Skip to main content

Full text of "Samlade skrifter, Volumes 3-4"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digitized by VjOOQ IC 



Ccjoiv*^, ''L% O U k'u (^ 



^mi '^- 







Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



BELLMAN, SAMLADE SKRIFTER. 



111. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



X; 



6 



SAMLADE SKRIFTER 



CARL MIGHAEL BELLMAN. 



ILLUSTRERAD GODTKOPSUPPLAGA. 

TREDJE DELEN: 

EBEDHÅN8 TESTAMENTE. 






STOCKHOLM. 
ADOLF BONNIER, 

Kuugl. llof- och Univemteia-CokUuiidlure. 



Digitized by VjOOQ IC 



S(L^ no^- ^ 



■ \%9 I 



V \ 

'i 

/ 

/ 



■^ Ou/wlawAA^ <Xa.a^oL 



\^ h^AjYKC 



STOCKHOLM 

ISAAC MARCUS' BOKTR.-AKTIEBOLAG 

1879. 



Digitized by VjOOQ IC 



FREDMANS 



TESTAMENTE 



GÅBL HIOHAEL BELLHAN. 



STOCKHOLM. 
ADOLF BONNIER, 

Kongl. Hof*- och Universitetä-Bok handlar*. 



Digitized by VjOOQ IC 



^' ...A\ 



Digitized by VjQOQ IC 



FREDjMANS 

TESTAMENTE. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



LÄSARE! 



Här ser du en skugga af en Bacvhi kjeltey en matt rök 
efter en utblåst krogdank. Kvem är det — menar du? 
Joy det är urmakaren Fredfnan, han, sotn i hfstiden 
varit äfven så allmänt känd far sin skicklighet att dela 
tideus lopp uti timmar och minuter so»n för »in hehän- 
dighct att göra tiden till intet uti ett litet grönt timglas 
med finkel. Då han ännu dvaldes här i den torstiga 
ovh torftiga skröpligheten, raglade han, midt under de 
svåraste förföljelser af ett ohlidt öde, likafullt uti m hen- 
mogen lycksalighet ur Bacchi sköte in i Fröjas öppna 
armar och genom Ölfatet samma väg tillbaka igen. Bränvins- 
tumlaren var hans förträffligaste böxsäcks-ur och det prober- 
ur, Iwarpå han säkrast kunde lita. Under brist på 
lyckans håfvor träffade han dagligen sitt Öfverflöd i Bacchi 
gårdar och sitt fuktiga Sans Souci uti Djurgårdens fröfde- 
rika palatser. 

Men betrakta honom nu, mine läsare, pä den cly- 
sciska Djurgården vid Stygiska viken, som plöjes af inga 
andra roddarbåtar än Karons gamla färja, full med lik 
och benknotor. Det är här vi få se hans utsvultna och 
hoptorkade vålnad försfmäkta under nykterhetens betryck. 
På detta stället föraktar han lyckan — men här finnes 
ock ej den enda lycka han sÖkt. Här höras inga valdt- 
horn, här bakas inga strufvor, här finnes intet luHjlands 
uti pokaler med pimpinella, etc.; och de Ulorisar, som i 
hans sällskap anlände, hafva ingen lust att bjuda opp. 



Digitized by VjOOQ IC 



Oth — hoaå vård dr — som urverk i evigheten icke he- 
höfvasy så är ock den konst, hvartcppå han lärt, honom 
här en onyttig hörda. 

Of van jord spelar lian desto större rol. Bacchus är 
denne hjelten för mycket skyldig att lata dess minne he- 
grafvas med dess aska. Han framhåller hmiom dagligen 
som ett exempel för sina barn och upjmtnntrar dem med 
dessa orden: Träden i Fredmans fotspår, mine 
älskelige, så skolen J en gång vintia Fredmans 
ära, och edert namn skall liksom hans hlifva 
fästadt på stöder na i mitt tempel! 




Digitized by VjOOQ IC 



N:o 1. 
Fredmans Testamente. 

Hvad Behaga»? 
I. 

Somnia plus vigili qaam dorinieDtl Diicent. 
* OWENIUS. 

Jo, jo, ackurat sä är sammaDhaDgct, mkie läsare... 
Jag, som till karakteren är afskcdad tullförvaltare i 
Nädendal och pä tredje aret enkling, men nu eii 
kort tid härstädes vistande, boende uti hörnhuset 
n:o 19 på Malmskilnadsgatau . . . mig hände for 
några qvällar sedan att, bäst jag vände mig at väg- 
gen och snarkade i min söta sömn sä hes och röd- 
blommig som trots nägon af mina förnäma gynnare 
pä Reiners eller Dufvan . . . mig hände, säger jag, 
något besynnerligt. Klockan var unge^rligen full 
middag: det vet jag deraf att hon slog precist 12 i 
Johan nis, då jag hängde mina blå schaggbyxor pä 
sängstolpen och karpusen på spegeln. Just i det- 
samma hörde jag en röst ... på min ära, precist i 
sjelfva rummet, der jag med amman och barnet låg . . . 
något sakta i börjad, men sedermera i tilltagande. 
Andtligen ropade den mig i namn med en ton som 
den grofvaste orgpipan i Storkyrkan, och det trenne 
gånger å rad : »Petter . . . Petter . . . Petter Bred- 
ström, du blir inte gammal. > Jag mumlade under 
lakanet och svarade : Hvad hehagas ? , . , Puff — och 



Digitized by VjOOQ IC 



ai dörren flög i detsaojiaa^ ^ä lid gafvel. Ett su- 
sande sken uppfyllde hela rummet, emellan hvars 
spräckliga och brokiga flammor en sväfvande skugga 
utan^ uppehåll vandrade fram och tillbaka, som till 
slut mer och mer uppdagade för mig min aflidna 
saliga hustrus bild, och syntes hon skenbarligen lik- 
som i ett långt sveplakan^ med en uppsatt mössa 
och en svart och hvit solfjäder, hvarmed hon stun- 
dom fläktade - öfver amman och barnet. Hjelp, him- 
mel ... O, Sankt Antonius Kortmålare . . . Uff", ufl^, 
uff*... Hör på! Amman, som satt pä en pall och 
nickade vid en grön tallrik med några skifvor stekt 
palt och en kruka färsk-öl, gaf till ett rop vid denna 
syn och trillade som en tjäderhöna for skottet. Det 
ena barnet qvcd i dunbädden, det andra fick hjort- 
spräng i fållbänken. Vaggmeden knarkade. Hun- 
darne bjebbade. Amman slog ihop båda händerna. 
Brandvakten ropade: »Tolf slagen!» Upsala-posteu 
rullade forbi och stötte i posthornet. Tornväktarn 
tutade. Luren vrålade från garfveriet. En lykt- 
tändare, som halkat ner af stegen, läg med sitt af- 
brutna ben i snödrifvan och jemrade sig. Patrul- 
lerna ropade: »Wer da?». Kattorna jamade, ett 
parti i bakporten och det andra sällskapet pä taket. 
Mössena knaprade på smörbyttan under skänkskåpet 
och sinselerade på tullspecialen vid väggen. Värdin- 
nans hund var instängd i mangelboden, och (till 
öfverflöd) vid det smattrande urvädret om natten 
bultade vindsluckan med ett beständigt knirrknarr 
mot takfoten. Svinen grymtade i stian. Hönseu 
kacklade på hövinden. Tuppen gol i vindsgluggén. 
Blompottorna fbllo ned från sängkransen, och ved- 
trafven ramlade ner i vedboen . . . Ufi", ufi", uff! Var 
jag inte dä väl i mina affärer? Hvad behagas Y 



Digitized by VjOOQ IC 



9 

Sådan, mine läsare, var min belägenhet då jag 
ändtligen lyfte upp hufvudet och tittade fram, inte 
annorlunda i fysionomien än som en f«g rekryt för 
några prygel, än en hanrej, som tittar efter hatten 
och käppen, eller som en from besökare efter ett slag 
pä truten . . . Hvad gjorde jag, arme man? Jo, jag 
blundade, slog eld, tände pä pipan, blcf modig i mitt 
förvirrade tillstånd och drog pä mig byxorna. Kring 
kapprocken bapd jag strumpebandet om lifvet, satte 
hatten ofvanpä nattmössan och skuttade sä barfota 
från min salig hustru och hela hushållet bort i gran- 
skapet till källaren Lilla Viktoria. Jag sprang sä 
sulorna hoppade undan toiflorna och klacklapparna 
flögo i kapp med snöbollarna: håret fläktade utät 
ryggen som pä den flygande Merkurius, gnistorna 
glimmade kring piphufvudet, mjelten högg och hjer- 
tat klappade i språnget tick-tack, tick-tack, tick-tack! 
• Ändtligen hann jag fram och durkade inom porten 
bums genom en dörr som en pil in i lilla blå kam- 
maren pä Viktoria . . . Men hvad såg jag då under all 
min andtrutenhet och ^förskräckelse? Jo, jag råkade 
derstädes ideliga goda vänner *och kärngubbar. Efter 
vanligheten fann jag der sällskapet Pro Vino^ sit- 
tande vid sina glittrande päronglas, med långa hol- 
ländska pipor och förnumstiga peruker, immerfort 
resonerande om stadens bästa, om engelska kolonierna, 
general Washington, priset på hö, penningbristen och 
dylika historier. Men med hvad oändlig glädje träf- 
fade' jag ej min gamle bekante gode vän Christian 
Wingmark från Arboga — som jag icke på trettio 
år sett, alltsedan han tjente som boddräng på Hö- 
torget ^ — hofrådet, skutskepparen Sjögren, kommis- 
sarien Öhlbäck, pukslagaren Pittmeyer, konterfejaren, 
poeten och spelmannen, några ostronhandlare med 
flere, som alltid pläga uppehålla sig derstädes dyg- 



Digitized by VjOOQ IC 



10 

net om, alla med sina ifyllda glas . . . Men nå ^ — 
hvad jag var välkommen, det tviflar väl ingen på . . . 
Hvad hehagas? Jo, just som jag steg in med pipan 
i mUn och nattmössan på ena örat, så ropade alla, 
alla med full hals och utslagna armar: )»Si^ god 
morgon!» 

»Ska jag tro mina ögon?» sade Ohlbäcken. »God 
morgon, god morgon, bror tulUorvaltarc!» 

>Sein diener!» sa' Wingmarken och dunkade- 
glasbotten i bordet sä bitarne klingande kring öronen. 

»Hvad hehagas för sort?^> hviskadc kyparn. 

»Behagar bror pontak?:» skrek hofrådet. 

>Sapperment, ge oss hvar sin sup!a> ropade kom- 
missarien, som satt och dreglade vid fönsterposten. 

»Moslervin?» skrek madam och skrattade. 

A>Sä för tusan,» ropade ostronhandlarcn, ^>konter- 
fejarn damp i golfvet . . . der ligger peruken . . .Bon, 
han är redan uppe och står på tvä fötter . . . Sätt 
på'n peruken!» 

^>Hvad i Blåkulla,» tänkte jag, »det vill, på 
min ära, säga annat än sveplakan, barnskräl, katt- 
musik och urväder?» Jag stoppade min pipa som en 
herre och drog mina rökar, under det de andre med 
halföppna ögon och rossliga stämmor klingade och 
sjöngo : 

»Drickom om af hvad som vankar — 
»Skälm, som icke gör besked!» 
Vips i detsamma kom kyparn skuttande, liksom en 
ann Ganymedes vid gudarnes taffel, med en stor, stor 
floribus moslervin. Nå, jag drack och svettades, och 
sjelfva löjet tittade fram mellan mungiporna. Jag 
drack så snön smälte bort på kapprocken och natt- 
mössan stod styf som en borste . . . Men — med för- 
lof, om så behagas — för att göra läsaren mera be- 
kant med sällskapet, så sutto de vid min ankomst 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

kripg ett ovalt brnnmåladt bord i följande ordniDg, 
nemligeti : 

Gubben Wingmark i en kanelfärgad klädoing^ 
med stor yfVig hvit peruk, askfargade byxor, med 
öfver knäna uppvecklade gula rcgarnsstrumpor, tvftra 
skor med smä messingsspännen, näsan utsirad med 
ett par stora gröna glasögon, och pä fingret bvälfde 
sig en signetring med en svart sten och valspråket 
Vaniéas, som skulle lass alludcra pä namnet, stän- 
digt hållande händerna i kors och hvilande på en 
masurkrycka bredvid sin på stolen alltid sittande 
gula Moppe, som gerna gäspade, hvar gång husbon- 
den fattade i glaset. Gubben, som hör illa, lyfter 
ständigt på peruken, skjuter fram venstra örat och 
vid hvart ord frågar: Hvad behagas? Det är nu så 
hans maner. För örigt är han en artig umgänges- 
man och en glad gubbe, som också, efter hans egen 
utsago, bevistat akademien i de yngre åren, läst sin 
Plato och Terentius, skrifver äfvenledes vers på sina 
gamla dagar och sjunger visor. 

Midt emot, utåt gårdssidau, sutto ett par ostron- 
handlare i svarta läderkapprockor, med skälskin ns- 
karpuser, och pimplade gammalt franskt med hofrådet, 
som satt och läspa, klädd i en röd scharlakansrock 
med hvitt foder, koefferad med fem etager lockar 
pä en möglig pungperuk,' fingererade en liten spatser- 
värja med porslins-kafle och brukade blå rcgarns- 
strumpor, stora pumpskor och små pinsbacksspänncn. 

Dernäst satt skeppar Sjögren från Uddevalla i 
en brun levantsrock, med en blårandig näsduk kring 
' hufvudet och en stor vårta på ögonlocket. Skepparn 
släppte glaset k näps i backen, när jag skuttade in 
genom dörren. Af kommissarien Öhlbäck och puk- 
slagarn, som nickade och snarkade bredvid hvaran- 
dra, hade perukerna redan fallit i vrån, och den tre- 



Digitized by VjOOQ IC 



12 

kantiga silfVergalonerade batten med gula sultan 
syntes mot de dunkla .ljusen och den rökande lampan 
i taket^ der han låg och simmade i den utslagna 
pontaken, icke olik en påfSgcl, en japansk kråka eller ' 
någon annan okänd varelse. Konterfejarn, som nu 
stod med bada händerna i sidan, drack brorskäl med 
spelmannen, och båda pratade, med piporna i mun, 
så högt att det hördes ut i förstugan, der madam 
eller värdinnan stod, i skafferiet, i en liten svart 
salopp och hvit kjortel, med röda girandoller i öro- 
nen och en rutig silkesduk kring axlarna, fbr att 
tillreda frukosten. 

Dock till saken igen! 

Sedan vi sä der in bona caritate druckit om 
och sjungit vår visa, så trumladc trumslagarn kloc- 
kan 4. Genast proponeradcs en butelj längkork, dä, 
under det vi drucko, gubben Wingmark hviskade 
mig i örat ett och annat i litteraturen, om de utgå- 
ende dagbladen, vitterhetens tillstånd, om böcker, 
ströskrifter, författare, poeter, m. m. ; och som han 
satt, drog han upp ett papper ur fickan, fastade 
glasögonen vid tinningen och fbrtrodde mig ett utkast 
eller början till en skrift, innehållande blandade ro- 
liga ämnen, utan någon viss ordning eller tvångs 
dem han tänkte framdeles till allmänhetens tidsfbr- 
drif vissa dagar i veckan utgifva. »Desamma» -^ 
sade han, under det han höll handen pä mig i rock- 
knappen — »komma inte att innehålla andra saker 
än sådana som otvunget kunna förenas med ärbarhet 
och goda seder. Det hjelper inte», tillade han, »om 
jag nu, för besväret, af någon melankolisk anda eller 
en trumpen och ovänlig krltikus blir begabbad och 
att af Ovidius målningen lämpas på mig, der det 
heter : 

Cantator oygnm ftmeris ipse sm.:^ 



Digitized by VjOOQ IC 



.1^ 

Jag förenade min lust och nit med den värde 
gubben, hvarpå vi\stego ifrån bordet. Gubben hvis- 
lado ät sin Moppe, och jag tog längkorksbuteljen i 
handen, frågande lite efter hustru mins- spådom, 
hvarpå vi togo hvarandra under armen och smögo 
oss in i den blå kammaren, som har utsigten inåt träd- 
gärden, och lemnade så våra medbröder snarkande 
med armarna under kindbenet och glasen kullstjelpta. 
Vår vackra värdinna, som vi lemnade i skafferiet för 
en fjerdedels timma, kom nu in och neg, satte fraiii 
ett mahognybord, öfverdraget med en fin holländsk 
drälls-servett, ställde fram en kall hjerpe med ett 
saltser rödbetor, en kräm och några anjovis. Jag 
ställde längkorksbuteljen midt på bordet. Min gubbe 
och jag blefvo så muntra som hade vi njutit den 
ordentligaste hvila i verlden, hvarpå, sedan vi ätit 
med god aptit och druckit ett och annat glas, vi 
gäfvo hvarandra handen att här, på detta ställe, och 
tills öppet vatten blir åt Arboga eller Nådendal, 
meddela hvarandra våra tankar och dem på papperet 
författa samt efter vår fx3rmåga söka göra oss vär- 
diga allmänhetens blida omdöme och välvilja. Vi 
kommo också öfverens i.ied ett starkt handslag att 
aldrig besvara, men väl i tysthet ställa oss till efter- 
rättelse och uppmuntran de kritiker och erinringar, 
osa kunna öfvergå. Men möter oss någon med förakt 
eller förtal, klandrar värt oskyldiga uppsåt, — bon, 
magnifikt — då dricka vi vårt glas och sjunga vår 
visa. Vår täcka värdinna slog än i ett glas af det 
röda vinet; och vi tyckte huru vinet ännu förökade 
skönheten, när hon makade sina rosenröda läppar 
mot den rafflade kristallens glittrande bräddar. Hvad 
hon såg täck ut i sin ljusblå mössa med gullgramaner 
och ett litet kors på bröstet! Sedan hon druckit, 
neg hon och försvann. Gubben satte glasögonen på 



Digitized by VjOOQ IC 



14 

sig och under det han intog länstolen och hans 
Moppe lade sig att sofva, uppläste han följande: 

Det säges att' Moralen en gäng fallit på den 
tanken att kläda sig i samma paryr, som hennes 
medtäflarinna Flyktigheten. Efter allt utseende 
måtte sådant skett i förtreten. Hon visste alltför 
väl att hon i sin vanliga drägt var foga välkommen 
hos de dödliga. Hon satte sig till den ändan vid 
sin toilett. Bandrosor, smink, muscher, gaser, blon- 
der, frivoliteter — ingenting sparades. En af gracer- 
nas sändebud, som nyss kommit från Paris, drog 
försorg om hennes koeffyr. En lysande bonnet å la 
victoire hemtades ifrån mamsell Pauli. Briljanter 
köptes ifrån assistanskontoret, och för hushållningens 
^kull låntej^ panascher och en ljusgul fotsid pelis af 
en operadansös. T denna nymodiga attiralj begifver 
sig gudinnan till fots ifrån sina rUm, som hon hade 
hyrt i Storkyrkobrinken, och promenerar med lång- 
samma steg uppåt Bollhuset, hvarest hon den dagen 
par hasard hade en loge på second-troisiéme. Ehuru 
vägen var ganska kort, så var den dock icke utan 
sina äfventyr. Hon ådrog sig genast allas uppmärk- 
samhet. Knappt hade hon intagit fifitt rum i logen, 
förrän alla lorgnetter kommo i rörelse. De unge 
kavaljererna sade henne tusende hjertnupna grann- 
låter på långt håll. De gamle herrarne hostade i 
tysthet fram sina matta begär. De vackra fruntim- 
ren berömde till någon del hennes fägring; de fula 
åter sågo snedt på henne. Jupiter och Neptunus 
kommo af sig i sina kärleksdeklarationer till Thetis 
och adresserade dem upp till den nykomna skönheten 
på troisiéme, och hela den feminina baletten gjorde 
i distraktion nio gånger å rad pas-de-bourée i stället 
för ronde-jambe. Gudinnan var emellertid en tyst 
åskådare af alla dessa rörelser, då hasteligen ett par 



Digitized by VjOOQ IC 



1 



15_ 

ordensbröder af sällskapet Ubi stmt gaudduy tvä äkta 
Fröjas elever, trädde upp i logeu. De hade inifrån 
parterren betraktat denna sällsynta skönheten och 
togo henne fbr någon ung debutant vid operan. 
Konversationen öppnades straxt utan mänga förbere- 
delser. Gudinnan, som hade sina - vyer, svarade till 
allting småleende. Det behöfdes icke mera. Emeller- 
tid slutas spektaklet. Man föreslår sans fa^on att 
supera tillsammans. Gudinnan föres ner af de raske 
bröderna, en hyrvagn är tillreds, man enleverar 
henne, och inom en qvart befinner hon sig i gula 
kammarn på Clas på Hörnet, hvarest första Ordet 
blef: »Ah 9a, min raritet, jag må inte tro att hon 
vill göra sig till här på stället?» 

»Ah nej!». 

»Nå, det är beskedligt... Det är, ta mig tusan 
ett god t barn i sin genre!» 

»Ja, du har rätt — men hon har något allvar- 
samt i sina ögon, som vid första påseendet icke lof- 
var så särdeles mycken benägenhet.* 

Hittills hade gudinnan haft ett stort hvitt flor 
för ansigtet, som döljde hennes majestätliga anlets- 
drag. Man bad henne lägga detsamma ut af sig. 

»Nej», svarade hon, i det hon låddes försvara 
sig, »det tillåter jag inte!» 

»Jo, min själ, skall det inte bort!» Sagdt och 
gjordt i samma ögonblick. Men ifrån den stunden 
som de ryckte ifrån gudinnan denna främmande 
prydnad, kunde ingenting hålla tillbaka hennes helso- 
sam ma stränghet, utan de bägge förföriske gossarna, 
som blott tänkte på att roa sig, funno under denna 
behag^uka flickans drägt Moralen, som de alldeles 
inte sökte. 

Denna allegori, som gubben Wingmark läst i 
någon tysk roman, kan tjena som inledning till alla 



Digitized by VjOOQ IC 



slags arbeten, hvars uppsåt är att roa — och ået 
blir också vårt ändamål. 

Hoe opus, hoc studium parvi properemus et ampli, 

St patrice vol^mus, s?' noUs vivere cari! 

HORAT. 



II. 

Utkast 

till ett Biografiskt Manual-Lexikon 

öfver 
Namnkunnige Krögare i Stockholm. 

Första Delen. 

Gubben Wing marks Förberedelse. 

1/å min vän brödren Petter Brédström företog sig 
detta kosteliga verk, var han sinnad att på en gång 
lemna det färdigt i allmänhetens händer. Jag har 
öfvertalat honom att nu till en början blott gifva 
ut trenne artiklar, för att dymedelst komma under 
fund med allmänhetens smak, ty det är icke så 
ogalet att veta huruvida man behagar eller inte. 
Hans afsigt blef då att lemna en i sender; men jag 
har varit af den tanken att mången läsare, som 
gäspar vid den första artikeln, torde vara oändligen 
mycket road af den andra. Det är med lyckan i 
litteraturen som med lyckan på lotterierna: ju flera 
lotter man har, ju säkrare vinst kan man hoppas 5 



Digitized by VjOOQ IC 



17 

och min vän Bredström har gjort väl, som vid detta 
tillfälle tagit trenne lottsedlar i stället for en. 

Om dessa biografier icke lyckas, sä blir det der- 
vid; och brödren Bredström ärnar sjelf anse dem som 
förlorade^ inte ifall läsaren skulle tala illa om dem, 
utan om han alls inte talar om dem. Då frågan är 
om de lärdas reputation, bör man aldrig så mycket 
oroa sig öfver allmänhetens bullersamma tadel, som 
så mycket mer öfver dess tystnad. Då stormen är 
som starkast på sjön, bli passagerarne oftast för- 
skräckte, när matroserna börja svärja -- de ha orätt: 
det är först då de icke svärja som man bör vara 
rädd. 

Skulle åter dessa biografier behaga, sä skall 
läsaren efter hand bli regalerad med flera af samma 
slag. 

Nu till brödren Bredströms arbete. 



Ahlqvitter, Michael, förvaltare af näringsstället 
Förgyllda bägaren i Tre Prinsars gränd vid Skepps- 
bron, född den 4 Februari 1703. Fadren Ambrosius 
Ahlqvitter, dä varande interims, sedermera perpetuel 
klarjonettblåsare vid det tyska krigsväsendet 1648 
samt tjenstgörande vid de troppar, som frän Holst^in 
borde uppbryta, att på befallning sammanstöta med 
hufvud-arméen, då för tiden sammandragen i Schle- 
sien till fredsverkets afslutande i OsnabrUck. Modren 
Cajsa Stina öhlbäck. Honom hände i yngre åren 
den ledsamheten att, sedan han begifvit sig i bryg- 
garelära som utkörsdräng, befann han sig för något 
tillgrepp vid penninge-lefvereringen relegerad från 
sin husbonde, hvarpå han reste till Rostock och der- 
sammastädes magistrerade. Förvärfvade sig tillika 

Bdlman. III, 2 



Digitized by VjOOQ IC 



18 

de qvaliteter, att han derstädes redan på sitt tjugonde 
är utgaf sina nu för tiden ej så sällsynta Epistolm 
de NMo i tolf starka band under det vidtberömda 
hofrådet Nuddeh van Puddds inseende och praesidio. 
Gjorde sig sedermera någon tid både känd och aktad, 
tilldess han år 1731 om hösten, intagen af en ung 
böhmiskas behagligheter, under sitt vistande vid uni- 
versitetet i Prag begick något misstag vid upphittan- 
det af ett byxsäcks-ur, hvarpå han genom offentligt 
tryck till sitt justificerande utgaf pä tyska: Seine 
niitdiohen, gelahrten, pragmatisohen Lehen und Thaéeriy 
nehet eéliehen poeUsehe Geddohte, aUen Liebhabem und IMh 
hdbermnen zur Ergötmmg, Uébung und nothwendigm Un- 
terriehty mit Kupfern gmert. Reste kort efter med 
mästerman från Schleswig såsom handledare för dess 
små herrar söner Gregorius och Jergen Lukas Blu- 
menwetter i någon fadrens förrättning till Stettin. 
Satte sig der neder; och ändtligen ledsen vid sä 
många besvärligheter, idkade krögerinäringen icke 
utan fördel, men med den förmån t h skicklighet att 
ett distillerings-privilegium exklusivum följde på sä 
ovanlig insigt. Hans tvänne diskiplar saknade icke 
desto mindre hans trogna handledande i de baccha- 
naliska vetenskapernas särskilta grenar eller de s. k. 
floribus och humaniora. Men året 1755 om våren 
mötte honom ånyo åtskilliga oförmodade förtretlighe- 
ter, i det han i tysthet af ovänner angafs för odug- 
liga och förgiftade varor, såsom grumligt öl, dubbelt 
öl uppspädt, bränvin uppblandad t med vatten, m. m., 
h varför han genast tog till pennan och uti en astro- 
nomisk anonym afhandling mästerligen utvecklade sin 
befrielse, fönnedelst en utgifven skrift under titul: 
OförgripeUg Minnestafla af Jardhäfnmgm 1155 såsom 
verkan tiU den Nordiska öltunnans begrundande, Sopen- 
hamn 1756^ hvilken skrift pä ett och annat sätt oför> 



Digitized by VjOOQ IC 



19 

nekligeD påskyndade författarens snabba hemresa till 
fäderneslandet; och anlände han således midsommar- 
natten 1757 pä en kalkskuta till Stockholm, hvarest, 
genom vederbörandes bevågenhet och sedan han, både 
byxlös och skolös tormedelst kalcineringen, hit an- 
ländt, uppdrogs honom att tillträda näringsstället 
Förgyllda Bägarn, som dä förvaltades at gamla Sjö- 
grenskan. Här öppnades ett vidare fält för en Ahl- 
qvitters snille och patriotiska fundersamhet. Sjelfva 
afunden lärer näppeligen kunna bestrida det han med 
egen mun från 1758 till dödsåret 1769 inalles uttömt 
20 åmar svenskt öl, med ett appendix af 30 åmar 
bränvin : hade således i dessa dagar kunnat omfamna 
tidehvarfvet och riktat kalkulationen, om ej döden 
mellankommit, som snöt af detta fuktiga ljuset den 
10 Juni 1769, sedan det flammat 66 år, 4 månader 
och 6 dagar. 

Pappa Ahlqvitter såg hurtig och lefvande ut, 
hade stora bruna ögon med röda ögonbryn, hög panna, 
blåaktig näsa, orangefargad by, af ett resligt utse- 
ende och öfver 10 brabantska alnar tjock. Hans 
klädebonad var gemenligen en nockad grön filtmössa 
naed blå uppveck och deröfver en trekantig hatt. 
Brukade gerna ett rutigt kalmink-lifstycke samt dcrpå 
en askfärgad syrtut. Gick på sednare åren något 
lutad och kunde aldrig uttala ordet vatten utan att 
stamma. Öfver hans kopparstycke, gjord t af den 
namnkunnige Hoffbro, har poeten Wetz författat föl- 
jande sinnrika minnesskrift pä latin: 

« 

Hie 8epultU8 est 

MiCHAEL x\hLQVITTER. 

Ammam redddäit 
die X Decembru 176.9, 



Digitized by VjOOQ IC 



20 



Gift med aflidne rumormästarens dotter vid Sätra . 
brunn, och ligger begrafven i Upland. 



Berg, skoflickare och tapetmålare samt piplekare 
i Bacchi tempel, räknade staden Trosa for sin födslo- 
bygd, hvarest honom hände den lyckan att födas af 
sin moder under första giftet 1700, men bekom i 
detsamma till stjuffader en förnäm kaffekokare i 
Hachsen vid namn Benjamin Schwalbe af mer än 
vanlig förmögenhet. Pilten sattes genast af stjuf- 
fadern i skoflickerihandtverket, hvartill han tycktes 
af naturen vara synnerligen danad. " Det varade icke 
heller länge fbrrän han fbrmedelst ovanliga framsteg, 
sä i tillskärningsmetoden som klacklapperiet, förband 
sig stjuffadrens benägenhet, hvilken ock genom bref 
anhöll af skoflickarebrödralaget i Baden-Durlach och 
undfick promotorial för samme sin unge Telemach 
att till insigts vinnande i de praktiska delar af denna 
vetenskapen genast blifva antagen och immatrikule- 
rad. Här såg man honom på sitt fjortonde år, med 
röd nattmössa, svart piskperuk och brunt läderfbrklä', 
på en fyrstolpad pall eller låda mottaga det af respek- 
tive vederbörande utfärdade patent, fbrvaradt i en 
med cinober öfverdragen messingskupa och med en 
förgylld läderrem kringviradt. Men oaktadt han al- 
drig läst i bok, märktes dess lekande snille lika- 
såsom iakttaga dessa Plauti ord, der det heter: Vt- 
gilare deoet honiinem^ qui suo tempore vutt cc^ficere ne- 
gotia. Således fann han ock vid något tillfälle 
under klacklappningen huru de tillskurna skopinnarne 
af hammaren, då de inbultades, tycktes gifva någon 
tonartad klang. Detta vållade en alldeles oförmodad 
hänryckning hos den unga Bergen, som ifrån den 



Digitized by VjOOQ IC 



21 

stundeD kastade både sylen, pr5'len och penseln, och 
hvilket dyrbara ögnablick vi kunna tillegna den glada 
harmoni, skämtsamma menuett-komposition samt puts- 
lustiga polskan, som sedermera i sä mångfaldig måtto 
utsirat så hans stämma som hans kosteliga oboe, hvar- 
med han i lifstiden likasom trotsade en Knape, en Mo- 
vitz med flere. Hans basfiol är ändtligen utan jem- 
forelse, likasom hans mungiga öfver all förundran. 
Derpå vidtogs det beslutet att öfvergifva baden-dur- 
lachska hofvet, och begaf han sig till den ändan 
landvägen till fäderneslandet med ej mera rikedom 
än han af sin kära buxboms-oboe kunde fbrtjena. 
Nu hade han gått barfotad öfver hundrade mil, när 
han ändtligen vid framkomsten af kyrkorådet i Trosa 
antogs att på stora högtidsdagar stöta i basun på 
kyrkotornet. Denna oförmodade lyckans skymning 



Källaren Hamburg, Göthgutan n:o 47. 

eller vålnad förvärfvade honom ovänner, både hemliga 
och uppenbara, af hvilka en surmulen tvärvigge och 
organist med lefverbrun rock, spikigt här, läderkar- 



Digitized by VjOOQ IC 



22 

pus, med skinnbyxor och blå regarns-damasker, ut- 
inärkte sig vara hans ifrigaste belackare och spets- 
fundigaste förföljare af alla de yppersta bönhasar i 
den moderna fiolspelningen. Striden utbrast i Stock- 
holm vid något tillfälle, men bilades slutligen pä 
källaren Hamburg vid nägra glas portugis-vin och 
en och annan smörgås med kall fägel. Efter så 
fatta omständigheter fann Bergen sig befogad att på 
någon tid idka tapetmåleriet, då fiolen sattas åsido^ 
liksom oboen och basunen, tills, mindre gynnad i 
detta handtverket, han ånyo prydde sin hand med 
den gåfva, Apollo honom från barndomen tillerkänt 
och sånggudinnorna förnekat. Det var just vid in- 
vigningen af den bacchanaliska festen år 1767 som 
hans hjessa lutades att mottaga kransen, och hans 
arm svingade med stråken i en rondå för de annal- 
kande Bacchi bröder: pelrarne ristades i templet, och 
hans kådans i B moll gjorde den krönta oiferboska- 
pen vrålande i ofFerporten. Förtjensten saknade ej 
sin belöning, och honom påsattes kransen under kor 
af Bacchi prester och prestinnor. Till valspråk an- 
togos på flaskan dessa poetens ord: 
Venumt mille 
Stcut Ule! 
Han egde hvad man kallar ett vattenaktigt utse- 
ende, något undersätsig, med röda ögon och svafvel- 
gult här samt med en bjert rodnad öfver halfva pan- 
nan, som med starkare drag och likasom i utslagna 
perlor omringade mellersta delen af näsan under ett 
eld röd t sken af sjelfva nästippen. Den lärde Sjöbec- 
ken har om honom fällt denna utlåtelse, som fordom 
Smitten öfver Alexander Magnus, att han var mer än 
som han syntes. För öfrigt hatare af all fåfäng prakt, 
hvarföre han ock på slutet af sin lefnad merendels 
promenerade utan skjorta, om inte vid något högtid- 



Digitized by VjOOQ IC 



^9. 

ligt tillf^älle, som nyärsdagen^ fettiRdagen^ nägon oamoB- 
dag på något Däringsställe och så vidare, då han 
staodom plägade fastklistra utklippt postpapper vid 
uppslagen som manchetter och enahanda till krås i 
barmen. Oförnekligen på sin tid en stor kännare af 
likörer och ypperlig afnämare* liksom ingen heller 
efter honom lärer fram stiga på verldsteatern, som med 
den grace, oaktad t ett tungt hufvud och fiirstörda 
lungor, fbrmår uthålka så oerhörda ihåliga dissonan- 
ser och förvillande toner. 

Afled på näringsstället Hvita Hästen vid Zinkens 
dam i början af år 1773 vid en oförmodelig tidning 
om sin mosters dödliga frånfUlle, 'som blifvit kring- 
trampad och uppäten af en babian på Batavia. Gift 
med Maja Löfberg, grälmakar Löfbergs enda dotter, 
vid Dan to -bommen, som afsomnade några år förut 
och ligger begrafven på S:t Katarinse kyrkogård i 
korporal Bomans lägerställe. 

CORNELIUS, dödgräfvare, orgtrampare och krögare 
på Blå Dörrn i Götgatsbacken på Södermalm. Född 
1712. Padren arlequin vid tyska komedien i Mayntz. 
Modren, Susanna, pukslagaredotter från Antwerpen. 
Under så vittra föräldrars handledande uppfostrades 
den unga Cornelius dels hemma på Bollhuset, dels 
under fadrens enskilta inseende. Derstädes vande sig 
vår yngling något ^id enterchaque-metoden efter 
gamla schwabiska posituren och något vid lindansan- 
det och pukslageriet, tills omsider efter fbräld råmes 
dödliga frånfälle Cornelius af sin farbroder, dåvarande 
befallningsman öfver oxdrifterna från Jutland till 
Sverige, beledsagades och tog vägen igenom Skåne, 
Kalmar, Jönköping och Wernamo. Här blef han till 
fortsättande af sina insigter befordrad vid trivialskolan 
i Nyköping som docens i poesien, hvarest man än i dag 
har att tillskrifva detta snille de framsteg, sig derstä- 



Digitized by VjOOQ IC 



24 

des yppa i vitterhet och skaldekonst och hvarom Stock- 
holms-Posten ofta förmäler. Pä sistnämde ställe egde 
han tillfälle att förskaffa sig de första principerna i 
orgtrampningen och blef ändtligen 1731 genom kyrko- 
rådets i mycket rörande termer aflätne skrifvelse an- 
modad och uppdragen det besvärliga och lika så ansva- 
riga göromålet att åtaga sig stads-dansmästaresysslan^ 
hvarmed var förknippad t orgtramperiet och krögare- 
näringen, hvilka sysslor med största bifall förestodos 
tills anno 1733 om hösten, då han utverkade sig till- 
stånd att fortsätta sin reselystnad och besåg således 
Stockholm samt söder ut Hamburg, Björngården, Lo- 



Källaren Björngården, S:t Faulsgatan n:o 27., 

katten, Midsommarstången, Pumpan, Gråna Jägarn^ 
Stabraket, Jungfrudansen, Fingerborn, Lustigkulla, 
Gröndal och Fågelsången, och med lika uppmärksam- 
het åt norra sidan Solbaddet, PuUan, Finnstugan, 
Gungan, Silfverdalcn, Rotebro med flera ställen. Men 
som lyckan liknar facklan i en mörk dal, hvars ty- 
sta sken beledsagar den tråkande vandringsmannen 
på rätta vägen, så uppklarnade ock vid en vacker 



Digitized by VjOOQ IC 



25 



afton mot den Dedgående solen den glimmande skylten 
ofvan vid dörren, der vi fU skåda en af lyckan gyn- 
nad Cornclius i all sin glada rustning såsom värd, 
krögarc och orgtrampare i S:t Mariae tempel. I denna 
sin beställning, hvad krögeriet angår, ansåg han åren 



Finnstugan, till venster inom Haga grindar. 

17C1, 62, 63, 64, 65 till och med åren 1766, 67 och 
68 för isynnerhet till ett gynnande ändamål märkvär- 
dige. Den tiden fbrspordes ständig gästning, oupp- 
hörligt dansande, jemn musik af nyckelharpor och fioler 
samt ett oaflåtligt trumlande med hvirfvel på hvirf- 
vel utanför krogdörren. Under samma epok såg man 
vår gode Cornelius ofta lika krokryggig och raglande 
nedhukad med sin skofvel i mullhögen som rak och 
rödblommig sitta på kusksätet och nicka på likvagnen 
med en saffrans-kringla i munnen och ett par hvita 
knytoäfvar, färdiga att omfatta en smällpiska vid en 
kapriol af ett spann dansande kameler. Man har 
sSom något besynnerligt anmärkt att han var in ventor 
eller uppfinningsman till de dubbla rader bänkar, 
som med så mycken fördel brukas kring disken på 



Digitized by VjOOQ IC 



26 ' 

Däringsställena. Honom tillägges derjemte icke ut^n 
mycken anledning den förmån att hafvä uppfunnit 
numreringen på trästop, h vilken metod af en och an- 
nan icke utan särdeles nytta och afsättning förspörjes 
vara antagen. Beredningen af det sä kallade »udde- 
valla» i större kärl förmenes jemväl ej böra bortblan- ' 
das med hans uppfinningsgäfva mot nyare upptäckter 
i den delen. Hans rön att drifva orgpiporna till mera 
dusa toner genom dränks ifyllande i stället for väder 
fortjenar sannerligen ett närmare eftersinnande än en 
blott musikalisk melankoli, man vill ej säga afund- 
sjuka. Sitt poetiska handtverk nedlade han kort fbre 
sin död, som längre neder timmar till läsarens sak- 
nad och uppmärksamhet. 

Cornelius skall, efter beskrifning, varit en under- 
sätsig man af allvarsamt och rödlätt utseende, med 
långa, hängande, bruna hår. Merendels klädd i svart 
rock. Brukade gerna en lång svart satin väst med 
tvänne rader stenkolsknappar, gröna klädesbyxor med 
blå och hvita stöfvelmanschetter. Egde en oöfvervin- 
nelig svårighet att efter klockan 8 om morgonen 
förmå skönja dagens ljus, hvarföre ock hos honom 
anmärktes att han gerna vid den annalkande solen 
fanns snarkande i mullhögen med sin dammiga ölstånka 
och med hufvudet nedlutadt på någon barnkista. Af- 
somnade 1771 i November månad och blef emellan 
24 lanternor samt under sång af skolan till sitt h vilo- 
rum beledsagad ut åt östra porten. Tvänne jern- 
bärare, med blå kol tar, gula gehäng och gröna byxor, 
voro posterade med sina korsgevär som vakthållning 
vid krogdörren, och sorgfolket trakterades efter hem- 
komsten till sorgehuset med skepparvin och strufvor. 
Hans namn lefver ibland krögare i grönskande åmin-^ 
nelse, så väl som hans förtjenster synas otvunget 



Digitized by VjOOQ IC , 



27 

kunna uppdragas pä .samma tafla med en Rhrensugira^ 
en Gåse och en Oelheiro. 

Gift med Cajsa Stina^ enda dottern af krögarn 
på Terra Nova i Gaffelgränd och madam Knöhi. 



III. 

Bioierrafi 

i brödren Bredntröms smak^ 

uppsatt 

som ett lit«t försök i denna slags vitterhet 

af 

PukfUagarm Pittmeyer, 

v^RicoNQViST, HoMERUS, son af majgrefven och rumor- 
mästarcn vid Sätra brunn Ulysses (Viconqvist och 
modren Torshälla Jönsdotter, af denna ej längesedan 
utgångna oelheimska ätten med oe och blå näsa i rödt 
falt. Redan i yngre åren formärktes hos den unge 
Criconqvist en synnerlig böjelse ifrån studierna samt 
en särdeles håg till ingen egentlig insigt eller göro- 
mål, hvarutinnan han så mästerligen fortfor, att han 
redan på sitt nittonde år fans ofx)rmögen och godkänd 
att icke förstå läsa i bok eller någonsin hafva fattat 
pennan i handen^ hvarpå han. som till något högre 
ämuad, formedelst föräldrarnas mindre obenägna än 
verkliga omtanke, sysslosatt«s till någon del vid landt- 
hushållningen med den fortkomst, att han på sitt tju- 
gonde år sjelf förmådde framköra allehanda virke till 
timrande, granris, spån och bränsle samt vidare vid 



Digitized by VjOOQ IC 



28 

sitt tjugondetredje års ålder med egen hand uppreste 
den vanliga midsommarstången, hvarefter krafterna 
så småningom aftogo att han, efter 24 och ett hälft 
års berömlig vandel, obekymrad slutade sina dagar i 
hospitalet vid Danviken och ligger derstädes begrafven. 
Öfver honom befinnes ordens-piplekaren brodern 
Knape i lifstiden hafva författat fbljande sinnrika 
stenstil, som står att läsa på det öfver grafven upp- 
satta svarta träkorset: 

Åskådare. 

Eho. Du. Äst. 

Eller. 

Hvad. Du. Inte. Är 

Stanna. 

På. 

Dessa. Dödens. Egor. 

Sätt. Dig. 

Ty. 

Härunder. Hvilar. 

Din. Broder. 



Vandringsman. 

Maka. Åt. Dig. 

Skona. Dessa. Smörblommor. 

Dessa. Vallmoknoppar. Dessa. Knottriga. Stjelk-ar. 

Pä. Törnebuskan. 

I. Detta. Högvuxna. Moraset. 

Som. 

Öfverskj^ler. 

Den. Fordom. Manhaftige. Och. Förnumstige. 

Brödren. 

Vice. Rumormästaren. Vid. Sätra. 

Helsobrunn. 



Digitized by VjOOQ IC 



29 



Landtliushällaresonen. Och. Någon. Slags. 

Befattning. Hafvanden. 

Samt. Vise. Interims. Tjenstgörande. 

Vikarien. 

Brödren. 

HOMERUS. CRICONQVIST. 



Ungdom. 
Sitt. Inte. Här. Och. Gäspa. 

Vid. 

Brödrens. Här. I. Lifstiden. 

Andclösa. Lekamen. 

Så. Länge. 

Och. Intill. Dess. Du. Vissnar. 

Och. Dör. 

För. Hugget. 

Utan. 

Stoppa. Buteljen. I. Fickan. 

Och. 

Med. Skorpan. I. Mun. 

Hasta. Dina. Färde. 

Förbi. Fädrens. 

Stinkande. Pyramider. 

Må. Alltid. -Väl. 



Digitized by VjOOQ IC 



30 



IV. 

Hinnesrana öfrer ordens-piplekaren Knape. 



Bacchi. 

Högstbeskänkte. Man. 

Kapellisten. Ocb. Ordens piplekaren. 

KNAPE. 

Hvilar. Under. Denna. Pumpstocken. 

Pä. Näringsstället. 

Hamburg. 

Hvarest. Dess. Qvarlcmningar. 

Väntade. Polisens. Föranstaltande. 

Den. 16. Juni. 1776. 



Låg. Ätt. 

Tappert. Blod. 

Spetsfundig. Tunga. 

Lilla. Davids. Knubbiga. Utseende. 

I. Illpligtiga. Värf. 

Med. Goliaths. Tilltagsenhet. 

Bittert. Hjerta. 

Klingande. Omgänge. 

Filadt. Förstånd. 

Utgjorde. Denna. Ölpyramiden. 

Hvaraf. Stoftet. Här. Qvar. Ligger. 



Fordom. 

Sägs. Denna. Syrtuten. 

Fläktande. I. Dansrummet. 

Sönderklappad. I. Portgängen. 



Digitized by VjOOQ IC 



31 



Krypande. Frän. Uppbördskommissarien. 

Till. Krögaren. 

Fram. Och. Tillbaka. 

I. Trasa. Pä. Trasa. 

Med. Kreditorers. Fördömelse. 

Oskära. Det. Annalkande. Ljuset. 



Denna. Buxbums-hobojan. 
Söndergnagcu. I. Munstycket. 

Mcssingsbeslagct. Atnött. 

Upphängd. Pä-. Pumpstocken. 

Är. Ett. GlansgitVandc. Tecken. 

Af. Glädtiga. Värf. I. Tiden. 



Denna. Trcpundiga. Peruken. 

Som. Qvar. Ligger. Vid. Ölstånkan. 

Dunstar. 

Mindre. Högfärdens. Illaluktande. 

Pomada. 

Än. De. Redelige. Mäns. Kanel. Och. 

Rossolis. 



Vandringsman. 

Stanna. Vid. Denna. Pumpen. 

Sätt. Dig. 

Ty. Aftonen. Är. Nära. 

Hölj. Ditt. Anlete. 

Att. Ej. Ängan. Af. Dina. Karbunklar. 

Antänder. Pumpstocken. 

Men. 

Maka. Dig. Å. Sido. 

På. Det. 



Digitized by VjOOQ IC 



32 

Dina. Efterkommande. 

Ej. Må. Nedsöla. Sina. Vådor. 

I. Din. Smörja. 



Trohörsamt uppsatt 
af 

yoN Ehrensuggå. 



V. 
Ödmj uk relation 

om ordens-ohoisten och korpor alm Movttz^ mta 8Juk- 
doniy i allra ödmjukaste kwicept tiU hälftmi uppsatt och 
dds tUl hälften i mnnety under af vaktan af framdeles 
utgif vande på trycket^ i lika ödmjukhet förvaradt 

af 

YON EhRENSUGGA, 

äldste kommendör af de Två Förgyllda Svinen. 

JCinligt senaste angenäma sammanvaro vid Dantobom- 
men hos Löfbergskan på Gula Kråkan och då, som 
jag lofvade, i anledning af ett mig fråntrugadt löft^e 
att fullborda innehållet af berörda lofven, meddelas 
nu, som följer efterföljande, RdaMo Facti et Morh\ 
horum, ha/rum morhorum, his, ris, te capriss, copisandu/nt 
amstram,dum so voUibus trads^ sahdem. 

1780 den 1 Jamum, Ordens-piplekaren och. 
oboisten Movitz klagade i början af året, likasom de 
förra framlidne åren, att han svårligen anfäktades af 
en slapphet, så att medici, efter noga underkänning, 
trodde samma slapphet härröra ifrån någon dem obe- 
kant verkan och orsak. De kontinuerade emel- 



Digitized by VjOOQ IC 



lertid att föreskrifvä sädane läkemedel som troddes 
kunna häfva hvad feber, frossa, hicksjuka, katarr, ' 
m. m., man ville, med ett ord, sä visligen att ett 
enda recept förslog för både kända och okända sjuk- 
domar. Emellertid lunkade salig piplekaren sjelf 
ikring fbr att uppvakta vederbörande nyårsdagen tidigt 
om morgonen, hvat-före han ock med sitt nya bux- 
boms-oboe blåste en morgonpsalm i hörnet af Hol- 
ländska Dyn, derifrån till Stjernan, sä till Freden, 
Markattan, Äplet, Vasen, Vinfatet, Tre Remmare och 
Stockholms Slott. Eftermiddagen, som det var en 



Stockholms Slott: en för ett par tiotal &r sedan befintlig krog 
i hnsot n:o 65 Regeringsgatan. 

bister köld, tog han madams röda hermelins-kapronika 
pä Gröna Lärkan, stack oboen under armen och bu- 
teljen i fickan och vandrade så till Didrik Ficks gränd, 
derifrån till Tuppen, Midnattssolen, hvarest han måtte 
f()rkylt sig. Sedan han der tagit sig en så kallad 
polack och en half dito vergiss-mein-nicht, kände 
salig ordens-piplekaren en tryckning öfver bröstet och 
att sjelfva hjertat blef honom så tungt som en kypare 
Bellman. III. 3 



Digitized by VjOOQIC 



34 

skulle vältrat öfver honom en, bränvins-äm i full jäs- 
ning. Han hade dä, efter berättelse, inhändigat den 
femtonde supen kummil, afsatt med något malört, samt 
derpå en huggare pomerans, dä värken och tryck- 
ningen stannade. 

Kommendören leddes hem. 

Dm 2 Januari. Befans hafva en tortretlig svulst 
i spottkörtlarna eller, pä latin, parottdes och maodl- 
lares ; och som helst dricksmedel härvid äro vanlige, 
alltså ordinerades kommendören, under det han låg 
insomnad öfver brunstaket på Hamburg, att, så snart 
han uppvaknade, förtära en stärkande buljong af po- 
merans-essence, rossolis afsatt med malört-extrakt och 
med sönderbetade rågskorpor från Gröna Jägarn på 
Södermalm. Eftermiddagen: utgick med temmelig 
lust att dricka, men ingen särdeles aptit till mat« 
Mot aftonen intogs ett eller par preservativer för 
förkylning, bröstklämning, m. m. Den sjuke gurglade 
sig med persiko och hängde sin blå schaggrock pä 
pumpstocken, drack derpå i bara skjortan en kruka 
buska och fyra ä fem kannor körsbärs-öl samt en 
eller annan afsättarc pomerans, hvarpå månen gick 
in i molnen och brandvakten nickade på portstenen. 
Klockan slog half ett. 

Kommendören leddes hem. 

Den fi Janucm. De första tillfälligheter i van- 
liga halssjukdomar äro rysningar, hetta, mattighet, 
ondt i hufvudet, m. m. Metoden för en läkare här- 
vid är inflammations förekommande, hvarföre gafs 
den sjuke ett hälft stop mindre starkt finkel, afsatt 
med tre åttondels qvarter kummil. Det hade den 
verkan, att patienten följde undertecknad ner till 
Rostock för att slå kägglor om två supar för hörnan 
och tre för kungen . . . 

(^Kontinuution framdih^J. 



Digitized by VjOOQ IC 



35 

VI. 
Utdrag 

af vår aftonkladd på Lilla Viktoria. 

ljubben Wingmark har ibland sina infallen, som äro 
rätt pusserliga. Här om qvällen M\ det gubben in 
att tänka pä sin salig hustru. Detta gaf Jlfven mig 
anledning att göra en eller annan sund reflex.ion 
öfver mitt eget enklingsstånd. Sedan vi länge disku- 
rerat om åtskilliga giftermålsmom enter, föreslog gub- 
ben ,mig att bli hans måg. Bäst vi sutto, fattade 
gubben sitt glas och afsjöng följande, på samma ton 
som den bekanta visan uti le TonneUer: 

»En gammal tunnbindare^ svartsjuk och fvnny^ m. w/. 

Nå, så må göra: slutadt och sagdt! 
Bara det lider fram åt våren, 
Far jag till Arboga bums pä en jakt, 
Söker mig en flicka till 'åren. 
Flickor ha alltid uppeldat min håg. 
Bundit mitt hjerta med kedjor och tåg. 
Min herr tullförvaltare, skål! Blif min måg! : j: 
Brickom till sista tåren : 

Jag skall utstyra min dotter åt er 
Med både lakan och gardiner, 
Sängkläder, stolar och bord och klaver. 
Stora kopparflaskor, terriner. 
Ända till vedboen så skall ni fä såg. 
Ända till svinena stia och tråg. 
Min herr tullförvaltare, skål! Blif min måg! :i|: 
Klang — si hur remmaren skiner! 



Digitized by VjOOQ IC 



3r> 



Dotter min har kontant uti arf 
Femtio plåtar, utom ränta, 
Guldkedja, bror, om halsen ett hvarf\, 
Och är just en frodiger fänta. 
Om du skuir vägarna, bror, på en våg, 
Väger hon mera än fem tunnor råg. 
Min herr tullförvaltare, skål! Blif min måg! 
Hvad t3'^ckes er om momenta. 



N:o 2. 
Freclmans Testamente. 

Anmhmng hos haron Jfiimnwhjelm om en 
k/ oekar el äff en het. 



Högvälborne herre och baron samt friherre och 
jua patronat öfver Östergötland med dess under- 
liggande provinser, frid af höjdene med allsköna 
grönskande salntem, item kurage, som är ett 
jns sanguinis hos min gunstbenUgne herre och 
Mecenas. 

Ingen lärer neka, om icke ex errore, att ju men- 
niskan är född till verlden med mycken vedermödo, 
till storan harm, såsom ock till plågo och strid på 
jordene. Ty hvad äro sjuhundrade sex och trettio 
hästar samt tuhundrade fem och fyratio mulär: (Esra, 
2 bok. 7 kap. 68 vers.) Ja, hvad gagna konungens 
skepp, som fara till sjös och komma en gång i hvar 



Digitized by VjOOQ IC 



try år och fora guld, silfver, elfenben, apor och på- 
fåglar?. (2 Ohrön. bok. 9: 21.) De synas oupphör- 
ligen i de tärefullä publikaners ögon mindre än intet, 
i den däjeliga Susannas blomstergård såsom gulnade 
löf, för en Simeon och Hanna såsom skovax. FriJiga, 
friherre, tuppcrop skrämmer lejonet, en ringa spö- 
qvist förfärar elefanten, getingen sårar stridsmannen. 
Simson slog pel rama ikull, satan skenade för Davids 
harpa och Herodias dansa med Johan nis hufvud på 
fatet — ja, Tobias tog engelen i gälena och sade med 
högan röst: Han vill uppsluka mtg^ Tob. boks 6 kap., 
och sä vidare. Allt bevisar strid och fäfänglighet. 
I och förty säll, ja, trefallt säll är då den, som, ifrån 
den stora och besvärliga verlden skild, frän ett hög- 
färdigt lefverne, vagnar och resenärer, lockperuker, 
trumslag och konspirationer, hcrrligheter, fortrctlig- 
heter, trum meter, raketer, lindansare, fuchssvansare 
och poeter befriad, kan säga: »Mor, ge mej en sup . . . 
npch en . . . Ilar du ost, mutter, iarskt smör, rena 
stöfvelmanschettcr» . . . och sä vidare. Ja, lyckligt 
inom Floras och Bores gränser fä fira lifvets hög- 
tider, tvä sina fötter (Tob. 6: 2) och steka sin fisk 
varm (v. 6) samt under fridsens fikonaträd uppslä 
sin paulun med fortplantning och fbrkofran. 

Nådig herr patronen lärer mäkta underligen före- 
falla denna inledningen till anledningen af mitt utkast 
till detta bref, som innehåller en hörsam bön om 
gunstbenägen välvilja och rekommendation till en in 
civitate seu urbe Wadstena ledigvarande kyrko-orga- 
nist-syssla. 

Det är verkligen, domine baro, mera svårt efter 
ett brödstycke för en studerande än for en lekman, 
och så vidare. Klerkeriet säges väl i allmänhet ega 
de bästa indelningar och höbord, men det är sanner- 
ligen icke sä. T vår församling är sä beskaflPadt att 



Digitized by VjOOQ IC 



38 «. ' 

de hvarken kunna födas, paras eller dö. I socknen, 
der bror min paraderar, likaså. Likaledes ha vi hört 
det sä skall stå till längst upp till Dalskullarna, ja, 
miserere mei, ända upp till det herrliga Leksand 
och det kosteliga Tuna. Systrarna Leksand och Tuna 
hafva likväl i alla tider blifvit ansedda som två ju- 
veler i ena kosteliga krono. Sä böra de ock sanner- 
ligen betraktas . . . Dock, hvart rasa mina tankar? 
Hvi vill jag tänka på kunskapens träd, jag, som icke 
är värdig att kyssa en gäng ormen i stjerten? Hvi 
skall jag kasta mina ögon ät Babels torn, jag, som^ 
knappt ser mina egna messingshäkten i koftan? Hvi 
må . jag upplyfta mina näso ät guldklimpen, jag, som 
ligger med armarna i kors på dynghögen? Ja, hvi 
må jag glo pä solen, jag, som näppeligen ser torn- 
tuppen? Och ändtligen: hvad höfves mig titta efter 
stjernorns^, jag , arma fähund, eller pä karlavagnen i ' 
himmelens skyar ? Salutem ! 

Jag ovärdige, f. d. bondkaplan och skolmästare 
samt f. d. äfven organist i Westerplana uppå Kinne- 
kulle, vägar mig, i anledning af hvad anfördt .är och 
ofvanskrefne syllaber medföljer till min menings för- 
klarande, nu hörsammeligen deras nåder öfverrumpla, 
ofverfalla och anfäkta samt troinnerligen sollicitcra 
att jag måtte antagen varda till den lediga organist- 
sysslan i Wadstena, eftersom jag tjent i militieståndet 
och således ej är ovan vid trampa, ej heller rädd för 
pipor och basuner, mycket mindre alterera for nådig 
herrns ögon vid genomögnandet af denna min hör- 
samma supplikation. Salutem! 

Apropos om Kinnekulle, sä är visserligen läget 
aujgenämt, ty berget ligger på en höjd och framsträc- 
ker sig, jag vet ej, huru mänga mil. Der bor folk 
och äro mänga kyrkor. Fåglar flyga der som annor- 
städes, men träden glänsa i grönska, körsbären glittra 



Digitized by'VjOOQlC 



på grenar, äplen och päron ,pä marken utgöra gator 
i Floras der belägna hufvudstad. Den svartblå sval- 
lande Venern sköljer stranden vid Dalsland och kastar 
sina tritoner mot det präktiga Leckö, hvarest fordom 
Apollo med sina muser besökte den nordiska Tcssin. 

Jag tänker, vulcnte Deo, med deras nåders fbr- 
lof och goda minne enfaldcligen och i korthot utbreda 
min meritlista, hvilkcn herr patronens högvälborna 
ögon sdsom bäst vana att skönja hvad krigsståndet 
anbelangar och som sjelfVc sett Sveriges, Götes och 
Wendes fiender, nu förmodligen torde upptaga och 
af den utan glasögons tillhjelp finna hvad jag är för 
en karl. Samma lista bifogas här i hörsamihet, och 
är hon jemväl bifogad och inneliggande — dock skall 
jag hörsamt begära att postporto mätte blifva mig 
ersatt, eftersom hon är af sä mycken vigt. Salutem ! 

Det tyckes ej vara af Ibr mycken tilltagsenhet 
eller öfverflödig harm öfver lyckans vidrigheter som 
jag beklagar mitt tillstånd : mitt samvete att jag 

så må tala — är obefläckadt som en bibel och mitt 
öfriga uppf(}rande menskligt; aber, aren tilltaga, min 
hvita hjessa hastar till sin svarta förvandling : taket 
trycker byggnaden, och bjelkarne bugna. Krumpen, 
rödhårig, knarkryggig och surögd, stryker jag mig 
fram långs väggarna och slingrar mig som en orm 
ikring kyrkmurarna, ty i förtroende sagdt, ar det 
sädana tider att den, som gär sin jemna väg fram, 
märker icke att han skjuter i h varje fjät ett steg 
tillbaka. Ex nihäo nihil fitl sade fader Smitt. Så 
säger jag med. »Hva' ä* krukan gjord af? v sa' lär- 
jungen åt filosofen*, Aurol svarade han. »Hon ä' 
min!» sa' lärjungen — och så vidare. Die verhehrte 
welt! säger fransosen. Jag mä säja detsamma. Sedan 
jag genomgått så många tjenstegrader i olika ämnen, 
hinner jag ändtligen sä längt att vcrlden ser mig 



Digitized by VjOOQ IC 



40 

sfcundom med en hasselpåk i handcD) standom i en 
buldanströja med etfc hopknäpt gehäng kring lifvet, 
ett tulf alnars Pultava-spett och träskor. Stundom 
finnes jag vid ett ostämdt klaver pä en murken org- 
läktare qvittrandc, drillande, pipande och bullrande 
bland några skrålande bondgastar, som, hesa och lång- 
halsiga, förvilla hvarandra. Ändtligeh finner jag att 
det går som holländaren säger: Myn heer^ je ne 
scais pas ! 

Allt derfbre, högvälborne amice, patron och gyn- 
rare, bed och bjud de andra herrskaperna att icke 
vara emot denna min ringa ansökning! Ty jag är in- 
galunda någon Struense, som med vaxvingar vill 
flyga ät solen. Icke heller förlitar jag mig hvarken 
uppä orgverk, vagnar och resenärer eller kroppsstyrka, 
manskap, trummor, valdthorn eller högfärdigt lefverne 
eller kärlek, hjertans englar och kronor, ametister, 
rubiner, perlor och gyllene tabernakler, kokosnötter, 
mulär eller elefanter och mera sådant, utan endast 
på herr baron och patron. Salutem! 

Min ålderstigne käre fader, Olaus Dumgren, sy- 
gkonebarn till den namnkunnige rådmannen och poe- 
ten Haqvin Bager, torde förmodligen uppvakta herr 
baronen, efter som han sjelf skrifver, och då fä den 
äran sig insinuera till mitt bästa. Emellertid med- 
följa några Enfaldiga Vordnadmm^ som min fader 
Olaus diktat, så väl som Några välmenta SkaidefrÖn^ 
utsådda for Herr Ba/rmen% farstv/port^ som titeln ly- 
der, hvilket qväde är sammanskrifvet af min broder 
magistern. Gud läte dem bära frukt, så visst som 
jag ärnar att vara tacksam! Om ej nådig herrn tager 
illa upp, sä har mamma skrifvit mig till och berättat 
huru hon tänker våga på sysslan en af våra stora 
ostar, som blef öfver efter sista uppsättningen, några 
^hyttor mjölk, ägg och kanske ett par sexmarks-plåtar. 



DigitizedbyVjOOQlC . 



41 

Ho vet hvad himmelen kunde verka med allt detta 
i baronens hand! Pastorn i församlingen har fått en 
dito mindre ost, komministern och klockaren hvar sin 
butelj bränvin. En ting vet jag ej: huruvida dom- 
kapitlet skall på något vis muntras och smörjas. 

Nå, höre himmelen de röster, som utan ända 
alltid och oupphörligen klingat för mej rundt kring 
predikstolen i Westerplana, dä jag talat, de späda 
bondpojkars tårar och bondflickornas suckningar, då 
jag hostat och staplat på konceptet, de vördnadsrike 
vestgötegubbarnes välmening, då jag försummat upp- 
läsa evangelium, och alla samtliga dygdälskande 
qvinnors och matronors böner, under det jag diskantat 
vid det fördömda klaveret, som jemtc fiolen var sista 
orsaken till min olycka — ja, höre himmelen hvar 
trogen själs soliloquium, som unnar mig ynnest och 
fördelaktighet! 

Herr baronen bor i Östergötland och har såle- 
des många vänner. Hjelp sin tjenare till detta ifrå- 
gavarande organist-brödstycke! Bevis åtminstone barm- 
hertighet åt det fattiga klavei:et och låt mina finger 
tukta tangenterna hellre än någon herrskaps-kam- 
martjenare, garderobs-beställare eller fiol-tysker skall 
knipa dem! Aber Tuna och Leksand, min herr baron 
Hummerhjelm, de äro tvä ljusa stjernor (astronomicc 
sagdt), som hafva sitt ljus från sig sjelfva och med- 
dela det åt andra, hvaremot två mörka stjernor, som 
låna sitt ljus af andra stjernor, liknelsevis kan sägas 
om Röö i Bohus län och spinnbusförsamlingen i 
Stockholm, NB oppositionsvis. Förlåt mig, nu faller 
jag åter in i riksdagsmanna-filosofien, det är: ingen- 
ting tänka förgäfves, dra kappan på båda axlar och 
hålla ena handen på transportsedeln och den andra 
uppsträckt till himmelen 1 Allt, allt, allt lofvar jag 
herr baronen, om han är mig blid och förmånlig! 



Digitized by VjOOQ IC 



Förlät min låDgsaroma skrifningsart ocb låt sig 
icke obenäget förefalla att jag inga särdeles nya tid- 
ningar från denna staden kan fram förmäla^ mera än 
att rådmannen Christian Wingmarks k. hustru fram- 
burit till verlden en liten kärlekspant. Christoffer 
på Fem Stjernor sitter' inne for oljud på gatan och 
bar jag således icke kunnat uttaga de penningarne 
af honom ^ bvarom jag erhöll nådig herms ordre^ 
Skinkorna loch stöfvelskaften samt korfven ocb hår- 
puugarne äro allX afskickade, jemväl jernredskapen 
ocb klippingsbandskarne. 

Skulle det vara af nöden, menar nådig herrn, 
att man bör inge kyrko-attest öfver ålder, sä kan det 
komma pä ett ut, om jag aflemnar detta extrakt utur 
min faders Biblia, hvarest finnes pä första bladet an- 
tecknadt följande rim: 

Den nittonde bujus, klockan tre qvart till tu, 

Är Olaus Dumgren födder nu 

Af ärliga föräldrar förvisst, 

Derpå vi hafva margfaldig brist. 

Födder är han i Mariefred, 

Ty det är så landsens sed. 

Magister Samuel Bult 

Hafver döpt denna lilla kult. 

Faddrarna voro ätta, 

Hvilket kommer oss till måtta. 

Gud gifve att han Herrans bud ej förgäter! 

Jungfrufadder var tullnär ns dotter i Säter. 

Emellertid är min fader att anse som den eldi- 
gaste bofbuss, så kry, munter och färdig, roar sig 
gerna ocb låter nu min yngsta broder lära sig spela 
pä fiol. 



Digitized by VjOOQ IC 



43 

Nytt: Samuel, Strufvas son, lär sig spela trum- 
pet-niarin. Sommaraftnarna här i Telje låter det 
förträflfligt och anderikt, när man hör en trumpet 
antingen från något plank eller ifrån någon qvarn 
eller ock ifrån sophögen vid tullstugan. Madam 
Brunholm sjunger nu mer präktigt än förr. 
Pukslagareeukan har nu fatt krogsedel och 
häller för spisgästor. Jag spisade der i för- 
gårs, då hon berättade en historia om sin 
morfader, som var pukslagare hos salig h. m. 
kong Carl , X och som följde med likproces- 
sen . frän Göteborg och red framfor provins- 
fanorna^ som då buros af rikets sjelfständiga 
adel hit upp, till Stockholm, då kongl. bc- 
grafningen förestod. Hon berättade att, då 
han, Brunholm — efter den tidens skick med 
stor lockperuk och i lockarne hängande flor 
samt kring pukorna och pukpinnarna likale- 
des flor — stod på altanen i Storkyrkan 
begrafningsaftonen, uppkom en sådan orkan 
utaf den mängd florsbitar, trumpeter och 
andra blåsinstrumenter samt åt sjösidan af 
den starka flaggningen och den myckenhet 
af segel, sä att morfader min med händerna 
öfver hufvu't, pinnarna i vädret och pukorna 
framför sig blåste bort ifrån altanen, trum- 
lade i skyarna; och, såsom några gamla ma- 
tronor bekräftat, skall han knäpt dödspsalmer 
pä pukskinnen och uppgif^^t sin anda vid 
solbrädden, hvarest dagen derpå om midda- 
gen en stjerna skall blifvit synt. 

Ja, (lud signo våra vänner, som äro 
i blåst både till sjös och lands, men be- 
synnerligen dem, som äro på hafvet och 
kanske mistat både master och segel! Gud wMiu? 



Digitized by VjOOQIC 



44 

bevare alla barnaföderskor, regementen och kon- 
sistorier! Afvändc himniclen allan bcdröf velse ifrån 
thin nästa, hans hustru, tjenare, oxe och åsna, 
tjenarinnor och allt hvad honom tillhörcr! Samma- 
ledes styrk äfven konungens kröningshäst, hästar och 
ryttare, rusthällarc och rotebönder! Likaledes allt 
kontcntcmcnt öfvergeneralcr, amiraler, statssekrete- 
rare och schoutbynachter samt ombudsmän, tullför- 
valtare och öfvcrpostdirektören! Ja, läte solen tända 
sina strålar och skina pä kyrktuppar, solvisare, klock- 
spelare och rikets organister! Likaledes på task- 
spelare, gycklare, lindansare och luftspringarc! Sam- 
maledes ock på skolbcijeningen! ! ! Denna bönen haf- 
ver jag sjelf sammansatt efter det pund och förmåga, 
som mig i andeliga saker gifven är, ty therutinnan 
förlåter jag mig icke uppä menuiskoröst, papegojc- 
mandlar, räfsaxar och karameller, hvarmed mörksens 
förste förleder botfärdighetcn och sig framställer. 

Lef uu väl, min värdesta gynnare och patron! 

Tillåt mig i min koja 
Spela ert beröm pä hoboja! 
Unna mig den f()rmån 
Att vara min faders son! 
Beröm mina instrumenter 
Med driller och komplimenter! 
Stäm upp piina strängar, 
Virtuoser och kapelldräugar ! 
Si, jag väter mitt läger med mina tårar, 
Och mitt hemliga ting harponc genombärar. 
Dock vill jag som konung David spela 
,()ch se'n lägga mej och sofva hos Bathseba. Sela! 
Ja, otäck är min eländes tid: 
Jag är lik enom ungan kid, 



Digitized by VjOOQ IC 



4r» 



Som en råget på en klippa, 

Som en loppa på en, nyckelknippa. 

Min sköna är som en paulun, 

Som ett bolster med svanedun. 

Som en spån ^ 

På Libanon,- 

Och mitt hjerta är såsom ett silkestäcke nfver 

en femton års fröken 
T öken. 
Sela! 

Denna psalmen liafver jag sammansatt. Salutem! 

Hvad jag hafver skrifvit, det hafver jag skrif- 
vit. Men glöm ej att ögna igenom min meritlängd! 
Jag slutar bedröfvad och trängd. 

Vale, liber baro ! Cura valctudinem tnam ! Valö, 
male, bene, utique, qugque, hurra, amen, vivat, vivat 
baronem, patronem! Jag står i postporton och som 
Movitz vid roddartrappan viftar med hatten tre gån- 
ger åt mitt afgående bref. Hurra! Hurra! Hurra! 

Förblifver 

högvälborne baronens och nådige herrens 

tjenfttviUigfite tjenare 

Telje den 1 9 Maj Olaus Duragren junior. 

I. M. 1772. 



Digitized by VjOOQ IC 



46 
Afshnft 

Meritlista. 



Anno 1715, den 19 hujus kl. 12 f. ni., föddes jag 
af ärliga föräldrar, mig till heder och ingen 
skam. Olaus är mig i dopet gifvet och i lif- 
sens bok inskrifvet._ 

1716. Den 19 i samma månad blef jag tokug. 

1717. Lite bättre. 

1718. Var med mina föräldrar till Wernamo. Utsatt 
för en slagtare från Sköfde. Samma år drack 
dekokt tills om hösten 1719. 

1719. Hörde talas om ryssen hela det året. 

1720. Kröntes högtsalig h. m. konung Fredrik. 

1721. Var jag på sjette året. 

1722. Likaledes. 

1723. Studerade i katekesen, lärde skrifva och 
läste i latinska ABC boken, tills 

1737. dä jag blef förlofvad med min kära hustru., 
hvilken är född 1714, den 20 hujus kl. 1 efter 

. midnatten,' af ärligt folk utan djefvulens arga 
list och smolk. Jag önskar henne helsa och 
sundhet. Förläne oss Oud margfaldig rundhet! 

1738. Det året ingenting passerat. 

1739. Predikat åtskilliga predikningar, af hvilka 
förnämligast anmärkas: 

l:o Dm trogna HJålenn mokan vid Pdri svärd, dä 

hän högg Örat af Makhus. 
2:o HÖgfärdigJiet och mldmodighety i anledning af 

Eleasars hyxor och RébecTcafi sark^ 
3:o De tio spetehke män och de fem fmntaica 
jungfrur^ f&reatältde vid orgelverkets invigning 



Digitized by VjOOQ IC 



47 

i Grmna^ med ett htfttoriftkt Bthang oni wgel- 
^ verh, 
4: o The Gergesmera ängd eller huru djefvulen krÖp 
in i mnahjorden, enfalddigen fik-egtäldt uti en 
råddugupredikan i Telje^ jemte oration till borg- 
mästare och räd. 

Vidare föddes 

1740 vår son Christian, djekne i Strängnäs. Kondi- 
tionerar fbr noaten. 

1741. Föddes döttrarna Babba Lisa och Näbba Lena. 

1742. den 19 omformäldc månad^ undfick kyrkorådets 
fullmakt på dödgräfvapesysslan vid södra gafveln, 
Roni vetter åt landsvägen. 

1743. Gjorde vice-klockare-tjenst. Samma är full- 
makt på en trumpetaresyssla vid generalitetet. 

1745. Bevistat finska kampanjen. 

1747. Rådman i Telje, ad interim. 

1748. Afsatt genom ovänners^ bearbetande. 

1749. Äter insatt. Samma år organist och skol- 
mästare i Westerplana. Mot årets slut afsatt 
genom vederbörandes illvilja och afund. 

1750. Åter insatt och gjorde afbiiu f<^r kommini- 
stern Svartkolt i Gråkyrka. 

1751. Afsatt från skolmästaresysslan ob solum punk- 
tum. 

1752. Gjort och författat ett Anderikt qvädé, hvar- 
utinnan menniskors horn liknas vid ttdipaner, 

1753. Uppsatt fett Ode öfver enkans son i Nain, 
dediceradt till korpen^ som förde tnat åt Elias. 

1754. Lagt en ny kägelbana på kyrkogården. 

. 1755. Åter insatt i skolemästareembetet, hvilket jag 
till denna stund^ volente Deo, bekläder och be- 
kläda skall in i bleka döden. 



Digitized by VjOOQ IC 



4R_ 

1772. Söker denna ifrågavarande organistbefatt- 
ning. 

Olaus Duujgren, 
smolandus. 

Lika med originalet samt riktigt klippt och 
skuret, intyga på begäran 

Johannes Sluger, Emanuel Fläsknian, 

e. o. ko>it. akrifvare ^ N ? 

i rJKsbankfiii. rfidinan i Tolje. 

(L. S.) (L. S.) 



(Litt. A.) 

Några vjilnienta ekaldefrön, 
utsådda för herr baronens farstnport. 



Ingen trädgärd mera fager 
Vid skön morgons klara dager 
Än en trogen själ hon är. 
Se*n hon flyr från- köttets sen or, 
Glöms de skönesta Helenor, 
Ty de ä ej himlen kär. 

Synden gräselig huserar, 
Och hin onde oss buxerar 
Med sin långa afgrunds-år. 
Säll den själ, som så kan fara 
Att han slipper allan fara 
Och till Jericho ej går! 



Digitized by VjOOQ IC 



.49 

David, Absälon och Cain, 
Enkans son på bår i NaiD 
Hafva rönt margfaldig pust. 
Högfärd och långt mera sådant 
Mången själ har bragt i vådan 
Med all sköns pusserlig lust. 

Derfbr bedes herr baronen 
Ödmjukt utur skaldetonen: 
Hjelp Olaus, sonen min. 
Uti Telje stad att blifva 
Organist och derstäds blifva 
Alltid värdig lyckan sin! 

Petrus Dumgren Olsson, 

Jilos, maffistti\ 



(Litt B.) 

Enfaldiga vördnadsrim till högvälborne 
baronen. 



Kom, Co, Gäll, Eff, 

Blif sjelf en gång chef 
För Östgöta käcka sqvadroneri 

Sväng eder arm, 

Bekyllra er barm 
Mot sablar, pistoler, kanoner! 
Bellman, ill. 



Digitized by VjOOQ IC 



50 , 

ögonen, karl, 

På kungens standar! 
Ge hästen sporrarna, gosse! 
- Skrik som. en gast, 

Med schenkeln sitt fast, 
Förbanna båd stubbe och mosse! 

Blixtra mot soln 

Med blanka pistoln, 
Låt gnistorna dansa i vädret! 

Kasta dig kring 

I trekant och ring 
Och klappa med handen pä lädret! 

Luta dig fram 

Bland skällsord och dam, 
Flankera, gör volt, galoppera! 

Tugga och svär 

Och tänderna skär. 
Min romare, friskt frukostera! 

Hurra! Hurra! 

Trantan-tatera ! 
Re'n blåser er klingande Fama. 

Var nu blott mån 

Om Olle, min son! 
Orgpiporna skorra och jama. 

Olaus Dumgren senior. 



Digitized by VjOOQ IC 



5.1 



N:o 3. 
Fredmans Testamente. 

Penséei de Movttz. 



1. 

Det är med tennstopet likasom med siltVertumlareo : 
man 'känner deras värde i samma mån som sjelfva 
det inneslutna ämnet har mer eller mindre qvick och 
dyrbar afsättning i jemförelse mot det hela eller me- 
tallen. 

2. 

En god sup aqvavit emellan 7 och 8 om mor- 
gonen är såsom en tidigt resande vän, hvilken ästun- 
dar härberge for att göra husegaren munter och be- 
kymmerslös om husets bristf^Uigheter, till och med om 
hyran. 



Det är oemotsägligt att ett klart ritadt kristall- 
desertglas méd huile de Venus är vackrare for ögat 
än Ehrenstrahls tafla i Storkyrkan. 

4. 

Socker i franskt vin bemärker en tröghet i for- 
ståndet, ett non plus ultra i dumhet och en fiendskap 
emot lemmarnes frihet. 



Digitized by VjOOQ IC 



52 



Man klagar ej utan orsak pä våra seders förderf. 
Kan något större bevis gifvas på vår tids veklighet 
än det onaturliga bruket att blanda vatten i vin och 
tugga skorpa pä bran vin? 



Demokritus grät vid allt hvad som hände. He- 
raklitus skrattade åt allting. Den vise tar sig en sup 
vid alla lifvets händelser. 



7. 

Den moraliska lefnaden utan kunskaper är lika 
tung och onyttig som den fysiska utan bränvin. 

8. 

Hvad man kallar dygd är ofta ej annat än oför- 
mögenhet. Kyskheten är ej sällan blott en slapphet 
i nerverna, och nykterhet är nästan alltid brist pä 
penningar eller kredit. 

9. 

Det var ej sä stort prof af hjeltemod hos Kato, 
när han skar strupen af sig, för det Caesar förbudit 
bran vinet. Om han haft nog styrka att- bära ett 
lif utan bränvin, se dä hade han varit en stor filosof! 



10. 

Det förhäller sig enligt min tanke med flickor 
liksom med lerpipor: en god rökare nyttjar ej gerna 
én pipa, som ännu är orökt. 



DigitizedbydOOgiC 



53 



11. 



Skilnaden emellan salige bror Bergs hummel och 
Noellia pantaleon är efter virtuosers mening att anse 




Bror Bergs Ilammel. 

som en droppe svag-öl emot en åm dubbelt öls hem- 
brygd. . 

12. 

Lika så olidlig som en half lärd är, så är ock 
merendels ett hälft rus, ty 'det förorsakar ofta både 
olust och illamående. Men super man sig väl full, 
då vinner man hvad alla menniskor fara efter och som 
så få hinna till,, jag menar den veritabla lycksalighe- 
ten, och har dessutom den förmånen att man, i samma 
ögonblick som man är som mest plakat, blifver gerna 
på en gång nykter igen. Prohatum est 

13. 

Att komma på krogen med en rock, som är med 
flottfläckar blommerad, med dam uppfylld eller då få 
eller nästan inga knappar finnas mer i honom, är oan- 
ständigt och röjer likasom någon liderlighet. 

14. 

Den drucknes öga ser mer än filosofens. Hvad 
tid och möda har det icke kostat de lärde att bevisa 
det jorden går omkring! Stackars narrar! Tolf supar 
bränvin öfvertyga derom långt kraftigare än alla deras 
demonstrationer. 



Digitized by VjOOQ IC 



54 



15. 



Om du sitter fundersam med en pris rappé i 
näfven och ljuger eller bakdantar någon vän, embets- 
man eller hvilken som helst, så laga framför allt att 
dii håller en ärlig min, ett stilla och vänligt hemö- . 
tände emot hvar man och att du hänger din hatt på 
»in vanliga spik, sätter din käpp pä sitt rätta ställe 
i hörnet vid disken och att du snyter dig och små- 
h ostar vid tobaksröken. Men isynnerhet måste du 
icke förglömma att vara krypande, ödmjuk och små-, 
rolig, antingen du är bjuden eller trakterande — och 
drick ett glas! 

16. 

Hvad är politiken? Du svarar: Det lär vara stats- 
kunskapen. Hvad är statskunskapen? Du dricker din 
granne till, slår locket igen på stopet dth svarar in- 
genting derpä. 

17. 

Förstånd tjenar till intet, och lärdom är bara 
gräl. Åtminstone är en som säljer bränvin långt 
nyttigare för staten än en som skrifver vers eller 
-annars staplar ihop några tankar. Jag önskar att 
jag måtte lefva den dag, då alla boklådor bli för- 
vandlade till likörkamrar, alla auktorer till krögare 
och alla läsare till supare. 

18. 

Om du med glaset i hand klockan 11 pä dagen 
råkar någon supbroder, som du redan förut på andra 
ställen träffat i samma positur, så gör ni bägge två 
försigtigast, om ni för folkets prats skull ej låter er 
märka att ni mötts åt förut, ty ondskan går långt i 



Digitized by VjOOQ IC 



55 

"våra tider. Också är en sådan erinran alltid obehag- 
lig fér värden i huset, som gerna vill att allt bran vin 
skall supas hos honomi 

19. 

När man spelt länge till dans och man börjar 
bli qvacklig af det ständiga vindrickandet emellan hvar 
menuett, då är ett godt glas pomerans lika så tjen- 
ligt för magen som konfonium för stråken. 

20. 

Likasom en får mera lust till lärdom allt som 
han blir lärdare, så händer ock att ju mer man super, 
dess mer vill man supa. 



N:o 4. 
Fredmans Testamente. 

Ävertisaement, 



Jjortom den aflägsna så kallade N3'a Vägen å Norr- 
malm och i Johann is-trakten, under en förmultnad 
kropp-ås och ett till hälften afvältradt tak, der vinds- 
gluggen småningom börjar undandraga sig dagens 
ljus och skorstenen nedsjunka i gatan: derstädes — 
inom några alnars kullblåst staket, mellan glasbitar, 
skosulor och potpurier af kulörta trasor, i hörnet 
mot ett afträde, bakom en nedfallen mangel, på en 
gammal lurfvig drottning Kerstins gyllenlädersstol, i 
gruset efter en af brandsyn sönderslagen kakelugn, 



Digitized by VjOOQ IC 



56 

bredvid en kullstjelpt balja 3opor — befinner sig 
undertecknad fattige manufakturist i en röd skar- 
lakans-nattrock utan foder och öf ver ty g. eller samme 
man som förfärdigat den sä* kallade utter-pufferten 
eller bössan, hvarmed for någon tid sedan den stora 
ofantliga uttern vid isbrädden å Norrström blef sårad 
och skjuten. Sig4et af skotthållet å bemälte bössa 
utgör hemligheten i denna inrättning, hvilken under 
tysthetslöfte blifvit lemnad samme herre, som efter 
egen och ryktets utsago egt den lyckan att fälla of- 
vannämde stora utter. Emellertid har man trott sig 
förbunden gifva vördsammeligen vid handen, att de 
respektive liebhabrar af besagde utterpuffertar kunna, 
ju förr dess hellre, hos mig alla mån- och torsdagar, 
då väderleken så medgifver, mot röda planket vid 
luckan, der som försäljas grädda, sig infinna för att, 
om så behagas, med mig afsluta eller ackordera om 
dylika gevärs förfärdigande. De åter i landsorterna, 
som ej äro försedde med tillräckliga kommissionärer 
vid den härå framdeles förmodade qvicka afsättning, 
ega likaledes frihet till undertecknad sig direkte adres- 
sera efter ofvangjorda beskrifning på hus och hem- 
vist, då, enligt närlagde i afskrift vidimerade oerti- 
fikater och attestata, man förmodar hvarjom och enom 
behörigt nöje vederfaras skall. 

Stockholm den 18 Januari 1782. 

Christian Wingmark, 

utterjfuffertmakare i Stockholm. 

Bilagor. 
N:o 1. . 

Den af herr utterpufi^ertm åkaren Wingmark upp- 
funna invention till uttrars fingst och fUllande är 
af den beskafi'enhet, att flera dylika djur beqvämligen 



Digitized by VjOOQ IC 



57 

i ett enda skotts aflossande knnna ernås; och ser jag 
icke quare non en slik förmånlig uppfinning bör kunna 
afiöpa utan ^särdeles kostnad i verkställighet, samt då 
ett pramtum lahoris skäligen bör vara anhängdt ad 
vtrtutsm^ alltså rekommenderas bemälte herr Wing- 
mark Öm-vänligen hos en och hvar isynnerhet till det 
bästa. Östra Långtuna den 14 December 1779. 

Petrus Ståhleld, 
P. p h. t. 

N:o 2. 

Att utterpuffertmakaren äreborne mäster Chri- 
stian Wingmark i min och min käraste broders, af- 
skedade taffeltäckaren på Öland, Joachim Bredströms 
närvaro förliden höstas pä isen vid ** nedfilllt fem 
stycken uttrar och deribland en hona, attesteras på 
begäran härmed ödmjukligen af Uddevalla den 19 De^ 
cember 1781. 

Peter Bredström. 

N:o 3. 

Anno 1780, den 4 Februari något mot aftonen, 
inställde sig välrustade utterpuffertmakaren Wingmark 
pä isen mellan * * * för att, efter respektive veder- 
börandes begäran, anställa prof med de här i orten 
ej förr bekanta sä kallade utterpuffertar, som förmod- 
ligen medtagit en ansenlig fångst, som på anmodan 
tjensteligen attesteras. 

Klingcander. 

Ofvanstående afskrifter med originalet lika ly- 
dande, intyga 

Pierre Mollberg. Cl. Blåsgren, 

suspenderad organist. 



Digitized by VjOOQ IC 



5S 



N:o 5. 
Fredmans Testamente. 

Stodholm den 19 Maj 1180, 

1 dag mot TuorgoDrodnaDS uppgång vid ett klart och 
stilla väder tilldrog sig kring Klara- trakten något säll- 
samt fenomen, som läsaren kan intaga af följande be- 
rättelse. 

En djup tystnad regerade öfverallt: man hörde 
icke det minsta knäpp eller kny, om ej på de ställen 
i staden, der någon skjutsbonde knackade på kärrhju- 
let eller någon sötare diskantade hönsgummans visa 
på skorstensbrädden eller också bagarpojken kunde 
stå i brödkorgen och gnola: 

»Movitz blåste en konsert», etc. 

Bet var så tidigt att tornväktarn i Klara första 
gången tittade ut ur torngluggen med sin röda filt- 
mössa och bara gäspade och drog näsan åter in i 
gluggen tillbaka. Lätta dragonerna gingo ännu i 
toflorna, och kopparslagarn syntes ej emellan sina 
sjudande kitlar. Jag påstår att fader Mollberg näp- 
peligen hint mera vid det laget än till tredje supen 
och att basfiolen ännu låg kullstjelpt bland ölstopen 
i Göran Efelsinges gränd. Ingen poet hade ännu 
hunnit gnugga sömnen ur ögonen och plocka dunen 
af jackan, förrän ur ett genomskinande moln vid ett 
sorl af liksom glittrande skuggor en oändligt vacker 
skapnad, prydd med ett koger, en bindel och ett bloss. 



Digitized by VjOOQ IC 



59 

visade sig och med en förtjusande stämma afsjöng 
denna lilla rondå, i hvilken orden ungefärligen voro 
dessa, fast melodien af mig genast förglömdes. 

RoNDÅ. 
En gång en herdinna 
Sina löften ömt besinna. 
Kärlek han ville vinna. 
Men bön och tårar hjelpte ej. 

Stilla, tyst och ledig. 
Alltid vacker, from och sedig. 

Dristig, fri och redig, 
Blef hennes svar till Astrild: *Nej!» 

Men, ack, märk, hvad hände? 
Hemligt hjertat sjelft sig tände. 
Astrild han log. 
Och skottet det tog. 
Och nymfen sig sårad nu kände. 

Kärlek nog man känner: 
Kära hjertans, mina vänner, 

Bågen blott han den spänner, 
Så grumlas lätt ett glädtigt blod. 

Iris börja gråta — 
Hennes tankar bli en gåta: 

Stundom vill hon förlåta. 
Och stundom väpnas hennes mod. 

Men, ack, märk, hvad hände? 
Hemligt hjertat sjelft sig tände. 
Astrild han log, 
Och skottet det tog, 
Och nymfen sig sårad nu kände. 

^>Iris, dig besinna, 
^>Tag din krona, min herdinna! 



Digitized by VjOOQ IC 



60 

»£q gång skall du nog finna 
»Uuf min ömhet nya röixlv 

Just så Astrild tala. 
Nymfen vakna ur sin dvala: 

;»Damon, ditt bröst hugsvala 
»Och for din trohet njut din lön!* 

Men, ack, märk, hvad hände? 
Hemligt hjertat sjelft sig tände. 
Astrild han log, 
Och skottet det tog — 
Men nymfen sin sällhet nu kände. 

I samma ögonblick blef ett gnistrande, sprakande 
och ett oupphörligt viftande med facklor, blomster- 
buketter, kransar, lustbägare och målade figurer, glim- 
mande klot, med flera lekande upptåg, tills småningom 
mina vimmelkantiga ögon nedsänktes i den Ijufligaste 
dvala. Jag hängde hufvudet och kunde knappt höra 
klockorna ringa till bönen. Hvad jag ändå tänkte 
och nu vet, det har jag mig förbehållet — och detta 
allt påtager jag mig med fler^ vittnen bevisa, om så 
påfordras. 

Christian Wingmark. 



Digitized by VjOOQ IC 



61 



. N:o 6. 
Fredmans Testamente. 

Kluhhen n:o IV, Apropos om Krakau. 



Jen8en. 

JjLva ba? Jag säger^ jag, som gunstig herrn och de 
andra herrarna: jag tror om di der polska affärerna 
att di . . . di . . . di . . . di . . . ä'ke nu . . . ä' . . . hva 
skuir jag säga ... di . . . di . . . di , . . di misslyckas, 
ty Krakau, ser ni . . . 

Kor. 

Kypare, 
Sätt fram buteljerna! 

Kra-, Kra-, Kra-, 
Krakau ryssen får. 
Hej, gutår, 
Låt oss dricka! Ryssen rår. 

LUNDHOLM. 

Dä vor' inte underligt, mina herrar, ty jag skall 
ha den äran att säja! Polen ligger just i villa hafvet. 

Jensbn. 
Drick, mina herrar! 

Lundholm. 
Och nu ligger hela ryska flottan i Krakau. 



Digitized by VjOOQ IC 



s 



fl 

62 



Stenbit. 



Bur sa ? 



Lundholm. 



Jag säjer, jag, som herr ålderman, att dä ä' ett 
skräekelig fett land: der ä' oxar stora som woiwodar. 

Stenbit. 

Förlåt mig, min herre. Polen ligger pä ett berg, 
ooh kyrktornen synas ända till Stettin. 

Lundholm. 
Det ligger i helvete och inte på något berg! 

Stenbit. 
Lik mycke, bagatell! Låt oss bli bröder! 

Kor. 

Kypare, 
Rör på buteljerna! 

Kra-, Kra-, Kra-, 
Krakau ryssen får. 

Hej, gutår. 
Låt oss dricka! Kyssen rår. 

Stenbit. 

Men apropos om ryssen, bror lilla, ligger inte 
Siberien också i Polen — eller huru — i anseende 
till de polska pelsarna med skinn under? Eller spe- 
lar turken ännu mästare? 

Lundholm. 
Kyss turken i a ! 



Digitized by VjOOQ IC 



63 



Kor. 

Kypare, 
Byt om buteljerna! 

Kra-, Kra-, Kra-, 
Krakau ryssen för. 

Hej, gutår. 
Lät oss dricka! Ryssen rår. 

. Jbnsen. 

Rå hvem åttan tusan som vill i Polen — bin 
bäle eller krön- notarien, kron-rackarn eller sigillbc- 
vararn — jag står vid mina ord, att ryssen tar Kra- 
kau . . . ja, dä gör ban, era kanaljer! Och nu, god 
natt, bröder! 

Kok. 

Kypare, 
Ta bort buteljerna! 

Kra-, Kra-, Kra-, 
• Krakau ryssen får. 

Hej, gutår, 
Låt oss dricka! Ryssen rår. 



Digitized by VjOOQ IC 



64 



N:o 7. 
Fredmans Testamente. 

Klubben n:o V, 

Lundholm. 

1 urpur, bror lilla, ä'ke dä en röd fUrg den? Hva? 

Halling. 
Ja, han ä' mycket röd, å ja! 

Stenbit. 
Han är red, men ban changerer. 

Lundholm. 
Kukuliku — ska vi ta oss en sup ? 

Stenbit. 

Ro tu man fram med tin schlup! 
Jak kan tieke du vill lifte anker. 

(^Jimffer,J 

Jag har mine ekne tanker: 
Du vill kerne lifte anker. 
Rätsonere inte mer therom. 
Men nu till tin lille flaska kom! 

Hi ha. Hej da! 



Digitized by VjOOQ IC 



65 

Halling. 

Djefvuln regera, ä^ke de olyckliga — stora pe- 
ruker och små hjernor, röda mantlar och svarta hjer- 
tan, bleka läppar och långa näsor! 

Stenbit. 
Daler herrn om bålacherne? 

Halling. 

Ni ska si dä, go herrar: när soppan är fUrdig, 
ha de bränt sina finger. 

Stenbit. 

Bålacherne pränner sine finker — was will das 
pedeuten ? 

Halling. 
Bedeute* dej ät helvete! 

Lundholm. 
Gutår, herr bokhållare! 

Stenbit. 

Gehorsamer diener, mein herr Lundtholm . . . 
Men att bålacherne pränner sine finker thet kommer 
från then klassifikation af then premierminister, der 
dirigerer das gantze Bålen. 

Halling. 

Besitta mej — som de kokat, fl de supa! Om 
jag hade en sup fbr hvar suck, som gått ur dygdige 
medborgares bröst genom deras svarta anstalter, så 
stog jag inte här! 

Beamon, IIL 5 



Digitized by VjOOQ IC 



66 



Stenbit. 

Bålacheroe ha jo tukater und spezieriksthalem 
und karolinen und theres eken pankö, ta mej tjefveln ! 

Lundholm 
Halling spark'en i a ! 

Stenbit f$jtmger.j 

Jak har mine ekne tanker: 
Tu vill kerne lifte anker. 
Rätsonere inte mer therom, 
Men nu till tin lille flaske kom ! 

Hi ha! Hej da! 

HALLING. 
Se, der har du nu! 

Stenbit. 

Sparker tu rair in mein ref? Na-a, da skall du 
spendere . . . Kiper, ett kläs kammelt! Hi ha! Hej da ! 

(Sjunger.) 

Jak är hvarken hatt eir lufve, 
Inken mensche vill jak kufve, 
Men en ryss uti mitt hjerte por, 
Und jak är doch ärlich, som jak tror. 

Kor. 
Sparken i a ! 



Digitized by VjOOQ IC 



67 



N:o 8. 



Fredmans Testamente. 

KJubhm n:o VI. Scheldm den 9 Oktober 1786, 



Mycket nytt i dessa tider! 
i>Nä, hvad nytt då, kära vän?» 
Jo, bror, tänk holländaren 
Sina troppar vidt utsprider 
Och vill Schelden ha igen! 
Kring den ån stå granadörer 
Och en svärm ambassadörer, 
Och ministrarne stå se^n. 

Schelden är just den klenoden, 
Som holländarns stolthet gör. 
Märk nu bara, märk och hör, 
Att i denna lugna floden 
Holland, om jag säga tör. 
All sin rikedom der vinner: 
Guld med hvarje droppe rinner 
Och ur hafvet lyckan för. 

Preussen, veten I, go vänner, 

»Ja . . . gutår . . . det veta vi!» 

Har re'n tagit sitt parti; 

Och om England, som ni känner, 

Vill holländaren stå bi. 

Så går Preussen in i Saohsen. 

»Hvem sa det?> Jo, mor på Laxen 

Hon är slugare än ni. 



Digitized by VjOOQ IC 



68 

Än om ryssen skulF sig ärna 
Ända in i Polen gä? 
A>Ja, än se'n då! Ja, hvad då? 
»Det må ryssen alltför gerna!* 
Men hvem skall han lita pä? 
Ja, det kan man inte veta: 
Kabinetterna utleta, 
Dertill äro vi fbr få. 

Supposons, för ro skull, bröder, 
Att nu Danmark', ser ni... *Hva» 
Ämnar sig till Dalarna 
(Jag må säga, hjertat blöder), 
Ätt så ärligt folk bedra — 
Vet ni danskens sluga nycker? 
»Det vet djefvuln, men jag tycker 
»Att jag än en sup bör ha!» 

Men hvar löper Schelden, bröder? 
Jo, han sig så sluta lär 
Vid Antwerpen ungefUr: 
Mer åt norden än åt söder 
Han sin sträcka genomskär; 
Och just det gebitet, gossar, 
Det är just det kejsarn trotsar 
Med sin nu uppställda här. 

»Äh, for åttan tusan skockar, 
»Hvad angår oss sådant prat, 
»Om holländarn, trög och lat, 
»Ur sin våta grufva mockar 
»Sin konkordia-dukat? 
»Låtom oss med glas i svängen 
»Vältra systrarna i sängen 
»Och en hvar bli blixt plakat!» 



Digitized by VjOOQ IC 



09 



N:o 9. 
Fredmans Testamente. 

Fragment af BaccM dtsptdatton de or ig in e juguli. 



iDgen lärer neka att musklerDa i menniskans kropp 
äro sammangatta af dessa tvänne elementer: eld och 
luft. Följaktligen innehåller allt hvad vi kalla eld 
eller luft intet annat än ett flyktigt väsende, fbr- 
borgadt i muskler af menniskans och djurens krop- 
par. Dessa muskler äro tväggehanda: musculi carporis 
et animi. Till muscuii corporis höra isynnerhet vissa 
memhrana, som af Boerhave i dess Elem. IV, tom. 5, 
komma under en särskilt klass och kallas hmcinato- 
res^ hvilka åter fördelas i buccinatores majores et 
miiwres. 

Ja, strupen har små musctili: 
Ständigt vill de väta bli, 
Drufvorna suga liksom små sockerbref. 
Den första strupe Adam bar, 
Evas 8e'n den andra var, 
Cains den tredje och Abels den fjerde blef. 
Gutår! :||: 
Nu höra vi :||: 
Be origine juguli 



Digitized by VjOOQ IC 



70 



N:o 10. 
Fredmans Testamente. 

BaccM filosofi. Dm 28 Mms 1767. 



JJet är visst att detta klotet, vi vandra .kring som 
fattige antipodcs, är så upp- och ned vänd t att ingen 
dödlig menniska går rätt och jemn stig, från en Cicero 
i Kom till en markatta i Japan, från en Eugenius 
till en sugga i Telje. Ty, 

Ty vi ha en sammelplats: 
Hvar en har sin loresats, 

Liksom han tycker, 

Att göra dagen lätt: 
En sin Cloris bojor for, 
En vid Bacchi tunna dör — 

Hvar sina nycker 

Och sina tänkesätt. 
Men BaccTius är min enda ro, :||: 
Och hos honom vill jag bo. :||: 

Naturligt att till ändamålet bruka medlen ! Hvad 
är kraftigare? En herde samlar sina lam i skuggan, 
när solen tänder sina lågor. Ett beklämdt hjerta tar 
sina rus, en helig David en kär Bathseba, och så 
vidare. Ty, 



Digitized by VjOOQ IC 



71 

Ty en Cloris om man har 
Och en flaska i ibrvar, 

Gagna de båda 

Och göra dagen lätt. 
Bacchus är allena den, 
Som jag väljer till min vän — 

Lät honom rada 

Med Noachs tänkesätt! 
Men Bacchus är min enda frid 
Dygnet om till midnattstid. :{.: 



N:() 11. 
Fredmans Testamente. 

Bacchd geometri. 




Lät triangelen ABC 

Med triangelen B C D 
Vara alldeles lika, kamrat! 

Lät rektanglarne C och A 

Vara som de ä . . . Drick bra! 
Hurra, kamrater, slå botten ur fat! 



Digitized by VjOOQ IC 



Linien F G drag nu fram ! 
Dansa uti Bacchi dam! 
Gubbar — här nu finna vi 
Bacohi geometri! 



N:o 12. 
Fredmans Testamente. 

Bacchua som författare. 



^e, så skrifver Bacchus helt kort i sin bok 
Att du skall ärliga supa! 
Du må vara som Cicero lärder och klok 
Eller ock såsom Hallman på Åland en tok, 
Så har du ju mage och strupa. 



N:o 13. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus till läsaren. 



Läsare du, besinna och lär! 
Drufvor i bundna rader jag bär: 

Dricka i ord och tankar 

Finner ditt öga här. 



Digitized by VjOOQ IC 



73 

Candide lector, hör och betänk 
Att der en flaska slår på en skänk 

Och der du ser ett ankar^ 

Är din fröjd hardt när! 



N:o 14. 
Fredmans Testamente. 

Läkaren till Bacchus, 



1a om, Bacchus^ lär mig läsa 
Uti din väta bok! 
Röd färga da min näsa, 
Förgyll mitt gamla ok! 
Lär mig att rätt besinna 
Vär tids fåfänglighet! 
Lät i min strupe rinna 
Den bästa saft du vet! 



Digitized by VjOOQ IC 



74 



N:o 15. 
Fredmans Testamente. 

B<uxhi vaggvisa. 

lyst, bröder, Bacchus har somDat! 

*Det må han fä!* 
Hans kropp af vinet domnat . . . 

Det plär sä gä! 

*Så sofve lull, 

»Sä vyssje lull, 
»Sä sofve lulleri lulla 
»Tills glasen äter bli fulla!» 

Sä röd och hvit som en blomma 

Vär lilla far, 
Se'n allas glas blifvit tomma, 

Nu somnat har. 

»Så sofve lull, 

»Sä vyssje lull, 
»Så sofve lulleri lulla 
»Tills glasen äter bli fulla!» 

Och vaggan knirrar och knarkar - - 

Så sofve lull! 
Och lilla guden han snarkar: 

Han är så full. 

>Så sofve lull, 

»Så vyssje lull, 
»Sä sofve lulleri lulla 
»Tills glasen äter bli fulla!» 



Digitized by VjOOQ IC 



75 

Sof sött! Du får tids DOg vaka, 

När krus och glas 
Begynna slamra och br,aka 

I värt kalas. 

»Så sof ve lull, 

»Så vyssje lull, 
3 Så öofve lulleri lulla 
»Tills glasen åter bli fulla!» 

Men sku vi sitta och söfva 

Vår lilla far, 
Sä tör vi kanske behöfva 

Ett glas eir par, 

*Sä sofve luU, 

»Så vyssje lull, 
»Så sofve lulleri lulla 
»Tills glasen åter bli fulla!» 

Så sof nu sött, utan qvida! 

Det blir dervid. 
Dig ingen mara skall rida . . . 
-Ligg, Hgg i frid! 
»Så sofve lull, 
»Så vyssje lull, 
»Så sofve lulleri lulla 
^ »Tills glasen äter bli fulla!» 

Hör, Frans, när Bacchus uppvaknar, 

Sä säg oss till! 
Kanske att gubben oss saknar 

Och supa vill. 

»Så sofve lull, 

»Så vyssje lull, 
»Så sofve lulleri lulla 
»Tills glasen åter bli fulla!» 



Digitized by VjOOQ IC 



N:o 16. 
Fredmans Testamente. 

Baccki resor i främmande land. 



JJacohus skulle att resa — 

Vackert barn i främmande land! 

Hans stipendium att läsa 

Står i hvars mans hand. ' Fin. 

Först han satte sin kosa 

Ur olympen ned 

Genom Telje och Trosa, 

Se'n till Mariefred. d. k. 

Klädder var han i väste^i^, 

Ty hans linda var hans rock^ 

Sä fortsatte han resten 

Af sin fUrd med pock. Fin. 

Kom till Mosel, studera 

Uti vitterlek 

Och vid Rhen pokulera 

Dundra, sjöng och skrek. i>. K. 

Se'n stod han i kateder, 

Uti Heidelberg, må ske, 

Disputera med heder 

Just de sangmne. Fia. 

Derpä hem till Olympen 

Reste han med präl. * 

Clio, kärliga nymfen, 

Blef hans äromål. ' D. K. 



{ 

Digitized by VjOOQ IC 



/ 



N:o 17. 
Fredmans Testamente. 

Baechi resa Ull lurhiet. 



-Dacchus reste till Turki' . . . 

i«>Säg, hvad skuir han göra der?» 

Jo, att stifta fylleri 

Och slå glas fbr turken i. 
Men tänk, att turken log: 
Tumlarn han inte tog, 
Svor att han aldrig dog 
På någon krog! 

Mahomeds aska ge vi fan, 

Ty han straffar rus och krus: 

Sammaledes alkoran, 

Kjortlar, fjädrar och turban. 
Bacchus han reste bort: 
Laget var alltför tort. 
Dock fick han innan kort 
En ny eskort. 

Tyska kyparn lyfte hatt, 
Svenska krögarn höjde krans, 
Danska fyllhund gaf ett skratt. 
Kyska oket tumla matt. 
Hjelte, kom dristelig. 
Kom uti frid och krig! 
Bacchus, du älskar mig — 
Jag älskar dig. 



Digitized by VjOOQ IC 



78 

N:o 18. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus pr est. 



iNär Bacchus predika. 

Sä börja han skrika. 

Lik munkeD och nunnan. 

Han ropade: ;»Unnan!» 

Han tumla på tunnan 

Hej bardus. Fin. 

Han stod bland peceatoribus — 
Hans text den var de flofibus. d. k. 

Hör Bacchus i ropet! 

Hans timglas var stopet. 

Han dängde och slängde, 

Med ögonen blängde 

Och hufvudet hängde — 

Munnen rann. Fin. 

De caritate talte han: 
Små kärleksbloss kring tunnan brann. D. k. 

Drif nykterhet unnan! 

Se, klockarn vid tunnan, 

Trundman, han stampa, 

På laggarna trampa. 

Ett glas och en lampa 

Trundman had\ Fin, 

Han vände glaset som ett blad 
Och Bacchi litania qvad. D. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



79 



Högvördigste fader, 

Vår Bacchus, blif gläder! 

Vår Bacchus, predika 

För arma och rika! 

Vi alla ä lika 

Vid din tapp. Fin. 

Utaf min rock tag minsta lapp — 
Låt mina björnar springa kapp! D. k. 



N:o 19. 
Fredmans Testamente. 

Bacehu8 i kloster. 



Ivom, sa' Bacchus, kom, min nunna, 
Tag min hand öch kom och följ! 
Sätt dig ned bredvid min tunna 
I en blomsterprydd fåtölj! 
Låt oss kärleksgriller döda 
Och vår frihet vårda nu! 
Drick ett glas af detta röda — 
Din och min skål, söta du! 

Låt mig hviska dig i öra: 
Fly, fly kärlek som en pest! 
All vår säUhet att fbrstöra 
Är hans nöje allra mest. 



Digitized by VjOOQ IC 



RO 

Se pä mig och mina kinder 
Hur de blomstra . . . Klang igen ! 
Vänskap ömt oss sammanbinder — 
Din och min skäl, lilla vän! 

Säg, hvad skulle oss väl bäta 
Att en äkta säng beströ, 
Våra små än höra gråta, 
Än se dem i vaggan dö, 
Sist se döden med sin lia 
Skilja hvär och en från sin? 
Aldrig, aldrig skall jag fria — 
Din och min skål . . . bara din! 

Skulle det ej kosta tårar 

Se din prydnad klädas af, 

Se'n bland dödens skrank och bårar 

Sänka dig ner i din graf. 

Ingen vän i verlden finna 

Af så ädel börd och rang? 

Skönsta vän, du min gudinna. 

Din och min skål . . . kling, klang, klang! 

Men vid dina täcka miner 
Hvad mitt vin är undransvärdt! 
Aldrig mina karafiner 
Gjort mitt blod så yrt och kärt. 
Skönsta vän, tillåt mig fråga: 
Vill du, vill du blifva min? 
Ren i döden blir min låga — 
Din och min skäl . . . bara din ! 



