän den kom icke oljudet. Den 
efterföljdes af en skara utaf tvä- eller trehundrade pojkar 
med sina trumslagare under hallä och väsen i ordnade 
leder och mililärisk marsch. Med skulle de vara! Och 
den kvällen var lyckligtvis mycket tillåtet, som kunde 
föras under rubriken oskyldiga nöjen. Det hade också 
pillarne reda uppä och försummade ej att begagna sig 
därutaf. 

Hen tillhaka till In vali desplan ådern a. 

Hos oss skulle man vid ett sådant tillfälle låtit sty- 
relsen eller bestyreisen göra allt, och spekulationen skulle 
pä sin höjd ha åstadkommit några stånd med kringlor 
och pepparkakor. Parisame voro af annan tanke. Med 
undantag af amerikaname, är väl intet folk i världen så 
uppfinningsrikt, när det gäller att förtjena pengar, nämligen 
pä ett fiffigt och muntert vis. Man vet att sju ätlonde- 
delar af dessa roligheter är charlatanen; hvad gör det? 
Man skrattar och betalar, ty summorna äro icke sådana 
att man ruinerar sig på dem. Entrén eller insatsen är 

DigwerihyGOO^Ie 



168 SODEROM ÖSTERSJÖN 

vanligen en etier två sous, och tör en franc kan man 
vara med om minst tio roligheter. Hvad fär man hos oas 
fflr 25 kopek silfver? 

Då nn spekulanteme voro legio, måste hvar och en 
hitta på något särdeles medel att göra sig bemirkt. Som- 
Uge ställde ut trumslagare, andre trumpetare, somlige läto 
sin vara utbjudas af negrer, indianer, medeltidsriddare, 
apor och hundar; somliga hade ofantliga skyltar; andra 
åter brokiga fanor; många atropade högt, att de ville 
toa messieurs et mesdames alldeles gratis; de voro för- 
tjusta, om messieurs et mesdames endast ville skänka 
dem sitt bifall; hvilket ock skedde. Men händelsevis 
voro de nog lycklige att d&rjämte kunna förse den ärade 
publiken med till exempel Ivål och eau de cologne, och 
hvem kunde efter ett helt spektakel gratis gå sin vSg 
ntan att köpa fSr några sous? 

Nästan allesamman höllo de tal, och jag ffiraäkrar 
dig, inga dåliga tal, ej heller utförda med klena lungor. 
Se här ett profstycke. Midti största trängseln hade man 
framdragit en vagn, och där residerade en tanddoktor, 
en ny Dulcamara, med den mest flödande vältalighet man 
någonsin knnde önska. 

— Messieurs et mesdames! utropade han — och 
emedan han var en ung, vacker och kvick karl, så hade 
han beständigt omkring sig en stot publik, mest utaf 
fruntimmer — messieurs et mesdames, finnes det ingen 
bland er som ätit för mycket oranger? Eller kanske för- 
sett sig på bonbons, när ni voro små; eller — hvad vet 
jag? — kanske på kristningskonfekten ? Eh hien, jag 
vill visBl icke förtala sä delikata saker, men är det möj- 
ligt att ni glömt edra tänder? Hvad är lifvet utan tänder! 
Oh, messieurs et mesdames, ett lif utan tänder, det är 
ett landlöst lif, ma foi, det är intet lif allsl Man måste 

DigwerihyGOOt^lC 



FOLKFESTERNA DEN 16 JUNI 1866 167 

ju äta — och prata — och skratta — och bitas aen! 
Huru gick det på Krim? Ja, mitt herrskap, man måste 
verkligen bitas iblaod. För min del biter jag hellre en 
orange, 5n en kosack, men que faire, om det absolut 
icke kan undvikas . . . ? Voilå, jag har själf ett Srr pä 
min högra kind. Huru tron 1 jag fick det? Jo, jag 
skall vara uppriktig och s9ga er det; jag var engång nog 
djärf alt tilltrotsa mig en kyss — bara en liten kyss — 
men olyckan var att jag icke lyckades vinna min älskvärda 
motständarinnas ynnest, och hvad blef mitt sIraEt? Jo, 
hon bet mig — 1 sen det sj&lfva, messieurs et mesdames, 
jnat hSr bet hon mig, jag bär ännu ärret därefter, och 
jag är nästan stolt dSröfver. Säg mig, hvad skulle den 
tappra unga damen ha företagit sig, om hon icke haft 
tänder? I tigen? Jag föislårl Oh, mitt herrskap, det 
hade kunnat blifva en olycka i stället för en hälsosam 
varnagell I finnen häraf huru nödvändigt man beböfver 
sina tänder här i världen. Näväl, jag ser på er, alt 
mången är förtjust Ofver att träffa mig och anlita mitt 
råd. På min ära, jag är högst smickrad därutaf och 
skall förhjälpa er af med alla förskämda tänder pä kortare 
tid än man afbiter ett körsbär. I tron mig icke? I tron 
kanske att det gör ondtl Men, mina damer, hur är det 
möjligt alt man kan tro mig vara så gryml Jag, som har 
det bästa bjärta i världen och som förser mig med två 
näsdukar hvar gång jag går alt se en dram af monsieur 
Dumas fils t Jag slår vad att man skalt beskylla mig för 
att äga alldeles för ömt hjärta. N'est-ce-pae, madamef 
Jag ser pä er, alt ni icke anser mig för en barbar . . . 
Er mun, s'il vous plait! 

Och därmed adresserade han sig till en ung fru, 
som tycktes lyssna på honom med mycket välbehag och 
banade sig väg allt närmare genom hopen. Ganska 

DigwerihyGOO^Ie 



168 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

riktigt . . . doktorn räckte henne handen, hon ateg i vagnen 
— en lilen volt, och så presenterade mannen fOr allas 
Uickar en tSmligen duktig ögontand, som han frånryckt 
patienten. 

— Madune, tillade han med en artig bugning, jag 
vore olröstlig, om jag akulle vanpr^-da en så älskvärd 
mun med en förlust, som jag ej vore i stånd att ersätta. 
Voilå! — och i ett nu hade han insatt en glänsande 
hvit tand i stället f6r den bortryckta. Stor applåd. 

Den lilla fnin drog upp sin bSrs och erbjöd betalning. 

— Hvad tror ni om mig? sade den fidelmodlge dok- 
tom med ett mankeradt utseende. — Jeg skulle emottaga 
någon ersättning för den lilla tjenst jag haft lyckan göra 
er I Jag skalle likna dessa fuskare, som utdfva sitt 
handtverk blott för att åtkomma penningarl Nej, madame, 
nej, ni misskänner mig; jag utöfvar min konst för att 
tjena mänskligheten, och för att vinna den oskattbara 
lyckan att behaga Paris, den yppersta och snillrikaste 
stad i världen I 

Storm af applåder och bravoropi Frun steg ned 
och en gubbe steg upp. Samma manöver, samma fram- 
gång! Efter gubben följde en ung arbetare och efter 
denne en uog flicka, allt under nya tal och nya kompli- 
manger. Samma resultat och ingen betalning emottagen. 
Hopen var förtjust, man trängdes kring vagnen. 

— Men — frågade jag en af mina grannar — hvad 
är då meningen? Jag kan ej se att han ännu har för- 
tjent en sou. 

— Tålamod! svarades mig; den där ämnar göra en 
god marknad. 

Och ganska rikligt, det dröjde ej länge, så kom där 
åter ett ungt fruntimmer, fint och vfilklSdt, beklagade sig 
att hon blifvit bedragen på land pulver som skadade 



hyCoogle 



FOLKFESTERNA DEN 16 JUNI 1860 169 

iSnderna och borstar som fördärfvade dem, och frågade 
om han ej hade en akta vara att aBåta f4r detta behof. 
Doktorn, ifrig i farten att utlaga och insätta tSnder gratis, 
hörde henne knappt, ja enSste henne med den fÖrsSkran 
att han nu hade annat att göra. Men hon lät ej säga 
sig, den goda damen, utan bedyrade hOgljudt att hos 
mäste ha at hans pulver och borstar, hon hade försökt 
dem fOrut; i hela Paris, ja i hela världen funnes ingen- 
ting som kunde jämföras d&rmedi Otalig och misslynt 
hukade doktorn sig ned i vagnen och framtog hvad hon 
begärde, med förklaring att han hade borstar och pulver 
blott för eget behof och för sina allranSrmaste vänner. 
Nu triumferade den unga damen; hon var öfverlycklig, 
ty nu skulle alla afundas henne; ja, jag tror att hon 
grät. Det verkade. Alla skulle nu köpa detsamma pulvret 
och desamma boretama, och alla fingo dem med mycken 
svårighet; han skulle beetftmdt ruinera sig, den beskedlige 
doktorn, han hade ju blott sitt lilla förräd, som han 
aldrig ISnkt sälja. Emellertid hade han, när jag gick, 
sfilt Ilere hundrade borstar och pulverdosor, och ingen 
tänkte nu mera på grati ständerna. — Jag heböfver knappt 
tillägga, att doktorn, alla hans gratispatienter ocb den 
UDga Oickan på köpet voro utskickade af en fabrik för 
tandpulver och tandborstar; möjligtvis ocksfi ett bolag pä 
egen band. 

Otålige voro konstmakame. Lindansare, voltigörer, 
taakspelare, Herkuter spelade på öppna teatrar, uppförda 
för tillfället. Djnrtämjare läto då och då ett lejon ryta 
bakom förhänget; men lät man narra sig dit, fann man 
ofta där bakom ej annat än utsvultna hyenor och någon 
afsigkommen panter med afhuggna klor. En virtnos, af 
gamla gardet föratås, fastän han såg något för ung ut, 
uppförde solo en konsert på femton eller tjugu olika 



-rihvGoo^le 



170 3ÖDER0M ÖSTERSJÖN 

stämda trammor. En annan virluoa spikade sig, det vill 
säga att han med en v&ldig hammare inslog spik efter 
spik i pannan, kinderna, nSsan, och så vidare. Till 
heder fOr pariser publiken bör jag tillägga, att dylike 
antikvarier Frän en räare lid, såsom han och de flesta 
djurpiname, tycktea göra en klen marknad och beundradea 
blott af drfiggen bland folkhopen. 

En hel mängd underbara saker utbasunerades För 
den som ville mot två aous krypa in bakom Förhängena. 
Man hade att välja mellan Sebastopol, pdessa, Bomar- 
sund och Sveaborg. Det var allt marionetter, och somliga 
rätt inventiösa. Man sfig sjön, landskapet, fästningarna. 
Arméer af Fem eller sex tum höga soldater marscherade 
fram och äter, afsköto sina gevär, stupade för kanon- 
elden, slogos ursinnigt och lupo till storma. Slutet var 
naturligtvis alltid en seger för franska vapnen, bestående 
däri att Fästningen sprang i luften under åskådames starka 
applåder och bravorop. 

Bakom ett föihänge soF en somnambul, som mot 
särskild betalning Förutsade otroliga ting. Bakom ett 
annat visades Les merveilles du siécle, en medelmåttig 
panorama. Bakom ett tredje fick man se »Brasiliens 
mysterier* — urskogar, jätteormar och halfnakna negrer. 
Bakom ett fjärde skulle man Få se »sin hustrus porträtt*, 
eller, om man fann detta För litet beundran svärdt, >aiQ 
fästmös*, *sin älskarinnas». Hvem ville ej gärna betala 
2^ kopek för någonting så intressant? Man fick också 
ganska riktigt titta i en lång kikare och se en hop figurer 
af bSttre och sämre sort, och när man ledsnade, som 
skedde ganska snart, så förklarade man naturligtvis att 
man sett bvad man önskade. Dessa charlataner hade en 
obegripelig kontenans och en kvickhet till svar pä alla 
invändningar. 



hyCoogle 



FOLKFESTERNA DEN IS JUNI I SES 171 

Någia bland koDslmakame hade bSttre att bjuda 
p&. Dfii var en Bom fOrevieade och förklarade med 
verklig talang en topografiak plan af Sebastopol, jag vill 
minnae i vax. En annan hade utatftllt pä fSltet en 
mäktig elektricitets maskin och an&t&llde experimenter, som 
ganska vSl försvarat sin plats i en lärosal. En cirkel- 
rund bariier af pålar och linor var lillråckhg att hälla 
den täta människomassan pä nödig distans. 

Gick man förbi de ändlösa raderna af smä butiker 
uti alléerna, sä hade man tusen saker alt välja pä. »Kine- 
siska ruletter* funnos där vid hvart tionde steg. Pä en 
stor bricka voro en mängd granna porsliner pä det mest 
lockande sätt uppstaplade. Brickan var rörlig, och mot 
tvä sous fick man svänga den ett bvarf omkring. Rakade 
dä den lilla stälfjädern, som skrapade mot sidogallret af 
brickan, stanna framför en bredvid atäende pjes, sä vann 
man den: än en blomstervas, än en cigarrkopp, Sn ett 
par vackra koppar; men de stora förgyllda kannorna 
stodo midtpä som skäderfitter och hade v&l statt där oät- 
komliga i tidemas tider. Detta slags lotteri var mycket 
i smaken och varierades pä otaliga sätt. An bjöds man 
att vinna portmonnäer, pennknifvar och cigarrfodraler, 
än dosor med konfekt, än peppar- och mandelkakor, än 
maccBToni, än frukter, ja till oeh med gryn och grön- 
saker kunde lyckan där beskära sina gunstlingar. De 
goda herrar och damer parisare af bourgeoisin hade häi 
ingen brist pä delikata varor att stilla hunger och törst. 
Utom vanliga saker, såsom kaffe, te, chokolad, sorbet, 
absint, likörer, viner, öl — ölet har, till alla vinhandlares 
förtviflan, otroligt tilltagit under kejsaretiden — funnos 
bär frukter af alla tänkbara slag, konditorisaker af det 
mest förföriska utseende, varma våSlor, som gräddades 
pä stället i små, enkom medförda järnugnar, kall och 

DigwerihyGOO^Ie 



179 SÖDEHOM ÖSTERSJÖN 

varm mal, med elt ord allt, utom — bräDnvin. En nordbo, 
Bom velat bit medföra siti hemlands oaeder, skulle ha 
råkat i förtviQan, tf i hela Paris är det icke möjligt att 
få en sup. Hvilken mSrkvärdig brist i civilisationens 
hufvudstad — ifall man icke hellre vill såga: hvilket 
ofanteligt företräde I 

På alla sidor knallade skott. Utan Ur au pistolei, 
eller målskjutningar, £r hir en folkfest omöjlig. Jag r&k- 
nade några och fyralio enkom för aådant inrfitlade batiker 
ä två Boua skottet. Högsta vunna pointen medförde ett 
litet premium ; träffades närmaale ringar i måltaQan, fick 
man skjuta gratis engång till, och jag såg dem som, 
till butikens stora förtret, trfiffade den ena pointen efter 
den andra. Äfven faklmäatare hade här sina butiker; 
det både hördes och syntes att man var bland ett kri- 
giskt folk. 

Del toge icke slut, om jag ville beskrifva alla upp- 
finningar af det franska snillet i rolighetsväg. Här voro 
karuseller, vippgungor och rutscbbanor på järnvägar, så 
inrättade, alt man icke blott åkte nedåt och uppåt, rakt 
fram eller i haltcirkel, utan ännu därtill under farten 
snurrade omkring. Barn och unga Qickor voro där de 
tappraste. Ett mycket omtyckt nöje var också att låta 
väga sig. Det gick flinkt. Man satte sig i en liten stol 
beklädd med rödt aammet, och en minut dSrefter fick 
man en liten tryckt sedel med ifylld sifflra för sin persons 
vikt och betydelse här i världen alldeles på hårsmån. 

Den stora illuminationen, som begynte klockan half 
nio på aftonen, utgjorde bokstafligen festernas glans- 
punkt. Det kan vara nog om jag säger dig, att Paris, 
som likväl sett något förut i ståt och prakt, aldrig hade 
sett dess like föir. Där voro brinnande slott, kaskader 
af eld, örnar och namnchiSer, buketter af trettiotnsen 



hyCoo^le 



FOLKFESTERNA DES IB JUNI 1866 173 

stjämraketer, pfi en gäng stigande mot den dunkla afton- 
himmeleD. Frfin Tuileriernas fönster hade man framfSr 
sig hela den långa sträckan öFver Elyseiska fSllen till 
triumfhigen, garnerad med tredubbla girlander af färgade 
eldar på båda sidor och uppfylld af en oöfverskådelig 
männiakoskara. Tre af mina bekanta klefvo Inrvie på 
hvarandras axlar och förskaffade sig därmed en utsikt, 
ensam i sitt slag, medan man på alla tillgängliga punkter 
Bchackrade med stolar. Jag skall nästa gäng berätta dig 
en liten episod, som är på sitt sått betecknande: en 
revolution in nuce, ett litet stycke émeute, som alltid 
hSr till saken när man i Paris skall ha rikligt roligt. 



hyGoo^le 



33. En émeute vid Pont des Invalides. 

Fråga dem, hvilka 6det [6rt till Paris åren 1830, 1832, 
1848 i Februari och Juni, 1861 i December, med 
flere märkvärdiga tillfällen — fråga dem om de stora 
striderna, där välden fallit och välden uppstått i blod, 
fSr att åter falla och äter uppstå i Ödenas kretsgång. 
Det uppträde jag bevittnade ansågs knappt förljena ett par 
rader i tidningarna såsom ett incident sans suites, men 
var at ett eget intresse för främlingen såsom en vallning 
af samma våg, hvilken bortsopat troner och dynastier. 
Den 15 Juni vid mörkningen begynte de hundra- 
tusen, hvilka ännu befunne sig uti Invalidesplanadema, 
strömma öfver mot högra Seinestranden, för att uppnå 
Place de la Concorde, därifrån man hade den bästa ut- 
sikten af det stora fyrverkeriet. För att komma dit, 
måste man passera Invalidbron, såframt man icke ville 
göra en lång, kanske omöjlig omväg till vänster öfver 
Pont d'Iéna. Nu begaf det sig emellertid, att när folk- 
strömmen i allt tätare massor vältrade fram mot bron, 
befanns den stängd af två kompaniet linietrupper — ett 
nödvändigt försiktighetsmått. Ty emedan Pont des In- 
valides tillika erbjöd en mycket förmånlig plats för att 
se fyrverkeriet, så skulle först så många som möjligt ha 
stannat där och stoppat passagen ; de Öfriga skulle ha trångt 

DigwerihyGOO^Ie 



BN ÉMEUTE VID PONT DSS INVAI,IDES 175 

pi, och en musaker hade knappt kunnat undvikas. Detta 
hade man fCrutsett, och jag bfir upprepa, att den franska 
polisen vid alla eådana tillfällen fir ytterst klok och raksam. 

Hvad var att göra? Jag tog mitt parti, kl&ttrade 
jämte en hop «ndra på stenbarrieren mot floden, fick godt 
ryggstöd mot yttersta bropelaren och s&g från denna stånd- 
punkt fyrverkeriet frfln sidan och folkmassan öfver axlama. 

Denna fCrmån vunno blott de tidigast ditkomne. 
Hela den öfriga täta hopen sammanpackades på kajen 
närmast barrieren och bron; och emedan nya skaror, 
oktmnige om hindret, oupphörligt trängde p&, blef träng- 
seln pä denna punkt förfärlig. 

Man måste ha varit med vid ett dylikt tillfälle, för 
att göra sig ett begrepp om hvad det vill säga att in- 
packas i en sådan råttfälla. Den arm man säakl kan 
icke åter lyftas ; den arm man höjt kan icke åter sänkas. 
Bröst mot bröst, rygg mot rygg, blir man viljelös in- 
klämd mellan de närmast stående, ur stånd att göra en 
rörelse utom den man får genom yttre påtryckning, nästan 
ur stånd att andas och lyckligtvis äfven ur stånd att falla, 
ty då vore man förlorad. I en sådan situation, när den 
hannit sin höjd, finns intet förbarmande, ingen konsideia- 
tion för ålder eller kön ; hvar och en har f allt upp med 
att sköta sig själf, och själfbevarandets instinkt, som är 
den mänskliga egoismens innersta rot, gör hvarje Öra 
doft och hvarje hjärta känslolöst. Den som engång npp- 
lefvat något dylikt, förundrar sig icke mer öfver den 
skoningslösa grymhet, med bvilken de starkaste och råaste 
vid eldsvådor i teatrar klättrat öfver de öfrigas hufvuden, 
obekymrade om att deras egen räddning kanske kostat 
tjugu svagare lifvet. 

Så långt kom det väl icke här, dock kanske mer af 
en lycklig tillfällighet än genom auktoriteternas förtjänst. 



hyCoo^le 



176 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Det vådligaste var att se de mfinga kvinnor och smä 
bara, eom råkade in uti trängseln. Lyckligtvis funno 
de ett beskydd i den ridderlighet, som icke fSmekar sig 
ena hos den simplaste frBnsman. Innan trSngselo ännu 
biet för stark, placerades de klenaste och svagaste i 
sSkerhet på barrieren, där pojkar och mfinglerskor svär- 
jande måste lämna plats. De små barnen npplyftades 
p& arbelaraes axlar, där de tillika kunde förträffeligt se 
fyrverkeriet. Folkmassan, på det saltet gamerad ötverst 
med barn i brokiga bluser och hattar, liknade en tät 
mSrk häck fifveisållad med blommor. 

Genast i början blef något missnöje, när passagen 
var stängd, och det växte alltmera, när de främste emot 
sin vilja trängdes framåt emot militäiens gevärskolfvar. 

— Huru I Man stänger bron I Man nekar oss passera! 
Messieurs, man vill väl icke lata trampa ihjäl oss I Mes- 
sieurs, voici des dames! här äro damer (detta ord ir en 
trollformel, som intet franskt hjärta anses kunna emotstå)! 
Ni kan icke neka madame och hennes barn att passera! . . . 

Men soldaterne, lydige sina order, fortforo att spärra 
vägen och nöjde sig med att hOlligt upprepa: 

— Imposslble, messieurs! Gest interdit, det är för- 
bjudet. 

— Mais ar>ancet donc! avancei! Ijödo otåliga roster 
frän de yttre hoparna bakom, ty de lysande eldgirlanderna 
långs Elyseiska fälten pä motsatta flodstranden begynte 
alltmera locka hopon ditöfver. 

— Ne pousset pas, messieura! ropade soldaleo, 
som stod mig närmast vid bropelaren, ty massorna trängde 
allt starkare på och han hade fullt arbete att försvara 
sin post. Ett apelsinskal, slungadt af öfvad hand midti 
hans penna, var hopens svar. Han fördrog det likväl 
med berömligt tålamod. 



hyGoo>^lc 



EN ÉMEUTE VID PONT DES INVALIDES 177 

Då blef man var^e två frunlimmer, eom passerade 
frän v&r sida den klart upplysta toma bron, eskorterade 
af en officer. Detta var oförsiktigt, ty ingenting retar b& 
mycket, aom ett fOretrfide beviljadt ät nftgra och nekadt 
åt andra. Ett starkt sorl uppstod. Vlä des dames sur 
le pont! Avancet! Acancet! Och i samma Ögonblick 
fidg en skur af apelsinskal, plommon och småstenar &ån 
hopen emot soldaternes hufvuden. Pariser gaminerne ha 
mest alltid något slags artilleri i fickorna. Man vet ej när 
del kan behöfvas. 

Nu blefvo kolfvarna, efter att ha utdelat tämligen 
duktiga puffar, obrukbara. Befälhafvande officeren kom- 
menderade: fäll bajonett! 

Detta magiska ord, välbekant sedan forna gatstrider, 
förfelade icke sitt intryck på massorna. De främste 
ryggade ovillkorligt tillbaka, oaktadt den täta muren 
bakom dem. Dfir uppstod plötsligen ett mellanrum mellan 
blusernes brCst och bajoneltspetsama, likväl icke bredare 
än en armslängd. Några bland barnen bOrjade gråta. 

Om i detta ögonblick ett af dessa ord blifvit ut- 
alungadt bland hopen, bvilka likt brandfacklor sälta alla 
eldfängda ämnen i låga — om en enda stämma ropat 
mce la république! eller hellre, om man funnit ett nytt ord 
i stället för detta redan något förslitna — ty nästa revolu- 
tion behöfver ett nytt ord, och för ett nytt ord går frans- 
mannen i elden — vete himlen hvad som då varit att 
skåda från bropelaien vid Pont des Invalides. Men tiden 
var icke mogen, och detta enda ord uteblef. 

Tidningarna kunde säga: incident sans suites. 

Bajonetterna blänkte i det tilltagande eldskenet. 
Effekten af deras vältalighet räckte likväl ej länge. 
Ropen avances! och å bas la ligne! begynte ånyo, 
stenar af större dimensioner kommo här och där susande 

13. — Keaebr. o. hågk. 

DigwerihyGOO^Ie 



178 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

öfver hopen och nedföllo plaskande i floden. Ett aflångt 
ffiremU hven genom luften och träffade bropelaren; det 
var en promenadkäpp af det slag som man nysa begagnat 
till att fftnga fallakärmama och kriatningskonfekten. Ät- 
akilliga kaatvapen af outredd beskaffenhet — jag tror 
det var afbrutna paraply kry ekor — nedalogo bland sol- 
dalerne, som till ntaeendet bibehöllo ett orubbeligt lagn, 
men retades af det förnyade ropet ä baa la ligne! Jag 
hörde de närmast aliende svära mellan tänderna. 

Är 1848 den 23 Februari rid samma tid på aftonen 
hände sig att en atdelning af fjortonde linieregementet 
falide bajonett mot en stoj ande folkhop vid utrikea- 
miniatems hotel. Pä ena sidan litet stoj, på andra sidan 
litet hot, man mente troligen ej värre in aå, men laf 
misstag* föll där ett skott, befälhafvande officeren kom- 
menderade fyil sextio personer stupade, revolutionen 
flammade upp, konungadömel föll och republiken tågade in. 

Men dessa folkvågor, lika lätta som oroliga, behSfva 
endast ett vindkast f0r att afledaa i nya riktningar. Her 
än ett upplopp har blifvit besegradt af en regnskur. 
Denna gång var det fyrverkeriet. Raketerna begynte 
fräsa, eldhjulen spraka, explosionerna dåna. Alla blickar 
vände sig ditåt, militären var glömd, émeuten förbi. När 
man åter ihågkom hvarandra, var passagen fri öfver 
bron, likväl så att folkhopen först slapp öfver från 
högra stranden. Hela massan på vänstra stranden fick 
vänta ännu en kvart till straff för sin uppstudsighet. 

Bajonetterna voro försvunna. Folkströmmen sking- 
rades åt alla håll i den omätliga staden. Allt var lugnt. 
Napoleonidemes stjärna stod ännu i zenit af sin glans. 



hyGooglc 



34. Jardln des plantes och kungstigern. 

Jardin des ptantes, grundlagd fir 1628 af Ludvig Xll[, 
har det rykte om sig att Sga de rikaste natural- 
historiaka Bamlingar i hela vSrlden. Det ftr möjligt att 
den Ofverträffaa i enstaka branscher af London och andra 
orter; men sanningsenligt kan jag fOrsäkra dig, att värt 
8& kallade stora museam och Cfriga samlingar i Helsing- 
fors, hvilkas värde föt vår ort jag visst icke därför vill 
fOrrioga, ej kunaa gifva n&gon föreställning om dessa 
andlösa salar och drifhus, där ett Syktigt besök är Itkaaä 
tröttande, som ett noggrant betraktande är Iftrorikt. 
Nästan samma intryck göia institutet och kejserliga biblio- 
teket vid Roe Richelieu. Främlingen kan icke gä genom 
dessa salar utan en suck öEver tidens knappa mått — 
öfver kortheten af ett människoJif, som jagar tanken 
förbi dessa anade skatter med Tantali törst. 

Dessa museer, dessa drifhus och långa rader af säll- 
synta växter i det fria hafva något mycket enformigt för 
öfverblicken. Allt är där detalj ; det hela ligger där utom 
åskådningen och inom vetenskapen. Man märker genast, 
att dessa studier, så ytterligt detaljerade, kräfva en hel 
lefnad. Men emedan hvarje fält inom vetenskapen är så 
begränsadt, blir det också drifvet med ytterlig noggrannhet. 
Vår landsman doktor William Nyländer arbetar två till fyra 

DigwerihyGOO^Ie 



180 sdDEROM ÖSTERSJÖN 

timmar om dagen i Jardin dea plantes och har vunnit ao- 
aeende som auktoritet i en bransch af botaniken, nämligen 
tör lafrarna. I kulturländerna g6r vetenskapen ungefär som 
handeln: den sorterar sig i detaljer. Jag pftminner mig en 
bntik vid Rue de TEcole de médecine; den hade ock sitt 
fack, men det lär ingen hos oss göra efter. Den handlade 
med benrangel, knotor och d&dskellar; det var dess lofliga 
trafik, och någon annan vara stod ej all ffis i den butiken. 

Men för att återkomma till Jardin des plantas, s& 
Sr det icke botaniken ensam, som lefcer där för äakädaren, 
ntan än mera zoologin. Hvarje kvarter har sina invänare, 
stängda under bar himmel inom ett galler, afpassadt efter 
deras storlek och vighet. Häc promenerade inom sitt 
galler hjorten, där giraffen; här zebran, där baffeln; här 
kamelen, där noshörningen; sex eller sju bjOmar bodde 
i öppna h&lor och ställde sig pfi baktassarna att tigga 
bröd af de kringståends. Elefanten, som dock hade eget 
hns, ansåg sig ej fOr god alt utsträcka pä tiggeri sin 
Ifinga snabel öfver staketet. Flodhästen vältrade sin tröga 
oformliga bruna massa i en enkom för honom inrättad 
damm och lufsade ovigt upp, när väktaren kallade honom 
till måltiden. Jag hör tillägga, att bagare hade här sina 
butiker ensamt på spekulation att sälja bröd ät dem 
som ville traktera djuren. Fåglar och apor af alla slag 
bodde, allt under fri himmel, i stora järnburar; de små 
amflbiema höllos i enkom inrättade lådor; den stora nil- 
krokodilen vältrade sig i en läng låda, uppfylld med 
ljumt vatten, och hväste åt hvar och en som nalkades 
honom. Boa constrictor dvaldes uti ett dylikt fängelse. 

Allt detta förglömde man likväl vid anblicken af de 
vildaste rofdjuren. Ofverinteodent«n fprofesseur Fad- 
ministrateur) hade artigheten att, jämte inträdeakort till 
museerna, äfven lämna mig ett til] vilddjuren. Jag 

DigwerihyGOO^Ie 



JARDIN DES PLAHTES OCH KUNGSTIGERN 181 

Onakar att du och din misse varit tilistides, nfir de 
ston kattorna &to; där fSrsIog icke ett mOBa. 1 Jardin 
dea plantes funnoa för närvaiande omkring aex lejon, 
fyra tigrar, (re leoparder, (re pantrar, en hop hyenor 
och scbakaler. Haf respekt ffir din miasea anor, Betly, 
ty alla, utom de två aiatnSmnda, tillhörde kaltsläktet. 

Dessa djnr voro af mycket olika lynne. TrlUdomen 
hade förnedrat somlige af de starka; de aågo dystra, 
slafviaka och ruggiga ut. Vargarna till exempel voro de 
eländigaste vai^ar man kan tfinka sig. Andra bland vild- 
djuren hade ftnnn helt nyligen jagat i skogarna och ännu 
icke lärt sig fina pariaer seder. Jnst dessa bestar voro 
favoriter för åskädame. Förfiningen tycker alllid om att 
se framför sig ett stycke ödemark, och dessutom ilakar 
fransmannen allt slags lejonlynne. Hvilka artigheter man 
sade det stora nnmidiska lejonet, som knappt bevärdigade 
hela den brokiga samlingen atanföre med en likgiltig 
blicki Det föll ingen in att r9cka öknens konung ett 
bröd; det fir också förbjudet. Det fir blod björnar som 
matas med nädegåfvor. 

Men ingen af alla dessa bestar kunde dock mäta 
sig med den atolta bengaliska kungstigern. Han hade 
först nyligen blifvit h&mtad fiån Ganges' stränder; han 
var hög som en mindre häst, men Iftngre, i sin fulla 
styrka och vildhet, skönt randad i gult och svart, för 
resten till hela sin skapnad och sina fasoner en ofanlelig 
vildkatt. Jag bekänner uppriktigt att jag icke velat möta 
honom en afton i skogen. Hans gulgröna ögon brunno 
i dyster glans och genomborrade åakådaren, han var en 
Nero och mer än en Nero, ty han var blodtörstig, men 
icke feg. Och därför beundrade fransmännen honom. 

Hvarje djur hade dubbla burar, en ytlre mot träd- 
gården och äakådarae, en inre mot en träng korridor åt 



hyCoo^le 



188 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

roenagerigfirden. Mellan bftda bärarna var en fallucka, 
och när djnret var i den ena, städades den andra. Men 
till inre buren kom man blott med särskild tillstånds- 
biljett, och med en afidan biel jag i tillfälle att ae djuren 
erhålla sin fOda klockan tre e. m. M. Mathieu, djnr- 
vaklaren, hade lagt ät hvar och en dess portion i de inre 
burarna, och så öppnades falJuckoraa. Djuren rusade 
ut och kastade sig med glupskhet öfver köttatyckena. 
Det var äter kattens hukande språng, hennes gnistrande 
Ögon, när hon ser sig omkring, om någon vill rycka 
hennes rof ifrån henne. En af fransmännen — vi voro 
blott fem eller sex därione — stack då spetaen af sin 
paraply mot det nuroidiska lejonet. Jag glömmer icke 
det raseri, som därvid intog skogens stolle beherskare. 
Lejonet hukade sig ned med ett doft rytande och tog 
med ens ett spräng emot gallret, sä att det knakade 
i jamstångema — därefter drog det sig i vanmäktigt 
raseri tillbaka, fattade köttstycket mellan framtassama 
och betraktade oss, men ät icke en bit, innan vi af- 
lägsnat oss. 

Kungstigem höide lejonets rytande; det är bekant 
att alla djur, från de minsta lill de största, darra vid 
detta ljud. Den stolta gnla katten blef orolig, grep kött- 
stycket mellan sina hvita spetsiga tänder och tassade tre 
eller fyra slag kring buren, betraktande oss med elds- 
ögon. Fransmannen höjde åter sin paraply — tigern 
stannade; hans långa murrhår drogos uppåt öronen bakåt, 
hufvudet sänktes, ryggen buktades, klorna indrogos och 
utsträcktes ånyo — fransmannen sänkte sin paraply, och 
däri gjorde han rätt. 



hyGooglc 



35. Den moderna operan. 

JBg Ofvei^år till Digra akildriDgar fr&n konstens område, 
och närmast teatrarna. GaDska ringa Sr den erfaren- 
het man hinner samla pä ilande veckor och månader, 
men den f&r en betydelse därigenom att mycket till 
hälften anadt klarnar därefter, myckel på afatånd skim- 
rande upplöser sig i en fåfSngelig dunat och däremot 
mycket, aom man förut förbisett eller föi^ätit, tränger 
sig då uti förgrunden med sanningens enkla, flärdlösa, 
oemotståndliga makt. 

Jag ville se denna opera till exempel, som i våra 
dagar gör anspråk appå att vara scenens yppersta blomma 
och till hvilken vi alla skattat vår gärd af hyllning, det 
vare sig i Petersburgs gyllene loger eller pä de tarfliga 
bänkarna af Helsingfors teaterhus. Jag ville se henne i 
sin högsta utveckling, i hela den prakt som den rådande 
smaken slösat nppä henne, för att derefter bedöma, om 
Richard Wagner sagt sant, då han kallat denna konst- 
genre >ein Irrtbum*, en förvillelse. Jag ville höra hvad 
det i våra dagar blifnt af Glucks, Mozarts, Cherubinia, 
Boieldieus, Méhuls, Webers, Rosainia älsklingakonst, för 
att dfirefter kunna med någon klarhet fatta, om denna 
konslgenre ännu hade något berättigande och någon 
framtid. Mången hade sagt mig, att italienska operan i 

DigwerihyGOO^Ie 



184 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Petergbui^ uli prakt och talanger stod frftmsl och alt 
berliner operan, för att icke tala om San Carlo och La 
Scata, i flera hänseenden kunde mäta sig med, kanske 
öfverträSa den parisiska; det är möjligt. Men scenen är 
endast ena hälften af all dramatisk konst; publiken är 
den andra, och jag tänker att en sä bildad, en sfl spirituell 
teaterpnblik som den parisiska fOrgäfves lärer sökas 
åtminstone på denna sidan om Alperna. En brist &r 
emellertid sä vftsentelig, att den ej bCr förtigas. Jag har 
ej hört eller sett den italienska operan i Paris ; den hade 
nu, ensam bland alla teatrar, sommarferier. Jag hörde 
blott deas förnämsta medlemmar sjunga på en konsert 
för de öfversvämmade. Ställer man det muaikaliska in- 
tresset främst, sä var det likväl någon ersättning. 

Det låter väl kosteligt att se en opera, men det är 
likväl så. Denna konstgenre har steg för steg sjunkit 
så djupt, att ögonens lus{ efter hand kommit att blifva 
den främsta som efterflkas. 

Operan begynte i sjuttonde seklet vid några italienska 
potentaters yppiga hof, där man icke mera fann behag 
uti Palestrinas kyrkomusik. Man uppfann då ett stycke 
musik, som kallades aria och som från början icke var 
annat Sn en med diverse grannlåter utstyrd och till- 
konstlad folkvisa. Under denna aria lade man, för bättre 
effekts skull, dramatiska motiver; därefter lånade man 
recitativet från kyrkomusiken, som af ålder begagnat 
det, och slutligen fulländade man den musikaliska ut- 
styrseln med den flerstämmiga sången, med kören, snart 
också melodramen. De store mästarne funno bär ett 
tacksamt fält, både för motivernas rikedom och för det 
mäktigare musikaliska intryck, som därmed åstadkoms. 
Hen det dramatiska underlaget, texten, var från början 
en bisak och blef ej heller nSgonting annat. Mozait 



hyCoo^le 



DEN MODERNA OPERAN 165 

skref hell obekymrad ain skCnasle musik till texter som 
efter omsländighetema voro l&ttfärdiga elier pedantiska, 
allenast de voro musikaliskt tacksamma. Kn Schikaneder 
kom mycket ofdrvarandeB jämte honom till odödligheten. 
Texlförfatlaren b I ef ingen ting annat fin kompositörena 
verktyg, som ofta pä bestälining hopsatte det eller det, 
ofta fick lappa, Btympa eller akarfva det redan hopsatta; 
och det bäsla man kan sSga om de bästa operatexter är 
att de, jämte musikalisk ulfdrbarhet,/örsrar/i^^ appfylla 
de poetiska, de dramatiska fordringarna. 

I denna onaturliga genre, som ville gifva en nöd- 
vändigtvis lyrisk produkt e(t dramatiskt berättigande, läg 
redan frän bOrjan fröet till dess förfall. Den förnedrande 
beljentroll, som poesien däruti har spelat i förhållande 
lill musiken, bar grymt hSmnat sig på musiken själf, 
och gången af denna nemesis är lärorik att betrakta. 
Sången gjorde början och tillmätte sig att mästra kom- 
positionen. Det lyckades v&l Gluck att för en tid stäfja 
dessa anspråk, och jag vill icke påstå att de store mäslarne 
alltid böjt sig för sångares och primadonnors pretentioner, 
men det bände också dem ofta att de skrefvo sina arior 
enkom för den eller den rösten — således för ett ända- 
mål utom det skönas eget — och de mindre herrarne 
voro och förblefvo ödmjuke tjenare för dylika nycker, 
hvilka ytterligare gjorde sitt till att tyrannisera textför- 
fatlaren. Delta mästrande från scenen kunde Snnu för- 
svaras ur musikaliska synpunkter, likasom operans böjelse 
att Ödmjuka sig för instrumenterna, att slå an med 
kolossala effekter ät detta häll. Men allteftersom klyftan 
mellan operans anspråk och dess verkliga dramatiska 
halt blef tydligare, måste man söka att, om icke fylla, 
åtminstone bortblanda denna stora lacka, och så till- 
kom baletten. Kompositören hade kujonerat poeten; 



hyCoo^le 



186 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

primadonnan hade kujonerat kompositören; nu blef det 
dansösen aom i xin tur kujonerade primadonnan och 
tilldrog sig allaa blickar. Och det stannade icke därvid, 
det gick ftnno ett steg ned&t, så att dekorationens prakt, 
kostymemas lyx blef en hufvudsak, hTarigenom ändtligea 
sjilfva dansQseu blef kujonerad af dekorationsmälaren och 
regissören. Redan i de musikaliska mästerverken Troll- 
flöjten, Don Juan och Friskytten begynner detta v&djande 
till ögonens lust blifva märkbsrt, men det etSfjas ännu 
där af musikens lyftning och snille. För efterföljame 
blef exemplet desto förderfligare. >Proteten> till exempel, 
hvem talar där om musiken? Nej, skridskoåkningen, 
den uppgående solen, se där det mest fängslande intresset 
af denna stora opera, som ses, detta kolossala lappverk, 
som i sin tur blifvit öfverträffadt af HaEévys »Eviga jude», 
där operan ändteligen kommit därhän att undfägna teater- 
kikarne med yttersta domen. 

Man må, om man så vill, lämna poesin därhän 
och förgäta alla fuskverk och alla orimligheter, som i 
dess namn och i dess dräkt ha gifvit sig nt att för- 
herrliga den moderna operan. Men man måste bekänna, 
att slutligen äfven musiken kommit att spela däruti en 
slät figur. Och ehuru den onekligen frambragt och ännu 
understundom i Meyerbeers, Aubera, Verdis — jag vore 
frestad att tillägga Pacii — nya operor frambringar 
enskilda, än lysande, än rörande effekter, så bli kom- 
positionens halt och totalintrycket oftast sådana, att 
man lyssnar pä någon aria eller duett, gnolar den på sin 
kammare, arrangerar den för piano eller positiver, gör dfiraf 
polkor eller transäser, men konstnjulningen af det hela, 
musikeffekten i stort — ja den går in genom ena örat och 
ut genom det andra, och behållna resten blir ett kolossalt 
skrammel, hvari enstaka reminiscenser sparsamt uppdyka. 



hyGoo>^lc 



DEN MODERNA OPERAN 187 

Behöfver jag nftmna bevia härpå? Du kan gnna 
dem i Petersburg, Berlin, Stockholm, öfrerallt, likasA 
väl som i Parts. Jag vill endast omtala det första in- 
trycket. Man gaf Verdis >Sicilian3ka aftODsfing» på stora 
operan, ett slipprigt ämne för en pariserpublik, ty det är 
national hamn den, som massakrerar franamän. Allting är 
stålldt pfi apetsen, som den italienska passionen vill ha 
det: här äro kärlek och hat, svartsjuka, fanatism, dolkar 
och blod. Publiken är emellertid ganska lugn, applåderat 
här och där en vacker drill, och när det gäller något 
räll rysligt, låter man hämta en glace eller skalar en 
apelsin. En adertonårig debutant, mademoiselle Moreau- 
Sainti, italienska, uppträder för första gången: lorgnetter 
och kikare i liflig rörelse 1 Hon har en briljant figur, 
sjanger excellent, klakörerne äro ock på ain plats — 
denna infama liga, aom nedsmutsar med sin besoldade 
förljnsning fifven det mest rättmätiga bifall — godt, 
Horeau-Sainti får en stark applåd, en applåd af kännare, 
och det betyder något; hennes lycka är gjord, alla tala 
om henne, om stycket bekymrar sig ingen, på ain 
hOjd den oerfarne nordbon, som dock vill höra huru 
man sjanger ihop ett blodbad. I andra akten öfver- 
raskas man af en tarantella; charmant, hvem bryr sig 
dåmera om aftonsången! Kommer så alycket till tredje 
akten; det är redan så långt gånget, att man i hvarje 
ögonblick väntar signal till nederlaget. Msn nej, den 
unga prinaesaan i stycket intrader med sina hofdamer, 
sätter sig helt lugn och förklarar att hon vill se en 
balett. Och balett blir det midt under hateta och hämndens 
hotelser, en ganska försvarlig balett, aom räcker en god 
halftimme och vål kunnat stå sitt eget kast, utan all 
aftonaång. Den heter >Äratidema> och är verkligen rätt 
vacker. Man ser den frusna Vintern med åtla bepälsade 

DigwerihyGOO^Ie 



188 SÖDEROM ÖSTERSJÖM 

genier duisuide vinna sig kring en eldbrasa, som upp- 
flunmar or golfvet- Direfler kommer Viren, nedsTSfvancte 
Mm taket på en gnidsky och ongifven af zeBrer, som 
räU behSndigt flyga Afver scenen. Våren vidrSr marken 
med sina tåspetsar, och för hvarje g&ng Dppspirar där 
en ros nti hennes spår. Sommaren kommer; kring henne 
nppspirar, man vet ej hnni, en hög rosenhäck; hon 
dansar med sina genier och försvinner. Rätt som det 
är, uppväxer nr marken ett helt skördefält ; det är HSsteo 
och dess genier som göra sina lätta piruetter 6fver sädes- 
axen. Ännu en briljant tablå på tåspetsarna, skfirden 
fttravinner. Hösten med den, och balelten är slut. 

Jag upprepar, allt detta är ganska vackert, men hvad 
hade det väl att göra med sicilianska aftonsången? Också, 
när Procida, Gny de Honlfort och det öfriga sällskapet 
strax därpå uppträda och återtaga styckets afbrutna trådar 
med samma ursinniga hal och hämnd som förut, före- 
kommer det Bom ett löjligt godmorgon yxskaft — det 
dramatiska intresset är totalt niineradt, och det musi- 
kaliska bar fått en ohjälpelig knäck. Men hvad är det 
vidare? Sådana äro de alla, >lapp på lapp och ingen 
sÖm>, som det heter i gåtan. I Hugenotteme till exempel 
aer man alldeles samma sceniska nonsens. 

Och likväl, jag ville förlåta operan allt det orimliga, 
Härdfulla, konstnärligt falska och skefva, som den bragt 
öfver liljorna, för det myckna sköna, som den därjämte 
skänkt oss — ty hvem skulle väl därför önska, alt Troll- 
flöjten, Figaroa bröllop. Don Joan, Wilhelm Tell, Fri- 
skytten, Den stumma, Hvita fmn, Joseph i Egypten, Martha, 
Kobert och så många andra nu vore oskrifna? — jag ville 
förlåla don all vansklighet, om någon kände bevisa, att 
sådant icke hör dess väsende till, atan Sr ett tillfälligt 
ogril», som åter kan bortrensas och åter gifva oss bilden 



hyCoogle 



DEN MODERNA OPERAN 189 

ren. Men jag fraktar, stt i ajälfva dess väsende ligger 
en inre osanning, nämligen just den som uttalas af 
Wagner e&som grundtanke för hans ir 1852 utgifna 
skrift sOper und Drama*: »Die Oper iat ein Irrthum, 
denn in diesem Kunstgenre ist ein Mittel dea Ausdruckes 
(die Muaik) zam Zweck, der Zweck aber (daa Drama) 
zum Mittel gemacht*'. Sfi visst som konstens innersta 
väsen är frihet, så visat kan heller ingen konstart oslraf!adt 
bruka den andra till ett viljelöst redskap; och skola 
tvenne konster samverka, så mSste de innerligt samman- 
smälta, sfisom ord och musik i en äkta visa. Allraminst 
låter den hfigsta af alla konster, den dramatiska poesin, 
med dess stränga fordringar pä enhet och själfsländighet, 
i längden kujonera sig under tonemas fantastiska nycker, 
och jag tanker att den lid är icke långt borta, när operan 
utspelt sin roll — - likasom troligen allt det konsert- och 
vifta 03 oväsen de som grasserar i våra dagar — och 
lämnat plats för ännu knappt anade konstformer, hvilka 
bättre lyckas i hvarandra upplösa och återförena elemen- 
terna af det sköna, b vad namn de än bära må. 

> >Operan är en förvillelse, ty i denna konstart fir ett 
medel för uttrycket (musiken) gjordt till ändamål och däremot 
ändamålet (dramen) till medel.> 



hyGoo^le 



36. Baletten > Korsaren >. 

Vi ha talat om operao; jag har icke smekt detta 
tidene Bjfilfsv&ldiga och bortskämda barn. Lät oas 
medgifva, om du så vill, att den frambra{(t mycket skönt 
och att den tGr sin tid varit en berättigad, ja en nöd- 
vändig utvecklingstorm; jag tror icke desto mindre att 
dess tid fir förbi, dess atjäma i nedgången, och att den 
burit inom sig från början frOet till sin undergång. 

Jag kunde citera bevis ; onyttig möda, du finner dem 
i m&ngd på alla Europas — jag hade så när sagt Asiens, 
Afrikas, Amerikas och Polynesiens — skådebanor, Öfver- 
allt där ridån gått upp öfver en introduktion och fallit 
ned öfver en final. Du finner dem i tidiga reminiscenser 
från egna barndomsdagar. Mins du Rosainis Tancred till 
exempel på Helsingfors scen (madame Neder, ty partiet 
ligger så högt, att sällan en karl gär ut med det] bura 
han, dinglande med ett svärd som han icke orkade bära, 
sjöng i stallet för att slåss, sjSng omkull Jerusalems 
murar, sjöng ännu de grannaste rulader nir fienden var 
öfver honom och hvar sekund gällde människolif och kan- 
hända hela kristenhetens väl? Minns du Bellinis Romeo, 
huru han, likasä skral i vapenöfningar (Julia Reitmeyer, 
ty där behöfdes åter ett fruntimmer] sjöng ihop aina 
förtviflade beslut, sjöng ihjäl sig, det var hans skyldighet; 

DigwerihyGOOt^le 



BALETTEN >KORSABBM> 191 

däri icke sämre än Edgar i Oonizettis Lucie och s& 
mfinga andra mneibaliska bärsärkar. Det kan likväl 
ännu lata säga sig, men jag bar äfven hSrt Meyerbeers 
Peter den store göra de grannaste löpningar, jag bar 
hört Grétrys Richard Lejonhjärta sjunga mycket rörande 
arior och sentimentala duetter; undra sedan atl mas kan 
sjunga ihop en Bartbolomeinatt och en siciliaoBk afton- 
sång I Jag vill därvid icke fästa mig vid sådana små- 
saker BOm att operakörer och arior gäng efter gång upp- 
repa samma ord, när musiken beböfver det; värre är 
att handlingen vanligen står stilla och sjunger. Detta 
gjorde min vän Greve i lifstiden mycket bekymmer, den 
tiden vi tillsamman skulle göra en opera; vi beslöto då 
att låta bandlingen tala, hvilket jämförelsevis var ett 
klokt beslut, ehuru det båata onekligen år att låta den 
handla. Vår opera blef emellertid, liksom de bekanta 
giftermålen, den bäata opera, emedan den — icke 
blef af. 

Vare det nog sagdt om operans dramatiska halt — 
den musikaliska lämnar jag i sitt värde. Jag ville endast 
tillägga det, att öfverallt där de store mästames musik 
— och bland de mindre till exempel Hérolds färgrika 
glödande Zampa — öfverallt där den har verkligen höjt 
det dramatiska intrycket, så bar det varit som medel, 
och förståndigt begagnadt, är det medlet ett af de mäkti- 
gaste. Men aldrig kan musiken på scenen verkligen 
blifva ändamål, utan att vränga sin uppgift åt sidan; 
den är det vältaligaste uttryck för mänskliga känslor, 
men den skall icke försöka att handla, och erkänner 
man det, så är det på samma gång slut med dess 
dramatiska anspråk. 

Jag kan likväl ej lämna detta fält för så många 
nederlag och så många triumfer ulan att egna några ord 



hyCoo^le 



192 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

åt Operans yngsta dotter och till slut dess tyrann, baletten. 
I stället för reflexioner ville jag här ge dig ett exempel och 
väljer nr hopen etl af de meat lysande, en baleti, som 
åtminstone fir 1856 ansågs vara den yppersta i sin genre,' 
nämligen Korsaren balett-pantomim i tre akter af De Saint 
Georges och Mazilier, musiken af den nyligen aflidne 
kompositören Adam, hvars »Alphydda> och tPostiljon 
fr&D Longjumean* blifvit gifna äfven i Finland. Billigtvis 
åro äfven fyra dekoralionsmålares och en maskinists namn 
utsatta på programraema. Stycket, hvarlill Byron fåft 
släppa till uppränningen, gafs fOrsta gången pfi stora 
operan i Paris den 23 Januari 1856 och har sedan upp- 
lefvat åtminstone femtio representationer. Den nyaste 
stjärnan på samma lampskenehorisont, där Tagtioni, 
Cerrito, Fanny Elsler med flere lyst och slocknat, hette 
na Rosati och hade här hufvudrollen. Att personalen 
icke var obetydlig, finner man af följande specifikation 
på dem som deltogo i första tablån, premierdansörer och 
dansöser oberäknade, nämligen; tolf almeer eller beslöjade 
dansöser; tolf turkinnor; fyra ryssinnor; fyra cirkassiskor; 
fyra italienskor; fyra armeniskor; tre slafhandlare ; sexton 
korsarer; sex slafvinnor {dames esdaoes, som programmet 
högst artigt uttrycker sig); fyra beslöjade damer; åtta 
små morianer; sexton små moresker; elfva negrer; sex 
unga eunuker; fyra köpmän; tio uppköpare; tjugu korsår- 
matroser; summa hundraFyrlioFyra personer corps de 
baltet, utom de tjugutvfi som utförde solopartienta. 

Första akten. En slaEmarknad i Adrianopel. Vackra 
slafvinnor hvila på mattor och divaner, turkar, greker 

■ Och som väl ännu, år 1^1, tyckes bibehållit detta sitt 
rykte, efter den företrädesvis blifvit vald att illustrera Fariser- 
operans galaspektakler för konungen af Bajern och storfursten 
Konstantin. 



hyCoo^le 



BALETrEN »KORSÅREN» 193 

och armenier röka aioa pipor, almeerna danga för dem; 
köpmän utbreda rika ty^ger. En trupp grekiske kordarer 
närmar sig. Deras chef, Conrad, (dansören Segarelli) 
igenkänner pä en balkong den unga judinnan Medora 
(Bosati) och får af henne en selam eller talande bukett, 
som betecknar hennes kärlek. Nu inbäres den rike 
paachan af Cos. Slavhandlaren låter sin förföriaka vara 
dansa (mankundi} tro sig vara i Hamburg) men vid sådant 
är den dåsige paachan van ocb biter icke pä kroken; 
ingenting dnger, den ena är för mager, den andra för 
fet^ Till slut blir han varse Medora och blir naturligtvis 
betagen. Den stackars flickan råkar ha till far en snål 
jude med det ryktbara namnet Uac Laquedem; paschan 
bjuder honom pärlor och guld, kort sagdt, efter något 
prut köper han Medora. Det är likväl lättare sagdt än 
gjordt; korsarerne Sro ju där, de dansa med slafvinnorna; 
rätt som det Sr, bortröfva de hela sällskapet, och Conrad 
tager Medora på sin lott. 

