Skip to main content

Full text of "Samlade skrifter"

See other formats 


/^ 


ESAIAS     TEGNÉR 
SAMLADE    SKRIFTER 


Esaias  Tegnér 

Byst  af  Bijström  1829. 

I  Tegnérstiftelsens  museum,  Lund. 


ESAIAS  TEGNÉR 
SAMLADE  SKRIFTER 

NY    KRITISK    UPPLAGA 

KRONOLOGISKT 
ORDNAD 

UTGIFVEN    AF 

EWERT  WRANGEL  OCH  FREDRIK  BÖÖK 


FEMTE    DELEN 

1825-1826 


'•••*-•*'• 


STOCKHOLM 


P.    A.    NORSTEDT    &    SÖNERS 
FÖRLAG 


/ 


%,\. 


PT 


yV 


c?  4 


STOCKHOLM  1921 

KUNGL.    HOFBOKTR.    IDUNS   TRYCKERI-A. -B. 
210169 


DIKTER 


1—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter    5. 


FRITHIOFS    SAGA 


I. 

Frithiof  och   Ingeborg. 


Der  växte  uti  Hildings  gård 
två  plantor  under  fostrarns  vård. 
Ej  Norden  förr  sett  två  så  sköna, 
de  växte  herrligt  i  det  gröna. 

Den  ena  som  en  ek  skjöt  fram, 
och  som  en  lans  är  hennes  stam, 
men  kronan  som  i  vinden  skälfver 
liksom  en  hjelm  sin  rundel  hvälfver. 

Den  andra  växte  som  en  ros 
när  vintern  nyss  har  flytt  sin  kos, 
men  våren  som  den  rosen  gömmer 
i  knoppen  ligger  än  och  drömmer. 


Men  stormen  skall  kring  jorden  gå, 
med  honom  brottas  eken  då, 
och  vårsol  skall  på  himlen  glöda, 
då  öppnar  rosen  läppar  röda. 

—    5    — 


DIKTER 


Så  växte  de  i  fröjd  och  lek, 
och  Frithiof  var  den  unga  ek, 
men  rosen  uti  dalar  gröna 
20  hon  hete  Ingeborg  den  sköna. 


Såg  du  de  två  i  dagens  ljus 
du  tänkte  dig  i  Frejas  hus, 
der  månget  htet  brudpar  svingar 
med  gula  hår  och  rosenvingar. 


Men  såg  du  dem  i  månens  sken 
kringdansa  under  lummig  gren 
du  tänkte:  under  lundens  kransar 
Elfkungen  med  sin  drottning  dansar. 


Det  var  så  gladt,  det  var  så  kärt 
30  när  han  sin  första  runa  lärt. 

En  kung  var  ej  som  han  i  ära, 
den  runan  fick  han  Ingborg  lära. 


Hur  glädtigt  sam  han  i  sin  slup 
med  henne  öfver  mörkblå  djup! 
Hur  hjertligt  när  han  seglen  vänder 
hon  klappar  i  små  hvita  händer! 


Det  fans  ej  fogelbo  så  högt 
som  han  för  henne  ej  besökt. 
Sjelf  örnen  som  i  molnen  gungar 
40  blef  plundrad  båd'  på  ägg  och  ungar. 

—    6    — 


1825—1826 

Det  fans  ej  bäck,  hur  strid  han  var, 
hvaröfver  han  ej  Ingborg  bar. 
Det  är  så  skönt  när  forsen  larmar 
att  tryckas  af  små  hvita  armar. 


Den  första  blomma  våren  födt, 

det  första  smultron  som  blef  rödt, 

det  första  ax  hvars  gull  blef  moget, 

dem  bjöd  han  henne,  gladt  och  troget.  — 


Men  barnets  dagar  flyga  bort, 
50  der  står  en  yngling  inom  kort 

med    eldig    blick    som    ber    och    hoppas, 
der  står  en  mö  med  barm  som  knoppas. 


Ung  Frithiof  drog  på  jagt  alltjemnt, 
den  jagten  skulle  mången  skrämt, 
ty  utan  spjut  och  utan  klinga 
den  djerfve  ville  björnen  tvinga. 


Då  kämpade  de,  bröst  mot  bröst, 
och  jägarn  segrande,  fast  klöst, 
med  ludet  byte  kom  tillbaka, 
60  hur  skulle  jungfrun  det  försaka? 


Ty  mannens  mod  är  qvinnan  kärt, 
det  Starka  är  det  Sköna  värdt, 
de  begge  passa  för  hvarannan 
som  hjelmen  passar  sig  för  pannan. 

—     7     - 


DIKTER 


Men  läste  han  i  vinterqväll 
vid  eldsken  ifrån  spiselns  häll 
en  sång  om  strålande  Valhalla, 
om  Gudar  och  Gudinnor  alla: 


han  tänkte:  gult  är  Frejas  hår, 
70  ett  kornland  som  för  vinden  går. 

Från  det  kan  jag  ej  Ingborgs  skilja, 
ett  nät  af  guld  kring  ros  och  Hlja. 


Idunas  barm  är  rik  och  skönt 

han  hoppar  under  silke  grönt; 
jag  vet  ett  silke  der  det  hoppar 
Ljus  Alf  er  två  med  rosenknoppar. 


Och  Friggas  ögon  äro  blå 
som  himlen  till  att  se  uppå. 
Jag  känner  ögon:  mot  de  båda 
80  är  ljusblå  vårdag  mörk  att  skåda. 


Hvi  prisas  Gerdas  kinder  så, 
en  nyfälld  snö  med  norrsken  på? 
Jag  kinder  sett:  en  dag  som  tänder 
två  morgonrodnader  i  sänder. 


Jag  vet  ett  hjerta  Uka  ömt 
som  Nannas,  fast  ej  så  berömdt. 
Med  rätta  prisas  du  af  skalder 
du  Nannas  lyckeUge  Balderl 


1825—1826 

01  att  som  du  jag  finge  dö 
90  begråten  af  en  trogen  mö, 

så  öm,  så  trogen  som  din  Nanna, 
hos  Hel  jag  ville  gerna  stanna.  — 


Men  kungadottren  satt  och  qvad 
en  hjeltesång,  och  väfde  glad 
i  duken  in  den  hjeltens  under, 
och  vågor  blå  och  gröna  lunder. 


Der  växte  in  i  snöhvit  ull 
de  sköldar  utaf  spoladt  gull, 
och  röda  flögo  stridens  lansar, 
100  men  styft  af  silfver  var  hvart  pansar. 


Dock,  hur  hon  väfver,  dag  från  dag 
får  hjelten  Frithiofs  anletsdrag, 
och  som  de  blicka  fram  ur  väfven 
då  rodnar  hon,  men  glades  äfven. 


Men  Frithiof  skär,  hvar  han  går  fram, 
ett  I,  ett  F  i  björkens  stam. 
De  runor  gro  med  fröjd  och  gamman, 
liksom  de  ungas  hjertan  samman. 


När  Dagen  uppå  fästet  står, 
110  verldskungen  med  de  gyllne  hår, 

och  lifvet  rörs  och  menskor  vandra, 
då  tänka  de  blott  på  hvarandra. 

-    9    — 


DIKTER 


När  Natten  uppå  fästet  står, 
verldsmodren  med  de  mörka  hår, 
och  tystnad  rår  och  stjernor  vandra, 
då  drömma  de  blott  om  hvarandra. 


»Du  jord  som  smyckar  dig  hvar  vår 
med  blommor  i  ditt  gröna  hår, 
gif  mig  de  skönsta,  jag  vill  vira 
120  en  krans  af  dem  att  Frithiof  sira.» 


»Du  haf  som  satt  din  dunkla  sal 
med  perlor  full  i  tusental, 
gif  mig  de  skönaste,  de  bästa, 
kring  Ingborgs  hals  vill  jag  dem  fästa.» 


»Du  knapp  på  Odens  kungastol, 
du  verldens  öga,  gyllne  sol! 
Var  du  blott  min,  din  blanka  skifva 
till  sköld  jag  ville  Frithiof  gifva.» 


»Du  lykta  i  Allfaders  hus, 
130  du  måne  med  ditt  bleka  ljus! 

Var  du  blott  min,  jag  gaf  dig  gerna 
till  smycke  åt  min  sköna  tärna.»  — 


Men  Hilding  sade:  »Fosterson, 
den  älskog  vänd  din  håg  ifrån. 
Ej  lika  falla  ödets  lotter, 
den  tärnan  är  kung  Beles  dotter. 

-    10    — 


1825—1826 

Till  Oden  sjelf  i  stjernklar  sal 
uppstiger  hennes  ättartal: 
Du  är  blott  Thorstens  son,  gif  vika, 
140  ty  lika  trifves  bäst  med  lilca.» 


Men  Frithiof  log:  »mitt  ättartal 
går  nedåt  i  de  dödas  dal. 
Nyss  slog  jag  skogens  kung  så  luden, 
hans  anor  ärfde  jag  med  huden. 


Friboren  man  ej  vika  vill, 
ty  verlden  hör  den  frie  till. 
Hvad  lyckan  bröt  kan  hon  försona, 
och  hoppet  biir  en  konungs  krona. 

Högättad  är  all  kraft,  ty  Thor, 
150  dess  ättefar,  i  Thrudvang*  bor. 

Han  väger  börden  ej,  men  värdet: 
en  väldig  friare  är  svärdet. 


Jag  kämpar  om  min  unga  brud 
om  ock  det  var  med  dundrets  Gud. 
Väx  trygg,  väx  glad,  min  hvita  lilja, 
ve  den  som  dig  och  mig  vill  skiljal» 
*  Thors  borg. 


—     11 


DIKTER 


II. 

Kung  Bele  och  T  hor  sten  Vikingsson. 


Kung  Bele,  stödd  på  svärdet,  i  kungssal  stod, 
hos  honom  Thorsten  Vikingsson,  den  bonde  god, 
hans  gamle  vapenbroder,  snart  hundraårig, 
och  ärrig  som  en  runsten  och  silfverhårig. 


De  stodo  som  bland  bergen  två  offerhus 
åt  hedna  Gudar  vigda,  nu  hälft  i  grus, 
men  visdomsrunor  många  på  muren  täljas 
och  höga  forntidsminnen  i  hvalfven  dväljas. 


»Det  lider  emot  qvällen,  sad'  Bele  kung, 
10     ej  mjödet  vill  mig  smaka  och  hjelm  käns  tung. 
Inför  mitt  öga  mörkna  de  menskoöden, 
men  Valhall  skiner  närmre,  jag  anar  döden. 


Jag  kallat  mina  söner  och  din  också, 
ty  de  tillsammans  höra,  liksom  vi  två. 
En  varning  vill  jag  gifva  de  örnar  unga 
förrn  orden  somnat  alla  på  död  mans  tunga. 

—    12    - 


1825—1826 

Då  trädde  de  i  salen  som  kung  befallt. 
och  främst  bland  dem  gick  Helge,  en  mörk  gestalt, 
Han  dvaldes  helst  bland  spåmän  kring  altarrunden 
och  kom  med  blod  på  händren  ur  offerlunden. 


Derefter  syntes  Halfdan,  Ijuslockig  sven, 
hvart  anletsdrag  var  ädelt,  men  vekligt  än. 
Till  lek  han  tycktes  bära  ett  svärd  vid  bälte, 
och  liknade  en  jungfru  förklädd  till  hjelte. 


Men  efter  dem  kom  Frithiof  i  mantel  blå, 
ett  hufvud  var  han  högre  än  begge  två. 
Han  stod  emellan  brödren  som  Dag  står  mogen 
emellan  rosig  Morgon  och  Natt  i  skogen. 


»I  söner,  sade  kungen,  min  sol  går  ned. 
30     I  endrägt  styren  riket,  i  brödrafred; 

ty  endrägt  håller  samman:  hon  är  som  ringen 
på  lansen,  den  förutan  hans  kraft  är  ingen. 


Låt  Styrkan  stå  som  dörrsven  vid  landets  port, 
och  Friden  blomstra  inom  å  hägnad  ort. 
Till  skygd  blef  svärdet  gifvet,  men  ej  till  skada, 
och  sköld  är  smidd  till  hänglås  för  bondens  lada. 


Sitt  eget  land  förtrycker  dåraktig  man, 
ty  kungen  kan  allenast  hvad  folket  kan. 
Grönlummig  krona  vissnar  så  snart  som  mergen 
i  stammen  är  förtorkad  på  nakna  bergen. 

—    13    — 


DIKTER 


På  pelarstoder  fyra  står  himlens  rund, 
men  thronen  hvilar  ensamt  på  Lagens  grund. 
När  vald  på  Tinget  dömmer  står  ofärd  nära, 
men  rätt  är  landets  fromma  och  kungens  ära. 


Väl  dväljas  Gudar,  Helge,  i  Disarsal, 

men  ej  som  snäckan  dväljes  i  slutet  skal. 

Så  långt  som  dagsljus  skiner,  som  stämma  Ijudar, 

så  långt  som  tanke  flyger,  bo  höge  Gudar. 


Nog  svika  lungans  tecken  i  offrad  falk, 
50     och  flärd  är  mången  runa  som  skärs  på  balk. 
Men  redhgt  hjerta,   Helge,   och  friskt  tillika 
skref  Oden  fullt  med  runor  som  aldrig  svika. 


Var  icke  hård,  kung  Helge,  men  endast  fast, 
det  svärd  som  biter  skarpast  är  böjligast. 
Mildt  sinne  pryder  kungen,  som  blommor  skölden, 
och  vårdag  bringar  mera  än  vinterkölden. 


En  man  förutan  vänner,  om  än  så  stark, 
dör  hän  som  stam  i  öcken  med  skalad  bark. 
Men  vänsäll  man  han  trifves  som  träd  i  lunden 
60     der  bäcken  vattnar  roten  och  storm  är  bunden. 


Yfs  ej  af  fädrens  ära,  en  hvar  har  dock  blott  sin, 
kan  du  ej  spänna  bågen  är  han  ej  din. 
Hvad  vill  du  med  det  värde  som  är  begrafvet? 
Stark  ström  med  egna  vågor  går  genom  hafvet.  — 

—    14    — 


1825—1826 

Du  Halfdan,  glädtigt  sinne  är  vis  mans  vinst, 
men  joller  höfves  ingen,  och  kungen  minst. 
Med  humle  brygges  mjödet,  ej   blott  med  honung, 
lägg  stål  i  svärd  och  allvar  i  leken,  konung. 


För  mycket  vett  fick  ingen,  hur  vis  han  het, 
70     men  litet  nog  vet  mången  som  intet  vet. 
Fåkunnig  gäst  i  högbänk  försmås,  men  vitter 
har  ständigt  lagets  öra,  hur  lågt  han  sitter. 


Till  trofast  vän,  o  Halfdan,  till  fosterbror 
är  vägen  gen,  om  också  han  fjerran  bor. 
Men  deremot  afsides,  långt  hän  belägen 
är  oväns  gård,  om  äfven  han  står  vid  vägen. 


Välj  icke  till  förtrogen  hvem  helst  som  vill, 
tomt  hus  står  gerna  öppet,  men  rikt  stängs  till. 
Välj  en,  onödigt  är  det  den  andra  leta, 
80     och  verlden  vet,  o  Halfdan,  hvad  trenne  veta.» 


Derefter  uppstod  Thorsten  och  talte  så: 
»Ej  höfves  kung  att  ensam  till  Oden  gå. 
Vi  delat  lifvets  skiften  ihop,  kung  Bele, 
och  döden,  vill  jag  hoppas,  vi  också  dele. 


Son  Frithiof,  ålderdomen  har  hviskat  mig 
i  örat  mången  varning,  den  ger  jag  dig. 
På  ätthög  Odens  fåglar  slå  ned  i  Norden, 
men  på  den  gamles  läppar  mångvise  orden. 

—     15    — 


DIKTER 


Främst  vörda  höga  Gudar,  ty  ondt  och  godt, 
90    som  storm  och  solsken,  komma  från  himlen  blott. 
De  se  i  hjertats  lönnhvalf  fast  det  är  slutit, 
och  långa  år  få  gälda  hvad  stunden  brutit. 


Lyd  kungen.    En  skall  styra  med  kraft  och  vett, 
skum  Natt  har  många  ögon,  men  Dagen  ett. 
Helt  lätt  den  bättre,  Frithiof,  fördrar  den  bäste, 
och  egg  har  svärdet  nödig,  men  äfven  fäste. 


Hög  kraft  är  Gudars  gåfva,  men,  Frithiof,  mins 
att  styrkan  båtar  föga  der  vett  ej  fins. 
Tolfmannnakraft  har  björnen,  af  en  man  slagen, 
100    mot  svärdshugg  hålles  skölden,  mot  våldet  lagen. 


Af  få  den  stolte  fruktas,  men  hatas  af  en  hvar, 
och  öfvermod,  o  Frithiof,  är  fallets  far. 
Högt  såg  jag  mången  flyga,  nu  stödd  på  krycka, 
ty  vädret  rår  för  årsväxt,  och  vind  för  lycka. 


Dag  skall  du  prisa,  Frithiof,  sen  bergad  sol  sig  döljt, 
och  öl  när  det  är  drucket,  och  råd  när  följdt. 
På  mången  sak  förUtar  sig  ungersvennen, 
men  striden  pröfvar  klingan  och  nöden  vännen. 


Nattgammal  is  tro  icke,  ej  vårdags  snö, 
110    ej  somnad  orm,  ej  talet  af  knäsatt  mö; 

ty  qvinnans  bröst  är  svarfvadt  på  hjul  som  rullar, 
och  vankelmod  bor  under  de  hljekuUar. 

—    16    - 


1825—1826 

Du  sjelf  dör  hän  och  hän  dör  hvad  dig  tillhör, 
men  en  ting  vet  jag,  Frithiof,  som  aldrig  dör, 
och  det  är  dommen  öfver  död  man:  derföre 
hvad  ädelt  är  du  vilje,  hvad  rätt  du  göre.»  — 


Så  varnade  de  gamle  i  kungasal, 
som  skalden  varnat  sedan  i  Havamal. 
Från  slägt  till  slägte  gingo  kärnfulla  orden, 
120    och  djupt  ur  kumlen  h viska  de  än  i  Norden. 

Derefter  talte  begge  mång  hjertligt  ord 
allt  om  sin  trogna  vänskap,  berömd  i  Nord, 
hur  trofast  intill  döden,  i  nöd  och  gamman, 
två  knäppta  händer  lika,  de  hållit  samman. 


»Med  rygg  mot  rygg  vi  stodo,  och  hvarifrån 
som  Nornan  kom,  hon  stötte  på  sköld,  min  son. 
Nu  före  Er  till  Valhall  vi  gamle  ile, 
men  edra  fäders  ande  på  Eder  hvilel» 


Och  mycket  talte  kungen  om  Frithiofs  mod, 
130    om  hjeltekraft  som  mer  är  än  kungablod. 

Och  mycket  talte  Thorsten  om  glans  som  kröner 
de  höga  Nordlands  kungar,  de  Asasöner, 

»Och  hållen  I  tillhopa,  I  söner  tre. 

Er  öfverman  —  det  vet  jag  —  skall  Nord  ej  se, 

ty  kraft  till  kungahöghet  osvikligt  sluten 

hon  är  som  mörkblå  stålrand  kring  guldsköld  gjuten. 

—    17    — 
2—210169.    Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


DIKTER 


Och  helsen  till  min  dotter,  den  rosenknopp, 
i  lugn,  som  det  sig  höfdes,  har  hon  växt  opp; 
omhägnen  henne,  låten  ej  stormen  komma 
140    och  fästa  i  sin  hjelmhatt  min  späda  blomma. 


På  dig,  o  Helge,  lägger  jag  fadrens  sorg, 
o  älska  som  en  dotter  min  Ingeborg. 
Tvång  retar  ädelt  sinne,  men  saktmod  leder 
båd  man  och  qvinna,  Helge,  till  rätt  och  heder. 


Men  läggen  oss,  I  Söner,  i  högar  två, 

på  hvar  sin  sida  fjärden  vid  bölja  blå; 

ty  hennes  sång  är  Ijuflig  ännu  för  Anden, 

och  som  ett  Dräpa  kUnga  dess  slag  vid  stranden. 

När  månen  strör  kring  bergen  sitt  bleka  sken 
150    och  midnattsdaggen  faller  på  Bautasten, 
då  sitta  vi,  o  Thorsten,  på  högar  runda, 
och  spraka  öfver  vattnet  om  ting  som  stunda. 


Och  nu,  farväl  I  söner!    Gån  mer  ej  hit, 
vår  gång  är  till  Allfader,  vi  längta  dit, 
liksom  till  hafvet  längtar  den  trötte  floden, 
men  Frej  välsigne  Eder,  och  Thor  och  Oden!» 


18    — 


1825—1826 


III. 

Frithiof  tager  arf  efter  sin  fader. 


Voro    nu  satte"^i  hög  kung  Bele  och  Thorsten  den  gamle 
der  de  sjelfve  befallt:  på  hvar  sin  sida  om  fjärden 
högarna    lyfte  sin  rund,  två  bröst  dem  döden  har  åtskilt. 
Helge  och  Halfdan,  på  folkets  beslut,  nu  togo  i  samarf 
rilcet  efter  sin  far,  men  Frithiof  som  endaste  sonen, 
delte  med  ingen  och  fäste  i  lugn  sin  boning  på  Framnäs. 
Tre  mil  sträckte  sig  kring  den  gårdens  ägor  på  tre  håll, 
dalar  och  kullar  och  berg,  men  på  fjerde  sidan  var  hafvet. 
Björkskog  krönte  de  kullarnas  topp,  men  på  sluttande  sidor 

10  frodades  gyllene  korn  och  manshög  vaggade  rågen. 
Sjöar,  många  i  tal,  sin  spegel  höllo  för  bergen, 
höllo  för  skogarna  opp,  i  hvars  djup  höghornade  elgar 
hade  sin  kungliga  gång  och  drucko  af  hundrade  bäckar. 
Men  i  dalarna  vida  omkring  der  bette  i  grönskan 
hjordar  med  glänsande  hull  och  med  jufver  som  längta  till 

stäfvan. 
Mellan  dem  spriddes  än  hit  och  än  dit  en  oräknehg  skara 
af  hvituUiga  får,  som  du  ser  hvitaktiga  strömoln 
flockvis  spridda  på  himmelens  hvalf  när  det  blåser  om  våren. 
Springare,  två  gånger  tolf,  bångstyriga,  fiettrade  vindar, 

20  stampande  stodo  i  spiltornas  rad  och  tuggade  vallhö, 

—    19    — 


DIKTER 

manarna  knutna  med  rödt  och  hofvarna  blanka  af  jernskor. 
Dryckessalen,  ett  hus  för  sig  sjelf,  var  timrad  af  kärnfur. 
Ej  lemhundrade  män  (till  tio  tolfter  på  hundrat*) 
fyllde   den  rj^mhga  sal  när  de  samlats  att  dricka  om  julen. 
Genom   salen,  så  lång  som  han  var,  gick  bordet  af  stenek 
bonadt  och  blankt  som  af  stål:  högsätespelarne  båda 
stodo  för  ändan  deraf,  två  Gudar  skurna  af  almträd, 
Oden  med  herrskareblick  och  Frej   med  solen  på  hatten. 
Nyss  emellan  de  två  på  sin  björnhud  (huden  var  kolsvart, 

30  gapet  skarlakansrödt  men  klorna  skodda  med  silfver) 
Thorsten  bland  vännerna  satt,  som  gästfriheten  bland  glädjen. 
Ofta  när  månen  bland  skyarna  flög  förtaide  den  gamle 
under  från  främmande  land  dem  han  sett,  och  vikingafärder 
fjerran  i  Östervåg  och  i  Vestersaltet  och  Gandvik. 
Tyst  satt  lyssnande  lag  och  dess  blickar  hängde  vid  gubbens 
läppar  som  biet  vid  sin  ros,  men  skalden  tänkte  på  Brage 
när  med  sitt  silfverskägg  och  med  runor  på  tungan  han  sitter 
under  den  lummiga  bok  och  förtäljer  en  saga  vid  Mimers 
evigt  sorlande  våg,  han  sjelf  en  lefvande  saga. 

^0  iVIidt  på  golf  vet  (med  halm  var  det  strödt)  brann  lågan 

beständigt 
gladt  på  sin  murade  häll,  och  igenom  det  luftiga  rökfång 
bhckade  stjernorna  in,  de  liimmelska  vänner,  i  salen. 
Men  kring  väggen,  på  naglar  af  stål,  der  hängde  det  radvis 
brynja  och  hjelm  vid  hvarann,  och  här  och  der  dem  emellan 
bhxtrade  neder  ett  svärd,  som  i  vinterq vallen  ett  stjernskott. 
Mera    än  hjelmar  och  svärd  dock  sköldarne  lyste  i  salen 
blanka  som  solens  rund  eller  månens  skifva  af  silfver. 
Gick  der  stundom  en  mö  kring  bordet  och  fyllde  i  hornen, 
slog  hon  ögonen  ned  och  rodnade:  bilden  i  skölden 

50  rodnade  äfven  som  hon:  det  gladde  de  drickande  kämpar.  — 


*  Ett  gammalt  räknesätt  i  Norden. 
—    20    — 


1825—1826 

Rikt  var  huset:  hvarhelst  som  du  skådade,  mötte  ditt  öga 
fyllda  källrar,  och  proppade  skåp,  och  rågade  visthus. 
Många  klenoder  jemväl  der  gömdes,  byten  af  segren, 
guld  med  runor  uppå  och  det  konstarbetade  silfver. 
Tre  ting  skattades  dock  af  all  den  rikedom  ypperst: 
svärdet  som  ärfdes  från  fader  till  son  var  främst    af    de 

trenne, 
Angurvadel,  så  kallades  det,  och  broder  till  blixten. 
Fjerran  i  Österland  var  det  smidt  (som  sagan  förtäljer) 
härda  dt  i  dvergarnas  eld:  Björn  Blå  tand  bar  det  från  början. 

60  Björn  förlorade  dock  på  en  gång  båd  svärdet  och  hfvet 
söder   i   Gröningasund  der  han  stridde  mot  väldige  Vifell. 
Vifell  hade  en  son,  het  Viking.    Men  gammal  och  bräcklig 
bodde  på  Ulleråker  en  kung  med  sin  blomstrande  dotter. 
Se,  då  kom  det  ur  skogarnas  djup  en  oskapelig  jätte, 
högre  till  växten  än  menniskors  ätt,  och  luden  och  vildsint, 
fordrade  envigeskamp  eller  kungadottren  och  riket. 
Ingen  vågade  kampen  likväl,  ty  det  fans  ej  ett  stål  som 
bet  på  hans  skalle  af  jern,  och  derför  nämndes  han  Jernhös. 
Viking  allena,  som  nyss  fylt  femton  vintrar,  emottog 

70  striden  i  hopp  på  sin  arm  och  på  Angurvadel.  I  ett  hugg 
klöf  han  till  midjan  det  rytande  troll,  och  frälste  den  sköna. 
Viking  lemnade    svärdet   till  Thorsten,   sin  son,   och  från 

Thorsten 
gick  det  till  Frithiof  i  arf:  när  han  drog  det,  sken  det  i  salen 
liksom  flöge  en  blixt  derigenom  eller  ett  norrsken. 
Hjaltet  var  hamradt  af  guld,  men  runor  syntes  på  kUngan, 
underbara,  ej  kända  i  Nord,  men  de  kändes  vid  solens 
portar    der   fäderna  bott  förrn  Asarne  förde  dem  hitupp. 
Matta  lyste  de  runor  alltjemnt  när  fred  var  i  landet, 
men  när  Hildur  begynte  sin  lek,  då  brunno  de  alla 

80  röda  som  hanens  kam  när  han  kämpar:  f  riorad  var  den  som 

—    21    — 


DIKTER 

mötte  i  slagtningens  natt  den  klingan  med  lågande  runor. 
Svärdet  var  vida  berömdt,  och  af  svärd  var  det  ypperst  i 

Norden. 

Dernäst  ypperst  i  pris  var  en  armring,  vida  beryktad, 
smidd  af  Nordiska  sagans  Vulkan,  af  den  haltande  Vaulund. 
Tre  mark  höll  han  i  vigt,  och  arbetad  var  han  af  rent  guld. 
Himlen  var  tecknad  derpå  med  de  tolf  Odödligas  borgar, 
vexlande  månaders  bild,  men  af  skalderna  nämndes  de  solhus. 
Alfhem  skådades  der,  Frejs  borg:  det  är  solen  som  nyfödd 
börjar  att  klättra  igen  för  himmelens  branter  vid  julen. 

90  Söquabäck  var  der  ock:  i  dess  sal  satt  Oden  hos  Saga, 
drack  sitt  vin  ur  det  gyllene  kärl,  det  kärlet  är  hafvet 
färgadt    med  guld  af  morgonens  glöd,  och  Sagan  är  våren 
skrifven  på  grönskande  fält  med  blommor  i  stället  för  runor. 
Balder   syntes  jemväl  på  sin  thron,  midsommarens  sol  som 
gjuter  från  fästet  sin  rikedom  ner,  en  bild  af  det  Goda, 
ty  det  Goda  är  strålande  ljus,  men  det  Onda  är  mörker. 
Solen  tröttnar  att  stiga  alltjemnt  och  det  Goda  desshkes, 
svindlar  på  höjdernas  brant:  med  en  suck  försjunka  de  båda 
neder  till  skuggornas  land,  till  Hel:  det  är  Balder  på  bålet. 

100  Ghtner,    den    fredliga   borg,    sågs    äfven:     förlikande    alla 
satt  der  med  vågen  i  hand  Forsete,  dommarn  på  höstting. 
Dessa  bilder  och  många  ännu  som  betecknade  ljusets 
strider  på  himmelens  hvalf  och  i  menniskans  sinne,  de  voro 
skurna  af  mästarens  hand  i  den  ringen.    En  präktig  rubin- 
knapp 
krönte  dess  bugtiga  rund,  som  solen  kröner  sin  himmel. 
Ringen  var  länge  i  slägten  ett  arf,  ty  hon  ledde  sin  ättlängd, 
endast  på  mödernet  dock,  till  Vaulund,  räknad  för  stamfar. 
En  gång  stals  den  klenoden  dock  bort  af  röfvaren  Söte 
svärmande  kring  på  de  nordiska  haf,  sen  fans  han  ej  åter. 

110  Slutligen  taltes  det  om  att  Söte,  på  kusten  af  Bretland, 

—    22    — 


1825—1826 

lefvande    satt  sig  med  skepp  och  med  gods  i  sin  murade 

grafhög, 
men  der  fann  han  ej  ro,  och  det  spökade  ständigt  i  högen. 
Thorsten  förnam  det  ryktet  också,  och  med  Bele  besteg  han 
draken,  och  klöf  den  skummande  våg,  och  styrde  till  stället. 
Vid  som  ett  tempelhvalf,  som  en  kungsgård,  vore  den  bäddad 
in  i  grus  och  grönskande  torf,  så  hvälfde  sig  högen. 
Ljus  ock  lyste  derur:  igenom  en  springa  på  porten 
tittade  kämparne  in,  och  det  beckade  vikingaskeppet 
stod  der  med  ankar  och  master  och  rår,  men  hög  i  dess 

bakstam 

1^20  satt  en  förfärlig  gestalt:  han  var  klädd  i  en  mantel  af  lågor. 
Bister  satt  han  och  skurade  der  blodfläckade  klingan, 
kunde  ej  skura  de  fläckarna  bort:  allt  guld  som  han  rånat 
låg  i  högar  omkring,  och  ringen  bar  han  på  armen. 
Stiga    vi,   hviskade  Bele,  dit  ner  och  kämpa  mot  trollet, 
två  mot  en  Ande  af  eld?   Men  halfvred  svarade  Thorsten; 
en  mot  en  var  fädernas  sed,  jag  kämpar  väl  ensam. 
Länge  tvistades  nu  hvem  först  af  de  tvenne  det  tillkom 
pröfva  den  vådliga  färd,  men  till  slut  tog  Bele  sin  stålhjelm, 
skakade  om  två  lotter  deri,  och  vid  stjernornas  skimmer 

130  kände  Thorsten  igen  sin  lott.    För  en  stöt  af  hans  jernlans 
sprungo  riglar  och  lås,  och  han  nedsteg.    Frågade  någon 
hvad  han  förnam  i  det  nattliga  djup,  då  teg  han  och  ryste. 
Bele  hörde  dock  först  en  sång,  den  låt  som  en  trollsång, 
sedan    förnam  han  ett  rasslande  ljud  som  af  klingor  som 

korsas, 
sist  ett  gräseligt  skri:  då  blef  tyst.    Ut  störtade  Thorsten. 
blek,  förvirrad,  förstörd,  ty  med  döden  hade  han  kämpat. 
Ringen    bar   han  likväl:   den  är  dyrköpt,   sade  han  ofta, 
ty  jag  har  darrat  en  gång  i  mitt  lif,  och  det  var  när  jag 

tog  den. 

140  Smycket  var  vida  berömdt  och  af  smycken  ypperst  i  Norden. 

—    23    - 


DIKTER 

140      Skeppet  Ellida  till  slut  var  en  af  slägtens  klenoder 
Viking  (sägs  det)  en  gång  när  han  vände  tillbaka  från  härtåg 
seglade  längs  med  sin  strand,  då  såg  han  en  man  på  ett 

skeppsvrak 
sorglöst  gungande  hän,  det  var  som  han  lekte  med  vågen. 
Mannen  var  hög  och  af  ädel  gestalt  och  hans  anlete  öppet, 
gladt  men  föränderligt  dock,  likt  hafvet  som  leker  i  solsken. 
Manteln  var  blå  och  bältet  af  guld,  besatt  med  koraller, 
skägget  hvitt  som  vågornas  skum,  men  håret  var  sjögrönt. 
Viking  styrde  sin  snäcka  deråt  för  att  berga  den  arma, 
tog  den  förfrusna  hem  till  sin  gård  och  förplägade  gästen. 

150  Dock,  när  han  bjöds  af  värden  till  sängs  då  log  han  och  sade: 
vinden  är  god  och  mitt  skepp,  som  du  sett,  är  ej  att  förakta, 
hundrade  mil,  det  hoppas  jag  visst,  jag  seglar  i  afton. 
Tack  för  din  bjudning  ändå,  den  är  välment,  kunde  jag  endast 
ge  dig  ett  minne  af  mig!  men  min  rikedom  ligger  i  hafvet, 
kanske  finner  du  dock  i  morgon  en  gåfva  på  stranden.   — 
Dagen   derpå  stod  Viking  vid  sjön,  och  si!  som  en  hafsörn 
när  han  förföljer  sitt  rof,  flög  in  i  viken  ett  drakskepp. 
Ingen  syntes  derpå,  ej  en  gång  man  märkte  en  styrman, 
rodret  dock  lette  sin  bugtiga  väg  bland  klippor  och  blindskär, 

160  liksom  bodde  en  Ande  deri:  när  det  nalkades  stranden 
refvade  seglet  sig  sjelf,  och  ej  rördt  af  menniskohänder 
ankaret  sänkte  sig  ned  och  bet  med  sin  hulling  i  djupet. 
Stum  stod  Viking  och  såg,  men  då  sjöngo  de  lekande  vågor: 
»berga de  Ägir*  ej  glömmer  sin  skuld,  han  skänker  dig  draken.» 
Gåfvan  var  kunglig  att  se,  ty  de  bugtiga  plankor  af  eke 
voro  ej  fogade  hop  som  annars,  men  vuxna  tillsammans. 
Sträckningen  var  som  en  drakes  i  sjön:  i  stammen  derframme 
lyfte  han  hufvudet  högt,  och  af  rödt  guld  lågade  svalget. 
Buken  var  spräcklig  med  blått  och  med  gult,  men  baktill 

vid  rodret 
♦  Hafsguden. 

—    24- 


1825—1826 

'O  slog  han  sin  väldiga  stjert  i  en  ringel,  fjellig  af  silfver: 
vingarna  svarta  med  kanter  af  rödt;  när  han  spände  dem  alla 
flög  han  i  kapp  med  den  susande  storm,  men  örnen^blef  efter. 
Fylldes  det  skeppet  med  väpnade  män,^då  skulle  du  trott  dig 
skåda  en  flytande  konungastad,  en  simmande  fästning.  — 
Skeppet  var  vida  berömdt,  och  af  skepp  var  det  ypperst 

i  Norden. 

Detta,  och  mera  dertill  tog  Frithiof  i  arf  af  sin  fader. 
Knappast  der  fans  i  de  nordiska  land  en  rikare  arfving, 
om  ej  en  konungason,  ty  kungars  välde  är  ypperst. 
Var  han  ej  konungason,  likväl  hans  sinne  var  kungligt, 

80  vänsällt,  ädelt  och  mildt,  och  med  hvar  dag  växte  hans  rykte. 
Kämpar  hade  han  tolf,  gråhåriga,  furstar  i  idrott, 
fadrens  kamrater,  med  bröst  af  stål  och  med  ärriga  pannor 
Nederst  på  kämparnas  bänk,  jemnårig  med  Frithiof,  en 

yngUng 
satt   som   en  ros  bland  vissnade  löf:  Björn  hete  den  unga, 
glad  som  ett  barn,  men  fast  som  en  man,  och  vis  som  en  gubbe 
Upp  med  Frithiof  han  växt  och  de  blandat  blod  med  hvar 

andra, 
fosterbröder  på  Nordmannasätt,  och  svurit  att  lefva 
samman  i  lust  och  i  nöd,  och  att  hämna  hvarandra  i  döden. 
Midt  bland  kämpar  och  gästernas  mängd  som  kommit  till 

graföl, 

90  Frithiof,  en  sörjande  värd,  med  ögon  fyllda  af  tårar, 
drack  på  fädernas  vis  sin  faders  minne,  och  hörde 
skaldernas  sång  till  hans  lof,  ett  dundrande^Drapaf men  sedan 
steg  han  i  fadrens  säte,  nu  hans,  och  satte  sig  neder 
mellan  dess  Oden  och  Frej:    det  är  Thors  plats  uppe  i 

Valhall. 


25    — 


DIKTER 


IV. 

Frithiof s   Frieri. 


Väl  klingar  sången  i  Frithiofs  sal, 

och  skalderna  prisa  hans  ättartal. 

Men  sången  gläder 

ej  Frithiof,  han  hör  ej  livad  skalden  qväder. 


Och  jorden  har  åter  klädt  sig  grön, 

och  drakarna  simma  igen  på  sjön. 

Men  hjeltesonen 

han  vandrar  i  skogen  och  ser  på  månen. 


Nyss  var  han  likväl  så  lycklig,  så  glad, 
10         ty  muntre  kung  Halfdan  till  gäst  han  bad, 
och  Helge  dyster, 
och  de  hade  med  sig  sin  sköna  syster. 


Han  satt  vid  dess  sida,  han  tryckte  dess  hand 
och  kände  tillbaka  en  tryckning  ibland, 
och  såg  betagen 
alltjemnt  på  de  kära,  de  ädla  dragen. 

—    26    — 


1825—1826 

De  taltes  vid  om  de  glada  dar 

då  morgonens  dagg  låg  på  lifvet  qvar, 

om  barndomsminnen, 

de  rosengårdar  i  ädla  sinnen. 

Hon  helsade  honom  från  dal  och  park, 
från  namnen  som  grodde  i  björkens  bark, 
och  från  den  kullen, 
der  ekarna  frodas  i  hjeltemullen. 


»Det  var  ej  så  trefligt  i  kungens  gård, 
ty  Halfdan  var  barnslig  och  Helge  hård. 
De  kungasöner 
de  höra  ej  annat  än  lof  och  böner. 


Och  ingen  (här  rodnade  hon  som  en  ros) 

åt  hvilken  en  klagan  kunde  förtros. 

I  kungasalar 

hur  qvaft  var  det  der  mot  i  Hildings  dalarl 


Och  dufvorna  som  de  matat  och  tamt, 
nu  voro  de  flugna,  ty  höken  dem  skrämt. 
Ett  par  allena 
var  qvar,  af  de  tvenne  tag  du  den  ena. 


Den  dufvan  hon  flyger  väl  hem  igen, 
hon  längtar,  som  andra,  väl  till  sin  vän. 
Bind  under  vingen 
en  vänlig  runa,  det  märker  ingen.»  — 

—    27    — 


DIKTER 


Så  suto  de  hviskande  dagen  om, 
de  hviskade  ännu  när  qvällen  kom, 
som  aftonvindar 
om  våren  hviska  i  gröna  lindar. 


Men  nu  är  hon  borta,  och  Frithiofs  mod 
är  borta  med  henne.    Det  unga  blod 
i  kinden  stiger, 
han  lågar  och  suckar  alltjemnt  och  tiger. 

Sin  sorg,  sin  klagan  med  dufvan  han  skref, 
50         och  glad  for  hon  af  med  sitt  kärleksbref. 
Men  ack!  tillbaka 
hon  vände  ej  mer,  hon  blef  hos  sin  maka.  — 


Det  väsen  behagade  icke  Björn. 
Han  sade:  »hvad  fattas  vår  unga  örn, 
så  tyst,  så  sluten? 
Är  bröstet  träffa  dt,  är  vingen  skjuten? 


Hvad  vill  du?   Ha  vi  ej  i  öfverflöd 
det  gula  fläsk  och  det  bruna  mjöd? 
Och   skalder  många? 
60         det  tar  aldrig  slut  på  de  visor  långa. 

Sant  nog  att  gångaren  stampar  i  spilt, 
på  rof,  på  rof  skriker  falken  vildt. 
Men  Frithiof  jagar 
i  molnen  allena,  och  tärs  och  klagar. 

—    28    — 


1825—1826 


Eliida  hon  har  ingen  ro  på  våg, 

hon  rycker  alltjemnt  på  sitt  ankartåg. 

Ligg  still,   Ellida, 

ty  Frithiof  är  fredlig,  han  vill  ej  strida, 


Den  strådöd  är  också  en  död:  till  slut 
70         jag  rister,  som  Oden,  mig  sjelf  med  spjut. 
Det  kan  ej  fela, 
vi  bhfva  välkomna  hos  blåhvit  Hela.»  — 


Då  släppte  Frithiof  sin  drake  lös, 
och  seglet  svällde  och  vågen  fnös. 
Rakt  öfver  fjärden 
till  kungens  söner  han  styrde  färden. 


De  suto  på  Beles  hög  den  dag, 
och  hörde  folket  och  skipade  lag. 
Men  Frithiof  talar, 
80         den  stämman  förnimmes  kring  berg  och  dalar. 


»I  kungar,  skön  Ingeborg  är  mig  kär, 
af  Eder  jag  henne  till  brud  begär, 
och  den  förening 
hon  var  väl  äfven  kung  Beles  mening. 

Han  låt  oss  växa  hos  Hilding  opp 

likt  ungträn  som  växa  tillsammans  i  topp. 

Derofvanföre 

band  Freja  de  toppar  med  gyllne  snöre. 

—    29    — 


DIKTER 


Min  far  var  ej  konung,  ej  jarl  en  gång, 
90        dock  lefver  hans  minne  i  skaldens  sån^ 
Höghvälfda  grifter 
förtälja  på  runsten  min  ätts  bedrifter. 


Lätt  kunde  jag  vinna  mig  rike  och  land, 
men  heldre  jag  blir  på  min  fädernestrand. 
Der  vill  jag  skydda 
så  kungens  gård  som  den  ringes  hydda. 


Vi  äro  på  Beles  hög;  han  hör 
hvart  ord  i  djupet  här  nedanför. 
Med  Frithiof  beder 
100        den  gamle  i  högen:  betänken  Eder!» 


Då  reste  sig  Helge  och  talte  med  hån: 
»vår  syster  är  ej  för  en  bondeson. 
Nordlandens  Drotter 
må  täfla,  ej  du,  om  den  Valhallsdotter. 


Yfs  gerna  att  helsas  för  ypperst  i  Nord, 

vinn  männer  med  handkraft  och  qvinnor  med  ord. 

Men  Odinsblodet 

till  pris  ger  jag  icke  åt  öfvermodet. 

Mitt  rike  behöfver  du  ej  ta  dig  an, 
110        jag  skyddar  det  sjelf;  vill  du  bli  min  man, 
en  plats  är  ledig 
ibland  mitt  husfolk,  den  kan  jag  ge  dig.»  — 

—     30    - 


1825—1826 

»Din  man  blir  jag  knappast,  var  Frithiofs  svar, 
är  man  för  mig  sjelf,  som  min  fader  var. 
Ur  silfverskida 
flyg,  Angurvadel,  du  får  ej  bida.» 


I  solen  glänste  den  klinga  blå, 
och  runorna  lågade  röda  derpå. 
»Du  Angurvadel, 
120       du  är  dock,  sad  Frithiof,  af  gammal  adel. 


Och  vore  det  icke  för  högens  fred, 

på  stället  jag  högge  dig,  svartekung,   ned. 

Vill  dock  dig  lära 

en  ann  gång  ej  komma  mitt  svärd  för  nära.»  - 


Så  sagdt  han  klöf  i  ett  hugg  allén 

kung  Helges  guldsköld  som  hängde  på  gren. 

I  två  halfrunder 

han  klang  emot  högen,  det  klang  inunder. 


»Väl  träffadt,  min  khngal  Ligg  nu  och  dröm 
130        om  högre  bedrifter:  till  dess  förgöm 
de  runolågor; 
nu  segla  vi  hem  öfver  mörkblå  vågor.»  — 


-    31 


DIKTER 


V. 

Kung   Ring. 


Och  kung  Ring  sköt  tillbaka  sin  guldstol  från  bord, 

och  kämpar  och  skalder 

uppstego  att  lyssna  till  kungens  ord 

berömd  i  Nord, 

han  var  vis  som  Gud  Mimer  och  from  som  Balder. 

Hans  land  var  som  lunden  der  Gudar  bo, 
och  vapnen  komma 
ej  inom  dess  gröna,  dess  skuggiga  ro, 
och  gräsen  gro 
10     fridlysta  derstädes,  och  rosorna  blomma. 

Rättvisan  satt  ensam,  båd  sträng  och  huld, 

på    domarstolen, 

och  friden  betalte  hvart  år  sin  skuld, 

och  kornets  guld 

låg  strödt  öfver  landet  och  sken  i  solen. 

Och  snäckorna  kommo  med  bringa  svart, 
med  hvita  vingar, 

från  hundrade  land,  och  förde  från  hvart 
mångfaldig  art 
80     af  rikdom  som  rikdomen  tingar. 

—    32    — 


1825—1826 

Men  frihet  bodde  hos  friden  qvar 

i  glad  förening, 

och  alla  älskade  landets  far 

fast  en  och  hvar 

fritt  sade  på  Tinget  sin  mening. 


I  tretti  vintrar  han  fredlig  och  säll 
styrt  Nordlands  söner, 
och  ingen  gått  missnöjd  hem  till  sitt  fjäll, 
och  hvarje  qväll 
30     hans  namn  gick  till  Oden  med  folkets  böner. 


Och  kung  Ring  sköt  tillbaka  sin  guldstol  från  bord, 

och  alla  glade 

uppstego  att  lyssna  till  kungens  ord 

berömd  i  Nord 

men  han  suckade  djupt,  och  talte  och  sade: 

»Min  drottning  sitter  i  Folkvangs*  loft 
på  purpurtäcken, 

men  här  är  det  gräs  öfver  hennes  stoft, 
och  blomsterdoft 
40     kringånga  dess  grafhög  vid  bäcken. 

Ej  får  jag  drottning  så  god,  så  skön, 

mitt  rikes  ära. 

Till  Gudarna  gick  hon,  till  Valhalls  lön, 

men  landets  bön 

och  barnens,  en  moder  begära. 


♦  Frejas  sal. 

—    33    — 
3—210169.   Tegnir,  Sami.  skrifter.  5. 


DIKTER 

Kung  Bele  som  ofta  kom  till  min  sal 
med  sommarvinden, 
har  lemnat  en  dotter,  hon  är  mitt  val, 
den  lilja  smal 
50     med  morgonrodnad  på  kinden. 


Jag  vet  hon  är  ung  och  den  unga  mö 

helst  blomman  plockar, 

men  jag  gått  i  frö  och  vintrarna  strö 

alltren  sin  snö 

i  kungens  de  glesnade  lockar. 


Men  kan  hon  älska  en  redlig  man 
med  hvitt  i  håren, 
och  vill  hon  ta  sig  de  späda  an 
hvars  mor  försvann, 
60     så  bjuder  Hösten  sin  thron  åt  Våren. 


Tan  guld  ur  hvalfven,  tan  smycken  åt  brud 

ur  skåp  af  eke, 

och  följen,  I  skalder,  med  harpoljud, 

ty  sångens   Gud 

är  med  då  vi  frie,  är  med  då  vi  leke.»  — 


Och  ut  drogo  svenner  med  buller  och  bång 
med  guld  och  böner, 
och  skalderna  följde,  en  rad  så  lång, 
med  hjeltesång, 
70     och  ställde  sig  fram  för  kung  Beles  söner. 

—    34     - 


1825—1826 

De  drucko  i  dagar,  de  drucko  i  tre, 

men  på  den  fjerde 

hvad  svar  kung  Helge  dem  månde  ge 

åtsporde  de, 

ty  nu  de  ville  å  färde. 


Kung  Helge  han  offrar  båd  falk  och  häst 
i  lunden  gröna, 

han  spörjer  båd  Vala*  och  offerprest 
hvad  som  var  bäst 
80     allt  för  hans  syster,  den  sköna. 

Men  lungorna  nekade  bifall  alltjemnt, 

som  prest  och  Vala, 

och  då  gaf  kung  Helge,  den  tecknen  skrämt, 

sitt  Nej   bestämdt, 

ty  menskan  må  lyda  då  Gudar  tala. 

Men  muntre  kung  Halfdan  han  log  och  sad: 
»farväl  med  festen! 

Kung  Gråskägg  sjelf  bordt  rida  åstad, 
jag  hulpit  glad 
90     den  hedersgubben  på  hästen.» 

Förbittrade  draga  de  sandman  bort 
och  budskap  bära 

om  kungens  skymf,  men  han  svarar  dem  torrt 
att  inom  kort 

kung  Gråskägg  skall  hämna  sin  ära. 
*   Spåqvinna. 

—    35    — 


DIKTER 


Han  slog  sin  härsköld  som  hängde  å  stam 
i  höga  linden. 

Då  simma  drakar  på  vågen  fram 
med  blodröd  kam, 
100    och  hjelmarna  nicka  i  vinden. 


Och  härbud  flögo  till  Helges  gård 

som  sade  dyster: 

»kung  Ring  är  mäktig,  den  strid  bUr  hård; 

i  Balders  vård, 

i  templet  jag  sätter  min  syster.» 


Der  sitter  den  älskande  vemodsfuU 
å  fridlyst  tilja. 

Hon  sömmar  i  silke,  hon  sömmar  i  gull, 
och    gråter    full 
110    sin  barm:  det  är  dagg  öfver  lilja. 


I 


—    36    — 


1825—1826 


VI. 

Frithiof  spelar   Schack. 


Björn  och  Frithiof  suto  båda 
vid  ett  schackbord,  skönt  att  skåda. 
Silfver  var  hvarannan  ruta, 
och  hvarannan  var  af  guld. 


Då  steg  Hilding  in:    »Sitt  neder, 
upp  i  högbänk  jag  dig  leder, 
töm  ditt  horn,  och  låt  mig  sluta 
spelet,  fosterfader  huld!» 


Hilding  qvad:    »från  Beles  söner 
10  kommer  jag  till  dig  med  böner. 

Tidningarne  äro  onde, 
och  till  dig  står  landets  hopp.» 


Frithiof  qvad:  »tag  dig  till  vara, 
Björn,  ty  nu  är  kung  i  fara. 
Frälsas  kan  han  med  en  bonde, 
den  är  gjord  att  offras  opp.»  — 

—    37    — 


DIKTER 


»Frithiof,  reta  icke  kungar, 
starka  växa  örnens  ungar, 
fast  mot  Ring  de  aktas  svaga, 
20  stor  är  deras  makt  mot  din.»  — 


»Björn,   jag   ser   du   tornet   hotar, 
men  ditt  anfall  lätt  jag  motar. 
Tornet  blir  dig  svårt  att  taga, 
drar  sig  i  sin  sköldborg  in.»  — 


»Ingeborg  i  Baldershagen 
sitter  och  förgråter  dagen. 
Kan  hon  dig  till  strids  ej  locka, 
gråterskan  med  ögon  blå?» 


»Drottning,  Björn,  du  fåfängt  jagar, 
30  var  mig  kär  från  barndomsdagar, 

hon  är  spelets  bästa  docka, 
hur  det  går  hon  räddas  må.»  — 


»Frithiof,  vill  du  icke  svara? 
Skall  din  fosterfader  fara 
ohörd  från  din  gård,  emedan 
ej  ett  dockspel  vill  ta  slut?»  — 

Då  steg  Frithiof  upp  och  lade 
Hildings  hand  i  sin  och  sade: 
»Fader,  jag  har  svarat  redan, 
40  du  har  hört  min  själs  beslut. 

—    38    — 


1825—1826 

»Rid  att  Beles  söner  lära 
hvad  jag  sagt:    de  kränkt  min  ära, 
inga  band  vid  dem  mig  fästa, 
aldrig  blir  jag  deras  man.»  — 

»Väl,  din  egen  bana  vandra, 
ej  kan  jag  din  vrede  klandra. 
Oden  styre  till  det  bästa,» 
sade  Hilding,  och  försvann. 


—    39    — 


DIKTER 


VII. 

Frithiofs  Lycka. 


Kung  Beles  söner  gerna  dragé 
från  dal  till  dal  att  be  om  svärd. 
Mitt  få  de  ej:  i  Balders  hage 
der  är  min  valplats,  är  min  verld. 
Der  vill  jag  ej  tillbaka  blicka 
på  kungars  hämd,  på  jordens  sorg, 
men  endast  Gudars  glädje  dricka 
tvemännings  med  min  Ingeborg. 

Så  länge  ännu  solen  tömmer 
10         sin  purpurglans  på  blomstren  varm, 
lik  rosenfärgadt  skir  som  gömmer 
en  blomsterverld,  min  Ingborgs  barm: 
så  länge  irrar  jag  på  stranden 
af  längtan,  evig  längtan  tärd, 
och  ritar  suckande  i  sanden 
det  kära  namnet  med  mitt  svärd. 

Hur  långsamt  gå  de  tröga  stunder! 
Du  Dellings  son,*  hvi  dröjer  du? 
*  Dagen. 

-    40     - 


1825—1826 

Har  du  ej  skådat  berg  och  lunder 
20         och  sund  och  öar  förr  än  nu? 
Bor  ingen  mö  i  vestersalar 
som  väntar  dig  för  längesen, 
och  flyger  till  ditt  bröst  och  talar 
om  kärlek  först,  om  kärlek  sen? 


Dock  ändtlig,  trött  af  vägens  möda, 
du  sjunker  ner  ifrån  din  höjd, 
och  qvällen  drar  det  rosenröda 
sparrlakanet  för  Gudars  fröjd. 
Om  kärlek  hviska  jordens  floder, 
30         om  kärlek  hviskar  himlens  fläkt. 

Välkommen,  Natt,  du  Gudars  moder 
med  perlor  på  din  bröllopsdrägtl 


Hur  tyst  de  höga  stjernor  skrida. 
Mkt  älskarn  till  en  mö  på  tål 
Flyg  öfver  fjärden,  min  Elhda, 
skjut  på,  skjut  på,  du  bölja  blå! 
Der  borta  hgga  Gudens  lunder, 
till  gode  Gudar  styra  vi, 
och  Balderstemplet  står  derunder 
40         med  kärlekens  Gudinna  i. 


Hur  lycklig  träder  jag  på  strandenl 
Du  jord,  jag  ville  kyssa  dig, 
och  Er,  I  blommor  små  som  randen 
med  hvitt  och  rödt  den  krökta  stigl 

—    41    — 


DIKTER 

Du  måne  som  ditt  skimmer  tömmer 
kring  lund  och  tempel,  hög  och  vård, 
hur  skön  du  sitter  der  och  drömmer, 
lik  Saga  i  en  bröllopsgård! 

Hvem  lärde  dig,  du  bäck  som  talar 
50         med  blommorna,  min  känslas  röst? 
Hvem  gaf  Er,  Nordens  näktergalar, 
den  klagan  stulen  ur  mitt  bröst? 
Med  qvällens  rodnad  Alfer  måla 
min  Ingborgs  bild  på  mörkblå  duk; 
den  bilden  kan  ej  Freja  tåla, 
hon  blåser  bort  den,  afundsjuk. 

Dock,  gerna  hennes  bild  försvinne, 
der  är  hon  sjelf,  som  Hoppet  skön, 
och  trogen  som  ett  barndomsminne: 
60         hon  kommer  med  min  kärleks  lön. 
Kom,  älskade,  och  låt  mig  trycka 
dig  till  det  hjerta  du  är  kär. 
Min  själs  begär,  min  lefnads  lycka, 
kom  i  min  famn  och  hvila  der! 


Så  smärt  som  stjelken  af  en  lilja, 
så  fyllig  som  en  mognad  ros! 
Du  är  så  ren  som  Gudars  vilja, 
och  dock  så  varm  som  Freja  tros. 
Kyss  mig,  min  sköna!   Låt  min  låga 
70         få  genomströmma  äfven  dig. 

Ack!  jordens  rund  och  himlens  båga 
försvinna  när  du  kysser  mig. 

—    42    — 


1825—1826 

Var  icke  rädd,  här  finns  ej  fara. 
Björn  står  der  nere  med  sitt  svärd, 
med  kämpar  nog  att  oss  försvara, 
om  det  behöfdes,  mot  en  verld. 
Jag  sjelf,  o  att  jag  strida  finge 
för  dig,  som  jag  dig  håller  nu! 
Hur  lycklig  jag  till  Valhall  ginge 
80       om  min  Valkyria  vore  du! 

Hvad  hviskar  du  om  Balders  vrede? 
Han  vredgas  ej,  den  fromme  Gud, 
den  älskande  som  vi  tillbe  de, 
vårt  hjertas  kärlek  är  hans  bud; 
den  Gud  med  solsken  på  sin  panna, 
med  evig  trohet  i  sin  barm: 
var  ej  hans  kärlek  till  sin  Nanna 
som  min  till  dig,  så  ren,  så  varm? 

Der  står  hans  bild,  han  sjelf  är  nära, 
90       hur  mildt  han  ser  på  mig,  hur  huldt! 
Till  offer  vill  jag  honom  bära 
ett  hjerta  varmt  och  kärleksfullt. 
Böj  knä  med  mig:  ej  bättre  gåfva, 
ej  skönare  för  Balder  fans 
än  tvenne  hjertan  hvilka  lofva 
hvarann  en  trohet,  fast  som  hans. 


Till  himlen  mera  än  till  jorden 
min  kärlek  hör,  försmå  ej  den. 
I  himlen  är  han  ammad  vorden 
100        och  längtar  till  sitt  hem  igen. 

—    43    - 


DIKTER 

O  den  som  ren  deruppe  vore! 
O  den  som  nu  med  dig  fick  dö, 
och  segrande  till  Gudar  före 
i  famnen  på  sin  bleka  mö! 

När  då  de  andra  kämpar  rida 
ur  silfverportarna  till  krig, 
jag  skulle  sitta  vid  din  sida, 
en  trogen  vän,  och  se  på  dig. 
När  Valhalls  mör  kring  bordet  bringa 
110        de  mjödhorn  med  sitt  skum  af  gull, 
med  dig  jag  ensamt  skulle  klinga, 
och  hviska  öm  och  kärleksfull. 

En  löfsal  ville  jag  oss  bygga 
på  näset  vid  en  mörkblå  bugt. 
Der  låge  vi  i  skuggan  trygga 
af  lunden  med  den  gyllne  frukt. 
När  Valhalls  sol  sig  återtände, 
(hur  klart,  hur  herrligt  är  dess  bloss!) 
till  Gudarne  vi  återvände 
120        och  längtade  dock  hem  till  oss. 

Med  stjernor  skulle  jag  bekransa 
din  panna,  dina  lockars  glöd, 
i  Vingolfs*  sal  jag  skulle  dansa 
min  bleka  hl  ja  rosenröd, 
till  dess  jag  dig  ur  dansen  droge 
till  kärlekens,  till  fridens  tjäll, 
der  silfverskäggig  Brage  sloge 
din  brudsång  ny  för  hvarje  qväll. 
*  Frejas  borg. 

—     44     — 


1825—1826 

Hur  vakan  sjunger  genom  lunden! 
den  sången  är  från  Valhalls  strand. 
Hur  månen  skiner  öfver  sunden! 
han  lyser  ur  de  dödas  land. 
Den  sången  och  det  ljuset  båda 
en  verld  af  kärlek  utan  sorg. 
Den  verlden  ville  jag  väl  skåda 
med  dig,  med  dig,  min  Ingeborg! 

Gråt  icke:  ännu  lifvet  strömmar 

i  mina  ådror,  gråt  ej  så. 

Men  kärlekens  och  mannens  drömmar 

kringsvärma  gerna  i  det  blå. 

Ack!  blott  din  famn  mot  mig  du  breder, 

blott  dina  ögon  se  på  mig, 

hur  lätt  du  lockar  svärmarn  neder 

från  Gudars  salighet  till  dig! 

»Tyst,  det  är  lärkan.»  Nej,  en  dufva 
i  skogen  kuttrar  om  sin  tro. 
Men  lärkan  slumrar  än  på  tufva 
hos  maken  i  sitt  varma  bo. 
De  lycklige!  dem  skiljer  ingen 
när  dagen  kommer  eller  far, 
men  deras  lif  är  fritt  som  vingen 
som  bär  i  skyn  det  glada  par. 

»Se,  dagen  gryr.»   Nej,  det  är  flamman 
af  någon  vårdkas  österut. 
Ännu  vi  kunna  spraka  samman, 
än  har  den  kära  natt  ej  slut. 

—    45    - 


DIKTER 

Försof  dig,  dagens  gyllne  stjerna, 
och  morna  sen  dig  långsamt  till. 
För  Frithiof  må  du  sofva  gerna 
160        till  Ragnarök,*  om  du  så  vill. 

Dock,  det  är  fåfängt  till  att  hoppas, 
der  blåser  ren  en  morgonvind, 
och  redan  österns  rosor  knoppas 
så  friska  som  på  Ingborgs  kind. 
En  vingad  sångarskara  qvittrar 
(en  tanklös  hop)  i  klarnad  sky, 
och  lifvet  rörs  och  vågen  glittrar, 
och  skuggorna  och  älskarn  fly. 

Der  kommer  hon  i  all  sin  ära! 
170        Förlåt  mig,  gyllne  sol,  min  bön! 
Jag  känner  det,  en  Gud  är  nära, 
hur  präktig  är  hon  dock,  hur  skön! 
O  den  som  fram  i  banan  trädde 
så  väldig  som  du  träder  nu, 
och,  stolt  och  glad,  sin  lefnad  klädde 
i  ljus  och  seger  liksom  du! 

Här  ställer  jag  inför  ditt  öga 
det  skönaste  du  sett  i  Nord. 
Tag  henne  i  din  vård,  du  höga, 
180       hon  är  din  bild  på  grönklädd  jord. 
Dess  själ  är  ren  som  dina  strålar, 
dess  öga  som  din  himmel  blått, 
och  samma  guld  din  hjessa  målar 
har  hon  i  sina  lockar  fått.  — 
*  Verldens  undergång. 

-     46     - 


I 


1825—1826 

Farväl,  min  älskade!    En  annan, 
en  längre  natt  vi  ses  igen. 
Farväl!    Ännu  en  kyss  på  pannan 
och  en  på  dina  läppar  än! 
Sof  nu,  och  dröm  om  mig,  och  vakna 
190        vid  middag,  och  med  trogen  själ 

tälj  timmarna  som  jag,  och  sakna, 
och  brinn,  som  jag.    Farväl,  farväl! 


47    — 


DIKTER 


VIII. 

Af  skedet 

Ingeborg. 

Det  dagas  ren,  och  Frithiof  kommer  ickel 
I  går  likväl  var  redan  Tinget  utlyst 
på  Beles  hög:  den  platsen  valdes  rätt, 
hans  dotters  öde  skulle  der  bestämmas. 
Hur  många  böner  har  det  kostat  mig, 
hur  många  tårar  räknade  af  Freja, 
att  smälta  hatets  is  kring  Frithiof s  hjerta 
och  locka  löftet  från  den  stoltes  mund 
att  åter  bjuda  handen  till  försoningl 
10         Ack!  mannen  är  dock  hård,  och  för  sin  ära 
(så  kallar  han  sin  stolthet)  räknar  han 
ej  just  så  noga  om  han  skulle  krossa 
ett  troget  hjerta  mera  eller  mindre. 
Den  arma  qvinnan  sluten  till  hans  bröst 
är  som  en  mossväxt  blommande  på  kUppan 
med  bleka  färger:  blott  med  möda  håller 
den  obemärkta  sig  vid  hällen  fast, 
och  hennes  näring  äro  nattens  tårar. 

I  går  alltså  blef  då  mitt  öde  afgjordt, 
20         och  aftonsolen  har  gått  ner  deröfver. 

—    48    — 


1825—1826 

Men  Frithiof  kommer  ej  I    De  bleka  stjernor, 
en  efter  annan,  slockna  och  försvinna, 
och  med  hvarenda  utaf  dem  som  släcks 
går  en  förhoppning  i  mitt  bröst  till  grafven. 
Dock,  hvarför  också  hoppas?    Valhalls  Gudar 
ej  älska  mig,  jag  har  förtörnat  dem. 
Den  höge  Balder  i  hvars  skygd  jag  vistas 
är  förolämpad,  ty  en  mensklig  kärlek 
är  icke  helig  nog  för  Gudars  blickar, 

30         och  jordens  glädje  får  ej  våga  sig 

inunder  hvalfven  der  de  allvarsamma 
de  höga  Makter  ha  sin  boning  fäst.  — 
Och  likafullt,  hvad  är  mitt  fel,  hvi  vredgas 
den  fromme  Guden  öfver  jungfruns  kärlek? 
Är  han  ej  ren  som  Urdas  blanka  våg, 
ej  oskuldsfull  som  Gefions  morgondrömmar? 
Den  höga  solen  vänder  icke  bort 
från  tvenne  älskande  sitt  rena  öga, 
och  dagens  enka,  stjernenatten,  hör 

40         midt  i  sin  sorg  med  glädje  deras  eder. 

Hvad  som  är  lofligt  under  himlens  hvalf, 
hur  blef  det  brottsligt  under  tempelhvalfvet? 
Jag  älskar  Frithiof.    Ack,  så  långt  tillbaka 
som  jag  kan  minnas,  har  jag  älskat  honom; 
den  känslan  är  ett  årsbarn  med  mig  sjelf, 
jag  vet  ej  när  hon  börjat,  kan  ej  ens 
den  tanken  fatta  att  hon  varit  borta. 
Som  frukten  sätter  sig  omkring  sin  kärna 
och  växer  ut  och  rundar  omkring  henne 

50         i  sommarsolens  sken  sitt  klot  af  guld: 
så  har  jag  äfven  vuxit  ut  och  mognat 
omkring  den  kärnan,  och  mitt  väsen  är 
det  yttre  skalet  endast  af  min  kärlek. 

—    49    — 

4 — 210169.  Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


blKTER 

Förlåt  mig,  Balderl    Med  ett  troget  hjerta 

jag  trädde  i  din  sal,  och  med  ett  troget 

vill  jag  gå  derifrån:  jag  tar  det  med  mig 

utöfver  Bifrosts  bro,  och  ställer  mig 

med  all  min  kärlek  fram  för  Valhalls  Gudar. 

Der  skall  han  stå,  en  Asason  som  de, 
60         och  spegla  sig  i  sköldarna  och  flyga 

med  lösta  dufvovingar  genom  blå 

oändlig  rymd  uti  Allfaders  sköte 

hvarfrån  han  kommit.  —  Hvarför  rynkar  du 

i  morgongryningen  din  ljusa  panna? 

I  mina  ådror  flyter,  som  i  dina, 

den  gamle  Odens  blod.    Hvad  vill  du,  frände? 

Min  kärlek  kan  jag  icke  offra  dig, 

vill  det  ej  ens,  han  är  din  himmel  värdig. 

Men  väl  jag  offra  kan  min  lefnads  lycka, 
70         kan  kasta  bort  den,  som  en  Drottning  kastar 

sin  mantel  från  sig,  och  är  likafullt 

den  samma  som  hon  var.  —  Det  är  beslutadt! 

Det  höga  Valhall  skall  ej  blygas  för 

sin  franka,  jag  vill  gå  emot  mitt  öde 

som  hjelten  går  mot  sitt.  —  Der  kommer  Frithof! 

Hur  vild,  hur  blek!    Det  är  förbi,  förbi! 

Min  vreda  Norna  kommer  jemte  honom. 

Var  stark,  min  själ!  —  Välkommen,  sent  omsider! 

Vårt  öde  är  bestämdt,  det  står  att  läsa 
80         uppå  din  panna. 

Frithiof. 

Stå  der  icke  äfven 
blodröda  runor,  talande  om  skymf 
och  hån  och  landsflykt? 

--    50    -- 


1825—1826 

Ingeborg. 

Frithiof,    sansa    dig, 
berätta  hvad  som  händt:  det  värsta  anar 
jag  längesen,  jag  är  beredd  på  allt. 

Frithiof. 

Jag  kom  till  Tinget  uppå  ättehögen, 
och  kring  dess  gröna  sidor,  sköld  vid  sköld, 
och  svärd  i  handen,  stodo  Nordens  män, 
den  ena  ringen  innanför  den  andra 
upp  emot  toppen:  men  på  domarstenen, 
90        mörk  som  ett  åskmoln,  satt  din  broder  Helge, 
den  bleke  blodman  med  de  skumma  blickar; 
och  jemte  honom,  ett  fullvuxet  barn, 
satt  Halfdan,  tanklöst  lekande  med  svärdet. 
Då  steg  jag  fram  och  talte:  »kriget  står 
och  slår  på  härsköld  invid  landets  gränser, 
ditt  rike,  konung  Helge,  är  i  fara: 
gif  mig  din  syster,  och  jag  länar  dig 
min  arm  i  striden,  den  kan  bh  dig  nyttig. 
Låt  grollet  vara  glömdt  emellan  oss, 

100        ej  gerna  när  jag  det  mot  Ingborgs  broder. 
Var  billig,  konung,  rädda  på  en  gång 
din  gyllne  krona  och  din  systers  hjerta. 
Här  är  min  hand.    Vid  AsaThor,  det  är 
den  sista  gång  hon  bjuds  dig  till  försoning.»  — 
Då  blef  ett  gny  på  Tinget.   Tusen  svärd 
sitt  bifall  hamrade  på  tusen  sköldar, 
och  vapenklangen  flög  mot  skyn  som  glad 
drack  fria  männers  bifall  till  det  rätta. 
»Gif  honom  Ingeborg,  den  smärta  liljan, 

110       den  skönaste  som  växt  i  våra  dalar, 

—    51     - 


DIKTER 

han  är  den  bästa  klingan  i  vårt  land, 
gif  honom  Ingeborg!»    Min  fosterfader, 
den  gamle  Hilding,  med  sitt  silfverskägg, 
steg  fram  och  höll  ett  tal  af  vishet  fullt 
med  korta  kärnspråk,  klingande  som  svärdshugg, 
och  Halfdan  sjelf  ifrån  sitt  kungasäte 
sig  reste,  bedjande  med  ord  och  blickar. 
Det  var  förgäfves,  hvarje  bön  var  spilld, 
liksom  ett  solsken  slösadt  bort  på  klippan, 

120        det  lockar  ingen  växt  från  hennes  hjerta; 
och  konung  Helges  anlet  blef  sig  hkt, 
ett  bleklagdt  Nej  på  mensklighetens  böner. 
»Åt  bondesonen,  (sade  han  föraktligt) 
jag  kunnat  Ingborg  ge,  men  tempelskändarn 
syns  mig  ej  passa  för  Valhalladottern. 
Har  du  ej,  Frithiof,  brutit  Balders  fred, 
har  du  ej  sett  min  syster  i  hans  tempel 
när  dagen  gömde  sig  för  Edert  möte? 
Ja,  eller  nej?»  Då  skållade  ett  rop 

130        ur  mannaringen:  »säg  blott  nej,  säg  nej, 
vi  tro  dig  på  ditt  ord,  vi  fria  för  dig, 
du  Thorstens  son,  så  god  som  kungasonen, 
säg  nej,  säg  nej,  och  Ingeborg  är  din.»  — 
»Min  lefnads  lycka  hänger  på  ett  ord 
(sad  jag)  men  frukta  ej  för  det,  kung  Helge. 
Jag  vill  ej  ljuga  mig  till  Valhalls  glädje, 
och  ej  till  jordens.   Jag  har  sett  din  syster, 
har  tält  med  henne  uti  templets  natt, 
men  Balders  fred  har  jag  ej  derför  brutit.»  — 

140        Jag  fick  ej  tala  mer.    Ett  sorl  af  fasa 

flög  Tinget  genom:  de  som  stodo  närmast 

sig  drogo  undan  liksom  för  en  pestsjuk, 

och  när  jag  såg  mig  om,  den  dumma  Vantron 

—    52    - 


1825—1826 

förlamat  hvarje  tunga,  kalkat  vit 

livar  kind,  nyss  blossande  af  glad  förhoppning. 

Då  segrade  kung  Helge.    Med  en  röst 

så  hemsk,  så  dyster  som  den  döda  Valans 

i  Vegtamsqvida,  när  hon  sjöng  för  Oden 

om  Åsars  ofärd  och  om  Helas  seger, 

så  hemskt  han  talte:    »Landsflykt  eller  död 

jag  kunde  sätta,  efter  fädrens  lagar, 

uppå  ditt  brott,  men  jag  vill  vara  mild, 

som  Balder  är,  hvars  helgedom  du  skymfat. 

I  vesterhafvet  ligger  det  en  krans 

af  öar  dem  Jarl  Angantyr  beherrskar. 

Så  länge  Bele  lefde  Jarlen  gaf 

hvart  år  sin  skatt,  sen  har  den  uteblifvit. 

Drag  öfver  böljan  hän  och  indrif  skatten, 

det  är  den  bot  jag  fordrar  för  din  djerfhet. 

Det  sägs,  tillade  han  med  nedrigt  hån, 

att  Angantyr  är  hårdhändt,  att  han  rufvar 

so-m  draken  Fafner  på  sitt  guld,  men  hvem 

står  mot  vår  nya  Sigurd  Fafnersbane? 

En  mera  manlig  bragd  försöke  du, 

än  dåra  jungfrur  uti  Balders  hage. 

Till  nästa  sommar  vänta  vi  dig  här 

med  all  din  ära,  framför  allt  med  skatten. 

Om  icke,  Frithiof,  är  du  hvar  mans  niding 

och  för  din  lifstid  fridlös  i  vårt  land.»  — 

Så  var  hans  dom  och  härmed  löstes  Tinget. 


Ingeborg. 
Och  ditt  beslut? 

-    53    - 


DIKTER 


Frithiof. 


Har  jag  väl  mer  ett  val? 
Är  ej  min  ära  bunden  vid  hans  fordran? 
Den  skall  jag  lösa  om  ock  Angantyr 
förgömt  sitt  lumpna  guld  i  Nastrands  floder. 
I  dag  ännu  far  jag. 

Ingeborg. 

Och  lemnar  mig? 

Frithiof. 
Nej,  icke  lemnar  dig,  du  följer  med. 

Ingeborg. 

Omöjligt! 

Frithiof. 

Hör  mig,  hör  mig  förrn  du  svarar. 
Din  vise  broder  Helge  tycks  ha  glömt 
att  Angantyr  var  vän  utaf  min  fader 
180        liksom  af  Bele;  kanske  gifver  han 

med  godo  hvad  jag  fordrar,  men  om  icke 
en  väldig  öfvertalare,  en  skarp, 
har  jag,  han  hänger  vid  min  venstra  sida. 
Det  kära  guldet  skickar  jag  till  Helge, 
och  dermed  löser  jag  oss  begge  från 
den  krönte  hycklarns  offerknif  för  alltid. 
Men  sjelfve,  sköna  Ingborg,  hissa  vi 
Eliidas  segel  öfver  okänd  våg; 

—    54    — 


1825—1826 

hon  gungar  oss  till  någon  vänlig  strand 
190        som  skänker  fristad  åt  en  biltog  kärlek. 

Hvad  är  mig  Norden,  hvad  är  mig  ett  folk 
som  bleknar  för  ett  ord  af  sina  Diar, 
och  vill  med  fräcka  händer  gripa  i 
mitt  hjertas  helgedom,  mitt  väsens  blomkalk? 
Vid  Freja,  det  skall  icke  lyckas  dem. 
En  usel  träl  är  bunden  vid  den  torfva 
der  han  blef  född,  men  jag  vill  vara  fri, 
så  fri  som  bergens  vind.   En  handfull  stoft 
utaf  min  faders  hög,  och  en  af  Beles, 
200        få  ännu  rum  om  skeppsbord,  det  är  allt 
hvad  vi  behöfva  utaf  fosterjorden. 
Du  älskade,  det  fins  en  annan  sol 
än  den  som  bleknar  öfver  dessa  snöberg, 
det  fins  en  himmel  skönare  än  här, 
och  milda  stjernor  med  gudomlig  glans 
se  ner  derfrån  i  varma  sommarnätter, 
i  lagerlundar,  på  ett  troget  par. 
Min  fader  Thorsten  Vikingsson  for  vida 
omkring  i  härnad,  och  förtaide  ofta, 
210        vid  brasans  sken  i  långa  vinterqvällar, 
om  Greklands  haf  och  öarna  deri, 
de  gröna  lundar  i  den  blanka  böljan. 
Ett  mäktigt  slägte  bodde  fordom  der 
och  höga  Gudar  uti  marmortempel. 
Nu  stå  de  öfvergifna,  gräset  frodas 
å  öde  stigar,  och  en  blomma  växer 
ur  runorna  som  tala  forntids  vishet, 
och  smärta  pelarstammar  grönska  der 
omlindade  af  söderns  rika  rankor. 
Men  rundt  omkring  bär  jorden  af  sig  sjelf, 
en  osådd  skörd,  hvad  menniskan  behöfver, 

—    55    — 


220 


DIKTER 

och  gyllne  äpplen  glöda  mellan  löfven, 
och  röda  drufvor  hänga  på  hvar  gren 
och  svälla  yppiga  som  dina  läppar. 
Der,  Ingeborg,  der  bygga  vi  i  vågen 
ett  litet  Norden  skönare  än  här; 
och  med  vår  trogna  kärlek  fylla  vi 
de  lätta  tempelhvalfven,  fägna  än 
med  mensklig  lycka  de  förgätna  Gudar. 

230        När  seglarn  då  med  slappa  dukar  gungar 
(ty  stormen  trifs  ej  der)  förbi  vår  ö 
i  aftonrodnans  sken,  och  blickar  glad 
från  rosenfärgad  bölja  upp  mot  stranden  — 
då  skall  han  skåda  uppå  templets  tröskel 
den  nya  Freja  (Aphrodite  tror  jag 
hon  nämns  i  deras  språk)  och  undra  på 
de  gula  lockar  flygande  i  vinden 
och  ögon  ljusare  än  söderns  himmel. 
Och  efter  hand  kring  henne  växer  opp 

240        ett  litet  tempelslägte  utaf  Alfer 

med  kinder  der  du  tror  att  södern  satt 
i  Nordens  drifvor  alla  sina  rosor.  — 
Ack!  Ingeborg,  hur  skön,  hur  nära  står 
all  jordisk  lycka  för  två  trogna  hjertanl 
Blott  de  ha  mod  att  gripa  henne  fatt 
hon  följer  villigt  med  och  bygger  dem 
ett  Vingolf  redan  här  inunder  molnen. 
Kom,  skynda:  hvarje  ord  som  talas  än, 
tar  bort  ett  ögonblick  ifrån  vår  sällhet. 

250        Allt  är  beredt.  Eliida  spänner  redan 
de  mörka  örnevingarna  till  flygt, 
och  friska  vindar  visa  vägen  från, 
för  evigt  från  den  vantrosfyllda  stranden. 
Hvi  dröjer  du? 

~    56    — 


Ej  följa  mig? 


1825—1826 

Ingeborg. 
Jag  kan  ej  följa  dig. 

Frithiof. 
Ingeborg. 


Ack,  Frithiof,  du  är  lycklig, 
du  följer  ingen,  du  går  sjelf  förut 
som  stammen  på  ditt  drakskepp,  men  vid  rodret 
din  egen  vilja  står  och  styr  din  fart 
med  stadig  hand  utöfver  vreda  vågor. 
260        Hur  annorlunda  är  det  ej  med  mig! 
Mitt  öde  hvilar  uti  andras  händer, 
de  släppa  ej  sitt  rof  fastän  det  blöder; 
och  offra  sig  och  klaga  och  förtyna 
i  långsam  sorg,  är  kungadottrens  frihet. 

Frithiof. 

Är  du  ej  fri  så  snart  du  vill?    I  högen 
din  fader  sitter, 

Ingeborg. 

Helge  är  min  fader, 
är  mig  i  faders  ställe,  af  hans  bifall 
beror  min  hand,  och  Beles  dotter  stjäl 
sin  lycka  ej,  hur  nära  ock  den  ligger. 
270        Hvad  vore  qvinnan  om  hon  slet  sig  lös 
ifrån  de  band  hvarmed  Allfader  fäst 

—    57    — 


DIKTER 

invid  den  starke  hennes  svaga  väsen? 
Den  bleka  vattenliljan  liknar  hon, 
med  vågen  stiger  hon,  med  vågen  faller, 
och  seglarns  köl  går  öfver  henne  fram 
och  märker  icke  att  han  skär  dess  stängel. 
Det  är  nu  hennes  öde,  men  likväl 
så  länge  roten  hänger  fast  i  sanden 
har  växten  än  sitt  värde,  lånar  färgen 

280       af  bleka  syskonstjernor  ofvanfrån, 

en  stjerna  sjelf  uppå  de  blåa  djupen. 
Men  rycker  hon  sig  lös,  då  drifver  hon, 
ett  vissnadt  blad,  omkring  den  öde  böljan. 
Förliden  natt  —  den  natten  var  förfärlig, 
jag  väntade  dig  ständigt  och  du  kom  ej, 
och  nattens  barn,   de  allvarsamma  tankar, 
med  svarta  lockar,  gingo  jemnt  förbi 
mitt  vakna  öga,  brinnande  och  tårlöst, 
och  Balder  sjelf,  blodlöse  Guden,  såg 

290        med  blickar  fulla  utaf  hot  uppå  mig  — 
förliden  natt  har  jag  betänkt  mitt  öde 
och  mitt  beslut  är  fattadt,  jag  blir  qvar, 
ett  lydigt  offer  vid  min  broders  altar. 
Dock  var  det  väl  att  jag  ej  hört  dig  då 
med  dina  öar  diktade  i  molnen 
der  aftonrodnan  ligger  ständigt  kring 
en  enshg  blomsterverld  af  frid  och  kärlek. 
Hvem  vet  hur  svag  man  är?    Min  barndoms  drömmar, 
de  länge  tystade,  stå  upp  igen 

300        och  hviska  i  mitt  öra  med  en  röst 

så  välbekant  som  vore  det  en  systers, 
så  öm  som  vore  det  en  älskares. 
Jag  hör  Er  icke,  nej,  jag  hör  er  icke, 
I  lockande,  I  fordom  kära  stämmor! 

—    58    — 


1825—1826 

Hvad  skulle  jag,  ett  Nordens  barn,  i  Södern? 

Jag  är  för  blek  för  rosorna  deri, 

för  färglöst  är  mitt  sinne  för  dess  glöd, 

det  skulle  brännas  af  den  heta  solen, 

och  längtansfullt  mitt  öga  skulle  se 

310        mot  Nordens  stjerna,  hvilken  står  alljemnt, 

en  himmelsk  skildtvakt,  öfver  fädrens  grafvar. 

Min  ädle  Frithiof  skall  ej  flykta  från 

det  kära  land  han  föddes  att  försvara, 

skall  icke  kasta  bort  sitt  rj^kte  för 

en  sak  så  ringa  som  en  flickas  kärlek. 

Ett  lif  der  solen  spinner  år  från  år 

den  ena  dagen  alltid  Hk  den  andra, 

ett  skönt,  men  evigt  enahanda,  är 

för  qvinnan  endast,  men  för  mannens  själ 

320        och  helst  för  din,  blef  lifvets  stiltje  tröttsam. 
Du  trifves  bäst  när  stormen  tumlar  kring 
på  skummig  gångare  utöfver  djupen, 
och  på  din  planka,  uppå  lif  och  död, 
du  kämpa  får  med  faran  om  din  ära. 
Den  sköna  öcknen  som  du  målar,  blefve 
en  graf  för  bragder  icke  födda  än, 
och  med  din  sköld  förrostades  jemväl 
ditt  fria  sinne.    Så  skall  det  ej  vara! 
Ej  skall  jag  stjäla  bort  min  Frithiofs  namn 

330        ur  skaldens  sånger,  icke  jag  skall  släcka 
min  hjeltes  ära  i  dess  morgonrodnad. 
Var  vis,  min  Frithiof,  låt  oss  vika  för 
de  höga  Nornor,  låt  oss  rädda  ur 
vårt  ödes  skeppsbrott  dock  ännu  vår  ära; 
vår  lefnads  lycka  kan  ej  räddas  mer. 
Vi  måste  skiljas. 

—    59    — 


DIKTER 

Frithiof. 

Hvarför  måste  vi? 
För  det  en  sömnlös  natt  förstämt  ditt  sinne? 

Ingeborg. 
För  det  mitt  värde  räddas  bör  och  ditt. 

Frithiof. 
På  mannens  kärlek  hvilar  qvinnans  värde. 

Ingeborg. 
340        Ej  länge  älskar  han  den  han  ej  aktar. 

Frithiof. 
Med  lösa  nycker  vins  hans  aktning  ej. 

Ingeborg. 
En  ädel  nyck  är  känslan  af  det  rätta. 

Frithiof. 
Vår  kärlek  stridde  ej  mot  den  i  går. 

Ingeborg. 
I  dag  ej  heller,  men  vår  flykt  dess  mera. 

Frithiof. 
Nödvändigheten  bjuder  henne,  koml 

Ingeborg. 

Hvad  som  är  rätt  och  ädelt  är  nödvändigt. 

—    60    — 


1825—1826 

Frithiof. 
Högt  rider  solen,  tiden  går  förbi. 

Ingeborg. 
Ve  mig,  han  är  förbi,  förbi  för  alltid. 

Frithiof. 
Besinna  dig,  är  det  ditt  sista  ord? 

Ingeborg. 
350       Jag  har  besinnat  allt,  det  är  mitt  sista. 

Frithiof. 
Välan,  farväl,  farväl,  kung  Helges  syster! 

Ingeborg. 

O  Frithiof,  Frithiof,  skola  så  vi  skiljas? 
Har  du  ej  någon  vänlig  bUck  att  ge 
åt  barndomsvännen,  ingen  hand  att  räcka 
åt  den  olyckliga  du  älskat  förr? 
Tror  du  jag  står  på  rosor  här  och  visar 
min  lefnads  lycka  leende  ifrån  mig, 
och  sliter  utan  smärta  ur  mitt  bröst 
ett  hopp  som  växt  tillhopa  med  mitt  väsen? 
360        Var  icke   du  mitt  hjertas  morgondröm? 
Hvar  glädje  som  jag  kände  hete  Frithiof, 
och  allt  hvad  Hfvet  stort  och  ädelt  har 
tog  dina  anletsdrag  inför  mitt  öga. 
Fördunkla  ej  den  bilden  för  mig,  möt 
med  hårdhet  ej  den  svaga  när  hon  offrar 
hvad  henne  kärast  var  på  jordens  rund, 

-    61    -- 


DIKTER 

hvad  henne  kärast  blir  i  Valhalls  salar. 
Det  offret,  Frithiof,  är  nog  tungt  ändå, 
ett  ord  till  tröst  det  kunde  väl  f ört j ena. 

370        Jag  vet  du  älskar  mig,  har  vetat  det 
allt  sen  mitt  väsen  började  att  dagas, 
och  säkert  följer  dig  din  Ingborgs  minne 
i  många  år  ännu  hvarthelst  du  far. 
Men  vapenklangen  döfvar  sorgen  dock, 
hon  blåser  bort  uppå  de  vilda  vågor, 
och  törs  ej  sätta  sig  på  kämpens  bänk 
vid  dryckeshornet  firande  sin  seger. 
Blott  då  och  då  när  uti  nattens  frid 
du  mönstrar  än  en  gång  förflutna  dagar, 

380        då  skymtar  fram  bland  dem  en  bleknad  bild: 
du  känner  honom  väl,  han  helsar  dig 
från  kära  trakter,  det  är  bilden  af 
den  bleka  jungfrun  uti  Balders  hage. 
Du  må  ej  visa  honom  bort,  fastän 
han  blickar  sorgligt,  du  må  hviska  honom 
ett  vänhgt  ord  i  örat:  nattens  vindar 
på  trogna  vingar  föra  det  till  mig, 
en  tröst  hkväl,  jag  har  ej  någon  annan!  — 
För  mig  är  intet  som  förströr  min  saknad, 

390        i  allt  som  omger  mig  har  hon  en  målsman. 
De  höga  tempelhvalfven  tala  blott 
om  dig,  och  Gudens  bild,  som  skulle  hota, 
tar  dina  anletsdrag  när  månen  skiner. 
Ser  jag  åt  sjön,  der  sam  din  köl  och  skar 
i  skum  sin  väg  till  längterskan  på  stranden. 
Ser  jag  åt  lunden,  der  står  mången  stam 
med  Ingborgs  runor  ristade  i  barken. 
Nu  växer  barken  ut,  mitt  namn  förgås 
och  det  betyder  döden,  säger  sagan. 

—    62    — 


1825—1826 

400        Jag  frågar  Dagen  hvar  han  såg  dig  sist, 
jag  frågar  Natten,  men  de  tiga  still, 
och  hafvet  sjelf  som  bär  dig,  svarar  på 
min  fråga  endast  med  en  suck  mot  stranden. 
Med  aftonrodnan  skall  jag  skicka  dig 
en  helsning  när  hon  släcks  i  dina  vågor, 
och  himlens  långskepp,  molnen,  skola  ta 
ombord  en  klagan  från  den  öfvergifna. 
Så  skall  jag  sitta  i  min  jungfrubur, 
en  svartklädd  enka  efter  lifvets  glädje, 

410        och  sömma  brutna  Uljor  uti  duken, 

tills  en  gång  Våren  väft  sin  duk,  och  sömmar 
den  full  med  bättre  liljor  på  min  graf. 
Men  tar  jag  harpan  för  att  sjunga  ut 
oändlig  smärta  uti  djupa  toner, 
då  brister  jag  i  gråt,  som  nu 

Frithiof. 

Du  segrar,  Beles  dotter,  gråt  ej  mera. 
Förlåt  min  vrede,  det  var  blott  min  sorg 
som  för  ett  ögonbUck  tog  vredens  drägt, 
den  drägten  kan  hon  icke  bära  länge. 
420        Du  är  min  goda  Norna,  Ingeborg: 

hvad  ädelt  är  lär  bäst  ett  ädelt  sinne. 
Nödvändighetens  vishet  kan  ej  ha 
en  bättre  förespråkerska  än  dig, 
du  sköna  Vala  med  de  rosenläppar! 
Ja,  jag  vill  vika  för  nödvändigheten, 
vill  skiljas  från  dig,  men  ej  från  mitt  hopp, 
jag  tar  det  med  mig  öfver  vester vågor, 
jag  tar  det  med  mig  intill  grafvens  port. 
Med  nästa  vårdag  är  jag  här  igen, 

—    63    - 


DIKTER 

430        kung  Helge,  hoppas  jag,  skall  se  mig  åter. 

Då  har  jag  löst  mitt  löfte,  fyllt  hans  fordran, 
försont  jemväl  det  brott  man  diktat  på  mig, 
och  då  begär  jag,  nej  jag  fordrar  dig 
på  öppet  ling  emellan  blanka  vapen, 
ej  utaf  Helge,  men  af  Nordens  folk, 
det  är  din  giftoman,  du  kungadotter, 
jag  har  ett  ord  att  säga  den  som  vägrar. 
Farväl  till  dess,  var  trogen,  glöm  mig  ej, 
och  tag,  till  minne  af  vår  barndomskärlek, 

440        min  armring  här,  ett  skönt  Vaulunderverk, 
med  himlens  under  ritade  i  guldet: 
det  bästa  undret  är  ett  troget  hjerta. 
Hur  skönt  han  passar  till  din  hvita  arm, 
en  lysmask  lindad  kring  en  liljestängell 
Farväl,   min  brud,   min   älskade,   farväl, 
om  några  månar  är  det  annorlunda!  (går.) 

Ingeborg. 

Hur  glad,  hur  trotsig,  hur  förhoppningsfull! 
Han  sätter  spitsen  af  sitt  goda  svärd 
på  Nornans  bröst  och  säger:  du  skall  vika. 
450        Du  arma  Frithiof,  Nornan  viker  ej, 

hon  går  sin  gång  och  ler  åt  Angurvadel. 

Hur  litet  känner  du  min  mörka  broder! 

Ditt  öppna  hjeltesinne  fattar  ej 

det  dystra  djupet  utaf  hans,  och  hatet 

som  glöder  i  hans  afundsjuka  barm. 

Sin  systers  hand  ger  han  dig  aldrig,  förr 

han  ger  sin  krona,  ger  sitt  hf  till  spillo, 

och  offrar  mig  åt  gamle  Oden,  eller 

åt  gamle  Ring  som  nu  han  kämpar  mot.  — 

—    64    — 


1825—1826 

460        Hvart  helst  jag  ser  finns  intet  hopp  för  mig, 
dock  är  jag  glad,  det  lefver  i  ditt  hjerta. 
Jag  vill  behålla  för  mig  sjelf  min  smärta, 
men  alla  goda  Gudar  följe  dig! 
Här  på  din  armring  dock  sig  räkna  låter 
hvar  särskilt  månad  af  en  långsam  sorg; 
två,  fyra,  sex  —  då  kan  du  vara  åter, 
men  finner  icke  mer  din  Ingeborg. 


-    65    — 
^—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


DIKTER 


IX. 

Ingeborgs   Klagan. 


Nu  är  det  höst, 
stormande  häfver  sig  hafvets  bröst. 
Ack,  men  hur  gerna  jag  sute 
ändå  derute! 


Länge  jag  såg 
seglet  i  vester,  det  flög  på  sin  våg. 
Ack!  det  är  lyckligt,  får  följa 
Frithiof  på  bölja. 

Bölja,  du  blå, 
10  sväll  ej  så  högt,  det  går  fort  nog  ändå. 

Lysen,  I  stjernor,  och  sägen 
seglaren  vägen. 

När  det  blir  vår, 
kommer  han  hem,  men  den  älskade  går 
ej  till  hans  möte  i  salen, 
icke  i  dalen; 

—     66    — 


1825—1826 

ligger  i  mulll 
bleknad  och  kall  för  sin  kärleks  skull, 
eller  hon  klagar  och  blöder, 
offrad  af  bröder.  — 


Falk  som  han  glömt, 
du  skall  bli  min,  jag  vill  älska  dig  ömt. 
Sjelf  vill  jag  mata  för  ägarn 
vingade  jägarn. 

Här  på  hans  hand 
virkar  jag  in  dig  i  dukens  rand, 
vingar  af  silfver  och  rika 
guldklor  tillika. 

Falkvingar  tog 
•  Freja  en  gång  och  kring  rymderna  drog, 

sökte  i  norr  och  i  söder 
älskade  Öder.* 

Län  te  du  ock 
vingarna  ut,  de  ej  bure  mig  dock. 
Döden  allena  mig  bringar 
Gudarnas  vingar. 

Jägare  skön, 

sitt  på  min  skullra  och  blicka  åt  sjön. 

Ack!  hur  vi  längte  och  blicke 
)  kommer  han  icke. 

*  Frejas  gemål. 

-     67    — 


DIKTER 


När  jag  är  död, 
kommer  han  säkert,  mins  då  hvad  jag  bjöd: 
helsa  och  helsa  du  åter 
Frithiof  som  gråter! 


—    68    — 


1825—1826 


X. 

Frithiof  på    H  af  vet. 


Men  på  stranden  stod 
kung  Helge  och  qvad 
med  förbittradt  mod, 
och  till  trollen  han  bad. 

Se,  då  mörknar  himlabågen, 
dundret  går  kring  öde  rum, 
och  i  djupet  kokar  vågen, 
och  dess  yta  höljs  med  skum. 
Blixtrarna  i  molnen  draga 
här  och  der  en  blodig  rand, 
alla  hafvets  foglar  jaga 
skrikande  emot  sin  strand.  — 

»Hårdt  blir  vädret,  Bröder! 
Stormens  vingar  hör  jag 
flaxande  i  fjerran, 
men  vi  blekna  ej. 
Sitt  du  lugn  i  lunden 
tänk  på  mig  och  längta, 
skön  i  dina  tårar, 
sköna  Ingeborgl»  — 

—    69    — 


DIKTER 

]Mot  Ellidas  stam 
drog  ett  trollpar  till  fejd. 
Det  var  vindkall  Ham, 
det  var  snöig  Hejd. 

Och  då  lösas  stormens  vingar, 
och  den  vilde  doppar  dem 
än  i  djupet,  än  han  svingar 
hvirflande  mot  Gudars  hem. 
Alla  fasans  makter  skrida, 
30  ridande  på  vågens  topp, 

ur  den  skummiga,  den  vida 
bottenlösa  grafven  opp. 

»Skönare  var  färden 
uti  månens  skimmer 
öfver  spegelvågor 
hän  mot  Balders  lund. 
Varmare  än  här  är 
var  vid  Ingborgs  hjerta, 
hvitare  än  hafsskum 
40  svällde  hennes  barm.»  — 


Nu  Solundarö 
står  ur  våg  som  går  hvit, 
der  är  stillare  sjö, 
der  är  hamn,   styr  dit. 

Men  förvågen  viking  rädes 
ej  så  lätt  på  trofast  ek, 
står  vid  styret  sjelf  och  glades 
åt  de  vilda  vindars  lek. 

-     70    — 


1825—1826 

Hårdare  han  seglen  fäster, 
50  skarpare  han  vågen  skär. 

Rakt  i  vester,  rakt  i  vester 
skall  det  gå  hvart  böljan  bär, 

»Lyster  mig  att  kämpa 
än  en  stund  mot  stormen. 
Storm  och  Nordbo  trifvas 
väl  ihop  på  sjön. 
Ingborg  skulle  blygas 
om  dess  hafsörn  flöge 
rädd,  med  slappa  vingar, 
60  för  en  il  i  land.»  — 


Men  nu  växer  våg, 
nu  fördjupas  göl, 
och  det  hviner  i  tåg 
och  det  knakar  i  köl. 

Dock,  hur  vågorna  må  strida, 
tumlande  nu  med,  nu  mot, 
gudatimrade  Ellida 
trotsar  ännu  deras  hot. 
Som  ett  stjernskott  uti  qvällen 
70  skjuter  hon  sin  fart  i  fröjd, 

hoppar,  som  en  bock  på  fjällen, 
öfver  afgrund,  öfver  höjd. 

»Bättre  var  att  kyssa 
brud  i  Balders  hage 
än  stå  här  och  smaka 
saltskum  som  yr  opp. 

—    71    — 


DIKTER 


Bättre  var  att  famna 
kungadottrens  midja 
än  stå  här  och  gripa 
80  roderstången  om.»  — 


Men  oändlig  köld 
snöar  skyn  utur, 
och  på  däck  och  på  sköld 
smattrar  hagelskur. 

Och   emellan    skeppets   stammar 
kan  du  icke  se  för  natt, 
der  är  mörkt  som  i  den  kammar 
der  den  döde  blifver  satt. 
Oförsonlig  våg,  förtrollad, 
90  vill  dra  seglaren  i  qvaf; 

hvitgrå,  som  med  aska  sållad, 
gapar  en  oändlig  graf. 

»Blåa  bolstrar  bäddar 
Ran*  i  djupet  åt  oss, 
men  mig  bida  dina 
bolstrar,    Ingeborg! 
Goda  drängar  lyfta 
årorna  Ellidas, 
Gudar  byggde  kölen, 
100  bär  oss  än  en  stund.»  — 


*  Ran  eller  Råna,  sjögudinnan. 

—    72    - 


4 


1825—1826 

Öfver  styrbord  gick 
nu  en  sjö  med  fart, 
i  ett  ögonblick 
spolas  däcket  klart. 

Då  från  armen  Frithiof  drager 
lödig  guldring,  tre  mark  tung, 
blank  som  sol  i  morgondager, 
var  en  skänk  af  Bele  kung. 
Hugger  så  i  stycken  ringen 
110  konstfullt  utaf  dvergar  gjord, 

delar  dem  och  glömmer  ingen 
utaf  sina  män  om  bord. 

»Guld  är  godt  att  hafva 
uppå  giljarfärden, 
tomhändt  trade  ingen 
ner  till  sjöblå  Ran. 
Kall  är  hon  att  kyssa, 
flyktig  till  att  famna, 
men  vi  fästa  hafsbrud 
120  med  det  brända  guld.»  — 


Med  förnyadt  hot 
faller  stormen  på, 
och  då  brister  skot, 
och  då  springer  rå. 

Och  mot  skeppet,  hälft  begrafvet, 
vågorna  till  äntring  gå. 
Hur  man  också  öser,  hafvet 
öser  man  ej  ut  ändå. 

-    73    — 


DIKTER 

Frithiof  sjelf  kan  ej  sig  dölja 
130  att  han  döden  har  om  bord. 

Högre  dock  än  storm  och  bölja 
ryter  än  hans  herrskarord. 

»Björn,  kom  hit  till  roder, 
grip  det  skarpt  med  björnram: 
sådant  väder  sända 
Valhalls  makter  ej. 
Trolldom  är  å  färde, 
Helge  niding  qvad  den 
säkert  öfver  vågen, 
140  jag  vill  upp  och  se.»  — 


Som  en  mård  han  flög 
uti  masten  opp, 
och  der  satt  han  hög 
och  såg  ned  från  topp. 

Se,  då  simmar  för  Eliida 
hafshval,  lik  en  lossnad  ö, 
och  två  leda  hafstroU  rida 
på  hans  rygg  i  skummig  sjö: 
Hejd,  med  pelsen  snögad  neder, 
150  skepnan  lik  den  livita  björn, 

Ham,  med  vingar  dem  han  breder 
h viftande  som  stormens  örn. 

»Nu,  Ellida,  gäller 
visa  om  du  gömmer 
hjeltemod  i  jernfast, 
bugtig  barm  af  ek. 

—    74     - 


1825—1826 

Lyssna  till  min  stämma: 
är  du  Gudars  dotter 
upp,  med  kopparkölen 
160  stånga  trollad  hval!»  — 


Och  Ellida  hör 
på  sin  Herres  röst, 
med  ett  språng  hon  kör 
emot  hvalens  bröst. 

Och  en  blodig  stråle  ryker 
utur  såret  upp  mot  sky, 
genomborra  dt  vilddjur  dyker 
vrålande  till   djupets   dy. 
På  en  gång  två  lansar  springa, 
no  slungade  af  hjeltearm, 

midt  i  luden  isbjörns  bringa, 
midt  i  becksvart  stormörns  barm. 

»Braf,  EUida,  träffadt! 
Ej  så  hastigt,  tror  jag, 
dyker  Helges  drakskepp 
opp  ur  blodig  dy. 
Hejd  och  Ham  ej  heller 
hålla  sjön  nu  längre, 
bittert  är  att  bita 
löO  i  det  blåa  stål.»  — 


Och  nu  stormen  flyr 
på  en  gång  från  sjön, 
blott  en  svallvåg  styr 
mot  den  nära  ön. 

—    75    — 


DIKTER 

Och  på  en  gång  solen  träder 
som  en  konung  i  sin  sal, 
återlifvar  allt  och  gläder 
skepp  och  bölja,  berg  och  dal. 
Hennes  sista  strålar  kröna 
190  kUppans  topp  och  dunkel  lund, 

alla  känna  nu  de  gröna 
stränderna  af  Efjesund.* 

»Stego  Ingborgs  böner, 
bleka  mör,  mot  Valhall, 
böjde  liljehvita 
knän  på  Gudars  guld. 
Tår  i  ljusblå  ögon, 
suck  ur  svandunsbarmar 
rörde  Åsars  hjertan, 
200  låt  oss  tacka  dem!»  — 


Men  Ellidas  stam, 
utaf  hvalen  stött, 
går  i  marvad  fram, 
är  af  färden  trött. 

Tröttare  ändå  af  färden 
äro  alla  Frithiofs  män, 
knappast,  stödda  emot  svärden, 
hålla  de  sig  uppe  än. 
Björn  på  väldig  skullra  drager 
210  fyra  utaf  dem  i  land, 

Frithiof  ensam  otta  tager, 
sätter  dem  kring  brasans  brand. 
*  På  Orcadiska  öarna. 

—    76     — 


1825—1826 

»Blygens  ej,  I  bleke, 
våg  är  väldig  viking, 
det  är  hårdt  att  kämpa 
emot  hafvets  mör. 
Se,  der  kommer  mjödhorn 
vandrande  på  guldfot, 
värmer  frusna  lemmar, 
220  skål  för  Ingeborg!»  — 


—    77    — 


DIKTER 


XL 

Frithiof  hos   Anganiyr. 


Nu  är  att  säga  huru 
Jarl  Angantyr  satt  än 
uti  sin  sal  af  furu 
och  drack  med  sina  män. 
Han  var  så  glad  i  hågen, 
såg  ut  åt  blånad  ban, 
der  solen  sjönk  i  vågen 
allt  som  en  gyllne  svan. 

Vid  fönstret  gamle  Halvar 
10  stod  utanför  på  vakt. 

Han  vaktade  med  allvar, 
gaf  ock  på  mjödet  akt. 
En  sed  den  gamle  hade, 
han  jemnt  i  botten  drack, 
och  intet  ord  han  sade, 
blott  hornet  in  han  stack. 

Nu  slängde  han  det  vida 
i  salen  in  och  q  vad: 
»skepp  ser  ^ag  böljan  rida, 
20  den  färden  är  ej  glad. 

—    78    - 


1825—1826 

Män  ser  jag  döden  nära, 
nu  lägga  de  i  land, 
och  tvenne  jättar  bära 
de  bleknade  på  strand.»  — 

Utöfver  böljans  spegel 
från  salen  Jarl  såg  ned. 
»Det  är  Ellidas  segel 
och  Frithiof,  tror  jag,  med. 
På  gången  och  på  pannan 
30  käns  Thorstens  son  igen. 

Så  blickar  ingen  annan 
i  Nordens  land  som  den.» 


Från  dryckesbord  helt  modig 
sprang  Atle  viliing  då, 
svartskäggig  Berserk,  blodig 
och  grym  att  se  uppå. 
»Nu,  skrek  han,  vill  jag  pröfva 
hvad  ryktet  ment   dermed 
att  Frithiof  svärd  kan  döfva, 
40  och  aldrig  ber  om  fred.» 


Och  upp  med  honom  sprungo 
hans  bistra  kämpar  tolf, 
på  förhand  luften  stungo, 
och  svängde  svärd  och  kolf. 
De  stormade  mot  stranden 
der  tröttadt  drakskepp  stod, 
och  Frithiof  satt  å  sanden 
och  talte  kraft  och  mod. 


V 


—    79    — 


DIKTER 

»Lätt  kunde  jag  dig  fälla,» 
50  skrek  Atle  med  stort  gny, 

»vill  i  ditt  val  dock  ställa 
att  kämpa  eller  fly. 
Men  blott  om  fred  du  beder, 
fastän  en  kämpe  hård, 
jag  som  en  vän  dig  leder 
allt  upp  till  Jarlens  gård.» 

»Väl  är  jag  trött  af  färden,» 
genmälte   Frithiof   vred, 
»dock  må  vi  pröfva  svärden, 
60  förr  än  jag  tigger  fred.» 

Då  såg  man  stålen  Ijunga 
i  solbrun  kämpehand, 
på  Angurvadels  tunga 
hvar  runa  stod  i  brand. 


Nu  skiftas  svärdshugg  dryga, 
och  dråpslag  hagla  nu, 
och  begges  sköldar  flyga 
på  samma  gång  i  tu. 
De  kämpar  utan  tadel 
70  stå  dock  i  kretsen  fast. 

Men  skarpt  bet  Angurvadel, 
och  Atles  klinga  brast. 


»Mot  svärdlös  man  jag  svänger, 
sad  Frithiof,  ej  mitt  svärd, 
men  lyster  det  dig  länger 
vi  pröfva  annan  färd.» 

—    80    — 


1825—1826 

Likt  vågor  då  om  hösten 
de  begge  storma  an, 
och  stålbeklädda  brösten 
slå  tätt  emot  hvarann. 


De  brottades  som  björnar 
uppå  sitt  fjäll  af  snö, 
de  spände  hop  som  örnar 
utöfver  vredgad  sjö. 
Rotfästad  klippa  hölle 
väl  knappast  ut  att  stå, 
och  lummig  jernek  fölle 
för  mindre  tag  än  så. 


Från  pannan  svetten  lackar 
och  bröstet  häfves  kallt, 
och  buskar,  sten  och  backar 
uppsparkas   öfverallt. 
Med  bäfvan  slutet  bida 
stålklädde  män  å   strand; 
det  brottandet  vardt   vida 
berömdt  i  Nordens  land. 


Till  slut  dock  Frithiof  fällde 
sin  fiende  till  jord, 
han  knät  mot  bröstet  ställde 
)0  och  talte  vredens   ord: 

»Blott  jag  mitt  svärd  nu  hade, 
du  svarte  Berserksskägg, 
jag  genom  lifvet  lade 
på  dig  den  hvassa  egg.» 

—    81     — 
Q— 210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


DIKTER 

»Det  skall  ej  hinder  bringa,» 
sad  Atle,  stolt  i  håg. 
»Gå  du  och  tag  din  klinga, 
jag  ligger  som  jag  låg. 
Den  ena  som  den  andra 
110  skall  en  gång  Valhall  se: 

i  dag  må  jag  väl  vandra, 
i  morgon  du  kanske.» 

Ej   länge  Frithiof  dröjde, 
den  lek  han  sluta  vill, 
han  Angurvadel  höjde, 
men  Atle  låg  dock  still. 
Det  rörde  hjeltens  sinne, 
sin  vrede  då  han  band, 
höll  midt  i  hugget  inne 
120  och  tog  den  fallnes  hand. 


Nu  Halvar  skrek  med  ifver 
och  hof  sin  hvita  staf: 
»för  Edert  slagsmål  blifver 
här  ingen  glädje  af. 
På  bord  stå  silfverfaten 
och  röka  längesen, 
för  Er  skuld  kallnar  maten, 
och  törsten  gör  mig  men.» 

Försonta  trädde  båda 
130  nu  inom  salens  dörr, 

der  mycket  var  att  skåda 
som  Frithiof  ej  sett  förr. 

—    82    — 


1825—1826 

Grofhyflad  planka  kläder 
ej  nakna  väggar  der, 
men  dyrbart  gyllenläder 
med  blommor  och  med  bär. 


Ej  midt  på  golfvet  glöder 
den  muntra  brasans  sken, 
men  emot  vägg  sig  stöder 
kamin  af  marmorsten. 
Ej  rök  i  sal  sig  lade, 
ej  sågs  der  sotad  ås, 
glasrutor  fönstren  hade 
och  dörren  hade  lås. 


Der  sträcka  silfverstakar 
ut  armarna  med  ljus, 
men  intet  stickbloss  sprakar 
att  lysa  kämpens  rus. 
Helstekt,  med  späckad  bringa, 
står  hjort  på  bordets  rund, 
med  guldhof  lyft  att  springa, 
och  löf  i  hornens  lund. 


Bak  kämpens  stol  en  tärna 
står  med  sin  liljehy, 
och  blickar  som  en  stjerna 
bakom  en  stormig  sky. 
Der  flyga  lockar  bruna, 
der  stråla  ögon  blå, 
och  som  en  ros  i  runa 
så  glöda  läppar  små. 

—    83    — 


DIKTER 

Men  hög  å  silfverstolen 
satt  Jarlen  i  sin  prakt, 
hans  hjelm  var  blank  som  solen 
och  pansart  guldbelagdt. 
Med  stjernor  öfversållad 
var  manteln,  rik  och  fin, 
och  purpurbrämen  fållad 
med  fläcklös  hermelin. 


Tre  steg  han  gick  från  bordet, 
170  bjöd  handen  åt  sin  gäst, 

och  vänligt  tog  till  ordet: 
»kom  hit  och  sitt  mig  näst. 
Rätt  månget  horn  jag  tömde 
med  Thorsten  Vikingsson, 
hans  son,  den  vidtberömde, 
ej  sitte  fjerran  från.» 


Då  sågs  han  bägarn  råga 
med  vin  från  Sikelö*, 
det  gnistrade  som  låga, 
180  det  skummade  som  sjö. 

»Välkommen,  gäst,  härinne, 
du  son  utaf  min  vän; 
jag  dricker  Thorstens  minne, 
jag  sjelf  och  mina  män.» 

En  skald  från  Morvens**  kullar 
då  pröfvar  harpans  gång. 


*  Sicilien. 
♦*  Norra  Skottland. 


84    — 


1825—1826 

I  Velska  toner  rullar 

hans  dystra  hjeltesång. 

Men  i  Norränatunga* 

en  ann  på  fädrens  vis 

hörs  Thorstens  bragder  sjunga 

och  han  tog  sångens  pris. 


Nu  mycket  Jarlen  sporde 
om  fränderna  i  Nord, 
och  Frithiof  redo  gjorde 
för  allt  med  vittra  ord. 
Ej  någon  kunde  klaga 
på  vald  uti  hans  dom, 
han  talte  lugnt  som  Saga 
i  minnets  helgedom. 


När  han  derna  st  berättar 
hvad  han  på  djupet  såg, 
om  Helges  troll  och  jättar 
besegrade  på  våg: 
då  gladas  kämpar  alla, 
då  småler  Angantyr, 
och  höga  bifall  skälla 
till  hjeltens  äf  ven  tyr. 


Men  när  han  talar  åter 
om  älskad  Ingeborg, 
hur  ömt  den  sköna  gråter, 
hur  ädel  i  sin  sorg, 


Nordiska  språket. 

—  a5  — 


DIKTER 

då  suckar  mången  tärna 
med  kinderna  i  brand. 
Ack,  hur  hon  tryckte  gerna 
den  trogne  älskarns  hand! 

Sitt  ärende  framförde 
den  ungersven  till  slut, 
och  Jarlen  tåligt  hörde 
220  till  dess  han  talat  ut. 

»Skattskyldig  var  jag  icke, 
mitt  folk  är  fritt  som  jag, 
kung  Beles  skål  vi  dricke 
men  lyda  ej  hans  lag. 

Hans  söner  ej  jag  känner, 
men  fordra  de  en  gärd, 
väl,  som  det  höfves  männer, 
de  kräfve  den  med  svärd. 
Vi  möta  dem  på  stranden  — 
230  dock  var  din  far  mig  kär.»  - 

Då  vinkar  han  med  handen 
sin  dotter  som  satt  när. 


Då  sprang  den  blomstervidja 
från  stol  med  gyllne  karm; 
hon  var  så  smal  om  midja, 
hon  var  så  rund  om  barm. 
I   gropen   uppå   kinden 
satt  Astrild,  liten  skalk, 
lik  fjärlen  förd  af  vinden 
240  allt  i  en  rosenkalk. 

—    86    - 


I 


1825—1826 

Hon  sprang  till  jungfruburen 
och  kom  tillbaka  med 
grönvirkad  pung,  der  djuren 
gå  under  höga  träd, 
och  silfvermånen  skiner 
på  sjö  af  segel  full; 
dess  lås  är  af  rubiner 
och  tofsarna  af  gull. 

Hon  lade  den  i  handen 
uppå  sin  fader  huld: 
han  fyllde  den  till  randen 
med  fjerran  myntadt  guld. 
»Der  är  min  välkomstgåfva, 
gör  med  den  hvad  du  vill, 
men  nu  skall  Frithiof  lofva 
bli  här  i  vinter  still. 


Mod  gagnar  allestädes, 
men  nu  är  stormens  tid, 
och  Hejd  och  Ham,  jag  rädes, 
260  ha  åter  qvicknat  vid. 

Ej  alltid  gör  Ellida 
så  lyckhgt  språng  som  sist, 
och  många  hvalar  rida 
sin  våg,  fast  en  vi  mist.»  — 

Så  skämtades  i  salen 
och  dracks  till  dager  ljus, 
men  gyllne  vinpokalen 
gaf  glädje  blott,  ej  rus. 

—    87    - 


DIKTER 


Fullbräddad  skål  vardt  egiiad 
270  åt  Angantyr  till  slut, 

och  så  i  god  välfägnad 
satt  Frithiof  vintern  ut. 


—    88 


1825—1826 


XII. 

Frithiojs    Återkomst. 


Men  våren  andas  i  blånad  sky 
och  jordens  grönska  blir  åter  ny. 
Då  tackar  Frithiof  sin  värd,  och  sätter 
å  nyo  ut  öfver  böljans  slätter, 
och  glädtigt  skjuter  hans  svarta  svan 
sin  silfverfåra  på  solblank  ban, 
ty  vestanvindar  med  vårens  tunga 
som  näktergalar  i  seglen  sjunga, 
och  Ägirs  döttrar^  med  slöjor  blå 

10         kring  rodret  hoppa,  och  skjuta  på. 

Det  är  så  skönt  när  du  stäfven  vänder 
från  fjerran  segling  mot  hemmets  stränder, 
der  röken  stiger  från  egen  härd 
och  minnet  vaktar  sin  barndomsverld, 
och  friska  källan  din  lekplats  lögar, 
men  fädren  sitta  i  gröna  högar, 
och  full  af  längtan  den  trogna  mön 
står  på  sin  klippa  och  ser  åt  sjön.  — 
Sex  dar  han  seglar,  men  på  den  sjunde 

20         en  mörkblå  strimma  han  skönja  kunde 
vid  himlaranden,  den  växer  ut 
*  Böljorna. 

—    89    — 


DIKTER 

med  skär  och  öar  och  land  till  slut. 
Det  är  hans  land  som  ur  böljan  träder, 
han  ser  dess   skogar  i  gröna  kläder, 
han  hör  dess  forssar  med  skummigt  larm, 
och  klippan  blottar  sin  marmorbarm. 
Han  helsar  näsen,  han  helsar  sunden 
och  seglar  tätt  under  gudalunden 
der  sista  sommar,  så  mången  natt, 

30         den  glade  svärmarn  med  Ingborg  satt. 
»Hvi  syns  hon  icke?  Kan  hon  ej  ana 
hur  när  jag  gungar  på  mörkblå  bana? 
kanske  hon  lemnat  sin  Balders  vård, 
och  sitter  sorgsen  i  kungens  gård 
och  harpan  slår  eller  guldet  tvinnar.»  — 
Då  stiger  plötsligt  från  templets  tinnar 
hans  falk  i  höjden,  och  skjuter  ned 
på  Frithiofs  axel,  så  var  hans  sed. 
Han  flaxar  ständigt  med  hvita  vingen, 

40         från  skuldran  lockar  den  trogna  ingen; 
han  krafsar  ständigt  med  brandgul  klo, 
han  ger  ej  hvila,  han  ger  ej  ro. 
Han  lutar  kroknäbb  till  Frithiofs  öra, 
det  är  som  hade  han  bud  att  föra 
kanske  från  Ingborg,  från  älskad  brud, 
men  ingen  fattar  de  brutna  ljud. 


Elhda  susar  nu  fram  om  näset, 
hon  hoppar  glad  som  en  hind  på  gräset, 
ty  välkänd  bölja  mot  kölen  slår, 
50         men  Frithiof  munter  i  stäfven  står. 

Han  gnuggar  ögat,  han  lägger  handen 
utöfver  pannan  och  ser  åt  stranden. 

—    90    — 


1825—1826 

Men  hur  han  gnuggar  och  hur  han  ser, 
han  finner  icke  sitt  Framnäs  mer. 
Den  nakna  eldstad  står  opp  ur  mullen, 
Hk  kämpens  benrad  i  ättekullen, 
der  gården  var  är  ett  svedjeland, 
och  askan  hvirflar  kring  härjad  strand. 
Förbittrad  Frithiof  från  skeppet  hastar, 

60         kring  brända  tomter  han  ögat  kastar, 
sin  faders  tomter,  sin  barndomsban. 
Då  kommer  hastigt  lurfhårig  Bran, 
hans  hund  som  ofta,  så  käck  som  trogen, 
för  honom  brottats  med  björn  i  skogen. 
Han  gör  i  glädjen  så  många  hopp, 
han  springer  högt  på  sin  Herre  opp. 
Mjölkhvite  gångarn  med  guld  i  manen, 
med  ben  som  hinden,  med  hals  som  svanen, 
den  Frithiof  ridit  så  mången  gång, 

70         ur  dalen  ilar  med  höga  språng. 

Han  gnäggar  glädtigt,  han  halsen  vänder, 
han  vill  ha  bröd  ur  sin  Herres  händer. 
Den  arme  Frithiof,  mer  arm  än  de, 
har  ingen  ting  att  de  trogna  ge.  — 


Bedröfvad,  husvill  på  ärfda  grunden 
står  Frithiof,  bUckar  kring  svedda  lunden, 
då  gamle  Hilding  mot  honom  går, 
hans  fosterfader  med  silfverhår. 
»Hvad  här  jag  skådar  mig  knappt  förundrar, 
80         när  örn  är  flugen,  hans  bo  man  plundrar. 
En  kunglig  idrott  för  landets  fredl 
Väl  håller  Helge  sin  kungaed 
att  Gudar  dyrka  och  menskor  hata, 

—    91    — 


DIKTER 

och  mordbrand  heter  hans  Eriksgata. 
Det  gör  mig  snarare  harm  än  sorg, 
men  säg  mig  nu,  hvar  är  Ingeborg?»  — 
»De  bud  jag  bär  dig,  den  gamle  sade, 
jag  räds  du  finner  dem  föga  glade. 
Så  snart  du  seglat,  kung  Ring  bröt  fram, 

90.      fem  sköldar  väl  jag  mot  en  förnam. 
I  Disardalen,  vid  ån,  stod  slaget, 
och  blodrödt  skummade  vattendraget. 
Kung  Halfdan  skämtade  jemnt  och  log, 
men  likafullt  som  en  man  han  slog. 
Jag  höll  min  sköld  öfvcr  kungasonen, 
jag  var  så  glad  åt  den  lärospånen. 
Men  länge  hölls  ej  den  leken  ut, 
kung  Helge  flydde,  då  vardt  det  slut. 
Men  som  han  flydde,  den  Asafrände, 

100        förbi  din  gård,  han  i  hast  den  tände. 
För  brödren  sattes  då  två  beting: 
sin  syster  skulle  de  ge  kung  Ring, 
hon  ensam  kunde  hans  skymf  försona; 
om  ej  så  toge  han  land  och  krona. 
Och  af  och  an  gingo  fredens  bud, 
men  nu  kung  Ring  har  fört  hem  sin  brud.» 


»O!  qvinna,  qvinna,  nu  Frithiof  sade, 
den  första  tanke  som  Loke  hade 
det  var  en  Lögn,  och  han  sände  den 
110        i  qvinnoskepnad  till  jordens  män. 

En  blåögd  lögn  som  med  falska  tårar 
allt  jemnt  oss  tjusar,  allt  jemnt  oss  dårar, 
högbarmad  lögn  med  sin  rosenkind, 
med  dygd  af  våris  och  tro  af  vind: 

—    92    — 


1825—1826 

i  hjertat  flärden  och  sveket  hviska, 
och  mened  dansar  på  läppar  friska.  — 
Och  dock,  hur  var  hon  mitt  hjerta  kär, 
hur  kär  hon  var  mig,  hur  kär  hon  är! 
Jag  kan  ej  minnas  så  långt  tillbaka 

120       att  hon  i  leken  ej  var  min  maka. 

Jag  mins  ej  bragd  som  jag  tänkt  uppå 
der  hon  ej  tänktes  som  pris  också. 
Som  stammar  vuxna  från  rot  tillsamman, 
slår  Thor  den  ena  med  himlaflamman, 
den  andra  vissnar,  men  löfvas  en 
den  andra  kläder  i  grönt  hvar  gren: 
så  var  vår  glädje,  vår  sorg  gemensam, 
jag  är  ej  van  att  mig  tänka  ensam. 
Nu  är  jag  ensam.    Du  höga  Var* 

130        som  med  din  griffel  kring  jorden  far 
och  skrifvcr  eder  på  gyllne  skifva, 
låt  bli  det  narrspel,  låt  bli  att  skrifva. 
Med  lögner  ristar  du  skifvan  full, 
det  skada  är  på  det  trogna  gull. 
En  dikt  jag  minnes  om  Balders  Nanna, 
men  sanning  fins  ej  på  mensklig  panna, 
det  fins  ej  trohet  i  menskobröst 
när  sveket  länte  min  Ingborgs  röst, 
den  röst  lik  vinden  på  blomsterängar, 

140        lik  harpoljudet  från  Brages  strängar. 
Jag  vill  ej  lyssna  till  harpoljud, 
jag  vill  ej  tänka  på  trolös  brud. 
Hvart  stormen  dansar  dit  vill  jag  följa, 
blod  skall  du  dricka,  du  verldshafsbölja! 
Hvar  helst  en  klinga  sår  högens  säd, 


*  Edernas  Gudinna. 

—    93    — 


DIKTER 

på  berg,  i  dal  vill  jag  vara  med. 
Jag  tör  väl  möta  en  kung  med  krona, 
mig  lyster  se  om  jag  då  skall  skona. 
Jag  tör  väl  möta  bland  sköldars  larm 
150        en  ungersven  med  förälskad  barm, 
en  narr  som  litar  på  tro  och  heder, 
den  vill  jag  hugga  af  ömkan  neder, 
vill  spara  honom  att  stå  en  dag, 
besviken,  skymfad,  förrådd  som  jag.»  - 


»Hur  ungdomsblodet  dock  kokar  öfver, 
sad  gamle  Hilding,  hur  väl  behöfver 
det  dock  att  kylas  af  årens  snö, 
och  orätt  gör  du  den  ädla  mö. 
Anklaga  icke  min  fosterdotter, 

160        anklaga  Nornan,  hvars  vreda  lotter 
ej  menskor  rubba,  de  faUa  från 
åskdiger  himmel  på  jordens  son. 
Väl  hörde  ingen  den  ädlas  klagan, 
hon  teg  som  Vidar  i  gudasagan, 
hon  sörjde  tyst,  som  i  sunnanskog 
en  turturdufva  hvars  make  dog. 
För  mig  hon  yppade  dock  sitt  hjerta, 
i  djupet  bodde  oändlig  smärta. 
Som  vattenfoglen  med  såradt  bröst 

170        till  botten  dyker,  det  är  hans  tröst 
att  dagen  icke  i  såret  glöder, 
på  betten  ligger  han  och  förblöder: 
så  hennes  smärta  i  natt  sjönk  ned, 
jag  ensam  vet  hvad  den  starka  led. 
'Ett  offer  är  jag,  hon  sade  ofta, 
för  Beles  rike,  snöblommor  dofta 

—    94    - 


1825—1826 

i  fridsmöns  lockar,  och  vintergrönt 
kring  offret  hänges,  det  är  dock  skönt! 
Jag  kunde  dö,  men  det  vore  skoning, 

180        förtörnad  Balder  vill  blott  försoning, 
en  långsam  död,  kan  ej  hvjla  få, 
dess  hjerta  klappar,  dess  pulsar  slå. 
Men  säg  för  ingen  den  svagas  strider, 
jag  vill  ej  ömkas,  ehur  jag  lider, 
kung   Beles  dotter  fördrar  sin   sorg, 
men  helsa  Frithiof  från  Ingeborg.'  — 
När  bröllopsdagen  nu  kom  (den  dagen 
jag  gerna  sett  från  min  runstaf  tagen) 
mot  templet  skredo  i  långsam  färd 

190        hvitklädda  jungfrur  och  män  med  svärd. 
För   skaran   lågade   dyster   sångarn, 
men  blek  satt  bruden  på  svarte  gångarn, 
blek  som  en  Ande  som  sitter  på 
det  svarta  molnet  när  åskor  gå. 
Jag  hof  ur  sadeln  min  höga  hlja, 
jag  ledde  henne  på  tempeltilja 
till  altarrunden,  der  sade  hon 
åt  I.ofn*  sitt  löfte  med  säker  ton, 
och  mycket  bad  hon  till  hvite  Guden, 

200       och  alla  greto,  så  när  som  bruden. 
Då  märkte  Helge  på  hennes  arm 
din  ring,  han  ryckte  den  bort  med  harm: 
på  Balders  bild  nu  den  gyllne  hänger. 
Min  vrede  styrde  jag  då  ej  länger. 
Jag  ref  från  länden  mitt  goda  svärd, 
ej  mycket  var  då  kung  Helge  värd. 
Men  Ingborg  hviskade  mig:    'låt  vara, 


*  Äktenskapets  Gudinna. 

—    95    — 


DIKTER 


en  broder  kunnat  mig  detta  spara, 
dock  mycket  tål  man  förrn  man  förgås, 
210        Allfader  dömmer  emellan  oss'.»  — 


!>Allfader  dömmer,  sad  Frithiof  dyster, 
men  litet  också  mig  dömma  lyster. 
Är  nu  ej   Balders  midsommarfest? 
I  templet  är  väl  den  krönta  prest, 
mordbrännarkungen  som  sålt  sin  syster, 
mig  också  litet  att  dömma  lyster.»  — 


-     96 


1825—1826 


XIII. 

B  ålders   Bål. 


Midnattssolen  på  bergen  satt, 
blodröd  till  att  skåda, 
det  var  ej  dag,  det  var  ej  natt, 
det  vägde  emellan  båda. 

Baldersbålet,   den  solens  bild, 
brann  på  vigda  härden. 
Snart  är  ändå  lågan  spilld, 
då  rår  Höder*  för  verlden. 


Prester  stod  o  kring  tempelvägg, 
10  makade  bålets  bränder, 

bleka  gubbar  med  silfverskägg 
och  med  flintknif  i  hårda  händer. 


Kung  med  krona  står  bredvid, 
sysslar  vid  altarrunden. 
Hörl  då  klinga  i  midnattstid 
vapen  i  offerlunden. 


*  Mörkrets   Gud. 

—    97    — 
1—210169.   Tegnér,  Sami  sh-if ter.  5. 


DIKTER 


»Björn,  håll  endast  dörren  Ull, 
fångne  äro  de  a)Ie. 
Ut  heller  in  om  någon  vill, 
20  klyf  hans  hufvudskalle.» 


Blek  vardt  kungen,  alltförväl 
kände  han  den  rösten. 
Fram  steg  Frithiof  med  vredgad  själ, 
qvad  som  en  storm  om  hösten. 

»Här  är  skatten  som  du  bjöd 
hämtas  från   vestervågor, 
tag  den:  sedan  på  lif  och  död 
slåss  vi  vid  Balders  lågor; 


sköld  på  rj'ggen,  hannen  bar, 
30  ingen  skall  striden  klandra. 

Första  hugget  som  kung  du  har, 
glöm  ej,  mitt  är  det  andra. 


Blicka  ej  åt  dörren  så, 
räf  är  fångad  i  kula. 
Tänk  på  Framnäs,  tänk  uppå 
systern  med  lockar  gula.»  — 

Så  han  talte  med  hjeltefog, 
drog  ur  gördel  pungen, 
föga  varsamt  han  den  slog 
40  midt  i  pannan  på  kungen. 

—    98    — 


1825—1826 

Blodet  frustade  ut  ur  mund, 
svart  det  blef  för  öga: 
dånad  låg  vid  sin  altarrund 
Asafränden   höga. 


»Tål  du  ej  ditt  eget  guld, 
fegaste  i  ditt  rike? 
Angurvadel  vill  ej  ha  skuld 
att  ha  fällt  din  like. 


Stilla,  Prester,  med  offerknif, 
50  bleke  månskensförstar! 

Kunde  gälla  Ert  usla  lif, 
ty  min  klinga  törstar. 


Hvite  Balder,  styr  din  harm, 
se  ej  på  mig  så  mulen, 
Ringen  som  du  bär  på  arm, 
med  förlof,  han  är  stulen. 


Ej  för  dig,  så  vidt  jag  vet, 
smiddes  han  af  Vaulunder. 
Våldet  rånade,   jungfrun   gret, 
60  bort  med  de  nidingsfunder!»  — 


Tappert  drog  han,  men  ring  och  arm 
voro  som  grodda  samman: 
när  den  lossnade,  stöp  af  harm 
Guden  i  offerflamman. 

—    99    — 


DIKTER 


Hör!  det  knattrar,  lågan  slår 
guldtand  i  tak  och  spärrar. 
Dödsblek  Björn  vid  porten  står, 
Frithiof  blygs  att  han  darrar. 


»Öppna  dörren,  släpp  folket  ut, 
70  vakt  ej  mer  jag  behöfver. 

Templet  brinner,  gjut  vatten,  gjut 
hela  hafvet  deröfver!»  — ■ 


Nu  från  templet  och  ned  till  strand 
knyts  en  kedja  af  händer, 
böljan  vandrar  från  hand  till  hand, 
fräser  mot  svedda .  bränder. 


Frithiof  sitter  som  regnets  Gud, 
högt  på  bjelken  och  flödar, 
delar  till  alla  sitt  herrskarbud, 
80  lugn  bland  de  heta  dödar. 


Fåfängt!    Elden  tar  öfverhand, 
rökmoln  hvirfla  och  välta, 
guldet  droppar  på  glödhet  sand, 
silfverplåtarna  smälta. 

Allt  förloradt!    Ur  halfbränd  sal 
eldröd  hane  sig  svingar, 
sitter  på  takets  ås  och  gal, 
flaxar  med  lösta  vingar. 

—    100    — 


1825—1826 

Morgonvinden   spelar  från   norr, 
90  högt  det  mot  himlen  blossar. 

Balderslunden   är   sommartorr, 
lågan  är  hungrig  och  frossar. 


Rasande  far  hon  från  gren  till  gren, 
än  har  hon  långt  till  målet. 
Ejal  hvad  vildt,  hvad  rysligt  sken! 
Väldigt  är  Baldersbålet. 


Hör  hur  det  knakar  i  remnad  rot, 
se  hur  topparna  glöda! 
Hvad  är  menniskokraft  emot 
Muspels  söner,*  de  röda? 

Eldhaf  böljar  i  Balders  lund, 
strandlöst  svalla  dess  vågor. 
Sol  går  opp,  men  fjärd  och  sund 
spegla  blott  afgrundslågor. 

Aska  är  templet  inom  kort, 
aska  tempellunden; 
sorgsen  drager  Frithiof  bort, 
gråter  i  morgonstunden. 

Lågorna. 


—    101    — 


DIKTER 


XIV. 

Frithiof  går   i   landsflykt. 


På   skeppsdäck  satt 
i  sommarnatt 
bedröfvad  hjelte. 
Som  vågor  välte 
än  sorg,  än  harm 
uti  hans  barm, 
och  tempelbranden 
rök  än  från  stranden. 


»Du   tempelrök, 
10  flyg  högt  och  sök, 

sök  opp  Valhalla 
och  nederkalla 
den  Hvites*  hämd, 
åt  mig  bestämd. 
Flyg  dit  och  sqvallra 
så   hvalfven  skallra 
om  tempelrund 
förbränd  till  grund, 
om  träbelätet 


Balder. 


103    — 


1825—1826 

20  som  föll  från  sätet 

och  brände  ned 
som  annan  ved. 
Om  lunden  sedan 
fridlyst   alltsedan 
svärd  bands  vid  länd 
nu  är  han  bränd, 
fick  ej  den  heder 
att  ruttna  neder.  — 
Det  der,  med  mer 

30  som  hvar  man  ser 

glöm  ej  att  föra 
till  Balders  öra, 
du  töckenbud 
till  töcknig   Gud! 


Helt  visst  besjungen 
blir   milde   kungen 
som  bannlyst  mig 
ej  just  från  sig, 
men  från  sitt  rike. 
Välan,  vi  vike 
till  riken  blå 
der  vågor  gå. 
Du  får  ej   hvila, 
du  måste  ila, 
Eliida,  ut 
till  verldens  slut. 
Du  måste  vagga 
i  saltad  fragga, 
min  drake  god: 
en  droppe  blod 

—    103    — 


DIKTER 

ej  heller  skadar 
ehvar  du  vadar. 
I  stormens  sus 
är  du  mitt  hus; 
det  andra  brände 
Gud  Balders  frände. 
Du  är  min  Nord, 
min  fosterjord; 
ifrån  den  andra 
60  jag  måste  vandra. 

Du  är  min  brud 
i  becksvart  skrud; 
ty  på  den  hvita 
var  ej  att  lita.  — 


Du  fria  haf, 
du  vet  ej  af 
kung  som  förtrycker 
med  herrskarnycker. 
Din  kung  är  den 

70  bland  frie  män 

som   aldrig   skälfver 
hur  högt  du  hvälfver 
i  retad  harm 
hvitskummig  barm. 
De  blåa  fälten 
förnöja  hjelten. 
Hans  kölar  gå 
som  plog  derpå, 
och  blodregn  dugga 

80  i  ekens  skugga, 

men  stålblankt  är 

—    104    - 


1825—1826 

utsädet  der. 
De  fälten  bära 
sin  skörd  af  ära, 
sin  skörd  af  guld. 
Blif  du  mig  huld, 
du  vilda  bölja! 
Dig  vill  jag  följa. 
Min  faders  hög 
90  står  still  och  trög, 

och  vågor  döna 
omkring  den  gröna. 
INlin  skall  bU  blå, 
med  hafsskum  på, 
skall  ständigt  simma 
i  storm  och  dimma, 
och  dra  allt  fler 
i  djupet  ner.  — 
Du  blef  mig  gifvet 
100  till  hem  i  lifvet, 

du  blir  min  graf, 
du  fria  haf!»  — 


Så  q  vad  den  vilde. 
Äled  sorg  sig  skilde 
hans  trogna  stäf 
från  välkänd  säf. 
Han  vaggar  sakta 
bland  skär  som  vakta 
ännu  i  Nord 
110  den  grunda  fjord. 

Men  hämden  vakar: 
med  tio  drakar 

—    105    — 


DIKTER 

kung  Helge  sam 
i  sundet  fram. 
Då  ropte  alla: 
»nu  kung  vill  falla. 
Ett  slag  han  ger; 
ej  trifves  mer 
Valhallasonen 
120  inunder  månen, 

vill  ofvanom 
hvarfrån  han  kom, 
den  gudabloden 
vill  hem  till  Oden.» 


Knappt  var  det  sagdt 
förrn  osedd  makt 
vid  köln  sig  hakar 
på  Helges  drakar. 
Allt  mer  och  mer 
130  de  dragas  ner 

till  Rånas  döda, 

och  sjelf  med  möda 

kung  Helge  sam 

från  halfdränkt  stam.  — 

Men  Björn  den  glade 
log  högt  tch  sade: 
»Du  Asablod, 
den  Ust  var  god. 
Mig  ingen  sporrat, 
140  jag  skeppen  borrat 

förleden  natt, 
ett  lofligt  sprattl 

—    106    — 


1825—1826 

Jag  hoppas  Håna 
af  gammal  vana 
dem  håller  qvar: 
men  skada  var 
att  icke  Drotten 
gick  med  till  botten.»  - 

I  vredesmod 
150  kung  Helge  stod 

knappt  frälst  ur  vågen. 
Han  spände  bågen, 
stålgjuten,  rund, 
mot  klippig  grund. 
Han  sjelf  ej  kände 
hur  hårdt  han  spände, 
tills  med  en  klang 
stålbågen   sprang. 

Men  Frithiof  väger 
160  sin  lans  och  säger: 

»En  dödsörn  bär 
jag  bunden  här. 
Om  ut  den  flöge 
då  låge  höge 
kungsniding  fälld 
för  våld  och  vald. 
Men  frukta  icke, 
min  lans  ej  dricke 
den  feges  blod. 
170  Han  är  för  god 

för  de  bedrifter. 
På  runogrifter 

—    107    - 


DIKTER 

han  ristas  må, 
men  icke  på 
de  nidingsstänger* 
der  ditt  namn  hänger. 
Ditt  mandomsrön 
försjönk  i  sjön. 
Till  lands  ej  heller 
180  det  mycket  gäller. 

Rost  bryter  stål, 
ej  du:  ett  mål 
mer  högt  än  detta 
vill  jag  mig  sätta. 
Gif  akt  hur  vidt 
det  går  från  ditt.»  — 


Då  tar  han  furen 
till  åra  skuren, 
en  mastfur  fälld 
190  i  Gudbrandsdäld. 

Han  tar  dess  make 
och  ror  sin  drake. 
Han  ror  med  kraft: 
som  rörpils  skaft, 
som  kallbräckt  kUnga 
de  åror  springa.  — 

Nu  sol  går  opp 
bak  fjällens  topp, 
och  vinden  ljuder 
200  från  land  och  bjuder 


♦  Ett  slags  skampålar  fordomdags. 

—    108    — 


*  Jorden. 


1825—1826 

hvar  våg  till  dans 
i  morgonglans. 
På  böljans  toppar 
Eliida  hoppar 
i  fröjd  åstad, 
men  Frithiof  qvad: 


»Heimskringlas*  panna, 
du  höga  Nordl 
Jag  får  ej  stanna 
uppå  din  jord. 
Från  dig  att  stamma 
jag  yfs  med  skäl. 
Nu,  hjelteamma, 
farväl,  farväl. 


Farväl  du  höga 
Valhallastol, 
du  nattens  öga, 
midsommarsoll 
Du  klara  himmel 
lik  hjeltens  själ, 
du  st jerneh vimmel, 
farväl,  farväll 

Farväl,  I  fjällar 
der  Äran  bor, 
I  runohällar 
för  väldig  Thor! 


109    — 


DIKTER 

I  blåa  sjöar 
jag  känt  så  väl, 
I  skär  och  öar, 
230  farväl,  farväl! 

Farväl  I  högar 
vid  bölja  blå, 
dem  linden  snögar 
sitt  blomdoft  på, 
men  Saga  dömmer 
med  rättvis  själ 
hvad  jorden  gömmer, 
farväl,  farväl. 

Farväl  I  lunder, 
240  I  gröna  hus 

jag  lekt  inunder 
vid  bäckens  sus. 
I  barndomsvänner 
som  ment  mig  väl, 
jag  än  Er  känner, 
farväl,  farväll 

Min  kärlek  gäckad, 
min  gård  är  bränd, 
min  ära  fläckad 
250  i  landsflykt  sänd. 

Från  jord  vi  vädje 
till  ha f vet  väl, 
men  lifvets  glädje, 
farväl,  farväll» 


110 


1825—1826 


XV. 

V  i  kin  g  ab  a  I  k. 


Nu  han  sväfvade  kring  på  det  ödsliga  haf,  han  for  vida  som 

jagande  falk, 
men  för  kämpar  om  bord  skref  han  lagar  och  rätt.    Vill  du 

höra  hans  Vikingabalk? 


&Ej  må  tältas  å  skepp,  ej  må  sofvas  i  hus:  inom  salsdörr 

blott  fiender  stå, 

viking  sofve  på  sköld  och  med  svärdet  i  hand,  och  till  tält 

har  han  himlen,  den  blå. 


»Kort  är  hammarens  skaft  hos  den  segrande  Thor,  blott  en 

aln  långt  är  svärdet  hos  Frej: 

det  är  nog;  har  du  mod,  gå  din  fiende  när,  och  för  kort  är 

din  klinga  då  ej. 

»När  det  stormar  med  makt,  hissa  seglen  i  topp;  det  är  lustigt 

på  stormande  haf: 

låt  det  gå,  låt  det  gå:  den  som  stryker  är  feg,  förrn  du 

stryker,  gå  heldre  i  qvaf. 

—    111    — 


DIKTER 


»Mö  är  fridlyst  å  land,  får  ej  komma  om  bord:  var  det  Freja, 

hon  sveke  dig  dock, 
10  ty  den  gropen  på  kind  är  den  falskaste  grop,  och  ett  nät  är 

den  flygande  lock. 


»Vin  är  Valfaders  dryck,  och  ett  rus  är  dig  undt,  om  du 

endast  med  sansning  det  bär: 

den  som  raglar  å  land  kan  stå  upp,  men  till  Ran,  till  den 

söfvande,  raglar  du  här. 


»Seglar  krämare  fram  må  du  skydda  hans  skepp,  men  den 

svage  ej  vägre  dig  tull. 

Du  är  kung  på  din  våg,  han  är  slaf  af  sin  vinst,  och  ditt  stål 

är  så  godt  som  hans  gull. 


»Gods  må  skiftas  å  däck  genom  tärning  och  lott:  hur  den 

faller,  beklaga  ej  dig, 

men  sjökonungen  sjelf  kastar  tärningen  ej,  han  behåller  blott 

äran  för  sig. 


»Nu  syns  vikingaskepp,  då  är  äntring  och  strid,  det  går  hett 

under  sköldarna  till; 

om  du  viker  ett  steg  har  du  afsked  från  oss:  det  är  lagen, 

gör  sen  som  du  vill. 

»När  du  segrat,  var  nöjd:  den  som  beder  om  frid,  har  ej 

svärd,  är  din  fiende  ej; 
20  Bön  är  Valhallabarn,  hör  den  bleknades  röst:  den  är  niding 

som  ger  henne  Nej. 

—    112    — 


1825—1826 


»Sår  är  vikingavinst,  och  det  pryder  sin  man,  när  på  bröst 

eller  panna  det  står; 

låt  det  blöda,  förbind  det  sen  dygnet  är  om,  men  ej   förr, 

vill  du  helsas  för  vår!»  — 


Så  han  ristade  lag,  och  hans  namn  med  hvar  dag  växte  vida 

på  främmande  kust, 

och  sin  like  han  fann  ej  på  blånande  sjö,  och  hans  kämpar 

de  stridde  med  lust. 


Men  han  sjelf  satt  vid  rodret  och  blickade  mörk,  han  såg 

ned  i  det  vaggande  blå. 

»Du  är  djup,  i  ditt  djup  trifves  friden  kanske,  men  hon 

trifves  ej  ofvanuppå. 


Är  den  Hvite  mig  vred,  må  han  taga  sitt  svärd,  jag  vill 

falla,  om  så  är  bestämdt, 

men  han  sitter  i  skyn,  skickar  tankarna  ned  som  förmörka 

mitt  sinne  alltjemnt.»  — 


Dock,  när  striden  är  när,  tar  hans  sinne  sin  flygt,  stiger 

djerft  som  den  hvilade  örn, 
30  och  hans  panna  är  klar,  och  hans  stämma  är  hög,  och  som 

Ljungaren  står  han  i  förn. 


Så  han  sam  ifrån  seger  till  seger  alltjemnt,  han  var  trygg 

på  den  skummande  graf, 

och  han  synte  i  Söder  båd  öar  och  skär,  och  så  kom  han 

till  Grekelands  haf. 

—    113    — 

8—210169.   Tegnér,  Sami.  slcrifter.  5. 


DIKTER 


När  han  lunderna  såg,  som  ur  vågorna  stå,  med  de  lutande 

templen  uti, 
hvad  han   tänkte   vet  Freja,  och   Skalden  det  vet,  I  som 

älsken,  I  veten  det,  I. 


»Här  vi  skulle  ha  bott,  här  är  ö,  här  är  lund,  här  är  templet 

min  fader  beskref: 

det  var  hit,  det  var  hit  jag  den  älskade  bjöd,  men  den  hårda 

i  Norden  förblef. 


Bor  ej  friden  i  sahga  dalarna  der,  bor  ej  Minnet  i  pelare- 
gång? 

och   som   älskandes  hviskning   är  källornas  sorl,   och  som 

brudsång  är  foglarnas  sång. 


Hvar  är  Ingeborg  nu?   Har  hon  glömt  mig  alltren  för  grå- 

hårige,  vissnade  Drott? 
40  Ack!  jag  kan  icke  glömma,  jag  gåfve  mitt  lif  för  att  se,  för 

att  se  henne  blott. 


Och  tre  år  ha  förgått  sen  jag  skådat  mitt  land,  den  Sagas 

konungasal; 
stå   de  herrliga   fjällen  i  himlen  ännu?  är  det  grönt  i  min 

fädernedal? 


På  den  hög  der  min  fader  är  lagd  har  jag  satt  en  lind,  mån 

hon  lefver  ännu? 

Och  hvem  vårdar  den  späda?    Du  jord,  gif  din  must,  och 

din  dagg,  o!  du  himmel,  gif  dul 

—    114    — 


1825—1826 

Dock,  hvi  ligger  jag  längre  på  främmande  våg  och  tar  skatt, 

och  slår  menskor  ihjel? 

Jag  har  ära  alltnog,  och  det  flammande  guld,  det  lumpna, 

föraktar  min  själ. 


Der  är  flagga  på  mast  och  den  visar  åt  norr,  och  i  norr  är 

den  älskade  jord: 

jag  vill  följa  de  himmelska  vindarnas  gång,  jag  vill  styra 

tillbaka  mot  Nord.»  — 


-    115 


DIKTER 


XVI. 

Frithiof   och   Björn. 

Frithiof. 

Björn,  jag  är  ledsen  vid  sjö  och  våg, 
böljorna  äro  oroliga  sällar. 
Nordens  de  fasta,  de  älskade  fjällar 
locka  med  underlig  makt  min  håg. 
Lycklig  är  den  som  hans  land  ej  förskjutit, 
ingen  förjagat  från  fädernas  graf. 
Ack!  för  länge,  för  länge  jag  flutit 
fridlös  omkring  på  det  vilda  haf. 

Björn. 

Hafvet  är  godt,  det  må  du  ej  klandra, 
10         frihet  och  glädje  på  hafvet  bo, 
veta  ej  af  den  vekliga  ro, 
älska  alltjemnt  att  med  böljorna  vandra. 
När  jag  blir  gammal  vid  grönskande  jord 
växer  jag  också  väl  fast  som  gräsen. 
Nu  vill  jag  kämpa  och  dricka  om  bord, 
nu  vill  jag  njuta  mitt  sorgfria  väsen. 

-    116    — 


1825—1826 


Frithiof. 


Isen  har  nu  dock  oss  jagat  i  land, 
rundt  kring  vår  köl  ligga  vågorna  döda, 
vintern,  den  långa,  vill  jag  ej  föröda 
här  ibland  khppor  på  ödslig  strand. 
Ännu  en  gång  vill  i  Norden  jag  jula, 
gästa  kung  Ring  och  min  röfvade  brud: 
se  vill  jag  åter  de  lockarna  gula, 
höra  dess  stämmas  de  älskade  ljud. 


Björn. 

Godt,  jag  förstår  dig:  kung  Ring  skall  röna 
vikingahämden  är  föga  bhd. 
Kungsgård  vi  tända  vid  midnattstid, 
sveda  den  gamle  och  röfva  den  sköna. 
Eller  kanhända  på  vikingavis 
aktar  du  drotten  en  holmgång  värdig, 
eller  han  stämmes  till  härslag  på  is:  — 
säg  hur  du  vill,  jag  är  genast  färdig. 


Frithiof. 

Nämn  mig  ej  mordbrand  och  tänk  ej  på  krig, 
fredlig  till  kungen  min  kosa  jag  ställer. 
Han  har  ej  felat,  hans  drottning  ej  heller, 
hämnande  Gudar  ha  straffat  mig. 
Litet  har  jag  att  på  jorden  hoppas, 
vill  blott  ta  af  sked  af  den  jag  har  kär, 
afsked  för  evigt.    När  lunderna  knoppas, 
kanske  ock  förr,  är  jag  åter  här. 

—    117    - 


DIKTER 


Björn. 


Frithiof,  din  dårskap  jag  aldrig  förlåter. 
Klagan  och  suck  för  en  qvinnas  skull! 
Jorden,  tyvärrl  är  af  qvinnor  full, 
miste  du  en  stå  dig  tusen  åter. 
Vill  du  så  hämtar  jag  dig  af  det  kram 
hastigt  en  laddning  från  glödande  Söder, 
röda  som  rosor  och  späka  som  lam, 
sen  dra  vi  lott  eller  dela  som  bröder. 


Frithiof. 

Björn,  du  är  öppen  och  glad  som  Frej, 
50         tapper  att  strida  och  klok  att  råda. 
Oden  och  Thor,  dem  känner  du  båda, 
Freja,  den  himmeska,  känner  du  ej. 
Icke  om  Gudarna  makt  må  vi  tvista, 
akta  dig,  väck  ej  den  evigas  harm; 
fort  eller  sent  hennes  slumrande  gnista 
vaknar  i  Gudars  och  menniskors  barm. 


Björn. 
Gå  dock  ej  ensam,  din  hemväg  kan  stängas, 

Frithiof. 
Ej  går  jag  ensam,  mitt  svärd  följer  med. 

Björn. 
Mins  du  hur  Hagbart  blef  hängd  i  träd? 

—    118    - 


1825—1826 

Frithiof. 
60         Den  som  kan  tagas  är  värd  att  hängas. 

Björn. 

Stupar  du,  stridsbror,  jag  hamnar  dig  väl, 
ristar  väl  blodörn  på  Frithiofs  bane? 

Frithiof. 

Onödigt,  Björn:   den  galande  hane 
hör  han  ej  längre  än  jag.    Farväl! 


-    119    - 


DIKTER 


XVII. 

Frithiof  kommer   till   Kung  Ring. 


Kung  Ring  han  satt  i  högbänk  om  julen  och  drack  mjöd, 
hos  honom  satt  hans  drottning  så  hvit  och  rosenröd. 
Som  vår  och  höst  dem  båda  man  såg  bredvid  hvarann, 
hon  var  den  friska  våren,  den  kulna  höst  var  han. 


Då  trädde  uti  salen  en  okänd  gubbe  in, 
från  hufvud  och  till  fötter  han  insvept  var  i  skinn. 
Han  hade  staf  i  handen  och  lutad  sågs  han  gå, 
men  högre  än  de  andra  den  gamle  var  ändå. 


Han  satte  sig  på  bänken  längst  ned  vid  salens  dörr, 
10        der  är  de  armas  ställe  ännu,  som  det  var  förr. 

De  hofmän  logo  smädligt  och  sågo  till  hvarann 
och  pekade  med  fingret  på  luden  björnskinnsman. 

Då  Ijungar  med  två  ögon  den  främmande  så  hvasst, 
med  ena  handen  grep  han  en  ungersven  i  hast, 
helt  varligen  han  vände  den  hofman  upp  och  ned, 
då  tystnade  de  andre;  vi  hade  gjort  så  med. 

—    120    — 


1825— 1S26 

oHvad  är  för  larm  der  nere?   Hvem  bryter  kungens  frid? 
Kom  upp  till  mig,  du  gamle,  och  låt  oss  talas  vid. 
Hvad  är  ditt  namn?  Hvad  vill  du?  Hvar  kommer  du  ifrån?» 
Så  talte  kungen  vredgad  till  gubben,  gömd  i  vrån. 


»Helt  mycket  spor  du,  konung,  men  jag  dig  svara  vill. 
Mitt  namn  ger  jag  dig  icke,  det  hör  mig  ensam  till. 
I  Ånger  är  jag  uppfödd,  min  arfsgård  heter  Brist, 
hit  kom  jag  ifrån  Ulfven,  hos  honom  låg  jag  sist. 


Jag  red  i  fordna  dagar  så  glad  på  drakens  rygg, 
han  hade  starka  vingar  och  flög  så  glad  och  trygg; 
nu  hgger  han  förlamad  och  frusen  jemte  land, 
sjelf  är  jag  gammal  vorden  och  bränner  salt  vid  strand. 


Jag  kom  att  se  din  vishet  i  landet  vida  spord, 
30     då  mötte  man  med  hån  mig,  för  hån  är  jag  ej  gjord. 
Jag  tog  en  narr  för  bröstet  och  vände  honom  kring, 
dock  steg  han  opp  helt  oskadd,  förlåt  mig  det,  kung  Ringl»- 


»Ej  illa,  sade  kungen,  du  lägger  dina  ord, 
de  gamle  bör  man  ära,  kom  sätt  dig  vid  mitt  bord. 
Låt  din  förklädning  falla,  låt  se  dig  som  du  är, 
förklädd  trifs  glädjen  icke,  jag  vill  ha  glädje  här.» 

Och  nu  från  gästens  hufvud  föll  luden  björnhud  ner, 
i  stället  för  den  gamle  en  hvar  en  ynghng  ser. 
Ifrån  den  höga  pannan,  kring  skullran  bred  och  full 
de  ljusa  lockar  flöto  hksom  ett  svall  af  gull. 

—    121    — 


DIKTER 


Och  präktig  stod  han  för  dem  i  sammetsmantel  blå, 
i  handsbredt  silfverbälte  med  skogens  djur  uppå. 
I  drifvet  arbet  alla  den  konstnär  bragt  dem  an, 
och  rundt  kring  hjeltens  midja  de  jagade  hvarann. 


Och  ringens  gyllne  smycke  kring  armen  satt  så  rikt, 
vid  sidan  häng  hans  slagsvärd,  en  stannad  ljungeld  likt. 
Den  lugna  hjeltebhcken  kring  sal  och  gäster  for, 
skön  stod  han  der  som  Balder  och  hög  som  AsaThor. 


Den  häpna  Drottnings  kinder  de  skifta  färg  så  snällt 
50    som  röda  norrsken  måla  de  snöbetäckta  fält: 
som  tvenne  vattenliljor  inunder  stormens  larm 
stå  gungande  på  vågen,  så  häfdcs  hennes  barm. 


Nu  blåste  lur  i  salen  och  tyst  blef  öfverallt, 
ty  nu  var  löftets  timma  och  in  bars  Frejers  galt, 
med  kransar  omkring  bogen,  och  äpple  uti  mund, 
och  fyra  knän  han  böjde  på  silfverfatets  rund. 


Och  konung  Ring  sig  reste  i  sina  lockar  grå, 
han  rörde  galtens  panna  och  gjorde  löftet  så: 
»Jag  svär  att  Frithiof  vinna,  fast  än  en  kämpe  stor; 
60     så  hjelpe  Frej  och  Oden,  derhos  den  starke  Thor.» 

Med  trotsigt  löje  reste  sig  f remlingen  så  hög, 
en  blixt  af  hjeltevrcde  hans  anlet  öfverflög, 
han  slog  sitt  svärd  i  bordet  så  det  i  salen  klang, 
och  upp  från  ekebänken  hvarenda  kämpe  sprang. 


1825—1826 

»Och  hör  du  nu,  Herr  Konung,  mitt  löfte  äfvenväl: 
ung  Frithiof  är  min  frände,  jag  känner  honom  väl. 
Jag  svär  att  Frithiof  skydda,  och  var  det  mot  en  verld, 
så  lijelpe  mig  min  Norna,  derhos  mitt  goda  svärd!»  — 


Men  kungen  log  och  sade:    »Helt  dristigt  är  ditt  tal, 
70    dock,  orden  äro  fria  i  nordisk  kungasal. 

Fyll  honom  hornet,  drottning,  med  vin  som  du  har  bäst, 
den  fremhng,  vill  jag  hoppas,  i  vinter  är  vår  gäst.» 


Och  drottningen  tog  hornet  som  framför  henne  stod, 
af  urens  panna  brutet,  en  kostelig  klenod, 
på  blanka  silfverfötter,  med  mången  gyllne  ring, 
med  forntidsbilder  sirad  och  runeskrift  omkring. 


Med  nederslagna  ögon  hon  räckte  hornet  då, 
men  darrande  var  handen,  och  vin  blef  spildt  derpå. 
Som  aftonrodnans  purpur  på  liljorna  ibland, 
80     de  dunkla  droppar  brunno  på  hennes  hvita  hand. 


Och  glad  tog  gästen  hornet  utaf  den  ädla  Fru; 
ej  tvenne  män  det  tömde,  som  männer  äro  nu, 
men  lätt  och  utan  tvekan,  den  drottning  till  behag, 
den  väldige  det  tömde  uti  ett  andedrag. 

Och  skalden  tog  sin  harpa,   han  satt  vid  kungens  bord 
och  sjöng  ett  hjertligt  qväde  om  kärleken  i  Nord, 
om  Hagbart  och  skön  Signe,  och  vid  hans  djupa  röst 
de  hårda  hjertan  smälte  i  stålbeklädda  bröst. 

—    123    — 


DIKTER 


Han  sjöng  om  Valhalls  salar  och  om  Einheriers  lön, 
90    om  tappre  fäders  bragder  på  fältet  och  på  sjön. 

Då  grep  hvar  hand  åt  svärdet,  då  flammade  hvar  blick, 
och  fUtigt  omkring  laget  det  djupa  hornet  gick. 


Helt  skarpt  blef  der  nu  drucket  allt  i  det  kungahus, 
hvar  enda  kämpe  tog  sig  ett  ärligt  julerus, 
gick  sedan  bort  att  sofva  förutan  harm  och  sorg, 
men  konung  Ring  den  gamle  sof  hos  skön  Ingeborg. 


—    124    — 


1825—1826 


XVIII. 

Isfarten. 


Kung  Ring  med  sin  drottning  till  gästebud  far, 
på  sjön  står  isen  så  spegelklar. 

Far  ej  öfver  isen,  den  främling  sad: 
han  brister,  för  djupt  är  det  kalla  bad. 

Kung  drunknar  icke  så  lätt,  sad  Ring, 
den  som  är  rädd  kan  gå  sjön  omkring. 

Den  fremling  blickar  så  mörk  med  hot, 
han  spänner  stålsko  i  hast  på  fot, 

Slädtrafvarn  sätter  med  makt  åstad, 
10     han  frustar  lågor,  han  är  så  glad. 

Sträck  ut,  skrek  kungen,  min  trafvare  god, 
låt  se  om  du  är  af  Sleipners*  blod! 

Det  går  som  stormen  går  öfver  sjön, 
den  gamle  ej  aktar  sin  drottnings  bön. 


Odens  häst. 

—     125    — 


DIKTER 

Men  stålskodd  kämpe  står  heller  ej  still, 
han  far  dem  förbi  så  snart  han  vill. 

Han  ritar  mång  runa  i  isens  famn, 
skön  Ingeborg  åker  öfver  sitt  namn. 

Så  ila  de  fram  på  den  glatta  ban, 
20     men  under  dem  lurar  den  falska  Ran, 

Hon  stöter  ett  hål  i  sitt  silfvertak, 
och  släden  ligger  i  öppen  vak. 

Skön  Ingeborg  vardt  så  blek  på  kind, 
då  kommer  den  gäst  som  en  hvirfvelvind. 

Han  borrar  sin  stålsko  i  isen  fast 
och  griper  i  gångarns  man  med  hast. 

Då  svänger  han  lätt  med  ett  enda  hopp 
båd  häst  och  släde  på  isen  opp. 

Det  tag  vill  jag  prisa,  sad  kungen  fort, 
30     ej  Frithiof  den  starke  det  bättre  gjort. 

Så  vände  de  åter  till  kungsgård  om; 
den  främmande  blef  der  tills  våren  kom, 


—    126    — 


1825—1826 


XIX. 

Frithiof s  Frestelse. 


Våren  kommer:  foglen  qvittrar,  skogen  löfvas,  solen  ler, 
och  de  lösta  floder  dansa  sjungande  mot  hafvet  ner. 
Glödande  som  Frejas  kinder  tittar  rosen  ur  sin  knopp, 
och  i  menskans  hjerta  vakna  lefnadslust  och  mod  och  hopp. 

Då  vill  gamle  kungen  jaga,  drottningen  skall  med  på  jagt, 
och  det  hela  hof  församlas  hvimlande  i  brokig  prakt. 
Bågar  klinga,  koger  skramla,  hingstar  skrapa  mark  med  hof, 
och  med  kappor  öfver  ögat  skrika  falkarna  på  rof. 

Se  der  kommer  jagtens  drottning!    Arma  Frithiof,  se  ej  dit! 
)  Som  en  stjerna  på  en  vårsky  sitter  hon  på  gångar  hvit. 
Hälften  Freja,  hälften  Rota,  skönare  än  begge  två, 
och  från  lätta  purpurhatten  vaja  högt  de  fjädrar  blå. 

Se  ej  på  de  ögons  himmel,  se  ej  på  de  lockars  gull, 
akta  dig,  det  lif  är  smidigt,  akta  dig,  den  barm  är  full! 
BHcka  ej  på  ros  och  lilja  skiftande  på  hennes  kind, 
hör  ej  på  den  kära  stämman,  susande  som  vårens  vind. 

—    127    — 


DIKTER 


20 


Nu  är  jägarskaran  färdig.    Hcjsanl  öfver  berg  och  dal! 
Hornet  smattrar,  falken  stiger  lodrätt  emot  Odens  sal. 
Skogens  åbor  fly  med  ångest,  söka  sina  kulors  hem, 
men  med  spjutet  sträckt  framför  sig  är  Valkyrian  efter  dem. 


Gamle  kungen  kan  ej  följa  jagtcn  som  hon  flyger  fram, 
ensam  vid  hans  sida  rider  Frithiof  tyst  och  allvarsam. 
Mörka,  vemodsfulla  tankar  växa  i  hans  qvalda  bröst, 
och  hvarthelst  han  än  sig  vänder  hör  han  deras  klagoröst. 


»01  hvi  öfvergaf  jag  hafvet,  för  min  egen  fara  blind? 
Sorgen  trifs  ej  rätt  på  vågen,  blåser  bort  med  himlens  vind. 
Grubblar  viking  kommer  faran,  bjuder  honom  opp  till  dans, 
och  de  mörka  tankar  vika,  bländade  af  vapnens  glans. 


Men  här  är  det  annorlunda,  outsäglig  längtan  slår 
30  sina  vingar  kring  min  panna,  som  en  drömmande  jag  går; 
kan  ej  glömma  Balders  hage,  kan  ej  glömma  eden  än, 
som  hon  svor,  —  hon  bröt  den  icke,  grymma  Gudar  bröto  den. 


Ty  de  hata  menskors  ätter,  skåda  deras  fröjd  med  harm, 
och  min  rosenknopp  de  togo,  satte  den  i  vinterns  barm. 
Hvad  skall  vintern  väl  med  rosen?  Han  förstår  ej  hennes  pris, 
men  hans  kalla  ande  kläder  knoppochbladochstjelkmedis.» — 

Så  han  klagade.    Då  kommo  de  uti  en  enslig  dal, 
dyster,  hopträngd  mellan  bergen,  öfverskyggd  af  björk  och  al. 
Der  steg  kungen  af  och  sade:  »Se  hur  skön,  hur  sval  den  lund, 
40  jag  är  trött,  kom  låt  oss  hvila,  jag  vill  slumra  här  en  stund.»  — 

—    128    — 


1825—1826 

»Icke  må  du  sofva,  konung:  kall  är  marken  här  och  hård, 
tung  blir  sömnen,  upp,  jag  för  dig  snart  tillbaka  till  din  gård.» 
»Sömnen,  som  de  andre  Gudar,  kommer  när  vi  minst  det  tro, 
sade  gubben,  unnar  gästen  ej  sin  värd  en  timmas  ro?» 


Då  tog  Frithiof  af  sin  mantel,  bredde  den  på  marken  hän, 
och  den  gamle  kungen  lade  tryggt  sitt  hufvud  på  hans  knän, 
somnade  så  lugnt  som  hjelten  somnar  efter  stridens  larm 
på  sin  sköld,  så  lugnt  som  barnet  somnar  på  sin  moders  arm. 


Som  han  slumrar,  hör  då  sjunger  kolsvart  fogel  ifrån  qvist: 

O  »skynda,  Frithiof,  dräp  den  gamle,  sluta  på  en  gång  er  tvist. 

Tag  hans  drottning,  dig  tillhör  hon,  dig  har  hon  som  brudgum 

kysst, 
intet  menskligt  öga  ser  dig,  och  den  djupa  graf  är  tyst.»  — 


Frithiof  lyssnar:  hör  då  sjunger  snöhvit  fogel  ifrån  qvist: 
»ser  dig  intet  menskligt  öga.  Odens  öga  ser  dig  visst. 
Niding,  vill  du  mörda  sömnen?  vill  du  värnlös  gubbe  slå? 
Hvad  du  vinner,  hjelterykte  vinner  du  dock  ej  derpå.»  — 


Så  de  begge  foglar  sjöngo,  men  sitt  slagsvärd  Frithiof  tog, 
slängde  det  med  fasa  från  sig  fjerran  i  den  mörka  skog. 
Kolsvart  fogel  flyr  till  Nastrand,  men  på  lätta   vingars  par 
t)  som  en  harpoton  den  andra  klingande  mot  solen  far. 

Strax  är  gamle  kungen  vaken.  »Mycket  var  den  sömn  mig 

värd, 
IjufUgt  sofver  man  i  skuggan,  skyddad  af  den  tappres  svärd. 

—    129    — 

2—210169.   Tegnér,  Sami.  skriftei:  5. 


t)lKTEft 

Dock,  hvar  är  ditt  svärd,  o  fremling?  blixtens  broder,  hvar 

är  han? 
Hvem  har  skilt  Er,  I  som  aldrig  skulle  skiljas  från  h varann?» 

»Lika  mycket,^Frithiof  sade:  svärd  jag  finner  nog  i  Nord, 
skarp  är  svärdets  tunga,  konung,  talar  icke  fridens  ord. 
Mörka  andar  bo   i  stålet,   andar  ifrån  Niffelhem, 
sömnen  är  ej  säker  för  dem,  silfverlockar  reta  dem.»  — 

»Jag  har  icke  sofvit,  ynghng,  jag  har  blott  dig  pröfvat  så, 
70  obepröfvad  man  och  khnga  litar  ej  den  kloke  på. 

Du  är  Frithiof,  jag  har  känt  dig  alltsen  i  min  sal  du  steg, 
gamle   Ring  har  vetat  länge  hvad  hans  kloka  gäst  förteg. 

H varför  smög  du  till  min  boning,  djupt  förklädd  och  utan 

namn? 
Hvarför,  om  ej  för  att  stjäla  bruden  ur  den  gamles  famn? 
Äran,  Frithiof,   sätter  sig  ej   namnlös  uti  gästfritt  lag, 
blank  är  hennes  sköld  som  solen,  öppna  hennes  anletsdrag. 

Ryktet  talte  om  en  Fritliiof,  menniskors  och  Gudars  skräck, 
sköldar  klöf  och  tempel  brände  den  förvågne  lika  käck. 
Snart  med  härsköld,  så  jag  trodde,  kommer  han  emot  ditt  land 
80  och  han  kom,  men  höljd  i  lumpor,  med  en  tiggarstaf  i  hand. 

Hvarför  slår  du  ner  ditt  öga?  Jag  var  också  ung  en  gång, 
lifvet  är  en  strid  från  början,  ungdomen  dess  Berserksgång. 
Klämmas  skall  hon  mellan  sköldar,  tills  det  vilda  mod  är 

tömdt: 
jag  har  pröfvat  och  förlåtit,  jag  har  ömkat  och  förglömt. 


—    130 


11 


1825—1826 

Ser  du,  jag  är  gammal  vorden,  stiger  snart  i  högen  in, 
tag  mitt  rike  då,  o  yngling,  tag  min  drottning,  hon  är  din. 
Blif   min  son  till  dess  och  gästa  i  min  kungssal  som  förut, 
svärdlös  kämpe  skall  mig  skydda,  och  vår  gamla  tvist  har 

slut.»   — 

»Icke,  svarar  Frithiof  dyster,  kom  jag  som  en  tjuf  till  dig, 
O  ville  jag  din  drottning  taga,  säg  hvem  skulle  hindrat  mig? 
Men  min  brud  jag  ville  skåda,  en  gång,  ack!  blott  en  gång  än. 
01  jag  dåre,  halfsläckt  låga  tände  jag  på  nytt  igen. 

I  din  sal  jag  dröjt  för  länge,  gästar  mer  ej  der,  o  kung! 
Oförsonta  Gudars  vrede  hvilar  på  mitt  hufvud  tung. 
Balder  med  de  ljusa  lockar,  han  som  har  hvar  dödlig  kär, 
se  han  hatar  mig  allena,  ensam  jag  förkastad  är! 

Ja,  jag  stack  i  brand  hans  tempel;  Varg  i  Veum*  heter  jag, 
när  jag  namnes  skrika  barnen,  glädjen  flyr  ur  gästfritt  lag. 
Fosterjorden  har  förkastat  en  förlorad  son  med  harm, 
P  fridlös  är  jag  i  min  hembygd,  fridlös  i  min  egen  barm. 

Icke  på  den  gröna  jorden  vill  jag  söka  friden  mer, 
marken  bränner  under  foten,  trädet  ingen  skugga  ger. 
Ingeborg  har  jag  förlorat,  henne  tog  den  gamle  Ring, 
solen  i  mitt  hf  är  slocknad,  bara  mörker  rundtomkring! 

Derför,  hän  till  mina  vågor!    Ej  a,  ut,  min  drake  god! 
bada  åter  becksvart  bringa  lustigt  i  den  salta  flod, 
hvifta  vingarna  i  molnen,  hväsande  de  vågor  skär, 
flyg  så  långt  som  stjernan  leder,  som  besegrad  bölja  bär! 

*  Tempelskändare. 

-     131     — 


DIKTER 


Låt  mig  höra  stormens  dunder,  låt  mig  höra  åskans  röstl 
1^0  När  det  dånar  rundtomkring  mig,  då  är  lugn  i  Frithiofs  bröst. 
Sköldeklang  och  pilregn,  gubbel    Mdt  i  hafvet  slaget  står, 
och  jag  stupar  glad,  och  renad  till  försonta  Gudar  går.» 


—    132    - 


1825—1826 


XX. 

Kung   Rings  död. 


Gullmanig  fåle, 
Skinfaxe  drager 

vårsol  ur  vågen  mer  herrlig  än  förr. 
Morgonens  stråle 
dubbelt  så  fager 
leker  i  kungssal:  det  klappar  på  dörr. 

Sorgsen  i  hågen 
Frithiof  inträder, 

blek  sitter  kungen,  skön  Ingeborgs  bröst 
häfves  som  vågen; 
f  remlingen  q  vä  der 
afskedets  qväde  med  darrande  röst. 

»Böljorna  bada 
vingade    hästen, 

sjöhästen  längtar  från  stranden  igen. 
Ut  vill  han  vada, 
bort  måste  gästen, 
bort  från  sitt  land  och  sin  älskade  vän. 

—    133    — 


DIKTER 

Dig  ger  jag  ringen, 
20  Ingeborg,   åter; 

heliga  minnen  bo  troget  i  den. 

Gif  den  åt  ingen, 

Frithiof  förlåter; 

mig  ser  du  aldrig  på  jorden  igen. 

Ej  skall  jag  skåda 
stigande  röken 

mer  ifrån  Nordlanden.    Menskan  är  slaf, 
Nornorna  råda. 
Böljornas    öcken, 
30  der  är  mitt  fädernesland  och  min  graf. 

Gå  ej  till  stranden, 
Ring,  med  din  maka, 
helst  sedan  stjernorna  sprida  sitt  sken. 
Kanske  i  sanden  ' 

vräkas  tillbaka 
Frithiofs,  den  biltoge  vikingens  ben.»  — 

Då  qväder  kungen: 
»Tungt  är  att  höra 

mannen  som  klagar  likt  qvidande  mö. 
40  Dödssång  är  sjungen 

ren  i  mitt  öra. 
Hvad  är  det  mer?  den  som  föds  han  skall  dö. 

Nornornas  lottning, 
huru  vi  fike, 
trotsa  vi,  klaga  vi  ej  oss  ifrån. 

—    134    —  5 


1825—1826 

Dig  ger  jag  drottning, 

dig  ger  jag  rike, 

skydda  det  du  åt  min  växande  son. 

Väl  har  jag  sutit 
50  vänsäll  i  salen, 

väl  har  jag  älskat  den  gyllene  frid. 

Dock  har  jag  brutit 

sköldar  i  dalen, 

sköldar  på  sjön,  och  ej  bleknat  dervid. 

Nu  vill  jag  rista 
Geirsodd  och  blöda, 
strådöd  ej  höfves  för  Nordmannakung. 
Ringa  är  sista 
idrottens  möda, 
60  mera  än  lifvet  är  döden  ej  tung.»  — 

Då  skar  han  ärUgt 
runor  åt  Oden, 

dödsrunor  djupa  på  bröst  och  på  arm. 
Lyste  så  herrligt 
droppande  bloden 
fram  mellan  silfret  på  hårvuxen  barm. 

»Bringen  mig  hornetl 
Skål  för  ditt  minne, 
skål  för  din  ära,  du  herrliga  Nordl 
70  Mognande  kornet, 

tänkande  sinne, 
fredelig  bragd  har  jag  älskat  på  jord. 

—    135    — 


DIKTER 

Fåfängt  bland  vilda 
blodiga  drotter 

sökte  jag  Friden,  hon  flyktade  hän. 
Nu  står  den  milda 
ätthögens    dotter 
väntande  på  mig  vid  Gudarnas  knän. 

Hell  Er,  I  Gudar, 
80  Valhallasöner! 

Jorden  försvinner,  till  Åsarnas  fest 

Gjallarhorn  budar. 

Salighet  kröner 

skönt,  som  en  guldhjelm,  den  kommande  gäst. 

Sade  och  tryckte 
Ingeborg  handen, 

handen  på  son  och  på  gråtande  vän. 
Ögat  han  lyckte, 
kunglige  Anden 
90  flög  med  en  suck  till  Allfader  igen. 


—    136    — 


1825—1826 


XXI. 

Rings   Dräpa. 


Sitter  i  högen 
högättad  höfding, 
slagsvärd  vid  sidan, 
skölden  på  arm. 
Gångaren  gode 
gnäggar  derinne, 
skrapar  med  gullhof 
grundmurad  graf. 

Nu  rider  rike 
10  Ring  öfver  Bifrost, 

svigtar  för  bördan 
bågiga  bron. 
Upp   springa  Valhalls 
hvalfdörrar  vida, 
Åsarnas  händer 
hänga  i  hans. 

Thor  är  ej  hemma, 
härjar  i  härnad. 

—    137    — 


DIKTER 

Valfader  vinkar 
20  vinbägarn  fram. 

Ax  flätar  Frej  kring 
konungens    krona, 
Frigg  binder  blåa 
blommor  deri. 


Brage,  hin  gamle, 
griper  i  guldsträng, 
stillare  susar 
sången  än  förr. 
Lyssnande  hvilar 
30  Vanadis*  hvita 

barmen  mot  bordet, 
brinner  och  hör. 


»Högt  sjunga  svärden 
ständigt  i  hjelmar, 
brusande  böljor 
blodas    alltjemnt. 
Kraften,  de  gode 
Gudarnas  gåfva, 
bister  som  Berserk 
40  biter  i  sköld. 


Derför  var  dy  re 
drotten  oss  kär  som 
stod  med  sin  sköld  för 
fredhga   fält: 


Freja. 


138    — 


1825—1826 

Sansade  styrkans 
skönaste  afbild 
steg  som  en  offer- 
ånga åt  skya 

Ord  väljer  vittra 
50  Valfader  då  han 

sitter  hos  Saga, 
Söqvabäcks   mö. 
Så  klungo  kungsord, 
klara  som  Mimers 
böljor,  och  derhos 
djupa  som  de. 

Fridsam  förlikar 
Forsete  tvisten, 
dommarn  vid  Urdas 
60  vällande  våg. 

Så  satt  å  domsten 
dyrkade   drotten, 
blidkade  händer 
blodhämden   bjöd. 

Karg  var  ej  kungen, 
kring  sig  han  strödde 
dvergarnas  dagglans,* 
drakarnas  bädd.* 
Gåfvan  gick  glad  från 
70  gif milda   handen, 

lätt  från  hans  läppar 
lidandets  tröst. 
*  Skaldenamn  på  guldet. 

—    139    — 


DIKTER 

Välkommen,   vise 
Valhallaarfving: 
Länge  lär  Norden 
lofva  ditt  namn. 
Brage  dig  helsar 
höfviskt  med  horndryck, 
Nornornas  fridsbud 
80  nerifrån  Nordl» 


—     140    — 


1825—1826 


XXII. 

Kungavalet. 


Till  Tings!    Till  Tings!    Budkaflen  går 
kring  berg  och  dal. 
Kung  Ring  är  död:  nu  förestår 
ett  kungaval. 


Då  tager  bonden  svärd  från  vägg, 
det  stål  är  blått. 

Med  fingret  pröfvar  han  dess  egg, 
den  biter  godt. 

De  piltar  se  med  glädje  på 
10  det  stålblå  sken; 

de  lyfta  svärdet,  två  och  två, 
för  tungt  för  en. 

Men  dottren  skurar  hjelmen  ren, 
blank  skall  han  bh  — 
och  rodnar,  när  hon  skådar  sen 
sin  bild  deri. 

—    141    — 


DIKTER 


Sist  tar  han  sköldens  runda  värn, 
en  sol  i  blod. 

Hell  dig,  du  frie  man  af  jern, 
20  du  bonde  god! 


All  landets  ära  växer  ur 
ditt  fria  bröst. 
I  striden  är  du  landets  mur, 
i  frid  dess  röst. 


Så  samlas  de  med  sköldegny 
och  vapenbrak 

på  öppet  Ting,  ty  himlens  sky 
är  deras  tak. 


Men  Frithiof  står  på  Tingets  sten, 
30  hos  honom  står 

den  kungason,  en  Uten  en 
med  guldgult  hår. 


Då  går  ett  sorl  kring  bondelag: 
»för  liten  är 

den  kungsson,  kan  ej  skipa  lag, 
ej  leda  här.»  — 


Men  Frithiof  lyfte  pilten  ung 
på   skölden   opp. 
»I  Nordmän,  här  är  Eder  kung 
40  och  landets  hopp. 

—    142    — 


I 


1825—1826 

Sen  här  den  gamle  Odens  ätt 
i  bild  så  skön. 

På  sköld  han  känner  sig  så  lätt 
som  fisk  i  sjön. 


Jag  svär  att  skydda  rike  hans 
med  svärd  och  stång, 
och  sätta  fadrens  gyllne  krans 
på  son  en  gång. 


Forsete,  Balders  höge  son, 
50  har  hört  min  ed, 

och  om  jag  viker  derifrån, 
slå  han  mig  ned!»  — 


Men  pilten  satt  på  skölden  lyft 
lik  kung  å  stol, 
lik  unga  örnen  som  från  klyft 
ser  opp  mot  sol. 


Den  väntan  blef  det  unga  blod 
till  slut  för  lång, 

och  med  ett  hopp  i  mark  han  stod, 
60  ett  kungligt  språng  1 


Då  ropte  böndren  högt  på  Ting: 
»vi  Nordens  män 
vi  kore  dig,  blif  lik  kung  Ring, 
sköldburne  sven!  — 

—    143    — 


DIKTER 

Och  Frithiof  före  dina  bud 
tills  du  blir  stor. 
Jarl  Frithiof,  dig  ge  vi  till  brud 
hans  sköna  mor.»  — 

Då   blickar   Frithiof   mörk:     »I   dag 
70  är  kungaval, 

men  bröllop  ej,  min  brud  tar  jag 
af  eget  val. 

Till  Balders  hage  vill  jag  gå, 
har  möte  stämt 
med  mina  Nornor  der:  de  stå 
och   vänta  jemnt. 

Ett  ord  jag  måste  tala  med 
de  sköldemör. 

De  bygga  under  Tidens  träd, 
80  och  ofvanför. 

Ljuslockig   Balder   vredgas  än, 
den  bleke  Gud. 

Han  tog,  blott  han  kan  ge  igen 
mitt  hjertas  brud.»  — 

Då  helsade  han  nyvald  kung 
på  pannan  kysst, 
och  långsamt  öfver  hedens  ljung 
försvann  han  tyst. 


144 


1825—1826 


XXIII. 

Frithiof  på   sin    Faders   hög. 


»Hur  skönt  ler  solen,  huru  vJinligt  hoppar 
dess  milda  stråle  ifrån  gren  till  gren! 
Allfaders  blick,  i  aftondaggens  droppar 
som  i  hans  verldshaf  lika  klar  och  renl 
Hur  röda  färgar  hon  ej  bergens  toppar! 
O!  det  är  blod  på  Balders  offerstenl 
I  natt  är  snart  det  hela  land  begrafvet, 
snart  sjunker  hon,  en  gyllne  sköld,  i  hafvet. 

Först  låt  mig  dock  bese  de  kära  ställen, 
10         min  barndoms  vänner  dem  jag  älskat  så. 
Ackl  samma  blommor  dofta  än  i  qvällen, 
och  samma  foglar  än  i  skogen  slå, 
och  vågen  tumlar  sig  som  förr  mot  hällen, 
o  den  som  aldrig  gungat  deruppå! 
Om  namn  och  bragder  jemnt  den  falska  talar, 
men  fjerran  för  hon  dig  från  hemmets  dalar. 

Jag  känner  dig,  du  flod,  som  ofta  burit 
den  djerfve  simmarn  på  din  bölja  klar. 
Jag  känner  dig,  du  dal,  der  vi  besvurit 
20         en  evig  tro,  som  icke  jorden  har. 

—     145    — 

10— 2^0769.    Tegnér,  Sami.  skrifter.   5. 


DIKTER 

Och  björkar  I  uti  hvars  bark  jag  skurit 
de  runor  många,  I  stan  ännu  qvar 
med  stammar  hvita  och  med  kronor  runda, 
allt  är  som  förr,  blott  jag  är  annorlunda. 

Är  allt  som  förr?   Hvar  äro  Framnäs  salar 
och  Balders  tempel  på  den  vigda  strand? 
Ackl  det  var  skönt  uti  min  barndoms  dalar, 
men  derutöfver  har  gått  svärd  och  brand, 
och  menskors  hämd  och  Gudars  vrede  talar 
30         till  vandrarn  nu  från  svarta  svedj  oland. 
Du  fromme  vandrare,  ej  hit  du  dragé, 
ty  skogens  villdjur  bo  i  Balders  hage. 

Det  går  en  frestare  igenom  lifvet, 
den  grymme  Nidhögg  ifrån  mörkrets  verld. 
Han  hatar  Asaljuset  som  står  skrifvet 
på  hjeltens  panna,  på  hans  blanka  svärd. 
Hvart  nidingsdåd  i  vredens  stund  bedrifvet, 
det  är  hans  verk,  är  mörka  Makters  gärd; 
och  när  det  lyckas,  när  han  templet  tänder, 
40         då  klappar  han  uti  kolsvarta  händer. 

Fins  ej  försoning,  strålande  Valhalla? 
Blåögde  Balder,  tar  du  ingen  bot? 
Bot  tager  mannen  när  hans  fränder  falla, 
de  höga  Gudar  sonar  man  med  blöt. 
Det  sägs  du  är  den  mildaste  af  alla, 
bjud,  och  hvart  offer  ger  jag  utan  knöt. 
Ditt  tempels  brand  var  icke  Frithiofs  tanka, 
tag  fläcken  bort  ifrån  hans  sköld,  den  blanka. 

—     146    — 


1825—1826 

Tag  bort  din  börda,  jag  kan  den  ej  bära, 
qväf  i  min  själ  de  mörka  skuggors  spel; 
försmå  ej  ångren,  låt  en  lefnads  ära 
försona  dig  för  ögonblickets  fel. 
Jag  bleknar  ej  fast  Ljungarn  sjelf  står  nära, 
i  ögat  kan  jag  se  den  blekblå  Hel. 
Du  fromme  Gud  rued  dina  månskensblickar, 
dig  ensam  räds  jag  och  den  hämd  du  skickar. 

Här  är  min  faders  grafhög.    Sofver  hjelten? 
Ack!  han  red  hän  der  ingen  kommer  från. 
Nu  dväljs  han,  sägs  det,  uti  stjernetälten, 
och  dricker  mjöd  och  gläds  åt  sköldars  dån. 
Du  Asagäst,  se  ner  från  himlafälten, 
din  son  dig  kallar,  Thorsten  Vikingssonl 
Jag  kommer  ej  med  runor  eller  galder, 
men  lär  mig  blott,  hur  blidkas  AsaBalder? 


Har  grafven  ingen  tunga?    För  en  klinga 
den  starke  Angantyr  ur  högen  qvad. 
Det  svärd  var  godt,  men  Tirfings  pris  är  ringa 
mot  hvad  jag  ber,  om  svärd  jag  aldrig  bad; 
svärd  tar  jag  väl  i  holmgång  sjelf,  men  bringa 
du  mig  försoning  ifrån  Åsars  stad. 
Min  skumma  blick,  min  gissning  blott  du  lede, 
ett  ädelt  sinne  tål  ej  Balders  vrede. 


Du  tiger,  fader!    Hör  du  vågen  klingar, 
Ijuft  är  dess  sorl,  lägg  ner  ditt  ord  deri. 
Och  stormen  flyger,  häng  dig  vid  hans  vingar, 
och  liviska  till  mig,  som  han  far  förbi. 

—    147    — 


DIKTER 

Och  vestern  hänger  full  af  gyllne  ringar, 
låt  en  af  dem  din  tankes  härold  bli.  — • 
Ej  svar,  ej  tecken  för  din  son  i  nöden 
80        du  äger,  faderl    O  hur  arm  är  döden!»  — 

Och  solen  släcks,  och  aftonvinden  lullar 
för  jordens  barn  sin  vaggsång  utur  skyn, 
och  aftonrodnan  körer  opp  och  rullar 
med  rosenröda  hjul  kring  himlens  bryn. 
I  blåa  dalar,  öfver  blåa  kullar 
hon  flyger  fram,  en  skön  Valhallasyn. 
Då  kommer  plötsligt  öfver  vestervågor 
en  bild  framsusande  i  guld  och  lågor. 

En  hägring  kalla  vi  det  himlens  under 
90        (i  Valhall  klingar  hennes  namn  mer  skönt). 
Hon  sväfvar  sakta  öfver  Balders  lunder, 
en  gyllne  krona  på  en  grund  af  grönt. 
Det  skimrar  öfver,  och  det  skimrar  under, 
med  sällsam  glans  ej  förr  af  menskor  rönt. 
Till  slut  hon  stadnar,  sjunkande  till  jorden, 
der  templet  stått,  nu  sjelf  ett  tempel  vorden. 

En  bild  af  Breidablick,*  den  höga  muren 
stod  silfverblank  på  klippans  brant  och  sken. 
Af  djupblått  stål  hvar  pelare  var  skuren, 
100        och  altaret  utaf  en  ädelsten, 

och  domen  hängde  som  af  Andar  buren, 
en  vinterhimmel,  stjerneklar  och  ren, 
och  högt  deri,  med  himmelsblåa  skrudar, 
med  gyllne  kronor  suto  Valhalls  Gudar. 
*  Balders  borg. 

—     148    — 


1825—1826 

Och  se,  på  runbeskrifna  sköldar  stödda 
de  höga  Nornor  uti  dörren  stå: 
tre  rosenknoppar  i  en  urna  födda, 
allvarhga,  men  tjusande  ändå. 
Och  Urda  pekar  tyst  på  det  förödda, 
det  nya  templet  pekar  Skulda  på. 
Och  bäst  som  Frithiof  nu  sig  sansa  hunnit, 
och  gläds  och  undrar,  så  är  allt  försvunnit. 

»O  jag  förstår  Er,  mör  från  tidens  källa, 
det  var  ditt  tecken,  hjeltefader  god! 
Det  brända  templet  skall  jag  återställa, 
skönt  skall  det  stå  på  klippan,  der  det  stod. 

0  det  är  herrligt  att  få  vedergälla 

med  fredlig  bragd  sin  ungdoms  öfvermod! 
Den  djupt  förkastade  kan  hoppas  åter, 
den    hvite  Guden  blidkas  och  förlåter. 

Välkomna  stjernor,  som  deruppe  tågenl 
Nu  ser  jag  åter  glad  Er  stilla  gång. 
Välkomna  norrsken,  som  deruppe  lagen! 

1  voren  tempelbrand  för  mig  en  gång. 
Uppgrönska,  ättehög,  och  stig  ur  vågen, 
så  skön  som  förr,  du  underbara  sång! 

Här  vill  jag  slumra  på  min  sköld  och  drömma 
hur  menskor  sonas,  och  hur  Gudar  glömma.» 


—    149    — 


DIKTER 


XXIV. 

Försoningen. 


Fulländadt  nu   var  Balders  tempel.    Deromkrinf 
stod  ej  som  förr  en  skidgård,  men  af  hamradt  jern 
med  gyllne  knappar  på  hvar  stång,  ett  värn  var  rest 
kring  Balders  hage:  som  en  stålklädd  kämpehär 
med  hillebårder  och  med  gyllne  hjelmar,  stod 
det  nu  på  vakt  kring  Gudens  nya  helgedom. 
Af  idel  jättestenar  var  dess  rundel  byggd, 
med  dristig  konst  hopfogade,  ett  jätteverk 
för  evigheten,  templet  i  Upsala  likt, 

10     der  Norden  såg  sitt  Valhall  i  en  jordisk  bild. 
Stolt  stod  det  der  på  fjällets  brant  och  speglade 
sin  höga  panna  uti  hafvets  blanka  våg. 
Men  rundtomkring,  en  präktig  blomstergördel  lik, 
gick  Balders  dal  med  alla  sina  lundars  sus, 
med  alla  sina  foglars  sång,  ett  fridens  hem. 
Hög  var  den  kopparstöpta  port,  och  innanför 
två  pelarrader  uppå  starka  skulderblad 
uppburo  hvalfvets  rundel,  och  han  häng  så  skön 
utöfver  templet  som  en  kupig  sköld  af  guld. 

20     Längst  fram  stod  Gudens  altar.    Det  var  hugget  af 
en  enda  nordisk  marmorklyft,  och  deromkring 
ormslingan  slog  sin  ringel  full  med  runeskrift, 

—    150    — 


1825—1826 

djuptänkta  ord  ur  Vala  och  ur  Havamal. 
Men  uti  muren  ofvanföre  var  ett  rum 
med  gyllne  stjernor  uppå  mörkblå  grund,  och  der 
satt  Fromhetsgudens  silfverbild,  så  blid,  så  mild, 
som  silfvermånen  sitter  uppå  himlens  blå.  — 
Så  templet  syntes.    Parvis  trädde  nu  derin 
tolf  tempeljungfrur,  klädda  uti  silfverskir, 

30     med  rosor  uppå  kinderna  och  rosor  i 

det  oskuldsfulla  hjertat.    Framför  Gudens  bild 
kring  nyinvigda  altaret  de  dansade, 
som  vårens  vindar  dansa  öfver  källans  våg, 
som  skogens  Elfvor  dansa  i  det  höga  gräs 
när  morgondaggen  ligger  skimrande  derpå. 
Och  under  dansen  sjöngo  de  en  helig  sång 
om  Balder,  om  den  fromme,  hur  han  älskad  var 
utaf  hvart  väsen,  hur  han  föll  för  Höders  pil 
och  jord  och  haf  och  himmel  greto.    Sången  var 

40     som  om  den  icke  komme  från  ett  menskligt  bröst, 
men  som  en  ton  från  Breidablick,  från  Gudens  sal, 
som  tanken  på  sin  älskling  hos  en  enslig  mö 
när  vakteln  slår  de  djupa  slag  i  nattens  frid 
och  månen  skiner  öfver  björkarna  i  Nord.  — 
Förtjust  stod  Frithiof,  lutad  vid  sitt  svärd,  och  så^ 
på  dansen,  och  hans  barndomsminnen  trängde  sig 
förbi  hans  syn,  ett  lustigt  folk,  ett  oskuldsfullt. 
Med  himmelsblåa  ögon  och  med  hufvuden, 
omflutna  utaf  lockigt  guld,  de  vinkade 

50     en  vänlig  helsning  till  sin  fordna  ungdomsvän. 
Och  som  en  blodig  skugga  sjönk  hans  vikingslif 
med  alla  sina  strider,  sina  äfventyr, 
i  natten  neder,  och  han  tyckte  sjelf  sig  stå, 
en  blomsterkransad  Bautasten,  på  deras  graf. 
Och  allt  som  sången  växte,  höjde  sig  hans  själ 

-    151    - 


DIKTER 

från  jordens  låga  dalar  upp  mot  Valaskjalf, 

och  mensklig  hämd  och  menskligt  hat  smalt  sakta  hän, 

som  isens  pansar  smälter  ifrån  fjellets  bröst 

när  vårsol  skiner,  och  ett  haf  af  stilla  frid, 

60     af  tyst  hänryckning  göt  sig  i  hans  hjeltebarm. 
Det  var  som  kände  han  Naturens  hjerta  slå 
emot  sitt  hjerta,  som  han  ville  trycka  rörd 
Heimskringla  i  sin  broderfamn,  och  stifta  frid 
med  hvarje  skapadt  väsen  inför  Gudens  syn.  — 
Då  trädde  in  i  templet  Balders  Öfverprest, 
ej  ung  och  skön  som  Guden,  men  en  hög  gestalt, 
med  himmelsk  mildhet  i  de  ädla  anletsdrag, 
och  ned  till  bältestaden  flöt  hans  silfverskägg. 
En  ovan  vördnad  intog  Frithiofs  stolta  själ, 

70     och  örnevingarna  på  hjelmen  sänktes  djupt 
inför  den  gamle;  men  han  talte  fridens  ord: 


»Välkommen  hit,  son  Frithiof!    Jag  har  väntat  dig. 
Ty  kraften  svärmar  gerna  vidt  kring  jord  och  haf, 
en  Berserk  lik  som  biter  blek  i  sköldens  rand, 
men  trött  och  sansad  vänder  hon  dock  hem  till  slut. 
Den  starke  Thor  drog  mången  gång  till  Jotunheim, 
men  trots  hans  gudabälte,  trots  stålhandskarna, 
UtgårdaLoke  sitter  på  sin  thron  ännu; 
det  Onda  viker  icke,  sjelf  en  kraft,  för  kraft. 
80     En  barnlek  blott  är  Fromhet  ej  förent  med  Kraft; 
hon  är  som  solens  strålar  uppå  Ägirs  barm, 
en  löslig  bild,  med  vågen  stigen  eller  sänkt, 
förutan  tro  och  hållning,  ty  han  har  ej  grund. 
Men  Kraft  förutan  Fromhet  tär  ock  bort  sig  sjelf 
som  svärdet  tärs  i  högen:  hon  än  lifvets  rus, 

—    152    — 


1825—1826 

men  glömskans  häger*  sväfvar  öfver  hornets  brädd, 
och  när  den  druckne  vaknar  blygs  han  för  sitt  dåd. 
All  styrka  är  från  jorden,  ifrån  Ymers  kropp, 
de  vilda  vattnen  äro  ådrorna  deri, 
90    och  hennes  senor  äro  smidda  utaf  malm. 