Digitized by VjOOQ IC 



81 

N:o 20. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus läkare. 



Jbaccbus satt bakom gardinen 
I sin nattrock vid ett krus 
Som en Eskulapius 

Grunda medicinen. 
Boken, som han läste i, 

Bar sä våta satser 
Om fylleri :||: 

På "de torra platser. 

Hvart kapitel bar i brädden 
Ett summariskt innehåll: 
Vide Höjers protokoll. 

Bacchus satt på bädden, 
Bläddra länge — ett recept 

Fick han för vår maga: 
Korken blef knäppt, :||: 

Emulsion behaga. 

Grefings press och Schindlers låda 
Tände aldrig slika ljus. 
Felix sjelf och Lazarus 

Här sin helsa skåda. 
Kom, studera, kom, min vän, 

Låt oss boken läsa! 
Granne du, känn :{|: 

På din röda näsa! 



Btllman, Ul 



DigitizedbyVjOOQlC ■ 



N:o 21. 
Fredmans Testamente. 

Bacehus advokat. 



ijacchuB skalle bli advokat, 
Skrifva för mången ur lagen, 
Men var ständigt fuller plakat, 
Glömde bäd' saken och dagen. 
Slottskanslit utslag och hofrättens dom 
De kommo, medan Bacehus läskadc sin gom. 



N:o 22. 
Fredmans Testamente. 

Bacehus domare. 



JLn kameral :{|: 
Med giltigt konstitutorial, 
En kameral :||: 
Har Bacehus i sin sal. 



Digitized by VjOOQ IC 



83 

Der handlas efter lag 

En viss utsätter dag: 

Der flaskor ge behag 

Allt i sitt sammandrag, 

Och Bacchus, Bacchus, preses, 

Preses, preses, :||: 
I klubban tar ett tag. 

Processen kort, :{|: 
Allt lustigt går fér strupen bort; 

Processen kort, :||: 
Dom sätet är ej tort. 
Här drickes och förtärs: 
På korken lagen bärs. 
Och oljoqvistar skärs, 
Och allting gladt förtärs. 
Och Bacchus, Bacchus, preses, 

Preses, preses, :||: 

I klubban tar ett tag. 



Digitized by VjOOQ IC 



84 

N:o 23. 
Fredmans Testamente. 

Baechus sjöman. 



V7ppna Bacchi slussar — 
Kom om bord nu, bussar, 

Kom och låt oss supa! 
Lät oss vara glada, 
Som najader vada! 

Kom och låt oss supa! 
Bussar, plaska, plaska! 
Vi ä raska, raska. 

Kom och låt. oss supa! 
Ge hvarandra handen — 
Fuhrman står vid stranden. 

Kom och låt oss supa! 

Se, hur Baechus seglar, 
Sig i vägen speglar — 

Kom och låt oss supa! 
Hela fältet gungar, 
Soln i molnen Ijungar. 

Kom och låt oss supa! 
Kom och kyss buteljen, . 
Dricksen ur och svälj 'en! 

Kom och låt oss supa! 
Vandringsman, se ståten — 
Baechus ror i båten. 

Kom och låt oss supa! 



Digitized by VjOOQ IC 



85 

N:o 24. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus i fält. 



Tirop. Jiör pukorna! 

fimp. I fält vi dra. 

Venus sig väpnar, 
Bacchus ej häpnar: 
Båda sitt manskap for i fält. 

Timp. Slå upp våra tält! 

Timp. - - - Sväng, bataljon ! 

Timp. Marsch, glas-pluton ! 

Hurra, kamrater, 
Friska krabater! 
Lät oss nu rusta uti fält! 
Timp - - - Slå upp våra tält! 

Timp, Du skönhets-här, 

Timp. Lägg ner gevär ! 

Ögon med lansar, 
Hjertan med pansar 
Fruktar Bacchus ej i fillt. 
Timp. Slå upp våra tält ! 

Timp. Slå pukorna! 

Timp. I fält vi dra. 



Digitized by VjOOQ IC 



«6 



Krogar vi plundra 
Pukorna dundra. 
Låt oss rusta uti f^lt! 
Timp. - - - Slå, upp våra tält! 

Timp. - - Med röd kokard, 

Timp. - - - Med hillebard 

Baochus marscherar: 
Han kommenderar 
Lustigt sitt manskap uti fölt. 

Tirap- - Slå upp våra tftlt! 





N:o 25. 




Fredmans Testamente 




Bacchi vaktparad. 


Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 


1 rumman går i staden 
Än kurage godt! 
Se på vaktparaden 
Upp till Bacchi slott! 
Stå! Räta er! Marsch! 


Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 


Ögonen åt höger — 
Hvila uppå han'! 
Granne var ej tröger: 
Drick ett litet gran! 
Stå! Räta er! M^arsch! 



Digitized by VjOOQ IC 



Tamb. Första divisionen 

Tamb. - - - Kolmodln fbr fram, 

Tamb. Favorit vid tronen 

Tamb. Och ett Baccbi lam. 

Stå! Räta er! Marsch! 

Tamb. - - - Sjclf han är majoren 

Tamb. Och på vakt i dag. 

Tamb. Sjung ur högre koren, 

Tamb. - - - DHck i lustigt lag! 

Stå! Räta er! Marsch! 

Tamb. - - - Knapcn, musikanten, 

Tamb. Blåser i butelj. 

Tamb. - - - Kilberg, adjutanten, 

Tamb. — Rider pä en elg. 

Stå! Räta er! Marsch! 

Tamb. Sc, hur fanan fläktar — 

Tamb. - - - Stå nu rätt på skon ! 

Tamb. - - - Mcissncr mer ej mäktar 

Tamb. Föra division. 

Stå! Räta er! Marsch! 

Tamb, Andra divisionen 

Tamb. Planberg sjelf för an. 

Tamb. Sakta i plutonen, 

Tamb. Sakta, alle man! 

Stå! Räta er! Marsch! 

Tamb. Sjclf han är löjtnanten : 

Tamb. Bacchi fullmakt står. 

Tamb, Gubbar, håll diskanten, 

Tamb. Klinga, hej, gutår! 

Stå! Räta er! Marsch! 



Digitized by VjOOQ IC 



8R 

Tam b. - - - Klinga med pokaler 

T.mh. - - - Till ett tidsfördrif! 

Tamb. Bacchi generaler 

Tamb. Ha ett i:oligt lif. 

Stå! Räta er! Marsch! 

T;iiub. Bacchus för i troppen 

Tamb. - - - Oljegult baner. 

Tainb. Drufvan står i knoppen 

Tamb. Läs hvad du här ser : 

Post morfem mtlia volwptas. 



N:o 26. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus general. 

Daechus uti knektgestalt 
Ber oss supa öf ver all t. 
Ingen svike 
Sin gelike, 
När han ropar: »Ge fyr öfverallt!> 
Alle man här lika glada ser 
Generalmajoren med sin underofficer — 

Alla supa likadant: 
Kapten, löjtnant, fändrik, väbel, adjutant. 



Digitized by VjOOQ IC 



^9 . 

N:o 27. 
Fredmans Testamente. 

Bacohi i/nmislag. 



Tamb. 


ilej, fram med godt tallestruDt 


Tamb. - - - 


Det är ju magen sundt! 




Trumla 




Och tumla 




Och drick utur rägadt mått! 




Hoppa 




Och troppa 




Upp till Bacchi slott! 


Tamb. 


Låt oss supa laget om rundt! 


Tamb. 


Blodet är rent och tunt. 




Trumla 




Och mumla! 




Ännu är kurage godt. 




Hoppa 




Och troppa 




Upp till Bacchi slott! 



Digitized by VjOOQ IC 



90 

N:o 28. 
Fredmans Testamente. 

Baechm danamästare. 



ÄlaDg med pukor och basuDer, 
Upp ur sömnens tysta hamn! 
Englahjertan, ur pauluner 
Upp att Bacchus ta i famn! 
Se, hvar han kommer med sin krans 
Venus, Kupido, båda i dans! 
Kom, låt oss supa, supa, 

Hoppa uti dans! 
Söta flaska, krus och kanna, 
Hjertat hämtar dubbelt lif! 
Bacchus dansar på min panna, 
Venus har sitt tidsfördrif 

Längst i själen in. :{{: 
Söta flaska, blif du min! 

Bacchus sötmar mina öden. 
När min ovän grinar stindt. 
Då min taskbok gäspar döden. 
För han mig på Rresi klint. 
Der glömmer jag vår sorgliga jord. 
Äter och dricker och trumfar i bord. 
Kom, låt oss supa, supa, 

Trumfa uti bord! 
Söta flaska, tunna^ runda, 



Digitized by VjOOQ IC 



91 

Hjertat kryper in i dig! 

Släpp förnuftet genom sprunde\ 

Eljest qväljer det sä mig 

Längst i själen in. :|{: 
Söta flaska/ blif du min! 



N:o 29. 
Fredmans Testamente. 

Bacchua tunnbindare. 



Hör, hur Bacchus tunnan bandar, 

Hör, hur han knackar: ;» Knack, knack, knack! 

/>Knick, knick! Knack, knack!» 

Tack för du bandar, 

Kritar och randar, 
Tack för hvarje sprund du stack! 

Hör, hur sorgligt tunnan låter. 

Hör, hon är tömmer! »Plang^ plang, plang! 

'»Klang, klang! Plang, plang! <» 

Hör, hur hon låter — 

Bacchus jag gråter . . . 
Bort med stolthet, prål och rang! 



Digitized by VjOOQ IC 



92 



N:o 30. 
Fredmans Testamente. 

Baechus shof tickar e. 

Xiacchas han satte sig ned och klacklappa . . . 
Klack, klack, klack . . . sina gamla skor, 
Drack se^n i botten en remmare stor 
Utaf bourgogne-vin, som han uttappa 
Ur sin förgyllda och sqvalpande äm, 
Stor som den största och starkaste pråm. 

Sylen var tappen, fast gubben stack miste . . . 
Klack, klack, klack . . . och skohornet det var 
En bit af laggen, som ännu satt qvar 
Uppä den gyllne tunnan, som han riste. 
Skoflickarförklä't var drufvor och grönt, 
Och gubbens hufvud var löfvadt och skönt. 

Och de der skorna, som. Bacchus klacklappa . . . 
Klack, klack, klack . . . Kamrater, slå i, 
Drick, som skoflickare, skål, mon ami ... 
Just de der skorna en gudinna tappa. 
Var det då Venus elF Vesta? Hur sa'? 
»Nej, det var Platskan.» Jaså — det var bra! 



Digitized by VjOOQ IC 



93- 



N:o 31. 



Fredmans Testamente. 

Bacckus leker med sina barn. 



l/rufvorna digna nedcr ät marken — 

Kom och plocka, mina barn! 
Ringaste herdar, högsta monarken 

Fängslar jag i söta garn. 
När de fkngslas, bli de alltför yra: 
Drufvornas syra :||: 
Svalkar, 
Svalkar, svalkar mina barn. 

Högsta bekymmer mäktar jag döda — 

Kom och plocka, mina små! 
Somliga drufvor rosenderöda. 

Somliga ä' hvita, blå. 
När de pressas, hjertat vinner kraften: 
Ja, denna saften :||: 
Svalkar, 
Svalkar, svalkar mina små. 

Kom, låt oss dansa! Drufvorna rinna — 

Kom och plocka natt och dag! 
Drottning och herde, kung och herdinna 

Smaka mina lifsbehag. 
Hjertat eldas, blodet darrar, jäser: 
Drufvan hon fräser, :||: 
Svalkar, 
Svalkar, svalkar natt och dag. 



Digitized by VjOOQ IC 



94 



N:o 32. 

Fredmans Testamente. 

BaccU nwrffonstund 1787. 



Vid klockans klang till morgonbön 
Och folkets trängsel om h var an dra 
Och vid aflösningar^ som vandra 
Bland hästars tramp och kärrors dön, 
Uppsteg en sol så varm och skön, 
Sä, der jag satt på krögarns trappa 
Med hufvu^t insvept i min kappa, 
All fUrg jag säg^ så var den grön. 

Den lilla Lisken log så godt, 
När fönsterluckan upp hon skrufva — 
Fast hon var mjellhvit som en dufva, 
Så skifta linnet grönt och grått. 
Ja, sjelfva nymfens nyktra spott, 
När hon god morgon åt mig nicka. 
Den blef så grön, och sjelf min flicka 
Grönspräcklig som en bergamott. 

Den hylFn, der stora stånkan står 

Med pipen vänder åt pulpeten, 

Ar med cinober, som I ve ten, 

Rödmålad, och det nu i år. 

Den tycktes — jag det ej förstår — 

I grönt för ögat sig förbyta: 

Ja, grön i spiseln blef hvar gryta . . . 

Så grönögd satt jag der. Gutårl 



Digitized by VjOOQ IC 



95 

Men när mor Miga sjelf kom ut 
Och toffeln knarka inom dioken 
Och hon begynte ropa Lisken 
Och tog DimaDders ur sin strut 
Och säg åt hylPn och vred sin trut 
Och börja stryka undan håret 
Och skubba sig på ena låret — 
Dä tog min skymning snart sitt slut. 

»Gutär!* sa' hon. »Vasserratri, 
»En morgonsup utaf det rara! 
*Hör, ungersven, hvad skall det vara — 
>En dram frän Dan to bränneri? 
»Den supen, der är slagen i, 
:»Är för parmmätarn i hövålmen; 
»Men denna sorten, från Kungsholmen, 
»Är den ej skön . . . hvad tycker ni?» 

Nu fick jag rätt min syn igen . . . 
Af gyllne färger glittra solen; 
Jag kunde skönja läderstolen : 
Att han var brun det säg jag sen. 
Sä säg jag — ta mig den .och den - - 
Att kappan, den jag kring mig svängde, 
För trasor ej tillhopahängde — 
Och krögarfar, den djefvulen. 

Med taflan han vid disken satt 
Och min förtäring hopsummera: 
Hvar siffra, som han nu addera. 
Stod hvit och trind, och taflan platt. 
Jag såg att svart var nu min hatt. 
Jag säg min dödsdom i hans knoga. 
På dörm jag derför mig förfoga. 
Och när jag gick — sä var det natt. 



Digitized by VjOOQ IC 



96 



N:o 33. 



Fredmans Testamente. 

BacchtM på visit. 



*ijod dag, kära syster!» sa^ Bacchus en gäng 
Till Venus, gudinnan, förnämlig, 
Dä hon med en spilkum bland gudarna spräng 
Med kaffe och grädda, med socker och läng. 
»Hur mär du, min syster?» Jo, temlig. 

Hur mär kära bror? Stor tack för i gär! 
Skall jag mitt kaffe tillaga? 
Med mjölk eller utan? »Nej, syster, jag rär — 
»Vräk undan den sk . . . n, och hej nu, gutär! 
»En kronsup den anstär min maga. 

»Se, hönsen de läppja och killingar di: 
»Slikt anstär ej manliga kroppar. 
»Med strunt uti lador längst frän Barbari 
»Förnöta min timma, det läter jag bli. 
»Min syster, en sup hit med droppar! 

»Gutär, kära syster! Hvar ärlig kamrat 
»Längst bort till chinesiska muren, 
»Frän Flygarells gossar till Preussens soldat, 
»Jag älskar och tuktar — jag är deliki^t! 
»Ge flaskan hit promt... häll utur^en!» 



Digitized by VjOOQ IC 



97 



N:o 34. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus på nyårs-visit. 



-bacchus skulle kring staden åka 
Vid ett nyår pä visit, 
Somnar i vagnen just med flit 
Och hickar, när han skulle spraka, 
Stammar, så ingen det förstår: 
»Godt-år, god-tär, godt-år, gutår!» 

Bacchus bugar nu for betjenten: 
Drängen »hans nåde* heta får. 
Straxt ser han hvar buteljen stÅr 
Och slutar dermed komplimenten, 
Lemnar visitlapp, dricker, spår 
Godt-år, god-tår, godt-år, gutår! 



N:o 35. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus på bal. 



X/acchus är klädd liksom en annan, 
När han sig tänker på en bal : 
Bellman HL 



Digitized by VjOOQ IC 



_98_ 

Pudrad är han, med front i pannan^ 
Bröllop i hjertat, raed bjeltar i qval. 

Drickora utur vår pokal! 

Bacchus dansar i vår sal. 
Bacchus är ärlig, tar i kannan — 
Glömmom våra sorgliga qval! 



N:o P>6. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus på krogen. 

JJer lejon de dansa med stopen 
Och björnar med pipor och glas, 
Derinne står Bacchus i hopen 
Och bjuder sin hjelte kalas^ 
De ponsoröda små hjertan, 
Som slå i fyllhundarnes bröst. 
De sprittande dansa i smärtan 
Och blekna som löfven om höst, 

När glaset :||: går jemt 

Med Bacchi skämt. 

Sätt skylt på min färgade panna, 
Min bleka och hängande lip! 
Mitt hufvud fbrvänd i en kanna. 
Min näsa förby t i en pip! 
Jag aktar de kärliga låter, 
Som skönheten bildar och strör, 



Digitized by VjOOQ IC 



t)9 

Som korfvar emot mitridater — 
MiD Herkules Bacchus tillhör, 
När glaset :||: går snällt 
^På Bacchi fält. 



N:o 37. 



Fredmans Testamente. 

Bacchus emhetshror. 



JhiD drucken sätter sig på sin stol: 

Han blundar, 

Begrundar 

Om nu och i fjol, 

Suckar och flåsar. 

Pungar och påsar 
öppnar han, glad och nöjd, 

Sjunger och trallar, 

Bacchus påkallar. 
Tror sig i himmelshöjd. 
Så sätt dig, granne, bland de granna! 
Drick ur ditt glas och töm din kanna! 

Färga din panna! 

Inte förbanna 

Tidernas öden och qval! 

Låt kärlek ditt hjerta bemanna, 

Om Bacchus tar fram sin pokal! 



Digitized by VjOOQ IC 



100 



N:o 38. 
Fredmans Testamente. 

Bacehus tröfttare. 



-Dacchus, du som tröst mig ger, 
När mitt öde pannan trycker, 

Du bortrycker. 

Som jag tycker, 
Hvad mitt hufvud tynger ner. :||: 

Men jag beder: 

För min heder, 

Tysta ryktet neder! 

Göm den smärta. 

Som mitt hjerta 
Dig och glaset anförtror! 



Digitized by VjOOQ IC 



101 



N:o 39. 
Fredmans Testamente. 

Bacckm laghryf re. 



Xlacchus — tvi vale den förtreten! 
Borta är nu hela herrligh^ten ! 

Punsch- och bischoffsslefven 

Är förseglad blefven 

Med ett stort sigill. 
Bacchus sä torstig fingren plockar, 
Bryter opp sigillet och sig bockar, 

Ber dig, granne, dricka. 

Åt din ovän nicka, 

Truga' n som du vill. 
Bacchus hela verlden tjenc . . . 
Skäl. Zicrvogel, Qviding, Thraene! 
Ingen skall ta mitt glas frän mej - 

Bacchus säger nej. 



Digitized by VjOOQ IC 



102 



N:o 40. 
Fredmans Testnmente. 

BaocM rangordning. 

■I^n kardinal, :||: 
En öfverste och general. 
En marechal, :||: 
Fältmarskalk, amiral 
Ä' stora kreatur, 
På klotet stolta djur. 
Men Bacchus tager tur 
Med styrka och natur 
I supa och i heder, 
I heder :||: 
Ät den, som glaset dricker ur. 

För sin armé :||: 
Han fäktar utan diarrhé. 

Hans ögon se :||: 
En käck trotjenare. 
Hans fullmakt skrifves god 
Med friska drufvors blod 
Den stilen eldar mod 
I herde och marod. 
Och det är alltför roligt, 

För roligt :||: 
Att stupa fbr hans lod. 



Digitized by VjOOQ IC 



103 



N:o 41. 

Fredmans Testamente. 

BaccJU klä d ordning. 



Måogen är klädd med gullgaloner, 
I Hcharlakaa och triumfant, 

Lefver galant, 

Ibland baroner, 
Grefvar, prinsar, allt uppå pant, 

Trotsar med blod 

Stycken, kanoner — 
Men för Bacchus fäller han mod. 

Mången är klädd blott uti vallmar, 
Tyst och fredlig, liksom en ann; 

Men som en man 

Kring stad och malm ar 
Super, raglar han som han kan. 

Plockar med mynt 

Bacchi palm ar, 
Tar dem i hans labyrint. 



Digitized by VjOOQ IC 



J04 

N:o 42. 
Fredmans Testamente. 

Bacchi pump. 



Xiyck våra korkar^ 

Om du orkar! 
Pumpa, miu lilla, söta kusin! 

Stå ej så trumpen 

Här vid pumpen — 
Pumpa, sä får du vin! 

Denna saften 

Har den kraften 
Att han ger en så lustiger min. 

Ryck våra korkar, 

Om du orkar: 
Pumpa, så får du vin! 

Saften är herrlig 

Och begärlig. 
Pumpa, så blir du svettig och skön! 

Glöm hvad dig q välj er — 

Fem buteljer 
Får du till aftonlön. 

Jag skuir tycka, 

Att din lycka 
Hon då grönskar — ja, visst är hon grön. 

Saften är herrlig 

Och begärlig . . . 
Pumpa, så blir du skön! 



Digitized by VjOOQ IC 



105 



N:o 43. 
Fredmans Testamente. 

BaceM port Dm 20 Okéober 1792, 



JjLors, ur muDgipan hvad röda floder — 
SiTlsallad, böckling och kyckling, pastej ! 
Fatta i klappen på porten, broder . . . 
Håll fast i knappen, i skörtet på mej! 
Bulta på porten och dansa och klif, 
Medan jag lemnar min råga i gränden! 
In genom strupen och ut genom änden — 
Summa summarum — vårt vanskliga lif*. 

Aj, aj, aj, aj, aj . . . Min trogna frän de, 

Jag skall förtro dig en hemlighet . . . Drick . . . 

Mollberg, som fordom så redlig du kände, 

Tycker ej mera om tidernas skick. 

Fast han just inte vill låta förstå 

Alla de knep, som hans hjerna känner, 

Så skall jag h viska vid er, gode vänner, 

Att han är missnöjd och krånglig ändå. 

Hör du, din skurk nervid Bacchi tunna, 

Du der med bägaren, plirögd och flat. 

Du der, som låtsar att inte kunna 

Vrida hans rankor och sprunda hans fat, / 

Säg, är du inte en törstig spion? 

För allt det goda din tunga suger, 



Digitized by VjOOQ IC 



106 

Säg oss i morgon, om du inte ljuger, 
Att du har kramat med oss din citron! 

Säg oss om nedrig du nog kan vara 
Mot lilla Iris i Gråmunkegränd, 
Inte dess bolster och krus försvara 
Just liksom nymfen dig vore okänd? 
Ut då, för tusan, från bordsändan ner. 
Brinnande klart till vinets ära! 
Våga dig inte att nalkas oss nära. 
Om du ej Venus och Bacohus tillber. 



N:o 44. 
Fredmans Testamente. 

Bacohus och As t r tid. 



Astrild sa' åt sin mor: 
»Min nådig mamma, nu är jag stor — 

*Får jag följa min bror, 
»Bror Bacchus, dit han bor? 
»Han har en tunna, alltför skön, 

»Och en krans, helt vattengrön . . 

»Mamma lilla, hör min bön! 

»Broder Bacchi rön 

»Ge så mången lön: 
, »Bror Bacchus är skön.» 
Nå, Bacchus, dina lagar 
Jag prisar med mitt dön. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



107 

Venus och guden log — 
En himmelsk kapprock han pä sig tog, 

Keste straxt på en krog, 
Och Baochus drog och drog. 
Sc'n ha de troget följt h varann, 

AstriH som en docka grann, 

Bacchus som en åldrig man, 

Bacchus likadan! 

Sjung den sjunga kan: 
Bror Bacchus är skön! 
Nå, Bacchus, dina lagar 
Jag prisar med mitt dön. :{|: 



N:o 45. 



Fredmans Testamente. 

Bacchus och C loris. 



Bacchus frågade Cloris en gäng: 

Flicka, säg hvad du tycker 

Om min näsa, min tunna och säng? 

»Oui, bon, bon!» 
Tycker du inte att tiden är läng 
Och att verlden dig trycker. 
När ej buteljen i magen gör språng? 
^»Oui, non, non!» 
Kor. diipl. Häll i! 



Digitized by VjOOQ IC 



108 

Flicka, min flicka, 
Kom, lät oss dricka 
Och klunka och klinga pä vär kant! 
Kor. dapl. Häll i ! 

Flicka, min flicka. 
Kom, lät oss dricka 
Galant, :||: 
Bastant! :|{: 

Har du en fästman, ell' har du ock två, 

Ja, låt vara ock fyra, 

Led dem till Bacchus bakbundna pä tå! 

»Oui, bon ! Låt gä!» 
Löp midt i famnen på Bacchus ... si så 
Klappa' n kärt i din yra. 
Öppna din flaska, låt pulsarna slå! 
»Oui, Bon! Låt gå!* 
Kor. dupl. Häll i ! 

Flicka, min flicka, 
Kom, låt oss dricka 
Och klunka ooh klinga pä vår kant! 
Kor. dupl. Häll i ! 

Flicka, min flicka, 
Kom, låt oss dricka 
Galant, :||: 
Bastant! :||: 



] 



Digitized by VjOOQ IC 



109 

N:o 46. 
Fredmans Testamente. 

Bacehus på bordet oeh Cl or is t sängen. 



brken Bacchus :||: 
Kommer trippandes pä ett bord! 

Uti bålar, 

I stop och skålar 
Der lefver hao som på grÖDan jord. 

Der han mumlar 

Och der han tumlar — 
Der ha vi vårt enda paradis. 
Gubbar, drickom utur flaskan 
Pimpinella och portugis ! 

Si' ken Cloris :||: 
Kommer trippandes i en säng! 

Med smä löjen 

Och äkta nöjen 
Hon fägnar mången Kupidos dräng. 

Bacchus mumlar, 

Kupido tumlar — 
Hvar en har sitt paradis. 
Gubbar, drickom utur flaskan, 
Lät oss lefva på detta vis! 



Digitized by VjOOQ IC 



110 

N:o 47. 
Fredmans Testamente. 

Bacchi orlof sedel ät sin dräng. 



Att Markolfus varit trogeo, 
Att min gamle husbonddräDg 
Aldrig nykter gått från krogen, 
Aldrig legat uti säng, 
Att han bär så kärt sin kanna 
Som en mor sitt barn i famn, 

Det kan jag besanna — 

Baccbns är mitt namn. 

Fast bans ögon äro sura, 
Late man sig ej bedras: 
Han kan lätt min tunna skura 
Ocb perfekt ock skOlja glas. 
Fast hans tjenst ej är utiupen, 
Vill ban flytta — flytte då! 

Men glöm inte supen, 

När du ärnar gå! 

Den 30 Januari 1768. Bacchus. 



Digitized by VjOOQ IC 



111 



N:o 48. 
Fredmans Testamente. 

Bacchi litania» Den 27 December 1161 , 



-t räls mig från allan fara 
I Ahlströms juogfrubur 
Och från de skönas skara 
Med tofflor och med ur, 
Ja, från de vackra barn 
Med diadem och kappa, 
Som fråga, när de klappa, 
Hur mjölnarn mår i qvarn! 
Dock gör min kärlek heder, 
Om han är sann och ren: 
Gif karlavulna seder 
Och uppsyn som Delen! 
T rolighet låt mig 
Få vid din tunna stanna! 
Strö rosor pä min panna, 
Gjut olja i min stig! 

När hjertat börjar klappa, 
Så hjelp mig väl förbi 
Sankt Nikolai trappa 
Och konglig slottskansli ! 
En Bacchi rätt kusin 
Plär sällan ha till bästa: 
Han dricker med sin nästa 
Och äter med hans svin. 



Digitized by VjOOQ IC 



112 

Skuir slägt och anförvaodter 
I högfilrd, spott och spe 
Kring torg och alla kanter 
Mig knuffa och bele, 
Så värdes, Bacchus, då 
Min oskuld så befria 
Att jag din litania 
I rännsten sjunga mål 



N:o 49. 
Fredmans Testamente. 

Bacchus hryggmästare. 



JJacchus bedröfvad, 

Lurfvig och löfvad, 
Satt vid templets gamla mur. 

Vörten han skummar, 

Safterna ljummar 
Och med fiolen står på lur. 

Hör nu hur - - - Vioi. 

Våt och sur viol. 

Ur D dur vioi. 

Han med sina blötta tummar 

Brummar som en tjur! 



Digitized by VjOOQ IC 



113 

Stjemaa sig sänkte, 

Templet uppblänkte, 
Portarna imma vört och vin. 

Skyltarne slängde, 

Systrarna flängde 
Lustigt med vädrens blåst och hvin. 

Klang, kusin! Vioi. 

Hör hur fin Vioi. 

Violin - - - Viol. 

Första tonen nu utträngde — 

Klang, tag karafin! 

Klang! Glöm din plåga 

Med eld och låga! 
Bacchus han sjunger sjelf for er. 

Tungt vid hans toner 

Klasar, festoner, 
Blommor och drufvor skakas ner. 

Men, jag ber, vioi. 

Presto mer! v bi. 

Bacchus ger - - Vioi. 

Gyllne bålar med citroner 

Och på tunnan ser. 



Beliman. 111. 6 

Digitized by VjOOQ IC 



114 



N:o 50. 
Fredmans Testamente. 

Bacchu8 i gröncm lund. 



V år Bacohu» satt i grönan lund . . 
x\j aj aj . . . liten en stund 
Der lekte han och talte smätt . . . 
Aj aj aj . . . om sina mått, 

Om flaskor och bålar, 

Om supa i skålar, 

Om kärlekens nålar, 

Om skönhetens tvålar 
Nå, det var godt! 

Och solen sken på bergen blå . . . 
Aj aj aj . . . Gubbar, låt gå, 
Låt flaskorna dansa och strupen få . 
Aj aj aj . . . smått dä och dä! 

Så klunka, var gläder, 

Och Bacchus, vår fader, 

Med små oskobader 

Sin väta eskader 
Trösta då må! 



Digitized by VjOOQ IC 



115 



N:o 51. 
Fredmans Testamente. 

Till Bacchus under mnbrtstm. 

Mögtäradc Bacchus, min herre, 
Denna postdag är värre: 
Ifrån Mosel berättas 
Att vindrufvorna lättas, 
Men en torstig ej mättas 
Mycke. 

Gunstige gynnare, mera 
FäfUngt är pokulera: 
Här fins icke en flaska — 
Gamla gubbarna raska 
Liksom lössen i aska 
Pinas. 

Skulle herr Bacchus behaga 
Fägna vår torstiga maga 
Och från Heidelberg skicka 
Vin och drufvor att dricka, 
Vi tacksamligen nicka. 
Dricka ! 

Nu, postskriptum, ber helsa 
Ifrån Maja och Elsa, 
Frän hvar fyllhund och nykter, 
Hvar bedröfvad, betryckter, 
Hvar en tokig, förryckter 
Flitigt. 



Digitized by VjOOQ IC 



116 

N:o 52. 
Fredmans Testamente. 

Baccht spådom. 



Um Bacchus dog 
Och alla Fuhrmans dårar, 
Ack, hvad för tårar :||: 
På hvar krog! :||: 
Det blef en sorg 
Bland bran vinsadvokater 
I land och stater, :||: 
Kungars borg! :||: 
Bacchus lefver, :||: 
Står som hjelte på sitt torg. 

Så drick ditt glas — 
Bort anletssvett och möda! 

Ty Bacchi föda :||: 

Har sin grace. :||: 

Bry dig ej mer 
Om ordning, lag och rätter, 

Men full och mätter :||: 

Sätt dig ner! :||: 

Bacchus lefver — :||: 
Verlden honom gladt tillber. 



Digitized by VjOOQ IC 



117 

N:o 53. 
FredmaBS TestameBte, 

tiUika Baechi testament. 



iJu gamle fyllhund, bör! 

Ifall jag från dig dör 
Och går till mina fäder, :||: till mina fäders ben, 

Sä skall du sitta q var, din hund, 

Och laga mina gamla sprund. 
Ge vännerna dricka :||: :||*. af hjertans grund. 

Ifall en riddersman 

Min tunna klappar an, 
Sä skall han få till bästa :||: och lefva som en karl! 

En biskop, prost eir kapellan 

Dem ger du efter gamla van": 
Sex stop uti sänder :|j: :{|: häll pä koftan! 

Ifall en borgersman 

Min tunna klappar an. 
Så skall du straxt dig buga :||: och vara menskovän! 

Hjelp honom uti taget, du, 

(Han skall betala laget nu) 
Sex stop uti sänder :||: :||: . . . låt vara sju! 



Digitized by VjOOQ IC 



118 

N:o 54. 
Fredmans Testamente. 

Bacchi hegrafning. 

Vår Bacchus blef död 

I armod och nöd, 
Men stolt till hegrafning all slägten man höd. 

Liksom till kalas 

Med klockor och glas 
Man ringde och ringde . . . Fruntimren fick plaee. 

Af all tungomål 

Kom folk till hans gål. 

Kor. 
Af all tungomål! 



Processen var stolt: 

Herr Fuhrman, i kolt, 
Han red med prestafven och ropade: a» Halt!» 

En kyparesvärm, 

Vår dödas beskärm, 
Den följde näst efter . . . Men, granne, dig värm ! 

Ditt glas står för dig — 

Drick, granne, och. tig! 

Kor. 
Ditt glas står för dig! 



Digitized by VjOOQ IC 



119 

Poeter hans bår 

De bära, se'n går 
Ett par käUarmästrar med utslagna hår; 

Se' Q bärs der ett krus, 

Derefber två ljus, 
En uppbördskomsarius med tafla och rus. 

En stolt procession . . . 

Drick, drick med reson! 

Kor. 
En stolt procession! 

Processen allt skred: 

I främsta dess led 
Den åldrige Schmidten helt ensammen red. 

Dernäst med god min 

Så kom Kolmodin: 
Han förde i floret en tom karafin. 

Drick, granne, var glad — 

Vårt lif är ett blad! 

Kor. 
Drick, granne, var glad! 

Herr Stenberg kom se'n — 

Två uppsyningsmän, 
De äldste på staten ... Ur vägen, min vän ! 

Se'n vagnar ett tjog: 

Fyllbultar der låg 
Med hattar, peruker och käppar och tråg - 

Ett ståtligt parti . . . 

Drick, granne, var fri! 

Kor. 



Ett ståtligt parti 



Digitized by VjOOQ IC 



120 



Nu är det bestäldt: 

Vår Bacchus så sällt 
Han sofver och hvilar på pindiska fält. 

Så skrif pä hans graf : 

Han lefde ochgaf. 
Men skyndom från grafven och till hans prestaf . . 

Herr Fuhrman, god dag! 

»Rhenskt vin, bästa slag?» 






Kor. 
Herr Fuhrman, god dag! 



N:o 55. 
Fredmans Testamente. 

Dryckeshalken. Dem enfdldigom! 



-Kom, bese nya lagen, 
TItaf fader Bacchus gjord. 

När han härom dagen 

Satt vid domarbord! 
Primo skall man värden ära, 
Se'n, pro secundo ock hans fru, 

Tertio friskt förtära, 

Qvarto supa nu. 



Digitized by VjOOQ IC 



121 

Paragrafen den första 
Säger tydligen sd: 

Värd och gäst må ej törsta 

Supé båda två! 
Glasen sku i gästbord ringa: 
Plikte då den, som sitter sur! 

Kling, klang, granne, klinga 

Drick i botten ur! 

Paragrafen den andra 
Säger: Drick värdinnan till! 

Hon må gäst ej klandra, 

Om han supa vill! 
Är värdinnan huld och söter 
Och hon ej får en skål i lag, 

Pliktas dubbla böter, 

Knuff och håredrag. 



Paragrafen den tredje 
Säger: Stöt uppå din vän! 

Ead i rad som en kedje 

Glasen om igen! 
Ingen gitte resonera, 
Ses af samma lagsens rum, 

Utan pokulera — 

Drick, var döf och stum! 

Paragrafen den fjerde 
Just fördömmer nykterhet — 

Lärde och olärde 

Drickom till förtret! 
Värdens skål och värdens vänner, 
Slägt och skyldmän när och fjär! 

Skål för den man känner 

Törstig, röd och kär! 



Digitized by VjOOQ IC 



122 

Paragrafen den femte 
Säger: Klunka hvad du kan, 

Men glöm ej derjemte 

Bordets hufvadman ! 
Tackom värden allesamman: 
Heder och tack, och heder och fröjd! 

Lefve han med gamman 

Och värdinnan nöjd! 



N:o 56. 
Fredmans Testamente. 

Sigurds dryckesbalk. 



bigurd Sven sin pipa tog — 
Hon var hvit som albaster. 

Bästa knaster :||: 

Rökte han och log. 
Sigurd rökte pipan ut, och han drack: 
Ölet i kannan uti näsan det stack. 

Låt oss öla, :||: 

Sjunga värden tack! 

Sigurds lära det var den 
Att man värma skull' magen, 

Hela dagen :{|: 

Vara Bacchi vän. 



Digitized by VjOOQ IC 



123 

Källrar och krogar ej förgäfves de stå: 
De liksom källor vattna lambena små. 

Sigurds lära :||: 

Kan allt öfvergä. 

I din hand ej ölet värm, 
Stå på krogen ej flater! 

För kamrater :||: 

Blif du ett beskärm! 
Slår dig vid örat någon listiger skalk, 
Stryk' en på truten och töm du ut din kalk! 

Sigurd skrifvit :||: 

Sådan dryckesbalk. 



N:o 57. 
Fredmans Testamente. 

Bacchanalish morgonhon. 



Xivarmed skall jag nu lofva 
Dig, Bacchus, denna stund? 
Med dobbla eller sofva? 
M«d snödhet margelund? 
Med nykterhet? Ack, nej, 
Det offret gör dig flater. 
Ack, nesm, liéber pater, 
Hvad som behagar dej! 



Digitized by VjOOQ IC 



_124_ 

Mitt kall vill jag angripa 
Och dig till ära ta 
Min flaska och min pipa 
Och saft ur drufvan dra. 
Jag vakna vill vid glas: 
Aurora musts amea. 
Styrk, Bacchus, mig tillika 
Med krafter i kalas! 

Lät mig pä dagen sluta, 
Och styrk mig i min tro! 
Lät andra fritt min skuta 
Till sömnens brygga ro 
Och vältra mig i land ! 
Lägg pä min strupa plaster . . . 
Nune ordet domus noster — 
Men, Bacchus, släck min brand! 



N:o 58. 
Fredmans Testamente. 

Svenshmanna-trÖst. 

Min hjelte, stanna, 
Tag ur min kanna :||: 

Täta rus! 
Jag vill dig lofva, 
Du skall få sofva :|{: 

I mitt hus! 



Digitized by VjOOQ IC 



.125 

Stackars barn, hos mig välkomna, 
Vid min flaska sku j somna, 
Somna vid mitt varma krus! 



Sitt ner, var göder, 
Min hjertans broder! :|{: 

Repa mod ... 
Du är sä bleker, 
Se, vinet leker 

Med ditt blod. 
Fritt låt dundra, blixtra, hagla! 
Pä mitt golf så mä du ragla, 
Ragla, ragla, vin-marod! 

Lägg bort din krycka. 
Sjung om din lycka, :{|: 

Svenske man! 
Din gamla lära, 
Förtjenst och ära :||: 
Står mig an. 
Men hvad står du här och gråter? 
Bättre tider komma åter — 
Åter klinga, om du kan! 

Men mina gärdar 
Låt se du vårdar :||: 

Natt och dag! 
Alterationer, 
Banko-auktioner :||: 
Gör ej jag. 
Hvad du eger uti kannan 
Hör dig till och ingen annan, 
Ingen ann — så är mitt behag. 



Digitized by VjOOQIC 



126 

Fast sjöman knotar, 
När stormen hotar, :||: 

Strandar han. 
Den sista bö\ja 
Din båt tycks sköjja, :j|: 
Svenske man! 
Kom till mig och till min flaska 
Jag strör blommor pä din aska. 
Låt oss dricka med hvarann! 



N:o 59. 
Fredmans Testamente 

oni hantUyming af aUt ]9Junk vid tunnan. 



bitt ej och pjunka, 
När Bacchus dig vill unna 
Ur sin gyllne tunna 
Fluidum klunka 
Och sjunka 
I hans kar! 
Drick och var vaken, 
När Bacchus vill dig unna 
Ur sin gyllne tunna 
Nektar för smaken! 
Den saken 
Är så klar. 
Vet, lifvet är en strunt — 

Medan vi kunna, 
Sä drickom rundt om rundt! 



Digitized by VjOOQ IC 



127 

N:o 60. 
Fredmans Testamente 

angående den sjukaste Uand de sjuka. 



Uen vakthafvande trakiören 
Ncrvid stora tempeldören 
Med blå rock och gula snören 

' Templets kittlar rör, Fin. 

Der han kastar korsgeväret 
Och nu åter har besväret 
x\tt en vört så klar som kläret 
Skumma som sig bör. 
Tjenarc, min goda herr traktör! 

>Tackandes ödmjukast!» 
Jag som sjukast 
Bland de sjuka, 
Utur denna vörtekruka 
Tar en klunk och kitteln tömmer 
Och förglömmer 
Allt . . . 
>Halt, 
»Min granne, stjelp ej krukan öfver ända! 

»Det kund' lättlig hända 
»Att de i templet med brygden återvända — 
»Derför drick pro gradu . . . 
»Klunk, noch en klunk!» Hur sa' du? 

Sjungom i dörren: 
»Välkomne, Bacchi män!» i> k. 



Digitized by VjOOQ IC 



1?8 

N:o 61. 
Fredmans Testamente 

&m skåim för d&n mda. 



i öm ur din bål 
Och svälj din varma råga ner 
Och drick dens skäl, 
Ditt öga gema ser! 
En vacker mun, som åt dig ler, 
Och glas i hand — hvad vill du önska mer? 

Med glas i hand 
Vid bordets glada rundel sjung 

Om hvad ibland 
Gör lifvets vandring tung! 
Är kistan tom och tom din pung, 
Svälj denna saft — den gör dig rik och ung! 

En vacker dag, 
Om vänskap byter drägt och min, 

Gör du som jag: 
Byt aldrig om ditt vin! 
Drick gammalt franskt, en karaiin, 
För all slags sorg den bästa medicin! 

Välan, du ser 
Fredrikas blickar, du förstår^ 

Mot dig ej mer 
Så vackra som i går — 
Säg ingenting, tag du en tår! 
Den oljans kraft skall läka dina sår. 



Digitized by VjOOQIC 



1L^9 

Din Ulla står 
I en blårandig kort. pelis, 

3Ied svarta hår 
I rosenröd chemis — 
Säg ingenting, var klok och vis, 
Men tag ditt glas och lem na din kulis! 

Hon vinkar ömt — 
Läts du, du Baccbi man . . . gutär . . . 

Låts som du glömt 
Hvad flickans list förmår! 
Säg ingenting, blif hård och svår. 
Men drick dens skål, som på ditt hjerta rår! 

Grör du, som jag! 
»Hur gör jag?» menar du, min vän! 

Mitt gamla lag 
Ar tömma remmaren! 
Se'n första Maj jag raglar än — 
Slå vad, mot jul jag nykter blir igen! 



BelltnaH. 111. 9 

Digitized by VjOOQIC 



130 . 



N:o 62. 
Fredmans Testamente. 

Förhöret. 



Wer da? »Qoå vän I* 
Tag glaset uti hand och drick nu ora igen — 

Hvad heter du? 
»Det fdr du veta, när patrullen klingat sju.» 
Emellertid med rågadt mål 
Yi dricka glada vänners skäl, 
Så långt det tål. 

Vis opp ditt pass . . . 
Jo, du är riktig nog, och du ^r af vår klass. 

Säg, hvem det skref? 
»Det var en lit^n knubbig pilt med krans och slef.* 
Emellertid med rågadt mål 
Vi dricka glada v|lnners skål, 
Så långt det tål. 

Hur såg han ut? 
»Jo, punsch han had' till väst och pontak till syrtut.» 

Än skjortan då? 
»Den var af gammalt franskt med ölkantiljer på. » 
Emellertid med rågadt mål 
Vi dricka glada vänners skål, 
Så långt det tål. 



Digitized by VjOOQ IC 



131 

Nå, säg, kamrat, 
Hvad sa* väl Bacchus nu till slut med allt sitt prat ? 

»Jo, fan i den» — 
Sa^ han — »och hvar och ^, som ej är värdens vän!» 
Emellertid med rågadt mål 
Vi dricka glada vänners skål, 
Så långt det tål. 



N:o 63. 
Fredmans Testamente. 

Dm förlofvade magnaten i rannstmen. 



JNu är jag full . . . 
Kamrater, hjelpen mig — jag tumlar rättnu kull! 

Den Ijufva saft 
Har ur min hjerna tagit bort all märg och kraft. 
Här ligger jag med hull och hår . . . 
Hjelp opp mig, granne . . . Men gutår, 
Gu tår, gutår! 

Jag lo f var dig 
Mitt stora hus i staden, om du hjälper mig, 

Min bästa häst. 
Min fästmö, mina byxor och min rock och väst. 
Slätt intet menskan sjelf förmår: 
Hjelp opp mig, granne . . . Och gutår, 
-Gutår, gutår! 



Digitized by VjOOQ IC 



132 

Jag skänker dig 
Mitt landtgods och mitt säteri — men bara tig, 

Ty eljest lätt 
Så tar man det ifrån dig utan lag och rätt. 
I verlden allt fbrund'ligt går — 
Hjelp opp mig, granne . . . Och gutår, 
Gutår, gutår! 

Se, här på stund 
Du skall ock få jus patronatus och min hund! 

Min ladugård 
Och allt hvad som jag ärft och värft blir i din vård. 
Och sagdt och gjordt: det står som står! 
Hjelp opp mig, granne . . . Och gutår, 
Gutår, gutår! 

Men, granne du, 
Om jag blef gift, vill du väl ligga hos min fru? 

»Ja! är mitt svar.* 
Nej, ränn och ryk! I rännsten blir jag då här qvar. 
Och dra for tusan — jag dig klår! 
Farväl, min granne . . . Och gutår, 
Gutår, gutår! 



Digitized by VjOOQ IC 



I3;v 

N:o 64, 
Fredmans Testamente. 

AlU hr a! 



bist jag lustigt surra. 
Dundra, söp och hurra 

— Det var bra — 
Ibland vänner flera, 
Som mig friskt traktera . 

Det var bra! 

Chefen kommendera 
Gifva salvor flera — 

Det var bra! 
Vi, med glasen luta, 
Lärde oss att skjuta . . . 

Det var bra! 

Många sköna skålar 
Dracks ur stora bålar — 

Det var bra! 
Allt, till lagets heder. 
Vändes upp och neder . . 

Det var bra! 

Värden börja murra. 
Men vi ropte hurra — 

Det var bra! 
Vin i huset tryter, 
Man ur laget bryter , , . 

Det var bra! 



Digitized by VjOOQ IC 



134 

Jag mig hem ät gifver, 
Högt med benen klifver - 

Det var bra! 
Bäst jag gick ocb famla, 
I en puss jag ramla . . . 

Der låg jag! 

När mor börja snäsa, 
Fick jag långer näsa, 

Det mins jag. 
Hijr jag låg och lydde, 
Jag på slutet spydde . . . 

Det var bra! 



N:o 65. 

Fredmans Testamente. 

AUt för bvitdjm. 



ixnäpp opp båd rock och väst, 
Och drickom ut vår rest! 
Kom, fader Bacchus, hit, predika som en prest 
Om nykterhet och vin. 
Om röd och pussig min. 
Om krus och halfstcp, remmare och karafin! 
Hit buteljer — 
Hvar en sväljer 
Som en ärlig karl! 
Tag ur korken, gubbar! Drickom par om par. 



Digitized by VjOOQ IC 



135 

Och ha vi ej kontant, 
Sätt rocken uti pant^ 
Tag utaf fingret bort en sexors-diamant! 
Ja, för buteljens skull 
Jag vågar allt mitt gull. 
Tag hit af finkeljockum full en hel kastrull! 
Skäl, min broder, 
Vin-maroder! 
Skål, hvar redlig vän . . . 
Himlen' vare tack att benen dra mig än! 
Ja, men sä är värt lopp! 
Tag hit en sockertopp 
Och öl och tobak, vin och pomerans en kopp! 
Och efter allt går väl, 
Kom, Iris, i vårt gräl! 
En skönhet Bacchus aldrig nånsin slår ihjäl. 
Skål, de alla. 
Dem vi kalla 
Hvar en för sin vän 
Nu buteljer inga flera fins igen. 



N:o 66. 
Fredmans Testamente 

med tippmaning att berömma värden ock tömtna hans hal. 



Um du är bjuden i kalaset, 

Granne, glaset tag! 
Men vill du hafva mer i glaset 

Dunka då ett slag! 



Digitized 



byGoogk 



136 

Slå dugtigt i bordet^ som jag^ 
Och är du bland Tännernas lag^ 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål. 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

Men är du icke med i laget, 

Blott så kallad vän, 
Och då ditt glas står just i draget, 

Säg, hur gör du se^n? 
Slå dugtigt i bordet, som jag. 
Och är du bland vännernas lag. 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål, 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

Stor sak, låt brödren spänna krafter. 

Slåss till midnattstid . . . 
Drick du! Du är vid'Bacchi safter 

Ingen invalid. 
Slå dugtigt i bordet, som jag, 
Och är du bland vännernas lag, 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål. 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

Men om din rygg i laget svider 

Och dig brödren slå. 
Är ödet godt i alla tider, 

Go*dt att skylla på. 
Slå dugtigt i bordet, som jag, 
Och är du bland vännernas lag, 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skäK 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

Med dygdens sköld du dig beväpnar, 

Hatar fliss och ras. 
Men, himmel, huru hemskt du häpnar, 

När du mist ditt glas! 



Digitized by VjOOQIC 



137 



Slå dugtigt 1 bordet, som jag, 
Och är du bland vännernas lag, 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål, 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

Du är i samråd med din nästa 

Goda råd att ge: 
Dftt råd, att sluka, är det bästa. 

Fisk och frikasé. 



Mäster A.nders: ötora Kungsholmsgatau ir.o 6. 



Digitized by VjOOQ IC 



138 

Slå dugtigt i bordet, som jag, 
Och är du bland väDDcroas lag, 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål, 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

Kalaset tyckes oss bebåda 

Bacchus vara pank i 
Kom, se din part med lagfart skåda 

Mäster Anders' skrank! 
Slå dugtigt i bordet, som jag. 
Och är du bland vännernas lag. 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål^ 
Din värd att berömma och tömma hans bål! * 

So, så plär ödet korten blanda . . . 

Men, min granne, kom: 
Ännu fins mera allehanda 
Båd' af räck och rom! 
Slå dugtigt i bordet, som jag. 
Och är du bland vännernas lag, 
Dig betinga och klinga med glasen skål på skål^ 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

- Så der regera vi i yra, 

Båd' i glans och nöd . . . 
Men tömmom Bacchi Ijufva syra, 

Alla sorgers död! 
Slå dugtigt i bordet som jag, 
Ocb är du bland vännernas lag. 
Dig betinga och klinga med glasen skål på skål, 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 

Men gäck, vänd botten upp på glaset — 

Värd, höj upp din ton! 
Kanske att detta punschkalaset 

Kostar vår patron. 



Digitized by VjOOQ IC 



139 

Slå dugligt i bordet, som jag, 
Och är du bland vännernas lag, 
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål, 
Din värd att berömma och tömma hans bål! 



N:o 67. 
Fredmans Testamente 

om sättet att lätta sin kärlekshörda. 



\)m du vill din börda lätta. 

Sätt dig ned, berätta 
Och vid detta glaset, detta, 

Lätta dina qval! 
Säg hvad qval ditt hjerta trycker, 

Hvad dig svårast tycker, 
Der du med så sneda nycker 

Trycker din pokal? 
Tycker du din flicka är för god 

Att en annan cga? 
Käre granne, jag må säga 

Du går dumt till väga — 
Gör som andra göra pläga: 

Drick ur denna flod! 
den floden släckas alla eldar ifrån Astrilds gyllne 

flamma. 

Drick i detsamma 
Och gladt med brödren glamma! 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

Drick äD ett glas eller två, 
L|lt henne snegla derpä 

Hur du dig plär sätta 
Och dig med ditt fluiduDfi mätta! 



N:o 68. 

Fredmans Testamente. 

Bacchi stor-vim. 



V inets kraft mitt hjerta stärker, 
När den torra halsen värker. 
Skål. min Iris! Jag är fri, 
Fri frän Astrilds barbari. 
Syn och hjerta må sig fröjda: 
Bacchi barn ä' nu förnöjda, 
Men jag är, jag dör och blir 
Sultan Bacchi stor-visir. 

Fuhrmans hus är min seraljc: 
Der som turk och som kanalje 
Uppä golfvet ligger jag, 
Super om till ljusan dag. 
Bacchus är den jag vill vörda : 
Han vid tunnan mig må mörda, 
Men jag är, jag dör och blir 
Sultan Bacchi 8tor-\isir. 

Ja, jag svär vid Bacchi lagar: 
Nykter själ mig ej behagar ... 



Digitized by VjQO^ IC ^ 



141 

Men, hvad q val jag åter spor? 
Astrild — votre serviteur! 
Kärleksguden mänd' jag finna: 
Hals och hjeTta båda brinna — 
Men jag är, jag dör och blir 
Sultan Bacchi stor-visir. 



N:o~69. 
Fredmans Testamente 

<m akålm for glada vänner» vänshapshand 



Jjycklig, den sakta 

Vet att betrakta 
Våra tiders raseri, 

Stundom se felet. 

Men bli ur spelet; 
Sjunga sin visa, glasen slå i! 

Nu sku vi dricka :||: 
Glas i botten . . . Lefve vi! 

Oss kan ej ömma 

Att i vår gömma 
Guld och tårar blandas hop. 

Synas vi ringa, 

Lappri, låt klinga! 
Ingen oss skickar klagande rop. 

Nu sku vi dricka — :|j: 
Bacchus danse mellan stop! 



Digitized by VjOOQ IC 



Jj42^ 

Graone, dig lyfta, 

Sitt ej och suyfta! 
Har du sårat kung och land? 

*Ne.i!* Så var modig, 

Frisker och frodig, 
Tag som vi andra glaset i hand! 

Nu sku vi dricka :||: 
Glada vänners vänskapsband! 



N:o 70. 
Fredmans Testamente. 

Rent fylleri. 



A om låt oss supa, 

Vattna vår strupa 

Och skölja den ren! 

De hesa ropen: 

»Töm utur stopen!-* 

Qvickna i hopen 

En hurtig och klen 

Bäd' till hjerta och ben. Fin. 

Klingom med glasen och drickom i fröjd! 
Ingen rätt nykter kan lefva förnöjd. 

*Hvad skall här bli?» 

Rent fylleri. 

»Slå då uti!> 

Nu dricka vi . . . 
Bacchi små baljor de äro dock djupa. 



Digitized by VjOOQ IC 



143 

N:o 71. 
Fredmans Testamente 

&m plåtens födelse och dÖd. 



-L iff, paff, puff med bomber, kanoner 
Och styckskott på Kungsholmsbron, 
Sankt Gertrud i klingande toner 
Och präktig illumination, 
På kyrktornen pukor, trompeter. 
Och vivat och dunder och ståt, 
I luftan stjernklara raketer — 
Min taskbok har födt mig en plåt. 

PiiF, paff, puff, min hatt på ett öra — 
Tolfpundingar smälle på smäll! 
Nu har jag fått annat att göra 
Än sucka i jämmer och gnäll. 
På fjortonde dygnet min strupa 
Ej varit det ringaste våt — 
'En sådan en högtid ej supa, 
livad gagnar mig då väl min plåt? 

Skål, kejsare, kungar och furstar 
Från länsman till högsta monark! 
Skål, kypare! Gif du metvurstar 
Och bittert och spanskt for sex uiark 
Och smör och bröd, netto tre daler. 
En sup för tolf styfver . . . med gråt . 
Hin håle ger jag slika baler: 
Tolf öre blott qvar på^ min plåt! 



Digitized by VjOOQ IC 



I4t 

Man måste sä krångla och vingla — 

Tolf öre . . . bon, kypare, hit! 

Bon, bon, än en sup och en kringla: 

Tolf styfver, en sup på kredit! 

Hej, lustigt! Nu är jag visst riker, 

Men strupen är ändå så kåt. 

Piff, paff, puff! I rännsten jag skriker . 

Skjut lagom — nu dödde min plåt. 



N:o 72. 
Fredmans Testamente 

till tröst för en skeppsbruten Bacchi man. 



J?y, tunnor tusan, hur ser du väl ut! 
Kippskodd och trasig och slagen, 
Ögonen röda och näsan i lut, 
Munnen till örat uppdragen, 
Silfverglittsalvad och plåstrad besatt. 
Pipa i mun och tulpan på din hatt! 

»Käglor och stryk ... 

»Känn då och ryk! 
»Sof fritt på djurgäln hvar natt, 

Natt!* 
Tro mig, min vän, du är hurtig ändå! 
Verldén och ödet du glömmer. 
Trumf uti bordet, så näfven blir blå! 
Står du här längre och drömmer? 



Digitized by VjOOQ IC 



145 

Tag dig en voffla med socker, kanel, 
Våga din skjorta och spela ditt spel! 
»Ja, pä visst sätt 
»Har du väl rätt — 
>Kom, låt oss dricka vår del, 
»DeV.» 

Skål, fru Regina på Brinnande Fan, 
Moster pä Liljan och Dufvan, 
Lisa pä Tuppen, Förgyllda Altan, 
Mor pä Tre Skorpor och Strufvan! 
Skål, Pelle Maja! Kurage ett glas! 
Barfota skönhet, salopp och karkas! 

Drickom igen! 

vBiktigt, min vän! 
»Smiska buteljer i kras . . . 
»Kras!» 

Ja, mellan vinglas som hvarje dag jul 

Sku våra dagar försvinna. 

Verlden är skapad sä väl för en ful 

Som för den skönsta gudinna. 

»Ja, jag skall dundra och visa hvar man 

»Att min butelj ock är gjord för en ann!* 

Allt i sitt skick -- 

Klinga och drick. 
Bullra, så länge du kan . . . 
Kan! 

Nu ha vi supit — det blir dä dervid — 
Bocken i rännsten han ligger. 
Dansa i gräset sä qvick som ett kid, 
Grosse, var modig och piggcr! 
>Skål, hela verlden, hvarenda en själ! 
»Har jag en ovän, den slår jag ihjäl. 
Bellman Hl. 10 



Digitized by VjOOQ IC 



146 

*Mull blir till mull ~ 
»Nu är jag full . . . 
»Hej, kamerater, farväl!» 
Väl! 



N:o 73. 
Fredmans Testamente. 

Bästa loUpi, 



JtVäre bröder, kom, sku vi 
Dricka glasen i botten! 
Bästa lotten :{|: 
Är att lustig bli. 
Yerlden är ängslig, så belUngd som hon kan 
Krogen och kyrkan ligga långt från hvarann. 
Låt oss rusta, :{|: 
Tumla man på man! 

Kom och smaka detta vin. 
Turkar, tartarer och morer! 
Kreditorer, :||: 
Hållen en god min! 
Kassan skall tömmas till den ringaste slant - 
Krogen i vägen ligger alltid galant. 
Låt oss rusta :|{: 
Tumla på vår kant! 



Digitized by VjOOQ IC 



147 

N:o 74. 
Fredmans Testamente. 

Kur det gar dm som gråter vid Bacchi tunna. 



ijåtom oss Icfva nöjda och raska^ 
Än vid den sköna, än vid vår flaska, 

Än öppna pung och taska, 

Än hälla myntet hop! 
Inte skall verlden bli oss ett qval 
Just f(5r att töm der är vår pokal — 

Nej, vi ska Icfva raska 

Mellan krus och stop. 

Hvar sitter den, som flämtar och fryser, 
Hvar finnes den, som gråter och ryser, 

När som en Bacchus lyser 

Och uppå tunnan står? 
Den skall till rätta stämder dä bli, 
Plikta tredubbelt, allt fylleri. 

Och for det att han fryser 

Smädas uti kor. 



Digitized by VjOOQ IC 



148 



N:o 75. 
Fredmans Testamente. 

Tvi Baim Borgliga dar. 



-Ivi sä'na sorgliga dar! 

Tvi sä^na ängsliga svar! 

Frågas om flaskan är q var? 

»Tom, tom, kära far!» 

Tvi så' na futtiga lag! 

Tvi så'na glädjebchag! 

Nykter förnöta sin dag 

Bet vill icke jag. 
Hör, granne, skutta som en hjort. 
Bryt sönder hvar en källarport, 

Skaffa i glasena vått — 

Himlen ge dig godt! 

Tvi så^na tider vi se! 

Tvi Bacchi trotjenare! 

Allting går nu på snc': 

Hvem kan supa ge? 

Tvi vale Bacchi soldat! 

Tvi utan byxor och mat 

Och inte få desperat 

Botten slå ur fat! 
Hör, granne, skutta som en elg. 
Kom snart igen med din butelj! 

Skaffa i glasen och köp. 

Krångla, kyt och löp! 



Digitized by VjOOQ IC 



149 



N:o 76. 
Fredmans Testamente. 

Bacchuft vankar kring oss. 



Lif och mod och tankar! 
Bacchus kring oss vankar 
Stinn och fet, 
Röd och het — 
Hör, hur gubhen stan kar! 
Han tål ingen nykter, 
Ser ej en betryckter: 
Gubben har 
Fordna dar 
Lefvat sjelf förryck ter. 
Friskt, kära Bacchus! Ingen fara nu 
Vi skola supa om till klockan sju 
Hurtigt, hurtigt intill klockan sju. 

Hur mår du, min strupa? 
Skall här Bacchus stupa 

Utan tvång 

Och med sång 
I det röda djupa? 
Nå, sä hit, buteljer! 
Hvem är som ej sväljer? 

Intet larm, 

Ingen harm 
Våra hjertan q välj er. 



Digitized by VjOOQ IC 



150 

Friskt, kära Bacchus! Vi dig känna grant — 
Skäl, kära bror! Ja, det är visst och sant. 
Lustigt, lustigt! Det är visst och sant. 

Lefve våra vänner! 
Hvar sitt hjerta känner — 
Fröjderop 
Allihop! 
Ingen Iris bränner. 
Dock, att sötma röna. 
Vörda vi de sköna. 
Friskt igen! 
Hvar sin vän 
Vill med trohet löna. 
Friskt, broder Bacchus! Korka dina sprund! 
I våra hyddor vänta vi Jon Blund 
Ljufligt — Ijufligt vänta vi Jon Blund. 



N:o 77. 
Fredmans Tostamente. 

Huru plår en törstig göra. 



Jiuru plär en törstig göra, 
Se'n han glas i handen fått? 
Jo, han torkar den vid öra. 
Som vill neka honom vått. 



Digitized by VjOOQ IC 



Han bortkiknar, blånar, raglar, 
Grlömmer lifvets sorg och nöd, 
Trumfar, rifs med sina naglar, 
Tumlar rosenröd. 

Granne, kom och tag din kanna. 
Flaska, glas elF hvad du har! 
Aftonrodnan i din panna 
Har gått opp, och jag är klar, 
Låt oss fritt med glasen klinga ! 
Wer da, Wer da? »Jo, god vän!* 
Drick, eir skall du genast springa 
Ut på dörren! *Ja men!» 

Flickans skål, som rört vårt sinne 
Och i hjertat bröllop har! 
Om rivaler äro inne. 
Ut på dörren par om par! 
Låt oss med hvarandra fika 
Hvem som först skall gäspa full. 
Sedan sku vi oss förlika. 
Glada dimpa kull! 



Digitized by VjOOQ IC 



lol> 

N:() 78. 
Fredmans Testamente. 

Uvein år värdig. 



Ugonlockeo )x torra, strupea iir mager, 
Föl t ren sjuka och fulla med små podager, 
Hjertat som en gammal grind, 

(Pyteheja!) 
Själen som en tömmer vind. 
Polemeja ! 

Hela kroppen är en utmärglader sena, 
Och förståndet gått ner ur hufvu^t i bena! 
Här är inte stort bevändt. 

(Pyteheja!) 
Drickom, gubbar, exellent! 
Polemeja! 

Den, som ej kan sin krona samla med åren. 
Aldrig sett en drufva svettas om våren, 
Aldrig sett ett glas och krus, 

(Pyteheja!) 

Är ej värdig fä sitt rus. 

Polemeja! 

Den, som nykter är mellan tio och elfva, 
Aldrig nånsin för en sup lärt att skälfva, 
Ej haft bränvinshufvudvärk, 

(Pyteheja!) 
Är en usling — lär och märk! 
Polemeja ! 



Digitized by VjOOQIC 



Tacka vill jag en buss af Bacchus att vara! 
Noachs strupa kan Astrilds hjerta förklara. 
Astrild rår i hjerteskri^ 

(Pyteheja!) 
Bacchus uti fylleri. 
Polemeja! 



N:o 79. 
Fredmans Testamente. 

Glädjefull lefnad. 



Oe på glaset och vigas vid känn butelj en, 
Se sin skönhet och klappa sig uppä bälgen, 
Skrufva korken, grina till, 

(Polemeja !) 
Längta efter spickesill — 
Pyteheja . . . 

Dundra bistert och vara kärlig och vreder, 
Ge en örfil och supa brorskål med heder, 
Klunka på och tömma ut, 

(Polemeja!) 
Torka så en fuktig trut — 
Pyteheja . . . 

Stå och gapa och se pä ljuset och undra, 
Sväfva, stupa och dimpa kull som en flundra, 



Digitized by VjOOQ IC 



154 

Stiga upp och åter kull ■ — 

(Pol em ej a !) 
Är en lefnad glädjefull. 

Pyteheja ! j 

Märka durklopp och känna buller i lifvet, | 

Tömma glaset och sluta dags-tidsfördrifvet, ! 

Sjunga, klunka^ somna se'n, ' 

(Polemeja !) 
Ljufligt är, min söta vän ! i 

Pyteheja! i 

Hin bli nykter! Hvem tackar oss väl derföre? , 

Supa skall jag, ur plåten ta sista öre — 
Verlden är en rageldans. 

(Polemeja!) 
Tågom Bacchi segerkrans! 
(Pyteheja!) 



N:o 80. 
Fredmans Testamente. 

Ändå jag drtcka och Jclunka kan. 



Jag lefver bland de glada, 
Tar dagen som jag kan, 
Jag hoppar på en späda 
Och är en skröplig man. 

Hå hå, hå hå! 
Ändå jag dricka och klunka kan. 

Hå hå! 



Digitized by VjOOQ IC 



155 

Min skjorta, tusen flikar, 
Liksom ett segel* blås. 
Hvar klack med stora spikar 
Skinnbyxor ... hei . . . gunås. 
Hå hå, hå hä! 
Ändå jag dricka och klunka kan. 
Hå hå! 

Mitt hår långt ner i synen, 
Och hakan uppåt soln. 
Och dam i ögonbrynen, 
Och polska på fioln — 

Hå hå, hå hå! 
Ändå jag dricka och klunka kan. 

Hå hå! 

Må göra! Jag är gläder 
Och fröjdas åt min lott. 
Stor tack, min mor och fader, 
Att jag har lifvet fått! 

Hå hä, hå hä! 
Ändå jag dricka och klunka kan. 

Hå hå! 



Digitized by VjOOQ IC 



1 ;*)(•. 

N:o 81. 
Fredmans Testamente. 

Den kärkksgrtdfblande. 



b kicka hit ett glas åt bror^ 
Som sitter der och grubblar på sio flicka! 
Mig angår det inte, men jag tror 
För mig så skulF det inte klicka. Fin. 

Hvem är den? 
*Det får du aldrig veta.» 

Namnet se^n? 
;» Omöjligt att utleta!» 
Heter hon ej Greta? 
»Hvarfbr mig förtreta!» 
Kanske dä Agneta?» 
»Hvarför sä just heta? d. k. 

Söta vän, 

Din skål igen! 
Men säg mig om din sköna flicka 

Ar det den, 

Den der igen, 
Som satt i brinken der och sticka? 

Bor hon ej 

Der borta? »Nej!» 

Hvar bor hon då? 

»Hon bor . . . hur så?» 

Ah, svara nu! 

»Drick bara du 
»Och töm ditt glas och hicka!» 



Digitized by VjOOQ IC 



J57 



N:o 82. 
Fredmans Testamente. 

Trotsa se^i Kupidos heta laga. 



Vinets gud vi tillbe — 
Detta altare 
Är invigd t till hans ära. 

Dessa kärl, glas och krus 
Bjuda duktigt rus, 
När tidens qval besvära. Fin. 

Och 

Detta fat 
Är muskat . . . 
Detta hoglands-vin. 
Delikat 
Som suckat. 
Färgar karafin . . . 
Känn det bästa injöd man vill begära! d. k. 

Fröjas barn, fallen ner, 
Hvar och en af er 
Förgäten lifvets plåga! 

Är du kär, rädd och blyg, 
Bägarn till dig smyg 
Och svälj den söta räga! Fin. 

Gå... 

Och du, man, 
Som ej kan 
Fylla Iris' hopp, 
Som en ann 
Likadan 
Stärk din svaga kropp — 
Trotsa se^n Kupidos heta låga! D. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



158 

N:o 83. 
Fredmans Testamente. 

Lifsbehaget, 



idad' jag blott en trogen vän eir tvä, 
Tre dukater i min pung likså, 

Fyra friska rätter, 

Punsch, gelé, renetter, 
Dukadt bord för fem, sex ... sju, må ske 

Åtta slags likörer, 

Nio servitörer. 
Löpare — 
Glada vänner, vi sku dä försöka 
Drifva bort all verldens bitterhet. 

Låta myntet springa, 

Låta glasen ringa, 
Dricka om hvar torstig till förtret! 

Men nu ska vi sakta 

Bacchus blott betrakta. 
Stinn och fet. 
Ingen lefver att sitt qval föröka. 
Nej, man lefver blott för att må väl. 

Derför ska vi dricka. 

Somna in med hicka, 

Drömma med en flicka — 
Roligt gräl! 

Märk, att lifsbehaget 

Är det bästa slaget 
För hvar själ. 



Digitized by VjOOQ IC 



159 



N:o 84. 
Fredmans Testamente. 

TtU hror Jockum. 



Ah, din stålle, lät bli att fundera — 

Drick och parlera! 

Klang ... slå i mera . . . 

Saken är den: 
Mindre än intet den sorgen du röner 

Hvem som dig kröner. 

Klang, Bacchi söner, 

Bästa vår vän! 
Klang, granne ! Drick i botten — besinna, 
Ögonen pä bror Jockum de rinna . . . 

Hur skall man göra? 

Slå sorgen vid öra 
Och dricka . . . Drick, drick, drick. 
Drick ... »Må göra» . . . Drick, drick, drick, 
Drick i botten, gubbar, och befall 

Bischofif . . . »Den är all, 
»Punschen utdrucken, bränvinet borta — i visthus 

och kök 
»Fins tomma diskar och sömniga ök.» 



Digitized by VjOOQ IC 



160 

N:o 85. 
Fredmans Testamente. 

Bot för framtidsqvalet. 



J^u, som för din framtid bäfvar 
Och med alla krafter sträfvar 
Göra god t och vara redlig 
Och beskedlig 
Mao, 
Du skall tänka, likt oss andra, 
Som på Bacchi slussar vandra: 
Deona stora vinpokalen 
Qvalen 

Släcka kan. Fin 

Ja, din framtid, broder, platt förgät! 
Prisa ödets lagar. 
Borga dig ditt fat och ät 
Och sjung, om du behagar! 
Vandra se'n 
Mot aftonen 
I Fröjas glada fjät. 
Der skal] du din framtid alltid säli 
Och alltid lycklig för dig finna 
Med din herdinna 
Allt under samma fäll. 
Gladt se din morgon och qväll 
Stolt som en tysk gesäll. 
Som skyr sin värdinna 
Och borgar och bjuder farväl! d. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



161 



N:o 86. 
Fredmans Testamente. 



Jjuteljen är min fästemö, 
Min enda vän och maka — 
I dina armar vill jag dö, 
Och annat allt försaka. 

Jag älskar dig i nöd och lust 
Och vill vid dig bli bunden. 
Af dina kärleksdrufvor must 
Jag drar i sista stunden. 

I dag, i roberond så skön, 
Hvarfrån sä dags, min lilla? 
Från Fuhrman eller Werner Grön 
Kan jag mig lätt inbilla. 

Min lilla du, jag ler och lyss 
Med hatten på ett öra. 
Välkommen hem ! Gif mig en kyss, 
Min oro att förstöra! 

Min svärfar fader Bacchus blir 
Och jag hans son med heder. 
Min engel, jag ditt sköte dir, 
Och värmer mina leder. 
BeVman, 111. 11 



Digitized by VjOOQ IC 



162 

Mitt halfya lif, mitt paradis^ 
Hur skall jag mig förklara! 
Min söta mamsell portugis, 
Får jag er egen vara? 

Upp, fröjdelågor om hvarann 
I hjerta, hals och strupa! 
Får jag, min sköna, bli din man 
Ooh i din brudsäng stupa? 

Sä låt då falskhet upp och ner 

Sig klänga på vår trappa! 

Bort, dygd och fromhet, bort, jag ber. 

Blott att jag dig må klappa! 

Låt åter lyckans trälar fritt 
Vår usla tid upphöja, 
Låt afund säga: »Svart är hvitt!» 
Blott du mig vill förnöja. 

Låt allting vändas på sitt sätt. 
Låt åsnan bli magister. 
Låt oxen dansa menuett. 
Blott ej din kärlek brister! 

Skjut dygden pilar i dess bröst. 
Stor sak, låt oskuld svida. 
Låt tidens strömmar bryta löst. 
Blott du går vid min sida! 

Låt cedern vackert blifva tall 
Och björken blifva ceder — 
Min lilla skönhet af krystall, 
Jag endast dig tillbeder! 



Digitized by VjOOQ IC 



163 



N:o 87. 
Fredmans Testamente. 

Lustigt lif i Baccht huk. 



A om, kära syster, 

Tag, om dig lyster, 
Utur detta glas ditt lilla rus! 

Drick och blif roder . . . 

Skål, kära bröder — 
Lustigt lif i Bacchi hus! 
Glas och buteljer, mat och mycket vin . 
Skål, faster, moster, syster och kusin ! 

Fall... falleralla, :||: 

Syster och kusin! 

Skål, konkaronger, 

Skäl, roberonder, 
Falbolaner, stubbar, kjol och koft! 

Skål, vackra själar. 

Skål, du som trälar 
För din Iris i ditt stoft! 
Glas och buteljer, mat och mycket vin 
Skål, faster, moster, syster och kusin! 

Fall . . . falleralla, :!|: 

Syster och kusin! 

Bacchi drabanter 
Utan kontanter 



Digitized by VjOOQ IC 



J64 

Pläga alltid lefva stolt, galant. ' 

Ståtliga dagar^ 

Osnörda magar — 
Aldrig hjertat står i pant. 
Glas och buteljer, mat och mycket vin . . 
Skål, faster, moster, syster och kusin! 

Fall... falleralla, :{: 

Syster och kusin! 



N:o 88. 
Fredmans Testamente. 

Invokation till Baeekuti, 

ivom^ nöjets gud — vi vänte dig 

Kom, sitt uppä din tron! 
Vårt hjerta modigt fröjdar sig 

Och gläds vid din person. 
Ett tempel är dig nu beredt, 

Så städadt, rent och snyggt. 
All sorg och q val vi afsked gett 

Och lefve säUt och tryggt. 

Kom, matta sinnen, med begär 
Vid fulla glasens brädd! 

Den kära Bacchus h vilar här 
Uppå sin blomsterbädd. 

Slå glasen i, drick gudens skål 



Digitized by VjOOQ IC 



165 

Med hopp och fröjd en hvar! 
Ty supa är vårt ändamål — 
Blif derfbr, Bacchus, qvar! 

Upp, dam och spel samt glädjeskri! 

Schagräng, migrän, farväl! 
Adjö, gä bort, melankoli! 

Kom, fröjd i lif och själ! 
Bort china, pulver, emulsion, 

All febrars tyranni! 
Hjelp oss — vi ligga vid din tron . 

Kom, Bacchus, statt oss bi! 



N:o 89. 

Fredmans Testamente. 

Dm lycUiga hungaborgm. 



ringc jag en tron blott sira, 
Hålla i min hand en spira 
Och mitt hufvud kunglig krona bar. 
Då skuir jag min födsel fira. 
Kalla mig en lycklig karl! 
Ur kanonen 
Skulle blixtra se'n! 
Omkring tronen 
Mina embetsmän. 
Turkar och tartarer 
Tätt som små akarer 
Sky lie krypa kring min borg! :||: 



Digitized by VjOOQ IC ^— 



166 

Hvar fins den^ som mig fortörnar? 
I mitt vapen lejon, örnar 
Och uti mitt hjerta eld och mod! 
Unga jungfrur, gamla björnar 
Skulle elda upp mitt blod. 

Rundt kring planen 

Manskap i gevär, 

Pä altanen 

Sång och flöjtraver, 

Pukor och trompeter — 

Tusen lustbarheter, 
Robe-de-courar i min borg! :||: 

Min rikskansler skulle bära 
Bacchi stjcrna till min ära, 
Riksmarskalken ha en stor peruk; 

Och min prest, af Ma'omets lära, 
Skull' stå klädd i gyllenduk: 
Med mustascher 
Och en stor turban, 
Med plymager 
Och med alkoran 
Skuir han stå vid tronen, 
Och fbr den personen 
Skuir allt tystna i min borg. :{|: 

Och rikskocken skulle draga 
Purpurbälte kring sin maga! 
Riksköksknifven med ett perleskaft, 
Med guldtofsar och en kraga 
Och en flöjel utaf taft! 

Men riksskänken 

Skulle bli min bror, 

Tron och bänken 

Blifva lika stor. 



Digitized by VjOOQ IC 



167 

Dricka och fbrtära 
Skuir bli rikets ära — 
Alltför lycklig kungaborg! :||: 



N:o 90. 

Fredmans Testamente. 

Astrommisk kmversaUon i Baochi käUa/rhvalf. 
Dm 28 Mars 1767. 



A om, käre granne, sätt dig ner 

Och tag ditt glas och pipa! 

Kom, lät oss mästra allt hvad sker, 

Fast vi det ej begripa! 

Hur kommer det, säg, granne min, 

Att jorden, den vi trampa. 

Är runder som en karolin 

Och solen het som en lampa? 

Ett glas . . . gutär! Min granne, du. 
Hur vill du det förklara 
HvarfÖr så udda och just sju 
Sjustj er norna sku vara 
Och hvarför månen sitter qvar. 
Fast hund på honom skäller? 
Gutår, min granne ... ge mig svar 
På hvad jag dig framställer! 



Digitized by VjOOQ IC 



168 



Svar. 



Hej, kypare, slå glasen i! 
Och granne, inte primma 
Om jorden i periferi 
Och nattens stjernors dimma! 
Vor' jorden blott en karolin, 
En sexmarks-plät — må göra — 
Så blef jag Atlas med god min 
Och skulle min börda förstöra. 

Blott himlens måne Önskar jag 
Den vor' af guld en massa 
Och att det regna natt och dag 
Små stycken i min kassa! 
Då fanns jag uppå Riga jemt, 
Pä Göta Lejon och Gripen, 
Och detta hjerta satt ej klämd t, 
Och inte hängde jag lipen. 



N:o 91. 
Fredmans Testamente. 

Mätta dryckeshalJeen. Ben 20 Deoeniber 1767, 

Jtlör, min vän, din vän nu fråga 
Om han än ett glas fbrmår! 
Inte skall man honom plåga — 
Sjelf hans fria vilja rår. 
Nå, gutår! 



Digitized by VjOOQ IC 



169 

Denna mast ooh denna syra 
Har naturen gett vår blod, 
Ej för det vi skull' bli yra, 
Gä i dårars öfvermod . . . 
*Ne-nej men!» 

Ne-nej men! Den söta saften 
Bör ej styra våra värf : 
Bästa hjerna mister kraften, 
Bästa hjerta tar förderf... 
»Ja-ja men!» 

Ja-ja men! En slug blir galen, 
Men en galen aldrig slug. 
Då begynna kärleksqvalen 
Under böner, hot och trug . . . 
»Och då så?» 

Ja, just så bör dryckesbalkcn 
Bätt förklaras, käre vän! 
Akta dig du för den skalken, 
Som är gud för druckna män ! 
»Ja än se'n?» 

Käre vän, förutan smärta 
Knytom enighetens band, 
Och utaf ett enigt hjerta 
Önskom god t med glas i hund 
Kung och land! 



Digitized by VjOOQ IC 



170 



N:o 92. 
Fredmans Testamente. 

Full musik! Dm 20 December 1767. 



-Tukor, trompeter, flöjter, trianglar, oboe och basun, 

Stämmen upp! Hej, kurage! 

Bacchi barn och hans bagage 

Ha i dag sin rolighet 
Rundt kring hans tunna barnen de taga i ring, 

Ring i ring och friskt i dansen 

Bacchus sjelf han lyfter kransen, 

Vacker, rosenröd och fet. 

Trummor, skalmejor, harpor, fioler, valdthorn och 

klavcymbal 
Stämmen upp, musikanter. 
Medan Bacchi stånddrabanter 
Stå och skyldra med hans tapp! 

Flaskorna äro. fulla, fiolerna gä . . . 

Vi hans prinsar, vi plä kunna 
Vältra om vår faders tunna — 
Vi ä' nakna som en lapp. 



Digitized by VjOOQ IC 



171 



N:o 93. 
Fredmans Testamente. 

Vid vald och qvald. 

IjLom, du som gråter, 

Ditt bröst upplåter 
Med ängslan, suckar, eld och våld. 

Kom, du som klagar 

På ödets lagar, 
På lyckans många förbehåll. 

Kom till de skönas barm, 

Kom, strid i Kupidos larm! 

Kom, du som gråter, ' 

Kom, gör dig varm! 

Tag glaset sakta! 

Drick ut, betrakta 
Bin Fröjas bild och Bacchi tron! 

Om hon dig sårar, 

Fritt fäll då tårar. 
Men glöm dess ögon och person! 

Släck hjertat i sin brand 

Och tag du ditt glas i hand! 

Tag glaset sakta, 

Drick lite grand ! 

Det mig hugsvalar. 
När Astrild talar — 
Men tala då, du vinets gud! 



Digitized by VjOOQ IC 



172 

Jag älskar båda: 
Mitt blod i våda . . . 
Hur Ijufligt är två gudars ljud! 
Talen dä, båda två — 
Men hvem skall mitt hjerta få? 
Det mig hugsvalar 
Till Bacchus gä. 



N:o 94. 
Fredmans Testamente. 

Salomos vtsdom. 

t/ppna flaskan, låt oss få dricka! 

Det blir domen, 

Att för gomen 

Intet spårs. 
Skulle Axelson främmande skicka 

Hem i huset, 

Öppna kruset 

Gubevars ! 
Kamerater, hej, skrala . . . 
Skeppen plä' klipporna tåla 

Tills de sjunka — ;||: 

Grubevars! 

« Vinet fröjdar människans hjerta: 
»Vi bli glade!» 
Fordom sade 



Digitized by VjOOQ IC 



173 

Salomon. 
Syrachs hushåll gör sirapen en smärta — 

Kresi häfvor, 

Bacchi gäfvor 

Göra ron. 
Kom och låtom oss supa! 
Armod vattnar mäng** strupa. 

Låt oss härma :|{: 

Salomon ! 



N:o 95. 

Fredmans Testamente. 

Hejy låt 088 8upa! Den S Mar 8 ti 7 O, 



Inglinge, krymplinge, följ din natur, 

Sväng dig, blif qvicker och tag dig till bästa, 

Skaffa dig pengar och helsa bon jour 

Uppå din torstiga nästa! fiq. 

»Ah, si bon jour, bon jour, bon jour, monsieur! 
»Comment vous portez vous? Ärnar du att dö?» 
Ärna fbr tusan! Karon skall fästa 
Båten vid stranden — nej, drick nu, din tjur! d. k. 

Werda, nä, werda? Nå, är du bra karl. 
Har du meriter i sängar och skålar, 
Är du vår broder elF är du vår far? 

Svara vid rykande bålar! Fin. 

i>Jo, jag är far din, efter gammal van' 
» — Ögon och näsa röda som tulpan - 



Digitized by VjOOQ IC 



174 

»Rosslig i svalget... hör, bur det skrålar! 

»llti buteljen min bimmel jag bar.» d. k. 

Stampa med fötterna! Far, slå din son, 
Pojke, slå far din ocb fan slä er alla! 
Tag i kalufven din granne ocb 8lä'n . . . 

Kom, sku vi slåss . . . falleralla ! Fin. 

Huller om buller . . . hurra i kalas 
Mellan fioler och värdar med karbas! 
Trumf uti bordet! Bälarne knalla. . . 
Skrik du, min gosse, som näcken i än ! d. k 



N:o 96. 
Fredmans Testamente. 

Faderliga råd i af seende på kalasering. 



JM är som du blir bjuden, sä gäck i kalas 
Och tacka din värd för all ynnest och grace 
Och fäja din tallrik ocb tvätta ditt glas 
Och sjung dina visor af Bellman, Tilas! 
Stå ej sur 
Som en tjur. 
Drick ditt glas blott utur, 
När ingen dig rubbar, 
(Gubbar, drick, gubbar!) 
Och är du ej torstig, så följ din natur! 

Och har du ej rocken på kroppen, stor sak, 
Kom uti västen och häll dig helt rak! 



Digitized by VjOOQ IC 



175 

Gäst, Hom är bjuden, bör bli under tak, 
Nyttja sitt nöje, sin frihet och smak. 
Fast du tå], 
Var ej snål 
Vid en rykande bål. 
Att ingen dig snubbar, 
(Gubbar, drick, gubbar!) 
Och nicka åt värden och drick se'n hans skål ! 

Men om du blir sömnig och tunger och matt 
Och solen än dansar och icke är natt, 
Så var dä fbrsigtig, i tid tag din hatt 
Och ge dig på vägen med dunder och skratt 
Med ditt rus 
Till ditt hus. 
Men ränn aldrig burdus 
På kyrkbrinkens stubbar! 
(Gubbar, friskt, gubbar!) 
Men se^n du har lagt dig, så kan du ta ljus. 

Ifall du på vägen skull' märka ett rop 

Från flygande örnar på målade stop, 

Så låts icke höra, ge fan alltihop. 

Se stindt ner åt marken och sky för din grop! 
Om en glad 
Kom och bad. 
Så gå icke åstad, 
Fast han lockar och tubbar, 
(Gubbar, friskt, gubbar!) 

Kryp in till en flicka, ett rosendeblad! 



Digitized by VjOOQ IC 



176 



N:o 97. 
Fredmans Testamente. 

Läckert hord. 



bi'keD kapun, tillräcklig för alla — 

Falle-ralle-ralla! :||: 
Den som vill ha, haD täckes befalla 

Och DU träda fram! 

Här är ett fat med aborrar kalla — 

Falle-ralle-ralla! :||: 
Den som vill ha, han täckes befalla 

Dillkött eller lam! 

Si'ken kalkon! Den ska vi nu fnalla - 

Falle-ralle-ralla! :||: 
Deii som vill ha, han täckes befalla ' 

Utan drön och söl! 

Skinkan bärs in, kanonerna knalla — 

Falle-ralle-ralla! :||: 
Den som vill ha, han täckes befalla 

Inlagd gås i öl! 

Tårtan står skön och krämerna svalla 

Falle-ralle-ralla! :||: 
Den som vill ha, han täckes befalla 

De der ostron a! 



Digitized by VjOOQ IC 



177 

Fluidum syns, trompeterna skälla — 

Falle-ralle-ralla! :||: 
Den som vill ha, han täckes befalla . . . 

Skål! Hurra! Hurra! 



N:o 98. 
Fredmans Testamente. 

Fader Masen, 



JJundrar du, ryter och svär, 
Bugar du, gråtögd och kär? 
Gå då för tunnor tusen! 
Fatta i kärliga krusen, 
Drick och tukta busen 

Lucifer ! 

Vill han ta i glasen, 

Sparka'n i ändM 

Spela du basen 

Som en vän ! 
Drick, var nöjd och gläder! 
Bacchus, barnens fader, 
Slår för barnen i — 

Hej, fylleri! 
Bellman lU, 12 



Digitized by VjOOQ IC 



178 

Granne, sätt dig ner! 
Bacchus gerna ger 
Åt en torstig nästa, 
Som är van att gästa, 
Af sitt allra bästa 
Som man ser. 
Gubbar, ta glasen, 
Drickom, gutår . . . 
Nå, fader Masen, 
Hurra . . . det går. 
Drick med lust och löje! 
Bacchus, verldens nöje, 
Slår fbr barnen i — 
Hej, fylleri! 



N:o 99. 
Fredmans Testamente. 



Mulpus satt på krogen 
Midnattstid och svor. 
Än så tog'en. 
Än så slog^en 
Både fästmö och krögarmor. 
Ta mej tunnor tusen, 
Gig mig mera vått 
Och slå uti krusen, 
Klunka, klunka smått! 



Digitized by VjOOQ IC 



J79 

Sura ögon svida, 
Torra strupen slår. 

Mulpus, bida^ 

Sitt på sida, 
Drick din flaska och^ hej, gutår! 
Ta mej skock millioner, 
Drick, hvarenda själ! 
Bacchus slår pultroner, 
Hjeltar lefva väl. 



N:o 100. 
Fredmans Testamente. 

Glaset, 



r örr skall kung Kristiern stiga 
Upp ur sin mörka grift 
Och Sturens tjenst^piga 
Med Norrby blifva gift, 
Förrän jag nånsin slits och dras :||: 
Från detta glas. 

Förr skall kung Sigismundus 
Poniatowsky se 
Och salig biskop Lundius 
Bli Solna klockare. 
Förrän jag nånsin går med grace :||: 
Från fulla glas. 



Digitized by VjOOQ IC 



180 

Förr skall jag äran dela * 
Helt lika med DaliD, 
Och f^rr skall Ferling spela 
En Essers violin, 
Förrän jag nånsin lemnar place :||: 
För tomma glas. 

Förr skall min rädda hjessa 
En Tallbergs krona fl, 
Förr skall ock en prinsessa 
Sjuhundra kungar slå, 
Förrän med våld jag nånsin tas :{|: 
Från detta glas. 



N:o 101. 
Fredmans Testamente. 

Flickan. 



iranske kungen till mig sade: 
A>Si, här har du Köpenhamn, 
»Blott att jag din fästmö hade 
«Och fick sofva i dess famn!» 
Nej, sa' jag till danske kungen. 
Jag tar inte Köpenhamn, 
Hvarken kronan eller pungen — 
Jag tar hellre Oloris famn. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



181 

Ingen dödlig här på jorden 
Uppä vatten eller land, 
Ingen själ i hela norden, 
Hamburg eller Hernösand, : 
Ingen själ uti Marseille, 
Madagaskar, Hottentot, 
Tunis, Algier eller Telje 
Skall oss nånsin skilja åt! : 



N:o 102. 
Fredmans Testamente. 

l)m fattige vid Bacchi dltmre. Den 10 Mars 1788, 



I, Bacchi glada åldermän, 
Er hedersstol blir denna . . . den ! 
I kläden Bacchi purpur re'n 
Och er fbr Bacchus bugen ! 
Om I ej dricken ut hvar tår, 
Som fbr er nu islägen står, 
Så kom i håg — er ed är svår - 
I åldermän, I Ijugen ! 
Om I ej räcken bägaren 
Åt när m sta granne som er vän, 
Så Ijugen I en gång igen . . . 
Men, men . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



182 

När du vid vinets altar ber 
Och någon törstig pä dig ser 
Och ensam du tar ditt qvarter, 
Ditt högmod hos dig lådar. 
Den fattige vill ock ha vin, 
Fastän han ser med trumpen min 
Hur spindeln i hans penningskrin 
Han spinner sina trådar. 
Derför — så skrifver Bacchi lag 
En fattig uti handen tag. 
Till Bacchi altar honom drag! 
Han törstigare är i dag 
Än jag. 



N:o 103. 
Fredmans Testamente. 

Brand/vakten, 



xLlockan är nio slagen!» 
Du gamla skrammeltroll 
Med all din lögn och sägen, 
För tunnor tusan, håll! 

»Klockan är tib slagen!» 
Jag ger dig tusan fan — 
Bli nykter hela dagen, 
Det blir mig en chikan. 



Digitized by VjOOQ IC 



18^ 

»Klockan är elfva slagen!» 
Så torstig som eo elg — 
En sup gör godt i kragen. 
Hvar är du, min butelj? 

»Klockan är tolf slagen!» 
Ja, ropa, ställe, du — 
Min strupa skall bli tvagen 
Till morgon klockan sju. 

»Klockan är ett slagen!» 
Ja, rårna nu, din tjur, 
Drick, oxe, uti hagen — 
Jag klunkar stopet ur. 

»Klockan är tu slagen!» 
Hvad är det mer, ditt as*? 
Bet är den gamla lagen: 
Jag tömmer mina glas. 

»Klockan är tre slagen!» 
Aj aj . . . si si . . . jag dör . 
Jag fUr så ondt i magen — 
Fy tusan, hvad jag gör! 



Digitized by VjOOQ IC 



N:o 104. 
Fredmans Testamente. 

stora depidaétonen. 



1 den stora deputationen, 
Dep vår Bacchus är president 
Och dernäst den främsta personen 
Fader Fuhrman strup-intendent, 

Just der :||: 

Drickes rätt exellent. 

Den ditkommer arg och försvuren, 
Slår i bord öfver prejudis, 
Öfver fullmakt, datum och turen, 
Får ett spetsglas godt portugis. 

Gutår! :||: 

Här är ingen justis. 

Den, som mist sin syssla och lyckan, 
Går och suckar brödlös och mer, 
Har blott äran, säcken och kryckan. 
Vin och vatten fUr ett qvarter — 

(Gutår!) :||: 

Och det sköljer han ner. 

Den, som grubblar på att betala 
Bankolån, intressen med mer, 
Sitter tyst, flyger lågt som en svala, 
Får af bittert spanskt ett qvarter. 

Gutår! :||: 

Allt är billigt, som sker. 



Digitized by VjOOQ IC 



1.^5 

Den, som egt Dägra tusen daler 
Och fbr kronan gått i förskott, 
Sitter tomer, bleker och småler, 
Ett glas gammalt fUr, som är godt. 

Gutår! :||: 

Men det går dock sä smått. 

Den, som kommer, sig alarmerar 
Öfver kammar-ekonomi, 
Korsar, dundrar och pesterar, 
Står här fritt allt slags fylleri. 

Gutår! :||: 

Glasen fyllas uti. 

Den, som ängslig sätter sig neder, 
Pustar för en riksdags-sermon, 
Klår sitt öra, darrar i leder, 
Får hochheimer-vin med citron. 

Gutår! :||: 

Vacker deputation! 



Digitized by VjOOQ IC 



186 

N:o 105. 
Fredmans Testamente. 

Krogen, 



vfe rum . . . livad är på fUrde, 
Hvad är för sorl och skrik? 
Vid krogdörrn full musik 
Och mycket folk af värde 
Med jackor, skärp och band! 
Hör ni med blåa duken, 
Ni, far med piskperuken, 
Står stugan uti brand? 

Bevar' oss, ingen klämtar! 
*Är elden lös, hva ba?* 
Är krögarn död? *Åh ja, 
^Der våndas han och flämtar. > 
Hvar ligger han, monsieur? 
A>Der ligger han vid disken, 
»Den tjocka basilisken, 
»Inkognito och dör!» 

Hvad han är blå om nosen 
Med blommor som af krut — 
Kära madam . . . »Vet hut! 
»Hugg till den der matrosen . . 
»Vet hut^ och ränn och ryk, 
»Håll käften, traf varlapper 1 
»Om du vor' än så tapper, 
»Så skall du lukta stryk. 



Digitized by VjOOQ IC 



187 

»l)u, kyckling, vill mig basa! 
A) Du slipper inte in . . . 
*Nä, så skall ock ditt skinn 
»Jag klappa till en trasa!» 
Men si, der vid sitt sprund, 
Der ligger han, kamrater. 
Så tomhändt och så flater 
Med skorpan half i mun. 

Så — si den stora käxen! 
Nä, söta, släpp mig fram . . . 
Ja, det är han, madam. 
Mor Majas man på Laxen. 
»kh nej!» Jo, är det så: 
Han käns igen med möda — 
Se, ögonen blodröda 
Och näsan himmelsblå! 

Åh, inte dör han, gossar — 
Spel upp »en dans . . . sitt ner ! 
»Hvad sa' du?» Se, han ler.. 
En sup snart slemmen lossar. 
Uff . . . re'n han andas godt . . 
Sätt stopet tätt till truten. 
Spill inte på syrtuten. 
Låt honom klunka smått! 

Hå, nu är karPn galan ter. 
Så blank som engelskt tenn! 
Ännu en sup . . . noch en . . . 
Da kapo, musikanter! 
Ur vägen, slödder, hut. 
Ut, byke och bagage! 
Slå upp ett nytt fastage 
Och piska fönstren ut! 



Digitized by VjOOQ IC 



N:o lOG. 
Fredmans Testamente. 

Det stor illa tUl nere i landsorterna. 



l^agfarne go' herrar, valakt ade män 

I Grenna stad! 
Markolfus är pank och har intet igen — 

Läs detta blad! 
För kreditorernas frågor och svar 
Den ringaste frihet jag aldrig mer har. 
Aj, aj, aj, Delen — man nu ser alla dar 
Peruken i Grenna, när luften är klar. 
Lagfarne go' herrar, välaktade män, 

Jag är fallid ! 

I tunnan är intet, och flaskan är all 

Och krogen ren. 
Hvar rådman i Grenna är lång som en tall. 

Med smala ben. 
Den rödaste byggning går bort för en plåt. 
Och taket på kyrkan det smälter af gråt — 
Den fetaste fän ta i ö^it är våt. 
I dag åtta dagar, se'n preses han åt . . . 
I tunnan är intet, och flaskan är all. 

Jag är fallid! 

Lagfarne go' herrar, jag står nu mitt kast. 

Min konjunktur: 
Tag allt hvad jag eger i löst och fast 

Af hvad natur! 



Digitized by VjOOQ IC 



189 

Tag tappen ur tunnan och apik utur vägg, 
Pannkakan i skåpet och hönan pä ägg — 
Min randiga tröja i solskenet lägg! 
Markolfus är gammal med hängande skägg. 
Lagfarne go' herrar, jag står nu mitt kast: 
Jag är fallid ! 



N:o 107. 
Fredmans Testamente. 

Si^tmt i vårt debet / Ben 12 A^ 1788, 



JNär som en törstig man går fram 

Till skänken, der han ser madam 
Hur hon ur dosan snusar, 
Han bugar sig och krusar. 

Helst om han hela veckan ut 

Bryggt fluidum på sin syrtut 

Och stryk kring örat susar 
Af krögarns raska busar. 

Åt bröderna så säg^r han: 

Vi alla skyldiga h varan o, 

Madam är skyldig far, och far 
Är skyldig en och hvar. 

Ja, tockna tider ha vi nu . . . 

Drick, granne, drick! Jag gör som du: 

Jag sqvalpar vinets råga, 

Försockrar lifvets plåga. 



Digitized by VjOOQ IC 



190 

Kanske i morgon jag — gutår — 
För fönstret hvita lakan får, 

Och snickarn kanske våga 

Till kistan trädet såga. 
Fast kanske samme snickare 
I grafven jag långt förr får se . . . 
Lik mycket hur vårt debet står, 

Om vinet blott förslår! 

Emellertid en pomerans 

I bålen ger förträfflig glans. 

Ryck undan den citronen 

För graföls-processionen ! 
Vi sjelfve kunna krama den, 
Ge skalet åt likbjudaren. . 

Stpr sak i klagotonen. 

Strunt i parentationen ! 
Åt helvete de svarta led, 
Som snyfta efter tidens sed 
Med hvita handskar, krås och flor — 

Din skäl, min kära bror! 

Stäm upp en skål med full musik! 

Låt, medan verlden är sig lik, 
Låt oss dess nöjen njuta 
Tills grafdörrn vi tillsluta. 

Bland vänner, muntra, ärliga. 

Vårt fluidum beskedliga 
I våra halsar gjuta, 
Tills Karon vänd t sin skuta! 

Han redan lömskt på färjan ror. 

Drick, skynda dig, drick ur, min bror. 

Drick du, så länge vinet fins — 
Men dina vänner mins! 



Digitized by VjOOQ IC 



191 

N:o 108. 
Fredmans Testamente. 

Kaptenens skål. 



Jjägg ut, lägg ut — se, vinden är god — 
Mellan klipporna klunka och pejla med lod! 

Slå upp fastaget, klunka och läs . . . 
Vet, allt timligt fbrsvinner som agnar och grä». 
Klang . . . der en udde, der en fyrbåk och der ett näs! 

Läs, gossar, .läs nu edra lexor, jag ber . . . 

Hör, åskan ramlar och i sprundet slår ner, 
Och hafvet slukar allt . . . men jag, jag slukar än mer. 

Lägg ut, lägg ut — se, vinden är god — 
Mellan klipporna klunka och pejla med lod ! 

Kapten, kapten, slå ankaren opp 
Så att fluidum sqvalpar och spritter i topp! 

Håll ut, håll ut, båd' slagsmål och larm — 
Denna bålen skall stilla all gudarnes harm. 
Kors, hvad den punschen den var däjlig, syrlig och 

varm! 

Alarm — regnbågen strör sitt rosiga sken . . . 

Mer punsch ur baljan båd' for hög och gemen! 
Klang, vivat för vår redlige vän, vår kapten . . . 

Kapten, kapten, slå ankaren opp 
Så att fluidum sqvalpar och spritter i topp! 



Digitized by VjOOQ IC 



192 

N:o 109. 
Fredmans Testamente. 

En våt inlaga. 



X/acchi män, skull' er behaga 
Mig från sprundet få andraga 
Ed så kallad våt inlaga, 
Ett memorial? 
Så I skinande som andra, 
Som med Bacchi kittlar vandra 
, Och hans krönta tunna klandra, 

Till kanntal 
Dränken edra torra qval 
I denna saft, vi nu omröra 

Och kringföra. 

Varm och sval! 
Tänk, en Bacchi son, sä skral^ 
Har rakt i strömmen ned att köra - 
Vägen var för smal. 

Hjelpen mig min sång upplifva 
Vid en bål på bordets skifva 
Och min hjeltes färd beskrifva 
— Jag till glaset tar — 
Hur han stolt ser döden härja 
I den svarta Karons färja. 
Ändå gyllne bägarn berga 

Pä sin char. 
Hästarne från Bacchi kar 
De plumpa, plumpa ned så yra — 

Dem att styra. 



Digitized by VjOOQ IC 



Fåfängt var. 
Månen sjelf var hvit och klar, 
Såg ut för honom liksom f3Ta 
Solar par om par. 

Der sig 'Målarns bölja bryter — 

Klang, gutär — en holme flj^ter, 

Der vår hjelte yr och nyter 

Stolt på vagnen klef. 

Straxt han tömmen tog i handen, 

Blixtra hela himlaranden, 

TTfven tjöt och grät vid stranden, 

Molnet dref. 

Klotho hvirfla tungt sin vef. 
Och Thetis sof och regnet sqvala, 
v T sin dvala 

Neptun blef. 
Döden sitt benrangel ref — 
Men Bacchus i sin källarsvala 
Lundbergs namn han skref. 

Klingom till vår frändes ära. 
Som, vid dödens pass. sä nära. 
Hörs med bägarns klang begära 
Portarna slå opp! 
Aldrig uti Bacchi rike 
H varken uti kärr ell' dike 
Nånsin så en slik gelike 

Krönt sitt lopp. 
Tömmom än en balja... topp! 
Märk,. uti vattnets atela bölja 

Vill han skölja 

Ner sin kropp. 
Men våR Bacchus ropar stopp. 
Att Lundberg sjelf ur strömmen följa 
Till sin hjeltetropp. 



Bellman, 111. 13 

Digitized by VjOOQ IC 



194 

N:o 110. 
Fredmans Testamente. 

Ur operan "»Poeterna»^ 

PuFFENDORF dricker, och Mflpus sjunger: 

fetor sak i allting på denna här jord, 

öde, lycka och hat. 
Blott att jag hade mig dukade bord 

Och vin och mat! 

Jag Mulpus nu heter . . . 

Då skuir jag bli feter, 

Och alla poeter 

I vagnar, karreter 
Skuir åka med präktiga spann 

Hvar om ann, 

Ja, om hvar ann. 

Jag skuir på hufvudet runka så sur. 

Bli all verldens Westin, 
Skapa, liksom en Borell, konjunktur 

Vid glas och vin, 

Ha rubler och pengar. 

Punschbålar och drängar, 

Uppbäddade sängar 

Och blomstrande ängar. 
Hej, Puffendorf, drick då, gutår! 

Lucidor — 

Skål, Lucidor! 



Digitized by VjOOQ IC 



195 



N:o 111. 
Fredmans Testamente. 

Tobaken. 



Xlögtid beredes, 

Och (janymedes, 
Gadarnes skänksven, vid spiseln han står. 

Gudarne suto, 

Mars och bror Pluto, 
Uti en soffa — de klunka gutär. 

Väta mungipor, 

Tobak och pipor 
Ånga ibland de försilfrade hår. 

Lustiga gudar 

Dansa med brudar, 
Triewaldens Klio och Luoidors mö, 

Runii flicka. 

Pipor och dricka 
Gafs ät poeter på denna vår ö. 

Dä var der roligt. 

Kärt och förtroligt — 
Tobaken satts af gudinnor i frö. 

Pä denna marken 
Kärleksmonarken 
Gick att spatsera, men pipa ej bar, 



Digitized by VjOOQ IC 



196 

Fick inte röka: 

Han skuir besöka 
Sköna små hjertan som snöping och karl. 

Låt honom, spöka! 

Gubbar, vi röka, 
Stoppa värt knaster — och fyrverket tar. 



N:o 112. 
Fredmans Testamente. 

Fähtardansen, Den 20 Februari 1768, 



i ip, pip, :[|: min Ingeborg lilla! 

Aj, luU, lull . . . 
»Fy, fy, :||: Markolfus, bli stilig - 

A>Du är full!» 
Är jag full, sä blir jag alltid nykter: 
Nog min flaska blir tillyckter. 
Och jag lefva vill förryckter, 

Hatten pä kaporr. 

Ej strupen torr. 

Min Ingeborg! 
Du skall inte sitta sipp — 

Pip, pip, pip, pip . . . 
Tag flaskan i handen, Ingeborg! 

Pip, pip! :||: Din randiga kofto 

Är så söt. 
»Fy, fy, :||: du super så ofta, 

»Lilla nöt!» 



Digitized by VjOOQ IC 



197' 

Låt mig supa, låt mig inte supa, 

Rår jag för att jag har strhpa? 
Om jag skuir i rännstén stupa, 

Ingeborg än se^n — 

Min lilla vän, 

Jag lefvcr än. 
Du skall inte sitta sipp — 

Pip, pip, pip, pip \ . . 
Tag flaskan i handen, Ingeborg! 

»Nå, nå, :||: Markolfus, var trogen, 

»Luta på!» 
Rätt så! :||: Ur sängen på krogen- 

Sku vi gå 
Upp ur sängen låt oss vandra båda . . . 
Vinet limmar som en kåda 
(Mannen skall om hustrun råda) 

Sorgsna hjértan hop. 

Fram glas och stop. 

Hej, sorl och rop! 
Du skall sitta sipp — 

Pip, pip, pip, pip . . . 
Tag flaskan i handen, Ingeborg! 



Digitized by VjOOQ IC 



198 

N:o 113. 
Fredmans Testamente. 

Trösten under hushorset. 



Låt min Malin vara stygg, | 

Dundra i sin stuga, 

Klappa upp min gamla rygg,' 

Modet ur mig suga, 

Jag bryr mig ej stort derom — 

Kom, min flaska, kom, kom, kom, 

Kom, kom, kom, : : 

Kom, kom, kom, : : 
Kom och styrk mitt sinne, 
Hjerta, blod och minne! 

Låt min Malin länge nog 
Knuffa mig på sida. 
När jag kommer från min krog. 
Sakta steg vill skrida — 
Malins skål, hej, tusenfalt! 
Allt, min flaska, allt, allt, allt, 

Allt, allt, allt, :||: 

Allt, allt, allt, :||: 
Kom nu till min lisa . . . 
Hurra med en visa! 



Digitized by VjOOQ IC 



1 99 

N:o 114. 
Fredmans Testamente. 

Till dromedarien vid päronglaset. 



fcitter du i vrån sä feter 

Med ditt päronglas — 
Säg, hvad denna saften heter? 

;> Ananas.» Fin. 

Lögn, din länga dromcdarius ! 

Det är en butelj 
Frän en Bacchi kommissarius 
I Marseille. 
Sä, sä, 
Drick pä 
Och värm din kulna bälg. 
Och drick, kamrat, din flaskas skäl . . . 
Mén, ack, du ler och stapplar pä ditt mäl — 
Se här en slef ur denna bäl! i>. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



200 



N:o 115. 
Fredmans Testamente. 

Gubben bland flickorna. 



hån gubbe dansar bland flickorna små 
Ocb juckar och guppar och hoppar pä tå, 

Ar så beskedlig, 

Kärlig och fredlig, 

Vill då så gerna sä, 

Plirar och lockar, 

Krusar och bockar — 

Käftarne darra ändå . . . 
Gubbe, gä bort ifrån de sköna! 
Kärleken mäktar ditt bröst ej lena. 

Hut, ut ur huset, 

Vill du till kruset, 

Helsa pä Bacchus också? 
Må göra! Han kan dig kröna 
Med rosor pä hornena små. 



Digitized by VjOOQ IC 



201 



N:o 116. 
Fredmans Testamente. 