Nu får man i andra tablån se ett lysande >under- 
jordiskt palalsii, där korsarerne hopat alla sina rikedomar. 
Rollerna äro nu ombytta. Conrad är herre här, svarta 
slafvar frambära rökelsekar, ett förhänge går upp, man 
ser Conrad, utsträckt på en tigerhud, röka sin tschibuk 
och Medora vid hans fötter. Öm scen, och fångarne 
från Adrianopel dansa. Medora begär deras frihet, Conrad 
har icke hjärta att neka. Men däraf förgrymmas korsa- 
rerne, där blir revolt, men vid sådant är Conrad äter van, 
revolten kufras, och korsarerne plocka guld och pärlor 
nr den förbluffade Isaks fickor. Emellertid rufvar korsar- 
uhefen Birbanto på hämnd ocb lockar juden att genom 
Medora insöfva Conrad med en fSrgiftad lotusblomma. 
Na blir dir en stor scen, och de sammansvume bort- 
rOfva den förtviflade Medora. 

13. — Eesäir. o. Ii4gk. 

DigwerihyGOO^Ie 



194 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Andra akten för oss till paachans af Cos palats. 
Äter lyx och prakt Öfver all måtta. Seraljens damer komma 
jost ifrån badet, odaliskerna drifva epekfakel med deras 
Argua, en gammal eunuk. Paecbati inträder; eunuken 
beklagar sig, dfir blir aparlakansläxor och dana oaturligtvis. 
I»k kommer och för med aig Medora, paschan fir för- 
IjoBt och öfrerhopar henne med grannlåter. Emellertid 
närmar sig en skara pilgrimer trän Mekka; men desse 
filurer 8ro inga andra än förklädde korearer ocb, kort 
aagdt, de gOra en ny razzia i harem och ftro pi väg 
alt segra, dä förrädaren Birbanto ditför paachans folk, 
koraareme öfvermannaa, och Conrad föres till döden. 

Tredje akten. Conrada öde bör icke oroa dig, h^n 
benidas natarligtvis, och nu skall paachan fira sitt bröllop 
med Medora. Det blir ett genlilt bröllop, ett >dans- 
bröllop*. det kan man tänka aig, men juat i det afgörande 
ögonblicket lillnarrar sig Medora med de mest förfömka 
smekningar paachans dolk, Conrad klifver in genom fönstret, 
och med paschans förhoppningar är det förbi. Pascbar, 
liksom jättar, äro gjorde att offras opp. 

Tredje aktens andra tablå är ett kanske hittills oapp- 
hunnet mästerverk i dekoration och maskineri. Man ser 
elt ändlöst haf, knisadt af lälta vågor. Illusionen är så 
stark, att man tycker sig känna hafsvindarnas fläkt. Ett 
skepp under fulla segel gungar in pä scenen — icke en 
af dessa skrala bfitar, som nfigongång kafva sig fram på 
vftra teatrar, utan ett ganska anständigt skepp, som 
rymmer pä däcket en balett af vidpaas aexlio personer. 
Conrad och Medora segla nu bort till en fristad för dera^ 
kärlek; man ser landet som en smal strimma vid hori: 
sonten; denna glada syn måste firas med en dans af 
korsarer ocb befriade alafvinnor, hvad är naturligare? 
Och dans blir del, men en ganska ovanlig dans, ty en 



hyCoot^le 



BALETTEN »KORSÅREN» 195 

hop figaranter utförs de Elfventyrligasle piruetter i tsckiage 
och mfirBkoi^ar. Det ser emellertid hra ut, och det &r 
blott skada att himlen mulnar och åskan begynner mallra 
(en ganska fSrsvarlig åska, litet buttre än våra spjfill). 
D&r kommer en stormby, vågorna skumma och begynna 
gå hSgre. DanseD lar en ände; manskapet klättrar upp 
och beslår seglen. Stormen tar till, blixtarna fräsa 
(ganska FSrsvarliga blixtar, knappt nog af nikt). Vågorna 
torna sig allt högre. Man skjuter nfidakott. Skeppet 
slungas förfärligt af vågorna. Luften mörknar (den ena 
Sorsridån efter den andra faller mellan scenen och åskå- 
dame). Till slut blir mörkret så tjockt, att man helt 
otydligt ser blott de svarta vågorna, skeppela konturer 
och de hvita figurerna, som springa i oro af och an på 
d&cket. Banditer och slafvinnor, mOdrar och barn ut- 
str&cka föriviflade sina armar. Då hviner genom luften 
en bl&ndande blixt och trSSar fartyget ... det sjunker . . . 
man hör ett doft brak ... en svart våg reser sig betghög 
och begrafver skepp och folk i det dunkla djupet. 

Några ögonblick ser åskådaren framför sig endast 
en mörk natt, och musiken härmar stormens dån och 
vågornas brus. 

Då klarnar luften ånyo (florsridåema upprullas åter, 
den ena efter den andra). Man ser åter det vida hafvet ; 
stormen har lugnat, ovädret gått öfver. På en blank 
och kullrig dyning gungar en planka; på plankan fast- 
håller Conrad Medora. Dyningen kastar dem mot en 
fjärran klippig strand; de uppnå den; Conrad lyckas 
komma pä klippan och upplyftar Medora på sina armar. 
1 detta ögonblick frambryter genom den ännu halfklara 
luften en enda solstråle, men en stråle så bländande klar, 
alt endast solen själf eller det elektriska ljuset kan fram- 
trolla dess like. Denna stråle upplyser en enda punkt i 



hyCoo^le 



196 SÖDEROM ÖSTEBSJÖN 

den dunkla laQan, och det 9r just klippan. De båda 
rSddade knäfalla i det klara skenet och tacka elementernaa 
herre . . . och stycket Sr alul. 

Hvad sSgea hfirom 1* Lysande, prfiktigt, konstigt, till 
och med vackert och roligt aom taflor. Jag skulle kalla 
iKoraarem — likasom rOfTaranfÖraren Mandrins äfrentyr, 
hvilka gåfvo (yrlio fulla hus å rad pfi teatern Gaité — etl 
akolpojksstycke, om där icke vore sfi mycket fOr de stora 
littlfirdiga barnen «t denna vSrlden, hvilka, dSrest de 
icke ville vara korsarer, fttminatone mycket gärna ville 
vara paschar af Cos. Hftr rasar och smäktar det orien- 
taliskt sinnliga så framstftende; bix länar dansen sin 
tjusning ät sfi yppiga situationer, men ulan fantasi, utan 
poetisk doft — en prosaiskt tillyxad roman, beh&ngd 
med seraljernas glittrande flärd och beständigt ställd på 
spetsen mellan ett mord och ett sinnerus — en odaliak 
pä en tigerhud — att stycket måste kallas lågt, mycket 
lågt som konstprodukt. Det är Byron satt uti skuggspel, 
hans figurer, men idel masker, ulan själ, utan snille. 

Därhän kommer baletten, genom att försSka Ofver- 
bjuda alla andra i agonens lust och en fördärfvad fantasis 
retelser; och den går väl längre: i Berlin får man på 
scenen se en vampyr utsuga aderton unga flickors blod. 
Jag vill ej fSmeka dansen hvarken som konst eller som 
glädjeyttring; den kan vara behaget sj&lf, och behaget 
är skönhetens äUklingsdotter — men, men, Betty, oär 
eylfiden tjasar vårt Qga, när almeema dansa för oss uli 
lotushäckarna, huru ofta hviskar icke då den bättre rösten 
inom oss: af jord äro de komna I Dessa vingar glittra 
af llärd, dessa förföriska gestalter i flor och gas äro icke 
behaget, utan begären; o, behaget är rent, behaget är 
himmelskt, och om dansen kunde vara det, så vore 
ingen konst så hänförande som denl 



hyGoo^le 



Tredje serien. 

(Helsingfors TidnJDgar September— December 18ö7.) 



Till Betty. 

Också den sliida forsen låter icke p& engäng alla 
Bina vågor brusa bort, säger runan, och du må 
därför ännu en lilen tid haFva tålamod med desaa öster- 
sjöminnen, äFven om en vinter snögat och tvenne somrar 
regnat öfver dem. Nya resenärer, nya landsmän, komne 
med lifvade blickar från snClanden sdderut, ha sedan 
desä sett detsamma och mer, hvarom nyss stått att läsa 
i tidningarna; men det ges iakttagelser som icke åldras 
på ett fir, och det ges en erfarenhet som, likt hCsbiådet 
t den Gnaka åkertegen, gror under an5n till kommande 
vårar. Jag vill allt försöka att sofra bort det som med 
dagen förgäa och behälla åtminstone något af de blitvande 
och för lång tid varaktiga intrycken. 
Alltså: del var en gång . . . 



hyGoo^le 



37. Teaterns frånsida. 

Jag oXmnde senast om operans fOrfall, om desa inre 
mota&gelBer ocb om baletten. Ämnet, utetråckt till 
teatern i allmSnhet, Sr sä rikt som själfra dårskapens 
historia och sä^outlAmligt som de mSnskliga fSrrillelsemaa 
afgrund. Hvad är det som icke girigheten, lastan och 
fåfängan neddragit i smutsenl Samma regn, som föder 
blommornas doft och betäcker fälten med skördar, fram- 
bringar i människovimlet pä städenas gator en dy, som 
kan fläcka den renaste. 

Teatern och all konst slår med sitt faOgburna hufvnd 
i fantasins världar, medan dess fötter ohjälptigen ära 
dömda att vandra den slippriga och sandiga vägen fot 
för fot ati verkligheten. Det är blott få förunnadt att 
rätt förlika dess motsatser. Mänga förlappas och många 
förtyngas. Mänga komma, i de luttiga rymderna al sin 
fantasi och sin konst, alldeles bort frän fotfästet i verk- 
ligheten och, hvad som är värre, frän fotfästet i religion 
och seder, ty under all konst ligger en mäktig frestelse 
till själSdrgudning; de starkare bland dem blifva då 
hopens och sina egna afgudar, som kunna lefva af en 
applåd och dö af en kritik; de svagare blifva slarfvar 
och — alarfvinnor. Några äter fastna i sanden och gfira 
sin konst till metkrokar för ain snikenhet ; andra slutligen, 

DigwerihyGOO^Ie 



-TEATERNS FRÅNSIDA 199 

konstens daglönare, slitas hit ocb dit mellan de b&da 
motsatserna, intill deas att de slutligen förträ&s ati sitt yrke 
ocb gifva p& båten allt grubbel däröfrer. Men några 
finnas, som sagdt, hvitka besitta den sällsynta förmågan 
alt p3 en gång hängifva sig ål sin konst och beherska 
den, att förgäta sig själfva på scenen och vara folkeliga 
utom den, att med ett ord vara människor sådana som 
både konsten och lifvet foMra. Och dessa några, sä få 
de Sro, äro nog för att hejda förkastelsedomen öfver en 
bana, aom vid sidan af de mest lysande triumfer äger 
så många sorger, så många bedragna förhoppningar och 
så många bottenlösa afgrunder. 

Vi kunna då lämna kapitlet om skådespelarne ; hvem 
har icke nigongång sett en Qik lyftas af den skimrande 
ridfi, som betäcker afnnden, fåfängan, lättsinnet, eländet 
och icke sällan lasten bakom kulisserna ? Jag påminner 
mig för sexton år tillbaka Romeo och Julia på Helsing- 
fors soen; de lågo där båda döda af kärlek, och den 
rörda publiken grät, men Julia hade nyas förut trätt 
med Romeo i kulissen, och där hon nu låg död bredvid 
honom, knep hon honom så eftertryckligt i sidan, att 
ridån måste i hast gå ned, ty Romeo var färdig att 
skrika. — Stjernslrömska truppen gaf ej längesedan > Ett 
resande teaters&Ushap»; det var icke politiskt gjordt, ty 
stycket nedref obarmhärtigt alla scenens illusioner och, 
resande eller icke, så fanns där ett grand af kopior från 
alla teatrar. 

Det finns narrar i vår tid, som spänt hästarna från 
Taglionis vagn och dragit den själfva med f anad ens 
ihärdighet. Det finns sångare och sångerskor, som byggt 
sig palatser med dårskapens tribut, ehuru det säkert finns 
flera, aom med fulla händer strött ut sina furstliga in- 
komster. Rachel begärde för ett i\r i Amerika sexhundra- 

DigwerihyGOO^Ie 



200 SÖ DE ROM ÖSTERSJÖN 

lus^n franc*. Ingfn minisler, om jrke möjligei) en krono- 
entivprenSr, bar hatt sidana inkomster aom Mario, 
Grisi ocb nu senaat Ristori. Europas atOrre teatrar upp- 
elaha otroliga snromor, hvaraf an stor de) ulg&r i stats- 
bidrag. Allt detta Br en gfird &t fåfSogan långt mer Kd 
åt konsten och som hamnar sig sjålf genom att neddraga 
scenen til) ett gyckelspel för ögonens lust och de omått- 
liga anspråken af en fOrskämd smak. Vi ba sett hvad 
operan dirunder blifvit. Talscenen bar visst icke heller 
blifvit efter. Alexandre Dumas GIs bar senast åran att 
dir ha infört sin Demi-monde i briljanta variationer, och 
bin onde har på många tealrar blifvit dagens hjälte. 

I teaterväsendet ingå, utom skådespelame och littera- 
turen, Snnu tre andra ingredienser, nBmligen teaterdirek- 
töreme, författame och publiken. Jag har därom till 
hands en litw artig skildring från London. Direktörene 
stå nämligen mångenstädes i elakt rykte f5r prejerier pä 
bekostnad af sin personal, och publikens gunst fingar 
underlåta ej att betala dem med samma mynt. I London 
drifves denna spekulation i stor skala och öfverträKas 
däri hlott af de italienska teatrarna. Författame förstå 
sig också något på kursen. Man vill i parentes påstå, 
att teatern i London gått raskare nedfit än någon annan. 
På Garricks forna tiljor, Drury Lane, huserade en öl- 
krögare Smith och brände slutligen huset vid en maskrad. 
Pfi Haymarket spelas blott franska vådeviller, och blott 
i en aflägsen vrå af London får man änna höra Shake- 
speare. 

En dag beger sig en af Londons teaterdirektörer till 
en författare och begär utaf honom en dram i fem akter. 
Författaren låter be sig, är tämligen spotsk ocb fordrar 
slutligen, atom sin andel föi hvaije representation, fyrtio 

> Detta 185(i. 

DigwerihyGOOt^le 



TEATERNS FRÅNSIDA 301 

pund Hicrling per »kl, all betalas samma dsg stycket 
gea första gångeo. Direktören häpnar, men den slore 
författaren blir obeveklig, och kontraktet anderakrifves. 
Det dyrt betalade stycket uppaittes med all mOjlig lyx 
och utpuffas på förhand af alla krafter i tidningarna. 
Slutligen kommer jen vikliga dagen, allt är färdigt och 
salongen uppfylld Snda till tr&Dgsel. Författaren g£r 
orolig fram och filer mellan kalissema och tittar hvar- 
annan minut genom hålet i ridån på den pnblik, som 
skall afgöra styckets öde. 

— Jag har trehundra vinner dSrute — sägw han 
till direktören — jag hoppas ni på er sida tagit nödiga 
mått och ateg? 

Direktören låter, i stället för avar, kalla chefen för 
de hyrda klakörerne (klappariie). 

— Är allt ert folk på sin platå? frågar han. 

— Femtio mer än vanligt, svarar den andre, och 
på min ära duktiga karlar. 

— Ni har väl ej glömt mina inatruklioner och 
noterat de ställen där ni bör hvisala? 

— Skall ske, herr direktörl 
Författaren småler. 

— Hvad är det ni säger? Hvissla? Mi menar väl 
applådera? 

— Nej, hvissla. 

— Men är ni från edra sinnen? 

— Alldeles icke. Om ni som författare blir applå- 
derad eller utbviaslad, det kvittar mig lika, min inkomst 
har jag ändå, och man blir nyfiken att se stycket. En 
så stark opposition blir pikant. Det är dessutom bättre 
att stycket hvisslas ut. In att det får en medelmåttig 
framgång. Larm, skandal — det är just hvad jag be- 
höfver, och ni kommer all ulhviaslas, 

DigwerihyGOO^Ie 



303 SÖDEROH ÖSTERSJÖN 

— Hen det Är ju en nedrig intrig I Herre, jag an- 
ställer proceea emot er. Betänk mitt fOrfattarerfkte ! 

— En process? Jag har köpt ert stycke, jag spelar 
det för min kassa och ej för ert rykte, jag spekulerar 
därmed efter hehag, mitt intresse fordrar att ni blir ut- 
hvisalad och ni blir utbvissiad. För resten kunde jag 
möjligen ändra tanke, ifall ni afatSr er extra premie. 

— Jaså, det var dit ni ville komma 1 

— Hvarför icke? Ni har missbrukat er ställning 
som författare; jag missbrukar min som teaterdirektor. 
Vill ni betala mig tillbaka mina tväbundra pund? Ja 
eller nej, ty ridan går upp. 

— Ja, svarar författaren — man svarar icke annat 
med pistolen för bröstet. 

Direktören är icke obillig, han tager reaon och ger 
utan dröjsmål sina kontraorder: 

— Säg till att de ställen man skulle uthvissla, dem 
bör man nu ursinnigt applädera: Säg åt de två damerna 
på andra raden, de där som skulle gapskratta vid det 
rörande stället i tredje akten, att de i stället börja gråta ; 
det skadar ej att den yngre faller en smula i vanmakt. 

Stycket går ypperligt, publiken är förtjust och för- 
fattaren är tvåhundra pund fattigare, men han har dock 
blifvit klappad, han är utan allt tvif vel en stor författare I 

Sådan är claquen. På en pariserteater har den sina 
bestämda platser, mest på parterren, där man alltid 
riskerar att komma i grannskap med dessa ruskiga lego- 
hjon; men vid nya stycken fördubblas armén af dessa 
teaterns så kallade amis. Klakörerne ha sin ordentligt 
aflönta chef, som åter leger sitt folk for kvällen eller 
veckan och applåderar de ställen man på förband ut- 
prickat. Publiken vet det och tål det; skådespelarne 
hålla denna infama hyllning till godo. Ja, när oväatndet 

DigwerihyGOOt^le 



TSå.TBRM9 PRÅNSIDA 203 

för niera är sedBo gick tit långl och regeriDgen försökte 
afskaSa claqoen, hOrde man klagas alt det blef alltffir 
lyst och liflöBt i tealersalongema; Kvarken publik eller 
skådespelare voro rätt animerade. Resultatet blef alt 
elaqiien änyo blef införd och huserar dår än i dag. 

En teaterdirektör af första, andra, ända till tredje 
rangen ockrar efter bästa förmåga och utan barmhärtighet 
med de talanger han lyckas öfverkomma. Ha dessa talanger 
redan ett rykte, sä fordras en egen politik för att hälla 
dem i tygel. Ett stycke är färdigt, huset är utsäldt, men 
förste älskaren behagar ha ondt i hufvudel, primadonnan 
behagar vara hes. Hvad gör direktören? För aådana 
händelser måste han alltid hafva en mera lydig reserv i 
beredskap. Förste älskaren kureras tned andre älskaren; 
den celebra primadonnan kureras med en ung och vacker 
nybörjarinna; afunden får tjäna till kapson på nyckerna, 
nägot annat medel ges där icke. Där spekulationen gått 
rätt långt, aåaom i England, betalar man äran att upp- 
träda pä en scen som har något rykte. En skådespelare 
vill skryta i landsorterna med att ha uppträdt på den 
eller den tealem i hufvudstaden och betalar direktören 
kontant. En kokett dam vill nödvändigt visa sina oya 
briljanter och betalar ett pund slerling för kvällen, blott 
hon får vara med uppå scenen. Det händer ibland att 
publiken finner dessa sujelter eller ett nytt stycke för usla 
och Öfverröstar klaköreme. Man skriker och stampar 
a( alla krafter, ridån måate gå ned, och polisen blir den 
som slutar pjesen. 

Man kunde skrifva en hel bok om alla de puSar, 
som brukas för att bereda framgång ät en debutant eller 
en ny pjes ; ofta sätta sig afunden och intrigen med lika 
invenliösa tillslfijlningar däremot, för att ruinera stycket 
eller uthvissla nybörjaren. 1 detla afseende är teatern 

DigwerihyGOO^Ie 



304 SÖDSROM ÖSTERSJÖN 

nfislan öfverallt ell tinderinineradt ISger. Bland puffar 
påminner jag mig en, som Mr Ull de kvickare i sitt 
slag. En gfirdsigare i London anställde formlig process 
mot en teaterdirektör för det att den starka Irfingseln at 
folk som stiijmmade till en ny pjes stängde gatan och 
gjorde trafiken omöjlig mellan klockan fyra och sju på 
eftermiddagen. Teaterdirektören tappade, och det var 
naturligt, ty hela processen var öfverenskommen mellan 
honom och gårds figaren. 

Teatern kan icke undgå sin lids och sitt folks all- 
manna lyten, och dårfOr finna vi den i Frankrike lätt- 
sinnig, i England vinn ingsly sten, i Tyskland bombastisk; 
hvar och en obefaget att, j&mte egna fel, tlHegna sig 
andras. Som konstanstalt och som litteraturgren synea 
den ha gått nedåt; men tillika bar den trådt närmare 
till lifret och sederna rundtomkring den och åtnjuter som 
yrke och till sin personal mera aktning än förr. Tar 
man nndan baletten, så kan väl ingen teater, som är 
mån om sitt rykte, numera trotsa sederna såsom fordom 
var brukligt. Däri ligger väl ingen boigen för konstens 
upprättelse, ty därhän inverka andra fläktar af tidsanden; 
men däri ligger en garanli för teaterns sedliga värde, en 
damm mot dess onda inflytanden och därigenom ett friare 
spelrum för dess goda. Hvsrom mera härnäst. 



hyGoogIe 



38. Teatern sådan den bör vara. 

J»g har nn sagt dig ungefär det värsta jag vet om teatern 
— lyten och brister nog, om också ej en fullständig 
katalog. Vill jag na vidhålla, att teatern, det oakladl, 
är värd människors aktning såsom intagande en hög rang 
både inom konsten och bland folkens bildningsanstalter, 
så är jag skyldig något bevis därför. 

Jag kunde dä, alltifrån »de greker och romare* i 
själfva teaterna historia sOka en grund för dess berätti- 
gande. Du skulle då se denna spegelbild af folk, tider 
och mänsklighet Ömsom offra åt dårskapen och förnuftet, 
åt passionen och snillet, åt smickret och den sanna äran; 
än sjunken i dyn, än lyft till den sublimaste hänförelse; 
än viljelöst redskap för potentater och pGbel, än mäktigt 
ledande masaoma med storhetens föredömen; alltid åt- 
komlig för mänsklig svaghet och dock alltid benägen att 
tillegna sig det största och utmårktaste lifvet bjuder; en 
konst med ett ord, som med skäl kan säga om aig, att 
all mänsklighet har rum inom den och återspeglas i den 
i lefvande, gripande, åskådliga drag. Men du skulle till- 
lika bli varse, att fordringarna af en konst, fordringarna 
af sanning och skönhet, dem teatern aldrig kan afsäga 
aig utan att förneka sig själf, beständigt tygla de afsteg 
och passioner som fresla den, så att den i värsta fall 



hyCoo^le 



206 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

ålminstone måsle basla Öfvei sig ett roBendeakimmer af 
aftgonling båttre; hvilket, jag medger det, kan för dess 
verkan pä åakftdaren ha sina stora vfidor, dock blott tör 
en tid. Dfir mftste uselheten fört&ia sig sjftlf och en 
reaktion uppkomma och det bättre &tiyo bhfva en sanning. 
Och nfir det goda trftder med full sanning och skönhet 
pfi sceneD, d& fir det hänförande, dä väcker det och 
lifvar och bringar randtomkring sig stora förädlande 
intryck till mognad. Och därför utsäger man ändock 
icke teaterns väsende, om man kallar den en skola för 
sederna. Den är det, men den är något mer, emedan 
hvar äkta konst höjer. Ingen moralpredikan har nägonsin 
den kraft, som anblicken af en ibland mänsklighetens 
beroer i dess kamp emot lifvet, eller som en bland natio- 
nens hjältar, när han stär där framför osa i lefvande 
bild och elt helt fädeniealand rymmes där uppä ace- 
nena tiljor. 

Aldrig ännu har Gustaf Vaaa trSdt fram pä den 
svenska scenen, eller Kriatian IV på den danska, eller 
Richard Lejonhjärta pä den engelska, eller Napoleon I pä 
den franska, eller Fredrik Barbaroaaa p& den tyaka, eller 
Roms fajälteskuggor pä den italienska, eller Ferdinand 
Cortez pä den spanaka eller Wilhelm Tell pä den 
schweiziska — och icke blott konungar och krigare^ 
utan hvilken storhet som helst, Cbristofer Columbus, 
Copemicns, Husa, Tasso, Cbrreggio, Hans Sachs, Bellman 
odi hundrade andra — ulan att hela folka hjärtan där- 
vid ha klappat högre och makten af ädla föredömen 
därvid inverkat på tuaende. Och sådana bilder stå a tor a 
och strålande ätven utom det egna folket, men inom det 
alltid klarast och mäktigast. Ty likasom en nation älaksj 
sig själf i sina atore män, aå älskar den äfven att ae sig 
själf, vare sig stor eller liten, på sin teater, och därför 



hyCoo^le 



TEATERN SÅDAN DEH BÖR TABA 307 

Sr en god teater i främnta rummet nationell. Huru det 
minsta åt detta håll siftr an, ha vi äfven sett på vftr 
fattiga Gnska scen, och likväl har icke ens Klas Fleming, 
ehuru modellerad af ekalden, trSdt fram dår i sin väldiga 
mstning. 

. Jag sfig i Paris och Dresden Scribes och Meyerbeers 
vackra, fastän historiskt vidunderliga opera *Nordst}åman>. 
Desa icke minsta mSikvärdighet för en finsk åskådare 
var, att hela första och slutet af sista akten ära för- 
lagda till Finland, nämligen nejden af Viboi^t där, enligt 
Scribes förmenande, Peter den store gör sin första bekant- 
skap med >nordstj9man> Katarina. Landskapet var 
visserligen en fri fantasi: rätt vackra klippor, en strand, 
en by och så vidare, men dräkterna, i synnerhet kvin^ 
nornas, voro både i Paris och Dresden troget kopierade 
efler den bekanta Jääsk is- kostym en. Förmodligen hade 
man fått tag i den här utgifna planschen. Dessa finnar, 
fattigt landlfolh för resten, betedde sig rätt hurtigt, om 
också icke just finskt på scenen, så att väl ingen af de 
våra behöft skämmas för dem, och första kören med 
utmärkt vacker musik sjöngs där till Finlands ära: 
»Buoons pour la Finlandeh — hvilket man i Dresden 
Cfversatt med (Finnland soll lebenli Pariser glacéema 
och sachsarnes gröfre näfvar applåderade af alla krafter 
— åt den vackra musiken, förmodar jag; men jag för- 
säkrar dig, att dessa finska reminiscenser, så- fantasier 
de voro, gjorde ett underbart intryck på vederbörande. 
Finnarna voro för resten favoriserade hela stycket igenom i 
naturligtvis allt för nordstjärnans skull. 

Men jag återgår till teatern. »Fäktam från Ravenna» 
fick i själfva Hamburg en klang, som öfverröslade både 
kurant och banko. Jag såg italienare gråta vid Casimir 
Delavignes >Marino Falierot, ett stort ämne för en 



hyCoo^le 



908 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

inedelmållig dram pä leatern Purte Sainl Hartin i ParU. 
Dock Ifimaotn bjftlUrDe för alt hinna kasta en blick på 
de smfl h&r i världen. 

N&r jag tänker pä teatern sädan den bör vara, före- 
aväfvar mig alltid det angenSma ocb lärorika mioDet af 
Frankrikes yppersta scen och dramatiska skola Théälre 
FraiK^s. Dess första förljenst är att hafva sig förelagda 
tvenne lätt förenliga hufvudsyften: det ena alt värda 
smakens, det andra alt värda sprakats renhet. Théaire 
Pran;ais älnjuter för dessa bada ändamäl ett betydligt 
irligt statsanslag, hvilket — jag vägar säga det till trota 
för alla vara finska leaterfiender — är väl använda medel. 
Hvarje vecka fär man där se ett eller flera af den franska 
klass i ci tetens mästerverk utföras; och emedan därtill 
fordras egna och grundliga studier, är ocksä Théätre 
Fran^ais numera nästan den enda som värdigt kan gifva 
dem'. Dekoration ocb kostymer äro uppsatta med yttersta 
omaorg och trohet efter de olika tidehvarfven. 1 stycken 
till exempel, som spela i det gamla Grekland eller det 
gamla Rom, är hvarje den minsta detalj noggrant kopierad 
efter antiken. Likasä bar man sökt att i spelet gifva 
atyckenas tidslynne ocb lokala egenheter den största möj- 
liga trohet. Detta spel — ja, det skalle förtjena ett eget 
kapitel. Aldrig förr ån här har jag kunnat tänka mig 
en sädan fulländning. 

Théaire Frangaia, för detta >Comédie Frani;aise> bar 
ingen talrih personal, knappt tjugufem som fä sig en roll 
anförtrodd ; men aä är också hvarenda bland dem en 
utmärkthet. Hvarenda bland dem måste förut ha genom- 
gått en sträng skola i deklamation; hvarfOr också språket, 

1 Thealern Odéoo, som äfven under namn af Second 
Théätre Frangais åtnjuter statsanslag, ger stundom samma 
Btycken. 



hyGoo^le 



TEATBBN SÅDAN DEN BÖR VARA 209 

prononciationen på denna teater &ro aå ytterst vftrdade, 
att en enda provinsbrytning i uttalet, en enda förfelad 
tonvikt vore i stånd att ruinera en skådespelare. Ty 
liksom bvarje teater i Paris har sin gifna publik, så har 
fifven Théätre Fran^ais sin; del är eliten af den litterftrt 
bildade pariserpnbliken, och den har ett ytterst fint öra.. 
Denna teater är d&rfCr i sjfilfva verket en akademi, ett 
slags konservator! Dm för franska språket, hvilket man 
d&r får höra i dess utsöktaste renbet och dess största 
elegans. En afton tillbra^ i denna salong är dfirför 
tillika en lektion nli franskan, sådan man vSl sällaa 
annars bar tillfälle till. Det är intagande att höra ett 
vackert språk på sin högsta bildningsgrad; oberäkneligt 
vore det inflytande en så väl vårdad skola måste hafva 
på ett mindre utbildadt språk, till exempel finskan. 

I franska lynnet ligger en stor förkSrlek för det väl 
och elegant sagda, likasom för det logiskt och klart, om 
ockaä ej alltid sä djupt tänkta. Det bar vfil ock varit 
tider då den eleganta frasen varit så öfvervfigande på 
Théätre Fran<^is, att det egentligen dramatiska fått stå 
för den tillbaka. Men dessa tider äro förbi; fordringarna 
på en skådespelare gå nu längre och Bro likaså stränga 
för det egentliga spelet Théätre Fran^ais rekryterar 
sina ledei mest från Paris, för språkets skull, men utsöker 
tillika med sina större resurser de bästa talangerna. På 
de flesta andra teatrar af någon betydenhet får man se 
vackrare folk, men ingenstädes får man se bättre skåde- 
spelare. Ensemblen fir fulländad in i minsta detalj och 
ntmärker sig på en gång genom ett lif och en moderation, 
som äro den sanna konstens kSnnetecken. Den sida 
som mest framstår är visserligen ledigheten, konversa- 
tionen; Théätre Fran^ais vore icke fransysk, om den ej 
tillegnat sig detta nationella drag; man kan säga att 

14. — Retebr. o. hdgk. 

DigwerihyGOO^Ie 



810 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

»jålfvB känslorna, ejSlfva lidelserna här konversera, men 
på elt sBtt som liter dem, det oaktadt, framstå i ein 
fnila, dock tyglade värma. På Rachele läppar till exempel 
konveTsera smärtan, stoltheten, hatet och hämnden; bos 
Amonid Plessy och Madeleine Brohan konversera kär- 
leken, hos Provost hyckleriet och girigheten, hos Regnier 
egoismen, och så vidare. Hvad mer? Alla dessa pas- 
sioner förlora ej därför sitt djup och sin styrka; de 
framträda endast titan all affektation och beräkning, på 
det obesvärade sätt som är fransmannen eget. Intet 
fäktande och åbäkande på scenen kan någonsin gSra ett 
sådant intryck på åskådaren, som denna skenbart så 
konstlösa natur, hvilken aldrig förvånar vid första an- 
blicken, men omedvetet och alltmera tränger till hjärtat 
Kommer man från den tyska scenens stora begeisterang, 
så gör Théåtre Fran^ais i början nåslan ett kyligt intryck, 
likasom den för sin natursanning utmärkta danska scenen. 
Jag vill ej heller neka, att ju en viss fQrständighet, som 
går öfver det hela, något svalkar åskådaren; men denna 
svalka är hälsosam; den för en tillbaka från konstlade 
Öfverdrifter till typen och kärnan för all verklig konst, 
en förädlad natur. 

Det händer ej sällan pä ThéStre Fran^ais, att man 
på samma kväll får se samma person i tvenne roller. 
Men bvar och en har där sin begränsade genre, i hvilken 
han eller hon nppnått mästerskapet. Några bland per- 
sonalen uppträda blott i den klassiska skolans stycken, 
nfigra blott i den moderna; nfigra ba vunnit burskep 
i båda. Det finns ingenting skadligare för skådespelaren 
på en mindre teater, än att nödgas duga till allt och 
därtill ännu, så snart han kommit in i en roll, få 
kasta den öfverbord och börja en ny. Här, där samma 
stycke kan gifvas i månader och sedan åter, efter en 



hyCoot^le 



TEATERN sJLdAN DEN BÖR VARA 811 

kort hvila, upptagas in nan det hunnit gISmmas, hår 
måste också hvarje skådespelare blifra likasom gjuten 
i rollen. Hvad detta verkar uppå ensemblen fir klart; 
men ej mindre bidrar därtill det utroSrkta sfitt, på 
bvilket alla acceasoirer, alla biroller utföras. På andra 
teatrar lysa några eminenta talanger, omgifna af medel- 
måltor. Hftr spelas bvarenda subrettroll med mästerskap ; 
den simplaste lakej, den obetydligaste kammarjungfrn, 
som har en stol att framsätta eller ett bref att fram- 
föra, bar studerat sin sak. Ingen stiger för mycket, 
ingen för litet fram, såsom man ofta annars ser ett 
bemödande att blifra bemärkt, där man icke bör vara 
det, eller en föraktande likgiltighet, dår man icke tror 
sig något betyda. Gamle Lars Hjort8t)ei% i Stockholm 
hade engång en simpel betjentroll, och därvid hade han 
att utsläcka en ljuskrona. Man sknlle väl knappast ha 
trott att nigon karakter kunnat inläggas däri. Men Hjoria- 
berg var ej den man som gjorde intet af intet; han 
släckte kronan med filoao&akt Ingn, men så karakteristiskt 
tillika, att hela salongen brast ut i applåder. 

När jag kallar Théätre Pran^ais en teater sådan 
den bfir vara, är det icke meningen att lofprisa den, 
ett barn af sin tid, såsom höjd öfver all mänsklig brist, 
utan något den syndiga konstens vank eller lyte. Den 
bar till exempel klakörer, ehuru något mindre ofJtr- 
skämda än vanligt. Julea Janin, som hvar afton, fryntlig 
och välmående, intager där sin bestämda plats på fåtöl- 
jerna, underlåter ej heller att bvar vecka gissla dess 
svaga sidor i Journal des Débats' följetong. Men om 
någonsin en konstanstalt verkar lifvande, bildande och 
förädlande på många tusende, så är det Théätre 
Pran^ais. Dess e värdeliga förljenst skall alltid blitva 
att tala till de bästa ibland sitt folk och att, omgifven 



hyCoo^le 



S19 SÖQEBOH ÖSTKRSJÖN 

af mftnga' förvillelur, likväl alltid vara en fristad för det 
ntmftrfctaste franska scenen, så i litteratur som skåde- 
spelarekonst, frambringat; varande sålunda en skola för 
sitt folk, en tolk af desa ära, en gissel för desa fel och 
en väckelse ät alla häll fOr dess intelligens och desa 
moralitet. 

HämSst nägra profstycken. 



hyGoo^le 



39. Scener frfin scenen. 

I Paris spelade 1856 sexton teatrar dagligen och två, 
nämligen stora och italienska operan, tre gånger i 
veckan. Af dessa aderton gåfvo ffra, nftmligen de två 
sistn&mnda, Opera Comique och Théätre Lyrique, ute- 
slutande musikstycken; skådespelet hade nteslutande 
bosatt sig endast på en, nimligen Potte Saint Martin, dit 
alla ömma hjärtan gå för att gråta. Théatre Fran^ais, 
Odéon, Gymnase, Ambigu-Comique variera genren, likväl 
med förkärlek fSr det finare lustspelet; på Vaudeville 
får man icke alltid vänta kupletter, och Gaité roade 
publiken i månader med röfvare och mSrdare. Théåtre 
Impérial lefde en lång tid på Napoleon I:s sbogga och 
slår sig nu mest på borgerliga dramer. Den lilla teatern 
i Palais Boyal har första rangen i farsen; Folies nouvelles 
anses vara den bästa i pantomimen; Folies dramatiques, 
Delaasemens comiqnes och diverse andra, som uppstå ena 
året och försvinna del andra, ända ned till Funambules, 
där hela publiken består af gaminer och arbetare, äro 
folkteatrar. Théätre Luxembourg ger diverse amästycken. 
Konstberidare och taskspelaie ha sina särskilda scener, 
och dessutom vimla nejderna kring Paris af småteatrar. 
Teatern blir sålunda, genom att dagligen upprulla 
sina taflor i alla vinklar och vrår af den stora staden, 

DigwerihyGOO^Ie 



914 aÖDEROH ÖSTERSJÖN 

elt behof, en T&aenllig beståndsdel i dess dagliga lif. 
Söderni eldigare fantasi och desi husliga vanor, så olika 
Tära,. fSrklara det som hoa osa vore otroligt, huru eo 
fattig arbetare eller en ännu fattigare sJJmmerska hela 
veckan igenom kan svälta och trSla blott tHi att kunna 
bestä sig pä söndagskvällen en biljett till teatern. Pari- 
saren, också den bästa, har intet hem i den mening som 
vi fOrslå det; själfva hans språk har intet annat uttryck 
därför, än det färglösa chei soi, eller det ännu mattare 
au logis. Det är ntan tvifvel en olycka, hvartill upp- 
fostran i mycket &r skuld, ty de flesta barn uppfostras 
från sjunde året atom familjerna; men det ger teatern 
en social betydelse utOfver hvad den någonsin kan vinna 
bos oss i norden. Det slags hem, hvarOfver parisaren 
förr var så stolt, den bildade salongens kvicka umgänges- 
ton, det år, säger man, numera blott en skugga af hvad 
det varit. Klubben har uppslukat många; teatern bar 
uppslukat alla. Det är dit man gir för att träSa sina 
vänner, och dit ha äfven kvickheten och det fina vettet 
ofta nog emigrerat. 

En sydländsk teaterpublik spelar själf med på ett 
sätt som vi ej äro vana vid. Det minsta ögonblickliga 
intryck af tillfredsställelse eller obelåtenhet uttalar sig 
genast; det begrafvas ej, som bos oss, uti tystnad eller 
sådana applåder, där mängden af vana följer med den 
Bom börjar. Den minsta nyans i spelet senteras på 
Säcken; en skådespelare bar kritiken lifstefvande framför 
sig, ord för ord, steg för steg; det lifvar bans spel, det 
tvingar honom att studera minsta gest. Han kan blifva 
publikens ögontjenare, men la la framsläpa sin roll kan 
han aldrig. Publiken uppfostrar skådespelaren, och skåde- 
spelaren uppfostrar publiken; båda kunna fara vilse, men 
b&daa växelverkan är nödvändig för scenen. 

DigwerihyGOO^Ie 



SCENER FRÅN SCENEN 'itt 

logenslädes ser man publiken sä befängdt spulu med, 
som på Funambules. Del vore förargligt, om dét ej till- 
lika vore så roligl. Föresläll dig itll exempel tvA rådet 
loger fullsatta men tjufpojkar. Tiga är ftir dem platter- 
dings en omöjlighet, och efter de hela dagen få munhuggaa 
med hvarandra, s& munhuggas de nu, för ombytes skull, 
med folket pfi scenen. — Vlä monsieur, ropa de till den 
förtviflade älskaren, var icke galen, nog vill hon ha er, 
hon slår och lurar på er dår bakom kulissen. — Första 
älskarinnan upptrader, och det vore elt förtal att kalla 
henne en skönhet. — Tiens, madame, ropa pojkarne, 
ni gör en alltför bedröflig figur; se här något som skall 
muntra er! — och därmed knäppa de med öfvad hand 
en eller annan körsbärskärna mot den bedagade donnans 
näsa ; näst Vincennerjägarne äro pariser gaminerne de 
bäste skyttar i Frankrike. Men älskaren låter icke be- 
komma sig, donnan låter icke bekomma sig; det händer 
alt hela körsbär, jämte ett och annat apelsinskal, ned- 
regna på scenen; gör ingenting, pjesen går lika bra för 
det. Harlekin gör sina kullerbyttor, Pierrot grimaserar; 
man vill vara generös uti logerna, man nedkastar till 
Colombine en hel apelsin; hon tar lyra, skalar den i ett 
nu och äter, för alt visa sin tacksamhel, genast npp den 
— allmän applåd! 

Harlekins pantomimerna äro sig tämligen lika öfverallt; 
enda skillnaden gör maskineriet, som på några teatrar 
är långt drifvet, så all åskådarne roas med ett taskspeleri 
af alla möjliga förvandlingar. Bland stycken som för 
tilllället voro en Dogue på folkteatrarna och gåfvos oaf- 
brutet i månader, påminner jag mig Ivenne: »Venus i 
Anliphiod kvarn» och xMandrins äfventyr>. Venus har 
nämligen stämt möle med Adonis i kvarnen och antagit 
skepnaden af mjöinareng hustru, som är bortrest till 



hyCoo^le 



916 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

atadeo. Men Adonia läter vänla pä sig, och i st&llfit 
kommer mjClnaren hem och befaller gudinnan att boka 
haas mat och afdraga faans stöflar. Olympena hSga 
invånarinna vägrar, men mjolnaren tager till käppen; 
där blir acen pfi scen af fSrSdmjukelser fOr den olympiska 
stoltheten. Slutligen kommer mjölnarena verkliga hustru 
hem, och där blir en rad af de befängdaste qui pro 
quo, lilldess att gudinnan förtviflad rymmer ut genom 
fSnetret. — Mandrin var en ryktbar röfvare i slutet af 
fOrra seklet uti Ardennerskogen. Pjesen är ett veri- 
tabelt skolpojksstycke, äfventyr på äfventyr, pistolskott, 
spöken, underjordiska gängar, åtminstone ett hälft dussin 
mord ; men oskulden segrar naturligtvis, och stycket 
slutar med r&fvarens afrättning. Massorna äro fifverallt 
endast stora barn. 

Stycken som detta höra till den usla litteraturen; 
de fSrvilda i slället alt bilda. Detsamma kan sägas 
om en hop Iftttfärdigt kram, som pariser teatrarna, stora 
och små, tid efter annan uppduka, från Dame aux 
eamélias och Demi-monde ända ned till dagsländorna af 
Amoura impies och dithörande. Teatern är en reflexions- 
spegel: det är naturligt att den skall afspegla all slapphet 
i sederna mndlomkring den; fördömlig och demorali- 
serande är dess stora makt, när den, i stället att gissla 
sedefördärfvet, omgifver det med ett bländande skimmer 
och bemanllar lasten med en rosende slöja. Lyckligtvis 
kan en reaktion till det bättre icke länge uteblifva; den 
skarpsynta kritiken förutser dess annalkande, och är det 
än fåvitskt att vilja rensa teatern frän slit ogräs, så 
länge hfvet rundtomkring den är uppfylldt däraf, så kan 
man om den hoppas det bästa man kan hoppas om 
lifvet Bjälf, nämligen att det godas makt tynger mera i 
vägakfilen. 



hyGoogIe 



SCENER FRi^N SCENEN 317 

Hvad lättsinnet angär har jag en resetration att 
tillSf^a. Det år aft JnfOrlifvadt med franska lynnet, att 
det passerar Crat och ögat förbi som en alldaglig sak, 
hvilken endast d& blir en odygd, n&r den uppträder nftgot 
mer eller nägot gröfre än vanligt. DSraf kommer att 
mycket, aom pä en nordisk scen vore rent af ansl5tltgt, 
halkar oskadligt förbi pä den franska scenen, ett ftmne 
för slundens löje och nästa ögonblick spärlöst förgätet. 
Fransmannen, fransyskan ha en medfödd och oefter- 
härmlig talang att säga vissa saker sä att udden blir 
kvar, men deas gift försvinner, och sä att själfva den 
sedliga känslan försonas af skämtet, kvickhelen och 
behaget. Ett mera eklatant exempel dSrpä kan man väl 
sällan se, än Moliéres >Amphitryon> pä Théätre Franfais. 
Detta kvicka, men mycket slippriga stycke hvälfver sig 
kring Jupiters käHeksäfventyr med Alcméne, gemäl till 
Amphitryon, hvars gestalt Olympens förälskade barskare 
behagar ikläda sig, och sedan moder till Herkules. Stycket 
aosea ursprungligen vara en fin satir öfver Ludvig X1V:b 
kärleka äf v entyr. På hvarje annan scen än den franska 
vore detta stycke omöjligt. Sanningsenligt bör jag till- 
lägga, alt de broderade näsdukarna voro lifligl i rörelse 
pä Théatre Fran9ai8 de kvällar Amphitryon gafs, likasom 
äfven kritiken i flera bland tidningarna skarpt for ut 
emot styckets moraliska halt. Men jag vägar bestrida, 
att intrycket af denna pjes var nägot annat och aämre 
än löjet öfver en af de mest bilande satirer en kunglig 
teaterförfattaie någonsin, under masken af courtoisie, 
underslätt sig att nedhagla öfver sin kunglige herres 
Bultaniska dårskaper. 

Vill man likväl förneka »Amphitryon» en sedo- 
lärande tendens — och jag aktar mig för att just garantera 
den — »å lärer man icke bestrida två andra stycken af 



hyGoo^le 



"aiS SÖDEHOM ÖSTERSJÖN 

Moliére denna egenskap. Man gai Vacare, >Den girige*. 
ProvoBt upptridde som Harpagon, Provost som biifvit 
T&rldsbeiömd uti denna roll. ProcentareslSklet år icke mera 
detHamma som fflr tv&hundia fir aedan, älminstone är 
det något rarare octi bättre maskeradl; men anikenhelen 
är densamma som alltid — och snikenheten i våra dagar 
borde på statens bekostnad skickas alt se Provost. En 
ung slSsare vänder sig genom ombud till Harpagon; 
honom vill procentaren rikligt plocka. Han töreskrifver 
de orimligaste villkor, fyrtio procents ränta och skyldig- 
heten alt som valuta mottaga gammall pantegods Kr 
högsta pris, hvarefter Harpagon vill lämna hälften af den 
törskrifna summan kontant. Allt går den unge slösaren 
in på; hans far, säger ombudet, är en gammal girigbuk, 
Bom snart tänker lägga sig att dfl. Schen, scbenl tänker 
Harpagon, atll är i ordning; då upptäckes det alt den 
unge slfisaren är hans egen soni O ni välförsedde, knip- 
sluge och lurifaxige gamle judar af alla stånd och tros- 
bekånnelser, ni hade bort se Harpagon, när denna nyhet 
slår ned Ofver hans hufvud! Och ni hade bort se honom, 
när man bortröfvat hans penningeskrin — vild och utom 
sig, med fingrarna krampaktigt gripande i den to ma 
luften — ni skulle då nödgats erkänna, att också teatern 
kan vara en botpredikan, som går genom märg och ben 
och stAr som en skräckbild för syndaren i själfva nattens 
ensliga drömmar. 

Och ni, högtbegåfvade snillrika fruar, fröknar och 
mamseller författarinnor, och ni, vidtberömde herrar för- 
fattare af alla genrer — store författare, det förstås, i 
edra egna ögon åtminstone — ni hade bort skänka en 
aftonstund ät Moliéres Femmes aaoantes (Bl&strumpor) 
på Tbéätre Fran^ais. Jag medger att färgerna Bfven här 
äro något urblekta af seklerna, men där står tillräckligt 



hyCoo^le 



SCENER FSÅN SCENEN S19 

.kvar, Ifir-stt visa er den lärda och vittra ffiffingan i all 
dess glans oeh ftlakvärdhet. Dessa herrar och damer 
hos Holiére — ly herrame få den firan att vara med 
som beundrare i damemas vittra akademi — de ha ing&tt 
ett växelbeprisnings bolag och lofsjunga hvarandra med 
den ntm&rktaste modesti för bolagels räkning. Men olyck- 
hgtvis har en af dem utgifvit ett arbete anonymt, och 
en annan af akademins ledamöter råkar i sin oskuld 
att kritisera delta arbete som en sottis; det behöfs icke 
mera, masken bortfaller, den retade fåfängan skenar 
i eld och lågor öfver alla konvenansens skacklar, och 
detta sköna växelbeprianiagsbolag, som nyss med du t 
oegennyttigaste nil upphöjde hvarandra till skyarna, det 
hundsfotterar nu lika nitiskt hvarandra med grofheter 
och personligheter — det >polemiserar> — och jag ftr 
ledsen att säga det, men det säg för tillfället verkligen 
sä ut, som skalle de lärda fingrarna ha kommit i för 
nära beröring med de lärda perukerna. Pulois et umbra! 
Äfven snillet, och i synnerhet det sjfilf proklamerade, står 
icke upphöjdt öfver simpla dödligas mänskliga brister. 

Tillåter du mig att berätta någonting annat >sedo- 
lärande* från teatern Vaudeville? Man ser där en vaude- 
ville benämnd Les Jilles de marbre, Marmorflickoma. 
I^rologen spelar i Athen noder Peiikles' tid. Den rike 
Gorgias har beställt af Phidias Aspasia, Lais och Phryne 
af marmor. Phidias har fullbordat sitt verk, det är 
gudaskönt, sä skönt, att konstnären, försjunken i dess 
åskådning, icke kan slita sig löa därifrån och vägrar att 
utlämna statyerna. Men Gorgias, icke mindre betagen, 
fordrar dem såsom sin egendom, och alulligen kallar 
man Diogenes att afdöma tvisten. Diogenes kommer. 
> Flickorna, sSger han, skola sjålfva med ett tecken till- 
kännagifva hvem de vilja tillhöra». Man frågar statyerna, 

DigwerihyGOO^Ie 



S90 sÖDEROH Östersjön 

ocb ae, de nioka sitt bifall åt — Gorgias. — >Sådana, 
sSger Diogenes, äro i alla lider dessa flickor af marmor; 
de vända sig ståndigt efter guldets lockande glansU 

Och nu börjar stycket. Ett sällskap af unga slösare 
och eleganta damer af det slag, qui vendent le doux 
nom d'amour, som V. Hugo siger om dem, har slagit 
sig ned i en yppig trädgård invid Paris. Champagnen 
brusar, musiken ljuder; en af gftsteme sjunger en Polka 
å piéces d'or, som numera spelas af alla positiver i Paris 
och hvars bittert ironiska kupletter beledsagas i takt af 
guldstyckens klang uti sängarens börs: 

— Hvad älskar Marco? Älskar hon vårens dofter 
och rosornas rodnad och sommarens lugn en afton i 
dalen, när hjordarna återvända från fältet och månen 
stiger klar öfver skogens toppar? Nej, nej, nej, det 
som Marco älskar, det är . . . (och man höf guldet klinga 
i börsen). 

— Hvad älskar Marco? börjar han åter. Älskar 
hon hemmets frid och en makes kärlek och den Ijufva 
rösten af ett guldlockigt barn, som leende slår sina armar 
kring modems hals? Nej, nej, nej, det som Marco ålskar, 
det år . , . och åter fortsätter guldets klang den afbrutna 
meningen. 

^ Ännu eng&ng sjunger sångaren: 

— Hvad är det som Marco älskar? Älskar hon 
dygdens blygsamma lön, eller samvetets frid, eller ärana 
glans, eller ett odödeligt namn, eller allt det som de 
bästa på jorden akatla högt och heligt? Nej, nej, nej, 
det som Marco älskar, det är . . . och hemskt ger 
guldet för tredje gången sitt svar på frågan om Marcos 
kårlek. 

De fridsamma, Betty, som fjärran från villorna bo, 
såsom du, uti landsbygdens lugn, de kanna icke den 



hyCoo^le 



SCENER FRÅN SCENEN 921 

förfärande senniDgen af detta avar. Skramlet af deasa 
gnldetycken, eom hv&rje gäng blandade sig i den tjusande 
musiken, IjOd ständigt i mina öron, b& ofta jag hOrde 
Polka ä piéces d'or; och hela stycket var byggdt pfi 
samma tema med roKstarehand'. Marco, med demonisk 
tjusning spelad af madame Fargeuil, fir den farligaste 
siren som finnu f&rt en yngling i ffirdftrfvet. Ett förakt- 
ligt loja är det enda synliga intryck som kupletterna 
kalla p& hennes läppar. Kommer aä en ung målare vid 
namn Rafael, strålande af glädje; han har nyas vtmnit 
hOgsta priset vid expositionen, hans ovanliga snille har 
väckt allmän beundran, han motser en lysande framtid, 
och det skall glädja håna fattiga mor, bvars enda hopp 
och stöd han är. Arme Rafael, han känner ej världen, 
Harcos ormblickar (ånga honom genast vid första ögon- 
kastet . . . *qu'elle est gentille!' . . . När sällskapet afläganar 
sig, hänger bon redan vid hans arm. 

Jag besparar dig skildringen af de tre följande akterna 
intill styckets slut och vill endast nämna, att denna rikt 
begåfrade och älskvärda yngling faller, som tusende föie 
honom och tusende efter honom, ett rof för förförelsen-. 
Förgäfves varnar honom vänskapen; förgätves flyta hans 
moders tirar; förgäfvea söker hon hejda hans fall med 
en god och oskyldig flickas kärlek; förgäfves uppreser 
sig bans ädlare natur mot demonemas lockelser; maktlös 
faller för hvarje gång penseln ur bana hand; demonerna 
segra; Marco triumferar, tilldess att bon ledsnar vid sitt 
offer och öfvergifver honom, plundrad på hela hans lef- 
nada lycka, för elt nytt och rikare byte. Rafael bar på 
få månader genomgått alla grader af tjusning, svartBJuka, 
förtviflan: 

iDer Wahn ist kurz, die Ren' ist langli 
' Författarne äro Th. Barriére och L. Thiboust. 