Dock  blir  hon  tom  och  öde,  blir  hon  ofruktbar, 
tills  solen,  himlens  Fromhet,  skiner  deruppå. 
Då  grönska  gräs,  då  stickas  blomstrens  purpurduk, 
och  trädet  lyfter  kronan,  knyter  fruktens  guld, 
och  djur  och  menskor  näras  vid  sin  moders  barm. 
Så  är  det  ock  med  Askers  barn.   Två  vigter  har 
Allfader  lagt  i  vågskåln  för  allt  menskligt  lif, 
motvägande  hvarandra  när  den  våg  står  rätt, 
och  jordisk  Kraft  och  himmelsk  Fromhet  heta  de. 

100    Stark  är  väl  Thor,  o  yngling,  när  han  spänner  hårdt 
sitt  Megingjard**  utöfver  bergfast  höft  och  slår. 
Vis  är  väl  Oden  när  i  Urdas  silfvervåg 
han  blickar  ner,  och  foglen  kommer  flygande 
till  Åsars  far  med  tidningar  från  verldens  rund. 
Dock  bleknade  de  begge,  deras  kronors  glans 
halfslocknade  när  Balder,  när  den  fromme,  föll, 
ty  han  var  bandet  uti  Vallhalls  gudakrans. 
Då  gulnade  på  tidens  träd  dess  kronas  prakt 
och.  Nidhögg  bet  uppå  dess  rot,  då  lossades 

110    den  gamla  nattens  krafter,  Midgardsormen  slog 
mot  skyn  sin  etters  vällda  st  j  ert,  och  Fenris  röt, 
och  Surturs  eldsvärd  Ijungade  från  Muspelheim. 
Hvarthelst  sen  dess  ditt  öga  blickar,  striden  går 
med  härsköld  genom  skapelsen;  i  Valhall  gal 
gullkammig  hane,  blodröd  hane  gal  till  strids 
på  jorden  och  inunder  jord.     Förut  var  frid 

*  Jfr  Havamal,  stroph  14. 
**  Styrkans  bälte. 

—    153    — 


DIKTER 

ej  blott  i  Gudars  salar,  men  på  jorden  ock, 
frid  var  i  menskors  som  i  höge  Gudars  barm. 
Ty  hvad  som  sker  här  nere,  det  har  redan  skett 

120    i  större  mått  deruppe:  menskligheten  är 
en  ringa  bild  af  Valhall,  det  är  himlens  ljus 
som  spegla  sig  i  Sagas  runbeskrifna  sköld. 
Hvart  hjerta  har  sin  Balder.    Mins  du  än  den  tid 
då  friden  bodde  i  ditt  bröst  och  lifvet  var 
så  gladt,  så  himmelskt  stilla,  som  sångfoglens  dröm 
när  sommarnattens  vindar  vagga  hit  och  dit 
hvar  sömnig  blommas  hufvud  och  hans  gröna  säng? 
Då  lefde  Balder  ännu  i  din  rena  själ, 
du  Asason,  du  vandrande  Valhallabild! 

130    För  barnet  är  ej  Guden  död,  och  Hela  ger 
igen  sitt  rof  så  ofta  som  en  menska  föds. 
Men  jemte  Balder  växer  i  hvar  mensklig  själ 
hans  blinda  broder,  nattens  Höder,  ty  allt  ondt 
föds  blindt,  som  björnens  yngel  föds,  och  natten  är 
dess  mantel,  men  det  Goda  kläder  sig  i  ljus. 
Beställsam  träder  Loke,  frestarn,  fram  alltjemnt 
och  styr  den  blindes  mördarhand,  och  spjutet  far 
i  Valhalls  kärlek,  i  den  unge  Balders  bröst. 
Då  vaknar  Hatet,  Våldet  springer  opp  till  rof, 

140    och  hungrig  stryker  svärdets  ulf  kring  berg  och  dal, 
och  drakar  simma  vilda  öfver  blodig  våg. 
Ty  som  en  kraftlös  skugga  sitter  Fromheten, 
en  död  ibland  de  döda,  hos  den  bleka  Hel, 
och  i  sin  aska  ligger  Balders  gudahus.  — 
Så  är  de  höge  Åsars  lif  en  förebild 
till  mensklighetens  lägre:  begge  äro  blott 
Allfaders  stilla  tankar,  de  förändras  ej. 
Hvad  skett,  hvad  ske  skall,  det  vet  Valas  djupa  sång, 
den  sång  är  tidens  vaggsång,  är  dess  Dräpa  ock, 

—    154    — 


1825—1826 

150    Heimskringlas  häfder  gå  på  samma  ton  som  den, 
och  mannen  hör  sin  egen  saga  deruti. 
Förstån  I  ännu  eller  ej?  spor  Vala  dig.  — 


Du  vill  försonas.    Vet  du  hvad  försoning  är? 
Se  mig  i  ögat,  yngling,  och  blif  icke  blek. 
På  jorden  går  försonarn  kring  och  heter  Död. 
All  tid  är  från  sin  början  grumlad  evighet, 
allt  jordiskt  lif  är  affall  från  Allfaders  thron, 
försonas  är  att  vända  renad  dit  igen. 
De  höge  Åsar  föllo  sjelfve,  Ragnarök 

160    är  Åsarnas  försoningsdag,  en  blodig  dag 
på  Vigrids  hundramila  slätt:  der  falla  de, 
ohämnade  dock  icke,  ty  det  Onda  dör 
för  evigt,  men  det  fallna  Goda  reser  sig 
ur  verldsbålslågan,  luttradt  till  ett  högre  lif. 
Väl  faller  stjernekransen  blek  och  vissnad  ner 
från  himlens  tinning,  väl  försjunker  jord  i  sjön. 
Men  skönare  hon  återföds  och  lyfter  glad 
sitt  blomsterkrönta  hufvud  utur  vågorna; 
och  unga  stjernor  vandra  med  gudomlig  glans 

170    sin  stilla  gång  utöfver  den  nyskapade. 
Men  på  de  gröna  kullar  styrer  Balder  då 
nyfödda  Åsar  och  en  renad  menskoätt. 
Och  runetaflorna  af  guld  som  tappats  bort 
istidens  morgon,  hittas  uti  gräset  då 
på  Idavallen  af  försonta  Valhallsbarn,  — 
Så  är  det  fallna  Godas  död  dess  eldprof  blott, 
är  dess  försoning,  födslen  till  ett  bättre  lif 
som  återflyger  skäradt  dit  det  kom  ifrån 
och  leker  skuldlöst  som  ett  barn  på  fadrens  knä. 

180    Ackl  allt  det  bästa  ligger  på  hinsidan  om 

—    155    — 


DIKTER 

graf högen,  Gimles  gröna  port,  och  lågt  är  allt, 
besmittadt  allt  som  dväljes  under  stjernorna.  — 
Dock,  äfven  lifvet  äger  sin  försoning  ren, 
en  ringare,  den  högres  stilla  förespel. 
Hon  är  som  skaldens  löpning  på  sin  harpa,  när 
med  konsterfarna  fingrar  han  slår  sången  an 
och  stämmer  tonen,  sakta  pröfvande,  till  dess 
att  handen  griper  väldigt  uti  strängens  guld, 
och  forntids  stora  minnen  lockas  ur  sin  graf, 

190    och  Valhalls  glans  omstrålar  de  förtjustas  syn. 
Ty  jorden  är  dock  himlens  skugga,  lifvet  är 
förgården  dock  till  Balderstemplet  of  van  skyn. 
Till  Åsar  blotar  hopen,  leder  gångarn  fram, 
guldsadlad,  purpurbetslad,  för  att  offras  dem. 
Det  är  ett  tecken,  och  dess  mening  djup,  ty  blod 
är  morgonrodnan  till  en  hvar  försoningsdag. 
Men  tecknet  är  ej  saken,  det  försonar  ej; 
hvad  sjelf  du  brutit  gäldar  ingen  ann  för  dig. 
De  döda  sonas  vid  Allfaders  gudabarm, 
den  lefvandes  försoning  är  i  eget  bröst. 
Ett  offer  vet  jag  som  är  Gudarna  mer  kärt 
än  rök  af  offerbollar,  det  är  offret  af 
ditt  eget  hjertas  vilda  hat,  din  egen  hämd. 
Kan  du  ej  döfva  deras  klingor,  kan  du  ej 
förlåta,  yngling,  hvad  vill  du  i  Balders  hus? 
Hvad  mente  du  med  templet  som  du  reste  här? 
Med  sten  försonas  Balder  ej;  försoning  bor 
här  nere,  som  deruppe,  blott  der  friden  bor. 
Försonas  med  din  fiende  och  med  dig  sjelf, 

210    då  är  du  ock  försonad  med  Ijuslockig  Gud.  — 
I  Södern  talas  om  en  Balder,  jungfruns  son, 
sänd  af  Allfader  att  förklara  runorna 
på  Nornors  svarta  sköldrand,  outtydda  än. 

-    156    — 


1825—1826 

Frid  var  hans  härskri,  kärlek  var  hans  blanka  svärd, 
och  oskuld  satt  som  dufva  på  hans  silfverhjelm. 
From  lefde  han  och  lärde,  dog  han  och  förlät 
och  under  fjerran  palmer  står  hans  graf  i  ljus. 
Hans  lära,  sägs  det,  vandrar  ifrån  dal  till  dal, 
försmälter  hårda  hjertan,  lägger  hand  i  hand, 

320    och  bygger  fridens  rike  på  försonad  jord. 

Jag  känner  ej  den  läran  rätt,  men  dunkelt  dock 
i  mina  bättre  stunder  har  jag  anat  den, 
hvart  menskligt  hjerta  anar  den  ibland,  som  mitt. 
En  gång,  det  vet  jag,  kommer  hon  och  hviftar  lätt 
de  hvita  dufvovingar  öfver  Nordens  berg. 
Men  ingen  Nord  är  längre  till  för  oss  den  dag, 
och  eken  susar  öfver  de  förgätnas  hög. 
I  lyckligare  slägten,  I  som  dricken  då 
strålbägarn  af  det  nya  ljus,  jag  helsar  Er! 

230    Väl  Eder  om  det  jagar  bort  hvar  sky  som  hängt 
sitt  våta  täcke  hittills  öfver  lifvets  sol. 
Förakten  likväl  icke  oss  som  redligt  sökt 
med  oafvända  ögon  hennes  gudaglans, 
en  är  Allfader,  fastän  fler  hans  sändebud.  — 


Du  hatar  Beles  söner.    Hvarför  hatar  du? 
At  sonen  af  en  odalbonde  ville  de 
ej  ge  sin  syster,  ty  hon  är  af  Semings  blod, 
den  store  Odensonens,  deras  ättartal 
når  upp  till  Valhalls  throner,  det  ger  stolthet  in. 
240    Men  börd  är  lycka,  ej  förtjenst,  invänder  du. 
Af  sin  förtjenst,  o  yngling,  blir  ej  menskan  stolt, 
men  endast  af  sin  lycka;  ty  det  bästa  är 
dock  gode  Gudars  gåfva.    Är  du  sjelf  ej  stolt 
af  dina  hjeltebragder,  af  din  högre  kraft? 

—    157    — 


DIKTER 

Gaf  du  dig  sjelf  den  kraften?    Knöt  ej  AsaThor 

dig  armens  senor  fasta  såsom  ekens  gren? 

Är  det  ej  Gudens  högre  mod  som  klappar  gladt 

i  sköldeborgen  af  ditt  hvälfda  bröst?    Är  ej 

det  Gudens  blixt,  som  Ij  ungar  i  ditt  ögas  brand? 

250    De  höga  Nornor  sjöngo  vid  din  vagga  ren 
Drottqvädet  af  din  lefnad,  din  förtjenst  deraf 
är  större  ej  än  kungasonens  af  sin  börd. 
Fördöm  ej  andras  stolthet,  att  ej  din  fördöms. 
Nu  är  kung  Helge  fallen.»  —  Här  bröt  Frithiof  af: 
»kung  Helge  fallen?  När  och  hvar?»  —  »Du  vet  det  sjelf, 
så  länge  som  du  murat  här,  han  var  på  tåg 
bland  Finnarna  i  fjällen.    På  en  ödslig  klint 
stod  der  ett  gammalt  tempel,  vigdt  åt  Jumala.* 
Nu  var  det  stängdt  och  öfvergifvet  längesen, 

260    men  öfver  porten  ännu  en  vidunderlig 
forntidabild  af  Guden  lutade  till  fall. 
Men  ingen  tordes  nalkas,  ty  en  sägen  gick 
bland  folket  ifrån  slägt  till  slägt,  att  hvem  som  först 
besökte  templet,  skulle  skåda  Jumala. 
Det  hörde  Helge,  och  med  blind  förbittring  drog 
han  upp  å  öde  stigar  emot  hatad  Gud, 
och  ville  störta  templet.    När  han  kom  dit  upp, 
var  porten  stängd,  och  nyckeln  rostad  fast  deri. 
Då  grep  han  om  dörrposterna  och  rystade 

270    de  multna  stammar:  på  en  gång  med  rysligt  brak 
föll  bilden  ner  och  krossade  uti  sitt  fall 
Valhallasonen,  och  så  såg  han  Jumala. 
Ett  bud  i  natt  har  bragt  oss  tidningen  härom. 
Nu  sitter  Halfdan  ensam  på  kung  Beles  stol, 
bjud  honom  handen,  offra  Gudarna  din  hämd. 
Det  offret  fordrar  Balder,  fordrar  jag,  hans  prest, 

♦  Finsk  Gud. 

—    158    — 


1825—1826 

till  tecken  att  du  icke  gäckat  fredsäll  Gud. 
Förvägrar  du  det,  då  är  templet  fåfängt  bygdt 

och  fåfängt  har  jag  talat.» 

Nu  steg  Halfdan  in 

280    utöfver  koppartröskeln,  och  med  oviss  blick 
han  stod  på  afstånd  från  den  fruktade,  och  teg. 
Då  knäppte  Frithiof  brynjohataren  från  länd, 
mot  altaret  han  stödde  sköldens  gyllne  rund 
och   trädde   obeväpnad   till   sin   ovän   fram. 
»I  denna  strid,  så  talte  han  med  vänlig  röst, 
är  ädlast  den  som  bjuder  först  sin  hand  till  frid.» 
Då  rodnade  kung  Halfdan,  drog  stålhandsken  af, 
och  länge  skilda  händer  slogo  nu  ihop, 
ett  kraftigt  handslag,  trofast  såsom  fjellens  grund. 

290    Förbannelsen  upplöste  Gubben  då  som  låg 
utöfver  Varg  i  Veum,  öfver  biltog  man. 
Och  som  den  löstes,  insteg  plötsligt  Ingeborg 
brudsmyckad,  hermlinsmantlad,  utaf  tärnor  följd 
som  månen  följs  af  stjernorna  på  himlens  hvalf. 
Med  tårar  i  de  sköna  ögonen  hon  föll 
intill  sin  broders  hjerta,  men  han  lade  rörd 
den  kära  systern  intill  Frithiofs  trogna  bröst. 
Och  öfver  Gudens  altar  räckte  hon  sin  hand 
åt  barndomsvännen,  åt  sitt  hjertas  älskade. 


—    159 


HELGONA   BACKEN, 

ELLER 

MINNEN    AF    LUND. 


11—21016».   Tegnér,  Sami  skrifter.  5. 


I. 
Jätten  Finn. 


På  Helgonabacken  vid  Lund,  der  nu 
Mamsell  och  Fru 
spatsera  i  doftande  lunder, 
der  bodde  det  fordom  en  kämpe  så  gram, 
af  trollens  stam, 
han  hade  sin  kula  derunder. 


St.  Laurents  var  kommen  från  Saxland  hit: 
med  christligt  nit 
han  lärde  de  himmelska  tingen 
10         Hvar  kulle  bestrålad  af  Herrans  sol 
var  predikstol, 
men  kyrka,  det  hade  han  ingen. 

Då  talade  jätten  med  hån:   »Helt  visst 
är  hvite  Christ 

en  Gud  som  sitt  tempel  är  värdig. 
Jag  bygger  det,  jag,  om  du  säger  mig  blott 
hvad  namn  jag  fått, 
sen  kyrkan  är  murad  och  färdig. 

—    163    — 


DIKTER 

Men  kan  du  ej   säga  mitt  namn,  välan, 
20         du  vise  man, 

gif  akt  på  hvad  vite  jag  sätter: 

då  måste  du  ge  mig  åt  mina  små 

de  facklor  två, 

som  vandra  på  himmelens  slätter.»  — 

»Du  hedniske  dåre,  på  himlens  fält 
der  Gud  dem  ställt 
sin  gång  gå  solen  och  månen. 
På  goda  och  onda  de  skina  må 
ifrån  det  blå, 
30         och  lysa  den  vise  och  fånen.» 

»Klokt  svaradt,  sade  jätten.   Väl  mörkt  också, 
kan  jag  förstå, 

dem  utan,  här  blefve  i  Skåne. 
Välan,  jag  begär  blott  hvad  sjelf  du  har, 
ditt  ögonpar, 
och  afstår  från  sol  och  från  måne.»  — 


»Blir  kyrkan  blott  byggd,  var  den  frommes  svar, 
mitt  ögonpar 

till  lön  jag  dig  gerna  vill  unna. 
40         De  himmelska  syner  ej  slockna  med  det, 
Guds  majestät. 
Guds  lof  kan  den  blinde  förkunna.» 


Nu  kretsen  blef  helgad  och  bönen  sagd, 
och  grunden  lagd, 
till  verket  jätten  vill  hasta. 

—     164    — 


1825—1826 

Först  hvälfvcr  han  kryptan,  sin  kulas  bild, 

från  dagen  skild, 

med  bågar  som  himlens  så  fasta. 

Derefter  till  Romeleklint  han  drar, 
50         ett  berg  han  tar 

och  rycker  från  lossnande  rötter. 
Hem  bär  han  det  sedan  med  säkra  fjät 
och  trampar  det 
i  stycken  med  jernskodda  fötter. 

»Du  stenblock,  lägg  dig,  du  jernkramp,  håll, 
väx  hög  som  troll, 
du  mur  som  trollet  har  grundat! 
Mitt  namn  vet  ej  munken:  min  dotter  späd 
skall  leka  med 
60         hans  ögon,  förrn  månen  sig  rundat.» 

De  väldiga  murarna  stiga  med  hast: 
som  jorden  fast 

står  jättebyggd  kyrka  från  grunden. 
Och  inom  på  mäktiga  skulderblad 
en  pelarrad 
uppstöder  den  höghvälfda  runden. 

Ren  högt  på  dess  tinnar  satt  jätten  glad 
och  log  och  qvad: 
»I  kyrkan  nu  fattas  mig  föga. 
70         Jag  murar  och  murar,  förrn  sol  går  ner 
mig  munken  ger 
mitt  namn  —  eller  också  sitt  öga.» 

—    165    — 


DIKTER 

På  Helgonabacken  med  sorgset  mod 
St.  Laurents  stod 
och  såg  åt  middagens  stjerna. 
»Du  skänkte  mig  ögon,  du  fader  och  vän, 
tag  dem  igen, 
du  vet  att  jag  offrar  dem  gerna. 

Hur  blå  är  din  himmel,  din  jord  hur  grön, 
80         din  sol  hur  skön! 

Dock,  icke  med  dig  må  jag  tvista. 

O!  låt  mig  få  se  dem  (min  syn  blir  ej  lång) 

ännu  en  gång 

den  käraste  gången,  den  sistal 

Se,  fader,  till  mig  från  din  himmel  ned, 
den  blinda  led, 

och  styrk  mig  med  Ordet  och  Anden. 
Jag  vill  ej  klaga  på  nattlig  stig, 
blott  prisa  dig 
90         och  längta  till  ljusare  landen.»  — 

Då  hör  han  en  sång,  en  sällsam  en, 
kom  ej  från  gren, 
kom  icke  ur  skyn,  men  ur  jorden. 
Den  brusar  som  stormen  inunder  ö, 
som  fjerran  sjö, 
men  ändtlig  förnimmer  han  orden. 

»Sof,  liten  Solve,  sof,  sonen  min, 
din  fader  Finn 
han  sitter  och  murar  derofvan. 

—    166    — 


1825—1826 

100        Sof,  liten  Gerda,  skön  doltren  min, 
din  fader  Finn 
till  qvällen  kommer  med  gåfvan.» 

Till  kyrkan  St.  Laurents  sig  glad  beger. 
»Du  Finn,  kom  ner, 
Finn,  Finn,  kom  ner  ur  det  höga! 
På  tornet  der  fattas  en  endaste  sten, 
den  lägges  sen, 
men  Gud  har  bevarat  mitt  öga.» 

»Och  heter  jag  Finn,  af  jätteätt, 
110        ej  läggs  så  lätt 

den  stenen  —  den  eden  jag  svär  dig. 
En  evig  ruin  skall  din  kyrka  stå, 
och  utanpå 
och  innantill  aldrig  bli  färdig. 

Dock  —  heter  jag  Finn,  fortfor  han  vred, 
jag  bryter  ned 

den  dumma,  den  halkade  klyftan.»  — 
Då  springer  han  neder  med  raseri 
och  griper  i 
120        grundpelaren  rotad  i  kryptan. 

Han  ryster  och  ryster.    Då  nickar  till  fall 
den  byggnad  all, 
när  styrkan  med  ens  honom  felar. 
Till  sten  blir  Finn,  får  ej  lif  igen. 
Så  står  han  än 
och  famnar  sin  väldige  pelar. 

—    167    — 


DIKTER 

Och  allt  sen  den  tiden,  mång  hundra  år, 
som  templet  står, 
jemt  något  fattas  uppå  det. 
130        Der  bygges  förgäfves,  år  ut  och  år  in, 
och  dertill  Finn 
är  skuld  —  men  ej  Domkyrkorådet. 


—     168    — 


1825—1826 


II. 

Gerda. 


Vårsol  sken  på  Runamo, 
der,  om  du  vill  sagan  tro, 
Hildetand  i  fordna  tider 
högg  i  berget  Fädrens  strider: 
väldig  runskrift,  half  mil  lång, 
nu  förnött  af  vandrarns  gång. 
Här  och  der  de  djerfva  dragen 
stå  oläsliga  i  dagen, 
lika  dragen  till  att  se 
10  på  en  död:  förr  talte  de 

jordiskt  språk;  hvad  nu  de  mena 
veta  Andarne  allena. 


Vårsol  sken  på  Runamo. 
Slumrande  i  skuggig  ro 
låg  der,  lik  en  somnad  Norna, 
lik  en  sång  från  dagar  forna, 
kraftig,  vild,  men  ändå  skön 
unga  Gerda,  jättemön. 
Dallrande  som  säf  i  vågen 
20  stod  dess  jagtspjut  när,  och  bågen, 

—    169    - 


DIKTER 

hälften  stål  och  hälften  ben, 
hängde  på  nylöfvad  gren. 
Bar  var  foten,  bar  var  armen, 
men  en  björnhud  skylde  barmen, 
skylde  mången  rundning  skön, 
trifdes  nu,  som  förr,  på  snön; 
och  kring  halsen  och  kring  kinden 
lockar,  lyftade  af  vinden, 
svallade,   som  mörknad  sjö 
30  svallar  kring  en  blomsterö. 


Vid  ett  rasslande  i  lunden 
spratt  den  sköna  opp  ur  blunden, 
och  för  hennes  häpna  syn 
stod  en  yngling,  som  i  skyn 
han  plär  målas  utaf  skalder, 
hälften  Thor  och  hälften  Balder, 
grönklädd,  med  en  fjäderhatt, 
och  en  falk  på  skuldran  satt, 
Mer  förtörnad  än  förlägen 

40  ropar  hon:    »här  går  ej  vägen 

för  din  falska,  döpta  ätt, 
bort,  tillbaka  till  din  slätt! 
Slätten  ha  vi  lämnat  eder, 
vidsträckt  nog  sin  plan  hon  breder: 
skogen  med  de  gröna  hår, 
ödemarken  än  är  vår.» 
Trotsig  som  en  yngling  plägar 
svarar  henne  grönklädd  jagar, 
sade  stolt:  »min  gång  är  fri 

50  utom  skogen  eller  i. 

Axel  Hvide  går  och  jagar 

—     170    — 


1825—1826 

hvar  och  när  han  sjelf  behagar, 
till  och  med  på  jättars  grund. 
Trött,    förirrad  här  en  stund 
hvila  hade  jag  dock  velat, 
men  jag  ser  att  jag  har  felat. 
Lika  mycket  —  skogens  bär, 
öcknens  rot  väl  jägarn  när, 
och  hans  vapen  honom  freda: 

60  kommer  q  vallen  stjernor  leda 

väl  den  vilsne,  nu  som  förr, 
till  en  mera  gästfri  dörr. 
Flyg,  min  falkl»  —  Då  rodnar  Gerda: 
»jättars  vänskap  föga  värda 
äro  slättens  barn,  för  dem 
allt  för  armt  är  jättens  hem. 
Dock,  för  den  som  det  behöfver 
alltid  ha  vi  något  öfver, 
enkel  spis  och  stenhård  bädd: 

70  följ  mig  om  du  ej  är  rädd.»  — 


Tyst  betraktande  hvarandra 
nu  de  genom  skogen  vandra 
der  en  smal  och  krokig  stig 
mellan  ekar  slingrar  sig. 
Längre  fram  bland  höga  lindar 
sprang  en  hjord  af  tama  hindar, 
tama  elgkor  deribland, 
slickade  på  Gerdas  hand. 
Utför,  ständigt  utför  leder 
80  vägen  uti  djupet  neder, 

tills  en  lodrät  bergvägg  skär 

—    171    - 


DIKTER 

dalen  af,  som  slutas  der. 
Forsen  brusar  doft  inunder, 
men  i  höjden  gröna  lunder, 
rotade  på  bergets  bryn, 
skaka  kronorna  i  skyn. 
På  en  silfverklocka  ringer 
jättedottren  nu  —  då  springer 
opp  en  port  i  slutet  berg, 

90  och  på  tröskeln  står  en  dverg 

född  vid  Nordcap:  rädd  han  träder 
fram  och  kysser  Gerdas  kläder, 
bär  en  fackla  i  sin  hand: 
flämtande  dess  blåa  brand 
lyser  som  på  kärrets  vatten 
lyktegubbarna  i  natten. 
Hur  dess  dager  faller  half 
genom  ett  oändligt  hvalf, 
skimrar  mellan  långa  rader 

100  utaf  grottans  kolonnader! 

Hur  hvar  pelare  med  hot 
kastar  ner  för  vandrarns  fot 
jätteskuggor,  svarta  spöken, 
skimrande  i  halflyst  öcken! 
Ändtlig,  såsom  himlen  fri, 
ljus,  med  hundra  lampor  i 
öppnar  sig  en  vid  rotunda; 
och  då  måste  ögat  blunda 
för  den  glans  som  strålar  ur 

110  höghvälfdt  tak  och  malmfylld  mur. 


Var  välkommen,  Gerda  talar 
uti  bergets  jättesalar, 

—    172    — 


1825—1826 

gamla  som  grundmurad  jord, 
kungasalar  förr  i  Nord, 
nu  en  tillflykt  eller  —  häkte 
för  ett  vildt,  förkastat  slägte. 
Lika  mycket  —  berget  än 
hatar  icke  gammal  vän. 
Fädrens  frihet,  fädrens  minne 
trifvas  än  en  tid  härinne. 
Ett  och  annat  märkbart  har 
stället  ock  från  fordna  dar. 
Se  dig  om  hvar  du  behagar, 
medan  jag  din  måltid  lagar. 


Underliga  ting  att  se 
voro  der,  och  många  de. 
Hvilka  skatter  djupets  makter 
skrinlagt  i  de  mörka  schakter! 
Flammande  i  bergets  natt 
guld  i  glimmerskiffer  satt, 
rika  blad  med  knoppar  under, 
gula  som  förkylda  lunder. 
Silfver  sedan  i  en  lång 
körtelrik  och  mäktig  gång 
kröp  i  bergkalk  efter  hällen, 
krökte  sig  på  tusen  ställen, 
en  ofantlig  orm,  en  blå, 
glänsande  att  se  uppå. 
Och  hvarthelst  som  ögat  faller 
bländas  det  utaf  metaller, 
jordens  kärna  hvaromkring 
satt  sig  hennes  gröna  ring. 

—    173    - 


DIKTER 

Här  i  tusende  gestalter 
•  växte  de  ur  bergets  spalter, 
klädde  i  oändligt  tal 
väggarna  i  Mammons  sal. 
Men  i  hvalfvet  häng  förvågen 
skimmerbild  af  himlabågen, 
som  sjufärgad  rinner  opp, 

150  kröner  skyarna  med   hopp. 

Dock,  hvad  hopp  han  må  betekna, 
hastigt  hoppets  färger  blekna. 
Här  hvar  färg  förstenad  var, 
stod  med  ständigt  skimmer  qvar 
som  i  ett  olyckligt  sinne 
en   förgången   sällhets   minne. 
Ljusröd  rosenq varts  var  der 
och  granatens  dunkla  bär. 
Gul  topas  var  så  att  skåda, 

160  grön  smaragd,  men  matta  båda. 

Ljusblå  cyaniten  sen 
spelte  med  oskyldigt  sken 
lik  en  nordisk  flickas  öga. 
Men  derunder  i  det  höga 
drog  Lazurn  sin  mörkblå  rand, 
och  af  flusspat  väfdt  ett  band 
kantade  (ty  lägst  satt  detta) 
bågen  med  det  violetta. 
Men  en  mäktig  bergkrystall 

170  satt  i  hvalfvets  höjd,  en  kall 

underjordisk  måne,  lyste 
dunkelt  opp  hvad  natten  hyste, 
som  förståndet  lyser  i 
de  förrycktas  fantasi. 

—    174    — 


1825—1826 

Medan  Axel  allt  betraktar, 
dvergen  står  med  bloss  och  vaktar, 
säger:  vägen  är  ej  lång, 
vill  du  se  de  dödas  gång? 
Öppnar  så  med  skrumpna  händer 

180  silfverport  med  svarta  ränder. 

Der  var  bergets  kyrkogård, 
jättevård  vid  jättevård, 
idel  gröna  kullar  skurna 
utaf  marmor,  med  sin  urna. 
Ackl  blott  man  får  hvila  ut 
marmor  är  så  god  till  slut 
som  en  mullhög.    På.  hvar  kulle 
stod  hvad  den  betyda  skulle, 
namnet  uppå  hvar  och  en 

190  som  sof  jernsömn  under  sten. 

Namn,  i  sagorna  berömda 
lästes  der,  och  namn  förglömda 
ty  till  Fornjots  tider  lopp 
gröna  ättelängden  opp. 
Men  på  den  af  bergets  grafvar 
som  stod  sist,  med  undran  stafvar 
Axel  namnet  ock  af  Finn, 
nyss  i  hällen  ristadt  in. 
Är  den  grafven  tom,  han  säger, 

200  ljuger  man  på  dödens  läger? 

Blef  ej  Finn  förvandlad?    Är 
allt  blott  svek  och  bländverk  här? 
Se,  der  går  en  flod  i  natten, 
svart  som  EUivagas  vatten, 
och  här  spelar  sällsam  fläkt, 
kall  som  dödens  andedrägt. 
Jag  vill  hän  —  men  först  jag  beder, 

—     175    — 


DIKTER 


hedna  slumrare,  för  eder. 
Nåd  ske  eder  alla  när 
210  Honom  som  barmhärtig  är! 


Gerda  mediertid  beställsamt 
sysslar  vid  sin  spis,  och  sällsamt 
bröt  dess  kungliga  gestalt 
af  mot  de  bestyrens  halt. 
Slef  i  handen,  förkläd  före, 
liknade  hon  hvad  vi  höre 
om  prinsessor  mången  gång 
i  den  store  Jonierns  sång. 

Snart  på  marmorbord  stod  färdig 

220  en  anrättning,  kungar  värdig. 

Rågbröd  växt  på  svedjeland 
fint  och  hvitt  som  Gerdas  hand; 
smör  så  gult  som  en  ränunkel, 
vildsvinsskinka,  röd  och  dunkel, 
urens  bringa,  björnens  bog 
och  en  orre  fälld  i  skog 
bäst  han  öm  och  hänryckt  spelar 
(lycklig  den  hans  öde  delar!) 
Smultron  sen  på  silfverrund 

230  rodnande  som  Gerdas  mund, 

som  dess  barm  så  pöste  gräddan 
och  i  stjerten  bet  sig  gäddan: 
dufvan  bjöd  sitt  blåa  ägg, 
ostronet  sitt  salta  skägg. 
Men  bredvid  i  blanka  muren 
satt  en  kran  af  silfver  skuren. 
»Vid  är  källarn,  Gerda  sad', 
går  inunder  land  och  stad 

—    176    — 


1825—1826 

ända  ut  till  söderlanden».  — 
Och  när  blott  hon  rör  med  handen, 
vinet  hett  som  sommarsol, 
klart  som  norrsken  upp  vid  pol 
sprutar  lustigt  fram  och  faller 
i  högfotade  krystaller.  — 


Nu,  lik  vatten  häldt  på  gull 
sken  pokaln  till  brädden  full. 
Rosenläpp  knappt  Gerda  lade 
till  dess  kant  och  log  och  sade: 
»Gäst,  drick  du,  till  godo  håll 

)0  livad  dig  bjuds  af  bergets  troll. 

Axel  Hvide  du  dig  kallar, 
kommer  väl  från  Hvidarps  vallar 
(Hvideättens  borg  näms  så) 
nära  Lund  vid  Löddeå. 
Huru  är  det  nu  på  slätten 
sen  min  fader,  gamle  jätten, 
blef  —  i  munkens  dikt  —  till  sten 
fast  vi  här  ha  bränt  hans  ben? 
Sjelf  du  sett  hans  graf  härnere 

)0  ytterst  ibland  många  flere. 

Sen  en  illslug  munk,  en  blek, 
hycklande  den  öppne  svek 
drog  han  sig  i  berget  åter, 
der  en  evig  droppsten  gråter, 
högt  från  remnadt  marmorloft, 
silfvertårar  på  hans  stoft. 
Berget,  sade  han,  är  blifvet 
till  ett  enkesäte,  gifvet 

—     177    — 
12—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


DIKTER 

åt  en  slägt  som  enka  är 

270  efter  all  sin  storhet  här. 

Väl  har  berget  än  ej  ramlat 
och  från  tusen  år  vi  samlat 
mången  rik  och  dvergsmidd  skatt, 
gömd  i  dessa  klyftors  natt. 
Än  med  friska  näringssafter 
lefva  jordens  ungdomskrafter 
här  i  djupet,  drifva  fram 
malmens  gren  ur  kärnfrisk  stam. 
Men  jag  vet  en  dag  skall  blomma 

280  opp  ur  Östersjön,  och  bomma 

nattens  gamla  riken  till, 
då  stå  bergets  krafter  still. 
Fordom  stridde  vi  med  Åsar, 
ty  den  vilda  kraften  rasar  — 
så  ha  Nornorna  bestämt  — 
mot  den  ordnade  alltjemt. 
Dock,  snart  med  hvarann  de  giftes, 
styrda,  styrande  till  skiftes. 
Himlens  ljus  och  jordens  merg 

290  smälte  hop  på  Nordens  berg, 

och  ett  starkt  och  klarsint  slägte 
fädrens  fria  jord  betäckte 
och  från  slagfält  och  från  våg 
djerft  till  djerfva  Gudar  såg. 
Nu  en  matt  och  sjuklig  lära 
utan  merg  och  utan  ära 
smyger  som  en  feber  i 
Nordens  kropp,  nyss  sund  och  fri, 
blott  försonar,  blott  förenar, 
300  talar  frid  och  svaghet  menar, 

af  allt  stort  och  kraftigt  glömsk, 

-    178    - 


1825—1826 

gråtmild,  hycklande  och  lömsk. 
Men  hon  segrar:  Valhalls  stolar 
slockna  som  förbrundna  solar, 
död  är  Nordens  hjeltekraft, 
och  för  kort  dess  hammarskaft. 
Lyfte  jag  ej  sjelf  bedragen 
Lunda  tempel  nyss  i  dagen?  — 
Säg  mig,  fortfor  Gerda  nu, 

310  står  det  templet  qvar  ännu? 

Har  ej  Thor  med  himlaflamman 
störtat  hädelsen  tillsamman? 
Dock,  förlåt,  du  är  min  gäst. 
Säg  mig,  hvad  som  rör  mig  mest, 
grönskar  än  min  glada  kulle 
der  jag  gerna  jordas  skulle, 
der  mig  glädt  så  mången  gång 
blomsterdoft   och   fågelsång? 
Ack!  som  barn  uti  det  gröna 

320  sprang  jag  der,  och  såg  de  sköna 

rika   fälten   hvaruppå 
skördarna  i  vågor  gå, 
och  de  gamla  offerlunder 
(snart  gå  de  som  Valhall  under) 
stå  som  holmar  med  sin  topp 
grönskande  ur  guldsjön  opp. 
Men  det  blåa  hafvet  vakar 
rundt  kring  stränderna,  och  drakar 
bära  der,  på  becksvart  rygg, 

330  Äran  i  sin  sköldborg  trygg. 

01  min  sköna  barndoms  minne, 
hur  du  gläder  än  mitt  sinnet 
Huru  dina  bilder  stå 
skimrande  i  fjerran  blå 

—    179    - 


DIKTER 


öfver  lyckligare  parkerl  — 
Men  jag  bor  i  ödemarker!» 


När  hon  talar  så,  en  tår 
som  i  dunida  ögat  står 
hennes  innersta  förklarar 

340  och  den  rörda  gästen  svarar. 

»Bygden  som  du  älskar  så, 
ack!  mig  är  hon  kär  också. 
Men  osalig  tvedrägt  härjar 
Fredegodes  land  och  färgar 
markens  grönska.  Sundets  våg 
blodiga  i  härnadståg. 
Men  när  någon  gång  Sven  Grathe, 
den  vi  alla  sky  och  hate 
fylt  sitt  mått  af  blod  och  hån, 

350  stiger  väl  Martyrens  son, 

Valdemar,    min    fosterbroder, 
fram  och  fattar  tidens  roder, 
näpser  stormvind,  styrer  stam 
efter  himlens  stjernor  fram. 
Allt  hvad  fosterlandet  hoppas 
i  hans  hjeltesinne  knoppas, 
der  de  stora  tankar  bo, 
jordens  väl  och  himlens  tro. 
Samma  barm  har  närt  oss  båda 

360  och  jag  har  mig  vant  att  skåda 

till  en  framtid,  ofödd  väl, 
men  hon  växer  i  hans  själ, 
föds  en  gång  med  segerhufva. 
Då  skall  hjelten  spliten  kufva 
och  Knut  Stores  glömda  sol 

—    180    — 


1825—1826 

skina  på  Sköldungastol. 
Seger  våra  haf  skall  kröna, 
frid  skall  bo  på  kullar  gröna. 
Men  din  kulle,  Gerda,  står 
full  ännu  af  blommig  vår. 
Templet  står  ock,  fast  som  jorden, 
skönast,  heligast  i  Norden 
nu  på  nya  under  rikt, 
utaf  Biskop  Eskild  vigdt 
innan,  utan,  ofvan,  nedan, 
(det  är  nu  tre  vintrar  sedan.) 
Ack!  du  skulle  sett  som  jag 
vigningsfestens  stora  dag. 


Främst  ibland  ett  moln  af  klerker 
Eskild  gick,  och  hvaren  märker 
på  gestalt  och  blick  och  skrud 
sådan  man  tillhörer  Gud. 
Dubbelspetsad  mitra  nickar 
högt  från  silfverhår,  och  skickar 
strålar  ut  med  sällsamt  sken 
utaf  mången  ädelsten. 
Pallium  sedan,  Påfvens  gåfva, 
hvitt  som  drifvor  när  de  sofva 
uti  solsken:  deruppå 
fyra  kors  af  purpur  stå. 
Men  en  guldnål  med  rubiner 
håller  kåpan  hop  och  skiner 
som  en  rosenstängel  bland 
liljor  i  ett  blomsterland. 
Kräcklan  i  den  ena  handen 
höll  han,  i  den  andra  branden 

—    181    — 


DIKTER 

af  ett  kärl  med  rökverk  från 

cederkrönta  Libanon. 

Rundt  kring  templet  trenne  gånger 

400  Bispen  gick  med  helga  sånger, 

stänkte  signadt  vatten  ur 
isopsqvast  på  nybyggd  mur 
började  från  östra  runden, 
stänkte  taket,  midteln,  grunden. 
Hvarje  gång  som  tåget  drog 
tempeldörr  förbi,  han  slog 
kopparn  med  sin  krumstaf:  »Hören, 
Ärans  konung  kommer!    Gören 
porten  hög  och  vägen  bred, 

410  Ärans  konung  stigit  ned!» 

När  han  slår  för  tredje  gången 
springer  porten  opp,  och  sången: 
Helig,  helig,  helig  Gud! 
stämmes  till  Cymbalers  ljud. 
Hvilken  syn!    Hur  skina  ljusen 
tusende  och  åter  tusen, 
utur  gyllne  kronors  ring 
på  det  helga  rundtomkring. 
Som  om  Thabor  hålkadt  vore 

420  ut  till  kyrka  för  den  store, 

för  den  sanne  Guden,  så 
tycktes  mig  det  templet  stå. 
Det  är  Edens  doft,  som  ångar 
mellan   dessa   pelargångar, 
det  är  Herren  Gud  som  bor 
osedd  i  det  höga  chor. 
Och  det  skenet  derinunder 
flämtande  från  jordens  grunder 
ur  den  mörka  kryptan  opp 

-     182    — 


1825—1826 

430  är   odödlighetens   hopp. 

Frid  och  sahghet  ske  huset, 
ropte  Bispen,  och  i  gruset 
ströddt  på  golfvet,  skref  han  då 
korsvis  alfabeter  två, 
Evangelii  bild  och  Lagens; 
onda  andar  fly  för  dragens 
dolda  kraft  från  helgad  t  rum, 
namnes  för  abcturium. 
Sedan  i  en  ring  af  strålar, 

440  en  för  hvar  Apostel,  målar 

han  på  mur  tolf  kors  i  svart, 
tänder  opp  ett  ljus  för  hvart: 
faller  så  i  stoftet  neder 
inför  altaret  och  beder, 
stänker  vin  och  saltkorn  rundt 
kring  på  predikstol  och  funt. 
Sedan  å  sitt  embets  vägnar 
kyrkan  han  St.  Laurents  ägnar 
som  en  salig  martyrdöd 

450  funnit  på  sitt  halsters  glöd. 

Högt  från  salvadt  altar  ljuder 
första  messan  nu,  och  bjuder 
menighet  som  står  bredvid 
himmelens  och  jordens  frid. 
Och  för  alla  helgon  sången 
stämmes  opp  för  första  gången. 
Första  gången  ock  i  dag 
sina  djupa  andetag 
drager  orgeln,  himlens  lunga, 

460  ty  de  himmelska  blott  sjunga 

med  dess  toner,  när  de  stå 
jublande  på  kullar  blå. 

—    183    — 


DIKTER 

Än  det  let  som  aftonvindar 
suckande  i  Edens  lindar, 
än  som  Herrens  stämma  i 
dundret  öfver  Sinai; 
och  de  höga  Hosianna 
studsa  emot  hvalfvens  panna, 
och  hvart  menskligt  sinne  tar 

470  flygten  opp  till  menskors  far. 

När  till  slut  den  vigde  talar 
i  sin  vigda  kyrkas  salar, 
talar  saligheter  om 
nåden  som  från  himlen  kom, 
och  förlåter  och  välsignar  — 
då  hvart  knä  till  jorden  dignar, 
och  hvar  målad  engel  ser 
lefvande  från  hvalfvet  ner. 
O!  att  äfven  du  der  varit, 

480  äfven  du,  som  jag,  erfarit 

kraftens  ord  och  fridens  bud  — 
skulle  trott,  som  jag,  på  Gud. 
Men  till  honom  hvilken  leder 
stjernorna  och  hjertat,  beder 
jag  för  dig:  han  lyse  dig 
bort  ifrån  den  villostig 
der  du  vandrar  i  elände, 
och  din  fria  själ  sig  vände 
från  de  stumma  gudar  till 

490  den  som  henne  frelsa  vill!»  — 


Så  med  knäppta  händer  talar 
ynglingen  i  bergets  salar. 
Men  på  Gerdas  panna  satt 

—    184    - 


1825—1826 

mulen  lystnad.    »Det  är  natt, 
sad'  hon  slutligen,  derute, 
tid  att  vi  vårt  samtal  slute. 
Men  min  broder  Solve  än 
ej  från  jagten  vändt  igen. 
Kamrar  äger  berget  flere, 
välj  dig  en  och  sof  härnere. 
Jag  —  här  färgas  liljehyn  — 
sofver  då  och  då  i  skyn, 
uti  ekens  topp  som  gungar 
något  närmre  Valhalls  kungar. 
Friare  jag  andas  der 
ty  det  himmelska  är  när, 
och  de  stora  tankar  stiga 
opp  ur  det  Oändeliga, 
och  den  gamla  Natten  ser 
vänligt  på  sin  dotter  ner.» 
Nu  ett  kallt  godnatt  hon  nickar 
till  sin  gäst,  som  häpen  blickar 
efter  henne,  följer  fort 
rymmerskan  till  bergets  port. 
Der,  som  om  hon  hade  vingar 
opp  i  höjden  hon  sig  svingar, 
klättrar  som  en  stenget,  lätt 
uppför  klippans  glatta  slätt, 
uppför  ek,  hvars  rötter  stanna 
i  det  gamla  bergets  panna, 
men  dess  grenar  gripa  mot 
fästet  och  dess  gyllne  klot. 
Der,  en  ros  uti  det  gröna, 
på  sin  löfbädd  låg  den  sköna, 
stödde  handen  under  kind, 
och  då  kommer  aftonvind, 

—    J85    - 


DIKTER 


kysser,  hviskar,  vaggar,  söfver, 
och  till  hög  paulun  deröfver, 
lik  ett  ljusblått  taft  med  gull, 
530  himlen  står  af  stjernor  full. 


Axel  mediertid  inunder 
tänker  öfver  dagens  under. 
H vilket  slägte  här  jag  mött! 
Första  barnet  jorden  födt 
när  med  oförsvagadt  välde 
hennes  ungdomskrafter  svällde. 
Menskor  äro  de  som  vi, 
men  med  annat  mått  uti 
icke  lemmar  blott,  men  sinnen; 

540  vandrande  och  dystra  minnen 

från  en  tid  då  styrkan  var 
lik  en  flod  som  än  ej  har 
säker  flodbädd,  sväller  öfver 
bräddar  dem  hon  dock  behöfver. 
Än  i  dag  hvar  Nordens  son 
kommer  ej  så  lätt  ifrån 
jätten  i  sitt  bröst  som  pockar 
jemt  på  sjelfbestånd,  och  lockar 
jemt  till  uppror  eller  knöt 

550  alla  himlens  makter  mot. 

Stormar  det,  han  gerna  brottas 
emot  stormen,  gerna  blottas 
luden  barm,  att  åskan  må 
veta  hvar  hon  bäst  kan  slå. 
Nordens  kraft  är  trots,  och  falla 
är  en  seger  för  oss  alla, 
ty  förr  än  man  föll  till  slut 

-     186    — 


1825—1826 

fick  man  ändå  kämpa  ut. 
Denna  Gerda,  hur  hon  hatar 
fridens  lära,  hur  hon  matar 
Odens  korpar  i  sin  barm, 
annars  för  allt  ädelt  varm! 
Dock,  vid  fädrens  tro  och  minnen 
hänga  alla  högre  sinnen 
fast  som  eken  vid  sin  rot, 
helst  när  tiden  är  dermot. 
Men  hur  skön  är  dock  den  vildal 
Som  en  konstnär  skulle  bilda 
Skade  uti  månskensqväll 
jagande  på  Dofrefjell. 
Hur  dess  mörka  ögon  flamma, 
svärmande  och  allvarsamma! 
Hur  dess  väsen  preglen  bär 
af  en  själ  ej  hemma  här, 
glöder,  men  som  midnattssolen 
öfver  lunderna  kring  polen, 
lockar,  men  som  rosor  på 
afgrundsbranten:  låt  dem  stå! 
Dock,  hur  lycklig  den,  som  tvingar 
denna  själ  med  örnevingar, 
den  hvars  hjerta  en  gång  må 
mot  dess  stora  hjerta  slå! 
Såg  jag  icke  hos  den  höga 
tårar  nyss  i  dunkelt  öga? 
Hörde  jag  ej  känslans  ton? 
Hur  hon  skulle  älska,  hon! 
Öfverjordisk  tjusning  heter 
hennes  kärlek,  saligheter 
utan  tal  hon  öfverlät  — 
Axel  Hvide,  hvad  är  det? 

-    187    — 


DIKTER 

Hvad  har  denna  oro  vållat? 
Har  dig  bergets  luft  förtrollat? 
Drifva  onda  andars  svek 
med  den  irrande  sin  lek? 
Gick  jag  icke  ut  att  jaga? 
Nu,  en  stum,  förstenad  saga 
ifrån  tidens  barndomsår, 
berget  rundt  omkring  mig  står. 
Men  af  undrens  tal  derinne 
600  ett  allena  rör  mitt  sinne. 

Hvarför  skymtar  Gerdas  bild, 
hög,  men  sällsam,  skön  men  vild 
fram  ur  speglande  metallen, 
kikar  utur  bergkrystallen? 
Vore  hon  allenast  döpt! 
Vore  hennes  själ  blott  köpt 
från  de  mörka  makters  skara! 
Gud  må  hennes  själ  bevara! 


Medan  Axel  grubblar  så, 
610  lampor  slockna,  stjernor  gå  — 

Gerda,  vida  mer  förnuftig, 
i  sin  löfsäng,  sval  och  luftig, 
vaggas,  slumrar,  natten  lång, 
vaknar  —  först  i  nästa  sång. 


188    — 


1825—1826 


Helgon  a  backen. 

(Plan). 


I.      JÄTTEN    FINN. 

På  Helgonabacken  vid  Lund  der  nu 
Mamsell  och  Fru 
spatsera  i  doftande  lunder, 
der  bodde  det  fordom  en  jätte  så  gram 
af  trollens  stam, 
han  hade  sin  kula  derunder  etc. 


II.      GERDA. 

Vårsol  sken  på  Runamo, 
der,  om  du  vill  Sagan  tro, 
Hildetand  i  fordna  tider 
högg  i  hällen  sina  strider, 
väldig  runskrift,  half  mil  lång, 
nu  förnött  af  vandrarns  gång. 
Här  och  der  de  djerfva  dragen 
stå  oläsliga  i  dagen, 
lika  dragen  till  att  se 

—     189    — 


DIKTER 

på  en  död:  förr  talte  de 
jordiskt  språk;  hvad  nu  de  mena 
veta  Andarne  allena. 

Vårsol  sken  på  Runamo  etc. 


III.       SAXOS    RING. 

Stjernor  blicka  ner  på  slätten.    Trägen  i  klostercell 
sitter  Saxo  vid  sin  lampa  långt  i  den  sena  qväll. 

Gamla  runobalkar  ligga  strödda  på  ekebord, 
men  i  Romarspråket  skref  han  sagan  om  väldig  Nord. 

Bispen  står  bakom  och  läser,  glades  åt  skön  Latin 
och  ur  drifna  silfverkannan  bjuder  han  ädelt  vin. 

Gerda  sitter  med  och  lyssnar,  vitter  i  vittert  lag,    , 
gillar  sagan,  men  för  sången  vill  hon  Fornyrdalag  etc. 


IV.      FARVÄL. 

Saxo  är  stoft  och  Absalon  sjelf  och  Gerda  desslikes, 
sjelf  af  de  murar  hon  byggt  står  ej  ruinen  en  gång  etc. 


—    190    — 


1825—1826 


Till  Sina  Palm. 

I  ett  exemplar  af  Frithiofs  Saga. 


Sångaren  och  Sången  båda 
glömmer  verlden  som  en  dröm. 
Du,  göm  Sången  i  din  låda, 
Sångarn  i  ditt  minne  göm! 


—    19] 


DIKTER 


Till  de  Resande.* 


Öfver  hafvets  vilda  bölja 
till  de  land  der  solen  släcks 
våra  böner  eder  följa 
forntids  englar  likt,  till  vägs. 

Kärlek  dock  kan  allting  våga, 
ej  hans  fackla  släcks  i  sjön. 
Som  Bengalisk  eld,  dess  låga 
brinner  än  på  vattnet  skön. 

Och  på  mörkblå  himlabågen 
Frejas  stjerna,  klar  och  ren 
visar  vägen  öfver  vågen 
vesterut  till  Elysén. 


Frukten  ej.    Hvar  kölen  hamnar 
kär  är  brudgum,  kär  är  brud. 
Himlen  öfver  allt  er  famnar, 
öfverallt  bor  samma  Gud. 


♦  Hr  Kapten  Greiff    och  hans  Fru,  då  de  strax  efter  sitt  bröllop, 
reste  till  Kolumbien. 

—     192    — 


1825—1826 

Derför  på  den  långa  färden 
tagen  ingen  sorg  om  bord. 
Minnens  blott  i  nya  verlden 
gamla  vänner,  gammal  Nord. 


—    193 

13 — 210169.      Ter/néi;  Sami.  slriffer.    5. 


I 


DIKTER 


Helsningen. 

Till  Agnes  M.  (frän  Köpenhamn). 


Vill  du  en  sång  som  verldens  bifall  äger, 
Gå  trappan  ner,  ty  der  bor  Oehlenschläger. 
Men  blicka  icke  öfver  Öresund 
Till  Sverge  icke,  allraminst  till  Lund. 
Det  blåser  Nordan  uti  våra  qväden 
Den  rätte  Svenske  skalden  bor  —  i  träden. 
Dock  gerna  skickar  jag  med  detta  blad 
En  vänlig  helsning  hän  till  Axels  stad. 
Allt  hvad  den  gälla  kan  för  dig  den  gälle. 
O  den  som  vore  i  det  bladets  ställe! 


194 


1825—1826 


Boiits-Rimés. 


1. 

Fråga:  Dig,  främling,  spörjer  Heitha 

hvad  ypperst  Danmark  egt  och  eger? 


Svar:  Det  bästa  Danmark  egt  var  Bernstorffs  hjerta; 
det  bästa  som  det  har  är  Oehlenschläger. 


195    — 


DIKTER 


Till  L  andshöfdingen     och   Riddaren 

af    Kongl.    Nords tj em e- Orden    Herr 

G  ref  ve  Hans  W  achtmeister,  på  hans 

Bröllopsdag  den   8  O  et  o  ber  182  5. 


Ändteligen  är  du  fången, 
fjäril,  —  i  en  rosenkalk. 
Men  ur  bojan  denna  gången 
längtar  ej  bevingad  skalk; 
blott  begrundar 
hvad  som  stundar. 
Giftermåls-   och   Ärfdabalk. 


Hur  de  låga,  rosens  kinder! 
Hur  hon  fången  älska  villl 
Rundt  kring  honom,  utan  hinder, 
slutas  hennes  hjertblad  till. 
Låt  det  vara! 
Ingen  fara, 
från  i  dag  blir  rymmarn  still. 

Lycklig  du!    Hvad  Skalden  skådar 
när  hans  himlar  stiga  ner, 

—    1S6    — 


1825—1826 

allt  hvad  mystiskt  natten  bådar, 

allt  hvad  skönt  som  dagen  ser, 

saligheter 

för  Poeter, 

allt  en  brudstol  åt  dig  ger. 

Hur  det  Sköna  lifvet  gläderl 
Kärlek,  evig  kärlek  svärj! 
Se,  poetisk  grönska  kläder 
verklighetens  nakna  berg. 
Jordens  dalar, 
himlens  salar 
låga  uti  rosenfärg. 

Lifvets  sanning  är  blott  smärta, 
blott  en  kärleksdikt  dess  fröjd. 
Derför  vid  ett  älskadt  hjerta 
hvila,  hvila  du  förnöjd. 
Dröm  och  svärma, 
middagsvärma 
drick  på  lifvets  middagshöjd. 

Som  en  jagad  dufva  svingar 
stundens  lycka  oss  förbi. 
Stack  i  flygten  hennes  vingar, 
locka  henne  qvar  att  bli. 
Låt  den  skygga 
bo  och  bygga 
i  din  barm  —  och  dö  deri. 


—    197    — 


DIKTER 


Spegeln. 

Till  Fröken  M. 


Såg  du  dina  drag  i  Seinens  spegel? 
Såg  du  dem  i  Elbens  och  i  Rhens? 
Hur  det  skönas  frihet  och  dess  regel 
I  ditt  anlet  komma  öf verens. 


Blif  ej  stolt,  men  tacka  himlen,  fheka. 
Som  ditt  adelsbref  på  pannan  skref. 
Som  det  skönas  Engel  må  du  blicka, 
Som  det  godas  Engel  tänk  och  lef! 


198 


1825—1826 


Till   Crusell. 


Ingborgs  klagan,  är  på  mången  rosenmund, 
lik  en  näktergal  som  slår  i  rosenhäcken, 
är  i  flere  hjertan  än,  i  saknans  stund, 
lik  en  turturdufva  kuttrande  vid  bäcken. 


Snart  den  turturdufvan  ut  till  Södern  far, 
sitter  klagande  uti  orangelunden. 
Är  den  tonen  Nordbo?  frågar  då  en  hvar, 
fryser  ej  i  Norden  hjertat  till,  som  sunden? 

Men  jag  svarar:    I  förs  tån  ej  våra  fjell, 
blott  en  enda  forntidsdikt  är  höga  Norden. 
Hvar  den  dikten  sätts  på  noter  af  Crusell, 
lären  tonen  —  fast  I  ej  begripen  orden. 


—    199    - 


DIKTER 


Till  Sandberg. 


På  en  Maj  sky,  Frithiof  och  hans  Ingeborg 
(någon  annan  ångbåt  Valhalls  barn  ej  taga) 
höUo  stilla  öfver  Gustaf  Adolfs  torg 
läsande  med  dem  som  läste  deras  saga. 


»Riktigt  nog,  sad  Frithiof;  men  hur  skön  du  var 
af  den  målningen  man  ändå  känner  föga. 
Skaldens  tafla  blir  oss  aldrig  fyllest  klar, 
sväfvar  dunkel  endast  för  vårt  inre  öga.»  — 


»Och  hvad  hjeltestorhet  på  din  panna  satt 
hvem,  sad  Ingborg,  kan  väl  det  i  boken  skåda? 
Hvad?  om  vi  hos  Sandberg  stege  af  i  natt, 
sute  för  Valkyriemålaren,  vi  båda?»  — 


Qvällen  lade  rosenmanteln  på    Norrström, 
natten  somnade  med  stjernorna  i  strömmen. 
Då  till  målarn  gingo  begge  i  en  dröm, 
och  uppå  vignetten  se  vi  nu  den  drömmen. 

-    200    — 


1825—1826 


Sanna  som  i  lifvet  de  på  bladet  stå, 
som  i  lifvet,  begge  kärleksfullt  förente. 
Litet  afundsjuk,  men  mera  glad  ändå 
suckar  skalden:  ackl  så  var  det  som  jag  mente. 


-    201    — 


DIKTER 


Ord  till  sorgmusiken  vid  minnes- 
festen öf  ver  e.  o.  academie-adjunkten 
Mag.    Sven  Hy  länder,   d.    3  December 

1825. 


Gläd    dig,    yngling,    i   din    himmel.     Ack!    all    jordens 

glädje  är 
som  en  hektisk  rodnad  för  minuten 
öfver  lifvets  bleka  kinder  gjuten: 
gläd  dig  bättre  der! 


Andas  himmelsk  sjöluft:  bröstet  starkes  på  den  höga  sjö; 
ty  hvar  våg  i  den  Arkipelagen 
är  af  ljus,  och  ren  och  blank  som  dagen, 
och  af  guld  hvar  ö. 


Läs  på  himlens  fornskrift,  ritad  på  den  Högstes  mantel- 
bräm. 
Se,  en  stjerna  der  hvar  bokstaf  brinner, 
och  hvar  stafvelse  ditt  öga  finner 
är  ett  solsystem. 

—    202    — 


1825—1826 

Bed  för  fader,  bed  för  moder  tröttade  på  enslig  stig. 
O  att  jordens  sorg  bevingad  vore! 
Huru  gerna  dina  vänner  före 
upp  till  dig,  till  dig! 


-    203 


DIKTER 


Mjeltsjukan. 


Jag  stod  på  höjden  af  min  lefnads  branter 
der  vattendragen  dela  sig,  och  gå 
med  skummig  bölja  hän  åt  skilda  kanter, 
klart  var  deruppe,  der  var  skönt  att  stå. 
Jag  såg  åt  solen  och  dess  anförvandter 
som,  sen  hon  slocknat,  skina  i  det  blå, 
jag  såg  åt  jorden,  hon  var  grön  och  herrlig 
och  Gud  var  god  och  menniskan  var  ärlig. 

Då  steg  en  mjeltsjuk  svartalf  opp,  och  plötsligt 
10     bet  sig  den  svarte  vid  mitt  hjerta  fast: 

och  se,  på  en  gång  allt  blef  tomt  och  ödsligt, 

och  sol  och  stjernor  mörknade  i  hast: 

mitt  landskap,  nyss  så  gladt,  låg  mörkt  och  höstligt, 

hvar  lund  blef  gul,  hvar  blomsterstängel  brast. 

All  lifskraft  dog  i  mitt  förfrusna  sinne, 

allt  mod,  all  glädje  vissnade  derinne. 


Hvad  vill  mig  verkligheten  med  sin  döda, 
sin  stumma  massa,  tryckande  och  rå? 
Hur  hoppet  bleknat,  ack  det  rosenrödal 
20     Hur  minnet  mulnat,  ack  det  himmelsblå! 

-    204    — 


1825—1826 

Och  sjelfva  dikten!    Dess  lindansarmöda, 
dess  luftsprång  har  jag  sett  mig  mätt  uppå. 
Dess  gyckelbilder  tillfredsställa  ingen, 
lösskummade  från  ytan  utaf  tingen. 

Dig  menskoslägte,  dig  bör  jag  dock  prisa, 
Guds  afbild  du,  hur  träffande,  hur  sann! 
Två  lögner  har  du  likväl  till  att  visa, 
en  heter  qvinna  och  den  andra  man. 
Om  tro  och  ära  finns  en  gammal  visa, 
30     hon  sjunges  bäst  när  man  bedrar  hvarann. 
Du  himlabarn!  hos  dig  det  enda  sanna 
är  Kainsmärket  inbrändt  på  din  panna. 

Ett  läsligt  märke  af  Guds  finger  skrifvet! 
Hvi  gaf  jag  förr  ej  på  den  skylten  akt? 
Det  går  en  liklukt  genom  menskolifvet, 
förgiftar  vårens  luft  och  sommarns  prakt. 
Den  lukten  är  ur  grafven,  det  är  gifvet: 
graf  muras  till,  och  marmorn  ställs  på  vakt. 
Men  ack!  förruttnelse  är  lifvets  anda, 
40     stängs  ej  af  vakt,  är  öfver  allt  tillhanda. 

Säg  mig,  du  väktare,  hvad  natten  lider? 
Tar  det  då  aldrig  något  slut  derpå? 
Halfätne  månen  skrider  jemt  och  skrider, 
gråtögda  stjernor  gå  alltjemt  och  gå. 
Min  puls  slår  fort  som  i  min  ungdoms  tider, 
men  plågans  stunder  hinner  han  ej  slå. 
Hur  lång,  hur  ändlös  är  hvart  pulsslags  smärta! 
O  mitt  förtärda,  mitt  förblödda  hjertal 

—    205    — 


DIKTER 

Mitt  hjerta?    I  mitt  bröst  fins  intet  hjerta, 
50     en  urna  blott,  med  lifvets  aska  i. 

Förbarma  dig,   du  gröna  moder  Hertha, 
och  låt  den  urnan  en  gång  jordfäst  bli; 
hon  vittrar  bort  i  luften:  jordens  smärta 
i  jorden  är  hon  väl  ändå  förbi, 
och  tidens  hittebarn,  här  satt  i  skolen, 
får,  kanske,  se  sin  fader  —  bortom  solen. 


—    206 


1825—1826 


Landshöf dingen.    Baron  Klinteberg. 


Vår  Höfdings  skål!  Ju  djupare  mot  vester 
Som  solen  sänks,  ju  mildare  dess  glans. 
Och  skönast  är  bland  kransar  som  du  fäster, 
En  krans  på  silfverhår,  en  eklöfskrans. 

Du  ärfde  ej,  du  byggde  sjelf  din  ära, 
Ditt  eget  Riddarhus  att  bo  uti. 
Det  riddarhuset  står  vårt  hjerta  nära, 
Vi  räkna  slägt  med  hvarje  sköld  deri. 

I  tacksam  bygd  som  nu  ditt  lof  förkunnar 
Klar  brann  din  middag,  må  din  qväll  bli  Ijusl 
Och  när  ett  högre  län  dig  himlen  unnar, 
Glöm  likväl  icke  bort  ditt  Malmöhus. 


-     207    — 


DIKTER 


Fågelleken. 


Ladda  ditt  rör, 
grönklädde  jagar! 
Bergets  vägar 
smyg  utför 
ner  till  mossen. 

Än  är  det  tid;  de  nattliga  blossen 
blicka  på  jorden,  som  kärleksvarm 
slumrar  vid  vårens  barm. 


Akta  dig,  akta! 
10  Fågeln  är  som  glädjen  skygg, 

kärlek  är  vaksam,  är  aldrig  try^ 
smyg  dig  sakta, 
tyst,  på  tå, 
rättnu  börjar  fågeln  slå. 

Ser  du,  natten 
bleknar,  flyr, 
morgon  gryr: 
land  och  vatten 
ljusna  opp, 
20  dagen  är  röd  på  bergens  topp; 

—    208    — 


1825—1826 

men  inunder 

än  är  det  mörkt  i  dal  och  lunder. 

Ser  du  holmen,  krönt  med  fur, 

skymtar  ur 

ljusnad  dimma: 

ser  du  hur  dess  kronor  simma 

i  en  halfdag  ännu  blek?  — 

Der  är  det  fågellek. 


Lyss,  hur  de  ömma  slagen 
30  helsa  dagen, 

helsa  den  sköna,  som  alltren 

vaknat  på  gren. 

Hur  de  längtansfulla  ljuden 

söka  bruden, 

fria  till  den  blyga,  som 

låtsar  hon  ej  vet  derom. 

Hör  hur  de  klaga 

och  förtälja  hjertats  gamla  saga 

om  odödliga  begär, 
40  om  en  tro  som  evig  är. 

Allt  hvad  ömmast  längtan  säger, 

allt  hvad  gladast  hoppet  äger, 

suckar  och  jubelskri 

blandas  deri 

om  hvarandra, 

skogens  skald  må  ingen  klandra. 

Eviga  natur 

hur  du  talar  deruturl 

Heliga  flamma, 
50  vexlande  ständigt  och  dock  den  samma! 

Lifvets  skaparord, 

—    209    — 

Ii— 210169.    Ter/ner,  Sami.  skri/ter.  5. 


DIKTER 

tingens  hjerta, 

högsta  fröjd  och  högsta  smärta 

uti  himmel  och  på  jord, 

kärlek,  kärlek,  sjung  du  fritt  och  svärma, 

ingen  konst  kan  dina  toner  härma.  — 


Men  vildare  blir  på  en  gång 
fågelsång, 
hvirflar,  knotar, 
60  hör  hur  han  hotar 

hatad  rival, 

han  skall  bort,  han  skall  bort  öfver  berg  och  dal. 
Hvem  kan  de  vrede  lugna? 
Krigssång,  strid, 

samma  strid,  samma  pris  som  vid 
Tröja,  det  mångbesjungna. 
Striden  vore  värd  sitt  blad 
uti  skogens  Iliad. 


Härarna  dra  sig  till  sida, 
70  Menelaus  skall  strida 

med  Paris  nu, 
priset  är  den  sköna  fru. 
Helena  sitter  —  ej  på  muren,* 
sitter  i  furen, 
ser  kämparna  an, 
hur  det  går,  får  hon  en  man. 
Blodig  är  bardaleken 
mellan  Trojanen  och  Greken. 
Bröstgänges  spännas  de  två, 

*  Iliad.  III. 

—    210    — 


1825—1826 

80  vingarna  slå, 

och  den  röda 

ringen  sväller  kring  ögon  som  glöda. 

Kroknäbb  och  klo 

ge  ej  rast,  ej  ro, 

fjädren  flyga,  blodet  droppar 

ner  på  gräsets  toppar: 

tills  uttröttad  af  sitt  äfventyr 

Paris  flyr. 

Ack,  men  snart  en  Pandarus  spänner 
90  bågens  försåt, 

syftar  åt 

segrarn,  som  yfs  bland  Achäiske  männer. 


Segersång 

klingar  nu,  den  blir  ej  lång; 

talar  om  bragders  ära 

för  den  sköna,  för  den  kära. 

Än  är  det  vrede  i  sångarns  röst, 

dock,  i  förälskadt  bröst 

trifs  ej  stränge 
100  vreden  länge. 

Hör,  hur  tonen  bytes  om 

småningom, 

sjunker  neder, 

veknar,  beder, 

och  i  längtans  suckar  inom  kort 

smälter  bort. 

Skynda  dig,  jagar!    när  fågeln  spelar 

synen  felar, 

hörseln  felar:  spring,  gif  akt 
110  uppå  sångens  makt. 

—    211    — 


DIKTER 

Men  när  de  hvirf lande  ljuden  stanna 
luta  dig  ner  som  dödens  panna. 
Mossen  är  djup,  livad  gör  det? 
Vattnet  dig  går  blott  till  knät. 
Vill  du  segern  vinna, 
skotthåll,  skotthåll  skall  du  hinna. 


Fyr! 
Sången  tystnar,  skaran  flyr. 
Lodet  sitter  mitt  i  sångarns  hjerta, 
120  men  han  föll  förutan  smärta 

bäst  han  sjöng  och  bäst  han  brann: 
lycklig  han! 


—    212    — 


1825—1826 


Till  Friherrinnan  M.  S chwerin. 

(Med  andra  upplagan  af  Frithiof  1826.) 


Ädla  Sångmö,  hvad  din  skald  har  diktat, 
läs  det  du  när  det  af  verlden  glöms. 
Sköna  Biktmor,  hvad  för  dig  jag  biktat, 
göm  det  du,  liksom  ett  lyte  göms. 


Ack,  bland  skatter  som  vi  här  förspille 
hjertats  är  för  dyrbar,  är  för  god, 
fattas  ej   af  den  det  älska  ville, 
och  försmås  af  den  som  det  förstod. 


Snart  som  Frithiofs  ock  min  lefnads  Saga 
trycks  i  grafven  om  en  vacker  dag, 
ny  vignett  och  ny  Musikbilaga, 
ackl  men  samma  tryckfel,  fruktar  jag. 

Hjertat  är  ett  tryckfel,  men  det  finnes 
blott  i  ett  och  annat  exemplar, 
i  de  fleste  som  jag  sett  och  minnes 
Gudilof  står  ej  det  felet  qvar. 

—    213    — 


DIKTER 


Sättaren  i  skyn  ock  ämnat  hade 
rätta  felet  äfvenväl  hos  dig 
men  han  fann  det  alltför  skönt,  och  sade: 
låt  det  stå,  det  är  en  bild  af  mig. 


d.  4  Maj  1826. 


—    214     — 


1825—1826 


/  Biskopinnan  Faxes  Minnesbok. 

Vid  författarens  afresa  från  Lund  den  10  Maj   182G. 


I  din  minnesbok  den  första  raden 
skrifver  tacksamheten,  som  hon  bör. 
Ack,  hon  kunde  fylla  alla  bladen 
och  ändå  ha  mer  att  tacka  för. 


Ty  du  var  oss  ömsom  mor  och  syster, 
husets  ängel,  sänd  ur  skyn  åstad, 
gladde  mig,  då  jag  var  allt  för  dyster, 
och  förlät  mig,  då  jag  var  för  glad. 


Ack,  den  glädjen  är  förbi  omsider; 
som  en  brusten  luta  är  min  själ, 
kan  ej  klinga  som  i  forna  tider, 
kan  blott  sucka  ett  farväl,  farväl! 


—    215    — 


DIKTER 


Hans  Excellens    Grej  ve   Stedingk. 


I  dag  du  fyller  åttiårig  ära, 
Få  äro  de  som  fyllt  dess  mått  som  du, 
Ett  rågadt  mått,  och  himlen  står  du  nära, 
Men  dröj  på  jorden,  dröj  hos  oss  ännu. 

Låt  oss  få  se  på  dina  hvita  lockar, 
Ett  silfvermoln  omkring  en  Jofursbild. 
Låt  oss  få  höra  på  din  röst  som  lockar 
Till  dygd  och  ära,  lika  vis  som  mild. 


Tids  nog  ändå  du  far  på  Ambassaden 
Till  fjerran  land,  till  egen  kröningsfest. 
Då  sörjer  landet  och  då  sörjer  staden, 
Men  din  Therese*  blir  den  som  sörjer  mest. 


*  Grefvinnan  Ugglas. 


216 


1825—1826 


/  C.  A.  Hagbergs   Minnesbok. 


stig  på  Norrbro  och  se  din  ungdoms  bild, 
Norrström,  som  sammanbinder  friska  vågor 
med  salta,  som  din  ungdom  binder  hop 
din  barndoms  lek  med  mannaårs  bekymmer. 
Hur  präktigt  speglar  ej  den  strömmen  af 
torn,  hjeltestoder,  slott  och  sångartempel, 
och  aftonrodnan  öfver  Riddarholmen 
der  Sverges  ära  sofver  under  marmor  — 
men  på  hans  stränder  bor  Förförelsen. 
Och  som  han  seglar  längre  fram  och  längre, 
som  stormen  växer,  vågorna  gå  högt, 
hur  längtar  ej   den  tröttade  tillbaka 
till  lugna  vikar,  gröna  Mälaröar 
och  friden  på  de  furukrönta  näsl 
Men  det  är  fåfängt:  han  skall  ständigt  framåt 

skall  lösas  opp  i  hafvets  bitterhet. 

Stig  på  Norrbro  och  se  din  ungdoms  bild. 

Stockholm  d.  4  November  1826.  Es.  Tegnér. 


217    — 


PROSAISKA  UPPSATSER. 


o  daterade  predikningar. 


I. 

20  Sond.  p.  Trinit. 

Si,  du  är  blefven  helbregda;  synda  icke  härefter  att  ej 
något  värre  dig  vederfares.  Så  talade  Frälsaren  till  mannen 
som  i  38  år  hade  legat  krympling  vid  Bethesda  dam,  och 
nyligen  af  den  förbarmande  Herren  återfått  sin  helsa  och 
sina  krafter.  Men  i  en  annan  mening  är  äfven  detta  sagdt  åt 
dig,  du  Jesu  Christi  återlöste.  Si,  du  är  blefven  helbregda. 
Du  är  ryckt  från  mörksens  väldighet  och  försatt  i  Guds 
älskelige  Sons  rike.  Du  är  genom  Dopet  intagen  bland  he- 
ligas samfund,  bland  Guds  husfolk.  Du  var  bortkommen 
från  det  lif  som  i  Gudi  är,  men  Herden  är  kommen  att 
uppsöka  den  förtappade.  Det  var  intet  helt  på  dig  från 
hufvudet  till  fotabjellet;  men  Läkaren  är  sänd  att  bota  dina 
skador.  Du  är  dyrt  köpt  med  Jesu  ångest,  svett  och  blod. 
Du  är  friad  från  förbannelsen,  från  döden  och  djefvulens 
våld.  Synda  derföre  icke,  efter  så  många  för  dig  utståndna 
smärtor,  efter  Guds  så  otaliga  dig  bevista  välgerningar, 
efter  evighetens  så  dyrbara  dig  lofvade  belöningar.  Synda 
icke  att  ej  något  värre  dig  vederfares,  att  icke  Christi  lidande 
blir  ditt  förderf,  att  icke  ett  högre  mått  af  föraktad  nåd 
ådrager  dig  en  strängare  dom,  att  icke  Jesu  Christi  Evange- 

—    221     — 


PROSAISKA   UPPSATSER 

lium  blir  dig  en  dödsens  lukt  till  döden.   Derföre  bevara  oss 
alla,  milde  Gud  och  Fader  vår  etc. 

Evang.  Matth.  22  v.  1. 

Herre,  helga  oss  etc. 

Dagens  heliga  Evangelium  visar  oss,  under  en  liknelse, 
huru  Nåden  som  af  Gud  erbjudes  åt  menniskan,  lättsinnigt 
af  henne  förkastas.  Den  visar  äfven  de  olyckliga  följderna 
af  ett  sådant  förfarande;  ty  konungen,  heter  det  i  dagens 
text,  vardt  vred  och  sände  ut  sina  härar  och  förgjorde  de 
dråpare  och  brände  upp  deras  stad.  Måltiden  var  tillredd 
åt  dem  alla,  nåden  var  dem  alla  erbjuden;  men  de  föllo 
genom  eget  förvållande  derutur  och  pliktade  sedan  med 
rätta  för  sin  ondsko.  Detta  ger  oss  en  otvungen  anledning 
att  på  en  kort  stund  tala  om 

En  Christens  återfall  ur  Nådaståndet, 

Fader  du  som  sändt  etc. 

Den  första  fråga  som  vid  denna  betraktelse  möter  oss 
är  den:  Hvad  är  nådaståndet?  Vi  förstå  det  bäst  då  vi 
till  en  början  märka  hvad  dess  motsats,  hvad  syndens  och 
fördömelsens  stånd  innebär.  Vi  voro  af  Naturen  vredens 
barn,  säger  Paulus.  Och  hurudan  är  då  menniskan  öfver- 
lämnad  åt  sig  sjelf,  beröfvad  uppenbarelsens  fackla,  utan 
förbättring  af  Herrans  lifgifvande  anda?  Är  hon  vis  och 
from,  är  hon  skicklig  för  evigheten,  skicklig  för  den  saliga 
föreningen  med  sin  Gud?  Ack  nej,  vi  se  henne  höljd  af 
mörker  i  förståndet,  af  okunnighet  i  de  vigtigaste  frågorna 
för  sitt  väl,  af  fördomar  och  tvifvelsmål.  Vi  se  hennes  vilja 
öfverväldigad  af  sinnenas  makt,  släpad  som  en  bunden 
missdådare  af  begären,  utan  lust  för  andelig  ting,  utan  sinne 
för  den  sanna  heligheten,  utan  beständighet  i  kärleken  till 

—    222    — 


1825—1826 

det  goda.  Vi  se  henne  bäfva  för  döden,  osäker  om  sitt  till- 
stånd på  andra  sidan  grafven,  vi  se  hur  hon  ryser  för  den 
store  Domaren  och  hans  hämnande  rättfärdighet.  Detta 
är  naturens  tillstånd,  det  är  syndens  och  vredens  stånd.  Men 
när  ett  himmelskt  ljus  upptändes  i  det  inre  af  din  själ,  när 
du  handledd  af  Evangelii  klarhet  börjar  med  öfvertygande 
visshet  inse  den  Gudomliga  sanningen,  när  du  börjar  icke 
blott  veta,  utan  äfven  känna  och  erfara  att  det  är  Gud  som 
vakar  öfver  dina  öden,  att  det  gifves  ett  tillkommande  lif, 
der  en  hvar  skall  äta  sina  gerningars  frukt,  och  att  jorden 
icke  är  ditt  hem,  utan  din  vandrings-,  din  beredelseort:  — 
när  du  vidare  i  synnerhet  börjar  att  med  allvar  märka  dina 
många  orena  tankar,  din  lättsinnighet,  din  tröghet,  dina 
täta  öfverilningar,  dina  afvikelser  ifrån  gudaktighetens  väg; 

—  när  du  ej  blott  märker  din  brottslighet,  utan  äfven  för- 
tryter  den,  äfven  ängslas  deröfver,  ja  af  skyr  och  hatar  den; 

—  när  du  låter  dessa  känslor  öfvertyga  dig  om  Guds  för- 
barmande nåds  nödvändighet,  låter  dem  drifva  dig  att  vär- 
dera det  försoningsmedel  som  för  dig  skedt  är,  och  hvarige- 
nom  endast  Guds  rättfärdighet,  lagens  myndighet  och  det 
helas  väl  kunde  upprätthållas;  —  när  du  inom  dig  känner 
och  erfar  allt  detta,  då  erfar  du  äfven  Nådens  första  rö- 
relser, då  märker  du  redan  en  början  hos  dig  af  nådaståndet. 
Och  nu  vaknar  Bönen  på  dina  läppar,  nu  flyr  du  i  ödmjuk- 
het och  tro  till  den  Gudens  barmhertighet  som  i  Christo 
försonade  verlden  med  sig  sjelf.  I  kraft  af  Evangelii 
hugneliga  löften  börjar  Du  att  känna  en  Ijuf  försäkran  om 
dina  synders  förlåtelse,  om  Guds  faderliga  hjertelag  som  vill 
upptaga  dig  till  sitt  barn  och  till  himmelrikets  arf vinge. 
Lagens  förbannelser  ropa  ej  längre  hämnd  öfver  dig,  de 
mana  dig  ej  längre  ner  till  afgrunden.  Guds  godhets  rike- 
domar väcka  hos  dig  genkärlek  för  din  välgörare  och  Herre, 
du  fattar  en  redlig  och  allvarlig  föresats  att  lyda  Guds  bud 

1  —    223    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

af  kärlek  till  honom,  och  att  akta  på  samvetsrösten  den 
Skaparen  nedlade  i  ditt  bröst  att  vara  hans  viljas  tolk  och 
din  egen,  osvikliga  domare.  Du  söker  att  allt  mer  och  mer 
rena  dig  från  onda  gerningar  och  fullborda  helgelsen  i 
Guds  räddhoga.  När  du  om  allt  detta  efter  yttersta  förmåga 
dig  beflitar,  detta  gör,  detta  inser,  detta  känner;  —  si  då 
är  du  redan  försatt  ifrån  mörksens  väldighet  i  Guds  älske- 
lige  Sons  rike,  då  är  du  i  det  fulländade  Nådaståndet.  Med 
ett  ord,  den  är  i  Nådenes  stånd,  i  Guds  synnerliga  umgän- 
gelse  och  vänskap,  den  är  i  ställning  att  blifva  en  himmelens 
Inbyggare  hvilken  inser  och  förtryter  sin  syndiga  svaghet, 
hoppas  på  Guds  barmhertighet  i  Christo  Jesu,  af  kärlek  till 
Gud  iakttager  hans  ord,  flyr  synden  och  följer  redligt  sitt 
samvete,  görandes  hvad  rätt  är  inför  Gudi  och  mannom.  — 
Detta  är  då  Nådaståndet,  det  tillstånd  i  hvilket  vi  alle 
böra  finnas,  i  hvilket  vi  åtminstone  böra  söka  att  komma, 
det  tillstånd  ur  hvilket  jag  önskar  att  ingen  utaf  oss  måtte 
falla.  — 

Men  huru  mine  åhörare?  Kan  då  den  som  en  gång  verke- 
ligen  blifvit  förbättrad,  erhållit  sina  synders  förlåtelse, 
blifvit  from  och  rättskaffens,  fått  barnaskapet  och  rättig- 
het till  det  himmelska  arfvet  —  kan  en  sådan  åter  förlora 
dessa  höga  förmåner,  kan  han  öfvergå  till  syndaktigheten, 
mista  sin  Guds  välbehag  och  varda  ond  och  fördömlig? 
Ack  ja,  det  är  en  sanning,  en  alltför  beklagelig  sanning 
att  äfven  de  fromma  kunna  falla,  återträda  i  syndens  slafveri 
och  från  Guds  och  ljusets  barn  blifva  mörkrets  och  förtap- 
peisens. Väl  heter  det  hos  Johannes:  Min  får  höra  mina  röst 
och  jag  känner  dem,  och  de  följa  mig  och  jag  gifver  dem  det 
eviga  lifvet.  Och  på  ett  annat  ställe:  Herren  förlåter  ej 
sina  helige.  Ingen  skall  rycka  dem  utur  hans  hand.  På  Zions 
berge  skola  de  stå,  på  Zions  berge  som  icke  rubbas  skall. 
Och  åter  på  ett  annat  ställe:    Den  som  i  oss  ett  godt  verk 

—    224     — 


1825—1826 

begynt  hafvcr,  han  skall  det  äfvcn  JiiUhorda.  Men  lålom  oss 
icke  förvillas  liärutaf,  eller  orikligt  förklara  del.  Ty  det 
heter  äfven  hos  Paulus:  Vi  äro  delaktige  i  Christo,  om  vi 
blott  behålla  det  begijnta  väsendet  intill  ändan.  När  han  full- 
bordad var  blifver  han  allom  dem  som  honom  lyda,  en  orsak 
till  evig  salighet.  Men  om  vi  icke  förvara  denna  herrlighetens 
krona,  om  vi  ej  framhärda  i  Guds  tjenst,  om  vi  besegras 
af  djefvulen  och  verlden,  om  vi  förledas  till  uppsåtlig  olyd- 
nad emot  Jesu  bud;  —  då  äro  vi  ej  längre  delaktige  i  Christo, 
då  må  vi  ej  längre  på  oss  lämpa  Skriftens  tröstande  löften. 
Var  icke  David  en  man  efter  Guds  sinne,  och  likväl  föll  han 
i  synd  och  blef  ett  dödsens  barn?  Var  icke  Salomo  vis  och 
from,  och  likväl  låt  han  förleda  sig  till  djurets  vällust  och 
skändeligt  afguderi?  Försäkrar  icke  Paulus  att  Alexander 
och  Hymena?us  lidit  skeppsbrott  i  tron?  Sjelfvc  de  Helige 
förmanas  ofta  till  vaka,  till  aktsamhet  på  sig  sjclfva,  till 
strid  emot  köttet.  Men  hvartill  behöfdes  en  dylik  förmaning 
om  den  en  gång  förbättrade  vore  trygg  för  allt  nytt  vilse- 
farande,  allt  stapplande,  allt  fall;  om  han  vore  känslolös 
mot  alla  syndens  lockelser,  härdad  mot  alla  förförelsens 
pilar?  Vaker  oeh  beder,  bjuder  Christus,  att  I  ieke  fallen  i 
frestelse.  Ho  som  står,  förmanar  Paulus,  han  se  till  att  han 
icke  faller.  Behåll  det  du  hafver,  råder  Johannes,  att  ingen 
tager  dina  krono  ifrån  dig.  Heter  det  icke  tydligen:  Om.  den 
rättfärdige  vänder  sig  från  sin  rättfärdighet  och  gör  det  ondt 
är,  så  skall  på  hans  förra  rättfärdighet  icke  tänkt  varda.  Han 
skall  dö  i  sino  synd  som  han  gjort,  skall  han  dö.  Och  på  ett 
annat  ställe:  Äfven  de  som  hafva  smakat  det  goda  Guds  ord 
och  den  tillkommande  verldens  kraft  kunna  återvända  och 
korsfästa  Guds  son,  kunna  smäda  Nådens  ande  och  trampa 
det  nya  förbundets  blod  under  fötterna.  Änglarna,  de  full- 
komligaste andar,  kunna  falla  och  föllo  verkeligen.  Men- 
niskan,    en    ande    inhöljd    i  stoft,  kan  äfven  falla.     Både 

—    225    — 

15—2/0^69.    Tegnér,  Sami  skri/ter.  5. 


PROSAISKA   UPPSATSER 

Förnuftet    och    Skriften    och   en  bedröflig  Erfarenhet  be- 
styrka detta. 

Men,  christelige  Åhörare,  det  gifves  många  oUka  sätt  att 
falla.  Annat  är  det  att  falla  fullkomligen  ur  nådaståndet, 
annat  åter  att  falla  från  en  högre  till  en  lägre  grad  i  detta 
saliga  tillstånd,  och  sluteligen  annat  att  falla  utur  sjelfva 
Guds  nåde  och  för  evigt  derifrån  uteslutas. 

Huru  faller  man  då  ur  sjelfva  nådatillståndet?  Jo,  ge- 
nom uppsåtliga  synder,  genom  brott  mot  samvetets  röst  som 
dig  varnar,  mot  den  inre  öfvertygelsen  som  dig  fördömmer, 
genom  öfverlagd  ondska  faller  du  derutur,  du  öfvergår  till 
mörksens  rike,  du  blir  åter  försatt  i  vredenes  tillstånd.  Hvem 
ibland  oss,  m.  åh.,  skulle  väl  vara  nog  lättsinnig  eller  nog 
okunnig  att  tvifla  härom?  Den  som  syndar  med  öfverlägg- 
ning,  följer  sina  lustar,  oaktadt  han  vet  och  känner  att  det 
är  orätt,  den  som  motvilligt  öfverträder  Herrans  bud,  och 
föraktar  rättvisans,  gudaktighetens,  mensklighetens  lagar 
■ —  en  sådan  har  ingen  stadgad  föresats  att  handla  rätt  och 
väl,  ingen  verkelig  vördnad  för  Guds  majestät,  ingen  fruktan 
för  hans  helighet,  ingen  kärlek  för  sin  Frälsare,  han  känner 
ej  tacksamheten  för  sin  gudomlige  välgörare,  han  har  ingen 
sann  och  lefvande  tro.  I\Ien  aktning  för  dygd,  hat  till  ond- 
skan, ett  redeligt  uppsåt  att  vandra  Evangelio  värdeliga, 
en  fast  tro  på  Guds  barmhertighet  i  Christo  Jesu  —  allt  detta 
är  oundgängligt  för  den  med  skäl  skall  kunna  hoppas  att 
fortfara  i  nådaståndet.  Ho,  säger  Johannes,  som  gör  synd, 
han  är  af  djefviilen.  Den  som  är  född  af  Gudi  han  gör  icke 
synd  ty  han  förblifver  i  honom  och  han  kan  icke  synda  ty  han 
är  född  af  Gudi.  Men  hvad  synder  menar  Apostelen  här? 
Är  det  svaghetsbrister,  är  det  öfverilningar,  är  det  ouppsåt- 
liga  fel?  Nej,  om  så  vore,  ho  kunde  då  salig  varda,  hvem  är 
den  ibland  oss  som  ej  dageligen  måste  märka  striden  mellan 
költet  och  anden,  som  ej  dagligen  måste  klaga  med  Paulus: 

—    226    — 


1825—1826 

Jag  ser  en  annan  lag  i  mina  lemmar  som  strider  emot  den  lag 
som  i  min  håg  är,  och  griper  mig  fången  uti  syndens  lag  som 
är  i  mina  lemmar?  Nej,  det  är  uppsåteliga  synder  han  be- 
straffar, synder  mot  bättre  vett  och  vilja,  brott  mot  öfver- 
tygelse  och  samvete.  Ho  som  uppsåteligen  syndar,  vill  han 
säga,  han  är  icke  af  Gudi,  han  har  förlorat  sin  andeliga 
barnarätt,  han  hörer  ej  till  Guds  rike,  han  står  under  Guds 
fienders  herradöme.  Prof  ver  Eder  derföre  sjelfva,  Christel. 
Åh.  I  behöfven  inga  vidlyftiga  undersökningar  för  att  veta 
om  I  finnens  i  nådaståndet  eller  ej.  Ert  eget  samvete  måste 
säga  Er  om  I  icke  ha  annat  än  ofrivilliga  förseelser  att 
förebrå  Er.  De  höra  till  den  menskliga  naturen  och  skola 
af  den  Eviga  Barmhertigheten  ursäktas.  Hvilken  märker 
huru  ofta  han  bryter?  Herre  förlåt  mig  mina  hemliga  brister. 
Men,  fastän  svaghetssynder  icke  just  störta  menniskan 
ur  nådaståndet,  så  försätta  de  henne  likväl  från  en  högre 
till  en  lägre  grad  deruti.  Ty  äfven  i  detta  tillstånd  gifvas 
olikheter.  Derför  uppmanar  också  Skriften  de  fromma  att 
ständigt  tilltaga  i  det  goda.  Vexer,  säger  Paulus,  allt  mer  i 
kärleken,  vexer  till  i  Guds  kunskap,  vexer  till  i  vårs  Herras 
Jesu  Christi  nåd.  Vi  kunna  alltså  i  detta  tillstånd  hinna  allt 
längre  och  längre,  vi  kunna  äfven  gå  tillbaka  och  blifva 
sämre.  Ju  klarare  och  renare  vårt  förstånd  inser  de  ande- 
liga sanningar,  ju  renare  begrepp  vi  oss  förvärfva,  ju  mer 
vi  tilltaga  i  hjertats  renhet,  i  ädla  böjelser,  i  gagnande  ger- 
ningar;  ju  oftare  vi  med  tacksamhet  tanke  på  Gud  och  på 
den  han  sändt  hafver,  Jesum  Christum,  ju  kraftigare  denna 
tanke  höjer  oss  från  stoftet  till  himmelen,  ju  mera  sällan 
vi  snafve,  ju  tapprare  vi  stride  mot  det  onda  inom  oss  och 
utom  oss;  —  ju  högre  ha  vi  äfven  hunnit  i  nådaståndet,  ju 
säkrare  kunna  vi  vara  om  vårt  benådande  och  om  salig- 
hetens arf.  Och  hvilket  är  det  mål,  mine  åhörare,  till  hvil- 
ket   vi    böre    sträfva?    Är  det  icke  ett  återupprättande  af 

—    227    — 


PROS/vISKA    UPPSATSER 

Guds  beläte,  af  den  likhet  med  den  högsta  heligheten  som  vi 
förlorat?  Ikläder  Eder  den  nya  menniskan  som  efter  Gud 
skapad  är  i  sannskyldig  helighet  och  rättfärdighet.  Vakten 
Eder  derföre,  Ä.  Clir.,  äfven  för  de  hemliga  hrister,  för  dessa 
synder  af  oförstånd  och  öfverilning.  De  störta  Er  icke  från 
nåden,  men  de  äro  dock  en  fläck  på  Guds  beläte,  de  göra 
Er  ofullkomligare,  de  aflägsna  Er  från  det  höga  mål  I 
boren  eftersträfva,  ja  de  förbereda  småningom  Ert  verkeliga 
fall.  Hvad?  Ett  plötsligt  utbrott  af  vrede,  ett  förolämpande 
uttryck,  ett  stickord  som  undfaller  Er,  en  oren  lusta  som 
uppstiger  i  er  själ  —  allt  detta  är  öfverilningar,  är  svaghets- 
synder. Men  huru  är  icke  den  långt  fullkomligare,  huru  står 
han  icke  på  en  högre  trappa  af  helighet,  som  vakar  öfver 
sitt  hjerta,  som  tyglar  sin  tunga,  som  nedslår  de  onda  be- 
gären, och  korsfäster  sitt  kött  samt  med  dess  lustar  och 
begärelser,  —  huru  mycket  högre  står  han  än  den  som  af 
allt  detta  öfvervinnes.  Påminner  Er  också  att  svaghets- 
brister, då  de  icke  med  allvar  emotstås  och  qväfvas,  snart 
öfvergå  till  hemsynder  och  brottsliga  vanor,  de  erhålla  allt 
mer  och  mer  makt  öfver  det  oaktsamma  hjertat,  de  ådraga 
sig  mer  och  mer  vår  ursäkt,  ja  äfven  vårt  tycke,  och  draga 
oss  således  småningom  i  mörkret  och  fördömelsen.  Våren 
derföre  på  Er  vakt  äfven  mot  obetydliga  fel.  Vaker  och  beder, 
och  påminner  Er  Apostelens  ord:  Hvar  och  en  blifver  frestad 
då  han  af  sin  egen  begärelse  dragen  och  lockad  varder. 

Vi  kunna  alltså,  chr.  åh.,  igenom  uppsåteliga  synder  falla 
ur  nådaståndet,  vi  kunna  genom  svaghetssynder  falla  från 
en  högre  till  en  lägre  grad  deruti.  Men  med  ett  hugneligt 
ord  vill  jag  sluta  dagens  andakt.  Så  länge  vi  ännu  äro 
jordens  Inbyggare,  så  länge  vi  vistas  på  denna  bepröfvelsens 
ort,  så  länge  kan  ingen  dödlig  falla  alldeles  utur  sjelfva 
Guds  nåd.  Sen  I  icke  hur  himlahvalfvet  i  sin  gästfria  famn 
rymmer  både  goda  och  onda?    Så  är  det  äfven  med  Barm- 

—    228    — 


1825—1826 

herliglicLcns  Fader.  Herren,  säger  Profeten,  Herren  utsträcker 
sina  händer  hela  dagen  till  ett  ohörsamt  folk,  han  ropar: 
Kommer  hit  till  mig  alle  I  etc  han  är  långmodig  och  vill  ingen 
syndares  död,  han  vill  att  de  skola  frälste  varda,  och  komma  till 
scmningens  kunskap.  Ännu  i  dag  är  alltså,  äfvcn  för  den 
förhärdade,  liimmelens  port  öppen,  ännu  i  dag  är  det  icke 
för  sent,  ännu  är  vägen  obehindrad,  ännu  kallas  vi  ömt 
att  anträda  den  saliga  vandringen.  Så  låtom  oss  då  i  Jesu 
namn,  ju  förr  ju  heldre  begynna  den,  låt  oss  icke  uppskjuta 
lifvets  yppersta  angelägenhet  till  dödssängen,  låt  oss  på- 
minna oss  Pauli  ord  att  ej  förakta  Guds  långmodighets  rike- 
dom, icke  förståndande  att  Guds  mildhet  lockar  oss  till  bätt- 
ring.   Amen. 


II. 


Ålen  vi  vete  att  om  denna  hyddoncs  vårt  jordiska  hus 
nederslaget  varder,  så  hafve  vi  ena  byggning  af  Gudi  byggd; 
ett  hus  icke  med  händer  gjordt,  det  evigt  är  i  himlen.  2.  Cor.  5,  1. 

Med  dessa  ord,  Chr.  åhörare,  tröstar  Aposteln  Paulus 
i  sitt  andra  bref  till  Corinthierna  den  betryckta  Christna 
församlingen.  Med  dessa  ord  vilje  vi  äfvcn  i  dag  trösta 
oss  öfver  lifvets  förgänglighet  och  samla  mod  emot  dödens 
bitterhet.  Midtibland  förgängelsens  tecken  som  öfverallt 
omge  oss,  vid  åsynen  af  döden  som  på  närmare  eller  fj ar- 
mare håll  hotar  oss  alla,  vilja  vi  stärka  vårt  sinne  med 
Apostelns  tröstefulla  ord:  Yi  vete  att  om  denna  hyddans 
vårt  jordiska  hus  etc. 

Den  rikaste  anledning  till  en  sådan  tröst  lemnar  oss 
dagens  högtidlighet  och  de  heliga  minnen  som  den  åter- 
kallar.   Ty  på  denna  dag  är  stenen  vältad  ifrån  grafvenes 

—    229    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

dörr,  på  denna  dag  är  Jesus  Chrislus  uppstånden,  på  denna 
dag  har  han  öfvervunnit  döden  och  honom  som  döden  i 
våld  hade.  Från  denna  dagen  räknadt  hafva  menniskors 
tankar  icke  varit  inskränkta  inom  detta  Hfvets  gränsor, 
den  höga  föreställningen  om  uppståndelse  och  odödlighet 
har  bemäktigat  sig  deras  hjertan,  och  öfverallt  upptäcka 
vi  spåren  af  detta  mensklighetcns  tröstefullaste  hopp.  På 
första  dagen  i  vickan  samlas  vi  till  gemensam  andakt,  vi 
kalle  den  Herrans  dag,  ty  det  är  den  dag  på  hvilken  Christus 
uppstått,  det  är  hoppets  och  det  eviga  lifvets  högtidsdag. 
De  stilla  rum  der  de  döde  sofva  finnas  merendels  omkring 
våra  kyrkor,  utan  tvifvel  derföre  att  uppståndelsens  hopp 
skall  sväfva  öfver  grafvarna,  och  det  eviga  lifvets  tröst  bo 
midt  ibland  förgängelsens  synliga  minnesvårdar.  Och  år  efter 
år  komma  vi  tillhopa  till  en  helig  fest  att  vi  ej  måtte  för- 
glömma huru  Jesu  graf  öppnades,  att  vi  måtte  tänka  oss 
äfven  våra  grafvar  öppnade  en  gång,  äfven  våra  döda  lefvan- 
de.  En  sådan  tanke  skall  upplyfta  vårt  sinne  öfver  jorden, 
den  skall  lära  oss  känna  vår  eviga  bestämmelse  och  borttaga 
fruktan  för  döden.  —  Den  högtidliga  dagen  har  åter  för- 
samlat oss  i  Herrans  hus,  vi  hafva  kommit  tillsammans  för 
att  fira  minnet  af  den  uppståndne  förlossaren  och  med  heliga 
betraktelser  styrka  våra  hjertan  till  lugn  och  mod  och  för- 
tröstan. Men  förut  vilja  vi  förena  våra  röster  i  följande  hög- 
tidssång: 

Ps.  N:o  168. 

Fader  vår  som  äst  etc. 
Evangel.  Marc.  16.  v.  1—18. 
Herre  helga  oss  i  din  sanning  etc. 

Chr.  åh.  På  en  dag  då  den  Christna  församlingen  firar  mcn- 
niskones  sons  uppståndelse  från  de  döda,  vill  jag,  med  anled- 
ning så  väl  af  texten  som  dagens  högtidlighet,  tala  till  Eder 

—    330    — 


1825—1826 

Om  fruktan  för  döden  och  huru  den  skall  öfvervinnas. 

Fader  du  som  sändt  etc.  Det  är  icke  underligt,  m.  åli. 
om  menniskan  åt  sig  sjelf  lemnad  anser  döden  för  sin 
yttersta  fiende  och  fruktar  för  dess  annalkande.  Ingen 
varelse  som  lefver  och  andas  kan  utan  rysning  se  den  stund 
som  upplöser  dess  väsende;  för  allt  lefvande  är  lifvet  sjelf 
vanligen  det  högsta  goda.  Sjelf  va  de  oförnuftiga  djuren 
kämpa  af  en  blind  drift  för  sitt  lif;  och  menniskan  som  äger 
förnuft  och  vilja,  som  med  så  många  ädlare  band  är  fästad 
vid  lifvet,  menniskan  hvars  hopp  aldrig  hvilar,  för  henne 
måste  döden  vara  dubbelt  ryslig.  Ty  all  annan  olycka  som 
kan  möta  oss,  qvarlemnar  dock  alltid  något,  åtminstone 
hoppet;  men  döden  lemnar  intet  qvar,  i  dess  kalla  famn 
slocknar  hvarje  jordiskt  hopp,  ogenomträngeligt  mörker 
och  stum  fasa  betäcka  för  alltid  den  ödsliga  grafven.  Hvem 
älskar  icke  solens  ljus  och  den  blåa  himlen  och  den  grön- 
skande jorden  der  lifvet  andas  och  hvarje  väsen  fröjdar  sig 
af  sin  varelse?  Rysligt  är  det  visserligen,  mine  vänner,  att 
skåda  neder  i  grifterna,  att  se  dessa  multnande  ben,  dessa 
sönderfallne  lemmar,  från  hvilka  kraft  och  lif  äro  flydda 
och  förruttnelsen  stinker  emot  oss.  Denna  liflösa  kropp 
regerades  dock  fordom  af  en  förnuftig  ande,  det  hufvud  der 
maskarna  nu  bo,  tänkte  sig  evigheten,  det  hjerta  som  nu 
småningom  upplöses  till  stoft,  kände  sorg  och  glädje,  älskade 
och  afskydde.  Och  när  vi  tillika  betänke  att  detta  tillstånd 
en  dag  väntar  oss  alla,  att  detta  är  den  sista  oundvikliga 
upplösningen  på  lifvets  bedröfliga  gåta;  när  vi  sålunda  stå 
vid  grafven  och  i  förgängelsens  vidriga  bilder  se  vårt  ytter- 
sta öde  framför  oss:  —  o  då  måste  väl  hvart  menskligt 
hjerta  rysa  för  döden,  då  måste  vi  väl  med  Profeten  utropa: 
Menniskan  af  qvinna  född,  lefver  en  liten  tid  full  af  oro, 
vexer  upp  såsom  ett  blomster  och  faller  af;  flyr  bort  såsom 
en  skugga  och  hafver  ingen  varaktighet.    Jobs  14.  6. 

—    231    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

]\Ien  det  är  icke  blott  det  rysliga  i  döden  och  förstörelsen 
sjelf,  icke  allenast  dess  oundviklighet  för  oss  alla  som  injagar 
fruktan  dcrför.  De  mångfaldiga  förhoppningar  och  planer 
som  uppfylla  menniskans  bröst  brytas  alla  genom  döden. 
Huru  mången  stor  och  ädel  man  använder  icke  hela  sin 
Icfnad,  alla  sin  själs  krafter  på  utförandet  af  en  enda  tanka, 
för  den  uppoffrar  han  sitt  lugn,  den  utgör  hans  lefnads 
lycksalighet.  Huru  naturligt  derföre  att  han  vill  veta  att 
han  ej  förspilt  sitt  lif  på  ett  intet,  att  han  vill  se  följderna 
af  sin  handling,  att  han  vill  hvila  i  skuggan  af  de  träd  han 
sjelf  planterat.  Men  hastigt  kommer  döden  öfver  honom 
och  kallar  honom  bort  från  sitt  ofulländade  verk.  Ett  annat 
slag  te  nedbryter  hvad  han  uppbyggt,  smädar  kanske  också 
hans  företag,  och  förlorad  är  sålunda  hela  hans  lifs  möda. 
Sannerligen,  för  honom  måste  döden  vara  en  förfärlig  gäst, 
och  ogerna  flyttar  han  bort  från  de  lefvandes  tal,  bland 
livilka  hans  bedrifter  varit  utan  gagn  och  kanske  hans  minne 
förblifver  utan  ära, 

INIen  låt  oss  lemna  jordens  store  och  herrlige  åt  sitt  öde, 
låt  oss  blott  betrakta  hvad  som  inom  vår  egen  ringare  krets 
gör  döden  rj^slig  och  förskräckande.  Hvilken  är  väl  den 
ibland  oss  som  icke  fästes  af  ömma  band  vid  lifvet,  hvilken 
är  den  hvars  bortgång  ej  skulle  kosta  någon  tårar?  Låtom 
oss  icke  skämmas  öfver  vår  sorg  vid  de  älskades  graf,  ej 
blygas  för  att  Gud  gifvit  oss  ett  menskligt  hjerta,  ty  Gud  är 
Kärleken,  och  Kärleken  i  ett  menskligt  hjerta  är  en  gnista  af 
gudomligheten.  De  fleste  ibland  oss,  m.  åhörare,  äro  makar, 
äro  föräldrar,  äro  bröder  eller  vänner.  Skulle  vi  utan  sorg 
kunna  föreställa  oss  deras  saknad  och  bedröfvelse?  I  föräld- 
rar, hvilka  ägen  en  talrik  skara  af  barn  att  vårda  och  försörja, 
visserligen  skulle  det  vara  Er  hårdt  att  i  förtid  skiljas  ifrån 
dem,  att  på  sotesängen  föreställa  Er  de  värnlösas  öde,  som  ej 
ägde  någon  annan  fader  än  den  osynlige  Fadren  som  bor  i 

—    232    — 


1825—1826 

hiiiiniclen,  ej  finge  någon  annan  uppfostran  än  den  som  nöden 
gifver,  och  kanske  af  förförelsen  eller  armodet  lockades  in  på 
ogudaktighetens  vägar,  eller  tvunges  att  tigga  sitt  bröd  inför 
de  obarmhertiges  dörrar.  Och  om  någon  ibland  Eder  förlorat 
elt  älskadt  barn  eller  en  pröfvad  vän,  nog  veten  I  att  döden 
är  förskräcklig,  icke  blott  för  den  som  han  bortrycker  utan 
äfven  för  den  som  han  qvarlemnar.  Ty  just  derföre  att 
menniskan  kan  älska  sin  like,  derföre  att  hon  har  ädlare 
känslor  än  djuret,  derföre  att  hennes  anda  härstammar 
från  himmelen,  just  derföre  är  hon  med  oupplösligare  band 
fästad  vid  jorden,  och  emedan  hennes  lif  är  mera  värdt  är 
äfven  döden  för  henne  i  detta  hänseende  mera  förskräcklig 
än  för  någon  annan  lefvande  varelse. 

Ty  slutligen,  mine  åhörare,  frukta  vi  äfven  döden  der- 
före att  vår  själ  är  odödlig,  och  ett  annat  lif  väntar  oss  efter 
detta.  Hvad  förestår  dig  på  andra  sidan  om  grafven?  Der 
sitter  domaren  den  intet  sken  förblindar,  för  hvilken  hela 
din  lefnad  ligger  som  en  uppslagen  bok,  som  känner  dina 
hemligaste  tankar,  och  dömmer  dig  med  oböjelig  rättvisa. 
O  menniska,  o  menniska,  huru  vill  du  bestå  inför  den  eviga 
rättfärdighelen  som  prof  var  hjertat  och  ransakar  njurarna? 
Ye  dig  då  om  du  vandrat  på  ogudaktighetens  stigar,  om  du 
med  orent  hjerta,  med  blodiga  händer  stiger  fram  inför  den 
rättfärdiges  thron.  Men  äfven  om  du  beflitat  dig  om  dygd 
och  gudsfruktan,  och  att  redliga  vandra  inför  Herranom, 
äfven  då  måste  du  frukta.  Ty  hvilken  är  den  som  aldrig 
stapplat,  som  aldrig,  åtminstone  af  svaghet  felat,  som  full- 
gjort alla  Lagens  fordringar  utan  undantag.  Förlorad  är 
du  om  du  ej  har  någon  annan  förtjenst  att  påräkna  än  din 
egen,  och  om  den  eviga  barmhertigheten  ej  vill  förlåta  hvad 
den  stränga  rättvisan  måste  fördömma. 

Så  många  och  ännu  flere  anledningar  äger  menniskan 
åt  sig  sjelf  Icmnad  att  frukta  för  döden.    Och  likväl  är  det 

—    233    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

nödvändigt  att  denna  fruktan  måste  om  icke  alldeles  utrotas 
ur  menniskans  hjerta,  åtminstone  bekämpas  och  förringas. 
Det  är  nödvändigt  icke  blott  för  menniskans  lugn  utan 
äfven  för  dess  värde.  Lifvets  värde  fordrar  att  vi  utan  bäfvan 
kunna  tänka  på  döden. 

Ty  genom  en  oförnuftig  fruktan  för  döden  förstöres  lugnet 
i  menniskans  bröst,  den  fräter  som  en  mask  i  blomman, 
och  utsuger  all  merg  och  kraft  och  sjelf ständighet  från  vårt 
väsende.  O  för  huru  mången  har  icke  dödens  fruktan  för- 
jagat dagens  glädje  och  nattens  hvila.  Den  som,  enligt 
Apostlens  uttryck,  är  fången  under  dödsens  räddhåga,  huru 
skulle  väl  den  kunna  äga  lugn  och  frimodighet  i  lifvet?  Hvar 
helst  han  vänder  sina  skrämda  blickar  ser  han  öfverallt 
förgängelsens  tecken.  Förgäfves  söker  han  att  förjaga  dessa 
föreställningar  med  nöjen  och  förströelser.  Midt  i  glädjens 
buller  återkomma  de  dystra  tankarna  och  lemna  hvarken 
ro  eller  hvila.  Öfverallt  står  den  hotande  gestalten  framför 
honom  med  sitt  timglas  och  sin  dödsskalle,  han  kan  icke 
hoppas  att  han  skall  skona  honom,  han  tänker  ständigt: 
»nu  kommer  han».  Ja  visserligen  kommer  han  till  dig  som 
till  alla,  ty  ingen  föddes  ännu  odödelig;  men  hvarföre  skall 
du  förbittra  ditt  lif  med  en  fruktan  som  dock  icke  räddar  dig, 
hvarför  möter  du  ej  heldre  med  manligt  mod,  med  förnuftig 
undergifvenhet  det  som  ändå  ej  kan  undvikas,  hvarför  vill 
du  lefva  i  ständig  ångest  som  missdådaren  under  bilan,  hvar- 
för vill  du  göra  dig  oskicklig  till  dagens  gerning  och  med 
onyttig  fruktan  förbittra  det  lif  för  hvars  förlust  du  darrar? 
Sannerligen,  m.  åh.  för  att  lefva  med  lugn  och  frimodighet 
måste  vi  först  lära  oss  att  kunna  dö  lugnt  och  frimodigt, 
vi  måste  vänja  oss  vid  dödens  allvarliga  tanke  för  att  utan 
barnslig  fruktan  en  dag  kunna  träda  vår  yttersta  fiende  under 
ögonen. 

Men  icke  blott  lifvets  lugn,  äfven  lifvets  och  menniskans 

—    234    - 


1825—1826 

värde  fordrar  att  vi  så  vidt  möjligt  är  befria  oss  från  dödsens 
räddhåga.  Ty  menniskans  värde  består  just  deruti  att  hon 
ej  fruktar  för  något  timmeligt,  att  hon  känner  och  vårdar 
sin  medfödda  frihet  som  trotsar  allt  jordiskt  välde  och  af 
ingen  makt  kan  besegras.  Vi  säga  att  vi  frukta  Gud,  men 
icke  frukta  vi  honom  som  slafven  fruktar  sin  Herre,  utan 
derföre  att  Gud  är  helighetens  och  det  rättas  källa,  derförc 
att  vår  egen  vilja,  när  den  är  rättskaffens,  icke  är  något 
annat  än  en  del  af  Guds  vilja,  förklarad  genom  uppenbarelsen 
och  samvetet.  Vi  frukta  vårt  samvetes  vittnesbörd,  icke 
derföre  att  det  med  något  yttre  våld  kan  tvinga  oss,  utan 
emedan  det  är  Guds  röst  i  menniskohjertat,  emedan  vi  ej 
kunna  afvika  från  dess  fordringar  utan  att  förakta  och  ogilla 
oss  sjelfva.  Vi  äro  öfverheten  och  all  mensklig  ordning 
underdåniga  icke  egenteligen  af  fruktan  att  de  skulle  kunna 
skada  oss,  utan  derföre  att  öfverheten  är  af  Gudi,  derför  att 
Staten  ej  kan  bestå  utan  lydnad  och  ordning,  att  menskliga 
samhället  i  annat  fall  skulle  bli  en  röfvarkula  och  vårt 
slägte  återgå  till  sitt  djuriska  tillstånd.  I  alla  dessa  fall  är 
det  icke  fruktan  som  drifver,  utan  öfvertygelsen  om  det 
rätta  som  bestämmer  oss.  Vi  behålla  härvid  ännu  vårt 
värde  som  mcnniskor  och  vår  frihet  oförkränkta;  men 
fruktan  för  en  jordisk  olycka,  fruktan  för  döden  t.  ex.  upp- 
häfver  och  förstörer  den  alldeles.  Omständigheter  kunna 
inträffa  då  det  är  nödvändigt  att  förakta  lifvet  för  att  kunna 
rädda  sin  öfvertygelse  och  ej  afvika  från  det  rätta.  Ditt  lif 
kan  vara  i  de  ogudaktigas  hand;  men  har  du  mod  att  dö 
så  tvinga  de  icke  lögnen  öfver  dina  läppar,  tvinga  dig  icke 
att  deltaga  i  en  ond  gerning.  Hvarför  prisa  vi  vår  christna 
läras  grundläggare  och  fullbordare,  hvarföre  hans  Apostlar 
och  Martyrer  om  icke  just  för  den  oryggliga  ståndaktighet 
hvarmed  de  föraktade  döden  och  gerna  låto  sitt  lif  för  san- 
ning och  rätt.   Det  är  väl  sant,  få  torde  i  våra  dagar  sättas 

-    235    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

på  så  hårda  prof;  men  om  de  inträffade,  huru  skulle  den 
bestå  som  fruktar  döden  öfver  allt  annat,  och  ej  blyges  att 
köpa  sitt  lif  med  en  nedrighet  och  förnekar  Herran  som  han 
bekant  hafver? 

Sålunda,  m.  åh.  är  det  nödvändigt  både  för  vårt  lifs 
lugn  och  för  vårt  värde  såsom  menniskor  att  söka  befria 
oss  från  dödens  fruktan.  Men  huru  är  det  möjligt,  genom 
livad  medel  kunna  vi  öfv-ervinna  dödens  bitterhet?  Från 
dödens  bitterhet  befrias  vi  blott  och  endast  genom  Christi 
höga  lära,  genom  den  odödlighet  han  lofvat  sina  trogna 
och  hvars  hopp  han  genom  sin  egen  uppståndelse  stad- 
fästat och  försäkrat. 

Der  finnas  de  som  söka  att  befria  sig  från  dödens  fruktan 
genom  föreställningen  af  en  oafbruten  sömn  i  grafven,  en 
ändlös  hvila  i  hvars  famn  de  ej  bekymra  sig  om  att  upplösas, 
evigt  förglömmande  och  evigt  glömde.  Till  ett  sådant  lugn 
veten  I  väl  att  Christendomen  ej  kallar  oss,  utan  tvertom 
på  allt  sätt  söker  att  förstöra  det.  Bekänna  måste  vi  också 
att  mera  trögt  och  djuriskt  kan  intet  hjerta  vara  än  det 
som  ej  upplifvas  af  någon  annan  känsla  än  en  sådan  som 
det  med  likgiltighet  tänker  sig  förslocknad,  som  ej  röres 
af  någon  kärlek  hvilken  det  ej  obekymradt  tänker  sig  som 
förgänglig,  som  kan  vara  lugnt  och  tillfridsställdt  att  en 
gång  med  alla  sina  krafter,  all  sin  vilja  upplösas  till  stoft, 
och  anser  denna  verkliga,  eviga  död  som  sitt  väsens  full- 
ändande. Det  finnas  åter  andra  som  uppsåtligen  förjaga 
all  tanke  på  hvad  som  väntar  oss  på  andra  sidan  om  graf- 
ven, och  likväl  föregifva  att  de  ej  frukta  döden.  Men  det  är 
klart  att  detta  blinda  förakt  för  döden  ej  kan  ingifvas  oss 
af  Christendomen.  Den  söker  icke  att  vagga  de  dödeligas 
hjertan  i  en  tanklös  sömn,  den  talar  tvertom  ideligen  om 
död  och  förgängelse.  Gud  sjelf  har  icke  sparsamt  satt  för- 
gängelsens tecken  rnidt  ibland  oss,  på  det  vi  rätt  allvarligt 

—    236    — 


1825—1826 

skulle  betrakta  den,  rätt  tydligt  veta  livad  döden  är  och 
dock  med  lugn  gå  den  till  mötes.  Blolt  på  detta  sätt  är  det 
som  Christi  lära  befriar  oss  ifrån  dödsens  räddhåga. 

Men  låt  oss  icke  föreställa  oss  att  vi  befrias  derifrån 
genom  en  enkel  föreställning,  en  flyktig  tanka,  icke  heller 
på  en  gång  och  i  ett  enda  ögonblick.  Odödlighetens  hopp 
är  den  skönaste  blomman  af  menniskans  väsen  hvilken 
blott  trifves  der  hennes  grund  är  beredd  och  småningom 
vexer  inom  vårt  hjerta.  Huru  skulle  det  sinne  kunna  hoppas 
odödlighet  hvars  tankar  äro  bundna  vid  det  förgängliga? 
Det  är  ju  sant  att  allt  som  omger  dem  liksom  försvinner 
under  deras  händer,  att  allt  lif  de  se  flyktar  förbi  som  en 
skugga,  att  det  ej  finnes  någon  glädje  som  kan  förlusta  dem 
i  grafven,  det  är  ju  sant  att  arfvingarna  ta  deras  gods  och 
förspilla  det,  tiden  tar  deras  bedrifter  och  förstör  dem. 
Vid  det  förgängliga  hänger  deras  hjertan  så  fast  som  trädet 
hänger  vid  jorden.  En  stor,  en  fullkomlig  förändring  måste 
föregå  i  deras  sinnen  innan  de  kunna  fatta  odödligl>etens 
visshet  och  öfvervinna  fruktan  för  döden.  Men  just  en  sådan 
förändring  är  det  också  som  Christus  vill  verka  hos  sina 
trogna.  Ty  han  drar  deras  tankar,  deras  hela  väsen  hän 
till  det  som  de  måste  känna  ej  är  förgängligt;  och  allt  det 
hvartill  han  kallar  oss  har  sitt  vittnesbörd  i  sig  sjelf  att 
det  är  evigt.  Sanning,  rättfärdighet,  kärlek,  hvartill  Christus 
oss  kallat  hafver,  icke  äro  de  af  jordiskt,  utan  af  himmelskt 
ursprung  och  dcrför  äfven  af  himmelsk  varaktighet.  När 
vi  då  rätt  upptaga  det  i  våra  hjertan  då  måste  vi  känna 
att  vi  icke  äro  öfvergifna  åt  förgängelsen,  utan  att  vi  hafva 
det  eviga  lif  vet  blif  vande  uti  oss  och  att  Syrach  har  rätt 
då  han  säger:  Herrans  ords  kunskap  är  lärdomen  till  lifvet, 
och  de  som  göra  livad  honom  täckeligt  är,  de  äta  af  odöd- 
lighetens frukt.  —  Låt  derföre  fritt  död  och  undergång  visa 
sig  för  våra  jordiska  ögon;  men  i  Guds  rike  är  der  ingen  död, 

—    237     — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Gud  lefver  och  hvad  af  Gudi  är  det  måste  också  lefva. 
Genom  den  lekamliga  döden  uppdrages  blott  förhänget  som 
stänger  utsigten  till  det  eviga,  den  jordiska  inskränkningen 
försvinner,  Guds  herrlighet  rycker  oss  närmare;  —  hvad 
skola  vi  då  rysa  för  förgängelsens  synliga  tecken,  hvad  skola 
vi  frukta  för  i  den  stund  som  vi  dåraktigt  kalla  vår  sista 
stund,  men  som  dock  ingenting  ändar  af  allt  det  hvarigenom 
lifvet  äger  sitt  värde. 

Och  vidare,  christl.  åh.  hvarföre  skulle  vi  oroa  oss 
öfver  att  vi  kanske  b  ortkallas  ifrån  begynda  företag  och 
måste  lemna  så  mycket  ofulländadt  tillbaka.  Låt  tjena- 
ren  gå  när  hans  Herre  ropar.  Ty  han  ropar  oss  icke  förr 
än  det  är  gjordt  som  vi  skulle  göra,  och  icke  saknar  han 
händer  att  fullborda  hvad  som  återstår.  Var  det  Guds  ger- 
ning  som  vi  gjorde,  var  vårt  företag  stort  och  ädelt,  då  är 
det  ju  en  dåraktig  och  egenkär  tanke  att  det  skulle  förstöras 
derföre  att  vi  ej  mer  kunde  fortsätta  det.  Han,  utan  hvars 
vilja  ej  en  sparf  faller  till  jorden,  skulle  han  tillåta  det  goda 
som  vi  börjat,  att  förloras,  skulle  han  låta  menniskan  för- 
spilla sina  ädlaste  krafter  på  det  som  ingen  fortgång  finge? 

Icke  heller  bör  det  så  högeligen  oroa  oss  att  vi  skola 
lemna  våra  älskade,  maka,  barn,  föräldrar  och  vänner,  efter 
oss  i  sorg  och  saknad.  Ty  icke  är  den  öfvergifven  hos  hvilken 
Gud  är  när,  och  vi  vete  af  Christi  lära  att  Gud  skall  vara 
när  dem,  ett  stöd  för  de  svaga,  en  fader  för  de  faderlösa. 
Vi  veta  att  det  icke  är  en  slump  eller  ett  blindt  öde  som 
låter  vår  dödsklocka  slå,  utan  att  det  är  Gud  som  kallar 
oss,  den  Gud  som  förvandlar  bedröfvelsen  till  glädje,  och 
sårar  att  han  måtte  läka  för  evigt.  Skulle  icke  Gud  leda 
och  vårda  dem  liksom  han  ledt  och  vårdat  oss,  skulle  han 
icke  trösta  dem  i  sorgen  liksom  han  ofta  tröstat  oss,  med 
sitt  ord,  sin  hjelp,  sin  mildhets  rika  gåfvor? 

Slutligen  lärer  oss  äfven  Christendomen  att  icke  heller 

—    238    - 


1825—1826 

frukta  döden  för  den  dom  som  der  väntar  oss.  Väl  är  Gud 
en  rättvis  domare,  men  han  är  tillika  en  barmhertig  Fader. 
Är  icke  innehållet  af  alla  hans  löften  kärlek,  nåd,  förbar- 
mande och  evig  fred?  Har  han  icke  för  oss  utgifvit  sin  en- 
födde  Son  på  det  att  hvar  och  en  som  tror  på  honom  skall 
icke  förgås  utan  få  evinnerligt  lif?  Få  vi  icke  tillräkna  oss 
hans  förtjenster,  hans  lidande  och  död,  har  icke  den  eviga 
barmhertigheten  lagt  våra  synders  ok  på  hans  skullra? 
I  min  faders  hus,  säger  han,  äro  många  boningar,  jag  går 
hän  att  bereda  Eder  rum,  att  hvar  jag  är,  der  skolen  ock 
I  vara.  Hvarför  frukten  I  då  för  döden?  döden  är  för 
evigt  besegrad:  du  död  hvar  är  din  udd,  du  graf  hvar  är 
din  seger? 

Och  sålunda,  m.  åh.  betager  oss  Christi  lära  alla 
förnuftiga  anledningar  att  frukta  döden.  Vi  behöfva  ej 
mera  att  med  rysning  tänka  på  grafven,  ej  bäfva  för  resan 
till  de  obekanta  landen  eller  med  fasa  fråga  hvem  som  skall 
anamma  oss  då  vi  träda  upp  på  dess  främmande  kuster. 
Och  skulle  någon  ännu  tvifla,  ännu  med  tvekan  fråga  om 
något  budskap  är  kommet  till  oss  från  de  dödas  land,  någon 
vägledare  hvars  hand  vi  med  tillförsigt  kunna  fatta;  — 
välsignad  vare  då  uppståndelsens  konung,  lofvad  vare 
Guds  helige  som  icke  kunde  se  förgängelsenl  Ja,  lofvad 
vare  du,  Jesus  Christus  vår  Herre  och  Broder,  att  du  på 
denna  dag  har  öppnat  grafvarna  och  bragt  lif  och  oförgäng- 
lighet  i  ljuset.  Skulle  vi  rädas  för  din  milda  skepnad,  skulle 
vi  ej  frimodigt  hålla  fast  vid  dig  och  gerna  följa  dit  du  förer? 
Glade  vilje  vi  gå  till  din  Faders  hus,  der  du  sjelf  beredt  våra 
boningar;  ty  det  är  en  vandring  till  vårt  rätta  fädernesland, 
en  lustig  färd  till  sahghet  och  fred.  Hvem  vill  väl  frukta 
döden,  när  den  förer  oss  till  dig,  hvem  vill  frukta  hfvet  och 
dess  besvärhgheter  när  h varje  dag,  hvarje  timma  förer  oss 
närmare  till   befrielsen.   — 

—    239    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Med  dessa  tröstande  föreställningar  vilje  vi  idag  helsa 
uppståndelsens  återkomna  högtid.  Hvad  vi  nu  talat,  det 
öfverväge  en  hvar  i  sitt  hjerta,  en  hvar  betänke  det 
stora  Budskapet  om  den  Uppståndne  den  grafven  icke 
hålla  kunde.  Då  skall  väl  dödens  allvarhga  tanke  uppstå 
för  hans  själ;  men  tillika  skall  han  känna  sig  upplyftad  öfver 
det  jordiska,  befriad  från  dödsens  räddhåga  och  tacka  Gud 
som  oss  seger  gifvit  hafver  genom  vår  Herra  Jesum  Christum. 
Amen! 


III. 


Hvar  nu  någor  är  i  Christo  så  är  han  ett  nytt  Kreatur: 
Det  gamla  är  förgånget:  si  allting  äro  ny  vorden.  2  Cor.  5.  17. 

Med  dessa  ord  tillkännagifver  Apostlen  Paulus  den  stora 
förändring  hvilken  föregått  i  verlden  och  i  menniskohjertat 
genom  Jesu  Christi  födelse.  Vi  känna,  christlige  åhörare, 
vi  känna  i  världens  häfder  ingen  enda  händelse  af  den  vigt 
och  inflytande  på  hela  menniskoslägtet,  som  denna.  INIed 
den  fick  hela  verlden  ett  förnyadt  utseende;  sakernas  ord- 
ning blef  helt  annorlunda,  den  menskliga  anden  fick  en  ny, 
hittills  okänd  riktning,  nya  krafter  vaknade  i  menniskans 
bröst,  en  ny  verld  uppstod,  det  nya  Testamentet  börjades 
och  skall  fortfara  till  dagarnas  ända.  De  hedniska  Gudarna 
föllo  från  sina  throner.  Det  eviga  nedsteg  i  tiden;  men- 
niskans sinne  fästes  ej  mera  med  barnslig  sorgfrihet  endast 
vid  det  yttre;  med  allvar  och  ånger  lärde  hon  att  se  ner 
i  sitt  eget  hjerla.  Lagar  och  statsförfattningar,  seder  och 
tänkesätt,  vettenskap  och  konst,  allt  antog  ett  förändradt, 
ett  allvarsammare,  ett  djupare  utseende.  Det  var  i  känslan 
eller  rättare  det  var  i  förutseende  af  denna  allmänna  för- 

—     240     — 


1825—1826 

ändring  som  Apostlen  med  profetisk  röst  utropade:  Hvar 
nu  någor  är  i  Christo  så  är  han  ett  nytt  Kreatur.  Det  gamla 
är  förgånget:  si,  all  ting  äro  ny  vorden.  Orden  läsas  i  Pauli 
2:dra  bref  till  Corinth.  5.  Cap.  17.  v. 

Men  det  är  icke  om  den  verkan  som  Christi  födelse  haft 
på  verldens  utseende  i  allmänhet  som  jag  i  dag  vill  tala. 
Det  är  snarare  om  dess  välgörande  följder  för  en  hvar  af  oss, 
särskilt,  om  den  kunskap,  den  frid,  den  tröst,  det  odödliga 
hopp  som  den  gjuter  i  vårt  hjerta.  Jag  vill  tala  till  Eder  om 
det  hvartill  dagens  högtidlighet,  ej  mindre  än  dess  heliga 
Text,  gifver  oss  fördubblad  anledning.  Ty  i  dag  är  oss  föd- 
der  Frälsaren,  som  är  Christus  Herran  i  Davids  stad.  Vi 
begå  i  dag  minnet  af  Guds  ankomst  i  köttet,  vi  räkna  med 
rätta  denna  dag  såsom  vår  yppersta  högtidsdag.  Hvad  vi 
som  Christne  tro  och  bekänna,  hvad  vi  vete  och  hoppas,  hvad 
som  upprätthåller  oss  i  lifvet  och  tröstar  oss  i  döden,  det 
hänger  allt  tillsammans  med  den  hågkomst  vi  i  dag  åter- 
kalla. Detta  är  den  dagen  som  Herran  gör:  låtom  oss  derföre 
rätt  betrakta  hvad  den  innebär  och  med  tacksamma  sinnen 
öfverse  den  salighet  som  han  oss  förvärfvat.  Det  anstår 
menniskan  såsom  ett  förnuftigt  väsende  att  sjelf  tänka  öfver 
grunderna  till  sin  bekännelse,  det  anstår  oss  såsom  Christne 
att  sjelf  ve  göra  oss  reda  för  att  vår  Tro  är  bättre,  är  säkrare, 
är  saligare  än  hedningarnas.  Och  inse  vi  detta,  då  hämta  vi 
deraf  en  fördubblad  anledning  att  prisa  den  hvarigenom 
ljus  och  tröst  äro  komna  i  verlden.  Tider  hafva  funnits  då 
detta  ljus  ännu  icke  var  uppgånget,  och  de  finnas  ännu 
för  många  folkslager  som  sitta  i  mörker  och  dödsens  skugga. 
Hvarföre  skulle  vi  icke  erkänna  att  vi  äro  lyckligare  än  de, 
hvarföre  skulle  vi  icke  prisa  Gud  och  den  han  sändt  hafver 
som  är  Jesus  Christus?  Och  på  denna  dagen  har  han  sändt 
honom,  på  denna  dagen  är  menskligheten  vorden  ett  nytt 
kreatur,  det  gamla  är  förgånget  och  all  ting  äro  ny  vorden. 

—    241    — 

IQ— 210169.    Tegnér,  Sami  skrifter.  5. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Låtom  oss  derföre  prisa  den  nykomne,  låtom  oss  fira  den 
Christna  församlingens  stiftelsedag,  då  vi  upplj^fta  våra 
hjertan  i  följande  högtidssång: 

Ps. 

Hör,  helige  Ande,  dessa  din  församlings  önskningar, 
och  vittna  sjelf  att  vi  blifvit  bönhörde,  då  vi  knäfalla  inför 
dig  i  återlösarens  egen  bön.  Fader  vår  som  äst  i  himlom  etc. 

Att  du  oss  nådeligen  höra  vill  etc. 

Evang.  Joh.  14.  23 — 

Herre  helga  oss  i  din  sanning  etc. 

Christ,  åhörare.  Den  text  vi  nu  uppläst  är  bland 
de  skönaste  och  vigtigaste  som  vårt  kyrkoår  äger.  Den 
innehåller,  att  jag  så  må  säga,  vår  Frälsares  Testamente, 
icke  blott  till  sina  Lärjungar,  utan  äfven  till  hela  mennisko- 
slägtet,  I  få,  men  starka  drag  är  der  allt  det  goda  skildradt 
hvilket  hans  heliga  lära  beredt  åt  oss  alla.  Det  är  derföre 
med  anledning  häraf,  som  jag  i  dag  vill  fästa  eder  uppmärk- 
samhet på 

de  saliga  förmåner  dem  Christi  lära  oss  beredt  hafver. 
Fader  du  som  sändt  ditt  ord  etc. 

l:o)  Christi  lära  har  för  det  första  skaffat  oss  kunskap 
och  ljus  i  förståndet.  Att  handla  med  sans  och  öfverlägg- 
ning,  att  forska  efter  tingens  orsaker  och  ändamål,  att 
begripa  sitt  eget  väsende;  —  detta  är  menniskans  väsendt- 
ligaste  företräde  framför  djuren,  det  är  driften  dertill  som 
egentligen  gör  henne  till  menniska.  Det  gifves  ingen  för- 
nuftig varelse  som  icke  förr  eller  sednare  måste  fråga  sig 
sjelf:  Hvad  är  jag,  hvad  är  allt  det  som  omgifver  mig? 
Hvarifrån  har  jag  kommit  och  hvart  går  jag  hädan?  Verl- 
den  omkring  mig  och  mina  egna  öden,  styras  de  af  ett  blindt 

—    242    — 


1825—1826 

öde  eller  af  en  mild  försyn?  Den  tysla  rösten  i  mitt  inre 
som  förkunnar  mig  om  en  Gud,  bedrager  den  mig  icke? 
Den  sanning  som  milt  förstånd  söker,  det  rätta  som  mitt 
hjerta  önskar,  finnas  de  verkeligen,  eller  äro  de  endast  en 
tom  inbildning?  O  mine  vänner  föreställen  Er  icke  att  dessa 
och  dylika  frågor  födas  af  ett  onödigt  grubblande,  eller  att 
de  möjligtvis  kunna  undvikas.  Så  ofta  de  än  af  tanklös- 
heten visas  tillbaka,  så  komma  de  dock  alltid  åter,  de  för- 
följa oss  om  icke  alltid  tydligen  och  uppenbart,  dock  säkert 
med  en  dunkel  oro,  om  icke  i  alla  ögonblick  af  lifvet,  dock 
säkert  i  tviflets  mörka  stunder.  Och  huru  vill  väl  menniskan 
åt  sig  sjelf  lemnad,  besvara  dem?  Den  naturliga  menniskan 
förnimmer  intet  af  det  Guds  ande  tillhörer.  1  Cor.  2.  14. 
Ifrån  verldens  skapelse  till  den  dag  som  i  dag  är  ha  jordens 
vise  tvistat  om  svaret,  och  det  enda  som  hittills  blifvit 
afgjordt  är  blott  det  att  det  ej  kan  afgöras.  Här,  mine 
vänner,  här  är  det  i  synnerhet  som  menniskan  känner  sin 
inskränkning  och  sitt  beliof  af  en  högre  ledning. 

Men  hvar  skola  vi  finna  den?  O  låtom  oss  fly  till  ljusets 
och  sanningens  källa,  låt  oss  blott  höra  Christus  i  dagens 
Evangelium,  Hugsvalaren  den  helige  ande  hvilken  fadren  skall 
sända  i  mitt  namn,  han  skall  lära  Eder  all  ting.  Christus  är 
det  som  är  verldenes  ljus,  den  som  följer  honom  han  skall 
icke  längre  vandra  i  mörkret.  Hans  gudomliga  lära  har 
förjagat  natten,  der  tviflet  och  villfarelsen  och  vantron  spö- 
kade. Han  är  det  som  har  bragt  i  dagen  den  stora  läran  om 
en  enda  sann  Gud,  hvarigenom  våra  tankar  fått  fäste  och 
våra  hjertan  fått  lugn.  Genom  det  ljus  han  utspridt  känna 
vi  vårt  eget  och  de  skapade  tingens  ursprung,  vi  känna  vår 
och  alla  lef vande  varelsers  bestämmelse.  Genom  hans  lära 
har  slumpen  eller  den  blinda  nödvändigheten  med  all  sin 
fasa  försvunnit  för  våra  ögon.  Det  oböjliga  ödet  som  förut, 
likt  Herren  på  Sinai,  stod  i  blixt  och  dunder,  och  ristade 

—    243    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

sin  dom  i  koppartaflor,  det  har  försvunnit  för  en  mild 
försyn  som  styrer  allt  till  det  bästa  och  faderligen  vårdar 
sig  om  menniskan.  Nu  förvillas  vi  ej  mera  af  något  tvifvel, 
eller  af  någon  skenbar  motsägelse  i  tingens  gång  och  vårt 
eget  öde.  Ljus,  ordning,  fullkomlighet  möta  oss  öfverallt, 
ty  allt  är  en  verkan  af  den  högsta  vishet  och  godhet.  San- 
ningens väg  är  oss  öppen,  vägen  till  den  eviga,  den  gudom- 
liga sanningen,  den  der  af  intet  mörker  vet.  Och  I  alle 
som  uppriktigt  älsken  henne,  I  alle  som  längten  efter  san- 
ningens kunskap,  gifven  akt  på  Christi  höga  lärdom,  betrak- 
ten  ordet  och  hållen  Eder  hårdt  dervid;  ty  sålunda,  och  blott 
sålunda,  uppgår  för  Eder  eviga  lifsens  ljus. 

2:o)  Christi  lära  verkar,  för  det  andra,  lugn  i  vårt  hjerta. 
Menniskans  hjerta  behöfver  lugn  vid  känslan  af  sin  egen 
svaghet,  vid  begärelsernas  välde,  vid  medvetandet  af  syn- 
den, vid  betraktandet  af  lifvets  elände,  och  af  allt  det  jor- 
diskas förgänglighet.  Men  hvar  skola  vi  söka  detta  lugn? 
Hoppfull  väljer  en  den  ena,  en  annan  en  annan  väg  härtill; 
men  med  felslagna  förhoppningar  vända  alla  tillbaka,  blygas 
öfver  sin  lättrogenhet,  sin  dårskap,  och  förena  sig  sluteligen 
i  den  allmänna  klagan  att  allt  är  fåfängeligt,  är  tomt  och 
tröstlöst. 

Men  hvarföre,  I  menniskor,  mine  Bröder,  hvarför  söken 
I  lugnet  der,  der  det  ingalunda  står  till  att  finna?  Hvarföre 
vänden  I  ej  Eder  heldre  till  Christus,  till  honom  som  säger: 
Friden  låter  jag  Eder,  min  frid  gifver  jag  Eder,  icke  gifver  jag 
Eder  såsom  verlden  gifver.  Nej,  han  gifver  oss  en  bättre  frid, 
ett  bättre  lugn  än  det  verlden  gifver.  Med  hela  sin  lära, 
med  sin  lefnad  och  sin  död,  tillropar  han  oss  frid  och  glädje. 
O  du,  säger  han,  du  som  känner  din  svaghet,  låt  dig  icke 
nederslå  derutafi  Gud,  din  Herre  och  din  Fader,  fordrar 
intet  af  dig  som  du  ej  kan  åstadkomma.  Väl  pålägger  han 
dig  tunga  bördor,  men  dock  ej  tyngre  än  dem  du  förmår 

—    244    — 


I 


1825—1826 

bära.  Derföre,  öfva  blott  dina  krafter;  ty  allt  som  du  öfvar 
dem  så  blifva  de  starkare.  Den  som  trofast  brukar  hvad  han 
redan  äger  af  kraft  och  tålamod,  han  skall  känna  den  alls- 
mäktiges bistånd,  hans  mod  skall  stärkas  liksom  trädet 
starkes  i  stormen.  —  Känner  du  åter  begärelser  hos  dig 
som  du  ej  kan  tillfridsställa,  o  så  lär  derutaf  blott  att  du 
ej  är  skapt  för  denna  verlden  allena,  att  der  ligga  större 
anlag  och  ädlare  förmögenheter  hos  dig,  än  som  behöfvas 
till  detta  jordiska  lif.  Vänd  derföre  din  begärelse  till  det 
eviga  och  oförgängliga.  Låt  kärlek  till  Gud,  till  sanning, 
till  rättskaffenhet  intaga  ditt  hjerta.  Ty  ett  sådant  begär 
förtjenar  ditt  sträf vande,  det  är  dina  krafter  värdigt,  det 
förer  icke  som  andra  vämjelse  och  ånger  med  sig.  Strid 
tillika  mot  dina  verldsliga  lustar;  och  kämpar  du  en  god 
kamp,  så  är  belöningen  din  seger  värdig.  Den  som  kämpar 
och  vinner  med  mig,  säger  Herran,  han  skall  herrska  med  mig; 
den  som  mister  sitt  lif  för  min  skull  han  skall  finna  det  igen. 
—  Ängslar  dig  åter  medvetandet  af  dina  begångna  synder, 
fruktar  du  för  den  store  Öfverdomarens  straff;  —  o  så  hör 
det  glada  budskap  som  han  har  förkunnat  menniskorna, 
hör  och  gläd  dig  öfver  att  Gud,  din  Herre  och  Domare,  han 
är  tillika  din  Fader,  att  han  är  nådig  och  barmhertig,  att 
han  är  mild  och  långmodig,  och  gläder  sig  öfver  en  syndare 
som  sig  bättrar.  Ty  derföre  har  han  sändt  sin  enfödde  son 
i  verlden,  genom  honom  är  synden  utplånad,  är  missger- 
ningen  försonad,  är  friden  stiftad  mellan  Gud  och  menniskor. 
Men  vakta  dig  endast  för  syndens  lockelser,  fördubbla  din 
ifver  i  det  goda,  var  tacksam  mot  den  store  välgöraren,  var 
trogen  intill  ändan.  Om  dina  synder  än  ära  blodröda,  så 
skola  de  varda  såsom  snö,  såsom  ett  rentvaget  kläde.  —  Oroas 
du  åter  öfver  menskliga  lifvets  elände,  så  trygga  dig  vid 
tron  på  din  himmelske  Faders  omsorg,  öfverlemna  åt  hans 
vishet  att  styra  verlden  och  menniskorna,  var  viss  uppå 

—    24.5    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

att  han  vänder  allt  till  det  bästa.  Döm  icke  efter  det  lilla 
rum,  de  korta  ögonblick  som  du  förmår  att  öfverskåda;  se 
på  det  hela,  se  hän  till  Evigheten,  och  tvifla  icke  på  att  allt 
förr  eller  sednare  skall  ända  sig  så  som  Guds  vishet  och  men- 
niskans  väl  fordrar.  Trösta  uppå  Gud  att  han  så  nådelig  är, 
ditt  hjerta  fröjde  sig  att  han  så  gerna  hjelper.  —  Och  bedröfvas 
du  slutligen  öfver  all  tings  förgängelse,  o  så  lär  att  anse 
dessa  ting  för  hvad  de  verkeligen  äro.  När  du  ser  att  denna 
verldens  glädje  förgår,  så  glöm  icke  att  den  som  gör  Guds 
vilja  han  varar  evinnerliga.  Glöm  icke  att  din  ande  är 
odödelig,  att  ett  oförgängeligt,  ett  oförvanskeligt  arf  är  dig 
bestämdt  i  himlen.  Betrakta  dig  som  en  Borgare  af  Guds 
rike,  af  det  nya  Jerusalem,  det  Jerusalem  som  ofvantill  är, 
som  är  allas  vår  Moder.    Gal.  4.  6. 

3:o)  Christi  lära  ger  oss  vidare  tröst  i  lidandet.  Hvem 
är  den  af  qvinno  född  som  icke  ofta  känt  bedröfvelsen  och 
lidandet,  och  med  bekymmer  sett  sig  om  efter  tröst  och 
hugsvalelse?  I  tusende  skepnader  omgifver  oss  lidandet, 
det  tränger  sig  in  som  en  objuden  gäst  midt  ibland  vår 
glädje,  det  följer  oss  troget  från  vaggan  till  vår  graf.  Men 
hvad  är  det  som  kan  lätta  dess  börda?  Hvad  kan  lära  mig 
att  bära  den  med  tålamod  och  ståndaktighet?  Hvad  kan 
ge  mig  hopp  och  tröst,  när  jag  lider  brist,  när  jag  känner 
plågan,  när  alla  källor  till  mitt  välstånd  förtorkas,  när  jag 
förfelar  de  bästa  afsigter,  när  min  rättskaffenhet  miss- 
kännes, när  mina  vänner  öfverge  mig,  mina  krafter  för- 
svinna och  ålderdomens  svaghet  nedböjer  mitt  grånade 
hufvud?  Ack,  mine  Bröder,  hvem  kan  hjelpa  och  trösta 
annat  än  Jesus,  han  som  sjelf  har  lidit,  och  genom  lidandet 
är  förklarad  vorden.  Han  känner  bäst  det  menskliga  li- 
dandet, ty  han  har  sjelf  burit  det,  han  har  adlat  plågan 
och  gifvit  henne  ett  mildare,  ett  hoppfullare  utseende. 
Äfven  lidandet,  ropar  han  till  oss,  kommer  från  Gudi,  det 

—    246    — 


1825—1826 

är  en  skickelse  af  vår  Fader  i  himmelen,  och  allt  livad  vår 
Fader  tillskickar  oss,  allt  som  kommer  från  den  eviga  vis- 
heten, den  eviga  godheten,  det  är  godt  och  helsosamt,  det 
länder  till  vårt  bästa.  Gerna  ville  han  förskona  alla  sina 
barn  på  jorden  för  lidandet,  om  det  icke  stärkte  och  för- 
bättrade er,  om  det  icke  uppfostrade  er  till  ett  högre  lif. 
Gerna  ville  han  unna  er  idel  glädje  och  låta  allting  gå  efter 
er  önskan,  om  I  blott  voren  i  stånd  att  alltid  bära  medgången 
utan  öfvermod.  Men  nu  agar,  nu  pröfvar  han,  derföre  att 
han  har  Eder  kär,  och  hans  kärlek  omfattar  icke  blott  Ert 
timliga  öde,  utan  äfven  Ert  eviga  väl.  Lidandets  väg  är  väl 
en  mörk  och  ojemn  väg,  men  han  förer  dock  den  som  vandrar 
gudfruktigt  och  troget  derpå  till  fullkomlighet  och  himmelsk 
glädje.  Ty  äfven  lidandet  är  en  välgerning  när  Gud  pålägger 
sina  barn  det  för  att  lära  dem  rättskaffenhet,  mod  och 
ståndaktighet.  Den  der  med  tårar  sår,  han  skall  i  sinom 
tid  skära  med  glädje.  Detta  lifvets  bedröf velse  är  icke  den 
herrlighet  värd  som  en  gång  på  oss  uppenbaras  skall.  Der- 
före, fördrag  och  lid,  utan  knöt  och  missnöje,  hvad  din 
himmelske  Fader  lägger  dig  uppå.  Han  känner  ditt  behof 
och  din  styrka.  Han  vet  hvartill  han  har  bestämt  dig  i 
sitt  rike,  och  här  i  lifvet  vill  han  dertill  bereda  dig.  Se  på 
mig,  ropar  Jesus  till  sin  bekännare,  se  på  mig  din  anförare 
och  föregångare.  Tål  och  lid  liksom  jag  tålt  och  lidit,  kämpa 
den  kamp  som  jag  har  kämpat,  som  så  många  af  mina  efter- 
följare hafva  kämpat  efter  mig.  Frukta  dig  intet,  jag  är  med 
dig:  vik  icke  af,  ty  jag  är  din  Gud.  Jag  styrker  dig,  jaghjelper 
dig  ock;  jag  håller  dig  vid  makt  genom  min  rättfärdighets 
högra  hand.  —  Ef.  41.  10. 

4:o)  Christi  lära  ger  oss  slutligen  ett  säkert  hopp  för 
framtiden.  Ju  förgängligare  det  närvarande,  ju  kortare 
och  ovissare  dess  varaktighet  är,  ju  mera  måste  våra  ögon 
vända  sig  till  det  tillkommande,  ju  vigtigare  måste  det  äfven 

—    247    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

vara  oss  hvad  vi  der  ha  att  hoppas  eller  frukta.  Att  alla 
utvertes  ting  förr  eller  sednare,  i  dag  eller  i  morgon,  skola 
försvinna  för  oss  i  den  djupa  natten:  att  vi  i  dag  eller  morgon 
kunna  mista  vår  rikdom,  vår  makt,  vår  helsa,  ja  att  denna 
hyddones  vårt  jordiska  lif,  förr  eller  sednare  skall  förgås  i 
den  mörka  grafven:  —  detta  vete  vi  alle,  det  ropar  hvarje 
plåga,  hvarje  svaghet,  hvarje  sjukdom  till  oss,  det  lärer  oss 
dagligen  våra  vänners  och  bekantas  bortgång,  derom  på- 
minner oss  hvarje  ljud  af  likklockan,  hvarje  öppen  eller 
gräsbevuxen  graf.  —  Men  skall  då  natten  vara  evig?  Skall 
jag  med  lifvet  förlora  allt,  allt  utan  undantag?  Detta  lif 
som  försvinner  likt  en  rök  är  det  hela  min  bestämmelse? 
Upphör  jag  att  vara  till,  när  bloden  stelnar  i  mina  ådror, 
när  kroppen  faller  sönder  till  jord  hvaraf  den  kommen  är? 
Och  om  anden  som  tänker  och  verkar  uti  mig,  om  den  öfver- 
lefver  mitt  stoft,  hurudant  blir  då  dess  öde?  Hvad  är  för- 
varadt  på  hinsidan  af  grafven,  hurudant  är  landet  från 
hvilket  intet  Budskap  kommit  åter,  hvars  förlåt  ingen  död- 
lig hand  har  upplyftat?  Hvem  ger  mig  ljus  och  visshet, 
hvem  vägleder  mig  i  det  yttersta  mörkret? 

Jo,  välsignad  vare  Jesus  Christus,  vår  Herre  och  vår 
Broder,  han  som  är  kommen  på  det  vi  skola  hafva  lif  och 
öfver  nog  hafva.  Joh.  10.  10.  För  att  försäkra  oss  härom 
har  han  ju  nedstigit  från  sin  himmel,  har  han  dödt  på  kor- 
set, har  han  uppstått  igen  ifrån  de  döda.  Jag,  säger  han, 
jag  är  uppståndelsen  och  lifvet;  den  som  tror  på  mig  han  skall 
icke  dö  till  evig  tid.  Det  jordiska  lifvet  är  alltså  icke  din  hela 
bestämmelse.  Det  är  blott  det  första,  lägsta  steget  af  din  till- 
varelse. Nej,  du  är  icke  stoft  allena,  din  ande  är  af  gudome- 
1ig  slägt,  han  skall  svinga  sig  opp  utur  griften,  du  behöfver 
icke  frukta  för  förgängelsen.  Den  natt  som  omgifver  dig  i 
döden,  den  är  icke  evig,  den  skall  vika  för  den  kommande, 
den  herrligare  dagen.   De  vänner  du  här  mistat,  de  äro  icke 

—    348    — 


1825—1826 

för  alltid  förlorade;  i  en  bättre  verld  vänta  dig  alla  med  den 
salighet  som  outsägelig  är.  Bäfva  derföre  icke  för  döden, 
icke  för  det  öde  som  efter  den  träffar  dig.  Var  Gudi  och 
din  frälsare  trogen,  då  kan  du  med  gladt  mod  vänta  de 
dödas  uppståndelse,  då  skall  du  komma  dit  der  din  Herre, 
din  förlossare  är  och  taga  del  i  hans  herrlighet.  Han  som  är 
din  föregångare,  han  som  grafven  icke  hålla  kunde,  han  skall 
också  bli  din  vägledare  på  dödsens  stig,  din  vägledare  i 
evigheten.  Der  skall  du  skörda  frukten  af  det  goda  som  du 
velat,  af  det  rätta  som  du  gjort,  och  der  skall  vara  jubel  och 
fröjd  och  ett  lustigt  väsende  på  Guds  högra  hand. 

Och  sålunda,  christelige  åhörare,  sålunda  gifver  oss 
Christi  lära  kunskap  och  ljus  i  förståndet,  den  gifver  lugn 
och  frid  i  hjertat,  den  ger  tröst  i  motgången  och  osvikeligt 
hopp  i  döden.  En  sådan  lära  är  väl  värd  att  man  den  anam- 
mar, dess  gudomlige  stiftare,  väl  är  han  värd  att  prisas  af 
menniskors  barn.  Och  denna  dag,  då  vi  fira  hans  födelse 
och  fullbordan,  den  är  den  upplysta,  den  tröstade,  den  för- 
sonade mensklighetens  födelsedag.  Låt  oss  derföre  fira  den 
med  glada  och  tacksamma  sinnen,  låt  oss  i  vår  mån  bidraga 
att  Christi  rike  må  varda  förökadt  på  jorden,  låt  oss  genom 
tro  och  gerning  utvisa  att  Guds  kärlek  är  utgjuten  i  vår 
hjerta  genom  Sonen  som  han  oss  sändt  hafver!   Amen. 


IV. 

Edert  hjerta  vare  icke  bedröfvadt,  ej  eller  rade s.  Joh.  14.  27. 

Sålunda  uppmuntrar  Christus  i  dagens  heliga  Text  sina 
lärjungar,  dem  han  redan  stod  färdig  att  lemna  för  att  åter- 
gå till  Fadren  som  honom  sändt  hade.  Det  kunde  för  dem 
ej    vara   annat   än   bekymrande  då  de  hörde  att  de  snart 

—    249    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

skulle  öfvergifvas  af  sin  store  Mästare  och  ensamme  utbreda 
och  förkunna  hans  heliga  lära.  De  voro  till  större  delen 
ringa  och  enfaldige  män,  utan  något  borgerligt  anseende, 
utan  någon  verldslig  vishet,  obekanta  för  verlden  och  för- 
aktade af  det  folk  som  omgaf  dem.  Huru  skulle  de  kunna 
utbreda  en  lära  som  redan  från  sitt  första  upphof  hotades 
af  verldens  barn;  en  lära  hvilken  de  redan  då  sökte  att  med 
öppet  våld  quäfva  eller  med  inkast  och  fåfängelig  jordisk 
vishet  vederlägga,  eller  med  skämt  och  ohelig  lättsinnighet 
förlöjliga.  Under  sådana  omständigheter  var  det  som  Fräl- 
saren uppmuntrade  dem  till  hopp  och  förtröstan,  det  var  då 
som  han  till  dem  utropade:  Edert  hjerta  vare  icke  bedröfvadt 
ej  eller  rädes. 

Christelige  Åhörare!  Äfven  för  Eder,  äfven  för  oss  alla 
Christi  bekännare,  gäller  denna  hans  tröstefulla  förmaning. 
Det  gifves  i  så  månget  hjerta  en  rädsla  och  klenmodighet 
som  förquäfver  all  lust  och  kraft  derinne.  Jag  vet  att  det 
finnas  de  som  af  en  missförstådd  Gudsfruktan  gerna  ville 
bannlysa  all  glädje  ur  sitt  sorgeliga  lif.  De  betrakta  hvarje 
sak  så  länge  tills  de  derutur  kunna  hämta  en  anledning  till 
räddhåga  eller  bedröfvelse.  De  åberopa  sig  på  christendomen, 
liksom  den  fordrade  sådant  utaf  dem  eller  sjelf  verkade 
dylikt  i  deras  sinnen.  De  säga  att  Jesu  Christi  lära  så  ofta 
påminner  oss  att  all  verldens  lustar,  dess  herrlighet  och 
glädje  äro  förgängliga.  Den  påminner  oss  allvarligen  att 
verlden  ligger  i  det  onda,  att  verldens  vänskap  är  Guds 
fiendskap.  Den  lärer  oss  att  det  finnes  en  bedröfvelse  efter 
Guds  sinne  hvilken  är  nödvändig  till  vår  salighet:  den  säger 
oss  uttryckeligen:  /  skolen  gråta  och  jämra  Eder,  men  verlden 
skcdl  glädjas,  Joh.  16.  20.  Sålunda  tänka  och  dömma  de, 
sålunda  hafva  de  gifvit  sin  Christendom  ett  mörkt  och 
sorgeligt  utseende.  Men  betrakten  dock  sjelf  ve  innan 
I  domen!    Christendomen  ligger  ju  icke  långt  ifrån  Er,  den 

—    250    — 


1825—1826 

är  midt  ibland  Er,  I  kunnen  ju  sjelfve  förniinma  hvad  den 
innehåller  om  I  endast  viljen  akta  derpå,  Imåsten  ju  vetaatt 
den  förkunnar  frid  och  glädje.  Hören  Christi  egen  röst  i 
dagens  Text:  Friden  låter  jag  Eder,  min  frid  gifver  jag  Eder, 
dock  icke  såsom  verlden  gifver.  Edert  hjerta  vare  icke  bedröfvadt 
ej  eller  rädes.  Beder  så  skolen  I  få  att  Eder  glädje  måtte  varda 
fullkommen.  Edert  hjerta  skall  glädjas  och  ingen  skall  taga 
Eder  glädje  ifrån  Eder.  Joh.  16.  22.  Hörer  hans  Apostlar 
huru  ofta  de  talade  om  en  frid  som  öfvergår  allt  förstånd, 
huru  ofta  de  vittnade  om  Guds  rike  att  der  är  frid  och  glädje, 
huru  ofta  de  förmana:  Varer  alltid  glade  och  fröjden  Eder 
i  Herranom.  Dessa  helige  män  måste  väl  dock  sjelfve  vetat 
hvad  de  sade,  de  hade  dock  väl  sjelfve  erfarit  hvad  den  lära 
de  förkunnade  verkade  på  hjertat,  och  deras  ord  äro  så 
klara,  att  vi  fritt  må  kalla  den  Christendom  oäkta  och  miss- 
förstådd som  endast  verkar  räddhåga  och  bedröfvelse.  Väl 
är  det  sant  att  verlden  samt  med  dess  lustar  och  begärelser 
förgås;  men  den  som  sörjer  häröfver  han  bevisar  ju  att  hans 
hjerta  ännu  hänger  quar  vid  dessa  lustar,  och  att  hans 
öga  ännu  ej  rätt  har  skådat  den  herrlighei  som  oförgänglig  är. 
Väl  är  det  sant  att  det  gifves  en  bedröfvelse  som  är  efter 
Guds  sinne,  men  denna  verkar  icke  till  håglöshet  och  klen- 
modighet  utan  till  inre  frid  och  till  evinnerlig  salighet.  När 
derför  Christus  säger:  /  skolen  vara  bedröfvade,  så  tillägger 
han  äfven:  Eder  sorg  skall  vändas  i  glädje.  All  sorg  är  af 
jordiskt  ursprung,  derför  är  äfven  de  svårmodigas  sorgbundna 
sinne  ännu  jordiskt;  ty  den  vishet  som  kommer  of  van  ifrån, 
den  är  klar  och  mild,  den  är  rik  på  glädje  och  förtröstan. 
Men  icke  är  det  verldens  glädje  som  hon  bringar,  ty  den  bär 
visserligen  sin  undergång  i  sig  sjelf,  den  måste  vi  i  Jesu 
Christi  tjenst  lära  oss  att  försmå  eller  åtminstone  att  med 
tålamod  fördraga  dess  saknad.  — 

Men  innan  jag  vidare  talar  till  Eder  härom,  låtom  oss 

~    351    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

först  upphöja  vår  röst  och  våra  hjertan  i  följande  högtids- 
sång. 

Ps. 

Hör,  hehge  Ande,  dessa  din  församlings  önskningar  och 
vittna  sjelf  att  vi  blifvit  bönhörde,  då  vi  knäfalla  inför  dig 
i  återlösarens  egen  bön.  Fader  vår. 

Att  du  oss  nådeligen  föra  ville  etc. 

Evang.  Joh.  14.  22. 

Herre  helga  oss  i  din  sanning  etc. 

Propos.  Varningar  och  råd  emot  den  Bedröf velse  som  icke 
är  efter  Guds  sinne. 

Fader  du  som  sändt  ditt  ord  etc. 


Christlige  Åhörare.  När  vi  se  en  menniska  som  i  alla 
lifvets  omvexlingar  finner  anledning  till  sorgeliga  betraktel- 
ser som  ur  hvarje  lifvets  blomma  endast  suger  dess  gift  och 
suckande  och  klagande  vandrar  fram  emot  sitt  dunkla  mål; 
visserligen  måste  vi  beklaga  en  sådan,  visserligen  måste  vi 
erkänna  att  dess  sjelfgjorda  bedröfvelse  ej  kan  vara  en 
bedröfvelse  efter  Guds  sinne.  Ty  icke  kan  det  vara  Guds 
vilja  att  vi  genom  onödigt  bekymmer,  genom  sjelf  tagen 
svårmodighet  skola  förquäfva  våra  bästa  krafter,  eller  göra 
vår  lefnad  tröttsam  och  besvärlig  så  väl  för  oss  sjelf  va  som 
andra.  Ack,  menniskans  lefnad  har  nog  af  sina  egna  och 
verkeliga  sorger,  utan  att  man  behöfver  föröka  dem  genom 
inbillade.  Den  olycklige  som  sålunda  rasar  mot  sitt  eget 
bästa,  som  fördömmer  all  glädje,  äfven  den  oskyldigaste 
såsom  syndig,  säkerligen  förtjenar  han  mera  vår  medömkan 
än  vår  bestraffning.  En  dylik  sinnesförfattning,  ett  sådant 
mörkt  och  dystert  sinne  är  utan  tvifvel  det  svåraste  straff 

—    252    — 


1825—1826 

hvarmed  Gud  kan  hemsöka  menniskan;  det  är  elt  ondt  som 
dräper  själen,  då  det  mördar  dess  ädlaste  krafter^  bortjagar 
all  lust  och  all  frid  derifrån  och  gör  oss  oskickliga  till  all 
lifvets  gerning.  Men  om  det  häremot  gifves  några  medel, 
så  äro  de  väl  värda  att  med  uppmärksamhet  afhöras  och 
med  ifver  eftersträfvas. 

Men  då  jag  talar  härom  så  må  I  icke  vänta  Er  att  jag 
skall  upprepa  det  vanliga  fruktlösa  råd  som  förmanar  oss 
att  befria  vår  själ  från  bedröf velse  derigenom  att  man  döfvar 
den  med  tanklösa  förströelser.  Detta  är  alltid  verldens  vis- 
dom; alltid  vill  den  vagga  de  allvarliga  tankar  i  sömn,  och 
menar  att  allt  är  vunnet  när  vi  blott  för  ögonblicket  ej  tänka 
och  känna.  Den  är  alltid  redo  att  erbjuda  oss  sin  tomma  lust, 
den  vet  icke  hur  det  sjuka  sinnet  vämjes  dervid,  när  det  en 
gång  fått  känna  sitt  behof  af  en  bättre  näring.  Det  är 
Guds  vilje  att  ge  en  evig  tröst,  men  vi  måste  sjelfve  söka, 
sjelfve  finna  den.  Han  låter  sorgen  och  oron  ängsla  oss;  och 
om  vi  än  ville  och  kunde  undfly  den  genom  förströelser  för 
ögonblicket,  hvartill  skulle  det  väl  gagna  oss.  Vi  måste  icke 
flykta  undan  för  bedröfvelsen,  utan  bida  den  med  manligt  mod 
och  kämpa  och  segra.  Den  flyende  griper  han  i  flykten,  och 
mer  och  mer  vexer  då  hans  makt  öfver  hela  vårt  väsen,  han 
tränger  sig  in  i  hjertat  och  rotfäster  sig  der,  och  grämelsen  för- 
följer sitt  rof  i  verldens  buller  liksom  i  ensamhetens  tystnad. 

Det  är  derföre  icke  om  en  tom  förströelse  eller  en  tröst 
för  ögonblicket  som  vi  tala,  när  vi  förmana  den  bedröfvade: 
Begyn  med  att  redligt  och  troget  uppfylla  dina  pligter.  I 
hvarje  menniskas  själ,  äfven  i  den  som  bedröfvelsen  mest 
förslögat,  måste  det  dock  alltid  finnas  någon  kraft  tillbaka, 
och  denna  vilja  vi  att  hon  skall  samla,  med  den  fordra  vi 
att  hon  skall  begynna.  Hur  ofullkomlig  också  denna  början 
må  vara,  den  måste  likväl  bringa  någon  fred,  någon  glädje 
åter  i  vårt  hjerta,  och  styrka  det  till  nya  och  större  framsteg. 

-    253    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Ty  visserligen  har  arbetet  en  stor  makt  alt  fördrifva  sorgen, 
ocli  det  heter  med  rätta  en  tröstare  som  upplyfter  själen 
och  gör  den  stark.  Det  väcker  eftertänka  och  sansning, 
det  bringar  de  förvirrade  tankar  åter  i  ordning,  det  ledsagas 
af  den  upplifvande  känslan  att  all  förmåga  ännu  ej  är  ut- 
död i  vårt  bröst,  det  utvidgar  och  renar  vår  blick  så  att  den 
ej  mera  ständigt  hänger  i  de  låga  och  mörka  trakter  der 
sorgen  dväljes.  Allt  detta  åstadkommer  redan  arbetet  i 
och  för  sig  sjelf;  vi  ha  äfven  ett  heligare  och  tröstefullare 
namn  för  detta  slags  arbete,  vi  kalla  det  uppfyllande  af  vår 
pligt,  alltså  lydnad  mot  de  eviga  lagar  som  förbinda  alla 
menniskor,  trohet  mot  den  bestämmelse  hvarför  vi  lefva 
i  verlden.  När  vi  sålunda  föreställt  oss  vårt  företagande, 
då  måste  vårt  hjerta  känna  en  mild  värma,  en  glad  för- 
tröstan, då  tänka  vi  oss  under  ett  högre  beskydd,  då  känna 
vi  oss  värdiga  att  vara  medborgare  i  ett  stort  och  evigt  rike, 
då  måste  vi  snart  och  gerna  förglömma  våra  egna  obetydliga 
sorger.  Ty  obetydlig  och  småaktig  är  hela  vår  Bedröfvelses 
väsende,  den  är  inskränkt  och  egennyttig.  Huru  kunde 
annars  våra  bekymmer  ligga  oss  så  tungt  på  hjertat,  om  vi 
icke  vore  oss  sjelf  ve  så  vigtige,  om  vi  ej  alltid  vore  syssel- 
satta med  våra  egna  angelägenheter,  om  vi  hade  lärt  att 
glömma  och  uppoffra  oss  sjelf  ve?  Just  derföre  är  utöf- 
ningen  af  vår  pligt,  ja  blotta  tanken  derpå,  ett  så  kraftigt 
läkemedel  emot  bedröfvelsen,  derföre  säger  jag  att  vi  deri- 
genom  förmås  att  glömma  oss  sjelf  va  och  vår  egen  ringa 
fördel,  att  vi  derigenom  ha  ett  stort  och  skönt  mål  för  oss 
hvars  åtrå  uppfyllervårsjäloch  väcker  våra  krafter.  Enhvar 
utaf  oss,  som  när  han  plågades  af  någon  sorg  eller  ängslades 
af  någon  fruktan,  likväl  bibehöll  mod  och  styrka  nog  att 
uträtta  dagens  gerning,  att  uppfylla  sin  pligt  och  verka 
något  godt;  —  en  hvar  sådan  stige  fram  och  säge  om  ej 
liksom  en  himmelsk  läkedom  har  helbregdat  hans  sjuka 

—    254    — 


1825—1826 

hjerta,  om  han  ej  inom  sig  känner  en  öfvermensklig  kraft 
som  tillåter  honom  att  med  fritt  mod  säga:  »Ske  såsom  Gud 
vill,  jag  har  åtminstone  gjort  mitt.»  INIåtte  en  hvar  sådan 
prof  va  sig  sjelf  och  säga  om  han  skulle  ha  funnit  samma  lind- 
ring i  fall  han  öfverlemnat  sig  åt  sina  egna  grubblande 
tankar  eller  störtat  sig  ut  i  verldens  förströelser.  Sker  nu 
detta  icke  blott  en  enda  gång  utan  fortsattes  alltjemt  med 
stadig  trohet,  med  ihärdig  ifver,  då  måste  väl  själen 
småningom  resa  sig  ur  sin  vanmäktiga  dvala,  och  den  onö- 
diga Bedröfvelsen  snart  nog  förlora  vägen  till  vårt  stärkta 
och  upplifvade  sinne. 

Ett  sinne  som  vill  något  godt  och  sysselsätter  sig  der- 
med,  blir  just  derigenom  ständigt  mera  klart  och  ljust,  och 
uttränger  af  denna  orsak  misströstan  och  svårmodigheten 
allt  mer  och  mer.  Ty  betrakta  vi  den  nogare  så  skola  vi 
finna  att  han  skyr  ljuset  och  helst  trifves  och  vexer  i  mörker 
och  dunkelhet.  Uerför  är  det  icke  sällsynt  att  höra  dem  som 
sjelfve  tillstå  att  egenteligen  ingen  ting  fattas  dem,  att  de 
hafva  mycken  anledning  till  glädje,  men  att  en  hemlig  olust, 
ett  doldt  bekymmer,  de  veta  ej  sjelfve  hvaröfver,  har  in- 
nästlat sig  i  deras  hjertan.  Men  detta  är  ju  redan  att  bekänna 
något  otillbörligt;  ty  icke  bör  vårt  innersta  vara  ett  spel  för 
dunkla  känslor,  ej  bör  något  obekant  dräpa  lifvet  och  lusten 
deruti,  ej  kunna  vi  på  sådant  sätt  vinna  det  herravälde 
öfver  oss  sjelf  va  som  anstår  ett  förnuftigt  väsende.  Derför 
uppfordra  vi  en  hvar  som  är  i  ett  sådant  tillstånd,  att  rätt 
tänka  sig  om,  hvad  det  är  hvaröfver  han  sörjer  eller  hvarför 
han  fruktar.  Säkerligen  skall  han  då  ofta  finna  att  när- 
maste orsaken  till  hans  bekymmer  är  något  obetydligt  som 
han  borde  kunna  förakta  eller  något  hvarför  han  borde 
blygas  att  frukta.  Han  bör  påminna  sig  de  förflutna  tider, 
då  han  ofta  fruktade  för  ett  intet,  ty  Gud  vände  allt  till 
det  bästa.    Han  bör  påminna  sig  hur  ofta  den  olycka  han 

—    255    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

förut  rädes,  då  den  kom  närmare,  antog  ett  mildare  ut- 
seende och  icke  medförde  den  smärta  han  hade  väntat. 
När  han  då  ser  ut  i  framtiden,  bör  han  kunna  hoppas  det 
samma,  att  nemhgen  mången  olycka  som  han  ryser  för,  ej 
inträffar,  att  den  som  inträffar  väl  måtte  kunna  fördragas 
och  att  lifvets  vedermöda  endast  har  så  mycken  makt  öfver 
oss  som  vi  vilja  ge  den,  han  bör  besinna  att  olyckan  ofta 
är  oss  så  bitter  endast  derför  att  hon  finner  oss  sjelfve  fege 
och  modlöse.  Ja,  om  äfven  den  olycka  som  nedslår  vårt 
sinne,  är  oundvikelig,  är  stor,  om  den  tyckes  vilja  tillintet- 
göra allt  hvad  vi  kalla  vårt  lifs  lycksalighet;  så  är  det  lik- 
väl redan  mycket  vunnet  om  vi  endast  rätt  träda  henne 
under  ögonen  och  se  med  hvilkcn  fiende  vi  hafve  att  kämpa. 
Hafva  vi  då  ännu  någon  vilja  quar  för  att  göra  motstånd, 
då  skola  vi  inse  hvad  det  är  som  en  utvärtes  makt  kan  be- 
röfva  oss,  nemligen  blott  utvärtes  ting.  Då  skola  vi  inse 
och  betänka  att  i  det  vi  föddes  menniskor,  föddes  vi  äfven 
under  förgänglighetens  välde,  och  att  vi  af  verlden  ingen 
ting  emottaga  som  vi  ej  förr  eller  sednare  måste  ge  tillbaka. 
Då  skola  vi  inse  att  vi  aldrig  kunna  göra  ett  steg  med  trygg- 
het, så  länge  vi  ej  försonat  oss  med  det  öde  hvars  lag  allt 
lefvande  är  underkastadt  och  som  dagligen  påminner  oss 
om  sitt  välde.  Då  skall  en  inre  makt  resa  sig  i  oss  som  med 
högt  och  oförgängeligt  mod  skådar  ut  öfver  tidens  brusande 
omvexlingar,  och  oförfäradt  ser  det  ena  sjunka  efter  det 
andra,  men  just  i  undergången  finner  tröst.  Ty  äfven  all 
sorg,  all  smärta  sjunker  och  förgår.  Äfven  öfver  vårt  heta 
och  qualda  bröst  skall  Döden  draga  sin  kyliga  svepning,  och 
det  skröpliga,  ofullkomliga  lif,  som  ängslas  af  sorgerna,  skall 
endast  vara  en  ringa  tid.  Då  skola  vi  känna  inom  oss  ett 
godt  som  icke  verlden  gifver,  och  icke  heller  kan  borttaga; 
och  trygge  i  ägandet  häraf  skole  vi  utropa:  ingen  makt  skall 
utrifva   oss  af  vår  Guds  händer  som  hålla,  som  beskärma, 

—    256    — 


1825— 182Ö 

som  leda  oss,  lills  vi  omsider  kunna  vända  åter  iill  lians 
himmel,  der  Vcårt  rätta  hem,  vårt  rätta  fädernesland  är! 

Christlige  Åhörare!  Af  hvad  jag  redan  talat  lär  det 
vara  Eder  klart  hvad  det  egenteligen  är  som  kan  öfvervinna 
sorgen  och  bedröfvelsen.  Ty  skola  vi  kunna  rifva  oss  lösa 
från  de  inskränkta  och  låga  tankar  som  hålla  sig  blott  vid 
vår  egen  timliga  lycka  och  olycka,  skola  vi  begynna  att  lefva 
för  högre  och  bättre  bemödanden,  så  måste  vi  först  tro  att 
det  finnes  ett  mål  för  dessa,  att  det  är  välsignelse  med  dem, 
att  de  ej  onyttigt  företagas.  Skola  vi,  då  vi  rätt  betänka 
vårt  tillstånd  på  jorden,  och  rätt  inse  dess  förgänglighet, 
likväl  ej  försjunka  i  tröstlöst  bekymmer,  utan  tvertom  fatta 
nytt  och  oöfvervinneligt  mod;  —  då  måste  vi  först  tro  på 
något  evigt  som  ej  omvexlar  eller  försvinner.  Saknas  denna 
tro,  då  är  all  vår  styrka  bruten;  och  detta  visar  oss  hvad  vi 
redan  förut  bordt  misstänka,  att  Bedröfvelsens  källa  är 
Vantro,  liksom  Tron  är  dess  rätta  och  säkraste  läkemedel. 
Sannerligen,  det  hjerta  som  tror  på  Gud,  deri  kunna  de 
jordiska  sorgerna  ej  finna  någon  varaktig  stad.  Ty  deras 
egenteliga  innehåll  är  dock  endast  ett  missnöje  med  Guds 
styrelse,  hvaremot  Tron  igenkännes  derpå  att  den  öfverlåter 
allt  i  Guds  hand.  Den  som  med  from  tillförsigt  öfverlemnar 
allt  åt  honom,  den  som  är  viss  uppå  att  han  styrer  allt  till 
det  bästa,  den  kan  för  att  nyttja  vår  Frälsares  ord,  alltid 
vara  vid  en  god  tröst,  ty  han  har  öfvervunnit  verldena. 

Men  det  finnes  ännu  ett  sätt  hvarpå  Sorgen  söker  att 
öfvervinna  oss,  hvarpå  den  angriper  just  de  bättre,  tränger 
in  i  deras  hjertan  och  vill  quäfva  all  glädje  och  förtröstan 
derinne.  Detta  är  när  den  ängslar  oss  med  den  föreställ- 
ning att  vi  hafva  förspillt  vår  fred,  och  att  vi  icke  med  rätt 
frimodighet  kunna  se  opp  till  Gud.  Vi  hafva  hört  omtalas 
Guds  vrede  som  blifver  öfver  synden,  och  denna  gäller  nu 
oss.   Vi  hafve  sjelfve  vikit  bort  ifrån  det  der  det  allenast  är 

—    257    — 
11—210189.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5 


PROSAISKA    UPPSATSER 

frid  och  glädje,  sjelfve  störtat  oss  dit  der  det  nödvändigt 
måste  vara  sorg  och  ängslan.  Icke  är  detta  blott  mörka 
inbillningar  dem  vi  kunne  och  böre  förjaga;  ty  Guds  vredes 
verkningar  se  vi  rundt  omkring  oss,  vi  erfara  dem  inom  oss 
sjelfva,  i  vårt  eget  kalla,  bedröfvade  och  nedslagna  sinne. 
—  Sålunda  klaga  äfven  de  bättre  ibland  oss  som  äro  all- 
varligt bekymrade  för  sin  själs  frälsning,  och  gerna  ville 
bortjaga  de  mörka  tankarna,  om  de  endast  kunde.  O! 
men  besinnen  likväl  att  äfven  en  sådan  Bedröf velse  äger  sin 
tröst.  Besinnen  att  I  kallen  Er  Christna  derföre  att  I  tro 
skolen  att  Gud  sände  sin  son  i  verlden  icke  för  att  dömma 
verlden,  men  på  det  verlden  genom  honom  skulle  salig 
varda;  på  det  I  skolen  hoppas  på  syndernas  förlåtelse,  på 
det  fallnas  upprättelse,  på  det  ofullkomligas  försoning  med 
det  heliga  och  eviga  genom  Jesu  Christi  förtjenst.  Viljen 
I  kallas  Christne  så  skolen  I  taga  Trons  sköld  och  värja 
Er  dermed  emot  alla  sorgens  och  förtviflans  angrepp.  I 
skolen  se  hän  till  det  kors  der  väl  verldens  missgerningar 
framträda  i  all  sin  styggelse,  men  hvilket  likväl  är  upprest 
såsom  ett  försoningstecken  mellan  himmel  och  jord.  Ty 
den  som  bar  det,  han  kom  från  det  himmelska,  och  offrade 
sig  sjelf  villigt  för  att  förlika  verlden  med  Gudi.  Ifrån  hans 
kors  skall  nytt  lif,  ny  styrka  strömma  i  edra  hjertan,  och 
I  skolen  erfara  att  det  först  är  genom  Christus  som  all  Er 
bedröf  velse  förvandlas  i  glädje. 

Sålunda,  christelige  åhörare,  är  allt  som  stärker  Tron 
äfven  ett  medel  att  förjaga  svårmodighet  och  bedröfvelse. 
Derföre  blifva  vi  äfven  lugnare  och  gladare  genom  efter- 
tänka, genom  undervisning  och  förmaning,  genom  Guds 
ords  hörande  och  betraktande,  genom  bönen  och  alla  christe- 
liga  andaktsöfvelser.  O!  måtte  äfven  hvad  vi  nu  i  enfald 
talat,  också  i  sin  mån  hafva  bidragit  att  stärka  vår  tro  och 
bortdrifva  den  misströstan  och  svårmodighet  som  icke  är 

—    258    — 


1825—1826 

efter  Guds  sinne.  Måtte  en  hvar  af  oss,  då  vi  nu  skiljas  åt, 
med  christeligt  lugn  säga  till  sig  sjelf:  Jag  vill  bevara  all- 
var medan  jag  vandrar  bland  verldens  buller  och  lustar, 
för  att  icke  bedragas  och  förföras.  Jag  vill  bevara  allvar 
för  att  prof  va  mig  sjelf  och  tänka  öfver  mitt  eviga  väl,  så 
att  ej  mitt  bättre  uppsåt  må  glömmas  af  lättsinnighet  eller 
vackla  af  ostadighet.  Men  med  detta  mitt  allvar  vill  jag 
tillika  bevara  from  glädje,  jag  vill  glädja  mig  i  Herran,  jag 
vill  fröjda  mig  i  hans  herrlighet,  fröjda  mig  vid  allt  hvari 
han  uppenbarar  sig  för  mig.  Och  sålunda  vill  jag  glad  göra 
min  gerning,  glad  emottaga  h varje  gåfva  som  Gud  förunnar 
mig.  Jag  vill  med  glädje  upptända  hoppets  ljus  inom  mig, 
hoppet  om  den  himmelska  freden.  Och  när  jag  sålunda 
med  lust  och  fröjd  har  slutat  det  värf  hvartill  Gud  mig 
satte,  när  den  sista  aftonen  nalkas  och  det  stundar  till 
hvila,  då  vill  jag  också  med  lugn  lägga  ner  min  vandrings- 
staf,  då  vill  jag  icke  klaga  öfver  att  jordens  glädje  är  för- 
gänglig; ty  anden  stiger  opp  till  Gud  och  förlustår  sig  i  den 
fröjd  som  de  rättfärdige  förvarad  är.    Amenl 

V. 

Vår  Herras  Jesu  Christi  nåd.  Guds  kärlek  och  den  helige 
Andas  delaktighet  vare  med  och  öfver  Eder  alla!   Amen. 

Äskade  Chris tne!  Den  högtid  vi  i  dag  fira  är  i  mera  än 
ett  afseende  vigtig  och  betydningsfull.  Midsommarn 
omgifver  oss  med  sin  klara  himmel,  med  sin  grönskande 
skugga.  Den  Högste  har  för  oss  utsmyckat  jorden  såsom 
en  brud.  Herrlig  står  grödan  på  marken  och  blommar  och 
knoppas  såsom  menniskans  förhoppningar.  Årets  längsta 
och  skönaste  dag  uppmanar  oss  till  lång  verksamhet  och 
till  oskyldig  glädje.  På  denna  dag  äro  vi  församlade  i 
Herrans  Tempel  att  begå  minnet  af  en  helig  man,  af  en 

—    259    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

man  som  uj)pstod  såsom  den  siste  Profeten,  som  med  man- 
ligt allvar  talade  till  sin  förderfvade  tid,  som  i  öcknen  beredde 
Herranom  väg  och  förkunnade  honom  som  komma  skulle. 
Vi  äro,  med  ett  ord,  församlade  att  begå  minnet  af  Johannes 
Döparen.  — 

Ingen  ting,  m.  åh.,  är  mera  kraftigt  att  uppväcka  och 
styrka  själen,  att  undervisa  om  den  rätta  vägen,  och  huru 
den  vandras  bör,  än  att  vi  framkalla  deras  efterdömen  som 
helgade  sin  lefnad  till  Guds  tjenst,  som  under  svåra  om- 
ständigheter stodo  fasta,  älskade  Gud  mera  än  menniskor, 
kämpade  en  god  kamp,  fulländade  loppet  och  bevarade  tron. 
Icke  så  som  skulle  vi  i  all  stycker  efterlikna  någon  annan 
menniskas  lefnad.  Hvar  och  en  står  på  sitt  ställe,  han  har 
sin  egen  krets  hvari  han  måste  handla,  sitt  eget  verknings- 
sätt som  han  måste  följa.  Men  den  sinnets  liflighet  och  kraft 
som  med  lust  och  otröttelig  ifver  uträttar  hvad  den  inre 
rösten  bjuder  oss,  som  oupphörligt  sträfvar  till  det  mål  som 
Gud  oss  satt  hafver,  denna  är  det  som  vi  hos  oss  skola  väcka 
och  bibehålla  genom  betraktande  af  de  bättres,  de  ädlares, 
de  heligas  lefnad. 

Det  gifves  stunder  i  lifvet,  m.  åh.,  då  vi  känna  en  tomhet 
i  själen,  då  allt  blir  oss  dödt  och  kallt,  då  den  heliga  elden 
ej  lyser,  ej  värmer  derinne,  då  det  goda  som  det  onda  bli  oss 
begge  hkgiltiga,  och  allt  synes  oss  blott  en  fåfäng  äflan, 
en  onyttig  möda.  Då  är  det  en  tröst  och  ett  kraftigt  läke- 
medel att  påminna  sig  fromma  och  rättfärdiga  menniskors 
lefnad.  Verlden  sjelf  har  ej  kunnat  neka  dem  sin  aktning; 
vi  kunna  ej  utan  vördnad  påminna  oss  dem.  De  visa  oss 
att  lifvet  har  ett  värde  och  att  detta  värde  endast  består 
deri  att  det  är  helgadt  till  goda  ändamål.  Det  gifves,  m.  åh., 
äfven  frestelser  i  lifvet  som  vi  gerna  vilja  inbilla  oss  ej 
kunna  emotstås  med  menskliga  krafter;  det  gifves  öden  och 
omständigheter  hvarunder  det  synes  oss  tillåtet  att  afvika 

—     260    — 


1825—1826 

från  vårt  bättre  uppsåt  och  böja  oss  under  nödvändigheten. 
I  sådana  ögonbhck,  m.  åh.,  är  det  vi  böra  framkalla  minnet 
af  dem  som  icke  hafva  tänkt,  icke  hafva  handlat  sålunda; 
af  dem  som  icke  förtviflat  i  striden,  utan  uträttat  den  ger- 
ning  Gud  dem  gifvit  hade,  af  dem  med  ett  ord  som  gjort 
att  utsigten  öfver  det  förflutna  icke  är  såsom  utsigten  öfver 
en  öcken,  eller  som  öfver  ett  slagtfält,  der  blott  våld  och 
mord  och  förstörelse  ha  quarlemnat  sina  vederstyggliga  spår. 

Ibland  sådana  märkvärdiga  män,  hvarom  skriften  för- 
täljer, upptar  Johannes  Döparen  ett  utmärkt  rum.  Ofta 
från  vår  barndom  hafva  vi  hört  hans  berömda  namn.  Älången 
gång  hafva  vi  med  förundran  föreställt  oss  honom  i  öde- 
markens ensamhet,  utkorad  att  vara  den  mäktiga  röst  som 
väl  ropade  i  en  öcken,  men  hvars  ljud  dock  trängde  in 
bland  städernas  buller  och  beredde  Herranom  väg.  Den 
dag  vi  i  dag  fira  bär  hans  namn,  den  text  vi  skola  uppläsa 
handlar  om  hans  födelse,  Låtom  oss  derför  i  dag  förnya  hans 
hugkommelse  med  pröfvande  allvar;  ty  ädel  och  allvarsam 
var  hela  hans  lefnad;  låtom  oss  lära  derutaf,  ty  lärorikt 
och  undervisande  var  hela  hans  väsende.  Han  var  ett 
skinande  ljus,  låtom  oss  fröjda  oss  i  dess  sken.  Och  du  som 
uppväcker  dig  vittnen  ibland  menniskorna,  du  som  styrker 
dem  att  bereda  dig  väg,  upp  väck  oss  du  att  akta  de  heligas 
ord,  att  efterfölja  deras  lefnad,  och  låt  den  handling  som 
de  med  möda  och  försakelse  fuUbragt  icke  vara  förlorad  för 
menskligheten,  utan  med  rik  välsignelse  ständigt  ännu 
verka  på  jorden.   Hör  oss,  Fader  vår  som  äst  i  Himlom  etc. 

Att  du  oss  nådeligen  höra  ville,  derom  bedjc  vi  dig:  hör 
oss  milde  Herre  Gud! 

Dagens  heliga  Evangelium  är  antecknadt  af  Evang. 
Lucas  i  dess  l:sta  Capit.  och  lyder  sålunda.  Så  vardt  då 
Ehsabeth  etc. 

—    261     — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Herre,  helga  oss  i  din  sanning;  ditt  ord  är  sanning.  Med 
anledning  af  dagens  heliga  Text  vill  jag  i  korthet  för  Eder 
anföra 

Några  betraktelser  öfver  Johannes  Döparens  Lefnad. 
Fader  du  som  sändt  ditt  ord  etc, 

I  dagens  heliga  EvangeHum  finna  vi  de  förunderhga 
omständigheter  antecknade  som  utmärkte  Johannes  Döpa- 
rens födelse.  Han  föddes  i  föräldrarnas  höga  ålderdom, 
då  de  efter  naturens  vanliga  ordning  ej  mer  kunde  vänta  sig 
någon  arfvinge.  Hans  Fader  som  förut  varit  stum,  fylldes 
plötsligen  vid  hans  vagga  af  den  helige  ande,  och  profeterade 
om  hvad  som  ske  skulle:  »Och  du  barn  skall  kallas  den  Högstas 
Prophet,  du  skall  gå  för  Herranom  till  att  bereda  hans  vägar 
och  gijva  hans  folk  salighetens  kunskap  till  deras  synders 
förlåtelse.»  Detta  var  alltså  det  värf  hvartill  Johannes  var 
utsedd,  och  härtill  beredde  han  sig  också  från  sin  ungdom. 
Äfven  han  kunde  hafva  uppväxt  ibland  verldens  glädje, 
äfven  han  hade  kunnat  intaga  en  plats  ibland  dem  som  hade 
delt  landets  goda  sig  emellan.  Men  annorlunda  finna  vi 
hans  första  lefnad  beskrifven:  »Barnet  vexte  opp  och  stärktes 
i  andanom  och  vistades  i  öcknen  till  den  dagen  han  skulle 
framkomma  för  Israels  folk.»  Der  i  ensamheten,  fjerran 
ifrån  verldens  buller  och  förförelse,  styrktes  han  att  förakta 
det  jordiska,  der  lärde  han  att  gå  in  i  sig  sjelf,  och  att  känna 
det  djup  som  är  förborgadt  i  menniskans  hjerta,  der  lärde 
han  att  umgås  med  Gud,  att  känna  hans  vilja  och  med  man- 
lig oförskräckthet  kungöra  den  en  dag  för  menniskors  barn. 
—  Vi  tala  om  honom  i  dag  under  helt  andra  omständigheter 
än  dem  hvarunder  han  lefde.  Vi  skulle  fåfängt  söka  en 
öcken,  der  vi,  hksom  han,  kunde  afsöndra  oss  från  v^erlden, 
om    äfven    detta   vore  vår  afsigt.     Ett  oblidare  luftstrek 

—    262     — 


1825—1826 

drifver  oss  snart  tillbaka  inom  husens  skygd;  och  hvcni 
bland  oss  skulle  kunna,  hvem  skulle  vilja  beträda  de  fotspår 
som  Johannes  tidigt  vände  bort  ifrån  verldens  buller.  Men 
ack!  äfven  i  det  innersta  af  våra  hus  söka  vi  snart  förgäfves 
den  stillhet  hvari  annars  bättre  menniskor  samlade  sitt 
sinne  från  förströelsen  och  beredde  sig  till  något  stort  och 
vigtig  t.  I  orolig  och  bullrande  verksamhet  söka  vi  vår 
sysselsättning,  vi  söka  vår  glädje  i  verldens  tummel,  der 
menniskan,  befriad  från  sig  sjelf,  kan  döfva  sitt  samvete 
och  dränka  sitt  bättre  väsende  i  den  alltid  ilande,  alltid 
brusande  verldsströmmen.  Hvarje  boning  äfven  den  tystaste 
har  öppnat  sig  och  emottagit  lifvets  oro.  Män  och  qvinnor 
och  ungdomen  med  dem  fly  med  äflan  från  lugnet,  som  har 
pröfvande  eftertanke,  som  har  manligt  allvar  i  sitt  följe. 
Är  det  för  ett  sådant  slägte  som  jag  bör  framställa  Johannis 
Döparens  efterdöme?  för  ett  sådant  som  jag  bör  hänvisa 
på  hans  ungdom,  som  jag  bör  framkalla  det  allvar  hvarmed 
hans  lif  utmärkte  sig,  som  jag  bör  predika  den  indragenhet 
hvarmed  han  beredde  sig  till  sitt  värf?  Och  likväl  vänder 
jag  mitt  tal  till  dig,  du  som  prydes  af  ungdomen,  du  som 
ännu  står  vid  början  af  din  bana  och  tvekande  betraktar  de 
många  vägarna  som  föra  genom  lifvet.  Se,  jag  vill  icke 
förmena  dig  det  som  passar  för  din  ålder,  jag  vill  ej  mörda 
glädjen  i  ditt  hjerta;  till  ingen  öken  vill  jag  förvisa  dig,  till 
ingen  fruktlös  försakelse  vill  jag  dig  uppmana.  Men  då  jag 
för  dig  framställer  Döparens  efterdöme,  vill  jag  blott  på- 
minna dig  om  ditt  lifs  bestämmelse,  och  det  sätt  hvarpå 
du  kan  uppfylla  den.  Säger  du  att  du  vill  glädja  dig  i  din 
ungdom,  och  låta  ditt  hjerta  vara  väl  till  mods,  si  då  talar 
du  rätt  och  förnuftigt.  Huru  skönt  vore  det  icke  om  hvarje 
ålder  gladde  sig  åt  sin  beskärda  del  och  hvarje  menskligt 
hjerta  vore  väl  till  mods.  Men,  —  sker  det  dig  också  som  du 
önskar?   Om  din  glädje  ingen  rot  har  i  ditt  innersta,  om  all 

—    263    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

dill  fröjd  skall  gifvas  dig  utanifrån  såsom  en  främmande 
gåfva,  månne  den  då  alltid  kommer  när  du  kallar  den?  Och 
när  längre  fram  de  nöjen  komma  som  förr  tillfridsställde  dig, 
är  då  ditt  hjerta  väl  till  mods,  gå  de  ej  ofta  utan  glädje  förbi 
dig,  liksom  ett  moln  utan  regn  flyger  öfver  de  förtorkade 
fälten.  Ack!  du  får  snart  erfara  det.  Din  glädje  för  det 
närvarande,  den  må  vara  än  så  liflig,  än  så  ren,  den  är  likväl 
af  en  allt  för  jordisk  art,  den  är  tillfällig,  liksom  det  yttre 
som  omger  dig,  den  vexer  ej  opp  ur  ditt  hjerta  och  den 
blomstrar  utan  frukt  liksom  en  drifhusvext  inflyttad  ifrån 
främmande  länder. 