Den förnöjde, 

J^olkct klagar alltid på tiden, 
Än på sol och pä moln: 
Intet till lags, krig eller. friden — 
Hjcrnan trängs i hufvudskåln. 
Tacka vill jag förnöjda sinnen, 
Hjertan utan sår och qval! 
Kärlekens tempel, skönhetens minnen 
Dränker jag i min pokal. 



N:o 117. 
Fredmans Testamente. 

Hellre på jorden i muntert kalas! 

-t^ygg uti luften din grundval, ditt hus, 
- Gör utaf vax dina vingar, 

Flyg såsom örnen mof solenes ljus, 
Lyssna åt jiJrden — der klingar 
Pengar och flaskor, buteljer och glas . . . 
Blif hellre då på jorden i muntert LalasI 



Digitized by VjOOQ IC 



202 

Fastän ,liär nere är mörkt ocli be&att, 
Ängsliga själar och trälar, 
Har dock forsynen skåp t tunna och tratt, 
Hjerna, som tänker och grälar. 
Längta då lagom till englarncs här . . . 
Men dansa nu vår rageldans, drick och fortär 1 



N:o 118. 
Fredmans Testamente. 

Till den nyfödde. 



X ojke, upp ur vaggan, unge! 
Du skall supa med din far. 
Mor och gamla tanter sjunge: 
Här skall Bacchus fS, en karl! - 
Pojke, blomstrc dina kinder. 
Och ditt fruktträd spire opp! 
Gå till Cloris med små hinder, 
Men burdus till Bacchi tropp! 



Digitized by VjOOQlC 



203 

N:o 119. 
Fredmans Testamente. 

Emellan Iris och Bacchus. 

vJlöm din Iris, som ditt bjcrta sårar, 
Kom till Bacchus, till hans ^'ufva tårar! 

Låt oss glada vara, 

Glas och hjerta para, 
Glömma verldcns många dårar! 

Glöm' din Bacchus, som din strupa sårar, 
Kom till Iris, kom med milda tårar! 

Låt oss glada vara 

— Hon kan hjertan para — 
Glömma verldcns många dårar! 



N:o 120. 
Fredmans Testamente. 

Gull år ej annat än mull. 



Ah, gråt för tusan — hjerta, lef 

Och visa att du andas! 

Fram glas och bål och punschens slef. 

Låt vin och tårar blandas! 

l!y gull ej annat är än mull, 

Bukaten är af aska. 

Jag tar ett rus, jag vill bli full — 

Vi äro alla raska. 



Digitized by VjOOQ IC 



204 



N:o 121. 
Fredmans Testamente. 

De två bagaregesälierna. 

iN^yss vid en bakugn säg jag stå 
Tvänne Kupidos bagargesäller. 
Med hvar sin spade till ugnen de gä. 
Sina vackra bullar framställer ... 
Sådana bullar af hvitaste mjöl 
Aldrig man fann hos Kammecker och Köhl. 
Knick, knackeli, pickeli. pickeli, gick! 
Bagarn Kupido mer gäller. 

Mästare lille, unna mig dä 
Uti din verkstad troget vaka, 
Lät mig hos en af gesällerna små, 
Både natt och dag lära baka. 
Hvad du behagar består du i lön -- 
Jag är förnöjd med tvä mandelbrön, 
(Knick, knackeli, pickeli, pickeli, pick!) 
Blott jag dem ensam får smaka. 



Digitized by VjOOQ IC 



2Q5 

^N:o 122. 
Fredmans Testamente. 

Till flickan utanför lerogen, 

■Tlicka, kom och nappa kruset, 
Stå ej sipp och korsa dig! 
Bjud din fästman in i huset, 
Dricksen till så hjertelig! 
Han och du skall tömma botten, 
Och igenom locket se'n 
Kör Kupido, den hundsvotten, 
Och låt Bacchus bli din vän! 



N:o 123. 
Fredmans Testamente. 

Dagen och natten. 

Jag har sä der till bästa 
Tre, fyra tunnor guld — 
Dem vill jag troget gästa, 
Bli fyra gånger full, 
Om dagen fyra ^gånger, :||: 
Om natten tumla kan. 



Digitized by VjOOQ IC 



* 206 

Tar Bacohus kapitalet, 
Ititresset Cloris får. 
I supa gör jag valet: 
Allt kommer som det går. 
Om dageD skall jag supa — 
Om natten Cloris rår. 



N:o 124. 
Fredmans Testamente. 

Kupidos manskap ooh Bacchi harn, 

l^upidos manskap har 
En pil och två pistoler, 
Men Bacchi barn fioler 
Och krus och fyllda kar. 
Stor sak i kärleksklapp, 
Blott Bacchus mig vill unna 
Stå brudgum vid sin tunna, 
Ha barsöl vid sin tapp! 



Digitized by VjOOQ IC 



207 



N:o 125. 
Fredmans Testamente, 

/ sommmrhettan. 



xUn kruka mjöd 
Låt svalka få min tuDga, 

Och låt mig sjunga :||: 

För mitt bröd! 

Låt fly hvar dag 
Med sina heta timmar! 
. När solen glimmar, :||: 

Törstar jag 

Vi ä" varma — 

Låt oss arma' 
Läska gommen med behag! 



Digitized by VjOOQ IC 



!>08 

N:o 126. 
Fredmans Testamente. 

Vid uppbrottet. 



JNu är jag full, 
Sen' med sä Ijuflig vätska 

Jag fått mig läska . . 

Lull, lull, lull! 

Jag ej förstår 
Om råttor ges i Polen, 

Blott jag i bålen :||: 

Ensam rår . . . 

Den uteslutes 

Och ej förskjutes, 
Som ifrån oss nykter går. 



Digitized by VjOOQ IC 




209 

N:o 127. 
Fredmans Testamente. 

Alltings ändamål, Bacehi enkannerligen. 



-Tlaskan är gjorder till att tömma, 
Kistan är beslagen för att gömma^ 

Flickan är gjord att klappa, 

Hjertat skapt att tappa\ 

Hittas, af en ann. 
Bachus är född att verlden lätta, 
Gamla gubben i ett ledband sätta, 

Unga bussen lyfta. 

Om han börjar snyfta. 

Darra ft)r sin man. 
Bacchus har längt fler meriter 
Än Kupido, rask och hviter . . . 
Tunnan,* som Bacchus rider pä. 

Om den vill jag r&! 



Beilman. IJI. 14 

Digitized by VjOOQ IC 



210 



N:o 128. 
Fredmans Testamente* 

Mtn cirkel. 



Liät Meldercreutz gräla med cirkel och stift, 

Se ut liksom ugglan på stallet, 

Ja, låt honom skrifva sin krångliga skrift. 

Från Pindus dimpa i. fallet — 

Jag tager min flaska . . . mm »cirkel» jag vet , 

Rhomboider, qvadrater gör Bacchus förtret: 

Jag går i det fuktiga kallet. 



N:o 129. 
Fredmans Testamente. 

TiH m vexdmatador. 



JJu prunkar med din Ätt, 
Med hjeltars tänkesätt, 
Med gods och arfverätt — 

Min vän, 

Hvad vill du se'n? 
Du tycker du är stor. 
En vexelmatador : 



Digitized by VjOOQ IC 



2JJ. 

Du ibland nöjen bor ... 

Min vän, 

Hvad vill du se'n? 

Jo, jag säger: 

Om du eger 
Mera än som jag. 
Öppna pungen, drick med mig till ljusan dag! 



N:o 130. 
Fredmans Testamente. 

Vtn och vänskap. 



Vill du säll din lefnad njuta. 
Med ett godt och ärligt namn, 
Bör du fromt i vänners famn 
Med din dygd dig innesluta: 
Gömd och glömd, det skadar ej — 
Men den vän, ditt hjerta väljer, 
Fräga om han har buteljer . . . 
Smörj'en, om han svarar nej! 



Digitized by VjOOQ IC ^ 



212 



N:o 131. 
Fredmans Testamente. 

Ingm trål! 

X!itt dukadt bord, :||: 
Om bara det ej är ä la grec, 

Och glada ord :{!: 
Gör rolig sällskapslek. 
Och fast man icke har 
Karptungor, kaviar, 
Pund sterling, rublar till, 
Sä gör man hvad man vill 
Och krusar aldrig, aldrig. 

Aldrig, aldrig :||: 
För någon enda själ. 

Kor. 
Du, som jag, ingen träl! 



Digitized by VjOOQ IC 



213 



N:o 132. * 
Fredmans Testamente. 

Formjsamhetm, Dm 28 December 1767. 



fekäl fbr den som lefver med litet férnöjd, 
Som ej rädd och slagen 
Fruktar morgondagen 
Under Bacchi fröjd, 
Ingen björn 
I hvart hörn, 
Ingen falsk bland vänner! 
Kom, min granne, tag ditt glas och klinga nu 
Och lefve jag och du! 



N:o 133. 
Fredmans Testamente. 

Alla lika. 



Lyc 



äcklig den ur bittra verlden 
Går till Bacchi rolighet 
Och vid glaset glömmer flärden 
Och den bittra verlden ! 



Digitized 



y Google 



214 ^ ^ 

Sans soucis nu, kametater, 
Bacchi öden nog man vet: 
Bli vi svin elF potentater, 

Dö vi, kamerater! 
Ingen skall den andre svika: 

Vinet gör oss lika. 



N:o 134. 
Fredmans Testamente. 

Chn nykterheten. 



xJort med vett och sunda tankar 

Nykter själ, adjö, farväl! 

Jag med Bacchi bussar stankar. 

Tills jag super mig ihjäl. 

Ja, jag är sä matt och svåger . . . 

Mina vänner, si, jag dör: 

När i morgon det blir dager. 

Ligger jag härutanför. 



Digitized by VjOO^ IC 



215 



'N:o 135. . 
Fredmans Testamente. 

Klwrt till tipphroU. 



Jbörrän döden slår oss neder 
Och vi den sista pusten ge, 
Låt oss värma våra leder, 
Kyssa vår Bacchus, gråta och le! 

Farväl, min krycka — 

Jag måst' bortrycka: 
Verld och öde mig ej rör. 

Min kork ur skida! 

Jag kan ej bida : 
Hit med supen, förren jag dör! 

Gubbar, vi sku glada vara. 
Förrän vi skiljas från hvarann. 
Lefve säll de skönas skara, 
Lefve i verlden hvar redlig man! 

Ett gör mig smärta: 

Ack, ack, mitt hjerta 
Drar en suck för Iris djup. 

Min kork ur skida! 

Jag kan ej bida: 
Pro sekundo än en sup! 

Efter, gubbar, vi bli glada, 
Drickom en skål, som sorg förstör! 
Ifrån kronan till en späda 
Lefve den ärligt tänker och gör! 



Digitized by VjOOQ IC 



216 

Låt glasen klinga 

Och för mig ringa -r 
Nöjd jag går till Pädreos ben. 

Min kork i skida! 

Jag kan ej bida . . . 
Jag är klar, buteljen ren. 



N:o 136. 



Fredmans Testamente. 

Segelfwrten, 



Xio, 



ro, ro, 
Lät skeppet flyta sakta! 

Tro, tro, tro, 
Neptunus sviker lätt. 

Jo, jo, jo, 
Hans välde vi betrakta. 

Tro, tro, tro. 
Vi hamna ändå rätt. 
Tvänne gudar a pä vår älf: 
Bacchus och Neptunus sjelf. 

Kor. 
Bacchus och Neptunus! 

Jemt, jemt, jemt 
Låt skeppet sakta flyta! 
Skämt, skämt, skämt 



QigitizedbyVjOOQlC . 



217 

- Neptunus icke tål. 

Stämt, stämt, 'Stämt 
Mot böljor, som inbryta, 

Bacchus satt 
Sin tunna och en bål. 
Tvänne gudar ä' pä vår sjö — 
Bacchus, för mig till din ö! 

Kor. 
Bacchus och Neptunus! 



, N:o 137. 
Fredmans Testamente. 

Landtmannen. 



Vid ett torp i en skog 
Med en häst för en plog 
En fattig bonde körde och log. 
Bäst han körde en stund, 
Stack han pipan i mun. 
Förnöjd af hjertans grund. 
Nöjd pä sin tufva, klen och knapp. 
Han vände sin lilla åkerlapp. 

Var sä ren i sin själ, 
Tänkte ärligt och väl 
Förutan larm och gräl. 



Digitized by VjOOQ IC 



218 

Solen glimma i skyn, • • 
Alla snacka i byn, 
Men morgonrödnan gladde hans syn. 
Alltid först gick han ut, 
Alltid sist hem till slut, 
Och svettig i hvar klut. 
Bordet iför honom dukas snart 
Vid källan, der vattnet rinner klart — 
Middag snart redes till: 
Med en kaka, en sill 
Hans vällust nöjas vill. 

Dä han brutit sitt bröd, 
Se^n han lagt det pä glöd, 

Sin tunga läskat, torstig och röd, 
Säg man äter hans lopp, 
Hur han luta sin kropp. 

Vred plogen ned och opp. 
Ceres sitt altar hade ställt 
T. lunden tätt bredvid hans fklt. 

När som stjernan upprann. 
Sjöng och offrade han . . . 

Och sä hans dag försvann. 



Digitized byX^OOQlC 



219 ; 

N:o 138, 
Fredmans Testamente. 

Jagtmsa, 



Uiana, jagten väntar dfg — 

Kom, spänn din båga snart! 
Se hjorten, hur han bröstar sig 

Och trotsar pilens fart! 
Den rädda haren litar blott 

Pä föttrens snabba lopp; 
Men när han hör ett enda skott, 

Så dör han i sitt lopp. 

Kom, skogens 4jur, och gifven er 

På nåd och onåd nu! 
Här ges ej något fångqvarter. 

Men alla dödas sku. 
Diana sjelf på fältet är, 

Och hunden färdig står. 
Här laddas våra mordgevär -t* 

Få se hvem skottet får. 

Bäst fågeln i sin lätta flygt 

På luftens rymder far 
Och tror sig lefva sällt och tryggt. 

Han döden hos sig har. 
Här vinglar örnen i sin prakt 

Med tjädern sakta kull . . . 
Se, så är vår Dianas makt: 

Hon tar båd' hår och hull. 



Digitized by VjOOQ IC 



220 



N:o 139. 
Fredmans Testamente. 

De skönas lefnadslopp. 



^kåda sin morgon, sitt öga gnugga glad, 
Vakna vid sitt kaffe, vid sitt té ooh obokolad, 
Gäspa, läspa, sjunga, sucka, slumra ibland 
I en liten cbanonäs med rosenröda band. 

Spritta i sömnen och se sin sista dom. 

Drömma om Sankt Brita, A«trild, turken, bin och Kom, 

Ändtlig i sin lilla morgon-alteration 

Ta mixtura simplex, piller, pulver, emulsion. 

Vända och vrida den alltför matta kropp. 
Åter gäspa, läspa, ändtlig stiga varsamt opp,^ 
Göra något annat smått, se'n kjortelen på, 
Önska blott att denna dagen kund' till ända gä, 

Mot klockan elfva då trippa om så lätt, 
I en liten puderskjorta dansa menuett. 
Ta en knyppeldyna och en smörgås till slut, 
Göra så sin morgonbön och ge en Örfil ut, 

Sitta se'n söt och så täck uti en vrå. 
Slå sig uppå kjorteln, se på uret då och då, 
Ändtlig ledsna vid allt nöje, suck och besvär. 
Sjunga med en sorgsen röst: Atmahle man h&rgerf 



Digitized by VjOÖQIC 



Nu tyska klookorna ringa. Gudskelof, 
Tiden lider — skönhet lilla, in i din alkov! 
Snör pä roberonden, hör, stekvändarn går — 
Lilla vän, i middagsklockan ringer man och slår. 

Öppna ditt fönster och ställ dig der, jag ber: 
Ifrån torget går nu hem så mången kavaljer — 
Nig och le, ^min söta, nu för Damon, din vän, 
Chapeau-bas och hvita ben... si, Damon lefver än. 

Maten är färdig och klockan slår nu tu — 
Klimpar uti soppan, stek, försk fisk och skön ragu. 
Vin och vatten, flott ,och dricka . . . ack, håll och 

sting . . . 
Ack, den sköna dör . . . Ack, ^jelper här dä ingenting? 

Eau-de-lavende-flaskor och snörbandet opp! 
En Guds engel bär ett fat, en annan bär en kopp. 
x\ndtlig svimmar en, så dånar här ock en ann . . . 
Bäst det är, den bleka svärmen åter dansa kan. 

Kaffe med grädda . . . solQädrarnc de gå . . . 
Fliss och prat . . . och diademer uppä ända stå. 
Sockerbröd och sqvaller . . . pomeransskal, förtal . . . 
Ack, mitt öra och mitt hjerta lida båda qval! 

Nu tändas ^usen och korten blandas om — 
Sluta dansen, skönhet lilla, och till spelet kom! 
Lyckan på två sjuka händer ej Just så trifs: 
Hela speleverket se'n åt hin och döden gifs. 

Sängen är bäddad, och lampan tändes opp . . . 
Nu mitt öga sett de skönas hela lefnadslopp. 
Klockan slår i staden just tre qvart uppä ett — 
Himlen vare lof, som mig ej någon maka gett! 



Digitize.d by VjOOQ IC 



222 



N:o 140. 
Fredmans Testamente. 

Frun, 



Ingrid! »Hvad befaller frun?* 
Hör ni inte hur jag ropar! 
»Kära fru, jag står och sopar 
»Och drog täcket pä paulun: 
»Soffan är så full med dun, 
»Och i sängen stora grop^ar.» 
Ingrid! »Hvad befaller frun?» 
Der står staken, der står ljuset, 
Tallrikarna se'n i går — 
Vete djefveln, hvad ni står! 
Ni skall ju till slagtarhuset 
Och har ingen sko på tån! 
Städa undan der i vrån — 
Glöm ej skyffeln och eldtången . . . 
Och så går ni derifrån 
Och till skräddarn, om ni hinner, 
Och så frågar ni den fan 
Om han kanske nödig finner 
Än en aln till falbolan ... 
Men ni glömmer icke steken 
Och morötterna och mer . . . 
Se'n sä går ni bara ner 
Och då tar ni prof hos Eken, 



Digfeed by VjOOQ IC 



223 



Om den stufven ej är såld: 
Ni kan hela stycket låna. 
Apropos — om madam Båld . 
Men na slog hon elfva, kona, 
Ryk och ränn för fan i våld! 



NlQ 141. 
Fredmans Testamente. 



*Jag må bedyra, 

»Ett hushåll styra :||: 

»Är förtret. 

»Liksom en qviga 

»En dålig piga :||: 

»Går i bet. 
»Lif oöh tankar ligga döda — 
»Pip och sorl och larm och möda, 

»Larm och möda :||: 

»Och förtret! 

»Ska hönsen ropas, 
»Skall golfvet sopas, :||: 
»Blir alarm. 
»Skall katten mättas, 
»Skall grytan tvättas, :||: 
»Väckes harm. 



Digitized by VjOOQ IC 



224 

* Slocknar blott en svafvelsticka, 
»Börjar körteln redan vicka, 

»Redan vicka :||: 

»Med alarm. 

»Tack för kaprisen! 

»Tänd eld i spisen! :||: 

»Nytt alarm! 

»Blås under pannan — 

»Nä, Gud förbanna'n, :||: 

»Kors, så varm ! 
»Ängslig natten är och dagen: 
»Hufvudvärk och ondt i magen, 

»Ondt i magen :||: 

»Med alarm!» 

Jag med min visa 

Vill ödet prisa :||: 

Alla dar. 

Som så bedrifvit. 

Mig byxor gifvit :||: 

Som en karl. 
Häll, jag vill mig dock besinna - 
Cloris hon är min värdinna. 

Min värdinna :{|: 

Alla dar. 



Digitized by VjOOQ IC 



^i>5 



N:o 142. 
Fredmans Testamente. 

Smedgats-brunnen, 



Arma virumque cano, etc. 

Med ett bröst till hälften bart, 
Med en kullrig länd ocb rumpa 
Och en arm, som idlig pumpa 
I ett ämbar, hvitt ooh klart. 
Såg jag nyss min vackra flicka, , 
Väl ombonad, mjuk och tunn. 
Hur hon neg och åt mig nicka. 
Der jag stod vid Smedgatsbrunn. 

Ögat brann och bröstet skalf. 
Håret öfver axeln fläkta, 
Då dess trinda armar fakta 
Och då stäfvan blott var half ; 
Men hvad sulan bröts och knarka 
På den rosenröda skon, 
H varje gång som foten sparka 
Emot tiljorna på bron! 

Hals och hufvud hängde matt, 
När min flicka neg och jucka. 
Stundom låddes hon att sucka, 
Stundom gaf hon till ett skratt. 
Bellman. III. 15 



Digitized by VjOOQ IC 



226 

Stundom tankfull och med bäfvan 
Hota hon mig, der jag stog. 
Stundom, bäst hon fyllt i stäfvan, 
Stjelpte hon den kull och log. 

Stundom flög hon yr och rädd — 
Himlen vet hvad henne fela! 
Åter hördes vattnet spela 
Mot det blanka kärlets brädd. 
Derpä vred hon sina händer 
Med en sträf och sorglig röst. 
Tog sin halsduk med små ränder, 
Som hon slängde kring sitt bröst. 

Så föll hon på knä helt tyst 
Att sitt andra ämbar skura. 
Men min skalk, som stod och lura. 
Re'n i tanken henne kysst. 
Andedrägten vill mig qväfva: 
Jag blir ledsen denna stund 
Att se en fbraktlig stäfva 
Kyssas af en gudamun. 

Fåfängt allt Cyterens pack 
Sä förmår ett snille reta 
Som nu denna lilla feta, 
När hon luta sig och drack; 
Allt hvad högt Propertius skrifver 
Cyntias fUgring till beröm 
Mot min sköna flicka blifver 
Som en skugga i en dröm. 

Gudar, hvad var det för växt, 
Hvad for yrt och fjolligt hjerta 
Mot min tjocka Melicerta — 
Jag blir drucken och perplex! 



Digitized by VjOOQ IC 



227 

Allt mitt blod till sista droppen 
Pöste liksom jäst i tråg^ 
Själn bljef genast skild frän kroppen, 
Då jag strumpebandet såg. 

UflF, hvad rysning i min kropp, 
När jag i det vackra väder 
8åg dess lätta nopkinskläder 
Vid en ilning blåsa opp ! 
Himmel, må min hand ej Icmna 
Denna teckning, dessa qval, 
Och jag mig på ödet hämna 
Med en Bacchi varm pokal! 

Kors, jag tror att jag fick slag . . . 
Platt ogörligt tungan röra! 
Käften drogs på sned åt öra 
Och mot pumpen ragla jag . . . 
Men vid mina sista stunder 
Ropa jag: »Nå, skynda dej!» 
Om nu nymfen föll inunder 
Eller jag — det mins jag ej. 

Uff — vid månens bleka sken 
Ser jag än min flickas kinder. 
Hur hon stod så fet och trinder 
Och satt fram sitt venstra ben 
Och hur jag af hennes trefnad 
All min fröjd och lycka njöt . . . 
Ack, må döden i min lefnad 
Än en gång bli lika söt! 

O, du brandvakt, ve din sång 
Och den saxen, som du sträckte, 
Och din skramla, som oss väckte — 
Ve ett sådant dinglidong! 



Digitized by VjOOQ IC 



22^_ 

Men hvi höfdes alla veta 
Om det var mor Annika, 
G ördelm åkarns tjocka Greta 
Eller någon ann . . . hva ba? 



N:o 143. 
Fredmans Testamente 

om Bäckmanskan en vinterafton. 

Mutter, porten är stängder. 
Luckan skr uf vad . . . Hör min violin — 
V:ceiio. Lustigt godmorgon och vin! Fin. 

Lotta, är du befangder? 
Sömnig, rödhårig och dum som ett svin,* 
Vtceiio. Surögd, koppärrig och stinn! 

Ulla med lurfviga håret. 

Hon med of^diga låret, 

Låt henne komma in! 
V:ceiio. - - - Kusin, 

Vrceiio. - - - Fäll gardin ! D. k. 

>Inga byxor, din satan, 
»Kapprocken slarfvig — du fryser, jag tror! 
y.ceiio. - - - »Varmare i mitt kontor.» pu. 

Män'* försilfrar nu gatan, 
Bjellrorna klinga, slädtrafvaren stor 
v-.ceiio. - - - Blixtrar med glimmande skor. 



Digitized by VjOOQ IC 



229 

Duns uppå duns uti gropar! 

Hör du hur brandvakten ropar? 

Nu tyska posten for. 
V:ceiio. - - - Tenor . . . 

V:c6iio. - . . Hur sa' mor? D. k. 

»Här är dörrn till kontoret, 
;»£ld på spiseln, uppassning, respekt, 
V:ceiio. »Flickor och kärlekskonfekt. 9 Fin. 

Hvem är nymfen med floret, 
Med klippingshandskar och armen utsträckt? 
Viceiio. Si, hur hon gäspar så täckt — 

Låt mig din blomma få plocka! 

Hvarifrån är hon, min docka? 

För Ku, af finsker slägt! 
V:ceiio. - - - Perfekt 

Vxeiio. - - - Blef hon väckt. i>. k. 

Mutter, än några slantar, 
Än en styfver i byxsäcken ... si! 
Vxeiio. »Movitz gör en simfoni — Fin. 

»Spela, satan, med vantar! 
»Kyler du fingren? Tag friskt då uti! 
Vxeiio. - - - »Rättnu en polska få vi.» 

Tornväktarn snarkar i tornet, 

Postpojken blåser i hornet. 

Wer da? Patrull, förbi! 
Vicello. - - - »Låt bli» . . . 

V:c8iio - - - Raljeri! t>. k. 

Drag upp klinkan med bandet! 
Dörren på gafvel ... då trifves jag här . . . 

V:coiio. Hvem är den flickan, den der? Fi" 

»En mamsell ifrån landet — 



Digitized by VjOOQ IC 



230 

»Systern ligger vid väggen och svär 
Y:ceiio. *Blek SO in ett lik och så kär.» 

Undan. ur dörrn, era satar! 

Mutter, hvi står du och pratar 

Hit bran vin till oss bär! 
Vrceiio. - - - ;» Begär 

V:ceiio. - - - ;»Och förtär!* D. K. 

Movitz känner hvar flicka: 
Samma systrar i fjol som i år. 
V:oeiio. -'- - Mutter, adjö och gutår! . Fin. 

Hurra . . . lustigt vi dricka . . . 
Korfven pä trumman han ramlar och slår. 
V:oeiio. Kors, tockcn vinter, så svår! 

Mutter, adjö . . . hör patrullen ... 

Strupen är stelnad och svullen — 

Nu värker arm och lår. 
Vrcello. - - - Jag går, 

v-.ceiio. Illa mår. D. K. 



N:o 144. 
Fredmans Testamente 

angående UUa och Movitz. 



Ulla, krögarn ropar. 
Tag ditt tennstop pä hyllan och spring! y:ceiio. 

Fåfängt att du sopar 
Och strör granris på golfvet omkring. 



Digitized by VjOOQ IC 



231 

Fäll förklä't, spring 
Gesvindt, din lilla fjolla! 

Se, Movitz härmar Colla ... v-.ceiio. 

Strunt — det gör ingenting. 

Barn, nå, låt oss höra — 
Kors, hvad luftsprång, drill och kådans! Vxeiio. 

Klang, plang, spänn ditt Öra, 
Drick och lyssna! Bort all resonans! 
Än en kådans! 

Skönt, Movitz, skönt det låter — 

Hit bran vin, eljest jag gråter, V:ceiio. 

Gif oss en sup pomeräns! 

Ysch, barn, hör det klingar! 
Snyt dig, Movitz . . . hjelp, Gud ... nu han nös. v-.ceiio. 

Stråken han nu tvingar 
Och slår driller på qvinten helt lös. 

Hjelp, Gud . . . han nös! 

Det kostar på kanaljen — 

Tänk, om du vor i seraljen, v-.ceiio. 

Bror Movitz, din nymf då frös. 

Ulla, krögarn skriker! 
Se den oxen sä gödder och flink, Vrceiio. 

Rosig, röd och riker 
Med lif stycke af rosenkalmink ! 

Spring, Ulla, flink, 

Låt Movitz dig ej hindra! 

Men Ullas ögon tindra : Vrceiio. 

Bror Movitz fick en vink. 

Löp ej i din yra! 
Dubbelt-öl vill hän ha, jag förstår. V:oeiio. 

Stopet numro fyra 
För bror Movitz isläget nu står. 



Digitized by VjOOQ IC 



232 

Ja, jag förstår: 
När du har inga peogar, 

Sä klinga dina strängar ... Vrwiio 

En polska, Movitz, går! 



N:o 145. 
Fredman» Testamente 

angående slagsmålet pid balen å Blå Parten. 



Mutter, jag kommer med lyktan upptänd. 
Med mitt glas, med mitt valdtborn och bassongen 

spänd — 



Blå Purten på Kongl. Djurgården. 



Digitized by VjOOQ IC 



233 

Ända till sta^D, dit bassoDgen är vänd. 
Höres eko in i Gaffelgränd. 
Skyarna blixtra bland skurar och bad . . . 
Ser du skylten på Liljans mellan löf och blad? 
Bröderna dansa, fem, sex uti rad — 
Må ej Fredman också vara glad? 
Klang . . . huru lång 
Min bassong 
Ocb svår ban är att bandtera! 
Röret är trängt 
Ocb för långt: 
Det gnisslar best ocb vrängt. 
Systrar, låt oss promenera 
— Tag då, mutter, lyktan ocb bär — 
Jag skall fbr er qvintilera 
På bassongen bär. 
Fag. Hör, bvar ton sä klar ocb skär 

Fram den bringas, 
Höjs ocb tvingas 
Som på flöjtraver! 

Lotta, god afton, god afton, mamsell . . . 

Se, bror Lars, bror Carl Petter ocb en ann' gesäll, 

Maja pä Wismar ocb Cajsa Rydell — 

Vi få roligt, gossar, nu i q väll! 

Lys mig med lyktan ocb fall bennc ner . . . 

Der en puss, der vid planket . . . stupa ej, jag ber . . 

Hurra, kusiner! Jag dansar ocb ler — 

Se, Blå Porten öppnas nu for er. 

Hör, bvad för klang! 

Si' k en vagn 
Vid porten vände tillbaka! 

Hör, bvad for rop . . . 

Allibop 
Nu slåss om glas ocb stop. 



Digitized by VjOOQ IC 



234 

Systrar, hålleo eder raka 
Mellan pikar, sablar och spett — 
Denna sabel skall fä smaka 
Bätsmansblod ocb fett. 
Faj?. Spänn bassongen, blås i ett! 

Storma huset 

Intill gruset! 
Det bort längse^n skett. 

Skjut in i fönstret . . . bryt sönder hvar karm . . . 
Aj, min arm ... aj, mitt ben ... aj, aj, aj, min arm 
Stöt i trompeten, skrik. Mollberg, alarm 
Och ränn sabeln i hvarenda tarm! 
Söla den hunden i blod och i träck . . . 
Slå'n pä truten den der, som är sä örfilstäck! 
Sparka den äsnan, som dansar sä fräck 
Och gör huset tomt till minsta fläck! 
Ut, alle man, 
Hvar om ann — 
Kanaljer, ut hufvudstupa! 
Stäm violin. 
Ge oss vin, 
I Sodoms gödda svin! 
Lät oss rusta, släss och supa, 
Sqvadronera med fabeln sä snällt — 
Ärr och blänor, skorr sä djupa, 
Bagatell i fält! 
Fag. Hör, hör eko svarar gällt! 
Mars nu hvilar 
Göm dess pilar 
Under Bacchi tält! 



Digitized by VjOOQ IC 



235 

N:o 146. 
Fredmans Testamente 

angående Movitz äfventyr med UUa. 



liacchi 



bröder, se på Movitz der vid knuten — 

Lam och bruten 

Och förskjuten, 

Ligger han och har 
Basfioln och bränvinsflaskan vid sin sida. 

Bröder, bida 

Snart så vida 

Att han stråken tar! 
För han sjunger, sku vi skratta 

Och i glasen fatta — 
Låt oss dansa, glasen fatta. 

Hurra kring vår far! 

Solen bäddar, gubben svettas, krogdörrn hviner 

Skylten skiner, 

Ulla finer 

Står i dörrn och ler. 
Uti förklä't med buteljen hon framstiger. 

Ler och niger — 

Movitz tiger 

Och på henne ser. 
Flickan sjunger . . . Skål, min lilla ! 

Vi oss två inbilla 
Bacchi fest, vi oss inbilla — 

Fröja vällust gör. 



Digitized by VjOOQ IC 



236 

Se hur Movitz vid sin flaska ödet glömmer, 

Flaskan tömmer 

Och berömmer 

Fröjas milda lag, 
Tar i Ulla, tar i förklätt, tar i kjolen — 

Men fiolen, 

Bränd af solen, 

Sprack och gaf ett slag . . . 
Movitz går, fioln förvaras. 

»Kom», sa' han, »vi paras^ 
»I förtreten låt oss paras 

»Pä så vacker dag!» 



N:o 147. 
Fredmans Testamente 

täl Mia Lotta i köket och enkannerligen tiU våra 
husjunff/rur om något y smn passerat. 



fee fälenubbeo 
Movitz — se gubben 
Spjelkar ur stubben 
Bränsle och ved. 
Slår yxan ned. 
Drar mun pä sned 
Och klår sig om skägget så vred. 



Digitized by VjOOQ IC 



237 

Pipan han röker, 
Flaskan försöker, 
Ryggbastet kröker 
Och hugger ett hugg, 
Gör kil och plugg. 
Se'n, full, i mjugg 
Han hostar och spyr i en glugg. 

Månen han blänker, 
Rimfrosten stänker, 
Stjernan sig sänker, 
Men skyarne gå. 
Kyrktornen stå 
Helt silfvergrä — 
Det dagas . . . hör, klockorna slå. 

Klockan slår åtta — 
Upp, lilla Lotta! 
Fyrugn och potta 
Skura och släng! 
Stäng dörren, stäng, 
Bred upp din säng 
Och kjorteln på röna nu häng! 

Snöra dig, flicka! 
Gäspa och hicka, . 
Nattståndet dricka 
Nu spruta i hand! 
Drick lite grand. 
Skölj gom och tand 
Och klå dig på låret ibland! 

Lifstycket snöra. 
Klå dig på öra, 
Börja nu göra 



Digitized by VjOOQ IC 



2-38 

Med naglarna " mord. 
Smäll pä hvart bord! 
Läs några ord — 
Bestorma se^n himmel och jord! 

Gråt och begrunda, 
Skratta och blunda, 
Se^n sammalunda 
Grät äter ömt 
Om hvad du* drömt, 
Hvad hjertat gömt — 
Sist skratta ät den dig har glömt! 

Tofflorna kippa — 
Börja se'n trippa 
Med nyckelknippa 
I ondska och harm, 
Med flottig arm, 
Med öppen barm, 
Högt svällande, brusig och varm! 

Lotta hon löper. 
Krånglar och köper, 
Skummar och stöper 
Ljusflott och ljus — 
Allt gär burdus. 
Nu katt och mus 
Kringhvälfva bäd diskar och krus. 

ögonen hota, 
Läpparne knota, 
Hjertat till fota 
Faller en hvar. 



Digitized by VjOOQ IC 



239 

Märk, kärlek drar — 
Hans tjron syns klar: 
I spisen ett tempel han har. 

Movitz, den sällen, 
Nu på. spishällen 
Tusen tillfällen 
Kärleken ger. 
Gupp upp och ner, 
Gupp, gupp än mer — 
Ställ köksdörrn på glänt... Movitz ler. 

Kjolen är struken, 
Likså halsduken, 
Förkirt för buken 
Struket och grant, 
Gullspets galant, 
Flors-engageant, 
Och kläde kring hufvu't charmant. 

*Akta nu kjolen, 
»Stöt ej fiolen, 
»Kun ka ej stolen! 
»Herrskapet hör. 
»Allt hvad du gör 
»Hörs innanför . . . 
^^Aj, Movitz, jag svimmar, jag dör! 

»Nu är jag lagder, 
»Stå ej försagder, 
»Vis dina bragder, 
»Bruka den makt, 
»Som Pafos prakt 
»I spiseln lagt. 
Som mig i ditt sköte nu bragt! 



Digitized by VjOOQ IC 



240 

^Se deDDa barmen 
»Flåsar i harmen ! 
» Kärleks-allarmen, 
^Dess blixt och revolt 
»Jag älskar båldt — 
»Var, Movitz, stolt . . . 
»Min engel, min herde, nå hålt!^ 

Movitz den dåren, 
Sä lurfvig i håren, 
Med förklätt för låren, 
Tvi töcken man! 
När Fröja brann, 
Sä gäspa han 
Och lemna sin skörd åt en ann. 

Gryt-ringen slamrar, 
Stekspettet skramlar, 
Stekvändarn ramlar 
Och Lotta, vår vän, 
Slog köksdörrn igen. 
Hvad skedde se'n? 
Jo, Movitz hon sparka i änd'. 



Digitized by VjOOQ IC 



, 241 

N:o 148. 
Fredmans Testamente. 

Ceretnontd md konimendÖrm och jaga/ren Stenbergs 
griftefest. 



Kornö. - - - OjuDg vid valdthorn6QS äkall, 

Sjung, du jägarskara! 
McD, vid din eld och snara^ 
Stig fram att oss förklara 

En jägares fall, 
Som, bäst han gick och ragla 

Kring Dianas fält, 
Sin bössa han förnagla 

Ner i Baccbi tält . . . 
Stöt i trompeten gällt! 

Kornö. Proccssioncn raglar, står . . . 

Se, kring hjelten döder 
Hvad mänga Bacchi bröder — 

På hvarens näsa roder 

Sä tillrar en tår. 
Den ena åt den andra 

Visar flaskan glad. 
Ned till tartaren vandra 

Tre och tre i rad 
Och supa oskobad. 

Kornö. - - - Kyparn Ede, se der 
Hvar han går och stretar 
Bdlman 111, IG 



Digitized by VjOOQ IC 



242 

Med benen käckt arbetar 
Ocb som den blindo letar 

Hvart vägen bär. 
Som härold för processen 

Han en spira för, 
Med Bacchi krans på hj essen 

Man hans utrop hör: 
»Du är vår kommendör!» 

Kornö. - - - Blås cn sorglig tenor! 

Si, der se vi båren — 
Si, Bacchi folk, till åren 
Med de utslagna håren, 

De sjunga i kor. 
Vår vän vid Bacchi fana 

Tappert stupat har, 
Sof sött! Du tjent Diana 

Som en passlig karl, 
Men dyrkat vinets far. 



N:o 149. 
Fredmans Testamente. 

Platskans öfverfart pä Styx i Oktober 1786, 

^^Vivat, klang, min vackra gumma!» 
Sjöng till Platskan Bacchus sjelf. 
När han morgon vörten skumma 
Af sin brygd vid Karons älf. 



Digitized by VjOOQ IC 



243 

»Gumma», sjöDg han glad och tralla 
Och ur ämbart tog ett krus, 
»Till din tjensti Hvad att befalla — 
Orkar du ännu ett rus?* 

Platskan, i en stoppad hufva, 
Ned vid flodens bräddar skalf 
Under giktvärk, fluss och snufva 
Vid en blåst ur skogens hvalf. 
Bredvid satt en nymf, som hicka, 
Och en ann', som vofflor, ät. 
Platskan buga sig att dricka, 
Just då Karon sköt sin båt. 

Karon plaskar tungt i vassen 
Med sin klufna svarta år. 
Med den penningen i kassen. 
Som för rodd han alltid får. 
Bacchus, som nu idlig skumma 
Till olympens hemkomst-öl, 
Titta upp, såg Karon tumma 
Styret på sin mörka köl. 

»Gubbe», ropte han, »för tusan, 
»Säg, hvem sökes? Svara promt !:s> 
^ Jo,, jag söker den madusan 
'Från S:t Olofs röda tomt. 
'Hon mig öfverfarten nekar, 
'Men mig gudar ha befallt 
'Svepa hennes murkna käkar 
'I mitt skört — och dermed allt! 

'Fröjas port hon öfvergifvit, 
'Öfvergifvit dess panlun. 
'Säleds pä mitt pass står skrifvit 
'Genast att af hem ta frun. 



Digitized by VjOOQ IC 



244 

'Furierna vid andra stranden 
'Vid ett sken 'som dagen klart 
'Stå tillreds med bloss i handen 
*Att upplysa hennes fart.' 

Som en skymt var gumman unnan 
Och i båten hukad satt. 
Bacchus med en vink från tunnan 
Böd sin svärmor en god natt. 
Askan knalla, regnet sqvala ^ 

Och från alla himlar dröp . . . 
Då uti sin källarsvala 
Bacchus lunka in och söp. 



N:o 150. 
Fredmans Testamente. 

Mor Maja, Dm 16 Septemb^ 1784. 



l^issa hvad den gumman heter, 
Som i krogdörrn står så feter, 
Hon, med stubben snäf och kort, 
Som nu vände näsan bort . •* . 
Inte den ... nej, den till vens ter. 
Hon, som står och tvättar fenst^r. 
Kära hjertans, dit, min vän . . . 
Inte den ... nå, inte den . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



245 

Nå, jag tror, ni är förryck ter! 

Ser ni inte — är ni nykter . . . 

Dit, för tunnor tusan fan! 

Den der kärngen der på plan, 

Hon, som nös . . . den der, som nyser, 

Hon, som skubbar sig och fryser . . . 

Inte den, som stär vid karln . . . 

Dit jag pekar, kära barn ! 

Är ni rasande i synen? 

Hon med svarta ögonbrynen — 

Stå ej der och ögat hvälf . . . 

Skäms och stå nu der med skammen ! 

>^Åh, jaså, den der madam en . . . 

;> Herre Gud . . . Mor Maja sjelf! 



N:o 151. 
Fredmans Testamente. 

Ytterligare om mor Maja, 



vTamla mor Maja hon satt med sin katta 
Längst inom skranket på Röda Husarn, 
Var dä så kärlig, sä from som ett barn 
Och ideliga pumpa i och skratta, 

* Fatta i stånkan och skratta och drack — 
Ölet i näsan på gumman det stack. 

Dermed sä lyfte hon stubben på röna, 
Klef inom skranket i källaren ner 



Digitized by VjOOQ IC 



246 

Stolt med sin stånka . '. . mig tyckes jag ser 
I trappan nu vår ärliga matrona, 

Hur hon smäskrattar och klifvér sä tung . . . 
Drick, mina gäster, och frossa och sjung! 

»Skål!» sade Bredström och högg så i stopet . . . 
»Uff, det är kostligt, den buskan är skön — 
^Hvad den är spräcklig och mörkbrun och grön 
»Den der kan sätta kära mor i ropet. 

»Kan kära mor brygga mera? Brygg mer 
»Och lägg mer tallstrunt i kärlena ner! 

»Klinga med bägarn och veckla ut duken, 
»Låt oss förglömma vårt sorgliga lopp! 
»Idlig, mor Maja, skrif idiiga opp 
Och borga lite mera på peruken . . . 

»Hur går med jackan? Här reser min väst — 
»Mera i bägarn ! Betalning härnäst.» 



N:o 152. 
Fredmans Testamente.' 

Mor Maja och Movitz. 



Under det att Movitz hällde 

Ur sitt stop sin sista tär, 

Krögarmor i porten smällde — 

Hon ännu i porten står. 
»Kummil, go' herrar!» sa' hon. »Jag nu går» 
Hvem af oss lefver vet fan nästa är. 
Gutår! :||: 



Digitized by VjOOQ IC ^ 



^47 , 

Med full hals se'n skrek mor Maja, 
Ref sin lugg, sitt svarta hår — 
Skådom här en Bacchi kaja, 
Som i Sodoms portar står. 
* Finkel, go' herrar, allt hvad jag förmår, 
»Och den madrassen med blaggarn och blår» . 
Gutår! :||: 

Ned i källarn, ned på stegen 

Vred mor Maja ben och lår — 

En slafvinna, en* lifegen 

Aldrig aktar slika sår. 
*Pontak, go' herrar . . . Vet, vägen är svår: 
*Se der med remmaren, se hvar jag står» . . . 
Gutår! :||: 

Sjung en skål, sjung för din flicka, 

Som om all din frihet rår! 

Ej uppsyningen skall sticka 

In sin näsa, der du står. 
Klinga, go' herrar, ty tiden är svår — 
Skål, fader Movitz! här står det, det står, 
Gutår! :||: 

Och som porten nu är stängder 
Och om dörrn mor Maja rår, 
Grip dig an . . : är du beftlngder . . . 
Se, hvad fluidum du fir! 
Klinga, go' herrar . . . Bror Movitz han går 
Bort med mor Maja — han gick, ni förstår . 
Gutår! :|i: 



Digitized by VjOOQ IC 



US 

N:o 153. ' 
Fredmans Testamente. 

Krögaren Markolfus, 



-T åder Markolfus dansa på krogen 

Med glas och fiol. 

Vår Bacchus trogen, 

Gammal och mogen, 

Slog han med knogen 

I bänkar och bol, 

Och som tuppen han gol. - - - Pin. 

Fader Markolfus han dundra och skrek — 
Ögonen röda och näsan var blek. 

Hufvu^t var blått, 

Skägget var grått, 

Halsen var brun 

Som en kapun . . . 
Innan han dödde, hin håle han tog'en. d. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



249 



N:() 154. 
Fredmans Testamente. 

Jergen Puckel pa Skärsätra. 



^^xleer, kameratcr, wie schtär till?» 
Jo, lustigt: vi äro raska. 
Jergen Puckel, tag din flaska 

Och din spickesill! 
vPruder, prafissimo^ triuk aus! 
»Wir woUen uns tivertiren 
»IJnd anjetzo pokuliren — 

»Da ist ja ein schmaus!» 
Låt alla glasen klinga, 
Låt alla korkar springa, 

Buteljer svinga . . . 

Drick nu, om du vill! 

;»Prafo — charmantes eel i qväll ! 
-»Thet porser och thet pornerer . . . 
o Men min^ pen the palancerer — 

»Das ist packatell!» 
Ja, bagatell . . . Men klinga, drick! 
Hvem kan väl sä skönt förbättra? 
Allting skönt uppå Skärsätra 

Intill minsta prick! 
»Tyst, kamerater, stilla! 
*Pä svenska jag tala villa. 

»Jag talar illa — 

»Exkusirn sie mich!» 



Digitized by VjOOQ IC 



250 

Lustigt drick ut i botten, svälj — 
Slå ännu i glasen mera! 
Skålar finnas ännu flera 

Och mång' full butelj, 
ölet ger vällust, märg och hull . . . 
Låt hjertat och vinet rinna! 
Skål, vår värd och vår värdinna 

På den gröna mull . . . 
»Krats, tröja dus kampampen!» 
Jag dricker, så jag får krampen. 

Jag tar till pampen . . . 
Rättnu är jag full. 



N:o 155. 
Fredmans Testamente. 



Oystrar, hör sådan kostlig bassong! 

Se, fader Movitz svänger nu stråken — 

Blår till strängar på sin violon, 

Som är mörkbrun och höger som kåken. 

Trampa de fotspår, du kära far, 

Som fader Berg till Bacchi kapitel! 

Tag nu emot kapellmästartitel — 

Aldrig vin och konfonium spar! 



Digitized by VjOOQ IC 



251 

N:o 156. 
Fredmans Testamente. 

På graf stenen öfver kapten Schmidt, 

btatt stilla, vaDdnDgsnian, och se 

Två stöflar i en grop — 
Ed Bacchi käck trotjenare, 

Ed hjelte vid ett stop! 
När domsbasuDeD blåser ao, 

Om haD står opp igeD, 
Så får haD visst af Hillebraod - 

Ja, visst — ea spark i äDd\ 



N:o 157. 
Fredmans Testamente. 

Epigrammes de MovitsL 



1. 

i^är tar du dig eD sup, mio far? 
>Så länge någon tår är qvar.» 



När är på dricka brist och slut? 
*När du liar druckit stopet ut.» 



Digitized by VjOOQ IC 



252 



Ditt hufvud är af alabaster, 
Din kropp utaf ett dyrbart trä, 
Ditt hela ioDanrede knaster, 
Och öfverallt är du ett f&, 

4. 

Petter B red ström, den hundsvotten, 
Gjorde detta epigram : 
»Se^n jag tömt mitt stop i botten, 
»Gör jag något i madam.» 



Din gamla nederruttna tomt 

Hvem, Mollberg, rår om den till pricka? 

»Jo, Venus har in tecknat somt, 

»Men Bacchus bor der jemt på vicka.» 



Mollberg satt vid Bacchi press, 
Spelte kort och jemt stack öfver, 
Alla lura dicht på klöfver. 
Men han slog ut hjerter äss. 

7. 

När smakar sömnen bäst, kamrater? 
»Jo, när man med ett öppet gap 
»Spelt bort sin börs och ligger flater^ 
»Fullspild af öl och vin de Cap.» 

8. 

Mollberg skulle lära läsa 
Till en början ABC, 
Men hans länga röda näsa 
Gjorde att han ej såg D. 



Digitized by VjOOQ IC 



253 



9. 



Hvarför jcmt så tankefull — 
Har du några små att föda? 
>Ja, båd' bruna, gcå och röda 
«>8piäa middag på mitt hull.» 

10. 

Säg, hvcm är din bästa vän? 
>Deo, hvars fiende jag blifver 
»Och som sist jag öfvergifvcr, 
»När han intet har igen.» 

11. 

En häst, som sörplat öl och trötter 
Ändå vid krogdörrn modig står, 
Han stupar oj — hvarför? »Gutär! 
»För det han står på fyra fötter. > 

12. 

Tre ting ohyggliga för mej: 
En möglig kärng i älskog dånad.. 
Kn svulten katta i sin brånad^ 
En Bacchi man, som står förvånad 
Och för ett halfstop säger nej. 

13. 

Hvad älskar du helst för musik, 
Kanske fioler som <le flesta? 
'Nej, den som skralas framför lik, 
>Med villkor att man får till bästa.» 

14. 

Hör, Mollberg, säg, hvem är din far? 
Den frågan kanske konfunderar. 



Digitized by VjOOQ IC 



254 



»Min far är den, som aldrig spar, 

»Och jag dens barn, som bäst trakterar.» 



15. 

Säg, hvad nation, af dem du mins, 
Du älskar mest, och nämn bevisen! 
»Jo, som der aldrig svag-öl fins, 
»Så tycks mig mest om portugisen.» 

16. 

H varför är ej jag i ropet 
Liksom du för oboe? 
»Jo», sa' Mollberg, tog till stopet, 
»För du spelar som ett fU.» 

17. 

Christian Wingmark stod och prata 

Hvad han vai; för matador. 

Hur förnämt och stolt han bor 

På en den fc^rnämsta gata 

Och får mjölk af femton kor. 

Men hur blefvo vi ej flata, 

När hans nåd — stod utan skor. 

18. 

Han har en dråplig lycka gjort. 
Beröms till höger och till venster: 
Hans lyckhjul dras i Fröjas port, 
Och näsan visar hans fbrtjenster. 

19. 

Af kärlek all naturen lifvas — 
Men krögarmor pä Amsterdam 
Hon fräser så att det är skam, 
Hvar gång ett sänglag skall bedrifvas. 



Digitized by VjOOQ IC 



255 

Nå, kattor plä med sitt jamjam 
Uti sin kärlek slåss och rifvas. 

20. 

Hur gör dig Ullas min bevekt? 
Hon är ju blek liksom en dödan! 
»Jo, sådan älskog lönar mödan — 
»Och^ bästa öl är alltid blekt.* 



N:o 158. 
Fredmans Testamente. 

Gurkorna, Pastoral, 



i^arväl, min fordna lycka, 
Min herde och min hjord, 
Mitt lilla glada bord, 
Som jag för^ dig besmycka 
Med skönsta frukt som fåsl 
Farväl — jag kan ej länder: 
Min Damon nu sig svänger 
I Westerås. 

Kors, kors, hur du lär flacka 
Kring Fröja yr och vild 
Mig tycks jag ser din bild. 
Gult skärp och ljusblå jacka, 
Med fint och knypplad t k rås, 



' Digitized by VjOOQ IC 



256 

Och hur du åt mig skrattar, 
När du din brud omfattar 
I Westerås. 

Må ej mitt hjerta brista! 
Jag honom saknat har 
I fulla fjorton dar. 
O, Grudar, låt min kista 
Af Karon hopasläs . . : 
Min Damon, hvad du dröjer! 
Hvad är som dig förnöjer 
I Westerås? 

Han skulle endast fara 
Uppä en kort visit 
Pä några dagar dit 
Och köpa gurkor bara. 
En kagge med sin sås. 
Men, ack, en ann' herdinna 
Förmått hans hjerta vinna 
I Westerås! 

Kom, trogne herde, åter 
Med dina gurkor, kom 
Och till din brud' vänd oro. 
Som sitter stängd och gråter 
Inom tre starka läs . . . 
Tro fritt den mig förklena, 
Tro fritt din Grreta Lena 
I Westerås! 

Att så jag är förskjuten, 
Det väller hon allén.» 
Jag känner henne re'n: 
Den snipan snörper truten _ 



Digitized byVcjOOQlC 



2bi_ 

Liksom en fiskemäs: 
Hon ideliga ljuger, 
Och ingen är så sluger 
I Westeräs. 

Hon bott mod mig tillhopa 
I stora Hopargränd. 
Nog är den tossan känd: 
Hon kan ett golf knappt sopa, 
Knappt skilja räf från gås: 
Hon vill ett hushåll styra . . . 
Nej, inte slika fyra 
I Westerås! 

Men att hon har en tunga 
Så hal liksom en ål, 
Förtalar Per och Pål, 
Kan styfvern slugt utpunga, 
Ahy desb wie autre chose! 
Märk hennes ögon bara — 
Fins sämre gammal mara 
I Westeräs? 

Om Thirsis, om den sloken 
Och mig hon mycket sagt. 
Att jag gått mellan vakt 
Med hufklä' åt Hornskroken, 
Gått kippskodd, det förstås . . . 
Nej, Damon, nu jag gråter — 
Kom, trogne herde, åter 
Från Westerås! 

Du, herde vid min sida. 
Ställ bort min blomsterkorg, 
Béllman. 111. 



Digiti^d by VjOOQ IC 



258 

Blif åsyn af min sorg, 
Blif vittne till min qvida 
Och på din pipa blås! 
Må Damon mig förgäta. 
Fritt sina gurkor äta • 
I Westeräs! 

Fritt må han mig förgäta . . . 
Jag Damon nämna kan 
I skogen för tyrann. 
Min hämd skall honom fräta 
Och gnaga^n i hans bås. 
En annan Melicerta 
Må ta hans lumpna hjerta 
T Westerås! 



N:o 159. 
Fredmans Testamente* 

Våren. Pastm^al. 



JN u qvicknar den sköna naturen, 
Och fjäriln han fläktar bland blommor och bin. 

Den nakna och kyliga muren 
Bär flätade rankor af rönn och jasmin. 

På fältet jemt källorna brusa 
I skygd af kastanier och granar och hägg, 

Och bakom, der asparne susa, 
Hörs jägarens valdthorn och hästarnes gnägg. 



Digitized by VjOOQ IC 



259 

Än höres en flöjt, än en pipa, 
Och än en herdinna på cittran der slår. 

Förgäfves kan Damon begripa 
Att han är förgäten, och det fbr ett år: 

Han smilar och blåser och bockar 
Och skapar sig till på visst hundrade sätt. 

Men nymfen en blomma hon plockar 
Och skänker sin Oeladon — det vät då rätt. 



N:o 160. 
Fredmans Testamente. 

Damon och herdinnan. Fastor ah 

foäg, hvarför, min sorgsna herdinna, 
»Säg hvarfbr i skogen så ensam du går? 

»Du söker en herde att finna — 
»Den herden kanske han ditt hjerta f(5rsmår. 

»Men nalkas mitt tjäll och min stuga, 
»Som skymtar der borta, der bakom i lund! 

»Jag vill dig, herdinna, ej truga: 
»Jag endast bereder din lyckliga stund.» 

Nej, Damon, 'din redliga hydda 
I stillhet jag vandrar så sakta fbrbi. 

Hvad som mina sinnen gör brydda 
Det vet blott en enda... Lät bli mig, låt bli! 



Digitized by VjOOQ IC 



260^ 

Förgät mina konstiga ränker — 
Man känner din smickran . . . Nog, nog, kära du ! 
Mer ädelt, mer ömsint jag tänker, 
Och derftir i skogen försvinner jag nu. 



N:o 161. 
Fredmans Testamente. 

Sommar qvällen. Pastoral. 



bnart lugnar den sorlande floden, 
Der böljan hon glittrar mot stjernornas glans: 

En kyla sig tränger i bbden, 
Och ögat det blundar vid myggenas dans, 

Det sorgliga eko besvarar 
Oamillas uppriktiga rop. 

Der tungt hon sin saknad förklarar 
Bland lammen, som skockat sig partals ihop. 

Pä ängen sig gräset nedlutar, 
Hvar blomma insveper sitt brokiga prål. 

I skogen vallhjonet ej tutar: 
Herdinnan vid källan bortkastar sin skäl, 

Pä qvittrande fågeln att höra. 
Men icke pä gökens kuku. 

Ej minsta ett löf näns sig röra 
Den stunden, som helgas ät kärleken nu. 



Digitized by VjOOQ IC 



261 



N:p 162. 
Fredmans Testamente. 

Sommarmorgonen den 2 AugusU 1787. Pastoral. 

iNatar, din prakt vid dagens timma 

Hjertat ömt upprör. 
Hvad ljusa sken, som ur sin dimma 

Morgonrodnan strör, 
Ditt öga mot skyarne fér! 
Se, solen ur molnen bestrålar 
Och målar 
Bäd' vikar och sjöar och dälder och näs, 
Förgyller hvar blomma, försilfrar hvart gräs! 

De öppna fält sig grönt utsträoka 

Under blom ocb säd. 
De gula åkrar gladt betäcka 

Här ocb der ett träd. 
Sjung, herde, i lunden och qväd! 
Sjung nu om din frihet, herdinna, 
Besinna 
Hur herden vid källan han lyss och han ler, 
Hur lammena springa kring kullarna ner! 

I viken synas hvita änder 

Simmande i land. 
Med halsen krökt sig ankan vänder 

På den hvita sand. 
Än spritter en löja vid strand. 
Än ekorren qviBten han släpper 
Och knäpper 



Digitized by VjOOQ IC 



^2 

Och hoppar i granen frän gren uppä gren, 
Beställsam, försigtig och alltid allén. 

Se ditåt, der som aspen susar, 

Dit man båten styr. 
Hur böljan sig i hvirflar krusar 

Och i bläddror flyr, 
Hur vattnet kring årarna yr, 
Hur roddam han sitter och leker, 
Och smeker 
Sin flicka i båten och nickar och ror. 
Hur hon ler åt honom och suckar och tror! 

Natur, din fröjd ft^rtjusning väcker: 

I fbrdubbladt prål 
Det ljusblå hvalf sin glans utsträcker 

öfver ögats mål. 
Ett sväfvande, qvittrande skrål 
I luften utbreder naturen, 
Och djuren 
Begynna sin högtid och prisa den makt. 
Som sirat sitt tempel med blommor och prakt. 

Kom, Thirsis, sätt dig i det gröna, 

Bredvid mig sätt dig! 
Och, Amaryllis, du min sköna, 

Närmre källan stig. 
Tag cittran och spela fbr mig! 
Och jag tar min flöjt och jag spelar 
Och delar 
Min frihet, min sällhet i lyckliga år 
Med dig, min herdinna, ty lunden — är vår. 



Digitized by VjOOQ IC 



203 



N:o 163. 
Fredoians Testaiiieiite. 

Liljan och Cl or is. Pastoral, 



Lilja 



jan, klädd i hvita kläder, 
Emot solens bränad träder. 
Af dess strålar hon sig gläder, 
McD dock tvinar, sakta dör. 
Hon afbildar hj er täts fara, 
Då det menlöst vill förklara 

Lif och nöjen, 

Lust och löjen:. 
Högsta vällust sorgen for. 

Jag en skönhet sorgligt prisar: 
All naturens prakt hon vibar. 
Hon båd' syn och hjerta spisar 
Men det godas öfverflöd. 
Liljan lik, hon ståtligt glimmar. 
Ger min dag blott några timmar, 

Se'n försvinner — 

Och jag finner 
Att dess lif skall bli min död. 

Trohet sjelf mitt hjerta sårar. 
Ömhet lånar aldrig tårar, 
Redlig själ man ej bedårar, 
Ädelt hjerta sjelf t sig rår. 
Och jag rår nu om mitt hjerta . . 



Digitized by VjOOQ IC 



264 

Cloris, tag dess hela smftrta, 

Lif och öden! 

Ja, i döden 
Da mitt lif, min trohet fftr. 



N:o 164. 
Fredmans Testamente. 

Annika. 

Tattig gamma, med svafvelstickor ooh flinta, 
Lefver bland de betryckta och bland de pinta. 
Annika, så heter .jag, 

(Polemeja!) 
Gammal, krokig, matt och svag. 
Pyteheja ! 

I min ungdom sä var jag rasker och täcker — 
Nu hvar ådra hvartenda öga förskräcker. 
Gamla gamman här nu för er 

(Polemeja!) 
Niger, tiger, suckar, ber. 
Pyteheja ! 

Annika är en gammal mö — vill ni veta — 
Som i sjutti är mot döden fött streta. 
Orkar intet mera här, 

(Polemeja!) 
-Vill i grafven från besvär. 
Pyteheja! 



Digitized by VjOOQ IC 



265 

Hela dagen jag sjunger psalmer i nöden, 
Tänker bäd'' uppå fan och himlen och döden, 
Snusar, krusar, lusar mig, 

(Polemeja!) 
Ynkelig och hjertelig. 
Pyteheja ! 

Svarter mössa, bruna band och solQäder, 

Ögnaglas, och kjolsäcken gjord utaf läder. 

Höga klackar och näfverskor — 

(Polemeja!) 
Sådan ses jag, der ni bor. 
Pyteheja ! 

Sprita Qäder, nysta garn, skura diskar. 
Skåda spöken och höra fan hur han hviskar, 
Gä på krycka och inte se, 

(Polemeja!) 
Alltid gråta, aldrig le. 
Pyteheja! 

Gamla gumman er önskar sällhet och heder, 
Dag och natt för er välgång nöjder hon beder, 
Önskar er af hjertans grund 

(Polemeja!) 
Lifvet som en Ijuflig stund. 
Pyteheja! 

Skåda verlden och henne noga betrakta, 
Gå försigtigt och vandra stilla och sakta! 
När er afton nalkas skall, 

(Polemeja!) 
Sof dä sött — er tid är all. 
Pyteheja ! 



Digitized by VjOOQ IC 



266 



N:o 165. 
Frediuiins Testamonto. 

Krig»tnannm, 



lappert mod, 

Du ädla blod! 

Träd redliga fram 

Bland eld, rök och dam, 
Bland tusen dödars skrål 
Till sjelfva ärans dyra mål, 

Glans och präl! 

En kula varm 

I hj el tens barm 

Snart mordhvilan får. 

Gör glödgade sår — 

Men kämpen uppstår: 
Han spar af vekligt bröst och mod 

Ej kött och blod. 
Men värjan ut! Det går ej an 
Att som pultron pä Martis plan 

I blod ej få 

Sin klinga två. 
Det är i hjeltars lif 
De skönsta tidsfördrif 
Kring brutna sköldar gå. 
Så skall då mandom bli belönt, 
En hjelmprydd hjessa lagerkrönt; 

Och den, som stått 



Digitized by VjOOQ IC 



267 

Mot lod och skott, 
Följt döden spår i spär, 

Här värdig får 
Sin värfda ärelott. 



N:o 166. 

Fredmans Testamente. 

As t r tid. 



b ölen framtåga, 

Med qvalm och med plåga 

Kringspridde sin låga 

Till innersta rum. 

Böljorna susa 

Båd' svarta och ljusa, 

Mot stränderna krusa 

Sitt glittrande skum. *'in- 

Eol bullrar, 

I luften sig kullrar. 

Från solklara kanter 

Till mörkaste branter 

I storm och i fasa 

Syns näckarna rasa, 

Med rosor sig b^sa 

Och sjunga fräckt. ^- ^• 

Men Astrild präktigt tåga 

Och simma så täckt: 

I skyn med facklan ooh med sin båga 



Digitized by VjOOQ IC 



268, 

Han gunga pä molnens fl&kt. 

Med sömnens gud, sin frände, 

Tog Astrild en sväng 

Och till en skönhet på stund anlände, 

Som gäspa uti en säng. 

Guden sin prakt utbreder 

Och bäddar den sköna neder, 

Kör ur dess stuga 

Mygga och fluga. 

Ser pä sin bild förnöjd, 

Bjuder allt vackert skåda 

Hvad ögat ger fröjd — 

Men bäst han hjertat har satt i våda. 

Sä flög han upp i sin höjd. 



N:o 167. 
Fredmans Testamente. 

Stryhjernet, 



l!in gång jag säg 
En skönhet med ett strykjem gå pä kärlekståg: 

£tt glödgadt lod 
Hon med en eldtång tog . . . ack, himmel, hvad fbr mod . 
Men, aj, aj, hjertat bräns igen! 
Det gör så ondt och svider än — 
Ack, skönsta väa! 

Ja, liksom du 
Uti små nätta veck manchetten delar tu 



Digitized by VjOOQ IC 



269 

Och med ett jero 
En bröstlapp stryker ut och drar på längd och tvärn\ 
Sä drar du hjertat i mitt bröst. 
Jag qväder med en kärlig röst — 
Min enda tröst! 

Mitt enda allt, 
Stryk hjertat lagom, lät nu lodet blifva kallt! 

Lät hjertat ej 
Af rök och sot se ut som fan i konterfej! 
Mitt hjerta legat i din tvätt — 
Nu stryker da det rätt och slätt 
Pä bäsU sätt. 



N:o 168. 
Fredmans Testamente. 

Lyckan. 



iJycka, lilla gud, 

Hvem skall bli din brud? 
Mängen söker dig, men fäfUngt allt 

List och sminkadt mod. 

Guld och ädelt blod 
Lata helsa dig, ja tusen falt. 
Männ de korgen få? Nej, tiden ger oss svar: 
List och sminkad hy din anda fängslat har.^ 

Gammal, svagsyn t, du 

Ser ej färgen nu — 
Lycka, tänk hur lätt man dig bedrar! 



Digitized by VjOOQ IC 



270 

N:o 169. 
Fredmans Testamente. 

Mmm$hoUfvet. 



\)ei späda i^e ögat knappt skådar sin dag, 

Förren bröstet det röres i vågor: 

Det lyder med ängslan den väldiga lag, 

Som för det i tusende lågor; 

Det möter med tårar en verld uti kif, 

Ett dödande buller bland blänkande lif, 

En samling af lysande plågor. 

En suckande anda, en qvidande kropp 
Gä fram ur sin tystaste gömma 
Att följa hvarandra i närmaste lopp 
Den väg, som en himmel vill dömma. 
T brusande stormar på upprörda haf 
Det lefvande skeppet ser ofta sin graf, 
Och lekande hvirflar kringströmma. 

Det menlösa hjertat i bröstet så slår 

Och väntar med oro de stunder, 

Som draga dess frihet, dess helsa och vår: 

Det fruktar de blixtrande dunder, 

Som tiden upptänder till fasa och fall 

Och ondskan bereder tills dagen blir all 

Och lifvet för döden går under. 

Så börjas med oro den lustiga f^rd. 
Som verlden plär kalla för lycka: 



DigitizedbyClOOglC 



271 

Man vaknar i nöjen och somnar i flärd, 
Man börjar om ödet att tycka. 
Den andan, som sucka^ det ögat, som gret, 
Iiitt paradis finner, en boning nu vet, 
Den tusende blomster besmycka. 

Fru Falskhet, i grannlåt, i prakt och i prål, 

T verlden än trifves och lyser: 

Med öppnade armar hon lemnar sitt häl 

Och mot all oskyldighet myser. 

Flon är nu den ft5rsta som möta plär oss, 

Som släcker och qväfver de nytända bloss, 

Och för deras låga hon ryser. 

Sä äro vi komne att smaka den del, 
Som hämnas af tid och naturen. 
Vårt bräckliga intet, vårt gyllene spel, 
Det liknar de suckande djuren: 
T dag uti frihet, i morgon i fall: 
Allt lefvande längtar att dagen blir all. 
Likt fängslader fögel i buren. 

Du lefvande gudom, du eviga ljus. 

Upptänd i mitt hjerta din låga! 

Min bäfvånde anda lyft upp ur sitt grus. 

Och vårda min lilla förmåga! 

Förlossa den fånge, som suckar och ber. 

Förklara det öga, som dunkelt dig ser. 

Och skåda ditt verk uti pläga! 



Digitized by VjOOQ IC 



272 

N:o 170. 
Fredmans Testamente. 

En hUck på verldm. 



Jtiundt kring i verlden jag sväfvar, 
Aldrig för ödet jag bäfvar, 
Aldrig äD mitt öga nånsin gret. 

Blixtrar förfärlig min lycka, 
Tar jag min staf och min krycka, 
Vandrar sakta dit ej någon vet. 
Ingenting mig ängslar, föngslar, stör, 
Fast jag hör 
Döden rör 
Min kammardör. 
Han tar väl blomman bort i sin knopp. 
Men ändå, tänk, så låter jag opp. 

Dock, ack, jag ber dig: 
Skona mig! 
Nej, jag vill med mod och prakt 
Trotsa döden och hans makt, 
Som ett lejon ligga bister på min egen vakt. 
Det må vara hur det vill. 
Kära död, jag hör dig till — 
Ack, jag ryser. 
Då du lyser 
Med ditt blanka svärd. 

Brusande vågor och plågor. 
Tusende blänkande lågor 



Digitized by VjOOQ IC 



273 



Glimma fbr vår alltför matta syn. 

Brantaste klippor, som trossa 
Lefvande skeppen att krossa, 
Eld och storm frän stoftet upp till skyn — 
Ja, Lvad bryr jag mig derom? Jag ber, 
Ögat ser, 
Munnen ler 
Åt allt hvad sker. 
Verlden är Ijuflig och lustig och blid — 
Kom nu, min frände, det blir dock dervid! 
Kära, ack, jag ber: 
Muntra er! 
Dock jag är i allt besvär 
Fågeln lik, som fängslad är: 
Fast hans tunga orkar sjunga, han sig sjelf dock tär. 
Men så svinna dessa dar: 
Snart vi skiljas en och hvar 
Från hvarandra ' 
Till att vandra 
På vår sista färd. 

Hände i verlden hvad händer, 
Fritt jag min fackla då tänder, 
Om min sol är kulen, mörk bch svag. 
Skänker mig döden sin galla, 
Må han det gerna befalla., 
Men den kalken smakar icke jag. 
Ja, intill de sensta åldrars tal 
I allt qval 
Min pokal 
Mitt bästa val! 
Lyckan i verlden liknar i ijäs 
Draken på godset, som grinar och fräs. 
Blott man honom är 
Litet när. 

Bellman. JJI. 18 



Digitized by VjOOQ IC 



274 

Men tänk, om mitt lif nu fick 
Se sitt sista ögonblick, 
Gick jag visst med heta tårar från min jordaprick. 
Men, ack, ack, hvad är det mer? 
Middagssolen snart går ner. 

Afton nalkas, 

Dagen svalkas — 

Oljan blir förtärd. 

Liksom på vädrenas vingar 
Örnen mot solen sig svingar, 
Så ock mitt bjerta lyftes lika snällt. 
Snart ett nöje sig lyktar. 
Snart i ett annat jag flyktar 
Ocb mitt öga ser ett blomsterfält : 
Skönhet främst i spetsen står och ler. 
Hvad jag ser. 
Intet mer 
Jag hjertat ger. 
Nu mina stunder de äro förbi: 
Bojan är bruten och fången är fri — 
Allting går till slut 
Hvar minut. 
Ja, så är vårt lilla spel: 
Gamla gubben styf och stel 
Med en skönhet dansar ofta till vår sista del. 
Och när dansen slutad är, 
Hvila då från allt besvär 

Dessa båda 

Kom och skåda 

Hvad vår glans är värd! 



Digitized by VjOOQ IC 



275 



N:o 171. 
Fredmans Testamente. 

Bet antända hjertat. 



xJrunblåa bölja, 

Värdes du dölja 
I ditt djup ett hjerta, 

Som så brinuer, 

Men ej finuer 
Ko i all sin smärta! 

Brusande vågor, 

Släck mina lågor! 
Jag är bränd och bunden. 

Ja, jag hastar, 

Jag mig kastar 
I Norrström pä stunden. 
Hjelp, hjelp, hjelp, hjelp mig snart, 
Iris, jag dig beder! 
Ett, tu, tre — eljest i en fart 

Rusar jag nedcr. 

Cloris lilla, 

Jag mår illa. 

Ädla själ. 

Så farväl 

Ack, mitt arma hjerta! 



Digitized by VjOOQ IC 



276 



N:o 172. 
Fredmans Testamente. 

Matronans bröllop. 



xlvem undrar att en käck matrona 
I äldre åren blifver kär? 
En ung hcrdinna gör sig krona, 
En äldre krans på hufvut bär. 
Allt friskt med tiden ej förgår — 
Somt får med åldern liksom krafter: 
De bästa malts och drufvors safter 
Bli de, som legat många är. 

Ett ljus, som tyckes slockna redan 
Vid litet talg, ger dubbelt sken: 
Sjelf månen lyser bäst i nedan, 
Ur stubben ofta skjutes gren, 
I gammal jordmån gror det bäst. 
De torra väggar snarast brinna, 
Man blommor kan pä stamträn finna 
Och gamla pengar gälla mest. 



Digitized by VjOOQ IC 



277 

N:o 173. 
Fredmans Testamente. 



Marsch, mina björnar . . . venster sväng . . . höger 

om . . . 

Marsch från qvarteret! 

Slå ramen pä bandtleret — ---Tamb. 

Och kom, min frihet, konal :||: 

Frihet är ett paradis: 

All naturen dig ger pris. 

Du barns och gubbars paradis! 
Marsch, mina björnar . . . höger om . . . venster sväng . . . 

Förtretliga skara, 

Låt mig nu få vara, 
Försvara 
Min taskbok och rock och väst och byxor, tofflor, 
nattrock, nattmössa och säng . . . 

Venster sväng . . . sväng . . . sväng! :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



278 

N:0 174. 
Fredmans Testamente. 

Bxkedmn och Chris! 



länk, om jag vor' rik och mäktig, 
Tänk, hvad lycka, tänk, hvad godt. 
Tänk, hur jag skull' klä mig präktig! 
Tänk, om Cloris blef min lott, 
Tänk, huc afund skulle kifva 
För min dörr, som stod igen! 
Tänk, hur närsynt jag skulK blifva. 
När jag säg en gammal vän! 



N:o 175. 
* Fredmans Testamente. 

TUl min flicka. 

läckaste kropp, 
I snörlif fängslad, grann i salopp, 
Och diademet i hufvut står opp. 
Och uret i kjortelen visar vårt gyllene hopp! 



Digitized by VjOOQ IC 



279 

öronen ringa, 

Klinga^ 

Ramla, 

Skramla, 
Säga nu fästmannen till. 
/ Hör du nu, 

Hör du nu: 
Gerna jag gifta mig vill. 

Men jag då flyr 
Från den, som hjertat ängslar och bryr: 
Min suckan är nu ej mera sä dyr — 
Det. gör mig blott smärta att ungen är flyktig och yr. 
Skönaste händer, 
Tänder, 
Ögon, 
Läppar, 
Kinder och fötter och tår! 
Vänta man, :||: 
Vänta man: :{|: 
Skönhet med tiden förgår. 



Digitized by VjOOQ IC 



280 



N:o 176. 
Fredmans Testamente. 

Poeten. 



■Liustigt är ibland poeter, 
När de mat och flaskor få 
Och en värd bra tjock och feter, 
Som dem vill tillhandagå: 

Då bli de fbrst poeter 
Och anakreonter små. :{|: - 

Lustigt deras blod ju rinner — 
Hungern tar poeten an: 
Mer han hungrar, mer han brinner 
Och sin måltid måla kan. 

Lustigt ju blodet rinner 
I en så fbrryckter man. :||: 

Sällan plär han tungan leda 
Som ett annat menskobarn: 
Länga ord och stundom sneda — 
Hjernan hvirflar som en qvarn. 
Jemt vill han tungan leda 
I ett obegripligt garn. :||: 

Får han leka med de sköna 
Uppå Pindi berg ibland, 
Blir han fånig som en höna, 
Går en usling i sitt land. 



Digitized by VjOOQ IC 






281 

Lekor han med de sköna^ 
Ger han ej sin tro och hand. :||: 

Han predikar sedoläran 

Inom ett sokratiskt sken. 

Med sitt glas: »Jag har den äran!» 

Mister han håd' arm och ben, 

Mumlar om sedoläran, 
Grumlar upp buteljen se^n. :||; 

Han är rädd och han är dristig. 
Han är galen, han är klok, 
Han är dum och han är listig, 
Han är fri och han bär ok. 

Ja, han är rädd och dristig — 
En poet, kort sagdt, en tok! :||: 



N:o 177. 
Fredmans Testamente. 

Midnattsgillet, Hogarths tafla^ efter originalet 
»A midnight modern conversation » transporterad i 
poesi och musik och tUl konungen aUer underdanigst 
aflemnad den 13 Febr. 1791, 

l\om, Apollo, gäck din skald till hända, 

Om mig egnar kallas din! 
Skänk mig Hogarths öga, eld och anda. 

Låt hans teckning lifva min! 



Digitized by VjOOQ IC 



282 

Redan min skugga tungt i en dvala 
Röner sömnens roliga gräl, 
Och re'n mig tyckes vinet sqvala 
Kring min hjessa och min häl. 

Bålen fylld pä bordets rundel röker, 
Der citronens skurna skal 

Sig ikring den varma brädden kröker 
Under slefvens dropp och sqval. 
Ljuset i staken osande lågar 
Bland de spräckta virade krus, 
Och Fredmans byst — om någon frågar 
Dagas af detsamma ljus. 

Af det fluidum, på duken sjuder, 
Svättas väggar, bord och golf, 

Och i vrån, der urets klämtning ljuder, 
Pekar säj aren på tolf. 
Döf vid dess valsar, med våt mungipa 
Och nattmössan vecklad och hvit. 
Grubblar bror Bredström vid sin pipa 
Om vår riksgäld och kredit. 

Rygg mot rygg, vid bordets öfra ände, 
Re'n af rök och ångor sjuk. 

Syns en hickande och bakvänd frände 
I en grenad svart peruk. 
Åter en annan skugga der höjes 
Med en blick om punschen är sval — 
I dess insjunkna kinder röjes 
Lefverns böld och lungans qval. 

Snarkande på stoln, med hand i barmen, 
Skallig gapar der en ann: 
Lockperuken, smord och smält i värmen, 
Halkat af den Bacchi man. 



Digitized by VjOOQ IC 



283 

Åter en ann i länstolen fattar, 
Spiller hvad i flaskan nu fans — 
Märk hur prelatens inage skrattar 
Ät den broderns rageldans! 

I en syrlig dimma brodern famlar 
Der med krökta knän och lår: 

Fromt mot dukens våd hans vålnad ramlar 
Och buteljen sönderslår. 
Handen, som röjt sin styrka på duken, 
Är, som örat, domnad nu nyss, 
Som, fast det gluttar ur peruken. 
Ej till bordets visor lyss. 

Himmel, ack, der damp han hufvudstupa, 

Diskursive, brodern Per, 
Han, som alltid gratis värmt sin strupa 

Och vid skåln oratorn är! 

Föttren i vädret nedsparkat hatten 

Under hans orerande prål, 

Hvarfbre ock i denna natten 

Pannan bär tvä djupa hål. 

Ädla skugga, pä hvar stadens gata 
Nyss din läpp flög qvick och yr. 

Nyss om kung och land du lyktat prata — 
Nu ditt öga ljuset skyr. 
Nyss din nattkappa, stelnad i tvätten. 
Just till festen manglades slätt. 
Och nu med lju«et i manchetten 
Brinner hela årets tvätt. 

I din dröm, kamrat, hvad bilder stimma. 
Du, som. hand mot pannan för 

Och som, qväfd i brödrens gyckeldimma, 
Snart af vinets ångor dör! 



Digitized by VjOOQ IC 



284 

Morfeus må ditt öga betunga — 
Jag, med hjei)san blottad och kal^ 
Vill fbr min kung en visa sjunga 
Vid en gladt upphöjd pokal. 

I raske två, I kyrkans fäder 

Med gurgladt svalg och svarta kläder, 

Som kämpat i er anlets svett, 

Klockan går rättnu till ett! :|{: 
Hurra vid glasets klang mot tapeten, 
Ers vördighet, i denna dieten! 
Du ler och plirar vindt och snedt — 

Klockan skrider rättnu till ett. :||: 

Du ystra skalk, som ögat vänder 
Med svart(jr blick och hvita tänder. 
Ditt glas är aldrig tungt och hett! 

Klockan går rättnu till ett. :||: 
Din skälmska min kan bröderna locka 
Att tumla med dig, du Bacchi docka! 
Du redan deras öde sett — 

Klockan skrider rättnu till ett. :|{: 

Klang, du, som bålens olja skummar. 
Och du, som glasets bräddar tummar 
Med löjlig blick i Ijuft och ledt! 

Klockan går rättnu till ett. :| : 
Kom, drick tills dagens fackla sig tänder, 
Drick konungens skål i Svea länder. 
Som norden lugn och frid beredt! 

Kloekan skrider rättnu till ett. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



285 



N:o 178. 
Fredmans Testamente. 

Reveljen, 1 ardedning af en, annan Soga/rtha tafia. 



1 rumslagarn ramlar i gränd på fyra, 
Tupparne gala vid klockornas dön, 
Brandvakten snarkar och vädren yra, 
Strömmen han brusar och böljan är grön, 
Hundarne skälla vid kattornas pul, 
Pottorna sqvala i skrubb och gränder, 
Hyrkusken krånglar och kör och vänder, 
Akarne slamra med bjellror och hjul. 

Tunnbindarn börjar nu kärlei^a banda, 
Krögarne hicka vid stjernornas sken, 
Paltarne kuta med allehanda, 
Och vaktparaden nu pudrar tupén. 
Redan barberarn i ränn med sitt fat 
Skumpat kring Klara, Maria, Katrina . . . 
Gubbar, si glasena huru de skina — 
Drick för din flicka, du gamla krabat! 

Posterna ropa med frusna miner 
Längst in i kuren sitt: »Wer da! Lös af!;>; 
Kringlan på bagarbodluckan skiner, 
Slädorna köras i glittrande traf. 
Tarmarne skallra, och vädret är kallt: 
Ut med trakteringen ur mungipan! 
Ljuset det brinner nu ned i pipan — 
Bålen utdrucken och svagdrickat allt! 

Gamle bror Jockum med hål i pannan 
Snarkar på karmstoln framstupa så godt. 



Digitized by VjOOQ IC 



286 

GreDslo på bordet så syDS en anDao: 
Tinningen blöder, och ögat är blått. 
Äter en gabbe i tankarne se^n 
Tänder på pipan och tar gazctten: 
Elden den fladdrar uti manchetten — 
Altona brinner i näfven på den. 

Si, Peter Bredström med trumf i klöfver 
Slagen och piskad och utan gehör! 
Bäst han ponerar, så ger han öfver 
Och uti väggen han tinningen kör. 
Hatten är boi^ta och skjortan i kras, 
Handskarne ligga qvar på duken — 
Der ligger käppen, och der peruken, 
Kippade hasor och krossade glas. 

Uret i rundeln det slår och pickar, 
Säjaren pekar tre qvart uppå fem. 
Gamle bror Jockum vid baljan hickar, 
Bopar i ångsten: »Tag hit nu en kläm!» 
Åter en annan med ögonen hop, 
Tjock och rödblommig, slefven fattar, 
Sqvalpar i bålen och ler och skrattar, 
Sjunger om Cloris vid tupparnes rop. 

Men hör på Trundman i gränden, gubbar! 
Piparen valkar sitt rossliga slem. 
Gamle bror Jockum, hur du dig skubbar. 
Är det så dags, bror, att du nu skall hem. 
Drickom till slut sista droppan — gutår — 
Fast vi på stolarna stupa och ramla! 
Skål, våra vänner, båd' unga och gamla . . . 
Himlen ledsage hvar vän, som är vår! 



Digitized by VjOOQ IC 



287 



N:o 179. 
Fredmans Testamente. 

Öfver en iMfla, föreställande hror Jockum^ som rakar sig. 



Uet var en gång en målare, som 

Gamle bror Jockum, der han satt 

Och framfor spegeln sig kring truten tvåla, 

Höljd med sin rakduk, mössa och hatt. 

Än blixtra knifven i mungipan. 

Än dyka hj^n så löddrig ned i skåln. 

Än på remmen han nu slipa^n, 

Än så sög han tobakspipan. 

Än tog han sig en sup på tvåln. :||: 

Gubben i länstoln snöt sig, log och blunda. 

Och gröna toffeln knarka i sand. 

Skjortan var prydd med små manchetter runda 

Och i halslinningen röda band. 

Lifstycket framtill tycktes vara 

Skarlakan, men blommeradt uti öl: 

Bak i ryggen syntes bara 

Vallmar, valkadt, af det rara 

Vestgöten sveper omkring sitt föl. :||: 

Nu, der lian satt i länstoln med sin kanna. 
Limmad kring truten, hvit och våt, 
Framför en spiseld vid en vattenpanna, 
Hukad och surögd, fall med försåt, 
Tog han rakvattnet, lät det jäsa. 



Digitized by VjOOQ IC 



288 



StretÄ till fönstret, knep så en citron: 

Araks-korken för hans näsa 

Sprang i taket, börja fräsa, 

Och broder Jockum sjöng sin ton: :||: 

»Skäl för mig sjelf och fbr min tröga lycka! 

»Målare, måla, om du kan, < 

»Gamle bror Jockum vid sitt glas och krycka, 

»Hvass uti knifven, hvass som en ann! 

»Vivat, den saften skall mig smaka — 

9 Jag är sä lustig som en friad slaf. 

»Aldrig skall jag mig bejaka 

»Nånsin kyssa någon maka: 

^Förr skall jag skära halsen af.» :||: 



N:o 180. 
Fredmans Testamente. 

Fa/raospM. 

iVdm, min vän, jag beder, 
Sätt dig vackert neder 

Vid en pipa och ett glas! 

Drick och knäpp opp västen. 
Våga hela resten! :||: 

Du och lyckan måste dras. 

Kom, vi vele sjunga 
Om vår sorg och tunga 



Digitized by VjOOQ IC 



289 

Uti dessa sorgedar, 

Om vår glans och lycka . . . 

Vill du korten rycka? :1|: 
Denna tälj en skall bli rar. 

Godt på denna orten! 

Blanda vackert korten — 
Tag af ljuset, kära du! 

Asset går och gäller . . . 

Fan och hans gesäller! :|,: 
Tänk, jag tappa — klöfver sju. 



Djefvulen regera — 
Får jag retirera? 

Gud fbrbanne . . . ruter tre! 
Tiden allt förby ter: 
Quince leva jag bryter . 

Attendez, tvåan gagnée! 



Uti dessa tider 

Mångens hjerta svider, 
Mångens tårar pressas fram: 

Intet mynt i pungen . . . 

Paroli på kungen — :1|: 
Ah, mon dieu, perdu, madame! 

Huru allt sig vänder, 
Verlden blir ett Bender: 
Tusen dödar dygden slår. 

Himlen allt må styra ... 

Paroli min fyra :||: 

Je retire, och knekten står. 

Lockperuken talar 
I de höga salar, 

Bellman. UL 19 

Digitized by VjOOQ IC 



290 

Mera än den honom bär: 

Äran bor i stocken 

Och i sammetsrocken ... :|{: 
Femman går nu prompt, mon cher! 

Landets barn de jäsa, 

I hvarandra läsa 
Afund, egennytta, harm, 

Falskhet främst i spetsen . . . 

Men nu är jag ledsen: :||: 
Sexan går — jag blir sä varm. 

Konster alla bruka, 

Hjelpa rikets sjuka: 
Folket ropar ack och ve! 

Flit, förtjenst och ära 

Sig i bröstet skära ... :||: 
Attendez, sjuan gagnée! 

Ja, hvad skall man säga? 

Låt sin gång allt ega! 
Svenska afund känna vi: 

Vän sin vän fbrdömmer, 

Dolken blodig gömmer ... :||: 
Attendez, ett paroli! 

Lycklig den, som sakta 

Vet sitt lopp betrakta, 
Likt ett skepp, som går i sank! 

Uppä tidens vågor 

Föds och dränks hans plågor . . 
Jeu fini et va la banque! 



Digitized by VjOOQ IC 



291 

N:o 181. 
Fredmans Testamente. 



Låt oss allt behaga, 

Låt oss korten taga — 
Kom och sätt dig ner i ro! 

Bort en sorglig anda . . . 

Granne, blanda, blanda — :|| 
Hej, gutår, och kambio! 

Granne, marsch ur potten! 

Blaren, den hundsvotten — 
Kambio . . . och kuku står. 

Jag ser skorsten ryka: 

Värdshus måste stryka ... :|| 
För sju tusan, hej, gutår I 

Bacchus spelar lyran! 

Arlekin och fyran . . . 
Granne, stryk och drick en tår! 

Bullrar du och ryter? 

Fan och hans rekryter — :|| 
Hussu öfver tolfvan rår. 

Gif mig hit min flaska! 

Två husarer raska . . . 
Stryk för hugget, skall du si — 

Blarn, den hottentotten ! 

Fan tar hela potten ... :||: 
Hej, gutår... ka vall förbi! 



Digitized by VjOOQ IC 



292 



N:o 182. 
Fredmans Testamente. 

Lornber spelet. 



JJröderna passa, glo och gräla 
Och vid lomberbordet träla, 
Stolt sin röda trumf anmäla 

I all ödmjukhet, Fin. 

Buga sig så djupt och krusa, 
Blanda sina kort och snusa 
Och emot hvarandra rusa 

Mellan bet på bet. 
j»Jag har köpt», straxt himlar en och ler, 

»Jag har köpt maniUen!>» . 
Men den andra nedåt ser: 
Den gossen tappat har kodiljcn. 
Klang, maniljen. 
Klang, kodiljen — 

Slå i glaset mer! 

Klang, go' vänner. . . Pass! 
Se bålen, hur den qväfva vill vår strupa 
Hufvudstupa, 

I män af Bacchi klass ! 

Fritt, om det gäller supa. 

Er uti skuld fördjupa! 
Vinet oss fröjdar — stor sak i dagligt bröd ! i>. K. 



Digitized by VjOOQ IC 



293 



N:o 183. 
Fredmans Testamente, 

KarnmaUn. 



i)u Ijufva karDaval, 
Du skingrar sorg och qval! 
Med pukor och trompeter börja vi vår bal. 
Släck lyktor, ljus och bloss — 
Männ någon känner oss? 
Kom, Pelle, klockan sex igen med vår karross! 
Ack, otroligt. 
Alltför roligt . . . 
Bon soir, madame! 
Hör, go' vänner, stig ur vägen . . . släpp oss fram ! 

Beau masque, comment vous va? 
»Jo, assez bien, la la!» 
Förlät mig det, min söta masque mår inte bra. 
»Ah, ma foi, j'enrage — 
»Fins h^r ej å la glace 
»Och mandelmjölk och mera godt i vårt kalas?» 
Ack, otroligt, 
Alltför roligt . . . 
Bon, la ohaine, la chaine . . . 
Ack, jag har så fasligt ondt i mina knän! 

,Ack, se, ack, jag blir sjuk! 
En mask med stoppad buk. 
Ack, se hur den ser ut som fan i lockperuk . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



294 

Ack, hör hvad sorl och stim — 
Se juden Efraim, 
Se, gamla gubben går här än med kärleksrim! 
Ack, otroligt, 
Alltför roligt . . . 
Bon soir, mon ami — 
Tänk att maskeraden skall nu slutad bli! 



N:o 184. 
Fredmans Testameate. 

Pa/radiset. 



Adam var den förste man. 
Som den första qvinna vann. 

På det viset 

Paradiset 

Byggde hon och han. 
Eva var, som hvar man vet. 
Ung och täck och rask och het: 

Mjuka händer, 

Hvita tänder. 

Och så lagom fet. 
När som Eva uti busken 
Icke mycket långt ifrån 
Köpte: »Adam!» stod den slusken 

Dummer som en spån. 

»Adam, min vän, 
»Hvar är du nu, min maka? 



Digitized by VjOOQ IC 



295 

»Ät af äpplet nu igen!» 
Tör den och den, 
'Hvad nu igen?"" 
Var Adams svar tillbaka — 
Och dä skratta djefvulen. 



N:o 185. 
Fredmans Testamente. 

Adam i paradiset. 

JM är Adam han bodde i paradis, 
Så hade han roligt på menskeligt vis — 
Men hin skall den gästa: 
Till bästa 
Sin nästa 
Han gaf hvarken vått eller torrt som man vet. 
Ej var han karl till att laga en bål, 
Fast pomdranser satt rundt kring hans gål. 
Tvi den hundsvotten! 

I botten :||: 
Vi dricka uti all fbrtret. 

Fy tusan, det var ett undligt gemöt 
Att lukta pä drufvan och stå som ett nöt 
Spritt naken, fbrryokter, 

Betryckter 

Och nykter 
Och titta i luften och undra pä allt! 



Digitized by VjOOQ IC 



296 

Se'n han blef gifter, sä bar det till vägs 
Ur paradiset om qvälln klockan sex: 

Tömmer blef gälen . . . 
Men balen :||: 

Stär faller: sä drick — det blir kallt. 



N:o 186. 

Fredmans Testamente. 

Kain och Abel. 



Aain, Adams äldste gosse, 
Gjorde bror sin en syrpris, 
Slog ihjäFen på en mosse 
Vid en grind i paradis . . . 

Drick, drick, låt pojkar lufvas — 
Karlar slåss pä annat vis. 

Abel kanske ville råda, 
Kain tyckte han var karl. 
Nyktra måst de varit båda. 
Ledsna vid så torra dar . . . 

Drick, drick, låt korken skrufvas! 
I buteljen ha vi qvar. 

Kain var ej van att frukta, 
Satt sin hatt uppä och slog. 
Abel •på sin mössa lukta. 
Och i mössan han ock dog . . . 

Drick, drick, lät dig ej kufvas! 
I buteljen ha vi nog. 



Digitized by VjOOQ IC 



297 



N:o 187. 
Predmans Testamente. 

Moses skål. 



Käre bröder, 
Drickom Moses' skål! 

Han är döder, 
Men i denna bål 
Vi hans namn upplifva, 
Oss på resan gifva 
I det friska, friska röda haf. 
Denna bischoflfsslefyen 
För vår värd är blefven 
Moses' staf. 
Hafvet ban med denna stafven delar , 
Farao han kom med all gevalt, 
Konsten honom felar: 
Han med vagn och selar 
Plumpa neder som en tunna malt. 
Lika godt, må vara, 
Vi torrskodde fara 
Öfverallt. 



Digitized by VjOOQ IC 



298 



N:o 188. 

Fredmans Testamentctr 

Kung David. 



A ung David han spelte på harpan och dract, 
^Hin håle då gnodde, så böxorna sprack. 

Kung Saul blef friskar och lustig och fri — 
Vipp lustigt, kung David, din skål dricka vi! 

Kung David i slungan han lade en sten. 
Han slog så ur Goliath hjerna och ben 

Och hundrade tusende man på en gång — 
Vipp lustigt, kung David, dig egnas vår sång. 

Din harpa Batseba i kärleken drog. 
När du uppå taket der spelte och log. 

Nu hvilar din kropp jemte hennes i mull — 
Vipp lustigt, kung David, jag tumlar omkull. ^ 

Vi dricka kung David till ära och pris . . . 

Ack, kund^ du oss höra uti paradis 
Eir vi fick dig neder till oss på en stund. 

Vipp lustigt, kung David, bland svickor och sprund! 



Digitized by VjOOQ IC 



299 



N:o 189. 

Fredmans Testamente. 

David och Salomo. 



JVonung Sau^ :||: var en misantrop, 
Mjältsjuk, rädd och slagen, 
Glömde väoskapslagen — 

Ingen sådan :||: i vår glada hop! 

Tro mig, David :||: visste bättre han: 

Rasa, kurtisera, 

Hvarje qväll supera — 
Sålcds gjorde :{{: Jonatan och han. 

Fastän pojke, :||: var han hjelte re'n: 

Goliath, den krabaten, 

Slog den lille saten. 
Så han tumla, :|{: bara med en sten. 

Sonen Salomo :||: låt oss vörda den: 
Först han här pä jorden 
Stiftat murar-orden -- 

Då han tänkte :{|: som en menskovän. 

För sin lära :||: bör han ega pris: 

Supa, lustig vara. 

Låta sorgen fara, 
Käre bröder, :||: det är vara vis. 



Digitized by VjOOQ IC 



300 

Konung Salomo :{{: fick en kär visit: 

Långt bort kom det rönet, 

Han var vis för könet — 
Derför reste :|{: drottning Saba dit. 

Aldrig sa' hon: :||: »Herre, nå, var still!» 

Som i våra dagar. 

Nej: »Hvad er behagar, 
>Käre herre, :[|: jag rätt gerna vill!» 



N:o 190. 
Fredmans Testamente. 

Profeten Jonas. 



trubben Jonas, 
Ängslig, matt och sjuk. 

Inte skonas, 
Måst i fiskens buk 
Stilla storm och vågen. 
Stora kabeltågen 
Hissa Jonas neder ifrån däck: 
Hufvud ben och armar 
Måst i fiskens tarmar 

Utan skräck. 



Digitized by VjOOQ IC 



301 

Gubben Jonas, kan man lätt begripa, 
Tyckte väl att det var rent besatt, 

Men ej grät och lipa, 

Nej, han tog sin pipa, 
Kokte tobak både dag och natt. 

Jonas kunde sluta 

Pä en finsker skuta 
Att han satt. 

Kära Jonas, 
Verlden mins dig än! 

Du försonas. 
Och du kom igen: 
Fisken börjar tjuta. 
Dig på stranden spruta, 
Der en kurbitsblomma i din famn. 
Fisken knep och krämpan . . . 
Hartman sjelf von Graman 
Blir ditt namn. 
Låt oss klinga, Jonas lagrar skära — 
Kamerater, hurra med pokal! 
Lät oss hjelten bära 
Fram till hj el tärs ära! 
Ingen egnar Jonas ge förtal. 
Jonas var den största 
Och den allra första 
Amiral. 



Digitized by VjOOQ IC 



302 



N:o 191. 
Fredmans Testamente. 

Unga Tobias. 



UDga Tobias skulF i brudsäng stiga 
På en unger, sköner, rasker piga, 

Hvitlätt, fet och län ger, 

Som förut sju gånger 
Pressat styrkan af en maka. 

Flickan hade sköna bröst och leder, 
Många friare ibland de meder. 

Eljest gick hon ofta 

T en sitserkofta — 
Röda saffians-tofflor knaka. 

Jungfrun bar ett gyllne ännespänne, 
Och på halsen prydde perlor henne. 

Nopkins-kjol, så nätter, 

Aldrig fans den bätter 
Än som flickan på sig haka. 

Unga Tobias var en karl till åren 
Med stångpiska flätad bak i håren. 
Stora stöflar, sporrar 
Och en hund, som morrar, 
Att sjelf Asmodeus skaka. 



Digitized by VjOOQ IC 



, 303 

Raguels dotter, angå jungfru Sara', 
Flög burdus i sängen utan fara. 

Asmodeus bullra, 

Brud och brudgum kullra 
På hyarannan så det braka. 

Gamla Tobias satt vid vattubrynen: 

Han var blind, ty svalan sk . . 'n i synen. 

Medan sängen runka, 

Han ur flaskan klunka — 
Det kund' honom bättre smaka. 

Vin långt mera än som kärlek gäller: 
Heldre flaskan ha än ha mamseller! 

Hellre blinder sitta 

Än som torstig titta 

Lägg till tappen mun och haka! 



N:o 192. 
Fredmans Testamente. 

Pigornas skål. 

V asthi hon var en drottning så grann, 
Kung Ahasverus var hennes man. 
Esther bedrog, som hvar man vet, 

Hans konglig majestät. 
Esther hon var en piga — stor sak — 
Pigornas skål i kök och förmak . . . 
Klinga för alla pigor! Hvar en har sin smak. 



Digitized by VjOOQ IC 



304 



N:o 193. 
Fredmans Testamente. 

Vara h/örnars skål, 

xlabakak fyllde Daniels fat, 

Korparne gåfvo Elias mat, 
Lejon och Guds profeter gåfvo kvarann sä många 

mål — 

Men nu hörs det, som är något mer: 

Björnarna föda mången sekter . . . 
Granne, de äro tama . . . drick våra björnars skål! 



N:o 194. 
Fredmans Testamente. 

Om krig och hardalekar. 



yJm jag finge kommendera 
Femton tusen man. 
Skulle jag på stund marschera, 
Gripa turken an. 



Digitized by VjOOQ IC 



305 

Proviant :||: 
Skuir vi hafva göder 
Och galant :||: 
I mitt flaskefoder. 
Ja, vi skull marschera pä 
Och så slå. 



I seraljen skuir vi sätta 
Våra rumpor ner — 
Jemt turkinnor små och nätta 
I vårt högqvarter! 
Natt och dag :||: 
Skuir vår flaska rinna, 
Du och jag :||: 
Ha hvar sin turkinna — 
Allt skull gå liksom i harm 
Med allarm! 



Vid mitt högqvarter en flagga 
Skulle hissas opp: 
Uppå den skuir Venus vagga 
Bacchi lilla kropp. 
Sus och dus :||: 
Natten om och dagen. 
Varma rus :||: 
För den kalla magen — 
Ge den gamle storvisir 
Ein stop bier. 

Uppå turkens golftapeter 
Skuir jag jemt förbli, 
Vid trianglar och trompeter 
Leka frieri 

IhUman. III. 20 



Digitized by VjOOQ IC 



,306 

Som en muDk :{|: 
Med hyar skön turkinna. 
Klunk, klunk, klunk! :||: 
Lät Tär flaska rinna .... 
Ur seraljen ut, du fan, 
Ut, sultan! 

r 

Släpp mig in — ur vägen, snöping 
Sjelf jag fbr mig an! 
Skönhet är en liten köping. 
Jag är handelsman. 
Släpp mig in! :{{: 
Iris, se min smärta — 
Jag är din: :||: 
Tag mitt hela hjerta! 
Vin och flickor ge mig fröjd . : . 
Jag är nöjd. 



N:o 195. 
Fredmans Testamente. 

/ botten / 

-L^ät oss vär tid förgäta 
Och alla lifsbesvär! 
Vid bordet skall man äta, 
I sängen vara kär — 

Sä ungefär. 
Drick, granne, drick i botten ... det gär , 

Gutär! :i|: 



Digitized by VjOOQ IC 



307 

» 

Bekymrom ej yärt sinne 
Hvad lyckan oss beskärt! 
Ett bröst i gröfsta linne 
Kan vara purpur värdt — 
Så har jag lärt. 
Drick, granne, drick i botten . . . det går . 
Gutår! :||: 

Lät vakna i sin kula 
Ignatius Loyola 
Med andra svarta fula, 
Som sockersött bedra 
Och allting ta! 
Drick, granne^ driclt i botten ... det går . 
Gutår! :||: 

Låt falska bröder spela 
Som myggor i en ring. 
Sin fosterjord så dela 
Att hvar för ingenting. 

När allt går kring t 
Drick, granne, drick i botten ... det går . 

Gutår! :||: 

Låt glömskan få begrafva 
En Cael uti sin sand. 
När minnen af Pultava 
I stjerna och i band 
Bärs i vårt land! 
Drick, granne, drick i botten ... det går . 
Gutår! :||: 

Låt barn i vaggan gråta 
Och ondskan rasa vild, 
Låt lagen bli en gåta 
Och frihet bli en bild 



Digitized by VjOOQ IC 



308 

Frän ögat skild! 
Drick, granne, drick i botten . . . det går . 
Gutår! :||: 

Släpp örnen öfver hafvet 
Med vingar utaf giill — 
Ett lejon står i qvafvet 
Och stampar i sin mull . . . 
Men jag är full. 
Drick, granne, drick i botten . . . det går . 
Gutår! :||: 



N:o 196. 
Fredmans Testamente. 

De fyra budorden. 

Menska du bör betänka, 

Lifvet så kort får blänka! 

Vill du der nöjen leta, 

Bör du reglor veta. 

Första hudet lyder så: 

Du skall ej lyckan rökverk bära 

Och med knäfall ej åtrå 

En falsk och flyktig ära! 

»Hvad är det?* Svar: 
Vi skola städse nöjas med oss sjelfva, 
Att vårt lugn blir qvar. 
När alla öden hvälfva. 



Digitized by VjOOQ IC 



309 

Lifvet vore visst en börda 
Utan att kärlek vörda — 
Men som hans knut är vigtig, 
Käre, var försigtig! 
Andra hudet lyder så: 
Ej narras med den lilla guden, 
Kalla honom icke på — 
Han kommer nog obuden! 

»Hvad är det?> Svar: 
Vi skole älska lilla Cloris varligt, 
Ty i all sin dar 
Har kärlek något farligt. 

Allt i naturen predikar 

Ömhet för våra likar. 

Men uti våra tider 

Vänskap intrång lider. 

Tredje hudet derför lär: 

Du ej skall tro hvad folket pratar! 

Munnen ofta rosa plär, 

När hjertat svär och hatar. 

»Hvad är det?* Svar: 
Vi skole varsamt välja vänner. 
Blott behålla qvar 
Dem man i botten känner. 

Blomman sin Qäril gläder, 
Sommarn ger vestanväder, 
Allt hvad för ögat leker 
Oss till ro beveker. 
Ijerde ludet mins derhos: 
Haf icke sorg för morgondagen! 
Tid och nöjen fly sin kos. 
Och qvar du står bedragen. 



Digitized by VjOOQ IC 



310 

»Hvad är det?» Svar: 
Vi skole nyttja ungdomsåren — 
Hösten ledsnad har: 
Bekymret följer åren. 



N:o 197. 
Fredmans Testamente. 

Vemis laghryterska. 



Oloris — tvi vale den förtreten! 
Borta är hela herrligheten, 

Släp och falbolaner: 

Kors, bevars, hvad planer 

Mot de skönas ro! 
Inte får du ditt kaffe dricka, 
Inte vid din båge sy och sticka: 

Tänk, om lilla guden 

Också blef förbuden 

Uti hjertat bo! 
Jag upplyfter mina händer 
Och förbannar riksens ständer. 
Ingen skall ta dej ifrån mej, 
Ingen skall ta mej ifrån dej — 

Venus säger nej. 



Digitized by VjOOQ IC 



311 



N:o 198. 
Fredmans Testamente. 

Herde.qväde UU Camäla, 



i^en milda våren börjar rå — 
Se, träden blomsterk ladda stÄ 
T hvita blommors robe-de-cour ! 

Hvartblad, jag skådar, 

Mitt öga bådar 
En ny natur. 

Hvad målning på de glada fklt, 
Der blommans lif gör Qärilns salt! 
Jag jorden i sin barndom ser. 

När morgon randas, 

Hvart lif, som andas, 
I vällust ler. 

Camilla, lydom hjertats lag! 
Vår ungdom är en junidag. 
Likt skenet täckt, men flyktigt far. 

Din vår ftJrsvinner: 

Du missnöjd finner 
Snart hösten q var. 

Låt skogens dufvor lära dig 
Att ömt förena dig med mig! 



D^itized by VjOOQ IC 



312 

Lät oss på fjärilns glada vis 

Vår kärlek reta, 

I gräset leta 
Värt paradis! 



N:o 199. 
Fredmans Testamente. 



Usla hop, som, ömt betagen, 
Pustar under kärlekslagen, 
Du förstår ej nyttja dagen 
Och att sjelf om vägen rå — 
Nej, en matgud, som styr magen, 
Han bör ensam offer fä. :||: 

Hela verlden vor' en öken, 
Om ej steken fanns i köken — 
Smakligt bord med många rätter 
Det är såsen på värt lif. 
Och att väl bli stinn och m ätter 
Störst af alla tidsfördrif. :||: 

Läckra soppa, bordets heder. 
Du, som steken väg bereder, 



Digitizpd by VjOOQ IC 



_313_ 

Gjut din saft i alla leder, 

I min gom ditt paradis, 

Tills man hummern fbr mig reder 

Pä en skön porslinsservis! :||: 

Ack, men ett behof mig qväljer: 
Mat-vin saknas . . . Hit, buteljer, 
Mal'ga, sekt och rhenskt jag väljer, 
Ungerskt och hvad mera rart — 

Snart, snart! 
Älskare ... du blir bedragen ! 
Lär af mig att nyttja dagen: 
Önska blott fä sköta magen, 
Sjelf om dina nöjen rä 
Och att efter mältidslagen 
Få en punschbäl of van på! 



N:o 200. 
Fredmans Testamente. 

Lugnet vid jlaskmL 



Milt sinne, friskt opp, bort till krogen! 
Ty Bacchus han väntar oss der — 
Att vara Apollo mer trogen 
Det anses för bara besvär: 



Digitized by VjOOQ IC 



314 

Hans gräl kan min åtrå ej mätta, 
Jag bjuder alltsammans farväl, 
Blott jag mig vid tunnan fär sätta 
Och läska min törstiga själ. 

Lät högflirdens dårar predika 
Om höghet, om ära och makt, 
Låt menniskor kappas och fika 
Att komma till heder och prakt, 
Låt folket hvarannan förraska 
Och stifta mot enighet krig. 
Blott att de ej röra min flaska, 
Som jag har satt undan för mig. 

Låt girighetsbukar förtäras 
, Af åtrå till pengar och guld, 
Båd' dagar och nätter besväras 
Att vakta ett bonadt schatull 
Och snika så mycket de kunna 
Och tala ur girighets ton, 
Blott min allra käraste tunna 
Ej faller i samma passion. 