DigwerihyGOO^Ie 



SS8 3ÖDKR0H ÖSTERSJÖN 

Det sista alaget krossar honom; han älervänder till 
sin mor, till sin goda ängel, med fflresats att blifra en 
annan människa. Men fOr sent; hans kraft Sr bruten, 
och han, aom kanske blifvit sitt lands och sin samtids 
stolthet, sjunker dSende hed på apillroma af ett förloradt 
lif och ett bedraget hopp. 

S&dant Sr detta stycke. Åtminstone hundratusende 
fiskådare i den stora och lättsinniga staden hafva sett 
det, och få ha gått därifrån utan att ha f6rt med sig ett 
djupt intryck däraf. Och har ock hos de fleste bland 
dessa människor (fåglarna under himmelen ätit det upp», 
så måste det dock hos mången ha burit en bättre frukt. 
Och sjfilfva dessa olyckliga, Marcos förlorade likar i det 
verkliga lifvet — det är om&jligt, alt icke hos någon af 
dem ett minne borrat sig in af Marcos blick, när hon blottar 
sitt innersta med ett enda hatfkvätdt utrop: 

— O detta lif, detta lif, hvad jag hatar detta lifl 

Sådan, Betty, kan också teatern vara. Ännu ett 
par bättre taflor vill jag låna från den. 



hyGoogIe 



40. Slutord om teatern. 

Borta i en aflägsen landeort lefver elt gammall par, 
en Philemon och Bancia. De ha bosatt sig där 
som unga och nygifta; trettio år ha fdrgått som en Ifing 
sommardag i k&rlek och landllig frid, OförmSrkt ha de 
åldrats, deras h&r har grinat, världen har glömt dem, 
men de sakna den icke, de äro fromma och de firo 
lyckliga, ty de älska hvarandra. Då hSnder sig, att den 
gamle mannens fordom käraste ungdomsvän en dag 
passerar nejden och viker in. Denne vän år en af de 
oroliga själar, som aldrig länge trifvas på ett ställe. Allt- 
ifrån sin nngdom har han flackat världen omkring, och 
är nu stadd på nya strSftåg. Mötet är hjärtligt, man npp- 
lifvar gamla minnen ; resenären har så mycket att berätta; 
landtjnnkarens hela lefnadshistoria &r sagd i få ord. Man 
dukar måltiden; den goda frun och hennes inventarium, 
den gamla hushållerskan, äro i stor förlägenhet; hurn 
skola de med sin landtliga kokkonst undfägna en man som 
ätit ormar i Amerika och svalbon i Ostindien? Vännen 
åter, egoist som alla resenärer, har sina värdshusvanor, 
klandrar det ena och det andra och understår sig till och 
med att köra det gamla parets favoritkatt på dörren. 

Emellertid bli herrame litet upprymds, och fmn 
går, trogen sin fromma vana, på en stund till mässan. 
Landtjunkaren lifvas alltmera; vännen säger till honom: 

D,gn,-.rihyGOOt^le 



S1I4 SfiDEROM ÖSTERSJÖN 

— Kftia bror, hvad lefrer da för ett kråklif här i 
din vråP En liten tar kring Europa skall göra dig pigg, 
vi fOljaa &t, och jag fttager mig hela bestyret. 

— Topp, sBger den andre, och dl han icke har 
mod att Bäga det ät sin huetru, beslater han att begagna 
heunes frfinvaro, packa i fltixen in och bege aig at. 

Hen packa en kapps&ck, det ät lättare eagdt än 
gjordt, när man ej lagt tand vid det f&rr. Frun kommer 
hem, resenären är tvungen att yppa resplanen och väntar 
till svar ett oväder A la Xantippa. Han bedrager sig; 
den fromma makan har ej en enda förebråelse till svar; 
endast tårarna fOrmär hon ej hålla tillbaka. 

— Skot väl om min stackars gubbe, säger hon; ni 
är rask och härdad ni; hans lif, hans vanor äro helt 
andra, han behcfver ständigt en vänlig hand, som sörjer 
för hans minsta behof. Om han skulle bli sjuk och 
jag ej voie hos honom då! 

Resenären föiTånas; det hade han icke tänkt uppå. 
Han är dock, under skalet af sina egoistiska vanor, en 
god människa, han finner att den goda frun har rätt. 
Landtjunkaren inträder resfärdig med pick och pack och 
försöker att antaga den afgörande ton, som anstår en 
herre i sitt hus. Det vill icke rätt lyckas den gode 
mannen; men han möter intet motstånd. Endast rese- 
nären börjar nu skildra sitt oroliga lif uti andra fSrger. 
Han hade engfing legat illa sjuk i ett uaelt värdshus; 
legda händer skötte honom, likgiltiga blickar afbidade 
hans förestående slut. Då förstod han värdet af ett 
hem, sällheten af att äga en huld och älskad hand, som 
svalkar den brännande pannan, och ett troget bjärta, 
som delar ens smärta, delar ens fröjd . . . Det behöfa 
icke mer; landtjunkaren hat redan vacklat i sitt för- 
hastade beslut; han blir kvar, och fin mer, den orolige 



hyCoo^le 



SLUTORD OM TEATERN 225 

vännen blir äfven krai; hsn har nog at att flacka vSrlden 
omkring och lefva blott för sig; han vill tillbringa sitt 
återstäende lif i lugn och egna sin samlade erfarenhet 
till dessa goda män ni ekors lycka. 

— Madame — aäger han till bevis därpå — rappelei 
ootre ekat! — ropa in er katt I 

Och därmed fir stycket slut. 

E^jesen är en enakts komedi af Octave Feuillet och 
heter Le village, >Byn>. Ämnet är, som du aer, det 
allraenklasle, och likväl är det behandladt med en finhet, 
en humor, en godmodighet och en människokännedom, 
som både röia och intaga. De fyra rollerna fitergäfvos 
mästerligt af Samson, Regnier, madrlle Nathatie och 
madame Joasain på Théätre Fran^ais. Det framlockade 
hvar gång både löjen och tårar och hade, till beder för 
den sunda smaken, en lysande framgång. 

Ännu ett profatycke från samma teater. Jag väljer 
därtill La joie faii peur, »Glädjen skrämmer* af den 
snillrika, för tidigt bädangängna madame Émile de Giiardin. 

En familj är försänkt i djup sorg. Ende sonen, en 
förhoppningsfull ung officer, har nyligen stupat i fält. 
Han efterlämnar en mor, hvars stolthet han varit, en 
älskande syster, en tröstlös fästmö och en gammal tro- 
tjenare, som fordom burit honom på sina armar. Alla 
dessa fyra tycka sig med honom ha förlorat all deras 
glädje på jorden; endast den gamle tjenaren söker; 
förkrossad själf, att upprätthålla de ötrigas mod. Och 
det lyckas honom aå vida, att de två flickorna söka 
religionens tröst. Modern ensam kan det icke; hennes 
sorg är för bitter; i öfvermåtlet af sin smärta anklagar 
hon själfva försynen. 

Emellertid fogar ett lyckligt öde så, att den unge 
offffprcn icke är -död; han har endast, svårt sårad, rakat 

16, — Betefif. o. hdgk. 

DigwerihyGOO^Ie 



3S6 SÖDBROM ÖSTERSJÖN 

i fångenskap och återvänder nu, aedan han tilllrisknat 
och blifvit ullOst, på permisaion till de sina. Och na 
fdljer en kedja af Sfveiraskningar, aå fina, så sanna, 
som endast en snillrik och flnkänsUg kvinna har kunnat 
måla dem. Den unge mannen finner vid hemkomsten 
porten stängd, klifver in genom det välbekanta fönstret 
till sitt eget rum och faller som fr&n månen ned Öfrer 
den gamle trotjenaren. Det var lyckligt att så skedde; 
han ensam kunde bärs glädjen oförberedd. Han gråter, 
han skrattar, han beter sig aom en tok; men snart får 
han annat att tänka på. Systern kommer; brodern stängs 
in; den gamle utlägger all sin fintlighet, drillar och 
krånglar, så all flickan anser honom förryckt; slutligen 
anar hon oråd, rycker upp dörren och faller i bröderna 
armar. Nya uppträden af glädjens ötvermfitti Därpå 
slå sig de tre tillsamman och förbereda fästmön, men 
bär låter författarinnan med fin takt Ofverraekningen 
föregå utom scenen. Slutligen konspirera alla fyra till- 
samman uppå att förbereda modem. Det föregående är 
ett lekverk i jämförelse därmed, ly henne hotar glädjen 
att ofelbart döda. 

Dessa scener äro ypperligt tänkta och utförda. 
Hvilken väfnad af välmenta dikter man spinner kring 
den arma modem, för att först låta skimra för henne 
en gnista af hopp och sedan låta hoppet småningom 
klarna till visshet 1 Men sådana känslor låta aldrig 
väcka ocb stegra sig efter matematiska progressioner. 
Modershjärtat korsar alla beräkningar. De sammansvuroe 
märka till sin förskräckelse, att modem, skarpsynt så som 
endast on moder kan vara, genomskådar dem förr än 
de beräknat, och de söka nu godtgöra detta genom nya 
dikter, ämnade att betaga henne en förtidig visshet. 
Hvilken strid utaf känslor, blandad med det förträffligt 



hyCoo^le 



SLUTORD OM TEATERN 227 

komiska hos Ijugare som icke dnga att Ijaga! Fåffinga 
bli likväl dessa oskyldiga intriger; en moder rSger icke 
mojligheter för eller emot; hon dömer efter en inre 
visshet, ovillkorligt, omedelbart, och hon misalager sig 
sällan däri. Så inträffar det äfven nu; man kan icke 
bedraga denna mor, hon sliter med växande häftighet 
sönder det nät af förevändningar man upprest omkring 
henne, hon upptäcker sin son och faller afdfinad uti 
hans armar. 

Dock — krisen är Öf verstanden ; glädjens fara är 
förbi, och nu är det den som ätei^ifver henno litvet. 
Allt blir godt. Men det bästa och vackraste kommer till 
sist. Denna samma mor, som i höjden af sin sorg vägat 
anklaga försynen, hon höjer sig nu, i höjden afsinsäll- 
het, för Guds mäktiga hand, ångrande, ödmjuk, nära 
tillintetgjord i känslan af hans outsägliga nåd. 

Jag upprepar det: sådan, Betty, kan också teatern 
vara. Jag har med flit valt dessa laflor mera från 
hjärtats än från handlingens värld, emedan de äro så 
enkla, att nästan elt bain kan fatta dem. Man skall 
nödgas erkänna, att sådana taflor förädla och bilda, att 
de falla som en välgörande dagg öfver lifvets brännande 
strid, emedan de återföra människorna till den enklaste, 
renaste formen för lefnadens lycka: familjekärleken. 
Man skall icke heller säga att dessa tatloi binda tanken 
vid jordelifvet såsom det högsta och att ingen skymt 
af någonting hOgre, någonting evigt skimrar igenom dem. 
Tvärtom: genom dem går tillika en suck öfver detta 
lifvets förgängliga ro och en hand som pekar beständigt 
åt hOjden. Längre kan icke teatern gå, ty går den längre, 
så går den utöfvei sitt berättigande, 

De som bland oss i norden förneka teatern allt 
värde och berättigande, de göra det emedan de känna 

DigwerihyGOO^Ie 



9S8 söDEROM östersjOn 

d«n blott genom hOrsagen eller blott gjort bekantskap 
tned dess dåliga sidor. De betänka icke, att jnst de 
stOrsta och hOgstft mSnakliga ting Sro utsålla t6i de 
stdrsta frestelser, sä att om teatern syndat sä mycket 
— och det har den verkligen gjort — så är det i 
granden därfSr att dess upi^ift ir sä hög och sä svär och 
likasom indrager på en gång hela mänskliga lifvet, med 
kött och blod, med synd och brist, med stCQar och 
sporrar, inom konstens ramar för åskådarens blickar. 
Därtill kommer, att teatern mer än någon annan konstart 
år beroende af flera samverkande krafter, och därest 
någon af dem bar vank eller lyte, blir intrycket af det 
hela skeft och förfeladt. Ämnet måste där vara väl 
-valdt och väl uppfattadt, dikten väl sammansatt, spelet 
väl genomfördt, uppsättningen klanderfri, skådespelarns 
ajälfva sådane alt deras lif utom scenen icke stör illu- 
sionen pä scenen; och där måste allt genomgås af en 
frisk, en ädel och en nationell ande. Slutligen miste 
där äfven finnas en publik som uppfattar och uppmuntrar 
det. goda, och en kritik som tyglar och brännmärker det 
onda p& scenen. Och när vi besinna huru få af dessa 
oundgängliga villkor ännu hos oss i norden blifvit upp- 
fyllda, så kunna vi med rätta säga, att vi ännu icke 
haft en teater som förtjenar detta namn, och att, så 
mycket mer, bvarje fördömelse at det som hos oss burit 
teaterns namn icke träffar teatern själf, utan endast dess 
skuggbild. Sådana fördömelser förefalla mig därför lika- 
som ville lapparne upphäfva ett rop öfver skogens för- 
fall och odnglighet, för det att de inför sina ögon ha 
endast krokota dvärgbjörkar. 

Men därför ligger det ock så stor vikt uppå att 
fä en teater med ditbörande litteratur, som förtjänar sitt 
namn. Hvarje annat försök att därförinnan öfvertyga 

DigwerihyGOO^Ie 



SLUTORD OM TEATERN 229 

motet&ndarne tjenar till intet. Torde ock bända att Qera 
Snnae, eom aldrig läla Ofrertyga sig att ecenen Sr nfigot 
förmer ftn ett tillhåll för kotnedianter. Sådana fiender 
har teatern i alla ISnder, och dår de äro konsekventa, 
dår fCmeka de käckt tillika både konst och vetenskap. 
Hen våra teaterbusar hafva ej tillråckeligt järnskodd 
panna f6r att slunga denna fömekelse Utver den mänsk- 
liga intelligensen, och därför göra de gunatbenäget ett 
undantag för det meata dithörande; endast teatern är dem 
>eiD Gräuel*. Likasom kunde de förneka teatern ntan 
att förneka poesin, och likasom kunde de fGrneka poesin 
utaD att^ fCmeka konsten, och likasom kunde de för- 
neka konsten utan att förneka vetenskapen. Härtill in- 
vända de åter, att allt kommer an uppå hvara andas 
barn det ena eller andra är, och däruti hafva de ganska 
rätt. Men därmed säga de heller ingenting nytt, ty samma 
förbehåll uppställer konsten själt, och det Sr lika litet 
dess fel, om allehanda ogräs frodas uti dess namn, som 
det till exempel är vetenskapens fel, om alkemi, kiromanti 
och dylikt påtaga sig dess lärda utrustning. 

Man kan vara af olika mening om bästa sättet 
att skapa hos oss en god inhemsk teater, men därom 
borde man vara ense, att det ej l&ter göra aig ntan 
en skola och medelpunkt i hufvudstaden och ntan en 
stående personal, som efler hand blir i stånd att bilda 
sig af inhemska elementer. Ar man äter ense därom, 
så m&ste man väl finna det naturligt att staten och 
enskilde på ett eller annat sätt bana väg för dylika 
sträfvanden. 

>Man bärgar sig ganska väl utan teater.> — Sant. 
blan bärgar aig äfven utan taflor, utan böcker och till 
och med i hetaste sommaren utan kläder. Men bild- 
ningen vill hafva det med sig, att den ökar behofven. 



hyCoo^le 



930 SÖDBROM ÖSTERSJÖN 

och det kultnratadiam, som Sr nog lyckligt att iga de 
minsta behofven, är ulan allt tvifvel kannibalernes. 

>Vixa krafter b&ra riktas pfi viktigare &ndamål.> — 
Obestridligt. Men nSr regnet faller om våren, är det 
märkvärdigt, att blommor och gräs icke vänta pä skogen, 
som likväl är aå mycket ansenligare och viktigare, utan 
alla ba de den förmätna pretentionen att vilja appspira 
pä samma gfing nr den moderliga jorden. 

*Ocb bvad nytta ha vi af komedier ocb komedianter?» 
— Hvad nytta ha vi af visor och taflor, af mormorbilder 
och strängaspel, af det godas fOredömen, af det ondas 
BlraS, af vishetens lärdomar, af d&iskapens snedspäng, 
af det ahOna som tjusar oss, af det sublima som rör 
oss, af erfarenhetens varningar, af sällhetens anblick, af 
deltagandet för olyckan, af löjet öfver det narraktiga, 
af skämtet öfver det glada, af beundran för storheten, af 
fdraktet för uselheten, af kärleken till fosterlandet, ja 
ef kärleken till dygd, sanning, rättvisa, ära och mänsk- 
lighet? Hvad nytta? säger du. Vi kunna hvarken Sta 
dem, eller dricka dem, eller kläda oss med dem, eller 
bandia ocb vandia med dem, eller gräfta npp diken med 
dem, eller elda en brasa med dem, eller ladda kanoner 
med dem, eller göra papiljotter utaf dem, ej heller gfira 
nfigonting annat nktigt p&tagligt och handgripligt nyttigt 
med dem. Och likväl älska vi äfven dessa känslor ocb 
dessa lärdomar, dem intet besman kan väga, och likväl 
ba vi en vinning af dem, som inga siffror beräkna, och 
värma värt bjärta vid dem såsom hvarken björk eller 
tall kunna värma det. Hvad nytta vi ha utaf dem? 
Nyttan att lefva, lida, glädjas och älska dubbelt, emedan 
vi där ha framför oss andra, som lefvat, lidit, glädita och 
älskat likasom vi, och emedan denna anblick rycker oss 
lös ifrån vär trånga själfviskhet och för oss, med fanta- 



hyCoo^le 



SLUTORD OM TEATERN 

sins och åskftdniDgens makt, till mänskligheten utom osa. 
Vill du nödvändigt hatva en nytta utaf teatern, s& nöj 
dig med detta; men vill du blott halva gifidje dåraf, 
sftsom man glades ät det goda och sköna, så sök den 
inom dig — ty den bor där. 



hyGoogIe 



41. Arkeängelen Mikael. 

Jag atstår från bvarje lörsQk alt beekrifva Louvren och 
Taileriema. Desea namera Bammanbyggda palaUer, 
där en stor nation logerar pft stor fot och där &r och 
mftnader uttört hvad seklerna icke förmått ulfSra, hvilka 
växlingar ha ej deras morar skadat! En läng rad af 
konungar och kejsare har där barit kronans tyngd ; Frans I 
bar där mottagit Carl V; Henrik IV ditfördea blödande 
och döende; Ludvig XVI belfigrades där af revolutionen ; 
konventet och välfäidautakotlet dekreterade därifrän sina 
proklamationer och sina blodsdomar; Ludvig Philip trodde 
sig där ba bosalt ein ätt för evigt och rymde därifrin 
förklädd till lakej ; 1848 ärs barrikadkämpar stsflade där 
genom de gyllene gemaken, sleto tronens parpnr i trasor 
och ville däraf göra ett fattighus ; presidenten Louis 
Napoleon drog där in i all tysthet 1851 och utflög frän 
denna puppa som en fullfjädrad kejserlig Örn, tilldess 
han 1857 med lysande fester lät fira seklernas fullbordan 
i bfida palalaernas förening. Och vid sidan af jordens 
mäktige ha om hvarandra och efter hvarandra artister 
af alla slag, kungliga och kejserliga mätresser, värdshus- 
värdar, krämare, dagdrifvare, betjenter lefvat och huserat 
i dessa salar af Louvren, tilldess alt odödliga konstverk 
' Holell för civila invalider, 



hyCoo^le 



&BKEÄNGELEN MIKAEL S33 

och miDBesmärken ha funnit en fristad där och hkasom 
i en brännponkl samlat allt hvarmed Frans l:s konst- 
kSrlek, Bonrbonernes penningar, Napoleon I:s eröfringar 
och Napoleon ni:s energiska vilja riktat Frankrike. 

Louvren och Tnileriemal Det måste kallas en lycklig 
tanke alt ställa konsten vid maktens sida — tvenne mål 
för den mänskliga ärelystnaden, tvenne makter, af hvilka 
den ena gOr historien och den andra skildrar den. Dock, 
jag bedrager mig; äfven konsten gör historien, &fven 
makten skildrar den; men när tronerna störlat i spillror, 
skåda Rafaels, Correggios, Mnrillos bilder ännu med 
lefvande odOdliga ögon bort emot seklerna. 

Louvrens museer Sro Frankrikes stolthet och stå 
jjppna för bvar och en som vill se dem. De äro till 
antalet elfva, nämligen: 1) för målningar; 2} för antik 
Bkulptnr; 3) för modem skulptur; 4) för teckningar; 
5) för gravyrer; 6) för sjöväsendet; 7) för konungaminnen 
(muaée des souneraina) ; 8) för assyriska fornlämningar ; 
9) för egyptiska fornlämningar; 10) för amerikanska 
fornlämningar; 11) för antikviteter och knriosileter från 
Algérie. Dessa skatter iro omätliga; den nu utkommande 
katalogen är ämnad att upplaga sex volymer i tätt tryck. 
Det är svårt alt afgöra och beror på olika sympatier, 
hvilken af dessa samlingar mest anslår främlingen. Man 
förgäter icke sä snart det mäktiga intrycket af de assyriska 
fornlämningarna, nyligen uppgräfda ur Ninives ruiner af 
Layard med Here; gigantiska stenmassor, formade i vid- 
underliga figurer, som med stela döda ögon från längst 
försvunna tidehvarf stirra mot dagens myrslack, som 
vimlar omkring dem. Han dröjer med stum beundran 
vid slafven, som insomnat i sina kedjor, ett mästerverk af 
Michelangelos mejsel ; man kan, om man så vill, beundra 
Ludvig den heliges svärd, Frans I:s sadel, Ludvig X1V;8 



hyCoo^le 



334 SÖDEROM östersjCn 

allongeperak och kardinal Richelieus altare, eller stanna 
med deltagande vid Iftmningarna af Lapérouses skepps- 
brott och fOrvånas Atver relieftafloma af Frankrikes stfirsta 
hamnar. Men med eller mot sin afsikt dröjer man dock 
alltid längst i de praktfulla målningsgallerierna-, de hafra 
nftgot att bjuda åt alla. 

Louvrens museam dfverträffas af Berlins i den 
historiska Ofveraikten af skolorna från den moderna 
målarekonstens linda intill dess högsta bloinstring; det 
öfverträfEas åfven af Dresdens i rikedom på italienska ooh 
i synnerhet spanska måstarverk; men i mängden af at- 
mfirkta taflor från alla tider och skolor — hvaribland 
Galerie de Medicis vimlar af Rubens' mäktiga bilder — 
har Louvren sannolikt ingen medtSflare. Månader och 
år förgå, innan man hinner blifva förtrogen ens med de 
bästa bland dem. Framför mig ligger första delen af den 
nya katalogen, tolfte upplagan, 324 sidor 8;vo. Italienska 
skolorna ensamt upptaga trehnndra sidor. Franska skolan 
är mycket rik; Louvren samlar endast de målares verk, 
hvilkas hand redan för evigt har domnat från penseln; 
de sköna konsternas palats (Palais des beaux arts) 
erbjuder en fristad åt de lefvandes prisdömda arbeten. 

Stora galleriet i Louvren och ApoUosalen äro väl 
de mest lysande fristäder som maktens slösande fri- 
kostighet ännu bar invigt ät konstens minnesvårdar. Men 
centern för alla dessa skatter är Solon carré, så kallad 
med anledning af sin kvadratform. Här äro mästerverken 
från alla tidehvarf samlade uti en brännpunkt. Rafaels 
heliga familj i sitt lugna majestät^ — denna ta&a, som 
aftvang Frans I yttrandet att >store konstnärer dela 
odödligheten med store konungar* — Correggios Ijofliga 

■ Louvren har tolf originaler af Rarael ocb däribland 
fyra varianter af den heliga familjen. 



hyCoogle 



ÄRKEÄNGELEN MIKAEL 235 

Antiope; Hurillos berömdaste madonna {1'immaculée 
conception), aom kostat 615,000 francs och hvars ekara, 
genomakinliga färger likasom dofta bort uti rymderna; 
Titiana Kristua som bäres till grafven; Van Dyka Carl I; 
Rubens' förfärande Thomyris, som inkastar Cyri hufvud 
i en säck med blod; Paul Veroneaes bröllop i Cana; 
Gerard Dova krympling — alla dessa och ännu andra, 
än rörande och intagande, än mäktigt gripande taQor 
pryda denna underbara sal, aom ensam är värd en resa 
till Paris. Men i stället att längre dröja vid dessa bilder, 
hvilka hTar och en tyckas säga till ftskAdareu: betrakta 
mig rätt, ty min like ser du kanhända aldrig mer! — 
låt osa d& hellre atanna vid en, aom icke ä^er det största 
ryktet, möjligen icke heller det största konstvärdet af 
dem alla, men hvars anblick £r s&dan, att jag, näst 
Dresdens madonna, icke vet ett stycke väf som därmed 
kan jämföras i hela världen. 

Framför äakädaren ntbredar sig en oöfverskfidelig 
ryslig ödemark, beströdd med dystra klippor, ur favilkas 
remnor här och där lägor uppstiga. I denna ödemark 
ligger Satan, störtad och besegrad, i skepnad af en ofante- 
1ig drake med människohafvud, och drakens stjärt för- 
lorar sig uti fjärran, likasom ville den omringla hela 
jorden. Alla onda pasaioner, raseriet, hatet, hämnden, 
afanden, högmodet, i förening med den väldsammåate 
smärta och den vanmäktigaste förtviflan, m&U sig uti 
afgrundsforstens förvildade gestalt — denna samma 
gestalt, som Milton så aant bar kallat ^ruinen utaf en 
ängel* och hos hvilken man än kan upptäcka förfafirjade 
spår af hans forna Öfverjordiska skönhet. Rafael, det 
är sant, har här icke uppfattat honom så; han måste, 
både från kyrkans synpunkt och för behofvet af en skarp 
kontrast, måla honom vederstygglig; men han unnar 

DigwerihyGpOt^lC 



3S6 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

dock Satan en egenskap som fOrsonar ilskådarena blick, 
nämligen jättestorhet och en makt, som, ehuru nu för- 
krossad, visar sig stark nog att skaka jordens grund- 
valar. Förödmjukad är han icke, allenast besegrad; hans 
utatrSckla händer gripa med raseri i de nakna gråa 
klipporna, och favarhelst han griper dem, uppflamma 
eldslågor under hans naglar. 

Men Rafael kan icke förebrfis hvad man förebrått 
Milton, att hafva gjort Satan till hjälten i sin lafla ; här 
ligger det onda i stoftet blott för att desto mer förhöja 
det godas och det himmelskas seger. Öfver denna skräck- 
bild af de våldsammaste passioner står ärkeängelen Mikael, 
taflans hufvndfigar, med förklarad och salig skönhet, 
framför allt med ett lugn, som är at den mest sublima 
storhet. Han står där i gestalten af en skön yngling, 
nedsväfvande från höjden och ännu uppburen al sina 
stora glänsande vingar, så alt endast spetsen af hans 
vänstra fot berör vidundret onder honom. Hans rustning 
glimmar af etål och guld ; i sin lyftade högra hand håller 
han ett långt spjut, med spetsen nedåt och redo att genom- 
J)orra den slagne arffienden. Hela hans gestalt uttrycker 
hjältekraft och majestätisk styrka, men tillika, som jag 
redan nämnde, detla eviga lugn, denna fullkomligt passion- 
fria öfverlägsenhef, utan allt hat, utan all hämnd, med 
ett ord, denna saliga storhet, med hvilken endast en 
ängel kan strida och som får sin högsta relief af raseriet 
under honom i denna brottets och lidelsernas värld. 
Förbarmande kan han icke visa; den gudomliga rätt- 
visan krätver ett straff ; men ett straH som i sin omäte- 
liga kraft innebär en lika omälelig nåd. 

Man säger att konstnären och skalden låna sina 
taflor från lifvet, fr&n den erfarenhet de själfva någon- 
g&nf( genomlefvat. Det är sant, men det gäjler icke 



hyCoogle 



JlRKEAnOELEN MIKAEL 937 

BniDetB h&gsta ingifvelser. Rafaels eixtinaka madonna 
och Rafaela Mikael äro icke från denna jord och detta 
]it; de ha d&ritcån Iftnal endast de yttre formerna. Denna 
madonna, denne Mikael äro uppenbarelser ifrån andra 
världar; jorden har icke något motsvarande; de äro fOr 
hSga, för rena, för all någonsin, utom i en enda, i God 
sjftlf som människa, ha uppvuxit i stoftet af jordiska 
lidelsers fläckade tnmmelplats. 

Utan tvifvel bidrar just motsatiiei], antitesen, att så 
mycket förhöja denna Rafaels tafla framför andra. Jag vill 
också ej neka, alt antitesen kan drifvas för långt, såsom 
man med skäl förebrått till exempel Victor Hngo. Men 
för de högsta genrerna är den ett lika nödvändigt villkor, 
som skuggan för måleriet. Ärkeängelen vore ej så sublim, 
om han ej trampade djäfvulen under sina fötter. Det 
är något dramatiskt i denna lafla, däruti att handlingen 
icke är afslutad; konflikten är gifven, krisen är inne, 
upplösningen Förutses, men spänningen fortfar. Skillnaden 
mellan dessa momenter ser man, bland annat, i afbild- 
ningama af Judith: den, när hon höjer svärdet öfver 
Holofernes, är ojämförligt mera artistisk än den, när hon 
håller hans af huggna hufvud i handen. 

Louvren har af Rafael äfven en annan Hikaet. Här 
hugger ärkeängeln, i full rustning med svärd och hjälm, 
en drake, som lindat sin stjärt kring hans ben. Alle- 
handa vidunder trängas omkring honom ; på afstånd synes 
en brinnande siad och de fördömdas kval, där de plågas 
af ormar och bevingade drakar. Likaså ser man i 
Louvren Rafaels Sankl Georg i full rustning på en hvit 
bäst, nedhuggande med sitt svärd draken, som han redan 
genomborrat med sin lans; på aEstånd synes en ung 
flicka med krona på hufvudet, föreställande Cappadocien 
betriadt från afgnderiet. Båda dessa taflor, ehuru mera 



hyCoo^le 



238 SÖDKROM ÖSTERSJÖN 

fantastiska, äro ojSmfOrligt underlägsna den fOrsta i kom- 
positionens enkelhet, helhet och sublima skönhet. 

Den store Mikael, som jag helst vill kalla honom. 
Sr mftlad i kyrkostil 1518 och ursprungligen p& trä. 
Han har ock ansetts vara en symbol af konungamakten, 
som trampar kätteriet och upproret under sina fötter, 
hvarför också Ludvig XIV i tiden lät uppfästa denna 
samma taOa ofranfOr sin allrakristli gaste tron. Visst är, 
att han har mänga katolska sympatier, och 1856 expo- 
nerades han af prästerskapet för särskild entré i Notre 
Da me till förmån för de Ofversvfimmade. Hen vare 
därmed huru som helst; obeQäckad af alla förgängliga 
tidsmeningar, kvarstår denna sublima änglagestalt evärde- 
ligt lika stor och lika skön, ett kristligt konstverk, hvilket 
alla bekännelser med vördnad skåda, en hög ingifvelae, 
hvilken tft dödliga förannats att äga, och en urbild för 
det sköna, hvilken senare mästare förgäfves sökt uppnå. 



hyGoo^le 



42. Salnt Cloud, Versailles, Trianon. 

Man visade mig tre slott: konungars hugskott, mätres- 
sers nycker, och likväl en slor nations stolthet; 
sk&deplalser för en förgttngelig prakt, och likval rika på 
otdrgSngliga minnen ; bubblor pfi tidens strOm, och likväl 
ett stycke stelaad historie i murar, parker, marmor och 
taSor. Hvilken stad omgifres af sådana villor, och hvilken 
trädgård har att skryta med sådana lasthns? Det är icke 
prakten som gifvit dessa slott deras lysande namn ; andra 
monarker kunna bygga rundtomkring sig lika glänsande 
glasskåp ; deras betydelse för eftervärlden blir kanhända en 
dag att fylla en vaktmästares fickor, där han drifver fram- 
för sig en fårskock af gapande främlingar genom de gyllne 
gemaken. Men här känner man att byggmästaren varit 
en stor genius, stor i sjålfra sin fåfänga; och de länge- 
sedan fSrmultnade envåldsherrame bafva, sig ovetande, 
endast varit hans redskap. De trodde sig stifta lagar 
f9r sitt tidehvarf, och de ha endast viljelOse ulfdrt Frank- 
rikes verk. 

Dessa slott äro franska; det är hela hemligheten af 
deras tjnsning och deras svaghet. Romame byggde 
Hadrians villa; morerne Alhambra; spaniorerne Escurial; 
preussame Sana-souci; svenskame Haga och Drottning- 
holm; tjugu andra nationer kunna bygga något större 

DigwerihyGOO^Ie 



240 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

och nigot gkönare, och likväl kan ingen annan göra 
eFler Versailles. 

Eo sOndag såg jag vattenkonsterna spela i Saint Clond 
— les grandea eaux, som man kallade dem. Ganska 
fattigt var det skadespelet fCr en landsman till Imatra. 
De stackars små bäckarna silade sig helt bekymmersamt 
utfSr marmorkaskaderna och genom de plassiga tritonernas 
munnar. Om en kvart hade man tröttnat vid denna heirlig- 
het ; men det som icke tröttade ögat, det var den sköna 
parken af gamla lindar, ekar och kastanjer. HSnitisko- 
vimlet hotl sig därnere och trångdes kring hundrade 
salastånd och våfielgrädderakor ; åtminstone tjugu flick- 
penaioner voro ute i det gröna och hade valt sig hvar sin 
gräsplan och kastade boll och volant och hade hjärteligt 
roligt >på landet*. Men däruppe i parkens kollar var 
ensligt och svalt; dynastiernas minnen susade i de 
lummiga träden; kronor af grönska, fridfullare, var- 
aktigare än kronor af guld. 

Slottet är täckt och landtligt; en hel stad har upp- 
stått uti dess grannskap. Jag såg ej dess inre: 1'em.pereur 
est lå; kejsaren och hans familj voro därute då. Klockan 
två e. m. såg man folkmassorna på stora promenadvägen 
genom parken hOfligt bortvisas utaf gendarmer; man måste 
draga sig tillbaka på ett visst afstånd från vägen, och ett 
par ryttare galopperade inåt parken, sannolikt för att 
undersöka den. Några minuter därefter framrullade den 
kejserliga vagnen, åtfDljd af två andra ryttare. Det var 
kejaar Napoleon III och kejsarinnan Bugenie, som foro att 
promenera i sin gröna doftande park. I mäktige på 
jorden, för hvilka icke ens sommarens grönska äger 
en trygg fristad att bjuda, hvem ville afundas edert 
ödel Långt hellre ville jag vara den ystre pilten eller 
den glada flickan därborta i gröngräset, än sucka enslig 



hyCoo^le 



SAINT CLOUD, VERSAILLES, TRIANON 241 

och m&ktig, en goldsoaidd ffioge, i sj&lfva de o fria 
naturen. 

Jag tillbragte en dag i Versailles. Man skulle be- 
hefva m&nader ffir att dSr bli bemmastadd. Jag vill 
icke tala om dess historia; den blefve en bok*. Hen 
man kan ej nämna Versailles ulan att minnas Ludvig XIV. 
Håna skugga går genom dess torna salar s&som Nebu- 
kadnezars ande sräfvar genom Babylons grusade hvalf. 
Hit Sr han hemma; här är man ännu engäng frestad 
att kalla honom stor — honom, som det ena seklet till- 
bad och det andra släpade i smnlsen och som var lika 
litet fOrtjent af att dyrkas som smädas. Nästan allt hvad 
han skapat bar sedan förfallit till stoft — hans orientaliska 
piakt, hans politiska planer, bens statskonst, hans ut- 
strödda millioner, hans religionstvång, hans lagstiftare makt 
för Europas seder — endast Frankrikes konst, Frankrikes 
litteratur och språk ha förblifvit hans minne trogna och 
prisa honom än i dag såsom sin lifrande genios. Hvilken 
läxa för de höga på jorden! Deras makt skall fördansta, 
deras skatter försvinna, deras politiska sfaackspel om- 
störtas af ett vindkast; men hvad de gjort för sitt lands 
kultur och för blomman af dess bildning, det ensamt 
består genom seklerna; det ensamt har ännu en väl- 
signelse kvar öfver deras namn, långt sedan eftervärlden 
gycklat öfver deras bräckliga statskonst och smick- 
rames hala tungor förstummats omkring deras maktlösa 
grafvar. 

' Lndvig] XIV fattade tycke för sin faders lilla jagt- 
slott Versailles. Från 16&4 till 1702 slöaade han på delta 
mönsterslott nittio millioner livrés. Anläggaren varLeNolre; 
NicolasI Poussin, Le Sueur och Lebnin prydde det med sina 
mästerverk, hvilka sedan Frankrikes störste konstnärer ökat 
med sina. Staden Versailles har trettiotnsen invSnace. 
Ifi. — Seaebr. o. hägk. 



hyCoo^le 



24S SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Versailles är stoit och etelt, som det åihnndrade, 
ur hvilket det framgått. Den Tidsträckta gamla parkens 
dunkla alléer utg& stjåmformigt fr&n en enda medelpunkt, 
den berömda kullen med de dyrbara fontänerna och 
Tftttenledningama, och löpa därifrån, allt längre frän 
bvarandra, till periferin af en stor halfcirkel; och fram- 
fOr denna halfcirkel utbreder slottet sina mäktiga fasader 
Dch sidoflyglar. Denna park, som sä länge varit ett mönster 
föl sin stil, är alltför stel för att behaga; där är för 
mycken geometri ; det hela är tungt ocb atyft aristokratiskt, 
eller rättare enväldigt, ty herskarens tron är medelpunkten 
för allt. Det gör ett ängsligt intryck att se naturens 
triboma söner, de höga lindarna, stå där klippta och 
dresserade som soldater i ledet. Hen stort är detta in- 
tryck, kolossaltl Och kontrasten var egen att se dagens 
flyktiga ungdom leka blindbock och höra musiken spela 
polkor pä le tapis vert, den rektangelformiga stora gräs- 
planen nedanför kullen. De länga alléerna voro mycket 
ödsliga; grottorna öfvei^ifna; hälften af valtenkonslema, 
bronsjätten, le Géant, och de ryktbars nymfemas bad 
med sköna marmorstatyer voro förfalbta. I dessa ensliga 
gröna grifter för minnena sjöng på kvällen en Ijuflig 
näktergal naturens egen suck öfver den mänskliga stor- 
hetens törgängligbet. 

Denna enslighet lifvades dock vid hvarje steg utaf 
marmom. Parken ensam har en odödlig befolkning af 
hundrasextio statyer. Och träder man in i slottet, så 
växer antalet af dessa stumma invånare till sä stort, alt 
man på ljusa dagen kan blifva spökrädd. Här är det 
icke mera Ludvig XIV ; det är Frankrike själf, gengänget 
i bilder och taflor. I ändlösa gallerier, i länga filer af 
praktfulla salar utbreder sig här Frankrikes historia, för- 
evigad af mejseln och penseln. Ludvig XlV:s, XV:» och 



hyCoo^le 



SAIHT CLOUD, VERSAILLES, TRIANON 243 

XVI:b, Napoleon I:b, Ludvig XVIIIis, Carl X:e, Ludvig 
Philips krigieka och fredliga bedrifter möta äak&daien. 
Endast revolutionerna saknas — och schavotten. Napo- 
leona bragder upptaga ensamma en stor glänsande sal, som 
bftr namn efter honom. Horace Vernets berfimda Smalab 
upptager en findlös v&gg med en enda tafla, hvars alla 
figurer Sro i naturlig storlek. Man är ockaä i beräd att 
hitflytla Napoleon I11:b bragder, börjande med den be- 
rfimda latla, som föreställer honom, när han som presi- 
dent svor eden pjl konstitutionen. Men det är icke 
monarkerna ensamt, som bebo dessa selar; franska folket 
bebor dem med lika rätt. Allt hvad detta rika land har 
frambragt stort, snillrikt, ädelt och skCnt, det mCter här 
ftsk&darena blickar i porträtter, statyer, grupper och histo- 
riska tilldragelser. Hvilketfolkl Hvilken historia I När man 
beundrat Cartesins och Montesquieu, Turenne och Vauhan, 
Sully och Ricbelieu, Moliére och Cbateaubriand, gär man 
från dem till Ninon de TBnclos och Gabrielle d'Estrée3 
eller till den ädla bilden af Jeanne d'Arc, mejslad i 
marmom af en prinsessas hand, Marie af Orleans. Och 
ledsnar man pä Frankrikes storhet, skönhet och ädelmod 

— välan, här är rinksmidaren Louvois, här är kopplaren 
Dubois, bär är Montespan i en herdinnas koatym och 
Maintenon med sin bönbok, vid sidan af Pompadour, 
kvinnan som ej kunde rodna! 

Genom parken i Versailles bar man blott en kvart 
timmes vandring till lustslotten stora och lilla Trianon 

— lusthus vid sidan af palatsema ; lilla Trianon i 
synnerhet är täckt och behagligt Det är en familjetafla 
frän Bourbonemes busliga lif. Man hemfOr därifrån 
minnet af dyrbara gobeliner, präktiga Sévresporsliner och 

— nöjet att faafva andats samma luft som Louise La 
Valliére. 

DigwerihyGOO^Ie 



S44 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Alll år förgånget — de skOna hertigionorna, de 
lysande cheraliereme i deras vida allonge peruker, och 
herekaren sj&lf, som låt förlikna sig vid solen omgifven 
af planeterna — allt år förbi; men Versailles' murar 
tala, och Frankrikes genius nedblickar på dem med stolt- 
het. De hafva Ofverlefvat dynastier och statsformer och 
prydt sig med två seklers åra. För denna anblick för- 
låter Frankrike allt. 



hyGoo^le 



43. Myntet. Pére Lachalse, 

Jag har fQrut nämnt den utmärkta liberalitet, bvar- 
med tillträde Öppnas föi främlingen till alla ställen af 
intreBSfl i Paris. En dag skref jag med stadsposten Ull 
prefekten för kejserliga myntet och erhöll dagen därpft 
med samma post ett inträdeskorl. 

Penningen bebor i Paris tre stolta palatser: börsen, 
banken och myntet. Det sistnämnda öfverträSas endast 
af Londons. Liksom alla offentliga byggnader prydes det 
af statyer, föreställande freden, handeln, klokheten, lagen, 
styrkan och ymnigheten. Franska myntet värper betyd- 
liga guldägg: det präglar icke blott för Frankrike, atan 
ftfven för Schweiz. Det är angenämt att här betrakta 
penningens fQdelse. Allt drifres med än ga. Koppar 
präglas ej mera, utan skiljemynten äro af brons, hvarför 
främlingen i början är frestad att taga de nya sous- 
atyckena för guldmynt. Man ser bronstackoma utplattas 
under den ena valsen efter den andra, tilldess de få 
lagom tjocklek. Därefter afkiippas de af maskiner i 
jämnbreda rimsor. Därefter huggas de i sin runda form, 
och slutligen präglas de. Ungefär lika behandling undergå 
silfverplantsama och guldbarrarna. Hvarje mynt väges 
och undersökas, innan det godkännes, och golfvet är upp 
fylldt af kasserade bronastycken. 



hyCoo^le 



946 aÖDEROM ÖSTERSJÖN 

I de rymliga aalaroa vandrar man o behindrad t 
omkring, allenast man aktar aig att komma för nära 
maskinerna och bli alsgen till slant. Blott från siltver- 
och guldkvarnama st&nges man försiktigtvis af en Bn 
jSmbarrier. Jag kallar dem kvarnar, ty mynten rinna 
från stampen in i en tratt och dfirifr&n ut genom en 
ränna till kontrollören, som väger dem och kastar dem 
sedan i kaggar. Under deo rännan ville väl mången 
hänga sin påse. Man har framfCr sig dvärgarnes arbete, 
där de hamra på nerous rerum, den makt som regerar 
världen. Ping — pang — stycke efter stycke rinner ut 
och börjar sin vandring från böra till börs, i rena och 
smutsiga händer, att tjena ömsom nöden och ötverflödet, 
fliten och frosseriet, behofvet och lastan — en gyllene 
kalMans, kring hvilken millioners diktan och trakt an 
vänder sig. För ynglet från dessa stampar sviker mannen 
sin ära och ynglingen sin tro och flickan sina löften; 
för det går den frie i träldom, den högmodige kryper, 
den ärlige ljuger, och den snikne uppsamlar lumpen från 
världens tor^. Ping — pang — kanonerna hafva tystnat 
på Krim och Östersjön, men här är en klang, som det 
älderdomsBvaga Buropa lyssnar uppä som den IjuQigasle 
musik — melodin till dess stojande järn vägs pol ka, roman- 
sen mellan dess älskande, serenaden i de kala bjässarnas 
månsken under det Rothschildska tidehvaifvet. Pang — då 
tittar kommunismens spöke in genom dörren, en stormil 
omstjälper stampen och ynglel, börsmännen tappa kon- 
cepterna, penningen flyr och gömmer sig i sina råtthål, 
tills ovädret är öfver. Eller ock är det stiltje i världen, 
spekulationen har klifvil pä höga styltor, den förädlade 
lump, som kallas pappersmynt, har köpt sig diplom på 
att hela guld; en liten pust kommer frän aflägsna världs- 
trakter — pang, det är åter slut med stampen och 



hyCoo^le 



MYNTET. PSRE r.ÄCHAISE 247 

böra männen, penningen försvinner, papperet blir papper, 
styltoma vack)a, ingen tror den andra, och ingen vet 
hvarför. Ty, säger skriften, *ett fallande lOf skall för- 
skräcka dem». 



Från penningens vagga, gick jag att skåda de dödas 
stad uppå Pére Lachaise. Man kommer dit genom demo- 
kralins vidtberömda myrstack, förstaden S:t Antoine, och 
genom en läng enformig gala, La Boquette, som leder 
Dt till Barriére d'Äiilnay vid grafvarnas port. Denna väg 
är en passande förberedelse; grafvarna kasta sin skugga 
däröfver. På båda sidor om gatan har man den ena 
butiken invid den andra, där grafvårdar af alla slenarler 
och former bjudas till aalu, jämte helgonbilder, rosen- 
kransar och immorteller. Man blir underlig (ill mods att 
vandra på denna gata, där lifvet spekulerar på döden och 
sorgen och där hvarje löje tyckes vara en stöld från det 
allvar man är skyldig åt gra f ven. 

Men när man ingår genom den trånga porten, där 
aå mången inkommit utan att mera återvända, vidgas 
blicken och beklämningen upphör, fastän man står där 
midti förgängelsen. Ty framför oss utbreder sig en vid, 
åt staden sluttande vall, förskönad af herrliga gröna alléer 
och bebyggd med många tusende små hvita hua, indelade 
i ordentliga gator och kvarter, men så att trädens skugga 
svalkar dem och fåglarna sjunga Cfver dem. I dessa 
ändlösa rader af små hvita hus, hvart och ett med sin 
nummer och sin conceasion ä perpétuité >till evärdelig 
ägo», bor det döda Paris, grafvens aristokrati, som ännu 
på andra sidan om Lethe vill skilja sig ifrån hopen. 
Från Abelard och HeloYse ända till Fran<;ois Arago (och 
numera Béranger) hvilar bär nästan allt hvad Paris och 



hyCoo^le 



S48 aÖDEROM ÖSTERSJÖN 

FraoJmke under senare tidec ägt atörst och ryktbarasl, 
forstarne och Napoleona hj&ltar undantagne. Ty Pére 
Lachaise, uppkallad efter Ludvig XIV:» biktfar af samma 
namn, på den tid jesaiteme Sgde atSllet, är som kyrko- 
gård icke äldre än 1804^; de tidigare af deas berömde 
invånare åro således hitflyttade från andra hviloplatser. 
Konsten, aom mildrar och förskönar allt, bar slösat på 
dessa grafrar en rikedom af sköna statyer, basreliefer 
och nmor, som väl få sorgens boningar ha att uppvisa. 
Denna anblick, och det grönskande, ljusa, öppna, fridfulla 
tycket öfver denna sällsamma döda stad, gör att främ- 
lingen, som icke har någon att sörja, randrar där allvarsam 
och lugn, men icke nedstämd, likasom omgifven af för- 
sonade skutor — där, hvarest likväl så många brustna 
hjärtan och så månget sviket hopp blifvit i förtid begrafoa*. 

De små hvita husen äro uppförda öfver grafvama, 
bära deras inskrifter och äro egentligen hfinkapeller för 
de efterlefvande. Jag trodde först att många bland dessa 
kapeller voro upplysta af ständigt brinnande lampor. Hen 
det var en synvilla. De hade ett litet fönster med fär- 
gadt glas i väggen midtemot dörren, och när solstrålarna 
bmtna intränga genom denna lilla mta i det dunkla kapellet, 
skimra de med en magisk belysning däröfver, likasom 
trängde en stråle af evigheten in uti sjålfva grafvens natt 

Också fattige begtafvas i Fére Lachaise, när de hört 
till dess arrondissement; men om en kort tid, jag vill 
påminna mig tio är, måste då deras ben lämna plats åt 
nykomne gäster. Det är dyrt alt sofva i denna marmor- 
stad. Också hit täcker således penningens makt. Bland 

< Man röker fritt på alla gator i Paris och pä sjfilfva 

Louvrens borggård; men på P^re Lachaise fir det förbjadetatt 
röka. Detta Förbad ar vackert, medan så många andra Sro 
narraktiga. 



hyCoo^le 



MYNTHT. PÉRE LACHAISE 249 

de minga kSnda och okända namnen läser man äfven ett 
svenskt: den tidigt slumrade genialiske Hjalmar MGrner. 
Det onga och dyrbara finska namn jag sQkte, det fanns 
icke här — del är inristadt i en enkel äten på kyrko- 
gården Mont-Parnasse, och dårOfver susar en hemlands 
gran. 

i' När man står på hSjden af Pére Lachaise, utbreder 
sig rnndtomkring en vid horiBont; på ena sidan den ljud- 
lösa slätten, genomkorsad af järnvågarna, ända titl Saint 
Clond och Vincennea; på andra aidan den Dmälliga etaden, 
lik en rytande vulkan, begränsad ytlerat till höger af 
Barriére du Tröne. Ögat flyger från punkt till punkt pfi 
denna stora rulettskifva i världens hasardspel och sänker 
sig slutligen, trött alt räkna så många slagfält för lifvsts 
strider, åter ned till de hvita grafvama och de gröna 
platanerna och de röda rosorna där i de dödas stad, i 
skuggornas tysta hem, dfir Frankrikes ära och Frankrikes 
fåfänga systerligt sofva på sorgens läger . . . 



hyGoo^le 



44. Afsked från Paris. 

Ocksft det älskvärdaste tålamod, sfisom ditt, goda Betty, 
kan lida till slut, och efter att ha tagit det vidpass 
femton månader i anspråk, måste jag frikalla dig från 
vidare besvär med dessa österajövyer- Vore det icke af 
en hillig skonsamhet, finner jag intet skäl hvarför ej 
dessa vyer kunde fortsåttas i femton månader till; sä 
oattömliga äro de taQor, ån skSna, än nya, ån lårorika 
som upprulla sig fOr betraktarens blick i Europas stora 
kulturländer under nittonde seklet. Jag tillstår att jag 
skiljer mig ogärna därifrån, ty mången bleknad hågkomst 
klarnar ånyo, när mau antecknar den för en vän, och 
mången tanke, som slumrat fördold i de fOrsta intrycken, 
vaknar till medvetande och får en beatåmdare form, när 
den måste göras fattlig fSr andra. Det år också insidan 
af tingen som år den våaentliga, och allt beror appå att 
uppfatta den redigt, klart, objektivt; men detta gör man 
sällan når man år inne i hvirfveln, och det gagn man 
har at en resa beror således mycket uppå den klarhet, 
som detta virrverr af föreställningar efteråt lyckas till- 
kämpa sig. 

I detta enda Paris, huru mycket återstår icke dår 
ännu att minnas och skildrat Jag hade ämnat införa 
dig i College de France och på Niaards föreläsningar; i 



hyCoo^le 



AFSKED FRÄN PARIS 351 

ett pariser lyceum p& en examen med tvåhnndra piltar 
i uniform; i det atora biblioteket med desa 800,000 voly- 
mer; i Palaia de juatice för att afhfira numaakntngen med 
en giftblandare. Vi skulle ha lyasnat på en konsert af 
konservatorium, dår en orkester af nittio strängt exami- 
nerade mästare ocfa en kSr af lika mfinga folJIndade 
sångare och sångerskor utfOrde Beethovens c-mollsymfoni, 
Haydns folkhymn, en katolsk pealm, Spontinis Vestal, 
Webers Oberon, Grétrys Cbant d'Anacréon och Hendels- 
fiohna SommamaltsdrSm. Vi skalle ha genomvandrat 
Luxembourgs gallerier och atannat framför Horace Vemets 
Judith, Oelacrois' massaker på Scio och Dantes helvetes- 
färd, eller vid Coatnres ben ndrans värda Rom i sitt förfall, 
eller vid Hiillera rörande sista offer för skräckregeringen, 
där André Chéniers Sgon följa en bvart man går. Vi 
skulle icke ha glömt de sköna konsternas palats med 
dess otaliga troféer, grafvårdar, statyer och taQor. Vi 
skulle ha sett Ivanhoes tornerspel af hundra konstberidare 
i medeltidens pomp uti Hippodromen. Vi skulle ha sett 
dioraman vid Elyseiska fälten, ansedd för den yppersta 
i världen. Vi skulle ha skaffat oss tillträde till de barm- 
härtiga systrarnas créche eller bamkrubba i S:t Antoine, 
befolkad af idel lindabam, vagga vid vagga. Vi skalle . 
ha tillbragt en förmiddag i Hålles centrales, med deras 
ytterst brokiga vimmel; eller skalle vi ha betraktat dessa 
kostbara vattenledningar, som öppna sina flödande käll- 
språng i hvarje hos och vid hvarje gathörn. Vi skulle 
ha sjungit »Värt land> en midsommardag i Palais Royal, 
eller bländats af den feiska belysningen en afton i kaféerna 
på Boulevard des Italiens. Vi skulle ha tagit en vagn och 
åkt ut till Boulognerakogen en eftermiddag mellan fyra och 
sex, då den eleganla världen är ute att promenera, och 
vi akulle ha anal&Ill jämförelser mellan dess konstgjorda, 

DigwerihyGOO^Ie 



363 SÖDER OH fiSTEHSJÖN 

gräfda aj6 med svanor, slupar, ångbåtar, och ensljg- 
heten på våra nordiska, våra verkliga sjöar, d&r ocks& 
avanor aimma, men blott mellan isstycken om våren . . . 
Men hvarför apprepa allt detta och mera därtill, som 
ändock uti verkligbeten så vida OfvertrSSar de djårfvaste 
skildringar? 