Men  ungdomen  är  hoppets  tid.  Huru  leker  ej  det  till- 
kommande för  dig,  huru  lockar  dig  ej  andras  framgång, 
huru  drifver  dig  ej  Tiden  ständigt  framföre!  Du  sjelf  blickar 
med  begärlighet  efter  ett  mål  i  framtiden;  hvilket  är  då 
detta?  Du  har  kanske  aldrig  betänkt  det  allvarligen,  har 
kanske  sällan  hört  talas  härom,  och  de  flyktiga  orden  be- 
varade du  icke,  eller  fann  icke  läglighet  att  öfverväga  dem. 
Men  hurudan  också  din  ställning  må  vara  för  närvarande, 
hurudant  också  det  mål  du  dig  föresätter,  så  hör  likväl  i  dag 
den  värnandes  röst  som  menar  dig  väl.  Vill  du  ej  föröka 
deras  antal  som  endast  lefva  för  att  äta  och  dricka,  för  att 
sof va  och  dö,  så  frukta  ej  så  mycket  för  ensamheten,  Iil<.som 
funnes  i  den  hvarken  sysselsättning  eller  glädje.  Antingen 
en  stillare  väg  är  dig  bestämd  eller  en  mera  bullersam,  så 
utvälj  dig  dock  stundom  en  timma  från  det  arbete,  som  man 
af  dig  fordrar,  från  den  glädje  hvartill  man  dig  kallar,  och 
använd  den  att  åtspörja  Guds  vilja  n.ied  dig,  ty  var  viss 
derpå,  först  när  du  funnit  Guds  vilja  med  dig,  den  afsigt 
hvarför  han  inskref  äfven  ditt  namn  ibland  de  lefvandes, 
först  när  du  med  fast  uppsåt  beslutat  att  lefva  för  den,  då 
men  ej  förr  finner  ditt  hjerta  fred.  Det  är  ej  verldens  buller 
som  undervisar  dig  om  Guds  ändamål  med  dig.    Gå  derföre 

—    264    — 


1825—1826 

häll  i  ensamheten,  stäng  din  dörr  och  spörj  din  himmelske 
Fader  som  är  hos  dig  i  löndom,  säg  till  honom:  Tala  Herre, 
din  tjenare  höreri  Ty  blott  så  kan  du  finna  honom  och  för- 
nimma hans  svar,  blott  så  kan  du  forska  efter  hans  vägar 
och  styrkas  att  vandra  dem  i  helighet  och  rättfärdighet. 
Betänk  vidare  att  ungdomen  är  fröet  till  din  lefnad,  att 
hela  lifvet  hänger  tillsammans  som  en  kedja,  att  ingen 
handling  är  ett  verk  blott  af  det  ögonblick  hvari  den 
företages,  utan  att  den  beslutes  efter  det  sinne  som  du  tagit 
med  dig  från  ungdomen,  att  den  utföres  med  den  kraft  som 
du  i  ungdomen  utvicklat  och  öfvat.  Tro  derföre  icke,  som 
så  många,  att  först  en  mognare  ålder  är  bestämd  till  handling, 
att  man  tids  nog  blifver  vis,  att  du  först  bör  begynna  när 
du  också  kan  utföra.  Det  låga,  jordiska  tänkesätt  som  ledde 
dig  i  din  ungdom,  det  skall  i  din  mandom  endast  användas 
på  andra  föremål;  den  tröghet  hvarmed  du  tidigt  förderfvade 
din  vilja,  visserligen  skall  den  icke  försvinna  med  åren,  den 
skall  följa  dig  som  en  vanmäktig  skugga  genom  hela  din 
lefnad.  Och  likväl  fordrar  lifvet  härdade  krafter,  det  fordrar 
en  fast  vilja  om  du  något  vill  uträtta.  Ty  sannerligen,  din 
lefnad  kan  ej  alltid  vara  en  lek,  en  jagt  efter  ögonblickets 
glädje.  Du  skall  ej  alltid  vandra  på  rosor,  du  skall  ut  i 
verlden  och  pröfva  din  lycka;  din  egen  börda  skall  du  bära, 
din  egen  plåga  skall  du  fördraga.  Derföre,  så  framt  du  vill 
blifva  en  menniska,  som  ej  skall  lefva  utan  duglighet  och  ej 
dö  utan  saknad,  så  styrk  från  ungdomen,  icke  blott  din 
kropp  utan  äfven  ditt  sinne.  Och  har  lyckan  varit  dig,  som 
man  kallar  det,  mindre  gunstig,  måste  du  sakna  medan 
andra  njuta,  tröttas  i  arbete  då  andra  hvila,  anklaga  ej 
derföre  ditt  öde,  utan  gå  villigt  den  väg  det  anvisar  dig; 
det  vill  ej  annat  med  dig  än  hvad  du  sjelf  borde  vilja,  det 
vill  dana  ditt  hjerta,  medan  det  ännu  kan  danas,  det  vill 
tidigt  härda  dig,  att  du  länge  må  bhfva  stark.   Sålunda  upp- 

—    205    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

fostrades  eller  rättare  så  uppfostrade  sig  sjelfve  de  fleste 
af  de  män  som  verkeligen  blefvo  verldens  ljus,  som  hade 
vishet  ibland  de  fåkunnige,  och  styrka  ibland  ett  urartadt 
och  kraftlöst  slägte;  sålunda  uppfostrade  sig  äfven  den  man 
livars  åminnelse  vi  i  dag  fire.  Hans  ungdom  bar  redan  uti 
sig  begjmnelsen  till  hans  mandoms  bedrift.  Han  fruktade 
icke  för  ensamheten,  ty  äfven  i  ensamheten  och  säkrast 
der,  höres  Guds  röst;  han  fruktade  icke  att  kasta  en  allvarlig 
blick  in  i  sitt  hjerta;  ty  hans  hjerta  var  rent  och  starkt. 
Derföre,  när  han  slutligen  framträdde  för  Israel,  sökte  han 
ej  heller  det  som  de  fleste  söka,  ej  lycka  och  ägodelar,  ej 
jordisk  ära.  Hans  mål  var  icke  på  jorden;  på  det  högre  och 
himmelska  var  hans  öga  fästadt.  I  öcknen  förkunnade 
han  att  Guds  rike  var  hardt  när,  predikade  han  omvändelsens 
dop  till  syndernas  förlåtelse,  och  gaf  sanningen  vittnesbörd 
utan  bitterhet  och  utan  fruktan.  När  derföre  folket  skoc- 
kades omkring  honom,  livad  gingo  de  ut  i  öcknen  till  att  se? 
De  funno  icke  en  man  af  det  vanliga,  vankelmodiga  slaget, 
som  svigtar  till  alla  sidor,  lik  ett  rö  som  drifves  af  vinden; 
de  funno  icke  en  menniska  i  lenkläder,  omgifven  af  jordisk 
glans,  icke  en  ärelysten  som  ville  stifta  ett  anhang  och  sjelf 
utgifva  sig  för  den  utlofvade  i  Israel.  Men  de  funno  en  fast 
och  bestämd  man  som  icke  kände  hvad  menskofruktan  var, 
en  oböjUg  vilja  som  hade  ett  mål  och  visste  att  fullfölja  det; 
de  funno  en  man  i  ringa  kläder,  närd  af  en  usel  föda,  men 
nöjd  med  sin  sjelf  valda  lott  och  föraktande  den  bequämlighet 
som  förvekar  kropp  och  sinne;  de  funno  en  Guds  Profet, 
en  Jesu  Christi  föregångare,  som  icke  ville  vara  något  annat 
än  detta,  som  ej  sökte  någon  annan  fördel  än  sanningen, 
ej  hade  något  annat  syfte  än  det  högsta  och  himmelska.  — 
Och  derföre  tjenar  hans  efterdöme  också  för  Eder,  I  som 
i  en  mognare  ålder,  ej  längre  blott  skulle  bereda  Eder,  utan 
utföra,  ej  längre  samla  krafter,  utan  använda  dem.   Tanken 

—    266    — 


1825—1826 

Eder  honom  så  som  han  är  oss  beskrifven,  i  öcknens  en- 
samhet utan  all  yttre  glans,  utan  lifvets  vanligaste  bequäm- 
ligheter;  och  påminnen  Eder  att  det  likväl  är  om  denne 
som  det  är  sagdt:  Här  är  mera  än  en  Profet;  om  denne  som 
det  är  sagdt:  ibland  dem  som  af  qvinno  födde  äro,  är  ingen 
större  än  han.  Han  kallar  Er  ej  ut  till  sig  i  ödemarken,  att 
der  vara  såsom  han,  företaga  Er  det  samma  som  han.  Men 
hans  minne  talar  frågande  till  Eder:  Hvad  företagen  I  Eder 
i  verlden?  Hvad  är  det  som  I  söken?  Och  hvad  hafven  I 
väl  att  svara  hans  allvarliga  gestalt,  som  pröfvande  stiger 
framför  Eder  och  går  till  rätta  med  Er  egen  duglöshet? 
Svaren  I,  det  vi  söka  och  det  hvarför  vi  sörja,  är  hvad  vi 
skola  äta  och  dricka:  då  skall  han  säga  Eder:  Jag  var  i 
öcknen.  Han  som  försörjer  foglarna  under  himmelen,  för- 
sörjde också  mig,  ty  jag  arbetade  hans  gerning  och  jag  nöjdes 
med  det  som  andra  förakta.  Svaren  I  att  I  söken  grannlåt 
och  yttre  prakt  då  skall  han  visa  Er  sin  usla  klädnad  af 
kamelhår  och  en  läderjordning  om  sina  länder,  på  det  att  I 
känna  skolen  att  sann  ära  icke  är  en  prydnad  som  man  kastar 
omkring  sig  som  en  mantel.  Svaren  I:  vår  lust  är  att  Icfva 
bland  menniskor  och  fröjdas  med  dem;  derföre  fördraga  vi 
de  onda  med  de  goda,  och  vilja  ej  störa  lagets  glädje;  då 
skall  han  säga  Eder:  Min  röst  ropade  i  öcknen:  Heldre 
var  jag  der,  ensam  men  oafhängig,  än  jag  tiggde  om  samfun- 
dets nöjen,  än  jag  smickrade  dem  som  jag  föraktade,  än 
jag  fördrog  dem  som  mitt  hjerta  fördömde.  Svaren  I  att 
I  frukten  för  menniskor,  då  skall  han  säga  Eder:  Jag  fruk- 
tade ej  menniskor  utan  Gud,  jag  predikade  sanningen  oför- 
färad, jag  sade  till  de  väldige:  I  huggormars  afföda,  ho 
hafver  Eder  föregifvet  alt  I  skolen  undfly  den  tillkommande 
vreden?  Och  nu,  mine  åhörare,  låten  Er  egen  känsla  vittna: 
Var  hans  lif  verkehgen  olyckligare  derföre  att  han  saknade 
hvad  öfverdådet  kallar  sin  nödtorft,  derför  att  han  föraktade 

-     267    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

verlden  och  ej  ville  träla  den  vanliga  träldomen?  Var  hans 
lefnad  verkehgen  mindre  glad  än  Eder?  01  när  vi  tänka  oss 
honom,  fri  och  oberoende,  ensam  med  öknen  och  sin  Gud, 
vid  Jordans  hehga  böljor  som  rinna  och  rinna,  en  bild  på 
evigheten,  djupa  och  outgrundeliga  såsom  den;  när  vi  tänka 
oss,  hur  han  der,  i  nattens  tystnad,  såg  med  längtan  opp  till 
den  eviga  himlen,  der  de  herrliga  ljusen  vandra  sin  bana, 
oförmörkade,  oförstörda  af  jordens  omvexlingar;  när  vi 
tänka  oss  hur  han  der  upplyfte  sitt  lijcrta  till  den  Gud  som 
har  gjort  himmel  och  jord  och  de  ting  som  deruti  äro;  hur 
hoppet  om  den  kommande  i  hvilken  alla  jordens  slägter 
skulle  frälsade  varda,  uppfyllde  hans  själ  med  salighet  och 
förtröstan;  hur  han  oförskräckt  vittnade  sanningens  vitt- 
nesmål, och  vann  många  till  Guds  rike;  —  sägen  mig  då, 
var  hans  lif  verkehgen  utan  glädje?  Var  dess  glädje  mirdre 
sann,  mindre  värd  än  Eder?  Visar  oss  ej  hans  efterdöme 
att  ens  lefnad  kan  vara  både  ärofull  och  lycklig  utan  att  äga 
något  af  det  som  mängden  fordrar  till  ära  och  lycksahgliet?  — 
Men  då  jag  prisar  honom  och  hans  lefnad,  vet  jag  väl, 
att  många  af  de  yppersta  menniskor  hafva  fört  en  helt 
annorlunda;  jag  vet  att  Christus  sjelf  fanns  i  menniskors 
samqväm,  jag  vet  att  hvarje  menniska  har  sin  syssla  och 
skall  derefter  inrätta  sitt  förhållande.  Hvad  bevisar  detta? 
Drifver  dig  den  inre  rösten,  som  är  Guds  uppenbarelse  i 
din  själ,  drifver  den  dig  bort  i  ensamheten,  långt  ifrån  verl- 
dens  buller,  från  dess  sorg  och  glädje,  så  gå  villigt  och  gör 
der  den  gerning  h vartill  du  skickad  är,  och  åtnöjs  med  det 
som  är  dig  beskärdt.  Drifver  den  dig  åter  ut  ibland  men- 
niskorna,  bland  verldens  lust  och  möda,  så  vet  att  finna 
dig  deribland  utan  att  besmittas  deraf,  så  vet  att  fullborda 
icke  menniskors  utan  Guds  vilja.  Ty,  icke  det  i  Döparens 
förhållande  som  var  tilJfälhgt,  icke  det  som  berodde  af 
tiden  och  omständigheterna,  icke  den  enskilta  drift,   som 

—    2GS    — 


1825—1826 

Gud  tillskyndade  honom,  icke  detta  skola  vi  efterlikna; 
utan  blott  den  kraft  som  upplyfte  honom  öfver  verldens 
vanliga  sträfvande,  blott  den  oförtrutna  beständighet 
hvarmed  han  alltid  ville  blott  eil  ändamål,  hvarmed  han  för 
dess  skull  med  lugn  bragte  hvarje  offer  och  försakelse; 
denna  sinnets  lyftning,  denna  viljans  fasthet  är  det  som  vi 
böra  efterlikna.  — 

Ack!  huru  många  är  det  som  sucka  under  verldens  träl- 
dom,  åt  hvilka  den  mot  deras  besvär  ger  en  allt  för  knapp 
glädjel  Men  de  veta  icke  huru  de  skola  lösrifva  sig  derifrån, 
de  frukta  menniskors  dom  om  de  ej  ville  vara  som  en  af  de 
andra,  de  veta  ej  hvad  fördelar,  hvad  glädje  de  skulle  söka 
om  ej  de  samma  som  mängden  söker.  Dem  må  Döparens 
lefnad  lära  att  de  äro  befriade  när  de  blott  fatta  mod  att 
vara  frie.  Äfven  han  af  vek  från  den  gamla  slendrianen, 
äfven  han  syntes  för  sina  samtida  egen  och  besynnerhg. 
De  sade  om  honom:  Han  har  djefvulen;  och  likväl  var  hans 
lif  hvarken  föraktehgt  eller  föraktadt.  Har  någon  bland 
oss  hans  sinne,  då  skall  han  säkert  veta  att  bryta  de  nesliga 
bojorna,  om  äfven  han  ej  flyr  till  öcknen,  om  äfven  hans 
boning  står  midt  ibland  andra  menniskors.  Då  skall  han 
säkert  veta  att  det  finnes  en  glädje  som  är  skilld  från  hopens, 
som  den  ej  kan  fråntaga  eller  gifva,  som  är  evig  liksom 
menniskans  väsen  och  oföränderhg  som  den  Högstes  vilja. 
Då  skall  han  veta  att  finna  den,  så  i  öknens  ensamhet  som  i 
städernas  buller.  Hvarhelst  han  är,  hvartill  helst  han  kallas, 
öfverallt  skall  han  söka  det  mål  som  honom  föresatt  blifvit, 
öfverallt  skall  han  vandra  den  väg  som  Herren  honom  utmätt 
hafver. 

Ty  detta,  du  menniskobarn,  detta  är  lifvets  vishet,  detta 
är  summan  af  lagen  och  Profeterna.  Hvad  helst  det  mål 
må  vara  hvartill  Guds  röst  dig  drifver,  så  skall  du  söka  det 
med  oförryckt  öga,  med  obrottslig  trohet,  med  fast  mod  i 

—    269    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

farans  och  frestelsens  stund,  du  skall  söka  det  från  tankens 
början  till  din  sista  andedrägt.  Af  halfva  beslut,  af  halfva 
handlingar  ha  vi  nog  och  för  mycket  i  våra  tider.  Med  desse 
äflas  de  fleste.  De  veta  ej  hvad  de  vilja  och  deras  lif  är  ett 
evigt  sträfvande  till  ett  intet.  Blott  det  fasta  beslutet  ger 
menniskan  lugn,  blott  det  oupphörliga  sträfvandet  visar 
att  hon  är  Guds  beläte.  I  klagen  så  mycket  öfver  menniskans 
vanmagt.  Välan,  så  försöken  då,  och  vänden  all  eder  kraft 
blott  på  ett  enda,  icke  för  i  dag  eller  för  i  morgon  allena, 
utan  till  dess  I  kallens  till  den  sista  hvilan.  Då  skolen  I  er- 
fara att  Gud  också  gifvit  menniskan  krafter.  Förmå  de 
onda  så  mycket,  när  de  med  all  styrka  beflita  sig  om  hvad 
orätt  är,  hvad  skulle  då  ej  de  rättfärdiga  förmå;  ty  med  dem 
är  Herran?  Men  känner  du  en  gräns  som  du  ej  vill  öfver- 
skrida,  vet  du  något  som  du  ej  vill  uppoffra,  något  som  är 
dig  dyrbarare  än  hvad  du  kallar  ditt  lifs  bestämmelse, 
hvarför  söker  du  ej  då  genast  detta?  Hvarför  vacklar  du 
mellan  rätt  och  orätt,  hvarför  vill  du  förena  det  oförenliga? 
En  half  gåfva  vill  du  gifva  åt  det  helas  Gud;  verldens  öfver- 
lefvor  vill  du  erbjuda  åt  verldarnas  Fader.  Men  Israels 
Gud  mutas  icke.  Du  måste  gifva  honom  allt  eller  intet. 
Du  måste  vandra  hans  vägar  eller  verldens  vägar.  Ditt 
vinglande  till  ömse  sidor  är  honom  en  förargelse.  Du  måste 
veta  hvad  du  vill,  och  ej  söka  att  tjena  tvenne  Herrar. 
Ty  Gud  kännes  icke  vid  hycklaren;  men  den  orätte  Mammon 
skall  honom  anamma  i  everdehga  hyddo. 

Sålunda,  mine  vänner,  sålunda  tänkte  de  som  mennisko- 
slägtet  nämner  bland  sina  herrhga,  sålunda  tänkte  äfven 
Johannes  Döparen.  Hans  lefnads  slut  visade  att  intet  var 
honom  vigtigare  än  sanningen  och  den  trohet  han  var  sin 
Gud  skyldig.  I  veten  alla  huru  Herodis  gudlösa  qvinna 
fordrade  den  rättfärdiges  hufvud,  och  huru  detta  blef  henne 
gifvet.     Synes   Er   hans   ändalykt   förskräckhg?     O!  mine 

—    270    — 


1825—1826 

vänner,  den  som  icke  har  mod  att  dö  för  sanning  och  rätt, 
sannerUgen  han  har  ej  heller  mod  att  lefva  derföre.  Och 
hvar  skulle  vårt  blod  heldre  flyta  än  på  Herrans  vägar? 
Hvar  gjutes  det  ädlare  än  för  rättfärdighetens  skull?  Ty 
närdt  af  de  rättfärdigas  blod  vexer  lifsens  träd  på  jorden, 
och  utbreder  sin  vederquickande  skugga;  men  dess  krona 
räcker  opp  i  himmelen,  och  grönskar  och  blomstrar  i  oför- 
gängelig  skönhet.  Salige  prise  vi  derför  de  afgångnesom  dödt 
i  Herranom;  ty  de  skola  hvila  af  sitt  arbete,  men  deras 
gerningar  skola  följa  dem  och  deras  minne  skall  blifva  i 
välsignelse.  Salig  prise  vi  också  dig,  du  allvarets  och  helig- 
hetens man,  du  Jesu  Christi  store  föregångarel  Du  är  i  frid, 
och  du  skall  stå  [upp]  att  anamma  din  lön  vid  dagarnas 
ända.     Amen.  — 


VI. 
[Ingress  till  en  predikan]. 

Christus  är  kommen,  och  hafver  igenom  Evangelium  bådat 
Eder  frid,  I  som  fjerran  voren,  så  ock  dem  som  när  voro.  Så- 
dana äro  Apostelen  Pauli  ord  till  de  första  Christne  i  Ephe- 
sus;  och  på  mångfaldiga  ställen  i  de  heliga  skrifterna  inpreg- 
las  den  sanning  att  Christendomen  är  en  fridens  lära,  att 
frid  är  stiftad  mellan  Gud  och  menniskor  genom  Jesum 
Christum.  Frid  på  jorden!  sjöngo  Englarna  redan  vid 
Christi  födelse,  och  såsom  en  fridens  stiftare  lefde  han, 
som  en  fridens  stiftare  dog  han  för  våra  synder.  Äfven  i 
dagens  Evangelium,  der  Christus  lik  en  döende  vän  samlar 
omkring  sig  sina  lärjungar  och  förkunnar  dem  sin  före- 
stående skillsmessa,  der  han  förmanar,  varnar,  lärer  och 
tröstar  dem;  —  äfven  der  lyser  han  sin  frid  öfver  dem.  Och 
hvad  kan  väl  menniskan,  hvad  kan  gudomen  sjelf  bjuda  de 

—    271    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

dödlige  bättre  än  friden.  Ty  till  frid  och  lugn  längtar  hvarje 
menskligt  hjerta,  och  likväl  är  det  ingen  ting  som  så  gerna 
och  så  jemnt  undflyr  oss.  Omgifne  öfverallt  af  fiendtliga 
krafter  måste  vi  från  vaggan  till  grafven  kämpa  om  vår 
varelse  och  vårt  bestånd.  Från  jord  och  haf  måste  menni- 
skan  med  svett  och  möda  framtvinga  sitt  uppehälle.  Öfver- 
vinner  hon  lyckligt  dessa  yttre  svårigheter  så  bor  likväl 
fridens  fiende  i  hennes  eget  hjerta.  Der  rymmas  oändlige 
önskningar,  der  kriga  ständiga  begär  emot  hvarandra  och 
lugnet  är  en  fremling  i  hennes  bröst.  En  större,  en  dyrba- 
rare gåfva  kan  derföre  ingen  bjuda  oss  än  den  som  bjuder 
oss  friden.  Prisen  derföre  Gud,  och  Den  han  sändt  hafver, 
Jesum  Christum  hvilken  kommen  är  och  hafver  igenom  Evan- 
gelium bådat  Eder  frid,  I  som  fferran  voren,  så  ock  dem 
som  när  voro.     Orden  läsas  i  Ephes.  2.   17. 

Men  hurudan  är  väl  den  frid  som  Christus  genom  Evan- 
gelium Eder  bådat  hafver?  Månne  det  är  den  lekamliga 
friden,  månne  det  är  jordiskt  lugn  eller  jordisk  lycka  och 
medgång?  Ack!  I  veten  det  väl,  m.  åh,,  hans  rike  var  icke 
af  denna  verlden,  det  är  inga  timliga  och  yttre  fördelar 
som  han  utlofvat  åt  sina  bekännare,  det  är  icke  heller  någon 
timlig  och  yttre  frid  som  han  eder  bådar.  Icke  gifver  jag 
Eder  friden  såsom  verlden  gifver,  säger  han  i  dagens  Evan- 
gelium. Det  är  en  inre  frid  midt  i  verldens  oro,  midt  i  li- 
dandets stunder,  det  är  en  frid  som  ej  beror  af  det  timeliga 
emedan  den  till  sitt  väsende  är  evig,  det  är  en  frid  som  icke 
stores  af  jordens  stormar,  emedan  den  är  ett  barn  af  himme- 
len.  Det  är  med  ett  ord  icke  den  yttre,  utan  den  inre  friden, 
det  är  själens  frid,  det  är  den  andeliga  friden. 

Men  innan  vi  tala  vidare  härom  låtom  oss  först  upplyfta 
våra  hjertan  etc. 

Ps. 


—    272 


1825— 182G 


VII. 


Herren  är  när  allom  dem  som  åkalla  honom,  allom  dem 
som  med  allvar  åkalla  honom.  Sålunda,  christeligc  Åhörare, 
yttrar  David  sitt  hopp  och  sin  förtröstan  till  Herran.  Han 
var  som  I  veten  en  af  tidens  store  män,  en  af  de  väldige  på 
jorden,  som  st3Tde  ett  mäktigt  folk,  och  tusende  lystrade 
till  hans  bud.  Ännu  mera,  hans  namn  lefver  bland  jordens 
herrlige  genom  hans  heliga  skrifter,  genom  hans  rörande 
sånger;  det  lefver  så  länge  tiderna  vara.  Och  likväl  böjde 
han  ödmjukt  sitt  hjerta  inför  den  Evige,  likväl  kände  han 
sitt  behof  af  Hans  bistånd,  på  Honom  satte  han  sin  sista 
och  säkraste  förtröstan,  på  honom  hvilade  hans  käraste, 
hans  yttersta  hopp.  Herren,  säger  han,  är  när  allom  dem, 
som  åkalla  honom,  allom  dem  som  med  allvar  åkalla  honom. 
Orden  läsas  i  Ps.  145.  18. 

Christelige  Åhörare!  Skulle  det  väl  finnas  någon  ibland 
oss  som  ansåge  sig  för  god  att  följa  Davids  exempel?  Vi 
tillhöra  ju  dock  alla  de  lägre  stånden,  vi  måste  alla,  mer  eller 
mindre,  förtjena  vårt  bröd  i  vår  anletes  svett,  ingen  konungs- 
lig purpur  pryder  oss,  verlden  känner  icke,  efterverlden  skall 
ej  heller  känna  våra  obetydliga  namn.  Skulle  vi  försmå 
hvad  som  tröstat  en  konung,  hvad  som  gladde  en  af  forn- 
tidens visaste  och  ypperste  männer?  Det  vore  dock  ett 
löjligt  högmod  om  vi  ville  neka  att  menniskan  är  svag. 
Vår  egen  dagliga  erfarenhet  vittnar  härom.  Eller  h vilken 
är  väl  den  ibland  oss  som  icke  erfarit  lifvets  vedermöda, 
som  ej  förnummit  de  onda  dagar  då  våra  käraste  förhopp- 
ningar försvinna,  då  mörker  betäcker  vår  själ,  och  jorden, 
så  långt  vi  skåda,  icke  erbjuder  oss  någon  tröst?  Och  hvar 
skall  trösten  då  sökas  om  icke  från  himmelen?   Ve  då  den 

—    273    - 

lS—2Wie9.   Tegnér,  Sami  slrifier.  5. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

ibland  oss  för  hvilken  himmelen  är  stängd,  ve  den  som  icke 
kan  hoppas  på  en  fader  i  höjdene,  hvilken  ser  hans  lidande 
och  hörer  hans  böner,  ve  den  som  icke  förtröstansfull  kan 
utropa  med  Syrach:  Den  eländas  Bön  tränger  sig  genom  skyn 
och  vänder  icke  igen  till  dess  hon  framkommer,  och  viker  icke 
af  till  dess  den  Högste  ser  dertill. 

I\Ien  just  härom  är  det  som  dagens  heliga  Text  lemnar 
oss  den  gladaste  försäkran.  Allt  det  I  bedjen  Fadren  i  mitt 
namn,  säger  Christus,  det  skall  han  gifva  Eder.  Så  låtom  oss 
då  bedja  i  fadrens  namn,  i  den  bön  som  Sonen  oss  lärt 
hafver,  Fader  vår  som  äst  i  himlen. 

Gif   min    anda  vittnesbörd  etc.    F.vang.  Joh.  IG.  v.  23. 

Herre,  helga  oss  i  din  etc. 

Proposit.    Om  Bönhörelsen. 

Fader  du  som  sändt  etc. 

Det  gifves  väl  svårligen  ett  menskligt  väsende,  hvars 
hjerta  ej  någon  gång  känt  behofvet  af  ett  högre  bistånd, 
hvars  läppar  aldrig  öppnat  sig  i  en  bön  till  himmelen.  Hed- 
ningen, ja  vilden  sjelf  beder  likväl  till  sina  vanmäktiga 
Gudar;  han  blidkar  deras  inbillade  vrede  med  offer  och  han 
tror  sig  kunna  köpa  deras  gunst  med  åkallan  och  gåfvor. 
Så  långt  som  Solen  skådar,  ser  hon  öfverallt  menniskan 
knäböjande  för  ett  högre  väsen,  hvars  åska  hon  vill  afvända, 
hvars  nåd  hon  åkallar.  För  oss  Christne,  som  lysas  af  det 
himmelska  ljuset,  för  oss  har  Bönen  en  högre  och  ädlare 
betydelse.  Vi  inbilla  oss  icke  att  med  vår  Bön  liksom  muta 
den  Evige.  För  oss  är  Bönen  menniskans  tungomål  till 
Gud,  den  är  en  suck  som  lättar  det  beklämda  hjertat,  ett 
samtal  mellan  Barnet  och  den  gode  Fadren.  För  oss  är  det 
en  tröst  att  med  barnslig  tillförsigt  få  klaga  sin  nöd  äfven 

—    274    - 


1825—1826 

om  den  icke  afhjelpes.  Bönen  har  för  oss  sitt  värde  deri- 
genom  att  den  lyfter  sinnet  från  jorden,  att  den  sätter  oss 
i  ett  förhållande  till  gudomligheten.  Allt  som  är  stort  och 
ädelt  hos  mcnniskan  har  också  endast  häraf  sitt  värde. 
Att  vi  i  bönen  närma  oss  Gud,  att  hjertat  derigenom  höjer 
sig  ifrån  det  jordiska,  det  är  redan  bönhörelse,  om  också 
det  hvarom  vi  bedje,  ej  skulle  gifvas  oss.  Fin  andäktig  och 
innerlig  Bön  är  derföre  aldrig  förgäfves.  Den  tröstar  och 
hugsvalar  alltid  hjertat,  den  ger  lugn  och  styrka  och  för- 
nöjsamhet. Den  besannar  tierrans  ord  för  David:  Han 
begärar  mig,  lij  vill  jag  hjelpa  honom:  han  känner  milt  namn, 
derföre  vill  jag  beskydda  honom. 

INIen  med  Bönhörelse  förstår  man  dock  i  allmänhet  något 
helt  annat.  Man  tror  sig  icke  bönhörd,  så  framt  ej  ens 
önskan  blir  uppfylld.  INIen  en  syndig  önskan  kan  ej  uppfyllas 
af  rättfärdighetens  Gud,  ohöfviska  begär  vill  han  kufva, 
och  ej  tillfridsställa.  Det  frågas  alltså  hvarom  och  på  hvad 
sätt  skola  vi  bedja,  för  att  kunna  hoppas  bönhörelse? 

a)  Vilja  vi  hoppas  bönhörelse  så  böra  vi  för  det  första 
ej  bedja  om  timliga  fördelar,  annorlunda  än  villkorligt. 
Vilkoret  h varunder  vi  böra  bedja  härom  är  det,  att  vi  ej 
önska  dem  utan  så  vida  de  bidraga  till  vårt  verkeliga  och 
eviga  väl.  Hvem  vet  vad  följder  din  önskans  uppfyllan 
annars  kunde  medföra?  Beder  du  om  rikdom  och  öfverflöd, 
hvem  har  sagt  dig  att  den  icke  kan  göra  ditt  hjerta  hårdt 
och  känslolöst,  eller  förleda  dig  till  utsväfningar  och  synder. 
Beder  du  om  makt  och  ära,  huru  vet  du  att  den  makten  ej 
gör  dig  högmodig,  att  din  ära  ej  gör  dig  fåfäng,  eller  att  din 
egen  stolthet  ej  slutligen  kan  bereda  ditt  fall?  Beder  du 
om  nöjen  och  glädje,  hvem  försäkrar  dig  att  ej  nöjet  kan 
missbrukas  och  försvaga  din  kropps  och  din  själs  krafter, 
hvem  försäkrar  dig  att  det  ej  hamnar  sig  en  dag  med 
vämjelse  och  en  för  sen  ånger?    Beder  du  om  försköning 

—    275    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

för  lidandet  och  sorgen,  o  så  besinna  att  pröfningens  dagar 
äro  lärorika,  att  plågan  stärker  sinnet,  att  de  rättfärdige 
hafva  sin  lön,  och  att  den  barmhertige  fadern  icke  kan  vilja 
sitt  barns  undergång.  Ack!  hvad  du  i  dag  anser  för  ditt 
lifs  högsta  lycka,  kanske  skall  du  snart  med  förbannelse 
påminna  dig  den  stund  då  det  skänktes  dig,  kanske  skall 
du  snart  men  fåfängt  önska  dig  tillbaka  din  plåga,  din  nöd 
och  ditt  hjertas  oskuld.  Tro  alltså  med  tillförsigt  att  Gud 
känner  bättre  än  du  hvad  som  gagnar  dig,  och  att  han  af 
sin  barmhertighet  vill  gifva  dig  hvad  helsosamt  är.  Bed 
derföre  om  det  timliga  goda  med  villkor,  bed  så  som  Verlde- 
nes  Frälsare,  som  Guds  cnfödde  Son,  sjelf  bad  i  örtagården: 
Min  fader,  är  det  möjeligt,  så  gånge  denna  kalken  ifrån  mig; 
dock  icke  som  jag  vill,  utan  som  Du. 

b)  Om  vi  skola  kunna  hoppas  bönhörelse,  så  böra  vi 
vidare  ej  bedja  med  försLrödt  och  oheligt  sinne.  —  När  vi 
ha  någon  verldslig  angelägenhet  att  sköta  den  vi  anse  vara 
af  vigt,  så  samla  vi  alla  vår  själs  krafter  och  arbeta  med 
ifver  och  uppmärksamhet.  Skola  vi  af  en  menniska  ut- 
bedja oss  något  som  är  oss  kärt  och  dyrbart,  så  bedja  vi 
derom  af  hela  vår  själ,  med  hela  vårt  hjertas  värma.  Men 
ack,  mine  Vänner,  när  vi  skola  bedja  till  Gud  som  likväl  är 
mera  än  menniskor,  när  vi  skola  bedja  om  vårt  eviga  väl 
som  dock  är  mer  än  det  timliga,  huru  tankspridt  och  lik- 
giltigt är  då  icke  ofta  vårt  sinne,  huru  sömniga  och  kalla  äro 
då  våra  böner!  I  Herrans  hus,  der  vi  samlas  till  bön  och 
åkallan,  der  all  verldslig  tanka  vid  tröskeln  borde  afläggas, 
der  blott  rena  eller  ångerfulla  hjertan  borde  i  bönen  upp- 
lyfta sig  till  Herran:  —  dit  kommer  likväl  så  mången  med 
oheligt  och  verldsbekymradt  sinne,  der  sväfva  tankarne 
omkring  på  det  jordiska  liksom  i  det  vanliga  lifvets  för- 
ströelser, der  äro  vi  för  tankspridde,  för  håglöse  för  att  samla 
vårt  sinne  till  en  andäktig  bön,  der  vet  vårt  hjerta  ej  af  den 

—    276    — 


1825—1826 

Gud  som  våra  läppar  åkalla.  Della  folket,  säger  Herran, 
nalkas  mig  med  sin  mun  och  hedrar  mig  med  sina  läppar,  men 
deras  hjertan  äro  långt  ifrån  mig.  Huru  kunna  vi  vänta  att 
Gud  skulle  lyssna  till  dessa  halfva  böner  utan  mening  och 
allvar,  hvilka  frampladdras  såsom  tanklösa  ljud  af  vår  mun, 
medan  vårt  sinne  är  sysselsatt  med  helt  annat?  Hvad  äro 
dylika  böner  annat  än  en  skrymtan  inför  den  eviga  San- 
ningens Gud,  hvad  annat  än  en  hädelse  af  Helighetens  fader? 
Vilja  vi  ej  bedja  med  allvar,  med  samlade  sinnen,  med  ett 
hjerta  som  är  heligt  och  rent,  och  åtminstone  för  den  stun- 
den afvändt  ifrån  det  verldsliga,  så  må  vi  ej  heller  hoppas 
på  någon  bönhörelse?  Ty  Gud  bortkastar  icke  Bönhörelsen 
åt  en  ovärdig,  och  hans  rika  nåd  tillhörer  endast  den  som  så 
vidt  han  kan  söker  att  förtjena  honom. 

c)  Om  vi  skola  kunna  hoppas  bönhörelse,  så  måste  vi 
vidare  ej  blott  bedja  på  bestämda  dagar  och  stunder.  — 
Den  allmänna  och  bestämda  Gudstjensten,  m.  åh.,  är  en 
helig  och  vördnadsvärd  inrättning,  som  fortplantat  sig 
från  våra  fäders  dagar.  Dess  afsigt  är  tydelig  för  en  hvar  som 
vill  inse  den,  nemligen  att  genom  ett  yttre  medel  befordra 
andakt  och  uppfcyggelse  och  sålunda  undanrycka  åtmin- 
stone några  stunder  från  verlden,  för  att  använda  dem  till 
menniskans  högsta  angelägenhet,  och  helga  dem  åt  Gud  och 
Evigheten.  Det  är  skönt  att  se  Guds  församling  som  hög- 
tidligen sammanträder  och  med  gemensam  röst  ropar  opp 
till  en  gemensam  Fader.  Högtidligt  och  rörande  är  det  att 
förnimma  huru  alla  knän  böjas  inför  Verldens  Skapare, 
huru  sången  uppstämmes  från  allas  läppar,  och  Herrans  ord, 
från  hans  tjenares  mun,  finna  ett  återsvar  i  hvarje  hjerta. 
Men  man  bedrar  sig  mycket  om  man  tror  att  den  offenteliga 
och  föreskrifna  andakten  måste  vara  den  enda,  om  man  tror 
att  man  är  gudfruktig  nog  då  man  ej  försummar  att  gå  i 
kyrkan.    Eller  kan  du  som  förnuftig  menniska  tro  att  an- 

—    277    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

dakten  endast  tillhör  söndagen,  att  den  måste  komma  som 
en  bjuden  gäst  på  sitt  bestämda  klockslag,  och  aflägsna  sig 
när  timman  är  förliden?  Det  gifves  ju  likväl  så  många 
stunder  i  din  enskilta  lefnad  då  du  känner  dig  uppvärmd 
och  upplyftad,  då  du  tycker  dig  vara  närmare  Gud,  och 
bönen  är  ett  behof  för  ditt  sinne.  Försumma  icke  dessa 
dyrbara  stunder,  t}-  de  äro  en  anmaning  ifrån  himmelen, 
de  äro  Guds  röst  till  ditt  bättre  väsende,  de  äro  löftesmän 
för  din  frändskap  med  Gudomligheten.  Bed  derföre  icke 
blott  på  de  föresätta  stunder,  icke  blott  när  nöden  trycker, 
när  sorgen  omfattar  dig,  utan  bed  äfven  i  glädjens  dagar, 
äfven  i  lugnets  tid,  när  ditt  öga  tillslutes  med  dfgen  eller 
vaknar  med  den,  eller  när  tystnaden  omgifver  ditt  ensliga 
läger  och  du  i  nattens  frid  blickar  opp  till  stjernorna  som 
med  sitt  bleka  ljus  påminna  dig  om  evigheten  och  mana 
dig  att  se  in  i  ditt  inre.  Bed,  med  ett  ord,  så  ofta  en  hög  och 
allvarlig  tanke  bemäktigar  sig  din  själ,  så  ofta  du  betänker 
menniskans  lott  och  fröjdas  åt  dess  förhoppningar,  så  ofta 
Evighet  och  Odödlighet  och  den  oändliga  Barmhertigheten 
som  ej  försmår  att  räkna  slägtskap  med  dig,  stå  klara  och 
lefvande  för  ditt  öga.  När  du  sålunda  beder,  då  skall  du 
icke  sakna  bönhörelsen,  då  skall  bönen  uppfylla  sitt  väsendt- 
liga  ändamål,  att  styrka  ditt  sinne  och  gifva  det  ett  nytt 
mod,  en  ny  lättelse,  liksom  en  tåreflod  lättar  det  beklämda 
hjertat.  Då  skall  du  finna  att  Bönen  ej  endast  är  ett  yttre 
bruk  som  vanan  stadgat,  utan  en  verkelig  tröst  för  ditt  sinne, 
och  ditt  lugnade  och  glada  hjerta  skall  säga  dig  att  du  är 
bönhörd. 

d)  Skola  vi  hoppas  bönhörelse,  så  måste  vi  alltså  bedja 
icke  om  det  förgängliga  utan  om  det  oförgängliga,  om  vår 
egen  förbättring  och  vår  själs  eviga  frelsning.  Detta  är  en 
bön  som  vi  utan  villkor  kunne  våga.  Det  är  också  det  vig- 
tigaste  och  angelägnaste  hvarom  vi  kunne  bedja.    Vi  er- 

—    278    - 


1825—1826 

käiine  ju  alle  att  själen  är  af  mera  värde  än  kroppen,  och 
Evigheten  af  mera  vigt  än  Tiden.  Går  icke  det  menskliga 
lifvet,  med  all  sin  glädje  och  sorg,  förbi  oss  som  en  skugga? 
Hvar  finnes  väl  den  som  icke  erfarit  dess  obetydlighet  och 
åtminstone  i  dödsstunden,  om  ej  förr,  insett  dess  tomhet 
och  dess  flärd.  vSkall  man  bedja,  så  bör  man  väl  bedja  om 
det  bästa.  JNIen  livad  är  det  bästa  hos  menniskan  om  icke 
viljans  förbättring  och  helgelse,  om  icke  gudsfruktan  och 
dygd  äro  det?  Det  gifves  ingen  förnuftig  som  ej  erkänner 
att  dessa  egenteligen  utgöra  menniskans  värde.  Men  tidens 
vise,  våra  dagars  Phariseer,  brösta  sig  med  en  dygd  som  ingen 
gudsfruktan  behöfver,  med  en  dygd  som  vexer  på  egen 
hand  och  ej  tarfvar  någon  näring  från  himmelen.  De  be- 
sinna icke  att  de  endast  leka  med  ord,  att  ett  godt  och  heligt 
uppsåt  just  härföre  måste  härstamma  från  Gud  som  är 
helighetens  källa;  de  besinna  icke  att  menniskans  vilja 
endast  genom  sin  förbättring  nalkar  sig  Guds  vilja  och  sam- 
mansmälter med  den,  att  hjertats  renhet  endast  är  ett  annat 
namn  på  Gudsfruktan,  att  menniskors  dygd  endast  är  hel- 
gelsen bevisad  i  gerningen.  Derförc,  mine  åhörare,  låtom 
oss  först  och  främst  härom  bedja.  Ty  utan  bön  och  åkallan 
kommer  icke  välsignelsen,  och  af  egna  krafter  förmår  men- 
niskan så  litet.  Bedja  vi  härom  så  bedja  vi  också  med  det 
samma  om  vår  själs  eviga  räddning.  Ty  är  vår  vilja  helig, 
är  vårt  uppsåt  rent,  så  äre  vi  som  Christne  delaktige  af  Jesu 
Christi  försoning,  då  är  vår  synd  borttvättad  i  Jesu  blod, 
derigenom  att  vi  söke  likna  honom,  så  vidt  som  en  menniska 
kan  likna  Gudomen,  och  då  väntar  oss  en  dag  segerkronan 
i  belönarens  händer.  Hvad  vi  sålunda  bedje  om,  det  vill 
Gud  af  sin  oändliga  barmhertighet  skänka  oss.  Då  bedja 
vi  efter  Guds  vilja:  och  detta,  säger  Johannes,  är  den  för- 
tröstning, som  vi  hafve  till  honom,  att  om  vi  bedja  något  efter 
hans  vilja  så  härer  han  oss.    Då  behöfva  vi  icke  frukta  att 

—    279    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

bönhörelsen  skall  uteblifva.  Då  kunna  vi  på  oss  lämpa 
hvad  Frälsaren  säger  hos  Evangelisten:  Om  I  blifven  i  mig 
och  min  ord  blifva  i  Eder,  allt  det  I  viljen  magen  I  bedja,  och 
det  skall  ske  Eder. 

e)  Skola  vi  hoppas  bönhörelse  så  måste  vi  vidare  bedja 
med  tro  och  tillförsigt.  På  tro  och  tillförsigt,  mine  åhörare, 
grundar  sig  hufvudsakligen  all  Gudsfruktan.  Om  det  gudom- 
liga kunna  vi  egenteligen  ingen  ting  veta.  Den  menskliga 
kunskapen  kan  mäta  himmelen  och  jorden,  men  Guds  eviga 
väsende  kan  han  icke  mäta.  Derföre  har  det  fromma  hjertat 
sin  Tro,  det  vill  säga  en  på  känsla  grundad  öfvertygelse, 
som  hvarken  kan  eller  behöfver  att  bevisas.  Derföre  yrkade 
också  Christus  ständigt  på  tro  och  förtröstan,  derföre  bygde 
han  hela  sin  gudomliga  lära  på  denna  grund.  Och  huru 
skulle  väl  tro  och  förtröstan  kunna  saknas  i  bönen?  Hvarföre 
bedja  vi  väl  om  ej  derföre  att  vi  tro  och  hoppas  att  kunna 
blifva  bönhörde?  Förtröstar  du  icke  på  Gud,  tror  du  icke 
att  han  ser  ner  på  ditt  lidande  och  kan  och  vill  afhjelpa 
det,  så  är  ju  din  bön  en  galenskap.  Men  hvarföre  skulle 
vi  också  icke  förtrösta  på  Herran?  Lefva  vi  icke  af  hans 
välgerningar,  njuta  vi  icke  öfverallt  hans  rika  gåfvor?  Har 
han  icke  satt  solen  till  att  lysa  oss  och  natten  till  att  veder- 
qvicka  oss?  Öppnar  han  icke  jordens  sköte  för  att  stilla 
vår  hunger  och  källans  åder  för  att  släcka  vår  törst?  Gaf 
han  oss  icke  lifvet  för  att  prisa  honom  och  döden  för  att 
förenas  med  honom?  Uppenbarade  han  oss  ej  sin  heliga 
vilja,  älskade  han  ej  så  verlden  att  han  för  oss  utgaf  sin  enda 
Son  på  det  att  Iwar  och  en  som  tror  på  honom  skall  icke  förgås 
utan  få  evinnerligt  lif?  Vi  äga  således  inga  skäl  till  miss- 
tröstan. Låtom  oss  derföre,  åtminstone  från  våra  böner, 
bannlysa  det  mörka  tviflet  och  den  förolämpande  klen- 
trogenheten. Låtom  oss  bedja  med  fullt  förtroende  såsom 
barn  bedja  till  en  huldrik  fader.  Låtom  oss  icke  förgäta  hvad 

—    280    — 


1825—1826 

Cliristus  säger  sjelf  hos  Evangelisten:    Allt  del  I  bedjen  i 
bönen  troendes,   det  skolen   I  få. 

f)  Vilja  vi  hoppas  bönhörelse  så  måste  vi  slutligen  äfvcn 
bedja  med  ett  ödmjukt  och  botfärdigt  hjerta.  Det  stolta 
och  förhärdade  sinnet  som  icke  en  gång  vill  förödmjuka 
sig  inför  Gud,  det  kan  icke  vänta  sig  någon  bönhörelse. 
Herren,  säger  Profeten,  vänder  sitt  öra  från  den  högfärdujas 
bön  och  aktar  icke  på  de  förstockades  ropan.  Ingen  har  ännu 
trotsat  sig  till  nåden,  och  med  fräcka  händer  eröfras  ingen 
välgerning.  Hvad  äger  också  menniskan,  äfven  den  högste 
och  mäktigaste  bland  menniskor,  att  berömma  sig  af  för 
Gudi?  Är  det  icke  löjligt  att  vilja  vara  stolt  inför  den  Alls- 
mäktige, hvars  vink  har  kallat  oss  ur  vårt  intet  och  kan 
återstörta  oss  dit  när  han  behagar.  Derföre  hafva  äfven 
alla  jordens  vise  och  verkeligen  store  män  ödmjukat  sig 
inför  Herran;  ty  de  veta  väl  att  han  kan  förkrossa  den  stolte, 
och  i  höjden  uppsätta  den  ringe.  Äfven  vi  andra,  om  vi 
endast  gå  till  räkning  med  vårt  eget  samvete,  huru  n.ycket 
finna  vi  ej  att  ångra  och  af  bedja,  huru  många  skäl  ha  vi 
icke  att  endast  med  bäfvan  nalkas  den  Allsvåldiges  thron? 
Hvar  helst  vi  med  allvar  se  tillbaka  på  vår  lefnad  så  upp- 
täcka vi  antingen  syndiga  gerningar  eller  onda  uppsåt. 
Ho  kan  räkna  huru  ofta  han  bryter?  Herre  förlåt  mig  mina 
hemliga  brister.  Men  derföre,  så  fram  t  vi  ej  äro  alldeles 
förhärdade,  skaffe  vi  med  fruktan  och  bäfvan  att  vi  måtte 
salige  varda,  derföre  anropa  vi  den  eviga  barmhertigheten, 
derföre  frambära  vi  vår  bön  med  ett  förkrossadt  sinne. 
Derföre  påminna  vi  oss  med  glädje  Profetens  ord:  Min  hand 
hafver  gjort  allt  det  som  är,  säger  Herran;  men  jag  ser  till 
den  elända  och  till  den  som  en  förkrossad  ande  hafver,  och  till 
den  som  fruktar  för  mitt  ord.  Och  på  ett  annat  ställe:  Jag 
bor  i  höjdeneoch  i  helgedomen,  och  när  dem  som  en  förkrossad 
och  ödmjuk  anda  hafva;  på  det  jag  skall  vederqvicka  de  öd- 

—    2«1    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

mjukades  anda,  och  lida  de  förkrossades  hjerian.  O!  att  det 
ej  funnes  någon  ibland  oss,  om  hvilken  ej  detta  kunde  med 
sanning  sägas!  Att  ingen  bön  uppstege  ifrån  obotfärdiga 
hjertan,  och  ingen  blygdes  atL  åtminstone  i  bönen  med 
uppriktig  ånger  erkänna  sin  syndaskuld  inför  Gudi!  Då 
skulle  visserligen  Bönen  hugsvala  månget  hjerta  som  nu 
fåfängt  använder  den,  och  månget  bönhördt  sinne  skulle 
med  glädje  instämma  i  vårt  ingångsspråk:  Herren  är  när 
allom  dem  som  åkalla  honom,  allom  dem  som  med  allvar  åkalla 
honom. 

Christelige  åhörare!  Det  ämne  jag  i  dag  vidrört  är  ett 
af  de  vigtigaste  för  h varje  rättskaffens  christen.  Det  rörer 
den  säkraste  och  förnämsta  trösten  för  menniskans  mödo- 
samma lefnad,  det  rör  hennes  umgänge  med  Gudi,  hennes 
vederqvickelse  i  tiden  och  hennes  hopp  i  evigheten.  Jag 
har  blott  i  korthet  omnämnt  några  af  de  villkor  under  hvilka 
vi  kunna  hoppas  bönhörelse.  O!  gifve  Gud  att  blott  dessa 
uppfylldes.  Bönen  är  sannerligen  icke  en  konst  som  behöfver 
eller  kan  läras.  Den  fordrar  ingen  långsam  och  djupsinnig 
undervisning;  men  den  fordrar  hvad  bättre  är,  ett  rent  och 
oförderfvadt  hjerta,  och  ett  fast  förtroende  till  sin  Gud. 
Ty  hvad  äro  väl  ett  fromt  hjertas  saligaste  stunder,  hvad 
äro  dess  högsta  och  renaste  känslor  annat  än  en  Bön  till 
Herran?  Blott  för  ett  sådant  sinne  finnes  en  egentelig 
Bönhörelse.  Blott  för  det  gäller,  hvad  Gud  säger  hos  Pro- 
feten: Förr  än  de  ropa  vill  jag  svara;  medan  de  ännu  tala, 
vill  jag  höra.  Låtom  oss  derföre  bedja  om  ett  sådant  sinne, 
och  icke  blott  bedja,  utan  äfven  sjelfve  med  allvar  beflita 
oss  om  att  göra  oss  värdige  bönhörelsen.  Ty  icke  aktar  Gud 
på  den  ovärdiges  önskan,  men  en  rättfärdig  mans  bön  förmår 
mycket  ther  hon  allvar  är.  Jac.  5.  16.  Beviljar  oss  Gud  af 
sin  oändliga  nåd  detta,  då  ha  vi  funnit  en  varaktig  tröst 
för  lifvet  och  för  döden.    Då  kunna  vi  förakta  all  tidens 

—     282    — 


1825—1826 

vedermöda  och  utropa  med  David:  jag  tröstar  uppå  att 
Gud  så  nådelig  är;  mitt  hjerta  gläder  sig  att  han  så  gerna 
hjelper.  Jag  vill  sjunga  Hcrranom  att  han  sa  väl  emot  mig 
oör.    Amen. 


283    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Tal  vid  P.  J.  Lilj enroths  prästvig- 

n  i  n  g. 


Då  du,  min  broder,  i  dag  framträder  inför  altaret  att 
invigas  till  en  lärare  i  församlingen,  behöfver  jag  ej  för 
dig  upprepa  de  råd  och  förmaningar,  som  kunna  vara  nöd- 
vändiga för  de  unga  och  oerfarna.  Jag  behöfver  ej  för 
dig  omtala  vigten  af  det  embete,  hvartill  du  anmält  dig. 
Du  har  haft  god  tid  att  öfverväga  den.  Du  har  ej  förha- 
stat dig  med  din  anmälan.  Jag  behöfver  ej  heller  på- 
minna dig  om  en  lärares  pligter:  du  känner  dem  förut  af 
långlig  erfarenhet,  ty  du  har,  ehuru  i  en  annan  krets,  länge 
undervisat.  Du  kommer  sent  i  församlingen:  din  ungdom 
ligger  längesedan  bakom  dig:  det  är  blott  eftermiddagen 
af  din  lefnad,  du  kan  egna  åt  ditt  nya  kall.  Du  inträder 
såsom  väktare  i  vingården  först  vid  nionde  stunden,  men 
också  inträder  du  med  mognad  erfarenhet  och  pröfvade 
krafter.  Använd  dem  derför  med  fördubbladt  nit,  med 
allvarlig  ifver,  på  det  husbonden,  när  dagen  är  förliden, 
må  kunna  tilldela  dig  samma  lön,  som  dem,  hvilka  kom- 
mit långt  före  dig.    Af  dig  väntar  församhngen  med  skäl 


284 


1825—1826 

en  verksamhet  högre  än  den  vanliga:  af  dig  fordrar  han, 
hvars  namn  du  skall  förkunna,  renare  trohet,  fastare  gång, 
klarare  insigt,  än  af  många  andra.  Du  kan  ej  undskylla 
dig  med  okunnighet  eller  bristande  mognad  eller  ungdo- 
mens oerfarenhet.  Du  är  en  man,  och  hvad  du  gör  i  för- 
samlingen, derför  måste  du  ensam  ansvara  inför  Gudi. 
Omgjorda  dig  derför  med  kraft,  rusta  dig  till  striden  för 
det  heliga! 

Ty  icke  må  du  föreställa  dig,  att  du  är  kallad  till  be- 
qvämlighet  och  orklös  hvila.  Hvila  finner  den  rätte  lä- 
raren först  i  grafven  och  i  den  barmhertige  Faderns  ar- 
mar; men  så  länge  han  andas,  måste  han  kämpa  alltjämt 
mot  mörkrets  makter.  Du  inträder  i  en  orolig  tid,  då  allt 
omvexlar  eller  vill  omvexla.  Solen  står  ej  längre  stilla  öfver 
Gibeon  eller  månen  i  Ajalons  dal;  men  ett  vet  jag,  som 
står  still,  huru  tiden  än  hvälfver  sig  och  vexlar,  och  det 
är  Kristi  höga  lära,  när  hon  fattas  med  rent  sinne.  Håll 
dig  derför  fast  vid  det  ord,  som  lif  gifver!  Låt  ljuset  brinna 
på  ljusastaken  orubbadt,  men  fritt,  att  det  må  visa  vägen 
genom  lifvet  och  skina  ännu  öfver  grafven!  Du  inträder 
vidare  i  en  tid,  som  merendels  är  likgiltig  för  det  heliga, 
som  vakar  för  dagens  behof,  men  sofver  bort  evighetens 
angelägenheter.  Vi  vilja  ej  undersöka,  hvad  andel  läraren 
sjelf  torde  hafva  häruti,  men  väck  du,  så  vidt  du  förmår, 
de  sömniga,  uppvärm  de  förstelnade  hjertan,  visa  dem, 
att  jorden  är  himlens  förgård,  och  att  det  rätta  lifvets 
träd,  om  ock  dess  rot  hänger  fast  i  jorden,  likväl  blom- 
mar och  bär  frukt  ofvan  skyarna.  Bevisa  din  tro  med 
dina  gerningar,  ty  det  beviset  fattas  af  alla:  det  är  ett 
prof  som  aldrig  sviker;  gerningen  är  trons  dotter  och  bär 
alltjemt  sin  moders  anletsdrag.  Jag  helsar  dig  välkom- 
men till  altaret  med  Pauli  ord  till  Petrus:     Uti  allt  ställ 

—    285    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


dig  sjelf  såsom  en  efkrsijn  Ull  goda  gerningar,  med  oförfal- 
skad lärdom,  med  ärlighet,  med  helsosam  oeh  ostrafflig  ord, 
på  det  den,  som  emotstär,  niå  blygas,  intel  ondl  hafvande, 
det  han  om  dig  säga  kan! 


—    286    — 


1S25— 1826 


Vid  vigningen  af  Berg  a  Kijrka. 

1825. 


Helig,  Helig,  Helig,  Herre,  Gud  Allsmäktige!  Falla  äro 
himlarna  och  jorden  af  din  herrlighet.  Uppfyll  ock  nu  med 
din  ära  och  herrlighet  detta  ditt  Tempel  och  alla  Christnas 
hjertan,  för  ditt  heliga  Namns  skull!    Amen! 

Uti  hvad  hus  I  kommen,  säger  först:  Frid  vare  detta  hus! 
Med  en  sådan  förmaning  utskickade  Christus  fordomdags 
de  sjuttio  för  att  förkunna  Evangelium.  ]\Ien  äiven  för  oss, 
Christelige  Åhörare,  gäller  denna  förmaning.  Den  gäller 
i  synnerhet  i  dag  då  vi  äro  samlade  för  att  till  den  Högstes 
dyrkan  helga  och  inviga  detta  Tempel.  Frid  vare  alltså 
delta  hus!  frid,  den  skönaste  och  sista  gåfva  som  Christus 
i  dagens  Evangehum  skänkte  sina  lärjungar:  friden  låter 
jag  Eder,  min  frid  gifver  jåg  Eder.  Guds  frid  vare  icke  blott 
öfver  detta  hus,  utan  äfven  öfver  alla  dem  som  nu  och  hädan- 
efter besöka  det,  att  de  alltid  må  gå  härin  som  fridens  barn, 
och  härifrån  med  frid-  i  sina  hjertan.  Fridens  Evangehum 
blifve  här  förkunnadt,  samvetets  frid  blifve  här  vunnen, 
den  eviga  friden  blifve  här  grundlagd!  Derföre  ännu  en  gång: 
Frid  vare  detta  hus!  Orden  läsas  hos  Evangelisten  Lucas, 
10.  c.  5  v. 

Frid  vare  öfver  dig,  du  Församlingens  Herde,  du  trogne 
arbetare  i  din  Herres  vingård.  Jag  vet  att  det  egenteligen 
är  din  förtjenst  att  denna  byggnad  uppstigit  på  gruset  af 
den  gamla  och  bofälliga.    Jag  vet  all  du  dcrvid  mött  de 

—    287    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

vanliga  hindren  för  allt  godt  och  ädelt  på  jorden,  missför- 
stånd, egenny  tta,  otacksamhet,  och  hvad  allt  de  onda  makter- 
na må  heta.  Men  jag  vet  äfven  att  du  satt  emot  dem  alla  en 
mans  ståndaktighet  som  aldrig  svigtar,  en  christelig  lärares 
saktmod  som  aldrig  tröttnar,  ett  rent  medvetandes  lugn 
som  aldrig  rubbas.  Du  har  nu  nått  målet.  Det  är  skönt 
och  tröstefullt  för  dig  att  stå  i  ditt  fulländade  verk  och  veta 
med  dig  sjelf  att  du  uträttat  en  god  gerning.  Jag  tackar  dig 
derföre  å  mitt  Embetes  vägnar.  Njut  länge  glädjen  och 
frukterna  af  din  möda.  Förkunna  länge  fridens  ord  i  det 
Tempel  som  utom  dig  ej  vore  till.  Och  när  du  en  gång,  mätt 
af  år  och  välsignelse,  lägger  ner  din  herdastaf,  så  hvila  lugnt 
utanför  de  vigda  murarna,  dem  du  rest  dig  till  en  minnes- 
vård. Frid  vare  äfven  Eder,  I  Församlingens  invånare! 
I  hafven  här  med  förenadt  arbete  uppfört  Herranom  ett 
hus.  Så  vidt  det  berott  på  Er  hafven  I  sökt  att  göra  det 
värdigt  sitt  ändamål.  Under  det  höga  hvalfvet  lyfter  själen 
sig  glad  och  fri  emot  sitt  ursprung,  och  himmelns  ljus 
blickar  vänligt  in  genom  de  rymliga  fönstren.  Hvad  skulle 
jag  för  Er  mångåriga,  fromma  möda  kunna  önska  både  Er 
sjelfva  och  Er  kyrka  bättre  än  frid?  Ack!  det  menskhga 
lifvet  är  fullt  af  oro.  Menniskan,  af  qvinno  född,  säger 
Job,  lefver  en  liten  tid  och  är  full  med  orolighet.  Det  ligger  i 
hvarje  menskligt  hjerta  en  längtan  till  något  annat  och 
bättre,  ett  missnöje  med  det  närvarande,  och  hela  vår 
lefnad  är  ett  fortsatt  vädjomål  till  framtiden.  Barnet  läng- 
tar att  bli  yngling;  ty  på  ungdomens  blomstrande  höjder 
der  tror  han  att  sjelf  ständigheten  och  glädjen  och  lugnet 
bo  i  solskenet.  Men  när  han  är  deruppe,  då  möta  honom 
först  lifvets  stormar,  slumrande  begär  vakna  i  hans  sinne, 
och  friden  trifves  icke  i  det  unga,  i  det  oroligt  klappande 
hjertat.  Då  längtar  han  till  mannaålderns  sjelfbestånd  och 
anseende;    der,    tänker  han,  uppfyllas  alla  hans  önskningar, 

—    288    — 


1825—1826 

der  vill  han  hvila  ut  i  lugnet  af  de  träd  han  sjelf  planterat, 
der  vill  han  bjuda  friden  till  hvardagsgäst  under  sitt  eget 
tak,  der,  menar  han,  är  all  hans  längtan,  all  hans  oro  stil- 
lad. Men  knappast  är  han  der,  innan  han  märker  sitt  miss- 
tag och  begynner  klaga  öfver  fordom  obekanta  bekymmer, 
han  måste  sörja  för  sitt  och  de  sinas  bestånd,  för  sitt  anse- 
ende, för  sitt  namn,  och  utbrister  slutligen  med  Profeten: 
hade  jag  icke  godan  ro,  och  sådana  oro  kommer.  Derföre 
vänder  han  sin  blick  emot  ålderdomen,  ty  der,  tror  han, 
äro  begären  lugnade,  der  äro  bekymren  tystade,  der  är 
lifvets  kamp  genomkämpad,  der  växer  friden  med  silfver- 
håren  på  den  gamles  hufvud.  Men  si,  när  han  sålunda  in- 
trädt  i  årens  dal,  då  finner  han  den  mörk  och  kall,  då  klagar 
han  öfver  att  hans  kraft  är  försvunnen,  att  hans  glädje  går 
på  krycka,  att  lifvet  med  hvarje  dag  mer  och  mer  förmörkas 
för  hans  skumma  ögon;  men  friden,  som  han  trodde  skulle 
bo  härstädes,  se  den  är  flugen  undan  som  en  skygg  dufva, 
den  trifves  numera  ingenstädes  om  icke  i  grafven,  dit  den 
gamle  hastar,  och  stående  på  brädden  derutaf,  suckar  han 
med  David:  menniskorna  gå  bort  såsom  en  skugga  och  göra 
sig  mycken  onyttig  oro. 

Sådant  är  det  menskhga  lifvets  skick.  Till  frid  och 
lugn  längtar  hvarje  menskligt  hjerta,  och  likväl  är  det 
ingen  ting  som  så  gerna  och  så  jemnt  undflyr  oss.  Omgifna 
öfverallt  af  fiendthga  krafter  måste  vi  från  vaggan  till 
grafven  kämpa  om  vår  varelse  och  vårt  bestånd.  Från 
jord  och  haf  måste  menniskan  med  svett  och  möda  fram- 
tvinga sitt  uppehälle.  Men  om  hon  också  lyckligt  öfver- 
vinner  alla  dessa  yttre  svårigheter,  så  bär  hon  likväl  fri- 
dens fiende  i  sitt  eget  hjerta.  Der  rymmas  oändliga  önsk- 
ningar, der  kriga  ständiga  begär,  der  äflas  oron  allt  jemnt 
och  tumlar  omkring  som  på  sin  valplats.  —  Finnes  det  då 
ingen  frid  på  jorden,  haf  va  vi  ingen  annan  ro  att  förvänta 

—    289    — 
19 — 210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  B. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

än  grafvens?  Jo,  Christus  är  kommen,  säger  Paulus,  Christus 
är  kommen  och  hafver  genom  Evangelium  badat  Eder  frid; 
och  på  mångfaldiga  ställen  i  de  heliga  Skrifterna  inpreglas 
den  sanning,  att  christendomen  är  en  fridens  lära,  att  frid 
är  stiftad  för  menniskor  genom  Jesum  Christum.  Frid  på 
jorden!  sjöngo  Englarna  redan  vid  hans  födelse,  som  en 
fridsstiftare  lefde  han,  som  en  fridsstiftare  dog  han  för 
våra  synder. 

Men  hurudan  är  den  frid,  som  Christus  oss  genom  Evan- 
gelium bådat  hafver?  Icke  består  den  i  något  yttre  jor- 
diskt lugn,  eller  jordisk  lycka  och  medgång.  I  veten  det 
väl,  M.  Åh.,  Jesu  Christi  rike  var  icke  af  denna  verlden, 
det  är  egentehgen  inga  timliga  fördelar  som  han  utlofvat 
åt  sina  bekännare,  det  är  ej  heller  någon  timlig  frid  som 
han  Eder  bådar.  Icke  gifver  jag  Eder  friden  såsom  verl- 
den gifver,  säger  han  sjelf  i  dagens  Evangelium.  Det  är 
tvertom  en  inre  frid  midt  i  verldens  oro,  midt  i  hdandets 
stunder,  det  är  en  frid  som  ej  beror  af  det  timliga,  eme- 
dan den  till  sitt  väsende  och  sitt  ursprung  är  evig,  det  är 
en  frid  som  icke  stores  af  jordens  stormar  emedan  den  är 
kommen  från  himmelen.  Det  är  icke  en  yttre,  utan  en 
inre  frid,  det  är  icke  verldens,  utan  Guds  frid,  det  är  den 
frid  hvartill  jag  i  dag  inviger  detta  Tempel,  och  hvartill 
jag  skulle  önska  att  äfven  kunna  inviga  edra  hjertan. 

Till  denna  Guds  frid,  christeUge  Åhörare,  hörer  mycket; 
men  det  första  och  yppersta  är  det  att  den  befriar  oss 
från  begärelsernas  välde.  Har  en  gång  det  jordiska  och 
timeliga  bhfvit  oss  det  vigtigaste,  så  är  det  fåfängt  att 
hoppas  något  lugn  för  ett  menskhgt  sinne.  Ty  begärelsen, 
äfven  sedan  den  blifvit  tillfri dsställd,  ger  oss  ingen  hvila. 
Hon  födes  alltid  ny  och  omvexlar  endast  sitt  föremål. 
Men  hafva  vi  deremot  en  gång  lärt  oss  känna  och  värdera 
ett  högre  lugn,  en  renare  glädje  än  den  som  jordiska  lustar 

—    290    — 


1825—1826 

gifva,  då  skola  dessa  ej  längre  föra  oss  bort  från  den  frid 
som  i  Gudi  är,  då  skola  vi  utropa  med  David:  Herre!  till 
dig  är  allt  mitt  begär,  och  min  suckan  är  dig  icke  fördold. 
Vi  skola  då  ej  anse  all  jordisk  fröjd  med  likgiltighet,  men  vi 
skola  ej  heller  värdera  den  mer  än  hon  förtjenar.  Det 
timliga  goda  som  Gud  gifver  skola  vi  ej  förakta,  men 
ej  heller  omåttligt  gräma  oss  och  förtvifla  öfver  dess  förlust. 
Vi  skola  ej  förakta  dagens  nöjen,  men  söka  dem  endast 
som  en  vederqvickelse  efter  arbetet  eller  som  en  styrkande 
förberedelse  dertill.  Vi  skola  ej  förakta  medmänniskors 
bifall,  men  ärelust  och  fåfänga  skola  vika  fjerran  ifrån  oss, 
och  dårarnas  spott  skall  ej  såra  oss.  Vi  skola  ej  förakta  att 
med  flit  och  arbetsamhet  skydda  oss  och  de  våra  för  brist 
och  behof,  att  vinna  välstånd  och  beqvämlighet;  men  girig- 
het och  slem  vinning  skola  vi  afsky,  och  den  orätta  Mammon 
skall  aldrig  blifva  vår  afgud.  Vi  skola  med  ett  ord  vara 
befriade  från  de  jordiska  lustarnas  herravälde,  ty  det  jor- 
diska är  icke  mera  vår  endaste,  mindre  vår  högsta  lust, 
och  i  himmelen  bor  han  som  glädjen  gifver.  Ja,  i  himmelen 
bor  han  som  glädjen  gifver;  men  han  bor  tillika  osynlig  i 
detta  Tempel.  Härifrån  förkunnas  hans  ord  och  hans  rätter, 
här  förklaras  för  Er  de  eviga  buden,  härifrån  utgår  den 
lefvande  anvisningen  att  öfvervinna  verlden  samt  med  dess 
lustar  och  begärelser,  här,  och  icke  annorstädes,  skall  frid 
stiftas  i  edra  egna  bröst,  den  Guds  frid  som  öfvergär  allt 
förnuft.  Måtte  aldrig  dess  bud  förkunnas  förgäfves  inom 
dessa  murar,  måtte  hos  Er  och  edra  efterkommande  fridens 
säd  som  här  utsås,  växa  och  bära  frukt  för  tid  och  för  evig- 
het, i  renade,  förbättrade,  helgade  hjertan!  — 

En  annan  omständighet,  som  också  hörer  till  den  frid 
som  af  Gudi  är,  är  en  christehg  fördragsamhet  och  öfver- 
seende  med  andras  brister.  Hvad  som  gör  det  menskliga 
lifvet   angenämt  eller  åtminstone  drägligt,   m.  åh.,   det  är 

—    291    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

utbytet  af  ömsesidiga  tjenster,  af  kärlek,  af  välvilja,  af 
fördragsamhet.  Fridens  lära,  hvartill  detta  Tempel  i  dag 
inviges,  fordrar  också  alla  dessa  dygder  af  en  hvar  som 
bekänner  Jesu  Christi  namn.  Dömmer  icke,  så  varder  I  icke 
dömde,  tänk  ej  argt  om  din  Broder,  öfverskyl  med  hans  svag- 
heter, välsigner  dem  som  Eder  banna,  görer  dem  godt  som  Eder 
hata,  detta  är  ju  allt  den  store  Mästarens  ord,  och  I  skolen 
ofta  höra  dem  inom  dessa  murar.  Men  huru  mycket  for- 
dra vi  icke  i  denna  väg  af  andra,  och  huru  litet  äro  vi  ej 
benägne  att  sjelfve  gifva!  Vi  fordra  kärlek;  men  hat,  afund, 
missunsamhet  utdela  vi  sjelfve  med  rika  händer.  Vi  for- 
dra uppriktighet:  men  med  förställning  och  list  möta  vi 
ofta  våra  medmenniskor  och  lyckönska  oss  öfver  vår  egen 
klokhet  när  vi  lyckats  att  bedraga  dem.  Vi  fordra  fördrag- 
samhet; men  när  någon  har  faUit  så  som  menniskor  falla, 
då  fröjdas  vi  öfver  hans  fall,  då  utskrika  och  förstora  vi  det 
och  utropa  skenheligt  med  Phariseen:  Jag  tackar  dig,  o 
Gud,  att  jag  icke  är  som  denne  syndare.  Vi  fordra  förlåtelse 
och  försonlighet;  men  sjelfve  vilja  vi  icke  uppoffra  vår 
hämd,  vi  skrinlägga  hatet  som  en  skatt  i  våra  egna  hjertan. 
Icke  förer  detta  till  den  frid  som  af  Gudi  är,  icke  är  detta 
den  christhga  kärlekens  anda,  icke  är  detta  det  efterdöme 
som  Christus  oss  gifvit  hafver  genom  sin  lefnad  och  sin  död. 
Hans  hela  lefnad  var  kärlek,  välvilja,  fördragsamhet,  och 
hans  död  var  syndares  försoning.  Jag  står  här  och  talar  inför 
hans  altare.  Kallas  det  icke,  är  det  icke  försoningens  altare, 
fridens  altare?  Skola  icke  här  synderna  förlåtas,  skall 
icke  här  frid  stiftas  mellan  Gud  och  menniskor?  O!  måtte 
aldrig  ett  ofördragsamt,  ett  oförsonligt,  ett  hatfullt  hjerta 
nalkas  detta  nådens  bord,  måtte  aldrig  annat  än  kärlek, 
välvilja,  förlåtelse  böja  knä  inför  denna  altarrund,  måtten 
I   och  Edra  efterkommande  här  alltid  kunna  bedja  med 

—    292    — 


1825—1826 

tillförsigt:    förlåt  oss  våra  skulder,  såsom  ock  vi  förlåte  dem 
oss  skyldige  äro. 

Och  på  detta  sätt,  chr.  åh.,  kunna  vi  hoppas,  att  Gud  af 
sin  oändliga  barmhärtighet  gör  detta  Tempel  till  ett  fridens 
Tempel.  Och  hvar  skulle  väl  verldens  lustar  bättre  qväfvas 
och  öfvervinnas  än  på  det  rum  der  Herren  bor,  der  hans 
lag  förkunnas,  hans  belöningar  utlofvas,  hans  nåd  om- 
sväfvar  oss?  Hvar  skulle  fördragsamhet,  öfverseende,  för- 
låtelse, försoning  bättre  inplantas  än  i  det  hus  der  förso- 
ningens lära  alltjemnt  predikas,  der  menskhghetens  stora 
skuldebref  dödas,  der  synderna  förlåtne  varda?  Hvar  skulle 
friden  finnas  på  jorden,  om  icke  här  der  himmelen  stiger 
ned  med  sitt  ord  och  vederqvicker  de  bedröfvade  och  söf- 
ver  sorgen.  Utanföre  stormar  det  alltjemt,  och  jag  vet 
icke  hvar  vi  skulle  leta  opp  någon  varaktig  ro  på  jorden,  nå- 
gon glädje  som  ej  försvinner,  något  hopp  som  icke  sviker. 
Men  här,  inom  dessa  murar,  är  det  lugnt,  hit  böra  lifvets 
bekymmer  ej  räcka,  du  bör  lägga  af  den  gamla  menniskan 
innan  du  stiger  öfver  tröskeln  och  stå  ren  och  obesmittad 
inför  Guds  anlete.  Huru  kommer  du  hit  upp,  eller  huru 
kommer  du  härifrån,  utan  att  gå  öfver  de  dödas  hvilostäl- 
len?  Ack!  hvar  menniskan  sätter  sin  fot  på  jorden,  der 
trampar  hon  på  en  graf,  ofta  utan  att  sjelf  veta  det;  men 
här  utanföre  hvila  dina  fäder,  det  växer  grönska  öfver 
deras  stoft,  och  om  några  år  hvilar  du  sjelf  jemte  dem  > 
den  stilla,  den  fredliga  kammare,  dit  jordens  oro  icke  hin- 
ner. När  du  sålunda  går  fram  öfver  förgängelsens  hvilo- 
platser,  då  vet  du  hvart  din  slutliga  väg  bär,  då  må  du 
påminna  dig  att  de  dödas  hem  är  beläget  omkring  fridens 
hus.  Det  huset  är  fridlyst:  måtte  jag  äfven  kunna  lysa 
frid  öfver  ditt  hjerta,  öfver  alla  deras  hjertan,  som  i  år- 
hundraden skola  söka  tröst  och  hugsvalelse  här  inne.  Huru 
många  slägten,    ofödda   ännu,     skola  knäböja  inför   detta 

—    293    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

altare,  huru  många  sinnen  skola  här  lyfta  sig  i  bönen  till 
Gud,  huru  många  bröst  skola  här  gladas  af  eviga  lifsens 
ord.  Frid  och  välsignelse  vare  öfver  dem  alla!  Hör  mig, 
du  gode  fader,  du  som  bor  i  höjden,  hör  på  din  tjenares 
röst:  håll  din  hand  öfver  det  Tempel  vi  i  dag  invigt  dig, 
bevara  det  heliga  och  vaka  öfver  dess  gårdarl  Men  vaka 
ännu  mer  öfver  deras  hjertan  som  här  skola  dyrka  dig, 
nu  och  framdeles,  och  så  länge  som  dessa  murar  hålla  till- 
samman! Låt  dem  tillbedja  dig  i  andan  och  sanningen,  låt 
intet  enda  af  dina  ord  som  här  förkunnas  falla  på  jorden, 
utan  låt  det  falla  på  h  jer  tat  och  bära  frukt  för  tid  och  för 
evighet!  Gör  ditt  hus  till  en  salighetens  plantschola:  gif 
sahghet  af  höjdene!  Gör  det  till  tröstens  skattkammare: 
gif  tröst  af  höjdene!  Gör  det  till  fridens  arf vedel:  gif  frid 
af  höjdene!    Frid  vare  öfver  della  hus!   Amen.  —  I  nåd  etc. 


Ch.  Åh.  David  säger  i  42  Ps.:   Jag  vill  sjunga  om  Herrans 

makt,  och  lofva  om  morgonen  hans  godhet.  Så  länge  Gud 
blifvit  dyrkad  af  ett  menskligt  hjerta,  så  länge  har  äfven 
hans  lof  bhfvit  hördt  i  Sången.  Ty  sång  är  hos  alla  folkslag 
och  i  alla  tider  det  rörda  hjertats  tungomål,  han  är  själens 
högtidsdrägt,  han  är  vingarna  hvarmed  Andakten  flyger 
opp  till  Gudi.  Derföre  har  äfven  Kyrkosång  ifrån  början 
varit  öflig  i  den  christna  församlingen.  Det  är  skönt  när 
Församlingen  med  gemensam  andakt,  med  gemensamma 
suckar  knäböjer  inför  en  gemensam  fader,  och  i  tyst  be- 
traktelse eller  också  i  brinnande  böner  känner  sig  lyftad  ifrån 
jorden  närmare  upp  emot  sitt  ursprung.  Men  skönare  är 
det  likväl  när  hvarje  hjerta  utgjuter  sig  i  sången,  när hvalfven 
fyllas  af  de  sammanstämmande  rösterna  som  prisa  den 
allsmäktiges  under,  eller  tacka  honom  för  hans  välgerningar, 
eller  uttrycka  menskhghetens  tröst  i  lifvet  eller  dess  hopp 

—     294    — 


1825—1826 

i  döden.  Det  gifves  i  sanning  ingen  ting  mera  upplyftande  än 
en  ren  och  fullstämmig  kyrkosång,  det  gifves  ingen  mensk- 
1ig  känsla  som  ej  derigenom  förädlas  och  höjes,  ifrån  sorgen 
som  i  klagande  toner  begråter  sin  förlust,  ända  till  det 
glädjefulla  hoppet  som  med  from  tillf örsigt  ser  opp  ifrån 
grafven  till  himmelen,  såsom  föreningsplatsen  för  oss  alla. 
Äfven  för  den  enskilta  husandakten  är  sången  ett  stärkande 
och  Ufgifvande  medel.  När  husfadren  samlar  omkring  sig 
sitt  folk  och  anropar  den  Eviges  välsignelse  till  dagens  möda, 
eller  när  han  prisar  hans  nåd  med  den  bergade  solen,  då 
är  den  enkla  och  andäktiga  sången  den  bästa  gästen,  han 
kommer  liksom  Engeln  till  Patriarkens  hydda,  och  muntrar 
om  morgonen  och  tröstar  om  qvällen.  I  detta  afseende, 
liksom  vid  den  allmänna  Gudstjensten,  har  vår  gamla 
Psalmbok  uträttat  mycket  godt.  Huru  många  af  dess  ord 
lefva  icke  ännu  på  folkets  läppar  och  i  folkets  hjertan,  huru 
mycken  uppbyggelse  har  hon  ej  åstadkommit,  huru  många 
af  våra  fäder  ha  icke  efter  dess  enkla  toner  vandrat  till  him- 
melen!  Men  som  hvarje  annat  menniskoverk  hade  hon  äfven 
sina  brister,  språket  var  på  många  ställen  f  öråldradt  och  stun- 
dom obegripligt,  en  stor  del  af  de  gamla  Psalmerna  hade  deri- 
genom fallit  bort  ur  minnet  och  kommit  ur  bruk,  och  de 
återstående  räckte  föga  till  för  församlingens  högtidligheter, 
mindre  för  det  enskilta  lifvets  särskilta  förhållanden  som 
likväl  så  ofta  behöfde  tröst  och  uppbyggelse  af  sången.  Der- 
före  hade  en  förändring  redan  länge  varit  önskad  och  på- 
tänkt innan  den  slutligen  verkställdes.  Men  den  är  verkställd 
med  vishet  och  urskillning.  Allt  livad  som  var  skönt,  kraf- 
tigt och  kärnfullt  af  de  gamla  sångerna  är,  med  få  lätta 
förändringar,  bibehållit.  Hvar  och  en  skall  igenkänna  de 
gamla  välbekanta  ljuden,  endast  renare,  skönare,  ädlare 
än  fordom.  Det  nya  som  tillkommit  bär  för  det  mesta  det 
höga  snillets  och  den  djupa  Gudaktighetens  stämpel.  Svenska 

—    295    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Församlingen  kan  nu  berömma  sig  att  äga  den  yppersta 
PsalmBok  i  Christenheten,  och  tillika  den  fullständigaste. 
Ty  hon  omfattar  alla  föremål  för  den  offenthga  och  enskilta 
andakten,  allt  som  kan  ha  värde  för  ett  sinne  riktadt  åt 
det  himmelska.  I  omvexlande  toner  besjunger  hon  Guds 
fullkomligheter,  Skapelsens  herrlighet.  Försynens  under, 
Gudaktighetens  stora  hemlighet.  Nådens  Ordning  och  medel, 
lefnaden  och  döden  och  de  yttersta  Tingen  som  verlden  öfver- 
gå  skola.  Dessa  sålunda  förnyade  och  förskönade  Kyrko- 
sånger skolen  I  i  dag  för  första  gången  uppstämma.  Med  den 
nya  Kyrkan  invigcs  äfven  den  nya  PsalmBoken.  Det  gamla 
är  förgånget,  si,  allting  äro  ny  vorden.  Måtte  äfven  detta  nya 
nu  och  framdeles,  för  Er  och  edra  efterkommande,  lända 
till  uppbyggelse,  till  tro,  till  bättring,  till  sahghet!  Måtte  det 
nya  Templet  hvälfva  sig  endast  öfver  förnyade  hjertan, 
måtte  de  nya  sångerna  uppstämmas  endast  ur  helgade  bröst. 
Låtom  oss  sjunga  Herranom,  ty  han  hafver  ena  herrliga 
ger  ning  gjort.  Ja  låtom  oss  inför  Gud  frambära  lof  och  tack- 
sägelse med  följande  Psalm: 


Christelige  Åhörare!  Den  heliga  förrättning  hvarför 
vi  i  dag  varit  samlade  är  nu  slutad.  Er  kyrka  är  vigd  och 
helgad  efter  fädernas  sed:  detta  är  nu  ett  heligt  rum  och  här 
bor  visserliga  Gud.  Men  om  Gud  bor  här,  så  hållen  hans  hus 
heligt.  Nalkens  det  aldrig  utan  vördnad,  stigen  aldrig  utan 
med  andäktiga  sinnen  inom  de  vigda  murarna.  Afkläden  Er 
den  gamla  menniskan,  och  stan  här  åtminstone  utan  fläck 
för  Gudi.  Betrakten  detta  hus  som  Er  själs  fädernesland, 
som  det  egentliga  hemmet  för  Ert  bättre  väsen.  Bedjen 
i  Templet;  ty  Gud  har  ett  öra  derinne  och  hans  hand  är 
icke  förkortad.  Men  bedjen  med  lågande  nit,  med  brinnande 
hjertan,    ty   en  sömnig  bön  är  honom  en  styggelse,  och  på 

—    296    — 


1825—1826 

de  ondas  begäran  aktar  han  ej.  Men,  säger  Profeten,  en 
rättfärdig  mans  bön  förmår  mycket  der  hon  allvar  är,  och 
hvad  oss  helsosamt  är  vägrar  icke  den  barmhärtige  fadren. 
—  Tacken  Gud  i  Templet,  ty  derföre  är  det  uppbygdt. 
I  lefven  af  hans  välgerningar,  hans  högra  hand  håller  Eder 
vid  makt:  hvad  kunnen  I  gifva  tillbaka  annat  än  ett  tack- 
samt hjerta?  Lofven  Gud  i  Templet:  ty  väl  förtälja  him- 
larna hans  ära  och  fästet  förkunnar  hans  händers  verk: 
men  han  försmår  dock  icke  sitt  lof  från  menskhga  läppar. 
Hans  under  omgifva  Er  öfverallt,  ifrån  solen  ner  till  grandet: 
men  det  högsta  undret  är  inom  Er,  i  en  själ  som  anar  hans 
väsende,  som  känner  hans  nåd,  som  hoppas  på  hans  barm- 
härtighet. Hören  hans  ord  i  Templet;  ty  det  ordet  innebär 
salighet  och  den  som  tror  derpå  han  skall  icke  dö  utan  få 
evinnerligt  lif .  Men  hören  det  villigt  och  ofta,  ty  annars  är 
det  heliga  spildt.  Och  när  I  här  anammen  de  höga  nådegåf- 
vorna,  när  de  hehga  Sacramenter  utdelas,  måtte  de  aldrig 
mötas  af  en  ovärdig,  måtte  de  falla  som  ett  himmelskt 
Manna  på  botfärdiga  hjertan.  Ja,  måtte  Templet  ej  vara 
förgäfves  bygdt,  måtten  I  och  edra  efterkommande  be- 
gagna det  till  Guds  ära  och  Er  egen  sahghet.  Böjer  Edra 
hjertan  till  Gud  och  anammer  välsignelsen:  Herren  välsigne 
Eder  och  bevare  Eder.  Herren  upplyse  sitt  ansigte  öfver 
Eder  och  vare  Eder  nådig.  Herren  vände  sitt  ansigte  till 
Eder  och  gifve  Eder  en  evig  frid.  I  Guds  Faders  och  sons 
och  den  heliga  Andas  namn,  Amen! 


—    297 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Tal   i  Jönköpings  skola 

2  juni  1825. 


Jag  tackar  Er,  I  Bröder  och  Lärare,  medarbetare  med  mig 
i  andans  verld,  medförmyndare  med  mig  för  framtidens 
hopp  här  i  staden;  jag  tackar  Er  för  den  möda  I  under 
året  användt  på  ungdomens  undervisning.  Fullkomlighet 
vinnes  icke  på  jorden;  men  det  är  en  redlig  mans  glädje 
att  han  vet  med  sig  sjelf  att  han  efter  förmåga  närmar 
sig  det  fullkomliga.    En  forntida  skald  har  sagt  att 

Framgång  hvilar  på  Gudarnas  knän,  men  viljan  är  menskans, 
både  för  menskor  och  Gud  gäller  det  redliga  nit. 

Vi  lefva  lyckligtvis  i  tider  då  allmänna  uppmärksamheten 
mera  än  förr  blifvit  riktad  på  den  allmänna  uppfostran. 
Äfven  den  minst  bildade  inser  nu  att  det  bästa  arf  han 
kan  lemna  sin  son  är  tidens  odling.  Den  är  nu  mera  nöd- 
vändig icke  blott  för  det  lärda  ståndet,  som  fordom,  utan 
för  alla  classer  af  medborgare  som  ej  höra  till  den  egent- 
liga allmogen.  Lärdomen  som  fordomdags  ansåg  sig  allt 
för  förnäm  att  nedstiga  i  det  allmänna  lifvet,  och  i  onyttig 
overksamhet  stängde  sig  in  i  sin  studerkammare,  den  har 
blifvit  och  blir  dageligen  allt  mer  grunden  till  tidens  all- 
männa bildning.  Det  finnes  ingen  ting  i  det  allmänna  tänke- 
sättet som  icke  förut  funnits  i  speculationen,  all  verkelig 
bildning  är  blott  en  populär  öfversättning  af  vettenskapen. 
Men  endast  härigenom  har  den  sednare  fått  ett  värde  för 

—    298    - 


1825—1826 

det  allmänna  lifvet,  och  derigenom  på  sig  fästat  allmän- 
hetens ögon.  Nationen  inser  nu  allmänt  hvad  den  aldrig 
bordt  glömma,  hvad  de  gamle  visste  redan  för  tretusen  år 
tillbaka,  att  nemligen  uppfostran  är  en  nationalangelägen- 
het,  och  följer  med  ständigt  stigande  intresse  dess  fram- 
gång inom  fäderneslandet.  Från  alla  håll  höra  vi  nya 
methoder  omtalas,  nya  försök  anställas  på  det  uppväxande 
slägtet,  och  det  förefaller  mig  ofta  som  om  tiden,  af  idel 
förbättringslust,  löpte  fara  att  förderfva  allt.  Mycken  väl- 
mening, äfven  mången  riktig  åsigt,  ligga  utan  tvifvel  till 
grund  för  dagens  omstöpningsförslager:  men  icke  allt  hvad 
som  är  välment  är  derföre  genast  riktigt,  icke  allt  hvad  som 
i  sig  sjelf  är  riktigt  är  derföre  genast  användbart.  Det  är  med 
allt  menskligt  i  allmänhet  som  med  menniskokroppen:  dess 
bölder  måste  mogna  innan  de  brista;  ingen  förnuftig  läkare 
bortskär  de  omogna.  Vi  böra  akta  på  tidens  tecken  med 
vaken  uppmärksamhet,  men  äfven  med  manlig  sjelf  ständig- 
het. Det  går  ej  an  att  hvila  på  åran  i  tidens  ström,  ty 
han  går  sin  gång  oss  förutan,  och  fördränker  den  som 
sofver  vid  styret.  Men  det  går  ej  heller  an  att  följa  blind  t 
de  pösande  vågorna  som  ofta  bestå  af  idel  skum  med  blind- 
skär och  skeppsbrott  inunder.  Det  gamla  är  ofta  godt, 
det  är  mognadt,  det  är  pröfvadt,  dess  verkningar  kunna 
beräknas,  dess  fel  kunna  mildras  eller  förebyggas.  Men 
det  nya  är  också  ofta  godt,  och  endast  det  förstockade 
sinnet  förkastar  det  utan  granskning.  Vi  stå  alla  på  en 
vändningspunkt  af  tiden.  Vi  böra  ej  söka  att  hålla  till- 
baka (ty  det  är  omöjligt)  men  vi  böra  söka  att  leda  dess 
gång.  Vi  böra  ej  stå  som  växande  ruiner  midt  i  den  gröna, 
den  evigt  vexlande  Naturen:  men  vi  böra  ännu  mindre 
ställa  oss  som  flaggstänger  på  modets  Tempel,  som  väder- 
visare  för  dagens  lösa  hugskott.  Derföre  ha  vi  fått  för- 
ståndets ljus  och  det  rena  Svenska  sinnet  för  att  kunna 

—    299    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

följa  Apostelns  råd,  att  prof  va  allt  och  behålla  hvad  godt  är. 
Öfver  de  förändringar  dem  jag  för  läroverket  anser  nyttiga 
skall  jag  med  Er  rådgöra  innan  jag  lemnar  staden,  och 
emedlertid  tackar  jag  Er  uppriktigt  för  hvad  hittills  blifvit 
uträttadt.  Fortfaren  som  hittills  med  redligt  nit,  med 
manligt  allvar.  Betrakten  aldrig  Ert  yrke  som  ett  handt- 
verk.  I  aren  kallade  att  vara  ledare  i  Andans  verld:  utan 
anda  och  kraft  är  ordet  dödt,  den  andeliga  förruttnelsen 
är  det  svåraste,  det  säkraste  dödstecknet.  Utan  klar  öfver- 
sigt  af  sitt  yrkes  betydelse  är  ingen  framgång  möjlig.  Lä- 
raren skall  veta  hvart  han  vill,  liksom  seglaren  skall  veta 
hvart  han  styr.  Förebären  icke  att  härtill  fordras  snille- 
gåfvor  som  äro  gifna  åt  få.  Ack!  snillets  låga  är  ofta  blott 
ett  fladdrande  sken,  som  sväfvar  oroligt  öfver  vulkanen 
i  ett  förbrändt,  i  ett  aldrig  lugnadt  hjerta.  Tacken  Gud 
om  han  skonat  Er  för  den  olyckliga  skänken.  Men  förstån- 
dets ljus  brinner  stilla  och  klart  och  med  jemn  låga  i 
Nordens  panna;  och  det  är  tillräckligt  att  vägleda  Er  i  Ert 
yrke,  om  I  ej  sjelfmant  blunden  för  dess  sken.  Hafven 
förtroende  till  mig  som  åtminstone  vill  det  rätta  och  utan 
omsvep  säger  det  åt  en  hvar  som  vill  höra  det,  stundom 
äfven  åt  dem  som  ej  vilja.  Kan  jag  råda,  kan  jag  upp- 
muntra, kan  jag  belöna  så  veten  I  väl  att  jag  gör  det  gerna. 
Er  sak  är  min,  och  icke  blott  min  utan  ungdomens,  fäder- 
neslandets, mensklighetens.  Tröttnen  icke  i  deras  tjenst. 
Verken  hvad  I  förmån  för  upplysning,  för  sanning,  för  dygd: 
då  uppfyllen  I  Er  bestämmelse,  då  har  jag  i  dag  ej  talat 
förgäfves.    Gud  välsigne  Eder!  — 

Dernäst  bör  jag  tacka  Eder,  I  männer  af  Jönköping, 
I  stadens  fäder  som  i  dag  glädt  mig  med  Er  närvaro.  Det 
bör  ha  varit  en  glädje  för  Er  att  höra  Edra  söners  framsteg; 
ty  hvad  sonen  vinner  i  kunskap,  det  vinner  fadren  i  fröjd. 
En  gammal  författare  har  sagt  att  om  man  vill  se  mensklig 

—    300    - 


1825—1826 

glädje,  då  skall  man  ej  se  på  barnen,  utan  på  föräldrar  som 
glädja  sig  öfver  barnens  framgång.  Er  bör  den  glädja  så 
mycket  mera  som  jag  vet  att  I  värderen  mensklig  bildning. 
Jag  vet  att  I  både  för  Kyrkan  och  läroverket  gjort  stora 
uppoffringar,  och  derföre  tackar  jag  Er  offentligen,  icke 
blott  å  mitt  Embetes,  utan  äfven  å  fäderneslandets  vägnar. 
I  hafven  nyligen  för  vexehmdervisningen  grundat  en  in- 
rättning som  är  god  och  kan  bli  bättre.  För  härvarande 
offentliga  läroanstalt  gör  Staten  hvad  han  kan:  men  dess 
tillgångar  äro  inskränkta  och  han  räknar  öfverallt  på  den 
medborgerliga  välviljan.  Just  derföre  att  jag  tror  att  han 
minst  missräknar  sig  på  Eder,  har  jag  en  bön  att  göra  Eder, 
I  stadens  fäder.  I  sen  det  sjelfve,  m.  H.,  undervisningen 
är  alltför  trångbodd  inom  dessa  murar;  jag  får  knappast 
rum  ibland  Edra  söner.  Med  en  ringa  kostnad,  då  den  dela- 
des på  så  många,  kunde  det  bristande  lätt  afhjelpas.  Om 
medlen  dertill  kunde  vi  framdeles  öfverlägga,  och  hvad 
Stiftets  ByggnadsCassa  kan  bidraga  till  ett  så  godt  ändamål 
det  skall  ej  uteblifva.  Men  afslån  icke  alldeles  min  bön. 
Det  är  icke  vanligt  att  den  som  begär  något  allmänt  nyttigt 
af  Eder,  blir  afvisad.  Låt  det  ej  sägas  att  I  till  första  exemplet 
härpå  valt  mig,  och  det  första  gången  jag  talade  till  Eder. 
Om  det  blir  Er  möjligt,  så  gören  hvad  I  kunnen,  icke  för 
mig,  utan  för  Edra  barn,  för  Er  sjelfva,  för  Er  ära,  för  den 
goda  saken,  för  det  allmänna  bästa:  och  våren  öfvertygade 
att  en  god  gerning  aldrig  blir  obelönt,  hvarken  i  himlen  eller 
på  jorden.  Och  värderen  I  tacksamhet,  så  kunnen  I  åt- 
minstone påräkna  min  och  efterverldens.  — 

Slutligen  ett  ord  till  Eder,  I  unga!  Jag  är  glad  öfver 
de  framsteg  I  gjort,  ty  det  hör  till  mitt  kall,  och  från  barn- 
domen har  jag  älskat  kunskap  och  upplysning.  En  god 
början  är  halfva  vägen,  om  man  nemligen  fortsätter  sin 
väg  och  ej  stad  nar  midtpå.    Mycket,  ganska  mycket,  det 

—    301    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

mesta  återstår  Er  ännu  att  lära.  Ty  visheten  ligger  i  en 
djup  brunn  och  I  sväfven  ännu  samtlige  på  dess  yta.  Lif- 
vet  är  kort,  men  konsten  lång,  sade  de  gamle.  Begagnen 
derföre  den  dag  I  ägen,  och  våren  öfvertygade  att  Er  möda 
i  den  vägen  icke  är  spilld.  En  Romersk  Kejsare,  och  hvad 
mer  är,  en  stor  man,  sade  fordomdags  att  han  förlorat 
dagen  när  han  ej  derpå  utöfvat  något  godt.  På  samma 
sätt  är  den  dag  då  I  ingen  ting  lären  förlorad  för  Eder. 
Den  förlusten  ersätter  intet  på  jorden,  ty  tiden  flyger  hän 
som  en  fogel  i  skogen,  och  vänder  aldrig  åter.  Fatten 
honom  derföre  i  vingarna,  eller  rättare  hängen  Er  fast  vid 
hans  vingar,  och  tvingen  honom  att  lära  Er  sin  vishet, 
brottens  med  honom  som  Israel  med  Gud,  släppen  honom 
icke  förr  än  han  välsignar  Eder.  Hvad  I  lären,  derföre 
hafven  I  närmast  att  tacka  Edra  lärare:  vorden  dem  derföre, 
älsken  dem,  lyden  dem,  ty  de  äro  Er  själs  föräldrar,  och 
utom  dem  voren  I  intet,  blefven  I  intet.  Men  vorden  äfven 
Edra  verkeliga  föräldrar,  ty  de  uppoffra  allt  för  Eder,  och 
fordra  intet  annat  tillbaka  än  Ert  eget  bästa,  och  endast 
genom  Er  egen  lycka  kunnen  I  belöna  alla  deras  omsorger. 
Frukten  Gud  öfverallt,  ty  Gudsfruktan  är  vishetens  be- 
gynnelse, och  när  I  en  gång  kunnen  fatta  det,  då  skolen  I 
inse  att  Herren  Gud  är  A  och  O,  i  all  verlden  och  äfven  i 
kunskapens,  i  himmelen  som  på  jorden.  Jag  hemförlofvar 
Er  nu.  Använden  med  flit  Eder  fritid,  upprepen  inom  Er 
hvad  I  lärt,  och  söken  att  vidare  lära  Er  sjelfva:  ty  den  bäste 
läromästaren  bor  i  Ert  eget  bröst  när  han  en  gång  vaknar, 
och  pilten  är  icke  död  men  han  sofver.  Jag  lemnar  Er  nu 
för  en  tid,  men  så  ofta  jag  kan  är  jag  åter  hos  Er.  Räknen 
derföre  icke  på  min  frånvaro,  utan  arbeten  som  om  I  vänta- 
den  mig  dageligen.  Äfven  frånvarande  vet  jag  hvad  I 
gören:  jag  har  ett  öra  i  Edra  lärosalar,  och  obekanta  röster 
hviska  till  mig  hvad  som  sker  här  vid  Wettern.   Unnen  mig 

-    302    — 


1825—1826 

den  glädjen  att  aldrig  få  höra  annat  än  godt,  annat  än  det 
bästa  om  Er.  Då  vill  jag  gladas,  då  vill  jag  lifva,  då  vill 
jag  hjelpa  så  vidt  jag  förmår.  Men  sjelf svald  och  oordent- 
lighet  tål  jag  ingalunda.  Jag  skämtar  stundom,  men  jag 
är  icke  alltid  aLt  skämta  med.  Den  försumlige,  den  trilske, 
den  odygdige  —  akten  Er,  ty  han  kan  icke  bära  min  vrede. 
Farväl!  Jag  ville  gerna  innan  jag  skiljs  ifrån  Er,  gifva  Er 
en  gåfva.  Men  hvad  skall  jag  gifva?  Jag  har  också  varit 
barn  som  I  och  vet  att  I  redan  ägen  det  bästa,  kanske  utan 
att  sjelfve  veta  det.  I  ägen  sinnets  frid,  och  hjertats  oskuld. 
Det  närvarande  är  grönt  för  Eder,  och  framtiden  är  rosen- 
färgad  som  en  morgonrodnad  öster  på  bergen.  Ackl  jag 
är  för  fattig  att  kunna  bjuda  Er  något  bättre.  —  Dock 
nej,  jag  är  rik,  jag  kan  bjuda  Er  något  ännu  bättre,  jag 
kan  bjuda  Er  det  bästa.  Bojen  Edra  hjertan  till  Gud  och 
anammen  välsignelsen:  Herren  välsigne  eder  och  bevare 
Eder:  Herren  upplyse  sitt  ansigte  öfver  Eder  och  vare  Eder 
nådig:  Herren  vände  sitt  ansigte  till  Eder,  och  gifve  Eder 
en  evig  frid,  i  Guds  faders  och  Sons  och  den  heliga  Andas 
namn.     Amenl 


303    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Tal 

hållet  på  Vexiö  Gymnasium,  efter  slutad  Examen,  d.  17  Junii   1825. 


Det  gläder  mig  att  Vexiö  läroverk  bibehåller  och  rätt- 
färdigar sitt  gamla  anseende;  och  derföre  tackar  jag  Eder, 
I  Bröder  och  Lärare,  hvilkas  nit  och  skicklighet  gagnar 
ungdomen  och  hedrar  både  Er  sjelfva  och  den  läroinrätt- 
ning I  förestån.  Men  I  sen  det  sjelfva,  m.  H.,  vår  tid  är  för 
kort  och  våra  läroämnen  för  många.  Undervisningen  magrar 
af  idel  öfverflöd.  Våra  fäder  voro  lyckligare  än  vi,  ty  deras 
lärdomskrets  var  trängre  än  vår,  men  bättre  beräknad  efter 
vanliga  fattningsgåfvor  och  de  egentliga  läroårens  omfång. 
Nu  deremot  skjuter  kunskapens  träd  med  hvarje  år  nya 
grenar.  Hvar  och  en  utaf  dem  hänger  full  med  frukter, 
men  också  drar  han  näringen  från  de  gamla  grenarna.  Man 
är  nu  mera  icke  en  lärd,  icke  en  gång  en  bildad  man  för  så 
godt  köp  som  fordom.  Tiderna  äro  förändrade.  De  så 
kallade  reella  Vettenskaperna  ha  långt  för  detta  bemäktigat 
sig  det  allmänna  lifvet.  »Från  ord  till  sak»  (from  sounds 
to  things)  är  dagens  lösen.  Men  hvarje  tid  uppfostrar  sig 
sjelf,  och  derföre  tränga  dessa  vettenskaper  nu  öfverallt 
in  i  lärosalarna.  Jag  skulle  ej  vilja  bortvisa  dem,  äfven  om 
jag  kunde.  Den  gamla  nominalkunskapen  som  i  förening 
med  spekulationen  utgjorde  våra  fäders  enda  odling  är  i 
sin  natur  ideel,  och  kunde  derföre  ej  bestå  såsom  enrådande 
i  längden;  ty  det  reella  tar  förr  eller  sednare  ut  sin  rätt,  det 

-    304    — 


1825—1826 

abstracta  består  aldrig  i  striden  med  det  concreta.  Grundelig 
bildning  är  föreningen  mellan  begge.  Grekernas  rzyyY^ 
yuijy(x(jxiy.'r\  och  /j-ouctxvi,  som  begge  drefvos  lika  ifrigt  i  de- 
ras uppfostringssystem,  är  den  eviga  förebilden  för  all  sann 
menniskoodling.  Erfarenhetskunskap  utan  ideella  prin- 
ciper är  en  kropp  utan  själ:  nominalkunskap  utan  rikt- 
ning åt  det  reella  är  en  själ  utan  kropp.  Endast  genom 
begges  sammansmältning  uppkommer  lifvet,  och  den 
^ai/tpoy-oG/xo?,  som  vi  kalla  menniska  står  fulländad,  Der- 
före  böra  de  begge  fredligt  bo  tillsammans  i  lärohusen, 
och  det  är  ingalunda  min  mening  att  något  af  det  gamla 
bör  uppoffras  eller  försummas.  Aldraminst  böra  de  gamla 
classiska  studierna  försummas:  icke  derföre  att  det  ju  kan 
finnas  mycken  bildning,  ja  äfven  mycken  lärdom  dem  för- 
utan; men  derföre  att  de  gamles  odling  utgör  ett  af  de  märk- 
värdigaste momenterna  i  verldshistorien,  derföre  att  allt 
hvad  vi  veta,  allt  hvad  vi  äro  egenteligen  har  sin  grund  i 
den  gamla  classiska  bildningen,  derföre  att  henne  förutan 
den  närvarande  icke  rätt  kan  begripas,  derföre  med  ett 
ord  att  det  går  en  classisk  åder  genom  oss  alla.  —  Således, 
det  gamla  får  ingalunda  åsidosättas.  Men  det  nya,  det 
moderna,  får  ej  heller  åsidosättas.  Ty  hvad  är  lärd  bildning, 
hvartill  böra  vi  uppfostra  det  unga  slägtet?  Icke  till  clas- 
siska petrifikater,  icke  till  skråmästare  vid  lådan,  icke  till 
förmöglade  nmmier  ur  forntidens  catacomber,  icke  till 
fremlingar  i  sin  egen  tid  hvilka  spöka  omkring  i  det  friska, 
det  evigt  vexlande  lifvet.  Jag  skulle  förakta  både  lär- 
dom och  läroverk  om  detta  vore  deras  egenteliga  ända- 
mål. Det  gifves  ingen  olycksaligare  tanke  än  den  som 
söndrar  de  egenteligen  lärda  icke  blott  ifrån  det  prac- 
tiska  lifvet  — ■  ty  det  kan  vara  rätt  eller  orätt,  allt  efter 
som  man  tager  det  —  utan  äfven  från  den  practiska  och 
populära  bildningen.    Just  derföre  att  den  lärde  vet  mer 

—    305    — 
20—210169.   Tec/nér,  Sami.  skrifter.  B. 


PROSAISKA   UPPSATSER 

än  andra  bör  han  äfvenväl  veta  det  samma,  han  bör  re- 
presentera icke  blott  forntidens,  utan  äfven  samtidens  ve- 
tande. Han  måste  vara  som  Trädet  Ygdrasil  i  Mytherna, 
med  roten  i  det  förflutna,  men  med  stammen  i  dagens  luft: 
och  är  han  prest  tillika  —  (åtminstone  är  han  en  mensk- 
lighetens  prest)  —  så  måste  kronan  skjuta  högt  i  det  blå 
tillkommande,  högt  ibland  stjernorna.  Annars  blir  han 
öfversedd,  blir  han  gagnlös  med  sin  döda  kunskap.  Den 
kunskapen  är  en  rikedom  som  ingen  afkastning  ger  hvarken 
för  honom  sjelf  eller  för  andra,  den  är  ett  skrinlagdt,  ett 
förrostadt,  ett  ogångbart  mynt,  en  skatt  i  ättehögarna 
bevakad  af  afundsjuka  andar.  —  Alltså,  både  det  nya  och 
det  gamla  måste  vi  omfatta,  kunskapens  begge  Indier  måste 
vi  eröfra,  solen  får  icke  gå  ner  i  vårt  rike,  liksom  hon  for- 
domdags ej  gick  ner  i  Philip  den  andres.  —  Men  hvar  ta 
vi  tid  till  allt  detta?  Huru  blir  det  möjligt  att  förena  den 
mångkunnighet  som  Tiden  fordrar  med  den  grundlighet 
i  hvarje  ämne  som  utmärkte  den  f ordna  undervisningen? 
Våra  tillgångar  äro  i  allmänhet  ej  större  nu  än  förr,  men 
utgifterna  äro  fördubblade.  Fins  det  intet  medel  att  be- 
täcka bristerna,  då  är  en  banquerutt  i  andans  verld  ound- 
viklig, då  vet  jag  i  sanning  icke  h vårföre  vi  ej  så  gerna 
först  som  sist  stänga  till  våra  lärosalar  och  låta  ungdomen 
växa  vild  som  träden  i  skogen.  Men  —  hvarken  Naturen 
eller  Tiden  väcka  ett  behof  hvaremot  ej  svarar  en  tillgång, 
blott  han  kan  utfinnas.  Men  funnen  är  han  icke  ännu, 
åtminstone  icke  med  säkerhet,  och  deraf  förklarar  jag  mig  de 
många  försök  som  vi  dagligen  höra  omtalas  att  förkorta 
methoden  och  abbreviera  undervisningssättet.  Ty  det  är  till 
en  början  klart  att  ju  längre  vägen  är  för  samma  tid,  desto 
fortare  måste  man  färdas  för  att  hinna  fram.  Härtill  kan 
ej  finnas  något  annat  medel  än  förändrade  methoder:  men 
vi  hålla  ännu  fast  vid  de  gamla  formerna,  beräknade  för 

—    306    — 


1825—1826 

helt  andra  tider  och  omständigheter.  Vi  göra  som  den  be- 
römde fransyske  skalden  Jean  de  La  Fonlaine,  hvilken, 
en  gång  tillfrågad  hvarför  han  så  tidigt  begaf  sig  åstad  till 
ett  ställe  som  låg  helt  nära,  svarade,  att  han  ville  gå  längsta 
vägen  (»J'irai  le  plus  loin»).  Bland  flere  exempel  vill  jag 
endast  nämna  ett,  den  grammatikaliska  undervisningen. 
Ingen  kan  vara  mera  öfvertygad  än  jag  om  dess  oumbär- 
lighet. På  språket  beror  förnuftet.  Med  det  första  ord  som 
barnet  framstammar,  förklarar  det  sig  höjdt  öfver  djuren. 
Språkläran  är  derföre  odlingens  ABC,  hon  är  och  blir  öfver- 
allt  den  förberedande  classen  i  mensklighetens  stora  Elemen- 
tarschola.  Men  af  8  till  10  år  som  vanligen  tillbringas  vid 
scholan  användas  också  mer  än  hälften  nästan  uteslutande 
härpå.  Och  hvad  vet  man  då  egenteligen  af  sjelfva  språket 
eller  det  som  ger  språket  sitt  värde,  när  man  ändtligen 
hunnit  fram  genom  de  vidlyftiga  språklärorna?  Jo,  egente- 
ligen ingen  ting  annat  än  en  mängd  villkorliga  reglor  och 
en  ännu  större  mängd  undantag,  fattade  snarare  med  minnet 
än  förståndet,  obegripliga  för  barnet,  umbärliga  för  yng- 
lingen och  löjliga  för  mannen.  Hvarföre  studera  vi  ett 
språk.  Latin  t.  ex.,  och  dess  språklära?  Icke  kan  det  hos 
någon  tänkande  menniska  vara  i  och  för  språkets,  ännu 
mindre  för  språklärans  skuld,  betraktade  nemligen  såsom 
ändamål  i  sig  sjelfva.  En  Grönländsk  glosa  är  i  sig  sjelf 
värd  alldeles  lika  mycket  som  en  Latinsk,  en  Lappländsk 
conjugationsform  är  i  sig  sjelf  så  god  som  en  Grekisk.  Men 
Latin  och  Grekiska  hafva,  hvad  Lappskan  och  Grönländskan 
sakna,  en  litteratur,  och  en  högst  märkvärdig:  genom  den 
äro  de  bildningsmedel,  att  lära  känna  den  är  ju  ändamålet, 
det  andra  är  ju  tydligen  endast  det  propedeutiska  medlet. 
Men  nu  omvändes  förhållandet.  Det  ser  ut  som  om  man 
trott  att  classiska  literaturen  egenteligen  vore  till  för  att 
tjena    som    exempelsamling   på    de    Gräma  tiska   figurerna. 

-     307     — 


PROSAISKA   UPPSATSER 

Vi  uppehålla  oss  så  länge  med  att  inventera  hvarje  vinkel 
och  vrå  i  förgården,  att  vi  merendels  glömma  att  gå  in  i 
Templet,  der  gudstjänsten  hålles,  vi  läsa  Gramatikan  så 
länge  att  vi  ofta  ej  få  någon  tid  öfrig  att  läsa  författarne. 
Att  en  sådan  method  som  ideligen  stafvar  och  aldrig  lägger 
ihop,  som  gör  bisak  till  hufvudsak,  som  gör  vägen  sjelf 
till  vägens  mål,  —  att  den  icke  kan  vara  den  rätta  och 
naturliga,  måste  väl  en  hvar  inse.  Ty  hvad  är  Gramatik? 
En  abstraction  af  språket.  Men  det  abstracta  är  af  naturen 
främmande  för  gossen,  som  egenteligen  aldrig  fattar  regeln 
utan  att  ha  den  construerad  i  ett  exempel;  han  har  ej  ännu 
något  sinne  för  det  allmänna,  emedan  han  hel  och  hållen 
lefver  i  det  individuella,  emedan  han  ännu  ej  lossnat  fullt 
från  materien,  emedan  hans  lifslust  ännu  ej  är  nog  för- 
tunnad till  spekulation.  När  han  börjar  studera  Gra- 
matikan, känner  han  blott  ett  enda  språk,  nemligen  moders- 
målet. Der  använder  han  oupphörligt  de  gramatiska  reg- 
lorna,  utan  att  sjelf  veta  derom,  det  vill  säga  utan  att  hafva 
uppfattat  dem  i  sin  abstracta  form.  Men  just  derföre  kan 
här  hans  uppmärksamhet  lättare  vändas  derpå,  en  regel 
som  han  dagligen  sätter  i  verk  i  ett  språk,  som  han  dagligen 
talar,  den  måste  han  kunna  tvingas  att  begripa.  Han  måste 
lättare  kunna  öfvergå  till  det  allmänna  från  ett  enskilt 
som  han  känner,  än  från  ett,  som  är  honom  lika  obekant 
som  det  allmänna  han  söker.  Med  modersmålet,  med 
Svenskan  borde  således  den  gramaticaliska  undervisningen 
begynnas;  ty  regeln  är  död  nog  ändå,  exemplet  åtminstone 
borde  vara  lefvande.  Anatomien  studeras  på  lik,  men 
Gramatik  bör  läras  på  ett  språk  som  ännu  andas.  Denna 
Gramatik  borde  behandlas  så  omständligt,  så  grundligt 
som  möjligt.  Icke  blott  den  allmänna  gramatiska  Termi- 
nologien, utan  äfven  det  vigtigaste  af  den  allmänna  Språk- 
läran borde  på  detta  sätt  inhämtas,  emedan  den  i  sig  sjelf 

—    308    — 


1825—1826 

ej  är  annat  än  Logik  använd  på  Talet,  och  följakteligen  i 
hufvudsaken  för  alla  språk  gemensam.  Vore  detta  undan- 
gjordt  så  kunde  all  speciell  Gramatik  fattas  oändligen  kor- 
tare än  nu.  Den  behöfde  föga  innehålla  annat  än  Paradig- 
mer  eller  Formlära,  och  så  mycket  af  de  syntactiska  egen- 
heterna som  i  någon  betydligare  mån  afveke  från  moders- 
målets: det  öfriga  lärdes  småningom  genom  läsning,  genom 
öfning,  genom  eget  eftersinnande.  Derigenom  finge  man 
äfven  ett  enda  beståndande  gräma  ticaliskt  System,  i 
stället  för  de  flere  som  nu  omvexla  och  förvilla:  man  sluppe 
att  belasta  eller  rättare  öfverlasta  barnets  minne  på  en 
gång  med  den  abstracta  regeln  som  det  ej  förstår,  och  med 
det  främmande  ordet,  som  det  har  svårt  att  minnas:  man 
undveke  den  oformligheten  att  lära  ett  språk  så  till  sågandes 
a  priori,  man  började  icke,  som  nu  sker,  baklänges.  Men 
visserligen  fordrade  detta  en  alldeles  ny  och  efter  säkra 
principer  sammanhängande  kurs  för  all  Gräma  tik.  Men 
också  skulle  det  förefalla  mig  underligt  om  icke  genom  en 
sådan  förenklad  method  ett  och  annat  af  de  bästa  och  lär- 
girigaste  åren  kunde  besparas  för  bättre  ändamål  än  en  tom 
regelläsning,  —  och  I  sen  sjelfve  att  vi  behöfva  all  den  tid 
vi  kunde  vinna.  Användes  den  att  t.  ex.  lära  litet  mer,  än 
hvad  nu  är  möjligt,  af  den  verkliga  classiska  litteraturen, 
så  nekar  väl  ingen  att  detta  vore  en  vinning.  Dock  —  detta 
är  en  sak  som  kan  och  bör  ses  ifrån  många  sidor,  och  på 
blott  lösa  anmärkningar,  som  dessa,  bör  hon  ej  afgöras. 
Jag  har  sjelf  för  liten  erfarenhet  af  Elementarundervisningen 
för  att  vilja  föreskrifva  något;  jag  endast  frågar  och  under- 
ställer. Hvad  som  kan  synas  riktigt  i  theorien  är  ofta  out- 
förbart  i  practiken.  Betänken  Er  emedlertid  härpå  tills 
härnäst  vi  träffas,  anställen  äfven,  om  I  så  finnen  lämpeligt, 
försök  i  smått.  Men  förhasten  Er  icke;  påminnen  Er  att 
det  uppväxande  slägtet  icke  i  massa  kan  vara  ämnadt  till 

—    309    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

experimentalfarm.  Det  rätta  är  en  son  af  Erfarenheten. 
En  känd  method,  äfven  om  han  vore  olämphg,  är  ändå  alltid 
säkrare  än  en  obepröfvad.  Af  hastiga,  öfverilade  reformer 
är  jag  och  blir  en  fiende.  Men  är  jag  en  gång  fullt  öfver- 
tygad,  icke  blott  om  det  nyas  företräde,  utan  äfven  om 
dess  användbarhet,  då  skall  i  sanning  ingen  skuggrädd 
vördnad  för  det  antagna,  ännu  mindre  något  feghjertadt 
anseende  till  personen  afhålla  mig  från  att  införa  det.  Då, 
som  nu,  väntar  jag  mig  det  bästa  af  Edert  nit,  Eder  skick- 
lighet. Eder  upplysning.  Jag  har  skäl  att  vänta  det;  ty 
äfven  med  en,  i  min  tanke,  något  ovig  method  hafven  I  ut- 
rättat mer  än  jag  vågat  hoppas.  Det  är  icke  någon  tom 
höflighet  då  jag  i  dag  offenteligen  tackar  Er  derföre  och 
pekar,  liksom  Moses  från  berget,  på  undervisningens  för- 
lofvade  land,  på  de  eröfringar  hinsidan  om  Jordan,  som 
ännu  återstå  Er  att  göra. 

Dernäst  tackar  jag  Eder,  I  föräldrar,  som  i  dag  aren 
närvarande.  Det  gläder  läraren  när  han  märker  att  upp- 
märksamheten fästes  vid  hans  mödosamma  yrke.  I  hafven 
åt  oss  anförtrott  det  käraste  och  dyrbaraste  I  ägen  på  jor- 
den. Så  godt  vi  kunna  vilja  vi  söka  att  svara  emot  Ert  för- 
troende. Årets  förmyndareräkning  emellan  oss  och  Edra 
söner  är  i  dessa  dagar  af  slutad.  I  kunnen  sjelfve  granska 
den  när  I  viljen.  Ty  vi  återlemna  nu  åt  Eder  våra  mynd- 
lingar, som  jag  hoppas  förkofrade  i  kunskaper  och  i  seder. 
Nedrifven  icke  hvad  godt  vi  kunnat  uppbygga.  Tillhållen 
de  unga  att  på  egen  hand  fortsätta  hvad  här  är  börjadt;  ty 
utan  eget  arbete  är  all  undervisning  fåfäng,  och  den  som 
tror  att  han  ständigt  behöfver  ledband  lär  sig  aldrig  att  gå. 
Vaken  framför  allt  öfver  deras  hjertans  renhet.  En  allmän 
uppfostringsanstalt  bör  vara  ett  heligt  rum:  intet  besmitteligt 
komme  inom  dessa  murar!  Jag  tror  mig  kunna  försäkra  Er 
att  det  läroverk  I  valt  för  Edra  söner  är  bland  de  bättre. 

—    310    — 


1825—1826 

Hafven  förtroende  derför.    Så  vidt  det  på  mig  ankommer 
skolen  I  ej  ångra  det.    Frid  vare  öfver  Eder  alla!  — 

Och  nu  sluteligen,  I  unga  af  särskilta  åldrar,  ynglingar 
och  barn,  den  Högste  välsigne  Eder!  Jag  har  väl  icke  på 
den  korta  tiden  kunnat  lära  att  rätt  känna  Er  alla;  men  i 
det  hela  är  jag  nöjd  med  Edra  framsteg.  Edra  lärare  intyga 
äfven  Er  flit  och  sedighet  under  det  förflutna  året.  I  veten 
väl  att  allt  detta  gläder  mig;  ty  med  varm  kärlek  omfattas 
ungdomen  af  hvarje  känsligt  sinne.  Låter  barnen  komma 
till  mig,  sade  den  store  läraren;  låter  barnen  komma  till 
mig,  ropar  det  ännu  i  djupet  af  hvarje  bättre  hjerta.  När 
jag  ser  dem,  de  vandrande  bilderna  af  ett  förlorad  t  Paradis, 
de  verkliggjorda  drömmarna  ur  en  bättre  verld  full  af  frid 
och  oskuld;  då  griper  mig  en  oändlig  saknad,  då  känner  jag 
att  mitt  lif  har  blommat  ut  och  att  dess  så  kallade  frukter 
äro  utan  värde.  Ack,  den  som  vore  som  I,  så  sorglös,  så  fri, 
så  förhoppningsfull,  så  okunnig  om  verldens  gång,  så  obekant 
med  den  gulbleka  afundsjukan,  med  det  egenkära  småsinnet, 
med  det  förstockade  hatet  till  allt  stort  och  ädelt!  Den  som 
vore  som  I!  Men  det  är  förbi,  det  är  förbi  för  alltid,  till 
dess  döden  har  födt  mig  på  nytt  till  ett  barn,  och  det  oroliga 
hjertat  finner  ro  —  hos  Gud!  Farväl!  —  Jag  kan  i  dag  icke 
förmana  Er.  I  veten  förut  hvad  jag  vill:  flit,  kunskap,  heder, 
sjelfständighet,  hufvuden  utan  dimma  och  hjertan  utan 
fläck.  I  som  ämnen  Er  till  det  lärosäte  der  jag  vistas, 
välkomna!  För  ingen  utaf  Er  skall,  genom  min  skuld  åt- 
minstone, mitt  hus  eller  mitt  hjerta  vara  stängdt.  —  Och 
I,  som  ämnen  Er  hit  tillbaka,  välkomna  åter!  Låt  mig 
återse  Er  nästa  år  förkofrade  i  andan,  rena  i  hjertat.  Fri- 
dens, Ljusets,  Rättfärdighetens  Gud  vare  med  och  öfver 
Eder  alla!  Amen! 


—    311 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Vid  invigningen   af  S katelöf s  Kg rka 

d.  2-1  Junii  1S25. 


Helig,  Helig,  Helig,  Herre  Gud  Allsmäktige!  Fulla  äro 
himlarne  och  jorden  af  din  herrlighet!  Uppfyll  ock  nu  med 
din  ära  och  herrlighet  detta  ditt  Tempel  och  alla  Christnas 
hjertan,  för  ditt  heliga  namns  skull! 

När  Salomo  hade  byggt  Templet  och  skulle  viga  det 
Herranom,  då  lyfte  han  sina  händer  mot  himlen  och  bad 
till  Gudi:  Vänd  dig  till  din  tjenares  bön  och  till  hans  begär, 
Herre  min  Gud:  så  att  du  hörer  det  lof  och  den  bön  som  din 
tjenare  gör  för  dig  i  dag:  att  din  ögon  måtte  stå  öppen  öfver 
detta  hus,  natt  och  dag.  Äfven  vi,  Christelige  Åhörare, 
liafva  här  ett  nybygdt  Tempel  att  helga  Herranom.  Väl  är 
det  ringa  emot  Salomos,  liksom  vi  sjelfve  mot  den  kung- 
lige Vise:  dock  är  det  ämnadt  till  den  Högstes  dyrkan, 
och  en  renare,  en  högre  lära  skall  predikas  här  än  den 
som  hördes  i  Jerusalem,  Med  tillförsigt  anförtro  vi  der- 
före  detta  hus  åt  den  Högstes  vård,  vi  nedkalla  hans  väl- 
signelse deröfver.  Ty  hvad  kan  vara  Er  dyrbarare, 
Christelige  åh.,  än  dessa  murar  uppförda  af  Ert  fromma 
nit  till  den  Högstes  dyrkan,  dessa  hvalf  der  hans  ära  skall 
genljuda  för  Er  och  edra  efterkommande  i  århundraden? 
Det  kan  icke  vara  Er  likgiltigt  att  den  Högste  omhägnar 
med  sin  nåd  en  byggnad  som  är  uppförd  till  hans  dyrkan. 
Och  den  dagen  då  den  byggnaden  inviges  och  helgas  till 

—    312    — 


1825—1826 

Guds  tjenst,  den  bör  vara  er  alla  en  glädjefull,  en  högtidlig 
dag.  Sen  Er  omkring.  Midsommaren  är  kommen  med  sin 
fägring,  jorden  grönskar  af  hopp,  och  i  de  fullöfvade  träden 
sjunga  fåglarna  om  Guds  ära.  Och  midt  i  sommarens  prakt 
står  Er  nya  kyrka  glad  och  rymlig  och  ljus,  en  Guds  boning, 
ett  fridens  bönehus  färdigt  att  invigas  till  sin  bestämmelse. 
Men  rundt  omkring  altaret  stå  det  eviga  ordets  tjenare, 
med  sinnen  lyfta  emot  höjden  och  med  bibelspråk  på  sina 
läppar.  Detta  är  den  dagen  som  Herran  gör:  låtom  oss  på 
honom  fröjdas  och  glädjas.  Låtom  oss  bedja  med  Salomo: 
Vänd  dig  till  din  tjenares  bön  och  till  hans  begär.  Herre  min 
Gud;  så  att  du  hör  er  det  loj  och  den  bön  som  din  tjenare  gör 
för  dig  i  dag:  att  dina  ögon  måtte  stå  öppen  öfucr  detta  hus 
natt  och  dag.   Orden  läsas  i  K.  B.  8:  28. 

Gud  vårdar  sin  kyrka;  detta  lär  oss  både  Bibeln  och 
förnuftet.  Hans  ögon  stå  natt  och  dag  öppen  öfver  sitt 
hus.  Men  hvar  är  Guds  hus?  Så  säger  Herren  hos  Esaias: 
Himmelen  är  min  stol  och  jorden  är  min  fotapall;  hvad  är  det 
då  för  ett  hus  som  I  bygga  viljcn?  Eller  hvar  är  det  rummet 
der  jag  hvila  skall?  Och  på  ett  annat  ställe  säger  Salomo: 
Himmelen  och  alla  himlars  himlar  kunna  icke  begripa  dig, 
huru  skulle  då  detta  huset  göra  det  som  jag  byggt  hafver? 
Nej,  det  är  ett  större,  ett  oändligt  hus  der  vi  måste  tänka 
oss  den  oändlige.  1  hvar  och  en  af  dess  mångfaldiga  salar 
har  han  hvälft  himmelen  till  tak,  han  har  ställt  en  sol  till 
väggur,  och  när  natten  kommer,  hänger  han  ut  månen 
till  lampa.  Vi  kalla  det  huset  för  verlden  eller  skapelsen: 
en  stor,  en  höghvälfd  moderkyrka  der  en  evig  gudstjenst 
firas.  Ty  ifrån  den  högste  Engelen,  som  står  närmast  hans 
thron,  ner  till  fogeln  som  qvittrar  på  sin  gren  prisar  honom 
allt  lefvande.  IMen  huru  stor  den  kyrkan  är,  så  vårdar  han 
henne  dock  faderligt,  huru  vidsträckt  verlden  är,  så  bär 
han  henne  dock  vid  sitt  hjerta.   Det  stora  som  det  lilla,  det 

—    313    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

höga  som  det  låga  omfattar  han  med  samma  omvårdnad; 
ty  för  honom  är  intet  stort  eller  ringa,  intet  är  högt  eller  lågt 
för  den  Allra  Högste.  Derföre  skrifver  han  stjernorna  sin 
sin  ban,  men  han  kläder  tillika  marken  med  liljor,  han  skickar 
ut  sina  stormväder  och  jagar  verldshafvet  öfver  sina 
bräddar;  men  tillika  krusar  han  källan  med  ett  sakta  väder, 
och  vaggar  blommorna,  och  svalkar  den  trötte  vandrings- 
mannen. Ty  sy nnerligast  låter  han  sig  vårda  om  menniskan, 
derföre  att  hon  från  början  var  hans  af  bild,  derföre  att  den 
bilden  ännu  ej  är  fullt  fördunklad,  derföre  att  hennes 
förstånd  kan  ana  hans  vishet,  hennes  hjerta  kan  känna  hans 
kärlek.  Det  sista  som  framgick  ur  hans  skaparhänder  var 
menniskan,  med  ögat  som  forskar  emot  himlen,  med  anden 
som  längtar  dit  tillbaka.  Henne  leder  han,  henne  uppfostrar 
han,  henne  hägnar  han  framför  allt  lefvande.  Det  bör  vara 
oss  en  tröst  att  den  allsmäktige  som  styrer  de  himmelska 
härskarorna,  han  försmår  ej  heller  att  styra  våra  obetydliga 
öden:  ett  krossadt  hjerta  är  för  honom  äfven  så  vigtigt 
som  en  krossad  jord,  ett  slocknadt  hopp  fäster  hans  upp- 
märksamhet äfven  så  mycket  som  en  slocknad  sol.  San- 
nerligen, det  bor  en  fader  i  höjden  som  vakar  öfver  oss  alla, 
det  finns  ett  öra  i  molnen  som  lyssnar  till  vår  klagan, 
det  klappar  ett  hjerta  of  van  stjernorna  som  förbarmar 
sig  öfver  oss.  Vore  det  icke  så,  vore  vi  alla  som  hittebarn 
utkastade  i  tiden,  vore  vår  bestämmelse  ingen  annan  än  den 
att  irra  omkring  utan  ledning  i  lifvet,  för  att  plågas  och 
dö;  vore  vår  glädje  icke  bättre  än  djurens,  vore  vårt  ytter- 
sta hopp  intet  annat  än  en  säker  förruttnelse  —  o!  hvem 
ville  icke  då  säga  till  bergen:  Faller  öfver  oss,  och  till  af- 
grunden:  Skyl  oss;  hvem  ville  ej  då  genast  lägga  sig  ned  i 
sin  graf  och  suckande  fråga  h vårföre  han  blifvit  till?  Men 
så  är  det  icke,  så  A-an  det  icke  vara.  Edra  hufvudhår  äro  all 
räknade,  säger  den  store  Läraren.    Det  gifves  en  Gud  som 

—    314    — 


1825—1826 

har  skapat  och  upprätthåller  oss:  han  skyddar  oss,  han  hjel- 
per  oss  ock,  han  håller  oss  vid  makt  med  sin  rättfärdighets 
högra  hand.  I  honom  lejvom  vi,  röroms  och  hafvom  vår  varelse. 
Han  öfvergifver  oss  icke,  han  vakar  öfver  oss,  som  en  moder 
vakar  öfver  sitt  slumrande  barn,  han  leder  oss,  som  en  vän 
leder  den  blinde  vännen. 

Vår  Gud  är  oss  en  väldig  borg, 
han  är  vårt  vapen  trygga, 
på  honom  i  all  nöd  och  sorg 
vårt  hopp  vi  kunna  bygga. 

Vi  behöfva  derföre  hvarken  att  frukta  eller  klaga,  så- 
som de  der  intet  hopp  hafva;  ty  så  länge  jordens  grund- 
valar stå  och  himmelen  är  spänd  derutöfver,  så  länge  står 
äfven  den  sanningen  fast,  att  Gud  ser  oss,  och  icke  för- 
gäter sitt  skapade  verk,  utan  tänker  på  den  rättfärdige 
och  styrker  den  lidande  och  uppfriskar  hans  hopp,  och  hål- 
ler räkning  med  hans  tårar. 

Den  korta  stund  jag  vandrar  här 
hvad  fruktar  jag  och  klagar? 
Han  som  den  gode  Herden  är 
han  mina  steg  ledsagar. 
Han  som  gaf  lifvet  för  sin  hjord, 
än  med  sin  anda  och  sitt  ord 
är  när  oss  alla  dagar. 

Således,  —  Gud  vårdar  menskligheten.  Men  hvad  är 
menskligheten?  Löfven  falla  af  om  hösten,  och  det  ena 
slag  tet  går  bort  efter  det  andra.  Hvad  som  utgör  mensko- 
slägtet  i  dag,  är  till  en  stor  del  icke  mera  till  i  morgon. 
Vi  äro  alla  födda  för  grafven,  och  ingen  sol  går  upp  som 
icke  skiner  på  ett  nyligen  samladt  menniskostoft.  Hvad 
är  det  beståndande  i  denna  ständiga  omvexling?    Icke  är 

—    315    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

det  den  eiiskilta  menniskan,  ännu  mindre  hennes  jordiska 
del.  Det  enda  beståndande  är  anden,  fattad  såsom  ett  helt 
och  evigt  fortgående,  det  är  mensklighetens  själ  som  al- 
drig dör.  Menniskoanden  är  Guds  lärjunge.  Honom  upp- 
fostrar han,  men  i  stort;  hvad  som  icke  hinnes  med  hos 
den  ena  det  fortsattes  hos  den  andra,  till  dess  en  gång 
fullkomligheten  är  hunnen.  Menniskolifvet  är  en  stor 
uppfostringsanstalt,  och  läromästaren  bor  i  himlen.  Men 
tusen  år  äro  för  honom  som  en  dag,  lärostunderna  äro 
århundraden.  Till  tvenne  stora  ändamål  är  denna  upp- 
fostran riktad.  Det  ena  är  förståndets  uppl3^sning  och 
sanningens  kunskap;  och  hvem  kan  neka,  att  mennisko- 
slägtet  i  detta  afseende  ständigt  framskrider?  Kunskapen 
går  i  arf  från  slägte  till  slägte,  och  hvar  och  en  lägger  sin 
skärf  till  det  ärfda.  Huru  mycket  veta  vi  icke  nu,  mera 
än  våra  fäder,  huru  mången  sanning,  obekant  för  dem, 
ligger  icke  nu  i  dagen  för  alla!  Men  kunskapens  träd  är 
på  godt  och  ondt,  och  visheten  allena  bär  blott  onyttiga 
frukter,  Sodoms-äpplen  med  lysande  yta,  men  innanmätet 
är  förbrändt  till  aska.  Derföre,  det  andra  och  vigtigare 
ändamålet  med  menniskoslägtets  uppfostran,  det  är  viljans 
förbättring.  Hvad  rätt  är,  det  skall  du  göra,  icke  af  fruktan 
men  med  lust,  du  skall  rensa  slagget  ur  ditt  hjerta,  du  skall 
vilja  hvad  den  himmelske  fadren  vill,  eller  som  Bibeln 
uttrycker  det:  du  skall  älska  Gud  öfver  all  ting.  Ty  kärleken 
är  summan  både  af  Lagen  och  Evangelium,  den  mig  älskar 
han  varder  hållande  min  bud,  säger  Herren.  En  sådan  re- 
nad, förbättrad,  helgad  vilja  åsyftar  Gud  hos  menniskan; 
för  det  ändamålet  har  han  utgifvit  sin  enda  Son,  på  det  att 
hvar  och  en  som  tror  på  honom  skall  icke  förgås,  utan  få  evin- 
nerligt  lif;  det  är  uppenbarelsens,  det  är  försoningens,  det 
är  verldsstyrelsens  yttersta  syfte.  Alltså  —  till  sanning 
och  dygd  eller  (som  man  äfven  kan  kalla  det)  till  vishet 

—    316    — 


1825—1826 

öch  kärlek,  till  förstånd  och  tro,  vill  Gud  uppfostra  sitt 
menniskoslägte.  Men  denna  uppfostran  måste  ha  en  syn- 
lig bild  på  jorden,  en  spegel  af  Guds  tankar;  och  detta  är 
den  christeliga  kyrkan,  det  är  bandet  i  andans  verld,  det 
är  Helga  manna  samfund.  Hvad  som  är  högst  och  bäst  i 
menskligheten,  det  föreställes  alltså  genom  kyrkan.  Ty 
hvad  är  högre  än  det  eviga  ljuset,  hvad  är  bättre  än  kärlek 
och  tro?  Utgöra  icke  dessa  den  egentliga  menskligheten, 
det  hvarigenom  vi  förnämligast  skilja  oss  ifrån  djuren? 
Äro  icke  dessa  den  egentliga  kärnan,  det  evigt  beståndande, 
då  allt  det  andra  är  skal,  är  tillfällighet,  är  vacklande 
omvexling?  Kyrkan  är  derföre  på  en  gång  mensklighetens 
hufvud  och  hjerta,  eller  rättare,  hon  är  menskligheten  sjelf , 
fattad  i  sitt  högsta  och  renaste  begrepp.  Och  när  vi  derföre 
säga  att  Gud  vårdar  sin  Kyrka,  då  säga  vi  äfven  med  det 
samma  att  han  vårdar  sitt  menniskoslägte;  när  vi  tänka  på 
vår  upplysning,  vår  helgelse,  då  tänka  vi  äfven  med  det 
samma  på  den  stora,  den  eviga  Sabbathen,  hvars  förblek- 
nade bilder,  med  hvarje  vicka,  komma  och  gå  öfver  jor- 
den.   

Men  —  huru  vårdar  Gud  sin  Kyrka?  Hvad  medel  an- 
vänder han  till  dess  upprätthållande,  till  dess  utspridande, 
till  dess  seger?  Det  första  medlet  är  Ordet,  som  var  i  be- 
gynnelsen, och  varar  till  ändan.  Se,  flere  tusende  år  ha 
förgått,  mången  djup  tänkt  lära  har  blomstrat  upp  och  för- 
svunnit, mången  blind  och  osalig  tro  har  blifvit  predikad 
med  eld  och  svärd;  men  hon  var  död  från  början,  och  der- 
före är  hon  länge  sedan  död  i  minnet.  Men  Guds  ord  va- 
rar evinnerliga,  icke  genom  ett  underverk,  som  man  onö- 
digtvis åberopar,  utan  genom  sin  egen  inre  sanning,  sitt 
eget  inre  lif.  Det  Ordet  bär  sig  sjelf,  liksom  jorden  bär 
sig  sjelf  i  den  ändlösa  rymden;  det  är  Guds  ord,  just  der- 
före att  det  tillika  är  den  ädlaste,  den  renaste  mensklig- 

—    317    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

hetens  ord,  det  är  ett  uppenbaradt  ord,  just  derföre  att  det 
tillika  är  det  högsta  förnuftets.  Ty  uppenbarelsen  är  Guds 
förnuft;  men  det  menskliga  förnuftet  är  ju  en  stråle  af 
hans,  är  ljus  af  hans  ljus,  fastän  brutet  i  skyarna,  fastän 
orenadt  i  gruset,  fastän  mångfärgadt  af  de  omgifvande  dun- 
sterna;  men  dess  väsende  är  likväl  ursprungligen  det  samma. 
Derföre  kan  det  också  aldrig  gifvas  någon  verkelig  strid 
mellan  uppenbarelsen  och  förnuftet,  likaså  litet  som  det 
gifves  någon  strid  mellan  barnets  enkla  språk  och  den  ut- 
bildade Talarens.  Men  är  det  uppenbarade  Ordet  ingen  ting 
annat  än  ett  högre,  ett  klarnadt  förnuft,  så  följer  deraf, 
att  det  måste  bestå  så  länge  som  förnuftet,  så  länge  som 
menniskoslägtet  varar.  Helvetets  portar  skola  ej  varda  det 
öfvermäktiga,  heter  det  med  rätta,  ty  helvetet  är  det  Onda, 
är  mörker,  är  oförstånd.  —  Således,  genom  Ordet  vårdar 
Gud  sin  Kyrka,  och  Ordet  upprätthåller  sig  sjelf,  af  egna 
krafter.  Men  på  samma  sätt  har  det  äfven  blifvit  utspridt, 
och  utsprides  ännu  dageligen.  I  hafven  ju  alla  hört  huru 
Herrans  Ord,  helst  i  våra  dagar,  flyger  öfver  hafvet  och 
slår  ned  på  öar  som  nyligen  voro  obekanta,  bland  hednin- 
gar, som  nyss  gingo  till  de  stumma  af  gudar?  I  hafven  ju 
hört  hur  Christi  Evangelium  vandrar  fredligt  genom  öde- 
markerna till  jordens  ändar,  vid  solens  portar  och  vid 
aftonrodnadens  säng;  I  hafven  ju  hört  hur  det  bygger 
sig  hyddor  midt  ibland  vildarna,  som  med  undran,  med 
kärlek,  med  tro  härbergera  den  himmelska  gästen.  Guds 
ord  talar  snart  alla  verldens  tungomål,  det  bor  rikeligen 
både  i  norr  och  söder,  den  stora  Kyrkan  omfattar  snart  all 
land,  det  folket  som  i  mörkret  vandrar  ser  ett  stort  ljus,  och 
öfver  dem,  som  bo  i  mörko  lande  skin  det  klarliga;  det  skall 
snart  varda  en  hjord  och  en  herde.  Men  icke  utsprides  Chri- 
stendomen  nu,  såsom  fordomdags,  med  våld,  Petrus  har 
blifvit  visare,  och  stuckit  sitt  svärd  i  skidan;  allt  krig  med 

—    318    — 


I 


1825—1826 

storm  och  blodig  klädnad  är  förvist  ifrån  Tron,  hon  går  hvit- 
klädd  som  invånarne  i  det  nya  Jerusalem,  Fridens  lära 
kommer  med  frid,  det  sväfvar  en  dufva  öfver  hennes  hufvud 
liksom  fordomdags  öfver  Jordan,  hennes  hand  är  utsträckt 
till  försoning,  och  öfvertygelsen  sitter  på  hennes  läppar. 
När  hon  en  gång  öfvertygat  alla,  när  alla  jordens  barn  med 
gemensamma  röster  bekänna  en  gemensam  Tro,  och  bedja 
till  en  gemensam  fader,  då  skall  det  visa  sig  bättre  än  nu 
hvad  en  helig,  allmännelig  Kyrka  är,  hur  den  bildar,  hur 
den  uppfostrar,  hur  den  förädlar  menskligheten,  då  skall 
det  visa  sig,  huru  Gud  vårdar  sin  Kyrka  genom  Ordet. 

Ett  annat  medel  hvarigenom  Gud  vårdar  sin  Kyrka, 
är  LäroEmbetet.  I  hufvudsaken  förklarar  sig  väl  det  eviga 
ordet  sjelf;  ty  det  är  egenteligen  förklaringsgrunden  för 
allt  annat,  det  är  hufvudnyckeln  till  alla  kunskapens  dör- 
rar, det  anslås  ingen  känsla  i  menniskobröst  hvartill  grund- 
tonen ej  ligger  förvarad  i  de  heliga  Skrifterna.  Derföre  är 
ett  rent  och  fromt  sinne  den  oumbärligaste,  stundom  äfven 
den  bäste  Bibeltolkaren.  Men  i  det  enskilta  förekommer 
dock  mycket  som  kan  vara  mörkt  och  otydligt  för  den 
okunnige.  Detta  måste  Läraren  förklara  och  upplysa. 
Derföre  måste  han  äga  en  mängd  svårförvärfvade  kun- 
skaper, och  som  gerna,  om  de  rätt  och  grundeligt  skola 
fattas,  fordra  en  hel  mcnniskoålder.  I  synnerhet  måste 
han  känna  de  gamla  språken,  som  äro  uppenbarelsens 
modersmål;  och  icke  dessa  allena,  utan  äfven  flere  andra, 
på  hvilka  forntidens  vishet  och  samtidens  bildning  uttryckt 
sig.  Ty  väl  bör  den  andeliga  kunskapen  vara  honom  det 
förnämsta,  väl  är  Kyrkan  en  andelig  bildningsanstalt,  och 
Guds  ord  bör  gälla  mera  än  menniskors;  men  Kyrkan  är 
äfvenväl  en  inrättning  som  hörer  till  Staten,  hon  är  Sta- 
tens andeliga  grund,  genom  osynliga  band  är  hon  förenad 
med  honom:    derföre  får  den  så  kallade  verldsliga  visheten 

-    319    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

icke  heller  försummas,  Kyrkan  bör  vara  allmännelig  och 
omfatta  det  hela  af  mensklig  odling,  större  delen  af  menig- 
heten får  ingen  annan  undervisning,  hvarken  för  det  ande- 
liga eller  det  lekamliga,  än  den  läraren  ger  dem.  Derföre 
bör  han  vara  allt  i  allom  för  sina  åhörare,  han  bör  styra 
sin  församling,  som  Patriarkerna  fordom  styrde  sitt  hus, 
han  bör  vara  en  myndig  man,  en  konung  i  den  krets  som 
hörer  till  hans  Kyrka.  Han  bör  känna  icke  blott  Guds 
lag,  utan  äfven  menniskors,  han  bör  känna  menniskor  i 
allmänhet,  just  derföre  att  han  förkunnar  Gud;  mennisko- 
lifvet  med  allt  sitt  vetande,  med  hvarje  sin  känsla  bör  ligga 
som  en  uppslagen  bok  för  honom.  Dock  —  hvad  är  lär- 
domen allena,  om  den  icke  är  understödd  af  det  bjista, 
af  ett  sjelf ständigt  sinne  och  en  fördomsfri  blick?  Läsrum- 
met är  ingalunda  lärarens  uteslutande  boning,  han  måste 
ut  och  bada  sig  i  tidens  ström,  han  måste  vara  hemma- 
stadd i  det  allmänna  lefvernet,  hans  blick  måste  väl  vara 
riktad  emot  himlen,  men  han  får  ej  heller  glömma  jorden, 
der  han  bor,  att  han  icke  må  stöta  sin  fot  emot  stenen.  Äro 
också  hans  ögon  skumma  derföre  att  han  för  mycket,  för 
ifrigt  fästat  dem  på  de  heliga  skrifterna,  på  Gudomlig- 
hetens runor;  —  hans  inre  syn  måste  vara  klar  och  skarp 
såsom  lodjurets,  han  måste  i  allt  stå  på  sin  egen  grund, 
trygg  i  sin  styrka,  obekymrad  om  dagens  hugskott,  om 
det  vacklande  omdömets  nycker.  Och  likväl  —  med  blotta 
kunskapen,  med  blotta  sinnets  ljus,  är  den  christelige 
Läraren  knappast  half färdig.  Hjertat  är  det,  som  gör  lära- 
ren, liksom  mannen  i  allmänhet,  der  är  roten  för  allt  mensk- 
ligt  värde.  Der  skall  det  bo  en  fromhet,  som  är  christen- 
domens  sammandrag,  ett  nit  som  aldrig  slocknar,  ett  tåla- 
mod som  aldrig  tröttnar,  en  sinnesstyrka  som  är  det  storas 
moder,  men  tillika  en  barnslig  oskuld,  som  är  värd  mera  än 
visdomen,  en  tillförsigt  till  Gud  som  aldrig  sviker,  derföre 

-     320    — 


I 


1825—1826 

att  hon  aldrig  svigtar,  ett  hopp,  så  rikt,  så  oändligt  som 
Evigheten  dit  det  syftar.  Öppen  som  ett  barn,  fast  som 
en  man  och  vis  som  en  Gubbe  —  detta  är  i  tre  ord  den 
rätte,  den  trogne,  den  christelige  Lärarens  beskrifning. 

Sådan  bör  Läraren  vara.  Då  först  är  han  ett  medel  i 
Guds  hand  att  vårda  dess  Kyrka.  Men  hvar  finna  vi  en 
sådan?  Behöfver  jag  att  fråga  det  i  dag,  bchöfver  jag  att 
derom  fråga  Eder,  I  invånare  af  Skatelöfs  församlingar? 
Kännen  I  icke  till  äfventyrs  igen  den  bild  jag  målat,  finnen 
I  ej  den  bilden  träffad,  sen  I  icke  mannen  huru  han  står 
midt  ibland  Eder?  Jag  märker  det  väl,  edra  ögon,  liksom 
mina,  söka  ibland  mängden  Er  själasörjare,  som  snart  i 
tjugu  år  ledt  Er  på  lifsens  väg:  de  söka  honom,  och  hvila 
med  glädje,  med  vördnad,  med  tacksamhet  vid  den  funna. 
Stig  derföre  fram,  du  trogne  Herde,  du  gudomlighetens 
härold,  du  grånade  lärare  för  denna  christeliga  församling: 
stig  fram  och  stå  till  rätta  inför  din  egen  ära.  Se  dig  om- 
kring! Hvart  du  ser  inom  dessa  murar,  skådar  du  din 
förtjenst,  du  står  här  midt  i  ditt  fulländade  verk,  du  står 
här  med  högre  anspråk  än  jag,  som  i  dag  endast  inviger 
och  helgar  hvad  du  grundat  och  fullbordat.  Dock  —  det  är 
icke  endast  i  detta  afseende  som  du  äger  ett  företräde. 
Äfven  i  ett  annat,  i  ett  vigtigare,  vet  jag  väl,  att  du  kun- 
nat innehafva  den  plats  jag  nu  innehar,  och  att  du  kun- 
nat värdigare  bekläda  den.  Men  —  du  var  visare  än  jag. 
Du  visste  väl  (hvad  jag  ej  heller  glömde)  att  det  icke  är 
så  lätt  som  kanske  mången  tror,  att  sätta  sig  ner  på  den  stol 
soin  Wallquist  fylde  med  sitt  snille,  och  Mörner  med  sin 
rättfärdighet.  Du  visste  väl  att  korset  är  en  börda,  äfven 
om  det  är  smiddt  af  guld,  att  det  hänvisar  på  försakelse  och 
uppoffringar,  att  det  medför  dagar  fulla  af  bekymmer, 
och  nätter  utan  sömn.  Du  visste  väl  att  den  bördan  icke 
är  så  lätt,  när  man  nemligen  vill  bära  den  utan  vanheder, 

—    331    — 

21— 2/0/6P.    Te(/nér,  Snml.  sJcrifttr.   5. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

bära  den  så  att  man  kan  ansvara  inför  Gud  och  sitt  sam- 
vete, inför  Konung  och  folk,  inför  samtid  och  efterverld. 
Du  var  visare  än  jag,  och  derföre  qvarblef  du  i  ditt  lugn, 
du  frodas  i  din  skugga,  aktad  på  en  lägre  plats  och  för- 
tjent  af  en  högre.  Jag  ångrar  icke  hvad  som  skett,  men 
jag  lyckönskar  dig  till  din  vishet.  Njut  länge  dess  frukter, 
låt  församlingen  njuta  dem  med  dig,  upplys  henne  med  din 
kunskap,  vägled  henne  med  ditt  efterdöme,  föd  mina  får,  och 
led  dem  till  de  brunnar  som  vatten  gifva.  Var  länge  ännu 
en  föresyn  för  dina  yngre  Bröder  i  Embetet,  låt  dem  se  på 
dig  hur  man  vinner  ett  berömdt  namn,  och  tillika  ett  äl- 
skadt,  stå  ännu  länge  som  en  ledstjerna  för  många.  Och 
när  den  stjernan  går  neder,  måtte  hon  slockna  gladt  i  de 
eviga  vågorna,  måtte  hon  uppgå  på  nytt  i  fröjd,  och  skina 

klarare  på  en  skönare,  på  en  renare  himmel! 

Och  sålunda,  chrislelige  åhörare,  har  jag  i  korthet  genom- 
fört min  betraktelse  för  dagen.  I  hafven  förnummit  huru 
Gud  vårdar  menniskoslägtet  och  med  det  samma  sin  Kyrka, 
hvilken  föreställer  det  bästa  derutaf,  hvilken  är  dess  ande- 
liga förebild.  I  hafven  förnummit  huru  vårdningsmedlen 
äro  Ordet  och  Läraren,  det  eviga  Ordet  nemligen  och  den 
trogne  Läraren.  Här  är  väl  egenteligen  frågan  om  den 
christna,  den  stora,  den  allmänneliga  Kyrkan.  Er  egen  är 
väl  endast  en  ringa  del  derutaf,  ett  utbygge  på  mensklig- 
hetens  höga  Tempelbyggnad.  j\Ien  hvad  som  gäller  om  det 
hela,  det  gäller  äfven  om  den  ringaste  af  delarna,  och  I 
kunnen  derföre  med  trygghet  anförtro  i  den  Högstes  vård 
det  hus  som  I  här  upprest  till  hans  ära.  Det  huset  står 
under  ett  mäktigt  värn,  det  är  ett  fridens  hus,  jag  lyser 
Guds  frid  derutöfver.  Men  hvad  betyder  friden  öfver  de 
kalla,  öfver  de  kalkade  murarna?  IVIåtte  jag  äfven  kunna 
lysa  Guds  frid  öfver  alla  deras  hjertan  som  i  århundraden 
skola  söka  tröst  och  hugsvalelse  härinne.  Huru  många  släg- 

—    322    — 


1825—1826 

ten,    ofödda   ännu,   skola  knäböja  inför  detta  altare,  huru 
många  sinnen  skola  här  lyfta  sig  i  bönen  till  Gud,  huru  många 
bröst  skola  här  gladas  af  eviga  lifsens  ordl  Den  Högstes  be- 
skydd, den  Högstes  välsignelse  vare  öfver  dem  alla!  —  Der 
ute  ser  jag  att  I  tillreden  dödens  sängar,    I  gräfven  om 
jorden  för  att  utså  i  förgänglighet  hvad  som  skall  uppslå 
i  oförgänglighet.    Der  skolen  I  och  Edra  söner  en  gång  hvila, 
der  sammanstöta  alla  lifvets  vägar,  der  är  det  slutliga  her- 
berget  för  oss  alla!    Lycka  en  gång  på  den  långa,  på  den 
yttersta  resan;  sofven  lugnt  i  de  tysta  kamrarna  som  ännu 
ej  äro  färdiga,  gläden  Er  att  de  ligga  så  nära  intill  det  hus, 
der  odödlighet,   der  uppståndelse  predikas!     Vänd  dig  till 
din  tjenares  bön  och  Ull  hans  begär,  Herre  min  Gud!    Låt 
din  ögon  stå  öppen  öfver  detta  hus  natt  och  dag,  håll  din  hand 
öfver  det  Tempel  vi  nu  invigt  dig,  bevara  det  heliga  och 
vaka  öfver  dess  gårdar!   Men  vaka  ännu  mer  öfver  dem  som 
här  skola  tillbedja  dig  i  andan  och  sanningen,  nu  och  fram- 
deles, och  så  länge  som  dessa  murar  hålla  tillsamman.   Låt 
intet  enda  af  dina  ord  som  här  förkunnas  falla  på  jorden, 
utan  låt  det  falla  på  hjertat,  och  bära  frukt  för  tid  och  för 
evighet.    Gör  Templet  till  hoppets  linda:  gif  hopp  af  höj- 
dene!     Gör  det  till  ljusets  skattkammare:  gif  ljus  af  höj- 
dene!   Gör  det  till  salighetens  vagga:  gif  salighet  af  höjdene! 
Herre,  hör  det  loj  och  den  bön  som  din  tjenare  gör  för  dig  i  dag! 
Amen. 

1   nåd  etc. 

Christelige  Åhörare!  Den  heliga  förrättning  hvarför 
vi  i  dag  varit  samlade  nalkas  nu  till  slut.  Er  kyrka  är  nu 
vigd  och  helgad  efter  fädernas  sed.  Detta  är  nu  ett  heligt 
rum  och  här  bor  visserliga  Gud.  Men  om  Gud  bor  här,  så 
hållen  hans  hus  heligt.  Nalkens  det  aldrig  utan  vördnad, 
stigen  aldrig  annorlunda  än  med  andäktiga  hjertan  inom 

—    323    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

de  vigda  portarna,  aikläden  Er  på  tröskeln  den  gamla 
menniskan  och  stan,  härinne  åtminstone,  utan  fläck  för 
Gudi.  Betrakten  detta  hus  som  Er  själs  fädernesland,  som 
det  egenteliga  hemmet  för  Ert  bättre  väsende.  Akten  på 
ordet  som  predikas  ifrån  denna  predikstol,  ty  det  är  lefvande 
Guds  ord,  det  är  lifvets  vishet,  det  är  dödens  tröst.  Bedjen 
i  Templet;  ty  Gud  har  ett  öra  derinne  och  hans  hand  är 
icke  förkortad.  —  Tacken  Gud  i  Templet  ty  dertill  är  det 
uppbygdt.  I  lefven  af  hans  välgerningar,  hans  nåd  upp- 
rätthåller Er,  hans  ögon  vaka  öfver  Eder  alla:  hvad  kunnen 
I  bjuda  honom  tillbaka  annat  än  ett  rörd  t,  ett  ödmjukt,  ett 
tacksamt  hjerta?  —  Lofven  Gud  i  Templet:  ty  väl  förtälja 
himlarna  hans  ära  och  fästet  förkunnar  hans  händers  verk; 
men  han  försmår  dock  icke  sitt  lof  ifrån  menskliga  läppar. 
Hans  under  omgifva  Er  öfverallt,  ifrån  solen  och  ner  till 
solgrandet:  m.en  det  högsta  undret  är  inom  Er,  i  er  själ  som 
anar  hans  väsende,  som  känner  hans  nåd,  som  hoppas  på 
hans  barmhertighet.  Och  när  I  här  anammen  de  höga  nåde- 
gåfvorna,  när  det  himmelska  på  ett  obegripligt  sätt  stiger 
neder  på  altaret,  och  Jesu  Christi  lekamen  och  blod  utdelas 
under  jordiska  bilder:  måtte  då  de  heliga  Sacramenten  aldrig 
emottagas  af  en  ovärdig,  måtte  de  då  alltjemt  verka,  som  de 
böra,  till  tro,  till  bättring,  till  syndernas  förlåtelse,  till 
evinnerlig  salighet!  Måtte  Templet  ej  vara  förgäfves  bygdt, 
ej  vara  förgäfves  invigdt!  Måtte  Gud  böja  Eder  hjertan, 
och  Edra  söners  hjertan  i  mångfaldiga  led,  till  det  rätta,  till 
det  goda,  till  det  heliga.  Böjer  nu  alle  Edra  hjertan  till 
Gud  och  anammer  välsignelsen:  »Herren  välsigne  Eder  och 
bevare  Eder:  Herren  upplyse  sitt  ansikte  öfver  Eder  och 
vare  Eder  nådig:  Herren  vände  sitt  ansigte  till  Eder  och 
gifve  Eder  en  evig  frid,  I  Guds  Faders  och  Sons  och  den 
Helige  Andes  namn,  Amen!» 

—    324    — 


1825—1826 


Om  läseriet  i  Småland. 


Till  Statssecreterarcn  för  Ecclesiastikärenden. 

Då  Herr  Statssecreteraren,  på  nådig  befallning,  infor- 
drat mitt  embetsutlåtande  öfver  de  så  kallade  Läsarena  i 
Vexiö  stift,  får  jag  härmcdelst  äran  i  sammandrag  anföra 
hvad  jag  dels  sjelf  under  mina  resor  i  stiftet,  dels  genom  bref- 
vexling  med  presterskapet,  dels  äfven  af  Consistorii  proto- 
coller  i  detta  ämne  kunnat  inhämta. 

Läsarena,  eller  som  de  i  Småland  vanligen  kallas,  Ny- 
mannianerna,  utgöra  icke  och  hafva  aldrig  utgjort  egent- 
liga separatister  inom  församlingen.  Tvärtom  besöka  de 
flitigt  den  allmänna  gudstjensten,  hafva  inga  särskilda 
religionsceremonier,  begagna  på  vanligt  sätt  sakramenterna 
och  underkasta  sig  utan  motsägelse  den  antagna,  såväl 
ecklesiastika  som  borgerliga  ordningen.  Förstår  man  med 
kätteri  en  afvikelse  från  den  herskande  kyrkans  antagna 
och  besvurna  trosläror,  så  kan  man  ännu  mindre  beskylla 
dem  för  något  sådant,  ty  de  tro  och  bekänna  allt  hvad  kyrkan 
föreskrifver  och  berömma  sig  just  utaf  att  tro  och  känna  det 
lifligare  och  utöfva  det  bättre  än  andra.  Derjemte  läsa 
de  flitigt  i  bibeln  och  försumma  för  denna  läsning  ofta  sina 
göromål,  värdera  i  synnerhet  ArndtsocliMuhrbecks  andakts- 
böcker, äro  föga  nöjda  med  nya  psalmboken,  och  motarbeta 
gerna  vexelundervisningen  hvar  de  kunna.  Sabbaten  fira 
de  med  skrupulös  stränghet,  så  att  de  t.  o.  m.  draga  i  be- 

—    325    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

tänkande  att  den  dagen  fodra  sina  kreatur  och  förrätta 
nödiga  hussysslor.  I  sin  klädsel  undvika  de  allt  som  kan 
anses  för  prål  och  hafva  bortlagt  guld,  silfver,  finare  tyger 
och  allt  hvad  som  kan  få  namn  af  prydnad.  I  allmänhet 
iakttaga  de  i  sitt  yttre  väsende  en  viss  fromhet  och  gud- 
aktighet,  den  mången  anser  för  skenhelighet;  dock  har  den 
på  flera  ställen  visat  sig  ej  vara  utan  praktisk  nytta.  Det 
stulna  har  blifvit  återstäldt,  dryckenskapen  har  försvunnit 
eller  aftagit,  eder  och  svordomar  höras  ej  längre  ibland  dem. 
Deras  största  fel  är  det  vanliga  bland  alla  sekteristiska  och 
inskränkta  menniskor,  nemligen  en  öfverdrifven  ofördrag- 
samhet mot  enhvar,  som  med  dem  tänker  olika,  och  den 
fanatiska  öfvertygelsen,  att  en  sådan  ännu  är  under  djefvu- 
lens  våld  och  icke  kan  bli  salig.  Presterskapet  värdera  de 
i  allmänhet  endast  i  den  mån,  det  i  nit  och  gåfvor  liknar 
deras  älskade  Nyman, 

Denne  Nyman,  31  år  gammal,  och  prest  sedan  1820, 
är  en  man  af  obehagligt  och  inbundet  utseende,  med  medel- 
måttiga förståndsgåfvor  och  svaga  studier.  Jag  har  nyli- 
gen lärt  känna  honom  personligen  och  sökt,  så  vidt  möj- 
ligt varit,  att  bilda  ett  omdöme  öfver  hans  character.  Är 
frågan  om  intellectuella  förmögenheter,  om  tankens  djup 
och  klarhet,  om  det  slags  skarpsinnighet,  som  fordras  för 
att  reda  och  utveckla  ett  ämne,  så  är  han  ingenting  min- 
dre än  utmärkt.  Men  till  ersättning  eger  han  ett  icke  blott 
hållfast  och  vidtomfattande  minne,  utan  äfven  en  i  hög 
grad  lättrörlig  och  eldfängd  inbillning.  När  den  upp- 
lågar —  och  det  sker  vanligtvis  så  ofta  han  beträder  pre- 
dikstolen och  ser  en  större  folksamling  —  är  han  i  stånd 
att  i  3  till  4  timmar,  utan  allt  af  b  rott  och  utan  någon  be- 
tydlig förberedelse,  tala  öfver  sitt  ämne.  Texten  är  honom 
härvid  merendels  likgiltig,  ty  han  håller  sig  föga  dervid 
och  begagnar  den  mest  endast  som  en  tillfällig,  ofta  tap- 

—    326    — 


1825—1826 

pad  och  återtagen  ledtråd  för  allmänna  betraktelser  öfver 
nåden,  tron,  försoningen,  syndatillståndet,  djefvulen,  verl- 
den  och  så  vidare.  Han  har  för  dessa  ämnen  en  egen,  out- 
tömlig topik,  den  han  icke  utan  skicklighet  förstår  att 
lämpa  till  hvad  ämne  som  helst.  Det  väsentliga  i  hans 
predikningar  äro  derföre  digressionerna,  man  kunde  väl 
säga  utsväfningarna.  Han  talar  mindre  för  än  med  sina 
åhörare,  och  gör  ofta  tillämpningar  till  hvars  och  ens  en- 
skilda belägenhet,  så  vidt  den  är  honom  bekant.  Natur- 
ligtvis kan,  med  en  sådan  method,  ej  bli  fråga  om  något 
egentligt  logiskt  sammanhang,  ännu  mindre  om  ett  vår- 
dadt  språk;  men  just  dessa  begge  omständigheter  grunda 
hans  popularitet  hos  en  rå  menighet,  som  icke  kan  fatta, 
och  således  ej  heller  sakna  sammanhanget,  och  i  språket 
älskar  att  igenkänna  sin  egen  hvardagston.  Är  då  denne 
sednare,  såsom  hos  Nyman,  utmärkt  af  en  viss  kraft  och 
liflighet,  af  bilder  och  liknelser  hämtade  dels  ur  Skriften, 
dels  ur  det  dagliga  lifvet,  så  förfelar  detta  hos  allmogen 
aldrig  sin  verkan;  och  det  är  vid  sådana  tillfällen  som  hans 
anhängare  påstå,  att  han  är  omedelbarligen  ingifven  af 
Anden.  Skrifvet  concept  nyttjar  han  aldrig,  utan  såvida 
han  dertill  tvingas:  annars  förlitar  han  sig  på  en  natur- 
lig talegåfva  och  på  ögonblickets  ingif velse.  Härigenom 
har  han  vunnit  ett  rykte  och  ett  tillopp,  som  på  flera  ställen 
stört  ordningen  i  församlingen.  Då  han  derföre  blifvit 
dels  enskildt,  dels  offentligen  varnad,  har  han  alltid  er- 
känt sitt  fel  och  lofvat  bättring.  Jag  är  för  min  del  öfver- 
tygad,  att  han  gjort  detta  löfte  med  fullt  uppsåt  att  hålla 
det;  men  han  saknar  all  styrka  och  fasthet  i  sinnet  för 
att  utföra  hvad  han  föresatt  sig:  svaghet,  fåfänga,  lätt- 
sinnighet utgöra  de  enda  bestämda  dragen  i  hans  obestäm- 
da och  vacklande  character.  Ögonblicket  hänför  honom, 
och  frestelsen  behöfver  blott  att  visa  sig  för  att  vara  viss 

—    327    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

om  sin  seger.  Det  är,  med  ett  ord,  en  af  de  slappa,  lösliga, 
lättrörliga  characterer,  som  i  vår  tid  blifvit  så  vanliga: 
alltid  färdig  till  ånger,  men  utan  kraft  till  bättring,  opålitlig 
utan  att  vara  egentligen  falsk,  och  dubbel  utan  att  vara 
egentlig  hycklare.  Och  då  det  i  allmänhet  är  characteren, 
som  utgör  mannen,  så  återfinner  man  samma  motsägelser 
i  hans  intellectuela  som  i  hans  moraliska  verkningssätt: 
han  öfvertygar  utan  grundlighet,  och  hänför  utan  snille.  — 
Jag  har  trott  mig  böra  med  denna  fullständighet  be- 
skrifva  Nymans  character,  sålunda  som  jag  uppfattat  den, 
emedan  han  sjelf  är  den  enda  lifgif vande  och  samman- 
hållande principen  i  sin  sect,  hvilken  med  honom  står  eller 
faller.  Af  samma  skäl  bifogar  jag  äfven  följande  under- 
rättelser om  hans  öden  såsom  prestman.  Strax  efter  sin 
ordination  missiverades  han  till  Burseryds  pastorat,  Vest- 
bo  härad,  på  gränsen  af  Göteborgs  stift.  På  sistnämnde 
ställe  gjorde  han  bekantskap  med  den  beryktade  Hof, 
hvars  åsigter  och  method  han  väsentligen  skall  ha  tilleg- 
nat sig.  Nymans  anhängare  anse  sin  sect  äfven  såsom 
en  utgrening  af  Hofianernas,  med  hvilka  de  ännu  sägas 
underhålla  oafbrutna  förbindelser.  Emellertid,  då  den  nya 
secten  strax  ifrån  början  väckte  uppseende  och  åstadkom 
oordning  inom  församlingen,  skickades  Nyman  till  tjenst- 
göring  i  Öhr,  Albo  härad,  i  grannskapet  af  Vexiö.  Men 
hit  hade  redan  hans  rykte  föregått  honom;  tilloppet  och 
oredan  ökades  beständigt.  Då  han  i  anledning  häraf  in- 
kallades till  Consistorium  för  att  emottaga  varningsgrad, 
erkände  han  sitt  fel,  lofvade  bättring  och  tillförband  sig 
att  hädanefter  predika  endast  ur  skrifvet  concept.  Den 
första  predikan  han  härefter  höll.  Bönesöndagen  d.  4  maj 
1823,  infordrades  af  Dom-Capitlet,  som  åt  tvenne  af  sina 
ledamöter,  lectorerna  Elmgren  och  Blomstrand,  uppdrog 
granskningen  deraf.    Deras  embetsutlåtande  häröfver,  in- 

—    328    - 


1825—1826 

leniiiadt  till  Consistorii  protocoll  d.  21  maj  1823,  börjar 
med  den  anmärkning  att  ifrågavarande  predikan,  såsom 
den  första  Nyman  hållit  efter  emottagen  varningsgrad  i 
Consistorium,  sålunda  borde  anses  författad  såsom  ett  prof 
på  det  förbättrade  predikosätt,  hvartill  han  af  Dom-Capitlet 
blifvit  uppmanad.  Detta  oaktadt,  funne  de  deputerade 
detta  prof  just  så  beskaffad  t,  att  det  oemotsägligen  vitt- 
nade om  verkligheten  af  de  brister  och  obchörigheter,  dem 
många  särskilda  ojäfviga  vittnen  länge  och  ofta  anmärkt 
i  Nymans  extemporerade  predikningar.  Dessa  brister  voro 
hufvudsakligcn: 

l:o)  Ett  ovårdadt  och  till  Iwardaglighet  sjunkande  språk 
och  otjenliga  uttryck,  hvarpå  en  mängd  exempel  anföras. 

2:o)  fullkomlig  planlöshet,  och  täta  utsväfningar  från 
ämnet.  Bevis  härför  hämtas  deraf  att  sjelfva  ämnet  (om 
bönen)  först,  efter  en  lång  exkursion  på  5\  2  sida,  finnes 
sålunda  afhandladt,  att  förra  delens  första  moment  upp- 
tar 5\  2  sida,  men  andra,  tredje,  fjerde,  femte,  sjette  mo- 
menterna  tillsammanstagna  blott  i^^i  sida,  och  hela  sed- 
nare  delen  endast  ^/s  sida. 

3:o)  En  till  fanatism  och  mysticism  ledande  åsigt  af 
predikoembetet.  Bevis  härför  lemnar  den  ofta  upprepade 
försäkran,  att  det  är  Guds  Ande,  icke  han.  Nyman,  -som 
talar,  etc. 

4:o)  Omisskänliga  åsyftningar  på  vissa  samtida  personer 
och  förhållanden,  med  uppsåt  sökta  och  utförda  med  en 
viss  fintlighet  och  sinnrikhet.  Detta  styrkes  dermed  att 
denna  enda  predikan,  ehuru  afhandlande  ämnet  om  bönen, 
innehåller  ett  slags  vederläggning  af  de  inkast  man  gjort 
mot  författarens  person.  Det  t.  ex.  att  han  är  ung  och 
oerfaren,  mötes  med  Jeremicie  exempel;  att  hans  nit  är 
öfverdrifvet,  mötes  med  Pauli  förmaning:  »predika  ordet, 
håll  på  i  tid  och  otid»;  att  han  är  föga  underb^^ggd  i  kun- 

—    329    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

skaper,  mötes  med  en  öfverdrifven  målning  af  apostlarnes 
okunnighet  o.  s.  v.  — 

Dessutom  anförde  lector  Elnigren  särskildt  till  proto- 
coUet,  efter  upplysningar  inhämtade  på  ort  och  ställe:  att 
Nyman  dagligen,  der  han  bor,  har  enskilda  sammankomster 
med  allmogen  från  närmare  och  fjermare  håll:  att  väl  in- 
gen annan  än  de  som  fått  tillträde  dertill,  känner  hvad 
då  förehafves,  men  om  man  finge  döma  från  verkningarna 
till  orsaken,  måste  vid  dessa  tillfällen  satser  inpreglas 
som  dessa:  att  Nyman  är  omedelbarligen  af  Gud  utrustad 
med  Andans  kraft;  att  han  endast  genom  sitt  tal  kan  om- 
vända syndare  och  vid  första  åsynen  af  en  menniska  kan 
säga  om  hon  är  under  satans  våld  och  har  djefvulen  uti 
sig;  att  han  ensam  kan  uppgifva  medlet  till  befrielse  från 
onda  andar,  och  förutsäga  om  någon  blir  salig  eller  ej; 
att  ordet  och  sacramenterna  endast  genom  honom  få  sin 
kraft  o.  s.  v.  Det  vissa  vore  åtminstone  att  dessa  menin- 
gar bland  hans  anhängare  blifvit  allmänt  rådande,  och  att 
många  yngre,  helst  bland  qvinnokönet,  blifvit  genom  hans 
behandling  så  förskrämde,  att  de  voro  nästan  svagsinte. 
Vidare  anfördes,  att  det  berättas,  huru  Nyman  vid  sjuk- 
besök förfore  på  ett  fanatiskt  sätt  och  stundom  vägrade 
de  döende  nattvarden,  under  föregifvande  att  de  vore  i 
djefvulens  våld,  och  för  att  fördrifva  denne  anstälde  or- 
dentliga besvärj  ningar,  hvilket  skall  ha  skett  i  flere  per- 
soners närvaro.  Slutligen  namnes  det,  att  Nymans  an- 
hängare nu  blifvit  mera  förbehållsamma  än  förut,  och  be- 
stämdt  nekade  till  flere  ovarsamma  uttryck,  som  han  skulle 
hafva  haft  från  predikstolen,  hvarjemte  de  äfven  ofta  talade 
om  uppsåtliga  förtydningar  och  lögnaktiga  framställningar. 

På  alla  dessa  grunder  och  anledningar,  hvilka  här 
blott  summariskt  blifvit  anförda,  och  då  af  Nyman  ingen 
förbättring   tycktes  vara   att  påräkna,   fann   Consistorium 

—    330    — 


1825—1826 

sig  slutligen  befogndt  att  på  obestämd  tid  suspendera  ho- 
nom från  embetet.  Emellertid,  då  egentligen  inga  em.bets- 
fel  kunde  honom  bevisas,  och  då  han  tillika  tycktes  visa 
ånger  och,  efter  vanligheten,  lofvade  bättring,  återfick  han 
sitt  embete,  och  missiverades  såsom  medhjelpare  till  Com- 
minister  Sellergren  i  Helleberga,  Uppvidinge  härad,  på 
gränsen  af  Calmare  stift.  Denne  Sellergren  har  länge  varit 
känd  såsom  den  ypperst  begåfvade  prest  i  stiftet,  är  dess- 
utom en  man  af  goda  kunskaper,  klart  förstånd  och  ett 
(nu  mera)  exemplariskt  lefnadssätt.  Hans  nit  i  sitt  kall 
är  berömligt,  ehuru  det  hos  en  och  annan  ådragit  honom 
misstankar  för  secterism.  Consistorium  hoppades  att  hos 
en  sådan  man  Nyman  skulle  bli  mindre  skadlig,  och  att, 
som  man  säger,  det  ena  svärdet  skulle  hålla  det  andra  i 
skidan.  Men  utgången  svarade  ingalunda  häremot.  Seller- 
grens  stjerna  bleknade  hastigt  i  skenet  af  den  nya  solen, 
tilloppet  och  oredan  blef  större  än  någonsin:  alla  kyrkor 
på  flere  mils  afstånd,  ja  från  Linköpings  och  Calmare  stift, 
tömdes  för  att  fylla  den,  der  Nyman  lät  höra  sig,  de  en- 
skilda och  hemliga  sammankomsterna  upptogo  ofta  hela 
veckan,  oordningen  antog  med  hvarje  dag  en  allvarsammare 
character. 

Sådan  var  tillståndet  då  jag,  i  Juli  månad  1824,  kom 
till  Vexiö.  Klagomål  inlupo  från  alla  håll,  och  det  blef 
ovillkorligen  nödvändigt  att  vidtaga  någon  åtgärd;  men 
hvilken  som  vore  den  lämpligaste,  derom  voro  tänkesätten 
delade.  Så  mycket  var  till  en  början  klart,  att  intet  till- 
tal kunde  anställas  emot  allmogen:  den  var  för  talrik,  den 
var  förvillad,  den  kunde  egentligen  ej  förebrås  annat  än 
att  den  sökt  sin  uppbyggelse  der  den  trott  sig  kunna  finna 
den.  Mot  Nyman  sjelf  måste  man  således  vända  sig:  han 
var  oordningens  upphof;  endast  genom  hans  tillrättavisande 
kunde  den  afhjelpas.    Man  hade,  efter  så  många  fruktlösa 

—    331    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

varningar   kunnat,    åtminstone   på   längre   tid,   suspendera 
honom  ånyo,  kanske  äfven  efter  förutgången  ransakning 
helt  och  hållet  skilja  honom  från  embetet,  ehuru  detta, 
efter   de  lagliga  formerna,   visserligen   blifvit  svårt.    Men 
dessutom    mötte   härvid    flera    betänkligheter.     Först   och 
främst  försöker  man  gerna  i  dylika  fall  de  lindrigaste  ut- 
vägarna, innan  man  vidtager  de  strängaste.    För  det  an- 
dra   var  lätt  att  inse  att  desse  sistnämnde  skulle  stämplas 
som    förföljelse    och  förbittra  i  stället  för  att  förbättra. 
Ingenting  fäster  så  intresset  vid  en  populär  person,  som 
den  föreställningen  att  han  behandlas  för  strängt:  ingen 
krona   väcker   så   mycket   deltagande   som   martyrkronan. 
Nyman  sjelf,  med  sitt  exalterade  och  fåfänga  sinne,  skulle 
ej  ha  önskat  sig  något  bättre.    Dessutom  kunde  hans  flesta 
felaktigheter  förklaras  ur  ett  visserligen  öfverdrifvet,  men 
dock  i  sin  grund  aktningsvärdt  nit:    jag  erkänner  att  jag 
ansåg  betänkligt  att   liksom    autorisera    liknöjdheten  hos 
presterskapet   derigenom   att  jag  straffade  nitet,   äfven   i 
sina  utsväfningar.     Men  på  andra  sidan  var  klart  att  Ny- 
man ej   kunde  qvarblifva   der  han  var,   och  att  afsigten 
med  hans  flyttning  bäst  vunnes  på  en  plats,  der  hans  pre- 
dikosätt och  uppförande  stode  under  auktoriteternas  ögon 
och  följaktligen  lätt  kunde  kontrolleras,  och  de  öfverkla- 
gade  enskilda  sammankomsterna  antingen  förekommas,  eller 
om  de  fortsattes,  lagligen  beifras.   En  sådan  plats  var  Vexiö. 
Mina  tankar  härom,    äfvensoni   om  svärmeriets  anledning 
och  fortgång,  äro  vidare  utvecklade  i  en  ämbetsskrif velse 
till  Dom-Capitlet  af  d.  9  Augusti  förlidet  år,  den  jag  härhos 
i  afskrift  bifogar.    I  anledning  häraf  erhöll  Nyman  missif 
att  i  Vexiö  biträda  Domprosten  Hr  Doctor  Lamér  i  embetet, 
hvarmed  han  ännu  fortfar.    Följderna  af  denna  åtgärd  ha 
äfven  hittills  varit  tillfredsställande.    I  början  strömmade 
väl  allmogen  från  landet  in  till  domkyrkan,  så  ofta  det  var 

—    332    — 


1825—1826 

kändt  att  Nyman  skulle  predika.  Men  då  han  nödsakades 
att  tala  ur  skrifvet  concept,  var  han  icke  mera  densamme 
som  förr;  hans  anhängare  började  snart  beklaga  sig  att 
Anden  öfvergifvit  honom,  och  tilloppet  har  nu  synbarligen 
aftagit.  Äfven  på  landsbygden  fördunklas  hans  namn 
småningom,  och  hans  anhängare  glesna  allt  mer  och  mer. 
Endast  i  Vestbo  härad,  på  gränsen  af  Göteborgs  stift,  i 
Uppvidinge,  på  gränsen  af  Calmar,  och  i  Tveta,  på  grän- 
sen af  Linköpings  stift,  bibehålla  sig  ännu,  i  några  få  sock- 
nar, spåren  af  den  forna  sjukdomen;  men  äfven  här  är 
ingenstädes  hela  församlingen,  endast  en  och  annan  af 
dess  ledamöter  angripen.  Jag  hoppas  kuren,  äfven  hos 
dessa,  gör  sig  sjelf,  när  man  endast  låter  tiden,  som  läker 
allt,  verka  i  stillhet.  Svärmeriet,  liksom  all  annan  öfver- 
spänning,  upplöser  sig  sjelf,  när  det  ej  får  någon  ny  näring, 
och  starkaste  näringsmedlen  äro  tvång  och  förföljelse. 
Dämmer  man  bäcken,  så  rasar  han  och  svämmar;  men  låter 
man  honom  gå  som  han  vill,  så  fördunstar  den  förgäng- 
lige, och  nästa  morgonsol  finner  knappt  hans  fåra  i  san- 
den. Det  är  min  öfvertygelse  att  med  Nymans  rykte  för- 
svinner äfven  småningom  hans  sect;  och  om  denna  aftager 
i  samma  mån  hädanefter  som  hittills,  hoppas  jag  att  om 
någon  tid  kunna,  utan  fara,  tillåta  Nyman  att  åter  tjenst- 
göra  på  landet,  likväl  under  tillsyn  af  någon  allvarsam 
pastor,  som  ansvarar  för  hans  uppförande. 

Efter  dessa  åsigter,  dem  jag  hoppas  att  Herr  Stats- 
sekreteraren ej  ogillar,  har  jag  hittills  behandlat  denna 
sak.  Skulle  förändrade  omständigheter  fordra  ett  för- 
ändradt  och  strängare  behandlingssätt,  skall  jag  icke  un- 
derlåta att  detsamma  vidtaga. 

Lund  d.  10  Augusti  1825. 

Es.  Tegnér. 


333 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Till  Fru  Jäg  mastar  innan  Elisabeth  H  af  ström, 

född  Askerin. 


Genom  frikostig  gåfva  af  V4  Hemman,  Holkaryd  Lille- 
gård,  anslaget  till  understöd  för  Paedagogien  i  Wrigstad,  har 
Fru  Jägmästarinnan  icke  blott  beredt  sig  sjelf  ett  oförgänge- 
ligt  minne  i  sin  bygd,  utan  äfven,  med  ädel  uppoffring,  ver- 
kat till  ett  mål,  som  för  hvarje  Medborgare  bör  vara  det 
vigtigaste  på  jorden.  Ty  på  uppfostran  beror  Statens  både 
trefnad  och  bestånd;  och  der  dess  allmänna  tillgångar  för 
detta  ändamål  äro  otillräckliga,  bör  Fäderneslandet  med 
så  mycket  större  tacksamhet  möta  och  erkänna  den  en- 
skilta  välgörenheten.  Hvad  som  göres  för  det  uppväxande 
släktets  bildning  till  kunskap  och  dygd  är  just  derföre  så 
vigtigt,  att  dess  följder  äro  oändliga.  Det  frö  till  det  goda, 
som  nedlägges  genom  uppfostran  i  barnets  hjerta  kan, 
genom  den  Högstes  välsignelse,  uppblomstra  och  bära 
frukt  för  otaliga  åldrar,  det  växer  genom  århundraden,  ge- 
nom årtusenden,  det  upprätthåller  och  förökar  Guds  rike 
på  jorden.  Det  är  skönt  att  på  detta  sätt  veta  med  sig  det 
man  bidragit  till  mensklighetens  förädling,  till  aflägsna 
tidehvarfs  Ij^cka,  och  att  tacksamheten  och  välsignelsen 
skola,  till  dagarnes  ända,  vaka  kring  den  graf  der  man  hvilar. 
Skönare  kan  man  icke  sluta  en  lång  och  from  lefnad  än  deri- 
genom  att  man  låter  efterverlden  njuta  dess  besparda  fruk- 
ter; ty  sålunda  sätter  man  helgonkronan  på  ett  ädelt  och 
verksamt  lif,  och  vårt  bättre  väsende  synes  härigenom,  redan 

-    334    — 


1825—1826 

före  döden,  förklaradt.  Fru  Jägmästarinnan  står  redan, 
efter  naturens  ordning,  nära  den  allvarliga  stunden,  då  man 
måste  taga  af  sked  af  Solens  ljus,  af  jordens  grönska,  af 
slägt  och  vänner,  af  allt  som  varit  oss  kärt  här  nere;  men 
ett  bättre,  ett  säkrare  förbud  kan  man  icke  skicka  före  sig 
på  den  långa  resan,  än  en  välgerning,  som  är  nyttig  för 
menniskor  och  behaglig  för  Gud.  En  sådan  belönar  sig 
visserligen  sjelf  här  i  tiden,  och  i  evigheten  belönar  henne 
vidare  den  rättvise  Domaren,  som  älskar  sitt  menniskoslägte 
och  dem  i  synnerhet,  som  efter  förmåga  arbeta  för  dess 
förkofran.  Men  Fru  Jägmästarinnan  bör  ej  heller  försmå 
samtidens  tacksamhet  och  det  uttryck  deraf,  som  Consisto- 
rium  härmedelst  framför.  ConsisLorium  tackar  alltså  för 
gåfvan  å  det  närvarandes  vägnar,  som  deraf  hedras,  å  efter- 
verldens  vägnar,  som  deraf  gagnas,  å  egna  vägnar  slutli- 
gen, emedan  det  räknar  för  sin  skönaste  bestämmelse  att 
hafva  inseendet  öfver  allmänna  uppfostran,  och  följ  akteli- 
gen  måste  glädja  sig  öfver  de  ökade  medlen  till  dess  fram- 
gång. 

De  villkor  Fru  Jägmästarinnan  fästat  vid  Donationen 
skola  samvetsgrant  uppfyllas,  för  så  vidt  de  bero  af  Consis- 
torium;  och  hvad  de  andra  angår  skall  Consistorium  söka 
att  för  dem  i  underdånighet  utverka  Hans  Majestät  Ko- 
nungens Stadfästelse.  I  öfrigt  komma  såväl  Gåfvobrefvet 
sjelf,  som  de  tänkesätt  hvarmed  Consistorium  detsamma 
emotlagit,  att  genom  Tidningarne  göras  bekanta  för  all- 
mänheten. 

Lund  och  Vexiö  af  Dom-Capitlet  den  1  September  1825. 

Esaias  Tegnér. 
(Underskrifter.) 


535 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Förord  till  Buttmanns  »Grekisk 
S  cho  I- Gr  ammatik». 


Vid  den  nyvaknade  ifver  för  Grekiska  språket  som  i  sed- 
nare  tider  börjat  visa  sig  i  vårt  fädernesland,  hafva  både 
lärare  och  lärjungar  med  skäl  beklagat  sig  öfver  att  sakna 
en  tjenlig  Grammatica.  Vi  äga  väl  flere  sådana  både  på 
Latin  och  Svenska,  hvilka,  i  brist  på  bättre,  blifvit  antagna 
vid  undervisningsverken;  men  ingen  som  fullt  svarar  emot 
tidens  behof  och  den  ståndpunkt  hvarpå  Grekiska  Gramma- 
tiken, betraktad  såsom  en  särskilt  del  af  Philologien,  för  när- 
varande befinner  sig.  De  äldre  (af  Gezelius  och  Sommelius) 
utgå  från  åsigter  som  för  200  år  sedan  voro  rådande,  men 
nu  långt  för  detta  äro  öfvergifna;  och  mot  methoden  kunde 
äfven  mycket  vara  att  invända.  Declinationsläran  är  onö- 
digtvis öfverlastad  med  en  mängd  af  särskilta  böjningssätt. 
Conjugationssystemet  skulle  äfven  kunnat  uppställas  kor- 
tare. Om  bildandet  af  Tempora  förekommer  mycket,  till 
en  del  oriktigt,  om  deras  bemärkelse  och  inbördes  förhållande 
nästan  intet.  Dialecterna  vidröras  blott  lösligen,  likaså 
Accentläran.  Syntaxen  innefattar  knappt  det  nödtorfti- 
gaste, om  Prosodien  läres  föga,  om  Metriken  intet.  Ahl- 
grens  Grammatik,  ehuru  utgifven  i  sednare  tider,  följer 
hufvudsakligen  samma  method. 

Af  vida  mera  vigt  i  vettenskapligt  hänseende  är  Dahls 
Grekiska  Språklära,  somi  Conjugations-Systemetutgår  från 
den    så    kallade    Hemsterhuysiska    hypotliesen,    hvilken    i 

—    336    — 


1825—1826 

slutet  af  förra  århundradet  upptogs  och  gjordes  gällande  af 
några  Tyska  Philologcr,  Trendelenburg,  Hezel,  Wezel  m.  fl. 
Att  all  formbildning  i  språket  följer  vissa  Typer  är  väl 
onekligt,  emedan  annars  ingen  Grammatik  vore  möjlig: 
men  i  ett  Språk,  så  fritt  utbildadt  som  Grekiskan,  äro  dessa 
Typer  mångahanda  och  afvikelserna  ej  heller  få.  Derföre 
äro  de  fleste  Grekiska  Vcrber  anomaliska  i  någon  enskilt 
form,  ofta  i  flere.  Att  nu  antaga  det  hvarje  dylik  anomali 
är  en  regelmässig  lemning  från  en  äldre,  utdöd  presensform, 
är  dels  historiskt  oriktigt,  dels  måste  det,  uppställdt  såsom 
grundsats,  mera  försvåra  än  lätta  Conjugationsläran.  Ty 
väl  får  man  sålunda  på  ena  sidan  den  oväntade  synen  af 
ett  Språk  der  ingen  enda  oregelmessig  verbalform  förekom- 
mer; men  på  andra  sidan  mångdubblas  äfven  formerna  för 
ett  enda  Tempus  (presens)  öfver  höfvan,  och  i  stället  för 
en  sådan  i  hvarje  Verbum  får  minnet  sex  eller  sju  att  upp- 
fatta och  bibehålla.  Hvad  Medium  angår  så  fördelas  det, 
efter  denna  method,  dels  på  Activum,  dels  på  Passivum. 
Men  det  hör  egenteligen  till  intetdera;  och  flere  af  dess 
Tempora  bibehålla  envist  sin  egen  bemärkelse,  till  trots 
af  alla  omflyttningar;  och  härigenom  får  man  alltså  i  det 
sålunda  förökta  Activum  och  Passivum  coloniserade  Tem- 
pora, som  hvarken  betyda  actift  eller  passift,  och  följakteli- 
gen  ej  passa  för  sin  plats.  Den  större  enkelhet  och  regel- 
bundenhet, som  genom  denna  uppställning  åsyftas,  är 
således  egenteligen  blott  skenbar.  Den  flyttar  endast 
oregelmässigheten  från  formbildningen  i  härledda  Tempora 
dels  till  grundformen  i  det  ursprungliga,  dels  till  bemärkelsen, 
och  ökar  sålunda  den  villervalla  som  skulle  afhjelpas.  För 
att  nu  öfverskyla  alla  dessa  svagheter  af  den  antagna  hypo- 
thesen  har  Dahl  förspillt  skatterna  af  en  sällsynt  skarpshi- 
nighet  och  behaget  af  ett  föredragningssätt,  ovanligt  i 
dylika  ämnen.    Men  härigenom  har  äfven  hans  Conjuga- 

—    337    - 

22—210169.   r e cf  ner,  Sami.  sh-if ter.  5. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

tionslära  blifvit  både  för  vidlyftig  och  för  polemisk,  begge- 
dera  olämpligt  i  en  lärobok  för  Elementarundervisningen; 
hvaremot  andra,  likså  väsentliga  delar  af  Språkläran  måst 
behandlas  med  styfmoderlig  karghet.  I  synnerhet  är  Syn- 
taxen, helst  den  vigtiga  del  deraf  som  af  handlar  Preposi- 
tionerna,  hvarken  så  bestämd  eller  så  fullständig  som  man 
skulle  ha  önskat. 

Mera  brukbar  än  några  af  ofvannämnde  Språkläror  är 
Trendelenburgs  Grekiska  Grammatik,  utgifven  i  Svensk 
öfversättning  1801.  Den  har  dock  längesedan  försvunnit 
ur  bokhandlen,  utan  att  någon  ny  upplaga  blifvit  föran- 
staltad. [Hvad  Hammarskölds  Grammatik  angår  (egente- 
ligen  ett  utdrag  af  Blochs)  så  hör  den  icke  under  allmänna 
omdömet,  då  den  egenteligen  endast  är  ämnad  till  handled- 
ning för  Författarens  son,  således  måste  anses  som  en 
familjetillhörighet,  och  icke  heller  lärer  blifvit  begagnad 
utom  slägten.] 

Under  sådana  omständigheter  har  jag  tillstyrkt  Docenten 
i  Grekiska  Litteraturen,  v.  Bibliothekarien  jNIagister  Faxe 
att  i  öfversättning  utgifva  Buttmanns  Griechische  Schul- 
Grammatik,  hvaraf  sjunde  upplagan  utkom  1824.  Den  är 
väl,  som  titeln  tillkännager,  egenteligen  ämnad  för  Scho- 
lorna,  men  kan  äfven  med  fördel  begagnas  vid  Gymnasier 
och,  åtminstone  som  grundläggning,  vid  academiska  under- 
visningen. Boken  har  i  Tyskland  vunnit  ett  odeladt  bifall, 
och  der,  liksom  i  Danmark,  på  de  fleste  ställen  utträngt 
sina  talrika  medtäflare.  Jag  hyser  det  förtroende  till  veder- 
börande Ephorers  och  Lärares  urskillning  och  nit  för  Gre- 
kiska språkkunskapen  att  detsamma  snart  skall  inträffa 
i  vårt  fädernesland,  och  sålunda  en  länge  öfverklagad  brist 
icke  förgäfves  vara  afhulpen. 

Lund  d.  24  September  1825. 

Es.  Tegnér. 

—    338    — 


I 


1825—1826 


På  V exiö  Gymnasium, 

Junii   1826. 