Låt doktor Könfucius streta 
Och skaffa sig rätt med gevalt 
I luntor och lexika leta 
Att känna och utforska allt — 
Hvar Wien eller Rom är belägen 
Jag aktar så mycket som grus, 
Blott att de ej stå mig i vägen. 
Der jag vill nedsätta mitt krus. 

Låt Venus med hela sin skara 
Fritt vandra förbi mitt qvarter: 
Om hon mig* ej gunstig vill vara, 
Jag henne ock icke tillber; 



Digitized by VjOOQ IC 



^15 

Men ger hon mig korgen i harmen, 
Jag tar den emot med god min, 
Blott pojken kan tågan på armen 
Och hem ta mig hem ett stop vin. 

Låt allt fara fram i sin lusta 
Och mig för sin ovän anse, 
Låt fåfängans anhang utrusta 
Emot mig sin hela armé : 
Mitt sinne sig deraf ej qväljer, 
Sjelf ger jag mig gerna i strid, 
Blott att mina glas och buteljer 
Af plundrare lem nas i frid. 

Ja låt hela jordklotet bullra, 
Låt verldena stå i gevär. 
Låt byar och städer omkullra 
Och rubbas med allt hvad der är, 
Ja, ända till gator och torgen, ' 
Blott att den källarn står qvar. 
Der jag kan få taga på borgen, 
När jag inga penningar har. 



Digitized by VjOOQ IC 



316 

N:o 201. 
Fredmans Testamente. 

Offret för Zephis shdl, 

Um, Bacchus, du är gud, 
Så vet att min herdiuDa, 
Fast hon ej är gudinna, 
Rår mer än dina bud! 
Jag aldrig skulle dricka 

Ur ett så rågadt mål, 
Om jag ej had' en flicka 

Och drack dess skål. 

Jag alltid Bacchus mins, ^ 
När det i glaset regnar — 
Men när mig Zephis fögnar. 
Jag glömmer att du fins. 
Derför till hennes ära 

Du detta offret får. 
Kan du väl mer begära . . . 

Fins än en tår? 



Digitized by VjOOQ IC 



317 

N:o 202. 
Fredmans Testamente. 

Under stormen. 



yJm björnarna bota och gillstun slås opp, 
Åt Norge jag ställer min kosa och lopp. :||: 

Jag köper ej ära, jag säljer ej vän: 
Om ovän förföljer, jag älskar igen. :||: 

Den rike han lefver i vällust och fröjd, 
Jag fattig med litet är bättre förnöjd. :|{: 

Om allmakten hotar och straffar derpä, 
Hur skulle, o, menniska, med dig då gå? :{|: 

Uppriktigt jag älskar — hvad har jag derför? 
Bedragen jag lefver, men trogen jag dör. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



318 

N:o 203. 
Fredmans Testamente. 

LibaUon for värden. 



JNär väktarne ropa att klockan slår tolf, 
Dä har jag buteljer på bord och pä golf. :{{: 

När väktarne ropa att klockan slår ett, ' 
Dä kokar än punschen i halsen så hett. :{|: 

När väktarne ropa att klockan slår tu, 
Då taga vi alla tre supar fbr sju. :||: 

När väktarne ropa att klockan slår tre, 
Då litet vi höra, men alls intet se. :||: 

När vinet är slut och korftrumman slår an, 
Då ligger min supbror och jag på h varann. : 

Vi vörda och älska vår värd och vår vän — 
Den som det för tryter, han kyss oss i . . . :|| 



Digitized by VjOOQ IC 



319 



N:o 204. 
Fredmans Testamente. 

En fattig fan. 



*ijod dag», sade Sidenström, »god dag, herr sektfer! 
»Jag kommer sä dristigt — förlåt mig, jag ber! :||: 

»Här löper och springer båd' Blomberg och jag 
»Från morgon till qvällen hvar endaste dag. :{|: 

»Hur är det? Hur blir det? Vi rå nu ej mer: 
»På stunden till gillstun, min gode sekter! :||: 

»Vi ha nu frän slottskansliet reslusion 

»På herrn och hans möbler förutan pardon.» :||: 

Ack, Sidenström lilla, ack, hvad är det åt — 
Ack, håll nu till godo, herr Blomberg, en plåt!:|i: 

Jag svär vid min heder, och himlen vet bäst. 
Att allt hvad jag eger är blott en brun väst. :||: 

En korgsäng, en trästol och tofflor ett par 
Är alla de möbler jag stackare har. :||: 

Jag tjenar min konung uti revision: 
Trehundrade daler är all min pension. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



320 

Jag lofvar hei:r Blomberg att af mitt qvartal 
Betala intresse och fullt kapital. :||: 

Jag är, utaD skryt, uti pennan väl käck: 
Bäd' näsa och naglar ä' fulla med bläck. 

Ack, Sidenström lilla, ack, töfva ännu — 
Kom till mig i morgon precis klockan sju. :|{: 

*Nej, herre, här gäller ej rim elF reson . . . 
»Vräk skrifvarn pä gillstun — marsch utan pardon!» : 



N:o 205. 
Fredmans Testamente. 

Det underliga djuret. 



X!in gång ett djur i verlden kom 
Utur naturens gömma: 
Det sväfva flyktigt verlden om 
Och tycktes kunna dömma. 
Det hade tankar och begrepp 
Och hvad vi hjerta kalla, 
Såg lifvet an liksom ett skepp 
Bland tusen hvirflar svalla. 



Digitized by VjOOQ IC 



3lil 

Det hade ögon, näsa, mund, 
Kund' sina fbtter föra, 
Ja, stä oob grunda hela stund 
Med pennan bakom öra, 
Med fingren knäppa Tissa slag 
Och tankfull hjerna röja. 
Ja, suoka tunga andedrag 
Och blekna som en blöja. 

Det djuret gissa hvem som kan 
Hvad det nu månde heta! 
En stor peruk som bara fan. 
Och ben i blåsten streta 
Med fickor fulla ända ner 
Af papper, talg och läder . . . 
Det djuret kallas sekreter 
Och lefver utaf väder. 



N:o 206. 
Fredmans Testamente. 

Sekreterarens lefnad. 



hLvar skall jag födan taga, 
Jag fattig sekreter? 
Jag har ju ock en maga 
Som andra menskor fler. 
Bellman, IIL 21 



Digitized by VjOOQ IC 



322 

Jag hungrar och jag fryser, 
Jag ruskar min peruk. 
Fast röda kappan lyser, 
Sä värker dock min buk. 

Min taskbok ligger stilla — 
Jag tror hon ej är till! 
Min messingsvärja lilla 
Är pantsatt för en sill. 
Briljanten på mitt finger 
Är redan fan i våld. 
Till Norge snart jag springer, 
Så är jag i behåll. 

Med sammetsväst och fransar, 
Briljanten på min sko, 
Jag för en Cloris dansar 
I månsken på Norrbro. 
Jag plär af hjerpar skryta, 
Af orrar och fasan, 
Fast jag uti en gryta 
Får doppa flott i sta'n. 

Det ruskar och det kliar 
Uppå min gamla kropp — 
Kanalje, om du biar, 
Skall jag dig äta opp! 
I mina dokumenta 
Så många, många grå . . . 
Dock stor sak de ej ränta: 
De äro ganska små. 

Nu har jag gift mig arma! 
Min hustrus profession 
Är baka vofflor varma 
Och sälja öl vid bron. 



Digitized by VjOOQ IC 



323 

Jag cbapeau-bas dock blänker, 
Med krusad lockperuk, 
Fast öl jag stundom skänker 
På torg ocb voflFelbruk. 

Sä räkas gamla vänner'. 
En byrkusk dä ocb dä — 
Fru Plåten mig ock känner: 
De mig i rocken fä. 
»Betala, kära barre, 
»Gif vackert myntet nuU , 
Jag svarar dä ty värre: 
»Skrif vackert upp, min fru!* 

Sä gör man komplimenter, 
När bjömarne vill dra. 
Men dessa malkontenter 
De ta oss obapeau-bas . . . 
O, skrifvare, sä göder, 
Hvar är din rock ocb väst, 
Ditt vackra sidenfoder? 
Jam consummatum est. 



Digitized by 



Google 



324 

N:o 207. 
Fredmans Testamente. 

Folkvisa. 



xlerr Baoohus han var en riddare båld: 

Hans tunna vele vi berömma. 
All världens kransar han har i sitt våld — 
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma! 

Den hjelten han lefver, när andra de dö: 

Hans tunna vele vi berömma. 
Han dansar med tappen pä denna vår Ö — 
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma! 

- Vår hjelte han dör, när andra få lif : 
Hans tunna vele vi berömma. 
Han gjuter sitt blod för press och för knif - 
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma! 

Ej törstig på blod, din vän gör ditt mord: 

Hans tunna vele vi berömma. 
I kärlek och buller din ära blir spord — 
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma! 



Digitized by VjOOQ IC 



325 

N:o 208. 
Fredmans Testamente. 

Epitafium. 



isterhaka, väldig buk, 
Stinner pung och lookperuk, 
Sammetsrock och präktig lycka, 
Spanskor rör och gyllne krycka . . . 
Ståtligt, ståtligt, mina herrar, ståtligt! 

Röd i synen, frodigt hull. 
Stora skepp och tunnor gull, 
Hufvudbry en stund på dagen. 
Sedan värk i hals och magen . . . 
Lappri, lappri, mina herrar, lappri! 

Klockan elfva ungefär 
Vakna trumpen, sur och tvär. 
Post och vexlar länge läsa. 
Ärligt folk för ro skull snäsa . . . 
Vackert, vackert, mina herrar, vackert! 

Röda tofsar, vackert spann. 
Drängar som stå på h varann, 
Åka ut, migrän att glömma, 
För en vän till fots sig gömma . . . 
Vanligt, vanligt, mina herrar, vanligt! 



Digitized by VjOOQ IC 



326 

Hus och gärdar, feta kök, 
Alltid utur skorsten rök, 
Stinna kockar, gny och buller. 
Slag af kittlar och kastruller . . . 
Lustigt, lustigt, mina herrar, lustigt! 

Granna salar, kostlig mat, 
Hvita bord och silfverfat. 
Spisa liksom potentater, 
Dricka vin och dömma stater . . . 
Tappert, tappert, mina herrar, tappert! 

Marmorgolf och gyllne tak. 
Kabinetter och förmak. 
Punsch och bischo£f uti bålar, 
Hjertat fullt af bara nålar . . . 
Struntsak, struntsak, mina herrar, struntsak^ 

Höra ängslan, suck och rop 
Af en arm och nödställd hop — 
Bön och tårar intet gälla, 
När champanj ekorkar smälla . . . 
Hurtigt, hurtigt, mina herrar, hurtigt! 

Tapper uppsyn, ingen skam, 
Herre öfver Amsterdam — 
Men när någon börjar ana. 
Ta bestört en pris havana . . . 
Ängsligt, ängsligt, mina herrar, ängsligt! 

Chapeau-bas och pungen klar. 
Litet högmod ännu qvar — 
Ge förslag till landets nytta, 
Ändtlig stupa kullerbytta . . . 
Slutet, slutet, mina herrar, slutet! 



Digitized by VjOOQ IC 



327 

N:o 209. 
Fredmans Testamente. 

Impromtu dm 4 Fébrwm 1788, 



Med en filosofisk hjerna, 
Lyst af nattens stjerna, 
Ifrån Floberg vi oss ärna 

Ned till Hoppenstedt. 
ölet med sin must och kärna 
Gör att benen spjärna 
Till en liten vacker tärna, 

Småögd och branett. 
Kroken, i sin gamla bruna rock, 
Du och jag kör ut'en. 
Långa Berggren i syrtuten 
Smälla vi pladask på truten: 
Om han tittar utom knuten, 

Lyfta vi vår stock. 

Mot skinnbrackors pock 
Vi deklinera hic, haoc, hoc 

Och rusta: 

Vi oss förlusta, 
Och modig är vår flock. 
Vi trumfas som studenter — 
Den som på dörren glänter, 
Hugg''en på örat, om han ej dricker mer! 



Digitized by VjOO^lC 



N:o 210. 
Fredmans Testamente. 

Mängehkan, 



Jag lemnar er på borgen — 
Kom handla hela korgen! 
Ej bättre köp på torgen, 
På Skeppsbro-stolarna. 

Kom och smaka pä min vara! 
Skönsta körsbär, röda och klara 
Känn på hvad de ä' rara! 
Hur sa* ni? Sa* ni ja? 



N:0 211. 

Fredmans Testamente. 

Bovta-rimés, 



JM är jag vill på kärlek tänha^ 
Sjunger jag som Limdor 
Om min fattigdom — gutår - 
Om hur gudarna iskänka 



Digitized by VjOOQ IC 



S20 

Mycket malört i mitt r«fi. 
Men hvad skall jag arme goraf 
Fredriksson tar mig i dra 
Och en palt min konhuihin. 



N:o 212. 
Fredmans Testamente. 

Elegi, 



lurturdafvan med sin maka 
Kuttrar in i skogens vrår, 
Regnet på min ruta slår, 
Jofurs skyar slå och braka. 
Ja, jag måste det bejaka: 
Sorgen om mitt bjerta rår. 
Se — mitt rum, hur tomt det står 
Med en dank uti min staka, 
Och i stopet . . . ingen tår ! 



Digitized by VjOOQ IC 



330 



N:o 213. 
Fredmans Testamente. 

Öfver längtan, Vua, 



i5ort, läDgtan! Du mitt nöje stör 
Och likt ett stjärnbloss hastigt svinner. 
Du f^nar mest, när du upphör, 
Ty dä sitt syfte först man vinner. 
I början ges väl honungsmust, 
Men när den länge kittlat smaken, 
Man mister snart sin förra lust 
Och ändtlig ledsnar vid den saken. 

Sä hinner mängen väl sitt mäl, 
Men saknar redan ganska mycke. 
Man ej det vunna mera täl: 
Man längtar efter större stycke. 
Hvad under längtan var ett slott 
Blir ansedt dä för lägsta hydda; 
Och de, som högst sin önskan nätt, 
I sjelfva nöjet blifva brydda. 

Säll den, som utan längtans svek 
Sin hela ro får säkert njuta! 
Han häller ödets storm för lek 
Och kan i himlens famn sig sluta. 
Han mellan längtan och sitt hopp 
Ej länge qväljes, spär och vakar. 
Men lemnar allt sitt tidelopp 
Uti dens värd, som allt ransakar. 



Digitized by VjOOQ IC 



331 

N:o 214. 
Fredmans Testamente. 

Imprmntu ttil M, , . J, M, G, hos Mummens 
en 



Mummens värdshas: fordom beläget vid Drottninggatan n:o 108. 



skorpan mellan tummen 
Emot en kaffeskänk 
Jag sitter bär hos Mummen 
Och hvisslar på en bänk. 
Den glada lärkan spelar 



Digitized by VjOOQ IC 



Vid orrens knöt och knorr. 
Och med ett ständigt morr 
En hund och katt krakelar. 

Malena står vid pumpen 
Nedhukad mot en sä, 
Glor opp ibland, så trampen, 
Pä hönsen, der de gä. 
Än skurar hon ett bräde, 
Än på en rostig nubb 
Hon hänger opp en stubb, 
En trasa och ett kläde. 

Inom den gröna gängen 
En spräcklig grå kalkon 
Vid pumpen högst på stången 
Utbreder sin person. 
En tupp vid ränniln plockar. 
Och med en slingrig mask 
Han, gulbent, stolt och rask, 
Den stolta hönan lockar. 

Vid trädgårdsgrinden äter 
Utur en lägländt glugg 
En lurfvig dogg i mjugg 
Sitt stängda lif begråter: 
Kriughvärfd af gnagda ben, 
För sönderslagna diskar 
Han tyst pä svansen viskar 
Och slickar stäfvan ren. 

Vid planket djupt i mullen 
En kägla ligger kull, 
Och klotet, fullt med mull 
Frän förra dagspatrullen, 



Digitized by VjOOQ IC 



333 

I gyttjan trillat ner. 
På taflan kast stå tagna, 
Och pipor sönderslagna 
Man i hvar vinkel ser. 

Der stegen står och vickar, 
En gulbrnn yfvig katt 
Sig på en spjéla satt 
Och sina tassar slickar 
Vid den uppgående soln: 
Den ena ungen jamar, 
Den andra trasan kramar, 
Som ligger qvar på stoln . . . 

Hvad skönhet i naturen, 
Hvad fetma i hvart spår 
Från kyparn, der han står. 
Till sämsta lif bland djuren! 
Allt bildar paradis: 
Allt lust och nöje bådar . . . 
Men, ack, min syn ej skådar 
Jeannette och Louise! 



Digitized by VjOOQ IC 



334 



N:o 215. 
Fredmans Testamente. 

TiU dmi 108:dé dragningen. 



Jag vill några numror ta 
Uppå lotteri och vinna, 
Anna JohansdoUer finna 
Klädd till brud i Upsala. 
51 är hennes nummer — 
Nästa dragning har hon man . . . 
Tro, fast spåman tyckes dummer, 
Blir hans spådom ändå sann! 

Stina AndersdoUer^ ja, 
Liten f^nta ifrån Kalmar 
I sitt fina hvita vallmar, 
Uvad skall man om henne tro? 
Jag vill just ej idligt skryta. 
Men på 56 — slå vad — 
Med sin häst, sin ko och gryta 
Jerker narrar hon åstad. 

Se'n, na^ lyckan gynnat dem 
Med god vinst på sina lotter, 
Tör Maria SäkansdoUer 
Vinna numro 65. 
Re'n jag önskar henne lycka. 
Tills hon med en blygsam fkrg 
I sin brudsäng med sin krycka 
Dimper kull i Kroneberg. 



Digitized by VjOOQ IC 



335 

Lisa AndersdoUer — märk — 

Ifrån Elfsborg, som jag tycker, 

82:an sakta rycker 

Ur det klara spegelverk. 

Sara JohanadoUer sedan 

Skall pä numro 62 

Blifva rik — hon är det redan . . , 

Hoppet fröjdar dem ändå! 



N:o 216. 
Fredmans Testamente. 

Ulla Winhlads och Moviiz komplimenter. 



Första hrefvexUngen. 
Ulla Winblad. 

v/m ditt tappra bröst kan blottas 
För Kupidos gyllne pil, 
Vet då, att pä femton mil 
Skottet från hans båge lossas 
Att din mandom elda opp. 
Från Norrköping med mitt hopp 
Flänger han, och vägen skottas — 
Sjelf jag sitter i hans knä. 
Hymen med Kupido brottas . . . 
Lät dig inte så hundsvottas, 
Och ej svigta som ett ftfc! 



Digitized by VjOOQ IC 



33r» 

MoviTz' war. 

Jag, min Ulla, dig skalF svara 
Pä ditt bref, men himlen vet 
Intet lack och ej signet 
Fins i mina gömmor, bara 
Stungna korkar, tomma krus: 
Knappt en skilling fins till snus. 
Hor skall dä jag mig fbrklara, 
Bland klienter allra minst! 
Kan väl större armod vara, 
Kan man högre brist förklara 
Vid sitt hjertas högsta vinst? 

Andra brefvexlingm. 

Ulla Winblad. 

Köld uti hvar prick och komma, 

Drif-is i hvarenda rad! 

Dufne hjelte — ej ett blad 

Af min myrten och min blomma 

Skall din kulna hand ge lif ! 

Nej, om furier skall du drönouma . . . 

Men om hur mitt bröst lärt ömma 

Sätt dig ner, din skurk, och skrif. 

MoviTz' «w. 

SkönsU Ulla! I arresten 
Under rädstuns svarta hvalf 
Afklädd intill bara västen. 
Väntar jag hon skall slä half : 
Om en timma ell' halfannan 
Skall min kärlek ge dig svar. 
Nu jag annat göra har — 
Ångestsvetten står i pannan! 



Digitized by VjOOQIC 



337 

Tredje brefvexUngen. 
Ulla Winblad. 
Om du sä ditt hjerta blotta' 
Vid din trogna Ullas namn 
Som din rygg i Themis' famn 
Öfvertygas klockan åtta 
Att du chefen gjort förtret, 
Så gudnå mig, arma flicka. 
Jag skuir ej dig detta skicka 
Med min dufva till signet. 

MoviTz' svar. 

Med buteljen vid min haka 
Står jag modig, ung och trygg: 
Morgonrodnan på min rygg 
Pressat Bacchi saft och laka 
Ur hvar knoka, bröst och knöl. 
Mig nu ingenting mer felar 
Än att kärlek såret helår 
Med en kyss och ett stop öl. 

Fjerde hrefvet. 

Ulla Winblad. 

Din beständighet har vunnit. 
Och din motgång är förbi. 
Slå ditt glas nu fullt uti 
För den nymf, ditt hjerta funnit 
Vid sin spinnrock och sin pall! 
Vet, om hjelpen följer åren, 
Nästa vinter emot våren 
Är min spanad redan all. 



Btllman 111. ^ 22 

Digitized by VjOOQ IC 



338 



N:o 217. 
Fredmans Testamente. 

Impromtu. 

Mollberg satte sig att supa 
Midnattstid pä Liljans krog, 
Söp sä plumpt att krögarn dog 
Och min fot med lyran stupa 
På en ankare i vrån. 
;»Drick, kamrat!» var sista ordet... 
Krögar-mor låg under bordet 
Och i rännsten äldsta son. 

Ölet rann och ljuset spraka, 

Golfvet jemt i vägor flöt 

Än med en elektrisk stöt 

Tycktes Jofur disken skaka 

Sä att glas och flaska föll, 

Än en blixt — hvit som ett lakan — 

Kasta skorsten bums i gatan, 

Men ända min kruka höll. 

Bacchus ropa sjelf och svara, 
Gömd i qvalm och heta moln. 
Skumögd, säg jag ej den akåin^ 
Som han täcktes mig förvara 
Och nli räckte mig sä stor: 
»Drick», han sa\ »hvad jag vill unna 
»Lägg din lyra pä min tunna 
>Och dig sjelf på krögar-mor!» 



Digitized by VjOOQ IC 



339 



N:o 218. 
Fredmans Testamente. 

Trä han ds Vegrafning 1785. 

Ack, se processen -;- gif rum . . . Hvem är som 

döden skurit? 
Hvem fbr prestafven? Hvad är för sorgelik? 
Dödgräfvarn svär öfver den, som svarta kläder burit, 
Pojkarne skuffas... Hvad buller, larm och skrik? 
Håkan är somnad 
Från vår tids fåfänglighet: :||: 
Trähand är domnad 
I evighet. :||: 

Se, hvilken samling!- Se värjorna med messingsfUsten, 
Pudrade peruker och schärp af etamin ! 
Der ser man — se dem, se — hela den fatala resten 
Kånka bort Håkan i ett beslaget skrin. 
Dog han på krogen 
Utan något bran vinsrus? :||: 
Nej, döden tog'en 
I eget hus. :||: 

Hvad var för sjukdom som kallat gubben utur verlden. 
Var det förkylning elF var det plöresi? 
Nej, det var lungsot som skynda på den sista färden, 
Plågsammer hosta och' gammalt fylleri. 



Digitized by VjOOQ IC 



340 ^ 

Men i fértreten 
Söp han sällan bränvin se'n: :1|: 
Kanske dieten 

Tog gubben hän. :||: 

Sådant är lifvet: att bäst vi här i verlden trampa, 
Möter oss döden med ett förfärligt hugg. 
Håkan, så fruktad, när han i krögargolfvet stampa, 
Får nu ej längre ta fyrkar uti mjugg . . . 
Nu kan han hinna 
Att uti de sällas land :{{: 
Söka och finna . 

Sin rätta hand. :||: 



N:o 219. 
Fredmans Testamente. 

Vä hn en ta råd. 



1. 



Jaså, min bror, du vill ej trätobrus 
Utaf din ungdonisvarma hustru lida. 
Nå, var om natten då vid hennes sida. 
Men hela dagen utom-hus! 



Till munnen jemt buteljen för, 
Så skall du glömma alla öden 
Och inte veta alls af döden 
Förrän den stunden, då du dör! 



Digitized by VjOOQ IC 



Ul 



N:o 220. 

Fredmans allra sista Testamente. 

Föreskrift om hans egen jordafärd. 



Ack, mitt hus är tomt och öde - 
Jag har mist min bästa vän! 
Sjelf jag längtar till de döde 
Och slår nu min dörr igen. 
För njitt fönster häng gardiner, 
Och ett flor kring spegeln fäst! 
Sätt fram glas och karafiner 
För .processen och min prest! 

Men, go' vänder, hör min tanka : 
Gör min jordafärd ej grann! 
Blott ett lit^t skrank afplanka, 
Der min kista ställas kan! 
Svep mig bara i ett lakan, 
Som tillhört en viss mamsell! 
Lägg en psalmbok under hakan 
Och i mun en karamell ! 

Fäst se'n vackert på min kista 
En försilfrad messingsplåt. 
Der min födsel och mitt sista 
Läsas kan med suck och gråt, 
Skrif: *I denna kista hvilar 
»En olycklig vandringsman, 
»Sårad utaf Astrilds pilar —r 
9 Amen, amen Sofve han!» 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Innehåll. 



J^elhnan till Läso/ren sid. 5. 

Fredmans Testamente » 7. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Register. 



Sid. 
Ack, mitt hus är tomt och öde. . . 341. 
Ack se, processen — gif rum . . . :J39. 

Adam i paradiset 295. 

Adam var den förste man 294. 

Annika 2G-1. 

Ansökning hos baron Hummerhjelm 

om en klockarelägenhet . . . . 36. 

Astrild 267. 

Astrild sa' at sin mor 106- 

Astronomisk konversation 167. 

Att Markolfus varit trogen 110. 

Avertissement 55. 

Bacchanalisk morgonbön 123. 

Hacchi begrafning. . 118. 

Bacchi bröder, se pa Movitz der 

vid knuten 235. 

Bacchi filosofi 70. 

Bacchi geometri ' 71. 

Bacchi. Högtbeskänkte. Man ... 30. 

Kacchi klädordning 103. 

Bacchi litania '.111. 

Kacchi morgonstund 94. 

Bacchi män, skull' er behaga .... 192. 
Bacchi orlofsedel åt sin dräng ... 110. 

Bacchi port 105. 

Bacchi gump 104. 

Bacchi rangordning 102. 

Bacchi resa till Turkiet 77. 

Bacchi resor i främmande land ... 76. 

Bacchi spådom 116. 

Bacchi storvizir 140. 

Bacchi testamente 117. 

Bacchi trumslag 89, 

Bacchi vaggvisa 74. 

Bacchi vaktparad 86. 

Bacchus advokat 82. 

Bacchus bedröfvad 112. 

Bacchus bryggmästare 112. 

Bacchus dansmästare 90. 

Bacchus domare 82 

Bacchus, du, som tröst mig ger . . 100. 

Bacchus embetsbror 99. 

Bacchus frågade Cloris en gång . . 107. 

Bacchus författare 72. 

Bacchus general 88. 



Sid. 

Bacchus han satte sig ned och klack- 
lappa 92. 

Bacchus i falt 85. 

Bacchus i grönan lund 1 14. 

Bacchus i kloster 79. 

Bacchus lagbrytare 101. 

Bacchus leker med sina barn. . . . 93. 

Bacchus läkare 81. 

Bacchus och Astrild 106. 

Bacchus och Cloris 107. 

Bacchus prest 78. 

Bacchus på bal 97. 

Bacchus på bordet och Cloris i sän- 
gen .^ 109. 

Bacchus på krogen 98. 

Bacchus på ny års visit ... .^ ... . 97. 

Bacchus på visit 96. 

Bacchus reste till 'lurki' 77. 

Bacchus satt bakom gardinen ... 81. 

Bacchus sjöman 84. 

Bacchus skoflickare 92. 

Bacchus skulle bli advokat 82. 

Bacchus skulle kring staden öka . . ■ 97. 

Bacchus skulle re.sa 76. 

Bacchus till läsaren 72. 

Bacchus tröstare 100. 

Bacchus tunnbindare 91. 

Bacchus — tvi vale den förtreten . 101. 

Bacchus uti knektgestalt .- 88. 

Bacchus är klädd liksom en annan 97. 

Biografi i Brodern Bredströms smak 27. 

Bort, längtan! Du mitt nöje stör. . P20. 

Bort med vett och sunda tankar. . 214. 

Bortom den aflägsna så kallade nya 

vägen 55. 

Bouts-rimés 328. 

Brandvakten 182. 

Brunbläa bölja 275. 

Bröderna passa, glo och gräla . . . 292. 

Buteljen är min fastemö 161. 

Bygg uti luften din grundval, ditt 

hus 201. 

Ceremoniel vid Stenbergs griftefest 241. 

Criconqvist, Homerus 27. 

Cloris — tvi vale den förtreten . . 310. 



Digitized by VjOOQ IC 



Sid. 

Damon och herdinnan 259. 

Danske kungen tfll mig sade .... 180. 

David och Salomo 299. 

De fyra budorden ^. 308. 

Den milda våren börjar rå 311. 

Den vakthafvande traktören 127, 

Der lejon de dansa med stopen . . 98. 

De skönas lefnadslopp 220. 

Det spädaste ögat knappt skådar 

sin dag 270. 

Det underliga djuret 320. 

Det var en gäng en målare som 

måla 2S7. 

De två bagaregesällerna 204. 

Det är med tennstopet 51. 

Det är visst att detta klotet .... 70. 

Diana, jagten väntar dig 219. 

Dnifvorna digna neder åt marken. 93. 

Dryckesbalken 120. 

Du gamle fyllhund hör 117. 

Du Ijufva karnaval 293. 

Dundrar du, ryter och svär 177. 

Du prunkar med din ätt 210. 

Du, som för din framtid bäfvar . . 160. 
, Då min vän brodern Petter Bred- 
ström ■. 16. 

£n drucken sätter sig på sin stol . 99 
En gubbe dansar bland flickorna 

små 200. 

En gång en herdinna 59 

En gång ett djur i verlden kom . . 320. 

En gång jag såg 268. 

En kameral 82. 

En kardinal 102. 

En kruka mjöd 207. 

Enligt senaste angenäma samman - 

varo 32. 

Epigrammes de Movitz 251. 

Epitafium 325. 

Ett dukadt bord 212. 

Fader Markolfus dansa på krogen . 24^. 

Fader Masen 177. 

Faraospelet 288. 

Farväl, min fordna lycka 255 

Fattig gumma med svafvelstickor 

och flinta 264 

Finge jag en tron blott sira .... lf.5. 
Flaskan är gjorder till att tömma . 209. 
Flicka kom och nappa kruset. . . . 205. 

Flickan 180 

Folket klagar alltid pä tiden .... 201. 
Fredmails föreskrift om sin egen 

jordafärd 341. 

Frun 222. 

Fräls mig från allan fara 111. 



Sid. 
Fy, tunnor tusan hur ser du väl ut. 144. 

Fäktardansen 196. 

Förr skall Kung^Kristiem stiga . . 179. 
Förrän döden slår oss neder .... 215. 

Gamla mor Maja hon satt med sin 
katta 245. 

Gardesmarschen 277. 

Ge rum — hvad är på far de .... 186. 

Gissa hvad den gumman heter . . 244. 

Glaset .^ . . 179. 

ölöm din Iris som ditt hjerta sårar 303. 

Go dag, kära syster! sa' Bacchus 
en gång 96. 

G o dag, sade Sidenström 319. 

Gubben bland flickorna 200. 

Gubben Jonas 300. 

Gubben Wingmark har ibland sina 

infallen 35. 

Gurkorna 255. 

Gurmanden 312. 

Habakuk fyllde Daniels fat .... 804. 
Had' jag blott en trogen vän ell' 

tvä 153. 

Heer, kamerater, wie schtår till . . 249. 
Hej, fram med godt tallestrunt . . 89. 
Herr Bacchus han var en riddare 

bäld 824. 

Huru plär en törstig göra 150. 

Hva ba? Jag säger, jag öl. 

Hvad behagas 7. 

Hvarmed skall jag nu lofva .... 123. 

Hvar skall jag födan taga 321. 

Hvem undrar att en käck ma- 

trona 278. 

Högtid beredes 195. 

Högtärade Bacchus, min herre. . . 115. 
Hör, hur Bacchus tunnan bandar . 91. 

Hör pukorna! I fält vi dra 85. 

Hör, min vän, din vän nu fråga . . 168, 

Jag har så der till bästa 205. 

Jag 1 ef ver bland de glada 154. 

Jag lemnar er på borgen 828, 

äag må bedyra 223. 
ag vilf några numror ta 834. 
asä, min bror, du vill ej trälo- 

brus. 340. 

I, Bacchi glada åldermän ISl. 

I dag mot morgonrodnans uppgång 58. 

I den stora deputationen 184. 

Ingeii lärer neka att musklerna . . <W. 
Ingen lärer neka, om icke ex errore 36. 

Ingen trädgård mera fager 48. 

Ingrid! "Hvad befaller frun?". . . 222* 



Digitized by V^OOQ IC 



Jo, jo, ackurat så är sammanhan- 
get 7. 

Isterhaka, väldig buk 325. 

Kain, Adams äldsta gosse 296. 

Kambiospelet 289, 

Kamavalen 293. 

, Klang med pukor och basuner. . . 90. 

Klockan är nio slagen 182. 

Klubben n.o IV 61. 

Klubben n:o V 84. 

Klubben n:o VI 67. 

Knäpp opp bäd rock och väst ... 134. 
Kom, ApoUo, gäck din skald till- 
handa 281. 

Kom, Bacchus, lär mig läsa .... 73. 
Kom, bese nya lagen 120. 

Kom, du, som gråter 171. 

Kom, kära syster 163. 

Kom, kära granne, sätt dig ner . . 167. 

Kom låt oss supa 142. 

Kom, min vän, jag beder 288. 

Kom, nöjets gud — vi vänte dig . 164. 

Kom, sa' Bacchus, kom min nunna 79. 

Konung Saul :(|: var en misantrop 299. 

Kors, ur mungipan hvad röda floder 105. 

Krogen 186. 

Krögaren Markolfus 348. 

Kung David han spelte på harpan 

och drack 298. 

Kupidos manskap har 206. 

Käre bröder, kom, sku vi 146. 

Käre bröder, drickom Moses' skål . 297. 

Lagfame go' herrar, välaktademän 188- 

Landtmannen 217. 

Lif och mod och tankar 149. 

Liljan, klädd i hvita kläder . . . .263. 

I^omberspelet 292. 

Lastigt är ibland poeter 280. 

Lycka, lilla gud 269. 

Lycklig, den sakta 141. 

Lycklig den ur bittra verlden . . .213. 
Lat Meldercreutz gräla med cirkel 

och stift 210. 

Låt min Malin vara stygg 198. 

Låtom oss lefva nöjda och raska . 147. 

Låt oss allt behaga 291. 

Låt oss vår tid förgäta 306. 

Låt triangeln ABC 71. 

Lägg ut, lägg ut — se vinden är 

god 191. 

Läsare du, besinna och lär ..... 72. 

Läsaren till Bacchus 73. 

MarschJ* mina björnar — venster 

sväng 277. 



Sid. 

Med en filosofisk hjerna 327. 

Med ett bröst till hälften bart . . . 225. 

Med skorpan mellan tummen . . . 331. 

Menska, du bör betänka 308. 

Midnattsgillet 28L 

Min hjelte, stanna 124. 

Minnesrtma öfver ordens-pipleka- 
ren Knape 30. 

Mitt sinne, friskt opp, bort till kro- 
gen 313. 

Mollberg satte sig att supa .... 338. 

Mor Maja 244, 245. 

Mor Maja och Movitz 246. 

Moses' skål 297. 

Movitz kapellmästare 250. 

Mulpus satt på krogen 178. 

Mutter, jag kommer med lyktan 

upptänd 232. 

Mutter, porten är stängder .... 228. 

Mycket nytt i dessa tider 67. 

Mångelskan 328. 

Mången är klädjd med gullgaloner. 103. 

Natur, din prakt vid dagens timma 261. 
Nu qvicknar den sköna naturen . . 258. 
Nu är jag full — kamrater .... 131 . 
Nu är jag full, se'n med så Ijuflig 

vätska 208. 

Nyss vid en -bakugn såg jag stå . 204. 
När Adam han bodde i Paradis . 295. 

När Bacchus predika 78. 

När jag vill på kärlek tänka . . . 328. 
När som du blir bjuden, så gäck 

i kalas 174. 

När som en törstig man går fram. 189. 
När tar du dig en sup, min far . . 251 
Närväktarne ropa att klockan slår 

tolf 318. 

Om Bacchus dog 116. 

Om, Bacchu.s, du är god 316. 

Om björname hota och gillstun slås 

opp 317. 

Om ditt tappra bröst kan blottas . 335. 

Om du vill din börda lätta .... 139. 

Om du är bjuden i kalaset .... 135. 

Om jag finge kommendera .... 304. 

Om krig och bardalekar 304. 

Paradiset 294. 

Pensées de Movitz 51. 

Piff, paff, puff med bomber, kano- 
ner 143. 

Pigan 223. 

Pigornas skäl ^ . 303. 

Pip, pip, :||: min Ingeborg lilla . . 196. 
Platskans öfverfart på Styx 242, 



Digitized by VjOOQ IC 



Sid. 

poeten 280. 

Pojke, upp ur vaggan, unge .... 202. 

Profeten Jonas 300. 

Pukor, trompeter, flöjter, oboe och 

basun 170. 

Purpur, bror lilla 64, 

På grafsten öfver kapten Schmidt. 251. 

Reveljen 285. 

Rom Co, Gäll, Eflf 49. 

Ro, ro, ro 216. 

Rundt kring i verlden jag sväfvar 272. 

Ryck våra korkar 104. 

Rätta dryckesbalken .' 168. 

Se felenubben '..... 236. 

Sekreterarens lefnad 321. 

Se på glaset och vigas vid kann- 

buteljen 153. 

Se, så skrifver Kacchus helt kort 

i sin bok 72. 

Sigurd Sven sin pipa tog 122. 

Si'ken Bacchus 109. 

Si'ken kapun, tillräcklig för alla . . 176. 

Sist jag lustigt surra 133. 

Sitt ej och pjunka 126. 

Sitter du i vrån så feter 199. 

Sjung vid valdthomens skall .... 241. 

Skicka hit ett glas åt bror 156. 

Skåda sin morgon, sitt öga gnugga 

^ glad 220. 

Skål för den som lefver med litet 

förnöjd 213. 

Smedgatsbnmnen 226. 

Snart lugnar den sorlande floden . 260. 

Solen framtåga 267. 

Sommarmorgonen . . . . ; 261. 

Sommarqvällen 260. 

Statt stilla, vandringsman, och se . 251. 

Stor sak i allting på denna häi- jord 194. 

Strykjernet 268. 

Systrar, hör sådan kostlig bassong. 300. 
Säg, hvarför, min sorgsna her- 

dinna 259. 

Tankar af Movitz 51 . 

Tappert mod 266. 

Till Bacchus under vinbristen . . . 115. 

Till lilla Lotta i köket 236. 

Tobaken 195. 

Trumman går i staden 86. 



^ Sii 
Trumslagarn ramlar i gränd på 

fyra 2*1 

Trähands begrafning ?äi. 

Turturdufvan med sin maka .... "Ä 

T vi, såna sorgliga dar :4\ 

Tyst, bröder, Bacchus har somnat. TL 

Täckaste kropp T,\ 

Tänk, om jag vore rik och mäktig 2> 
Töm ur din bål 12j. 

Ulla, krögarn ropar 2.1' 

Ulla Winblads och "Movitz' kompli- 

menter 3?:. 

Under det att Movitz hällde . ... 24'^ 
Unga Tobias skull' i brudsäng 

stiga 3i;i 

Ur operan "Poeterna" I**' 

Usla hop, som ömt betagen .... 3'- 
Utdrag ur vår aftonkladd på Lilla 

I Viktoria ?:'• 

I Utkast till ett biografiskt manual- 
lexikon ]'■ 

Vasthi, hon var en drottning så 

grann Siv' 

Venus lagbryterska '^^ 

^yerda? God vän U\' 

Vid ett torp i en skog -'!' 

Vid klockans klang till morgonbön 94. 
Vill du säll din lefnad njuta .... -'; 

Vinets gud vi tillbe Ij' 

Vinets kraft mitt hjerta stärker . . H'-' 
Vivat, klang, min vackra gumma . -^- 

Vår Bacchus blef död •'" 

Vår Bacchus satt i grönan lund . . 1>^ 
Välmenta råd •5^" 

Ynglinge, krymplinge, följ din na- 
tur l"-> 

Åh, din stålle, låt bli att fundera . 1j> 
Ah, gråt för tusan — hjerta, lef. . 2i<> 

Ödmjuk relation om ordens-oboi- 
sten och korporalen Movitz' si- 

.. sta sjukdom 32 

Öfver längtan 3;*.' 

Ögonlocken ä' torra, strupen är 

mager Ij^ 

Öppna Bacchi slussar ^4 

Öppna flaskan, låt oss dricka . . . 1'- 



.^>#s^ 



Digitized by VjOOQ IC 



BELLMAN, SAMLADE SKRIDER. 



IV. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



SAMLADE SKRIFTER 



AF 



GABL HIGHAEL BELLMÄN. 



ILLUSTRERAD GODTKOPSUPPLAGA. 



FJERDE DELEN: 

DIKTER VID ÅTSKILLIGA TILLFÄLLEN. 

ZI0N8 HÖGTID. 

ÖFVERSÄTTNINGAR UR GBLLERT8 FABLER. 



t^- 



STOCKHOLM. 
ADOLF BONNIER, 

Kougl. ilof- och Universitets -Do khandlure. 



I Digitized by Google 



L 



BTOCKHOLM 

ISAAG MARCUS' BOKTR.-AKTIRBOLAQ 
1879. 



Digitized by VjOOQ IC 



DIETEB VID iTSEILLItfA TILLFiLLSN. 
ZIONS JIÖGTID. 



ÖPVERSÅTTNIN&AR 



GELLERTS 7ABLEI\. 



CARL MIGHAEL BELLMAN. 



STOCKHOLM. 
ADOLF BONNIER, 

Kongl. Hof- och Universitets-Bokhandlare. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Innehåll. 



Dikter Tid ätskilligra tillfällen. 

sid. 

1. Det lyckliga skeppsbrottet. Divertisaement 11. 

2. Eersö värdshns. Divertissement 39. 

3. Dramatiska sammankomsten. Dirertissement 59. 

4. Hantalsskrifningen. Divertissement 79. 

5. Pä konung Gustaf Adolfs dödsdag 133. 

6. På konung Carl XILs dödsdag 134. 

7. Skäl för konung Gustaf 111 vid hans äntrade till 
regeringen 135. 

8. Till konung Gustaf 111 d. 19 Aug. 1772 136. 

9. Marsch vid artilleriets mönstring 1773 137. 

10. Konungens skål på Ladugårdsgärdet d. 2 Juni 

• 1773 138. 

11. Vid prinsessan Hedvig Elisabet Charlottas intåg 

i Stockholm d. 7 Juli 1774 139. 

12. Vid konungens resa till Finland d. 22 Maj 1775 141. 

13. Under konungens vistande i Petersburg 142. 

14. Till konungen i anledning af dess diktamen i 
öfverste Gyllensvans sak 143. 

15. Vid kronprinsens födelse 1778 144* 

16. Till drottningen d. 22 Juli 1799 145. 

17. Till enkedrottningen i herr Badins namn d. 

4 Jan. 1780 147. 

18. Till prinsessan Sophia Albertina d. 8 Okt. 1781 

i jagthundarnes namn 148. 

19. Drottningholm vid karusellen 1780 152. 

20. Tal i orangeriet på Carlbergs slott d. 19 Aug. 1785 153. 

21. På drottning Sophia Magdalenas namnsdag d. 15 

Maj 1788 159. 

22. Eämpevisa öfver segern vid Högland d. 17 Juli 1788 162. 

23. På kronprinsens namnsdag d. 6 Nov. 1789 

då en katt, gul och blå målad, öfverlemnades ... 164. 

24. På Clas på Hörnet d. 21 Nov. 1789 165. 



Digitized by VjOOQ IC 



TV 

sid. 

25. Y\å Gustaf III :s kterkomBt trkn kriget 166. 

26. Till hertig Carl på hans namnsdag d. 28 Jan. 
1789 168. 

27. Till hertig Carl vid dess hemkomst från kriget 

i September 1790 169. 

28. Tankar vid min hnlda moder fru Catharina Bell- 
mans graf d. 17 Mars 1765 170. 

29. Vid en ålderstigen och trogen tjenarinnas död d. 

2 Okt. 1778 173. 

80. Pä min tredje sons födelsedag d. 15 Juli 1787 ... 174. 

31. Vaggvisa för min son Carl d. 18 Aug. 1787 175. 

32. På Maria-dagen 1788 177. 

33. På inspektören Grönlunds födelsedag d. 6 Febr. 
1792 ^ 178. 

34. Under inspektören Grönlunds sista sjukdom 178. 

35. Vid inspektören Grönlunds begrafning d. 28 Mars 
1792 179. 

36. Divertissement på professor Sergells födelsedag d. 

8 Sept. 1787 180. 

37. Till Sergell på hans namnsdag d. 2 Nov. 1789 ... 184. 

38. Divertissement på hofgnlddragaren Widmans fö- • 
delsedag d. 7 Dec. 1787 188. 

39. På statssekreteraren Schröderheims födelsedag 195. 

40. Nyårsspel för Schröderheimska husen d. 1 Jan. 1786 197. 

41. Födelsedagen firad i fiskarstugan. Pastoral på fru 
Palmstedts födelsedag d. 18 Jan. 1792 200. 

42. Midsommardagen 1772 ... 208. 

43. Midsommardagen 1790 med en bukett ... 209. 

»44. På Anna-dagen d. 9 Dec. 1787 210. 

45. På Anna-dagen d. 9 Dec. 1788 211. 

46. På Maria-dagen 213. 

47. Till mamsell J. M, G. på Maria-dagen d. 25 
Mars 1788 215. 

48. På Johanna-dagen 1788 218. 

49. På mamsell Bergmans namnsdag d. 24 April 1789 219. 

50. Till Völschow på Matthias' dag d. 24 Febr. 1789 222. 

51. Till Völschow på Matthias' dag d. 24 Febr. 1790 223. 

52. På Mårtens dag 224. 

53. Vid assessorn Heykenskölds och mamsell Victorins 
bröllop d. 6 Juni' 1776 226. 

54. Vid stadschirurgen Opphoffs och mamsell Liljen- 
walldhs bröllopp 1784 229. 



Digitized by VjOOQ IC 



sid. 

55. En gammal yisa -af sjungen vid bergmästaren 
Ballencreutz' och mamsell Risells bröllopsfest d. 

28 Maj 1786 231. 

56. Vid Calles bröllop med en döpt judinna d. 12 
April 1789 234. 

57. Vid kammarrådet Medlings och mamsell Noérs 
bröllop d. 20 Juni 1793 235. 

58. Grafskrift öfver sekreteraren Wargeniin 1783 236. 

59. Vid professor Sä/venboms graf d. 31 Dec. 1784 ... 237. 

60. Vid fru liiselh, född Törning, graf d. 4 Maj 1788 238. 

61. Vid hofgulddragaren Widmans begrafning d. 20 

Jan. 1790 240. 

62. Vid expeditionssekreteraren Schröderheims och frö- 
ken v. Stapelmohrs bröllop d. 26 Nov. 1776 241. 

63. Elegi vid fru Schj^öderkeims död d. 1 Jan. 1792 ... 243. 

64. Vid fru Georgiis graf 244. 

65. Elegi vid ett barns död 245. 

66. Till konungen, d& skalden sökte att blifva se- 
kreterare vid nummerlotteriet i December 1775 ... 245. 

67. Till statsrådet grefve Scheffer, förord för skaldens • 
broder, som önskade komma i Ostindiska kom- 
paniets tjenst, 1774 247. 

68. Till kammarherren baron Ehrensvärd af samma 
anledning som det föregående d. 13 A{>ril 1774 ... 249. 

69. Till kongl. sekreteraren Schröderheim 1774, ett 
förord för kongl. hofpred. Ennes^ som sökte Her- 
restads pastorat 251. 

70. Till öfverhofstallmäfltaren m. m. grefve Leijon- 
hufvud af samma anledning som föregående 254. « 

71. Till herr von Vegesack för en fattig skrifvare vid 
nummerlotteriet 256. 

72. Till E. A. Pk. supplik om husrum 258. 

73. Till kammarrådet Bottin angående ett lån 259. 

74. Till hof marskalken N. N. ansökning om rum i 
Carlbergs slott 259. 

75. Till statssekreteraren Schröderheim 260. 

76. Till statssekreteraren Schröderheim ^ förord för en 
enka att få sälja hembrygdt dricka 261. 

77. Till öfverdirek tören Kellman^ förord för en fattig 
tuUskrifvare 17»4 262. 

78. Öfver en subskriptionslista för det brandskadade 
TJlrigehamn d. 27 Febr. 1788 263. 



Digitized by VjOOQ IC 



VI 



sid. 



79. Anhållan om begrafningshjelp -åt Lidner 264. 

80. Till abbé Michelessi 265. 

81. Bref till baron **** d. 28 Okt. 1788 268. 

82. Till biskopen Troily då förf. förärade honom 2:ne 
böcker 270. 

83. Till general Toll, då han dabbadés till kommen- 
dör af svärdsorden 1787 271. 

84. Skål för öfverstelöjtnanten Stedingk 272. 

85. Pastoral till kyrkoh. Asplund d. 25 April 1790... 273. 

86. Till kongl. hofpred. och kyrkoh. Lehnberg på in- 
vigningsdagen i Knngsbolmen d. 24 Maj 1790 ... 274. 

87. Till grefvinnan Ribbing 275. 

88. Till abbé Vogler^ då han spelte orgor d. 18 
Sept. 1786 276. 

89. Sergells dröm. Den 29 April 1789 277. 

90. Till fröken von Stapelmohr 278. 

91. Till fröken von Stapelmohr 1778 280. 

92. Fredmans graf skrift öfver fru O*** 280. 

93. Till mamsell Så/ström^ då hon i operan Kolonien 
epelte Bellindas rol d. 23 Maj 1789 281. 

94. Skål d. 8 Juni 1770 281. 

95. Till en vän öfver ett trippolitanskt dryckes^ril 282. 

96. Till mamsell J. G, efter maskeraden d. 24 Jan. 1777 283. 

97. Vid förbifarten af Ulriksdal d. 25 Juni 1777 ... 284. 

98. Herr kapten Kempensköld 285. 

99. Till kapten Kempensköld d. 26 Juli 1787 287. 

JOO. Till kapten Kempensköld 288. 

JOl. Till kapten Kempensköld (i början af Juli 1792) 290. 

102. Till fru Kempensköld 292. 

103. Till major Schytte 293. 

104. Till deras nåder på Tjelfvestad 294. 

106. Till herrskapet Kempensköld d. 23 Juli 1792 ... 295. 

106. Till herrskapet Kempensköld d. 30 Juli 1792 ... 297. 

107. Till fru Kempensköld d. 5 Aug. 1792 300. 

108. Till kapten Kempensköld, Kägelspelet d. 16 
Aug. 1792 302. 

109. Till fru Kempensköld d. 20 Aug. 1792 304. 

110. Till major Sckytte på TjelfvesUd d. 29 Aug. 1792 306. 

111. Till herrskapet på Tjelfvestad 308i 

112. Till fru Stjemftycht d. 23 Okt. 1792 311. 

113. Bjudning till assessor Pfeiffer. Muskö d. 20 

Jan. 1787 312. 



Digitized by VjOOQ IC 



VII 

sid. 

114. På Elfvik d. 26 Dec. 1787 313. 

115. På Elfvi,k d. 6 Juli 1788 314. 

116 Bjudning till häradshöfd. Blix d. 25 Juni 1789 315. 

117. På Elfvik d. 26 Aug. 1789 316. 

118. Afsked frän Elfvik d. 27 Aug. 1789 317. 

119. Till hofgnlddragaren Widman med en ritning of ver 
skaldens afskedstagande på Elfvik d. 16 Sept. 1789 318. 

120. Till fru Widman med en ritning öfver skaldens 
öfverfart från Lidingön d. 16 Sept. 1789 319. 

121. Öfverfarten från Elfvik 320. 

122. Till hofkamreraren Sandvalh fru d. 19 Jan. 1788 
efter en försummad middagsmåltid 321. 

123. På spinnhuset d. 4 Juni 1788 322. 

124. Till assessorn D:r v, SchuUzenheim d. 7 Maj 1789 324. 

125. Till Louise. Ariette d. 15 Jan. 1777 326. 

126. Camilla. Den 15 Okt. 1791 .: 327. 

127. Den 14 Aug. 1794 328. 

128. Mozarts död. Dediceradt till prof. Palmstedt ... 329. 

129. Stanser till herr Elias Martin 330. 

130. Till baron Lilje d. 12 Jan. 1791. Med ett exem- 
plar af Fredmans Epistlar 331. 

131. Tjenstemannalifvet. Till hofkamreraren Elf man 331. 

132. Bref till sekreteraren Lostbom 332. 

133. Bref till registratorn Juslén 834. 

134. Skål tUl en krigsman d. 20 Febr. 1790 338. 

135. Till assessor Lundström d. 14 Okt. 1790 339. 

136. Till sekreteraren Lundström vid inbetalningen af 

ett diskontlån 340. 

137. Då ett fruntimmer föll af hästen och bröt af 

sig benet 341. 

138. En bondes tacksägelse till kongl. kommerskollegium 342. 

139. Sabbatsberg d. 12 Juli 1792 344. 

140. Den 30 Juni 17— 347. 

141. Mjölk-kammaren på Hagen. Pastoral, dedicerad 

till fru Palmstedt och Kraus d. 4. Febr. 1792 ... 348. 

142. Häckningen. Dedicerad till fru Palmstedt och 

herr intendenten Fisckerström d. 31 Mars 1792... 350. 

143. Tal till en frökens kammare om aftonen d. 24 

Jan. 1773 352. 

144. Till mamsell Chapman vid Djurgårdsbrunn 1787. 

I pigan Catharinas namn 353. 

145. Den 27 Jan. 1789 , 358, 



Digitized by VjOOQ IC 



sid. 

146. Vid ett tillfälle, då skalden tappat sin galosch... 359. 

147. Vid kongl. sekreteraren Petterssons och mamsell 
Sundlings bröllopsfest d. 31 Okt. 1794 360. 

148. Yäfrim 362. 

149. Till hofkamreraren Elf man 1792 365. 

150. Varning till min son 1794 365. 

151. År mödan värdt att vara till? 1794 366. 

152. Till madam Norman^ på skämt kallad ''svärmor" 367. 

153. Bref till mamsell Wilh. Norman 369. 

154. Projekt till emottagning af herr löjtnanten och 
bryggaren Abrah, Westman vid dess efterlängtade 
återkomst 1794 371. 

155. Den 5 Maj 1794 373. 

156. Till fru EHsab, Westman 374. 

157. Till fru Elisab. Westman 1791 375. 

158. Månan (fragment) .^ 377. 

159. Till en riksdagsman af presteståndet som tru- 
gade skalden att improvisera 379. 

160. Till fänrik Morian, som förolämpat skalden på 

en källare 380. 

161. Öfver en peruk, förärad till julklapp 381. 

1 62. Till öfverdirektören v, Stapelmohr, förord för Nor- 
ström, Ulla Winblads man, att blifva sjötullsbesökare 382. 

163. Grafskrift 382. 

164. Vid kanslirådet Skutenhjelms död 383. 

165. Färden från krogen till grafven 383. 

166. Stockholm, kongl. slottet d. 20 Maj 1794 386. 

167. Till hertigen regenten 387. 

168. Min lefvernesbeskrifning 389. 

Zions högrtid» 397. 

Öfyersättnimgrar or Gellerts fabler. 

1. Det lyckliga äktenskapet 449. 

2. Målaren 450. 

3. Hästen och åsnan 451. 

4. Flugans och myggans död • 452. 



Digitized by VjOOQ IC 



DIKTER 

VI» 

ÅTSKILLIGA TILLFÄLLEN. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



1. 

DET LYCKLIGA SKEPPSBROTTET. 
Diyertissement 

i fyra akter 
på Andreas-dagen den BO Novemher 1766, 



Digitized by VjOOQ IC 



Pbrsonbrna: 

Cleon \ 

>herdar. 
Tirsis I 

EatoHj fiskare. 
Åhteon, slaf. 
Camilla^ herdinna. 
£n gammal gubbe. 
Herdar. 



Digitized by VjOOQ IC 



^ FÖRSTA AKTEN. 



Första scenen. 

fSkog med ängar oeh åkerfält. Mellan mörka moln 
och skyar uppsväller ett brusande haf, Ber synas 
skepp med afhrutna master oeh refvade segel.) 

Camilla 
(sitter vid hafsstranden, spelar sin luta och sfunger.J 

Du flyktiga lycka, jag vågar 

Att sjuDgä om dig med förakt! 

Bu liknar den böljan, som tågar 

Mot skeppet, att krossa dess prakt. :||: 

Som skeppet i vågen sig sänker 
Och stolt sig upplyfter igen. 
Bland blixtrande skyar uppblänker. 
Så gör ock en menniskovän. :|{: 

De redligas beder och ära 
Förgöms i föraktliga bås: 
Be likna de skeppen, som bära 
Juveler och guld och förgås. :||: 

Att samla för tj ens ter och rysa 
För pilar, som afund plär strö. 
Är stjernor på hafvet, som lysa. 
Men gömmas i molnen och dö. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



14 

Andra scenen. 

cleon. camilla. 

Camilla. 

MeD, CleoD, är det sant, i solen finnas fläckar, 
I skogen drakar gå OGb uti hafvet näokar? 
I går vid denna strand — mio herde, vet du hvad — 
Ett troll ur bafvet steg. Jag darra som ett blad. 
Det hade fyra ben och ringde med en klocka: 
Skenbarligt såg jag det vid stranden rosor plocka, 
Och bäst af samma troll kom ännu flera fram . . . 

Cleon. 
Camilla, lilla barn, det var af våra lam. 

Camilla. 
Hvad — ha vi troll till lam? 

Cleon. 

Jag kan dig ej begripa . . . 
Mitt fartyg tar jag opp och tänder på min pipa 
Och bryr mig lite nog om näcken och hans mor, 
Blott att du älskar mig och på min kärlek tror. 
Jag är en lustig man och gör min börda Ijuflig, 
Men kunde jag bli ond, så blef min vrede gruflig; 
Och vill du, lilla vän, så skall jag näcken slå . . . 
Kom hit och tag din staf, Camilla, kom och gå? 

Camilla. 

Kom, Cleon, låt oss gå! Vi vilja vandra båda 
Det höga berget upp att våra dalar skåda, 
De gröna ftllt bese, der hjorden frisk och fet 
På blomman lagt sig ner och flämtar varm och het. 



Digitized by VjOOQ IC 



• 15 

Kom bit, min Cl^on, du! Männ nägOD ser vår l&ga? 
Månn Tirsis står på lur? Min Cleon, månn vi vfiga? 
Du är sä frisk och röd och manligt väsen bär: 
Din menlösbet bedrar . . . men inte är jag kär. 
Jag ser naturens spel: med kärlek gör hon möte — 
Si huru lammet dir i modrens varma sköte, 
Si hur hon jemkar det och på så mildt maner 
Ett lif utaf sitt lif till blodigt offer ger! 

Cleon. 
Hvad sku vi våga, du? 

Camilla. 
Att sitta i det gröna. 

Cleon. 

Ja, det och mycket mer . . . Välan, min lilla sköna. 
Sitt ner uppå mitt knä och hvila pä min arm, 
Och låt mig leka få med blomman i din barm. 

Camilla. 

Mitt hjerta mera värdt än ett förgängligt präl: 
En blomma är ju blott ett flyktigt ögnamäl. 

Cleon. 

Förlåt mig, nej, jag ber, en blomma att betrakta 
Kan ge den största eld och hela blodet sakta: 
Naturligt tänker man pä skönhet och behag, 
Som blandas för vår syn i vackra penseldrag. 

Camilla. 
Men, Cleon, vill du ej . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

Cleon. 

Hvad skulle jag ej villa? 
Jag vägar lif och lem och allting för Camilla — 
Men Tirsis kommer der . . . 

Camilla. 

O — himmel, hvad jag ser! 

Tredje scenen. 

De förre, TiRSlS. 

Tirsis (sjunger.) 

Frukta ej, Camilla lilla! 
Kärlek är håra flärd: 
Den saken är intet värd — 
' Ja, kärlek är håra flärd: 
Lät slafven pusta. 

Jag vill mig förlusta, Pia^to. 

Ej fängslad själ! 

Jag vill må väl. ^ 

Frukta ej, Camilla lilla! 

Kom, min herdinna, fram. 
Kom, kom, till dina lam. 
Kom, kom, min herdinna, fram! 

Blif stilla, Camilla, 

Camilla, hlif stilla, 

Blif stilla, min lilla! 
Ja, Cleon sei: jag dig tillhör. :||: 

Camilla (sjunger.) 
Men han olycklig dör. :||: 
Tirsis. 
Camilla hjertat har. . . Herdinna, sätt dig ner! 



Digitized by VjOOQ IC 



17 



Camilla. 

Ed Tirsis, som är rik, kan hundra flickor vioDa! 
Hans^ brud står alltid klädd . . . Försök, så skall du 

finna! 
(Hon gråter.) 

Cleon. 
En herde kan ha lam och många hundra får, 
Men om hans hjerta — märk — blott m herdinna rår. 

TlRSlS. 
Se huru täcka qval ur vackra ögon hasta 
Att i ett älskad t bröst sin matta styrka kasta! 
Du ömma kön, jag svär, om man din trohet får, 
Är den beständig mer än Cleon, der han går . . . 

Cleon. 
Än Tirsis, der han står ... 

TlRSIS. 

Än Cleon, der han gråter. 

Cleon. 
Bin sång, när du är kär, som turturdufvans låter — 
Beställsam är du visst: du suckar i hvar vrå. 
Ditt buller är så stort och dina ögon små . . . 
Da löper med en krans, och den är hundra värdig. 
Ed skönhet föds i dag en ann i morgon färdig: 
Ditt hjerta är ett glas, som eld af solen tar, 
Men i sig sjelft är kallt och ingen värma har. 

Tirsis. 
Hvad — talar du mig till, så bör jag mig försvara! 
Det ljudet allra bäst, som själen kan förklara. 
Den handen kysser man, som klappar, när hon slår . . . 
Men huru är det fatt? Jag sjelf mig ej fbrstår . . . 
Åh, Cleon, akta dig . . . 

Bell man, IV. 2 



Digitized by VjOOQ IC 



18 

Camili^a. 

Små herdar äro kära! 

CleoN. 
'Ja, som de också ä*. 

TiRSIS. 

Han pockar på sin ära! 
Cleon. 
Herdinna, grät ej mer! Snart döden kunde rå 
Och sluta till det rum, der dina tårar gå: 
Du kunde somna in och jag med ängslan finna 
Ett armod i din prakt, en slagen kall herdinna. 

Trio. 
'TlKSLS. Cleon han vågar ditt hjerta begära? 
Camilla. Sakta, sakta! Mig ej så fbrftlra! 
TiRSlS. Tirsis älskar dig. 

Cleon han vågar din trohet berömma? 
Camilla. Sakta, sakta! Mitt hjerta vill ömma. 
Tirsis. Tirsis älskar dig! 

Cleon. Tirsis, jag vågar mitt lif for Camilla! 
Camilla. Sakta, sakta! Mig ej så förvilla! ' 
Cleon. Cleon älskar dig. 

Tirsis han lofvar sin trohet i döden V 
Camilla. Sakta, sakta! Jag vet mina öden. 
Cleon. Cleon älskar dig! 

(Cleon gkr^j 
Camilla (sjtmger.J 
Fast Cleon han går, 
Jag sjelf mig ej rår; 
En ann mitt hjerta lockar. 
Hans ömhet jag ser: 
Hvar dag han tillber — ' 
Der går han :l|: och blommor plockar. 



'oigitized by VjOOQ IC 



19 



Fjerde scenen. 

CLEON med en blomsterkorg på armen. TIRSIS med sin flaska. 
CAMILLA. 

Cleon. 
Ack, tag en blomma, du herdinca, af min hand! 

TiKSlS. 

Drick ur min flaska, du, drick lite, lite grand! 

Cleon. 

Den saft, din flaska får, dä du din drufva plockar, 
Den må fritt trösta dig! 

TlUSlS. 

Herdinna, si, jag lockar . . . 

Camilla. 
Din hjerna blir så yr: du tumlar i din dans — - 
Ru faller rättnu kull. 

TiRSIS. 
« Det var af pomerans . . . 

Det smaka liksom smör. Jag sjunga vill miu visa 
Och med mio söta saft mitt bittra öde prisa. 

fSjungerJ 
Jag dör af kärlek! : |: 
Lustigt min flaska tömmer jag. 

Jag dör af kärlek — :'|: 
Kors, hvad jag blifver svag! 
Jag dör af kärlek . . . 

Hej, fallerall. 
Jag dör af kärlek! 
Flaskan är all. 
Jag dör af kärlek — 



Digitized by VjOOQ IC 



20 

Hej fallerall, 
Flaskan är all! 

Den visan sjelf jag gjort: jag rimmar som en karl. 
Ej konst att göra rim, när man i flaskan har — 
Men eljest är det konst. 

Cleon. 

Ditt sjuka hjerta ömmar. 

Femte scenen* 

TIRSIS allena, tumlar i gräset. 

Skål, backar, berg och skog! Skäl, qvarnar, torn oeh 

strömmar! 
Skål, hästar, getter, får och hela Cleons hjord! 
Det sker mig oförrätt: jag trott Camillas ord. 
Hur ofta har hon lagt sin hand i mina , händer, 
Sin mun emot min mun! Nu är jag mer ej känder. 
Hur har hon i min famn om Cleons hjerta drömt, 
Och huru har hon nu min rena låga glömt! 
Få se hur spelet går. 'Jag spådde häromdagen 
Att Cleon, liksom jag, han blir så sött bedragen: 
I skogen mins man än Camillas gamle vän. 
Den käre Akteon — men månn han lefver än? 
Hur var han icke väll Jag minnes nog det fjäset: 
Han skulle alltid ha det bästa rum i gräset. 
Och alltid skulV han först den gröna kedjan få 
Och alltid sitta främst och leka med de små . . . 
Små lammen, menar jag. 

Nej, vinet blodet dämpar: 
Hvar droppa i mitt blod mot min Camilla kämpar. 

f Gråter och sjunger.) 
Om min kärlek gör ett fel 
I mitt bistra sorgespel, 
Sä förlåt mig, min herdinna! 



Digitized by VjOOQ IC 



21 



(Lyfter upp jlashcm*) 
Denna saft skall mig påmiDDa 
Att du mig otrogen var. 
Jag vet mitt fel, bekänner min- plåga. 
Sötaste saft, kom, dämpa min låga . . . 
Men jag vill dö — ack, tordes jag väga 
Döda mig sjelf och spänna min båga! 
Men . . . Camilla mig bedrar. :||: 
(Somnar oeh Uifver liggande.) 



ANDKA AKTEN. 



Första scenen. 

raton. camilla. 

Raton. 

i^ej, tack, jag rår mig sjelf och styrka har jag nog : 

Jag lyftar med rak arm en liten herrgårdskrog. 

Slå vad, sätt upp och håll, jag tar i ena knuten:. 

Om krögarn inne är, så tör jag lyfta ut'en. 

Hvar dag är full med knorr och larm kring min person, 

Och aldrig blir i fred mitt lilla fiskedon — 

Här ligger båten lös . . . der ha de kastat åren . . . 

Och styret fan i våld! 

Camilla (kommer). 

Se Raton, lilla dåren ! 
God afton, Raton du! 



Digitized by VjOOQ IC 



22 



Raton. 

God aftoD^ sockervän! 
HUr mår ditt unga lif? 

Camilla. 

Så der, min Eaton, men . . . 

. Raton. 

Men du mår inte väl, ditt öga vill mig svara, 
Ocb dina tårar små min fråga lätt förklara. 
Hur mår du? Ge mig svar och tag min ömhet an! 
Fins någon i vår bygd, som hjertat fängsla kan — 
Eir huru är det fatt? Min flicka var ej trumpen! 
Låt mig få känna blott . . . men fan är uti sumpen . . . 
Låt mig få känna blott hur lilia pulsen slår! 

Camilla. 

Nej, Raton, käre, nej . . . Mig något förestår: 
Jag drömde i en dröm jag såg ett skepp på hafvet, 
Som mellan eld och siorm neddignade i qvafvet. 
En, som jag håller af, på detta skeppet var: 
Han kämpa och han dog, och vågen honom bar. 

(Sjunger.) 

Ack, hur han kämpa 
Vägen att dämpa! 
Ack, hur han kämpa — 
Ack, om jag kunnat frälsa dig . . . 
Himmel, trösta mig! 

Raton. 
Men, himmel . . . lilla vän . . . 

Camilla. 

Nej, låt mitt öga gråta! 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

Raton. 

Hvad skall jag, arma man? Ack, en bedröflig gåta! 
Hör på, Camilla du, det var ju blott en dröm. 
Dock du bar verklig rätt: en dygd att vara öm . . . 
Men bvem var det du såg? 

Camilla. 

' Pass på, mig mera fråga! 
I vattnet är ban gömd — ack, kunde nu min låga 
Hans stelna blod ge lif ocb värma upp bans bröst! 

Raton. 

Kanbända än en gång du bör bans kära röst. 

Camilla. 

Men ett nu gör mig ondt: jag egde all bans vilja^ 
Ocb jag var sträng ibland. 

Raton. 

Gud Signe dej, min lilja! 
Du skulle vara ond, sä liten ocb så söt? 
Din ondska liknar just ett litet skedblad gröt, ' 
Som tungan bränna kan. 

Camilla. 

Tag dina ord tillbaka! 

Raton. 

Men, apropos om gröt, den skulle berrlig smaka 
Uti min gamla båt. 

Camilla. 

Nej, Raton, nej! Farväl! 



Digitized by VjOOQ IC 



24 

Ra TON (sjung erj. 

Ack, bia, bia, herdinna, 
Så skall du finna 
Och vinna 
Tröst! 

(Camilla gar,) 

Raton. 
Farväl då, lilla nymf... Ack, kärlek, hvad för gräl! 

Andra seenen. 

Raton (ensam), 

I dag båd' luft och haf i ständig oro flämtat, 
Men inte har det skatt af våra kölar hemtat. 
Det gör mig alltför ondt Camillas tårar se! 
Men hin i båten är — nu ligger han på ene . . . 
Det är väl mycket svårt en vän i hjertat dölja. 
Att inte se hans i>ild och få hans skugga följa: 
Det är Camilla ömt . . . Se kärlek, hvad han gör! 
Hon lefver, der han går: hon stupar, der han dör. 
Hon ler, men huru ler? I löjet sorgen hvilar: 
I ögat har hon eld, i hjertat har hon pilar. 
Jag mäijser, hon som förr vill ge ett mildt behag, 
Men all dess täckhet blir ett enkelt sammandrag. 
Nej, kärlek bör ha tröst, förnuftet sakta ledes — 
Ej eld på blodet rår: det tänds och mer ofreda^. 
Med öm och varsam hand man tårar torka bör, 
Att det ej dubbelt ondt i sjelfva ögat gör. 

(Han skjuter td båten.) 



Digitized by VjOOQ IC 



-^5 



TREDJE AKTEN. 
Första scenen* 

AKTEON. KATON,. 

Akteon (tynger.) 

1, berg och dalar, mig beskydda! 
Jag är en främliDg på er ö. 
Hvar skall jag resa upp min hydda — 
Säg, bistra himmel, skall jag dö? 

Jag ryser i mitt blod: 

Min^ styrka mig förlåter . . . 
I, berg och dalar, gif mig lif och mod, 

Mig lif och mod! 

I, vågor, böljor här vid stranden, 

Månn i er famn Camilla bor? 

Månn döden räcker kärlek handen, 

Månn min Camilla på mig tror? 
Nej, ängslan i min själ. 
Jag tror sjelf böljan gråter . . . 

I, vågor, böljor, göm min vän — farväl, 
Min vän, farväl! 

RatON. 

Hvad är- det som ja^g ser . . , Min herre, mig förlåt, 
Hvad, har han ärn'de hit? Vill han uti min båt? 



Digitized by VjOOQ IC 



26 



Akteon fajtmger). 

Som böljan krusar, 
Frusar, 
Brusar, 
Mot den branta klippan slår, 
Som stjernan prålar. 
Målar 
Strålar 
' Mellan molnen, der hon går. 
Så förtjenst och dygd 
Prålar i vår bygd 
Och rår, 
Mellan moln och vågor dubbel klarhet får. 

Raton. 

Hvad är det för en man? Jag tror han kan ej tala. 
Hör på, han skall fil svar, när våra tuppar gala! 

Akteon (»jung^). 

Samma den ek, som står här i lunden, 
Samma den skog och samma åkerfält 
Känner jag nu — här blef jag först bunden: 
Här just vid stranden hade jag mitt tält. 
Himmel, jag ängslas, jag darrar, jag ryser: 
Samma sol på himlen lyser, 
Samma källa rinner snällt! 

Mina små lam, min förd na herdinna ... 
Hjertat det slår . . . jag suckar och jag mins. 
Månn dessa blad din aska påminna? 
Kanske ditt stoft i dessa blommor fins! 
Himmel, jag ryser, jag darrar, jag ängslas: 
Född min anda är att fUngslas — 
Aldrig ro i kärlek vins. 



Digitized by VjOOQlC 



Raton. 

Hvad är som qväljer er? Min herre, mig förlåt, 
Ert bröst det suckar så, ert öga går i gråt. 
Jag era armar ser till himlen sig upplyfta. 
Er kropp han digna vill, och era läppar snyfta ... 
Hvad är som qväljer er? 

AkteON (fjtmgerj. 

Låt, herde, mig vara! 

Jag orkar ej svara, 

Men trösta mig! :||: 
Camil ... la ... la .. . Camilla, 
Ack, hur jag älskar dig! :||: 

Raton. 

Camilla — hvad? Jag svär, 
Herdinnan i vår bygd, som Cleon har så kär? 

Akteon. 
Som Cleon har så kär? 

Raton. 

Som Tirsis' hjerta fängslar . . . 

Akteon. 

Camilla, lefver du? Ditt lif mig dubbelt ängslar... 
Så får jag dig igen! 

Raton. 

Hur skall jag det förstå? 
Min herre, ge mig lof att till herdinnan gå. 
Berätta hvad jag sett och helga från ert hjerta! 
Men får jag också lof att tala om er smärta 
Och säga hvem han är? 



Digitized by VjOOQ IC 



28 



Akteon. 

Farväl, mitt barbari! 
Jag ser min lyckas sol fbrutan fläckar bli. 
I mioa bojor nöjd och trogien i min våda, 
Har jag så mycket lärt att lätii ödet råda. 
Nu qvicknar allt mitt blod . . . min känsla domnar af . . . 
Fast böljan döden bar, hon sjelfva lifvet gaf. 
Fast kedjor \ring min kropp förvarat mitt elände, 
Mitt hjerta dock en ro uti sin oro kände. 
Låt mig omfamna dig, min herde och min vän . . . 
Ack, himmel vare lof . . . Omfamna mig igen! 

Raton. 

Min herre, sätt er ner! En fattig herde talar: 
Välkommen till vår bygd! Kom, bo i våra dalar! 
Glöm bort de högas prakt, som verldens undran få — 
De likna stolta skepp, som uppå klippor stå. 
Kom, smaka af vår mjölk och ät af våra rätter! 

Akteon. 
Din ringhet ger jag pris. 

Raton. 

Som yärd jag mig då sätter. 
(Raton och Akteon sätta sig vid foten af ett berg. 
Valdthomen höras i shogenj, 

Raton (sjungerj. 

Smaka på vår ringa spis! 
Frihet är vårt paradis. 

Buetto. 
Kornö. - - - Smaka, smaka på vår ringa spis! 



Digitized by VjOOQ IC 



29 

AktéON (sjunger). 

Liten hydda ger jag pris — 
Smaka pä vår ringa spis! 

Dustto, 
Kornö. - - - Liten, liten hydda ge vi pris. 

RatON (sjunger). 

Smaka pä den lilla gris — 
Lefvom uppå vänners vis! 

Duetto, 
Kornö. Smaka, smaka pä den lilla gris! 

RatON (ta/r stn lyra^ dansar 
och sjunger)» 

En, tvä, tre, fyra! 

Kling, klang, min lyra — 
Hör hur Raton spelar! 

Herrlig var spisen, 

Feter var grisen. 
Hör hur Raton spelar! 

Nu ä' vi lätta. 

Glada och mätta. 
Hör hur Raton spelar ... 

En, tvä, tre, fyra! 

Kling, klang, min lyra — 
Hör, hur Raton spelar! 
Kom, lät oss täda gä . . . 

Akteon. 

Jag orkar inte mer. 
(Ratm går, Akteon somna/r i gräset). 



Digitized by VjOOQ IC 



3 Ö 

Andra scenen. 

TIRSI8. CLEON. 

TiKSIS. 

Farväl, vår herrlighet! Jag svettas och jag ler... 
I gräset sof jag sött och trodde ingeu fara, 
Och, Cleon, du, som jag ... 

Cleon. 

Låt vår herdinna vara! 
r motgång är en tröst att se och inte se. 
Låt Akteon då fritt i hennes armar le! 
Få se att det hlir sant ... de spådde nu i skogen, 
Min kärlek är en frukt, som aldrig kan bli mogen: 
Till jorden skakas den. 

T1R8IS. 

Och min med vädret blås, 
En planta lik, mot soln, som blomstrar och förgås. 

CleÖN. 
Är lyckan inte min, så flyr hoo till en annan. 

TiRsrs. 
En torr vältalighet! Hör, Cleon, hvar är kannan? 

Cleon. 

Skall dä ditt varma blod en sådan kyla få? 
^en . . . min Camilla . . . ack . . . 

TiRSlS. 

Kom, Cleon, låt oss gä! 



Digitized by VjOOQIC 



31 



FJBRDB AKTEN. 



Första scenen. 

raton. camilla. akteon. 

Camilla. 
Hvar är han, hvar är han ? 

Raton. 

Herdinna, tyst ... jag svär . . . 

Camilla.. 
Hyar är han, hvar? Säj! 

Raton. 

Han i gräset ligger der. 

Camilla (ajtmgerj. 

Hvad kan jag sakna? . 

Min herde, vakna, 
Vakna, vakna, räck mig din hand! 

Ack, hur du särar — 

Hur många tårar 
Har jag fällt vid denna strand! 
Vakna upp, jag beder. 
Jag faller för dig neder. 
Vakna upp, jag dig beder! 

Gör mig nöjd. 

Du, min fröjd! :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



32 

AkteoN (ännu halfaofvandey sjwiger.J 

Ack, så lät mig, lät mig vara, 
Lät mig sofva fä i ro! 
Pass man pä att dig förklara — 
Dioa tårar vill jag tro. 

Camilla. 
Camilla älskar dig . . . Min Akteon, besinna . . . 

Akteon. 
Och ingen högre lust din Akteon vill vinna. 
fDe mnfamna hvarand/raj. 

Akteon fsjung^j, 
Grod dag, god dag — är du min vän, Camilla? 

Camilla (sjunger). 
God. dag, min lilla, lilla, lilla Akteon! :||: 

Dudto. 

x\ck, jag ryser. 
Darrar, fryser . . . 
Lefve du och lefve jag! 

Camilla. 

Men, himmel, är det sant hvad som mitt öga ser? 
Kanske min längtan blott en vacker skugga ger! 
Ar det Akteon som sä mitt hjerta ömmar, 
Så får man allt igen, så sannas våra drömmar. 
Välkommen på vår ö, välkommen i min famn! 

Akteon. 
Mitt skepp har kastat mig uti en lycklig hamn. 



Digitized by VjOOQ IC 



33 



Camilla. 

Förlåt mig, söta du, får jag dig en ting fråga: 
Hur, såg ditt skepp väl ut? 

Akteon. 

Säg hellre om din låga 
Och svara om du glömt en så olycklig vän 
Eir om du också vill i döden älska den? 
Då du mig icke sett, har jag på hafvet flutit, » - 

Då du mig icke hört, har jag i bojor sutit, 
Då du mig icke trott, har jag din trohet känt 
Och uppå längtans haf mitt rifna segel spänt . . . 
Nu är jag ändtlig här. 

Raton. 
Nu kan jag allt begripa: 

Akteon. 



Det är ju Akteon? 



Se, Raton med sin pipa — 
Lät mig omfamna dig! 

Raton. 

Ack, ett så lyckligt par! 
Ack, om jag kund' bli gift, fä barn och heta far, 
Så skulle allihop hos turken slafvar blifva:' 
Hästsvansar och bregal jag sjelf dem skulle gifva. 
Med hugnad skulF jag se hur stormen gret och tjöt, 
Blott att min lilla båt i lugnet sakta flöt. 
Med kedjor och alarm skuir de i bergen ramla 
Och skrämma odjur bort och för en bisvärm skramla. 
Jag skulle fråga dem, och de skull' ge bevis. 
Om gamla grind' står qvar i Adams paradis, 

Beliman. IV. 3 



Digitized by VjOOQ IC 



u 

Om Noachs gamla ark var lik min stora skuta^, 

På vimpeln hvad för färg, om Babels torn det lata, 

Och mycket mera till ... 

Akteon. 

Du .är dig alltid lik. 

Raton. 
Och se'n hur ser det ut i sjelfva himmelrik. 

Akteon. 

Men kom, Camilla, kom, och lät mig dig få klappa . . . 
Se Raton, hur han ler . . . 

Raton. 

Ack, om jag hette pappa! 

Camilla. 

Jo, kära Raton, hör: när du vid stranden går 

Och vittjar dina nät och lilla hjertat slår, 

Så vinka, locka, be — straxt kommer en ur skogen. 

Raton. 

Men flicka måst' det bli. 

Akteon. 

Och den bör du bli trogen. 
Men krogen? 

Raton. 

Kära vän, dit skall hon också gå, - 
Och der, min kära vän, skall ock vårt bröllop stå. 
Och hör på hur jag gör ... 



Digitized by VjOOQ IC 



35 



(Valdthom höras, Raton »jungerj 

Jag vill mig 
Listelig 
Grömma undan uti skogen. 
Du skall mig ej finna, 
Men till din herdinna 
' Skall jag ofta gå. 

Der skall jag - - - Kornö. 
Natt och dag Kornö. 

Klappa 

Den lilla, • 

Lilla, 

Kär och trogen: 

Du skall få - - - Kornö. 

Många små, - - - Kornö. 

Som då sku ropa pappa 
På oss båda tvä. 



Duo. 



Camilla. 



Raton. 



Ödmjuka tjenare! 

Ödmjuka tjenare! 

Ödmjuka tjenare! 

Ödmjuka tjenare! 

Ödmjuka tjenare! 

Ödmjuka tjenare! 

Ödmjuka tjenare! 



Det skulle vara roligt Raton se < 

En liten Raton klappa 

Och heta pappa, pappa! 
Jag skulle lilla barnet Raton ge, 

Och gubben skulle stampa, 

Vid vaggan stå och trampa. 
Jag skulle alltför mycket Raton be < 

Den lilla ungen böja. Ödmjuka tjenare! 

Sjelf torka med sin blöja. |Nej, men, er tjenare! 

Akteon. 

Af Ratons komplimenter , 
Till bröllops slår man ej plakater och patenter. 



Digitized by VjOOQ IC 



36 

Och inte vill jag hög bland andra herdar gå, 
Ej trampa i min dörr så alltför många, små, 
Som stå i skjortan der ... 

Raton. 

och uti särken leka . . . 
Men hör du någon röst? 

Camilla. 

Jag kan just inte neka: 
På berget sjunga de. 

Andra scenen. 

De förre. En gammal gvhhe. Herdar, 

Gubben 
(med en herdedaj och en vattenkruka sitter på berget 
ooh gjunger.) 

Gammal gubbe, helt allena 
Uppå berget sitter jag, 
Prisar Anders' vackra dag — 
Mina suckar rena! 
Ur min kruka, gammal, svag, 
• Jag min tunga svalkar . . . 

Anders, i dag :||: 
Jag mig till dig nalkar! 

Jag ser herdar i det gröna 
Vattna sina späda lam. 
Himlen lede Anders fram 
Att sin svalka röna! 
Tiden bränner en och hvar 
Alla dygden trycka: 

Skeppet står qvar, :||: . 
Fastän stormar rycka. 



Digitized by VjOOQ IC 



37 



Kor. 



Vänner vilja dig ej miäta^ 
Ovän häller ingen af. 
Sjelf förtjensten på din graf 
Skall din runa rista. 
Vi dig önska lefnadsron, 
Åldrar utan smärta 

Till din person, :||: 
Till ditt hela hjerta! 

Camilla (sjunger.) 

Kloka guhbe, lär mig tala. 
Lär mig sjunga liksom du! 
Lät din kruka mig hugsvala, 
Låt mig dricka, kära du! 
Anders, som du sjunger om, 
Njute ålderns rikedom! 

Akteon. 

Nu har jag lif och tröst: 
Camilla är min brud. Med hjerta och med röst 
Jag prisar denna dag. 

Katon. 

Kom, sjung liksom de andra 
Om Anders och hans dag, och låt oss sedan vandra! 
Pen mörka nattens prål oss manar och oss för 
Att snart till hvila gå. 

Akteon. 

Jag med Camilla dör. 

Camilla. 
Hör, Raton, sjung och kom och gör din egen visa 
Att Anders lyfta upp, hans lif och ära prisa! 



Digitized by VjOOQ IC 



38 

JRaton fsjunger,) 

Truderunt, trunt, trunt, trunt^ trunt! 

Anders, uti sitt tystaste bo 
(Truderunt, trunt, trunt, trunt, trunt!) 
Må lefva uti ro! 
Lustiga dagar må Anders fritt välja hvar dag, 
Tiden och lyckan uppfylla hans behag! 

Akteon. 

Mitt skeppsbrott är förbi: jag har min vällust fått — 
Jag önskar dygdens barn af himlen mycket godt. 
Och, Anders, på din dag jag hör de visor qväda . . . 
Ditt lif dig heder gör — jag vill ock för dig träda. 

Kor. 

Andeks prisas denna dagen — 
Njute han de lifsbehagen. 
Som förtjensten delar ut! 
Nöjd han må sin afund trossa 
Och sitt skepp från klippan lossa: 
Lycklig början, lyckligt slut! 
Lefve dygd, förtjenst och ära, 
Hvad vår hfgå vill helst begära! 

Lefve Anders! :||: 

Frid och helsa njut! 



Digitized by VjOOQ IC 



2. 

KERSÖ VÄRDSHUS. 

Diyertissement, 

uppför dt den Iff Augusti 1787, 



Digitized by VjOOQ IC 



PeRSOKBRN A: 

JeronimuSy sjökapten. 

Åli, mor. 

Sebastiany jägare. 

Susannaj värdinna, enka efter förre traktören. 

Petronella, värdinnans dotter. 

Terese, hnsjungfru. 

En kockspojke. 

En hyrkusk. 

Lakejer. 



Digitized by VjOOQ IC 



(Teatern föreställer en holme och en grön park, Ulhtängd 
med en grind, inom hvUken synes ett Öppet värdshus 
med »in skylt och kök^ nu utsiradt med vimplar och 
flaggor, I de öfversta uppslagna fönstren synes en 
hop gäster församlade. Vid stranden nedanföre grinden 
är J&t^onimi slup fästad, i hvilken AU uppreser sig 
för att med å/rorna hala densamma nä/rma/re landet.) 

Första scenen. 

Ali. 

JM ej, ännu närmre strand ... än närmare ... så der — 
Nå, ödet vare lof, nu är jag ändlig här! 
Det var visst längese'n jag denna strand besökte. 
Här samma värdshus stod, här samma skorsten rökte, 
Densamma grind är qvar, och vägen lika grön, 
Med lika röda bär den rönnen lika skön. 
Hon, som till köket sprang, värdinnan, var Susanna . . . 
Kors, öfver femton år se'n här min julle stanna! 
Jag undrar, om Terese mig mins och tar emot? 
Nog mins jag när vi två i vassen drogo not . . . 
Jag fördes, litet barn, i skeppet Näktergalen 
Med kapten Peddes hit längst bort ifrån Bengalen. 
Hur mången stund jag här i gräset hvilat trött, 
An spelt pä min gitarr, än somnat in så sött — 
Ack, hvad den korta tid, de stunder voro Ijufva! 
Se'n bar det ut till sjös att. storm och böljor kufva. 



Digitized by VjOOQ IC 



42 



Men månne der i dörrn ej Petronella står? 

Jo . . . jag måst hala fram mer slupen med min år — 

Det här det kostar på, så hrosk och senor spänna! 

(AU wp^tager åtskilliga inpackade saker^ såsom lådor, 
skrin, kittlar^ m. m., under det han sjunger:) 

Jag är nöjd i allt besvär! 
Kärlek aldrig detta hjerta sårar. 
Trött och glad, i gräset här 
Kastar jag nu ner mina ärar. Fin- 

Vädren må storma, böljorna slå. 
Skyarne Ijunga — det ska de få! d. k. 

Hå, rättnu jag mer ej rår 
Plöja Medelhafvets varma bölja, 

Som hans slaf hvartenda år 

Mera med Jeronimus följa. i-in- 

Nog är han ädel till hjerta och hand, 
Men den här tröjan den klappas ibland. d. K- 

Hvad har jag för allt besvär? 
Intet mer än denna vattenkittel. 

Aldrig blir jag mer'n jag är: 

Ali är nu hela min titel . . . f»»- 

Inte en klocka, en käpp eller ring — 

(Pekar på kitteln.J 
Nej, bara denna, när allt går omkring. i>- k. 

Den lådan var ej lätt . . . och ännu mindre denna . . . 
Nå, som kapten befallt, så har jag också här 
Hans punsch, hans chokolad tillreds, när han begär. 
Hans pipa stoppas skall . . . Hvad vidare att göra? 
Hans elddon, tobakspung ... nej, den må ingen röra . . . 
Och denna korg med frukt, den ställs i gräset der. 



Digitized by VjOOQ IC 



43 

Nu vet jag ingeoting, som ej i ordning är I 

Han bör väl vara snart på vägen hit tillbaka . . . 

(Sätter dg 'pos en packlåda.) 

Emellertid så trött jag sitta vill och vaka. 

Men, lika godt, kapten nog går han ändå an! 

Till sjös är han en gast, till lands en foglig man. 

Rätt roligt honom se i stormen, när det gäller, 

Hur han på däcket står och med en tågstump smäller, 

Än i en brun syrtut, hvars skörten fladdra opp 

Vid vädrens pip och hvin och blixtens ljusa lopp, 

Än i sin röda väst med en . pistol i bältet — 

Ett öga glor åt skyn, det andra utåt feltet. 

I sådan mordgestalt han mest sig visa plär 

I motvind, men i storm då käns det hvem han är. 

Eq snöhvit rund peruk hans röda kinder fyller, 

Dem åskans ljusa sken bestrålar och förgyller, 

Då, under skeppets knark i bjelkar, mast och vand, 

Han daggen tar i en, pistoln i andra hand. 

Jag tror han lifvet fått bland tumlare och hvalar, 

Ty han blir liksom vild, när molnet tänds och sqvalar, 

Aj, aj, min rygg, min arm... jag har i tanken fatt 

Den sista kollation han gaf vid Kattegat. 

f Stiger oppj. 

Dock jag begriper ej hans genstig i det gröna: 
Se'n han ur slupen steg, omöjligt att utröna 
Hvart han sin kosa sträckt . . . Ja, Ali, stackars du. 
Du är medömkansvärd . . . Men, det tillstår jag nu, 
Jag ledsnar längre här kringsqvalpa denna trappa: 
Sjelf vill jag vid ett glas en vacker flicka klappa . . . 
Der, tycks mig, hans gestalt syns sväfva inom grind 
Och brösta sig mot soln, rödblommig, varm och trind. 
Visst är han nu på gång till mamsell Petronella, 
Hvars namn han nämner jemt: hon har'n uti sin fälla. 



Digitized by VjOOQ IC 



. 44 

Eyt, dundra, brassa, slå, svär bort nu, om du kan, 
Båd' rederi och köl . . . Men se, der kommer han ! 
Nu springer jag i julin. 

Andra scenen. 

jbronimus. ali. 

Jeronimus 
(lidande sig mot grinderiy som Öppnas småningom,) 

Vid hvart ett steg jag träder, 
Mig borde glädje ge ett så förträffligt väder, 
Se'n nyss ifrån en rymd af töcken, mist och qvaf 
Jag hunnit denna ön och plöjt ett stormfullt haf. 
Besättningen i land må nu förfriskning njuta 
Och sig ett ögonblick i sömnens armar sluta. 
På dessa glada iUlt, tätt utmed d^nna stig, 
Hvad skogen svalka ger, hvad hvilan smakar mig! 
Men hvad här nöjet rår och roligt är att rasta — 
Här fladdrar vimplars fläkt och flaggorna sig kasta. 
Och folket, glad t och sällt, i oskuld och behag 
Måst fira här på ön visst någon fest i dag. 
Hvad blommor strö sin lukt af den nu mogna säden! 
(Sebastian synes vand/ra i skogen med hössa och hmida/r.) 
Der tycks mig Ali gå i skuggan mellan träden . . . 
Dock nej, det var ej han . . . Min längtan öks än mer 
Att Petronella se — skall hon ej komma ner? 
Slikt har jag aldrig trott, det kan jag tryggt bedyra . . . 
Hör, Ali, är du här? Hvad är nu klockan? 

Ax.1. 

Fyra. 

Jeronimus. 

ijrodt! Gör nu slupen fast... Hör, Ali, än ett ord: 
Är allt iordningsatt och sakerna från bord? 



Digitized by VjOOQ IC 



45 

Den lådan, märkt med P*** och n:o 6 pä rullen, 
Hvaf har du henne ställt? 

ÅLI. 

Vid trädet der på kullen. 

Jeronimus. 

Godt! Ge mig ett glas punsch — tag pipan och 

fyll i . . . 
Men har hon lofvat mig. att vara här, Ali? 
Har Petronella synts? 

ÅLI. 

Jag ingen varse blifvit. 
Helt ensam nu en stund jag här i vassen klifvit. 
Törhända att hon gått ditåt uti allén . . . 



Hvart, Ali? 

Dit! 



Jeronimus. 

Ali. 

Jeronimus. 
Ditåt? 



All 

Åt värdshuset, kapten . . 
Hör, hvad de hurra, hör! 

(Lem/nar pipan och glaset.) 



Digitized by VjOOQIC 



46 
Tredje scenen. 

JERONIMUS. ALI. TEREÖE. EN KOCKSPOJKE, M. fl. 

(Under det AU går ned i slwpen och hdlra/r med årorna^ 

kommer Terese i sin kökshaUt idspringande från värds- 



JER0NIMU8 (tankfidl.) 

Jag kan ej henne finna . . . 

Terese. 

Hvad — herr Jeronimus? Hvad ser jag . . . Tjenar- 

inna . . . 
Men herr Jeronimus han närmre skall beses . . . 
Hvad, känner jag ej rätt? 

Jeronimus. 

Minsann, mamsell Terese — 
Tillåt mig då, jag ber, att henne få omfamna! 

Terese. 

Det var beskedligt det hos oss att en gång hamna, 
Min herr Jeronimus! Jag dröjde en minut 
Och tänkte : Ser jag rätt? Den mannen ser mig ut 
Som herr Jeronimus . . . Nu är väl sant, med åren 
Försvinner känslan lätt . . . Jag tror, det var om våren, 
Vid denna tiden mest, för tvänne år elF fler. 
Som resan, om jag mins, till Indien gick . . . 

Jeronimus. 

Jag ber . . . 

Terese (sakta.) 
Nå, hvad hon lär bli glad! 



Digitized by VjOOQ IC 



(Högt,) 

Hvad skuir jag säga mer — 
När var^ ankomsteD hit? 

Jeronimus. 
För några timmar se'n. 

Terese. 
Har resan varit god? Kapten mått väl? 

JerONTMUS. 

Jo men! 

Terese. 

Han är sig alldefs lik, ej åldrats just s§ mycke: 
Än samma muntra min och lika hurtigt tycke! 
Men får jag fråga . . . Hvad . . . hvad skull' jag ^äga . . . 

Ja... 
Hvar'frän sker resan, herr kapten? 

Jeronimus. 

Frän Malaga. 

Terese. 

Ett ord . . . Hvad var det . . , Tyst, håll lite . . . vänta, 

vänta . . . 
Nej, aldrig någon frid för dem i dörren glänta! 
Kantänka, här är jemt så mycket släp och drag 
Till tre ä fyra bord, som dukas natt och dag, 
Och gäster utan tal, som ropa jemt på supen. 

Ali. 
Kapten, ska årorna nu dragas opp ur 8lup*en? 



Digitized by VjOOQ IC 



48 

Jeronimus. 

Hör, Ali, göm dem der i buskarna och gå 
Och bär hit chokolad. 

Terese (tiU Ali.) 

Hvad ser jag? Ali? Nå! 
Så gör du oss besök? Välkommen hit tillbaka! 
Du känner denna strand^ du fått dess nöjen smaka: 
Här har du mången gång vid morgonrodnans rand 
Kringvandrat skog och mark. 

(TUl JeronimiM.J 

Tror herr kapten ibland 
Att ögonen gå hop af nattvak och bekymmer? 

En kockspojke. 
Terese, mamsell Terese, frun frågar om hon rymmer! 

Terese. 
Jag kommer — gå din väg! 

Jeronimus. 

Så hastigt allaren? 

Terese. 
Här är sä fullt ibland ... 

Ali. 

Här är choklad, kapten! 

Terese. 

Så fullt att knappt jag vet hvar jag ett glas skall 

ställa. 
Köksklockstn ringer . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



49 

Jeronimus. 

Hör, ett ord! Täok, Petronella 
Jag fåfUDgt väntat har — hur kan det vara fatt? 

Terese. 

Ah, nu är hon som mest i köket sysselsatt: 
I dag isynnerhet hon all sin tid behöfver. 

Kockspojken. 

Terese, mamsell Terese, tekitteln kokar öfver! 

Terese. 

Kan ej din fina hand i kitteln ta ett tag? 
Gäck bara ... gä din väg! . 

(Jägaren konmier hem med vtldt.J 
En lakej. 

• Mamsell Terese, god dag! 
Mitt herrskap vill ha rum. 

En annan. 

En kammare fbr grefven! 

Kockspojken. 

Tekitteln föll ikull! 

Terese. 
Jag ger dig utaf slefven! 

En hyrkusk. 
Får vagnen köra in . . . Mamsell Terese, nå hör! 

Terese. 

Här fins ej något rum . . . kör bara, tig och kör . . . 

Nej, knappt en andedrägt i frid för stoj och gräla! 
Bellman. IV, 4 



Digitized by VjOOQ IC 



50 

Nu, herr Jerooimus, se sjelf hur jag måst träla, 
Då hvar en högtidsklädd sig skickar i behag, 
I alla åldrar gladt . . . 

Jeronimus. 
Man firar denna dag? 

Terese. 

Ja visst, på denna dag sig folket gladt församla 
Att dricka kungens skål, båd' unga män och gamla: 
En frihets glädjefest! Jag mins, liksom i går, 
Den dagen vigdes in i dag fbr femton år . . . 
Hör, herr Jeronimus, till höger och till venster 
Hur alla öfverljudt i vid t. uppslagna fenster 
De sjunga Gustafs skål . . . 

(I fönstren på värdshmet sjungas Gustafs skal och 
hesvaras af folket nedanföre.J 

Jeronimus fmftar med handen.) 
Hurra, hurra, hurra! 

Terese. 
Hvad folket menar väl! 

Jeronimus. 

Af allt sitt hjerta, ja! 

Terese. 
Han allas hjertan har — hvad kan man mer begära? 

All 

De hålla af sin kung . . . Nå, vivat, till hans ära! 
(Terese går in.) 



Digitized by VjOOQ IC 



51 

Fjerde scenen. 

jeronimus. ali. 

Jeronimus. 

Hit blef jag visst i qväll af ödets vårdDad förd: 
Jag tillstår att min själ är eldad och upprörd. 
Sä är det denna dag som folket fbr tillhopa! 
Den dagen öfverallt är känd uti Europa: 
I Indien hissas flagg, i Barbari likså . . . 
Väl! Är det denna fest? Jag den ock fira må. 
Af ryktet har jag hört, och öfverallt jag funnit, 
Hvar helst hans flagga blås, han namn en dyrkan 

vunnit. 
Som den ett stridigt folk, af aggets brand upprördt, 
Utur ett träldomsdjup i fridens tempel fört. 
Beskyddar snillets barn, belönar dygd och heder, 
Sjelf pä ett ädelt sätt förmildrar folkets seder. 
Också dess gråt en gång hans dygd förklarar mer, 
När i sin marmorhäll hans krona sänkes ner . . . 
Men, Ali, är du här? Hvar är du . . . Jag för- 
villas . . . 
Hvad folkets fröjd mig rört ... Nu sorlet ändtlig 

stillas. 
Hör, Ali, städa dig . . . turbanen fäst ... se så! 
N]x tar du denna korg och dessa blommor små 
Och helsar från kapten till mamsell Petronella . . , 
Men . . . himmel — hvad jag ser! 



Digitized by VjOOQ IC 



52 

Femte scenen. 

jeronimus. petronella. ali. 

Petronella. 

Jag bort mig fbrr inställa . . . 
Er ankomst mig bekant . . . ber om förlåtelse 
Att jag sä länge dröjt. 

Jeronimus. 

Ödmjuka tjenare! 

Petronella. 

Just denna bögtidsdag, som denna holme pryder, 
Har vållat mitt förfall. 

Jeronimus. 

Den saken sjelf sig tyder. 
Min fägnad dubbelt dyr, då mig så lyckligt sker 
Att midt i glädjens famn jag får omfamna er! 
Det är snart femton år, se^n jag såg donna stranden, 
Den byggningen vid sjön och dessa sädeslanden. 
Jag mins hur med Terese och med er sjelf ibland 
Vi bundo kransar hop och lekte här vid strand. 
Så många års förlopp ej ändrat har mitt sinne: 
Tvärtom, på ed och tro, jag taft ert namn i minne! 
Ja, bland de äfventyr, en sjöman har till lott, 
Har ingen än försökt hvad jag försöka fått: 
Än skeppsbrott, än förtryck . . . förtal, den svåra lotten, 
Slikt ej en sjöman tål: förr sjunker han i botten. 
I nöd, i fångenskap jag dragit jern och band — 
Ändå jag aktat ömt den ringen af er hand: 
Den bilden . . . denna här . . . förmått min boja bryta. 



Digitized by VjOOQ IC 



Petronella. 

Men, herr JeroDimus, sig tiderna förbyta . . . 
Mig Aignar mellertid er ankomst och att få 
Den äran se er här. 

Jeronimus. 

Tillåt mig fråga då: 
Hur mår er gamla mor? Det mig att veta li^ster. 

Petronella. 
Som gammalt folk plär må. 

Jeronimus. 

Än eder vackra syster? 

Petronella. 

Ah, hon är längse'n död. 

rfERONIMUS. 

En fråga nu till slut: 
Er far, mig tjecks, jag mins, när sist jag reste ut. 
Han fbljde mig till strand och var då gammal redan — 
Hvad, lefver han ännu? 

Petronella (rörd.) 

I grafven längesedan! 

Jeronimus. 

Så ser jag här på ön ej många vänner qvar! 

Nä, blott jag denna hand och detta hjerta har . . . 

(Vmlcar åt AU,) 
Tillåt mig er en skänk af dessa frukter lemna! 
Det är en utländsk frukt: man plägar honom nämna 
I Indien ananas. 



Digitized by VjOOQ IC 



54 

Petronella. 
Deo smakar mycket godt. 

Ali fmed fruktkorgen,) 
Och der en aprikos . . , och der en bcrgamott! 

Jeronimus. 

Hör, Ali, till vår ro, der vi vår sällhet prisa. 
Gäck, hemta din gitarr, sjung oss en vacker visa! 

fjåJt går lortj 

Men, Petronella . . . ack, er ömhet finna lär 

På denna frihetsfest jag ensam bojor bär. 

Hur skall mitt hjerta nog, nog värdigt sig förklara? 

Uppriktigt är mitt tal — okonstladt mig besvara: 

Är jag ditt hjerta värd? 

(Under detta höres ett sakta Ifud af Alis gitarr.) 

Petronella. 

Den frågan mig ej bryr: 
Min oskuld och min dygd i dina armar flyr. 

Jeronimus. 

Ali . . . hvad, Ali, hvad . . . skall jag dig längre ropa! 
Hvar är besättningen? Gäck, kalla dem tillhopa. 
Befall med vimplars prål mitt fartyg lysa opp, 
Att straxt besättningen församlar sig i tropp 
För att på denna fest min bröllopsdag inviga! 
Gäck, Ali! 

(I detsamma Ultmdneras värdshuset, och flera flaggor 
uppsättas af åtskilliga färger.) 

Ali. 

Godt, kapten! 



Digitized by VjOOQ IC 



5>^ 

Jeronimtts. 

Jag kan ej mer förtiga 
Att ioom mig mitt blod en gudars sällhet bär. 

Petronella. 

Vårt tjäll är redan bygdt: det nöjets boning är. 
Inom ett ögonblick, pä hårda klippan banad, 
Syns der dess nya väg, af konst och snille danad ^ . . 
Men, gudar, hvad alarm ! Hör, folket sorlar än. 
fBåtsmärmm höras.) 

Sjette scenen* 

JERONIMUS. ALL PETRONELLA. SUSANNA. SEBASTIAN. 
TERESE. KOCKSPOJKEN. De öfHga ivkomma efter hand. 

Terese. 
Hvad är på färde? ack! 

Kockspojken. 

Der kommer jägaren: 
Han vet ej af vår fest. 

Sebastian. 

Terese, hvad är på färde? 
Bäst några åkerhöns jag der i nätet snärde 
Och tänkte vandra hem, så blef ett larm igen. 

Susanna. 
Hvad kan det vara, barn? 

Jeronimus. 

Det är besättningen, 
Som har mitt tillstånd fått sin lossning tidigt sluta 



Digitized by VjOOQ IC 



Och på min bröllopsdag en rolig afton njuta. 
Der synas de vid bron . . . Hur de förvillas der! 

Petronella. 
Den nya vägen dit till nöjets boning bär, 
Inom hvars gyllne hvalf ert öga skall förtjusas! 
Dess blomsterrika strand af Mälarns böljor krusas. 
Dess gärdar bredas ut bland r^nlars spel och lopp, 
Der idogheten ler åt konst och slöjders hopp: 
Sig glädjen öfverallt i frihet der utgjuter. 
Hvad majestätlig prakt dess murar innesluter! 
Ert öga snart skall se, i glädjetårar snart, 
Monarkens slott på ön, hans nya öfverfart. 
När till så snabba värf hans omsorg honom kallar. 
Men ingen driste sig till detta slottets vallar, 
Som ej uppå sin arm sitt frihetstecken bär — 
Omlinda eder arm och GuSTAFS frid begär! 
(Knyter kring hems arm ett hvitt kläde.) 

Jeronimus. 
O, kung, o landets far, njut en odödlig ära! 
Till minne af din dygd, o kung, vi detta bära. 

' Petronella. 

Välan — vid all den glans, som dagens prakt tillhör, 
Kom, låt oss vandra hän! Hvar en sig fUrdig gör 
Att under lätta steg till Drottningholm nu tåga, 
Bese dess dyra fest och underdånigt våga 
Lyckönska Sveriges kung. 

Jeronimus. 

Besättning, alle man, 
I ordi^ing ställen er som kungens folk, välan! 

Petronella. 
Som allt i ordning är och alla muntra, glada. 
Så skuir en glädjesång vid denna fest ej skada: 



Digitized by VjOOQIC 



Om, just när vi hano fram till bryggan eller så, 
Sig sluparne i rodd framträngde, två och två. 
Och alla Gustafs lof med en röst hördes sjunga? 

Jeronimus. 

Nå, vore jag om bord, hvad jorden skulle gunga! 
Ja, sjön skuir blifva röd och månen svart som sot: 
Mitt hurra höras skulf till Cetta inemot. 

Petronella. 

Hör, jag ska säga er, vet ni hur vi ska göra? 

Jo, dessa verserna som ni på stund får höra. 

Dem ska vi lära oss på vägen utantill, 

Och när vi komma fram — om alla som jag vill — 

Så buga vi oss djupt och med ett upprördt sinne 

Betyga huru ömt vi ha vår kung i minne. 

Men jag, som pä hans fest min myrtenkrona bär. 

Jag sjunger allra ftirst . . . Nå, börja ... Se, så här. 

(Under det hon talar detta^ delar hon ut några blad. 

De Ögna på dem, men hålla dem sedan t handen och 

»jtmga vtantUh) 

Petronella. 

Dy re kung, våra hjertan i aviga 
Odödlighetens tempel åt dig! 
Ej bland hjeltar, som verlden bekriga, 
Ditt baner det blodigt höjer sig. 
Nej, under fridens blomstrande skygd 
Dina lagrar herdin norna höja. 
De ana dagen i sekler skall röja 
Din seger utan blod och blygd. 

Jeronimus. 
Gustafs namn väcker blodet till ära, 
Till hjeltebragd på vattea och land. 



Digitized by VjOOQ IC 



5S 



Se hans sjömän^ hvad tecken de bära: 
Uppå bröstet tväDne stjemors brand. 
Mig detta namnet muntrar och rör: 
Gustafs namn Gustafs godhet påminner. 
Sådan kung hvad han vill allt han vinner - 
Hvart hjerta honom gladt tillhör. 

Ali. 

Milde kung, sig en främling nu bugar 
I stoftet djupt — mitt namn är Ali. 
När barbaren i bojor mig trugar, 
Öå i dina länder är jag fri. 
Om mina suckar gudarna rör, 
Om min röst kan mitt hjerta förklara. 
Gode gudar, kung GuSTAF bevara! 
Han lilla Ali lycklig gör. 