Jag vill blott tillägga några ord om de eldfängda 
ämnena i denna brinnande hSrd, hvars revolutioner ba 
skakat Europa. I hela det franska lynnet Hgger någonting 
utåtsträfvande, utåtv&ndt, hvarför också det yttre, atsidan, 
formen, där spelar en stor roll. Fransmannen drömmer 
alllid om att eröfra världen, oeb får han ej det, så vill 
han åtminstone blända, lysa, ffirvåna, intaga. Al samma 
orsak vänder ftfven det sociala lifvet i Paris sin mest 
lysande sida utåt. Hemmet där är blott en platå där 
man bvilar ut från världsbullret utom hus. Man har 
sagt mig, att de rika och förnäma lefva ganska enkelt 
inom bus, likasom de nöja sig med ett mindre antal rum 
än en förmögen handtverkare numera består sig i Sverige 
och Finland. Men så snart det galler att oisa sig, vare 
sig vid en fest, en bal eller ett offentligt tillfälle, då 
känner lyxen knappt mera en gräns. Det nu rådimde 
systemet har af tre skäl ytterligare uppmuntrat lyxen: 
först för att själf imponera, därnäst för att ge sina goda 
parisare något alt tänka p& och slutligen för att under- 
bålhk pariser industrin, som för det mesta lefver af 
lyxartiklar. Denna tendens har krönts med en sä lysande 
framgång, att klokt folk bland parisame själfve för- 
skräckas därför. Den ena festen öfverbjuder den andra, 
den ena toiletten den andra i ett slöseri Öfver all måtta. 
Mode handeln, sidenfabrikerna, jnvelerame till exempel 
kunna knappt mera tillverka så dyra fabrikatet som lyxen 
begår; läckerheter från alla de fem världsdelarna förslå 



hyCoot^le 



AFSKED FRÅN PARIS 253 

knappt mera att tillfred satälla fifverflfidet; handelsbutikerna, 
Ofverallt dekorerade med speglar och kristaller, f5nnå 
knappt ställa sina granna varor i en nog lysande dager. 

Detta sk&despel af det mest retande öfveiflSd har 
den fattige, den ofta brödlSse arbetaren hvar dag fSr 
ögonen. Hvar dag ser han någonstldee en slfisande fest, 
där denna världens lyckliga sola sig i fifverflödets glans. 
Hvar dag ser han vimlet af förgyllda ekipager och glim- 
mande toiletter pft bonlevardema och Elyseiska fälten. 
Hvar dag g&r han förbi de strålande kaféerna och mode- 
butikerna och vfixlamea kontor, där högar af guldmynt 
ligga uppradade i fönstren, och delikat^ssbattkema, där 
alla möjliga kräsligheter reta hans hungriga mage. Och 
när han d& återvänder (ill sin eländiga boning — ty de 
flesta arbetare i Paris bo trångt och dåligt, för bristen 
på rum, och många tusende ha icke alls någon bostad, 
utan lämna sina barn till en crécke och äta och ligga 
på offentliga ställen — då kommer den frestande tanken 
beständigt för honom: är det icke jag som med mitt 
arbete bår samhället på mina skuldror? Och likväl är 
jag den fattige, den hungrande, den från lifvets njutningar 
utstötte, medan dessa andre, som icke arbeta (ty han 
känner intet annat arbete än det materiella), de frånröfva 
mig allt I 

Från denna tanke är blott ett kort steg till satsen 
legendom är stÖld> och till alla kommunismens afgrunder. 
Den nuvarande regeringen har gjort mycket, kanske för 
mycket för arbetame i Paris. Man vet huru staten ned- 
satt taxan på brfidet och betalat bagame deras förlust; 
huru en fjärdedel af Paris nedrifves för att skaffa de 
brödlöse arbete; huru den ena inrättningen efter den andra 
görea till deras förmän. Men ajälfva detta bemödande 
ökar klyftorna, ökar anspråken. Det finns andra orter. 



hyCoo^le 



954 aÖDBROM ÖSTERSJ&N 

till exempel LondoD, där rikedom och elände fin skarpare 
stå vid hvarandras sida. Men den fattige i London &i 
riare; han känner icke sitt elände; han har heller aldrig 
afaatt och tillsatt konungar; han anställer icke sådana 
jfimfCrelser som pariaaren, och om han gör det, aå är 
det oftast ffir att glömma dem i ett whiskyiua. Pariaer 
ouTiieren däremot är icke tillgänglig för sådana tröste- 
grunder; han är måttlig, bildad, fullt medvetande af sin 
ställning och sin betydenhet, van att på sitt eget sätt 
frambära petitioner till maklen och, föilätligt nog, något 
bortskämd med att turvis tillverka konungar, presidenter, 
konsuler på lifs^d och kejsare — en elak vana, hvilken 
man nu försöker vänja honom af med. Allt detta gör 
emellertid att pariser arbetaren reDekterar för mycket 
för att någonsin kunna glömma de vådliga jämförelser 
hvilka han mSter vid bvarje steg, och äfven när han 
är gladast och mest uppsluppen vid sina folkfester, är 
där ingen säkerhet, att han icke i nästa minnt ånyo kan 
ropa: >en milliard af de rika!* 

Ludvig Philip trodde sig för alltid ha kutvat det oro- 
liga Paris med de detacherade fästena, och likväl uträttade 
de i farans ögonblick mindre än intet. Den nu pågående 
ombyggnaden af det gamla Paris, jämte gatornas maka- 
damisering, sOker att göra barrikaderna omöjliga — 
med favilken framgång skall en kommande tid utvisa. 
Den nuvarande herskaren inser troligen, med ein kända 
klokhet, sanningen af Talleyrands bekanta yttrande: »man 
kan stöda sig på bajonetterna, men man kan ej sätta 
sig på dem*. Och därför sätter han sig på >den breda 
baseni af demokratin, som i alla tider varit enväldets 
vagga. Men Öfver, under och omkring honom utvecklar 
samhället beständigt nya brännbara ämnen, och det är 
en lycka för mänskligheten att bildningen trängt så långt 

DigwerihyGOO^Ie 



&FSKED FRÄN PARIS 255 

ned bland masaorna i denna brinnande hfird, alt aamma 
elementer, som utveckla tändämnet, ftfven m&ste i sig 
innebftra medlen till elBckning. 

Tidigt en morgon lämnade jag Parie, för att &(er 
inkasta mig i den strSm, som hvar dag, hvar minut i 
sina jarnådror drifver lifselementerna in och ut genom 
detta Frankrikes och Enropas stora klappande bjärta. 
Ty val må Paris förtjena att kallas så, i både sin stor- 
het och svaghet. Det finns knappt någon känsla i ett 
människohjärta, ond ellei god, sublim eller fOrkastlig, 
som icke här har funnit ett hastigare återsvar och 
ett kraftigare uttryck, än nägonstädes annars på jorden. 
Allt hvad Frankrikes snille, kvickhet och praktiska för- 
stånd uträttat — och det är i sanning ej litet — det 
skulle ej fSrmått lyfta detta land sä högt i själfva dess 
politiska vanmakt, därest icke den lågande entusiaameu 
för allt stort och lysande, antåndligheten fftr alla mäktiga 
idéer, hängifvenheten utan beräkning, offret utan villkor, 
hjältemodet, dödsföraktet, riddeilighelen, ja själfva dår- 
skaperna och vankelmodet — med ett ord alla de 
egenskaper som utmärka ungdomen — än i dag skulle 
göra det sä hänförande och gifva det ynglingens hela 
omotståndliga kraft. Ungdomen må ha aina stora brister ; 
genom den gär dock världen framåt. Sä länge Frankrike, 
så länge Paris är ungt, måste del gä i apetsen för fram- 
skridandet. Den dag det åldras, måste Europa se sig om 
efter en annan rumormäatare, ty af idel förnuft och 
ekonomi kan världen ej lefva. Afven Athen var ungt 
engång, och så länge stod det afundadt och beundradt 
främst i sin tid. Dess ålderdom begynle under Philip 
af Macedonien, men ännu trehundra år därefter måste 
det allsmäktiga Rom nedlåta sig att gå i skola bos den 
lilla provinsen Grekland. . 



hyCoo^le 



956 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Se här till afaked från Paris en fcanamans skildring 
(Victor Hngo, Voix Intérieures): 

Ville, qa'an ora^e enveloppel 
Cest elle, helas I qai nnit et joui 
réveille le géant Enrope 
avec sa cloctie et son tambonrt 
Sans cesae, qa'il veille oa qn'il dorme, 
il entend la cité difforme 
bonrdonner sor aa tete enorme 
conime un essaim dans la forfit. 
Tonjonrs Paris s'écrie et gronde. 
Nul ne sait, question profonde, 
ce que perdrait le bniit de mondc 
le jour ou Paris se taiiaitt 



hyGoo^le 



45. Köpenhamn. 

Jag nödgas vara kort och pfi fä rader bortslösa ämnen 
till en bok. Se här några ord om det vackra älsk- 
värda Köpenhamn. 

En morgon klockan åtta reste jag med snälltåg från 
Berlin, kom klockan tre e. m. till Hamburg, klockan fyra 
på droschka till Altona, klockan sju pä järnväg till Kiel, 
gick klockan nio på kvällen ombord på ångbåten Zephyr, 
arriverade klockan half fem följande morgon till Korsör, 
afgick klockan sju på järnväg tvärsigenom Seeland och 
ankom klockan tio f. m. till Köpenhamn, efter att på 
tjugusex timmar ha i all bekvämlighet tillryggalagt goda 
sjuttiofem svenska mil till lands och sjöss, Detta som 
ett litet prof på huru man nu för tiden kommer fram i 
världen; och man kommer väl fortare. 

Sedt frän en ilande ångvagn, är Holstein elt bördigt 
och enformigt slättland, tätt beströdt med landtgårdar 
och riddargods. Kiel har ett vackert läge, som mycket 
påminner om Helsingfors. Seeland är än slätare, än 
enformigare och än bördigare än Holstein. Men det är 
dock en däjelig ö, som gOr Öga och hjärta godt att se 
uppä. Grönskan är så saftig, bokskogarna så lummiga, 
byarna så trefliga, att man just känner sig varm i hågen. 
Och det bjärtana godmodiga, gladlynta, något prosaiska 
n. — Äegeö'", o. hågk, 

DigwerihyGOOt^le 



358 SÖDKROM ÖSTERSJÖN 

danska folkel, aom dock frambragt store män, tappre 
krigare och betydande konetnHrer, det är ett af de folk 
som man vid en närmare bekantskap mäite både älaka 
och högakta, såframt man ej är Schleswig- holsteinare och 
bitit pä danska ärter vid Idsted; aber darum keine 
Peindschaf 1 1 

En finne har ännu en särskild anledning att med 
intresse och vänskap betrakta Danmark och danskame. 
Detla folk är icke talrikare än värt och dess land mycket 
mindre. Och likväl äger det en argammal historia, full 
af bragder och skiften, en långt drifven kultur, en hOg 
bildning, en rik litteratur, en i flera grenar blomstrande 
konst och en' stark sjålfkånsla såsom nation. Hår stannar 
min jfimffirelse, och jag misskänner ej heller sambandet 
mellan orsak och verkan. Olika har vår Herre skiftat 
folkens lotter; men i alla har Han nedlagt samma odödliga 
stråfvan till fullkomning och ljus, och därf6r sammanfaller 
det slutliga målet för alla i ell. 

När man kommer från Paris, Berlin och Hamburg, 
förefaller en det goda Köpenhamn hart när som en små- 
stad. Icke för det att ej staden är tämligen vidsträckt 
— likväl ej mer än att man bekvämt promenerar pä tre 
kvart timme vidpass från Vesterport till Österport — 
utan snarare för dess jämförelsevis tarfliga byggnadssätt 
och för dess gammaldags enkelhet i vanor och inrätt- 
ningar'. Den mest renommerade platsen »Kongens nye 
torv* förlorar sig alldeles efter anblicken af Jungfernstieg ; 
några, såsom museum och teatern, äro arkitektoniskt 
fula, och de få vackra byggnaderna, såsom Christiansborg, 
Amalienborg med flera, slå inklämda mellan andra, som 
förtaga all friare öfveraikt. Fråmlingen söker förgfifves 
< Köpenbamn har till exempel först på hösten 1867 fält 
gaslysning. 



hyCoot^le 



KÖPENHAMN 959 

p& långB gator de Klimmaiide butiker, de prunkande 
akyltar och i allmänhet den lysande utsida, som annor- 
städes möta Vid hvaije steg. I stället finner han beskedliga 
handelsbodar*, ärliga handtTerkareskyltar, »BOdgrSd med 
flöde>, iFrokostbevertning*, >Her faaes kolde spise>, *Her 
forherdiges handsken, och sä vidare, och sä gär han in 
Dch smörjer sitt kräs med en förträfFelig grOl, köper en 
ipelsefrak» eller en isort kjoI> och finner sig bättre 
än i mången förnämare stad, när han engäng blifrit 
van. Naiviteten är verkligen stor; man läser till exempel 
vid en helt smal gängstig pä vallarna: »kun for gaaende*, 
och på ångbåten Ophelia stod en anslagstafla : lild maa 
ikke bruges undtagen i dampmBBkinen>. En viss cere- 
monifis prudentlighet i umgänget är icke mindre rolig. 
När en vandrare pä gatan vill lända sin cigarr vid en 
annans, uppslår dem emellan r^elbundet följande samtal: 
Tör jeg spörge Dem dersom De kunne assistere mig 
lidt ild af Deres cigar? — Med megen förnöjelse. Vier 
saa artigl — Jeg takker Dem for Deres opmaerkaomhed. 
— Ingen aarsag.' 

Koit sagdt, detta gammaldags i ett som annat sticker 
i början bjärt af och ger icke Köpenhamn något synner- 
ligt anseende i deras Ögon, som mäta orters och människors 
värde efter utsidan. Men bakom dessa ^enheter, inom 
dessa murar och mfinoiskor, finner främlingen snart sä 
mycket verkligt värde, så mycken redbarhet, förenad med 
hjärtats godhet och ett ganska klart praktiskt förstånd, 
att han nästan ängrar det harmlösa löje, som detta 
anspråkslösa yttre och de små roligheterna lockat fram 
på hans läppar och som den lörtiäfQiga humorn i Holbergs 
fädernesland, ja själEva språket tyckas berättiga. Det är 

' Vid Götgat&D, Bredgade och några Ci andra ställen börjar 
handeln uppfifia sitt ytlre. 

DigwerihyGOO^Ie 



960 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Täl få nordbor Stminstone, som icke snart erfara i 
KfipenhaniD en behaglig känsla af tronad — ty det är 
det rätta uttrycket — hvitken de fOrgSfves sökt i en 
modernare omgifning, en känsla som ytterligare Skas af 
den okonstlade välvilja och gästfrihet, som bekante och 
obekante visa främlingen, och af de många konstskatter 
och historiska minnen, på hvilka Köpenhamn är så rikt. 
Man kan hafva en atdrre lyftning än det danska folket i 
vanliga tider äger; men om man betraktar hvad det är, 
bvad det uträttat i förhällande till sin massa och sina 
tillgångar, måste man kalla det ett ovanligt folk, som 
hvarken på karakterens eller hufvudets vägnar behöfver 
stå efter ens för de yppersta. 

Thorvaldsen har visat oss huru en stor ande kan 
lyfta ett helt folk. Hans museum har med ens höjt 
Köpenhamn till en stad af första rangen för konsten; 
där finns icke mera en pilt som icke känner bans namn 
och är mera stolt däröfver, än fordom atheniensaren 
öfver sin Phidias. Det inre af museum ger en rik 
ersättning för det yttre. Alltsammans är en skön mausolé 
öfver mästarens graf; han hvilar i dess midt under 
himmelens fria hvalf. Var det arkitektens tanke*, så 
förtjente hans bild omhängas med sorgflor, när han gick 
bort, ty det är en stor tanke, likasom Ehrensvärds graf 
pä Sveaborg, och en lyckligare. Mästaren är icke död, 
fastän marmorn betäcker hans förgängliga hydda. Dessa 
odödliga verk le ät förgängelsen. Du skulle se dem, och 
se dem om igen, ty man tröttnar icke, och de klarna 
beständigt meral Det år något förunderligt att se antikens 
stora lugn så genomträngdt af den moderna, den kristna 
konstens värme. Man gripes af ett intryck likasom vore 

' Bindesbölls. Han dog medan Jag var i Köpenhamn. 

DigwerihyGOO^Ie 



KÖPENHAMN 261 

allt det oändeligt sköna, som plastiken dSrförinnan i alla 
tider och former har frambragl, endast ett aökande efter 
detta mål, som här blifvit uppnådt. De andra stora 
museerna i Europa f6r skulpturens mästerverk ionehälla 
sköna fragmenter, herrliga, men lösryckta plastiska tankar, 
djärfva, men oeammanhSngande mejselhugg ur Promethei 
klippa: detta ensamt är ett skönt helt. Man följer 
Thorvaldsen från hans törsta teckningar ända till hans 
sista verk, som afbrötos af dSden. Det är en världs- 
eröfrarebana ; han har kufvat materien under anden; hon 
lyder besvSrjarens rost, st&r upp, fir lif och förandligas. 
Thorvaldsen har fått stenen att andas; det är mycket, 
men det ha andra gjort före honom. Han har gjort 
mer, han har fått stenen att älska, och det har före 
honom ingen dödlig förmått. 

Jag kan ej skildra mer än första intrycket af dessa 
bilder; det senare är obeskrifligt. Alla äro de gjutna i 
skönhetens rena harmoniska former; alla äro de snillets 
fria, kraftfalla och dock ödmjuka verk. Men de öfver- 
väldiga betraktaren med olika känslor. När man inträder 
bland de kolossala gipsafbildningarna i förealen — denne 
Copemicns, som skrifver stjämornaa banor, denne Guten- 
berg, som inkastar Ijuafiamman i världens mörker, denne 
Poniatovsky, hvara blick in i döden söker det älskade 
-fosterlandet — då säger man till sig själf; hår är stor- 
heten! Men åter, när man i de små rummen ser den 
antika skönheten i hela sin oskuld, ser Hebe, Hylas, 
herdegossen, denna herdinna som finner ett fågelbo 
nppfylldt af amoriner, denna furstinna Bariatinska, som, 
likt Poniatovsky, är gripen ur vår tids varmaste hjärtblod 
och som man aldrig förgäter; när man ser alla dessa och 
så många andra som det nu tjenar till intet att uppräkna 
— då säger man: hår år behaget! Och när man sedan 

DigwerihyGOO^Ie 



363 SÖDEROM ÖSTBRs;iÖN 

äter nedstiger i KristusBalen och ser frälsaren orogifven 
af de tolf apostlame, aDesamman nio fot höga gestalter 
af en sublim skönhet, fulle af andakt och med evig- 
hetene stSmpel pä sina marmoranleten — då sSger 
man till sig ajälf: hår är kärleken! Därmed har man 
uttalat det högsta. Högre mfil kan konsten ej uppetSlla. 
iSt6rst, sSger Paulus, alSrst bland de tre Sr kärleken!» 

Om Thorvaldsens museum vill jag ännu tillägga, att 
det byggdes åren 1839—1848 af staden Köpenhamn, till 
en tredjedel med subskriberade medel, Dess underliga 
arkitektur — en Sppen fyrkant, omgifven af två våningar 
Ifiga rum — antyder deas bestämmelse alt tillika vara 
mästarens graf; ty både byggnadsstil och dekorationer 
äro lånade från forngrekiska och etruriska grafvar. 
StOrsla delen af sina 468 konstverk har Thorvaldsen ajälf 
genom testamente förärat sin födelsestad; de ölriga äro 
senare anskaffade. Dessutom innebfiUer museum antik 
skulptur, målningar, kopparstick med mera af mindre 
betydenhet. Är 1844 gick den store stenhuggaren ajälf 
till hvila under marmom, och fyra år senare, den 17 
September 1848, Öppnades för Danmark och världen hans 
odödliga graf. 

Vill man se konsten i dess kristliga hOghet, skall 
man besöka [''ruekirke vid en onsdagsgudstjenst, när för- 
samlingen ej är så talrik att den skymmer öfversikten. 
Jag vet väl att Gud kan tillbedjas likaså sant öfverallt 
och i den enklaste landskyrka med fyra nakna stock- 
v!^ar; men icke många tempel i världen mana till 
andakt säsom Frnekiike. Den är strängt protestantisk; 
den är så ytterst enkel, att den ser helt torftig ut, när 
man kommer från de rikt utsirade katolska kyrkorna. 
Deas enda prydnader, utom tolf terracotta-figurer, äro 
fjorton stora marmorstatyer, originalerna till de kopior 



hyCoo^le 



KÖPENHAMN 363 

som firo uppstftllda i Krietussalen, nämligen öfverst vid 
altaret frälsaren, nedanför altaret den hSnffirande sköna 
dopets ängel, knäböjande med sin framräckta muasla, och 
aedan sex apostlar på hvardera sidan l&ngs midten af 
kyrkan. När psalmerna sjCngo Guds lof och bönerna 
kallade ned kring dessa stumma bilder Tälsignelsen, tycktes 
de letva. Frälsarens till hälften böjda hufriid upplyftades, 
hans Öppnade famn vidgade sig än mera, apostlames 
bröst höjdes under deras fotsida mantlar och dopets 
ängel nedsänkte än mera Ödmjuk sitt saliga anlete i en 
evig tillbedjan. 

Thorraldsen bar ett fel, och det är att man från 
bana verk går med en viss likgiltighet till Köpenhamns 
öfriga konstskatter. Christiansborg bar likväl goda taQor 
af nederländska skolan; konstakademin och Rosenborg 
ha betydande samlingar. Men den samling, som näst 
folket i marmor kanske mest intresserar nordbon, är af 
ett annat slag, nämligen samlingen af nordiska antikviteter 
(oidsager) i Christiansboi^. De svenska samlingarna åt 
samma håll äro ganska rika, men jag tror att denna tar 
företrädet. Elfva tusen af dessa minnesmärken, som 
längesedan förgätna släkten efterlämnat, frän den enkla 
pilspetsen ända till den konstrikt arbetade guldkronan, 
från sten- och bronsåldrarna ända till medeltiden och 
renässansstilen, äro här vetenskapligt ordnade och förklaras 
för främlingen med en förekommande artighet. Vi ha i 
Helsingfors en liten början till någonting dylikt, ordnadt 
af herr Holmberg. H&lte däraf blifva någonting mer, ty 
detta är ett sätt att gripa historien med händerna. 

Det nya universitetshuset' gentemot Christianabo^ 
är en vacker byggnad med luftiga trappor och en vestibul 

> Byggnaden fulltlndades 18.% 

DigwerihyGOOgle 



364 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

som pftminDer om det finska universitetet, hvars rena, 
enkla och Ijuaa stil vi hemma hos oas ej veta att nog 
värdera. Köpenhamns frimodiga tusen studenter jsgade 
nu ekorrar borta i Seelands och Fyens bokskogar. I 
allmSnhet bläser där en friskare hafsvind öfver Köpenhamn, 
än mången skuUe tro, som studerat Holberg och lyssnat 
till skeppare historierna. Där, som annorstädes, inbryter en 
vaknare, kraftigare tid under hägnet af den konstitutionella 
monarkin, som Förenar frihet och lag; hvilket kanske 
är nödigt att tillägga efter början af denna skildring. 

Äfven teatern vid Kongens nye torv, dramatiskt, 
ehuru icke arkitektoniskt en af de yppersta i Europa, 
var stängd. I sin täcka trädgärd, omgifven af rosor, 
hvilka hon själf planterat, andades nu denna teaters och 
nordens berömdaste skådespelerska sommarens grönska, 
medan hennes make, skaparen af denna samma teaters 
nuvarande storhet, pä sitt arbetsrum kanhända utkastade 
planen till ett nytt förtjusande lustspel. Fm Heiberg 
yttrade en liflig önskan att besöka Finland, >för att — 
som hon uttryckte sig med sin oefterhärmliga skalkaktigbet 
— se människor som ha något egendomligt oeh icke äro 
precis lika alla andra». Jag svarade att vi äro en sluten 
bok med tarfliga pärmar, af hvilken ännu ingen främling 
gjort sig besvär att öppna mer än titelbladet; men >bon 
hade hört sä mycket godt om Finland, hon ville ändå så 
gärna ae det*. Och därtill svarade jag, att hennes namn 
icke är okändt äfven hos oss och att hon på våra stränder 
skall hälsas varmt välkommen. Helsingfors ätminstone 
skall inlösa delta löfte, om Louise Heiberg hedrar det 
med ett sommarbesök. 

Afven Kellerman och fru Kellerman, bofasta i Köpen- 
hamn, talade varmt om Finland. Jag hoppas att vi snart 
skola återse dessa älskvärda artister. 



hyCoo^le 



KÖPENHAMK 365 

Tivoli ensamt hade eo soininarteater fOr pantomim 
och små baletter. Denna vidsträckta anliggning rid 
Vesterport är berOmd som den första i sitt slag och 
förtjenar att vara det. Alla samhällsklasser, men i 
synnerhet de ISgre, ha där nftgot roande. Rntschbanor, 
kamseller, mälkaslningar, målskjutningar, kraftmätare, 
slängguDgor, papegojor, apor, lejon och björnar, fyr- 
verkerier, en basar med sm&butiker och billiga varor, 
restaurationer af alla slag, harpspelare, hornmusik, och i 
den vackra konsertsalen Lumbyes berOmda kapell — allt 
kunde man välja för hälften mindre än hvad man hos 
oss betalar fOr en måttlig kväll på hvilket värdshus som 
helst. Och allt detta var på engäng ogeneradt och väl 
ordnadt. Under de sex kvällar jag besökte Tivoli såg 
jag aldrig något af dessa uppträden, som så ofta förefalla 
bos OBS vid stora och blandade folksamlingar, icke ett 
snedsprång öfver det skickligas gräns, icke ett gräl, iche 
en som tagit för mycket till bästa. Det är ett godt vits- 
ord för Köpenhamns lägre befolkning, men det bevisar 
också det goda inflytandet af passande folknöjen, i stallet 
att, såsom hos oss, beständigt drifva arbetareklassen till 
krogama genom att stänga för den hvarje annat lif- 
vande nöje. 

Om Köpenhamn som bufvudstad ser något tarflig ut, 
när man kommer från Hamburg etcetera, så bar naturen 
i stället omgifvit det med en slösande rikedom. Dess 
gamla vallar äro de herrligaste promenader. Nörreport 
skulle just rifvas, och barnen fångade fjärilar på de vallar, 
i bvilka fordom Cari X:b djärfva kulor maktlösa inträngde. 
Redden, hamnen med sin skog af master, Rosenboi^, 
Freden ksberg, Charlottenlund, Dyrebaven och i fonden 
det blå hafvet med hvita segel uppå — denna ram af 
grönska och vågor är i sanning förtjusande. Jag for en 

DigwerihyGOO^Ie 



266 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

s&ndagBeflermiddag till Dyreh&ven; dit är ett godt stycke 
vfig, men den går långs stranden och växlar bestSndigt 
i lekande vyer. Hvem känner ej Dyrehaven I Hvem har 
ej uti sin barndom hört den beskrifvas såsom del gladaste 
bland det glada I Och han är ännu deo gamla Dyrehaven, 
oaktadt Tivoli, veckan om, bortlockar hans gäster och 
oaktadt Bellevue och Klampenborg slåta vid hans sida 
med en modernare stil. Ännn dricker man den klara 
kristallen nr >Kir8tin Pils kiMe>; Snou svinga där 
pebersvender och jomfruer af hjärtans lust uti >skov- 
balerna> ; ännu visas där nordiske tryllekunster och daneke 
tryllere; ännu framräcker invaliden på träbenet sin slitna 
hatt, fastän hans ben blef kvar vid Fridericia, icke pä 
flottan 1807, och fastän hans visa nu är »Den tappre 
landsoldat*. Anna gnider birfilaren sin fiol, och konst- 
makaren härmar fåglarnas pip, och de hurtige drenge 
löbe kap om lo mark og en öreflgeh. Ännu gräddas 
vofflor i det gröna, och tälten och stånden upprada sina 
ärliga pepparkakor, och gummor och barn bjuda ut 
kirsebser, jordbnri — och matrosen med sin korta pipa 
och borgaren med sitt spanska rör och Amagerflickan i 
sin brokiga dräkt armbågas beständigt dä.r det går mun- 
trast till. Med ett ord, där är folklif och glädje; där är 
ännu samma brokiga tafla, som Andersen skildrat och 
Christian Winther besjungit och där den äkta köpen- 
hamnaren känner sig bäst hemmastadd. Pä Klampenborg 
var den aftonen »skovfest» med konsert, bengaliska eldar, 
pantomimer och tablåer, och sent på kvällen återvände 
jag i en af dessa hundrade lolfsitsiga korgvagnar, som 
fara på söndagarna mellan staden och Dyrehaven. Bakom 
mig satt en hederlig garfvare med två välmående döttrar. 
Garfvaren nickade och nickade, men flickorna sjöngo i 
kapp hela vägen till staden och växlade stickord och 

DigwerihyGOOt^lC 



KÖPSNHAMN 367 

skämt med alla Bom mötte oss. De hade ej tid att sofva, 
de hade så roligt) de hade varit ute i Dyrehaven. 

En dag stod jag i runda tomet af Trefaldighetsbyrkan, 
detsamma d&r Peter den atore ridit upp ända till torn- 
kransen, ty det har inga trappsteg, utan en slät hred 
gång i spiral. Obaervatorium var däruppe i samma tom, 
men man beböfde icke dess tuber; hela den danska 
hnfvudstaden, hela den vackra nejden med doBs lustslott 
och trädgårdar, Amager till hOger, Östersjöns vida spegel 
och svenska vallen vid randen af horisonten, utbredde 
sig som ett brokigt dockspel nedanför fölen af tomet. 
Jag bekänner att det var en ftlskelig syn, som man icke 
glömmer bA snart, och man behöfver icke vara dansk 
eller köpenhamnare för att känna sitt hjärta vidgas därvid 
af vänskap ocb tillgilvenhet. Det ät likasom vid denna 
anblick en tanke skulle själfmant uppstiga ur föremålen : 
liii Gud beskydda dig och dina gröna öar, redliga tappra 
danska folk, att icke hafvels vägor någonsin bortskölja 
dig fr&Q dina blomstrande stränder! 

En kväll stod jag pä udden vid Klampenborg. 
Skymningens skuggor föUo öfver de lummiga bokarna, 
aftonens måne ateg upp öfver parken och försilfrade 
Östersjöns vida blanka yta, som i små kulinga dyniugar 
badade Seelands gröna kuster. En enaam flöjt spelade 
borta på kullen en dansk folkmelodi, och på afstånd 
glimmade ljusen från Köpenhamn. Allt var frid, oskuld 
och skönhet. Det var rörande vackert ; det var afskedet 
från det lilla lyckliga Danmark I 



Sedan gungade jag ut genom Östersjöns port i 
Öresund till Nordsjöns- svallvåg i Kattegatt, landade i 



hyCoo^le 



368 SÖDEROM ÖSTERSJÖN 

Helsingbo^, Halmstad, Varberg och det idoga Göteborg, 
frfijdade mig fit Sveriges blåa band, den berömda kanalen, 
TroUh&ttans mäktiga fall, Venem och Vettem, Motala, 
Vreta, Södertelge och det aköna Stockholm — om hvilket 
allt vore mftnga sagor att säga. När jag senast säg 
Stockholm 1843, sprängde ännu den gamle Carl Johan 
med en ynglings vighet öfver Ladngfirdsgärdet, när han 
för sista g&ngen mönstrade trapperns pä kronprinsens 
födelsedag. Nq sitter han lika stolt, men mera oröriig, 
vid Nya slussen i brons, och « ungdomsfursten*, hans 
ädle son och efterträdare, är redan gammal vorden, men 
nindtomkring honom har det gamla Sverige blifvit ungt, 
dess länge domnade krafter vakna till lif, och en ny tid 
bryter in öfver norden. 



hyGoogIe 



LONDONBREF 



hyGoo^le 



hyGoo^le 



(. Ankomsten, 

London 23 Jnli 1862. 

Nordsjöns vida, ödsliga vattenyta, sparsamt befolkad 
af nordiska aeglare, Ifig bakom oss, och den raska 
ängaren Gustaf Vasa, förd af kapten Sjöberg — en af 
svenska marinens dugligaste och redbaraste b«fälhafvare 
— armb&gade sig varsamt fiamät mellan de tusen fartygen 
p& den grumliga Themsen. Det var ebb ; de flacka strän- 
derna blottade en tolf till sexton fot hög sandsluttning, nysa 
flfvergifven af vattnet och bet&ckt med en ful grå dy. P& 
högra sidan ett öronmördande slammer af hamrar och äng- 
maskiner: en järnålder i aitt skapelseverk; jfimfartyg på 
varfven, jSrnpalataer under arbete, bestämda att äter 
nedtagas i bitar och utskeppas till Australien ; maskiner 
af alla slag, hvilka i morgon skola afgå som Qitige arbetare 
till alla delar af jorden. Till vEnster Woolwich med dess 
ryktbara arsenaler och dess aftacklade linieskepp, hvilka 
nu, likt vinglösa jätteflugor, ligga där för alt ombyggas 
till pansarfartyg, och vid flodstranden en stor, hvit och 
flaggande ängfregatt med turkiska vapnet, nuvarande 
residens För vicekonimgen af Egypten, aom där ger i dag 
en fest i större stil för lord Falmerston och prinsen af 
Wales. Kanonerna dåna som bäst vid Woolwich: det 
är Armstronga artilleri, som med sina skeppundstunga 



hyCoo^le 



973 LONDON-BREF 

boniska kulor sSnderamular monitorernea jampansar. 
Längre fram Greenwich, med dess tridg&rdar, deas stÄtliga 
invalid hotell, dess flytande hoapitat för alU nationers 
sjömän och dess tornkronometer, efter hvilken London- 
farame ställa sioa ur (och London är balfann timme i 
tiden efter Helsingfora ; vi Bro dock i något före vår tid). 
Slutligen hopa sig husmassorna allt tätare på båda sidor 
om floden, och framfOr oss ligger det omätliga, omättliga, 
rastlösa London — jättesvampen, som uppsuger musten 
af all jordens rikedomar och arbetsflit, lilanen, som ut- 
sträcker sina tusende armar, än kväfvande, ån tifgifvande, 
än lockande och än herskande, rundtkring den vida världen. 

Hvilken anblick) Mellan långa rader af palatser, 
tomspiror, kupoler och hOghvälfda broar slingrar sig en 
flod, så gul som ärtsoppa, men vimlande af master och 
båtar, mellan hvilka små flämtande ångare kila fram som 
vatteninsekter ,' i alla riktningar. Och Gfver allt detta en 
himmel så svart som på domedag och ett töcken såsom 
de gamle föreställde sig råda vid världens gränser. Ar 
detta Londondimman? Är det stenkolsröken, som svärtat 
alla byggnader, alla hjältestoder uti den stora staden och 
som nu simmar lik ett moln Sfver tom och tinnar? Nej, 
blott till en ringa del-, det är ett åskväder, som, mer 
majestätiskt än alla människoverk, brister ut öfver världs- 
staden — >a thunderstomi burat över London on 
wednesday>, hette det sedan i Times — det är etementema, 
som kunde, på en enda vink af den AUsmäktiges band, 
bortsopa från jorden all denna mänskliga storhet, stolthet, 
prakt och rikedom, såsom de fordom bortsopat Sodom, 
Atlantis, Lima och Lissabon I 

Lyckligtvis för London (och för oss) inträffade denna 
gång ingen sådan katastrof. Att den engång skall in- 
träffa, att engång komma akall ock en dag, då det stolta 



hyCoo^le 



ANKOMSTEN 273 

lUon grusas; det är en förkänsla, hvilken jag tror alt 
mången skall dela vid törsta anblicken &( London, (y 
just det största och mäktigaste p& jorden st&r alltid 
närmast att falla för >de odödligas a[und>. Men när 
denna tingens allmänna lag skall tillämpas här, det är 
seklernas gåta; vi lämna den ovidrörd. 

Från Scandinaviao Hotel, Minoriee Circus 1, City — 
hvilket, med dess centrala läge, svenska betjening och 
mättliga priser, med skäl kan rekommenderas ät anspråks- 
lösare finska resande, aärdeies dem som icke åro engelska 
spräket fullt mäktige — skola vi nu ströfva ut i London, 
för att plundra ögonblicket på någon del af hvad det 
äger mest af intresse. Jag sänder här några lösryckta 
skildringar, utan anspråk att vara annat än spridda 
iakttagelser, sådana som ett kort besök i den stora staden 
tillåtet. Att blifva förtrolig med London i alla riktningar, 
därtill behöfvas år; men en turist, som icke är nog djärf 
att vilja veta allting, förstå allting ocb bedöma allting 
(som särdeles tyskar och fransmän med tvärsäkerhet 
bruka, endast de nosat något litet på tingens yta), kan 
lugna sig med vissheten att London funnit i både böcker 
och tidningar otaliga bättre underrättade beskrifvare än 
han. Innan jag emellertid "börjar med andra ämnen, 
som flyta öfverst i dagens sorl. vill jag söka att i få ord 
utliniera det karakteristiska i just det ögonblick som nu 
är, emedan detta fortast föråldras och emedan hela 
Londons stämning för dagen beror därpå. 



18. — Eegebr. o. håglt. 

DigwerihyGOO^Ie 



2. ett kritiskt ögonblick. 

Den första fråga tulltjenstemannen gjorde utom ämbetet, 
när han steg ombord vid Gravesend, lydde: >huru- 
dan blir skörden i Ryssland?» Och samma fråga 
upprepades säkert med en viss oro m&ngenslides i Eng- 
land. I medlet af Juli s&g det förtvifladt ut med skOrden 
i större delen af de föienade konungarikena. Oupphörliga 
strida regn hade till den grad skadat grödan, att den 
knappt ans&gs kunna resa sig och på många orter hopplöst 
mejades af till boskapsfoder. Sedan inträffade en torrare 
vecka, som något förbättrat utsikterna; men resultalet 
utfaller med all säkerhet så under medelmåttan, att 
Odessas korabodar (ifall där finnes något) och finska 
fraktfartyg komma all anlitas i höst, för alt mätta det 
hungriga England. ([ parentes kan liJIäggas, att brödet 
hos Londons bagare, oaktadt af hvete, är tämligen dåligt, 
men annars sundt, emedan en stor del bakas utan jäst). 
Viktigare än delta är dock det förfärliga oväsende 
»King Cotton», Kung Bomull, för närvarande anställer. 
Bomullskrisen står på sin höjd; priset i Manchester har 
uppgått ända till en shilling å en shilling två pence per 
skålpund och framkallat de sällsammaste spekulationer. 
Till dessa hör att Göteborg, bland andra, med hvarje 
ångfartyg utskeppar bomull till England. Gustaf Vasa 

DigwerihyGOOt^le 



ETT KRITISKT ÖOONBLTCK 275 

medförde ållJofem balar. Likt en hungrig polyp suger 
MaDcheater bomull fr&n alla världsdelar och kan icke 
mällas, ty källans hufvudåder är stoppad. Spinnerierna 
slå stilla eller arbeta tvä dagar i veckan. Eländet i 
fabriksdistrikterna vSxer med hvarje dag; många tusende 
brödlösa äro nSra fflrtviflan. All enskild och allmän 
välgörenhet förslår icke mer. Midti det rika, blomstrande 
England ljuda i denna stund förfärande nödrop, och 
denna kris återverkar på handeln i alla riktningar. Det 
underbart faal oi^niserade samhället motstår ännu denna 
tryckning, liksom det motstått otaliga föregående, men 
länge kan det ej bära sig — icke längre än två, högst 
tre månader till, därom äro alla partier, alla opinioner 
ense. Snart finnes icke mer än ett rop, att kriget i 
Amerika måste taga ett snart slut, om det ock skulle 
kosta strömmar af engelskt blod. Och därhän kan det 
komma. 

Midtnnder krisens växande våldsamhet ankom under- 
rättelsen alt unionsarmén blifvit slagen och nödgats 
upphafva Ricbmonds belägring. Med illa doldt jubel 
hälsades denna nyhet i dess första, mycket öfverdrifna 
form af hela pressen i England utan åtskillnad. Separa- 
tisterne hade förut många hemliga vänner: det vore så 
skönt alt förskaffa den fruktade rivalen i väster ett 
eländigt horn i hans sida. Nu böjde sig Insen röster, 
utropande alt separatislerne voro de som stredo för fri- 
hetens sak mot förtryck och öfveivåld. Slaffrågan, hette 
det, vore endast en förevändning för nordstaternas orält- 
mätiga inträng. Dessa röster fingo genom lord Lindsay 
genljud i parlamentet den 16 Juli. Bngland, menade 
han, borde ofördröjligen och ai mänsklighetens intresse» 
diktera freden i Washington. Med möda förmådde den 
varsamme gamle Palmerslon, icke hejda, men uppskjuta 

DigwerihyGOOt^le 



276 LONDON-BREP 

utbrottet till en mera gynnande tidpunkt. Slafveiiels 
neslige mllsm&n, deeae blodige despoter i Cbarleeton, 
hvilka s& Ifinge varit ett färemjll för Europas rättvisa 
atsky, upphSjas nu af det fria Englaod till martyrer för 
fri betens beliga sak, ocb bomulls, understödd af en 
million hungriga magar och afundsamme han dels monopo- 
lister, är fOimälen nog att vilja omskrifva sedeläran, 
omvränga rättskänslan i hela den civiliserade världen. 

En världsstad mottager starka intryck af sädana kriser. 
Det är nägol ovanligt, nfigot allvarligt i Londons stamning. 
Den som skådar myratackeD rundtomkring i dess out- 
tröttliga äflan, märker det icke. Men den som ger akt 
pä debatterna i parlamentet, pä börsen, pä tidningsläsame, 
oeh pfi grupperna i City, nSr Times kommit ut klockan 
nio pä morgonen, märker utan svärigbet, att den stora 
staden darrar i sina nerver, och spänner sina muskler i 
förkänslan af en stundande strid. 

I Woolwicb arbetas natt och dag pä tillverkandet 
af bevis för Englands rätt att diktera freden, en fred 
som, ifall det går efter dess önskan, komme att för 
alltid stycka och försvaga den amerikanska unionen. 
Slut dä på alla bror Jonatbans drömmar om värids- 
herraväldet i väster I Slut på bans lysande illusion att 
inleda en ny världsålder, i bvilken det gamla murkna 
Europa skulle hafva ntspelt sin roll och abdikerat sin 
tron till förmån för ett yngre, ett starkare släkte pä andra 
sidan oceanen I Slut äfven på mönsterrepubliken, på de 
demokratiska tendensernas ständigt framhållna förlofvade 
land, som hädanefter skulle trampa den gamla, nötta 
stigen frän inbördes krigen till sabelväldet och frän 
sabelväldet till despotismen! Ulan tvifvel finnas äfven 
i England män, bvilka skulle anse detta som en olycka 
för mänskligheten. Massorna däremot, frän aristokraten 

DigwerihyGOOt^le 



ETT KRITISKT ÖOONBLICK 277 

i Westend ända niid fill matrosen vid London Docks, 
belcakta i delta ögonblick Amerikas förödmjukelse som 
Englands triumf. Och i hemlighet tänka de: vi hafva 
Frankrike med ossi — delta Frankrike, som det stolta 
Albion aldrig upphört att hata, men som nu med silkes- 
handske smeker dess gamla fruktan och afund till ro, i 
tyst förbidan på en gynnande stund alt åter mana den 
förste Napoleons skugga ur gratven. 



hyGoo^le 



3. Expositionen. 

T den töcknigft luften, mellan ändlösa rader af rök- 
svärlade hua, palatser och kyrkor går fr&n klockan 
älta pk morgonen en oupphörlig atrfim af människor, 
ekipager och hästar genom Londons gator. BSljorna af 
detta folkhaf korsa hvarandra beständigt i alla riktningar. 
Myrstacken &r i rörelse, enhvar med sitt str&; bisvärmen 
surrar, enhvar kring sin kupa. Det fir en hvirfvel, den 
går i kretsgång, man kan icke upptäcka hvarken dess 
utg&ngapankt eller desa mål. 

Framemot klockan tio på förmiddagen märker man 
likväl i vissa af rörelsens medelpunkter, såsom vid 
London Bridge, en öfvervägande riktning i folkströmmen. 
Del är blott ett litet strömdrag, och den stora forsen går 
som förut, men den långa filen af vagnar tyckes nu mera 
afgjordt röras från öster till väster. Rullande hus, be- 
lastade ända upp på taket med en bråte af folk, bana 
sig mödosamt väg lill Soath Kenaington i västra delen 
af London. Det är där man placerat 1862 års exposition 
— »Great inlemalional exhibition of 1862*. 

Palatset är fult — därom torde numera de Qesta 
vara sä tämligen ense; desa nedra del är så tung som 
tegel kan vara, här och där genombrutet af glaa; dess 
efra del nediryckes af en obäklig kupol. Platsen är icke 



hyCoo^le 



EXPOSITIONEN 279 

heller sä vald, alt man nfigonstädes kan uppfälla byggna- 
deo i desa helhet; man kan endast af Hyglarnas dimen- 
sioner ana det helas. De äro kolossala, det kan ej 
bestridas, en värdig typ af den engelska karahteren — 
tung och stor! Det är egentligen Paxtons forna kristall- 
palats som ställer detta i sknggan.- En gång hade den 
tunga engelska ståten förnekat sig själf och framtrollat 
ett underverk af behag, lätthet och ljus — ett palats 
uppfördt af idel solslrälar — men se, det rdCg icke>, 
där kände sig britten måhända aldrig riktigt hemma, 
och så uppstod 1862 detta monsterpalats, som skulle 
förvåna, denna kupol etcetera, som skulle lämna Pauls- 
kyrkan och alla företrädare vida bakom sig, men som, 
i sitt yttre, endast har den förtjensten att vara stor — 
en ganska liten förljenst, när den icke paras med harmoni. 
Jättar, som ej ftro annat än jättar, äro till för att klubbas. 
Great Easlem är gjordt att begrafvas i vågarna — exposi- 
tionspalateet att begrafvas i Londons dimmor. 

Rättvisan fordrar det tillägg, att palatsels inre är 
betydligt lättare och behagfullare än det yttre. Här 
finnes en Ofverblick, som ger proportion; domen ger 
här elt intryck af luftig höjd, ljuset faller angenämt 
mildradt in genom sidoväggarna. Den som ännu ej sett 
palatset i Sydenham betraktar med nöje galleriernas höjd 
och går beundrande vilse i de stora transsepterna. 

Antag att det är en sbillingsdag på förmiddagen. 
En flod beräknaa gifva så och så många kannor vatten 
i timmen ; dessa väl bevakade smala ingångar, genom 
h vilka man icke kommer utan alt ha uppvisat sin 
aeason-ticket eller Ifitit det bestämda silfvermyntet (utan 
växling) klinga emot konstabelns lilla disk därbredvid — 
dessa ingångar, säger jag, gifva i stället så och så 
många dussin människor j minuten; där torde belöpa si^ 



hyCoo^le 



ungefSr en på hvarannan aeknnd. Man arskiljer genast 
ny kom ligen, som första gången besöker expositionen, 
från den redan hemmastadde besftkaren. Nykomlingen 
stannar lOrfilaffad vid det första rätt skrikande fdremfil 
som mflter honom — vanligen fir det den stora guld- 
pyramiden från Victoria framför östra ingången — och 
går sedan långsamt och tvekande från det ena till det 
andra, utan att t verkligheten erfara något bestämdare 
intryck än ett obeskrifligt virrvarr för ögonen och ett 
djjfvande sorl af den stora människomassan. Han kan 
sannerligen spatsera hela dagar i detta brokiga vimmel 
utan annan vinst än trötthet till kropp och själ, och därför 
läser man längre fram på dagen i mångas uppsyn en 
omisskännelig längtan efter rostbiS och potter, eller, i 
brist därpå, seltersvatten och tårta. De vane besökarne 
däremot gä med raska steg till deras p& förhand be- 
stSmda afdelningar, utan att låta sig ledas på villspår 
af ögonens lusta, och slå sig där stadigt ned, icke vid 
massor af nya saker, utan vid ett eller fä föremål, hvilka 
de gifva sig tid att på allvar undersöka. Det är klart 
att desse besökare höra till undantagen; mängden surrar 
omkring som en bisvårra och slutar, liksom månglSsame 
i våra skolor, precis lika klok som den börjat, utom att 
den dock kan säga sig ha varit med vid det märk- 
värdiga tillfället och kankända vet berätta om Kohi- 
noor, om det stora norska ankaret och om tryckpumpen, 
som tillställer ett Imatra i smått innanför fyra väggar 
af glas. 

Märkvärdigt är att ett noggrant, intresseradt studium, 
här som öfverallt, besegrar äfven den kroppsliga trött- 
heten. Personer, som i flera timmar utgrunda mekaniken 
af en enda liten maskin, glömma lätt, att långa bord 
belt nära deras sida digna af läckerbeter. 



hyGoogIe 



EXPOSITIONEN 281 

Men jag Återvänder till mängden: mig lörekomma 
fiakSdame såsom en af do märkvärdigaate artiklar på denoa 
exposition. Times glSmmer heller aldrig alt dagligen 
redogöra för deras antal, ej sällan äfven deras beskaSen- 
het. En dag — det var den 21 Juli, en shillingsdag — 
befunno sig klockan omkring tre e. m. pft en gång 
67,572 betalande människor i expositionspalatset ; inbe- 
räknas hela svärmen af konstabler, betjening, exponenter 
ocb kommissionärer, torde antalet stiga till inemot 70,000, 
det högsta som dittills varit pä en gång tillstädes. Träng- 
seln var också vid en del kurant ögonfägnad betydlig, 
men utan minsta märkbara oordning. Vid Kohi-noor 
till exempel och iSödems a^ämai bildades ständig kö, 
som aldrig fick stanna. Man skulle föreställa sig att 
ficktjufvarne här hade en ypperlig marknad. Jag hade 
dock anledning tro, att deras rof icke rar rikt. Frän 
Frankrike, Tyskland och Belgien ha en mängd hemliga 
polisagenter enkom infunnit sig, för att bevaka de skaror 
af industririddare, som bitströmmat till denna goda skörd, 
och utom konstablerne, befanno sig säkert mer än 
hundrade medlemmar af Londons bästa polis civilt klädde 
bland åskådarne. En nyläring i konsten blef dessa dagar 
gripen pä bar gärning vid en alltför nyfiken bekantskap 
med sin grannes ur. Den stackarn gjorde en bedröDIg 
figur, men allt gick få tyst, alt knappt de närmast 
stående vände sig om. Vid andra tillfällen är den be- 
stulne i en kinkig belägenhet. Hans ur eller börs för- 
svinner, och han vänder sig strax till en närstäende 
gentleman, som påtagligen haft nfigot mystiskt för bftnder 
uti hans fickor. Men denne har redan lämnat ifrån sig 
sitt rof till en .pfipasslig sidokamrat, en visilation blir 
ntan resultat, ocb den plundrade står där utsatt för det 
betänkliga ansvaret alt ulan bevis ha framkastat äreröriga 



hyCoo^le 



283 LONDON-BREF 

beskyllningar emot en fri engelsk medborgare. Det var 
ej Ifinge, berättade man, sedan en finsk skeppare, utom 
fSrlusten af nr och ked, kunde tacka sin lycka att ban 
icke råk&de illa ut för en sådan beskyllning. 

Mänga besfik vid expositionen underlättas af enskild 
trikostigbet. Olaliga husbönder i London bekosta för 
sina tjenare fri enlcé. Delsamma förunna liberale fabri- 
kanter åt sina arbetare. En sådan i Woolwich dttskickade 
den 22 Juli tvåtusen arbetare, i det han bestod dem icke 
allenast fri resa och entré, utan äfven bela daglönen för 
den fridag de erhöllo dårlill, på det att de också mätte 
ha något att roa sig med. Pä samma sätt hitkom en 
hel koloni af arbetare från Birmingham. Stundom möler 
man i palatset en skara af (lera hundrade barn: det &r 
elever från någon skola, hitsände af skolstyrelsen. Lord 
Palmerston beredde detta nöje på en gäng ät fyrahundra 
elever i nationalakolan. 



Vill man med ett enda ord utsäga bvad de stora 
expositionerna i London ocb Paris egentligen ionebära, 
sä må man väl kalla dem världsmarknader. Marknader 
äro de, fullkomligt i tidens anda och för dagen af bög be- 
tydelse, både emedan de på en punkt samla och åskådlig- 
göra lidens hela materiella och en del af dess intelligenta 
arbete, och vidare emedan de lälla utbytet af idéer, app- 
finningar, framsteg i många olika riktningar. Däremot 
är deras politiska betydelse ren illusion: de förmå icke 
för en enda dag trygga världens fred eller släcka de 
passioner, utjämna de missförhållanden hvilka alltjämt, 
och af tusen anledningar, föra nationerna i tejd mot 
bvarandrti. 



hyGoo^le 



EXPOSITIONEN 363 

HarkDader äro de äfvea, som alla marknader, däri 
att de erbjuda en mfitesplats för vara- och tankeulbylet, 
den bSsta man för dagen kunnat pfifinna, men blott intill 
dess man funnit flera och bekvämare bylesplatser. I 
Finland till exempel var det på sin tid nödvändigt och 
praktiskt att pålysa bestämda orter och dagar, dä menig- 
heten knnde på marknader föra sin vara till torgs. Men 
ju mera rörelsen tillväxer, ju mera hvarje stad eller 
köping förvandlas till en ständig marknadsplats, desto 
nmbärligare, ja stundom skadligare blifva de gamla på- 
lysta marknaderna, tilldess att de efter hand alldeles för- 
svinna. Och så går det utan allt tvifvel äfven med 
världsexpositionerna. Inom ett eller par tiotal år skola 
de förändra karakter, så att de bvarken bindas vid en 
gifven ort eller en gifven tid, utan fördelas på flera 
orter och blifva där permanenta. Ganska snart skall 
msn hafva en sådan ständig ntstSUning i London, en 
annan i Parts, en tredje i Hamburg, en fjärde i Amster- 
dam eller Brussel, en femte i Berlin, en sjette i Bom, 
en sjunde i Petersburg, en åttonde i Stockholm, och så 
vidare. Farväl då med alla dessa lyaande tillställningar, 
som härlills lockat mänga hundratuaende skädelystne 
hvart femte eller sjette år till västerns huf vudstäder 1 
Det skall gå med dem som med päfvames jubelfester i 
Bom; man flnner dem alltför indräktiga för att icke 
förkorta mellantiderna och ECrskaffa dera konkurrens. 