Ett  år  har  förflutit  sedan  jag  från  detta  ställe  sist  talade 
till  Eder!  I  lärare  och  I  ungel  Vi  hafva  alla  blifvit  ett  år 
äldre.  De  unga  ha  blifvit  ett  år  rikare;  ty  deras  lif  till- 
tager, liksom  floden  i  sin  gång,  deras  väg  går  uppföre  som 
solens  om  förmiddagarna.  Men  vår  sol  går  nedåt,  det  är 
icke  lif  vet,  utan  skuggan  som  växer  för  oss;  hvarje  år, 
som  flyr,  tar  en  förhoppning  med  sig  i  sin  flygt,  det  böjer, 
om  också  omärkligt,  vår  skuldra,  och  strör  snö  i  lockarna 
och  snö  i  hjertat.  Vi  förlora,  som  det  synes,  hvarje  år 
som  de  unge  vinna.  Dock  —  hvarföre  skulle  vi  egentligen 
anses  ha  förlorat  det?  Hvad  är  tiden  värd  annat  än  det 
goda  vi  kunna  nedlägga  deri?  Hvarföre  lefver  läraren, 
om  icke  för  att  verka  till  det  uppväxande  slägtets  bildning 
och  förkofran?  Det  år  I  härpå  användt,  I  lärare,  är  derföre 
icke  förloradt,  hvarken  för  Er  sjelfva  eller  för  andra,  hvarken 
för  det  närvarande  eller  tillkommande,  hvarken  för  himlen 
eller  för  jorden.  I  hafven  användt  det  med  flit  och  fram- 
gång. Jag  tackar  Er  för  Er  möda:  Ungdomen  skall  fram- 
deles tacka  Er  för  sina  framsteg;  Kyrkan  skall  tacka  Er 
för  skickliga  lärare;  Staten  för  dugliga  embetsmän,  och 
Fäderneslandet  i  allmänhet  för  bildade  medborgare. 

Vår  tid  är,  liksom  hvarje  vändningspunkt  i  historien, 
en  orons  och  missnöjets  tid;  den  liknar  en  man,  som  känner 
sig  illamående,  utan  att  bestämdt  veta  hvarföre,  eller  hur, 

—    339    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  derföre  än  här  och  än  der  söker  läkarehjelp.  Man  tycker 
sig  märka  att  nästan  ingenting  är  som  det  borde  och  kunde 
vara,  och  derföre  ropar  man  från  alla  håll  på  förbätt- 
ringar. Det  vore  orätt  att  öfverallt  anse  dessa  rop  såsom 
följder  af  ett  otidigt  nyhetsbegär.  Det  är  egentligen  mindre 
den  enskilte  än  tidehvarfvet  i  massa,  som  förklarar  sitt 
missnöje.  Just  den  epidemiska  förbättringsfeber,  som  för 
närvarande  går  genom  den  gamla  och  nya  verlden,  bevisar 
att  tiden  lider  af  något  inre  organiskt  fel.  Tiden  känner  sig 
för  trångbodd  i  de  gamla  formerna,  det  nya  lifvet  har  icke 
rum  att  utvickla  sig  uti  dem,  och  derföre  stiger  det,  stun- 
dom med  lämpa,  stundom  äfven  med  utsväfning,  öfver 
de  föreskrifna  gränserna.  Ingenstädes  kan  eller  vill  man 
låta  det  gamla  sitta  i  orubbadt  bo,  öfverallt  mästras  på  de 
antagna  formerna,  i  Stat,  i  Kyrka,  i  Vettenskap,  i  Konst, 
i  Uppfostran.  Vigten  af  den  sistnämnda  i  synnerhet  är 
lätt  att  inse:  hon  griper  menniskoslägtet  vid  roten,  ingenting 
blommar  och  bär  frukt  i  lifvet,  som  icke  förut  knoppats  i 
skolan.  Äfven  i  vårt  land  har  i  sednare  tider  icke  blott 
regeringen  sträckt  sin  omtanka  till  uppfostringsverken, 
utan  de  ha  äfven  blifvit  ämne  för  nationens  allmänna  upp- 
märksamhet. Akademierne  i  synnerhet  ha  blifvit  under- 
kastade en  allmän  granskning,  och  för  deras  omstöpning 
och  förbättring  ha  förslager,  med  mer  och  mindre  samman- 
hang, bhfvit  framkastade,  af  Riksdagstalare  och  Pubhcister. 
Visserligen  kan  man  vid  ett  och  annat  af  dem  frestas  att 
sätta  domarens  behörighet  i  fråga;  men  vi  böra  dock  lyck- 
önska oss  att  saken,  som  förut  blott  ansågs  angå  de  lärde, 
nu  äfven  väcker  deltagande  hos  folket.  Vi  böra  värdera  väl- 
meningen, äfven  der  insigten  kunde  finnas  felande,  ansprå- 
ken öfverdrifna,  och  hela  synpunkten  något  förvriden. 
Så  har  tvifvelsutan  äfven  Konungen  tänkt,  då  han  kallat 
vissa  befullmäktigade  att  rådgöra  om  Högskolornas  orga- 

—    340    — 


1825—1826 

nisation  och  i  sammanhang  dermed  äfven  yttra  sig  om 
Rikets  läroverk  och  uppfostringsanstalter  i  allmänhet. 
Saken  är  vigtig  för  oss  alla  och  står  i  nära  förbindelse  med 
de  yrken  vi  här  drifva.  Några  strödda  anmärkningar  der- 
öfver  böra  således  ej  kunna  anses  främmande,  hvarken  för 
dagen  eller  för  stället. 

Universitetet  är  Statens  högsta  lärdomsanstalt.  Som 
sådant  kan  det  ha  ett  dubbelt  ändamål.  Som  en  inrätt- 
ning för  vettenskapen  bör  det  i  sin  omkrets  inbegripa  alla 
det  menskliga  vetandets  höjder,  och  läraren  icke  blott  be- 
mäktiga  sig  vettenskapen  på  sin  närvarande  ståndpunkt, 
utan  äfven  föra  den  längre  fram.  Det  rent  vettenskapliga 
och  theoretiska  intresset  är  i  detta  fall  Universitetets  högsta 
och  egenthgaste  mål;  alla  praktiska  afsigter  och  beräk- 
ningar måste  i  jemförelse  dermed  betraktas  som  bisak. 
Men  på  andra  sidan  är  Universitetet  äfven  en  inrättning  af 
Staten.  På  denna  grund  fordras  att  Statens  afsigter  måste 
anses  som  de  väsendtligaste,  kunskaper  och  vetande  fordras, 
men  icke  egentligen  för  deras  egen  skull,  utan  för  deras 
användbarhet  i  Statens  tjenst;  hvad  som  ligger  derutöfver 
betraktas,  allt  efter  tidens  skick,  som  en  mer  eller  mindre 
onödig  tillsats.  I  förra  fallet  är  Universitetets  egenthga 
ändamål  att  bilda  Lärde,  i  sednare  att  bilda  Embetsmän. 
Hvilkendera  af  dessa  åsigter  är  den  riktigaste?  Skall  Uni- 
versitetet vara  en  plantskola  för  vettenskapen,  eller  för 
embetsmannaskickligheten?  Och  om  dessa  skilda  fordringar 
icke  kunna  förlikas,  hvilkendera  skall  uppoffras?  Skall 
vettenskapen  gå  i  Statens  tjenst  eller  Staten  i  vettenskapens? 
Att  Staten  skulle  stifta  och  upprätthålla  så  kostsamma 
inrättningar  som  Universiteterna  blott  och  bart  för  ett 
spekulatift  ändamål,  hvilket  den  vanligen  anser  för  sig 
främmande,  detta  kan  icke  med  skäl  begäras.  Aldraminst 
kan  det  begäras  i  ett  land  med  så  inskränkta  tillgångar 

—    341     — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

som  vårt;  det  närmaste  behofvet  måste  först  fyllas;  hvad 
som  blir  öfver  får  användas  på  vettenskapliga  öfverlopps- 
gerningar.  Derföre  har  också,  helst  i  sednare  tider,  den 
praktiska  riktningen  blifvit  mer  och  mer  herskande  vid 
våra  Universiteter.  Hela  akademiska  bildningen  har  blifvit 
upplöst  och  sönderhackad  i  en  mängd  små  embetsexamina, 
beräknade  på  fragmentariska  husbehofskunskaper  för  någon 
viss  gren  af  styrelsen.  För  dem  som  ämna  sig  till  prester 
har  ett  särskilt  Seminarium  blifvit  stiftadt,  en  praktisk 
inrättning,  som  kunde  vara  nyttig,  om  den  slutade  deras 
akademiska  bildning  och  icke,  som  nu,  på  en  gång  slutade 
och  började  den.  Statens  fordringar  på  praktisk  skicklig- 
het göra  sig  sålunda  öfverallt  gällande,  och  det  har  ej 
kunnat  undvikas  att  det  någon  gång  måst  ske  på  grund- 
lighetens bekostnad.  Ty  all  praxis,  så  vida  den  skall  vara 
annat  än  ett  handlag,  förutsätter  dock  en  theorie,  all  embets- 
mannaskickhghet,  så  vida  den  ej  skall  bli  rent  mekanisk, 
måste  dock  stödja  sig  på  någon  vettenskaplig  bildning. 
Nödvändigheten  af  denna  sednare  för  Embetsmän  i  all- 
mänhet nekas  väl  icke  uppenbart,  men  i  sjelfva  verket 
inskränker  man  den  allt  mer  och  mer  till  blotta  elementar- 
studier. Tar  denna  riktning  en  gång  öfverhand,  då  måste 
småningom  allt  vettenskapligt  lif  utslockna  vid  Högsko- 
lorna, allt  vettenskapligt  intresse  i  nationen;  ty  då  den 
akademiska  litteraturen,  som  begagnar  sig  af  ett  dödt  och 
främmande  språk,  hos  oss  icke  kan  bli  nationell,  så  utgöres 
det  enda  sambandet  emellan  nationen  och  Akademierna  af 
ungdomen,  som  utgår  ifrån  de  sistnämnde  och  verkar  så- 
som Embetsmän.  För  att  nu  afhjelpa  detta  finnes  svår- 
ligen något  annat  medel  än  att  här,  som  det  redan  skett 
på  andra  ställen,  t.  ex.  i  Danmark,  vid  Akademierna  före- 
skrifva  en  förberedande  examen,  gemensam  för  alla,  åt- 
minstone de  fleste  Embetsmän.    Den  skulle  omfatta  helst 

—    342    - 


1825—1826 

de  humanistiska  elementerna  af  lärd  bildning,  och  i  det 
närmaste  svara  emot  den  nu  brukliga  examen  för  filoso- 
fiska graden.  Denna  utväg  har  också  länge  varit  påtänkt 
och  yrkad  såsom  nödvändig.  Hvad  som  är  nödvändigt 
måste  väl  äfven  vara  möjligt;  men  lätt  är  det  vid  detta 
tillfälle  ingalunda,  och  så  väl  härvid,  som  i  allmänhet  vid 
alla  ingripande  reformer  i  undervisningsverket  möta  svårig- 
heter och  betänkligheter,  dem  Riddarhustalare  och  Tidnings- 
skrifvare  icke  alltid  så  noga  torde  ha  beräknat.  En  sådan 
svårighet  hgger  i  den  vanliga  fattigdomen  hos  de  studerande, 
som  för  de  fleste  gör  det  omöjhgt  att  flere  år  uppehålla  sig 
vid  Akademien.  Antingen  måste  alltså  Staten  anvisa  nya 
medel  till  fattiga  studerandes  understöd,  och  dertill  saknar 
den  tillgångar;  eller  också  måste  den  inskränka  antalet  af 
Embetsmän.  Men  vår  tid  älskar  talrika  och  stående  arméer 
äfven  i  civil  embetsväg,  och  Statens  organism  blir  med 
hvarje  dag  mer  och  mer  invicklad.  Den  liknar  de  mycket 
sammansatta  och  konstiga  urverken,  hvilka  icke  alltid 
just  derföre  gå  säkrast.  De  gamle  hade  häri  sin  egen  hem- 
lighet; och  Romerska  väldet,  när  det  omfattade  verlden, 
hade  troligtvis  ej  så  många  Embetsmän,  som  ett  litet  Fur- 
stedöme  nu  för  tiden.  Af  alla  konster  är  ingen,  som  gått 
så  helt  och  hållit  förlorad,  som  enkelheten  i  Statsförvalt- 
ningen. Allt  är  nu  kontroll  eller  kontrolleradt;  allt  måste 
afhandlas  och  afgöras  skrifteligen,  liksom  om  mennisko- 
slägtet  blifvit  döfstumt;  det  borgerliga  lifvet  antar  allt  mer 
och  mer  formen  af  ett  fortgående  protokollsutdrag.  Under 
sådana  omständigheter  är  en  minskning  af  Embetsmanna- 
personalen  lätt  att  föreslå,  men  svår  att  verkställa.  Detta 
hänvisar  äfven  på  en  annan  svårighet  af  större  och  all- 
männare omfång.  Man  klagar  i  allmänhet  att  lärdomen 
för  mycket  söndrat  sig  från  det  allmänna  hfvet,  att  Uni- 
versiteterna,    som    dock    skulle   vara   landets   högsta   bild- 

—    343    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

ningsanstalter,  gå  en  väg,  och  bildningen  en  annan;  att 
de  derföre  ej  svara  mot  tidehvarfvets  behof,  att  deras  for- 
mer äro  förmultnade,  och  att  ingen  lefvande  ande  trifves 
uti  dem.  Detta  må  till  en  del  vara  grundadt;  men  med  dessa 
föråldrade  former  ha  dock  Staten  och  det  borgerliga  lifvet 
på  mångfaldigt  sätt  vuxit  tillsammans  genom  århundraden. 
Våra  befordringslagar,  helst  de  ecklesiastika,  förutsätta 
dem  och  utgå  derifrån;  hela  vårt  Embetsmannasystem, 
och  följaktligen  en  ganska  väsendthg  del  af  vår  Statsför- 
fattning, hänger  dermed  tillsammans.  En  genomgripande 
förändring  i  det  ena  skulle  nödvändigt  medföra  en  mot- 
svarande i  det  andra.  Så  visst  är  det  att  undersåsnings- 
verket  utgör  en  organisk  del  af  Staten,  och  att  en  omstöp- 
ning deruti  måste  kännas  i  hela  Statskroppen.  Det  gamla, 
huru  felaktigt,  huru  förfallet  det  må  vara,  är  dock  aldrig 
enstaka,  det  har  slagit  sina  rötter  djupt  ner  i  Statens  grund; 
hvad  seklerne  gifvit  oss,  kan  icke  en  dag  borttaga  utan 
förstöring.  —  Dessa  betänkligheter  böra  visserligen  ej 
föranleda  oss  att  ge  allt  eller  ens  något  förloradt,  de  böra 
ej  föranleda  oss  att  lägga  händerna  i  kors,  och  låta  allt  gå 
sin  gamla  väg,  derföre  att  den  nya  är  obanad.  Men  de  böra 
föranleda  oss  att  ingenting  förhasta.  Tiden  är  en  säker, 
fast  något  senfärdig  bundsförvandt;  vi  må  påskynda,  men 
icke  brådstörta  dess  gång.  Öfverilningen  är  ångerns  moder, 
sade  de  gamle,  men  framgången  sitter  i  vishetens  sköte. 

Men  huru  också  den  yrkade  förändringen  må  utfalla 
i  afseende  på  Högskolorna  och  de  prof  som  der  böra  af- 
läggas,  så  kan  den  dock  ej  lätteligen,  med  afseende  på  läro- 
ämnens art  och  omfång,  föranleda  någon  väsendtlig  om- 
skapning  af  elementarläroverken.  Då  desse  enligt  sin 
natur  äro  propädeutiska  och  blott  arbeta  undan  för  Akade- 
mierna, då  Staten  icke  omedelbarligen  derifrån  tar  sina 
Embetsmän,    så    måste    tidens    förändrade    fordringar    ha 

—    344    - 


1825—1826 

mindre  inflytande  på  dem.  Ty  med  undantag  af  hvad  som 
mera  egenteligen  är  beräknadt  på  presterlig  bildning,  och 
h vilket  är  en  följd  af  den  tid  då  de  stiftades,  åsyfta  de  i 
allmänhet  något  som  i  alla  tider  måste  blifva  beståndande, 
derföre  att  det  är  det  allmänt  mcnskliga,  eller,  som  det 
äfven  med  ett  träffande  namn  kallas,  det  humanistiska. 
Det  torde  vara  ett  fel  vid  Akademierna,  att  dessa  studier 
derstädes  numera  nästan  endast  drifvas  och  fortsättas  af 
dem,  som  söka  filosofiska  graden.  De  flesta  andra  åter- 
vända från  Universitetet  i  detta  afseende  fattigare  än  de 
reste  dit;  ty  ehuru  vistandet  derstädes  vanligtvis  är  kort, 
är  det  dock  tillräckligt  för  att  glömma.  Vi  vilja  ingalunda 
påstå,  att  den  humanistik,  som  kan  inhemtas  på  ett  Gym- 
nasium, är,  efter  tidens  nuvarande  skick,  tillräcklig,  hvar- 
ken  till  grad  eller  till  omfång.  Vi  måste  här  inskränka  oss 
icke  blott  till  gamla  litteraturen,  utan  äfven  till  allt  för 
litet  af  den;  men  utom  denna  gifves  det  för  närvarande 
mången  annan  litteratur,  som  icke  blott  i  vettenskapligt 
utan  äfven  i  humanistiskt  afseende  är  lika  så  vigtig  som  de 
gamles.  Är  alltså  frågan  om  fullständig  bildning,  så  fordras 
visserhgen  mera  än  hvad  som  kan  läras  här,  men  livad  som 
kan  läras  här  fordras  ovillkorligen.  Huru  alltså  tiden  vän- 
der sig,  så  kunna  vi  härpå  ingenting  låta  afpruta.  Vi  måste 
förskansa  oss  inom  våra  klassiska  fästningsverk.  Icke  en 
tumsbredd  kunna  vi  afstå  af  våra  små  och  i  sanning  dyr- 
köpta eröfringar  på  forntidens  grund;  men  väl  skulle  det 
glada  oss,  om  vi  framdeles  kunde  utvidga  dem  äfven  på 
det  närvarandes  område;  ty  minnet  bor  i  forntiden,  men 
intresset   i    det    närvarande. 

Vid  härvarande  läroverk  har  undervisningen  under 
året  fortgått  sin  jemna  gång,  och  i  flera  ämnen  blifvit  både 
påskyndad  och  utvidgad.  I  afseende  på  methoden  har  vexel- 
undervisningen,  men  inskränkt  inom  behöriga  läroämnen, 

—    345    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

ej  utan  framgång  blifvit  försökt  i  skolan.  Den  är  egente- 
ligen  beräknad  för  folkskolor;  i  lärdomsskolan  måste  den 
derföre  vara  användbar  blott  i  samma  mån  som  undervis- 
ningen är  elementarisk.  Det  måste  alltså  gifvas  en  punkt, 
der  vexelundervisningen  upphör  af  sig  sjelf,  men  denna 
punkt  tyckes  ännu  ej  ligga  inom  de  lägsta  klasserna,  helst 
i  vissa  läroämnen.  Methoden  saknar  ej  sina  fördelar.  Den 
besparar  först  och  främst  tid  för  läraren,  som  derigenom 
får  tillfälle  att  genomgå  en  vidsträcktare  kurs.  Vidare 
bör  äfven  lärjungen  vinna;  ty  hans  tid  blir  alltjemt  upp- 
tagen under  lärostunderna,  uppmärksamhetens  båge  hålles 
ständigt  spänd,  sinnet  således  jemt  i  en  gymnastisk  rörelse, 
det  vänjes  ifrån  början  att  prof  va  egna  krafter.  Äfven  på 
det  förnämsta  hos  menniskan,  på  karakteren  och  dess  ut- 
vickling,  bör  methoden  verka  helsosamt;  ty  de  demokratiska 
former  som  den  infört  för  belöning  och  straff  förtaga  all 
misstanke  om  vald  eller  ynnest  hos  läraren,  och  ingen 
rättvisa  är  och  blir  så  kär,  som  den  man  sjelf  får  utöfva. 
Jag  vet  att  mycket  ofog  blifvit  drifvit  med  denna  som 
med  alla  andra  nyheter;  jag  vet  att  man  användt  den 
der  den,  enhgt  sin  natur,  är  oanvändbar  eller  skadhg;  men 
vi  vilja  icke  låta  förvilla  oss  af  tillfälliga  missbruk.  H var- 
före  skulle  vi  dessutom  fästa  oss  vid  namnet,  vid  formen 
allena,  och  icke  snarare  se  på  den  hufvudidé  som  Hgger 
till  grund  för  methoden?  Och  hvilken  är  denna?  Jo,  den 
enkla,  att  undervisningen  i  vissa  ämnen  fördelas  på  flere 
händer  än  lärarens,  likväl  alltid  under  hans  omedelbara  till- 
syn. Detta  är  ju  i  sig  sjelf  ingenting  hvarken  nytt  eller  ovan- 
hgt.  De  fleste  af  oss  ha  som  unga  och  oerfarna  studerande 
vägledt  ännu  yngre  och  oerfarnare.  Vi  voro  deras  Moni- 
torer; endast  saknade  vi  en  gemensam  högre  lärare.  Är 
principen  riktig  och  bepröfvad,  så  bör  man  bygga  derpå 
hvad  man  kan.    Formen  måste  ändå  alltid  hufvudsakligen 

-    316    — 


1825—1826 

bero  af  läraren  sjelf,  methoden  kan  och  bör  i  oändlighet 
modifieras;  icke  blott  efter  olika  läroämnen,  utan  äfven 
efter  lärarens  och  lärj  ungarnes  olika  personlighet.  I  all- 
mänhet anser  jag  uppfostran  som  en  fri  konst:  den  vill 
och  bör  ha  sitt  spelrum.  Men  om  konstnären  är  frisinnad, 
som  han  bör,  så  bemäktigar  han  sig  och  utbildar  idén  i 
de  former,  som  han  sjelf  finner  lämpligast.  — 

Med  ledsnad  har  jag  hört,  att  de  för  sångöfningar  på 
Gymnasium  bestämda  lärostunder  ofta  blifvit  upptagna  af 
andra  göromål.  Detta  måste  förekommas,  ty  sången  bör 
vid  ett  läroverk  som  detta  ingalunda  betraktas  som  något 
likgiltigt  och  öfverflödigt.  Vi  ha  skickliga  lärare  både  för 
sång  och  musik.  I  boren  flitigt  begagna  deras  undervisning, 
I  ynglingar,  dem  Gud  gifvit  en  böjhg  röst  och  sinne  för 
tonerna.  Det  är  en  rik,  en  välsignad  gåfva,  och  i  synnerhet 
bör  den  vara  dyrbar  för  dem  som  ämna  sig  till  Religions- 
lärare.  Ty  är  icke  Religionen  lifvets  sång;  är  hon  icke 
menniskohjertats  musik?  Och  på  hvilka  andra  vingar  än 
på  sångvingar  flyger  andakten  upp  till  den  himmelske 
Fadren?  Dessutom,  huru  mycken  glädje  i  Ert  enskilta  lif 
kunnen  I  icke  genom  denna  konst  bereda  Er  sjelf  ve  och 
andra?  Det  gifves  ingen  ädlare  glädjebringare  än  sången, 
sorgen  har  inga  bättre  tröstare  än  tonerne,  de  osynhge 
Englarna,  som  komma  och  gå  på  sjukbesök  till  det  ned- 
slagna, det  oroliga  hjertat.  Ansen  ej  heller  denna  konst 
såsom  oförenlig  med  allvaret  af  Edre  öfriga  yrken.  Plato 
och  Luther,  Epaminondas  och  Fredrik  den  store  älskade 
och  öfvade  sången,  och  voro  dock  de  visaste,  ädlaste  och 
störste  bland  menniskor. 

En  del  af  Er  afgår  till  Akademien  för  att  der  fortsätta 
och  fullända  hvad  I  här  börjat,  Rättfärdigen  det  hopp 
vi  gjort  oss  om  Er,  upprätthållen  läroverkets  gamla  an- 
seende,   gläden  lärare   och   anhöriga   och   vänner  med   Er 

-    347    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

framgång.  I  aren  i  den  lyckliga  åldren,  då  minnet  är  som 
molnfriast  och  hoppet  som  rikast.  Framtiden  ligger  för 
er  som  ljusgröna  lunder,  när  löfven  spricka  om  våren.  Det 
kommer  en  tid  då  lunderna  mörkna  och  sedan  gulna.  Det 
kommer  en  tid,  då  lifvets  lek  är  förbi  och  dess  allvar  tränger 
kämpande  in  på  Eder.  Hafven  I  då  icke  smidt  eder  något 
pansar  af  kunskap  och  duglighet,  aren  I  då  obeväpnade, 
då  är  Ert  nederlag  snart  gifvet:  ty  ynglingens  försumlighet 
är  mannens  svaghet.  —  Kunskap  är  mycket,  men  den  är 
dock  icke  allt,  är  icke  ens  det  väsendtligaste.  Det  väsendt- 
liga  ligger  till  venster  i  bröstet,  menniskovärdet  sitter  i 
hjertat.  Bevaren  det  rent  och  obefläckadt.  I  stan  färdige 
att  inträda  i  en  verld  som  ännu  är  Er  obekant:  mången  orm 
lurar  der  bland  blomstren,  och  Sirener  sjunga  öfver  de  blå 
vågorna.  Vakten  Eder  I  ynglingar,  ty  fallet  är  lätt  och 
ångren  är  säker.  Jag  tar  i  dag  afsked  utaf  Eder,  på  läro- 
verkets, på  Er  hembygds,  på  Edra  anhörigas  vägnar.  I 
hören  ej  mer  deras  vänliga  varningar  i  den  främmande 
bygden,  och  vi  kunna  bloLt  skicka  våra  välsignelser  med  Er 
till  väktare.  Vi  bedje  till  det  godas  gifvare  att  han  må  hålla 
sin  hand  öfver  de  oerfarna  och  en  gång  skicka  Er  åter  till 
fädernebygden,  visare,  mognare,  erfarnare,  men  med  san- 
ningen ännu  qvar  på  oförfalskade  läppar,  med  friden  ännu 
q  var  i  rena  hjertan.  Gån  i  frid,  och  kommen  med  frid 
tillbaka!  — 

Och  I  yngre,  som  stadnen  qvar,  I  små  som  hvimlen 
dernere!  Med  Eder  alla  hoppas  jag  att  nästa  gång  vara 
närmare  bekant.  För  närvarande  har  jag  skäl  att  vara 
nöjd  både  med  Ert  uppförande  och  med  Edra  framsteg,  så 
vi  dt  jag  på  den  korta  tiden  hunnit  känna  dem.  Gåfvorna 
äro  mångahanda,  och  icke  alla  kunna  framskynda  lika 
hastigt,  men  förr  eller  sednare  hinner  dock  den  flitige  till 
målet.    Snille  är  en  skänk  af  Gud,  men  fliten  beror  af  oss 

—    348    — 


1825—1826 

sjelfva:  det  ena  är  en  lycka,  det  andra  är  en  dygd.  Bef liten 
Er  om  den  dygden,  och  om  någon  fått  snillet,  eller  någon 
annan  lycka  på  sin  lott,  så  afundens  honom  icke;  ty  afund- 
sjukan  är  icke  blott  en  plågsam,  utan  äfven  en  nedrig 
känsla;  den  är  menniskovärdets  liksten,  hvar  den  visar 
sig  der  bor  förruttnelse  inunder.  Det  första  brott,  som 
häfderne  omtala,  Cains  brott,  kom  af  afund,  att  hans 
broder  var  lyckligare  än  han.  Jag  vet  att  många,  kanske 
de  flesta  af  Eder,  äro  fattige,  och  likväl  längten  I  hem  till 
Ert  armod;  ty  fattigdomen  är  vid  Er  ålder  ingen  olycka, 
och  det  torra  brödet  smakar  väl  vid  det  kända,  det  be- 
slägtade  bordet.  Helsen  hem  till  Edra  dalar  och  berg. 
Kommen  i  håg  att  Gud  som  hafver  barnen  kär,  han  ser 
eder  öfverallt,  han  håller  eder  icke  förgäfves  i  lifvets  skola. 
Glömmen  icke  hvad  I  här  lärt.  Älången  af  Er  torde  väl 
sakna  tillgång  till  undervisning,  men  boken  är  en  lättlönt 
läromästare,  hon  är  en  god  vän,  hon  bär  nycklarna  till 
framgångens  dörr;  men  den  fåkunnige  får  stå  utanföre  och 
klappa  förgäfves. 

Farväl!     Den  Högste  välsigne  EderI 


—    349 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Utlåtande  rörande  folkundervis- 
ningen 

i  Yexiö  domkapitels  namn  den  12  juni  1826. 


Till  H.  M.  Konungen. 

Genom  Remiss  af  d.  29  sistledne  Augusti  har  Ers  Maj. 
i  nåder  anbefallt  Vexiö  DomCapitel  att,  med  afseende  å  de 
af  UppfostringsComitén  i  dess  bifogade  Betänkande  öfver 
folkundervisningen  uppgifna  allmänna  grunder,  i  underdå- 
nighet inkomma  med  förslag  och  utlåtande  rörande  dessa 
grunders  särskilta  tillämpning  inom  Stiftet. 

Den  första  af  dessa  grunder  innefattar,  att  »folksko- 
lornas vidd  och  beskaffenhet,  femte  sättet  för  deras  inrättande, 
samt  vården  och  förvaltningen,  lemnas  åt  Församlingarna  sfelfva 
att  ombestyra  och  fritt  bestämma,  likväl  under  Pr  ester  skåpets 
och  DomCapitlets  inseende».  Denna  grundsats  är  visserligen 
i  sig  sjelf  riktig;  och  Consistorium  är  likså  öfvertygadt 
som  Comitén,  att  allt  slags  allmän  och  tvingande  föreskrift 
här  vore  olämplig,  så  mycket  heldre  som  troligtvis  i  alla 
fall  ingen  likstämmighet  för  alla  särskilta  landsorter  i  detta 
afseende  skulle  kunna  framtvingas.  Men  på  andra  sidan 
bör  Consistorium  icke  heller  dölja  sin  öfvertygelse  att 
denna  grundsats,  allt  för  vidsträckt  fattad,  skulle  vid  till- 
lämpningen  kunna  leda  till  betänkliga  följder.  Håglöshet, 
okunnighet   och   egennytta   kunde    möjligtvis   någonstädes 

-    350    — 


1825—1826 

motverka  det  goda  ändamålet,  om  menighetens  frihet  att 
sjelf  organisera  sina  folkskolor  så  vidt  utsträcktes,  att  icke 
en  gång  deras  försämring  eller  inskränkning  förebyggdes, 
eller,  der  de  alldeles  saknas,  deras  inrättande  ej  uppmun- 
trades, om  ej  anbefalldes.  Detta  sednare  måste  bli  dubbelt 
nödvändigt  i  Vexiö  Stift,  der  barnundervisningen  i  allmän- 
het är  ställd  på  en  patriarkalisk  fot.  Ty  af  mera  än  180 
Landtförsamlingar  äro  endast  fem  eller  sex,  som  ha  en 
stående  Scholinrättning,  alla  uppkomna  icke  genom  något 
slags  Communal,  utan  genom  enskilt  stiftelse;  omkring 
femtio  hafva  ambulatoriska  scholor;  men  det  vida  större 
antalet,  mera  än  120  församlingar,  saknar  äfvcn  denna  an- 
stalt, och  barnens  nödtorftiga  undervisning  bestrides,  så 
godt  sig  göra  låter,  af  föräldrar  och  husbönder.  Detta 
undervisningssätt,  det  äldsta  och  naturligaste  af  alla,  upp- 
fyller stundom  mer,  stundom  mindre,  det  uppväxande  släg- 
tets  behof;  men  det  ligger  i  sakens  natur,  att  en  sådan 
undervisning  ofta  måste  bli  ofullständig,  alltid  ojemn. 
Comitén  anser  ambulatoriska  scholinrättningen  för  en  blott 
nödhjelp,  och  detta  måste  då  ännu  mera  gälla  om  föräldra- 
undervisningen.  Man  bör  visserligen  icke  onödigtvis  be- 
taga Svenska  Allmogen  sin  rätt  att  sjelfva  undervisa  sina 
barn;  men  undersökas  bör  äfven,  huruvida  allmogen  dertill 
öfverallt  har  tillräcklig  insigt,  tillräcklig  håg  och  tillräck- 
lig tid.  Der  detta  ej  inträffar,  synes  det  Consistorium  be- 
tänkligt att  helt  och  hållet  öfverlemna  åt  folkets  eget 
godtfinnande,  huruvida  en  sådan  brist  genom  någon  sär- 
skilt gemensam  åtgärd  bör  afhjelpas  eller  ej.  På  många 
ställen  torde  locala  omständigheter  och  folkets  fattigdom 
göra  detta  omöjligt;  men  på  andra  skulle  väl  efter  hand 
ambulatoriska  scholinrättningar  kunna  införas.  Om  derföre 
Eders  Maj  st.  täcktes  förklara  sin  nådiga  önskan  vara  den, 
att  en  dylik    scholreglering  vidtoges  öfverallt,  der  den  be- 

—    351    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

funnes  nödig  och  oöfvervinneliga  hinder  ej  mötte,  så  kunde  i 
detta  afseende  Sockenstämmor  utlysas  öfver  hela  Stiftet. 
Dervid  borde  undersökas  och  utredas  l:o  huruvida  särskilt 
ambulatorisk  scholinrättning  vore  nödvändig  eller  umbärlig; 
2:o  i  förra  fallet,  huruvida  klockaren  vore  skicklig  och 
hågad  att,  mot  någon  billig  afgift  af  föräldrarna,  åtaga  sig 
undervisningen,  eller  om  särskilt  scholmästare  ansåges  nöd- 
vändig; 3:o  huruvida  allmogen  hade  vilja  och  förmåga  att 
för  en  dylik  inrättning  anslå  nödiga  medel.  Genom  pre- 
sterskapets  förord  och  nitiska  biträde  kunde  möjligtvis 
framgången  på  flere  ställen  beredas.  På  detta  sätt  torde 
tidens  behof  bäst  kunna  fyllas  utan  att  gripa  in  på  föräldra- 
rättens heliga  område;  och  endast  sålunda  anser  Consisto- 
riurn  för  möjligt  att  småningom  åstadkomma  hvad  Comitén 
fordrar,  nemligen  »att  ingen  församling  må  kunna  undan- 
draga sig  den  vigtiga  pligt  att  på  stadgad  fot  inrätta  sina 
barnscholor». 

Vid  den  andra  af  Comitén  uppstälda  grundsats,  att 
nemligen  Staten  icke  bör  åtaga  sig  någon  förbindelse  till  di- 
reda  anslag  för  folkundervisningen,  synes  i  allmänhet  ingen- 
ting vara  att  erinra.  Genom  Presterskapet  sörjer  Staten 
för  folkets  religiösa  undervisning,  och  genom  Elementar- 
scholor  och  öfriga  läroverk  för  Embetsmannabildningen. 
Hvad  som,  såsom  ett  nödvändigt  vilkor,  bör  förutgå  denna 
undervisning,  betraktas  med  rätta  såsom  en  enskilt  ange- 
lägenhet för  hvarje  husfader.  För  ett  enda  ställe  i  Stiftet 
tror  Consistorium  sig  likväl  böra  i  underdånighet  tillstyrka, 
icke  egenteligen  ett  undantag  från  denna  allmänna  grund- 
sats, men  endast  ett  bidrag  till  förbättring  af  en  redan 
bestående  läroanstalt  i  detta  afseende,  nemligen  Stads- 
pedagogien  i  Grenna.  Så  länge  Braheska  Scholinrättningen 
på  Visingsö  ägde  bestånd,  der  Borgerskapet  begagnade  till- 
fället  att   med   måttlig   kostnad   skaffa   sina   barn   under- 

—    352    — 


1825—1826 

visning,  var  Pcdagogicn  tillräcklig  såväl  för  Lands-  som  för 
Stadsförsamlingen.  Nu  åter,  sedan  Scholan  blifvit  flyttad 
till  Jönköping,  en  både  aflägsnare  och  dyrare  ort,  der 
Cxrennas  medellöse  Borgare  ej  förmå  underhålla  sina  söner, 
är  Pedagogien  anlitad  af  ett  vida  större  antal  barn,  hvil- 
kas  undervisning  en  enda  lärare  efter  vanliga  methodcn  ej 
kan  medhinna.  Denna  olägenhet  bör  likväl,  åtminstone 
till  betydlig  del,  kunna  afhjelpas  genom  införande  af 
vexelundervisning.  Men  pedagogen  är  i  alla  fall  för  svagt  lönt, 
då  han  endast  uppbär  10  '/2  t:r  Kronotionde  och  Djekne- 
pengar  af  Grenna  Socken,  som  uppgå  till  ungefärligen  10 
å  11  rdr.  Med  sådana  vilkor  kan  man  svårligen  påräkna 
någon  skicklig  lärare,  åtminstone  ej  att  länge  få  behålla 
honom.  Vexiö  Consistorium  har  derför  redan  under  d. 
30  Junii  1824  i  sitt  underdåniga  betänkade  rörande  Lönings- 
stat  för  Stiftets  läroverk  föreslagit  en  tillökning  af  10  t:r, 
hvilket  förslag  Consistorium  härmedelst  i  underdånighet 
får  upprepa.  —  Deremot  anser  Consistorium  på  då  anförda 
grunder  det  föreslagna  utvidgandet  af  Pedagogien  till  en 
Apologisti  i  Grenna  för  både  mindre  behöfligt  och  lämpligt. 
Den  indelning  af  folkscholor,  som  Comitén  uppstält,  är 
icke  användbar  på  Vexiö  Stift.  I  det  föregående  är  redan 
i  underdånighet  upplyst  att  de  flesta  församlingar  sakna 
all  offentelig  Scholanstalt.  Pedagogier  finnas  blott  tvenne 
inom  Stiftet,  Bruksschola  en,  öfriga  stående  scholor  ganska 
få,  de  andra  äro  samtlige  ambulatoriska.  Något  högre  än 
ambulatoriska  scholinrättningar  kan  också  för  närva- 
rande icke  i  allmänhet  påtänkas  för  Stiftet.  Frågan  om 
folkundervisningens  omfång  och  föremål  måste  således  in- 
skränkas till  hvad  Comitén  uppfört  såsom  läroämnen  för 
ambulatoriska  scholor.  Detta  är:  tydlig  och  klar  innan- 
läsning af  modersmålet  efter  svenska  tryckstilar,  i  Christen- 
domen  Luthers  lilla  Cateches  samt  valda  böner,  språk  och 

—    353    — 

23— 2i0iö9.   Tetjnér,  Sami  skrifter.  5. 


PROSAISKA   UPPSATSER 

verser  ur  Biblen  och  Psalmboken,  skrifva  och  den  enklaste 
öfning  af  räkning  i  hufvudet.  Härvid  anser  sig  Consisto- 
rium  i  underdånighet  böra  göra  följande  anmärkningar. 

Christendomskunskap  är  både  i  theoretiskt  och  praktiskt 
hänseende  det  vigtigaste  af  folkundervisningen.  Att  i  scho- 
lan  inskränka  denna  till  Luthers  lilla  Cateches,  visserligen 
en  god,  men  dock  allt  för  ofullständig  lärobok,  synes  be- 
tänkligt. Innan  ungdomen  får  framtagas  till  nattvarden, 
bör  den  enligt  Nya  Handbokens  stadgande  känna  utantill 
både  den  mindre  och  större  läroboken,  och  detta  läres  bäst 
i  barndomen,  då  minnet  lättast  fattar  och  säkrast  behåller. 
Visserligen  drifves  en  sådan  utanläsning  ofta  tanklöst, 
visserligen  memorerar  man  ibland  ända  till  sanslöshet 
Religionsdogmerna,  och  det  blir  sedermera  stundom  svårt 
att  fästa  någon  tanke,  ännu  mera  någon  känsla,  vid  ord 
och  talesätt,  hvilka  så  till  sågandes  mechaniskt  blifvit  in- 
preglade  i  minnet  och  gerna  äfven  blott  såsom  utanlexa 
bibehålla  sig  der;  och  icke  utan  skäl  klagar  Presterskapet 
öfverallt,  att  begreppet  ännu  är  så  outbildadt  hos  Nattvards- 
ungdomen. Men  dessa  svårigheter  tillhöra  egentligen  hvarje 
första  undervisning:  minnet  måste  öfverallt  samla  materia- 
lier,  som  förståndet  efter  hand  ordnar,  känslan  efter  hand 
lifvar;  man  måste  öfverallt,  såsom  ett  nödvändigt  vilkor 
lära  sig  bokstafvera,  innan  man  kan  tänka  på  att  fatta 
sammanhanget.  Det  gifves  också  otvifvelaktigt  ett  annat 
sätt  att  bibringa  barn  Religion,  då  man  nemligen  litet  eller 
intet  tar  minnet  i  anspråk,  utan  vänder  sig  till  barnets 
förstånd  och  i  synnerhet  till  dess  hjerta,  och  der  söker  att 
väcka  den  känsla  af  en  högre  verld,  som  ännu  sofver  i  de 
oskyldigas  bröst,  och  hvarförutan  all  verklig  Religions- 
bildning i  grunden  skulle  vara  omöjlig;  men  detta  fordrar 
hos  läraren  sjelf  en  bildningsgrad,  den  man  ej  billigtvis 
kan  förutsätta  hos  ambulatoriska  Scholmästare  på  landet. 

—    354    — 


1825—1826 

Detta  måste  således  uppdragas  åt  Presterskapet  vid  ung- 
domens första  nattvardsgång.  Men  om  den  dessförinnan 
ej  lärt  mera  än  Luthers  lilla  Cateches,  så  upptages  med 
utanläsning  af  den  större  en  betydlig  del  af  den  tid,  som 
så  väl  behöfves  för  att  reda  begreppet  och  värma  känslan. 
På  dessa  grunder  tillstyrker  Consistorium  i  underdånighet, 
att  i  ambulatoriska  scholor,  hädanefter  som  hittills,  äfven 
den  större  Catechesen  måtte  läsas  utantill.  Barnet  fattar 
häraf  hvad  det  kan,  och  åtminstone  ett  vigtigt  vilkor  för 
möjligheten  af  den  högre  presterliga  Religionsundervisningen 
är   på    förhand    uppfylldt.    — 

Att  skrifva  kan  numera  anses  som  ett  behof  äfven 
för  allmogen.  I  fordna  dagar,  då  alla  förhållanden  i  staten 
voro  enklare  och  de  flesta  afhandlingar  allmogen  emellan 
afgjordes  mundteligen,  var  bonden  belåten  med  sitt  bomärke. 
Nu  deremot  blir  det  medborgerliga  lifvet  med  livar  dag 
mer  och  mer  ett  skrif teligt;  en  bonde,  som  ej  kan  skrifva, 
hålles  derigenom  i  ett  slags  omyndighetstillstånd  och  beror 
allt  för  mycket  af  personer,  hvilkas  hufvudsakliga  närings- 
fång det  är  att  ockra  med  hans  enfaldighet.  Skrifkonsten, 
som  dock  lätteligen  kunde  inhämtas  på  samma  gång  som 
innanläsningen,  är  med  ett  ord  snart  oumbärlig  för  alla. 
Men  af  infordrade  underrättelser  är  upplyst,  att  af  hela 
Stiftets  folkmängd  öfver  femton  år  för  närvarande  föga 
mer  än  en  tiondedel  kan  skrifva.  Consistorium  tillstyrker 
derför  i  underdånighet  Comiténs  förslag  om  skrifning  i 
ambulatoriska  scholor.  Det  samma  gäller  äfven  om  Ele- 
menterna  för  räkning. 

Med  innanläsning,  christendomskunskap  och  grunderna 
af  skrif-  och  räknekonsten  anser  Consistorium  Svenska 
Bondens  hufvudsakliga  uppfostran  vara  gjord.  Härmed 
hjelper  han  sig  för  det  mesta  fram  både  i  lifvet  och  i 
döden.    Hvad  han  derutöfver  kan  behöfva,  lär  han  sig  i 


PROSAISKA    UPPSATSER 

en  bättre  schola  än  den  ambulatoriska,  i  lifvets  och  erfaren- 
hetens schola.  Sin  naturkunskap  inhämtar  han  af  naturen 
sjelf  vid  hvars  bröst  han  h vilar,  sin  technologi  af  öfning 
och  handläggning,  sin  fosterlandshistoria  af  minnet,  som 
lefver  på  folkets  läppar.  Svenska  allmogens  caracter  af 
klart  modervett  och  oförvillad  omdömesgåfva  är  tillräcklig 
för  att  upprätthålla  hans  rang  såsom  riksstånd  i  ett  fritt 
samhälle  och  bör  icke  för  någon  pedagogisk  speculation 
äfventyras,  kanske  uppoffras.  Med  en  lärdt  bildad  allmoge 
kan  ingen  Stat  bestå,  och  med  en  halflärd  är  ingen  belåten. 

Dessa  kunskaper  kunna  utan  svårighet  bibringas,  der 
ambulatoriska  scholor  antingen  redan  äro  inrättade  eller 
framdeles  inrättas,  såvida  inga  andra  än  skickliga  lärare 
antagas.  Detta  åter  förutsätter  icke  blott  att  dylika 
lärare  af  vederbörande  presterskap  examineras  och  god- 
kännas, innan  de  få  antagas,  utan  äfven  att  härvid  mera 
afseende  göres  på  den  föreslagnes  skicklighet  än  på  hans 
behof  och  församlingens  önskan  att  befria  sig  från  ett  fattig- 
hjon. Der  åter  inga  ambulatoriska  scholanstalter  ännu  kun- 
na vidtagas,  måste  man  skjuta  saken  under  framtiden  och 
afbida  lyckligare  omständigheter. 

De  fordringar  Comitén  gör  i  afseende  på  Scholmäs tårens 
seder  och  fräjd  äro  välgrundade,  och  en  helsosam  controll 
häröfver  innefattas  i  dess  föreskrift,  att  Scholmästaren  endast 
antages  på  Constitutorial,  och  vederbörande  auctoritet  så- 
lunda alltid  må  äga  öppet  att  när  som  helst  skilja  honom 
från  sysslan. 

Nyttan  af  Gymnastiska  anstalter  vid  Stadsscholor  är 
obestridlig.  I  Jönköping  liksom  i  Vexiö,  på  förra  stället 
genom  enskilt,  på  sednare  genom  publikt  understöd,  äro 
dylika  inrättningar  redan  å  bane  och  böra  snart  kunna 
komma  till  stånd.  Hvad  Grenna  angår,  så  är  folkmängden 
der  obetydlig,  och  lefnadssättet  närmar  sig  mera  till  lands- 

—    356    — 


1825—1826 

bygdens.  Men  att  Gymnasliska  inräLliiingar  kunna  anses 
umbärliga  för  landsbygden,  har  ComiLén  med  så  mycket 
större  skäl  medgifvit,  som  ungdomens  lefnadssätt  der  är 
en  fortgående  Gj^mnastik,  och  konstens  anvisningar  c]  be- 
höfvas,  der  naturen  äger  både  inre  drift  och  yttre  tillfälle 
till  en  fri  utvickling, 

Stadsschola  med  en  lärare  finnes  i  Jönköping.  Der 
läses  Christendom,  Biblisk  Historia,  skrifning,  arithmetik  och 
clementerna  af  Svenska  Språkläran.  Det  samma,  med  undan- 
tag af  det  sistnämnda,  läses  äfven  i  Vexiö  fattigschola,  lika- 
ledes med  en  lärare.  Dessa  scholor  svara  således  i  det  när- 
maste mot  de  af  Comitén  uppställda  fordringar;  några 
läroämnen,  såsom  grunderna  till  fäderneslandets  historia, 
statistik  och  geografi,  kunna  med  tiden  tilläggas.  I  Grenna 
Pedagogi,  som  icke  heller  har  mer  än  en  lärare,  föreläses, 
utom  allt  det  ofvannämnda,  äfven  Allmänna  Historien  och 
Geografien,  samt  något  Latin.  Pedagogien  i  Vrigstad  är 
tillsatt,  men  ännu  icke  öppnad,  emedan  det  nya  lärohusct 
står  under  byggnad.  Den  kommer  att  inrättas  på  samma 
sätt  som  vanliga  Sockenscholor,  beräknade  för  allmogens 
behof. 

Hvad  läromethoden  angår,  så  är  vexelundervisningen 
införd  i  Jönköpings  schola,  dessutom  vid  Husqvarna  Bruks- 
och  Nässjö  Sockenschola.  I  Vrigstad  Pedagogi  kommer 
den  att  försökas,  och  fråga  är  väckt  om  dess  antagande  i 
Vexiö  fattigschola.  Methodens  nytta  är  obestridlig,  hvar- 
helst  en  större  mängd  barn  samlas.  Dess  af  erfarenheten 
bestyrkta  fördelar  äro,  att  den  genom  Monitörsystemet 
besparar  tid  för  läraren,  hindrar  lärjungen  att  någonsin 
sitta  sysslolös,  utan  ständigt  väcker  och  underhåller  hans 
uppmärksamhet  och  derigenom  förmår  honom  att  använda 
alla  lärostunderna  att  verkeligen  lära,  och  i  allmänhet  öfvar 
och  utvicklar  sinnets  sjelf verksamhet.    Härigenom  medför 

—    357    — 


PROSAISKA   UPPSATSER 

den  äfven,  helst  när  den  användes  på  intuitiva  kunskaper, 
hastigare  framsteg,  större  klarhet  och  redighet.  Vexel- 
methoden  är  för  undervisningen  hvad  arbetets  fördelning  är 
för  industrien:  den  påskyndar  på  en  gång  och  förbättrar 
arbetet.  Men  att  vilja  använda  denna  method  der  hon  icke 
egenteligen  är  behöflig,  det  vill  säga  på  sådana  ställen,  der 
icke  flere  barn  samlas  än  de  som  beqvämligen  kunna  under- 
visas af  läraren  sjelf,  utan  tillhjelp  af  Monitorer,  vore  orik- 
tigt; ty  visserligen  måste  alltid  den  undervisning  blifva 
säkrare,  som  meddelas,  än  den,  som  blott  controlleras  af 
läraren.  Sådant  är  verkeliga  förhållandet  vid  de  allra  flesta 
ambulatoriska  folkscholor,  som  antingen  redan  finnas  eller 
kunna  komma  att  inrättas  inom  Vexiö  Stift.  Sällan  eller 
aldrig  samlas  från  den  glest  befolkade  trakten  flere  barn 
på  ett  ställe,  än  som  Scholmästaren  ensam  kan  medhinna 
att  undervisa;  icke  heller  finnes  i  allmogens  hus  utrymme 
för  de  större  samlingar  som  från  början  föranledt  vexel- 
undervisningen.  Ett  väsendtligt  Element  af  folkundervis- 
ningen, nämligen  Religionskunskapen,  kan  icke  heller,  enligt 
Comiténs  eget  medgifvande,  lämpligen  bibringas  genom 
vexelmethod.  På  dessa  grunder  kan  frågan  om  denna  me- 
thods  användande  endast  på  några  få  ställen  å  landsbygden 
i  Stiftet  uppstå;  och  der  detta  inträffar,  ha  vi  redan  Kongl. 
Maj:ts  nådiga  föreskrift  att  ef  ter  förmåga  befordra  methodens 
införande,  Deremot  anser  Consistorium  för  högst  nödvändigt 
att  vid  de  afComitén  föreslagnainstructionerför  Scholmästare 
och  scholor  högsta  vigt  må  läggas  på  en  säker  och  på  gram- 
maticaliska  grunder  byggd  stafning,  hvarförutan  innan- 
läsningen, som  dock  är  folkundervisningens  första  vilkor, 
alltid  blir  oviss  och  vacklande.  — 


—    358    — 


I 


1825—1826 


Cirkulär  om.  Läsesällskap. 


Till  Härads  Prosten  i  Härad 

Herr   


För  att  lätta  och  befordra  kännedomen  åtminstone 
af  Fäderneslandets  och  dagens  litteratur  hafva  redan  för 
längre  tid  tillbaka  i  Vestbo  Härad,  och  innevarande  år 
äfven  i  Östbo  och  Sunnerbo  Lässällskaper  blifvit  inrättade, 
hvari  Presterskapet  väsendtligcn,  ehuru  ej  uteslutande 
deltager.    Jag  behöfver  icke  för  Herr  utvickla 

nyttan  af  en  dylik  inrättning.  Vårt  Stånd  kallades  fordom 
för  det  lärda  Ståndet  och  förtjente  sitt  namn  derigenom  att 
det  var  i  besittning  af  hvad  som  på  den  tiden  utgjorde 
lärdomens  kärna,  nemligen  de  theologiska  kunskaper  som 
tillhöra  vårt  yrke,  och  den  gamla  classiska  Litteraturen. 
Den  fortfarande  oumbärligheten  af  theologiska  studier 
för  en  Prest  kan  ej  sättas  i  fråga;  och  hvad  classiska  Litte- 
raturen angår  så  kan  ingen  mera  lifligt  än  jag  vara  öfver- 
tygad  om  dess  nödvändighet,  nu  och  framdeles,  så  ofta  fråga 
är  om  fullständig,  lärd  bildning.  Men  dessa  kunskaper, 
ehuru  oumbärliga,  äro  likväl  nu  mera  icke  tillräckliga  för 
vårt  Stånd.  Det  gifves  en  annan,  mera  populär  art  af 
bildning,  som  med  hvarje  dag  vinner  mer  och  mer  plats, 
och  nästan  uteslutande  går  och  gäller  i  allmänna  lefvernet. 
De  flesta  folkslag  ha  efterhand  utbildat  en  egen,  af  de  gamlas 
oberoende  Litteratur,  Europeiska  bildningen  talar  för  när- 


—    359    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

varande  öfver  allt  sitt  eget  modersmål.  Äfven  i  vårt  land 
äro,  på  ett  århundrade,  försök  gjorda  i  denna  väg  som  för- 
tjcna  någon  uppmärksamhet,  och  om  vår  inhemska  litte- 
ratur ännu  hvarken  i  omfång  eller  värde  kan  täfla  med  andra 
länders,  så  bör  den  åtminstone  för  oss  som  Svenskar  äga 
ett  fosterländskt  interesse.  Sådan  den  är,  hämta  likväl  de 
fleste  ståndspersoner  inom  Församlingarna  derutaf  nästan 
hela  sin  bildning;  och  det  vore  ingalunda  nyttigt  för  Prest- 
ståndets  anseende  om  det  någon  gång  skulle  visa  sig  att 
den  ostuderade  åhöraren  ägde  kunskaper  som  hans  lärare 
saknade.  Äfven  blott  ifrån  denna  sida  betraktad  är  känne- 
domen af  det  inhemska  att  anse  som  ett  nödvändigt  bild- 
ningselement för  vårt  Stånd;  ty  den  som  ständigt  måste 
vädja  till  det  förflutna  blir  snart  oförstådd  eller  öfversedd 
af  det  närvarande.  INIen  i  en  så  aflägsen  ort  som  denna  som 
har  ingen  communication  med  hafvet,  och  en  ganska  ojcmn 
med  hufvudstaden  och  Academierna,  är  det  för  en  enskilt 
man  svårt,  ofta  omöjligt,  att  skaffa  sig  en  utkommande 
bok,  huru  vigtig  den  ock  må  vara,  och  huru  gerna  han  än 
skulle  önska  sig  den. 

För  att  i  någon  mån  undanrödja  detta  hinder  skulle 
det  vara  mig  kärt  om  genom  Hr  nitiska  omsorg 

och  under  dess  ledning  ett  Läsesällskap  kunde  tillväga- 
bringas äfven  i  Härad.  Detta  kan,  till  en  början, 
ej  ske  annorlunda  än  på  en  liten  scala,  som  med  tiden  torde 
kunna  utvidgas.  Om  det  hela  antar  mindre  en  vettenskaplig 
än  populär  caracter,  så  är  trohgt  att  flere  af  Häradets 
Ståndspersoner  deltaga  i  inrättningen.  Jag  tillstyrker 
derföre  att  alla  strängt  och  rent  vettenskapliga  verk,  hvilka 
fordra  ett  noggrannare  studium  och  derigenom  ej  ägna  sig 
till  circulationsläsning,  måtte  uteslutas.  Skrifter  i  Historien, 
Vitterheten,  populär  Philosophie,  Uppfostringslära,  Geo- 
graphie.  Statistik  och  Statshushållning  böra  utgöra  hufvud- 

—    360    — 


1825—1826 

saken,  samt  dcssulom  sådana  flygskrifter  som  antingen 
genom  innehåll  eller  form  väckt  någon  allmännare  upp- 
märksamhet. Att  alla  egentliga  Dagblad  och  Avisor  äro 
uteslutna,  förstås  af  sig  sjelf.  Af  periodiska  skrifter  ville 
jag  föreslå  Svea,  Rogbergs  Ecclesiastik  Tidning  och  Vet- 
tenskapsAcademiens  Årsberättelser,  och  skall  i  allmänhet 
i  afseende  på  Bokrequisitionerna  med  nöje  meddela  hvad 
råd  och  upplysningar  jag  kan.  Genom  utbyte  mellan  näst- 
gränsande Härader  kunde  Lässällskapernas  sfer  utvidgas 
och  kostnaden  lindras.  En  sådan  öfverenskommelse  är 
nyligen  träffad  emellan  de  3:ne  ofvannämde  Härader, 
der  Härads-Prostarna  i  samråd  med  hvarandra  uppgöra 
sina  Bokrequisitioner. 

För  att  äfven  vinna  någon  öfversigt  af  utländsk  Litte- 
ratur vore  önskeligt  om  Allgemeine  Halhsche  Litteratur- 
Zeitung  kunde  hållas;  men  då  denna  kostar  omkring  24  R:dr 
B: CO  för  året  inser  jag  väl  att  en  dylik  utgift  blefve  för  dryg 
för  ett  ensamt  Härad.  Flere  kunde  alltså  förena  sig  om  ett 
exemplar,  hvilket  är  så  mycket  lättare  som  Tidningen  ut- 
kommer häftevis,  12  gånger  om  året,  och  hvarje  häfte 
utgör  ett  afslutadt  helt.  Vestbo,  Östbo  och  Sunnerbo  hålla 
den  nu  gemensamt.  Trenne  häften  utskickas  hvarje  gång, 
af  hvilka  ett  circulerar  skiftvis  i  hvarje  Härad. 

Sluthgen  bifogar  jag  förslagsvis  några  reglementariska 
föreskrifter  för  Inrättningen,  hvilka  dock,  efter  locala  om- 
ständigheter, kunna  och  böra  förändras  och  utvidgas. 

Tufvan  d.        Augusti  1826. 

P.  M. 

l:o  Lässällskapet  består  af  Prester  och  sådana  Stånds- 
personer inom  Häradet  som  deri  vilja  deltaga. 

2:o  Inga  andra  än  populära  och  allmänt  fattUga  Svenska 
skrifter  inköpas  i  Philosophie,  Uppfostringslära,  Vit- 

—    361     — 


PROSAISKA   UPPSATSER 

terhet,  Historia,  Geografie,  Statistik  och  Statshus- 
hållning, samt  af  Brochurer  och  periodiska  skrifter 
hvad  som  anses  äga  något  större  värde  och  märkvär- 
dighet. 

3:0  Afgiften  för  hvarje  Ledamot  är  2  R:dr  B:co  årligen 
som  erläggas  vid  början  af  det  löpande  året  eller  slutet 
af  det  föregående. 

4:o  Sällskapets  ständige  föreståndare  är  Häradsprosten 
eller  den  han  i  sitt  ställe  förordnar. 

5:o  Föreståndaren  uppgör  ensam  första  requisitionen:  men 
sedermera  äga  Ledamöterna  rättighet  att  i  de  ämnen 
sällskapet  omfattar  requirera  Böcker.  Föreståndaren 
af  gör  huruvida  requisitionen  kan  beviljas,  och  an- 
skaffar det  begärda  i  mån  af  tillgångarna. 

6:0  Böckerna  af  färdas  alltid  åt  2:  ne  särskilta  håll  i  Häradet 
och  circulera  i  den  ordning  som  bestämmes  af  Före- 
ståndaren, till  hvilken  de  slutligen  återvända. 

7:o  Ingen  bok  får  quarhållas  hos  någon  af  Ledamöterna 
mer  än  högst  8  dagar:  de  fleste  böra  på  kortare  tid 
kunna  genomläsas. 

8:o  Sedan  sällskapets  Böcker  och  Skrifter  circulerat  samt- 
liga Ledamöterna  emellan,  försäljas  de  på  Auction 
inom  Häradet,  och  Auctionssumman  användes  till 
inköpande  af  nya. 

9:o  Föreståndaren  besörjer  requisitioner  och  brefvexling 
och  sällskapets  angelägenheter  i  allmänhet  utan  arf- 
vode,  men  gör  sig  af  Cassan  betalt  för  postporto 
och  transportkostnader. 
10:0  Räkenskaperna,  hvilka  äfven  föras  af  Föreståndaren, 
granskas  en  gång  om  året  genom  Deputerade  dem 
Sällskapet  väljer. 


362    - 


1825—1826 


Om  c.  A.  Nicandcrs  skaldestycke 
T  as  SOS  död. 


Bland  Täflingsskrifter  i  Poesien,  som  detta  år  blifvit 
inlemnade  till  Svenska  Academien,  synas  mig  i  synnerhet 
Tassos  död  och  Diktens  öar  böra  komma  i  fråga  till  belö- 
ning. Den  förra  behandlar  ett  i  sig  sjelf  stort  och  rörande 
ämne:  en  poetisk  solnedgång  sedd  ifrån  de  sju  Bergen;  en 
skalds  sista  stunder,  hvars  hela  äfventyrUga  lefnad  är  ett 
varnande  exempel  mot  misstaget  att  fordra  af  verkligheten 
livad  blott  dikten  kan  gifva,  och  öfverföra  sina  poetiska 
anspråk  på  lifvets  vanliga  prosaiska  förhållanden,  hvarige- 
nom  också  Tassos  lagerkrans  blef  en  martyrkrona.  Jag 
skulle  för  min  del  önskat  att  icke  blott  den  döende,  utan 
äfven  något  mer  af  den  lefvande  Tasso  framträdt  i  poemet, 
hans  caracter  med  all  sin  älskvärdhet,  excentricitet  och 
svaghet,  sådan  den  med  nästan  historisk  noggrannhet  är 
framställd  af  Goethe  i  dramen  som  bär  hans  namn.  Detta 
hade  kanske  varit  lämpligare  än  det  i  andra  afseenden  för- 
träffliga slutet  af  poemet,  som  fortgår  efter  skaldens  död 
och  som  derföre  mången  torde  anse  som  sjette  acten  af  ett 
sorgespel.  Men  två  ting  är  det  i  synnerhet  som  jag  värderar 
i  den  ifrågavarande  Täflingsskrif ten.  Det  första  är  den  hi- 
storiska sanningen,  utan  alla  onödiga  tillsatser  och  utsmyck- 
ningar, hvilken  här  sjelfmant  adlar  sig  till  poetisk  värdighet. 
Icke  blott  Tassos  död,  utan  nästan  hvart  och  ett  historiskt 
factum  har  sin  poetiska  sida,  som  egenteligen  utgör  dess  lifs- 

—    363    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  medelpunkt.  Det  kommer  endast  an  på  att  ställa  sig  så, 
att  man  ser  den  rätt.  Ingen  ljuger  sig  fram  till  poesie:  den 
grekiska  föreställningen  att  Clio  var  en  af  Sånggudinnorna 
och  att  de  samtelige  voro  döttrar  af  Minnet  har  en  djup 
betydelse.  Författaren  har  icke  diktat  någon  väsendtlig 
omständighet;  han  har  blott  ställt  verkligheten  i  sin  rätta 
dager:  hans  dikt  är  sanning.  —  Det  andra  som  förtjenar 
ännu  mera  beröm  är  en  viss  återhållsamhet  i  framställning 
och  diction,  som  i  allmänhet  vore  att  önska  hos  det  upp- 
växande skaldeslägtet.  Då  det  öfverhufvud  är  lättare  att 
utmåla  en  sak  för  mycket  än  lagom,  och  det  förra  dessutom 
gör  en  starkare  effect,  så  har  härigenom,  helst  i  senare  tider, 
ett  maner  börjat  inrita  sig  i  vår  poesie  att  colorera  allt  till 
5'^tterlighet.  ]\Ien  ingen  ytterlighet  bör  uppmuntras  inom 
konstens  område,  där  öfverflödet  är  ett  äfven  så  stort  fel 
som  armodet,  och  förslösta  medel  likså  förkastliga  som 
bristande.  Det  rätta  sköna  är  hvarken  för  yppigt  eller  för 
utmärgladt:  en  stor  utmålningstalent  är  icke  därföre  nöd- 
vändigt en  stor  poetisk:  utan  sans  och  måtta  gifves  ingen 
verkelig  konst.  Ifrågavarande  Poem  är  snarare  en  blek  än 
en  högfärgad  skönhet,  och  detta  anser  jag  för  en  förtjenst. 
Jag  hoppas  af  vissa  skäl,  att  ett  sådant  omdöme  åtminstone 
må  anses  opartiskt.  —  Jag  röstar  för  stora  Priset. 


—    364    — 


B  R  E  F 


Till  C.  P.  Hagberg.  1. 

Lund  d.  13  Januari  1825. 

Förlåt  mig,  bäste  Hagberg,  att  jag  besvärar  dig  såsom 
vicarierande  Secreterare  i  Academien,  med  en  sak  hvarom 
jag  vid  hvarje  Nyår  har  alltid  nytt  krångel.  Du  vet  att 
äfven  frånvarande  Ledamöter  ha  rättighet  till  Post-  och 
Inrikes  Tidningarna.  De  gå  postfritt  och  frågan  är  således 
endast  om  besväret  att  skicka  dem  på  posten.  Jag  kan  ej 
gerna  härföre  hålla  någon  särskilt  commissionair  i  Stockholm, 
men  förmodar  att  det  måtte  vara  Vaktmästarens  skyldig- 
het att  ombesörja  detta.  I  fall  derföre  något  skall  betalas, 
så  önskade  jag  att  en  gång  för  alla  veta  min  lösen,  då  jag 
kan  bestämma  huruvida  det  ej  blir  bättre  att  i  vanlig  ord- 
ning prenumerera  på  PostContoret.  Saken  är  visserligen 
en  bagatell;  men  det  förargar  mig  att  på  detta  sätt  taxeras 
af  en  slyngel.  Betala  honom  alltså  hvad  som  kan  vara 
billigt.  Ett  par  örfilar  på  köpet  skadade  ej  heller.  Jag  tror 
jag  har  några  rdr  att  fordra  af  dig  för  en  insats  i  Torna 
Härads  EnkeCassa,  som  till  liquiden  kunna  användas. 
Men  var  god  och  förmana  Herr  Vaktmästaren  att  ej  krångla 
så  här  vidare,  emedan  jag  annars  blir  nödsakad,  när  jag  en 
gång  kommer  till  Stockholm,  att  sjelf  skrida  till  execution.  — 

Minnespenningen  öfv.  Ahlströmer  torde  du  vara  god 
och  skicka  mig  vid  tillfälle.  I  fall  du,  som  jag  förmodar, 
har  postfrihet  för  Academien  önskade  jag  äfven   att  till 

—    367    — 


BREF 

genomläsning  få  låna  Afhandlingen  öfv.  Isländska  Mj^therna 
som  i  år  täflat  i  Acad.  Ämnet  interesserar  mig.  Om  förf. 
emedlertid  återfordrar  Skriften,  så  kan  du  ju  säga  rent  ut 
att  jag  länt  den.  Jag  skall  ej  behålla  den  länge.  Har  du 
ej  postfrihet  så  kunde  den  skickas  med  Lundblad  som  re- 
ser i  nästa  månad. 

Det  måtte  väl  vara  den  store  Poeten  von  Becker  som 
skrifvit  den  rimmade  dumheten  mot  Odalmannen  som  ny- 
ligen stod  i  Posten.  Järta  har  visserligen  orätt,  men  inga- 
lunda i  denna  triviala  mening.  Den  artikel  i  Journalen, 
som  bevisar  att  Sv.  Acad.  nu  mera  slagit  sig  på  Handels- 
speculationer,  är  väl  af  Franzén.  Han  har  ej  menat  ondt 
dermed;  men  jag  önskar  dock  att  denna  spetsfundiga  Sym- 
bolik uteblifvit.  Slump  är  slump.  Har  den  en  betydelse 
så  kan  den  åtminstone  ej  inses.  Jag  fruktar  att  denna  ar- 
tikel ger  anledning  till  många  raljerier  på  Academiens 
bekostnad. 

Var  god  lemna  hosf oljande  2:ne  bref  till  min  Brorson. 
Han  klagar  öfver  sitt  bröst.  Är  dermed  någon  fara  så  önskar 
jag  att  du  ville  låta  honom  consulera  någon  klok  Läkare 
i  tid.   Jag  hade  också  svagt  bröst  vid  hans  år. 

Mitt  nyår  började  jag  illa,  neml.  med  Colik,  hvaraf  jag 
ett  par  dagar  var  sängliggande.    Nu  är  jag  återställd. 

De  mina  och  Palmens  må  väl  och  be  helsa. 

Din 
redlige  Vän, 

Tegnér. 

Min  Brorson  bör  någon  gång  presidera  vid  Academien. 
Ett  exegetiskt  ämne  vore  väl  lättast.  Jag  vet  du  har  ett 
godt  Bibliothck  i  den  vägen.  Var  derföre  god  tjena  honom 
med  några  anvisningar  och  råd. 

-    3(58    — 


1825— 1826 

Till  A.  C.  AF  Kullberg.  2. 

Lund  d.  13  Januari  1825. 

Min  HedersBroli 

Lycka  ske  dig  på  det  nya  året  och  i  många  efterföljande! 

Från  Wexiö  önskar  man  att  få  slut  på  klagomålen  öfver 
Bringetofta,  i  afseende  på  flere  nu  inträffade  ledigheter. 
Jag  hoppas  att  Cederschiöld  segrar,  ty  han  har  tydelig  Lag 
för  sig.  Det  är  sant  att  han  är  transportsökande;  men 
Lekaryd  är  bland  de  allrasvagste  Gäll  i  Stiftet  och  sämre  än 
månget  Sacellani. 

Fälttåget  mellan  mig  och  mitt  Consistorium  är  nu  öpp- 
nadt,  och  kriget  kommer  väl  att  föras  »ad  internecionem». 
Man  har  utnämnt  till  Collega  i  Jönköping  en  viss  Colliander, 
en  nära  slägting  af  Dompr.  Lamér,  med  förbigående  af  en 
vida  äldre  och  mer  förtjent  sökande,  Rosengren  som  äfven 
klagat.  Utnämningen  grundar  sig  i  öfrigt  på  en  missräkning 
vid  rösternas  summering.  Jag  förbehåller  mig  att  innan 
saken  företages  till  afgörande  få  inkomma  med  en  ProMemo- 
ria  i  ämnet.  Om  du  endast  vill  understödja  mig,  som  jag 
hoppas,  skall  det  väl  visa  sig  snart  om  jag  eller  Intrigen 
skola  styra  Stiftet.  Detta  är  Consist.  första  försök  att  öfver- 
rösta  mig,  och  der  tillmod  i  ett  Ephoratsmål  som  jag  trodde 
mig  förstå  bättre  än  de.  Men  jag  hoppas  att  det  ej  skall 
bekomma  dem  väl. 

När  förslaget  till  Rydaholm  uppgår  i  nästa  månad  torde 
jag  få  yttra  mig  deröfver.  Af  de  sökande  jag  hittills  känner 
är  Pontén  som  har  första  rummet  på  förslaget  den  mest 
förtjente. 

Min  ansökan  för  Mellin  hoppas  jag  du  tagit  i  öfvervä- 
gande.  Det  vore  synd  om  den  stackarn  skulle  med  oför- 
rättadt  ärende  resa  från  Stockholm. 

Min  Svåger  HäradsProst  Liden  står  på  förslag  till  Kölns 

—    369    — 

24 — 210109,   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

Pastorat  i  Carlstad  Stift,  Klagomål  äro  anförda  öfver  för-' 
slaget,  ehuru  icke,  som  jag  tror,  emot  honom.  Jag  vet  hur 
mycket  du  har  att  göra  och  undrar  derföre  ej  på  om  en  och 
annan  sak  måste  dröja.  — 

Att  det  låter  så  illa  för  Engeström  gör  oss  alla  hjerte- 
ligen  ondt.  Men  när  Kronprinsen  som  Canceller  föreslagit 
honom,  och  Kungen  lofvat,  tycker  jag  det  borde  gå.  Att 
du  gör  hvad  du  kan  är  jag  öfvertygad.  Biskop  F.  måste 
i  fall  det  misslyckas  anse  sig  mycket  comprometterad.  Jag 
har  tillstyrkt  honom  att  med  åberopande  af  sitt  löfte  skrifva 
till  Kungen  sjelf,  men  det  vill  han  ej.  Både  han  och  jag 
lita  på  dig. 

Högaktning  och  Vänskap. 

Tegnér. 

3.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  29  Januari  1825. 

Bäste  Brinkman!  Ett  långvarigt  Interregnum  har  in- 
träffat i  vår  bref växling,  och  jag  blyges  med  skäl,  när  jag 
ser  att  ditt  sista  obesvarade  bref  snart  är  2  månader  gam- 
malt. Men  först  och  främst  måste  en  Praebendarius,  som 
annars  har  en  temligen  tranquil  post  och  för  det  mesta 
sitter  i  Beredningen,  likväl  predika  litet  vid  julen,  för  att 
visa  det  han  lefver  och  således  har  rätt  att  uppbära  tion- 
den.  För  det  andra  har  jag  haft  allehanda  Episcopalier  för 
mig,  såsom  att  ordinera  prester,  tillsätta  Collegater  och  i  all- 
mänhet träta  med  mitt  dumma  Consistorium,  hvilket  måste 
ske  skrifteligen  som  är  besvärligare  än  då  man  munteligen 
kan  försäkra  vederbörande  att  de  äro  åsnor.  Slutligen  —  och 
det  är  hufvudsaken  —  har  jag  äfven  varit  sjuk,  och  det 
rätt  allvarsamt.    Jag  fick  Nyårsdagen  en  Colik  som  jag 

—    370    — 


1825—1826 

trodde  skulle  göra  slut  på  både  mitt  poetiska  och  theologiska 
lif,  och  derigenom  undervisa  mig  om  allehanda  hvarom 
både  Poétiken  och  Symboliska  Böckerna  lemnat  mig  i 
någon  ovisshet.  Coliken  gick  dock  snart  öfver;  men  allt 
hvad  ondt  jag  har  i  min  kropp  —  och  det  är  mycket,  det  är 
hela  den  gamla  Adam  eller  synden,  som  enligt  den  store 
Theologen  Flacius  utgör  menniskans  egentliga  väsende  — 
allt  detta  upprördes  dervid.  Gikt  och  Hemorrhoider  samt 
allehanda  annat  förderf  som  kommer  »von  dem  Apfelbiss» 
bemäktigade  sig  min  lekamen  och  derjemte  äfven  mitt 
sinne.  Jag  lider  vid  sådana  tillfällen  hvarken  mig  sjelf  eller 
andra,  och  det  bästa  jag  då  kan  göra  mot  mina  frånvarande 
vänner  är  att  tiga:  en  artighet  som  jag  ej  alltid  kan  iaktta- 
ga emot  de  närvarande.  Mitt  lynne  har  varit  och  är  dess- 
utom, af  flera  tillstötande  anledningar,  något  i  olag;  och  jag 
begagnar  ett  af  mina  få  lucida  intervalla  att  skrifva  dessa 
rader,  ehuru  det  egenteligen  först  i  morgon  är  postdag. 

En  af  orsakerna  till  min  orolighet  har  varit  den  intri- 
ganta  nedrigheten  hos  mitt  Consistorium,  som  nu  allt  mer 
och  mer  börjar  att  träda  i  dagen.  Consistorier  äro  väl  för 
det  mesta  öfver  allt  sig  lika,  ncml.  en  KämnärsRätt,  som 
per  antiphrasin  kallas  för  andelig.  Dock  tror  jag  att  Vexiö 
Consist.  helst  under  ordförande  af  Lamér  i  detta  afseende 
förtjenar  första  platsen  bland  sina  medtäflare.  Du  skall 
veta  att  L.  nu  ändteligen,  efter  mycket  kryperi,  demasquerat 
sina  batterier  och  uppstått  såsom  partichef  emot  mig; 
men  både  partie  och  Chef  äro  allt  för  ömkeliga  för  att, 
annorlunda  än  för  ögonblicket,  böra  förarga  mig.  Han  ville, 
både  emot  lag  och  billighet,  ha  en  af  sina  många  slägtingar 
befordrad  vid  Jönköpings  Schola,  till  prejudice  för  en  vida 
äldre  och  mera  förtjent.  Dertill  kunde  jag  naturligtvis 
ej  samtycka.  Han  ställde  derföre  så  till  att  jag  blef  öfver- 
röstad  i  Consistorium.    Deri  är  i  allmänhet  intet  ondt,  och 

—    371    — 


BREF 

det  småaktiga  begäret  att  ständigt  vilja  ha  rätt  har  aldrig 
plågat  mig.  'Men  här  är  dock  tillställningen  och  partiskheten 
allt  för  uppenbar,  och  klagomål  äro  redan  anförda.  Kunde 
jag  endast  lita  på  Kullberg,  så  skulle  jag  väl  snart  vänja 
perukerna  af  med  att  vilja  annorlunda  än  efter  formulär; 
men  nu  begagna  de  sig  af  min  frånvaro,  väl  vetande  att 
när  jag  kommer  på  stället  det  tar  ett  hastigt  slut  på  deras 
välde.  Jag  tviflar  också  icke  synnerligen  på  att  jag  slut- 
ligen skall  segra;  men  en  seger  som  man  måste  förakta  är 
icke  heller  rolig.  För  närvarande,  och  så  länge  jag  endast 
kan  libellera,  äro  de  tappra  nog:  litet  polemik  roar  mig  till 
en  tid,  och  derföre  leker  jag  ännu  med  dem,  som  katten 
med  musen;  men  med  Guds  hjelp  tar  jag  dem  väl  slutligen 
och  biter  hufvudet  af  dem,  hvarpå  de  egenteligen  ingen  ting 
förlora.  Emedlertid  är  fälttåget  öppnadt  och  torde  räcka 
länge  nog.  I  allmänhet  vet  jag  ingen  ting  dummare  än  vår 
Collegial-Styrelse,  så  länge  det  ej  gifves  någon  lag  som  förbju- 
der att  rösta  så  dumt  eller  så  partiskt  man  behagar.  Hvarje 
skurk  sätter  sig  nu  bakom  sin  voteringsrätt,  liksom  en  tjuf 
bakom  sin  blindlykta.  Han  har  egenteligen  intet  ansvar, 
emedan  han  delar  det  med  flere,  emedan  han  egenteligen 
blott  är  ett  bråk  af  den  orättvisa  som  sker:  och  på  detta  sätt 
undandrar  han  sig  opinionen  hvars  dom  i  annat  fall  möj- 
ligtvis skulle  afskräcka  honom.  Endast  med  ett  par  skrifvare 
till  biträde  ville  jag  åtaga  mig  att  styra  Stiftet  vida  bättre, 
rättvisare,  kraftigare  än  som  nu  är  möjligt  med  de  sju  miss- 
växtåren på  förnuft  och  heder  som  utgöra  mina  Assessorer 
eller  Kämnärer.  'Ei^  y.oiQavog  tocco  gäller  här  som  annor- 
städes, nemligen  då  frågan  icke  är  om  Nationens  stora 
angelägenheter,  då  det  fordrar  sina  inskränkningar.  En  or- 
ganisation af  BiskopsEmbetet  ungefär  som  af  Landshöfdin- 
gens  skulle  i  min  tanka  mycket  både  förenkla  och  för- 
bättra   vår    Ecclesiastikstyrelse    som    nu  både  i   afseende 

—    372    — 


1825—1826 

pä  lagstiftning  och  lagskipning  är  idel  barbari  och  feotla- 
lism.  — 

Jag  har  nu  slutat  Frithiof  och  hoppas  om  fjorton  dar 
kunna  skicka  Manuscriptet  på  trycket.  Jag  inser  emedlcrtid 
rätt  väl  att  tiden  dcrtill  är  illa  vald.  Man  gör  nu  från  alla 
håll  björnskall  på  den  så  kallade  Nordiska  Poesien.  Också 
nekar  jag  ingalunda  att  den  ibland  oss  föranledt  en  mängd 
uselheter.  Till  det  förvända  gifvas  många  vägar:  den  nordliga 
är  icke  genare  än  den  sydliga.  Om  man  t.  ex.  i  Philosophien 
är  dum  som  Wolfian,  methodo  mathematica,  eller  som 
Schellingian  till  följe  af  intellectuel  åskådning,  har  alltid 
synts  mig  likgiltigt.  Äfvenså  är  en  neologisk  absurditet 
i  Theologien  äfven  så  mycket  eller  äfven  så  litet  värd  som  en 
orthodox;  ty  när  man  kommer  på  nollpuncten  upphöra  alla 
värden.  Att  i  Poesien  en  utdöd  Mythologi  och  några  half- 
barbariska  kraftord  skulle  ersätta  bristen  på  geni  ocli 
uppfinning,  att  det  Nordiska  skulle  ligga  i  maneret  och  ej 
i  sinnet,  detta  har  väl  svårligen  någon  förnuftig  menniska 
föreställt  sig.  Skulle  också  Gothomanien  i  rå  osmaklig- 
het och  rytande  oljud  hos  oss  ha  öfverträffat  alla  andra 
manier,  så  tror  jag  icke  att  jag  derföre  bör  ställas  till  ansvar. 
I  detta  afseende  fruktar  jag  också  mindre  för  Frithiof  än 
i  många  andra.  Den  största  svårigheten  ligger  i  sjelfva 
ämnet  och  den  behandling  det  gör  nödvändig.  Egenteligen 
taladt  bör  väl  all  Poesi  vara  modern,  i  den  mening  som  blom- 
morna äro  det  om  våren,  den  bör  väl  uttrycka  det  Sköna 
i  allmänhet  men  likväl  modelleradt  på  sin  tids  former,  den 
bör  vara  växande  frukt  och  icke  insyltad.  Nordiska  Sagan 
i  sin  ursprungliga  form  kan  väl  vara  poetisk  så  till  vida 
som  hon  med  kraftiga  drag  och  i  mera  starka  än  sköna  for- 
mer uttrycker  det  gamla  hjeltelifvet;  men  detta  lif  är  icke 
mera  vårt,  och  dess  trogna  framställning  blefve  nu  råhet. 
Jag  kan  t.  ex.  ej  nyttja  dess  Caracterer,  grofva  och  tillyxade 

—    373    — 


BREF 

som  (le  äro;  men  pä  andra  sidan  får  jag  ej  heller  ciselera  dem 
för  mycket,  emedan  derigenom  deras  ursprungliga  skaplynne 
skulle  gå  förloradt.  Det  är  svårt  att  hugga  hjeltestoder,  icke 
af  marmorblock,  utan  af  berg  och  fjellar.  Samma  svårig- 
het möter  vid  språket.  Ämnet  fordrar  att  det  måste  tinge- 
ras med  en  smula  arkaism,  utan  att  derföre  vara  alldeles 
urmodigt;  men  att  här  träffa  den  rätta  medelvägen  har  vis- 
serligen blott  sällan  lyckats  mig.  Vissa  stycken  äro  för 
moderna,  andra  åter  för  gammaldags.  I  Poésie  som  i  Sång 
kommer  det  an  på  att  hålla  tonen,  som  redan  Dumbom  an- 
märkt. Jag  kan  föga  berömma  mig  häraf  i  afseende  på 
F.  men  jag  försäkrar  dig  att  det  är  lättare  att  inse  och 
recensera  ett  sådant  fel  än  att  rätta  det.  Med  ett  ord, 
jag  väntar  föga  framgång  för  Frithiof.  Hade  jag  tänkt  som 
nu  då  jag  uppgjorde  utkastet  dertill,  hade  den  förmodli- 
gen aldrig  blifvit  skrifven;  men  jag  hade  gått  för  långt  för 
att  stanna,  och  först  vid  målet  ser  jag  rätt  att  jag  gått  vilse. 
Med  allt  detta  är  han  dock  utan  jemförelse  det  bästa  jag 
diktat,  när  jag  ser  saken  i  helt;  men  detta  är  sannerligen 
ej  något  stort  beröm,  och  någon  popularitet  för  detta  mellan- 
ting af  Nytt  och  Gammalt  är  ej  att  förvänta. 

Jag  skickar  Manuscriptet  till  O.  Myhrman  som  varit 
så  god  och  åtagit  sig  mina  bokhandelsaffärer.  Der  kan 
du  se  det  om  det  roar  dig,  och  äfven  communicera  det 
med  Leopold,  i  fall  du  så  finner  lämpeligt.  Men  länge  må 
du  ej  behålla  det,  på  det  ej  tr\xkningen  må  hindras.  Jag 
ville  gerna  ha  en  hyggelig  upplaga  och  deri  kunde  du  med 
råd  och  dåd  understödja  Myhrman.  I  afseende  på  correc- 
turen  är  jag  bekymrad.  Jag  kunde  väl  få  ner  reviderings- 
arken på  posten,  men  det  tar  bort  mycken  tid.  Min  hand- 
skrift är  ofta  oläslig,  och  jag  förutser  många  trjTkfel.  Hela 
Poemet  torde  väl  kunna  gälla  för  ett. 

Hvad   du   säger  om  G — r  är  riktigt  och  träffande.    Är 

-    374    — 


1825—1826 

endast  frukten  god  så  förlorar  hon  med  tiden  sin  bittra 
smak.  Men  G,  synes  mig  ha  ett  annat  fel  som  ej  så  lätt 
torde  gå  bort.  Han  är  ofta  oklar  både  för  sig  sjelf  och  andra; 
men  också  när  hans  sol  stiger  ur  molnen  lyser  hon  så  mycket 
klarare. 

Någon  har  sagt  mig,  att  Goethe  i  en  Tidskrift  som  han 
ger  ut  nyligen  skall  ha  yttrat  något  öfver  Frithiof,  för- 
modligen med  anledning  af  Fru  Hclvigs  öfversättning. 
Känner  du  detta  så  meddela  mig.    Här  finns  ej  skriften. 

Lings  Tragedier  som  utkommo  i  våras  hafva  först  för 
kort  tid  sedan  hunnit  hit.  Jag  får  likväl  erkänna  att  jag 
ej  förmått  läsa  mer  än  två,  neml.  »Ingjald»  och  »Visburs 
Söner».  Den  förra  har  några  rätt  vackra  mordbrännare- 
scener  i  sista  acten.  Men  sjelfva  idén  är  ju  allt  för  ra- 
sande. Att  låta  tvenne  alldeles  skilda  handlingar  gå  som 
tvenne  paralela  linier  bredvid  hvarandra  och  endast  kröka 
dem  litet  tillhopa  i  ändan,  är  icke  blott  emot  poétiken 
utan  äfven  emot  förnuftet.  Dylika  synchronistiska  Trage- 
dier måtte  väl  ej  komma  på  modet.  De  förefalla  mig  som 
Schwerins  Tabeller  i  Historien.  Hvad  Visburs  Söner  an- 
går så  är  det  egenteligen  ej  en  Tragedie  utan  en  slagtarbod, 
der  man  slår  det  ena  nötet  efter  det  andra  för  pannan,  utan 
vidare  process.  Och  sedermera  hvilken  ton!  Hans  hjeltar 
sjunga  ej,  utan  de  brumma.  Burr!  Burr!  Burr!  är  themat 
hvilket  de  finna  så  vackert  att  de  aldrig  variera  det.  I 
sanning,  det  är  förödmjukande  och  sorgligt  att  se  en  ut- 
märkt Natur  på  detta  sätt  förfallen. 

Är  verkeligen  Åkerhielms  Valdemar  så  usel  som  Re- 
cens.  påstå?  Det  skulle  göra  mig  ondt,  ty  jag  tycker  rätt 
godt  om  Å.  för  hans  hurtiga  och  fria  väsende.  Helsa  både 
honom  och  hans  Fru. 

Fru  Myhrman  beklagar  sig  för  min  hustru  att  hon  af 
dig  blifvit  alldeles  öfvergifven.    Nå,  det  är  Fruntimmernas 

-^    375    -^ 


BREF 

vanliga  lott.  Men  största  skulden  häri  har  väl  Grefvinnan 
De  Geer.  Huru  lefver  hon  nu  för  tiden?  Hennes  sjukdom 
är  i  min  tanka  af  den  art,  att  du,  som  Läkare  betraktad, 
är  för  gammal  för  att  bota  den.  Jag  är  väl  yngre  men  vet 
ej  ändå  om  jag  kunde  komma  till  rätta  med  en  sådan  pa- 
tient. Schiller  säger  någonstäds:  »Wer  nicht  Menschen 
machen  känn,  känn  nicht  Menschen  lieben.»  Se  oss  der, 
min  Bror,  begge  två  snart  fördömda  till  menniskohatare. 
Framför  emedlertid  min  vördnad  för  Grefvinnan  som  i 
sanning  mycket  interesserar  mig:  om  det  endast  blefve 
Riksdag  skulle  jag  väl  visa  det.  Hur  lefver  Fru  Montgomery? 
Den  nya  Tulltaxan  som  skall  hindra  alla  lurendrägerier, 
måtte  väl  ändå  aldrig  kunna  rätt  vidmakthållas.  Säg  henne 
att  vi  ingalunda  gilla  den  i  landsorterna  och  vid  nästa  Riks- 
dag ämna  göra  hvad  vi  kunna  för  att  få  ett  dylikt  Prohi- 
bitifSystem  upphäfvet.  Lcfve  Produktplakatet!  Hvad  Fri- 
herrinnan Schwerin  angår,  så  säges  det  att  hon  med  famille 
är  rest  till  Götheborg  för  att  tillbringa  vintern.  För  min  del 
har  jag  aldrig  några  underrättelser  från  henne. 

Från  Stockholm  hör  jag  att  Franzén  skall  vara  allvar- 
samt sjuk.  Gud  bevare  hans  lif,  dyrbart  för  Sverges  ära, 
för  vänskapen,  och  ännu  mer  för  hans  fattiga  famille.  Jag 
är  rätt  orolig  i  afsecnde  härpå.  Han  är  för  mig  den  älsk- 
värdaste karl  i  Sverge.  Rätt  sött  var  också  hans  Poem  i 
Svenska  Academien.  Der  ligger  hos  F.  alltid  någon  hel 
och  gedigen  poetisk  idé  till  grund,  ehuru  den  ej  alltid  är 
så  utförd  som  jag  önskade.  En  smula  mera  kraft  och 
bestämdhet  skadade  ej.  Beskows  stycke  har  stora  för- 
tjenster  i  afseende  på  framställning  och  diction.  Jag  hade 
endast  önskat  en  mindre  chronologisk  anordning.  En  eller 
annan  ton  högre  hade  väl  också  sången  öfver  ett  dylikt 
ämne  kunnat  stämmas.  Helsa  Förf.  och  hans  Fru  på  det 
högsta.    Hvad  Valerius  angår,   så   explicerar  han   ej   rätt 

~   r,7G   — 


I 


1825—1826 

siikcrt  Lucanus,  och  i  Metriken  är  han  en  likså  sLor  Fri- 
tänkare som  Exc.  Skjöldebrand.  Mina  anmärkningar  i 
anledning  häraf  har  jag  meddelat  Acadcmien  genom  Hag- 
berg, ehuru  de  af  en  händelse  kommo  för  sent.  I  öfrigt 
har  öfvers.  sitt  värde  och  det  Phoebusiska  i  originalet  är 
i  synnerhet  lyckligen  öfverflyttadt. 

D.  30  Jan.  Det  var  väl  att  jag  i  dag  ej  hade  något  bref 
ifrån  dig.  Jag  hade  då  fått  blygas  ännu  mer  för  min  för- 
sumlighet. Men  jag  bör  anföra  till  min  ursäkt,  att  jag  från 
sjelfva  Franzén,  som  annars  är  en  trög  correspondent,  har 
3  bref  obesvarade.  Gud  gifve  han  måtte  vara  frisk.  Min 
hustru  ber  helsa. 

Din 

redlige  Vän 

Tegnér. 


Till  C.  I.  Heurlin.  4. 

Lund  d.  31  Januari  1825. 

Bäste  Heurlin.  Du  klagar  öfver  missförstånd,  men  det 
förefaller  mig  nästan  som  om  jag  dertill  kunde  ha  mera  an- 
ledning. Jag  kan  ej  minnas  huru  orden  föllo  sig  i  mitt 
sista  bref,  som  jag  skref  vid  dåligt  lynne,  hvari  dock  du, 
vid  Gud,  ej  hade  någon  del.  Men  det  kan  jag  med  trygghet 
försäkra  att  det  aldrig  fallit  mig  [in]  att  tro  dig  smickrad 
eller  gagnad  af  en  så  lumpen  sak  som  en  HäradsProst  full- 
makt. Men,  bäste  Heurlin,  jag  har  ofta  märkt  att  du  är 
misstänksam.  Deri  må  du  ha  rätt  mot  de  fleste  andra,  men 
mot  mig  borde  du  göra  ett  undantag.  Jag  är  din  ärlige  vän 
och  vill  vara  det  af  allt  hjerta,  så  länge  du  sjelf  tillåter  det. 
Låt  nu  den  saken  vara  glömd  och  förlåt  mig  om  jag,  mot 
min  vilja,  gifvit  dig  anledning  till  missnöje.    Hvad  Prost- 

—     377     — 


BREF 

valen  angår  så  tror  jag  att  jag  handlat  rätt.  Det  ligger  i 
sakens  natur  att  en  syssla  bör  tillsättas  så  fort  det  med 
iakttagande  af  de  lagliga  formerna  låter  sig  göra.  Så  har 
äfven  förhållandet  alltid  varit  här  i  Stiftet,  och  just  i 
dessa  dagar,  då  Eriksson  blifvit  nämnd  till  HäradsProst 
efter  Sjödal  som  dog  för  en  månad  sen.  Alla  betänklig- 
heter i  af  seende  på  lönen  äro  undanröjda  genom  den  åbe- 
ropade författningen.  Valet  i  ditt  härad  skall  bli  på  den  dag 
du  utsatt. 

Det  är  visst  godt  och  väl,  bäste  Heurlin,  att  du  icke  vill 
blanda  dig  i  Biskopsgöromål.  Jag  menar  neml.  att  det  är 
godt  för  dig,  men  för  mig  är  det  rätt  obehagligt  emedlertid. 
Du  är  den  enda  menniska  i  Stiftet  till  hvilken  jag  kan  ha 
något  förtroende.  Du  känner  dessutom  alla  personer  om 
h vilka  jag  vet  intet.  När  jag  en  gång  kommer  på  stället 
vill  jag  söka  att  skaffa  mig  så  mycken  kännedom  jag  kan. 
För  närvarande  måste  jag  lita  på  andra:  men  den  enda  som 
är  att  lita  på  är  för  delikat  att  säga  mig  sin  tanka.  Jag  hoppas 
du  känner  mig  nog  för  att  inse  det  jag  icke  gerna  äfventyrar 
att  bli  omyndig  eller  ett  blindt  Instrument  för  någon;  men 
när  jag  behöfver  upplysningar  bör  du  ej  undra  om  jag  heldre 
toge  dem  af  en  vän,  än  af  hemliga  eller  uppenbara  fiender. 

Nu  till  ex.  får  jag  väl  snart  ned  ansökningarna  till 
Wrigstad.  Jag  har  allsintet  begrepp  om  någon  af  de  sö- 
kande. Deras  Meritlistor  upplysa  efter  vanligheten  ingen 
I  ing.  Jag  ville  derföre  be  dig  att  säga  mig  din  tanka.  Blom 
skall  känna  Vexelundervisningen,  och  i  det  hänseendet 
skulle  jag  inclinera  för  honom:  men  de  andra  kunna  ha  andra 
skäl  att  åberopa  och  jag  ville  ej  gerna  göra  orätt,  om  det 
kan  undvikas.  Men  i  denna  sak  måste  du  svara  mig  med 
omgående,  ty  jag  väntar  ner  ansökningen  med  nästa  post. 
Permission  och  förordnande  för  Ekstrand  skall  jag  af  skicka 
med   fredagsposten.   — 

—    378    — 


1825—1826 

För  Engeström  är  från  högre  ort  proponcradt  att  ge 
100  å  150  t.T  af  Reslöf  till  löningsstaten.  Han  har  erbjudit 
50  t:r,  men  det  tror  jag  ej  antages.  Jag  föreslog  80,  lika 
med  Stäfvie.  Jag  anser  och  har  länge  ansett  saken  för- 
lorad och  ångrar  endast  att  jag  någonsin  embarquerat 
deri.  Ty  E.  är  en  sådan  narr  att  om  han  också  finge  10 
Reslöf  han  likväl  aldrig  hjelpes.  Mera  härom  en  annan 
gång. 

Palmquist  har  begärt  att  få  presidera  för  Pastoral- 
Examen.  Härvarande  Cons.  har  afstyrkt  och  vill  förvisa 
saken  till  Vexiö.  Derifrån  har  jag  afrådt  honom,  emedan 
han  der  troligtvis  finge  ej  blott  afslag  utan  äfven  chikanc. 
För  egen  del  vore  jag  nödsakad  att  tillstyrka  tvärt  emot 
min  öfvertygelse,  dels  derföre  att  en  Academicus,  när  han 
ej  är  så  usel  som  P.,  alltid  borde  ha  en  sådan  rättighet,  dels 
derföre  att  min  heder  fordrar  att  ej  vägra  honom  någon 
tjenst  med  af  seende  på  hans  beställsamhet  vid  Biskops- 
valet. 

Att  Cederschöld  fått  förslaget  ha  vi  ännu  ej  hört  från 
Stockholm.  Jag  skulle  önska  det  emedlertid,  ehuru  saken 
föga  interesserar  mig.    Hans  Bror  ligger  ständigt  öfver  mig. 

Dina  skäl  emot  resan  kan  jag  ej  rätt  gilla.  I  Vexiö  har 
du  vid  den  tiden  ingen  ting  att  göra.  För  NattvardsBarnen 
är  ingen  prescriptionstid  utsatt:  om  de  confirmeras  vid 
påsk  eller  pingst  är  likgiltigt.  Jag  hade  dock  mycket  att 
tala  med  dig  om. 

Hvem  vill  man  ha  till  fjerde  man  i  Rydaholm?  Jag 
menar  menniskorna  äro  rasande.  Jag  tycker  att  för  huset 
är  gjordt  hvad  som  billigtvis  kan  begäras.  På  auction  skall 
Pastoratet  ej  gå  så  vidt  det  beror  af  mig. 

Frithiof  är  nu  slutad  och  går  i  dessa  dagar  på  trycket. 
Jag  väntar  mig  deraf  ej  mycken  framgång,  men  det  kan 
vara  så  godt  att  ge  ut  den  nu  som  en  annan  gång. 

—    379    - 


BREF 


På  fredag  skall  Bolmeer  installeras. 
Helsa  Lisa  från  oss  alla. 

Din 


redlige  Vän 

Tegnér. 


5.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  7  Febr.  1825. 

Var  god,  bäste  Brinkman,  och  till  Fru  Helvig  öfverstyr 
hosföljande  paquet  med  Cabinettsposten  så  fort  sig  göra 
låter.    Det  innehåller  hvad  hon  ej  redan  fått  af  Frithiof. 

Hos  Myhrman  får  du  se  Manuscriptet  i  fall  du  så  vill. 
Gå  honom  till  hända  med  råd  och  dåd  i  afseende  på  tryck- 
ning och  correctur.  Jag  ville  gerna  ha  en  hyggelig  upplaga. 
Det  bör  vara  med  böcker  som  med  Militairen.  De  sämsta 
Regementerna  äro  de  bäst  klädda. 

I  dag  har  jag  en  ganska  stor  post  och  hinner  endast  af 
hjertat  tacka  dig  för  ditt  långa  för  mig  i  så  många  afseenden 
uppmuntrande  bref,  som  jag  en  annan  gång  skall  besvara. 
Hvad  Frith.  angår  så  är  och  blir  det  en  affaire  manquée. 
I  flygande  får  jag  endast  nämna  att  n:r  XV,  VikingaBalk 
i  min  tanka  är  den  minst  misslyckade  i  Samlingen.  N:r 
VH  och  V  ni,  Frithiof  s  Lycka  och  Af  skedet,  äro  helt  och 
hållet  moderna,  ehuru  det  varit  lätt  att  äfven  här  till- 
blanda några  korn  antik  rost.  Men  jag  har  med  flit  för- 
smått det.  Det  gifves  allmänna  menskliga  förhållanden 
som  i  alla  tider  måste  vara  lika.  Hvarföre  skulle  Poesien 
uttrycka  dem  annorlunda?  Det  är  Naturens  stereotyper. 
Rosorna  i  F:s  lif  liksom  i  hans  Nord  voro  för  tusen  år  sen 
som  nu.  Jag  ville  ej  rista  runor  på  dem.  För  Balders  Bål 
och  Frithiof  på  Hafvet  får  jag  väl  af  vederbörande  uppbära 

—    380    — 


1825—1826 

den  vanliga  förebråelsen  att  jag  målat.  Det  är  i  sanning 
en  elak  vana  som  Lifvet  har  att  andas,  och  Poesien  att  måla. 
Tro  icke  att  dylika  anmärkningar  någonsin  oroa  mig.  Men 
man  kan  göra  mera  grundade.     Vidare  en  annan  gång. 

Din 
Vän 

Tegnér. 


Till  C.  I.  Heurlin.  6. 

Lund  d.  21  Febr.  1825. 

Bäste  Heurlinl  Min  lilla  Disa  har  varit  mycket  illa  sjuk 
och  jag  fruktade  allvarsamt  att  förlora  henne.  Detta  var 
orsaken  hvarföre  jag  ej  kunde  skrifva  med  sista  post.  Nu 
är  hon  dock  något  bättre  och  jag  hoppas  faran  är  förbi. 
En  stor  olycka  är  att  den  hederlige  Liljewalch  nu  mera  är 
alldeles  förfallen  som  Läkare  och  aldrig  ger  sig  tid  att  fråga 
efter  annat  än  sq väller,  för  h vilket  han  glömmer  patienten. 
Men  han  har  i  så  många  år  varit  husets  läkare,  och  dessutom 
visat  mig  så  mycken  personlig  vänskap  att  jag  ej  gerna  kan 
resolvera  mig  till  ett  ombyte,  hvartill  annars  flere  hus  i 
staden,  t.  ex.  Faxes  och  andra,  sett  sig  tvungna. 

Greiff  som  både  af  Kung  och  Kronprins  hade  det  hög- 
tidligaste löfte  vid  lägret  om  Conpagnie  har  nu  åter  blifvit 
förbigången,  ehuru  han  i  14  år  varit  Lieutenant,  och  utan 
tvifvel  är  en  ibland  de  mest  bildade  Subalterner  i  Armén. 
Faxe  är  mycket  nedslagen  och  äfven  sjuklig.  Men  Engc- 
ström  tyckes  vara  vid  godt  mod,  och  blir  det  förmodligen 
äfven  på  Malmö  Slott. 

Lagergren  har  skickat  mig  pengar  för  fullmakten  dem 
jag  naturligtvis  skickat  tillbaka.    Tror  du  att  jag  bör  hålla 

—    381    — 


BREF 

några  visitationer  i  sommar  då  jag  kommer  opp,  och  hvar? 
Jag  vet  ej  rätt  huru  det  går  till,  men  förmodar  att  det  icke 
måtte  vara  någon  synnerlig  trollkonst,  för  att  sluta  af  dem 
som  derigenom  vunnit  sin  berömmelse. 

Frithiof  tryckes  i  Stockholm  och  kommer  förmodligen 
ut  i  nästa  månad.  Att  skicka  något  deraf  till  Småland  anser 
jag  orimligt.  Der  af  sättes  icke  10  Exemplar;  och  för  en  så 
liten  vinst  bör  jag  icke  utsätta  mig  för  förebråelsen  att  ha 
velat  begagna  mitt  Embete  för  att  narra  Prester  och  Lekmän. 
Jag  förebrår  mig  på  det  högsta  såsom  en  obetänksamhet 
att  jag  till  Ahlstrand  skickat  några  Exemplar  af  Student- 
Talet.  I  öfrigt  har  Myhrman  och  icke  jag  bestyret  med 
försäljningen. 

Att  Bolmeer  skulle  vara  förlofvad  med  Laura  var  mig 
en  nyhet.  Sjelf  försäkrar  han  motsatsen.  För  ett  år  sen 
tror  jag  att  kanske  snarare  fråga  var  om  detta  partie,  hvil- 
ket  jag  alltid  af  styrkt,  af  flere  skäl.  För  närvarande  anses 
en  viss  Tellander  från  Stockholm  såsom  Lauras  courtiseur. 
I  öfrigt  är  B.  förbehållsam  i  denna  sak  och  ett  sådant  för- 
troende skulle  äfven  vara  mig  högst  obehagligt .  .  , 

J.  J.  Palm  håller  på  att  förlora  sin  enda  son.  Efter 
Prosten  Schartau  blir  concours.  Jag  vet  intet  annat  nytt 
än  ledsamheter.    Helsa  Lisa  och  barnen  från  oss  alla. 

Din 

redlige  Vän 

Tegnér. 

7.  Till  A.  C.  AF  Kullberg. 

Lund  (1.  27  Febr.  1825. 

Högtärade  Herr  Bror! 

Jag  bör  börja  med  att  tacka  för  Mellin  och  Cederschöld. 
Den  förres  angelägenhet  interesserar  mig  personligen,  den 

—  ab2  — 


1825—1826 

sednares  icke;  men  efter  gällande  författningar  anser  jag 
honom  ha  rätt,  och  genom  förslaget  är  högst  troligt  att  han 
får  Pastoratet,  der  min  Far  var  född  och  som  i  detta  af- 
seende  interesserar  mig.  Cederschöld  är  i  likhet  med  sina 
Bröder  en  ganska  hederlig,  men  något  enfaldig  man. 

Jag  bifogar  härhos  en  ansökan  till  Kong.  Maj.  om  upp- 
skof  vid  tillsättandet  af  Vrigstad  Paedagogie.  Skälen  äro 
detaljerade  i  ansökningen,  som  jag  hoppas  ej  kan  af  slås. 
Communication  är  onödig,  i  min  tanka.  Jag  anhåller  att 
saken  så  snart  som  möjligt  måtte  afgöras,  då  Myhrman  kan 
få  befallning  att  derom  underrätta;  ty  att  din  egen  tid 
ej  medgifver  correspondens  om  dylika  bagateller  inser  jag 
väl.  Jag  kommer  dessutom  snart  och  besvärar  med  mera. 
—  I  afseende  på  sjelfva  formen  för  utnämningen  är  jag 
villrådig.  Scholordningen  af  1820  nämner  ej  Peedagogier 
ibland  andra  Scholsysslor.  Hörde  den  till  dessa  så  borde 
Ephorus  äfven  frånvarande  deltaga  i  utnämningen  med  2:ne 
röster.  Härtill  kommer  äfven  att  Ptedagogen  räknar  Eccle- 
siastika  tjensteår,  uppbär  Djeknepengar,  och  efter  1807 
års  Scholordning,  då  practiskt  undervisningsprof  afford- 
rades  honom,  onekligen  ansågs  lika  med  Colleger  eller  Apolo- 
gister.  Beviljas  det  sökta  uppskofvet  så  bortges  sysslan 
under  min  närvaro  i  Vexiö,  då  min  rättighet  att  yttra  mig 
som  Consistorialis  är  ostridig;  men  har  jag  i  sådant  fall 
en  eller  2:ne  röster?  Var  god  och  låt  mig  vid  tilfälle  veta  din 
tanka  härom,  äfvensom  huruvida  jag  som  frånvarande  kan 
deltaga  i  utnämningen  och  efter  hvad  princip?  Hvad  i 
öfrigt  sjelfva  saken  angår,  så  erkänner  jag  att  jag  ingalunda 
delar  de  sanguiniska  förhoppningar  man  nu  i  allmänhet 
tyckes  göra  sig  om  Vexelundervisningen.  Men  för  de  första 
Elementerna,  helst  bland  allmogens  barn,  är  den  utan 
tvifvel  lämpelig.  Vrigstad  är  bland  de  få  ställen  i  Vexiö 
Stift  der  en  sådan  inrättning  kan  med  fördel  försökas,  och 

—    383    — 


BREF 

jag  går  således  i  denna  sak  ogerna  från  min  en  gång  fattade 
idé  att  åtminstone  göra  ett  försök  i  denna  väg. 

Hvad  Reslöf  angår  så  var  utgången  visserligen  obehag- 
lig för  alla  Engeströms  vänner,  och  äfven  för  alla  Acade- 
miens,  ty  utan  ett  billigt  PreebendeSystem  faller  Univer- 
sitetet om  några  decennier  ner  till  ett  Gymnasium,  så  vida 
man  ej  sammanslår  begge  Academierna,  hvilket  långt  för 
detta  bort  ske.  Jag  bör  ej  heller  förtiga  att  dina  ovänner 
skrika  högt  emot  Dahls  utnämning.  Dahl  är  här  icke  aktad 
hvarken  som  Academicus  eller  som  menniska.  Men  på  andra 
sidan  invända  dina  vänner  att  hans  Betyg  äro  förmånliga, 
och  att  man  i  Stockholm  hvarken  har  skyldighet  eller  ens 
rättighet  att  känna  några  particulariteter,  som  oftast  bero 
på  stadsqvaller.  Jag  beklagar  dig  uppriktigt  på  den  plats 
du  innehar.  Den  är  verkeligen  bland  de  allrasvåraste  i 
riket,  icke  för  tadlet  som  man  öfverallt  är  utsatt  för  och  som 
man  kan  förakta,  utan  för  svårigheten  att  med  våra  obestäm- 
da Ecclesiastika  Befordringslagar  inse  det  rätta,  oberäknad 
svårigheten  att  verkställa  det.  Hvad  i  öfrigt  angår  Kron- 
prinsens anmälan  för  E.  så  är  underrättelsen  derom  gifven 
både  till  Rector  och  ProCanceller  af  CancellersSecreteraren; 
och  Faxe  påstår  sig  ännu  alltjemnt  hafva  haft  Kungens 
speciella  löfte,  i  Helsingborg.  — 

Framför  min  vördnad  för  din  Fru. 

Vänskap  och  högaktning, 

Tegnér. 

8.  Till  C.  G.  VON  Brinkmax. 

Lund  d.  3  Murs  1825. 

Det  gläder  mig,  bäste  Brinkman,  att  du  vill  åtaga  dig 
Frithiofs  införande  i  världen,   ehuru  jag  fruktar  att  den 

—    3ö4    — 


1 


1825—1826 

för  oss  begge  torde  bli  ett  sorgebarn.  Jag  föraktar  inga- 
lunda populariteten:  bland  en  bildad  publik  är  den  Poesiens 
pröfvosten,  ty  Poesien  är  i  sin  natur  en  populär  Konst. 
Men  visserligen  bör  jag  bekänna  att  som  vår  Allmänhet 
nu  är,  jag  värderar  henne  mera  som  afnämare  än  som  domare, 
Hvad  Recensenterna  angår,  så  kunna  de  väl  för  ett  ögon- 
blick förarga  mig,  när  de,  som  vanligt,  äro  alltför  absurda 
och  ensidiga;  men  i  mitt  hjerta  föraktar  jag  dem,  icke  der- 
för  att  de  dömma  skeft,  utan  derföre  att  de  profitera  en  sak 
som  de  ej  egenteligen  förstå  mer  än  hvar  och  en  annan  åkare; 
ty  en  god  Recension  är  i  alla  land  likså  sällsynt  som  ett 
godt  Poem,  Hvad  jag  derföre  egentligen  fruktar  är  ditt, 
Franzéns  och  några  få  andras  omdöme.  När  jag  härifrån, 
såsom  tillbörligt  är,  afskalat  blomkronan  som  Er  vänskap 
flätat  deromkring,  återstår  ändå  alltid  ett  fröhus  som  hos 
mig  slår  ut  till  förödmjukelse  eller  till  stolthet.  Hvad  Ty- 
skarnas omdömen  angår  så  ville  jag  snarare  i  andra  fall  än 
detta  fästa  vigt  dervid;  ty  få  Poémer  kunna  så  litet  öfver- 
sättas  som  detta.  Stycket  må  vara  så  obetydligt  som  helst, 
alltid  har  det  dock  ändå  något  fornNordiskt  individuell, 
som  till  en  så  väsendtlig  del  beror  på  språket,  att  en  utländ- 
ning  aldrig  kan  få  någon  klar  föreställning  derom.  I  öfrigt 
är  det  väl  möjligt  att  jag  dömmer  F,  hårdare  än  den  för- 
tjenar;  men  också  kan  ingen  så  väl  som  jag  veta  huru  litet 
den,  i  sitt  närvarande  skick,  svarar  mot /nin  önskan  och  hvad 
jag  från  början  dermed  åsyftade. 

Mitt  manuscript  må  du  gerna  behålla,  när  du  vill  göra 
dig  den  onödiga  mödan  att  låta  renskrifva  det,  I  afseende 
på  Ortografien  tror  jag  att  jag  följt  Sv,  Academiens,  icke 
derföre  att  den  alltid  är  den  rättaste,  men  emedan  den  åt- 
minstone är  någon,  I  fordna  dar  höll  jag  som  Magister 
Docens  föreläsningar  deröfver  för  Studenterna:  dock  kan 
väl  hända  att  jag  då  och  då  begår  ett  fel  deremot.    Bland 

—    385    — 

26—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREP 

dessa  får  jag  nu  anmärka  Frey,  och  Freya  som  jag  tror  jag 
skrifvit,  men  som  efter  Analogien  bör  vara  Frej  och  Freja 
med  /.  Var  god  och  låt  ändra  detta.  I  allt  livad  som  i  öfrigt 
rör  upplagans  beskaffenhet  öfverlemnar  jag  dig  full  makt  och 
myndighet,  när  du  är  så  god  och  vill  åtaga  dig  detta  besvär. 

Att  skrifva  ett  företal  kunde  visserligen  vara  både 
nyttigt  och  behöfligt.  Men  egenteligen  kunde  det  väl  en- 
dast gå  ut  på  ett  rättfärdigande,  som,  då  det  sker  inför 
publiken,  alltid  måste  vara  förödmjukande.  Qui  s'excuse 
s'accuse.  Kan  Frithiof  ej  försvara  sig  sjelf  så  är  hvad  Före- 
tal som  helst  en  alltför  svag  sköld.  Att  tala  om  sig  sjelf, 
direct  eller  indirect,  kan  vara  lofligt  vänner  emellan;  men 
att  ta  allmänheten  till  Biktfader  synes  mig  allt  för  vidrigt. 
Det  är  dessutom  troligtvis  äfven  så  svårt  att  lära  henne 
något  om  Nordisk  Poésie  som  om  all  annan. 

Jag  är  nyfiken  att  höra  hvad  Leopold  säger  om  F. 
Ännu  roligare  vore  att  veta  hvad  han  tänker,  men  det  säger 
han  hvarken  dig  eller  mig.  Jag  förtänker  honom  emedler- 
tid  ingalunda  om  han  ej  kan  fatta  något  tycke  för  en  art 
af  Poésie  som  så  mycket  afviker  från  allt  hvad  han,  och 
icke  utan  skäl,  hittills  ansett  för  classiskt.  Man  fattar  vid 
hans  ålder  ej  några  nya  tycken.  I  öfrigt  har  han  rätt  i  hvad 
han  yttrat  att  vi  i  Sverge  ej  kunna  räkna  mera  än  2  egent- 
liga Poeter;  men  det  är  ingen  af  dem  han  nämnt.  Hvilka 
jag  menar  vet  du  af  gammalt. 

I  ditt  omdöme  öfver  Lycksalighetens  Ö  instämmer  jag 
fullkomligt.  Det  är  en  stad  byggd  på  en  luft-ballong.  Jag 
får  svindel  när  jag  så  der  ständigt  skall  sväfva  i  vädret. 
A:s  Poésie  är  en  luftpump  applicerad  på  det  menskliga  lifvet; 
jag  har  svårt  att  andas  derinunder.  Och  sedan  det  eviga 
allegoriserandet  och  den  affecterade  djupa  betydelsen  som 
spelar  Sphinx  på  hvarje  sida.  Men  de  lyriska  partierna  äro 
vackra,  till  en  del  mästerliga.    Med  versificationen  är  jag 

—    386    — 


1825—1826 

mindre  nöjd.  A.  leker  ofta  blindbock  med  rimmen  och  tar 
fatt  det  oriktiga:  vid  dylika  bout-rimcs  ledsnar  man  i  längden. 

Mitt  lynne,  bäste  Brinkman,  blir  med  hvar  dag  mer 
och  mer  förmörkadt.  Gud  bevare  mig  för  mjeltsjuka  och 
menniskohat.  Jag  känner  att  de  för  ett  sinne,  som  mitt 
varit,  skulle  bli  dubbelt  förstörande.  Jag  har  eller  gör 
mig  bekymmer  (hvilket  går  ut  på  ett  och  samma)  dem  jag 
ej  kan  anförtro  åt  någon.  Jag  är  mindre  förstämd  än  ned- 
stämd. Jag  förefaller  mig  sjelf  som  en  utbrunnen  vulcan: 
blott  då  och  då  rör  sig  ännu  den  gamle  Titanen  i  mitt  bröst, 
och  kastar  några  lågor  mot  himlen;  men  vanligtvis  kastar 
han  endast  rök  och  dimma.  När  du  någon  gång  beder  till 
Gud  för  ett  olyckligt  hjerta,  så  glöm  ej  att  innesluta  mig  i 
dina  böner.  Att  i  öfrigt  äfven  blott  detta  halfva  förtroenda 
blir  ensamt  för  dig  och  ej  går  längre,  förstås  väl  af  sig  sjelf. 

Fägna  mig  så  ofta  du  kan  med  dina  bref;  som  alltid 
på  det  högsta  interessera  mig. 

Min  hustru  ber  mycket  hälsa. 

Din 

Vän 

Tegnér. 


Till   DENSAMME.  9. 

Lund  d.  10  Mars  1825. 

Du  gör  dig  allt  för  mycket  besvär,  bäste  Brinkman,  med 
vårt  sorgebarn,  och  jag  tviflar  att  det  ändå  nånsin  blir 
folk  af  honom.  Hvad  qvantiteten  af  Konungslig  angår  så 
är  jag  icke  alldeles  af  din  tanka.  Jag  erkänner  att  uttalet 
varierar  mellan  Dactylus  och  Amfibracchius.  Men  skulle 
du  vilja  börja  en  Hexameter  så  här:     »Konungslig  syntes 

-    387    — 


BREF 

hans  växt?»  Åtminstone  är  en  sådan  accentuation  emot 
analogien.  Ty  alla  trestafviga  adjectiver  med  Nominal- 
ändelsen  lig,  såvida  de  ncmligen  härleda  sig  från  ett  två- 
stafvigt  Nomen,  ha  accenten,  nemligen  acutus,  på  penulti- 
ma  som  derigenom  är  lång,  hvaremot  första  stafvelsen  i 
Stamordet  blir  kort.  T.  ex.  gudomlig,  af  gudom,  egentlig 
af  egen,  rättvislig  af  rättvis,  offentlig  af  offen  (öppen). 
Härifrån  kan  jag  icke  påminna  mig  något  undantag  om  det 
ej  skulle  vara  det  ifrågavarande  ordet.  Är  åter  stamordet 
enstafvigt  eller  trestafvigt  så  är  förhållandet  annorlunda 
t.  ex.  presterlig  af  prest,  borgerlig  af  borgare.  Deremot 
har  du  fullt  rätt  i  afseende  på  ändå  som  väl  äfven  i  metrisk 
vers  nyttjas  som  troché,  men  egenteligen  är  och  bör  vara 
jamb.  I  betraktande  häraf,  och  för  att  slita  tvisten  tror 
jag  att  vi  gjorde  bäst  om  vi  ändrade  versen  t.  ex.  på  följande 
sätt: 

»Var  han  ej   konungason,  likväl  hans  sinne  var  kongHgt> 

hvarigenom  han  äfven  bättre  slöte  sig  till  den  efterföljande. 
Dock  är  detta  endast  underställningsvis  anfördt.  Möjligt- 
vis kan  du  sjelf  finna  en  lämpeligare  tournur,  så  väl  här  som 
annorstädes,  och  du  gör  mig  en  tjenst  om  du  använder  den, 
utan  vidare  förfrågan.  Du  har  i  detta,  som  i  mycket  annat, 
en  så  säker  tact  att  jag  vid  en  dylik  fullmakt  in  blanco 
ingen  ting  äfventyrar.  StockholmsPosten  har  väl  nyligen 
bevisat  att  jag  egenteligen  ej  har  någon  annan  poetisk  för- 
tjenst  än  versen,  men  jag  är  så  tolerant  att  jag  äfven  ger 
denna  till  spillo.  Icke  blott  öfver  ortographien  utan  äfven 
öfver  interpunctionen  förstås  af  sig  sjelf  att  du  har  jus  vita3 
et  necis.  Den  sednare  i  synnerhet  har  jag  vant  mig  att 
vårdslösa.  —  Att  tryckningen  kan  gå  så  långsamt  i  Stock- 
holm förefaller  mig  besynnerligt.  Jag  har  efterfrågat  på 
Berlingska  trycket  härstädes,  och  fått  veta  att  man  der  med 

-    388    — 


1825—1826 

en  enda  sättare  och  en  enda  press  beqvämligen  expedierar 
2:ne  ark  i  vickan,  helst  då  frågan  ej  är  om  annat  än  vers 
som  alltid  äro  odrygare.  I  sig  sjelf  gör  det  väl  ingen  ting 
huru  långsamt  tryckningen  går;  men  om  det  dröjer  för  länge 
resa  många  ur  staden  hvilket  skadar  afsättningen.  Jag 
bestrider  ingalunda  publikens  höga  rätt  att  dömma,  men 
jag  ville  gerna  att  hon  derföre  betalte  något  billigt.  — 

A  propos  af  Hexametrar,  hvad  säges  om  dem  som  före- 
komma i  Valerii  prisbelönta  Poem.  Det  communicerades 
mig  och  jag  anmärkte  en  mängd  både  öfversättnings-  och 
prosodiska  fel;  men  anmärkningarna  kommo  för  sent,  och 
hade  troligtvis  i  allt  fall  funnits  för  pedantiska.  Som  ver- 
serna nu  äro  täfla  de  med  sjclfvaste  Skjöldebrands  i  barbari. 
Den  grundsats  att  i  en  metrisk  vers  ej  följa  annan  regel 
än  gehöret  är  i  sig  sjelf  så  beqväm  att  den  icke  genom  något 
academiskt  pris  behöfver  uppmuntras. 

Säg  mig  om  det  lönar  mödan  att  skaffa  sig  Babels  Torn 
och  Brage?  Hvad  jag  läst  af  den  sednares  Vapendans  i 
Argus,  påminner  mig  om  Träskodansen  som  jag  ofta  haft 
tillfälle  se  här  i  Skåne.  Jag  trodde  annars  att  Vitalis  skulle 
ha  en  humoristisk  gåfva;  men  då  jag  ser  att  han  blifvit  så 
högeligen  berömd  i  Argus,  börjar  jag  misstänka  att  jag 
misstagit  mig.  Transeat  cum  ceteris!  Här  hvilar  en  för- 
bannelse öfver  Svenska  Poesien;  ty  af  tjugu  unga  talenter 
som  lofvat  något  vet  jag  knappast  en  som  ej  ljugit.  Hvarför 
skyller  man  på  sectandan?  Den  som  låter  förleda  sig  der- 
af,  i  religiöst  eller  poetiskt  afseende,  har  egenteligen  aldrig 
haft  något  att  förlora.    Det  är  en  concours  af  fattighjon. 

Hvad  tycks  t.  ex.  om  Wieselgrens  försök  att  parodiera 
Iliaden  till  en  Nordisk  folksång?  Det  kunde  vara  ett  psycho- 
logiskt  prisämne  att  förklara  uppkomsten  af  en  dylik  idé 
utom  Hospitalet .  .  . 

Det  skulle  vara  roligt  att  vid  tillfälle  veta  alla  de  vackra 

—    389    — 


BREF 

saker  du  anförtror  Friherrinnan  i  afseende  på  de  nya  stycken 
af  Frithiof.  Du  vet  att  jag  gerna  hör  ditt  omdöme,  om  det 
också  ibland  extra  vagerar;  men  jag  drar  då  cubikroten  der- 
utur  för  att  få  det  rätta  facit.  Med  Frih.  står  jag  förnär- 
varande icke  i  någon  correspondans. 

För  att  förströ  mitt  svåra  lynne,  som  ingalunda  för- 
bättras af  Dogmatiska  Studier,  har  jag  försökt  att  begynna 
ett  nytt  poem.  Men  det  vill  ej  gå.  Poesien  är  blott  för 
lyckliga  och  lugna  sinnen. 

Har  du  sett  ritningarna  öfver  Axel  af  unge  Holmbergs- 
son? Man  har  sagt  mig  att  en  af  dem  skall  vara  graverad 
i  Konst-  och  NyhetsMagazinet  som  jag  ej  äger.  Fru  Helvig 
vill  förmå  mig  att  engagera  Sandberg  till  något  dylikt  för 
Frithiof,  som  hon  då  skulle  låta  gravera  i  Tyskland.  Men 
jag  tvekar  huruvida  jag  härom  skall  anlita  honom.  I  allt 
fall  kan  det  ej  påtänkas  förr  än  stycket  är  tryckt  ty  Manu- 
scriptet  ville  jag  icke  meddela  någon  annan  än  dig. 

Från  Vexiö  har  jag  idel  ledsamma  underrättelser. 
Presterskapet  helst  det  lägre  är  [det  Ijamaste  Krogslägte 
i  riket;  men  det  gifves  ingen  usling  [intet]  fyllesvin  som  ej 
har  en  beskyddare  i  Consistorium.     Min  hustru  ber  helsa. 

Din 

Vän 

Tegnér. 

10.  Till  A.  G.  Ahlstrand. 

Lund  d.  11  Mars  1825. 

Min  bäste  Herr  Notarie. 

Var  god  och  fortställ  hosf oljande  bref  till  DoctorRohdin 
i  Markaryd.  Jag  känner  ej  till  hvad  PostContor  hans  adress 
är.    I  allmänhet  skulle  jag  önska  att  vid  den  nya  Matri- 

—    390    — 


1825—1826 

keln  bifogades  en  uppsats  öfver  adresserna  till  alla  Prest- 
gårdar  i  Stiftet.  I  Skånska  Matrikeln,  och  i  flere  andra,  är 
detta  infördt  för  hvarje  Pastorat  särskilt. 

Prostvalet  i  Norrviddinge  har  Heurlin  begärt  måtte  få 
uppskjutas  till  d.  1  Maj.  Derom  skall  jag  längre  fram  skicka 
förordnande.  Det  förstås  af  sig  sjelf  att  jag  utnämner  honom, 
dock  bör  Matrikeln  ej  utgifvas  förut,  för  att  ej  göra  oss 
misstänkta  för  Calvinistiska  begrepp  om  Praedestinatio. 

Nyman  gör  i  allt  fall  minst  ondt  i  Vexiö.  Förlorar  han 
Fruntimmernas  bifall  så  faller  väl  också  småningom  hans 
reputation  bland  männerna.  Sådant  har  händt  bättre 
karlar  än  honom. 

Rörande  Bringetofta  har  jag  åter  skrifvit  påminnelser 
till  Stockholm.   Man  förhastar  sig  icke  derstädes. 

Om  det  upplyses  att  Lagergrens  felsteg  är  en  följd  af 
tillställning  och  mannen  i  öfrigt  ej  är  känd  för  oordentlighet 
så  bör  detta  ge  anledning  till  skonsamhet.  Dock  blir  en 
allvarsam  varning  nödvändig. 

Låt  mig  veta  om  någon  Prest  eller  PastoralExamen 
kommer  att  anställas  vid  Midsommar.  Äfven  önskade  jag 
från  vederbörande  få  bestämd  uppgift  om  de  kyrkor  som 
böra  invigas  i  sommar,  för  att  derefter  kunna  arrangera  min 
resa,  som  väl  torde  bli  uppskjuten  till  Juni. 

Min  och  min  hustrus  helsning  för  Frun. 

Vänskapsfullt 
Tegnér. 


Till  C.  G.  VON  Brinkman.  11. 

Lund  d.  17  Mars  1825. 

Dina  bref,  bäste  Brinkman,  äro  mig  alltid  kärkomna  och 
interessanta;    men    under   mitt   närvarande   förnedringstill- 

—    391     — 


BREF 

stånd  i  afseende  på  lynne  och  mod,  äro  de  mig  dubbelt 
värda.  Förlåt  emedlertid  om  jag  just  af  nämnde  anledning 
ej  kan  besvara  dem  som  jag  ville  och  borde,  och  om  ett 
moln  hänger  öfver  mina  bref  som  öfver  min  lefnad. 

Jag  har  nu  2:ne,  neml.  af  den  8  och  11  Mars,  att  tacka 
dig  för  och  besvara.  Hvad  således  först  angår  Leop:s 
anmärkning  deremot  att  litet  nog  vet  mången  som  intet  vet: 
så  är  detta  axiom,  som  du  vet,  alldeles  ordagrant  taget  ur 
Havamal,  Det  är  ett  satiriskt  drag  som  undfallit  den  gamle 
allvarsamme  Oden.  Att  veta  litet  nog  och  att  veta  intet 
äro  här  ej  motsatta,  utan  endast  att  veta  intet  och  att  ha  för 
mycket  vett,  som  omtalas  i  föregående  vers.  Sålunda  har 
jag  åtminstone  förklarat  mig  det  gamla  kärnspråket,  hvil- 
ket  i  mina  ögon  väl  innebär  en  liten  malice,  men  ingen 
otydlighet. 

Versarten  i  VikingaBalken  är  anapestisk,  som  du  ser, 
och  haltar,  liksom  stundom  Skjöldebrands  se.rf otingar,  på 
sju  fötter.  Min  mening  var  att  derigenom  efterbilda  den  hos 
Aristophanes  vanliga  Anapestiska  Tetrameter  Catalecticus, 
som  också  endast  har  en  Catalektisk  stafvelse  mer  i  slutet. 
Men  i  begge  faller  den  egentliga  vers-  eller  hufvudcesuren, 
som  inträffar  med  meningshvila,  på  fjerde  Arsis.  Af  denna 
grund  skulle  versen  kunna  afdelas  på  det  sätt  du  föreslagit, 
hvarigenom  den  första  blefve  en  anapestisk  dimeter  acata- 
ledicus,  och  den  andra  en  paroemiacus,  hvilka  begge,  om 
jag  minnes  rätt,  förekomma  hos  Pindarus.  Men  jag  tvekar 
att  tillstyrka  en  sådan  klyfning  l:o  emedan  jag  då  af  all- 
deles samma  skäl  borde  klippa  i  tu  den  Trochaiska  Tetra- 
metern  i  Frithiofs  Frestelse,  der  förhållandet  i  afseende  på 
den  bestämda  verscesuren  är  alldeles  enahanda  t.  ex.: 

»Våren  kommer,  fogeln  qvittrar,       skogen  löfvas,  solen  ler.» 
På  samma  sätt  förhåller  det  sig  äfven  i  F.  hos  Kung  Ring 

—    392    — 


1825—1826 

»Kung  Ring  han  satt  i  högbänk  |j  om  julen  och  drack  mjöd.» 

2:0  emedan  på  detta  sätt  skulle  uppkomma  fyrradiga  strofer 
med  blott  ett  rim.  Men  för  sådana  har  jag  alltid  haft  afsky 
och  kan  ej  påminna  mig  att  jag  nånsin  gjort  en  enda.  Kan 
jag  ej  rimma  fullt  så  kastar  jag  mig  heldre  in  i  blankversen. 
Emedlertid  underställer  jag  dig  dessa  betänkligheter,  och 
om  du  finner  dem  ogrundade  vill  och  bör  jag  ej  vara  envis. 
I  afseende  på  Anapesterna  i  VikingaB.  bör  jag  rätta 
ett  misstag.  Jag  har  naturligtvis  ej  kunnat  begagna  mig 
af  de  många  friheter  Grekerna  togo  sig  i  sina  Anapester, 
utan  endast  då  och  då,  i  stället  för  en  Anapest  satt  antin- 
gen en  Creticus  {--'-)  eller  en  Bacchius  (-' — ).  Likväl 
förekommer  en  vers: 

Och  tre  år  ha  förgått  sen  jag  skådat  mitt  land    '  den  Sagas  konungasal, 

der  tvenne  Jamber  efter  hvarandra  stå  för  Anapester,  hvil- 
ket  är  alltför  extravagant.  Skulle  vi  ej  kunna  ändra  detta  så: 

—  mitt  land,        idrotternas  konungasal? 

Ty  en  spondé  i  stället  för  en  Anapest  fyller  dock  rummet 
bättre,  och  har  classisk  auktoritet  för  sig.  Dessutom  tager 
hvarken  jag  el.  de  andra  det  så  noga  i  rimmade  vers  med 
smärre  metriska  afvikelser. 

Rörande  vår  Metrik  i  allmänhet  är  jag  icke  fullt  af  din 
tanka.  Det  är  alldeles  riktigt  att  accenten  alltid  och  utan 
undantag  hvilar  på  lång  stafvelse;  men  att  det  skulle  gif- 
vas  långa  stafvelser  som  ej  äga  accent,  är  icke  min  tanka. 
Vi  ha  nemligen  i  Svenskan  som  i  alla  språk  två  slags 
accenter,  neml.  en  lägre,  gravis,  och  en  högre,  acutus; 
men  begge  dessa  förlänga  alltid  och  allestädes  stafvelser. 
Anden  t.  ex.  med  sin  gravis  är  en  äfven  så  giltig  troché 

—    393    — 


BREF 

som  handen  med  acut.  Vårsol  är  spondé,  men  just  derföre 
att  de  begge  stafvelserna  accentueras,  ehuru  olika.  Den 
sänkning  i  tonen  som  åtföljer  gra  vis  gör  att  man  i  uttalet 
lättare  öfverhalkar  den  stafvelse  hvarpå  han  faller  och  att 
den  derföre  närmar  sig  en  kort.  Frågan  om  medellängder 
och  halfspondéer,  hvarmed  Wallenberg  bråkat  så  mycket, 
beror  på  denna  förvexling  af  accenterna.  Att  antaga  en  af 
accenter  oberoende  längd  anser  jag  derföre  orätt  i  Nor- 
diska språken.  Stamstafvelsen  är  lång,  men  just  derföre 
att  den  alltid  på  ena  eller  andra  sättet  accentueras.  Huru 
man  i  de  gamla  språken  kunde  ha  ett  särskilt  quantitets- 
och  ett  särskilt  accentuationssystem  har  alltid  förefallit 
mig  obegripligt.  Också  tycker  jag  Appel  i  sin  INIetrik  skäligen 
tydligt  visat  att  äfven  i  Grekiskan  och  Latinet  accentuations- 
systemet  var  det  första  metriska,  och  att  det  quantitativa 
sedermera  endast  småningom  utbildat  sig.  Spåren  af  det 
förras  inflytande  på  det  sednare  äro  också  i  gamla  Metriken 
ofta  synbara.  —  Dock  nog  och  för  mycket  om  Metrik,  som 
alltid  förefallit  mig  tråkig,  ehuru  jag  ex  officio  nödsakats 
att  ha  ett  slags  öfversigt  af  det  allmännaste. 

Min  klenmodighet  i  afseende  på  F.  är  väl  icke  så  utan 
allt  skäl.  Just  det  att  jag  vet  med  mig  att  jag  svårligen 
kan  åstadkomma  något  bättre  nedslår  mig.  Jag  är  som 
ett  barn  som  ser  hålen  på  sin  söndagsklädning.  Dock 
torde  väl  något  komma  af  min  närvarande  sinnesstämning 
som  kanske  ser  allt  mörkare  än  det  verkeligen  är.  En  re- 
cension af  dig  skulle  visserligen  både  hedra  och  glädja  mig; 
ty  jag  vet  väl  att  ingen  i  Sverge  kunde  skrifva  den  grund- 
ligare. Men  hvad  du  i  den  vägen  skrefve  blefve  visser- 
ligen för  godt  att  förspilla  på  ett  dagblad,  och  att  utge 
en  särskilt  brochur  häröfver  torde  du  af  flere  skäl  finna 
betänkligt  i  Sverge,  ehuru  det  kunde  låta  sig  göra  i  Tysk- 
land. 

—    394    - 


1825—1826 

Var  god  och  upplys  mig,  om  du  vet  det,  hvad  man  nu 
för  tiden  menar  med  den  så  ofta  omtalade  Historiska  Scholaii 
och  hvad  som  kan  vara  ratio  denominationis?  Skall  den 
ha  afseende  på  Geijer  såsom  Histor.  Professor?  Men  jag 
vet  icke  att  han  stiftat  eller  försökt  stifta  någon  Schola, 
hvarken  i  Historien  eller  ens  i  Vitterheten.  Eller  skulle 
man  ha  afseende  kanske  på  vår  andra  Historiske  Professor, 
Lindfors?  Men  om  denne  grundlagt  någon  schola,  så  måtte 
det  vara  en  Byschola,  hittills  obekant  i  vittra  verlden.  Der- 
emot  är  det  väl  klart  hvad  Argus  menar  med  sin  Gotho- 
manie,  och  jag  är  så  högfärdig  att  jag  tror  honom  anse 
mig  för  dess  egentliga  representant,  så  vida  ej  Ling  skulle 
göra  mig  denna  ära  stridig.  Jag  kan  ej  annat  än  le  när 
jag  betraktar  den  sjelf  förnöj  da  och  mystiska  min  hvarmed 
denne  Criticus  säger  oss  de  allra  plattaste  trivialiteter, 
dem  jag  tror  att  till  och  med  våra  begge  Aesthetiska  Pro- 
fessorer, Lidbeck  och  Aurivillius,  skulle  blygas  för  att  de- 
bitera. I  detta  afseende  öfverträffar  han  vida  sjelf  va  Phos- 
phoristerna  på  den  tid  då  de  anfäktades  som  värst  af  de 
Tyska  vapeurerna,  hvilka  liksom  andra  sura  uppstigningar 
nu  tyckas  ha  tagit  en  annan  utväg.  Emedlertid  kan  jag  ej 
undgå  att  beundra  det  systematiska  i  mannens  charlatanen 
och  den  jernhårda  consequens,  hvarm.ed  han  alltjemt 
fullföljer  den.  Jag  tviflar  ej  heller  på  att  han  har  sina  be- 
undrare, hvilka  äro  honom  fullkomligt  värdiga.  Hvad  sär- 
skilt Gothomanien  angår  så  förstås  af  sig  sjelf  att  hvar  och 
en  gör  sig  skyldig  dertill  som  ej  är  nog  upplyst  att  förakta 
sin  Nations  stora  minnen,  eller  åtminstone  ej  nog  opartisk 
att  uppsöka  dem  från  de  heroiska  partistriderna. 

Hvilken  Poet  jag,  utom  Franzén,  anser  för  den  egente- 
lige  i  Sverge?  Har  du  aldrig  hört  Bellman  sjungas  af  Hjorts- 
berg eller  Raab?  Att  läsa  honom  duger  till  ingen  ting. 
Men  när  han  sj  unges  rätt  är  det  den  originellaste  och  mest 

—    395    — 


BREF 

lefvande  Poésie  jag  känner,  icke  blott  på  Svenska  utan  på 
alla  verldens  tungomål.  Hvad  Kellgren  sagt  om  honom 
bevisar  ett  så  riktigt  omdöme  att  jag  ej  förstår  huru  sam- 
me man  ej  inskränkt  sina  egna  Poetiska  Samlingar  ännu 
mer  än  han  gjort. 

Så  fort  jag  låter  trycka  något  t.  ex.  en  Samling  af  smärre 
Poémer,  så  kan  du  alltid  påräkna  att  få  Manuscriptet  till 
arf  och  ägo,  om  du  endast  som  nu  vill  förut  låta  renskrifva 
det.  Derpå  vinna  både  Sättare  och  Bokbindare.  Den  enda 
som  förlorar  är  du  sjelf. 

Framför  min  compliment  för  L — d  och  tacka  honom  för 
sina,  af  hvilka  jag  tar  åt  mig  hvad  jag  möjligtvis  kan.  Men 
det  förstås  af  sig  sjelf  att  du  icke  bör  låta  märka  något  af 
mina  blj-gsamma  tvifvelsmål  i  den  vägen. 

Hvem  är  den  Martina  II  som  du  några  gånger  nämnt 
vicarierar  för  Friherrinnan? 

Anmäl  min  vördnad  för  Grefvinnan  De  Geer  och  dem  af 
Seraljen  som  ännu  hågkomma  mig.  Min  hustru  ber  mycket 
helsa.    Glöm  ej  bort 

Din 

Tegnér. 

12.  Till  P.  H.  LixG. 

Lund  d.  20  Mars  1825. 

Mk  Bror! 

Jag  får  tacka  dig  för  den  godhet  och  omvårdnad  du  visar 
Melhn  i  hvilken  jag  hoppas  vi  med  tiden  få  en  god  och 
driftig  lärare,  hvarpå  för  närvarande  är  stor  brist  i  Småland. 

Hvad  arfvodet  till  Theorell  angår,  så  torde  du  påminna 
dig  att  då  vi  sist  träffades  jag  bad  dig  bestämma  dess  be- 
lopp. Det  är  för  mig  omöjligt  att  bestämma  hvad  Stockholms 

—    39G    — 


1825—1826 

Juridik  är  värd.  MarkegångsTaxorna  variera  i  alla  Län, 
och  ehuru  de  ej  upptaga  Juridiska  Libeller,  vet  jag  likväl 
att  dessas  pris  äro  olika.  Du  deremot  som  är  på  ort  och  ställe 
bör  lätt  kunna  bli  underrättad  om  hvad  vår  skuld  kan  vara. 
Så  snart  jag  får  veta  detta  skall  min  och  Brags  andel  öf ver- 
sändas. Hade  vi  fått  en  sådan  underrättelse  förr  så  hade 
du  derigenom  besparat  både  dig  och  oss  obehagligheten 
att  genom  tredje  man  låta  påminna  om  en  dylik  bagatell. 
Med  Swanborgs  affär  är  det  i  öfrigt  icke  slut  ännu.  Vi 
ha  väl  säkerhet  för  våra  500  rdr  i  Vs  Förlaget  till  lexikon: 
men  denna  säkerhet  låter  icke  så  lätt  realisera  sig  och  tro- 
ligtvis är  ingen  inkomst  att  påräkna  på  många  år  ännu. 
Icke  blott  Profess.  Lindfors  namn,  utan  äfven  bokens  dyr- 
het är  oss  en  borgen  för  —  att  hon  ej  säljes  åtminstone  bJott 
långsamt.  Emedlertid  har  Swanborgs  första  utbetalning 
100  rdr  som  bordt  utgå  i  December,  hittills  uteblifvit, 
och  Kockum  hotar  oss  alltjemt  med  lagsökning.  Inträffar 
denna  så  är  du  äfven  fast.  Emedlertid  stå  vi  i  underhandling 
med  Berling  för  att  åtaga  sig  hela  saken;  men  han  är  en 
djup  Diplomat  och  ville  gerna  vinna  några  skillingar  på 
underhandlingen.  Dessutom  blir  svårt  att  få  Swanborgs 
samtycke  till  transport  af  vårt  köpebref  på  Berling.  Det 
enda  vi  hittills  kunnat  utverka  är  några  månaders  anstånd 
hos  Kockum  med  betalningen.  Tro  derföre  att  vi  ha  lik- 
så  mycket  besvär  af  målet  som  du,  kanske  äfven  en  smula 
mer,  och  var  öfvertygad  att  vi  bevaka  ditt  interesse  likså 
väl  som  vårt  eget. 

Din 

Vän 

Tegnér. 


-    397    — 


BREF 


13.  Till  A.  c.  AF  Kullberg. 

Lund  d.  27  Mars  1825. 

Högtärade  Bror! 

Förlåt  att  jag  härmedelst  tar  mig  friheten  att  directe 
till  dig  öfversända  mitt  Embetsutlåtande  i  frågan  rörande 
Collegatet  i  Jönköping,  med  anhållan  att  du  ville  vara  god 
och  bifoga  det  till  Handlingarna  som  i  dessa  dar  lära  upp- 
komma från  Vexiö.  Då  jag  icke  varit  närvarande  vid  för- 
klaringens af gif vande  har  jag  ej  heller  kunnat  yttra  mig 
till  Protocollet,  helst  min  Embetsåtgärd  ej  är  öfverklagad. 
Jag  har  derföre  ej  haft  annan  utväg  än  den  jag  vidtagit, 
att  inkomma  med  särskilt  underd.  Betänkande.  Målet 
går  väl  först  till  Beredningen  och  i  detta  afseende  ämnar 
jag  skrifva  till  Brinkman  som  der  lär  vara  Ledamot;  men 
egenteliga  afgörandet  beror  dock  sluteligen  på  dig.  Af 
mitt  anförande  finner  du  sakens  beskaffenhet,  åtminstone 
så  som  jag,  efter  bästa  öfvertygelse,  ser  den.  Utgången  är 
mig  vigtig,  icke  blott  för  rättvisans  skuld,  utan  äfven  der- 
före att  om  Cons.  sålunda  får  vana  att  ostraffadt  öfverrösta 
mig,  hvarje  sak  hädanefter  som  hittills  kommer  att  behand- 
las blott  och  bart  såsom  familjemål.  Utan  understöd  från 
högre  ort  kan  jag  omöjligen  ansvara  h varken  för  Stiftets 
eller  Läroverkens  Styrelse.  Den  barnsligheten  att  alltid 
vilja  ha  rätt  hoppas  jag  vara  öfver:  tvertom  vill  jaggerna, 
med  min  ringa  erfarenhet,  upplysas  om  det  bättre  och  tål 
gerna  föreställningar.  Men  tillställningar  tål  jag  ingalunda. 
Skall  jag  rättas  så  måste  det  ske  genom  förnuftiga  skäl, 
icke  genom  Sofismer  grundade  på  advokatur,  eller  genom 
en  pluralitet  grundad  på  missräkning.  Du  har  en  så  stor 
andel  i  mitt  Biskopskors  att  du  äfven  häraf  bör  anse  dig 
förbunden  att  hjelpa  mig  att  bära  det  utan  vanära.  Att 
sitta  som  blott  Figurant  och  Jabroder,  eller  som  en  namn- 

—    398    — 


1825—1826 

stämpel  i  Consistorium,  är  emot  min  natur.  Skall  jag  an- 
svara så  vill  jag  åtminstone  vara  så  fri  som  lagarna  tillåta. 
Först  när  du  märker  alt  jag  missbrukar  denna  frihet  för 
ensidiga  af  sig  ter  så  må  du  stäcka  dess  vingar. 

Med  Revisionens  Betänkande  är  jag  i  hufvudsaken 
mycket  nöjd;  men  skall  det  icke  föredragas  förr  än  i  förening 
med  den  Stora  Commiténs  ännu  ofödda  projecter  så  torde 
vi  väl  få  vänta  länge  nog.  Förslaget  till  Prestvalsförord- 
ning  ha  vi  ännu  ej  fått  ner.  Hur  går  det  med  löningsstaten 
för  Elementarverken? 

Vänskap  och  högaktning, 
Tegnér. 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  14. 

Lund  d.  27  Mars  1827. 

»Paullo  majora  canamus»,  bäste  Brinkman.  Jag  skickar 
dig  härhos  ett  Poem  —  öfver  Collegatet  i  Jönköping.  Saken 
lär  som  Besvärsmål  gå  till  Allmänna  Beredningen  der  du 
sitter,  och  jag  har  derföre  velat  att  du  på  förhand  toge 
någon  notis  härom.  OriginalDocumenterna  afgå  i  dag  till 
EcclesiastiliExpeditionen,  hvarifrån  de  till  Er  remitteras. 
Målets  natur  inser  du  af  mitt  utlåtande.  Denna  sak,  ehuru 
obetydlig  i  sig  sjelf,  är  för  mig  af  mycken  vigt,  icke  blott 
för  den  heliga  rättvisans  skuld,  utan  äfven  derföre  att  det 
är  första  gången  mitt  Consist.  öfverröstat  mig,  med  hvad 
skäl  må  du  sjelf  dömma.  Lyckas  emedlertid  ett  sådant  för- 
sök, då  blir  onekligen  hvarje  Consistoriimål  hädanefter 
en  familjesak  och  jag  måste  såsom  Ordförande  nedsjunka 
till  samma  obetydlighet  som  min  företrädare.  I  Ephorats- 
frågor  i  synnerhet  vore  detta  dubbelt  hårdt,  ty  Cons.  delar 
med  mig  endast  rösträttigheten,  men  icke  ansvaret  derför. 

—    399    - 


RREF 

Jag  anhåller  derföre  att  du,  af  vänskap  för  mig,  ville  en 
smula  interessera  dig  för  denna  sak  .  .  .  Säg  Beredningens 
Ledamöter  (om  du  någon  gång  händelsevis  skulle  finna  dem 
vakna)  att  jag  väl  är  gudelig,  men  icke  just  derföre  alltid 
låter  mig  nöja  .  .  .  Med  ett  ord,  jag  litar  på  att  du  i  denna 
sak  gör  hvad  du  kan,  och  det  är  mycket  om  du  endast  vill.  — 

Att  tryckningen  af  F.  går  så  långsamt  är  ledsamt  och 
äfven  obegripligt.  Jag  har  uträknat  att  hela  F.  ej  innehåller 
mer  ord  än  5  eller  6  Post-  och  InrikesTidningar.  Dessa 
tryckas  dock  på  5  a  6  dagar,  året  igenom;  men  för  F.  skall 
nu  erfordras  3  eller  4  månader.  Detta  kan  icke  hänga  rätt 
tillhopa.  Kan  det  emedlertid  icke  ändras,  och  arbetet  ej 
utkomma  förr  än  i  sommar,  så  måste  vi  väl  inställa  uppla- 
gans utgifvande  till  nästa  höst  eller  vinter,  ty  under  som- 
maren kan  man  i  Stockholm  ej  påräkna  någon  afsättningaf 
dylikt  vildt.  Det  är  i  öfrigt  med  poémer  och  dylik  lös  mat 
som  med  Citroner  och  Apelsiner:  kan  man  ej  sälja  dem  genast 
så  bli  de  skämda. 

Jag  märker,  att  min  konungsliga  regel  är  som  en  regula 
fidei,  den  håller  ej  stånd.  Den  var  också  uppgjord  i  hast 
och  blott  för  att  komma  ur  klämman.  Vid  närmare  efter- 
sinnande måste  jag  erkänna  riktigheten  af  dina  anmärk- 
ningar häremot.  Det  vore  verkeligen  en  fördel  för  vår 
Literatur  om  du  ville  åtaga  dig  mödan  att  skrifva  oss  en 
Metrik.  Dock  torde  väl  häri  som  i  all  konst  praxis  böra 
föregå  theorien,  för  att  få  den  sistnämnda  bestämd  i  detal- 
jerna. Hade  vi  endast  ett  stort,  i  prosodiskt  af  seende  full- 
komnadt  metriskt  Poem,  så  abstraherades  reglerna  bäst 
derutur.  Den  som  skrefve  ett  sådant  behöfde  icke  just 
derföre  att  känna  dem  annorlunda  än  genom  en  dunkel 
känsla;  ty  det  väsentliga  häri  kommer  väl  ändå  oftast  an 
på  takt  och  instinct. 

Har  du  läst  profess.  Knös'  Samtal  med  sig  sjelf?  Stackars 

—    400    — 


1825—1826 

man,  han  har  icke  just  den  bästa  umgängesvän.  I  hufvud- 
frågorna  är  visserligen  ingen  ting  att  lära  af  boken.  Idel 
trivialiteter,  försatta,  som  jag  tror,  här  och  der  med  en 
smula  Svedenborgianism,  Men  en  viss  innerlighet  och  värma 
i  känslan  kan  ej  bestridas  Författaren.  Det  är  det  slags 
passiva  svärmeri  som  är  så  vanligt  i  Religionsmål,  och 
vilket  egenteligen  består  dcri  att  man  lägger  sig  .  .  .  på 
ryggen,  och  blundar,  och  låter  den  Högstes  kraft  öfver- 
skygga  sig.  På  detta  sätt  uppkommer  väl  all  Mystik.  Du 
må  emedlertid  ej  försumma  att  genombläddra  dessa  Con- 
fessioner. 

I  anledning  af  Svedenborg,  kan  du  ge  mig  adress  på 
något  brukbart  Utdrag  ur  hans  voluminösa  Skrifter?  Jag 
ville  gerna  ha  någon  notis  derom,  men  ryser  när  jag  ser 
de  stora,  barbariska  quartbanden.  Det  anar  mig  att  man 
dock  till  äfventyrs  torde  göra  mannen  något  orätt  och  att 
han  ej  torde  vara  fullt  så  galen  som  mången  annan  mer 
orthodox  theolog.  Idén  om  en  correspondens  emellan  ande- 
och  sinneverlden  är  ju  dock  i  sig  sjelf  en  poetisk  idé.  Det 
kommer  nu  an  på  hur  den  är  utförd.  Att  S.,  liksom  Origenes, 
antar  en  allegorisk  uttydning  af  Bibeln,  bevisar  åtminstone 
så  mycket  för  hans  förstånd  att  han  insett  omöjligheten  att 
förena  den  litterala  med  menniskoförnuftet.  Icke  heller 
förtänker  jag  honom  derför  att  han  skall  neka  Theopneustien 
hos  den  Gudsmannen  Paulus,  hvars  Grekiska  Sophistik, 
inympad  på  judisk  råhet,  intrasslat  åtminstone  Dogma- 
tiken mer  än  allt  annat.  Ja,  jag  drifver  min  biskopliga 
tolerans  till  och  med  så  långt  att  jag  ej  alldeles  fördömmer 
honom  derföre  att  han  lär  neka  en  och  annan  af  våra  annars 
saliggörande  Dogmer  t.  ex.  om  syndafallet,  om  Treenigheten, 
om  Justifications-theorien,  fattad  nemligen  i  sin  orthodoxt- 
krassa,  juridiska  form,  då  den  föreställer  en  concours-tvist 
der  egentlige  fordringsägaren  måste  låta  afspisa  sig  dermed 

-    401    — 

26—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

att  skulden  är  betalt  —  innan  hon  blifvit  gjord.  —  Med  ett 
ord,  jag  önskade  att  få  någon  summarisk  öfversigt  af  man- 
nens System,  livarpå  det  visserligen  ej  förtjenar  att  an- 
vända något  långvarigt  Studium. 

I  Maj  månad  ämnar  jag  resa  opp  till  Stiftet  på  5  ä  6 
vickor  för  att,  efter  ringa  förmåga,  hålla  Räfst-  och  Rättare- 
Ting.  Jag  vet  väl,  att  jag  ingen  ting  uträttar,  men  jag 
hoppas  åtminstone  injaga  en  helsosam  förskräckelse  som 
kan  bli  nyttig  för  framtiden. 

Min  hustru  ber  helsa. 

Din 

Tegnér. 

15.  Till  M.  Lagerlöf. 

Lund  d.  3  April  1825. 

Min  redlige  Bror  Lagerlöf!  Jag  behöfver  ej  säga  dig 
huru  mycket  ditt  bref  fägnade  mig.  Allt  hvad  som  kommer 
från  det  ännu  för  mig  beständigt  kära  Vermland  är  mig 
dyrbart,  och  i  synnerhet  när  det  kommer  från  ungdoms- 
vänner och  slägtingar.  I  detta  afseende  åtminstone  är  jag 
ännu  ung  och  liflig,  ehuru,  i  andra,  år  och  bekymmer  på- 
minna mig  att  jag  börjar  ingå  i  årens  dal,  som  är  liknöjd 
och  mörk  och  kall. 

Hvad  mitt  Biskopskall  angår  så  bör  jag  först  och  främst 
påminna  dig  att  jag  icke,  hvarken  direct  eller  indirect, 
sökt  det.  Det  var  egentligen  det  yngre  presterskapet  till 
h vilka  jag  som  Lärare  vid  Academien  stått  i  förhållande 
som,  utan  all  min  förskyllan  och  värdighet,  skaffade  mig 
förslaget.  Om  något  annat  stift,  åtminstone  i  Götha  rike, 
förut  blifvit  ledigt  hade  möjligtvis  förhållandet  blifvit 
enahanda.    På  förslaget  jemte  mig  stodo  2:ne  gamla  Figuran- 

—     402     — 


1825—1826 

ter  som  ej  gerna  kunde  komma  i  fråga;  och  Regeringen  hade 
således  egentligen  intet  val,  ehuru  jag,  som  en  född  Jacobin, 
hvarken  står  eller  vill  stå  högt  hos  höga  vederbörande.  Men 
sedan  jag  en  gång  fått  sysslan,  fordrar  min  heder  att  jag 
sköter  den  så  godt  jag  förmår.  Jag  är  ingalunda  af  din  tanka 
att  Biskopsfullmakten  är  en  anvisning  på  lättja  och  orkes- 
löshet. En  utlefvad  man  som  emottar  Embetet  såsom  en 
pension  kan  vara  ursäktad  om  han  betraktar  sin  tjenst  på 
detta  sätt,  eller  rättare  är  tvungen  aLt  behandla  den  så;  men 
vid  mina  år  vore  det  oförsvarligt.  Det  bästa  vore  utan 
tvifvel  om  jag  vore  född  till  förmögenhet  så  att  jag  kunde 
lefva  utan  Embete;  men  då  delta  är  omöjligt,  vill  jag  ej 
gerna  bli  ärelös,  hvarföre  jag  verkeligen  åtminstone  sjelf 
skulle  anse  mig,  i  fall  jag  vårdslösade  en  syssla  hvarför  jag 
tar  lön  af  Staten.  Både  som  Fogdeskrifvare  och  som  Pro- 
fessor har  jag  alltid  varit  nitisk  i  Embetet,  icke  derföre  att 
det  roat  mig,  men  emedan  jag  ej  gerna  ville  förakta  mig 
sjelf.  Som  Biskop  har  jag  äfven  större  ansvar  och  vid- 
sträcktare verkningskrets:  ett  nästan  enhälligt  förtroende 
har  kallat  mig,  och  det  vore  infamt  af  mig  om  jag  ej  svarade 
deremot,  efter  ringa  förmåga.  Men  härvid  möta  många 
svårigheter.  Vexiö  stift  har  egenteligen  ej  haft  någon  Biskop 
sedan  Wallqvist  dog,  således  ett  25årigt  Interregnum;  ty 
Mörner,  ehuru  en  i  öfrigt  ovanligt  rättskaffens  och  väl- 
tänkande man,  hade  likväl  hvarken  kunskaper  eller  håg 
eller  energie  svarande  mot  sitt  kall.  Han  var  egenteligen 
blott  en  krystallisation  af  chef  en  petrifierad  moral,  ett 
evigt  stagnerande  lifsvatten,  Deraf  kommer  också  att  Stif- 
tet är  nu  mera  i  sina  yttersta  Elementer  desorganiseradt 
och  förruttnadt.  Det  luktar  lik,  liksom  Lazarus  i  Evange- 
lium. Om  ännu  här  och  der  några  lifstecken  förspörjas, 
så  är  det  idel  reminiscenser  från  bättre  tider.  Men  i  allmän- 
het äro  Scholorna  förfallna,  och  som  en  följd  deraf,  prester- 

-     403    — 


BREF 

skåpet,  helst  det  lägre,  som  verkar  närmast  på  folket,  af 
en  okunnighet  och  råhet  i  tänkesätt  och  böjelser,  som  jag 
bör  hoppas  måtte  vara  sällsynt  inom  det  andeliga  ståndet. 
Dertill  kommer  äfven  en  viss  småaktighet  och  afundsjuka 
som  är  nationell  inom  Småland,  ehuru  den  naturligt  nog 
kan  förklaras  af  uppfostran  inom  ett  sådant  fattighus  som 
denna  Provins  är,  der  man  måste  slitas  om  lifnäring  för 
dagen,  och  följakteligen  äfven  missunna  hvar  och  en  den 
lilla  brödsmula  han  kan  hitta.  Lägg  slutligen  härtill  ett 
Consistorium,  af  landets  söner,  redan  länge  kändt  och  er- 
kändt  för  det  ärelösaste  af  alla  inom  Svea  land.  När  jag  så 
der  sitter  omgifven  af  mina  7  Kämnärer,  kan  jag  ej  af  hålla 
mig  ifrån  att  tänka  på  de  7  Egyptiska  missväxtåren,  med 
den  skillnad  att  der  var  missväxt  på  säd,  här  åter  på  heder 
och  förstånd.  Det  gifves  i  Stiftet  ingen  usling  med  krage 
som  ej  har  i  Consist.  en  slägting,  eller  en  gynnare,  eller  åt- 
minstone en  själsfrände.  Deraf  kommer  också  att  hvarje 
sak  behandlas  som  familjesak.  Consistoriales  äro,  liksom 
Israels  barn,  indelta  i  stammar,  deras  Decalogus  är  Gifter- 
målsbalken,  de  älska  sin  nästa  men  endast  i  förbjudna  leder. 
Denna  uselhet  qväfdes  väl  till  en  del  af  Wallquist,  utom 
Serenius  den  ende  verkelige  Biskop  vi  på  länge  haft  i  Sverge, 
men  han  kunde  ej  alldeles  rothugga  den;  och  under  Mörners 
trädestid,  då  jorden  h vilade,  har  ogräset  hämtat  nya  krafter 
och  står  nu  i  full  blomma.  Några  gånger  har  jag  redan 
blifvit  öfverröstad  af  denna  Heliga  Allians,  fullkomligt 
lik  den  politiska:  dock  har  det  hittills  lyckats  mig  att  få 
det  ändradt  hos  Kungen.  Den  barnsligheten  att  alltid  vilja 
ha  rätt,  hoppas  jag  vara  öfver:  jag  emottar,  helst  med  min 
ringa  erfarenhet,  gerna  föreställningar.  Men  tillställningar 
tål  jag  ingalunda,  och  skäl,  som  äro  hämtade  ur  DopBöckerna 
begriper  jag  ingalunda.  För  att  vara  en  blott  figurant 
och  namnstämpel  har  jag  ej  emottagit  Embetet,  och  inför 

—    404    — 


1825—1826 

Gud,  som  gifvit  mig  både  vilja  och  äfven  någon  förmåga 
att  verka  för  det  rätta,  måste  jag  ansvara  om  jag  med  hän- 
derna i  kors  såge  på  styggelsen,  utan  att,  så  vidt  hos  mig 
står,  motarbeta  den. 

Du  finner  af  allt  detta,  bäste  Lagerlöf,  att  för  mig  väl 
svårligen  blir  fråga  om  någon  Engelsk  Sinecure  i  Vexiö. 
Jag  får  mer  att  göra  än  jag  hinner  med.  Icke  heller  gör 
jag  mig  några  stora  förhoppningar:  förnämsta  vinsten  blir 
väl  den  att  freda  mitt  eget  samvete.  I  synnerhet  så  länge 
jag  är  frånvarande  från  Stiftet  och  det  måste  afgöras  ge- 
nom correspondans,  är  ingenting  att  ens  förvänta.  När 
jag  en  gång  flyttat  opp  och  kommer  på  fast  fot,  skall  det 
väl  ge  sig  om  jag  eller  Intrigen  är  starkast  och  kommer 
att  styra  Stiftet.  I  Maj  reser  jag  opp  på  några  månader,  på 
Räfst-  och  RättareTing. 

Hvad  inkomsterna  angår  så  är  Stiftet  af  de  medel 
måttiga,  ungefär  som  Carlstad  eller  Skara.  Efter  min  full- 
maktscharta,  beräknad  efter  företrädarens  uppgift  till  Taxe- 
ringen, skulle  lönen  uppgå  till  6,000  rdr  rgs.  Här  har  jag 
af  Pastorat  och  Profession  7  å  800  tr;  men  då  medelpriset 
är  4  rdr  för  Kornet  och  6  för  Rågen  kan  jag  knappast  göra 
mina  inkomster  till  4,000  rdr.  Stiga  priserna  här,  så  stiga 
de  ännu  mera  i  Småland.  Dessutom  har  jag  i  Vexiö  fria 
rum  och  ved,  tvenne  artiklar  som  här  kosta  mig  1,000  rdr 
årligen.  Jag  anser  mig  alltså  vinna  2  ä  3,000  rdr  på  bytet. 
Lefnadssättet  är  ej  heller  dyrare  der  uppe  än  här,  och  svår- 
ligen behöfver  jag  se  mera  främmande  i  Vexiö  än  i  Lund. 
Mörner  åtminstone  har  i  detta  fall  ej  stegrat  anspråken,  ty 
han  såg  nästan  aldrig  någon  mska  hos  sig .  .  .  Om  jag 
får  sälja  min  gård  och  mina  rimsniderier  så  hoppas  jag  kunna 
tillträda  Vexiö  i  det  närmaste  skuldfri,  och  sedan  lefva 
på  tjensten.  Hvad  det  angår  att  samla  rikedomar,  så  vet 
du  väl  att  sådant  aldrig  ingått  i  mina  speculationer. 

-    405    — 


BREF 

Beträffande  åter  en  flyttning  till  Carlstad  så  blir  tids 
nog  att  tänka  derpå  när  ledighet  yppas.  Om  den  erbjödes 
mig  skulle  jag  dock  mycket  besinna  mig.  I  afseende  på 
inkomsterna  vunne  jag  intet,  eller  åtminstone  mindre  än 
hvad  som  svarade  mot  flyttningskostnaderna.  Ert  stift  är 
dessutom  i  samma  oskick  som  Vexiö  och  de  många  liai- 
soner  jag  har  i  landet  äro  bättre  för  hjertat  än  för  Embetet. 
Och  likväl  erkänner  jag  att  frestelsen  blefve  mig  farlig 
i  fall  B.  doge  innan  jag  flyttat  från  Skåne;  ty  visserligen  vore 
mig  lifvet  angenämare  i  det  kära  landet  än  annorstädes, 
Hedrén  torde  väl  icke  vara  någon  så  farlig  medtäflare  som 
du  föreställer  dig.  Han  står,  efter  sista  Riksdagen,  icke  så 
väl  vid  Hofvet,  och  om  han  fått  förslaget  till  Vexiö  jemte 
mig  hade  han  visserligen  ej  blifvit  nämnd  ändå,  det  vet  jag 
af  säker  hand.  Dock  kan  detta  ändras  med  tiden.  Han  blefve 
också  en  vida  bättre  Biskop  än  jag,  nemligen  för  Kyrko- 
tukten och  det  Disciplinariska,  ehuru  han  till  äfventyrs 
ej  alltid  torde  gå  så  rakt  till  målet.  Han  är  och  vill  ej  vara 
något  annat  än  Embetsman,  och  har  derigenom  ett  stort 
företräde  framför  mig,  som  äfven  anser  mig  ha  mycket  annat 
att  uträtta  i  verlden  ehuru  jag  ej  vill  vårdslösa  tjensten, 
Blefve  Lunds  stift  ledigt,  hvilket  dock  förmodligen  ej  sker 
i  min  lifstid,  så  skulle  jag  par  preference  önska  mig  det, 
icke  blott  för  de  vida  större  inkomsterna,  utan  äfven  och 
i  synnerhet  för  Academiens  skuld,  som  möjligtvis  ännu  skulle 
kunna  räddas,  ehuru  den  redan  länge  visat  allehanda  döds- 
tecken, som  ingalunda  vilja  försvinna  för  en  sådan  läkare 
som  Faxe. 

Christopher  är  mycket,  nästan  för  mycket  flitig  och  har 
derigenom  lärt  sig  mer  än  de  flesta  af  hans  jemnåriga.  Han 
har  ett  redigt  hufvud,  men  alldeles  ingen  ting  genialiskt. 
Jag  tänker  han  kan  bli  en  bra  Rector  Scholse.  Men  hans 
physik  är  svag  och  jag  fruktar  han  blir  ej  gannnal.  Deremot 

—    406     - 


1825—1826 

är  Lars  Gustaf  så  mycket  starkare,  en  verkclig  Myhrman  äf  ven 
i  det  hänseendet  att  han  ej  är  synnerhg  vän  af  boken,  utan 
i  allt  sträfvar  till  det  practiska  och  redbara.  Flickorna  äro 
snart  fullvuxna,  och  för  dem  är  jag  mest  bekymrad  i  fall 
jag  skulle  falla  ifrån.  Grafva  orka  de  icke  och  tigga  blygas 
de.  Det  ges  ingen  olyckligare  varelse  på  jorden  än  en  fattig 
flicka.  —  Anna  är  efter  vanligheten  rask  och  treflig,  dock 
lemnar  hon  ej  gerna  Lund.  Sjelf  har  jag  på  någon  tid  lidit 
af  ett  ovanligt  svårt  och  mörkt  lynne.  Gud  bevare  mitt 
förstånd.  Du  vet  att  det  går  en  åder  af  galenskap  genom 
min  slägt.  Hos  mig  har  den  väl  hittills  brutit  ut  i  Poésic, 
som  är  en  lindrigare  art  af  vanvett;  men  hvem  kan  försäkra 
att  det  alltid  tar  den  vägen?  Nu  är  jag  dock  bättre,  och 
hoppas  att  min  resa,  ehuru  troligtvis  medförande  många 
förargelser,  ändå  verkar  fördelaktigt.  Från  LenaLisa  ha 
vi  på  ett  helt  år  ej  hört  det  ringaste,  ehuru  min  hustru  flere 
gånger  skrifvit  henne  till.  —  Tusen  helsningar  till  din  Fru 
och  barnen  från  oss  alla,  hvarjemte  min  hustru  bifogar 
en  särskilt  för  dig.  Till  Vermland  komma  vi  visserligen  icke 
i  år.  Helsa  äfven  andra  vänner  och  bekanta  som  ännu  komma 
ihåg  mig  och  glöm  sjelf  ej  alldeles  bort 

Din 

redlige   Vän 
Tegnér. 

Till  A.  G.  Ahlstrand.  16. 

Lund  d.  6  April  1825. 

Min  bäste  Herr  Notarie. 

VexiöPosten  måtte  förra  gången  legat  öfver  i  Christian- 
stad, ty  han  kom  icke  hit  förr  än  i  Söndags,  h vårföre  jag 
ej   heller  kunde  skrifva  med  sista  fredagspost.    Min  resa 

-    407    — 


BREF 

har  jag  nu  utsatt  sålunda  att  jag  d.  18  Maj  ämnar  komma  till 
Markaryd  och  den  20  till  Hvittaryd.  Berga  Kyrka  inviges 
Pingstdagen  d.  22.  Vägen  från  Hvittaryd  till  Jönköping 
vill  jag  ta  öfver  Forsheda  för  att  åtminstone  kunna  sägas 
hafva  varit  i  Vestbo.  Om  det  går  någon  väg  t.  ex.  från 
Klefshult  till  Tofteryd  ville  jag  äfven  helsa  på  HäradsProsten 
Lagergren:  i  annat  fall  kan  det  ske  då  jag  på  återresan  pas- 
serar Svenarum.  I  Jönköping  hoppas  jag  kunna  vara  om- 
kring d.  27,  och  hålla  Scholexamen  d.  30  el.  31.  Med  Vrig- 
stad  Församling  vill  jag  hålla  sammanträde  rörande  Schol- 
husbyggnad  d.  5  Juni  och  derifrån  reser  jag  till  Tolg  och 
sedermera  till  Vexiö  vid  Examen.  Skatelöf  vill  jag  inviga 
Midsommarsdagen  i  fall  Dr.  Agrell  då  är  färdig.  Efter  denna 
restur  kommer  jag  i  år  icke  till  Visingsö.  Det  lär  i  Vexiö 
Stift  varit  vanligt,  och  är  äfven  öfverensstämmande  med 
Kyrkolagen  att  en  Consistorialis  är  närvarande  vid  Biskops- 
visitationen.  Detta  kan  ej  ske  under  Terminen.  Också 
kunna  gerna  alla  visitationer  uppskjutas  tills  jag  flyttat 
upp.  Som  de  vanligen  anställas,  åtminstone  i  Lunds  Stift 
skada  de  mera  magen  än  de  gagna  Församlingen. 

Det  är  väl  vanligt  att  man  äfven  vid  Kyrkovigningar 
nyttjar  skruden?  Jag  får  i  detta  fall  anhålla  att  den  skickas 
mig  till  mötes  i  Hvittaryd.  Jag  såge  gerna  om  Hr  Notarien 
äfven  mötte  mig  der.  Derifrån  är  sedermera  plats  i  min 
vagn  under  hela  resan.  Melander  kunde  emedlertid  sköta 
Notarietjensten. 

Hvad  Prosttunnorna  i  Vestra  Härad  angår  så  anser 
jag  dem  böra  oaf kortade  utgå  till  ContraktsProsten  ifrån 
Maj,  utan  något  afdrag  till  ByggnadsCassan.  1813  års 
Kungabref  i  ämnet  talar  endast  om  Nådar,  och  deraf  kan 
således  ingen  följd  dragas  för  en  händelse  som  denna. 
ScholOrd.  2  Sect.  36  cap.  18  §  omtalar  väl  behållen  inkomst 
efter  Ecclesiatik  Tjensteman  som  af  går  utan  att  Sterbhuset 

—    408    - 


1825—1826 

får  nådår,  men   denna  inkomst  åsyftar  tydligen  Pastora- 

lierna,  hvaremot  ProstTunnorna  utgå  af  Häradet. 

Min  hustru  har  sytt  en  präktig  skjorta  hvarpå  räkning 
medföljer  den  T.  torde  vara  god  lemna  till  Domkyrkosyss- 
lomannen som  uppgör  liquiden  derför. 

Jag  hoppas  Frun  nu  är  rask.  Min  och  min  hustrus  häls- 
ning för  henne. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  17. 

Lund  d.  7  April  1825. 

Du  liknar,  bäste  Brinkman,  i  din  brefvexling,  en  ung 
och  vacker,  men  exigeante  Fru,  som  agacerar  först  sin  man, 
och  sedan  längre  fram  sin  amant,  till  vissa  opera  supereroga- 
tionis  skönare  än  Catholikernas.  Som  det  icke  kostar  henne 
något  att  vara  interessant  och  retande,  förundrar  hon  sig 
väl  också  stundom  att  den  stackars  karlen  icke  alltid  och 
allestädes  är  färdig  att  de  facto  bevisa  det  han  erkänner  det. 
På  detta  sätt  har  jag  nu  på  fjorton  dar,  icke  mindre  än  fyra 
af  dina  bref  obesvarade.  Slut  häraf  icke  till  någon  kallsinnig- 
het å  min  sida,  eller  någon  otacksamhet  för  det  obeskrif- 
liga  nöje  h  varmed  jag  alltid  emottar  dina  bref.  T  vert  om 
stadga  de  allt  mer  och  mer  hos  mig  den  öfvertygelsen  att 
brefvexlingen  med  dig  egenteligen  är  den  enda  i  Sverge 
som  lönar  mödan  att  inlåta  sig  uti.  Ty,  ser  du,  jag  har  i 
den  vägen  försökt  allehanda  utan  framgång.  Leopold  är 
oändeligen  qvick  och  interessant,  men  en  brefvexling  mellan 
honom  och  mig  har  aldrig  kunnat  komma  till  rätt  stånd, 
emedan  vi  se  allehanda  för  olika,  och  ingen  förtrolighet 
kan  äga  rum.    Franzén  skrifver  sällan  och  när  det  någon. 

~    409    — 


BREF 

gång  sker,  väl  godt  och  vänskapsfullt,  men,  som  du  vet, 
utan  all  liflighet.  Geijer  är  för  allvarsam,  jag  kunde  väl 
nästan  säga  för  förnäm,  för  all  slags  communication.  Med 
Järta  stod  jag  också  en  kort  tid  i  correspondens,  men  vi 
hunno  aldrig  öfver  complimenterna.  Blif  icke  högfärdig 
om  jag  säger  dig  att  dina  bref  deremot  framför  alla  andras 
måste  interessera  mig,  icke  blott  derföre  att  de  äro  väl  och 
lifligt  skrifna  (ty  det  kan  under  ett  förtroligt  meddelande 
ej  alltid  behöfvas)  utan  äfven  i  synnerhet  derför,  att  ditt 
sätt  att  se  tingen  i  allt  hufvudsakligt  sammanträffar  med 
mitt  som  derigenom  får  auktoritet  för  sig,  och  att  du  vet 
icke  blott  allt  det  samma  som  jag,  utan  äfven  i  många  fall 
mycket  derutöfver.  Fortfar  derföre  att  glädja  och  upp- 
muntra mig  med  dina  bref,  nu  i  synnerhet  då  jag  så  väl 
behöfver  beggedera,  och  öfverse  med  mig,  om  jag  hvarken 
så  ofta  eller  så  omständligt  som  jag  borde,  besvarar  dem. 

Det  är  väl  ledsamt  att  upplagan  af  F.  blir  så  ful;  men 
så  bör  du  också  besinna  att  praktupplagor  icke  passa  för 
Svenska  Bokhandeln.  ]\Iyhrman  ser  saken  från  den  mer- 
kantila sidan  och  har  deri  icke  så  orätt.  Michaelis  påstod 
väl  att  de  tvennc  stora  motiverna  för  en  författare  borde 
vara  lucrum  och  immortalitas;  men  då  den  sistnämnda  ej 
står  att  vinna  tror  jag  man  gör  bäst  att  hålla  sig  till  det 
första.  Emedlertid  har  jag  bedt  M.  att  ej  låta  samman- 
pressa raderna  så  mycket.  En  Tysk  Bokhandlare,  Trinius, 
har  skrivit  mig  till  och  erbjudit  sig  att  upplägga  med  pomp 
och  ståt  både  Frithiof  och  andra  Svenska  Poémer,  i  händelse 
han  finge  tillåtelse  att  afsätta  dem  här  i  Sverge.  Detta 
har  jag  naturligtvis  under  närvarande  omständigheter  af- 
slagit,  ehuru  jag  väl  vet  att  jag  fått  en  vida  vackrare  upp- 
laga derute. 

Hvad  sista  raden  i  F.  angår,  så  är  den  en  af  de  många 
ros/fläckar  som  jag  ej  tilltror  mig  att  borttaga.    Det  blefve 

—    410    - 


1825—1826 

då  aldrig  slut  på  skurandet,  varigenom  min  runostaf  väl 
kanske  kunde  bli  blankare,  men  icke  just  derföre  bättre. 
Deri  ligger  ju  det  egentliga  felet  i  framställningen  hela 
Stycket  igenom,  att  hon  vacklar  på  gränsen  mellan  det 
archaistiska  och  det  moderna,  och  stundom  håller  sig 
på  ena,  stundom  på  andra  sidan.  I\Ien  detta  fel  hänger 
åter  tillsamman  med  hela  Styckets  idé  som  från  början 
innefattar  något  hälft  och  oförenligt.  Dock  härom  har 
jag  förut  sagt  min  mening. 

Hvad  du  säger  om  okunnighetens  ömtålighet  bland 
Stockholms  lärde  är  utan  tvifvel  sant  och  träffande,  dock 
undrar  jag  ej  synnerligen  på  att  man  sällan  är  lärd  i  en 
sådan  stad  som  Stockholm.  Hos  de  fleste  är  ju  tjensten 
hufvudsaken,  och  litteraturen  blott  ett  tidsfördrif.  Åtmin- 
stone gäller  detta  för  de  fleste  i  deras  bästa  år,  och  när  de 
på  ålderdomen  få  mera  ledighet,  äro  de  för  gamla  att  in- 
hämta det  försummade.  Men  vida  underligare  synes  det 
mig  att  vid  en  Academi,  t.  ex.  vid  denna,  menniskor  hvil- 
kas  syssla  är  litteratur,  likväl  veta  så  litet  deraf.  Att  en 
stackare  som  jag,  hvilken  måste  hålla  hushåll  på  2:ne 
ställen,  nemligen  både  i  Diktens  och  Kunskapens  verld, 
icke  kan  rätt  bestrida  utgifterna  på  begge  ställen,  bör 
var  ursäktligt.  Men  hvarmed  ursäktar  sig  den  som  i  all 
sin  lifstid  ej  haft  annat  att  göra  än  att  lära  sig  känna  åt- 
minstone sin  egen  vettenskap,  när  han  i  denna  icke  vet  det 
ringaste,  h vilket  är  fallet  med  nästan  alla  våra  härvarande 
Theologer?  Att  bli  lärd,  i  ordets  vanliga  bemärkelse,  ford- 
rar ju  alldeles  ingen  ting  annat  än  vanligt  menniskof ör- 
stånd, litet  arbetshåg  och  så  mycken  ambition  att  man  blygs 
för  att  vara  ett  fä.  Man  säger  att  litteraturen  hos  oss  icke 
har  någon  uppmuntran:  men  säg  mig,  förtjenar  hon  verke- 
ligen  någon  sådan,  på  det  sätt  hon  drifves  af  flere  bland  dess 
representanter?     Det    är    mig    obegripligt    hvarmed    dessa 

-    411    - 


BREF 

menniskor  fylla  den  långa,  oändliga  tiden,  och  att  de  icke 
dö  af  andelig  skörbjugg,  liksom  Svinen  af  dynt.  — 

Du  har  alldeles  rätt  deri  att  sådana  Anapester  som 
viking  söfve,  hissa  seglen  m.  fl.  äro  förkastliga:  men  jag  har 
också  ej  betraktat  dem  som  Anapester  utan  som  Cretici 
(— ^-).  Dessa  sistnämnda  skulle  jag,  äfven  så  litet  som 
Bacchier,  vilja  nyttja  i  ett  anapestiskt  och  metriskt  poem; 
men  rimmet  gör  här  en  stor  åtskilnad.  Ty  rimmet  är  i 
våra  moderna  språk  icke  blott  en  lek,  utan  äfven  ett  surro- 
gat för  bristande  meter.  Troligtvis  ligger  också  en  dunkel 
känsla  af  ett  dylikt  behof  till  grund  för  rimmet.  Också 
vet  jag  icke  huru  vi  på  annat  sätt  skulle  förklara  oss  den 
i  sig  sjelf  orimliga  skillnaden  emellan  prosodien  för  metrisk 
och  rimmad  vers.  —  Vossens  öfversättning  af  Aristo- 
phanes  äger  jag  icke  sjelf,  men  har  för  ett  par  år  sedan  haft 
den  till  läns,  och  då  som  hastigast  genomögnat  den.  Med 
Originalet  har  jag  icke  jemfört  den,  utom  här  och  der, 
der  jag  ej  kunde  begripa  öfversättningen.  Du  vet  att  detta 
ej  så  sällan  inträffar  med  de  Vossiska  öfversättningarna, 
ehuru  jag  visserligen  annars  lättare  läser  Tyska  än  Grekiska. 
I  öfrigt  beundrar  jag  visserligen  Voss'  modelleringstalent, 
men  tror  att  han  understundom  coquetterar  något  dermed 
och  i  sin  Tyska  bryter  för  mycket  på  Grekiska.  Vackra 
öfversättningar,  liksom  vackra  Fruar,  äro  icke  just  alltid 
de  trognaste,  och  jag  nekar  icke  att  jag  för  min  del  läser 
heldre  t.  ex.  Herders  friare  bearbetningar  af  Anthologien  än 
de  Vossiska  trohetsprofven.  Hvad  de  metriska  efterbild- 
ningarna,  helst  af  flere  lyriska  versarter,  angår  så  är  det 
visserligen  blott  få  som  jag  i  våra  språk  ville  tillstyrka. 
De  gamle  mätte  sina  vers  geometriskt,  och  två  korta  staf- 
velser  svarade  fullkomligt  mot  en  lång:  vi  deremot  mäta 
arithmetiskt  och  räkna  egenteligen  ljudets  höjningar  och 
sänkningar.    Hos  oss  måste  derföre  hvar  vers  för  att  vara 

—    412    — 


1825—1826 

likartad  ha  lika  många  stafvelser,  hvilket  i  Grekiskan  var 
onödigt.  Deraf  kommer  det  väl  också  att  jag  åtminstone 
ej  finner  någon  takt  i  en  mängd  verser  hos  Pindarus,  Tragi- 
kerna o.  s.  v.:  det  vill  säga,  jag  hör  den  icke,  ehuru  jag 
genom  scansion  kan  öfvertyga  mig  att  han  finnes.  I  detta, 
som  i  flere  andra  afseenden,  är  jag  ganska  nyfiken  på  din 
Metrik,  hvaraf  jag  på  det  högsta  ber  dig  göra  allvar.  Jag 
känner  i  sanning  ingen  annan  i  Sverge  som  skulle  kunna 
göra  slut  på  den  allt  mer  och  mer  omkring  sig  gripande  bar- 
bariska plägseden  att  äfven  i  Hexameter  äta  surkål  och 
fläsk  den  du  med  rätta  förlöjligar. 

Visserligen  har  jag  läst  den  eländiga  Recensionen  i 
Posten  öfver  Lucani  Pharsalia,  och  det  med  mycken  för- 
argelse, mindre  likväl  emot  Recensenten,  ty  det  är  ju  ett 
simpelt  fä  som  icke  känner  första  Elementerna  hvarken  af 
gammal  eller  ny  Metrik,  men  emot  den  höggreflige  öfver- 
sättaren  sjelf.  Det  är  ju  alltför  olyckligt  att  oduglig- 
heten, in  på  sena  ålderdomen,  skall  vara  så  arbetsför,  och 
aldrig  gå  till  hvila.  När  vi  nu  få  icke  blott  fortsättningen 
af  den  travesterade  Lucanus  till  lifs,  utan  äfven  en  orimmad! 
Tasso  (horresco  referens)  och  till  på  köpet  en  Tragedie, 
så  tänker  jag  att  vår  Svenska  Vitterhet  har  härigenom  ett 
förlag  pundvaror  hvarmed  vi  kunna  vara  belåtna  för  flere 
Decennier.  Allvarsamt  taladt,  skulle  du  icke  kunna  an- 
tingen sjelf  eller  genom  Leopold  låta  Hans  Exc.  förstå  att 
han  gör  illa  både  mot  sig  sjelf,  mot  Academien  och  Vitter- 
heten att  på  detta  sätt  compromettera  sig  inför  Nationen? 
Det  är  ju  annars  en  liberal  och  bildad  man,  som  har  allt 
skäl  att  vara  nöjd  med  sin  medborgerliga  ära,  och  ej  borde 
fördunkla  den  med  dylika  barnsligheter.  Ville  han  ändå 
åtnöja  sig  med  att,  som  mången  annan,  minutera  i  Poesien, 
och  drifva  litet  kramhandel  med  Epigrammer  eller  Sonnetter 
eller  på  sin  höjd.  Heroiska  Öder,  så  kunde  det  ändå  ursäktas; 

—    413    — 


BREF 

men  att  så  der  grossera  med  dumheter  leder  till  en  stor 
och  vanhederlig  banquerutte,  före  eller  efter  döden,  eller 
beggedera.  Jag  säger  som  Björn:  »Det  tar  aldrig  slut 
på  de  visor  långa»,  ehuru  slutet  är  det  enda  förnuftiga  i 
dem. 

Öfver  Martina  II  har  jag  ingen  ting  annat  att  säga  än 
att  jag  ej  hade  misstagit  mig  om  betydelsen,  i  fall  du  ej 
alltid,  i  stället  för  II,  skrifvit  ett  Grekiskt  Fl,  hvarigenom 
jag  trodde  att  här  var  fråga  om  någon  af  dina  »Mille  & 
une  Nuit»  som  jag  ej  kände.  Friherrinnans  partiskhet 
för  de  andra  barnen  har  äfven  förundrat  mig:  dock  för- 
klarar jag  den  af  samma  grund  som  jag  måste  anta  dertill 
att  H.  M.  Konungen  par  preference  valt  Schultzenheim 
till  HofCanceller,  med  förbigående  af  dig, 

Schleys  öfvers.  har  jag  ännu  icke  haft  mod  att  genom- 
läsa. Jag  känner  ingen  författare  som  det  dels  mindre 
lönar  mödan,  dels  är  omöjligare  att  öfversätta  än  mig, 
helst  i  rimmad  vers.  Sjelfva  Fru  H.  består  ingalunda 
profvet,  ehuru  vida  bättre  än  andra.  Rahbeks  öfvers. 
af  Axel  är  mycket  misslyckad.  Bättre  är  då  en  annan 
Anonym  Dansk,  h vilken  jag  sett  som  hastigast.  På  Tyska 
skall  A.  vara  öfversatt  af  en  Schildener,  lyckligt  nog;  men 
hvarken  den  eller  Fru  Helvigs  har  jag  sett.  Af  Nattvards- 
Barnen  skola  finnas  2:ne  Tyska  öfvers.,  och  likaledes  två 
Danska,  en  af  Rahbek,  och  en  af  Guldberg,  De  begge 
sistnämnda  har  jag  sett,  och  Guldbergs  är  bäst.  Vill  du 
att  jag  återskickar  Schleys  Mst?  Hvad  complimenterna 
angår  som  öfvers.  derföre  naturligtvis  väntar  sig,  så  såge 
jag  gerna  om  du  ville  förskottsvis  utbetala  dem.  — 

Från  Frih.  H.  har  jag  ej  hört  det  ringaste.  Brefvet 
kom  väl  riktigt  af?  Om  du  skickar  henne  profark,  sä  var 
god  påminn  Myhrman  att  han  äfven  tänker  på  mig  med 
sådana. 

—    414    — 


1825—1826 

I  afseende  på  dina  grammatikaliska  anmärkningar  i 
F.  har  du  fullt  rätt;  men  hvad  hjalle,  fäste,  angår  så  är 
det  ju  ett  vanligt  ord,  åtminstone  i  Vermland.  Åtmin- 
stone tycker  jag  att  jag  hört  det  från  barndomen,  dock  är 
det  möjligt  att  jag  har  det  ur  Sagorna  dem  jag  läste  som 
barn. 

Förlåt  min  okunnighet  om  ratio  denominationis  till 
den  Historiska  Scholan.  Jag  läser  aldrig  något  politiskt 
sedan  Napoleon  föll.  Det  är  besynnerligt  att  största  diver- 
gensen  i  våra  omdömen  lär  träffa  just  det  största  och  det 
minsta  i  menskligheten,  nemligen  Napoleon  och  —  Frun- 
timmer: i  allt  hvad  som  ligger  deremellan  tror  jag  att  vi 
lätteligen  kunna  förlikas.  Till  min  ursäkt  bör  jag  anföra 
att  jag  ej  ser  Napoleon  annorlunda  än  från  en  rent  sesthe- 
tisk  synpunct,  liksom  jag  ser  Caesar  och  Alexander  och 
Carl  XII;  till  din  åter  att  du  är  half  Tysk,  och  således 
med  bästa  vilja  ej  kan  vara  opartisk.  Dock  kan  du  väl 
Icke,  hur  förstockad  du  är,  neka  att  han,  äfven  blott  i  poli- 
tiskt afseende  var  en  något  annorlunda  karl  än  Furst 
Metternich,  eller  K.  Ferdinand  VII,  el.  sjelfvaste  obscuran- 
tismens  grundpelare  i  Petersburg,  den  allra  lumpnaste 
caracter  jag  känner  i  Verldshistorien.  —  Beträffande  Frun- 
timmer åter,  så  är  jag  så  till  vida  ense  med  dig  att  jag 
gerna  begagnar  dem  som  ett  slags  umgängesmachiner,  som 
spelur  hvilka  låta  rätt  artigt  när  de  bli  vederbörligen 
uppdragna.  Sjelfva  uppdragningsprocessen  försummar  jag 
ej  heller  så  ofta  krafter  och  tillfälle  tillåta.    Men  ett  obe- 

skrifligt  förakt  har  jag  för  hela  detta  . . .  slägte.  — ■ 

Visserligen  ha  de  allehanda  instindartade  dygder:  dock  är 
deras  trohet  icke  på  långt  när  så  sublim  som  pudelns,  eller 
deras  ömhet  så  ärlig  som  dufvornas.  Med  en  hustru  kan  och 
bör  man  lefva  väl,  och  jag  gör  det  verkeligen  med  min:  men 
också  är  det  moderliga  och  husliga  förhållandet  det  enda  der 

—    415    — 


BREF 

qvinnan  visar  något  värde.  I  allt  annat  är  caracterslös- 
het  hennes  caracter.  Jag  har  älskat  många  Fruntimmer,  men 
kan  icke  påminna  mig  att  ha  aktat  ett  enda.  Den  gamla 
classiska  åsikten  af  qvinnan  och  kärleken  kan  jag  aldrig 
skilja  mig  ifrån,  om  icke  då  och  då  i  Poésie.  Omändrade 
Samhällsförhållanden  ha  gifvit  Fruntimren  en  högre  bild- 
ning, och  förbättrat  varans  appretur,  utan  att  likväl  för- 
ändra dess  halt  och  inre  värde.  Med  allt  detta  är  jag  ingen 
ting  mindre  än  Fruntimmershatare,  och  så  länge  jag  kan 
bevisar  jag  det  de  facto,  känner  också  rätt  väl  att  kärleken 
är  den  Ijuf väste  af  all  jordisk  känsla,  men  tillika  att  han  här 
i  dödligheten  är  en  sådan  sjelf mördare  att  han  måste  döden 
dö  så  fort  —  han  ej  suckar  förgäfves.  —  Dock,  detta  är 
ett  vidlyftigt  capitel,  hvarom  till  äfventyrs  mera  en  annan 
gång. 

Nu  nyligen  har  jag  fått  läsa  Mötet  i  Alvastra  af  Fran- 
zén. Vackra  och  träffande  taflor,  och  jag  tviflar  ej  heller 
att  F.  sammanbinder  dem  till  ett  tillfredsställande  helt. 
Skada  endast  att  många  utaf  dem  allt  för  mycket  påminna 
om  Nederländska  scholan.  F.  älskar  kanske  för  mycket  det 
familj  era  i  ton  och  framställning.  Hans  poesi  går  gerna 
i  strumplästen,  hvaremot  min  väl  ofta  torde  gå  på  styltor. 
Det  kommer  deraf  att  det  poetiska  är  för  honom  något 
hvardagligt  och  naturligt,  hos  oss  andra  åter  ett  slags  högtids- 
drägt.  Och  likväl  synes  det  mig  som  det  Ädla,  när  det 
neml.  rätt  fattas,  vore  en  verkelig  poetisk  dygd.  Schiller 
säger  någonstädes,  med  eller  utan  skäl,  om  Franska  Trage- 
diens hjeltar  att  de  aldrig  gå  till  sängs  utan  krona  på  hufvu- 
det.  Detta  är  utan  tvifvel  ett  fel:  men  icke  tycker  jag  heller 
att  de  böra  uppträda  i  nattrock.  Det  Ädla  beror  dessutom 
likaså  litet  i  Poesien  som  i  lifvet  på  ett  ceremoniell.  Jag 
vill  ej  tala  om  Homers  hjeltar  och  hjeltinnor  som  tvätta 
och  baka  och  slagta  och  flå  svin  med  verkeligt  kunglig 

—    416    — 


1825—1826 

värdighet.  Men  se  bloLt  på  Shakespeares  vildaste  narr- 
scener! Det  gifves  knappast  någon  af  dem  som  ej  har 
sina  fulla  Sexton  anor  och  derutöfver,  obestridligare  än 
Kejsar  Frånses  och  Grefve  Brahes.  Shakespeares  Danvik 
är  i  detta  afseende  ett  verkligt  Riddarhus,  hans  galningar 
stå  alla  i  den  poetiska  AdelsMatrikeln.  Detta  måste  väl 
åtminstone  bevisa  att  ett  dylikt  Aristocratiskt  Element  låter 
förena  sig  med  poesien,  äfven  i  dess  lägsta  former.  Men 
väfverskorna  och  KrämarEnkorna  hos  Franzén  äro  alltför 
naturliga.  —  Ville  man  fästa  sig  vid  småsaker,  så  kunde  man 
anmärka  den  oläcka  vanan  F.,  annars  en  stor  versificateur, 
har  att  så  ofta  rimma  på  dactyler  som  i  Jambisk  vers  all- 
tid måste  förfalskas,  såsom  Konungen,  sanningen,  friheten, 
m.  m.  För  detta  har  jag  ännu  större  af  sky,  än  för  kors- 
rimmade  strofer,  ty  intet  rim  är  bättre  än  ett  sådant  grund- 
falskt;  men  deras  beqvämlighet  nekar  jag  ingalunda.  —  Oak- 
tadt  detta,  och  oändligen  mera  som  jag  ej  hinner  anföra,  är 
och  blir  F.  ändå  utan  jemförelse  vår  största  Svenska  Poet, 
åtminstone  af  de  nu  lefvande,  eller  för  att  kanske  tala 
egentligare,  vår  renaste  poetiska  natur.  Dock  tror  jag 
han  gjorde  bäst  att  endast  måla  sina  egna  inre  himla- 
syner.  För  det  berättande  torde  han  sakna  den  liflighet 
och  rörelsekraft  hvarförutan  berättelsens  flod  så  lätt  stag- 
nerar. 

För  närvarande  är  jag  sysselsatt  att  skrifva  allehanda 
Tal  vid  Kyrkovigningar,  PrestOrdinationer,  Dimissions- 
Examina  m.  m.  hvarmed  jag  ämnar  vinna  odödlig  ära  i 
det  vittra  Småland.  Dylika  Embetsskrifvelser  ha  för  mig 
det  egna  att  ingifvelsen  dertill  helst  inställer  sig  när  jag 
befinner  mig  i  ett  tillstånd  midt  emellan  sömn  och  vaka. 

Helsa  dina  qvinfolk,  men  förråd  för  ingen  del  mina 
kätterska  tänkesätt  för  dem.  Annars  hände  det  att  jag  för- 
lorade nåden  innan  jag  fick  begagna  den,  som  alltid    är   det 

—    417     — 
27—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BReP 

första  och  angenämaste.   Sedan  må  det  gå  huru  Gud  vill. 
Min  hustru  ber  helsa. 