Kor. 

Dyre kung, våra hjertan inviga . . . 

(Etc.) 



Digitized by VjOOQ IC 



DRAMATISKA SAMMANKOMSTKX. 
Diyertissenient, 

uppför dt på Haga ny år matten 17,90. 



Digitized by VjOOQ IC 



Personeiina. 

Hr de Broen Rpelas af hr Charles Uuini. 

Hr Björn " »> fru Hemis. 

Mamsell Löf. .. » hr L. Hjortsberg. 

Hr Hjortsberg » »hr Schyl änder. 

Mamsell Holmberg »» •• hr />« Broen. 

Mamsell Frank » .»hr Grönström. 

Mamsell Wibergsson .. « hr Fredriksston. 

Ordningsmannen » •> hr yV. Hjortsherg. 

Ståhl . „ Ståhl. 

En gammal soldat » n hr C. M. Belbnan. 

Soldatens dotter » » mamsell Löf. 



Digitized by VjOOQ IC 



^Skadeplatsen är pä Haga. Teatern föreställer m 
schauckhy der sesstmsbordet till Öfverläggning är fram- 
stäldt. I ett h&rn står ett mindre hord med platåer, 
Må)iga Ijm upplysa konfehtyrer, glas och buteljer J 

Första scenen. 

mamsell löf. hjortsberg. 
Mamsell Löf. 

ixtt Dågon kunnat gilla 
Ett sådant reglement', der man just — ta mej fan — 
I fyrti raders tvång skall utantill om dan 

Sin hjcrna så förvilla 
Och vid sin toilett så mycken tid förspilla 
Att i sin skalle få inpräglad hvarje rad, 

Och ändå vara glad 

Att inte spela illa . . . 
Se, Hjortsberg, är det du . . . Nä nä^ var bara stilla! 

Hjortsberg. 

Hur mår väl din amur för mig, mitt hjcrta lilla. 
Olympens hyacint och Pafos' myrtenblad? 
I dina ögons eld ser jag Cyteren brinna . . . 

Mamsell Löf. 

Förlviflade beslut! Jag kan ej annat finna 
Än vederbörande visst någon fint uppspinna. 
Ean ger jag sådant gräl! 



Digitized by VjOOQ IC 



G2 

Hjortsberg. 
En kyss med eau d'lavende^ min nådiga gudinna! 

Mamsell Ijöf. 

Jag säger än en gång: hui\kan aktrisen hinna 
Med fyrti raders längd, och ändå spela väl? 
Hvar rad har åtta ord, och det bör man besinna. 

Hjortsberg. 

Att njuta snillets Ifin och värd att afund vinna 
Tillhör en stilla själ. 

Mamsell Löf. 

Men hvem, hvcm fan är fbdd att läsa sig ihjäl 

Och en kapelldräng jémt i trappan höra tralla 

Och se ordonatörn på basfiolen falla 

Och dricka som en häst och skina som en sol 

Och höra oboe och natt och dag fiol! 

Nej, afsked skall jag ha — man bör det billigt kalla: 

Och förr skall stå på språng min sista koft och kjol . . . 

Hjortsberg. 

Sitt ner — se här en stol! 
Min nådiga, sittw ner ... Vi samlas rättnu alla. 

Mamsell Löf. 

Jag känner mitt kontrakt . . . 

Hjortsberg. 

Och jag dem, som befalla. 
Men, i förtroende hör: vårt reglemente lär. 
Min nåd, detsamma oss som uti andra riken — ' 

Vet hon väl hvad det är? 
Jo, med en ädel vink att gillas af publiken 



Digitized by VjOOQ IC 



63 

Hon snillets domar bär. 

Men h propos, ma chérc, 
En liten k la glace, en lingon-sal ad ier.^ 
Och en obruten kork af skönaste madera? 

Mamsell Löf. 

Jag känner mitt kontrakt. Jag spelar inte mera . . . 
Gå bara ... ta mej fan . . . om jag blir mor er vän! 

Hjortsberg. 
(faUar med häftighet desertknifven och nedfaller på knä.) 
Je veux de ce couteau ensanglanter mon sein! 

Andra scenen. 

De förre, ORDNINGSMANNEN. 

Ordningsmannen. 

Hå hå, en tragedi! Hvad den var gruflig don — 
Mig tyxjks Brynhilda se och hennes Sigurd Sven. 
Men hvad är klockan nu? 

(Ser på uret.) 

En sak, rätt svår att finna, 
Att ingen syns . . . Men ack, hvad ser jag? 

Mamsell Löf. 

Tjcnarinna! 

Ordningsmannen. 
Hur mår mamsell? 

Mamsell Löf. 

Så der i denna sorgepress. 



Digitized by VjOOQ IC 



64 

Ordningsmannen. 

Har inte herr De Broen än kommit bullrandes? 

Hjortsberg (tittar genom fönst/rd). 

Nyss rullade en chäs, men ögat kund' ej hinna 
Att skönja hvem det var. 

Ordningsmannen. 

Om jag får lof påminna, 
Är reglementet klart; och kungens tjenst besinna, 
Som aldrig uppskof tål! 

Mamsell Löf. 

Rätt artigt nog, minsann! 
Det är just en lektyr, som snillet muntra kan 
Med paragrafers gräl, afhandlingar och lagar . . . 

KjonTHBEKG fmed enpresentertaHrik/. 
Ett glas bourgogne, ifall det smakar och behagar? 

Ordningsmannen (tar glaset och ser 
på klockan) 

Hvad tiden skrider fort! 

Hjortsberg. 

Liksom den alltid gått. 

Ordningsmannen. 

Ja, gudskelof, vår kung vi lyckligt återfått! 

Hjortsberg. 

Ja, Sverige följer än den gamla rena läran 
Att ömma fbr sin kung . . . 



Dijtized by VjOOQ IC 



05 

Ordningsmannen. 

Mamsell, jag har den ärati . . « 
Oss felar blott herr Björn, att upprop göras kan 
Och sakerna tas för . . . Men si, der kommer han. 

Tredje scenen. 

De förre, BJÖRN. 

Ordningsmannen. 

Välkommen, min herr Björn! Hörs ryktet ej förmäla 
Om någon kommer mer? Det gör just hufvudbry . . . 

Björn. 

Om de ej vid en bål på Clas på 'Hörnet gräla 
Och blunda mot hvarann uti en inpromty. 
De säkert varit här. 

- Ordningsmannen (slår med MMan 
i hor det). 

Nå, lika god t! Må göra! 
Herrskapet sätter sig . . . Hvad är det? Låt oss höra . . . 
Hvad är det för ett larm, en röst som en basun? 

FJerde scenen. 

fSafntlige aktörer och aktriser komma in och dejeunera. 
Under det De Broen höres vtanföre^ (^flagga de sina 
muffar och peliser och sätta sig,) 

De Broen (utanföre). 
Det är min hustrus pjes . . . 

Hjortsberg (med hög röst). 

Och det är din. De Broen. 
Bellman, IV. 5 



Digitized by VjOOQ IC 



66 



De Broen (tctmföre). 
Tig, gräla inte, tig, ni, edra dumma själar! 

Mamsell Löf. 
Hvad fan, hvad säger han? 

Ordningsmannen. 

Bevar' oss, hvad han grälar! 
Mitt herrskap, framfor allt betrakta blott en sak: 
Värt rum ju invigdt är åt vitterhet och smak. 
Der vid en vördad blick ridån dras upp och neder 
Med en fbrädlingskraft att verka goda seder. 
Och h varför sådant larm i trappor, skrubb och skrank . . . 
Men ropa upp, herr Björn! 

Björn. 

ödmjukast . . . Mamsell Fraäk? 
Hon efterfrågas här . . . Hon svarar ej tyvärre . . . 
Hon torde komma straxt . . . 

De Broen. 

Läs reglementet, herre! 
Hon pliktar bara prompt . . . 

Björn. 

Gör inte er besvär! 

En annan röst. 
Ån mamsell Holmberg då? Hon inte heller här! 

Ordningsmannen. 
Hon plär ej dröja just! 



Dig^zed by Google 



. 67_ 

De Broen. 
Godt, hon skall kassan rikta! 

Björn. 
Ack, herre, lagom het! 

De Broen. 
Hvad — skall hon inte plikta? 

De Broen! Björn. 

Bägge pä en gång. 



Hon plikta skall, vet ni, 
Det är det vi få si — 
Jag är så god som ni! 



Nej, denna gången fri! 
Allt lägger ni er i. 



Ordningsmannen. 

Go"* herrar, låt nu bli! 
Ty slika äfventyr visst inte älska vi. 

Mamsell Löp och Hjortsberg (på en gång). 
En sådan vår session kan direktionen klandra! 
fMamseU Löf går tU förargad J 

Ordningsmannen. 

Ad protocollum tags det ena med det andra . . . 
Emellertid ge ljud! Se^n jag nu klubban sträckt 
Så vill jag lägga fram till granskning ett projekt 
Till en repertoir för omtrent fjorton dagar — 
Tre gånger spelas skall i veckan. 

De Broen. 

Hyad behagar! 
Hur fan skall det gä till! 



Digitized by VjOOQ IC 



68 

HjORTSBERa. 

Åh, det går ganska väl! 

De Broen. 
Ja, mellan jul och påsk det kan ha sina skäl . . . 

Ordningsmannen. 
Kom, sätt sig, herr De Broen! 

(Han sätter dg,) 

Björn. 

Om jag får lof få ordet . • . 

De Broen. 
Nej, det skall inte ske: förr skall jag gå från bordet. 

Ordningsmannen. 
En samfäld enighet, så är oss anbefaldt! 

Björn. 
För oljud plikt pä stund! 

De Broen. 

Ej detta blodet kallt, 
Ej känslolöser själ . . . 

Björn. 

. . . som bor i denna maga? 

Ordningsmannen. 

Go' herrar, fruntimmer, låt oss till minnes draga 

Vi hafva inte sett spektakel-listan än. 

Var god och läs, herr Björn . . . Och våren tysta se'n! 



Digitized by VjOOQ IC 



69 



Björn fläser). 
Pro primo, tisdagen : Rångddanddarm . . . 

De Broen. 
. . . som red till Blåkulla med hcl.i riddarslägten. 

Björn (fortfar). 

Torsdagen är bestämd Oväntade Upptäcktmj 
Pro tertio, lördagen, Behagsjukan igen, 

Pro quarto ges ät staten 

Krediten, Advokaten 
Och derpä Sune Jarl han följer i sin tur. 

De Broen (sjungcrj. 

»Stär jag brudgum, eller hur? 
»Pirum!» 

Hjortsberg. 
(härmar honom, I detsamma höres hidlerj. 
Björn. 
För oljud pliktas bör, och det bör bli en regel. 

Femte scenen. 

De förre, MAMSELL FBANK. MAMSELL HOLMBERG. 

Mamsell Holmberg. 
Jag såg ut som ett troll, när jag stod för min spegel. 

Mamsell Frank. 
Hvad kan jag rå derför? Lägg in till direktion! 



Digitized by VjOOQ IC 



70 



Mamsell Holmberg. 

MeD vet ni hvad, mamsell, den sol skall ej upprinna 
Att ni skall ta mitt lif, om jag är ärlig q vinna. 
Ni vill mitt snörlif ha. Hvem ger er lof dertill? 

Mamsell Frank. 
Med er att byta ord, mamsell, jag inte vill. 

Mamsell Holmberg. 
Och ni är alltid van ha nycklarna till skrinet ... 

Mamsell Frank. 
Bokhållaren och ni fbrliks om magasinet. 

Mamsell Holmberg. 

Mitt snörlif — vet ni hvad — med öfvertyg och ben 
Kan en grefvinna ha . . . 

(Fm' honvtdsionerj 

Ordningsmannen. 

Vet, hon är ej allén! 

Hjortsberg. 
Der somnar hon, god natt . . . Luktvatten hit åt henne! 

De Broen. 
Slå ådern opp på stund! 

Ordningsmannen. 

Hvad trassel! Man bekänne, 
x\tt fbra klubban här, dertill höfs tålamod . . . 
Sitt, mamsell Wibergsson! Sitt vackert, var så god! 



Digitized by VjOOQ IC 



71 



De Broen. 
Men k propos, en sak — hur sku vi den afgöra? 

Alla. 
Hvad är det för en sak? 

De Broen. 

Jag skuir, om man täcks höra, 
Ödmjukast bara be fä tala ut till punkt — 
Men ack, hvad detta gräl mig alltid faller tungt! 
Som, till exempel nu, flitpengarne, go' vänner : . . 

Sjette scenen. 

De förre. STÅHL. 

Ståhl. 

De långa pjeserna, tyvärr, jag arme känner: 
Om två skall på en dag uppföras nu som förr, 
Så, sannerlig för Gud, fir Jonsson bli sufflör! 
f^JECan går ttll det framUällda likörhor detj. 
Hvad kosteliga glas! Och porter uti krusen. 
Den skönsta helsodryck uti vår kalla nord! 

Ordningsmannen. 

Vill herrskapet till slut af höra några ord . . . 

Hvem är som tar af ljusen? 

fNågon af sällskapet tar af ljusen.) 
Ett divcrtissement, inlemnadt på vårt bord, 

Af löjtnanten Holthusen, 
Uti heroisk vers, med blixt och blod och skott, 

Batalj vid Ingo kalladt . . , 



Digitized by VjOOQ IC 



Björn. 

I så förfärlig eld, der bomb på bomber knallat, 
Hur måDgen svår blessyr har löjtnanten då fått? 

De Broen. 

Var inte malitiös! Ni skall mig ej förgäta — ^ 
Hör ni, som är sä qvick, min kära vän, just ni, 
Som med så bleka drag uti er poesi 
Vill utaf idel rim en krans ApoUo fläta, 
Hvi har ni ej i dag er penna skurit än? 

Ordningsmannen. 

Jag ber er, herr De Broen, jag ber or som en vän, 
Hvarfbr hans vackra vers ofreda och förklena I 
Hans stil ju ädel är, hans tankar äro rena, 
Men alltid grälar ni . . . Och huru står det till, 
Hvarfiir hans vers ej god? 

De Broen. 

Jo, för det jag så vill. 

Björn. 

Fler* divertissements i akter sammandraga 
Det blir ej mer min lott . . . Mins hvad i pjesen står, 
Som speltes af de små och, om jag mins, i är! 
Jag vill just denna strof till ett exempel taga: 
Att kungen knappt får lof att resa ut till Haga 
Förren divertissements förfölja spår i spår. 

De Broen. 

Nå, vill ni inte, topp, jag nog utvägar får; 
Jag känner Bellman grant , . , 



Digitized by VjOOQ IC 



7;i 

Björn. 
Jag gör också dcUamma . . . . 

De Broen. 

Han skrifver — vet ni hvad, mig den och den 

anamma — 
Förtjusad i sin kung, som hvarje svensk och jag, 
Ett nytt poem pä stund . . . 

Ordningsmannen. 

Med klubban än ett slag! 

De Broen. 

Vi må vår kung en såög på denna timma lemna 
Vid årets sista qväll — sä är mitt tycke, mitt — 
Och underdånigst der med tacksamt hjerta nämna 
Hur for vår fosterbygd hans ädla hjerta stridt. 

Alla. 

Bravissimo, De Broen! Och ja vi alla svara. 

(Be taga fra/tn bläck och pennor, sätta sig i ordning 
och shrifva.) 

'De Broen. 

Och det skall tryckas det, och vin sten — tig nu bara — 
Skall delas oförryckt, intill sin sista rest. 
Till de soldaters lön, som fäktat kungen näst. 

Mamsell Holmberg. 
Den vinsten blir ej stor . . . 

Mamsell Frank. 

Par plåtar eller fyra . , . 



Digitized by VjOOQ IC 



74 ' ' 

Mamsell "Wibergsson. 
I Guds och kungens namn bli slika skänker dyra. 

Mamsell Holmberg. 
Hvem skall den gäfvan få? 

StÅhl. 

Det skall soldaten Lind^ 
Han, den soldaten der, som står der nervid grind 
Med sönderskjutet ben och sjunger vid sin lyra 
Sin dyre konungs lof . . . 

Sjunde scenen. 

De förre. MAMSELL LÖF. 

Mamsell Löf. 

Vet herrskapet hvad hände? 
Just som ni trätte mest, jag mig från laget vände 
Att lyssna pä ett spel, en cittra, hvad det är . . . 
Nu, om det roar er, så har jag spelman här. 

Alla. 
Låt honom komma in, och ej hans spel förvilla! 

Åttonde scenen. 

DeföiTe, soldaten och HANS DOTTER. 

Ordningsmannen. 
Stig fram, du hedersman! 

ALLA. 

God afton, gubbe lilla 



Digitized by VjOOQ IC 



fSddatm spelwr på eittra. De öfriga lysma på spelet 
och skrifva på sina kupletterj. 

Soldatens dotter (ledande sinjarj. 

Ännu ett steg ... se så . . . tag nu min hand, min far! 
Ännu ett enda steg . . . det ingen fara har. 
Men hvad det grämer mig att mig naturen nekar 
En stridsmans ärolön i krigets bardalekaV; 
Dock utaf hjertat nöjd — min far, tag mig i hand — 
Att du har väpnat dig för kung och fosterland 
På dina fäders vis med trohet och med ära ... 
Ack, om jag kunde dig på mina händer bära! 
{Soldaten spmger en impromptu, ackompanjerad af dn 
cittra.) 

Hjortsberg. 
Min lilla vers är gjord, som herrskapet befallt. 

ORDNINaSMANNEN. 

Nå, så var god och sjung . . . Men, tysta öfverallt ! 
(Under alla de följande såmgerna ackompanjerm' sol- 



Hjortsberg fsjunger.) 

Nervid Haga, vid grind. 
Står en soldat, båd krympling och blind. 

Som trumman hört i ftllt, Tamb. •) 

Som har stått,* när det smällt. 
Och kysst hvart flat till konungens tält. 

Alltid rask, när det gällt, - - - Tamb.*) 

Han som jag är honett 
Och inte någon krigsmarionett. — 

Klang, gustavernas ätt! Tamb.*) 



*) Här triMnma alla på bordet. Anm* af Bellmau. 



Digitized by VjOOQ IC 



76 

Mamsell Löf /sjtmg&rj. 
Sä tindrar fram ett nyårsbloss 
Ur molnens kulna dimma. 
Om himlen bönhör hvar af oss, 
Skall det lyeksaiigt glimma. 
Njut, dyre kung, njut Nestors är, 
Bind lagern vid din krycka! 
Emellertid i hjeltars spår 
Vi önske dig nu lycka. 

De Broen (sjunger.) 
Det nya året börjar sig 
Med mån' i morgon bitti. 
Då skrifva vi — hör, tig ni, tig — 
Ar sjuttonhundra . ni tti. 
Håll truten på er, låt mig få 
Ett rim ur hjernan bråka! 
Kring Haga stränder sku vi gå 
Eir ock med bjellror åka. 

Men Gud bevare vår monark 
I detta årets skiften. 
Så att hans arm, i striden stark. 
Vår ovän slår till griften! 
Må se'n på denna park igen. 
Der blomsterfält sig kröka. 
För fosterlandets férste vän 
Minervas altar röka! 

Mamsell Wibergsson (sjmgerj. 
Ännu varar julen än, 
Ännu smäller ryttarns klack mot klacken, 
Och rusthållarns unga sven 
Lossar sin pistol på backen. 
Marjo hon niger och bugar sig se"*n — 
Pelle och Olle de buga igen. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



Den, gom för sitt fosterlaiid 
Delat med monarken hjeltars fara, 

Kan, trots bindlar, sår och band, 

Alltid lika lustig vara. 
Han kan befalla den skönaste hand — 
Kanske befalla än mera ibland. :{{: 

Kommer kungen, lofvar Per, 
Per, som bor uti vår sockenstuga, 
Att han skall i fullt gevär 
Med sin nyårsönskan sig buga. 
Kungen ju hedrar och alltid har kär 
Den, som upptäcker sin själ som hon är. :|{; 

Mamsell Holmberg (»jmigerj. 
Jag uppstämt min lyra vid min sång 

Att med poeterna draga 
I hvar och en backe, kort eller lång, 
Som slingrar sig ned till Haga, 
Att med en röst, förgudad och stark, 
Lofajunga GuSTAF, seklers monark. 
Som med sin hand 
Ur krigets brand 
Omfattar sitt folk och sitt land. 

Mamsell Frank (fjungeif/, 

Dyre kung, du är vår. 
Och hvar svensk dig nya lagrar spår! 

Gamla året rymmer, 

Och ett förestår. 

Må ock ditt bekymmer 

Mera lättas i år! 

Nog din kungliga själ 
Vakat för vår ära, vår frihet, vårt väl. 

Molnet än vår himmel skymmer, 
Men din vishet stillar stormen: solen uppgår. 



Digitized by VjOOQ IC 



78 

Björn fsjunger). 

Sig molnena nu sammandraga, 

Tungt, tungt, tungt bortskymma Haga. 

Rc^n stjernorna glimma så svaga. 

Och skogen mörknar och flyr, 

I luften stormar och yr. 

O, kung, din hvila så dyr. 

Gäck gladt din hvila att taga: 

Lugnt, lugnt, lugnt hvila på Haga! 

Se'n, när sig skyarne daga. 

Ditt folk med mildhet du styr. 

JTor. 
Sig molnena nu sammandraga, 

(etc.) 

Ordningsmannen fdår med Mvhban 
i hor det). 

Som ej för denna gång nu mer är att andraga^ 
Så fä vi från hvarann ett vänligt afsked taga. 
Emellertid vår suck till kungars konung går 
För Gustafs dyra väl i det ingångna år. 

Mamsell Frank. Mamsell Holmberg. 
Hjortsberg. 

TerseU, 
Kom, dyre landets far, 
Kom, att vårt offer taga! 
I parken utaf Haga 
Vi buga oss en hvar. 
När rikets värf betunga 
Vid kronans glans och prål. 
Blir snillets ändamål 
Att gladt din ära sjunga. 



Digitized by VjOOQ IC 



4. 

MANTALSSKRIFNINGEN. 
Dirertissement 

i en akt, 
uppför dt på konungens födelsedag d&nl November 17,94. 



Digitized by VjOOQ IC 



Personerna: 

Gästgifvarn. 

Madam MårtOj gäfltgifrarns hustru. 

En kronobefalluingsman. 

En mantalskommissarie. 

En marktschreier. 

En hållkarl, Erik Larsson. 

En officer. 

En kaplan. 

En klo*ckaTe. 

En länsman. 

En nämndeman. 

En bonddräng, Laase^ som bär Vangderna. 

En frälsebonde. 

En kronobonde, Håkan, som bär faddertecknet. 

En handelsman. 

Bondflickor. 



Digitized by VjOOQ IC 



(Teatern föreställer en gåsbgifvwrestuga med ett lågt hord 
och väggfasta bänkar. Gastgifverskan, madam Märta^^ 
sitter och väfver i sin väfstd, Gästgifva/ren syssel- 
sätter sig med några karls himning och händande, I 
taket hänga allehanda festoner af guUpapper^ äggkran- 
sar och på ^rdtnen madam Märtas mossa, m. m. En 
hylla med thllnkar och kökssaker synes t fonden och 
ett gök-wr^ tmder hoUket håUkarlen ligger och sofver» 
Vid vret hänger gästgif värns hatt och pentky och på 

' väggen en liten spegel.) 

Första scenen. 

MADAM MÄRTA. GÅSTGIFVARN. HÅLLKARLEN. 

Madam Märta (väfver), 

råfäDgt att en ända spinna — 
Aldrig når den väfven slut! 

GäSTGIPVARN (i sin filtmössa, handarj. 

Gräla inte, kära qvinna, 
I hvar endaste minut! 

BÅDA. 

Folk och åkdon oss utmatta — 

Men likmycke och stor sak, 

|mor\ , 
Låt oss sjunga [ /. > och skratta 

Under våra låga tak! 
Bellman, 6 

Digitized by VjOOQ IC 



'^m 



82 



Madam Märta (väfver). 

Ja, jag läDgtar verkligt hädan, 
Kära gubbe, utan skämt! 

Gästgip VÄRN /bmdar), 

Se'n i jåns jag steg ur slädan, 
Har du grälat, Märta, jemt. 

BÅDA. 

Folk och åkdon oss utmatta — 

Men likmycke och stor sak, 

fmor^ 
Lät oss sjunga \ #. \ och skratta, 

Under våra låga tak! 

Gästgifvarn. 
Jag må skratta! 

Madam märta. 

Ja — arma Märta, du må visst vrida dina hän- 
der vid ett sådant ^rtvifladt stoj och väsen natt 
och dag, år ut och år in, på denna fördömda gäst- 
gifvargården . . . Julafton i Qol ramlade vedtrafven 
ner i kolboden, dufvorna flögo i halsen på räfven, 
skatorna skrattade på gärdsgårdsstörarna, kalkonerna 
skållade sig i bryggkaret, hönsen kacklade på hö- 
vinden, ufven tjöt i vagnslidret, vargarna lunkade 
af med porthunden hos klockarns, kakelugnen rasade 
kull i hållstugan, degen surnade i tråget, och jag, 
arma själ, trampade lårbenet af grisen i mangelbo- 
dörrn, så jag må bekänna, min enda gris . . . (QrUw). 



Digitized by VjOOQ IC 



83 

Gästgipvarn. 

' Hvad är det allt ni aäger, mor Märta? Hvar- 
fbre gråter ni? 

Madam Märta. 

Jo, jag säger bara det, att alltsedan jag flyt- 
tade hit, kyndelsmässan ett år sedan, så ve den, 
som hafb ro hvarkén natt eller dag! Så hände det 
åtminstone i fjol, när kommissarien Lnnkentus och 
mantalsskrifningen var här nere i byggningen — 
som ni mins, far, hur jag då fuktade, att allting 
skulle bli gjordt. Här är ju inte annat, och aldrig 
ser man andra än hela svärmar af hållkarlar, skjuts- 
bönder, skoldjeknar, fågelfiingare, ostronfarare, smör- 
helsingar, rekryter, taskspelare, lindansare, musikan- 
ter och en evig tross af resande, så att jag inte är 
menniska att fä spänna en väf ner ur väfstolen eller 
strö- ett granrisdoft på det fatala kammargolf vet . . . 
Och brygden nere i brygghuset står der och jäser 
öfver alla bräddar — och du sitter der du sitter: 
lite hör du, och ingenting kommer ur händerna' på 
dig, och Erik Larsson ligger der och sof^er — ja, 
det är för dant. 

Gastgipvarn. 
Det här sista ölet var kostligt, mor Märta! 

Mabam Märta. 

Ja, god t dricka ska vi ha till mantalsskrifnin- 
gen: man vet inte ordet af förrän kommissarien 
Lunlcentus står i dörrn med näsduken kring peruken 
— en sådan sate har alltid urväder ' med sig . . . 
Det här utförskummade inslaget, som aldrig håller . . * 
jag kan bli så sprittande beföngd, så jag . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



84 



GlpGtFVARN. ♦ 

Kommer mantalsskrifningen hit i afton menar 
ni^ mor Märta? Och det i en sådan snöblåst och 
djupa vägar! 

Madam Märta. 

Det har du nu visst hört tusen gånger att 

mantalsskrifningen lystes på i söndags i Soltuna ... 

Hin ger jag hela väfven — jag kan inte bättre 
säga! {Stiger Ur väfstolnj 

Gästgifvarn. 

Sä godt var det, mor, att ni, slutade med det 
förbaskade dunkandet i väfstolen och att vi få sku- 
rad t och städadt och lite granris på golfvet, mor — 
och så ska vi hjelpas åt att lyfta fram den der 
stora länstolen, som kommissarien Lunkentus alltid 
plär sitta i. 

(Göken gal t web hvad Mockan lider J 
Madam Märta. 

Opp, Erik Larsson, och hjelp mig med länstolen 
här och tingsbordet och de andra stolarna! 

Gästgifvarn fupj^eaer äg från. sätet). 

Kära mor Märta, låt honom sofva, så skall jag 
hjelpa till så mycket jag förmår! 

Madam Märta. 

Erik Larsson . . . Erik Larsson, ut och hacka 
granris — kommissarien kommer! 



' Digitized by VjOOQ IC 



85_ 
Erik Larsson (imå gäspmde stämma). 



Jag är så sömoig, matt och trött 
Att knappt jag orkar tala, 

Af regnets skurar genomblött 
På berg och backar hala. 

I går kring hela byn jag lopp 

Att till i dag fU hästar opp, 

Och derför är min hela kropp 

Så dufven som en svala. 

Gästgipvarn. 

Hör hur han sjunger i sömnen, mor — lät ho- 
nom sofva! Han har ju sprungit i halkan hela går- 
dagen och natten kring byarne efter hästar och va- 
dat i snödrifvorna och inte fått några drickspengar. 

Madam Märta. 

Tocka förordningar ha vi . . . Men rättnu skall 
det bli snyggt härinne . . . Hvad, gick han ut Erik 
Larsson ? 

, Gästgifvarn. 
Erik Larsson gick efter granriset, mor! 

Madam Märta. 
När jag talar, sä tiger du! 

Gästgifvarn. 

Ja ja, dig har jag visst för syn.dens skull, mor 
lilla! 



Digitized by VjOOQ IC^ 



86 



Madam Märta. 

Sä mätte du dä blifvit qvar vid poliskammarn 
och vi haft näringsstället qvar i Göran Helsinges 
gränd — men dina mänga angifningar komma efter! 

Gästgipvarn. 

Det välde det här utförskummade venstra örat 
— det var början till alltihopa — och sä slog det 
sig i det andra . . . och sä gjorde jag tokigt, som 
gifte mig. 

Madam Märta. 

Det var bra — just som jag inte kunnat fä en 
likare än du till man. Der gick till oss sekreterare 
och stora herrar med stjernor pä bröstet och kam- 
rerare och en fiskal, och det va mänga dä! Fiskaln 
var sä kär i mig, vet du, sä han länte mig pä de 
der silfvertumlarne, som jag aldrig fick igen . . . Hv^d 
hette han nu dä — pä us var det. 

Gästgipvarn. 
Lunkentus ! 

Madam Märta. 

Ah inte! Han bor bortras vid obsalvatorium 
eller hvad det heter. 

Gästgipvarn. 

Jaså, den der spetsbofven — jag vet — han 
bor nägonstans vid Norrtull, hvar det är . . . 

Madam Märta. 
I en vindskammare. 



Digitized by VjOOQ IC 



GrÄSTGIFVARN. 

Ja ja, i en vindskammare, två trappor upp och 
dörrn midt emot trappan — och en liten trädgärd 
inne på gården, om. jag mins rätt. 

Madam Märta. 
Och hvitt hus. 

Gästgifvarn. 
Och gula luckor. 

Madam Märta. 

Ja, ve den, som inte tror att det är gula luc- 
kor! (Skriker hmmi i örat tmnne gånger, j 

Gästgifvarn. 

Och det är en stor skurk, mor, det säga alla 
menniskor, en judas, en procentare — förlät mig 
mina synder! Jag skall säga mor en sak, ett streck 
af den gunstige herrn, som han gjorde nu i vå- 
ras . . . Men hvem är det som kommer? 

Andra scenen. 

ERIK LARSSON. Lie förre. 

Erik Larsson (fned granriskmppan.) 

Det är så obarmhertigt hall af det här tövädret, 
vet mor Märta, isynnerhet nere vid brygghuset. 

Madam Märta. 

Halt, sa' du — ja, man kan visst bryta armar 
och ben af sig . . . Se till att du får ta dig en tår 



Digitized by VjOOQ IC 



88 



ur flaskan på tallrikshyllan, och laga dig till att backa 
granriset. Jag känner pä mig att gubben Lunkentu8 
är i farvattnet . . . Ack, den stollen, man min, som 
inte kunde blifva q var i poliskammarn och mått som 
perla i gull! Deribr har det också händt nu, som 
jag tegat med så länge . . . 

(Erik Laraaori, hackar emellertid gran/riset.) 

Gästgipvarn. 

Ja, de dröja länge, mor Märta! 

Madam Märta. 

Ja, det är visst och sant att bara fbr dina mu- 
tors skull och ditt krångel och ditt eviga krångel 
med angifningar i bagateller om sopor och lyktor — 
om det var sant eller inte — så har det händt dig 
som det händt ... ja, det är fbr dant I 

Gästgipvarn. 

Ah, jag hörde illa förrän jag kom till poliskam- 
marn, mor! 

Madam Märta. 

Nå, så såg du så mycket argare! Emellertid be- 
griper du nu sjelf hvad som händt här i gården med 
dotter din. 

Gästgipvarn. 
Som händt här i gården med dotter min? 

Madam Märta. 

Ja, nu går dotter din här och lunsar mellan 
dörrarna på upphällningen, så att, innan vi veta 
ordet af, så ha vi barsöl, hvad det lider. 
(Göken gal,) 



Digitized by VjOOQ IC 



' 89- 

Gästgipvarn. 

I vagnslidret — eller hur sa' du, mor ? 

Madam Märta. 

Du hade kunnat lyda mina råd och gifvit dig 
till länsman — nu ser du sjelf hur den ena olyckan 
följer den andra. 

Gästgipvarn . 

Här må väl näcken längre stå 
Och kärlets kimmar foga! 

Madam Märta. 

För dina mutors skull — hå hå — 
Dig hämden följer noga. 

Gästgipvarn. 

Hvem rår på qvinnans öfverdåd? 
Man hörde käringar mala! 

Madam Märta. 

Du borde åtlydt mina råd 

Och med landsherren tala! 
Erik Larsson, skaffa ljus i lyktorna öfver porten 
och skynda dig som en blixt igen — rättnu är rum- 
met fullt med folk . . . Hvad det yrar och blåser . . . 
Erik Larsson, titta med detsamma efler elden neri 
brygghuset och tag hit granrissållet! 
(Erik Litrssm går,) 

Aria. 

(under det kon strör grannset J 
Då nästa gång jag granris strör 
Och detta rummet städar, 
Helt visst pä granna slädar 
Jag dotter min i brudstol för. 



Digitized by VjOOQ IC 



<i(} 



1 



Gästgifvarn 
(vUittcmde och stampmide mön af fötterna). 
Uff, tåcke väder . . . Stig in . . . Övem är dét? 

Tredje scenen. 

ERIK LARSSON. EN RESANDE OFFICER. De öfriga. 

Officeren (utanföre). 
Kurir ! 

Madam Märta. 

Stig in! 

Gästgifvarn. 

Erik LarssoD — du har ju lykta — se' eft«r 
hvem som koiumer! 

Madam Märta. 
Hvem är det? 

Erik Larsson. 
De ha slagit jäst i vörten, mor Märta! 

Officeren (utanföre). 
Hästar! 

Madam Märta. 
Stig in! 

Officeren {utanföre,) 
Är gästgifvarn hemma? 



Digitized by VjOOQ IC 



91 



Madam Märta. 

Erik LarssoD. bjud den resande herrn stiga in — 
stackars of^cerare, de slita nog ondt ändå — bjud 
löjtnanten stiga in! Här är så vackert och städadt 
allhelgonadags-afton, och jag har sjelf strött granriset 
på golfvet. 

Officeren 
(i dörren på gUnt m^d hufvudet framstickandej 
God afton! Är hållet inne? 

Madam Märta. 
Var god och sitt fram, herr löjtnant . . . Ut, 
Erik Larsson» och laga till kurirhästar! 

Erik Larsson. 
På minuten! fGå/rJ 

FJerde seenen. 

OFFICEREN och de förre. 

Officeren. 

Promt ... i regcntens ärender ... lo diable 
m' em por te! 

GäSTGIFVARN. 

Ah, det är fuller mera slaskigt ^ute än det är 
torrt, välborne herre! 

Officeren. 

Här är inte fråga om annat än att det bara 
går fort! 



Digitized 



by Google 



92 

GlSJÖIPVARN. 

I fullt flygande, Erik Larsson! Tag den sadlade 
hästen i stallet och rid till x^smund efter den bläsa, 
som bäst ... 

Madam Märta. 
I galopp, Erik Larsson! 

Femte scenen. 

OFFICEREN. De förre. 

Officeren. 

Men hvarlbre i ett sädant vargaväder — maken 
har jag aldrig varit ute för: se bara huru hatt ock 
stöflar se ut — hvarfbre, säger jag än en gång, hvar- 

före, fader^ gästgifvare, i afton sä bulla opp och städa? 

« 

Gästgifvarn. 
Ska välborne herrn ha släda? 

Madam Märta. 

Min gubbe hör inte just sä väl, nådig herre! 
Vi vänta mantalsskrifningen hit i afton och ha lite 
bråd tom — emellertid skall jag bestyra om alltsam- 
mans. 

Officeren (ser på wd), 

Åh, klockan 12 är jag öfver Ålands haf. 

Gästgifvarn. 

Ja, visst får man lof att köra i traf, välborne 
herre, i det här föret alltid. Emellertid skall jag 
gå ut efter dagboken och bläckhornet. 



Digitized by VjOOQIC 



93 



Madam Märta. 

Vänta, gubbe — jag följer med. (Uppspänner 
en pa/raply och betäcker sig oeh gtMen vid utgåendet,) 
{Göken gal.) 

SJette scenen. 

Officeren (ensam.) 

Hvad det är ledsamt att vänta på de här gäst- 
gifvaregärdarna! Emellertid är folket villiga, och när 
de höra regentens bud och befallningar, går allting 
af sig sjelf... Svenska folk — tårarna stå mig i 
ögonen — hvilken kärlek för sin öfverhet, hvad hjelp- 
samma ^ händer räckas, när det gäller rikets sjelfstän- 
dighet och kronans ära . . . Men, har jag inte visan 
hos mig) som de sjöngo i staden, på spisqvarteret i 
-middags . . . Jag måste ha henne i bröstfickan . . . nog 
skref jag af henne . . Men hur vär tonen ... jo: 
Tolken Gustaf Adolfs ära, 

Så du riddersman som prest. 
Borgare och bonde näst. 

Låten edra bröst frambära 
Tacksamhetens andedrägt! 
Prisen ömt regentens möda ... 
Inga stormar oss föröda: 

Carl har krigets fackla släckt. 
Men hvad är klockan? - 

Sjunde scenen. 

officeren. gåstgifvarn. madam marta, 
erik larsson. 

Gästgifvarn. 
Se der är bläckhornet, välborne herre! 



Digitized by VjOOQ IC 



94 
Officeren. 



Godt! 



Gästgifvarn. 
Och der är dagboken. 

Erik Lårsson. 
Och allting i ordning, nådig herre! 

Officeren. 
Bravo ! 

Gästgifvarn. 
Skall nådig herrn till kungen! 

Officeren (sknfvande i dagboken.) 
Icke väntat. 

Gästgifvarn (mottager dagbokm och 
ser i den.) 

Med förlof, hvart skall nådig herrn resa? 

Officeren. 

Till Europa. 

Gästgifvarn. 

Ja, nog syns att mor kan sopa och granrisa — 
gumman vill så väl . . . Fick du Bläsa, Erik Larsson ? 
Den är god . . . men akta er, välborne herre! 

Madam Märta. 

Ja, bara nådig herrn hinner utom grindeu, så 
går hon som ett lam . . . Erik Larsson, lys nådig 
herrn ut med lyktan! 



Digitized by VjOOQ IC 



' J5 

GrÄSTGTFVARN Och MaDAM MäRTA. 
Lycklig resa! 

. OFFrCEREN. 

Farväl . . . och roa er, mina väDner, på denna 
högtidsdagen. Farväl! 

(Han och Erik Larsson gå.) 

Åttonde scenen. 

gåstgifvarn. madam marta. 

Gästgifvarn. 

Men se derute pä förstuguqvisten, nervid brygg- 
huset, sådan klasa af barn och bönder och musikan- 
ter! {De höras intmiera på långt håll.) Hur ha de 
kunnat våga sig ut i afton, mörkt som i en säck, 
och aldrig en enda bjellra hörs pä isen,! Ingen man- 
t^lsskrifning blir det af i qväll. 

Nionde scenen. 

ERIK LARSSON. De förre. 

Erik Larsson finsjfringande.) 
Aj, aj, mor Märta! 

Madam Märta. 
Hva är det? Hva är det? 

Gästgifvarn. 
Hva är det, mor Märta? 

Madam Märta. 
Har hästen skenat? 



Digitized by VjOOQ IC 



96 

Gästgifvarn. 
Såg^ni om nådig herrn ridit ikull? 

Erik Larsson (med häprMd). 

Hela gården fall med musikanter, mor Märta, 
som ska ha skjuts till herrgärden — och en utböling 
med ett skåp på ryggen, som ingen förstår hvad han 
säger ... Se der . . . sicken amfojö, mor Märta! 

Tionde scenen. 

£N MARKTSCHREIER. De förre, Mutikantema blanda 
sig i högen, 

Marktschreiern {charfnerad). 

. Excusiren mich, mein namen är zo Benjamin 
Schwalbe von Nyrenperg. 

Erik Larsson (ttU de andra). 

Hva satan, inte hör den der till taxeringen? 

Gästgifvarn. 

Om inte skåpet. 

Marktschreiern. 

Ich wolte mit plaisir then schenen kunstich la- 
terna magika zo presentiren — the kunne schtige in 
zo alle menscher zusamen, um die galan terieschtich 
zu bekiken. Allein es ist ein sehr schlimmes wetter 
heraussen. (Nedsätter sitt skåp for att med armames 
sammanslående förd/rifva kölden.) . . . Sehen sie vor 
thet schneger {Visar sin hatt och «^^^.) ...' Hokus 
pokus filias-kakalorum, hi ha, hej da, schene rariteten 



Digitized by VjOOQ IC 



97 

iindt schpielverk fRangerar skåpet) ... Da werden sie * 
sehen l:o der st ad t Rostock, dass grosse kollegium 
filosofikum mit seinen pertinentien, zum 2:o der ju- 
risten kollegium auf alten märkt. 

Alla. 
Ah, ah, ah, ah! 

Marktschreiern. 

Pro 3:o, then schturen synteflut undt tlien berg 
Arrarat. 

GÅSTGIFVARN. 
Ja, ja, landsman, sätt ni på er er hatt! 

Marktschreiern. ' 
Si, hvor then regner then hela mercke natten! 

Gåstgiftarn. 
Ja ja, landsman, sätt ni på er hatten! 

Marktschreiern. 

Regardiren sie weiter then kleine pappa Noach 
in seinige putsarongen, hvi er schtet på then däck 
undt fUnger fluger (härmar Noach) undt ervartet then 
siste dufve mit sin olifelef ! 

GÅSTGIFVARN. 

Ja, visst är han dufven af det här ruskvädret, 
kantänka — också skall han väl ha till bästa i dag 
framfbr allt (gwr till köJcshyUanJ ... Se der, landsman! 

Madam Marta fracker honom glaset). 
Se der, landsm^in! 
Bellman IV. 7 

Digitized by VjOOQ IC 



98 

MaKKTSCHRB lERN. 

Pien opligirfc, dero goaden ! Nun wollen wie wass 
spékuliren — dass war ein schenes krambambuli. Jack 
sjunger nu . . . zo sjunge the mit und ackompagnirer . . . 
Hi ha, hej da! 

Da werden sie sehen schene gacken — 
Der Noach er schtet mit rothe klacken, 
Er schtet nnd halt sin glas so i . . . 
Ah, charmantes krambambuli! 

K(yr. 

Ah, charmantes krambambuli! :||: 
Er ticht de safter smake zo Ijufte . /. 
Gleich in momento komt nun then dufve — 
Then dufvcs skål . . . Klang, mon amie ! 

Kor. 
Ah, charmantes krambambuli! :||: 

{Anmårkes att somliga utajunga krambambuli orått och alt ka.) 

AUa, 
Nej, låt oss se Noach — det var så vackert! 

Marktschreiern. 

Bey leib undt ehr, freylich altzo gern, alleia ich 
muss allés gleich in momento transportiren, undfc ess 
kost geldt. {Ändrar representatim,) 

Madam Märta. 

Erik Larsson, lyss efter om någon hörs till ! Och 
hör efter hos dem, som ska skjutsa, om hållet är ione 
— och be flickorna komma upp ner i brygghuset ! 
(Erik Larsson gårj 



Digitized by VjOOQ IC 



99 . 

Elfte scenen. 

De förre, 

^ Gåstgifvarn. 
Ack, mor Märta, kom hit! 

Alla {UU marktschreiern). 
Få vi se mera, nådig herre! 

Marktschreibrn. 

Hej, vivat! Regardieren sie, meine freunden, der 
alte Jerusalems schumacker — da geth er undt me- 
ditirt mitt seinen kleinen Moppe (ropar i skåpet) . . . 
Moppe, Moppe, Moppe! Dieser kurioseo Moppe, weis- 
seQ sie wohl, er schon dietusend jahr gammel medio 
April efter nie schtil. 

Alla. * 

Ah, släpp ut'n ur skåpet, nådig herre !^ 

Marktschreibrn. 

Nein, nun schpringt er emellen Jerusalem undt 
Jeriko . . . se, hwo der djefvel wie er schpringt — du 
kleine kanaille . . . {ser på klockan) bravo: nun är klock 
5 undt tre qvarten på 6 är han in Jeriko. 

Alla. 
Är det möjligt, nådig herre? * 

Marktschreibrn. 
Åh, han schpringer som fan! 



Digitized by VjOOQ IC 



^ 100 

Gåstgifvarn. 

Åh, ge rum, låt qvinfolken f§. stiga fram — kom 
närmare, flickor! Hvarifrån är han, landsman? 

Märkt scHREiERN. 
Wer, ich? 

Madam Marta. 
Nej, gubben min menar Moppe i skåpet. 

Marktschreiern. 

Wenn er war so liten — (marhera/r med handen) 
— 80 var er ein grosse favorit bey kayser Herodes 
Chetrarcka. 

Gåstgifvarn (fiyr sig y'elf). 
Tvi dej, tysker, så du talar! 

Madam Märta. 
Ve den som vill ha tocka ord i min mun! 

Marktschreiern. 

Iler komt der grosse dromedarius, der hatt sine 
begge egen på fitterne undt öhrenen mit permission 
in then finis. Undt sein chabraque, sehen sie, von 
lautern rubinen, karniolen undt diamanten! 

Tolfte scenen. 

De förra. ERIK LARSSON. 

Erik Larsson (inspringande). 
Mor Märta, bjellrorna höras på isen ! 



Digitized by VjOOQ IC 



101 , ^ 

GästgifvaRN (lys8 vid fönstret). 
- Bjcllrorna höras pä isen I 

Madam Måkta. 

Stå iate der och titta, Erik Larsson, gör det du 
ska göra och tag emot slädarna — unnan för den 
och den! Kommissarien kommer: bjcllrorna höras pä 
isen. 

,(Erik Larsson går och flichorna skingra sigj 

Trettonde scenen. 

De fdrre, 
Marktschreiern. 

Hi ha, hej da, da werden sie sehen schene ra- 
riteten ! 

Madam Marta. 

Nu ha vi mantalsskrifningen här. Sätt på dig 
peruken, gubbe I Ut för den och den, hals öfver 
hufvud, musikanter och bagage ! Kommissarien Lun- 
kentus hostar i farstun (höres hosta^ göken galj . . . Ut, 
ut, ut! 

Marktschreiern. 

Gott behtite uns, jach har so inge penger ge- 
kriegt for then representation af then kollegium filo- 
sopikum in Rostock mit seinen pertinentien undt der 
kleinc Moppe und der grösse dromedarius, undt . . . 

Madam Marta (tar sin guldhroderade 
mössa af gardinen). 

Nå, i alla tider, hvar gjorde jag af spegeln — 
ja, det äjr for dant... Unnan frän spegeln, gubbe! 



Digitized by VjOOQ IC 



v 102 

Gåstgifvarn {med peruk). 

Ge rum, ge rum — kommissarien och mantkls- 
skrifoingen kommer! 

MarktS(:hreiern {som uppreser sig 
med skåpet). 

Nun kommt der grosse dromedarius! 

Madam Märta. 

Ut, birfilare, ut din pratipakare! 
fMarkischr etern springer tkuil kommissarien i dörren.) 

Fjortonde scenen. 

De förre. MANTALSKOMMISSARIBN med sin svil. 

Kommissarien. 

(klädd efter forntidens hruk.^ med näsduken kring kar- 
pusen och peruken.^ muddar pä händerna., blå och 
hvita stöfvelmanchetter., m. m. Alla skakande snön 
af sina vinter mossor) . 

Sä så, hvad var det för krumsprång? 

Madam Marta. 

Jag må aldrig tro att gunsti herr kommissarien 
tötte sig. 

Kommissarien. 

Ett faseligt tillbud! Till all min lycka fick jag 
tag i väfstoln, madam Märta! Uff, tåcke väder tror 
jag aldrig hvarken kaplan eller jag varit ute i . . . 
Hvad var det för en luftspringaro^ 



Digitized by VjOOQ IC 



103 

Madam Märta. 

Åh, han har reat, vet herr kommissarien, öfver 
hela verlden och varit i Jeriko och Jerusalem och i 
Tyskland. " 

Kommissarien. 
Sä så — si god afton, fader gästgifvare! 

Gästgifvarn. 

Fägnar mig öfver välmågan och beklagar detta 
hära ruskvädret ... Må jag skaka snön af gunstig 
kommissariens karpus. 

Kommissarien (linkande). 

Åh, här är mycken allmoge församlad, ser jag ... 
God qväJl, madam Märta! 

Madam Märta. 

På den der kullerbyttan behöfs en liten afsät- 
tare, gunstig herr kommissarie! 

Kommissarien. 
Så så — hör pä, Lasse, hvar har du kappsäcken ? 

Gästgifvarn. 

Stig fram, Lasse — du står här i trängseln. 
Få mig hit välvise herr kommissariens kappsäck, ^å 
skall jag förvara honom här inne hos mor pä väf- 
stolen. 

Madam Märta. 
Hvad har du der, Lasse, i kappsäcken? 



Digitized by VjOQQ IC 



104^ 

Lasse. 
Plakater och förordningar! 

KOMMISSÅBIEN (vtd tumlaren mumsar 
och talar vid madam 
Märta). 

Det är — skall jag säga — mantalslängderna 
med böckerna och annotationerna . . . Allsköns lycka 
och välsignelse, min herr gevaldiger och gästgifvare . . . 
sammaledes madam Märta . . . och förnäma anhöriga 
och samtliga . . . Jag befarat* att jag stött mig mot 
väfstolen . . . Med detsamma skall jag berätta något 
nytt, som jag torde för visso berättas i går hos 
hans nåd högvälborne herr landshöfd ingens kammar- 
tjenares systerson, välädle herr inspektören på Bi- 
stinge, i anseende till detta hära kosteliga fluidum 
— att nemligen en brännspegel vore i konungariket 
England beställd för kronans räkning att afverka 
bränvin till skogarnes besparing, med mera; och så 
till vida . . . 

Gåstgifvarn. 
Då bör han föras hit vintertiden. 

Kommissarien (till madam Märta). 

För allmänna brandassuransens skull, ser ni, ma- 
dam Märta . . . Men hvart tog kaplan vägen ? 

Lasse. 
Ah, han är väl någonstans! 

Kommissarien. 
Än klockarn då? 



Digitized by VjOOQ IC 



105 > v ^ 

Lasse. 

Han slungade förbi det der nya näringsstället 
på landsvägen — kanske han gått in och tagit sig 
en dans: det brann ljus i alla fönstren. 

Kommissarien. 

Så så . . . 

Madam Märta. 

Inte annat jag kunde se i fönstret utåt isen, så 
satt han bakpå länsmannens rödmålade kappsläda — 
eljest var han här i går aftons och tog sig en styrke- 
dryck här vid disken. 

Kommissarien. 

Så så — nu kommer kronobefallningsman, dét 
hörs på hans klart bjellrande trafvare, eller huru, 
madam Märta? 

Madam Märta. 

Så kan hända ... Nå så, sannerligen är icke 
herr assessorn och kronobefallningsman här — och 
icke har jag fått tid att kasta på mig en kjortel en 
gång . . . och nämndeman . . . och klockarn . . ^ och 
länsman äro i farstuqvisten . . . Nej, nu får jag lof 
att kläda på mig lite grand, innan mantalsskrifnin 
gen börjas. 

{Hon gär^ göken gal.) 

Femtonde scenen. 

kronobefallningsman. De öfinge. 

Kronobefallningsman {litet pirum), 

Ber om ursäkt att jag kommer så sent, men 
. man har denna tiden så många förrättningar, så att 



Digitized by VjOOQ IC 



3 06 

hvarken förstånd eller glasögon lijelpa att Utfundera 
allt som man inte hinner med att fundera på. 

Gästgifvarn. 

Stig fram, gunstig herr kronobefalluingsman! 

K«0N0BEFALLNINGSMAN {till kommissa- 
rien^ under det 
han sätter siff). 

Tjenare! (Till gästgifvaren.) Eljest har jag rang 
med assessor ! 

Kommissarien. 

Sä sä — välkommen, högädle herr assessor, stig 
fram och sitt, så få vi sätta oss allihop . . . Sitt, sitt 
ner, go' vänner! 

{Kronohefallningsman snarkar,) 

Gästgipvarn (i dörren). 

Sorla inte der i förstugan — kronohefallnings- 
man sofver. 

Sextonde scenen. 

De Jörre, KAPLAN. KLOCKARN LÅiNSMAN. NÄMNDE- 
MAN. EN KUONOBONDE och flere till mantalsshrij' 
ningen kallade. 

Kaplan (instampande). 
Det slungade bra af pä isen. 

Gästgifvarn. 

Sakta . . . tyst, tyst, herr magister — krono- 
hefallningsman sitter och lurar. 



Digitized by VjOOQ IC 



t07_ 

Klockarn. 
Vi ha knappt varit öfver en timma på vägen, 
och jag tror mest att. vi ska få stjernklart till natten. 

Kommissarien. 
YälkommeD, min herr magister . . . äh, si der 
ha vi fader nämndeman . . . och fader länsman och 
samteliga — våren välkomne, mine vänner! {sätter 
sig och bläddrar i papper,) De hära ä inte mina 
glasögon, eller hur? 

Nämndeman. 

Litet gropigt kan det väl vara på sina ställen, 
min herr kommissarie, men så ha vi jemn vinter pä 
denna stora märkelsedagen den första November. 

Gästgifvarn. 
Stigen fram, fader länsman och fader nämndeman. 

Kommissarien. 
Stigen fram närmare, mina vänner! 

Lånsman. 
Men för raggen i våld, jag la' ju papperen un- 
der släddynan, och gumman sa' ändå åt mig, när 
jag tände på pipan i backen: »Knyt in doklamen- 
terna.» sik mor, »så ä de inte borta,» sa' mor — 
och nu står jag här med knytet upplöst och tomt. 

Nämndeman. 
Det vore bäst, fader länsman, att leta efter dem 
borta ner i backen vid brygghuset, der det bar om- 
kull i halkan, som ni vet. 

Lånsman. 

Om jag tordes be madam Mttrta om en lykta, 
ty ve bort mej, ä icke papperen förkomoa. 



Digitized by VjOOQ IC 



108 

Gästgifvarn. 

Mor kommer straxt, fader länsman ! Hon gick 
bara ner i byggningcn och skulle klä sig grann, kan 
tänka, till m an talsskrif ningen — de ha en liten ro- 
lighet för sig grannflickorna, och så har mor också 
något att fundera på. 

Lånsman. 

Ja, ja — hör på, fader nämndeman, kom sku 
vi följas åt ned ti|l madam Märta, så få vi alltid 
låna ^en lykta. 

'{De gä.) 

Sjuttonde scenen. 

KOMMISSARIEN. De förre. 

Kommissarien 

(slår klubban i bordet^ sätter glasögonen i ordning. Le- 
damöterna sätta sig., utom kronobefallningsmanj som 
sutit förut och ännu sofver.) 

Älskeliga, vid denna högtärade mantalsskrifnio- 

gen församlade vänner, salutem 1 

Alla utom ratten. 
. Tyst, tyst, få vi höra! 

Kommissarien {läser innantilT). 

»För syndens Skull blef Adam ooh Eva drifoe 
»ur paradiset och således med dem all lycksalighet 
»på jorden försvunnen. Deraf hände att menniskors 
»barn gingo utföre» ... 



Digitized by VjOQQ IC 



(Sorlas.) 
Alla. 
Tyst, tyst, få vi höra! 

Kommissarien. 
» . . . gingo oppfbre vill jag säga till ett gemen- 
»samt ändamål, att träda i samhälle, stifta lagar, 
»slöjder och näringar och att till inbördes säkerhet 
»befUsta ^sina varelser emot u tvärtes våld eller för- 
»fbrdelande;» ... 

Gästgip VÄRN .(«ow lägger örat till). 
Jo, selarne och slädarna ä' allt inkörda, välvise 
herre ! 

Alla. 
Tyst, tyst, få vi höra! 

Kommissarien. 
» . . . emot utvärtes våld eller förfördelande. Då 
»för tiden, älskeliga vänner, här församlade, hördes 
»ingalunda talas om några kronoresiantier . . . {Bjuder 
9 kvar andra sntts. KommisBarien, 8e''n han ^ tagit sin 
»pris, honUnuerar) . . . åtminstone . här i häradet, så 
»mycket mindre som den tiden, inga jordeböcker be- 
»funnos till kongl. kammarkollegium, behörigen veri- 
»ficerade, inlemnade och qvitterade.» 
(Sorlas.) 

Alla. 
*Tyst, tyst, fl vi höra! 

Kommissarien. 

»Nu har jag således här i länet med högväl- 
»borne landsherren och kommendörens och min ge- 
^mensamma prospektus» . . . (Man nyser.) 



Digitized by VjOOQ IC 



En röst t hopen (pä a/stånd). 
Prosit! 

KOMMMISSARIEN. 

»,. . , och min gemeDsamma prospektus satt upp- 
» börds- och taxeringsverket» . . . 

(Länsman och nämndeman inkomma i detsamma.) 

Adertonde scenen* 

KOMMISSARIEN. De förre, LÅNSMAN och NÄMNDEMAN. 

liÅNSMAN. 
Jo, riktigt, bakom vedtrafven ner vid grind . . . 

Nämndeman. 

... så lågo dokumenterna, välvise herre, så det 
var just en . . . 

Kommissarien (kontinuerar.) 

» . . . satt uppbörds- och taxeringsverket på. den 
»till höga vederbörandes och det allmännas förmän ^ 
»mest speciella transumt. Rotebro den 1 November 
»1794. (Göken gal.) ENOK LUNKENTUS (mantals- 

»kommissarie i Upsala län).» Stigen fram den 

ena efter den andra, mina vänner! 

Kaplan. 

Det är verkeligen en f^gnad att se herr kom- 
missarien vid den höga åldern ännu utrustad med 
sådant dråpcligt förstånd och ett sådant liksom pas- 
sande tal till den allmänna glädjen här i huset på 
denna dag — så ex tempore, som man plägar säga, 
kunna uppläsa så godt som utan glasögon! 



Digitized by VjOOQ IC ' 



111 

Kommissarien. 
ödmjuka (jenare! 

Kronobefallningsman. 
Ett storståtligt tal. 

Kaplan {till kronobe/allntngsfnan). 

Vi ha bara ruskväder ute, och derfbre är herr 
assessorn så tung. 

Kronobefallningsman (jemfe några af 
bönderna). 
Det var sä i Qol med, herr magister! 

Kaplan. 

Ja, välvise herr kommissarie, vi fä väl lof att 
börja med taxeringen med sä mänga som kunnat 
komma hit i detta svåra vädret. 

Kommissarien (utbredande sina 
papper). 

Alldeles. 

Kaplan. 
Fader klockare, hvar har ni böckerna och for- 
hörslängderna? 

Klockarn. 
Här är alltsammans, herr magister! 

Kaplan {utbredande handlingarne). 

Allt är i ordning, herr kommissarie! 

Kommissarien. 

Må i konungens och vår älskade herre regentens 
namn, dem himlen välsigne med år och dagar, vi före- 
taga denna fbrrättningen . . . Hvad är klockan, Lasse ? 



Digitized by VjOOQ IC 



112 

Jo, göka hörde ju kommissärieD gol, nyss bakom 
väfstola tio, sopa jag kunde tycka. 

Kommissarien. 
Hör, Lasse, hvar har du uppbördslängderna? 

Lasse. 
De ska väl vara här i kappsäcken {Öppnar d^n). 

Kommissarien. 

Sä sä, lägg alltsammans i detta konvolut ock 
tag hit domboken — nä hvar är ni alla nu . . . nä, så 
jemka er fram . . . (slär med klubban) Tyst . . . Jan på 
Snåltäppan, hvad säger du för godt . . . Men der ser 
jag den redelige fader Håkan frän Valstanäs . \ . stig 
fram, välkommen, fader riksdagsman, mycket välkom- 
men! Ni lär vara nu den ende här i länet, som 
bär detta faddertecknet af vär dyre konung Gustaf 
Adolf. 

HÅKAN. 

Ja, sedan Grandin dog vid Ekolsund, sä är jag 
den ende här i länet. 

Kommissarien. 

Svensk adelsman kan väl ej högre äras än att 
bära den gustavianska wasen pä sitt bröst ... Ja, nu 
ä vi sä vida komna med taxeringen. 

HÅKAN. 

Jag häller for, välädle herr kommissarie, efter 
mitt ringa förstånd, att kronoutskylderna böra för 



Digitized by VjOOQ IC 



U3 ' ; 

det närvarande utan tredsko utgä. Riket har haft 
ett oundvikligt krig^ fred är slutad, lugnet äter- 
stäldt. Jag erinrar mig hvad salig far min tusen 
gäqger berättade om glörvördigst i åminnelse konung 
v Carl den Tolfte, hur riket dä var i våda, men tillika 
om Salig Stenbocken hvad han utträttade hos allmo- 
gen och allestädes, de^ hjelp behöfdes, hur han gick 
upp en vacker dag på Stockholms i-ädhus, utan pung 
och pengar, men när han gick ner igen, var han 
rik eller, rättare sagd t, riket. Är allmogen inte nu 
som då och i alla tider sin öfverhet tillgifven. Så- 
ledes och som hvarken missväxt eller vattenflod hem-^ 
sökt våra hyddor, ej heller man skäligen haft att 
klaga på varuafsättning, och rekryteringen dessutom 
^arit ringa, så håller jag^ före att man bör göra 
hvad man kan. 

Kaplan. 

Det är svåra tider. 

HÅKAN. 

Det är så — men hur var det i Qol? Om jag 
mins rätt, så lystes taxeringen på något sednare. 
Men lika mycke: kronan behöfver, och prisad v^re 
försynen att vi råkas här och få inom trogna bröst 
utgjuta våra suckar för en nådig konung och en 
outtröttelig regent, som vakar för det meniga bästa. 

Kommissarien (wh smitlige). 

Ja, det är visserligen sant det. Emellertid låt 
oss se fol. 9 . . . Håkan på Valstanäs upptagen till 8 
r:dr 16 sk. * 

Kaplan. 
Dubbelt mot förra året. 
Bellman, IV. \ - 8 



Digitized by VjOOQ IC 



114 

HÅKAN. 
Får väl det. 

KOMMISKARIEN. 
Jän i Snältäppan, frälgebonde, fol. 190. 

HÅKAN. 

Jag skulle be välädle herr kommissarien få ao- 
draga, att efter som jag ser här fbr ögonen, så är 
det inte ondt uti att väggfasta möbler enligt 18 § i 
taxeringsförordningen upptagas . . . till ooh med mor 
Märtas mössa der . . . och göken . . . till och med allt 
det här bregal och onödigheter af kransar och kro- 
nor och bråte. 

En del af allmogen. 

Nej, fader Håkan, det ä vi inte nöjda med — 
eller huru, välvise herr kommissarie? 

Kommissarien. 

Hvad äggkransarne angår, så instämmer jag med 
fader Håkan på Valstanäs, såvida de äro pro primo 
tagna från majstängerna; och som dessa majstänger 
äro åverkan på kronoskog, och skogen således . . . 

En del af allmogen» 
Ja, det är sant. 

Kommissarien. 

. . . och skogen således är ett regale, så är en sådan 
äggkrans föga mindre att anse än ett crimen laesae 
majestatis, som lagen säger. 

En del af allmogen. 
Alldeles. 



Digitized by VjOOQ IC 



115 



Kommissarien. 

Pro secundo. En sådan majstångs Mlande bort- 
tager visst öfver hela riket räknadt, sina minst fem- 
tio dagsverken, som i det stället borde användas till 
oländig jords upptagande, afdämningar, husförhör ooh 
reparation ä kaplansbyggningen. 

Kaplan. 
Dräpeligen taladt. 

Kommissarien. 

Således, meo voto, upptagas kransarne i taket 
till 4 daler silfvermynt, eller något mera i anseende 
till onödig tidspillan med deras uppsättande, m. m. 
fivad tertio madam Märtas mössa ooh göken angår, 
så nämnas de inte i bevillningen. { Göken höres. Kom- 
ndssaren slår med hlahban,) Jan på Snåltäppan, hvad 
säger du fbr godt? 

Prälsebonden Jan. 

Vi ha långt hjem vi, och usliga krettur ha vi 
och inte jen tapp hö i skrindan, och herrskapet ä 
som krettra usligt — vet, välvise herr kommissa- 
rien, tacka vet ja att sitta med förlof på kronohem- 
man! Ve boft mej, som inte tror, om nådig patron 
kunde äta opp hästen, så skonte han inte tomma 
skrindan, det sa' jag och Jan Olsson mä . . . men det 
vet väl hin hvad ni står och glor på alla menniskor 
och lyftar på peruken, fader gästgifvare, och an no- 
terar i plånboka! Dessutom har ni inte så god reno- 
meija om er, alltse^n ni var gevaldier i Stockholm, 
vet ni det, ni? 



Digitized by VjOOQ IC 



116 



Kommissarien. 

Och alltid grälar ni, fader Jan Olsson, och dess- 
utpm hör han inte hvad ni säger. 

FrIlsebonden Jan. 

En gevaldier, som är döf, herr kommissarie, är 
så mycket argare skälm. 

Kaplan. 

Jag skall säga dig, min redlige fader Jan Oléson, 
du har det felet att på alla ställen grälar du — sä 
var det sist på auktion. 

Kommissarien (med kiuhhan). 
Tyst, tyst! 

Kaplan. 

Men de hära ä inte mina glasögon — de bära 
ä klockarns. 

Klockarn. 

Nej, mina har kommissarien, och de hära ä rat- 
tarna på Säfstaholm. 

Kommissarien. 
Tyst, tyst — vidare, go vänner! 

Oästgifvarn 

(gläntar i fiyrstugudörreriy der mfmkanterna intonera 
titanf&re). 

Sorla inte, mina vänner — det är snart slut 
med taxeringen, så fU ni spela, så länge ni vHja. 



Digitized by VjOO^ IC 



117 



KOMMIHSARTEN. 

Nä, fader Jan' pä Snältäppan, hvad har du for 
godt att andraga? Jag finner af taxeringen att du 
är upptagen till 5 daler I7f öre silfvermynt — jag 
vill säga 25 daler 13|^ öre silfvermynt... de hära 
glasögonen göra alltid siffrorna mindre. 

Frälsebonden Jan. 

Hans näd baron bar för oskäligt fört oss in i 
taxeringen ! 

Kommissarien (stöter på hrmobe- 
faUningaman). 

Herr assessor! 

Frälsebonden Jan. 
Vi fil. väl se våra debetslistor. 

Kaplan (räcker sig öfver hordetj. 

Här ba vi konvolutet, välvise berr kommissarie, 
med förbörslängderna. 

Kommissarien (med kajman sysseh 
satt).' 

Förbörslängderna — sä sä — ja, stick man in 
dem i konvolutet ... sä mänga som herr magistern 
kan ha i kommission, kan jag tänka, efter vanligheten? 

Frälsebonden Jan. 

Om jag får lof att vara näsvis, s&. skall jag be- 
rätta. 



Digitized by VjOOQ IC 



118 



En annan bonde i högen. 

Ja, det ska jag ock berätta att den därå förhöj- 
ningen på kontributionerna ^vid riksdagen är så till 
vida förhöjd att sista utsädet blef inte sädt michels- 
mässan. 

Kaplan (bläddrande i hfrhbo- 
km). 

Fol. 190 .. . Herr kommissarie! 

KOMMISSAKIEN. 

Fol. 190. Jan i Snältäppan, stig *fram ! Hum 
många barn har du? 

Frålsebondbn Jan. 

Etthundranittio. 

(AMa mumla och sJcridta,) 

Kaplan (tiä kommtssarimj: 

Det var föl. 190 han förvillade sig på i boken . . . 
(Eaplan öfver atdlharmm tiU friUsebondm,) Hör, Jan 
i Snåltäppan, har du glömt den der gula kon, som 
du lofvade mig i likstol efter hustru din, som gick 
på Långängen? 

Kommissarien. 

Tyst, tyst . . . stig bit, herr magister, med förhörs- 
längderna! (Kaplan ställer sig bakom kommissartens 
stol.J . . . Soldaten Liind vid Haga grind . . . fol. 72. 

Alla. 
Ah, han är så fattig, så inte kan han betala. 



Digitized by VjOOQ IC 



llö 



En bonde i högen. 

Och dessutom sä begrofs han tre dagar för ad- 
veotet — det vet fader klockare. 

En annan bonde. 
Dessutom står han under förmyndare. 

Klockarn (tUl hoflmx). 

Jo, det har sin riktighet, om herr magistern 
slår upp fol. 74. 

Kaplan (hläddrandej. 

Fol. 74... Afskedade ryttaren vid Fälsbro kom- 
pani, Lind, afsomnad allhelgonadag i förråret och jord- 
fästad med skott. 

Klockarn. 
^Det var i sin ordning. 

Kaplan (hläddrandej, 

Fol. 1 . . . Erik, Mattsson i Lilla Vreten — an- 
noterad för bränvinsförbud. 

Klockarn. 
Har sin riktighet. 

Kommissarien. 

Nå, Jan Olsson i Snåltäppan, fol. 1*90, huru 
många barn har du till anteckning? 

Frålsbonden Jan. 
En dotter. 



Digitized by VjOOQ IC 



120 



Kaplan. 

Hon tjenar for kurfardi hos en sjökapten i Stock- 
holm på stora varfvet. 

Kommissarien. 
Så så — har da ännu flera foarn? 

Frålsebonden Jan. 
Ja, välvise herre, en dotter. 

Kommissarien. 
Nå, hvar är hon? 

Frålsebonden Jan. 
I grafven. 

Kaplan ftankspriddj. 
Och ingen likstol för kon.? 

Kommissarien. 
, Nå, vidare — här är ingen tid att söla bort. 

Kaplan. 

Jag får i ödmjukhet andraga att här äro ganska 
få af vederbörande som ingifvit sina förteckningar, 
och nästan alla befinnas absentes oaktadt afkunnade 
pålysningar enligt konungens befallningshafvandes hö- 
ga order; men det lär vara för detta elaka yrvädrets 
skull — förmodeligen . . . 

Kommissarien. 
Förmodeligen. 



Digitized by VjOOQIC 



J2I 

Länsman. 

Hvad den saken aDbelangary sä f% vi väl lof io- 
nan vi skiljas åt, att tänka lite. pä kronan, gunstig 
herr assessor ... 

Kronobefallningsman. 
Hvad är klockan? 

Lånsman. 

... ty kronan, ser herr assessorn, skall ha sitt; 
och derför skulle jag anmäla angående restan tierna 
och huru vi sku bete oss, se'n ingen fråga blifvit 
väckt om de riktigt influtit eller ej och hvem som 
betalt eller icke betalt. 

KroNOBEFALLNINGSMAN (gdsfande). 

Ja, ja . . . Fryser det till på natten, sä slita vi 
ondt pä hemvägen. 

Länsman. 
Ja, hur ska det bli nu då? 

KRONOBEFALLNINGSMAN. 

Panta dem öfver hufvud, ta bort grytor, bord 
och bänkar, sälj kon och vräk kojan på auktion ! 

Kaplan. 
Det säger lagen. 

LÄNSMAN. 

Men anbelangande den här kutryggige krymp- 
lingen med skåpet på ryggen, borde den inte tas opp 
taxeringen ? 



DigitizedbyVjOOQlC 



122 

KOMMISSABIEK*. 
Låt honom stiga in, fader gästgifvarc! 
(Darren oppnasj 

Lånsman. 

En sä^n sate bör visst taxeras, som går och tram- 
par kronans väg och lunkar hela häradet igenom. 

Nittonde stenen. 

MARKTSCHREIERN. Dt förre. 

Kommissarien (tiU kaplanj. 
Hvad skall man kalla honom, herr magister? 

Kaplan. 
Signor. 

Kommissaren. 

Signor — hvad kan ni förtjena med det der 
skåpet eller lådan? 

Marktschreiern. 

Förtjene, dero gnaden — ein paketell! Wenn 
ich zo in Nyrnperg öder in Leipsich öder am Frank- 
furt am Öder wäre, ess wäre wass änders. 

Lånsman. 
* Ve den, han heter Anders som jag! 

Kommissarien. 
Signor! 



Digitized by VjOOölC 



r ^» — TT" 



123 

Marktschreiern. 
Pero gnaden! 

Kommissarien. 
Hvar bor signor? 

Marktschreiern. 

'Ich wont zo in £uropa, Asia, Afrika undt Arne 
rika undt Polonesia. 

Kommissarien (ttil samtlige), 
KaD således inte taxeras. 

Alla fvid hardetj. 
Får jgä, får gå! 

Marktschreiern. 
Atiés . . . atiés ! 

(G&r.) 

Tjugonde scenen. 

MADAM MARTA (högtidsklädd med uppsatt mössa och 
paraply.) De förre. 

Madam Märta. 

^Husoli, tåeke vargaväder — snöo går hela qvar- 
teret ofver brygghuset . . . Nej, herr kommissarie, 
nu är det visst afton vardsdags! 

Kommissarien. 

Ja, go vänner, som det är så dags, så få vi 
uppskjuta till en annan gång med man talsskrif ningen. 



Digitized by VjOOQ IC 



124 

Nu lär dI väl roa er i afton, kan jag tänka, efter 
vanligheten som i Qol. 

Madam Marta. 

, Ja, vi ha tänkt, oni inte mantalsskrifningen va- 
rit här utlyst till i dag, att ställa till en liten ro- 
lighet i afton, gubben min och jag; och våra grann- 
qvinnor, som ä der nere i by ggn ingen, ha ärnat 
dansa hela natten. Det är sä godt dom en gång 
om året vi göra oss lediga och glada, och det är på 
vår nådige unge konungs födelsedag och min bröl- 
lopsdag för öfver tretti år sedan. 

Kommissarien. 
Så rätt, madam Märta, så rätt! 

Madam Marta. 

Fort, skaffa undan bänkar och bord och väfstol 
och spinnråckar, lådor och skräp, så. ska vi ta oss 
en dans, och musilcanter ha vi nog. 

Nämndeman. 

Med^ förlof, välvise herr kommissarie och samte- 
lige här vid taxeringen, hör på, jag skall berätta er 
något nytt, som ni kanske inte hört talas om! 

Madam Märta (affddes till kom- 
missarien). 

Tycker herr kommissarien mera om smörsås på 
aBorre? 

Kommissarien. 

Bia, bia, madam Märta — hör, go vänner, låt 
oss sätta oss . . . Lasse, tag hit glasögonen . . . Stig 
fram, fader nämndeman! 



Digitized by VjOOQ IC 



125 ^ 

JTämndeman. 

Jo, jag har fått befallning af välvise arshöfdin- 
gen att säga till om eztrating, och det till torsdagen 
i nästa vecka. 

Madam Märta (afsides ua kam- 
mssanenj. 

Eller ska det vara persib'esäs? 

Kommissarien. 
Och det i tåcke väglag! 

LÅNSMAN fframstiffimdej. 

Ja, der kommer en sak före, som skall vara 
mycke vidlyftig, om rätten skall ha sin gång. 

Kommissarien. 
Huru — hur kan det hänga ihop? 

Nämndeman. 

Den saken lägger jag mig inte i (fäster Ögonen 
på tnadam MärtaJ, men sä mycket vet jag — ni kan 
säga resten sjelf, mor Märta, ty hela den kufntionen 
angår er sjelf mest, mor Märta! 

Länsman. 

Synda hon är liksom grinda: hon slår efter hä- 
larne, välvise herr kommissarie! 

Madam Märta (till gästgifvm-nj. 

Är det inte som jag sagt dig tusen gånger: allt 
är för dina utförskummade mutors skuUl 



Digitized by VjOOQ IC 



126 

Gåstgifvärn. 
Hur sa ni, tycktes mej, mor Märta? 

Kommissarien. 

Huru — hvad hör jag, skall det bli extra ting 
öfver det att man tar mutor? Tåoke har jag aldrig 
hört, fast jag följt med så mänga domhafvande SQm 
lagläsare här i länet några fyratio år. Extrating 
sker ju alltid för öppna dörrar, mina vänner, och om 
några aocidentier vankas^ så bör sådant ské emellan 
fyra ögon. 

Madam Märta. 

Ah nej, ser herr kommissarien, det är inte så, 
utan det är så att nu står det så till, ser herr kom- 
missarien Lunkentus, så att dotter min brås på far 
sin och låtit muta sig så att hon fått . . . 
(Göken gal). 

Kommissarien^ 
Så så — jag förstår. 

Madam Marta. 

Ja, det vet jag visst att jag gråtit bägge mina 
händer fulla, och ingen dans skall det bli i qväll! 

Kommissarien. 

Gråt inte, mor Märta! Kronan behöfver folk, 
och flickorna behöfva gossar. 

GÅSTaiPVARN. 

Gråt inte, kära mor Märta, nu hålla de som 
bäst på att stämma fiolerna. 



Digitized by VjOOQIC 



12T , 

Madam Måkta. 

v GuDStig herr kommissarieD^ som är en lagfaren 
och' fbrståndig herre, var så gunstig och tag den 
saken om händer för dotter min — jag har redan 
lagt fyra tjog ägg i slädan., 

Gåstöifvarn. 

Välvise herr kommissarien — sä mycket jag 
förstör — förstår inte mors mening räft: det är bara 
att agera fullmäktig emot den der dufhöken! ^Ut- 
pekar Erik Larsson,) 

Erik Larsson. 

Ah, kära mor Märta, gä och lägg er! Hvad är 
det värdt att göra mera spektakel i afton — vi ha 
en god dag i morgon, då fä vi tala vidare derom. 

Kommissarien. 

Ja, nu ha vi setat så länge, så det är dags att^ 
spänna för slädarna . . . Men der kommer åter en 
resande. 



Tjugondeförsta scenen. 

Be förre, EN RESANDE., 

Den resande. 
Se, god afton ! 

Madam Marta. ^ 

Hvad ser, jag — skall jag tro mina ögon rätt . 
stig fram, herr handelsman! 



Digitized by VjOOQ IC 



128 

. Kommissarien. 

Samma tjenare, min herr handelsn^an ! 

Den resande. 

Madam Märta och fader gevaldiger, jag ser in- 
ge ip annan utväg i detta svåra vädret än att ligga 
q var öfVer natten ... Men hvad hon ser gråtögd ut 
madam Märta! 

Madam Märta fmed en snyftande 



Åh, det yrar sä nere vid brygghuset, så att man 
har vädret bus i ögonen . . . Emellertid skall jag be* 
styra om att lådor och packkistor ska bli inburna . . . 
Ut, Erik Larsson, din olycksfågel, och tag emot herr 
handelsmans saker och be flickorna komma in . . . 
f Dörr en öppnas) . . . Undan fbr dansen ... ur vä- 
gen . . . Silfverkannan fram . . . tappen ur tunnan . . . 
bara dansa och kalasa! {BondfUckoma, som beskådat 
ma/rUsehreierny inkomma nu högtidsMädda och taga den 
ena efter den andra i ringen. Då det ena paret dansar 
i ringen, sjunga de öfriga kupletter.) 



N:o 1. 



Madam Märta. 



Fast våra skullar, tjäll och tak 
Med frusna väggar nedluta, 

Och fast vid brustna isars brak 
De snåla vargarna tjuta, 



Digitjzed by VjOOQ IC 



129 

Lik fullt vi alla i värt lugna bo 
Värt varma hjerta kungen anförtro — 
Och gudskelof att med frid och ro 
Yi detta aret snart sluta! 

N:o 2. 
Gästgifvarn. 

Mor Märta, upp till lek och dans, 

Vipp lustigt sväng dig, min gumma! 

Nu rörs ej mera en blodig lans 
Och ingen larmande trumma. 

Emellertid h^art minsta andedrag 

Välsignar Gustafs milda hjertelag, 

Och hvarsmans niding bäd' du och jag, 
Om vi den bönen försummar! 

N:o 3. 
Kommissarien. 

Som trött och gammal embetsman 

Jag ingen röst har att sjunga, 
Men denna qväll, sä godt jag kan, 

Jag öppnar hjerta och lunga. 
Mä himlens englar, der nu lugnet rär, 
Kringhvärfva Gustaf i hans ädla spär — 
Vi önska kungen ett godt nytt är . . . 

I ring sä golfvet skall gunga! 

N:o 4. 
Bonddrängen (%(m hår Imgdemxiy m. m.) 

Sä, gudskelof nu ha vi frid 

Och inga värfningsplakater! 
Vår kung är räddad ur eld och strid. 

Och hemma vara soldater. 

Beilman. IV, U 



Digitized by VjOOQ IC 



130 

Nu skola våra röster gladelig 
FräD oss till barnabamens sena stig, 
Vår store konung, upphöja dig 
Och prisa dina mandater! 

N:is 5 och 6. 

Kaplan och Klockaren fmed sUfverhan- 

tian, drickande.) 

Duo, 

Trött af kalasar pä kalas, 

Juloset sitter i pannan, 
Och vi, vi två, sä troget dras 

Om ibrsta taget i kannan. 
Dock lika naycket, fast vär tid är svär, 
Lyckönskom af hvad hjertat ömt formar 
Vår gode konung ett godt nytt är — 

Drick ur, och ge ingen annan! 

N:o 7. 

Länsman. 

Fastän i blåsten med snögad hatt 

Jag kört bäd' sjöar och vikar. 
Sä är mitt hjerta varmt och gladt 

Och ingen ånger predikar. 
Hvad skall jag sjunga, skröplig man och tung? 
Sjung, klockarfar, som sjunger bättre — sjung! 
Vår nådig konung han är en kung,\^ Klockarn 

Den främste bland sina likar, fvunger med. 



Digitized by VjOOQ IC 



131 

N:o 8. 

Nämndeman (som här uppbörds- 
längderna i en läder- 
happsächy litet le- 
skänkt). 

På kronans vägnar dansar jag 

So^n nppbördsstämnaan är sluten. 

Ocb gudskelof att denna dag 
För kungen ej är fbrsuten! 

Se'n fridens frukter Svea lyckligt ser, 
Kan ni och jag väl gifva lite mer — 

Den Svea konung ej hjertat ger, 

Den har jag lust slå pä truten! 

N:o 9. 

Kronobepallningsman. 

Se''n man att skrifva ej kan so, 

Är roligt vännerna råka. 
Din skål nu, bror gästgifvare, 

Och derpä ut se'n och åka! 
Men som det gamla året snart förgår, 
Så önskom kung och fosterland godt år . . . 
Ilörsamma tjenare — jag nu går 

Att med landshöfdingen spraka. 

N:o 10. 

Frälsebonden. 

Hvad herr assessorn talar väl, 

Det må jag hjertelig röna. 
Som svälter snart, gudnås, ihjäl 

Och eger knappast en höna! 



Digitized by VjOOQ IC 



132 

Om alla varor fölIe lägre i pris, 
Så blefve Svea land ett paradis — 
Nog är vår kung båd' god och vis, 
(Korm af de flede^ och Erik Lar mm skriker på hänke»:J 
Men illa de honom löna. 

JJ:o 11. 

Kronobonden (med fadderteehnet.J 

Nog kan ni tänka denna dag 

Min glädje öfver all måtta: 
Prins Gustaf Adolfs fadder jag 

På herrda^n sjuttiåtta! 
Jag stod hans majestät ej långt ifrån, 
Välsignande försynens dyra lån! 
Välsigne Gud både far och son — 

Mitt hjerta älskar sig blotta. 



Digitized by VjOOQ IC 



133 



O. 

På konung Gnstaf Adolfs dödsdag 

dm 6 November, 



ii.ang Gustaf Adolfs dag vi fira, 
Så läDge Sverige Sverige är. 
Hvart öga ömt sitt offer bär 
Och gråter vid hans brutna spira. 
Med den all verlden hjelten såg 
Så hög^ så mild, så ödmjuk tåga, 
Att £br sin Gud den styrka våga, 
Som i ett menlöst hjerta låg. 

Bin krona brann af glans och ära, 
Och dina vapen blänkte harm. 
Med Gustaf Adolfs tappra arm 
Blef Sverige vant att lagrar skära 
Och jemt sin ovän göra mjuk. 
Ditt namn i ärans tempel strålar . . . 
Men, ack, bäst jag min hjelte målar, 
Med tårar vecklar jag min duk. 



Digitized by VjOOQ IC 



134 



Pft kouung Carl Xlirs dödsdag. 



gråta kuDg Carl på ett kärligt maner 

vörda hans blodiga aska: 
tycka for tidigt han dignade ner, 

raskaste hjelten bland raska. 

i döden till tapperhet döljer ett hat — 
broner han älskar och smeker, 
kula i kula han löpte så flat, 
i hjelten låg kaller och bleker. 

Ig Carol — du lejon på turkarnes plan 
•yssar, hör på nu med gamman, 

svär vid sankt Niklas, vid påfvcn och fan) 
I dängde er sönder och samman. 

1, gossar, kurage, fast hjelten är död! 
skola dig lagrarne skära — 
i nordiska räfven, så smilig och röd, 
mäktar att trampa din ära. 



Digitized by VjOOQ IC 



135 



7. 
Skål för konung Gustaf 111 

vid hans anträds ttU regeringen. 



Käre bröder, 
Drickom Gustafs akål! 

Hjertat blöder 
Vid det föremål — 
Se, regeringsroret 
Vefvas nu i floret. 
Och på kungens hjerta sorgen rår. 
Adolf bör väl sörjas, 
Men vår säUhet börjas. 
Skål... gutår! 
Gustaf Wasa 
Såg tyrannen rasa. 
Slet en blodig spira ur dess klor . . . 
Och till Sveriges ära 
Samt vår himlalära 
Gustaf Adolfs lager ännu gror. 
Himmel, vi dig bedje. 
Gör du ock den tredje 
Lika stor! 



Digitized by VjOOQ IC 



136 
8. 

Till Konuug Gustaf III 

dm 19 AwfwU 1772. 

Oå lyser din krona nu, kung Gustaf, dubbelt dyr^ 
Och ditt folk nu med tårar till ditt hjerta det flyr . . 
*Gud och kung!* :||: :||: är folkets röst, 
Är svenska folkets röst. 

Sjung en hvar: 
^Kung Gustaf är vår far! 
Europa, beundra en så ädel monark, 
Så kunglig, så vitter och i dygder så stark! 
Hvem vill icke kyssa din spira, din hand! 
Hvem vill icke lefva och dö i ditt land! 
Vi fblje dig. 
Vi hylle dig, 
Och in i döden blir vår kärlek dyrbar och ^ann . . 
Vår milde kung, lefve han! :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



137 

9. 
Marsch 

vid a/rtUleriets mönatrmg på kongl, alottahm-ggården 
år 1773. 



ii.iiekt, vörda din konung och för hans person 
Blodfärga din värja och tänd din kanon! 

Gör öppning och sluta, 

Låt bomberna skjuta 
Och trummorna dundra förskräckelsens ton! 
Mot gapande döden, mot blodiga svärd, 
Mot brinnande kulor i snabbaste färd 

Var tapper — besinna, 

Att fridens gudinna 
Står prydd med din lager vid konungens tron! 

Gif akt, bataljon, 

Bryt upp, division, 

Med luntan i brand 

Och värjan i hand! 

Du Gustafs soldat, 

Gå på desperat. 

Marschera och slå 

Och skjut och gå på! 
I döden du segrar ändå . . . 
Gå pä! 



Digitized by VjOOQ IC 



138 

10. 
Konungens skål 

af kongl, lif gardets officerare på Ladugårdsgdrdet 
den 2 Juni 1773, 



feverges kung, 
Din lifvakt syns på fUltet tåga! 

Gammal, ung 
Vill lifvet för dig våga. 

Med gladt mod 
Vi våra vapen bära, 

Blott begära 

Gustafs ära, 
Kräfva oväns blod. 

Oväns röst, 
Om han till storms oss dristar bjuda, 

Skall vårt bröst 
Af rena lågor sjuda. 

För din tron 
Och svenska folkets heder 

Hotar, leder 

Falla neder. 
Segra i pluton. 

Bataljon, 
Sjung vivat för vår hjelte käcker! 
Hans person 
Europas undran väcker. 



Digitized by VjOOQ IC 



139 

Kronan klar 
Och spirans gyllne strålar 

Lyckligt prålar, 

Värdigt målar 
Hjelte, kung och far. 

I hvart tält 
Soldatens rop för Gustaf höres. 

Pipan gällt 
Och trumman lustigt röres. 

Officer 
Och knekten blifva lika, 

Aldrig svika, 

Aldrig vika 
Ifrån ditt baner. 



II. 

Yid prinsessan Hodrig Elisabet Charlottas 

intåg i Stockholm den 7 Jtdi 1774. 



Med all den prakt, som kärlek tågar. 
Då han kring Cyperns stränder far, 
Han sig på svenska böljan vågar 
Och der i dag sitt intåg har. 
Hans åsyn lust och klarhet sprider: 
Ju mera han sitt öga vrider, 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

Mer gnistrar facklan i hans hand. 
Ed skatt hans slutna famn fbrvarar, 
Som mot en furstes hjerta svarar, 
En älskad furstes i värt land. 



Naturen all sin fägring delar 

Vid blommors präl kring fält och bygd, 

Den friska vågen sakta spelar 

Och glittrar under molnens skygd. 

Ett lugn, en stillhet sig förklarar, 

Som gör att eko knappt besvarar 

De glädjerop, som fylla skyn. 

Med fröjd och längtan folket skådar 

Hvad kärleksgudens bloss bebådar 

Och rörs till andakt vid hans syn. 

Neptuni barn med vällust sjunga — 
Den ene viftar glad, sin hatt. 
Den andre ses på tågen gunga, 
En ann sig högst i toppen satt: 
Med muntra bröst och fria seder 
De prisa dagens glans och heder 
Och liksom le åt vind och våg. 
Allt andas vällust, frid och lycka: 
Allt vackert vill sig mer besmycka. 
Och kärlek eldar allas håg. 

Med stilla fart mot böljans välde 
Så gungar Astrilds flotta fram. 
Ett dön med blixt i bergen smällde. 
Som skingras under rök och dam. 
Straxt ljusnar upp, då soln sig tänder, 
Monarkens slott i Svea länder, 



Digitized by VjOOQ IC 



141 

Ett ärans tempel i sin dag: 
Der öppnas kärleksgudens sköte, 
Der går en prins sin brud till möte 
Att dyrka kärleks Ijufva lag. 

Njut, dyre prins, hvad sällt vi tycka. 
Som kärlek nånsin skänka kan. 
En furstlig fröjd, en herdes lycka. 
Med prakt och oskuld om hvarann! 
Hvart bröst vill ömt din frid begära. 
Och skalder sjunga till din ära 
En lofsäng om ditt äkta val. 
Bär med en huld och dyr prinsessa 
En jordisk krona pä din hjessa 
I ett välsignadt åratal! 



12. 
Yid konnngens resa i Finland, 

dm 22 Maj 1775. 



JNeptuns svalg sig fördelar. 
Och vågen spelar 
Så tyst och sakta uti vår kungs ocean. 
Iris sprider sin stråla 
Till djupaste håla. 
Och nattens stjernor pryda dess mörkblåa plan. 
Lycklig resa, mildaste kung, till den bygd. 
Der din väsa blommat och delat sitt skygd! 



Digitized by VjOOQ IC 



142 



13. 
Under konungens yistande 1 Petersburg, 



Anappfc had* krigets blixt och pilar 
Slocknat kring Katrinas tron, 
Knappt så hög och dyr person, 
Som nu sina lagrar hvilar, 
Rönt den sötma freden ger, 
Förren dess stolta stad och rike, 
Som ett Rom, Trajani like 
Inom sina borgar ser. 

Knappt en Romanzow sin klinga 
Segerkrönt i bältet gömt, 
Förren de glada nymfer ömt 
Sig ur sina fUngslen svinga 
I en lätt och ledig skrud: 
Sånggudinnorna sig para 
Med en härdad kämpeskara — 
Och Apollo äskar ljud. 

Gustaf, förd på ryktets vingar, 
Re'n sin ankomst bådad fann: 
Ceres sjöng och drufvan rann — 
Muskoviten ännu svingar 
Glad sin hatt och hurrar tätt. 
På två hjessor, dem vi vörda. 
Kronans tyngd och gyllne börda 
61ef nu några timmar lätt. 



Digitized by VjOOQ IC 



143 

Dyre kung! Du lagrar vinner, 
Fast ej med en blodig famn: 
Sjelf kossacken vid ditt namn 
Något lent i blodet finner, 
Vill bli känd som Sveriges vän. 
Hvad skall dä ditt folk väl mena? 
Vi med klagan oss förena, 
Tills vi fä vår kung igen. 



14. 
Till konungen 

i anJe&ning af dess diktamen t Öfverste 
Gyllensvans sak. 



Jlafvet sqvalpar, jorden gungar, 
Solens glans blir mörk och svag, 
När med åskans dunderslag 
Jofiir vred på fästet Ijungar 
Mot ett folk, som flyr hans nåd. 
Som mot all den nåd, han röjer. 
Likafullt hans spira böjer 
Med ett dristigt öfverdåd. 

Milde kung, ditt hjerta talar 
Med all kunglig kraft och ton: 
Förd af himlen pä din tron, 
Du omfamnar och bugs val ar 



Digitized by VjOOQ IC 



144 

Sveriges trogna menighet. 
Lät då fritt din vrede blottas! 
Aldrig den mot oskuld mättas — 
Ty ditt hjerta ondt ej vet. 



15. 
Tid Kronprinsens födelse 1778. 



ii om låtom oss sjunga! 
Kanonerna Ijunga . . . 
Slä nektar i glasena — 

Om det fins! 
Till Sverges ära 
Vill kärlek förära 
Af vasarnas stämma 

Oss en prins. 
Välkommen då i vår bygd! 

En gäng din dygd 
Ger oss det försvar 

Som din far. 



Digitized by VjOOQ IC 



145' 



16. 
Till Drottningen 

dm 22 Jttii 1779, om morgonen afsjtmget under 
hennes föngter. 



l/rottningholm, din prakt förtjusar — 
Allt en glädtig känsla har. 
Skyn är mörkblå, hög och klar! 
Böljan glittrar, vestan susar, 
Blomman rodnar, frisk och sval. 
'Trädet skuggrikt sig utsträcker 
Och med glesa löf betäcker 
Göken, som i toppen gal. 

Morgonsolen präktigt strimmar. 
Skogen dagas långt ifrån 
Och på vattnet Amfion 
Gungar af och an och glimmar 
Under trumslag, sång och skott. 
Folkets röster sig förena: 
För Sofia Magdalena 
Andas hjertat ömt och god t. 

I sitt skjul med trumf i näfven 

Sitter vaktsoldaten stolt. 

Och uti sin gula kok 

Står sluproddarn fram vid stäfven, 

Btllman, IV. . 10 



Digitized by VjOOQ IC 



Prisar dagen som ban kan. 
Gummorna i mältidstälten 
Med kastruller, kärl och bälten 
Dansa partals mot bvarann. 

Arbetskarlen vid sitt timmer 
Med ett dammigt öfvertäg 
Står så svettig vid sin såg, 
Tills af skotten ban förnimmer 
x\tt det är bans drottnings fest: 
Sista skillingen i pungen 
För bans drottning ocb for kungen 
Klingar i bans slitna väst. 

Loföns gubbar, intill barnen, 
Qvickna vid trompetens klang. 
Ända neder från Deland 
Intill mjölarn uppåt qvarnen 
Hörs fioln vid vingens fläkt . . . 
För vår drottning Magdalena 
Blifva våra suckar rena 
Till vår sista andcdrägt. 



Digitized by VjOOQ IC 



147 

17. 
Till enkedrottningen 

i herr Badms mnm dm 4 Jmucm 1780. 



Matt och dufven som en flnga, 
Nyss jag vakna, dä jag fan t 
Hela hofvet sä charmant: 
Alla kysstes, alla buga 
Mellan vagnars ström och dön. 
Fröknar négo, hela raden, 
Och hvar knekt i vaktparaden 
Hoppa pä en fot i snön. 

Jag såg fröken Frederika 
Bar ett rosigt garnityr. 
Med rödt släp och koeffyr 
Fröken Stina sågs tillika 
Som en blomma i sin vår. 
Alla fromt ett ord uttrycka: 
* Lycka till! Ma chére, god lycka! 
9 Lycka till ett godt nytt är!* 

Kors, hvad jag har sofvit länge! 

Bäst jag gäspar — gudskelof — 

Dansar hela Fredrikshof 

I det gladaste umgänge, 

Och hvart hjerta syns sä rent 

Med ny underdånig låga: 

Till sin drottning de sig våga . . . 

Men — jag kom tre dygn för sent. 



Digitized by VjOOQ IC 



148 



18. 
Till prinsessan Sophia Albertina 

dm 8 Oktober 1781 på Svartsjö siott^ 
i jagthtmdames namn. 

V id Dianas röst i skogen 
Högst pä bergens branta fall 
Under valdtborns äterskall 
Eldas Ponto, yr och trogen, 
Att kring Svartsjö slå ett slag! 
Och om ej jag blir bedragen, 
Underdånigst denna dagen 
Första haren skänker jag. 



Ponto. 



På sä hög och präktig dag, 
Trots all Kols stormar hvina. 
Trots bäd' regn och åskans slag, 
Som i blanka hvirflar skina. 
Trots allting, ändå Po n tina 
Första haren skänker jag. 



Val t man, gubben min, är nöjd. 
När jag öfver gärdsgäln klifver — 
Ögat fullt med eld och ifver 
Tecknar denna dagens fröjd. 



Pontind. 



Digitized by VjOOQIC 



149 



Tro, ers högliet, att de mina, 
Mina fyra, en qyadrilj 
Ifrån Svartsjö gä till China, 
Om ers l>,öghet ropar: ^Pilj!» 



Äni^u späda nog till åren, 
Knappt vi känna Svartsjö fält, 
Men törhända framåt våren 
Pryda vi gudinnans tält . . . 
Och jag, H ek t or, jag skall skälla 
Under hundra bugter gällt. 
Men, ers höghet, tänk, F idel la 
l^ror sig löpa mera snällt! 



Waltina, 



Sektor, 



Käre Hektor, hvad du prunkar! 
Allt ditt lof är tungt och kallt. 
Gamle Tobak han gör allt. 
Der han hvit om föttern lunkar 
I sin gamla svarta rock. 
Mången nådig blick han vinner. 
Som från dig och mig försvinner, 
Fast vi vörda trug och lock. 

Fidella. 

Sträck din bössa, tappre skytt — 
Morgonsolen börjar skrida! 
Utåt skogen, ut på nytt 
Hylée trängtar vid din sida 
Med eji mörk och sorglig min. 
Mordgevären må du hvässa. 
Men i dag för min prinsessa 
Bär jag fram en beckasin. 

Hylée, 

, ^ DigitizedbyVjOOQlC 



150 

Farväl, helsa hem, Hylée! 
Bortåt trädgården vid dammen 
Kring den krönta ekestammen 
Kilar jag, och sä kanske 
Att en and der tyst framskjuter 
Eir i gräset går bredve' — 
Bums jag den om två minuter 
Vill åt hennes höghet ge. 



Svartsjö hof i glans ooh lycka 
Sig utmärker denna dag. 
Pan, tillåt mig ock framrycka 
Vid Apollos harposlag, 
Ty, o skogens gud, besinna 
Att jag, Sinka, röd och skön, 
Än i dag är tjenarinna 
Hos prinsessan bär på ön! 



Harpa, 



Sinka, 

Ma lies enka. 



Hvita flickan, from och spak, 
Gossens unga raska enka, 
Nu för tiden gift kantänka 
Med hans vördighet Tobak, 
Vågar underdånigst nöta 
Slottets trappor med sitt slink — 
Får hon sin prinsessa möta. 
Blir hon glad i dag och flink. 

Hvita fliehany 



Gosa« ns enkx. 



Se'n min trogne Hurrså flydde 
I den svarta floden ned, 
Jag de glada länder flydde, 
Fält och vatten, mark och hed. 



Digitized by VjOOQ IC 



151 

Men i dag, jag mä besinDa, 
Fritt nu andas allt mitt blod — 
Blif en nådig egarinna 
Af min trpbet oeb mitt mod! 



Boda Jliekany 

Hurrflås Anka. 



Allting glades denna dagen — 
Flora boppar trind ocb stinn 
Med sin lilla Arlekin 
Än i fyrsprång öfver bagen, 
Än kring bergen nedåt sjön. 
Veke spetsar nos ocb öra^ 
Blott ban får en tätting böra 
I den minsta asp ocb lönn. 

Puff — om bössan laddad vore, 
Piff-paff-puflf, om skottet small 
Ocb den tunga tjädern före 
Hufvudstupa ur sin tall. 
Ingen blick blef att fbrlora: 
Till prinsessan, der bon satt, 
Bure vi vår funna skatt. 
Veke främst ocb se'n min Flora. 

Uuderdånigst jag framträder, 
Gamle Tobak, svart ocb b vi t, 
Med tre enkor på visit 
Uti bvita, röda kläder 
På en fest sä stolt i dag. 
Hennes bögbet kan väl tänka: 
Gumman Sinka, Mullea enka, 
Hvar bon vistas, der är jag. 



Flm^a, 



Veke, 



Tobak. 



Digitized by VjOOQ IC 



152 

19. 
Drottuingholm 

vid karuaellm 1780, 



Xlvad för prakt pä hjeltars bana! 
Mar tis söner rusta stolt. 
Än vid fläkten af en fana 
Hästen dansar och gör volt. 
Än vid pukarns slag pä skinne** 
Syns Acbilles, grann och varm, 
Med sin stolta kask. Derinne 
Vexla stötar arm i arm. 



I 



Folket sorlar rundt kring planen^ I 

Brodern Kuhlau, bred i mand, I 

Så rödbrusig frän altanen | 

Blåser stilleständ en stund. 
Hästen gnäggar, ryttarn glimmar, 
Värjan blixtrar blank mot soln, 
Fridens marskalk mäklar timmar 
Med ett skott vid kaprioln. 

Sjelfva molnen sig fördela 
Af det skottets knall ooh dam. 
Kantons klockor slå ooh spela, 
Och kinesen tittar fram. 
Bullret ramlar in i skogen 
Och med vädret förs åt sjön, 
Så att Lofö-bon på logen 
Fruktar domedagens dön. 



Digitized by VjOOQ IC 



153 

Hvad det täcka könets miner 
Eldar hvarje Martis sven 
Att med sträckta javeliner 
Brottas i fullt sträck och ränn! 
Hvar en för sin sköna strider 
Med en f^ld och lyftad lans. 
Men när Mars sin lager vrider, 
Kramar jag min pomerans. 



20. 

Tal 

håUet i orangeriet på Carlbergs slott dm 19 Augusti 17 Sö-. 

Aria 
(med ackompagnement af cittraj. 

V år frihets fest i dag vi fira 
Uti vår sälla fosterbygd. 
J, Svea folk, kring Gustafs spira 
Lofsjungom ömt hans hjeltedygd! 



Mine bröder! 



Vid dessa strängars ljud käns hjertats fria låga 
Sig yppa mer och mer inonp vårt brödratal, 
När under vinets lust med en högtidlig råga 
Kung Gustafs ära sjungs i denna blomstersal. 
Från trädens mörka skjul, som slingrar sig i grenar, 
Hvar fågel på sitt löf sig med vår röst förenar. 



Digitized by VjOOQ IC 



154 

Bese hvad präktigt skydd de stolta stammftr dela, 
Hur med ett åldrigt rusk de grumla vattubryu, 
Hur i en glittrig väg de gröna skuggor spela 
Vid vattnets glans mot soln och molnens fläkt i skyn, 
Hur dessa rundlars vidd ett öppet fält utbreder 
Upp till den blomsterport, som till vårt tempel leder! 

Beögna än en gång bvad snilleval sig röja 
I spridda planers prål och labyrinters lopp, 
Hur ned mot dammens brädd sig rosenkrukor höja 
Och lagerträdets stam sin krona skjuter opp, 
Hur mildt Pomona ler åt höstens kulna dimma 
Inom de glesa skrank, som för vårt öga strimma. 

Der hörs Neptuni spel de skönsta floder spruta 

I ljusa hvirflars spränga försilfrade och blå. 

Och än Diana hörs i jägarhornet tuta 

Och stundom Pan med lur*n ur skogens kamrar gå. 

Längst från aflägsna fält förnöjda röster höras, 

Hvars fröjdeljud till oss på vädrets vingars fbras. 

Allt rörs med lätta Qät till denna högtidstimma: 
Af glada åldrars språng man fältet hvimla ser. 
Med korgar, kärl och bloss de mellan träden glimma 
Och kasta bördan tungt vid våra trösklar ner. 
Med muntra anletsdrag ses alla pligter skötas. 
Tills portarne slås upp och våra bröder mötas. 

Der samlas detta folk af trohets äkta stämpel. 
Som tretton resor re'n invigt sin högtidsdag 
Och som med enigt bröst i detta Floras tempel 
Frambär kung GuSTAFS lof i hvart ett andedrag. 
Flyg, eko, bergen kring att våra sorl besvara, 
Och må kanonens dån vårt mannamod förklara! 



Digitized by VjOOQ IC 



155 

Uppoffra menskolif var fordom kuDgars ära: 

I undersåtens blod blef Äreatoden rest. 

Från deras trumpna borg var ryktet vant frambära 

Med bäfvan furstens nåd, férvilladt, stumt oeh hest. 

Allt blekna vid hans vink: ej andra medel välja 

Än stupa för hans glaf eir ook sin frihet sälja. 

När kring de hvälfda torn de dubbla bommar rördos, 
Förskräckelse och ängst till jorden f^lde allt. 
Vid majestätets blick ett sinneslugn förstördes, 
Och vid en kronas glans blef blodet stelt och kallt. 
Ej fursten sitt palats och sina trälar lemnat, 
Om ej med mord och brand han sig till härnad ämnat. 

Den elden re'n är släckt och trälens kedjor brutna: 
Förnuftets milda ljus har kringspridt sina sken, 
Och till regenters pris de sekler syns förflutna, 
Då ärelystnans flärd kullstötte sten på sten. 
Nu väpnas furstars arm att allmänt lugn bereda 
Och krigets åskeslag från landets hyddor leda. 

Yäl slika tidehvarf vår minnesbok intaga. 

Men allt af tidens hand utplånas mer och mer. 

Och derför denna dag er, bröder, tör behaga 

Till minne af vår fest jag sista taflan ger, 

Med all den dager prydd och all den teckning färdig, 

Som gör regenten stor, välsignad och märkvärdig. 

I dag vårt träldomsok för tretton år tillbaka 
Bröts af kung GuSTAFS arm, men utan eld och blod. 
Just då när aggets storm så nordens grundval skaka 
Att spiran digna ned vid Sveriges fallna mod* 
Bland mist och röda moln jriksskeppet dref för ankar. 
Der hvar och en had' vind, allt som han köpte tankar. 



Digitized by VjOOQ IC 



156 

Förbistring bos en flook ocb bämdcn bos den andra 
Af snikna styresmän inblåstes vild ocb stark. 
Till rikets möten opp sägs rikets bödlar vandra 
Att plundra fä bvarann ocb fängsla sin monark, 
Att ät en utländsk arm (b vem belst) sitt bjerta skänka 
Ocb mot sin fosterbror i blodigt barnesk blänka. 

Ett snöpligt äfventyr, som barn ocb barnbarn klandra. 
Var väktarns stumma vakt, som fredar Zions mur: 
Med bibeln i en band ocb pungen i den andra 
Satt religionen bemsk vid politikens ur. 
Ett gyllne ja ocb nej pä belga läppar ströddes, 
Då vid bvart tärningskast en rikets ovän föddes. 

Ibland de ^^erhu. svar på väktarns lumpna fråga 
En dödlig bviskning lopp att fängsla wasars son: 
Att pä sä dyrbar stam det sista bugget våga 
Var vigtigt öfverlagdt ocb mumla till ocb från. 
Men .Gustaf, full med frid, sig till försynen vände 
Ocb för sitt folk ocb land blott ömbetssuckar sände. 

Der rikets vinst ocb makt pä ban delsvågen b vilar. 
Sig sjelfsväld satte ned ocb vinsten undansmög. 
Dä straxt vid bennes vink för alla vädrens ilar 
En mäktig vinglartropp ur börsens portar flög, 
Båd ära, lag ocb rätt ocb mynt ocb kurs man vrängde 
Vid idogbetens grät, som lättjan slog ocb trängde. 

Vid en sä vådlig lott, som afgrund endast giller, 
Som syntes fordomtid med bandeln skifta arf, 
Vår minnesbok uppställt de vördnadsvärda griller 
I all sin äkta glans vid detta tidebvarf. 
Ey deras rika värf den minsta afund leder: 
I deras byddor lugn, ocb deras namn i beder. 



Digitized by VjOOQ IC 



' 157 

Man' vände ögat se'n till landtmans glada byar: 
Här fordom bonden bjöd båd kung och purpurn trots. 
I aldrig något land sol, måne, blixt och skyar 
Sä lycklig bondeby bestrålar som hos oss: 
Hans jord, hans egendom, hans frihet i hans vilja. 
Och träldom vågar ej pä tröskeln af hans tilja. 

Der åkern osådd l§g, han fordom i sin stuga 

Med armarna i kors satt med en uppblåst själ, 

Krioghvärfd af helig flärd, insvept i sömn och ljuga, 

Att vid trompetens klang bereda rikets väl. 