Dessutom är det ett symptom af svaghet, som vid- 
låder all början, att man vill exponera allt på engång, 
det vill säga sortera marknaden. Det är smästadskrämar- 
nea metod; den verkliga grosshandeln visar sin styrka 
just uti att drifva detaljen i stort '. Jordbruket har tagit 

' Allt slags detalj. Jag såg i Paris butiker aom sålde 
idel benrangei; i London butiker som sålde idel kanoner, 

DigwerihyGOOt^le 



384 LONDON-BREF 

steget ut och lösryckt sina utställningar. Vetenskaper 
och konster efika pft samma eätt emancipera sig. Det 
är behagligt för ögat, men absurdt i sig själf, att Londoner 
expositionen till exempel äfven vill representera skön 
konst. Utan tvifvel har den ganska vackra saker i mäleri 
och skalptur, till och med något i arkitektar, ehuru med 
föga system och än mindre fullständighet. Men redan i 
musiken har expositionen intet annat att bjuda än instru- 
mentema; poesin representeras af bokbindames rygg- 
titlar och alla vetenskaper utan rent praktisk tillämpning 
visas pä dörren. Gnldklimpen frän Australien, sullädret 
frän Moskva, pennknifven frän Btnningham och klädes- 
borsten från BrusBel äro bättre lottade och bättre för- 
stådda, än Meyerbeers nyaste tondikt och Victor Hugos 
mest gigantiska skapelser. 

Af de 2,905 taflor, som i länga, vackra gallerier 
bjuda ett rikt val för den rådville betraktaren, gör endast 
den engelska afdelningen — jämnt hälften af nummer- 
talet — ett verkligt helt och tillfredsställande intryck. 
Icke därför att denna afdelning, mer än de öfriga, skulle 
bestå af idel mästerverk; tvärtom, bland denna mängd 
finnas äfven så medelmåttiga saker, att själfva vår liberala 
finska konstförening torde ha dragit i betänkande att hugna 
dem med sitt andra pris. Men där (innes mycket godt, 
som nu för första gången blottas för allas ögon. Hvad de 
rika engelska magnateme härtills i deras ajälfviska lik- 
giltighet inköpt och samlat under mer än två århundraden, 
blott för att, otillgängligt för hopen, neddammas i stängda 
salar och förmak på deras herresäten, det bar nu ändte- 
ligen blifvit bragt i dagen och vandrat till expositionen 
— en sen rättvisa åt längesedan bortgångne mästare, på 
samma gång som en ovan eftergift i de aristokratiska 
vanorna. Det är ganska naturligt att ett folk med sä 



hyCoo^le 



EXPOSITIONEN 285 

akarp egendomlighet och sä glänsande histoiie, aom det 
engelska, bör frambringa goda porlrättmälare och lika 
utmärkta hiatoriemälare ; men icke mången torde ha haFt 
en aning om de verkliga skatter af en Gainsborougb, en 
Reynolds, en Poole med fleie, som till dato nästan okända 
begrafvits i högstdesamme herrar potentaters afundsamma 
gömmor. Jag förmodar, att mången som härtills haft 
en ganska dankel föreställning om en sä kallad engelsk 
mälareskola, lämnat expositionen med andra och bättre 
tankar om dessa brittiska penslar, hvilka utmärka sig 
mindre genom snillets djärfhet än genom en ytterst vårdad 
teckning och en mycket enkel, aamretagrann kolorit. De 
förefalla vid första anblicken nog styft förnäma, dessa 
högborna lorder, hertiginnor och markisinnor frän förra 
århundradet, hvilka nu nedlåtit sig att blitva ett föremål 
för hopens beundran; man akuUe knappt tro om alla 
dessa sjöhjältar, från Francis Drake ända till Codrington, 
Roas och Napier, att de någonsin haft pasaande ben att 
klättrft upp till en bovenbramrå. Hen det är dock allt 
engelskt, engelskt från skospännena ända till atångpisken; 
det är karakter i hvar tum och det är mer än man kan 
aäga om mången annan taQa af större rykte och högre 
konstvärde. 

De franska taflorna äro till antalet knappt en fjärde- 
del af de engelska och på måfå sammanställda. Främsta 
platsen intager P. Delaroche's äfven hos osa (i stålstick) 
kända Marie Anloinette. Af Ary Scheffer, den djupaste 
romantiker mälarekonsten i vår tid kan uppvisa, finnes 
blott ett stycke, men ett mästerverk: den helige Augustinus 
och Monica; af H. Vernet tre taflor, hvaribland slaget vid 
Alma, som dock näppeligen uthärdar jämförelsen med hans 
afrikanska bataljer. Jag vill icke ens försöka att redo- 
göra för de öfiiga sä kallade foreign schools. Svensken 

DigwerihyGOO^Ie 



286 LONDOM-BREF 

Hfickerte lappar, norrmannen Godes landskap och rysaeQ 
AivasoTskys marinstycken intaga ganska aktade platser. 
HvarfAr icke Bkmana tendensatycke: engelsmannen som 
rScker bibeln &t italienaren, fick en plats vid expositionen, 
vore svårt att utgrunda, dfirest icke Smnet torde ha gifvit 
anledning till betänkligheter i Petersbnq[. Säkert är åt- 
minstone, att Ekmans pensel mer Sn mången nu expo- 
nerad förtjent ett rum och vid en kommande exposition 
torde ha utsikt att bättre uppskattas. 

Bland de ganska talrika skulpturarbetena tyckas alla 
vara ense om att tillerkänna Molins * Bälte spännare» 
hedersrammet. Det är en grupp aF antik kraft, blandad 
med någonting nordiskt vildt, som ntgdr dess utmärkande 
Företräde framför hela den öfriga bråten af kopior utan 
inspiration, utan sj Bl f ständighet. Mig föteföll hela denna 
massa af modem skulptur tämligen malt: ett famlande 
på den gamla granden utan förmåga att skapa en ny. 
Blott i den naiva genren funnos några grupper af mycken 
täckhet: främst bland dem ett barn, som vill förmå en 
hundvalp att sofva (>Go to sleepl*), engelskt arbete. 
Vid anblicken aF allt detta kan jag förstå, hvaiför Sjö- 
strands KuUervo väckte i Munchen så stort uppseende. 
Det var första gestalten från ett helt nytt och naturfriskt 
område, som Kalevala ännn kommer att skänka åt den 
moderna konsten. Där ligga otviFvelaktigt stora, ännu 
okända skatter begrafna både för måleri och skulptur — 
skatter. För hvilka Ekman och Sjöstrand lyftat den tätaste 
förlåten. Målaren och skulptören behöfva båda mycket 
lugn, mycken innerlighet, mycken djup och intensiv åskåd- 
ning för att dikta i Kalevalas lynne; men hvarför miss- 
trösta om dessa egenskaper, vuxna på finsk botten? 
Min tro är att Kalevala på poesins, måleriets, skulpturens, 
och hvarför icke äFven på musikens vingar skall föra det 

DigwerihyGOO^Ie 



EXPOSITIONEN 287 

linska namnet, det finska folket mycket långt i världen 
och tidehvarfven, dit hvarest man aldrig förr haft en 
aning därom. 

En dag följde mig en ung landsman Ull expositionen. 
Det var en fattig bondgosse fr&n Österbotten, hvilken 
under lusen föraakelaer och motgångar banat sig väg till 
London och nu arbetade på en mekanisk verkstad. Han 
satt hela dagen med sin blyertspenna i maskinaEdelningen, 
aftecknande och studerande nya uppfinningar. Får han 
lefva, skall ha gå Tornudds väg och gfira sitt land både 
heder och nytta. Nu arbetar han utan län, uppehållande 
sig dels med små tillfälliga understöd af resande lands- 
män, dels med att under hvilotimmarna biträda vid be- 
tingsarbeten. Och denne allvarlige, ihärdige, vetgiriga 
yngling — just af den halt, som Finland för närvarande 
mest behöfver — lämnas af hemlandet redlös och ulan 
allt understöd att arbeta sig fram i ett främmande land. 
Det kan hafva sin nytta för honom sjSlt — ifall han har 
fysiska krafter att genomgå profvel — men det är icke 
välbetänkt af vårt land. Man kallar oss fattiga; men 
hvilken rikedom af förmågor ocb anlag, som utan vfird 
gått till spillo, ha vi icke på detta sätt bortslSsatI 

Denna legion af maskiner, alla, eller nästan alla i 
rörelse, hade något i hög grad anslående. Allt det bSeta, 
som man annars får leta i lusen fabriker, var här för- 
eamladt på en punkt af jordklotet, i en sal eller galleri, 
Bom i längd kunde läfla med en af Helsingfors längsta 
esplanader. Det är sant att många bland dessa säll- 
samma inrättningar, hvilka syntes begåfvade med mera 
förstånd än de flesta människor, arbeta ovanligt tyst: det 
är just ett utmärkande drag, och >allt stort sker tyst>. 
Men om också hvar och en bland dem icke väsnats mer 
än en fluga surrar, så skulle dock mängden samfäldt ha 

DigwerihyGOO^Ie 



28S LOKDON-BRblF 

frambragt d&net af en brusaDde fors. Kvarnar, garn- 
apindlar, väfstolar kunde dock ej lita bli alt gladdra om 
sina bedrifter. Alla slaga fabrikater framtrollades färdiga 
för Jlskådarens blickar. Och vid alla maskiner stod verk- 
mästaren med sina biträden, med filosofiakt lugn upp- 
repande beständigt samma svar på best&ndigt samma 
frägor- En del fabrikater s&ldes sedan i basaren bredvid. 
På andra antecknades beställningar. Småsaker, s&som 
glaslr&d, bandstumpar, spikar utdelades gratis lill tusental. 
Andra, såsom de dyrbara ostindiska mattorna, eller de 
inffir många tystna ögon slipade iliamanteme, fingo endast 
beundras, men icke röras. Till det komiska hörde damer- 
nas trångmål för sina krinoliner i de många vådliga 
svänghjulens grannskap. Krinolindårskapen bar här, som 
mångenstädes, sitt eget straff med sig, ty det var komplett 
ogörligt alt i denna vidlyftiga utrustning tränga sig fram 
till de nnderbaraste föremålen för allas nyfikenhet. 



hyGoo^le 



4. Finland vid expositionen. 

Andra korrespondenter fOre mig ha beklagat Finlands 
nästan lolala fränvaro vid expositionen i London. 
Jag återkommer till samma Smne, icke I6r att imarra» 
öfrer en begängen försummelse, huru stor den än mä 
vara, utan för att rätt bjärt framhålla nödvändigheten att 
en annan gång intaga den enda ställning vi för närvarande 
kunna hoppas i Europa och världen: en kulturhistorisk 
viktig ställning såsom den europeiska dvilisationens 
yttersta gränsfolk i norr. 

Det är bekant att vi ägt en kooiité för Londoner 
expositionen äfven hos oss. Måhända har denna komité 
icke uppträdt med nog kurage i sitt lacklösa kall, jag 
känner det icke, men säkert är att hufvudfelet icke låg 
där, ulan i den ryska centralkomiténs vägran, på grund 
af Dtrymmet, alt medgifva Finland en särskild plats inom 
eller invid den för Ryssland bestämda afdelningen. 
Följden var ganska naturligt den, att expositionen med 
detsamma förlorade allt intresse för den finska industrin, 
hvars enda betydelse på en världsmarknad måste vara 
att representera vår nationella egendomlighet och vär 
geografiska ställning. Ty instuckna bland brokiga massor 
af de mest olika produkter från Nova Zemla till Kiachta 
och från AleuUska Öama intill Nevans utlopp, mäsle de 

19 — Sesebr. o. hdgk. 

DigwerihyGOO^ie 



390 LONnON-BREF 

fioska artiklarna, om de än varit hundrafaldt flera och 
sjufaldt väideiikare, icke blott borttappas bland mingden, 
ulan ock sakna hvarje Barnhand och karaklet, aom kunnat 
gitva dem något intresse i ntlinningens ögon. Likasä 
m&ste vinsten fSr vfir export a! ett gSra a&rskilda dagliga 
artiklar bekanta i utlandet reduceras till noll genom att 
(med dessutom knapphändiga p&skrifter) bortblandas i 
bogen. Ryska expositionen, som hade nog af att ordna 
sin egen massa, kunde visst icke vinna det minsta pfi 
att inblanda nägra larfliga finska produkter, snarare för- 
lora därpä, emedan den äfven därfOrutan var tillräckligt 
brokig och erbjöd betydande svårigheter för en klar 
geografisk Aversikt. 

Hvad utrymmet angår, så är det ganska sant att 
Ryssland erhållit en nog styfbroderlig lott i expositions- 
lokalen och knappt lika i omfång med Sverige och Norge, 
Belgien eller Spanien, ja mindre än mer än en engelsk 
koloni. Men man kan just icke heller berömma de ryska 
kommissarierne för ett synnerligt skickligt begagnande af 
det trånga utrymmet. När man härmed jämförde frans- 
männens utomordentliga händighet att medelst särskilda 
Rlällningar, etagerer, hängkrokar, och sä vidare, tillgodogöra 
sig äfven den minsta möjliga platå, och det Qlan att 
något sig packadt, snarare smakfullt, symmetriskt och 
elegant ut, så kan man icke värja sig frän den tanken 
att, med god vilja och bättre anordning, Finland kunnat 
bekomma sin lilla vrå, utan alt gSra märkbart förfång för 
de ryska artiklarna. Rätta skälet var måhända en liten 
amalgamalionslusla hos centralkomitén i Petersburg. 
Många finnas där, som tycka alt Finland redan har 
alldeles för mycket sitt eget bufvud, och hvarför skulle 
det nu få en egen plats, dä det vida folkrikare och in- 
dustriellt öfverlägsna Polen icke fått någon sådan? 



hyCoo^le 



I EXPOSITIOHEW 291 

Härpfi kunde svaras, att om nägot eläende på egen 
botlett är oskyldigt och frfimmande för all politisk be- 
räkning, B& är det väl den nationella egendom I igfaeten 
rid ett tillfälle som detta, där konst och industri fdrbrödra 
folken och nedrifva skiljemarama.' Österrike, liggande 
i nästan uppenbar fejd med Ungern, har icke tvekat att 
inrymma aislnämnda land dess särskilda plats. England 
har varit särdeles månt om att skildt representera sina 
kolonier, tjnguåtta till antalet, hvaribland sä obetydliga 
som till exempel Barbados, Vancouvers och Bermuda-Öarna. 
Tyskland framvisar, med alla sina enhetssträfvanden, icke 
mindre än trettio skilds afdelningar, hvaribland fursten- 
dömena Lippe-Detmold, WaJdeck, Schwarzbuig-Rudolstadt 
och Schw arz burg- Sond ers hau sen, Sydamerikanska repu- 
bliker, sädana som Costa-Rica och Uruguay, äro represen- 
terade — men del kolossala ryska rikets fyratio eller 
femtio folk ligga packade uti samma knyte, och nordens 
äldsta folk, del finska, som för femtio är sedan »upphöjdes 
bland nationernas antal>, har icke funnit det minsta hSrn, 
där det kunnat, pä det enda sätt som för detsamma är 
möjligt, erinra Europa om sin tillvaro. 

— Diesea Finnland — yttrade engfing en berliner- 
professor till numera riksarkivarien N. — es ist ja so 
ein kleines Ländchen, nicht wahr? Wie grofs mag 
es sein? 

— Oh, svarade N., ein ganz unbedeutendes Länd- 
chen: ohngefähr wie Preussen, Bayern und Wiirlemberg 
zusammengenommen. 

Europa mätte anse värt land för utomordentligt 
modest, när det, med vidden al en stormakt och tvä 

' Jag har vid ett annat tilimie framhfiHil Londoner 
expositionens fullkomliga neutralitet uti och betydelselöshet 
tör de politiska frägoma. 



hyCoo^le 



299 londOnbref 

konangariken, icke eos gjort anapräk på jämlikhet med 
fnrstendömena Lippe-Detmold, Waldeck och Schwarzburg- 
Sonderahausen. 

Jag hade Itkvil hört sägas, att nägra finska fabrikanter 
haft mod att inkrypa i knytet, och fCretog mig en dag 
att, med katalogen i hand, anstiUla ett slags skallgång 
efter mitt oaynliga fädernesland. 

Det bief ett mödosamt arbete, som fordrade både 
tid och tälamod. Ryssland var icke svårt att finna. Det 
hade vll icke samma märkvärdiga bestämmelse här som 
i min gamla skolatlas, där man läste den naiva, för att 
ej säga riktigt Ijocktyska ötverskrlften : »Russland, zugleich 
als Karte von Europa*. Det återfanns emellertid fredligt 
och vänskapsfullt omgifvet af sina gamla trätobröder, 
Sverige pä ena, Turkiet pä andra sidan; en polerad 
tolfpunding från Orenburg vände sin mynning mot Peru, 
en revoiver från Petersburg botade Ceylon och några 
sTiperfina damascerade sabelklingor från Tiflis lågo i den 
riktning, att de tycktes vilja angripa det motliggande 
Newfoundland. 

Fullkomligt lugnad af dessa betraktelser, begynte jag 
nu att, så till sägande från topp till tå, klass efter klass, 
genomleta de ryska märvärdigheterna. 



Jag fann dä att Finlands andel i expositionen utgöres 
af åtta numror, hvaraf hälften upptaga skogs- och jord- 
bruksprodukter frän Muatiala, tre utgöra ljus- och 
bomullafabrikater från Viborg, Tamm^fors och Korssa 
samt slutligen en tillhör undervisningen. Så ytterst 
obetydlig denna andel år — måhända en tiotusendedel 
af hela nummertalet — så skulle äfven dessa få artiklar, 



hyCoot^le 



FINLAND VID EXPOSITIONEN 293 

utslällda i någon liten vrå för sig, ätminatone ha lätit 
ana alt vi äga fabriker och jordbruk. Att de, åtta till 
antalet, tillika varit ett fa ti ig domsbevis, vill jag icke 
bestlida. Men likaså säkert är att de, uppställda fdr aig, 
icke skulle ba stannat vid dessa ålla, ulan betydligt ökats 
till antal och värde. 

Må det vara i tid eiinradt och väl antecknadt bakom 
deras 6ron, som något fSrmå, att Finland vid fOreatäende 
nästa världsexposition i Paris förbindligast anhåller om 
sin egen lilla afdelning, huru inskränkt den än må vara. 
Och detta icke blott ur synpunkten af de allmänna för- 
delar, som kunna väntas genom ett närmare samband 
med andra nationers och v&rldens kultur, utan äfven 
direkt lill gagn, till utbredning för handeln och industrin. 
Ett enda exempel må vara nog att praktiskt visa hvad 
vi nn förlorat på sällskapet med kalmucker och baschkirer, 
det vill säga på att icke ha ägt vår särskilda andel i 
Londoner expositionen. 

Hade Mustialas takpärtor funnits utslällda i en finsk 
afdelning vid denna exposition i hade deras användning 
bhfvit förtydligad genom en åtföljande lakmodell*; hade 
ytterligare här, såsom vid andra länders industriartiklar, 
en finsk agent varit tillstädes för att vidare svara på 
besökandes frågor och limna nödiga upplysningar om 
priserna samt om sätt och ort för rekvisition af samma 
takpärlor; så är det mer än sannolikt, att en sä billig, 
så varaktig och mängfaldt användbar artikel som tak- 
pärtorna innan kort blifvit kurant på den utländska 
marknaden och gifvit anledning till en icke obetydlig 
export. Nu tillhöra dessutom takpärtorna just de artiklar, 
som både lättast och allmännast tillverkas i de af missväxt 

■ Man säger att en sådan blifvit medsänd till Petersburg, 
men bortslarfvad där. 



hyCoo^le 



294 LONDON-BBEF 

ah ofia bemaökta nordliga läneD. Det är dirför troligt, 
att direst de varit kSnda t England, aknlle redan i år 
beslållningar blifrit därifrån gjorda och en bland de 
verksammaste arbetsförtjensler beredd åt de nödlidande. 
Hed atfiikt till Okad aEsflttning nästa år, skulle tillika 
våra exportörer kunnat riskera egna beställningar mot 
betalning i spannmål. Det är verkligen bedröfligt, det 
gamla ordspråket, att när det regnar gröt, har fattigman 
ingen slel. 

Våra trädslag, våra sjSmalmer, våra linsorter, vfir 
hampa, ja en del af våra sädesslag, s&som hafran, och 
bland ladngårdsalster vårt alltför v&rdalQsade smQr, alla 
dessa artiklar särskildt ntställda och sorterade uti goda 
profver, med muntliga upplysningar af någon tillatides- 
varande kommissionär — hvem säger oss att icke nya, 
nu okända eller obegagnade f Arv Srf skällor härigenom 
blifvit Sppnade för tillflödet af de just nii ovanligt hopade 
och sysslolösa engelska kapitalerna? Hvem säger oss 
att icke spekulationen därifrån kastat sig på vårt land, 
likasom på Sverige? Engelska agenter uppsöka våra 
exportartiklar hemma hos oss: det hade varit godt att 
skicka profver åt principalerne själfve. Finska hypoteks- 
föreningen söker elt utländskt lån: det hade haft sin 
fördel alt presentera våra valutor för de utländske pris- 
dom ame. 

Allt detta ha vi försummat genom att blifva borta 
från marknaden. Och borta från marknaden ha vi blifvit 
af fruktan att instickas som osynliga, värdelösa strån i 
en balfas i ati sk myrstack. 

Sedan jag ulan framgång försökt några dåliga 
engelska tändstickor i en utaf Londons tusen cigarrbuliker, 
räckte man mig en liten välbekant dosa, under försäkran att 
dessa åtminstone icke kunde alä felt. Det var Björneborgs 

DigwerihyGOO^Ie 



FINLAND VID EXPOSITIONEN 295 

ländslickor: jag erfor sedan, alt de flnuaa spridda i en 
stor del af London. Jönköpings stickor, i duglighet 
afgjordt nnderlägena de finska, erhöllo prismedalj vid 
expositionen, men Björneborgs fabrikat sågs dår icke till. 
Man får bekänna, att det är modest. 

Jag kunde väl ösa några skopor sand ifrån hafvet 
och än vidare söka skildra en och annan af expositionens 
märkvärdigheter. Men då jag icke bland dess nya upp- 
finningar kunnat upptäcka ofigon maskin eller torkugn 
att stålsätla läsares tålamod, torde vara bäst att här göra 
halt. Katalogen utgör en försvarlig bok om 434 tätt 
tryckta sidor i tvä spalter och säljes för en shilling 
sterling. Af den illustrerade katalogen säljes hvarje band 
till samma billiga pris. 

Hvad där icke står under någon klass eller nummer 
upptaget och som dock tillhör det mest märkvärdiga, 
det är människoströmmen, som oupphörligt böljar fram 
och åter mellan dessa olaliga glänsande bord, hyllor, skåp 
och uppstaplade pyramider af världens berrlighet. I 
Paris till exempel mötes man af en folkström, i alla sina 
variationer så enformigt europeiserad, så struken Öfver 
en kam, att det riktigt gör en godt, när man här och 
dår möter en ifcol-beck- korpsvart morian>, en vidbyxad 
turk eller en fryntlig kines med härpisken hängande ned 
till hälarna. Bevare oss himlen för den allmänna välten, 
som nivellerar allt efter fadda modemönster. Det finns 
kosmopoliter, som skulle anse det för den störstfi lycka 
om vi småfolk kunde totalt >uppgå> i de stora nationerna 
och borttappa oss själfva. Annorlunda tänkte dén älsk- 
värda danskan, fru Heiberg: >Jeg maa reise til j^inland, 
for engang at mode menneaker, der ikke ligne alle andre 
mennesker>. — Ack, tänkte jag, det kommer an på; 
välten har varit i verksamhet äfven hos oss. 



hyCoot^le 



296 LONDON-BREF 

I det tilt sitt yltre kolossalt enformiga London 
behöfver man icke frukta att tråkas ihjäl af samma 
ansikten. Enbvar känner, att England mer än något 
annat land i Europa är välsignadt med originella, Hogarth- 
ska fysionomier, krångliga figurer, excentriska lynnen och 
befängda egenbetei. Man finner dem redan hoplals pä 
expositionens allmänna torg, där dock alla nationer arm- 
bågas sippa ocb civiliserade, borstade ocb blankade, som 
hade de aldrig legat hvarandra uti den burriga lufven. 
Men man finner dem talrikare på Londons gator och jag 
ber alt härnäst få sända några spridda teckningar från 
denna surrande bikupa. 



hyGoo^le 



5. Londons gator. 

Ur vägen! Ur vägenl Bisvärmen surrar, myrorna 
äro i rörelse, jätten med de millioner armarna 
arbetar uti ein smedja och utopinner aina trådar af järn och 
bomull kring fem världsdelar. Stanna ett ögonblick här vid 
cjtymynningen ulaf London Bridge, men akta dig, väl] ett 
hörn vid stenbalustraden, där du kan ankra en stund, utan 
att folkströmmen rycker dig med aig. Ty folkströmmen har 
lika litet förbarmande, som Themsen vid ebbtiden; den 
känner dtg icke, den rusar sin ffira framät och förtrampar 
dig utan minata betänkande, likasom vagnshjulet liknöjdt 
rullar öfver tomdyfveln uti desa väg. flvem är du, att 
du skulle en enda sekund förmå hejda den väldiges 
lopp? Ar du Palmeraton: jätten har icke tid att vänta 
pä dig; är du Blondin: han har icke tid att gapa på dig. 
Han är i sitt arbete, hans sekunder kunna icke uppvägas 
med guld. Och du är icke Palmeraton, icke Blondin, 
icke ens en utaf dessa öboar, som känna sig hemma- 
stadda här i deras eget element, stenkolsröken ; du är 
en af de hundratusende, hvilka hvar dag, likasom moln 
af gräshoppor, drifvas af vindarna från kontinenten ut 
emot britternes 6. Så mycket mindre miskund har du 
att vänta. Ginge nu strömmen öfver dig och du försvunne 
från jorden inom mindre tid än visaren i Wellingtons 

DigwerihyGOO^Ie 



298 LONDON-BREF 

klochtorn beböEver för alt uppaöka närmaBte punkt pi 
urtaflan, hvad mer? Hvem skuHe sakna dig, hvem be- 
klaga dig bär? Ingen. Strömmen skulle oförändrad 
fortsätta eitt lopp, stacken skulle vimla lika bestyrsam 
som förr, icke den minsta fjäder skulle därför stanna uti 
det stora urverket. Gä, egoist, gå, matador från en 
småstad, du som anser dig omistlig för tidebvartvet och 
tror att universum bvftlfver kring dig som dess medelpunkt, 
gfi engftng uti Londons folkvimmel och lär dig försti, 
hvilken obetydlig försvinnande väg du Xr uti bruset af 
mänskligbetens ström! 

Ur vägen för samtiden, som oemotståndligt går fram 
öfver bryggan mellan det förflutna och det tillkommande, 
likasom denna folkmassa ouppbörligt framstörtar Cfver 
bron mellan Tbemsens stränder! Åt du en påfve eller 
en afsatt despot, så sISII dig till motvärn, om du förmår; 
sök alt hejda tidens rastlösa framsteg. Blinda vrede, 
bräckliga arm I Tiden går framåt, obekymrad om dina pro- 
tester, liknöjd för dina jämmerrop, när den trampar pä dina 
trånga skor eller ger dig en knuS på dina giklfulla ben. 

När man ser denna människomassa, vore man frestad 
att med Xerxes utropa; om femtio år skola alla dessa 
vara försvunna frän jordenl Javäl, men om femtio är 
skall hvirfveln brusa med lika eller ökad häftighet; andra 
vågor, men samma siröm — ifall London dåmera finna 
pä Europas karta. 

Hvad kommer då åt alla dessa mSnniskor? l&nker 
vid sig själf den beskedlige tysken, den flegmatiske 
holländaren, den trögkörde finnen — han, pä hvars panna 
naturen själf tyckes ha inristat: kommer jag icke i dag, 
sä kommet jag i morgon! Ja, hvad kommer då ät *dem, 
efter de alla tyckas ha sä förskräcklig en brådt? Är det 
någon stor högtid, till bvilken de alla vilja skynda på 



hyCoo^le 



LONDONS GATOR 299 

kfockslaget, eller gäller det något rof, som de alla vilja 
kappas om alt tillegoa sig? Nej, iDgen annan högtid än 
aibetets, intet annat rof än den dyrbara fjäder man ryciter 
ur tidens vingar. Det är en hvardag eom alla andra 
hvardagar, samma sysslor som alllid, samma brådska 
som var i gir, och samma SOan som skall blifva i 
morgon. Det är sant: man är i Londons lifligaate 
iseason», och den nalkas sitt slut; man har en världs- 
exposition, och hit stänker eo svallvåg frän alla delar af 
jorden. Det vidgar kanske den vanliga strömfåran och 
ökar dess d&n, men det märkes ej mycket. Är ut och 
fir in, dag efler dag, är rörelsen oförändrad, och i vanliga 
tider passera 110,000 fotgängare samt 25,000 åkdon och 
ryttare dagligen öfver London Bridge. 

Jag har stått bland massor af hundralusen på Place 
de la Concorde och Invalidesplanadema, vid högtidliga 
tillfällen, som nedlockat de nyfikne parisarne ända från 
sjette våningen, men delta rörliga folkhaf är icke till- 
räckligt att gifva en föreställning om hvardagstrafiken på 
Londons gator. Där saknas ett, och det år den litaniska 
äflan, som utmärker London. Hvem är ii^ke, törsta dagen 
åtminstone, frestad att stundom sakta sina steg, och 
begapa någon af de många brokiga scener som utbreda 
sig för främlingens blickar? Nåväl, du riskerar försöket 
på en folkfylld gata i Paris: slrömmen slingrar förbi dig 
med fransmannens egendomliga smidighet; du får en och 
annan poff, du tränges kanske icke nog varsamt mot 
närmaste vägg, men du får dock höra ett pardon, 
monsieur! och trampar man ihjäl dig, sker det med 
tusen ursäkter. I London däremot generar man sig icke; 
stanna blott hälEten af en sekund, och du skall i ögon- 
blicket begripa alt du beRnner dig i boxames fädernesland. 
Engäng van alt taga seden där du kommer, kan du i 

DigwerihyGOOt^le 



300 LORDOM-BREF 

din tur roa dig ftt andra, som betala de förslå lärpengarna. 
Den där tjocka bajerska fildrinkaren till exempel — se, 
nu stannar han för att gapa på ett vandrande skåp, 
fullklistradt med affischer och alnshfiga bokstäfver. PuS 
— i detsamma får han en atCt af den sorlen, hvarmed 
Merrimac genomborrade Cumberland — och så åter en, 
nej tjugu) Och så tar han till fStter, aä att svetten 
lackar från hans frodiga kinder . . . 

Där en annan, en beskedlig fru från landet med en 
förskräckelig krinolin. Hennes beundrande blickar råka 
följa en vagn med förgyllda hjul och kostligt utstyrda 
lakejer i pudrade peruker. Den olyckliga — hon glöm- 
mer sig, hon är nära att bokstafligen söndersmulas af 
den pålrångande folkströmmen, då en konatabel i rattan 
tid tår henne under armen och rycker henne ur vimlet. 
Och där, den lille spenslige fransmannen med lorgnetlen 
för ögat; hans nyfikna blickar följa en celeber aktris, 
som åker förbi, då ban känner en hvass armbåge i sin 
sida och är nära att springas omkull af en långbent 
kontorist, som skyndar till banken med portföljen under 
armen. Sapperment, det är icke hans fel, om icke 
Napoleon med sina zuaver redan i höst planterar den 
franska örnen på Towerns tinnar. 

Det är icke endast pä gatorna man stöter pä — 
hvad skall jag kalla del? Engelsk brutalitet? Engelskt 
*selfgovernmenl>? Den frie britten är van att armbåga 
sig fram på egen hand och väntar att alla andra skola 
göra detsamma. Sifir du, så står du, och ramlar du i 
putten, sä ligg där du ligger. Help yourselt. 

Ser du — där är en hamn vid midten af balustraden 
på London Bridge. Tusen personer vandra förbi, och två 
ge sig tid alt hvila uppå den nötta stenbänken. Time is 
money. 

DigwerihyGOO^Ie 



LONDONS r.ATOR 301 

Englands storhet är i själfva verket en gfila med 
tvenne nycklar: *bjaip dig själEU och >tid fir penningan. 
Fjnnarne, som dock fylla flere tjocka volymer med 
•arvoituksia*. ha ännu icke gissat på Englands gata. 

Lfit icke fresta dig af detta läckra ananaabord, lät 
icke lura dig af denne tiggande krympling. Ananasbordet 
betalar hundra pund sterling om året i hyra för den 
plats, där det står; krymplingen har sina sexhundra pund 
insatta i Englands bank. 

Gif akt, där slår en hederlig svensk, en sockerbagare 
från Södertelge, och käbblar med gatpojkarne. 

— A eab, sir! 

— Gör dig intet besvär! 

— A cab, sir! A cab, sir I 

— Bryr jag mig om din cab? 

— A cab, sir! A cab, sirI A cab, sir, a eabl 

— Vill du packa dig ... ? 

— A cab, a cab, sirI 

— Sakraments kade ... 1 

— A cab, a cab, a eabl 

— Drag för tusan! 

— A cab, sir? A eab? , . . 

Nej, sista ordet skola de ha. Men låt oss i tid laga 
till flykten, ty där vid hörnet af strandgatan slår en annan 
svärm af gatpojkarne ned öfver oss. De ha fått i sitt 
hufvud att vi behöfva en båt. 

— A boat, air? A yawl? A waterman, sir? 
Desse tjufpojkar förtjente i sanning deras eget kapitel. 

Ingen myggsvärm på Lapplands tundror, intet moln af 
mosquitos i Cubas plantager kan i envishet och pä- 
flugenhet mäta sig med dessa ryktbara London boys, som 
Öfverallt slå ned pä den olycklige främlingen, blott han 
gör minsta min af alt stanna eller ser sig rådvill omkring. 

Digwerih^GOO^Ie 



802 LONDON-BREP 

Liksom myriader af laxyngel simma i lugnvattnet under 
forsen, sä uppväxa på trottoirema, vid sidan af det 
allodiga bruset på Londons gator, mänga tusende dylika 
tXttingar, färdige alt uppsnappa en penny här och en 
penny där, under tusende förevändningar och i alla 
möjliga tonarter mellan gnäll och pock. Kvicka i tungan 
och kvicka i stjärten kunna de, liksom pariser gaminerne, 
vara ofverm&ltan putslustiga (ehuru sällan sä fiffiga), och 
med god tid och godt lynne äi del ett alldeles eget nöje att 
nägongäng munhuggas med dem. Hen vanligen äro de 
ett plågoris, som man endast kan undkomma genom att 
kopiera den styfva engelska flegman och icke bevirdiga 
dem hvaiken med ord eller blick. Sex sådana bylingar 
hade utsett mig till sitt offer en dag, när jag under 
älervägen från Tunneln hade förirrat mig i de ändlösa 
gränderna uti närheten af Londons skeppsdockor. Ynglet 
i den trakten lefver af främlingar som vilja bese dockorna 
och hade nu salt sig i sinnet att visa mig dessa märk- 
värdigheter. De följde mig således från böm till hörn, 
från gala till gata, likasom bromsarna följa en häst pfi 
landsvägen. Slutligen, när jag förblef omedgörlig, åter- 
stodo blott två af dem. Jag måtte ba fallit ur min roll 
och haft den svagheten ail skratta, hvilket en engelsman 
aldrig skulle ha gjort, ty vipa hängde sig den ena unge 
medborgaren som en kardborre fast vid min arm. 

— London Docks — skrek han med full hals — 
London Docka, airi 

Han ansåg sig nu vara säker om bytet, men han 
bedrog sig. Jag skakade honom ifrån mig, litet å la 
flugsmälla kanhända, ty han tumlade tillbaka mot närmaste 
vägg. En sådan förolämpning mot en fri engelsman 
midtpå Londons gator fordrade hämnd. Hvad gjorde min 
hoppfulle unge britt? Han sprang framför mig till 



hyCoo^le 



LONDONS GATOR 303 

nSrmasle galhörn, ställde sig i en utmanande position 
och räckte at tnngan . . . 

Ännu ftferstod likv&l den siste och evisaste at mina 
förföljare. Det var en lilen rödhårig, gladlynt en om 
lio eller elfva är, just en sådan hälft försmädlig, hälft 
finurlig byting, som man ofla finner kopierad efter naturen 
i Puncb. Han tycktea icke finna sig det minsta generad 
at sin kamrats misaöde; han var alldeles säker nppå att 
hans nit skulle slutligen beveka mitt stenhårda hjSrta. 
Jag kastade åt den skälmen en penny, men han måtte 
ha sett på min min att han kände förtjena en penny 
till, ty han hade den artigheten att följa mig, sida vid 
sida, från dockorna till Rosemary lane, därifrån genom 
tvärgatorna till Whitechapel och Cornhill och så vidare 
ända framemot Gheapaide, ungefär en half svensk mil, atlt 
under idkeliga bsJft lustiga, hälft bevekande små sido- 
pikar om den trogna tjenstaklighet han bevisat mig och 
min skyldighet som gentleman att på ett passande salt 
belöna hans nit. Vid Cheapside gick jag in i en butik 
och dröjde dSr en god kvart. Hvem fann jag vid ut- 
gången, om icke min boy, och allt i samma sorglustiga 
slällning som förr? Sä mycken trohet måste jn röra en 
slen. Jag fann mig förbunden att kasta åt honom ett 
par pence på köpet. Han nickade förtroligt, såsom hade 
han fått at en del af sina rättigheter; han tycktes öEver- 
väga, om han ej kunde fOrtjena något mera på mig. 
Men min boy var en människokännare; han begrep 
slutligen att här var ingenting mera att göra, och så dök 
han som en fisk med ett par långa skutt in uti folk- 
vimlet, för alt åter begynna samma manöver med andra 
främlingar. 



hyGoo^le 



304 LONDON-BREP 

Ändtligeo äro vt rSddade. Vi ha undkommit Iräng- 
seln, vi ha lyckligt passerat det slippriga gatalammet och 
gått ombord på eD farkost, som skall föra oss äfver det 
brusande bafvet. Hvad säger jag, en farkost? Nej, ett 
skepp, en tvådäckare, en omnibus, som, fnllastad med 
passagerare, kryssar fram genom folkströmmen. Vi äro 
icke nog borgerligt förnäma, eller nog narraktigt kommoda 
att inbysa oss uti salongen af denna Noachs ark, där 
trettio människor, packade som anjovia, utan att se eller 
böra andra än sina sidokamrater, de fifriga anjovisama, 
fördrifva tiden med att föidCma krinolinerna och till- 
knippa sina fickor, af fruktan för grannens långa fingrar. 
Vi ha den äran att intaga en upphöjdaie plats i Londons 
socielé, en ypperlig, ljus och luftig platå på takel af 
omnibusen, med bekväma ryggstöd och sidolisler, väl- 
kondilionerade som märskorgen i en stonnast. Klättringen 
dit kunde möjligen ba sina vådor föi en giklsjuk milord; 
men lorder och ladies svärma som dagsländor af lägre 
ordning djupt under oss, fria gentlemän här i höjden, 
medan vi kasta en nedlåtande blick på dem ocb de 
ödmjuka folgångame, hvilka icke ha råd att åka för sex 
pence tv&rsgenom London. Hed ett ord, vår plats ar 
den angenämaste man kan önska sig uti vackert väder; 
vi befinna oss på tornplatän af elt observalorium, som 
tillåter oss betrakta det brokigaste panorama man någon- 
städes får skåda i denna världen och som ensamt förtjenar 
en färd öfver Nordsjön. 

Här måste jag i parentes egna en medlidandets suck 
åt de stackars häslarna. Jag hade föreställt mig att 
djurplågeri skulle vara en okind last i det filantropiska 
London, men jag bedrog mig. Huru välfödda dessa starkt 
byggda dragaie än mä vara och huru mycket än de flata 
*tuktade> gatstenarna minska hjulens friktion, så vill 

DigwerihyGOO^Ie 



LONDONS GATOH 305 

det dock förekomma något oresonligt alt spänna två 
hästar framför en kvarn med fyra hjul och fyrtio till 
femtio säckar mjöl p& vinden, en sådan, med ett ord, 
som vår omnibus. Och b vad skulle vi kalla denna 
formanskärra, ftlrespänd med en häst? Det är icke en 
kärra, det är e(t rullande magasin och af en omättlig 
tyngd. Och dessa korgvagnar till exempel, dem man 
möter vid hvart tjugonde steg, dragna af en lilen pony, 
knappt större än en bastant gårdshund, sitta där icke i 
vagnen tre, fyra, ända till sex personer? Och där — 
hur man piskar den fattiga åsnani Visserligen: >orkar 
du med den, sfi orkar du med den», sade bonden om 
gärdsgårdsstörarna. Ibland lyckas det, ibland lyckas det 
icke, inom mindre Sn tvä dagar såg jag två hästar störta 
och uppgifva andan invid deras obarmhärtiga lass: den 
ena för en omnibus, den andra för en packvagn. Hvem 
skulle tro att engelsmän kunna täfla med våra isvoschikar 
och andra häatplågare? sMuckar du? sade gamle Brun- 
berg. Efter du har gifvit dig till bäst, skall du också 
vara häst; hvarför har du gifvit dig till häst?» — Nej, 
dä prisar jag järnvägarna, hvilkas frustande, aldrig trött- 
nande ånghästar behöfva hvarken piake eller hafrepåse 
och likgihiga ställa mot människors grymhet sin bringa 
af järn. 

Men jag återvänder till tinnarna af milt vandrande 
observalorium. 

Klockan är tio på förmiddagen, London har nyss 
uppslagit sina blixtrande ögon, handelsbutikerna. Hvem 
skulle tro, att denna världsstad, som väger minuten med 
guldvikt och hvars rastlösa arbete aldrig tyckes unna sig 
ett ögonblicks hvila, under allt delta är aftonsömnig och 
morgontung som en lat skolgosse? Fä butiker äro öppna 
före klockan nio på morgonen, de flesta öppnas klockan 
20. — Besébr. o. Mgk. 

DigwerihyGOO^Ie 



306 LONDON-BREF 

nio och slängas i god tid pä aftonen. Det är sant alt 
verkstäderna hamra, maskinerna saira, jämTägarna dana 
och åDgfartygen pipa från första daggryningen; att alla 
den stora slädens många tasende kök gOra bittida pä 
morgonen sina uppkfip för dagen och att hela detta 
rörliga lif redan lefvat ut, när dagtiafiken b&rjar på 
gatorna och den handlande världen dricker sitt morgonte. 
Äsna senare öppnas jalusiema för nädemaa sofkabinett ; 
gardin efter gardin upprullas för de brokiga taflorna, 
och först efter klockan tolf pä dagen flyter samhällets 
»grädde* ut Ofver den stora filbunken. 

Antag att vi frän London Bridge begifva osa till 
ex position 3 palatset i South Kensington. Genaste vägen dit 
gär öfvei Fleetstreet och den folkvimlande Strand, men 
vär omnibus har ett vidsträcktare omräde för sin spekula- 
tion och finner för godt att segla utefter den bredaste 
strömffiran med den största trafiken. Han företager sig 
därför en liten omväg, som inalles utgör fem engelska 
eller nära en svensk mil'. Han lämnar därför den till 
hälften underjordiska Fisbmarket med dess tvä millioner 
hummer om året till höger, rullar fram ötver den st&tliga 
King Williams slreet till den bett och hället med jSrn 
belagda Lombardstreet i närbeten af banken — Londons 
feta bjärta, som väger sina millioner pund — därifrån 
öfver Cheapside till S:t Paul och så vidare in pä Ludgate- 
slreel. Denna korta gata kan liknas vid strömmens fors. 
Här sammantränges vimlet inom en smal fåra, där 
floden, oupphörligt dånande och brusande, flyter i tvenne 
motsatta riktningar. Hvilken skicklighet fordras det icke 
hos dessa kallblodige styrmän på kuskbocken, för att 

' London sträcker sig från öster till väster minst ålta 
engelska mil eller 1^ svensk, men det är omöjligt alt sSga 
bvar staden egentligen slutar. 

DigwerihyGOOt^le 



LONDONS GATOR 307 

lotsa sitt fartyg genom alla dessa bräaningarl Half 
maskio, herr kapten I Stopp — hela den Ifinga filen af 
vagnar står stilla och vSntar tåligt att trasslet skall reda 
sig. Nu öppnar sig framför obs en smal rännil — go 
onl Kolosaen sätter aig i rörelse, den ormlika raden 
slingrar sig åter fratnåt. Den tager af till höger åt en 
bredare gata, Farringtonstreet, och därifrån till vänster å* 
ett ändlöst, praktfullt perspektiv: Holborn. 

Vi ha nu lämnat det rika, sammanpackade City och 
inträda i det fOmfima, det rymliga Weslend. Hvilken 
taflal Så långt ögat når, på båda sidor två oafbrutna 
rader af fem våningar höga palatser, glänsande i deras 
bottenvåning af alla världsdelars lyx, utbredd i de dyr- 
bara butikerna med deras hela fönster af kolossala 
spegelglas. Framför oss, bakom oss, omkring oss tusende 
ekipager; de breda trottoirerna uppfyllda af myriader 
folgångare; lif och rörelse, men på ett annat salt än i 
City. Det är icke mera myrstacken i sitt krälande arbete, 
det är icke mera gatmånglarnes oljud, packvagnarnas 
rassel och marknad stum let i boxarnes fädernesland ; det 
&T den europeiska marknaden som konsumerar den 
engelska; det är rikedomen i sitt arbete, aysselaatt alt 
mala den alltid hungrande industrin. Huru många plan- 
lager, verksläder, maskiner och händer lefva icke af hvad 
detta Westend förtär på en enda dag! Och det råder 
ett slags lugn i delta koraande folkvimmel, som är så 
genomfrasadt af aiden, så genomklingadt af sovereigns. 
I själfva det döf vande bruset råder ett slags tystnad: de 
otaliga små vågorna blanda sitt sorl i ett staga harmoni. 
Man knuffas icke, man trampar icke h varandra med 
järn kla ek ar på tå ma, man bar till och med lid att 
säga hvarandra: good moming, sir, ihur är det med 
edra fötter?» 



hyCoo^le 



308 [.ONDON-BREP 

Sak samma; det Sr endast silfvergliltrel vid stranden 
af flodbädden. Lytt ögat från Irotfoirerna, och framför 
dig ligger, midli det lysande Westend, det stora, tunga 
och svarta London. 

Stort — lungt — svart; dessa tre enstafviga ord 
måla bättre än hundrade färgburkar den yltre fysioDorain 
af Britanniens hufvudstad. 

Gif akt, det är i dag hvarken regn eller dimma, 
dessa ryktbara, tungsinta, olidliga Londondimmor, som 
ulgöra främlingens förtviQan och framföda spleen med 
samma naturnödvändighet som Alperna framlocka tyroler- 
sången, som Sevillas trädgårdar frammana guilarrernas 
klang, som Korsikas sol Eramalslrar vendettan och som 
Finlands vintrar gjuta bly uli lederna. Det är en festdag 
i London, den stora staden badar i solsken, icke ett enda 
moln seglar fram Öfver himmelens hvalf; och likväl — 
ser du detta ständigt lika ändlösa perspektiv mellan de 
kolossala raderna af palatsiika byggnader, hvilka i all sin 
prakt blifva så ytterst enformiga därigenom alt nio bland 
tio tyckas vara gjutna i samma form, utan alt afbrytas 
af de mellan husen inklämda kyrkorna och deras tom- 
spiror, hvilka, med undantag af S:t Pauls lunga kupol, 
se helt dvSrglika ut, emedan de knappt förmå resa sig 
öfver de omgifvande laken? Ja, det är solsken och klar 
luft, men hvilken luft? Hundrade steg framför dig är 
töcken, och det tätnar ju längre ditt Öga når, det omhöljer 
pä afslånd husen och folkvimlet såsom ett flor; Londons 
ständiga florshufva, som beläcker glittret af dess gladaste 
högtidsdräkt. Hälften rök, hälften vallenängor frän hafvel, 
frambringar detta töcken samma effekt som solrök och 
hafsmist: föremålen på afstånd blifva oklara i konturerna, 
en otydlig mörk massa rör sig i bakgrunden ; man kommer 
frän verkligheten, och man reser in i en dröm. 

DigwerihyGOO^Ie 



LONDONS GATOR 309 

Och dessa palatset, allesamman af nakaa, smutsgrå 
tegel eller af sandalen som tyckes öfverspolad med disk- 
vatten, bvarlill skulle det Ijena alt rappa dem bvila eller 
måla dem uti gladare färger? SlenkolarÖken sknlle inom 
nägra veckor eller dagar åter färga dem — icke svarta, 
ty det skulle gifva dem nattens eller sorgens högtidlighet 
— ulan halfsvärtade, askgrå, fula och melankoliska. 
Denna rök uppfyller med besked sitt planks try käre arbete ; 
han har svärtat alla bus utan undantag, i synnerhet på 
västsidan, emedan väslliga vindar blåsa i London tre 
fjärdedelar af året, han har icke skonat hvarken konunga- 
borgarna, folkpalat serna eller kyrkorna, bvilka alla se ut 
som porten och smedjor, inrättade till cyklopemes hemvist. 
Själfva hjällarne i brons och marmor likna skorstensfejare ; 
Wellington tyckes komma direkt frän Walerloos krutrök, 
och Nelson liknar en sotig kanonläskare, uppklättrad ur 
krutdurken rakt på sin höga piedestal i Trafalgar aquare. 

Afven Briissel har smedjor och moln af stenkolsrök, 
men det Gnns måhända icke i hela Europa en stad mera 
candide, mera glänsande hvit. Skyll alltså icke, o brittiske 
jätte, på röken allena, när man frågar dig såsom Herodes 
frågar konungen utaf Morieland: hvi äst du så svart? 

Holborn ligger i samma linie som Londons mest 
lysande gala Oxfordstreet. När vårt ohaervatorium fram- 
rullat en stund i detta breda och oafbrutna människohaf, 
viker det af åt vänster och kommer genom tvärgator till 
Piceadillya präktiga modebutiker samt därifrån, etter en 
limmes resa, till destinationsorten Kensington. 

Antag att det är natt, när du vänder åler; icke en 
ljus, nordisk sommarnatt, ulan ett svart, sydländskt dok 
af ogenomlrängeligt mörker. Har du lust alt följa mig pä 
en promenad genom London om nallen? 



hyGoo^le 



6. London om natten. 

Det är i Juli mftnad. Klockan slår &lta. DeD ned- 
gäende solens sista strålar fOi^ylla tornspetsen af 
S:t Pauls katedral. En litt dimma uppstiger ur Themsen 
och blandar sig med de tunna, Dorslika töcken, hvilka 
beständigt simma Ofver de mSrka taken. 

Det begynner att mörkna. London 9r matt; det 
har ätit middag från klockan tolf till åtla. AfTärBmlnnen 
ha med tusen kabrioletter, hyrvagnar och järnvägar äter- 
v&ndt från kontoren i City till deras aflägsna bostäder. 
Gasen, hvilken redan en timme brunnit i husen, tänder 
sig småningom äfven på gatorna. Tretton teatrar — alle- 
samman »kungligai — utom en tallOs mängd museer, 
läsekabinetter, konserter, panoramor, taskspelare, lindan- 
sare, konstberidare, jonglörer, vax kabin etter, Garibaldi- 
klnbber, scbackklubber, spirilistklubber, jockeyklnbber, 
spelklubber, kaféer, värdshus och krogar af alla slag, mer 
eller mindre utpuSade i morgontidningarna, öppna sina 
salar för en brokig publik. Skola vi besöka några af dem? 

— A ticket, sir? a box, sir? Biljettm&nglarne avSrma 
som grfishoppar omkring oss. 

Där lill exempel italienska operorna i Coventgarden 
och >Henoes Majestäts teater», hvaresl man måste göra 
stor toilett för att värdigt intaga platser om en guiné 

DigwerihyGOOt^le 



LONDON OM NATTEN 311 

Btycket vid aidan af n&der från alla v&rldsdelar. Man 
ger i Covenlgarden Robert, med Tamberlick och Ädelina 
Patti, i Hennes MajeBtåls teater Don Juan med Mario och 
Louise Michal. Trängsel upp under (akranden, oikeslern 
fSratärkt med franska och tyska artister, sceneriet an- 
str&ngande sig att öfvertraSa Paris, Pelersborg och Berlin. 
F6r resten granna arior, mirakulösa duetter, uppskrufvade 
gester och dramatiskt nonsens. Allt hvad Europa i den 
vägen äger ryktbarast har strömmat till London. 

Dfir, på en liten scen vid Oxfordstreet, Royal Prin- 
cess Theatre, bjudes ett skådespel som kvarlämnar ett 
varaktigare intryck. Charles Kean, värdig son till store 
Kean och själf en skådespelare af första rangen, upp- 
träder som kardinal Wolaey i Shakespeares Henrik VUL 
Gesterna äro nog tyskt-patetiska och madame Kean (drott- 
ning Katarina) slår sig för bröstet sä att det dunkar i 
salongen. Men Kean är en mästare, som i det stumma 
spelet troligen icke äger sin like i våra dagar. Själfva 
den kalla engelska publiken, som hitkommer balfsofvande 
från portem och rostbiffen, ryckes upp ur sia dvala ocb 
brister ut i en bifallastorm. Stycket slutar med en 
magiskt vacker tablåeffekt, frambragt medelst det elek- 
triska ljuset: änglarna stiga ned i den mörka natten och 
Oäkta med sina palmkvistar svalka Öfver den förskjutna 
drottningens bädd. 

Eller ila vi ut Ull Colosseum vid Regenta Park, höra 
ett långtrådigt föredrag om klappandarna, beundra den 
vackra konstgjorda stataktitgrotlan och segla uppför Tajo- 
floden, för att blifva åsyna vittnen till jordbäfningen i 
Lisaabon. Man hÖr det underjordisk dänet, man ser 
kyrkor och palatser störta i gras, hafvet rusar upp öfver 
stränderna, ocb fartyg begrafvas i de skyhöga böljorna. 
Knappt bar man hämtat sig frän denna fasansfulla anblick. 



hyGoo>^lc 



313 LONDON-BREF 

innan man bjudee på en mera beundranavärd. Han träder 
in i ett kabinett; man märker knappt att golfvet rör sig 
och att man upplyftaa i höjden. Man träder åter ut och 
befinner sig, icke i Londona Colosseam, utan på öfversla 
plalän af Pantheon i Paris. Så långt Ögat når, utbreder 
sig djupt under våra fötter Frankrikes hufvudstad, belyst 
af månskenet och e klarerad med gas. Illusionen är 
komplett; man lutar sig öfver balustraden och blickar 
ned !rån den hisnande höjden; man utstrficker sin käpp 
och känner utspränget af Pantheons kupol; man prome- 
nerar fritt kring hela balkongen och ser åt alla sidor en 
omitelig utsikt mot olika väderstreck. Det är ett trolleri, 
omöjligt att upptäcka. Verkligheten själf kan icke göra 
ett fullständigare intryck. 

Allt detta, jämte dimbilder, musik, teater och patrio- 
tiska deklamalionsöfningar, erhållea för ett inlrädespris 
af en shilling slerling. 