Din 
Vän 

Tegnér. 


18.  Till  A.  C.  AF  Kullberg. 

Lund  d.  10  April  1825. 

Högtärade  Herr  Bror. 

Under  d.  27  Mars  af  färdade  jag  till  dig  ett  EmbetsBref 
med  mitt  underdådiga  Utlåtande  rörande  Collegatet  i  Jön- 
köping. Detta  bref  borde  således  redan  d.  1  April  varit  i 
Stockholm;  men  din  sista  skrif velse,  hvarför  jag  tackar, 
är  af  d.  5,  och  nämner  ingen  ting  derom.  På  Stockholms 
PostContor  lär  icke  alltid  gå  så  ordentligt  till,  helst  med 
Fribrefven,  och  jag  anhåller  derföre  att,  i  fall  bref  vet  ej 
kommit  till  rätta,  du  behagade  låta  efterfråga  det  på  posten. 

Det  förundrar  mig  ingalunda  att  du  ressenterar  de 
rykten  som  i  anledning  af  Reslöfs  bortgifvande  blifvit 
utspridda.  Men  jag  nekar  icke  att  det  förundrar  mig  det 
du,  för  att  uttrycka  din  billiga  harm  häröfver,  adresserar 
dig  på  sådant  sätt  till  mig.  Jag  räknar  mig  också,  fast 
ovärdig,  till  Kyrkans  och  Parnassens  tjenare;  men  de  ifråga- 
varande ryktena  har  jag  likväl,  efter  ringa  förmåga,  mot- 
sagt och  vederlagt,  icke  blott  med  full  öfvertygelse  utan 
äfven  med  den  värma  hvarmed  jag  är  narraktig  nog  att 
beifra  allt  hvad  jag  anser  för  orätt.  Tviflas  härpå  så  kan  jag 
kalla  Lunds  stad  till  vittne.  Det  är  ledsamt  att  derstädes 
icke  finnes  någon  som  kan  bedömma  en  menniskas  sanna 
värde,  men  till  blotta  vittnen  torde  dock  några  kunna 
duga.    Men  det  är  visserligen  sant  att  högsta  Instantien  i 

—    418    — 


1825—1826 

detta,  som  i  alla  andra  mål,  är  i  Stockholm.  —  Tillåt  mig 
säga  dig  att  när  ditt  dåliga  lynne  härnäst  vill  utbryta,  det 
bättre  riktades  mot  dina  verkeliga  fiender  än  mot  dina  verk- 
liga vänner,  som,  ehuru  obetydliga  de  i  öfrigt  må  vara,  söka 
så  godt  de  kunna  att  bevisa  sin  tillgifvenhet  och  ej  glömma 
sina  förbindelser. 

I  afseende  på  PrsebendeSystemet  kan  mycket  sägas 
både  mot  och  med.  Jag  erkänner  gerna  att  det,  allt  för 
vida  utsträckt  som  till  exemp.  i  England,  der  de  fleste 
Lorder  äro  Pastorer,  kan  bli  skadeligt  ehuruväl  Religionen 
på  få  ställen  är  i  den  helgd  som  der.  Frågan  för  Försam- 
lingen reducerar  sig  alltid  dertill,  om  en  ung  man  med  mindre, 
men  anständig  lön,  eller  en  gammal,  oduglig  med  högre, 
bäst  sköter  sitt  presterliga  kall.  För  begge  Academierna  vore 
på  sin  höjd  frågan  om  20  Pastorater.  Men  det  skall  vara  mig 
en  glädje  om  i  ett  constitutionelt  land  som  vårt,  der  det 
knappast  gifves  någon  Fändrik  bland  Riksdagsmännen  som 
ej  skäller  på  Academierna,  och  Riksens  Ständer  ej  vilja 
bestå  Undervisningsverket  något  annat  tillskott  än  klan- 
der, det  skall  vara  mig  en  glädje,  säger  jag,  om  någon, 
stor  eller  liten,  Committé  finner  annan  möjlighet  för  Aca- 
demiernas  upprätthållande,  så  framt  de  skola  fortfara  att 
vara  åtskilde,  och  någorlunda  motsvara  Vettenskapens  när- 
varande behof,  än  ett  modereradt  PrsebendeSystem. 

Om  Kongl.  Majst  i  nåder  afslår  min  anhållan  om  upp- 
skof  i  Vrigstadmålet,  så  är  det  visserligen  mig,  personligen, 
likgiltigt.  Det  befordrar  endast  den  uppgjorda  planen  att 
skaffa  tjensten  åt  en  Prestman  Lunér,  den  liderligaste  och 
odugligaste  i  Stiftet.  Blir  han  nämnd  så  anser  jag  för  min 
skyldighet,  liksom  för  min  rättighet,  att  inkomma  med 
underd.  Embetsprotest  deremot.  I  allmänhet  har  jag  som 
chef  ingen  ting  annat  att  göra  än  att  med  vederbörlig  offent- 
lighet yttra  min  tanka,  och  derför  anföra  de  skäl  jag  anser 

—    419    — 


BREF 


gällande.  Misstager  jag  mig  häruti  så  bör  jag  vara  glad  att 
det  rättare  segrar:  jag  har  emedlertid  fredat  mitt  samvete, 
och  öfverlåtit  ansvaret  åt  dem  som  förstå  saken  bättre.  — 


Vänskap  och  högaktning 

Tegnér. 


19.  Till  C.  I.  Heurlin. 

Lund  d.   11  April  1825.     • 

Jag  blef  mj^cket  glad,  bäste  Heurlin,  öfver  ditt  till- 
frisknande. Var  nu  endast  försigtig,  ty  våren  är  en  farlig 
tid.  Här  är  mycket  sjukt;  men  Anna,  som  varit  rätt  dålig 
af  sina  nerfkrämpor,  är  nu  återställd. 

Mellan  Kullberg  och  mig  ser  det  ut  som  vänskapen  ej 
skulle  komma  att  vara  rätt  länge.  Med  anledning  af  hans 
egna  frågor  och  yttranden  skref  jag  honom  till  hvad  jag 
tänkte  om  Dahls  utnämning,  allvarsamt,  men  icke  stötande. 
I  afseende  på  de  obehagliga  rykten  som  om  denna  befordran 
blifvit  utspridda,  har  jag  alltid  tagit  hans  partie,  emedan  jag 
ej  gerna  vill  supponera  låg  venalitet  hos  en  så  hög  Embets- 
man.  Men  för  någon  tid  sedan  fick  jag  från  honom  ett 
nytt  bref  innehållande  allehanda  stötande.  Härpå  kan  du 
väl  föreställa  dig  att  jag  svarade  i  en  ganska  skarp  ton,  ty 
Kullberg  är  i  sanning  icke  den  man  som  skrämmer  mig.  Vis- 
serligen kan  det  för  mig  som  Biskop  vara  obehagligt  att 
vara  brouillerad  med  StatsSecreteraren;  men  går  det  här- 
till så  tar  jag  mitt  partie,  och  så  ofta  han  gör  något  sned- 
språng, ger  all  möjlig  offentlighet,  t.  ex.  genom  StiftsTid- 
ningen,  åt  min  åsigt  af  saken.  På  detta  sätt  rättfärdigar 
jag  mig  åtminstone  inför  Presterskapet.  Dock  hoppas  jag 
han  blir  allt  mjukare,  ju  närmare  det  lider  till  Riksdag. 

—     420    - 


1825—1826 

David  Rosenschöld  lär  nu  skrifva  en  hel  Bok  mot  mig 
som  tryckes  i  Helsingborg.  Den  lär  otvifvelaktigt  komma 
att  innehålla  allehanda  otidigheter. 

Om  min  tillämnadc  resetour  skref  jag  väl  sist.  Jag 
hoppas  Bolmeer  följer  mig  till  Hvittaryd,  men  derifrån  vill 
han  återvända  directe.  —  I  Skatelöf  skall  både  Kyrka  och 
Kyrkogård  invigas  på  samma  gång.  I  det  sednare  fallet  har 
HandBoken  ingen  föreskrift.  Kan  du  påminna  dig  någon 
dylik  casus  ifrån  Mörners  tid? 

Adj.  Hylander  är  mycket  dålig  och  tros  knappast  öfver- 
lefva  våren  .  .  . 

Främmande  hindra  mig  skrifva  vidare  denna  gång.  Helsa 
de  dina  från  oss  alla. 

Din 

redlige  Vän 

Tegnér. 

Till   DENSAMME.  20. 

Lund  d.  18  April  1825. 

Bäste  Heurlin.  Jag  tackar  dig  för  ditt  bref  och  är  hjert- 
ligt  glad  att  din  och  de  dinas  helsa  nu  tyckes  vara  åter- 
ställd fullkomligt.  —  Hvad  mina  hästar  angår  så  äro  de  ej 
synnerligt  vana  vid  hö,  ännu  mindre  vid  gräsbete:  men  hafre 
måste  ju  finnas  att  köpa  på  hvar  gästgifvaregård.  Jag  blir 
väl  dessutom  föga  öfver  2  el.  3  dagar  på  hvart  ställe  och 
frågan  blir  således  om  1  el.  2  skeppor. 

Nu  för  tiden  talas  här  i  staden  ej  om  annat  än  ett  Pas- 
quill  öfver  flickorna.  Mitt  hus  är  deri  lika  så  litet  skonadt 
som  de  andra,  och  jag  sjelf  får  äfven  en  släng.  Likaledes 
Bolmeer  i  anledning  af  hans  förhållande  till  Laura.  B. 
tar  saken,  som  jag  tycker,  allt  för  häftigt,  nästan  barnsligt. 

-    421    - 


BREF 

Förf.  skall  vara  unga  Lindeblad.  Jag  lofvade  hans  far  på 
sin  dödssäng  att  sörja  för  sonen.  Det  har  jag  också,  efter 
ringa  förmåga  gjort.  Jag  gick  till  Kungs  för  att  skaffa 
honom,  som  underårig,  Klockaretjensten,  hvarpå  hans  mor 
och  syskon  lefva.  Sjelf  är  han  prest  och  ligger  här  för  att 
ta  graden.  Jag  har  skaffat  honom  ett  MedicoTheolog. 
Stipendium  på  100  rdr  bco,  och  låtit  honom  äta  vid  mitt 
bord.  Men  allt  detta  har  dock  ej  kunnat  freda  mig.  Nu 
kan  han  ej  längre  vistas  i  staden,  der  han  äfven  haft  prester- 
1ig  tjenstgöring  för  2:re  StadComministern.  Jag  hoppas 
kunna  skaffa  honom  ett  missif  på  landet  för  att  dra  sig 
undan  den  allmänna  förtrytelsen.  Lindeblad  lär  emedlertid 
haft  flere  medhjelpare,  i  synnerhet  INIag.  Dahlstedt,  den  jag 
mindre  kan  ursäkta  då  han  är  eller  åtminstone  borde  vara 
stadgad  karl.  —  Om  menniskors  otacksamhet  är  icke  värdt 
att  tala. 

Efter  din  begäran  har  jag  utsatt  Prostvalet  i  Tolg  till 
d.  1  Maj,  men  märker  nu  först  att  det  är  en  söndag,  då  det 
väl  svårligen  låter  sig  göra.  Ändra  derföre  dato  efter  din  egen 
beqvämlighet.  Ahlstrand  har  väl  skickat  dig  förordnandet. 

DimissionsExamen  behöfver  och  plär  ju  icke  vara  förr 
än  efter  d.  13:de  Juni.  Så  kort  jag  möjligtvis  kan  vill  jag 
uppehålla  mig  bland  mina  Vexiövänner. 

Skaffa  mig  att  veta  hvad  man  denna  Termin  läst  i 
Latin  och  Grekiska  på  Gymnasium. 

Bexell  har  skrifvit  mig  till  och  försäkrat  att  hans  döfhet 
ej  hindrar  honom  vid  sjukbesök  o.  s.  v.  Hvem  skall  man 
tro?    Man  får  afbida  utgången  vid  valet. 

Helsa  Lisa  och  barnen  från  oss  alla. 

Din 

redlige  Vän 

Tegnér. 

—    .122    - 


1825—1826 
Till  C.  G.  VON  Brinkman.  21. 

Lund  d.  24  April  1825. 

Min  hustrus  sjukdom  hindrade  mig  att  med  sista  post 
skrifva  dig  till,  bäste  Brinkman,  som  jag  annars  ämnat. 
Det  är  en  svår  förkylningsfebcr,  hvarmed  äfven  förenat 
sig  hennes  vanliga  nerfkrämpor.  Nu  tyckes  hon  likväl  vara 
bättre  och  jag  hoppas  att  all  fara  är  förbi,  ehuru  Läkaren 
ej  tyckes  vara  utan  all  farhåga  för  frossan  som  nu  är  gängse 
här  nere. 

Fyra  af  dina  brefjigga  nu  åter  obesvarade  för  mig,  fyra 
Evangelier  hvaröfver  en  vidlyftig  Commentar  kunde  och 
borde  skrifvas:  men  jag  måste  inskränka  mig  till  det  oum- 
bärligaste, några  få  randglosor. 

Rosengrenska  saken  lär  snart  företagas  till  afgörande. 
Åtminstone  skrifver  Kullberg  så.  I  hans  och  min  bref- 
vexling  har  nu  på  en  tid  någon  liten  animositet  blandat 
sig  föranledd  af  andra  skäl.  Jag  begär  icke  annat  än  hvad 
jag  anser  vara  rätt,  men  det  är  möjligt  att  han  ser  saken 
annorlunda.  Jag  tror  mig  ha  förbindelser  till  K.  dem  jag 
hvarken  kan  eller  vill  glömma.  En  Biskop  behöfver  all- 
tid StatsSecreteraren;  men  det  förstås  af  sig  sjelf  att  jag 
derföre  ej  förödmjukar  mig  hvarken  för  honom  eller  någon 
annan  .  .  . 

Recensionen  i  Svea  öfver  Knös  har  jag  icke  läst,  och 
efter  hvad  du  säger  mig  derom  är  det  en  bekantskap  som 
jag  ej  vill  förhasta  mig  att  söka.  Den  theologiska  dum- 
hetens område  är  redan  här  vid  Academien  så  oomfatteligt 
att  jag  ingalunda  behöfver  göra  några  inkräktningar  från 
Upsala.  Men  beklagligt  är  det  likväl  att  dylika  sottiser 
tryckas  vid  Rikets  första  Läroverk,  helst  på  Svenska;  ty 
på  Latin  kan  en  Academicus  vara  så  absurd  han  behagar. 
Det  är  Fortunati  hatt  som  gör  honom  osynlig  för  publiken. 

—    433    - 


BREF 

Obegripligt  är  det  likväl  att  en  theologisk  Recensent  an- 
tingen icke  vet  eller  också  glömt  huru  vår  Canon,  »der 
alla  böckerna  äro  lika  canoniska,  äro  Guds  ord  i  hvarje 
del»,  egenteligen  uppkommit  och  bildat  sig.  Jag  vill  ej 
tala  om  Gamla  Testamentet,  der  Pentateuchen  bevisligen 
är  ett  af  flere  särskilta  författare  och  på  flere  särskilta 
tider  sammanplockadt  historiskt  arbete  hvari  INIoses  har 
minsta  delen:  eller  om  Profeterna,  t.  ex.  Esaias,  som  är  en 
Anthologie,  och  der  nu  mera  ingen  menniska  tror  att  de  20 
sista  Capitlen  äro  af  samma  hand  eller  ens  samma  tide- 
hvarf  som  de  föregående.  Men  i  afseende  på  Nya  Testa- 
mentet tviflar  ju  Luther  sjelf  på  Apocalypsis,  2  af  Johan- 
nis  och  en  af  Petri  Epistlar,  likaså  Judas'  och  Jakobs,  räk- 
nade ju  redan  Eusebius  bland  avnJ.Eyouera  eller  de  tvifvel- 
aktiga,  brefvet  till  Hebreerna  är  ju  afgjordt  hvarken  af 
Paulus  eller  ens  apostoliskt.  Hvad  sjelf  va  Evangelisterna, 
åtminstone  de  3  första  angår,  så  har  ju  Eichhorn  med  all 
den  evidence  som  i  dylika  mål  är  möjlig,  visat  att  den  redac- 
tion  vi  för  närvarande  äga  af  dem  icke  var  antagen  eller 
ens  känd  före  början  af  3:dje  århundradet  och  att  allt- 
sammans uppkommit  genom  successiva  tillägg  och  ut- 
vidgningar af  ett  förloradt  Ur-Evangelium.  Är  nu  detta 
verkeliga  förhållandet  så  begriper  jag  åtminstone  för  min 
del  icke  hvad  man  egenteligen  menar  med  canoniskt  anseende, 
grundadt  på  läran  om  en  omedelbar  Theopneusti,  så  vida 
denna  sednare  ej  skulle  vara  ett  genom  de  första  Sederna  allt- 
jemt  fortsatt  underverk  som  sträckt  sig  till  Gud  vet  hur 
många  Rhapsodister  och  afskrifvare.  Afvisar  man  i  denna 
sak  all  förnuftig  Critik,  så  inser  jag  icke  hvad  annat  som 
återstår  oss  än  en  blind  tro  på  Församlingens  Tradition, 
hvilken  tro  just  Reformatorerna  ville  bryta.  En  dylik 
renlärighet  skadar  Christendomen  mer  än  det  vildaste  fri- 
tänkeri,  och  det  är  ovärdigt  och  oanständigt  att  en  man  som 

—    424    — 


1825—1826 

gör  anspråk  på  bildning  på  detta  sätt  comprometterar  både 
sig  och  Religionen. 

Enbergs  Tal  har  jag  ej  läst,  men  skulle  vara  glad  om 
det  hade  endast  hälften  af  den  förtjenst  du  tillägger  det. 
Enberg  har  blifvit  upphöjd  till  din  medtäflare:  och  jag 
känner  rätt  väl  den  grannlagenhet  hos  bättre  sinnen  att 
hos  en  sådan  uppsöka  och  äfven  öfverdrifva  förtjensten. 
Jag  tänker  att  jag  bedömmer  honom  mera  opartiskt,  och  är 
mindre  nyfiken  att  se  hans  Tal  än  till  hvad  grad  din  de- 
licatess  förmått  besticka  ditt  omdöme.  Hvad  Rosenstein 
angår  så  tycker  jag  att  hela  hans  Caracteristik  ligger  i 
den  enda  raden  af  Wallin:  »I  hans  hjerta  låg  hans  snille». 
För  öfrigt  hvad  man  kallar  ett  godt  och  rent  hufvud,  men 
utan  ringaste  anstrykning  af  något  genialiskt,  vare  sig  i  vitter 
eller  speculatif  väg.  Derom  äro  ju  alla  ense:  och  om  sjelfva 
Enberg  sagt  något  annat,  måste  det  ha  skett  ex  officio. 

Men  i  anledning  af  Enberg,  bör  jag  nämna  för  dig  att 
jag  händelsevis  kommit  att  i  dessa  dagar  läsa  Lunkentus, 
af  min  goda  vän  och  Bror  Stjernstolpe.  Den  mannen  tycker 
jag  verkeligen  om,  ty  ingen  kan  säga  att  han  någonsin  vill 
visa  sig  bättre  och  förnämare  än  han  verkeligen  är.  Den 
rent  platta  plattheten  är  i  mitt  tycke  vida  bättre  än  den 
uppblåsta.  Från  första  raden  ända  till  den  sista  trotsar  jag 
dig  att  uppvisa  ett  enda  ställe  der  förf.  ens  gjort  ett  försök 
att  lyfta  sig  ur  hvardagslifvet,  vare  sig  i  afseende  på  upp- 
finning eller  anordning  eller  diction.  Sådant  är  ärligt  ment 
och  conseqvent  och  oaffecteradt.  Och  sedan,  huru  lätt 
och  naturligt  går  icke  allt  ifrån  honom,  hans  Sångmö  har 
en  fortfarande  lindrig  öppning,  som  just  utgör  hennes 
helsa.  Det  är  annat  det,  än  Phosphoristernas  hårdlifvade 
natur,  som  ofta  öfvergår  till  Miserere,  och  i  allt  fall  kommer 
ingen  ting  ut  annat  än  Excrementer.  Stjernstolpe  är  som 
vissa  Fruar  hvilka  framföda  sina  barn  utan  värk  och  veder- 

—    425    — 


BREF 

möda  —  i  nattpottan,  då  deremot  andra  måste  låta  dra 
ut  vargungarna  med  kniptänger.  Visserligen  kan  man  på 
andra  sidan  invända  att  det  är  svårt  att  inse,  hvarför  man 
kostar  rim  och  meter  på  en  sådan  ren  prosa:  det  är  som  att 
lackera  en  dyngkärra.  Men  jag  försäkrar  dig  att  jag  har  min 
lust  af  dylika  ogenerade  naturer,  mera  än  af  mången  sublim 
Poésie,  min  egen  icke  ens  undantagen.    Lefve  Lunkentus! 

I  afseende  på  Metriken  kan  du  visserligen  ha  rätt  i 
dina  liberala  principer:  dock  tror  jag  att  man  i  sådana 
fall  snarare  bör  vara  för  sträng  än  för  eftergifven  för  att, 
helst  i  ett  lefvande  språk,  med  en  gifven  Syftning  till  re- 
gellöshet, lemna  något  att  pruta  på.  För  min  del  ville  jag 
aldrig  nyttja  mlnä,  dina,  sina,  som  Pyrrhichier,  ty  det  stö- 
ter ovillkorligen  mitt  öra.  Två  gånger  är  visserligen  en  svag 
Dactylus,  dock  ligger  här  meningsvigten  så  bestämdt  på 
Två  att  felet  föga  märkes.  Ärö  anser  jag  äfven  för  en  bättre 
pyrrhich  är  värci;  ty  är  är  anceps,  emedan  det  har  gravis 
(hvaremot  ärlig  med  acut  är  lång)  och  nyttjas  ju  oftast 
kort;  och  om  o  såsom  verbaländelse  kan  aldrig  fråga  upp- 
stå att  det  ju  är  kort.  I  öfrigt  är  ganska  riktigt  anmärkt 
att  vår  rimmade  vers  behöfver  en  revision,  så  mycket  mer 
som  den  nu  mera  är  alldeles  principlös.  Det  är  dessutom  min 
öfvertygelse  att  den  rimmade  versen  i  vår  Norräna  tunga  är 
den  enda  naturliga,  följakteligen  äfven  den  som  kommer  att 
bibehålla  sig  i  längden,  hvaremot  de  antika  metriska  for- 
merna väl  mera  torde  vara  att  anse  som  ett  passagert  medel 
mot  entonigheten  af  våra  Jambiska  versarter,  h vilka  lik- 
som Phosphorismen  falla  sedan  de  trängt  tillbaka  hvad  som 
i  det  äldre  Systemet  var  allt  för  öfverdrifvet  och  onaturligt. 

I  hvad  du  säger  rörande  skillnaden  mellan  poetiska 
naturer  och  stora  poeter  ligger  visserligen  något  sant: 
dock  beror  väl  skillnaden  egenteligen  derpå  att  de  förra  ej 
alltid  och  nödvändigt  äro  förenade  med  practisk  gåfva  och 

-    426    — 


1825—1826 

talent,  hvilken  du  dock  ej  kan  neka  Franzén.  Hans  fel,  om 
han  har  något,  är  det  att  hans  skaldeålder  för  mycket  lik- 
nar floderna  i  den  gyllene  tiden:  »Flumina  jam  mellis,  jam 
flumina  nectaris  ibant.»  En  smula  mineral  skadade  icke  i 
vattnet.  Alla  Diktens  luftslott  måste  dock  hvila  på  en  grund- 
val af  själsstyrka  och  manlig  sjelf ständighet  så  framt  de  slut- 
ligen ej  skola  bli  alltför  meteoriska.  Det  vore  kanske  bättre 
om  en  dufva  hade  örnvingar,  så  framt  hon  derigenom  ej  upp- 
hörde att  vara  dufva:  men  jag  ser  henne  gerna  äfven  sådan 
hon  är.  I  sanning,  jag  vet  icke  hvad  vi,  i  Sverge  neml.  skulle 
kunna  sätta  bredvid,  mindre  öfver  Franzéns  bättre  styc- 
ken. I  hans  alla  är  dessutom  conceplionen  nästan  alltid  poe- 
tisk, ehuru  utförandet  visserligen  stundom  utfaller  litet  matt. 

Från  Fru  Helvig  har  jag  haft  ett  långt  bref.  Hon  är 
ej  nöjd  med  Frithiofs  Lycka  och  Af  skedet,  hvilket  sednare 
i  synnerhet  hon  önskar  att  jag  måtte  alldeles  omarbeta. 
Nu  är  det  väl  för  sent  för  denna  gången:  men  det  ligger 
någon  sanning  till  grund  för  hennes  anmärkningar,  som  äro 
vidlyftigare  än  att  jag  nu  hinner  skrifva  om  dem.  I  det 
hela  tror  jag  dock  icke  hon  har  fullt  rätt,  men  saken  tål 
att  tänka  på. 

Om  Fruntimmerna  en  annan  gång:  ty  nu  komma  flere 
på  sjukbesök  till  min  hustru,  och  ingen  skall  säga  om  mig 
att  jag  är  nog  feg  att  ej  se  min  fiende  i  ögonen.  Tyvärr,  jag 
ser  för  mycket  deri,  och  faller  ett  offer  för  mitt  mod.  Dock 
är  jag  glad  när  jag  någon  gång  lyckats  att  dra  min  mot- 
ståndare med  mig  i  fallet. 

Förlåt  mitt  slarfviga  och  osammanhängande  bref.  Bättre 
och  ordentligare  en  annan  gång. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

—    427    — 


BREF 


22.  Till   DENSAMME. 

Lund  d.  1  Maj   1825. 

Bäste  Brinkman.  Jag  har  i  dag  åter  haft  Ordination, 
den  fjerde  på  V4  år,  h vilket  är  ovanligt.  Det  har  blifvit 
ett  mode  hos  Smålänningarna  att  resa  hit  ner  och  låta 
prestviga  sig  i  detalj.  Detta  kommer  likväl  i  min  tanka  ej 
så  mycket  af  gudelig  lust  till  det  heliga  PredikoEmbetet, 
ännu  mindre  af  begär  att  höra  de  Profetico-Poétiska  Tal 
jag  vid  sådan  tillfällen  håller:  men  dels  skyndar  man  sig  att 
komma  igenom  Prestexamen  under  det  lyckliga  Inter- 
regnum som  nu  råder  i  Consistorium,  under  förmodan  att 
detta  framdeles  torde  möta  större  svårigheter;  dels  vet  man 
att  jag,  af  lydnad  för  den  Paulinska  satsen  att  en  Biskop 
bör  vara  en  Gästgifvare,  alltid  vid  sådana  tillfällen  ger  ett 
kalas,  der  timliga  gåfvor  ersätta  bristen  af  andeliga.  I  dag 
är  dessutom  d.  1  Maj.    Gud  bevare  mig  för  att  bli  full! 

Om  Fru  Helvigs  betänkligheter  hann  jag  ej  skrifva 
sist.  De  äro  i  synnerhet  riktade  mot  Afskedet.  Först  och 
främst  anser  hon  den  Dramatiska  formen  opassande  i  ett 
romantiskt  poem  af  denna  caracter,  för  det  andra  tycker 
hon  att  kärleken  är  här  något  för  sentimentalt  hållen.  Hon 
föreslår  derföre  att  klyfva  stycket  i  tu,  då  första  afdelningen 
skulle  innehålla  händelserna  på  Tinget,  Helges  uppdrag, 
Frithiofs  vrede  etc:  den  andra  åter  skulle  innefatta  blott 
och  endast  de  älskandes  af  sked,  väl  i  en  hjertnupen,  men 
likväl  nordisk-romantisk  ton.  Härigenom  skulle  det  hela 
få  mera  enhet  och  blifva  »wie  aus  einem  Guss»,  i  hennes 
tanka.  Nu  är  det  för  sent  att  göra  dessa  förändringar,  om 
jag  äfven  kunde  gilla  dem.  Att  jag  sjelf  gjort  mig  allehanda 
invändningar  i  afseende  på  Frithiofs  Lycka  och  Afskedet 
känner  du  förut.  Dock  hafva  de  ej  haft  alldeles  samma 
grund  som  fru  H:s.    Först  och  främst  anser  jag  den  drama- 

—    428    — 


1825—1826 

tiska  eller  rättare  Dialogiska  formen  för  alldeles  likgiltig, 
och  icke  mer  afvikande  från  tonen  i  det  hela  än  t.  ex.  den 
forn-episka  i  n:r  III  eller  Bouppteckningen  öfr  sal.  Thorsten 
Vikingssons  Sterbhus,  hvari  äfven  Arfskiftet  är  intaget.  Jag 
var  i  egentlig  mening  tvungen  att  välja  den  framför  andra. 
Utan  en  smula  caracteristik  och  motivering  låter  ej  något 
berättande  Poem  tänka  sig;  men  denna  var  svår,  för  mig 
omöjlig,  att  inlägga  i  de  rent  romantiska  formerna:  och 
alltid  borde  ej  Frithiof  sjunga  bravur-arier.  Hans  beslut 
att  resa  bort  som  en  narr  just  då  hans  farligaste  medtäf- 
lare  nalkades  borde  väl  på  något  sätt  motiveras.  Äfvenså 
Ingeborgs  trolöshet  mot  sin  älskare,  som  visserligen  är 
motiverad  i  qvinnohjertats  natur,  men  hvilken  likväl  af  en 
Poet,  som  gerna  är  artig  mot  könet,  borde  på  något  sätt 
förgyllas  och  bemantlas.  Hvad  som  ligger  i  hjertats  djup 
hos  2:ne  älskande,  kärlekens  insida,  borde  väl  någonstädes 
träda  i  dagen,  och  jag  erkänner  att  jag  härföre  ej  kunde 
finna  någon  lämpligare  form  än  den  valda.  Hvad  senti- 
mentaliteten angår  så,  nekas  den  icke,  försvaras  icke  heller: 
men  Af  skedet  är  Poemets  hjerta,  och  en  smula  retlighet 
får  man  ursäkta  denna  kroppsdel.  Vi  ha  ju  ändå  armar 
som  ekegrenar  och  ögon  blå,  och  lockar  gula  i  öfverflöd  .  . . 
Jag  nekar  ej  att  Afskedet,  äfven  i  mitt  omdöme,  faller  en 
smula  ur  tonen;  men  jag  är  tillika  öfvertygad  att  af  100 
läsare  (om  jag  får  så  många)  de  99  skola  tro  att  jag 
först  här  fallit  in  i  den  rätta  tonen,  och  allt  det  andra 
är  förvillelse  eller  modern  affectation.  Dock  skall  detta  inga- 
lunda hindra  mig  att  företaga  en  ändring  framdeles,  så 
snart  jag  blir  öfvertygad  dels  om  dess  nödvändighet 
dels  om  dess  verkställbarhet.  Ty  ehuru  Afskedet  icke  är 
bland  de  mest  misslyckade  delar  af  Poemet  i  afseende  på 
utförandet,  så  förstås  af  sig  sjelf  att  jag  gerna  uppoffrar 
det,  om  jag  endast  kan  få  —  eller  behöfver  —  något  bättre 

—    429    — 


BREF 

i  dess  ställe.  Communicera  dig  i  denna  sak  med  Leopold, 
och  låt  mig  häri  veta  er  ärliga  tanka  utan  allt  förbehåll. 
Jag  vill  gerna  aga  pilten  om  han  derigenom  förbättras: 
men  att  piska  honom  till  försämring  vore  ej  rätt.  Han  har  lyte 
nog  ända. 

Förlåt  det  myckna  correctorsbesväret.  Men,  k.Bror, 
det  är  likså  omöjligt  att  finna  en  bok,  som  en  qvinna,  utan 
tryckfel.  I  de  sex  första  arken  har  jag  upptäckt  några, 
som  vi  vid  slutet  måste  anmärka,  men  h varmed  jag  väntar, 
tills  jag  fått  de  3  efterföljande. 

Af  Höijer  har  jag  ingen  ting  läst  utom  hans  Philo- 
sophiska  Construction,  då  jag  var  Student  i  verlden,  och 
den  begrep  jag  icke,  hvilket  troligtvis  ej  var  författarens 
fel.  På  dina  ord  vill  jag  likväl  prenumerera  på  den  nya 
Upplagan. 

»Freya,  den  himmelska,  känner  du  ej!»  Jo  tyvärr,  k. 
Bror,  både  den  jordiska  och  den  himmelska,  el.  den  till  luft 
förvittrade.  Tror  du  det  är  min  mening  att  mannen  skall 
älska  som  en  bock?  Det  vore  nästan  sämre  än  att  älska 
som  en  Eunuque.  Jag  kan  berömma  mig  som  Platos  So- 
crates,  om  jag  minnes  rätt,  inför  Diotima,  att  den  enda 
Vettenskap  han  kände  rätt,  vore  ' EgcoriKa:  men  det  är  just 
häraf  som  mina  så  mycket  klandrade  kärleksåsigter  komma. 
Jag  begriper  verkeligen  icke  med  hvad  slags  Fruntimmer  du 
lefvat.  Efter  min  erfarenhet  åtminstone  kan  en  man  aldrig 
vara  blott  vän  med  ett  Fruntimmer  så  vida  hon  ej  är  allt  för 
ful  eller  allt  för  gammal.  Qvinnan  vill  alltid  behaga,  h.  e. 
hon  vill  väcka  begär  som  hon  känner  sjelf  och  önskar  till- 
fredsställda. Annars  vore  ju  hela  könsskillnaden,  som  upp- 
rätthåller verlden,  en  fortgående  Naturlögn.  Att  kärleken 
innehåller  något  oändeligt  mera  och  Ijufvare  än  blott  sinlig 
njutning  nekar  ingen  förnuftig  menniska:  men  jag  åtmin- 
stone har  aldrig  känt  ett  Fruntimmer  som,  utan  hemlig 

—    430    — 


1825—1826 

eller  uppenbar  harm,  renoncerat  på  den  sistnämnda.  Det 
gifves  mycken  kärlek  utanför,  men  ingen  utan  säng,  liksom 
ett  kungarike,  huru  sköna  dess  provinser  äro,  dock  alltid 
måste  ha  en  hiifvudstad.  Denna  classiska  åsigt  af  saken, 
detta  sträfvande  till  slutlig  realism,  är  efter  min  erfarenhet 
ej  fauniskt,  utan  qvinligt.  I  den  mån  man  ej  kan  realisera 
den,  utan  faller  ner  till  Munktidens  kyska  äktenskap,  i 
samma  mån  är  man  stängd  icke  blott  från  kärlekens  nöjen, 
utan  äfven  från  nöjet  af  fruntimrens  umgänge;  ty  att  i  detta 
afseende  gäcka  en  qvinnas  billiga  fordringar  bör  vara  mot  en 
ärlig  mans  ambition.  Tyvärr  befinner  jag  mig  redan  på 
vägen  att  öfvergå  till  den  snöpta  Församlingen  der  du  tyckes 
tro  att  saligheten  vinnes:  men  så  länge  jag  ännu  kan,  håller 
jag  fast  vid  mina  fäders  tro,  helst  som  de,  den  förutan,  ej 
blifvit  mina  fäder. 

Beträffande  åter  den  omständigheten  att  en  dylik 
hunger,  som  du  kallar  det,  ej  skulle  kunna  ha  någon 
poetisk  sida,  så  måtte  väl  detta  ej  vara  din  mening. 
Hvad  som  är  naturens  stora  häfstång,  bör  ej  kunna  vara 
opoetiskt  för  friska  sinnen.  En  brudsäng,  till  och  med 
äkta  Sängen,  neml.  andras,  har  alltid  förekommit  mig 
likaså  poetisk  som  en  graf,  och  sängtäcket  som  stjerne- 
täcket.  Har  du  dessutom  alldeles  förgätit  de  gamle  Erotiska 
Poeterna,  och  bland  de  nyare,  Goethes  gudomliga  Elegier, 
allehanda  af  Wieland,  Leopolds  Erotiska  Öder,  Byrons 
Don  Juan  etc.  etc.  Jag  vet  ej  hvilka  Canibaliska  idéer 
som  föresväfvat  dig  när  du  nedskref  detta.  Ett  blott 
djur  skall  man  icke  vara,  hvarken  i  Kärleken  eller  i 
Konsten:  men  man  skall  ej  heller,  hvarken  i  lifvet  eller 
i  Konsten,  vara  som  Kronos  hos  Hesiodus,  —  efter  opera- 
tionen. 

Dock,  nu  komma  mina  törstiga  gäster  och  jag  måste 
sluta.    Min  hustru  är  frisk  och  ber  helsa.    Helsa  Leopold. 

—    431    — 


BREF 

Jag  hinner  ej  genomläsa  hvad  jag  skrifvit.    Ursäkta  tryck- 
felen. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

P.  S.  Du  bör  icke  på  något  sätt  compromettera  Fru 
Helvig,  hvars  välvilja  och  öppenhet  jag  alltid  värderar. 
—  Det  samma  gäller  om  mig  sjelf,  i  af  seende  på  detta  och 
många  andra  bref.  Icke  alla  tänka  som  du  och  jag  om 
decorum  för  Biskopar.  Hvad  man  tänker  om  mig  som  förf. 
kan  vara  likgiltigt:  men  som  Embetsman  respecterar  jag 
Symboliska  Böckerna  —  i  afseende  på  Vederbörande.  Min 
öppenhet  har  gjort  att  jag  bedragit  mig  på  många  mskor. 
Förlåt  derföre  min  anmärkning.  — 

T. 

23.  Till  C.  I.  Heurlin. 

Lund  d.  2  Maj  1825. 

Bäste  Heurlin.  Anna  är  nu  qvitt  sin  fruktan  för  frossan, 
men  är  plågad  deremot  af  kramp  i  hjertat,  som  är  ändå 
farligare.  Dock  är  hon  nu  uppe.  I  går  hade  jag  Ordination 
för  Liljeroth,  den  fjerde  på  V^  år,  som  tyckes  vara  något 
starkt.  Mannen  är  en  fullkomlig  acteur,  och  för  mig  högst 
obehaglig.  Lyckligtvis  har  han  en  gammal  vän  och  själs- 
frände i  Faxe,  som  gjort  calas  för  honom  i  dag.  I  går  voro 
de  hos  mig;  ty  jag  ger  alltid  mat  vid  Ordinationer,  och  i 
allmänhet  vid  alla  tillfällen.  L.  vill  till  Rydaholm,  men  der- 
till  har  jag  sagt  honom  bestämdt  Nej,  så  vida  det  beror 
af  mig,  ehuru  mycket  han  gråter  och  äfven  engagerat  Faxe 
i  sitt  interesse.  Kan  huset  ej  hjelpas  utan  genom  Bexell, 
så  går  jag  ej  från  Pontén:  men  som  mitt  förord  i  denna  sak 

—    432    — 


1825—1826 

betyder  ingen  ting,  så  säger  jag  min  mening  för  ingen  utan 
för  dig. 

Mina  hemorrhoider  plåga  mig  mycket,  och  jag  vill  hoppas 
det  är  intet  annat  än  de  som  inflammerat  hjernan,  der  jag 
på  någon  tid  känner  en  grufvelig  hetta.  Annars  äro  flere 
i  min  slägt  galna,  ehuru  det  hos  mig  brutit  ut  i  Poésie,  som 
är  en  lindrigare  art  af  vansinnighet.  Huru  lider  det  med 
Hospitalsbyggnaden,  i  fall  jag  skulle  komma  dit?  Dock 
hoppas  jag  att  mina  /å  verkeliga  vänner  äfven  der  skulle 
känna  igen  mig. 

Frithiof  utkommer  förr  i  Tyskland  än  här.  På  3  månader 
har  man  i  Sthlm  ej  hunnit  trycka  12  ark. 

Helsa  Lisa  och  barnen  från  oss  alla. 

Din 
Vän 

Tegnér. 


Till  C.  G.  VON  Brinkman.  24. 

Lund  d.  5  Maj  1825. 

Du  har  fullkomligt  rätt  deri,  bäste  Brinkman,  att  de 
begge  anförda  verserna  äro  öfvermätiga,  hvilket  jag  ej 
förut  observerat.  Jag  föreslår  alltså  att  ändra  den  första 
sålunda: 

»och  Surturs  eldsvärd  Ijungade  från  Muspelheim». 

I  af  seende  på  den  andra  antager  jag  helt  och  hållet  din 
ändring: 

»förstår  du  ännu  eller  ej?    Spor  Vala  dig.» 

Hvad  slutraden  angår  så  inser  jag  nu,  att  den,  om  också 
passande  för  hela  Poemet,  likväl  ej  är  lämpelig  för  tonen  i 

—    433    — 

28 — 210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

Försoningen.  Den  må  således  gerna  gå  ut,  och  Poemet 
slutas,  liksom  kärleken,  dermed  att  —  F.  räckte  sin  hand 
åt  etc. 

Tryckfelen  har  jag  antecknat  på  hosf oljande  lista,  som 
du  torde  vara  god  och  låta  trycka  bakefter.  Dylika  små- 
fläckar  kunna  i  ingen  bok  undvikas,  helst  vid  första  upp- 
lagan. Bör  icke  registret  öfver  Innehållet  häftas  i  början? 
Dock,  det  förstår  du  bättre. 

Den  17:de  Maj  ämnar  jag  börja  min  resa.  Derunder 
träffa  mig  inga  bref  förr  än  i  Jönköping  der  jag  tänker 
vara  vid  månadens  slut.  Men  då  hoppas  jag  också  att  af  dig 
få  emottaga  en  lång  och  kärkommen  Epistel. 

Friherrinnan  Schwerin  skall  vara  återkommen  till  Skåne. 
Våren  är  också,  sent  omsider,  kommen  med  värma  i  luft 
och  hjertan,  besvärlig  i  synnerhet  för  Fruntimmer  och 
—  Poeter.  Fråga  dina  Fruar  deroppe  om  jag  ej  har  rätt: 
och  när  de  naturligtvis  neka  härtill,  så  känn  dem  på  pulsen 
och  räkna  huru  många  slag  han  slår  under  det  de  ljuga. 

Jag  har  på  någon  tid  varit  plågad  af  en  stark  hetta  i 
hjernan.  Doctorerna  säga  det  är  hemorrhoider  som  stiga 
opp:  men  det  kan  äfven  vara  något  annat  som  står  opp, 
till  ex.  förskämd  Poésie.  I  min  slägt  äro  flere  galna.  Lyck- 
ligtvis lär  CentralHospitalet  i  Vexiö  snart  komma  i  stånd, 
och  det  står  under  Biskopens  uppsigt. 

Helsa  Leopold  och  Grefvinnan  De  Geer. 

Som  hastigast 

Din 
.  Vän 

Tegnér. 


—    434 


1825—1826 

Till  A.  C.  AF  Kullberg.  25. 

Lund  d.  12  Maj  1825. 

Bäste  Kullberg. 

Brinkman  skrifver  mig  att  Rosengrenska  målet  redan 
passerat  Beredningen,  och  att  du  der  med  framgång  talat 
för  hvad  jag  anser  det  osvikligen  rätta.  Jag  tackar  dig  der 
före  af  uppriktigaste  hjerta  och  skall  icke  glömma  den  vän- 
skap du  nu  och  alltid  visat  mig.  INIcn  hvad  angår  att  Dom- 
Prost  L.  skulle  haft  rättighet  att  yttra  sig  vid  en  utnämning 
der  en  så  nära  slägting  var  i  fråga,  så  måtte  det  vara  ett 
misstag.  Åtminstone  känna  hvarken  Faxe  eller  jag  någon 
dispens  från  allmänna  lagen  som  dertill  ger  anledning. 
Icke  heller  har  bruket  varit  sådant  i  mannaminne,  hvarken  i 
Lunds  eller  ens  Vexiö  Consistorier,  hvarpå  jag  skulle  kunna 
prestera  Notariibevis,  i  fall  så  erfordras,  och  det  var  ett  fel 
af  mig  att  ej  bilägga  dem  vid  Utlåtandet.  Jag  önskade 
gerna,  om  möjligt  vore,  att  denna  fråga,  för  framtida 
rättelse,  blefve  af  Kungen  bestämdt  afgjord,  som  i  synnerhet 
vore  nyttigt  för  mitt  slägtkära  Consistorium;  ty  jag  förut- 
ser många  tvister  af  samma  art  som  den  ifrågavarande. 
Hvad  Beredningen  tillstyrkt  med  StatsSecreterarens  bifall 
hoppas  jag  ej  Konungen  ändrar.  Dock  gifves  i  dylika  mål 
ingen  säkerhet,  men  jag  litar  på  dig. 

Förlåt,  bäste  Kullberg,  om  jag  missförstått  dina  ord. 
Just  den  tacksamhet  jag  är  dig  skyldig  gör  mig  så  mycket 
retligare  i  allt  som  rör  dig,  ty  jag  vet  ingen  ting  nedrigare 
än  otacksamhet.  Öfverse  dessutom  med  ett  sjukligt  och 
förstämdt  sinne,  som  uppblossar  vid  minsta  tillfälle  och 
lefver  på  obetänksamheter.  Du  vet  icke  hvad  jag  sjelf 
lider  af  ett  lynne,  som  olyckligtvis  är  ett  arf  i  min  slägt.  Ett 
af  mina  många  bekymmer  är  äfven  det  att  jag  fruktar 
mig  ej  kunna  som  jag  ville  uppfylla  min  plats  och  rätt- 

—    435    — 


BREF 

färdiga  Kungens,  ditt  och  Stiftets  förtroende.  Men  att  jag 
gör  hvad  jag  kan,  derom  bär  mig  mitt  samvete  vittnesbörd. 

»Lyckan  må  hvila  på  Gudarnas  knän,  men  viljan  är  menskans, 
både  för  menskor  och  Gud  gäller  det  redliga  nit,» 

sade  redan  min  gamle  ärlige,  hedniske  Hesiodus.  Myhrman 
lemnar  dig  i  dessa  dagar  ett  exemplar  af  Frithiof.  Håll 
till  godo  och  döm  ej  för  strängt.  Jag  vet  sjelf  att  hela  Poemet 
är  ett  misstag,  föranledt  af  tillfälliga  omständigheter:  men 
jag  hade  gått  för  långt  för  att  ej  fullända  det.  Icke  heller 
tror  jag  det  är  utan  all  märkvärdighet  i  vår  litteratur;  men 
allmänheten  och  Recensenterna  bli  troligtvis  af  annan 
tanka. 

Befall  G.  Myhrman,  så  snart  saken  är  föredragen  att 
derom  underrätta  mig  på  Jönköping,  der  jag  inträffar  för 
Scholexamen  i  slutet  af  månaden.  Jag  reser  i  nästa  vicka 
för  att  viga  Kyrkor,  hålla  Biskopsförhör  med  liderliga  prester 
o.  s.  v.  Gud  gifve  mig  framgång:  men  jag  stöter  öfver  allt 
på  sammankrumpna  hjertan  och  tomma  hufvuden,  och  har 
den  olyckan  att  icke  med  liknöjdhet  kunna  se  mennisko- 
slägtets  förnedring  —  hos  Presterskapet. 

Vänskap  och  högaktning 
Es.  Tegnér. 


26.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  12  Maj  1825. 

Det  var  väl  att  saken  gick  som  den  gick  i  Beredningen, 
och  derför  inser  jag  väl  att  jag  har  Aron  och  ej  Moses 
att  tacka.  Den  stackars  Moses  1  En  smula  redighet  i 
hufvudet,  och  en  bit  bestämdhet  i  caracteren  är  nyttig 
för    en  hvar  som  har  byxor:  men  för  en  chef,    en    Stats- 

—    436    — 


J 


1825—1826 

Secreterare  för  upplysningen;  en  representant  ej  af  ett 
Stift,  men  af  ett  Konungarikes  bildning,  begriper  jag  icke 
ett  ögonblick  huru  det  kan  umbäras.  Men  det  är  icke 
hans  fel:  det  är  deras  som  valt,  eller  sedan  de  märka  sitt 
misstag,  likväl  bibehålla  honom.  Huru  lågt,  huru  pöbel- 
aktigt  skall  man  ej  tänka  om  Nationens  odling,  då  man  an- 
förtror vården  deröfver  åt  sådana  barnhänder.  Tro  mig, 
min  Bror,  jag  är  af  naturen  lojal,  ty  »En  skall  styra  med 
kraft  och  vett»,  men  icke  dem  förutan,  icke  utan  ett  billigt 
afseende  på  folkets  bästa,  andeliga  angelägenheter.  Upp- 
offrar han  dem  t.  ex.  för  ett  MilitärSystem,  så  kan  han 
ursäktas,  som  Napoleon,  af  omständigheterna,  af  sin  egen 
hjeltenatur,  af  sin  genialiska  öfverlägsenhet  öfvcr  ett 
dvergartadt  slägte:  men  uppoffrar  han  dem,  eller  som  är  det 
samma,  frågar  han  ej  derefter,  af  löjlig  Corporalsfåfänga, 
eller  af  låg  egennytta  för  t.  ex.  sin  Dynasti  eller  någon  annan 
dylik  småsak,  då  är  han  i  sanning  ingen  hjelte,  ehuru  hans 
namn  står  i  Bulletinerna,  det  är  en  man  utan  idéer  och 
själslyftning,  en  Pajazzo  till  Ctesar  och  Napoleon.  Din 
Gäntz  är  en  gås,  en  narr:  jag  känner  honom  af  ryktet.  Le 
Pouvoir  är  någon  ting  gudomligt,  det  är  sant;  ty  Gud  är 
den  personifierade  Makten,  Rättvisan,  Snilletl  Men  så  vida 
du  icke  tror  —  som  jag  ej  förmodar  —  på  en  gudomlig 
delegation  af  Makten  till  Herrans  Smorda,  eller  andra  dylika 
Judiska  drömmar,  så  finner  jag  makten  både  löjlig  och  af- 
skyvärd  när  den  faller  i  trivialitetens,  ohjelplighetens,  dum- 
hetens händer  —  Se  StatsCalendern  öfver  Europa.  Upp- 
ror vill  jag  icke,  ty  ordning  är  Statens  lif:  men  det  enda  goda 
Constitutioner  uträtta  är  att  de  sätta  en  bom  för  miss- 
bruket i  de  vanliga  fall  då  folkets  upplysning  öfverstiger 
Regentens.  Jag  upprepar  det:  jag  är  lojal  af  Naturen,  men 
ingalunda  på  det  renläriga  Upsaliensiska-dum-tysk-philo- 
sophiskt-religiösa   sättet,   som   är  modernt,   emedan   jag  i 

—    437    — 


BREF 

sådana  fall  sjelf  kan  uppfinna  hvad  jag  skall  tänka,  utan 
att  läsa  öfver  det  i  Barnböckerna;  —  men  jag  har  ett  pro- 
fetiskt namn,  och  jag  säger  dig  år  1825,  att  om  denna  reac- 
tion  i  Politik  som  i  Religion  ännu  kunde  vara  i  50  år,  så 
skulle  Legitimiteten  förstöra  IMonarkierna,  liksom  Ortho- 
doxien  skulle  förstöra  Christendomen,  Säg  mig  icke  att 
Försynen  vakar  öfver  begge:  Försyn  är  hvad  namnet  inne- 
håller ett  förutseende,  ingen  ting  vidare.  »Nos  deos  didici- 
mus  securum  agere  sevum»,  sade  den  gamle  Epicurén  Flaccus. 
Jag  vet  rätt  väl  hvad  Lessing  och  de  andra  Tyskarne  på- 
stodo  att  VerldsHistorien  är  Försynens  StatsRådsProtocoll. 
Det  är  en  vacker  dikt,  och  jag  värderar  den  såsom  sådan, 
kunde  väl  också  utföra  den  i  ett  Poem;  men  icke  tror  jag 
allvarligt  derpå.  För  mig  äro  Nationernas  öden  den  menskliga 
frihetens  verk:  hur  den  sammanhänger  med  en  högre  nöd- 
vändighet begriper  jag  icke,  och  tycker  att  i  detta  af  seende 
Grekernas  eller  Turkarnas  fatalism  kan  vara  en  äfven  så 
god  förklaringsgrund  som  Munkarnas  och  Orthodoxernas 
Concursus  Divinus.  För  mig  äro  mskoslägtets  olyckor 
en  kropp  med  bölder,  dem  alla  Läkare  förklara  af  naturliga 
orsaker.  När  bölden  är  mogen  brister  han  och  lemnar  sitt 
ärr,  t.  ex.  några  millioner  grafvar,  hvarefter  de  osunda 
vätskorna  taga  för  en  tid  en  annan  riktning.  K.  Bror,  jag 
tror  mig  vara  en  så  poetisk  natur  som  de  fleste  och  äfven 
litet  mer  än  Phosphoristerna  som  tala  derom  sjelf  ve,  eme- 
dan annars  ingen  misstänkte  det.  Religion  och  Poésie 
äro  mensklighetens  vingar,  då  hon  vill  flyga;  och  jag  önskar 
hon  ville  det  oftare,  då  jag  äfven  skulle  försöka  att  följa 
med;  men  vanligtvis  går  hon,  som  andra  förnuftiga  djur, 
på  sina  två  ben;  och  så  mycket  Nordiskt  har  jag  ännu  qvar 
från  min  amma,  att  jag  vet  och  känner  att  förståndets 
klarhet  och  besinningens  ljus  i  detta  fall  måste  vara  de 
ledande  makterna.  —  Dock,  jag  vet  ej  rätt  hur  jag  kommit 

—    438    - 


1825—1826 

på  denna  Episod  som  i  sanning  ej  hänger  bättre  tillhopa  med 
Collegatet  i  Jönköping  än  gamla  Testamentets  Judendom 
med  det  Nyas  universella  läror.  — 

Det  är  lögn,  med  förlof  sagdt,  att  en  Consistorialis  har 
någon  hvarken  i  lag  eller  praxis  grundad  rättighet  att 
rösta  vid  utnämningar  då  frågan  är  om  en  slägting  i  för- 
budna  led.  Jag  känner  ej  ännu  Kyrkolagfarheten  nog  för 
att  med  full  visshet  på  eget  bevåg  kunna  påstå  det  förra: 
men  jag  har  rådfrågat  Faxe  som  varit  Notarius  i  20  år  och 
borde  vara  det  ännu,  och  aldrig  kunnat  något  annat  än 
Jurisprud.  Ecclesiastica.  Han  har  försäkrat  mig  att 
ingen  sådan  författning  finnes.  Icke  heller  har  detta  i  man- 
naminne varit  praxis  hvarken  i  Lund  eller  ens  Vexiö  Dom- 
Capitel,  utan  vid  dylika  tillfällen  har  slägtingen  hittills 
alltid  vetat  så  mycket  hut  att  han  frivilligt  aflägsnat  sig. 
Härpå  skulle  jag  kunna  prestera  Bevis  ur  Protocollerna,  och 
det  var  ett  fel  att  jag  ej  bifogade  dem  med  utlåtandet:  men 
huru  kan  [du]  också  tro  att  en  StatsSecret.  ej  skall  känna 
kyrkolagen  hvaröfver  han  bör  vaka.  Jag  har  skrifvit 
honom  till  härom  i  dag,  men  med  all  möjlig  skonsamhet. 

Oroa  dig  icke  öfver  tryckfelen,  sådant  kan  aldrig  und- 
vikas. Dock  vore  godt  om  listan  hunne  tryckas  innan  boken 
kommer  ut,  hvarmed  nu  tyckes  gå  något  brådstört,  efter 
det  gick  så  trögt  i  början.  Jag  glömde  be  dig  aflemna  å 
mina  vägnar  ett  exemplar  till  KronPrinsen,  hvarvid  du 
säger  honom  —  hvad  du  behagar  å  mina  vägnar.  Men  laga 
att  bandet  är  vackert,  ty  det  är  det  enda  han  ser  på.  Kungen 
har  jag  ej  ämnat  ge  något  Exemplar.  Dels  är  det  väl  mot 
den  undersåtliga  vördnaden  i  allmänhet,  dels  i  synnerhet 
ohöfligt  att  bjuda  Allerhögstdensamme  en  Svensk  Bok. 

Priset  har  jag  utsatt  till  1,16  bco,  har  derom  skrifvit 
till  alla  Rikets  Cons.  Notarier  och  kan  nu  ej  komma  som  en 
Vestgöthe  och  utbjuda  min  vara  för  8  sk.  mindre  för  att 

—    439    — 


BREF 

bli  af  med  henne.  Jag  begriper  icke  Edra  betänkligheter 
i  detta  af  seende.  För  snikenhet  har  jag  hittills  ej  varit 
misstänkt.  I  Axel  är  samma  tryck  och  papper  och  der  tog 
jag  10  sk  bco  arket.  Här  är  fråga  om  6  sk  och  således  4 
rst  mer  på  arket  än  hvad  Lunkentus  och  alla  andra  Bröder 
i  Apollo  låta  köpa  sig  för.  Lägg  till  krånglet  med  vexeln. 
Med  ett  ord,  är  priset  ej  annonceradt  i  Tidningarna  så  blir 
det  2  rdr  rgs.  Jag  skrifver  härom  till  Myhrman. 

Jag  skrifver  detta  i  stort  sällskap  som  jag  ej  kan  bli 
qvitt.  Förlåt  allt  slarf  och  tacka  Gud  om  du  kan  läsa  denna 
Rhapsodi,  hvilket  jag  sjelf  ej  ville  åtaga  mig.  Helsa  Leopold 
och  Fru  Akerhielm.  Min  hustru  är  nu  frisk  och  ber  helsa. 
Vidare  från  Jönköping. 

Tuus 

Tegnér. 

27.  Till  G.  BiLLOw. 

Lund  d.  16  Maj  1825. 

Bäste  Billow.  Jag  står  på  resan  till  mitt  Stift  der  jag 
ämnar  hålla  Rätt-  och  RäfstTing  och  är  sysselsatt  med  alle- 
handa förberedelser  dertill.  Således  endast  två  ord.  I 
slutet  af  månaden  kommer  en  Captén  Greiff  till  dig,  son 
af  der  KönigsGreiff.  Det  är  vår  mest  bildade  Militär  här 
i  provinsen  och  i  alla  afseenden  en  älskvärd  man,  men  en 
dålig  hushållare.  Han  har  varit  länge  förlofvad  med  Mams. 
Faxe.  Han  har  varit  Lieutenant  i  16  år  och  mångfaldiga 
gånger  haft  löfte  om  Compagnie  både  af  Kung  och  Kron- 
prins, men  alltid  förgäfves.  Han  har  det  felet  att  kunna 
läsa  i  bok  och  anser  ej  det  militäriska  som  ett  blott  handt- 
verk,  är  ej  heller  hofman  eller  spion.  Det  kan  således  ha 
sina  skäl  att  förbigå  honom,  emedan  den  förträffliga  rå- 

—    440    — 


1825—1826 

• 

hetsandan  annars  skulle  löpa  fara  att  nedsättas  inom  Rege- 
mentet. Greiff,  som  länge  väntat  tåligt,  har  derföre  nu 
tagit  sitt  partie,  gifter  sig  och  reser  till  Södra  America  der 
hans  Svåger  Hauswolff  är  etablerad  och  har  några  Bergverk. 
I  Bergsrörelsen  förstår  han  ingen  ting,  men  känner  Mathe- 
matik  och  har  fallenhet  för  det  mechaniska.  Gif  honom  i 
detta  afseende  hvad  råd,  upplysningar  och  anvisningar  du 
finner  lämpeligast,  med  ett  ord  en  practisk  lection,  och  skaffa 
honom  äfven  adresser  till  Falun.  En  nyluring  i  Bergmans- 
yrket i  Sverge  vet  i  allt  fall  mer  än  Bergmästarna  i  S. 
America,  och  för  Greiff  är  det  af  vigt  att  i  en  annan  verlds- 
del  kunna  använda  kunskaper  och  talenter  som  i  hans 
fädernesland  blifvit  öfversedda,  ehuru  i  en  annan  väg.  Gör 
honom  derför  hvad  tjenster  du  kan.  Helsa  Eva  och  Barnen 
och  glöm  ej 

Din 
Vän 

Tegnér. 

Till  A.  C.  AF  Kullberg.  28. 

Lund  d.  30  Juni  1825. 

Bäste  Kullberg. 

Vid  min  hemkomst  från  Stiftet  emottog  jag  ditt  bref  af 
d.  21  Juni  hvarföre  jag  blir  dig  mycket  förbunden.  Jag 
finner  deraf  att  Rosengrenska  målet  ännu  ej  lär  vara  mer  än 
till  hälften  afgjordt.  Jag  hade  ej  trott  att  Regeringen  skulle 
fästa  så  mycken  vigt  vid  en  så  obetydlig  sak,  och  förmodade 
att  man  möjligtvis  kunde  tilltro  mig  så  mycken  heder  och 
förstånd  att  jag  både  ville  och  insåge  det  rätta  i  en  sak  der 
det  är  omöjligt  att  jag  kan  ha  något  personligt  interesse. 
Mitt  vistande  i  Jönköping  har  ännu  mera  öfvertygat  mig 

—    441    — 


BREF 

om  billigheten  deraf  att  Rosengren  föredroges  för  sin  med- 
täflare.  Emedlertid  märker  jag  väl  att  meningen  är  den 
att  Colliander  sluteligen  skall  segra.  Vill  Regeringen  göra 
mig  denna  chikan  så  måste  jag  underkasta  mig  den,  men 
jag  bekänner  att  jag  ej  kan  hindra  mig  ifrån  att  ressentera 
den.  Jag  glömmer  ej  lätt  en  oförtjent  skymf  och  af  det  slags 
mod  som  aldrig  skrämmes  till  tystnad  har  Gud  gifvit  mig 
öfverflöd.  Tro  emedlertid  icke  att  jag  nånsin  misskänner 
din  vänskap  och  rättvisa;  men  jag  märker  att  du  är  mera 
motarbetad  än  du  borde.  Besynnerligt  vore  likväl  om 
StatsSecreterare  och  Biskop  i  förening  icke  skulle  kunna 
genomdrifva  hvad  som  är  uppenbart  rätt  blott  derföre  att 
några  småsinnade  Intriganter  sammansvurit  sig  emot  dem. 
Men  hvilka  äro  dessa?  Dina  yttranden  i  detta  afseende 
äro  alltför  mystiska.  Vet  du  något  i  den  vägen  så  gör  du 
orätt  att  förtiga  det  för  mig.  Jag  älskar  öppen  fejd  och  skyr 
i  sådant  fall  hvarken  eld  eller  vatten.  Det  förefaller  mig 
som  om  flere  af  våra  fiender  skulle  vara  gemensamma.  Vi 
böra  således  förena  oss,  så  framt  du  ej  försmår  min  allians; 
men  jag  kan  möjligtvis  gagna  dig  med  min  oförsigtiga 
djerfhet,  tempererad,  som  sig  bör,  af  din  större  erfarenhet 
och  betänksamhet.  Säg  derföre  rent  ut:  »tutis  depone 
auribus».  I  fall  du  menar  Lundblad,  så  känner  jag  honom, 
nu  mera,  fullkomligt,  ehuru  blott  genom  en  tillfällighet. 
Jag  skall  en  gång  säga  dig  hvarom  han  understått  sig  att 
anmoda  mig  i  afseende  på  dig,  men  han  vände  sig  icke  just 
till  rätta  mannen.  För  öfrigt  är  det  ju  idel  feghet  att  frukta 
honom;  jag  känner  bättre  än  du  hans  obetydlighet.  Det  är 
sant,  han  är  Riksdagsman:  men  det  är  jag  också,  om  jag 
lefver.  Jag  förstår  ej  och  vill  ej  heller  blanda  mig  i  Riks- 
dagsärenden: men  alltid  måtte  jag  kunna  få  så  mycket 
inflytande  som  han,  i  fall  det  skulle  erfordras.  Från  det 
hållet  tycker  jag  således  ingen  ting  kan  vara  att  frukta. 

—    442    — 


1825—1826 

Angående  Läsarena  skall  jag  med  allraförsta  inlemna 
en  Promemoria.  Det  skulle  skett  nu,  men  jag  har  ej  ännu 
fått  in  alla  de  upplysningar  jag,  i  anledning  af  ditt  bref, 
infordrat.  I  hufvudsaken  tänker  jag  om  dem  alldeles  lika 
med  dig.  De  äro  barn  som  tystna,  så  snart  man  ej  aktar  på 
deras  skrik.  Helsa  emedlertid  vederbörande  på  förhand 
att  de  i  det  afseendet  kunna  vara  alldes  tranquilla,  ty  det 
onda  är  i  synbart  aftagande  hos  oss.  Jag  vidtog  redan  i 
fjol  den  enda  åtgärd  häremot  som  jag  ansåg  nödvändig, 
hvaraf  äfven  följden  varit  god.    Vidare  med  första. 

Under  min  resa  i  Stiftet  har  jag  vidtagit  allehanda  mått 
och  steg  hvarför  jag  framdeles  får  redovisa.  Det  kommer  att 
föranleda  flere  Betänkanden  och  relationer  som  göra  dig 
mycket  besvär.  Dock  hoppas  jag  du  skall  gilla  och  under- 
stödja det  mesta,  och  i  öfrigt  förlåta  att  jag  kanske  icke 
är  så  sömnig  som  en  och  annan  af  mina  Herrar  Kamrater 
i  Embetet.  Ett  Tal  i  Jönköping  medföljer.  Jag  kunde  ej 
afslå  dess  tryckning  som  Staden  begärde  och  fäste  som  ett 
villkor  för  sitt  biträde  till  Scholebyggnad.  För  ett  så  god  t 
ändamål  kan  man  väl  ge  sin  lilla  författarfåfänga  till  spillo. 
Men  denna  Scholhusbyggnad  kommer  att  göra  både  dig 
och  mig  mycket  bekymmer,  och  går  kanske  ändå  ej  igenom; 
ty  Borgerskapets  pretensioner  äro  alltför  öfverdrifna. 

Hur  går  det  med  VederlagsSpannemålen  från  Gårdsby 
och  Hemmesjö  BiskopsPrebenden? 

Vänskap  och  högaktning 

Tegnér. 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  29. 

Lund  d.  30  Juni  1825. 

Bäste  Brinkman!  Jag  är  nyss  hemkommen  från  Stiftet. 
Mina  öden  under  resan  som  voro  allehanda  hinner  jag  ej 

-    443    - 


BREF 

i  dag  omtala,  ty  jag  har  en  stor  correspondens,  försummad 
i  snart  två  månader.  Illamående  har  jag  äfven  varit  och 
är:  ty  resor,  som  gagna  alla  andra  menniskor,  skada  alltid 
mig.  Således  blott  några  ord  till  svar  på  ditt  bref  af  d. 
27  Maj  som  jag  mottog  i  Jönköping. 

Först  och  främst  besvärjer  jag  dig  att  göra  något  mera 
af  seende  på  din  ögonsjuka.  Det  är  ju  vanvett  att  negligera 
sig  i  sådant  fall.  Blindhet  föreställer  jag  mig  som  den  rys- 
ligaste af  alla  jordiska  olyckor  —  näst  en,  som  jag  sjelf 
erfarit.  Att  icke  få  se  solen  och  himlahvalfvet  och  det  eviga 
ljuset,  att  gå  lefvande  i  sin  graf  —  det  måtte  vara  det  grym- 
maste på  jorden.  Att  lefva  utan  ljus  är  äfven  så  orimligt 
som  att  lefva  utan  luft.  Jag  vördar  Leopold  för  sin  resigna- 
tion: en  man  måste  finna  sig  i  sitt  öde:  men  ingen  annan 
än  en  narr  kastar  sig  blindt  i  olyckan  om  hon  möjligtvis 
kan  undvikas.  Hvad  djefvulen  gör  det  om  du  för  några 
vickor,  några  månader,  några  år  icke  kan  läsa  all  den  dum- 
het som  tryckes:  det  vore  ju  en  ren  vinst;  du  får  ändå  höra 
mer  än  du  behöfver.  Du  har  ju  dessutom  flere  slynglar 
i  din  tjenst:  någon  af  dem  måtte  väl  ej  vara  för  god  till 
ExpeditionsSecreterare,  som  efter  ditt  dictamen  för  din 
brefvexling.  I  annat  fall  af  säger  åtminstone  jag  mig  den 
samma;  ty  med  din  blindhet  vill  jag  ej  köpa  mitt  nöje, 
huru  dyrbart  det  annars  må  vara  mig.  Jag  ber  dig  som 
vän,  som  förnuftigare  än  du  (i  detta  afseende  nemligen) 
ålägger  jag  dig  att  ej  försumma  mensklig  hjelp,  så  länge 
hon  ännu  är  möjlig.  Jag  har  ingen  ro  i  min  själ  innan  du 
lofvat  detta.  — 

Vidare  —  Myhrman  är  nu  här  och  berättar  mig  att 
afsättningen  i  Stockholm  tyckes  gå  temmeligen.  Det  är 
också  hufvudsaken,  ty  ära  har  jag  ej  påräknat,  och  är  så- 
ledes lätt  tröstad  öfver  det  ringa  uppseende  boken  lär  ha 
gjort  i  den  litteraira  verlden.   Härtill  slutar  jag  bland  annat 

—    444    — 


1825—1826 

äfven  deraf  att  Recens.  som  annars  alltid  pläga  vara  så 
beställsamma  emot  mig  nu  iakttaga  en  allmän  och  förnäm 
tystnad.  StockholmsPosten,  min  gamle  vän,  undantar  jag. 
Men  han  är  ju  en  alltför  stor  narr.  Troligtvis  är  han  den 
enda  menniska  i  verlden  som  finner  något  slags  likhet 
emellan  Byron  och  mig.  Först  och  främst  var  ju  B.  om 
icke  en  stor  Poet,  åtminstone  en  stor  Genius,  och  Gud 
skall  veta  att  jag  i  begge  dessa  afseenden  aldrig  kunnat 
tänka  på  en  jemförelse.  Dessutom  —  hvad  likhet  kan  der 
utletas  mellan  hans  demoniska  natur  och  min  menskliga, 
mellan  hans  dystra  verldsåsigt  och  min  glada,  kanske  äfven 
lättsinniga,  mellan  hans  blå  svafvellågor  och  mina  spra- 
kande fyrverkerisolar?  Det  är  ju  obegripligt  att  en  men- 
niska kan  låta  trycka  något  så  tanklöst.  —  Att  första  Sån- 
gen skulle  vara  så  mycket  svagare  än  de  andra,  var  mig 
äfven  oväntadt.  Jag  tycker  der  är  ingenting  att  ge  emellan 
på  den  och  de  öfriga,  och  skulle  någon  göra  anspråk  på 
företrädet  i  svaghet  vore  det  väl  snarare  Kung  Ring  (n:r  V) 
som  också  stackars  Ingeborg  fick  erfara.  Att  jag  slutligen 
icke  kan  skrifva  Svenska  har  jag  nu  läst  i  så  många  år 
att  jag  sjelf  börjar  tro  det.  Och  likväl  —  hvad  kan  Svenska 
vara  annat  än  det  som  en  lefvande  Svensk  talar  el.  skrif- 
ver  på  ett  begripligt  sätt?  Kan  ett  lefvande  Språk  vara 
något  i  allmänhet  slutet  och  stillastående,  ett  oorganiskt 
petrifikat?  Måste  icke  lifvet  här,  som  annorstädes  vara 
något  ständigt  fortgående,  ständigt  framskridande  och  om- 
vexlande?  T.  ex.  det  heter  Konungen;  våra  förfäder  sade  i 
dess  ställe  den  Konung,  liksom  Tyskarne  ännu  der  König. 
Hvarföre  skulle  icke  denna  omflyttning  af  Artikeln,  såsom 
en  loflig  variation,  ännu  kunna  användas,  åtminstone  i 
Poésie,  der  vi  i  allt  fall  äro  bundna  af  så  många  villkorliga 
regler,  som  besvära  den  starke  och  nedtrycka  den  svage? 
Är  icke  språkformernas  mångfald  och  rikedom  alltid  i  sig 

—    445    — 


BREF 

sjelf  en  vinst,  värd  mera  än  en  död,  regelbunden  fattigdom? 
H varför  skulle  ej,  på  språkets  Riddarhus,  de  gamla  ätterna 
kunna  upplifvas,  liksom  de  nya  dagligen  introduceras?  — 
Jag  vet  icke  hvad  en  ärlig  Recens.,  som  verkeligen  älskade  sitt 
språk  och  med  förstånd  bedömmer  dess  närvarande  bild- 
ningsgrad, skulle  egenteligen  ha  att  invända  emot  allt  detta; 
—  men  också  vet  jag  icke  h varför  jag  är  en  sådan  narr  och 
nedskrifver  dylika  Elementer  —  till  dig. 

Rutströms  anmärkning  är  alltför  orimlig.  Hvem  har 
nånsin  gjort  Ring  till  Femininum? 

»Ringen  var  länge  i  slägten  ett  arf,  ty  hon  (slägten)  ledde  sin  ättlängd, 
endast  på  mödernet  dock,  till  Vaulund»  etc. 

Detta  tycker  jag  måtte  vara  klart  för  en  hvar.  Ringen  har 
intet  möderne,  ehuru  han,  i  en  annan  mening,  är  allas.  I 
afseende  på  Anapesterna  och  rista  har  jag  ingen  ting  annat 
att  svara  än  hvad  du  redan  anfört.  Det  samma  gäller  om 
den  kinkiga  frågan  att  veta  litet  el.  intet,  hvari  det  vore 
ohöfligt  att  vidare  inlåta  sig. 

Helsa  Friherrinnan  och  säg  henne  att  hon  ej  må  hoppas 
det  mitt  rimmande  upphör  förr  än  med  lifvet.  Huru  kan 
man  föreställa  sig  att  en  sådan  oart  nånsin  kunde  afläggas, 
äfven  om  jag  ville.  Jag  begriper  icke  hvad  det  skulle  vara 
för  ett  Embete  som  upptoge  mer  än  Va  timma  af  dagen. 
Allraminst  kan  detta  äga  rum  vid  en  sådan  lathundstjenst 
som  en  Biskopssyssla.  Mitt  gamla  omdöme  derom  har 
blifvit  ännu  mera  stadfäst  genom  min  resa,  hvarunder  jag 
var  i  full  utöfning  deraf.  Men  härom  en  annan  gång.  Jag 
skulle  sjelf  säga  Frih.  detta:  men  all  communikation  oss 
emellan,  både  skriftelig  och  mundtelig,  har  på  snart  ett 
år  varit  af  bruten;  dock  hörde  jag  i  går  af  en  resande  från 
Sirköping  att  hon  mår  väl.  — 

Schley,  en  köpman,  har  varit  här  och  lemnat  ett  häfte 

—    446    — 


1825—1826 

tryckta  öfversättningar.  Utom  Axel  innehåller  det  alle- 
handa af  Geijer,  Atterbom,  Nicander  —  och  Zeipel,  Den 
sednares  sällskap  åtminstone  hade  jag  väl  velat  undanbedja 
mig.  Nu  hotar  Schley  med  vanlig  Tysk  skrif färdighet  att 
om  en  månad  äfven  ge  ut  hela  Frithiof.  »Gud  bevare  oss 
för  våra  vänner:  våra  fiender  komma  vi  väl  alltid  till  rätta 
med.» 

Åpropös  af  fiender,  så  lär  jag  ha  sådana  i  StatsRådet 
el.  åtminstone  sådana  som  influera  på  det  samma.  Åtmin- 
stone påstår  Kullberg  att  Rosengrenska  saken  af  detta  skäl 
mött  mycket  motstånd:  men  hans  uttryck  äro  efter  van- 
ligheten så  obestämda  och  mystiska  att  jag  ej  blir  slug 
derpå.  Kungen  har  afgjort  att  R.  är  af  Consist.  utnämnd, 
Colliander  dock  obetaget  att  klaga:  således  blott  en  half 
resolution.  Det  är  obegripligt  hvad  ömkligheten  och  half- 
heten  tar  öfverhand  öfverallt. 

I  dessa  dagar  väntar  jag  Geijer  och  Fru  Silfverstolpe. 
Möjligtvis  gör  jag  dem  äfven  sällskap  till  Köpenhamn  der 
jag  ej  varit  på  10  år.  Till  Tyskland  reser  jag  icke  ehuru 
Fru  Helvig  dertill  vill  öfvertala  mig:  men  jag  har  hvarken 
tid  eller  helsa  eller  pengar  att  depensera  på  Tyskarna. 
Helsan  blefve  också  derigenom  ej  förbättrad,  och  hvad  mitt 
lynne  angår,  så  är  det,  liksom  alla  skador  i  hjertat,  oläkeligt. 

Ett  Tal,  hållet  i  Jönköping,  medföljer.  Dylika  triviali- 
teter borde  ej  tryckas:  men  jag  kunde  ej  undgå  det  då  hela 
staden  i  Deputation  begärde  det,  och  fäste  det  som  ett 
villkor  för  sitt  biträde  till  Scholhusbyggnad.  För  ett  så  godt 
och  nyttigt  ändamål  får  man  väl  ge  sin  författarära  till 
spillo.  Emedlertid  hoppas  jag  det  blir  föga  bekant.  Ett 
Tal  som  jag  höll  i  Vexiö  var  mindre  tomt,  och  är  af  samma 
anledning  redan  på  trycket.  Men  jag  har  en  af  sky  för 
att  trycka  Prosa,  ehuru  den  i  det  hela  kan  vara  likså  god 
som  vers. 

—    447    — 


BREF 

Fru  De  Geer  lär  komma  ner  i  Augusti.  Det  skulle  vara 
roligt  att  träffa  henne.  Säg  henne  det  vid  tillfälle.  Äfven 
jag  är  brunnsgäst  och  dricker  Geilnauer  i  sommar. 

Fråga  Franzén  om  han  beslutat  att  aldrig  skrifva  mig 
till.  Kan  han  icke  nu  få  StorkjTkan  efter  Wallin?  Jag  vill 
hoppas  att  åtminstone  Hagberg  ej  lägger  något  hinder  i 
vägen  härföre.    Det  skulle  förarga  mig. 

Min  hustru  ber  helsa.  Helsa  Leopold  och  öfriga  bekanta 
från 

Din 

Vän 

Tegnér. 

Har  du  skickat  något  exemplar  af  Frithiof  till  Fru 
Helvig? 


30.  Till  A.  G.  Ahlstrand. 

Lund  d.  1  Juli  1825. 

S.  H.  T. 

För  godt  sällskap,  godt  husrum  och  förplägning  för  mig 
sjelf,  fröknar  och  dräng,  för  god  vänskap  och  ärlighet  under 
hela  min  Småländska  pilgrimsfärd,  tackar  jag  varmt  och 
uppriktigt.  Jag  gläder  mig  åt  det  hoppet  att  jag  och  Små- 
länningarna dock  sluteligen  torde  komma  bättre  öfverens 
än  vi  begge  från  början  förmodat.  Första  steget  härtill 
är  att  lära  förstå  hvarandras  mening,  hvartill  ofta  fordras  en 
öfversättning  på  hvar  och  ens  eget  tungomål;  ty  det  gifves 
en  mängd  olika  dialecter  —  för  själarna,  ehuru  de  höra  till 
samma  språkstam.  Det  andra  är  att  aflägga  all  ömsesidig 
fördom  mot  hvarandra,  och  ej  betrakta  som  ensidighet  allt 
som  afviker  från  ens  egna  åsikter.  Är  endast  ändamålet 
gifvet  och  öfverenskommet  så  får  man  väl,  i  afseende  på 

—    448    — 


1825—1826 

medlen,  lämpa  sig  efter  hvarandra.  Tolerans  är  den  svåraste, 
men  tillika  den  nödvändigaste  af  alla  Samhällsdygder;  ty 
annars  händer  ofta  att  mången,  bloLt  för  nöjet  att  ha  rätt, 
uppoffrar  hvad  som  är  rätt.  Hvar  och  en  älskar  sitt  sätt  att 
se  en  sak,  ofta  mer  än  saken  sjelf;  ty  man  betraktar  gerna 
detta  sätt  som  sitt  eget  barn,  hvilket  är  så  mycket  billigare 
som  sättet  ofta  är  rätt  barnsligt.  —  Dock  om  allt  detta  få 
vi  framdeles  tala  vidare. 

I  händelse  Biskopinnan  Mörner  ej  vill  afstå  annat  än 
hela  nådåret,  så  kan  jag  af  flerc  skäl  ej  emottaga  det. 
Deremot  Eksås  eller  Biskopsgården  ensamma  skulle  sätta 
mig  i  frestelse.  Men  jag  vet  på  förhand  att  med  en  så  ålder- 
stigen Dame  ingen  ting  reellt  och  beståndande  kan  uppgöras. 

Helsa  Fru  Ahlstrand.  Jag  emot  tar  väl  gerna  bref  från 
vackra  Fruar;  men  hon  bör  dock  icke  besvära  sig  härmed 
för  ett  sådant  lappri. 

Pettersson  ber,  jemte  fröknarna,  om  sin  vördnad  för 
August. 

Vänskapsfullt 

hastelg.  Tegnér. 

Till  C.  I.  Heurlin.  31. 

Lund  d.  4  Juli  1825. 

Bäste  Heurlin!  Här  är  främmande  och  jag  hinner  alltså 
blott  i  få  ord  tacka  dig  för  all  gammal  och  ny  vänskap.  I 
Skatelöf,  liksom  på  Husaby  och  ännu  mer  under  vägen  var 
jag  sjuk.  Den  obehaglige  Ling,  som  nu  öfvergått  till  uppen- 
bar Charlatan  med  sin  SjukGymnastik,  skulle  curera  måg, 
hvaraf  jag  naturligtvis  blef  värre.  Vi  skildes  i  Vihult.  Hos 
Danielsson  låg  jag  öfver  natten.  Hans  Fru  är  rätt  hyggelig, 
ehuru  jag  nu  mera  ej  har  ögon  för  sådant.    I  Christianstad 

—    449    — 

2d— 210169.    Tefjnér,  Sami.  slri/ter.  5. 


BREF 

var  j ag  endast  öfver  natten  och  på  tisdag  kom  jag  hem.  Sedan 
har  helsan  varit  dåhg.  Blodet  stiger  mig  åt  hufvudet, 
värre  än  förr  och  jag  är  nästan  döf.  Jag  vet  väl  att  det  kan 
hjelpas  med  iglar;  men  jag  går  ej  gerna  på  denna  kur,  som 
vänjer  kroppen  en  ovana.  Att  humeuret  äfven  måste  vara 
dåligt  både  af  denna  och  flere  andra  orsaker  förstår  du 
lätt.    Dock  derom  är  ej  värdt  att  skrifva. 

Kan  du,  på  hvad  villkor  som  helst  få  Eksås  till  nästa 
år,  så  af  sluta  å  mina  vägnar.  Hela  nådåret  emottar  jag  under 
intet  villkor.  Skälen  för  det  ena  som  det  andra  skall  jag  en 
an[nan]  gång  detaljera. 

Jönköpingsboerna  vilja  nödvändigt  ha  rätt  på  Visingsö- 
fonden.  Hvem  uppbär  och  redovisar  den?  Hela  mitt 
Scholhusproject  går  annars  under. 

Från  din  Svärmor  kan  jag  mycket  helsa.  Jag  har  haft 
mycken  svårighet  att  tranquillisera  henne  i  afseende  på 
Lisa.  Hon  förenar  sig  med  mig  i  den  anhållan  och  åläggande 
att  du  måtte  anlita  läkarehjälp.  Det  är  ju  föga  mindre  än 
vanvett  att  försumma  sådant,  och  vänta  på  mirakel. 

Geijer  väntas  i  dessa  dagar.  Han  vore  mera  välkommen 
om  mitt  lynne  och  min  helsa  vore  bättre. 

Denna  gång  hinner  jag  ej  mera.  Vidare  en  annan  gång. 
Helsningar  från  oss  alla. 

Din  Vän 

Tegnér. 

32.  Till  F.  M.  Franzén. 

Lund  d.  7  Juli  1825. 

Bäste  Franzén!  Geijer  har  medfört  ett  Exemplar  af 
Julie  de  St.  Julien,  ämnadt  åt  Nyerup.  Som  jag  är  sjuk 
efter  min   Smålandsresa  och   ur  stånd   att  läsa   sjelf,   har 

—    450    — 


i 


1825—1826 

Atterbom  läst  för  mig  en  del  deraf:  det  öfriga  har  jag  i 
dag,  oaktadt  läkarens  förbud,  läst  sjelf.  Jag  skyndar  att 
för  detta  herrliga  Poem  tacka  dig  med  rördt  hjerta.  Den 
Politiken  är  som  vore  han  skrifven  ur  min  själ,  den  enda 
hjertliga  Diplomatik  jag  sett  i  verlden.  Det  är  en  verkelig 
Tidsbild,  en  verkelig,  icke  en  tillkonstlad,  Symbolik  öfver  det 
vexelrika  århundradet  som  egenteligen  är  ett  sammandrag 
af  Verldshistorien  och  hvaraf  en  dag  är  märkvärdigare  än 
ett  sekel  fordomdags.  En  recension  i  detalj  kan  och  vill 
jag  icke  skrifva  deröfver  i  dag:  men  Gud  välsigne  dig  för 
den  gåfvan  åt  förnuftet,  åt  hjertat,  åt  den  sanna  friheten, 
hvars  bild,  på  ett  underskönt  sätt,  sammansmält  med  Julies; 
ty  allt  skönt  och  stort  och  ädelt  har  i  mina  ögon  ett  Frun- 
timmersanlete. Du  vet  icke  hur  mycket  din  framgång 
gläder  mig,  emedan  jag  älskar  dig  på  en  gång  som  en  far 
och  en  äldre  bror.  Och  sedan  älskar  jag  äfven  Svenska 
vitterheten  och  gläder  mig  åt  dess  ära.  Tack  äfven  för 
den  heder  du  gjort  min  gamle  ärlige  Engeström.  Vidare 
orkar  jag  ej  skrifva  i  dag. 

Helsa  min  Brorson  och  se  honom  till  godo  i  livad  du 
kan.  Helsa  äfven  hjertligast  din  Fru  och  barn  från  mig 
och  de  mina. 

Din 
Vän 

Tegnér. 


Till  M.  VON  ScHWERiN,  född  Törngren.  33. 

Lund  d.  14  Juli  1825. 

Med  gårdagens  post  erhöll  jag  från  Brinkman  den 
oväntade  underrättelsen  alt  det  exemplar  af  Frithiof  han 
öfverskickat   till    Sirköping    egenteligen   var  ämnadt,   icke 

—    451     — 


BREF 

Friherrinnan,  utan  Fröken  Martina.  Jag  skyndar  derföre  att 
rätta  detta  misstag  och  ber  endast  om  förlåtelse  att  jag  för 
närvarande  ej  äger  något  aftryck  på  bättre  papper.  För 
öfrigt  vet  jag  väl  att  Poemet  är  Friherrinnan  likaså  lik- 
giltigt som  Författaren,  nu  mera;  men  detta  ändrar  inga- 
lunda mina  tänkesätt,  och  jag  hoppas  att  Frih.  icke  ett 
enda  ögonblick  misstänkt  mig  för  den  nedrigheten  att  kunna 
under  hvad  förhållanden  som  helst  glömma  hvad  jag  är 
skyldig  ett  Fruntimmer  som  —  fordomdags  —  hedrat 
mig  med  förtroende  och  vänskap.  —  Någon  vidare  explica- 
tion  i  af  seende  på  min  långvariga  tystnad  kan  och  vill  jag 
icke  ge.  Den  förklarar  sig  sjelf.  Jag  tror  mig  icke  vara  den 
förolämpande;  och  i  sådant  fall  gör  jag  aldrig  första  steget 
till  försoning;  det  är  en  hederssak  för  mannen,  och  deröfver 
kan  icke  ens  Frihrn  Schwerin  dömma  —  emedan  hon  ej  är 
man,  utan  tilläfventyrs  något  bättre.  Jag  anhåller  der- 
före att  Frih.  behagade  ej  ge  någon  annan  mening  åt  detta 
mitt  första,  rent  af  tillfälliga  bref,  än  den  jag  dermed 
åsyftat. 

Allt  sedan  jag,  för  14  dar  sedan,  kom  från  Småland  och 
äfven  länge  förut  under  sjelfva  resan  har  min  helsa  varit 
mycket  dålig.  Jag  är  plågad  af  ständig  hufvudyrsel,  tro- 
ligtvis hemorrhoidalisk  blod  som  vill  högre  än  han  bör,  lik 
mången  annan.  Med  mitt  hjerta  och  mitt  lynne  står  ej 
heller  på  lång  tid  rätt  till.  Det  förefaller  mig  som  om  det 
snart  vore  slut  med  mig.  Också  vet  jag  just  icke  hvad  jag 
egenteligen  har  att  lefva  för.  För  döden  tycker  jag  icke  jag 
fruktar  synnerligt:  men  visserligen  oroar  mig  mina  fattiga 
barns,  helst  flickornas,  öde,  som  då  bli  nödsakade  att  söka 
tjenst,  kanske  hos  obarmhertiga  menniskor.  Men  en  man 
bör  ej  klaga  öfver  hvad  som  ej  kan  ändras.  Skulle  vi  emed- 
lertid  ej  träffas  vidare,  så  emottag,  förskottsvis,  redan  i 
detta  lifvet  en  ny  och  innerlig  försäkran  om  min  uppriktiga 

—    452    — 


1825—1826 

vördnad  och  min  varma  —  kanske  alllför  varma,  tillgifven- 
het. 

Min  hustrn  ber  om  sin  lielsning. 

Ödmjukast 
Es.  Tegnér. 


Till  C.  I.  Heurlin.  34. 

Lund  d.  2G  Juli   1825. 

Bäste  Heurlin.  Det  är  i  dag  första  gången  jag  kan  ligga 
ofvanpå  sängen  efter  en  temligt  allvarsam  anstöt  af  mina 
vanliga  hemorrhoidalplågor.  Samma  sjukdom  som  1822; 
och  med  samma,  ehuru  lindriga  Symptomer.  Egenteligen 
sängliggande  emellan  lakan  har  jag  ej  varit  i  mera  än  8 
dar.  Dock  är  jag  ännu  så  matt  att  jag  ej  kan  skrifva  mer  än 
några  ord,  förbjuden  äfven  det  af  Doctorn. 

Af  Biskopinnan  vill  jag  icke  ha  något  annat  än  Eksås, 
antingen  hela  gården  eller  också  husen,  trädgården,  foder 
för  2  hästar,  8  kor,  får  o.  s.  v.  jemte  vedbrand.  Om  priset 
böra  vi  ej  tvista.  Af  sluta  så  fort  du  kan.  Landshöfdingcn 
har  nu  äfven  blandat  sig  i  saken  och  skrifvit  mig  till.  Han 
vill  att  jag  skulle  arrendera  hela  Indelningen,  hvartill  jag 
svarat  och  svarar  bestämdt  Nej,  villkoren  må  vara  hvilka 
som  helst.  Jag  har  nog  bekymmer  förut.  Du  måste  emedlertid 
för  höflighetens  skuld  tala  vid  Mörner  innan  du  afgör  något. 
Annars  blir  han  stött  på  mig.  Husens  reparation  måste  i 
allt  fall  begynna  i  höst.  Jag  vill  ha  ordentliga  öfverrum 
tillbyggda,  äfven  om  det  skall  ske  på  min  egen  bekostnad. 
Förr  än  till  nästa  Midsommar  behöfva  rummen  ej  vara  fär- 
diga, ty  förr  kan  j  ag  i  allt  fall  ej  komma  härifrån.  En  huf vud- 
sak  blir  att  rummen  göras  varma,  och  dragfria  för  vintern, 
ty  jag  tål  nu  mera  ingen  köld,  utan  att  genast  bli  sjuk. 

-    453    — 


BREF 

Öfver  min  sjuklighet  är  jag  äfven  i  det  af  seende  orolig 
att  den  hindrat  och  hindrar  mig  troligtvis  ännu  flere  vickor 
att  expediera  de  många  Stiftsangelägenheter  jag  samlat 
under  min  resa.  Nu  tänka  väl  både  Prester  och  Consi- 
storium  att  alltsammans  var  idel  fjäsk  och  prat;  men  blir 
jag  frisk  igen  hoppas  jag  kunna  visa  dem  att  jag  ingen  ting 
glömt  af  hvad  jag  sagt  dem. 

Från  Vesterås  Stift  låter  illa  för  Wallin.  Det  tros  att 
Wikman  verkeligen  lyckas  att  utestänga  honom  från  för- 
slaget. Hade  jag  trott  det  (ännu  tror  jag  det  ej)  så  hade  jag 
förmodligen  sjelf  uppträdt  bland  Pretendenterna,  h.  e. 
låtit  förstå  att  jag  önskade  ett  rum.  Men  det  var  kanske 
bäst  som  skett.   Hedrén  tros  nu  gå  långt. 

Geijer  och  Atterbom  ha  varit  här.  Derom  en  annan  gång. 
Den  sednare  väntas  snart  hit  åter  .  .  . 

Att  du  skulle  få  ledsamt  vid  brunn  kunde  jag  sagt  dig 
förut;  men  deri  lär  just  sjelfva  kuren  ligga.  Då  mskn  i  allt 
fall  är  dömd  att  ha  ledsamt,  kan  det  vara  likgiltigt  om  domen 
verkställes  hemma  eller  borta.  Det  är  icke  allom  gifvet 
att  förena  begge  delarna,  som  jag. 

Helsa  Lisa  och  skrif  mig  snart  till.  —  Hur  gick  det  i 
Rydaholm?  Enl.  bref  af  C.  E.  Bexell  ser  det  ut  som  han 
fått  pluraliteten  och  Pontén  skulle  gå  ut  från  förslaget. 
Då  ser  jag  ej  han  kan  komma  i  fråga. 

Kronprinsen  har  förbjudit  annonserandet  af  ledigheten 
i  Eloquentia  Romana,  som  kommer  att  stå  ledig  tills  vidare. 
Troligtvis  vill  man  förena  den  med  någon  annan  Profession. 

Anna  ber  helsa. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

—    454    — 


I 


1825—1826 
Till  I.  R.  Blom.  35. 

Lund  d.  27  Juli  1825. 

Efter  en  sjukdom,  ännu  blott  till  hälften  öfvervunnen, 
begagnar  jag  de  första  ögonblick  jag  kan  sitta  oppe,  att 
tacka  för  det  bref,  hvarmed  Herr  JustitieRådet  hedrat  och 
gladt  mig.  Detta  bref  skulle  visserligen  icke  litet  bidragit 
att  upprätta  mitt  redan  länge  nedstämda  lynne,  så  framt 
mitt  lidande  till  kropp  och  själ  (i  synnerhet  till  den  sed- 
nare)  vore  af  det  slag,  som  genom  några  andra  medel  än 
tid  och  tålamod  kunde  afhjelpas.  Emedlertid  bör  denna 
skrifvelse  åtminstone  hålla  mig  skadeslös  för  den  stora  lik- 
giltighet hvarmed  Allmänheten  tyckes  ha  emottagit  Frithiof. 
Att  Frithiof  är  ett  i  det  hela  misslyckadt  försök,  att  den 
icke  blifvit  kanske  ej  heller  kunde  bli  det  som  jag  från 
början  dermed  åsyftat,  att  idén  af  det  hela  ytterst  hvilar  på 
ett  misstag  —  derom  kan  ingen  vara  fastare  öfvertygad  än 
författaren  sjelf.  Jag  har  för  Brinkman  skriftat  mig  i 
detta  ämne,  hvilken  meddelat  mina  åsigter  åt  Leopold  som 
haft  den  godheten  att  i  hufvudsaken  gilla  dem.  Men  på 
andra  sidan  vore  det  hyckel,  snarare  än  modestie  om  jag 
nekade  att  jag  ansåge  Frithiof,  helst  i  en  så  fattig  och  för- 
torkad vitterhet  som  vår  närvarande,  böra  äga  något 
slags  märkvärdighet,  åtminstone  såsom  ett  ej  alldeles  van- 
ligt misstag.  Publiken  har  tänkt  annorlunda,  och  det  kostar 
verkeligen  på  att  höra  detta  Poem  nedsättas  under  en  sådan 
skimrande  obetydlighet,  ett  sådant  rhapsodiskt  utkast  som 
Axel.  Jag  bör  således  vara  dubbelt  nöjd  med  det  Hora- 
tianska  »principibus  placuisse  viris»,  och  sådana  männers 
bifall,  som  Herr  JustitieRådets,  Leopolds  och  Franzéns  bör 
väl  kunna  trösta,  äfven  en  mer  egenkär  författare  än  mig, 
öfver  Allmänhetens  synbara  köld.  — 

Hvad  Nordiska  Mythernas  användbarhet  i  Poésie  angår, 

-     455    - 


BREF 

så  tänker  jag  derom,  nu  mera,  föga  annorlunda  än  Herr, 
JustitieRådet.  De  kunna  verkeligen  ej  förnuftigLvis  användas 
utan  att  förut  moderniseras  och  mildras,  till  den  grad  att 
föga  af  det  egenteligen  caracteristiska  deri  återstår;  och 
jag  erkänner  att  man  äfven  så  gerna  kan  och  bör  välja 
mindre  motsträfviga  ämnen,  och  derigenom,  vid  den  poetiska 
behandlingen,  bespara  sig  mycken  patriotisk  möda;  ehuru 
sjelfva  det  nationella  som  ligger  i  ämnet,  äfven  som  poe- 
tiskt Element,  icke  är  att  förakta,  och  för  mig  individuelt 
haft  och  har  något  stort  och  vördnadsbjudande.  Jag  har  i 
afseende  på  Nordisk  Myth  fordom  tänkt  annorlunda.  Det 
löjliga  spel  Ling  &  Consorter  drefvo  icke  blott  dermed,  utan 
äfven  med  den  egentliga  HjelteSagan,  förargade  mig:  det 
föreföll  mig  som  en  god,  ja  en  helig  sak  bortfuskades  af 
oskickliga  händer,  som  om  en  rik  källa  för  nationalvitter- 
lieten  grumlades  i  sitt  ursprung.  Jag  ville  visa  att  åtminstone 
något  bättre  kunde  göras  häraf,  och  bekänner  uppriktigt 
att  det  till  en  stor  del  var  denna  polemiska  afsigt  som  från 
början  föranledde  Frithiof.  Lägg  härtill  en  ifrån  barndomen 
förtrolig  bekantskap  med  de  gamla  Nordiska  Sagorna  och 
Poesien,  hvilken  då  utgjorde  min  enda  läsning,  min  födelse 
och  uppfostran  i  en  aflägsen  bergsbygd  der  Naturen  sjelf 
diktar  i  stora  men  vilda  former,  och  de  gamla  Gudarne  ännu 
gå  skenbarligen  omkring  i  vinterqvällen.  Bland  sådana  om- 
gifningar,  och  helt  och  hållet  lemnad  åt  mig  sjelf  (ty  ända 
till  mitt  femtonde  år,  då  jag  började  studera,  var  jag  fogde- 
skrifvare,  och  gifve  Gud  jag  för  alltid  förblifvit  det!)  var 
det  väl  mindre  underligt  om  jag  samlade  en  viss  kärlek 
för  det  obändiga  och  colossala,  som  ännu  ej  fullt  öfver- 
gifvit  mig,  och  utgör  ett  af  de  många  hindren  för  mig  att 
i  verklig  skaldkonst,  hvilken,  som  all  annan  konst,  är  sans 
och  måtta  och  regelbunden  kraft,  lyfta  mig  rätt  m3'^cket 
öfver   caricatyrlinien.     En    viss    själsf rändskap    med    våra 

-    456    - 


1825—1826 

Barbariska  förfäder,  den  ingen  odling  kan  utplåna,  drcf  mig 
alltjemt  tillbaka  till  deras  groteska  men  storartade  former: 
och  först,  sedan  jag  sjelf  med  något  mera  insigt  af  Poesiens 
väsende  började  att  i  Frithiof  lägga  handen  vid  dem,  in- 
såg jag  rätt  klart  svårigheten  att  till  poetiskt  husbehof 
tämja  och  dressera  de  höga  men  något  björnartade  gestal- 
terna. Jag  säger  med  flit  svårigheten  ej  omöjligheten;  ty 
det  är  min  öfvertygelse,  att  på  den  väg,  der  jag  misslyckats, 
en  lyckligare  kan  hinna  målet;  men  visserligen  fordras 
dertill  icke  blott  större  poetiska  krafter  än  mina,  utan  äfven, 
och  i  synnerhet,  mera  tyglade,  mera  harmoniskt  ordnade. 
Men  när  en  gång  Svenska  Poesiens  rätte  Messias  kommer, 
hvars  skorem  jag  icke  är  värd  att  upplösa  —  och  han  måste 
komma,  ty  det  är  omöjligt  att  ett  sådant  Språk,  en  sådan 
Historia,  en  sådan  Natur  som  den  Svenska  för  alltid  skulle 
kunna  sakna  en  stor  Nationell  Poet  —  då  skall  han,  tro- 
ligtvis i  Dramatisk  väg  (våra  Häfder  runda  sig  nästan  af  sig 
sjelf  va  till  ett  fortgående  HjelteDrama)  upprulla  för  verlden 
taflor,  mot  h vilka  jag  hoppas  att  all  annan  Europeisk 
Poésie  skall  förblekna,  taflor  med  Nordens  stjernhimmel 
till  duk  och  med  Norrskenet  till  färger.  — 

Förlåt  mig  denna  vidlyftighet.  Men  mitt  hjerta  vid- 
gar sig  (och  mitt  bref  derjemte)  så  ofta  jag  tänker  på  min 
barndoms  drömmar,  och  de  stora  skuggorna  dem  jag  nöd- 
gas öfvergifva.  Dock  —  jag  öfvergifver  dem  icke.  Jag 
står  dem  kanske,  ehuru  i  en  annan  mening,  närmare  än 
någonsin.  — 

Beträffande  vidare  den  råhet  som  Herr  JustitieRådet 
anmärker  i  våra  Nordiska  Myther,  så  nekar  jag  den  inga- 
lunda. De  anförda  exemplen  ur  Thors  Dräpa  skulle  lätte- 
ligen  kunna  ökas  med  flere  andra,  ännu  vildare  och  löjligare. 
Men  härvid  bör  jag  anmärka  att  en  sådan  råhet  är  gemen- 
sam för  alla  folkslags  INIythcr  i  början,  råhet  är,  utan  undan- 

—    457    — 


BREF 

tag,  Mythologiens  ursprungliga  fysionomie.  Ty  hvad  är 
Myth?  En  sammanställning  af  historierande  Saga  och 
diktande  Naturphilosophi.  I  sednare  fallet  i  synnerhet 
framträda  de  första  försöken  att  förklara  Naturen  och  dess 
krafter,  verlden  och  dess  ursprung  (de  cosmogoniska  idéerna) 
öfverallt  i  en  plump  och  vidunderlig  form.  Begreppet  är 
ännu  icke  lossnadt  ur  den  öfverväxande  Materien,  den 
omogna  perlan  gömmer  sig  öfverallt  i  en  vidrig  skalfisk. 
Jag  vill  ej  tala  om  de  Indiska,  Medelasiatiska  eller  Egyp- 
tiska Mytherna,  emedan  jag  känner  dem  endast  af  andras, 
kanske  öfverdrifna,  framställningar.  Men  den  Grekiska  My- 
thologien,  den  man  anser  för  normal,  tror  jag  mig  känna 
så  vidt  den  nemligen  nu  kan  kännas,  emedan  jag,  å  Em- 
betets  vägnar,  varit  nödsakad  att  studera  den  i  dess  källor. 
När  vi  således  t.  ex.  läsa  hos  Hesiodus  —  en  samtida  med 
Homerus  —  den  omständliga  poetiska  Beskrifningen  huru 
Gudinnan  Gäa  gjorde,  hvad  svårligen  någon  Fru  nu  mera 
gör,  nemligen,  med  en  lia  till  fäldskärsknif,  afskar  sin  Herre 
och  Man  en  viss  generisk  ledamot,  och  kastade  alltsammans, 
både  rot  och  skaft,  i  verldshafvet,  hvaraf  —  mirabile  dictu! 
—  SkönhetsGudinnan  föddes:  så  är  väl  detta,  om  man  blott 
ser  på  formen,  både  rått  och  otäckt  och  löjligt.  Samme  He- 
siodus berättar  äfven  huru  som  Kronos  genom  ett  vomitiv 
tvingades  att  med  hull  och  hår  återge  sina  barn,  dem  han 
på  ett  faderligt  sätt  uppätit.  Berättelsen  huru  efter  en  stark 
hufvudvärk,  den  Vulcanus  måste  bota  medelst  en  hof- 
slagarekur  neml.  med  sin  smedslägga,  ur  Jupiters  panna 
sprack  ut  —  icke  horn  utan  Vishetsgudinnan,  tycker  jag 
rätt  väl  skulle  försvara  sin  plats  i  Eddorna.  Vidare,  när  den 
sotige  och  haltande  HammarsmedsGuden  ville  fingrera  sjelfva 
dygden  och  våldtaga  den  sedesamma  fröken  Pallas  Athene, 
som  dock  försvarade  sig  bättre  än  fröknar  nu  för  tiden,  då 
—   destillat  ab  inguinc  virus, 

—    458    — 


I 


1825—1826 

och  af  den  gudomliga  spillningen  föddes  den  store  hjelten 
och  podagristen  Erichthonius  —  med  ormfötterna.  Hos 
sjelf väste  Homerus  hänger  ju  ännu  Gudarnas  Drottning 
som  en  lindanserska  mellan  himmel  och  jord,  NB  med  ett 
smedjestäd  vid  hvardera  foten,  Jupiter  har  i  sin  Garderob 
—  icke  en  nattstol,  utan  2:ne  Tunnor,  men  hvilka,  olikt 
de  Stockholmska,  aldrig  tömmas.  Jag  kunde  fylla  Sexter- 
ner  om  jag  ville  anföra  alla  de  otäcka  och  löjliga  fabler 
som  utgöra  det  egentliga  fundamentet  för  classiska  Mytho- 
logien,  men  dem  Mythologerna  vanligtvis  förbigå,  emedan 
de  uppfatta  Mythologien  på  en  helt  annan  utvecklingspunct 
än  den  ursprungliga.  I  sanning,  är  frågan  om  ursprunglig 
och  gedigen  råhet,  så  ha  Grekerna  ingen  ting  att  förebrå 
sina  björnskinspelsade  förfäder.  All  Myth,  åtminstone  all 
philosophisk,  innebär  redan  i  sjelfva  sitt  väsende  ett  tecken 
till  råhet,  dess  form  må  i  öfrigt  med  tiden  blifva  så  för- 
finad och  polerad  som  helst.  INIen  visserligen  drefs  denna 
yttre  polityr  till  en  hög  grad  hos  Grekerna,  helst  i  sednarc 
tider;  men  i  samma  mån  afnöttes  eller  fördunklades  äfven 
den  inre  betydelsen,  och  det  hela  öfvergick  slutligen  till 
ett  tomt  och  tanklöst  spel  med  sköna  former.  Det  har 
derföre  ofta  förefallit  mig  som  om  de  strofer,  vi  ha  q  var 
af  Völuspå,  innefattade  en  både  djupare  och  klarare  verlds- 
åsigt,  en  högre  Symbolik,  med  ett  ord  betydde  mera  än  hela 
Grekiska  Mythologien  tillsammantagen.  Här,  som  annor- 
städes, gäller  det,  att 

»Formens  skönhet  är  Grek,  men  betydelsens  djup  är  en  Nordbo.» 

Föreningen  mellan  begge  är,  så  vidt  jag  förstår,  det  egent- 
liga problemet  för  all  modern  poésie. 

Jag  ber  ännu  en  gång  om  förlåtelse  för  mitt  alltför 
vidlyftiga  bref.  Men  jag  har  trott  mig  något  omständli- 
gare böra  utveckla  min  tanka  om  det  så  mycket  omtvistade 

-    459    - 


BREF 

och  så  litet  förstådda  Nordiska  för  en  man,  som,  olik  många 
andra  af  dess  ovänner,  känner  det  af  källorna  och  gjort 
sig  den  mödan  att  taga  någon  kunskap  om  livad  han  för- 
dömmer.  Åsigterna  kunna  i  detta  som  i  flere  andra  ämnen 
vara  olika;  och  jag  vördar  hvarjc  ärlig  öfvertygelse  huru 
mycket  den  ock  må  af  vika  från  min  egen;  men  jag  hoppas 
att  åtminstone  ha  rättfärdigat  mig  för  den  förebråelsen 
att  af  dum  modesjuka  ha  kastat  mig  in  på  denna  afväg. 
Ty  att  jag  af  mitt  innersta  hjerta  föraktat  och  föraktar 
den  dverghop  som,  icke  blott  utan  någon  poetisk  gåfva, 
utan  äfven  utan  något  Nordiskt  i  sinnet,  en  tid  ideligen 
skrek  på  Nordisk  poesie,  på  Göthisk  kraft  och  sjelfständig- 
het,  liksom  om  kraften  låge  i  skriket  mera  än  tapperheten  i 
uniformen,  liksom  om  Nordisk  poesie  vore  annat  än  hvad 
all  Poesie  är,  det  skönas  sammandrag,  naturligtvis  modi- 
fieradt  af  tid  och  omständigheter  —  detta  hoppas  jag  förstås 
af  sig  sjelf.  — 

Hvad  Herr  JustitieRådet  skrifver  om  Franzéns  »Julie» 
är  oändeligen  qvickt,  men  som  jag  hoppas,  icke  så  allvar- 
ligt menadt.  Jag  har  som  hastigast  och  blott  en  enda 
gång  sett  den  Sköna:  hon  bär  sin  fars  anletsdrag.  Poemet 
synes  mig  vara  ett  rätt  poetiskt  sammandrag  af  dagens 
politiska  åsigter,  en  verkelig  tidsbild,  en  symboliserad  histo- 
ria, full  af  betydelse,  och  likväl  äfven  som  berättelse  ett 
för  sig  sjelf  beståndande  helt.  Jag  tör  väl  icke  vara  fullt 
opartisk  i  af  seende  på  Franzén,  den  jag  älskar  på  en  gång 
som  en  far  och  som  en  bättre  broder.  ]Men  i  allmänhet 
ligger  det  hos  honom  alltid  något  poetiskt  och  sjelfstän- 
digt  i  sjelf  va  grundidén,  ehuru  utförandet  stundom  kan 
vara  något  vårdslösade  och  sväf vande  inpå  gränsen  af  det 
matta.  En  smula  mera  kraftyttring  kunde  kanske  ej  skada; 
men  det  är  icke  för  sin  styrka,  utan  för  sin  fromhet  och 
oskuld  som  dufvan  berömmes.    Dictionen  torde  väl  också 

—     460    - 


1825—1826 

någon   gång  vara   alltför  familjer  ocli   hvardagslik.    »Xon 
omnia  possunms  omncs.»  — 

Slutligen  tar  jag  mig  friheten  att  bifoga  ett  par  Tal, 
hållna  under  min  sista  Embetsresa  i  Stiftet.  Visserligen 
inser  jag  att  dylika  obetydligheter,  beräknade  för  ögon- 
blicket, ej  borde  meddelas  en  större  allmänhet;  men  dol 
goda  ändamålet  h varför  de  blifvit  tryckta  och  försäljas  för- 
tjenar  väl  att  man  ger  till  pris  sin  lilla,  i  allt  fall  tvetydiga 
författarära.  — 

Jag  ber  om  min  helsning  för  min  Tante,  Fru  Forssell 
och  hennes  INIan,  och  framhärdar  med  oskrymtad  vördnad, 
erkänsla  och  tillgifvenhet 

Herr  JustitieRådets  och  Commendeurens 

ödmjuke  tjcnare 

Es.  Tegnér. 

Till  A.  C.  AF  Kullberg.  3G. 

Liuul  d.   11  Aiig.   1825. 

INlkBror! 

Allt  sedan  jag  sednast  skref  har  jag  varit  sjuk  och  är  det 
ännu.  Ursäkta  derför  att  det  dröjt  med  hosgående  Embets- 
utlåtande,  som  förmodligen  i  allt  fall  ingen  läser.  Jag  har 
flere  angelägnare  som  jag  måste  uppskjuta.  För  min  all- 
deles förstörda  helsa  är  jag  nödsakad  att  i  dessa  dar  resa 
till  Köpenhamn  för  att  rådfråga  läkarne,  ehuru  jag  vet  att 
de  ej  kunna  hjelpa. 

Brefvet  om  Vexiö  Domkyrka  har  jag  comunicerat  med 
DomkyrkoSysslomannen  som  bör  lemna  de  begärda  upplys- 
ningarna. Så  fort  de  inkomma  skall  jag  öfverskicka  dem. 
Anledningen  till  hela  frågan  känner  jag  icke. 

Vi  äro  1  Riskopar  i  staden,  ncml.  ]\Iunter  från  Kphmn, 

—    4H1    — 


BREF 

Wallenberg,  Faxe  och  jag.  Visserligen  behöfver  Prote- 
stantiska Kyrkan  ett  Concilium  Oecumenicum,  och  Munter 
är  en  lärd  man;  men  Gud  bevare  oss  för  de  öfrige  tre  Käm- 
närerne.  — 

Ett[!]  GymnasiiChria  från  Vexiö  medföljer.  Jag  kan 
väl  säga  att  jag  äcklar  vid  allt  hvad  jag  skrifvit.  Dock  gäller 
detta  i  synnerhet  om  mina  Tal.  — 

Förlåt  att  jag  i  dag  ej  förmår  skrifva  utförligare. 
Vänskap  och  högaktning 

Tegnér. 

37.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  14  Augusti  1825. 

Allt  sedan  jag  sist  skref  till  dig,  bäste  Brinkman,  har 
jag  varit  och  är  ännu  sjuk  till  själ  och  kropp.  Egenteligen 
sängliggande  har  jag  väl  endast  varit  8  dagar;  men  en  fort- 
farande mattighet,  svettning  och  af  tynande  till  själ  och 
kropp,  är  värre  än  all  annan  sjukdom.  Jag  magrar  be- 
ständigt, och  är  egenteligen  hvarken  sjuk  eller  frisk:  men 
en  viss  obeskriflig  nedstämning  och  leda  till  allt  som  for- 
dom glädt  mig,  förenad  likväl  med  en  aldrig  hvilande  oro 
i  hufvud  och  hjerta,  säga  mig  tillräckligen  att  min  organi- 
sation måtte  ha  förlorat  jemvigten.  I  synnerhet  plågar 
mig  en  lättrörlighet  i  inbillningen  som  aldrig  ger  mig  något 
lugn  och  merendels  nätterna  igenom  håller  mig  vaken 
vid  de  äfventyrligaste  föreställningar,  dem  det  är  mig  omöj- 
ligt att  bortvisa.  Min  läkare  påstår  väl  att  jag  måste  göra 
det,  men  har  ej  ännu  kunnat  skrifva  mig  något  recept 
hvarefter  det  skulle  ske.  Alla  mina  bekanta  påstå  att  jag 
endast  är  Inbillningssjuk,  och  deri  ha  de  verkeligen  rätt; 
men  jag  vet  ingen  värre  sjukdom  än  den  som  kommer  ifrån 

—    462    — 


1825—1826 

en  desorganiserad  själ,  som  så  småningom  upplöser  sitt 
kroppsliga  skal.  Kroppsliga  plågor  har  jag  äfven,  i  synner- 
het klämsel  under  bröstet,  som  vanligtvis  försvinner  med 
gråt.  Jag  lär  med  ett  ord  vara  hysterisk  eller  nervsvag 
eller  hypochondrisk,  eller  Gud  vet  hvad  läkarne  kalla  hvad 
de  ej  begripa.  Ty  jag  märker  nogsamt  på  mig  sjelf  att 
det  egenteligen  är  två  ting  h varom  Medici  och  Philosopher 
alldeles  ingen  ting  veta,  neml.  kropp  och  själ.  Hvad  jag 
utan  all  både  Medicin  och  Philosophi  kan  inse  är  att  min 
sjukdom  kommer  från  själen  och  verkar  på  kroppen,  h var- 
emot andras  tar  den  motsatta  riktningen.  För  öfrigt  hör 
jag  allehanda  namn,  nemligen  hemorrhoider,  gikt,  lefver- 
sjuka  etc.  För  att  nu  få  status  qua?stionis  åtminstone  rubri- 
cerad har  jag  beslutat  att  resa  öfver  till  Köpenhanm  och 
tala  med  dervarande  Läkare,  ehuru  jag  är  öfvertygad  att  de 
ej  veta  mer  än  härvarande.  Men  det  är  min  grundsats,  att 
man  måste  söka  hjelp,  så  länge  man  ännu  kan  söka  och  att 
tala  med  en  förnuftig  Läkare  som  ärligt  erkänner  att  han 
ingen  ting  kan  uträtta  och  upplyser  mig  om  orsakerna  der- 
till,  lugnar  åtminstone  för  ögonblicket.  Att  jag  under 
sådana  omständigheter  ej  kunnat  skrifva  hvarken  till  dig 
eller  någon  annan  hoppas  jag  du  inser.  Jag  kan  det  i  sanning 
icke  ännu;  men  i  dag  hade  jag  den  glädjen  att  mottaga 
begge  dina  bref  af  d.  5/9  Aug.  på  en  gång.  Besvara  dem 
kan  jag  icke,  endast  tacka  dig  derför:  men  jag  bör  åtmin- 
stone låta  dig  veta  att  jag  lefver. 

Jag  var  några  dar  bättre,  nyss  kunde  jag  lemna  sängen, 
och  då  skref  jag  till  Blom  med  föresats  att  postdagen  derpå 
skrifva  till  Leopold,  hvars  bref  var  sednare.  Men  då  åter- 
kom mitt  svaghetstillstånd,  och  det  har  verkeligen  varit 
mig  omöjligt  sedan  dess  att  uppfylla  min  skyldighet.  Om 
jag  också  vore  fullkomligt  frisk  så  är  ändå  Leopolds  bref 
ganska   svårt   att   besvara.     Jag   borde   ej    berömma    det, 

—    463    — 


BREF 

efter  jag  är  så  mycket  jäfvig:  men  det  är  ett  verkeligt 
mästerstycke,  ett  fulländadt  epistolariskt  konstverk,  som 
om  det  kunde  visas,  skulle  öfvertyga  äfven  den  fördoms- 
fullaste att  en  man,  som  vid  70  år  ännu  skrifver  ett  sådant 
bref,  är  och  blir  nationens  ära,  sedan  en  gång  partiagget 
tystnat  och  det  rättvisa  ]\Iinnet  inventerar  sina  skatter 
i  Norden.  Jag  har  också  läst  Voltaires  brefvexling,  men 
något  härmed  jemförligt  har  jag,  på  samvete,  ej  funnit  der. 
Du  vet  att  jag  just  icke  är  fallen  för  beundran  i  otid:  men 
detta  bref  beundrar  jag  uppriktigt  och  som  jag  tror  opartiskt; 
ty  att  jag,  utan  att  tvifla  på  Leopolds  uppriktighet,  lik- 
väl omöjligt  kan  anse  Frithiof  för  hvad  han  tyckes  göra, 
derom  behöfver  jag  väl  icke  försäkra  dig.  —  Att  nu  svara 
på  ett  sådant  bref  i  mitt  närvarande  deprimerade  tillstånd, 
äfven  om  det  varit  mig  möjligt,  detta  är  en  förödmjukelse 
hvartill  jag,  ehuru  ej  synnerligen  äresjuk,  dock  ej  kunnat  för- 
må mig.  Gud  vet  att  jag  hvarken  i  bref  —  eller  något  annat 
slags  skrifvande  kan  eller  vill  täfla  med  Leopold:  men  säm- 
re än  vanligt  borde  jag  ej  heller  tacka  för  den  största  heder 
som  hittills  vederfarits  mig  i  min  lefnad.  Var  nu  god  och 
på  dessa  grunder  gör  min  ursäkt  hos  L.  Sjukdom  är  öfver- 
allt  laga  förfall,  i  synnerhet  sinnessjukdom.  Men  försäkra 
honom  tillika  att,  så  snart  det  på  något  sätt  blir  mig  möjligt, 
jag  skall  förklara  honom  både  min  tacksamhet  och  min 
beundran.  — 

Hvad  det  omtalta  Senighetsbrefvet  angår,  så  är  det 
sant  att  jag  då  Geijer  var  här  skref  några  rader  under  min 
sjuklighet  till  Franzén  för  att  tacka  honom  för  Julie:  men 
något  lustigt  var  det  visserligen  icke.  Detta  måste  således 
ha  tillhört  Geijer  och  Atterbom  som  skref vo  några  rader 
postscript.  Fama  crescit  eundo.  —  I  öfrigt  är  det  sant  att 
man  skrifvit  vers  till  Atterbom  i  Kphm.  Han  var  här  8 
dar  på  återresa.    Om  honom,  liksom  Geijer  och  hans  Bok 

-     4G4     - 


1825—1826 

en  annan  gång.  Med  Biskop  Miinlcr  som  nu  är  här  reser  jag 
Lill  Kphm  på  fredag  med  min  hustru.  Vi  äro  nu  fyra  Bi- 
skopar i  staden,  med  Wallenberg.  Alltså  ett  Oecumenicum 
SS.  väl  kunde  behöfvas.    Men  hvilka  bisittare. 

Din  Vän 

Tegnér. 

Jag  hoppas  ännu  lefva  den  dag  då  jag  kan  skrifva  dig  ett 
riktigt  brcf.  Betrakta  detta  endast  som  ett  sjukhusbetyg, 
ett  bevis  att  jag  lefver,  ehuru  andeligen  död. 

Just  nu  fick  jag  hosföljande  från  Tyskland.  Var  god 
och  läs  öfversättningen  och  säg  mig  hvad  der  står;  ty  jag 
läser  aldrig  sådant.  En  äldre  öfversättning,  tryckt  i  Altona, 
har  jag  äfven  fått,  men  derom  gäller  detsamma;  ty  jag 
vet  att  det  åtminstone  måste  vara  äfven  så  insipid  på 
Tyska  som  på  Svenska. 

Ett[!]  GymnasiiChria  medföljer.  Jag  kan  väl  säga  jag 
vämjes  vid  allt  hvad  jag  skrifvit  dock  gäller  detta  en- 
kannerligen mina  Tal.    Om  ditt  Poem  härnäst. 


Till  C.  G.  AF  Leopold.  38. 

Lund  d.  17  Augusti  1825. 

Välborne  Herr  StatsSecreterare  och  Commendeur  af 
Kongl.  Nordstjerne  Orden! 

Jag  hoppas  Brinkman  redan  framfört  de  skäl  som  hittills 
hindrat  mig  att  besvara  det  bref  hvarmed  Herr  Stats- 
Secreteraren  hedrat  mig.  Dessa  skäl  fortfara  ännu,  och  jag 
borde  derföre  ännu  längre  låta  dem  gälla.  Men  mitt  li- 
dande till  kropp  och  själ  ser  ut  att  bli  långvarigt;  och  bätt- 
ringen kommer  långsamt,  om  hon  verkeligen  kominer.   Ingen 

—    465    — 

2>0— 210169.   Tegnér,  Sami.  sh-ifter  5. 


BREF 

vet  dessutom  huru  nära  han  står  sitt  mål;  och  det  skulle 
göra  mig  ondt  om  jag  uppnådde  det,  utan  att  förut  ha  tackat 
för  den  största  ära  som  vederfarits  mig  i  lifvet. 

Men  hur  skall  jag  tacka?  Jag  bör  börja  med  att  för- 
säkra det  jag  ingalunda  tviflar  på  uppriktigheten  af  Herr 
StatsSecreterarens  omdöme  öfver  Frithiof;  ty  hvartill  skulle 
det,  under  närvarande  omständigheter,  tjena  att  tala  mot 
sin  öfvertygelse?  Både  Herr  StatsSecreteraren  och  jag 
hafva,  ehuru  från  olika  håll,  redan  inträdt  i  vår  Skrifte- 
stol; hvad  vi  säga  genom  det  slutna  gallret,  det  hör  Bikt- 
fadern derutanför,  som  äfven  är  mensklighetens  fader,  är 
vår:  jag  vet  ej  hur  hycklet  skulle  våga  sig  fram  på  läppar 
som  vänta  att  snart  förstummas.  Men  just  härföre  bör  jag 
ej  heller  förtiga  min  särskilta  öfvertygelse  i  denna  sak. 
Det  gifves  hos  poetiska  och  lättrörliga  sinnen  ett  öfver- 
skott  af  välvilja  som  man  är  glad  att  kunna  placera  någon- 
städes.  Der  man  finner  någon  förtjenst,  ville  man  gerna 
finna  all.  Skimret  från  ett  och  annat  starkt  belyst  ställe 
reflecteras  vida  omkring,  och  äfven  de  dunkla  partierna 
visa  sig  småningom  i  ett  förklaradt  sken.  Hvad  som  ej 
på  detta  sätt  kan  illumineras,  betraktar  man  heldre  som 
en  felaktighet  hos  ämnet  än  hos  författaren.  Men,  egente- 
ligen  att  tala,  hvem  väljer  då  både  ämnet  och  behandlingen, 
om  icke  författaren  sjelf?  Äro  de  begge,  eller  är  en  af  dem 
olämplig,  på  hvem  kan  han  kasta  skulden  härföre?  Borde 
han  icke  sjelf  mänt  ha  af  hållit  sig  från  hvad  som  ej  kunde 
lyckas  honom,  enligt  Horatii  yttrande  om  Homér: 

&  quae 

Desperat  tractata  nitescere  posse,  relinquit? 

Mitt  stora  fel  i  Frithiof  var,  icke  att  jag  valde  ett  ämne 
ur  den  gamla  Sagokretsen,  men  väl  att  jag  derför  valde 
en  ton  och  behandlingssätt,  som  hvarken  är  gammalt  eller 

—    466    — 


1825—1826 

nytt,  hvarken  antiquariskt  eller  poetiskt,  utan  sväfvar  på 
gränsen  mellan  begge.  Ty  huru  behandlar  man  ett  ämne 
poetiskt  om  icke  derigenom  att  man  derifrån  afsöndrar 
allt  som  hör  till  en  främmande  och  förgången  tid,  och 
som  nu  mera  icke  talar  till  något  hjerta?  De  hjertan  det 
talat  till  äro  förmultnade,  andra  tänkesätt,  andra  känslor  äro 
nu  gängse,  det  ena  Tidehvarfvet  kan  aldrig  rätt  öfversättas 
på  det  andra.  För  Poesien  finnes  egenteligen  intet  förflutet. 
Hon  är  ögonblickets  förskönade  lif,  hon  bär  blott  dagens 
färger,  hon  kan  icke  tänka  sig  det  döda.  Hvad  det  när- 
varande äger  bäst  af  bildning  och  känsla,  det  framställer 
hon  i  förskönade  gestalter,  af  verklighetens  rå  porfyrblock 
gör  hon,  efter  omständigheterna,  en  urna  eller  en  blomster- 
vas. Sjelfva  det  organ  hon  nyttjar.  Språket,  symboliserar 
hennes  väsende,  det  uttrycker  alltid  Nationens  odlingsgrad, 
och  antar  derföre  med  hvarje  århundrade  ett  nytt  utseende. 
Det  är  ej  större  åtskillnad  mellan  Frithiofs  språk  och  vårt 
närvarande,  än  emellan  tänkesätten  i  hans  tid  och  i  vår. 
Vi  nyttja  ej  mer  det  förra:  med  hvad  rätt  eller  med  hvad 
consequens  använda  vi  då  de  sednare?  Hvarför  ligga  Grek- 
land och  Rom  med  sina  stora  minnen,  hvarför  ligga  alla 
forntidens  Mythologier,  med  sin  djupa  betydelse  eller  med 
sina  sköna  former,  bakom  oss  som  en  förstenad  verld,  om 
icke  derföre  att  all  Dikt  ytterst  är  funderad  på  dagen, 
eller  med  andra  ord,  att  all  Poésie  måste  vara  modern? 
Jag  tror  mig  känna  det  väsendtligaste  både  af  gammal  och 
ny  Skaldekonst,  och  har,  efter  ringa  förmåga,  tänkt  öfver 
bådas  egenheter.  Men  just  derföre  är  jag  öfvertygad  att 
all  poetisk  behandling  af  ett  forntida  ämne  fordrar  dess 
modernisering,  och  att  allt  antiquariskt  här  är  ett  misstag. 
Detta  gäller  icke  blott  om  den  Nordiska  utan  äfven  om 
den  Grekiska  tonen.  Se,  till  exempel,  på  Goethes  Iphi- 
genia.    Hvem  beundrar  icke  den  sköna,  enkla,  ädla  Helle- 

—    467     — 


BREF 

niska  formen?  Och  likväl,  hvem  har  någonsin  känt  sitt 
inre  uppvärmdt  af  denna  "stenbild?  Den  flyttar  oss,  icke 
som  Poesien  bör,  från  jorden  till  himlen,  utan  endast  från 
Norden  till  Grekland.  Ingen  lefvande  ande  är  inblåst  i 
denna  näso,  de  stirrande  ögonen  se  på  mig  utan  lif  och 
rörlighet,  der  klappar  intet  hjerta  under  den  Grekiskt  run- 
dade marmorbarmen.  Det  hela  är  ett  misstag,  oändligen 
skönare  än  Frithiof,  men  likväl  efter  samma  Konståsigter. 
Grekerna  sade  att  Sångmön  var  Minnets  dotter;  men  detta 
gäller  endast  det  materiella,  sjelfva  ämnet,  som  öfverallt 
är  likgiltigt.  Frågan  är  här  om  behandlingen:  och  hvar 
denna  faller  in  i  det  antiquariska,  der  har  hon  förfelat  sitt 
ändamål,  der  framställer  hon,  liksom  Frithiof,  endast  ny- 
byggda ruiner.  Dylika  Konststycken  få  också  aldrig  någon 
popularitet.  Poesien  är  likväl  till  sitt  innersta  väsende  en 
populär  Konst.  Ett  Poem  som  den  bildade  allmänheten  ej 
fattar,  är  just  derigenom  ett  misslyckadt:  all  poesi  måste, 
i  denna  högre  mening,  vara  folkpoésie.  Pope  har  sagt  om 
Publiken: 

»He  can  not  criticize,  but  he  can  sleep», 

och  det  är  en  rättighet  som  han  aldrig  låter  betaga  sig. 
Endast  de  Konsterfarna  hålla  sig  vakna  under  det  de 
demonstrera  författarens  skicklighet  att  drappera  - —  fikona- 
löfven.  Men  de  förgäta  att  alla  fikonalöf  hänvisa  på  ett 
ursprungligt  syndafall,  det  vill  säga  på  ett  missbruk  af 
den  fria  viljan.  — ■ 

Härmed  må  nu  vara  huru  som  helst,  Frithiof  må  i  dessa 
och  andra  afseenden  vara  så  felaktig  man  behagar  —  en 
stor  effect  kan  han  dock  berömma  sig  af,  den  nemligen 
att  han  föranledt  ett  sådant  bref  som  det  jag  från  Herr 
StatsSecreteraren  emottagit.  Jag  läser  det  ofta;  och  fast 
jag  tänker  olika  hvad  innehållet  angår,  beundrar  jag  dock 

—    468    — 


1825—1826 

alltid  ånyo  dess  skönhcl,  och  älskar  den  välvilja  som  före- 
stafvaL  det.  Jag  vill  testamentera  det  ät  min  son:  och 
när  snart  mitt  namn  är  förgätet,  skall  han  trösta  sig  med 
detta  bref  och  säga:  »så  tänkte  ändå  Leopold  om  min  fader.» 

Men,  huru  hastigt  också  detta  inträffar,  så  fruktar  jag 
likväl  att  Frithiof  redan  innan  dess  verkat  förderfligt  på 
vår  vitterhet.  Det  ligger  i  Svenska  lynnet  att  helst  efter- 
göra det  felaktiga,  hvilket  också  är  lättast.  Jag  vet  ej 
heller  hvem  af  de  nu  lef vande  skulle  vilja  eller  kunna 
leda  våra  Skalder  på  en  bättre  väg.  Med  Herr  StatsSecrc- 
teraren  är  den  skönaste,  den  sista  Sången  af  vår  Gustaviad 
slutad.  Franzén  predikar,  uppbyggeligt  vill  jag  hoppas, 
ehuru  jag  fruktar  han  är  för  orthodox  för  att  taga  sitt 
oomvända  Genie  med  sig  på  predikstolen:  det  blir  hemma 
och  håller  Selma  och  Lidona  sällskap.  Det  rent  poetiska 
är  honom  i  allt  fall  för  profant.  Wallin  är  en  otacksam. 
Poesien  har  dock  gjort  hela  hans  ära,  till  och  med  hans 
borgerliga  lycka.  Men  när  man  är  oppe  på  muren,  sparkar 
man  stegen  undan.  Hvad  de  öfriga  angår,  så  är  af  dem 
ännu  mindre  att  vänta.  Jag  hör  att  Järta  nu  slutit  sig 
till  dem;  men  de  dra  honom  blott  med  sig  i  sitt  fall.  Han 
blir  monumentet  på  deras  tidiga  graf.  — 

Under  mina  resor  i  Stiftet  har  jag  funnit  tillståndet 
ungefär  sådant  som  jag  väntat  det.  Der  är  mycken  physisk 
trefnad  hos  Presterskapet.  Skillnaden  mellan  ett  godt 
hufvud  och  en  god  mage  är  der  i  synnerhet  påtaglig.  Det 
lekamliga  lefver  och  frodas,  men  allt  hvad  som  kan  kallas 
andeligt  förtynar  och  dör.  Det  kan  ej  heller  vara  annor- 
lunda i  ett  Stift  som  alltsedan  Wallqvists  död,  således  i 
25  år,  haft  ständig  Biskopsledighet.  Tvenne  åtgärder  har 
jag  vidtagit,  hvaraf  jag  hoppas  något;  den  ena  är  organi- 
sation af  Lässällskap,  den  andra  utlysande  af  årliga  Biskops- 
förhör   med    det   yngre    Presterkapet.    —   Med    Scholorna 

—    460    — 


BREF 

är  jag  mindre  missnöjd;  af  dem  torde  ännu  något  kunna 
göras.  Ett  par  ord  i  anledning  häraf  medfölja.  Förlåt 
det  tomma  och  triviala  deri.  Hvar  man  kommer  måste 
man  tala  landets  språk,  för  att  göra  sig  begriplig. 

Geijer  var  hos  mig  några  dar  på  sin  utresa.  Han  om- 
talte  med  glädje  det  vänskapsfulla  och  hjertliga  sätt  hvarpå 
han  af  Herr  StatsSecreteraren  blifvit  emottagen.  Jag  är 
glad  att  han  nu  ändteligen  tyckes  inse  och  följa  sin  bestäm- 
melse som  Författare,  den  nemligen  att  stå  vid  sin  runosköld 
och  rista  Sverges  Häfder.  Litet  mera  mildhet,  icke  ihjertat, 
men  i  omdömet,  skulle  jag  dock  önska  till  hans  kraftiga 
natur.  Fördragsamhet  är  Geniets  Christendom.  Förlåt  en 
Prest  om  han  öfverallt  värderar  de  Christliga  dygderna. 

Förlåt  mig  äfven  om  jag  genom  detta  alltför  vidlyftiga 
bref  pröfvar  Herr  StatsSecreterarens  egen  fördragsamhet; 
men  jag  af  bry  ter  ogerna  mitt  umgänge  med  en  Man  till 
h vilken  jag  tycker  jag  ännu  hade  så  mycket  att  säga,  så 
mången  tacksägelse  att  framföra,  så  många  känslor  af  väl- 
vilja och  aktning  och  beundran  att  uttrycka.  Tillåt  mig 
sammanfatta  dem  alla  i  en  vanlig,  men  denna  gång  åtmin- 
stone ej  meningslös  försäkran  om  den  djupa  vördnad  och 
varma   tillgifvenhet   hvarmed   jag   till    döden    framhärdar 

Herr  StatsSecreteraren  och  Commendeurens 

ödmjukaste 

tjenare 

Es.  Tegnér. 
♦ 

39.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  18  Aug.  1825. 

Jag  glömde  att  med  öfversättningen  af  NattvardsBarnen 
skicka  dig  Bergs  bref,  h vilket  hörer  till  och  nu  medföljer. 

—    470    — 


1825—1826 

I  eftermiddag  reser  jag  med  min  hustru  och  Biskop 
Munter  till  Kphmn.  Bolméer  och  min  äldsta  son  följa 
äfven  med.  Jag  ämnar  tala  med  dervarande  läkare.  De  som 
äro  här  tro  att  min  lefver  är  attaquerad.  De  narrarne! 
Själen  är  attaquerad,  och  för  henne  gifves  intet  annat  läke- 
medel än  de  som  hämtas  från  det  stora  UniversalApotheket 
som  kallas  grafven.    Om  8  å  10  dar  hoppas  jag  vara  åter. 

Till  Leopold  har  jag  i  dag  skrifvit,  ett  långt,  torrt  bref. 
Men  det  var  så  godt  nu  som  en  annan  gång. 

Geijers  Bok  har  jag  i  det  närmaste  genomläst  och  är 
i  det  hela  nöjd.  Det  är  ett  lärdt  arbete.  Vi  behöfde  just 
en  sådan  critisk  söndring  af  det  lilla  rent  historiska  och 
det  endast  mythiska  i  våra  äldsta  urkunder.  Med  hans 
af  delning  om  Mythologien  är  jag  minst  nöjd.  Ingen  My- 
thologie  har  mer  än  två  Elementer:  ett  historiskt  och  ett 
naturphilosophiskt.  Poesien  är  vanligtvis  blott  form  el. 
iklädning  härför.  Jag  hade  önskat  att  G.  försökt  att  afsön- 
dra  dessa  från  hvarann.   Nu  är  allt  häri  ett  chaos  som  förut. 

Tack  för  ditt  sista  bref.   Svar  en  annan  gång. 

Din 
Vän 

Tegnér. 
♦ 


Till  C.  I.  Heurlin.  40. 

Lund  d.  29  Aug.  1825. 

Bäste  Heurlin!  I  fredagsafton  återkom  jag  från  Köpen- 
hamn, der  det  var  både  dyrt  och  ledsamt.  Anna,  Christopher 
och  Bolmeer  voro  med.  Dessutom  Carl  Lundblad  och  Laura. 
Ditresan  skedde  i  sällskap  med  Biskop  Munter  och  hans 
dotter.-   Vi  voro  borta  i  8  dar.    Med  flere  Doctorer  talade 

-    471    - 


BREF 

jag,  men  är  lika  kok  som  förut.  En  sade  att  det  var  blinda 
Hemorrhoider  och  tillstyrkte  iglar,  samt  det  vanliga,  diet 
och  rörelse:  en  annan  att  det  var  förstoppning  i  lefvern  och 
kunde  bli  gallsten  o.  s.  v.  Recepter  fick  jag  äfven,  men 
hvad  hjelper  det  då  jag  ej  vill  eller  bör  nyttja  dem  utan 
Liljewalchs  samtycke,  och  detta  ej  kan  erhållas.  När  Schön- 
bäck  nästa  månad  kommer  hem  ämnar  jag  ta  honom  till 
min  verkelige  Läkare,  hvaremot  Lilj.  blir  blott  titulär. 
Annan  utväg  kan  jag  ej  finna.  Jag  förutser  ledsamheterna 
och  collisionerna  af  ett  sådant  arrangement,  men  jag  vill  ej 
stöta  Lilj.  som  nu  i  mer  än  20  år  varit  min  qvacksalfvare, 
utan  att  likväl  på  denna  tid  ha  lärt  sig  känna  det  ringaste 
hvarken  af  min  kropp  eller  själ.  De  äro  honom  begge  så 
obekanta  som  om  han  aldrig  sett  mig.  En  så  flyktig,  tank- 
lös, obeslutsam  Läkare,  så  utan  all  skarpsinnighet,  con- 
sequens,  combinationsgåfva  och  System,  finnes  icke  i 
Sverge.  Dcrtiilmed  är  han  så  jaloux  om  sina  få  återstående 
Patienter,  att  en  viss  man  af  mina  grannar  ej  kan  vara  det 
mer  om  sin  Fru,  ehuru  de  begge  lika  dåligt  sköta  sitt  om- 
betrodda  gods.  • —  I  öfrigt  är  mitt  lynne  mycket  ojemt  och 
retligt,  och  det  verkar  otvifvelaktigt  aldramest  på  min  helsa. 
Men  härför  gifves  nu  intet  medel  på  Apoteket.  Man  måste 
derföre  afbida  tiden  för  att  se  om  ej  tilläfventyrs  Naturen 
hjelper  sig  sjelf;  ty  att  Läkarna,  åtminstone  Lilj.,  ej  gör 
det,  eller  ens  bidrar  dertill,  derom  är  jag  nu  mera  fullt  öfver- 
tygad.   — 

Rappes  Reparationshandlingar  medfölja.  Jag  har  der- 
vid  intet  annat  att  tillägga  än  den  önskan  att  rummen  på 
öfvervåningen  måtte  göras  4  al.  under  bjelkarna,  hvilket 
sker  derigcnom  att  ett  enda  hvarf  mer  än  de  föreslagna 
påtimras,  som  ej  kan  medföra  någon  betydlig  kostnad. 
Mina  rum  till  höger  om  salen,  böra  vara  åt  norr  och  med  dörr 
emellan:  rummen  deremot  på  andra  sidan  salen  hvar  för 

-    472     - 


1825—1826 

sig  och  med  ulgång  endast  åt  salen.  Var  äfven  god  och  låt 
uppgöra  en  förslagsritning  öfvcr  huset,  med  dess  dimensio- 
ner. I  öfrigt  har  jag  väl  skrifvit  dig  till  att  all  underhandling 
mellan  mig  och  Biskopinnan  M.  är  och  blir  af  bruten.  Jag 
vill  aldrig  ha  med  henne  att  göra,  utan  efter  lag  och  dom. 
Slettengren  har  skrifvit  mig  till  att  du  skulle  öfverskicka 
en  uppsats  öfr.  inkomster  och  projecterade  arrenden  för 
Biskopshemmanen,  o.  s.  v.  Glöm  icke  det  och  låt  mig  veta 
hvarpå  de  grunda  sig. 

I  Vexiö  kan  jag  icke  bo.  Det  vore  orimligt  att  hyra  ett 
dyrt  hus  och  köpa  contant  allt  hvad  man  behöfver  i  hus- 
hållet, då  jag  ej  sjelf  kan  få  sälja  min  gård,  ej  en  gång  hyra 
ut  den,  utan  måste  låta  den  stå  öde.  Här  nere  har  jag  åt- 
minstone foder,  lam,  gäss,  ost  m.  m.  kostnadsfritt.  Men 
finnes  icke,  på  en  mil  omkring  Vexiö,  ett  hus  med  trädgård 
och  några  tunnland  jord  och  äng?  Skulle  jag  icke,  om  jag 
ej  flyttar  före  1827  kunna  bo  i  hlla  Gården,  under  sommarn, 
medan  den  stora  repareras? 

Om  Domkyrkans  skyldighet  att  reparera  och  underhålla 
bostället  har  jag  fått  tillräckliga  upplysningar  gn.  Fors- 
sander. 

Både  Bolmeer  och  Lindfors  ha  erbjudit  sig  att  vicariera 
i  Eloq.  Profession.  Lidbeck  föreslog  Adj.  Kahl,  men  Facul- 
teten  föredrog  Bolmeer  på  den  grund  att  han  äger  Adjunct 
som  kunde  förestå  Orient.  Lectionerna.  Men  Consistorium 
röstade  öfver  Facultetens  beslut,  Lidbeck  voterade  här  på 
Lindfors  och  med  honom  förenade  sig  pluraliteten:  en  hittills 
oerhörd  procedure.  Bägge  Protocollerna  äro  uppgångna,  och 
å  ömse  sidor  arbetas  starkt  på  privat  hand.  Jag  vill  icke 
lägga  mig  i  denna  oanständiga  tvist.  Det  vissa  är  att  om 
detta  tilltag  lyckas  Facultcten  kan  anses  upphäfven  såsom 
sjelf  ständig  Corporation. 

Hur  länge  var  Wallenberg  hos  dig?    Hvad  synes  dig  om 

—    473    — 


BREF 

honom  och  hans  Fru?  Kunde  du  försvara  din  dygd  mot  den 
sistnämnda? 

Helsa  Lisa  från  oss  alla. 

Din 

Vän 

Tegnér. 


41.  Till  A.  C.  AF  Kullberg. 

Lund  d.  1  September  1825. 

Bäste  Kullberg, 

De  infordrade  upplysningarna  rörande  Vexiö  Domkyrka 
följa  härjemte.  Jag  bör  tillägga  att  Kyrkans  Gassa  är  om- 
kring 8500  rdr  bco,  och  att,  efter  medium  på  10  år,  dess 
årliga  inkomster  öfverskjuta  utgifterna  med  något  mer  än 
500  rdr. 

En  gammal  Fru  Hafström  har  skänkt  ett  hemman  till 
Vrigstad  Psedagogi.  Afskrift  af  Donationsbrefvet  bifogas. 
Det  förstås  af  sig  sjelf  att  jag  complimenterat  henne  så  godt 
jag  i  officiel  väg  kunnat  för  hennes  frikostighet.  Men  skulle 
du  ej  kunna  utverka  henne  några  ord  till  tacksägelse  med 
Kungens  underskrift?  Det  skulle  göra  en  stor  sensation. 
Gumman  är  stenrik  och  gåfve  kanske  ännu  en  hemmansdel. 
Jag  fäster  mycken  vigt  vid  Vrigstad.  Det  är,  utom  städerna, 
den  enda  puncten  för  Vexelundervisning  inom  Stiftet.  Jag 
har  förmått  Församlingen  att  bygga  ett  nytt  Scholhus. 
Om  de  arrangementer  jag  med  Paedagogien  vidtagit  och 
hvaraf  några  fordra  Kunglig  sanction,  skall  jag  inkomma  med 
Betänkande  så  fort  sig  göra  låter. 

En  Consul  Berg  från  Königsberg  har  skickat  mig  hos- 
följande  öfversättning  och  bref  till  Kronprinsen.  Får  jag 
besvära  dig  med  att  vid  tillfälle  framlemna  det?    För  egen 

„    474    — 


1825—1826 

del  läser  jag  aldrig  dylika  öfversättningar,  väl  vetande,  att 
de  i  allmänhet  äro  föga  bättre  än  Originalet.  För  öfrigt 
är  detta  fjerde  öfversättningen  af  NattvardsBarnen  som 
man  skickat  mig  från  Danmark  och  Tyskland. 

Jag  är  nyss  återkommen  från  Köpenhamn  der  jag  varit 
för  att  rådfråga  Läkare  öfver  min  sjukdom.  De  säga  att 
lefvern  är  angripen.  Det  må  vara  sant,  men  derjemte  lider 
jag  mycket  af  hemorrhoidalplågor  som  i  synnerhet  verka  på 
lynnet  och  nedtrycka  mitt  fordom  uppåtsträfvande  sinne. 
En  obeskriflig  oro  jagar  mig  alltjemt  ur  det  ena  ögonblicket 
i  det  andra  och  släpper  aldrig  sitt  rof:  jag  har  ingen  ro  om 
dagen  och  ingen  sömn  om  natten.  Min  inbillning,  redan  förut 
lättrörlig,  utgör  nu  mitt  lifs  plågoande.  Med  ett  ord,  jag 
är  sjuk  till  kropp  och  själ.  Förlåt  derföre  om  allehanda 
af  hvad  jag  ämnat  och  skall  meddela  dig  i  afseende  på  Stiftets 
angelägenheter  ännu  måste  uppskjutas  till  dess  bättre  tider 
komma  —  om  de  annars  verkeligen  komma  för  mig  på  denna 
sidan  om  grafven. 

Vänskap  och  högaktning. 
Es.  Tegnér. 


Till  C.  G.  VON  Brinkman.  42. 

Lund  d.  8  September  1825. 

Bäste  Brinkmanl  Under  min  sjuklighet,  och  vidare 
under  min  Danska  resa  har  jag  ådragit  mig  en  sådan  mängd 
obesvarade  bref,  helst  i  Embetsväg  att  jag  flere  postdagar 
å  rad  varit  och  ännu  blir  sysselsatt  med  att  arbeta  undan 
och  godtgöra  det  försummade.  Du  har  således,  och  till  dess 
detta  är  expedieradt,  ingen  ting  annat  än  korta  breflappar, 
miniaturskrifvelser,  att  vänta  till  svar  på  dina  ordentliga 

—    475    - 


BREF 

och  fullständiga  bref.  Men  jag  vet  att  af  mina  få  vänner  du 
snarast  öfverser  med  denna  tvungna  korthet. 

I  Kphmn  var  jag  8  dar  och  hade  föga  eller  intet  nöje. 
Men  min  hustru  skulle  ändå  en  gång  se  staden,  och  var  till 
slut  rätt  mätt  af  dess  herrlighet.  Emedlertid  är  det  väl 
att  hennes  nyfikenhet  blifvit  tillfridsställd. 

Jag  talte  med  flere  Doctorer.  Den  man  anser  för  för- 
nuftigast, ehuru  han  är  Tysk,  en  Doctor  Brandis,  Lif]\Iedicus 
hos  Drottningen,  påstod  att  jag,  utom  Hemorrhoider,  äfven 
hade  concretioner  i  lefvern,  kanske  också  gallsten.  Sitter 
själen  i  lefvern  som  de  gamle  trodde,  så  har  mannen  rätt, 
och  jag  är  en  gifven  lefverpatient,  ehuru  hvarken  min  ansigts- 
färg  är  gul  eller  jag  känner  någon  smärta  i  högra,  blott  i 
venstra  sida.  Brandis  föreskref  Naphta,  som  jag  nu  tar. 
Någon  verkan  häraf,  åtminstone  på  lynnet,  har  jag  ej 
försport,  och  annan  sjukdom  känner  jag  ej  till.  En  evig 
oro  jagar  mig  alltjemt  ur  det  ena  ögonblicket  i  det  andra 
och  släpper  aldrig  sitt  offer.  Hon  förtar  dagens  ro  och  nattens 
sömn:  »hon  sitter  i  skyn,  skickar  tankarna  ner  som  fömörka 
mitt  sinne  alltjemnt».  —  ^len  hvartill  tjenar  det  att  klaga 
och  oroa  andra  som  kunna  ha  nog  af  sina  egna  bekymmer? 
Det  torde  väl  framdeles  bli  bättre  —  om  icke  just  på  denna 
sidan  grafven, 

Grefvinnan  De  Geer  har  jag  träffat  på  Björnstorp  hos 
Baron  Gyllenkrok  och  på  Marsvinsholm  hos  Piper,  men  endast 
i  sällskap,  så  att  jag  icke  mycket  fått  tala  vid  henne.  Hon 
har  embellerat  till  sitt  yttre,  och  hennes  själ  syntes  mig  lika 
skön  som  förut.  Du  är  lycklig  som  i  vinter  dagligen  får  se  och 
höra  henne,  utan  besvärliga  och  spionerande  vittnen.  Helsa 
henne  då  någon  gång  ifrån  den  afmagrade  Poeten  i  Skåne. 
Förut  skall  jag  väl  någon  gång  hemsöka  henne  med  ett  bref 
på  Löfstad,  men  hvad  är  ett  bref  mot  det  verkliga  umgänget, 
hvad  är  det  bleka  minnet  mot   rraoovoia  y.aU.inaoriOg. 

—    476    — 


1825—1826 

Med  Oehlenschlägcr  disputerade  jag  väl  mycket,  men 
i  hufvudsaken  kommo  vi  dock  temligen  öfverens.  Jag  fann 
honom  rätt  interessant,  öppen  och  godhjertad.  Men  om 
honom  liksom  om  Atterbom  en  annan  gång  utförligt.  Lika- 
så om  dina  Poémer.   Det  sista  i  synnerhet  älskar  jag. 

Från  Blom  har  jag  fått  ett  långt  myLhologiskt  bref.  Der- 
på  kunde  svaras  mycket,  men  jag  har  på  länge  ingen  tid. 
Helsa  emedlertid  både  honom  och  Leopold  hvars  bref  med- 
följer till  läns.  Skicka  mig  det  snart  åter,  ty  det  är  mitt 
poetiska  AdelsDiplom  som  ej  bör  förstöras.  Helsa  Wallin 
och  säg  honom  att  han  ej  gör  rätt  att  afsäga  sig  Vesterås. 
Det  arma  Stiftet  har  ju  haft  Biskopsledighet  i  snart  50  år. 
Glöm  ej  heller  att  gå  ofta  till  Franzén  och  säg  honom  att 
jag  redan  i  två  månader  väntat  på  Julie  och  Predikningarna. 
Han  kan  skicka  dem  med  min  Brorson  i  October. 

Anse  dessa  rader  blott  som  ett  avertissement  att  jag 
lefver  och  en  rentebetalning  på  min  stora  bref  skuld  till  dig. 
Gud  må  veta  när  jagkan  liquidera  capitalet.  Du,  som  andra, 
har  en  trög  betalare  i 

Din 
Vän 

Tegnér. 

Till  B.  Crusell.  43. 

Högädle  Herr  Directeur. 

En  resa  till  Danmark,  der  jag  ville  rådfråga  Läkare,  har 
hindrat  mig  att  förr  än  nu  tacka  Herr  Directeuren  för  dess 
vänskapsfulla  bref  och  de  öfversända  Musikalierna.  Inge- 
borgs klagan  synes  mig  i  synnerhet  lyckad  genom  sin  an- 
språkslösa och  rörande  enkelhet.  Dock  dömmer  jag  ännu 
endast  efter  Claveret,  utan  sång  som  colorerar  all  musika- 

—    477    — 


BREF 

lisk  teckning;  ty  min  Capellmästare  har  varit  på  landet  och 
är  nyss  hemkommen.  Jag  kan  berömma  mig  utaf  att  ha 
den  sliönaste  Capellmästare  i  Norden:  men  det  är  också  en 
Fru  som  jag  dagligen  ser  och  hörer,  ty  vi  äro  grannar. 
Hennes  röst  är  både  stark  och  Ijuf,  ehuru  föga  öfvad. 

En  större  välgärning  kan  ej  ske  Frithiof  än  om  Herr 
Directeuren  tar  den  ohyfsade  Vikingen  i  schola  och  lär 
honom  Noterna.  Utom  Frithiof  på  H  af  vet  ville  jag  äfven 
(och  i  synnerhet)  recommendera  VikingaBalken,  kanske 
dessutom  Schackspelet,  Frithiof s  Lycka,  Isfarten,  Kunga- 
valet och  Rings  Dräpa.  Den  ibland  dessa  som  har  mest 
poetiskt  värde  är  i  min  tanka  VikingaBalken. 

Förlåt  mitt  slarfviga  bref  och  tillåt  mig  att  en  annan  gång 
omständligare,  men  lika  uppriktigt,  [uttrycka]  den  högakt- 
ning och   förbindelse  hvarmed  jag  framlefver 

Herr  Directeurens 

j  j    o  o    »  ödmjuke   tjenare 

Lund  d.  8  Septr.  •"  "L       ^        , 

1825  Es.  Tegnér. 


44.  Till  A.  G.  Ahlstrand. 

Lund  d.  9  September  1825. 

Jag  tackar  på  det  högsta  för  Matrikeln  och  den  öfver- 
sända  ritningen.  Rummens  antal  tyckes  vara  tillräckligt. 
Jag  förmodar  likväl  att  samme  man  som  så  verksamt  mot- 
arbetat arrendet  af  Eksås,  äfven  använder  sitt  inflytande 
att  hindra  all  öfverenskommelse  som  i  förtid  förde  mig  till 
Småland.  Man  gör  hvad  man  kan  för  att  förlänga  sitt  usla 
lif  eller  sitt  tvetydiga  inflytande.  Det  är  helsosamt  för  den 
som  aldrig  haft  någon  egen  tanka  att  i  hvarje  sak  få  yttra 
sig  sist  och  föreställa,  så  länge  som  möjligt,  Ordförande  — 

—    478    — 


1825—1826 

i  Carricatur.   Emedlertid  skrifver  jag  med  första  till  Heurlin 
om  saken. 

Huru  lider  det  med  försäljningen  af  Frithiofs  Saga? 
De  osålda  exemplaren,  om  de  ej  äro  alltför  få,  kunde  med 
någon  resande  skickas  till  Stockholm  under  Adv.Fisk.  Myhr- 
mans  adress;  ty  der  uppe  är  boken  nu  utsåld.  Önskeligt 
vore  äfven  att  Talet  i  Vexiö  en  gång  komme  i  Bokhandeln, 
då  i  Småland  af  sättningen  ej  kan  bli  annat  än  obetydlig. 

Helsa  August  att  Pettersson  inträdt  i  den  Heliga  Allian- 
cen  och  gift  sig,  följakteligen  snart  måste  öfvergifva  frök- 
narna.   Men  till  Michaeli  få  de  en  ny  fästman. 

Min  och  min  hustrus  helsning  för  Fru  Ahlstrand. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 
♦ 

Till  C.  I.  Heurlin.  45. 

Lund  d.  12  September  1825. 

Bäste  Heurlin.  Jag  tackar  dig  på  det  högsta  för  ditt  vän- 
skapsfulla bref  och  allt  besvär  du  haft  och  får  för  min  skuld. 
Tufvan  tyckes  mig  vara  ett  lämpeligt  ställe,  om  det  endast 
kan  erhållas;  men  jag  gissar  Lamér  gör  hvad  han  kan  för  att 
hindra  det,  hvilket  är  honom  så  mycket  lättare  som  äga- 
rinnan helt  och  hållet  lär  bero  af  honom.  För  honom  för- 
ödmjukar jag  mig  aldrig  och  kan  stället  ej  fås  annorlunda  än 
derigenom  att  jag  skrifver  honom  ett  complimentsbref, 
så  må  vi  genast  låta  hela  förslaget  fara.  Det  tjente  dessutom 
till  ingen  ting,  ty  just  under  det  han  lofvade  och  gåfve  sig 
anseende  af  att  ifra  för  saken,  motarbetade  han  den  som  mest. 
Också  vet  jag  icke  hvartill  hans  biträde  skulle  gagna.  Jag 
skickar  derföre  dig  fullmakt.  Afsluta  så  fort  du  kan  och 
tillåt  intet  uppskof,  utan  hota  att  jag  i  annat  fall  hyr  Hel- 

—    479    — 


BREF 

gevärma  eller  Ahlstrands  hus:  ty  ges  besinningstid  så  upp- 
kastar L.  nya  hinder.  Det  förstås  af  sig  sjelf  att  50  rdr. 
mer  eller  mindre  ingen  ting  betyda.  Af  Trädgården  är  det 
nog  att  ha  ett  par  quarter  för  grönsaker:  men  Drängkamarn 
måste  sättas  i  ordning.  Äfven  är  nödvändigt  att  få  veta 
dimensionerna  på  rummen.  Ställ  contrakt  på  ett  år  (det  kan 
sedan  förlängas  om  så  behöfves)  från  Maj  1826 — 27;  men 
ställ  det  i  juridisk  form  och  med  vittnen  så  att  det  ej  kan 
ryggas.  Är  säker  tillgång  på  mjölk  så  vill  Anna  ej  att  kor 
hållas. 

I  sig  sjelf  gör  jag  väl  genom  detta  arrangement  en  liten 
ekonomisk  förlust,  då  det  är  troligt  att  jag  hvarken  får 
sälja  eller  uthyra  min  gård;  men  jag  vill  härifrån  af  flere 
skäl.  Det  som  du  förmodar  är  det  minsta:  den  saken  är  slut, 
bör  åtminstone  vara  det.  Dåligt  humeur  är  vanligt  för 
hemorrhoidalister  och  lefverpatienter  som  jag,  och  den  stän- 
diga oron  hör  till  alla  lättrörliga  sinnen:  jag  är  öfvertygad 
att  begge  följa  mig  till  Småland.  Men  efter  jag  ändå  skall 
dit  är  det  för  mitt  etablerande,  kanske  äfven  för  Stiftet 
bäst  att  det  sker  ju  förr  ju  heldre. 

Det  vissa  är  att  mitt  oroliga  sinne  småningom  förtär 
sitt  skal.  Jag  är  mycket  afmagrad.  Icke  heller  har  jag  någon 
lust  till  arbete,  endast  till  grubbel.  Men  det  blir  väl  bättre: 
och  i  allt  fall  borde  jag  ej  oroa  mina  vänner  med  onyttig 
klagan. 

Helsa  Lisa  och  barnen  från  oss  alla. 

Din 

redlige  Vän 

Tegnér. 


I 


—    480 


1825—1826 

Till  O.  Berg.  46. 

Högädle  Herr  Consul! 

För  mera  än  en  månad  sedan  emottog  jag,  genom  Lund- 
blad i  Stralsund,  det  bref  hvarmed  Herr  Consuln  behagat 
hedra  mig,  jemte  öfversättningen  af  NattvardsBarnen.  Jag 
borde  således  be  om  förlåtelse  för  min  ohöflighet  att  först 
nu  besvara  det:  men  det  är  i  sanning  icke  mot  en  Man  hvar- 
till  man  har  så  stora  förbindelser,  som  man  kan  begå  en  sådan 
ohöflighet.  Orsaken  till  min  försummelse  har  varit  en  obe- 
hagligare, nemligen  en  nästan  under  hela  sommaren  fortfa- 
rande sjuklighet,  förenad  med  en  nedstämning  i  lynnet  som 
tvungit  mig  att  försumma  äfvcn  mina  käraste  pligter.  Jag 
har  af  denna  anledning  gjort  en  resa  till  Danmark  för  att 
rådfråga  dervarande  Läkare,  som  påstå  att  det  onda  sitter 
i  lefvern.  De  gamle  trodde  att  själen  der  hade  sitt  säte,  och 
i  denna  mening  är  jag  visserligen  en  lefverpatient.  Nog  af, 
jag  har  icke  funnit  någon  förbättring,  h varken  till  kropp 
eller  själ:  men  jag  kan  och  bör  ej  längre  uppskjuta  att,  ehuru 
med  försvagade  krafter,  förklara  Herr  Consuln  min  förbin- 
delse för  den  möda  som  blifvit  nedlagd  på  den  sköna  öfver- 
sättningen, och  särskilt  för  de  smickrande  raderna  framanför. 
Jag  tviflar  på  att  någon  annan  än  en  infödd  Svensk  kan  till 
den  grad  lyckas  att  både  uppfatta  och  återgifva  Författarens 
mening  och  Anda.  Mina  vänner  säga  mig  att  det  något 
concisa  och  sammanpressade  uttryck,  hvarvid  jag  vant  mig, 
är  svårt  att  på  ett  annat  språk  uppnå,  men  jag  vet,  detta 
oaktadt,  knappast  någon  enda  vers  i  öfversättningen  som 
jag  skulle  önska  förändrad.  Brinkman,  som,  vida  bättre  än 
jag,  känner  Tyska  språket,  är  äfven  häri  af  samma  tanka. 
Det  är  en  tillfridsställelse  att  för  en  främmande  Nation 
framställas  i  ett  sådant  förskönadt  skick.  Glansens  öfversätt- 
ning  känner  jag  icke.    Man  sade  mig  i  Köpenhamn  att  den 

-    481    — 

31—210169.    Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

skall  vara  gjord  efter  en  af  de  Danska,  jag  mins  ej  rätt 
hvilkendera. 

I  öfrigt,  och  öfversättningens  stora  förtjenst  oaktadt, 
tviflar  jag  på  att  den  här  i  Sverge  funne  mycken  af  gång. 
Vår  allmänhet  interesserar  sig  föga  för  Poesie  i  allmänhet, 
minst  för  utländska  efterbildningar  af  redan  kända  Dikter. 
På  sin  höjd  ville  jag  tillstyrka  att  af  skicka  100  P2xempl. 
till  Stockholm.  H.  K.  H.  Kronprinsens  är  redan  framlemnadt 
genom  StatsSecreteraren  Kullberg. 

Hvad  Frithiof  angår,  som  utkom  i  somras,  så  är  redan 
deraf  en  ny  upplaga  under  trycket.  En  öfversättning  deraf 
är  svår  och  det  vore  visserligen  min  fördel  om  den  företoges 
af  så  skickliga  händer  som  Herr  Consulns.  Men  härvid  bör 
jag  anmärka  att  redan  2:e,  efter  hvad  jag  känner,  härmed 
äro  sysselsatta,  nemlg.  Fru  Helvig  i  Berlin,  som  i  Das 
Morgenblatt  låtit  trycka  några  profbitar  öfver  hvilka,  som 
man  sagt  mig,  Goethe  i  sin  Tidskrift  för  Kiinste  u.  Alter- 
thumer  skall  ha  yttrat  sig  fördelaktigt.  Hvad  hon  haft  den 
godheten  att  meddela  mig  är  rätt  vackert.  Hennes  öfver- 
sättning är  redan  fulländad,  och  utkommer  i  höst.  —  Den 
andra  är  Schley  som  redan  utgifvit  ett  Häfte  öfvers.  af 
mindre  Svenska  Dikter,  hvaribland  Axel  af  mig,  och  deri 
annonserat  en  öfvers.  af  hela  Frithiof  hvilken  redan  för 
2:ne  månader  sedan  var  mer  än  halffärdig,  efter  hvad  han 
sjelf  sagt  mig.  Under  sådana  omständigheter  är  det  svårt  att 
tillstyrka  hvad  som  annars  visserligen  vore  min  egen  fördel. 

Emottag  emedlertid  ännu  en  gång  min  tacksägelse  för  de 

Tyska  NattvardsBarnen,  jemte  försäkran  om  den  utmärkta 

högaktning  h varmed  jag  har  äran  framhärda 

Herr   Consulns 

,   ,   „,  „  .  ödmjukaste  tjenare 

Lund  d.  24  September  "■  ^^     ^        , 

1825.  Es.  Tegnér. 

♦ 

—    482    — 


18^5—1826 
Till  C.  G.  VON  Brinkman.  47. 

Lund  d.  28  Sept.  1825. 

Du  nedtrycker  mig,  bäste  Brinkman,  med  din  godhet, 
den  jag  så  illa  vedergäller.  Jag  begagnar  allt  för  skam- 
löst det  Moratorium  i  afseende  på  mina  brefskulder  som 
du  utfärdat.  Då  jag  nu,  till  kropp  och  själ,  är  något  bättre, 
bör  jag  passa  på  tillfället  och  åtminstone  tacka  dig  för 
din  vänskap.  Sådana  sjukbesök,  som  du  gör,  förtjena  att 
man  tackar  derför. 

Till  en  början  måste  jag  nämna  att  jag  upphört  med  allt 
medicinerande.  Det  Naphta  jag  tog  höll  på  att  alldeles 
förstöra  mig,  och  åstadkom  plågor  som  jag  förut  aldrig 
känt  just  i  lefvern  som  skulle  botas.  Det  upprörde  dess- 
utom allt  det  onda  som  fans  i  »sedes  diaboli»,  som  Ter- 
tullianus  riktigt  nog  kallade  kroppen. 

För  min  läkare,  Prof.  Liljewalch,  har  jag  naturligtvis 
ingen  ting  nämnt  om  denna  heresie.  Det  är  en  hederlig 
och  älskvärd  man,  som  i  20  år  skött  min  helsa:  men  troligt- 
vis är  det  just  derigenom  hon  blifvit  så  svag;  ty  hans  hjerta 
är  vida  bättre  än  hans  urskillning.  Åtminstone  vet  han  ännu 
i  dag  likså  litet  om  min  organisation  som  jag  om  —  Englarna. 
Men  liksom  själens  Läkare  fordrar  äfven  han  först  och  främst 
en  blind  tro,  såsom  den  enda  saliggörande.  Han  vill  kurera 
mig  som  Hofslagare  kurera  annan  fänad;  och  om  en  inre 
själssjukdom  hvars  följd  är  en  kroppslig  kan  jag  icke  bi- 
bringa honom  något  begrepp.  Jag  har  derföre  blifvit 
Schismaticus  i  Medicin,  liksom  långt  för  detta  i  Religionen. 
Egentliga  kroppsplågor  kan  jag  mindre  klaga  öfver  än  en 
ständig  oro  som  förstör  dagens  lugn  och  nattens  hvila.  Min 
inbillning,  redan  förut  lättrörlig,  är  nu  som  en  vattenhvirfvel 
hvilken  söndermal  och  kringdrifver  allt  som  råkar  in  deri. 
Doctorerna  kalla  detta  för  nervsvaghet,  hvaraf  jag  slutar 

—    483    - 


BREF 

att  det  stagnerande  vattnet  i  deras  egna  hufvuden  måtte 
vara  idel  styrka.  —  I  öfrigt  roar  man  sig  här,  liksom  i 
Stockholm,  med  allehanda  gissningar  om  skälet  till  mitt 
själslidande:  liksom  om  menskliga  lifvct  icke  vore  sin  egen 
sjukdom,  liksom  man  för  att  se  det  mörkt  behöfde  annat  än 
friska  ögon.  Jag  påstår  icke  derföre  att  jag  ju  kan  ha  min 
särskilta  orsak  till  sorg:  men  då  jag  förtiger  den  borde  åtmin- 
stone mina  vänner  deraf  sluta  att  hon  icke  kan  omtalas. 
Icke  all  olycka  antar  en  yttre,  synbar  form,  åtminstone  för 
sinnen  som  ej  äro  alltför  grunda;  och  i  hjertkammaren  är 
rum  för  mången  orolig,  fridsförstörande  gäst  som  aldrig 
framträder  i  dagen.  Men  af  alla  gissningar  i  detta  af- 
seende  är  väl  ingen  olyckligare  än  den  du  omnämner,  nem- 
ligen  om  Biskopsbekymren.  Jag  vet  icke  hvarmed  jag  kan 
ha  förtjent  att  anses  så  oduglig  att  jag  icke  ens  skulle  kunna 
vara  Biskop,  eller  så  vankelmodig  och  caracterslös  att  jag 
strax  i  början  skulle  ångra  att  jag  fått  hvad  jag  bestämdt 
förklarat  mig  önska.  Skall  man  då  nödvändigt  vara  ett 
barn  derföre  att  man  anses  kunna  skrifva  några  vers,  och 
är  Embetsmannalifvets  mystér  så  outgrundeligt  att  icke 
till  och  med  ett  poetiskt  förstånd  skulle  kunna  utforska 
den?  Jag  har  varit  Fogdeskrifvare  och  har  varit  Professor: 
i  begge  fallen  har  jag  skött  min  tjenst  så  godt  som  någon 
annan,  emedan  min  heder  fordrar  det,  emedan  jag  föraktar 
en  hvar  som  ej  gör  sin  skyldighet,  äfven  om  den  kostade 
honom  mer  möda  än  den  kostat  mig.  Hvad  det  heliga 
BiskopsEmbetet  angår  så  har  jag  utöfvat  det  en  hel  månad: 
fråga  Stiftets  Presterskap,  fråga  Scholornas  lärare  och  ung- 
dom om  jag  dervid  burit  mig  så  oskickligt  åt  som  Stockholms- 
Censorerna  tyckas  förutsätta,  eller  om  jag  funnit  mig  så 
nedtryckt  och  olycklig  af  de  många  göromålen  som  de  kanske 
befarat.  I  Småland  åtminstone  är  man  af  en  annan  tanka; 
men    Stockholms    dagdrifvare   med    och    utan   krage   vilja 

—    484    — 


1825—1826 

gcrna  att  man  skall  anse  deras  Embetsmannaskicklighet 
för  den  mskliga  förträfflighetens  frimurarehemlighet  hvar- 
af  de  äro  i  uteslutande  besittning.  Jag  för  min  del  tror  att 
mannen,  åtminstone  i  sådana  simpla  saker  som  ett  Embete, 
kan  hvad  han  vill;  ty  i  viljan  ligger  mannens  värde,  liksom 
qvinnans  i  känslan.  Icke  heller  lyckas  det  att  skrämma  mig 
med  Lamér  och  Consistorium.  Det  kan  väl  hända  att  den 
förre  gerna  hade  lust  att  bita  mig  bakifrån  i  hälen:  men  jag 
ser  icke  egenteligen  hvad  jag  i  detta  fall  äfventyrade  af  en 
tandlös  käring.  Hvad  Consistoriales  angår  så  äro  de  ingen 
ting  annat  än  vandrande  nullitetcr  som  långt  för  detta 
gifvit  sig  på  discretion:  jag  vill  ej  söla  mina  händer  med  att 
låta  dem  springa  öfver  klingan.  Dcrcmot  måste  allt  hvad 
som  inom  Stiftet  ännu  finnes  rättsinnadt  och  ädelt,  och  i 
synnerhet  hela  det  uppväxande  slägtet  sluta  sig  till  mig; 
ty  Gud  har  gifvit  mig  både  vilja  och  förmåga  att  leda  dem 
till  det  bättre.  Jag  har  hittills  i  min  lefnad  ej  känt  fruktan 
annorlunda  än  till  namnet:  jag  är  för  gammal  att  lära  något 
nytt  i  det  hänseendet,  och  känner  i  sanning  icke  hvilken 
som  i  Sverge  skulle  bli  min  läromästare. 

Förlåt,  bäste  B.  att  jag  sålunda  förifrar  mig  öfver  en 
dum  gissning;  men  på  gissningen  när  har  jag  redan  ofta 
hört  det  samma  från  Stockholm,  der  ingen  ting  så  gerna 
idislas  som  sottiser.  I  öfrigt  är  jag  fullkomligt  af  samma  tanka 
som  Fruarna  De  Geer  och  Schwerin,  att  nemligen  ditt  um- 
gänge skulle  fördrifva  mina  griller,  om  de  nemligen  hade 
sin  grund  i  hufvudet;  men  i  den  camera  optica  som  vi 
kalla  för  hjertat  faller  intet  ljus  utom  vårt  eget:  och  hon 
måste  ofta  stänga  till  sina  fönstergluggar  för  sjelfva  vän- 
skapens ögon.  Visserligen  är  jag  här  ensam  och  blir  det 
med  hvarje  dag  mera;  ty  mina  förra  vänner  dra  sig  undan 
de  täta  utbrotten  af  mitt  elaka  lynne,  och  jag  bör  ej  undra 
deröfver.    Om  jag  undantar  Agardh,  hvars  studier    dock 

—    485    — 


BREF 

äro  riktade  åt  ett  helt  annat  håll,  finnes  här  ingen  med 
hvilken  ett  utbyte  af  idéer  kan  komma  i  fråga,  ännu  min- 
dre ett  utbyte  af  känslor.  Af  detta  skäl,  och  innan  jag 
gör  mitt  minne  fullt  förhatligt  på  ett  ställe  der  jag  till- 
bragt  den  bästa  delen  af  min  lefnad,  och  der  jag  varit  tem- 
ligen  liden  både  af  unga  och  gamla,  har  jag  beslutat  att 
nästa  Maj  flytta  härifrån.  Jag  har  derföre  sålt  min  gård 
för  8,000  rdr  rgs  och  hyrt  mig  för  ett  år  ett  landställe, 
Tufvan,  V4  mil  från  Vexiö,  som  skall  ha  en  utmärkt  vacker 
belägenhet  och  tillräckliga  rum  för  mitt  hushåll.  Min 
nya  bosättning  fordrar  väl  ett  års  förberedelse  för  att 
sammanskrapa  det  nödvändigaste:  och  oaktadt  min  gifna 
oskicklighet  som  Biskop  har  jag,  nästan  från  hela  Stiftets 
Presterskap,  särskilt  emottagit  sollicitationer  om  den  sna- 
raste möjliga  uppflyttning.  —  Du  ser  alltså  att  jag,  liksom 
du,  beställt  om  mitt  hus,  gifve  Gud  i  en  god  stund.  Vi  bo 
alla  på  Tufvan,  den  tufva  neml.  som  vi  kalla  jorden:  och 
när  flyttningstiden  kommer  bo  vi  i  henne,  der  hjertat  får 
lugn,  och  dumma  och  förolämpande  omdömen  ej  mer  stöta 
ett  redan  såradt  och  ömtåligt  sinne. 

Geijer  reste  härifrån  i  söndags  tillika  med  Prof  ess. 
Almroth.  Han  tyckes  vara  mycket  nöjd  med  sin  resa, 
och  påstod  att  han  derunder  blifvit  qvitt  många  af  sina 
ensidigheter,  hvilket  också  var  rätt  behöfligt.  Jag  fruktar 
att  ändå  mer  än  nog  återstår  honom  häraf.  Men  resan 
har  kostat  honom  ungefär  hvad  han  tjenar  för  om  året. 
Det  är  oanständigt  att  en  man  som  han  icke  skall  ha  sin 
nödtorftiga  bergning.  Jag  blyges  när  jag  besinnar  hvad 
Staten  gjort  för  mig  t.  ex.  som  dock  i  alla  afseenden  står 
så  långt  under  Geijer.  Vill  man  ha  honom  qvar  vid  Acade- 
mien  så  borde  man  väl  tänka  på  att  göra  hans  varelse  der- 
städes  möjlig.  Var  god  och  säg  detta  vid  första  tillfälle 
till   Kungen    och    Kronprinsen,    eller   åtminstone   till    det 

-     486     - 


1825—1826 

hvila  plåster  som  kallas  Tannström.  Så  fort  jag  träffar  någon 
af  plåsterlapparna  skall  jag  med  stora  ord  säga  dem  min 
mening  i  detta  som  i  flere  andra  afseenden. 

Hjertligt  tack  för  dina  öfverskickade  Poémer.  Du  har 
i  dylika  flyktiga  stycken,  der  fråga  ej  kan  vara  om  någon 
egentlig  poetisk  förtjenst,  en  Fransk  lätthet  och  ledighet 
som  är  sällsynt  i  Sverge.  Lycksalighetens  ö  är  deremot 
ett  verkligt  Poem,  både  till  mnehåll  och  utförande,  och  jag 
tackar  dig  dubbelt  derför.  Hvem  har  kunnat  inbilla  dig 
att  jag  skulle  hata  det  sentimentala,  när  det  nemligen  är 
sant,  det  vill  säga,  grundar  sig  på  verkligt  sentiment,  icke 
såsom  vanligt  på  ett  tillkonstladt  nervspel  och  torra  tåre- 
säckar? Ack!  en  elegisk  sinnesstämning,  försatt  med  en 
smula  bitterhet,  passar  sig  alltför  väl  för  lifvet;  och  jag  vet 
icke  hvad  man  då  kan  ha  deremot  i  konsten  som  är  lifvets 
bild.  Emedlertid  är  jag  på  Atterboms  vägnar  rätt  glad 
öfver  denna  uppmuntran  som  han  så  väl  behöfde.  Jag  fann 
honom  rätt  interessant  i  umgänget,  rätt  hygglig  och  älsk- 
värd. Blir  han  icke  en  stor  Poet,  så  är  han  dock  i  hela  sitt 
väsende  ett  Poem.  Äfven  om  det  förra  kunde  vara  hopp  i 
fall  han  någonsin  öfvergåfve  de  luftiga  diktregionerna  och 
fattade,  för  sin  dikt,  fast  fot  på  Svenska  Historiens  malm- 
rika grund:  men  ännu  sväfvar  han  mellan  himmel  och  jord 
i  Metafysikens  töckenland,  »tristis  &  infelix  umbra,  quse 
nec  ad  superos,  nec  ad  inferos  pervenire  potest».  Af  all 
syra  är  ingen  så  skadlig  för  den  menskliga  organismen  som 
den  Metafysiska  magsyran  hvilken  förmörkar  hufvudet  och 
hopkrymper  hjertat.  Det  gifves  hvarken  i  konsten  el.  i 
lifvet  något  annat  som  saliggör  än  genomskinlig  klarhet, 
som  rätt  väl  låter  förena  sig  med  det  djupaste  djup.  Eller 
vet  du  något  klarare  än  Sofokles  och  Shakespeare,  ehuru 
den  sednare  i  synnerhet  aldrig  arbetar  utan  på  djupet  der 
det  menskliga  hjertats  guldådror  ligga?  —  Detta  och  mj^c- 

—    487     — 


BREF 

ket  annat  predikade  jag  både  för  Atterbom  och  Geijer, 
så  sjuk  jag  också  var.  Jag  erkänner  gerna  att  de  äro  skarp- 
sinnigare än  jag:  men  jag  hoppas  ändå  att  hvad  jag  af 
fullt  hjerta  och  med  rent  och  ärligt  sinne  sade  dem,  icke 
utan  ingifvelse,  ej  skall  vara  utan  all  frukt  för  Svenska 
litteraturen,  i  synnerhet  om  andra,  för  hvilka  de  böra  ha 
mera  förtroende  än  för  mig,  inpreglade  dem  det  samma. 
För  öfrigt  har  du  rätt  deri  att  A.  ej  borde  ta  humör  af 
publikens  .  .  .  kallsinnighet.  Den  som,  lik  mig,  åtnjuter 
hennes  gunst,  vet  väl  huru  litet  den  är  värd.  Öfver  hvarje 
Poem  gifves  egenteligen  blott  en  rätt  competent  domare, 
neml.  författaren  sjelf.  Är  han  icke  intagen  af  dum  egen- 
kärlek så  bör  han  kunna  bedömma  sitt  verk  rättvist,  men 
strängare  än  de  fleste:  ty  han  kan,  hvad  andra  ej  kunna, 
jemföra  det  med  den  idé  som  föresväfvat  honom  och  mot 
hvilken  utförandet  alltid  kommer  till  korta.  Vare  detta  i 
förbigående  sagdt  äfven  om  Frithiof,  för  att  på  en  gång  sluta 
min  tvist  med  dig  och  Leopold  i  detta  ämne. 

Myhrman  har  sagt  dig  att  jag  i  vinter  ville  ge  ut  början 
till  en  samling  af  Smärre  Dikter.  Jag  hade  ämnat  att  dela 
hvarje  Band  i  3  Häften  om  7  å  8  ark.  På  detta  sätt  såldes 
det  lättare,  och  jag  hade  äfven  tid  på  mig  att  skrifva  fär- 
digt en  hop  påbörjadt  eller  påtänkt  småkram.  Men  på  andra 
sidan  tycker  jag  äfven  det  ser  allt  för  småaktigt  och  sniket 
ut  att  sålunda  utminutera  hvad  man  ej  tilltror  sig  kunna 
afsätta  en  gros.  Gif  mig  ett  godt  råd.  Blir  min  helsa  bättre 
kunde  första  häftet  snart  vara  färdigt.  —  Frithiof  ger  mig, 
neml.  första  upplagan,  3,000  rdr  rgs  i  behållning.  Den  andra 
förmodligen  2,000.  Härmed  tycker  jag  att  han  är  rätt  väl 
betalt.  Jag  ändrar  intet  annat  än  tryckfelen.  De  andra  äro 
för  många.  Fru  Helvig  insisterar  alltjemt  på  en  omarbetning 
af  Af  skedet:  men  jag  af  slår  den  bestämdt,  dels  af  öfverty- 
gelse,  dels  af  lätja  .  .  . 

-     488    — 


1825—1826 

Jag  hade  ännu  tusende  saker  att  säga  dig:  men  det  må 
uppskjutas  till  en  annan  gång.  Min  hustru  ber  mycket 
helsa  dig.  Helsa  äfven  Leopold,  Franzén,  Blom,  och  förgät 
icke  din 

förbundne  Vän 

Tegnér. 

Af  ett  bref  från  Franzén  ser  jag  att  han  läst  mitt  till 
Leopold.  Deri  förekom,  om  jag  minnes  rätt,  något  om  hans 
Predikningar.  Det  är  indiscret  af  L.  att  visa  sådant.  Var 
god  och  skaffa  mig  upplysning  huru  härmed  förhåller  sig. 


Till  M.  VON  ScHWERix,  född  Törngren.  48. 

Lund  d.  4  October  1825. 

Friherrinnan  Helvig  har  anmodat  mig  att  meddela  Fru 
Frih.  hosföljande  bok.  Den  innehåller  berättelser  om  ett 
brustet  qvinnohjerta.  Egenteligen  är  detta  ingen  ting  nytt: 
det  är  menniskoslägtets  historia.  Ty  äfven  manliga  hjertan 
brista,  äfven  de  starkaste. 

Jag  har  hyrt  mig  ett  landställe,  Tufvan,  utanför  Vexiö, 
dit  jag  flyttar  nästa  Maj.  Men  innan  jag  flyttar  från  Skåne 
—  eller  verlden,  vill  jag  ta  af  sked  af  Sirköping.  Om  derföre 
Frih.  tillåter  kommer  jag  omkring  medlet  af  denna  månad. 
I  annat  fall  skall  jag  med  något  bud  återställa  de  Böcker 
jag  har  till  låns. 

Ödmjukast 

Tegnér. 


—    489 


BREF 


49.  Till  A.  G.  Ahlstrand. 

Lund  d.  15  October  1825. 

Hosf Oljande  Not  från  Kullberg  jemte  Formuläret  för 
de  begärda  uppgifterna  anhåller  jag  att  Herr  Cons.  Notarien 
ville  communicera  med  vederbörande  HäradsProstar,  hvar- 
efter  Handlingarna  till  mig  återsändas.  Genom  denna  om- 
väg kommer  ändå  att  dras  långt  ut  på  tiden,  hvarför  jag 
önskade  att  Prostarna  så  fort  som  möjligt  måtte  expediera 
saken. 

Från  Christianstad  återkom  jag  i  onsdags.  Bröllopet 
blef  på  ett  obehagligt  sätt  af  brutet  derigenom  att  Brud- 
gummen dagen  efter  vigseln  nödsakades  resa  åter  till  Carls- 
krona,  till  följe  en  Curir  från  Exc.  Cederström.  Anledningen 
vet  man  icke,  men  äfven  här  kringlöpa  krigiska  rykten. 
En  Rysk  flottilj  ligger  i  Östersjön.  Få  vi  krig  så  få  vi  äfven 
Riksdag,  hvilken  komme  olämpligt  för  alla,  men  mest  för 
mig  under  flyttningen.  Dock  hoppas  jag  att  allt  stadnar 
vid  blotta  Demonstrationer. 

Jag  behöfver  omkring  150  L^d  hö  och  10  tr  hafre  för 
mina  hästar  öfver  sommaren.  Var  god  och  låt  mig  veta 
priserna  härpå  för  närvarande.  Till  våren  blir  det  dyrare. 
Kan  i  Vexiö  få  köpas  Tagel  och  hvad  kostar  lispundet, 
när  det  är  kokt  och  plockadt? 

Blomstrand  och  Hagelberg  skall  jag  skrifva  till  med  nästa 
post.    Helsningar  till  Frun  och  August. 

Yänskapsfullt 

Tegnér. 


-    490    — 


1825—1826 
Till  A.  Hagelberg.  50. 

Lund  d.  21  October  1825. 

Min  bäste  Herr  Rektor.  Jag  bekänner  att  jag  icke  haft 
tillfälle  att  genomläsa  Tengströms  Grammatik,  som  jag 
hade  till  läns  af  Mellin,  nu  under  resan,  då  min  tid  var  upp- 
tagen af  mycket  annat.  Endast  början  ögnade  jag  på  och 
fann  deraf  att  det  hufvudsakligen  var  ett  utdrag  af  Butt- 
man.  Är  nu  Utdraget  icke  gjordt  med  urskillning  så  böra 
vi  ej  förhasta  oss  med  dess  antagande.  I  allt  fall  kan  ej 
bli  fråga  derom  under  innevarande  läsår:  vi  måste  väl  slita 
ut  gamle  Gezelius.  Då  jag  i  Maj  kommer  uppflyttande,  få 
vi  vidare  betänka  saken.  Af  Buttmans  SchulGramatik 
är  nyligen  utkommen  en  öfversättning  af  J.  Faxe;  men  den 
är  både  för  vidlyftig  för  Elementarundervisningen,  och  för 
dyr,  då  den  kostar  X^h  rdr  bco.  Förstnämde  fel  kan  en 
skicklig  Lärare  lätt  afhjelpa,  men  det  sednare  låter  ej  rätta 
sig.  Vid  Terminens  slut  skall  jag  emedlertid  låta  Faxe 
skicka  opp  några  Exemplar  på  prof.  För  Gymnasium  tror 
jag  att  boken  skulle  vara  lämplig. 

För  Hr  Rektorn  behöfver  jag  icke  recommendera  Scholan. 
Herr  Rectorn  vet  så  väl  som  jag  hvad  som  der  göres  behof. 
När  jag  kommer  på  fast  fot  ibland  Herrarna  vilja  vi  gemen- 
samt göra  hvad  vi  kunna.  Dock  är  det  litet  jag  kan  ut- 
rätta. 

»Härförarn  ensam  vinner  icke  slaget, 
de  djupa  leder  vinna  det  åt  honom.» 

[Vänskapsfullt 
Es.  Tegnér.] 


491    — 


BREF 

51.  Till  A.  G.  Ahlstrand. 

Lund  d.  25  October  1825. 

UppfostringsCommiténs  Betänkade  om  grunderna  för 
folkundervisningen  och  deras  särskilta  användande  inom 
Vexiö  Stift,  är  utan  jemförelse  den  vigtigaste  fråga  som  före- 
kommit sedan  jag  blef  Biskop.  Jag  åtminstone  kan  der- 
öfver  ej  yttra  mig  innan  jag  genom  HäradsProstarna  in- 
hämtat svar  på  flere  frågor  och  upplysning  om  det  skick 
hvari  folkundervisningen  för  närvarande  befinner  sig  i 
Stiftets  särskilta  delar.  Jag  gissar  att  Cons.,  ehuru  det  i 
2:ne  månader  behållit  Handlingarna  och  slutligen  skickar 
mig  dem  utan  en  rad  till  upplysning,  ej  heller  vidtagit 
några  åtgärder  för  att  infordra  de  underrättelser  hvarpå 
yttrandet  måste  stödja  sig.  Jag  skall  derföre  sjelf,  så  fort 
jag  medhinner,  i  denna  sak  expediera  Embetsbref  till 
Vederbörande.  De  underrättelser  vi  kunna  vänta  oss  till 
följe  af  VexelundervisningsSällskapets  skrif velse  bli  endast 
tabellariska,  och  dessutom  otillräckliga,  efter  mitt  sätt  att 
se  saken. 

I  fråga  om  Sandstenska  Donationen  hade  äfven  mitt 
yttrande  bordt  inhämtas,  då  frågan  rör  Scholverket;  men 
då  jag  hufvudsakligen  i  denna  fråga  tänker  lika  med  Cons. 
betyder  en  sådan  försummelse  ingen  ting. 

Var  god  och  skicka  Alin  Kungabrefvet  rörande  Vrigstad, 
jemte  medföljande  skrifvelse. 

Helsningar  för  Fru  och  barn. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 


492    — 


1825—1826 
Till  B.  Beskow.  52. 

Lund  d.  27  Octobcr  1825. 

Bäste  Beskou!  Jag  emoUog  riktigt  ditt  bref  i  somras; 
men  det  var  under  min  apostoliska  Eriksgata,  och  jag  hade 
då  icke  ett  ögonblick  ledigt  att  svara  derpå.  Sedan  jag  i 
Juli  återkom  derifrån  har  jag  tyvärr!  nästan  beständigt 
varit  sjuk  till  kropp  och  själ,  och  derigenom  nödsakad  att 
till  större  delen  afbryta  all  brefvexling.  Det  gläder  mig, 
att  man  i  Stockholm  nu  mera  anser  mig  för  frisk.  Sjelf  har 
jag  ingen  ting  märkt  deraf;  men  det  är  möjligt  att  jag  miss- 
tar mig.  I  allt  fall  bör  man  ej  coquettera  med  sitt  dåliga 
lynne,  eller  oroa  sina  vänner  med  beskrifningen  om  yttre 
och  inre  lidanden  som  de  i  allt  fall  ej  kunna  afhjelpa.  För 
att  mediertid  så  vidt  möjligt  är  godtgöra  mitt  fel,  skyn- 
dar jag  att  med  dagens  post  tacka  dig  för  din  hågkomst. 

Det  bör  glädja  mig,  att  du  och  en  och  annan  hvars  om- 
döme jag  värderar  funnit  så  många  vackra  saker  i  Fri- 
thiof.  Jag  för  min  del  är  ej  så  skarpsinnig.  Mina  tankar 
om  saken  har  jag  vidlyftigt  sagt  Brinkman  och  Leopold, 
och  bör  således  ej  upprepa  dem.  Jag  skulle  vara  glad  om 
jag  hade  orätt. 

Jag  blir  Crusell  på  det  högsta  förbunden  för  hans  god- 
het att  vilja  låta  sin  Musik  medfölja  den  nya  upplagan: 
det  blir  då  det  bästa  i  Boken.  Endast  fruktar  jag  att  det 
blir  för  dyrt  och  sålunda  tvingar  mig  att  öka  upplagans 
pris  som  jag  gerna  ville  undvika.  Var  derföre  god  och  i 
denna  sak  tala  med  min  Svåger,  AdvokatFiskal  Myhrman, 
som  är  förläggare,  och  har  hela  den  ekonomiska  detaljen. 
Blir  kostnaden  ej  alltför  stor  så  är  min  tanka  att  ett  så- 
dant bihang  vore  nyttigt,  äfven  för  Bokens  afsättning,  hvil- 
ket  i  denna  sak  är  hvad  som  synnerligen  interesserar  mig. 
Jag  skall  med  nästa  post  skrifva  vidare  till  Myhrman  i 

—    493    — 


BREF 

ämnet.  Ingeborgs  klagan  sj unges  här  allmänt  och  Mu- 
siken beundras  med  rätta.  Ännu  en  gång,  jag  önskade 
gerna  MusikBilagorna:  men  utan  Myhrmans  samtycke  kan 
jag  derom  ingen  ting  besluta. 

Huru  snart  kunna  vi  vänta  oss  att  få  se  din  Erik  XIV? 
Och  Atterboms  Lycksaliga  Halfö?  Han  var  så  god  och 
var  hos  mig  några  dagar  i  somras,  och  jag  är  glad  deråt; 
ty  jag  fann  honom  i  umgänget  helt  annorlunda  än  jag  före- 
ställt mig  honom,  lifligare,  interessantare,  trefligare.  Hvad 
hans  giftermål  angår,  så  har  Brinkman  redan  förut  frågat 
mig,  »om  man  icke  äter  på  Lycksalighetens  Ö?»  Men  som 
jag  aldrig  varit  på  orten,  kunde  jag  ingen  ting  svara  ho- 
nom härpå. 

Framför  min  vördnad  för  din  Fru.  Jag  beklagar  af  allt 
hjerta  hennes  sjuklighet,  men  bör  hoppas  att  den  öfvervinnes. 
Jag  tycker  att  jag  skulle  vara  sjuk  för  många  af  mina  be- 
kanta. Helsa  äfven  mina  andra  vänner  och  förlåt  mitt 
ofullständiga  bref;  men  posten  går  i  ögonblicket. 

Din 

redlige  Vän 

Tegnér. 

53.  Till  M.  VON  ScHWERiN,  född  Törngren. 

Lund  d.  30  Octr.  1825. 

Vid  min  återkomst  från  Sirköping  hade  en  mängd  bref 
och  expeditioner  åter  samlat  sig  som  upptagit  flere  post- 
dagar. Dylik  Spillning  samlar  sig  alltjemt  och  om  man  ej 
dagligen  rensar  Biskopsladugården  förgås  man  slutligen  i 
mörjan.  Olyckan  är  att  jag  ej  här  har  någon  Notarius 
(icke  en  gång  en  NotarieFru)  utan  måste  skrifva  och  upp- 
sätta allt  sjelf.    Jag  nämner  detta  endast  för  att  förklara 

—    494    — 


1825—1826 

möjligheten  deraf  att  jag  låtit  tre  postdagar  förbigå  utan 
att  tacka  för  de  dyrbara,  oförgätliga,  tröstefulla  stunderna 
i  Friherrinnans  sällskap. 

Men  hur  skall  jag  tacka?  Det  ligger  någon  ting  obeskrif- 
ligt  Ijuft  och  tröstrikt  deri  att  få  meddela  sin  sorg,  nemligen 
åt  den  som  kan  fatta  henne.  Visserligen,  Grafven  är  stum 
och  Natten  äfven:  deras  syster.  Sorgen,  borde  äfven  kunna 
tiga.  Men  jag  känner  intet  bättre  bevis  för  menniskans 
sociella  natur  än  just  den  erfarenheten  som  hvar  och  en 
måste  göra  att  allt  bekymmer  lättas  i  den  mån  det  meddelas, 
hvaremot  en  sorg  som  ej  får  luft  slutligen  spränger  det 
olyckliga  hjertat.  Derföre  äro  vänskap  och  förtroende  hela 
den  bättre  mensklighetens  lifsluft,  och  jag  andas  lättare 
sedan  jag  kom  från  Sirköping.  Det  är  som  om  mitt  hjertas 
hemlighet  vore  adlad,  vore  helgad  sedan  jag  fått  nedlägga 
den  i  ett  skönt  hjerta.  Låt  den  hvila  der,  låt  den  dö  der,  åt- 
minstone till  dess  jag  sjelf  är  död:  grafven  har  ingen  annan 
hemlighet  än  —  den  största. 