Ej annat föremål hans nit nu ville i^juta 

Än vid ett riksdagsval sjelf mutad bli och muta. 

Ett ömsom söndradt råd af menighetens galla 
.Sin purpur fläckad såg och hädda sina värf. 
Förvirring sågs i allt, i lyda och befalla. 
Och oskuld att få rätt måst' ge sin sista skärf. 
All rustning till sitt värn, när landet så omträngde, 
I rost och spindelväf på nakna murar hängde. 

Det hör vårt samfund till att minnas och beundra 
Båd' fosterlandets nöd och Gustafs dygd så stor. 
Man mins den fordna tid, då riksdagsklubban dundra, 
Hur vän bortsålde vän, en son sin far besvor. 
Hur vid ett tidehvarf en usling sig förmådde 
Att han till bilans egg sin egen bror förrådde. 

Vid patriotens disk man dyra safter sköljde: 
Förrädarn skänkte i, och trolösheten drack. 
Men egen nyttan främst sitt fala hjerta dölj de 
Och stolta ja-ord njöt ur en förförisk räck: 
I ränker, sus och dus man gaf och tog till bästa, 
Och den blef patriot, som tog för sig det mesta. 



Digitized by VjOOQ IC 



158. 

O, hvad olycklig tid! Hvad sammaDBvarna händer 
Till detta lands förtryck i fordna tidehvarf! 
Om man ett ögonkast bort till historien vänder, 
Aristokraten jemt med tronen gått i arf, 
Än qväft regentens lust att folket sälla göra, 
Än eggat upp hans arm att sjelf sitt lugn förstöra. 

Beröm dä denna dag, dä, utan svärd att blotta, 
En kung, en infödd kung, sitt segerintäg höll! 
Förut sägs en och hvar om landets spira lotta. 
Dä snart ur hand i hand hon vackla, skalf och föll. 
Men säg, du svenske man, om du bör lycklig kallas^ 
Att af sä kunglig dygd fl helsas och befallas! 

Sä märk, när olycksmoln naturen snart föröda. 
När fästen ramla kull och städer slukas opp, 
När tornen kölar dra och bergen hvalar föda 
Vid afgrundshvin och tjut frän Etnas strida lopp. 
Dä syns en hvar af oss sitt fikonträd omfamna 
Längst frän de brända fält, der idel döda hamna. 

Ja, vid den ängst och grät, som krigets äska följer, 
Der vattnet sprutar eld och marken svettas blod. 
Der hungern vandrar främst och sig i tärar sköljer, 
Af dödens skugga ledd bland kulor, eld och lod, 
Dä fredas Svea folk uti den gamla norden 
Och dertill har en kung, den bäste kung pä jorden. 

Vär frihets fest i dag vi fira 
Uti vär sälla fosterbygd. 
J, Svea folk, kring Gustafs spira 
Lofsjungom ömt hans hjeltedygd! 



Digitized by VjOOQ IC 



159 

21. 
På drottning Sophia Magdalenas namnsdag 

dm lö Maj 1788. 



Jl ä denna fest i dag med bägarn af agat 

Syns BacchttS blomsterkrönt i skuggan af sitt fat. 

Ur templets helga hvalf ban kärlen sakta vindat 

Ocb minsta block och tross med friska rankor lindat. 

Men rankan kring hans länd, af liljor och af grönt, 

Som gör hans bild sä skön, har ögats undran rönt. 

En blomma här och der hon väl sin iUgring röjer, 

Dock intet mot den krans, som mellan rosor höjer 

En myrten, oförmärkt i gyllne nålar snärd, 

Af Venus sammanföst, af gracerna förärd. 

Pen kulna käUarsvaln inunder templets stöder 

Med stolar för i dag tillreds hvar Bacchi broder. 

Der ifrån största åm till minsta svagölsstop 

Man dagens vivat hör vid nattens hesa rop. 

Ett rökverk och ett os gör hjernan yr och galen 

På dem, som utan glas stå qvar i yttre salen. 

Förargelse och ångst bland detta ridderskap, 

Som tränges om hvarann med etterfulla gap, 

I gerning och i ord sig uppenbart förklarar. 

De ropa: »Skranket opp!» Men dagens marskalk 

svarar : 
»J, gode Bacchi män, besinnen templets prål 
»Och veten, hvar och en är herre till sin bål!» 
Strazt inom skrankets plan en mängd af lampor 

glimma. 
Som hvälfva sina sken inom en rosig dimma. 



Digitized by VjOOQ IC 



160 

Der man en bugning ser bland templets tjenstemän 

Frän digraste grossör till minsta källarsven. 

De äldste kypare utaf hans vinbetjening, 

Som hafva b var sin äm, i är baft sin forläning 

x\f syrakusa-vin ocb ingen droppa gömt: 

Vid kungs och drottnings skäl dem bar ban inte 

glömt. 
Sitt bref i dag de fatt, neddoppadt i likörer, 
Pä källarn mästerskap ocb rang med direktörer. 
Ja, ban har samlat dem ocb deras nit berömt, 
Med dem ur sin pokal ban Westmans porter tömt 
Ocb jollrat bit ocb dit om lifvets mänga öden, 
Hur detta porter bär en läkedom mot döden, 
Tills gyllne bägarn sägs upplyftas med förord 
Att inte tömma den, förrn dagens fest blir spord. 
Ej nägon dödlig mun mä af dess nektar smaka, 
Förrän en viss baccbant sig skyndat ned tillbaka 
Ifrän olympens drott med gudames beslut, , 

Till bvilkens ära den i dag skall tömmas ut. 
Eo nattens tystnad rär i väntan uppä svaret . . . 
Den helga duken breds kring stora punscbekaret, 
Hvars fransar, fuktade med moslervin med mer, 
Vestaler hälla upp och stundom släppa ner. 
Dä, vid en sorglig säng af undangömda körer, 
Man slefvarna bär fram till templets providörcr. 
Förläten fläktande bortskymmer gudens rum, 
Hvars välnad simmar re'n i karets fluidum. 
De hvita eldars språk med purpurtäcken släckas, 
Och må ej minsta glas i minsta vinkel bräckas! 
Sig driste ingen fram, om ock en Jensen fans. 
Att snegla på sin bål och hicka vid dess glans I 
Re'n kyparsvennerna med blomsterknutna länder, 
Med krönta bufvuden ocb sammanknäppta händer 
I dubbla leder längs ät koret dragit sig 
Så fort att ögat ej hint ögna deras stig. 



Digitized by VjOOQIC 



161 

Hvad lust i Bacchi hvalf! Ej verldsbekymreD trycka: 
Här saknas allt begrepp om öde, tid och lycka. 
Ej någon mod fälld tår ur ögat rinner ner, 
Om inte till en hämd i någon ann's qvarter, 
Som skuffat fram sitt glas ocb dricka vill allena. 
Emellertid hvar själ vilj sig i frid förena: 
En girig nyckeln glömt till låset fbr sitt skrin, 
Den höge sänkt sin röst med en blommerad min 
Och en afdankad vän med röda ögon nickar. 
Och med en blödig själ en from förlikning hickar 
Men — dråpligast af allt — en usling sofver här 
I famnen, trygg och fri, uppå sin gäldenär, 
Och ingen stämning mer pätänkes eller gissas, 
Tills mörkret skingrar sig och templets förlåt hissas. 

Bacchanten redan syns vid lutans ömma ton. 
Som prisar dagens helgd^ dä Bacchus i person 
Med, bägarn äskar ljud att Jofurs ära höja, . 
Befaller bröderna att sina knän nedböja. 
Betänka dagens glans, som snart gudomlig tycks. 
Den helga duken straxt af punschekärlet rycks: 
Sig alla templets män i denna tjenst förena, 
Och Bacchus ropar ut: Sophia Magdalena! 
*En drottning», ropar han, »i norden har sin tron, 
»Hvars majestät är kändt, fast ej af min person. 
*Men gudarne befallt — och gudar måste lydas — 
»Att ända till mitt hvalf skall hennes. ära tydas. 
»Ett folk, ett tappert folk, så ädelsint som stort, 
»Upphöjer hennes lof, det hon sig värdig gjort, 
»En drottning, from och mild, beprydd med stilla seder, 
»Välgörande och god och värd olympens heder. 
»Också ha gudarne försäkrat i min hand 
»Att hennes lif, så dyrt, till hugnad för sitt land 
»Skall i en mängd af år i lugn och frihet skrida 
»Med sin gemål i famn och prinsen vid sin sida. 
Bellman. IV. 11 



Digitized by VjOOQ IC 



162 

»Re'D Raron är befaldt, fastän han äran krökt, 
»Den färjan sänka ned, som hennes skugga sökt . 
»Intagen, Bacchi män, med glädje era säten 
»Vid bägarns sista klunk och instrumenters läten! 
»Ert fluidum tillreds uti ett rägadt mått: 
»Er munterhet min fröjd, ert hjertelag är god t . . 
rBacchant, gå, Jo fur säg vid klang af lyrans sena 
»Hur norden vörda vet Sophia Magdalena!» 



22. 
Kämpe visa 

öfver segern vid Högland den 17 Juli 1788. 



bå har nu vid Högland, go vänner, sä skett 
Att Neptun — hvem kan det fördölja — 

Med lagrar på gaffeln, som gudar ej sett, 
Han helsar prins Carl på sin bö|ja. 

Se'n prinsen tillhakas sin helsning beredt, 
Så lät han sin eld med vågen alltid fienden fb\ja. 

Och viljen I höra, så märken nu blott 
Hur prinsen vet vindarna styra! 

Knappt solen ur molnen vid morgonen gått 
Förren kölen bröt vågornas yra. 

Re'n f^tet det mulnar af skott uppå skott, 
Och då högt i sky Apollo tog och stämde sin lyra. 



Digitized by VjOOQ IC 



163 

Nu veten I alla prins Carl hvem han är, 

Utrustad med mandom och ära: 
På höjden af Högland han segern besvär 

Den lagrade gaffeln frambära. 
Néptun uppä däcket han ställde sig der, 
Och prinsen framför, och segern båda hjeltarna nära. 

Så började stormarna tjuta och gny 

Och fartygen gunga pä vägen. 
Med blixtrande dunder och röken i sky 

Sägs masterna glimma i lagen, 
Och flaggorna blåste och elden blef ny 
Och Neptun han log, och kulorna de hvinte i tågen. 

Nu talte de två till hvarann uppå däck : 
»En stridsman vi oss nog påminna — 
»Den Greigh, som all verlden än aktar så käck, 

»Ej nionde gången må vinna. 
»Nej, fienden tukta till rysning och skräck! 
»Hans blodiga köl skall skjutas ner och sjunka och 

brinna.» 

Ur hvirflar af röken vid blixtret ibland 

Så syntes, men nu intet mera, 
I blodiger skjorta med värjan i hand 

Wachtmeistrar och Hornar och flera. 
Prins Carl, Ml nu tårar och gråt kung och land, 
Blif, Sverge, bestört, men glöm ej dessa män ingen- 
dera! 

Ur brinnande mörkret af Neptun i lur 

En julle i linien framkallas: 
Anföraren trotsade död och natur. 

Af äran att endast befallas. 
Nå, Ekholm, ditt namn under kulornas skur 
I stäfven på julin der skall ditt namn inristas af Pallas. 



Digitized by VjOOQ IC 



164 

Apollo, höj lyran och lofsängeD sjung! 

Tänk, ryktet i dag näns ej ^uga: 
Prins Carl har som hjelte och hror af sin kung 

Den äran med segern sig buga. 
Lofsj ungen dess kämpar, båd' gammal och ung 
Frän rik och förnäm till tiggarn, der han ler i sin stuga! 



23. 
På kronprinsens namnsdag 

den 6 November 1789, då en luUt, gul och hlä målad, 

es. 



yJj hvad fröjd som denna dag 
Inom dessa murar skänker! 
Hofvet i sin fägring blänker, 
Liksom i min gala jag. 
Också är bland mina fUder 
Ingen än så präktig sedd, 
Som med högsta rang i bredd 
Burit sådan färg till kläder. 

Men med all min granna stat 
Tusen ögon mig förfara. 
Prinsens kockar mot mig svära 
Vid min blick pä minsta fat. 
Stånddrabanternas mustascher 
Mig ofreda raångcD gång 



Digitized by VjOOQ IC 



165 

Mer än salig Hedmans språng 
Mellan marskalkar och pager. 

Bäst jag med en kärlig min 
Mig i slottets farstu krummar, 
Grufligt vaktparaden trummar 
Vid en sträf trumpet-marin. 
Men att några råttor kramma 
Der i gångarna som förr 
Är ej värdt, ty vid hvar dörr 
Flera kattor med mig jamma. 

Ändtlig nu i tysta Qät 
Jag ers höghets tröskel mäter, 
Der min ringhet ej förgäter 
Trohet för ers majstät. 
Sjelf af lejons ätt med ära 
Jag en ättling nämner mig^ 
Och hur kan den tvinga sig 
Afvog sköld mot staten bära? 



2*. 
På Glas på hörnet 

den 21 November 1789. 



Aok, om vår sol en lugnad morgon återsände, 
Ej blodröd mer i gyllne skyar flöt 



Digitized by VjOOQ IC 



166 

Och öroen 8e'n, vårt lejoDS fordna ädla frände, 
I gudars namn en helig sämja slöt! 
Hvad åkern skalle hära, 
Hvad hammarn skull' ge slag 
Och snillet ära 
En så högtidlig dag! 

Tag, teg 
Ditt glas och önska se'n 
Vår konung snart tillbaka! 
Sjung se^n för de borgensmän, 

Som vaka 

Än 
Dess dyra borg att freda 
r vakters sammandrag 
Och sig bereda 
Europas välbehag! 

Tag, teg 
Ditt glas och önska se'n 
Vår konung snart tillbaka! 
Sjung se^n fbr de borgersmän. 

Som val^a 

Än! 



25. 
Yid Gustaf III:s återkomst från kriget. 



i/yre kung, var välkommen nu åter 
Frän krigets larm i blodiga stig! 



Digitized by VjOOQ IC 



167 

Se ditt folk, hur i glädje det gråter / 
Och i stoftet bugar djupt for dig! 

Har du dig mödat, ädel och stor, 
Med din broder gått döden till möte, 
Så öppnar ock Svea sitt sköte, 
Omfamnar Gustaf med sin bror. 

Höglands seger och Gustaf tillbaka 
Med lagrar krönt — hvad felas oss mer 
Än den vällust i norden att smaka, 
Då, enighet, man dig tillber! 

Du har ett skingradt folk gjort till ett. 
Och du lärt de upproriska känna. 
Med din klinga, ditt snille och penna 
På nytt du Sverges väl beredt. 

Prester, öppnen nu templen ^och buga 
I alla rikets vinklar och vrår 
Och fbrkunnen i ringaste stuga 
Hur försynen helgat Gustafs spär, 

När han för folket tog sitt beslut 
Att dess ovän i bojorna binda. 
Du, så älskad af oss från din linda, 
Ivdöd^n våra suckar njut! 



Digitized by VJOOQ IC 



168 



Till hertig €arl 

på hans namnsdag den 28 Januari 1789, 



Ur en präktig sky ocli låga, 
Hvirfiad öfver nordens Qäll, 
Vid en glans af Iris båga 
Pä tritoners våta häll 
Och vid klangen af najader 
Ifrån Höglands röda strand 
Sträcker Neptnn ut sin hand, 
Höljd af hvirfiar och kaskader. 

Dyre Gabl, ditt namn bebådar 

All olympens välbehag: 

Mars nr molnet djerfb dig skådar 

Med en bugning på din dag. 

Yattunymfren kring dig Ijunga 

Mellan fröjdeeldars sken, 

Och längst in i elysén < 

Skalderna din ära sjunga. 

Din gemål från detta höga 
Helsas båd' som mild och skön: 
Minsta blick från hennes öga 
Utgör alla dygders lön. 
Skalderna på nytt upprinna 
Under friska lagrars blad: 
Yoltaire med en carliad, 
Rousseau för din hertiginna. 



Digitized by VjOOQ IC 



169 



27. 
Till hertig Carl 

vid dess hemkomst från kriget i September 1790. 



Segrande furste, dagen svalkas: 
KaroD din köl med bäfvan nalkas, 
' Stormarna tystna, 
Tritonerna lyssna, 
När du med oliyen helsar Neptun. 

Thetis helt djupt, den mäktiga frun, 
Niger i vassen vid Bols basun. 
Najaderna brottas vid kanoners smäll 
Mot bergen skaka sina glittrande ijäll. 

Märk, dyre prins, i minsta stuga 
Blottade bjessor djupt sig buga: 
Barnena tiga, 
Men mödrarna niga 
Och glömma i glädjen fUlla en tår. 

Dyraste prins, prins Cabl, du är vår! 
Hvar fins väl den, söm till altaret går 
Och icke med tårar bekänner nu med mig 
Att Sverge räddadt är af Gud, kung och dig! 



Digitized by VjOOQ IC 



J70 



28. 



Tankar rid min hulda moder fru Catharina 
Bell mans graf 

den 17 Mars 1765, 



Så vill du, Gud, ett lifsträd rycka 
Med sina svaga rötter opp, 
Att uti bästa blom och knopp 
Det må din helga vingård smycka. 
Du slår dess fägring platt omkull 
Och i ett fall så många sårar: 
Mitt öga somnar uti tårar 
Och vaknar åter vid dess mull. 

Jag kan min mensklighet ej glömma: 
Min sorg är värdig, sann och stor. 
Jag ser en huld och älskad mor, 
Hur hon tar in sin kalla gömma, 
Se^n hon sitt varma hjerta gaf. 
Det kostar mig min lifsförmåga 
Att kyssa på den pil och båga, 
Som död och kärlek skjutit af. 

Så talar nu mitt ömma sinne, 
Men alla känslor tystna af: 
Mitt hjerta säkert är den graf, 
Deri en mor hon hvilar inne 



Digitized by VjOOQ IC 



171 

Och stundom väcker mina qval 
Att se hur döden den vill döda, 
Som flera o£fer hunnit ibda 
För hans begär och till hans val. 

Men, halt, jag faller den till fota, 

Som öfver våra öden rår, 

Och mig med suck för bröstet slår. 

Hvad skall ett stoft mot allmakt knota? 

Nej, himmel, ack, du har beredt 

Af evighet hvart lif sin timma. 

Min syn förblindas i en dimma, 

Se'n hon din höga styrsel sett. 

Min syn och tanka bli mig trånga — 
Dock ser jag evighetens rymd. 
En sol af inga fläckar skymd. 
Ett land uti en herrlig ånga, 
Ett falt, der lif och helsa bo, 
Och midt ibland en glädtig skara 
, Syns Gud sitt kära verk ^rklara, 
Och allting andas frid och ro. 

En munter själ i bräcklig hydda, 
Hon utaf mästarns stränga hand 
Bäd' tog och kysste sina ba;id, 
H varmed besvären voro flydda. 
I strid mot lif och död hon stått. 
Men ville dem till slut fbrsona. 
Och hur hon kämpat för sin krona. 
Så har hon den nu ändtlig fött. 

Kom, verld, bese i denna striden 
En qväst hjeltinna, hur hon ler! 
Med trones sköld och sitt baner 
Hon trotsat alla qval i tiden 



Digitized by VjOOQ IC 



172 

Och varsamt på sin bana stått, 
Förnöjd, som i den högsta lycka, 
Att kanna ge och hjertat stycka 
Åt dem, som från dess hjerta gått. 

En tankekraft här bodde inne, 
Som stoftet såg och Gud som Gud, 
Att ringhet är en herrlig skrud, 
FörträfiFlig i den Högstes sinne. 
Och dygden bästa föresats, 
Att ondskan väl sitt välde öfsrar. 
Men att En fins, som allting pröfvar 
Uppå vår stora sammelplats. 

Så sku de vackra lifsträn sättas 
I evighetens rymd till slut, 
Se'n de på jorden blomstrat ut 
Och fått från sina tyngder lättas. 
En annan sol då tändas an. 
En annan dag och afton glimma 
Och allt i heligt nöje stimma 
Ikring sin Gud och upphofsman. 

Hon sofver nu då sött och stilla, 
Se'n hon ur tidens bojor gått 
Och druckit ut sitt sorgemått 
Uti vårt buller, sorg och villa. 
Nu nalkas hennes frihetsdag: 
Förlossningsklockan slår och klämtar, 
Och Gud sitt verk så sakta hemtar 
I några tysta andedrag. 

En älskad maka står i nöden 
Och saknar sitt i en minut. 
Hur ser det paradiset ut, 
Der kärlek går i strid mot döden 



Digitized by VjOOQ IC 



173 

Och minsta telning bleknar af? 
Jag orkar intet mera tala: 
Kom, höga makt, kom, du, hugsvala 
Och styrk min anda vid dess graf! 

Säll den, som flyktar ur vår snara 
Med snabba steg och friad själ. 
Som tar sitt afsked och farväl 
Liksom att till en högtid fara! 
Min mor hon flyr — det må så ske. 
Vid hennes graf skall man få höra 
Att afund ej haft mer att göra 
Än blott på mina tårar se. 



29. 
Tid en ålderstigen och trogen tjenarinnas död 

den 2 Oktober 1773. 



bä myllas nu det stoft bland gruset, 
Som samlats här i många år, 
Hvars lifsförvandling är så svår 
I flykten till det himlaljuset. 
Der dygdens lön utmärkas skall 
Utaf dens hand, som bjertat gifvit 
Och i sin bok hvar tanke skrifvit 
Till evig räddning eller fall. 



Digitized by VjOOQ IC 



174 

Den andedrägt, som nyss sig sluta. 
Det hjertat, som nyss brast itu, 
Bör väcka våra tankar nu 
Och nödga ögat tårar gjata 
Med helig ömhet i vår själ. 
Låt oss vårt korta lopp besinna: 
Att fast vi sjntti år än hinna. 
Är tiden knapp till evigt väl! 

Säll den, som tar vår sälla döda 
Till eftersyn i lif och död! 
I anletssvett hon åt sitt bröd. 
Då själen njöt en andlig föda 
Och brann af trogen kärleks bloss. 
Som tjenstehjon hon troget tjente 
Och då hon dog, dess testamente 
Var Guds välsignelse till oss. 



30. 
Pä min tredje sons födelsedag. 

Ull kapten Kempensköldy den 15 Juli 1787. 



Min tredje son i dag det helga dopet njuter . . . 
På Holmen är helt tyst: från skansen ingen skjuter, 
Men flaggan, blå och gul, sin tuDga fladdrar ut 
Och vimplarne i fläkt nedsänka sig till slut. 



Digitized by VjOOQ IC 



175 

Så lugDt, sä still, sä tyst jag denna fest inviger, 
Ja, till och med jag sjelf jag bara står och tiger 
Tills pilten skall få namn — då ropar jag, min vän: 
»Vet, han skall heta Carl som jag och hertigen!» 



31. 
YaggTTlsa för min son Carl 

den 18 Augusti 1787. 



Lilla Carl, sof sött, i frid! 

Ty du får tids nog vaka. 

Tids nog se vår onda tid 

Och hennes galla smaka. 
Verlden är en sorge-ö: 
Bäst man andas skall man dö 
Och bli mull tillbaka. 

En gång, der en källa flöt 

Förbi en skyl i rågen, 

Stod en liten gosse söt 

Och spegla sig i vägen: 

Bäst sin bild han såg sä skön 
Uti böljan, klar och grön, 
Straxt han inte sägnen. 



Digitized by VjOOQ IC 



176 

Så är med vår lefnad fatt. 
Och så försvinna åren: 

Bäst man andas godt och glad t, 
Så lägges man pä båren. 

Lilla Carl skall tänka så, 

När han ser ^e blommor små, 

Som bepryda våren. 

Sofve Inlla, lilla vän! 
Din välgång alla glada. 

När du vaknar, sku vi se'n 
Dig klippa häst och släda; 

Se'n små hus af kort — lull lull 

Sku vi bygga, blåsa kull 

Och små visor qväda. 

Mamma har åt barnet här 
Små guUskor och gullkappa; 

Och om Carl beskedlig är, 
Så kommer rättnu pappa. 

Lilla barnet namnam ger . . . 

Sofve lulla! Ligg nu ner 

Och din kudde klappa! 



Digitized by VjOOQ IC 



177 

32. 
Pä Mariadagen 1788. 



Jjilla Carl uti sin kolt 
Och Gustaf i siu jacka 

Uppå marmors na mosdag stolt 
För god traktering tacka. 

Mamma barnen sagt i går 

Mormors namnsdag tecknad står 

I vår almanacka. 

Derför lilla Carl, som minst, 
Han börjar fbrst att nicka: 

Gustaf anser för en vinst 
Sin mormors skäl att dricka. 
Barnen klinga om igen 
Mormors skål i botten, se*n 
För hvar vacker flicka. 

Gabriel i sin rock och väst 
Och Martin i sin tröja 

Uppå mormors glada fest 
Med skålar sig fbrnöja. 

Önska vid ett rågadt mått 

Mormor och sin morfar god t 

Och små glasen höja. 



Bellman IV, .12 

Digitized by VjOOQ IC 



178 



På inspektören Gabriel Grönlunds födelsedag 

dm 5 Fehruart 1792. 



vllada morfar, barnen dig 
Med böjda knän välsigna. 

Ljusets engel visar sig^ 
Då dina knän neddigna, 

Du har varit glad och from: 

Njut Guds rikes egendom ! 

Vi dig än välsigna. 



34. 
Under inspektören Grönlunds sista sjukdom. 



IVlo ekorna röras med sorgliga slag, 

Ringerskan snyftar och gråter, 
Clara-dödgräfvaren tycks i hvart tag 

Rycka spaden åter. 
Skalden, som vid griften blundar och ler 
Och din lljusa himmel strålande ser, 

Dignande fäller sin lyra. 
Gäck, hedersman . . . hvarje engel dig ber . . 

Dina steg sä dyra. 



Digitized by VjOOQ IC 



179 

Munter din morgon oob tjnflig din qväU, 

Leende seende alla, 
Som pä din tröskel bebedrat ditt tjell 

Att ditt goda befalla. 
Jemt ditt bnfvnd i oskyldiga gräl 
Röjde i b var knyck din eldade själ, 

Sä för din kung som bans rike. 
Drick ut döds-kalken, bjud Gustaf farväl, 

I din död bans gelike! 



35. 
Yid inspektören Grönlunds begraftiing 

den 28 Mars 1792, 



JDin graf skrift är enkel men ädel ocb sann, 
Att tårar bevittna din beder . . . 
Farväl, du beskedlige, redlige man, 
Af gammaldags trofasta seder! 

Den skalden, du byllat som svärfar ocb vän. 
Med lyran till griften ban ilar, 
Begråter din saknad — fast lycklig är den, 
Som saligt insomnar ocb bvilar. 

Hvad båtar oss arma ur flammor ocb grus 
Att tidernas oskick beskåda? 
Säll du, som, upptagen till klarbet ocb ljus. 
Dig skilt från vår villa ocb våda! 



Digitized by VjOOQ IC 



180 



Din skapares vilja du* tålig tillbad 
Vid ögonens slocknande låga.. 
Så länge du lefde, sä lefde du glad. 
Tills döden afvände din pläga. 



36. 
DirertisRement 

på professorn och riddaren Sergells 4 8:de födelsedag, 

som firades på Ulriksdal hos medaljören Fehrman 

den 8 September 1787. 



Sebgell togs emot i en vacker skogspark bakom 
Fehbmans våningsrum af Bacchus med sitt sällskap. 
En liten Bacchus, åkande på en tunna, Bacchus sjelf, 
ridande, med en buteljkorg på armen, och en silén, 
åkande, med buteljer i vagnen, alla omgifna med bac- 
chanteVy med stafvar och kransar, virade af vinrankor. 
Lille Bacchus föreställdes af Fehrmans lille son, Bacchus 
sjelf af Bellman, och den åkande silénen af professorn 
och riddaren Pilo. 

När Sergell kom, togs han emot medföljande tal af 

Lille Bacchus. 

I följen mig med fröjd till Bacchi tempel fram 
Uppä den gröna stig^ som höstens mognad sprider! 
Nu snart, I Bacchi män, till middagsstimman lider, 
Till vinets rolighet och brödralagets glam. 



Digitized by VjOOQ IC 



181 

Mitt hjerta ungt ocli ömt, kan sig ej der utgjuta: 
Jag är ej Bacchus sjelf, jag endast lånt hans namn. 
Uppriktigt säger jag, min morbror, i din famn 
Uppå din födslodag lät mig din ömhet njuta. 

Bacchus {sjunger). 

Min butelj är Bacchi kök — 

Jag tömmer, 

Och glömmer 

Mitt fattiga ök. 
Intet foder för min häst! 

Och dagen 

För magen 
Är gj order till en herrlig fest. 

Nå, hvad skall jag göra, 

Så full, så plakat? 

Hvars fest — låt oss höra — 

Och hvarför denna stat? 

När Bacchus slutat sången, skedde processionen 
till Fehrmans rum i följande ordning : 

1) musiky 

2) lille Bacchus, 

3) Bacchus sjelf, 

4) en åkande sUén, omgifven af de öfriga hacchan- 
tema, Sergell med fruntimren följde efter, , När de 
kommo i matsalen, hölls följande tal af 

SiLÉN. 

Så tags min tid i akt till magens tröst och gagn 
Att jag knappt, klockan tolf, ser hjulen på min vagn. 
Från solens första blick i dag på denna dagen 
Jag på. min tunna hvälft med bägaren islägen. 
Af gudarnes beslut uti olympens sal 
Så rullar här min vagn på detta Ulriksdal, 



Digitized by VjOOQ IC 



182 

Bebådar snillets frid och vinets ångor kastar, 
Försötmar hjcrtats qval, ju mer det sig belastar, 
Utsprider sömnens tyngd och ögats vällust gör 
Vid blomsterprydda kärl bland stekar, ost och smör. 
En krans är mig befaldt på denna fest utleta 
Att lem nas en artist från Paros eller Kreta, 
Som nu sin verkstad spridt i nordens kulna famn. 
Jag tusen gånger visst på Pafos hört hans namn. 
Men hjernans yra språng så min förvirring våUer 
Att handen känner knappt om hon pokalen häller — 
O, gudar, den pokal, som Jofnr sjelf befallt 
Uttömma i hans skål . . . Hvad jag förgäter allt! 
yar det ej Praxitel? Nej, det kan ej uppfinnas... 
Att gracerna en gång, så mycket vill jag minnas, 
I skuggan af den lund, der marmorpelarn står, 
Lofsjöngo gladt hans namn, och det var just i går. 
På ryktets vingar fördt, så länge tiden räcker, 
Kringsväfvar hans beröm och en förtjusning väcker. 
Nej, än en klunk . . . noch en . . . Jag nu försöka vill 
Om jag det namnet mins . . . Nej, jag måst' ha en 

till . . . 
Var det ej Fidias, som, Jupiter till ära. 
Upprest hans stolta stod vid en Minerva nära? 
Månn inte Polyklet? En Myron? Agelad . . . 
Nej, jag måsf ta en klunk utaf mitt oskobad. 
O, gudar, stärk mitt blod, låt tankens eld upplifvas! 
Så mycket af mitt värf jag hörde mig beskrifvas, 
I store G-ustafs hof, i någon viss planet, 
Hans snille lagradt fins, fast namnet jag ej vet, 
Och att hans födslofest i Floras famn och sköte 
Skall firas denna dag bland vänners glada möte . . . 
Victoria — jag mins . . . hurra, nu gick det an . . . 
Hans namn var Sergell . . . klang, och vivat lefve han! 
O, kosteliga bord med blomsterkrönta rätter. 
Buteljer, glas och frukt! Jag aldrig mådde bätter: 



Digitized by VjOOQ IC 



183 

Här klingas skall hans skål, hans visa sjungas ömt. 
Jag skall den fbrsté bli som först sin stånka tömt. 
Min Sergell, lefve du ! Din skål till punkt och pricka, 
Och mina fränders skål . . . Men nu, nu skall du dricka! 
Vtd bordet sjöngs följande 
Kor. 

Sjung förtjensten en sång till dess ära — 
Vår värde Sergell, vet, du är vår! 
Dina landsmän på händren dig bära, 
Men af oss du sjelfva hjertat fUr. 

Sent må i dödens vissnande sp§r 
Sig din urna för ögat upphöja! 
Gamla Karon med båten skall dröja 
Och vänta dig än hundra år. 

Men den saften som porlar och spelar 
I glasets rundel och kring dess brädd. 
Sömnens qvalm uti blodet fördelar 
Till en vällust uppå Floras bädd. 

Höj, granne, upp ditt kärl, blif ej rädd 
Att ett rus denna dagen begära. 
När du sjunger din Sergell till ära, 
I höstens gyllne blommor klädd! 

Löfven gulna och bäckarne rinna 
Vid trädens rusk och sorgliga fall — 
Låt så vara, vår säUhet vi finna 
Uti Bacchi hvalf vid drufvans svall. 

Lustigt! Hej, falleralla, lall, lall ! 
Värde Sergell, din fest att besmycka 
Skönhet virkar ett band till din krycka, 
Som dig i döden binda skall. 



Digitized by VjOOQ IC 



184 

37. 
Till Sergell pft hans namnsdag 

den 2 November 1789 Tohicedagen, 



Bord- och måltidstldning n:o 1. 

Ingo den 1 Oktober 1789. 

Med extra rådhuskuriren Wetz hafVa inlupit föl- 
jande måltidstidniDgar, som nödväDdigt måste locka 
en surmulen bourgognekork ur sin glaserade läog- 
halsighet. 

E,e'n bland kämparna van, 
Fakta i elden och omringa plan 
Baron Armfelt mot en ljungande volkan, 

Vann nationens ära: 

På sin blodiga ban 

Käckt med fälld bajonett 
Busar han mot fienden^ ätt ifrån ätt. 

Hvar blodsdroppa runnen. 

Då hans bussar slåss, 

Gör nu segern vunnen 

Båd' för kung och oss. 

Norrbacka den 2 November 1789. 
Vid backen till venster mellan de glesa gra- 
narna, som nedslutta ifrån Solna-parken till Haga 
grind, har i dag på morgonstunden en blind ynglings 
vanligen derstädes om morgnarna sedd i sitt randiga 



Digitized by VjOOQ IC 



185 

förkläde och skjortärmar, nu, denna dagen till pryd- 
nad, infnnnit sig med en ny fullsträngad fiol, klädd 
i tornväktarns syrtut i Adolf Fredriks församling och 
någon af kyrkorådets peruker. Musikanten, i en bu- 
gande ställning, under en gulnad rönn, sitter ännu 
med örat mot qvinten och foten i gyttjan att för- 
kunna Tobiae dag. Fångaroes rothuggning vid lands- 
vägen och stockarnes timring under yxornas spjelk- 
ning i skogen hindra ej hans krumelurer med stråken. 



Norrbacka: yfirdshaset, belftget strazt utom Norrtull. 

Bönderna, knarkande från Solbaddet, med svintrynet 
utom matsäcken och kalfhufvudet i tjärbyttan, stryka 
hjulen emot diket för att lyssna på denna Solna- 
skogens Orfeus. Dalkarlarne stöta skyfflarna i gräs- 
vallen, och skoflarne ligga på de ovältrade sandkär- 
rorna. Något sjöng och spelade han, med hufvudet 
vändt åt Belle-Vue, mycket rörande och den vörd- 
nadsvärde rådsherren till ära, tilldess slutligen en 
helig tystnad utbredde sig bland alla kommande och 
farande ända fram till tullporten, der tullnären med 
specialen under armen fördömde öfverdirektörens 
barmhertighet och bugade sig för ett ekipage från 



Digitized by VjOOQ IC 



186 

Jerfva. Då sjöng åter den blinde vid vagnens stan- 
nande, ocb han spelade samma gudomliga melodi af 
abbé Vogler: 

Klang! Vid grind spelar jag 
Psalmer oob polskor utan undantag. 
Litet mer konfonium på Tobiae dag 
Så för mig som för fiolen! 
Så tycker jag. 
Efter gammal lag 
Ser jag aldrig solen, 
Dess gyllne välbebag . . . 
Litet mer konfonium på Tobiae dag 
Så för mig som för fiolen! 
Så tycker jag. 

Solna den 2 November 1789. 
Äntnärkninffj funnen i organietena koralbok, 

Tobias till sitt namn fins än i flera riken, 

Men detta namnets drott var klädd i templets drägt, 

En ganska värdig man utaf Naftali slägt. 

Som upprest sina tjäU vid Galileiska viken, 

Der ban en fånge blef i Salmanassars tid. 

Han egde ock en son, ocb af dess blod med beder 

Allt bvad Tobias nämns en älskad ana leder, 

Trots bibelkommission ej finner sig dervid. 

SergellB atelier den 2 November 1789. 
S. D. Grefve Munck, tillstädes, befallde en viss 
lyrisk skald sjunga denna dagen till beder, ocb ban 
sjöng: 

Kring Psycbes byst, uppå dess alabasterruta, 
De täcka gracerna sig buga nu: 
De bennes flyende fot i blomsterkedjor sluta 
Ocb kröna dig, Tobias, kära du! 
Att Psycbe ej må njuta 



Digitized by VjOOQ IC 



187 

Ett annat altare 
I Florens, Rom och fly din atelier, 
G-racerna derföre stå, 
Lyckönska dig och vänta 
Att du vill på dörren glänta 

Ur din vrå. 
De trotsa Ehr^nsvärds öga, 
När de berömma dig, 
Och de frukta föga 
Artisternas intrig. 
Gracerna derföre stå, 
Lyckönska dig och vänta 
Att du vill på dörren glänta 

Ur din vrå. 



Digitized by VjOOQ IC 



188 

38. 
Diyertissement 

på hofgulddr agaren W i dm ans ö2:dra födelsedag 
den 7 December 1787, 



Pbrsoneuna. 

Marhut Wimmerberg poet h of sekreteraren Bellmau. 

Fikenj hushållerska Widmans lilla dotter. 

Det vandrande kapellet, bestående af 

tomväktare, dödgräfvare och andra 

sluskar, af hvilka en har en liten 

lykta Widmans tre söner med 

deras informator. 



Markus Wimmerberg^ i «a^^o<j^«*, vtd sitt shrifberd 
med en flaska på, Hans hushållerska sitter bredvid 
honom och spinner, 

Markus {sjunger), 

vJubben är gammal, orkar ej valla 

(Falle-ralla, lalla!) :|1: 
Flickorna små, som gerna befalla 

Och som alltid rå. 

Sjung, Fiken, hvälf din ten och låt nu rocken gå . . . 
Hå hå, den klunken, barn, den muntrar gubbens sinne. 
Hvad — uti denna mugg ännu en klunk derinne? 



Digitized by VjOOQ IC 



189 

Hå bå, min flicka du! Jo jo, jag DOg förstår, 

I>u är om gubben mån ... må ske . . . Din skål, 

gutår 

Men smakens sträfva lust ocb åldrens hvita bår 

Gör att jag ej férmår . . . 

Hör bur spinnrocken går! 
Jag tror, min Fiken, att du spinner dig till linne . . . 

Gud ge dig glada år! 
Jag arma man, som bär vid grafvens tröskel står. 
Förvissnad är min band, fbrloradt är mitt minne . . . 
Gutår! 

[Sjunger.) 

Tiderna ändras: vännerna kalla 

(Falle-ralla, lalla!) :||: 
Ligga i grafven — dit sku vi alla. 

Men ... en klunk ändå ! 

Hå bå, så går det till! I dag står blomman skön 
Ocb sprider sina blad i tusen ^rgers skiften, 
I morgon bryts bon af, ocb stjelken, varm ocb grön, 
Bortkallnar i sin mull — likså vår sista lön 
Är griften. 

{Sjunger.) 
Vänskap fill ära drick om ocb tralla: 

(Falle-ralla, lalla!) \\\, 
Fluidum skön skall fradga ocb svalla — 
Hå bå bå! Hå bå! 
{MvuikanUma stämma sina instrumenier i förstugan,) 
Hvad nu — bvaji är fbr sorl? Nej, aldrig uti frid 
Man får en enda stund i ensligbet förnöta! 

Du spinner, du min söta . . . 
Hvad du lär tycka om fiolens gnäll ocb gnid! 
Befall dem gå sin väg ocb andra sysslor sköta: 



Digitized by VjOOQ IC 



190 

Nu bar jag inte tid. 
Tag hit avisorna . . . ren tiden börjar lida . . . 
Hå bå, det blir dervid. 

(Fiken bär fram avisorna,) 

Hvad godt ocb Ijufligt nytt i dag med posten bida? 

. . . Frän London börs ej något nytt — ' 

Frän Petersburg att turken flytt, 
Att i Sju-tornens bvalf bar BulgakoiF sin sida. 
Att Ali Bey sitt svärd bar stuokit uti slida. 
Men, vändom bladet om: Hvad nytt? Jo, så till vida .. . 

Hör lilla vän . . . 
Att boll . . . boll . . . boll . . . det kan jag inte läsa . . . 

Må ske — bolländaren . . . 

Nej, ändtlig får jag lof att läsa om igen 

Glasögonen 

Ej passa denna näsa 

Till denna tidningen . . . 

Höll . . . boll . . . boll . . . andren . . . bvad för änder? 

De der, som sqvalpa i vår sjö 

Bland ankorna på Lidingö, 
Som flocktals lägra sig bort vid de varma stränder 

Mot nordans bvin ocb tö . . . 
Aba — nu vet jag . . . bör, bör. Fiken, slå i glaset . . . 
Holländarn, kära barn, som nyss betalt kalaset, 
H...a. ..r... bar nu få... få... fått en släng. 
Orangeblomman rår, ocb gubbarne med spjuten 
Med randiga bandtler ocb målade gebäng. 

Som kring prinsessans säng 
Mustascben ströko upp oob med en buss i truten 

Såg ut bvar en så sträng . . . 
Men, Fiken, bvad tumult, bvad klingklang bär vid 

knuten — 
Se efter om de slåss, ocb slagsmål' undanvik! 

(Fiken går och tittar i dörren^ men kommer geniut äter,) 



Digitized by VjOOQ IC 



191 



Fiken. 
I förstun fdll musik! 

(^En af musikanterna tittar i dörren och begär att få spela för 
patron ) ' 

IVIarkus. 

Hvad är det nu fbr skrik? 
Får jag ej bli i fred att mina verser skrifva 
Och af en ädel man hans vänskap gladt upplifva, 

En vän, sig alltid lik, 
Välgörande och öm, af ädelt hjerta rik . . . 
Släpp hela svärmen in . . . Hvad du ser ut komik ! 
Gå med din basfiol och sätt dig i en drifva 
Och såga din tenor för brudgum och för brud, 
Gäck bort till Altona och andra gästabud, 



Alton a: yärdshus, n:o 23 Norrtnllsgatan. 

Men ifrån denna dörr du skall utskuiFad blifva . 
Nå, gubbar, hvarföre, för hvems skull spelen I? 
Och hvarföre just opp på dessa trappor kli f va 



Digitized by VjOOQ IC 



192 

Med eder symfoni? 
I öfverfallen mig, ert röfvareparti, 
Med Haydns Roxelane och Glucks krambamboli. 
Vec ni . . . 

Dock, håll, jag kan ej veta ... 
Låt se i almanackan — månn' någon skulle beta 
Katrina, Pehr eir Pål, Sofia, Margareta . . . 
Nej, mig omöjligt är ett enda namn utleta 

För eder harmoni . . . 
Du der, med basfioln ur tornets gluggar krupen. 
Som står med lyktan tänd och skubbar dig for supen, 
Hvad är ditt ärende? Du ser mig ut fbrlupen 

Från brandvaktskompani^t. 
Kanske en roddare från stora Holm-bom slupen, 

Från kronobränneri't 

Bir också, torde hända. 

Från andra ställen, kända, 
I denna grändens trakt ... Än en gång frågar jag: 
Hvem hedras af ert spel? 

Kor. 

Vår Widmans fbdslodag. 

Markus. 

Jaså, I gode män med lyktor och syrtuter. 
Och litet fulla med, ja det var annat slag! 
Är det vår gode väns, vår Widmans fbdslodag? 

(Sjunffer,) 

Slå i ett glas åt mig . . . 
Din skål, lilla Fiken! 

Elfviken, 
Dit sku vi fara, vi båda. 
Men resbränvin skall din hand 



Digitized by VjOOQ IC 



193 

Fylla i min låda 

Af våda 

Vid strand ... 
Häng hatten på spiken . . . 
Men, Fiken, hör du. 
Jag dänger dig. Fiken, 
Hör, klockan slår sju. 

Vasserra — flaskan full! Ja, jag med er besluter 
Att hedra denna man, med redligt hjerta prydd. 
Fast kanske någon gång af tadlets tunga brydd. 
Han sträfvar fram sin verld med mindre glada dagar, 
Dock med ett allmänt ja inunder ärans skydd 
Vår ömma vänskapssång hans hjerta visst behagar . . . 

Vasserra — än en sup Du, i bårtäcken sydd, 

Min herr dödgräfvare med dina dubbla nSagar, 
Hvad, tycker du ej om den festen denna qväll? 
Du står och sneglar blott ... af ost du fått ett stycke, 
Och flaskan, tyckes mig, är mycket i ditt tycke ... 
Och du, orgtrampare, du skräddaregesäll. 
Som gungar på pedaln, i foten rask och snäll, 
Säg, om vår Widmans fest och välgång gör dig säll — 
Du älskar honom ju? 

DÖDGKÅFVARN (sättm* ner lyktan.J 

Af allt mitt hjerta mycke. 

Markus. 

Välan, så stammen upp en rossliger kantat . . . 
Och du, torn väktare, som plär i tornet lura 
En aria bravura, 
Stryk an så delikat. 
Kamrat ! 
Din näsa glittrar öl, och dina ben så sura 
I draggen bada sig ur Bacchi största fat . . . 

Bellman, IV. 18 



Digitized by VjOOQ IC 



~1 



194 



Men hören än ett ord ... Af Bacclii safter yr, 
Jag mycket brådtom har att skrifva och arbeta, 
Ty tiden är mig knapp och timman är mig dyr: 

Jag allt mitt hushåll styr 

Med skrifva vers och meta . . . 
Ja, fast jag brådtom har ... I gode hedersmän, 
Kom, stigen närmre fram ifrån panelningen . . . 
Ju, fast jag brådtom har, ändock en älskad vän 
Do verserna jag valt, att säga sanningen, 
Vi\r hvar och en bland oss, som samlas nu här inne 
Af kärlek för hans väl, med upprördt blod och sinne, 

I ömnoghetens mått 

Till vänskaps äreminne 

Att önska honom godt, 
Hans maka all den lust, en mor och maka känner — 
Och se'u den sälla lön tillönskas bör hans ätU 

Som delas ibland vänner 

Af ädelt tänkesätt . . . 

Men hör, min jungfru lilla, 

Hon upptar inte illa 

Min mening rätt och slätt : 

Hon lagar till en bål kanhända? 

(Fiken åmar ffd pfier en punschhai). 

Bestyr att Ijusena bli tända, 
Och ställ citronerna på ända . . . 
Men än ett ord, min vän! Sig bredevid mig sätt, 
Sjung blott en ariett. 
Den lilla visan glada . . . 
Men är det icke skada 
Att herrn ej hemma är? 
Nu på Elfviken der 
Hans skrinda böljan skär: 
På Kakenäs han spisar 
Och ostron en förtar — 



Digitized by CjOOQ IC 



195 

Vi önska honom godt och hvad han sjelf begär. 

Jag mitt bekymmer lisar 
Uppå hans födslodag . . . Sjung honom denna air^ 
Som hjertats "ömma qval med dygdig känsla visar. 

Fiken ( sjung m-j. 

Märkvärdig är visst, födslodagen, 
Dä hjertat först pickar ooh pulsarne slå: 

Vår vålnad ur mörkret blir dragen 
Att skönja naturen och känslor att 1^, 

Se'n sträfva bland motgång och lycka. 
Tills ändtlig den dagen uppgår 

Att handen nedfaller sin krycka 
Och stelnad omarmar sin kista och bår. 

Men glädjoms i dag med stor gamman 
Med stek och med tårtor och vin, som förslår ! 

I dag sku vi klinga tillsamman 
Och önska med helsan mångfaldiga år. 

Min älskade fader berömma ^ 

I tysthet mitt hjerta nog gör — 

Hans godhet att nånsin förglömma 
Omöjligt, förren lifvet det slocknar och dör! 



39. 

På statssekreteraren Schröderheims 
födelsedag. 

Alle man i bålen! 
Gissa, hvars är skålen? 



Digitized by VjOOQ IC 



196^ 

Skrälen, gode vänoer, skrålen! 

Han med stora magen 

Blef på denna dagen 
Fram till denna verlden dragen. 

Älskad af kamrater, 

Vördad af magnater, 
Rikshärold och statssekter i alla nöjets stater, 

Tar han smak och toner 

Efter ord, personer, 
Ämnen, ordning, tid och skick . . . 
Drick! 

Oro och bekymmer 

Vid hans åsyn rymmer: 
Moln hans ögon aldrig skymmer. 

Under lek och joller 

Bref och protokoller 
Han i bästa ordning håller. 

Spanmålskommissioner, 

Barnsängsdirektioner, 
Ordenstal och tråk och bråk i inrikes expeditioner, 

Allt han väl bestrider, 

Och hans nöje lider 
Ej dervid ett ögonblick ... 
Drick! 

Men en ting ej glömmes: 

Att, när glaset tömmes, 
Elis allra mest berömmes! 

önskom honom, bröder, 

Allt hvad kroppen göder. 
Allt hvad muntert snille föder! 

Måtte kreditorer 

Och exsekutorer 
I ditt förmak lemna rum för välbemedlade pastorer! 



Digitized by VjOOQ IC 



197 

Mätte dina dagar 
Efter ödets lagar 
Långsamt skrida till sitt mål , 
Skål! 



40. 
NyArsspel för Schröderheim^ka husen 

dm 1 Janwwi 1786. 

-t rån törnens gluggar 
Hörs klockorna klämta nytt år i dag — 

Ur krus och muggar, 
Min granne, din belsa tag! 

I templen skrålar 
Den gläd tiga ungdom bas och diskant, 

Och lampan strålar 
Kring altarets gyllne kant. 

Lycka till att njuta 

All sjelfbegärlig sällhet! 

Lycka till att sluta 
~ Med helsan det år, 

Som nu f<ör oss återstår — 
Gutår! 

Sig folket gläder 
(Bland vännerna sköna stekar i dag) 

Med högtidskläder 
Och armbågen högst i lag. 



Digitized by VjOOQ IC 



198 ' 

Sitt bröd man delar, 
Sc'n flaskan utdelat den sista tår . . . 

Hör, piparn spelar, 
Och hör hur trumslagarn slår! 

Lycka till att njuta 

All sjelfbegärlig sällhet! 

Lycka till att sluta 

Med belsan det år, 

Som nu för oss återstår — 
autår! 

Trumslagarn trumlar, 
Mustachen i kölden glittrar om mund — 

Valdthornet mumlar, 
Trianglarne slå sekund. 

Stolt på trompeten 
Sä pirögder Mollberg blåser gevalt, 

Sä att staketen 
De darra med plank och allt. 

Lycka till att njuta 

All sjelfbegärlig sällbet! 

Lycka till att sluta 

Med helsan det är, 

Som nu för oss återstår — , 
Gutår! 

I gränd vid Ruter 
Sitt oboe Bergström vändt uppå tvärn: 

Han glor och tjuter: 
»Sä skön lya dm morgonstjerm» . 

Ner i portgången. 
Med vantarna och skinnpelsen — hva ba 

En med basson gen 
Han pruttar branikula. 

Lycka till att njuta 



Digitized by VjOOQ IC 



199 

All sjelf begärlig säUhet! 
Lycka till att sluta 
Med helsan det är, 
Som nu för oss återstår — 
Gutär! 

Apollos söner 
Med gullpapper och nedsnöade hår 

En vällust röner 
Med mig, som fram före går. 

Jag, äldst i läran, 
Välborne herr lagman, klang och gutår. 

Jag har den äran 
Att önska ett godt nytt år! 

Lycka till att njuta 

All sjelf begärlig sällhet! 

Lycka till att sluta 

Med helsan det år, 

Som nu för oss återstår — ^ 
Gutår! 

I mörka väder 
Med kappan kringaxlad, skalden har lärt 

Åt deras nåder 
Att önska nu allt hvad kärt . . . 

Allt sig upplifvat 
Till glädje, och kantorn, stolt i maner'n, 

Han ropar vivat 
För nädig herr sta tssek tern. 

Lycka till att njuta 

All sjelfbegärlig sällhet! 

Lycka till att sluta 

Med helsan det år. 

Som nu för oss återstår — 
Gutår! 



Digitized by VjOOQ IC 



200 

Födelsed&igen firad i fiskarstugan. 

Pastoral på fru Palmstedts födelsedag 
den IS Januari nf)2. 

1. 

Fiskarstugan. 

I vår lilla fiskarstuga 
Vi för dig, Camilla, buga, 
Glädjoms alla — så gör jag — 
Fä Camillas födslodag. 

Camilla. 

Mig naturens prakt förblindar, 
Böljan svallar mörk och grön, 
Morgonrodnan sval och skön 
Glittrar mellan skog och grindar. 

TiKSIS. 

xiskan svalkar med sitt dön 
Middagstimmans varma vindar. 
Märk hur jag den refven lindar — 
MUrk hvad herrlig fångst pä ön! 



Digitized by VjOOQ IC 



?0I 



Damon. 

Lyft snabba ii retag 

Att strandens branter hinna! 

God middag, min herdinna, 

Med bägarn helsar jag. 
På min hatt en hvit jasmin 
Till Camillas ära prålar. 
Njut ur dessa kärl och skalar 
Brax och mört och kersbärs-vin ! 

TiRSis och Damojs. 

Hjertat dig sin dyrkan ger, 
Ögat vill din fägring gilla, 
Ty ju mera man dig ser, 
*3Iera älskar man Camilla. 

TiRSlö. 

Prydom bordet vid vår källa 
Med vårt bästa husgeräd 
Och låt duken ned sig fälla 
I dess hvita sida våd! 
Vin och frukter vi framställa 
För vårt hjertas lilla nåd. :||: 

Damon. 

Nyss ur vattnets små forsat 
Blef jag bergad och uppdragen. 
Hvad, Camilla, jag blef våt, 
Ända öfver ^stöfvelk rågen ! 
Stor sak i båd' sump och båt, 
Men jag gläds åt födslodagcn. 



Digitized by VjOOQ IC 



20l> 



Kor. 



Klingom och sjungom i gläd tiga lag! 
Fronisiuta hjertan de tänka ej illa. 
Lefve vår Tirsis och lefve Camilla! 
Firom med kyssar dess födelsedag! 



• !'. 



Maltiden i fiskarstugan. 

Dediceradt till fru Palmatedt och kongl. sekreteraren Leopold. 



H vilken kyla, hvilken svalka 
För vår varma andedrägt! 
Fönstren ristas vid hvar fläkt, 
Dit sig vågorna nu nalka. 

Luften i vår Öppna sal 
Angår väppling och jasminer. 
Biet svärmar, flugan hviner, 
Göken uti toppen gal. 

Bordet uppå herdars vis 
Gladt af måttligheten dukas . . 
Men i fiskarstugan brukas 
En aptitsup portugis! 



Digitized by VjOOQ IC 



r 



2Ö3 

Höjom våra fromma händer 
Med en mild och blödig syn 
Till don gudamakt i skyn, 
Som välsignar våra stränder 
Och vär rika vatlubryn! 

Sätt dig ned vid Tirsis' sida, 
Sitt, Camilla — du är vår . . . 
Der en sill och der ärtskida 
Och hvad mer vårt tjäll förmår. 

Vinet det fröjdar ju menniskans hjerta . 
Damon, hvar är du? Bekymret förgät! 
Lätsa som kärlek ej gjorde dig smärta, 
Sjung och var rolig och glöm dina nät! 

På en röd kinesisk bricka 
Jag i glasets öfvermål 
Har den äran till att dricka 
Tirsis' och Camillas skål. 

Karai. 

Gud välsigne och bevara 
Dig, o Sverges dy re kung! 
Men, att hjertats språk förklara, 
Samma skål med tårar sjung! 



Digitized by VjOOQ IC 



204 
3. 

Aterfarten frän fiskarstugan. 

TiRSIS. 

Stugans dörr nu förebomma! 
Men, Camilla, qvick och lätt 
Ögna blomma ifrån blomma — 
Ögat ser sig aldrig mätt. 

Damon. 
Tag nu donna bröstbukett! 

TiKSIS. 

Och dig i din julle sätt! 

Louis. 

Oförmodad nalkas jag 

Till er glada fiskarstuga — 

Mitt besök ej illa tag! 

Nej, vi niga och vi buga. :||: 

Louis. 

Damon . . . vänta, bjerta lilla! 
Säg, hvart ärnar du dig nu? 

Damon. 

Min Lovisa, till Camilla, 
Se'n till stranden, lilla du! 



Digitized by VjOOQ IC 



205 

Månen inom molnet skrider . . . 
Känn, Lovisa, kom och känn. 
Ränn hvad lukt. narcissen, sprider 
Ibland liljors fläkt, min vän! 

Djupt med åran i min hand 
Dristar jag för eder buga. 
Allt är klart der ner vid strand . . . 
Hast om från vår fiskarstuga! 

Camilla. 

Aftonsolens röda strålar 
Bådar oss en stormig dag . . . 
Damon, dessa knyten tag, 
Dessa kärl och dessa bålar! 

• Damon. 

Min Camilla, här är jag . . . 
Aftonsolens röda strålar 
Bådar oss en stormig dag. 

Kor. 

Fästet nu mulnar och skogen blir grå. 
Djuren med häpnad i klyftorna springa. 
Svalorna qvittra och vingarna svinga, 
Herdarna hemåt i skymningen gå. 
Lammen de bräka och skällorna ringa . . . 
Blixt uppå blixt . . . hör nu åskan — hör på! 

Förfriskande skurar med thordön och ljus, 
Nedpruten er kyla till trängtande munnar! 
Upplifven hvar ros i sitt brännande grus 
Och gjuten er råga i källor och brunnar! 



Digitized by VjOOQ IC 



^06 

TiRSis; 

Molnen småningom försvinna - - 
Hören lärkans säng i skyn! 
Skyndom oss att stranden hinna . . . 
Ack, hvad en gudomlig syn! 

Glada vänner, vi oss buga 
Med en mild och ädel blick 
Till vår förd na fiskarstuga . . . 
Sjung kung Gustafs skål och drick! 

Fiskare och fiskarinuor, 
Tagen ömt hvarann i famn! 
I, Neptuni tjenarinnor, 
Nigen djupt vid Gustafs namn! 

Camilla. 

Morgonrodnans purpur randas 
Längst mot himlens östra bryn. 
All naturen gläd tigt andas — 
Hjiren lärkans säng i skyn ! 



Herden, skrämd af blixt och 
Öppnar mild sitt väta skjul 
Att med blanka lian tåga 
Mellan dragare och hjul. 

Damon. 

Dagens drottning höjer sig 
T en rosenfärgad dimma. 
Gladt i hennes varma stig 
Gyllne bloss och eldar glirama. 
Audtlig nalkas dä den timma 
Att jag andas hem' hos mig . . 



Digitized by VjOOQ IC 



207 

TiKSIS. 

Hvad mitt hjerta älskar dig! 

Damo:s. 

Se hur den fiskarn dansar i tröjan — 
Hör hur pä harpan han filar och ler 

Åt er! 
Marjo hon niger, vecklar ui)p slöjan, 
Skrattar i polskan, högbröstad och tvär 

Och kär. 

Louis. 

Se hur skön Camilla stiger 
Fram i dansen med sin fot! 
Skön hon i sin oskuld niger — 
Oören oskuld ej emot! 

Solens ljus vår pligt påminner — 
Glädjoms hvaren åt sin lott! 
Hvar och en af oss försvinner . . . 



Damon. 

Och jag önskar, allt jag hinner, 
Tirsis och Camilla godt! 



DigiPzed by Google 



20f< 

42. 
Midsommardagen 1772. 



1 a^ ditt glas . . . 
Vet hut och skäms, tag ej din. grannes! 

Fri ikt kalas ... 
Hej, vivat vår Johannes! 

Vivat du, 
Vår glada värd och broder, 

Frisk och göder! 

Bacchi floder 
Ljvifligt rinna nu. 

Skål, min vän! 
Vi ät Johannes kransen knyta. 

Djefvulen 
Vi ge dem, det fdrtryta. 

Ärans man 
Bör ärans kransar smj^eka: 

Som vi tycka, 

Gruld och lycka 
Ar han värdig han! 

Vakna nu! 
Hvad gör du? Sitter du och fuskar? 

Drömmer du 
Om löf och gran risbuskar? 

Rågadt mäl! 
Åt vår Johannes kära 

Vi hembära 

Tack och ära . . . 
Drick värdinnans skål! 



Digitized by VjOOQ IC 



209 



43. 
Midsommardagen 1790 

ined m hukett. 



Mulen morgOD ofta badar 
Middagssolen hög och klar. 
Ögat ock det hoppet har 
Att i dag Johannes skådar 
Floras prakt, af blommor rik, 
Der vår ungdom, klädd i kransar, 
Kring midsommarstäiigen dansar, 
Följd af röster och musik. 

I en sä förnöjlig dvala, 
Söfd pä gräsets gyllne bädd. 
Hördes Flora, högtidsklädd. 
Till mitt fria hjerta tala: 
»Tag min gåfva och besvär 

>Med den makt, jag dig förkunnar, 
^>Att den, du din vänskap unnar, 

> Dessa blommor du förär!* 



Be/lman. IV. U 



Digitized by VjOOQ IC 



210 



44. 
På Anna-dagen 

den 9 December 1787, 



Otanna här vid bränDcri, 
I gubbar, staDDen här eo stund och stoja^ 
Stämmen upp er hela symfoni 
Med klarinetter, flöjter, hoboja, Fin. 

Trumlen dubbla hvirflar om, 
Vänd upp och ner, gör trumman till en puka 

Och till denna högtidstimman kom 
Att edra valdthorn kröka och huka! 
Grå i rad 
Och neri farstun stanna! 

Kom, slå vad, 
Värdinnan heter Anna — 
Tömmen ur vår kanna 
Att vårt nit besanna 
För vår goda Anna . . . 
Att värt nit besanna, 
Stanna här vid bränneri! 
I gubbar med fiolerna på armen, 

Stämmen upp er hela symfoni 
Med hatt på sned och krås i barmen! 
Må Anna nöjd 
Till åldrens höjd 
Få vörda ödets dolda lagar. 



Digitized by VjOOQ IC 



211 

Och, der hon bor, 

Som maka, mor, 
Hvad sjelf dess eget bröst behagar. 

Ibland vid skrål 

Från bränner! 

Stå vid vår bål 

Och hälla i. 

Ibland med prål 

På slädparti, 
Ibland i huset hemma hos mor Anna! d. k. 



45. 
Vk Anna-dagen 

dm .9 Deeember 1 7 SS. 



xlit från Finland i fläng, 
Trumslagare, pipare, allt med gchäng! 
Hastigt — vintern är sträng — 

Till venster, gossar, 

Yenster om sväng! 
Stryk mustaschen och tig — 
Om kungen gräla inte med mig! 
Här står flaskan för dig, 

Blott att du låssar 

Inte om krig. 



Digitized by VjOOQ IC 



212 

Rymd oyss från bataljon, 
Ställ flaskan der med trumman pä bron! 

Anna, din person 
Befaller ärans helgade ton. 

På din namnsdag en sång 
Vid brödernas skutt och kockarnas spräng! 
Anna, tack fbr hvar gång 
Vi lefvat glada 
Här utan tvång 
Och bland nöjen och frid, 
Bortgömde undan ränker och strid, 
Räknat timmarnas tid 
I Bacchi lada! 
Det blir dervid . . . 
Hurra! Klang fér vår fru I 
»Hva ba? Hur sa' du?* Jo, kära du: 

Klang, vi klinga sku, 
Tills tuppen gal och klockan slår tu. 

Nej, till klockan slår tre, 
Tills inga damer mer kunna se. 
Annas skål, må då ske! 
Vår fru värdinna. 
Drick! Tjenare! 
»Klang se^n, om det går an, 
»Så klinga vi, klang, klang, för dess man 
»Vi fruntimmer, minsann . . . 
»Er tjenarinna, 
»Anna, sä grann!» 
Tack, tack for roligt lag . . . 
Till trumman glad trumslagare tag 

Och på Annas dag 
Vid glaset buga likasom jag! 



Digitized by VjOOQ IC 



2i: 



46. 
På Mariadagen. 

JNu blir på denna dagen 

Lagen 
Att lustigt skria. 

Bia, bia! 

Fru Maria 
Är nu i dag vår värdinna. 
Gör dig till festen sedig, 

Ledig 
Frän gräl och fara ! 

Vill du bara 

Glädtig vara, 
Sä sku safterna rinna, 
Gladt ett namn besinna I 
Bu skall nöje finna. 

Bröderna, 

Med glasenå 
Marias skäl ! Hurra ! 

Penningen upp ur skrinet! 

Vinet 
I dag skall rinna. 

Vår värdinna 

Må hon hinna 
Aldrens krona att bära 
Och med sin hulde maka 

Smaka 



Digitized by VjOOQ IC 



214 

På denna dagen 

Båln islägen, 

Då behagen 
Sväfva henne nära! 
Yl Maria ära, 
Hennes frid begära. 

Bröderna, 

Med glasena 
Marias skål! Hurra! 

Fins mer i magasinet? 

Vinet, 
Bäst som det rinner, 

Det försvinner. 

Och man finner 
Allt är förgängligt på jorden. 
Men ändå kan det hända 

Ända 
Till aftonstanden 

Sprundas spranden 

Kring bordrunden 
Och vi fröjdas i norden. 
Sjungom här vid borden, 
Sjungom dessa orden: 

VUnnerna 

Med glasena 
Marias skål! Hurra! 



Digitized by VjOOQ IC 



2li 



47. 
Till mamsell 3. M. O. 

på Maria dagen dm 2 o Mars 1788, 



Spel 



opp en dans, stig, spelman, opp 
För Jeanne Marie, och buga dig, 
På hennes namnsdag vid ett hopp 

Inom dess tröskel stig! 
Vid valdthoms klang och flöjters skrål 
Förkunna nu för Jeanne Marie 
Att hennes namnsdag tÄl en skål, 

Och skålen. skall nu bli: 
Lycka till, vår gunstiga mamsell ! 
Hennes skål sku vi till morgon qväll 
Hälla ur, hälla i: 
Jeanne Marie! 
Raljeri — 
I botten drick som vi! 

Den på sin namnsdag ej har rus, 

Förtjenar inte namnet, nej! 

En nymf bör smutta sina krus — 

Rent ut: det hjelper ej! 
Och syster dricke syster till 
Och broder klinge systerskål, 
Fast hvar en smuttar som han vill 

Och som hans krafter tål. 
Lycka till, vår gunstiga mamsell! 



Digitized by VjOOQ IC 



2ir» 

Hennes skäl sku vi till morgon qväll 
Hälla ur, hälla i: 
Jeanne Marie! 
Raljeri — 
I botten" drick som vi! 

Namnsdagens fbrsta glada blick 
Bebådar dig fyrabend, du! 
,8ä ideliga sjung och drick, 

Tills klockan pinglar sju! 
Då tar man sig en, dito en — 
Stor sak, om tumlarn har sitt sken 
Af Perus guld ell' engelskt ten: 

Vår sak är lika ren. 
Lycka till, vår gunstiga mamsell ! 
Hennes skål sku vi till morgon qväll 
Hälla ur, hälla i: 
Jeanne Marie! 
Raljeri — 
I botten drick som vi! 

Njut än en längd af sälla år 
I muntert hopp och glädtig min 
Vid dukadt bord och vid en tår 

Godt, Ijufligt måltids-vin! 
För porten se'n, vid dagens sluf, 
En vagn till hemtning der beställs, 
Som rullar af. på en minut 

Till Stenbergs och Ristells. 
Lycka till, vår gunstiga mamsell ! 
Hennes skål sku vi till iporgon qväll 

Hälla ur, hälla i: 
Jeanne Marie! 
Ealjeri — 

I botten drick som vi! 



Digitized by VjOOQ IC 



217 

Hvarfbre i en verld sä tu o g 

Att inte taga dagen lätt? 

Man är^ minsann, ej länge ung, 

Ty åren nalkas tätt. 
Se^n för allt hvad man tråkat har 
I villervalla, ångst och gräl, 
Så möter oss dödgräfv^arfar, 

Och der med sä farväl! 
Lycka till, vår gunstiga mamsell! 
Hennes skål sku vi till morgon qväll 

Hälla ur, hälla i: 
Jeanne Marie! 
Kaljeri — 

I botten drick som vi! 

Och dermed när allt är bestäldt. 

Ho tackar dig i grafven? Nej, 

Man grafdörrn knappt i lås har sniällt, 

Förrän man mins dig oj. 
Derfbr var nöjd — och kom, slå vad, 
Att när man ingen gör fbr när. 
Kan man i tiden andas glad, 

H varthän värt öde bär! 
Lycka till, vår gunstiga mamsell! 
Hennes skål sku vi till morgon qväll 

Hälla ur, hälla i: 
Jeanne Marie! 
Raljeri — 

I botten drick som vi! 



Digitized by VjOOQ-lC 



218 



48. 
PA Johanna-dagen 1788. 



JNatur, dina fagraste stunder 
Vid sommarens värma ge glädje och frid: 

I blomstrande ängar och lunder 
Hörs fåglarnes qvitter och kärliga strid. 

Vid källorna herdarne stanna: 
Herdin norna, fria från kärlekens tvang, 

En täck och behaglig Johanna 
De binda med kransar och höja sin sång. 

En sjunger i lunden helt sakta, 
Johanna, din välgång — du vet, den är min. 

En annan syns lunden betrakta. 
Lyckönskar Johanna och stiger så in. 

Jag vill ock min önskan besanna: 
Om dig och din vänskap jag alltid är mån! 

Allt godt jag dig unnar, Johanna — 
Och lycklig som moder omfamna din son! 



Digitized by VjOOQ IC 



219 



49. 
Pi mamsell Albertina Bergmans namnsdag 

dm 24 April 1789, på Sheppsholmm, 



En officer. 

Ökynden er, gossar, 

Arbetsklockan slår! 

Snart isen lossar, 

Och galern utgår. 
Hemten fort fråq varfvets kamrar 
Flaggor, vimplar, klubbor, hamrar 
Allt i ordning vid vår strand 
För vår kung och för vårt land! 

Skyn den er, gossar, 

Våren färdiga! 

Tåg och trossar, 

Grladt i rad ! Hurra ! 

Ett fruntimmer. 

Täcka nejd! 

Krig och fejd 
Rundt omkring dig rår, 
Och dina parker störas. 

Ryktet spår. 

Snart en år. 
Väpnad i sin får. 
Skall i ditt vatten röras. 

Mellertid 

Blir dervid, 



Digitized by VjOOQ IC 



220 

Jag nu sitter här 

Mellan tross, 

Rök och hl oss, 
Vagnar och gevär. 
Må vår sång till Albertinas farstu höras ! 

Kor af timmerman och båtsmän. 

Låtom oss i rom och räck 
Den timrade kölen uppfoja i dag! 

Knick knick, knickeli knack, knick knack 
Med bultande hamrar, i slag uppå slag^ 

På en dag så dyr och skön, 
Vimplade master, och mörsarn i dön, 

Sku vi dansa och sjunga på ön 
Och helga dig visan, gudomliga kön! 

Ett fruntimmer. 

Snart alla stränders vimplar lysa, 
Snart båtsman, klädd, omger sitt tåg 
På denna våg, 
• Som än syns frysa 
Och nyss i kulna dimmor låg. 

Men, ack, mig denna nejd påminner 
En Albertinas fest i dag: 

Dess boning jag 

Sä lycklig finner 
I helsans stillhet och behag. 

En timmerman. 

Kling, klang, vid Albertinas dag! . 
På kajuttaket ligger jag 
Och masar mig i solen, 
När spelman rör fiolen . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



221 

Nej, inte längre ligga här -— 
Hör klockans ljud från varfvet der! 
Men förren jag ser de mina, 
Klang, mamsell Albertina! 
Jag^ henne glada dagar spär, 
Sä i sin friska ungdoms vår 
Som vid en ålder mörk och svär 
Af skrynklor och af är. 
Klang, gutär! 

Nu sku vi alla, man frän man, 
An om några stånkor slumpa 
Och, att värt rus ej skönjas kan, 
Cajsa Rulta se^n utpumpa. 

Se'n sku vi nervid stranden här 
Yära pipor' stoppa och röka 
Och denna bagens små besvär 
Med vårt glada raglande öka. 

Se'n sku vi samla oss och stå, 
Om oss ingen ofärd motar. 
Och buga oss allt två och tvä, 
Uti rätt afdelta rotar. 

Sä sku vi uti marsch pä bron 
Nyckelharpan surrande höja 
Och spela upp en lustig ton, 
Som kan hela nejden förnöja. 

Sist sku vi utan all komplott 
Gä tillbaks till tross och lina, 
Vår justitiarie önska godt 
Och hans lilla Albertina. 



Digitized by VjOOQ IC 



222 

50. 
Till Yölscbow på Hatbias' dag 

dm 24 Februm-i 1789. 



Jtlurtigt, Maja-lisor, 

JeaQDor och Lovisor, 
Hurtigt och lustigt lu^d flöjter och sång! 

Hem ta ifrån Mumoien 

Grrädda i spilkummen, 
Kittlar och kanna i flygande spräng! 

Med gula tofflor 

Och sockrade vofflor' 
Nigen for Mathias än en gång! 

Älskeliga flickor, 

Öppnen sprund och svickor, 
Tvätten de diskar, som Bacchus tillhör! 

Klang — ur källarsvalen 

Hem ta upp pokalen, 
Och i alkoven ställ simlor och smör! 

Våren nu raska 

Att öppna min flaska — 
Nigen för Mathias som sig bör! 

Ja, i dessa tider, 
Fastän hjertat svider 
Och vid hvart klockslag afbidas tumult, 
Ändå hvar en fUgnar 
Att på Bacchi vägnar 



Digitized by VjOOQ IC 



223 

Oss nu tillbjudes värt päronglas fullt. 

Hvad skall man göra? 

Sig hurtigt uppfbra, 
Denn wir mtissen haben nur geduld. 

Blott vi sällt befrias, 
Sku vi med Mathias 

Dansa en polska och trilla som klot. 
Upp skall han ur stolen 
Och med basfiolen 

Taga vår nigning till polskun emot. 
Se'n utan krycka 
Skall välgång och lycka 

Röjas uti hjerta, hand och fot! 



51. 
Till Yölschow pk Mathias' dag 

den 24 Fehrtiart 1790, i författar ms äldste sons namn. 

Um jag vore öfverste, 
Skulle jag min trupp rangera, 
Allt mitt manskap paradera 
Och se'n glädjesalvor ge: 
För Mathias fröjdetoner 
Blåsas skuir ur oboe - 
Men hvad namnsdagskollationer 
Gör väl en fanjunkare? 

Gustaf Bellman, 



Digitized by VjOOQ IC 



L'24 



52. 
PA Mårtens dag. 



r)ä8t Mårten vid pulpeten 
I rocken knöt serveten, :||: 
Sä mindes han dieten 
Och ropte: »Klang! Wer da?» 

Ah, ah, ah, ahl 
Sc"n gick han en trappa nedcr 
Och en duktig gås bereder 
Och knäckte ben och leder 
Och bröt buteljerna .... 
Ah, ah, ah, ah, ah. ah, ah, ah, ah, ah, ah, ab, ahl 
Och knäckte ben och leder 
Och bröt buteljerna. 

I köket dessförinnan 
Sä har fru doktorinnan :j|: 
Den klara korfvehinnan 
Uppfyllt med grynena 
Ah, ah, ah, ah ! 
I den sköna kåln de shingde, 
Partals om hvarandra svängde. 
Sankt Mårtens ögon blängde 
Pä käln och korfvarna. 
Ah, ah, ah, ah, ah, ah^ ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah! 
Sankt Mårtens ögon blängde 
På käln och korfvarna. 



Digitized by VjOOQ IC 



225 

Nä, medan vi nu ömma 
Och lifsbesYären glömma, :||: 
Vi Mårtens hus berömma 
Med sång och med hurra. 

Ah, ah, ah, ah! 
Må då Mårten som vi alla 
Säll sin dag och afton kalla — 
Vipp lustigt, falleralla. 
Och klang med glasena! 
Ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah! 
Vipp lustigt, falleralla. 
Och klang med glasena! 

Sankt Mårtens klockor klinga, 
Stekvftndarne de svinga. :||: 
Se'n gåsens krås och bringa 
Strös kring tallrikarna. 

Ah, ah, ah, ah! 
Granne, sitt ej sur och butter. 
Gul och pirögd som en utter. 
Ge rum för Mårten Luther, 
Och bryt serveterna! 
Ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah! 
Ge rum fbr Mårten Luther, 
Och bryt serveterna ! 

Den kyrkolärarn, gossar, 
Hans minne tiden trossar: :{|: 
Än på hans aska blossar 
I flottet gässen a. 

Ah, ah, ah, ah! 
Skönsta äppelmos till fyllning 
Pryder fatets blå förgyllning. 
Men, fri all slags beskyllning. 
Drick Mårtens skål . . . Hva ba ? 
Bellman IV, 15 



Digitized by VjOOQ IC 



Å26 

Ah, all, all, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ali, ali! 
Men, fri all slags beskyllning. 
Drick Mårtens skäl . . . Hva ba? 

Tvä hundra år tillbaka, 
Se'n Mårten med sin maka :||: 
I dag båd' bryggde, baka 
Och plocka gässena. 

Ah, ah, ah, ah! 
Också vet man denna dagen 
Att koftan intill uppslagen 
Blef sköljd, till och med kragen, 
I öl och malaga . . . 
Ah, ah, ah, ah, Skh, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah! 
Blef sköljd, till och med kragen, 
I öl och malaga. 



53. 

Tid assessorn Detlof Heykenskölds och 
mamsell Ulrika Maria Tictorins 
bröllop i Stockholm 

den 6 Juni 17 76. 



iMyss vid dagens bleka strimma, 
Se*n hvar stjerna blifvit släckt, 
Syntes i sin svala drägt 
Kärleksguden le och glimma 



Digitized by VjOOQ IC 



227 

På de ^usa molnens bädd. 
Guden fördes af tritoner 
Mellan tusen kupidoner, 
I sitt högtidslinne klädd. 

Pä dess hjässa, mjuk och lener, 
Han en krans af myrten bar, 
Och dess gördel virkad var 
Af jasminer och syrener 
Med ett skärp af gyllne nät. 
Skymten af dess färd att måla 
Är att låta glädjen stråla 
I hvar vinkel och hvart fjät. 

Längst bortåt Yulkani städer 
Ned i smedjor, orter, schakt 
All Cyterens rika prakt 
Med sin furste nederträder 
Under åskans knall och dön. 
I en blink hvar ugn upphettas, 
Hvar cyklop högmodig svettas 
Vid en fest, så dyr och skön. 

Floder, forsar, svall och vågor 
Bölja strida mot hvarann, 
Elden flöt och böljan brann, 
Bergen spruta dam och lågor, 
Jorden gunga, bröts och skalf, 
Tilldess Astrild, ung och fager. 
Skönhetsflocken sammandrager 
I Vulkani svarta hvalf. 

För en ugn med svettig panna 
Stod en bergsman, rask och käck. 
Mot de yra lustar fräck. 
Men fbr svag att sig bemanna, 



Digitized by VjOOQ IC 



228 

Då han Astrilds välde flyr. 
Bäst han jernets skärpa filar, 
Smider han sig sjelf de pilar, 
Som nu mer hans frihet bryr. 

j»Njut din lön fbr flit och möda^^ 
Ropa guden, »kom, min son! 
j»Här ger kärlek dig ett län, 
»Som väl döden kan föröda, 
»Men i tiden gör dig nöjd. 
»Och till prof utaf min mening 
»Att jag vill en säll förening^ 
»Blir en dygdig vän din fröjd. 

»I dess famn och vid dess sida 
»Du som make hugnas skall 
»Och som bergsman i ditt kall 
»Dina smiden lyckligt smida, 
»Dela många munnar bröd. 
»Märk hvad vällust du får åga: 
»Både vilja och förmåga 
»Till de armas understöd!» 

Ädla par, hvad kärlek säger 
På er glada bröllopsdag, 
Samma suckar bär ock jag. 
Men en ting allt öfverväger: 
Skänk ert fosterland ett arf, 
Som gör äktenskapet heder. 
Att ert blod i flera leder 
Pryder Gustafs tidehvarf ! 



Digitized by VjOOQ IC 



229 



54. 



Tid stadsehirurgen Åd. Fr. Opphoffs oeh 

mamsell Gatb. Ch. Lil^enwalldhs 

bröllop 1784. 



JtjfilU, sa' Astrild, »Eskulap, , 
*öfvergif Cyterens ängar, 
»Ansa dina sjaka sängar 
»Mota dödens öppna gap! 
»Halt att tvinga mig till tårar 
»Vid förlusten af en skön, 
»Fly från denna glada ön 
»Bort till dina skrank och bårar! 

»Hvi har du en främling sändt 
»I min bygd att mig bedröfira? 
»Hvi vill du min prydnad röfva, 
»Nyss då jag dess altar tändt? 
»Väl är han bland dina söner 
»Värd min facklas rena brand, 
»Men med kronan i min hand 
»Modfålld jag den sköna kröner.» 

Eskulap, helt allvarsam, 
Tycktes ingen olust röna. 
Der han satt uti det gröna 
Under fläderträdets stam. 
Då och då en ört han plocka: 
Stundom på jasminens bädd 



Digitized by VjOOQ IC 



230 

Ned till helsokallans brädd 
Han sin hy i ta bjessa bocka. 

Ändtlig blef nu gudens svar: 
»Yra Astrild, göm din båga! 
»Vet att re'n din vackra låga 
»Vördas af ett lyckligt par, 
»Och den nymf, som nr ditt rike 
»Sökt en fristad i mitt skygd, 
»Vann i ära, tro och dygd 
»Med min vittra son sin like.» 

Dermed flög den lille gnd 
Ofver alla berg och dalar, 
Och i Eskulapii salar 
Klinga tusen fröjdeljud. 
Hymen, äktenskapets frände, 
Sågs med friska lagrar krönt^ 
Och tvä hjertan ömt och skönt 
Ed gudomlig sällhet kände. 

Denna sällhet till er död, 
Ädla par, den hugne eder! 
Men den hand som hjertan leder, 
Blifve ert beskärm och stöd! 
Äkta trohet — blott de orden 
Pryde edert lifs beslut. 
Tills ert timglas runnit ut 
Och ert stoft är satt i jorden! 



Digitized by VjOOQ IC 



231 

65. 
En gammal yisa 

af sjungen vdd lergmåstaren Joh, Engellert Hal- 

lencreutz och mamsell Beata Maria RiselU 

bröllopsfest den 28 Maj 1786. 



rieate Marie satt uti högan lofts bur 

— Den älskog vele vi berömma — 
Med fladdrande lockar, pomponger och ur. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Ty det var en morgon till vårdagens fest, 

— Den älskog vele vi berömma — 
Den tid, då naturen är mildast som mest. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Knappt soln ur sin rundel sig sjj^eglat i män' 

— Den älskog vele vi berömma — 
Förrän att te-brädet stod dukadt i vrån. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Ja, säjarn i Clara pä åtta stod vänd, 

— Den älskog vele vi berömma — 
Då bågen var dubbelt i spänning spänd. 

Allakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Beate Marie krökte på bågen sin hand 

— Den älskog vele vi berömma — 
Hon krita en ruta och knäppte en rand. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 



Digitized by VjOOQ IC 



232 

Sä menlös, sä sedig som oskulden är, 

— Den älskog vele vi berömma — 
Sä tänkte hon alltid fä knäppa sä der. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Och hören, I fruar och jungfrur och mör! 

— Den älskog vele vi berömma — 
Er omger en engel, som allt ser och hör. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Mot fönstret stod bagen och fönstret pä glänt: 

— Den älskog vele vi berömma — 
Der inflög en engel med gyllne patent. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Af myrten en krona han virka och flög, 

— Den älskog vele vi berömma — 
Smä kedjor af blommor pä bagen han smög. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

I flygten han ropa, sä smilögd och smärt: 

— Den älskog vele vi berömma — 
»Beata Maria, glöm ej Engelbert!» 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Herr Engelbert var en riddare båld: 

— Den älskog vele vi berömma — 
Han egde cykloper och fauner i sold. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Hans namn sjungs i dag i cyklopemas psalm 

— Den älskog vele vi berömma — 
Vid klingande genljud ur schakter och malm. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 



Digitized by VjOOQ IC 



233 

*Herr Engelbert, hör du, träd upp ur ditt schakt!» 

— Den älskog vele vi berömma — 
»Hvad ser du?» 8& engeln. 'Min brud och din makt/ 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

Med hand under hufvud hon söng.i sin skrud: 

— Den älskog vele vi berömma — 
»Nä, aldrig jag tänkte den aflon stå brud!» 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

»Farväl nu, min kammar ... slå fönstret igen!» 

— Den älskog vele vi berömma — 
»Jag famntar min make, i döden min vän.» 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

I blinken så frambärs nu templets klenod, 

— Den älskog vele vi berömma — 
Den boken, som helgar två hjertan ett blod. 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

»Jag önskar er båda», söng kärlek i skyn, 

— Den älskog vele vi berömma — 
»I sällhet beundra min präktiga syn! 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 

»Jag önskar er båda i ömniga mått 

— Den älskog vele vi berömma — 
»De kärligas möda, de dygdigas lott!» 

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma! 



Digitized by VjOOQ IC 



234 

66. 
Tid Galles bröllop med en döpt judinna 

den 12 April 1789, 



xirudgummen utaf dagen, 

Långt öfver alla fästmäns rang 
Af gubbarna mottagen, 

Tillhör nu glasens klang. Fin 

Vi klinga med vår brudgums glas 

I rågadt mål hans skål 
Och tycka att ett slikt kalas 
Han alltför gerna tål! d. k. 

Se'n för den goda bruden 

Det täcka könet skåln begär, 
Som i den äkta skruden 

Sitt dolda öde bär! fid. 

De säkert önska henne god t 

Som främling i vårt land, 
Helst då hon sig förena fUtt 

I samma kyrkas band. D. K 

I dag är fästa maka, 

I morgon städa kök och disk, 
I öfvermorgon baka, 

Om onsdag rensa fisk, Fii. 

Om torsdag skura disk och golf, 

Om fredags natt lull, luU, 
Om lördag tulla klockan tolf 

Hos tuUnärn vid Skanstull. D. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



235 

Till all sköns tomtbolycka 

Vi önska detta äkta par 
I denna qväll uttrycka, 

Kringhvärfdt af vårt försvar, Pin. 

Med fromma böner utaf oss 

Ledsagande helt visst 
Vid klara aftonstjernans bloss 

Inom sin förstuqvist! d. k. 



57. 

Tid kammarrådet Johan Medlings och 
Carolina Christina NoSrs bröllop 

den 20 Juni 1793. 



V åra löften äro dyra : 

»Lif och död!» vårt valspråk är. 

Min herdinna, jag besvär 

Om ditt hushåll att bestyra! 

Höj, Apollo, höj din lyra 

För den krona, bruden bär! 



Digitized by VjOOQ IC 



236 



58. 



Orafshrift örrer sekreteraren och riddaren 
Wargentin 1783. 



JL/u hedersman af rena seder, 
Som vid vår klagan skils frän oss, 
Som nu vid nattens bleka bloss 
I jordens sköte sänkes neder. 
Hur ädelt var ditt lif och godt! 
DeD lärde, gråtögd vid din kista, 
Knappt vägar att din runa rista: 
Sä sällsynt var ditt snilles lott. 

Så hvälf då fritt ditt trötta öga 
Frän jordens klot och mörka pol, 
Att vid en oförgänglig sol 
Med evig lust bese det höga, 
Som dig så saligt undangömt! 
Emellertid ditt namn helt stilla 
Skall sväfva kring vårt låga lilla, 
Välsignadt, äradt och berömdt. 



' Digitized by VjOOQ IC 



237 



59. 
Vid professor Säfreiibonis graf 

den 31 December 1784. 



JNyss sågs ett sken vid nattens dimma 
Ur grafyens mörka vinklar glimma 
Och dödens täcken hänga ner. 
En klagosång kring templet hördes 
Vid ögats gråt, som ömt upprördes 
Att röra hjertat ännu mer. 

Vid detta sken, som tungt sig tände, 
Fann menskligheten sitt elände 
Och högmodet sin ärestod : 
Den armas stoft låg vid den rika, 
En krymplings ben och knotor lika 
Med fordom skönsta kött och blod. 

Förborgadt här fbr bästa snille. 

De fria konsters sorgsna gille 

Satt inom denna griftevall. 

Der på sin duk, med föll och knuten, 

Apollo fann sin pensel bruten 

Och mästarn vid sin tafla kall. 

Kom, vandringsman, lyft upp ditt öga 
Med helig rysning till det höga 



Digitized by VjOOQ IC 



288 

Och vid en stilla sinnets drift 
Besinna tidens brak och möda, 
Och vill du minnas denna döda, 
Så läs ock denna minnesskrift: 

Här hvilar sig från svåra tider 
En man, hvars rykte sig utsprider, 
Så länge snillen äro till. 
Han dog, en värdig far och maka . . . 
Nu, vandringsman, vänd om tillbaka. 
Beröm och lasta hur du vill! 



60. 

Tid fru Elisabet Beata Biselis, 
född Törnings graf 

den 4 Maj 1778. 



rörsynens visa lagar skipas 

I en orubbad ordning jemt: 

Dess dolda råd kan ej begripas 

Uti det lopp, oss är bestämdt. 

Den blandning uti våra öden 

Af sant och falskt, af lust och qval 

Som fbljer våra åratal, 

Utvecklar sig till slut i döden. 



Digitized by VjOOQ IC 



239 

Liksom när böljorna de skaka 
En ringa spän pä hafvets rymd, 
Än drifs den fram och än tillbaka, 
Af vägens svall mot klippan skymd, 
Sä med värt lif i denna striden: 
En ständig motgång fbr en hvar. 
Ej nägot öga blundat har, 
Som icke tårar fällt i tiden. 

Ifrån en verld, som tyckes luta 
Till sin ft^rvandling år från är. 
Der vreda händer blodet gjuta 
Ur sina likars bröst och sår. 
Der list och svek hvarannan hylla, 
Är godt att vara långt ifrån: 
Säll den, som får i griftevrån 
Sitt stoft till sina föder fylla! 

Pä trogna axlar nu nedsänkes 
En vördad fru uti sin graf. 
När hennes lefnadslopp betänkes 
Och hur hon fört sin vandringsstaf, 
Man genast dygdens värde känner, 
Och derfbr hon den äran vann: 
Begråtas af en älskad man, 
Af sina barn och sina vänner. 



Digitized by VjOOQ IC 



240 

61. 
Tid hofgulddragaren Widmans begrafning 

dm 20 Januari 1790. 



Mot Elfviks mulna strand 
Inom dess frusna skär vid all naturens dvala 
Syns Karon i sin båt sig närmre stranden hala, 
Uppdagas i sin rodd af middnattsstjernans brand. 
Han för sitt gamla språk, med åran krökt i sand: 

j» Naturens skuld betala 
»Och återbär ditt lån uti den Högstes hand!» 

Bestört af denna lag, 
All nejden bugar sig och ömma suckar gjuter: 
Ett lyckligt äkta band pä några f% minuter 
Upplöses och förstörs vid hjertats tunga slag. 
Men sänkt i tårars flod pä en så sorglig dag. 

Ett tåligt bröst besluter 
Att trösta sig i Gud och vörda hans behag. 

Vår vän är lagd på bår: 
Hans anlet mer ej ses oss muntra och förnöja, 
Hans bröst ej mera hörs sin svaga lunga höja, 
Hans hand att göra godt i tiden mer ej rår. 
Den arma må nu sjelf af torka ögats tår 

Och Widmans saknad röja 
Med den välsignelse, han af sin skugga får. 



Digitized by VjOOQ IC 



241 



62. 



Tid expeditionssekreteraren Elis Schröder- 

heims och fröken Anna Charlotta 

Yon Stapelmohrs bröllop 

den 26 November 1116, 



Med den prakt, som kärlek tågar, 

När han Cyperns stränder rör, 

När sin fackla guden fbr 
Utsträckt mellan bloss och bågar 

Under nattens mörka skygd, 
Såg man hjeltens flygt sig leda 
Att ett präktigt tjäU tillreda 

För tyä äkta vänners dygd. 

Guden, prydd med bloss och båga, 

Insvept uti tunna taft, 

Djerft mot vinterns våld och kraft 
Sig på nordens bölja våga. 

Som nyss med sitt spel upphört. 
Bol grym sin lust förnyar 
Med en storm, hvars kul na skyar 

Floras fägring re'n förstört. 

Blott ett ögonblick det gällde, 

Blott en suck — så var det gjordt! 
Som en ljungeld qvickt och fort 

Astrild ned sin fackla fli,llde 
Bdlman. IV. 16 



Digitized by VjOOQ IC 



242 

Fromt, försigtigt, mildt och lätt. 
Med olympens goda minne 
Blef han helt allena inne 

I en frökens kabinett. 

Tankfall inkom hans herdinna 

Frän sin knytning, bok och spel. 

Men bland alla nöjens del 
Fåfängt var den frihet finna, 

Som ett ledigt hjerta bär. 
Några tårar ögat lemna, 
När hon hörde Astrild nämna 

Ämnet till dess små besvär. 

* Bästa fröken, hjertats börda*, 

Ropte guden, »hör mig till. 

»Och den, jag er unna vill 
»Att ert värde närmast vörda, 

»Har jag utvalt vid min tron. 
»Tro hans löften, ord och eder, 
»Under det att äran leder 

»Bäd' hans hjerta och person! 

»Himlen skall er ömt beskydda 

»Med all sällhet, ro och frid. 

»Lyckans sol skall varm och blid 
»Stråla kring er glada hydda 

»Mellan vänners skämt och glam. 
»Lyckligt intill sensta tider 
»Edert blod sig glädtigt sprider 

»I hvar telning af sin stam!» 



Digitized by VjOOQ IC 



243 



•3. 



Elegi yid fru Anna Charlotta Schröder- 
heims död^ 

d€n 1 Januari 1792^ dedicerad till ffrefvinnan 
Eidderétolpe och fru Möller, 



iiaron, din färja den kom ej för sent! 

Jag vid din rodd — ja — jag gråter. 
Huru du menar och huru du ment, 

Så kom Bnart ej äter. 
Sorgligt vid en mulnad himmel du 
Ropte Schröderheim och såg på hans fru . 

Vänner af Schröderheim, gråten! 
>Kom, Anne Charlotte!;» ropte Karon nu 

Och hon steg i båten. * 

Böljan den svallade skummig och grön: 

Karon af vågen förföljes. 
Straxt hennes skugga, förädlad och skön, 

Undan afunden dö\jes 

Täcka kön, min ömma klagan förlåt! 
I, som slån pä strand och vanten båt, 

Gråten fru Schröderheim . . . gråten . . 
Följen vid ögats högtidliga gråt 

Anna Charlotta i båten! 



Digitized by VjOOQ IC 



244 

64. 
Tid frm Oeor^lis graf. 

J^n blomma, hög och skön, när det mot natten lider, 
Hon med en lutad kropp sin stjelk till marken vrider 
Och bleknar pä det f^lt, der nyss hon runnit opp. 

När dagen tändes äter, 

Hon sina blad upplåter 

Till ett fömyadt hopp. 

Sä syns vid lifvets qväll en from och täck herdinna 
I blomman af sin vår ur tidens gräns försvinna 
Och all dess fägrings prakt i jordens gömmor fly — 

Men dagens morgon randas: 

Hon englars sällhet andas 

I evigheterna sky. 

Till minne af din dygd, dig och din ätt till heder 

Sjelf oskuld dig i dag en ärestod bereder. 

Dä hon, af sorg f^^rtärd, utbrister vid din ^d: 

Ditt namn ej afund röner 

Vid den cypress, dig kröner, 

Ty du var älskansvärd. 



Digitized by VjOOQ IC 



245 

65. 
Elegi 

vid ett horns dÖd, 



Jbarväl, mitt kära barn, tilldess Vi äter räkas! 

Din sorgsna hulda far än gråter yid ditt namn. 

Min lilla ögnalust, i serafimers famn 

Hnr Ijnfligt blir för oss att med hyarandra språkas 

Och du i Rusets sken att återse din mor 

Och dina syskons namn förklarad kunna nämna! 

Men jag åt tidens grus yill mina tårar lemna 

Vi räkas, kära barn, och glädjen skall bli stor. 



66. 
Till konungen^ 

skalden sÖMe att hlifva sekreterare vid mmmner- 
lotteriet i December 17 7ö. 

• 

yJm ers majestät tillåter 
Att dess ringaste poet 
Dödens välde till förtret 
Ur sin säng skall uppstå åter 



Digitized by VjOOQ IC 



246 

Till ett glas champagne-vin, 
Och om skaldens matta tunga 
Än en gäng fär lof att sjunga 
Med en GylFnborg och Dalin, 

Si, sä vill jag med min lyra, 
Vid dess sakta klang och dön, 
I en underdånig bön 
Lyckans yäld mot mig bedyra 
Frän min vagga till mitt slut. 
Väl dess altar för mig röker. 
Men den mängd, gudinnan söker. 
Stänger mig ur templet ut. 

Der dess höga vinster dragas. 
Söker jag en tjenst och lön, 
Men gudinnan, rik och skön, 
Låter ej en skymt uppdagas 
I mitt låga, mörka skjul . . . 
Om ers majestät behagar 
Gilla lyckans härda lagar. 
Dör poeten innan jul. 



Digitized by VjOOQ IC 



247 



67. 



Till h. exc. riksrådet m. m. grefve Carl 
Fredrik Sclieffer^ 

förord for skaldens broder, som önskade komma i 
Ostindiska kompaniets tjenst^ 1774, 



1 en mörk och sorglig hydda 
Ser jag helsans gud sä vred 
Med ett pulver i en sked, 
Stundom med en saft och krydda 
Kring mig hasta, yr och rädd, 
Mot en hamn med glas och pilar. 
Som uppä min tröskel hvilar 
Och ser bister på min bädd. 

Täcks ers excellens beskåda 
En betryckt ApoUos son 
Längst i stugan ini vrån 
Sjuk och bäddad i en låda 
Med ett bläckhorn på en pall! 
Sorgligt för dess ögon prålar 
Morgonrodnans glada strålar, 
Dagens ljus och stjernans fall. 

Dock Apollo hos mig blifver: 
I dess öppna famn jag flyr — 
Sjelf han denna handen styr, 
Som ers excellens tillskrifver. 



Digitized by VjOOQ IC 



248 

Jag är darrande och svag: 
Guden räcker mig sin lyra, 
Ber mig sjunga i min yra 
För ers excellens i dag. 

Straxt ett ögnablick sig tänder 
Oförmodadt, sällt och kärt, 
Då det qval, som mig förtärt. 
Sig till idel helsa vänder: 
Bröstet flämtar ej så tätt, 
Blodet i hvar ådra skalkas^ 
Andedrägten liksom svalkas, 
Hjertat suckar mera lätt. 

Eders excellens till ära 
Sjunger jag nu frisk och sund 
Med musik vid Bacchi sprund: 
Ingenting kan mig förflU*a, 
Hvarken afund eller tid. 
Hvad som kostat ögat floder 
Var en omsorg för min broder. 
För dess välf^d och dess frid. 

Mitt bekymmer lyckligt ändas 
Genom eders excellens! 
Längst vid Moguls rika gräns 
Skall ett tacksamt offer tändas 
Under lofsång, pris och tack. 
Lyckans fröjd mig öfverhopar, 
Och Apollo till mig ropar: 
»Yngling, stig nu upp och g&okl» 



Digitized by VjOOQ IC 



249 

68. 
Till kammarherren baron Ehrensvärd 

af samma anledmng som dei föregående 
den 13 Apnl 1774, 

lillät mig en målning göra 
Af en halfdöd sjuk poet, 
Som med handen under öra 
Sitter tyst vid sin pulpet! 
Kloto papper mig bereder 
Med en uppsyn vild och frttck, 
Atropos min penna leder 
Och Laehesis skaffar bläck. 

Bästa råd i den förtreten 
Är frän verlden ski\ja sig. 
Karon stampar yid pulpeten 
Och med äran hotar mig: 
I min nattrock till sin skuta 
Leder han mig yr och tung, 
Se*n jag fbrst fitt lof utgjuta 
Sista sucken för min kung. 

Karon mig en pels ikläder, 
Ullperuk och näfverskor, 
Med en mantel utaf läder 
Och en hatt med sorgeflor. 

Digitized by VjOOQ IC 



250 

Lyran i min hand han sätter. 
Sköljer flaskan åt mig ren — 
Himlen yet hvad vin och rätter 
Vankas uti elysén! 

Troll och gastar kring mig rasa, 
Och jag häpnar för en syn, 
Der jag ser, hvar blink med fasa, 
Böljor "Vältra sig mot skyn. 
Grymt i deras fall tillbaka 
Eld och gnistor ge ett qvalm: 
Svarta skuggor sig hopmaka. 
Sjunga hyar sin sorgepsalm. 

Stadd i sådan ängst och våda, 

Beder jag en redlig vän 

Samma ömhet mig bebåda 

Likasom jag lefde än. 

För min bror och för hans lycka 

Gif en underdånig bön! 

Himmel, hjelp — hvad skall jag tycka? 

Nu är jag långt ut på sjön. 



Digitized by VjOOQ IC 



251 



69. 
Till kongL sekreteraren Elis Schröderheim 

under hans vistande vid kampanjen i Skåne 1774, 

ett förord for kongl. hofprediJMmten Ennes, 

som sökte Herrestads pastorat. 

Välborne herr sekter, högtärade herr broder! 

lillåt ett muntert lag med rus ur Bacchi floder 
Att vid ett dukadt bord mod skinka och kalkon 
Fä sjunga Elis' namn och vörda sin patron ! 
Då verklig denna fest af qvinnor, barn och männer 
Skall firas till er ro af Fredmans gamla vänner, 
Sä tyd ej illa ut att man i dansen ser 
En Ulla bjuda upp en konglig sekreter! 
Tag ej med köld emot ett sällskap, som tör hända 
Snart under vin och sömn slär bordet öfver ända, 
Lät dem som strödda bin fä svärma kring hvarann. 
Och f)tet ert öga först pä lagets ålderman! 
Det är just fader Berg, som der pä tröskeln sitter, 
Som sörplar ur ett kärl och gapar, snål och bitter. 
Just han, som nu sin sked till munnen ensam fbr 
Och bugar sig sä djupt, när Elis' namn han hör. 
Märk hur hans röda läpp den blanka skeden slickar 
Och hur mot fatets brädd han med sin tallrik vickar! 
Hans mun, med soppa fylld, utbrister i ett skratt — 
Han skrattar än en gång och viftar med sin hatt. 
Ur fickan drar han upp sin flöjt, sä svart och surer 
Och gör, när steken skärs, en drill med krumelurer. 



Digitized by VjOOQ IC 



252 

Men gästerna, i prat, förakta spel och säng: 
De titta pä hyarann och mumsa pä en gäng. 
»Go' vännerv, skriker en, »lät bli och skär kalkonen !j» 
Den andre ropar: »Skäl för Elis, den patronen!» 
Den tredje lyfter sig, med knifven i fullt hugg, 
Kör'n bums i skinkan in och mumsar uti mjugg. 
En annan gäspar tungt med armarna pä duken, 
Och hur han nicka till, i stopet föll peruken. 
En raglar äter fram, som stapplar pä sitt mäl 
Och sjunger vid en klunk det täcka könets skäl. 
Tvä ta hvarann i hand och kyssas och bli bröder: 
Den ene ^ist sin hatt, den andres näsa blöder. 
Uppä en bakvänd stol sä skrattar en sä flått 
Med glaset i sin hand och pipan i sin hatt. 
Än syns en utsträckt arm, som stundom darrar, skälfver 
Och i en svartblä sky ec söndrig karmstol hvälfver. 
Än synes blixt af glas, som splittras i sin flykt 
Med allt det sköna öl, man nyss till festen bryggt. 
Men vid den stora bäln, som uppä bordet röker, 
En flunsig glad madam den tjocka armen kröker: 
Med slefven tä^it till mun hon stindt pä laget ser, 
Slär remmarn öfver brädd och niger 4jupt och ler. 
Hon dricker Elis' skäl och pä sin bröstlt^p plockar, 
Berömmer drufvans saft och ruskar sina lockar, 
Kringvecklar sin salopp, blir surögd, yr ooh kär 
Och djerft pä Elis fest ett spetsglas blott begär. 
I dörrUy som stär pä glänt, en nymf man varse blifver, 
Som med en kullrig buk in öfver tröskeln klifver: 
Hon raglar vid hvart hörn, af vin och lustar sjuk, 
Ooh hennes panna bär en rutig silkesduk. 
Med glaset uti hand hon menlös stär och tiger: 
Man dricker Elis' skäl. Hon rodnar ooh hon niger, 
Straxt klingar hvar och en och skrapar med sin fot — 
Men flickan sprang nu in i dörren midt emot. 



Digitized by VjOOQ IC 



353 

Allt laget reser sig : man stöter i trompeten . . . 
Sjelf fader Berg steg opp och snöt sig i serveten, 
Drack Ulla Winblad till med syster Anne Gathrine, 
Bror Moviti" syskonbarn ooh fader Bergs kusin. 
Men se på den madam, som lägger fisken före, 
Som bär sin väns porträtt på halsen i ett snöre — 
Det är bror Movitz* bild — tänk, bvad han prålar stort 
Med himmelsblå peruk som klöfver knekt i kort! 
Tänk, i sin blåa rock, intill och med uppslagen 
Och oboe i mun, så väl är han aftagen! 
Buteljen skymtar fram, och Movitz, som nu ler, 
I Fröjas öppna barm sin ädla skugga ser. 

Min värde Schröderheim, ditt öga sällan felar — 
Hvem är den glada man, som på min lyra spelar. 
Som sjunger Bacchi lof och Fröjas dyrkan vet. 
Som andas i min famn och älskas som poet? 
Han är en skald, hvars säng af konst och reglor kännes. 
Min gamle lärofar, hans namn: Clas Ludvig Ennes. 
Der suckar han så tungt vid bordet i en vrå. 
Då verklig hans fbrtjenst bort lugn och lycka nå. 
Han är så qvick som lärd och vet sitt sällskap leta — 
Men hur han kommit hit, det lär han sjelf ej veta. 
Nu drack han kungens skäl och böjde sina knän . . . 
Hjelp denna hedersprest inom sitt stift och län! 
Än bland Apollos barn han klang ger åt sin lyra, 
Än röjes i hans sång en ungdoms eld och yra, 
Fast trött, vid grafvens brädd, af armod och besvär, 
Han krossat re'n sitt spel och nu till slut begär, 
Ber att en nådig kung hugsvala må hans dagar 
Och styrka ömt ett bröst, som ödets våld beklagar, 
Att, frälst atur ett tvång af skolpedanteri. 
Han må på annan ort en lycklig främling bli. 
Att ned till Herrestad han må sitt tjäll fä fiytta. 
Han är en sällsynt prest, helt fri från egennytta: 



Digitized by VjOOQ IC 



254 

Han eger knappast mer än kappan ooh sin bok — 
Dermed hans flyttning gjord, och l&ttadt är hans ok... 
Fly till en nådig kang med ädelmodig ifver, 
Berätta, Schröderheim, hvad jag om Ennes skrifver! 
Hans barn, hans mänga barn, de gråta kring sin far. 
De ropa Gustafs namn och sakna sitt försvar. 

Nu börjar laget slåss . . . Glöm inte min begäran! 
Farväl! Valdhomet hörs, och jag har stads den äran 
att förblifva 

min herr broders 

ödmjukaste tjenare 
C M, BeUman, 

Stockholm den 24 Augusti 1774. 



70. 

Till öfyerhofntallmästareii och öfvercere- 
monimftstareii grefve Leijonhnfyud 

af samma anlsdnmg som föregående, 

Jtlos herr grefven och öfverhofstallmästaren utbe- 
der sig allra ödmjukast en ringa poet att fU göra 
sin trogna uppvaktning och att som sändebud ifrån 
Parnassen på den gnäggande Pegasus undfå audiens 
inom hvad spilta herr grefven täckes utse ftJr en så 
beskaffad ryttare. Gudarnes befallning i olympen 
med alla gudinnors helsning är mig, efter tvänne 



Digitized by VjOOQ IC 



255 

handslag pä sadelknappen, anbefaldt herr grefven 
att förständiga, utom gudinnan Venus, som vid åhö- 
randet af Leijonhufvuds namn sträckte sina armar, 
knäppte sina händer, höljde sitt bröst, fällde tårar 
och försvann. 

Mig ApoUo sändt till eder 
Att befrämja ömt ett verk. 
Ädle Leijonhufvud, märk 
Hvad min vänskap af er beder! 
Hjelp en qviok och åldrig man. 
Som en mängd af snillen värdar 
Och som, trött i Zions gärdar. 
Ingen lycka vinna kan! 

Han är den, som lärt mig tala 
Gudaspräket rent och lätt 
Pä Anakreontiskt sätt 
Vid champagnevinets dvala. 
Nu den mannen i sin nöd 
Ber en nådig kung så dela 
Att, fast honom allt mä fela, 
Ej hans barn må sakna bröd. 

Som man tror, vid detta laget 

Är utlegadt hans förslag. 

Der har han, försäkrar jag, 

Första rummet pä förslaget. 

Herrestad är gällets namn, 

Ennes heter nu personen. 

Hjelp den presten fram till tronen — 

Tag fbrtjensten i er hand! 



Digitized by VjOOQ IC 



256 



71. 
Till herr von Yegesack 

för m fattig shrifvare vid mmmerUMmiet, 

bmidd som f&ngen i sitt jem 
Vid en tung och stundlig börda, 
Ser jag lyckans vänner skörda 
Utdrag, amb, tern och qvatcrn. 
Men, ack, himmel, hvad fär jag, 
Som i hennes tempel trälar. 
Som vid kasteletten grälar 
Och strör siffror natt och dag! 