Men det är sent. Vi gifva oss icke mera lid att 
på den lilla Sadlers Wells Theatre betrakta Morton Price 
som för hundrafjorlonde gången på det befängdaate sätt 
karrikerar engelska aristokratin i sin roll Lord Nonsucb. 
Det är snart midnatt. Vi intaga vid Haymarket en stående 
supé, bestående af påle ale och ett par ansenliga maskin- 
smörgåsar, sandwtches — till och med smörgåsar bredas 
i våra dagar med maskineri. Denna måltid kostar osa 
fem pence. Därefter gå vi att laga en cab för hem- 
vägen. 

Hvilket nytt vimmel på de breda, ljust eklärerade 
trolloirernal Hvarifrån hitströmma dessa många hundrade 
grant utstyrda damer, hvilka så frimodigt hälsa på alla 
förbigående? Är det sed i London, alt unga flickor om 
femton år framräcka sin cigarr och begära af hvem som 
helst eld till all tända den? Arma barn, som en dag skall 



hyCoo^le 



LONDON OM NATTEN 313 

sluta ditt förlorade lif j Australiens straffikolonier, itall du 
icke slutar det pfi Londons uslaste krog, hvarför skyr du att 
framräcka cigarren ät denne gamle herre och denna unga 
aklnJDgavärda fm, som därborta vid gBlhornet betrakta 
dig med tårfyllda ögon? Därför att dessa tysta betraktare 
äro utsända frän »MagdalenahemmetB för att midli för- 
dSrfveta djupaste dy söka rädda nägon olycklig, förlappad 
varelse åt samvetsfriden och evigt lif — därför alt du 
måste nedslå dina ögon för deras milda, bedröfvade blick, 
som icke möter dig med en skymt af förakt, en skymt af 
förebråelse, endast med den kristna barmhärtighetens bön 
att dn dock mfitte hejdas på fallets brant — med denna 
rörande bön, som Victor Hugo lägger på sin oskyldiga 
dotters läppar för de olyckligaste, de djupast Förnedrade 
af alla mänskliga varelser, för dem, qui oendent le. doux 
nom d'aniour! 

Men vi hasta från denna på engång så nedslående 
och så upplyftande tafla och stanna utanför ett hus, upp- 
lyst vid porten af en stor gassljärna. Hvad är detta för 
elt hus? Det kallas konsertsal, men det är i själfva 
verket ett spelhus, som hvarje år kostar många bedragnes 
lycka och lif. Och delta bus midlemot, som ensamt är 
mörkt, medan de flesta andra äro så klart upplysta? Det 
är en af kväkames mötesplatser; deras bönatund är länge- 
sedan slulad, men vid denna ensliga lampa akrifves må- 
hända just nu en af de otaliga folkskrifter, hvilka hvar 
dag utdelas gratis på gatorna, för att bekämpa (ördärfvet. 

Hvarför instänga oss i en hyrvagn, när vi hellre 
kunna betrakta det nattliga London vid gasens och stjär- 
nornas sken under en vandring till fots? 

Sofver han icke redan, den stora staden? D&raktlga 
fråga! När sofver floden? Hans böljor vanka rastlöst 
framåt i mörker, i solsken, och kvarnen går. När Londons 



hyCoo^le 



314 LONDON -BREF 

ena öga sofver, vakar det andra, oroligt, sömnlOst likasom 
fOjdt af den gamla förbannelsen : 

G lantis har mördat sömnen, 
och därför skall ej Cawdor mera sofva, 
Macbeth ej sofva mer. 

När de rika, de mäktiga, de som njuta af denna 
världens håfvor, ha mördat sömnen och gå till hvila på 
morgonen, uppstår redan den idoge arbetaren, för att ila 
till verkstäderna. Tryckerierna arbeta hela natten, för 
att kunna i rätt tid utskicka de stora morgontidningarna. 
Statsmaskinen går, liksom andra maskiner, natt och dag. 
Underhusets talföra tungor tystna först klockan två, tre 
och fyra på morgonen. Kontoristen grubblar på sitt 
bokslut, sömmerskan vakar vid sin sparsamma gaslåge. 
Malroseme, förbryllade af den ovana landtluften, slröfva 
hela natten kring gatorna. Tjufvarne, gatrOfvarne, falsk- 
myntarne, drinkarne, spelarne, krog- och bordellvfirdarne, 
bedragare och bedragne, gå ut på förtjenst. 

Knappt ha vi lämnat Piccadillys och Pall Malls bril- 
janta gaslysning bakom oss, innan vi intrSda på half- 
mörka gator, där endast med långa mellanrum en matt och 
somnande låge flämtar i lyktorna. Tusen gräsliga historier 
återkomma i minnet emot vår vilja. Dessa garotter, 
dessa strypsnaror till exempel, som för ett par år sedan 
försatte hela London i förskräckelse — bjöd man oss 
icke nyss i en järnbod knifvar med påskriften >anti- 
garotten? Att veta sig gå i mörkret uti en stad, som 
hyser sextusen mästertjufvar utom fuskarne, och kan- 
hända lika många som äro färdige alt lägga sin nästa 
snaran om halsen, det måste man medge har sina kusliga 
sidor. Hvem säger oss, att icke i delta mörka hörn 
slår en lurande bandit, som för sex pence är färdig att 
dränka själfva lord Palmerston? 



hyCoogle 



LONDOK OM NATTEN 315 

Häll! I shuggan vid hörnet står där en man, orörligt 
lutad mot väggen, sä nära, att du näatan vidrör honom 
utan att märka det. Hvad gör han där så sent uppå natten? 

Det Sr en konstabel. Han stär där aom en af de 
sbirrer, för hvilka Angelo Malipieri darrade: han ser 
allting och synes ej själf. Var lugn; en sådan man står 
osedd vid alla gathörn, och han behöfver endast hvissla 
på sin pipa, för att inom några ögonblick kalla (ill sitt 
bistånd hundrade andra. Denna nattpolis beslår af 3,600 
behjärtade män, aom hälla Londons bofvar i en hälsosam 
tukt. Du kan icke i den miserabla belysningen läsa på 
hörnen gatornas namn. Vänd dig då till konstabeln i när- 
maste hörn och fräga din kosa. Han svarar dig höfligt 
och visar dig rakaste vägen. Du lyftar pä hatten : thaok 
you, sirI Han hälsar tillbaka och svarar: good night, sirI 

Den som icke förut lärt respektera en duglig polis 
— en polis, som icke är till för att trakassera, utan (ör 
att bistå hederligt folk — han må göra bekantskap med 
Londons konstabler. 

Sä lillryggalägga vi, utan att ofredas, långa, dunkla 
gator. Bedan klockan tio voro endast teatrarna, värds- 
husen, krogarna, cigarrbutik erna och här och där en butik 
med bröd, kött, fisk eller frukt, öppna. Klockan elfva 
minskas deras antal allt mera; klockan lolf är ingen enda 
butik mera öppen; hela aladadelar ligga mörka och otill- 
gängliga. 

Dessa butiker — huru ofta ser man icke en ut- 
svulten trashank stä med hungrande blickar utanfGr ett 
fönster, där alla läckerheter äro utbredda för att fresta 
vandrarens gom, eller utanför en växlares bod, där guld 
och silfver ligga uppstaplade i högar pä bordet lättinvid 
fönstret! Hvarför utsträcker icke trashanken ain hand 
att krossa denna bräckliga ruta, som nekar honom att 

DigwerihyGOO^Ie 



316 LONDOS-BREF 

stilla sin hunger eller tillfredsstSlla sin roflyatnad? En 
osynlig arm håller tillbaka hans hand; den bräckliga 
rutan är starkare än en mur af järn, starkare än hungern, 
starkare än roflystnaden, ly hon skyddas af lagarnas makti 

När eländet i Paris hvar dag aer rikedomen oeh 
njutningen framför sig, häller det tal och rasar ut i 
kommunism. När eländet i London bvar dag ser samma 
syn, går det att supa ihjäl sig med gin. 

Samhällsdygdemas plantor skjuta djupare och star- 
kare rötter i Londons hastiga hemlif än i det lättsinniga 
Paris, men också går alt last i LondoD med fräckare 
panna. Eländet i Paris draperar sig i sina trasor; eländet 
i London går naket och ohyggligt för öppen dag. Det 
finns ingenting vackrare än en engelsk välgörenhets- 
anstalt; det fmns ingenting vederstyggligare än en krog 
uti London vid midnattstiden. 

Vi ära nu vid hotellets port, efler en god svensk 
mils promenad från Coventgarten, Piccadilly och Pall Mall 
öfver Trafalgar square. Strand, Fleetslreet och en mängd 
mindre gator. Klockan är en kvart på tre. Godnatt; 
vi träffas vid morgontidningen. 

Hvad läsa vi i Times? >I natt klockan mellan ett 
och tvä kom parlamentsledamoten S. gående ensam frän 
underhuset till en klubb, dä han vid hörnet af Strand 
och Trafalgar square erhöll ett slag i nacken och stupade 
sanslös pä gatan. Lyckligtvis hindrade några ankommande 
personer bofvarne alt fullfölja sin ogärning, hvilken synes 
ha varit åtföljd af försök till garotte. Herr S., som endast 
saknar sitt ur, inbars i närmaste fältskärsstuga, och någon 
fara för den hedervärde ledamotens lif synes icke vara 
förhanden. Våldsverkarne lyckades undgå polisens efter- 
spaningar.» 



hyGoo^le 



7. Kristallpalatset i Sydenham. 

EngSng — jag upprepar det — hade den lunga 
eogelaka släten i ett lyckligt ögonblick skapat ett 
palats sä lätl, sä luftigt, sä ljust som vore det byggdt 
utaf idel solstrålar. Engång både snillet äfven i Londons 
gräa dimmor fått en glad ingifvelse; engång hade den 
kalla brittiska Hegraan, som annars trifves bäst bland 
sina nedrökta ångmaskiner och som, när bon kommer i 
rörelse, kan jämföras med ett porterfat i jäsning — en- 
gäng hade äfven hon fått det infallet att frambringa 
nägonling lint behagfullt, någonting tjusande vackert, ocb 
denna dess underbart sköna nyck var kristall palatset af 
år 1851. Men se, det dög icke att vara ett hushållsskåp 
for alla världens schene rariteten, det var alldeles för 
gratiöst för att passa vid sidan af den stora stadens 
öfriga soliga, fula och tunga palalser, och därför refs det 
ned uti Hydepark, såldes bort ät elt bolag och flyttades 
til) Sydenbam, sju engelska mil från London. Heder och 
tack åt dem som Gngo della lyckliga infall; de ha räddat 
en god tanke; de ba gjort mer: de ha gifvit ät den dess 
rSlla mått och dess rälla plats. 

Det finns kanske intet människoverk på hela den 
vida jordens mnd, hvilket så fullständigt och sä vackert 
som krislallpalalset i Sydenham förverkligar dessa sagomas 

DigwerihyGOO^Ie 



318 LONDON-BREF 

féslott, om bvilka vi aå ofta drömt, nSr vi voro barn, 
och hvilka alltsedan kvarsti i vara minnen säaom idealer 
för allt akönt och intagande bland arkitekturens skapelser. 
Ensamt och allt dominerande på sin soliga höjd, tornar 
det sig redan på långt afstånd i böga, bukliga silfverlinier 
tCr fr&mlingena blickar. Hvar än solen mä vandra på 
himmelens fäste, Tmner hon alltid en spegel, som kastar 
hennes strålar tillbaka från detta sällsamma alolt. Jag 
har sett en sådan tafla förut, men det var långt borta i 
norden, i aftonens gyllene moln; jag bar tjusats fOrut af 
denna stora, bländande silfveryta, men det var fjärran på 
Satakuntas ensliga strand, när den vida blå fjärden af 
Maliasvesi glittrade uti solskenet. 

Har du någonsin betraktat trollsländans vingar? 
Deras fina, nätlika strimmor, som binda tillsammans en 
vBfnad af flor, gifva kanhända en föreställning om de 
smärta, harmoniska linier af järn, som binda och stOda 
det stora kristallpalatsel. De bära så lätt sina htiga hvalf 
och sina vidtbredda flyglar; man ser sig om, utan att 
tänka därpå, hvar de massiva pelame, hvar de tunga 
bjälklagen månde befinna sig, hvilka man är van att se 
uti andra byggnader. Man kan knappast tro, att dessa 
smala linier, som tyckas ditsatla endast för prydnad, och 
dessa jämpelare, som, där de äro tjockast, likna mastema 
af en slup, kunna uppbära hvatf så höga som Petera- 
kyrkan i Rom. Aldrig har människosniliet lyckligare och 
fullständigare härmat naturens gratiösa byggnadskonst, 
om hvilken Ehrensvärd säger: *hvad är det vackra uti 
ett träd? Att se ett så stort ting så lätt». 

Att förena det kolossalt stora med det fint behag- 
fulla har härtills endast varit naturen förbehållet, i pro- 
portionerna af ett träd, i bei^kon turerna af ett moln, i det 
milda majestätet af ett silfverbl in kände hsf. Människan 



hyCoo^le 



KR I ST ALL PALATSET I SYDENHAM 319 

bar förgäfves sökt att gifva kolossen pä Kbodus aylfideiis 
smidiga former; själfva Kdlner domens djärtvaste hvalf 
äro tyngda af stenmassor. Kristall palatset allena har 
lyckats att lösa arkitekturens största problem. 

Om något öfverträffar denna byggnads sublima yttre, 
sä är det anblicken af dess inre. Man tycker sig ej stå 
i ett hus, man atär under bimmelena blåa bvalE. Huru 
ofta ba vi ej, lätta om hjärtat, stfilt i en lötsal af höga 
björkar, genom hvilkas smärla kronor bimmelens dager 
sett ned; men en sfi klar, sä luftig höjd, som palatsets 
inre, kan endast förliknas vid himmelen själf. fljärtat 
vidgas och tankarna lyftas i denna ljusets boning. Dagern 
och solvärmen, som, förstärkta af glaset, inströmma öfver- 
allt genom väggar och tak, skulle pä klara sommardagar 
vara nästan outhärdliga, därest de icke, alltefter solens 
ställning, förmildrades medelst ljusgröna gardiner, upp- 
och nedrullade genom ett sinnrikt maskineri. 

Palatset är mycket utvidgadt sedan 1851, det har 
numera ett högt fyrkantigt torn, äfven idel glaa och jfirn, 
samt flera nya flyglar. Dess bestämmelse är äfven en 
annan än då: det inbjuder nu pä en permanent exposition 
af geografi, historia, konst och industri. Man kunde kalla 
det en värld uti glasskäp, ett universitet i bilder för unga 
och gamla. Den stora tanken alt här fSrena det vackraste, 
lärorikaste och nyttigaste från alla länder och alla lider 
har lyckats, om icke fullkomligt, så likväl på ett sätt 
som gör en dag, tillbragt uti kristall palatset, rikare på 
åskådning och ämnen för eftertanken, än kanske månget 
år af en förfluten lefnad. Londons skolungdom är i 
sanning lycklig, som kan med en kvart timmes järnväg 
förflytta sig när som helst till denna bildervärld. 

I centern till höger är världens största orkester, 
som vid Handels oratorier inrymt 3,500 sångare och 

DigwerihyGOO^Ie 



320 LONDON-BREF 

17,000 åhörare. Den bildar en ofantlig amfiteater, i 
midten af hvars periferi står en jätleorgel. Dess toner 
gå från den Ijnfvaate hviskning ända lill domsbaaunens 
dån, som kommer det stora palatsel alt darra i sina 
fogntngar. 

Ej långt därifrån är en rymlig, af vattenväxter och 
lusen simmande guldfiskar uppfylld damm, ur b v ars 
midt reser sig ett liögt vatt ens prutande konstverk af 
slipad kristall. Färgspelet af glasfasetterna ocii vatten- 
strålama är beundransvärdt. 

Mindre dammar, omgifna af lefvande växter, äro 
kringströdda i sidoflyglama. Hvarje världadel är skildt 
representerad med gjna växter och sina (uppstoppade) djur. 
Indiens kungstiger lurar bland bamburören, Afrikas anti- 
lopei beta under dadelpalmerna, ocb Amerikas boa slingrar 
sig mellan de taggiga kaktuasnfiren. Här och där lifvas 
taQan af människogrupper af stenpapp i naturlig storlek : 
infödingarne i hvarje klimat och af hvarje ras. Där sitta 
de bjärt tatuerade indianerne i sin wigwam: där kämpar 
kaffern med sitt korta spjut emot bisonoxen; där lurar 
den ohygglige boshesmannen med pilen på bågsträngen ; 
där lägrar sig en hord af halmucker kring elden, syaset- 
satle att steka en hjort. 1 dammen nästintill smyger sig 
långs vattenytan den praktfulla Victoria regia, och längre 
bakom reser sig mammutträdels gigantiska slam mot den 
blåa glaahimmelen. 

Några aleg, och vi förflylla oss från geografins om- 
råde till historien och konsten. Tidehvarfven ha här 
sina Bcourts», sina gärdar, sina skilda, rymliga palatser, 
omerade hvart och ett i sin egendomliga stil. Anblicken 
af Ivenne kolossala, sittande tvillingGgurer, föreställande 
Ramses den slore och troget kopierade efter original- 
erna i ett gammalt tempel, föra oss i den egyptiska 

DigwerihyGöOglC 



KRISTALLPALATSET I SYDENHAM 321 

afdelningen mer än (retasen fir tillbakn i tiden. De Sro 
inga pygméer, dessa gamla faraoner; deras lilKä är ungef&r 
aå Ijock eom en boxarea arm. Väggarna i dessa fornegyp- 
tiska salar Bro be täckta dels med statyer, dels med 
sfinxer, dels med basreliefer och mSlningar, alla samvets- 
grant kopierade i denna styfva stil, fom utgjorde den 
första bildande konstens griffelritn ingår. Samma främ- 
mande intryck af längst förflutna lider och kulturstadier 
väntar oas i den assyriska afdelningen, hvars tunga (jag 
hade så när sagt engelska) slåt, aftSckt ur Ninives och 
Babylons fildriga ruiner, blifvit samlad här i karakteristiska 
afbjldningar. Gamla testamentets gräa skräckbilder blicka 
emot oss, anförda af Bel i Babel. 

Vi lycka i Finland, att Stockholm eller Lubeck ligga 
ett godt stycke borta, men när vi pfi fitervägen frän 
långa resor hamna i dessa städer, känna vi oss till 
vftr förundran sä godt som hemma. Samma intryck 
erfara vi, när ögat länge irrat bland den aflägsna forn- 
tidens vidunderliga, kantiga bilder och därifrån öfvergär 
till den klassiska antikens vackra, rundade konstverk. Vi 
känna obs nästan hemma i det gamla Alhen och det 
gamla Pompeji. Inga planschverk, inga historiska arbeten 
fOrmå gifva oss en så åskådlig öfverblick, som här, af 
de skilda kons I period em a Vh af antikens företräden; 
det är mänsklighetens egen kulturhistoria vi skåda i 
bilder framför oss, och när vi hunnit till Grekeland, 
tycka vi oss efter långt och mödosamt famlande ändlHgen 
andas ut i klarhet och harmoni. 

Från dessa vackra grekiska och romerska förgårdar 
inträda vi längre fram i den byzantinska och därifrån i 
den västeriändska, germaniska medeltiden, samlade med 
samma trohet i tre fristående gårdar om flera rum hvar- 
dera. Genast fär allt omkring oss en annan stämning. 

9L — Sesebr. o. hågk. 

DigwerihyGOO^Ie 



323 LONDON-BREP 

Vi känna tydligt den kriataa romantikens varina ande 
fläkta emot oas: deasa murar, dessa bilder ha fatt ett 
hjärta, och det klappar al kärlakens glöd. Hvad dessa 
antiker nu kännas evata, ja kyliga, därboila i all deras 
skönhetl Och huru förtroligt möla oss icke dessa götiska 
apetsbfigar, dessa riddare rustningar och dessa dunkla, 
målade fönster med deras klumpiga helgonabilder ! Gads 
moder med Kristusbarnet blickar ak fridfullt och förtroligt 
emot oss ur kloatemiachen I Ja, här äro vi hemma, här 
är vår rot, fastan blommorna skjuta fram uti andra 
tidehvarf. 

Hen ännu väntar oss ett främmande möte: det Sr 
Alhambra med dess lejongftrd, dess praktfulla pelargångar 
och berömda springbrunnar. Här fattas endast gnäggan- 
det af kung Boabdils stridshäst, den svarta moren som 
håller hans stigbygel, odaliskemaa silfverstickade skor 
och klangen af en mandolin från myrten bersåerna bakom 
aeraljeoB murar. 

Vi hasta därifrån, ty denna romantik är blott en 
svag reQex af den krialna: kärlekens ande bor icke däri, 
och profetens blodröda turban kastar skugga på murarna. 
Vi fly tillbaka till medeltiden och till renässansen. Det 
korta besöket på hallmanens område gaf osa ett klarare 
öga för de kristna folkens kultur: nu först begripa vi 
rätt huru djupt kristendomens anda bar genomträngt all 
deras konst, allt deraa lif — och likväl finnes det kristne 
som anse all konst för hedendom — likväl finnes det 
möderne hedningar, som anse kristendomen för ett Ofver- 
vunnet moment i mänskhelens utveckling! 

Då höra vi helt nSra oss röster och sorl. Är det 
Gottfrid af Bouillon, som fordrar af Alexander Comnenus 
fritt genomtåg till det heliga landet? Är det Abencera- 
gernes krokiga svärd, som rassla i slidoma, eller är det 



hyCoo^le 



KRISTALLPALATSET I SYDENHAM 323 

Jeanne d'Arc, som vipnar Btg för att bestiga Orleans' 
murar? Nej — det är kyparen, som frambär en bricka 
cbokolad till nfigra damer i släp, krinoliner och eldrfida 
schalar; det &r fabrikanter frän Lancashire, som spraka 
med köpmän frän City om bomullamarknadenB tillständ; 
det ir nittonde seklet i glasögon och svart bonjour, 
sysselsatt att blanda färgburkarna till sin samtidstafla, 
hvilken en dag skall, afbildad i sin kostym, begapas 
och beundras af ännu ofödda släkten i framtidens stora 
krislallpalatser . . . 



hyGoogIe 



8. En fantasi marknad, 

Bland tusen andra föreningar för välgörande ändamål 
finnes i London en eom kallar sig Boyal Dramatic 
College och har till ändamål att understöda fatliga, sjaka 
och afsigkomna skådespelare. Detta sällskap, som står 
under drottningens beskydd och beskattar sina ledamöter 
med ett till tio pund årligen, anställer hvarje sommar i 
Juli månad en ifancy fair* eller fantasi marknad uti 
kristall palatset. 

Ej långt frän palatsets medelpunkt är därinne en 
Öppen plats, som man kunde kalla torget. Och på detta 
torg har man i dag den 19 Juli upprest aderton vackra 
tält af bvitl, Ijusrödt och ljusblått siden, ornerade med 
blommor och flaggor. Trettiosex unga damer, två i hvarje 
tält och valda bland alla Londons bildade klasser — ladies 
med hertiglig krona och ladies med en pepparstrut i sin 
vapensköld — sälja åt den ärliga pobliken leksaker och 
småpjeser af alla möjliga slag, värda kanhända sex pence 
och sålda, om lyckan är god, f6r en guiné stycket. 

1 parentes: det vore lyckligt om alla lotterier och 
marknader för ett välgörande Sndamål kunde ställas på 
en så enkel fot. Därtill behöfves icke blott god vilja, utan 
äfven någon uppfinningsförmåga. Hfir fanns till exempel 
en särskild butik, där en ung lady inkasserade högar af 

DigwerihyGOO^Ie 



EN FANTASIMARKNAD 325 

giild och siirverstycken för emk bref och broachyrer. 
Broschyrerna voro sådana eom hade för dagens frågor, 
för toiletten eller fOr huahftllel något särdkildt intresse. 
Brefven innehOllo handskrifter eller också blotta namn- 
teckningar af kända personer: atatemän, vetenskapam&n, 
sångerskor, artister, litteratörer. Jag vet ej på hnrn 
många små kort eller brefiappar Charles Dickens till 
exempel eller Adeline Patti hade tecknat sitt namn fOr 
delta tillfälle, men troligen voro de icke få. En egen 
tidning, uppfylld af skämt och puffar, ntkom naturligtvis 
ockaå enkom fCr dagen. 

En annan ung dam hade formlig tobakshandel. Pipor, 
pipskaft, cigarrmnnstycken, stickdosor, prydligt inlagda 
snus- ocb cigarrpaketer, kort sagdt allt hvad som httr till 
en rättskaffens tobaksbutik, fanns hår att till^, endast 
litet Gnare och mera parfymeradt än vanligt. 

En tredje sålde fotograliporträtter, en fjärde band- 
rosor, en femte konfekt, och så vidare. GråskSggige 
lorder, gamla gossar af den där dorabla sorten som anses 
ffir pojkar vid femtio år ocb för stadgade män knappast 
vid sjuttio, kommo med händerna fulla af dockor ocb 
snurror, köpta hos miss Sara Nelaon eller miea Agnes 
Burdetl. 

Ett tält var mer än andra belägrade af köpare, och 
det fordrades godt tålamod och starka armbågar för att 
alå sig igenom anda dit. I detta tält presiderade en ung 
dam, som icke längesedan förvred hufvudet på Helsingfors 
ungherrar (och många andra dessutom) och det var den 
älskvärda dansösen miss Lydia Thompson. Hennes små 
bänder voro här i lika liflig rörelse och inkasserade 
minst en lika betydlig recett, som hennes små fötter på 
scenen. Miss Lydia är för närvarande den meat firade af 
alla Englands dansöser; i en af Oxfordstreets elegantaste 

DigwerihyGOOt^le 



3S6 LONDON-DREF 

konstbutiker, dir man s&lde endast celebriteter och där 
allt var dubbelt dyrare fin i andra butiker, hängde sju 
eller åtta porträtter af henne i olika kostymer bredvid 
hvarandra. Man sade att hennes rykte i Ofrigt gått fritt 
från förtalet; hennes namn på programmet ocb bon sjfilf 
i aitt tSlt stodo vid sidan af Londona ocb världens 
stoltaste aristokrati. Vore det icke alltför indiskret, ville 
jag fråga, om våra finska nåder skulle vid ett sådant 
tillfälle nedlåta sig till ett sällskap, af hvilket de engelska 
nåderna anse sig hedrade. Vi beböfva allt ännu europei- 
seras en smala och lära oss, att om nedlåtande kommer 
i fråga vid sådana fall, så är det talangen som gör börden, 
rangen och rikedomen den åran att sänka sig ned till dem. 

Englands pärer betyda, som hvar man vet — och 
de själfva vela det minsann nog — mer än furstar i 
andra länder. Men så dryga firo vSl få af dem, att de 
ej skulle anse sig smickrade af ett ord frän Charles Kean, 
den där komedianten, som hvar afton uppträder fOr kreti 
ocb pleti i en af Londons mindre teatrar. 

Under tiden fortfor orkestern däruppe i centern — 
en god orkester, men nästan för mycket mässing — att 
nummet' efter nummer spela igenom aitt länga program, 
som växlade om med orgelmusik. Knappt både musiken 
tystnat, innan ett oregerligt buller uppstod på ett alagg 
veranda midtemot. Man kunde tro sig vara på en 
hästmarknad i Tavastehns, eller åtminstone utanför ett 
vandrande menageri vid Invaltdesplanadema i Paris. Fyra 
eller fem vidunderligt utstyrda komedianter — den gången 
uti den äkta gamla stilen — skreko med full bals alla på 
en gång, och tmmmade, för bättre effekt, af alla krafter 
på pukor, spjäll och — det såg nästan så ut — på hvar- 
andras ryggar. Meningen med detta infernaliska oväsen 
vsr ingen annan än att locka så mänga åskådare som 



hyCoo^le 



EN FANTASIMARKNAD 337 

möjligt til) de tvä teatrarna, som spelte pft denna sida 
turvis hvarannan timme hela eftenniddagen. Skådespe- 
lame voro de mest omtyckta komiker från större delen 
af Londons teatrar, och inträdesafgiften, en å tvä shilling, 
tillföll naturligtvis det välgörande ändamålet. 

Pjesema voro sådana man kunde vänta af puffama 
på verandan och påminte mycket om våra stadenters 
stora spanska sorgespel för några flr tillbaka i PihlElyklska 
huset. Följande program kan gifva en ungefärlig före- 
ställning om repertoiren den 19 Juli: 

>I kiingl. teatern uti krislallpalatael, stora ingången 
o. s. v. uppföres det Richardsonska dramat Alfonso 
och Claudina, den sköna bruden, eller kat ock för- 
tciflan (bär följa åtta motton ur Shakespeare samt uppgift 
på direktörer, kapellmästare etc. samt alla medspelande). 
Personer: Konung Santjago; älskar Alfonsos maka Clau- 
dina och besluter att äga eller mörda henne; Alfonso, 
hans general; annars rädd af sig, fattar han mod af sin 
kärlek och hämndlystnad att trotsa konungen och ned- 
lägga honom i en förfärlig strid; Huberlo, konungens 
staf, en illfundig rftdgifvare; Esclavo, en annan slaf, 
råkar bfidelsevis vara stum och duger därför till att 
utföra blodiga beskickningar; Claudina, Alfonsos maks, 
mycket tillgifven sin man och besluten alt hellre dö än 
lida vanäran; samt slutligen: Claudinas ande, något 
musikalisk, men icke rätt passande för bengalisk eld. 
Resp. åskådare behagade märka följande scener: Mån- 
sken i Bolt^nal Mötet I Pörklädningen I Lönndörren! 
Älskarne 1 Kyssen 1 Tyrannen I Trohetens belöning I 
Brefvetl Utrotningsf esten 1 Hat och förtviElanI Spöket! 
Hämnden I Den rysliga duetlenl Upplösning! Inga kost- 
nader skola sparasl* ~ För Öfrigt bjöds på en lysande 
balett med mr Pantalon, mr Harlequin, miss Colombine, 



hyCoot^le 



388 LONDON-BREF 

f&ifnttaren själf, mr Richardaon, etc. etc. etc, och sist 
tillade affischen med dess kända blygsamhet, att emedan 
repertoiren, ej mindre än spelet, i så hög grad öfver- 
träfiade allas förvSntan, ghtvos inga penningar tillbaka 
vid biljettluckan. 

Spektaklet var verkligen pyramidaliskl och bifallet 
likasä. Tyrannen, älskaren och den skOna (nfigot skfiggiga) 
Claudina täflade med gigantiska gester om pnblikens 
ynnest. Hvarje anspelning begreps, bvarje riktigt tjock 
kvickhet slog an. Det var likväl en >hatf-kron-dag>, 
således en linare publik än vanligt, uti kristall palatset. 
Men de biskliga gesterna och den sentimentala uppstyll- 
ningen pä Londons större teatrar måste leda därhän: 
denna skönhet skulle nödvändigt Fä kopporna; detta konst- 
msnér måste leda till parodin. 

Ett stycke frän teatrarna samlades åter en lät hop 
af åhörare kring toIF äkla afrikaner, svarta som synden, 
hvilka utförde deras nationaldanser, ackompanjerade af 
tambourdebasquer och ett ohyggligt tjutande, som skalle 
föreställa säng. Allt detla var karakteristiskt, men rätt. 
Jag kan ej hjälpa, att ju de engelska folknöjena, de må 
sedan gifvas för en Gnare eller gröfre publik, ännu mycket 
påminna om Macaulays lifliga skildring af Londons nöjen 
under Carl ILs tider. Gyckelmakarnes butiker ha blifvit 
grannare, björndans och tjurhelsningar ersättas nu af 
andra nöjen — utsidan är putsad, men därinom Gnnes 
ännu en god dosis brutalitet. 

En fotograf hade uppslagit sin butik uti en af sido- 
flyglarna ooh erbjöd i en hemlighetsfull affisch med höga 
bokstäfver ladies och genllemen att beställa porträtter, 
ty han ville för en shilling stycket leverera ett i sekunden, 
allesamman at en oöfverträffelig likhet. Hugade speku- 
lanter strömmade til), apparaten var i jämn verksamhet, 



hyGoo>^lc 



EN FANTAS1MARKNA.D 329 

spekulanterne erhSllo inom otroligt kort tid så många 
mystiskt kuverterade små paketer de någonsin önskade. 
En humbug sä god som en annl Likheten rar fullkomlig. 
iy paketera a innehöll o små speglar, värda en penny 
stycket; summa netto behållning fSr det goda ändamålet 
elfva pence för hvarje porträtt. 

Det är omOjligt att uppräkna alla mer eller mindre 
uppfinningsrika medel, som anTäodes för att rikla kungliga 
dramatiska föreningens gifmilda kassa. Omkring ijugutusen 
personer besökte den dagen kristall palats et, och recetten 
nppgick troligen till åtta- eller tiotusen pund sterling. 

Blondin uppträder hår två gånger i veckan. Alt 
han ej år en humbug, en fabel, en myt, därom kan 
hvar och en öfvertyga sig, som behagar, en onsdag till 
exempel, kontribuera ain shilling vid ingången till palatset. 
An superar han på styfva linan i den svindlande höjden 
under glaskupolen; ån promenerar han, med eller utan 
skottkärra, med eller ulan säck öfver hufvndet, på en 
annan lina, utspänd högt öfver trädgården och vatten- 
konslerna. I början sköt han sin lilla dotter framför sig 
på skottkärran, men detta blef sedan, och med rätta, 
förbjudet. Blondin har undkommit Niagaras gap, men 
så länge går krukan, tillä bon faller i backen. 

Tvä gånger i veckan spela ätven de stora vatten- 
konsterna ute pä planen. Färgspelet är i eolaken af en 
öfverraskande praktfull effekt, men varar endast tjugu 
minuter. 

Denna plan är storartad, liksom allt uti Sydenham. 
Sedd i sin helhet, utgör den en smakfullt ornerad bricka, 
på hvilken kristallpalatsel står som en ofantlig jättekrokan, 
utan att skymmas af en enda kvist eller en enda annan 
byggnad i närheten. Rundtomkring flyter ett haf af sol- 
sken och fri luft. Sä skall det vara: 



hyCoo^le 



330 LONDON-BRBF 

KrisUllen den fina 

Bom solen miai' akina, 

som stjSrnoma blSnka i skyn. 

Ingen afundsjuk skugga gminlar denna anblick af 
ljus ; ingen tnng och miasprydande skorsten utsKnder sin 
eotiga rOk öfrer detta skfira, klara och silfverskimrande 
molnpalats. Dess yttre och inre Iro lika fulländadt sköna. 

Hvad betyder litet nojs hår och dir, blott man bar 
I^a och öra för det vackra i lifvel? Kanske har du, 
som låser detta, någongfing tidigt en sommarmorgon bfirt 
gässen kackla eller måsarna skria fjfirran vid stranden 
af elt solbelyst haf. Hvad betyder vi) detta lilla ovilsen? 
Lyssna därpft, s& IBnge dig lyster. Gå bSr till rostbirfen, 
som rullas in på skottkårror i restaurationerna; handla i 
de olaliga små butikerna, som befolka de öfre gallerierna, 
eller stanna oppmärkHanit vid de tusen statyer och taflor, 
som mOta vid hvarje steg i detta förtrollade slott. Välj 
efter lynne och smak, men lämna icke denna sköna 
byggnad, den enda och makaldaaste uli sitt slag, utan 
att glädjas åt snillets iogifvelser, som lyckats förverkliga 
själfva barndomens drömmar; lämna den icke utan att 
prisa den störste mästaren, som dock byggt modellen, 
hvaraf detta år endast en svag, bräcklig kopia, hvilken 
i dag är och i morgon förgås, medan Hans verk varar 
från släkte till släkte evinnerligen. 



hyGoo^le 



HÅGKOMSTER. 



hyGoo^le 



hyGoogIe 



I. Första morgonen I skolan. 

Jag var elfva &r gammal, nir jag sändes till Uleft- 
boi^a skola, van att utan vantar och Qfverplagg epringa 
Qle i skarpaste köld. Men jag hade uppvuxit tjugafitta 
mil sydligKre, och n&r jag skulle så Iftngt norrut, försåg min 
mor mig med lammskinnsmösBa, ullvantar ocfa galoscher. 
MGasan behölls, men fick ej neddragas Sfver öronen; 
vantarna höllos äfven till godo, men galoscberna blefvo 
ett så utmSrkt föremål för kamratemee drift, att de redan 
andra dagen i skolan förpassades till en vrå, där de 
blefvo lidande för efterkommande, vekhgare släkten. 

Det var i slutet af Januari, och vintern, som dittille 
regerat med den milda spiran af tjugu gradet, reste sig 
nu med ens i hela sitt högnordiska polar ma jes til. Hur 
kallt det var kunde ingen sSga, vi hade ingen spriltenno- 
meter, och kvicksilfret fröa, så att det kunde hamras 
som tenn. Ingen brydde sig heller om att fråga; det var 
kallt, och kallt skulle det vara. 

Första morgonen gick jag den långa vågen till skolan 
klockan mellan sex och sju, hvilket då ansågs för vekligt, 
ty skoltimmarna hade förut börjat klockan sex. Det var 
mörkt och alldeles lugnt. Stj9rnbimmelen stod bögblå 
och gnistrade klar öfver staden. De sista svaga strim- 
morna af ett norrsken, som flammat hela natten, apredo 

DigwerihyGOO^Ie 



334 HÄaKOHSTER 

Bnnu en helgonglorJB kring kyrkana tom. Jag hiide ej 
utSD fraktan betraktat det kv&llen Krut. Jag hade selt 
det kaata aina bleka, i rCdt och grOnt skintraDde eld- 
kvastar Ofrer hela den norra himmelen finda app mot 
zenit, och jag inbillade mig, att jag tydligt hörde det 
spraka. Man hade sagt mig, atl det sken tjugu mil fifver 
T&ra hnfvuden. Det tillhörde en anoan vfirld; jag tänkte 
på yttersta domen och undrade om detta oförklarliga 
åken skulle antända hela luftkretsen. Hade jag dä hdrt 
talas om »magnetiska stormar», skulle jag kallat detta 
praktfulla natnrsceneri en elektrisk storm, ty med en sä 
förfärande hastighet rusade Ijusflammoraa i m&htiga bå£- 
linier fiam öfrer himl&hvalfvet, än förtätande sig i ett 
skimrande nrgapel, än åter fladdrande bort, som fläktarna 
krosa en blank hatayta. 

Nu var RLigspelet förbi och allt atjSmglans. Jag 
igenkände mina älsklingar Sirius, Aldebaran, Vega, 
Arcturus, Capella, Orions bälte, Karlavagnen. De blinkade 
aä starkt, alt det gjorde ondt i ögonen. Själfva den lilla 
Ijnssvaga polstjärnan lindrade klantre än jag någonsin sett 
henne. Hon var ju hemma här, hon atod ju nästan rätt 
öfver mitt hufvud. 

Ofta förut hade jag beundrat atjämhimmelen. Jag 
hade sett honom i Augusti och känt honom nästan varm ; 
jag hade sett honom i Mars och funnit honom aningsfullt 
glad. Nu i hil^vintern syntes han mig i all ain akönbet 
sträng och kall. Deaaa klara, tindrande atjämor måste 
ju frysa så högt i det ändlösa blå. I Augusti och Mars 
hade jag aett Guds kärlek nedstråla från dem med tusende 
Ögon; nu såg jag Guda allmakt och kände mig för- 
svinnande liten i den stora skapelsen. Jag var så svag, 
så ensam inför deaaa främmande världar; jag längtade 
till andra dödliga, avaga aom jag, och med ett aprång 



hyCoo^le 



FÖRSTA MORGONEN I SKOLAN 336 

stod jag bland mina kamrater i skolans fOrstuga. De 
stampade och stojade för alt filertä blod i sina frusna 
bänder och fötter. Rimfrost betäckte deras mOasor och 
rockar. En af dem hälsade mig skrattande välkommen 
med ett slag i ansiktet af ain väta mössa. Jag besvarade 
hälsningen pä samma obesvärade sätt, och bekanlskapen 
var gjord. 

Mitt klassram i det gamla skolhuset var beläget i 
öfra våningen mot sydost med fri utsikt Öfver staden 
och en bukt af hafvet ej långt därifrån. Vid frikvarten 
klockan åtta stannade jag förvånad vid fönstret. Hela 
himmelen brann af morgonrodnadens lågor. Horisonten 
var töcknig, och på denna mjuka, florslika fond dansade 
Ijusalferna fram som ett regn af rosor. Öfre kanten af 
solskifvan höjde aig just nu öfver en gammal tall på 
stadens utmärker. Han stod trotsig och mörk, där hans 
krona var tätast, men hans kanter föi^ylldea, själfva 
hans skugga syntes kantad med rödt på den hvita snön. 
Hela landskapet skiftade i rödt och hvitt; röken från 
skorstenarna steg mot höjden i hvirflande purpurmoln. 
Hundrade fönsterrutor flammade upp i eld, t&ndes, brunno, 
slocknade, en efter annan. Men ack, klockan ringde, 
fristunden var till finda, och bort måste pilten från sin tids 
uppgående sol till det gamla Rom ECr två tusen år sedan. 

Vi hade en timmes ledighet för vår frukost klockan 
9—10; språngmarsch fram och tillhaka. När jag åter- 
vände, hade kölden tilltagit. Det sprakade i knutarna. 
Snön hade länge haft en klang af stål under vandrarens 
fot; nu var det mässingsklang. Rimfrost betäckte träd, 
hus, människor och djur. Från alla läppar steg ande- 
dräkten som en rök i den lugna morgonluften. Det var 
som de målade änglarna i min hembygds kyrka: från 
deras mun steg ett rökmoln, i hvilkel alltid stod skrifvet 



hyCoo^le 



336 HÅGKOMSTER 

elt bibelspråk. FormänneD pfi torget stogo sä kraftigt 
kring sig med armarna, som det endast brukas i teatern 
tör att uttrycka en Romeos förtviflan. Hästarnas ande- 
dräkt förvandlades kring deras näsborrar till drifvor, som 
oupphörligt smälte för att oupphörligt förnyas. 

Nu sken likväl solen, hvitt på hvitt, ja så hvitt, att 
fält, gator och tak gnistrade af diamanter. Hon stod 
lågt, hon hade omkring sig en gård af tficken, men hon 
gaf lif och glädje ät vinteriandskapet. Jag säg ingen 
frysa; alla som jag mötte på gatan sågo muntra ut, som 
flaken i vattnet ; alla ville begagna den korta dagen, men jag 
skulle förtala dem, om jag sade att de gjorde sig onödig 
brådska. Gud skapade ingen hast här i vår kalla nord. 

Jag kände mig, jag som andra, hemmastadd i v&r 
nordiska vinter, men jag hade ännu intet klart begrepp 
om alla hans egenheter. När jag vid hemkomsten fatlade 
med min väta vante i dörrvredet till förstugan, stannade 
vanten fa stf rusen på v re det. Vid det jag förtretad 
ryckte honom lös, råkade jag med tvä fingrar vidröra 
mässingen, och Gograma gjorde detsamma som vanten. 
Det brände som glödande järn. Med en grimas af smäila 
stack jag den särade handen i fickan och aktade mig 
väl att bli utskrattad för min dumhet. Jag inträdde med 
hurtigt mod och låtsade om intet, förrän nägon anmärkte, 
att mina öron voro hvila som isbitar. Ja, jag hade ett 
par gånger känt som nålstygn i öronen, och nu kunde 
de afbrytas som pepparkakor. De gnedos flitigt med snö 
och bletvo röda igen, men sedan länge nästan för rfida 
för att passera obemärkta. Vintern salt i dem, och nägon 
näpst skulle jag fä för min ärelystnad att vilja läla allt. 



hyGoogIe 



2. Skolan. 

Hon var skolan från biskop Gezelii lid fSr hundra- 
femtio år sedan, en skola för prfister. Hon hade 
ingenting Urt och ingenting glömt. Latinet var a och o. 
Jag hatade Sjögrens lexikon, som min gudfar, rektor 
Sadelin, förärat mig till faddergåfva redan i vaggan. 
Cicero var en svär fisk att fjälla, men Virgilias var en 
hjältesaga. Vi kände trojanska kriget, vi öfvade oss i 
spjutkaatning, Äcbilles stred med Hektor, men Hektor 
var förmer, han stupade för sitt land, och Eneas ärfde 
Tröjas ära. Det underliga hände emellertid, att romare- 
sprfiket, Bom ak ofta varit v&r förtviflan, slutligen växte 
in i oss och blef oss kärl, som värt tredje modersmål. 
Skolan talade svenska, pojkarne finska, de lärde latin. 
Delta var ock det enda vi ISrde i skolan. Vi fingo en 
dufning i grekiska, i hebreiska; de voro dock klassiska, 
men sådana bisaker som historia, geografi, matematik, 
natnrlära och nyare språk stökades undan på mellan- 
timmar. Schotts teologi stod något högre i rang än 
Luthers lilla katekes; men nya testamentet var en IBxa 
i grekiskan, och att försumma söndagens predikan i kyrkan 
kostade handplaggor. 

Hvilka romare blefvo nu af oss med detta skal af 
latin och denna i öfrigt så msgra kärna? Präster kunde 

22. — Seaebr. o. hågk. 



hyCoo^le 



338 HA^QKOUSTER 

vi icke alla blifva; men nfigot blefvo ju de fleeU af oas. 
PöTklanDgen ligger däci, att vi koromo frän ekolan oför- 
tröttade med friska krafter att taga igen hrad vi där 
fOraammat. Vi både haft god tid att hvila oaa under 
bisakerna. 

Utom skoltimmarna både min far anbefallt mig 
privatlektioner: tv& timmar i veckan mnsik, tvft timmar 
teckning och tv& limmar ryska. Jag lydde, men med 
hemlig protest mot detta inträng i mina lagliga fritimmar. 
Lyckligast var jag, nir jag ensam vid den brusande 
forsen Ge k betrakta laxarnas språng och solens nedg&Dg 
i ältmynningen. 

Regementet i skolan? Åja, det var sällan l&ngt 
mellan handplaggorna, och de dSrtill beböOiga risen 
skulle vi sjBlfva i tur medföra. En och annan extra 
andfägnad bjOda stundom till ombyte. Rektor roade sig 
skrattande att såga en förbrytare Ofver nacken med sin 
knöliga käpp. Jag var en stilla, drömmande gosse, men 
kamrateme sGrjde för min uppfostran till karl. De gyck- 
lade, de som andra, med misshagliga lärare, de lägo i 
fejd med gatpojkarne, krigade med skarpa snöbollar, rökte 
rotting, fOrs&go bvarandra med binamn, men myteri upp- 
stod ej under min tid i skolan. 

En enda gäng visade pojkame en betänklig upp- 
studsighet. Vår nitiske lärare i ryska språket hade, 
oaktadt all möda, ej lyckats förmå oss att nöjaktigt uttala 
den enkla bokstafven schtscha. Hvaije försök biet en 
nysning. Magistern rasade; några fingo på tassen och 
nöso åter efter utståndet straff. Det var ialossningstid. 
Då hände sig följande morgon vid daggryningen, att isen 
råkade i atockning vid Merikoski och älfvens vatten 
strömmade in öfver alla ISgre delar af ataden. Han 
rodde på galor och gårdar i båt. Språkläraren, magister 



hyCoo^le 



S., atod pä sin kriDgQuloa trappa och skulle till dagena 
lektion. Skolgoeaame betraktade honom med akadeglädje 
ett stycke dSrifrån pk det torra. Där förnummos redan 
misstänkta nysningar. 

— Gosaar — ropade roagiatem till dem — fort hit 
med en b&tl 

— Ptachal Få vi lof från magiaterns timme i 
morgon? 

— Se aä, inga dumheter nu I Hit med båten t 

— Få vi lof nästa timme? Ptschal 

— Båten, gossar, bätenl 

— Ptscha! Få vi lof? 
Magistern föll till bönboken: 

— Kära gosaar, våren nu engång förståndiga . . . 

— Ptscha! Ptachil Ptaeha! 

Det fanns ingen annan utväg. Slutligen gafa det 
Gnakade lofvet, båten kom, och dagens lektion var räddad, 
men morgondagens förlorad. Hvar gång sedan någon 
råkade nysa i klassen, vände magistern på hufvudet. 
Det måtte vftl aldrig betyda schtscha? 



hyGoo^le 



3. En skolresa. 

I^n vinter, när min gamla faeter jnlat ho8 mina för- 
Jt Bidrar, beslöts att hon skulle ledsaga mig tillbaka 
till skolan i UleSborg. Det var en snOlös, elSndig bar- 
vinter, just en sådan som fir de länders förtviflan, hvilka 
lefva som amfibiei mellan sCder ocb nord. Vi vfinlade 
i det ISngsla pä snO; det biel frost, men fortfaiande bar 
mark. Slutligen kunde resan ej lingre uppskjntas. 

Vi slipade oss mOdosamt, mil efter mil, framåt, än 
pä slide, än på skjutsk&rra, gästade alla prästgårdar på 
vägen och funno Ofverallt vilvilliga mostrar ocb kusiner 
pä långt håll, men den vfintade snAn uleblef. Sista dagen 
fOre terminens början kommo vi lill Karinkanta gSstgifveri 
vid hafskusten i Limingo socken. Därifrån hade vi fyra 
och en half mil landsväg i sand och gyttja till staden, men 
reste vi rakt norrut Qfver den tillfrusna hafsviken, hade vi 
endast tvä och en half mil. Nu blef öfverläggning. 
Klockan var två på eftermiddagen och klart solsken. Isen 
låg blank som en spegel, och vi borde på en sä jämn 
väg vara i staden före mörkningen. Hvem ville skjutsa 
oss? Gästgifvaren anvisade osa en karl, som var villig 
och sade sig kanna vägen. Karlen säg dam ut, och gäst- 
gifvaren skrattade. Hvarför skrattade han? Hen på mina 
enträgna böner beslöt sig min fssler för öfverresan pä isen. 



hyCoo^le 



EN SKOLRESA 341 

Alltsä begäfvo vi oaa ut på det hala. Jag glSmmer 
icke dSD lifvande anblicken af della oöfTersklldliga, sol- 
belysla isffilt, som i ett olEändt fj&rran emot väster 
strScble sig bort ända moE Sveriges kuster. Aldrig har 
en stackars resande med större belfitenhet lämnat skjnta- 
kirror och sandgropar för att stiga in i en bekvSm 
järnvSgskupé, än jag nn fann mig förflyttad fr&n en 
olidelig väg till en klingande is. Det förvånade mig blott 
att min faster icke med samma nöje lämnade landbacken 
och gäng efter annan upprepade fr&gan om skjatskarlen 
kände vägen. Ja, han kände den, fastän den icke var 
pä nftgot sätt utstakad, endast här och där visade lätta 
spär af häslhofvar. Han hade ju kört där sist i fOrrg&r. 
Och därvid pekade han pä en aOägsen, mörk, knappt 
skönjbar landslrimma vid horisonten framför oss. Dit 
gick vägen. 

God t. Jag fann delta lika obestridligt som han. 
Jag satt bredvid kusken och hade min fröjd att se hSst 
och släde spegla sig i det blanka isfältet. Det var glas, 
och spegelbilderna trafvade fram vid vfir sida. Här och 
dfir åkte vi öfver remnor, nägra smala som fingret, andra 
handsbreda, och genom några sågo vi det gröna hafs- 
valtnet porla upp. Stundom hördes ett brakande, som 
kom min faster att haja till, men det var blott en ny, 
oskadhg remna, som brast. Jag hade sett laxarnas 
språng i Uleå ålf; jag föreställde mig alt hår var deras 
råtta fädernehem och att de just nn simmade under 
isen i hundratal. Och jag sjöng alla mina visor för dem; 
kanske kunde de höra mig genom remnorna. Jag bad 
dem vara välkomna, feta och välsmakliga, till palan nästa 
midsommar. 

Det gick raskt framåt till klockan inemot tre. Himlen 
var klar framför oss, och vi märkte icke att ett tungt, 

DigwerihyGOO^Ie 



349 MÅOKOMSTBR 

roOtlct snAmoln steg upp i söder bakom oss, fSrrin 
Singonia begynts hvirfla kring släden. Där var han nu, 
den långe efterlängtade snCn, men nu mycket olfigligt 
för 088. Hed molnet fOljde en blåst, som sopade framför 
eig denna hvirflande bM och snart blef sft stark, att vi 
jagades fram som med fulla segel. Detta skulle endast 
ökat mitt nOje, om icke luften på samma g&ng betänkligt 
mörknat och den korta vinterdagen tagit ett oväntadt 
hastigt slut. Solen fOrsvanD, vi voro midt pä hafsvikea, 
intet tecken till land, intet sp&r af väg i begynnande 
drifvor. Mörkret föH öfver oss som en fäll; hvart skuUe 
vi styra? Hade vi haft en kompass, skulle vi styrt mot 
nordpolen ; hade vi haft en ren i redet, skulle han visat 
oss vigen med sin underbara instinkt att helst springa 
mot norr. 

Jag begynte finna senare delen af resan mindre 
nöjsam än början; jag sjöng icke mer för laxarna och 
kröp under ffillen. Nu var det min gamla fastera tur 
att intala mig mod. Vi hade land på tre sidor, nftgon- 
städes skulle vi komma till m&nn iskoboningar. 

Jag kände mig åter trygg och tänkte ej på den 
fjärde sidan, hvilken min faster låtsade glömma. Hen 
just mot denna fjärde sida styrde vi nu. Vinden hade 
vid Dtresan blåst rätt sydlig, och kusken höll kurs efter 
vinden, men hade ej mSrkt, att denna i snöstormen 
drejat om till sydoBt, kanske ännu e(t streck ostligare. 
Han var lugn, när han kBnde blåsten ständigt på ryggen. 

Når vi så hade åkt ett par timmar i mörkret utan tecken 
lill land, började luTten klarna. Snart borde vi jn se skogs- 
toppar framför oss. Vi ansträngde våra ögon: intet land I 

— Hör du något? sade min faster. 

Jag lyssnade. Det fQrekom mig som hörde jag en 
stor skog susa fSr vinden. 



hyCoo^le 



EN SKOLRESA 343 

— Vi måate ha landet nära, aude jag. 

— Stannal befallde min faster. 

Skjutekarlen Utsade icke höra. Med åkta Gnak 
envishet fortsatte han kursen, men nu fot fSr fot, an- 
lingen h&aten var trölt, eller karlen tvekade. 

Det underliga, hemlighetsfulla suset tilltog i styrka, 
och vi urskilde nu, att det hördes rätt framför oss. 
Karlen måste också ha hCrt det, ty nu stannade han 
plötsligt, steg af, jämkade seldonen, tog sig med handen 
bakom örat och försökte den välbekanta utvägen att 
lugga fram en klar tanke ur ett dumt hufvnd. 

— Mutta . . . mumlade han. 

Någonting var på tok. Vi stego alla ur släden och 
hörde nu det underliga dånet närmare än någonsin. 
Nästan i samma ögonblick försvann det sisla snömolnet, 
stjämhimmelen klarnade öfver våra hufvnden, fullmänen 
trädde fram i hela sin glans och belyste en ändlöst vid 
horisont med det öppna hafvet rakt framför oss knappt 
tvåhundra alnar framför vår slåde. Våg efter vfig slog 
glittrande i månskenet med fOrsilfrade toppar mot is- 
kanten. Det var icke skogens sus, det var hafvets dån 
som varnat oss i vår säkra färd mot undergången. 

Äfven skjutskarlen begrep nu att han kört mot väster 
och ämnat sig sommarvägen öfver till Sverige. Detta 
bar sig pålagligen icke. En egenhet hos finnen är att 
länge likgiltig trotsa faran och sedan bli rädd, när faran 
är öfverstånden. En annan egenhet är att länge gifva sig 
god tid och sedan ^äska. Vfir skjutskarl kunde berömma 
sig af båda dessa nation aldygder. Han företog sig nu 
att bruka pisken och i flygande fart vända om åt det 
motsatta hållet. Vi hade således utsikt att i bästa fall, 
om hästen höll ut, hamna på natten vid samma strand, 
som vi lämnat klockan Ivfi eftermiddagen. 



hyCoot^le 



344 HÅGKOMSTER 

Vi gjorde oss fåfäng möda att reda karleas begrepp 
därhän, att han nn borde köra åt nordost, som var lätt 
att finna af stjärnorna, ocb ej ät aydoat eller öster. Han 
körde pä, han anaäg det under sin värdighet att taga råd 
af en gumma och en pojke. Lyckligtvis fann hästen 
denna dumhet gä för längt och begynte uppsäga kontraktet. 
Dä höll vår körsven eti)la och tycktes resignerad att här 
tillbringa natten. Angenäm utsikt! 

Efter en halftimmes besinning tog karlen ändtligen 
reson och fortsatte färden i den riktning vi önskade. 
Isen hade efter snöfallet blifvit ojämn ; vi hade vallar att 
genombryta. Vi mäsle också undvika strömdraget utanför 
älfvens mynning. Fot för fot gick färden eländigt en- 
formigt. Mina Ögon föllo ihop, jag förnam otydligt 
medamas knarming och slädens vaggning i drifvoma. 
Slutligen vaknade jag af att släden stannade. Vi befanno 
oss ännu i mörkret på isen, men vi sägo ett ljussken 
framför oss en half mil till vänster. Vi vände mot ljus- 
skenet med risk att hamna i älfmynningen. Lyckligtvis 
kommo vi icke dit, men vi koramo i flodvatten. 

Läsare, har du någonsin, under en färd i mörkret 
på isarna, sett vägen stängd af en okänd vattenyta? 
Dess djup vet ingen; det kan vara så grundt att det 
endast väler hästens hofvar, men det kan också vara 
djupt nog att begrafra häst ocb släde. Ingen känner 
alla de strömdrag, som gå vid hafskusterna. Akla dig 
för dessa försätliga vatten, som sent tillfrysa och tidigt 
gå upp! 

Hvad skulle vi göra? Vi hade intet val. Vår karl 
körde utan be länk ande in i flödvallnet, där man säg 
stjärnorna glimma. Ännu var golf under vattnet, ett golf 
af is. Men golfvet sänkte sig, vattnet blef djupare och 
begynte intränga i släden. 



hyCOOglC 



EN SKOLRESA 345 

— Vänd om I befallde äter mia faster. 

Karlen låtsade icke höra. Vi kSnde det kalla vattnet 
strömma in under fftUen och kyla fötterna. Snait skulle 
histen simma och släden Qyla — om den flöt I Jag 
förenade mina böner med fasters. Jag berättade karlen 
att jag kunde simma, men det kände icke min faster. 
När han förblef obeveklig, gjoide jag ett försök att maka 
mig ut pä kusksätet, rycka tömmarna ur hans hand och 
vända tillbaka. Karlen behöll tömmarna och svarade med 
ett trumpet löje: 

— Nog bli vi torra i staden I 

Detla gjorde mig rasande. Jag skrek åt honom de 
värsta skällsord jag visste; jag slungade mot hans hufvud 
en tom flaska, i hvilken vi medfört mjölk för resprovian- 
ten. Flaskan träffade hans ludna hundskinns mös sa och 
föll i vattnet, utan att han ens tycktea märka det. 1 
samma ögonblick gaf han hästen ett rapp-, det trötla 
djuret ansträngde sina sista krafter; jag tror att vi ett 
par minuter verkligen flöto, men nästa ögonblick kände 
vi fast mark under medama och befunno oss lyckligt pä 
torra landet. 

Ljusskenet kom från en bondgård en knapp fjärde- 
dels mil söderom Ulefiboi^. Ändtligen voro vi på rätta 
vägen och kommo till staden klockan nio på aftonen. 
Jag hade föreställt mig att vi varit hela natten på väg. 

Karlen Gck en riksdaler öfver skjutspengarna för sill 
nit alt vilja köra oss ut i öppna hafvet. Folket i gården 
kände honom. 

— Det var icke beskedligt, sade de, af Karinkanta 
gäslgifvaren att skicka er ut med Tuhma Paavo; han har 
kört mer än en resande vilse. 

Jag förstod nn, hvarför gästgifvaren skrattat. Nog 
duger Tuhma Paavo åt skolpojkamel 



hyCoo^le 



346 HÅGKOUSTER 

Vid den glada, hjftrtliga aftoninåUid, aom v&ntade 
oss, tyckte jag mig äter hSra det förfärande dystra bruset 
af ett haf som vi ej kände se och som hvarje ögonblick 
kunde öppna sig under våra fötter. Lyckliga illusion, det 
var det sakta, vänliga sorlet af ett kokande tekök. Ännti 
i nattens drSmmar tyckte jag mig äka på en smal strimma 
af is raed hafvet p& ena sidan och flodvattnet p& den 
andra. Hvilket skulle jag välja, det stora djupet eller den 
eländiga döden i en förrädisk vak? Hellre hafvet, hellre 
förgås atan spår, än slelfrasen uppfiskas nr Btrandena 
gyttja. Jag päminner mig ännu denna dröm hvarje gäng 
jag åker öfver e(t stort isfält. Minnet däraf har icke 
mer något förakräckande ; men den glada tid är ockaå 
förbi, då jag sjöng för laxarna. 



hyGooglc 



4. Ellidas saltlast. 

Ellida var det stoltaate fregattskepp i finska Bollan. 
Höga reste sig dess smäckra toppar mot den stormiga 
skyn; hvar rk var så smärt, hvar vant aä fint gratiös; 
hennes bog var kopparbeklidd, som en amazon i har- 
nesk; hennes snOhvita segel ftOgo som svanor med at- 
spfinda vingar Öfver de blå hafven. Hon såg ut som en 
skCldmS rustad till strid; en rad af hvita kanonportar 
utmed hennes svarta, buktiga sidor visade hotande sina 
tänder åt Tunia' korsåror i MedelhaFvet. Men allt detta 
var koketteri, ett skSmt för hennes vänner, en krigslist 
för fienden. Ellida var en flicka förklädd till soldat; 
handen hotande på värjfäalet, krigaremössan trotsigt pä 
sned, men skalken i ögat, gropen i kinden och ett litet 
klappande kvinnohjärta fOrdoldt bakom tapperhetens 
uniform. 

Ty Ellidaa beBtämmeUe var den fredliga handeln. 
Bakom hennes hvita styckeportar fanns icke en enda 
kanon, som på allvar kunnat splittra korsarens master. 
Längst i fören dolde sig blygsamt tvenne små skepps- 
kanoner mellan trossar och ketlingar, oskyldiga redskap 
för salut vid högtidliga tillfällen, såsom när hon, efter 
årslånga resor, inlopp i hemmets hamn och med Daggande 
master bjudit redarena familj på fikon och fikta madeira. 

DigwerihyGOOt^le 



346 HÅGKOMSTER 

Men sft iik var heDnes tackliDf ett krigsskeppa, att man 
i Gibraltar fordrat af henne örlogssalut och i Darda- 
nellerna vftgrade henne passage, innan hon legitimerat 
sina fredliga tänkesitt. 

Eliida irrade vida omkring Cfver hafven. Limgst 
bort i Levanten, Fjärran i tropikernas och passademas 
vatten hämtade hon lika villigt hvete från Odesaa och 
Smyrna, som bomull fr&n Baltimore och kaffe frftn Rio. 
Hon var en stolt flicka på hafvet; man kallade henne 
rank, ty man hisnade för denna höga resning och detta 
smarta skrof af yppersta finska furu, som t>öjde sig f&r 
stormen, så att rårnas spetsar gjorde ränder i vågen. 
Men Ellida höll sjön, där mången annan lackade sin 
herre och skapare när han fick länsa undan i hamn. 
Jag minns henne sommaren 1S3& i början af Juni i 
Qvarken. Del var den gladaste lid på sjön, ty natten 
var ljus som den klara dag, och från kuster och skär- 
gårdar for Gfver hafven en fläkt af vår. Det var en af 
Eliidas minsta resor; bon hade gått till Helsingfora 
med salt och gick nu därifrån uppåt till handelns idoga 
hamnar i Österbotten. Qvarken var stängd af glimmande 
is, på hvilken de grå själarna syntes i stora skaror masa 
sig i skenet af vårsolen. Sex dagar å rad var där en 
spegelblänk stiltje på hafvet ; den ene seglaren efter den 
andre kom söderifrån, hejdades aC isen och låg med 
slappa segel helt stilla som änder med hufvudet g6mdt 
under vingen. Slutligen voro där fyrtio segel af alla 
nationer, men finnar och svenskar mest; och slupar ilade 
med årornas takt från skepp till skepp. Kaptenerne 
gjorde hvarandra besök; den vigilante fransosen, den 
stolte engelsmannen, den vSderbilne amerikanaren för- 
smådde icke en toddy i finska kajutor och bjödo igen 
på grogg och likOter. Ändtligen blåste där upp en rask 



hyCoo^le 



ELLIDAS SALTLAST 349 

sydvaBt, soro friskade i och jagade Tagen i skum mot 
de brakande isstyckena. Oc}i de flesta af de fyrtio 
funno för r&dligl alt kryssa Snna ett dygn eller par, 
tilldess isen skingrat sig, men Blllda hade brädt, hon 
hade icke p& tre flr sett hemmets hamn och ville nu 
andas ut. Hon vågade bvad ingen vågade; hon klädde 
sina smäckra master i hvitl från topp till däck, tog 
fart och rusade i djärfvasle spifing med sin kopparbog 
mot de trotsande ismaaaoma. Tre gånger mfiate bon 
backa igen, tre gånger sOkle hon åter sin fiendes sva- 
gaste punkt och rusade framåt till storm. Fdr bvarje 
gång tog hon ståtar, som kommo alla fogningar att 
knaka och alla spiror att darra. Där voro tre studenter 
ombord ; en af dem var helt ung; han hade med barnslig 
lust klättrat upp pä boven bräm rån ; för hvarje anfall 
och strid klappade hans hjärta af fröjd, och han recite- 
rade för vind och vågor »Frithiot på hafvet» — det var 
den tiden Frithiofs saga ännu var det högsta och bästa 
man visste. 

Som en mSrd han flög 
uti masten opp 
och där satt han hög 
och såg ned från topp. 

Se, di simmar för Ellida 
hafshval, lik en lossnad ö, 
och två leda hafatroll rida 
pä håna rygg i skurnmig sJÖ. 
Hejd med paiaen snögad neder, 
skapna'n lik den hvila björn; 
Ham med vingar, dem han breder 
viftande som stormerta öm. 

Nu, Ellida, gäller 
visa, om du gömmer 



hyGoogIe 



360 HAQKOMSTKR 

bJUtemod i jlrnrut, 
boklig barm af ek. 
Lyaana tili min stimroa, 
är du pidara dotter, 
upp, med kopparkölen 
stinga trollad hval I 

Ocb Ellida h&r 
pi aio herres röst; 
med ett spring hon kOr 
emot hvalens brfist . . . 

Ab, det var en frOjd i den snsande slonnea dSr 
appe i den hOga toppen af stormasten, som nnder akep- 
peta BtOtar och krängning beakref aina vida bigar i 
luften och stundom syntes nära alt doppas i vftgens 
akuml Och tredje gingen bågnade isen och efinkte vid 
bogen sina hvita ytor, och den sattgrOna vigen öfver- 
apolade dem och slOk dem, och allt som skeppet skred 
fram, blinade i dess kolvatten en gungande fira af 
krossade isbitar, de höjde sig iter Ofver vattenytan och 
hvilnade och slöto sig tillsamman och bildade, siaom 
det varit, ett filt af is, i hvars rikor ejilamas gri 
hufvuden nyfiket tittade upp och iter fdrsvnnno. Men 
Ellida gick med seger igenom, vann Appea sjO och 
ankrade innan kort, med nigra skrimor i bogen, vid hem- 
bygdens kust. 

Detta skepp, si stolt, si skönt och så djärft, det 
blef indi si olyckligt till alutl Dess historia liknar 
dessa sköna och beklagansvirda kvinnor, som i hOjden 
al sin glans sluta ett lif af segrar och kärlek i den 
plötsliga skuggan af en hastig död. 

Det var by^dl af Österbottens skickligaste mästare 
och timmermän, af det yppersta virke, efter en jiloing 
som ansigs utmärkt. Är 1828 om våren gick det af 



hyCoo^le 



ELLIDAS SALTLAST 351 

stapeln, häleadt af flOdande drufrin och flera hundrade 
åskådares hurrarop. Men redan då gaf en tillfällighet 
anledning till dystra spådomar. Allt var med ator om- 
sorg förberedt, bädden klar, räonoma smorda med finaste 
såpa och atallDJngaraa borttagna. Kilniogen begynte, 
första, andra, tredje gängen. Na rfirde sig det vackra 
skeppet långsamt och majestätiskt ned åt sin sluttande 
han; hurrarop stego mot skyn, och alla bj&rtan klappade . . . 
dä stannade skeppet hastigt och oförklarligt midt i ain 
bana på bädden . . . och så fömndertig syntes denna 
händelse — den första som hånde Eliidas byggmfistare, 
hvilken byggt så många förat — att några päatodo en 
spik vara slagen under kölen af en illvillig hand. Det 
var likväl icke sä. Efter fyra och tjagu timmars arbete, 
och sedan många fjärran gäster rest missnöjda bort, 
lossnade fartyget och flöt utan vidare ofård stolt ut pä 
vågen. Men folktron sade att skeppet spökade redan 
på varfvet, och icke utan möda förhyrdes dess första 
besättning. 

Därefter seglade Ellida nio är, icke alllid med vinst, 
men alltid med lycka. Om våren 1837 biel skeppet, 
nyss fdrbyggdi, med särdeles omsorg ntrustadl. Det 
fördes nu af sin fjärde skeppare, åtta och tjugu år 
gammal, rask, djärf, skicklig och sjövan alltifrån barnaår. 
Besättningen utgjordes af fjorton man, alla utvaldt folk, 
alla unge mån — blott en eller tvä hade sett mer än 
trettiofem är, blott en hade, likt skepparen, kvarlämnat 
i hemmet en nygift maka. Aldrig hade ett så stolt 
skepp, aldrig en så rask besättning lämnat denna hamn. 
Ellida gick med plankor på Bull, därifrån till Sheels 
och därifrån med stenkol på Marseille, samtidigt och 
med samma last som ett fartyg från Vasa. Det var 
i slutet af Augusti, när nättema blifva mörka. Båda 



hyCoo^le 



853 hXokomster 

fartygen försvanno. Det rykte fick om EllidKs olycks- 
kamrat, att en stormig natt hade en holländare påseglat 
ett okSndt fartyg, som sj6nk nästan i Ögonblicket, men 
därförinnan hade en man sprungit upp på det sjunkande 
fartygets bogsprfit och ropat på engelska: >Jag Sr kapten 
N. Mn Vasa; hälsa min hnstmli — och därpå hegrofs 
han med skeppet i vågorna. Men om Ellidas Öde hördes 
icke knäpp eller kny. Månader och år förgingo ; redame 
korresponderade på alla kånda hamnar vid Kanalen och 
Spanska sjön. Förgäfves, intet spår; Bilida hade osedt, 
okändt, men icke obegråtet sjunkit i nattens mörker och 
hafvets djup med sin last af sten, och när året förgått, 
då ringde klockorna i fädernestaden för femton män pä 
en gång, begrafna i blomman af sin ungdom i sjömannena 
stora gemensamma, brusande graf, den blå oceanen. 

År 1830 i medlet af Juni — om jag minns rätt — 
gick EUida med salDast till Ule&borg. Priset för denna 
last — med eller utan afdrag — utgjorde elfvatuaen riks- 
daler svenskt riksgälds, och dessa penningar skulle skickas 
kontant till rederiet. Men att rekommendera dem per 
post hade, efter en balf procer.t, kostat femtiofem riksdaler 
i motsvarande ryskt mynt, och denna atgift ansåg sig 
kommisionären böra inbespara. Han såg sig därför om 
efter en resande, som ville åtaga sig att framföra 
penningarna. 

Bland skolungdomen, som den tiden återvände till 
sina hemorter, var en stilla, drömmande gosse om tolE 
år, nära besläktad med Eliidas rederi. Honom anför- 
troddes den tjocka bunten af sedlar, somliga slitna och 
tummade, andra så rena och fina, som hade de nyss 
skådat dagens ljus. Hvar skulle nu pengarna säkrast 
förvaras? Kappsäcken, bunden bakpå kurirkärran, kunde 
sä lätt råka ut för nSgon oly< ka. Då var den stadiga grå 



hyCoot^le 



BLLIDA8 SALTLAST 858 

vad malsrocken med sina stora svarta knappar af horn 
ett säkrare gömställe. Fodret uppsprättades, och sedlarna 
lades därinnanför, raen emedan bunten i sin helhet varit 
För tjock, breddes sedlama ut dfver ena delen af vad- 
malets insida, och därpft syddes fodret åter igen, så att 
ingen kunde märka det. 

Där for nu pilten, kringstoppad med skatter, bok- 
stafligen oragifven af rikedomens håtvor, och likvfil så 
tardig i sin vadmalsrock, pä sin rankiga kärra, dragen 
af egen häst och körd af hans fars torpare. Elfvatusen 
riksdaler, hvilken omätlig skatt i hans ögon I Man vet 
hvilken allmän respekt riksdalern åtnjöt, långt mer än 
den nära tre gånger drygare silfremibeln i en senare tid. 
»Det skulle jag inte göra för hundra riksdaler* var ett 
uttryck, med hvilket man ville säga alt hela världens 
skatter ej kunde locka en. Och nu elfvatusenl Pilten 
tänkte: hvad skulle jag göra med dem, om de vore 
mina? Jag skulle bygga mig ett slott af silfver och 
guld ; där skulle alla fattiga få mat och alla förföljda 
en fristad; där skulle jag inrätta ett stort bibliotek af 
de skönaste sagohöcker, oro sommaren en trädgård med 
de skSnaste frukter, om vintern ett palats af is och 
strax därinvid en himmels hög kälkbacke. Där skulle 
finnas de skönaste stålblä skridskor, de smidigaste skidor, 
inlagda med pärlemor, de mest elastiska bollar, stickade 
af guldträd, och sedan ... ja hvem kan uppräkna alla 
de skatter, som' detta slott skulle innehålla! 

Emellertid sken sommarsolen het på den dammande 
vägen, bromsarna surrade rundtomkring, och gamla Brunte 
gjorde sig icke omak att skjuta för hård fart i middags- 
värmen. Pilten fick alltför varmt i sin vadmalsrock, 
drog den af, hängde den bakom sig öfver schäskorgen 
och somnade. 

tZ. — Bm^. o. hdgk. 

DigwerihyGOO^Ie 



354 HÅGKOMSTER 

Om någon timme vaknade han diraf att bfisten 
stannade. Man hade kommit till en grind, och torparen 
befanns, också han, nickande i en behaglig Hlummer. 
Unge herrn reste sig upp i kärran. Utan att veta huru, 
hade han noder sOmnen påtagit kapprocken, som legat 
vid rockens sida. Han hade drömt en elak dröm ; rCfvare 
med långa skSgg, fOrfäriiga dolkar och plymer i mössan 
hade anfallit kårran och bortrdfvat hans skatt, hans gyllne 
palats, hans skidor af pärlemor och bollar af guld. Han 
såg sig om efter rocken — och borta var den, verkligt 
och sannfärdigt borlal Han sprang ned, han genomsökte 
kärran, han sprang med hjärtat i halsgropen elt långt 
stycke tillbaka långs vägen. Ingen rock! Borta var hela 
Ellidas saltlast I Borta voro de elfvatusen — röfvade, 
plundrade, stubia, vare sig af skogarnas troll eller klyf- 
lomas Rinaldiner, ty att hans skatt kunde försvinna si 
simpelt som genom att glida ned öfver karmen af schäs- 
korgen, det knnde pilten aldrig föreställa sig. 

D&r slod han nu handfallen. Han hade varit en 
något viktig man förut. Han hade p& hvarje gäslgifvar- 
gård, där man rastade, sett sig så betydelsefullt omkring, 
som om hela världen bort veta hvad för en karl ban 
var och huru han vägde sina elfvatusen. Han hade 
tänkt: den där byn kunde jag köpa som den går och 
slår, och han talade i sådana gåtor, att torparen Anders 
förundrade sig. Men nu kröp sanningen fram. Nu måste 
Anders få del af hans bekymmer. Det var elt märk- 
värdigt ögonblick I Anders förde handen i sin yfviga 
lugg; därpå tog han ui fickan en ny buss; därpå jämkade 
han selarna bättre på hästr^'ggen; sluUigen öppnade han 
sin mun, talade och sade: 

^ Jag tror att vi vända om. 

Ja, hvad ville man göra, man vände om. 

DigwerihyGOO^Ie 



ELLIDAS SALTLAST 355 

— Inte för del att jag ej kände belala alltsamman 
när jag blir stor, sade pilten med hela barndomens naiva 
tro på lifvet. — Per Mannelin, som vi i akolan kalla 
Fridolin, faar på en enda termin förljenal sex riksdaler 
på knSckoi. Jag kan g6ra aprättbfigar så goda aom 
någon ann med skifror af halftorr en, och sSljer jag 
dem, får jag Ijugufyra skilling stycket. 

Andera svarade ingenting, men begynte alt räkna i 
hufvudet. Slutligen biel han färdig och sade: 

— Tjugutvåtusen sprättbågar, det är mer Sn ett daga- 



- fortfor den lille — vet jag en äng 
dSr en skatt är gömd; jag har sett drakeiden brinna 
om midsommarnatten. Nej, ser du Anders, inte för det 
att jag ej kan betala det där, men det är ändå skam 
att komma hem utan det man skall ha med aig. 

Så foro de ett godt stycke tillbaka och kommo till 
en gård. Där gick Anders in att fråga Om någon selt 
till en grå rock. 

— Nej, var svaret, men det är icke en kvart timme 
sedan en vandrande gesäll gick vägen här förbi. Han 
bar något på armen, som liknade grått vadmal. 

Genast i fluxen satte man efter gesällen. Det dröjde 
ej länge, innan man hann honom. 

— Rikligt, där bär han min rock! 

Misstag. Det var ett bylte gamla kläder. Likväl 
biet gesSllen antastad med frågor efter en grå rock. 

— En rock? upprepade han. Helt nyss såg jagen 
käring gå inåt skogsvägen, bärande på armen en grå 
rock. Nådige herrar, förbarmen eder öfver en vandrande 
konstnär, och gifven honom en liten respenning. 

Anders och pillen skyndade efter käringen och fingo 
henne fatt vid ett torp i skogen. 

DigwerihyGOO^Ie 



866 HÅGKOMSTER 

— Ser du, där bfir hoD min rocki 

Misstag. Det rar hennes gubbes grä kyrkrock, som 
hon hfimtade hem bkn so eken skräd dåren. Käringen 
antastades, liksom gesällen, och svarade Krtretad: 

— Den som mist nfigot läter lysa efter det i kyrkan 
och ofredar inte hederligt folk. 

— Vet du, Anders, sade pilten, det Sr änd& det 
klokaste vi kunna göra. Prostgården är inte långt hSr- 
ifirin; låt oss köra dit och lysa i kyrkan, att den som 
hittat en rock med elfvatusen riksdaler i fodret, skall 
vara god och ISmna rocken tiil prosten. 

— Får gå, sade Anders, och Brunte, som denna 
eftermiddag redan gripit sig an Utvei hOfvan, erhöll tydlig 
invit att ytterligare göra sitt bästa. Men att komma till 
prostgården var lättare sagdt än gjordt. Dit var ännu 
en god mil och därtill en knagglig sockenväg; nära en 
half rail kördes miste, och så kom man först på sena 
kvällen fram. Till all lycka var det en sådan årets tid, 
att alla människor voro vakna ännu; de resande mottogos 
vänligt, och Ellidas olycklige laatdragare begynte redan 
på trappan med rodnad och förlägenhet berätta sitt miss- 
öde, som väckte allmän bestörtning. Redan gaf prosten 
order åt tvenne af sina flinkaste karlar att rida ut p& 
efterspaning, prostinnan grät af medlidande, de älskvärda 
mamsellerna gjorde så med, och alla sökte trösta den 
stackars gossen, dä plötsligt, när man inkommit i salen 
och där pälaat af sig, den yngsta af flickorna utropade : 

— Han har ju rocken på sig] 

Stackars pilt, det blixtrade och svindlade för hans 
syn; han ville af blygsel sjunka till jorden. Rocken, 
som han halfva dagen efterletat på flera mils väg, rocken, 
för bvilken han antastat gummor, gesäller och prostar, 
Ellidas saltlast med ett ord — han bar den på sigl 



hyCoo^le 



ELLIDA8 SALTLAST 357 

Han hade, uppskrftmd af sina drömmar, i sömnen dragit 
den på sig, tJDkn&ppt kapprocken utanpfi — och stod nu 
där som en narr, bedragen af de tolf arens hfliga fantasi. 
Nu finge mamsellerna ny möda att torka hans flödande 
tårar, han stannade kvar öfrer natten, omhuldad som 
eget barn, och reste följande morgon sin v&g, med före- 
sats alt aldrig — åtminstone ej på många år — förråda 
sitt fruktlösa letande efter Etlidas saltlast. 

Men pengarna förde han lyckligt fram och fick i 
belöning den oerhörda summan af tio riksdaler banko. 
Och tiden lärde honom, som mången annan, att binda 
fantasins vingar, när de flyga för långt utom verklighetens 
gråna . . . men icke att, som mången annan, klippa för 
alltid deras flygt . . . 



hyGoo^le 



5. Slump eller världsstyrelse? 

LSsaie, har du varit aderton fir, blomatrande ung i 
hopp och kärlek, med eD lång, ljus fcamtid framfSr 
dig i alla lyckans cch ärelystnadens tjusande drömmar? 
Har du dft tSnkt dig denna glada framtid i ett ögonblick 
tillintetgjord och dig själF söndersliten i blödande trasor 
genom en oväntad, plötslig, våldsam död, en död utan 
fira och ulan ändamål, en död för intet? Nej, du har ej 
tfinkt dig n&gol så upprörande; da har förjagat denna 
tanke, om den uppstått, som något sä onaturligt och 
otroligt, att icke ens nattens elakaste dröm har vågat 
skrämma dig med en sådan spöksyn. 

Sommaren 1836 hade universitetets vårtermin blifvit 
förlängd genom promotionen till midsommar, och vid 
samma tid kom en elittrupp af kungliga svenska teaterns 
artister att gästa Helsingfors med den beundrade Emelie 
Högqvist i spetsen. Min hemresa till Österbotten hlef 
häraf ett par veckor fördröjd och skedde nu i slutet af 
Juni. Jag uppgjorde ressällskap med A., en redbar och 
skicklig jurist, sex åi äldre än jag och som nu afslutat 
sina studier. Han var en trygg och fåordig flegmatiker, 
jägare, stark rökare och hade egen kärra, som var en 
afnndad fördel vid studenternes resor. När jag kom 
med min kappsäck, stod hästen förspänd. 



hyCoo^le 



SLUMP ELLER VÄRLDSSTYRELSE? 359 

A. skulle flytta frän HelsingFors och medfdrde alla 
sina tillhörigheter. I Bieta ögonblicket fann han en glömd 
kardua af omkring tvit skålpund poleradt engelskt krut, 
Tftrderadt af jigare lör sin ovanliga styrka. Hvai skulle 
han lägga denna raritet? Han hade två stora tobaks- 
pungar af sämsk, den ena vid hans högra sida fylld, den 
andra vid vitnstra sidan tom. Han nedstoppade krut- 
karduaen i den torna tobakspungen till vänster, och vi 
uppstego i kärran. A., som äldre och erfarnare, satt till 
höger och körde ; jag till vänster, och krutkardusen 
emellan oss, där vi sutto trångt packade i den smala 
kärran. Märk denna situation! 

Besan började behagligt och utan äfcenlyr. A. var 
en treflig reskamrat, han hade sett och upplefvat mer än 
jag; resans intryck lifvade hans fåordiga språklåda. Sä 
hände sig, att vi en söndagseftermiddag klockan fem den 
30 Juni 1836 åkte i sakta Iraf pä Kangasala äs, rökande 
vfira pipor. Det var en varm, herrllg sommardag; alla 
fjärdar skeno, alla sund glimmade, alla uddar och öar 
speglade sig i silfver, Roine till vänster och Vesijärvi till 
höger målade blått och guld mellan strändemas skuggor. 
Hänförd utropade jag: 

— Se Neapel och sedan dö I Se Kangasala och 
sedan lefval 

— Nå, för sämre kunde man också dÖl inföll min 
reskamrat. 

I detsamma kände jag ett lätt os af någonting svedt. 

— Här är eld nägonstädes, sade jag. 

Vi undersökte flyktigt våra kläder, i händelse glöd 
fallit ur piporna. Intet apptäcktes, men brandlukten fortfor. 

Vi höllo stilla. Jag hoppade ur kärran och upptäckte ' 
nu till min häpnad, att en lätt rök uppsteg frän A:a 
vänstra sida. 



hyCoot^le 



S80 mAokomster 

— Kmtetl utropade jag. 

Ja, det var tobakapungen med krulkardusen, aom 
faltal eld. Förklaringen var enkel. Vid sidan af pungen 
fanns en ficka fSr elddon. A. hade, såsom dä brukades 
ffire ländalickomas tid, flintat eld f9r alt tända sin pipa 
och icke märkt att en gnista krarblifvit i fnösket. Nu 
var hela denna sida af pungen i glOd. 

— Se på den! sade A., tog pungen i handen och 
begynte spotta på den. 

— Kasta den för sja tusan! ropade jag och sprang 
åt sidan. 

— Nå nå, sade A. och fortfor att spotta, till desa 
glöden var släckt. Härefter kastade han pungen i diket. 

Men nu ändtligen blef han rädd, och detta så grund- 
ligt, alt vi först åkte trettio famnar från det farliga stället 
och sedan väntade i tjugu minuter att möjligen se pungen 
med dess innehåll explodera. När detta utehlef och vi 
ansågo oss ha väntat tillräckligt, grep A. en lång björk- 
slake, som låg vid vägen, närmade sig försiktigt det 
farliga föremålet och vände det med slaken ett par gånger 
nindt. Ingen explosion! 

Nu vågade vi upptaga pungen och funno den genom- 
bränd, men släckt, pä den sida där elddonen varit 
förvarade. Denne man med sitt orubbliga finska lugn 
hade godtgjort sitt oförlåtliga lättsinne att förvara elddon 
vid sidan af krut med sitt lika otroliga, nästan stupida mod 
att släcka en brinnande vulkan, som han höll i sin hand I 

Resan gick vidare utan äfventyr. Vid ankomsten 
till mitt hem företogo vi oss att ntirmare undersöka den 
kardus, i hvilken krutet förvarsdea. Där vore tre om- 
slag af vanligt groft papper. Det yttersta omslaget var 
på vänstra sidan scartbrändt och till hälften förkoladt. 
Det andra omslaget var brunbrdndt, och pä det innersta 



hyGoo>^lc 



SLDMP ELLER VÄRLD89TYREL3K ? 361 

tredje omslaset ntvieade en ljusgul brandfläck, att glöden 
sannolikt behCft endast tk sekonder för alt nå krntel. 

Hvilka dyrbara sekunder ffir tre människolif I Hade 
ej de kommit emellan, skulle, med delta starka, tStt 
mellan oss sammanpackade sprängämDe, kärra, h&st, 
resande och skjutspojken bakpå kfirran slungats i oigen- 
kännliga spillror kring branten af Kangaaala fis. Några 
älskade ögon skulle ha grälit, några enskilda förhållanden 
gestaltat sig annorlunda; (idningama skulle ha haft en 
ny olyckshändelse alt omtala och möjligen några barn- 
sagor blifvit oskrifna, men snart skulle allt ha återtagit 
sin vanliga gång. Vågorna hade slagit tillsamman öfver 
några föi^ångna lif, såsom de oupphörligt sluka så många 
andra, och oceanens yta hade lika obegränsad utbredt 
sig mot det ändlösa fjärran. 

Och likväl, var delta en slump, hvar var då världs- 
styrelsen? Voro än dessa Ffirspillda lif huru betydelse- 
lösa som helst för sin tid, sitt folk och mänskligheten, 
hvem garanterar att icke en af deras efterkommande, 
om också i tjugonde led, varit behöflig för världsutveck- 
lingen? Och låt vara, att icke ens denna möjlighet 
förelåg, hvem säger att icke dessa förgångna själfva 
behöft en vidare uppfostran af jordelifvet, för all nå ain 
utvecklings mått och verka den lifsgärning, som var dem 
förelagd ? Intet enda lif försvinner spårlöst för sig eller 
sin omgifning. Själfva del dödfödda eller strax efter 
födelsen slocknade barnet kvarlämnar ett spår i för- 
äldrarnas lif. 

Det finns ingen slump, det finns blott en oändelig 
kedja af tilldragelser, hvilka, en hvar med sina orsaker 
och sina följder, sammanhänga, utbreda sig i tiden och 
alla ordnas efter en förutbestämd plan. Det som vi 
kalla slump är endast vår egen oförmåga att upptäcka 



hyCoo^le 



362 HÅOKOMSTEEt 

sambandet mellan det som varit, som är och som hfir- 
efter skall fOlja. Alla dessa oOfverskådliga länkar bilda 
sammanlagda biatorisn och lifvet. Hvad är där stort, 
hvad är där litet? BOj dig, förmätna människoande, 
med din blick fftr i dag, det glömda bakom dig och 
framfor dig det okända, bOj dig f6r den mekt som om- 
feltar allt och leder allt till bestämda ändamäl! 



hyGoo^le 



6. Den Krsta Po rthansf esten 1839, 

skildrad 1889. 

De Österbottniska festerna ha vaaligen inledts med ett 
föredrag af allvarligare halt. Men fOr att inbespara 
en kort kvflllstund, som icke r&cker till allt, börja vi nu 
icke med ett föredrag, utan med en berftltelse. Jag har 
hedrats med fOrtroendet att pfi denna minnesdag för rart 
land, för vårt universitet och för österbottniska af- 
delningen — på den femtionde Porthansfesten, pÅ det 
Porthanska minnets guldbröllop — vid den mans minne, 
hvilken redan hans närmaste eflervSrld kallat >den oför- 
gätlige* — framlägga n&gra hågkomster fr&n den första 
Porthansfesten. Jag skall söka motsvara denna önskan 
såsom en kär pligt, ty tidemas arf förpligtigar, och när 
min Gud har oförskyldt sparat mig s& länge, att jag kan 
vittna om en af edra vackraste traditioner för andra 
släkten, är jag skyldig att göra det, om ock ofullkomligt. 
Jag vill icke upptaga för mycken tid. Det förgångna bör 
icke glömma att äfven det nuvarande, som står mellan 
minnet och hoppet, med sin rot i det förra, sin knopp i 
det senare, lefver sitt själfständiga lif och är berättigadt 
alt gifva uttryck åt sina synpunkter, sina känslor. Det 
är endast om den första Porthansfesten och hvad därmed 
sammanhänger jag ber att få yttra nfigra ord. 

DigwerihyGOOt^le 



3Ö1 hJlqeomster 

Den studentgeneration, i hvilken j&g vuxit npp bland 
Caterbottningame, var nSra fast vid sin brSdrakrets inoin 
atde[ningen. Man beskyllde Saterbottningarne vid denna 
tid Kr lokal patriotism, separatism, ärelystnad, anstoltbet 
och en öfvermodig önskan att vilja gä i spetsen tit den 
d&varande Btudeatkären. Jag vill icke påstå att dessa 
beskyllningar voro alldeles obefogade, ty där fanns verk- 
ligen denna ärelystnad alt vilja gå i det främsta ledet, 
och där funnos ju flera berSmliga anor än i de flesta 
andra afdelningar. Men utan att vilja försvara det ung- 
domliga 6fvermodet, som törhända ibland steg nog långt 
fram, så följde därmed del goda, att afdelningen blef 
mera solidarisk inom sig. Hvar och en kånde sig fSr- 
pligtigad att icke vara dease ärorike fäder ovärdig. Det 
var dock en klippa af minnen, på hvilka studenten hade 
sitt fäste. Däraf kom, att denna afdelning, kanske trängre 
än någon annan, slöt sig tillsamman. Del fanns visser- 
ligen då, som alllid, omväxlande tider af lifakraftig 
blomstring och tider af afmattniag; men fÖr österbolt- 
ningame särskildt var afdelningen en medborgerlig upp- 
fostringsanstalt. Hon var det lilla fosterlandet vid den 
tid då det stora fosterlandet ännn icke kommit till klart 
medvetande i ynglingens hjärta. Inom afdelningen lärde 
sig en yngling alt sAka någonting annat än sina små, 
personliga, själfviska intressen. Han lärde att strida för 
det goda, alt, där det behöfdes, försaka eller uppoffra 
sig för det allmänna, och äfven i senare tid, dä foster- 
landet trädde klarare och mäktigare fram i ungdomens 
håg, har icke afdelningainstitutionen alldeles förlorat denna 
betydelse af en uppfostringsanstalt för medborgaren. Icke 
utan skäl kan man förmoda, alt den student som i unga 
år visar sig likgiltig för sin afdelning och dess lifsfrågor. 



hyCoo^le 



DEN FÖRSTA PORTHANSFESTEN 1889 365 

han ekall i mognade år visa sig likgiltig för sitt land 
och för hvarje högre mål i lifvet. 

Jag kan ej na gifva någon skildring af österbott- 
ningames tidigare öden före PorthanBfesterna. Jag vill 
endast erinra därom, att enligt konaistorii beslut blef 
denna afdelning den 6 November 1837 klufven i två. 
Den tidens åsikter på höjderna ansägo ungdomen ej böra 
stiga för ajälFatändigt fram, ej trotsa på sin manstyrka; 
hellre fördelas i mindre och mera maktlösa korporationer. 
Afdelniogen blef således klufven i en nord österbottnisk 
och en sydösterbottniak. Men det märkvärdiga inträffade, 
att oaktadt denna klyfning stodo de två hSlftema at det 
gamla brödraförbundet trofast tilleamman i sju års tid, 
intill dess de styrandes åsikter hade förändrats och 
konsistorinm slutligen hiföll båda afdelningarnas anhållan 
om en återförening våren 184i. Den första Porthans- 
featen inträffade nu under detta illegala förhållande, när 
den klufna afdelningen dock var en. 

Höstterminen 1839 räknade nordösterbottniska af- 
delningen under sin inspektor professor Johan Jakob 
Tengslröm och under sin till namnet kvarstående, men i 
verkligheten frånvarande kurator, Joban Vilhelm Snellman 
trettiosex ledamöter. Den sydösterbottniaka räknade under 
sin inspektor professor Gustaf Gabriel Hällström och sin 
nyvalde kurator Fredrik Cygneeus sextiofyra ledamöter, 
således båda tillsamman jämt hundra. Af dessa hundra 
varmblodiga, Itfskraftiga, löftesrika unga mån, som då 
firade första Porthansf esten, återstår nu, femtio år där- 
efter, jag tror tolf eller fjorton grånade gubbar*, hvilka, 
om de ock behållit en rest af sin ungdom och kunna 
glädjas åt ungdomens framsteg, likväl af sin ålder närmast 

' Då närvarande. Kvar från 1839 återstå liera. 

DigwerihyGOOt^lC 



366 KilGKOHSTER 

häavisBs att skåda tillbaka. Af dessa hondra ynglingar, 
som firade fSrata PorthanBtesten, hafva de flesta g&tt bort 
i det tysta med alla sina nngdomsdrömmar, sina stolla 
fdrhoppDJngar, sina sorger, sina frOjder, sina strider. 
Men de hafva icke alla gått bort utan att lämna ett spår 
efter sig i sin tid och sitt samhUle. Såsom vitlnesbArd 
därom vill jag nämna några få namn. 

Ur österbottniska stadentkretsen bCsten 1839 fram- 
gick det finska folkets försle h&fdatecknare p& finska 
språket Johan Fredrik Ca/an — den förste professorn 
i samma språk, ordnaren af den finska myten och upp- 
täckaren af det finska folkets vagga Mathiss Alexander 
Castrén — den fOrsle professorn i pedagogik Lars Sten- 
bäck, skalden. Ur denna krets tramgingo de två för sin 
lid och Sfven för kommande tider så inflytelserike teolo- 
geme Carl Gustaf von Essen, kvarlefvande, och Anders 
Vilhelm Xngman, jämte en tredje, som ingrep i denna 
tids andliga rörelse, Jakob Henrik Roos, skalden. Ur 
denna krets framgick Carl Alexander Alcenius, den finska 
skolans förste häfdatecknare ; den förste professorn i 
botanik såsom afskildt läroämne William Nyländer, kvar- 
lefvande såsom europeisk celebritet i Paris; den finska 
fjärilfaunans ordnare Johan Martin af Tengström, kvar- 
lefvande och närvarande. Ur denna krets framgick 
Finlands, såsom jag tror, första infödda järn vägsbyggare 
Alfred Wasastjerna. Ur denna krets framgick den förste 
vetenskapligt utbildade veterinärläkaren i landet, Johan 
Alarik Wegelius. Ur denna krets framgick studentsångens 
då så allmänt älskade ledare före Paciua, kompositören 
Fredrik Ehrström. Jag bar velat nämna endast ban- 
brytare. Jag nämner icke ens de för kamratlifvet käraste 
namn, såsom Rudolf Israel Holsti, dialektikern, Lars Isak 
Ahlatubbe, studentkårens främste talare före Cygneeus, 



hyCoo^le 



DEN FÖRSTA PORTH ÅRSFESTEN 18B9 367 

icke ens så verksamma män som Gustaf Cannelin, Carl 
Helander och många, många andra. 

Jag har anfOrt dessa få namn lOr att bevittna de 
krafter, som då mognade fät en framtid. Bakom dem 
stodo stormannen. Hår stod Johan Ludvig Runeberg, 
hvilken väl flfllal till Borgå, men då ännu, innan han 
tillhörde hela sitt land, slutligen hela norden och slutligen 
världen, fortfor att betrakta sig såsom JJaterbottning. Där 
stod Johan Vilhelm Snellman, som hade klädt blodig 
skjorta ffir atdelningen, när han, under den kritiska tid 
som åtföljde klytningen, atsade sig konsistorii förord- 
nande att vara nordöslerbotlniska afdelningens kurator. 
Där stod Johan Jakob Nervänder, hvilken tre dagar före 
samma klyfning hade i vredesmod afsagt aig kuralelet 
för österbotlningarne och dock hängde vid dem med siit 
varmaste hjärta. Där stod slutligen Fredrik Cygnaus, 
hvilken icke var född en af de våra, han var född 
tavastlänning. Hans bana hade gått i en annan riktning 
förut. Men Där han fick en anställning i Helsingfors, 
dröjde det ej länge innan österbottningame igenkände 
hos honom något storartad t, som kom oss alt välja 
honom till vår kurator. Denna befattning behöll han för 
båda avdelningarna med konsistorii samtycke, ehuruväl 
Snellman stod kvar till namnet för den nord österbott- 
niska afdelningeo. 

HitlilU hade nu alla afdelniogar, mer eller mindre 
regelbundet, firat sina termins fes ler, hvilka i en senare 
tid bafva blifvit årsfester. Så hände sig hösten 1836, 
att Lars Isak Ahlstubbe vid österbottniska afdelningens 
terminsfest höll ett föredrag om H. G. Porthan. Den 
store läraren låg, så att säga, i tidens luft. Hans minne, 
som i trettio år varit begrafvet i bibliotekemas damm, 
hade åler uppstått, i följd af besläktade riktningar vid 



hyCoo^le 



368 HÅGKOMSTEB 

aniversitetet, finska lilteraluraällskapeU stiftelae 1831 och 
Kalevalas framträdande 183&. Nu blef delta namn åter 
n&mndt bland dslerbottningarne. Jag vet ej om Ahl- 
Btubbes föredrag lämnade spår efter sig, men det Sr 
visst, att redan 1838 om vfiren framkastade nägon, jag 
vet icke hvem, inom Österbottniska afdeiningen det för- 
slag, att man borde nästa fir fira Porthans hundrade 
födelsedag. Måhända hade detta förslag stannat blott 
vid en önskan, därest icke Cygnteus adopterat det. Cygniei 
specialitet var att gripa de tankar som lägo i tidens 
luft. Det var håna storhet, att 1 honom klappade sam- 
tidens hjärta. Han förstod, att stunden var kommen fGr 
Porthans minne, och framställde i September 1839 ett 
förslag att fira detta hundraåriga minne med en allmän 
studentfest. Förslaget gick frän öslerhottningarne ut till 
de öfriga afdelningarna och vann enhälligt godkännande. 
Alla hade nämligen, utom det Porthanska minnet, också 
en annan anledning. De hade våren förut ingått med 
en anhållan till viceka&sler att åter, efter fyra ära paus, 
fä fira en gemensam majfest, och denna hade blifvit 
afslagen. I det Porthanska minnet fanns ett nytt för- 
eningsband, hvilket de voro glada att fä återknyta. 

Men den som var af annan mening, det var då- 
varande vicekansler, generallöjtnanten och adjointen bos 
generalguvernören i Finland, Alexander Amatus Theslefi. 
Han var en i normala förhållanden godmodig och väl- 
menande man, men lättskrämd, något häftig till lynnet 
och i synnerhet oförmögen att betrakta styrelsen af ett 
universitet under andra synpunkter än högsta maktens 
gunst eller ogunst. Sä hade vi den tiden också byråkra- 
tins mest lysande period. Där saknades ej heller tjenat- 
villiga röster, hvilka intalade vicekansler, att studentemes 
friheter begynte gå för långt. Det vore tid att n&gol 



hyGoo>^lc 



DEN FÖRSTA POttTHANSFESTEN ISS» 369 

tilldraga tyglarna, och i synnerhet vore rektorn vid 
trivialskolan, magister Cygnceus, en ganska vådlig person. 
FSljdan blef, att icke allenast anhållan om gemensam 
Porthansfest blef afalagen, utan äfren Cygnteus uppkallad 
till vieekansler och törständigad att, därest han icke för- 
hindrade denna Porthansfest, skulle det kosta honom 
hans docentur, som var i gömingen, och hela hans fram- 
tid vid aniversitetet. När detta kom till fisterbottningarnes 
öron, var det att tända eld i blår. Där sammankallades 
i hast, lördagen den 19 Oktober 1839, ett talrikt besökt 
möte. Där fattades det enhälliga beslut, att afdelningen 
borde Btå som en man bakom sin kurator. För hans 
ord ville de alla vara solidariska, och en förklaring borde 
afsSndas till vicekansler, att icke kurator, utan afdel- 
ningen i sin helhet finskade fira en fest till Portfaans 
minne. Följande morgon, söndagen den 20 Oktober, hade 
Castrén uppsatt ett protokollsutdrag öfver mötet dagen 
förut, och för att framlämna denna förklaring till vice- 
kansler utsågs en deputation af aderton cives. Jag var 
en af desse aderton, och jag vet icke hvad som skulle 
hindra mig att nu, efter så många års förlopp, meddela 
tillgången vid denna deputation, utan att därför vilja ned- 
sätta någon. De döda må hvila i ro. 

Ej heller tillmäter jag denna tilldragelse någon vikt, 
men den är på sitt sått karakteristisk och betecknande 
för den uppfattning, som då hystes på höjderna om 
studentlifvet och universitetets styrelse. 

Vi gingo, dessa aderton, först till universitetets rektor, 
professor Nils Abraham Ursin, nyligen tillsalt (i Septem- 
ber) och framställde för honom vår afsikt att gå till vice- 
kansler. Rektors etSlbiing var i själfva verket ömtålig, 
och dåvarande rektorn icke den man som ville riskera 
sin ställning. Han afrådde oss från att drifva saken till 

24. ~ £e»«h-. o. Ugk. 

DigwerihyGOOgle 



970 HÅGKOMSTER 

sin spets. Vi borde icke framträda för vår förman med 
ett §å rebelliskt papper, det kunde stå oss dyrt. Men 
de som icke lyssnade på detta faderliga rfid, det var de 
aderlon. De gingo oförskråckt fram direkte fr&n rektor till 
vicekansler, fingo vänta en kvart på företräde, men fingo 
det sintligen. Vicekansler kom mycket vänligt emot oss — 
en kortvuxen, något korpuleot, bvithårig gubbe med ovan- 
ligt nttryckslOsa, n&stan glasartade ögon — och frfigade: 

— Är det något hemligt? Hvem är talman? 

Det hör till saken, att hans första språk hade varit 
tyskan, det andra ryskan; han uttryckte sig tämligen styft 
p& svenska. 

Castrén framträdde då och började sitt andr&gande: 

— I anledning diraf, att studentkåren varit sinnad 
att fira Portbans minne med en fest 

Längre hann han icke, innan vicekansler, högröd af 
vrede, afbröt honom med liQiga gester. 

— Jag skall säga herrarna, det går inte an att 
herrarna ställer till några fester och kalaser, hans maje- 
stät vill inte det. Herrarna kalaaera med sina böcker. 
Och herrarna få inte hår hålla några eklatanta kalaser 
och bespotta och begabba sina lärare. 

Castrén vågade då anmfirka: 

— Ers excellens tillåter obs nämna, att vi icke 
kommit hit för att anhålla om någon fest, utan för att 
förklara, att Cygneeus icke är upphofsman till den ifråga- 
varande festen. 

Vicekansler återtog: 

— Men jag skall säga herrarna, jag känner Cygnseus 
mycket väl, han är en exalterad människa. Jag bar 
länge misstänkt honom. Hans mor var också en sådan 
människa, och det är alltid fallet, att föräldrarnas egen- 
skaper gå i arf till barnen. 



hyCoo^le 



DEN F&RSTA POR T HANSFESTEN 1889 371 

Caatrén ffirsökle då utreda, alt Cygnseus icke ens 
varit CsterbotlningarneB kurator, när detta fSrelag till en 
Porthansfeat framkastades. 

— Nå, jag vet — återtog vicekansler litet lugnare 
— att herrarna alltid komma till mig som vänner; men 
aäga herrarna också uppriktigt? Kan jag också tro, hvad 
herrarna fOrsikra om rektor Cygnseus? 

— Ja, ropade alla med en rOst. 

— Nå nå, mina sSta herrar, inte skall vi hålla några 
eklatanta kalaser och majfester. Hvad skall herrarna bry 
sig om Porthan? Han var ju en enskild människa; hvad 
ha vi med honom att göra? 

Då åtog sig Castrén att gifva en liten lektion i 
litteraturhistoria och berfittade alt Porthan var en man, 
som först grundlagt den finska litteraturen och limnat i 
arf vår forntid och våra hSfder, hvarpå vicekansler inföll 
med den för oss förbluffande frågan: 

— Nå, känner herrarna Porthan? Ha herrarna sett 
honom? 

— Nej, vi ha af våra fäder hört håna namn och 
lärt oas att vörda det. Professor Porthan Cöddea fOr 
jämt hundra år aedan. 

— Men, fortfor vicekansler, hvad skall herrarna dä 
bry sig om honom ? Då ha ju inte ena herrarnas pappor 
sett honom, utan deras pappor. Han lefde under andra 
förhållanden, och herrarna ha mycket mera eklalanta 
perioder att fira. Jag skall saga herrarna, att jag står 
på en högre punkt, och herrarna känner ej alla de 
principer jag har att följa. Herrarna gå alla hem till 
sig och göra som jag. Jag bjuder mina vänner till mig 
engång i veckan. Och då kunna ju herrarna bjtida fast 
tjugu buteljer champagne. 



hyGoo^le 



373 HÅGKOMSTER 

Då inföll Otto Simeliufl, iom var en spjufver och 
kflnde vicekanBlenia eparsamhet: 

— Men det blir mycket dyrare att hålla kalas enaam. 

— Nå men, var svaret, de som nu ställa till sådana 
kalaser, de lia vfil rid till det. Det år annat med dem 
som måste tala väl med pappa och mamma för att f& 
pengar till sådana eklat&nta kalaaer. 

Längre kommo vi icke med denna vår anhållan och 
därmed slutade audiensen. Men det vanns likväl, alt 
Cygnseus kort d&refter blef docent utan något förbinder, 
ehuru han fortfarande stod något meriterad i tidens 
avarta bok. Den tillämnade allmänna studentfesten för 
Porthana minne förvandlades till en österbottnisk afdel- 
ningsfest. Vi gjorde hvad vi förmådde för att gifva den 
en allmännare betydelse. Samtliga konsistorii ledamöter 
voro inbjudna jämte de flesta yngre lärare, äfvensom tre 
studenter af hvarje mindre och fyra från hvarje större 
afdehiing. Denna sed att inbjuda cives från öfriga af- 
delningar daterar sig icke egentligen från vår Porthans- 
fest, ty åtminstone nylänningame hade gjort en början; 
de hade dagen förut den 8 November firat en termins- 
fest, där också medlemmar från andra afdelningar voro 
inbjudne, och vid denna fest ihågkoms äfven Porthan, 
men festens hnfvndperson var afgående kuratom, vice- 
bibliotekarien Sven Johan Backman. 

Våra tillställare voro F. Snellman och F. Nyländer. 
I det samma år nybyggda Kaisaniemi värdshus, som ännu 
är tämligen oföråndradt, med undantag af verandorna, 
församlade sig den 9 November 1839 klockan sju på 
aftonen inemot tvåhundra värdar och gäster. Det var 
en församling föga olik nutidens; blott den skillnad 
mellan första och femtionde Porthans festen, att deltagarns 
äro andra. Glanspunkten i denna fest var Cygniei tal för 



hyCoo^le 



DEN FÖRSTA PORTHANSFESTEN 1889 373 

Portbans minne och hans för tillf&llet författade verser. 
Jag behöfver icke referera dessa, emedan eäv&I tal som 
verser ingå tryckta i Cygntei samlade skrifter. F. Ehr- 
ström hade komponerat ny mnsik till verserna, som 
sjöngos jublande. Talet var ett varmt och högatämdt 
minne af den frejdade läraren. NSr man Ifiser det tryckt, 
förekommer det snarare blekt och kallt. Cygnaeas m&ste 
alltid biSraa för att förstås rfltt. Hans h&nfOrande makt 
öfrer angdomen Ug i talels inre glöd, i stSmmans utom- 
ordentliga böjlighet att kunna nyansera känslan i dess 
finaste skiftningar från vreden och föraktet ända till de 
meat rörande uttryck af beundran och kärlek. Det var 
bjärta och kraft i hvarje ord, därför tog det alla med 
storm. Nfir man sedan läser detta tal i tryck, är det 
ungefär som om ett positiv skulle upprepa en hänförande 
säng af Ida Basilier-Magelssen. Sedan följde de vid 
studentfester vanliga talen och skålarna, men denna gång 
alla med en fjäder af stål. Äfven de som annars ej 
varit kände som talare uppträdde nu med oväntad kraft. 
CygnaeuB talade till rektor, men icke om hans person, 
han talade om ett rektorsämbete, om nödvändigheten att 
ledaren för en intelligent ungdom måste förstå denna 
ungdom, om den skall förstå honom. Lars Stenbäck 
föreslog Runebergs skål; icke heller han talade om per- 
sonen, icke ens om hans dikter. Han talade om den 
inre v&rid, som lefver i hvarje människas bröst och 
färgar sig olika. [Jr denna värld framgå icke endast 
skaldens drömmar, utan ock medborgarens handlingar, 
hans uppfattning af lifvel. 

Carl von Essen talade till de Öfriga afdelningama ; 
äfven han tog det stort om universitelsbildningens syften, 
medel och vägar. Jag stod bland åhörame, bredvid mig 
stod professor Lanrell. Han bviskade till sin granne 

DigwerihyGOOt^le 



874 HÅQXOMSTER 

professor Sondvall: »Den dllr sSger oas, hora vi böra 
förelåsa*. — D&reftet talade Carl Helander (Or Snellman 
så frimodiKl, att jag åter hOrde en al de yngre konsUtorii- 
ledamCteme, piotessor SjSman, halfhögt atbrista: idokti^ 
pojkar!» — När klockan slog toK framträdde Lars Sten- 
bäck med ett fylldt glaa. iMina herrar*, sade han, 
iklockan är tolf, nu inträder en annan stor mans födelse- 
dag: Martin Luthers». Medan han talade, afbrOt han 
plctsligt sig själf. iDet var ej aä man borde fira Luthers 
födelsedag! ; hvarpi han sade: »eller sä här», och s& 
kastade han sitt odnickna, fyllda glas till golfvet. Följden 
blef ett komiskt missförstånd, som ingalunda var talarens 
mening. Ahörame trodde detta vara ett eftertryckligt sätt 
att fira Luthers minne, så att de fOrst tömde sina glas och 
sedan slogo dem till golfvet. Hela salen i Kaisaniemi 
var bestrCdd med glasskSrfvor. Vid hvarje annat tillESlle 
skulle detta ha framkallat ett af dessa vilda dryckeslag, 
som beklagligen så ofta i denna tid ffimedrade student- 
festerna. Men en annan stämning tog 6fverhand under 
denna dags mäktiga intryck. Glaaakärfvoma nndanrOjdes, 
en talare uppträdde och föreslog Franzéns skäl; en annan 
fdreslog Lönnrots skål. Såsom genom en underbar om- 
kastning klappade åter studentemes hjärta fOr allt hvad 
1 it vet äger renast och högst. 

Det var också dä Cygn^eus sade dessa ord, som vi 
kunna ihågkomma i dag: 

— De som efter hundra är Gra Porthans festen, skola 
säga om osa, alt den, hvilken, om också blott fOr ett 
Ögonblick, har lefvat för det som lifvet äger ädlast och 
bäst, den har icke lefvat förgäfvea. 

Klockan två på natten begynte gästeme aftäga. Kloc- 
kan fyra på morgonen var Kaisaniemi åter försänkt i 
mörker och tystnad, ulan efterspel. 



hyCoo^le 



DEN FÖRSTA P0RTHAN8FESTEN 1889 375 

Stämningen hade varit aä olik andra fester, att till 
och med de inom öeterbottniska afdelningen förut vid 
lifvade tillfällen brukliga, tämligen råa homerieka här- 
skrien denna gång uteblefvo. Pesten efterlämnade ett 
oförgätligt intryck hos alla närvarande. Den blef epok- 
görande för atudentfestema, den verkade förädlande och 
höjande framfit i tiden. 

Österbottniska afdelningen har nu redan, under fem- 
tio är, firat fyrtiosju eller fyrtioåtta P orthans fe ster ; jag 
har haft den glädjen att vara med om fyrtio. Men den 
första Porthan af esten var ett inlägg uti de stora frågor, 
som från denna tid begynte komma upp, såsom det snart 
visade sig vid jubelfesten 1840 och sedan vidare framåt. 
Där uppvaknade ett på nytt födt fosterland. 

Jag har nu, om ock ofullkomligt, till öslerbottningarne 
framfört en hälsning från deras fäder den 9 November 
1839. Jag sänder denna hälsning vidare femtio är framåt 
i liden. Kommen ihfig det, öaterbottningar, ni som, må- 
hända tvä bland tio, blifven besparade till den hundrade 
Porthansfesten, må ni då framföra det fyllda seklets arf 
från festerna 1839 och 1889 till den 9 November 19391 



hyGoogIe 



7. Julen I kedjor. 

Örat ftr en Öppen port, tnftnga ljud gft där in, vibrera 
sin tid och ffirlora eig slutligen vid den findlösR 
horisonten af medvetandet. En skön moBik tränger långt, 
ett karlekens ord ån längre; missljaden ffirgå i regeln 
hastigt, men några hånga upp sig på hakar i bakgrunden 
och vilja ej vika. Har du en julkväll hört kedjor rassla? 
En knapp half mil i sydost från Finlands hufvud- 
stad resa sig ur hatvet mOrka grå murar — grafmurar, 
eldsmurar, trotsmurar — hvilka åt sjdsidan stånga f6r 
ovännen stadens portar. Det år Ehrensvärds skapelse, 
nordens Gibraltar, det i Finlands historia sorgligt rykt- 
bara Sveaborg. Murarna minnas intet nederlag; de ha 
vuxit ur klippan. Obevekliga som tron, gäcka de fienders 
hot, vänners nyfikenhet, vårens grönska. Tre dagar och 
tvä nfilter låg Europas fruktansvärdaste sjömakt, de för- 
enade franska och engelska flottorna, i en halfcirkel 
utanför dessa grå murar och Ofversållade dem med 
bomber om etthundratjugu skålpunds vigt under ett sam- 
tidigt eldregn af congreveska raketer. Allt som kunde för- 
störas — människolif, tegelpslatser, krutkamrar, arsenaler, 
torg, gator, blomsterrabatter — allt, utom Ehrensvärds graf, 
blef tillintetgjord t, men granitmurarna kvarstodo orörda, 
som hade de endast motstått sommarens hagelskur. 



hyCoot^le 



JULEN I KEDJOR 377 

Flottorna drogo dBdaD, balletinema fÖrkUDoade eo total 
ödeläggelse, och nästa fir, när tegelgmset var bortrOjdt, 
när lefvande varelser äterffitt tak öfver hufvudet, var 
allt som förut. 

Det dystra och hotande intrycket af Sveaborgs murar 
förminskades icke däraf, att finska brottslingar där för- 
varades, intill dess att de för tjugu år sedan fingo en 
säker bostad i det nya stora cellfängelset utanför Helsing- 
fors. Ffingame voro mest lifdömde, som inväntade trans- 
port till Sibirien, men ftfven andra grofva förbrytare. 
HSr hade jag sett den tiofaldige mördaren Johan Adams- 
sona bleka ansikte hakom järngallret, där han aatt lefvande 
inmurad i ensam cell, sedan han dömts till döden, men 
på schavotten benådats med lifatidafängelse. Hvilken n&dl 
Etter 1825 har mången dödsdom blifvit afkunnad, men 
ingen verkställd i Finland. 

En af mina promotionskamrater, August Cygn^us, 
var för femtio är sedan fängpredikant pfi Sveaborg. Han 
var en nitisk beskyddare af sina fångar och villfor gärna 
min begäran att engång få se dem. En julafton klockan 
fem infann han sig i staden och sade till mig: 

— Isen hir; vill du se min församling Gra jul? 

Vi satte oss i släden. Den halfva milen öfver ens- 
liga isar gick snabbt i tystnad. Mulen, stjärnlös himmel, 
ödemarksstämning, ingen jul i naturen, endast pä afatånd 
enstaka ljus från människoboningar. De mörka murarna 
mottogo oss, gäster från lifvel, med grafvens lugn. Här 
en skyltvakt, där en matt oljelykta, skuggor af grå 
schineller, mörka fönster, en tarfligl belyst butik, ett os 
af stekt lök; intet tecken till glad högtid. Ryska julen 
firas tolf dagar senare än vår och anses som en bisak 
mot ryska påsken, 



hyGoogIe 



378 HÅGKOMSTER 

Fängelset var en stor tegelbyggnad af ildre konetruk- 
tion, långa korridorer och fOrgallrade f&ngram, beräknade 
för två eller fyra invånare hvardera. Dörrarna stodo 
nu 6ppna mot den vfil bevakade korridoren, som upp- 
lystes af oljelampor. Julen till ära brann ett talgljas 
i hvarje cell. Vi möttes af en varm luft, vädrad för 
tillfallet, och dock obeskriflig. Frysa behöfde dessa 
uslingar icke. 

De Butto fördelade, ensliga eller i små grupper, och 
skulle senare fötaamlas till aftonmåltiden. Några spelade 
dam — ett tillåtet julnöje — andra eofvo, några läate 
en andetig bok eller sjöngo ur psalmboken, andra åter 
berättade halfbOgt gamla tjufhistorier och belönades med 
ett undertryckt skratt. Än flera stirrade med en slö, 
frånvarande blick på det ovana ljusskenet och bevlrdi- 
gade OBS icke med någon uppmärksamhet. Hela antalet 
uppgick till öfver hundrade. Emedan de flesta buro 
handklofvar och några de farligaste ännu därtill fotbojor, 
uppstod vid hvarje rörelse ett döfvande rassel af kedjor. 
Några få gingo lösa, till belöning för godt uppförande. 
Mot renligheten var föga alt anmärka; fångelset var 
skuradt, fångame hade fått bada, några hade rakat sig. 
Desto mer förhöjdes blekheten i dessa än slappa, än 
förvildade, än sorgset resignerade ansikten af den rutiga 
fångdräkten. 

— Ar hår hetgfrid i min församling? frågade 
pastorn den axelbrede, kärfve nppsyningsmannen, som 
ledsagade oss. 

— Flit är vårt nöje, svarade denne med sitt buttra 
smålöje. Han kände det ryska svaret på sådana frågor. 

Men flit hade icke alltid varit dessa fångars nöje. 
Jag ihågkom från min ungdom huru de engång, när de 
kommenderades ut på sandsläpning, hade dödat bevak- 



hyCoo^le 



JULEN I KEDJOR 379 

□ingen, kl&dt sina anförare i soldaternea uniform och 
pft IjQsa dagen aFmarscberat till skogarna norrat, fdre- 
ställande en transport al fängar. Två veckor hade de 
huserat i skogsbygderna, innan de slutligen omringades 
af ett kompani militär på bron vid Kaivanto, norr om 
Tammerfors, och nödgades gifva sig, efter ett skarpt 
skjutande, med dCde och sårade på hvardera sidan. 

Vi gingo från grupp till grupp, växlande några ord 
med fångarne. Det lönade sig sällan att fråga om deras 
lefnadsöden. Pinnens fåordighet hade icke blifvit väl- 
taligare i fängelset. Vi hörde icke ens den vanliga 
försäkran att de kommit oskyldige hit. De förhärdade 
frågade oss begabbande om vi bitkommit för att frigifva 
dem. Andra misstrodde oss. och ansågo mig ditsänd att 
utspionera dem. De flesta tego eller sågo till golfvet 
med enatafviga ord. 

Min pastor kände sitt folk och presenterade några 
med en halfhög hviskning. • 

— Här är Ikonen, stortjufven, ändtligen öfverbevisad 
om tredje resans inbrott . . . Här är Kärkki för rån pä 
landsvägen . . . Här är Piezza, den berömdaste rymmare 
i hela vårt land. Se på hans små händer; han skakar 
handklofvarna af sig som ullvantar; man måste fästa 
dem med kedjor vid lifbojan. Här är Mårtensson, dömd 
för sju resor mordbrand . . . Här är Sillman, för detta 
student , , . 

— MagisterI anmärkte fången grinande. 

— Så mycket sämre, svarade pastorn, höjande rösten. 
— Ni bör tillägga: magister Sillman, som förfalskat sin 
fars testamente. 

— Lögn och juristknep I inföll magistern. 

— Här — fortfor pastorn, utan att bevärdiga honom 
med ett svar — hår är Mustakangas, som af svartsjuka 

DigwerihyGOOgle 



380 hIgkohster 

strypte sin huatra . . . H&r Karkka, aom fjj^ftat sin 
morfar . . . Här Lnumltki, som rånade en arksngelsk 
landthandlare och nedgräfde honom lefvande i en sand- 
grop . . . H&r är Sandbei^, som skuffade biskop Teng- 
strSm i Aura å . . . 

— Jag var fjorton år då, herr paatorl genmälde 
en lång, vacker, hvithårig gabbe, en af de få som be- 
friats från handklofvama. 

— Det Sr sant, svarade pastorn vänligt. Berätta 
fOr oss hnm Sandberg Gck ett så olyckligt infall! 

— Biskopen skilde mig från Åbo skola för att 
mina fdräldrar stulit. Jag gick vid åatranden och tänkte 
det vore så godt att hoppa i strömmen. Biskopen råkade 
komma till strand b rygg Em, ensam spatse rande, som hans 
vana var. Det var olyckligt, att han kom just då . . . 
Jag viBsle ej hvad jag gjorde . . . 

— Men, sade jag, han räddades ju i en båt. Icke 
var det för ett barns okynne Sandberg blef straSad med 
lifstids fängelse? 

— Ja och nej ; det var en lång historia. Jag flydde 
till skogen, tiggde och avalt genom hela Finland. Kom 
till Tomeå, kom till Sverige... tog krigstjenst . . . Efter 
sex är borta fick jag hemlängtan . . . vandrade åter 
samma väg . . . hade en riksdaler på fickan, årlig arbets- 
förtjenat. Då var där vid vägen ett torp, där jag sex 
år förut stulit fyra brödkakor . . . enda gången jag stulit 
i hela mitt lif. Jag lade min riksdaler om natten på 
hyllan i matboden. Kom till Åbo . . . blef igenkänd . . . 
gripen aom lösdrifvare ... jag var då tjugu är gammal. 

— Men icke kan Sandbeig ha suttit alltsedan i 
fängelse? 

— Det var femtio fir vid sista allbelgona, sedan jag 
kom att höra till psstoms församling. 



hyCoo^le 



JULEN I KEDJOR 381 

— Hura &r detta möjligt? En lösdrifvare? Sitter 
ej Sandberg hSr för andra brott? 

— Fräga ffingjornalen ! Jag vet intet annat in detta 
damma pojkstreck, nfir jag var fjorton &r gammal. Han 
Br bär . . . ocb man glöme I 

— Men detta är ju omänskligt. Gnd kan ej tillftta 
en sk skriande orättvisa. FSngelsecbefen ocb alla myndig- 
heter kunna intyga Sandbergs goda uppfdrande. En an- 
sOkan lill bans majestät kan ej möta afslag. Anförtro 
den ät mig I 

— Jag lackar för gunstig benägenbet. De sade mig 
detsamma fOr Ijngn år sedan. Men för bvad skall jag 
nnmera lefva utom Sveaborgs murar? Vänner och an- 
förvanter, alla som fordom känt mig, äro längesedan 
döda. Här känna mig alla, bär är mitt bem, bår vill 
jag dö. Det fir ak, ser pastorn, att Gud uppfostrar osa 
olika, säsom vi bäst behöfva. Och detta behöfde jag 
för att tukta mitt obändiga lynne. Det är icke orätt- 
visa, herr pastor, det är oförskyld näd, ty hvad hade 
jag blifrit utan detta? Kanske en röfvare. Och sedan 
har Gud gifvit mig här ett verk att uträtta. Se pä 
dessa uslingamel Lagen kallar dem tjufvar, rånare, 
mördare, och jag säger icke att lagen har orätt. Hen 
Gud, som rannsakar publikaner och syndare, vet hvad 
desse nu äro, likasom han vet hvad de varit. Nägot 
litet vet jag ju ock, som bar varit efi mänga är med 
dem, och jag säger herr pastorn, alt bland många för- 
härdade och många vankelmodiga finnas äfven nägra, 
för hvilka himmelens änglar prisa Gud. När nu fångame 
misshandlas eller befälet af snikenhet inknappar kosten, 
då välja de mig till sin talman. Jag skrifver till kom- 
mendanten eller prokuratorn: så och så är det. Ibland 
lyckas det, ibland får jag åter göra bekantskap med 

DigwerihyGOO^Ie 



382 HiOKOMSTKR 

handklotvarna, och de finnas (örhända, som ville steka 
mig aom en sill pft speltet. Men lika orädder säger jag 
ut. Sfig mig na själf: hvarför skulle jag 6fvergifva de 
enda, för hvilka jag finnu kan vara till gagn tiSr i vSrldeo ? 
Han var vacker, den länge gubben, vid dessa fri- 
modiga ord. Jag tryckte hans hand och sade till honom: 

— Rfitt så, gamle hedersmani Också för er skola 
änglama prisa Gud. 

Han betraktade raig f Orvånad ; där kom något vått i 
hans ögonvrå! 

— Hedersman? mumlade han. Hedersmani Det 
år första gången i mitt lif någon har kallat mig en 
hedersman. 

Hans lif I £tt lif om sjuttio år, hvaraf sex i lands- 
flykt och femtio i fängelse. Sandbergs historia är naken 
verklighet; han sande mig sedan sin egenhändigt skrifna 
ajålfbiografi. Honom själf såg jag aldrig sedan. Han 
sades ha lefvat ännu en tid framåt, alltid samme orädde 
talman för dem, bvilka lagen dömt och evangelium för- 
låtit. Erbjuden friheten, fortfor han att kvaratanna dSr 
han trodde sig bäst behöfvas. När och hur han slöt, 
är obekant. Han försvann lika glömd som han lefvat 

Min pastor stannade kvar i fängelset för att vid 
aftonmåltiden hålla hön med fångarne och sjunga en 
julpsalm. Jag återvände, förföljd af kedjomas rassel, 
till det festsmyckade Helsingfors. Enligt gammal god 
sed är om julaftonen, som vid bröllop, intet upplyst 
fönster stängdt al gardiner. Glädjen därinne vill fritt 
stråk ut, vill delas af alla. 

O dessa kedjor, dessa kedjor 1 Jag hamnade i en 
lycklig familj med många barn. Granen var tänd, klap- 
parna inburoB, tindrande små stjärnögon lyste af fröjd, 
öfverraskningar, skämt och högljudda glädjerop mötte 

DigwerihyGOOt^le 



JULEW I KEDJOR 383 

mig hvart jag såg. Och ändock såg jag dessa bleka 
gestalter i den rutiga Eftngdräkten, ändock hörde jag 
midt i glädjeropen kedjomas rassel. Lycklige, du som 
vill fira en ostörd julfröjd, gå ej förut till fängelsets 
mörker I Eller hellre — du som känner den sanna 
lyckan, du som vill dela din fröjd med lidande likar, gå 
du dit, gå just dit, där eländet är störst och kedjorna 
rassla kring kropp och själ, men gå ej, som jag, en 
ftsk&dare blott, gå med hugsvatelse, gå med veder- 
kvickande tröst, och när du då vänder tillbaka till barnen 
kring julgranen, då rasalar där ingen kedja merl 



hyGoo^le 



8. Runeberg och Almqvist. 

Den nu lefvande yngre generationen har troligen ingen 
aning om Carl Jonas Lndvig Almqvists stora in- 
flytande p& en tidigare generation onder 1830- och 1840- 
talen. I Finland, såsom i Sverige, hade man tröttnat vid 
den klassiska litteraturen, som öfverleEvat sin tid, och 
var na midt inne i den romantiska skolan med dess 
tyska och franska förebilder. Så länge svenska littera- 
turens atormiii, Tegnér, Franzén, Geijer, Wallin, Atterbom, 
lefde och utsände nya skapelser, tilldrogo de sig mesta 
uppmärksamheten och agerade dämmare mot iden roman- 
tiska galenskapen», såsom folk af den äldre skolan be- 
hagade uttrycka sig. Men redan Atterbom, och Sn mer 
Stagnelius, pekade mot en nyromantik, som snart skulle 
växa alla föregångare öfver hufvudet och redan fram- 
trädde, stormodig och segerviss, med Victor Hugo och 
hans skola i Frankrike. 

I Finland funnos vid denna tid hvarken politik eller 
andra allmänna frftgor af nog betydenhet att uppröra 
samtiden. Däremot voro svensk och tysk lilteratut redan 
rotfasta; allt som icke svärmade för teater och musik, 
hvartill man jn hade en början, kastade sitt intresse på 
skönlitteraturen. En ny roman, ett nytt poem voro till- 
dragelser af vikt, en recension var en dagfr&ga, litterär 



hyCoot^ie 



RUNEBERG OCH ALMQVIST 385 

polemik ett allmänt samtalsKmne, Kalevala begapades som 
en apskaaga Mn forntiden, ntan att förslås, och Runeberg 
behOfde tio år frfin sin första diktsamling, innan han (Or 
den Btora allmänheten blef något mer än en magister 
som skref veie och ej hade råd alt trycka sina böcker. 

Då framträdde den dittills nästan okände Almqvist 
med Törnrasens bok, imperialformatet, med poesi, masik 
och prosa, bokformatet med Aztiras Lazuli Tintomani. 
Han föll som från månen. Första intrycket var andrån, 
det andra frågande ovisshet, det tredje beundran, som 
hos största delen af ungdomen snart blef hänförelse. 
Aldrig hade man läst något sådant. Stilens djärfhét och 
originalitet, innehållets mysliaka poesi, där den skäraste 
romantik omväxlade med en lekande, stundom blodig 
satir, allt tjusade som någonting drömlikt. Man glömde 
att kritisera, man följde viljelös med denna bländande, 
gängande våg af »rosor, kyssar och dödens. Såsom 
*Kom i skogeni då sjöngs eller »Arthurs jagt> dekla- 
merades, hade aldrig dittills någon poesi blifvil sjungen 
eller deklamerad i Finland. 

Visst funnos motståndare redan från början. Det 
var nyktert folk, som redan hyst vissa betänkligheter 
mot Runeberg och »Svartsjnkans nätter», Afven för 
Almqvists beundrare voro några sidor i Tintomara svår- 
smälta, och två blad i imperialt örnrosen limmades hop, 
innan man vågade lämna boken i unga fruntimmers 
händer. Men ännu voro dessa blad skönhetsfläckar. 
Ingen hade ånnu upptåckt det fina giftet hos jagtslottets 
flicka, som störtades i forsen för att dö »i sin skönhets 
Ögonblick» — en fras som Ibsen sedan plagierat i Hedda 
Gabler. Först senare kom »Del går an» att afkyla 
mången illusion och sprida förvirring i det Almqvistska 
lägrets täta leder. 

Sfi. ~ Beaebr. o. hdgk. 

DigwerihyGOOt^le 



386 HÅGKOMSTER 

Runeberg rar en kritiskt anlagd pereonlighet och 
Bom aådan en anktorilet redan på 1630-talet. Man hade 
t friakt minne hans drftpande framfart mot Beskow, mot 
Dahlgren, mot Victor Hngo, ja, mot ajftlfva Tegnér — 
■mina kritiska pojkstrecki, som han i senare fir be- 
nämnde dessa recensioner i Morgonbladet. Man var där- 
tflr ej litet nyflken att fi hfira hans omdfime om Almqvist 
och väntade sig en mördande kritik. Han bedrog sig. 
Han teg i b4>rjan eller yttrade sig reserveradt. Det var 
först i »Ramido Harinesco» han igenkände en stor skald 
och en yrkesbröder. I Morgonbladet fQr den 28 April 
och 1 Maj 1837 har Ronebe^ kommenterat denna dikt 
p& ett sätt eom ej lämnar något tvifvel om hans be- 
undran för Almqvist. Denna sin tolkning hade han förut 
meddelat Almqvist i bref, och därpå hade Almqvist 
svarat: *aldrig har jag anat, att allt detta fanns uti min 
Ramido, men det måtte väl vara så, dä ni funnit det 
dår.> — Huru långe Runebergs korrespondens med Alm- 
qvist fortfor, är mig obekant. Vänskapen fortfor, om 
också ej med odelad beundran för Almqvists senare bro- 
kiga skriftställeri. Runeberg var långt ifrån blind för 
missgreppen äfven i de dikter som mest anslogo honom. 
Jag hOrde honom säga om >Signora Luna>, hvilken han 
ställde mycket högt, att imaskineriet knarrar». 

Sommaren 1851 företog Runeberg sin första och 
enda resa till Sverige, tillika hans enda utflykt utöfver 
Finlands gränser. Därtill fonnos mänga anledningar, men 
en af dessa vat utan tvifvel hans önskan att personligt 
sammanträfia med Almqvist. Ett olyckligt öde ville att 
hela Sverige, och snart äfven Finland, just då upprördes 
af det få dagar före Runebergs ankomst till Stockholm 
inträffade så kallade lAlmqvistska dådeti, hvars följder 
voro den olycklige skaldens landsflykt för alltid från sitt 



hyCoot^le 



RUHEBERä OCH ALMQVIST 387 

fädernesland. Denna gåtfulla tilldragelse hör utan tvifvel 
till dem, hvilka Paulus kallar »satans djupheten — 
hemlighetsfulla störingar i det rikast begfifvade sjSlslif, 
dSr ekiljemurama mellan fantasi och verklighet, mellan 
figonblickets &Irå och samvetets mfttt f6r det rStta bort- 
fallit. Likaså visst är, att Almqvist föll pä éa skaldemes 
skötesynd, fCrblandningen af det naturligt sköna med det 
sedligt goda, hvilken läogt förut hade framträdl uti hans 
dikter och som han sjBlf kallade >ett himmelskt och ett 
jordiskt tillika*. Icke fä kfincare af människohjärlat, 
och bland dem G. A. Welterhergh, hafva ansett Almqvist 
juridiskt oskyldig och, sedd ur hans egen syopnnkt, 
moraliskt otillrSknelig. Vare därmed huru som helst, 
hans fall var ert jättes. Allt det nesliga, låga, lumpna, 
som dä skvallrades ut om honom kring land och rike, 
det var en stänk af dyn, där en klippa störtar från 
lutande brant i hafvet. Sveriges litteratur bevarar minnet 
af stora namn, men i fantasins kraft och snillets djärf- 
het intet större Sn C. J. L. Almqvists. Olyckan var att 
hans mått som människa icke motsvarade gåfvomas stor- 
het; därfGr hief ett hugskott hans storhets graf. 

Tvä ord af Runeberg bevittnade huru kan uppfattade 
denna för honom så smärtsamma tilldragelse, hvilken för- 
dystrade, sannolikt också förkortade hans i öfrigt sä 
glada och lifvande resa till Sverige 1851. 

Svensk vänskap, nya intryck och historiska minnen, 
allt skulle ha förenat sig att göra denna resa angenäm, 
om den ej tillika varit ett triumftåg. Han bars pä 
armarna, han kom som obestridd arftagare till skalde- 
konstens lediga konungakrona, och en konung måste repre- 
sentera; detta var tömekronan. Såsom han flytt från 
sä mången hyllning i eget land, såsom han sedan, 1857, 
när han stod som honorar teologie doktor pä parnassen 



hyGoo>^lc 



888 HÅGKOMSTER 

i Helaingfon, Otwkade eig Ikngt borta i ett sund vid 
Kroknla med sin bösea vid figat och en akock änder 
framfSr eig, aft flydde han fttren nu från talen i Upsala 
och g&mde sig i Stockholm bakom den ffirtrogna kretaen 
af Mellin, Carlén och några tå vånner, med hvilka han 
knnde spraka fritt, utan att hälla tal. Urilket icke 
hindrade honom att bevara det tacksammaste minne af 
svensk gSstfaihet. Och bland deesa minnen fSrstod han 
eårskildt alt nppskatta det hjärtliga mOtet med samma 
ridderlige von Beskow, hvars »Sveriges anor» han tjugu 
år fJVml så illa tilllygat. Fr&n denna tid hängde alltid 
von Beskows porträtt Ofver Runebergs skrifbord. När 
jag engång anmärkte dessa >gl9dande kol> fOr en gammal 
missgärning, svarade Runeberg med sitt blidaste skämt: 
>han är så beskedlig*. 

Den 24f Juli hade Rnnebei^, åtföljd af Dancker, en 
son till hjälten från 1808, återvBndt Ofver Vasa till Finland 
och mottagit en inbjudning från Jakohstad till en sommar- 
test i närheten af denna hans födelseort. Det var då 
stadena invånare Afverlämnade till bonom som nunnes- 
gåfva hans faders forna fiskarestuga på Alholmen,' där 
skalden ajälf som gosse rott, seglat, Sskat och jagat i 
alla förtrogna vikar och sund. Gåtvan mottogs såsom 
ett kärt barndomsminne. Festen var i ocb omkring den 
löfprfdda stugan och hade fSrsamlat gamla och unga, 
som täflade om att visa hedersgästen sin tillgifrenhet. 
Allt var säng, hjärtlighet, glädje, grönska och stråtande 
vattenspeglar i den herrliga sommarkvällen. Där upptäcktes 

' Elt medel lidaminne i SaUkunls, en ria d&x folksägnen 
berättar att den helige Henrik predikat for hedningarne, har i 
v&F tid blifvit kringbyggd med sten. En nitisk beundrare 
af Ronebe^ föreslog 1861, att denna bans stuga på Älbolmen 
också skulle kringbyggas med sten t 



hyCoo^le 



RDMSBKRO OCH ALUQVIST 389 

än «D Brdnad fiskare, än en gammal BjOman, &a ett kvar- 
lehande original at dessa egendomliga småstadsborgare, 
bvilka Runeberg särskildt favoriserade och med hvilkä 
han nu Dck utbyta minnen fr&n pojkåren. Hans förkärlek 
fOr dessa foma pojkstreck och skol historier, bvilka han 
konde berätta som ingen annan, förenade aig nu med alla 
lifvande intryck af barndomens luft ocb detta natursceneri, 
som han besjungit i iSvsnen*. Han var glad, språksam 
och förtrolig med alla. För Jakobstad, som för honom 
själf, blef denna kväll, eller rättare denna natt, ofOi^tlig. 

Ty när Runeberg var belt sig själf, fnnnos så bvar- 
dagliga ting som tid och urtaDor ej mera till. Han både 
genomvakat mängen natt med studenter, kadetter ocb 
vildfrämmande ryska köpmän ; buru skalle ban nu ibåg- 
koroma hvilans timmarl Han fortfor att samla omkring 
sig en tät krets aF lyssnande Ethörare, ofta afbrytande 
sig själf med skämt och frågor till de bekanta från barn- 
domsåren. Men fanns för honom tiden ej till, så fanns 
den f6r ihörame. Småningom, ogärna, men under trött- 
hetens tyngd, begynte kretsen att glesna. När solen gick 
upp, var den manstark ännu, men när hon stod rätt i 
ftster återstodo blott tjngn eller trettio, ocb när bon lidit 
till klockan nio på morgonen kvarstodo endast fyra ocb 
en balf. Den balfve var den siste af värdame, hvilken 
somnat pä gräsmattan. De fyra voro Runeberg, bans 
svåger boif ro&staren Tengström, Dnncker ocb underteck- 
nad, som på en vänlig vink skyndat hit frän Nykarleby. 

— Nu kan del vara tid, sade TengstrOm, att gå till 
frukosten bemma bos mig. 

Förslaget antogs. Den balfve ficks med möda på 
föUema, och den nära en balf mil länga landvägen till 
staden anträddes till fots. Vi gingo stundom tysta, 
stundom ännu i liQigt samspråk om minnena från den 

DigwerihyGOO^Ie 



890 hJiokohster 

svflDika resan. Af gnumlngenhet fOr Runeberg hade 
intet oid på hela kvillen och natten blifrit yttradt om 
Almqvist Nu, nSr en tystnad uppstod och jag gick pfi 
skogsvBgen vid Ronebergs aida, vågade jag detta ord, 
Bom hela tiden brftnt mig pft tungan. 

— Och Almqvist! sade jag. 

Han teg; ingen aftirOt denna vältaliga tyetnad. Slnt- 
* Ugen grep han mig bårdt i armen och avarade med en 
rOal, som darrade af rörelse: 

— Ser du, när cår Herre spelar en vacker viaa, 
frågar han ej efter, om han jiåljer en sprucken fiol. 

Jag behOfde ingen förklaring. Hed eller utan skald 
inför människor, spruckna fioler Sro vi alla inför den 
eviga harmonin. 

På hösten samma år besökte jag Runeberg i Borgå. 
Hans vSlbekanta hemtreQiga rum, desamma som nu oför- 
ändrade vårdas för eftervärlden, voro sig lika med sina 
taflor och blommor. När jag inträdde i det smala mellan- 
rummet mellan hans två Öfriga, det med läfskinnen och 
det med fågelbrädet, stannade jag framfGr Almqvists vU 
träffade och lika välbekanta bröstbild i olja, målad af 
Mazér, tror jag, uti naturlig storiek. 

— Han hänger kvar, anmärkte jag. 

— Hvad msnar du? frågade Runebeig. 

— Jag har vändt min Almqvist mot väggen. 

— Vänd honom rät igenl var det korta svaret. 
Vid hemkomsten dröjde jag ej att följa vinken. Än 

i dag hänger min Almqvist i fott^rafl rät på min vägg, 
såsom Runebergs Almqvist hänger på hans. Ingen vet 
huru vi själfva engång skola hänga i Guds mottagnings- 
rum. HvarfSr skulle vi döma vackra visor? 



hyGoo^le 



RUNEBERQ OCH ALUQVtST 391 

Jag tillägger en liten episod, som ej stod i nfigot 
samband med Almqvist, men väl med fealen vid Rune- 
bergs sluga den 24 Juli 1851. 

På eftermiddagen samma dag blef det bekant i Ny- 
karleby, att Runeberg skulle passera staden på hemvig 
till sJldra Finland och Borgå. Mer behöfdes ej fCr att 
i hast samla den lilla stadens ungdom på bron fifver 
älfven tér att d&r sfinda skalden en afakedshtlaning. Han 
kom ganska riktigt klockan sju på aftonen i sin enkla 
knrirkirra med Duncker vid sin sida. >Vårt land» upp- 
stämdes, alla näsdukar viftade, ett regn af blommor 
öfverb<Sljde kärran och bron. Baneberg hälsade vänligt, 
utan att stanna, och var försvunnen. 

Fem minuter därefter kommo några ekipager med 
herrar från staden i sporrsträck Ofver bron. >Till Jutaal» 
lydde signalen. Jag sprang upp till en af de åkande, 
och snart tade vi upphunnit de resande på det genom 
DCbeln och Fänrik Stål så bekanta Jutas gästgifveri 
invid slagfältet, en knapp half mil a<Sder om staden. 

Man spände då skjutshästen för de resandes kärra. 
De Bjälfva voro i gäslrammet och pålagligen icke roade 
af ett nytt uppehåll efter sin genomvakade natt. Men 
när känner patriotismen, i synnerhet den vid glaset, för- 
sköning fSr sina ofEerP Herrarna frän Nykarleby hade 
medfört en korg champagne och beiedt sig att värdigt 
flra slaget vid Jutas, denna gång med ett sjöslag. 

Runebergs blick mulnade, men han var gentleman 
nog att tålmodigt åhöra ett tal i tullfGrvaltarestil till ära 
töt Döbeln och adresseradt till det odödliga minnets 
odödlige sångare. 

Skålen tömdes, talaren väntade blygsamt ett svar. 

— Jag tackar berrarne, sade Runeberg, tog sin hatt 
och gick emot dörren. 

DigwerihyGOOgle 



99S BiLCKOMSTER 

— Hen ett glas Snnu, ett enda för Jutas I Vi Sto 
på Jutas 1 

— Jag tackar, nej. H&aten ii (örspänd. 

— Finna det då ingenting, som kan fQrmi vär ärade 
gäst att skänka oas ännu några minuter? ... Jo, det 
finns ett! utropade talaren, triumferande öFver sitt lyckliga 
infall. — Mina herrar, jag har den äran att ffireslå en 
skål för professorskan Runebergs välgång I 

Runeberg smålog, sköt brickan ifrån sig, bugade 
kort och svarade: 

— Farväl, mina herrar. Den som vill min hustru 
väl skall icke supa ihjSl hennes man. 

I nästa ögonblick rullade kurirkärran bort mot ett 
annat nära beUget slagfält, tre mil därifrån, det vid 
Oravais. 

Af det titlämnade stora sjöslaget vid Jutas vardt 
den gången intet. Ett varaktigare minne, ett atort klipp- 
stycke af grofhuggen granit med Döbelns porträtt medal- 
jong i brona, atår nu vid sidan af fältet, där han banade 
väg för den slagna Snska hårens sista återtåg mot den 
snöiga norden. 



hyGoo^le 



9. Runebergs ord till Björneborgarnes marsch. 

Dikter Bom tända och vBrtna aamtiden ha sin historia. 
De äro tnolnbildningar i tidens lutt och laddas med 
dess elektricitet. 

1808 fira krig har nnmera blifvit en myt i Finland 
och delvis, ehuru mindre intensivt, äFvert i Sverige. Alla 
känna Runebergs och Fänrik Ståls betydande andel i 
legenderna fiån »v&ra segrars, våra sorgera och vär äras 
gyllne lid>. 

Hen icke alla jhftgkomma, alt mellan verkligheten 
och myten ligger en människoålder af nykter prosa. Fin- 
land åtgick ur 1808 ftrs kris som en lifsfariigt s&rad 
krigare, hvilken man bedofvat med kloroform fOr alt be- 
spara honom smärtan af en operation. Den sårade till- 
sades ligga orörligt stilla och blott vegetera. Han fick 
icke tänka, icke ens drömma; hans lif hängde på en 
skör tråd, och han nödgades viljelös underkasta sig 
kirurgens obevekliga dom. 

Den milde Alexander I väckte den sårade ur han» 
första dödlika dvaia. Han fick vända sig i sin bädd, 
röra händer och fötter, tänka, hoppas, men för sitt lit 
icke drömma. Drömmar gå tillbaka till det förflutna, och 
det förflutna skulle nu vara dödt. Så kom en konvalescen- 
sens tid, när den sårade tänkte pfi en stärkande diet och 

DigwerihyGOOt^le 



894 nJLoKOMSTEB 

på att inreda sitt hos för en aj busbonde. Allt var för- 
atAndig Terklighet; i dess bikupa låg poesin aom en dOd 
fjäril. Franzén flydde ocb tog med sig Finlands kantele. 

Runebeig bar genomlefvat detta tidskifte af lifdflmda 
traditioner och ntan framtid. Fjorton år yngre, bar jag, 
hans lirjongfl, genomlefrat skiftets senare period och kan 
bevittna deea intryck. Det fanns inga halfgudar då från 
1608, det fanns täppte krigare, som man kunde akta och 
fira, men icke tillbedja. De voro människor, liksom vi, 
ocb både sina svagbeter, liksom vi. Den som hfirt Döbeln 
svära (han kunde det, hanl), hört Adlercreutz ryta vid 
mönstringen, aett Kulneft vid bålen — ocb min mor var, 
sjuttonårig, med på en af de baler, där Kalneft drack 
en Jakobstadaflickas skål nr hennes egen sko — eller 
sett Otto von Fieandt, Törne, von Scbantz, Falander, 
Malm, Duncker och andra bnngriga vid ett vålfOrsedt 
bord, som Sandels' bord (nSr de både ett sådant, hvilket 
visst icke alltid bjöds dem), den förstår huru Runebe^ 
kunnat återgifva dem aå mänskligt sanna i deras små- 
drag, på samma gång han återgaf dem i deras storhet. 
I min barndom hade redan de fleste af dem gått i vinter- 
kvarter under grfiatutvan, som engång drack deras blod, 
men deras samtid kvarlefde och var ända till bräddarna 
uppfylld af deras oförbleknade minne. 

Den sårade hade tillfrisknat, traditionen var icke 
mera lifdömd, drQmmen icke men förbjuden: Lönnrot ocb 
Runeberg kunde upptaga den glömda kantele. Mytbild- 
ningen hade redan begynt med >Den gamle knekten* 
ocb »Molnels bröden, när Kalevala plötsligt kom med en 
hel fornvSrld af gndageatalter. Men alla desea lågo för 
långt tillbaka i tiden, ocb Finland behöfde hjältar, som 
katolikerne beböfva helgon. Man begynte se sig om efter 
närmare bjåltevirke och fann 1808, 



hyCoo^le 



RUNEBERGS ORD TILL BJÖRN EBORQARRSS MARSCH 396 

1840-talet blef detta åihundradea vårm&nad i Fin- 
land. Då fick, med nya tankar och nya drOmmar, 
fitven den nya myten gestalt. Dess fSrata fulltoniga 
slag pfi lyran var Vårt land, aom den 13 Maj ISéS blef 
folksång. I denna dikt ligga redan Fänrik Ståls sSgner 
in nuce. 

Jag behJlfrer ej upprepa den kända tillkomaten af 
dessa stolta aSgner och den entastasm de framkallade. 
De ftro speglar, som samlade alla spridda solstrålar af 
fosterlandskarleken och återkastade dem på en redan 
förbigången punkt i tiden. Genom dem lyftes 1808 års 
krigare på en piedestal för eftervärlden, högre, ljusare, 
skönare än deras samtid sett dem på nSra häll. Skalde- 
konsten må behålla sin rätt att idealisera och historien 
sin rätt att korrigera. Det är endast realismen som gör 
sig löjlig med att gråmåla sin fOrmenta verklighet, som 
är intet annat än betraktarens egna grå glasögon. 

Mellan första cykeln af Fänrik Ståls sägner 184:8 
och den andra 1860 ligger en pans af tolf år, till atOrre 
delen upptagen af Runebergs psalmer. Björneborgames 
marsch ingår i senare cykeln såsom den andra i ord- 
ningen, men är, så vidt jag vet, den, hvilken af alla 
sägneraa skrifvits sist. Marschen var känd länge förut 
och kallades en tid Napoleons marsch. Dess historia 
hOr icke hit. I Finland blef den på nytt populär 1858, 
då b jöme borgames minne npplifvades med half se kel- 
minnet af 1808. Rnneberg hade lika litet glömt marschen, 
som han glömt bjömeborgame; vid dess toner hade han 
bnrits i triumf på studentemes skuldror. Men ord till 
den hade ban ej tånkt på att ekrifva. Där voro två 
bakar; den ena att marschens rytm var en af de krång- 
ligaste att inpassa i ett teztunderlag för sång, och den 
andra att Bnnebei^ ej skref text till färdig musik. Hans 

DigwerihyGOOt^le 



896 HiOKOHSTKR 

poe^i var för mycket sig sjait fSr att nedlfita sig till 
att uppassa musiken som tjenstepiga. 

Sannolikt hade dessa skOna, ljungande, trotsiga ord, 
Bom nu bftnfflra oss i Bjfiroeborgska marschens toner, 
aldrig blifvit slcrifna utan den i sig själf obetydliga till- 
miighet, som jag nu går alt omtala. 

V&ren 1869 tillbragte Runeberg några dagar hos 
anförvanter i Helsingfors. Det var tjugutvft år sedan han 
flyttat från Helsingfors Ull Borgå. På samma gång som 
hans rykte vixte, hade hans personlighet blifvit okSnd 
för de flesta uti den finska hufvndstaden. Hans stindiga 
fara och st&ndiga fruktan vid de sXllsynta besöken däp 
var att kringbåras i triumf vid enkom för hans skull im- 
proviserade fester, eller att begapas af nyfikna i stfirre 
sallskfipskretsar. Besöken i Helsingfors skedde dårför 
vanligen under strängt inkognito, som stundom miss- 
lyckades, och endast några gamla vänner Gngo se honom 
hoa sig. 

En sådan gammal vän var professor L. Han kände 
Runebergs ankomst och bad honom skänka sig en för- 
trogen aftonstund hemma i L:s familj. 

— Tack, sade Runebeig, jag skall komma, men 
med villkor att du ej ringer ihop folk. 

— Frukta ingenting, svarade L; Vi skola endast 
bli några få, du skall vara som hemma. 

L;s löfte var troligen uppriktigt menadt, men han 
hade glömt sin unga, nygifta fm, en af skaldens be- 
undrarinnor, som ingalunda var sinnad att låta ett så 
rart tillfälle gå sig ur händerna utan eSekt. Hon »ringde 
ibop> allt hvad ringas kunde, och då husets umgänge 
var både förnämligt och talrikt, befanns, klockan före 
åtta på den bestämda aftonen, hela den rymliga salen 
fullradad med nåder och rider, alla i festlig skrud och 



hyCoo^le 



RUNEBERGS ORD TILL 6JÖRNEB0RGARNBS MARSCH 397 

epänd fCrvfintan att presenteras eller få väitla ett ord med 
den ryktbare gästen. Han ISt vänta på sig, och under 
denna väntan var han naturligtvis allas samtalsämne. 

— Han skref en vers i min minnesbok för trettio 
år sedan, berättade en gammal rådinna. 

— Jag har i dag mitt album med mig, tillade hennes 
unga dotter. 

— Jag har hans fotografi af Philipsen, inföll en 
tredje. Vi få ee om den liknar. 

— KnatSBon har målat honom i bins, anmärkte en 
fjärde, och den missklfir honom förskräckligt. 

— Jag kan hane Sveaborg utantill, faatän det aldrig 
blifvit tryckt, bedpade en femte. 

— Scb, där är hanl 

Och allas blickar riktades mot ingången. 

In trädde skalden i sin långa svarta prästkaftan, som 
kom bana högresta gestalt att synas ännu resligare. En 
hastig blick pä det talrika sällskapet, en styf bugning, 
några vänliga ord till den krusande värdinnan, och Rune- 
berg var med värden försvunnen i herrarnes mm till 
höger om salen. 

Där fötblef han. Nåderna syntes besvikna, nng- 
domen kände sig friare, när det högtidUga Ögonblicket 
var Öfverståndet. 

— Han kommer igen, sade värdinnan tröstande. 
Han tycker om sång; vi få höra herr P. och mamsell D. 
sjunga vid pianot. 

Herr P. och mamsell D. — fröknar voro, den tiden, 
rara — sjöngo verkligen vid pianot och sjöngo förtju- 
sande, men den som ej kom igen, det var Runeberg. 
Han fortfor, den känslolöse, att vara begrafven därinne i 
herraines tobaksrök. Själf rökte han ej, han snusade; 
det var den tidens rökfria krut. 



hyGoo>^lc 



396 HAQKOUSTER 

Vårdinnan, som bjadtt sina gister på Runeberg, för- 
lorade slutligen t&lamodet och lät inkalla sin man fr&n 
den ointagliga rOkborgen. 

— Men försök då att få honom at i salongen, bad 
hon bevekligt. TSnk ut någon list] Såg, att fnt B. (den 
af alla, icke minst af Runeberg, beundrade skönheten) 
har något att säga honoml 

Professor L. gick, men iterrände snart med en be- 
tSnklig höjning på axlama. 

— Det är omöjligt, förklarade han. Na berätta de 
skolhistorier därinne, och det är, som du vet, Runebergs 
specialitet 

Kvällen gick. Den olyckliga värdinnan led nya för- 
ödmjukelser, ty efter hand smög sig den ena efter den 
andra af salongens återstående kavaljerer bort till rök- 
rummet för att öka trängseln i den ling, som alltid om- 
gaf Runeberg när htin talade. Hen ännu återstod ett 
hopp. En dobbelkvartett af sludentaångare had» lofvat 
infinna sig efter sångmötets slut och kom verkligen 
klockan half elfva. 

— Nu fä vi se honom, försäkrade professorskan. 
Kraftig och frisk ljöd sången från unga läppar. Det 

var Upsalasångema : >Dåne, liksom åskan, bröder!* — 
>Stå stark, da ljusets riddarvaktli — »Sjungom studen- 
tens lyckliga dar>, omväxlande med Snska sångerna 
»Tuoir on mun knltani>, arrangerad med brummkör, 
jägarekören från Kung Carls jakt, Suomis sång och andra. 
Det är möjligt att Runeberg satt i ett sidorum, men 
han vsr och förblef osynlig. Afven detta hopp syntes 
sviket. 

Då uppstämde sångame Bjömeboi^ska marschea. 
Jag hade året förut skrifvit dess första ord till en konsert 
för veteraneme, ord som numera lyckligtvis äro glömda 



hyCoo^le 



RUNEBERGS ORD TILL BIÖRN EBORGARNES MARSCH 399 

f6r Fänrik Ståla ord och som besjfingo bjemeborganies 
minne : 

Skn^or frftn de flydda dar, 
stin upp ur tidens natt, och skyllren än med rostiga muaköterl 

Oft Stod Runeberg i dörren till ealeo. Han hade 
icke hört denna marsch sjungas förr. 
Jag stod i hans n&rhet. 

— Har da skrifrit orden? frftgade han. 

— Ja. 

— Hvarför låter du icke bjömeborgarne sjunga 
ejUfva? 

— Det kan endast Fänriken, svarade jag, träSad 
af anmärkningens riktighet. 

Han fSrblef åter stnm. Några Ögonblick därefter, 
när värdinnan ville försäkra sig om sitt byte, var han 
ånyo försvunnen och lät icke ens Vårt land, hvilket 
aångame sist uppstämde honom till ära, locka sig ut ur 
sin oåtkomliga fristad i rökborgen. 

Det sista hoppet var nu supén. Den var gemensam, 
där kunde han icke uleblifva. 

— Hvar är Runeberg? frågade värdinnan sin man, 
när herrarna troppade in i matsalen klockan tolf, men 
utan den väntade. 

— Han skall resa i morgon bittida och bad mig 
framföra sin tacksamma hälsning, blef det förkrossande 
svaret. 

— Försvunnen utan afsked, för alt han skall resa i 
morgoni Han, som kan vaka till klockan sju på mor- 
gonen med en student, en kadett eller en rysk köpman 
hemma hos sigl 

— Ja, hvad kunde jsg göra? Sådan år han. Jag 
ber dig, Eugenie, ring aldrig ihop folk, om du en annan 
gång vill se Runeberg hos ossi 

DigwerihyGOOt^lC 



— Ringal upprepade den angå professorBkan för- 
trytsamt. — Vill man vara ett torn, så skall man också 
tåla att höra klockorna lioga. 



Icke långt därefter dånade i festsalar och gröna 
parker Bidmeborgaroes marsch med Runebei^s ord. Och 
nu BJOngo de ajilfva. Nu var det ej mera kropplösa 
>skuggor från de flydda dart, som defilerade bleka i 
minnets månsken. Nu hörde och såg man dessa trotsiga 
leder trampa i marschtakt genom drifroma, sfisom Edel- 
felt målat dem ; nu förstod man bvad en krigare känner, 
når >en storm ar lös, det Ijungar eld och fältkanonens 
åska rullar» ; nu sjöngo sig dessa blodande och dock så 
lifakraftiga ord in i många misströstande hjärtan, bärande 
med sig den öfvertygelsen, att >&n finns en flik af Fin- 
lands gamla färger kTar>. 



hyGoogIe 



Innehåll; 

Svenska vyer 1843: 

Till Mademoiaelle Marie •• 3 

1. Öfver hafvet ö 

2. Vi. Mälarstranden 9 

3. Mosebacke 12 

i. Djurgärdea .■......., 17 

5. Ögonkast p& konstens oinräcle 22 

Söderom ÖstersjOn 1856: 

Första serien 29 

1. Ftån nord Ull söder 81 

2. Pfi östersJÖD 33 

3. Lubeck 36 

i. Hamburg 38 

6. Faktaren frän Ravenna 4ii 

6. Nordtyskland 49 

7. Berlin !J2 

8. Berlins freskomålningar . 55 

9. Robert och Berlram ... 59 

10. Dresden 61 

11. Sixtinska madonnan 66 

12. Sachsiska Schweiz 69 

Andra serien 73 

18. Leipzig, Fredrik 11 och Napoleon I 7i 

14, Frankfurt och Wiesbaden 76 

36. — Beaebr. o. Iidgk. 



hyCoo^le 



1^. DBttAldorf och de finske tn&lune 80 

16. Kfiln och deta domkyrka 8* 

17. Rhen 88 

18. Kohleoz och Ehrenhnitsteiii 91 

19. BelgieD 94 

30. De fyra atalyerna i belgiska depnteradekammarens 

palata 97 

21. Brässelspetsarna 100 

22. Gottfrid af Bcuillon och 1880 in gnfvac .... 101 
23 Frankrikes sot 109 

24, Paris nli rosenfirg 114 

25. Härten i ett haf 120 

26 Horu biJdningeD blir ett folks egendom 124 

27. Hotre Dame 130 

28. Pantheon och Madeleine 136 

29. Napoleons graf 138 

30. Napoleon 111 143 

31. Paris uti högtidsdräkt 161 

32. Folkfesterna den 16 Juni 18&6 .159 

33. En émeute vid Poat des lavalides 174 

34. Jardin des plantes och kungstigem 179 

äö. Den moderna operan 183 

36. Baletten iKorsarem 190 

Tredje serien 197 

87. Teaterns frånsida 198 

38. Tealern sidan den bör vara 205 

39. Scener frän scenen 218 

40. Slutord om teatern 22S 

41. Ärkeangelen Mikael 282 

42. SainI Cloud, Versailles, Trianon 239 

43. Myntet. Pére Lacbaise 246 

44. Afsked från Paris 260 

45. Köpenhamn 857 



hyCoo^le 



Lontfon-Braf 1862: 

1. AnkotDsten 271 

2. Ett kritiskt ögonblick 274 

3. Expositionen 278 

4. Finland vid expositionen 289 

5. Londons gator 297 

6. London om natten 310 

7. Kristallpalalset i Sydenham 817 

6. Ed fantasi marknad 324 

Higkomtter: 

1. Första morgonen i skolan B33 

2. Skolan 337 

3. En skolresa . 340 

4. Ellidas saltlast 347 

5. Slump eller världsstyrelse? S58 

6. Den föcsta Porthan sfesl en 1839 363 

7. Julen i kedjor 376 

8. Runeberg och Almqvist 384 

9. Runebergs ord till Björneborgarnes marsch . . . 393 



hyGooglc 



hyGoogIe 



\ 



hyGoogIe 



hyCoogle 



1 



hyGoo^le 



£r-- 



hyGoo^le