I  öfrigt  är  i  hufvudsaken  allt  sig  likt.  Samma  tystnad, 
samma  förbehållsamhet  som  förr,  och  detta  nu  snart  i  åtta 
månader.  H varje  tillfälle  till  en  explikation  undvikes  med 
all  möjlig  sorgfällighet.  Ack!  Om  förtroende  och  ett  öppet 
meddelande  är  ett  behof  äfven  mellan  vänner,  huru  mycket 
mera  der  andra,  ännu  ömmare,  förhållanden  funnits!  Och 
likväl  ser  hon,  liksom  hela  verlden,  min  sorg,  och  vet  dess 
orsak.  Men  hon  vet  tillika  att  hon  brutit  utan  allt  skäl, 
hon  blyges  för  sin  trolöshet,  hon  kan  ej  hjelpa  sig  ur  sin 
förlägenhet  annorlunda  än  genom  tystnad.  Eller  kan  hon 
kanske  ej  göra  sig  någon  föreställning  om  hvad  ett  älskande 
hjerta  vill  säga,  anser  hon  kärleken  egenteligen  bestå  i 
—  friction,  och  tror  hon  sig  fri  derföre  att  jag  försummat  den? 
Men  hur  är  det  möjligt  att  man  kan  tänka  så  trivialt?  Har 
jag  helt  och  hållet  misstagit  mig  från  början?    Det  är  en 

—    495    — 


BREF 

obeskrifligt  bitter  känsla  att  misstänka  det  den  man  älskar 
ej  förstår  kärleken.  Jag  talar  ej  om  förståndsgåfvor,  men 
endast  om  känslor.  Att  ge  bort  ett  fullt,  ett  rikt  hjerta  och 
få  i  utbyte  ett  utfattigt,  som  dertillmed  tas  tillbaka,  utan 
att  man  sjelf  kan  återtaga  sitt  eget  bättre  —  erkänn  att 
detta  är  den  grymmaste  olycka  i  menniskolifvet.  Ack! 
jag  går  ur  lifvet  utan  att  ha  varit  älskad  af  en  qvinna,  kanske 
äfven  utan  att  ha  varit  förstådd  af  en  vän!  Jag  vet  ett  enda 
Fruntimmer  i  Sverge  som  kunnat  hindra  detta,  som  kunnat 
fylla  den  oändliga  tomheten  i  mitt  hjerta;  men  hon  —  dock 
jag  bör  icke  vara  otacksam.    Men 

»Solen  i  mitt  lif  är  slocknad,  bara  mörker  rundtomkrlng.» 

Förlåt  att  jag  besvärar  med  mina  griller.  Men  ingen 
blickar  ostraffad  in  i  det  benhus  som  kallas  mennisko- 
hjertat.  — 

Min  helsa  är  icke  god.  Bloden  har  börjat  att  nu,  liksom 
i  somras,  stiga  åt  hufvudet.  Det  är  en  hemorrhoidalisk 
parvenu  som  vill  högre  än  han  bör.  Men  för  att  visa  hans 
ofrälse  högmod  tillbaka  inom  sina  vederbörliga  gränser 
tänker  jag  att  applicera  blodiglar  i  —  legitimiteten.  Förlåt 
mig,  jag  har  glömt  det  Svenska  namnet. 

Budet  som  lemnade  Don  Juan,  träffade  jag  icke.  När 
något  annat  går  så  var  god  och  låt  det  säga  till  här.  Jag 
skulle  skicka  Oehlenschlägers  Roman,  och  några  andra 
böcker.  Wachtmeisters  Brudskrift  bifogas.  Jag  borde  ej 
utsprida  dylika  obetydligheter;  men  mitt  poetiska  rykte 
är  mig  likgiltigare  än  någonsin.  Af  ära  har  jag  nog  och  för- 
mycket,  jag  menar  neml.  falsk,  usurpcrad  ära  för  dagen. 
Kunde  jag  köpa  mig  en  smula  lugn  för  en  hel  väderballon 
af  modernt  beröm  så  vore  jag  lycklig. 

Förlåt.  Jag  kan  ej  beräkna  solförmörkelserna  i  mitt 
sinne;  men  Frih.  bör  vandra  i  dagen,  och  derföre  bör  jag 

—    496    — 


1825—1826 

sluta.  Gläd  mig  någon  gång  med  ett  par  rader.  Jag  behöfver 
all  den  tröst  jag  kan  få. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 


Till  C.  G.  VON  Brinkman.  54. 

Lund  d.  7  November  1825. 

Jag  ser  af  min  Postbok,  bäste  Brinkman,  att  det  snart 
är  5  vickor  sedan  jag  sednast  skref  dig  till;  men  också  har 
jag  under  denna  tid  varit  omkring  på  tåg,  åt  Christianstad 
och  —  Sirköping.  I  afseende  på  den  förra  resan  är  föga  att 
säga.  Wachtmeister  tycktes  bära  sin  lycka  —  ganska  lugnt, 
äfvenså  bruden.  Det  föreföll  mig  som  om  jag  bevistat  ett 
silfverbröllop,  så  förnuftiga  och  tranquilla  voro  de  höga 
Contrahenterna.  Sjelfva  brudnatten,  som  väl  dock  borde 
vara  menniskolifvets  focus,  tycktes  ha  gjort  föga  intryck 
på  dem.  Åtminstone  kom  brudgummen  redan  kl.  6  om 
morgonen  opp  till  mig  som  bodde  hos  Leijonhufvud  och 
lade  sig  i  den  sednares  säng:  som  det  syntes  icke  just  för  att 
hvila  ut  efter  några  bedrifter,  utan  för  att  tala  om  likgiltiga 
saker,  alldeles  som  om  ingenting  förefallit.  Den  lilla  glädje 
lifvet  har  skulle  väl  ändå  komma  af  Kärleken:  men  han  är 
full  af  nycker,  och  inställer  sig  helt  mal  å  propos,  och  der 
han  ej  bör  vara.  Men  ibland  bröllopsgästerna  hade  jag  dock 
gerna  sett  honom,  väl  vetande  att  han  är  bland  de  första 
som  reser.  Med  ett  ord,  jag  kunde  ej  rätt  familiarisera  mig 
med  brudparets  Stoicism.  Men  jag  hör  nu  af  Leijonhufvud, 
som  just  i  dag  rest  ifrån  mig,  att  Wachtmeister  och  hans 
Fru  skola  finna  sig  rätt  nöjda  och  lyckliga.  Möjligtvis 
sluta  de  med  kärlek,  sedan  de  börjat  med  likgiltighet, 
hvilket  annars  är  att  vända  upp  och  ner  på  all  ordning  i 

—    497    — 
32—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

äktenskapsverlden.  W.  är  i  öfrigt  ett  godt  liufvud,  och  en 
ännu  bättre  caracter,  som  jag  uppriktigt  håller  utaf. 

Grefvinnan  är  hvarken  ung  eller  vacker,  men  förekom 
mig,  det  oaktadt,  rätt  älskvärd.  I  allmänhet  måste  man 
för  umgänget  föredra  Fruntimmer  i  de  högre  classerna  med 
sin  högre  bildning;  är  åter  frågan  om  allvarligare  förbindelser 
— ■  för  hjertat  t.  ex.  — så  ger  jag,  af  flere  skäl,  medelståndet 
företräde.  I  umgänget  sätter  jag  mig  snart  i  jemvigt  med 
hvem  som  helst:  det  är  blott  en  visite  som  jag  gör;  men  skall 
jag  bosätta  mitt  hjerta  hop  med  en  q  vinnas,  så  måste  allt 
slags  ojemnhet,  äfven  den  tillfälligaste,  undanrödjas;  och 
medan  man  i  sitt  sinne  arbetar  härpå,  får  förtroendet  tid 
att  rymma.  Dock  ges  här  undantag.  —  I  öfrigt  såg  jag  i 
Christianstad  en  mängd  främmande  ansigten,  men  deribland 
ett  vackert,  det  vackraste  jag  sett  i  Sverge.  Det  tillhör  en 
fröken  Ulla  Morman.  Den  stackars  flickan  har  ej  heller  någon 
annan  rikedom.  Jag  är  en  narr  för  dylika  sköna  former,  och 
kan  väl  begripa  huru  de  saligas  enda  njutning  kan  vara  con- 
templatif  och  bestå  deri  att  de  se  på  Gud;  men  visserligen 
måste  han  då  ha  ett  Fruntimmersansikte.  Flickan  bad  mig 
om  några  vers  i  sitt  Album,  och  dem  gaf  jag  henne  med 
glädje. 

Af  de  öfriga  Damerna  var  en  Friherrinna  Wrede,  gift 
med  Öfversten  för  Kronobergs  Regemente,  hyggelig  nog. 
Jag  hade  redan  förut  sett  henne  i  Småland  der  hon  äfven 
blir  min  granne.  Men  jag  interesserar  mig  föga  för  Frun- 
timmer nu  mera,  i  pluralis  nemligen.  »Das  Herz  ist  gestorben, 
die  Welt  ist  leer.»  —  Jag  förefaller  mig  beständigt  som  om 
jag  vore  på  min  egen  begrafning. 

Jag  har  sedermera  varit  på  Sirköping,  och  derom  kunde 
vara  mycket  att  säga,  så  framt  icke  det  förnämsta  hörde 
till  det  slags  mysterier,  hvari,  olikt  Frimurarnas,  ingen  karl 
kan  få  invigas.    Jag  är  dig  på  det  högsta  förbunden,  bäste 

—    498    — 


1825—1826 

Brinkman,  för  din  granlagenhet  att  icke  någonsin  i  detta 
afseende  ha  visat  någon  slags  nyfikenhet.  Derpå  känner 
man  en  vän  att  han  respecterar  sin  väns  griller.  De  fleste 
handla  annorlunda,  nöja  sig  med  ett  aflockadt  förtroende, 
och  ge  till  ersättning  sina  visa  råd  dem  man  alltför  väl 
kunde  umbära.  Lyckligtvis  drar  mitt  hjerta  sig  alltid  till- 
sammans när  jag  märker  att  man  vill  spionera  det.  Giss- 
ningar och  hviskningar  kan  man  ej  förekomma,  bör  ej  ens 
vilja  det;  ty  någon  hugsvalelse  bör  man  dock  unna  den 
beställsamma  nyfikenheten  som  masquerat  sig  till  vänskap. 
Jag  bör  emedlertid  säga  dig  att  mitt  sjukliga  lynne  alldeles 
icke  stått  eller  står  i  något  slags  sammanhang  med  mitt 
förhållande  till  Friherrinnan.  Detta  sednare  har  någon  tid 
varit  afbrutet  genom  ett  missförstånd,  hvartill  i  sanning  icke 
jag  ensam  var  skulden.  Det  hade  dock  snart  blifvit  åter- 
stäldt  om  icke  beställsamma  och  lögnaktiga  budbärare 
mellankommit.  Sedan  kom,  af  helt  andra  orsaker,  min  själs- 
och  kroppssjukdom.  När  man  är  olycklig  är  man  föga  för- 
sonlig: endast  glädjen  förlåter;  och  jag  ansåg  mig  djupt 
förolämpad.  Älen  jag  hade  icke  tält  ^'2  timma  med  Frih. 
innan  allt  var  på  den  gamla  foten,  och  —  för  dig  kan  jag 
väl  berömma  mig  deraf  —  på  en  förtroligare  än  någonsin. 
Ty  henne,  som  Fruntimmer,  och  hvilket  Fruntimmer  sedan! 
har  jag  sagt  mycket  som  ej  kan  eller  bör  sägas  någon  annan. 
Förmodligen  har  hon  redan  sjelf  underrättat  dig  att  jag 
för  henne  icke  har  någon  hemlighet.  Jag  är  glad  att  ha 
kunnat  anförtro  mig  åt  ett  sådant  hjerta;  ty  säkrare  har 
jag  ej  kunnat  placera  min  sorgs  capitaler;  och  det  är  en 
tröst  att  så  utgjuta  sin  smärta  för  den  som  både  förstår  och 
delar  och  förlåter  henne.   Men  nu  nog  härom. 

Jag  tror  att  jag  är  visserligen  ej  återställd,  men  dock 
på  bättringsvägen.  Det  växer  ärr  öfver  sår,  som  ej  slutas 
för  hastigt,  kanske  i  många  år  kännas  ömma.    Jag  tycker 

—    499    — 


BREF 

jag  gör  dagligen  vackra  framsteg  i  det  slags  förhärdelse 
och  likgiltighet  som  utgör  lifvets  lycka  och  vishet.  Hjer- 
tat,  liksom  vattnet,  blir  aldrig  rätt  stilla  innan  det  lagt 
sig  is  deröfver.  Den  vises  bestämmelse  är  att  bli  allt  mer 
och  mer  —  sköldpadda.  Så  länge  han  ännu  har  en  enda 
blottad  känslonerf,  så  är  hans  väsende  smärtans  egendom. 
Mensklig  fullkomlighet  är  —  apathie;  deri  hade  Stoikerna 
rätt.  Visserligen  är  med  ett  sådant  skal  älven  till  en  god 
del  kärnan  förtorkad  i  menniskohjertat:  och  för  min  del 
känner  jag  huru  en  fällning  af  förakt  och  likgiltighet  mot 
det  tvåbenta  slägtet  sätter  sig  på  bottnen  af  mitt  hjerta: 
men  det  lär  vara  omöjligt  att  med  någorlunda  trygghet 
segla  på  lifvets  haf  utan  denna  ballast.  För  öppna  och 
narraktiga  sinnen,  som  gerna  velat  älska  och  högakta  sitt 
slägte,  är  denna  vishet  något  dyrköpt,  och  lärostunderna 
dertill  obeskrifligt  bittra;  men  då  man  ändå  måste  genom- 
gå dem  tackar  jag  Gud  att  de  infallit  på  en  tid  då  jag  ännu 
hade  nog  energi  och  spänstighet  i  själen  q  var  för  att  ej 
alldeles  förkrossas  under  en  sådan  börda. 

En  infam  tandverk  hindrar  mig  att  fortsätta,  ehuru 
mycket  jag  hade  att  tillägga.   Således  vidare  en  annan  gång. 

Din    tillgifnaste 

Tegnér. 

55.  Till  B.  Beskow. 

Lund  d.  10  Novr.  1825. 

Du  är  alltför  god,  bäste  Beskow,  som  gör  dig  så  myc- 
ket besvär  för  det  sorgebarnet,  Frithiof.  Myhrman  säger 
mig  att  han  ingen  ting  har  emot  att  Crusells  Musik  bifogas 
till  den  nya  upplagan;  endast  tyckes  han  frukta  att  kö- 
parne af  den  förra  derigenom  skulle  kunna  anse  sig  för- 

—    500    — 


1825—1826 

orättade.  Men  denna  samvetsgrannhet  förstår  jag  icke. 
Jag  tvingar  ingen  att  köpa  hvarken  den  gamla  eller  den 
nya  Frithiof.  I  Bokhandel,  liksom  i  Kärlek,  måste  allt  vara 
fritt.  Man  söker  sig  en  vackrare  upplaga,  liksom  en  vackrare 
Fru,  om  så  godt  synes.  Är  man  åter  nöjd  med  den  gamla, 
så  är  det  så  mycket  bättre  —  utom  för  Författaren  och 
Damerna. 

Crusells  anmärkning  i  afseende  på  metern  måste  vara 
ett  misstag;  ty  alla  stroferna  börja  med  en  Palimacchius 

■^.    En  sådan  är  likaväl  Färvill  du,  som  Helmskringläs. 

Någon  gång  har  jag  i  dess  ställe  nyttjat  en  amphibrach 
w  -  ^,  efter  gammal  Grekisk  plägsed.  Men  detta  bör  icke 
göra  någon  svårighet  vid  sången.  Att  börja  sången  först 
med  andra  strofen  vore  underligt.  Hvad  Kringlan  angår 
så  vet  jag  icke  hvad  som  egenteligen  skulle  hindra  att  börja 
sången,  liksom  i  allmänhet  måltiden,  med  en  sup  dertill. 
Det  ifrågavarande  arket  är  dessutom  långt  för  detta  tryckt. 
Helsa  Crusell  allt  detta,  och  mycket  annat  hjertligt.  Hans 
Ingeborgs  klagan  sj  unges  nu  öfver  hela  Göta  Rike;  och  skall 
ett  sådant  misslyckadt  stycke  som  Frithiof  kunna  få  en 
blott  tillfällig  popularitet,  så  fordras  dertill  att  en  man 
som  han  tar  den  på  sina  vingar. 

Beträffande  Dahlgren  så  har  jag  för  honom  mycken 
aktning.  Han  är  sedan  Eellman  dog  vår  störste,  olyckligt- 
vis också  vår  ende  Humorist.  Jag  har  läst  högst  genialiska 
saker  af  honom,  helst  i  Manuscript.  Två  ting  har  jag  lik- 
väl emot  honom:  det  ena  att  han  ej  tyckes  ha  studerat 
vitterheten,  hvilken  dock  också  fordrar  litet  flit  och  om- 
tanka:  det  andra  att  han  allt  för  mycket  vårdslösar  det  tek- 
niska i  versen.  Det  är  sant,  Bellman  gjorde  stundom  så 
också;  men  en  Bellman,  liksom  en  Shakespeare,  ha  rätt 
att  göra  som  de  vilja  i  afseende  på  teknik  och  lärdom. 
Vi  andra  få  ej  vara  så  högfärdiga.    Poesien  är  dessutom 

—    501    -=- 


BREF 

nu  mera  än  någonsin  en  lärd  Konst.  livad  Kometen  an- 
går så  kunde  jag  gerna  hänga  mig  i  dess  svans,  med  ett 
och  annat  Bidrag,  om  jag  dels  icke  försvurit  och  af  svurit 
all  TidningsLitteratur  —  jag  önskar  att  alla  bättre  naturer 
gjorde  det  samma  så  att  vi  lemnade  den  publicistiska  vis- 
heten åt  Hrr  Argus,  Lindwurm,  Wallmark  etc.  —  dels 
icke  skulle  nu  ändtligen  samla  en  hop  småsaker  i  vinter, 
för  att  ha  som  flyttningshjelp  till  Vexiö.  Äfven  tillfällighets- 
stycken får  jag  då  icke  försmå,  helst  de  oftast  väl  kunna 
vara  så  goda  som  de  långa  och  högtidliga.  Helsa  emedlertid 
Dahlgren  från  mig.  Om  jag  någon  gång  kommer  till  Stock- 
holm skall  det  bli  mig  en  glädje  att  göra  hans  bekantskap. 
Helsa  och  lynne  äro  som  de  varit  på  länge.  Egente- 
ligen  är  det  väl  ingen  annan  sjukdom  som  plågar  mig  än 
melancholi.  Leopold,  om  jag  minnes  rätt,  har  redan  an- 
märkt att  den  sjukdomen  består  deri  att  man 

iSer  allting  sådant  som  det  är» 

och  den  är  således  svår  att  bota,  så  framt  Gud  ej  hugnar 
mig  med  blindhet. 

Framför  min  vördnad  för  din  Fru  och  tacka  henne  om  hon 
någon  gång  ännu  kommer  ihåg  mig. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 


56.  Till  F.  "SL  Franzén. 

Lund  d.  13  Xov.  1825. 

Det  är  så  länge  sedan  jag  skref  dig  till,  bäste  Fran- 
zén, att  jag  skulle  blygas  för  min  försummelse,  om  icke 
min  sjuklighet  till  kropp  och  själ  ursäktade  mig.  Allt  sedan 
i  somras  har  jag  sällan  skrifvit  andra  bref  än  Embetsbref. 

-    502    — 


1825—1826 

Jag  har  förlitat  mig  på  mina  vänners  öfverseende  snarare 
än  på  andras,  och  hoppas  att  ej  hafva  misstagit  mig.  Det 
är  i  dag  min  födelsedag;  jag  vill  fira  den  med  att  skrifva 
till  dig  som  jag  ändå  bland  mina  vänner  mest  älskar  och 
värderar.  Det  är  min  43:de  födelsedag.  Jag  har  således 
längesen  passerat  landthöjden  i  lifvet  der  vattendragen 
dela  sig.  Man  blir  med  hvarje  år  sämre  och  sämre,  den 
ena  stjernan  slocknar  efter  den  andra,  utan  att  likväl  solen 
går  opp,  man  dör  småningom  och  till  hälften.  Derföre 
borde  blott  barn  och  ynglingar  fira  sin  födelsedag  med 
glädje;  vi  som  gått  in  i  årens  dal,  som  med  hvarje  steg  blir 
allt  mörkare  och  kallare,  göra  rätt  i  att  fira  den  —  med 
griller.  Herodotus,  om  jag  mins  rätt,  berättar  att  ett 
folkslag,  jag  tror  Egyptierna,  gret  på  en  menniskas  födelse- 
dag och  gladdes  endast  på  dödsdagen.  Den  plägseden 
var  icke  så  oriktig,  när  man  nemligen  passerat  equatorn 
i  menniskolifvet.  Hvad  som  särskildt  förstämmer  mig  i 
dag  är  äfven  den  omständigheten  att  denna  födelsedag 
är  den  sista  jag  tillbringar  i  Lund;  ty  till  våren  flyttar  jag. 
Jag  har  här  lefvat  i  26  år,  jag  har  här  ännu  en  och  annan 
qvar  af  ungdomsvänner  och  akademikamrater,  mitt  hjerta 
har  växt  fast  vid  Lundagård.  Jag  kommer  till  ett  främ- 
mande folk,  der  ingen  känner  mig,  ingen  förstår  mig,  ingen 
ursäktar  mina  öfverilningar  och  svagheter.  Sjelfva  mitt 
rykte  skadar  mig: 

die  Augen 

der  Elfersuclit  und  Neugier  ruhen  auf  mir. 

Jag  emottar  ett  Stift  temligen  desorganiseradt,  ett  prester- 
skap  utan  bildning  och  anda,  som  tyvärr  lär  vara  på  samma 
sätt  öfverallt.  För  att  uträtta  något  är  jag  nödsakad  att 
vidtaga  åtgärder  —  och  jag  har  redan  börjat  dermed  — 
som   skola   utropas   för   despotiska   eller  förklaras   ur   ett 

->    503    - 


BREF 

barnsligt  nyhetsbegär.  I  f ordna  dar  satte  jag  mig  öfver  all- 
mänhetens omdöme,  och  gick  min  väg  rätt  fram,  obekymrad 
om  mobben:  men  jag  har  icke  mer  min  förra  tillförsigt  och 
kraft,  jag  är  nervsvag  och  hypokondrisk  och  förstämd,  jag 
börjar  att  begripa  hvad  menniskofruktan  kan  betyda.  Och 
likväl  är  detta  ingalunda  mitt  enda,  icke  ens  mitt  största 
bekymmer.  Jag  har  haft  och  har  andra.  Men  Natten  tiger 
och  Grafven  är  stum:  deras  syster,  Sorgen,  bör  göra  som 
de.   Derföre  —  nog  och  för  mycket  härom. 

Med  fribrefsposten  i  dag  skickar  jag  poémerna  tillbaka. 
På  det  att  nu  ej  måtte  gå  som  i  fjor  då  ett  dylikt  bref  låg 
en  hel  månad  outtaget  på  Postkontoret,  skrifver  jag  sjelf 
med  den  vanliga  posten  för  att  härom  prevenera  dig.  Mitt 
omdöme  öfver  Täflingsskrifterna  hade  man  visserligen  ej 
behöft  inhemta:  den  saken  förstå  ju  du  och  Leopold  och 
Wallin  bättre  än  jag.  Hvad  först  »Fosterlandskänslan» 
angår  så  äro  vi  väl  alla  ense  både  om  Poemets  fel  och  för- 
tjenster.  Till  de  sednare  räknar  jag  i  synnerhet  en  ren, 
mild,  nästan  idyllisk  ton,  och  en  verkelig  classisk  enkelhet. 
Jag  blir  glad  när  jag  hör  sådant,  helst  nu  för  tiden;  ty 
här  är  för  mycket  buller  och  bång  i  vår  poésie,  ett  trum- 
petande som  på  en  vaktparad,  en  affecterad  kraft  som 
gerna  ville  vara  Nordisk,  men  egenteligen  endast  är  skryt, 
är  Plauti  feghjertade  miles  gloriosus.  Det  är  skönt  när 
Thor  Ij  ungar,  äfven  i  Dikten;  men  theaterblixtar  äro  mig 
vidriga,  nästan  ännu  vidrigare  än  de  sentimentala  Tårepilarna 
som  stodo  och  greto  öfver  det  tomma  methaphysiska  Intet, 
men  hvilka  nu  lyckligtvis  tyckas  ha  torkat  ut.  Vi  böra 
derföre  göra  rättvisa  åt  dylika  nu  mera  sällsynta  åter- 
gångar till  ett  bättre,  renare,  menskligare  maner.  Hvad 
i  öfrigt  det  Hela  af  poemet  angår  så  synes  mig  hela  af- 
delningen  om  Columbus  rent  poetiskt  både  tänkt  och  ut- 
förd,  den  smälter  som  den  bör  fullkomligt  tillhopa  med 

^    504    — 


1825—1826 

ämnet  och  förtjente  ensam  ett  pris.  Äfven  hvad  som  före- 
kommer om  Grekland  vid  slutet  är  vackert  och  helgjutet: 
en  smula  mera  kraft  och  lyftning  hade  kanske  ej  skadat. 
Mindre  lycklig  är  författaren  i  sina  betraktelser  öfver  den 
patriotiska  poesien.  Också  är  väl  poesien  en  alltför  cos- 
mopolitisk  konst  för  att  vara  i  den  meningen  patriotisk. 
Hvad  som  förekommer  om  Gustaf  Vasa  må  vara  både  skönt 
och  sant;  men  det  är  i  sanning  alltför  långt  och  uttänjdt 
—  et  nunc  non  erat  hic  locus.  Ett  fullkomligt  hors  d'oeuvre 
deremot  är  allt  om  Franska  Revolutionen  och  Napoleon,  och 
det  prisvärda  befrielsekriget,  hvaraf,  som  hvar  man  ser, 
verldens  frihet  och  upplysning  äro  en  följd.  Jag  skulle 
önska  att  hela  denna  politiska  diarqipi]  vore  borta.  Öfver 
Europas  nuvarande  Politik  kan  ingen  hederlig  man,  icke  en 
gång  en  Tysk,  yttra  sig  utan  med  blygsel  och  afsky.  I 
Poesien  kan  den  på  sin  höjd  vara  föremål  för  en  juvenalisk 
satir.  Man  är  i  sådana  saker  höfligast  när  man  tiger.  Men 
äfven  oberoende  häraf 

säg  mig  hvad  höra  dina  ekar 
till  salig  menniskan  som  dog. 

Det  är  grym  ironi  att  nämna,  vare  sig  i  vers  eller  prosa, 
tidens  obscurantiska,  verkligt  infernaliska  tendens  så  ofta 
frågan  är  om  något  ädelt  och  stort,  om  någon  bättre  mensk- 
1ig  känsla.  —  Inledningen  slutligen  om  skillnaden  emellan 
tanke  och  känsla,  är  hvarken  rätt  philosophisk  eller  rätt 
poetisk.  I  alla  dessa  stycken  kan  man  väl  se  att  de  äro  lödda 
tillhopa  med  det  hela;  och  ingen  ting  skär  mig  så  i  hjertat 
som  att  märka  fogningarna  i  ett  Konstverk.  —  Detta 
allt  oaktadt  anser  jag  för  billigt,  och  tillstyrker  följakte- 
ligen  att  Stycket  måtte  belönas:  om  med  stora  eller  lilla 
medaljen  kan  jag  ej  af  göra;  jag  känner  ej  hur  cursen  står 
för  närvarande  i  af  seende  på  guld. 

^    505    ™ 


BREF 

Deremot  måste  jag  på  det  bestämdaste  afstyrka  all 
slags  belöning  för  det  andra  stycket,  N:o  13.  En  och  an- 
nan vers  kan  väl  vara  lycklig  nog;  men  det  hela  är  ju  af 
en  tomhet  och  fattigdom  och  trivialitet  som  jag  hoppas 
måtte  vara  sällsynt.  Det  är  visserligen  ledsamt  att  nöd- 
gas utsätta  detta  ämne  ännu  en  gång  till  täfling;  men  ännu 
ledsammare  att  belöna  ett  stycke  som  i  intet  afseende  för- 
tjenar  det,  och  derigenom  göra  Academien  till  ett  under- 
dånigt Spectakel  inför  publiken,  vän  eller  ovän.  Men  hvar- 
före  skall  det  också  utsättas  å  nyo?  Academien  har  ju  gjort 
hvad  den  kunnat.  Det  är  icke  dess  fel  att  en  brudskrift 
ej  står  att  köpa  i  landet  för  guld.  Löjligt  är  det  ju  också 
att  komma  fram  med  bröllopsverserna  —  efter  barnsölet. 
Mitt  råd  är  att  vi  vänta  —  till  silfverbröllopet.  —  Nu  till 
annat. 

I  ett  af  dina  bref  har  du  sagt  mig  att  man  klandrade 
mitt  Tal  i  Jönköping  såsom  hierarkiskt.  Det  vore  underligt 
om  en  Ephorus  som  gör  sin  tjenst  ej  hade  rättighet  att  säga 
till  Scholpojkarne  att  han  ämnar  hålla  efter  dem.  Jag  har 
gjort  mer  än  det:  jag  har  sagt  Lärarne  det  samma.  I  Vexiö 
t.  ex.  examinerade  jag  sjelf  nästan  dagen  igenom,  och  sade, 
dels  privat,  dels  publikt,  Lectorer  och  Lärare  hvad  jag  tänkte 
om  deras  skicklighet.  Sådant  är  helsosamt,  är  äfven  nöd- 
vändigt vid  en  undervisningsanstalt  som  länge  saknat  all 
verksam  tillsyn.  Visserligen  ådrar  mig  detta  ovänskap, 
och  så  länge  jag  är  frånvarande  intrigerar  det  hufvudlösa 
Consistorium  (ty  Lamér  är  dess  hufvud)  emot  mig,  ehuru 
alltid  i  liten  och  krypande  scala.  Men  jag  lofvar  dig  att 
innan  jag  varit  \  2  år  i  Vexiö  skall  det  ej  finnas,  så  förstämd 
och  sjuk  jag  än  må  vara,  något  annat  partie,  i  Consistorium 
åtminstone,  än  mitt.  Jag  känner  mitt  folk  och  vet  huru  de 
skola  behandlas.  Det  ges  ett  enkelt  medel  att  alltid  få 
rätt  neml.  att  ha  rätt,  eller  åtminstone  visa  att  man  vill 

—    506    — 


1825—1826 

det.  Jag  rcspecterar  så  mycket  som  någon  annan  andras 
rätt  och  öfvertygelse;  men  genom  stränghet  i  början  be- 
sparar man  sig  mången  ledsamhet  i  framtiden,  despotismen 
är  öfverallt  helsosam  der  den  ej  missbrukas,  det  första  hos 
all  styrelse  är  att  veta  hvad  den  vill  och  ej  låta  förrycka  sig 
ur  banan,  TÉtat  c'est  moi,  är  ett  kungligt  uttryck,  ehuru 
det  användes  af  en  imbécile  som  Ludvig  XIV.  I  denna  anda 
har  jag  handlat  och  aktar  att  göra  det  alltjemt.  Jag  bör  be- 
känna alla  mina  missgerningar.  Jag  har  under  mina  resor 
som  blott  omfattade  halfva  Stiftet  hållit  8  Riskopsförhör  och 
utdelat  varningsgrader  till  Protocollet,  jag  har,  utan  före- 
gående dom  och  ransakning,  om  ej  afsatt,  dock  suspenderat 
ovärdiga  prester.  Jag  vet  att  man  i  Stockholm,  der  man  ej 
har  annat  att  göra  roar  sig  med  att  utsprida  det  egentliga 
orsaken  till  mitt  dåliga  humör  är  den  att  jag,  fast  för  sent, 
märker  att  BiskopsEmbetet  är  mig  för  högt  och  djupt,  att 
successio  apostolica  ej  velat  slå  an  på  mig  som  olyckligtvis 
föraktar  allt  hyckel,  att  en  Poet  aldrig  duger  till  Embetsman, 
att  Embetsmannalifvet  har  sin  egen  ordenshemlighet,  nem- 
ligen  den  andeliga  fattigdomen,  och  att  man,  helst  för  de 
högre  platserna,  är  oduglig  så  framt  man  ej  är  ett  methodiskt 
fä:  en  sats  som  jag  medgifver  till  en  stor  del  har  erfarenheten 
för  sig.  Huruvida  nu  allt  detta  slår  in  på  mig,  kommer 
väl  tiden  att  visa;  men  min  tanka  om  BiskopsEmbetet  bör 
jag  i  korthet  säga  dig. 

En  Biskop  är  Chef  för  Presterna  i  sitt  Stift.  Men  Pre- 
steståndet  är  nu  mera  ingenstädes  i  Sverge  hvad  det  borde 
vara,  hvad  det,  till  en  del  åtminstone,  fordom  varit.  Två 
ting  utgöra  Presten:  nit  och  bildning.  Hvad  det  första 
angår  så  är  det  en  verkelig  nådeverkan  som  måste  komma 
ofvanifrån:  vi  kunna  derföre  ej  göra  annat  än  bedja  Gud 
att  han  måtte  gifva  oss  sjelfva  och  andra  sin  heliga  Anda. 
Reformationen  som  i  så  många  andra  afseenden,  till  ex,  i 

-^    507    — 


BREF 

Dogmatiskt,  var  blott  polemisk  och  antog  mycket  endast 
derföre  att  den  var  den  raka  motsatsen  till  Catholicismen, 
förändrade  äfven  efter  samma  grundsatser  Presterskapets 
verkningskrets  och  bestämmelse.  I  stället  för  Catholska  Pre- 
later och  Munkar  som  voro  söndrade  från  nationen  och 
endast  genom  ett  theocratiskt  band  hängde  tillsammans  der- 
med,  uppkom  ett  populärt  presterskap  som  endast  utgjorde 
den  lärande  delen  af  folket,  folkets  eget  religiösa  medve- 
tande, att  jag  så  må  säga,  icke  utom  men  inom  det.  Deraf 
vårt  löningssätt  —  i  naturalier,  våra  boställen,  religionens 
indelningsverk,  med  ett  ord  hela  det  sköna,  patriarkaliska 
Elementet  af  ett  protestantiskt  presterskap.  Detta  är  för- 
träffligt, är  det  enda  rätta  så  länge  ännu  sederna  äro  enkla 
och  Presten  kallas  och  är  kära  far  inom  sin  församling,  så 
länge  han  ännu,  icke  blott  genom  helgden  af  sitt  kall,  utan 
äfven  genom  öfverlägsenhet  af  sin  bildning  kan  bibehålla 
den  öfvervigt  som  anstår  en  lärare.  Men  med  förändrade 
tider  och  seder  äfventyrar  han  lätt  att  förlora  den  och  sjelf 
bli  en  bonde  så  snart  han  ej  har  något  som  i  den  half- 
lärda  och  mångkunniga  tiden  håller  honom  uppe  öfver  fol- 
ket. Vi  ha  för  denna  afsigt  inga  rikedomar,  ingen  rang, 
inga  präktiga  religionsceremonier  som  Catholikerna:  jag  ser 
åtminstone  för  min  del  intet  annat  medel  härtill  än  en 
högre  icke  blott  theologisk  lärdom  utan  äfven  profan  och 
populär  bildning.  Så  länge  presten  ej  är  den  lärdaste  i 
sin  församling,  så  länge  han  är  främmande  för  något  som 
ingår  i  den  allmänna  bildningen,  blir  han  sjelf  och  med 
honom  den  lära  han  förkunnar  öfversedd  och  föraktad. 
Hvaraf  kommer  det  annars  att  de  så  kallade  bildade  clas- 
serna  så  gerna  roa  sig  på  prestens  bekostnad,  ja  på  Re- 
ligionens egen,  om  icke  deraf  att  de  känna  sin  öfverläg- 
senhet öfver  honom  i  dagens,  låt  vara  ytliga  men  dock 
oumbärhga  odling?    Med  den  ultraistiska  Christendom  som 

^    508    -^ 


1825—1826 

nu  börjat  komma  på  modet,  med  uppkokningen  af  Dogmer 
som  hvarken  förekomma  i  Bibeln  eller  i  förnuftet,  afhjelpes 
icke  det  onda;  men  väl  kunde  det,  åtminstone  till  någon 
del  afhjelpas  derigenom,  att  presterna  ställdes  på  den  plats, 
i  afseende  på  tidens  kunskaper,  som  de  fordom  innehaft. 
Ett  christligt  sinne,  utan  all  lärdom,  är  tillräckligt  för  åhö- 
raren, men  ingalunda  för  hans  lärare.  Derföre  är  mig  in- 
genting vidrigare  än  en  okunnig  prest:  det  är  som  en  blind 
målare  eller  en  halt  dansmästare.  Att  nu,  så  vidt  möjligt 
är,  afhjelpa  okunnigheten  inom  Ståndet,  detta  är  det  mest 
trängande  behofvet  för  dagen,  härpå  måste  Biskopen  vä- 
sendtligen  arbeta.  Derföre  borde  ingen  komma  i  fråga  till 
Biskop  som  ej  har  eller  kan  skaffa  sig  ett  litterairt  namn, 
och  har  någon  energie  för  att  göra  sitt  eget  exempel  gäl- 
lande inom  Ståndet.  Det  är  sant,  man  kan  ej  hoppas  att 
uträtta  något  väsendtligt,  så  länge  våra  academiska  institu- 
tioner äro  som  nu,  och  i  synnerhet  Seminarierna,  som  borde 
vara  en  practisk  inrättning  der  man  utöfvade  den  theori 
man  förut  inhämtat,  nu  tillika  måste  utgöra  den  enda  theo- 
retiska  bildningsanstalten  för  våra  prester;  hvarigenom  hän- 
der att  dessa,  åtminstone  i  humaniora,  komma  okunnigare 
ifrån  Academien  än  de  reste  dit.  Genom  skärpta  prest- 
examina  hjelptes  heller  ingen  ting;  ty  gudstjensten  måste 
upprätthållas  och  man  får  ta  hvad  dagen  gifver.  Det  åter- 
står således  ingen  ting  annat  än  att  söka  förmå  de  unga 
presterna  att,  sedan  de  redan  inträdt  i  embetet,  inhämta 
hvad  som  blifvit  försummadt  förut,  och  lära  sig  något  på 
landet,  sedan  Academierna  af  sagt  sig  besväret  dermed. 
Problemet  är  icke  lätt,  men  jag  gör  och  skall  göra  hvad 
jag  kan.  Till  en  början  är  jag  sysselsatt  att  organisera 
lässällskaper  der  det  låter  sig  göra,  naturligtvis  i  en  liten 
scala:  man  kan  ej  hålla  mer  än  en  eller  högst  två  utländ- 
ska LitteraturTidningar,  men  alla  Svenska  böcker  af  något 

—    509     — 


BREF 

vettenskapligt  eller  vittert  värde  skola  förskrifvas.  Vidare 
ämnar  jag  att  hvarje  sommar  utsätta  läsmöten  i  hvarje 
härad,  der  jag  antingen  sjelf  eller  genom  tillförordnade 
examinerar  det  yngre  presterskapet  i  saker  som  jag  året 
förut  uppgifver.  Det  förstås  af  sig  sjelft  att  de  theologiska 
studierna  härvid  ej  få  förgätas:  de  äro  nödvändiga  för  en 
prest,  och  måste  utgöra  basis  för  hans  bildning;  men  de 
profana  och  humanistiska  få  ej  heller  förgätas,  dels  för 
deras  eget  värde,  dels  äfven  derföre  att  på  deras  känne- 
dom beror  i  synnerhet  medelståndets  omdöme  öfver  sin  prest. 
Jag  inser  väl  att  allt  detta  ej  kan  verka  annorlunda  än 
långsamt.  Jag  inser  äfven  att  det  i  början  kommer  att 
utskrikas  som  onödigt  nyhetskrämeri  både  bland  prester 
och  lekmän:  men  är  saken  riktig  så  aktar  jag  icke  på  skriket, 
hvad  jag  vill  det  vill  jag,  och  jag  råder  ingen  af  mina  pre- 
ster att  försöka  ett  motstånd.  Älycken  tid  och  besvär 
kommer  äfven  detta  att  kosta  mig:  men  dels  tror  jag  ej 
den  är  förlorad,  dels  kan  man  spara  in  den  från  andra 
mindre  väsendtliga  sysselsättningar.  Prestmöten  t.  ex.,  så- 
som de  nu  anställas,  äro  åtminstone  i  litterairt  afseende 
utan  all  nytta  och  rent  af  löjliga.  Det  myckna  fjäsket 
som  drifves  med  så  kallade  Biskopsvisitationer  är  mig  för- 
hatligt: det  väsendtliga  dervid,  åtminstone  här  i  Stiftet  der 
de  alldeles  onödigtvis  anställas,  är  calaset:  de  skada  ma- 
gen mera  än  de  gagna  församlingen.  Endast  för  kyrko- 
tuktens upprätthållande  kunna  de  någon  gång  vara  af  nö- 
den, men  på  de  fleste  ställen  kunna  och  böra  de  af  Härads- 
prostarne förrättas.  Med  embetets  mechaniska  sida,  de  ju- 
ridiska consistorialgöromålen  hvarföre  så  mången  Biskop 
tyckes  lefva  uteslutande,  ämnar  jag  befatta  mig  så  litet 
som  möjligt.  Polhem  föreslog  redan  i  förra  seklet  att  hålla 
Staten,  för  billigt  pris,  tillhanda  en  mechanisk  uppfinning  som 
gjorde  både  bättre  och  fortare  allt  det  samma  som  Post- 

—    510    — 


1825—1826 

mästare,  BankoCommissarier  och  flera  dylika  Embetsmän  nu 
uträtta.  En  skrifmaskin  för  våra  Consistoricr,  CoUegier  och 
Domstolar  vore  äfven  väl  alt  önska.  Hvad  som  är  fabriks- 
mässigt  borde  ej  behandlas  annorlunda;  men  en  sådan  ma- 
skin uppslukade  också  dryga  sju  åttondelar  af  den  reputa- 
tion  för  embetsmannaskicklighet  som  nu  så  mycket  omta- 
las. Nu  gå  skrifmaskinerna  på  två  ben  och  avancera,  efter 
tour  och  anciennetet  till  Statens  högsta  embeten.  Här  i 
Lund  har  vi  fått  en  sådan  till  Biskop  och  Procanceller,  ett 
slags  hylsa  till  Jurisprudentia  Ecclesiastica,  en  lef vande 
expeditionslåda.  Om  någon  åsigt  af  embetets  egentliga 
betydelse  eller  af  Religion  och  vettenskap  och  tidens  be- 
hof  och  ståndets  mening  kan  då  naturligtvis  ej  bli  fråga: 
men  den  är  också  onödig;  man  endast  skrifver  och  expe- 
dierar, och  representerar  och  visiterar.  För  min  del  är 
jag  deciderad  att  kasta  så  mycket  af  denna  börda  som  sig 
göra  låter  på  Notarier  och  öfriga  vederbörande;  och  på  detta 
sätt  hoppas  jag  ännu  få  mycken  tid  öfrig,  helst  de  långa 
vintrarna,  för  litteratur  och  poesi.  Ephoratsgöromålen  äro 
dock  väsendtliga  och  gå  vintern  igenom.  Lyckligtvis  är 
dock  Scholverket  allt  sedan  Wallqvists  tid  i  temlig  ord- 
ning. 

Förlåt  mig,  bäste  Franzén,  att  jag  i  denna  sak  råkat 
att  vara  så  vidlyftig;  men  jag  borde  någorlunda  utförligt 
meddela  dig  mina  tankar  i  denna  fråga,  dels  derföre  att 
jag  sätter  värde  på  ditt  omdöme  framför  andras,  dels  der- 
för  att  jag  vet  det  du  af  själ  och  hjerta  är  prest.  Troligt- 
vis kommer  jag  att  i  början  begå  många  misstag:  men 
är  endast  principen  riktig,  så  corrigerar  erfarenheten  dess 
användande  med  tiden.  Frukta  ej  heller  för  mycket  för 
öfverilningar:  jag  är  väl  obetänksam  i  umgänget,  men  när 
det  gäller  något  allvarligt  plär  jag  betänka  mig  mer  än 
man  i  allmänhet  tyckes  tro.   Det  är  sant  att  jag  gerna  går 

—    511    — 


BREF 

den  kortaste  vägen,  och  hatar  formalitetsvettenskapen,  och 
vågar  allehanda:  men  jag  kan  också  våga  mer  än  många 
andra  emedan  man  temligen  allmänt  är  öfvertygad  att  jag 
åtminstone  vill  det  rätta.  Vore  jag  endast  frisk  och  stark 
och  frisinnad  som  fordom!  Men  helsa  och  lynne  stå  i  Guds 
händer. 

Doctorerna  påstå  att  jag  har  någon  åkomma  i  lefvern 
eller  också  gallsten.  För  att  ej  bringa  gallan  i  rörelse  läser 
jag  också  aldrig  utrikes  tidningar,  och  medicinerar  äfven 
på  annat  sätt.  Jag  kan  emedlertid  sällan  klaga  öfver  någon 
egentlig  physisk  plåga,  men  väl  öfver  en  ständigt  fort- 
farande oro  och  lättrörlighet  i  sinnet,  helst  om  nätterna 
eller  då  jag  är  ensam.  I  umgänget  deremot  är  jag  ofta 
glad,  ibland  för  mycket;  men  dessemellan  komma  Svart- 
alferna  och  göra  mig  sällskap.  Hemorhoider  och  nerf- 
svaghet  ingå  visserligen  för  en  betydlig  del  häruti,  på  nå- 
gon tid  har  jag  likväl  varit  bättre.  Jag  hoppas  min  helsa 
skall  vinna  på  flyttningen  och  de  många  distraktioner  jag 
får  af  Embetet. 

Af  min  Brorson  hör  jag  med  förundran  att  du  sjelf 
sysselsätter  dig  med  att  föra  allehanda  längder,  och  gör  allt 
det  ministeriella  sjelf.  Sådant  är  ju  oförnuftigt,  det  är  ett 
mord  på  din  tid  som  kunde  och  borde  användas  på  vigtigare 
saker.  Din  dräng  eller  högst  dina  Adjunkter  kunna  ju 
och  böra  uträtta  sådant.  Jag  vet  icke  hvad  du  annars 
skall  med  dem. 

Huru  kunde  du  falla  på  den  tanken  att  jag  trodde  dig 
ha  skrutit  med  mitt  bref  för  någon.  Det  var  i  sanning 
ingen  ting  att  skryta  med.  Jag  var  så  sjuk  att  jag  knap- 
past kunde  sitta  oppe  under  det  jag  skref  de  få  raderna. 
Hvad  lustigheten  angår  så  berättade  Brinkman,  tror  jag, 
att  han  hört  något  derom,  ehuru  icke  af  dig:  hvarpå  jag 
svarade  att  den  då  måtte  funnits  i  Geijers  eller  Atterboms 

—    512    — 


1825—1826 

tillägg,  dem  jag  ej  läste.  Detta  är  allt  livad  jag  vet  i  den 
saken. 

Hvad  jag  kunnat  skrifva  till  Leopold  om  dina  predik- 
ningar som  jag  då  ej  ännu  sett,  påminner  jag  mig  icke  nu; 
men  väl  finner  jag  det  något  indiscret  att  sålunda  visa 
andras  bref.  Att  jag  för  öfrigt  i  fråga  om  predikningar 
icke  är  alldeles  af  samma  tanka  som  du,  tror  jag  mig  förut 
ha  sagt  dig.  I  Religionen  liksom  i  Poesien  ser  jag  gerna 
bevingade  Genier:  jag  önskar  gerna  att  de  må  lyfta  oss 
ett  godt  stycke  öfver  jorden:  jag  har  svårt  för  att  fatta 
huru  detta  skall  ske  —  åtminstone  kan  jag  ej  göra  det  — 
utan  en  viss  spänning  i  sinnet  som  äfven  förråder  sig  genom 
sjelfva  uttryckets  högtidhgare  och  mindre  vanhga  form. 
Detta  förtager  ingalunda  enkelheten,  den  hör  just  tvert 
om  dertill;  ty  allt  det  höga  är  i  sin  natur  enkelt.  Jag  stöter 
här  på  en  anmärkning  som  jag  redan  ofta  gjort  dig  i  af  se- 
ende på  dina  poémer  och  den  stundom  något  familj  era 
tonen  deri.  Du  är  af  naturen  hemmastadd  i  den  poetiska 
verlden  dit  vi  andra  först  måste  svinga  oss  upp;  det  är 
ditt  vanliga  arbetsrum,  och  der  tycker  du  icke  att  du  be- 
höfver  kläda  dig.  På  samma  sätt  är  det  äfven  i  Religio- 
nen: du  är  född  på  dess  höjder,  du  vet  icke  hur  man  kan 
lefva  längre  ner.  När  du  talar  om  det  himmelska  talar  du 
blott  din  själs  modersmål,  vi  andra  yttra  oss  vid  sådana 
tillfällen  endast  i  öfversättning.  Men  jag  fruktar  att  icke 
alla  förstå  rätt  ett  sådant  språk  eller  kunna  fatta  hvarifrån 
det  kommer.  Jag  fruktar  att  de  fleste  åhörare  behöfde 
litet  mera  rhetoriska  retningsmedel,  litet  mera  språkpoési 
för  att  väckas  och  röras.  Jag  vet  icke  om  jag  skrifvit  detta 
eller  något  dylikt  till  Leopold:  men  jag  vet  säkert  att  det 
var  och  är  min  mening. 

Hvad  verserna  till  Wachtmeister  angår,  så  voro  de, 
som  alla  dyUka,  en  bagatell;  jag  vet  icke  hur  ni  fått   dem 

—    513    — 

33 — 210169.    Tegnér,   Soml.  skrif(er.    5. 


BREF 

till  Stockholm.    j\Ien,  kära  du,  hvad  skulle  biskopliga  ver- 
ser egenteligen  vilja  säga?  Förmodligen  en  Brudpsalm?   Om 
den  biskopliga,  ja  sjelfva  den  presterliga  värdigheten  lära 
vi  väl  tänka  något  ohka.    Jag  tackar  Gud  när  jag  någon 
gång  kan  vara  glad  och  uttrj^cka  det  i  vers  eller  prosa; 
jag  gör  mig  icke  en  gång  något  samvete  öfver  ett  lyckadt 
skämt,  äfven  om  det  skulle  ha  afseende  på  brudsängen.   Allt 
pruderi  —  och  annat  är  sällan  den  presterhga  värdigheten 
i  umgänget  —  är  mig  förhatligt  väl  äfven  f örakthgt.    Um- 
gänget är  mig,  liksom  Poesien,  en  fri  konst.    Allt  har  sin 
tid,  sade  redan  Salomo;  jag  slösar  ej  gerna  bort  mitt  all- 
var förr  än  det  behöfves.    När  jag  går  för  altaret  tar  jag 
Biskopskåpan  på:   men  icke  sitter  jag  till  bords  i  henne. 
Mina  vänner  mena  väl  då   de  förmana  mig  till  gravitet; 
men  det  är  sällan  jag  kan  eller  vill  följa  deras  råd.    Icke 
vill  eller  bör  jag  visa  mig  annorlunda  än  jag  är,  derföre 
att  jag  händelsevis  fått  ett  Stift.    Man  får  hålla  mig  till 
godo,  sådan  jag  är.    Jag  kan  verkeligen  icke,  vill  icke  en 
gång  byta   om  skinn.    Vore  jag  af  naturen  surmulen  och 
gravitetisk,  så  skulle  jag  ej  draga  i  betänkande  att  äfven 
som  prest  visa  mig  sådan;  men  det  skedde  icke  derföre  å 
Embetets  vägnar.    Nu  då  jag  är,  eller  rättare  varit,  stämd 
för  umgängesglädje  eller  frivolitet,  eller  gudlöshet  som  det 
lär  kallas  i  Stockholm,  tycker  jag  att  jag  äfven  bör  visa 
det,    såsom    ett   fullkomligt   ddidcpooor.    Det  är  detta  som 
jag  en  gång  för  alla  trott  mig  böra  prevenera  dig  och  mina 
öfriga  vänner  om. 

Jag  hade  ännu  mycket  att  skrifva  om,  i  synnerhet  om 
Julie,  hvarmed  jag  gjort  närmare  bekantskap,  och  älskar 
henne  allt  mer  och  mer.  Men  mitt  bref  är  redan  alltför 
långt:  min  hustru  har,  som  jag  ser,  mig  ovetande  bjudit 
främmande  på  min  födelsedag,  och  jag  måste  sluta.  Straffa 
mig  nu  icke  med  en  alltför  lång  tystnad.    Du  vet  ju  att 

—    514    — 


1 


1825—1826 

jag  ej  emottar  bref  så  gerna  från  någon  som  från  dig. 
Brinkman  är  den  ende  som  härmed  kan  komma  i  jemförelse. 
Han  och  jag  tänka  mycket  hka  i  allehanda,  han  är  den  ende 
med  hvilken  jag  kan  idka  fritänkeri,  i  högre  och  riktig 
mening,  han  skrifver  med  oändlig  esprit  och  frisinnighet; 
men  du  skrifver  med  hjertat,  och  det  är  mig  äfven  så  kärt. 
Min  Brorson,  som  skall  disputera  i  slutet  af  månaden,  ber 
om  sin  vördnad.  Min  hustru  skrifver  med  första  till  Sophie. 
Helsa  alla  vänner  såsom  Leopold,  Blom,  Ruthström,  Walhn, 
Hagberg,  Adlerbeth,  Graf ström  med  flere  hjertligt,  och  glöm 
ej   alldeles   bort 

Din 

redlige 

Tegnér. 
♦ 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  57. 

Lund  d.  27  November  1825. 

Jag  börjar  frukta,  bäste  Brinkman,  att  du  är  sjuk,  då 
jag  på  så  lång  tid  icke  hört  af  dig.  Det  är  sant,  jag  har 
ofta  låtit  dig  vänta  ännu  längre,  och  när  jag  skrifver,  inne- 
hålla mina  bref  ingen  ting  annat  än  klagovisor  och  miss- 
nöje. Men  det  förhåller  sig  också  helt  olika  med  oss  begge. 
Min  själ  är  en  convalescent,  hon  är  på  bättringsvägen, 
ehuru  hon  förmodligen  aldrig  hinner  fram.  Din  deremot 
har  icke  varit  sjuk,  hon  är  i  sin  blomstrande  ålder,  liflig 
som  en  ynghng  och  stark  som  en  man.  Du  borde  derföre 
ej  räkna  så  noga  med  mig.  Det  har  du  ej  heller  gjort  — 
fordomdags.  Dock  —  jag  bör  ej  undra  om  mina  från- 
varande vänner,  liksom  de  närvarande,  småningom  ledsna 
vid  min  bref  växling  som  vid  mitt  umgänge.  Det  är  just 
den  olyckliges  olycka  att  han  alltjemt  måste  förstora  henne, 

—    515    — 


BREF 

derigenom  att  han  från  sig  aflägsnar  äfven  det  vänskaps- 
fullaste deltagande.  Han  är  som  en  spetälsk:  äfven  den 
barmhertigaste  måste  dra  sig  undan.  Ack!  det  rätta  inre 
lidandet,  det  som  angriper  starka  sinnen,  när  sig  sjelf,  lik- 
som kriget  när  det  är  rätt  organiseradt,  liksom  ett  vilddjur 
när  det  är  fuUväxt,  Men  se  der  är  jag  åter  på  mitt  gamla 
thema,  som  jag  föresatt  mig  att  ej  vidröra.  Förlåt  mina 
recidifver. 

Du  påminner  dig  visserligen  ännu  Collianderska  målet 
hvari  du  tog  en  så  verksam  del  i  Beredningen,  der  du  före- 
ställde Arons  person.  Detta  mål  är  ännu  ej  slutadt.  Kungen 
dömde  att  pluraliteten  väl  var  på  min  sida  och  följaktligen 
Rosengren  utnämd,  men  hufvudfrågan  lemnades  obestämd, 
jemte  anvisning  till  klagomål,  den  Colliander  nu  begagnat. 
Jag  har  uppsatt  Consistorii  förklaring,  moderat,  men,  som 
jag  hoppas,  grundad.  Saken  lär  i  dessa  dagar  åter  före- 
komma i  Beredningen.  Jag  får  be  dig  att  der  bevaka  henne. 
Det  blir  nu  så  mycket  nödvändigare  som  jag  ej  lär  kunna 
påräkna  något  understöd  af  StatsSecreteraren.  Vi  äro 
brouillerade.  Med  det  uttryckliga  villkor  att  du  icke  låter 
märka  något  häraf  för  någon  menniska  .  .  .  vill  jag  berätta 
dig  huru  härmed  tillgått. 

Då  Kungen  i  fjol  var  här  nere  lofvade  han  —  jag  tror 
i  StatsSecreterarens  närvaro,  ty  sjelf  talte  jag  ej  med  honom 
härom  —  att  ge  Rydaholm,  i  första  dassen,  åt  den  som  l:o 
dertill  vore  laghgen  documenterad,  2:o  ville  hjelpa  huset 
som  har  5  oförsörjda  flickor,  3:o  hade  Biskopens  förord. 
I  anledning  häraf  engagerade  jag  mig  med  v.  Bibliothekarien 
Schiitz,  en  utmärkt  hederlig,  femtioårig  man,  således  fullt 
mogen  för  en  dylik  befordran,  kanske  endast  något  öfver- 
mogen  för  de  unga  flickorna.  Han  uppfyllde  alla  villkor. 
Han  var  alla  sina  medsökande  mycket  öfverlägsen  i  tjenste- 
år,  han  hade  högsta  Betyget  i  sin  Pastoralexamen,  han  är 

-    516    — 


1825—1826 

ett  mönster  af  ordentlighet  och  allvar,  han  ville  hjelpa 
huset,  om  icke  just  med  giftermål,  hvartill  han  ej  tillför- 
band sig,  likväl  med  en  årlig  afgift,  han  hade  af  alla  dessa 
skäl  mitt  förord.  Om  allt  detta  skref  jag  utförligt  till  Stats- 
Secreteraren,  som  svarade  på  allt  annat  men  aldrig  härpå. 
Vid  Kungens  återkomst  lät  han  utnämna  en  Bondcaplan, 
Bexell,  som  egenteligen  ej  har  något  annat  för  sig  än  plura- 
liteten  den  man  påstår  att  han  köpt  (Schiitz  var  extra 
sökande)  och  några  temligen  triviala  Tal  och  predikningar 
som  han  låtit  trycka  i  Jönköping.  Han  är  både  gift  och 
snål,  kan  således  ingen  ting  göra  för  huset,  han  var  både 
till  tjenstår  och  betyg  den  minst  meriterade.  Du  kan  ej 
undra  om  jag  härigenom  finner  mig  på  det  högsta  stött, 
och  äfven  comprometterad  i  Stiftet,  helst  detta  var  den 
första  regala  utnämning  sedan  jag  blef  Biskop.  Kullberg 
har  väl  skrifvit  mig  till  och  ursäktat  sig:  men  hans  skäl  äro 
alltför  lama.  Jag  svarar  icke,  innan  han  förklarat  sig 
bättre.  Hädanefter  ger  jag  mina  förord  i  officiel  väg:  jag 
är  då  säker  på  att  de  åtminstone  framföras.  Hur  Rege- 
ringen sedan  gör  är  mig  likgiltigt:  jag  begär  ingen  ynnest; 
men  att  säga  hvad  jag  anser  för  rätt  är  min  skyldighet  här 
som  allestädes.  Jag  vill  ej  misstänka  K.  för  några  låga, 
venala  motifver,  ehuru  allmän  en  sådan  misstanka  börjar 
att  bli  emot  honom  här  nere  i  landsorterna.  Jag  har  vid 
flere  tillfällen  tagit  hans  försvar  i  detta  af  seende;  ty  jag 
kan  ej  ens  föreställa  mig  möjligheten  att  en  så  hög  embets- 
man  skulle  sjunka  ner  till  en  dyhk  uselhet.  Men  visserligen 
är  han  som  StatsSecreterare  oduglig,  är  utan  alla  åsigter 
af  hvad  hans  Embete  egenteligen  betyder,  och  dertill  med 
äfven  utan  den  mekaniska  drift  och  skicklighet  som  består 
i  gåfvan  att  fort  tömma  bläckhornet,  han  är  i  synnerhet 
utan  all  energi  och  sjelf ständighet  i  sinnet,  nödvändig 
öfverallt,  men  i  synnerhet  på  hans  plats  för  att  sätta  sig  i 

—    517    — 


BREF 

respect  hos  vederbörande.  Men  —  K.  har  vid  flere  tillfällen 
visat  sig  som  min  vän  och  gjort  hvad  han  kunnat:  jag  af  skyr 
ingen  ting  så  mycket  som  otacksamhet,  och  på  denna  grund 
har  jag,  i  min  krets,  alltid  sökt  att  öf verskyla  hans  brister. 
Men  om  han  tror  att  han,  på  samma  räkning,  kan  behandla 
mig  som  han  behandlar  Faxe  och  andra  dylika  vingelfotade, 
caracterslösa,  underdåniga  EmbetsBröder,  utan  att  jag 
af  hela  mitt  hjerta  skulle  ressentera  det  och,  så  fort  ske  kan, 
sätta  mig  till  tappert  motstånd,  då  har  han  mycket  miss- 
räknat sig.  Det  är  sant,  jag  kan  ingen  ting  göra  honom: 
hans  medfödda  obetydlighet  skyddar  honom  mera  än  allt 
annat  hos  vederbörande:  men  jag  kan  och  bör  visa  honom 
mitt  missnöje  och  undandra  honom  allt  förtroende.  Visser- 
ligen är  likväl  detta  förhållande  obehagligt.  På  min  plats 
kan  man  ej  umbära  StatsSecreteraren  med  hvilken  man  är 
i  ständig  beröring,  StatsSecret.  bör  vara  för  Biskopen 
hvad  conclusio  är  för  propositio  major.  Mer  än  de  fleste 
af  mina  Kamrater,  som  ej  ha  något  bestämdt  ändamål  med 
sitt  Embete,  behöfde  jag  ett  säkert  stöd  på  högre  ort,  då 
jag,  för  att  organisera  Stiftet  och  prestståndet  som  det  i 
min  tanka  borde  vara,  är  tvungen  att  vidtaga  åtgärder 
som  ej  äro  föreskrifna  i  någon  annan  kyrkolag  än  den  jag 
bär  inom  mig,  då  i  allmänhet  ingen  ting  kan  uträttas  om 
man  aldrig  får  öfverspringa  formerna  och  ingen  med  synner- 
hg  framgång  kämpar  med  bundna  händer.  Allt  detta  inser 
jag  rätt  väl:  men  äfven,  om  jag  af  detta  skäl  förödmjukade 
mig  för  honom,  och  uppoffrade  min  heder  för  att  vinna  mitt 
ändamål,  så  kunde  jag  ändå  aldrig  lita  på  honom.  Han  har 
icke  allenast  sjelf  inga  idéer  om  Ecclesiastikstyrelse,  utan 
icke  ens  förmåga  att  fatta  andras  eller  sjelf  ständighet  att 
på  högre  ort  göra  dem  gällande.  Hade  endast  du  hans  plats, 
eller  Schwerin,  eller  till  och  med  Tannström!  Nu  måste  saken 
vara  som  den  är,  och  den  är  sådan  att  jag  ger  honom  dj — n. 

—    518    — 


1825—1826 

Jag  har  här,  som  du  ser,  alldeles  utan  förbehåll  sagt  dig 
min  tanka.  Att  du  aldrig  kan  missbruka  mitt  förtroende 
vet  jag  väl:  men  var  endast  försigtig;  och  det  försigiigaste 
är  att  bränna  detta,  liksom  de  fleste  andra  af  mina  bref. 
Jag  vill  ej  göra  någon  eclat  af  min  ruptur  med  Kullberg: 
men  mitt  förtroende  återfår  han  aldrig,  och  räkningen  oss 
emellan  är  afslutad. 

UppfostringsCommiténs  betänkade  rörande  folkunder- 
visningen är  nu  nerkommet.  Det  är  undertecknadt  äfven 
af  dig:  men  icke  har  du  uppsatt  det.  Är  det  icke  af  Tann- 
ström?  Idéerna  äro  i  allmänhet  liberala  och  välmenande: 
men  mycket  synes  mig  dock  allt  för  obestämdt  och  hälft. 
Det  fordras  mod  för  att  stifta  lag,  liksom  för  att  tänka 
och  dikta.  Är  en  sak  riktig  så  bör  lagstiftaren  ej  blott 
tillstyrka  utan  äfven  anbefalla  den.  Commitén  bör  förstå 
uppfostringsverket  bättre  än  allmogen:  häraf  tycker  jag 
helt  naturiigt  följer  att  dess  förslag  borde  vara  litet  mer 
positiva  och  ej  som  nu  öfverlemna  hufvudsaken  åt  menig- 
hetens eget  godtfinnande.  Är  en  schola,  i  hvarje  församling, 
nödvändig,  så  bör  ju  genom  lag  stadgas  att  den  skall  inrättas 
der  den  ej  finnes.  Nu  äro  uttrycken  så  obestämda  att  man 
ej  rätt  kan  sluta  huruvida  det  skulle  bero  af  allmogen  om 
de  ville  ha  någon  schola  eller  ej,  eller  om  endast  scholans 
organisation  och  natur,  efter  locala  omständigheter,  skall 
bestämmas  genom  frivillig  öfverenskommelse.  Endast 
det  sednare  kan  vara  riktigt.  Är  åter  det  förra  meningen 
så  blir  följden  den  att  hvarje  socken  utgör  sin  egen  Upp- 
fostringsCommité  och  jag  inser  då  ej  rätt  hvartill  den  Stock- 
holmska skall  gagna.  Äfvenså  är  vexelundervisningen, 
som  jag  tror,  en  tjenlig  method  för  bibringandet  af  intuitiva 
kunskaper  (ty  för  alla  andra  är  den  bestämdt  olämpUg) 
så  bör  den  ju,  utan  alla  complimenter  och  bugningar, 
anbefallas   till   införande   öfverallt   der   det  låter  sig   göra, 

—    519    ~ 


BREF 

och  som  i  mitt  Stift  endast  är  på  få  ställen.  Visserligen 
införes  den  ändå  efterhand,  i  fall  den  har  företräde:  men  då 
åtgår  ett  århundrade  till  hvad  som  annars  kunde  ske  på 
ett  Decennium.  Uppfostran  är  icke  blott  en  enskilt  utan 
äfven  en  nationalangelägenhet:  Staten  kan  och  bör  blanda 
sig  häruti,  icke  blott  med  råd  och  anvisningar,  utan  med 
positiva  föreskrifter,  när  man  nemligen  är  på  förhand  öfver- 
tygad  om  deras  lämplighet.  Allmogen  kan  ej  ha  förtroende 
till  en  method,  som  den  knappast  känner  till  namnet  och 
som  den  i  allt  fall  ej  in  abstracto  kan  bedömma:  derföre 
får  förtroendet  komma  efter  antagandet,  hksom  kärleken 
stundom  kommer  efter  äktenskapet,  ehuru  exemplen  äro 
rara.  —  Det  svåraste  att  yttra  sig  öfver  bhr  Religionsunder- 
visningen. Härvarande  Cons.  ämnar  tillstyrka  att  icke 
blott  Luthers  Cateches  utan  äfven  hela  den  långa  förkla- 
ringen skall  läsas  utantill  i  hvarje  folkschola,  till  och  med 
de  ambulatoriska.  Visserligen  är  det  nödvändigt  att  de 
hufvudsakliga  Dogmerna  äfven  i  barndomen,  då  de  ej  ännu 
kunna  fattas  med  förståndet,  inpreglas  åtminstone  i  min- 
net: men  olyckan  är  den  att  det  eviga  memorerandet  häraf 
merendels  föranleder  till  en  oöfvervinnelig  tanklöshet. 
Vid  det  som  man  alltför  mechaniskt  vant  sig  att  uppfatta 
i  barndomen,  har  man  sedan  svårt  att  äfven  vid  mognare 
år  fästa  något  begrepp.  Dessutom  är  Religionen  en  ange- 
lägenhet icke  blott  för  begreppet  utan  äfven  och  ännu  mer 
för  känslan.  Visserligen  slumrar  i  barnets  hjerta  en  remi- 
niscens af  himlen,  en  religiös  känsla  som  bör  väckas  och 
underhållas:  men  kan  man  vänta  sig  detta  af  en  schol- 
mästare,  som  alltjemt  appellerar  till  riset,  är  utanläsningen 
af  Lindbloms  Cateches  ett  helsosamt  medel  dertill,  nemligen 
för  8  å  9  åriga  barn?  Ingen  kunskap  fordrar  så  uteslutande 
mundtelig  undervisning  som  Religionskunskapen,  både 
för  sitt  dogmatiska  och  sitt  aesthetiska  element.    Vore  det 

—    520    — 


1825—1826 

derföre  icke  bäst  om  man  i  barnscholorna  inskränkte  sig  i 
allmänhet  till  Luthers  lilla  Cateches,  med  den  nödtorftiga 
mundtehga  förklaring  som  en  scholmästare  kan  ge,  och 
öfverlemnade  den  fullständigare  åt  Presterskapet  då  det 
skall  bereda  ungdomen  till  sin  första  nattvardsgång?  Men 
härvid  möter  då  den  svårighet  att  om  utanläsning  af  större 
catechesen  först  då  skulle  begynna,  detta  upptoge  allt  för 
mycket  en  tid  som  ej  egenteligen  borde  användas  till  memo- 
rering,  utan  till  förklaring  af  Lindblomska  förklaringen, 
och  framför  allt  till  att  inblåsa  en  lefvande  ande  i  näsan  på 
de  döda  dogmatiska  formerna.  Med  ett  ord,  saken  har  sina 
svårigheter,  huru  man  också  fattar  henne:  men  hon  är 
för  vigtig  för  att  lemnas  obestämd,  eller  bestämmas  af 
gammal  slentrian.    Säg  mig  dina  tankar  härom.  — 

Jag  mins  icke  om  jag  sagt  dig  något  om  Oehlenschläger. 
Jag  fann  honom  rätt  interessant,  treflig  och  älskvärd.  Det 
ligger  något  fromt,  naift,  till  och  med  barnsligt  i  hela  hans 
väsende.  Häraf  förklarar  jag  mig  också  hans  fåfänga  som 
verkeligen  synes  mig  litet  barnshg;  men  man  kan  ej  bli  ond 
derpå,  man  kan  endast  undra  öfver,  att  en  så  väldig  och 
geniahsk  natur  kan  vara  utsatt  för  dylika  svaghetssynder. 
Förhållandet  lär  ha  varit  det  samma  med  Linné.  I  öfrigt 
gör  man  honom  nu  ingalunda  rättvisa  i  Danmark.  Sådan 
är  pubhken  öfverallt,  en  oförnöjsam  Fru  som  fordrar  att 
man  alltid  skall  vara  lika  stark,  lika  eldig.  När  man  stigit 
så  högt  som  han  borde  man  väl  ha  lof  att  någon  gång  få 
flyga  litet  —  under  molnen.  Hans  Roman  »Ön  i  Sydhafvet», 
som  du  förmodligen  läst,  klandras  mycket.  Visserligen 
utgör  den  ej  något  egentligt  afrundadt  och  slutet  helt,  de 
begge  hufvudhandlingarna  —  ty  de  äro  två  —  äro  blott 
lösligt  förenade  och  äfven  hvar  för  sig  obetydliga.  Men  detta 
ligger  i  ämnets  natur.  Afsigten  är  ju  tydhgen  ingen  annan 
än  att  måla  2:ne  särskilta  Europeiska  tidehvarf,  och  härpå 

—    521    — 


BREF 

har  O.  användt  en  rikedom,  ja  ett  slöseri  af  uppfinnings- 
gåfva  och  geni,  hvaraf  hundradedelen  skulle  göra  hans 
fattiga  klandrare  till  behållna  karlar.  Handlingen  är  här 
endast  ramen  till  den  stora,  rika,  på  många  ställen  hög- 
poetiska  taflan.  Är  det  annorlunda  i  de  flesta  af  Walter 
Scotts  Romaner,  i  Corinne,  i  allmänhet  i  alla  compositioner 
af  dyhkt  syfte?  Huru  trivial  och  obet3^dlig  är  ej  handUngen 
i  den  dogmatiserande  Wilhelm  Meister,  som  dessutom  har 
det  felet  att  hvarken  författaren  sjelf  eller  någon  af  hans 
läsare  vet  hvad  han  åsyftar.  —  Endast  verserna  i  0:s 
Romaner  förekomma  mig  alltför  svaga.  Äfven  torde  väl 
hans  dogmatiserande  öfver  konst  och  vettenskap  stundom 
utfalla  htet  ytligt.  Non  omnia  possumus  omnes,  O.  är 
en  stor  Tragicus:  men  deraf  följer  dock  ännu  icke  att  allt 
hvad  han  diktar  utom  Tragedier  skall  vara  förkastligt. 
Mera  härom  en  annan  gång. 

Hurudan  är  Skjöldebrands  öfvers.  af  Tasso?  Jag  frågar 
Riksläsaren.    Hvad  nytt  för  öfrigt  i  litteraturen? 

Helsa  Leopold,  Franzén,  Blom  m.  fl.  och  glöm  ej  rent  af 

Din 

Vän 

Tegnér. 

Helsa  äfn  Åkerhielms  och  Grefvinnan  De  Geer.  När 
kommer  hon  till  Stockholm? 


58.  Till  M.  VON  ScHWERiN,  född  Törngren. 

Lund  d.  1  December  1825. 

Friherrinnan  har  sagt  att  hon  icke  räknar  bref  med  sin 
förstämde  vän.  Jag  begagnar  mig  deraf.  I  allt  fall  kommer 
jag  till  korta  på  räkningen,  mindre  i  af  seende  på  bref  vens 

—    522    — 


å 


1825—1826 

antal  än  på  deras  värde.  Det  är  otacksamt  af  den  som  skrif- 
ver  sådana  som  det  sista  jag  emottog  att  tala  om  medel- 
måttiga naturgåfvor.  Den  som  har  den  heliga  lågan  bör 
ej  skämmas  derför  eller  förneka  den:  det  är  synd  mot  den 
helige  Ande.  Men  Fruntimren  äro  i  allmänhet  långt  klokare 
än  vi  i  detta  afseende.  De  nära  den  hehga  elden  i  eget  stilla 
bröst  eller  på  sin  höjd  låta  de  den  framlysa  i  umgänge  eller 
i  bref  till  en  vän.  Friherrinnan  har  dessutom  den  särskilta 
lyckan  att  gömma  honom  bakom  den  skönaste  eldskärm  jag 
känner,  och  mången  fattig  syndare  som  är  rädd  att  bli 
bränd  af  elden,  förgapar  sig  i  skärmen.  Vi  karlar  deremot 
gifva  oss  ingen  ro  innan  vi  fått  låta  vårt  lilla  ljus  lysa  för 
menniskor  och  gjort  allmänheten  till  vår  förtrogne.  Men 
lycklig  är  den  som,  äfven  efter  ett  sådant  fel,  hugnas  med 
snillets  tröstegrunder  och  med  vänskapens  deltagande.  Jag 
tackar  för  brefvet. 

I  afseende  på  det  andra  bör  jag  i  dag  skrifva  ingen  ting. 
IVIitt  lynne  förbättrar  sig,  och  det  bör  bli  alldeles  förträffligt 
när  endast  mitt  hjerta  hunnit  att  uppfylla  sin  menskliga 
bestämmelse,  som  är  den  att  sätta  skal,  och  sluthgen  bli 
som  en  —  sköldpadda.  Friherrinnan  vet  icke  hur  fri  och 
lugn  och  stark  man  känner  sig,  allt  som  skalet  växer.  Det 
är  de  anciliska  sköldarna  som,  efter  fabeln,  föllo  ner  från 
himlen  och  beskyddade  Romerska  väldet.  Hvarje  man,  som 
förtjenar  namnet,  är  ett  Rom  i  det  afseendet.  Och  likväl, 
hvad  är  lifvet,  hvad  är  menniskan,  utan  kärlek,  utan  för- 
troende, utan  ära?  Men  säg  mig,  hvarför  förslösas  ett  rikt 
sinnes  skatter  på  hjertats  fattiginrättningar?  Friherrinnan 
vet  det:  det  kommer  deraf  att  de  77'A-e  ej  vilja  emottaga  dess 
capitaler,  ehuru  de  deraf  kunde  draga  högsta  afkastningen. 
Jag  börjar  i  sanning  att  förstå  och  värdera  Byron  mer 
än  förr.  Ett  visst  förakt  för  det  tvåbenta  hundslägte  som 
kallas  menniskor  är  hvarken  så  omenskhgt  eller  så  opoé- 

—    523    — 


BREF 

tiskt  som  jag  fordom  tänkte.  Individuelt  betraktadt  är  det 
- — exceptionerna  som  rädda  menniskoslägtet  i  min  opinion. 
Pluraliteten  måste  jag  ge  till  spillo.  Dessutom  —  hvad 
är  svårmodighet?  En  skugga  i  själen.  Men  skuggan  för- 
jagas derigenom  att  vi  flinta  eld  så  godt  vi  kunna  och 
tända  ljus,  till  dess  att  solen  går  upp  —  ur  grafven.  Jag 
har  på  någon  tid  arbetat  mycket,  ehuru  mest  blott  i  Biskops- 
saker,  dem  jag  dock  ej  tror  mig  böra  behandla  alldeles  så 
mekaniskt  som  vanligt.  Själen  har  sin  dyssenteri  liksom 
kroppen:  rörelse  hjelper  för  begge.  För  öfrigt  kan  och  bör 
jag  ej  skrifva  mitt  hjertas  historia  (hvem  vet  hvar  ett  bref 
slutligen  tar  vägen?)  jag  vill  berätta  den  som  en  Saga,  när 
vi  träffas.  —  Men  när  sker  det?  Frih.  reser  aldrig  till  Lund, 
och  i  allt  fall  vet  jag  ej  rätt  hvar  vi  här  skulle  finna  något 
förmak  som  svarade  emot  det  på  Sirköping.  Är  Frih. 
hemma  på  sin  födelsedag,  d.  3  Januari?  Det  är  ännu  långt, 
alltför  långt  dit.  Jag  har  mina  skäl,  på  många  ställen,  att 
ej  komma  objuden,  jag  menar  ej  för  Fruns  utan  iör  Mannens 
skuld. 

Från  Stockholm  skrifves,  icke  blott  att  Prinsessan  be- 
finner sig  i  andra  omständigheter  än  landet,  nemligen  väl- 
signade, utan  äfven  att  Ständernas  Deputerade,  och  ibland 
dem  Biskoparna,  skola  uppkallas  för  att  stå  fadder  åt  den 
nya  Dynastien,  i  fall  hon  ej  är  —  sprucken.  Detta  kommer 
nu  i  synnerhet  olägligt  för  mig,  emedan  det  troligtvis  in- 
träffade just  under  min  flyttningstid  i  Maj.  Men  på  andra 
sidan  bör  jag  ej  heller  undra  öfver  att  Prinsen  och  Prin- 
sessan ej  tänkt  på  min  flyttning  vid  det  tillfället. 

Men  i  anledning  af  Prinsen  bör  jag  nämna  hvad  Frih. 
kanske  hört  förut,  att  Sv.  Academien  utsatt  till  täf Ungs- 
ämne,  nu  redan  för  andra  gången,  en  Brudskrift  öfver  hans 
höga  Biläger.  Man  meddelade  mig.  Gud  vet  hvarföre,  de 
poetiska    Täflingsskrifterna.      De    som    afhandlade    detta 

—    524    — 


1825—1826 

ämne  voro  eländiga  i  fjol,  och  äro  ännu  eländigare  i  år.  Om 
detta  kommer  af  ämnet  eller  af  författarne  vill  jag  ej  afgöra. 
Men  då  det  hör  till  den  undersåtliga  pUkten  att  nödvändigt 
belöna  någon  som  behandlat  ett  så  riksgagneligt  thema  så 
vill  man  nu  ge  priset  åt  en  oerhörd  plattitude  förmodeligen 
för  att  nästa  gång  få  tillfälle  att  utsätta  ett  nytt  pris  för  en 
vaggsång.  Men  hvad  brudskriften  angår  så  har  jag  sagt 
Academiens  Secreterare,  den  fromme  Franzén,  att  jag  finner 
det  oanständigt  och  stridande  mot  god  Christendom,  om 
brudskriften  skulle  komma  efter  barnsölet,  hvarföre  jag 
äfven  tillstyrkt  att  vi  väntade  till  —  silfverbrölloppet. 
Jag  hade  verkeligen  af  vördnad  för  Gustaf  III:s  minne  och 
idén  af  hans  inrättning  ämnat  att  uppskicka  ett  Poem  för 
att  läsas  på  Högtidsdagen:  men  jag  måste  nu  lemna  rum 
för  brudskrifterna.  Erkänn  att  en  sådan  krypande  nedrig- 
het, hos  ett  Samfund  som  dock  ibland  sig  räknar  flere  ver- 
kelige  snillen,  är  oerhörd.  Det  återför  mig  endast  till  min 
gamla  anmärkning  att  Geniet  ej  blott  är  en  inteUectuel 
gåfva,  utan  äfven  och  ännu  mer  en  moralisk  och  att,  utan 
caracterens  sjelf ständighet  och  heder,  all  sann  poetisk  för- 
tjenst  är  omöjlig. 

Jag  hade  i  dag  ännu  rätt  mycket  att  skrifva  om  alle- 
handa; men  namnsdagarna  lemna  oss  ingen  ro.  I  går  firade 
Prof.  Anders  Lidbäck  sin,  och  i  dag  fira  vi  alla  Prinsens. 
Jag  måste  upp  för  att  dricka  de  kungliga  skålarna,  helst  jag 
annars  blefve  rapporterad  som  en  Jacobin,  som  möjligtvis 
kunde  hända  ändå.  I  öfrigt  har  jag  ingen  ting  emot  skålen, 
om  vinet  är  godt.  Men  våra  köpmän  tractera  här  med  en 
slags  vinättika  som  kallas  Rhenskt.  Det  har,  som  allehanda 
annat,  ingen  sol,  ingen  kraft,  ingen  anda.  Det  är  simpel 
Tysk,  metafysisk  magsyra,  och  min  afsky.  Emedlertid 
måste  jag  sluta  mitt  bref  i  otid. 

Ett  par  bagateller  medfölja.    Hylander  var  en  älskvärd 

—   r)2ö  — 


BREF 

yngling,  som  jag  höll  verkeligt  af.  Han  var  antiquarius 
och  dog  af  Hectik,  hvarpå  äfven  verserna  ha  afseende. 
Musiken,  af  en  ung  Möller,  är  rätt  vacker.  Sandberg  och 
hans  Valkyrier  känner  Frih.  För  öfrigt  är  jag  sysselsatt 
med  ett  Poem,  Helgonabacken  el.  Minnen  af  Lund,  som  skulle 
gå  långt  tillbaka,  men  äfven  innehöile  något  om  mina  egna 
förhållande.  Om  jag  vågade  att  räkna  Sirköping  till  Hel- 
gonabacken, så  vunne  interesset  derpå,  äfven  för  Läsaren. 
Men  härom  kan  man  endast  causer. 

Ödmjukast  och  tacksammast 
Tegnér. 


59.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  29  December  1825. 

Bäste  Brinkman.  Sedan  3  vickor  är  mitt  hus  ett  sjuk- 
hus, Flere  af  mitt  tjenstfolk  ha  legat  i  en  här  gångbar 
nerf sjuka,  en  smygande,  långsamt  tärande  feber,  en  verkelig 
bild  af  det  menskliga  lifvet,  på  den  omständigheten  när 
att  den  hittills  ej  varit  dödlig.  Lars  Gustaf,  som  du  kanske 
ännu  torde  påminna  dig  från  1823  (åtminstone  har  han  ej 
glömt  dig),  har  äfven  varit  rätt  illa  deran,  och  hgger  till 
sängs  sedan  14  dagar.  Han  är  nu  bättre,  och  trohgtvis 
utom  fara;  jag  hoppas  han  sitter  opp  när  det  gamla  året 
sitter  af.  Men  jag  är  orohg  för  min  hustru  som  vakat  be- 
ständigt öfver  gossen.  Lägg  nu  till  allt  detta  att  Friherrin- 
nan varit,  och  kanske  ännu  är  illa  sjuk  —  jag  har  skrifvit 
henne  till  och  ej  fått  svar,  ens  från  Martina  —  så  bör  du 
ej  undra  om  mitt  rethga  och  mångfaldigt  retade  sinne  länge 
varit  förstämdt,  och  att  jag  ej  skrifvit  h varken  till  dig  eller 
till  någon  annan.  Det  sker  ej  heller  i  dag,  i  egentelig  mening; 

—    526    — 


1825—1826 

men  innan  det  gamla  året  går  vill  jag  åtminstone  säga  dig 
att  jag,  taliter  qualiter,  lefver. 

Ack!  det  gamla  året!  Hvad  jag  derunder  lidit  vet  ingen, 
om  icke  till  äfventyrs  Protocollisten  ofvan  skyarna.  Men 
jag  är  det  året  förbunden.  Det  har  varit  mörkare,  men  också 
allvarligare  än  alla  de  andra  tillsammantagna.  Jag  har, 
ehuru  i  sanning  på  min  egen  bekostnad,  lärt  att  känna  hvad 
ett  menniskohjerta  kan  tåla,  utan  att  brista,  och  hvad  kraft 
Gud  nedlagt  under  venstra  bröstvårtan  på  en  man.  Som  sagdt 
är,  jag  är  året  förbunden,  ty  det  har  gjort  mig  rik  på  hvad 
som  är  den  menskhga  vishetens,  den  menskliga  sjelfständig- 
hetens  egentliga  stående  fond  och  grundstycke  —  nemligen 
ett  välbestäldt,  djupt  inrotadt  menniskoförakt,  naturligtvis 
med  några  få  undantag  för  en  och  annan  individ.  Jag  hoppas 
att  med  afkastningen  af  en  sådan  fastighet  kunna  bestrida 
alla  mitt  hjertas  utgifter  för  framtiden,  och  ändå  århgen  ha 
en  vacker  summa  öfver.  Endast  i  Dikten  vill  jag  vara  som 
förr,  ett  lättrördt,  lättroget  barn  som  drömmer  om  heder 
och  ära.  Jag  har  redan  börjat  att  förspörja  helsosamma 
verkningar,  af  ett  sådant,  efter  mycket  och  långvarigt  inre 
vacklande,  fattadt  beslut.  Min  inre  natur  går,  som  en  björn 
ur  idet,  väl  afmagrad  och  mattad,  men  Gudilof  med  björn- 
senorna i  behåll,  på  hvilka  väl  småningom  växer  kött. 
Men  att  följden  skulle  bli  den,  som  Friherrinnan  föreställer 
sig,  att  jag  nemligen  blefve,  hvad  hon  vill,  ett  poetiskt 
qvinfolk,  det  är  i  sanning  en  fåfäng  förhoppning,  och  som 
man  endast  kan  ursäkta  ett  fruntimmer,  som  gerna  ville 
castrera  —  själen  på  alla  karlar.  Jag  tycker  att  den  gamla 
barbaro-titaniska  naturen,  med  de  »ludna  armarna»,  allt 
mer  och  mer  rifver  sömnen  ur  ögonen  hos  mig;  jag  börjar 
hoppas,  att  det  väl  ännu  skall  kunna  växa  ett  och  annat 
vinberg  på  mitt  förbrunna,  mitt  förstenade  hjerta,  liksom 
på  annan  lava. 

—    527    — 


BREF 

Har  du  läst  årets  Prisskrifter  i  Sv.  Academien?  Jag 
behöfver  väl  icke  försäkra  dig  att  jag  är  oskyldig  i  det 
dubbla  prisets  styggelse,  som  blifvit  bortgifvet  ivert  emot 
mitt  uttryckliga  och  temligen  motiverade  yttrande.  Jag 
förstår  mig  i  denna  sak  icke  på  Franzén.  Jag  torde  väl 
också  kunna  få  en  måg  med  tiden;  men  skrifver  han  ett  så 
eländigt  Poem  som  Graf ström,  så  tände  jag  min  pipa  der- 
med,  i  fall  jag  rökte,  och  i  annat  fall  använde  jag  det  för 
min  pipa  som  röker  å  posteriori.  Deremot  har  Nicanders 
stycke,  i  min  tanka,  mycken  förtjenst.  Jag  skulle,  efter 
närvarande  cours,  ej  haft  något  emot  att  det  fått  stora 
priset.  Allt  detta,  och  skälen  dertill  visste  Franzén  af  ett 
långt  bref,  hvari  jag  äfven,  bland  annat,  skriftat  mina  åsig- 
ter  af  BiskopsEmbetet:  —  och  likväl  —  dock  det  hör  icke 
hit;  och  olycklig  är  du  om  du  låter  honom  eller  någon  annan 
förstå  ett  ord  af  min  förundran  och  mitt  missnöje.  Men  det 
är  djefvulen  att  vara  född  med  en  så  menniskokärUg  natur 
att  man  finner  all  slags  uselhet,  äfven  den  poetiska,  icke 
blott  förlåthg,  utan  äfven  förträfflig.  Det  kommer  sig 
alltsammans  af  rädsla  som  är  roten  till  all  moraUsk  för- 
vändhet;  hvaremot  dvögeia  (fortitudo)  är  och  blir  den  enda 
cardinaldygden. 

Öfver  kejsar  Alexanders  död  glada  sig  alla  härvarande 
politiska  och  liberala  kannstöpare  omåttligt,  och  förespå 
nu  en  rent  af  gyllene  tid.  De  narrarne!  Om  man  har  en 
räf  eller  en  björn  på  verldsthronen,  en  glatthårad,  skrymt- 
aktig, populär  spitsbof,  eller  en  brutal,  vild,  öfverbrusande 
Cossak,  kommer  ju  på  ett  ut.  Den  heliga  Alliansen  hvilar 
på  en  säker  grund,  neml.  på  menniskoslägtets  förnedring; 
och  den  lefver  oss  alla  ut.  I  öfrigt  tycker  jag  om  Ryska 
Nationen  och  dess  constitution,  som  är  knif  eller  strypning. 

—  Verldshistorien  är  och  blir  —  åtminstone  i  vår  lifstid 

—  ingen  ting  annat  än  en  hunddans. 

—     528    — 


1825—1826 

Ditt  bref  besvarar  jag  en  annan  gång.  Från  Kullberg 
har  jag  i  dag  haft  en  underlig  skrifvelse.  Det  brådskar  ej 
med  svaret.  Hvad  du  säger  mig  om  Hagberg,  förundrar 
mig.  Då  han  var  Theologiaj  Professor  här  kan  jag  försäkra 
dig  att  han  ej  visste  det  ringaste.  Men  det  bör  höra  till 
sysslan  Om  du  deremot  vet  något  —  förnuftigt  nemligen 
—  i  den  saken,  så  meddela  mig;  ty  ju  mer  jag  läser,  ju  okun- 
nigare blir  jag.  För  närvarande  somnar  jag  hvarje  q  väll 
vid  Schleiermachers  Glaubenslehre.  Mannen  tycks  i  öfrigt 
vara  ärlig  och  är  följaktligen  ingalunda  orthodox,  men  en 
trögare  och  eländigare  DarstellungsGabe  kan  sjelfva  Tysk- 
land ej  uppvisa.  Ett  kyrkomöte  —  neml.  mellan  dig  och 
mig  —  bhr  väl  sluthgen  nödvändigt  för  Svenska  Kyrkan. 

Lycka  till  det  nya  året.    Min  hustru  ber  hel  sa. 

Din 

Vän 

Tegnér. 

Helsa  Beskow.  Jag  skall  skrifva  honom  till  så  snart  jag 
kan.  Likaså  Grefvinnan  De  Geer,  när  hon  kommer  frisk 
och  sund  till  Stockholm. 

Till  A.  G.  Ahlstrand.  60. 

Lund  d.  30  December  1825. 

Jag  tackar  för  bref  vet  och  de  öf  versända  Handlingarna. 
Det  sjukhga  tillståndet  i  mitt  hus  fortfar  ännu.  Lars  Gustaf 
är  väl  bättre,  men  febern  återkommer  hvarje  eftermiddag 
och  håller  honom  ännu  alltjemt  vid  sängen.  Jag  har  haft 
en  bedröflig  jul. 

Director  Musices,  Svensson,  har  skrifvit  mig  till  och 
upprepar  de  gamla  klagomålen  öfver  Consist.  beslut  hvari- 

—    529    — 
34 — 21019&.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

genom  han  hindras  att  utfärda  Sångbetyg.  Jag  vet  på 
förhand  att  DomCapitlet  ej  kan  förmås  att  upphäfva  det 
beslut  som  en  gång  i  detta  afseende  bhfvit  fattadt.  Svensson 
vill  nu  anmäla  saken  hos  Kungen  till  rättelse:  men  jag  hvar- 
ken  kan  eller  bör  motarbeta  DomCapitlet  i  en  sådan  sak. 
Helst  såge  jag  om  klagomålen  uppskjötes  åtminstone  tills 
jag  komme  upp  och  således  kunde  få  något  redigare  begrepp 
om  målet  än  jag  har  för  närvarande.  Är  det  icke  af  det 
skäl  att  Svensson  ansågs  låta  allt  för  högt  betala  sina  betyg 
som  Cons.  frånkänt  honom  denna  rättighet? 

För  mina  hästar  behöfver  jag  väl  öfver  sommarn  8  ä  10 
tr  hafre  samt  150  Ifid  hö.  Får  jag  besvära  Herr  Notarien 
med  att  i  vinter  upphandla  detta  vid  något  lägligt  tillfälle? 
Några  famnar  ved  behöfver  jag  väl  äfven  för  köket.  Det 
torde  på  förhand  böra  upptingas. 

Min  dräng  skall  bli  Pedell  och  gifta  sig  härnere  och  kan 
således  ej  qvarstadna  i  Småland  längre  än  till  omkring 
Juni  el.  slutet  af  Maj.  Jag  måste  således  ha  mig  en  Småländsk 
stalldräng  eller  kusk  (betjent  tar  jag  med  mig  härifrån). 
Hufvudsaken  är  att  han  är  nykter,  van  att  rykta  och  köra 
hästar  och  ej  ser  alltför  bondaktig  ut.  Var  god  och  efterhör 
innan  städjetidens  utgång  någon  dylik,  och  förlåt  att  jag 
besvärar  med  så  många  enskilta  angelägenheter. 

Framför  min  lyckönskan  till  Frun  öfver  den  väl  fulländade 
resan,  och  gif  henne  sjelf  nu  liten  hvila  som  hon,  med  sin 
svaga  helsa,  så  väl  behöfver.  Min  hustru  ber  mycket  helsa. 

Lycka  till  det  nya  året  som  snart  börjar.  Jag  kan  ej 
berömma  mig  öfver  det  gamla:  det  har  förorsakat  mig 
mycket  både  själs-  och  kroppslidande.  Men  man  bör  ej 
tala  illa  om  sina  fiender  när  de  ligga  i  själatåget. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 

—    530    — 


1825—1826 

Till  G.  M.  PossE.  61. 

Högvälborne  Herr  Baron,  President  och  Commendeur 
af  Kongl.  NordstjerneOrden! 

Min  vän  och  Academikamrat  Ling  har  begärt  mitt 
förord  hos  Herr  Presidenten  för  sin  Brorson,  Prestmannen 
Johan  P.  Ling,  till  Källerö  patronella  Comministratur. 
Men  då  jag  såsom  obekant  ej  kan  anse  mig  berättigad  att 
afgifva  ett  sådant,  bör  jag  inskränka  mig  till  det  vitsord 
jag  som  Biskop  kan  och  bör  lemna  äfven  ifrågavarande 
person.  Han  är  väl  endast  två  års  prest,  men  sysslan  blir 
ej  att  tillträda  förr  än  om  3  år  och  derutöfver;  och  jag  hoppas 
att  han  dessförinnan  hunnit  inhämta  tillräcklig  presterlig 
erfarenhet  för  att  kunna  förestå  den  tjenst  han  söker.  I 
af  seende  på  det  litteraira  är  han  icke  utmärkt,  men  jemn- 
god,  och  sådan  som  de  fleste.  Han  studerar  för  närvarande 
här  till  graden,  den  jag,  om  möjligt,  önskade  att  alla  Prester 
toge.  Är  åter  frågan  om  seder  och  uppförande,  så  har  jag 
om  honom  aldrig  hört  annat  än  det  bästa.  Han  är  icke, 
och  blir  troligtvis  ej  heller,  någon  utmärkt  man;  men  jag 
föreställer  mig  att  han  i  den  lägre  sphere,  hvarom  nu  är 
fråga,  skulle  kunna  göra  nytta  och  rättfärdiga  sitt  val. 
Jag  nekar  ej  heller  att  detta  skulle  göra  mig  nöje,  helst  i 
af  seende  på  hans  Farbror,  den  jag,  såsom  redlig  vän  och 
genialisk  författare,  från  äldre  tider  tillbaka,  älskar  och 
högaktar.  Men  det  förstås  att  Herr  Presidenten  gör  i  sin 
sak  som  honom  bäst  synes. 

Jag  bör  vid  detta  tillfälle  ej  förtiga  att  man  från  Stock- 
holm sagt  mig  det  Herr  Presidenten  funnit  för  godt  att 
taga  en  ganska  verksam  del  i  Comminister  Bexells  oför- 
väntade utnämnande  till  Pastor  i  Rydaholm.  Jag  ogillar 
visserligen  ej  det  interesse  Herr  Presidenten  vid  detta 
tillfälle  visat  för  en  i  flere  afseenden  förtjent  man:  men  bör 

—    531     - 


BREF 

ej  neka  att  jag  önskat  en  annan,  dels  derföre  att  han  var 
mera  förtjent,  dels  äfven  derföre  att  han  ville  och  kunde 
göra  något  för  det  olyckliga  och  värnlösa  Sterbhuset. 
Dylika  collisioner  emellan  Embetsmän  äro  obehagliga; 
och  om  jag  blandar  mig  i  nu  ifrågavarande  sak,  så  sker  det 
endast  under  restrOvtioner  som  denna  skrifvelse  utvisar, 
och  vid  frågan  om  en  person  tillhörande  det  Stånd  hvarför 
jag,  tills  vidare,  är  Chef. 

Framhärdar  med  vördnad 

Herr  Baron,  Presidenten  och  Commendeurens 

ödmjukaste  tjenare 

Es.  Tegnér. 
Lund  d.  1  Januari 
1826. 


62.  Till  M.  VON  ScHw^ERiN,  född  Törngren. 

Lund  d.  5  Januari  1826. 

Nyårsdagen  i  Lund,  liksom  annorstädes  i  vårt  lyckliga 
land,  sammanfattar,  symboliskt  nog,  allt  det  fjäsk  och  spring 
och  meningslösa  complimenterande  och  falska  vänskapsför- 
säkringar, som  sedermera,  i  större  skala,  utgör  vår  dagliga 
glädje  året  igenom.  Man  kan  af  denna  lyckliga  dag  sluta 
hvad  man  har  att  vänta  sig  af  hans  samteliga  efterträdare 
i  Regeringen,  horungar  af  den  gamla  Natten  som  ideligen 
och  jemt  ligger  i  barnsäng  efter  en  ny  sol.  Dock  i  sanning 
icke  ny,  utan  alltjemt  den  gamla  uppskurade  messings- 
taflan  på  tidens  graflampa,  den  förrostade  himmelska  stek- 
vändaren  som  ideligen  drejas  omkring  på  det  att  vi  alla 
måtte  bli  genomstekta.  Men  det  var  icke  detta  som  jag 
ville  omtala,  utan  endast  den  omständigheten  att  nyårs- 
dagens fjäsk  hindrade  mig  ifrån  att,  som  jag  annars  velat, 

—    532    — 


1825—1826 

skrifva  med  budet.  Carl  X:de  skickade  jag,  men  Geijers 
Historia  var  utlånt.  Så  snart  jag  får  den  åter,  skall  den 
komma,  jemte  några  andra  småpiecer,  som  jag  nyss  fått 
från  Stockholm. 

Skulle  nu  följa  i  ordning  en  nyårsönskan  till  Friherrin- 
nan. Men  Herodotus  berättar  en  vacker  saga  om  Biton 
och  Cleobis.  Deras  Mor  ville  fira  Junos  fest  och  i  denna 
afsigt  bege  sig  till  Templet.  Hon  kunde  ej  gå,  och  dragarne 
voro  ute  på  bete.  Då  spände  sig  de  begge  sönerna  för  hennes 
vagn  och  drogo  henne  till  Templet.  Derföre  bad  hon  till 
Gudarne  att  de  måtte  belöna  dem  med  jordens  högsta  säll- 
het.  Kort  derpå  somnade  ynglingarne  i  Templet,  hvilket 
väl  ännu  ofta  händer  oss;  men  detta  var  den  eviga  sömnen: 
de  voro  döde.  Gudarne  hade  på  detta  sätt  bönhört  modren 
och  tillika  visat  hvad  som  är  lifvets  högsta  lycka,  nemligen 
döden  —  när  den  endast  kommer  ä  propos.  Jag  känner  — 
i  gamla  och  nya  Historien  —  ingen  ting  mera  rörande,  dju- 
pare, skönare  än  denna  gudomliga  dikt;  och  jag  har  ofta 
tänkt  på  att  göra  ett  Poem  deraf,  ett  rimmadt  nemligen, 
ehuru  den  redan  är  något  bättre  —  ett  verkeligt.  Men  som 
Poésie  nu  mera  ej  interesserar  mig,  allraminst  min  egen, 
öfverlemnar  jag  det  förslaget  åt  andra  narrar.  Min  mening 
härmed  är  ingalunda  att  jag  önskar  Frih.  lifvets  lycka, 
döden,  jag  ville  blott  göra  uppmärksam  på  de  gamles  nyårs- 
önskningar. Friherrinnans  lif  är  ännu  af  ett  högt  värde 
om  icke  för  henne  sjelf,  likväl  för  andra.  Bär  derföre  den 
bördan  länge  ännu.  Frih.  har  utfört  sitt  krig  med  ödet, 
och  slutit  fred  på  drägliga  villkor.  Andra  åter  —  jag  t.  ex. 
äro  ännu  i  fält,  vår  campagne  lyktas  troligtvis  illa,  hjertat 
är  blott  ett  härjadt  och  brändt  land,  vi  kunna  ej  vänta  oss 
någon  annan  frid  än  grafvens:  genom  en  olycklig  motsägelse 
för  starka  att  vika  och  för  svaga  att  segra  på  —  Tyrannen 
ofvan  skyarna.  —  Akta  för  öfrigt  icke  på  mina  radoterier, 

—    533    — 


BREF 


och  på  mitt  mörka  lynne,  mörkt  som  himmelen  och  jorden. 
Det  är  orätt  att  dermed  besvära  andra,  och  kasta  sin  skugga 
på  de  ljusa  himlakropparna.    Vi  vilja  tala  om  något  annat. 

Leijonhufvud  kom  icke  när  han  fick  höra  att  här  var 
nerffeber  i  huset.  Deri  gjorde  han  också  rätt,  ty  man  kan 
väl  vara  nog  eländig,  men  aldrig  nog  försigtig,  aldrig  nog 
rädd  om  sitt  dyrbara  hundlif.  Vägarna  skola  dessutom  vara 
impracticabla  m.  m.  Möjligtvis  äro  också  barnen  på  Sir- 
köping  rädda  för  smitta.  Jag  gjorde  alltså  bäst  att  bli 
hemma,  ehuru  jag  gerna  önskat  se  Frih.  på  sin  hedersdag. 
Men  när  jag  besinnar  att  alla  Friherrinnans  dagar  äro  så- 
dana, bör  jag  trösta  mig.  Jag  kommer  väl  någon  gång,  och 
i  annat  fall  är  förlusten  på  min,  ej  på  Frih:ns  sida. 

Från  Brinkman  har  jag  i  dag  haft  bref,  som  egenteligen 
och  väsendteligen  afhandlar  ett  gammalt  ämne,  neml. 
Frithiofs  beröm,  i  anledning  af  den  nya  Upplagan.  Det 
må  vara:  men  som  jag  icke  läst  och  ej  heller  tänker  läsa 
boken,  i  hvad  edition  hon  också  utkommer,  så  lemnar  jag 
med  fullt  skäl  saken  derhän.  Jag  vet  att  föräldrar  glädja 
sig  öfver  välartade  barn  (i  parenthes  sagdt  så  gratulerar 
jag  Frih.  till  Jules,  om  han  är  sådan  som  det  säges):  men 
hos  mina  barn,  Frithiof  inberäknadt,  har  jag  aldrig  funnit 
något  att  berömma,  är  endast  bedröfvad  att  jag  —  med 
eller  utan  tillhjelp  —  gjort  något  så  dumt.  För  öfrigt  är 
B.  likaså  missnöjd  äfven  med  denna  upplaga  som  med  den 
förra,  i  afseende  på  papper,  tryck  etc.  Men  man  kan  i 
Sverge  ej  ge  några  praktupplagor.  Allt  papper  har  här 
gulsjukan,  liksom  de  fleste  författare,  hvaribland  jag:  och 
hvad  stilarna  angår,  så  äro  de  med  rätta  äfven  så  dåliga 
som  stilen. 

Jag  tackar  för  de  öfversända  Böckerna.  Men  var  Lord 
Byrons  )>Conversation))  ej  mera  interessant  än  som  han  här 
föreställer,  så  gratulerar  jag  mig  att  ha  sluppit  höra  den. 

—    534    - 


1825—1826 

Af  Redgauntlet  har  jag  ännu  ej  mäktat  läsa  hälften.  Det  är 
med  Walter  Scott  som  med  Gamla  Testamentet:  visserligen 
flere  vackra  drag  både  af  Religion  och  Poesie,  men  på  ena 
sidan  en  Judisk,  på  den  andra  en  Skottsk  particalarism 
som  med  sin  trångbröstade  enformighet  tröttar  äfven  bättre 
tålamod  än  mitt  närvarande. 

Farväl.    Förlåt  mina  tråkiga  bref.    Jag  borde  ej  skrifva 
med  mitt  närvarande  lynne. 

Ödmjukast 

Tegnér. 


Till  C.  G.  VON  Brinkman.  63. 

Lund  d.  15  Januari  1826. 

Du  är  lika  så  god,  bäste  Brinkman,  på  det  nya  året 
som  på  det  gamla:  tröstar,  uppmuntrar,  ja  leker  för  ett 
förstämdt  sinne  som  dock  väl  icke  så  lätt  återtar  sin  förra 
ton  och  spänstighet.  Min  resonansbotten  är  sprucken;  och 
om  den  icke  med  tiden  växer  ihop,  så  är  det  väl  förgäfves 
jag  söker  klistra  ihop  den,  efter  omständigheterna,  nu  med 
misanthropie,  nu  med  vänskap,  nu  med  Poesie.  När  man  en 
gång  förlorat  jemvigten  i  sitt  väsende  så  får  man  länge 
söka  den  förgäfves  på  flera  särskilta  puncter:  det  kan  väl 
också  hända,  att  den  rätta  gravitationspuncten  blifvit 
flyttad  en  smula  på  andra  sidan  om  grafven. 

Hvad  du  säger  om  Frithiof  är  vänskapsfullt.  Sanningen 
deraf  böra  vi  ej  discutera:  hvar  och  en  blir  ändå  vid  sin 
öfvertygelse,  eller  rättare  vid  sin  känsla.  Jag  kan  aldrig 
påminna  mig  att  jag  varit  nöjd  med  något  som  jag  skrifvit. 
Så  mycket  mer  bör  det  glädja  mig,  icke  blott  att  allmän- 
heten utan  äfven  du  och  några  andra  tyckas  vara  af  olika 
tanka.  Men  jag  kan  verkeligen  ej  skilja  mig  ifrån  den  öfver- 

—    535    — 


BREF 

tygeisen  att  min  framgång  väsendteligen  beror  på  den 
tillfälliga  omständigheten  att  jag  kommit  att  uppträda  på 
en  tid  då  allt  hvad  som  kunde  få  namn  af  Poésie  i  vårt 
land  antingen  var  somnadt  eller  rasande,  hvilade  på  sina 
lagrar,  eller  satt  på  dårhuset.  Sedan  detta  upphört  brista 
mina  såpbubblor,  dem  man  tagit  för  verkeliga  himlakrop- 
par. Låt  dem  brista.  Jag  skall  se  det,  icke  blott  utan  för- 
våning och  utan  förtrytelse,  men  äfven  utan  förebråelse; 
ty  jag  vet  med  mig  sjelf  att  jag  aldrig  ansett  mig  för  en 
verkelig  poet,  ännu  mindre  fordrat  att  någon  annan  skulle 
anse  mig  som  en  sådan.  Jag  har  ej  heller  något  att  förebrå 
mig,  ty  jag  har  gjort  hvad  jag  kunnat  och  gifvit  mig  sådan 
som  jag  är,  Hvad  Walter  Scotts  Poémer  angår  så  äro  de 
temligen  svaga,  och  med  dem  skulle  jag  väl,  utan  egenkärlek, 
kunna  jemföra  Frithiof.  Men  också  äro  de  långt  för  detta 
förgätna  för  hans  Romaner  som  innehålla  mycken  verkelig 
poesi  och  i  synnerhet  en  rikedom  af  uppfinning  som,  sedan 
Shakespeares  tid,  blifvit  sällsynt.  Utan  tvifvel  kommer 
cfterverlden  att  afpruta  mycket  på  den  förgudning  som 
Recensenter  och  —  Fruntimmer  nu  slösa  på  sin  hjelte:  men 
hvad  som  återstår  blir  tillräckligt  för  en  mensklig  apotheose. 
Det  är  endast  skada  att  den  SkoUska  particularismen  hos 
denne  författare,  liksom  den  judiska  i  Gamla  Testamentet, 
inskränker  och  nedtrycker  hvad  som  annars  skulle  stigit 
högre  och  friare. 

I  afseende  på  det  typografiska  af  den  nya  upplagan 
är  du  väl  alltför  sträng.  Den  står  ej  att  få  bättre  i  Stock- 
holm. Myhrman  har  ändå  dermed  haft  ett  odrägligt  be- 
svär. Att  trycka  en  bok  i  Stockholm  är  lika  så  svårt  som 
att  bygga  ett  hus  i  Skåne:  alla  materialier  fattas,  och  handt- 
verkarne  ljuga  vida  bättre  än  de  arbeta.  Tryckfelen  äro 
riktigt  anmärkta,  men  mindre  betydliga.  Ingeborgs  klagan 
gör,  när  den  sjunges  rätt,  en  stor  effect,  jag  menar  musicalisk 

-    536    — 


1825—1826 

effect:  dertill  har  jag  sjelf  flere  gånger  varit  vittne:  men  af 
det  eviga  klaverkliniprandet,  som  egenteligen  blott  är  en 
ocolorerad  handteckning,  får  jag  åtminstone  aldrig  något 
begrepp  om  Musik.  Jag  skulle  önska  att  höra  den  sjungas 
af  Mathilda.  Helsa  henne  mycket  ifrån  m.ig  och  glöm  ej 
att  skicka  mig  de  lofvade  noterna.  Jag  har,  så  länge  jag 
lefver  i  Lund,  den  vackraste  Capellmästare  i  landet. 

Dina  verser  öfver  Heldenruhm  och  Dichterruhm  äro, 
som  verser  betraktade,  förträffliga.  Men  din  åsigt  af  saken 
delar  jag  icke  fullkomligt.  Hvad  är  det  Sköna  annat  än 
skuggan  af  verkligheten,  hvad  gör  Poeten  annat  än  skum- 
mar en  löslig  bild  från  ytan  af  tingen?  Det  är  i  sanning 
en  ytlig  och  flärdfull  Profession.  Dessutom,  hur  kan  du 
påstå,  att  hvad  en  Alexander  (jag  menar  Alexander  den 
Store,  ej  den  lille),  hvad  en  Ca?sar  gjort,  icke  lefver  och  fort- 
verkar  både  längre  och  kraftigare  än  hvad  Homer  eller 
wShakespeare  diktat?  Ser  du  på  de  yttre,  verldshistoriska 
följderna,  så  äger  ingen  jemförelse  rum:  men  äfven  de  inre 
äro  vida  varaktigare  och  mera  ingripande  i  menniskoslägtets 
öden  och  bildning.  En  hjelte  är  blott  tillfälligtvis  en  slag- 
tare:  egenteligen  och  enligt  sin  natur  är  han  en  personifierad 
idé,  en  incarnation  af  Gudomen.  Hvad  han  tänker  och 
handlar  är  ju  fröet  till  allt  hvad  som  sker  på  allvar  icke 
blott  i  hans  århundrade  utan  i  många  efterföljande,  till 
dess  en  annan  hjeltekraft  ger  tiden  en  annan  riktning. 
Poetens  verksamhet  deremot  inskränker  sig  till  hvad  som 
sker  på  skämt,  han  representerar  lifvets  gyckel,  han  är 
verldshistoriens  histrio.  Dock  —  detta  är  ett  vidlyftigt 
capitel  hvartill  vi  en  annan  gång  kunna  återkomma. 

Tack  vidare  för  dina  sköna  Blommor.  Ack!  du  är  lyck- 
lig som  ännu  kan  glada  dig,  som  ett  barn  gläder  sig  åt  lek- 
saker, åt  en  qvinnas  gåfva.  Dock  vill  jag  ännu  låta  det 
passera  så  länge  det  stannar  vid  blomstergåfvor:  men  det 

—    537    — 


BREF 

sämsta,  det  farligaste  hon  kan  ge  är  —  sitt  hjerta.  Hvad 
heter  det  Blekingska  underverket? 

Det  är  beklagligt  att  jag  står  så  illa  hos  Hof fröknarna. 
Jag  ser  icke  hur  det  skall  kunna  hjelpas;  ty  det  är  verkeligen 
lättare  att  skaffa  dem  barn  än  förnuft.  Var  god  och  helsa 
dem  det  vid  tillfälle.  Men  också  vet  jag  icke  huru  hvarje 
lösligt  tillfällighetsrim  som  undfaller  mig  här  nere  på  bond- 
landet kommer  att  bli  presenteradt  vid  hof  vet.  Du  finner 
sjelf  att  min  reputation  är  förlorad  om  Recensenterna  i 
hofärmar  förklara  sig  emot  mig. 

Vidare  med  första.    Min  hustru  ber  mycket  helsa  dig. 

Tegnér. 

Just  som  jag  skulle  försegla  detta  emottog  jag  ditt 
bref  af  d.  10  Januari,  och  dessutom  ett  af  Åkerhielm  med 
Grf:n  Montgomerys  Noter.    Jag  svarar  med  första. 


64.  Till  G.  F.  Åkerhielm. 

Lund  d.  22  Januari  1826. 

Herr  Baron  har  hedrat  mig  med  ett  bref,  som  mycket 
ökar  de  förbindelser,  hvari  jag  redan  förut  stod  för  många 
glada  stunder,  tillbragta  i  Herr  Barons  gästfria  hus.  Väl 
vet  jag,  att  Grefvinnan  Montgomerys  musik  gifvit  anled- 
ning till  det  förra,  liksom  jag  väsentligen  har  Brinkmans 
vänskapsfulla  förord  att  tacka  för  det  sistnämnda;  men  jag 
har  ändå  svårt  att  i  bägge  dessa  afseenden  qväfva  en  rö- 
relse af  högmod,  hvilket,  som  Herr  Baron  vet,  passar  illa 
för  en  prestman.  Men  tacksamhet  är  en  christlig  dygd,  och 
vid  den  håller  jag  mig. 

Jag  bör  börja  med  att  tacka  för  musiken.  Olyckligt- 
vis förstår  jag  ej  musik  annorlunda  än  i  öfversättning,  det 

—    538    — 


1825—1826 

vill  säga  i  sång,  och  har  ännu  ej  haft  tillfälle  att  höra  styc- 
ket sjungas.  Jag  bör  dock  icke  tvifla  på  dess  värde,  när 
det  är  en  näktergalsstämma  och  dessutom  recommenderas 
af  en  så  erfaren  fogelfängare  som  Herr  Baron.  Hvad  jag 
skulle  önska  vore  att  en  gång  få  höra  det  af  »Mathilda» 
sjelf;  men  det  blir  troligtvis  ännu  länge,  innan  jag  kommer 
till  Stockholm,  ehuru  Argus  som  oftast  sammankallar  stän- 
derna. Framför  emedlertid  min  vördnad  för  Grefvinnan  M. 
och  tacka  henne  derför,  att  hon  ännu  någon  gång  tyckes 
tänka  på  sin  i  vissa  fall  något  catholske  biskop. 

Dernäst  bör  jag  tacka  för  allt  det  vackra  och  smick- 
rande Herr  Baron  säger  om  Frithiof.  Jag  skulle  nästan 
vara  frestad  att  bli  min  egen  beundrare  och  tro  att  stycket 
verkeligen  innehöll  något  märkvärdigt,  när  jag  från  flera 
håll  hör  sammanstämmande  omdömen  till  dess  fördel  och 
bland  dem  några,  som  jag  likt  Herr  Barons  värderar.  Men 
min  bestämda  tanka  om  saken,  grundad  på  skäl,  som  här 
vore  för  vidlyftiga  att  anföra,  har  jag  biktat  både  för  Leo- 
pold och  Brinkman.  Men  de  behandla  mig  som  en  ung 
biktfar  behandlar  en  botfärdig  Magdalena:  de  icke  blott 
absolvera  mig,  utan  söka  bevisa  mig  att  synden  är  både 
förlåtlig  och  skön,  göra  väl  äfven  liksom  han  hvad  de 
kunna  för  att  förmå  mig  att  synda  ånyo.  Menniskonaturen, 
i  synnerhet  Poeternas,  är  svag;  dock  hoppas  jag  att  hädan- 
efter behålla  mitt  fat  i  helgelse  och  äro.  Det  är  emedler- 
tid väl  för  mig  och  mina  creditorer,  så  länge  Frithiof  är 
på  modet;  men  moderna  pläga  vara  lika  så  ombytliga  som 
ett  qvinnohjerta.  Jag  bygger  derpå  ej  några  förhopp- 
ningar; och  när  han  snart  är  glömd,  skall  åtminstone  ingen 
kunna  betaga  mig  äran  att  ha  varit  den  förste  som  visade 
vägen  åt  glömskan. 

Likaledes  anser  jag  det  som  ett  prof  af  vänskapsfull 
partiskhet    att    Herr    Baron    tyckes    uppmuntra    mig    att 

-    539    — 


BREF 

skrifva  något  Dramatiskt.  Jag  har  derför,  så  vidt  jag  kan 
förstå,  alldeles  ingen  talang.  Med  litet  poetisk  colorit  och 
några  nordiska  bravader  kommer  man  icke  långt  på  thea- 
tern.  Dessutom  fordrar  det  theatraliska  studier  och  till- 
fälle att  se  en  bättre  skådebana  än  som  blifvit  min  lott. 
Jag  är  född  på  landet  och  har  tillbragt  min  bästa  tid  i  en 
academisk  bondby,  der  man  sällan  ser  andra  spectakel 
än  dem  studenterna  improvisera  på  gatorna  och  consisto- 
riales  inom  fyra  väggar.  Man  blir  alltså  lika  litet  Dramaturg 
genom  blott  läsning  som  man  blir  fältherre  genom  blott 
strategiska  studier,  äfven  om  man  hade,  hvad  ej  är  hän- 
delsen med  mig,  naturlig  fallenhet  för  någondera.  Jag  på- 
minner mig,  att  jag  i  min  ungdom  skref  en  tragedi,  »Blot- 
sven»,  i  jamber.  Den  skulle  föreställa  conflicten  mellan 
hedniska  och  kristna  läran  och  var  rikligen  utstyrd  med 
allehanda  legendvishet.  Men  då  jag  i  det  samma  kom  att 
läsa  Oehlenschlägers  »Hakon  Jarl»,  som  behandlar  samma 
ämne,  hade  jag  det  förstånd  att  kasta  min  Sven  på  elden, 
och  skulle  af  vänskap  för  Ling  önska  att  han  gjort  det 
samma  med  sin.  Sedermera  har  jag  tänkt  på  ett  historiskt 
drama  öfver  Carl  XII,  i  tre  delar,  Pultava,  Bender,  Fredriks- 
hall, hvilket  bland  andra  egenskaper  äfven  skulle  ha  den 
att  ej  kunna  spelas.  Men  denna  plan,  liksom  så  många 
andra,  höra  till  de  tusende  och  en  natt,  som  passerat  igenom 
mitt  hufvud  och  hvaraf  lyckligtvis  icke  \  999  kommit  eller 
kommer  till  allmänhetens  kunskap.  Med  ett  ord:  jag  är 
helt  och  hållet  från  theatern,  så  vida  icke  någon  framtida 
Piron  skulle  finna  för  godt  att  der  låta  mig  figurera  i  en 
komedi. 

»Valdemar»  har  jag  hvarken  sett  eller  läst,  men  har 
hört  mycket  godt  sägas  derom  af  Brinkman,  af  Friherrinnan 
Schwerin  och  flera.  Det  är  sant  att  Argus  förgrymmat  sig 
deröfver,  men  hans  kritik,  liksom  den  högre  och  högsta  hvar- 

—    540    — 


1825—1826 

ifrån  den  skulle  ha  utgått,  är  en  af  de  elfva  tusen  emnna- 
tioner  i  indiska  Mythologien  hvarpå  våra  kätterska  tider 
ej  akta  synnerligen.  I  afseende  på  »Engelbrecht»,  som  dock 
är  och  borde  vara  ett  verkeligen  nationell  stycke,  tror  jag 
att  Herr  Baron  riktigt  angifvit  dess  fel:  en  sak,  som  i  all- 
mänhet mera  tillkommer  författaren  än  konstdomaren  och 
allmänheten.  Jag  skulle,  i  parenthes  sagdt,  önska  att  privi- 
legium exclusivum  utfärdades  för  auctorer  att  recensera 
sitt  verk  med  sitt  namn  under.  Månget  dumt  tadel  och 
månget  dumt  beröm  skulle  derigenom  besparas  allmänheten. 
Den  idé,  som  föresväfvat  åtminstone  en  vitter  författare, 
kan  ingen  känna  så  väl  som  han  sjelf.  Hos  oss  saknas 
i  allmänhet  Dramatik,  på  den  grund  att  vi  sakna  dramatisk 
allmänhet,  och  dramatisk  allmänhet  derför  att  vi  sakna 
högre  Dramatik.  De  begge  elementerna  förutsätta  eller 
bilda  hvarandra;  men  ingen  vill  göra  början,  och  om  Drama- 
tiken verkeligen  någon  gång  gör  det  med  genie  och  kraft, 
så  mötes  han  öfverallt  af  intrig  och  småsinne,  och  för- 
värfvar  sig,  efter  ett  flygtigt  Hosianna,  en  Törnekrona  af 
theaterns  judar. 

Jag  erkänner  med  rörelse  den  godhet,  hvarmed  Herr 
Baron  interesserar  sig  för  min  helsa.  Den  är  svag  och  om- 
by  tlig,  och  det  onda  härleder  sig  möjligtvis  från  någon 
oordning  i  underlifvet,  enligt  hvad  Herr  Baron  förmodar. 
Men  det  väsendtliga  är  dock  väl  en  sinnessjukdom.  Täta 
anfall  af  Hypocondrie  och  leda  vid  hela  det  menskhga  lifvet, 
i  synnerhet  vid  mig  sjelf,  omvexla  som  oftast  med  transi- 
torisk,  öfvermodig  och  utsväf vande  glädje.  Härtill  kommer 
en  retlighet  i  nerfsystemet,  som  förtager  nattens  hvila 
och  dagens  ro.  Mitt  sinne  är  ochristligt,  ty  det  har  ingen 
sabbat.  I  allmänhet  tänker  jag,  att  min  sjuklighet  kommer 
mindre  af  underlifvet  än  af  lifvet.  Ack,  det  är  en  svår  sjuk- 
dom, men  min  blir  förmodligen  i  detta  afseende  ej  långvarig. 

—    541    - 


BREF 

—  Porla  kan  jag  i  sommar  ej  begagna  af  flera  skäl.  Gifves 
det  icke  något  mineralvatten,  som  kallas  Lethe?  Det 
skulle  kanske  hjelpa  mig.  På  en  utrikes  resa,  som  visser- 
ligen vore  det  bästa,  kan  jag  i  mina  omständigheter  aldrig 
tänka.    Också  ville  jag  gerna  dö  i  mitt  fädernesland.  — 

Af  uppriktigaste  hjerta  beklagar  jag  Friherrinnan  Åker- 
hielms  sjukdom.  Änglarne  på  jorden  borde  få  vara  friska, 
liksom  de  i  himlen.  Läkarnc  hade  ändå  nog  att  göra  med 
de  andra.  Var  god  och  framför  min  hjertligaste  vördnad 
för  henne.- 

Dernäst  ber  jag  helsa  Brinkman.  Han  gläder  mig  som 
oftast  med  bref,  och  det  är  snart  den  enda  glädje  jag  har. 
Jag  är  icke  otacksam  härför,  men  endast  ur  stånd  att,  som 
jag  borde,  visa  min  tacksamhet.  Han  är  min  själs  sjuk- 
vaktare:  ett  svårt  och  otacksamt  göra.  Så  snart  jag  kan, 
skrifver  jag  till  honom. 

För  Leopold  torde  Herr  Baron  äfven  vara  god  och 
framföra  min  vördnad.  Han  är  lycklig  som  åtminstone 
ej  ser  det  onda  i  verlden.    Det  är  nog  att  känna  det. 

Ödmjukast 
Tegnér. 

65.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  26  Januar  1826. 

Bäste  Brinkman.  Den  friska  vinter  som  vi  någon  tid 
haft  här  nere,  har  ådragit  mig  en  förkylning  hvarifrån  jag 
dock  nu  i  det  närmaste  är  återstäld.  Annars  ligger  van- 
ligtvis vår  Academi,  med  sina  fyra  Faculteter,  i  ständig 
dimma.  Phoebus-Apollo  vill  sällan  se  på  vår  lärdom:  och 
omi  han  någon  gång  visar  sig,  så  är  det  under  Ferierna. 
Jag  kan  aldrig  emotstå  frestelsen  af  en  klar  vinterhimmel 

—    542    — 


1825—1826 

utan  är  då  för  mycket  ute,  liksom  annars  för  litet:  och  på 
detta  sätt  förkyler  jag  mig  lätt.  Emedlertid  har  jag  emot- 
tagit  icke  mindre  än  3  bref  från  dig.  Du  är  alltför  god  som 
ständigt  ger,  ehuru  du  nästan  aldrig  får  något  tillbaka 
från  mig.  Mitt  umgänge  här  nere  är  nu  för  tiden  mera 
inskränkt  än  någonsin:  och  jag  vet  att  skulden  härtill 
väsendtligen  ligger  hos  mig  sjelf.  Ett  ojemt,  retligt,  ofta 
bittert  lynne  skrämmer  de  fleste  ifrån  mig  och  jag  kan 
just  icke  säga  att  jag  derpå  förlorar  synnerligt.  Föränd- 
ringen i  mitt  fordom  jemna  sinne  har  naturligtvis  i  min, 
alltid  inskränkta,  krets  väckt  någon  nyfikenhet,  och  för- 
anledt  en  mängd  vänskapsfulla  och  beställsamma  giss- 
ningar, som  äfven  i  sin  mån  reta  och  förstämma  mig.  Mina 
bekanta  finna  sig  stötta  öfver  att  jag  ej  vill  eller  kan  öfver- 
sätta  mina  känslor  i  deras  språk.  Jag  kan  säga  som  Don 
Carlos  hos  Schiller 

die  Augen 

der  Eifersucht  und  Neugier  ruhen  auf  mir. 

Men  i  sig  sjelf  inser  jag  icke  hvad  dessa  Herrar  skulle 
vinna  på  en  dylik  versio  vulgata,  som  de  troligtvis  ej  ens 
kunde  explicera.  För  dem,  tänker  jag,  behöfde  jag  just  ej 
försegla  mitt  hjerta,  utan  kunde  gerna  lemna  det  öppet,  lik- 
som spikskriften  i  Persepolis.  —  Dessa  omständigheter 
göra  att  i  min  isolerade  belägenhet,  dina  bref  äro  mig  dubbelt 
dyrbara  och  kärkomna.  Hvad  du  skrifver  om  mennisko- 
förakt  och  hat  är  sant  och  skönt  och  menskligt.  Ack!  jag 
vet  alltför  väl  att  dessa  känslor  äro  obehagliga,  äro  det 
kanske  mer  för  en  sådan  narr  som  mig  än  för  de  flesta. 
Jag  tror  också  icke  att  någon  hyser  dem  frivilligt.  Men 
hvad  skall  man  göra  när  de  tränga  sig  på  oss  och  lägga 
kalla  händer  på  det  blottade  hjertat?  När  det  är  kallt 
fryser  man,  ehuru  öfvertygad  man  är  derom  att  kölden  är 

—    543    — 


BREF 

obehaglig.  Menniskoförakt  har  många  grader.  Du  för- 
aktar t.  ex.  mången  för  dess  intellectuella  lyten  men  det 
föraktet  kan  ännu  le,  det  är  en  temligt  likgiltig  och  så  till 
sågandes  contemplatif  känsla.  Men  är  man  tvungen  att 
förakta  en  menniskas  Carader,  helst  en  som  varit  (eller  är) 
mig  kär,  då  erfar  man  hvad  lifvet  har  bittrast,  då  är  det  ej 
underligt  om  en  öppen  och  brinnande  själ  vänder  sig  med 
vämjelse  från  det  falska,  det  hycklande  slägtet,  och  in- 
stänger sig,  så  godt  han  kan,  i  Eremithyddan  af  sitt  eget 
hjerta.  Har  du  aldrig  erfarit  någon  lust  att  bli  Anachoret? 
—  Men  allt  detta  hör  ej  hit,  det  hör  egenteligen  ingenstädes. 
Således  om  annat. 

Man  har  här,  liksom  från  Stockholm,  velat  öfvertala 
mig  att  jag  borde  finna  mig  stött  öfver  att  ej  vara  kallad 
till  den  stora  Commitén,  som  väl  torde  bli  temligen  liten. 
H varför  det?  Valet  är  Regeringens  ensak;  och  om  jag  har 
någon  ärelystnad  veta  alla  att  den  är  riktad  åt  helt  andra 
håll  än  att  stå  väl  hos  de  Höge  och  Högste.  Jag  vet 
åtminstone  att  jag  gjort  och  gör  hvad  jag  kan  för  att  före- 
komma det.  Gif  endast  akt:  frågan  är  här  om  Biskopar 
som  i  vårt  land  kunna  indelas  i  två  classer:  blifna  och  födda 
Decrepiter.  Om  jag  icke  egenteligen  hör  till  de  sednare,  så 
veta  dock  alla  (jag  sjelf  i  synnerhet)  att  min  reputation 
är  mera  en  rimmande  än  en  litterair,  och  som  sådan  tran- 
sitorisk.  Som  Biskop  har  jag  ännu  ingen  ting  kunnat  ut- 
rätta: hvad  jag  velat  och  ämnar  kan  ej  komma  i  beräkning. 
Faxe  är  ProCanceller,  Wijkman  och  Eberstein  och  Almqvist 
gamla  Professorer;  de  borde  finna  sig  mera  stötta  än  jag 
att  vara  förbigångna.  Wallin  är  ett  Genie  och  Wingård  för 
närvarande  vår  kunnigaste  och  verksammaste  Biskop: 
att  de  ej  varit  Academici  ersattes  rikligen  genom  — •  in- 
spiration, den  de,  men  ej  jag,  kunna  påräkna.  Dessutom 
skulle  jag  ej   kunnat  emottaga  ett  sådant  förtroende  då 

—    544    — 


1825—1826 

Commitén  förmodligen  sammanträder  just  under  min 
flyttningstid.  Hvad  kunna  vi  i  öfrigt  vänta  af  en  litterär 
Commité  under  Thronföljaren  ss.  ordförande?  Huru  skall 
discussionen  vara  fri  under  hans  majestät?  Hvad  kunde 
jag  i  allt  fall  uträtta?  Jag  har  länge  tjent  vid  Academien, 
och  vet  ungefär  dess  brister,  jag  vet  rätt  väl  att  Universi- 
teterna  ej  fullt  svara  mot  tidens  behof  och  bildningens  ford- 
ringar. INIen  med  partiella  reformer  är  ingen  ting  hjelpt. 
Och  kunna  vi  tänka  på  andra,  då  alla  våra  Befordringslagar, 
hela  Embetsmannainrättningen  är  grundad  på  de  gamla 
bofälliga  Academiska  formerna?  Det  är  lätt  att  inse  bris- 
terna, och  anmärka  dem  och  frondera  emot  dem;  men  det 
är  ingalunda  lätt  att  föreslå  något  förnuftigt,  positift  i  deras 
ställe,  då  man  öfverallt  stöter  på  gammal  häf d,  eller  med  ett 
lärdare  namn,  historisk  coniinuitet,  eller  stabilitet  eller 
Gäntzitet  el.  hur  det  må  kallas.  Hvar  och  en  som  ej  är  en 
tjufpojke  har  vördnad  för  det  gamla  och  bestående  (jag 
begriper  ej  hur  man  kan  ändra  Religion)  dels  som  sådant 
och  ofta  af  en  djup  mening,  dels  och  i  synnerhet  såsom 
sammanhängande  med  och  rotadt  i  hela  Statsinrättningen, 
i  seklerna,  dem  vi,  med  vårt  arma  ögonblick  i  handen,  ej 
kunna,  ej  böra  mästra.  Med  ett  ord,  jag  skulle  funnit  mig 
i  mycken  förlägenhet  genom  en  dylik  kallelse  och,  äfven 
under  andra  omständigheter,  besinnat  mig  innan  jag  emot- 
tagit  den.  De  som  sökt  den  (om  verkeligen  någon  finnes  så 
ärelös)  lära  tänkt  annorlunda.  Att  i  öfrigt  du  icke  är  nämnd, 
utan  här,  som  i  Sv.  Academien,  måste  stå  tillbaka  för  — 
Enberg,  visar  ungefärligen  hvad  ära  kan  vara  att  vänta 
af  förtroendet.    Från  Lund  kommer  Agardh  .  .  . 

Din  Skald,  i  synnerhet  sednare  upplagan  deraf,  är  ett 
vackert  stycke,  rent,  sant  och  träffande  —  med  undantag 
af  sista  raden.  Endast  den  strofen  som  börjar:  »Det  var 
din  lott,  o  Skald  etc»,  helst  de  fyra  första  raderna  deraf, 

—    545    — 

35 — 210169.    Tegnér,   Sami.  sJ^ri/ttr.  5. 


BREF 

synas  mig  något  matta.  Skulle  du  icke  kunna  »male  tornatos 
incudi  reddere  versus»?  »Blomsterspråket»  är  godt:  jag 
vet  ej  hur  man  fattar  en  dylik  bild.  Klang  säges  ju  allmänt: 
men  svang  torde  vara  betänkligare,  såsom  mindre  brukligt, 
ehuru  det  har  analogien  tvang  m.  fl.  för  sig.  Jag  vet  ej 
hvad  vi  skulle  med  språket  om  vi  ej  finge  bruka  det  med 
förståndig  frihet.  Den  grammatiska  puritanismen  är  mig 
vidrig,  äfven  i  prosa,  så  mycket  mer  i  vers.  Det  är  helt  annat 
att  rådbråka,  helt  annat  att  rikta  språket.  Men  allt  kommer 
an  på  en  säker  tad,  och  den  har  du  mer  än  de  fleste.  Det  ute- 
slutna om  i  »Blommorna»  gillar  jag  fullkomligt.  Jag  hade 
icke  en  gång  märkt  ElHpsen,  så  vanlig  är  den  både  i  tal 
och  skrift. 

Det  är  rätt  ledsamt  att  vår  hederlige  Franzéns  svaghet 
i  afseende  på  Grafström  blifvit  bekant,  och  ännu  ledsammare 
att  jag  dertill  är  en,  ehuru  oskyldig,  orsak.  F.  skickade  mig 
begge  poémerna,  utan  att  nämna  författaren.  Jag  sade 
honom  då,  i  privat  bref,  hvad  jag  tänkte.  Händelsen  gjorde 
att  Kullberg  med  samma  postdag  skrifvit  mig  till  och  en 
passant  omnämt  att  Academien  ville  ge  stora  priset  åt  n:o  13, 
Brudskriften,  men  att  han  vore  af  annan  tanka.  Derpå 
svarade  jag  att  jag  för  detta  Poem  måste  afstyrka  all  slags 
belöning,  af  skäl  som  jag  för  Fr.  detaljerat.  Detta  måtte 
Kullberg  nämt  för  någon  af  de  Blå,  och  sålunda  har  min 
privata  mening  om  stycket  blifvit  bekant.  Att  Fr.  ej  om- 
talte  den  i  Academien,  då  han  visste  att  frågan  var  om  hans 
Måg  (ty  det  visste  han),  kan  jag  icke  förtänka.  Hade  han 
endast  äfven  supprimerat  mitt  omdöme  om  Fosterlands- 
känslan, så  hade  allt  varit  bra:  men  visserligen  faller  nu 
en  slags  tvet^^dighet  på  hans  uppförande  vid  detta  tillfälle. 
Han  har  sjelf  för  mig  bittert  beklagat  sig  öfver  sin  oför- 
sigtighet  och  jag  har  sökt  tranquillisera  honom  så  godt  jag 
kunnat.    Det  är  väl  också  möjligt  att  jag  bedömt  stycket 

—    54G    — 


1825—1826 

för  strängt,  då  sjelfva  ämnet  synes  mig  alltför  krypande  och 
vidrigt.  Men  då  denna  skrift  lär  varit  den  bästa  af  de  in- 
komna, och  ämnet  ej  kunde  stå  längre,  så  framt  ej  Barn- 
sängen skulle  komma  före  Brudskriften,  som  är  mot  god 
ordning  i  samhället,  så  var  väl  bäst  att  man,  taliter  qualiter, 
skilde  sig  derifrån.  För  att  vara  uppriktig  så  föll  det  mig 
aldrig  ens  in  att  ett  sådant  arbete  skulle  på  allvar  kunna 
komma  i  fråga  till  belöning:  möjligtvis  har  jag  derföre  ej 
nogsamt  studerat  det.  Jag  vill  minnas  att  midt  i  sjelfva 
Brudskriften  förekom  äfven  en  Grafskrift  öfver  högstsalig 
Prins  Eugen,  liksom  i  Hamlet  den  lilla  parodiska  Tragedien 
inne  i  den  stora.  Detta  föreföll  mig  obeskrifligt  löjligt  och 
det  hela  öfver  all  höfva  matt.  Men  jag  skulle  önska  att 
jag  misstagit  mig,  och  i  allt  fall  är  jag  obeskrifligt  ledsen 
att  sålunda  ha  sårat  min  goda  Franzéns  ömtåliga  lynne: 
men  jag  rådde  verkeligen  ej  derför.  Fr:s  Critik  är,  som  du 
vet,  i  allmänhet  ej  den  strängaste:  det  är  obehagligt  att 
denna  critiska  flathet  nu  af  någon  skulle  kunna  rubriceras 
som  partiskhet  för  en  slägting.  Jag  har  ej  haft  bref  från 
honom  på  länge:  men  nämn  för  all  del  ingen  ting  härom  för 
honom  eller  någon  annan.  Jag  är  ändå  ledsen  nog  öfver 
händelsen. 

I  Nicanders  Poem  som  består  af  Episoder  är  den  om 
Columbus  den  vackraste  och  verkeligen  poetisk.  De  öfriga, 
om  Gustaf  Wasa,  Gustaf  Adolf,  Napoleon  m.  fl.  äro  alltför 
illa  sammangjutna  med  det  hela;  man  ser  lödningarna 
öfverallt.  I  öfrigt  har  det  hela  en  verkeligt  poetisk  enkelhet 
i  dictionen,  och  här  och  der  ställen  af  någorlunda  energisk 
skönhet. 

Jag  hade  ännu  mycket  att  skrifva;  men  får  just  nu  höra 
att  Friherrinnan  skall  passera  staden  för  att  med  sina  flickor 
resa  till  Malmö  KnutsBal.   Det  är,  som  du  vet,  laga  förfall. 

Hvad  Leopolds  bref  angår,   så  kan  jag  visserligen  ej 

—    547    — 


BREF 

ha  något  emot  att  det  tryckes,  hvilket  tvertom  för  mig 
är  den  största  ära:  men  med  det  vilkor  att  sarkasmerna 
emot  Atterbom  uteslutas.  Jag  står  till  A,  icke  i  sådant 
förhållande  att  han  ej  med  skäl  skulle  ressentera  det,  så 
vidt  det  nemligen  beror  af  mig  att  hindra.  Detta  torde  du 
vara  god,  och  med  vederbörlig  diplomatisk  skonsamhet  låta 
Leopold  förstå,  den  du  i  öfrigt  mycket  helsar. 

Höres  ingen  ting  af  Collianderska  målet  i  Beredningen? 
Min  hustru  ber  helsa. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

66.  Till  L.  Lemchen. 

Januari  1826. 

Jag  har  mycket  manquerat  dig,  bäste  Lemchen,  som  så 
länge  lemnat  dina  bref  obesvarade.  Men  dels  har  jag  varit 
sjuklig  och  olustig  nästan  allt  sen  vi  träffades,  och  min 
brefvexling  för  större  delen  inskränkt  till  embetsmål,  dels 
hoppas  man  äfven  lättast  förlåtelse  af  sina  vänner  för  en 
försummelse,  liksom  man  gerna  är  mest  höflig  mot  en  obe- 
kant. Emottag  mediertid  nu,  bättre  sent  än  aldrig,  min 
uppriktiga  tacksägelse  icke  blott  för  dina  vänskapsfulla 
bref,  utan  äfven  för  den  vänskap  du  i  somras  och  vid  så 
många  andra  tillfällen  visat  mig.  Gud  göre  oss  alla  på  det 
nya  året  friskare  både  till  kropp  och  själ  och  bättre  och 
ädlare;  ty  endast  på  det  sättet  finna  vi  någon  lindring  i  den 
tärande  sjukdom  som  kallas  för  menskliga  lifvet. 

De  stora  förhoppningar  du  tyckes  göra  dig  i  afseende  på 
Stiftet  kan  jag  icke  dela.  Jag  har  ingen  ting  annat  att  bjuda 
Er  än  en  försvagad  kropp  och  en  förbrunnen  själ:  om  också 

—    548    — 


1825—1826 

viljan  är  god  så  svara  dock  krafterna  föga  deremot.  Ett 
öfverretligt  sinne  retar  äfven  lätt  andra  och  väcker  motstånd 
från  alla  håll.  Men  möjligtvis  kan  det  bli  lugnare  och  jem- 
nare  med  tiden:  när  floden  funnit  sin  bädd  brusar  han 
mindre.  Men  hvem  vet  om  icke  den  rätta  flodbädden  är  — 
grafven. 

Jag  lyckönskar  Er  till  Ert  lässällskap  som,  efter  Forssan- 
ders  underrättelse,  synnerligast  lär  sträcka  sig  till  det 
historiska.  Allgemeine  Litteraturzeitung  har  jag  förskrifvit 
för  Sunnerbo  och  Vestbo.  Nu  hör  jag  äfven  att  Östbo  vill 
vara  med.  Kostnaden  kan  således  ej  bli  betydlig  för  en 
hvar.  Med  tiden  hoppas  jag  vi  äfven  kunna  hålla  en  theo- 
logisk  Journal,  om  icke  just  för  att  lära  något  derur,  åt- 
minstone för  att  lära  veta  hur  litet  man  vet,  och  sålunda 
få  samtelige  theologiska  Faculteternas  vidimation  på  vårt 
fattigbetyg. 

I  Maj  flyttar  jag  opp,  om  Gud  vill,  och  i  annat  fall  ner. 
Möjligtvis  torde  jag  dock  redan  förut  bli  nödsakad  att 
göra  en  resa  till  Stockholm,  som  då  kommer  mig  mycket 
olägligt. 

Min  helsa  är  bättre  än  mitt  lynne:  ce  n'est  pas  jurer 
gros.  Danska  Doctorerna  som  jag  rådfrågat  trodde  att  min 
lefver  vore  angripen.  Jag  påminner  mig  härvid  en  hypothes 
af  Aristoteles,  nemligen  att  själen  satt  i  lefvern.  I  det  af- 
seendet  är  jag  visserligen  en  lefverpatient.  Andra  åter  påstå 
att  jag  har  gallsten,  hvilket,  i  betraktande  af  tidens  gång,  ej 
vore  så  underligt.  Sjelf  tror  jag  att  alltsamman  är  hemorrhoi- 
daliskt.  Underlifvet  är  lifvets  resonansbotten.  Det  är 
absurdt  att  hela  vårt  bättre  väsende  skall  bero  af  en  sådan 
—  kloak. 

När  du  någon  gång  skrifver  mig  till,  bäste  Lemchen, 
så  var  god  och  ej  påminn  mig  om  mitt  biskopliga  kall. 
Att  jag  taliter  qualiter  är  Biskop  vet  jag  ju  ändå,  och  på- 

—    549    — 


BREF 

minnes  i  sanning  alltför  ofta  derom.    Mina  gamla  vänner 

borde  ej  förakta  mig  nog  ännu  för  att  uppsäga  Brorskapet. 

Framför  min  helsning  för  din  Fru,  och  glöm  ej  rent  af 

Din 
Vän 

Tegnér. 


67.  Till  A.  C.  AF  Kullberg. 

Lund  d.  16  Febr.  1826. 

Bäste  Kullberg! 
Jag  har  dröjt  att  tacka  för  de  sista  Expeditionerna,  då  ^ 
ditt  sednaste  bref  tycktes  ge  anledning  att  vänta  några  I 
upplysningar,  hvarifrån  jag  dock  gerna  frikallar  dig.  Ty 
hvad  skäl  skulle  jag  väl  ha  att  anse  mig  förolämpad  af  att 
icke  bli  kallad  till  Commitén?  Jag  kan  försäkra  dig  att  jag 
derpå  aldrig  gjort  något  anspråk.  Både  äldre  och  mer 
förtjenta  Biskopar  än  jag,  och  bland  dem  en  ProCanceller, 
äro  förbigångna.  Dessutom  bör  jag  ej  förtiga  att  jag  gerna 
velat  undvika  detta  förtroende.  Det  är  ganska  lätt  att 
inse  bristerna  af  vår  närvarande  Universitetsinrättning, 
som  visserligen  ej  i  allt  svarar  mot  tidens  närvarande,  ut- 
vidgade behof  af  vettenskaplig  bildning.  I  synnerhet  är 
det  lätt  för  den  som  i  20  år  gjort  tjenst  vid  Academien 
och  således  ex  usu  lärt  sig  att  känna  dess  svaga  sida.  Ännu 
lättare  är  det  att,  med  eller  utan  en  sådan  kännedom,  fron- 
dera deröfver  i  en  Tidning  eller  på  Riddarhuset.  Men  blir 
frågan  att  ej  blott  klandra  bristerna  utan  äfven  föreslå 
någon  positif,  grundelig  och  sammanhängande  förbättring, 
så  är  saken  ingalunda  så  lätt  som  de  flesta  Commité-Leda- 
möterna  tyckas  föreställa  sig,  åtminstone  de  jag  känner. 
Med  de  gamla  academiska  formerna,  huru  förmöglade  de 

—    550    - 


1825—1826 

än  må  vara,  hänga  dock  nästan  alla  våra  befordringslagar, 
helst  de  ecklesiastika,  tillsammans,  följakteligen  hela  vårt 
Embetsmanna-S3^stem,  och  derigenom  en  god  del  af  hela 
vår  Statsinrättning.  Seklernas  verk,  huru  bristfälliga  de 
än  må  anses,  omskapas  ej  rätt  väl  af  ögonblickets  hugskott. 
Vi  ha  dessutom  fått  nyligen  en  scholordning  den  jag,  ehuru 
hon  till  äfventyrs  har  partiella  brister,  likväl  måste  värdera: 
en  omstöpning  af  Academierna  förutsätter  en  omstöpning 
af  Elementarläroverken,  som  nyss  antagit  en  beståndande 
form.  Med  ett  ord,  problemet  synes  mig  något  för  vidlyftigt 
äfven  för  en  så  talrik  Commité,  äfven  om  man  [i]  Leda- 
möternas antal  räknade  bråken  för  hela  tal.  För  min  del 
tilltror  jag  mig  ej  nog  skarpsinnighet  och  öfversigt  att  så 
hastigt  föreslå  en  total  —  och  för  mycken  ärlighet  och  con- 
sequens  för  att  nöja  mig  med  en  blott  partiell  reform  —  i 
småsaker.  I  korthet  sagdt:  hade  jag  varit  bland  de  först- 
kallade  så  hade  jag,  utan  all  fråga,  undanbedt  mig  förtroen- 
det. Nu  deremot  skulle  ett  sådant  steg  föranleda  till  det 
omdöme  att  jag  funnit  mig  stött  af  småsaker,  och  den  segern 
vill  jag  ej  unna  sådana  lymlar  som  Argus  &  Comp.  Er- 
känna bör  jag  likväl  att  saken  kommer  att  på  det  högsta 
genera  mig  så  framt  vi  skola  sammanträda  före  Juni.  Jag 
har  min  flyttning  på  mig,  och  sedermera  oundvikliga  göro- 
mål  i  Stiftet.  Flere  af  dem  äro  af  den  beskaffenhet  att  de 
förut  måste  pålysas.  Var  derföre  god  och  låt  mig  åtminstone 
5  ä  6  vickor  förut  veta  när  vi  skola  inställa  oss.  Tannström, 
från  hvilken  jag  i  går  hade  bref,  nämner  ingen  ting  härom. 
Var  i  öfrigt  försäkrad,  bäste  Kullberg,  att  jag  ingalunda 
anser  mig  förolämpad  af  en  Postscript-kallelse,  under  hvilket 
namn  så  många  velat  föreställa  mig  min.  Det  är  möjligt 
att  jag  har  något  högmod,  som  jag  ej  borde;  men  för  fåfängan 
och  dess  qvinliga  styggelser  har  Gud  hittills,  så  vidt  jag  sjelf 
kan  inse,  bevarat  mig.    Möjligtvis  anser  man  i  Stockholm 

—    551    — 


BREF 

begge  för  liktydiga:  men  mitt  bättre  medvetande  säger  att      * 
man  bedrar  sig. 

Förlåt  att  det  ännu  dröjer  något  med  Betänkandet  om 
folkundervisningen;  men  det  är  Häradsprostarnas  och  icke 
mitt  fel.  I  öfrigt  kommer  väl  mitt  yttrande  att  gå  särskilt, 
såsom   troligtvis   något   afvikande   från   Consistorii. 

Hur  blir  det  med  Collianderska  målet  och  klagomålen 
till  Ölmestad?  Jag  önskar  att  Consistorii  förslag  måtte  bli 
beståndande.  Stenholm  är  den  mest  förtjente,  i  min  tanka, 
af  de  uppförde. 

Vänskap  och  högaktning 

Es.  Tegnér. 
♦ 

68.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  16  Febr.  1826. 

När  jag  sednast  skref  dig  till,  bäste  Brinkman,  åberopade 
jag  laga  förfall  i  af  seende  på  Friherrinnan  Schwerins  an- 
komst. Hon  kom  också  verkeligen,  men  passerade  staden 
incognito!  Åtminstone  träffade  jag  ej  henne.  Jag  hade 
hoppats  att  få  se  henne  på  återresan:  men  hon  for  då  en 
annan  väg.  Icke  heller  har  jag  sedermera  hört  af  henne.  Jag 
bör  dock  erkänna  att  jag  hört  omtalas  det  hon  ej  mådde  rätt 
väl  i  Malmö:  kanske  fortfar  det  ännu.  Vägarna  och  vädret  äro 
ej  sådana  att  man  kan  tänka  på  någon  resa  till  Sirköping. 

Hvad  min  helsa  angår  så  kan  jag  icke  just  klaga  på  den 
physiska.  Jag  har  någon  tid  tagit  Valeriana  för  att  stärka 
nerfverna;  ty  otvifvelaktigt  kommer  den  ständiga  oron  och 
lättrörligheten  i  mitt  inre  till  en  stor  del  af  nerfsvaghet. 
Motion  ger  jag  mig  också  så  mycket  som  omständigheterna 
tillåta,  rider,  åker  eller  går  vanligtvis  en  timma  om  dagen, 
när  vädret  ej  är  alltför  svårt.  Visserligen  skulle  det  för  mig 
vara  både  helsosamt  och  angenämt  att  på  Årup  genomgå  en 

—    552    — 


Ii 


1825—1826 

brunnskur,  och  jag  ber  dig  framföra  min  vördnadsfulla  och 
hjertliga  tacksägelse  till  Exc.  Wachtmeister  för  hans  anbud. 
Din  anmärkning  är  alldeles  riktig:  jag  vet  ingen  Biskop  i 
Sverge  som  har  en  sådan  Excellens  i  sitt  Stift  att  påräkna, 
icke  en  gång  Walhn  i  sitt,  huru  himmelsblått  och  stjernbe- 
strödt  det  må  vara.  Så  mycket  mera  ondt  gör  det  mig  der- 
före  att  jag  troligtvis  ej  kan  begagna  mig,  åtminstone  ej 
för  denna  gången,  af  Excellensens  godhet.  Jag  flyttar  om- 
kring medlet  af  Maj.  Då  måste  jag,  åtminstone  en  hel  må- 
nad igenom,  examinera  prester  och  andra  scholgossar  så  väl 
i  Vexiö  som  i  Jönköping,  agera  kyrkostöt  i  Consistorium 
som  nu  tagit  sig  en  god  lur  sedan  jag  sist  var  deruppe,  viga 
kyrkor  etc.  etc.  När  Juni  månad  kommer  bhr  jag  för- 
modhgen  nödsakad  att  resa  till  Stockholm  för  att  veder- 
lägga Argus,  och  derifrån  hade  jag  ämnat  att  göra  en  omväg 
till  Vermland,  för  att  ännu  en  gång,  troligtvis  den  sista, 
se  min  gamla  82-åriga  Mor  som  bor  på  Norska  gränsen. 
Emedlertid  hoppas  jag  att  vid  min  flyttning  kunna  få  till- 
bringa en  dag  på  Årup,  under  det  hustru  och  barn  samt 
öfriga  flyttsaker  hvila  öfver  i  Carlshamn.  Kroken  är  obe- 
tydhg  och  vägen  vacker.  Jag  skall,  så  snart  Exc.  W.  kom- 
mer hem  skrifva  honom  vidare  till  i  detta  ämne. 

Af  hvad  jag  förut  skrifvit  känner  du  min  tanka  om 
Commitén  och  mina  betänkligheter  som  snarare  till-  än  af- 
tagit.  Hade  jag  varit  bland  de  först  kallade  så  hade  jag, 
utan  all  fråga,  undanbedt  mig  förtroendet  och  behöfde 
dertill  ej  anföra  något  annat  skäl  än  min  flyttning  och 
dermed  förenade  omsorger.  Nu  är  saken  vida  svårare; 
ty  om  jag  nu  vägrar  ser  det  ut  som  om  jag  vore  stött  öfver 
att  endast  i  ett  Postskript  vara  hågkommen.  Det  är  jag 
nu  verkeligen  icke  och  skälen  har  jag  sagt  dig:  och  dess- 
utom vill  och  bör  jag  icke  unna  hvarken  regering  eller  tid- 
ningsskrifvare  den  triumf  att  ens  kunna  misstänka  mig  för  en 

—    553    — 


BREF 

sådan  småaktighet.  Jag  är  i  öfrigt  alldeles  okunnig  om  huru 
det  egentehgen  tillgått  med  min  kallelse.  Kungens  Bref 
till  mig  är  verkehgen  dateradt  samma  dag  som  de  andras, 
nemln  den  21  December.  Redan  innan  Argus  låtit  för- 
ljuda något  af  sin  vishet  i  detta  ämne,  hade  Kullberg  under- 
rättat mig  om  att  Bref  vet  skulle  komma,  och  att  jag  då 
skulle  få  veta  orsakerna  till  dröjsmålet:  men  som  jag  ej 
visat  någon  nyfikenhet  härom  ha  upplysningarna  hittills 
utebhfvit.  Från  Tannström  hade  jag  bref  i  går,  men 
han  nämner  ingen  ting  i  den  vägen.  Då  i  alla  fall  här  en- 
dast anses  vara  fråga  om  en  hoffaveur  kan  du  väl  veta 
att  jag  ej  är  mycket  interesserad  af  att  utforska  verke- 
liga förhållandet.  Men  säg  mig  nu  uppriktigt  din  tanka: 
kan  jag  verkeligen  under  sådana  omständigheter,  vägra  att 
resa?  Jag  tviflar,  ehuru  gerna  jag  ville  vara  qvitt  obehag- 
ligheterna af  en  sådan  ScholAmbassad. 

Jag  har  icke  uppgifvit  min  speculation  på  publikens 
penningar  genom  att  häftesvis  låta  utgå  en  samling  af 
smärre  poémer.  Det  skall  väl  ändå  ske  en  gång,  ehuru  Gud 
skall  veta  att,  om  det  ej  vore  för  vinstens  skull,  jag  gerna 
undvek  det.  Jag  tänker  hvart  Häfte  om  6  å  8  ark,  skulle  ge 
mig  2,000  rdr  rgs  i  behållning.  Två  sådana,  med  nytt  och 
gammalt,  borde  jag  kunna  utge  om  året  utan  synnerlig 
effort.  Det  var  också  min  afsigt  att  redan  i  denna  månad 
göra  en  början  dermed.  Men  märk  nu,  hur  fan  alltid,  på 
ett  eller  annat  sätt,  lägger  hinder  i  vägen  för  alla  förnuftiga 
och  lönande  förslag.  Jag  har  börjat  ett  Poem,  Helgonabacken, 
hvaraf  jag  här  skickar  dig  hvad  som  är  färdigt.  Min  tanka 
var  att  intaga  det  helt  och  hållet  i  första  Häftet.  Men  det 
kommer  att  bli  vidlyftigare  än  jag  tänkt.  Gerda  ensam 
upptar  fyra  sånger  el.  afdelningar,  och  sedan  skulle  ännu 
ett  par,  ehuru  vida  kortare  stycken  tilläggas.  Det  hela 
kommer  väl  att  utgöra  omkring  8  ark,   om  jag  nemligen 

—    554    — 


1825—1826 

ej  ledsnar  på  halfva  vägen,  som  händt  mig  flere  gånger. 
Jag  har  derföre  tänkt  att  jag  kunde  låta  aftr}xka  den  nu 
bifogade  början  i  första  häftet,  och  låta  fortsättningen  kom- 
ma —  eller  också  icke  komma  —  i  de  följande.  Häri- 
genom hade  jag  åtminstone  för  de  två  första  häftena  till- 
räckhgt  nytt.  Den  invändning  att  Helgonabacken  ej  egente- 
ligen  borde  räknas  till  smärre  Poémer,  kan  ju  lätt  af- 
hjelpas  derigenom  att  jag  ändrar  titeln  på  Samlingen  och 
kallar  den  t.  ex.  Häften  af  E.  T.  Emedlertid  afstyrka 
mig  alla  mina  härvarande  bekanta  att  på  detta  sätt  sönder- 
stycka  det  hela,  utan  vilja  att  jag  utger  det  på  en  gång 
som  ett  särskildt  arbete.  Detta  kan  då  icke  ske  på  längre 
tid,  ty  jag  får  väl  för  större  delen  af  året  helt  andra  sys- 
selsättningar att  roa  mig  med.  Skall  åter  annat  och  mot- 
svarande nytt  skrifvas  för  första  häftet,  så  kommer  det 
äfven  att  dröja,  af  samma  skäl.  Nu  vill  jag  derföre  be 
dig  om  ett  godt  råd.  Du  kunde  äfven  ta  Leopold  och  Fran- 
zén in  i  Conseljen. 

Hvad  i  öfrigt  Poemet  angår  så  måste  jag  först  och 
främst  begära  ditt  hedersord  att  deraf  ej  låta  taga  någon 
afskrift.  Det  bör,  tills  vidare,  höra  till  de  hemliga  synderna. 
Vidare  behöfver  jag  ej  för  dig  nämna  att  Axel  Hvide, 
sedermera  Biskop  Absalon,  är  en  historisk  person,  hvaremot 
Gerda  är  rent  diktad  —  så  vida  annars  ej  Hammarsköld 
räknar  henne  bland  mina  reminiscenser.  Historisk  är  äfven 
kyrkovigningen  och  ceremonierna  dervid,  efter  Durandus 
och  andra.  Jätten  Finn  tillhör  folksagan.  Om  planen  och 
hufvudidén  hinner  jag  nu  ej  skrifva.  I  öfrigt  väntar  jag 
mig  visserligen  ej  mer  tillfridsställelse  af  detta  rimmeri, 
än  af  mina  föregående.  INIen  det  är  dock  obehagligt  att 
nödsakas  förakta  sina  barn  innan  de  ännu  äro  —  fullgångna. 

Hammarskölds  bref  till  sin  söta  Julia  har  jag  läst. 
Du  vet  att  jag  icke  just  haft  eller  har  de  största  tankar 

-    555    — 


BREF 

om  Frithiof;  men  sedan  äfven  H.,  ehuru  med  en  något  söt- 
sur  min,  tror  sig  böra  berömma  iionom,  ger  jag  stycket,  å 
double  raison,  förloradt.  I  öfrigt  är  det  artigt  att  se  huru 
mången  förborgad  andemening,  hvarom  förf.  aldrig  vetat 
det  minsta,  Critiken  inlägger  i  Poesien.  H.  och  i  allmänhet 
hela  den  högre  Tyska  Critiken  studerar  poesien,  alldeles  på 
samma  sätt  som  en  Anatom  studerar  skönheten.  Hull  och 
skinn,  ådror  och  ben  räknar  man  opp  i  tabellarisk  form:  men 
allt  det  der  låter  äfven  så  sant  säga  sig  om  ett  cadaver  som 
om  en  lefvande  organism,  sprittande  af  lif  och  känsla.  I  öf- 
rigt saknar  en  och  annan  af  hans  tadlande  anmärkningar 
ej  sin  grund.  Men  första  Romansen  begriper  han  äfven  så 
litet  som  det  hela  i  allmänhet .  .  . 

En  Mamsell  hos  Grefvinnan  De  Geer  har,  för  längre 
tid  sedan,  skickat  min  hustru  ett  par  sympathiska  hamp- 
band.  Var  god  och  underrätta  henne  att  de  riktigt  fram- 
kommit och  att  det  är  min  glömska  som  vållat  att  min 
hustrus  tacksägelse  derför  så  sent  blir  framförd.  Framför 
äfven  min  vördnad  för  Grefvinnan.  Jag  har  ofta  tänkt 
att  skrifva  henne  till:  men  jag  hade  i  sommar  en  förflugen 
idé  att  be  henne  om  något  som  jag  vid  närmare  eftersinnande 
måste  uppskjuta  att  nämna  tills  jag  har  den  lyckan  att 
träffa  henne.   Hur  länge  blir  hon  i  staden? 

Bloms  b[ref]  skall  jag  skicka  härnäst.  Nu  blefve  pa- 
quetet  derigenom  allt  för  tjockt.  Förlåt  mitt  ofullständiga 
bref:  men  jag  har  i  dag  en  mängd  Embetsbref,  och  ingen 
Notarie.  Min  hustru  har  varit  sjuk,  men  är  nu  uppe.  Hon 
ber  mycket  helsa  dig. 

Din 

Vän 

Tegnér. 

Huru  går  det  med  Colhanderska  saken? 

—    556    — 


1825—1826 

Till   M.    VON    SCHWERIN,    FÖDD    TÖRNGREN.  69. 

Lund  d.  19  Febr.  1826. 

Det  är  längesedan  jag  skref  till  Friherrinnan,  men  jag 
hade  hoppats  att  vid  resan  genom  staden,  åtminstone  på 
några  ögonblick  få  den  glädjen  att  uppvakta.  Då  detta 
slog  fel  t  var  jag  nog  dåraktig  att  inbilla  mig,  hvad  som  äfven 
allmänt  sades,  att  Friherrinnan  på  återvägen  här  skulle 
uppehålla  sig  några  timmar.  Men  vägen  om  Lomma  lär  vara 
nästan  ^h  mil  genare,  och  det  var  då  naturligt  att  den  borde 
föredragas.  Sedermera  har  jag  ej  skrifvit.  Frih.  har  sjelf 
sagt  mig  att  hon  ej  räknar  bref  med  sina  vänner.  På  samma 
sätt  skall  jag  äfven  bemöda  mig  att  ej  räkna  —  Lommavägen, 
ehuru  jag  erkänner  att  det  i  början  föreföll  mig  litet  svårt. 

Af  Tidningarna  har  Frih.  kanske  sett  det  myckna  onödiga 
besvär  och  bekymmer  man  i  Stockholm  gjort  sig  rörande  mitt 
inkallande  eller  uteslutande  ur  UppfostringsCommitén.  Jag 
har  väl  fått  kallelsebrefvet  sednare  än  alla  andra:  men 
det  är  verkeligen  dateradt  samma  dag  som  de  öfrigas. 
Huru  härmed  tillgått  vet  jag  icke:  och  då  frågan  i  allt  fall, 
som  den  nu  tages,  rör  en  hof ynnest,  är  jag  ej  heller  synner- 
ligt angelägen  att  utforska  förhållandet.  Jag  hade  verke- 
ligen ej  gjort  något  slags  anspråk  på  denna  tvetydiga  ära. 
De  flesta  Biskopar,  och  bland  dem  en  ProCanceller  äro 
förbigångna:  jag  borde  således  ingalunda  finna  mig  stött, 
och  tänkte  verkeligen  aldrig  derpå.  Dessutom  är  det  min 
öfvertygelse  att  i  hufvudsaken  ingen  ting  kan  uträttas  med 
en  sålunda  organiserad  Commité  som  ser  ut  som  ett 
serafimergille.  Hade  jag  alltså  varit  bland  de  förstkallade, 
så  hade  jag  visserligen  undanbedt  mig  förtroendet.  Nu 
deremot  är  det  svårare,  emedan  man  skulle  tro  mig  piquerad 
för  en  småsak:  och  den  segern  bör  jag  ej  gerna  unna  hvarken 
Regeringen  eller  Avisskrifvarna.    I  Juni  månad  kommer  jag 

—    557    — 


brep 

följaktligen  troligtvis  att  resa  opp.  Baron  Äkerhielm  har 
skrifvit  mig  till  och  erbjudit  mig  att  jemte  sin  fru  dricka 
Porla  i  sommar.  Äfven  Excell.  Wachtmeister  har  haft  den 
godheten  att  invitera  mig  på  Carlsbadervatten  af  hans 
egen  fabrik  på  Årup.  Frih.  ser  alltså  att  jag  ej  saknar  för- 
näma Läkare,  Men  det  är  ledsamt  att  jag  ej  kan  emottaga 
deras  välmenta  anbud.  Också  är  jag  öfvertygad  att  för  en 
så  obotlig  patient  som  mig  ingen  annan  brunn  hjelper  än 
den  gamla,  nattliga  Lethe  hvars  källor  flyta  djupare  än  både 
Porla  och  Carlsbad.  Tro  likväl  icke  att  detta,  åtminstone 
ej  till  någon  väsendtlig  del,  kommer,  nu  mera,  från  en  viss 
blind  och  ovärdig  passion.  Den  är  lyckligtvis  nästan  helt 
och  hållet  försvunnen,  och  jag  inser  med  hvar  dag  mer 
och  mer  huru  litet  jag  i  det  hela  förlorat,  så  framt  jag  ej 
skulle  vilja  räkna  tron  på  —  Fruntimmer,  men  hvilken  jag 
länge  vant  mig  att  anse  som  en  fond  perdu,  på  hvars  lif- 
renta  osjelf ständiga  dårar  lefva.  Den  köttklump  i  venstra 
sidan  som  man  med  ett  hedersnamn  kallar  för  hjerta,  är 
för  mig  lyckligtvis  förtärd  och  förkolnad  —  ja  förkolad. 
Min  sjukdom  kommer  således  ingalunda  häraf:  om  jag  varit 
så  svag,  så  är  det  nu  förbi,  och  om  den  kräfta  som  tär  mig 
verkligen  börjat  i  hjertat  så  har  den  åtminstone  haft  nog 
förstånd  att  dra  sig  ifrån  detta  illegitima  och  pöbelaktiga 
ställe  ner  till  det  legitima  underlifvet,  med  lefver,  lungor, 
tarmar  och  andra  aristocratiska  partier,  med  ett  ord  till 
mensklighetens  Riddarhus.  Thy  hvem  vet  icke  att  vårt 
odödliga  väsende  beror,  liksom  Rom  fordomdags,  af  sina 
kloaker.  Jag  har  således  den  trösten  att  kunna  anse  min 
disease  såsom  helt  och  hållet  physisk.  Och  härtill  hör  en 
obeskriflig  leda  för  det  narrspel  som  kallas  menskliga  lifvet, 
en  dum,  feghjertad  nedslagenhet,  en  bristande  energi  i 
all  annan  känsla  än  den  lätt  uppblossande,  lätt  släckta 
harmen,  öfver  sig  sjelf  och  andra,  med  ett  ord  en  sjuka  som 

—    558    — 


1825—1826 

består  väsendtligen  deri  att  finna  allt  som  det  är.  Jag  var 
i  början  missnöjd  härmed:  men  öfvertygar  mig  allt  mer  och 
mer  att  detta  är  den  rätta  helsan  och  lifvets  egentliga  be- 
stämmelse. 

Af  Byron  har  jag  nyligen  fått  8  häften  af  hvilka  Frih. 
kanske  ej  läst  alla.  Jag  nämner  Werner,  Sardanapalus, 
Foscari,  Cain,  The  Age  of  Bronze,  Hours  of  Idleness,  British 
Bards  etc.  Sjelf  läser  jag  aldrig  poésie  nu  för  tiden.  De  stå 
alltså  till  tjenst  när  som  helst  i  fall  bud  går.  Geijers  Häfder 
har  jag  också  fått  åter,  och  dessutom  några  småsaker  från 
Stockholm,  som  jag  icke  en  gång  läst  titlarna  på.  Men  jag 
hoppas  att  Brinkman  recenserar  dem.  Han  är  så  god  och 
skrifver  mig  ofta  till,  och  det  nästan  alldeles  gratis,  ty  jag 
svarar  högst  sällan. 

I  början,  eller  sednast  i  medlet  af  Maj  ämnar  jag  flytta: 
men  innan  dess  hoppas  jag  att  på  Sirköping  mundtligen  få 
säga  Frih.  ett  långt,  långt  farväl. 

Ödmjukast 

Tegnér. 
♦ 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  70. 

Lund  d.  5  Mars  1826. 

Jag  är  rätt  orolig,  bäste  Brinkman,  öfver  dina  rosor, 
ehuru  du  sjelf  skämtar  med  dina  plågor.  Jag  hoppas  Pontin 
gör  hvad  han  kan  för  att  bleka  ut  dig:  men  så  mycket  jag 
än  vinner  på  dina  bref,  bör  du  dock,  under  sådana  omständig- 
heter inställa  din  brefvexling.  En  stark  själs  verksamhet 
kan  väl  för  ögonblicket  döfva  kroppsliga  lidanden:  men  som 
fortfarande  regime  tror  jag  icke  den  är  nyttig.  Cura  ut 
valeas,  och  kölhala  icke  ditt  skepp  under  flygande  segel. 
Du  ser  att  jag  talar  emot  min  egen  fördel. 

—    559    — 


BREF 

Jag  kunde  ej  skrifva  med  sista  post,  ty  jag  var  då  ute 
i  Pastoratet  i  presterliga  förrättningar.  I  dag  har  jag  prest- 
vigning  och  följaktehgen  kan  jag  i  dag  blott  skrifva  det  nöd- 
torftigaste  och  i  korthet:  men  till  ersättning  skickar  jag  dig 
Bloms  långa  bref  som  jag  vid  tillfälle  torde  återfå,  ehuru  jag 
just  icke  ser  hvad  som  kunde  vara  att  svara  derpå.  Vi  dis- 
putera ur  alldeles  skillda  väderstreck,  dåc,  f.toi  tiov  ond,  /.al 

'/.LVl[oiO. 

Först  och  sist  bör  jag  tacka  dig  för  Glömskans  källa.  Dess 
sorl  är  ibland  det  mest  melodiska  jag  hört.  Så  talar  hjer- 
tats  rena,  lugna,  menskliga  vishet  —  på  vers.  Tro  mig,  det 
är  icke  en  brudskrift,  utan  ett  verkeligt  Poem.  Slutet  är 
i  synnerhet  förträffligt,  och  bilden  om  svanen  med  sträckta 
vingar  är  en  bland  de  skönaste  jag  sett  på  något  språk.  Är 
Ex.  Wachtmeisters  brud  blott  hälften  så  vacker  och  enkel 
och  känslig  som  hans  brudskrift,  så  är  han  en  lycklig  man. 
Det  vore  vida  bättre  att  du  utgåfve  en  samling  af  smärre 
dikter  än  jag.  Hvarför  skulle  det  också  icke  låta  göra  sig? 
Hvad  mina  angår  så  äro  de  hvarken  små  eller  stora.  Ett 
namnsdagsblåseri  bifogas,  icke  för  att  täfla  med  Glömskans 
källa,  men  för  att  försjunka  deri. 

Du  kan  visserligen  ha  rätt  deri  att  LandtmätareChartan 
öfver  Helgonabacken  bör  utgifvas  i  ett  enda  blad.  Men  följ- 
den deraf  blir  den  att  hon  troligtvis  aldrig  utgifves.  Jag  har 
af  Naturen  mycken  fallenhet  för  obeständighet.  Hade 
början  varit  tryckt,  så  hade  jag  derigenom  gifvit  Publiken 
ett  slags  trohetslöfte.  På  det  sättet  blef  Frithiof  färdig,  som 
annars  aldrig  händt.  Men  också  inser  jag  icke  hvad  som 
derpå  förlorats,  utom  några  rdr  för  mig  och  några  dumheter 
för  Hammarsköld  och  StockholmsPosten.  Jag  är  rätt  glad 
att  på  detta  sätt  slippa  missionsverket  att  döpa  Gerda,  och 
viga  Absalon  till  Biskop,  samt  allehanda  trassel  med  Abä- 
lard  under  hvilken  han  studerade  i  Paris,  med  stackars 

—    560    — 


1825—1826 

Heloise  hvars  man  blef  canibaliserad,  med  Saxo  och  hans 
Häfdaforskningar,  med  ett  ord  med  alla  de  sottiser  som 
här  skulle  rimmas.  Vi  vilja  ej  vidare  tänka  derpå.  Till 
slutet  hade  jag  äfven  tänkt  att  säga  något  om  mina  enskilta 
förhållanden  i  Lund  till  man  och  qvinna,  och  om  mina  här- 
varande vänner:  men  som  jag  långt  för  detta  kommit  under 
fund  med  att  jag  egenteligen  haft  och  har  inga,  så  tyckes 
det  mig  bäst  att  tiga  —  med  ingenting. 

Under  en  af  mina  förmiddagsridter,  som  vanligtvis  äro 
våldsamma,  höll  jag  härom  dagen  på  att  förlora  en  bagatell, 
nemligen  hufvudet:  jag  tänker  jag  derigenom  blifvit  så 
mycket  bättre  qualificerad  till  BiskopsEmbetet.  Jag  ville, 
pojkaktigt  nog,  rida  genom  en  portlucka  som  var  så  trång 
och  låg  som  lifsens  port,  ehuru  som  leder,  ej  till  himlen 
utan  endast  till  Helgonabacken,  der  jag  alltid  trifs  gerna, 
och  nu  i  synnerhet  när  bladen  äro  gulnade,  som  mitt  eget 
hjerta,  och  vintern  ger  friconcert  i  de  nakna  grenarna. 
Folket  som  stod  utanför  afrådde  mig  från  företaget,  hvil- 
ket  förargade  mig.  Jag  galopperade  alltså  åstad,  bugade 
mig  också  riktigt  ner,  men  som  jag  sällan  gör  det  djupt 
nog  fick  jag  en  duktig  knuff  i  hufvudet,  hvaraf  sedermera 
blef  en  kula,  som  dock  ej  satt  på  rätta  stället,  ty  hon  satt 
utanpå.  Nu  är  hon  borta.  För  öfrigt  rider  jag  alla  dar  och 
föreställer  en  Ecclesia  militans. 

Friherrinnan  är  sjuk,  har  åtminstone  varit  det,  helst  i 
ögonen  som  ej  hindrar  henne  att  skrifva  vackra  bref.  Jag 
deremot  skrifver  sällan  till  henne,  liksom  till  dig.  Jag  har 
ämnat  mig  ditut,  men  vi  lefva  här  som  i  en  belägrad  stad, 
omgifna  på  alla  håll  af  ogenomträngelig  gyttja  och  smuts. 
De  academiska  vägarna  äro  vida  djupare  än  Professorerna. 
Det  fins  ingen  ting  infamare  än  vintern  i  Skåne,  en  verke- 
1ig  vitterhetsbild,  hvarken  kall  eller  varm,  hvarken  nordlig 
eller  sydlig,  hvarken  antik  eller  modern. 

—    561    — 

36 — 2101G9.    Tegiicr,   Snnil.  skrifter.   5. 


ÖREF 

jag  skulle  i  dag  skrifvit  till  Åkerhielm  om  en  som  jag 
vill  ha  till  fånghuspredikant,  och  som  dertill  är  utrustad 
med  stora  gåfvor,  en  fånghushedningarnas  apostel;  men  jag 
hinner  icke  för  främmande  i  dag,  men  det  skall  ske  härnäst. 
Kan  du  gå  ut  så  helsa  honom  detta. 

Min  hustru  ber  helsa. 

Din 
Vän 

Tegnér. 


71.  Till    G.    F.    ÅKERHIELM. 

Lund  d.  9  Mars  1826. 

Jag  får  börja  med  att  lyckönska  Herr  Baron  till  sin 
nya  värdighet.  Fängelserna  äro  det  rätta  Constitutions- 
utskottet  för  menniskolifvet.  Men  man  har  sagt  mig,  att 
med  denna  befattning  är  förenadt  ett  jus  patronatus  i 
afseende  på  fånghuspredikanter.  Jag  har  i  sådant  fall  ett 
i  min  tanka  lämpligt  ämne  att  föreslå,  men  jag  bör  icke 
utbjuda  min  vara,  utan  att  ärligt  säga  hurudan  hon  är. 
Mannen  heter  Nyman,  är  omkring  trettio  år,  men  har 
redan  inom  mitt  stift  vunnit  ett  stort  anseende  för  sina 
predikogåfvor,  som  också  verkeligen  äro  ovanliga  och  hän- 
rycka  alla  råa  sinnen  oemotståndligt.  Han  kan  alldeles 
oberedd  tala  i  flera  timmar  med  skäligt  sammanhang  och 
med  hänförande  värme;  men  visserligen  är  hans  språk  rått 
och  phantastiskt  och  hans  åsigter  af  Gud  och  menniskan 
sådana,  som  de  vanligtvis  finnas  hos  alla  svärmare,  med 
kokhett  hjerta  och  temligen  tomt  hufvud.  Hans  nit  är 
verkligt,  men  icke  visligt.  Det  brinner  med  blå  lågor,  det 
luktar  svafvel  ur  hans  kristendom.    Det  är,  med  ett  ord, 

—    562    — 


1825—1826 

en  ifrare,  en  läsare,  som  de  kallas  här  nere.  För  min  en- 
skilta  del  är  jag  visserligen  ingen  vän  af  sådana.  Dock 
tror  jag  att  det  gifves  förhållanden  i  lifvet  der  de  kunna 
gagna.  De  bära  åtminstone  religionens  släpmundering,  då 
vårt  öfriga  presterskap  går  öfverallt  i  civila  kläder.  Ty 
det  slags  religiösa  reaction,  den  ultraistiska  gudaktighet, 
som  nu  på  någon  tid  börjat  göra  sig  gällande  i  Upsala 
och  Stockholm,  är  både  till  grund  och  halt  vida  förakt- 
ligare än  de  så  kallade  läsarnes  pöbelaktiga,  men  fromma 
och  välmenande  svärmeri.  Emedlertid  dref  min  Nyman 
sitt  spel  något  för  vidt.  Han  samlade  flera  härads  all- 
moge omkring  sin  predikstol,  der  de  stodo  och  tillbådo 
Gud  och  hans  profet  med  håren  resta  på  hufvudet.  Ett 
och  annat  fromt  och  blödigt  sinne  blef  derigenom  allt  för 
mycket  betaget;  och  som  religionen  i  min  tanka  är  något  annat 
och  bättre  än  convulsioner,  så  var  jag  nödsakad  att  vid- 
taga samma  parti  som  athenienserna  fordomdags  som  för- 
bjödo  uppförandet  af  Aeschyli  tragedier,  emedan  deras 
fruar  deraf  fingo  missfall  på  theatern.  —  Jag  var  nödsakad 
att  missivera  honom  till  Vexiö,  der  han  står  under  Dom- 
Capitlets  särskilta  uppsigt  och  han  i  en  mera  bildad  för- 
samling snart  öfverlefvat  sitt  inspirationsryktc.  Men  på 
dervarande  fånghus  har  han  flera  gånger  predikat,  och  som 
det  säges  med  stor  verkan.  På  fånghus  äro  nerverna  ej  så 
svaga,  religiösa  hästkurer  äro  der  på  sitt  ställe,  en  fångarnes 
apostel  må  gerna  föra  lagsens  hammare  så  hårdt  han  för- 
mår mot  hårda  hjertan.  Det  är  på  denna  grund  jag  före- 
slår Nyman  i  Herr  Barons  åtanka,  så  framt  ej  någon  annan 
och  lämpligare  dertill  skulle  anmält  sig.  Det  är  min  tanka 
att  han  i  denna  befattning  skulle  verka  mycket  god  t,  vida 
mer  än  annorstädes.  Men  i  allt  fall  har  jag  ärligt  sagt 
hurudan  mannen  är  eller  huru  jag  åtminstone  bedömt 
honom.     Jag   bör   endast   tillägga   att  han  är  nykter  och 

—    563    — 


BREF 

har  oförvitliga  seder.  Till  kunskaper  är  han  svag,  men 
verldslig  vishet  ersattes  hos  honom,  som  hos  mången 
annan,  äfven  i  de  högre  ecclesiastikgraderna  —  af  ingif- 
velsen. 

Med  posten  i  dag  hade  jag  ett  allt  för  oroande  bref 
från  Brinkman,  hvilket  mot  hans  vana  innehåller  idel  döds- 
betraktelser, väl  glada  och  skämtande  —  ty  jag  är  öfver- 
tygad  att  han  dör  en  gång  med  samma  lugn  som  Socrates 
—  men  likväl  allt  för  allvarsamma  för  hans  vänner.  Ack, 
om  jag  kunde  vara  någon  gång  vid  hans  sjuksäng  och  er- 
sätta blott  till  en  hundradedel  den  vänskap  han  under 
mitt  närvarande  förnedringstillstånd  visat  och  visar  mig. 
Men  det  låter  sig  ej  göra;  och  med  bref  vet  jag  att  jag  ej 
kan  glädja  någon,  ty  de  äro  fulla  med  giftig  malört  och 
stickande  kardborrar.  Men  Herr  Baron  hoppas  jag  repre- 
senterar äfven  hans  frånvarande  vänner  och  å  våra  vägnar 
säger  honom  allt  hvad  tröstefull  tillgifvenhet  och  delta- 
gande kunna  ingifva.  Vore  den  sjuka  Ängeln  äfven  någon 
gång  i  stånd  att  göra  sin  Tobias  sällskap  dit,  så  är  jag 
öfvertygad  att  detta  skulle  verka  mer  än  alla  doctorer: 
ty  hans  helsovård  är  fruntimmers  vård.  Fruntimren  inne- 
ha alla  Statsrådsplatserna  i  hans  hjerta;  vi  karlar  äro  ho- 
nom i  allmänhet  något  för  hårdhändta.  Hinner  jag  hans 
år,  som  jag  visserligen  ej  gör,  torde  jag  komma  att  tänka 
på    samma    sätt. 

När  den  så  kallade  stora  Commitén  sammanträder, 
kommer  jag  väl  också  till  Stockholm,  på  den  grund  nem- 
ligen  att  jag  blifvit  kallad  genom  ett  postscript,  eller  upp- 
förd bland  tryckfelen.  I  annat  fall  hade  jag  visserligen 
undanbedt  mig  förtroendet,  hvaremot  hvarken  jag  eller, 
som  jag  tänker,  någon  annan  rätt  kan  svara.  Nu  skulle 
ett  af  slag  se  ut  som  om  jag  vore  stött  att  ej  få  dela  H.  Exc. 
Cederströms   och   min   adertondedels  broder  Enbergs  ära; 

-    564    - 


1825—1826 

och   det   vore   dock   i   sanning   att   visa   sig   allt  för  äre- 
lysten. 

Ödmjukast 
Tegnér. 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  72. 

Lund  d.  12  Mars  1826. 

Ditt  sista  bref,  bäste  Brinkman,  har  på  det  högsta 
både  oroat  mig,  och  förskräckt  icke  blott  mig  utan  äfven 
min  hustru  som  läst  det  med  tårar.  Både  hon  och  jag  och 
mina  barn  bedja  för  dig:  ty  det  vore  dock  rysligt  om  äfven 
du  skulle  gå  bort,  nu,  då  mitt  sjuka  och  retliga  sinne  ej  har, 
ej  tål  någon  annan  tröstare  än  din  vänskap.  Ack!  min  själ 
tål  icke  att  ännu  en  gång  bli  enka.  Men  jag  vill  hoppas  att 
både  du  och  din  Doctor  misstagit  er.  Härvarande  Läkare 
åtminstone  försäkra  att  rosen  aldrig  plägar  vara  farlig,  ehuru 
väl  plågsam.  Jag  känner  sjelf  här  i  staden  flere  personer, 
äldre  än  du,  som  ha  den  periodiskt,  ha  haft  den  i  många  år 
utan  att  äfventyra  något  för  lifvet.  Nog  vet  jag  att  du  en 
gång  dör  som  en  man,  som  Socrates  dog,  som  alla  bättre  men- 
niskor  måste  dö,  lugnt  och  oförfäradt:  men  tillika  hoppas  jag 
att  icke  jag  kommer  att  öfverlefva  dig.  Hvad  jag  egenteligen 
har  att  göra  på  jorden,  med  en  urna  i  stället  för  ett  hjerta 
i  bröstet,  med  en  själ  som  grånat  i  förtid,  kunde  vara  svå- 
rare att  säga:  men  ditt  sinne  är  ju  ännu  i  sin  blomstrande 
ungdom,  du  ser  ju  ännu  lifvet  så  rosenrödt  som  förr  och 
vill  och  låtsar  ej  märka  att  alltsammans  dock  väl  blott  är 
en  målad  Theaterdecoration  med  pappersrosor  och  Opera- 
solsken: då  är  det  ännu  icke  tid  att  dö.  När  du  en  gång 
blir  så  gammal  som  jag,  må  du  tänka  derpå,  men  dit 
hoppas  jag  du  har  långt  ännu.    Men  du  bör  icke,  bäste 

—    5G5    — 


BREF 

Brinkman,  möda  dig  med  en  så  trägen  brefvexling.  Hvarje 
bref,  som  jag  under  ett  sådant  tillstånd  får  ifrån  dig,  måste 
jag  betrakta  som  en  stöld  ifrån  din  helsa.  Genom  Beskow 
eller  Åkerhielm  eller  någon  annan  kan  jag  ju  ändå  få  veta 
huru  du  mår.  Det  förundrar  mig  att  icke  Pontin  redan 
föreskrifvit  dig  en  sådan  regimer  men  han  känner  kanske 
icke  dina  dietetiska  fel. 

Hvad  Gerda  angår  så  är  det  ju  god  tid  att  tänka  derpå. 
För  närvarande  kan  jag  verkeligen  icke  sysselsätta  mig  der- 
med.  Den  lilla  tid  jag  kan  disponera  är  sällan  eller  aldrig 
tjenlig  för  henne.  Hon,  liksom  andra  Fruntimmer,  fordrar 
en  nerfspänning  som  man  ej  alltid  har  i  sin  makt.  Dessutom 
måste  jag  väl  för  nöd  skuld  ge  ut  åtminstone  ett  häfte  i 
år,  och  det  fordrar  också  någon  omsorg.  För  öfrigt  tänker 
jag  att  jag  i  vSmåland  betraktar  Helgonabacken  med  andra 
ögon  än  här,  nemligen  med  trons.  Major  e  longinquo  re- 
verentia. 

Fru  Helvig  inviterar  mig  alltjemt  ut  till  Berlin,  nu  i 
synnerhet  i  nästa  månad,  för  att  se,  säger  hon,  huru  Fri- 
thiof  blir  emottagen  af  Tyskarne.  Jag  törs  ej  säga  henne 
huru  likgiltigt  det  är  mig:  ty  hon  har  visserligen  gjort  sitt 
bästa,  och  i  allt  fall  skulle  hon  ej  tro  en  sådan  försäkran. 
Jag  slår  mig  derföre  ifrån  henne  så  godt  jag  kan  och  anför 
min  flyttning,  årstidens  olämplighet,  resans  dyrhet,  m.  m., 
som  också  ej  äro  några  diktade  hinder. 

I  dag  ger  jag  min  afskedsmiddag  här  i  staden.  Jag 
har  länge  protesterat  häremot,  men  min  hustru  försäkrar, 
att  så  är  vanligt  och  att  man  skulle  få  för  mycket  att  säga 
i  fall  jag  undandroge  mig  en  sådan  vänskapspligt.  Der- 
före har  jag  blåst  ihop  så  mycken  vänskap  som  mitt  ringa 
hus  kan  rymma.  All  vänskap  luktar  stek  här  i  staden: 
hon  skares  i  skifvor  och  bjudes  omkring  på  tallrikar:  ju 
fler  rätter  dess  större  vänskapsprof:   tillgifvenheten  talar 

—    566    — 


1825—1826 

intet  annat  språk  än  kokboken.  Alla  som  jag  i  några  och 
tjugu  år  ätit  med  eller  bjudit  snus,  måste  idag  äta  och 
snusa  med  mig.  De  flcste  af  dem  har  jag  aldrig  kunnat 
tåla:  lika  godt,  middagen  är  den  rätta  försoningens  hem- 
lighet. Det  är  dock  ingalunda  slutet,  det  är  endast  början 
till  den  rätta  jämmern:  ty  under  de  två  månader  jag  ännu 
har  att  dväljas  i  Lund  vet  jag  att  tacksamheten  bryter 
ut  i  skinkor  och  pastejer  nästan  dagligen.  Gud  gifve  blott 
min  mage  står  ut  med  alla  dessa  ömhetsbetygelser!  I  forna 
dar,  och  så  länge  det  roade  mig  att  dricka,  var  ändå  ett 
sådant  lif  drägligt:  men  nu  vet  jag  icke  huru  det  skall  gå. 
Men  se  —  der  kommer  redan  den  första,  det  vill  säga 
den  hungrigaste  vännen,  och  styrer  kosan  rakt  till  vän- 
skapens tempel  —  till  smörgåsbordet.  Jag  måste  således 
vända  mig  från  den  sjuka  vännen  till  den  slukande.  Gud 
gifve  du  hade  hans  aptit!  Farväl,  blif  snart  frisk,  men 
skrif  icke  förr  till  mig  eller  någon  annan,  utan  låt  skrifva. 
Jag  vill  be  Friherrinnan  att  likaledes  föreskrifva  dig  en 
dylik  regime.  Framför  min  vördand  för  Grefvinnan  De  Geer 
och  Fru  Åkerhielm.  Min  hustru  ber  på  det  hjertligaste 
helsa  dig.  Hon  vill,  liksom  jag,  ej  höra  omtalas  några  döds- 
betraktelser från  dig. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

Kl:n  7  e.  m.  Gudskelof,  nu  är  middagen  förbi.  Jag  hade 
en  glädje  af  att  supa  samtliga  mina  gäster  under  bordet.  Det 
var  det  enda  spirituella  de  haft  på  länge;  ty  deras  Esprit 
är  buteljerad.  Sådana  hönshjernor,  som  förbryllas  till  och 
med  af  den  lilla  spiritus  som  kyparen  lemnar  qvar  i  vin 
och  räck.  Jag  var  en  behållen  man  så  länge  jag  kunde  bli 
full.    Nu  är  jag  tyvärr  lika  nykter  som  i  förmiddags.    Mitt 

—    ö'67    — 


BREF 

lifs  bekymmer  sjönk  fordomdags  som  bly  till  botten  af  en 
bål,  nu  simmar  det  som  olja  ofvanpå  Lethen.  Ack!  den 
är  lycklig  som  kan  bli  full.  Men  blif  du  endast  frisk,  så  skall 
jag  försöka  att  ta  mig  ett  rus  på  allvar,  men  på  en  man 
hand.  — 


73.  Till  M.  VON  ScHWERiN,  född  Törngren. 

Lund  d.  16  Mars  1826. 

Förlåt  att  jag  skrifver  så  sällan:  men  jag  är  icke  värdig 
att  emottaga  sådana  bref  som  Friherrinnans,  ännu  mindre 
duglig  att  besvara  dem.  Gif  mig  förlorad,  liksom  jag  sjelf 
gjort  länge.  Mitt  umgänge  är  odrägligt  och  mina  bref  måste 
äfven  vara  det. 

Brinkman  lär  vara  illa  sjuk  af  rosen.  Det  är  besynnerligt 
att  alla  slags  rosor  äro  så  förderfliga  i  menniskolifvet:  en- 
dast tornet  är  der  på  sitt  ställe.  Jag  har  på  några  post- 
dagar ej  haft  bref  från  honom,  hvilket  är  ovanligt.  Det  är 
sant  att  jag  sjelf  bett  honom  inställa  sin  correspondans 
under  sjukdomen,  och  anhåller  att  Frih.  ville  göra  det  samma 
för  sin  del,  ty  den  effort  han  sålunda  gör  sig  kan  i  en  sådan 
belägenhet  ej  vara  honom  nyttig:  men  jag  tänker  han  skrif- 
ver, åtminstone  till  Frih.  så  länge  han  kan  röra  handen  och 
dör  vid  sitt  skrifbord.  Hans  sista  bref  är,  mot  vanligheten, 
uppfyldt  af  dödsbetraktelser,  men  som  man  bör  vänta  dessa 
af  en  lycklig  och  lugn  vis,  milda,  oförfärade,  till  och  med 
skämtsamma.  De  ha  mycket  rört  mig:  men  det  är  orätt; 
ty  skulle  han  vara  nära  sitt  mål,  mensklighetens  gudom- 
liga och  förhoppningsfulla  mål  —  nemligen  förruttnelsen,  så 
böra  ju  både  hans  vänner  och  han  sjelf  prisa  honom  lycklig. 
Lifvet  är  ett  Epigram:  endast  slutet  deraf  har  interesse. 
Och  likväl  fäster  man  sig  med  dum  instinct  dervid  både  för 

—    568    — 


1825—1826 

sig  och  dem  man  älskar.  Ty  dcri  ligger  just  felet  att  liten 
lefuer  än.  ncml.  den  gudomliga  gnistan,  kärlek,  vänskap, 
lillgifvenhet:  men  lefver  egenteligen  blott  för  att  spränga 
ett  menniskohjerta,  och  troligtvis  sjelf  förflyga  vid  explo- 
sionen. Ack!  mskn  är  ju  som  ett  hittebarn  hvilket  Tiden 
funnit  utsatt  vid  sin  dörr:  här  gå  vi  i  skolan  och  få  ris.  Och 
när  scholtiden  är  förbi,  när  vi  äro  utexaminerade  af  döden, 
månne  då  det  främmande  barnet  får  veta  hvem  dess  fader 
är,  månne  han  då  erkänner  det?  Till  dess  åtminstone  äro 
vi  anonymer.  Kanske  Brinkman  redan  vet  det,  kanske  han 
redan  fått  namn  och  är  upptagen  i  en  bättre  familj  än  den 
menskliga.  Mitt  sista  bref  från  honom  är  af  d.  3  Mars.  Har 
Frih.  några  sednare  underrättelser  så  var  god  och  meddela 
mig. 

I  söndags  gjorde  jag,  eller  rättare  min  hustru,  ett  af- 
skedskalas.  Det  var  en  vänskapens  bcgrafningsfest.  Tid 
var  också  att  han  blef  begrafven,  ty  han  har  länge  legat 
kall  och  liflös  ofvan  jord.  Jag  tänker  mina  intima  vänner, 
det  vill  säga  sådana  med  hvilka  jag  ätit  och  druckit  och 
snusat  i  några  och  20  år,  voro  omkring  40.  Är  jag  icke  en 
rik  man:  och  likväl  hade  de  lätteligen  varit  dubbelt  så  många, 
om  det  endast  varit  så  godt  rum  vid  bordet  som  i  mitt 
hjerta.  Detta  sednare  fann  sig  alldeles  icke  besväradt  eller 
öfverlastadt.  De  ömma  vännerna  åto  och  drucko  och  voro 
glade.  Jag  var  det  äfven;  ty  jag  slipper  nu  att  se  dem  vidare, 
i  mitt  hus  åtminstone.  Men  nu  börjar  väl  snart  hämde- 
verket.  Tacksamhet,  saknad,  vänskap  blifva  snart  liksom 
Ordet  hos  Johannes,  som  vardt  kött,  och  lägges  för  min 
skuld  för  på  fat  och  tallrikar.  Icke  heller  kommer  Andan 
att  saknas:  men  här  i  staden  är  all  Esprit  tappad  på  buteljer. 
Jag  väntar  med  ett  ord  många  revengecalaser,  ty  jag  flyttar 
ej  före  medlet  af  Maj,  och  innan  dess  kunna  många  vänskaps- 
betygelser,  som  alla  vägas  efter  victualievigt,  intagas.    Det 

—    569    — 


BREF 

bästa  är  att  de  äfven  ha  sin  naturliga  utgång.  Umgänge  är 
i  sig  sjelf  ingen  ting  annat  än  digestion.  Gud  late  mig  ej 
bli  förstoppad.  Ack!  jag  längtar  hädan.  Det  är  pest  i 
luften  som  jag  andas. 