Ofta man min skugga ser 

Vid pulpeten hela natten, 

Der mig knappt en kruka vatten 

Lyckan i belöning ger. 

Utan middag mången gäng 

Jag att söka lisa hastar, 

När i sömnens famn jag kastar 

All min oro, gråt och tvång. ^ 

I en gammal sliten rock, 
Inom hvilkens tunna delar 
Dagen syns och vädret spelar, 
Skyr jag kreditorers flock. 
Knappt jag tror att ännu ullen 
Blifvit valkad till min hatt. 
Ty i brist på ull i kullen 
Går jag barhuf 'd dag och natt. 



Digitized by VjOOQ IC 



257 

Ja, jag nödgas i min nöd 

För all verldeo fritt bekänna 

Att jag gerna bytt mio penna 

Mot soldatens knappa bröd. 

Men jag har ej orkat ut 

Öfver tröskeln till att stiga, 

Förren min kropp har måst ge sviga 

För mitt modiga beslut. 

Stolt vid pukors klang och dön 
Barnets arm i hjulet krökes, 
Straxt min arbetstimma ökes 
Utan minsta vinst och lön. 
Se man på min bistra min 
Hur j den förtviflan lyser, 
Hur min kropp i vedbon fryser 
Och hur Blomberg tar mitt skrin! 

Knappt barbarens tjenstehjon 
Vilja sängen med mig "byta . . . 
Men när får mitt bröd jag bryta? 
Svara mig, min herr patron ! 
Hungern griper mig så an 
Och vill snart mig lifvet neka. 
Låt er fbrbön den beveka. 
Som min klagan stilla kan! 

ThuniuB. 



Bellman. IV. 17 

Digitized by VjOOQ IC 



258 

72. 
Till H. A. Ph. 

SuppUk om husrum. 



Att se sig född väl växt och stolt, 
Bli kysst och klappad af de gamla, 
Se^n kring en bonad tröskel famla 
Med gula skor och svan skinns- kol t, 
Så af en trumpen skugga tyglas 
Till bok och grifPel hvar minut, 
På nageln af en rak-rem pryglas 
Och baktill blottas för en stut! 

Och 8e'n det stojet är förbi 
(Snart lifvets yra lekar slutas), 
Då börja våra qval utgjutas 
I tårar och melankoli) 
Då sjungs om Damon i det gröna, 
Då kittlar öga, mun och läpp, 
Tilldess så pirrögd vid sin sköna 
Man fullväxt står med hatt och käpp. 

Här står jag nu, jag Pindi vrak, 
Som Herkules på skiljovägen, 
Om husrum nödig oeh förlägen 
Blott under nattens kulna tak. 
Hvart skall jag flytta, se'n ur skutan 
Mig ödet lyckligt bragt i land? 
Vid Bacchi tempel ligger lutan, 
Och fästmön vinkar mig vid strand. 



Digitized by VjOOQ IC 



259 

73. 
Till kammarrådet Botin 

angående ett län. 



hiu kommissarius — ack, jag ryser — 

Eq uppbördskommissarius 

Uti min farstu står och fryser 

Med bruner rock och grön karpus. 

Soldaten har han vid sin sida, 

Och sme'n med dyrken står parad . . . 

Herr kammarråd, den godhet visa, 

Gif mig — och kungen — en dukat! 



74. 
Till hofmarskalken N. N., 

ansökning om rum i Ca/rlhergs slott. 



J^loras högtid är nu nära 
I kung Fredriks gamla park - 
Bed min nådiga monark 
Att han täckes mig förära 
Till dess fest en kontramarkl 



Digitized by VjOOQ IC 



260 

När man mig två rum tillstäder, 
Har mia önskan nått sin hamn: 
Jag skall med min son i famn 
På en stol af gyllenläder 
Tolka ömt kung Gustafs namn. 

Och så skall jag med min maka 
Dela jemnt, om inte mer, 
Hvad vår lilla taffel ger — 
Blott ej slottets flyglar braka 
Och att taket faller ner. 



75. 
Till statssekreteraren Schröderheim. 

Modftllld, nedom kungens trappa, 
På det sista stegets brant. 
Bugar en hofpredikant 
I en gles, utsliten kappa. 
Tryckt af motgångs hårda tvång, 
Han sig bugar — man förlåter — 
An en gång . . . han bugar åter, 
Ja, han bugar än en gång. 

Aren sänka snart hans hjessa 

Ned i grafvens sälla vrår. 

Han har löften, fler än år. 

Att i eget tempel mässa • 

Och inom dess murar bo. 

Kiddersman af ädelt sinne, 

Väck kung Gustafs ömma minne . . . 

Eiddarholmcn, posito! 



Digitized by VjOOQ IC 



261 



76. 
Till statssekreteraren Schröderheini, 

förord för en enJca att få sälja henibrygdt dricka'. 

Um hon vore minsta vacker, 
Om hon egde små maner — 
Men hon skrämma kan kossackor, 
När hon ur sin hufva ler. 
Och om gumman, som är enka, 
Mindre skrynklig vor' och hrun, 
Kunde man med skäl misstänka 
Att jag sucka för den frun. 

Men jag ryser, då jag märker 
Fattigdomens usla nöd: 
Modershjertat slår och värker, 
Barnen be sin mor om bröd. 
Modern gråter, barnen buga, 
ömt på lutan klingar jag. 
Låt nu gumman i sin stuga 
Sjunga Gustafs skål i dag! 



Digitized by VjOOQ IC 



262 

77. 
Till öf?erdirektören Kcllman, 

förord för en fattig tuttshrifvare 1784, 



XJn bror vid tulln i vända står 

Med specialn till jorden hukad. 

Han några rim af mig undfår — 

Med dem han vandrar förödmjukad. 

För slika verser och bevis 

Åt Mörtberg, Berg och gamla Barken 

Betalas efter gångbart pris 

Frän tre k fem till sex mark marken. 

Af Halling — så är mannens namn - 
Platt ingen skilling skall jag taga, 
Blott jag fbrmår ur armods famn 
Hans långa magra skugga draga. 
Hans barn, hans många barn mig rör: 
De äro åtta visst inalles. 
Välan, herr öfverdi rektor, 
Skrif på suppliken, skrif: Bifatteal 



Digitized by VjOOQ IC 



263 



78. 

Öfyer eu subskriptionslista 

/ö^ det hrandskadade Ulricehamn den 21 Februari 1788. 



JJu, som vid din nästas nöd 
Känner hvad dess bjerta sårar, 
Som vid ögats heta tårar 
Delar ditt förvärfda bröd, 
Du är värdig — det är nog — 
För en dag din penning mista 
Och i denna suck utbrista: 
»Herren gaf och Herren tog!» 

Ingen ann än du sitt namn 
Må på detta bladet skrifva. 
Hvad du eger råd att gifva 
Gif ett brändt Ulricehamn! 
Elden lagt dess murar kull, 
Hungern härjar och föröder — 
Dina systrar, dina bröder 
Bedja dig för Christi skull! 

Lindebarnet ser sin mor 
Sina nakna armar sträcka. 
Moderns gråt hörs fadern väcka. 
Som på moderns hjerta tror. 
Vid ett brak af bjelkars grus 
Fadern i förtviflan gråter — 
Eldens flammor ljusna åter 
Utur askan af dess hus. 



Digitized by VjOOQ IC 



264 

I en så förfärlig natt 
Köldens raseri sig öker . . . 
Tomt vid tomt i lågan röker: 
Folk och allt i bäfvan satt! 
Menskovän, vid himlens hot 
Låt ditt hjerta dig beveka! 
Kan du här ditt namn oss neka, 
Kan du göra Gud emot? 



79. 
Anhållan om begrafningslgelp åt Lidner. 



skalderna ha aldrig råd 
Att en bror i grafven sänka, 
Knappt till täckets skymt en våd, 
Mindre facklorna, som blänka . . . 
Visen ömhet, visen nåd 
Mot poeten Lidners enka! 



Digitized by VjOOQ IC 



205 

80. 
Till abbé Hichelessi. 

På Jconungms hefdUning. 



Abbe Micbelessi, bästa vän mitt hjerta känner, 
Bland Apollos glada vänner 

Din belöning tag! 
Landets sånggudinnor möta dig med larm och yra, 
Le och tystna vid din lyra, 

Prisa dina slag. 
Eko vill dig troget följa, 

Ej din sång fördölja — 
Sjelf sirenen pä vår bölja 

Stannar i sitt språng. 
Vår monark, så rik af ära. 

Får du nalkas nära : 
Ädelmod och dygdelära 

Ämnen för din sång. 

Men, min frände, bäst jag du din höga sällhet målar. 
Kring min låga hydda strålar 

En förfärlig tropp: 
Ifrån Träsket en augur och troll från Skinn arviken. 
Längst från Plutos mörka diken 

Stiga drakar opp. 
Vid min säng de sig församla 

Och i mörkret famla: 
Jern och bojor ramla, skramla. 

Och jag hör ditt namn. 
Snart mitt rädda blod förskräckcs. 

Grymt min hand utsträckes, 
Grymt jag utur sömnen väckes 

I min skönhets famn. 



Digitized by VjOOQ IC 



266 

Natteas facklor börjar sprida sina bleka lågor, 
Molnens svall och ljusblå vågor 

Susa uti skyn. 
Fågeln sjöng och solen brann, augurn i sanden rita, 
Fönstren börja blifva hvita, 

Glittra för min syn. 
Tusen cirklar han utmätte, 

Mot oraklet trätte, 
Stundom modig som en jätte. 

Stundom som en dvärg. 
Men vid flygten af en svala 

Stod han upp och tala. 
Slog sitt bröst och i en dvala 

Sjöng om guldets färg: 

«I en skrubb vid Bacchi thron bland krukor och 

pokaler 
* Ligga fyratusen daler 

^ Kring ett tärningsspel. 
»Vid Kupidos altar i ett hörn så ser jag mycke: 
*Med ett kungligt sken och tycke 

»Strålar en juvel. 
»Der en gyllne dosa glimmar 

»Märk, rubinen strimmar . . . 
Men nu nalkas dagens timmar, 

Och jag sjunga kan. 
»Lärde Michelessi, vänta! 

»Guld bör dig ej ränta.» 
Dermed han pä dörren glänta, 

Och allting försvann. 

Ax och blommor i vår bygd nog Bacchi vänner sira: 
Vill du glad hans högtid fira 
Njut hans olja var&! 
Ja, vill du din skönhet se bland Cyperns söta lustar, 



Digitized by VjOOQ IC 



267 

Straxt vestalen för dig pustar, 

Öppoar dig sia barm. 
Till en vällust för ditt öra 

Våra spel vi röra. 
Hör la Hay, sä får du böra 

All olympens fröjd. 
Ljuft med oss ditt Öga ömmar 

Uti sömn ocb drömmar! 
E|j Vesuvi svafvelströmmar 

Sluka bär din böjd. 

Sist sannfärdigt till diti lof sjelf din Apollo talar: 
Granna möbler, bord ocb salar 

Saknas på min jord. 
Micbelessi, mins, Corneillc till verldens smak ocb tycke 
Skref sitt största mästerstycke 

Vid ett krassligt bord. 
Guldet ofta bos personen 

Skämmer skaldetonen, 
Men en stråle ifrån tbronen 

Gör poeten qvick. 
Lät en karg din kista bära, 

Juden sig försvära: 
Sjung du glad monirkens ära — 

Gör som jag ocb drick! 



Digitized by VjOOQ IC 



268 

81. 
Bref till baron ♦♦♦ 

dm 28 OUob&r 1788, 



i/cn djcrfve guden Mars, med pipskägg och mustasch, 
Med brandenburgisk hatt och svafvelgul plymage, 
Sitt mulna anlete i vreda skrynklor vrider 
Och snyftande mot mig med blanka sporrar skrider 
Fram pä mitt kammargolf. 

Nyss i en Ijuflig blund, så pass mot klockan tolf, 
Med knäppta händer hop, bekymren tycktes ila. 
För kung och fosterland vid all naturens hvila 
Mitt blod dock rördes än. 

»Upp slyngel», roptc han, »och ryk för den och den! 
»Ser du ej vapnens blixt kring nordens hällar Ijunga, 
9 Hur landets tappra slägt, så gamla män som unga, 
»Behjerta landets nöd?» 

Mitt öga stirrade, och hela kroppen död 
Sin andelösa tyngd ned uti bolstren sänkte. 
Hvad var att göra här? På brandvakten jag tänkte, 
Men fick ej ordet fram. 

Den vreda gudens röst sängklädrens dun och dam 
Blott vid det ordet »marsch!» kring sängen tycktca 

skaka. 
»Ligg inte der», skrek han, »och kuttra med din maka 
»Och dröm om vaggors knark! 



Digitized by VjOOQ IC 



269 

»Hur älskar du», skrek Mars, »din herre, din monark, 
»Som eldas natt och dag för Sveriges väl ooh ära, 
»Som främst i spetsen går att oljoqvisten skära 
»At krona, land och folk! 

»En kung, hvars tidehvarf knappt eger någon tolk, 
»Med alla konstens drag och hela hjertals låga, 
»Som med Homeri sång upplöser denna fråga 
»Om han sin like har!» 

Liksom när blixt pä blixt ur molnet nederfar 
Vid fästets ljusa skymt och tordöns brak och splitter 
Nu hundra solars eld och tusen stjernors glitter 
Kringhvärfde min person. 

En väldig cinkadus på truten, herr baron, 
Af gudens venstra hand nedlade all min styrka — 
Min kammare blef ljus liksom S:t Peters kyrka 
Julnatten uti Rom. 

Mitt käftamente flög, sig vattnade min gom 
Och foten som en hind för jägarns hund i kärre' 
I flykten tog ett skutt, och flux — välborne herre — 
Står jag i Helsingfors. 

I lif och död min tro vid altarbordets kors 
Jag för min dyre kung med manligt bröst bekänner, 
I stoftet bugar mig för fosterlandets vänner, 
Som nyss hans lagrar skärt. 

Och skönt ej krigets gud mig klingan har förärt, 
Så tar jag den nog sjelf och vet i kafveln fatta 
För Gustaf och för Carl ... Stå du nu. Mars, och 

skratta — 
Din nåd jag ej begärt. 



Digitized by VjOOQ IC 



270 

82. 
Till biskopen dolitor Uno yon Troil^ 

då författaren förärade Mnom tvänne böcker. 



Flelsas af Johannes Petri Gothas Norcopensis, item 
af Lars Olofsson Wallin. 

V erlden saknar oss två gubbar 
Dabbelt snart ett sekaluni. 
Om jag ej din boning rubbar, 
Gif Johannes Gothus rum! 
Låt mig bland de fordna föder 
Njuta vördnad och försvar, 
Skönt i mina multna kläder 
Jag ej tidens prydnad har! 

Se''n jag sist på vagn och kälke 
Ned till Äkers kyrka drog 
Och mitt öga med allt fog 
Fordom ädle herr Clas Bjelke 
Och hans dygder ömt begret, 
Ack, hvad det är längesedan! 
Af båd** mig och vagn och medan 
Hvarken du eir någon vet. 

Men, min son, nu går jag åter — 
Värde Uno von Troil, 
Om du fritt mig unna vill 
Och din godhet så tillåter, 
Svep mig i din bokgardin 
Samt bland dina tysta vänner! 
Du min ädla skugga känner. 
Mig Lars Olofsson WalUn, 



Digitized by VjOOQ IC 



271 

83. 
Till general Toll, 

dtibhades titt kwnmendör af svärdsorden 1787. 



Ryktet 



i miD lilla stuga 
Sagt mig att min general 
Skall i nordens riddarsal 
Under svärdets glans sig buga 
Till det stora gula band 
Och fbrtjensten så belönas 
Att de ädla snillen krönas — 
Allt ett verk af Grustafs band. 

Lutad detta bref att skrifva, 
H varje rad min vördnad bär - 
Lacket flammar, elden tär, 
Ljuset dunklar bordets skifva 
Ocb min bild i samma sken. 
Mellertid jag detta skrifvér, 
Jag ur fbnstret varseblifver 
Vagnen rulla till levén. 

Njut i sällhet der den heder 
Med ett muntert anletsdrag 
Att den första gäng i dag 
Helsas af de mörkblå leder 
Vid trumslagen ocb signaln . . . 
Men jag hann ej sluta raden 
Förrän hela vaktparaden 
Gör honnör för generaln. 



Digitized by VjOOQ IC 



272 

84. 
8kAl för öfverstelöjtnanten Stediugk. 



1 rikets värf du krönt din riddersmanna-klinga, 
Da ädle bland den svenska flottans män! 
Kring Porkala än dina vänner dig omringa 
Och hedra dig med sina pukor än. 
Men vi, som hjelten möta 
I vår invigda sal, 
Med drufvans söta 
Invigom hans pokal! 

Vårt tal. 
Vår sång som svenske män 
Höjs till vår Stedingks ära. 
Klang! Hans flagg skall fienden 
Förfära 
Än. 
Hur mången vacker flicka 
Med blomstrad barm så smal 
Tror du vill dricka 
Din skål vid blodets qval? 

Vårt tal, 
Vår sång som svenske män 
Höjs till vår Stedingks ära. 
Klang! Hans flagg skall fienden 
Förföra 

ÄD. 



Digitized by VjOOQ IC 



273 
86. 

Pastoral 

till kyrkoherden magister Arnold Asplund, den 
älsJcansvärde mannen, den 25 April 1790, 



rjn herde skiljs i tårars qval från sin herdinna, 
Se'n i dess tjäll han lagt sitt timglas ner, 
Att ur naturens bok bäd' natt och dag påminna 
Om skaparns lof i allt hvad ögat ser, 

Att från det dagen randas 

Till solens nedergång 

Hon fromt må andas, 

Befriad lustars tvång. 

Hör herdens sång! 
Med uppräckt hand till himlahvalfvets skyar, 

Herdinna, jag ännu en gång 
Förnyar 
Den. 

Men, sorgsne vän, bortskölj min bild i dina tårar, 
Slå upp ditt tjäll, sträck dina armar ut! 
En herde syns med blommor plöja mina fUrar — 
I samma famn desamma suckar gjut! 

Lyd hvad hans röst dig bjuder 

På tidens mörka stråt! 

När klockan ljuder. 

Böj dina knän och gråt, 

Upplåt, upplåt 
Ditt rädda bröst, om ovän dig förfärar! 

Din Asplund under ögats gråt 
Dig ärar 
Än. 



Bellman. IV. 18 



Digitized by VjOOQ IC 



274- 



86. 



Till kongl. hofpredikanten och kyrkoherden 
Lehnberg 

på invigmnggdagen i Kungsholmen den 24 Maj 1190, 



i/ugen er 

Till jorden ner, 
Skåden, I starka och raska, 

GrrafveDS brädd 

Med knotor klädd 
Och er hvita aska! 
'Märk vid trenne skoflars kast 
Hur er glans fbrsvann i hast! 
Gömda och glömda bli benen. 

Bugen er 

Till jorden ner, 
Neder till griftestenen ! 

Men ändå 

Akten på 
Klockan i templet, som ljuder 

Vid den röst, 

Som ert bröst 
Er en himmel bjuder! 
Sjung i muntra snillens lag, 
Bägarn gladt vid bordet tag. 
När lifsbesvären besvära! 

Men ändå 

Akten pä 
Att er lärare ära! 



Digitized by VjOOQ IC 



275 

87. 
Till grefyinnan Bibbing. 



bnart min dag sin afton nalkas: 

Kloto tittar fram ur skyn, 

Ljuft sirenen leker, skalkas, 

Simmar tyst i vattubryn. 
Atropos sväfvar. 
Arbetar och sträfvar, 
Sin Blända kringvefvar: 
Jag suckar och bäfvar . . . 

Lachcsis förblindar min syn. 

Bland spinnrockar, garn och trissor 
Dödens herrskap jag nu ser 
Blomsterkrönta med narcissor 
Kasta • sina kronor ner. 
Skyarna Ijunga 
Och parcerna sjunga. 
Så gamla och tunga, 
På molnena gunga 
Med glasögon, timglas och mer. 

Atropos, min lifsgudinna, 
Hvälf ej än min hydda kull! 
Vid mitt glas låt mig besinna 
Skönhet i sin glans och mull! 
»Nej, ingalunda, 
»Tag glaset och blunda, 



Digitized by VjOOQ IC 



276 

»Fort drick och begrunda, 
»Fort marsch från det runda, 
»Från skönhet och skatter och gull! 

»Tag farväl af allt det sköna, 

»Som naturen rikt utbredt! 

»ögat har fröjd fått röna: 

»Du grefvinnan Ribbing sett. 
»Packa dig' neder 
»I grafven med heder! 
»Sträck ut dina leder 
»I kistan af ceder» . . . 

Aj, amen ... nu dog jag med ett! 



88. 
Till abbé Togler, 

då han spelte arg or den IS September 1786. 



Abbe Vogler, när du rör 
Orgelverkets gudadunder, 
örat med förvirring hör 
Skrålet ur tartarens grunder: 
Svalgets stormar, språk och brand, 
Hisnad, jemmer, ängst och fasa, 
I de vreda toner rasa, 
Som framrusa ur din hand. 



Digitized by VjOOQ IC 



277 

Men vid dina milda slag, 
När du saligheten målar, 
Evighetens klara dag 
Förs på morgonrodnans ÉJi..!.lar: 
Under himlarösters ljud 
ögat tåras, känslan lider, 
Bröstet suckar, blodet strider — 
Hjertat fröjdar sig i Gud. 



89. 
Sergells dröm. 

Ben 29 April 1789. 



Ur olympens små alkover, 
Sälla andar, skynden er 
Till den gröna länstol ner, 
Der vår glade Sergell sofver 
Och om Psyche drömmer än! 
Du, som ömt han gått tillhanda, 
Kom och återför hans anda 
Till olymi)en upp igen! 



Digitized by VjOOQ IC 



278 



90. 



Till frSken Anna Charlotta 
Ton Stapelmohr. 



JM ej, hvarfbr somnar jag, hvi skall mitt öga blunda 
Vid middagssolens qvalm och all natarens prål? 
De ljusblå skyar sprids ikring det hvftlfda runda, 
De q vicka fåglar hörs med tusen tungomål, 
Och i de djupa svalg, der Neptun har sitt säte, 
Vällustig i sitt skum tritonen naken står: 
Med vass och löf beprydd, han härmar Orfei läte, 
Som vid den lugna strand uppå sin luta slår. 
Förvillar minsta kräk, hvars lif i vattnet andas, 
Förtjusar näck och hval och gör hvar löja yr* . . 
Ack, himmel, nej^ min sömn af nöjen här bortblandas, 
Men af de nöjen blott, som hjertats lugn ej bryr. 
Nej, ack . . . Välan, hvarthän . . . Knappt orkar jag 

att vakna. 
Förren nattens skuggor syns och ögat börjar sakna 
Hvad Morfei skygd så präktigt förlåt var 
Af all den hurtighet, den jag ej mera har . . . 
Jag somna åter in. Två fröknar såg jag vandra — 
Med Ijufva ögnakast de stridde mot h varandra 
Hvem med sin mesta eld mig skulle tända mest: 
Jag blef ock lätt upptänd — af h vilken jag vet bäst, 
Än sågs en fjädrad hatt sin place med stolthet vinna, 
Som på de mörka hår afbildar en hjeltinna. 
Och än ett modigt bröst uti sitt harnesk sam. 
Som sucka Martis lof med Fröjas mildhet fram. 



Digitized by VjOOQ IC 



27ö 

Två vackra ögons eld kringspridde lust och låga 
Och samla all sin glans poeten till en plåga. 
En späd och tapper arm jag tillbad — fa«t Gud vet 
Om kärlek ämnat den till famntag, till förtret . . . 
Men, himmel, ack, en nymf mig sömnens Gud af bilda 
Uti sin polonäs så vacker som Brynhilda! 
Hon sjöng, hon neg, hon log, så qvick i tal och svar — 
Så ädel och så from, hon hjertat lätt intar. 
Jag ville hennes hand med myrtenkedjor binda, 
Men hon sig tyst och fort utför en trappa vinda 
Och locka i sin flykt min andra fröken bort. 
Då vakna jag bestört, och all min fröjd blef kort: 
Vår fröken gaf ett bud man skulle dörrn tillsmälla — 
Två skulle hemma bli: fbrst Bonna och så Bella. 
I samma ögnabliek vid detta bittra tal 
Mitt hjerta och mitt blod uppfylls med köld och qval: 
Kring näsan på mig flög båd' flugor och ohyra. 
Jag ser på mina ben, så räknar jag dem — fyra! 
En jungfru slår på dörrn . . .jag hoppar bus på kjoln . . . 
Hon ber mig veta hut . . . jag kryper under stoln. 
»A.ck, gudar, hjälpen mig emot min herrskarinna, 
rLåt mig, ur kedjan frälst, min frihet återvinna!* 
Just under denna bön förbyttes jag med harm 
Ifrån poet till hund uppå min frökens ärm. 



Digitized by VjOOQ IC 



280 



91. 



Till fröken Anna Charlotta Ton 
Stapelmohr 1773. 



Jag, en Pindi verkgesäll, 
Som bland gudens barn arbetar, 
Efter denna vers nu letar: 
Mamsell UUa^ märk^ mamsell . . . 
Alla Pindi tjenarinnor 
Hvar och en nyfiket tror 
Att min vers ibland gudinnor 
Fins bos fröken Stapelmohr. 



92. 
Fredmans grafskrift öfver fru O***. 



Jlingla 



;larna i himlarunden 
Bäfvande och häpna stå, 
Lucifer, med kedjor bunden, 
Uti afgrund går pä tå, 
Alla helgon fUlla händer. 
Skämmas hvar en på sitt vis, 
När frän denna verlden länder 
Fru Olin till paradis. 



Digitized by VjOOQ IC 



281 



9ä. 
Till mamsell Säfström^ 

hon i operan Kolonien spelte Belindas rol 
den 23 Maj 1789, 



Vid hafvets svall, bestört och rädd, 
I en bedröflig drag t och prydnad 
Stod du vid strandens nakna brädd, 
Begrät din frihet med den lydnad. 
Som grymhet alltid väntar sig. 
Ack, hvad min röst din stolthet delte! 
Jag ber dig: spela som du spelte, 
Att än en gång bedröfva mig! 



94. 
Skål den 8 Juni 1770. 



Jag ser naturens under. 
Millioner blommors prål. 
Jag hör kring berg och lunder 
Hvar fågels tungomål. 
Men vid sä glada stunder 
Vi dricke värdens skål! 



Digitized by VjOOQ IC 



282 

Jag ser bur böljan flyter 
I ljusblå vågors prål, 
Hur boD sin stillbet byter 
Ocb tar med våld sitt mål, 
Men nöje oss ej tryter — 
Drick då värdinnans skål! 



95. 
Till en yftn 

öfver ett tripolitanskt drycheihåril. 



i^etta kärl, nyss fyldt uti, 
Fyldt af Bacebi söta safter, 
Har en turk med stolta krafter 
Burit bit från Tripoli. 
Gubben, klädd i tunna tafter 
Ocb med tofflor från Turkf, 
Ler ocb nickar ocb vill bli 
Okänd vän i Barbari'. 



Digitized by VjOOQ IC 



283 

96. 
Till mamsell J. 6. efter maskraden 

den 24 Jantcan 1777, 



De Ijufva valdthorn blanda sitt ljud, 
Sjelf Pan uppbådar kärlekens gud 
Till lekar, dans; på bölja ocb strand 

Neptun tar Venus i hand. 
Tritoner, silfer kring Fredriksbof, 

Upp, sjungom Gustafs lof ! Komo. 

Hvad trängsel, sorl, hvad löjen och skrik, 
Hvad dyrbar fest, briljant, magnifik! 
Båd' skog och vatten glittra så täckt 

Af eld och lampornas fläkt. 
Tritoner, silfer kring Fredriksbof, ^ 

Upp, sjungom Gustafs lof! Kornö. 

Vid mareschallers fladdrande sken 
Framrulla vagnar inom allén. 
Der masker titta ut och ge pris 

Minervas små paradis. 
Tritoner, silfer kring Fredriksbof, 

Upp, sjungom Gustafs lof! Kornö. 

Jeannette, rödblommig, steg ur sin vagn. 
Satt foten fram vid pukornas klang 
Och i sin svarta dominodrägt 
Utsträckte armen så täckt. 



Digitized by VjOOQ IC 



284 

Tritoner, silfer kring Predrikshof, 

Upp, sjungom Gustafs lof ! Komo. 

Klang, valdthorn, flöjter, oboe, klang! 
Vår oskuld jäfvar titlar och rang. 
Hvar en må dansa lustig och glad 

Och sluta så sin maskrad . . . 
Jeannette, välkommen frän Predrikshof, 

Lef nöjd, sjung Gustafs lof! Kornö. 



97. 
Vid förbifarten af Ulriksdal 

den 26 Juni 1177, 



JNyss då morgonsolens strimma 
Nattens täcke genombröt 
Och det hvita molnet flöt, 
Färgadt af en strålig dimma. 
Uti Thetis* sköte ner 
Satt Anakreon och blunda 
, Och i Morfei famn begrunda 
Hvad han såg och hvad han ser. 

Hjulen på en hyrvagn trillar 
Efter tvänne hästars traf. 
Under det att dammets qvaf 
Ögats Ijufva blick förvillar 



Digitized 



by Google 



285 

Å't det vackra Ulriksdal. 
Men hvad ögats lystnad sakna. 
Fylldes upp, då hjertat vakna 
Med ett ömt och Ijufligt qval. 

Undersätlig tro och lydnad 
Stärkte själens rena fröjd: 
Sverges drottning, mild och nöjd, 
Graf den bygden glans och prydnad, 
Och sefirn, mig tycktes han 
Hennes namn så mildt upphöjde. 
Åskan gick, och soln sig röjde 
Stolt i skyn — och jag försvann. 



98. 
Herr kapten Kempensköld 

salutem med sin fru! 
Som posten ur sitt horn han hörs mot klockan sju 
Sin sträfva afskedssång i hesa toner drilla 
Och hjulen af hans vagn på smorda axlar trilla. 
Så hafva vi befallt vår gode koncepist 
Att lura på hans fart, behändigt, utan list 
Åt tygeln på hans häst en dristig arm utsträcka. 
Dock utan att sitt värf med röfveri befläcka, 
Fast af hans drägt och min en landsgevaldiV lätt 
Skuir tro kommissionärn vor af en röfvarätt. 
Han går så i syrtut och ströfvar obevakad 
Kring Solna och Carlberg, okammad och orakad, 



Digitized by VjOOQ IC 



286 

Med en nedslagen hatt och en afbruten k&pp 
Som en ApoUo-son med rimslat på sin läpp. 
Den ena skon har klack, den andra får med tiden, 
Och strumpan alltid snedt pä vaden sitter vriden. 
Hvad anbelangar mer hans hjerta och person, 
Så är han allmänt känd, dock icke för. spion. 
Vår önskan han fallgör att postens gäng må dröja 
På det hvar redlig vän bland oss må sig förnöja 
Att teckna här sitt namn och delta i den lott 
Att hedra Kempensköld och Önska honom godt. 
Må han på Floras fest omfamna gladt sin maka . . . 
Men blott ett famntag till — se^n skall han hit till- 
baka, 

Ty vänskap har den sed att längta och att be 

Emellertid 

vår väns 

ödmjuke tjenare. 
Stockholm den 12 Juli på sju 1787. 

Carl Estenberg, Jean Fr. Eric Tagänder, Isr. Lannér, 
P. Hammarlimd, Ahr. StöUn. Grundel P. B, F. Scharff. 
I. IT. Wallöf. Carl Sasse. IT, V. Möller. O. Personne. 
Nih Fries. /. R. Angerstein. Fr. Sheldon. B. Gellerstedt. 
M. Lindström. Ax. Finke. Berghman. 

Carl Mieh. Bellman^ 

n o b i 6. 



Digitized by VjOOQ IC 



287 



99. 
Till kapten Kempensköld 

den 26 Juli 1787. 



Välborne herr kapten salutem med allt godt! 
En af oss älskad vän tillhör den sälla lott 
Att se sitt ädla namn af hundra vänner prisas 
Att slikt en sanning är, vet Gud, bör ej bevisas, 
Fastän af deras mängd, som tecknat sig i dag, 
Man skulle tro en flock från Harlem eller Haag, 
En sammanskookad ring uti den akt och mening 
Att stifta allmänt gräl i enskilt from förening. 
Man skulle tro sig se en holländsk corps de garde, 
En rödbrun Veel, min Heer, med kordons-hattkokard, 
Och att i slikt tumult skull' blåsa postiljoner, 
Kurirer rida fläng med ljungeld från kanoner 
Bland svärmar i gevär från Utrecht, Eotterdam. 
Nej, med en stilla blick vår vänskap träder fram: 
Oss f^nar något nytt ifrån den vännen höra, 
Hur jordens gröda höjs, hvad landtman har att göra. 
Om strandens rika fångst, om kronokittelns glans, 
Om Jerker stämt fioln, om Marjo står med krans. 
Om än ers vördighet ur templet hunnit jaga 
Den svarta farisén och sjelf behålt sin kraga. 
Om hvad som allmänt sägs, om hvad som allmänt sker. 
Om sockenstämmors larm, om klockarval och mer. 

Slikt är värt ändamål, slikt goda vänner egnar 

Men hvad oss angår mest och hvad oss kärast fllgnar 



Digitized by VjOOQ IC 



288 

Är att i Floras hof bland blommor, bär och blad 
Vår väD må med sin fru ej glömma bort vår stad! 
Vi hafva nyss försport — det gäller att fbrsöka — 
Herr kapten Kempensköld vill permissionen öka. 
Alltväl, njut skyttens lugn, der han sig lägrat tryggt 
Vid solens glada blick och stjernans ljusa flygt, 
Men glöm ej dessa namn och ej vår bön försaka 
Att snart din hydda se . . . välkommen med din maka! 
Vår vänskap, utan vinst, vill det så gerna se: 
Vi äre svenske män pch ej holländare. 



100. 
Till kapten Kempensköld. 



Välborne herr kapten, högt älskade herr broder! 

V i underskrifne män, väl pelsade med foder. 
Som jollra kring vår disk vid ljusets dunkla sken, 
Vår synnerliga tjenst, oss älsklig herr kapten! 
Som hos oss anmäld t är, för några dagar sedan. 
Som skall från Hudiksvall vår broder hunnit redan 
Och såleds med sin tross, sitt manskap och befUl 
Snart möta GTefle gräns — gutår, må alltid väl — 
Så hafva vi i dag enhälligt nu beslutat, 
Se''n hvar och en sitt stop till öfverläggning lutat, 
Att denna dagens post aflemna några ord 
Med helsning till vår vän ifrån vårt stora bord. 
Oss fägnar framför allt vår broders lif och helsa. 
Och är vårt trogna råd han må sig väl bepelsa 



Digitized by VjOOQ IC 



289 

Emot så bister köld, som trotsar stark natur, 
Så att vi sbart hans stop Hå, höfvelny drick då wr*), 
Att vi må snart hans stop fU räkna i vår nummer 
Bredvid en tallrik ål, en inlagd gås och hummer, 
So*n spraka fä ihop på hedejrsmanna tro 
Om gammalt och om nytt, om tobak, posito! 
Hos oss en präktig rök i ljusblå hvirflar skiner, 
Hvars pustning strör ett moln kring luckor och gar- 
diner. 
Inom hvars dunkla krets af någon nöjd och rik 
Ett sjöskumshufvud höjs och hatten på sin spik. 
De ludna kappors mängd på sina stolar paras, 
Och käpparne i vrån af ögonen bevaras. 
I detta lugna qvalm vid aftonrodnans sken 
Vi öppna våra lock och fläta våra ben. 
En helsar på sin stol: »Gehorsam ester diener!» 
Men i hans trumpna tal och allvarsamma miner 
Hans önskan lika glad, uppriktig är och ren 
Med oss att råkas snart, välborne herr kapten! 
Och kunna vi med fog den vännen ej förglömma. 
Som plär vid kryckans stöd om sina fötter ömma. 
Hans helsning framför allt bör hedra detta rum 
Så väl som från vår vän med ideliga ^um^», 
Noch från en hedersman, vår vän till punkt och pricka, 
Som bär hans majestät kung Erik i sin ficka. 
Och slutligt från en bror, den siste i vårt lag — 
Utaf min tolfte sup kan gissas det är jag 

på lagets vägnar 
a M, B. 



♦) Kapten Scharffd ordspråk. . Not nf Bellman, 



Belhnan. IV, 19 

Digitized by VjOOQ IC 



290 



101. 
Till kapten Kempensköld. 

(I hörjan af Juli månad 1792,J 



Min ärade broder! 

Oom nu murarn med sin slef 
Till den röda stugan hunnit, 
Der min skugga sig infunnit 
Och ditin i dag jag klef, 
Sä vill jag till templet hasta 
På Kungsholmens vackra trakt 
Och inunder hön och fasta 
önska allt i ordning bragt. 

I hvar vinkel och hvar vrå 
Syns kullstjelpta bord och stolar; 
Jungfrun sig i köket solar, 
Och dess katta likaså. 
Tobakslådan är försvunnen. 
Flaskan inlåst pä qvartal, 
Elden slocknad och utbrunnen 
Under grytan, tom och sval. 

Kakelugnen skall i dag, 
Vill Gud, klockan nio rifvas. 
Och alltsammans, allt bedrifvas, 
Allt till herrskapets behag. 



Digitized by VjOOQ IC 



^91_ 

Fäglarne i buren matas: 

Uti kammarn, obebodd, 

Ej pä minsta vis de hatas 

Af dens hand, dem är betrodd. 

Mellertid poeten går 
Under templets skygd och grönska 
Att dig, Kempensköld, tillönska 
Helsans lugn och lifvets vår . . . 
Re'n är jag i koret inne, 
Fast omöjligt mig att se — 
Dock du lefver i mitt minne 
Som en stolt kungsholm are. 

Min varmi^ helsning till din fru och till herr- 
skapet pä Tjelfvestad, som i sinom tid skola upp- 
vaktas med nägot nytt. 

Dig, bror Kempensköld, helsar pä stället herr 
kam. Arnqvist, brodern Lindström, min hustru; och 
jag lefver pä Mäster Anders 

din ödmj. tjenare och vän 
a Jf. B, 



Digitized by VjOOQ IC 



v 292 

102. 
Till fru Kempensköld. 



Min nådiga syster! 

1/er sitter jag på trädgårdsbänken med min cittira, 
saknande herrskapet. Det syns så mycket lifligare 
som ingen istoppad pipa mig räckes. Min klagosång 
måtte vara högst illa ljudande, efter vargen tjuter 
så ganska fbr ärligt. 

Må bland rosor, gräs och blad 
Lif och helsa sig infinna! 
Åkrar gulna, källor rinna. 
Noten fiskarne intvinna, 
Och vid måltidstimman glad 
Lifsbesvären lätt försvinna 
Med en skål, som dricks i rad 
För den värd och den värdinna, 
Som bepryder Tjelfvestad. 

Kan jag roa min nådiga syster med nyheter, 
hvilkas sannfärdighet lemnas till eget eftersinnande? 

En trädgårdsmästare vid Dantobommen vid namn 
Löfberg har förlidne måndags afton blifvit förlöst 
med en välskapad dotter. Mannen hade en tid be- 
funnit sig opasslig och nyttjat flere doktorer. Kon- 
sultation har blifvit hällen i koUegio, der pluraliteten 
trott det vara vattusot, men ändtligen på detta sätt 
förklaras gåtan. Den lilla kärlekspanten är redan 



Digitized by VjOOQ IC 



293 ^ 

sä fbraigkommen att hon med sin faderltga mamma 
kan gä och promenera i trädgärden och nyttjas som 
en fågelskrämma för tättingar och pä ärtäkern .... 
Jag vet ej mera nyheter, som jag dristar med 

sannfärdighet berätta 

Jag har den äran, näst min vördsamma helsning 
till herrskapet på Tjetfvestad och min broder Kem- 
pensköldy att framhärda 

min nådiga systers 

ödmjakaste tjenare 
C, M. BeUman, 
Stockholm den 5 Juli 1792. 



103. 
Till major Schytte. 



Välborne herr major, riddare af kongl. svärdsorden, 
min älskade vän och broder! 

^i, sä der ser korrespondenten ut, när han röker sin 

pipa! 
Han ser något gammalmodig ut, som alla kan begripa. 
Sä der säg han ut i morgons vid Juli månads köld, 
Då han satt och säg pä kakelugnen hos bror Kem- 

pensköld. 
Som gunås — hvad jag nästan kan bedyra — 
Icke blir uppsatt förrän sjuttonhundra nittifyra. 
Sä der ser han ut, sä ängslig och mager 
Som fordom i Malmö brodern Haqvin Bager - 



Digitized by VjOOQ IC 



294 

Också är han icke mera slug än den gabben 
Med läderkarpusen och fålenubben .... 
Mellertid önskar gubben Movitz af hjerta och själ 
Sin korrespondent brodern Sohytte allt väl! 
Dito och item, utan allt plumt öf ver dåd, 
Lycka och helsa åt hennes nåd! 

Movitz lefver Tjelfvestads herrskaps 

oföränderlige broder och 
ödmjukaste tjenare. 
Stockholm den 16 Juli 1792. 



104. 
Till deras nåder på Tjelf^estad. 



Jag funderar hit och dit 
I hvad mån jag skulle kunna 
Skiljas ifrån Baochi tunna 
Pä en Tjelfvestads-visit — 
Men som denna dag i Juli, 
Tecknad för den nittonde, 
Bara medför slask och muli, 
Orkar jag ej flaskan se. 

Mellertid med pipan tänd 
På min bänk i trädens skugga 
Sitter jag som Ehrensugga, 
Utkörd från Kolmätargränd. 
Nu som ej rossolis rinner 
Och i buskarna på skämt 



Digitized by VjOOQ IC 



295 

logen skönhets öga brinner, 
Har jag detta bref bestämt. 

Hennes nåd på Tjelfvestad, 
Fröken . Löfling, nåden Lotta, 
På min bänk till klockan åtta 
Låt mig sitta flink och glad! 
Dristen i ett puts fbrsöka 
Och min pipa mig beta, 
Skall jag aldrig mera röka 
Och appvakta damerna! 

Deu 17 Jali 1792, i follt regn. 



105. 
TfH herrskapet Keiiipensköi4 

den 23 Juli 1702, 



Aors, hvad nådig frun hon dröjer. 
Och hvad det är ledsamt nu! 
Mellertid, se'n klockan sju, 
Jag här idlig undanröjer 
Bord och stolar, grus och skräp 
Kaklugnsmakaren han mtirar. 
Och jag fattig flicka skurar 
I ett ängsligt tråk och släp. 



Digitized by VjOOQ IC 



206 

Hukad med en dälig viska, 
Sköljes tiljor, golf och pall. 
På en gäng i alla fall, 
När jag lyfls åt Ko tens piska 
Och jag vagnen stanna hör, 
Allt i ordning måste vara, 
Golf vet bonad t, fönstren klara 
Och strödt granris utanför. 



Fäglarna sä har jag matat, 
Diskarna i ordning ställt. 
På den lata murarn skällt 
Och med timmermannen gnatat, 
Ja, Gud vet hvad allt jag gjort! 
Katten jag ur köket sjasat, 
Öfverdrag och dynor basat 
Som en ljungeld allt så fort. 

Tre par strumpor har jag stoppat 
Se'n i morse tuppen gol, 
Fästat häktan i min kjol 
Och mitt gårdagslinne loppat — 
Se'n min stubb jag lappat bak. 
Också kan man lätt begripa 
Hur jag gett med eld och pipa 
Hofsekterarcn tobak. 



Gud, lät herrskapet snart äter 
Se sin hydda prydd och glad! 
Då, liksom på Tjelfvestad 
Nöjets altar man upplåter. 
De ock Ögna deras bo . . . 
Men hvarthän syns solen hvälfva? 



Digitized by VjOOQ IC 



297 



Ve mig, slog hon inte clfva — 
Slog ej klockan elfva jo ! 



Catharina. 



106. 
Till herrskapet Kempensböld 

den 30 Juli 1792, 



lAnappt förren morgonrodnan skymtat 
I sin rosenröda våd, 
Har borgmästare och råd 
Re*n högtideligen grymtat 
Inom Telge stolta stad. 
Också enligt tur på staten 
Ser man här hur magistraten 
Åtföljs två och två i rad. 

Ofverläggningen kanhända 
Visas hafva varit den, 
Väckt af herr borgmästaren. 
Att, ifall så skulle hända 
Herrskapet på Tjelfvestad 
Ärnade till Stockholm tåga, 
Magistraten skulle våga 
Sin lyckönskan, dnm och glad. 

För de främmande på orten 
Skulle hållas oration, 



Digitized by VjOOQ IC 



298 

Hvarför, hoppad Dyss ur hon^ 
Stadsnotarien står i porten 
För att glutU utåt tuUn 
Att, i h&ndelse så hände 
Kempeusköldska vagnen vände, 
Sticka trynet strax t i mulln. 

Vid notariens »nöffl^ afpassar 
Hvarje rådman sin funktion. 
Så i prydlig procession 
Låogsamt rådhusrätten tassar 
Med herr preses tass i tass. 
Djupt enhvar sitt tryne sträcker 
Och med grymtande upptäcker 
Stadens litterata klass. 

Preses högtidsklädd han helsar, 
Utmärkt här med n:o 1, 
Sjelf herr Movitz, som framledt 
Uti sina sommar pelsar 
Nedan nämde magistrat, 
Ber hörsammast få uppvakta 
Under vagnens färd sä sakta 
Med en grymtande kantat. 

Den till höger gående sugga, 

Utmärkt under n:o 3, 

Kan ju hela verlden se 

Är bror Petter Bredströms skugga, 

Äldsta rådman i vår stad. 

Rödt i trynet som cinober, 

Intilldess han i Oktober 

Sveps i smör och lagerblad. 

N:o 2, med borst å ända, 
Allvarsam och hvit och granö. 



Digitized by VjOOQ IC 



209 

Christian Wingmark heter han, 
Som re'n lukten torde hända 
Känner af tjärbyttorna. 
Näplig hinner han orera, 
Förr'n herr rådman balsamera 
Olja, lök och ättika. 

N:o 5, med strödda fläckar 
På sin nattrocks ljusa fårg, 
Han sig kallar fader Berg 
Och på rådstubordet träckar 
Förren han har sitt votum gett, 
Nu sä knubbig och så vulen 
Att man gissar framåt jul^n 
Det han grinar på ett spett. 

N:o 4 jemt man kallar 
För grälmakar Löfberg här. 
Han sig most upphålla plär 
Mellan ollon, ljung och tallar, 
Se'n med afund och försåt 
Man på stian locket fyllde. 
Som på trynet rådman smällde, 
Just då han sitt sörpe åt. 

N:o 6 och 7, rådmänner. 
Gå som suspenderade. 
Men att deras brott inse 
Ingen just så noga känner — 
Kanske fbr ett lapprisgräl .... 
Mellertid, märk, rådstun beder: 
»Nådig herrskap, skynden eder 
»Och bjud Tjelfvestad farväl!* 

In fidem protokolli 

Weh, 

r&dhasnuUrie. 



Digitized by VjOOQ IC 



300 



107. 
Till fra Kempensköld 

den o Atigudi 1792. 



Min Dädiga syster fru Kempensköld ! 

lelge stads kavalleri 
I sin högtidsparadering 
Med standar och lifmundering 
Hastar under grymt och skri 
Att sin helsning få frambära, 
Att aflägga sitt besök. 
Dock i fruktan att för nära 
Nalkas nådig systers kök. 

Stadens tullport, skral och löfvad, 
Knarkar vid ett slikt galopp, 
Tills ryttmästar Win gm ark öfvad 
Ropar: *Halt och bommen opp!» 
Porten är ju ganska vacker, 
Prydd med blommors rika val. 
Men för dessa tryn-kossacker 
En förundran och ett qval. 

Kempensköldska chiffern klar 
Inom löf och kransar lyser, 
Hvarfbr ock sq vadron en fnyser 
Under flygande standar. 



Digitized by VjOOQ IC 



som 



301 

Alla största vördnad röja 
Dä de vagnens framhjul se, 
Ocli utsträckta trynen höja 
Med »ödmjuka tjenare!» 

Petter Bredström syns förfUrad 
För den ystra, honom bär, 
Och herr rådman Berg, hög tär ad, 
Snart ur sadeln dimpa lär. 
Mellertid märk, nådig syster, 
Hur sqvadronen gör honnör! 
Och, om nådigast hon lyster. 
Af skeds komplim e n ten hör ! 

Öff-öff, öff-Öff! Jag som råd 

Ibland stadens äkta juckar. 

Och derför jag äfven struttar 

Att mottaga hennes nåd. 

Röd t schabraket likt cinober. 

Blankt mitt svärd som engelskt tenn; 

Men bland rådmän i Oktober, 

Som ta afsked, är jag en. 

Var välkommen nu tillbaka, 
Väntad ifrån Tjelfvestad, 
Att i Telje h vilan smaka 
Kanske några dar i rad ! 
Grym ten djupt, af alla stater, 
Stadens borgerskap och råd! 
* öff-öff, öfföff!* Halt, kamrater, 
Vivat, vivat, hennes nåd! 

Efter paraderingens slut. får jag anmäla mig 
der vid ej på minsta sätt mig befattande, utan 



Digitized by VjOOQ IC 



302 

näst min vördnad till samtliga systrarna lefver min 
vördade systers 

ödmjukaste riddare 
a M, Beäman. 



108. 
Till kapten Kempensköld, 

Kägelspelet den 16 Augusti 17.92, 



1 eka i helvete, Movitz! Menar du att Mollberg 
inte har slagit nie käglor fbrr*n i dag . . . Häll, Ca- 
thrina, du der i gungan — och du, Christian Wing- 
mark invid, som står och röker din pipa, häll träFt! 
Maka ät er kättringar, tjärkuUrare, göktytare, stor- 
skrytare, fribytare, lagbrytare — nu stär jag med 
klotet i näfven .... 

*Äfven 

»Slär jag dej i akteratäfven, 

» Mollberg !« 
Gutär, Cathrina! 

Fem och sex, det häller jag — 

Alla käglorna sku dimpa . . . 

Säg, hvad häller du? »En limpa 

»Och tre supar i hvart slag.» 

Alla nie sku bli mina*. . . 

Nä, hvad häller du? ;»Jo, träft, 



Digitized by VjOOQ IC 



3 03 

A^Häll du din fördömda käft!» 
Men hvad håller du, Cathrina? 

»Jag — jag häller inte mer 
»I den gungan, der jag gungar, 
»Ty en sak mig ömt betungar: 
»Att mitt herrskap jag ej ser. 
»Må de snart till Stockholm hinna 
»Med sitt pass frän Tjelfvestad! 
»Förr blir ej Cathrina glad, 
»Husets trogna tjenarinna.» 

Grälar ni i spelet, sä skall jag, ta mig tunnor 
tusan, visa er annat! Och, min kära Cathrina i gun- 
gan, lät ditt herrskap förlusta sig än några veckor 
hos den vördnadsvärde Jan Jakob Schytte pä Tjelf- 
vestad! 

Jag instämmer med Cathrina, helst kapten Kem- 
penskölds rum börja bli vackra och färdiga, och ön- 
skar snart se mina Stockholms-vänner. 

Jag lefver och dör 

min herr broders 

ödmjukaste tjenare och vän, 

P. S. Nu pä stunden ha grefve . Horn, Ribbing, 
Flartmansdorff och Ehrensvärd fått nåd till 
lifvet att bli i landsflykt. 



Digitized by VjOOQ IC 



304 

109. 
Till frH Kempensköld 

den 20 Augusti 1792. 



MoviTz OCH Cathrina. 

1d i hönshus"!, små pulloraa små, 

Pull, pull-pull-pull, pull! 
Se den der tuppen, han bröstar sig så 

Som vore han full, 

Arg som Leviatan . . . 

In med dig, din satan! 

Sjas, sjas, in från gatan , 

Nå, hör du inte . . . säj — 

Sjasa på . . . in med dej 

Nej, han aktar mig ej. 

Kära Cathrina, lyft fÖrklä't nu opp 

Och skynda dig nu ! 
Hör hur den satan i modiga hopp 

Gal: vKukeliku!» 

Nånå, du må hoppa 

Och fjädrarna loppa — 

I morgon i soppa 

Sqvalpar du så stinn 

Båd' med hull och skinn . . . 

Vill du inte gå in? 

«fHör, herr sekter, tag sin kappa och hatt 

»Och sjasa nu då!» 
Jag tror, Cathrina, att du är besutt — 

Jag sjasar ju på! 



Digitized by VjOOQ IC 



305 

Hvad hin skall jag göra, 
När hönsen ej höra? 
Ta du dem i öra! 
Det går inte bra — 
Nu bortflyga de . . . ja! 

Jag mig nu ärnar att fara på kur'n — 

Den tanken är min, 
Och du mig hindrar med hönsen i bur'n 

Att sjasa dem in! 

Det må nu så vara: 

På kur'n skall jag fara 

Bland hofmännens skara; 

Och sjasa du, niin vän, 

Den <}er tuppen i än' 

Och den der kycklingen se'n! 

Gud, låt vårt herrskap snart komma igen, 

Båd' herre och fru, 
Så skall den tuppen vid stekvändaren 

Förgås i ragu! 

I spisen skall brasa 

Och vi oss kalasa — 

Då slippa vi sjasa 

Och tråna i besvär . . . 

In, små kycklingar här. 

In i hönshuset der! 

Min vördnad till min nådiga syster fru Anna 
Lovisa Stiernflycht med herr majoren och riddaren 
min ärade herr broder Hans Jacob Schytte och 
nådig syster Anna Margareta och välborne brodern 
Johan Ludvig och välborne brodern Daniel. 

BeJlman, IV. 20 



Digitized by VjOOQ IC 



306 

Herrskapets rum i Stockholm blifva vackra, och 
med Dästa post, om jag lefver, skall jag ge besked 
om Där de äro färdiga. 

Jag är alltid med vördnad 
herrskapets 

ödmjukaste tjenare 
Movit%, 



110. 
Till miyor Schytte på Tjelfrestad 

i Wet% namn den 29 Augusti 17,92. 

Välborne herr major och riddare af kongl. Svärdsorden! 

Längst frän krogen Rosendal, 
Der vi samlas, vi jurister, 
Mest om stöld och egotvister 
Och intecknade qvartal, 
Ärnar jag, fÖrr'n bordet dukas, 
Buga mig pä Tjelfvestad, 
Se'n tre supar rad i rad 
Jag uti min korpus slukat. 

Skumpande hvarenda dag. 
Har jag lärt för parter prata 
Och med karta sigillata 
Skrämma dem så de fä slag. 
Utaf torparn minsta killing 
Tar jag intill minsta ko. 
Och jag lofvar — posito — 
En falsk ed för fyra skilling. 



Digitized by VjOOQ IC 



307 

Täckes nådig herr majorn 

I processer sig begrafva, 

Vill bror Wetz den äran hafva 

Sjunga utur höga kor'n 

Sä för hela magistraten 

Som för sjelfva krögarmor, 

Ty jag heter Wetz, major, 

Och jag skumpar dicht för maten. 

Om majoren ville börda 
Till exempel Askersund, 
Fan i mig justitiehund, 
Sedan vittnen blifvit hörda, 
Skuir majoren blifva glad: 
Åkrar, täppor, fält och ängar. 
Folk och fä och bord och sängar 
Promt tillföUe Tjelfvestad! 

Min vördnadsvärde vän och broder Schytte! Jag 
skrifver till en åldrig hedersman så fritt, men förlåt 
om jag felar! Mitt ämne är och var ett så respek- 
tabelt hus. Helsa systrarna frän 

deras ödmjuke tjenare och vän 
C, M. Bellman, 



Digitized by VjOOQ IC 



308 
111. 

Till herrskapet på Tjelfrestad. 

Kapten Kempenskölds kammare den 2 Oktober 1792. 
Mitt nådiga herrskap pä Tjelfvestad ! 

Magistraten rad i rad 
Med en allmän grymtning alla 
Täcks i dag mig anbefalla 
Som kurir till Tjelfvestad. 
Blott en postdag har förflutit 
Se'n jag skickad blef och lärd 
Hur den Kempen sköldska färd 
Sig vid Stockholms portar slutit. 

Ifrån Tjelfvestad man for 

Och till Blackstad sent anlände, 

Der tyvärr oss alla hände 

Att vi miste våra skor, 

Måste såleds skorna låna 

Af de arma hästarna 

Och — misericordia — , 

Stulta fram med bara tåna. 

I Mosas först varseblef 
Rådman Wingmark, Telje-kulten, 
Hur från vagnen skiljt sig bulten, 
Hvarför Roten nederklef ' 



Digitized by VjOOQ IC 



309 

Att den straxt i ordning laga 
Under vårt inkognito. 
Kusken se'n till Örebro 
Syntes tröga hästar aga. 

Till Glanshammar just gerad 
Vi vår sorgsna resa ställde, 
Der vi ömhetstårar fUUde 
För vår slägt på Tjelfvestad. 
Derpä Fellingsbro besöktes, 
Som ej har det bästa håll — 
Vide dagens protokoll 
Huru sjöskumspipan röktes. 

Prydligen till Arboga 
Rullade vår vagn omsider, 
Der man såg hur bagarn vrider 
De små nätta kringlorna. 
Åter derifrån hugfältes 
Till det kungliga Eungsör. 
Der på kringlor breddes smör 
Som i ratafia smältes. 

Uti Smedby sågs igen, 
Sittande med fälenubben, 
I Jerusalem den gubben, 
Fordom stadsskomakaren : 
Han der sågs sin toffel såla. 
Gammal visst femtusen år — 
Men hans nagellösa tår 
Vågar ingen pensel måla. 

Vägen, som tar af till Lund, 
Egde flera sällsamheter. 
Svin och trasiga poeter 
Kringom hoar, kärl och sprund. 



Digitized by VjOOQ IC 



310 

Tjulstads öl vi ärnat smaka, 
Som på Ekstad och Malmby, 
Men en kräkning — fy, fy, fy — 
G af värt fluidum tillbaka. 

Att pä Läggsta lägga oss 
Troddes efter sädan humla, 
Men vi reste dicht till Kumla 
Under aftonstjernans bloss. 
Slutligt sägs vid stranden vittja 
Södertelje-borgaren, 
Tills man hann mot aftonen, 
Med förlof sagdt, fram till Fittja. 

Säleds pä befallning här 
Vägar jag mitt öde prisa. 
Dä Hans Jakob och Lovisa 
Vänners helsning jag frambär. 
Med en grymtning ur tenoren 
Flänger jag sä jag mä dö! 
Tjenare, min näd ... adjö . . . 
Hjertlig helsning till majoren! 

Ifovihf 
kurir. 



Digitized by VjOOQ IC 



311 



112. 
Till frn Anna Lorisa Stjernflycht 

den 23 Ohtoher 1792. 



bolen blek på fästet skiner, 
Dagen dunkel är och svår, 
Blåsten uti kjorteln hviner 
Och i nacken regnet slår. 
Herrskapet nyss är tillbaka — 
Nu ska tro det gäller på 
Att buteljens kryddor smaka 
Och till Mäster Anders gå. 

Hvarje dag så måste drickas 
Skål för frun på Tjelfvestad 
Och en hjertats helsning skickas 
Inom nästa brefvets rad. 
Knappt jag hinner oss bespisa 
Med aborrar, stek och ål 
Förr'n, ers nåd fru AnurLovisa, 
De begynna hennes skål. 

Gunå* mej, hvad skall jag göra - 
Tnte ömsar jag i år! 
Och förbanna mej, mitt öra 
Falska hviskningar förstår! 



Digitized by VjOOQ IC 



312 

Huj . . . livad kulna stormar hvina . . . 
Mäster Anders . . . »Ja, hvad dä?» 
Jag, fru Kempenskölds Cathrina, 
Ber buteljen ifylld få! 

C, M. B. 



113. 
Bjudning till assessor Pfelffer. 

MfiskÖ den 20 Januari 1787, 

U nderskrifne ledamöter 
Uti Muskö glada sal 
Stadgat dubbel plikt och böter 
I ett angeläget val. 
Saken är i korthet denna: 
Den, som detta budet får 
Och ej straxt i slädan står, 
Sådan vän vill man ej känna. 

Med värt val vi träffat eder 
Att deltaga i vår ro, 
Vid värt bord att sitta neder 
Och i våra kamrar bo. 
Edert glada lynne sökes, 
Edert sällskap vänner värdt: 
Nu, som det är oss så kärt, 
Er förbindelse ock ökes. 



Digitized by VjOOQ IC 



313 

Vädret lugnt, och mer på isen 
Inga vargars tjut ocb böl. 
Präktig brasa syns i spisen, 
Bägarn sqvalpar full af öl. 
Slädan lätt i farten boppar 
Öfver branta böjders djup — 
Men for er pä sjön en sup 
Står tillreds med beska droppar. 



P& Elfvik 

den 26 December 1787. 

1 rad, i rad! Gif, manskap, akt! 
Är ingen man i dag på vakt? 

Är ingen på kastellet 

Inom de svarta gluggar? 
Månn' kommendanten sofver än 
Med de Coldini raska män, 

Som der, uppå kastellet. 

Sist tömde sina muggar? 
Nej, kommendanten Peter, ban. 
Han lefver, citadellets man. 
Hans skål! Kom, klingom med b varann! 
Den skålen den är dyr ocb sann . . . 
Läggom an! 



Digitized by VjOOQ IC 



314 



115. 
På ElfTik 

den 6 Juli 1788. 

IJlada bygd, så täckt belägen 
Midt i vattnets lugna väg! 
Dina åkrar pryda vägen 
Med en hög och gulnad råg. 
Dina vikar tyst fbrära 
Fångst af gädda, mört och mer. 
öfverallt i dälden nära 
Man de röda smultron ser. 

På en hög och ljusblå bölja 
Fladdra seglen bort och fram: 
Stundom masterna sig dö^ja. 
Stundom höjs en vimplad stam. 
Dagens timmar lätt försvinna 
Under nöjen, spel och sång. 
Der en värd och en värdinna 
Ha förbjudit krus och tvång. 



Digitized by VjOOQ IC 



315 

116. 
Bjudning till häradshöfdingen Blix 

att komma till Elfvik den 25 Juni 1789, 

JMyss pä stunden anländ hit 

Uti mörkret genom skogen, 

Har jag skorpan mellan knogen 

Med en liten aqua-vit. 

Frun i huset ber mig skrifva 

Till Elfyikens gamle vän 

Som en blixt ett rim igen 

Till den vers, som nu skall blifva: 

Nemligen, att dig bland oss, 
Som en munter man med snille, 
Man nu gerna ega yille 
Under aftonstjernans bloss. 
Att med mig den sköna ålen 
Smaka i värdinnans rum . . . 
Men du är så dum, sä dum, 
Som med mig ej gissar skålen. 

Skål för Elfviks mor och far! 
Som en blixt din flaska slunga 
Uppå östanvik att sjunga. 
Sjung som vi nu, par om par, 
Glada dagar, Ijufva nätter, 
Uppå Nämdöns mörka strand. 
Tills du hand ur hand i hand 
Tummar våra små kottletter! 



Digitized by VjOOQ IC 



316 



117. 
På Elfyik 

den 26* Augusti 1789. 

Nu är det sä på Elfvik fatt: 
Der maD ser äDgen ända 

Och ser en resande med hatt 
Eller korsett anlända, 

Vinkar värden alltid sä gladt: 
Aldrig får chäsen vända. 

Aldrig får chäsen vända der: 
Fälen sku alla binda, 

Och om värdinnan ute är, 

Börjar hon kransar linda. 

Vänskap frän båda häll sä kär — 
Synd deras syn förblinda! 

Synd deras syn förblinda då 
Verkligt i oskulds hydda! 

Nej, drick ett glas och smaka på 
Landtmannens sunda krydda! 

Klingom alla! Gudarna må 
Elfviks patron beskydda! 



Digitized by VjOOQ IC 



317 



118. 
Afsked från Elfvlk 

den 27 Augusti 1789, 

bä skiljoms åt med upprörd själ 
Och nalkoms stadens larm och gräl! 
Frän Blfvik :||: vi bjuda farväl. 

Farväl, du lugna strand, så täck. 
Du trädgård med din gröna häck . . . 
Från Elfvik :||: nu årorna sträck! 

Du blomsterkorg, der nedanför, 
Som till vår lust din vällukt strör 

På Blfvik, :||: farväl, som sig bör! 

Och ändtlig så farväl, vår värd! 
Tack för den del, oss är beskärd 

På Elfvik, :||: af vänskap förärd! 

Klang! Vår värdinna likaså 
Skall ömt ett afsked af oss få . . . 
På Elfvik :||: är roligt ändå! 



Digitized by VjOOQ IC 



318 



119. 
Till hofgulddragaren Widman 

med en ritning^ som föreställer författarens afskeds- 
tagande på Elf vik den 16 September 1789, 

JMå, ödmjuka tjeoare, tasen stor tack! 
Nu pä tröskeln jag skrapar min klackade klack, 
Tar farväl af värden uppå Elfviken, ack, 
Der jag slog fortana och ur bägaren drack, 
Tackandes för den vänskap, den ömhet och tro, 
I din äng sofva middag, i din hydda få bo. 
»Är det icke roligt på Elfviken?» Jo... 
Gunstiga bagage, ni pä fårjan, ro, ro! 
Farväl, min frände vid glasen . . . hå, hä . . . 
Gode Widman, din afskedsskäl kan tärar förmäl 
Vänner, I, som till Elfvik bäd' kommen och gå, 
För far och mor pä Elfvik klingen ... Se så! 



Digitized by VjOOQ IC 



319 

120. 
Till fra Widman 

med m ritning^ som efter ett besök pä Elf vik visar 

skaldens Öfverfart pä färjan ifrän Lidingim 

dm 16 September 1789, 



Glada Elfvik, fåfängt mer 

Jag din strand besöker! 

Misslynt jag min jfårja ser 

Och min pipa röker. 

Just den backen — just den der, 

Som till Elfviks grindar bär — 

Mig uti mitt hjerta skär 

Och min saknad öker. 

Så farväl, min glada fru, 
Farväl, min värdinna! 
Elfvik s Michel ser du nu 
Andra stranden hinna. 
Men de ömma suckar, o, 
Under det de fårjan ro. 
Aldrig nånsin kan man tro 
Med min rodd försvinna. 



Digitized by VjOOQ IC 



320 



131. 
Öfverfarten från Elfyik. 



vTranne, se pä kartan bara — 

Sup, så ser du Lidingön! 

Noch en klunk, så ser du sjön . . 

Än en sup . . . och svara : 
Ser du Långnäs? »Ja, jag ser 

»Slika kartor rara!» 
Hvad ser du mer? :||: 

»Tuppen på S:t Clara.» 

Slika kartor äro rara — 
Drick en gång din granne till! 
Hela året, om du vill, 

Står hon att förklara. 
Syns husstegen? »Stegen syns.» 

Än då Elfvik? Svara.. . 
Jo, nu begyns :||: 

Ögqnen bli klara. 



Digitized by VjOOQ IC 



321 

122. 
Till hofkamreraren Sandyalls frn, 

sedan skalden den 19 Januari 1788 hade försummat 
en middagsmåltid, till hvilken han lofvat komma. 



Juitet brott är snart förlåtit, 
Men mitt brott är ganska stort: 
Se^n dess följder jag begråtit, 
Finner jag hvad ondt jag gjort. 
Brutna löften ä' ej rai:a, 
Men som jag ej hålla ord, 
Ej en gång till dukadt bord — 
Just en sådan skall det vara! 

Hur kan man mot skönhet fela 
Med uppsåtliga maner 
Och sin tid så plötsligt dela 
Mellan Dufvans halfqvarter? 
Hur kan man med nej besvara 
Vänners vilja och behag? 
Jo, en sådan en som jag, 
Just en sådan skall det vara! 

Jag har trott på gamla dagar 
Bli det täcka könets vän, 
Dyrka deras helga lagar 
Och min vördnad ge igen, 

Bellman, IF, 21 

Digitized by VjOOQ IC 



322 

Deras namn i hjertat rista . . . 
Men så täck värdinna fly 
Lär jag kanske blifva — fy — 
Bäd' den första och den sista. 

Här står jag i vinterns fårar 
Nervid Målarns kul na strand, 
Dristar knappt med bön och tårar 
Kyssa min värdinnas hand. 
Men jag tror hon ej beslutit 
Bli mig mindre huld och god — 
Visa mig ditt ädelmod 
Och förlät hvad jag har brutit 



123. 
På spinnhnset 

dm 4 Jwfii 1788, 



1 Fröjas döttrar, dörrn igen 
Promt i vingården samlen er 
Och hjelpen till i bägaren 

Att den ifylla mer! 
Du vid din långrock och din tramp 
Med brandgul barm och rosig hy, 
Ställ härfveln bredvid Bacchi stamp 

Och till hans ångor fly! 



Digitized by VjOOQ IC 



323 

Nå, arbeta fortare ... så, sä . . . 
Ännu fortare — låt triasan gå — 
Arbeta ni fortare . . . fortare då . . . 
Det der var skönt ... Hå hä! 

I mörkblå gubbar med en min, 
Som röjer Laudons ändalykt, 
Som plä en liten rädd kusin 

Anamma i sin flykt, 
I magen glo åt Bacchi kar, 
Men ej till templets spets på ön! 
En afsatt kummin för en hvar 

Blir eder arbetslön. 
Nå, arbeta fortare ... så, så . . . 
Ännu fortare — låt irissan gå — 
Arbeta ni fortare . . . fortare då . . . 

Det der var skönt ... Hå hå! 

»Just så, så är det — så är dä'!» 
Sjöng Bacchus, när han, varm och matt 
Med bägarn hukad på sitt knä. 

Vid Långholms-udden satt. 
Kring Fröjas borg med gallerverk 
Han bittert hvälfde ögats blick 
Och idlig ropte: »Syster, märk, 

»Drick, syskon . . . Syster, drick !» 
Nå, arbeta fortare ... så, så . . . 
Ännu fortare — låt trissan gå — 
Arbeta ni fortare . . . fortare då . . . 

Det der var skönt ... Hå hå ! 

Se här kläms drufvorna — jo men — 
Och derför ge de tusenfalt 
Sin arbetslön arbetaren 

I nektar, varmt och kallt. 



Digitized by VjOOQ IC 



324 

Mea när som Bacchus någon gång 
Har, som i dag, här göromål, 
Så sjuDges alltid denna sång: 

Värdens och värdinnans skål! 
Nä, arbeta fortare ... så, så . . . 
Ännu fortare — låt trissan gä — 
Arbeta ni fortare . . . fortare dä . . . 

Det der var skönt ... Hå bä! 



124. 

Till assessorn doktor von Schultzenhelm 

dm 7 Maj 1789, 



lack, vår kära pappa, 

Tack för din jalappa, 
För det receptet, bacchanter du ger! 

Den var skön för magen — 

Än en gång intagen . . . 
Kräks ej, min granne, den rinner nog ner! 

Svälj! Du skall finna 

Ditt blod börjar rinna 
Och ditt snille eldas mer och mer. 

Med det täcka könet 
Blir det första rönet 
Att du mår bättre — bland sötungar små. 
Den, som dem forringar 
Och ej glasen klingar, 



Digitized by VjOOQ IC 



325 

Bör ha jalappa en tunnså ell' tvä. 

Så är det skrifvet, 

Af Bacchus utgifvet 
I farmakopean . . . Luta på ! 

Drufvans must vid grafven, 

Skrifver sjelf BoBrhaven, 
Tröstar den sörjande; läker hans sår: 

Vinet sockrar öden, 

Mildrar sjelfva döden, 
När i bekymren han röjt sina spår. 

Vinet ger vänner, 

Ger styrka ät männer 
Och åt skönhet känslans eld . . . Gutår! 

Synd, du bordets pappa. 

Synd vår dosis knappa! 
Börja dieten och sjelf drick nu ut . . . 

Dock ett ord med ära: 

Slippa vi begära 
Af Arenan der vår hvita syrtut. 

Buga vi alla 

Och fromsint befalla 
Litet cochlearia till slut. 

Det var skönt för magen! 

Intill morgondagen 
Sku vi förkunna din godhet som värd. 

Ja, hvar vi oss fägna, 

Sku vi dig tillegna 
Skålen i botten till sista vår färd. 

Lef sälla dagar — 

Och, om du behagar. 
Tag till maka en, som är dig värd! 



Digitized by VjOOQ IC 



325 

125. 
Till Louise. 

Ariett den lo ' Janttari 1777 . 



-Don jour, Louise, 

Bon jour, bon jour, ma belle — 

Välkommen, vackra mask, från Fredikshof! 

Ske himlen lof, 
Louise är pä sitt ställe :||: 
I sömnens famn och sin pelis! 

Elle dort . . . c^est bon . . . 

Mon dieu, qu'elle est charmante! 

Säg, Astrild, hvi dess myrten än ej vrids? 

Kring golfvet sprids 
Ett flor, en mask, en vante :||: 
Med blommor, pjän och en chinjong. 

Ah, chöre Louise, 

Vous étes née pour plaire. 

Värt öga fägna — vakna, vakna opp! 

En kaffekopp. 
Med grädda fylld, ms chöre, :||: 
Står pä ditt bord frau iiör din spis. 



Digitized by VjOOQ IC 



327 

126. 
Camilla. 

Dm 15 Oktober 1791, 



wamilla kom att med sin röst 
Vestalens fromma klagan härma — 
Ett Ijufligt stygn uti mitt bröst 
Och i mitt blod en helig värma! 

Hon satt vid sidan af mitt skört, 
Der man i templet spelet rörde: 
Men i mitt qvalm, liksom bestört, 
Jag knappt tangentens villor hörde . . . 

Jag sjöng till prj^dnad för dess namn 
Hvad mig Apollos blickar lärde — 
Straxt från en rik och öppen famn 
Camilla mig en kyss förärde. 



Digitized by VjOOQ IC 



328 

127. 
Den H Augusti 1794. 



Jcin vacker afton Movitz satt, 

Bekymrad och allena^ 

Och tänkte taga käpp och hatt 

Och gå ifrån Helena, 

Ifrån den alltid glada ort^ I 

Der oskuld snillet föder, , | 

Att tumla under Bacchi port 

Och kyssa sina bröder. 

Men se, ett klarnadt himlahvalf 

De ljusblå vågor prydde. 

På ftistet månen brann och skalf 

Och solens afsked tydde. 

Ke'n hjorden vandrat hemåt matt 

Att nattens hvila njuta ... 

Då Movitz kastade sin hatt 

Och stämde upp sin luta. 

Han sjöng, fast på enfaldigt vis, 
Vid klang af lutans sena: 
Lef lycklig i ditt paradis, 
Vår älskade Helena! 
Din vänskap är en verklig skatt, 

Ditt hjerta är af värde 

Men nu har Movitz käpp och hatt 
Och lunkar sina fårde. 



Digitized by VjOOQ IC 



329 

128. 
Mozarts död. 

Bedwet-adt tUl professor Erik Palmstedt. 



Mozart, man din grift upplåter, 
Värmd af tusen facklors sken. 
Sångerskan ditt namn begråter 
I en stämma hög och ren — 
ögats gråt nedströmmar åter 
Med en blick till Elyséen. 

Ädla skugga, till din ära 
Bäfvar flöjten öm och svag, 
Lutan hörs sin klagan bära 
I de sorgligaste slag. 
Pukorna din liksång nära 
Mumla ömhet och behag. 

Flyg från jordens däld och dimma 
Till de sälla andars tal 
Att i englars kor förnimma 
Nya stämmor till ditt val! 
Mozart, vid din sista timma 
Krossas borde hvar cymbal! 



Digitized by VjOOQ IC 



330 

129. 
Stanser till herr Elias Martin, 

sedan fru Gu st af v a Palmstedt af hans mästerUga 
pensel Uifvit hibehäMen sitt tycJcey sitt hehag. 



L mina anletsdrag 
Helt säkert hjertat röjes? 
Mitt bröst erkänsamt höjes 
I all sin klara dag. 

Stig, Martin, närmre — stig 
Att hjertats känslor måla 
Och ögats mörka stråla, 
Som glimmar ömt för dig! 

Då dödens tunga hand 
Till detta bröstet hinner — 
O, Gud just då försvinner 
Värt ömma vänskapsband. 



Digitized by VjOOQ IC 



331 

130. 
Till baron Otto Lillje 

12 Januari 1701. Med ett exe^nplar af 
D-edmans Epistlar. 



fjag vid väQDers godhet van, 
Jemt vid deras tafflar mättad, 
Alltid vid min luta lättad, 
Ger mig sjelf i rödt saffian. 
Denna vän, som mig får cga 
Så i band som till person. 
Är en Lillje, en baron. 
Hvad kan hjcrtat mera säga! 

C, M, Béllman. 



131. 
Tjensteniannalifvet. 

Till hofkaniereraren Elf man, 

IM u kläder sig kamrerarn 
Till dagens kommission, 
Att gå på bokauktion 
Och se^n till skeppsklarerarn. 



Digitized by VjOOQ IC 



332 

I statskontorets salar 
Hans fot se^u träda skall. 
Se'n idlig han betalar — 
Och så är dagen all. 

Hos Nebben sedan spisa 
Med sink och annat pack, 
Och se'n ett parti schack 
Hos mamsell Maja Lisa. 
Så en pris snus kanhända, 
.Och så ett godt glas öl — 
Sä har den dagen ända 
Med allt sitt gräl och söl. 

Så tages käppen sakta, 
Och med sin läderrem 
Herr hofkamrern går hem 
Att rullan sist betrakta 
Och låsa sin pulpet, 
Se'n sig i sängen vända — 
Sä har den dagen ända 
I allsköns rolighet. 



132. 
Bref till sekreteraren Lostboin. 



Adel och högaktad min gunstig herr sekter, 
Tag ej illa upp att jag härmedelst nalkas er! 
Denna postdag jag visst ej underlåta vill 
Att med mindre ha den äran skrifva eder till. 



Digitized by VjOOQ IC 



333 

Tack, tusen tack för sist, min söta bror, 

För all vänskap och allt godt som i ditt hjerta bor, 

Tack, för lustigt lag hos Pihlgrcn, Rudbeck och fru 

Phas, 
Schackspel, pipa, kaffe, säng och mycken annan grace! 

Jag mig befinner, Gud vare lof, rätt Väl 

Här pä landet, kära bror, fast med en ängslig själ. 

Uti ett par röda tofflor ibland gås. 

Randig nattrock med halfärmar, piskperuk och kräs. 

Bonden han tröskar, och löfven falla af, 
Björnen bäddar sängen, svalan dyker till sin graf, 
Oxen går snart ur det gröna, vill till sitt boss, 
Vargen tjuter, ugglan gråter, vintern nalkas oss. 

Ja, så der går det, min hjertans bror, ja men! 
Den som vore väl i grafven och i himmelen 
Eller också egde lusen plåtar kontant. 
Kunde lefva nöjd och glad och låna ut på pant! 

Vare hur det vill — med landet går väl an. 
Fastän Nebbens kräftpastcj ej gör bordsändan grann, 
Bror, vor' du på landet, du skull hos mig i ro 
Dricka få ditt dubbelt-öl och spela kambio. 

A propos, min söta, jagar du, min bror? 
Du må tro att här ä' harar stora liksom kor, 
Och de springa rundt omkring i buskarna här — 
Jag skull* säkert skjuta dem, om här blott fanns gevär. 

Eljest ett koppel, vet du, har kaplan: 
Ena räckan springer just som barfota fan! 
Klockarn stod vid kyrkoväggen bakom ett hörn : 
Han och organisten sköt i flygten en örn. 



Digitized by VjOOQ IC 



334 

Nog är det roligt pä landet dä och dä, 
Men att ständigt vara der, det kostar ändå pä. 
Mjölk och smör och grädda, skinka, vofflor och kött 
Vankas väl, men hela lifvet är dock hälften dödt. 

Eljest sä vet jag en flicka, röd och fet. 
Den jag säkert göra skall en liten höflighet. 
Du inå tro, hon är sä skön och rasker, min bror: 
Svart salopp och hviter kjol och rosenröda skor! 

llelsa nu alla! Farväl, min söta bror! 
ITelsa vackra flickor frän poeten Lucidor! 
Farväl! Snart jag önskar att i Stockholm dig se. 
Min. högtärade herr brors 

ödmjuka tjenare. 

a M. B. 



133. 
Bref till registratorn Johan Fredrik Juslén. 



Min högtärade kära bror registrator! 
Bakom bergen bland ugglor, ufvar och skator 
Nöter jag min usla dag 

'(Polemeja!) 
Efter ödet och dess lag. 
Pyteheja ! 



Digitized by VjOOQ IC 



335 

Det skall mig utaf hjertat fögna och fröjda, 
Om mio broder och mina vänner må nöjda 
Uti Stockholm bland besvär — 

Polemeja! 
Jag pä landet trifs så der. 
Pyteheja ! 

Vi ha ruskigt och horisonten är mulen, 
Solen borta och luften bister och kulen. 
Ja, jag svär vid antikrist, 

(Polemeja!) 
Lappmudd nu behöfves visst. 
Pyteheja! 

Önskligt vore, om kära bror kom hit neder — 
Om ej förr, så gör i jul oss den heder! 
Då sku vi på dans-kalas . . . 

(Polemeja!) 
Ölfiol och bränvinsbas. 
Pyteheja ! 

Lustigt sku vi då surra om uppä klacken — 
Den ej dricker, skall stopet smälla i nacken 
Att pundhufvut slinker kring . . . 

Polemeja ! 

Håll kaché, nämn ingenting! 

Pyteheja ! 

Bror må tro att bond-Cloris här hon hofverar. 
Snörper på sin lilla mun, proponerar 
Kärlekslarm och sängelag . . . 

Polemeja! 
Håll kaché, det beder jag! 
Pyteheja! 



Digitized by VjOOQ IC 



336 

• 

Bror må tro, niedalers-sedeln här gäller: 
Jag kan brudgum få bli med femton mamseller — 
Kronans mynt har här sin halt . . . 

Polemejal 

Håll kaché, nämn ej om allt! 

Pyteheja! 

Brhr må tro att här vankas färskt smör och grädda, 
Rökta skinkor med gröna blad, brax och gädda — 
Rudor spritta kring vår tomt . . . 

Polemeja! 

Häll kaché, jag ljuger somt. 

Pyteheja. 

Bror mä tro, bränvinssupen nog man här känner: 
En butelj efter tunnan ständigt man bränner — 
Lukten käns tre Qerdingsväg . . . 

Polemeja! 
Håll kaché, för ingen säg! 
Pyteheja ! 

Bror mä tro, tobakspipan hänger vid läppen: 
Femton pipor jag röker i segerknäppen, 
Derpå dubbelt-öl ett stop . . . 

Polemeja! 
Håll kaché, lögn alltihop! 
Pyteheja! 

Så der lefver jag arma man uppå landet. 
Men i taskboken fins ej ringaste grandet — 
Bagatell, jag har godt hull. 

Polemeja! 

Håll kaché! Gull är ju mull. 

Pyteheja ! 



Digitized by VjOOQ IC 



337 

Lika godt, min herr bror! Jag måste nu sluta. 
Snart till Stockholm jag seglar hem på en skuta 
Uppå tvä eir fyra hjul . . . 

Polemeja ! 
Häll kaché! Den lögn var ful. 
Pyteheja ! 

Mellertid njut, min broder, frid, lif och helsa! 
Nu blir tid att ta muffen och sig bepelsa, 
Stöflar på och skinnkarpus, 

(Polemeja) 
Pä Altona aftonrus. 
Pyteheja! 

Helsa dem, som ännu ge vänliga blickar 
Och pä stadshuset i allt fall sig sä skickar, 
Helsa se'n på kärligt sätt 

polemeja!) 
Grefve F— n och H— —dt. 
Pyteheja! 

Helsa vackert M — n, R n och statsbristen . . . 

Nu jag slutar och önskar som en god kristen 
Kära bror att lycklig se. 

Polemeja! 
Ödmjuk vän och tjenare. 
Pyteheja! 

Visbohammar den 20 Oktober 1764. 
C. M, Bellman. 



Belltnan, IV. 22 



Digitized by VjOOQ IC 



338 

134. 
Skål till en krigsman 

den 30 Februari 1790. 



Mer krut — kanon får inte bli sval! 

Rikets ära än kräfver en blodig signal. Fin. 

Än må krutets qvarnar gå, 

Dammet siktas i sin vrå 
Och bland bataljoner luntan tändas på. 
Blåser oväns vimpel, sjungom då, 
Sjungom hvar och en på hafvets gröna bölja ! d. k. 

Mer krut — till trots för hö^od och hot — 

Mal och sikta, och döda och dö, patriot! fin- 

Men förren du på q var nen mal, 

Elda dig vid din pokal! 
Rikets ära kräfver än en blodig signal . . . 
Dock ett glas ur Bacchi arsenal 
Böra vi uti hans varma åmar skölja. D- k. 

Men förr'n du dör i tjäll elP i fält, 
Klang för Gustaf... Stå trogen, der kungen dig 

ställt! Fin. 

Har du inte mera krut. 

Och din granne malit ut, 
Tacka som en Bacchi man värdinnan till slut. 
Värden, alltid färdig hvar minut 
Att med oss i döden kungens vilja fblja! d. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



339 

135. 
Till assessor Lundström 

dm 14 OUober 1790, 



iVolare, smeder 
Ur Fahlu bottnars djup, 

Lundström till heder 
I Bacchi kamrar sup! 

Unnan 
För dem, som vinda upp sin tross 
Och med bloss 
Från tunnan 
Helsa oss! 

Tunnan sig vände — 
Men hur hon vände sig, 

Redliga frän de, 
Så damp jag ur hos dig. 

Alla 
Med bloss, liksom Vulkani män, 
Buga än 
Och kalla 
Dig vår vän! 



Digitized by VjOOQ IC 



340 

136. 
Till sekreteraren Lundström 

vid tnbetalmngen af ett dtskontlän. 



Klatsch! Vid Telje mörka skjul, 
På blankarelen gul och gisten, 
I en korg med röda hjul 
Rullar redan kautionisten, 
Under viftning med sitt spö, 
Helsar dig, min bror — må göra - 
Men hans helsning att framföra 
Är mig anbefaldt . . . adjö! 

Hola, klatsch! Nu klef jag opp, 
I den långa hvita rocken, 
Vid ett skutt i fyra hopp 
På den ljusblå kuskebocken 
Och bland Telje rådmän kör. 
Men om himlen så behagar, 
Eåkas vi om några dagar 
Med den vänskap oss tillhör. 

Telje-pastorn i en glugg 

Med ett blommigt tryne nickar 

Och med ögat under lugg 

Dig en kärlig helsning skickar . . . 

Men farväl ! Nu kör jag ... hej . . 

Hej, min bror! Vi råks på fläcken 

Öfvermorgon ner hos Bäcken . . . 

Hurra . . . Gud välsigne dej ! 



Digitized by VjOOQ IC 



341 



137. 



Så ett fruntimmer föll af hästen och bröt 
af sig benet. 



Jtljelpen 



den lilla vackra foten, 
Som ville dansa på Martis Mt! Fin. 

Alla små englar, kom och ta mot'en. 
Annars så är det snart bestäldt! 

Nathorst, Schtitzer, 
Stutzer, 
Böckman, Åman, Bergius, Scbultz och Olleveldt ! d. k. 

Hjelpen den sköna, värm edra händer, 
Gifven den sjuka båd' eld och märg! Fin. 

Gubben med lian timglaset vänder. 
Och vår herdinna hon skiftar färg. 
Nathorst, Schtitzer, 
Sttitzer, 
Böckman, Åman, Bergius, Schultz och Hedenberg! d. k. 

Hören, I Eskulapii dockor. 

Stöten i mortlar, hvar en var snäll! Fin. 

Hit med en flytande eld i klockor, 
Rosor och kryddor från edra tjäll! 
Nathorst, Schtitzer, 
Stutzer, 
Pöckman, Åman, Bergius, Schultz och sist Acrel ! d. k. 



Digitized by VjOOQ IC 



342 



138. 



£n bondes tacksägelse till kongl. 
kommerskollegium, 

som frikallat honom for nagot^ som konfiskerades t Trosa, 



1 högst upplyste män, kommersens ädle fäder, 

Som med så rättvis dom en fattig bonde gläder, 

Dä på sin murkna vagn, som dras af några ök, 

Han knappt en höna har till domarns disk och kök, 

I ädla domare, jag vågar er förkunna 

Att all min rikedom låg rågad i min tunna: 

Hvart korn, som mig till bröd naturens mildhet gett, 

Var utsådt med min gråt och fuktadt med min svett. 

Min lilla åkerlapp, urminnes tid belägen 

Från snikna grannars list och prestfars lukt af vägen, 

Har under låga tak min lada fyllt ibland: 

Också — ske himlen lof — ej kornei denna hand, 

Långt mindre säcken fyllt . . . Nu, som hans nåd, 

kantänka. 
Ej mäktar skatt och skuld åt bonden efterskänka, 
Så tänkt' jag, med förlof, T högt upplyste män. 
Till Stockholm fara in, och det i skymningen. 
Emellertid, som sagd t, tog jag mitt stål och sköre, 
Hof tunnan på min vagn och spände bläsen fbre. 
Fram före låg en säck och lite trädgårdsfrö. 
En kumminost på tvärn och några knippor hö. 
Jag skuir, som sagd t, till stan, till Stockholm, det var 

summan. 



Digitized by VjOOQ IC 



343 

Mor satt på ankarn, och . . . och jag satt bredvid 

gumman, 
Fast jag var inte med, och inte heller mor — 
Sn skälm, som säger det, och den en skälm, som tror! 
Men vägen skred så fort, och hjulen pepo illa, 
Och axeln skred i sand och bläsen höll ej stilla: 
Allt slängde upp och ner från knuten bort i fyr — 
Ett sä fbrbannadt klöf ej gamle Rundberg styr. 
Och hur det gick på fyrn, från däld till högsta kullen. 
Vips, nådig herre, uff, satt mor och jag vid tullen. 
Äd låg rågtunnan fast på samma ställe qvar, 
Och ingen drömde om hur nära faran var. 
Jag tog mig då en klunk, och mor tog opp sin dosa. 
Dä säjarn viste sex på tornet uti Trosa . . . 
Från bläsen löste jag båd' skacklor, töm och trens. 
I samma ögonblick, ers höga exellens. 
Så kom der ut en luns, en surögd, snåler sater. 
Som klef utur en skrubb, fullspäckad med plakater — 
Han tog mitt enda allt . . . Men, nådig herre, ni 
Ni gaf mig allt igen .... Nu är jag nöjd och fri. 



Digitized by VjOOQ IC 



344 

139. 
Sabbatsberg den 12 Juli 1792. 



Öystrarna skola 
Ej sitta vän vid vän 

Och barmen sola 
Och gunga längre än! 

Hvar från sin bänk 
Stig fram till Bacchi skänk 

Och betänk 
Hvad safter fins i källaren! 



Digitized by VjOOQIC 



345 

Af första tåren, 
Min sköna — vet hon hvad — 

Blir hon som våren 
Sä vacker, ung och glad! 

Syster, koui, kom 
Och lät oss klinga om! 

Och den, som 
Ej klingar, hädar doktor Blad. 

Hör hur det skrifves 
I Bacchi sammandrag: 

Sorgen bortdrifves 
Uti ett muntert lag! 

Ängslan och qval 
Och tårar utan tal 

På en bal 
Med Bacchus dansas bort på en dag. 

Glaset med vatten 
Ger fägring snart godnatt 

Och under hatten 

Gör ögats eld sä matt. 

Och gunga här 
Och promenera der. 

Sådant är 
Att sönderbryta Bacchi tratt. 

Syskonen böra 
Vid morgonrodnans rand 

Glädtigt sig snöra 
Med tumlaren i hand 

Och tänka så: 
Tänk, om vi kunde få 



Digitized by VjOOQ IC 



346 

Ed eller två 
Buteljer malaga ibland! 

Vi skuir så tysta 
I våra hushåll gå, 

Hvirfla och nysta 
Och sätta grytan på, 

Mot klockan ett 
Ha steken på sitt spett 

Och beredt 
En lustig måltid för oss då. 

Sjungom nu alla 
Till vinets pris en sång! 

Låt oss befalla 
Tolf bålar på en gång! 

Bort med allt smek, 
Mjeltsjukans knep och strek 

Och aptek 
Och sjelf rumorarns bjällrande stång! 



Digitized by VjOOQ IC 



347 

140. 
Den 30 Juni 17 . 



V id ett glas pyrmontervatten, 
Med en blek och trånig färg, 
Satt jag nyss på Sabbatsberg 
Och höll under armen hatten 
För det täcka könets prakt. 
Gungan svängde tungt i trädet 
Med en Lazarus på brädet 
Efter en bedröflig takt. 

Ack, min Gud, mitt hjerta tänkte, 
Gudskelof att min Jeanette 
Munter är och glad och lätt, 
Att de kärl, man nedersänkte. 
Ej bli fyllda till dess väl! 
Att hon må med helsan pråla. 
Blommans friska färg afmåla 
önskas af uppriktig själ! 



Digitized by VjOOQ IC 



348 

141. 
Mjölk-kammaren pä Hagen. 

Pastoraly dedicerad till fru Palmstedt och C. Kraus 
på min 5 "2: dr a födelsedag den 4 Fehr, 92. 

C. M. Bellman. 



Lyss . . . lärkans säng ditt knä framkallar 

Till Floras gröna altare. 

Der sommarns skuggerika tallar 

Må dig en helgad kyla ge. 

Ditt bröst, Camilla, hvad det svallar 

Att höstens gyllne mognad se! 

Vid månens ljus och dagens strimma 
Man röjer sina frusna spår — 
Ja^ förrän stjernan slutat glimma 
Du till din hushållsmöda går. 

Tirsis* älskansvärda gumma, 
Man dig i mjölk-kammarn ser 
Stundom sila, stundom skumma — 
Hvar du syns, man dig tillber. 

Stärkt och hvitt ditt mörka linne 
I en hast förskönadt är. 
Bordet i din stuga inne 
Pryds af middag och besvär. 

Ilasta från din förstuqvist 

På din gröna plan, Camilla! 

Le och sjung och sitt nu stilla — 



Digitized by VjOOQ IC 



349 

Trött och tankfull är du visst. 
Tag ditt maroskio, min lilla, 
Med två vackra ögons list! 

Se hur kon, som står vid stranden 

Ramande bland andra kor^ 

Då hon ser den vackra handen, 

Hon sin stäfva ombetro. 

Skrubb och hyllor rummet kläda — 

Golfven bonade jag ser. 

Märk Camilla hur hon ler, 

När hon vill mjölkkammarn städa 

Och sin bunke sätter ner! 

Tirsis, Josef och Lovisa 
Och Camilla, trösten mig! 
Kommen att en hvar fbr sig 
Med en suck mitt bröst beprisa ! 
Damons pligter äro dyra — 
Herden åldrig blir och svag: 
Unnen honom vid sin lyra 
Gråta på sin födslodag! 



Digitized by VjOOQ IC 



350 



142. 
Häckningen. 

Dedicerad till fru Gustafva Palmstedt och herr inten- 
denten FischerstrÖm den 31 Mara 1792. 



Pour ce moment heareux la sensible nature. 

Pétrarch. 
Qu'en tete å tete on est heureux 
Avec Tobjet qu'on aime! 
Lorsqne Ton croit n'étre que deux 

L'Amonr fait le troisiéme. 

Elit de Poésies Fugitive$. 

Dedikation till fru Palmstedt. 

Mina ögon, jag er sagt 
Tusen gånger om er våda! 
Ändå vågen I beskåda 
En Camillas englaprakt. 
Edert val mig tillhör gilla. 
Men, ack, huru bär det till? 
När 1 fröjdens ät Camilla, 
Mig mitt hjerta brista vill. 

Virka din Camillas namn 
Uppå bandet af din luta! 
Låt ditt hjerta sig utgjuta 
Inom hennes klara famn. 



Digitized by VjOOQ IC 



351 

Pröfva hennes stilla ära 
Med ett tacksamt hjertelag, 
Och dess varma blickar nära 
Lemna denna sång i dag! 



Häckniiigen. 

Vackra små, som åt naturen 
Hvar och en sin lofsång bär, 
Som vid vingens fläkt i buren 
Röj en lustar och besvär, 
Kommen att er häckning röna 
I er egarinnas bur ! 
Sjung, du hane och du höna, 
Sjung om oskuld och natur! 

•X- -x- 

Höna, sitt ej i din dröm 
Lutad, sömnig och bedröfvad! 
Märk din bur med blommor löfvad. 
Sjung, blif glädtig, stolt och öm! 

Örat af din sång bedras, 
Hjertat ömt af dig ofredas. 
Sjung och låt din vinge bredas 
Kring ditt klara vattenglas! 

Vårens gryning, vackra små. 
Skall snart edra qval upptäcka. 
Nu är tiden till att kläcka — 
Skynden eder båda två! 

DUETTO. 

Muntre hane, se din höna 
Pjåkig på sin pinne stå! 



Digitized by VjOOQIC 



352 

Skynden eder båda två 
Att naturens högtid röna! 

Törnebusken knoppas snart 
Att ert vigningsrum betäcka. 
Flyg att dig bland rosor häcka 
Med en älskarinnas fart! 

KOB. 

Åskan näns ej edra bon förstöra — 
Njuten er häckningmed qvittrande gny! 
Täcks egarinnan er lyckliga göra, 
Tacken dess ömhet med näbben i sky! 



143. 
Tal till en frökens kammare 

om aftonen den 24 Januari 1773, 

V älborne gråstensmur, högädle tegelstenar, 

I äreborne golf, välaktade pulpet, 

För er utgjutas bör hvad ömt mitt hjerta menar 

Och hvad inom mitt bröst uppväcker min förtret, 

I konsterfarne skåp och välbetrodde sängar, 

Förrän till skaldesång min luta jag besträngar! 

Kom, eko, fyll mitt ljud, fast med en sorglig stämma 

I enslighetens skydd jag på min luta slår! 

Mitt våta öga ser en söndrig klöfverfemma. 

Som från en skönhets hand bort till en sophög går. 



Digitized by VjOOQ IC 



35S 

Men, ack, en tordöD8röst en vredgad himmel bådar: 
Vår bränvinsflaska tom — förödelse man skådar. 

Med hälft utbrunuet ljus vid en utslocknad brasa 
Jag dödens tempel ser, der förr var glädjens borg. 
Der förr min Iris sprang^ hörs gamla tofflor hasa, 
Och der hon satt så mild, står nu en mangelkorg. 
Der förr dess smycke låg af perlor och juveler, 
Der hoppa loppor nu, så stora som kameler. 

Mitt öga gråta vill, men hjertat mig påminner 
Förgänglighetens lag, ombytlighet och flärd. 
Den skatt, man alltid ser, man ej så dyrbar finner 
Som då den borta är och blir en ann' beskärd. 
Välborne gråstensmur, nu vet du hvad jag menar: 
Jag ger dig djefvulen med dina tegelstenar ! 



144. 
Till mamsell Ghapman 

vid Djurgårdshrunn 1787 , I pigan Catharinas namn. 



Min nådiga mamsell! 

feom jag är så ytterst nödig 
Om en enda plåt i qväll 
Och jag vet att min mamsell. 
Alltid ädelsint och blödig, 
Bellman. IV, 23 



Digitized by VjOOQ IC 



354 

Ser den arma i sitt hörn, 
Alltså ber jag fattig flicka: 
Var så god med posten skicka 
Denna plåten till traktörn ! 

Här på varfvet jag befinnes 
Möjligtvis en vecka än, 
Ty blir ock adressen den, 
Om min nådiga den minnes, 
Till Cathrina, hon, som har 
Kammarn 4, med ett fenster, 
Första trappan, dörrn till venster. 
Rummet hitom kära far. 

Ingen sömn har jag om natten. 
Men hvad skall jag dricka? Ja, 
Jag har druckit selzer, spaa 
Och seydschtitzer-bittervatten . . . 
Hvad mig våller ingen vet: 
Dricker jag ell' inte dricker, 
Om jag gungar så jag spricker. 
Är jag ändå lika het. 

Skyldig är jag för likören 
På apteket se''n i går. 
Likså jag ock skyldig står 
För en kyckling hos traktören 
Och fbr rodd till stan i båt, 
Måste nyss i brunnsaln bota . . . 
Söta min mamsell, min söta, 
Låna mig en enda plåt! 

En sak skall jag låta veta. 
Oss emellan, som är rar: 
Tänk att Stina skall bli qVar, 
.Men i höst sä flyttar Greta — 



Digitized by VjOOQ IC 



355 

Få nu se bvad tjenst hon får: 

Jag spår heDne bin i båten 

Men, min nådiga, den plåten, 
Deri frågan nu består! 

Den skall komma mig till måtta. 
Der jag sitter nu ocb tror 
Ocb betraktar minu skor 
Ned uti Tollstadii grotta 
Under turturdufvors gråt. 
Granen yfs ocb aspen susar . . . 
Men jag uti boppet snusar 
Att bon lånar mig en plåt ! 

Nå, bvad jag i mina dagar, 
Hvad jag slitit, det vet Gud, 
Ocb se'n syster min stod brud, 
iSå — förbanna den, som klagar — 
Har det alltid gått ditåt. 
Jag måst jägta, fakta, feja 
Som en slaf på en galeja . . . 
Men glöm inte bort min plåt! 

Der jag uti böstas tjente, 

Var en klädtvätt, som vår bål! 

Herrn var söt, men frun var snål — 

Också blef mitt testamente 

Fluss ocb gikt ocb bufvudbråt: 

Ögonen ur skallen trilla . . . 

Huru blir det med min plåt? 

Ty, kantänka frun kattraka 
Mellan kittlar, bord ocb skåp: 
Herrn — Gud signe''n — ^ som ett våp 
Han sig fromt ur köket maka 



Digitized by VjOOQ IC 



356 

I sin nattrock af kasian. 
* Aldrig har du haft, Catbrina, 
»Maken matmor!» sade Stina — 
Men så har ock Stina fan. 

Vet, mamsell, att frun tog spettet, 
Der som steken satt och dröp. 
Henne så i örat nöp 
Så hon säkert mistat vettet, 
Om det hade räckt ditåt. 
Derpå med en syn, som blängde, 
Hon i dörr n stekvändarn slängde . . . 
Men, min nådiga, min plåt! 

För hvar stund, så mången, mången, 

Jag haft hjerta gråta blod: 

Slank jag i Dimanders bod 

Eir med moster min i gången 

Eir i fiskarhamnen ner. 

Kors, då hette jag förslöste. 

Att jag penningar utöste, 

Hvad jag var för en . . . och mer. 

Men det kan jag mig förbanna. 
Det var fru att hålla grant! 
Ja — Gud hjelp mig, inte sant — 
Skura icke hon sin panna 
Med en visp så hvit och våt! 
Hvarken var det tid att sjunga 
Eller sitta här och gunga . . . 
Men, min nådiga, min plåt! 

Sjelf hon sockret sönderknacka, 
Hon ock sjelf sitt kaffe mol. 



Digitized by VjOOQ IC 



357 

Söndan, i sin underkjol 
Hukad, hon sitt granris hacka, 
Kokte kåln och skirde smör — 
Ja, knappt hon sig nederhnkat, 
Förr'n e^t präktigt bord stod dukadt 
Med renetter och likör. 

Oljeflaskan sken på duken. 
Och herrn sjelf, på slaget tolf, 
Klef så varsamt på sitt golf 
I sin nattrock med peruken 
Och vid tumlarn nicka: »Skål!» 
Så bordlexan, så till bordet, 
Der vår fru hon förde ordet, 
Fet och frodig som en ål. 

Än ett ord: Jag kan ej tiga — 
Jag är envis, min mamsell! 
För en plåt, och det i qväll. 
Städ mig till sin kammarpiga. 
Men lägg nu en penning till! 
Jag skall hennes lockar bryta. 
Märka, stärka, knyppla, knyta. 
Trilla flor och hvad hon vill! 

Catharina. 



Digitized by VjOOQ IC 



358 

145. 
Den 27 Januari 1789. 



Uristig, ödmjuk^ hög och svag 

Under lefnadsloppcts fara 

Är mig anbefaldt att vara 

Från min sorgsna fbdslodag. 

Men for hvem? För Fröjas skara — 

Och jag vördar denna lag. 

Pä den grund, och det i går, 
(Tid och stund bör jag förtiga) 
Sågs min hamn ur måddet stiga, 
Lastad snart af fem ti är, 
Knappast värd en halfdöd piga 
Vid en fållbänk och en bår. 

T vän ne gracer vid sin söm, 
Klädda uti oskuldskläder. 
Mig min lilla stol tillstäder. 
Ge mig titlar och beröm. 
Om jag deras loford qväder, 
Blir min själ för mycket öm. 

Tack for en så vacker hand, 
Som min goda frukost skänkte. 
Och ett bröst som redligt tänkta, 
Och ett ädelt ögas brand . . . 
Men ju mer er skönhet blänkte, 
Mera tynga — mina band. 

Belltnan, 



Digitized by VjOOQ IC 



359 



146. 



Tid ett tillfälle, då skalden tappat 
sin galosch. 



Jtlvad söken I, vänner — I söken så väl ? 
>Vi söka galoschen till rimmarens häl.» 



Digitized by VjOOQ IC 



360 



147. 



Tid kongl. sekreteraren Carl Agardt Pet- 
terssons och mamsell Anna Fredrika 
Snndlings bröllopsfest. 

Den 31 OJUoher 1194. 



Kantat. 

xlöstens kuloa stormar susa, 
Vågorna mot stranden rusa^ 
Och kring Floras nakna Qäll 
Glittra hvita tak och tjäll. 

Sorglig är naturens dvala: 
Björnen till sitt ide går, 
Tungt i vassens glesa vrår 
Nickar här och der en svala. 
Ingen tupp i byn förmår 
Mer sin morgonstämma gala, 
Regnets skurar gny och sqvala, 
Ufven tjuter, böljan slår. 



Audanie. 



Modera to. 



Andante con moto. Se, då kan med god min 

En brudgum h vilan njuta, " ^ 
Kan luckorna tillsluta 
Och fUlla rullgardin. 
Ja, den högsta tromansgrad 
Den qvittar honom lika, 
Blott han med sin Frederika 
Uppvaknar varm och glad. 



Digitized by VjOOQ IC 



361 

Andante moderato. Bröllopsfacklan lyser klar 
Uti Hymens lena händer^ 
När for ett sä lyckligt par 
Han i qväll sitt altar tänder. 

Aodante. Små besvär sig nog infinna 

Liksom ogräs pä en äng, 
Men. att kärligt eftersinna. 
Är ej ödets lag sä sträng: 
Fagra blommor sku upprinna 
Kring er glada äkta säng. 

Moderau>. Sälla par, ätfbljens nu 

Att er lilla hydda städa! 
Han som herre, hon som fru 
Fram på skådeplatsen träda . . . 
»Kom, Fredrika, lilla du!* 
'Kom, min Agardt, mig att glada!' 

Kor. 

Aiiogretto. Vänskapen bugande omfamnar er, 

I, som hvarandra till hjertat nu trycka. 
Önskar er båda god tomtebolycka, 
Silfver- och guldbröllop, vaggor och mer! 



Digitized by VjOOQ IC 



362 



148. 
Yäfrim. 



JNär lifsbcavärcn mig ej qviifva, 

Så plär jag^ efter gammal ya*n, 

Så ungefärligen om da'n 

£n tolf å femton alnar väfva 

Af denna sort så kallad dräll, 

Men när mig mjöd och vin ej brister, 

Som jag plär bruka jemt till klister, 

Så är min hand oändligt snäll. 

Jag uppsatt sexti alnar ränning 
Och väfver nu som allra bäst. 
Den väfven till en bröllopsfest 
Är tingad af en åboländning 
Och blir vid pass tre qvarter bred; 
Men som jag har så båldt att göra, 
Så knappt jag hinner handen röra, 
Sä får don väfven bli i fred. 

Ett sterbhus har jag ut på söder: 
Förmöget borgarfolk, bevars ! 
Karl har stått lik se^n första Mars . . . 
Mitt öga skäms, mitt hjerta blöder. 
Men — gudar, ack, hvad underslef — 
Allt rim, jag hade införskrifvit, 
På skeppet, som blef vädordrifvit, 
Af Haqvin Bager kapradt blef. 



Digitized by VjOOQ IC 



363 

På norr, i stora Vattugränden, 

Bor en så kallad förlagsmaD. 

I Januari väntar han 

Ett stycke stuf med guld i änden, 

Men det nu platt ogörligt är: 

Jag våndar att mig Trähand hotar, 

Att slottskansli min skugga motar 

ElP Fröja rör sin militär! 

Och i behof är jag om klister: 
Jag skicka bort till lugmarshof — 



Värdsliuaet Lilla Ingeraarshof vid Roslagstullagatan. 

Uppå ett halfstop fick jag lof, 
Men far på tomten stod så bister 



Digitized by VjOOQ IC 



364 

Och idlig pocka på kontant. 
Jag sjöng pä rim fbr hans mat röna. 
Och hon tog spännena ur skorna 
Och gaf mig klister uppä pant. 

Sä är rättrådighetens tempel 
I dessa svära tider stängdt. 
Jag aldrig kring i landet flängt 
Och lurendrejat falsker stämpel, 
Men alltid sjelf min vara väft. 
Nog ser jag andras snabba lycka . . . 
Men rättnu börjar jag misstycka 
Att min afsättning går så sträft. 

Jag dristar, fastän hjertat bäfvar, 
Utbe mig burskap i mitt land : 
Min kung, som sett min lätta hand 
Och ofta lett åt mina väfvar, 
Att han vill nådigt med en vink 
Tillverkningspremium mig beskära! 
Kommerskollegium i all ära, 
Men jag — jag väfver ej kalmink. 



Digitized by VjOOQ IC 



365 

U9. 
Till hofkamreraren Pehr Klfiiian. 