Om  vägarna  ej  äro  alltför  svåra  reser  jag  kanske  ut  och 
predikar  i  Påsk  i  Reslöf.  År  Frih.  hemma  annan  dag  Påsk? 
Men  blif  det  icke  för  min  skuld,  ty  det  är  osäkert  om  jag 
ens  kommer  till  Reslöf. 

Förlåt  mig,  men  glöm  mig  ej 

Ödmjukast 
Tegnér. 


74.  Till  B.  Beskow. 

Lund  d.  20  Mars  1826. 

Bäste  Beskow!  Jag  har  i  flere  postdagar,  som  jag  saknat 
bref  från  Brinkman,  varit  högst  orolig  för  honom,  då  jag 
visste  att  han  var  farhgt  sjuk.  Väl  hade  jag  sjelf  förbjudit 
honom  att  skrifva,  så  länge  hans  helsa  ej  var  förbättrad; 
ty  så  ande  han  är,  måste  man  likväl  se  litet  på  fodralet  och 
dess  bestånd.  Men  detta  oaktadt  var  jag  ändå  mycket 
inquiet,  och  hade  just  satt  mig  ner  för  att  tillskrifva  dig 
(hvilket  i  allt  fall  länge  varit  min  skyldighet)  och  be  dig 
underrätta  mig  om  hans  tillstånd,  då  jag  till  min  obeskrifliga 
glädje  med  posten  just  nu  fick  ett  bref  från  honom,  som 
visar  att  han  åtminstone  lefver,  ehuru  med  mycket  plågor. 
Du  vet  icke  huru  mycket  han  interesserar  mig,  huru  obeskrif- 
ligt  mycken  vänskap  och  deltagande  han  visat  mig  under 
mitt  närvarande  sjukliga  förnedringstillstånd,  huru  han 
postdagligen  konmier  till  mitt  hjertas  sjuksäng,  och,  ehuru 
sjelf  sjuk,  sätter  sig  ner  och  tröstar  den  sjukare.  Det  skall 
han,  det  får  han  icke  göra,  innan  hans  helsa  är  åtminstone 

—    570    — 


1825—1826 

någorlunda  återställd.  Men  jag  vet  att  han  är  af  det  So- 
craiiska  slaget  som,  äfven  i  fängelset  och  dömda  till  döden, 
icke  blott  dictera,  utan  äfven  egenhändigt  skrifva  en  Phaedon, 
och  ini  sista  stunden  skämta  med  den  allvarUga  gästen: 
jag  tänker  B.  dör,  som  han  lefvat,  vid  sitt  skrifbord.  Jag 
hoppas  du  ser  honom  ofta.  Visa  derföre  både  honom  och 
mig  den  vänskapen  att  då  och  då,  och  så  ofta  hans  plågor 
ej  tillåta  att  göra  det  sjelf,  underrätta  mig  om  hans  tillstånd. 
Jag  kan  ej  gerna  umbära  dylika  underrättelser,  och  vill 
hkväl  ej  ha  på  mitt  samvete  att  ha  bidragit  till  hans  för- 
värring  eller  ha  köpt  mitt  eget  lugn  till  ett  alltför  högt  pris 
på  hans  bekostnad. 

Jag  lyckönskar  dig  till  din  nya  beställning.  Kan  du 
finna  dig  deri  så  gläder  det  mig  både  på  dina  och  Prinsens 
vägnar,  ehuru  jag  bör  erkänna  att  jag  icke  rätt  förstår  huru 
du  som  en  oberoende  man  och  i  lycldiga  omständigheter 
kunde  förmå  dig  att  emotta  en  sådan  beställning.  Alen  i 
anledning  häraf  har  jag  en  anhållan  hos  dig  och  torde  fram- 
deles få  flere.  För  närvarande  består  hon  deri  att  du  directe 
af  K.  H.  H.  sjelf  gör  dig  underrättad  när  den  så  kallade 
stora  Commitén  kommer  att  sammanträda.  Du  vet  att 
jag  är  kallad  dertill  —  par  apostille,  hvilket  också  var  det 
enda  sätt  att  förekomma  det  jag  ej  af  bad  mig  förtroendet. 
Ty  jag  är  af  många  skäl  öfvertygad  att  den,  i  sakernas 
närvarande  skick,  ingen  ting  kan  uträtta.  Men  att  under 
sådana  omständigheter  dra  sig  undan,  som  annars  varit 
både  lofligt  och  rätt,  skulle  nu  vara  småaktigt:  och  den 
segern  unnar  jag  hvarken  Regeringen  eller  —  Argus.  Jag 
kommer  alltså:  men  är  i  behof  att  veta  tiden  på  förhand. 
Jag  har  många  Embetsförrättningar  af  den  art  att  de  flere 
vickor,  ja  månader  förut  måste  utlysas.  Dessutom  hade  jag 
tänkt  på  en  resa  för  min  helsa.  Jag  har  förfrågat  mig  hos 
flere  i  Stockholm  i  detta  af  seende,  men  ej  kunnat  få  något 

—    571     — 


BREF 

bestämdt  svar.  Var  derföre  god  och  directe  fråga  Kron- 
prinsen när  han  vill  ha  oss  samlade.  Flere  ledamöter  äro 
i  samma  belägenhet  som  jag,  och  det  är  icke  rätt  att  lemna 
oss  i  ovisshet,  då  saken  i  alla  möjliga  hänseenden  fordrar 
någon  beredelse  till  —  ingen  ting. 

Min  helsa  har  i  vinter  varit  god,  bättre  än  förr;  men  mitt 
lynne  så  mycket  sämre.  Allt,  till  och  med  Doctorerna  som 
alltid  veta  mindre  än  Patienten,  hänvisar  nu  mera  på  en 
bestämd  Hypokondri,  som  i  min  slägt  är  ärfthg:  Jag  bör 
tacka  Gud  att  den  kommer  så  sent,  och  att  jag  så  länge  fått 
vara  glad,  gladare  än  de  fleste.  Hvad  har  jag  väl  att  klaga? 
Sedan  man  så  troget  som  jag,  så  länge  som  jag,  plockat  ro- 
sorna, blad  för  blad,  vore  det  orätt  att  ej  till  slut  nöja  sig 
med  taggarna.  Jag  erkänner  att  jag  skiljes  ogerna  från  Lund: 
icke  för  personernas  skuld,  af  hvilka  de  fleste  ledsnat  vid 
mig  och  mina  besynnerligheter,  sedan  jag  ej  längre  kan  eller 
vill  vara  deras  Hof narr,  deras  Bouffon  och  förspilla  den  smula 
qvickhet  och  liflighet  Naturen  gett  mig  för  att  roa  större 
narrar  än  jag  sjelf.  Men  för  ställets  skuld,  för  Lundagårdens, 
för  Helgonabackens  skuld,  der  mitt  hjerta  vuxit  fast,  lik- 
som andra  rotväxter.  Ack!  jag  har  här  lefvat  snart  27  år, 
likså  länge  som  Peloponnesiska  kriget  varade,  hvilket  också 
slutade  med  —  Athéns  förstöring.    Vid  Pingsttiden  flyttar 

jag- 
Framför  min  vördnad  för  din  goda  Fru.    Min  ber  helsa. 
Åkerhielm  har  skrifvit  mig  mycket  godt  om  din  Erik  XIV. 
Skulle  man  ej  kunna  få  se  den?    Helsa  Franzén  och  Brink- 
man  tusenfaldt. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 


572 


I 


1825—1826 
Till  M.  VON  ScHWERiN,  född  Törngren.  75. 

Lund  d.  2  April  1826. 

Man  borde  egenteligen  aldrig  resa  Ull  Sirköping,  eller 
också  aldrig  resa  derifrån;  ty  det  ligger  i  menniskonaturen 
att  alltid  sakna  det  bättre:  jag  känner  till  och  med  den  som 
saknar  det  sämre.  Min  reskamrat  Bolmeer  har  det  ej  heller 
gått  bättre  än  alla  andra:  ty  han  har  blifvit  förtjust  af  Fri- 
herrinnan, och  påstår  alla  dar  med  mycken  ifver  att  Frih. 
borde  i  stället  för  Lidbeck  vara  Aesthetices  Professor  i 
Lund;  men  det  är  lätt  att  märka  på  honom  att  det  ej  just 
är  af  blott  och  bart  interesse  för  Vettenskapen  som  han  yttrar 
sig  sålunda.  Emedlertid  har  jag  jemte  mina  egna  nu  äfven 
hans  tacksägelser  för  sist  att  framföra. 

Från  Brinkman  har  jag  sedan  i  söndags  haft  2:ne  bref, 
och  dessutom  Bulletiner  om  hans  helsa  både  från  Åker- 
hielm  och  Beskow.  Han  är  bättre,  men  hans  vänner  säga 
att  han  börjar  förlora  tålamodet,  det  enda  verksamma 
apothek  i  menniskolifvet.  Deremot  försäkra  alla,  äfven 
han  sjelf,  att  han  anses  utom  all  fara,  emedan,  som  Åker- 
hielm  påstår,  hans  själ  är  fullkomligt  frisk  och  hans  kropp 
egenteligen  aldrig  lefvat.  Sjelf  är  han  missnöjd  med  sin 
Doctor,  Pontin,  och  berättar  att  denne  för  några  år  sen 
skickade  honom  ett  Poem,  men  tillkännagaf  med  det  samma 
att  han  skrefve  bättre  recepter  än  vers.  Detta  trodde  också 
B.  utan  svårighet:  men  nu  säger  han  att  han  fruktade 
det  Pontin  gjort  sina  skaldestycken  orätt:  en  väl  uttryckt 
misstanke.  Emedlertid  är  jag  glad  att  all  allvarhg  inquie- 
tude  för  en  väns  lif  nu  är  oss  begge  betagen.  Jag  påminner 
mig  härvid  Sergells  yttrande:  »Jag  vet  att  jag  skall  dö, 
men  det  är  djefvulen  så  hårdt  att  jag  ej  får  lefva  till  dess.» 
Ack!  huru  många  äro  ändå  de  som  få  lefva  till  dess  de  dö? 
Egentehgen  endast  de  dödfödde.    Det  rätta  hfvet  är  något 

-    573    — 


BBEF 

så  kostbart  att  man  ej  må  räkna  det  efter  år,  utan  efter 
minuter  .  .  . 

Åkerhielms  komma  i  Junii  månad  till  Skåne  för  att 
visitera  fängelserna.  En  fånge  är  då  åtminstone  rymd  ur 
det  academiska  fängelset  —  men  till  ett  värre.  I  slutet  af 
Juli  komma  de  till  Vexiö,  men  då  är  jag  troligtvis  ej  hemma. 
När  Commitén  skall  sammanträda  vet  man  äfven  så  litet 
som  hvarföre  .  .  . 

Om  det  går,  händelsevis,  något  bud  från  Sirköping  så 
var  god  och  låt  det  höra  till  hos  mig.  Jag  ville  till  hastig 
genomläsning  sldcka  Friherrinnan  några  små  Svenska  brochu- 
rer,  ej  af  mig,  men  ändå  ganska  dåliga.  Antomarchi  fins 
ej  i  staden.  Kan  Frih.  umbära  den  på  några  dagar  så  skedde 
mig  dermed  en  tjenst.  I  öfrigt  väntar  jag  från  Tyskland 
en  hel  fora  böcker,  men  de  äro  blott  och  bart  theologiska, 
och  interessera  alltså  Frih.  troligtvis  ej  mer  än  mig:  men  jag 
är  så  olycklig  att  jag  ändå  måste  läsa  dem.  Ackl  en  stackars 
Biskop  har  många  äktenskapspligter! 

Bolmeer  som  nu  kom  liit  ber  ännu  en  gång  om  sin  vörd- 
nad.   Hvad  skall  då  icke  jag  göra? 


76.  Till  B.  Beskow. 


Ödmjukast 

Tegnér. 


Lund  d.  6  April  182G. 


Bäste  Beskow! 

Jag  har  icke  mindre  än  3:ne  vänskapsfulla  bref  att  tacka 
dig  för,  men  ganska  kort  tid  dertill,  ty  jag  har  i  dag,  hksom 
de  flesta  andra  dagar,  varit  på  ett  af  de  mångfaldiga  afskeds- 
kalaser  hvarmed  Lundaboerna,  i  synnerhet  Consistoriales, 
betyga  sin  glädje  att  bli  af  med  mig.   Jag  håller  på  att  för- 

-    574    — 


1825—1826 

gås  af  skinka  och  ledsnad:  men  det  är  en  öm  vänskapspligt 
att  svälja  och  gäspa.  Förmiddagarna  är  jag  sysselsatt  med 
att  plocka  ihop  böcker  och  gamla  papper;  ty  mina  flytt- 
saker  gå  af  i  nästa  vicka.  Sjelf  kommer  jag  med  rätta  tros- 
sen ej  förr  härifrån  än  i  Maj.  Förlåt  derföre  att  jag  blott 
som  hastigast  kan  tacka  dig  för  din  vänskap  och  den  god- 
het hvarmed  du  meddelat  mig  underrättelser  om  Brinkmans 
helsa.  Så  väl  dina  som  Åkerhielms  berättelser  derom  tran- 
quilHsera  mig.  Sjelf  har  han  äfvcn  skrifvit  flere  gånger,  och 
jag  hoppas  att  nu  all  fara  är  förbi.  Var  god  och  helsa  honom 
att  jag  med  första  skall  säga  honom  huru  glad  jag  är  här- 
öfver:  i  dag  kan  det  omöjligt  ske.  I  öfrigt  beklagar  jag 
vår  vän,  stackars  Pontin,  sedan  den  otacksamme  Brinkman 
tror  sig  ha  gjort  den  upptäckt  att  till  och  med  hans  vers 
skulle  vara  bättre  än  hans  recepter.  Men  bhr  Brinkman 
frisk  hoppas  jag  han  dömmer  strängare  öfver  Poesien. 

För  underrättelserna  om  Commitén  tackar  jag.  När 
Prinsen  sjelf  säger  att  den  ej  skall  sammanträda  förrän  i 
September  så  hoppas  jag  att  saken  ej  går  i  verkstäUighet 
på  detta  åratalet.  Också  tycker  jag  att  de  flesta  Ledamö- 
terna, jag  sjelf  inberäknad,  rätt  väl  kunna  behöfva  att 
ligga  till  sig. 

Beklagar  af  hjertat  Herr  Öfver  Ceremonimästaren  von 
Hauswolffs  dödliga  frånfälle.  Lycka  ändå  att  Ceremonierna 
förmodligen  bli  q  var,  och  troligtvis  alltid  finna  sin  Mästare. 

Min  helsa  har  längre  tid  varit  temligen  god,  men  mitt 
lynne  så  mycket  ojemnare.  Är  det  hypochondrie  jag  har, 
så  tror  jag,  liksom  du,  att  den  går  öfver,  endast  htet  sednare 
än  du  förmodar,  nemhgen  —  i  grafven,  som  grundeligt 
botar  alla  sjukdommar.  I  öfrigt  säga  Doctorerna  att  jag  har 
ondt  i  gallblåsan.  Hvem  skulle  också  undra  deröfver,  när 
man  tilltror  mig  en  smula  menniskokännedom? 

Helsa  din  goda  Fru  från  mig  och  min  hustru,  och  förlåt 

—    575    — 


BREF 

så  vidt  möjligt  är,  mitt  slarfviga  bref.    Glöm  ej  att  helsa 
Brinkman. 

Din 
Vän 

Tegnér. 


77.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  9  April  1826. 

Sedan  jag  genom  flere  bref  från  dig  sjelf,  Beskow  och 
Åkerhielm  blifvit  någorlunda  lugnad  i  afseende  på  din 
helsa,  har  jag  icke  skrifvit  på  länge.  Resor  på  landet,  en 
mängd  oafslutade  affärer,  nedpackning,  hela  oredan  och  tra- 
casseriet  af  en  förestående  flyttning  ha  upptagit  och  komma 
ännu  länge  att  upptaga  min  tid.  Mina  böcker  och  större 
delen  af  mina  flyttsaker  komma  att  af  gå  om  8  dar;  sjelf 
reser  jag  väl  icke  ännu  på  en  månad.  I  början  af  Maj  skall 
jag  hålla  auktion  på  allt  hvad  jag  ej  kan  föra  med  mig. 
Alla  dessa  bestyr  äro  icke  blott  tråkiga,  utan  äfven  på- 
kostande. Man  växer  oförmärkt  fast  vid  ett  ställe  der  man 
lefvat  så  länge,  ehuru  ofta  man  också  kunnat  vara  ledsen 
vid  sin  ställning  der.  För  öfrigt  är  det  löjhgt  nog,  att  man 
för  en  flyttning  af  20  mil  måste  göra  mer  anstalter  än 
för  den  stora,  den  sista  flyttningen,  som  gör  sig  sjelf. 

Sedan  jag  fått  det  hopp  att  du  ej  på  länge  måste  tänka 
på  denna  sistnämnda  försonar  jag  mig  allt  mer  och  mer 
med  föreställningen  om  dina  fortfarande  plågor.  Ack 
menniskan  är  ett  feghjertadt  slägte:  lifvet,  huru  plågsamt 
det  må  vara,  är  och  bhr  ändå  det  väsentligaste  för  oss 
alla.  När  våren  kommer  med  sina  rosor  hoppas  jag  du 
slipper  dina.  Beskow  skrifver  att  du  börjar  förlora  tåla- 
modet.   Det  undrar  jag  ingalunda  på.    Jag  har  långt  för 

—    576    — 


1825—1826 

detta  gjort  den  förlusten,  ehuru  jag  har  mindre  physiska 
skäl  än  du  dertill.  Likväl  har  icke  heller  jag  på  en  tid  varit 
utan  kroppsliga  plågor  —  ty  om  själen  vill  jag  icke  tala, 
emedan  de  constituerat  sig  till  permanenta.  Det  är  icke 
svalorna,  det  är  gikten  som  bebådar  våren  hos  oss.  Jag  har 
haft  och  har  starka  känningar  deraf  i  ben  och  armar.  Här- 
tillmed  tryckningar  under  bröstet  förenade  med  obeskrif- 
1ig  oro,  som  vanligtvis  upplöser  sig  i  gråt:  allt  hypokondriska 
tecken.  —  Men  du  har  nog  af  din  egen  sjukdom,  och  jag 
bör  icke  plåga  dig  med  beskrifningen  af  mina  mindre  opass- 
Ugheter. 

Hvad  jag  förutsett  i  af  seende  på  den  ätande  och  kala- 
sande Nemesis,  har  redan  börjat  gå  i  fullbordan.  Jag  har 
denna  vicka  genomgått  ej  mindre  än  fyra  sådana  skärs- 
eldar, och  till  middag  skall  jag  i  den  femte.  Jag  förgås 
af  skinka  och  välmening  och  afskedstal.  Det  mesta  lär 
ännu  återstå.  Studenterna  ville  äfven  ge  mig  en  middag: 
men  det  har  jag  på  det  allvarligaste  undanbedt  mig.  Jag 
har  nog  och  för  mycket  af  de  privata. 

Tusen  tacksägelser  för  dina  bref  af  den  21,  24,  28  Mars. 
Dina  förändringar  af  Skalden  gillar  jag  fullkomligen.  Det 
hela  har  derigenom  en  säkrare  och  kraftigare  hållning. 
Jag  skulle  önska  du  på  samma  sätt  kunde  förändra  mig, 
som  bättre  än  ditt  poem  behöfde  en  omstöpning.  Das 
Grab  är  ett  oändligt  vackert  och  rörande  stycke.  »Die 
Tiefe  nur  des  Lebens,  kein  Abgrund  ist  das  Grab»,  är  väl 
på  en  gång  det  skönaste  och  trösterikaste  man  kan  säga 
om  den  »yttersta  fienden».  Dessutom  beundrar  jag  upp- 
riktigt din  obegriphga  talent  att  så  lätt  röra  dig  i  ett  främ- 
mande språk,  då  jag  och  så  många  andra  ha  svårt  att 
komma  ut  med  vårt  modersmål.  Jag  kan  verkeligen  ej  inse 
något  förnuftigt  skäl  hvarför  ej  du,  snarare  än  jag,  borde 
utge  en   samling   af   mindre  Poémer,   helst   Svenska.    Att 

-    577    — 

2)1—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

flere  af  dem  haft  en  tillfällig  anledning  kan  ingen  annan 
än  en  narr  lägga  dem  till  last.  Hela  Pindarus  har,  så  vidt 
jag  vet,  ej  heller  någon  annan.  Allt  lyriskt  är  egente- 
ligen  tillfäUighetsvers.  Tänk  nu  allvarsamt  härpå  när  du 
blir  frisk. 

Den  Engelska  öfvers.  af  Axel  har  jag  fått  från  Lon- 
don. Det  är  så  vidt  jag  ser  blott  en  paraphras,  som  egente- 
Hgen  ej  lemnar  något  annat  qvar  än  fabeln,  som  just  icke 
är  styckets  starkaste  sida.  Jag  måste  bekänna  att  jag  ej 
läst  igenom  mera  än  början.  I  allmänhet  läser  jag  högst 
ogerna  öfversättningar  af  mig  sjelf,  ty  de  äro  merendels 
ännu  sämre  än  Originalet.  Fru  Helvigs  Frithiof  har  jag 
ännu  ej  fått,  tror  ej  heller  att  den  är  utkommen.  Schley 
lär  bli  förr  färdig.  Men  hur  kan  han  möjligtvis  påräkna 
någon  afsättning  i  Sverge,  —  och  i  Tyskland  blir  han  före- 
kommen af  en  vida  större  reputation.  Jag  beklagar  af 
hjertat  hans  ekonomiska  förlust.  En  öfversättning  af  mitt 
otryckta  Tal  på  Oscarsdagen  är  utkommen  i  Liibeck.  Det 
har  flere  misstag  om  meningen.  I  allmänhet  lär  Svenskan 
vara  svår  att  öfversätta.  Också  vet  jag  icke  hvarför  man 
bearbetar  en  grufva  som  är  så  hårdbruten  och  i  allmänhet 
ger  så  litet. 

I  två  dar  var  jag  på  Sirköping  med  Bolmeer,  och  fick 
expectorera  mig.  Frih.  är  sig  lik,  och  mer  kan  jag  ej  säga 
till  hennes  beröm  .  . .  Jag  tog  ej  afsked,  utan  lof vade  komma 
ännu  en  gång.  Men  jag  fruktar  jag  kan  ej  hålla  ett  sådant 
löfte,  gör  kanske  också  bäst  för  mig  sjelf  att  bryta  det. 
Jag  har  sorger  nog  ändå. 

Ett  poem  medföljer.  Hammarsköld  kan  med  skäl 
kalla  det  en  reminiscens,  ty  det  är  verkeligen  från  min  ung- 
dom, då  jag  var  passionerad  för  fogeljagt.  En  smula  ly- 
risk förtjenst  tycker  jag  sjelf  att  det  äger.  Musik  kan 
väl  ej  sättas  der  till:  men  med  en  god  declamation  tänker 

—    578    — 


1825—1826 

jag  att  det  skulle  väl  låta  höra  sig.  Låt  icke  ta  någon  af- 
skrift  deraf.  Vi  måste  skrinlägga  våra  små  inkomster. 
Om  Gerda  en  annan  gång.  Stackars  flicka!  hon  har  långt 
till  bröllopet. 

Exc.  Wachtmeister  väntas  hit  i  slutet  af  månaden. 
Således  blir  ingen  ting  af  med  min  resa  till  Årup.  Tusen 
helsningar  från  min  hustru.    Ursäkta  slarfvet. 

Din 

Vän 

Tegnér. 


Till   M.  VON  ScHWERiN,  född  Törngren.  78. 

Lund  d.  16  April  1826. 

För  att  icke  komma  med  mina  flyttsaker  midt  i  plogan- 
den har  jag  varit  nödsakad  att  redan  nerpacka  mitt  gods, 
hvaribland  äfven  böckerna  som  nu  afgått  och  afgå.  Jag 
kunde  således  icke  lemna  budet  de  omtalta  Brochurerna. 
Frih.  förlorade  också  ingen  ting  derpå:  men  det  var  för- 
argeligt  att  jag  ej  kunde  uppfylla  mitt  löfte. 

I  af  seende  på  Brinkman  behöfver  Frih.  ej  längre  vara 
orolig.  Han  skrifver  väl  nu  mera  icke  sjelf,  hvartill  jag 
ändteligen  både  med  hot  och  lock  hunnit  förmå  honom; 
men  Beskow  underrättar  mig  med  hvarje  postdag  om  hans 
tillstånd,  och  äfven  i  dag  hade  jag  bref.  Han  är  mycket 
förbättrad,  men  fullkomligt  återställd  blir  han  icke  innan 
vädret  blir  mildare.  Vi  kunna  således  från  detta  håll  hop- 
pas det  bästa.  Deremot  hotar  mig  från  en  annan  sida  en  ännu 
större  och  ömmare  förlust.  Min  gamla  82-åriga  Mor  har 
i  vår  åter  haft  sin  vanliga  rosfeber.  Då  hon  var  nästan 
återställd  härifrån  och  började  gå  uppe  gjorde  hon  på  släta 
golfvet  ett  fall  och  bröt  sig  farligt  i  höften  hvarefter  hon 

—    579    — 


BREF 

åter  måst  intaga  sängen.  Dylika  tillfälligheter  äro  vid  hennes 
år  högst  vådliga,  och  de  underrättelser  jag  hade  med  sista 
post  voro  högst  oroande.  I  dag  hade  jag  allsintet  bref  från 
Vermland.  Betyder  det  förbättring  eller  döden?  Jag  anar 
det  värsta.  Ack!  jag  hade  så  säkert  föresatt  mig  att  i  som- 
mar på  uppresa  till  Sthlm  ta  vägen  om  Vermland.  Nu 
kommer  jag  kanske  för  sent.  Hvart  jag  ser  mig  om  är  intet 
annat  än  skilsmessa  och  sorg.  Hade  jag  endast  ett  hjerta  af 
stål  eller  bly,  som  de  flesta,  en  bassin  för  det  döda  hafvetl 

Jag  har  i  dessa  dar  genomgått  större  delen  af  mina  pap- 
per. Det  är  obegripligt  huru  mycket  dumheter  en  menniska 
kan  skrifva.  Läkare  påstå  att  menniskokroppen  hvart 
tionde  år  är  alldeles  förnyad:  men  själen  undergår,  tänker 
jag,  äfven  samma  förändring  och  ännu  hastigare.  I  begge 
afseenden  är  det  väl  möjligt  att  förändringen  är  en  försäm- 
ring: men  besynnerligt  är  det  likväl  att  veta  med  sig  sjelf 
att  man  är  den  samme  och  ändå  har  så  olika  åsigter  af 
menniskolifvet.  Jag  blir  spökrädd  när  min  egen  gestalt 
—  från  fordom  —  så  der  träder  framför  mig  med  främmande 
drag  dem  jag  gerna  ville  taga  för  en  annans,  för  alldeles 
obekanta.  Tiden  gör  med  oss  hvad  hon  vill:  men  hon  vill 
sällan  något  godt. 

Förlåt  att  jag  skrifver  så  ofullständigt.  En  fora  skall 
af  gå  i  morgon.  Jag  packar  och  packar,  men  det  tar  ändå 
intet  slut.  En  uppslamning  af  skräp  har  satt  sig  i  alla  mina 
lådor,  och  jag  måste  använda  både  eld  och  vatten  deremot. 

Bolmeer  ber  om  sin  vördnad. 

Ödmjukast 

Tegnér. 


580    — 


1825—1826 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  79. 

Lund  d.  23  April  1826. 

Du  måste  stå  illa  med  Postverket,  min  bäste  Brink- 
man: ty  först  och  främst  fick  jag  i  dag  på  en  gång  dina 
begge  bref  af  d.  13  och  18  April;  och  för  det  andra  ser  jag 
derutaf  att  du  ännu  ej  fått  mitt  bref  af  d.  9.  Det  innehöll 
väl  egenteligen  ingen  ting,  det  bifogade  Poemet  inberäk- 
nadt;  men  det  vore  dock  förargeligt  om  det  förkommit,  eller 
fallit  i  obehöriga  händer.  Hör  derföre  efter  på  PostContoret 
der  det  måtte  vara  undanstucket  i  någon  vrå. 

Du  gör  mig  orätt  om  du  tror  att  jag  afstyrkt  dig  att 
skrifva,  för  att  med  så  mycket  bättre  samvete  sjelf  kunna 
låta  bli.  Mitt  samvete  är  i  den  vägen,  som  du  vet  af  erfa- 
renhet, icke  grannlaga.  Men  både  jag  och  Friherrinnan  fruk- 
tade på  allvar  att  det  trägna  skrifvandet  skulle  för  mycket 
matta  dig.  Deraf  kommer  hennes  hot  att  ej  emottaga  dina 
bref:  men  detta  var  väl  dock  icke  så  allvarsamt  menadt. 

»And  whispéring:  I  can  ne 'er  consent,  consented» 

står  det  i  Don  Juan  om  Julia,  om  jag  minnes  rätt:  och  detta 
gäller,  i  hvad  fråga  som  helst,  om  hela  qvinnokönet.  Jag  åter 
har  verkeligen  för  att  menagera  dig  adresserat  mig  till 
Beskow,  som  också  varit  så  god  och  nästan  postdagligen 
underrättat  mig  om  ditt  tillstånd.  Då  nu  detta  så  mycket 
förbättrat  sig  och  vi  med  säkerhet  kunna  hoppas  att  all 
fara  är  förbi,  och  att  helsan  kommer  med  blommorna,  som 
dock  i  år  tyckas  vilja  dröja  längre  än  vanligt,  så  förstås 
af  sig  sjelf  att  det  är  bättre  att  genom  dig  sjelf  få  egen- 
händiga  underrättelser  —  än  Sjukbulletiner  af  andra,  så 
mycket  mer  som  du  alltid  uppspäder  denna  och  hvarje 
annan  text  med  de  interessantaste  noter  och  randglosser. 
Räkna  för  öfrigt  icke  på  mig  att  jag  skrifver  så  sällan  och 

—    581    — 


BREF 

så  ofullständigt.  För  närvarande  har  jag  åtminstone  flytt- 
ningsbestyren och  calaserna  att  skylla  på.  Jag  har  i  denna 
vicka  varit  på  5  middagar  och  2me  supéer.  Det  är  att 
använda  tiden  väl.  Studenterna  hade  velat  göra  mig  en 
fete,  men  det  har  jag  lyckligtvis  af  styrt.  En  dylik  af 
AcademiStaten  som  lär  vara  påtänkt  skall  jag  söka  att 
parera  undan  om  möjligt  är.  Tiden  räcker  ej  till  och  magen 
gör  uppror  mot  så  många  heders  och  vänskapsbetygelser. 

Beskow  är  dig  af  hjertat  tillgifven  och  derför  förlåter 
jag  honom  att  hans  talang  just  icke  är  så  stor,  och  att 
han  har  litet  fåfänga,  som  är  vanlig  hos  de  fleste  författare. 
Med  dig  kan  jag  försäkra  att  han  aldrig  ämnat  competera 
i  af  seende  på  Academien:  det  vet  jag  bättre  än  du.  Också 
vore  det  alltför  orimligt.  Jag  hoppas  att  den  saken  är 
afgjord  nu  ändteligen,  som  hon  bort  vara  för  många  år 
sedan.  Hvad  mig  angår,  så  skulle  jag  väl  ha  kärlek  till 
Allmänheten,  om  jag  blott  visste  hvar  hon  funnes,  nemlig. 
vittnesgill.  Som  saken  nu  står  måste  en  förnuftig  man 
åtnöja  sig  med  enskilt  bifall,  och  misstro  äfven  det.  Vi 
ha  ju  i\Ioses  och  Profeterna,  vi  ha  ju  de  stora  och  egent- 
liga Poeterna  att  jemföra  oss  med:  denna  jemförelse  be- 
varar oss  nogsamt  för  allt  högmod  och  lär  oss  att  känna 
vårt  intet.  Högmodet  ligger  icke  deruti  att  man  sträfvar 
till  det  högsta:  men  väl  ligger  den  rätta  modestien  deruti, 
att  man,  oaktadt  allt  tillfälligt  och  relatift  bifall,  känner 
inom  sig  att  man  icke  uppnått  eller  kan  uppnå  det.  Sant 
är  likväl  att  dylika  principer  ofta  föranleda  till  en  likgil- 
tighet för  Allmänhetens  omdöme  som  är  olycklig  i  det  af- 
seendet  att  den  beröfvar  oss  ett  incitament  som  lifvar, 
upprätthåller  och  tillfredsställer  många,  och  föranleder  till 
en  overksamhet  som  ligger  redan  förut  i  Nordiska  carac- 
teren  och  är  glad  att  kunna  ursäkta  sig  med  så  förnäma  skäl. 

Det  är  väl  att  Frih.  funnit  mig  som  fordom;  sjelf  kan 

—    582    — 


1825—1826 

jag  ej  göra  det:  men  visserligen  skall  man  vara  mycket 
förstämd  för  att  ej  uppspelas  af  henne.  För  henne  visar 
sig  ingen  själ  utan  i  högtidskläder.  Men  du  skulle  se  mig 
i  mitt  hvardagslag.  Tro  mig,  med  mig  är  det  förbi.  Vixi. 
Jag  är  ett  misslyckadt  dénouement  till  ett  misslyckadt 
Drama.    Men  detta  hör  icke  hit. 

Ditt  omdöme  om  R.  är  sant,  men  väl  strängt.  Mannen 
blef  intet  helt,  derföre  att  han  ville  vara  en  del  i  allt.  Mång- 
kunnighet är  i  allmänhet  mångfuskeri.  Men  ett  ovanligt 
klart  och  skarpt  prosaiskt  hufvud  hade  han:  men  Poesien  var 
blott  nattmössan  derpå.  För  öfrigt  bör  du  tänka  bättre 
om  honom  än  vi  andra,  för  att  slippa  ljuga  när  du  snart 
skall  berömma  honom.  Hycklade  kärleksbetygelser  ha 
ingen  kraft  med  sig.  Den  man  skall  berömma  måste  man 
åtminstone  gilla.  Ruthströms  förtjenst  låg  i  vidden  ej  i 
djupet  af  hans  verksamhet:  det  är  arealen,  ej  cubikinnehållet 
af  hans  förtjenst  som  är  märkvärdig.  Detta  är  rätta  syn- 
punkten:  kom  ihåg  det! 

Drängar  till  Prester  har  jag  nog  och  för  många  i  Stiftet. 
Poetiska  drängar  saknas  väl  ej  heller,  om  endast  Sylvander 
och  Wieselgren  ville  uppsöka  dem  bland  kamraterna.  Är 
den  ifrågavarande  verkelig  Smålänning?  ty  annars  måste  jag 
å  Embetets  vägnar  protestera  mot  hans  andeliga  kallelse. 
Hans  poetiska  må  du  af  göra.  Utan  att  närmare  känna  per- 
sonens andeliga  gåfvor  deltar  jag  ej  i  någon  subscription  .  .  . 
Tag  något  närmare  reda  på  saken:  ty  är  det  ett  Genie  så 
bör  han  visserligen  hjelpas,  men  icke  till  prest  utan  till 
poet.   Fast  i  det  fallet  hjelper  han  sig  väl  sjelf. 

Min  hustru  ber  hjertligen  helsa. 

Din 

Vän 

Tegnér. 

—    583    — 


BREF 


80.  Till  c.  G.  VON  Brinkman. 

Lund  d.  10  Maj  1826. 

Bäste  B.  De  sista  rader  jag  skrifver  från  Lund  skola 
vara  till  dig;  ty  jag  reser  i  eftermiddag.  Afskedet  kostar 
mera  på  mig  än  du  vet  eller  bör  veta.  Från  Friherrinnan 
kan  jag  helsa  dig.  Äfven  från  Exc.  Wachtmeister,  som  var 
med  på  en  middag  som  gjordes  mig  af  AcademiStaten.  — 
Dina  bref  besvarar  jag  från  Tufvan.  Blif  snart  frisk.  Farväl! 

Tegnér. 


81.  Till    DENSAMME. 

Tufvan  d.  21  Maj  1826. 

Jag  är  redan  i  åtta  dagar  på  min  Tufva:  men  myrorna 
arrangera  sig  vida  fortare  än  jag:  ty  ännu  är  jag  icke  på 
något  sätt  i  ordning,  ehuru  jag  hela  vickan  gått  och  plockat 
böcker  och  papper.  Min  hustru  för  samma  klagan  på  sin 
sida:  och  när  vi  då  tillika  veta  att  Tufvan  är  som  det  mensk- 
liga  lifvet,  der  man  knappast  hinner  orientera  sig  och  få 
litet  trefligt,  innan  man  måste  lenma  det,  så  tycka  vi  knap- 
past det  lönar  mödan  att  fördrifva  oredan.  Ty  inom  ett 
år  måste  vi  åter  packa  ner  och  opp.  Stället  har  för  öfrigt 
en  utmärkt  vacker  belägenhet.  En  liten  sjö,  Trummen, 
omger  det  på  två  sidor.  Han  är  obetydlig,  men  full  af 
vikar  och  allehanda  lyriska  digressioner,  ett  litet  Pinda- 
riskt  Ode.  Alla  kullar  rundtomkring  äro  fulla  af  löfskog, 
ett  gladt  närvarande,  helst  nu  i  löfsprickningen:  och  längre 
bort  står  Forntiden,  med  sina  allvarsamma  furor.  I  fonden 
tvers  öfver  sjön  är  Domkyrkan  och  graf varna  och  Evigheten: 
men  emellan  dem  och  mig  synes  likväl  Flospitalet,  en 
betydelsefull  utsigt.    Vägen  till  staden.  Va  mil,  går  mellan 

—    584    — 


1825—1826 

2  sjöar  genom  idel  löfskog  och  är  den  vackraste  promenad 
man  kan  se.  Söndagarna  i  synnerhet  vimlar  den  af  le  beau 
monde  från  staden  och  af  Scholungdom.  Rummen  (det 
är  naturligtvis  blott  ett  trähus,  men  nytt  och  väl  bygdt) 
äro  hvarken  många  eller  stora,  men  tillräckliga  för  mig, 
ljusa  och  glada.  Endast  fruktar  jag  att  de  till  vintern  bli 
något  för  luftiga.  Jag  har  redan  märkt  det  på  den  barvinter 
vi  haft  och  ha  i  närvarande  blomstermånad,  I  allmänhet 
lär  Vexiös  temperatur  vara,  för  sin  polhöjd,  ovanligt  kall. 
Det  kommer  deraf  att  landet  är  vida  högre  än  sinnena  här- 
städes.  Med  allt  detta  trifves  jag  rätt  väl  på  Tufvan  och 
kommer  visserligen  att  sakna  henne  i  Biskopshuset,  som 
är  bygdt  på  skryt,  ett  slott  af  träd  med  8  alnars  höga  rum, 
men  högst  obeqvämt,  ser  utanpå  ut  som  en  salpetterlada 
och  innantill,  der  inga  möbler  förslå,  som  en  utplundrad 
stad.  Men  belägenheten  är  vacker  och  beherskar  staden, 
utan  att  ändå  ha  något  för  stort  rike. 

Jag  reste  den  10  Maj  från  Lund.  Det  var  mig  en  svår 
dag,  ty  jag  är  nu  vida  mer  lättrörd  och  nerfsvag  än  fordom. 
Det  är  väl  egenteligen  blott  två  eller  tre  personer  jag  saknar: 
men  jag  hade  äfven  vant  mig  vid  de  andra,  flere  af  dem  visa 
mig  mycken  tillgifvenhet,  sjelfva  jorden  och  trakten  var 
mig  kär.  Utanför  Tullen  voro  samteliga  Studenterna  upp- 
stälda  till  afsked.  Jag  har  alltid  varit  deras  favorit,  ehuru 
jag  aldrig  complimenterat  dem.  Ett  par  dagar  förut  gjorde 
Academistaten  mig  ett  stort  kalas,  der  äfven  Excell.  Wacht- 
meister  var  bjuden,  jemte  flere  af  mina  bekanta  från  landet 
och  Malmö.  Schwerins  voro  inviterade,  men  kunde  ej 
komma,  emedan  deras  ena  spannhäst  var  sjuk  eller  död: 
och  att  resa  utan  spann  passar  ej  för  en  Hofstallmästare. 
Vid  middagen  sjöngos  verser,  artiga  nog,  af  Carl  Lundblad. 
De  ha  förmodligen  stått  i  någon  Tidning  redan:  annars 
skulle  jag  skickat  dem.     Om   aftonen   var  Bal.     Ett  gräl 

—    585    — 


BREF 

mellan  Wachtmeisters  folk  och  några  fulla  pojkar  —  jag 
fruktar  Studerande  —  slutades  dermed  att  Stadens  Borg- 
mästare fick  sig  ett  krossadt  kindben.  Saken  var  särskilt 
obehaglig  för  mig  då  ledsamheten  träffade  Wachtmeisters 
domestiker.  Alltsammans  ansågs  för  en  tillställning  af  en 
viss  Magr.  Docens  Dahlstedt,  som  ville  hämnas  deröfver, 
att  han  ej  fick  vara  med  ibland  värdarne  .  .  . 

Din  fröken  Morman  såg  jag  både  hos  Wachtmeister 
och  i  Lund.  Hon  är  icke  vacker,  åtminstone  ej  som  Systern: 
men  W.  berömde  mycket  både  hennes  hufvud  och  hjerta. 
För  min  del  var  jag  så  dissiperad  af  flyttningsomsorgerna 
att  jag  icke  fick  tid  att  göra  hennes  närmare  bekantskap. 
Jag  måste  således  tro  på  det  porträtt  du  gett  mig  af  henne 
i  Känslans  Elysé  och  derpå  tappar  hon  ingalunda.  Stycket 
är  vackert,  men  du  har  något  bortskämt  mig  med  Glömskans 
källa.  Sjelf  har  du  anmärkt  att  det  torde  vara  något  gedehnt: 
men  all  verkclig  känslighet  är  gerna  litet  vidlyftig  och  mång- 
ordig. En  smula  mera  energie  och  abbreviationer  hade 
kanske  ej  skadat.  Gläd  mig  så  ofta  du  kan  med  din  Sång- 
mö. Min  egen  går  för  det  mesta  i  Vexiö  schola  och  Gym- 
nasium. 

Dit  skulle  jag  äfven  vilja  skicka  Valerii,  som  behöfde 
det.  Franzén  skrifver  mig  till  att  V.  får  alla  rösterna  till 
Ruthströms  plats.  Det  är  ett  misstag,  ty  min  får  han  icke. 
Jag  gör  honom,  liksom  du,  full  rättvisa.  Några  af  hans 
visor  äro  rätt  qvicka,  ehuru  föga  poetiska,  men  hans  qvick- 
het  är  ett  tungt  cavalleri,  med  blanka  harnesk  och  skärande 
pallascher.  Det  är  för  mycket  Toddy  och  för  litet  Champagne 
i  hans  dryckespoési.  Om  Bellmans  idyUiskt-bacchanaliskt- 
poetiska  verldsåsigt  har  han  intet  begrepp.  Det  bästa  jag 
sett  af  honom  är  )> Allmänna  kärleken»,  ehuru  det  sköna  der 
som  hos  oss  andra  är  blott  fragmentariskt.  Skulle  han  ha 
en  plats  i  Acad.,  så  är  han  ju  dertill  nu  mindre  förtjent  än 

—    586    - 


1825—1826 

för  20  år  sedan.  Hvarför  har  man  glömt  honom  ända  tills 
nu  då  åtminstone  hans  Sångmö  är  afsigkommen  och  ingen 
hoppas  att  hon  gör  några  vidare  eröfringar.  Visserligen 
är  han  en  vida  bättre  poet  än  R.  men  detta  är  just  icke  det 
högsta  beröm.  För  dig  kan  det  visserligen  vara  likgiltigt 
om  du  får  Ruthströms  eller  Bloms  plats:  men  jag  kan  icke 
inse  eller  erkänna  min  förbindelse  att  just  nu  godtgöra 
Academiens  mångåriga  försummelse.  Jag  röstade  3  gånger 
på  Gcijer  innan  det  lyckades;  och  så  lär  jag  äfven  få  göra 
med  dig.  Till  Franzén  skrifver  jag  i  dag:  till  Leopold  först 
efter  valet,  emedan  han  lär  vara  bestämd  för  V.  Det  är 
åtminstone  godt  att  vi  slippa  Excellenser. 

I  Vexiö  är  jag  alla  dagar,  men  har,  åtminstone  tills 
vidare,  undanbedt  mig  kalaser.  Deremot  gör  och  mottar 
jag  ständigt  visiter,  men  tänker  ej  just  lefva  med  någon, 
utom  en  och  annan  af  de  yngre  Schollä rårna:  men  mat  måste 
jag  ge  alla,  när  jag  endast  kommer  i  ordning  med  Gäst- 
gifveriet.  Ända  till  medlet  af  Juni  blir  jag  väl  sysselsatt 
med  Scholexamina  och  andra  Embetsgöromål:  men  till 
Jönköping  hinner  jag  icke  resa  förr  än  längre  fram  på  som- 
maren. I  Juli  månad  har  man  tillstyrkt  mig  att  begagna 
Baden  i  Varberg:  men  jag  vet  ej  hur  jag  gör.  Fru  Helvig 
och  Lundblad  vilja  nödvändigt  ha  mig  till  Doberan:  men 
det  är  dels  för  långt,  dels  är  det  intet  salt  i  det  Tyska  — 
vattnet.  I  Augusti  måste  jag  göra  resor  i  Stiftet,  och  i 
September  säges  det  ju  att  vi  skola  till  Stockholm.  Jag 
blir  således  föga  hemma  i  sommar:  och  i  allmänhet  är  och 
blir  sommaren  min  egentliga  Sj^sslomanstid  för  Embetet. 
Först  sedan  jag  gått  i  vinterquarter  får  jag  tänka  på  något 
annat. 

Wieselgren  skickar  mig  nu  verkeligen  betjenten  på  hal- 
sen. Jag  hade  i  går  en  lång  epistel  härom.  Hvad  i  all  verl- 
den  skall  jag  göra  deraf?    Att  han  icke  lär  bli  någon  stor 

—    587    — 


BREF 

poet  tycker  jag  står  att  sluta  af  hans  Poem  i  Stockholms- 
posten. Mycken  technisk  lätthet,  men  ingen  originalitet, 
intet  framstickande  drag.  Det  är  sant,  ingen  verkelig  poet 
saknar  technisk  färdighet:  men  mången  obetydlig  har  den 
äfven  och  stadnar  dervid:  misstänkt  synes  det  mig  alltid 
när  man  strax  i  början  ej  har  något  annat  vitsord  för  sin 
poetiska  kallelse.  Blir  nu  icke  Ekbom  någon  stor  poet,  så 
kan  han  väl  ändå  bli  en  försvarlig  prest  och  tjena  Försam- 
lingen i  stället  för  Sylvander:  ehuru  jag  inser  att  den  som 
vid  19  års  ålder  skall  börja  studera  måste  vara  ett  stort 
Naturgenie  om  han  ej  skall  tröttna  på  halfva  vägen.  Jag 
är  emedlertid  rätt  ledsen  öfver  detta  uppdrag. 

Ditt  sista  bref  af  d.  9  Maj  fick  jag  på  retur  från  Lund. 
Detta,  liksom  flere  af  de  föregående,  måste  jag  dock  äfven 
i  dag  lemna  obesvarad  t.  Jag  vet  att  du  ej  räknar  så  noga 
med  mig,  helst  under  denna  orons  tid.  Helsa  äfven  Beskow 
som  jag  länge  varit  skyldig  bref.  Jag  skall  skrifva  med 
första.    När  resa  Åkerhielms,  och  hvar  blir  deras  adress? 

Min  hustru  ber  helsa. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

82.  Till  B.  Beskow. 

Tufvan  d.  25  Maj  1826. 

Bäste  Beskowl 
Jag  har  många  bref  att  tacka  dig  för:  det  sednaste  är 
af  d.  19  Maj.  Jag  hoppas  du  ursäktar  detta,  då  de  sista 
månaderna  af  mitt  vistande  i  Lund  voro  upptagna  af  stän- 
diga flyttningsomsorger  och  de  få  dagar  jag  här  tillbragt 
åtgått  att  någorlunda   arrangera  mig  i  min   nya  bostad. 

—    588    — 


1825—1826 

Den  har  en  utmärkt  vacker  belägenhet  mellan  sjöarna  och 
löfskogen.  Afståndet  från  staden  är  blott  ^  i  mil  och  vägen 
går  helt  och  hållet  genom  en  Blekingsk  park,  Emedlertid 
kommer  jag  otvifvelaktigt  att  länge  sakna  Lund,  der  jag 
qvarlemnade  en  och  annan  af  mina  ungdomsvänner,  hade 
tillfälle  till  ett  mera  bildad  t  umgänge  både  med  karlar  och 
fruntimmer  (det  sednare  är  mig  i  synnerhet  kärt)  och  sjelfva 
jorden  dessutom  var  blifven  mig  kär.  Här  åter  är  jag  och 
fruktar  jag  länge  kommer  att  förblifva  en  fremling.  De 
många  ceremonierna  som  måste  iakttagas,  det  afstånd  hvar- 
på  alla  hålla  sig  passa  ej  rätt  väl  med  mina  fordna  hemseder 
och  obekymrade  öppenhet:  jag  fruktar  dessutom  att  sinnena 
här  äro  i  allmänhet  något  frostbitna,  hopkrumpna  och  små- 
aktiga. Här  är  ingen  karl  som  kan  tala  om  annat  än  års- 
växten eller  —  Gramatican,  intet  Fruntimmer  som  kan 
sjunga  en  not.  Vid  sång  hade  jag  i  synnerhet  vant  mig  de 
sista  åren  i  Lund  der  jag  dagligen  hade  tillfälle  att  höra  en 
qvinnoröst  som  ännu  alltjemt  genljuder  i  mitt  hjerta. 
Emedlertid  hoppas  jag  att  finna  mig  och  efter  hand  orien- 
tera mig  i  min  nya  ställning.  Jag  får  mycket  att  göra,  helst 
i  början,  med  Embetet  och  Ephoratet:  sommaren  går  åt 
till  resor,  och  när  hösten  kommer  tänker  jag  att  gå  i  vinter- 
quarter  med  mina  döda  vänner  på  bokhyllan  och  med  min 
Sångmö  som  jag  väl  hoppas  ej  alldeles  öfvergifver  mig. 
Jag  tänker  dessutom  att  jag  har  goda  gåfvor  att  trifvas  i 
ensligheten,  äfven  den  folkrika,  och  hoppas  åtminstone 
att  aldrig  erfara  den  skamligaste  af  alla  sjukdomar,  själens 
dyssenteri,  ledsnan.  Men  en  viss  matleda  till  lifvet,  om- 
vexlande  med  utsväf vande  glädtighet,  följer  af  den  för- 
lorade jemvigten  i  mitt  inre,  der  medelpunkten  är  tappad 
och  mitt  oroliga  sinne  dväljes  än  på  den  ena  ytterligheten 
än  på  den  andra  —  detta  kommer  väl  att  följa  mig  i  Småland 
som  i  Skåne,  och  beror  af  helt  andra  orsaker  än  mina  yttre 

-    58y    — 


BREF 

omgifningar.  För  att  emedlertid  undanrödja  de  physiska, 
en  öfverdrifven  retlighet  i  nerfsystemet,  tillstyrka  Docto- 
rerna  mig  att  i  sommar  begagna  Varbergs  saltbad,  der  jag 
också,  om  jag  möjligtvis  kan  för  Embetsgöromål,  vill 
tillbringa  Juli  månad.  Juni  upptages  af  Scholexamina 
och  resor  i  de  närmaste  Häraderna,  Augusti  af  visitationer 
och  Kyrkovigningar,  och  i  September  har  du  ju  sagt  att 
vi  skola  till  Stockholm.  Detta  sednare  bestrides  dock  af 
andra  som  försäkra  att  Commitén  blir  uppskjuten  åtmin- 
stone till  vintern,  kanske  ännu  längre,  kanske  för  alltid, 
som  tvifvelsutan  vore  det  klokaste.  Var  derföre  god  och 
ännu  en  gång,  vid  tillfälle,  fråga  H.  K.  Höghet,  och  sök  att 
få  ett  bestämdt  svar,  som  i  flere  afseenden  är  mig  nödvän- 
digt. 

Jag  tackar  dig  för  din  Födelsedag.  Den  har,  tycker  jag, 
hvad  ett  sådant  Tillfällighetsstycke  bör  ha,  en  artig  upp- 
finning och  en  lätt  framställning.  Man  skulle  kunna  säga 
att  Fästs  beslut  att  ej  bortgifta  sin  dotter  innan  den  nya 
Dynastien  var  försäkrad  kanske  kunde  förefalla  alltför 
patriotiskt  och  föga  motiveradt  i  en  annan  theaterpiece: 
här  åter  halkar  uppmärksamheten  lätt  deröfver.  För  min 
del  skulle  jag  väl  också  ha  önskat  att  ej  blifva  påmint  om 
de  skånska  Herrskaperna  och  dertill  hörande  Hofveri 
och  lifegenskap,  utan  heldre  om  sjelfägande  och  sjelfständiga 
Bönder:  men  detta  är,  som  sagdt,  idel  småsaker,  och  jag 
kan  lätt  föreställa  mig  hur  piecen,  väl  spelad,  skulle  och 
måste  göra  en  stor  verkan  vid  ett  sådant  tillfälle.  För 
coupletterna,  helst  de  verser  som  röra  Kungen,  tackar 
jag  mest,  likasom  för  löftet  om  Musiken.  Mina  begge  döttrar 
spela  hjelpeligt,  och  min  systerdotter  sjunger  säkert,  ehuru 
litet  sträft.  Vi  skola  på  detta  sätt,  äfven  på  vår  lilla  Tufva, 
fira  Svenska  Hoppets  födelsedag,  som  måste  uppfylla  hvarje 
Svenskt  hjerta  med  glädje,  och  med  Guds  hjelp  för  alltid 

—    590    — 


1825—1826 

befriar  oss  från  en  återgång  till  Lidehvarfvets  legitima  styg- 
gelser, som  måste  uppfylla  hvarje  frisinnad  själ  med  förakt 
och  afsky.  Jag  hade  önskat  att  läroverket,  vid  detta  till- 
fälle, äfven  anställt  någon  högtidlighet,  innan  ungdomen 
åtskildes:  alla  voro  också  färdiga  att  hålla  Latinska  Ora- 
tioner, hvilka  förmodligen  voro  hållna  förut,  och  som  passat 
rätt  väl  blott  prinsen  varit  född  för  några  tusen  år  sen  i 
Rom.  Men  på  sitt  modersmål  vill  ingen  tala,  emedan  det 
var  för  gammalt  och  olärdt.  Åtminstone  begärde  man  då 
betänketid  till  hösten.  Jag  erbjöd  mig  derföre  att  sjelf, 
ehuru  mycket  sysselsatt,  extemporera  ett  Tal  i  början  af 
nästa  månad:  men  detta  var  en  innovation  oerhörd  i  Små- 
lands Kyrkohistoria,  och  Lectorerna  äro,  efter  gammal 
häfd,  födda  Vältalare  vid  sådana  tillfällen.  Några  kupletter 
kunde  jag  väl  skrifva:  men  RegementsMusiken  är  vid 
mötet,  och  Capellet  har  hvarken  haft  röst  eller  strängar  på 
länge.  Således  blir  väl  vår  glädje,  för  sommaren  åtminstone, 
tystlåten  .  .  . 

Jag  missunnar  icke  Valerius  den  plats  han  får  i  Sv. 
Academ.  utan  tror  tvertom  att  han  bordt  ha  den  för  20 
år  sedan.  Men  visserligen  interesserar  jag  mig  äfven  för 
att  Brinkman  måtte  äfven  komma  in  efter  Blom.  Det  skulle 
göra  mig  ondt  om  han  äfven  vid  det  tillfället  blefve  förbi- 
gången. Helsa  honom  samt  Adlerbeth,  till  hvilken  jag  snart 
skall  skrifva.  Äro  Åkerhielms  ännu  resta  och  hvar  är  då 
adressen?    Reser  du  sjelf  något  i  sommar? 

Framför  min  vördnad  för  din  Fru,  och  gläd  då  och  då 
med  ett  par  rader 

Din 
Vän 

Tegnér. 

När  får  jag  se  din  Erik  XIV? 

♦ 
—    591    - 


BREF 

83.  Till  c.  G.  AF  Leopold. 

Tufvan  d.  5  Juni  1826. 

Jag  är  nu  kommen  till  min  Småländska  bestämmelseort. 
Huru  jag  der  skall  trifvas  kan  jag  ännu  icke  bestämma. 
Hittills  ha  många  göromål  upptagit  min  tid  och  döfvat 
mina  vanliga  griller.  De  torde  äfven  framdeles  få  en  annan 
riktning.  Af  hvad  förändring  som  helst  i  lifvet  bör  man  ej 
vänta  sig  något  annat  eller  högre  än  ombytta  anledningar 
till  missnöje.  När  menniskoödet  vill  visa  oss  sin  ynnest, 
då  lyfter  det  oket  från  den  ena  skullran  —  och  lägger  det  på 
den  andra.    Endast  på  hjertat  trycker  det  beständigt. 

Vid  det  nyligen  hållna  valet  i  Svenska  Academien  för- 
modar jag  att  Valerius  blifvit  kallad.  Derpå  är  ingen  ting 
att  säga,  om  icke  att  det  skett  15  till  20  år  för  sent.  Nu  åter- 
står att  välja  Bloms  efterträdare.  Mitt  partie  är  längesedan 
tagit,  och  jag  ger  utan  all  tvekan  min  röst  åt  Brinkman. 
Herr  StatsSecreteraren  känner  honom  likså  väl  som  jag, 
och  jag  behöfver  alltså  icke  anföra  mina  skäl.  Med  sina 
vidsträckta  kunskaper  kunde  han  på  många  sätt  bli  Aca- 
demien nyttig,  men  hon  bör  då  skynda.  B.  är  till  åren,  och 
ehuru  hans  själ  hittills  bibehållit  sin  ungdomshelsa,  måste 
dock  allt  åldras.  Jag  föreställde  mig  icke  att  han  för  när- 
varande kunde  få  någon  annan  medtäflare  än  Valerius: 
men  från  Stockholm  hör  jag  att  äfven  Grefve  Wirsén  torde 
komma  i  fråga.  Hans  förtjenster  som  hög  Embetsman  äro 
öfver  mitt  beröm,  och  alla  erkänna  vidden  af  hans  snille. 
Men  jag  vet  icke  att  det  hittills  varit  rikta  dt  åt  Vitterheten, 
den  han  på  sin  plats  snarare  tyckes  kallad  att  beskydda  än 
att  idka.  På  Beskyddare  ha  vi,  som  Herr  StatsSecreteraren 
vet,  ingen  synnerlig  brist:  och  jag  nekar  icke  att  det  för 
Opinionens  skuld  synes  mig  litet  betänkligt  om  tilläfventyrs 
Amiralerna  skulle  bli  flera  än  —  skeppen.   Jag  vet  att  Herr 

—    592    - 


1825—1826 

StatsSecreterarens  röst  bestämmer  mångas.  Om  derföre 
icke  oöf vervinnerliga  hinder  möta,  så  visa  Brinkman,  jag 
kan  väl  äfven  tillägga,  visa  Academien  den  godheten  och 
nämn  honom. 

Den  mycket  omtalte  Ekbom  kom  i  förrgår.  Grefvinnan 
Cederström  har  haft  det  ädelmod  att  erbjuda  honom  fri 
mat.  Härigenom  äro  de  tillgångar  som  hans  Stockholmske 
välgörare  beredt  honom  tillräckliga  för  hans  behof,  och  böra 
äfven  kunna  lemna  något  öfverskott.  Såsom  alldeles  ny- 
begynnare  kan  han  icke  emottagas  i  de  högre  classerna: 
och  att  låta  honom  gå  i  de  lägre  bland  barnen  vore  olämpe- 
ligt.  Han  måste  derföre  till  en  början  begagna  privat  under- 
visning; och  den  skall  jag  söka  att  skaffa  honom  så  god  som 
omständigheterna  medgifva.  Huruvida  hans  fattnings- 
gåfva  svarar  mot  hans  håg  för  studier,  huruvida  han,  vid 
snart  20  års  ålder,  kan  inhämta  försummade  Elementar- 
kunskaper  utan  att  tröttna  på  halfva  vägen,  detta  måste 
ankomma  på  försök.  Hvad  hans  poetiska  gåfva  angår, 
hvilken  egenteligen  väckt  interesset  för  honom,  så  är  det 
svårt  att  dömma  deröfver.  ]\Ian  äfventyrar  vid  sådana 
väderspådomar  lätteligen  Professor  Dittmers  öde.  Jag  har 
ej  sett  annat  af  Ekbom  än  hvad  som  stått  i  Stockholms 
Posten.  Det  förråder  mycken  technisk  lätthet,  men  har  icke 
just  några  originella,  framstående  drag  som  man  vanligtvis 
plär  vänta  hos  en  blott  och  bart  Naturpoet.  Jag  har  för- 
manat honom  att  lefva  i  dagligt  umgänge  med  Gramatican, 
och  blott  då  och  då  göra  en  Söndagsvisit  hos  SångGudinnor- 
na.  Hans  litteraira  framsteg  måste  jag,  med  hans  gjmnares 
tillåtelse,  betrakta  som  hufvudsak;  ty  det  är  bekant  att 
man  icke  studerar  sig  till  Poésie,  aldraminst  i  Vexiö.  Har 
Naturen  bestämt  ynglingen  till  poet,  så  finner  han  väl  sin 
väg  af  sig  sjelf.  I  detta  af  seende  måste  jag  från  början  af  säga 
mig  allt  ansvar:  mitt  Ephorat  sträcker  sig  icke  så  vida.  — 

—    593    - 

SS— 210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


BREF 

Den  nya  Scholan  har  aldrig  gjort  mig  så  mycket  besvär 
som  den  gamla  —  jag  menar  den  i  Vexiö  —  gör  mig  i  dessa 
dagar;  ty  hela  denna  vicka  måste  jag  från  morgon  till  qväll 
sitta  i  Examina.  Lyckligtvis  har  jag  alltid  trifts  väl  bland 
barn  och  ungdom.  Det  är  en  glädje  att  se  huru  obekymrade 
de  segla  åstad  med  sina  förseglade  ordres,  att  öppna  på  en 
viss  höjd  i  lifvet.  De  lycklige  ana  icke,  hvad  vi  alla  vete, 
att  de  orderna  äro  ett  Uriabref.  Emedlertid  befriar  denna 
omständighet  Herr  StatsSecreteraren  från  ett  längre  bref 
i  dag.  Jag  hinner  endast  tillägga  att  Grefvinnan  Cederström 
ålagt  mig  att  framföra  en  mängd  helsningar  till  Herr  Stats- 
Secreteraren. Hon  bibehåller  ännu  all  sin  ungdoms  liflig- 
het,  och  är  som  jag  föreställer  mig  hon  var  i  den  gamla  goda 
tiden,  den  hon  ofta  omtalar,  då  Herrskapet  för  nära  40  år 
sedan  träffades  i  Ramlösa. 

I  September  konmier  jag  förmodeligen  till  Stockholm, 
så  vida  annars  den  omtalta  Commitén  då  sammanträder. 
Jag  tänker  att  der  föreställa  Harpocrates,  som  var  den  visaste 
af  Gudarna,  emedan  han  alltjemt  teg.  Men  sedan  jag  hört 
mig  trött  i  Commitén,  så  tillåt  mig  att  då  och  då  få  gå  dit 
der  jag  kan  få  höra  mig  glad  och  vis. 

Ödmjukast 

Tegnér. 


84.  Till  F.  M.  Franzén. 

Tufvan  d.  5  Juni  1826. 

Bäste  Franzén.  I  den  förmodan  att  Valerius  blifvit 
kallad  till  Ruthströms  efterträdare  i  Acad.  skickar  jag 
härhos  en  ny  omröstningssedel  på  Brinkman.  Det  var  mig 
verkeligen  oväntadt  att  han  skulle  få  en  så  förnäm  med- 

-    594    — 


1825—1826 

täflare  som  Grefve  Wirsén.  Denne  skall  vara  en  utmärkt 
Embetsman  och  jag  har  hört  hans  practiska  genie  berömmas 
af  många:  men  att  han  idkat  eller  ens  interesserat  sig  för 
vitterheten  har  jag  i  sanning  aldrig  hört  nämnas.  Jag 
tycker  Academien  borde  litet  besinna  sig  innan  hon  så  der 
constituerar  sig  till  ett  Serafimergille:  af  alla  band  på 
vitterheten  äro  de  blå  skadligast  i  opinionen.  Academiens 
fonder  derstädes  ha,  som  du  vet,  mycket  fallit:  de  stiga 
svårligen  genom  sådana  Speculationer  som  den  ifrågavaran- 
de. Vida  bättre  vore  ju  då  att  man  sökte  nådig  tillåtelse 
att  låta  hela  StatsRådet  på  en  gång  och  i  massa  ingå  såsom 
extra  Rotering  i  Svenska  Academien,  på  samma  sätt  som 
de  ingått  i  UppfostringsCommitén:  jag  fruktar  annars  att 
vi  komma  att  göra  Excellencerna  Cederström  och  Rosen- 
blad någon  orätt,  ehuruväl  jag  förmodar  att  deras  tour 
också  kommer.  Hur  skola  vi  dessutom  kunna  förbigå 
Schulzenheim,  som  är  HofCanceller  och  redan  har  så  många 
andra  Ordnar  förut?  I  öfrigt  har  jag  här,  som  annorstädes, 
ej  annat  att  ansvara  för  än  min  egen  röst:  men  jag  nekar 
icke  att  det  gör  mig  ondt  om  äfven  din  och  Leopolds  röster 
vid  detta  tillfälle  gå  ifrån  Brinkman.  Till  Leopold  har  jag 
i  dag  skrifvit  och  sagt  min  tanka. 

Jag  tackar  dig  af  hjertat  för  verserna  öfver  Ruthström. 
De  säga,  på  vänskapens  språk,  allt  hvad  han  var.  Äfven 
mig  har  hans  bortgång  bedröfvat,  ehuru  jag  ej  kunde  känna 
honom  som  du,  men  likväl  tillräckligt  för  att  finna  att 
det  var  en  sjelfständig,  frisinnad,  rikt  utbildad  natur.  Hans 
enda  fel  var  det  sällsynta  att  veta  för  mycket  och  verka 
åt  för  många  håll.  Det  var  skada  för  hans  minne  att  Brink- 
man ej  kom  att  tala  öfver  honom.  Hvem  blef  hans  efter- 
trädare i  VitterhetsAcad.  och  dervarande  Secreteriat? 

Jag  sitter  hela  denna  vicka,  från  morgon  till  qväll  i 
Scholexamina,   och  kan  således  ej   skrifva  längre.     I  Juli 

—    595    - 


BREF 

månad  reser  jag  till  Varberg  för  att  bada.     Många  hels- 
ningar  till  de  dina  från  oss  alla. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

85.  Till  A.  C.  AF  Kullberg. 

Tufvan  vid  Vexiö  d.  15  Juni  1826. 

Jag  har  nu  varit  här  något  öfver  en  månad;  men  hela 
denna  tid  har  jag  varit  upptagen  dels  med  att  sjelf  komma 
i  någon  slags  ordning  i  min  nya  bostad,  dels  och  i  synnerhet 
med  scholan,  der  examina  slutades  först  för  ett  par  dagar 
sedan.  Detta  är  orsaken  hvarföre  yttrandet  öfver  folk- 
undervisningen först  med  denna  dagens  post  kunnat  afgå, 
sedan  många  jemkningar  deri  blifvit  gjorda  och  en  hvar 
af  mina  Herrar  Consistoriales  deri  nedlagt  en  smula  af  sin 
vishet.  Jag  hoppas,  du  förlåter  detta  långa  dröjsmål,  så 
mycket  snarare  som  förlusten  varit  drägelig,  i  fall  det  dröjt 
ännu   längre. 

Jag  har  nu  flere  saker  i  din  Expedition  oaf gjorda.  Frå- 
gan om  lönregleringen,  för  Läroverken  hvilar  väl  hos  Upp- 
fostringsCommitén  ännu,  och  den  om  Vederlaget  af  Hemme- 
sjö och  Gårdsby  Pastorater  kanske  hos  KammarCollegium. 
Men  huru  går  det  med  Collegatet  i  Jönköping?  Jag  vet  icke 
ens  om  det  ännu  passerat  Beredningen.  Frågan  om  Gym- 
nastikhuset och  om  reparation  af  Gymnasiihuset  skulle  jag 
äfven  önska  att  du  snart  ville  afgöra  af  det  skäl  att  dessa 
arbeten  endast  genom  entreprenad  kunna  verkställas,  hvar- 
till  fordras  lång  beredelsetid.  Huru  går  det  vidare  med  Enke- 
Fru  Heurlins  2:ne  extra  nådar?  Enkan  med  sina  11  barn 
afbidar  med  fruktan  och  bäfvan  sakens  utgång.  —  Hvad 

—    596    — 


1825—1826 

förslaget  till  Ölmestad  angår  så  är  Dufva  nu  död,  men  vi 
våga  ej  insätta  Ahlström  på  förslaget  innan  Konungen 
yttrat  sig  öfver  hans  competens.  Consist.  har  derföre  måst 
inskränka  sig  till  att  blott  anmäla  förhållandet.  I  öfrigt 
var  det  ett  fel  af  Consist.  att  ej  infordra  förklaringar  äfven 
af  dem  som  ej  voro  öfverklagade.  Jag  vet  att  praxis  är 
sådan,  ehuru  det  är  svårt  att  inse  orsakerna  dertill.  Tids- 
utdrägten  är  emedlertid  obehaglig  och  skadhg  för  dem  som 
på  detta  sätt  äro  bundna,  helst  nu  då  flere  ledigheter  till 
Consistoriella  Pastorat  inträffat. 

Genom  Lector  Ekstrands  flyttning  från  Philosophien 
till  Mathematiken,  hvartill  han  var  ensam  sökande,  blir 
nu  philosophiska  Lectionen  ledig  vid  Gymnasium.  Något 
rätt  skickligt  ämne  dertill  finnes  icke  här  i  Vexiö,  ej  heller 
af  Smålänningar  vid  Lund:  från  Upsala  söker  förmodligen 
ingen.  Deremot  vore  sysslans  förre  innehafvare,  nu  mera 
Prosten  Heurlin  i  Tolg,  utmärkt  tjenlig.  Han  var  på  sin 
tid  ansedd  för  den  bäste  GymnasiiLäraren  och  har  öfver 
sin  tjänstgöring  utmärkt  hedrande  intyg  af  Biskop  Mörner. 
Men  han  skulle  förlora  på  bytet.  Tolgs  Pastorat,  2  mil  från 
Vexiö,  är  consistorielt.  Troligtvis  ha  invånarne  ingen  ting 
emot  att  Heurlin,  som  af  dem  är  mycket  afhållen,  för  sin 
person  och  utan  vidare  prejudicat  finge  förena  det  med 
Lectionen,  på  samma  sätt  som  nyligen  skett  med  Törnevalla 
i  Linköpings  Stift,  till  förmån  för  Stenhammar.  Men  jag 
vill  icke  att  frågan  väckes,  så  framt  den  å  högre  ort  skulle 
möta  för  mycket  motstånd.  Var  derför  god  och  uppriktigt 
säg  mig  din  tanka  i  ämnet.  När  Pastoratet  är  consistorielt 
och  församlingarna  bifalla,  så  tycker  jag  svårigheten  borde 
vara  mindre.  Det  vissa  vore  att  Läroverket  härigenom  vunne 
en  skicklig  man  tillbaka:  men  jag  bör  ej  heller  förtiga  att 
de  fleste  Consistoriales  frukta  honom,  för  hans  öfverlägsen- 
het  och  popularitet  både  hos  ungdomen  och  i  Ståndet.   För 

—    597    — 


BREF 

min  enskilta  del  så  är  han  min  gamle  vän  och  Academi- 
kamrat;  men  derpå  bör  vid  detta  tillfälle  intet  afseende 
göras:  men  vi  komma  verkeligen  i  stor  förlägenhet  att  få  — 
hvad  som  äfven  på  andra  ställen  är  ondt  efter  —  en  för- 
nuftig Philosophus. 

Den  27  Juni  ämnar  jag  att  på  3  vickor  resa  till  Varberg 
för  att  begagna  Baden.  Jag  hoppas  jag  dertill  ej  behöfver 
någon  annan  permission  än  den  du  förmodligen,  på  privat 
hand,  unnar  mig.  Mellan  Vexiö  och  Varberg  är  postgången 
mycket  långsam,  hvarför  jag  anhåller  att  du  ville  vara  god 
och  ställa  ditt  svar  på  sistnämnda  ställe,  så  framt  det  ej 
kan  hinna  hit  innan  jag  reser.  Var  äfven  god  och  underrätta 
mig  så  bestämdt  sig  göra  låter  om  tiden  för  Commiténs 
sammanträdande.  Den  är  mig  nödvändig  att  känna  på 
förhand,  för  att  derefter  kunna  reglera  mina  resor  i  Stiftet 
der  jag  i  sommar  har  en  mängd  förrättningar. 

Vänskap  och  högaktning. 

Es.  Tegnér. 

En  Smålandsost  afgår  med  första  lägenhet  öfver  Carls- 
hamn.   Håll  till  godo  en  ringa  gåfva. 


86.  Till  J.  Adlerbeth. 

Tufvan  vid  Vexiö  d.  16  Juni  1826. 

Jag  tackar  dig  af  hjertat  för  ditt  sista  bref,  bäste  Adler- 
beth. Din  Ekbom  är  riktigt  framkommen  och,  som  jag 
hoppas,  nöjd  med  sitt  emottagande  här.  Hos  Grefvinnan 
Cederström  har  han  sitt  bord.  Då  han,  såsom  alldeles  ny- 
begynnare,  ej  kan  intagas  i  Scholan,  utan  måste  begagna 
särskilt  undervisning,  så  har  Conrector  Hagelberg,  som  anses 
för  vår  bäste  scholkarl,  af  vänskap  för  mig,  åtagit  sig  hans 

-    598    — 


1825—1826 

handledning  tills  vidare.  Det  kommer  således  snart  att 
visa  sig  huruvida  hans  fattningsgåfvor  svara  emot  hvad 
man  väntat  och  äro  tillräckliga  för  att  ersätta  den  stora 
förlust  af  tid  han  hittills  gjort.  Jag  bör  emedlertid  i  detta 
afseende  hoppas  det  bästa.  Hvad  åter  hans  poetiska  anlag 
angår,  så  är  ännu  svårt  att  deröfver  yttra  sig.  Hvad  jag 
hittills  sett  af  honom  förråder  mycken  technisk  lätthet. 
Skall  han  emedlertid  studera  med  allvar,  så  får  han  föga  tid 
för  sina  poetiska  öfningar.  Det  väsendthga  är  att  han  lär 
något:  sedan  bryter  väl  Poesien  ut  af  sig  sjelf  i  fall  hon  fin- 
nes. Till  skaldekonst  gifves,  som  du  vet,  ingen  annan  upp- 
fostran än  den  man  ger  sig  sjelf. 

Min  nya  belägenhet  är  ännu  för  ny,  för  att  rätt  väl  kunna 
bedömmas.  Hittills  har  jag,  ehuru  öfverhopad  af  göromål, 
till  en  del  ovana  för  mig,  funnit  mig  temligen  väl.  Stället, 
som  jag  hyrer,  ligger  V^  mil  från  staden  och  är  utmärkt 
vackert.  Mellan  Consistoriales  och  mig  har  hittills  allt 
gått  drägeligt,  dock  är  väl  trohgt  att  freden  icke  bhr  lång- 
varig. Scholverket  är  i  stigande  och  har  flere  utmärkt 
skickhga  lärare.  Med  detta  har  jag  hittills  mest  sysselsatt 
mig.  En  och  annan  förändring  torde  dock  vara  nödvändig. 
Vexelundervisningen  är  med  framgång  försökt  i  några  classer, 
men  möter  på  andra  sidan  mycket  motstånd  af  antiqua- 
rierna  som  här  äro  talrika.    Med  tiden  ger  sig  väl  allt. 

I  slutet  af  månaden  reser  jag  till  Varberg  för  att  be- 
gagna baden  och  kommer  åter  i  början  af  Augusti.  Seder- 
mera måste  jag  ut  på  tåg  i  Stiftet,  och  kommer  derunder 
väl  också  upp  åt  dina  trakter  fram  mot  slutet  af  Augusti.  Det 
skulle  vara  roligt  om  jag  då  träffade  dig.  Låt  mig  veta  om 
och  vid  hvad  tid  du  kommer  till  Ramsjöholm  i  sommar. 
I  fall  Commitén  sammanträder  som  man  sagt  i  September 
träffas  vi  väl  då  i  Stockholm  men  jag  har  hört  att  detta 
lär  vara  osäkert  och  torde  bli  uppskjutet. 

—    599    - 


BREF 

Jag  står  just  nu  på  resa  till  en  Embetsförrättiiing  några 
mil  härifrån  och  hinner  derföre  ej  skrifva  så  utförligt  som 
jag  önskade.  Helsa  Crusell  om  han  är  i  staden  och  tacka 
honom  för  brefvet.  Musiken  har  jag  ännu  ej  fått,  men  väntar 
den  med  första  då  jag  skall  skrifva  honom  till.  De  mina  be 
samtelige  helsa  genom 

Din 
Vän 

Tegnér. 

87.  Till  C.  G.  VON  Brinkman. 

Tufvan  den  23  Juni  1826. 

Utgången  af  sista  valet  inom  Svenska  Academien  har 
både  förargat  och  förvånat  mig.  Att  Valerius  fick  en  plats, 
derpå  var  egentehgen  ingen  ting  att  säga.  Han  var  en  af 
Academiens  gamla  Gesäller  som  förtjente  sitt  mästarbref  i 
synnerhet  derföre  att  han  långt  före  detta  gått  ur  tjensten. 
Men  hvarmed,  om  icke  med  Rangordningen,  motiverar  man 
sista  valet?  Exc.  Mörner  hade  likväl  vunnit  ett  pris,  väl  icke 
hos  Sånggudinnorna,  men  dock  hos  Academien.  Skjöldebrand 
har  dock  varit  outtröttlig  i  att  visa  sin  arbetsförhet  i  vitter- 
heten, Wetterstedt  och  Lagerbjelke  voro  åtminstone  väl- 
tahghetens  publicister.  Men  hvad  har  Herr  Grefve  Wirsén 
gjort  som  kunde,  jag  vill  ej  säga  rättfärdiga,  men  endast 
urskulda  Academien  vid  detta  tillfälle?  Så  vi  dt  jag  vet 
är  hans  vittra  ära  inskränkt  inom  ett  Liktal  öfver  Lager- 
bring,  icke  sämre,  men  också  icke  bättre  än  dylika  predik- 
ningar pläga  vara.  Dessutom  har  jag  aldrig  hört  om- 
talas att  han  på  ringaste  sätt  interesserar  sig  för  så  opro- 
dudiva  yrken  som  dem  hvarmed  Acad.  låtsar  sysselsätta 
sig.    Hans  verksamhet  har  ju  från  början  varit  vänd  åt 

-    600    - 


1825—1826 

helt  andra  håll,  och  hans  förtjenster,  dem  ingen  bestri- 
der, räknar  Mercurius,  men  icke  Apollo.  Icke  blott  Natio- 
nen, äfven  Wirsén  sjelf  måste  förakta  ett  så  feghjertadt 
smicker.  Hvad  vill  man  nu  svara  Argus  när  han  påstår, 
i  Hkhet  med  så  många  andra,  att  Academiska  värdigheten 
är  en  hofdecoration,  är  vitterhetens  AmaranterOrden?  Stats- 
Rådets  Protocoller  tryckas  icke:  när  Academiens  Handlingar 
hunnit  öfvergå  till  StatsRådsprotocoller  hoppas  jag  vi  äfven 
kunna  bespara  oss  tryckningen  af  dem.  Visserhgen  upp- 
söker Academien  lyckhgt  förtjensten:  men  hon  måste  frukta 
att  anklagas  för  nepotism  emedan  hon  så  gerna  föredrager 
det  slags  förtjenst  som  ej  kan  räkna  någon  slägtskap  med 
henne  sjelf.  Jag  undrar  vid  detta  tillfälle  mindre  på  de 
himmelsblå:  de  ha  från  början  ansett  saken  som  en  titula- 
tur, de  dela  gerna  med  sig  af  sin  vittra  ära  åt  Embets- 
Bröderna.  Men  WalUn  och  Hagberg  måste  vid  detta  till- 
fälle äfven  varit  på  deras  sida;  ty  du  fick  endast  4  röster, 
nemligen  Franzéns,  Geijers,  min  och  förmodhgen  Leopolds 
till  hvilken  jag  skref  om  saken  och  som  dessutom  lär  för- 
ut varit  bestämd  för  dig.  Fr.  säger  att  du  måtte  ha  ovänner 
inom  Academien,  och  att  det  trohgtvis  kommer  af  någon 
indiscreiion  å  din  sida.  Det  är  lätt  att  veta  hvari  den  in- 
discretionen  består,  nemligen  deri  att  vela  något  i  det 
livarom  här  borde  vara  fråga,  och  att  du  kanske  någon 
gång  låtit  förstå  att  du  ej  gerna  ville  anse  Academien  så- 
som en  fattigförsörjningsanstalt  i  Vitterheten.  Härmed 
må  nu  vara  huru  som  helst,  mig  har  valet  obeskrifligt 
förargat,  och  jag  tänker  allvarsamt  på  att  en  vacker  dag 
skicka  in  min  dimission  och  anhålla  om  nådigt  afsked. 
Det  enda  som  kan  sägas  häremot  är  att  man  derigenom 
lade  för  mycken  vigt  på  en  sak  som  i  sig  sjelf  dock  är  obe- 
tydlig, åtminstone  för  dig.  Men  på  andra  sidan  är  det  också 
förargligt  att  tillhöra   en   Corporation   som   på   detta   sätt 

—    601    — 


BREF 

bortkastar  allt  det  lilla  värde  den  ännu  genom  tradition 
kunde  ha  öfrigt,  och  att  genom  sin  tystnad  synas  gilla 
uselheten.  Derföre  är  jag  också  ej  af  din  tanka  rörande 
Järtas  sak.  Först  och  främst  är  det  ju  blott  en  nyck  af 
honom  att  ej  vilja  hålla  sitt  Tal  på  det  vanliga  sättet: 
för  dylika  barnsliga  capriser  bör  ingen  ge  vika.  För  det 
andra  anser  jag  under  närvarande  omständigheter  som 
en  fördel  om  han  går  ur  Academien  och  lemnar  plats  åt  — 
Exc.  Dela  Gardie  eller  Cederström.  Jag  skulle  ej  vara  den 
sista  att  följa  ett  så  godt  och  helsosamt  efterdöme;  men 
i  öfrigt  lägger  jag  mig  icke  i  den  saken. 

Jag  har  nu  slutat  mina  Scholexamina,  och  höll  dervid 
ett  Tal  som  mycket  prisas,  troligtvis  derföre  att  det  var 
obetydhgt  och  vattenaktigt.  Det  är  svårt  att  säga  något 
nytt  i  dylika  ämnen,  och  om  man  gör  sig  den  mödan  att 
säga  det,  är  ingen  som  fattar  det;  men  när  det  gamla  hun- 
drade gånger  omtuggade  raguseras  och  f ramsättes,  då  gå 
alla  mätta  och  glada  från  bordet.  I  Consistorium  har 
jag  hittills  ej  förmärkt  någon  opposition:  man  är  i  allt 
min  ödmjuke  tjänare.  Också  är  jag,  som  billigt,  artig  och 
medgörlig  tillbaka.  Hvad  man  till  äfventyrs  hviskar  i  min 
frånvaro  är  mig  likgiltigt.  Popularitet  får  jag  vida  mer 
än  jag  behöfver  både  i  Stiftet  och  bland  de  yngre  Lärarne, 
för  att  kunna  motväga  de  få  återstående  Lamerianerna, 
som  dock  nu  tyckas  skämmas  för  sin  Chef,  som  också  verke- 
ligen  går  i  barndom.  Wallqvist  tog  sina  motståndare  med 
våld,  men  jag  tycker  ej  om  våldtägt,  ecclesiastik  eller  ero- 
tisk. Kan  en  sak  vinnas  med  godo  och  lämpa  så  är  det  blott 
egenkär  hersklystnad  som  föredrar  despotiska  åtgärder. 
Stränghet  är  nödvärn  för  hvarje  bättre  sinne;  jag  hoppas  att 
blott  sällan  behöfva  använda  den.  Hvad  umgänge  angår  så 
är  visserligen  tillgången  derpå  här  högst  inskränkt  och  to- 
nen ibland  karlarna  antingen  pedantisk  eller  rå:  men  mina 

-    602    - 


1825—1826 

anspråk  äro  i  detta  afseende  ganska  inskränkta,  och  det  är 
förunderligt  huru  lätt  man  vänjer  sig  att  umbära  ett  dylikt 
tröstemedcl.  INIera  saknar  jag  Fruntimmerssällskap.  Bland 
de  Damer  jag  här  lärt  känna  är  Grefvinnan  Cederström 
utan  jemförelse  den  interessantaste,  qvick,  lefvande,  full 
af  talcnter,  men,  som  jag  fruktar,  något  ytlig  och  tom  i 
hjertat  och  dessutom  snart  70årig  och  ful  som  gammal. 
Grefvinnan  Mörner  ser  jag  sällan  och  hennes  väsende  är  i 
öfrigt  något  tillbakastötande.  Hvad  de  yngre  angår  så 
vilja  de  alla  samma  sak:  men  dels  är  jag  i  den  vägen  preoc- 
cuperad,  dels  har  jag  långt  för  detta  ledsnat  vid  blott  physi- 
caliska  förbindelser.  Sång  hvarvid  jag  de  sednare  åren  vant 
mig  dagligen,  neml.  en  förtjusande,  saknar  jag  i  synnerhet. 
Mina  döttrar  spela  och  min  systerdotter  sjunger  hjelpe- 
hgt,  men  jag  är  bortskämd  i  den  vägen.  Dessutom  har  och 
får  jag  en  mängd  economiska  bekymmer  ty  en  vidlyftig 
hushållning  kan  här  ej  undvikas,  och  jag  har  hvarken  för- 
stånd till  arrangeringen  eller  pengar  till  förlaget. 

Har  du  hört  Crusells  IMusik  till  Frithiof?  Jag  har  ännu 
ej  fått  den,  och  får  troligtvis  vänta  ett  halfår  ännu,  ty 
den  är  skickad  med  bud.  Hur  lider  det  med  fru  Helvigs 
öfversättning?  Mellan  henne  och  mig  har  all  communica- 
tion  länge  varit  af  bruten,  som  dock  är  en  följd  af  min 
egen  försumlighet:  men  i  Varberg  hoppas  jag  få  bättre 
tid  att  sköta  min  brefvexling.  Till  Friherrinnan  har  jag  ej 
skrifvit  sedan  jag  kom  hit,  äfven  af  det  skäl  att  jag  ej  vet 
om  hon  är  i  Göteborg  eller  på  Sireköping.  En  Dr.  Mohnike  i 
Greifswald  har  skickat  mig  en  öfversättning  af  Frithiof  i 
Mst.  Men  hvem  står  ut  med  att  läsa  allt  sådant?  Pro- 
fessor Engelhardt  från  Erlangen  var  för  någon  tid  sen 
hos  mig  en  eftermiddag,  och  jag  hoppas  han  framfört 
mina  helsningar  till  dig.  Det  tycktes  vara  en  fördomsfri 
och  bildad  man. 

-    603    - 


BREF 

Innehåller  fru  Ehrenströms  Bok  något  märkvärdigt 
så  bed  Myhrman  skicka  mig  den,  jemte  Nicanders  Poem 
öfver  Botzaris.  För  Grekerna  har  man  från  Stockholm 
anmodat  mig  att  skrifva  något  slags  proclamation  eller 
uppmaning:  men  insamlingen  var  redan  börjad  och  fortgår 
alltjemt,  hvarför  jag  anser  mitt  biträde  öfverflödigt.  Nu 
fruktar  jag  dessutom  att  allt  slags  understöd  kommer  för 
sent.  Skulle  jag  dessutom  säga  hvad  jag  tänker  om  Regen- 
ternas  politik  i  den  vägen,  så  blefve  jag  väl  hängd  eller  ut- 
levererad  till  den  Hel.  Mahomedanska  Alliansen.  En  så- 
dan styggelse  har  ej   verldshistorien  hittills  hört  omtalas. 

Hvar  äro  Åkerhielms?  Hvar  äro  Beskows?  Af  den  sed- 
nare  hade  jag  begärt  definitifva  underrättelser  om  tiden  för 
Commitén,  men  ej  fått  svar.  Kan  du  underrätta  mig  derom? 
Det  är  mig  af  flere  skäl  nödigt  att  veta. 

Den  27  reser  jag  till  Varberg.  Ställ  derföre  dina  bref 
dit.  Jag  skall  ej  vara  så  försumlig  som  nu  på  en  tid,  att 
svara.  Många  helsningar  från  min  hustru,  och  från  Lars 
Gustaf  som  jag  i  höst  ämnar  att  insätta  i  Vexiö  Schola. 

Din 

Vän 

Tegnér. 

Låt  ej  Franzén  el.  någon  annan  förstå  att  jag  vet  något 
om  omröstningen  i  Academien.  Hvem  blir  Secreterare  i 
VitterhetsAcad.? 


88.  Till  C.  A.  Agardh. 

Tufvan  d.  23  Juni  1826. 

MkBror!    Under  det  du  i  dag  som  bäst  står  på  Parnas- 
sen och  utdelar  lagrar   och    mästerbref,   vill  jag,  som  står 

—    604    — 


i 


1825—1826 

vida  lägre,  nemligen  på  Tufvan,  göra  mig  påmint  hos 
en  gammal  vän,  och  tacka  dig  af  hjertat  för  mångårig  be- 
kantskap och  många  glada  stunder  derunder.  Det  vore 
både  hyckel  och  otacksamhet  om  jag  sade  att  jag  icke 
saknade  Lund  och  de  få  vänner  jag  der  hade,  helst  i  sed- 
nare  åren;  ty  när  hela  ens  väsende  skall  så  der  uppryckas 
med  rötterna,  är  det  naturligt  att  det  måste  vara  och  länge 
bli  känbart.  Men  jag  har  temmehgen  lätt  att  climatisera 
mig  livar  som  helst.  Den  egentliga  glädjen  är  dessutom 
en  tropisk  växt  och  stiger  icke  opp  i  lifvets  nordliga  lati- 
tuder, der  jag  vistas.  Derföre  finner  jag  mig  också  här 
hvarken  sämre  eller  bättre  än  jag  väntat.  Stället  är  vackert 
och  Fruntimren  fula,  och  ge  således  ej  anledning  till  någon 
förargelse.  Med  Consistoriales  står  jag  hittills  på  en  ganska 
fredhg  fot  och  det  torde  väl  komma  att  fortfara  längre  än 
jag  förmodat.  »Ne  se  brouille  avec  moi  qui  veut.»  Mycken 
småaktighet,  afundsjuka  och  pedantism  finner  man  visser- 
ligen här,  kanske  mera  än  annorstädes:  men  du  vet  sjelf  att 
Kongl.  Carolinska  Academien  icke  heller  är  alldeles  fri  från 
den  surdegen.  Bristen  på  umgänge  har  hittills  varit  mig  föga 
känbar;  ty  dels  har  jag  haft  mycket  att  göra,  dels  har  jag  — 
när  jag  är  ledig  —  min  umgängelse,  om  icke  just  i  Gudi,  dock 
med  hans  Helige  —  på  bokhyllan.  Embetet,  så  som  jag 
måste  taga  det,  är  visserligen  besvärligt  om  somrarna:  men 
vintern  är  lång  och  hvilostunderna  böra  då  vara  många. 
Med  ett  ord,  jag  har  hittills  funnit  min  belägenhet  dräglig 
nog,  och  derför  tackar  jag  väl  egentehgen  mitt  Resignations- 
System  och  den  öfvertygelse  som  allt  mer  och  mer  stadgar  sig 
hos  mig  att  mitt  lif  blommat  ut  och  att  min  egentliga  gläd- 
je hgger  bakom  mig,  hvar  jag  också  må  flytta.  Det  stora 
problemet  är  att  kunna  vinna  något  interesse  för  den  åter- 
stående nattsidan  af  min  lefnad:  och  detta  problem  bör 
kunna   lösas   likaså   väl   här   som   annorstädes.     Men    det 

-     605    - 


BREF 

förstås  af  sig  sjelft  att  med  alla  dessa  betraktelser  ögon- 
blick inträda  då  jag  rätt  gerna  önskade  att  vara  midt 
ibland  Eder  tillbaka  —  på  Gråbrödragatan.  Dylika  önsknin- 
gar äro  besvärliga  gäster,  och  jag  skiljer  mig  från  dem  så 
fort  jag  kan  —  för  att  emottaga  de  interessanta  främmande 
från  Yexiö  och  Stiftet.  Hvad  jag  har  svårast  att  vänja 
mig  vid  är  bristen  på  Fruntimmerssällskap,  bildadt  eller 
fromt  eller  gladt;  men  så  undviker  jag  också  derigenom 
många  farhgheter. 

Härvarande  Damer  misstänka  dock  icke  hur  fadda  jag 
finner  dem:  ty  det  förstås  af  sig  sjelf  att  jag  är  allt  för  ridder- 
hgt  sinnad  för  att  ej  jollra  med  dem  och  säga  dem  fleuretter 
och  equivoquer,  hvarmed  man  ändå,  af  christlig  kärlek, 
bringar  litet  väckelse,  litet  ombyte  i  det  evigt  enahanda 
af   deras   obetydliga  lif. 

Huru  lefven  I  nu  i  Lund?  Bolmeer  som  ofta  är  god 
och  skrifver  mig  till,  ehuru  ej  så  ofta  som  jag  önskade, 
tyckes  tillkännage  att  det  consistoriella  lifvet  åtminstone 
är  lika  så  oharmoniskt  som  förr.  Du  skulle  blott  komma 
hit  och  se  huru  fredligt  allt  tillgår  i  vårt  Consistorium, 
och  huru  ömt  alla  förena  sig  om  det  ■ —  som  ej  kan  be- 
stridas (och  sådant  är  nästan  allt):  så  skulle  du  deraf  lära 
dig  med  huru  htet  förstånd,  om  icke  verlden,  åtminstone 
en  sådan  ur/.oo/.6a  1.10g  som  Consist.  kan  och  bör  styras. 
Men  visserligen  har  jag  såsom  Rector  perpetuus  ett  stort  före- 
träde framför  den  ambulatoriska  Rektorsmethoden  vid 
Academien.  Gud  gifve  dig  endast  tålamod  att  förspilla 
din  tid  på  det  consistoriella  käbblet!  Lycka  och  välsignelse 
kan  han  ej  gerna  gifva,  såsom  förnuftig  karl. 

Af  Fredrik  Lundblad  hörde  jag  redan  för  en  månad 
sedan  idel  segersånger  rörande  Carl  Lundblads  förordnande 
att  förestå  Professionen.  Nu  fruktar  jag  att  någon  juste- 
ringsfeber påkommit  vederbörande,  ty  målet  lär  ej  sedan 

—    6<)6    — 


1825—1826 

hörts  utaf.  I  öfrigt  lyckönskar  jag  dig  att  ha  sluppit 
från  Deputationen,  ehuru  jag  för  min  del  förlorade  derpå, 
då  jag  kunnat  hoppas  att  i  annat  fall  få  se  er  alla  här  hos 
mig  på  Tufvan,  Om  och  när  någon  Commité  skall  sam- 
manträda, om  i  höst,  eller  i  år,  eller  om  10  ar,  derom  lemnas 
jag,  oaktadt  alla  förfrågningar,  i  en  alldeles  Kunglig  okun- 
nighet. Saken  är  för  mig  som  har  allehanda  att  uträtta 
i  Stiftet  af  mycken  vigt  att  veta:  och  blir  jag  ej  snart  under- 
rättad om  tiden  så  nödsakas  jag  i  underd.  anhålla  om  nådigt 
afsked  från  Commitén,  der  i  allt  fall  suppleanterna  äro 
flere  än  ordinarierna.  I  denna  händelse  kommer  jag  i 
September  till  Skåne  med  Christopher,  och  den  resan  inte- 
resserar  mig  vida  mer. 

Om  nådigt  afsked  blir  jag  väl  också  tvungen  att  snart 
anhålla  i  Svenska  Academien,  till  följe  af  sista  valet.  Jag 
anser  för  min  undersåtliga  plikt  att  lemna  åtminstone  mitt 
rum  åt  de  flere  ännu  obefordrade  och  vittra  StatsRåden, 
t.  ex.  Exc.  Cederström  och  Rosenblad,  samt  HofCancel- 
leren  Schulzenheim  som  redan  förut  har  så  många  andra 
Ordnar.  Man  har  redan  förut  klandrat  de  många  band 
som  läggas  på  vitterheten;  men  de  blå  banden  måste  vara 
verkliga  förbindningsband,  nödvändiga  för  poesiens  och 
vältalighetens  dödkött,  hvars  stora  Lasarett  är  Svenska 
Academien.  Jag  gaf  mig  tillfreds  vid  Valerii  val  .  .  .  Men 
hvad  Grefve  Wirsén  angår  så  måste  jag  erkänna  att  saken 
förargat  mig.  Påfvarna  och  Rosenblad  anklagas  för  nepo- 
tism;  men  Svenska  Acd.  går  en  alldeles  motsatt  väg.  När 
hon  uppsöker  en  förtjenst  så  aktar  hon  sig  åtminstone 
sorgfälhgt  för  allt  slägtskap  med  de  yrken  hon  låtsar  drifva. 
Jag  vill  ej  tala  om  Nationen;  men  tror  du  icke  att  Wirsén 
sjelf  i  sitt  hjerta  föraktar  ett  så  dumt  och  feghjertadt 
smicker,  han  som  enligt  sin  natur  måste  anse  all  vitterhet 

—    607    — 


BREF 

för  en  öfverflödsvara,  han  hvars  förtjenster  Mercurius 
räknar,  men  icke  ApoUo?  Något  nedrigare  val  kan  hittills 
sjelfva  Sv.  Acd.  ej  uppvisa.  Exc.  Mörner  hade  dock  vunnit 
ett  pris,  visserligen  ej  af  SångGudinnorna,  men  dock  af 
Academien.  Skjöldebrand  dansar  oupphörligt  på  träben 
i  Poesien  och  svetten  står  honom  dervid  på  pannan:  men 
han  har  dock  den  förtjenst  att  älska  den  jord  som  aldrig 
bär  annat  än  missväxt  för  honom,  han  går  beständigt  fast 
han  aldrig  hinner  fram,  han  gapar  som  Tantalus  fast  ödet 
velat  att  han  aldrig  läskas  af  någon  poetisk  vattendroppe. 
Exc.  Wetterstedt  och  Lagerbjelke  äro  vältalighetens  publi- 
cister. Vitterhetens  jäsmunkar  som  väl  kunna  fördragas  i 
sista  rätten.  Men  Wirsén  är  idel  skinka  och  soliditet.  När 
nu  härnäst  Dela  Gardie  invoteras  så  hoppas  jag  hvarken 
samtid  eller  efterverld  förtänker  mig  om  jag  skiljer  mig 
från  så  förnämt  sällskap. 

Den  27  Juni  reser  jag  till  Varberg  för  att  bada.  Jag 
har  bedt  Bolmeer  helsa  på  mig  der,  åtminstone  på  några 
dagar  för  att  aftvå  den  academiska  orenligheten.  Efter 
hemkomsten  måste  jag  ut  i  Stiftet  på  äfventyr,  ända  opp 
till  Visingsö. 

Från  Varberg  hoppas  jag  att  efter  hand  kunna  skrifva  till 
alla  mina  vänner  i  Skåne  och  annorstädes,  dem  jag  nu  på 
en  tid  varit  tvungen  att  försumma,  Helsa  emedlertid  din 
Svärmor,  gubben  och  Lisa  rätt  mycket  ifrån  mig:  men 
naturligtvis  bör  du,  åtminstone  i  detta  afseende,  först 
tänka  på  din  Fru.  Särskilt  får  jag  äfven  be  dig  helsa  Bi- 
skopinnan  Faxe.  Till  Bolmeer  skrifver  jag  väl  några  rader 
med  måndagsposten.  Från  Tolg  der  jag  varit  kan  jag  helsa. 
Heurhn  är  föga  hågad  för  den  omtalta  Speculationen,  mest 
som  jag  tror  af  grannlagenhet  emot  mig.  Härifrån  mot- 
arbetas den  mycket. 

—    608    — 


1825—1826 

Min  husLru  ber  helsa  dig  och  de  dina.    Tänk  någon  gång 
vid  tillfälle  på 

Din 
Vän 

Tegnér. 


Till  M.  VON  SciiwERiN,  född  Törngren.  89. 

Varberg  d.  4  Juli  1826. 

Jag  betraktar  öfverskriften  på  Friherrinnans  sista  bref, 
och  det  är  af  d.  25  Maj.  Jag  betraktar  innehållet:  och  se, 
det  är  —  förträffligheten  oberäknad  —  så  vänskapsfullt, 
så  deltagande,  så  förbindligt,  att  jag  efter  hvarje  genom- 
läsning känner  mig  stoltare  och  gladare  än  förut.  Och  lik- 
väl har  jag  i  många  vickor  lemnat  ett  sådant  bref  obesva- 
radt,  under  det  jag  besvarat  åtminstone  hundrade  som 
ingen  ting  innehöllo.  Men  just  derföre  voro  de  också  cou- 
rant  vara.  Huru  ofta  lyfter  man  ej  på  hatten  och  helsar, 
just  derföre  att  man  dervid  hvarken  tänker  eller  känner 
något;  men  deremot  kysses  man  tyvärr!  sällan,  neml.  man 
och  qvinna,  helst  de  som  skulle  önska  det.  En  lång  tid 
gick  åt  innan  jag  kom  någorlunda  i  ordning  på  min  Tufva 
och  hann  att  der  orientera  mig,  ty  alla  preliminärflyttningar 
äro  vida  besvärligare  och  mera  tidsödande  än  den  rätta, 
den  sista  flyttningen  då  man  kommer  dit  der  man  ändte- 
ligen  får  sitta  i  orubbadt  bo.  Dernäst  måste  jag  vid  Ter- 
minernas slut  i  mera  än  fjorton  dagar  tillbringa  nästan  hela 
dagen  på  Gymnasierna  och  i  Scholan  för  att  undersöka 
och  erfara  hvad  —  Gramatican  lider.  Slutligen  har  jag, 
sedan  detta  var  slut,  varit  på  tåg  i  Stiftet  der  jag  haft  alle- 
handa förrättningar;  och  i  allmänhet  har  jag  föresatt  mig 

—    600    — 
39— 2iOi69.    Tegnér,  Sami.  sl-rifter.  5 


BREF 

att  ge  somrarna  förlorade,  eller  med  andra  ord  uppoffra 
dem  på  BiskopsEmbetet,  och  då  föra  en  kringstrykande 
lefnad.  Detta  är  nödvändigt  i  ett  Stift  der  allt  är  desorga- 
niseradt,  i  synnerhet  Anden,  den  jag  visserligen  ej  heller 
kan  återställa,  men  hvarpå  jag  åtminstone  måste  försöka 
mina  besvärj ningsformler.  Af  alla  dessa  skäl  har  jag,  i 
bokstaflig  mening  saknat  tid  att  tacka  Friherrinnan  för 
dess  så  oändligt  kärkomna  och  dyrbara  bref;  och  Frih. 
förstår  dessutom  bättre  än  jag  att  en  tid  som  på  detta  sätt 
förspilles,  ej  lemnar  några  ögonblick  lediga  med  den  sinnes- 
stämning som  kunde  förtjena  att  användas  på  Frih.  Schwe- 
rins  umgänge.  Dock  —  hvarföre  egenteligen  förspilles? 
Den  som  äter  Statens  bröd  måste  göra  Statens  tjenst,  om 
han  icke  vill  förakta  sig  sjelf.  Att  ej  vilja  göra  något  annat 
än  det  som  roar  och  anse  sig  för  förnäm  till  ett  embetes 
vanliga  och  oftast  mechaniska  sysselsättningar,  är  väl  dock 
i  sig  sjelf  endast  egoistiskt  högmod.  Att  endast  vilja  dikta 
och  fantisera:  och  gå  som  en  sömnvandrare  genom  det 
practiska  lifvet,  är  antingen  oduglighet  eller  högfärd. 
Visserligen  vet  jag,  så  väl  som  någon  annan,  i  hvad  mån  min 
åtgärd  som  författare  kan  vara  vigtigare  för  Nationen  och 
varaktigare  för  mitt  minne  än  det  lilla  jag  som  Biskop 
torde  kunna  uträtta;  men  ingen  hederlig  man  uppoffrar 
sin  pligt  för  sin  fåfänga,  man  bör  tänka  på  samtidens  kraf, 
innan  man  drömmer  om  efterverldens  beröm.  Och  hvarföre 
skulle  det  realistiska  alltid  stå  tillbaka  för  det  imaginaira, 
helst  hos  en  Biskop  som  dock  hufvudsakligen  har  att  göra 
med  lifvets  andeliga,  det  vill  i  förnuftig  mening  säga,  poe- 
tiska angelägenheter.  Utan  realistisk  prosa  har  dock  sjelf  va 
Poesien  egenteligen  ingen  grund:  och  den  allmänna  tanken 
att  en  poet  ej  duger  för  det  practiska  lifvet  har  väl  mera  än 
något  annat  bidragit  att  stadga  den  öfvertygelse  hos  all- 
mänheten att  all  vitterhet  dock  egenteligen  vore  en  blott 

-    610    — 


1825—1826 

luftseglarekonst,  ett  slags  intellectuelt  lindansen,  en  luxe 
i  Staten.  Med  ett  ord  —  jag  för  min  del  har  fullt  föresatt 
mig  att  —  under  sommarmånaderna  vara  så  practisk  som 
sjelfvaste  Faxe  och  öfriga  medbröder:  och  först  när  jag  går 
i  vinterquarter  vill  jag  återtaga  mina  vanliga  sysselsätt- 
ningar —  om  annars  icke  lusten  till  dem,  liksom  all  annan 
lust,  växer  bort  med  åren. 

Om  min  skillsmessa  från  Lund  vill  jag  icke  tala.  Frih. 
ensam  känner  mitt  förhållande  till  S.  Det  är  och  blir  oför- 
ändradt.  Då  vi  skildes  åt  —  det  var  på  hennes  födelsedag, 
d.  10  Maj  —  var  hon  högst  upprörd;  men  icke  ett  ord  till 
förklaring  kom  öfver  hennes  hvitkalkade  läppar,  ehuru 
mycket  jag  bad  henne  derom.  Är  detta  sinnesstyrka,  miss- 
förstådd pligtkänsla,  eller  är  det,  som  jag  snarare  tror, 
dum  apathie  eller  vanlig  lättsinnighet?  Att  hon  älskat  mig, 
neml.  af  temperament,  vet  jag  rätt  väl:  men  hvad  som  gifvit 
anledning  till  förändringen  är  och  blir  mig  en  gåta.  Allt 
sen  min  flyttning  har  oss  emellan  all  slags  communication 
varit  af  bruten.  Vi  skrifva  ej  till  hvarandra,  och  jag  har  ej 
ens  kunnat  förmå  mig  att  skicka  henne  en  helsning  i  bref 
till  Lund.  Hon  är  död  för  mig.  Jag  nekar  icke  att  en  känsla 
af  harm  blandar  sig  i  denna  föreställning.  Men  ifrån  harm 
är  det  tyvärr!  ännu  långt  till  likgiltighet.  Ack!  det  oför- 
klarliga, det  inconsequenta,  det  orimliga  menniskohjertat, 
hos  mig  och  andra!  — 

Huru  jag  kommer  att  finna  mig  i  Småland  kan  jag  ännu 
icke  med  någon  säkerhet  säga.  Jag  hoppas  det  bästa,  eller, 
som  här  vill  säga  det  samma,  det  sämsta.  Det  är  i  sig  sjelf 
likgiltigt  i  hvad  jordmån  en  så  förblommad  växt  som  mitt 
lif  aftager  och  förtynar.  Mitt  hjerta,  försmådt  af  den  som 
kunde  och  förrådt  af  den  som  borde  förstå  det,  har  dragit 
sig  tillsammans  och  återfår  under  ingen  sol  sin  förra  spän- 
stighet.   Lycksaligheten  är  dessutom  en  tropisk  växt  som 

—    611    — 


BREF 

sällan  stiger  opp  i  lifvets  nordliga  latituder  der  jag  vistas. 
Jag  är  i  physiskt  afseende  ännu,  som  man  säger,  i  mina 
bästa  år:  mina  själskrafter  äro  ännu  oförsvagade:  men  mitt 
hjerta  är  utlefvadt,  är  dödt,  och  jag  vet  icke  hvad  som  skulle 
kunna  väcka  den  döde.  Frågan  är  icke  att  finna  mitt  lif 
lyckligt,  blott  drägligt,  och  att  kunna  fästa  något  slags 
interesse  vid  dess  återstående  nattsida;  och  detta  kan  ske 
likså  väl  i  Småland  som  annorstädes.  Stället,  Tufvan  neml., 
är  oändligen  vackert  och  romantiskt:  Fruntimmerna  oänd- 
ligt fula  och  triviala,  hvarigenom  det  är  omöjligt  att  inledas 
i  frestelse,  och  Karlarna  —  alldeles  sådana  som  jag  väntat 
mig.  Hos  Presterskapet  och  ungdomen  har  jag  redan  mycken 
popularitet  och  får  troligtvis  ännu  mer;  och  med  Consisto- 
rium  lefver  jag,  tills  dato,  i  smekmånaden.  Ingen  oppo- 
sition förmärkes  och  jag  förgås  nästan  af  idel  fredlig- 
het och  öfverensstämmande  tänkesätt.  Karlumgänge  har 
jag  nog,  och  Frih.  tror  mig  säkert  då  jag  betygar  att  jag 
alltför  gerna  skulle  kunna  undvara  den  drygaste  delen 
deraf.  I  allmänhet  har  jag  alltid  haft  min  bästa  um- 
gängelse  om  icke  just  med  Gudi,  likväl  med  hans  Helige 
—  på  bokhyllan.  Deremot  nekar  jag  icke  att  jag  saknar 
fruntimmerssällskap,  bildadt  eller  gladt  eller  fromt;  ty  de 
SmålandsDamer  som  ha  menniskoförstånd  ha  icke  men- 
niskofigur  och  tvertom.  Men  äfven  detta  är  en  lycka.  Till 
flyktiga  förbindelser  är  jag  för  gammal,  och  för  allvarliga 
har  jag  lärt  att  frukta.  .  . 

Sedan  vi  sist  träffades  har  Brinkman  2:ne  gången  blifvit 
förbigången  i  Svenska  Acad.  och  således  inlagt  dubbel  ära. 
Jag  har  dock  icke  bidragit  härtill,  utan  tvertom  skrifvit 
i  saken  både  till  Leopold  och  Franzén.  Men  utom  desse 
begges  lär  han  ej  fått  flere  röster  än  Geijers  och  min.  Om 
Valerii  val  vill  jag  ingen  ting  säga  .  .  .  Men  valet  af  Wirsén 
är  utan  tvifvel  det  nedrigaste  som  Acad.  hittills  träffat. 

—    612    - 


1825—1826 

De  öfriga  Blå  kunde  dock  ge  Acad.  någon  pretcxi  till  ur- 
skuldande. Mörner  t.  ex.  hade  vunnit  ett  pris  som  väl  ej 
har  något  annat  värde  än  det  af  vissa  karat,  men  dock 
bevisar  att  han  någon  gång  interesserat  sig  för  vitterheten. 
Sköldebrand  är  respectabel  för  sitt  outtröttliga  och  obe- 
lönta  nit  i  SångGudinnans  tjenst,  ehuru  hon  aldrig  tålt 
honom;  ty  det  fordras  dock  mod  att  ihärdigt  vilja  våldtaga 
den  som  hvarje  dag  ger  en  korgen.  Wettersledt  och  Lagcr- 
bjelke  äro  vältalighetens  Publicister,  de  äro  vitterhetens 
Pösmunkar  som  dock  kunna  fördragas  i  sista  rätten;  men 
Hr  Grefve  Wirsén  är  idel  soliditet  och  skinka.  Hans  för- 
tjenster  som  utmärkt,  och  äfven  genialisk  Embetsman 
bestrider  ingen,  men  hvar  och  en  vet  att  de  aldrig  stått  i 
något,  icke  en  gång  Stylistiskt  sammanhang  med  de  yrken 
Acad.  låtsar  att  drifva.  Hvad  skall,  jag  vill  ej  säga  Nationen, 
men  Wirsén  sjelf  i  sitt  hjerta  länka  om  ett  sådant  hundaktigt 
smicker,  om  ett  sådant  skamlöst  förnekande  af  öfvertygelse 
och  heder?  För  min  del  funderar  jag  allvarsamt  på  att 
inskicka  min  dimission  för  att  lemna  plats  åt  någon  ännu 
obefordrad  Excellens,  t.  ex.  Cederström  eller  Dela  Gardie; 
och  när  de  härnäst  invoteras  har  jag  väl  lust  att  se  hvem 
som  skall  hindra  mig  ifrån  att  taga  af  sked  från  den  vittra 
ärelösheten.  Från  B.  har  jag  icke  haft  bref  sedan  valet: 
men  det  förstås  af  sig  sjelf  att  han  är  likgiltig  för  sjelf  va 
saken,  ehuru  han  ej  kan  undgå  att  både  blygas  och  harmas, 
å  nationens  och  förnuftets  och  ärans  vägnar,  öfver  en  dylik 
nedrighet.  — 

Hit  till  Varberg  har  jag  nyligen  kommit,  kan  således  ej 
undra  öfver  att  jag  af  baden,  som  jag  tar  två  gånger  om 
dagen,  hittills  ej  märkt  annan  verkan  än  att  jag  finner  mig 
något  renare  än  förut.  Dessutom  dricker  jag  äfven  på 
morgnarna  salt  pyrmonter  och  till  öfverflöd  rider  jag  äfven 
mellan  vattnen.    Badgäster  äro  här  ännu  få:  men  Gyllen- 

—    613    — 


BREF 

krook  väntas  och  Grefve  Ugglas  med  Fru.  Den  sednares 
bekantskap  har  jag  gjort  i  Stockholm  och  Frih.  känner 
henne  förmodligen  äfven.  För  närvarande  äro  qvinno- 
bänkarna  illa  besatta:  en  lam  Fröken  Trafvenfelt  från  Stock- 
holm, en  galen  Fru  Schott  från  Götheborg,  och  från  samma 
ställe  en  Fru  Lack  som  väl  icke  heter  Lyte,  men  gerna  kunde 
förtjena  namnet;  och  några  andra  dylika.  Mellan  badgäster- 
na är  för  öfrigt  ingen  communication,  utan  i  saltsjöväg, 
och  jag  är  glad  att  jag  slipper  den  vedermöda  som  Socie- 
teterna  gjorde  oss  alla  i  Ramlösa.  Den  26  el.  sednast 
27:de  reser  jag  härifrån  och  har  då  förrättningar  i  Stiftet, 
så  att  jag  förmodligen  ej  får  vara  hemma  mer  än  8  dagar 
i  början  af  Augusti.  Skall  jag  då  i  början  eller  medlet  af 
September  till  Stockholm  såsom  det  varit  sagdt,  så  finner 
Frih.  att  min  tid  är  temligen  abonnerad.  Men  slipper  jag 
Stockholm,  så  kommer  jag  i  September  till  Skåne,  och  hoppas 
då  att  få  anlägga  mitt  högquarter  på  Sireköping.  När  jag 
i  dagboken  på  Qvibbille  Gästgifvaregård  läste  att  Frih. 
icke  blott  passerat  utan  äfven  d.  12  Juni  återkommit  från 
Gbrg,  då  flydde  en  kär  förhoppning,  liksom  många  andra 
flytt  förut.  Annars  är  väl  från  Sirköping  till  Varberg  föga 
mer  än  en  dryg  dagsresa,  baden  prisas  synnerligast  för 
rheumatiska  och  giktåkommor  hvaraf  Frih.  lider,  gran- 
skapet  med  Götheborg  kunde  vara  lockande  för  den  som 
är  född  och  har  sin  Mor  der:  men  jag  vill  ingen  ting  hoppas, 
emedan  jag  vet  att  det  vore  mig  en  för  stor  glädje.  Jag  får 
finna  mig  i  min  ödemark,  der  hela  Naturen  är  en  bild  af 
döden  med  sitt  sandfyllda  timglas  i  handen.  Men  tänk  någon 
gång  på  Profeten  i  öknen  och  föd  hans  själ  med  litet  skrifteligt 
himlamanna.  Väl  har  jag  tagit  Gerda  med  mig,  i  afsigt  att 
låta  henne  växa  vid  badet:  men  hon  trifs  icke  ihop  med  salt- 
pyrmonter  och  ökensand:  och  hvad  är  dessutom  Gerda  mot 
Martina?  — 

—    614    — 


1825—1826 

Förlåt    att   jag    besvärar   med    hosföljande    bref.     Min 
compliment  för  Baron  och  Fröknarna. 

Tegnér. 

Till  B.  Crusell.  90. 

Högädle  Herr  Directeur! 
Jag  har  uppskjutit  med  att  tacka  Herr  Directeuren  så  väl 
för  brefvet  som  för  den  heder  som  blifvit  mig  visad  der- 
igenom  att  Musiken  till  Frithiof  blifvit  mig  tillägnad.  Jag 
hade  hoppats  att  få  se  och  höra  den  innan  jag  för  14  dagar 
sedan  lemnade  Vexiö  men  bud  med  resande  gå  långsamt, 
och  strax  efter  min  af  resa  lär  paquetet  hunnit  fram.  Här 
dröjer  jag  ännu  ett  par  vickor,  har  sedan  Embetsförrätt- 
ningar  i  Stiftet,  och  återkommer  ej  till  Vexiö  före  början 
af  Augusti.  Så  länge  kan  och  bör  jag  dock  icke  uppskjuta 
att  förklara  min  tacksamhet  för  Herr  Directeurens  vän- 
skapsfulla hågkomst.  Äfven  innan  jag  känner  dess  inne- 
håll är  den  mig  dyrbar,  icke  blott  i  personligt  afseende  — 
ty  hvilken  Svensk  man  skulle  ej  känna  sig  smickrad  att 
se  sitt  namn  förenadt  med  Crusells?  —  utan  äfven,  och  ännu 
mera,  för  sjelfva  sakens  skuld.  Poesien  blir  i  vårt  land, 
och  i  allmänhet  i  vår  tid,  med  hvarje  dag  mer  och  mer  en 
blott  boklig  konst,  och  förfelar  derigenom  sitt  ursprungliga, 
och  rent  populära  ändamål.  För  att  uppnå  detta  finnes 
intet  annat  medel  än  sång;  skall  Poesien  ha,  som  den  bör 
hafva,  som  den  hade  fordomdags,  icke  blott  ett  skenlif  på 
bokhyllan,  utan  ett  verkeligt  lif  på  folkets  läppar,  i  folkets 
hjertan,  så  kan  det  endast  ske  genom  Musik,  Compositören 
måste  vara  Poetens  tolk  inför  Nationen.  Bellman  är  och 
blir  vår  störste,  vår  mest  nationelle  Poet,  bland  annat  äfven 
derföre  att  han  sjelf  satte  tonen  till  sina  dikter:  men  vår 

—    615    — 


BREF 

industriösa  tid  går  i  allmänhet  ut  på  arbetets  fördelning 
mellan  flere,  och  derföre  blir  äfven  hvar  och  ens  arbete,  i 
synnerhet  Poetens,  hälft  och  fragmentariskt.  Men  af  detta 
skäl  erkänner  jag  för  min  del  med  tacksamhet  deras  be- 
mödande som  åtaga  sig  den  mödan  att  göra  det  halfva  till 
helt.  Största  delen  af  den  popularitet  som  en  och  annan 
af  mina  dikter  vunnit  bör  onekligen  tillskrifvas  Tonsättaren; 
men  jag  afstår  gerna  min  halfpart  af  äran  för  det  större, 
det  fullständiga  intrjxkets  skuld.  Sjelfva  Englarne  flyga 
med  två  vingar:  hvarför  icke  äfven  Skaldekonsten,  sedan 
hon  är  vingskjuten,  sedan  lyran  olyckligtvis  föll  ur  hennes 
hand?  Jag  förlorar  icke,  utan  vinner,  hvad  Frithiof  vinner, 
äfven  genom  en  annans  åtgärd;  och  icke  blott  å  egna,  utan 
äfven  å  den  heliga  konstens  vägnar,  är  jag  förbunden  en 
hvar  som  ger  en  röst  åt  de  stumma  bilderna,  hvilka  annars, 
liksom  Zacharias  i  Bibeln,  måste  teckna  sin  mening  —  på  en 
stentafla.  — 

Min  äldsta  dotter  spelar  försvarligt,  och  min  syster- 
dotter har  en  dräglig  röst.  De  äro  under  min  frånvaro 
sysselsatta  att  inöfva  hvad  de  hinna  af  Frithiof,  för  att 
glädja  mig  vid  hemkomsten.  Flyttfoglarne,  INIathilda,  Inge- 
borg, Vikingen  ha  länge  hört  till  familjens  aftonsällskaper: 
deras  syskon  kunna  ej  annat  än  vara  kärkomna,  helst  för 
mig,  hvars  ofta  förstämda  och  nedslagna  lynne  behöfver 
sångvingar  för  att  stiga  ur  hvardagsstoftet.  Vi  skola  vid 
sådana  tillfällen,  hädanefter  som  hittills,  påminna  oss  hvem 
vi  egenteligen  ha  att  tacka  för  vår  glädje. 

Vänskapsfull  högaktning 

Es.  Tegnér. 
Varberg  d.  8  Juli  1826. 


—    616    — 


Ifci25— 1826 

Till  A.  G.  Ahlstrand.  91. 

Varberg  d.  16  Juli  1826. 

.Jag  tackar  för  godt  rcsesällskap  och  för  brefvet.  Hvad 
Ekeberga  kyrka  angår,  så  har  äfvcii  Prosten  Engstrand 
skrifvit  mig  till  derom;  men  det  är  mig  omöjligt  att  ännu 
bestämma  någon  dag.  Både  från  Kullberg  och  andra  har 
jag  fått  underrättelse  att  Commitén  i  nästa  månad  skall 
samlas.  Jag  väntar  postdagligen  kallelsebrefvet.  I  alla 
fall  kan  ingen  invigning  ske  före  d.  13  Augusti  och  således 
ha  vi  ännu  god  tid  att  utfärda  annonsen  från  Sken,  eller 
från  Vexiö,  der  jag  hoppas  inträffa  d.  1  Augusti.  Var  god 
och  låt  på  förhand  Prosten  Engstrand  veta  detta.  Så  snart 
jag  definitift  kan  bestämma  tiden  skall  jag  sjelf  skrifva 
honom  till  härom. 

Af  Baden  märker  jag  ingen  synnerlig  verkan;  men  man 
bör  vara  nöjd  om  man  ej  kommer  sämre  från  en  sådan  resa 
än  man  var  förut.  Stället  och  trakten  äro  ovanligt  fula. 
Men  fula  ställen,  liksom  fula  Fruntimmer,  lära  anses  nyttiga 
för  helsan.  Den  26  el.  27  reser  jag  härifrån  öfver  Långaryd, 
Unnaryd,  Odcnsjö  för  att  d.  29  inträffa  hos  Lemchen. 

Jag  beklagar  att  Fru  Ahlstrand  ej  lär  funnit  sig  väl  af 
sin  Blekingresa.  Gifve  Gud  att  Herr  Cons. Notarien  hade 
henne  väl  hemma  igen. 

Min   helsning   till    alla    bekanta. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 

Till  C.  G.  VON  Brinkman.  92. 

Varberg  d.  19  Juli  1826. 

Bäste  Brinkman!  Sedan  mer  än  14  dagar  är  jag  här 
och  insaltas  som  en  sill  i  skärgården.   Till  en  början  badade 

—    617    - 


BREF 

jag  två  gånger  om  dagen  och  drack  dessutom  saltpyrmonter; 
men  deraf  fann  jag  mig  icke  väl  och  har  nu  inskränkt  mig 
som  de  andra  till  ett  bad  om  dagen,  utan  någon  vatten- 
drickning.  Men  likafullt  kan  jag  icke  berömma  mig  af 
att  må  bättre  än  förr,  utan  snarare  sämre.  Den  säkra 
verkan  jag  hittills  erfarit  af  badningen  är  den,  att  jag  blif- 
vit  ren,  utanpå  nemligen.  Dernäst  bör  jag  äfven  genom 
den  ständiga  borstningen  i  badkaret  kunna  undvika  den 
förebråelse  man  stundom  gjort  mig  att  vara  något  oborstad. 
Deremot  känner  jag  mig  matt,  i  stället  för  stärkt  som  för- 
hoppningen var;  men  man  hänvisar  mig  här,  liksom  i  Theo- 
logien,  till  framtiden,  den  rätta  välsignelsen  kommer  efter- 
åt. Det  vore  väl  om  så  skedde;  ty  annars  vet  jag  i  sanning 
icke  huru  jag  skall  kunna  presentera  mig  för  min  egen  — 
och  andras  Fruar.  Härtillmed  öppnas  porerna  omåttligt, 
kroppen  blir  som  en  svamp,  och  det  är  nästan  omöjligt 
att  akta  sig  för  förkylning:  för  närvarande  laborerar  jag 
redan  med  den  tredje  på  denna  korta  tiden.  Lägg  nu  till 
allt  detta  den  omständighet  att  Varberg  utom  all  fråga  är 
det  fulaste  ställe  i  Sverge:  det  är  Nordens  sanddosa,  icke 
ett  träd,  icke  en  skugga,  icke  en  grön  fläck  så  långt  ögat 
räcker,  blott  flintskalliga  berg  och  saltvatten  och  skrifsand. 
De  underverk  Baden  göra,  dem  göra  de,  liksom  Moses  i 
öknen.  Men  man  lärer  tro  att  det  är  med  fula  ställen  som 
med  fula  fruntimmer:  de  äro  nyttiga  för  helsan.  Bad- 
gästerna svarade  i  början  rätt  väl  emot  stället:  en  förtorkad 
ödemark  inom  dem,  som  utom:  obehagliga  Damer  och  obe- 
tydliga Karlar.  Jag  lefde  derföre  något  eremitiskt,  och  hade 
min  umgängelse,  om  icke  just  i  Gudi,  likväl  med  hans  Helige, 
dem  jag  fört  med  mig  och  som  stå  på  bokhyllan.  Nu  är 
det  mycket  bättre  sedan  Grf.  Ugglas  och  Mathilda  kommo. 
Du  kan  väl  förstå  att  jag  ser  dem  dagligen,  neml.  Mathilda 
på    förmiddagarna    och    Grefvinnan    Ugglas    vid    thedags, 

—    618    — 


1825—1826 

stundom  äfven  oftare.  Grefvinnan  är  rätt  älskvärd,  öppen 
glad,  liflig:  endast  fruktar  jag  att  hennes  känsla  är  något 
grund.  Hon  är  emedlertid  lycklig;  ty  med  mycken  häftighet 
tycks  hon  likväl  ej  ha  några  passioner.  Hennes  syster,  den 
arma  Fröken  Marie,  har  en  olycklig  passion:  hon  är  kär  i 
Napoleon:  det  är  hennes  Essen.  Mathilda  är  alla  efter- 
middagar hos  Ugglas,  der  hon  sjunger  och  spelar  för  oss: 
Har  du  hört  henne  sjunga  sin  egen  composition,  ur  Axel: 
»Var  tyst,  var  tyst,  du  bölja  blå?»  ett  verkeligt  poetiskt 
och  desperat  Furioso.  Men  det  angriper  henne  alltför  starkt 
och  vi  ha  kommit  öfverens  att  ej  höra  det  ofta.  I  öfrigt  är 
stackars  Mathildas  ansigte  mycket  förblommadt;  men  röst 
och  växt  och  väsende  äro  ännu  som  förr,  och  kunde  väl  bli 
farliga  för  ett  så  retligt  sinne  som  mitt,  vore  ej  mitt  hjerta 
förstockadt  liksom  Pharaos.  Du  vet  att  jag  icke  har  just 
de  högsta  tankar  om  qvinnosZäg'/e/;  men  likväl  är  jag  alltid 
—  eller  rättare  har  varit  —  benägen  att  göra  undantag  för 
individen,  och  tvertemot  Euclides  anse  delen  för  något 
större  och  bättre  än  det  hela.  Jag  vet  att  du  i  detta  afseende 
har  besynnerliga  föreställningar  om  mig,  du  tror  att  jag 
lefvat  med  venala  qvinnor  och  derifrån  abstraherat  mitt 
omdöme  öfver  könet.  Men  jag  kan  försäkra  dig  att  det  är 
just  motsatsen.  Med  dylika  qvinfolk  har  jag  aldrig  haft 
något  att  göra,  en  viss  instinkt,  ett  beliof  »de  mettre  un  peu 
d'amour  dans  Tamour»  har  alltifrån  min  barndom  afhållit 
mig  ifrån  all  slags  förtrolighet  med  den  lägre  klassen  som  är 
att  köpa.  Det  är  tvertom,  till  största  delen,  från  de  mest 
bildade,  de  oförvitligaste  som  kommit  inom  min  sfer  åt- 
minstone, som  jag,  på  egen  bekostnad  hämtat  min  tanka 
om  qvinnan:  jag  har  med  några  sådana  —  de  äro  blott  få  — 
varit  obeskrifligt  lycklig  —  och  olycklig.  En  grym  erfaren- 
het har  jag  i  synnerhet:  och  minnet  deraf  följer  mig  åtmin- 
stone längre  än  jag  önskade:  brändt  barn  skyr  elden,  och 

-     619    — 


BREF 

jag  är  skygg  för  dylika  förbindelser.  Dessutom  reser  jag 
om  en  vicka.  För  att  undvika  all  sentimentalitet,  som  ingen 
vet  hur  långt  den  kan  föra,  är  mitt  umgänge  med  damer 
vanligtvis  blott  joller,  jag  leker  gerna  med  dem  och  roar 
mig  åt  bollkastningen,  jag  är  frikostig  med  den  lilla  Esprit 
jag  kan  ha,  just  för  att  ej  behöfva  depensera  någon  känsla; 
ty  kommer  den  med  i  spelet  så  vet  man  ofta  ej  ordet  af 
innan  man  —  ligger  der.  Dock  —  detta  capitel  skola  vi 
kanske  snart  nog  mundteligen  afhandla,  liksom  flere  andra. 

Det  skrifves  neml.  nu  allmänt  från  Stockholm  att  vi 
verkeligen  skola  sammanträda  i  Augusti  till  Commitén, 
ehuru  jag  ännu  ej  fått  kallelsebref.  Förr  än  fram  i  Septem- 
ber kan  jag  i  allt  fall  ej  vara  der;  ty  dels  har  jag  redan  utlysta 
förrättningar  i  Stiftet,  dels  måste  jag  på  uppresan  ta  vägen 
om  Vermland.  Också  kommer  jag  alltid  tids  nog  till  det 
Riksdagskäbblet,  der  troligtvis  få  veta  hvad  de  vilja,  och 
de  som  veta  det  betrakta  saken  som  partisak  och  aldrig 
se  mer  än  en  sida  af  den  stora  månghörningen.  Det  är 
dock  ol3^ckligt  att  i  vårt  land  alla  bättre  hufvuden  kasta  sig 
med  ett  slags  raseri  på  Norr-  eller  Söderpolen,  och  ingen 
kan  trifvas  på  Eqvatorn  eller  åtminstone  i  de  tempererade 
luftstrecken.  Det  säges  att  vi  komma  att  vara  tillsam- 
mans till  Januari:  vi  böra  således  ej  förhasta  oss:  men  det 
blir  svårt  för  mig  att  vara  borta  så  länge,  helst  då  det  sker 
utan  all  nytta. 

Under  det  jag  var  som  mest  enslig  här  i  Varberg,  den 
10  innevarande  —  ty  så  långsam  är  postgången  —  emot- 
tog  jag  ditt  bref  af  den  29  Juni,  h varför  jag  af  hjertat 
tackar  dig.  Jag  vill  ej  disputera  med  dig  om  valet  vidare, 
och  det  är  rätt  nobelt  af  dig  att  taga  en  Corporations  för- 
svar som  så  ofta  manquerat  dig.  Men  jag  har  aldrig  hört 
ett  så  allmänt  ogillande,  i  landsorterna  åtminstone,  af  nå- 
got val.   Vox  populi,  vox  Dei.   Nämn  mig  också  ingen  ting 

—    620    — 


1825—1826 

om  Wirséns  Likpredikan  öfr.  Lagerbring,  med  sina  triviala 
idéer  och  sin  hårdlifvade  styl.  Sådana  Chrior  har  jag  sett 
hundratals  vid  Academien,  och  äfven  corrigerat  dem.  Men 
hvad  som  är  gjordt  är  gjordt  och  jag  afbidar  nu  endast 
De  la  Gardies  eller  Cederströms  eller  Schulzenheims  in- 
väljande för  att  med  heder  kunna  taga  af  sked  af  det  för- 
näma sällskapet.  På  Hagberg  undrar  jag  ej  heller  ty  han 
har  aldrig  haft  någon  annan  sjelfständighet  än  den  Wallin 
förestafvat;  men  att  denne  sistnämnde,  tvert  emot  bättre 
förstånd  och  öfvertygelse,  satt  sig  i  spetsen  för  ett  sådant 
ärelöst  företag,  det  är  i  sanning  oförlåtligt,  och  jag  skall 
icke  glömma  det.  Ty  det  är  svårligen  från  de  Blå  som  im- 
pulsen denna  gång  kommit,  utan  från  Wallin.  Jag  tror  icke 
han  är  din  vän,  af  flere  skäl,  hvarom  då  vi  träffas.  Ditt 
kätteri,  som  generar  hans  rättrogna  okunnighet,  och  h vilket 
ej  så  lätt  låter  afvisa  sig  med  hans  vältalighets  fiilmina 
bruta,  torde  väl  vara  en  af  hufvudorsakerna. 

Jag  respederar  Fru  Ehrenström  för  hennes  infall  om 
Dela  Gardie,  ehuru  jag  afundas  henne  det;  men  jag  gör 
dock  hvad  jag  kan  för  att  utsprida  det,  och  hoppas  göra 
mig  ännu  mera  förtjent  af  H.  Exc.  än  hittills  derigenom 
att  jag  bidrar  hvad  jag  kan  till  hans  celebritet.  Schley 
har  skickat  mig  sin  öfversättning.  Tyskan  påstås  ej  vara 
god  och  på  många  ställen  förefaller  den  äfven  mig  be- 
synnerlig. Men  trogen  måste  du  erkänna  att  öfvers,  är, 
och  att  med  bibehållande  af  språkets  fullständiga  renhet 
öfversätta  F.  fruktar  jag  blir  ett  svårt  problem.  Jag  tänker 
han  måste  alltid,  mer  eller  mindre  bryta  på  Svenska  för 
att  kunna  igenkännas.  Mohnikes  mst.  har  jag:  men  jag  bör 
erkänna  att  jag  ej  varit  i  stånd  att  genomläsa  det  fullkom- 
ligt, lika  så  litet  som  Schleys.  I  allmänhet  läser  jag  högst 
ogerna  öfversättningar  från  mig  sjelf.  Det  är  värre  att  sjelf 
ligga  på  sträckbänk,  än  att  se  på  andras  tortur.   Grefvinnan 

—    621    — 


BREF 

Mörners  Englaskap  lemnas  derhän:  i  orten  anses  hon  i  all- 
mänhet för  högdragen  och  aristocratisk.  Äfven  mig  har 
hon  synts  antaga  en  nedlåtande  min  som  jag  ej  kan  annat  än 
finna  htet  löjlig.  Dertillmed  föga  interessant,  väl  också 
litet  trivial,  hvilket  ursäktas  vid  30,  men  icke  så  lätt  vid 
50  år.  En  qvinna  måste  vara  ett  af  de  tre:  vacker  eller 
from  eller  talentfull,  åtminstone  qvick  och  lifhg:  jag  har 
hos  henne  ej  märkt  till  någotdera.  ]\Ien  också  bör  jag  er- 
känna att  jag  föga  observerat  henne.  Det  är  möjligt  att 
det  hgger  någon  mandelkärna  under  det  något  kärfva  skalet: 
men  Gud  vet  om  det  lönar  mödan  att  bita  sönder  tänderna 
derpå.  Skulle  de  framdeles  börja  att  klia  alltför  starkt,  så 
skall  jag  kanske  göra  ett  försök  .  .  . 

Beskow  har  skickat  mig  sin  Erik  XIV,  ett  vidlyftigt 
arbete  som  jag  ej  ännu  hunnit  genomläsa.  Hvad  jag  hittills 
sett  öfverträffar,  på  flere  ställen,  min  väntan;  men  visser- 
ligen är  »die  Romantische  Breite»  här  och  der  synbar. 
Jag  vet  ingen  utom  Shakespeare  som  det  lyckats  att  concen- 
trera  Roma  in  nuce,  en  hel  historisk  Epok  i  en  enda  Tra- 
gedie.  Sjelfva  Schillers  Wallenstein  är  och  blir  dock  ett 
fragment;  när  hjulet  är  för  vidt  är  det  svårt  att  hålla  till- 
sammans. Dock  som  sagdt  jag  har  ännu  blott  läst  här  och 
der:  INIathilda  upptar  mycken  tid.  På  det  att  mitt  bref 
måtte  bli  välkommet  bifogar  jag  en  lapp  från  henne  och 
Gref:n  Ugglas.  Håll  mig  räkning  för  att  jag  skaffat  dig 
det  nöjet. 

Hur  är  det  med  din  helsa?  Gif  mig  goda  underrättelser 
derom.    Den  1  Augusti  hoppas  jag  vara  i  Vexiö. 

Din 
Vän 

Tegnér. 

-     622     - 


1825—1826 

Till  A.  G.  Ahlstrand.  93. 

Stockholm  d.  22  Sept.  1826. 

Jag  tackar  för  brefvet  af  d.  15  innevarande.  Commitén 
är  för  närvarande  ganska  flitigt  tillsammans,  alla  dagar 
från  10 — 2  f.  m.  På  eftermiddagarna  ha  vi  för  oss  sjelfva 
en  klubb  från  6 — 10  der  samma  ämnen  discuteras.  Discus- 
sionerna  äro  i  allmänhet  mycket  lifliga,  och  den  stora  diver- 
gensen  i  åsigter  bUr  med  hvarje  dag  mer  och  mer  synbar. 
Hittills  ha  vi  endast  medhunnit  folkscholorna,  och  nyss 
börjat  på  Elementarscholorna.  Der  möter  genast  frågan  om 
class-  och  ämnesläsning,  hvilken  egentehgen  är  hufvudfrågan 
i  hela  saken  och  följakteligen  schismen  måste  begynna. 
Agardh  och  jag  ha  fått  oss  uppdraget  att  utarbeta  ett  Be- 
tänkande om  ämnesläsningens  användbarhet  hela  upp- 
fostringsverket  igenom,  hvilket  i  sanning  är  en  något  drj^g 
del  af  hela  Commiténs  uppdrag.  I  öfrigt  äro  alla  discussio- 
nerna  ännu  blott  preliminära  och  inga  definitiva  beslut 
fattas  vid  detta  sammanträde,  hvilket  förmodeligen  slutas 
i  nästa  månad,  sedan  ämnena  förut  blifvit  fördelade  på  leda- 
möterna till  utarbetning  hemma. 

En  sökande  till  Organistsysslan  i  Skärstad,  Sjöberg, 
den  jag  träffade  på  Ramsjöholm,  önskar  få  afgifva  påmin- 
nelse öfver  de  uppfördas  förklaringar.  Detta  är  ett  bene- 
ficium  juris  som  ej  bör  vägras  honom,  när  han  i  laglig  väg 
begär  det. 

Är  det  något  hopp  om  Collegan  Dyks  förbättring  från 
sin  galenskap,  och  kan  icke  i  motsatt  fall  sysslan  förklaras 
ledig,  efter  Scholordningen,  hvarvid  Dyk  naturligtvis  bibe- 
hölle  hvad  han  nu  innehar  af  lönen. 

Var  god  och  skicka  mig  med  fribrefspost  det  Kungabref 
som  försäkrar  Jönköping  om  Visingsöfonden.  Jag  tror  det 
är  af  1811  el.  1813.    Jag  vet  ej  heller  att  det  är  upphäfvet 

—    623    — 


BREF 

ännu,  endast  ifrågasatt  genom  UppfostringsCommiténs 
förslag.  Det  skulle  kunna  hända  att  frågan  remitterades 
till  den  nu  samlade  Commiténs  yttrande,  och  jag  måste 
derföre  ha  full  reda  på  saken. 

När  expedierades  frågorna  om  l:o  reparation  på  Gymna- 
siihuset,  2: o  om  Gymnastikbyggnad  från  Vexiö?  Hvilka 
mål  från  Vexiö  ligga  i  öfrigt  här  oaf gjorda?  Jag  önskar 
veta  det  för  att  kunna  påskynda  deras  afgörande.  Nord- 
ström får  Järstorp.  Bergman  lär  nu  ej  klaga  öfver  compe- 
tensfrågan,  sedan  den  skall  ha  blifvit  för  honom  erkänd 
af  DomCapitlet  i  Strängnäs,  Gud  må  veta  på  hvad  grunder, 
Rogberg  söker  Jönköping  på  fullt  allvar  och  blir  en  svår 
medtäflare,  i  fall  han  får  förslaget. 

Var  god  och  anmäl  i  Cons,  att  Nyman  önskar  sin  per- 
mission förlängd  till  utgången  af  Januari.  Jag  hoppas  Cons. 
ej  har  något  deremot. 

Min  helsning  för  Frun. 

Vänskapsfullt 

Tegnér. 
♦ 

94.  Till  C.  G.  VON  BmNKMAN. 

Tufvan  d.  19  November  1826. 

Ditt  bref  af  d.  4  November,  min  älskade  Brinkman, 
hvilket  gjort  en  hastigare  resa  än  jag,  emottog  mig  vid 
hemkomsten:  ett  kärt  möte,  det  käraste  näst  hustru  och 
barn.  Du  har  rätt:  du  är  ett  snille  äfven  i  vänskap:  jag 
känner  ingen  som  behandlar  den  konsten  med  en  sådan 
virtuositet.  Jag  är  både  stolt  och  glad  och  rörd  att  det 
är  jag  som  gjort  denna  erfarenhet.  Att  bli  en  smula  älskad 
som  menniska,  utan  allt  afseende  på  författarskap,  har  egen- 
tehgen  alltid  varit  mitt  högsta  behof,  hvilket  dock  tyvärr! 

—     624     — 


1825—1826 

allt  för  sällan  blifvit  tillfridsstäldt;  ty  i  allmänhet  förstå 
Karlarne  sig  äfven  så  litet  på  vänskap  som  Fruntimren  på 
kärlek,  nemligen  efter  den  erfarenhet  jag  haft  af  begge. 
Andra  torde  ha  varit  lyckligare,  troligtvis  derföre  att  deras 
anspråk  varit  mindre.  När  man  då  lyckligtvis  träffar  på  en 
själsfrände,  en  man  med  hvilken  umgänget  blott  är  en  juste- 
ring af  hjertats  och  tankens  längesedan  färdigskrifna  Proto- 
coller,  då  borde  man  något  mera  ta  vara  på  sin  lycka  än 
jag  under  mitt  sista  vistande  i  Stockholm  kunde  göra. 
Jag  förebrår  mig  att  min  tid  väsendthgen  upptogs  af  2:ne 
slags  sittningar,  nemhgen  bordsittning  och  Commitésittning. 
Härnäst  jag  kommer  till  Stockholm  tänker  jag  likväl  arran- 
gera mig  något  annorlunda,  och  undanbedja  mig  en  och 
annan  af  de  högtidliga  Orgierna  för  att  få  så  mycket  mera 
tid  för  Socratiska  samtal  och  Socratiska  måltider  i  Friher- 
rinnan Åkerhielms  soffa.  Haf  emedlertid  tack  för  de  få  stun- 
der jag  med  dig  fick  tillbringa  och  låt  oss  anse  dem  som 
företalet  till  ett  bhfvande  utförhgare  verk  öfver  lefnads- 
vishet  och  lefnadsglädje. 

Min  resa  gick  långsamt,  men  i  öfrigt  utan  alla  oange- 
näma äfventyr.  I  Linköping  uppehöll  jag  mig  blott  en 
förmiddag,  och  träffade  der  de  begge  Antagonisterna  Wal- 
lenberg  och  Wallman.  Glöm  icke  att  låta  mig  veta  huru 
Rectoratssaken  afgöres.  I  Jönköping  var  jag  en  hel  dag 
öfver:  förmiddagen  i  Scholan,  middagen  på  calas,  och  afto- 
nen på  den  så  kallade  Societeten  der  alla  stadens  herrar  äro 
samlade  för  att  spela  och  Damerna  för  att  sy  och  sticka 
strumpor.  Man  är  i  Jönköping  icke  litet  stolt  öfver  denna 
förträffliga  inrättning,  ehuru  jag  för  min  del  ej  kunde  märka 
andra  resultater  af  detta  döfsiiimma  umgänge  än  —  kort- 
penningar och  strumphälar,  och  underställer  Åkerhielm 
om  icke  med  en  sådan  arbetsinrättning  för  qvinspersoner 
äfven  en  smula  correktionsanstalt  kunde  och  borde  förenas. 

—    625    — 

40 — 210169.    Tegné  i;  Sami.  skrifter    5. 


BREF 

Lördagen  d.  11  November  kom  jag  hem,  således  en  dag 
förr  än  jag  var  väntad.  Här  mötte  mig  naturligtvis  en 
mängd  med  Consistoriella  och  Stiftsgöromål,  och  stora  pac- 
kor  med  bref  på  hvilkas  besvarande  jag  ännu  arbetar. 
Innan  detta  är  undangjordt  måste  mina  vänner  ursäkta 
att  jag  ej  skrifver,  och  tackar  för  sist.  Dessa  rader  till 
dig  hafva  blott  exceptionsvis  tillkommit. 

Din  Fru  Myhrman  är,  som  jag  hoppas,  ej  alldeles  miss- 
nöjd med  sin  resa,  och  tyckes  finna  sig  temligen  väl  på 
Tufvan,  Det  förstås  af  sig  sjelf  att  hon  helsar  dig  på  det 
högsta.  Likaledes  min  hustru  som  förbehålht  sig  att  få 
skrifva  några  ord  på  andra  sidan,  från  mig  måste  du  fram- 
föra tusen  och  åter  tusen  helsningar  till  Åkerhielm  och  hans 
och  allas  vår  Engel.  Så  fort  jag  kan  skrifver  jag  väl  några 
rader  till  Å.  Säg  Franzén  och  Beskow  det  samma  och  förlåt 
det  vanhga  slarfvet  och  brådskan  hos 

Din 
Vän 

Tegnér. 

95.  Till  C.  A.  Agardh. 

Tufvan  d.  20  November  1826. 

MkBror! 

Skånska  posten  kommer  nu  för  tiden  så  sent  om  mån- 
dagarna, att  jag  som  bor  på  landet  ej  hinner  svara  samma 
dag,  och  följakthgen  måste  vänta  en  hel  vicka.  Detta  är 
orsaken  hvarför  jag  ej  förr  än  nu  kunnat  återskicka  det  öf ver- 
sända Reversalet  som  nu  följer,  och  alltså  är  hos  dig  på 
förfallodagen  d.  23.  Derjemte  bifogar  jag  äfven  ditt  och 
Faxes  namn  för  mitt  lån  i  Malmö.  Du  kan  vid  tillfälle  ge 
Biskopen  sitt  tillbaka. 

—    626    — 


1825—1826 

Många  tack  för  sednast  i  Stockholm  och  för  dina  bref 
af  d.  26  Octob.  och  10  November,  dem  jag  nu  som  hastigast 
får  besvara.  Dina  commissioner  hos  Tannström  har  jag 
uträttat  så  godt  jag  kunde.  I  afseende  på  Ekenstam  lär 
ingen  ting  vara  att  tillgöra:  åtminstone  hade  T.  aldrig  hört 
omtalas  att  han  skulle  vilja  afstå  sin  löningstur,  hvilket 
väl  också  låter  otroligt.  Deremot  tycktes  T.  vara  deciderad 
att  ej  släppa  honom  in  på  förslaget  till  Adjuncturen.  — 
Expeditionen  om  löneförbättringarna  är  väl  redan  kommen. 
Bolmeer  och  Bring  fingo  hvardera  200  rdr  b:co  tillökning, 
Grähs  200  och  Brunius  300.  Mot  fördelningen  och  ett  större 
anslag  till  Brunius  protesterade  jag  väl:  men  som  han  förut 
lär  ha  vida  mindre  än  de  andra,  och  Kronprinsen  vill  att 
ingen  Professor  skall  ha  mindre  än  1000  rdr  i  lön,  så  kunde 
saken  ej  ändras.  I  öfrigt  sade  jag  T.  ärligt  hvad  karl  Brunius 
är.   Det  kan  vara  nyttigt  att  veta  för  en  annan  gång. 

Med  Hills  Profession  ser  det  betänkligt  ut.  T.  vill  att 
han  förestår  Astronomien  tills  vidare,  och  blott  för  ett 
tillagdt  arfvode.  Jag  sade  honom,  så  lindrigt  jag  kunde,  att 
Mathematiken  derigenom  tilläfventyrs  blefve  lidande:  men 
han  är  kär  i  sin  idé.  När  han  blott  fått  ha  den  någon  tid 
hoppas  jag  dock  det  går  med  den  kärleken  som  med  mången 
annan.    För  närvarande  är  ingen  ting  att  göra  dervid. 

Wirsén  träffade  jag  icke,  men  med  Skogman  talte  jag 
flere  gånger  rörande  ditt  anslag  till  resa.  Han  lofvade  att, 
så  vidt  sig  göra  låter,  föröka  det  med  1  å  200  rdr  Hb.  bco. 
Permission  får  du  när  du  anmäler  det.  Men  kan  du  verke- 
ligen  i  vår  resa  till  Italien?  Om  vi  få  Riksdag,  som  nu  tros, 
i  September,  så  måste  väl  Commitén  sammanträda  i  Juni. 
Vill  du  vara  derifrån,  vill  du  äfven  vara  ifrån  Riksdagen. 
Är  det  venetianska  ogräset  så  kärt  och  vigtigt  att  dess 
undersökning  ej  kunde  ännu  ett  år  uppskjutas?  Lagunerna 
torka  ej  ut,  lita  på  det.  Snarare  torde  ditt  fiskredskap  förtorka, 

—     627    — 


BREF 

men  det  kan  ju  blötas  i  Stockholm,  uppfriskas  i  Skuggan. 
Jag  tänker  uppfostringsverket  och  statens  bästa  skulle  vara 
af  mera  vigt  än  hvad  som  växer  i  de  Italienska  sörphålen. 

Hos  Tannström  hade  vi  våra  sammanträden  efter  din 
afresa,  neml.  Lefrén,  Hartmansdorff,  Ågren,  Enberg,  Tann- 
ström och  jag,  i  af  seende  på  den  nya  Scholan.  Ett  slags 
Scholordning  uppgjordes  derför,  med  hvilken  dock  hvar- 
ken  jag  eller  Tannström  äro  fullt  nöjde.  Jag  skall  sldcka 
dig  den  när  jag  får  den  renskrifven,  äfvensom  Expeditionen 
till  Kungen  den  Enberg  nödvändigt  ville  uppsätta,  hvilket 
ej  heller  kunde  nekas  honom  som  Secreterare.  Om  hvad 
i  öfrigt  rör  Commitén  får  jag  skrifva  härnäst:  nu  hinner 
jag  icke.  De  begärda  Anförandena  skall  du  få  till  låns  när 
jag  fått  af  skrifterna  af  alltsammans  färdiga  för  att  skicka 
till  Wingård. 

Ditt  Mst.  i  Statistiken  har  jag  och  skall  skicka  det  med 
Bolmeer  som  jag  hoppas  i  jul  kommer  opp  med  Christopher. 
Helsa  B.  att  jag  med  nästa  post  skall  skrifva  honom  till. 

Hvad  den  tillämnade  Tidningen  angår,  så  skall  jag 
äfven  skrifva  till  Reuterdahl  från  hvilken  jag  har  flere 
bref  obesvarade.  Att  lemna  Bidrag  till  ett  Veckoblad  synes 
mig  litet  svårt.  Hvarför  icke  ge  ut  Tidningen  i  Häften  som 
Svea?  Det  hade  mera  anseende  med  sig,  och  man  undveke 
då  att  af  bry  ta  hvarje  afhandhng  till  och  med  hvarje  utför- 
ligare Recension. 

Helsa  Engeström  att  han  kan  lyfta  de  50  rdr  bco  han 
för  mig  utbetalt  hos  Sören  Liljewalch  som  ännu  har  auctions- 
medel  inne  för  mig.  Hvad  min  afgift  är  till  EnkeCassan 
vet  jag  icke  .  .  . 

Helsa  alla  vänner  och  bekanta 

Tuus 

Tegnér. 
* 

—    628    — 


1825—1826 

Till  B.  Beskow.  96. 

Tufvan  d.  3  December  1826. 

Bäste  Beskow.  Jag  hade  långt  för  detta  bord  t  tacka  dig 
icke  blott  för  de  flere  glada  och  interessanta  stunder  din 
vänskap  beredde  mig  i  Stockholm,  utan  äfven  sedermera 
för  den  skrifteliga  fortsättningen  deraf  i  2:ne  bref  som  jag 
efter  min  hemkomst  emottagit.  Men  samma  Schol-mara 
som  red  mig  i  Stockholm  förföljer  mig  äfven  här,  der  hon 
är  mera  practisk,  och  dessutom  förenat  sig  med  den  con- 
sistoriella  att  plåga  en  fattig  man.  Förlåt  derföre  att  jag 
gjort  med  dig  som  med  mina  fleste  öfrige  vänner  deruppe, 
nemligen  endast  stillatigande  tänkt  på  Er  i  Scholdammet, 
och  gömt  och  skrinlagt  all  Er  godhet  i  mitt  hjerta. 

Några  få  och  löshga  anmärkningar  öfver  l:sta  Del,  af 
din  Erik  bifogas.  De  röra  för  det  mesta  endast  versifika- 
tionen,  således  bagateller:  men  du  vet  att  jag  är  bagatelUer 
i  den  vägen.  Med  några  penndrag  ändrar  du  lätteligen  det 
der,  om  du  annars  finner  dig  böra  det.  Det  väsendtliga 
felet  i  Erik  är  väl  det  som  gerna  är  gemensamt  för  hela  detta 
slag  af  Romantisk  Tragedi,  nemligen  att  Handhngen  är  för 
vidtomfat tände  och  spridd  för  att  kunna  concentrera  till 
någon  egentelig  enhet  och  derigenom  får,  liksom  Elhpsen, 
mera  än  en  focus.  Härigenom  kan  ej  heller  interesset  sam- 
manhållas på  en  enda  punkt,  utan  delar  sig  åt  flere  håll 
och  förlorar  derigenom  i  intensitet  hvad  det  vinner  i  exten- 
sion.  Men  detta  hör,  som  oart,  till  hela  arten:  och  din  Erik 
har,  helst  i  andra  delen,  så  många  djupt  ingripande  och 
högpoetiska  ställen  att  man  gerna  öf verser  det  något  diffusa 
i  Handlingen.  Dessutom  är  der  Eriks  caracter  renad  från 
sitt  jordiska  slagg  af  vankelmod  och  obeslutsamhet,  det  är 
först  i  fängelset  som  han  bestiger  sin  egentliga  thron,  och 
bär  vida  bättre  sin  olycka  än  sin  lycka.    Också  har  du  här 

—    629    — 


BREF 

haft  friare  händer,  ty  Historien  som  alltjemt  står  och  lyser 
på  thronerna  stannar  med  sin  lykta  utanför  fängelsedörren, 
och  på  murarna  innanföre  kan  man  måla  hvad  scener  man 
vill.  Men  härom  en  annan  gång  vidare.  Om  du  i  öfrigt 
fortfar  i  din  önskan  att  jag  inför  allmänheten  skall  yttra 
något  öfver  Stycket  så  underställes  huruvida  det  ej  skedde 
lämpeligare  i  en  Recension  än  i  ett  Företal.  Det  sednare 
har  hos  oss  hittills  ej  varit  vanligt  utan  öfver  döda  förfat- 
tare, och  dig  räkna  vi  ännu  med  glädje  bland  de  mest 
lef vande.  Men  jag  bör  ej  förtiga  att  jag,  troligtvis  på  länge, 
disponerar  litet  tid  och  således  ej  kan  yttra  mig  annorlunda 
än  aphoristiskt,  hvilket  i  allt  fall  gerna  är  min  vana.  Vida 
både  grundligare  och  bättre  skrefve  Geijer,  eller  Atterbom 
eller  Brinkman,  bäst  af  oss  alla  Franzén.  Meddela  mig  emed- 
lertid  om  du  gör  några  väsendiliga  förändringar. 

Hvad  Ekbom  angår  så  anser  jag,  liksom  du,  vara  bäst, 
att  afbida  tiden  tills  den  nya  TullChefen  blir  utnämd.  Ett 
så  högvigtigt  Embete  kan  ej  länge  stå  Vacant.  Namnes 
Presid.  Löwensköld  som  jag  hört  sägas,  så  har  jag  till 
honom  några  goda  canaler  och  känner  honom  dessutom 
personligen,  ehuru  jag  naturligtvis  mest  räknar  på  din  verk- 
samhet. Det  är  för  öfrigt  en  ganska  lycklig  idé  att  smyga  in 
Poesien  i  Tullen.  Hvad  i  öfrigt  stackars  Hedboms[!]  Poésie 
angår,  så  har  jag  derom  just  icke  så  höga  begrepp,  i  synner- 
het efter  läsningen  af  en  Tragedie  som  han  sammansatt 
i  sommar,  och  som  kallas  Försoningen  efter  Döden.  Det  är 
egentehgen  en  dramatiserad  RiddarRoman  å  la  Vulpius: 
men  Melpomene  är  gossen  allt  för  öfvermäktig.  I  öfrigt 
är  lättare  att  poetisera  Tullbommen  än  Prestkragen.  Ex- 
pertus  novi.  — 

Tusen  helsningar  till  mina  vänner,  Franzén,  Leopold, 
Åkerhielm,  Brinkman  och  äfven  Stjernstolpe,  helst  på 
förmiddagen:   när  julen  kommer  gör  jag  mig  väl  påmint 

—    630    — 


1825—1826 

hos  någon  af  dem.  Men  tiotusen  till  din  tyvärr  ännu  olinie- 
rade  Fru  som  jag  hoppas  att  med  dig  få  se  hos  oss  i  vår. 
I  anseende  till  reparationer  i  Biskopsgården  torde  jag  komma 
att  qvarstadna  på  Tufvan  till  Midsommar.  Min  hustru  ber 
er  begge  ej  förgäta  sig 

Din 

Vän 

Tegnér. 


[Bilaga.] 


Akten  I. 


1  Se.  >ej  denna  klagan  dina  läppar  flytt»  i  stället  för  undfallit,  kommit 
öfver  dina  läppar,  torde  förefalla  tvetydigt. 

—  —  »glömma  hvarje  nådigt  öga».  Man  säger  en  nådig  blick, 
månne  äfven  ett  nådigt  öga? 

»det  f trädet]  ej  släckas  bör».    Månne  ej  skriffel  för  ställas? 

»uti  den  åldrigt  kalla  ekens  skugga»,  uti  den  gamla  ekens  kalla 
skugga,  vore  kanske  mera  otvunget. 

tankens  vapen.   Vapen  betyda  här  sköldemärken,  som  också 

tydligare  uttryckte  meningen. 

»De  gamla  tingens  ordning»,  bör  väl  vara  den 

»och  Erik  hatas  skall  —  än  mer  föraktas».    Betyder  detta 

att  E.  skall  bh  mer  föraktad  än  hatad:  eller  att  det  är  mer  att 
föraktas  än  hatas?    Versen  är  otydlig. 

»är  slaf  af  hennes  tjusande  behag»,  saken  är  vanlig:  men  månne 
ej  uttrycket  något  för  vanligt  och  förslitet? 

»försänkt  uti  passionens  rus».    Man  säger  försänkt  i  dvala, 

månne  äfven  i  rus,  ehuru  det  kommer  af  våtvaror? 

4  Scen.  »I  Kungens  namn,  jag  fred  befaller  här».   Constructionen  något 

tvungen. 

5  Scen,  Afskedet   mellan   Ragwald   och   Maximilian,   mellan   far   och 

son,  kunde  väl  vara  litet  mindre  kort,  litet  mindre  likgiltigt.  Der- 
emot  tror  jag  att 

8:de  Se.  der  Påflige  Nuntien  oeh  SändeBuden  från  Revel  uppträda 
kunde  utelemnas,  då  dessa  egentehgen  ingen  ting  bidraga  till 
Handlingen,  eller  verka  till  bestämmande  af  Eriks  öde  eller  ens 
till  utvicklandet  af  hans  karaeter,  och  i  en  Tragedi  ej  kan  vara 
fråga  om  att,  som  i  ett  GonstitutionsUtskott,  ha  StatsRåds- 
Protokollerna  kompletta. 

9:de  Scen.  »Du  vet,  det  band  —  upprorsstiftarns  boja».  Motsatsen 
mellan  blodsband  och  boja  torde  väl  vara  något  för  spelande, 
och  mindre  metaforiska  uttryck  här  att  föredraga. 

—  »mig  syns  det  ej».    Månne  ej  heldre:  mig  syns  ej  så? 

—     631     — 


BREF 


Akten  II. 


6  Scen.  »Furstinna,  bådande  min  Konungs  ankomst»  etc.  tyckes  vara 

en  något  för  sirlig  anmälan. 

7  Se.  »Så  fattigt  är  då  lifvet  —  i  en  blink».    Hela  denna  Tirad  af 

Maximilian  torde  väl  behöfva  retoucheras  såsom  något  för  dun- 
kel; ty  en  oklar  bild  är  alltid  en  misslyckad. 

9  Se.  »Emot  det  kallt  förgylda  fängelset».    Kallt  och  förgjidt  är  väl 

meningen.    Varm  förgjllning  brukas  endast  af  Guldsmeder. 

10  Se.  —  »segrens  son»,  något  pretiöst  för  segrare. 

13  Se.  »De  vägra  mig  det  enda  steg  som  än  kan  rädda?»  versen  är 

öfvermätig. 
16  Se.  —  »dolken   sänkas   skall  —  till  min  plåga».    Flickans  bild   i 

hjertat  är  en  något  försliten  bild.   Att  till  och  med  sticka  en  dolk 

genom  bilden  är  obarmhärtigt. 

»Har  man  ej   sagt  att  sjelfmördarn  begrafs»  är  emot  prosodien. 

Hela  stället  är  ett  bland  de  skönaste  och  mest  poetiska.    Hvarför 

fördunkla  det  med  en  falsk  accentuation:    »Har  man  ej  sagt  sjelf- 

mördaren   begrafs»,   eller  Sjelfmördaren,   så  säger  man,   begrafs, 

gåfve   samma   mening. 

Akten  III. 

4  Se.  »Den  blick  som  under  malmens  tunga  krona  —  fosterlandets». 
Meningen,  att  neml.  en  Kung  ej  får  älska  annat  än  fäderneslandet, 
kunde   väl  uttryckas  enklare. 

10  Se.  »Hästsko,  fordna  segrars  son*  Genealogien  är  en  osäker  vetten- 
skap.    Gör  som  Erik  XIV  och  tänk  på  Horn  härof vanför. 

15  Se.  Att  Maximilian  mördades  må  ligga  i  Eriks  karakter,  men  icke 
derföre  i  Cathrinas  att  sedermera  fördraga  och  fästa  sig  vid  mör- 
daren. Åtminstone  borde  väl  någon  motivering  häraf  ägt  rum. 
någon  explikation  mellan  kontrahenterna,  en  renings-  en  förso- 
ningsakt. Nu  smittar  Erik  med  sina  blodfläckar  ner  den  hvit- 
klädda  Cathrina,  utan  att  hon  ens  beklagar  sig  deröfver. 

Akten  IV. 

2  Se.  Underställes  om  icke  hela  förslaget  att  gifta  Erik  med  Sturens 

dotter,  hvilket  här  blott  lösligen  omnämnes  och  ej  har  några  vidare 
följder,  kunde  utelemnas.  Som  det  nu  förekommer  tjenar  det 
endast  att  bevisa  Göran  Perssons  bristande  inflytelse  på  Kungen. 

3  Se.   »hoppningsfulla  söner»  för  /ör/ioppningsfulla  är  betänkligt,  helst 

hoppning  är  helt  annat  än  förhoppning. 
6  Se.  »Allt  är  förbi,  du  säger,  jag  ej  tror  det».    Tvungen  ordställning. 

I  Dialogen,  som  i  Kärleken,  tåles  poésie,  men  icke  tvång. 
10  Se.  *sig  rörde  långsamt  krigarne  mot  griften»  är  väl  misskrifning. 

Akten   V. 

1  Se.  »V Ulans  barn".    De  förvillade  vore  enklare. 

10  Se.  att  Erik  löper  som  en  narr  ifrån  det  halfvunna  slaget  som  deri- 
genom  förloras,  är  dock  allt  för  ömkeligt,  och  borde  väl  åtminstone 

—    632     ~ 


1825—1826 

genom  någon  anledning  motiveras.  Thronafsägelsen  i  15  Se. 
torde  väl  också  vara  något  för  klenmodig,  något  för  plötslig. 
Visserligen  ligger  det  både  i  Historien  och  i  Eriks  karakter  att 
den  måste  ske:  men  öfvergången  från  beslutet  att  dö  som  en  man 
till  en  sådan  slapphet  är  väl  för  hastig,  för  att  ens  i  hans  vacklande 
sinne  vara  naturlig.  Den  önskan  att  skona  oskyldigt  blod  vore 
väl  också  naturligare  i  hans  än  i  Hertigarnas  mund.  Kunde  ej 
Erik,  antingen  i  en  Monolog  eller  i  ett  samtal  med  Mornay  sam- 
manfatta sina  skäl  för  afsägelsen,  sätta  den  i  förening  med  sina 
astrologiska  griller,  med  sin  kärlek  till  fäderneslandets  lugn  o.  s.  v., 
med  ett  ord,  falla  med  något  mera  värdighet  och  rädda  sin  ära 
när  kronan  ej   stod  att  rädda?  — 


Till  J.  M.  LÅNG,  född  Stenstrand.  97. 

Härjemte  har  jag  äran  öf versända  fortsättningen  af 
Stagnelii  arbeten:  en  lycklig  Poet  emedan  han  är  död, 
hvaraf  en  och  annan  ej  kan  berömma  sig.  Jag  hade  sjelf 
gerna  framlemnat  Boken,  var  äfven  i  förmiddags  i  Staden 
och  höll  Consistorium;  men  Vexiö  Etiquette  lär,  ibland 
annat,  äfven  förbjuda  Fruar  att  emottaga  visiter  på  för- 
middagarna. Om  KammarRådinnan  läser  flitigt  torde  jag 
snart  få  tillfälle  att  personligen  aflemna  tredje  delen,  så 
framt  annars  en  svår  snufva  och  bröstvärk  tillåta  mig  att 
komma  ut.  I  annat  fall  anhåller  jag  att  likväl  ej  bli  alldeles 
förgäten,  och  att  —  fritt  få  afundas  den  lycklige  döde. 

Ödmjukast 


Tufvan  d.  13  Dec. 
1826. 


Tegnér. 


Till  C.  G.  VON  Brinkman.  98. 

Tufvan  d.  20  December  1826. 

Du  ser  att  jag  skrifver  på  den  stora  orättfärdighetens 
dag,  på  Sv.  Academiens  prisdag.    Hvad  som  skett  förargar 

—    633    — 


BREF 


mig  mera  än  det  kan  och  bör  förarga  dig,  ty  för  alla  bättre 
sinnen  är  det  lättare  att  fördraga  en  orättvisa  mot  sig  sjelf 
än  mot  andra.  Dessutom  har  jag,  hvad  du  icke  har,  nem- 
ligen  kamratskapet,  att  blygas  för.  Men  detta  är  den  väl- 
förtjenta  följden,  det  billiga  syndastraffet  för  den  feghjer- 
tade  vanan  att  i  »Foglarnes  VitterhetsAcademi»  intaga 
den  ena  Blåkråkan  efter  den  andra.  På  deras  frukter  skolen 
I  känna  dem,  heter  det.  Men  nu  bära  de  inga  andra  vittra 
frukter,  än  då  och  då  ett  vrångt  och  förvridet  omdöme 
(ty  en  och  annan  episk  vattensvamp,  och  en  eller  annan 
rhetorisk  Erica  Vulgaris  vill  jag  ej  räkna).  Vid  dylika  om- 
dömen visar  man  sin  sjelf  ständighet  derigenom  att  man 
bildar  en  opposition  mot  den  poetiska  aristocratien,  och 
försvarar  det  högvälborna  pöbelväldet.  För  de  vältaliga 
väderprofeterna  och  för  Gustaf  Erikssons  klockare  är  dock 
frestelsen  alltför  stor  att  vid  bedömmandet  af  Poésie  ha 
rätt  emot  Franzén,  Leopold,  Wallin,  Att  nu  förlora  ett 
pris  som  af  en  sådan  pluralitet  bestämmes  bör  visserligen 
i  sig  sjelf  vara  dig  likgiltigt.  Men  det  obehagliga  i  saken 
ligger  för  dig  deruti  att  du  är  känd  som  författare,  för 
Acad.  deruti  att  hon  nu  åter  ger  sig  en  ny  ridicule  då  man 
försmår  hennes  drickspengar;  ty  att  du  skulle  emottaga 
samma  pris  som  Afzelius  hade  man  väl  dock  icke  kunnat 
vänta  sig.  I  öfrigt  bestyrkes  härigenom  hvad  jag  länge 
trott,  att  du  inom  Acad.  har  personliga  ovänner.  Detta 
kunde  visserligen,  under  andra  omständigheter,  vara  både 
dig  och  dina  vänner  likgiltigt:  men  nu  hindrar  och  fördröjer 
det  en  sak  den  vi  måste  anse  vigtigare  än  du.  —  Hvad 
Franzéns  förhållande  angår  så  kan  jag  visserligen  icke  fullt 
försvara  det;  men  till  hans  urskuldande  bör  du  dock  på- 
minna dig  att  han  måste  anse  sig  säker  på  sin  seger  den  han 
redan  hade  i  händerna  då  Kullbergs  alldeles  opåräknade 
desertion    med    ens    förändrade    saken.     Detta    inträffade, 

—    634    — 


1825—1826 

liksom  Saxarnas  desertion  vid  Leipzig,  just  i  det  afgörande 
ögonblicket;  och  då  ingen  fältherre,  äfven  en  större  än  F. 
kan  i  sin  calcul  upptaga  förräderiet,  emedan  det  är  en  obe- 
kant storhet,  är  han  väl  ursäktelig  att  ej  ha  velat  retirera 
i  förtid.  Visserligen  hade  han  både  som  vän  bord  t  göra 
afseende  på  din  önskan,  och  som  Embetsman  på  din  fordran: 
men  i  fall  hans  tanka  segrat  som  den  bordt,  som  den  äfven 
gjort  i  fall  icke  ett  visst  JusteringsRåd  funnits  inom  Aca- 
demien,  så  hade  ju  härigenom  hvarken  du  eller  vi  andra  haft 
skäl  till  missnöje.  ]Med  ett  ord,  icke  blott  för  välmeningens, 
utan  äfven  för  probabilitetens  skuld,  tycker  jag  du  bör 
förlåta  vår  älskade,  fast  svage  vän.  — 

Hvad  jag  skrifvit  till  Acad.  i  anledning  af  Tassos  död 
kan  jag  nu  icke  så  noga  påminna  mig.  Det  skedde  i  hast, 
och  då  väger  man  icke  så  noga  sina  uttryck  och  äfventyrar 
mer  än  annars  att  bli  missförstådd.  Att  den  historiska  eller 
rättare  annalistiska,  factiska  sanningen  nödvändigt  i  sig 
sjelf  skulle  vara  en  poetisk,  att  man  således  i  allmänhet  skulle 
kunna  göra  ett  poem  derigenom  att  man,  som  Ling  i  Gylfe, 
versifierade  PostTidningen  —  detta  tror  du  visserligen  icke 
ha  varit  min  mening.  All  poetisk  sanning  förutsätter  likväl 
icke  blott  logisk  tänkbarhet,  utan  äfven  historisk  sannolikhet, 
grundad  på  temporella,  locala  och  psychologiska  rimlig- 
heter. Iakttagas  dessa  så  är  det  visserligen  i  poetiskt  hän- 
seende likgiltigt  om  handlingen  är  verkelig  eller  diktad; 
och  i  denna  mening  taget  är  det  otvifvelaktigt  möjligt  att 
ljuga  sig  till  Poesi.  INIin  tanka  är  endast  den  att  denna  lögn 
merendels  är  onödig.  Ty  för  det  mesta  har  hvarje  händelse 
i  sig  sjelf  en  poetisk  kärna,  som  utgör  dess  egentlig,  och 
innersta  väsende:  att  derifrån  bortskala  allt  som  är  oväsendt- 
ligt  och  tillfälligt,  att  få  kärnan  bar,  är  den  egenteliga  poe- 
tiska konsten,  nemligen  hvad  poesiens  materia  angår.  I 
detta  afseende  är  Poesien  egenteligen  en  afsöndringskonst 

—    635    - 


BREF 

en  sniältningsprocess  som  bortrensar  slagget  och  lemnar 
malmen  ren.  En  stor  poetisk  gåfva  består  just  deruti  att 
se  den  dolda  malmådran  i  h varje  sak  och  vilja  se  den  rätta 
synpunkten  hvarur  tingen  måste  betraktas:  med  andra  ord, 
poesien  är  för  historien  hvad  perspectivet  är  för  målningen. 
Det  är  orätt  att  Poesien  eller  Konsten  i  allmänhet  söker  blott 
det  sköna  som  fladdrar  på  ytan  af  tingen:  det  söker  hon  blott 
i  afseende  på  formen,  som  formell,  och  som  sådan  är  hon 
fortgående  dikt,  ty  all  form  måste  skalden  bilda  ut  ur  sig 
sjelf:  men  i  afseende  på  materien  tränger  hon  till  tingens 
rot  och  väsende:  och  om  hon  äfven  här  diktar,  så  har  hennes 
dikt  endast  värde  i  den  mån  hon  öfverensstämmer  med  den 
rätta  verkligheten.  I  Tassos  död  var  det  just  denna  väsent- 
liga historiska  sannfärdighet  som  frapperade  mig:  de  små 
afvikelser  du  omnämner  i  afseende  på  tid  och  anordning 
höra  endast  till  accidentia:  alla  de  stora  momenterna  äro 
rent  historiska,  yien  i  allmänhet  blygas  våra  poeter  för 
sanningen,  såsom  alltför  simpel  och  naturlig,  och  ingen  ting 
synes  dem  lättare  än  att  dikta  bättre  än  Historien.  Hvad 
Sagan  angår  så  är  hon,  i  afseende  på  materien,  redan  poeti- 
serad historia.  Gif  henne  tillika  en  poetisk  form  så  har  du 
Epos  färdigt.  Om  jag  i  förra  af  seendet  här  och  der  af  vikit 
från  den  Isländska  Frithiof,  så  kommer  det  derutaf  att  jag 
på  sådana  ställen  ansett  Sagan  ej  hafva  fulländat  sin  poetiska 
af  söndringsprocess. 

Hvad  du  säger  om  det  poetiska  Språkets  adelskap  är 
både  sant  och  skönt,  så  snart  du  nemligen  äfven  medgifver 
Enkelheten  ett  rum  på  Riddarhuset.  .Jag  fruktar  annars, 
att  äldste  Grefven,  nemligen  Homerus,  kommer  att  stå 
utanför;  ty  han  går  i  en  sådan  enkel,  himmelsblå  drägt, 
utan  både  stjernor  och  band,  att  hvarken  Brahe  eller  Dela 
Gardie  skulle  vilja  kännas  vid  honom;  och  det  är  hans 
lycka  att  ingen  af  Svenska  Academiens  Grefvar  gjort  hans 

-    636    — 


1825—1826 

personliga   bekantskap.     Att   de   gamle,   synnerligast   Gre- 
kerna,  hade  ett  eget  poetiskt  idiom  är  sant,  men  likväl 
med  många  inskränkningar.    Den  så  kallade  Episka  Dialec- 
ten  t.  ex.  var  dels  blott    en    gramalikalisk    afvikelse   från 
'il  y.oivf-,  dels  en  blott  Archaisme,  och  stod  till  det  brukliga 
språket  i  samma  förhållande  som  Bibelspråket  till  nuvarande 
Svenskan.    Men  egentligen  är  det  väl  just  i  det  archaistiska 
som  här  de  16  anorna  ligga;  ty  annars  vet  jag  just  icke  att 
Homerus  skydde  något  ord  eller  talesätt  ur  hvardagsspråket, 
eller  rättare  hvardagslifvet  och  hvardagsspråket  på  hans 
tid  föllo  tillhopa  med  det  poetiska.    Derföre  blef  också  hans 
språk  mera  poetiskt  än  det  var  från  början:  det  låg  till  sig 
och  fick  en  a?rugo  nobilis.    Ty  det  forntida  är  i  sig  sjelft 
adligt:  det  är  blott  af  nyadlade  som  man  dessutom  äfven 
fordrar  förtjenster.  Det  är  på  denna  grund  som  jag  i  Frithiof 
begagnat  så  mycket  föråldradt  som  jag  vågat  i  språkväg. 
Om  jag  nånsin  finge  tid  att  utföra  påtänkta  —  naturligtvis 
mycket    förkortade    och    heterodoxa    —    bearbetningar   af 
Esaias  och  Job,  så  skulle  jag  visserligen  ej   uraktlåta  att 
dervid  använda  så  mycket  af  vårt  gamla  kärnfulla  Bibel- 
språk som  läte  sig  göra.   Hvad  Fransoserna  angår  så  gör  du 
dem,  i  detta  som  i  många  andra  afseenden,  orätt,  då  du 
påstår  att  de  sakna  poetisk  språkadel:  åtminstone  ha  de 
gjort  hvad  de  kunnat  för  att  få  den:  och  det  är  väl  icke  heller 
Språkets  fattigdom  som  hindrat  dem  derifrån,  ty  det  är 
rikare  och  finare  utbildadt  än  något  annat  af  Latinskt  ur- 
sprung.  Men  felet  är  det  att  språket  anses  såsom  afslutadt 
genom  Franska   Academiens  Dictionaire,    följakteligen    är 
i  lefvande  lifvet  dödt,  och  derigenom  ej  har  någon  forntid, 
är  ett  stagnerande  praesens  utan  både  Praeteritum  och  Futu- 
rum.   Under  sådana  omständigheter  kunde  de  ej  göra  annat 
än  hvad  de  gjort,  för  att  få  åtminstone  en  Titulär-adel:  de 
nobiliterade  hälften  af  Språket  och  anslogo  den,  såsom  ett 

-    637    — 


BREF 

stående  Maj  örat  till  Poesien;  den  andra  hälften  blef  för 
prosan  och  umgänget  och  pöbeln.  Jag  känner  intet  Språk 
der  rangskillnaden  är  så  skarp  och  bestämd  mellan  prosaiskt 
och  poetiskt  uttryck  som  Fransyskan;  hvaremot  i  Engelskan, 
Tyskan  och  Svenskan  nästan  hvarje  ord,  om  det  endast  för- 
står att  producera  sig,  kan  Gudilof!  tjena  sig  opp  till  poetiskt 
adelskap.  Detta  anser  jag  i  det  hela  för  en  fördel;  ty  hvar- 
före  skulle  Poesien  vara  fattigare  än  prosan,  hvarföre  skulle 
en  konst  som  är  ämnad  att  omfatta  menniskolifvet  ej  äfven 
omfatta  hela  dess  uttryck,  menniskospråket?  När  pöbeln 
skockade  sig  utanför  den  galna  Portugisiska  Drottningens 
fönster,  utsträckte  hon  sin  hand  och  utropade:  »jag  adlar 
Eder  alla.»  På  samma  sätt  ville  jag  äfven  utsträcka  min 
hand  öfver  hela  den  Lindforsiska  Svinmagen  och  adla  allt 
dess  innanmäte:  men  jag  ser  väl  att  det  icke  låter  sig  göra. 
Ty  en  stor  del  af  orden  hafva  en  så  inbiten  bondaktighet 
och  trivialitet  som  Lexicografen  sjelf.  Det  ädla  är  dock  ett 
afledt  och  conventionelt  begrepp,  och  gränserna  derföre 
låta  icke  med  någon  säkerhet  bestämma  sig.  För  dess  öm- 
tåliga betänkligheter  uppoffrar  jag  ej  gerna  uttryckets  lif 
och  åskådlighet.  Men  huru  mycket  man  i  denna  väg  kan 
våga,  äfven  i  de  högre  Skaldearterna,  beror  på  något  subjec- 
tift,  på  en  inre  tact,  ett  inre  sinne  för  det  skickliga  och  pas- 
sande, som  väl  också  i  mer  eller  mindre  grad,  finnes  hos  alla 
bättre  Författare. 

Huruvida  Poesien  väsendteligen  är  målning  lemna  vi  till 
en  annan  gång  derhän,  —  helst  då  du  erkänner  att  den  i 
detta  fall  kan  och  bör  vara  enfärgad.  Uppträder  icke  Goethe 
sjelf,  ehuru  en  ÖfverstePrest,  som  oftast  i  hvitt,  i  mess- 
skjorta, under  det  att  Tempelsoparne  (o'i  veco-aoqoi)  gå 
i  brokot  kjortel?  Jag  fruktar  verkeligen  för  livad  du  med 
rätta  kallar  en  tom  och  prunkande  Catholicism  i  poetisk 
framställning,   så   mycket  mer  som  jag  sjelf  i   min   mån 

—     G38    — 


1825—1826 

dcrtill  torde  ha  bidragit;  men  det  förstås  af  sig  sjelft,  att 
det  icke  är  den  slösande  rikedomen,  utan  den  utsmyckade 
fattigdomen  som  jag  fruktar.  Den  rike  använder  sina 
skatter  som  han  vill;  men  den  fattige  som  vill  likna  honom 
måste  hjelpa  sig  fram  med  lån  och  ser  ändå  alltid  taskig 
ut.  Hvarföre  skulle  dessutom  den  poetiska  rikedomen  alltid 
ge  sig  tillkänna  genom  bildprunk  och  sesquipedalia  verba? 
Trifves  icke  den  djupaste  känsla,  ja  äfven  den  djupaste 
tanka  bäst  i  de  enklaste  uttryck?  Och  deremot  huru  ofta 
bor  icke  idel  tomhet  under  det  utmålade  skalet?  Jag  värderar 
uppriktigt  Nicanders  återhållsamhet  der  han  så  lätt  kunnat 
falla  in  i  poetisk  liderlighet.  Om  du  närmare  betraktar 
det  af  dig  med  rätta  klandrade  stället  i  hans  poem,  hvad 
är  det  egenteligen  som  stöter  dig?  Jo  en  tvungen  och  till- 
skrufvad  construction,  tom  ordståt,  förslitna  och  sökta 
bilder.  Skall  bilden  dragas  fram  vid  håret  så  gör  han  alltid 
en  elak  mine;  men  kommer  han  frivilligt  så  bör  man  visser- 
ligen ej  visa  bort  honom,  nemligen  om  han  får  rum,  och 

behöfves. Den  24  December.   Främmande  hindrade  mig 

att  sista  postdag  affärda  detta  bref,  hvarmed  jag  också  är 
rätt  nöjd  så  vida  jag  nu  äfven  kan  tacka  dig  för  ditt  sista 
af  d.  19.  Jag  gillar  på  det  högsta  din  ståndaktighet.  Den 
första  regeln  i  lifvet  är  att  ej  låta  huttia  eller  skrämma  sig: 
du  har  vid  detta  tillfälle  handlat  som  det  anstår  en  man.  Jag 
kan  omöjligt  inse  med  hvad  skäl  Acad.  just  i  afseende  på 
dig  vill  göra  ett  undantag  både  från  sina  stadgar  och  sin 
vanliga  praxis.  Det  hade  varit  feghet  att  ge  vika  för  sådana 
nycker.  Deremot  har  Acad.  full  rätt  till  ditt  manuscript 
(ehuru  ingalunda  till  dess  uppläsande)  och  det  måste  du 
således  lemna;  ty  att  du  ej  vill  emottaga  belöningen  är  icke 
hennes  fel,  och  inga  andra  Skrifter  än  de  obelönta  åter- 
lemnas.  Franzén  är  ju  under  allt  detta  uppenbarligen  mera 
att  beklaga  än  att  klandra.    Så  väl  af  bref  från  honom  sjelf 

—    639    — 


BREF 

som  af  gammal  bekantskap  med  hans  lynne  vet  jag  hur 
mycket  han  lider  af  detta  krångel,  så  mycket  mer  som 
han  verkeligen  felat,  ehuru  det  skett  i  välmening.  Med 
honom  bör  du  således  ingalunda  stöta  dig.  Hvad  de  blåsura 
angår  så  kan  du  ju  alltför  gerna  skratta  åt  deras  onåd.  Drar 
du  dig  undan  så  uppsöka  de  dig  nog,  och  i  allt  fall  ser  jag 
icke  hvad  du  förlorar  på  motsatsen.  En  plats  i  Acad.  bli 
de  ändå  slutligen  tvungna  att  erbjuda  dig.  Men  Beskows 
försigtighet  förefaller  mig  något  lumpen,  så  framt  den 
annars  icke  är  en  oriktig  misstanka  af  dig;  ty  som  Hofman 
må  de  stora  kunna  gagna  honom,  men  som  författare  ser 
jag  icke  hvad  han  af  dem  skulle  kunna  vänta  sig  för  fördelar. 
Pris  kunna  de  väl  ge,  men  vitter  ära  ha  de  i  sanning  icke 
att  bortgifva.    Jag  hoppas  du  gör  B.  orätt. 

Jag  önskar  dig  lycka  att  ha  fått  ditt  StatsRåd  fullt  och 
kan  icke  utan  afundsjuka  tänka  på  ditt  bättre  lif.  Huru 
gerna  vore  jag  icke  någon  gång  midtibland  Eder  och  bik- 
tade för  Engeln,  och  lyssnade  på  fågelsång  och  gladde  mig 
med  den  glada,  och  sörjde  med  den  sorgsna.  Här  lefver  jag, 
ehuru  jag  ständigt  har  främmande,  fullkomligt  isoleradt. 
Karlarna  vill  jag  ej  tala  hvarken  om  eller  med,  och  det  samma 
gäller  nästan  äfven  om  Fruntimmerna.  Visserligen  är  här 
en  temmeligen  ung  och  rätt  vacker  Fru  som  alltjemt  vill 
läna  böcker  af  mig,  alltjemt  vill  ha  vers  och  otvifvelaktigt 
ännu  mer,  om  lägenhet  gafs:  men  du  vet  att  mitt  hjerta 
står  på  bår  och  jag  vill  ej  störa  det  dödas  ro:  det  hade  oro 
nog  medan  det  lefde.  Under  sådana  omständigheter  är 
det  ej  underligt  om  jag  med  saknad  tänker  tillbaka  på 
Stockholm.  Framför  derföre  mina  hjertligaste  och  vörd- 
sammaste helsningar  för  Grefvinnorna  De  Geer  och  Ugglas 
och  Montgomery  samt  Fröken  Marie:  men  dessutom  för 
Engeln  en  alldeles  särskilt  helsning,  hälften  dyrkan,  hälften 
vänskap;  helsa  vördnadsfullt  som  från  ett  skriftebarn,  och 

—    640     — 


1825—1826 

varmt  som  från  en  broder.  Gör  mig  äfven  påmint  på  det 
vänskapsfullaste  hos  Äkerhielm  och  Leopold.  Till  den 
förstnämnde  borde  jag  långt  för  detta  ha  skrifvit:  men  dels 
mina  många  scholsysslor,  dels  och  i  synnerhet  det  obehag- 
liga tvång,  hvari  jag  med  en  oduglig  fast  beskedlig  Notarius 
befinner  mig  att  sjelf  nödsakas  uppsätta  alla  betydligare 
Expeditioner,  ha  hittills  borttagit  all  min  tid.  — 

I  Lund  skall  nu  utges  en  LitteraturTidning.  Flere 
Academici  hvaribland  Agardh,  äro  engagerade  deri.  Man 
har  begärt  af  mig  Jätten  Finn  eller  något  annat  af  Hel- 
gonabacken. Hvad  råder  du  mig  till?  —  Min  hustru  och 
din  Fru  M.  skicka  dig  idel  helsning  till  julklapp,  och  för 
egen  del  bifogar  jag  flere  till  Franzén,  Adlerbeth,  Beskow, 
Nicander.    Lycka  till  julen  och  årets  slut. 

Din 

Vän 

Tegnér. 


—    641    — 

41—210169.    Tegnér,  Sami.  shi/ter.  5. 


\ 


KOMMENTAR  TILL  DIKTERNA 

OCH    DE    PROSAISKA 

UPPSATSERNA 


Af  de  här  meddelade  18  dikterna  ingingo  17  i  jubel- 
festupplagan;   den  nytillkomna  är  Till  Sina  Palm,  s.  191. 

Af  de  19  prosaiska  uppsatserna  meddelas  här  de  7  för- 
sta, Odalerade  predikningar,  för  första  gången.  Dessutom 
ha  Vid  vigningen  af  Berga  Kyrka,  s.  286,  Wid  invignin- 
gen af  Skatelöfs  Kyrka,  s.  311,  här  återgifvits  fullständigt, 
under  det  de  i  jubelfestupplagan  stympats;  detsamma 
gäller,  fast  i  mindre  utsträckning,  ett  par  af  de  kortare 
uppsatserna. 


—  645  — 


S.  8.  FrItLiofs  Saga.  Till  grund  för  trycket  har  la^s  Tegnérs  orlginala 
renskrift,  som  i  början  af  år  1825  skickades  till  Stockholm  i  och  för 
tryckningen.  Af  denna  renskrift  tog  Brinkman  en  afskrift,  hvilken 
vandrade  i  tryckeriet;  Tegnérs  original  fick  Brinkman  behålla,  och  det 
har  efter  hans  död  tiUika  med  hans  öfriga  samhngar  kommit  till  Upp- 
sala Universitets  Bibliotek.  Se  härom  Tegnérs  bref  till  Brinkman 
af  den  27  febr.  och  3  mars  18251  Jfr  äfven  Brinkmans  tacksägelse, 
Wrangel,  Brinkman  och  Tegnér,  s.  107. 

Då  Brinkman  dels  afskrifvit  dels  korrekturläst  den  första  upplagan 
af  Frithiofs  Saga  (Stockholm  1825,  Tryckt  hos  Direct.  Henrik  A. 
Nordström),  är  det  mycket  i  denna  upplagas  stafning  och  interpunk- 
tionen,  som  förskrifver  sig  icke  från  Tegnér  utan  från  Brinkman. 
Därtill  kommer  att  han  på  åtskilliga  ställen  genom  felläsning  korrum- 
perat texten,  utan  att  detta  alltid  senare  blifvit  upptäckt.  Säkrast 
och  riktigast  har  därför  ansetts  vara  att  här  återgå  till  den  omsorgs- 
fulla och  klara  Tegnérska|  renskriften.  (I  det  följande  kallas  den 
Renskriften.)  Dock  ha  de  ändringar  i  stafningen,  som  Brinkman 
fått  auktoriserade  af  Tegnér  —  se  t.  ex.  Tegnérs  bref  af  den  3  mars 
1825,  där  han  bifaller  stafningen  Frej  och  Freja  i  st.  f.  Frey  och  Freya 
—  gifvetvis  blifvit  respekterade.*  Likaså  de  rent  språkhga  ändringar, 
som  Tegnér  på  Brinkmans  förslag  genomförde;  naturhgtvis  ha  äfven 
de  ändringar,  som  Tegnér  företog  i  senare  upplagor,  här  införts  i 
texten.  För  alla  dessa  detaljer  och  varianter  redogöres  i  de  text- 
kritiska noterna  till  hvarje  särskild  romans,  hvarvid  hänsyn  tagits 
till  följande  under  Tegnérs  Ufstid  utkomna  upplagor:  Andra  upplagan 
1825;  Tredje  upplagan  1827;  Fjerde  upplagan  1828;  Femte  upplagan 
1831;  Sjette  upplagan  1840;  Sjunde  upplagan  1842  (de  tre  första  hos 
Nordström,  de  tre  sista  hos  P.  A.  Norstedt    &  Söner). 

I  de  textkritiska  noterna  till  hvarje  särskild  romans  redogöres  lika- 
ledes för  varianter,  hämtade  ur  de  äldre  trycken  i  Iduna  och  —  fram- 
för allt  —  ur  originalhandskrifterna  i  L.  U.  B.,  hvilka  delvis  äro  kon- 
cept.   (De  kallas  i  det  följande  Konceptet.) 

Angående  Frithiofs  Sagas  kronologiska  plats  må  följande  erinras. 
Första  gången  den  omnämnes  af  Tegnér  är  i  brefvet  till  J.  Adlerbeth 
den  9  mars  1820,  då  16:de  till  19:de  romanserna  skickades  till  Iduna. 
Den  11  februari  1821  förklarade  Tegnér,  i  bref  till  Adlerbeth,  att  han 

*  Hit  kan  också  räknas,  att  tryckets  qvinna,  qväll  o.  s.  v.  blivit  bi- 
behållna, ehuru  Tegnér  skrifvcr  quinna,  qiiäll  o.  s.  v. 

—     647     - 


KOMMENTAR 

icke  på  länge  kunnat  sysselsätta  sig  därmed.  Den  7  april  1821  skref 
han  till  J.  F.  Lundblad,  att  han  »slutat,  men  ännu  icke  börjat  Frithiof»; 
han  skulle  alltså  ha  diktat  äfven  20:de  till  24:de  romanserna.  Enligt 
ett  bref  till  J.  Adlerbeth  af  den  13  april  ansåg  han  sig  dock  först  till 
midsommar  kunna  lämna  dessa  romanser  till  trycket;  af  hans  ord 
synes  framgå,  att  äfven  några  af  romanserna  1 — 15  varit  skrifna.  I  verk- 
ligheten skickades  20 — 24:de  romanserna  emellertid  först  den  28  okt. 
1821.  Den  25  april  1822  skref  han  till  Brinkman,  att  han  nu  återupp- 
tagit arbetet,  och  sände  som  profbit  den  första  romansen.  I  bref  till 
Martina  von  Schwerin  af  den  3  maj  1822  bekräftar  han,  att  han  åter- 
upptagit dikten,  sedan  den  »snart  ett  år  legat  afsides».  I  bref  till 
Amalia  v.  Helvig  af  den  15  maj  1822  förklarar  han,  att  han  »på  mera 
än  V2  år»  ej  kunnat  sysselsätta  sig  med  den.  Den  24  aug.  1822  skref 
han  till  Adlerbeth,  att  »några  nya  romanser;>  voro  färdiga,  »men  12 
å  13,  således  hälften,  återstå  ännu».  Hvilka  de  nya  romanserna  varit 
utom  den  första,  Frithiof  och  Ingeborg,  är  icke  bekant.    Den  7  okt. 

1822  skref  han  till  Martina  von  Schwerin,  att  han  under  terminen  föga 
fått  arbeta  på  Frithiof;  han  talar  om  den  scen,  som  ligger  till  grund 
för   Frithiof s  Lycka,  såsom  en  blifvande  arbetsuppgift.    Den  3   april 

1823  skref  han  till  C.  P.  Hagberg,  att  »Frithiof  är  icke  ännu  färdig, 
kunde  dock  väl  snart  bU  det».  Den  25  jan.  1824  skref  han  till  Brinkman: 
»Sedan  Nyåret  har  jag  skrifvit  3  nya  Romanser  på  Frithiof,  af  hvilka 
2:ne  äro  temmeligen  \idl5^tiga.  Af  de  24  som  skulle  utgöra  det  hela 
återstå  mig  nu  endast  sju.»  Brefvet  till  Brinkman  den  5  febr.  1824 
låter  påskina,  att  han  höll  på  att  dikta  Frithiof s  Lycka;  huruvida  detta 
är  bokstafhgen  sant,  torde  dock  vara  ovisst,  måhända  hörde  denna 
romans  till  de  3  nj-ss  skrifna,  som  han  ämnat  läsa  upp  för  Martina  von 
Schwerin  på  Sirköpinge,  hvarom  se  brefvet  till  henne  af  den  27  jan. 
1824.  Den  29  jan.  1825  skref  Tegnér  till  Brinkman:  »Jag  har  nu 
slutat  Frithiof.» 

Beträffande  Frithiofs  Saga  förekomma  litteraturhistoriska  och 
estetiska  anmärkningar  i  så  godt  som  hela  Tegnér-litteraturen,  hvilken 
finnes  förtecknad  hos  Böök,  Den  romantiska  tidsåldern,  s.  50 — 53 
(jfr  äfven  tillägget!),  äfven  ingående  i  Sylwan,  m.  fl.  Svenska  litte- 
raturhistoriens historia,  del  II.  En  del  af  de  viktigare  arbetena  sam- 
manställas här:  C.  A.  Hagberg:  Minnestal  öfver  E.  T.,  Lund  1847; 
Gustaf  Ljunggren:  Tegnér  och  Oehlenschläger:  i  Smärre  skrifter  I, 
Lund  1872;  Densamme:  T:s  Frithiofs  saga,  i  Smärre  skrifter  II,  Lund 
1879;  E.  ScHWARTz:  E.  Tegnérs  ställning  till  vissa  pedagogiska  och  vittra 
tidsströmningar,  s.  55 — 62;  Robinson-Feilitzen:  K  ätterska  tankar 
efter  en  omläsning  af  Frithiofs  Saga,  Nordisk  tidskrift  1887;  Otto 
Sylwan:  Vikingabalken  (i  Minnesskrift  utg.  af  Filolog.  Samfundet  i 
Göteborg  1910);  Henry  Olsson:  Tegnérs  episka  och  dramatiska  pla- 
ner under  Frithiofsåren,  Samlaren  1916;  Martin  Lamm:  Försonings- 
tanken i  Frithiofs  saga,  Samlaren  1916;  Th.  Hagberg:  Om  Frithiofs 
Saga,  Uppsala  1866;  Georg  Brändes:  Esaias  Tegnér,  K0benhavn 
1878,  s.  121 — 160.  —  Se  dessutom  Tegnérs  Sfelfbiografiska  anteck- 
ningar (1839)  och  hans  Anmärkningar  såsom  inledning  till  Frithiofs 
Saga  (1839),  samt  de  talrika  bref-uttalandena;  jfr  äfven  Elof  Tegnérs 
anmärkningar  i  Jubelfestupplagan,  VII:  83 — 88. 

—     648    — 


TILL   DIKTERNA 

I  de  här  nedan  följande  noterna  till  hvarje  särskild  romans  hän- 
visas till  litteratur,  där  detaljer  och  speciella  problem  blifvit  upptagna 
till    behandling. 

S.  5.     I.  Frithiof  och  Ingeborg. 

R.  20.  hete.  Så  både  i  Renskrift  och  Koncept.  Trycken  ha  däremot 
helte. 

R.  82.     nijfälld  i  Renskriften  ändradt  från  nyfödd. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  56.     den  stolte 

R.  90.     en  älskad  mö, 

R.  97—98  ändr.  fr. 

Han  växte  in  i  snöhvit  ull 

med  skölden  utaf  virkadt  gull, 

R.  100  ändrad  fr.  hans  pansar. 
R.  101.     Dock  ändr.  fr.   Men 
R.  103—104  ändr.  fr. 

och  när  hon  ser  dem  sjelf  så  lika 

då  rodnar  hon  och  gläds  tillika. 

R.  109   ändr.   fr. 

Så   länge   Dag  på  fästet  står, 
R.  113  ändr.  fr. 

Så  länge  Natt  på  fästet  står, 

R.  117 — 124.    Dessa  tvenne  strofer  tillagda  i  marginalen. 

R.  126.     verldens  ändr.  fr.  himlens 

R.  139  ändr.  fr.  Du  är  en  bondes  son 

R.  142.  neråt 

R.  150  ändr.  fr.  dess  stamfar,  högt  i  Thrudvang  bor. 

R.  151  ändr.  fr.  Hem  skattar  namnet  ef,  men  värdet: 

R.  155.   du  hvita  lilja! 

Vid  rad  148  har  en  främmande  hand  i  marginalen  gjort  följande  änd- 
ringsförslag med  blyerts:  och  byta  hjelm  i  kunglig  krona.  En  annan  hand 
har   tillfogat   följande   slutstrof: 

Värt  namn  tillhopa,  tro  mitt  ord, 

skall  Ifuda  i  den  höga  Nord 

en  dag  uti  en  sång,  som  ingen 

kem  nå  i  hela  Skalderingen 

Romansen  var  färdig  före  den  25  april  1822,  då  den  sändes  i  bref 
till  Brinkman.  Jfr  Tegnérs  uttalande  till  Brinkman  den  30  juni  1825 
och  16  febr.  1826.  Se  G.  Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre 
skrifter  II),  s.  63 — 65,  Densamme,  T:s  bildspråk  (Smärre  skrifter  III), 
s.  95 — 97,  A.  Blanck,  Frithiof  och  Ingeborg — Paul  et  Virginie  (i  Stu- 
dier tillägnade  Karl  %Yarburg  1912),  E.  Wrangel,  Tegnérska  släkt- 
minnen, s.  144,  Erik  Wallén,  Nordisk  mytologi  i  svensk  romantik, 
s.  141—142. 

—    649    - 


KOMMENTAR 

S.  12.     n.  Kung  Bele  och  Thorsten  Yikingsson. 

TK.  42.  ensamt.  Så  både  Renskrift  och  Koncept.  Trj'cken  ha  däremot 
endast. 

R.  110.  somnad  ändr.  fr.  ringlagd. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  5.  offerhus  ändr.  fr.  tempelhus 

R.  19.   tempelrunden 

R.  45.    Nog  ändr.  fr.   Väl 

R.  58.   öcknen 

R.  63  ändr.  fr.  Helt  ringa  är  det  värde 

R.  68.    Härefter  en  korsad  strof: 

Var  ej  för  vek,  o  yngling;  ty  nåd  mot  en 

är  orätt  emot  alla  som  fela  sen. 

Sin  mildhet  ångrar  mången,  men  aldrig  sporde 

jag  konung  som  fått  ångra  hvad  rätt  han  gjorde. 

R.  90.  storm  och  solsken  ändr.  fr.  dagg  och  hagel 
R.  110.  ringlagd  orm 
R.  142.  o  älska,  som  en  fader, 
R.  148.  mot  stranden. 
R.  151.     Bror  Thorsten 

Efter  sista  raden  har  en  okänd  hand  i  Konceptet  tillagt  dessa  två 
strofer: 

Så  söng  i  sena  dagar  en  hög  Tegnér 

och  så  har  skald  ej  sungit  alltse'n  Homer. 

Sin  Hjeltesång,  i  toner  som  Svanens  rena, 

upstämde  vid  hans  sida  Franzén  allena. 

Så  Ledas  tvillingsöner,  på  himlens  rund, 
stå  tindrande  och  höga  i  midnattsstund, 
och  skrida  genom  sekler,  så  trygga  båda 
att  aldrig  någon  tredje  i  raden  skåda. 

Därefter  finnes  tillagdt  med  Franzéns  hand: 

Nej,  ensam  går  den  ende,  som  Solen  går. 

Ej  vågar  Månen  följa  dess  höga  spär. 

Dock  vid  dess  möte  denne  så  säll  sig  finner 

Ehur  han  blek  och  matt  i  dess  glans  försvinner. 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Se  G.  Brändes,  E.  Tegnér, 
1878,  s.  100,  G.  Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga,  s.  65 — 66,  F.  Böök, 
Tegnér  och  Ossian  (Sami.  1916),  s.  153,  H.  Bergstedt,  Till  frågan  om 
motsägelserna  i  de  homer iska  dikterna  (Nord.  Tidskrift.  1890),  s.  663 — 
664,  Eva  Thomé,  Inflytanden  från  Oehlenschläger  i  Tegnérs  dikter, 
Finsk  tidskrift  1918,   I:  282—283. 

R.  64.  Denna  rad  är  lånad  från  Jean  Pauls  Titan,  där  det  om  en 
man  heter,  att  han  >zog  aber  immer  als  ein  Ström  mit  eignen  Wellen 
durchs    Weltmeer»  (Werke  XXI,  Berlin  1827,  s.  4). 

R.  70.  Jämför  Tegnérs  yttrande  om  detta  ställe  i  bref  till  Brinkman 
af  den  17  mars  1825. 

—     650    — 


TILL    DIKTERNA 

S.  19.     III.   Frithiof  tager  arf  efter  siu  fader. 

R.  7.  Interpunktionen  återfinnes  både  i  Renskrift  och  Koncept 
samt  i  första — femte  upplagorna.  I  sjätte  upplagan  1840  uppträder 
första  gången  den  meningsförvanskande  interpunktion  som  senare  följts, 
med  komma  efter  ägor  och  intet  komma  efter  håll. 

R.  44  ändr.  fr.  brijnja  vid  brynja  och  hjelm  vid  hjclm  och  emellan  dem 
stundom.    Denna  lydelse  återfinnes  i  Konceptet. 

R.  121.  blodf lackade.  Så  i  Renskrift  och  Koncept  samt  i  första — 
femte  upplagorna.  Från  och  med  sjätte  upplagan  1840  har  i  stället 
blodfläckiga  kommit  in. 

R.  133.  låt.  Så  i  Renskrift  och  Koncept.  Fr.  o.  m.  första  upplagan 
har  i  stället  inkommit  let. 

R.  157.  flög  ändr.  fr.  skjöt 

R.  174.  fästning.  Renskrift  och  Koncept  samt  första  upplagan  ha 
sköldborg.  Med  andra  upplagan  1825  inkommer  fästning,  säkerligen 
en  Tegnérsk  rättelse. 

R.  179.  Renskrift  och  Koncept  ha  lydelsen  Var  han  ej  konungason, 
konungsligt  var  ändå  hans  sinne.  Ändringen  i  trycket  gjordes  på  för- 
slag af  Brinkman,  hvarom  se  Tegnérs  bref  af  den  10  mars  1825. 

R.  184.  hete.  Så  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i  första  upplagan 
hette,  säkerligen  en  godtyckhg  ändring. 

Ur  Konceptet  anföras  följande  varianter: 

R.  1.     lagde  i  hög 

Thorsten  den  gamle  ändr.  fr.  åldrige  Thorsten 

R.  5.    Urspr.   Frithiof,  endaste  sonen, 

R.  6.  Urspr.  och  fäste  sin  boning  på  härliga  Framnäs 

R.  14.  Urspr.  der  betade  fredligt;  därefter  der  bette  i  skuggan;  slut- 
hgen  den  nuvarande  lydelsen. 

R.  17.  Urspr.    som  du  skådar  hvittnande  strömoln 

R.  18.  spridda  ändr.  fr.  strödda 

R.  27.  Urspr.  två  bilder  af  skyddande  Gudar, 

R.  32.  förtalte 

R.  40.  Urspr.  brann  sprakande  lågan 

R.  41—42   ändr.    fr. 

glädligt  uppå  sin  murade  häll,  och  himmelens  stjernor 
stodo  och  blickade  ner  igenom  det  luftiga  rökfång. 

R.  46.  urspr.  Öfver  dem  alla  dock  strålade  högst  de  fejade  sköldar; 
därefter  Mera  än  hjelmar  och  svärd  dock  sköldarna  lyste  på  väggen. 

R.  50.  Urspr.  då  logo  de  drickande  kämpar;  därefter  men  kämparna 
logo   i  skägget. 

R.  52  skåp  ändr.  fr.  hvalf 

R.  62 — 63  ändr.  fr.  följande  rader: 

Vifell  hade  en  son  hvars  namn  var  Viking  (det  namnet 

lefver  ännu  i  den  skönaste  sång  som  diktats  i  Norden) 

Nära  bredvid  hans  gård,  på  Ulleråker,  det  gamla 

bodde  en  konung,  åldrig  och  svag,  med  sin  blomstrande  dotter. 

R.  71.  Urspr.  och  frälsade  jungfrun;  därefter  och  frälste  prinsessan; 
sluthgen  den  nuvarande  lydelsen. 

—    651     — 


KOMMENTAR 

R.  75.  Ändr.  fr.  men  på  klingan  skådades  runor, 

R.  79.   alla  ändr.  fr.  plötsligt 

R.  85—86  Urspr. 

Tre  mark  höll  han  i  vikt,  af  rent  gull.  Himmelens  hvålfning  var  afbildad 
der  på 

R.  87  ändr.  fr.  {solhus  kallades  de)  en  bild  af  de  vexlande  Månar. 

R.  89  ändr.  fr.  börfar  vid  fålen  att  klättra  igen  för  himmelens  branter 

R.  90.  Der  sågs  Söquabäck:  i  dess  sal 

R.  91.  Urspr.  ur  gyllene  kärl 

R.  107.     som  stamfar. 

R.  110  ändr.  fr.   Slutligt  berättades  dock 

R.  112  ändr.  fr.  men  han  fann  der  ef  ro 

R.  122  ändr.  fr.  det  röfvade  guldet 

R.  127.  Urspr.  hvem  först  af  vännerna  skulle;  därefter  hvem  först  af 
de  begge  det  tillkom 

R.  128.     den   vådliga   strid 

R,  134  ändr.  fr.  som  af  blottade  klingor 

R.  148  ändr.  fr.  och  bergade  mannen, 

R.  149.   förplägade  ändr.   fr.   plägade 

R.  150.  till  sängs  ändr.  fr.  till  hvila 

R.  156—157   ändr.   fr. 
Med  flygande  segel  kom  der  rusande  in  i  viken  ett  prunkande  drakskepp. 

R.  159  ändr.  fr.  men  sin  väg  bland  klippor  och  skär  dock  letade  rodret 

R.  167  ändr.  fr. 

Sträckningen  var  som  en  drakes  i  sfön:  i  den  sirade  frasnstam 

(I  st.   f.   framstam  urspr.   bakstam,  hvilket  sannolikt  var  skriffel.) 

R.  182.  bröst  ändr.  fr.  hjertan. 

R.  183  ändr.  fr. 

Nederst  bland  dem  på  kämparnas   bänk,   en   blomstrande   yngling 

R.  185.  Stark  som  en  man  ändr.  fr.  fast  som  en  man 

R.  187.  Nordmannasätt  ändr.  fr.  Nordmannavis 

R.  189.  Mellan  dem  och  bland  gästernas  mängd 

R.  190  ändr.  fr.  med  en  tår  i  sitt  blixtrande  öga 

Efter  sista  raden  finnes  med  främmande  hand  tillagdt: 

Det  är  Frithiofs  Sångares  plats,  Skaldkungens  i  Norden. 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Se  E.Wrangel,  Tegnérska 
släktminnen,  s.  150,  G.  Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter 
II),  s.  67—68,  BöÖK,  T.  och  Ossian  (Sami.  1916),  s.  151—152,  E. 
Wallén,  Nordisk  mytologi  i  svensk  romantik,  s.  143 — 145,  B.  E. 
HiLDEBRAND,   Ingcborgs  armring,  i  Bihang  till  Frithiofs   Saga  1839. 

R.  106.  Jfr  Tegnérs  yttrande  om  detta  ställe  i  bref  till  Brinkman 
den  30  juni  1825. 

S.  26.     IV.  Frithiofs  Frieri. 

R.  58.  Renskrift  och  Koncept  ha  härskna  i  st.  f.  gula;  hkaså  första 
upplagan.  I  andra  upplagan  1825  ändrades  stället  på  förslag  af  Fran- 
zén, hvarom  se  Franzéns  bref  till  Tegnér  den  20  sept.  1825  {Ur  E.  T:s 
papper). 

—     652     — 


TILL    DIKTERNA 

R.  84.  äfven  kung  Bcles  ändr.  fr.  också  våra  fäders;  denna  senare 
lydelse  äfven  i  Konceptet. 

R.  85.  låt.  Redan  i  första  upplagan  har  i  stället  inkommit  låi. 
Renskriften  har  Han  låt  ändr.  fr.  De  låto;  den  senare  lydelsen  i  Konceptet. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  28.  de  höra  ej  annat  ändr.  fr.  förstå  intet  annat 

R.  65  ändr.  fr.  Ellida  hon  ligger  orolig  på  våg 

R.  89.  Jarl  ändr.  fr.  Herse 

R.  92.  förtälja  ändr.  fr.  bevara 

R.  105 — 108.    Strofen  tillagd  i  marginalen. 

R.  115 — 116.    Raderna  uttalades  ursprunglingen    icke    af    Frithiof 
och  hade  då  denna  lydelse: 
Ur  silfverskida 
flög  svärdet,  det  ville  ej  längre  bida. 

R.   128  ändr.  fr.  han  föll  på  högen,  det  klang  derunder. 
R.  132.    Härefter  har  en  främmande  hand  tillagt: 

Så     Jätteskalden,     med    högsint     köld, 

Klöf  jernekspannan  på  H ef. 

Det    gaf    ett    dunder, 

ty  tjock  var  skallen,  och  tomt  inunder. 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Se  G.  Ljunggren,  T:s 
Frithiof s  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  68 — 69,  Böök,  T.  och  Ossian 
(Sami.  1916),  s.  148 — 149,  H.  Bergstedt,  Till  frågan  om  motsägelserna 
i  de  homeriska  dikterna.  Nordisk  tidskrift  1890,  s.  664 — 665. 

R.  129.  Raden  är  väl  en  reminiscens  från  Oehlenschlägers  »Vel 
truffet,  Hakons  Svaerd!»  i  Axel  og  Valborg,  originaluppl.  s.  70. 

S.  82.     T.   Kung  Ring. 

R.  28  fjäll.  Så  både  Renskrift  och  Koncept,  samt  uppl.  1 — 6. 
I  sjunde  upplagan  1842  inkom  i  st.  tjäll,  hvilket  i  senare  upplagor 
bibehållits. 

R.  40.  kringånga.  Så  i  Renskrift  och  Koncept,  samt  uppl.  1 — 6. 
I  sjunde  uppl.  1842  inkom  i  st.  kringångar,  hvilket  i  senare  upplagor 
bibehållits. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varinater: 

R.  52.  helst  knoppen 

R.  110.  öfver  ändr.  fr.  på  en 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Se  Tegnérs  yttrande  i  bref 
till  Brinkman  den  30  juni  1825;  f.  ö.  Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga 
(i  Smärre  skrifter  II),  s.  69—71,  Böök,  T.  och  Ossian  (Sami.  1916), 
s.   146,  149—150,  152. 

S-  3".     Frithiof  spelar  Seliaek. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  5 — 6.    Ursprungligen:    ^Välkommen,  sitt  i  högbänk,  läska  gommen. 

Därefter:    »Jag  leder  dig  i  högbänk,  der  sitt  neder 

Slutligen  som  i  Renskriften. 

R.  18.  starka  ändr.  fr.  hastigt 

-     653     — 


KOMMENTAR 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Se  Ljunggren,  T:s  Frithiofs 
Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  71. 

S.  40.      VII.  Frithiofs  Lycka. 

R.  14G.  Renskriften  och  första  upplagan  ha  hviskar,  Konceptet  och 
följande  upplagor  kuttrar. 

R.  160.  Ragnarök.  Så  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i  första  upp- 
lagan inkom   emellertid   Ragnarök. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  14  ändr.  fr.  af  längtan  och  begär  förtärd 

R.  20.  sund  ändr.  fr.  haf 

R.  22.  för  längesen  ändr.  fr.  som  är  dig  kär 

R.  24.  ändr.  fr.  med  dig  så  lång  som  natten  år 

R.  30.  fläkt  ändr.  fr.  vind 

R.  133  ändr.  fr.  Den  sång,  det  ljuset  mig  bebåda 

R.  141.   du  mot  mig 

R.  156.  än  ser  den  kära  natt  ef  slut. 

R.  178.   du  ser 

Romansen  diktades  ungefär  samtidigt  med  Tegnérs  bref  till  Brinkman 
den  5  febr.  1824,  se  dettal  Amalie  von  Helvig  kritiserade  denna  och 
följande  romanser  och  påjTkade  en  omarbetning,  se  hennes  bref  till 
Tegnér  den  12  april  och  5  okt.  1825  {Ur  E.  T:s  papper).  Tegnér  yttrade 
sig  om  romansen  och  om  kritiken  i  bref  till  Brinkman  af  den  7  febr., 
24  april  och  1  maj  1825. 

Se  äfven  Ljunggren,  T:s  Fritihofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II), 
s.  71—81,  R.  Hjarne,  E.  T:s  lärare  och  förebilder,  Nu  1877,  s.  128—130. 

S.  48.     TIII.   Afskedet. 

R.  97.  lånar.  Så  i  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i  första  uppl. 
inkom  i  stället  lånar. 

R.  361.  hete.  Så  i  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i  första  uppl. 
inkom  i  stället  hette. 

R.  397  ristade.  Så  i  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i  första  uppl. 
inkom  i   stället  ritade. 

R.  448.  spitsen.  Så  i  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i  första  uppl. 
inkom  i  stället  spetsen. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

Titeln.  Under  Afskedet  har  ursprungligen  stått  En  scen  i  Balders- 
hage. 

R.  61.   lösta  ändr.  fr.   lätta 

R.  112.  gif  honom  Ingeborg  ändr.  fr.  de  passa  för  hvarann 

R.  154.  vesterhafvet  ändr.  fr.  vestersaltet 

R.  175  ändr.  fr.  /  morgon  seglar  jag. 

R.  186.  för  evigt. 

R.  209.  förtäljde 

R.  221.  osådd  ändr.  fr.  sjelfsådd 

R.  307.  för  dess  glöd  ändr.  fr.  ibland  dem 

R.  355.   förr  ändr.   fr.    nyss 

R.  444  virad  kring 

—    654    — 


TILL    DIKTERNA 

Romansen  skrefs  sannolikt  ungefär  samtidigt  med  närmast  före- 
gående, se  kommentaren  till  denna!  Om  romansen  och  om  Amalie 
von  Helvigs  kritik,  se  de  där  nämnda  brefven  och  brefvet  till  Brink- 
man  den  28  sept.  1825.  Martina  v.  Schwerins  omdöme  i  bref  till  Brink- 
man  är  trj-ckt  af  Wrangel  i  Martina  v.  Schiverin,  s.  172 — 173.  Se 
för  öfrigt  G.  Brändes,  E.  Tegnér  (originaluppl.),  s.  156 — 157,  G. 
Ljunggren,  T:s  Frilhiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  81 — 85,  A. 
Nilsson,  Schillers  inflytande  på  Tegnér  (Samlaren  1905),  s.  54,   noten. 

S.  6G.     IX.  Ingeborgs  Klagan. 

Ur  Konceptet  anföres  följande  variant: 

R.  2 — 4  lydde  ursprungligen: 

stormar  derute,  som  i  mitt  bröst. 

Löf  och  förhoppningar  alla 

gulna  och  falla. 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Se  G.  Brändes,  E.  Tegnér 
(originaluppl.),  s.  158,  G.  Ljunggren,  T:s  Frilhiofs  Saga  (i  Smärre 
skrifter  II),  s.  85,  Eva  Thomé,  Inflytanden  från  Oehlenschläger  i  Teg- 
nérs  dikter,   Finsk   tidskrift  1918,    1:283. 

S.  69.     X.  Frithiof  på  Hafvet. 

R.  70.  i.  Så  Renskrift  och  Koncept  samt  1 — 6  upplagorna.  I  sjunde 
upplagan  1842  inkom  i  stället  med. 

R.  134.  skarpt.  Så  Renskrift  och  Koncept  samt  första  upplagan. 
I  andra  upplagan  1825  inkom  i  st.  starkt,  hvilket  sedan  bibehålUts. 
Möjligen  är  detta  en  Tegnérsk  ändring,  men  väl  så  sannolikt  ett  tryck- 
fel. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  12.  emot  ändr.  fr.  ifrån 

R.  14.   vingar  ändr.   fr.   fålar 

R.  15.  flaxande  ändr.  fr.  fnysande 

R.  54.   med  stormen 

R.  105.  Då  ändr.  fr.   Men 

R.  129.  icke  ändr.  fr.  ej  sig 

R.  180  ändr.  fr.  uti  iskallt  stål 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Tegnér  uttalar  sig  om  den  i 
bref  till  Brinkman  den  7  febr.  1825.  Se  G.  Ljunggren,  T:s  Frilhiofs 
Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  85 — 86,  V.  Vedel,  Svensk  Romantik, 
s.  224 — 225,  F.  Böök,  Svenska  studier  i  litteraturvetenskap,  s.  66, 
Densamme,  Tegnér  oc/j  Ossfan  (Samlaren  1916),  s.  151,  A.  Forsström, 
Kellgren  och  Horatius  (i  Förhandl.  och  uppsatser  33,  Helsingfors 
1920),    s.    55. 

S.  78.     XI.  Frithiof  hos  Angantjr. 

R.  95.  vardt.  Så  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i  första  uppl. 
inkom  i  stället  var. 

R.  168.  fläcklös  ändr.  fr.  snöhvit 

R.  239  fjärten.  Så  Renskrift  och  Koncept;  redan  i  första  upplagan 
inkom  i  stället  fjäriln. 

—    655    — 


KOMMENTAR 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  46   ändr.   fr.   tröttad  drake. 

R.  66  ändr.  fr.  så  det  i  bergen  skräll. 

R.  68  ändr.  fr.   i  stycken  med  en  knall. 

R.  91.  sten  ändr.  fr.  grus 

R.  104.  hvassa  ändr.  fr.  skarpa 

R.  153  ändr.  fr.  Bakom  hvar  stol 

R.  154.  står  ändr.   fr.   syns 

R.  157  ändr.  fr.  bruna  lockar 

R.  159  ändr.  fr.  och  som  två  rosenstockar 

R.  228.  de  hämte 

R.  230  ändr.  fr.  dock  Frithiof  är  mig  kär. 

R.  255.  men  Frithiof  du  skall  lofva 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Se  G.  Ljunggren,  T:s 
Frithiof s  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  87,  F.  Böök,  Tegnér  och  Ossian 
(Sami.  1916),  s.  146—148,  150,  154,  Henry  Olsson,  T:s  episka  och 
dramatiska  planer  under  Frithiofsåren  (Sami.  1916),  s.  90,  Eva  Thomé, 
Inflytanden  från  Oehlenschlåger  i  Tegnérs  dikter,  Finsk  tidskrift  1918, 
I:  287. 

S.  89.     XII.  Frithiofs  Återkomst. 

R.  14  sin.  Så  Renskrift,  Koncept  och  1 — 5  upplagan.  I  sjätte  upp- 
lagan 1840  inkom  i  stället  din,  hvilket  bibehölls  äfven  i  den  sjunde. 

R.  41.  brandgul.  Så  Renskrift,  Koncept  och  1 — 5  upplagan.  I  sjätte 
uppl.  1840  inkom  i  stället  brungul,  hvilket  bibehölls  i  den  sjunde. 

R.  55.  opp.  Så  i  Renskrift  och  Koncept,  redan  i  första  upplagan 
inkom  i  stället  upp. 

R.  57  svedfoland.  Så  i  Renskrift  och  Koncept;  redan  i  första  upp- 
lagan inkom  i  stället  svedjeland. 

R.  61  barndomsban.  Så  i  Renskrift  och  Koncept;  redan  i  första  upp- 
lagan inkom  i  stället  barndoms  ban. 

R.  75.  Det  tankstreck  efter  husvill,  som  går  igen  i  alla  upplagor 
från  och  med  den  första,  har  inkommit  genom  missförstånd:  Tegnér 
har  med  ett  streck  utplånat  ett  ursprungligt  komma  efter  husvill, 
just  för  att  bringa  husvill  i  omedelbar  anslutning  till  på  ärf da  grunden. 
Afskrifvarens  misstag  har  direkt  förvanskat  Tegnérs  intention. 

R.  137.  Det  tankstreck  efter  menskobröst,  som  går  igen  i  alla  upp- 
lagor från  och  med  den  första,  har  inkommit  genom  missförstånd  af 
afskrifvaren,  alldeles  såsom  i  r.  75.  Tegnér  har  blott  velat  stryka  ett 
onödigt  komma. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  53.  gnuggar  ändr.  fr.  spejar 

R.  101 — 102  ändr.  fr.     Två  villkor  sattes  för  brödren  då, 
sin  syster  skulle  de  kungen  få, 

R.  139.  den  röst  lik  vinden  ändr.  fr.  den  aftonvinden 

R.  140.  lik  ändr.  fr.  det 

R.  150  ändr.  fr.  skågglös  sven 

R.  167.  yppade  ändr.  fr.  öppnade 

R.  176  ändr.  fr.  och  blommor  dofta 

R.  177.  vintergröni  ändr.  fr.   immergrönt 

—    656    — 


TILL    DIKTERNA 

Romansens  tlllkomstdatum  är  okändt.  Se  G.  Brändes,  E.  Tegnér 
(originaluppl.  1878),  s.  177 — 179,  G.  Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga 
(Smärre  skrifter  II),  s.  87 — 89,  H.  Bergstedt,  Till  frågan  om  mot- 
sägelserna i  de  homeriska  dikterna,  Nordisk  tidskrift  1890,  s.  665, 
Fr.  Böök,  Tegnér  och  Ossian  (Samlaren  1916),  s.  151. 

S.  97.     Xin.  Balders  Bål. 

R.  14.  kring  altarrunden.  Så  Renskrift  och  Koncept  samt  1 — 5 
uppl.;  i  sjätte  uppl.  1840  inkom  i  stället  vid  altarrunden. 

R.  21.  alUförväl.    Så  i  Renskrift  och  Koncept. 

R.  67.  vid  porlen.  Så  Renskrift  och  Koncept  samt  1 — 7  upplagorna. 
Jubelfestupplagans  /  porlen  saknar  hemul. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

Titeln  var  ursprungligen    Tempelbranden. 

R.  7.    är   likväl 

R.  27.  sen  på 

R.  80.  lugn  ändr.  fr.  kall 

R.  106.  tempellunden  ändr.  fr.  offerlunden 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Jfr  Tegnérs  yttrande  i  bref 
till  Brinkman  af  den  7  febr.  1825.  Se  G.  Brändes,  E.  Tegnér  (original- 
uppl. 1878),  s.  142—148,  G.  Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre 
skrifter  II),  s.  89 — 91,  Fr.  Böök,  Tegnér  och  Ossian  (Samlaren  1916), 
s.  151.  Några  drag  äro  lånade  från  Lings  Gylfe  1812,  se  Wrangel, 
Ling  i  Lund,  s.  146,  157. 

S.  102,     XIV.  Fritliiof  går  i  landsflykt. 

R.  190.  Gudbrandsdäld.  Så  i  Renskrift  och  Koncept.  Redan  i 
första  upplagan  inkom  i  stället  Gudbrands  däld. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  152.  Han  stödde 

R.  195  ändr.  fr.  som  rörpilskaft 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Jfr  Tegnérs  uttalande  om 
metern  i  bref  till  Beskow  den  10  nov.  1825.  Se  G.  Ljunggren,  T:s 
Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  91 — 93,  Eva  Thomé,  Inflytanden 
från  Oehlenschläger  i  Tegnérs  dikter.  Finsk  tidskrift  1918,  I:  283. 

S.  111.     XV.  Vikingabalk, 

R.  41.  den  Sagas  konungascd.  Så  i  Renskrift  och  Koncept  samt  i 
första  upplagan.  I  bref  till  Brinkman  af  den  17  mars  1825  gjorde  Teg- 
nér af  metriska  skäl  ändringsförslaget  idrotternas  konungasal.  Detta 
insattes  af  Brinkman  bland  rättelserna  till  första  upplagan.  Dock  blef 
denna  rättelse  icke  iakttagen  i  andra  upplagan  (sannolikt  i  öfverens- 
stämmelse  med  Tegnérs  önskan).  Första  gången  idrotternas  konunga- 
sal infördes  i  texten  var  i  Bottigers  upplaga  1847. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  3.  ändr.  fr.  stå  fiender  blott 

R.  22.   när  dygnet 

R.  31  ändr.  fr.  kung  på  den  skummiga  graf, 

R.  34  ändr.  fr.  Skcdden  dernäst 

—    657    — 

A2— 210169.    Teynér,   Sami.  sljrifter.   5. 


KOMMENTAR 

Romansens  tillkomstdatum  är  okändt.  Tegnér  yttrar  sig  om  den  i  bref 
till  Brinkman  af  den  7  febr.,  17  mars,  7  april  1825.  Jfr  äfven  citatet  ur 
Vikingabalk  i  bref  vet  till  Brinkman  den  8  sept.  1825.  Tegnér  rekommen- 
derade romansen  till  tonsättning  hos  Crusell  den  8  sept.  1825.  —  Se 
O.  Sylwan,  Vikingabalken,  i  Minnesskrift  utgifven  af  Filologiska 
Samfundet  i  Göteborg  1910,  H.  Olsson,  T:s  episka  och  dramatiska 
planer  under  Frithiofsåren  (Samlaren  1916),  s.  80 — 84,  G.  Ljunggren, 
T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  94 — 95. 

S.  116.     XTI.  Frithiof  och  Björn. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  3.    Norges 

R.  10—11   ändr.  fr. 

friheten  bor  på  det  fria  haf. 
Vekliga  hvilan  den  vet  hon  ef  af. 

R.  18.   kring  vår  kust 

R.  26.  att  du  ej  glömt  honom  mediertid 

R.  27.  Kungsgård  ändr.  fr.  Gården 

R.  36.  blott  straffat 

R.  44.  mister 

R.  53.  Icke  med  hånande  ord  må  vi  tvista 

R.  54.  evigas  ändr.  fr.  himmelskas 

R.  55.  slumrande  ändr.  fr.  eviga 

R.  59.  Mins  du  ej,  Hagbart 

Till  romansen  linnes  ännu  en  Hs  bland  Götiska  förbundets  hand- 
lingar.   I  denna  finnas  följande  afvikelser  från  Renskriften: 

R.  3.   Norges 

R.  18.  kring  vår  kust 

R.  26.  att  du  ej  bortglömt  din  hämnd  mediertid 

R.  36.    blott  straffat 

R.  59.    Mins  du  ej,  Hagbart 

Vid  titeln  fanns  en  not  af  följande  lydelse:  »Detta  och  de  tre  efter- 
följande stycken  äro  fragmenter  ur  en  poetisk  behandling  af  Frithiofs 
Saga.»  I  öfverensstämmelse  med  denna  Hs  blef  romansen  tryckt  i 
Idunas  8:de  häfte  1820. 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett 
bref  af  den  9  mars  1820;  saimolikt  var  den  skrifven  under  julferierna 
1819—20,  jfr  Tegnérs  bref  till  Adlerbeth  den  28  okt.  1819.  —  Se  G. 
Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  95,  Eva 
Thomé,  Inflytanden  från  Oehlenschläger  i  Tegnérs  dikter,  Finsk  tid- 
skrift 1918,  I:  283—284. 

R.  45 — 48.  I  Axel  og  Valborg  af  Oehlenschläger  yttrar  Knud  till 
Axel  (originaluppl.  s.  17): 

I  fem  Åars  Tid  kan  glemmes  meget,  veed  jeg; 

Og  i  Italien  er  ski0nne  Qvinder, 

Trinde  som  Lilier,  blussende  som  Roser, 

Bhde  som  Duer,  fyrige  som  lid. 

Da  glemmes  Nordens  blege  Skienhed  snart. 

—    658    — 


TILL    DIKTERNA 

S.  120.     XVII.      Fritlilof  komnipr  till   Kung  lUng. 

R.  23.   arfsgård.    Så  i  Renskrift  och  Koncept,  samt  i   Iduna. 

I  första  upplagan  inkom  i  stället  arfgård. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  26.    så   stolt 

R.  44.  och  gladl 

R.  51—52  ändr.  fr. 

som  bunden  Loke  skakar  förtviflad  i  sin  harm 
två  liljesådda  kullar,  så  häfdes  hennes  barm. 

R.  90.  Han  sjöng  om  fodrens  bragder 

Till  denna  romans  finnes  ytterligare  en  Hs  i  Götiska  förbundets 
handlingar,  se  kommentaren  till  föregående  romans!  Där  förekomma 
följande  afvikelser  från  Renskriften: 

R.  26.  så  stolt 

R.  44.  uch  gladt 

R.  51 — 52  ändrade  på  samma  sätt  som  i  Konceptet.  I  Idunas  8:de 
häfte  1820   trycktes  romansen  i   öfverensstämmelse   med   denna  Hs. 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett  bref 
af  den  9  mars  1820;  sannolikt  var  den  skrifven  under  julferierna  1819-20, 
jfr  kommentaren  till  föregående  romans!  —  Se  G.  Ljunggren,  T:s 
Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  96,  Eva  Thomé,  Inflytanden 
från  Oehlenschläger  i  Tegnérs  dikter,  Finsk  tidskrift  1918,  I:  278—279, 
285. 

S.  125.     XTIII.  Isfarten. 

R.  1.  gästebud.  Så  Renskrift  och  Koncept,  Iduna- tryck  och  1 — 6 
uppl.;  i  sjunde  uppl.  1842  inkom  i  stället  gästabud. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  9—10  ändr.  fr. 

Slädirafvarn  ilar  åstad  i  dans 

han  svänger  så  högt  sin  pannas  frans. 

R.  13  ändr.  fr.  utöfver  sjön 

R.  15.   stod 

R.  22.  slädan 

Till  denna  romans  finnes  en  ytterligare  Hs  bland  Götiska  förbundets 
handlingar;  följande  afvikelser  från  Renskriften  antecknas: 

R.  15.  stod 

R.  22.  slädan 

Med  denna  Hs  öfverensstämmer  trycket  i  Idunas  8:de  häfte  1820. 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett 
bref  af  den  9  mars  1820;  sannolikt  var  den  skrifven  under  julferierna 
1819 — 20,  jfr  kommentaren  till  Frithiof  och  Björn!  —  Se  G.  Ljunggren, 
T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  96,  och  O.  Sylwan,  Is- 
farten (i  Studier  tillägnade  Esaias  Tegnér  d.  y.  1918.) 

S.  127.     XIX.  Frithiofs  Frestelse. 

R.  10  gångar.    Så  i  Renskriften  samt  i  2 — 7  upplagorna. 

R.  26  ändr.  fr.  Sorgen  trifves  ej  på  vågen 

—     6.59     — 


KOMMENTAR 

R,  27—28   ändr.    fr. 

Munter  viking  grubblar  icke,  gungar  gladl  i  solens  sken, 
hvar  bekymret  honom  söker  är  han  borta  längesen. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 
R.  1   lydde  ursprungligen: 

Våren  kommer:  skogen  grönskar,  solen  öfver  fälten  ler 
Därefter  har  den  haft  lydelsen: 

Våren  kommer:  solen  lågar,  gröna  lysa  mark  och  trän 

R.  2  hade  då  rimordet  hän. 
R.  10.   gång  ar  n 
R.  11—12  ändr.  fr. 

Stolt  han  dansar  med  sin  börda,  tuggar  gyllne  betselstång, 
vid  ett  ord  utaf  den  sköna  sakta  sig  den  vildes  språng. 

R.  13.  Se  ej  i. 

R.  13 — 16  lydde  ursprungligen: 

■Se  ej  på  de  lockar  gula,  yngling,  se  ej  på  hur  skönt 
lifvet  smalnar,  barmens  rikdom  sväller  under  silket  grönt. 
Mild  som  Freya,  frisk  som  Rota,  skönare  än  begge  två 
och  från  lätta  purpurhatten  vaja  högt  de  fjädrar  blå. 

Så  länge  denna  version  bestod,  hade  r.  11 — 12  den  här  of  van  som 
variant  antecknade  lydelsen. 
R.  20.    Valkyrien 

R.  27 — 28  hade  samma  lydelse  som  ursprungligen  i  Renskriften. 
R.  31.  Baldurs 
R.  47—48   ändr.    fr. 

somnade  så  lugnt  som  barnet  somnar  på  sin  moders  arm, 
ingen  dröm  förstör  dess  hvila,  ingen  oro  når  dess  barm. 

R.  60.   mot  himlen 
R.  69.  jag  har  endast  pröfvat  dig, 
R.  70.  litar  man  ej  på  hos  mig. 
R.  75  ändr.  fr.  sitter  icke  namnlös 
R.  78.  äfventyrarn  lika  käck 
Ursprunghgen  lydde  raden: 

himlens  eller  jordens  söner  trotsade  han  lika  käck 

R.  84.  pröfvat  ändr.  fr.  ömkat,  ömkat  ändr.  fr.  pröfvat. 

R.  87  ändr.  fr.   /  min  sal,  liksom  förut 

R.  90.   drottning  stjäla 

R.  91  ändr.  fr.  en  gång,  blott  en  enda  än 

R.  95.  Baldur 

R.  101.    lugnet  mer 

R.  103—104  ändr.  fr. 

Lågorna  ur  Baldurs  hage  slå  ur  jorden  hvart  jag  går 
och  på  himlen  för  mitt  öga  återskenet  eldrödt  står. 

—    G60    — 


i 


I 


TILL    DIKTERNA 

R.  109.  åskans  dunder 
stormens   röst 

Till  denna  romans  finnes  ytterligare  en  Hs  bland  Götiska  förbun- 
dets handlingar;  följande  afvikelser  från  Renskriften  antecknas: 

R.  20.  Valkijrien 

R.  27 — 28  ha  samma  lydelse  som  ursprungligen  i  Renskriften. 

R.  31.  Baldurs 

R.  90.   drottning  stjäla 

R.  95.  Baldur 

Trycket  i  Idunas  8: de  häfte  1820  öfverensstämmer  med  denna  Hs, 
utom  att  r.  20  har  Valkyrian. 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett 
bref  af  den  9  mars  1820;  sannolikt  var  den  skrifven  under  julferierna 
1819 — 20,  jfr  kommentaren  till  Frithiof  och  Björn!  —  Se  G.  Ljunggren, 
T:s  Frithiof s  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  96 — 97,  M.  Lamm,  Förso- 
ningstanken i  Frithiofs  Saga  (Sami.  1916),  s.  29,  Fr.  Böök,  Tegnér  och 
Ossian  (Sami.   1916),   s.   151—152. 

R.  55.  Uttrycket  mörda  sömnen  förskrifver  sig  från  Shakespeares 
Macbeth:    »Glamis  har  mördat  sömnen.»    (Geijers  öfvers.  s.  31.) 

R.  83.  I  Oehlenschlägers  Palnatoke  (originaluppl.,  s.  53 — 54)  säger 
Bue: 

Lidt  hidsig  er  jeg. 

Dog  kan  jeg  ta;mme  mig,  naar  jeg  faaer  Tid. 
Kun  at  jeg  ikke  faaer  Bsersserkegang, 
Da  kiender  jeg  ei  Isenger  Ven  fra  Fiende. 

Palnatoke  svarar:    »Vi  skal  vel  tsemme  dig»,  och  Sigurd  upplyser: 

Vi  har  den  Maade 

At  klemme  ham  blandt  Skiolde,  naar  han  fnyser. 

R.  105.  Interjektionen  Eja,  klandrad  af  Adlerbeth,  försvarades  af 
Tegnér  i  ett  bref  af  den  25  maj  1820. 

S.  133.     XX.  Kung:  Rin^s  död. 

Ur  konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  3.  vårsol  ändr.  fr.  solvagn 

R.  8.    Fridthiof 

R.  23.  Fridthiof 

R.  39.   lik 

R.  66.    hårbetäckt 

Till  denna  romans  finnes  ytterligare  en  Hs  bland  Götiska  förbundets 
handlingar;  den  öfverensstämmer  med  Renskriften,  liksom  trycket 
i  Idunas  9:de  häfte  1822.  Vid  titeln  lästes  där  noten:  »Ur  Frithiofs 
Saga.    Fortsättning  från  Idunas  8:de  häfte.» 

Denna  och  de  fyra  följande  romanserna  skickades  till  J.  Adlerbeth 
för  införande  i  Iduna  i  ett  bref  af  den  28  ok  t.  1821.  De  voro  säkert 
färdiga  redan  den  4  okt.,  då  Tegnér  omtalade  dem  i  bref  till  Martina 
von  Schwerin.  I  ett  bref  till  J.  F.  Lundblad  af  den  7  april  1821  omtalas 
de  som  färdiga;  ett  bref  af  13  april  till  J.  Adlerbeth  ger  intrycket  att 
de  äro  under  arbete.    Kung  Rings  död  måste  emellertid  vara  åtskilligt 

-     661    — 


KOMMENTAR 

äldre,  ja  förskrifva  sig  från  tiden  före  den  9  mars  1820,  eftersom  Tegnér 
jKonceptet  på  två  ställen  stafvat  Fridthiof  (i  r.  36  däremot  Frithiof), 
hvilket  han  icke  kan  ha  gjort  efter  det  fyra  romanser  renskrifvits 
för  Iduna.  —  Jfr  Tegnérs  bref  till  Adlerbeth  den  18  nov.  1821.  — 
Se  G.  Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  97 — 98. 

S.  137.     XXI.   Kings  Dräpa. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  1.  Siäer  ändr.  fr.  Sofoer 

R.  12.   hugnande  bron. 

R.  33—34.     Valen,  den  vilda, 

vidgas   dernere: 
R.  53 — 56  lydde  ursprungUgen: 

Så  valde  vis  land- 
vårdare orden 
djupa  som  Mimers 
bölja,  den  blå. 

R.  55  lydde  böljor,  derjemte 

R.  66.   strödde  omkring  sig 

Till  denna  romans  finnes  ytterligare  en  Hs  bland  Götiska  förbundets 
handlingar;  följande  afvikelser  från  Renskriften  antecknas: 

R.  33 — 34  lyda  som  i  Konceptet,  men  med  J.  Adlerbeths  hand  ha 
de  ändrats  till  öfverensstämmelse  med  Renskriften.  Jfr  Tegnérs  bref 
till  Adlerbeth  den  18  nov.  18211 

R.  66.  strödde  omkring  sig. 

Trycket  i  Idunas  9:de  häfte  1822  öfverensstämmer  med  Renskriften 
(äfven  i  r.  66). 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett  bref 
af  den  28  okt.  1821;  jfr  kommentaren  till  föregående  romans!  Rings 
Dräpa  är  emellertid  sannolikt  skrifven  samtidigt  med  Kung  Rings  död, 
ty  Koncepten  öfverensstämma  fullkomligt  med  afseende  på  papper  och 
handstil.  —  Tegnér  vttrade  sig  om  romansen  i  bref  till  J.  Adlerbeth  af 
den  28  okt.  1821  och  till  Martina  von  Schwerin  af  den  3  maj  1822.  — 
Se  G.  Ljunggren,  T:s  Frithiojs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  98 — 99, 
Fr.  Leffler,  Rökstenen  och  Frithiojs  Saga,  Nordisk  tidskrift  1878, 
E.  Wrangel,  Ling  i  Lund  (i  Till  P.  H.  Lings  minne,  Lund  1913), 
s.  95 — 96,  Eva  Thomé,  Injlytanden  jrån  Oehlenschläger  i  Tegnérs  dikter, 
Finsk  tidskrift  1918,   I:  286—287. 

S.  141.     XXII.   Kungavalet. 

Titeln  lyder  Kungavalet  i  Renskrift,   Koncept  och   Iduna-trycket. 
Redan  i  första  uppl.  inkom  i  stället  Konungavalet. 
Ur   Konceptet  antecknas  följande  varianter: 
R.  13 — 16  lydde  ursprungligen: 

Men  dottren  skurar  hjclmen  blank 

till  dess  hon  ser 
sin  egen  bild,  en  mö  så  rank, 

deri  och  ler. 

—     662     — 


TILL   DIKTERNA 

R.  14.  skall  den 

R.  33 — 36  lydde  ursprungligen: 

Då  går  ett  sorl  från  man  till  nian: 

ett  barn  det  är: 
han  kan  ej  skipa  lag,  han  kan 

ej  ställa  här. 

R.  41.   den  gamla  Odinsätt 

R.  49.  Baldurs 

R.  52.    han  slå 

R.  73.  Baldurs 

R.  77 — 80  lydde  ursprungligen: 

Ett  ord  mig  lyster  tala  till 
de  sköldemör. 

Barn  må  de  skrämma,  jag  står  still 
som  mannen  bör. 
R.  81,  Baldur 

Till  denna  romans  föreligger  ytterligare  en  Hs  bland  Götiska  förbun- 
dets handlingar;  följande  afvikelser  från  Renskriften  antecknas: 
R.  41.  den  gamla  Odinsätt 
R.  73   Baldurs 
R.  81.   Baldur 

Trycket  i  Idunas  9:de  häfte  1822  öfverensstämmer  med  denna  Hs, 
utom  i  r.  41:  den  gamle  Odins  ätt 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett 
bref  af  den  28  okt.  1821;  jfr  kommentaren  till  Kung  Rings  död.  Sanno- 
likt är  Kungavalet  samtidigt  med  de  två  föregående  romanserna,  då 
Koncepten  öfverensstämma  till  papper  och  handstil.  —  Se  G.  Ljung- 
gren, T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  99,  F.  Böök,  Tegnér  och 
Ossian  (Sami.  1916),  s.  152. 

S,  14Ö.      XXIIL   Frithiof  på  sin  Faders  hög. 

R.  20.  icke  jorden.  Så  Renskrift,  Koncept,  Iduna-trycket  samt  första 
upplagan.  I  andra  uppl.  1825  inkom  i  stället  jorden  icke,  hvilket  bibe- 
hållit sig  t.  o.  m.  7:de  uppl. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

Titeln,    grafhög. 

R.  1.  hoppar  ändr.  fr.  blickar 

R.  6.  Baldurs  ändr.  fr.  Odens 

R.  25.   salar   ändr.   fr.    lundar 

R.  32.  Baldurs  (denna  form  brukas  genomgående.) 

R.  47.  Du  vet,  ditt  tempels  brcmd  var  ej  min  tanka. 

R.  48  lydde  ursprungligen:  tag  bort  den  fläcken.  Därefter:  utplåna 
fläcken.    Slutligen  som  i  Renskriften. 

R.  75.  Och  ändr.  fr.  Hör 
stormen  susar 

R.  78.   tankas 

R.  84  ändr.  fr.   i  vagnen  rosenröd 

R.  94.  af  menskor  ändr.  fr.  på  jorden 

—    663    — 


KOMMENTAR 

R.  121.  som  i  natten  tågen 

R.  128.  sonas  ändr.  fr.  falla 

Denna  romans  finnes  i  ytterligare  en  Hs  bland  Götiska  förbundets 
handlingar;    följande    afvikelser   från     Renskriften    antecknas     därur: 

R.  6.  Baldurs  (denna  form  brukas  genomgående) 

R.  62.    Torsten    Vikingson. 

R.  75.    stormen   susar. 

Med  denna  Hs  öfverensstämmer  trycket  i  Idunas  9:de  häfte  1822. 
Se  Tegnérs  bref  till  J.  Adlerbeth  den  18  nov.  1821. 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett  bref 
af  den  28  okt.  1821;  jfr  kommentaren  till  Kung  Rings  död.  Se.  G. 
Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  50 — 51,  M. 
Lamm,  Försoningstanken  i  Tegnérs  Frithiofs  Saga  (Sami.  1916), 
s.  30,  E.  Wrangel,  Tegnérska  släktminnen,  s.  144 — 145,  F.  Böök 
Tegnér  och  Ossian  (Sami.  1916),  s.  150—151. 

S.  150.     XXIV.  Försoningen. 

R.  93.  grönska.  Så  Renskriften,  Konceptet,  Iduna-trj^cket.  I 
första  uppl.  inkom  i  stället  grönskas;  i  2:dra  uppl.  (1825)  grönskar, 
hvilket  bibehölls  t.  o.  m.  den  7:de  (1842).  I  Samlade  skrifter  (1847) 
upptogs  åter  grönskas. 

R.  104.   verldens  ändr.  fr.  jordens 

R.  110.  Midgardsormen.  Så  Renskriften,  Konceptet,  Iduna-trycket, 
l:sta — 5:te  uppl.    I  sjette  uppl.  (1840)  inkom  i  stället  Midgardsormen. 

R.  112.  Renskriften  har  hksom  första  upplagan,  Konceptet  och 
Iduna-trycket    lydelsen: 

Och  Surtur  Ijungade  med  svärdet  ifrån  Muspelheim. 

Ändringen  gjordes  af  Tegnér  i  bref  till  Brinkman  af  den  5  maj 
1825,  och  infördes  i  2:dra  uppl.  1825. 

R.  152.  Renskriften  har  lydelsen: 

Förstån  I  ännu  eller  icke?  spörjer  Vala  dig.  — 

Ändringen  gjordes  af  Brinkman  och  bifölls  af  Tegnér  i  bref  till 
Brinkman  af  den  5  maj  1825;  den  infördes  i  2:dra  uppl.  1825. 

R.  277.  fredsäll.  Så  Renskriften.  Konceptet  och  Iduna-trj'cket 
ha  fridsäll,  hkaså  l:sta  till  7:de  uppl. 

R.  299.  Härefter  följde  i  Renskriften,  liksom  i  Konceptet  och  Iduna- 
tryck,  en  300:de  rad: 

Här   slutas   sagan   öfver   Frithiofs    äfventyr. 

Denna  rad  trj-cktes  i  l:sta  uppl.,  men  på  Brinkmans  förslag  (se 
Tegnérs  bref  af  den  7  april  och  5  maj  1825)  borttogs  den  redan  i  2:dra 
uppl.  1825.  De  båda  tankstrecken  efter  r.  299,  som  tjänade  att  markera 
pausen,  böra  naturligtvis  bortgå,  sedan  r.  300  strukits. 

Ur  Konceptet  antecknas  följande  varianter: 

R.  1.   Baldurs  (denna  form  brukas   genomgående.) 

R.  23.   Vola  (denna  form  brukas  genomgående.) 

R.  26.    Oskuldsgudens 

R.  29.  Härefter  fanns  ursprungligen  en  rad: 

med  hvita  liljor,  flätade  i  lockigt  hår. 

-     664    — 


TILL    DIKTERNA 

R.  30.  med  ändr.  fr.  ocli 

R.  34.  på  det 

R.  38.    Hödurs 

R.  40.  ur  ändr.  fr.  från 

R.  44.  ekarna 

R.  47.  etl  lustigt  folk  ändr.  fr.  en  vänlig  slägt 

R.  50.  vänlig  ändr.  fr.  hjertlig 

R.  56.   opp 

R.  71.  fridens  ord  ändr.  fr.  vänligt  så 

R.  75.   sansad  ändr.    fr.    blodig 

R.  78.    UtgardaLoke 

R.  82  ändr.  fr.  en  ZösZ/ö'  ftiW  som  sön/cs  oc/i  stiger  med  hvar  våg 

R.  85  ändr.  fr.  som  svärdet  tär  sin  skida 

R.  86.  sväfvar  ändr.  fr.  flyger 

R.  90.  malm  ändr.  fr.  /cr/i 

R.  96.  AsA-urs 

R.  98.  när  ändr.  fr.  o« 

R.  99  är  inskjuten. 

R.  101.   Megingard  ändr.  fr.  Midjengard 

R.  103.  /og-eZn 

R.  104.    Gudars   far. 

R.  112  lyder  som  i  Renskriften. 

R.  117.    Gimles    salar 

R.  133.    Hödur 

R.  139.  springer  opp  ändr.  fr.  reser  sig 

R.  145.  Åsars  ändr.  fr.   Gudars 

R.  152.  Förstår  du  ännu  eller  icke,  spörjer  Vola  dig? 

R.  160.    Efter   försoningsdag   följde    ursprungligen   följande,    sedan 

strukna   stycke: 

Då  svartnar  sol, 
och  hundraårig  vinter  ligger  öfver  jord 
och  genom  natten  flyger  Nidhögg  fram  och  bär 
på  drakevingar  dödas  lik  till  Niffelhcim. 
Den  Gamla  i  fernskogen  rör  sig  nordanfrån 
med  all  sin  svarta  yngel  rusande  till  strids 
och  Midgardsormen  ringlar  sig  till  banesår. 
Men   öfver   östervågor   kommer   brusande 
med  svarta  vimplar  Nagelfare,  timradt  af 
[ändr.  fr.  det  trollskepp,  Nagelfare,  som  är  timradt  af] 
de  fallnas  naglar:  Loke  sitter  i  dess  stam, 
den  väckta  dödman,  blodig,  blek:  men  söderfrån 
lik  Hekla  om  hon  vandrade,  far  Surtur  fram 
och  från  hans  slagsvärd  skiner  klar  Valgudars  sol. 
Då  brister  Bifrosts  gyllne  båge.  Nornor  slå 
på  skölden,  och  den  vise  Örnen  sjunger  högt 
sin  liksång  öfver   Tiden  ifrån    Ygdrasil, 
ty  mognadt  till  förstöring  är  det  Onda  nu. 
För  första  gången  stänges    Valhalls  silfverdörr 
och  Åsar  rida  tysta  till  sin  sista  strid. 

—    665    — 


KOMMENTAR 

R.  164.  ur  bålets  lågor 

R.  167.  glad  ändr.  fr.  högt 

R.  173 — 175.  Raderna  ha  omarbetats  flera  gånger;  de  lydde  bl.  a.: 

Och  gyllne  runelaflorna  som  tappats  bort 
i  tidens  morgon,  hittas  då  pä  Idavall 
igen  i  gräset  af  försonta   Valhallsbarn. 

R.  184.  förespel  ändr.  fr.  förebud 

R.  188.  /  de  strängars  gull 

R.  208.  blott  der  friden  bor  ändr.  fr.  uti  fridens  dal 

Härefter  en  rad: 

Frid,  fromhet,  brödratrohet,  det  vill  Baldur  se. 

R.  232.   ärligt  sökt 

R.  235 — 279.    Hela  detta  parti  är  tillfogadt  i  stället  för  ett  annat, 
sedan    struket,    af   följande   lydelse: 

Du  hatar  Halfdan,  Frithiof!   Hvarför  hatar  du? 

Åt  sonen  af  en  odalbonde  ville  han 

ef  ge  sin  syster,  ty  hon  är  af  Semmings  blod, 

den  store  Odinssonens,  deras  [ändr.  fr.  hennes]  ättartal 

når  upp  till  Valhalls  throner:  han  är  stolt  deraf. 

Hans  börd  är  icke  hans  förtfens  t,  invänder  du. 

[Härefter  r.   241 — 251,  oförändrade;  gren  i  r.   246   ändr.   fr.   stam, 
höga  i  r.  250  ändr.  fr.  milda] 

är  större  ef  än  Halfdans  af  sin  kungabörd. 
Förlåt  hans  stolthet  om  han  skall  förlåta  din. 
I  växten  fordom  begge,  såsom  ekar  två 
på  samma  kullar:    mellan  Eder  lyfte  sig 
en  vänlig  lilja,  fridens  hvita  sinnebild. 
Nu  är  den  liljan  borta,  hatets  orm  har  lagt 
sitt  kalla  bröst  emellan  stammarna,  och  tungt 
han   trycker   begge,   svällande   som   Jordmungard. 
Slå  honom,  Frithiof,  ty  du  är  den  starkare. 
Ett  offer  fordrar  Baldur,  fordrar  jag,  hans  Piest, 
ett  tecken  att  du  icke  gäckar  fridsäll  Gud. 
Förvägrar  du  det,  då  är  Templet  fåfängt  byggdt 
och  fåfängt  har  fag  talat.* 

R.  238.  Odinsonens 
R.  263.   bland  fjellen 
R.  278  är  inskjuten. 
R.  280.  oviss  ändr.  fr.  mulen 
R.  281.  den  fruktade  ändr.  fr.  sin  ungdomsvän 

Till  denna  romans  finnes  ytterligare  en  Hs  bland  Götiska  förbundets 
handlingar;    följande    afvikelser   från    Renskriften    antecknas    därur: 
R.  1.  Baldurs  (denna  form  är  genomgående) 
R.  23.    Vata  ändr.  fr.    Vola 
R.  38.  Hödurs  (denna  form  är  genomgående) 

—     666    — 


å 


TILL    DIKTERNA 

R.  44.  ekarna 

R.  56.   opp 

R.  188.  /  de  strängars  gull 

R.  235 — 279  öfverensstämma  med  den  äldre  versionen  i  Konceptet. 
Jordmungard  har  ändrats  till  Jormangand,  troligen  af  Adlerbeths 
hand. 

Med  denna  Hs  öfverensstämmer  trycket  i  Idunas  9:de  häfte  1822. 
Jfr  Tegnérs  bref  till  Adlerbeth  den  18  nov.  1821. 

Romansen  skickades  till  J.  Adlerbeth  för  införande  i  Iduna  i  ett 
bref  af  den  28  okt.  1821;  jfr  kommentaren  till  Kung  Rings  död!  Tegnér 
yttrade  sig  om  Försoningen  i  bref  till  Martina  von  Schwerin  den  3 
och  13  maj  1822,  och  till  Brinkman  den  5  maj  1825. 

Se  G.  Brändes,  E.  Tegnér  (originaluppl.  1878),  s.  99—100,  G. 
Ljunggren,  T:s  Frithiofs  Saga  (i  Smärre  skrifter  II),  s.  100 — 119, 
A.  Nilsson,  Svensk  romantik,  s.  445 — 446,  M.  Lamm,  Försonings- 
tanken  i  Tegnérs  Frithiofs  Saga  (Samlaren  1916),  E.  Wallén,  Nordisk 
mytologi  i  svensk  romantik,  s.  146 — 49,  Henry  Olsson,  Tegnérs  episka 
och  dramatiska  planer  (Samlaren  1916),  s.  103,  N.  Söderblom,  Tegnér 
och  religionen.  Ord  och  Bild  1911,  s.  135—136,  E.  Wrangel,  Brink- 
man och  Tegnér,  s.  109 — 111,  Densamme,  Martina  v.  Schwerin,  s.  123, 
126,  F.  BööK,  Tegnér  och  Ossian  (Samlaren  1916),  s.  148,  Densamme, 
Svenska  studier,  s.   71. 

R.  73 — 85.  Jfr  i  Oehlenschlägers  Baldur  hin  Gode  (Nordiske  Digte 
1807,  s.  157): 

Thl  hvad  er,  uden   Hensigt,   Styrke?   hvad  er  Kraft 
Naar  vild  den  mangler  Retning? 

R.  107.  Jfr  i  Oehlenschlägers  Baldur  hin  Gode  (Nordiske  Digte  1807, 
s.  134)  Friggas  ord  till  Balder:  »Du  est  det  Baand,  som  sammenholder 
Valhalls  Krands.» 

S.   161.      Helsronabacken,   eller  Minnen  af  LuniL 

Efter  Hs.  Under  sjukdomstiden  på  1840-talet  gjorde  Tegnér  åt- 
skilliga ändringar  och  tillägg;  här  återges  dikten  i  den  form  och  med 
den  titel,  som  den  ägde  vid  Tegnérs  afflyttning  från  Lund.  För  text- 
kritiska detaljer,  se  nedanl 

Om  diktens  tillkomstdatum  är  följande  kändt.  År  1817  eller  1818  hade 
Tegnér  på  ett  blad  antecknat  som  ett  lämpligt  ämne  för  en  romans, 
Jätten  Finn,  och  därbredvid  angifvit  sin  källa:  Sonvnelius,  De  Templo 
cathedr.  Lundensi.  Troligen  blef  denna  romans  skrifven  strax  därefter; 
i  ett  bref  till  J.  Adlerbeth  den  24  aug.  1822  yttrade  Tegnér:  »Om  jätten 
Finn  och  St.  Laurentz  har  jag  för  flere  år  sedan  skrifvit  en  Romans: 
men  jag  har  förlagt  den  och  har  ännu  ej  kunnat  återfinna  Manuscriptet. 
Jag  vill  minnas  att  den  var  obetydlig  och  förlusten  således  ringa.» 
När  Adlerbeth  längre  fram  påmint  om  denna  romans,  svarade  Tegnér  den 
10  april  1824:  »Jätten  Finn  måtte  ha  krupit  ner  i  jorden  igen,  ty  jag 
kan  ej  finna  honom  huru  mycket  jag  än  letat.»  Huruvida  romansen  åter- 
funnits, eller  om  den  nu  kända  är  en  ny  version,  är  icke  bekant.  Enligt 
Bottigers  uppgift  (Samlade  skrifter,  I  :  201)  var  den  Hs,  som  här  åter- 

—     667    — 


KOMMENTAR 

ges,  utarbetad  före  Tegnérs  afflyttning  från  Lund.  Denna  uppgift 
bekräftas  af  Tegnérs  yttrande  i  bref  till  Brinkman  den  10  mars  1825: 
»För  att  förströ  mitt  svåra  lynne,  som  ingalunda  förbättras  af  Dog- 
matiska Studier,  har  jag  försökt  att  begynna  ett  nytt  poem.  Men  det 
vill  ej  gå.  Poesien  är  blott  för  lyckliga  och  lugna  sinnen.»  I  bref  till 
Martina  v.  Schwerin  den  1  dec.  1825  säger  han  sig  vara  sysselsatt  med 
poemet.  I  ett  bref  till  Brinkman  af  den  16  febr.  1826  visar  han  sig 
ånyo  upptagen  af  uppgiften  och  sänder  vännen  sitt  manuskript;  det 
var  hans  plan  att  publicera  begynnelsen  på  poemet.  Den  15  mars  1826 
berör  han  ämnet  i  bref  till  Brinkman;  denne  hade  rådt  honom  att 
publicera  hela  poemet  på  en  gång,  och  Tegnér  uttrycker  nu  sitt  miss- 
mod, i  det  han  spår  att  verket  aldrig  blir  färdigt.  I  juli  1826  hade  han 
tänkt  arbeta  på  poemet  under  badsejouren  i  Varberg,  se  brefvet  till 
Martina  von  Schwerin  den  4  juli.  Jfr  bref  till  Brinkman  den  9  april 
1826.  Den  första  romansen  offentliggjordes  emellertid  Ukväl  i  Heim- 
dall,  1829:  1  (den  3  januari);  i  ett  bref  till  Brinkman  av  20  (21)  dec. 
1826  talar  Tegnér  om  en  planerad  tryckning  af  Jätten  Finn. 

Om  poemet,  se  Tegnérs,  egna  källuppgifter  i  brefvet  till  Brinkman 
den  16  febr.  1826,  G.  Sommelius,  De  Templo  Cathedrali  Lundensi 
(Lund  1755),  s.  18 — 19,  M.  Lamm,  Försoningstanken  i  Frithiofs  Saga 
(Sami.  1916),  s.  13 — 14,  O.  Sylwan,  Vikingabalken  (Minnesskrift  utg. 
af  Filologiska  Samfundet,  Gbg  1910),  F.  Böök,  Den  romantiska  tids- 
åldern, s.  39.  Jfr  äfven  Bottigers  uppgifter  i  den  första  samlade  uppl. 
1847,  I:  201 — 202.  Durandus'  Rationale  divinorum  officiorum,  som 
inspirerat  skildringen  af  kyrkvigningen,  hemlånade  Tegnér  från  bib- 
lioteket den  13  jan.  1826.     (A.  Silow,  Tegnérs  boklån,  s.  45.) 

S.  163.     I.  Jittten  Finn. 

R.  67  ändr.  fr.  På  tornets  tinning  satt  jätten  glad 

Ur  trycket  i  Heimdall  3  jan.  1829  antecknas  följande  varianter. 
Titeln.  Härvid  en  not:  »Detta  poem  utgör  introduktionen  till  Helgona- 
backen.   Redis  anm.t» 

R.  5.  af  jättestam, 

R.  10.  af  himlens  sol 

R.  16 — 17.   Jag  bygger  det,  om  du  säger  mig  sen 
mitt  namn  alten 

R.  23.  de  ljusa  två 

R.  28.    Så  goda  som  onda  de  se  uppå 

R.  39  till  rof 

R.  55.    Du  jernblock, 

R.  67.    På  tornets  tinning 

R.  106.  det  fattas 

R.  118.   i  raseri 

R.  121.    Han  ryter  och  rycker 

R.  132.     och    ej 

S.  1G9.     (.'erda. 

R.  4.    Fädrens  ändr.  fr.  sina 

R.  45.    gröna  ändr.  fr.  mörka 

—     668    — 


TILL    DIKTERNA 

R.  47 — 48  ändr.  fr.    Lugn,  men  med  en  blick  som  smälle 

själen  slod  den  unga  hjelte, 
R.  128.    skrinlagt  ändr.  fr.  nedlagt 
R.  159.  var  så  ändr.  fr.   dernäst 
R.  160.    matta  ändr.  fr.  bleka 
R.  164 — 174  tillagda  i  marginalen  i  st.  f.  följande  strukna  rader: 

Kopparlazur  i  det  höga 

drog  sin  dunkelblåa  rand, 

och  af  fältspat  sist  ett  band 

med  sitt  violetta  skimmer 

kantade  det  helas  glimmer. 

Men  en  mäktig  bergkrystall 

satt  i  midteln  der,  en  kall, 

underjordisk  måne,  lyste 

dunkelt  [ändr.  fr.  dystert]  opp  hvad  hvalfvet  hyste, 

dystert  som  begrafningsljus 

lysa  [ändr.  fr.  brinna]  i  ett  sorgehus. 

R.  200  ändr.  fr.  Ijuges  på  de  dödas  läger? 
R.  240.    rör  ändr.  fr.  vred 
R.  241—244  ändr.  fr. 

klart  som  norrsken  upp  vid  pol, 

hetsigt  som  midsommarsol 

sprutar  vinet  fram  och  faller 

uti  holkade  krystaller. 

R.  248.  kant  ändr.  fr.  brädd 
R.  315—316  ändr.  fr. 

grönskar  än  den  glada  kullen 
norr  om  staden,  snedt  mot  tullen 

R.  445     ändr.  fr.  vin  med  salt  i 
R.  522     ändr.  fr.  silfverklot 
R.  565  ändr.  fr.  liksom  blomman  vid  sin  rot. 

Under  sjukdomstiden  har  Tegnér  haft  för  afsikt  att  dela  upp  denna 
andra  sång  i  flera.  Framför  sången  har  han  skrifvit:  II.  Berget.  Efter 
r.  378  insköt  han  följande  fyra  rader,  som  skulle  utgöra  slutet  på  andra 
sången: 

Aldrig  går  den  ur  mitt  minne 
blommar  ständigt  i  mitt  sinne 
som  en  aftonrodnad  på 
djupa  vågor,  dunkelblå. 

Därefter  lät  han  ///.  Sången.  Kyrkovigningen  börja.  I  marginalen 
gaf  han  den  följande  ingress: 

Våra  bättre  fäders  lära, 
himlen,  hjertat  mera  nära, 
blomstrande  katholska  tro! 
Huru  gaf  du  sinnet  ro. 
Hur  du  menskans  lif  förgyllde 

—     669    — 


KOMMENTAR 

och  med  gudaslodcr  fyllde 
evighetens  ödemark 
som  uti  en  trägårdspark! 
Bilden,  cermonien,  dikten 
trifdes  väl  ihop  med  pligten, 
lek  är  icke  deras  mål 
utan  sanning  —  i  symbol. 
Fast  jag  hör  till  Protestanter 
Religionens  anförvandter 
öro  sång,  och  bild  och  ljud, 
syfta  nu  som  förr  till  Gud. 
Det  är  ej  mot  dem  vi  stride. 

Alltså  fortfor  Axel  Hvide 
målande  med  hänryckt  min 
huru  templet  vigdes  in: 

Härefter  följde  så  r.  379.  —  Vid  ett  annat  tillfälle  lät  han  emellertid 
3:dje  sången  börja  med  r.  491. 

S.  189.     Helgonabaoken  (Plau). 

Efter  Hs.    Första  strofen  i  Saxos  Ring  lydde  ursprungligen: 
Hösten  regnar  öfver  slätten.   Saxo  sitter  i  klostercell 
och  med  honom  vakar  lampan  långt  i  den  sena  qväll. 

Denna  plan  förskrifver  sig  tydligen  från  1820-talet.  Sannolikt 
äfven  en  marginalanteckning  af  följande  lydelse: 

l.sta  Sången.    Axel  i  berget 

2:dra.  Axels  och  Gerdas  kärlek.  G.  vill  ej  öfverge  hedendomen.  A. 
beslutar  att  för  hennes  omvändelse  uppoffra  sitt  hopp  och  bli  prest. 

3:de.  Axel  (Absalon)  i  Paris.  Studerar  under  Abälard.  Episod  om 
Abälard  och  Heloisa. 

4:de.  Bisk.  Eskild  afsäger  sig  embetet  i  Lunds  Domkyrka.  Valdemar 
den  Store,  närvarande,  utnämner  derlill  Absalon.  Gerdas  omvändelse. 
Grundar  klostret  på  Helgonabacken, 

S.  191.  Till  Sina  Palm.  Efter  en  afskrift  bland  Bibliotekarien  Palms 
samlingar.  Bland  dessa  finnes  tillika  ett  ex,  af  talet  Vid  offentliga 
Föreläsningarnas  slut  (IV:  110)  i  trycket  från  1824,  hvilket  är  dedice- 
radt  fru  Euphrosyne  Palm  med  följande  ord:  « 

Till  Sina  Palm.  ^ 

Att  ta  af  sked  utaf  Carolina 
var  mig  svårt.    Hvem  undrar  väl  derpå? 
Men  för  mig,  så  väl  som  för  de  mina, 
att  ta  af  sked  af  vår  goda  Sina 
blir  oss  alla  svårare  ändå. 

T—r. 

Om  Euphrosyne  Palm  se  II:  206,  III:  34,  IV:  35,  och  kommentaren 
dertill! 

—    670    — 


TILL    DIKTERNA 

S.  192.  Till  (le  Resande.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter 
1828.  En  Hs  utan  titel  finnes  bevarad  bland  Bibliotekarien  Palms 
samlingar.  R.  5  är  där  ändr.  fr.  Kärleken  kan.  R.  15  lyder:  öfverallt 
Er  himlen  famnar.  Ytterligare  en  Hs  från  skaldens  senare  år  är  bevarad. 

Om  kapten  C.  S.  F.  v.  Greiff  och  hans  hustru,  Lovisa  Petronella 
Faxe,  se  III:  122  och  kommentaren  därtill.  Giftermålet  ägde  rum  den 
7  augusti  1825.  Jfr  Tegnérs  bref  till  G.  Billow  den  16  maj  1825.  De 
nygifta  återvände  aldrig  till  Sverige. 

K.  1!M.     Ilelsnlngen. 

Efter  Hs  från   1840-talet,  ingående  i  en  cykel  Stamboks  Litteratur. 

Diktens  tillkomstdatum  är  icke  med  säkerhet  kändt.  Den  kan  vara 
skrifven,  då  Agnes  Munter,  dotter  till  biskopen  i  Köpenhamn,  besökte 
Lund  sommaren  1824,  hvarom  se  Tegnérs  bref  till  Brinkman  den  29 
juU  1824.  Härför  tala  r.  7 — 8,  som  tyckas  förutsätta  att  skalden  hälsar 
från  Lund  till  Köpenhamn  (»Axels  stad»).  Allusionen  på  Absalon 
(=  Axel  Hvide)  som  grundläggare  af  Köpenhamn  förråder  diktens 
Bamtidighet  med  det  stora  poemet  Helgonabacken,  där  denna  sagokrets 
behandlas.  Emellertid  kan  dikten  äfven  tänkas  vara  skrifven  i  augusti 
1825,  då  biskop  Munter  med  dotter  var  på  besök  i  Lund  och  Tegnér 
i  deras  sällskap  reste  till  Köpenhamn  för  läkarkonsullation  (18 — 26 
aug.).  Se  härom  Tegnérs  bref  till  A.  C.  af  Kullberg  den  14  aug.  1825, 
till  Brinkman  samma  dato  och  den  18  aug.,  till  C.  J.  Heurlin  den  29 
aug.  Att  dikten  tillkommit  i  samband  med  ett  besök  hos  Munter 
kunde  tyckas  vara  antydt  genom  r.  1 — 2.  Oehlenschläger  bodde  i 
Miinters  hus  1820 — 36.  Jfr  Cecilia  Bååth-Holmbergs  framställning  i 
Morfars  bok,  I:  164 — 169,  där  data  fattas  och  en  okontrollerbar  tra- 
dition meddelas. 

S.  195.      Bouts-rimés. 

Efter  Jubelfestupplagan.    Hs  saknas. 

Dikten  tillkom  säkerUgen  under  Tegnérs  besök  i  Köpenhamn  18 — 
26  aug.  1825,  se  kommentar  till  föregående  dikt.  Enhgt  traditionen 
skall  Laura  Lundblad  ha  framställt  frågan  (r.  1 — 2).  Se  härom  Cecilia 
BÅÅTH-HoLMBERG,  MopfoTS  bok,  L  166 — 167,  och  C.  A.  Adlersparre, 
Anteckningar  om  bortgångna  samtida,  I  :  23. 

S.  196.     Till  .  .   .   G  ref  ve  Hans  Wachtiueistcr,  på  lians  Bröllopsdag. 

Efter  originaltrycket,  Kristianstad  1825.  En  Hs  från  1840-talet  är 
bevarad;  dikten  ingår  där  i  cykeln  Vid  Bröllop. 

Tegnér  vigde  den  8  okt.  1825  i  Kristianstad  grefve  Hans  Wacht- 
meister  och  Agata  Wrede  af  EHmä;  dikten  utdelades  tryckt  vid  bröl- 
lopet. Se  om  detta  Tegnérs  bref  till  A.  G.  Ahlstrand  den  15  okt.  1825 
och  till  Brinkman  den  7  nov.  1825.  Om  Tegnérs  uppförande  vid  bröllopet 
yttrade  sig  Abraham  Leijonhufvud  —  hos  hvilken  Tegnér  bott  —  i 
ett  bref  af  den  29  okt.  1825,  delvis  citeradt  hos  Böök,  Presidenten 
Leijonhufvuds  memoarer.  Nordisk  Tidskrift  1920.  Poemet  skickade 
Tegnér  till  Martina  v.  Schwerin  den  30  okt.  1825.      Det  synes  ha  väckt 

—    671    — 


KOMMENTAR 

anstöt  såsom  icke  svarande  mot  författarens  biskopliga  värdighet;  se 
Martina  v.  Schwerins  bref  till  Tegnér  den  6  dec.  1825  {Ur  E.  Tegnérs 
papper).  Tegnér  försvarade  sig  i  det  långa  brefvet  till  Franzén  den 
13  nov.  1825.    Jfr  E.  Wrangel,  Martina  von  Schwerin,  s.  192. 


S.  198.     Spegeln. 

Efter  en  Hs  från  1840-talet;  dikten  ingår  där  i  cykeln  Stamboks 
Litteratur.  Dikten  trycktes  i  Heimdall  1831,  n:r  1,  under  titeln  /  ett 
ungt  Fruntimmers  minnesbok.    R.  5  börjar  där  Var  ej. 

Dikten  skrefs  i  fröken  Ulrika  Mormans  album  under  Tegnérs  besök 
i  Kristianstad  okt.  1825;  se  kommentaren  till  föregående  dikt.  Om 
fröken  Morman  se  Tegnérs  bref  till  Brinkman  den  7  nov.  1821;  jfr  E. 
Wrangel,  Martina  von  Schwerin,  s.  192.  Hon  var  dotter  till  öfverste- 
löjtnant  A.  P.  Morman  och  blef  gift  med  ryttmästaren  A.  P.  Hassel- 
ström. —  Poemet  blef  kritiseradt  af  några  damer  vid  hofvet,  se  Jubel- 
festupplagan, Vn:271,  samt  E.  Wrangel,  Brinkman  ochTegnér,  s.  180, 
och  Den  blåögda,  s.  31;  jfr  Tegnérs  anspelning  härpå  i  brefvet  till  Brink- 
man den  15  jan.  1826. 

S.  199.     Till  Crnsell. 

Efter  originalet,  inskrifvet  som  dedikation  i  ett  ex.  af  andra  uppl. 
af  Frithiofs  Saga  1825;  exemplaret  tillhör  Disponent  Arvid  Hem- 
mark,  Hesselbyholm.  Under  sista  raden  läses:  Vänskapsfullt  af  Teg- 
nér. —  Två  Hs  finnas  dessutom  bevarade,  den  ena  från  1840-talet; 
dikten  ingår  där  i  en  cykel  Komplimenter. 

Jfr  Tegnérs  bref  till  Crusell  den  8  sept.  1825  och  8  juli  1826. 

Andra  uppl.  af  Frithiofs  Saga  var  åtföljd  af  en  musikbilaga,  upp- 
tagande Crusells  kompositioner  till  Ingeborgs  klagan  och  Vikingabalk.  — - 
Dikten  bör  vara  ungefär  samtidig  med  hyllningsdikten  till  Sandberg, 
hvilken  var  färdig  den  1  dec.  1825,  se  denna  dags  bref  till  Martina  von 
Schwerin. 

S.  200.      Till  Sandberg. 

Efter  Hs.  En  annan  Hs  från  1840-talet  ingår  i  cykeln  Komplimen- 
ter. 

Dikten  har  varit  en  slags  pendant  till  föregående.  Professor  J.  G. 
Sandberg  hade  tecknat  vinjetten  till  andra  uppl.  af  Frithiofs  Saga. 
Tegnér  skickade  dikten  till  Martina  von  Schwerin  den  1  dec.  1825. 


S.  20"2.     Ord  till  sorgmnsiken  rid   minnesfesten  öfyer  ....  Sren  Hylander. 

Efter  trycket  i  Minne  af  E.  O.  Academie-Adjuncten  Mag.  Sven  Hy- 
lander, Lund  1826.  Tegnérs  dikt  finnes  också  särskildt  tryckt,  Lund 
1825,  samt  infördes  i  Lunds  Veckoblad  den  7  dec.  1825,  n:r  49.  Ingen 
Hs. 

Om  den  unge  historikern  Hylander,  se  Tegnérs  bref  till  Martina  von 
Schwerin  den  1  dec.  1825,  samt  den  ofvan  citerade  minnesskriften, 
med  bidrag  af  A.  Lidbeck  och  H.  Reuterdahl. 

—    672     — 


TILL    DIKTERNA 

S.  204.     Mjeltsjukan. 

Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828.  En  Hs  finnes  bevarad. 
I  r.  46  är  stunder  ändr.  fr.  timmar.  I  tredje  uppl.  af  Smärre  samlade 
dikter  1839  insattes  i  r.  20  grånat  i  st.  f.  mulnat. 

Om  dikten,  hvars  exakta  tillkomstdatum  är  okändt,  se  O.  Sylwan, 
Tegnérs  Mjältsjuka,  Nordisk  Tidskrift  1910,  H.  Schijck,  Mjältsjukan, 
Stockholms  Dagblad  1901,  n:r  44,  50,  51,  G.  Brändes,  E.  Tegnér  (ori- 
ginaluppl.  1878),  s.  160-184,  E.  Wrangel,  Brinkman  och  Tegnér,  s.  133- 
147,  Densamme,  Martina  v.  Schwerin,  s.  192-193,  M.  Lamm,  Upplys- 
ningstidens romantik,  II:  392,  F.  Böök,  Den  romantiska  tidsåldern,  s.  8, 
39 — 40,  Densamme,  Tegnérs  Epilog  1820,  i  Essayer  och  kritiker  1919 — 
1920. 

R.  41.  Stället  ansluter  sig  till  profeten  Esaias*  21:sta  kapitel,  hvar- 
ifrån  Tegnér  hämtat  inspiration  för  hela  dilcten.  Den  30  sept.  1824 
lånade  Tegnér  från  bibhoteket  Tingstadius'  öfversättning  af  Esaias 
(A.  SiLOw,  Tegnérs  boklån,  s.  45). 

S.   207.     Landsliöfdingeii,   Baron  Klintebeig. 

Två  Hs,  båda  från  1840-talet,  den  ena  i  ett  renskrifvet  häfte. 

Dikten  föredrogs  vid  en  fest  i  Lund  till  firande  af  landshöfding  V.  af 
Klintebergs  67:de  födelsedag,  den  15  mars  1826.  Den  trycktes  i  Malmö 
Tidning  1826,  n:r  11.    Jfr  III:  84  och  kommentaren  därtiU. 

S.  208.     Fågelleken. 

Efter  trj^cket  i  Smärre  samlade  dikter  1828.  Det  föreligger  en  af- 
skrift  af  främmande  hand,  försedd  med  egenhändiga  rättelser  af  Tegnér. 
Bl.  a.  äro  r.  23-28  tillagda  i  marginalen  med  Tegnérs  hand  i  st.  f.  följan- 
de: 

Än  är  det  tid  för  mord  och  svek. 

Ser  du  dunkelkrönta 

furukrönta 

holmen  som  skymtar  ur  mossen  blek? 

der  är  fågellek. 

Tegnér  skickade  poemet  till  Brinkman  den  9  april  1826  och  yttrade 
sig  om  det;  när  han  säger  att  det  s>är  från  min  ungdom»,  af  ser  han  na- 
turligtvis blott  motivet.  Martina  von  Schwerin  gjorde  kort  därefter 
bekantskap  med  dikten,  se  E.  Wrangel,  Martina  von  Schwerin,  s.  195. 
Att  dikten  är  ungefär  samtidig  med  Helgonabacken  bekräftas  af  r.  226 
— 228  i  detta  poems  andra  sång;  de  innehålla  Fågelleken  in  nuce.  Poe- 
met har  personliga  förutsättningar  i  Tegnérs  lefnadsförhållanden;  lit- 
terärt har  det  beröringspunkter  bl.  a.  med  Oehlenschlägers  St.  Hans- 
aftenspil. 

S.  213.     Till   Friherrinnan  M.   Schwerin. 

Efter  Hs.  I  r.  7  är  älska  tillagdt  i  marginalen.  I  r.  15  är  sett  ändr. 
fr.  läst.  —  En  annan  Hs  i  det  renskrifna  häftet  från  1840-talet;  dik- 
ten ingår  där  i  cykeln  Stamboks  Litteratur.  Titeln  lyder:  Lytet,  till  Mar- 
tina Schwerin  {med  ett  exemplar  af  Frithiof). 

—    673    — 
4.3—210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


KOMMENTAR    TILL    DE 

Dikten  skrefs  på  Sireköping;  i  bref  till  Brinkman  har  Martina  v. 
Schwerin  själf  skildrat  situationen,  se  E.  Wrangel,  Martina  v.  Schwe- 
rin,  s.  196 — 198.  R.  7  hänsj-ftar  på  Euphrosj^ne  Palm,  r.  8  på  Mar- 
tina v.  Schwerin.    R.  11  hänsyftar  på  den  nya  upplagans  utstyrsel. 

S.  '21.5.     I  Biskopinnan  Faxes  Slionesltok. 
Efter  Jubelfestupplagan;  Hs  fattas. 

S.   216.     Hans  Excellens   Grefre  Ste(linu'k. 

Efter  en  Hs,  ingående  i  ett  renskrifvet  häfte  från  1840-talet,  där 
dikten  hör  till  cvkeln  Födelsedagar. 

Grefve  C.  B.  S.  von  Stedingk  fyllde  den  26  okt.  1826  åttio  år;  som 
f.  d.  ambassadör  i  Petersburg  skickades  han  i  spetsen  för  en  ambassad 
till  kejsar  Nicolai  kröning  i  Moskva  (r.  9 — 12).  Grefvinnan  Therése  af 
Ugglas  (r.  12),  född  v.  Stedingk,  tillhörde  Brinkmans  och  Tegnérs  ge- 
mensamma bekanta  och  besjöngs  af  den  senare.  Jfr  E.  Wrangel, 
Brinkman  och  Tegnér,  s.  192-197. 

S.  217.     I  C.   A.   Hagbergs  Minnesbok. 

Efter  originalet,  i  den  redaktör  K.  A.  Hagberg  tillhöriga  stamboken. 
Två  Hs  finnas  bevarade;  den  ena  är  ett  koncept,  där  r.  9  har  dess  i  st.  f. 
hans  och  mellan  r.  16  och  17  finnes  ett  långt  senare  inskjutet:  Min  Gud- 
son ifrån  lyckligare  dagar.  Den  andra  Hs  finns  i  ett  renskrifvet  häfte 
från  1840-talet,  ingående  i  cykeln  StamboksLilieraiur;  den  öfvercns- 
stämmer  med  konceptet.  Dikten  trycktes  i  Linnea  Borealis,  sommar- 
häftet 1842.  med  öfverhoppande  af  r.  11. 

Tegnér  vistades  hösten  1826  i  Stockholm  som  medlem  af  uppfost- 
ringskommittén.  C.  A.  Hagberg  var  son  till  hans  gamle  vän  C.  P. 
Hagberg,  och  Tegnér  hade  stått  fadder  för  sonen.  (Se  den  senare  in- 
skjutna raden  ofvan!) 

S.  221.     Odaterade  predikningar. 

De  här  sammanställda,  odaterade  predikningarna  förskrlfva  sig 
tydUgen  alla  från  Tegnérs  tid  i  Lund;  de  äro  hållna  i  hans  prebende- 
pastorat. 

S.  221.     I.     Efter  Hs. 

Denna  predikan  är  uppenbarligen  ytterst  osjälfständig;  hvarken  till 
stil  eller  innehåll  liknar  den  Tegnérs  egna  skapelser.  Sannolikt  har 
Tegnér  öfversatt  den  ur  en  tysk  predikosamling,  ty  åtskilliga  språk- 
liga detaljer  peka  tillbaka  på  tyskan.  Så  t.  ex.  heter  det  på  s.  226,  r.  16 
uppifrån:  »den  som  motvilligt  öfverträder  Herrans  bud>;  detta  kan 
endast  förklaras  som  ett  missförstånd  af  det  tyska  muthwillig,  öfver- 
modigt. 

S.  229.     II. 

Efter  Hs.  Åtskilliga  smärre  rättelser  och  tillägg  äro  gjorda  vid  ett 
senare  tillfälle,  då  Tegnér  tj'dligen  upprepat  denna  predikan.  Här 
återges  texten  i  dess  senare  version.     På  s.  233,  r.  4 — 5  uppifrån,  hette 

—    674    — 


PROSAISKA    UPPSATSERNA 

det  ursprungligen:  Och  I  andre  hvilka  likasom  jag  nyligen  förlorat  en 
älskad  Broder  eller  en  pröfvad  vän.  På  s.  234,  r.  6  uppifrån,  hette  det 
ursprungligen:  Ty  genom  en  oförnuftig  fruktan  för  döden  blir  menniskan, 
som  Apostlen  uttrycker  sig,  bunden  i  träldom  för  alla  sin  lefnads  dagar. 
Ty  icke  är  blott  den  en  trät  som  är  bunden  i  kedjor,  utan  äfven  och  ännu 
mera  den  som  ej  törs  yttra  sin  fria  vilja,  som  ständigt  är  underkastad  en 
främmandes  godtycke  och  ingen  ting  kan  kalla  sitt  eget. 

Denna  påskpredikan  har  hållits  första  gången  sannolikt  år  1815, 
eftersom  den  sedan  strukna  versionen  på  s.  233  —  hvarom  se  ofvanl  — 
hänsyftar  på  Elof  Tegnérs  död,  hvilken  tiinade  på  njåret  1815.  När 
den  omarbetats  för  nytt  bruk  är  okändt.  Papperet  har  1813  i  vatten- 
stämpeln. 

S.  240.     III. 

Efter  Hs.  I  sitt  rättade  och  ändrade  skick,  som  här  återgifvits,  är 
denna  predikan  en  juldagspredikan.  I  sin  ursprungliga  lydelse  var  den 
däremot  en  pingstdagspredikan.  I  femte  raden  från  begynnelsen 
stod  icke  som  nu  Jesu  Christi  födelse,  utan  Jesu  Christi  uppenbarelse 
och  försoning,  och  på  samma  sätt  i  femte  raden  uppifrån  på  s.  241. 
Hela  det  stycke,  som  börjar  på  s.  241,  r.  11  uppifrån,  och  räcker  t.  o.  m. 

s.  242,  r.  4  uppifrån  {Ty  i  dag  — Ps.),  är  vid  omarbetningen  till- 

lagdt  i  marginalen  i  st.  f .  följande  passus,  som  hade  afseende  på  pingst- 
dagen: 

Pingstdagen  har  kommit  med  sina  liljor  och  sin  grönska. 
Jorden  har  vaknat  nr  sin  dvala;  vinterns  mörker  har  vikit 
för  den  stigande  solen.  Det  gamla  är  förgånget,  all  ting  äro 
ny  vorden.  Från  denna  dagen  räknar  också  den  christna 
församlingen  sin  första  och  egentliga  stiftelse.  På  denna 
dagen  fullbordades  Jesu  Christi  värf  på  jorden.  På  denna 
dagen  voro  hans  lärjungar  alla  uppfyllde  af  den  helige 
Anda,  att  de  talade  med  eldstungor  och  prisade  Guds  drå- 
peliga verk.  Välan,  så  låtom  oss  också  prisa  Herran,  låt 
oss  fira  den  christna  församlingens  stiftelsedag,  låt  oss  med 
glada  hjertan  instämma  i  följande  högtidssång. 
Ps. 

De  rader  på  s.  243,  som  ställts  inom  klämmer,  höra  också  till  den  ur- 
sprunghga  pingstdagsversionen,  ehuru  de  af  Tegnér  icke  korsats.  — 
På  s.  244,  r.  9  nedifrån,  hette  det  ursprungligen  som  i  dagens  text  säges. 
—  På  s.  246,  r.  5  nedifrån,  stod  ursprungligen  efter  Jesus  följande: 
han  som  i  dagens  Text  förmanar:  Edert  hjerta  vare  icke  bedröfvadl  ej 
heller  rädes.  —  Pä  s.  248,  r.  6  uppifrån,  lästes  ursprunghgen  efter 
den  mörka  grafven  följande:  och  vi  sjelfva  öfverge  denna  verlden  och  öfver- 

—    675    — 


KOMMENTAR    TILL   DE 

gå  till  ett  annat  oss  obekant  tillstånd.  —  På  s.  248,  r.  11  nedifrån,  lästes 
ursprungligen:  han  som  i  dagens  heliga  text  har  sagt  oss:  vi  skola  komma 
till  Fadren  och  blifva  boende  när  honom.  —  På  s.  249,  r.  17  uppifrån, 
lästes  ursprungligen:  Och  denna  dag,  från  hvilken  vi  räkna  dess  stiftelse, 
den  är  den  upplysta,  den  tröstade,  den  försonade  mensklighetens  hög- 
tidsdag, den  är  Hugsvalarens,  den  bättre,  den  Helige  Andens  fest  som 
stigit  neder  på  jorden.  —  Predikningens  slutrader  lydde  ursprungligen: 
genom  den  Helige  Ande  som  oss  gifven  är. 

Hs  har  1813  i  vattenstämpeln.  Omarbetningen  från  pingstdags- 
predikan till  juldagspredikan  har  skett  på  ett  ganska  flyktigt  sätt; 
särskildt  är  det  påfallande,  att  Tegnér  äfven  i  juldagsvarianten  (s. 
241 — 242)  genom  slutorden  nödgats  återgå  till  pingstdagens  motiv- 
krets, för  sammanhangets  skull. 

S.  249.      IV. 

Efter  Hs.  Predikningen  återgifves  i  sitt  rättade  och  ändrade 
skick;  eftersom  ändringarna  icke  äro  af  särskild  betydelse,  förbigås 
de  här.  —  Tegnér  har  till  denna  predikan  skrifvit  en  annan  ingress, 
som  han  brukat  vid  något  tillfälle  då  han  upprepat  den;  den  har  varit 
afsedd  att  ersätta  begynnelsen  t.  o.  m.  s.  250,  r.  16  uppifrån,  och  har 
följande  lydelse: 

Frukta  dig  intet  ty  jag  är  med  dig;  vik  icke  af  ty  jag  är 
din  Gud.  Med  dessa  ord  uppmanar  Herran  genom  Profeten 
Esaias  sitt  folk  till  mod  och  förtröstan.  En  sådan  uppmunt- 
ran var  icke  heller  onödig  för  Israels  barn.  Väl  hade  Her- 
ran utvalt  dem  till  sitt  folk,  väl  hade  han  med  rika  under 
bevisat  sin  omvårdnad  om  dem  framför  andra  jordens 
slägter,  väl  hade  han  lofvat  dem  att  i  tidernas  fullbordan 
en  hjelte  skulle  framgå  af  deras  stam  som  skulle  förlossa  både 
dem  och  verlden.  Men  på  andra  sidan  hade  de  äfven  rika 
anledningar  till  bekymmer  och  klagan.  De  voro  öfverallt 
omgifna  af  fiender,  de  föraktades  af  verlden  såsom  ett 
löjligt  och  förkastadt  slägte,  för  deras  olydnad  gaf  Herren 
dem  stundom  i  deras  fienders  hand.  För  att  under  sådana 
pröfvelser  stärka  deras  mod  och  uppfylla  deras  hjertan  med 
hopp  var  det  som  Gud  genom  Profeten  tillropade  dem: 
Frukta  dig  intet,  ty  jag  är  med  dig:  vik  icke  af  ty  jag  är 
din  Gud.    Orden  läsas  hos  Prof.  Esaias  41:  10. 

Men  dessa  ord  kunna  icke  blott  tillämpas  på  Israels 
folie.   Äfven  för  oss,  ja  för  alla  åldrar  och  tider  hafva  de  en 

—    676    — 


PROSAISKA    UPPSATSERNA 

djup  och  tröstefull  betydelse.  Det  gamla  Testamentets 
heliga  spådomar  äro  för  oss  uppfyllda,  oss  är  menniskones 
son,  Herren  i  Davids  stad,  uppenbar  vorden,  för  oss  har  han 
lefvat  och  dödt,  ingen  förföljer  oss  för  vår  tro,  salighetens 
ord  förkunnas  oss  dageligen,  alla  nådens  källor  äro  för  oss 
öppnade;  och  likväl  synes  oss  vår  lefnad  ofta  så  tung  och 
mörk,  likväl  gifves  det  i  så  månget  hjerta  etc. 

Vid  ett  annat  tillfälle  har  Tegnér  apterat  predikningen  för  bruk  på 
pingstdagen,  och  han  har  då  försett  den  med  följande  ingress: 

—  Den  högtid  vi  i  dag  fira  bör  i  mera  än  ett  afseende 
vara  oss  vigtig  och  glädjefuU.  På  denna  dagen  utgjöts  den 
helige  ande  öfver  Christi  första  lärjungar,  från  denna  dagen 
räknar  den  Christna  församlingen  sin  första  egenteliga 
stiftelse.  Allt  det  goda  som  den  för  tid  och  evighet  stiftat 
ibland  menniskors  barn  bör  i  dag  träda  fram  för  våra  ögon 
och  uppfylla  hvarje  christens  hjerta  med  en  tacksam  glädje. 
Se  vi  åter  ut  omkring  oss,  hvilka  anledningar  till  hopp  och 
glädje  möta  oss  der  öfverallt.  Jorden  har  vaknat  utur  sin 
dvala,  en  osynlig  hand  kläder  henne  med  blommor  och  grön- 
ska, med  glada  händer  läggen  I  sädeskornet  ner  i  hennes 
fruktbärande  sköte,  liljorna  på  marken  stiga  opp  i  sin  prakt, 
och  foglarna  under  himmelen  sjunga  om  den  gode  fadren 
som  gifvit  dem  lif  och  föda.  Allt  gläder  sig  och  fröjdas  rundt 
omkring  oss;  och  menniskan  för  hvilken  allt  detta  är  till, 
hon  skulle  vara  den  enda  som  kände  misströstan  och  svår- 
modighet.  Jag  följer  således  en  anledning  den  både  dagens 
Text  och  ännu  mera  dess  högtidlighet  lemnar  oss,  då  jag 
nu  för  Eder  på  en  kort  stund  framställer 

Christeliga  Varningar  mot  en  fåfäng  misströstan  och  svår- 
modighet. 

-    677    — 


KOMMENTAR   TILL   DE 

S.  259.     V. 

Efter  Hs.  Predikningen  återges  här  i  sitt  lätt  ändrade  skick;  vissa 
partier,  som  genom  streck  i  marginalen  äro  markerade  såsom  uteslutna, 
ha  dock  här  medtagits.  —  På  s.  263,  r.  12  nedifrån,  fanns  ursprung- 
ligen denna  mening:  Jag  vet  att  det  finnes  känslor  hos  dig  dem  jag  kan 
röra,  om  jag  blott  rätt  förstår  alt  tala  till  dem.  —  På  s.  263,  r.  9  nedifrån, 
stod  ursprungligen  munklefnad  i  st.  f.  försakelse.  —  På.  s.  263,  r.  6 
nedifrån,  stod  ursprungligen:  Jag  frågar  dig:  hvad  vill  du  nu  vara, 
hvad  vill  du  blifva  i  framtiden?  —  På  s.  264,  r.  16  uppifrån,  fanns  ur- 
sprungligen detta  parti:  Omöjligen  kan  det  redan  nu  vara  ditt  uppsåt 
att  vilja  föra  ett  ondt  och  ogudeligt  lefverne.  Du  ville  väl  ger  na  räknas 
ibland  dem  som  genom  berömvärdt  sträfvande  hafva  utmärkt  sig;  många 
belöningskransar  vinka  i  framtiden,  alla  värda  att  vinnas;  hvilkendera 
skulle  du  en  gång  framför  alla  vilja  utvälja  dig.  —  På  s.  264  fanns  efter 
r.  18  uppifrån  följande  sedan  strukna  parti:  Men  tror  du  också  att  de 
meruiiskor  bland  hvilka  du  väl  gerna  en  gång  önskade  att  räknas,  de  menni- 
skor  som  kunde  säga  till  sig  sjelf  att  de  ej  lefvat  förgäfves,  de  hvilkas  minnen 
de  efierlefvande  med  from  vördnad  bevara,  tror  du  att  dessa  ej  heller  funnit 
läglighet  att  göra  sig  redo  för  sin  bestämmelse,  att  fatta  ett  allvarligt  be- 
slut och  att  betänka  huru  det  skulle  utföras?  Tror  du  att  det  var  i  tanklös- 
het och  förströelsens  stund  som  de  allvarliga  tankarna  uppvexte  i  deras 
själ? 

S.  271.     VI. 

Efter  Hs.  Denna  ingress  har  Tegnér  brukat,  då  han  upprepat  sin 
pingstdagspredikan  i  Stäfvie  och  Lackalänga  den  6  juni  1813  (tryckt 
II:  291). 

S.   273.      VII. 
Efter  Hs. 

Denna  predikan  har  håUits  en  bönesöndag;  papperet  har  årtalet 
1813   i   vattenstämpeln. 

S.   2*1.      Tal   vid   P.   J.   Liljeiiroths   prästyigning. 

Efter  Jubelfestupplagan;  ingen  Hs  är  känd. 

Talet  hölls  den  1  maj  1825,  då  Petrus  Isak  Liljenroth,  född  1768, 
tjänstledig  lektor  vid  det  sedan  1812  upplösta  gj'^mnasiet  på  Visingsö, 
prästvigdes  i  Lunds  domkyrka.  Han  blef  biträde  i  Järsnäs  1827, 
men  af  sade  sig  förordnandet  s.  å.;  död  1836. 

S.  287.     Tid  Tiarningen  af  Berga  kyrka. 

Efter  Hs.  —  Hela  apostrofen  till  församhngens  kyrkoherde  är  till- 
lagd  i  marginalen  (från  s.  287,  r.  4  nedifrån,  till  och  med  s.  288,  r. 
14  uppifrån). 

Tegnér  invigde  den  22  maj  kyrkan  i  Berga,  hvilken  uppförts  1819 — 
21.  Berga  är  annex  till  Hvitaryd.  Den  af  Tegnér  apostroferade  för- 
samUngsherden  är  säkerligen  kyrkoherden  i  Hvitaryd  M.  E.  Forssan- 
der  (t  1836).  —  Predikningen  innehåller  delvis  ordagranna  lån  ur 
Tegnérs    inträdespredikan   1813   i   Stäfvie   och   Lackalänga   (II:  291). 

—    678    — 


PROSAISKA    UPPSATSERNA 

8.  298.     Tal  i  Jönköpings  skola  den  2  juni  1825. 

Efter  Hs.  —  Det  första  trycket  {Tal,  hållet  efter  slutad  Examen  i 
Jönköpings  Högre  Lärdoms-Skola  den  2  Juni  1825,  af  Esaias  Tegnér, 
Biskop,  Th.  Doct.  etc,  Jönköping  1825,  Tryckt  hos  Directeuren  Joli. 
Pehr  Lundström)  synes  icke  lia  varit  ombesörjdt  af  Tegnér  själf.  — 
På  s.  301,  r.  4  nedifrån,  hette  det  ursprungligen:  arbeten  som  om  jag 
alltid  stode  midt  ibland  Eder. 

Talet  trycktes,  enligt  Tegnérs  bref  till  A.  C.  af  Kullberg  och  Brink- 
man  den  30  juni  1825,  för  att  uppfylla  ett  villkor,  som  Jönköpings 
borgerskap  uppställde  för  att  bidraga  till  den  nya  skolbyggnaden. 
Jfr  äfven  bref  till  I.  R.  Blom  den  27  juli  1825  samt  till  F.  M.  Franzén 
den  13  nov.  1825,  där  Tegnér  bemöter  klander  mot  hans  alltför  »hier- 
arkiska» tal. 

S.  8W.     Till  hälltet  p&  Vexlö  Gymnasium  d.  17  .Jnnii  1825. 

Efter  Hs.  Härmed  öfverensstämmer  i  allt  väsentligt  det  samtida 
trycket  (Vexiö  1825,  Tryckt  i  Kongl.  Gymnasii  Boktryckeriet),  på 
hvars  baksida  lästes:  »Försäljningssumman  användes  till  inköp  af 
Läroböcker  för  Schol-Ungdomen.»  —  Ur  Hs  antecknas  följande  vari- 
anter. På  s.  311,  r.  13  nedifrån,  lästes  ursprungligen  med  den  martyr- 
krona,  som  dårarna  kalla  en  lagerkrans  (i  st.  f.  med  det  förstockade  hatet 
etc.)  På  s.  311,  r.  11  nedifrån,  stod  ursprungligen  det  misskända,  det 
oroliga  hjertat. 

Tegnér  yttrade  sig  om  detta  tal  i  bref  till  Brinkman  af  den  30  juni 
1825,  till  I.  R.  Blom  den  27  juli  1825,  till  A.  C.  af  Kullberg  och  Brink- 
man den  14  aug.  1825;  om  försäljningen  i  bref  till  A.  G.  Ahlstrand  den 
9  sept.  1825.  —  Om  den  uppfattning  Tegnér  i  talet  förfäktar,  se  E. 
ScHWARTZ,  E.  T:s  ställning  till  vissa  pedagogiska  och  vittra  tidsström- 
ningar, s.  104 — 107,  och  A.  Nilsson,  T:s  uppfattning  af  de  klassiska 
studiernas  bildningsvärde  för  skolan  (i  Skrifter  tillägnade  Pehr  Eklund). 

S.  312.      Vid  invigningen  af  Skatelöfs  Kyrka. 

Efter  Hs.  —  På  s.  322,  r.  5  uppifrån,  hette  det  ursprungligen  endast 
Jag  lyckönskar  dig  till  din  vishet.  Det  öfriga  är  senare  tillagdt  i  margina- 
len. 

Den  på  s.  321  apostroferade  kyrkoherden  var  C.  M.  Agrell,  Tegnérs 
medtäflare  om  biskopsstolen,  som  1805 — 1840  innehade  Skatelöfs 
församling;  han  hyllades  af  Tegnér  äfven  i  Kronbruden. 

S.  32.5.     Om  läseriet  i  Småland. 

Efter  trycket  i  Kalendern  Svea  för  1883  (Stockholm  1882),  s.  48— 
56;  originalmanuskriptet,  hvarom  se  Jubelfestupplagan  VII:  204,  är  nu 
förkommet. 

Om  Per  Nyman,  se  Tegnérs  föregående  inlaga  angående  läseriet 
(IV:  147)  och  kommentaren  därtill  (IV:  513),  jämte  där 'anförda  bref- 
ställen  och  litteratur!  —  Det  här  tryckta  utlåtandet  omtalas  i  bref  till 
A.  C.  af  Kullberg  den  30  juni  1825  och  skickades  till  denne  med  brefvet 
af  den  14  augusti. 

—    679    — 


KOMMENTAR   TILL   DE    PROSAISKA    UPPSATSERNA 

S.  334.     Till  Fru  JägmSstarinnan  Elisabeth  Hafstrom. 
Efter  trycket  i  Wexiö  Stifts-Tidningar,  1825,    n:r  9  (30  sept.),  där 
äfven    gåfvobrefvet    offentliggjordes. 

Se  Tegnérs  bref  till  A.  C.  af  Kullberg  den  1  sept.  1825. 

S.  336.     Förord  till  Bnttmans   >Gr€'lii8k  Schol-Grammatik». 

Efter  Hs.  —  Förordet  trycktes  i  den  af  Jacob  Faxe  1825  på  Berlings 
förlag  i  Lund  utgifna  öfversättningen.  Den  här  i  klämmer  ställda  pas- 
sagen om  Hammarskölds  Grekiska  språklära  uteslöts  vid  tryckningen. 
—  Årtalet  1801  (i  samma  stycke  på  s.  338)  är  hämtadt  ur  trycket; 
Hs  har  179  ,  med  tomrum  för  en  fjärde  siffra. 

Gezelii  länge  använda  »Grammatica  Graeca»  utgafs  först  i  Dorpt 
1647;  Sommelii  »Försök  till  en  grekisk  grammatik  på  svenska»  i 
Lund  1759.  —  Lektorn  i  Strängnäs  D.  M.  Ahlgren  utgaf  1788  en  sam- 
ling grekiska  paradigmer  och  1804  en  »Grammatica  Grseca».  —  Pro- 
fessor Chr.  Dahl  i  Uppsala  utgaf  1796  sin  »Grekiska  grammatik»  (flera 
senare  upplagor),  1808  »Grekisk  språklära  och  läsebok».  —  J.  G.  Tren- 
delenburgs  grekiska  språklära  utkom  1801  i  svensk  öfversättning  af 
J.  Frykstedt.  —  Jfr  Tegnérs  bref  till  A.  Hagelberg  den  21  okt.  1825. 

S.  339.     På  Texiö  Gymnasium,  Jnnll  1826. 

Efter  trycket  i  Tal  vid  särskilta  tillfällen.  I,  1831.  På  s.  344,  r.  5 
uppifrån,  har  originaltrycket  har  i  st.  f.  ha,  sannolikt  genom  tryck- 
eller  skriffel.  —  Ingen  Hs. 

Om  den  i  talet  framställda  uppfattningen,  se  talet  på  Vexiö  gymna- 
sium den  17  juni  1825  (s.  304)  och  i  kommentaren  därtill  citerad  lit- 
teratur.    Jfr  Tegnérs  bref  till  Brinkman  den  23  juni  1826. 

S.  350.     Utlåtande  rörande  folknndervisningen. 

Efter  Hs  i  Växjö  konsistoriums  protokoll,  Årskopiebok  1825 — 1826. 
Utlåtandet  föreUgger  där  dels  i  koncept,  dels  i  renskrift,  den  senare 
endast  delvis  med  Tegnérs  hand.  Ursprungligen  var  utlåtandet  skrif- 
vet  i  Tegnérs  eget  namn;  sedermera  har  jag  utbytts  mot  Consistorium 
och  motsvarande  ändringar  vidtagits. 

Utlåtandet  var  infordradt  af  Uppfostringskommittén.  Det  skickades 
den  15  juni  1826,  se  brefvet  af  denna  dag  till  A.  C.  af  Kullberg. 

S.  359.     Cirkulär  om  LäsesSUskap. 

Efter   Hs. 

Tankegången  har  Tegnér  brukat,  delvis  ordagrant,  i  ämbetsbe- 
rättelsen  till  prästmötet  i  Växjö  1836.  Se  för  öfrigt  Tegnérs  yttranden 
om  läsesällskaper  i  brefvet  till  Leopold  af  den  17  aug.  1825  och  i  brefvet 
till  Franzén  den  13  nov.  1825. 

S.  363.     Om  C.   A.   Mcauders  skaldestycke  Tassos  död. 

Efter  protokollet  i  Svenska  akademien;  icke  egenhändigt. 

Jfr  Tegnérs  bref  till  Brinkman  den  20  dec.  1826. 


680    — 


KOMMENTAR  TILL   BREFVEN 


Under  ingen  period  är  den  Tegnérska  brefväxlingen  så 
rikt  flödande  som  under  här  föreliggande  märkliga  öfver- 
gångstid. 

Följande  bref  hafva  icke  förut  offentliggjorts  i  någon 
upplaga  af  Tegnérs  Samlade  skrifter:  n,  2,  4,  6,  7,  10,  12, 
13,  16,  18,  19,  20,  23,  24,  25,  26,  27,  28,  31,  33,  34,  36,  39,  40, 
41,  42,  43,  44,  45,  46,  48,  49,  50,  51,  53,  60,  61,  69,  70,  76, 
85,  86,  91,  93,  96,  och  97  (summa  fyrtiofem).  En  mängd 
andra  bref  hafva  här  —  liksom  i  de  andra  banden  —  full- 
ständigare än  i  föregående  upplagor  återgifvits. 

Till  hvad  i  inledningen  till  föregående  bands  brefkom- 
mentar  meddelats  rörande  Tegnérs  stafsätt,  må  här  blott 
läggas  det,  att  han  nu  vid  1820-talets  midt  alltmera  börjar 
ersätta  c  i  från  utländska  språk  lånade  ord  med  k;  bruket 
är  dock  mycket  varierande,  »kalas»  t.  ex.  skrifves  ännu  ofta 
med  c,  men  stundom  med  k  (se  n.  76);  i  samma  bref  (n.  83) 
förekomma  coupletter  och  kupletter,  på  ett  annat  ställe 
(bilagan  till  n.  96)  både  karacter  och  karakter  —  tidigare 
skrifver  han  alltid  caracter. — Dubbelt  W  ersattes  nu  stundom 
med  enkelt  V,  så  i  det  ofta  skrifna  Vexiö;  i  Vrigstad  är 
bruket  växlande,  Warberg  skrifver  han  oftast  med  dubbelt 
W,  en  gång  till  och  med  Wahrberg  (detta  har  i  texten  nor- 
mahserats,  likaså  i  allmänhet  personnamnen). 


—    683    — 


1.  Innan  Franzén,  som  blifvit  vald  till  Rosensteins  efterträdare 
såsom  sekreterare  i  Sv.  akademien,  hunnit  tillträda  denna  befattning 
—  efter  flyttningen  från  Kumla  till  Stockholm  våren  1825  —  sköttes 
den  af  C.  P.  Hagberg. 

En  1824  inlämnad  täflingsskrift,  som  erhöll  hedersomnämnande, 
handlade  »Om  Isländska  och  Nordiska  Mythologiens  olika  innehåll 
och  värde»;  den  ansågs  vara  författad  af  P.  Wieselgren,  se  G.  Ljung- 
gren, Sv.  akademiens  historia,  II,  s.  7  not. 

Lagmannen  C.  J.  von  Becker,  som  erhållit  flere  pris  i  Sv.  akademien, 
ansågs  vara  den  »v.  B.»,  som  i  Stockholms  Posten  d.  5jan.  1825  (n.  3)låtit 
införa  ett  satiriskt  poem  »Odalmannen»  riktadt  mot  H.  Järtas  tidskrift. 

I  n,  1  af  Journalen  1825  stod  en  insänd  artikel  »Anmärkning  vid 
Svenska  Akademiens  sista  offentliga  sammankomst»,  i  hvilken  påpe- 
kades en  »besynnerlig  sammanträffning  af  tillfälligheter,  som  alla 
hade  gemenskap  med  handel»,  såsom  att  akademiens  direktör  grefve 
Mörner  såsom  statsråd  hade  inseende  äfven  öfver  denna  gren  af  stats- 
förvaltningen, att  flere  af  pristagarne  också  hade  förbindelse  med 
handels-  och  finansexpeditionen,  att  föremålet  för  minnespenningen 
var  köpmannen  J.  Alströmer  etc.  —  Hagberg  upplyste  i  bref  till  Tegnér 
att  Franzén  icke  var  förf.  till  denna  artikel. 

Tegnérs  brorson  E.  M.  Tegnér  bodde  under  sin  första  prästerliga 
tjänstgöring  i  Stockholm  hos  Hagbergs;  han  disputerade  för  graden 
i  Lund  på  hösten  1825  (med  en  öfversättning  af  en  platonsk  dialog). 

»Palmens»  =  Hagbergs  svåger  konsistorienotarien  J.  J.  Palm  och 
dennes  hustru  Eufrosyne  (»Sina»)  Hising. 

2.  Originalet  i  Kgl.  biblioteket,  Stockholm. 

C.  H.  Cederschiöld,  kyrkoherde  i  Lekaryd,  fick  icke  Bringetofta 
(utan  1829  Forsheda). 

»Ad  internecionem»    =    till  förintelse. 

Till  kollega  i  Jönköping  utnämndes  1826  G.  E.  Rosengren. 

Rydaholms  pastorat  erhöll  (1825)  icke  P.  Pontén  utan  C.  E.  Bexell. 

S.  G.  MeUin  (sedan  gift  med  Tegnérs  systerdotter  Sara  Hertz)  var 
kollega  vid  Vexiö  skola  och  utbildade  sig  nu  till  gymnastiklärare  vid 
Gymnastiska  centralinstitutet  i  Stockholm;  han  anordnade,  efter 
Tegnérs  direktiv,  den  första  (enskilda)  seminarieinrättningen  i  Vexiö 
för  utbildning  af  folkskollärare  (med  s.  k.  växelundervisning). 

N.  Liden,  gift  med  Tegnérs  äldsta  syster  och  nu  kyrkoherde  i  Sillerud, 
erhöll  det  sökta  pastoratet  Köln  (Kola). 

—    685    — 


KOMMENTAR 

Professor  J.  A.  Engeström,  måg  hos  biskop  Faxe,  sökte  efter  Tegnér 
Reslöfs  pastorat  (jfr  s.  379  ofvan),  hvilket  emellertid  (d.  2.  2.  s.  å.) 
bortgafs  till  akademiadjunkten,  tit.  professorn  P.  Dahl  (se  s.  384 
ofvan). 

3.  Originalet  i  arkivet  på  Trolle  Ljungby. 

Platsen  som  ledamot  i  det  stora  rådet  som  kallades  Rikets  allmänna 
ärenders  beredning  medförde  icke  särdeles  ansträngande  arbete,  men 
kunde  någon  gång  ha  en  viss  betydelse. 

Det  grekiska  uttrycket  s.  372,  »en  skall  vara  herre*,  är  citat  efter 
Homeros,     Iliaden  II:  204. 

Brinkmans  bref  till  Tegnér  om  Geijer  och  de  öfriga  förfäktarne  af 
en  konservativ  uppfattning  se  E.  Wrangel,  Brinkman  och  Tegnér, 
s.  93  ff. 

I  Zeitschrift  fiir  Kunst  und  Alterthum,  där  Amalia  v.  Helvig  fått 
införd  sin  öfversättning  af  kungavalet,  prisade  Goethe  Tegnérs  dikt 
för  det  sätt  hvarpå  denna  gaf  samtiden  »die  alte  kraftige,  gigantisch- 
barbarische  Dichtung». 

F.  B.  v.  Schwerins  Grundlinier  till  staternas  historia  innehöUo  bl.  a. 
»tidstaflor»  med  tabellariska  öfversikter.    [E.  T.] 

G.  F.  Åkerhielms  tragedi  Valdemar,  som  i  slutet  af  1824  uppförts 
på  kgl.  teatern  (men  nedlagts  efter  tredje  representationen),  hade 
skarpt  kriticerats  i  Argus  och  Stockholms  Posten.    [E.  T.] 

Tegnérs  svägerska  fru  Sophie  Myhrman,  f.  Ljungqvist,  var  en  tid 
mycket  observerad  af  Brinkman. 

Grefvinnan  Ulla  de  Geer,  f.  Sprengtporten,  intog  en  af  de  förnämsta 
platserna  i  Brinkmans  »seralj».  Likaså  grefvinnan  Mathilda  Mont- 
gomery,  f.  Orozco,  »söderländskan  i  Norden».  Till  båda  riktade  äfven 
Tegnér  dikter. 

Om  Franzéns  Skaldestycke  vid  tillträdandet  af  sekretariatet  i  Sv. 
akademien,  Beskows  prisdikt  Sveriges  anor  samt  Valerius'  öfversättning 
af  Massilias  belägring  ur  Lucani  Pharsalia  (som  fick  heders-accessit) 
se  G.  Ljunggren,  Sv.  akademiens  historia  II,  s.  5  ff. 

4.  Kyrkoherden  A.  Eriksson  i  Hyby  blef  några  veckor  efter  E. 
Chr.  Sjödahls  död  (20.  12.  1824)  häradsprost  i  Bara. 

Heurlin  blef  prost  i  Norrvidinge  kontrakt  på  våren  1825. 

Platsen  som  »pedagog»  i  Vrigstad  erhöll  s.  å.  G.  Törner  (jfr  ock  s. 
383). 

E.  o.  akademiadjunkten  L.  G.  Palmqvist,  som  ansågs  ha  motarbetat 
Tegnérs  val  till  biskop,  se  denna  uppl.  IV,  s.  359  o.  533,  blef  präst  först 
1830  (kyrkoherde  i  Tullstorp  1837). 

Om  Cederschiöld  se  ofvan  under  n.  2. 

Bolmeer  hade  i  dec.  1824  blifvit  utnämnd  till  professor  i  orientaliska 
språk  vid  Lunds  universitet. 

5.  Originalet  som  n.  3.  Olof  Myhrman  ombesörjde  tryckningen  af 
Frithiofs  Saga.  Jfr  vidare  E.  Wrangel,  Brinkman  och  Tegnér,  s.  95  ff, 

—    686    — 


TILL    BREFVEN 

0.  Professor  C.  F.  Liljewalch  (f.  1770)  började  som  läkare  öfver- 
glänsas  af  bl.  a.  akademiadjunkten  och  lasarettsläkaren  C.  G.  Schön- 
bäck. 

C.  S.  F.  von  Greiff,  kapten  i  generalstaben  (1821)  —  son  till  hofjäg- 
mästaren  J.  L.  B.  von  G.,  kallad  »der  König-Greiff»  pä  grund  däraf  att 
han  fasttog  och  arresterade  Gustaf  IV  Adolf  1809  —  var  förlofvad  med 
Louise  Faxe  (se  Dikten  ofvan  s.  192  samt  kommentaren  därtill). 

Komministern  i  Torpa  C.  G.  Lagergren,  som  skickat  biskopen 
pengar  för  fullmakten,  handlade  efter  en  äldre  kutym  inom  ämbets- 
mannavärlden, hvilken  emellertid  Tegnér  inom  sitt  område  kraftigt 
motarbetade. 

»Studenttalet»  se  denna  nppl.   IV,  s.  110. 

B.  M.  Bolmeer  gifte  sig  verkligen  med  Laura  Lundblad,  men  först 
1833. 

7.  Originalet  som  n.  2. 

8.  Originalet  som  n.  3. 

Om  Brinkmans  åtgörande  vid  tryckningen  af  Frithiofs  Saga  samt 
hans  omdöme  om  Atterboms  Lycksalighetens  ö  se  E.  Wrangel, 
Brinkman  och  Tegnér,  s.  95  ff..  98  f. 

Med  detta  bref  följde  ett  så  lydande 

P.  M. 

Upplagan  bestämmes  till  2,000  Exemplar.  Dock  kunde  100  der- 
utöfver  afdragas  på  Velinpapper  för  att  bortgifvas. 

Formatet  är  Octaf,  dock  såge  jag  gerna  något  större  format,  än  I 
Axel,  3:dje  upplagan.    Kanske  borde  stilarna  då  äfven  vara  större. 

öfver  24  rader  bör  ej  tryckas  på  sidan,  men  väl  någon  gång  mindre 
när  strofer  göra  spalter  nödvändiga. 

N:o  III,  XV,  XVII,  XIX,  kanske  äfven  XXIV  måste  brytas,  det 
vill  säga  att  versen  delas  på  två  rader.  Jag  önskade  att  häri  någon 
symmetrie  måtte  iakttagas  och  det  vanliga  brokiga  utseendet  und- 
vikas, då  den  ena  versen  brytes  och  icke  den  andra. 

Tryckningen  fortskyndas  så  mycket  som  möjligt. 

T. 

9.  Originalet  som  n.  3. 

I  Stockholms  Posten  n.  24  för  1825  yttras  (på  tal  om  Assar  Linde- 
blads Cyhnda),  »att  Tegnérs  största  förtjenst  i  Axel  är  versen».  fE.  T.] 

Om  Valerius'  öfversättning  från  Lucanus  se  ofvan  under  n.  3. 

Babels  torn  utgafs  af  C.  F.  Dahlgren. 

Brage  var  en  poetisk  tidskrift  utg.  af  P.  Götrek;  af  Vitalis  infördes 
där  ett  och  annat  stycke.  —  Om  polemiken  rörande  Brage  mellan 
Argus  och  Upsala  Litteraturtidning  se  C.  L.  Östergren,  Om  Vitalis, 
hans  lif  och  diktning,  s.  25  f.    [E.  T.] 

P.  Wieselgren  hade  1824  bl.  a.  utgifvit  Homers  Ihad.  En  jonisk 
folksång   öfversatt   till   en   svensk. 

Artisten  J.  Holmbergsson,  son  till  jur.  professor  H.  i  Lund,  hade  i 
Boyes  Magazin  för  konst,  nyheter  och  moder,  låtit  införa  fyra  teck- 
ningar till  Tegnérs  Axel.    Hans  teckningar  till  Frithiofs  Saga  publi- 

—    687    — 


KOMMENTAR 

cerades  i  dess  5.  uppl.  1831.  Ä  2.  uppl.,  tr.  1825,  förekom  som  vignett 
på  titelbladet  J.  G.  Sandbergs  teckning  till  Frithiof  och  Ingeborg 
framför  Balders  altare  (Afskedet);  å  3.  och  4.  upplagomas  titelblad 
(1827  o.  1828)  hans  teckning  till  Ingeborgs  klagan. 

10.  Konsistorienotarien  Ahlstrand  utgaf  1825  Wexiö  Stifts  Matrikel; 
den  var  nu  under  tryckning  och  de  af  Tegnér  önskade  adressuppgif- 
terna kunde  icke  införas. 

Den  bekante  väckelsepredikanten  P.  Nyman  fick  snart  missiv  till 
Vexiö;  han  verkade  sedan  som  fångpredikant  m.  m.  i  Stockholm  och 
blef  1826  garnisonspredikant  å  Vanas  (Karlsborg). 

Om  Lagergren  se  ofvan  under  n.  6. 

11.  Originalet  som  n.  3. 

»Oden»  kallade  Tegnér  Leopold  efter  dennes  bekanta  skådespel. 

M.  Wallenberg  hade  i  inledningen  till  sin  öfversättning  af  Iliaden 
1814  sökt  utreda  flere  metriska  frågor. 

Brinkman  om  den  s.  k.  historiska  skolan  se  E.  "Wrangel,  Brinkman 
och  Tegnér,  s.  114  f. 

I  tidningen  Argus  hade  1825  (t.  ex.  i  n.  3)  förekommit  flere  anfall 
mot  den  historiska  skolan.    [E.  T.] 

»Martina  II»  var  friherrinnan  v.  Schwerins  dotter,  hvars  begåfning 
Brinkman  satte  mycket  högt. 

12.  Originalet  i  Kgl.  biblioteket  i  Stockholm. 

Om  S.  G.  Mellins  vistelse  i  Stockholm  se  ofvan  under  n.  2. 

Ling  och  Tegnér  hade  del  i  det  tryckeri,  som  Agardh,  Brag  och  Heur- 
lin  uppsatt  och  som  öfverläts  till  J.  Svanborg,  se  E.  Wrangel,  Gamla 
studentminnen,   s.   99 — 102. 

Denna  affär  förlade  också  böcker,  bl.  a.  af  Ling  samt  Lindfors' 
Latinska    lexikon    (»svinmagen»). 

Ett  tidigare  bref  från  Tegnér  till  Ling  (af  24.  12.  1823,  också  i  Kgl. 
bibi.)  omtalar  denna  affärs  efterspel  och  den  genom  J.  P.  Theorell 
skötta  processen  mot  Svanborg. 

13.  Originalet  som  n.  2. 

Tegnér  segrade  i  fråga  om  kollegatjänsten  i  Jönköping,  se  ofvan 
under  n.  2. 

14.  Originalet  som  n.  3. 

Professor  G.  Knös  i  Uppsala  hade  1824  utgifvit  Samtal  med  mig 
själf  om  verlden,  menniskan  och  Gud. 

1.5.     Originalet  har  ännu  nyligen  tillhört  adressatens  barnbarn. 

Många  i  Värmland  önskade,  i  likhet  med  Tegnérs  kusin  och  ung- 
domsvän kyrkoherden  M.  Lagerlöf,  Tegnér  till  efterträdare  åt  den 
gamle  biskop  O.  Bjurbäck  i  Karlstad.  Se  vidare  E.  "Wrangel,  Tegnérska 
släktminnen  och  ungdomsbilder,  s.  33. 

—    688    — 


TILL    BREFVEN 

Där  också  s.  95  om  Lagerlöfs  syster  Lena  Lisa,  som  flere  år  vistats 
i  det  Tegnérska  hemmet  i  Lund. 

Tegnérs  äldste  son  Christoffer  kom  verkligen  att  ägna  sig  åt  skolan 
och  var  i  flere  år  skolrektor  i  Malmö. 

16.  J.  J.  Lagergren  var  (sedan  1803)  kyrkoherde  i  Tofteryd. 

C.  M.  Agrell  i  Skatelöf  hade  stått  jämte  Tegnér  på  biskopsförslaget. 
Anders    Melander    hade    1824    antagits    till    konsistorieamanuens   i 
Vexiö. 

17.  Originalet  som  n.  3. 

Excellensen  Skjöldebrand  hade  1824  utgifvit  en  öfversättning  af 
Lucani  Pharsalia,  1.  sången.  I  Stockholms  Posten  (n.  66 — 67)  blef 
den  skarpt  recenserad  (af  en  viss  G.)  och  det  yttrades  på  tal  om  de 
metriska  principer  öfvers.  följt,  att  »svenska  vitterheten  framdeles 
torde  få  S:s  fördomsfrihet  att  tacka  för  befrielsen  från  ett  öfverdrifvet 
regeltvång». 

En  orimmad  öfvers.  af  Tasso  utgafs  af  Skjöldebrand  1825,  tragedien 
Hjalmar  1827  och  tragedien  Carl  XII:s  död  1829.    [E.  T.] 

Om  Martina  II  se  ofvan  under  n.  11. 

Enligt  Mohnikes  bibliografi  i  Es.  Tegnérs  Gesamm.  Werke  II,  s.  165, 
skulle  öfversättaren  af  Axel  i  Morgenblatt  ha  varit  majoren  \V.  von 
Souhr  i  Stralsund.    [E.  T.] 

Schleys  tyska  öfvers.  af  Frithiofs  Saga,  som  tillskickats  Tegnér  i 
manuskript,  utkom  först  (i  Wien)  1827.  Amalia  v.  Helvigs  utgafs 
fullständigt  1826  (hennes  bref  till  Tegnér  af  d.  12  januari  och  12  april 
1825  äro  tryckta  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.  218  ff.). 

Den  åsyftade  anonyma  öfvers.  af  Axel  till  danskan  var  af  A.  E. 
Boye. 

De  två  tyska  öfversättningarna  af  Nattvardsbarnen  voro  af  Claussen 
(Altona  1822)  och  O.  Berg  (Königsberg  1822;  jfr  brefvet  ofvan  n.  46). 
[E.  T.] 

Om  den  s.  k.  historiska  skolan  se  ofvan  under  n.  11. 

18.  Originalet  som  n.  2. 

I  bref  af  d.  5  april  1825  (med  svar  på  Tegnérs  ofvan  under  n.  7 
tryckta)  hade  Kullberg  uttryckt  sitt  »djupaste  förakt»  för  de  rykten 
(om  hans  egennytta  och  partiskhet),  som  utspridts  i  anledning  af 
tillsättandet  af  Reslöfs  pastorat  (se  ofvan  under  n.  2). 

19.  Om  D.  Munck  af  Rosenschölds  fejd  med  Tegnér  föregående 
år  se  denna  uppl.  IV,  s.  512.  Senare  synes  han  ha  anlitat  tidningspressen 
för  sina  angrepp. 

E.  o.  adjunkten  Sven  Hylander,  en  mycket  lofvande  ung  historiker, 
fled  i  slutet  af  året.    Jfr  Tegnérs  dikt  ofvan  s.  202. 

20.  Assar  Lindeblads  smädeverser  öfver  fhckorna  i  Lund  väckte 
på  sin  tid  stort  buller  och  föranledde  att  författaren  fick  lämna  Lund 
på  en  tid.    Jfr  E.  Wrangel,  Gamla  studentminnen,  s.  122. 

—    689    — 
44 — 210169.   Tegnér,  Sami.  skrifter.  5. 


KOMMENTAR 

Docenten  P.  Dahlstedt  (sedan  lektor  vid  Stockholms  gymnasium) 
ansågs  ha  vållat  utspridningen  af  verserna. 

Bexell  sökte  (och  erhöll)  Rydaholms  pastorat,  se  ofvan  under  n.  2 
samt  brefvet  n.  23. 

21.  Originalet  som  n.  3. 

I  tidskriften  Svea  h.  8  stod  införd  en  skarpt  klandrande  recension 
af  Knös'  ofvan  under  n.  14  omtalade  bok. 

Lektor  L.  M.  Enberg  hade  nyss  med  det  sedvanliga  talet  tagit 
inträde  i  Sv.  akademien. 

J.  M.  Stjernstolpe  hade  1824  utgifvit  Lunkentus.  Dramatiserad 
folksaga. 

Brinkmans  bref  med  anmärkningar  om  metriken  hos  E.  Wrangel, 
Brinkman  och  Tegnér,  s.  108  ff.  Med  anledning  af  Tegnérs  yttrande 
om  Franzén  (ofvan  s.  418  f.)  skref  Brinkman:  »Den  store  skalden  och 
den  poetiska  mennisl^an  äro  aldrig  synonyma.  Den  senare  är  genom 
hela  sin  organisation  ett  inskränktare  väsen,  han  är  qvinnan  bland  de 
skapande  snillena,  han  är  lättrörd,  huslig,  passiv,  och  med  ett  ord, 
snarare  ett  poem  än  en  -o:r^-r^c.»     [E.   T.] 

Amalia  v.  Helvigs  bref  till  Tegnér  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.221  ff. 

22.  Originalet  som  föreg. 

B.  Höijers  afhandling  om  Den  philosophiska  constructionen  utgafs 
1799;  man  förberedde  nu  en  utgifning  af  hans  Samlade  skrifter,  som 
började  utkomma  1827. 

23.  P.  I.  Liljenroth,  lektor  vid  gymnasiet  på  Visingsö,  blef  tjänst- 
ledig vid  dettas  upplösning  1812;  fick  ett  prästerligt  förordnande  till 
Jersnäs  1827,  men  afsade  sig  detta  (f  1836). 

24.  Originalet  som  n.  3. 

25.  Originalet  som  n.  2. 

26.  Originalet  som  n.  3. 

Tegnér  betecknar  här  Brinkman  som  Aron  och  Kullberg  som  Moses, 
jfrjföreg.  bref.  Om  utgången  af  striden  rörande  kollegatjänsten  i 
Jönköping  se  ofvan  under  n.  2. 

Fr.  v.  Gentz,  med  hvilken  Brinkman  var  väl  bekant,  var  en  af  den 
hel.    alliansens   talangfullaste   pennor. 

27.  Om  v.  Greiff  se  ofvan  under  n.  6. 

C.  U.  v.  Hauswolff,  gift  med  en  syster  till  v.  G.,  hade  varit  guverne- 
mentssekreterare  på  S.   Barthélemy. 

28.  Originalet  som  n.  2. 

Med  C.  F.  af  Lundblad  blef  vänskapsförhållandet  grumladt,  men 
fortsattes  dock  ännu  några  år. 

Såsom  »läsarenas»  ledare  betraktades  P.  Nyman,  se  ofvan  under 
n.  10. 

—    690    — 


TILL    BREFVEN 

29.  Originalet  som  n.  3. 

I  n.  122  af  Stocl<holms  Posten  1825  infördes  en  recension  af  Frithiofs 
Saga,  hvari  bl.  a.  yttrades:  »Tegnérs  sångmö  har  ett  tydligt  syslcon- 
tycke  med  lord  Byrons.  Bådas  alster  äro  de  fulländade  skapelserna 
af  en  gigantisk  natur,  hos  den  ene  mera  fantastiska  till  tanke,  hos  den 
andre  till  formen.»  —  Om  första  sången  yttras  här:  »Första  stycket 
är  så  svagt,  så  ohkt  de  öfriga,  att  man  knappt  skulle  tro  det  tillhöra 
herr  Tegnér».    [E.  T.] 

Brinkman  hade  meddelat  Tegnér  ett  par  obetydliga  anmärkningar 
af  Rutström  (rörande  genus  af  ordet  ring)  och  Leopold  (jfr  ofvan  s. 
398). 

Om  afbrottet  i  Tegnérs  förbindelse  med  friherrinnan  v.  Schwerin 
se  E.  Wrangel,  Martina  von  Schwerin,  s.  158  ff. 

L.  Schley  hade  s.  å.  i  Göteborg  utgifvit  »Schwedische  Dichtungen 
von  Tegnér,  Geijer,  Atterbom,  u.  Andcre». 

Om  Geijers,  Malla  Silfverstolpes  samt  Atterboms  besök  i  Lund  se 
E.  Wrangel,  Atterbom  och  Tegnér,  ett  skaldemöte  i  Lund  1825,  Sam- 
laren 1911. 

Tegnérs  tal  i  Jönköpings  skola  se  ofvan  s.  298.  Tal  på  Vexiö  gym- 
nasium s.  304. 

Wallin,  som  troddes  bli  biskop  i  Västerås,  stannade  kvar  som  pastor 
primarius  (efterträddes  1837  af  Hagberg). 

30.  Tegnérs  plan  att  af  biskopinnan  Mörner  arrendera  en  gård 
t.  ex.  Eksås,  tillhörande  prebendet  Gårdsby,  gick  om  intet. 

Pettersson  var  Tegnérs  dräng  (skulle  nu  gifta  sig  och  som  pedell 
stanna  i  Lund),  August  var  Ahlstrands.  »Fröknarna»  benämndes 
Tegnérs  hästar. 

31.  Håkan  Danielsson,  Tegnérs  och  Heurlins  vän  från  studentåren, 
var  nu  kyrkoherde  i  Österslöf  nära  Kristianstad. 

Heurlin  var  gift  med  Lisa  Liljewalch,  dotter  till  handlanden  Severin 
(Sören)  L.  och  Cajsa  Fredrika  Bundsen. 

32.  Franzéns  poetiska  berättelse  Julie  de  Saint  Julien,  som  utkom 
s.  å.,  var  tillägnad  grefve  L.  von  Engeström. 

På  brefvets  tredje  och  fjärde  sidor  ha  Tegnérs  gäster  (se  ofvan  under 
n.  29)  gjort  följande  tillägg. 

Bäste  Franzénl  —  Ifrån  din  vän  Tegnérs  skrifbord  må  det  väl  till- 
låtas en  annan  vänlig  och  vördnadsfuU  hälsning  att  presentera  sig. 
Tack  för  din  fortsatta  verksamhet  för  Svenska  Litteraturenl  —  Tack 
för  alla  sköna  stunder,  ända  ifrån  min  barndoms  tidigaste  minnen 
som  Du  gifvit  mig!  Tack  slutehn  för  den  erfarenhet,  som  i  Dig  lärt 
mig  känna  en  af  de  älskvärdaste  menniskorl  —  Du  må  förlåta  Tegnérs 
uppmaning  och  till  en  del  hans  vin  (sed  in  vino  veritas)  denna  utgjutelse. 

Din  trogne  Vän  och  tillgifne 

Tjenare 

E.  G.  Geijer. 

—    691    — 


KOMMENTAR 

Om  jag  ej  yttrat  något  särskildt  om  Din  Julie,  så  må  det  äfven  till- 
skrifvas  Tegnér,  som  liar  tagit  boken  ifrån  mig  på  den  första  lediga 
stund,  då  jag  kunnat  läsa  den.  ^ — Den  är  således  af  mig  ännu  oläst  — 
men  den  skall  ej  länge  bli  det. 

Äfven  en  annan  gammal  vän  begagnar  sig  af  detta  lyckliga  tillfälle, 
för  att  förnya  sitt  hjertas  varmaste  förklaring,  af  evig  vördnat  och 
evig  vänskap.  Julie  de  St.  Jiilien  har  jag  icke  hunnit  läsa,  af  samma 
orsak,  som  förvållat  att  Geijer  ej  läst  den.  —  Det  är  dock  den  första 
bok  som  Geijer  och  jag  ämna  att  läsa  —  och  det  i  morgon,  på  Östersjön, 
under  öfverfarten  från  Malmö  till  Köpenhamn.  —  En  af  mina  inner- 
ligaste önskningar  har  under  de  sist  förflutna  tre  eller  fyra  åren  varit 
den,  att  få  återlifva  de  dagar,  som  jag  fordom  tillbragte  i  Kumla, 
dagar  som  jag  aldrig  erinrar  mig  utan  de  Ijuf väste  minnen  af  allt, 
hvad  Svenska  Snillet  äger  Heligt  och  Skönt.  —  Om  mig  har  jag  ingen- 
ting annat  att  säga,  än  att  jag  är  lyckligare,  lugnare  och  (kanske)  i 
mitt  inre  klarare,  än  jag  varit  förr.  Det  interesserar  mig  numera,  att 
vara  till  —  och  således  äfven,  att  utveckla  mitt  lilla  mått  af  talent 
såsom  Skald  —  på  hvilket  jag  en  lång  tid  var  helt  och  hållet  tvif lande. 
—  Oändligt  många  och  brinnande  tacksägelser  för  Mötet  i  Allvastra! 
Låt  det  blott  bli  fullbordadtlll  —  Nästkommande  vinter  torde  jag 
få  njuta  den  glädjen  att  få  sluta  Selmas  Sångare  i  mina  armar,  och  visa 
att  jag  är  ännu  oförändradt  den  samme 

Atterbom. 

33.  Originalet  tillhör  det  Schwerinska  arkivet  å  Skarhult. 

34.  Till  biskop  i  Västerås  utnämndes  s.  å.  därvarande  domprost 
S.    Wijkman-Casparsson. 

Professorn  i  latin  (Eloquentia  Romana)  Elias  Lidfors  hade  aflidit 
d.  25  maj.  Ett  år  senare  utnämndes  professorn  i  historia  A.  O.  Lindfors 
till  hans  efterträdare. 

Om  vikariatet  närmast  efter  Lidfors  se  ofvan  s.  473. 

3.5.  Originalet  förvaras  i  Brinkmanska  arkivet  å  Trolle  Ljungby 
(i    den    Tegnér-Brinkmanska    brefväxlingen). 

Bloms  bref  till  Tegnér  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.  229  f.  —  Om 
Franzéns  Julie  de  St.  Julien  yttrar  Blom  här:  »Jag  har  med  denna 
sedessamma  flicka  gjort  hvad  jag  förmått,  men  jag  känner  att  jag  bhr 
gammal.» 

»Formens  skönhet  är  Grek.  etc»,  trohgen  citat  ur  en  påbörjad  dikt, 
som  sedan  omarbetades  till  Sångmön  och  drömmen.  Se  Albert 
Nilsson  i  Inledningen  s.  84  f.  till  Esaias  Tegnérs  Filosofiska  och  Este- 
tiska  skrifter. 

Tegnérs  »Tante  Fru  Forssell»  var  troligen  en  släkting  på  den  Sei- 
deliuska  sidan  (hans  mormor  prostinnan  S.  hette  Forsell). 

36.     Originalet  som  n.  2. 

Hosgående  enhetsutlåtande  var  trohgen  det  ofvan  s.  325  tryckta 
»Om  läseriet  i  Småland». 

—    692    — 


TILL    BREFVEN 

Om  biskop  Miinters  vistelse  i  Lund  se  Cecilia  Bääth-Holmbero, 
Morfars  bok  I,  s.  133  ff. 

Bislvop  IM.  \Vallenberg  var  gift  med  Anna  Laurentia  Barfoth,  pro- 
fessorsdotter från  Lund.  —  I  ett  bref  från  Tegnér  till  Heurlin  d.  8.  8. 
hette  det:  »I  går  vigdes  Greiff  i  Flädie  Kyrka.  Calasen  för  honom 
och  Wallenberg  (som  nyss  är  kommen  från  slätten)  började  i  går,  och 
fortgå  hela  vickan.  Jag  skulle  äfven  ha  dem  en  dag.  —  Wallenberg  tror 
sig  komma  till  Tolg  omkring  d.  25  Aug.  men  lemnar  säkrare  under- 
rättelse gn  din  Svärmor.  Munter  väntas  i  morgon.  —  Jag  är  plågad 
af  en  nästan  ständig  obstruction  förenad  med  mattighet  och  dåligt 
lynne.   Arbeta  kan  jag  icke,  utan  måste  låta  allt  hvila.» 

37.     Originalet  som  n.  3. 

»3-enighetsbrefvet'>  jfr  ofvan  under  n.  32.  — Geijers  bok  var  Svea 
rikes  häfder,  som  s.  å.  utkommit. 

Den  åsyftade  tyska  öfversättningen  var  O.  Bergs  af  Nattvardsbar- 
nen, se  ofvan  under  n.  17. 

88.     Originalet  i  Brinkmanska  arkivet,  TroUe  Ljungby. 
Leopolds  bref  tr.  i  Ur.  Es.  Tegnérs  papper,  s.  230  ff. 
»Ett  par  ord  i  anledning  af  skolorna  i  Vexiö  stift»  voro  tydligen  Talen 
i  Jönköping  och  Vexiö,  som  Tegnér  nu  sände  till  Leopold. 

39.  Originalet  som  n.  3. 

Bref  vet  från  konsul  Olof  Berg  i  Königsberg  var  af  d.  20.  6.  1825. 
»Geijers  bok»  se  under  n.  37. 

40.  Om  resan  till  Köpenhamn  se  Cecilia  Bååth-Holmbergs  ofvan 
under  n.  36  citerade  arbete. 

Om  Liljewalch  och  Schönbeck  se  ofvan  under  n.  6. 

De  åsyftade  reparationerna  gällde  sannohkt  Eksås  prebendeboställe, 
se  ofvan  under  n.  30.  —  Tegnér  bosatte  sig  först  på  Tufvan  vid  Trum- 
men  strax  söder  om  Vexiö  och  flyttade  därifrån  på  våren  1827  till 
södra  flygeln  å  Östrabo  (»lilla  Gården»). 

En  A.  G.  Slettengren  hade  1820  blifvit  student  i  Lund,  men  ägnade 
sig  sedan  åt  det  praktiska,  blef  fabrikör  etc. 

J.  Forssander  var  domkyrkosyssloman  i  Vexiö. 

Om  Eloqv.  professionen  se  ofvan  under  n.  34. 

Om  Wallenberg  och  hans  fru  se  ofvan  under  n.  36. 

41.  Originalet  som  n.  2. 

Om  fru  Hafströms  donation  se  domkapitlets  tacksamhetsskrifvelse 
ofvan  s.  334.  Se  vidare  P.  Wieselgren,  Ny  Smålands  beskrifning  III, 
s.  278.  Ett  nytt  skolhus  byggdes  i  Vrigstad,  till  hvilket  Tegnér  egen- 
händigt uppgjorde  planen.  Det  har  i  våra  dagar,  sedan  det  som  skolhus 
utdömts,  inköpts  af  f.  folkskolläraren  K.  A.  Hultkvist,  hvilken  om- 
bestyrt att  det  för  framtiden  skall  bevaras,  och  som  har  uppsatt  en 
utförlig  berättelse  om  saken  (i  en  längre,  ännu  otrj^ckt  undersökning 
om  Tegnérs  förhållande  till  folkundervisningen). 

Om  O.  Bergs  öfvers.  af  Nattvardsbarnen  se  ofvan  under  n.  17. 

—    693    — 


KOMMENTAR 

42.  Originalet  som  n.  3. 

Om  grefvinnan  Ulla  De  Geer  se  ofvan  n.  3  samt  Tegnérs  senare  dikt 
till  henne  (Jag  minns  de  sköna,  alltför  korta  stunder,  då  jag  med  Dig 
i  Björnstorps  parker  satt  etc).  —  De  grekiska  orden  betj'da  »skönkindad 
närhet». 

43.  Originalet  i  Kgl.  biblioteket. 

Crusells  bref  till  Tegnér,  med  hvilket  han  sände  musiken  till  Inge- 
borgs klagan  och  Frithiofs  frieri,  är  tryckt  hos  Daniel  Fryklund, 
Bref  af  Bernhard  Crusell,  Sundsvall  1918. 

Tegnérs  >capellmästare»  var  hans  granne  J.  J.  Palms  fru,  Sina  Hising 
(se  ofvan  under  n.  1). 

44.  Om  Matrikeln  se  ofvan  under  n.  10. 
Om  bostadsplanen  se  under  n.  30  och  n.  40. 

Nu  gällde  det  Tufvan,  se  följ.  bref.  Domprosten  Lamér  troddes 
motarbeta  också  den  planen. 

Den  21.  9.  s.  å.  skref  Tegnér  till  Ahlstrand  från  Lund:  »Af  talet  i 
Vexiö,  som  nu  här  efterfrågas,  önskar  jag  att  100  Exemplar  måtte 
nerskickas.» 

46.  Om  Bergs  och  Claussens  öfversättningar  af  Nattvardsbarnen 
se  ofvan  under  n.  17.    Jfr  äfven  ofvan  n.  41. 

Goethes  omdöme  i  anledning  av  Amalia  v.  Helvigs  Frithioföfver- 
sättning  se  ofvan  under  n.  3. 

47.  Originalet  som  n.  3. 

Geijer  hade  från  Danmark  fortsatt  sin  resa  till  Tyskland  och  dröjde 
nu  åter  i  Lund  på  hemvägen. 

Brinkmans  dikt  i  anledning  af  Lycksalighetens  ö  Till  Atterbom  tr.  i 
hans  Vitterhetsförsök   I,  s.  50. 

48.  Originalet  som  n.  33. 

Jfr  E.  Wrangel,  Martina  von  Schwerin,  s.  177. 

49.  I  Kristianstad  hade  Tegnér  bevistat  grefve  Hans  Wachtmeisters 
och  fröken  Agathe  Wredes  bröllop.  Brudgummen  var  landshöfding 
i  Karlskrona  och  blef  dit  plötsligt  kallad  af  amiralitetets  chef,  excellensen 
Cederström. 

50.  A.  Hagelberg  var  konrektor  vid  trivialskolan  i  Vexiö. 

.J.  J.  Tengström  (sedan  professor  vid  Helsingfors  universitet)  hade 
1822  utgifvit  Försök  till  Grekisk   språklära. 

Till  J.  Faxes  öfversättning  af  Buttmanns  Grekiska  Schol-grammatik 
hade  Tegnér  skrifvit  ett  företal,  se  ofvan  s.  336. 

Citatet  sist  i  brefvet  är  ur  Tegnérs  Epilog  vid  Magisterpromotionen 
1820. 

Underskriften   i    originalet  bortrifven. 

-     694    — 


TILL    BREFVEN 

51.  N.  A.  Alin  var  kyrkoherde  i  Vrigstad,  hvars  pedagogi  —  inrät- 
tad 1682  —  nu  var  vakant. 

52.  Originalet  i   Svenska   akademiens   arkiv. 

I  2.  uppl.  af  Frithiofs  Saga  infördes  Crusells  musik  till  Ingeborgs 
klagan  (jfr  diklen  ofvan  s.  199)  samt  Vikingsbalken  (i  3.  och  4.  upp- 
lagorna kompositioner  till  andra  romanser).  Musiken  till  Tio  Sånger 
ur  Frithiofs  Saga  utkom  på  våren  1826,  snart  därpå  tillökad  till  Tolf 
Sånger. 

Beskows  drama  Erilc  XIV  utkom  1827  (se  nedan  under  n.  96);  andra 
delen  af  Lj-cksalighetens  ö  s.  å.  Atterbom  gifte  sig  (1826)  som  akademi- 
adjunkt med  Ebba  af  Elienstam. 

53.  Originalet  som  n.  33. 

»Solen  i  mitt  lif  är  slocknad>%  etc.  citat  ur  Frithiofs  frestelse  (ofvan 
s.  131). 

Don  Juan  var  Byrons  poetiska  berättelse. 

Oehlensclilägers  roman  var  Öen  i  Sydhavet,  som  utgafs  i  4  band 
1824  f.  (se  ofvan  s.  521). 

Brudskriften  till  H.  Wachtmeister  se  ofvan  s.  196. 

64.     Originalet  som  n.  3. 

Om  bröllopet  i  Kristianstad  se  ofvan  under  n.  49. 

Tegnérs  vän  och  forne  discipel  frih.  S.  A.  Leijonhufvud  var  en  bland 
gästerna. 

Dikten  till  Ulla  Morman  se  ofvan  s.  199. 

Friherrinnan  Fredrique  Wrede,  f.  Carleson,  kom  i  Vexiö  att  höra 
till  den  Tegnérska  familjens  närmare  umgänge. 

55.     Originalet  som  n.  52. 

I  bref  till  Tegnér  hade  Beskow  framfört  Crusells  betänkligheter 
mot  ordet  Heimskringla  såsom  börjande  afskedssången  i  Frithiof  går 
i  landsflykt.  Beskow  tillade:  »Att  genast  börja  med  kringlan  torde 
kanske  ej  så  rätt  smaka  den  musikaliska  publiken,  helst  den  ej  är 
van  att  få  en  kringla  utan  sup  dertill.»  Beskow  föreslog  i  stället 
»Du  jordens  panna»  eller  ock  kunde  musiken  börja  med  afskedssångens 
andra  strof.     [E.  T.] 

För  C.  F.  Dahlgren,  en  af  utgifvarne  af  den  vittra  tidningen  Kometen, 
hade  Beskow  hos  Tegnér  anhållit  att  han  finge  i  tidningen  intaga  några 
af  Tegnérs  i  afskrift  cirkulerande  tillfällighetsverser,  då  detta  vore  det 
»bästa  sätt  att  ackreditera  hans  blad».    [E.  T.] 

Med  Lindwurm  betecknades  A.  Lindeberg,  då  utgifvare  af  Stock- 
holms Posten. 

50.  Citatet  » —  die  Augen  der  Eifersucht»  etc.  är  ett  fritt  citat  ur 
Schillers  Don  Karlos  V:  2;  jfr  brefvet  n.  65  s.  543  ofvan,  där  »Eifer- 
sucht» är  understruket  —  hos  Schiller  står  emellertid  icke  detta  ord, 
utan  »Lästerung». 

Fosterlandskänslan  af  C.  A.  Nicander  fick  s.  å.  Sv.  akademiens  andra 
pris. 

—    695     - 


KOMMENTAR 

Som  täflingsämne  hade  akademien  uppsatt  »Sång  i  anledning  af 
Nationens  stora  högtid,  D.  D.  K.  K.  H.  H.  Kronprinsens  och  Kron- 
prinsessans förmälning».  Ett  dubbelt  pris  utfästes,  och  det  tilldelades 
täflingsskriften  n.  13,  författad  af  A.  A.  Grafström,  Franzéns  måg. 

Tegnérs  förra  bref  till  Franzén,  ofvan  n.  32,  hade  tillägg  af  Geijer 
och  Atterbom  af  tryckta  ofvan  s.  under  n.  32.  —  Jfr  Tegnérs  yttrande  till 
Leopold  ofvan  s.  469  och  till  Franzén  s.  489  samt  Franzéns  bref  till 
Tegnér  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.  233  ff.,  s.  236  ff.  samt  238  f. 

Om  Tegnérs  brorson  och  hans  magisterafhandhng  se  ofvan  under  n.  1, 

57.  Originalet  som  n.  3. 

Om  kollegatjänsten  i  Jönköping  och  kyrkoherdebefattningen  i 
Rydaholm  se  ofvan  under  n.  2. 

V.  bibliotekarien  Elias  Schiitz,  prästvigd  1825,  blef  kyrkoherde  i 
Gärdslösa,  Kalmar  stift,  1828. 

Ett  Tegnérs  yttrande  om  sitt  nya  sammanträffande  med  Oehlen- 
schläger  återfinnes  i  brefvet  till  Brinkman  ofvan  s.  477. 

Om  Oehlenschlägers  roman  Öen  i  Sydhavet  se  ofvan  under  n.  53. 

58.  Originalet  som  n.  33. 

M.  v.  Schwerins  föregående  bref  tr.  hos  E.  Wrangel,  Martina  von 
Schwerin,  s.  187  ff.;  hennes  svar  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.  241  ff. 

De  medsända  dikterna  voro  tydligen  de  ofvan  s.  202  och  210  af- 
tryckta. 

N.  P.  Möller,  en  ung  musiker  från  Lund,  blef  sedan  domkyrkokantor 
därstädes. 

Sandbergs  stora  kartong  »Valkyrior  rida  till  striden>  hade  1818 
utställts  på  Göthiska  förbundets  utställning  och  väckt  stor  uppmärk- 
samhet. 

Ett  fragment  af  ett  annat  bref  från  Tegnér  till  M.  von  Schwerin  af 
december  1825  lyder: 

»Sedan  14  dar  är  mitt  hus  ett  sjukhus.  Flere  af  mitt  tjenstfolk  och 
nu  äfven  Lars  Gustaf  ligga  i  nerffeber.  En  sådan  går  här  i  staden:  men 
smygande  och  långsamt  tärande,  liksom  det  menskliga  lifvet  hvars 
bild  hon  är.  Nu  hör  jag  äfven  att  Friherrinnan  varit  sjuk,  ehuru  nu 
mera  på  bättringsvägen.  Sjelf  har  jag  icke  mått  väl  på  länge,  och  på 
en  tid  varit  plågad  af  tandverk  som  hos  mig  vanligtvis  är  början  till 
allvarhgare  sjukdom.  Under  sådana  omständigheter  är  det  icke  att 
tänka  på  någon  resa  till  d.  3  Januari.  Annars  hade  Baron  Lejonhufvud 
som  omkring  Nyåret  ämnat  sig  hit  velat  göra  mig  sällskap  till  Sirköping: 
men  jag  vet  icke  om  han  är  bekant,  och  hvad  Sirköping  angår,  så  är 
det  der  ej  lätt  att  svara  för  sig  sjelf,  mindre  för  andra. 

I  fall,  som  jag  förmodar  Frih.  ännu  ej  kan  skrifva  sjelf,  så  anhåller 
jag  att  Fröken  Martina  måtte  öfvertalas  att  med  några  rader  underrätta 
mig  om  tillståndet.  Frih.  vet  hur  mycket  det  interesserar  mig.  Till 
dess  bör  jag  icke  heller  besvära  med  något  längre  bref;  ty  läsning 
mattar.» 

59.  Originalet  som  n.  3. 

Om  täflingspoemen  i  Sv.  akademien  se  ofvan  under  n.  56. 

—    696    — 


TILL    BREFVEN 

Brinkmans  yttrande  om  Hagberg  läses  hos  E.  Wbangei,,  Brinkman 

och  Tegnér,  s.  144. 

60.  Director  musices  vid  gj^mnasiet  i  Vexiö  Johan  Svensson  synes 
ha  haft  i  uppdrag  att  examinera  kloclcare. 

61.  Originalet    i  Kgl.  biblioteket. 

J.  P.  Ling  blcf  kallad  till  komminister  i  Källeryd  efter  E.  G.  Bexell, 
som  fått  Rydaholms  pastorat  (bl.  a.  genom  G.  M.  Posses  beskydd). 

62.  Originalet  som  n.  33. 

63.  Originalet  som  n.  3. 

Om  andra  uppl.  af  Frithiofs  saga,  som  utkom  vid  slutet  af  är  1825, 
se  ofvan  under  n.  52. 

Mathilda  var  grefvinnan  Montgomery-Ccderhielm,  »näktergalen 
från  Arno»,  som  ock  satte  musik  till  dikter  af  Tegnér,  bl.  a.  till  Fågel- 
leken (ofvan  s.  208),  se  under  följ.  nr. 

Brinkmans  verser  öfver  »Heldenruhm  und  Dichterruhm»  synas  icke 
ha  blifvit  tryckta.  Hans  »Blommor»  däremot  trycktes  i  Vitterhets 
Försök  I,  s.  47. 

Brinkman  hade  i  bref  af  d.  3  januari  1826  berättat,  att  någon  Hög- 
välboren  hoffröken  yttrat  till  lifmedikus  af  Pontin,  att  hon  i  Tegnérs 
verser  till  Ulla  Morman  (ofvan  s.  199)  »funnit  sig  särdeles  stött  af  det 
ordet  flicka;  och  också  ej  kunnat  göra  sig  något  begrepp  om  ett  på 
pannan  skrifvet  adelsbrefH»  Brinkman  tillägger:  >Hade  man  väl  ännu 
i  våra  dagar  bort  tro  på  ett  sådant  aristokratiskt  fyrfoteri?  Med  hämd- 
girigt  förakt  bad  jag  Pontin  vid  nästa  tillfälle  för  sin  sköna  Aristark 
uppläsa  dina  vers  på  följande  sätt: 

Såg  du  nyss  din  bild  i  hofvets  spegel, 
såg  du  den  i  silfverfatets  sken, 
har  din  börd  och  förmaksveitets  regel 
som  förnäm  dig  stemplat  —  och  gemen: 
var  du  stolt  och  tacka  mätarn,  Fröken! 
som  ditt  adelsbref  på  vagnsdörrn  skref; 
dum  och  fåfäng  som  de  andra  öken 
uti  stora  verlden,  tänk   och  lefl 

Du  ser,  att  man  kan  läsa  dina  verser,  som  fan  läser  Bibeln.» 

64.  Originalet  sannolikt  å  Margarethelund,  ehuru  f.  n.  icke  till- 
gängligt.    Afskrift  i  Brinkmanska  arkivet,  Trolle  Ljungby. 

Åkerhielms  bref  till  Tegnér  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.  248  ff. 
Åkerhielm  öfversände  då  till  Tegnér  Mathilda  Montgomerys  kompo- 
sition till  Frithiofs  lycka  (kanske  också  den  till  Fågelleken  —  jfr  ut- 
trycket  »fogelfängare»   s.    539). 

Om  Tegnérs  ungdomsdrama  Blotsven  se  denna  uppl.  Il,  s.  109  och 
497  ff. 

Lings  tragedi  Blotsven  hade  utkommit  1824. 

-    697    — 


KOMMENTAR 

Uttrycket  om  Piron  syftar  på  dennes  lustspel  »Metromanien  eller 
versvurmen»,  som  öfversatts  af  Leopold  1808. 

Om  Åkerhielms  versdrama  Valdemar  se  ofvan  under  n.  3. 

Ålcerhielms  (första)  hustru  Charlotte  af  Ugglas  plägade  i  vänkretsen 
kallas  «>L'Ange»  (ängeln). 

65.  Originalet  som  n.  3. 

Om  Tegnérs  utnämning  till  medlem  i  den  stora  Committén  för  öfver- 
seende  af  rikets  undervisningsverk  se  vidare  nedan  under  n.  67. 

»Gäntsitet»  hänsyftar  på  Fr.  v.  Gentz,  se  ofvan  under  n.  26. 

»Skalden»,  sedan  tryckt  i  Brinkmans  Vitterhets  Försök  I,  s.  44, 
slutar  med  raden  »och  alla  hyllade  Tegnér».  Se  E.  Wrangel,  Brinkman 
och    Tegnér,  s.  178. 

Leopolds  bref  rörande  Frithiofs  saga  (se  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s. 
230  ff.)  synes  icke  ha  blifvit  tryckt  under  den  ifrågavarande  tiden. 

66.  Originalet  hos  docenten  dr  J.  Reenstierna,  Stockholm. 

Om  Tegnérs  intresse  för  prästernas  bildning  vittnar  inrättandet  af 
Lässällskapen,  jfr  Cirkuläret  tr.   ofvan  s.   359. 

67.  Originalet  som  n.  2. 

I  tidningen  Argus  (n.  4  år  1826)  hade  beklagats,  att  bland  de  till 
ledamöter  af  den  stora  Uppfostringskommittén  utsedde  saknades 
Tegnér,  »som  ådagalagt  ett  lika  upplyst  och  varmt  som  hos  eforer 
sällsynt  nit  för  lärometodernas  förbättring  och  undervisningens  för- 
kofran  inom  sitt  stift».  I  ett  följande  nummer  omnämnes  ryktet,  att 
Tegnér  erhållit  »den  distinktionen  att  först  icke  hafva  blifvit  inkallad, 
men  sedan  vid  närmare  öfvervägande  i  kommittén  intagen».  Under 
uttryckande  af  önskan,  att  ryktet  måtte  vara  sant,  försäkrade  tid- 
ningen, att  något  förordnande  då  ännu  icke  blifvit  för  Tegnér  expedie- 
radt.     [E.  T.] 

68.  Originalet  som  n.  3. 

Om  poemet  Helgonabacken  se  ofvan  kommentaren  till  s.  161  ff. 
Hammarsköld  lät  i  tidningen  Kometen  n.  9  f.  införa  Bref  till  Julia 
i  anledning  af  Frithiofs  Saga. 

69.  Originalet  som  n.  33. 

70.  Originalet  som  n.  3. 

Om  Brinkmans  sjukdom,  som  han  trodde  vara  rosfeber,  se  E.  Wran- 
gel, Brinkman  och   Tegnér,  s.  162  f. 

Det  grekiska  citatet  i  anledning  af  Bloms  och  Tegnérs  skilda  stånd- 
punkter är  det  bekanta,  Archimedes  tillskrifna  yttrandet  (»gif  mig 
en  fast  punkt  och  jag  skall  sätta  världen  i  rörelse»). 

Om  »Glömskans  källa»  (Vitterhets  Försök  I,  s.  54)  se  E.  Wrangel, 
Brinkman  och  Tegnér,  s.  180. 

»Ett  namnsdagsblåseri»  var  måhända  den  ofvan  s.  207  tryckta 
dikten. 

—    698    — 


TILL    BREFVEN 

71.  Originalet  som  n.  64. 

Frih.  Ålcerhielm  hade  blifvit  utnämnd  till  ordförande  i  styrelsen 
öfver  fångvården  i  riket. 

Om  Nyman  se  of  van  under  n.  10. 

Jfr  ock  P.  Wieselgrens  bref  till  Tegnér  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper, 
s.  253  ff.    Wieselgren  hade  hos  Tegnér  lagt  sig  ut  för  Nyman. 

Om  »Ängeln»  se  ofvan  under  n.  64. 

72.  Originalet  som  n.  3. 
räck  =  arrack. 

73.  Originalet  som  n.  33. 

Jfr  de  närmast  föregående  brefven  samt  den  nyss  förut  författade 
dikten  Mjältsjukan  ofvan  s.  204.  Se  E.  Wrangel,  Martina  von  Schwe- 
rin,  s.  192  (brefvet  till  M.  v.  S.  anges  där  gen.  trjckfel  vara  af  d.  10 
mars). 

74.  Originalet  som  n.  52. 

Beskow  hade  nu  blifvit  anställd  som  handsekreterare  hos  kron- 
prinsen Oskar  —  hans  första  steg  på  hofmannabanan.  Han  adlades 
d.  11.  5.  1826  (von  Beskow),  introducerades  följ.  år. 

75.  Originalet  som  n.  33. 

Med  Antomarchi  menar  Tegnér  »Derniers  Moments  de  Napoleon» 
af  Francesco  Antomarchi  eller  den  svenska  öfversättningen  däraf 
(Napoleons  sista  stunder),  som  utkom  1826  i  två  delar. 

76.  Originalet  som  n.  52. 

öfverceremonimästaren  L.  von  Hauswolff,  som  nyss  aflidit,  var 
en  mycket  känd  person  från  den  gustavianska  tiden. 

77.  Originalet  som  n.  3. 

Om  Brinkmans  dikt  Skalden  se  ofvan  under  n.  65.  »Das  Grab»  synes 
icke  ha  blifvit  tryckt. 

En  engelsk  öfversättning  af  Axel  gjordes  vid  denna  tid  af  W.  H. 
Saunders  (tr.  1827  i  samlingen  Poetical  translations  from  the  Swedish 
language).     [E.  T.] 

D.  Munck  af  Rosenschöld  hade  utgifvit  Tegnérs  Tal  på  Oscarsdagen 
1824  i  dansk  öfversättning.    Följ.  år  utgafs  i  Liibeck  en  anonym  tysk. 

Det  medsända  poemet  var  Fågelleken  (ofvan  s.  208). 

78.  Originalet  som  n.  33. 

Tegnérs  mor,  nu  bosatt  hos  magen  Liden  i  Kola,  afled  först  1834. 
Se  E.  Wrangel,  Tegnérska  släktminnen  och  ungdomsbilder,  s.  109  f. 

79.  Originalet  som  n.  3. 

C.  B.  Rutströms  efterträdare  i  Sv.  akademien  blef  J.  O.  Valerius. 
C.  M.  Ekbom,  sedan  bekant  under  namnet  Ekbohrn,  f.  1807,  upp- 
muntrades bl.  a.  af  P.  Wieselgren,  K.  A.  Nicander  samt  af  Adlerbeth 

—    699    — 


KOMMENTAR 

(se  brefvet  n.  86  ofvan)  och  af  presidenten  J.  Sylvander,  hos  hvilken 
han  synes  ha  varit  i  tjänst  som  betjänt  (se  brefvet  n.  81).  Efter  studier 
i  Vexiö  blef  han  student  i  Lund  1828;  slutligen  tullhusinspektor,  t  1881. 

SO.     Originalet  som  föreg. 

Facsimile  af  detta  bref  hos  E.  Wrangel,  Brinkman  och  Tegnér,  s.  179. 

81.  Originalet  som  föreg. 

Afståndet  från  Tufvan  till  Vexiö  —  i  n.  86  betecknadt  som  'A  mil  — 
är  c.  3  km. 

Carl  Lundblads  verser  äro  omtryckta  bl.  af  Cecilia  Bååth-Holm- 
BERG,  Morfars  bok  II,  s.  103  f. 

Om  docenten  Dahlstedt  se  ofvan  under  n.  20. 

Om  Brinkmans  dikt  Känslans  Elysé  (Vitterhets  Försök  I,  s.  49)  till 
fröken  Mina  Morman  —  »din  fröken  Morman»  —  se  E.  Wrangel, 
Brinkman  och  Tegnér,  s.  180. 

Valerius'  dikt  Allmänna  kärleken  hade  1804  fått  Sv.  akademiens 
pris. 

Den  s.  557  nämnde  Lundblad  var  Carl  L:s  äldre  bror,  Tegnérs 
korrespondent  C.  F.  af  Lundblad. 

82.  Originalet  som  n.  52. 

I  anledning  af  arfprins  Karls  (Karl  XV:s)  födelse  skref  Beskow 
Födelsedagen,  epilog  med  sång  i  en  akt,  som  blef  uppförd  på  Kgl. 
teatern. 

83.  Originalet  som  n.  38. 

Leopolds  svarsbref  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.  263  ff. 

Grefvinnan  Christine  Charlotte  Mörner  (f.  1760),  änka  efter  gene- 
ralen frih.  B.  Cederström,  var  en  vittert  och  musikaliskt  begåfvad  dam, 
som  haft  många  beundrare. 

84.  Rutströms  efterträdare  som  sekreterare  i  Vitterhets,  Historie 
och  Antikvitetsakademien  blef  J.   G.  Liljegren. 

Sä.     Originalet  som  n.  2. 

Fru  Heurlin  var  änka  efter  lektor  Ehas  H.  i  Vexiö,  j  1825. 

Till  kyrkoherde  i  Ölmestad  utnämndes  följ.  år  hof predikanten  L.  P. 
Gagner.  —  G.  W.  Ahlström  var  skollärare  (apologist)  i  Stockholm  och 
afled  1827. 

Tegnérs  tanke  att  få  sin  vän  Chr.  I.  Heurlin  åter  till  Vexiö  som  lektor 
visade  sig  omöjlig  att  realisera;  Heurlin  själf  var  också  obenägen,  se 
slutet  af  brefvet  n.  88  ofvan. 

86.  Originalet  i  Vitterhets,  Historie  och  Antikvitetsakademiens 
arkiv. 

Om  Ekbom  se  ofvan  under  n.  79. 

87.  Originalet  som  n.  3. 

Om  valet  af  Valerius  se  ofvan  under  n.  79. 

-    700    - 


TILL    BREPVEN 

Efter  I.  R.  Blom  valdes  (d.  12.  6.)  statsrådet  grefve  G.  F.  Wirsén. 
Vid  det  förra  valet  fick  Brinkman  2  röster,  vid  det  senare  4  (Wirsén 
fick  9,  Beskow  1).  Jfr  G.  Ljunggren,  Sv.  akademiens  historia  II,  s. 
13. 

Wirsén  hade  1822  hållit  tal  då  grefve  G.  Lagerb rings  vapen  krossades. 

Om  Argus'  otidigheter  mot  Sv.  akademien  se  denna  uppl.  IV,  s.  526. 

Hans  Järta  begärde  och  erhöll  kunglig  tillåtelse  att  taga  sitt  inträde 
i  Sv.  akademien  frånvarande.  Hans  inträdestal  (öfver  G.  G.  Adlerbeth) 
upplästes  af  grefve  Fleming. 

Talet  på  Vexiö  gymnasium  se  ofvan  s.  339. 

Grefvinnan  Charlotte  Mörner,  f.  Arfwedsson,  var  änka  efter  riksståt- 
hållaren öfver  Norge,  fältmarskalken  grefve  C.  Mörner  af  Tuna.  Jfr 
ock  slutet  af  brefvet  till  Brinkman  n.  92  ofvan.  Sedermera  kom  Tegnér 
till  en  högre  uppskattning  af  denna  dam,  med  hvilken  han  också  någon 
gång  brefväxlade. 

Om  Crusells  musik  till  Frithiofs  Saga  se  ofvan  under  n.  52.  Jfr 
brefvet  till  Crusell  ofvan  n.  90. 

G.  Mohnikes  öfversättning  af  Frithiofs  Saga  utgafs  i  Stralsund  s.  å. 

Professor  Veit  Engelhardt  var  en  redan  då  bekant  kyrkohistorisk 
författare. 

Fru  M.  Ehrenström  hade  nyss  utgifvit  sin  bekanta  bok  Notice  sur 
la  Littérature  et  les  Beaux-Arts  en  Suéde;  likaså  Nicander  sin  dikt 
Markos  Botzaris  eller  den  »Sellcidiska  örnen». 

88.  Midsommarafton  var  det  som  sedvanligt  magisterpromotion 
i  Lund;  denna  gång  var  Agardh  promotor. 

I  anledning  af  det  sista  valet  i  Sv.  akademien  (se  föreg.  bref)  ut- 
talade sig  Tegnér  vid  denna  tid  synnerligen  skarpt  mot  »excellenserna» 
eller  »de  blå  banden»  (serafimerriddarne);  jfr  uttrycken  »blåkråkor»  och 
»de  blå  —  sura»  i  brefvet  n.  98  ofvan. 

89.  Originalet  som  n.  33. 

Om  Tegnérs  bikt  för  friherrinnan  v.  Schwerin  rörande  sitt  förhållande 
till  S.  (fru  Sina  Palm,  f.  Hising,  se  ofvan  under  n.  1  och  43)  se  E. 
Wrangel,  Martina  von  Schwerin,  s.  193  ff.  Där  också  s.  202  ff.  hennes 
svar  på  detta  bref. 

90.  Brefvet  som  n.  43. 

Se  om  Crusells  musik  ofvan  under  n.  52. 

Crusells  bref  till  Tegnér  af  d.  6.  6.  1826  tr.  i  D.  Fryklunds  anf.  arb. 

91.  Ekeberga  kyrka  invigdes  på  sommaren  s.  å. 

Prosten  J.  Engstrand  var  kyrkoherde  i  Lenhofda,  till  hvilket  pastorat 
Ekeberga  var  annex. 

L.  Lemchen,  Tegnérs  gamle  vän  (jfr  brefvet  n.  66),  var  kyrkoherde 
i  Ryssby  (Sunnerbo),  som  Tegnér  skulle  passera  på  väg  från  Varberg. 

92.  Originalet  som  n.  3. 

Om  grefvinnan  af  Ugglas  och  hennes  syster  fröken  Marie  v.  Stedingk 
se  E.  Wrangel,  Brinkman  och  Tegnér,  s.  199.    Med  uttrycket  »hennes 

—     701     — 


KOMMENTAR 

Essen»  torde  syftas  på  ett  inom  Stockholmssocieteten  bekant  förhål- 
lande, grefvinnan  De  Geers  ungdomskärlek. 

I  brefvet  till  Tegnér  af  d.  29  juni  (tr.  hos  E.  Wrangel,  Brinkman  och 
Tegnér,  s.  184)  hade  Brinkman  berättat  om  grefve  J.  Dela  Gardie, 
som  sagt  sig  numera  blott  eftersträfva  en  ny  hederspost,  den  nämligen 
att  bli  invald  i  Sv.  akademien,  vid  hvilket  yttrande  fru  Ehrenström 
skulle  ha  anmärkt,  att  i  sitt  inre  vore  han  nog  förargad  öfver  att  man 
icke  åtminstone  erbjudit  honom  att  bli  —  amma  åt  arfprinsen. 

Om  grefvinnan  Mörner,  f.  Arfwedsson,  se  ofvan  under  n.  87. 

Om  Beskows  Erik  XIV  se  vidare  nedan  n.  96. 

93.  Tegnér  hade  rest  till  Stockholm  för  att  deltaga  i  den  stora 
Uppfostringskommitténs  första  sammanträden.  Han  hade  på  resan 
upp  den  7.  7.  1826  hälsat  på  sin  vän  Adlerbeth  å  Ramsjöholm,  n.  o.  om 
Jönköping. 

Kollegan  i  Jönköping  J.  Dijk  afled  s.  å. 

Gymnasiet  på  Visingsö  hade  indragits  1812.  Den  Braheska  dona- 
tionen därtill  bildade  nu  Visingsöfonden. 

Olof  Nordström  blef  kjTkoherde  i  Järstorp  s.  å. 

Jönköpings  pastorat  erhöll  1827  J.  Wetterling;  Anders  Rogberg 
förblef  kyrkoherde  i  Alsheda. 

94.  Originalet  som  n.  3. 

J.  H.  Wallman,  bekant  som  fornforskare  och  medlem  af  Göthiska 
förbundet,  sökte  lektorat  i  Linköping,  men  synes  ha  blifvit  motarbetad 
denna  gång  af  biskop  Wallenberg;  först  1829  blef  han  lektor. 

Med  Tegnér  följde  till  Vexiö  (Tufvan)  hans  svägerska  fru  Sophie 
Myhrman,  »din  fru  Myhrman»  (se  ofvan  under  n.  3). 

På  brefvets  sista  sida  har  biskopinnan  Tegnér  skrifvit  följande  med 
anledning  af  Brinkmans  gåfva  af  ett  par  ljusstakar  och  med  hälsningar 
från  sin  svägerska  Sophie: 

>  Genom  den  vackra  presenten  äro  mina  förbindelser  till  Herr  En- 
voijen  på  ett  annat  sätt  förökade  och  jag  får  derföre  aflägga  mina 
tacksägelser.  Endast  för  min  Mans  skull  kan  jag  hoppas  att  ha  ett  rum 
bland  Herr  Envoijens  vänner;  men  äfven  med  detta  endaste  är  jag  nöjd. 
För  våra  barn  skola  dessa  stakar  bli  ett  minne  af  den  mast  trofasta 
vänskap.  — 

Från  min  Svägerska  har  jag  att  frambära  många  ömma  hälsningar 
och  genom  dessa  vill  jag  äfven  bereda  mig  ett  rum  i  Herr  Envoijens 
minne. 

ödmjukeligen 
Anna  M.  G.  Tegnér. ^ 

9.J.  Kanslirådet  N.  M.  af  Tannström  var  kanslerssekreterare  för 
Lunds  universitet. 

F.  W.  af  Ekenstam,  som  varit  e.  o.  akademiadjunkt  i  Lund,  var  nu 
lektor  vid  Linköpings  gymnasium;  han  troddes  enligt  bref  från  Agardh 
till  Tegnér  af  d.  25.  10  vilja  afstå  från  sin  löntur  vid  universitetet  om 
han  blef  utnämnd  till  teol.  adjunkt. 

—    702    — 


TILL    BREFVEN 

Bolmeer,  E.  S.  Bring  och  Brunius  voro  nu  professorer  vid  Lunds 
universitet,  den  sist  nämnde  Tegnérs  efterträdare  i  grekiskan. 

N.   F.   Grälis  var  akademibokhållare  (kamrerare). 

Efter  C.  E.  KjcUin  stod  professuren  i  matematik  ledig  (1825  ff.); 
adjunkten  C.  J.  D.  Hill  utnämndes  först  1830  till  hans  efterträdare. 

C.  D.  Skogman  var  nu  statssekreterare  vid  handels-  och  finansexpe- 
ditionen. 

Agardh  erhöll  understödet  till  sin  resa  och  företog  den  följ.  år  (till 
Adriatiska  hafvets  kuster,  företrädesvis  Venedig  och  Triest,  för  studium 
af  hafsalgerna). 

»Skuggan»,  en  vacker  lägenhet  å  Djurgården  vid  Stockholm,  då  till- 
hörande familjen  Limnell. 

Agardhs  stora  Statistik  öfver  Sverige  började  först  utgifvas  1852. 

Förslaget  om  en  tidskrift  från  Lund  hade  utgått  från  d.  v.  prefekten 
vid  det  teologiska  seminariet  i  Lund  H.  Reuterdahl  och  understöddes 
af  bokförläggaren  C.  W.  K.  Gleerup.  Den  10  nov.  skref  Agardh  till 
Tegnér  därom:  »Redacteurerna  äro  endast  Lundabor.  Dig  räknar  man 
alltjämt  som  sådan.  Man  önskar  således  att  Du  ville  ej  nu  öfverge 
deras  krets  utan  någon  gång  bidraga  med  en  uppsats.  På  vers  gör  man 
ej  anspråk,  om  du  ej  särskildt  unnar  oss  det.  Men  det  synes,  som  dina 
Prosaiska  uppsatser  ej  skulle  af  Dig  förvägras  för  denna  journal. 
Man  har  bedt  mig  hos  Dig  anhålla  derom.  —  Lund  agerar  Edinburgh 
mot  det  öfriga  landet,  och  det  Oxfordska  Upsala.  Hvad  vore  Edin- 
burgh utan  Sir  Walter?»  I  bref  af  d.  8  dec.  redogjorde  Reuterdahl 
närmare  för  planen  (delvis  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper,  s.  267  ff.)  Se 
ock  Ärkebiskop  Henrik  Reuterdahls  Memoarer,  s.  90  o.  96.  Jfr  äfven 
slutet  af  brefvet  n.  98  ofvan. 

Företaget  kom  icke  till  stånd  i  den  ursprungligt  planerade  formen. 
Följ.  år  började  Reuterdahl  utge  Theologisk  Quartalskrift. 

96.  Originalet  som  n.  52. 

Om  Ekbom  —  af  Tegnér  här  på  andra  stället  felaktigt  kallad  Hedbom 
(kanske  genom  något  inflytande  från  skaldenamnet  Hedborn)  —  se 
ofvan  under  n.  79.  Ekbom  blef  verkhgen  till  slut  anställd  vid  tull- 
verket. 

På  de  flesta  af  Tegnér  i  Bilagan  anmärkta  ställen  har  Beskow  i 
trj-cket  af  Erik  XIV  (Första  Afdelningen:  Erik  konung)  1827  vidtagit 
rättelser,    mer    eller    mindre   lj'ckade. 

97.  Landskamreraren  i  Kronobergs  län,  tit.  kammarrådet  J.  N. 
Långs  fru,  Johanna  Maria  Stenstrand,  var  en  vittert  intresserad,  älsk- 
värd dam,  som  Tegnér  en  tid  ägnade  ett  visst  intresse;  jfr  uttrycket 
om  »en  temmehgen  ung  och  rätt  vacker  Fru»  i  slutet  af  brefvet  n.  98 
ofvan. 

Den  af  L.  Hammarsköld  ombestyrda  upplagan  af  Stagnelius'  dikter 
utgafs  1824—1826. 

98.  Originalet  som  n.  3. 

Om  Brinkmans  prisdikt  »Diktens  öar»,  som  akademien  blott  ville  ge 

—    703    — 


KOMMENTAR    TILL    BREFVEN 

ett  mindre  pris,  hvilket  förf.  vägrade  mottaga,  se  E.  Wrangel,  Brink- 
man  och  Tegnér,  s.   180  f. 

Det  mindre  priset  tillerkändes  samtidigt  expeditionssekreteraren 
J.  A.  Afzelius  för  hans  »Sång  i  anledning  af  H.  K.  H.  Arffursten  Carl 
Ludvig  Eugénes  födelse». 

Erica  vulgaris  =  (den  torra)  ljungen. 

Om  »Blåkråkorna»  se  ofvan  under  n.  88. 

Excellensen  A.  F.  Skjöldebrand  hade  författat  en  i  den  Tegnér- 
Brinkmanska  kretsen  förlöjligad  hjältedikt  »Gustaf  Eriksson». 

Tegnérs  yttrande  i  anledning  af  Xicanders  prisdikt  Tassos  död 
se  ofvan  s.  363. 

Brinkman  hade  i  bref  d.  13.  12.  1826  (jfr  E.  Wrangel,  Brinkman  och 
Tegnér,  s.  203)  anmärkt,  att  »teckning  och  kolorit  äro  lika  misslyckade 
i  följande  strofer  af  ifrågavarande  [Xicanders]  poem: 

»För  att  se  hur  lagerkransen  målar 
med  hoppets  gröna  färg  din  pannas  snö 
inom  hvars  hvalf  vid  ljus  af  Febi  strålar 
förföriskt  yppigt  som  Armidas  ö 
ett  paradis  af  skönhet  blomstrat  hade.* 

Om  A.   O.   Lindfors'  latinska  lexikon  som,  liksom  dylika  skolord- 
böcker  i  allmänhet,  kallades  »svinmagen»,  se  ofvan  under  n.  12. 
Sesquipedalia  verba    =   tvetydiga  ord. 
Om  fröken  Marie  v.  Stedingk  se  ofvan  under  n.  92. 
Om  den  tillärnade  tidskriften  i  Lund  ofvan  under  n.  95. 
Om  »din  fru  M.»  under  n.  94. 


—    704    — 


INNEHÅLL. 


DIKTER. 

Sid. 

Frithiofs  Saga 3 

1.  Frithiof  och  Ingeborg 5 

2.  Kung  Bele  ocli  Tborsten  Vikiugssou 12 

3.  Frithiof  tager  arf  efter  sin  fader 19 

4.  Frithiofs  Frieri 26 

5.  Kung  Ring 32 

6.  Frithiof  spelar  Schack 37 

7.  Frithiofs  Lycka 40 

8.  Afskedet 48 

9.  Ingeborgs  Klagan * .    .  66 

10.  Frithiof  på  Hafvet 69 

11.  Frithiof  hos  Angantvr 78 

12.  Frithiofs  Återkomst" 89 

13.  Balders  Bål 97 

14.  Frithiof  går  i  landsflykt 102 

15.  Vikingabalk Hl 

16.  Frithiof  och  Björn 116 

17.  Frithiof  kommer  tiU  Kung  Ring 120 

18.  Isfarten 125 

19.  Frithiofs  Frestelse 127 

20.  Kung  Rings  död 133 

21.  Rings  Dräpa • 137 

22.  Kungavalet 141 

23.  Frithiof  på  sin  Faders  hög 145 

24.  Försoningen 150 

Helgona  backen,  eUer  Minnen  af  Lund 161 

1.  Jätten  Finn 163 

2.  Gerda 169 

Helgona  backen  (plan) 189 

—    705    — 
45 — 210169.  Tegnér,  Sami.  skrifter.  B. 


INNEHÅLL 

Sid. 

TiU  Sina  Palm 191 

TiU  de  Resande 192 

Helsningen 194 

Bouts-Rimés 195 

Tili  Grefve  Hans  WacMmeister  på,  hans  Bröllopsdag 196 

Spegeln 198 

TiU  Crasell 199 

Till  Sandberg 200 

Ord  till  sorgmusiken  vid  minnesfesten  öfver  Sven  Hylander    ....  202 

Mjeltsjukan 204 

Landshöfdingen,  Baron  Klinteberg 207 

Fågelleken 208 

Till  Friherrinnan  M.  Schwerin 213 

I  Biskopinnan  Faxes  Minnesbok 215 

Hans  Excellens  Grefve  Stedingk 216 

I  C.  A.  Hagbergs  Minnesbok 217 


PEOSAISKA  UPPSATSER. 

Odaterade  predikningar 221 

I.     20  Sond.  p.  Trinit 221 

II 229 

III 240 

IV 249 

V 259 

VI.     [Ingress  tiU  en  predikan] 271 

VII 273 

Tal  vid  P.  J.  Liljenroths  prästvigning  .        284 

Vid  vigningen  af  Berga  Kyrka 287 

Tal  i  Jönköpings  skola  2  juni  1825 298 

Tal  på  Vexiö  Gymnasium  17  juni  1825 304 

Vid  invigningen  af  Skatelöfs  Kyrka 312 

Om  läseriet  i  Småland 325 

TiU  Fru  Jägmästarinnan  Elisabeth  Hafström 334 

Förord  tiU  Buttmanns  »Grekiska  Schol-Grammatik» 336 

På  Vexiö  Gymnasium  juni  1826 339 

Utlåtande  rörande  folkundervisningen 350 

Cirkulär  om  Läsesällskap 359 

Om  C.  A.  Nicanders  skaldestycke  Tassos  död 363 


BREF. 

1.  TiU  C.  P.  Hagberg  den  13  januari  1825 367 

2.  TiU  A.  C.  af  KuUberg  den  13  januari  1825 369 

3.  TUl  C.  G.  von  Brinkman  den  29  januari  1825 370 

—    706    — 


INNEHÅLL 

Sid. 

4.  Till  C.  I.  Henrlin  den  31  januari  1825 377 

5.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  7  februari  1825 380 

6.  Till  C.  I.  Heurlin  den  21  februari  1825 381 

7.  Till  A.  C.  af  Kullberg  den  27  februari  1825 382 

8.  Till  G.  G.  von  Brinkman  den  3  mars  1825 384 

9.  Till  Densamme  den  10  mars  1825 387 

10.  Till  A.  G.  Ahlatrand  den  11  mars  1825 390 

11.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  17  mars  1825 391 

12.  Till  P.  H.  Ling  den  20  mars  1825 396 

13.  Till  A.  C.  af  Kullborg  den  27  mars  1825 398 

14.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  27  mars  1825 399 

15.  Till  M.  Lagerlöf  den  3  april  1825 402 

16.  Till  A.  G    Ahlstrand  den  6  april  1825 407 

17.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  7  april  1825 409 

18.  Till  A.  C.  af  Kullberg  den  10  april  1825 418 

19.  Till  C.  I.  Heurlin  den  11  april  1825 420 

20.  Till  Densamma  den  18  april  1825 421 

21.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  24  aprU  1825 423 

22.  Till  Densamme  den  1  maj  1825 428 

23.  Till  C.  I.  Henrlin  den  2  maj  1825 432 

24.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  5  maj  1825 433 

25.  Till  A.  C.  af  KuUberg  den  12  maj  1825 435 

26.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  12  maj  1825 436 

27.  Till  G.  Biilow  den  16  maj  1825 440 

28.  Till  A.  C.  af  Kullberg  den  30  juni  1825 441 

Till  C.  G.  von  Brinkman  den  30  juni  1825 443 

Till  A.  G.  Ahlstrand  den  1  juli  1825 448 

Till  C.  I.  Heurlin  den  4  juli  1825 449 

Till  F.  M.  Franzén  den  7  juli  1825 450 

Till  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  14  juli  1825   ....  451 

Till  C.  I.  Heurlin  den  26  juli  1825 453 

Till  I.  R.  Blom  den  27  juli  1825 455 

Till  A.  C.  af  Kullberg  den  14  augusti  1825 461 

Till  C.  G.  von  Brinkman  den  14  augusti  1825 462 

Till  C.  G.  af  Leopold  den  17  augusti  1825 465 

Till  C    G.  von  Brinkman  den  18  angusti  1825 470 

TiU  C.  I.  Heurlin  den  29  augusti  1825 471 

Till  A.  C.  af  Kullberg  den  1  september  1825 474 

Till  C.  G.  von  Brinkman  den  8  september  1825 475 

Till  B.  Crusell  den  8  september  1825 477 

Till  A.  G.  Ahlstrand  den  9  september  1825 478 

Till  C.  I.  Heurlin  den  12  september  1825 479 

Till  O.  Berg  den  24  september  1825 481 

Till  C.  G.  von  Brinkman  den  28  september  1825 483 

Till  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  4  oktober  1825  ...  489 

Till  A.  G.  Ahlstrand  den  15  oktober  1825 490 

Till  A.  Hagelberg  den  21  oktober  1825 491 

Till  A.  G.  Ahlstrand  den  25  oktober  1825 492 

Till  B.  Beskow  den  27  oktober  1825 493 

_    707    — 


INNEHALL 

Sid. 

53.  Till  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  30  oktober  1825   .    .  494 

54.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  7  november  1825 497 

55.  TiU  B.  Beskow  den  10  november  1825 500 

56.  TiU  F.  M.  Franzén  den  13  november  1825 502 

57.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  27  november  1825 515 

58.  TiU  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  1  december  1825   .    .  522 

59.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  29  december  1825 526 

60.  TiU  A.  G.  Ahlstrand  den  30  december  1825 529 

61.  Till  G.  M.  Posse  den  1  jannari  1826 531 

62.  TiU  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  5  januari  1826   ...  532 

63.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  15  januari  1826 535 

64.  TiU  G.  F.  Åkerhielm  den  22  januari  1826 538 

65.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  26  januari  1826 542 

66.  TUl  L.  Lemchen  januari  1826 548 

67.  TiU  A.  C.  af  KuUberg  den  16  februari  1826 550 

68.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  16  februari  1826 552 

69.  TiU  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  19  februari  1826    .    .  557 

70.  TUl  C.  G.  von  Brinkman  den  5  mars  1826 559 

71.  Till  G.  F.  Åkerhielm  den  9  mars  1826 562 

72.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  12  mars  1826 565 

73.  TiU  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  16  mars  1826     ...  568 

74.  TUl  B.  Beskow  den  20  mars  1826 570 

75.  TiU  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  2  april  1826  ....  573 

76.  TUl  B.  Beskow  den  6  april  1826 574 

77.  TUl  C.  G.  von  Brinkman  den  9  april  1826 576 

78.  Till  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  16  april  1826  ....  579 

79.  Till  C.  G.  von  Brinkman  den  23  april  1826 581 

80.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  10  maj  1826 584 

81.  TUl  Densamme  den  21  maj  1826 584 

82.  TUl  B.  Beskow  den  25  maj  1826 588 

83.  TiU  C.  G.  af  Leopold  den  5  juni  1826 592 

84.  TUl  F.  M.  Franzén  den  5  juni  1826 594 

85.  TUl  A.  C.  af  KuUberg  den  15  juni  1826 596 

86.  TiU  J.  Adlerbeth  den  16  juni  1826 598 

87.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  23  juni  1826 600 

88.  Till  C.  A.  Agardh  den  23  juni  1826 604 

89.  TUl  M.  von  Schwerin,  född  Törngren,  den  4  juU  1826 609 

90.  TiU  B.  Crusell  den  8  juli  1826 615 

91.  TiU  A.  G.  Ahlstrand  den  16  juli  1826 617 

92.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  19  juU  1826 617 

93.  TUl  A.  G.  Ahlstrand  den  22  september  1826 623 

94.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  19  november  1826 624 

95.  TiU  C.  A.  Agardh  den  20  november  1826 626 

96.  Till  B.  Beskow  den  3  december  1826 629 

97.  Till  J.  M.  Lång,  född  Stenstrand,  den  13  december  1826    ...  633 

98.  TiU  C.  G.  von  Brinkman  den  20  december  1826 633 

Kommentar  tUl  dikterna  och  de  prosaiska  uppsatserna 643 

Kommentar  tUl  brefven 681 


—     708 

C' 


BINDfNG  LIST   SEP  1     1941