1792, 



\X\jiå styre Gustafs tappra mio 
Till ömhet och till fromma tårar 
Att han med sabeln inte sårar 
Och mindre våldför bygdens svin ! 
Herr hofkamrer, stig nu på sida 
För sabelhugget tyst i vrån, 
Att sabeln ej dras ur sin slida . . . 
Du slagtas eljest af min son ! 



150. 
Yarning till min son. 

1794. 



Läs din katekes, mitt barn, 
Utaf gamla vår Svebelius! 
Akta dig för satans garn 
Och för listen af Nobelius! : 



Digitized by VjOOQ IC 



ä66_ 

Hvarje budord lär dig rent, 
Var beskedlig mot din nästa! 
Si, dä blir dig ej fbrment 
Uti Bacchi kamrar gästa. :|{: 

Sätt dig ner — men sitt ej trygg! 
Se dig kring, dä glasen klinga, 
Ty en vän bakom din rygg 
Ämnar dolken i dig stinga. :{|: 



151. 
Ar mödan yärdt att vara till? 

1794, 



Ar mödan värdt att vara till? 
Nej, jag den satsen nekar, 
Ty om du blott betrakta vill 
Hvartut som handen pekar, 
Sä ligger der en hufvudskäl. 
Förr prydd med skönhets rika prål, 
Och der med tomma ögonhål 
Procentarns vridna käkar. 

Är mödan värdt att vara till? 
Procentare, dig buga. 
Som ständigt löpa mast April 
Att dubbla räntor suga ! 



Digitized by VjOOQ IC 



B67 

Jemt glo åt gäldenärns qvarter^ 
Jemt i instantier upp och ner 
Med muskig blick, när som du ler, 
Och skuggrädd som en fluga 

Derfiör så nyttjom lifvets dag, 

Tills lian oss föröder! 

Och, granne, du, som med behag 

Ser huru drufvan blöder 

Vid slefvens sqvalp och Ijufva sus. 

Bjud alla menskor hvar sitt rus 

Men bjuder du Nobelius, 

Så skäms bland Bacchi bröder! 



152. 
Bref till madam Norman, 

på skämt kallad » svärmor y^. 



Högtärade svärmor! 

Otadd mellan himmel och jord såsom en dygdig van- 
dringsman, den der sin lycka uppsnappa ^rmodar, 
hafver jag efter idkade studier bepröfvat lyckans 
omskiften, godt och ondt, sött och surt, hvitt och 
svart, varmt och kallt, ljust och mörkt, jemnt och 
ojemnt, bredt och smalt, vidt och trångt, rätt och 
snedt, högt och lågt, höger och venster, nordan och 



Digitized by VjOOQ IC 



368 

saDDaD, östan och vestan — men har alltid haft 
kärlek till nästan. Således till den mitt hjerta ligger 
näst — förutan prest — vågar jag hos nådig svär- 
mor supplicera att med söta syster blifva fäst. 

Hvarföre ? 

Jo, derföre att år 1740 den 4 Februari är jag 
hit till verlden fbdd — och af mina föräldrar gödd 

— 1741 fick jag två års vett — 1743 gick jag i 
kolt och amman breVe' — 1744 kröp jag som en 
myra — 1745, det året gaf mig en kläm — 1746 
blef jag versifex — 1747 var jag så tokig som nu 

— 1748 lärde jag röka och spotta -— 1749 lärde 
jag räkna till tio — 1710 lärde jag räkna till nio 

— 1711 voro mina föräldrar for sig sjelfva — 1750 
blef jag kypare och skänkte i — 1751 blef mitt öde 
beredt — 1752 en besökarsyssla månd' jag undfå 

— 1753, 54, 55, 56 och 57 blef jag detsamma som jag 
är nu — 1758, 59, 60 och 61 var det riksdag, och 
jag stod hett — 1762, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69, 
70, 71 och 72 visste mitt hjerta inte då — att jag 
i Augusti månad 1773 skulle min älskvärda Wilhel- 
mina få se . . . Kära svärmor, mig nåde bete ! 

Förblifver bland poeterne — käraste svärmors 
ödmjukaste tjcnare — och hofsekreterare — den äld- 
ste ibland Bcllmännerne. 

Hör nu på en liten visa 
Af den trogne Celadon, 
Då han till sin tröst och lisa 
Sjöng så ömt vid Astrilds tron! 
Alla bygdens små herdinnor 
Rundt kring templet lägrat sig, 
Men bland Fröjas tjenarinnor 
Ingen, ingen älskar mig. 



Digitized by VjOOQ IC 



369 

Nu var dagen alltför herrlig, 
Fåglar sjöngo, solen brann. 
Minsta nymf säg ut begärlig 
För ett bjerta, föi^ en man. 
Celadon jemt suckar gifver, 
Stackars, stackars Celadon! 
Mer sin kärlek ban beskrifver, 
Mera djup ocb sorglig ton. 

»Söta moster — berden ropa - 
»Moster, nu förbarma dig!» 
Nymferna straxt allibopa 
Glodde bistert uppä mig. 
Kära moster, låt dem grina! 
Jag vid Astrild dig besvär: 
Tala väl bos Wilbelmina 
För en herde, sjuk och kär! 



153. 
Bref till mamsell Wilhelmina Norman. 



Högädla demoiselle! 

Med ocb inunder den strida täreflod, som mina ögon 
utpressa fi^r bennes nådigsta fötter, dristar jag aller- 
ödmjukast ocb troinnerligen uppvakta benne denna 
postdag. Gud i bimmelen vet buru mitt beklämda 
bjerta utgjuter suckar natt ocb dag för den lyckan 
att, med dygd ocb kärlek förknippad^ kunna göra 
BeUman. IV. 24 



Digitized by VjOOQ IC 



570 



mig värdig hennes högädla mademoiselles åtanke. 
Charmanta mademoiselle^ hvarföre plågar hon med 
sitt stillatigande den, hvars diktan och traktan är 
att i stoftet vörda hennes gunstiga person? Sanner- 
ligen liknar mitt sårade hjerta en tätting, skjuten af 
Dianas solglimmande blomsterpilar. 

Förr skall solen sluta skina, 
Förr skall hafvet gä sin kos, 
Än jag glömmer Wilhelmina, 
Täck och söter som en ros! 
Ja, f5rr skall mitt trogna hjerta 
Bli förbytt uti ett stop 
Än jag glömma kan min smärta . . . 
Herre, hjelp oss allihop! 

Allernådigsta, fläta mina tårar i sin chinjong, 
virka mina tankar i sin roberong och gör slut uppå 
min pina lång. Hon är den endaste i verlden, med 
hvilken jag vill dö, aflida och begrafvas i den mull, 
som oss arma syndare slutligen betäcka skall, sedan 
det jordiska är förbytt i det himmelska! Öfverhölj 
mitt beklämda trogna bröst, som in i grafvens mörka 
vrå beständigt utgjuta vill suckar utan ända — tå- 
rarnc stå mig i munnen och tankarne i ögonen . . . 
Adjö, charmanta vän! Glöm ej en trogen 

Haqvin Bager, 



Digitized by VjOOQ IC 



371 



154. 

Projekt till emottagaing af herr löjtnanten 

oeh bryggaren Abraham Westman yid dess 

efterlängtade återkomst 1794. 



i: o 5 eller för det första, utskickas någon för att efter- 
höra herrens ankomst och hvartill herr sekre- 
teraren Theel anmodas, som benäget vid detta 
glada tillfälle och till säkrare kunskaps vinnande 
torde utvälja sig någon hörare vid storskolan 
eller de andra församlingarne, som hör bättre 
än han. 

2:o Ifall och på den händelse herr löjtnant West- 
man skulle oförmodligen inträffa nattetid och 
behaga intaga rum på sin sommarboning vid 
Sabbatsberg, så synes ej olämpligt att vid stora 
porten eller grinden utbreda någon matta eller 
onyttig fäll af gamla lumpor, hvartill fattighus- 
hjonen kunde vara behjelpliga, för att vid por- 
ten hafva en bandhund på utkik liggande, hvar- 
till, vid ett sådant soUent tillfälle och för denna 
gängen, herr hofkamreraren Elfman ej torde 
undandraga sig den mödan att föreställa en 
husets trogne tjenare, om helsan så tillåter: 
alla dar. 

3:o Ifall och på den händelse herr hofkamreraren 
åtager sig denna hederspost, synes ej olämpligt 
att herr kapten Nyström anmodas, för mera 



Digitized by VjOOQ IC 



372 

eftersyn det allt mätte ordentligen tillgä, att 
med tjmliga medel sig iDfinna. 

4:o kommer herr Willman att öppna båda portama 
och under samtliges glädjebetygelser af sång 
och skott ledsaga husets herre och husbonde 
till fbrfriskningar och lyckönskningar af en väl 
öf verstanden resa. 

5:o kommer herr Refunk Vallentin att till fbrlu- 
stande vara klädd som en herdinna i början, 
med hvit snibbhufva och florshatt, svartrosig i 
anseende till sorgen, silkeshalsduk och rödran- 
dig kjol, med en blomprydd staf i handen, men 
andra gången som en handtlangare eller fyr- 
verkare för att servera kanonerna. 

6:0 inställer sig hofsekreteraren Bellman, om hans 
helsa tillåter, att afsjunga följande lyckönsk- 
ningssäng: 

Till en huld och älskad maka 
Under barnens sång och pris 
Var välkommen hit tillbaka 
Inom detta paradis! 

I vårt tjell vår glädje sprides. 
Och till prof att den är stark 
Friska blomsterkransar vrides, 
Hemtade ur egen mark. 

Sedan detta är enhälligt afsjunget, lössläppea 
po8t-d''honneuren vid grind. 



Digitized by VjOOQ IC 



373 



155. 
Den 5 Mtg 1794. 



1 dag klockan 5 eftermiddagen uppföres i stora kor- 
ridoren en fullstämmig konsert. Orden dertill kom- 
ponerade af bror Wetz. 

l:8ta afdelmngen» 

l:o Föreställes öfverflödsförordningen pä säckpipa. 
2:o Mälarens tillfrysande nästa år. 
3:o En aria för skridskor. 

2:d/ra afdélningen, 

l:o Abraham och Isak drickande en bål bischoff med 
solo för valdthorn. 

2:o Fjellman nysande, och i en hållstu' tio variatio- 
ner lögn. 
Konserten slutas med ett stort kor af kattor. 



Digitized by VjOOQ IC 



374 



156. 
Till fru Elisabeth Westman. 



Min gun stiga fru! 

Jag tackar ödmjukast för allt godt hos herrskapet 
sedan mitt sista vistande i Stockholm. Min hastiga 
afresa till Riga gjorde att jag ej fick den äran att 
taga afsked. Men orsaken var att skepparen hade 
lagt ut från bron vid Kastellholmen, och om afton 
blåste en god kultje och vi fingo en ståtelig vind. 

Vi gäfvo oss således om bord tisdagsaftonen den 
23 i denna månad och voro om morgonen vid Dalarö 
skans, hvarest vi träffade, jag med mitt sällskap, 
herr öfverinspektoren Malmgren jemte öfverdirektö- 
ren Theel och herr statssekreteraren och landshöf- 
dingen Schröderheim och doktor Petreijus. Hans 
kongl. höghet af Preussen var nådig och bjöd oss 
som hastigast på frukost till värdshuset under skott 
af kanonerna på ^tningen. Jag måtte bekänna att 
Waxholmen är en förträffeligen vacker stad och visst 
tre gånger så stor som Stockholm. Alla husen äro 
af sten, utom fästningen. Efter slutad frukost hade 
jag nöjet att med en ostindiefarare fä medfölja till 
Riga, hvarest jag nu har den äran att skrifva detta 
bref och underrätta mig om her^-skapets välmåga. 

Riga är en vacker stad: gatorna trånga, husen 
låga. Trädgårdar fins här inga. Kyrkor äro ej syn- 
liga. Magistraten bor i klädstånd, och stadsfiskalen 
är afsatt. 



Digitized by VjOOQ IC 



375 

Ifrån herr konsulen Swalin här i Riga skall 
jag hafva den äran att helsa. Vi emottogos^ ganska 
artigt och fingo det nöjet att se de utslitna kängorna 
och skorna, som han sednast tog med sig från Stock- 
holm. 

Jag har den äran, näst begäran om en kanna 
jästs öfversändande med någon skeppare till Riga 
för min räkning och näst helsning till riksöket och 
flaskfbrvaltaren brodern Elfman, förblifva 
min gunstiga frus 

ödmjukaste tjenare 
C, M. Béllman, 

Riga den 23 Aug. 1794. 



157. 
Till fru Elisabeth Westman 

fl794). 



V id min hemkomst frän Riga fick jag förnimma att 
herr Lundberg, å herrskapets vägnar, varit så god 
och gjort sig underrättad om min helsa. Jag är nå- 
got trött af resan, så att jag ännu håller mig vid 
sängen. 



Digitized by VjOOQ IC 



376 

Som jag häller så mycket af herrskapet och 
dess has, så tages väl mitt skriftliga besök ej illa 
upp, det min son brefbäraren, mot belöning af en 
smörgås, äfvenledes tör anhålla om. 

Jag har med mig ifrån Riga i kommission att 
försälja: ett hälft lispund godt hårdvallshö, två 
tunnband, hvaraf det ena är förkommet, ett par 
sko tyg, omaka, samt ett vagnshjul, passande till nå- 
gon vis å vis, ännu oskodt, några urläkta buteljer 
soija, m. fl. rariteter. Om någon afnämare skulle 
finnas, ber jag att derom i fbrseglad biljett bli un- 
derrättad med utanskrift: »A monsieur, monsieur 
i Riga», som kan lemnas till tornväktaren i Kungs- 
holmen. Jag framhärdar 

min gunstiga frus 

ödmjuke tjenare. 
a M, B, 

Vore roligt veta om jungfru Teresia ännu är i 
lifvet. Hennes syster, majorskan i Riga, ber belsa 
henne. 



Digitized by VjOOQ IC 



37' 



158. 
Månan. 



jag i månen stanna — 
Ack, Clio, hjelp, jag hisnar än! 
Der gingo barn, som gamla män 
Med höga steg och rynkad panna, 
Helt dryga i sin tunna luft. 
Här sprungo folk for harar rädda, 
Här gingo några präktigt klädda, 
Som egde sken af godt förnuft. 



En häst höll på att lära flyga 
Och sparfven spändes för en plog. 
Då oxen, som densamma drog, 
I räfvens gömslor ville smyga 
Som vor' hans slughet ganska stor. 
Jag hörde åsnor Ijufligt sjunga 
Och kråkan med en högljudd tunga 
Gå ut)p i lärkans sångekor. 



En stor kalkontupp sig nu brösta, 
Fast han ej egde spik i vägg, 
Med högljud t sorl och myndigt skägg 
Att alla hönsen öfverrösta. 



Digitized by VjOOQ IC 



378^ 

Dess lyeltemod jag undra på, 
Som vingen ned i marken stötte; 
Men när en ärskalf honom mötte, 
Gick han ooh skämdes i en vrå. 

Dock, dårskap, du, som vettet dårar 
Och snarast hop med cinillen står, 
Månn' du i månan frälse får? 
Ack, att min hand ej sanning sårar — 
Ty drömmar bör ock ha sin rätt. 
Jag tillstår folket var märkvärdigt. 
Till främmand' sysslor alltför fUrdigt . . . 
Med djuren var på lika sätt. 

Skomakarn steg på lärostolen. 

Och skräddarn som helt grundlärd var. 

Af rättgängsbalken stycken skar. 

En smed såg fläckar uti solen 

Och smidde stjernor såsom spik. 

Ja, bonden sjelf var icke flater 

Att tadla stånd och potentater 

I hvar en månans republik. 

Men löjligt var att här fÅ höra 
En qvinnomängd i hvarje hus 
Vid Tombre, thé och litet snus 
Arméer ut kring verlden föra: 
Det fästningsverket dugde ej. 
Den staden borde nu belägras 
Och generalens lif förvägras. 
Om han till kriget sade nej. 

Men, ack, hur vardt jag hjertligt gläder 
Att sådant blott i månan skett! 
Ty hvem har slikt på jorden sett? 
Man minnes ju de ord och rader. 



Digitized by VjOOQ IC 



379 

Som en sä vigtig lärdom bär: 
När hvar och en sin »yssla sköter, 
Sä går oss väl, ehvad oss möter. 
En dåre den, som annat lär! 



159. 
Till en rlksdagman af presteståndet, 

som trugade shalden att improvisera. 



En visa vill jag sjunga, 

När vinet smakar bäst . . . 

Hin båle i en gunga 

Han satt en gäng en prest: 

Han gunga honom af ocb an — 

Ocb fast han var en riksdagsman, 

Så tog han honom . . . 

Bli inte rädd och slagen, 
Men drick ditt glas i ro! 
Hin lemna likväl kragen 
Och satte'n på en so. 
En annan gäng så hände 
Han den för presten kände — 
Och sä tog han den med. 



Digitized by VjOOQ IC 



380 

Och kaka söker maka 

I alla sina dar — 

Hin fritt må presten skaka, 

Blott haD min flaska spar! 

Jag torstig är som elgen . . . 

Men hvem tog vid buteljen? 

Fan tog dem alla tre. 



160. 

Till fänrik Moiian, som förolämpat 
skalden p& en källare. 



1 Monomotapa jag pä ett värdshus satt 
Och hade kappan om, fbr det jag mådde illa, 
Drack eljest ett glas vin, men teg som muren stilla, 
Men väcktes ur mitt lugn af salvor utaf skratt. 
En morian, med Qädrar i sin hatt. 

Sin martialska röst lät höra — 
Han pekade på mig och såg förfärlig ut. 

Jag frågade min vän till slut: 
*Månn jag så mycken fröjd den unge herrn kan göra? 

'Det skulle fägna mig, minsann! 
'Ser jag så rolig ut?' »Åh, herre», svarar han, 
»Han är en morian, bör ni deröfver undra? 

»Sin spegel han i fickan bär 
>»Och jskrattar jemt åt den, som honom olik är. 

»Ack, slika narrar ha vi hundra — 
»Se, tvänne sitta der! 



Digitized by VjOOQ IC 



381 



*Pä käringar att voltigera 
»Och genom blåsrör lossa skott 
»Är hvad han hittills har förmått, 

»Och bör man, i hans är, af honom fordra mera? 
'Men\ föll jag in, 'hvad är hans syssla dä?' 

Min värd i mössan tog och svarade mig så: 
»Ni kan det se, om er behagar, 
»Ty af den lans. det koger, som han bär, 
»Begrips att han en hjelte är. 
»Gud gifve fred i våra dagar!» 



161. 
Öfyer en peruk, 

förärad tdl julklapp. 



lill en yfvig helighet 

Jag om högtidsdagen kammas. 

Under mig — som mången vet — 

Mycken obetydlighet 

Med ett amen djupt framstammas. 

Fordna dar i lockar tätt - 

Jag en Fredriks hjessa prydde, 

Och se*n kamipad, med rosett, 

Uppä börsen jag betydde — 

Nu jag duger inte mer 

An till julklapp just åt er. 



Digitized by VjOOQ IC 



382 



163. 



Till öfyerdirektören Ohristian yon 
Stapelmohr, 

förord för Nor ström, UUa Wtnhlads man, aU Uifm 
sjötvUshesökare, 



Jun ringa snpplikant ur gruset jag framdrager^ 
Som till min ringa hjelp en ringa tillflykt tager. 
Han tror uti sin själ — gud vet hvem den tillhör 
Att han har vunnit allt, när han blir visitör. 



163. 
Orafskrift. 



1 skuggan af den graf, der tidens stormar yra 

Och dödens bleka hamn sitt timglas kastat har, 

Min sänggudinna ömt vid klangen af min lyra 

De svarta sorgeflor ikring sin hjessa drar, 

Befaller mig bestört en grifteruna rita. 

Välan, mitt snille, tänk, och yfva dig, mitt hår . . . 

Men hvem kan vara död — hvem är det dä? Mor 

Brita, 
Som dessa rim beställt. Och till hvad pris? Gutär! 



Digitized by VjOOQ IC 



383 



164* 
Yid kanslirådet Skutenhjelms död. 



Andtlig uti stilla väder 

Skutan nu — i Herrans namn — 

Seglat ut ur tidens famn! 

Farten hela stranden gläder . . . 

Vi då i en bischoffsbål 

Dricka lycklig resas skål! 



165. 
Färden från krogen till grafren. 



Min gunstiga fru! 

Andtlig är den stunden inne att jag måste ombyta 
linne och låta mig nedsättas i grafven med prestaf- 
ven. Jag har föranstaltat om mitt hus med saffrans- 
kringlor och talgljus, och ifrån krogen Förgyllda 
Lyran skall jag bäras bort med ohyran. 



Digitized by VjOOQ IC 



384 

Llkpr^cessUn. 

t ledet. 

Främst härolden af procession: brodern Nyström med 
stafven. 

Derefter 
Fru Eluaheth Westman^ fru Béllmany fru Sehröderhem, 

2 ledet. 

Fru Qviding, fru Paimstedt, fru BillmarL 
En härold: brodern Roth med stafven. 
Brodern FjeUman i lång-nattrock 
med flor i hatten. 

Efter honom 

Sex politigubbar med facklor. 
Teresia med graföls-kringlorna. 

Der på följa 

Tvänne Bacchi män med hvar sitt ankare på 
hufvudet. 

Efter dem 
Brodern Wetn med likkransen. 

En härold: 
Brodern BUx med parentation på en tallrik. 

Derpå 
Brodern Hilleström med porträttet. 

Ändtligen 

Fyra Bacchi kommendörer 

med kistan upp- och nedvänd. 



Digitized by VjOOQ IC 



385 

Slutligen 
Hund och svin. 

Trakteringen står på Kräftriket, hvart till den 
ändan brodern Elfman sig med fyra skottkärror haf- 
ver sig begifvit. 

Stockholm den 31 Augusti 1793. 



Min gunstiga fru ! 

Brodern Wetz har efter den aflidnes sista vilja 
föranstaltat om trakteringen på Kräftriket. Nederst 
synes kistan, riktigt vänd, med den dödes chiflfer. 
Brodern Pehfmany dansande med det så kallade extra 
fluidum, som af ålder vid rätterna är tillslaget den 



Kräftriket. 
Itellmau. IV. 2 5 



Digitized by VjOOQ IC 



S86 

omutade, bär sitt salariam till rättvisans tempel. 
Teresia öppnar balen, hvarföre hofkamreren brodern 
Elfman drager ceremoniskottkärran med porterbutel- 
jerna. Han belsas af politi med rökande facklor. 
Alla oberusade vittnen i processen stanna om igen 
i anseende till trakteringen. Brodern Blix slår på 
börnan under ett klingande vivat: 

»Vivat Movitz" traktering*! 
Allt detta är en sinnebild af menskligbetens 
bortgång från krogen till grafven. 

Stockbolm den 7 September 1793. 



166. 
Stockholm, kongl. slottet den 20 Maj 1794. 



Beskedlige Abrabam Westman, som båller af mig! 

Abrabam, dig det brefvet lemnas. 
Som mitt svaga tillstånd vet: 
Det förvarar tacksambet, 
När Westmännerna de nämnas. 
Men här ligger jag på lur, 
Der kung Fredrik sofvit ofta 
Och så mången trasig kofta 
Blifvit höjd till robe de coar. 

C. M. B. 

Min säng bar tillhört kung Fredrik 1. 



Digitized by VjOOQ IC 



387 



1«7. 
Till hertigen regenten. 



Högborne furste, aller nådigste herre! 

Jjiders konglig höghet nära, 
Bor jag inom dess palats 
Med den stolta föresats 
Att regentens mildhet ära. 
Fastän gallren tungt förföra, 
Der min skugga fdtt sin plats. 

Nu Anakreon kantänka 
Misslynt på sin luta slår. 
Gläd hans utsigt för i år 
Att, der Mälarns böljor blänka, 
Mig på Drottningholm nu skänka 
Blott en byggning på ett år! 

Norrby, öm, med dessa rader 
För min Hoglands-hjelte står, 
Ber ers höghet, som förmår. 
Att bland Drottningholms kaskader 
Och ibland dess promenader 
Jag en liten byggning får. 



Digitized by VjOOQ IC 



38R 

Våren bjuder fägeln sjunga, 
Biet svärma, gäddan slå 
Och sefiren då och då 
Flåsa i poetens lunga. 
Gör ej mina dagar tunga, 
Låt mig minsta stuga få! 

Der skall från min krönta lyra 

ITjelten öfver böljorna 

Aldrig höra *(Ja ira»! 

Nej, hans dygd skall jag bedyra . . . 

Får jag dit mitt hushåll styra? 

Eders höghet, svara: Ja! 

AUer underdånigst 

af 

C, M. BeUman. 



Digitized by VjOOQ IC 



389 



168. 
Hin iefyeruesbeskrifning. 

Kongl. slottet den 8 Maj 1794. 

^om jag allmänt är känd så på den moraliska som 
fysiska sidan, det vill säga, till hjertat, min vandel 
och konstitution, så är jag en herre af mycken liten 
djupsinnighet och frågar ej efter om solen går eller 
jorden axlar sig. Hvad jag kan bedyra är att jag 
vill ingen varelse i naturen ondt, älskar oändligen 
en ädel man och med oupphörlig låga fruntimmer 
samt små beskedliga barn, äter, efter appetit, litet 
och godt — söndagen hvitkål, torsdagen ärter, lör- 
dagen strömming. 

Som till en lefvernesbeskrifning synes vara nö- 
digt att man nämner dödsåret eller, rättare sagdt, 
födelseåret, alltså finner jag mig befogad att utsätta 
detsamma enligt kyrkoboken i S:t Maria Magdalena 
församling, fast längese^n uppbrunnen, till den 4 Fe- 
bruari 1740. 

Faddrarne voro: min farmor fru Elisahet Dauer^ 
riksrådet grefve Jan Gyllenborg. Biskop Rhyzelius, 
menar jag, har döpt. Marskalkar på mina föräldrars 
bröllop voro: den ännu lefvande presidenten grefve 
Läljenherg, då häradshöfding, och kammarrådet Wulf- 
venatjerna. För mina föräldrar lystes 1739 af biskop 
Rhyzelius första gången, af Lagerlöf andra gången 
och af KaUenim tredje gången. Vigde blefvo de af 



Digitized by VjOOQ IC 



390 

erkebiskopen Steuch i Stockholm, hvarest dä hölls 
riksdag. 

Huru mina fbräldrar krånglade, blef jag, som 
sagd t är, född. Min mor, vacker som en dag, oänd- 
ligen god, charmant i sin klädsel, vänlig mot alla 
menniskor, delikat i umgänge, hade en förträfflig röst 
och hon hade vänt sig att ligga i tjugoen barnsängar — 
»honny soit qui mal y pense* — men detta lekverk 
gjorde husets ruin. 

Vid sex års ålder kom jag under information i 
Maria skola. Min morfader, magister Hermonius, var 
der kyrkoherde och gift med min mormor från gamla 
Aros, hvarföre hon hette AroaélL Min första infor- 
mator var, liksom min salig faders informator, den 
allmänt kände Huhner, sedan doktor Ktdström, som 
älskade mig mycket: af honom har jag lärt stafva 
med tillhjelp af en liten pinne, såsom då brukades, 
nemligen med ett litet hästhufvud på. 

Jag var då mycket flitig och eger ännu en lef- 
vande skolkatnrat i kongl. sekreteraren Bryssel, som 
spelar excellent klaver. Sedan bekom jag till infor- 
mator kyrkoherden Norman, som ännu lefver, och 
efter honom en vid namn Svaljun^, som ingen aktade, 
utan har jag, tillika med nu lefvande spanraålshand- 
laren eller grossören KeUheeh, gifvit honom stut. 
Omsider fick jag en annan informator, som hette 
Höchert och kom till tullen. Han slog mig på finger- 
stumparne med linealen för det att jag ej ville kunna 
Euklides och den tidens metafysika. 

Hjernan ännu i mig vrides. 

När jag tänker pä Euklides 

Och på de trianglarna 

ABC och CDA. 

Svetten ur min panna guides 

Värre än på Golgata, 



Digitized by VjOOQ IC 



391 

Ändtligen uppklarnade dagen. Mina fbräldrar 
hade funnit, att då jag låg i feber, hade jag under 
paroxysmen talat allting på vers och sjungit dem för 
min mor så väl att alla fallit i förundran. I förSl- 
drarnes hus umgicks då för tiden den nuvarande pre- 
sidenten Rosmadler, presidenten Carlsson, kanslirådet 
Rahbe, kanslirådet Nordmflyeht och då sekreteraren, 
nu vice presidenten i kommerskollegio SUfverskäld 
samt kongl. sekreteraren Abraham Sahistedt. Desse 
valde mig till informator ett geni vid namn Clas 
Ludvig Ennesy hvilken genom min rekommendation 
hos salig kungen sedermera befordrades till pastorat 
i Skåne och Östra Herrestad. Af honom lärde jag 
att handtera Apollos lyra: under hans inseende har 
jag författat flera bref och poesier, ibland dem, 1755, 
öfversättningar af psalmerna i Halliska psalmboken. 
Dessa öfversättningar, jemte flera bref på tyska, en- 
gelska, italienska och fransyska af min hand, lära 
förvaras hos presidenten Rosmadler i dess bibliotek 
hemma. 

Vid samma tid blef jag, tillika med dåvarande 
ryttmästaren, sedan hofmarskalken Jennings^ professor 
Trozelttts och amiral Nordmankar y under presidenten 
Rosmadlers klubba, ämnesven i kongl. vetenskaps- 
akademien och, efter den tidens sed, mottagen på 
riddarhuset i akademiens rum samt införd af tvänne 
ledamöter: bergsrådet Adlerheim var den ene, den 
andre har jag förglömt. 

Vid denna tid försvenskade jag en bok under 
titel : En fars förmaning tUl sin son, företagande en 
utrikes resa, tryckt hos Wilde. Originalet har presi- 
denten Carlsson funnit i Aleppo. 

Sedermera öfversatt ett Utdrag af Scrivers sfäla- 
skatt, tryckt i Norrköping hos Edman, 



Digitized by VjOOQ IC 



392 

Pä samma tid öfversatt och till min mor dedice- 
rat: Landshöfditigen v. Schweidmtz dödsbetraJctelser, 
lämpade till evangelierna. De der befintliga tyska 
sonnetter öfversatte jag på vers. 

Samma tid författade jag en numera sällsynt 
skrift, kallad Månan. Ett enda ord i detta skalde- 
stycke ändrades af den store von Dalin: nemligen i 
stället för predikstol sattes lärostol. 

Mina sednare arbeten äro nog kända, utom ett, 
Svad behagas? kallad t, h vilket är mycket sällsynt och 
skall vara en satir på biografier. 

1759 var jag första gången plakat, sofvande i 
min mors knä, sedan jag hos holländske ministern 
Martewill på söder, i grannskapet af mina föräldrars 
hus, tagit mig ett pontaks-rus. 

Jag kom hem så röd och skön 
Eftermiddagen mot fyra 
Då till dagens aftonbön 
Man såg folket sig utstyra. 
Mina systrar, pjåkiga, 
Med bindmössor, syntes niga, 
Men jag rosenblommig stiga 
Till min mor och kjortlarna. 

»Min Carl Michael*, sade hon, 
»Hvar, min gosse, har du varit?» 
Ah, min mor, jag har erfarit 
En mig något stor portion. 
»Jaså, så så, Calle lilla! 
»Luta då ditt hufvud ner, 
»Lägg dig på mitt knä, jag ber — 
»Vet, din mor vill dig ej illa! 

Ar det då underligt att hela min varelse, hvar 
minsta tanke, hvar andedrag t upplifvar min olyckliga 



Digitized by VjOOQ IC 



393 

varelse att hälla af fruntimmer? Guds hämd vare 
öfver mig, om jag icke blir förtjust af en gammal 
utsliten stubb, med alla sina trasor, på sopbacken 
vid Packartorget! Jag ser en kärleksgudinna i hvarje 
loppa och en Astrild i hvar utkastad nedandel. En 
uttrampad, nedkippad sko . . . min Gud ... ett fruntim- 
mers såla, hvarpå hon vandrat i Gröna gången, ger 
mina ögon mera lif och vällust än den lager., hvarmed 
man mig på medaljen hedrat. 

Fortsättning härnäst. 



Fortsättningr* 

Kongl. slottet den 21 Maj 1794. 

En man utan minne måste nödvändigt vara en 
beskedlig varelse. En skälm måste minnas hvad han 
tänker, tänkt och sagt. Jag mins ej hvar jag slutade 
mina lefnadsanekdoter, men lika mycket! 

Sommaren år 1759 gick jag en afton, klädd i 
en hemväfven rock af min mor, som äfven var en 
god hushållerska, ned till Munkbron. Klockan ringde 
då 7 i Maria kyrktorn, som samma år i Juni månad 
afbrann. Jag gick dä, om aftonen, i min blå rock 
och, efter den tidens sed, utstofferad med halfärmar 
och nattkappa. När jag ett par timmar betraktat 
jakterna, som förherrligade utsigten af Mälarens cy- 
teriska stränder^ kom den bekante latinske skalden 
LÖfvenskold gående, jemte den namnkunnige aktör vid 
1756 års riksdag BeMnm Renhorn, för att stiga om 



Digitized by VjOOQ IC 



394 

bord pä en Arboga-jakt, som ämnade sig till den stad, 
hvarest Renhorn skulle intaga sin borgmästarestol. 
Jag hade lärt hans dotter, som dä med sina föräldrar 
bodde pä frimurarebarnhuset, att spela pä cittra, 
hvilket instrument jag den tiden ojeraförligen trakte- 
rade. Denna obetydliga omständighet gjorde att herr 
borgmästaren böd mig stiga ned i kajutan, hvilket 
jag ock gjorde. Jag satte mig genast vid ändan af 
ett litet fällbord, tittade ut genom fönstret pä de 
mänga fartyg, som, det ena efter det andra, med 
sina bukiga segel och glatta kölar plöjde den mot 
aftonsolen glittrande böljan. Roende bätar med skön- 
heter smögo sig fram emellan boxerade skepp. Andra 
kostliga flickor bröstade sig, hukande inom sina kring- 
spridda klapphoar, och deras klappträn tycktes gifva 
ett eko: 

. , . et db hoc et db hac et ah tUa. 
Parmmätarn i sitt solfUrgade linne trampade i den 
fyrkantiga hövälmen, kuskarne ströko de gnäggandc 
hästarna för hövagnen och Munkbro-mängelskorna 
trätte med roddargummorna om ka plansvalet i Maria. 
Nu framsattes pipor och tobak, och kammarrådet 
Löfvenskold^ den hedersmannen, stoppade min allra 
första pipa, som tillegnades en flicka, hvilken beha- 
gade göra mig och sig den äran att emottaga den. 
Borgmästar Renhorn^ som en 66 års tyrann, for ut 
i härda ord och bitterhet emot sin dräng. Derpä be- 
fallande in en kopparkittel med varmt vatten, arrak 
och citroner, tillagade han en punsch, af hvilken 
bin håle, om han varit ovan, sannerligen blifvit så 
vimmelkantig att han inte hittat hem pä sex veckor. 
Jag röker, jag dricker, jag somnar, jag vaknar. 
Vinden blåser, Löfvenskold nickar, Renhorn öfverlera- 
nar ät däcket gårdagens förtäring, och drängen, som 
en kerubim pä en nyärsönskan, låg utsträckt långs 



Digitized by VjOOQ IC 



395 

med reliDgeD. Yr i hufvudet och betraktande smör- 
gåsar, citronskifvor och flera bacchanaliska reliqvier 
på min nattkappa, blef jag ängslig vid åtankan af 
mina beskedliga föräldrar. Ärnande mig hem, ser 
jag ut genom kajutfönstret, men finner, i stället för 
det f[)rmenta Maria Magdalena, Strengnäs kyrktorn, 
som — o, himmel — uppspirade vid dagens gryning. 
Vimpeln hängde nedåt masten, skepparen, kippskodd, 
knäppte igen böxluckan och en jägare, som varit 
vår reskamrat, tog af sig mössan och helsade: »Gu 
moron!» 

Mina respektive sofkamrater vaknade. Skeppa- 
ren lade till vid Strengnäs stad emot en trädgårds- 
täppa. Alla stego i land och öfvergåfvo mig. 

Utan en fyrk i fickan vandrade jag på mullga- 
torna af och an på denna alldeles obekanta ort. Till 
all lycka råkade jag dock i en port på ett träplank 
en bekant, stenhuggareåldermannen Lwtb Iljortabergy 
son af kyrkoherden och namnkunnige poeten Hjorts- 
herg: han var svåger med lektorn och sedermera 
kyrkoherden Lundmark, Han omfamnade mig och 
bad mig att stiga in i sitt hus, hvarest jag blef väl 
emottagen och blef kär i doktorns svägerska mamsell 



Nymaqslcan; r\\ brygjparenka 



Digitized by VjOOQ IC 



396 

Anna Maria Hjortsbergy vacker som en dag och för 
hvilken hjertat ännu klappar, fastän hon är gift med 
den bekante löjtnanten v(m Schedmn och har stora 
barn, bland hvilka är en kongl. lifdrabant. Herre 
Gud — ett fruntimmer, an ten hon är vacker som 
en eng^l eller ful som Nymanskan, har att befalla 
mig kyssa sina fjät. 

Fortsättning härnäst. 



Digitized by VjOOQ IC 



ZIONS HÖGTID. 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQ IC 



Till presidenten i kongl. kammarrevisionen 

kommendören af kongl. maj:ts orden 

m. m. 



Herr Grefve Cabl Wilhelm von Duben. 



Högvälborne herr grefve! 



Med ea dristig hand i dag 
Vågar jag de bladen räcka, 
Torde hända att de väcka 
Hjertats lugn i lätta slag. 
Men till prof af ädel låga 
Jag med vördnad lyran rör, 
Och med ja besvär den -fråga 
Att jag lefver och jag dör 



högvälborne herr grefvens 
presidentens och kommendörens 



allra ödmjukaste tjenare 

€. M. Bellman. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



401 



1. 



Öfyer eyangelium på första söudagen 
i adyentet. 

Matth. 21. 



V i se i dag en man, som Herrans folk bebådar 
Ny fröjd, hvart steg han går. 

Med milda ögnakast han Zions dotter skådar 
Och sig för bröstet slår. 

Klädd i en rioga drägt af nötta slitna trådar, 
Han verldens dyrkan får. 

Bese hvad törnig väg dess helga fötter taga, 

Hvad styng dem förestår! 
Ej mer till Davids borg de öfver Kidron draga, 

Men gå de röda spår, 
Der offren fördes fram att tagas utaf daga 

Och nattens fasa rår. 

Vid Oljobergets fot han några stunder hvilar 

Och sänder ut sitt båd. 
Dess blick af tårar skyms, kring hjertat blodet ilar 

Med mildhet, ångst och nåd. 
Bekymrad i sin själ att bryta dödens pilar. 

Fullborda himlens råd. 

Nu sina portar stolt Jerusalem upplåter. 
Tar mot sin kung och lag. 
Bellman. IV. 26 



Digitized by VjOOQ IC 



402 

JudioDan niger djupt, den rörda juden gråter 

Och böjer knän i dag. 
I oskuld barnen le, allt folket bugar äter 

Med löjen och behag. 

Men, ack, hvad dyrbart värf, hvad höghet, glans och ära 

Man i din ringhet ser! 
Jerusalem blir glad: de löf och qvistar skära 

Och fröjdas mer och mer. 
Strö blommor pä din väg, pä vägen klädren bära 

Och falla för dig ner. 

En ropar: »Davids son!» En annan: »Hosianna, 

Välsignad vare han!» 
Bäd' de, som gå förut, de, som i trängseln stanna, 

Och allt hvad skönjas kan. 
Allt med en helig lust tycks blod och bröst bemanna 

Och muntra opp hvarann. 

Hvad undran för vår syn ett kungligt intåg finna 

Med armod och besvär! 
Se ett föraktligt djur och hur en trög åsninna 

Vår Gud och Herre bär, 
Hur barnen höjas opp, hur tusen ögon rinna 

Och jorden rolig är! 

Nog är det hörd t ur skyn hvad Gud och jord behagar 

Med englaröst och ton, 
Och nog profeterna med längtan natt och dagar 

Bebådat din person. 
Men folket vilse far om dig och dina lagar, 

Ditt rike och din tron. 

Här var ej jordens guld ditt öga ville söka. 
Nej, söka själar opp. 



Digitized by VjOOQ IC 



403 

Du kom med nåd och makt Guds rike att föröka 

Och fröjda lifvets lopp. 
Men de, som böja knän, snart spjut och lansar kröka 

Uti din helga kropp. 

Så sucka nu i dag, du bittra menskoslägte, 

Fäll tårar, märk och lär: 
Ät den, som Juda folk en bräcklig spira räckte, 

Han verldens konung är. 
Låt vid hans intågsfest oss alla bli uppväckte 

Till längtan och begär I 

Träd in uti vår själ som du i templet träder 

Opp i Jerusalem! 
Drif blindhet frän vår syn, gör att ditt ljus oss gläder 

Och mörksens böljor däm! 
Lät suckar i vårt bröst ej skingras som ett väder. 

Vårt hjertas klippa kläm! 

Vi vänta ett advent, då du dig skall förklara 

I majestätlig syn: 
En herrlighet upptänds af ljusets englaskara. 

Kring sol och vattubryn. 
Det rätta lifvets land skall ses och öppnadt vara 

Och lif och död i skyn. 



Digitized by VjOOQ IC 



404 



2. 



Of Ter eyangelium på andra söndagen 
1 adrentet, 

E%ai€B 21: 11, 



Märk i stjernor, sol och vatten 
Hvad för tecken förestår! 
Månen slocknar, böljan slår. 
Väktare, hvad lider natten? 
Lyfter edert hufvud opp! 
Snart förlossningsklockan ljuder, 
Jorden darrar, afgrund sjuder . . . 
Väktare, märk tidens lopp! 

Menskan jag förtviflad finner: 
Allting skiftar natt och ljus, 
Verldens prål blir eld och grus. 
Ström och floden våldsamt rinner, 
Fikonträdet knoppas ut, 
Jordens trälar rysa, skälfva. 
Himlens kroppar rycks och hvälfva 
Ur sin ordning till sitt slut. 

Hjelp, o Gud, den dyra dagen. 
När allt till förvandling går! 
Jag i Kedars hydda står 
Som en fremling ömt betagen. 



Digitized by VjOOQ IC 



405 

Gif förtröstan i ditt namn, 
Lär mig bedja, sucka, vaka, 
Hjelp, när afgrundseldar spraka, 
Att jag fröjdas i din famn! 



Öfyer eTangellum pä tredje söndagen 
i adventet. 



11: 2. 



Du dyra namn på denna dagen, 

Vårt svenska Zion ser din bild 

Stå inom gallret, blek och mild, 

Båd' fängslad, smädad, tryckt och slagen! 

Det hör din tungas skarpa röst 

Hur du tyrannens stolthet pröfvar. 

Hur han sin orm i barmen döfvar — 

Men dina kedjor bli din tröst. 

Hvad sanning, majestät och styrka 
Uti Herodis bröst du skr ef! 
Ej som en rö dig vädret dref 
Kring öcknar, städer, hof och kyrka. 
Nej, mer beständig i ditt kall. 
Din tro ditt vittne understöder — 
Men detta hufvud, som nu blöder. 
Märk att dess blod ock vittna skall! 



Digitized by VjOOQ IC 



406 

Lät våra hårda bjertan krossas 
Med helig rysning vid det svärd, 
Som gör dig lifsens krona värd 
Och hvarmed dina kedjor lossas, 
Johannes . . . Men, du dyra man. 
Ditt blod i dag vår andakt leder 
Till det, som ifrån korset neder 
För verldens lif och helsa rann. 



4. 
Of ver eyangelium pä fjerde söndagen i adyentet. 

Joh. 1: W. 



»Ho äst du?» frågas dig. Betänk i dag och säg 
Hurdant ditt hjerta är att röcya Herrans väg! 
Hvar blick förråder dig: din hala uppsyn röjer 
Hur i din säkra sömn allt orent dig förnöjer. 
Gäck till Bethabara, gäck, usling, hör och lär 
Hvad tröstfullt vittnesbörd en mild Johannes bär! 
Gud med Eliae kraft den dyra mannen sände 
Att vittna ho den var, som folket än ej kände. 
Johannes träder fram och bildar i vår själ 
Vår frälsning till dess grund, dess sanning, vigt 

och väl. 
Han döper i dens namn, som sjelf sig låtit döpas 
Och genom hvilkens blod vår sällhet skulle köpas. 
»Ho äst du?* frågas dig. Halt i ditt öfverdåd. 
Sök hamnen i din storm emellan nöd och nåd. 
Så slipper du en gång att vid de blixt, som Ijunga, 
I tusen plågors qval med hämden på din tunga 
Längst ur förtviflans djup att, blodig, svart och bar, 
Ditt hufvud resa opp och sjunka vid ditt svar. 



Digitized by VjOOQ IC 



407 

6. 
Öfyer eyangelium på juledagen. 

ÄpoaU. gern, 13: 33, 



»J)\x gjorde väl, du kom!» så en Cornelius talar^ 
Då Petrus med sin röst hans klämda själ hugsvalar. 
Cornelius faller ner och tar sin vän i famn: 
Oändligt kärt besök — det var i Jesu namn. 
Bör ej vår tunga då i dag de orden säga? 
Kom öppnom nu vår famn att få vår Jesum ega! 
Vi vete hvad som skett i evighetens råd: 
Vår frälsare är född, vårt slägte har fått nåd. 
All fruktan är förbi, men glädjen sig föröker. 
När skaparen i dag sitt kreatur besöker: 
Den morgonrodnans prakt med salighet uppgår. 
Som verlden bådad blef i fyratusen är. 
Välkommen vare du, som vill vårt lif, vår hydda 
Från afgrunds blixt och svalg med din fbrtjenst be- 
skydda! 
Vi falla för dig ner: din vagga i sitt grus, 
Med nådens skatter fylld, är herrlighetens hus. 
*Du gjorde väl, -du kom!* Vår synd, vår sorge- 
dimma 
En annan utsigt vann vid denna dyra timma. 
Omätligt kärlekshaf ! Min tanke, märk och hvälf, 
En Gud föds af ett blod, som han har skapat sjelf. 
På jorden utan far, i himlen utan moder, 
I armod rik och stor, i allt vår vän och broder. 
Som jordens glans och mull lagt till sin fotapall 
Och som i sinom tid sjelf henne dömma skall. 



Digitized by VjOOQ IC 



4Ö8 

Han, som ger hjertat rymd och lungan sammandrager, 
Sjelf af den luft, han gjort, nu andedrägten tager: 
Han, i hvars hand hvar dag är räknad, mörk och klar, 
Han räknar sjelf i dag bland menskor sina dar. 
Han, som ger alla djur sin kraft att kunna föda, 
Blir fx)dd, och sjelf i dag han känner lifvets möda. 
«Du gjorde väl, du kom!» Din kärlek frälsar oss: 
Det blod, som i dig rörs, utsläcker afgrunds bloss. 
De späda ögnakast, som stråla kring din linda. 
De skänka verlden Hf och mörksens härar binda. 
»Du gjorde väl, du kom* ... Men, ack, min frälser- 

man, 
Din vagga och ditt kors stå redan när hvarann! 



6. 
Öfyer eyangelium på annandag jul. 

Matth. 23: 34, 



Nyss sågs med öppnad glans sig himlens skyar skilja: 
Åt jorden önskas frid och menskan . en god vilja. 
Nyss denna stolta rymd med nattens stilla ljus 
Kringhvärfde Jesu bild, hans krubba, mull och grus. 
Vi funno honom der uti ett saligt möte 
Som syndarenas vän med nåden i sitt sköte, 
Med menlöshet och kraft i späda andedrag 
All verlden muntra opp uppå sin födslodag. 
De glada englars här, millioner i omgånger, 
På molnens lätta fläkt bröt opp i fröjdesånger 



Digitized by VjOOQ IC 



409 

Med ett oändligt skri af: Ära vare Gud! 

Dm Gud t höjden hor, högstlofvad dina lud! 

Hvad strålar, bloss och sken! Naturn nytt präl 

annamma: 
Den lugna böljan skalf, den bleka månan flamma. 
Från englarne i skyn kring ljusets boning klar 
Till herdens mörka skjul allt pris och ära bar. 
Men, ack, nu bäfvar allt, nu jordens lust ofredas. 
Den gyldne skyn blir svart och dödens täcken bredas. 
Allt hvimlar i förtret . . . Min Gud, din röst blir hörd 
Som syndens hämnare, förtörn ad och upprörd. 
Ett slägte möter dig, som fräckt din nåd förskjuter, 
I säkerhetens sömn all köttslig vällust njuter, 
Ett slägte, som gör våld, ett folk i öfvermod, 
Som rusar till sitt fall och störtar sig i blod. 
I ögat blixt och harm, i sinnet storm och ilar, 
I andedrägten gift, i händren spjut och pilar. 
Förvirring i hvar lem! Allt täflar i en hast 
Hvem först må i ditt kors slå första spiken fast. 
De med en vidrig min hvarandras axlar fatta 
Och vid hvart blodigt styng sig huka ner och skratta. 
Ett hufvud ristas här, och der, af ilska matt, 
En gulblek jude dör och själas med ett skratt. 
Än en utmärglad hals och än en skrynklig panna 
Och än den skönsta mun hörs ryta och fbrbanna. 
Hvad lansar och gevär, hvad upplopp, storm och väldi 
Ja, för en droppa blod krigsknekten ger sin sold. 
Det minsta judebarn vid modrens bröst på armen 
Framjollrar harm och mord, och ögat röjer harmen. 
Förtvifladt äfventyr .... Men, ack, Jerusalem, 
Guds budskap till dig förs, och si, du stenar dem! 
De lofva frid med Gud och Jesu kunskap yrka, 
Bespottarn skall få nåd, få rum i Zions kyrka. 
En usel jordens träl skall finna lifsens land 
Och lifsens krona få utaf hans kärleks hand. 



Digitized by VjOOQ IC 



410 

Här lockas dina barD, och kärlek barnen tvingar 
Att samla sina lif inunder nådens vingar. 
Af dig likfullt förqväfs all rörelse till lif 
Med löje ocb förakt, med snöda tidsfördrif. 
Ransaka dig, min själ, upptänd din låga sakta, 
Sök Gud uti din bön, lär rätt tans nåd betrakta, 
Att ej ditt hus blir tomt, eländigt och förstördt 
Och att ditt hesa rop ej blir ur afgrund hördt! 
Låt detta hårda bröst hvar dag bli förödmjukadt. 
Träd till Guds nådebord — det står ju fbr dig dukadt! 
Glöm verldens gyckleri, besinna, märk och lär: 
Ju mera nåd du fått, ju mer ditt ansvar är! 



7. 
Öfyer eyangelium pä fjerde dag jul. 

Matth. 2: 13, 



Herodes, hvar är du? Tyrann, ditt stoft mig retar I 
Min tanke qväljer mig, hon dig i grafven letar. 
Hvar är du, du, tyrann, och din förmätna arm, 
Som stack ett mordiskt svärd i menlöshetens barm? 
Jag ser och blir bestört . . . Ack, hårda menskohjerta, 
Skall ej de spädas rop och deras ångst dig smärta? 
Säg, gjorde det ej ondt, Herodes, i din själ 
Att ett oskyldigt lif fÖr din skull bjöd farväl, 
Att här ett öga släcks af sina första tårar. 
Att der en värnlös hand sträcks mot en udd, som 

sårar. 
Att barnet, då det sof och skratta i sin dröm. 
Så spritter det i blod? Jag hissnar och blir öm. 



Digitized by VjOOQ IC 



411 

Säg mig — nu gråter jag — hur kunde du föröda 

Så mången kärleksfrukt uti sin blom och gröda? 

Hvi stillas ej ditt våld, din yrsel och fÖrsät 

Vid fadrens bistra syn och modrens bittra grät? 

Hvi dräper du de små, som samlas kring din spira 

Att med sin ymnoghet ditt regemente sira? 

Hvi dödar du din själ bland hämd- och jemmerskri 

Och störtar sjelf din tron uti ditt raseri? 

Hvad är för ärolust som äggar upp ditt sinne, 

Din tron, din borg, ditt blod, hvad fruktan är der- 

inne? 
Hvart hvälfver du din syn? Hvarthän vill väl din 

hand 

Men eviga försyn — Jag stannar litet grand. 

Din vishet gömmer sig för detta svaga öga: 

Rättfärdighet och hämd upptändes i det höga. 

Af evighet uppfylls till pricka dina bud: 

Ett obegripligt råd! Ack, en fördolder Gud! 

Fördolder är du. Gud, uti ditt allmaktsrike: 

Din vrede kunnat slå Herodes och hans like 

Och undanröjt dess lif, dess bödlar, hot och harm. 

Men, Bethlehem, din synd skull' straffas med hans arm. 

Du hörde herdars tal och englaröster sjunga. 

Fick frälsarens besök, du såg de sken, som Ijunga, 

Men i din säkra sömn försvunno alla ljud . . . 

Dock skrefs vårt frihetsbref af en fördolder Gud. 

I nådens rike dold, så ofta du oss pröfvar 

Och då din sol tycks fly, när verlden oss bedröfvar. 

Att vi må söka dig med andakt och begär 

Och vänjas vid ditt ris, som idel kärlek bär, 

Att tro och lydnad må förena vår förmåga, 

x\tt ångrens tårar här må släcka evig låga. 

Fördolder är du ock uti din vredes skrud — 

Men krön ditt folk med nåd och fräls oss, milde Gud ! 



Digitized by VjOOQ IC 



412 



8. 



Öfyer eyangelinm på nAsta söndagen 
efter jul. 



Im, 2: 33. 



Simeon, hvad helig syn 
Som ditt inre genombärar, 
Då med ögonen till skyn 
Du i andakt fäller tårar 
Och vill Gud ditt hjerta ge! 
Ser du hur din sol uppdagas 
Och hur ej ditt hopp fbrsvagas 
Att din frälsare få se! 

Ja^ jag ser dig, Simeon, 
Der du fram i templet talar. 
Hanna står ej långt ifVån: 
Hon med dig sitt bröst hugsvalar. 
I en kärlek, ren och fast, 
Med sitt ämne hon sig enar: 
Ack, hur ömt ert hjerta menar 
Vid hvart enda ögnakast! 

Men, du gamle Simeon, 

Vid din lofsång och din mässa 

Mot den kul na griftevrån 

Böj din silfverhvita hjessa — 

Låt nu dina ögon dö! 

Snart i evighetens salar 

Med din Gud på nytt du talar, 

Skild från denna sorgeö. 



Digitized by VjOOQ IC 



413 

Huru ifrig är din röst, 

När du i en helig dvala 

Vid en ätti ålders höst 

Profetera vill och tala 

Om det fallna Israel! 

Hopp och tålamod din prydnad, 

Och ett bröst, som lärt med lydnad 

Alla lustar ge farväl. 

Fromma Hanna, fröjda dig, 
Låt din brutna stämma höras, 
Dina ögon bada sig. 
Dina läppar Ijufligt röras 
Att förkunna Jesu namn! 
Jesu kärlek dig upptänder, 
Och med trones starka händer 
Tar du honom i din famn. 

Vördnadsvärda, sälla par, 
Syn och hjerta sig nedböjer 
För det mål, dit ögat drar. 
Till den lust, som dig förnöjer. 
Att din Herres glädje nå. 
Måtte snart det slaget klämta, 
Då vi vår förlossning hemta 
Och ur Kedars hydda gå! 



Digitized by VjOOQ IC 



414 

9. 
Öfyer eyangelium pä nyårsdagen. 

Luc. 2: 21. 



Gif akt, läs templen opp! Sig dageDS gryning tänder 
Vid kulna vindars fläkt kring jordens frusna stig, 
Och nattens lilla ljus till molnet återvänder, 
Der fästets röda sken i flammor kastar sig! 
All nejden rundt ikring en helig lofsäng fyller 
Vid tornens himlaklang och instrumenters ljud — 
Ke'n pä sitt hy ende bärs templets helga skrud, 
Hvars kärl små lampors eld bestrålar och förgyller. 

Så hasta, vandringsman, omgjorda dina länder, 
Begynn med detta år för Herran visa dig! 
Re'*n Zions väktare med kalkarna i händer 
I virkadt purpursläp till jorden buga sig. 
Vid deras djupa suck hvad glans i templet råder! 
Ett stråligt Jehovah frän deras bröstduk går, 
Och under korsets fot, der altarbordet står. 
Dess duk utbreder sig i rosenröda väder. 

Träd in, du menighet, vid det basunadunder. 
Som mellan dubbla kor af starka stämmors lopp 
Än skallar Herrans lof, än ristar templets grunder 
Och än de gyldne hvalf med bäfvan fyller opp! 
Böj dina trötta knän och i en helig dvala 
Med handen för din syn i samvetslugn bekänn! 
Din frälsare är född som menskoslägtets vän 
Att med sitt dyra blod din syndaskuld betala. 



Digitized by VjOOQ IC 



415 

Välan, ditt bröst begär en kunskap nu tillika, 
Der du inom ditt skrank i tårar hukad står, 
Om frälsarns födslofest — så har profeten Micha 
Den stjernans gryning spätt för många tusen år. 
Läs skrifterna och märk: en evig sannings styrka 
Om allt hans dyra värf utgjutes till ditt väl, 
Ty buga dig än mer med en botfärdig själ 
Att fröjdas i hans namn, och all hans godhet dyrka! 

En kunskap mera klar skall här din själ upplysa 
Vid detta sakrament, omskärelsen, i dag, 
Dess helga förebild en tröst inom sig hysa, 
Som ger dig ljusets fröjd i mörkrets villodrag. 
Det lagens Herre var som, att sig uppenbara, 
Fast utan synd och vank, blef menniska i allt. 
Att lagens skarpa udd sjelf underdånig vara 
Och skingra allt det qval, som oss var anbefaldt. 

Det blod, som pressas ut — stig opp, du man och 

qvinna — 
Uti dess röda språng en förebild du ser 
Af det, som skulle snart för verldens synder rinna 
Och afgrunds vreda svalg i flamman qväfva ner. 
Vårt återlösningsverk ... uti de sälla orden 
Beprisen frälsaren på denna högtidsakt! 
I detta dyra namn, af engelen nu sagdt. 
Sig böjc alla knän i himlen och på jorden! 



Digitized by VjOOQ IC 



416 



10. 
Öfyer eyangelinm pä söndagen efter nyåret. 

MaUh. 3: 13. 



Sä helgas oss i dag den dagen, 
Dä elementrens herre sjelf 
Vid hrädden af en ringa älf 
Sig lutar ner, blir döpt och tvagen 
Och saligt vidrör vattubryn: 
Hans fot det klara grundet hinner, 
Och vattnet kring dess axlar rinner 
Vid tasen englars sång i skyn. 

En tystnad ner i nejden råder! 
Det enda gny, der röjas kan, 
Är flodens sorl, som af och an 
I gräset breder ut sin åder 
Vid vädrens svalka och behag. 
Ej vreda blixt ur molnen ila: 
Naturen skänks en Ijuflig hvila, 
Och jorden har en rolig dag. 

Men, ack, en skröplig hand utsträckes 
Utöfver den, hvars minsta blick 
Befaller tusen verldars skick 
Att solen tänds och stjernan släckes, 
Att masken qvicknar i sitt skal, 
Att lif och död hvarann aflöser — 
Märk, på dens hjessa nu hon öser 
Den lugna floden, frisk och sval. 



Digitized by VjOOQ IC 



417 

Du yerldens barn, du vränga sinne, 
Som längse^n glömt din fbdslostund, 
Betänk ditt döpelsefbrbund ! 
Bind dina löften vid ditt minne 
Och två dig ren i tårars bad! 
Märk, herrlighetens morgon randas - 
Snart du den sista pusten andas 
Pä vägen till den helga stad. 



11. 

Öfyer evangelium pä trettondedagen. 

Matth. 2: 1. 



Vid ett sken af nattens stjerna, 
Som sä späd i molnet brann, 
Genom öknen med hvarann 
. Trenne vandringsmän sig ärna 
Ned till Bethlehem i dag. 
Tusen hinder dem beredas, 
Men den eld, hvaraf de ledas. 
Lättar deras andedrag. 

Ödemarkens skrän och fasa, 
Öknens tomhet, nöd och brist, 
Röfvarns skymt frän minsta qvist. 
Nattens köld och dagens brasa, 
Tigrars blixt och lejons traf, 
Sorgsna rop af slägt och vänner 

BeMman, IV. 27 



Digitized by VjOOQ IC 



418 

Fåfängt bindra dessa männer: 
Stjernans strålar krafter gaf. 

Mer ur molnen hon framskjuter, 
Mera eldas deras fjät, 
Tills for frälsarns majestät 
All dess klarhet sig utgjuter 
öfver ett eländigt skjul. 
Armod tittar ur hvar springa, 
Och en åsna, låg och ringa, 
Står der bunden, trög och ful. 

Lutad satt sig ner en qvinna. 

Bördig ifrån Judå län, 

Kring bvars bufvud, bröst och knän 

Morgonrodnans flammor brinna 

Mellan gyllne bloss och sken. 

I sin famn bär hon Messias: 

Vid dess blick allt blod befrias -— 

Mörksens kedjor krossas re'n. 

Kringhvärfd af så pr'äktig låga. 
Så gudomlig, dyr och klar. 
Dessa männer, en och hvar. 
Med ny andakt fram sig våga 
Och till jorden buga sig. 
Verldens fröjd de ej begära: 
Här vins salighet och ära 
I hvar bugning och hvar stig. 

Sina skänker de tillbjuda 
Och "med sträckta armar ge 
Myrrham, guld och rökelse 
Den nyfbdda kung af Juda, 



Digitized by VjOOQ IC 



419 

Som Herodis vånda gör. 
Stjernan rni i högre strålar 
Med safirens färger prålar 
Och vid dagens fackla dör. 

Skåden under sång och böner 
Denna krubba, detta hus! 
Här uppklarnar lifsens ljus: 
Verlden här hugsvalan röner, 
Hjertat värma och beskydd. 
Döden syns vid tröskeln dräpen, 
Mörksens furste svart och häpen, 
Skyn med himlahjeltar prydd. 



12. 

Öfyer eyangelium på första söndagen efter 
trettondedagen. 

Luc, 2: 42. 



Bland er, o, menskor här, 
Hvad stolthet röjer sig i ert förstånd att klandra 
Och inom er hvad strid i satser mot hvarandra! 
Er slutkonst blott en länk af brister och besvär. 
Så högsta läraren i dag i templet lär 
Vid de leviters sorl, som fram och åter vandra. 

En veklighet vårt blod förvillar och förtär, 
Behofvens rika mått inbillningskraften retar 
Till högmod öfver den, sitt bröd i stoftet letar. 
Och den till ett förakt, som armodskryckan bär. 



Digitized by VjOOQ IC 



420 

Den obarmhertige mot ömhetskänslan stretar, 
Den girige är hård, den falske tändren skär, 
Och oskuld likt ett lam, som ned vid stranden betar, 
Det sargas af en klo, som det ej går for när. 
Men du, på lärostol n som dyrt uppstigen är, 
Som med en ädel svett mot afgrunds gap arbetar, 
I templet ljud begär. 

Lyss, hör en röst, som stark sig genom hvalfven 

bryter 
Från Zions väktare till räddning på vår väg! 
Du, svept i klutar, du, och du i purpur, säg 
Om ej en ömhetstår ur dina Ögon flyter 
Vid prakten af det lugn, som öppnar templets skrud, 
Och om ditt blod sin ångst i glädje ej förbyter 
Vid samtal med din Gud! 

Så höj ditt böneljud. 
Du, som förmåga fått och framför kreaturen 
Är i förträfllighet den första i naturen. 
Som skönja kan dess verk och hvad en Gud förmår, 
Du, som allena främst med upprätt hufvud går 
För allt hvad krälat fram ur tidens dolda vrår 

Bland djuren! 

O, du, du kristenhet, som sett din stad upprinna 
Vid sanningsfacklans brand utur martyrers spår. 
Af uppenbarelsen du tröst och aning når 
Om verldens frihetsbref, och det skall dig påminna 
Hur Gud har skänkt sin son att dig lycksalig finna 
Och en odödlighet din sista andedrägt. 
I tro uppå hans namn skall lifvet seger vinna 
Och trotsa dödens udd i döden oförskräckt — 
Besinna! 



Digitized by VjOOQ IC 



421 

Se"*!! du en blödig syn kring jordens sträcka sträckt, 
Så se den vilda mor med nakna skuldror fräckt 
Pä brända öknars sand bland vilda djuren strof va, 
Af solens lågor qvafd, med arm till hämd uppräckt 
Att ej i bojors tyngd sitt lif till döds bedröfva! 
Blif derför i din själ till tacksamhet uppväckt 
Och uti Zions hus ditt sälla tillstånd pröfva, 
Du, som, i frihet fbdd, bebor ett lyckligt land! 
Men slå dig fbr ditt bröst vid denna brödrens band 
Och åter hvälf din syn bort till den kulna strand. 
Der under drifvors is okunnigheten hvilar, 
I nattens töcken "tälld mot nordanvädrens ilar, 
Betagen solens sken vid hafvets frost och rök! 
Med längtan derför kom och, till ett tacksamt minne 
Att du så upplyst står i nådens portar inne, 
Skild från den hednahop i .slemma gudakök 
Med ofFerknifven fäst vid ett nedsöladt linne, 
Fall ned på dina knän, dig sjelf till jorden krök 

Och med ett ödmjukt sinne 

Njut frälsarens besök! 



13. 

Öfyer eyangeliam på andra söndagen efter 
trettondedagen. 

Joh. 2. 



Bort på denna högtidstimma, 
Trummors klang och pipors skrål, 
Och i öfverflödets dimma 
Bort med bägarns gyllne prål! 



Digitized by VjOOQ IC 



Yra lekar, ystra seder, 
Vällust, yppighet och flärd, 
TvuDgoa löften, brutna eder. 
Bort från denna bröllopsfärd! 

Märk en fest, som namn bör bära 
Af den största pä vår jord 
Och till äktenskapets ära 
Prydd med måttlighetens bord, 
Sirad med en mängd af gäster, 
Som i våta ögons blund 
Hvar en ömt sitt öga fästci 
På sä ömt och dyrt förbund! 

Träd då fram, ty du är buden, 
Änskönt ej en galilé. 
Och du skall den högsta Guden 
Uppå detta bröllop se. 
Himlens barn i kors och qvida 
Under tårar och besvär 
Skall du vid hans klara sida 
Bröllopsklädda finna der. 

Men i tysta steg framträda 
Af en helig åtrå väckt. 
Att din hela vandel kläda 
Uti ödmjukhetens drägt! 
Detta vilkor fbrst bejaka. 
Dock besinna dig som gäst 
Om med trohet vid din maka 
Du är fäst elf intet fäst. 

Om ett fadershjerta andas 
I det bröst, du ömma tror. 
Och om oskulds tårar blandas 
I ditt öga, du som mor, 



Digitized by VjOOQ IC 



423 

Om din broders stöd du blifver, 
När han villas vidt och bredt, . 
Ooh om hjertat lydnad gifver 
Dem, din varelse beredt! 

Utom en så helig låga 

Ur ditt samvets rena flam 

Är ju fåfängt lifvet våga 

På så mörka stigar fram, 

Ty det sken, som sällt sig sträcker 

öfver detta englarum, 

Med sin gryning dig förskräcker, 

Med sin bortgång gör dig stum. 



u. 



Öfyer eyangelinm på tredje söndagen efter 
trettondedagen. 

Matth, 8: 1. 



Samloms för att ordet höra, 
Hörom högtidsklockans dön 
Och med ett uppmärksamt öra 
Böj om våra knän till bön! 
Templen öppnas, Zions dunder 
Skjuts i starka stämmor ut: 
Bröst och lunga, dig utgjut 
Att förtälja himlens under! 



Digitized by VjOOQ IC 



424 

Du, som prydd med rosenkinder, 
Helsans fägring glädtigt strör, 
Dig din glada prakt förbinder 
Att du här din lofsång gör, 
När du ser i dag den svaga. 
Den spetelske mannens hamn 
Buga sig vid Herrans namn 
Med en rysning för hans aga. 

O, hvad jemmerfulla läten 
Säkert nu din andakt bryr. 
Dä ditt öga mäter Qäten 
Af det myckna folk, som flyr 
Att i hopar sammanstöta 
Rundt kring frälsarn, när så sker 
Att han går från berget ner 
För att denna usling möta. 

Handen till hans hjessa sträckes: 
Straxt dess hvita hud och hy, 
Som af Qäll och sår betäckea, 
Blir förvandlad,, skön och ny. 
Ögats eld uppqvicknad strålar, 
Läppen rodnar, munnen ler, 
Lifligheten mer och mer 
Få den bleka kinden prålar. 

Gören bättring! Tiden lider: 
Himmelriket är hardt när. 
Tanken efter hvad för tider: 
Lasten dygdens lön begär! 
Så i Galile^n predikar 
Denna man, som detta lär 
På ett berg vid hafver der 
Kring dess fagra fält och vikar. 



Digitized by VjOOQ IC 



425 

Gören bättring! Tiden lider - - 
Men, du, gäck, ty du är ren! 
Så vid hvart ett steg han skrider, 
Hörs hans rop i Galile'n. 
Älsken dem, som eder hata. 
Skänk en husvill bord och rum! 
Så var i Capernaum 
Hans förmaning pä dess gata. 

Vid stadsporten sig nedkastar 

En Herodes' höfvidsman, 

Som knappt, under det han hastar, 

Andedrägten hemta kan. 

En, han säger, af de sina, 

Värfvad under hans befäl, 

Grufligt våndas i sin själ 

Och hvar lem i värk och pina. 

Genast plågoanden flydde, 
Och i samma ögnablick 
Höfvidsmannens gråt betydde: 
Han blef bönhörd, och han gick. 
Du, som ned i templet gråter 
Och har ingen själaro, 
I förtröstan, hopp och tro 
Börja nu din lofsång åter! 

I, som hungren. I, som gråten, 
Sakten edert jemmerskri! 
Bdra ögon fromt upplåten — 
Salige nu aren I! 
Träden 'fram att eder rena 
Vid ett dukadt nådebord, 
Och till dessa lifsens ord 
Fästen eder tro allena! 



Digitized by VjOOQ IC 



426 



15. 



Öfyer eTangeliam på fjerde söndagen efter 
trettondedagen. 



Matth. 8: 28. 



Hvad trängsel der vid sjön bort vid Genesareth 
Af allt det myckna folk, som färdas fram och åter, 
Som lyssnar till en röst, en mun, som sig upplåter 
Att stärka ordets kraft pä ett så Ijufligt sätt, 
Som i ett ögnablick den sjukas vånda lisar 
Och; som med blott ett ord, när handen lyftes opp, 
ki en förvissnad hand ger blodets friska lopp 
Och i hvart underverk barmhertigheten visar! 

Ho är väl denne man, som der pä berget står 
Vid samlopp af allt kön i Juda-folkets ätter, 
Som lutad^ tyst och trött sig i en farkost sätter 
Och Galileiska sjön i stormen genomgår? 
Hvad nyss den klara skyn, hvad skymning den nu sprider! 
Hvad hafvet höjer sig till jordens ångst och skräck — 
Naturen svartnar bort, och månans hvita fläck 
Vid alla vindars brak längst in i molnet skrider. 

Ho är väl denne man, som vädren näpsa tör. 
Som på en bräcklig köl, den vågorna de bryta, 
Kan hafvets svarta svalg i lugnets glans förbyta 
Och stänga böljans fart inom sin vass och rör. 
Som vidgar källans språng och den till strömmar sträcker, 
Förbjuder regnets sqval, befaller blixt och snö, ^ 
Som med en enda blick utöfvcr land och sjö 
Framkallar dagens ljus och nattens fackla släcker? 



Digitized by VjOOQ IC 



427 

O, du i undran stadd vid detta underverk, 
Du frän ditt täckelse nu saligt må befrias: 
Det är ju Davids son, din frälsare, Messias . . . 
Beundra denne man och på hans vandel märk! 
I motgångs mist ocli storm vid hoppets ankar hvila 
Och mot all afgrunds blixt med bönen väpna dig. 
Till dess från denna kust, der grafven Öppnar sig, 
Du får i samvetslugn till din förvandling ila! 



16. 

Öfyer evangelium på femte söndagen efter 
trettondedagen. 

Matth, 13: 24. 



Mannen i sin åker sådde 
Bästa säd med tack och lof. 
Ovän kom — och folket sof — 
Och, vid det han åkern trådde, 
Sådde ogräs dit igen, 
Grick sin väg, som ondskan plägar. 
Lömsk och dold, på dolda vägar. . 
Liknelsen, förstår du den? 

Åkern i sin späda gröda 
Skildrar hjertat, det förstås. 
Ordet säden är, som sås. 
Folket, sofvande som döda, 



Digitized by VjOOQ IC 



428 

Skildrar sorglöshet och flärd. 
OväD, den som folket söfvat, 
Ar just den, som dig bedröfvat 
Pä forgänglighetens färd. 

Menniska, du, främst bland djuren, 
Som mod upprätt hufvud går, 
Som med snillets eld fbrmår 
Dig ransaka och naturen, 
Märk, för oskuld hvad forsat, 
livad förgängligt dig omgifver! 
Knappt ditt lopp du varse blifver, 
Förren du villas på din stråt. 

Yxan hörs i stammen hugga 
Dig din bår — du det ej vet: 
Döm af tidens flyktighet , 
Till din sjuttiåra skugga, 
Döm af alla tings natur! 
Men gif akt, ty tiden ilar — 
Döden på din tröskel hvilar, 
Och din ovän står på lur! 

Se en ek, i grenar vriden. 
Af urgamla rötters vidd — 
Buga tankfull, yr och spridd, 
För naturen och för tiden 
Och betänk, der du går fram. 
Huru tiden fräter grenen, 
Myllar blomman, grusar stenen 
Och af stoftet strör ett dam! 

Hvad förgängligheten skrider, 
Sköflar och får aldrig nog! 
Fordom der palatset stog. 
Skymtar nu ett uselt lider, 



Digitized by VjOOQ IC 



429 

Och der fasta borgar fbrr 
Sina torn och vimplar sträckte, 
Syns de nakna murar bräckte 
Med en mossig glugg och dörr. 

Låt din ungdom dig påminna 
Dina fordna vänners val, 
Märk nu deras brutna tal, 
Se dig om och tungt besinna 
Hur, der barnens lek och stim 
Fordom hördes ögat fUgna, 
Snart man skall ditt stoft inhägna 
Under hvalfvets hvita lim! 

Kära vän, i dag hvad vänner 
Ser du skalkas kring ditt bord! 
Knappt din glada måltid gjord. 
Förren du dödens kyla känner 
I ditt nyss uppvärmda blod, 
Och knappt du ditt timglas släpper, 
Förr'n din grafdörr man tilltäpper 
Och slår kull din minnesstod. 

Kasta ögat i minuten 

På den rikes disk och mer, 

Der han i sin länstol ler 

Tung, af drufvans saft begjuten, 

Småögd, sticken, hes och röd — 

Märk hans gäspning hvad den röjer. 

Att hans själ ej mer förnöjer 

Lyckans lumpna öf\^erflöd. 

Än en gång låt ögat blicka 
På en skönhets öppna barm : 
Bäst den andas, hög och varm, 
Börjar den sig undansticka 



Digitized by VjOOQ IC 



^30 

Platt och skrynklig, kall och bar 
Tiden der sin härjning målar, 
Och fbrgängligheten strålar 
Ur dess dunkla ögnapar. 

Snart den stora skilj odagen 
Gryr vid åskans blixt och flod. 
Har din vandel varit god, 
Blir du af den handen tagen, 
Som till dygdens lön förmår 
Af en god gudomlig vilja 
Hvetet ifrån ogräs ski^a. 
Tänk på döden . . . timman slår! 



17. 
Öfyer eTangeliam på söndagen septnagesima. 

Matth. 20: 1, 



Gäck till din herres vingård ut! 

Du till hans tjenst är dyrt förbunden! 

Gäck — redan nalkas tredje stunden 

Af arbetstiden snart till slut. 

O, hur din ungdomsfUrg befläckas, 

Du sysslolösa, der du står! 

Och du, med dina hvita hår, 

Skall du med husbond längre gäckas? 



Digitized by VjOOQ IC 



431 

HusbondeD syns ännu en gäng: 
Vak upp hans vilja att förnimma! 
Re^n morgonrodnans gyllne strimma 
Upprört naturens fröjdesäng. 
Hvad står du fåfäng der ooh tycker 
Och din dagspenning så fbrsmår? 
En penning den af nåd du får, 
Ehuru tungt dig bördan trycker! 

Nu elfte stunden husbond går 

Med hesa rop och fromma böner 

Att skänka sina arbetslöner 

För villig tjenst i trogna spår. 

Men hot och knorr och kif och bannor 

Med inbilsk höghet om sin rätt 

Sig röjer på ett våldsamt sätt 

I bistra Ögonbryn och pannor. 

Så buga djupt och se dig kring, 

Betänk din lättjefulla dvala! 

För hvad skall husbond dig betala? 

Hvad har du gjort? Slätt ingenting. 

Derfbre återstår dig mycke 

I tjenst och lydnad, ord och verk. 

Till evighetens portar, märk, 

Bin vandring är ett litet stycke. 



Digitized by VjOOQ IC 



432 



18. 
Öfyer eyangelium på söndagen sexagesima. 

Lw>. 8: 4, 



En sädesman gick fram, bekymrad, trött och trägen, 
Och på sitt åkerland utkastade sin säd. 
Vid skymten af hans arm hvar fågel på sitt träd 
Ett glädtigt qvitter höll, när som det föll på vägen 

Och som fbrtrampadt låg. 
Men hvad nr mannens famn åt hälleberget ströddes 
Af vädrens vilda blåst, han snart förtorkadt såg, 
Se'n ej det minsta frö till mognad understöddes 
Af solens heta blick och regnets varma våg. 
Somt ibland törnen fbll i denna såningsanden : 
Förqväfdt af ris och stör, det qväfdes längre ner. 
Somt föll i godan jord, gaf hundrafalt och mer. 
Och sädesmannen glad, som utåt nejden ser, 
Såg axens ymnoghet kring de besådda landen. 

Så syns den liknelsen ju vis, 

Gudomlig till sin tröst och styrka: 

Det ordet är i Zions kyrka 

Som utsås till en andlig spis. 
Den säd, på vägen föll, skall eftertankan föra 

Till dem som då och då 
Med blödigt samvetsstyng de milda budskap höra, 
Men hasta från sin stråt med ett förstockad t öra 

Och ordets kraft försmå. 



Digitized by VjOOQ IC 



433 



På hällebergets brant den ädla säden äter, 

Som inga rötter fick, 
Är den, som hjertat fromt vid ögats flod upplåter. 
Till bot och bättring böjd, men blott ett ögnablick. 
Och hvad bland törnen fbll det är de uslas skick. 
Som höra och gå bort och som sig blott besvära 
Med vinst och rikedom i vällust, makt och ära, * 
Som suga nästans blod på lättjans örnagott. 
Men hvad i godan jord sin sälla mognad nått 
Det är en andlig dygd, som ordet ömt förvarar — 
Naturens herre dem en evig lust förklarar, 
Och han ock skär sin skörd som han sin skäppa sått. 



19. 
Öfyer eyangelinm p& fastlagssöndagen. 

Lue. 18: 3. 



Du barn, du späda flock, som i din oskuld andas 
Och vid en menlös blick en trogen skygd begär, 
För dig knappt dagens skymt och ljusets fögring 

randas, 
Förrän du på din väg båd' blind och fängslad är. 
Din klagan och din gråt med Ijufva sorl bortblandas, 
Tills verlden blir dig kär. 

Du verldens äldre barn, du främling bland de fromma, 
Som, blind uti ditt lopp, tror tiden ej bli all, 
Bellman. IV. 28 



Digitized by VjOOQ IC 



434 

Som fräckt på lustans bädd har föllt dia ungdoms- 

blomma 
Och nu Dcdlutad bär en hjessa hvit och kall, 
Hvi vill du nådens port än längre fbrcbomma? 
I bönen nederfall! 

Fall ner vid Jesu kors! Ledsaga du de späda 
Och lär dig sjelf och dem att Jesu ord förstå! 
Du torde stå tillreds den blinda att försmäda 
Och vid hans trogna rop förargas i din vrå . . . 
Men Jesus, Davids son, han late dig framträda 
Din syn att återfå! 



20, 
Öfyer eyangeliam på första söndagen i fastan. 

Matth. 4. 



Midt under afgrundsstorm vid bäfvan, blixt och jemmer 
Upprorisk, främst ibland de svarta andars tal, 
Utur en svafvelflod, som tiden aldrig dämmer, 
Sjelf mörksens furste syns med gnisslan, ve och qval 
Sitt hufvud resa upp, förföljd af straff och plåga, 
I fj ettrar och i band, att ut i öknen tåga 
Till djerfva olycksval. 

De vilda djurens skrän fördubbla nattens fasa, 
Och öknens kala berg förmörka dagens rand. 
Vid stjernans bleka fläkt de onda stormar rasa, 
Och vattnet sprutar ut sin hvita fragg mot strand. 



Digitized by VjOOQ IC 



435 

Den glada flock i skyn sin kosa tyst förändrar, 
När kringom denna rymd natnrens herre vandrar 
Och för sin allmakts hand. 

I fyratio dygn, beklämd till själ och sinne, 
Kringsväfvar här en hamn i enslighet och nöd, 
Han, som sjelf axet skapt och kornets must derinne. 
Som sjelf femtusen män bespisat med fem bröd. 
Som vattnets salta skum i vinets sötma byter — 
Tänk, att så helig mun allt, intill brödet, tryter 
Och lifvets understöd! 

Liksom ett lejon stolt, sä listig som en tiger. 
Som ulfven vild och grym emot det späka lam, 
Likså nu lögnens far med lömska fjät han stiger 
Och i förmätna tal sin fråga ställer fram. 
Han bringa vill till synd och all sin lydnad jäfvar 
Ett majestät, som gör att mörksens rike bäfvar 
Och verldar bli ett dam. 

Gäck, mörka anda, bort ned i din rök och flamma, 
Stäng till din afgrunds port för hef*rlighetens dag! 
Vet, den du fresta tänkt till knäfall, vet, densamma 
Är Herren och din Gud, som skipat dig sin lag! 
Men du, du jordens barn, fly ur din syndadimma — 
Du frestar än »i dag hvart ögnablick, hvar timma. 
Din Gud och hans behag. 



Digitized by VjOOQ IC 



436 



21. 
Öf?er eyangeliam på andra sSndagen i fastan. 

Matth. lo: 21. 



Fromma qvinna, du, som snyftar 
Och för gråt knappt dagen ser, 
Som i tårar dignar ner 
Och din hand mot skyn upplyftar 
Under, knäfall, bön och hopp, 
Torka dina våta kinder, 
Bryt dig genom alla hinder 
Och ur stoftet res dig opp! 

Store Gud, hvad q val och Fasa 
Har du detta bröst tilldömt! 
Huru grufligt och hur ömt 
Må en mors förtviflan rasa 
Vid ep åsyn af sitt barn, 
Som så många dödar qyälja! 
Afgrund vill dess lif uppsvä^a 
Mellan fjettrar^i eld och garn.* 

Köpet nu af denna arma 
Hörs af folket långt ifrån : 
»O, du. Herre, Davids son, 
»öfver mig dig nu förbarma, 
»Herre, hjelp mig!» blef dess tal. 
Hjertat orkar mer ej klaga, 
Tryckt och klämdt af himlens aga 
I bedröfvelse och qval. 



Digitized by VjOOQ IC 



437 

Men hvad ödmjukhet och lydnad 
Röjes i hvart Qät hon går! 
Hvarje suck och hvarje tår 
ökar hennes helga prydnad 
Under frotnraa tal och svar. 
Trygg och dristig hon framhastar, 
Sig på vägen nederkastar 
Och i bön sin tillflykt tar. 

Jesus bort på vägen vände — 
Knappt hans ögon se dit&t^ 
Der den ömma moderns gråt 
Troget teckna sitt elände, 
Följer med i hamn och häl; 
Men ju mera hon blir pröfvad, 
Frånvist, hädad och bedröfvad, 
Mera styrka får dess själ. 

Gud sitt öra ej tilltäpper: 
Sina läppar öppnar han. 
Qvinnan frid och seger vann — 
Hon sin frälsare ej släpper, 
Förrn han sagt: »Ske som du tror!» 
Tro och hopp sig sammanpara . . . 
Milde Gud, mitt rop besvara 
I mitt.Sodom, der jag bor! 



Digitized by VjOOQ IC 



438 



22. 
Öfyer eYangelimn på tredje söndagen i fastan. 

Zue. 11: 14. 



Vårt hjerta, invigdt till Guds ära 
Och till den^Högstes boning satt, 
Frän mörksens andar dag och natt 
En verkstad blir, en syndalära, 
Ett orent rum, en Ödeplats. 
Det blod, som kring värt hjerta flödar. 
Bär i hvar droppe tusen dödar 
Till detta Belzebubs palats. 

Den gamla svarta andan sväfvar 
Med lögn och list och hala fjät 
Som spindeln på de klara nät 
I sina garn sitt rof inväfvar 
Och fräckt försvarar hvad han fär: 
Mod fruktan, högmod, ängst och ifver 
Allt ljus han ur sin hydda drifver. 
Att aldrig nådens sol uppgår. . 

Ja, ålderdomens kulna dagar 
I samma syndaordning fly. 
Hvar dag tillreds en boning ny. 
Som mörksens furste väl behagar, 
Tilldess han någon gång drifs ut. 
Det hjertat, som han öfverhopat. 
Flyr han, tilldess det, rent utsopadt. 
Ånyo blir hans rum till slut. 



Digitized by VjOOQ IC 



430 

Bet späda bröst, som knappt lärt andas, 
Inom en blick af några år 
För alla stormar öppet står, 
Der gamla syndaqval bortblandas 
Med nya lustars trug och lock. 
Än guldets glans vårt lugn beröfvar, 
Än vinet syndaträlen döfvar, ^ 

Än Delila och hennes flock. 

Han då uti sin hämd tillåter 
Båd' bön och sång från själ och mun, 
Blott det ej sker af hjertans grund 
Och ögat ej botfärdigt gråter 
Med blygsam syn till nådesoln. 
Hans barn iklädas stilla seder, 
Och ofta sjelf sitt barn han leder 
Till kyrkan och i biktestoln. 

O, Jesu, du vårt bröst bevara 

Att det din boning blifva må. 

Att dina englar der ingå 

Och drifva ut den svarta skara. 

Som till förderfvet jagar oss! 

Hjelp, när vårt lifsslut du bestämmer. 

Att vi ej kastas ned i jemmer 

Bland afgrunds dunder, blixt och bloss! 



Digitized by VjOOQ IC 



440 

23. 
Öfyer eyangelium på midfastosondagen. 

Joh, 6: 1, 



Vid solens spridda sken på vattnets lugna vågor 
Ett skepp till stranden förs — allt folket samladt står, 
Naturens herre sjelf, som ljusets eld och lågor 
Och hafvets grundval hv&lft, ur detta fartyg går. 
Han trampar på det gräs, det frö, den knopp och 

kärna, 
Som blomstras af hans sol, som vissnar vid hans stjerna 
Och fetmar i hans spår. 

Nytt folk från berg och däld med sorl och trängsel 

nalkas, 
Den halta med sin staf, den blinda på sin bädd. 
En krympling i sitt skjul af engelns åsyn svalkas, 
Som omrör vattnets skum vid helsokällans brädd. 
Borttvinad, lam och lytt, en hörs sin harm utpressa. 
En annan på en bår upplyft sin hvita hjessa, 
I dödens svepning klädd. 

Bland trädens glesa skygd hvad bårar, skrank och 

sängar 
Framskjutas mot hvarann vid folkets gråt och skrål! 
En bjuds en helsodrick: det vattnet, man inmängar, 
Hans svarta läppar skyr med brutet tungomål. 
I friska löf och gräs insvept en annan hvilar .... 
Men lifsens herre syns — han bryter dödens pilar 
Och syndarns räddning tål. 



Digitized by VjOOQ IC 



441 

Nu aftonrodDans rand pä himlahvalfvet strimmar: 
Snart glittrar stjernan fram, och hafvet brusar se'n. 
Vår frälsare vi sett använda dygnets timmar 
Till nåd och kärleksverk som den betrycktas vän. 
Här krälar folket kring. Han ser dem brödet felar — 
Hans kärlek dem, hvar flock, i vissa matlag delar 
Snart till femtusen män. 

Guds allmakt och hans vård om sina barn vi vörda 
Vid denna måltidsfest i denna ödetrakt. 
Det fromma barnet, tryckt af fattigdomens börda. 
Den rikes tröskel ser, hans tafflar, guld och prakt. 
Men en Elias måst vid enbärsträdet klaga. 
Då Achab på sin tron all vällust sig tillaga 
Med en otyglad makt. 

Du fromma barn, som tungt ditt bröd med tårar 

bryter, 
Som, glömd af jordens barn, till jorden lutad går, 
Njut styrka i ditt bröst — ej nåd och räddning tryter: 
I oljokrukans djup ditt förråd än fbrslår! 
Den Gud, som minsta matk i minsta boning vårdar, 
Han ej förgäter dig, tills du i lifsens gårdar 
Hans rätter smaka fir. 



Digitized by VjOOQ IC 



442 



24. 
Öfver eyangelium på femte söndagen i fastan. 

Joh. 8: 46. 



Du arma Adams barn, da jude och judioDa, 
Som i ditt onda blod ett bittert hjerta bär, 
Förstockad vid en röst, som dig den v&gen lär 
Att lifsens sanna ljus uti din öken hinna, 
Der du dig undangömt bland lustar och begär, 
Din blindhet tör i dag liksom ditt högmod våga 
Förmätet ställa fram Pilati fräcka fråga 
Hvad sanning är? 

Om då ditt bröst beveks, om dina vilda seder 
Förmildras af dens ord, hvars röst du hör i dag, 
Så svarar dig en Gud: En evig sannings lag, 
Jag sanningen är sjelf, jag lögnens straff bereder; 
Min all vishet och nåd, min vilja och behag. 
Min höghet öfver allt, hvad högt i tankan spelar. 
Ett heligt väsend bär förutan tid och delar — 
Allt, allt är jag. 

Ja, i vår starka själ en sanning ju predikar, 
Belöning eller straff röjs i hvar andedrägt: 
En sanning att dens arm, som mörksens lågor släckt, 
Vår synd hvart ögnablick på nytt på korset spikar, 
Se'n vi med dagligt knorr vår hand till skyn utsträckt. 
Att all naturens krets utbredt en sanningslära 
Att himmel, jord och haf och vädren bär Guds ära 
I minsta fläkt. 



Digitized by VjOOQ IC 



443 



Öfver evangelium på palmsöndagen. 

1 Cor. 11. 



Onde barn, I afgrunds fångar, 
Som med bäfvan i ert bröst 
Inom ed ra mörka gångar 
Gommen er för Herrans röst, 
Vaknen ur er dröm och dvala 
Vid så milda kärleksord 
Att med eder Gud få tala 
Vid hans eget nådebord! 

Du, som fbr din räkning svigtar 
Och din syn till korset vändt, 
Kom, din Gud för dig instiktar 
Sitt förenings-sakrament! 
Slit dig lös från alla hinder 
Och med trones öga märk 
llur sig Gud med dig Förbinder 
Uti detta nädeverk! 

Dig bör mera ej för fåra 
Dundrets blixt från Sinai. 
Träd du helgedomen nära — 
Den skall dig ett Zion bli. 
Med ett hjerta, ömt förkrossad t 
Och med en botfårdig bön 
Blir ditt syndaband aflossadt 
Och din klädnad hvit och skön. 



Digitized by VjOOQ IC 



444 

Men du, som hvart steg afmäter 
Listigt till din nästas fall, 
Under det att du fbrgäter 
Den dig ser och dömma skall, 
Du, som med ett bittert sin ne 
Trotsar nåden i din nöd, 
Nog med Judas blir du inne, 
Men din måltid blir din död. 

Är det fajertat, som du döljer, 
Dig till harm i bröstet satt 
Att din broder du förföljer, 
Att du vredgas dag och natt, 
Att ditt högmod skall befalla, 
Tror du det, till evig skam 
Redan mörksens vågor svalla 
Kring din själ, då du går fram. 

Kan din ondska sig inbilla 

Att en suck, en pressad tår, 

Att ett ord, som ljumt och stilla 

Utaf dina läppar går, 

Skall med frid till höjden höjas 

Och bevaras på din jord, 

Hvi må dina knän då böjas — 

Gäck din väg från Herrans bord! 

Tror du då din hand du rycker 
Från den armas hjelp och tröst, 
Att du dig till frälsarn trycker 
Som Johannes till hans bröst? 
Ack, hvad ve, hvad skräck och plåga 
Hvad förfärligt öfvermod! 
Svara mig på denna fråga: 
Är du värdig Christi blod? 



Digitized by VjOOQ IC 



445 

Dina lastar tyglöst rasa 

Under täta samvetsslag, 

Tills du ur ditt skjul med fasa 

Någon gång ser ljus och dag. 

Dig ditt samvet slår och klämmer, 

Ögat brister ut i gråt — 

Men du glömmer snart din jemmer 

På din gamla syndastråt. 

Lögn och flärd dig så förvillar 
Att, då nästans fel du ser, 
Du med nedrig köld dem gillar 
Och åt all hans ofUrd ler. 
Se dig om och ömt betrakta 
Om det egnar dig som gäst 
Att Guds englar dig uppvakta 
På din dyra nattvardsfest! 

Buga dig då ned till jorden, 
Fly förderfvets ödemark. 
Sök förtröstan i de orden: 
Gud är i de svaga stark! 
Låt din gråt och dina böner 
Vittna om din högsta skatt! 
I din nattvard du då röner 
Lifsens sol i dödens natt. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



OFVERSÄTTNINGAR 



UR 



GELLERTS FABLER. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



449 



1. 
Det lyckliga äktenskapet. 



Äktenskapets gud all ära! 
Hvad jag tänkt att helst begära 
Lyckligtvis mig lemnadt var: 
Jag fått tvänne vänner skåda, 
Som från ångrens köld och våda 
Lefde sällt ett äkta par. 

Bådas barm en eld förente: 
Hvad hon ville han ock mente, 
Hvad hon skydde han försköt. 
Qval, som hjertan sorgsna göra, 
Kunde deras lugn ej störa: 
Kärlek lifvets bojor bröt. 

Som han ingen stolthet hyste 
\)ch hon ej högdragen lyste, 
Eådde hon ej mer än han, 
Rådande, dock ej till plåga. 
Stridande men med en låga, 
Som af enig vilja brann. 

Stadde i vår bröllopsvåda, 
Våra fel vi minst förråda, 
Men förblinda ögats val. 
Så blef här tvärtom att finna 
Deras bröst uppriktigt brinna, 
Deras hydda fri förtal. 

Bellman. IV. 29 

Digitized by VjOOQ IC 



450 

Sista dagens afsked särar^ 

Sista kyssen, skänkt med tårar, 

Röjde hjertats trogna pligt. 

Båda dö . . . När? Jo — beklagen — 

Veckan efter bröllopsdagen 

Eljest detta blef en dikt. 



2. 
Målaren, 



En målare fans i Athen, 

Som, minst för att behofven nära, 

Men smickrad mer af namn och ära, 

Sin pensel höjde rik och len. 

Den målarn lät pä utsatt timma 

Från ateliern en kännare 

Mars bildad i sin rustning se 

Och trodde sig hans lof förnimma. 

Men kännarns smak, som döljde sig 
Inom ett vant och dristigt öga, 
Fann i uppfinningskonsten föga 
Och taflan mindre mästerlig, 
Ty att en säll förtjusning sprida 
Ej konsten, men naturen gör. 
Han grundligt påstod som sig bör — 
Dock fåfängt målarns nyck bestrida ! 

I ögnablicket insteg — m^rk — 

En Qesk krigsguden att beskåda. 

»Ack», skrek den narrn, »hvad färger råda 

»I detta stora mästerverk! 

»O, gudar, hvilken konst sig höjer 



Digitized by VjOOQ IC 



451 

»Till minsta nagel på dess fot! 

»I hjelm och sköld hvad glans och hot — 

»Ja, bilde/i lif och anda röjer.» 

Vår målare medömkansvärdt 

Och flått mot denne kännarn bligar. 

»Ack*, inföll han, »pä snillets stigar 

»Hvad han mig rättat och mig lärt!» 

Nu knappt den narrn vid dörren rörde, 

Förren målarn i ett ögnablick 

Med svampen taflan öfvergick 

Och gudens bild i grund förstörde. 

När kännare med köld i dina skrifter se, 
Då är dig vådligt nog i längden mera skrifva. 
Men åter om en narr dig hörs sitt bifall ge, 
Är bäst din snillebragd på stunden sönderrifva. 



3. 
Hästen och åsiiau. 



En bäst, som mod och låga, 

I ystra ögon bar, 

Grick bröstad af sin plåga 

Att ryttarn höll sig q var. 

Men bäst, en volt utföra, 

Den ryttarn återhöll. 

Så stötte han och föll — 

Hur lätt ett snedsprång göra! 

En åsna syntes trafva. 
Som log rätt hjertelig. 
»Tänk, om jag skulle 8nafva>^ 
Skrek hon, »hur gick med mig?» 



Digitized by VjOOQ IC 



452 

Tig', inföll hästen, 'bara! 
'Jag tillstår för min del 
'Dig nog för ringa vara 
'Att ega mina fel.' 



4. 
Flugans och myggans död. 

En flugas död min luta väcker, 
En ringa mygga rör min sång. 
De bådas öden jag upptäcker, 
Fast i en olik hädangäng. 

Den unga flugan stolt sig sätter 
Pä bägarns brädd. Förmäten, dum. 
Hon vinet kring sin snabel sprätter, 
Tilldess hon drunknar i dess skum. 

När myggan såg sin syster simma. 
Sjöng hon: »Din graf jag skyr ännu! 
^Jag roar mig åt ljusets strimma^ 
»Men ej åt bägarns dunst som du.» 

Hvad hände väl vår sluga mygga? 
Förblindad utaf ljusets sken. 
Förstod hon ej dess strålar skygga. 
Men dör förbränd till hud och ben. 

Du, som, begärens eld att nära. 
Af nöjens flärd njöt aldrig nog, 
Unn mig en gång, ditt stoft till ära, 
Blott säga att du menskligt dog! 



Digitized by VjOOQ IC 



Register. 



Sid. 

Abbe Michelessi, bästa vän mitt 
hjerta känner 265. 

Abbe Vogler, när du rör 276. 

Abraham, dig det brefvet lemnas 386. 

Ack, bia, bia, herdinna 24. 

Ack, hur han kämpa T . . 22. 

Ack, jag ryser 32. 

Ack, om vår sol en lugnad mor- 
gon återsände 165. 

Ack, så låt mig, låt mig vara ... 32. 

Alle man i bålen 195. 

Anders prisas denna dagen 38. 

Att någon kunnat gilla 61. 

Att se sig född, väl växt och 
stolt 258. 

Beate Marie satt uti högan lofts 

bur 231. 

Bon jour, Louise 326. 

Brudgummen utaf dagen 234. 

Bugen er till jorden ner 274. 

Bäst Mårten vid pulpeten 224. 

Camilla kom att med sin röst . . . 317« 

Da werden sie sehen schene säcken 98. 

De Ijufva valdthorn blanda sitt 
ljud 283. 

Den djerfve guden Mars med pip- 
skägg och mustasch 268. 

Der sitter jag på trädgårdsbänken 292. 

Det nya året börjar sig 76. 

Det skulle vara roligt Raton se . . 35. 

Detta kärl, nyss fyldt uti 282. 

Din grafskrift är enkel, men ädel 
och sann 179. 

Dristig, ödmjuk, hög och svag. . . 358. 

Drottningholm, din prakt förtjusar 145. 

Du flyktiga lycka, jag vågar .... 13. 

Du hedersman af rena seder .... 236. 

Du, som vid din nästas nöd .... 263. 

Dyre kung, du är vår 77. 

Dyre kung, var välkommen nu 
åter 166. 

Dyre kung, våra hjertan inviga . . 67. 

Då nästa gång jag granris strör . . 89. 



Sid. 

Eders konglig höghet nära 387. 

En blomma, hög och skön 244. 

En bror vid tulTn i vånda står . . . 262. 

Englarna i himlarunden 280. 

En herde skils i tårars qval .... 213. 
En kommissarius — ack, jag ry- 
ser 259. 

En ringa supplikant ur gruset . . . 382. 

En, tvä, tre, fyra 29. 

En vacker afton Movitz satt .... 328. 
En visa vill jag sjunga 379. 

Farväl, mitt kära barn, tilldess vi 

åter råkas 245. 

Fast Cleon han går 18. 

Fast våra skuUar, tjäll och tak . . . 128. 

Floras högtid ar nu nära 259. 

Frukta ej, Camilla lilla 16. 

Från tornens gluggar 197. 

Fåfängt att en ända spinna 81. 

Förr skall solen sluta skina 370. 

Försynens visa lagar skipas .... 238. 

Gammal gubbe, helt allena ...... 36. 

Glada bygd, så täckt belägen . . . 314. 
Glada Elfvik, fåfängt mer ..... 319. 

Glada morfar, barnen dig 178. 

Granne, se på kartan bara 320. 

Gubben är gammal, orkar ej valla 188. 
Gud styre Gustafs tappra min . . . 365. 

Hafvet sqvalpar, jorden gungar . . 148. 
Helsas af Johannes Petri Gothus 

Norcopensis 2To. 

Herr kapten Kempensköld salute m 

med sin fru 28.i. 

Hjclpen den lilla vackra foten. . . 341. 

Hjernan ännu i mig vrides 39«>. 

Hit från Finland i fläng 211. 

Hon plikta skall, vet ni 67. 

Hos herr grefven och öfverstall- 

mästaren 25-1. 

Hurtigt, Maja-Lisor 222. 

Hvad for prakt på hjeltars bana. . 152. 
Hvad kan jag sakna 31. 



Digitized by VjOOQ IC 



Sid. 
Hvad söken I, vänner — I sökcn 

så väl 359. 

HvUkcn kyla, hvUkcn svalka .... 202. 
"Håll", sa* Astrild, "Eskulap. . . . 229. 
Här må väl näcken längre stå . . . 89. , 

Hör nu på en liten visa 368. I 

Höstens kulna stormar rasa .... 360. 

lag dör af kärlek 19. 

Jag, en Pindi vcrkgesäll 280. 

Jag funderar hit oeh dit 294. 

Jag kom hem så röd och skön . . . 392. 

Jag ser naturens under 281. 

Jag tackar ödmjukast för allt godt 374. 
Jag uppstämt min lyra tUl min 

sång 77. 

Jag, vid vänners godhet van .... 331. 

Jag vill mig listelig 35. 

Jag är nöjd i allt besvär 42. 

Jag är så sömnig, matt och trött. . 85. 

I, berg och dalar, mig beskydda. . 25. 

I dag klockan 5 eftermiddagen . . 373. 

I en mörk och sorglig hydda. ... 247. 

I Fröjas döttrar, dörrn igen .... 322. 

I, högst upplyste män, kommersens 
ädle fader 342. 

I mina anletsdrag 330. 

I Monomoupa jag på ett värdshus 
satt ^. . 380. 

In i hönshus't, små pullorna sma, . 304. 

I rad, i rad! Gif, manskap, akt . . 318. 

I rikets värf du krönt din rid- 
dersmanna-klinga 272. 

I skuggan af den graf, der tidens 
stormar yra 382. 

I vår Ulla fiskarstuga 200. 

Karon, din Tårja den kom ej för sent 243. 

Klang! Vid grind spelar jag. . . . 186. 

Klatsch! Vid Telje mörka skjul. . 340. 

Klockorna röras med sorgliga slag 178. 

Knappt förrn morgonrodnan skym- 
tat 297. 

Knappt had' krigets blixt och pilar 142. 

Knekt, vörda din konung och för 
hans person 137. 

Kolare, smeder 339. 

Kom, dyre landets far 78. 

Kom, låtom oss sjunga 144. 

Kors, hvad nådig frun hon dröjer. 295. 

Kring Psyches byst uppå dess 
alabasterruta 186. 

Kung Gustaf Adolfs dag vi fira .^. 133. 

Käre bröder, drickom Gustafs skål 135. 

Lrilla Carl, sof sött i frid 175. 

Lilla Carl, uti sin kolt 177. 



Sid. 

Litet brott är snart förlåtit 321. 

Lyss — lärkans sång ditt knä fram- 
kallar 348. 

Låt, herde, mig vara 27. 

Längst från krogen Rosendal . . . 306. 
Läs din katekes, mitt barn 365. 

Magistraten rad i rad 308. 

Matt och dufven som en fluga ... 147. 

Med all den prakt, som kärlek 
tågar. Då han kring Cyperns 
stränder far 139. 

Med all den prakt som kärlek 
tågar. När han Cyperns strän- 
der rör 241. 

Med en dristig hand i dag ..... 399. 

Med och inunder den strida tåre- 
flod 369. 

Mer krut — kanon far inte bli 
sval 33S. 

Mig Apollo sändt till eder 255. 

Mina ögon, jag er sagt 350. 

Min butelj är Bacchi kök 181. 

Min högtärade kära bror registra- 
tor 334. 

Min tredje son i dag det helga 
dopet njuter 174. 

Modfälld, nedom kungens trappa , 260. 

Mot Elfviks mulna strand. ^. . . . . 240. 

Mozart, man din grift^ upplåter. . . 329. 

Mulen morgon ofta bådar 209. 

Må bland rosor, gräs och blad . . 292. 

Märkvärdig är visst födslodagen. . 195. 

Natur, dina fagraste stunder .... 218. 

Nej, hvarför somnar jag 278. 

Neptuns svalg sig fördelar 141. 

i Nervid Haga, vid grind 75. 

Nu blir pä denna dagen 213. 

I Nu kläder sig kamrerarn 331. 

Nu är det så på Elf vik fatt .... 316. 

Nyss, då morgonsolens strimma . . 284. 

Nyss på stunden anländ hit .... 315. 

Nyss sågs ett sken vid nattens 
dimma 237. 

Nyss vid dagens bleka strimma . . 286. 

Nä, ödmjuka tjenare, tusen stor 

I tack 318. 

I När lifsbesvären mig ej qväfva . . 362. 

I O, hvad fröjd som denna dag. . . 164. 

I Om ers majestät tillåter 245. 

Om hon vore minsta vacker .... 261* 

Om jag vore öfverste 223" 

, Om min kärlek gör ett fel 20* 

I Omsider jag i månen stanna. . . . 377' 



Digitized by VjOOQ IC 



sid. 

Peka i helvete, Movitz 302. 

Primo, eller for det första 371. 

På denna fest i dag med bägarn 
af agat 159. 

Re'n bland kämpiama van 184. 

Ryktet i min lilla stuga 271. 

Samma den ek, som står här i 

lunden • 26. 

Segrande furste, dagen svalkas. . . 169. 
Sig molnena nu sammandraga ... 78. 
Si, så der ser korrespondenten ut . 293. 
Sjung förtjensten en sång till dess 

ära 183. 

Skalderna ha aldrig råd 264. 

Skynden er, gossar 219. 

Slå i ett ^las åt mig 192. 

Smaka pa vår ringa spis 28. 

Smidd som fången i sitt jem ... 256. 
Snart min dag sin afton nalkas . . 275. 

Solen blek på fastet skiner 311. 

Som böljan krusar 26. 

Som jag allmänt är känd så pä 

den moraliska som fysiska sidan 389. 
Som jag är så ytterst nödig .... 353. 
Som nu muram med sin slef . . . . 290. 
Spel opp en dans, stig, spelman, 

^ opp 215. 

Stadd mellan himmel och jord. , . 367. 

Stanna här vid bränneri 210.* 

Stugans dörr nu förebomma .... 204. 
Sverges kung, din lifvakt syns på 

fältet tåga 138. 

Systrarna skola ej sitta vän vid 

vän 344. 

Så har nu vid Högland, go' vänner, 

^så skett 162. 

Så lyser din krona nu, kung Gu- 

^„staf 136. 

Sa myllas nu det stoft bland gru- 

^,„set . . . .^ 173. 

Sa skiljoms at med upprörd själ. . 317. 
Så tindrar fram ett nyårsbloss ... 76. 



Sid. 
Sa vill du. Gud, ett lifstrad 
rycka 170. 

Tack, vår kära pappa 324. 

Tag ditt glas 208. 

Telje stads kavalleri 300. 

Till en huld och älskad maka . . . 372. 

Till en yfvig helighet 381. 

Tillåt mig en målning göra 249. 

Tolken Gustaf Adolfs ära 93. 

Truderunt, trunt, trunt, trunt, 

trunt 38. 

Underskrifne ledamöter 312. 

Ur en präktig sky och låga .... 168. 
Ur olympens sma alkover 277. 

Vackra små, som åt naturen .... 351 . 
Verlden saknar oss två gubbar. . . 270. 

Vid Dianas röst i skogen 148. 

Vid ett glas pyrraontervatten . . . 347. 
Vid hafvets svall, bestört och rädd 281. 
Vid min hemkomst från Riga . . . 375. 
Vi gråta kung Carl på ett kärligt 

maner 134. 

Vill herrskapet till slut afhöra några 

ord 71. 

Våra löften äro dyra 235. 

Vår frihets fest i dag vi fira .... 153. 
Välborne gråstensmur, högädle 

tegelstenar 352. 

Välborne herr kapten, högt älskade 

herr broder 288. 

Välborne herr kapten, salutem med 

allt godt 287. 

Välborne herr sekter, högtärade |m 

herr broder 251. 

Adel och högaktad min gunstig herr 

.. sekter 332. 

Andtlig uti stilla väder 383. 

Ändtlig är den stilnden inne .... 383. 

Ännu varar julen än 76. 

Är mödan värdt att vara till .... 366. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC