Skip to main content

Full text of "Samlade skrifter af Zacharias Topelius ..."

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



\ * 







SAMLADE SKRIFTER 



AF 



ZACHARIAS T0PELIU8 



TJUGUSJÄTTE DELEN 

LÄSNING FÖR BARN 



^-^ 



G. W. EDLUNDS 

FÖRLAGSAKTIEBOLAG 

HELSINGFORS. 



LÄSNING FÖR BARN 



AF 



ZACHARIAS TOPELIUS 



FÖRSTA BOKEN 



- »t *■ '- 



G. W. EDLUNDS 

FÖRLAGSAKTIEBOLAG 

HELSINGFORS. 



299629 



STOCKHOLM 
Alb. Bonniers boktryckeri 1906 



Företal. 

till alla dem som hålla af vackra sagor. 

Det var en gång en gammal, gammal gumma, 
som bodde i en liten, liten stuga, 
och ständigt hördes hennes spinnrock brumma, 
och frusen var hon som en vinterfluga. 

Och ständigt såg man hennes brasa brinna — 
hur skulle annars hon sitt kaffe laga? — 
hon kunde ytterst fina trådar spinna^ 
men spann ock hop rätt mången vacker saga. 

Ty ingen kunde så som hon berätta 
om bergens troll, som uti klyftan skratta, 
om älfvor Ijufva, älskliga och lätta, 
som dansa uppå ängens blomstermatta; 

om skogens rån, som uppå grenen gunga, 
om vilda jägarns jakt i höstenatten; 
om dalens nymfer, som i källan sjunga, 
och draken, som beständigt glor på skatten; 



LÄSNING FOR ^Arf^N 



om Neckens vackra aätfg;*i sommarkvällen; 

om tappre riddarQ^crcliM^öna tärnor; 

om grymme jä.ttars 'räfvarslott i fjällen; 

om sjöns JséirXlW och om himlens stjärnor. 



M«n.^h^ht ändå hon brukade förtälja 
*o^*'ijusa änglar, som sig uppenbarat, 
^oin goda barn, som dygdens vägar välja, 
hur Herren Gud dem underligt bevarat. 

Nu är hon död, den gamla, gamla gumman. 
Af sagorna jag säkert mången glömde; 
men några minns jag än; och liksom blomman 
ur fröet växer, som i jord man gömde. 

Så ur den hälft förgätna sagoringen 
en värld af under växte i mitt sinne. 
Jag målar den så godt jag kan, och ingen 
skall skratta åt den gamla gummans minne. 

1847. 



KYRKTUPPEN 



Kyrktuppen. 

(För små barn.) 

Nu börja vi med en märkvärdig saga, som kunde 
heta: Högmod går för fall; men hvar och en får 
tänka hvad han behagar. Högfärdig kan man vara om 
man aldrig är mer än en hallonmask; hvad sedan, när 
man har den äran att vara en kyrktuppi 



Det var en gäng en kyrktupp, som satt på ett myc- 
ket högt torn. Hvarifrån han var hemma och huru han 
kommit sä högt upp i världen, det är icke lätt att säga. 
Man tror, att hans pappa var ingen vanlig tupp, utan en 
timmerman, som kunde skära ut örnar och drakar af trä, 
och dä tror man, att timmermannen skurit tuppen af en 
stock och hissat honom med tåg upp på tornet, efter 
tuppen var sä stocklat och ej kunde lära sig flyga. 

Kanske var det ej så; kanske var tuppen fordom 
premiertupp i den mäktiga fédrottningen Gilimiliadolgas 
hönshus och gjorde i sitt högmod uppror emot sin här- 
skarinna och blef till straff förvandlad till en trätupp 
och fastnaglad på tornet. Detta kan ingen så noga veta. 
Alltnog, där satt han på tornet allra högst upp, ja högre 
än det högsta tak och det högsta träd på sju mil om 



8 LÄSNING FOR BARN 

kring. Och så högt satt han, att hela jorden omkring 
honom syntes ej mycket större än en pannkaka, och 
människorna sågo där ut som flugor på pannkakan. En 
liten tid såg tuppen dem surra, och så såg han dem 
åter jagas bort med den stora flugsmällan. 

Kyrktuppen var hiskeligt stor. Han hade en hög, 
rödmålad tuppkam ofvanför näbben, gröna ögon, stora 
som tallrikar, och en mycket yfvig stjärt. I hans mage 
rymdes väl tre tunnor råg, så glupsk var han. Också 
kan man tro att han var något stormodig. För att han 
var så stor och satt så högt upp, tyckte han, att ingen 
i hela världen var en så hög herre, som han. Alla tup- 
par äro högfärdiga; det kan man se på deras fasoner, 
när de brösta sig i sophögen och sträcka näbben i väd- 
ret, liksom ville de ropa till hvar och en: hvad är du 
för en fnaskenfelt? Men kyrktuppen var en af de värsta. 
Man skall få se, att sådant aldrig slutas väl. Mången 
stormodig tupp har mist nacken, när hans herrskap ställt 
till kalas, och sedan har han utan krus blifvit plockad 
och lagd i stekgrytan och uppäten som annat fjäderfä, 
med sås, gurkor och lingonsylt. 

Kanske visste kyrktuppen, att han ej dugde hals- 
huggas och ätas, och detta gjorde honom högfärdigare 
än andra tuppar. Han hade en egenskap, som är rätt 
brukbar här i världen, och det var att beständigt vända 
stjärten efter vädret. Han kunde därför se sig omkring 
åt alla väderstreck. Men hvart han än koxade med sina 
stora gröna ögon, såg han ingenstädes på jorden sin like. 
Han började därför tro, att han var betydligt bättre än 
alla andra, och att hela världen borde vara honom un- 
derdånig. Därvid tänkte han så vid sig själf: 

— Jag är en stor tupp, en mycket förnäm och 
ståtlig tupp är jag. Min like bland tuppar flnns icke. 



KYRKTUPPEN 9 

Jag är ett verkligt tuppmajestät. Det syns skenbarligen 
att kyrkan Sr byggd enkom för min skull och för att 
skaffa mig en plats, som är värdig min höga rang. Hvar- 
för skulle människorna hvar söndag samlas här omkring 
kyrkan, om ej för att riktigt beundra och tillbedja mig? 
Ja, det är visst, att jag är en stor tupp ; en högst förnäm 
och märkvärdig tupp är jag. 

Men förnämt folk har stundom rätt ledsamt, och det 
hade äfven kyrktuppen. Flyga kunde han icke, arbeta 
ville han icke, och äta behöfde han icke. Hvad skulle 
han göra? Det var ej utan, att han icke ibland med 
en viss afund betraktade prostens höns, som någon 
gång trippade fram ända till tornfoten och krafsade så 
behändigt upp sanden, för att plocka sig ett och annat 
korn. 

En dag hände sig, att en kråka råkade flyga öfver 
kyrkan och helt nära förbi kyrktuppen, som satt där 
fnurrig och tvär och förargade sig öfver att någon under- 
stod sig flyga nästan likaså högt, som han behagade sitta. 
— Kval Kva! — skrek kråkan. — Hur står det till, 
kära tupp? 

— Brrrl — sade tuppen, snurrade kring efter vin- 
den och vände stjärten åt kråkan. — Jag tycker du 
kunde åtminstone kalla mig excellens. 

— Ser man på! — sade kråkan. — Nå, har icke 
ers excellens något tråkigt i längden, att sitta så där 
ensam och göra ingenting? Jag tycker ers excellens 
kunde gifta sig. 

— Jag gifta migl — sade kyrktuppen. — Hvar 
skulle jag finna en höna, nog hög och förnäm, att jag 
utan skada för min rang kunde fria? 

— Ers excellens har rätt — svarade kråkan ; — en 
sådan höna är icke lätt att finna, ty jag minns ej, att 



10 LÄSNING FÖR BARN 

jag någonsin hört talas om kyrkhönor. Men ers excel- 
lens kunde åtminstone företaga sig något arbete. Så gör 
jag, det förkortar tiden, och daraf blir man glad och 
munter till sinnes. 

— Arbete! — fnurrade tuppen åter och såg på 
kråkan med djupt förakt. — Stort och förnämt folk brukar 
aldrig arbeta, det passar sig icke. 

— Håhå — tänkte kråkan vid sig själf, när hon 
flög bort; — du koxar och koxar omkring dig, herr 
tupp, och vet ändå så föga hur det går till i världen. 
Jag har ofta sett de höga och förnäma ha mera arbete 
och mera bekymmer, än de ringa på jorden. Men så- 
dana dumdryga kaxar, som du, tro förnämheten bestå 
däri, att man ej gör Guds skapande grand, utan sitter 
stocklat, låter andra passa upp sig och har hjärtans led- 
samt. Det syns också, att kyrktuppen är flera hundrade 
år gammal och tänker så, som mången tänkte förr i 
hans ungdomstid. Men nu begriper man bättre än förr, 
att alla måste arbeta och vara flitiga, om de vilja vara 
lyckliga och nöjda. Det förstår icke tuppen. För att 
han är så genomlat, säger han: det passar icke. 

Och så var det verkligen. Tuppen var lat och hög- 
färdig, det var hela saken. I flera hundra år hade han 
suttit där uppe på tornspetsen och ej gjort strå i kors; 
han hade ej galat en gång. Ja, han var så lat, att han 
ej rört sig ur fläcken på alla de hundra åren; då kan 
man tänka huru lat han var. En lagom risbastu skulle 
kanske ha muntrat honom till flit och arbetsamhet. Men 
hvem skulle understått sig ett sådant försök? Dessutom 
var han skapad af trä, och på honom bet intet ris. Vi 
få väl höra hur det gick med honom. 

En vacker dag, när kyrktuppen som vanligt satt och 
stirrade ut i himmelens blå och såg menande ut, fastän 



KYRKTUPPEN 1 1 

han tänkte just ingenting, såg han med förundran en 
stor hop folk nedanför kyrkan. — Hvad kan det vara? 
tänkte han — i dag är ingen söndag. — Snart nog fick 
han likväl se hvad det var. 

Det var den store lindansaren Karamatti, som hade 
spänt upp ett tåg mellan kyrktornet och klockstapeln. 
På tåget hoppade en liten gosse och en liten flicka och 
dansade mot hvarandra och gjorde förunderliga sväng- 
ningar. — Jaså — tänkte tuppen; — var det ej annat? 
Jag trodde, att det var någon ny högtidlighet, som de 
dumma människorna skulle fira här till min ära. 

Rätt som det var kastade den lille Karamatti en 
slängkyss åt folket, och så klättrade han som en katt 
uppför kyrktornet, ty där voro af gammalt järnpinnar in- 
slagna i tornspiran, den ena ofvanför den andra. Upp- 
efter jämpinnarna klef nu den lille Karamatti allt högre 
och högre; till slut var han nära tuppen. — Åhål — 
tänkte tuppen och såg rosenrasande ut. 

Men Karamatti lät sig icke förskräcka, utan, mir 
nix, dir nix, med ett språng var han uppe på tuppens 
i^yggi satte sig där att rida och skrek af alla krafter: — 
Hoppsan, min häst! Hej, hoppsan, min hästl 

Då skall man tro, att tuppen fick stora ögon och 
fann sig grufligen förnärmad, där han satt i sin högfärd 
och trodde ingen i hela världen var hans like. Och nu 
satt där en liten knyffel och toppred honom och ropa- 
de: — Hoppsan, min hästl Hej, hoppsan, min hästl 

Först väntade tuppen, att hela kyrkan skulle ramla 
af förundran öfver en sådan näsvishet. Men kyrkan stod 
lugnt stilla, där hon stod, och nu började tuppen i sin 
stora förödmjukelse vrida sig och svänga åt alla håll. 
Hvad skulle han göra? Han hade varit så lat, att han 
bvarken lärt sig flyga eller gala; därför fick han nu hålla 



12 LÄSNING FÖR BARN 

till godo den knäcken, som hans högmod led, när allt 
folket nedanför ropade: bravo! bravissimo! och tyckte 
det vara mycket behändigt af lille Karamatti att topprida 
kyrktuppen. Ja, så går det här i världen: när någon 
är lat och högfärdig, kommer lille Karamatti och topp- 
rider honom, liksom han red på kyrktuppen. Var säker 
på det. 

Men däraf blef kyrktuppen just icke mycket visare. 
Där satt han kvar på sin tornspets år efter år; det ena 
släktet efter det andra sjöng sina psalmer till Guds ära 
i kyrkan därunder och lefde sin tid och gick sedan i 
grafven; och nya människor kommo i stället och sjöngo 
desamma gamla psalmerna i densamma gamla kyrkan. 
Men tuppen satt allt lika lat och lika förnäm på sitt 
torn och väntade allt, att ändå till slut någon underbar 
lycka skulle vederfaras honom för hans stora förnäm- 
hets skull. Kanske väntade han, där han satt, bli för- 
gylld med klaraste guld och skina som solen, eller vän- 
tade han att en dag blifva utropad till hela världens 
stortuppsultan. Ja, hvem kan så noga veta? Han 
väntade och väntade och aldrig ville den stora lyckan 
komma. 

Huru länge han nu väntade, blef han på sistone 
mycket gammal och murken, så alt den ena träbiten 
efter den andra föll af honom, när det blåste. En dag 
var det en stark storm. En väderil kom hvinande öfver 
kyrkan, blåste bort hela tuppen från tomspiran och förde 
honom genom luften med sig till sjön. Där fick nu 
tuppen, vimmelkantig som han var af den ovanliga re- 
san, för allra sista gången ångra, alt han ej lärt sig 
flyga och gala. Ty hade han kunnat det, så hade han 
ej blåst i sjön, utan i stället flugit till rådstugutaket och 
satt sig att gala där, så att magistraten och hela staden 



KYRKTUPPEN 13 

hört det. Men nu blåste han i sjön och kastades af 
vågorna af och an, så att gäddor och abborrar gapade på 
honom och undrade hvad han var för ett sjöspöke. Till 
slut blef han kastad upp på en strand, och där blef han 
liggande. 

Vid stranden stod en liten stuga, och där bodde en 
gammal gumma, som hade två barn, en gosse och en 
flicka. Gossen och flickan byggde en gång små dammar 
vid stranden, likasom kamrar för de små fiskarna, som 
där simmade ut och in. Vid det att de nu gingo litet 
längre bort för att samla passande stenar, hände sig, att 
de där hittade den stackars gamla kyrktuppen, och då 
för tiden var han rätt bedröflig att se på. Vågorna hade 
alldeles bortsköljt målningen af honom, och han hade 
skafvats mot stenarna, så att han mist både näbb och 
stjärt. 

Då sade barnen: — Nu är ingen nöd; mor klagar 
alltid, att kråkor och sparfvar göra skada på ärtsängarna. 
Men se här få vi en präktig kråkskrämma. Kom, låt oss 
taga ett tåg och hala den stora besten upp till ärtlandet. 

Och så blef kyrktuppen på gamla dagar uppspetad 
på en gärdsgårdsstör till kråkskrämma vid ett ärtland, i 
stället att blifva förgylld och utropad till hela världens 
stortuppsultan. Då hände sig att kråkan, som i hans 
välmaktsdagar kallat honom ers excellens, kom en dag 
flygande, för att göra kalas i ärtlandet. Huj — då såg 
hon kråkskrämman och flög för alla de sju. Men under 
flykten råkade hon se sig om och kände igen sin gamle 
bekante. — Kval Kval — skrek kråkan; — mjukaste 
tjänarinnal Se på hans excellens, som har blifvit kråk- 
skrämma! Jo, jo, högmodet, högmodet; så går det här 
i världen. 

— Håll din näbb! — kraxade en förståndig korp, 



14 LÄSNING FÖR BARN 

som satt på en tallstubbe nära intill. — Tuppen fattig 
har varit högfärdig och lat, och därför har det gått ho- 
nom illa. Men nu är han gammal och olycklig, och de 
gamla och olyckliga får man icke försmäda. Ingen kan 
veta hur det går med en själf på gamla dagar. 

Detta allt hörde kyrktuppen. Men han kunde ej 
svara ett ord, ty han var utan näbb och satt uppträdd 
på en gärdsgårdsstör. Där sitter han troligen än i dag. 



REFANUT 15 



Refanut. 

Skeppet Hoppet låg förtöjdt vid hamnbryggan; en 
svärm af gossar hade fått lof att gå ombord och 
klättra i vanterna. Några vågade sig upp till stormars- 
korgen, två hunno ända till lillmärsen, och en hade god 
lust att en gång i sitt lif försöka huru det kändes att 
rida på bovenbramrån. Det var söndagsafton, Brass- 
Matte satt på ankarkettingen, fördäck, och hade läst 
psalmboken, men lade den nu ifrån sig för att betrakta 
gossarna. Brass-Matte var en gammal becktröja, en vä* 
derbiten matros af den äkta sorten, som pröfvat alla 
vindar och seglat på alla haf, allt från den tid han 
kunde lyfta en åra. En gladlynt och skämtsam man var 
han, den gamle Brass-Matte ; kunde berätta många roliga 
äfventyr och skarfvade till i växten, så att det förslog, 
men det tyckte många just vara det allra bästa. Gos- 
sarna höllo af Brass-Matte, de tyckte att han var en 
karlakarl och kunde berätta historier som ingen annan, 
om det också ibland var nästan på drift. 

Brass-Matte lade bort psalmboken, koxade uppåt 
märsen och ropade: hoj där i tacklingen I 

— Hoj! — svarade gossarna, som hade vågat sig 
högst. 



16 LÄSNING FÖR BARN 

— Lita på händerna och inte på fötterna du där i 
toppen, annars dimper du ned som en kråkunge! — 
ropade Brass-Matte. 

— Rätt så! — skrek den högsta våghalsen på vä- 
gen till bovenbramrån. 

Brass-Matte mumlade något om valpar, som ville 
vara kattungar, och låtsade icke vidare bry sig om hela 
svärmen, men följde dem med vaksamma blickar, efter 
han ju hade vakten på däck. Om en stund hade gos- 
sarna tröttnat att klättra. En af märsgastarna torkade 
svetten från pannan och menade, att Hoppet var ett 
stort skepp; det var ingen lätt sak, att här klättra ända 
till rånocken. 

— Åja — sade Brass-Matte lugnt — visst är det 
ju ett stycke framåt på vägen till månen. Nog är Hop- 
pet stort, men ni skulle ha sett Refanut! 

— Hvad är det för slag, Refanut? — frågade gos- 
sarna. — Berätta oss det, Brass-Matte! 

— Nå, det vet ju hvar kockspojke, som seglat 
med träkärl till Köpenhamn. Aldrig kan någon af er 
vara så okunnig! 

Nej, gossarna hade aldrig hört talas om någonting 
sådant i alla naturens tre riken; Matte skulle nödvän- 
digt berätta om det. 

Brass-Matte tillredde en spritterny tuggbuss, strök 
sig om skägget, plirade med ögonen och tog sig för att 
berätta. 

— Har någon af er varit i Torneå? 

— Nej — sade gossarna. 

— Nå, det är detsamma. Torneå är en stad, som 
ligger så högt i norr, att när man där lägger ut ryssjor, 
kan man fånga solen i ryssjan vid midsommartiden. Där 
fiskas så stora laxar, att de ha ögon som fullmånen. 



'i*-\ 






REFANUT 17 

Ännu längre i norr är ett högt berg vid namn Aavasaksa, 
dit folk reser hundra mil för att ställa sina ur efter 
solen precis klockan tolf om natten och skrifva kräkföt- 
ter i berget. 

— Jasä — sade gossarna. 

— I Tomeå bodde för mänga år sedan en rik köp- 
man^ som hette herr Pehr. Han var sä rik, sä rik, att 
han skickade tjugu skepp till sjöss, och när kungen kom 
till Torneä för att se midnattssolen, gjorde herr Pehr en 
kammare med glasväggar i strömmen, för att kungen 
skulle fä se laxarna simma. 

Men dä nu människan aldrig får nog, tyckte herr 
Pehr, att han, som var sä rik, borde bli ännu dubbelt 
rikare. Han hade satt sig i sinnet, att han ville bekläda 
hela berget Aavasaksa med guld, efter det var ett sä 
märkvärdigt berg, och sä skulle det bli ryktbart i hela 
världen, att detta hade herr Pehr gjort. Alltså lät han 
efterskicka en berömd trollkarl frän Lappland och frå- 
gade honom huru han inom kort tid skulle vinna så 
mycket guld han behöfde. Trollkarlen begrundade saken 
i sju år; alla troll i Lappland togos till råds, och så 
sade trollkarlen: 

— Bygg Refanutl 

— Hvad är det för slag ? — frågade herr Pehr, ty 
han var inte klokare än ni, syltmånsar, fastän han var 
så rik. 

— Jo — sade trollkarlen — Refanut är ett troll- 
skepp, hvars make ej finns i vida världen. Det skall 
lasta in mera gods än hundra andra skepp, och det 
skall inom mindre än tre år föra hem så mycket guld, 
som det nu finns gråsten i Lappland. 

— Åhål — sade gossarna. 

— Ja, sä sade herr Pehr med. Åhå! sade han. 

2. — Topelius, Läsning för harn. I. 



18 LÄSNING FÖR BARN 

Hvar i alla dagar skall jag taga virke och byggmästare 
till ett sådant skepp? 

— Låt det bli min sak — menade trollkarlen. — 
Jag bygger allt färdigt, och du behöfver endast gifva mig 
din dotter, jungfru Solsken, till hustru. 

Herr Pehr besinnade sig något, ty trollkarlen var 
hundra år gammal, och jungfru Solsken var inte tjugu 
ännu. Men när han tänkte på berget Aavasaksa klädt 
uti guld, så gaf han sitt ja och samtycke, med villkor 
att bröllopet skulle hållas när Refanut kom hem från 
sin första resa. 

Nu begynte trollkarlen bygga. På Kuusamo fjäll i 
höga norden stå furor, som inte äro mycket yngre än 
syndafloden. Dit skickades alla Lapplands troll att hugga 
och släpa; björnar spändes för slädar och drogo virket 
till hafskusten. Där byggdes ett skeppsvarf så stort och 
högt som en fjällrygg, och där timrades Refanut. När 
det lopp ned af stapeln, svallade hafvet of ver sina bräd- 
dar, hafsbottnen sprack, svallvågen rusade upp ända till 
Uleå sjö och stenlade alla forsar i Kemi älf. 

När Refanut stod på vattnet, befann sig dess akter 
i Torneå medan förstäfven flaggade utanför Wasa och 
bogsprötet vid en vändning sopade bort skogarna i Ta- 
vastland. Det hade tre master; mellan hvar mast var 
så långt, att kråkan behöfde flyga en hel dag från den 
ena masttoppen till den andra. Och så höga voro ma- 
sterna, att när en liten skeppspojke skickades upp till 
väders för att göra fast märsseglet, var han en gammal 
gråhårsman, när han kom ned igen. Till besättning på 
fartyget utvaldes tio tusen raska matroser, och när hvar 
man åt en half kappe ärter och ett fat gröt om dagen, 
kan man räkna på fingrarna huru mycket ärter och gröt 
där behöfdes till ett års proviant. 



REFANUT 19 

Gossarna skrattade och började räkna på fingrarna. 

— I hvarje block fanns ett spiskvarter och i hvarje 
mars ett societetshus. Jag vill icke tala om ankarkät- 
tingen, där behöfdes tolf man att lyfta en järnlänk, men 
vantema voro tjockare än jag . . . 

— Det var inte litet, det I — menade gossarna. 

— Och bardunerna ... nå ja, det värsta var, att 
när skeppet skulle vända och seglen brassas för vinden, 
måste en kurir rida tre veckor i sporrsträck, först lång- 
skepps och sedan från babord till styrbord och från 
styrbord till babord, skrikande med full hals, så att han 
kunde mista andan: klart att vända! ror i lä I 

— Då måste där ha funnits gästgifvargårdar på 
vägen! — inföll en af gossarna. 

— Säg det! Skulle där inte finnas gästgifvargår- 
dar! Men nu var det inte lätt att finna en skicklig kap- 
ten för ett så stort fartyg; där blef kungjordt i alla kyr- 
kor, att den, som ej kunde se på aderton mils afstånd hvad 
rådstuguklockan var i Torneå, och den, som ej kunde 
med sin ropare öfverrösta tio forsars dån, han skulle ej 
göra sig besvär att söka kaptenstjänsten. Där kommo 
från öster och väster många sökande, jättar med ögon 
som noshörningar och mästerklockare som kunde öfver- 
rösta allt sitt kyrkfolk, men ingen af dem kunde full- 
göra profvet. Ändtligen kom där en liten karl från Nå- 
^endal, sex kvarter lång var han, — ja, jag skall inte 
säga så noga, om han var sex kvarter och två tum . . . 

-^ Tre tuml — rättade gossarna. 

— Får gå, sex kvarter och tre tum lång, flintskal- 
lig, hjulbent och så vidare. Den mannen ställde sig på 
kyrktrappan i Limingo, som ligger aderton mil söder om 
Torneå, och tittade norrut. — Vänta litet — sade kar- 
len — jag kan ej se rätt bra, ty tolf mil härifrån flyger 



20 LÄSNING FÖR BARN 

en flock af 68 gäss, 31 hvita och 37 grå, mellan mig 
och tornuret. Nu äro de borta; klockan felas 21 mi- 
nuter, 14 sekunder i 10, men det är oförsvarligt af 
magistraten, att ej låta sopa bort spindelväfven från ur- 
taflan. Där surra 2 getingar, 11 flugor och 39 krankar, 
af hvilka 14 med långa ben och 25 med korta. — 
Strax skickades en kurir till Torneå att höra åt hur det 
var, och det befanns, att allt öfrigt var rätt, utom att 
där funnits 15 harkrankar med långa ben på urtaflan, 
men den 15:des ben hade bortskymts af timvisaren. Den 
lille karlen fördes då till Ämmä vattenfall nära Kajane- 
borg och ropade därifrån till Uleåborg, att man skulle 
skicka honom den största lax, som fångats i Turka påta. 
När han ropade, skalf det i stränderna; allt folket i 
120 forsbåtar, som styrde ned utför älfven, vände sig 
om i båtarna och frågade hvarandra: månne åskan går 
i Lappland? 

Så blef då den lille karlen från Nådendal antagen 
till skeppare på Refanut med en så silfverpenningar i 
månadshyra, hvilket var en småsak, när han lofvade 
hämta tillbaka såar med guld. Och så beslöts att skep- 
pet skulle segla till Polynesien med en last af tjära, lax 
och åkerbärssylt samt hemföra därifrån, utom många rara 
kryddor, äfven en last af guldsand. 

Refanut hissade segel. Det blef ett gnisslande, ett 
brakande, ett fladdrande öfver all måtta. Vinden hejda- 
des i sitt lopp, flaggorna piskade molnen, hafvets invå- 
nare, från delOnen och laxen ända till girsen och spig- 
gen, trodde att ett berg fallit i vattnet och flydde för- 
färade i sina skogar af sjögräs. Herr Pehr och troll- 
karlen stodo på stranden och gnuggade händerna af för- 
nöjelse: den ena tänkte på Aavasaksa, den andra tänkte 
på jungfru Solsken. Men jungfru Solsken grät sina 



REFANUT 21 

blåbärsögon röda som hallon, ty hon tänkte pä trollkar- 
len. Hon visste, att han förtrollat skeppet, sä att luft, 
eld och vatten ej kunde göra det nägon skada. Det 
skulle helt visst komma tillbaka, och dä skulle hon, 
stackare, bli trollkarlens fru. 

Ja, trollkarlen var mycket slug och kunnig i alla 
konster; han trodde sig vara alldeles säker, när luft, eld 
och vatten ej förmädde nägot mot Refanut. Men han 
hade glömt det fjärde elementet, nämligen jorden. Sä 
slug trollkarlen var, hade han aldrig seglat till sjöss och 
hvad hjälper det att vara klok pä landbacken, om man 
aldrig i sin dag har smakat pä salt sjö ? Är det inte 
sant, gossar, hvad? Det är dumt att vara en sädan 
landkrabba. 

— Mycket dumt — menade gossarna. 

— Nä, se, nu tänkte trollkarlen: det där skeppet 
seglar i vatten, det kan räka i fara för storm, i fara för 
eld, i fara för vägor, men aldrig kan det ju komma på 
torra landet. Sä där enfaldigt tänker man här pä land- 
backen. Om nu trollkarlen frågat mig, skulle jag ha 
svarat honom: — Käre trollkarl — ty man måste vara 
mycket höflig mot trollkarlar — käre häxmästare, eller 
hvad du är för en, skulle jag ha sagt till honom, det 
där är bara dumt prat. Trolla hellre skeppet säkert mot 
grund, klippor och sandreflar, ty alllid reder sig en bra 
sjöman utan trolldom mot luft, eld och vatten. Men då 
han nu icke frågade mig eller någon annan förståndig 
karl, så gick det som det gick. 

— Nå, hur gick det? — frågade gossarna, medan 
Brass-Matte tillredde en ny buss. 

— Det gick krångligt från början. Vinden var god 
nordan, folket på akterdäck sägo fruarna vifta med sina 
näsdukar på Torneå brygga, medan förstäfven redan be- 



22 LÄSNING FÖR BARN 

fann sig i Kvarken. Men där var grundt vatten, Refanuts 
köl skrapade bottnen. Strax befallde kaptenen att ut- 
kasta en del af skeppets barlast; kuriren red i sporr- 
streck kring däcket, och så mycken jord, så många 
stenar kastades ut, att däraf uppstod en stor, vacker 
skärgård, som än i dag kallas Mickelsöarna. Ha ni 
varit där? 

— Aldrig i tiden, Brass-Matte! 

— Gör ingenting. Och då i brådskan vid pass hun- 
dra tusen burkar åkerbärssylt kastades öfver bord med 
barlasten, så kan man än i dag plocka de allra sköna- 
ste åkerbär just på Mickelsöarna. 

— Å! — sade gossarna. 

— Refanut kom med knapp nöd ur Kvarken och 
hade nu djupare vatten i Östersjön. Där gick hög sjö 
efter en storm. Kocken stod just i kabyssen och brassade 
gröten, när en ofantlig våg spolade öfver däcket och 
förde med sig en holländsk brigg, som slungades rakt 
in i den stora grötgrytan. Nej, skrek kocken, se på de 
dumma Ålandspoj kärna, som byggt ärtskidsbåtar vid 
stränderna och kasta dem hit, att skräpa i vår gröt I 

Nu skulle man vända i Östersjön, för att segla ut 
genom Öresund och Kattegatt. Åter red kuriren omkring 
i sporrstreck och skrek: ror i lä I ror i lä 1 — Det var 
ett behej. Innan kuriren hann till klyf\rarbomen i fören, 
voro märsseglen redan brassade för vändning, och då 
vinden just friskade i, var det ej mer än ogjordt, att 
man inte i den farten seglat tvärs öfver Köpenhamn. 
Men det lyckades så väl, att endast storrån sopade bort 
ett par kyrktorn i staden; skeppet gick öfver stag och 
seglade nu för babords halsar rätt in i Öresund. 

— Hvad vill det säga, babords halsar? — frågade 
en af de minsta gossarna oskyldigt. 



REFANUT 23 

— Vet du inte det, landkrabba? — svarade en af 
de större, som tyckte sig vara en fullärd sjöman. — 
Babord, det är vänstra sidan, när man vänder sig emot 
fören, och babordshalsar, det är de sjömän, som sträcka 
halsarna ut öfver babord. 

— Seglade skeppet halsarna af dem? — frågade 
den okunniga landkrabban. 

— Tyst du, och låt Matte berätta 1 
Brass-Matte fortsatte: 

— Ja, nog gick det den gången på sin hals. När 
fören var inne i Öresund, medan aktern ännu var långt 
tillbaka i Östersjön, skrek kapten i glädjen hej och 
hurra! Allt folket skrek på samma sätt hej och hurra, 
och just som de skreko och hejade, tornade skeppet på 
och blef sittande så stadigt, som hade det blifvit fastspi- 
kadt. Detta var minsann inte underligt, ty när man såg 
närmare åt, var skeppet Refanut bredare, än hela Öre- 
sund, och så satt det nu fast mellan Jutland och Skåne, 
alldeles som när en gris kilat in hufvudet mellan två 
plankspolar och ej får ut det igen. 

— Hål — sade gossarna. 

— Ja, där stod nu Refanut. Af den häftiga stöten 
hade kaptenen och allt manskapet fallit att sitta. Det blef 
slut med hurraropen. I stället begynte alla bråka och 
brassa, för att få skeppet flott. Vinden sköt på, vågorna 
sköto på, men Refanut stod stadigt mellan Skåne och 
Jutland. När då kaptenen och besättningen förgäfves 
arbetat sig trötta i tre dagar och tre nätter och när de 
lika förgäfves utkastat 500,000 tjärtunnor, 300,000 lax- 
tunnor och 200,000 syltburkar, beslöto de att gå i land 
och sofva på saken. Men när de väl voro i land, be- 
slöto de att ej mer gå ombord igen. 

Sex veckor stod Refanut i sin råttfälla, och sven- 



24 LÄSNING FÖR BARN 

skar och danskar rodde ut att beskåda vidundret. Eme- 
dan där ännu fanns otroligt mycket åkerbärssylt som en 
gröt i lastrummet, hände sig lång tid därefter, att alla 
torpare i Danmark hade råd att bestå sig sylt på plät- 
tarna — nämligen när de gräddade plättar. Men efter 
de sex veckornas förlopp kommo svåra klagomål till 
kungen i Danmark. Herre konung, sade folket, hjälp oss 
af med det förskräckliga RefanutI Det stänger för oss 
hela sundet, så att intet skepp kan komma hvarken ut 
eller in. I Kattegatt vänta 700 fartyg att slippa in, och 
i Östersjön vänta 600 fartyg alt slippa ut. I Sverige, 
Finland, Ryssland och norra Tyskland är stor brist på 
salt och kaffe, och när folket ej får salt och kaffe, gör 
det uppror, så att vi snart kunna vänta ett stort och 
grufveligt krig. 

Kungen svarade : låt oss vänta litet ; vind och vågor 
slå nog fartyget sönder. Men vind och vågor visste väl 
hvad de gjorde; häxmästaren hade ju bundit dem, så att 
de ej fingo göra Refanut någon skada. Nya klagomål 
kommo från alla håll: herre konung, Refanut fördämmer 
Östersjöns aflopp. Många och stora floder utflyta i detta 
hafvet, och när det öfverflödiga vattnet ej rinner bort, 
uppstå förskräckliga öfversvämningar, så att länder och 
folk fördränkas, städer förstöras, och hela riken äro nära 
sin undergång. 

Kungen ville ännu vänta, men han var en stark 
snusare, och när han en dag ville taga sig en pris, var 
hans snusdosa tom. — Skaffa mig mitt västindiska snus, 
sade kungen. — Det är omöjligt, herre kung, svarade 
öfverhof mästaren. I Kattegatt vänta sju skepp med snus- 
last, men de slippa ej in; Refanut har fördämt hela 
sundet. 

Då blef kungen i Danmark ond. — Skicka hit tio linje- 



UEFANUT 25 

skepp och tjugu fregatter 1 Låt dem lägga sig i en rad 
med bredsidorna mot sundet och aflossa sina kanoner 
mot RefanutI 

Sagdt och gjordt. Alla kanonerna skulle lossas af i 
en puff» alla beredde sig på en förfärlig knall och stop- 
pade bomull i öronen. Ett I sade kungen. Ett, tu, tre ! 

— men icke ett enda skott small. 

— Hvad pocker är det? — sade kungen, där han 
stod och kommenderade på slottstornet i Helsingör. 

— Har man ej hört kommando? Passa nu på: ett, 
tu, tre! 

Ingen knäpp. Det var så tyst, att man kunde höra 
en mygga surra. 

— Hvad nu? — skrek kungen i vredesmod. — 
Ladda om igen . . . ett, tu, tre ! 

Nej, inte en knäpp! Håren reste sig af förundran i 
de danska officerarnas stångpiskor. Där måste vara fel 
i krutet! utropade alla med en mun. 

— Visst brinner krutet — svarade öfverluntmästa- 
ren förargad. — Felet är, att kanonerna rostat under 
den långa freden. Låt oss lägga ett berg af krut inuti 
Refanut, så spränga vi hela vraket till snus. 

— Jag önskar det ginge så väl — sade kungen. 

— Man kan ju försöka. 

Strax samlades allt krut, som fanns i halfva Europien, 
och lades som ett högt, svart berg inuti Refanut. Där- 
efter kungjordes, att allt folk skulle förfoga sig sex mil 
därifrån, för att ej springa i luften. Man lät hämta en 
mästertjuf, som dagen därpå skulle hängas, och lofvade 
honom nåd, med villkor, att han skulle tända på krutet 
med en sju famnar lång svafveltråd. Hvar och en vän- 
tade nu, att hafvet skulle rämna af den ofantliga smäl- 
len. Man såg mästertjufven tända på tråden och därefter 



26 LÄSNING FÖR BARN 

hoppa i sjön, simma till lands och springa sin väg 

man såg genom kikare svafveltråden brinna och brinna 
och brinna . . . Slutligen nådde den krutberget, och . , . 

— Nå? — sade gossarna. 

— Nå, där hördes platt ingenting. Svaflet slockna- 
de midt i krutet. 

— Åå! 

— Ja, det hade gått med krutberget alldeles som 
med kanonaden. Den som kunde vara glad, det var 
mästertjufven. Men kungen vardt gräsgrön af vrede, lät 
kalla öfverluntmästaren och frågade honom hvarför han 
sålt åt kronan ett krut, som icke tog eld. Den stackars 
öfverluntmästaren bedyrade vid sitt skägg, att krutet var 
af den bästa sorten, och det ville han strax bevisa. För 
den skull lät han föra krutberget i land, vadade upp till 
knäna midt i den stora, svarta högen och stack — bara 
på försök — en brinnande svafvelsticka ned i krutet. 
Bummmml Då sken där en blixt ur krutberget, luften 
skakades af en hiskelig knall, ett ofanteligt rökmoln 
höjde sig öfver hela Danmark, och man trodde att jor- 
den skulle rämna i stycken. Af öfverluntmästaren fann 
man sedan ej en bit så stor som en potatis en gång. 

Då framträdde till kungen en gammal matros . . . 

— Det var du. Matte! — skreko gossarna. 

— Jag säger inte precis, att det var jag, men en 
förståndig sjöman var det, litet lomhörd på vänstra örat 
af smällen. Han sade till kungen: Hvad tjänar det till 
att nojsa? Ett barn kan ju förstå, att Refanut är för- 
trolladt mot eld, luft och vatten. Låt oss hellre försöka, 
om järn biter på detta sjöspöket. Låt oss hugga det 
sönder och bygga af virket en oöfvervinnelig krigsflotta. 
Jag tänker, att tiotusen timmermän blifva färdiga därmed 
till nästa vår. 



REFANUT 27 

— Men under tiden blir uppror i alla Östersjöriken 
— invände krigsministern. 

— Och under tiden drunkna vi af Östersjöns öfver- 
svämning — menade riksamiralen. 

— Och under tiden vänta sju skeppslaster snus för- 
gäfves i Kattegatt — anmärkte öfverhofmästaren. 

— Nej, det går inte an, det strider mot rikets väl- 
färd — inföll den bekymrade kungen. — Låt oss sofva 
på saken. 

Nå ja, man sof på saken. Men medan man sof, 
tilldrog sig något oväntadt. En liten mask, en lurifax, 
ett krypfä, som ingen kände till, steg upp ur hafvets 
skum och söndergnagde hela det stora Refanut på en 
enda natt. Vida omkring var hafvet betäckt med trämjöl 
när skeppet smulades sönder af maskens tänder. När 
kungen och hans folk om morgonen vaknade^ återstod af 
det väldiga Refanut endast ett litet stycke af kockens 
kabyss, och af detta stycke byggdes ett tremastadt skepp. 
Sundet blef fritt^ salt och kaffe kunde obehindradt passe- 
ra, vattenfloden rann ut, allt folk var belåtet. Men hvil- 
ken fröjd det blef, när kungen åter kunde taga en ärlig 
pris snus, det är omöjligt att värdigt beskrifva. Staden 
illuminerade, alla snusbodar flaggade, och alla hofherrar 
klädde sig till dagens ära i snusbruna frackar . . . 

Herr Pehr och trollkarlen väntade länge förgäfves 
att höra något från Refanut och tröstade sig därmed, att 
det var lång väg till Polynesien. En natt drömde herr 
Pehr, att Aavasaksa var från foten till toppen beklädt 
med guld, och skyndade följande morgon att kalla troll- 
karlen till sig. Så och så har jag drömt: det måste be- 
tyda, att Refanut i dag kommer hem, f ullastadt med guld- 
sand. Bjud hit, hela staden, häxmästare; nu skola vi 
fira ett ståteligt bröllop. 



28 LÄSNING FÖR BARN 

Trollkarlen bjöd icke allenast hela staden, utan ock 
alla Lapplands troll till bröllopet, och ett troll med sju 
ögon skickades högst i tornet för att gifva signal, när 
Refanut syntes långt borta i Östersjön. Men jungfru 
Solsken grät sina ögon röda som solens nedergång, när 
hon bådar storm. 

Allt var färdigt, trollet i tornet gaf en signal, och 
allt folk skyndade ned till hamnbryggan med kransar och 
flaggor, så att hurraropen redan tycktes skallra dem 
mellan tänderna. Men i stället för Refanut kom där en 
fattig, liten eländig ekstock med segel af bastmatta, och 
där satt en utsvulten man i trasor. Det var kaptenen på 
Refanut, som hemkom allena, för att förtälja skeppets öde. 

Ja, hvad skulle man säga därom? De flesta me- 
nade, att det hade de gissat långt förut, och så gingo de 
hem igen med sina kransar och flaggor och sväljde ned 
sina hurrarop. Trollkarlen blef gredelin i ansiktet och 
sprack på fläcken. Herr Pehr blef så fattig, att han gick 
på rote från gård till gård, men Aavasaksa förgylldes, 
honom förutan, hvar sommar af midnattssolen. Jungfru 
Solskens ögon, nå, det förstås, att de klarnade ; hon blef 
gift med borgmästaren Månsken, de lefde godt och togo 
herr Pehr till sig från roten. 

Många år ha sedan förgått, men ännu i dag seglar 
ingen gammal sjöman mellan Torneå och Öresund, utan 
att berätta för kockspojken och jollgastarna om Refanut. 
Ännu händer stundom i Kvarken och Östersjön, att där 
uppstår en tjocka och töcknen antaga förunderliga ge- 
stalter i morgonskymningen. Då tycka sig sjömännen se 
i dimman ett ofanteligt skepp med master, som resa sig 
upp till molnen, och segel, som fladdra himmelshöga i 
luftdraget. De gamla matroserna trycka då sydvästhatten 
djupare ned öfver tröjkragen, vända sin buss och säga 



REFANUT 29 

till hvarandra: det är Refanut; låt oss taga in ref i foc- 
ken och storseglet; om en stund ha vi storm! — För 
se ni, gossar, en bra sjöman är aldrig bång; han fruktar 
Gud, men när han tagit in refvet, skrattar han trollen 
midt i skägget. Möta ni Refanut på sjön, så är det ej 
värdt stt surra fast skoten^ man skall se spöket sturskt 
i synen, då fladdrar det undan som mist och töcken, och 
om en stund ha ni klar sjö rätt för-ut. 

— Är det där sant, Matte? — frågade åter den 
minste bland gossarna oskyldigt. 

— Det må den svära på, som har lust — menade 
Brass-Matte. — Men nog är det lika sant som mången 
annan sjömanshistoria, när en ärlig matros berättar och 
tio jollgastar gapa på månskenet en afton i stiltje vid 
skansen. Hör du på, nog kan jag berätta. 



30 LÄSNING FÖR BARN 



Fattig-gubben. 

Har någon sett Lochteå fattiggubbe? Jag förmodar 
att han står där ännu i dag, som han stod för 
femtio år sedan, klädd i blå frack, röd väst och gula 
byxor — hvilket är alldeles för grant för en fattig- 
gubbe — och sträcker ut handen åt alla resande på 
landsvägen, liksom åt kyrkfolket på söndagarna. Där har 
han stått så långt man minnes tillbaka, och ingen kan 
räkna alla de slantar, som under tidernas lopp trillat in 
genom det lilla hålet midti den röda västen of vanför 
gubbens mage. Ja, när han var ny, säges det, att där 
kommit mången hederlig bondgumma med silfverpengar 
i halsdukssnibben och velat försöka om månntro också 
en stor penning skulle rymmas in i det lilla hålet, och 
då har silfverriksdalern af våda fallit dit in och blifvit 
där, hur än gumman däröfver beskifvat sig och bedyrat, 
att det hände af misstag. Man skulle tycka, att fattig- 
gubben redan borde vara åtminstone så rik som ett 
kommerseråd, när han på detta sätt samlat pengar så 
många år; men långt därifrån. Tvärtom kan man säga, 
att han blifvit allt fattigare, ju längre han stått där; 
åtminstone har han blifvit helt urblekt och glåmig i 
ansiktet, och ett stycke af näsan har fallit af och blifvit 



FATTIG-GUBBEN 31 

bortsopadt med annat skräp vid kyrktrappan. Man är 
ej fattiggubbe för ro skull. Det kostar på att natt och 
dag stå och tigga vid landsvägen, det må blåsa och regna 
€ller snöa och frysa aldrig så; och mest går det en till 
sinnes, att se kyrkvaktaren komma en gång i månaden 
och öppna luckan i ens rygg och taga ut alla de skatter 
man samlat. Hvad hjälper det fattiggubben att gnida 
och hushålla, att ständigt se ömkelig ut och tigga sina 
slantar af kreti och pleti, när hela hans rikedom om en 
månad går sin kos genom ryggen? Nej, det skulle knappt 
en tattare hålla ut med, att stå så där till allas spektakel 
och sluka i sig koppar och silfver och vara lika mager 
och eländig ändå i blå frack och gula byxor. 

Men Lochteå fattiggubbe hade ett besynnerligt äfven- 
tyr, som icke händer alla fattiggubbar. I socknen bodde 
en gammal inhysing vid namn Pietari, vanligen kallad 
Puu-Pietari eller Trä-Petter, emedan han var en mycket 
»träslög» man, som kunde med sin lilla täljknif utskära 
de förunderligaste saker icke allenast hästar åt bond- 
pojkarna, utan jämväl fläkterömar, gripar, dockor och 
allehanda konstiga figurer. Men i sitt hjärta var Puu- 
Pietari en sniken och arglistig man, som icke tänkte på 
annat, än att samla pengar på hvad sätt som helst. Ja, 
han var så girig, att han under en sten i skogen hade 
nedgräfd en skatt af flera hundra riksdaler i silfver och 
guld, hvilken han samlat dels genom träslöjd, dels genom 
tiggande under många år ; men därom visste ingen, emedan 
den gamla skalken utvärtes ställde sig som den allra- 
fattigaste usling, med hvars trasor och magerhet hvar 
och en hade medlidande. 

När man nu vid kyrkostämman kom öfverens därom 
att socknen behöfde en fattiggubbe, beslöto alla, att Puu- 
Pietari, som var fattig och behändig, skulle göra en 



32 LÄSNING FÖR BARN 

gubbe af trä och få for besväret elfva plåtar. Och efter 
det så skulle ske, hade Puu-Pietari ingenting däremot. 
Ja, ingen var med detta uppdrag belåtnare, än Puu-Pietari 
själf, ty han hade i sitt sinne utfunderat hur han skulle 
bli rik genom fattiggubben. Och därför hittade han på 
följande skälmstycke. 

En fattiggubbes mage är ihålig. Dit nedfalla alla 
slantar, som gif milda människor insticka genom hålet i 
gubbens bröst, och dessa penningar uttagas sedan genom 
en lucka med lås i gubbens rygg. På sidan om luckan, 
till hvilken kyrkoväktaren ensam hade nyckeln, gjorde 
nu Puu-Pietari en liten lönnlucka, så konstigt inpassad^ 
att ingen kunde märka henne. När då fattiggubben blef 
uppställd på sin plats och den ena slanten efter den 
andra trillade ned i hans mage, passade Puu-Pietari på 
någon mörk natt, när månen inte sken, och tömde genom 
lönnluckan alla pengar, som fallit ner i fattiggubben. 
Men så klok var den skälmen, att han icke roffade åt 
sig allt som för tillfället fanns, utan alltid lämnade han 
för syn skull några slantar kvar, på det man ej skulle 
misstänka, att där varit en tjuf, utan tro, att den spar- 
samma allmogen inte bestått de fattiga mer än så. 
Detta fortfor en lång tid, och Puu-Pietaris egen gömma 
under stenen blef allt rikare, men fattigkassan hade så 
klena inkomster, att hvar och en förundrade sig. 

En söndag vid månadens slut, när kyrkoväktaren 
efter vanligheten redovisade för hvad han uppburit, 
rynkade kyrkoherden på ögonbrynen och sade med ovan- 
ligt sträng ton : — Hör på, min kära väktare, jag har all 
anledning att anse er för en redlig och rättskaffens man, 
men jag får tillstå, att detta förhållande med fattiggubben 
förefaller mig ganska besynnerligt. Har jag icke själf med 
egna ögon sett, huru folket hoptals stått om söndagarna 



FATTIG-GUBBEN 33 

kring fattiggubben och ordentligen trängts, hvem som förr 
skulle hinna lägga dit sin slant, och likväl, när ni redo- 
visar för hvad som influtit, påstår ni er ha fått under 
hela månaden blott några skillingar. Hvad skall jag tänka 
därom, min kära kyrkoväktare? Lås och lucka äro, som 
ni själf säger, oskadade, och likväl ser det ut, som hade 
här varit tjufvar. 

Man kan föreställa sig, att väktaren vid detta tal 
blef illa till mods. Han insåg, att kyrkoherden hade 
fullkomligt rätt, men han begrep tillika, att misstanken 
för tjufnad skulle falla på honom själf, som hade nyckeln 
om händer. Han visste därför ej annat råd, än föreslå, 
att man skulle nedtaga fattiggubben, undersöka honom 
mycket noga, ändra hans lås och banda honom med 
järn, värre än en lifstidsfånge. Detta förslag gillade 
äfven kyrkoherden, och man beslöt, att påföljande mån- 
dagsmorgon anställa en noggrann besiktning med fattig- 
gubben. 

Emellertid, när väktaren kom hem till sig, kunde 
han ej underlåta att yppa sina bekymmer och pastorns 
misstankar för väktaremor samt berätta för henne, huru- 
ledes man i morgon skulle syna fattiggubben. Hän 
delsen fogade ej bättre, än att Puu-Pietari råkade sitta 
i en vrå af stugan och skrapa grötgrytan, när detta 
talades far och mor emellan. Strax blef den gamla 
skälmen i sin tur illa till mods och tänkte vid sig själf: 
om de nu noga undersöka fattiggubben, så hitta de till 
slut min lönnlucka, och då begriper hvar människa, att 
det är jag, som stulit pengarna ur gubbens mage. Nej, 
här är intet annat råd, än att genast i natt gå till kyrkan, 
bryta lös fattiggubben från väggen, bära honom till 
skogen och i största tysthet göra en brasa på honom. 
Då tänker jag, att det skall vara slut med alla besikt- 

.">, — Topelius. Lösning för barn. I. 



34 LÄSNING FÖR BARN 

ningar, och hvem kan bevisa, att det är jag, som mördat 
fattiggubben ? 

Puu-Pietari var ej heller sen att utföra sitt arglistiga 
uppsåt. Sä snart natten inbrutit, smög han sig ut och 
hade med sig en yxa och en kofot, det vill säga ett 
instrument j med hvilket man brukar bryta lös järn. Och 
så begaf han sig till kyrkan. 

Det var vid nyärstiden, således midt i vintern, och 
så kallt, att det sprakade i knutarna och snön knarrade 
under den gamla bofvens fötter. Puu-Pietari lät sig 
likväl icke förskräcka, utan vandrade på. Det enda, 
som bekymrade honom, var att det just råkade vara 
fullmåne då; men han tröstade sig med att nattetid 
inga människor skulle färdas på vägen i denna köld, 
och dessutom foro där just nu några svarta moln öfver 
månen. 

När Pietari kommit till kyrkan t)ch ingen lef vande 
varelse syntes i hela nejden, började han hurtigt sitt 
nattliga arbete. Det kostade ej liten möda att lösbryta 
de starka järnband, som fasthöllo fattiggubben vid kyrk- 
väggen, men det var ej första gången Puu-Pietari haft 
sådant arbete för sig, och därför lyckades han slutligen 
i sitt listiga företag. Väl tjugu gånger hade han blåst i 
sina frusna händer, när järnbanden ändtligen lossnade, 
och utom sig af ifver och förnöjelse, grep han nu fattig- 
gubben hårdt i nacken, ruskade honom ett par gånger 
och störtade honom därpå burdus ned från kyrktrappan, 
i mening att sedan släpa honom till skogen och nedgräfva 
honom i snön, tills han vid passligt tillfälle kunde lägga 
torra kvistar omkring honom och göra en brasa på allt- 
sammans. 

Fattiggubbens lif eller död hängde således på ett 
hårstrå. Men en oförmodad händelse räddade honom. 



FATTIG-GUBBEN 35 

PuuPietari stod just i begrepp att själf nedhoppa 
från kyrktrappan för att fullborda sitt elaka uppsåt, då 
han till sin förskräckelse hörde steg af kommande män- 
niskor knarra på den nära landsvägen. Till råga på 
missödet gick månen i detsamma ur molnet och lyste 
med sitt klara hvita sken öfver kyrkan och vägen och 
skogen och hela det vintriga, snöklädda landskapet vidt- 
omkring. Hvad skulle nu Puu-Pietari företaga sig? 
Skulle han springa sin väg? Ingalunda; han skulle då 
genast bli upptäckt. Skulle han huka sig ned och 
krypa bakom kyrkmuren ? Ja, det hade kunnat låta göra 
sig, om fattiggubben stått kvar på sin plats. Men nu 
låg den stackaren med näsan platt i snödrifvan bredvid 
trappan, och när månen sken så klart, måste man ju 
från vägen vid första ögonkast upptäcka, att fattiggubben 
var borta. Pietari visste i hastigheten ej bättre, än att 
ställa sig själf på fattiggubbens vanliga plats på trappan 
och sträcka ut handen mot landsvägen, alldeles som vore 
han själf fattiggubben. Stor sak, om jag ej har blå 
frack, röd väst och gula byxor, tänkte Puu-Pietari; det 
är ändå ej så ljust, att man kan se så noga från vägen, 
och jag agerar fattiggubbe ett par minuter, tills de där 
junkrarna passerat i allsköns ro förbi. 

Alltså klef PuuPietari upp på fattiggubbens plats 
och stod där kapprak, orörlig och träaktig, alldeles som 
hade han varit sina egna händers verk. 

Men junkrarna på vägen voro två rymmare från 
Korsholms häkte, hvilka färdades så här sent nattetid 
för att ej komma i obehaglig beröring med länsmannen 
och fångföraren. De voro just stadda på en upptäckts- 
resa framåt kyrkbyn för att undersöka lås och bommar 
i böndernas lider och visthus samt möjligen knalta sig 
till någon hygglig fårskinnspäls, ty man är ej fritagen 



36 LÄSNING FÖR BARN 

från att hungra och frysa för det att man är rymmare. 
När de nu passerade förbi kyrkan i månskenet, varse- 
blef den ena af dem Puu-Pietari på kyrktrappan och tog 
honom ganska riktigt för en fattiggubbe, som meningen 
var. — Passa på! — sade han åt sin kamrat — där 
står en fattiggubbe, och efter det nu är så godt tillfälle, 
tycker jag vi kunde gå och knipa hans pengar, förrän 
vi begifva oss af till byn. 

Sagdt och gjordt; den andra fann förslaget godt, och 
strax styrde de båda skälmarna sin kosa rakt till kyrk- 
trappan. PuuPietari hisnade och häpnade, när han oför- 
modadt befann sig i sällskap. Han tog för afgjordt, att 
man upptäckt hans knep och kom för att gripa honom, 
men så stor var hans förskräckelse, att när han ville 
springa sin väg, nekade fötterna sin tjänst, och så hände, 
att han blef kvarstående kapprak, orörlig och träaktig 
som förr. Rymmarna å sin sida anade intet oråd, utan 
satte sig ned på trappan för att pusta ut och öfverlägga 
om bästa sättet att komma åt fattiggubbens penningar. 

— Här står han, den snåla kanaljen, och skäms inte 
att år ut och år in stjäla hederligt folks penningar — 
sade den ena. Och därmed syftade han på fattiggubbens 
tiggeri, men Puu-Pietari tog det åt sig och darrade i alla 
leder af rädsla och köld. 

— Ja, nu skall det också vara slut med honom — 
sade den andra rymmaren. — Månntro vi börja med att 
hugga hufvudet af honom? 

— Jag tänker — svarade kamraten — att vi först 
hugga benen af honom och sedan hacka honom i små 
bitar. (Puu-Pietari tog det allt åt sig.) 

— Det kan vara nog — menade den andra — att 
vi först hugga honom i magen och sedan bränna upp 
honom. (Puu-Pietari tyckte sig redan känna hur de 



FATTIG-GUBBEN 37 

höggo sönder hans mage, alldeles som han ämnat göra 
med fattiggubben.) 

— Låt oss gripa den rackarn i kragen — sade den 
första rymmaren; och därvid kastade han försmädligt sina 
stelfrusna skinnhandskar i ansiktet på den förmenta fattig- 
gubben. Äfven denna smälek höll Puu-Pietari tålmodigt 
till godo. Men nu grep den ena rymmaren belätet i 
kragen, och den andra lyftade yxan för att slå till. Då 
kunde Puu-Pietari ej längre uthärda med sin roll, utan 
började spjärna med händer och fötter och satte till att 
gallskrika, så att det ekade i hela nejden vidt och bredt 
omkring. Detta åter var för rymmarna högst oförmodadt. 
Förr hade de väntat att kyrktuppen skulle gala, än att 
fattiggubben skulle sparka omkring sig och skrika. De 
kunde ej annat tro, än att här var å färde ett grufveligt 
spökeri och att den onde själf hade farit i fattiggubben 
för att anamma dem midt under deras nidingsdåd. De 
upphäfde nu i sin tur ömkeliga nödrop och sökte att 
komma sin kos det fortaste de kunde, men det lyckades 
ej bättre, än att hela sällskapet i största villervalla tum- 
lade utför kyrktrappan, och där lågo nu alla tre skäl- 
marna öfver hvarandra i snödrifvan, skrikande och spjär- 
nande. Puu-Pietari trodde att man ville gripa honom på 
bar gärning och göra af med honom; rymmarna åter 
kunde ej annat förmoda, än att »den lede» låg i lufven 
på dem. 

På sådana tankar kommer man, när man har ett 
ondt samvete. 

Nu fogade lyckan så förunderligt, att länsman i 
socknen just samma afton fått spaning på att de båda 
rymmarna skulle Onnas i nejden, och som han var en 
nitisk man, hade han i all tysthet begifvit sig på ströftåg 
om natten, i den riktiga förmodan alt skälmarna den tiden 



38 LÄSNING FÖR BARN 

skulle vara i rörelse. Det passade nu sä särdeles väl, 
att han, med ett par handfasta karlar i sällskap, rakade 
färdas vägen framåt till kyrkan, när han hörde det be- 
synnerliga skrikandet, som gjorde ett så sällsamt afbrott 
i vinternattens ödsliga stillhet. Strax skyndade han till 
stället, efter han ej kunde annat tro, än att banditerna 
öfverfallit någon fredlig innevånare i byn. Men hans för- 
undran blef icke liten, då han i stället fann de tre 
skälmarna på det ursinnigaste lufvas och brottas, där de 
tumlade öfver hvarandra vid kyrktrappan, och han var 
ej heller sen att göra ett hastigt slut på deras inbördes 
krig. Rymmarna igenkände han genast och lät så stadigt 
bastå och binda dem, att ingen fattiggubbe i världen 
behöfde vidare frukta för deras besök. Puu-Pietari var 
han i början böjd att anse för en hederlig karl, som 
blifvit oskyldigt öfverfallen. Men den stackars inhysingen, 
som allt fortfarande var i den tron, att hans skälmstycke 
blifvit upptäckt, började så ömkligen bedja om nåd och 
miskund, att länsmannen anade oråd och tänkte: — jaså, 
min gubbe, du har också någon trasa i by ket 1 — Och 
ganska riktigt, när länsmannen med stränga ord ville veta 
hvad Puu-Pietari gjorde så sent om natten vid kyrkan, 
bekände den gamla skal ken sitt arga fuffens med fattig- 
gubben och lofvade, för att slippa fästning och spö, hela 
sin samlade skatt till ersättning åt de fattiga. 

Och härmed är historien om Puu-Pietari slut. Men 
fattiggubben blef ännu samma natt inburen till kyrko- 
väktaren samt noga synad och omlagad, så att ingen 
mera kunde olofligen tillägna sig hans rikedomar, hvarefter 
han ställdes på sitt ställe igen. Jag kan icke säga hvad 
det sedan blifvit af honom, men finnes han kvar till 
socknens heder, så kan hvar och en, som reser förbi 
Lochteå kyrka, ännu se honom på hans gamla plats vid 



FATTIG- GUBBEN 39 

kyrkdörren. Han måste numera se mycket gammal och 
bofällig ut, och den gamla näsan är förmodligen ohjälpligt 
sin kos, i fall man icke skickat honom till kliniska 
institutet i Helsingfors, där doktorerna göra nya näsor, 
alldeles som krukmakaren gör nya lertuppar. Ingenting 
är omöjligt i våra dagar. 



40 LÅSNING FÖR BARN 



Svalan från Egypti land. 

Har någon sett den lilla gården borta vid landsvägen, 
den där med gulmålad grind och ett litet rödt hus 
med hvita fönsterposter och en liten farstukvist med tak 
öfver? Där ser trefligt ut; där bo säkert goda männi- 
skor. Strax innanför grinden vid vägen står ett högt 
lummigt träd, i hvilket alltid fåglar sjunga, och hvars 
doft är så Ijuflig om våren, att hela nejden fylles däraf. 
Hvems kan den fridsamma gården vara, och hvad är 
detta för ett sällsamt utländskt träd, som man annars 
aldrig får se här i kulna norden? 

Det är nu många år sedan där bodde en gammal 
gumma, som hade tre små flickor, af hvilka den äldsta 
hette Ilia, den mellersta Milia, och den yngsta Emilia. 
Besynnerliga namn, som den gumman gaf sina flickor! 
Hvad måline den fjärde skulle hetat, om där funnits en 
till? 

Det lönar icke mödan att gissa. Alltnog, de tre 
flickorna voro snälla, lydiga och goda barn, som aldrig 
gjorde sin mor emot. Då kan det vara detsamma om 
de hetat Gräsgröna, Hallonmaska och Takdroppa. Nam- 
net gör ingenting till saken, och den är en narr, som 
gråter för att hon heter Stina eller Susanna. Blott man 



SVALAN FRÅN EGYPTl LAND 41 

är god och from — se det är saken; då pryder man 
alltid sitt namn. 

I gärden bodde ännu en femte person, och det var 
en svala. Hon hade sitt lilla hushåll för sig själf under 
takåsen och bodde där hyresfritt hela sommarn om med 
sina ungar. Till vintern gjorde hon långa utrikesresor, 
men hon reste hvarken i vagn eller kursläde, ej heller 
behöfde hon packa in sina saker i kappsäckar och hatt- 
askar. Hon for med pilens hastighet på sina svarta, 
glänsande vingar, och jag ville se den skjutshäst, som 
kunnat trafva i kapp med henne. Detta skedde alla år 
och på samma tid. Och likväl sade ingen till svalan 
om hösten: res bort nu! Ej heller sade någon om våren 
till henne: res hem nu! Men hon visste det utan all 
påminnelse, och flickorna visste det också mycket väl, 
ty de höllo alla af den flitiga, vackra fågeln. Hvem 
skulle ej hålla af en svala? Svalan är ju den hem- 
trefligaste fågel på Guds gröna jord, och den som gör 
en svala ondt, han vore värd att naggas af en kråka 
och ätas upp af en hök. 

En dag i september månad, när asp och rönn bör- 
jade gulna, och molnen samlade sig tjocka på himmelen, 
sutto de tre flickorna på den lilla bänken i farstukvi- 
sten och sade till hvarandra: — I dag reser svalan! 

— Kvirr, kvirr! Det gör jag visst — kvittrade 
svalan, som hört deras ord, där hon satt på takåsen och 
pickade på ett hampfrö till resfrukost. 

— Men säg oss en gång, kära svala — sade flickor- 
na — hvart du flyger så där hvarje höst, hvar du är 
öfver vintern, hvad du gör i främmande land och hvem 
som visar dig vSgen dit eller därifrån. 

— Kvirr! Det var många frågor på en gång — 
kvittrade svalan. — Ha'n I någonsin tänkt på Honom, 



42 LÄSNING FÖR BARN 

som säger till blommorna om våren: väx I och till gräset 
på marken; gör jorden grön! Det är samma Guds goda, 
Ijufva röst, som säger till de små fåglarna om hösten: 
far! och om våren: kom! Och de små fåglarna äro 
Guds lydiga barn, de höra hans röst, och han visar dem 
vägen genom oändliga rymder, öfver grönskande länder 
och brusande haf. Så flyga vi bort om hösten, när vi 
höra den manande rösten i vårt hjärta; vi lämna vår 
älskade nord och flytta inom några dagar tusende mil, 
tilldess att vi komma i fjärran söder till ett land, som 
kallas Egypten. 

— Ja, ja — sade flickorna — det landet känna vi 
nog. Det var dit Jesusbarnet flydde med sina föräldrar 
undan konung Herodes' grymhet. Det måste vara ett 
skönt land, där Jesus fann en tillflykt, då han var liten. 

— O, ja — sade svalan — ett skönt, ett välsig- 
nadt land! Höjderna skimra af ädelstenar och guld, de 
rika dalarna dofta af rosor utan tal, och vattnen vimla 
af sällsamma djur. Ni skulle se det sköna trädet, där 
jag bor! Dess grönska dör aldrig bort för någon vinter- 
snö, dess blommor dofta som ett paradis, och dess frukt 
är konungslig. På dess grenar har jag byggt mitt bo 
vid den mäktiga floden Nil, där guldflskarna blänka i 
vattenbrynet, och därifrån flyger jag ut i den höga, blå 
luften, öfver de brännheta öknarna, där lejonet flämtar 
af törst, och öfver de jättestora bergen i Sennar, där 
diamanter stråla mot dagen ur de ödsliga klyftorna. 

— Men hvarför längtar du, lilla svala, åter om vå- 
ren bort från detta välsignade land? 

— Ack, det vet jag icke. Där borta är ingen skill- 
nad emellan vinter och sommar, höst och vår; där är 
blott skillnad emellan regn och torka. Men jag känner 
inom mig, när det är vår i norden. Då griper mig en 



SVALAN FRÅN EGYPTI LAND 43 

förunderlig längtan, jag vill så gärna återse min gömda, 
min kära hembygd i det aflägsna fjärran. Jag tänker 
på den lilla ensliga gården långt, långt borta, under 
hvars ås jag är född, där min moder räckte mig det 
första fröet, och där hon lärde mig att flyga från kvist 
till kvist, från tak till tak. Då förekommer det mig, 
som om intet land på jorden vore så underbart skönt, 
så innerligt kärt, som detta fattiga land högt uppe i det 
snöiga fjärran, och när jag minnes dess unga björkar, 
dess gröna uddar och dess ändlöst många och klara 
vattenspeglar — ack, då ville jag ej byta dess röda 
smultron mot paradisets gyllne frukt, och hellre ville jag 
bo i mitt lilla torftiga bo under hyddans ås, än bland 
Sennars skimrande diamanter. Hur måste icke männi- 
skorna älska sitt fädernesland, när själfva luftens svala 
icke kan glömma sin fosterbygd tusen mil därifrån! 

— Ja, ja — sade flickorna — så borde det vara. 

— Men jag glömmer min resbrådska — återtog 
svalan. — Önska ni, att jag hämtar eder något rart från 
Egypti land? 

— Jag ville väl gärna ha en diamant från Sennars 
berg — sade llia med strålande ögon. 

— Och jag — sade Milia — skulle ingenting hög- 
re önska, än en vacker guldfisk från Nilen. 

— Och åt mig, kära svala, skall du hämta ett litet 
frö af det träd, där du bor — sade blygsamt Emilia. 

— Kvirr, kvirr! — kvittrade svalan och flög sin kos. 
Efter den dagen blef höst och regn och slask och 

bärsyltning och korfstoppning och mycket annat som 
hörde till hösten. Därefter blef vinter med snö och is 
och brasor och sagor och julklappar och snögubbar och 
kälkbackar samt mycket annat, som hörde till vintern. 
Men därefter blef åter vår med smältande is och sjung- 



44 LÄSNING FÖR BARN 

ande fåglar och bar mark och små blyga blommor och 
knoppande träd och kukku i skogarna, med hvad mera 
som hörde till denna årstid. Den långa vintern hade 
gått så fort, att alla förundrade sig. Hände sig så, att 
Ilia, Milia och Emilia åter en vacker morgon i maj sutto 
på den lilla bänken i farstukvisten och sade till hvaran- 
dra: — I dag kommer svalan! 

Kvirr, kvirr! Där var hon redan och satt på åsen 
och pickade på ett gräsfrö, ty hon hade fått aptit af re- 
san. Strax sprungo alla flickorna upp och kastade åt 
henne hvar sin slängkyss. — Har du med dig hvad du 
lofvade? — frågade de. 

— Titterlil — kvittrade svalan, och i samma ögon- 
blick föll en stor glimmande diamant i Ilias förkläde. 
Den gången skall man tro, hon var kvick att taga lyra. 
Men diamanfen var så stor, som den största ärt, dess 
sken var så bländande, att man knappt kunde se därpå, 
och det allra vackraste källvatten är icke klarare, än 
denna dyrbara ädelstens glans. Hvad den kunde vara 
värd i pengar, det begrepo sig flickorna icke på. De 
skulle något förundrat sig, om de vetat, att diamanten 
uppskattades i värde till minst hundra tusen kronor. 

— Se så, flickor — skrek svalan — hvad stå ni 
så gapande? Fort hit med en skål vatten för Milias 
guldfisk! Diamanten bar jag lätt under vingen, men 
fisken har gjort mig ett otroligt besvär att föras så lång 
väg i ett litet hopviket fikonlöf med några vattendroppar 
i från oasen Kordofan. 

Milia var icke sen att hämta en stor glaskupa, en- 
kom beställd till fiskens boning. Kupan var bredare 
nedtill, än upptill, och hade från bottnen en inböjning 
eller ihålighet, hvari man kunde inlägga blommor eller 
till och med en lefvande grönsitika. Det såg för bebän- 



SVALAN FRÄN EGYPTI LAND 45 

digt ut, när fisk och fågel förliktes under samma tak, 
och när grönsiskan pickade med sin lilla näbb efter den 
blänkande guldfisken, och fisken viftade pä stjärten, och 
sam undan grönsiskan. Milia var högst förtjust; hon 
tyckte det vara bättre att äga ett lefvande guld, än en 
död ädelsten. 

Emilia väntade tyst och tålmodigt. Hon kunde väl 
tro, att svalan, som hade så godt minne, icke förgätit 
henne, och hon misstog sig ej. — Tag lyra, du — 
kvittrade svalan, och i detsamma lät hon falla i Emilias 
öppna hand ett litet grått frö, ej större än en vanlig 
äppelkärna. Strax därpå flög hon sin kos. Nyfikna 
kommo de andra systrarna för att se hvad det var, och 
när de sågo det lilla fula fröet vid sidan af diamanten 
och guldfisken, skrattade de och sade: — Det var visst 
en vacker gåfva att hämta från Egypti land! Låt oss 
gifva den usla kärnan till frukost åt hönsen. Svalan 
har velat göra narr af dig; hon skämtar bara, hon har 
nog något bättre. 

Emilia besinnade sig, om hon borde gifva fröet till 
hönsmat. — Nej — tänkte hon — jag vill plantera det 
i en kruka och se hvad det blir däraf. Det kunde ju 
hända, att jag fått den bästa gåfvan bland alla. 

Nå, barn, nu skola ni få höra hur det gick med 
de tre systrarna och de tre gåfvorna. Ilia, som fått den 
rika, härliga diamanten, kunde ej se sig mätt på den. Da- 
garna igenom betraktade hon den; om nättema sof hon 
med den och drömde om den. Hon tänkte ej på något 
annat, hon brydde sig ej mera om att bedja eller arbeta, 
hon blef försumlig, vårdslös och olydig. Det värsta af 
allt var^ att när hon snart växte stor, tyckte hon sig 
vara ofantligt rik, blef fåfäng och högfärdig, gick i 
granna kläder och lät förstå, att hon var något förmer. 



4H LÄSNING FÖR BARN 

än andra flickor. Efter hon var rik, funnos många som 
smickrade henne. Ilia gaf många friare korgen och 
valde ändtligen den gentilaste till man. Det var en 
utmärkt löjtnant med svärtade mustascher, guld på kra- 
gen och guldvärja vid sidan. Ett par år lefdes det myc- 
ket präktigt i det unga parets hus; de gåfvo lysande 
baler, de förde stat, som små furstar. Men då detta allt 
skedde på kredit, med den rara diamanten till pant och 
borgen, sä kom den dag, när ingen ville låna dem mera 
penningar. I stället kom stadsfogden en vacker morgon- 
kvist och bad tusen gånger om ursäkt, i fall han ge- 
nerade; han ville endast göra en liten utmätning och taga 
både diamanten och alla de öfriga grannlåterna; — adjö 
med den härligheten I 

Löjtnanten rymde till Amerika. Ilia blef fattig; 
hon måste förtjäna sitt bröd med att baka peppar- 
kakor och stoppa grynkorf. Från rikedom till fattig- 
dom leder en bred öppen dörr, som kallas fåfänga: i 
den dörren är alltid stor trafik. 

Hvad tron 1 det blef af Milia? Hon blef en poetisk 
och känslofull mamsell, som icke gjorde annat än pyss- 
lade om sin lilla guldfisk och oupphörligt inbillade sig, 
att han var sjuk. Ibland hade han lungsot, ibland kik- 
hosta. Dessutom läste Milia romaner och kunde skrifva 
sådan vers, som läses bakfram. Hon var så ofantligt 
bildad, att hon ej kunde göra en enda syssla ordentligt, 
och så otroligt känslofull, att hon tröttade ut alla män- 
niskor. En dag var guldfisken död, och då blef Milia 
otröstlig däröfver, att hon lagt honom i vatten, där han 
ju till slut måste drunkna. Hon skulle nu hafva någon 
annan att pyssla om; då fick hon en knähund, som 
hette Tippe. Och Tippe blef hennes föremål, liksom 
förut guldfisken. Tippe var sjuk, Tippe var nervsvag, 



SVALAN FRÅN EGYPTI LAND 47 

Tippe måste ena dagen få droppar, andra dagen grädde 
och hallonsylt, Tippe skulle sofva i den mjukaste säng, 
och Tippe fick aldrig gå ut, för att Tippe icke skulle 
förkyla sig. Men en argsintare knäracka fanns icke än 
Tippe, och på sådant smått pjåsk förspillde Milia, stac- 
kare, största delen af ett långt lif. 

Mången lär kanske undra hvad det blef af Emilia 
och hennes lilla frö. Det skall du nu få höra. När 
fröet legat tre månader i krukan, började man se hjärt- 
bladen af en liten ljusgrön planta. Strax vände Emilia 
ett dricksglas upp och ned öfver den och vårdade plan- 
tan som ett litet barn. Detta lilla blomsterbarn behöfde 
ingenting äta, endast dricka, och dricka fick det hvar 
morgon, ja, det allra klaraste källvatten. Om ett hälft 
år blef plantan så stor, att hon måste få en större kru- 
ka, och efter ytterligare ett hälft år var hon nära tre 
alnar hög. Då planterades hon ute i mjuk trädgårds- 
mylla nära vägen. Där byggdes ett staket omkring, så 
länge växten var ung, och hvar vinter makades mycket 
snö kring dess rot, för att skydda den emot frost. Så 
blef om några år af det lilla, fula, grå fröet ett det här- 
ligaste stora träd. Ja, det var ett träd, hvars make man 
aldrig i norden sett. Det blef slutligen så lummigt och 
stort, att väl tjugu gummor kunde sitta och dricka kaffe 
i dess skugga. Dess vällukt var så stark, att hela nej- 
den doftade däraf, och dess frukt så läcker, att en så- 
dan knappast ses på kejsarens bord i Marocko. Märken 
I, att den, som håller af blommor och träd, hans kärlek 
löna blommor och träd väl tusenfaldt åter? 

Emilia blef under vården af sin planta god och kär- 
leksfull äfven mot människor. Hvar morgon och afton 
bad hon att få blifva ett Guds barn, och hela dagen 
arbetade hon. Däraf blef hon glad och god och afhållen 



48 LÄSNING FÖR BARN 

af alla. En bra gosse bad att fä blifva hennes vän; 
hon krusade icke mycket, hon sade ja, och så blefvo de 
gifta. Och efter de höllo af hvarandra och fortforo att 
bedja, arbeta och lefva rättskaffens, så voro de lyckliga 
och saknade ej sin tarfliga utkomst med smör och bröd 
om hvardagen och stek om söndagen. Ja, när Emilias 
båda systrar, Ilia och Milia, efter några år blefvo fattiga 
och öfvergifna, bjöd hon dem till sig i den lilla gården, 
där deras mor bott. Och när Ilia och Milia sågo hur 
man där lefde godt under arbete och bön, blefvo de 
själfva arbetsamma och fromma och sörjde nu öfver, att 
de allt dittills ej hade förstått hur man finner den sanna 
lyckan på jorden. 

Så gingo åren sakta bort. Ilia, Milia och Emilia 
blefvo efterhand gamla gummor, som klädde sig i bind- 
mössor och stickade strumpor åt Emilias barn och barn- 
barn. En dag kom jag gående landsvägen framåt till den 
lilla stugan. Svalan från Egypti land var död, gamla 
gumman i stugan var död, och Ilia, Milia och Emilia 
hade själfva blifvit gamla och grå. Men trädet, som 
planterades af svalans frö, det var lika ungt och grönt, 
det doftade så outsägligt Ijuft, fastän det nu var höst, 
och frukterna glimmade gula som guld mellan löfven. 
Då tänkte jag på naturens eviga ungdom, när allt mänsk- 
ligt åldras och förgås, och på Guds eviga kärlek, när 
människornas sinnen växla som dagens vind. Mitt hjärta 
blef vekt af både sorg och glädje, ty jag tänkte på hur 
detta träd skulle lefva ännu hundrade år, sedan den, 
som planterat det, länge legat i grafvens gömma och 
huru Guds allvisa råd skulle lefva ännu mycket längre 
än detta träd, ja, i alla evigheters evighet. Det var rätt 
underligt att tänka på, och jag tror att jag grät. 

Men de tre gummorna i sina bindmössor sutto där 



SVALAN FRÅN KGYPTI LAND 49 

under trädet och drucko kaffe. De vinkade mig till sig 
och jag såg, att deras ansikten skeno af fromhet och 
glad förtröstan, liksom hade de menat: hvad gråter du 
åt? Skulle vi sörja, tror du, för att vi nu blifvit gamla 
och grå, och för att detta träd skall öfverlefva oss? Nej, 
nej, låt oss älska Gud öfver allting och därnäst hvar- 
andra inbördes, sä förblif^a vi unga i våra själar. Den, 
som det gör, blir liksom detta träd: efter hvar vinter, 
när löfven falla af sorg, kommer en ny vår, då blom- 
morna knoppas i glädje. Och hvad se'n, om vi dö? 
Det är icke vi, som dö, det bästa af vårt väsen 1 ef ver 
och kan aldrig dö. Ty också vår själ är som detta 
träd: också för den följer efter en kort vinter en oför- 
gänglig vår! 

Vid det jag nu trodde mig läsa detta i gummornas 
anleten, hörde jag från trädet en sång, liksom af tusen 
fåglars kvitter. Det är möjligt att sången icke hade ord, 
men likväl förekom det mig så. Jag tyckte mig höra 
fåglarna sjunga följande lilla visa: 



Gud signe de kära barn, de små, 
som flitigt arbeta och bedja. 
Gud signe de gamla med lockar grå, 
som kunna, likt barn, sig glädja, 
när blommorna knoppas om våren. 



Ty rödaste guld och ädelsten, 

de äro som snö vid polen, 

och fåfäng lust med ett fagert sken 

är dagg, som torkar i solen, 

när blommorna knoppas om våren. 

Topeliuis, iMsnimj for barn. I. 



LASNIMG for BARS' 

Men arbete, kärlek, bön och tro, 

de bygga på lifvets lycka, 

de så ut glädje, de bädda ro, 

för alla sorger, som trycka, 

när blommorna knoppas om våren. 



Gud signe arbete, kärlek, bön 

i alla vår lefnads dagar; 

Gud signe alla de goda frön, 

som sås i de gröna hagar, 

när blommorna knoppas om våren. 



FJADERHOt.MARNA 5 1 



Fjäderholmarna. 

Långt ute i Bottniska viken och nästan midtemellan 
Sverige och Finland ligga några små grönskande 
öar, som kallas Fj åderholmarna. Där är så vackert. 
Aldrig skulle man långt i det villande haf, där vågorna 
gå höga som hus och skeppen förgås om höstnätterna, 
aldrig skulle man trott, att så friska, glada, gröna öar 
där kunna bjuda den trötte seglaren sin vänliga hamn. 
Där blåser ingen storm, där svallar ingen hög våg, där 
höjer ingen enslig mås sitt enformiga skri öfver skum- 
mande bränningar. Allt andas där en Ijuflig ro. Vinden 
hvilar, vågen sofver, fåglarna sjunga sakta, sakta, och 
månskenet leker med guldgul glans öfver de doftande 
blommorna och öfver träden, som dricka den klara daggen 
i aftonsvalkan. 

Ack, för den, som i sin lilla julle brottas med böljan 
på lifvets haf, för den är det godt och Ijuft att omsider 
få hvila på en så täck och glad strand, som Fjäder- 
holmarna. Men ganska många söka dem förgäfves och 
kastas af vågorna natt och dag, och Fjäderholmarna finna 
de aldrig. Och ganska mången gåfve guld och gröna 
skogar, om han funne dessa lyckliga öar, och ändå 
sjunka de djupt, djupt, djupt för honom i hafvet. 



52 LÄSNING FÖR BARN 

Ty det är något eget och hemlighetsfullt med dessa 
Fjäderholmar. Det finnes ingen styrman så säker och 
kunnig, om han ock seglat världen omkring, att han 
midt på ljusa dagen, när solen skiner och människor och 
djur arbeta i sin fulla kraft, kan finna Fjäderholmarna. 
Men är han trött af arbete och vaka, gör han fromt sin 
bön, lägger han sig stilla ned i sin julle och låter den 
sakta strömmen föra sig hvart den vill, då kommer han 
så säkert dit, som styrde han efter kompass och sjökort. 
Ty till Fjäderholmarna kommer man genom tre out- 
grundliga farleder, som icke äro utprickade pä något 
sjökort, och de heta Arbetets kanal. Hälsans friska 
fjärd och Det goda samvetets lugna hamn» 

Det händer äfven, att man kan komma till Fjäder- 
holmarna endast genom den sista farleden. Ty dit komma 
äfven många sjuka och bedröfvade, när de hafva ett godt 
samvete. Och då glömma de alla smärtor, då luta de sig 
lyckliga som goda barn mot sin moders sköte. 

Sådant kan väl tyckas mycket besynnerligt, och 
kanske inbillar du dig, att dessa holmar alldeles icke 
finnas till. Men de finnas så visst, som solen hvar afton 
går ned och hvar morgon går upp öfver goda och onda. 
Fråga alla goda barn: no|[ känna de Fjäderholmarna. 
Det är omöjligt att utpricka Fjäderholmarnas läge, emedan 
det är med dem som det fordom säges hafva varit med 
ön Gotland: hvar morgon, när tuppen galär, sjunka de 
med all sin härlighet ned uti hafvets djup, och hvar 
afton, när skuggorna blifva långa och stjärnorna börja 
tindra på himmelen, stiga dessa hafvets hemligheter åter 
med all sin grönska upp ur djupet. Då simma de, lätta 
som dun och fjäder, på den blanka hafsytan, och däraf 
hafva de troligen fått sitt namn, ifall de ej fått det af 
något annat. 



F.TÄDERHOLMARNA .=)3 

På dessa Ijufva holmar och midti den djupaste 
skogen, där allt är tyst, heligt och hemlighetsfullt, finnes 
en grotta, byggd af snäckor och smyckad med all jordens 
prakt, all aftonhimmelens härlighet och alla hafvets rike- 
domar. Där blinka de blåaste stjärnor, där lysa de 
ädlaste stenar. På trappor af kostelig korall nedstiger 
vandraren i salar af pärlemor, där väggar af klaraste 
guld spegla sig i golf af skinande silfver och tak af 
strålande kristall. Tusen gånger tusen äkta pärlor sitta 
som otaliga små fönsterrutor inpassade i guldväggarna, 
och gnistrande diamanter hänga som ljuslågor ned ifrån 
taket. Alla sommarens älskade blommor sprida i dessa 
salar sin mildaste vällukt. En sakta domning, en stilla 
frid sänker sig öfver den, som inandas deras doft. Men 
starkast af alla blommor doftar här den annars på jorden 
så likgiltiga vallmon. Hon står ej här, som hon står 
därute på blomsterfältet, präktig och enfaldig med en 
skön kropp och en dum själ: här sprider sig från den 
mörkröda och svartgredelina blomkronan en fin, angenäm, 
men bedöfvande ånga, sötare än den sötaste honung, 
långt öfver Fjäderholmarna. 

Många hundrade, ja oräkneliga salar finnas i denna 
sköna grotta. Alla äro de höga och strålande ljusa, men 
deras ljus är icke dagens hvita sken, det liknar ett 
stjärnljus och ett månsken öfver vackra sjöar om natten. 
Därför, när man träder in i dem från det bländande 
solskenet, tycker man sig först träda in i skuggornas 
och skymningens underbara värld. Men snart märker 
man huru alla föremål skimra i en egen förunderlig glans, 
utan att någonsin blända. Och i denna milda dager 
urskiljer man tydligt alla älskade drag, man igenkänner 
alla kära och goda gamla bekanta. 



COLUCTIOH. 



54 LÄSNING FÖR BARN 

Där komma dina bästa vänner emot dig, alldeles som 
vore de hemma där, och taga dig i famnen och bedja dig 
vara hjärtligt välkommen. Ja, om de än äro långt borta 
vid världens ände, ja, om de också äro döda i evig frid 
och du gråtit tusen tårar på deras grönskande graf, så 
möta de dig här i dessa sköna grottor så blomstrande af 
hälsa och ungdom, så glada, så lyckliga, som hade aldrig 
sorgen och döden någonsin skilt eder åt. Du tager dem 
i handen, du kysser deras röda kinder, och du tycker, att 
allt är som förr. Då leka ni de gamla lekarna om igen. 
Den präktiga bollen, som du fick när du var liten och 
som längesedan varit förlorad, Gud vet hvar, den finner 
du åter, han flyger som förr, och ingen boll i världen 
flyger som han. Och den gamla kära dockan, som länge- 
sedan miste både hufvud och armar; och den målade 
trähästen, som du en gång fick till julklapp och som sedan 
bröt alla fyra benen af sig; och den vackra bilderboken, 
som lilla syster ref sönder den gången du var borta; och 
kälken med järn under medarna, han som åkte förbi alla 
andra kälkar och som du sörjde så mycket, när han blef 
bortstulen — alla, alla finner du åter, nya, vackra, all- 
deles som förr. Bollen är utan fläck; dockan är hel och 
snygg i sin första nya klädning; hästen har sina fyra 
ordentliga ben; bilderboken är oskadad, han har icke ens 
hundöron, och kälken begär intet bättre, än att åter 
genast få taga fart i sin backe. Ja, hvem kunde tro en 
sådan lycka? Men se, så är det, och det är trefligt! 

Nu vill du leka. Men det går inte riktigt så till, 
som vid andra lekar. En leksak försvinner ur dina 
händer, och du vet icke hur; strax håller du en annan i 
handen, och du har icke tagit honom, han har själf lagt 
sig dit. Dina vänner komma och gå på samma för- 
underliga sätt. Du själf är än här, än där, men har du 



FJADERHOLMARNA 35 

mycket brådt, så blir du aldrig färdig och kommer ej ur 
fläcken. Annars reser du liksom i luften. Rätt som du 
leker i ditt gamla hem, där allt är så väl bekant, har 
du i samma minut hunnit läsa din läxa i skolan och vet 
ej hur du kommit dit. Och just när du sitter i din båt 
på sjön och ror flera mil med ett årtag, har du i samma 
stund klifvit upp på ett högt berg. Men detta förundrar 
dig icke det allraminsta. Den hund, som skällde på dig 
i går, har med ens blifvit samma hund, som för många 
år sedan sprang i vattnet efter din käpp. Magistern i 
skolan htr blifvit en liten gosse, som för längesedan 
gick i vall med korna. Och du själf är på samma gång 
så liten, att du ej kan knyta själf dina kängband, men 
ändå så gammal och stor, att du har många små barn, 
som du måste breda smörgåsar åt. Det går alldeles 
naturligt till, att ett hus blir en katt och en häst blir ett 
träd och din bok blir en pepparkaka. Du tycker, att det 
är ju alldeles som det skall vara. Du skulle icke för- 
undra dig, om du med ens blefve sju mil lång och tusen 
år gammal. 

Det är otroligt roligt och obegripligt vackert på 
Fjäderholmarna. Men icke långt därifrån ligga Tisiel- 
öama. Dit styr mången, som håller orätt kurs här i 
världen och dragés med lättja eller ett dåligt samvete. 
Där finnes också en grotta, som vid ingången liknar 
Fjäderholmarnas, och detta gör, att mången tar miste. 
Sådant märker man snart nog. Till Tistelöarnas grotta 
leder en slipprig gång i det hårda, skrofliga berget. De 
fuktiga väggarna äro betäckta med mögel, och taken äro 
behängda med spindelväf. Fjäderholmarnas rosenbäddar 
äro här förbytta till nässlor, bäckarnas sorl är förvandladt 
till forsar och fåglarnas kvitter till kraxande kråkor. Där 
är ett högt torn, från hvilket man beständigt tycker sig 



56 LÄSNING FÖR BARN 

falla, och en djup mosse, från hvilken man icke lyckas 
arbeta sig upp. Underliga och fula gestalter gå där 
beständigt på hufvudet. Och i den mörka natten ritar 
en hvit ängel med eldkol på väggarna de olyckliga, falska, 
afundsamma och trätgiriga vandrarnas onda gärningar. 

Nej, vi vilja visst icke resa till Tistelöarna och till 
Signora Mara, som bor där. Vi resa hellre till Fjäder- 
holmarna, ty där bor en god vän. Där sitter en gammal, 
gammal gubbe vid grottans ingång; ja, så gammal är 
han, att när Adam första gången somnade under ett träd 
i paradiset, stod redan den gamle Nukku Matti vid hans 
sida och bredde öfver honom ett täcke af rosor. Ett 
långt hvitt skägg flyter ned från den ärevördige gubbens 
haka; kring lifvet bär han en röd sammetsgördel. Hans 
långa hvita rock, hans blå strumpor och hans gula skor 
äro alla väfda af det mjukaste dun. När han räcker 
dig sin hand, är den handen så len som finaste bomull, 
och när han sakta rör vid dina ögonlock, blifva de strax 
så Ijufligt tunga. Det finns ingenting så smekande mjukt, 
som hans röst, när han vid löfvens sakta sus eller 
humlornas surrande sjunger små goda barn till sömns, 
och så milda äro hans ögon, att de räddaste små flickor 
smyga sig gärna till hans bröst och luta sitt lockiga 
hufvud mot hans vänliga famn. 

O, dessa vackra ögon, om du visste huru Guds 
kärlek och barmhärtighet lysa i dem, så skulle du älska 
honom ännu dubbelt mer. Ty när den barmhärtige Gud 
såg ned på det första paradiset, sände han en god ängel 
att tillsluta människornas ögon i den mörka natten; och 
när Gud sedan såg så mycken möda och sorg på jorden, 
sände han samma goda ängel att gifva människorna 
hvilan och glömskan. Och denna goda ängel var Nukku 
Matti, dödens äldre broder; därför lyser där i hans vackra 



F.IADERHOLMARNA 57 

Ögon en strimma af evighetens djup. Och alla folk 
känna honom, älska honom och gifva honom olika namn ; 
men mest af alla älska honom barnen, ty dem vårdar 
han allra ömmast. När de äro sä små, så små, att de 
ej känna sin egen moder, då känna de redan honom, 
och han sitter vid deras vagga dag och natt. Och när 
de växa större, tager han dem i sin famn och för de 
goda barnen till Fjäderholmarna, och han vill så gärna 
föra äfven de elaka och olydiga barnen dit, men de vilja 
det icke själfva. Då gråter Nakku Matti öfver att det 
måste gå dem så illa på Tistelöarna, och han lyssnar 
beständigt, om de icke tilläfventyrs ångra sig, så alt han 
kan med glädje mottaga dem åter på rosenbäddarna. 

Emedan han håller så mycket af barnen, drifver han 
ofta puts med dem. Det är han, som om kvällen strör 
sand i deras ögon och målar Fjäderholmarnas rosor på 
deras kinder. Det är han, som narrar gossarna att sträcka 
sig i skolan och flickorna att gäspa vid skalorna på 
pianot. Ja, han brukar väl också komma objuden till 
höga herrars och rådmäns sammanträden, eller till lärda 
magistrars tal och studenters plugg i grammatikan, och 
strax känna alla dessa herrar en oförklarlig längtan efter 
en middagslur. Gummorna i kyrkan äro ofta illa utsatta 
för Nukku Matti. De nicka och nicka, och det susar 
för deras öron, när prästen predikar. Detta är skalkaktigt 
gjordt af Nukku Matti, men han prof var dem, om de ha 
allvar med kyrkogången. Hur god han för resten är. 
det känner den bäst som en gång varit på Fjäderholmarna. 
Han förstår så väl att bädda sina gäster i de rum, som 
bäst passa dem: den trötte arbetaren i halfdunkla salar 
vid stjärnljus och den danströtta flickan i rosenfärgade 
månskenskamrar. Där strör han hvita häggblommor öfver 
dem och låter sina täckaste drömmar fladdra omkring dem. 



58 LÄSNING FÖR HARN 

Känner du drömmarna? A, hvem känner ej dem? 
Ja, det kommer an på. Vet du väl, att de äro nattens 
små gossar och flickor, som af Nukku Matti få lof att 
flyga ned från stjärnorna på aftonhimmelens hvalf, och 
det bänder väl stundom, att de rymma ut genom molnen 
äfven om dagen. De äro fina väsen, väfda af ljus och 
skugga; därför kunna de i ett nu förvandla sig och 
antaga hvilken skepnad som helst. De kläda ut sig i 
alla möjliga och omöjliga gestalter och härma människors 
lefnad, likasom spegeln härmar människors bild. De 
bära dig i ett ögonblick hundra mil härifrån och föra 
dig strax tillbaka igen. De lofva dig ^llt hvad du mest 
tycker om, och du är så glad, så glad, men nästa ögon- 
blick har du glömt alltsammans. De leka skuggspel för 
dig, och du tycker dig själf vara med; de leka blindbock 
med dig, och aldrig får du dem fatt. Ja, de låtsa ibland 
spå det som framdeles händer, och händer det, så händer 
det, men händer det icke, så händer det icke. Drömmar 
som strömmar. 

På Tistelöarna bo endast elaka drömmar. Stackare 
den, som råkar ut för deras skälmstycken! De låta 
honom falla i sjön, och han faller icke, men han tycker 
att han faller. De låta honom gå på en mörk väg och 
möta en röfvare, eller tussa de på honom en arg hund 
och en ond tjur. Röfvaren gör ej illa, hunden biter 
icke, tjuren stångar icke, men så ser det ut. Det är 
alldeles för tokigt. Res icke till Tistelöarna! 

Där skina många inskrifter på de gyllene väggarna 
i Fjäderholmarnas grotta, och den, som har tid att läsa 
dem, lider visst aldrig brist på vackra sagor. Skada, att 
man så sällan får tid därtill, ty de tjänstfärdiga drömmarna 
äro alltid till hands att damma väggarna med sina mjuka 
dammborstar, och då sopas de skinande skrifterna bort. 



FJÄDERHOLMARXA 59 

Jag kände en liten gosse förr, han var alla kvällar 
hos Nukku Matti på Fjäderholmarna och förstod den märk- 
värdiga konsten att fånga drömmar. Han lärde sig af en 
spindel på rosenbusken att binda nät af aftonrodnad och 
månsken. Näten lade han ut mellan solens nedgång och 
uppgång, drömmarna trasslade in sig i näten. Så fångade 
han nattens skälmaktiga barn och stängde in dem i burar 
af vallmostjälkar. Då hade han tid att läsa de gyllene 
inskrifterna, och när han läst dem, frigaf han drömmarna 
ur vallmoburen. Nukku Matti skrattade och skickade 
nästa natt ett hundra femton tokiga drömmar att dansa 
kring gossen. Men gossen hade nu en gång läst sagorna 
och berättar dem gärna för hvem som vill höra. Två af 
dem finnas i denna bok, nämligen »Lasse liten» och 
»Prinsessan Lindagull». Det finns nog många andra. 



60 LÄSNING FÖR TURN 



Skogsbjörn. * 

I staden Raumo fanns för länge sedan en rik köpman 
vid namn Guldberg; skulle icke han vara rik? Han 
hade en stor näsa, en liten gosse och många skepp, 
som hemförde kaffe, socker, ingefära, kardemumma och 
muskotblomma från främmande länder. Alltid hade 
han lycka med sina skepp, utom med det största, som 
hette Neptunus. Det fördes af kapten Skog och gick 
med bomull från Amerika, men bomullen tog eld af sig 
själf, och Neptunus brann på oceanen med all sin last 
och kaptenen med, ty han ville vara den siste ombord. 
Patron Guldberg sörjde det dyrbara skeppet, som 
hade hans halfva hjärta brunnit på hafvet, och kunde 
icke förlåta kapten Skog att bomullen tagit eld. Hvar- 
för skulle kaptenen köpa en sådan bomull? Kanske 
tog den icke eld af sig själf? Kanske hade matroserna 
gått med bart ljus i lastrummet? Hvarför hade icke 
kapten Skog hållit bättre ordning ombord? Och hvar- 
för skulle han heta Skog, då man så ofta hör talas om 
skogseld ? 

Besättningen hördes på ed vid hemkomsten. Alla 
svuro, att kapten Skog hållit den bästa ordning och 
* I Itsta uppla.G^an Sagor kallad: »Maho.2nyskrinet». 



SKOGSBJÖKN . 61 

varit den skickligaste kapten, med hvilken de någonsin 
seglat. Men detta trodde ej Guldberg. Han hade en 
gammal fordran hos kaptenen och sökte ut den af 
änkan. 

Kapten Skogs änka var fattig och hade en liten 
gosse vid namn Björn. Hon miste sin lilla gård för 
Guldbergs fordran och visste intet råd hur hon skulle 
försörja sig och sin kära gosse. 

Men hon råkade vara vacker, och det var illa. £n 
dag klädde sig patron Guldberg, som var änkling, i blå 
frack med blanka knappar, röd väst och hvita byxor, 
alldeles som ryska flaggan, visade sig med sin stora 
näsa i fru Skogs dörr och sade till henne: — Min kära 
fru, er man har bränt upp mitt skepp; hvarför gaf ni 
er till skogs med en sådan karl? Men jag vill förlåta 
er detta oförstånd, jag vill göra eder den stora äran, 
att ni får blifva min fru, och hoppas att ni däröfver är 
mycket glad. 

Den stackars änkan blef alldeles icke glad, men 
hvad skulle hon göra? Hon hade en liten gosse, som 
frös och var hungrig; alltså sade hon med bedröfvelse 
ja, och blef i rappet fru Guldberg. Lille Björn följde 
med på köpet och blef patron Guldbergs styfson. Guld- 
bergs egen son, som nu blef styfbror åt Björn, hette 
Moses, men då han talade grötigt och ej kunde utsäga 
sitt ärliga namn, kallades han Mosep. Han blef upp- 
född med sockerbröd och mandelmjölk, gick i granna 
kläder af sammet, fick bo inne hos pappa och göra allt 
hvad han ville. Björn fick äta hårdt bröd med dräng- 
arna, sofva i deras stuga på halm, gå i grofva, utslitna 
kläder och tjäna som springpojke. Han hade tungt 
arbete, fick oförskylldt stryk, knuffades af Mosep, och i 
stället för Björn Skog kallades han Skogsbjörn. Liksom 



6!> . l.ÄSNING FÖR BARN 

det skulle ha varit så kvickt I Man kan få en bättre 
och gladare uppfostran, men det är icke alltid illa att 
slita ondt. Mosep blef en knäracka, en latmask och 
odugling, men Björn växte stor och stark, blef ödmjuk 
och flink till allt godt. Stundom, när Mosep slog honom 
och skyllde sina egna dumheter pä honom, ville Björn 
springa bort så långt vägen räckte. Men då tänkte han 
på att hans mor skulle gråta, och det ville han icke. 
Hon hade nog tunga dagar ändå; men en fröjd hade hon. 
När patron Guldberg var ute på fartygen och Mosep 
där åt sig sjuk af fikon, kallade fru Guldberg sin lille 
Björn till sig, tvättade och kammade honom, gaf honom 
en hvetebulle med mjölk, lärde honom läsa Guds ord 
och förmanade honom att alltid vara tålig, flitig och 
kärleksfull, alltid tala sanning, alltid frukta Gud och för- 
trösta på Guds beskydd. — Sörj icke du, gossen min 
— sade modern — nu är du Skogsbjörn, men Gud kan 
ännu göra en hel karl af dig. 

— Tror mamma det? — frågade Björn. 

— Ja, det tror jag visst — sade modern. 

— Jag skall bjuda till — sade Björn: 

En sommar reste den rika patron Guldberg på sitt 
eget fartyg Apollo till Stockholm och tog med sig de 
båda gossarna. De seglade öfver Ålands haf, hade god 
vind och vackert väder. Mosep vräkte sig i kajutan 
och läste romaner. Björn var kajutvakt och allas spring- 
pojke. Han hade spolat däcket, diskat tallrikar, blankat 
stöflar, varit uppe till märsen att klargöra storseglet och 
klättrat ut på bogsprötet att skota klyfvaren, när patron 
Guldberg sade till honom: — Skogsbjörn! 

— Patron I — svarade Björn. Han understöd sig 
aldrig att kalla sin styffader annorlunda. 

— Rensa mina pipor! 



SKOGSBJÖRN 63 

— Skall ske, patron! 

— Akta den stora silfverbeslagna sjöskumspipan. 
Kom ihåg, din lymmel, att hon kostar hundra riks- 
daler. 

— Skall ske, patron! 

Björn stod vid relingen på fördäck och rengjorde 
piporna, när Mosep trädde bakom honom, stack en nål 
genom hans tröja och sade: — Hvad gör du. Skogs- 
björn? 

— Jag rensar patrons pipor. 

— Tag hit, jag skall hjälpa dig! — sade Mosep, 
ryckte till sig den stora sjöskumspipan och knackade 
henne mot relingen, såsom han stundomsett fadern göra. 
Men pipan satt lös på skaftet, ingen snodd hade hon. 
Alltså föll hon i Ålands haf, så att det sade poll, poll 
efter henne. 

Björn stod där så häpen, som hade han själf fallit 
i hafvet. Men Mosep var fintlig och sade: — Hvarför 
skuffade du mig? 

— Har jag skuffat dig? — frågade Björn förvånad. 

— Visst har du det? — sade Mosep. Och i det- 
samma, när han såg faderns stora näsa nalkas, ropade 
Mosep, i det han låtsades öfverljudt snyfta: — Hvarför 
skuffade du mig, så att pappas bästa pipa föll i sjön? 

Patron Guldberg var en sådan karl, att när han 
blef ond, så miste han allt förnuft. — Jaså — sade 
han — det är icke nog att far din bränt upp mitt 
bästa skepp ; nu kastar du min dyraste pipa i sjön . . . 
Styrman! Låt Gra ned skeppsjullen, kasta Skogsbjörn i 
jullen och låt honom resa! 

Styrman såg mycket förbluffad ut men vågade icke 
säga nej. Inom några minuter var jullen nedGrad, Björn 
i jullen, och knappt fick styrman tid att kasta åt honom 



64 LÄSNING FÖR BAKN 

en kaka bröd. — Ro ut, och sök min pipa! — skrek 
patron Guldberg från akterdäcket. 

Skeppet Apollo sköt god fart i förlig vind, och snart 
blef den lilla jullen långt efter. Björn var så förvånad, 
att han frågade sig själf, om han verkligen hade skuffat 
sin styfbror. En ärlig gosse kan icke begripa hur en 
annan gosse kan ljuga. Men när skeppet Äpollo seglade 
allt längre från honom, när det slutligen syntes blott som en 
liten hvit prick långt borta vid himlaranden, då märkte 
Björn till sin förskräckelse, att han var ensam i en liten 
båt ute på öppna hafvet. Stora fiskar plaskade rundt 
omkring honom, delfinerna sprutade strålar af vatten, 
salarna tittade med sina svartbruna hundhufvuden upp 
öfver vågorna. Ingen af dem kunde hjälpa honom. 
Blåsten tog till, hafvet begynte klädas i hvitt skum, 
kvällen föll på, det blef mörkt och Skogsbjörn dref i sin 
båt mot natten och döden. 

Ja, hvem i den vida världen brydde sig nu om en 
sådan öfvergifven stackare, som den lille Skogsbjörn? 
Ingen frågade efter honom; han skulle sjunka i hafvet, 
vågorna skulle sluta sig öfver hans hufvud, nästa 
morgon skulle icke en bubbla synas kvar efter ho- 
nom på det blå hafvet, skeppen skulle segla öfver 
honom och matroserna skulle sjunga sin glada visa, all- 
deles som förr. 

En skulle likväl sakna honom, och det var hans 
moder. När Björn tänkte på henne, började han gråta. 
Men när han gråtit en stund, blef han hungrig och bör- 
jade på att gnaga det hårda brödet. Detta styrkte 
och muntrade honom. Gud har alltid någon veder- 
kvickelse i besparing för de öfvergifna på jorden. 

Björn visste ej hvaraf det kom sig, att han med 
ens blef så munter till mods. Han ihågkom sin moders 



SKOGSBJÖRN 65 

förmaning att i al] nöd och fara förtrösta på Gud. Om 
jag skulle försöka bedja? tänkte han vid sig själf. 

Det ville ej rätt lyckas i början. Vågorna gingo 
nu höga, jullen gungade som ett spån, lyftes som på ett 
berg och sjönk åter ned som i en djup dal. Det var 
icke lätt att nu hålla en tanke tillsammans. Björn läste 
ur minnet alla de böner hans moder lärt honom ; det var 
en läxa, det var ord utan mening, men snart begynte 
han själf bedja. 

— Käre Herre Gud — sade han — jag är en stackars 
liten gosse, min hand är svag, och jag förmår intet 
emot det mäktiga hafvet. Men du. Herre Gud, är stark 
och stor. Du är mycket mäktigare än hafvets vågor, 
stormen lyder dina befallningar, natten och döden kunna 
intet ondt göra mig, om du förbjuder dem det. Jag 
förtröstar på dig, min Gud. Du har alltid varit god 
emot mig, och du skall visst aldrig öfvergifva mig. 
Så bevara mig nu på det mörka hafvet; låt dina änglar 
gå på de stora vattnen och befalla vågorna att icke 
göra mig illa. Jag vill vara ditt barn, min Gud, och 
sofva uti din famn. Tack, tackl Godnatt, käre Gud! 
Godnatt, mörka haf och ljusa stjärnor i himmelen I God- 
natt, mamma I *. . . 

Och den lille Skogsbjörn somnade sött på jullens 
botten midt på det öppna hafvet. 

Det var nu mörkt, och ingen kunde se, att långt 
borta vid den yttersta randen af hafsbrynet höjde sig en 
mjuk och ljusgrön strand öfver de skummande vågorna. 
Det var Fjäderholmarna. Där satt på det sammetslena 
gräset den gamle Nukku Matti, som svenskarna kalla 
John Blund och danskarna Ole Luköje. Han spejade 
ut öfver hafvets ödsliga rymder och blef varse den lilla 
jullen, där Skogsbjörn dref som en lekboll för vindarna. 

ö. — TopeUiis^ Läsning för barn. I. 



66 LÄSNING FÖR BARN 

Han utkastade sina linor, så fina som spindeltråd, drog 
jullen till Fjäderholmarna och införde Björn till rosen- 
bäddarna i sina silfverblänkande salar. Här stodo tusen 
drömmar i brokiga fjärildräkter genast till hands, fladd- 
rade lätt öfver vattnen och förde till Björn hans älskade 
moder. Han kände hennes mjuka hand på sitt hufvud, 
han kände hennes kyss pä sin panna, han hörde hennes 
kära röst, som hviskade i hans öra: — Var vid godt 
mod, min gosse; var alltid sann, var tålig och ödmjuk; 
Gud skall beskydda dig. Skogsbjörn skall ännu bli en 
hel karl. 

Den gamle Nukku Matti stod tyst och orörlig vid 
gossens sida. Endast en af drömmarna surrade länge 
som ett bi kring gossens öron och ropade envist : — Tre 
ting ! Tre ting ! — Tyst du — sade Björn till drömmen ; 
— hvad gör jag med dina tre ting? Drömmar som 
strömmar. 

Natten förgick, morgonen ljusnade. Björn tyckte, 
att taket höjde sig öfver honom och blef en klar himmel, 
väggarna vidgade sig och blefvo en genomskinlig luft, 
golfvet begynte gunga och blef ett sakta brusande haf. 
Då bleknade alla diamanter och kristaller i Fjäder- 
holmarnas grotta, ett lätt, Ijusrödt flor föll öfver alla 
föremål, och den sakta musik, som hela natten susat 
genom grottan, upplöste sig i ett enformigt sorl af vågor 
i haf vet. 

Björn kände en kyla öfver sitt hufvud, uppslog sina 
ögon och såg sig förundrad omkring. Öfver honom ut- 
bredde sig himmelen, under honom hafvets blå och om- 
kring honom den svala morgonluften. Björn låg på 
bottnen af sin julle, och mössan hade blåst från hans 
hufvud i sjön. — Jag har drömt — tänkte han — och 
Gud har bevarat mig. Tack, käre Gud I 



SKOGSBJÖRN 67 

Därpå satte han sig att äta af den brödkant, som 
han ännu hade kvar. Han kände sig törstig ; vattnet var 
salt, det smakade inte godt, men det är ej sä salt i 
Östersjön, att det ej i nödfall kan drickas. 

Till sin stora förundran såg Björn ett stort skepp 
utan master drifva helt nära honom redlöst på hafvet. 
Det hade varit en stormig natt, hafvet gick ännu högt, 
men den värsta stormen var öfver. Björn fattade årorna 
och rodde till fartyget. 

Ja, det var ett stort lastadt skepp, som sprungit 
läck i stormen och på hvilket man afhuggit masterna, 
för att det ej skulle kantra. Det flöt knappt mer, det 
var uppfylldt af vatten och öfvergifvet af sin besättning. 
Björn ropade hoj vid sidan af fartyget. Ingen svarade. 
Då klef han dristigt upp på fartygets däck. 

Här lågo tågverk, varor, verktyg och spillror om 
hvarandra i stor oordning. I lastrummet syntes många 
dyrbara handelsvaror, men ingenstädes en lefvande va- 
relse. Björn blef ängslig till mods och ville åter klifva 
ned i sin båt, då ett ömkligt bräkande från fören nådde 
hans öron. 

Det var en get, fastbunden vid en afplankning af 
däcket. Björn lossade getens band, fattade en brödkaka, 
som flöt på vattnet och ville åter nedstiga i båten. Då 
vadade han i vattnet förbi nedgången till skeppets 
kajuta. Där flöto många saker omkring, och med det- 
samma kom han ihåg den envisa drömmen. — Får gå 
då för tre ting, efter jag redan har tvål — tänkte 
Björn, grep ett litet skrin af mahogny, som flöt vid 
trappan, och skyndade sedan med geten, brödet och 
skrinet ned i sin julle. Det var hög tid. Han hade 
icke rott många famnar från fartyget, innan han hörde 
ett besynnerligt brus. — där blef en hvirflande grop i 



68 LÄSNING FÖR BARN 

hafvet, det stora skeppet sjönk, och snart gingo vågorna 
öfver den plats, som hade där aldrig flutit en bristande 
köl . . . 

Två dagar och två nätter dref Björn i sin julle om- 
kring på hafvet. Han delade sitt bröd med geten, och 
geten gaf honom sin mjölk. Tredje dagen på morgonen 
syntes ett skepp; — det kom närmare, det blef varse 
gossens tröja, hvilken han bandit vid åran som en 
nödflagg, tog honom ombord och förde honom till Stock- 
holm. 

— Nå, lille pilt, till hvem skall jag nu föra dig i 
staden? — frågade kaptenen. 

— Jag känner ingen i Stockholm — svarade Björn. 
— Låt mig stanna ombord som kajutvakt och lära mig 
tjänsten. Jag ville gärna bli en duktig sjöman, som 
far min. 

— Så, så — genmälde kaptenen. — Nå, det kan 
gå för sig. Min förre kajutvakt går nu ifrån mig, han 
längtar tillbaka till sin mammas pepparkakor. Stanna 
du här, så skall jag sälja din get, och för pengarna kan 
du köpa dig bättre kläder. Din förra patron måste icke 
ha varit mycket gifmild mot dig. 

— Han har gifvit mig mat — svarade gossen. 

— Ja, och så har han kallat dig Skogsbjörn, det 
märkes på dina kläder — sade kaptenen. — Men nu 
skall Skogsbjörn bli en hel karl. 

Det klack i Björn. Han hörde nu samma ord för 
tredje gången. 

Morgondagen kom, och Björn gick ut i det stora 
Stockholm för att köpa sig nya kläder. När han kom 
till ett gathörn, stod där en hop folk och läste ett på 
hörnet uppslaget plakat. Björn stannade, han som andra, 
och frågade hvad det var. — Åhå, sade en bredaxlad 



SKOGSBJÖRN 69 

järnbärare med händerna i byxfickorna — alla fnasken- 
feltar skola nu vara nyfikna! Det angår dig icke. En 
förnäm herre lofvar tusen riksdaler i belöning åt den 
som kan skaffa till rätta ett litet skrin från Ålands haf. 
Gå du hem, och läs på katekesen I 

Björn' kom att tänka på det lilla mahognyskrinet, 
som han bärgat från det sjunkande fartyget. Tre ting! 
hade drömmen ropat till honom. 

I ett huj var Björn åter ombord på sitt fartyg. Det 
lilla skrinet låg kvar bland spånor och gamla stöflar 
under en koj i skansen. Som en pil var Björn åter ute 
i staden med skrinet under sin trasiga tröja, lät visa sig 
till den förnäme herrn, men motades strax i trappan af 
ett hälft dussin betjänter med försmädliga uppsyner. — 
Packa dig din väg, trasvarg! — skreko betjänterna. — 
Vi ha inga slantar åt tiggare. 

— Det få vi se — svarade Björn och pekade på 
sitt skrin. 

— Hvad är det? — sade betjänterna och grepo 
efter skrinet. — Gif oss skrinet, så får du betalning i 
morgon. 

— Nej, så dum är jag inte — menade Björn och 
fasthöll sitt skrin. Men den längsta och starkaste be- 
tjänten fattade honom i kragen och sade: — Tjufpojke, 
bekänn att du stulit skrinet! 

— Det ljuger du, så lång du är — svarade Björn 
och spjärnade mot af alla krafter. Det blef tumult och 
oväsen; en herre i grann nattrock öppnade dörren och 
frågade hvad här var å färde. 

— Ers nåd — ropade betjänterna — här är en 
pojke, som stulit ett skrin. 

— Jag har aldrig stulit — ropade Björn. 



70 LÄSNING FÖR BARN 

— Kom in med ditt skrin, pojke I — befallde den 
stränge herrn. 

Björn trädde modigt in ; han hade ett godt samvete. 
Knappt hade den förnäme herrn fått öga pä skrinet, 
innan han ryckte det ur gossens händer. 

— Mitt skrin! Min skatt! — utropade han, tryckte 
pä en hemlig fjäder, och locket sprang upp. Det minsta 
Björn väntade att få se var äkta pärlor, men i skrinet 
lägo endast några gulnade pappersblad. Det var visst 
något att lofva så mycket pengar för! tänkte Björn. 

Men den förnäme herrn sade till honom: — Min 
käre gosse, du har räddat min heder och min förmö- 
genhet. Jag är anklagad för att ha försnillat kronans 
penningar, och dessa papper bevisa min oskuld. Berätta 
mig hur du funnit skrinet! 

Björn berättade sitt äfventyr, men förteg hur illa 
hans styffar behandlat honom. 

— Jag ser på dig att du är en ärlig gosse — sade 
herrn i nattrocken. — Vill du, så skall jag insätta tusen 
riksdaler för din räkning i banken och gifva dig skrift- 
ligt intyg därpå. 

Ja, därmed var Björn mycket nöjd; hvad skulle 
han göra med en så stor rikedom? Han tackade den 
fömSme herrn, återvände till sin kapten och berättade 
honom sin nya lycka. Kaptenen smålog och sade: — 
Nå, Skogsbjörn, nu är du rik, nu behöfver du inte slita 
ondt på sjön. Du kan nu vara lat och lefva af tårtor 
i flera år. 

— Nej, jag tackar, så dum är jag inte — svarade 
Björn. — Nu vill jag arbeta bra och lära mig sjötjän- 
sten. Så kan jag om några år bli konstapel och sedan 
styrman . . . 

— Och sedan kapten? 



SKOGSBJÖRN 71 

— Ja, och sedan kapten — svarade Björn. Han 
rodnade själf öfver sin omåttliga ärelystnad. — Jag vill 
använda pengarna till att lära mig navigation — sade 
han — och när jag fått eget fartyg, vill jag segla till 
Raumo och hämta min mor . . . 

— Det är rätt, Skogsbjörn! — sade kaptenen. — 
Håll ut med den kursen, och Gud skall hjälpa dig. 

Björn höll ut som en hel karl. Två år var han 
kajutvakt, växte allt starkare, började gå bredbent, som 
sjömän bruka, och blef sedan j ungman, sedan matros, 
sedan konstapel, sedan styrman. Han seglade världen 
omkring, slet ondt, men var alltid hurtig och glad. Två 
vintrar läste han navigation, matematik och geografi; 
sedan tog han med heder examen, blef kapten och fick 
eget fartyg att föra. Han var rättskaffens, skicklig och 
pålitlig; det gick honom väl. Om några år förde han 
sitt eget sköna fartyg, som hette Björninnan. 

En vacker dag blef i Raumo en stor uppståndelse. 
Där seglade in ett främmande skepp, hvars make man 
aldrig sett. Alla master och block voro beslagna med 
mässing, så att de lyste i solen som guld. Akterstäfven 
var förgylld, i förstäfven blänkte en björninna af silfver, 
och »Björninnan» stod där att läsa på alla flaggor. 

Hela staden förvånades, alla ville ut till hamnen 
för att se den stolta björninnan, och icke minst nyfiken 
var den gamle patron Guldberg och hans son Mosep. 
Det hade gått illa för patronen de senare åren, han 
hade numera endast sin stora näsa och sin gamla Apollo 
kvar. Mosep låg mest och läste gamla tidningar på en 
soffa. Men nu ville äfven Mosep ut till hamnen; far 
och son läto ro sig ut till Björninnan. Där bådo de 
alleröd mjukast om den stora äran att få bese det ståt- 
liga fartyget. 



72 LÄSNING von BARN 

— Var god och stig upp! — svarade kapten Björn 
Skog, som förställde sin röst och icke lät märka, att han 
rätt väl kände sin elaka styffar och hans illmariga son. 
Aldrig kunde de tro, att den unga och vackra kaptenen 
var deras egen forna Skogsbjörn. De trodde honom vara 
en rik engelsman, som reste ut för att beskåda främ- 
mande länder. 

Kaptenen lät dem betrakta alla skeppets märkvär- 
digheter och inbjöd dem sedan till en fin middag om- 
bord. Han var en enkel och tarflig man, men nu hade 
han låtit uppduka läckerheter och fina viner från alla 
världsdelar. Hans gäster kunde icke nog beundra skep- 
pets prakt samt den utsökta middagen; de voro färdiga 
att spricka af afund, och detta roade kapten Björn. 

När nu gästerna med många sötsura ord på läppar- 
na ville tacka och säga farväl, frågade kaptenen, lika- 
som händelsevis, om fru Guldberg lefde ännu. 

— Visst lefver hon, stackars människa — svarade 
Guldberg — men hon går aldrig ut, hon sörjer sin 
odåga till son. 

— Jaså — svarade Björn. — Har hon haft en 
son? 

— Ja visst. En mycket elak och dum pojke, som 
drunknade i Ålands haf för femton år sedan. 

— Är det så visst, att han drunknade? — frågade 
Björn. 

~ Tyvärr — suckade Guldberg. — En störtsjö tog 
bort honom, och han sjönk som en sten till bottnen. 

— H varför skulle han skuffa mig? — sade Mosep. 

— Jag har hört sägas, att han blef orättvist ankla- 
gad och utsatt i en julle på öppna hafvet — återtog 
kapten Björn. 



SKOGSBJÖRN 73 

Mosep blef röd i ansiktet och skrek : — Ja, men han 
fick en kaka bröd med sig I 

— Vill du tiga? — skrek patron Guldberg. 
Kapten Björn såg dem skarpt i ögonen och sade nu 

med sin naturliga röst: — Jag har hört sägas, att gossen 
lefver och vill ställa sin styiSar till ansvar. Hela be- 
sättningen kan vittna, att gossen blifvit öfvergifven på 
öppna hafvet. 

Nu blefvo Guldberg och Mosep lika bleka som de 
förut varit röda, och patronens stora näsa blef ljusblå. 
De visste intet bättre, än att neka till allt. 

— Jaså? — sade kapten Björn. — Jag har läst om 
en annan liten gosse i forna tider; han hette också Mo- 
ses, men icke Moses Guldberg. Han blef utsatt i en liten 
korg på Nilfloden och fick ändock lefva och bli en hel 
karl. Veten I icke, att vågorna lyda Guds vilja? Det 
hjälper icke att ljuga för Gud. Hvad hafven I gjort af 
den lille Skogsbjörn? 

Uff — nu var det slut med patron Guldberg och 
hans son Mosep. De igenkände Skogsbjörn, samvetet 
slog dem, och de föllo pustande på sina knän, med be- 
gäran att han ville förlåta dem, de skulle aldrig göra 
så mer. 

Skogsbjörn, som nu blifvit den stränge kapten Björn 
Skog, lät dem pusta en stund, men därpå sade han 
med tårar i ögonen: — Stå upp, min styffar! Stå 
upp, Mosep I Jag bar icke kommit för att löna Guds 
godhet mot mig med ett hårdt hjärta. Nej, jag vill 
icke anklaga eder, detta är allt glömdt. Gifven mig en- 
dast min mor tillbaka, så skola vi åter vara goda vänner 1 

Se, detta var ord, som hagel och solsken på samma 
gång I Patron Guldberg kände en sten falla från sitt 
hjärta, och hans ljusblå näsa blef åter mörkröd. Mosep 



74 LÄSNING FÖR BARN 

låtsade gråta och ljög i glädjen, att han aldrig hållit af 
någon i världen såsom han hållit af Skogsbjörn. Alla 
följdes nu åt till den stackars öfvergifna fru Guldberg — 
och hvad den gamla frun blef förundrad och glad, det 
kan ingen beskrifva. I femton år hade hon sörjt sin lille 
käre Skogsbjörn som död, och nu stod han där som en 
lång, hurtig och lefvande sjöman. Nu hade han blifvit 
en hel karl, som hon så visst hade förutsagt, när han 
var liten. 

Skogsbjörn tyckte sig nu först vara en lycklig man, 
när han återfått sin mor. Han köpte genast åt henne 
och sig en vacker gård, de flyttade dit och lefde 'glada 
tillsammans ett helt år, medan Björninnan låg för ankar 
i hamnen. Men under tiden kom där en annan vacker 
björninna i huset. Kapten Björn förälskade sig i en fattig 
och arbetsam Raumoflicka, som kunde knyppla de allra 
finaste spetsar, och hon blef hans hustru. När han så 
lefvat lycklig en tid, fick han åter lust att resa till sjöss, 
när hans mor icke var ensam mer; men han seglade 
icke nu till världens ände, han trifdes bättre hemma, 
han reste ut hvarje vår i maj och vände tillbaka i no- 
vember med vackra julklappar åt sin mor, åt sin björn- 
inna på landbacken och åt sina små björnungar. Det 
var gladare att dansa med dem kring den muntra jul- 
granen, än det fordom var att sitta ensam i en liten 
julle på öppna hafvet. 

Detta var nu allt som det skulle vara. Men patron 
Guldberg och hans son Mosep hade hellre sett,, att 
Skogsbjörn suttit kvar i sin julle och aldrig kommit 
igen. De voro afundsjuka på hans lycka, de begrundade 
natt och dag huru de skulle bli lika rika som Skogs- 
björn. Han hade berättat för dem sitt äfventyr med 
Nukku Matti, det förlista skeppet och mahognyskrinet; 



SKOGSBJÖRN 75 

han hade skämtande omtalat drömmen, som ropat till 
honom: Tre ting! Tre tingl Detta lade nu patron 
Guldberg och Mosep tillhopa och blefvo mer och mer 
vissa på, att det måste vara ett trolleri. Men på samma 
sätt kunde ju också vi bli rika, menade de. 

Det borde man göra efter 1 Den gamla Apollo låg 
ännu, sprucken och gistnad, för ankar i hamnen. Guld- 
berg lät tackla upp honom, lastade honom med tjära 
och pälsverk och seglade med sin son till Stockholm för 
att under resan finna ett mahognyskrin på Ålands håf. 

Allt skulle ske, som när Skogsbjörn fordom blef 
utsatt på öppna hafvet. Patron Guldberg kastade en 
oduglig sjöskumspipa i sjön, låtsade vara mycket för- 
törnad på Mosep och utsatte honom i en stor slup på 
det lugna hafvet. I slupen var bäddad en säng med 
två dunbolster, ett sidentäcke, ett par lakan och tre 
hufvudkuddar. Mosep förseddes med fyra stora hvete- 
buUar, en smörbytta, en kalfstek, två ostar, ett fat plät- 
tar, en syltburk, en korg öl och sex buteljer vin. Själf 
var Mosep klädd i vargskinnspäls och storstöflar, där 
han vräkte sig raklång på de mjuka dynorna och rökte 
cigarr. 

Skeppet seglade bort, slupen blef ensam, allt var 
lugnt. Mosep intog en grundlig kvällsvard, drack öl, 
drack vin, rökte åter cigarr och fann äfventyret rätt nöj- 
samt. När det mörknade, drog han täcket öfver öronen 
och somnade tungt. Att bedja en aftonbön, fann han 
alldeles onödigt. 

Mot natten uppväxte en storm. Mosep sof, stormen 
dref slupen till stranden af Tistelöarna. Där satt signora 
Mara på sin skrofliga klippa och spejade efter rof. Hon 
blef varse Mosep, drog honom med slupen i land och 
förde honom till sin unkna grotta. Där lade hon honom 



76 LÄSNING FÖR BARN 

på en bädd af nässlor. Det stack, det brände i hela 
hans kropp, bly låg på hans ögonlock, bly på hans 
hjärta, trollpackan kramade honom brun och blå, nöp 
honom, luggade honom och skrattade därvid så omått- 
ligt, att bockskinnspälsen sprack af munterhet på hen- 
nes rygg. När hon så huserat en stund, kastade hon 
Mosep åter i slupen, stötte den från stranden och lät 
honom resa. 

Mosep vaknade af att han låg i vatten, medan 
slupen kastades som en boll af vågorna. Förfärad reste 
han sig upp, men störtades åter omkull; hans hufvud 
värkte, hans kropp var som piskad med nässlor. I tre 
dagar drefs han omkring på hafvet, kunde ej röra sig, 
grinade mot solen och förmådde ej äta. Äfventyret 
blef otrefligt. Men på tredje dagen lugnade stormen, 
och nu ville Mosep göra ett godt mål. Ack, hvetebul- 
larna och ostarna voro uppblötta af vattnet, smörbyttan 
hade trillat i sjön, plättarna hade blifvit torskarnas mat. 
Lyckligtvis funnos ännu kalfsteken, ölet och vinet. Mo- 
sep åt och kände sig bättre till mods. Trodde han icke 
det? Där stod ju verkligen ett förlist fartyg utan master 
på stenrefvet. Mosep rodde dit: ingen fanns ombord, 
allt var i oordning, stycken af lasten flöto omkring i 
fartyget. Mosep hade kunnat bärga många varor, men 
han sökte endast tre ting: en get, en brödkaka och ett 
mahognyskrin. Någon get fann han icke, men väl en 
grå katt; icke heller något bröd, men väl en tjärpyts. 
Blott han nu kunde upptäcka ett skrin. Hvilken lycka ! 
Han fann en rund ask, och var den icke af mahogny, 
så var den af asp. Med dessa dyrbara tre ting rodde 
han förnöjd från det förlista skeppet. 

Det blef afton: Mosep åt kalfstek, drack öl, somnade 
och dref ut i hafvet. Det blef morgon: Mosep vaknade 



SKOGSBJÖRN 77 

kände sig åter hungrig och ville äta, men nu hade kat- 
ten ätit upp resten af kalfsteken. Hur gärna hade han 
icke kastat henne i sjön, men hon klöste honom i an- 
siktet; — nej, tre ting; hon måste få lefva. Sjätte da- 
gen på sjön hade han intet annat än vin — stackare! 
Han drack, blef vimmelkantig i hufvudet och skulle ha 
fallit i hafvet, om icke just då en vedskuta från Åland 
råkat segla förbi. 

— Fånga upp båten och langa hit fyllbulten! — 
ropade skepparen till sin enda matros. Matrosen lydde, 
Mosep blef upphalad. — Friska upp honom litet med 
daggen, så blir han munter igen! — sade skepparen. 

Mosep blef uppfriskad och fördes för god betalning 
till Raumo. När han trädde in till sin far, slog han 
näfven i bordet och frågade hvarför man lämnat honom 
sex dagar i sjön. — Ack, min kära gosse — svarade 
patron Guldbérg — om du visste hvad som har händt! 
Samma natt sedan du blifvit utsatt i slupen, uppstod 
en förskräcklig storm, vi kapade masterna, men skeppet 
dref på en klippa, och ingen hade tid att tänka på dig. 
Ack, min sköna Apollo! Mina tjärtunnor och mina dyr- 
bara pälsvärk I De voro mera värda, än ett ämbare fylldt 
med silfver och guld. Ack! Ack! — Och patron Guld- 
berg grät bitterligen, ty ingenting gick den mannen så 
ömt till hjärtat som när han förlorade penningar. 

— Men huru är det med dig? — fortfor han snyf- 
tande. — Har du funnit ditt skrin? 

— Har visst! — sade Mosep. — Något för något. 
Jag har blifvit luggad, klöst, knipen, biten, kramad, puf- 
fad och piskad, så att jag knappt hänger ihop. Men det 
gör ingenting. Jag har sofvit i marvatten, grinat mot 
solen, blifvit bestulen, druckit vin och fått dagg, men 
det gör heller ingenting. Så och så har det skett. Nu 



78 LÄSNING FÖR BARN 

är jag så rik, att Skogsbjörn är endast en mullvad 
mot mig. 

— Kära gosse, äro vi verkligen nu så rika? — ut- 
ropade fadern. 

— Jag säger att jag är rik, men det har far intet 
att skaffa med — invände Mosep snäsigt. 

— Men min allrakäraste gosse, jag är nu fattig. 
Skulle vi icke dela som goda vänner? 

— Inte så mycket som en skosula — svarade 
Mosep. 

— Ack, Mosep, att du kan vara så otacksam mot 
din hulde fader! Hvar har du ditt skrin? 

— Här! — utropade Mosep stolt och visade asken. 

— Hvad för något? — skrek patron Guldberg. — 
Är det den asken? Men då har du ju varit ombord på 
vår egen Apollol 

— Har jag varit ombord på Apollo? — frågade 
Mosep. 

— Ja, det har du varit. Sköna skatteri Hvad tror 
du, att asken innehåller? 

Mosep menade, att Skogsbjörn öppnade icke skrinet 
förrän i Stockholm, och Mosep hade icke heller vågat 
öppna asken förrän i Raumo. Hvad skulle där vara 
annat, än guldsand och diamanter? 

— Guldsand? Ack, du olycksfågel! Öppna själf, 
och se åtl 

Mosep öppnade asken med darrande hand. Hvad 
fann han därinne? Han fann sin fars gamla peruk, som 
skulle uppkammas i Stockholm. 

Patron Guldberg kunde i all sin bedröfvelse ej af- 
hålla sig från att skratta. Detta förargade Mosep, som 
redan tyckte sig haft förargelse nog. — Hör nu på, far! 



SKOGSBJÖRN 79 

— sade han. — Var icke Apollo lastad med tjära och 
pälsverk? 

— Ja, tyvärr, tyvärr — suckade fadern. — Och 
allt ligger nu på hafvets botten. 

— Men jag har bärgat något. 

— Är det möjligt? Hvad har du bärgat? 

— Denna t j är pytsen I 

— Å, skäms I Har du ej bärgat något af mina 
dyrbara pälsverk? 

— Visst har jag det — svarade Mosep. 

— Var det ett af de grå? 

— Ja, det var ett af de grå. 

— Nå, det var dock någon tröst. Min kära gosse, 
hvar har du pälsverket? 

— Det springer här på sina egna ben — svarade 
Mosep. Och skeppskatten krökte ryggen för sin förbitt- 
rade husbonde. 

— Ack, du din lutfisk! — skrek patron Guldberg 
i vredesmod, fattade käppen och lät den eftertryckligt 
dansa på Moseps rygg. Och käppen dansade, och katten 
fräste och Mosep Guldberg tyckte sig åter vara på 
Tistelöama. Men Skogsbjörn hörde dem icke: han satt 
långt därifrån och lärde sina björnungar klättra på hans 
rygg som på masten af ett stort skepp. 



80 LÄSNING FÖR BARN 



Prinsessan Lindagull. 

Och nu skola vi ila på vindens vingar till de tusende 
sagornas land, till rosornas och tulpanernas hem, 
där sköna feer bygga sina slott i morgonrodnaden och 
svarta gnomer flyga omkring i midnattsmörkret; där solen 
glimmar som eld öfver de blå bergen i Ginnistan och 
vattenliljorna stilla spegla sig i de djupa sjöarna; där 
tigramas ögon glänsa mellan vassen vid flodstränderna 
och människorna, solbrända, mörkögda, glöda af hat och 
brinna af kärlek. Vi ila till Persien. 

Det var en gång en konung i Persien, vid namn 
Shah Nadir, och han var omätligt rik. Under hans 
välde lydde stora, sköna länder och många millioner 
människor; han hade höga salar, fyllda med guld och 
ädla stenar; hans skepp seglade med Indiens kryddor 
kring alla haf. När hän visade sig i sin hufvudstad 
Ispahan, stod kring honom en lifvakt af hundratusen 
man i silfverrustningar, som blänkte i solen likt eld, och 
femtiotusen ryttare på de skönaste hästar, med betsel af 
guld och sadlar glänsande af juveler, stodo färdiga att 
på hans minsta vink ila åstad för att eröfra världen. 

Men den mäktige Shah Nadir var gammal och kände 
icke mer någon åtrå efter krig och eröfringar. Han hade 



PRINSESSAN LINDAGULL 81 

vunnit många segrar ; många fientliga städer hade gått 
upp i rök för hans vrede, och många talrika härar hade 
hans svärd förödt, när fordom hans arm var ung och 
oemotståndlig. Nu var han gammal och trött och dvaldes 
mest på de mjuka purpurdivanerna inom sitt glänsande 
slott. Blott stundom, när om våren de guldkantade mol- 
nen skymde Persiens brännande sol och en behaglig 
svalka strömmade ned från Zagroschbergen, då satte sig 
den gamle Shah Nadir på en guldsmyckad palankin, buren 
af åtta svarta slafvar, klädda i silfverskir, och lät föra 
sig ut, för att mönstra sin här eller åskåda djurfäkt- 
ningama. 

Shah Nadir hade många söner, ty han hade äfven 
många hustrur, såsom bruket är i Österländerna. Men 
sönerna gjorde honom föga glädje; de voro äregiriga 
och otacksamma, de tyckte att deras fader lefde för 
länge, de traktade efter hans lif och krona. Därför 
skickade konungen dem alla bort från sitt hof till af- 
lägsna provinser, h vilka de fingo styra som ståthållare. 
Men hemma hos sig behöll han blott sin enda kära 
dotter, prinsessan Lindagull, ty henne älskade han öfver 
allt annat på jorden, ja för mer än alla sina skatter och 
hela sitt rike. 

Nu är det väl sant, att ett sådant namn, som Linda- 
gull, icke förut varit hördt i Persien, ej heller kunde af 
perserna rätt uttalas. Men prinsessans moder härstam- 
made från höga norden, man visste icke riktigt hvar- 
ifrån. Hon hade i sin ungdom blifvit fångad af afrikanska 
sjöröfvare och slutligen, för sin utomordentliga skönhets 
skull, blifvit såld till konungen af Persien, hvilken upp- 
höjde henne till sin gemål och älskade henne mer än 
alla sina andra hustrur. Denna sköna sultaninna, som 
nu var död, hade kallat sin enda dotter Lindagull, hvar- 

6. — Topelius. Läsning för barn. I. 



82 LÄSNING FÖR BARN 

med hon ville säga, att prinsessan var så skön och ren 
som solens guld, när dess sken om våren leker mellan 
vackra lindar i norden. 

Och det är sant, att ett skönare och renare väsen 
fanns icke på denna jordens fläckade stoft, än prinsessan 
Lindagull. Hon hade sin faders högborna och konungsliga 
hållning i allt, men gestalten och hjärtat voro hennes 
moders — en hy så hvit som Skandinaviens snö och 
ögon så milda som himmelens stjärnor en afton i augusti, 
när ingen måne lyser. Hennes hjärta var ädelt, ömt 
och godt, och därför fanns i hela Shah Nadirs vida 
rike ingen, som icke älskade prinsessan Lindagull, ty 
ryktet om hennes skönhet och godhet flög vida omkring 
i hela Persien. 

Detta visste den gamle konungen ganska väl, och 
hans stolta hjärta veknade som vax hvar gång han såg 
på sitt hulda barn. Hon var hans ögons lust, hans 
dagars ro, hans nätters dröm. Ett ord af henne kunde 
af väpna hans högsta vrede; det fanns icke den bön, som 
han kunnat afslå, när hon bad för någon olycklig fånge. 
Ja, när han tänkte på sina söners vilda sinne, hade 
han satt sig före att välja åt sin dotter en ädel make 
och gifva hela sitt rike i arf åt dem och deras efter- 
kommande. 

Men då nu den renaste känsla i ett människobröst 
kan urarta till fel och synd, så hände äfven detta med 
Shah Nadirs faderskärlek. Han älskade sin dotter så 
högt, att hon var honom kärare, än alla hans millioner 
undersåtare, och detta var redan orätt, ty en furste bör 
icke ställa sitt folk i andra rummet efter sina barn. Men 
han älskade henne mer än Allah, sin Gud; han tillbad 
henne såsom man icke bör tillbedja en dödlig människa, 



PRINSESSAN LINDAGULL 83 

och det var denna syndiga, afgudiska kärlek, som kallade 
of ver honom Allahs straffdom. 

Man kunde icke bo skönare och angenämare, än 
prinsessan Lindagull. I den svala trädgården, under 
höga palmers skugga, omsusadt af springkällornas Ijufva 
sorl, kringdoftadt af tusen blommors ånga, stod prin- 
sessans vackra marmorslott. I dess höga kamrar brötos 
solens strålar genom fönster af slipad bergkristall; på 
mjukaste silkeskuddar hvilade prinsessan natten om, och 
när morgonen bröt in, leddes hon af sina tärnor till 
den sköna bassängen af elfenben och pärlemor, hvarest 
källan porlade ur djupet och lekande smög sig kring 
hennes fina gestalt. Men om dagarna virkade hon med 
sina tärnor sköna tyger, eller lyssnade hon till fåg- 
larnas sång och cittrans ljud och lustvandrade i träd- 
gården, lekande som ett barn med gyllene fjärilar och 
mörkröda rosor. 

Ty prinsessan Lindagull var icke mer än tolf år; 
men tolf år i österländerna äro som sexton i norden. 

Det är icke godt att ständigt lefva i öfverflöd och 
se sina önskningar uppfyllas vid minsta vink. Mången 
blir af sådant stolt och nyckfull i sitt sinne; men detta 
blef likväl icke prinsessan Lindagull. Hon fick endast 
ledsamt. Hon visste icke hvaraf det kom sig, men fjärilar- 
nas lek och blommornas doft och källornas sorl och 
cittrans ljud, allt detta roade henne icke mer, hon kände 
sitt hjärta ofta tomt och märkte med förundran, att hon 
hade lust att gråta. Detta kunde hon icke begripa, och 
ännu mindre hennes tärnor. Hon visste icke, den lilla 
Lindagull, att ingen tafla på jorden är verkligt skön och 
ljus, så framt icke motgång och sorg stå som en ram 
där omkring och höja alla glada dagrar till glans. Och 



84 PRINSESSAN LINDAGULL 

sä var det med hennes lycka. Hon måste erfara hvad 
sorgen är, för att rätt kunna njuta glädjen. 

Slutligen trodde prinsessan sig hafva funnit orsaken 
hvarför hon kände en längtan i sitt hjärta. Det måste 
vara därför att hon bodde så instängd i sitt palats. Hon 
ville en gång fröjda sig åt människovimlet i det stora 
Ispahan, och när hennes fader nästa gång besökte henne, 
bad hon, att han ville tillåta henne se den stora djur- 
fäktningen, som innan kort skulle hållas till firande af 
konungens sextionde födelsedag. Och då Shah Nadir icke 
kunde neka sin dotter något, beviljade han hennes bön, 
ehuru han för första gången kände, att han gjorde det 
ogärna. 

Shah Nadir var en mäktig konung, som halfva 
Asien fruktade, och sådana härskare hafva många fien- 
der. Dem aktade han ringa, ty han hade besegrat dem 
med sitt svärd, men en af dem hade han föraktat så 
djupt, att han nöjt sig med att låta afraka hans skägg 
och släppt honom lös. Det var jättarnas konung i 
Turan, det stora vilda landet af berg och öknar norr 
om Persien, och konungen hette BomBalL Denne Bom- 
Bali hade under sina ströftåg i höga norden tillfångatagit 
en lapsk trollkarl vid namn HirmUy som kunde förvandla 
sig i allehanda djurskepnader och sedan återtaga sin 
rätta gestalt. Då nu Bom-Bali genom sina spejare fått 
veta, att en stor djurfäktning skulle hållas i Ispahan, 
tillkallade han Hirmu och sade till honom : — hund, vill 
du lefva? 

Hirmu svarade: — herre, måtte din skugga aldrig 
förminskas. Du vet, att din hund vill gärna lefva. 

Bom-Bali sade : — första dagen i månaden Moharrem 
är en djurfäktning i Ispahan. Shah Nadir har sändt djur- 
f ångare till våra berg; kläd dig i tigerskepnad, låt fånga 



PRINSESSAN LINDAGULL 85 

dig, och bortröfva åt mig prinsessan Lindagull, som är 
Shahens och hela Persiens stolthet. 

— Din hund skall lyda sin herres befallning — sade 
den lapske trollkarlen. 

Och Persiens djurfångare kommo till Turan och fång- 
ade i bergöknarna alla de vilda djur, som de kunde få, 
samt förde dem i burar lefvande med sig tillbaka till 
Ispahan. 

Den första dagen i månaden Moharrem var nu 
inne, och tillredelserna voro färdiga i Persiens hufvud- 
stad. Många de grymmaste vilddjur från Indien, Arabien, 
Turan och allt från öknen Sahara höUos i beredskap 
uti sidokamrarna invid den stora, cirkelrunda arenan, 
som enkom var uppförd för detta ändamål och där mer 
än sextiotusen åskådare fingo plats på de vidsträckta 
läktarna rundt omkring. Men för deras trygghet hade 
man mellan läktarna och stridsplatsen uppfört ett starkt 
järnstaket. 

Tidigt på morgonen var hela staden i rörelse. Prin- 
sessan Lindagull var glad som ett barn; hon skulle få 
flyga som en fågel ur buren, hon skulle få se ett spek- 
takel, där skådespelarna voro verkliga lejon, verkliga 
tigrar^ icke sådana, som i kulisserna kläda på sig ett lös- 
skägg, för att se grymma ut, och sedan taga det af sig, 
när de försvinna från skådebanan. 

Åskådarna voro samlade, och man väntade blott på 
konungen. Slutligen kom han, åtföljd af sin lysande 
vakt, men icke han allena, utan äfven hans dotter, den 
undersköna prinsessan Lindagull. Enligt österländernas 
bruk, var hon beslöjad; man kunde endast beundra hen- 
nes smidiga vSxt och konungsliga hållning, där hon, åt- 
följd af sina tärnor, red på en den täckaste lilla fläckiga 
zebra, som kråmade sig af stolthet att bära en sådan 



86 LÄSNING FÖR BARN 

börda. Och fastän folket ej kunde se hennes ansikte, 
kände alla genom ryktet den unga prinsessans skönhet 
och godhet; alla visste, att hon med sina böner räddat 
många olyckliga fångars lif och hvar dag sändt ut sina 
tärnor med läkemedel och bröd åt de fattige i Ispahan. 
Därför, när hon nu för första gången visade sig bland 
folket, utbrast ett sådant tusenstämmigt jubelrop, att dess 
like icke varit hördt i Persiens hufvudstad allt sedan den 
dag, när Shah Nadir höll sitt triumftåg efter segrarna 
med tjugu fångna konungar i sitt följe. 

Det är möjligt, att prinsessan rodnade, men ingen 
såg det. Hon satte sig, jämte sin fader, på de rikt bro- 
derade purpurdynor, hvilka voro lagda på den kungliga 
läktarens dyrbara matta, och nu begynte djurleken. 

Först hetsades tuppar att fakta mot hvarandra. De 
afplockade hvarandra fjädrarna under åskådarnas högljudda 
skratt; många tyckte detta vara mycket nöjsamt, men 
prinsessan Lindagull fann det alldeles icke roligt. 

Därpå fick man se den besynnerliga striden mellan 
en vildkatt och en hafsörn, på hvilken man klippt ena 
vingen, för att han ej skulle kunna flyga. Båda spände 
sina hvassa klor i hvarandra, örnen högg sin näbb i kattens 
sida, och katten sökte att få mellan sina tänder örnens 
hals. Slutligen miste örnen båda ögonen, sedan var det 
förbi med honom, och den svårt sårade katten hälsades 
som segervinnare. 

Därefter framfördes två ofantliga krokodiler i långa 
baljor med vatten, och framför dem utkastades en död 
gris. Krokodilerna hade icke fått mat på en hel månad 
och voro uthungriga, men ändock så sömniga, att de lågo 
stilla i solskenet och masade sig i baljorna. Då sprang 
en liten djärf gosse fram och kittlade den ena krokodilen 
med ett spö på nosen. Krokodilen uppspärrade sitt hisk- 



PRINSESSAN LINDAGULL 87 

liga gap och började tungt och lunsigt klifva ur baljan, 
för att uppsluka gossen, men denne höll sig flinkt pä 
sidan, och krokodilen vände sig mycket ovigt. När gossen 
väl fått sin fiende vaken, väckte han på samma sätt 
odjuret i den andra baljan och räddade sig därpå, vig 
som en gazell, genom en liten port i staketet. Nu varse- 
blefvo krokodilerna den döda grisen och framstörtade båda 
för att uppsluka honom, men råkade i träta om bytet. 
Båda tumlade om hvarandra i en förfärlig kamp, ingen- 
deras hvassa tänder kunde bita igenom den andras fjäll- 
pansar, men slutligen föll den ena på ryggen, segraren 
uppslet hans bröst och behöll grisen. 

Nu följde en strid mellan sex stora arabiska hundar 
och lika många schakaler från Turans öknar. Schakalen 
är liksom vargen, en nära släkting till hunden, men 
mycket fegare. De sex schakalerna ville på allt sätt 
praktisera sig bort, men tvungos att vända tillbaka och 
försvara sig. Det blef en blodig strid. Fem hundar 
lågo redan på platsen, och blott en schakal hade fallit. 
Då hördes från läktaren en hvissling. Det var den unge 
och tappre arabiska prinsen Abderraman, som uppmun- 
trade sin favorithund, Valledivau. Hunden hörde sin 
herres röst och fattade mod. Schakalerna föllo, den ena 
efter den andra, för hans bett, och snart hälsades Valle- 
divau med höga rop som segrare. 

Sedan man, för ombytes skull, sett en strid mellan 
hyenor och vargar, framleddes en leopard och en panter, 
och framför dem kastades ett stycke färskt kött. Genast 
rusade båda på köttstycket och slogos om dess besittning, 
men pantern, som var starkare och vigare, behöll segern, 
efter att hafva dödligt sårat sin motståndare. 

Därpå framleddes en stor indisk elefant, bärande på 
sin rygg ett litet torn, i hvilket fyra bågskyttar hade 



88 LÄSNING FÖR BARN 

tagit plats. Elefantens motståndare var en fläckig kungs- 
tiger af ovanlig storlek och skönhet samt kallad, efter 
mörkrets furste, Ahriman. På honom sköto bågskyttarna 
pil efter pil, för att reta honom. Tigern satt hopkrupen 
med gnistrande ögon och viftande svans; han tycktes 
hafva beslutat att icke slåss. Men nu träffades hans nos 
af en pil; ett förfärligt rytande hördes, Ahriman piskade 
ett ögonblick sanden med sin svans, därpå kastade han 
sig med ett enda hopp på elefantens snabel. Denne 
vrålade i sin tur af smärta, krökte snabeln, lyftade 
tigern i höjden och slungade honom med sådan kraft mot 
marken, att man trodde honom krossad till döds. Det 
var likväl icke så. Efter en minut uppreste sig Ahriman 
åter, flög med ett väldigt språng på elefantens nacke 
och högg sina tänder djupt i hans hals. Utom sig af 
smärta, sökte elefanten att bli sin fiende kvitt, men för- 
gäfves; hans kraft mattades, han stupade långsamt till 
jorden, tornet krossades, skyttarna flydde, tigern frossade 
af sin fiendes blod. 

Sedan Ahriman hvilat några ögonblick, framleddes 
ett stort lejon, kalladt Ormuz efter ljusefs furste, och 
framför båda djuren ville man kasta ett lefvande lamm. 
Detta var för mycket för prinsessan Lindagull, som redan 
hade nog af det blodiga skådespelet. Hon vinkade: det 
darrande lilla lammet räddades, och i dess ställe kastades 
för vilddjuren en af de döda hundarna. Lejonet var 
hungrigt och störtade genast på rofvet; tigern var mätt, 
ty han hade druckit elefantens blod, men afundsam af 
naturen, rusade också han fram, för att frånrycka lejo- 
net dess byte. En förfärlig strid uppstod nu mellan Or- 
muz och Ahriman, ljusets och mörkrets furstar. Nejden 
genljöd af deras ohyggliga rytande, sanden upprefs af 
deras tassar och färgades röd af deras blod. De tumlade 



PRINSESSAN LINDAGULL 89 

öfver hvarandra, de skildes, de rusade äter mot hvar- 
andra ; det var ett rysligt nöje att se, alla åskådare dar- 
rade. Länge var striden oafgjord, men ändtligen duka- 
de tigern under, lejonet uppslet hans bringa, och Ahri- 
man var död. I triumf fördes Ormuz från banan. 

Nu skulle lekarna slutas med stora strider i massa 
mellan hela skaror af de grymmaste indiska och afri- 
kanska vilddjur. Men emedan solen brände, lät man en 
stund förgå utan strider, på det att åskådarna måtte 
därunder svalka sig med läskande drycker. Många gingo 
då ned på banan, för att betrakta de döda vilddjuren, 
som kvarlågo där. Äfven prinsessan Lindagull blef ny- 
fiken att på närmare håll betrakta djuren; hon, som 
hittills sett endast blommor och sångfåglar, hade ingen 
aning om dessa förfärliga vilddjurs utseende. Hon gick 
således, åtföljd af tärnor och vakt, ned på banan, och 
slafvar bredde framför hennes fötter guldstickade mattor, 
på det att ej dessa fina fötter skulle orenas af den blodi- 
ga sanden. 

Hvad kunde hon frukta? Alla de lef vande rof dju- 
ren voro instängda i säkra burar, och den grymmaste af 
alla, den stora tigern Ahriman, låg död på banan. 
Prinsessan gick fram till den döde Ahriman, beundrade 
hans skönhet, isynnerhet hans präktiga, fläckiga hud, och 
beslöt att begära af sin fader denna tigerhud till matta 
i marraorslottet. 

Då reste sig plötsligt den döda tigern på bakfötter- 
na, tog ett språng, störtade på prinsessan, fattade henne 
i sitt förskräckliga gap och ilade bort. 

Högt flög ett skri af fasa från led till led genom 
de många tusende åskådarna, men ingen hade mod att 
frånrycka tigern hans byte. Blott den tappra prins Ab- 
derraman kastade sig med vinden» hastighet i tigerns 



90 LÄSNING FÖR BARN 

väg, fattade hans blodiga bringa och kämpade med ho- 
nom om bytet. Olyckliga prins, tigern afbet hans högra 
arm, och innan hjälp hann anlända, låg prinsen blödan- 
de på sanden, men tigern Ahriman hade hoppat öfver 
skrankorna och försvunnit med prinsessan Lindagull i 
sitt gap. 

Den gamle Shah Nadirs jämmer var stor, och stor 
var sorgen i Ispahan, ja i hela Persien. Konungens 
garde, de femtiotusende ryttarna med guldbetslen, ilade 
genast åstad, för att uppsöka prinsessan. De genomle- 
tade hvarje buske, hvarje klyfta i Turan, där man fångat 
den grymma tigern. Många hundrade tigrar och an- 
dra vilddjur föllo för deras lansar, men allt var frukt- 
löst. När man genomspanat icke allenast Turan, utan 
halfva Asien, måste gardet slutligen återvända till Ispa- 
han med det bedröfliga budskap att man ingenting funnit. 

Shah Nadir slet sitt grå hår och förbannade sin 
sextionde födelsedag, som kostat honom det han hade 
kärast på jorden, hans Lindagull. Han befallde, att allt 
hans folk skulle kläda sig i sorgkläder, såsom efter en 
sultaninnas död, och att man i alla moskéer skulle läsa 
böner för prinsessan Lindagulls återfinnande. Men ko- 
nungens påbud var detta: eho, som skulle till honom 
återföra hans dotter lefvande, han skulle få prinsessans 
hand och Persiens krona i arf; men den, som förde 
henne död tillbaka skulle till belöning erhålla sextio 
åsnor lastade med guld och dyrbarheter. 

Hoppet om en så rik belöning lockade många ädla 
prinsar och furstar att begifva sig ut på äfventyr, för att 
söka den förlorade konungadottern. Men förr eller se- 
nare kommo alla tillbaka, utan att hafva funnit något, 
alla utom en, och det var prins Abderraman. Han hade 
gjort ett heligt löfte att söka prinsessan i femton år, att 



PRINSESSAN LINDAGULL 91 

befria henne med sin vänstra arm och att finna henne 
eller dö. 

Hade nu prinsessan blifvit bortförd af den verkliga 
tigern Ahriman, så vore visst vår saga slut med det- 
samma, ty för en kungstiger är ingenting heligt; icke 
ens den allraljuf väste prinsessa på jorden. Men nu var 
det icke så. Trollkarlen Hirmu hade begagnat sig af 
djurfäktningen, för att, förvandlad till tiger, utföra sin 
herres befallning för egen räkning. Han hade bytt hjärta 
med tigern, och så länge hans hjärta lefde kunde han 
icke dödas. Men en sådan skatt, som prinsessan, ville 
han hellre behålla själf, och i stället att föra sin fånge 
till jättarnas konung Bom-Bali i Turan, förde han 
henne i ilande språng till sitt forna hem långt borta i 
Lappland. 

Det var nu höst och mörker i Lappland. Lappgum- 
man Pimpedora satt och kokade gröt vid brasan i täl- 
tet, medan hennes son Pimpepanturi satt, under vän- 
tan på gröten, och betraktade sina renskinnsstöflar. 
Pimpepanturi var en beskedlig gosse, men litet dum och 
icke så litet lat dessutom. Hans fader Hirmu hade 
gärna velat uppfostra honom till trollkarl, men det stod 
icke till ; Pimpepanturi tyckte mer om att äta och sofva, 
än att lära sig någonting nyttigt. Nu vände sig lapp- 
gumman till gossen och sade: hör du icke något? 

— Jag hör elden spraka och gröten puttra i grytan 
— svarade Pimpepanturi med en lång gäspning. 

— Hör du icke liksom ett rytande borta i höst- 
natten? — frågade åter lappgumman. 

— Ja — sade Pimpepanturi. — Det är vargen, som 
tager någon af våra renar. 

— Nej — sade lappgumman. — Det är far, som 
kommer tillbaka. Han har nu varit borta i fyra vintrar, 



92 LÄSNING FÖR BARN 

men jag hör honom frusta likt ett vildt djur, han m&ste 
hafva brådt nu att komma hem igen. 

I detsamma kom Hirmu i en tigers gestalt med prin- 
sessan Lindagull i gapet, nedlade henne på mossan i 
tältet och återtog strax sitt hjärta och sin rätta gestalt, 
i det att han ropade: — mor, hvad har du till mat? 
Jag har sprungit en lång väg. 

Tigern föll död på mossan i tältet; lappgumman 
hade så när af förskräckelse ramlat i grytan. Men hon 
kände sin gubbe och lofvade honom en god aftonmåltid, 
om han ville berätta henne hvar han varit i fyra vin- 
trar och hvad det var för en grann docka, som han nu 
förde med sig. 

— Det är för långt att berätta — menade gubben. 
— Sköt om vår granna docka, och gif henne varm ren- 
mjölk, så att hon kvicknar till lif. Hon är en fin frö- 
ken från Persien; hon skall bringa oss lycka. 

Prinsessan Lindagull var icke död, icke ens sårad; 
hon hade endast af förskräckelse dånat. När hon vak- 
nade, låg hon i sin rika dräkt af pärlor och silfverskir 
på en renhud, utbredd öfver mossan i lapptältet. Det 
var mörkt och kallt; eldskenet upplyste tältets trånga 
väggar och lappgumman, som gaf henne renmjölk att 
dricka. Hon trodde sig vara i de dödas boningar under 
jorden och grät öfver att hon så ung skulle ryckas bort 
från Persiens sol och Ispahans Ijufliga rosengårdar. 

Trollkarlen hade emellertid uppgjort en listig plan 
att vinna Persiens skatter och sade till Lindagull: 

— Gråt icke, sköna prinsessa; du är icke död, du 
har endast blifvit bortröfvad af en grym tiger, och min 
son, den tappre riddaren Morus Pandorus von Pikku- 
lukulikuckulu, har räddat dig med största fara för sitt 
eget dyrbara lif. Vi skola vara dina slafvar och tjäna 



PRINSESSAN LINDAGULL 93 

dig med största nit, till dess det blifver oss möjligt att 
föra dig tillbaka till Persien. 

— Hvad är det du ljuger, gubbe — sade den ärliga 
lappgumman pä sitt spräk till trollkarlen. 

Trollkarlen sade till prinsessan: — Min hustru sä- 
ger, att om du vill taga vår son, den oförlikneligt sköne 
och tappre riddaren Morus Pandorus von Pikkulukuli- 
kuckulu, till din gemål^ sä skola vi genast föra dig till- 
baka till Persien. 

Pimpepanturi förstod icke persiska, men fick stora 
ögon när hans fader sköt honom fram till prinsessan 
och tryckte med båda händerna ned hans oviga rygg, så 
att det skulle föreställa en bugning. 

Lindagull skulle icke ha varit en prinsessa och dot- 
ter till den stolte Shah Nadir, om hon icke känt sig 
förnärmad af en sådan oförskämdhet. Hon såg på troll- 
karlen, hon såg på hans tölpaktige son med sådana 
ögon — nej, hon såg icke, hon blixtrade, ty i Persien 
kan man blixtra med ögonen — att både fader och son 
blefvo mörkrädda. 

— Nej, det duger icke — sade trollkarlen; — hon 
måste först göras tam. 

Då hade trollkarlen en afplankning i tältet, tre 
alnar lång och två alnar bred. Där instängde han Linda- 
gull och gaf henne till mat en half renost om dagen 
jämte en skopa smält snövatten. Och dag och natt för- 
gingo i mörker, ty det blef hastigt vinter i Lappland, 
och norrskenet lyste in genom en springa i tältet. 

Stackars oskyldiga lilla Lindagull, hon hade blixtrat 
en gång — ty hur kunde hon annat? — men vid åsk- 
väder är det icke långt mellan blixten och regnet, och 
långt var det icke heller till tårarna nu. Lindagull grät, 
ja, hon grät som man endast kan gråta när man är tolf 



94 LÄSNING FÖR BARN 

år gammal och varit en prinsessa i Persien och bott i 
rosengårdar och marmorslott och uppvaktats af de vä- 
naste tärnor, men finner sig plötsligt hungrig och fry- 
sande ensam i Lapplands vinter. Ja, hon grät som man 
gråter öfver ett förloradt lif, hon grät som daggen be- 
gråter en skön, slocknad dag i Ispahans lustgård. Och 
när hon gråtit, somnade hon. Men se, då stod vid hen- 
nes sida den gamla, vänliga gubben, som finnarna kalla 
Nukku Matti, som svenskarna kalla John Blund och 
som danskar och norrmän kalla Ole Luköje — jag vet 
icke hvad han kallas i Persien — och tog henne i sina 
armar, förde henne till Fjäderholmarnas sköna grottor 
och nedlade henne här på en bädd af doftande rosor. 
Allt var här så fridsamt och godt. Det milda månske- 
net lyste öfver dadelpalmer och myrtenskogar, alldeles 
som i Persiens fagraste vår; de små, luftiga drömmarna 
dansade fram till henne med silkesskor öfver sammets- 
mattor och ledsagade henne tillbaka till hennes hem, 
till hennes fader den gamle Shah Nadir, till alla vana 
tärnor och alla kära ställen från hennes barndom — 
och så gick den långa vinternatten. Och så gingo vec- 
kor och månader, natt efter natt, i drömmarnas rike, ty 
det var ju allt natt, och Lindagull var tålig och grät icke 
mer; drömmarna hade sagt till henne: vänta; din befri- 
are kommer! 

Hvem skulle befria henne ? Hvem skulle hitta väg, 
där ingen väg fanns långt borta i snön? Ja, lappgum- 
man tänkte på att befria Lindagull, men hon vågade ej 
för sin gubbe. Och Pimpepanturi tänkte också på att 
befria Lindagull, men därtill var han för lat. 

Så gick vintern, solen började skina, snön smälte, 
myggorna dansade. Då tänkte trollkarlen: nu är hon 
tam! Hvarpå han gick till Lindagull och frågade, om 



PRINSESSAN LINDAGULL 95 

hon nu ville resa tillbaka till Persien. Hon behöfde 
endast taga den hjältemodige och förträfflige riddaren 
Morus Pandorus von Pikkulukulikuckulu till sin gemål, 
så stodo renarna genast förspända att åka mot söder. 

Lindagull blixtrade icke mer; hon tänkte endast på 
den unge prins Abderraman, som en gång hade blödt för 
henne på Ispahans sand, och betäckte sitt ansikte, men 
svarade icke. 

Nu blef trollkarlen mycket vred. Där var ett högt 
fjäll och i fjället en djup grotta. Trollkarlen instängde 
Lindagull i den djupa grottan och sade till henne: — 
Snart blifva hjortronen mogna. Räkna då väl hvar dag, 
när du icke vill svara mig. Första dagen får du trettio 
hjortron till roat och trettio daggdroppar till din dryck, 
nästa dag tjugunio hjortron och tjugunio daggdroppar, och 
sedan för hvar dag ett bär och en droppe mindre. 
Sista dagen vill jag fråga hvad du beslutit. 

Ja, Lindagull satt där trettio dagar instängd i grot- 
tan, och nu var det öde Lappland ljust både dag och 
natt, men grottan var mörk. Och hjortron och dagg- 
droppar blefvo beständigt mindre till antal, men Linda- 
gulls kinder blefvo icke blekare, hennes lugna tålamod 
var detsamma som förr. Ty hvad hon måste umbära 
om dagen, det ersatte Nukku Matti och drömmarna 
hvarje natt. De aQyftade grottans klipphyalf med sin 
osynliga kraft, hon fick skåda den glödande midnatts- 
solen, hon fick. höra forsens brus, där han kastade sig 
utför branten af fjället, och där regnade in i grottan en 
Ijuflig honungsdagg, som var för den hungrande bättre 
än mat och dryck. Lindagull tänkte på prins Abderra- 
man och sjöng österländernas visor, hvilka det roade 
henne att höra hundrade klarröstade ekon besvara från 
bergväggarna. 



96 LÄSNING FÖR BARN 

På trettionde dagen hämtade trollkarlen till henne 
det sista hjortronet och den sista daggdroppen, inlagda i 
ett löf af Lapplands dvärgbjörk. — Nåväl — frågade 
han — har du beslutit? 

LindaguU betäckte åter sitt fagra anlete och svarade 
intet. 

— Du får ännu en dags betänketid — sade troll- 
karlen — och jag vill nu gifva dig ett talrikt sällskap. 

Vid dessa ord öppnade han grottans dörr, och strax 
inströmmade liksom en sky genom dörren. Men det var 
ett moln af Lapplands hungriga myggor, tusen och åter 
tusen och åter tusen, tilldess att de uppfyllde hela grot- 
tan likasom en tät rök. — Jag önskar dig mycket nöje 
af dina nya bekantskaper — sade den elaka trollkarlen 
och stängde dörren. 

LindaguU förstod icke hans mening; hon kände 
hvarken Lapplands mygg eller Persiens eldflugor, ty natt 
och dag hade fordom en tärna stått vid hennes sida 
med en lång, viftande påfågelsfjäder, för att beskydda 
henne mot luftens odjur. Och hon förskonades från att 
nu förstå människors elakhet, ty i samma ögonblick 
dörren stängdes, föll kring henne ett tätt flor af den fi- 
naste väfnad, som drömmarna förde till henne från älf- 
vornas väfstolar. Detta flor förmådde myggorna icke 
genomtränga. Intet kungligt blod fingo de smaka den 
dagen och den natten. De beto af alla krafter i fjällets 
hårda granit, men funno stenen för mager och lägrade 
sig slutligen, bedragna i sin förväntan, som en grå spin- 
del väf kring alla rämnor och kanter af fjällväggen. 

Vid midnattstid öppnades sakta grottans dörr, och in 
trädde lappgumman Pimpedora med en kruka i handen 
samt efter henne Pimpepanturi med en brinnande pärta. 
— Stackars barn — sade den beskedliga lappgumman 



PRINSESSAN LINDAGULL 97 

— det är synd om dig, men jag törs icke släppa dig ut, 
ty dä skulle min gubbe förvandla mig till en fjällrätta. 
Se, här hämtar jag beckolja i min kruka; smörj dig med 
den öfver hela din kropp; det är det bästa medlet att 
ej bli uppäten af mygg« 

— Och se, här hämtar jag en rökt renbog, så att 
du ej svälter ihjäl — sade Pimpepanturi godmodigt. — 
Den är litet afgnagd, efter jag blef sä hungrig på vägen, 
men där är ännu kött på benen. Och jag har stulit 
grottans nyckel, medan far sof, men jag törs icke släp- 
pa dig ut, ty då skulle far förvandla mig till en filfras. 
Icke behöfver du därför taga mig till din man; jag slår 
vad, att du ej ens kan koka en ordentlig palt. 

— Nej, det kan jag visst icke — svarade prinses- 
san Lindagull och tackade båda för deras välvilja, men 
förklarade att hon hvarken var hungrig eller myggbiten. 

— Nå, behåll ändå beckoljan för säkerhets skull — 
sade lappgumman. 

— Ja, behåll ändå renbogen — menade Pimpe- 
panturi. 

— Tusen tack — sade Lindagull. 

Och så stängdes dörren, och natten förgick. Andra 
morgonen kom trollkarlen och väntade nu helt visst att 
finna sin fånge så tam man kan vara, när man är half- 
död af myggbett. Men när han såg Lindagull lika blom- 
strande som förut och såg henne åter betäcka sitt an- 
sikte utan svar, kände hans vrede ej några gränser. 

— Kom uti — sade han. 

Lindagull trädde ut i det klara dagsljuset, så fin och 
så lätt som en älfva i månskenet. När hon slog sin 
slöja tillbaka för att se dagen, sken solen så varmt i 
hennes strålande ögon, som denna samma sol skiner om 
våren på de blå bergen i Ginnistan. 

7. — Topelius, Läsning fur barn. I. 



98 LÄSNING FÖR BARN 

Trollkarlen sade: — Jag kunde väl föra dig till 
jättarnas konung Bom-Bali i Turan, han skulle lasta sex 
åsnor med guld för att fä äga dig blott en enda dag. 
Men hör hvad jag beslutiti Du skall blifva en ljung- 
blomma på Lapplands hed och lefva så länge som en 
ljungblomma lefver. Gif akt på solen; hon står nu lågt 
på himmelen. Om två veckor och en dag kommer den 
första polarfrosten, när ljungblommorna dö. Jag vill för 
sista gången fråga dig dagen förut. 

Därpå teg han stilla, såsom väntade han redan nu 
det önskade svaret, men när Lindagull åter betäckte sitt 
ansikte under tystnad, utropade trollkarlen med af vrede 
darrande stämma: 

— Adåma donai marrabataésan! — Det betyder 
på naturspråket: människolif, sjunk in i en blommas 
liknelse 1 Trollkarlen hade lärt dessa ord en höstafton, 
när sunnanvinden kom från Afrikas öknar och lagt sig 
till hviJa på Lapplands fjäll. Vinden kan alla ord, eme- 
dan alla ord talas i vinden. 

Vid dessa fruktansvärda ord förekom det Lindagull 
som om alla blommor pä heden vuxo till träd och öf- 
verskyggade henne, men det var hon själf, som sjönk 
in i jorden. I nästa ögonblick kunde intet främmande 
öga mer urskilja henne från de tusen och åter tusen 
blekröda ljungblommor, som lefde och dogo i Lapplands 
ödemark. 

— I dag om två veckor 1 — mumlade trollkarlen 
och återvände med mulna blickar till lapptältet. 

Medan delta tilldrog sig, irrade prins Abderraman 
världen omkring med sabeln vid sidan och stafven i sin 
vänstra hand. Det fanns intet berg i Asien, ingen öken 
i Afrika, intet fält, by eller stad i södra och mellersta 
Europa, som han icke förgäfves genomletat. Men hvad 



PRINSESSAN LINDAGULL 99 

hade han att hoppas i Europa? Där funnos inga andra 
tigrar, än dem djurtämjarna förevisade för den skåde- 
lystna hopen i städerna, och äfven bland dem fanns 
ingen Ähriman. Sorgsen red prinsen tillbaka på vägen 
åt Persien, och hans trogna hund Valledivau åtföljde 
honom, då det en dag hände, att hunden jagade en 
gräsand i vassen af en sjö, fångade anden och bar henne 
lefvande till sin herre. När nu denne ville döda henne, 
kacklade anden: — Skänk mig lifvet, och jag vill säga 
dig någoti 

— Jag skänker dig lifvet, sällsamma fågel — ytt- 
rade prinsen förvånad. — Hvad har du att säga mig? 

— Rid till Lappland I — kacklade anden ånyo och 
var med detsamma försvunnen i vassen. 

Lappland? Aldrig hade prinsen hört omtalas ett 
rike med detta namn. Han frågade efter konungen öfver 
Lappland och man svarade honom: — Rid norrut, be- 
ständigt norrut, och stanna icke förr än vägen är slut, 
skogen är slut och du icke mera finner en människobo- 
ning med murad spis. 

Besynnerligt 1 tänkte prinsen. Men han följde rådet, 
red norrut, beständigt norrut och stannade icke förr än 
vägen var slut, skogen var slut och ingen annan mänsk- 
lig boning att skåda, än flyttbara tält. Det var sista 
dagen i augusti, ännu sken solen, ännu grönskade fäl- 
ten, men himlen skiftade i grönt, en sval nordan blåste, 
och när han lugnade, skulle frosten komma. 

Prinsen hade redan ridit i flera dagar utan att 
skåda spår af människor, när han vid foten af ett högt 
fjäll varseblef ett tält af renhudar. Han red närmare, 
för att än en gång förnya sina fruktlösa frågor, när han 
till sin obeskrifliga förvåning upptäckte en långt synlig 
inskrift på fjällväggen och där läste namnet Lindagull. 



100 LÄSNING FÖR BARN 

Trollkarlen Hirmu hade inhuggit detta namn öfver dör- 
ren till fjällgrottan, d&r Lindagull suttit fången, för att 
återfinna stället, när han flyttade tältet. 

Nu drog prinsen med vänstra handen sin sabel och 
ville intränga i tältet, när i detsamma trollkarlen Hirmu 
trädde ut emot honom på väg till ljungheden. — Gif 
mig åter prinsessan Lindagull, eller sänder jag dig till 
Ahrimans rike! — utropade prinsen. 

Trollkarlen var en slug man, som mången gång 
förr hade räddat sig med en list, men denna gång för- 
lorade han sin rådighet vid ett så oförmodadt möte. 
Han visste ingen bättre utväg, än att i ögonblicket för- 
vandla sig till en fjällräf, som med hastiga språng tog 
till flykten mot fjället. Han trodde sig därmed vara sä- 
ker för prinsens sabel, men han glömde hunden, som 
följde sin herre. Icke förr såg Valledivau räfven springa, 
innan han genast begynte jaga honom. Räfven slank 
genom alla klyftor och hoppade öfver alla fjällets bråd- 
djup, men Valledivau var än snabbare, upphann honom 
på högsta fjälltoppen, slet honom i stycken och åt upp 
hans hjärta. Detta blef trollkarlen Hirmus död, ty hans 
hjärta hade flyttat in i räfven, såsom det fordom flyttat 
in i tigern, och när hjärtat åts upp, var det slut med 
trollkarlen. 

När hunden återvände med blodig nos, förstod hans 
herre, att nu måste bådas fiende hafva funnit sin under- 
gång. Men hvar fanns Lindagull? 

Prinsen gick in i tältet. 

Lappgumman Pimpedora kokade renkött och hennes 
gosse Fimpepanturi sof på den mjuka mossan, för att 
uträtta någonting nyttigt medan han väntade på middagen. 
— Gumma — sade prinsen — er man är död, gif mig 
Lindagull åter, och ingenting ondt skall vederfaras er! 



PRINSESSAN IMNOAGULL 101 

— Ack jämmer, är han * d^f -^ sade gumman^ 
utan att synas just mycket bedröfvi£r./.^o Ja, det skulle 
den änden taga med hans elaka kon8fer.;*"JI4en Linda- 
gull måste ni söka där ute bland hedexis''1jli>g. Min 
gubbe har förvandlat henne till en IjungblommeV si)ldeles 
sådan som många tusende andra, och i natt komjuer 
frosten; då är det slut med henne. "« /\ 

— Ack, du allrakäraste lilla Lindagull, måste du dö' 
i natt, och jag kan icke upptäcka den stjälk, på hvilken 
du vissnar! — utropade prinsen och kastade sig i sin 
förtviflan ned midt i ljungen på den oöfverskådliga he- 
den, där tusen gånger tusen blekröda blommor förbidade 
döden, alldeles lika hvarandra. 

— Väntal — sade lappgumman. — Nu påminner 
jag mig de ord, med hvilka Lindagull blef förvandlad. 
Jag tyckte det vara synd om barnet och kröp bakom en 
sten för att se hvad min gubbe förefog sig. Då hörde 
jag honom säga: 

— Adäma donai marrabataésanl 

— Ack — suckade prinsen — hvad hjälper det oss, 
när vi icke veta de ord, som lösa förtrollningen? 

Pimpepanturi hade tyckt att middagen dröjde nog 
länge och gått ut ur tältet, för att söka sin mor. När 
han hörde prinsens klagan, ref han sig ett par gånger 
betänksamt i luggen och sade: — Far brukade vända 
om orden när han ville göra en förtrollning om intet. 

— Ja, det gjorde han — sade lappgumman. 
Prins Abderraman fattade ett svagt hopp, steg på en 

klippa och ropade så högt han förmådde öfver den änd- 
lösa heden: — Marrabataésan donai Adäma! 

Orden förklingade utan spår, ingen blomma rörde 
sig, solen sjönk hastigt mot horizonten, och vinden 
lugnade. 



102 LÄSNINÄ FÖR BARN 

Prinsen fruktade^stt han ej kunde böja det obekanta 
naturspråket iätf-i)&K upprepade orden gång efter gång, i 
olika ordnili^ och med olika ändelser. Men förgäfves. 
Endast ön^^gåYig förekom det honom, som skulle ljungen 
på eii* .aflägsen kulle haf va höjt sig att lyssna, men af ven 
dea sjönk tillbaka i den ändlösa, enformiga, tröstlösa 
h«den. 

— Solen går ned — sade lappgumman. — Om ni 
ej snart finner det rätta ordet, så kommer frosten och 
då är det för sent. 

Och solens röda skifva rullade nu alldeles invid 
himmelens rand, det var tyst i naturen, en kall och 
fuktig aftondimma, frostens föregångare, lade sig som 
ett flor öfver fält och kullar. Allt växande, som en 
kort tid vågat blomma i Lappland, var nu invigdt åt 
döden. 

Prins Abderraman var blek af förfäran, hans röst 
svek honom, och han förmådde knappt hörbart uttala de 
sista ord, som han ännu icke försökt: 

— Marrdba donai Adåma taésan! 

Men se, då höjde sig på den aflägsna kullen en ljung- 
blommas stjälk. Hon växte så hastigt, som när Ginni- 
stans feer röra med sitt trollspö de blå bergen och låta 
en lilja uppväxa i morgonrodnaden. Dimman låg redan 
kring kullen, ur dimman växte en smärt gestalt, och när 
prinsen hunnit till kullen i andlöst språng, trädde Linda- 
gull mot honom, så blek, som man är, när man redan 
känt den första kylan af döden. Han hade i sista stun- 
den funnit det rätta ordet. 

Prins Abderraman bar den bleka prinsessan på sina 
armar till tältet, och småningom återvände hennes krafter 
under lappgummans vård. Pimpedora var lycklig, Pimpe- 
panturi glömde i glädjen sin efterlängtade middagsmåltid, 



PRINSESSAN LINDAGULL 103 

som vidbränts i grytan, och prins Abderraman företog 
sig något, som hjältar aldrig bruka företaga sig: han 
svimmade af förtjusning. Hans första ord, när han åter 
vaknade, var en bön till Allah och därnäst en fråga till 
LindaguU : huru det kändes att vara förvandlad till ljung- 
blomma? 

— Såsom när man sjunker tillbaka i sin första 
barndoms vagga och icke vet mera af världen, än att 
dricka, sofva och vara lycklig i naturens famn — sva- 
rade LindaguU. 

— Och huru kändes det, att åter vakna till lif? 

— Såsom när man vaknar en klar morgon efter en 
djup och behaglig sömn. 

— I morgon skola vi återvända till Persien! 

— Ja — svarade LindaguU. — Men denna goda 
gumma och hennes son ha haft medlidande med den 
stackars fångna LindaguU. Vi skola föra dem med oss, 
och de skola få ett palats i Ispahan. 

— Nej, tackar så mycket — svarade Pimpedora — 
jag tycker mera om mitt rentält i Lappland. 

— Finns det snö och renar i Persien? — frågade 
Pimpepanturi. 

— Snö finns blott på de högsta bergen, och i stället 
för renar ha vi hjortar, antiloper, gazeller — sade prin- 
sessan. 

— Nej, tack vackert — menade Pimpepanturi; — 
du kan gärna resa och gifta dig med hvem du behagar. 
Ingenstädes i världen finns ett så godt land, som Lappland. 

Därom lönade nu icke mödan att tvista. Prinsen 
och prinsessan reste följande dag, sedan de begåfvat 
lappgumman och hennes son med sina guldsömmade 
dräkter med många ädelstenar och fått lappkläder af ren- 
skinn i stället. 



104 LÄSNING FÖR BARN 

Lappgumman gömde de dyrbara persiska dräkterna i 
en näfverkont och var glad i sitt sinne, när hon räknade 
ut, att för dem skulle hon kunna köpa en hel matta mjöl. 

Shah Nadir satt ensam och grånade af sorg i Ispa- 
hans gyllene palats ; han kunde icke förgäta sin förlorade 
dotter. Hans otacksamma söner hade gjort uppror mot 
honom och tågade med en stor här mot hufvudstaden, 
för att störta sin far från tronen. Då anmälde storvi- 
ziren, att en ung vilde i djurhudar, åtföljd af en ung 
vildinna och en hund, ville kasta sig för konungens fötter. 
Shah Nadir vägrade aldrig en främling företräde ; kanske 
visste en sådan främling något om hans käraste barn. 
De två vildarna fördes till honom; vilden kastade sig för 
shahens fötter, men vildinnan slog sina armar så utan 
krus om hans hals, att storvizirens skägg blef grönt af 
förskräckelse. Och Shah Nadir igenkände under lappens 
renhud sitt så länge saknade, så hopplöst begråtna barn. 

— Allah, Allah I — utropade han — nu vill jag gärna dö! 

— Nej, herre konung — - utropade prins Abderraman 

— nu skall du lefva för att glädjas med oss och åter- 
vinna ditt rike. 

När Shah Nadir förnummit sin dotters bortröfvande 
och den trogna tjänst, som prinsen bevisat henne, ut- 
nämnde han genast prins Abderraman till rikets tronföl- 
jare, lofvade honom sin dotter, prinsessan LindaguU, till 
gemål och sände honom, i spetsen för de femtiotusen 
ryttarna med guldbetslen, att bekämpa den upproriska 
hären. Icke länge dröjde det, innan prinsen med sin 
tappra vänstra arm vann en lysande seger, tillfångatog 
de upproriska konungasönerna och återvände i triumf till 
det jublande Ispahan. Då firades prins Abderramans 
och prinsessan Lindagulls bröllop med stor ståt — men 
utan djurfäktningar — och de lefde sedan länge lyckligt 



PRINSESSAN LINDAGULL 105 

tillsamman. Men en dag hvarje är — och det var den 
31 augusti, årsdagen af prinsessan Lindagulls befrielse 
— visade sig det kungliga paret, till stor förvåning för 
det praktlystna Persien i lapparnas tarfliga dräkt af ren- 
skinn, för att icke i de goda dagarna glömma de onda. 
Shah Nadir fick på sin höga ålderdom gunga små barna- 
barn på sitt knä, hans elaka söner slöto sitt lif som 
svinaherdar hos jättarnas konung Bom-Bali i Turan. 
Hunden Valledivau lefde till trettio år, dog af tandvärk 
och blef med stor heder uppstoppad. Men om Pimpedora 
och Pimpepanturi, som en gång fått det stolta namnet 
Morus Pandorus von Pikkulukulikuckulu, hördes sedan 
intet mera till Persien. Förmodligen hafva de aldrig 
funnit ett bättre land på jordens yta, än Lappland. 



106 LÄSNING FÖR BARN 



Julbocken.* 

Alla känna julgubben, men hvem känner julbocken? 
-^^ Förr var han barnens goda vän, när han fyr fota 
skumpade in i salen om julaftonen, klädd i sin yfviga 
päls med sitt långa skägg, sina horn af träskedar och 
sin korg med de raraste klappar. Nu har han blifvit 
gammalmodig och afträdt sitt ämbete ät julgubben, som 
har den äran att gå på två ben och icke behålla annat, 
af bocken än skägget och pälsen. Tiderna förändras, 
det glada vid julen skapar om sig på många sätt. Men 
går icke julbocken mera hos oss, så går han väl annor 
städes; någonstädes måste han gå, ty hans lott i världen 
är att beständigt gå, gå, gå . . . 

Hvem julbocken är? Ja, den som det visste 1 Jag 
slår vad med dig om trettio russinstrutar mot en gammal 
sviskonkärna, att du icke kan säga mig hvem julbocken 
är. Kan du säga mig det, har du vunnit de trettio 
strutarna, men kan du icke säga mig det, och jag kan 
säga dig det, då har jag vunnit af dig en sviskonkärna. 
Och icke allenast den kärnan, utan äfven det sviskonträd, 
som kan växa upp ur den kärnan. Och icke allenast 
det trädet, utan alla de sviskon, som i tiden kunna växa 

♦ Efter Z. T:8 gamla saga af 1849. 



JULBOCKEN 107 

på detta träd. Och icke allenast alla de sviskon, som 
växa på detta träd, utan alla de träd, som uppväxa ur 
dessa sviskon och alla de sviskon, som kunna växa på 
dessa otaliga träd, och alla de träd och sviskon, som i 
tidernas tider kunna växa ur dessa otaliga sviskon — 
kort sagdt, alla sviskon i hela världen. Jag tror du 
betänker dig. 

Hvem är då julbocken? Är du nyfiken? Skall jag 
säga dig det? Men om du förlorar vadet? Nej, inbilla 
mig inte, att julbocken är Anders eller Maja, som klädt 
ut sig i päls I Liksom jag inte visste det. Liksom jag 
inte hittat hans saga i en gammal korg med julklapps- 
papper på vinden, när jag var åtta år gammal. Nå ja, 
du skall få höra sagan, lång är hon icke. 

Har du läst juldagens evangelium? Jag tror, att 
du läst det; hur skulle du annars veta hvad julen är? 
Julen är icke klapparna, julen är icke den ljusprydda 
granen, julen är icke lutfisk, gröt och tårta, julen är 
icke ens friheten från alla bekymmer om läxan, julen 
är icke ens de många ljusen och den sköna psalmen i 
kyrkan, julen är något mycket, mycket mer^ och detta 
står att läsa i juldagens evangelium. Men detta är åter 
så stort och så högt, att det icke kan rymmas in i en 
liten saga. Jag vill därför berätta dig något om den 
heliga natten. 

Det var den tid på året, när vintern insveper hela 
norden i snö. Långt, långt i det aflägsna Sverige och 
det okända Finland var allt frysande kallt, men i det 
varma Judalandet var en vinternatt som hos oss en natt 
i oktober. Källan fortfor att sorla, träden stodo litet 
dufnare än förr men hade icke fällt sina löf; högst på 
bergstopparna syntes snö, men dalarna hade ännu några 
strån kvar för de betande hjordarna. Naturen var icke 



108 LÄSNING FÖR BARN 

skendöd, som i de norra länderna; hon hvilade endast 
ut efter sommarhettan; hon sof som ett lyckligt barn; 
detta barn hade kastat sitt täcke af sig och frös ej ändå. 

Det var en förunderligt tyst och fridfull natt. Hon 
hade kommit hastigt, som natten kommer i södern, 
utan tvekan och utan skymning. Solen sänkte sig mot 
horisonten, och allt var ännu full dag; hon sjönk under 
himmelens rand, och allt var med ens stickmörkt. Då 
blänkte stjärnorna fram som tända ljus på himmelen, 
icke en och en som hos oss, de största först och de 
minsta sist, utan alla på en gång, som när ett förhänge 
rullas upp och man får se en glänsande illumination. 
På bergen, där luften var djupblå och genomskinligare 
än det tunnaste glas, skeno de himmelska stjärnorna i 
sin största prakt och dock så underbart lugna, som ville 
ingen öfverblänka den andra. De svagaste fixstjärnoma 
tindrade lika älskvärdt glada, som de stora, hemlighets- 
fulla solarna i det omätliga fjärran. Sirius blinkade åt 
det svaga ljustöcknet i vintergatan : vaka, vaka, sof icke, 
nu måste vi alla glänsa i Guds tillbedjan I Och den 
stora fullmånen, som annars seglar så stolt öfver him- 
melens ocean, smög sig nu på tå öfver fästet, rädd att 
skymma en enda stjärna bakom sin gyllene sköld. 

Herdarna vaktade sina hjordar i dalen vid Bethle- 
herps berg och sågo en ny, stor och praktfull stjärna 
upprinna på fästet rätt ofvanför dem. De hade ofta vakat 
om natten ute på marken, stjärnorna voro deras förtrogna 
vänner, men den nya stjärnan kände de icke. Och vid 
det att de undrade hvad hon månde betyda, kom till 
dem det glada budskapet med den sköna änglasången, 
som omtalas i juldagens evangelium. 

I det fattiga åsnestallet satt Guds moder, jungfru 
Maria, med sitt lilla barn i famnen och öfver stallet 



JULBOCKEN 109 

lyste den stora, sköna strålande stjärnan, och Guds 
skinande änglar sväfvade däröfver på vingar af ljus och 
sjöngo så himmelskt Ijufva visor till barnets lof, att 
tårar af fröjd runno utför Marias kinder. Men genom 
springorna i det glesa stallet blåste en kall nattvind, och 
det lilla Jesusbamet frös i sin moders knä. 

Bland åsnorna i stallet stod en bock, som hade en 
varm och yfvig päls af den mjukaste ull. Maria sade 
till bocken: »Käre vän, gif mig litet ull af din stora 
päls, att därmed värma mitt lilla barn som fryseri» 

Men bocken var ogin och hård. »Hvar och en är 
sig själf närmast,» svarade han, »jag behöfver själf min 
päls för att värma mig.» Och så gaf han icke Guds 
moder så mycket som ett enda litet strå af sitt öfverflöd. 

Då hörde den ohjälpsamma egennyttiga bocken en 
röst tala till honom: 

»Stackars bock, du vet icke hvad du har gjort, du 
har nekat Guds son ett strå af ditt öfverflöd den natt 
då han föddes, därför skall du hvar julnatt härefter 
vanka fredlös kring världen i frost och köld. Din päls 
skall ej skydda dig, du skall frysa och förgäfves begära 
något att värma dig med, och så skall du aftjäna din 
skuld till de små barnen, intill dess att deras böner bedja 
dig fri.» 

Strax erfor bocken domens fullbordan. Han rusade 
ut bland bergen, men föll i dvala och vaknade först 
nästa julnatt, när han tvangs att börja sin långa vandring. 
Och så vandrar han allt ännu hvar julnatt kring världen 
och hör naturens röster säga till h varandra: »I natt är 
den heliga natten, i natt får ingen göra en annan illal» 
Detta hör bocken och kan ej undkomma rösterna, ty de 
höras den natten öfverallt: på berg, i dalar, i skog och 
slätter, högt öfver sjön och långt ner i hafvet. Bocken 



110 LÄSNING FÖR BARN 

har brutit den heliga nattens fred, han går ensam, 
frysande vägen trsm, men han vet hvem han söker. Han 
uppsöker barnen för att hos dem af tjäna hvad han brutit 
mot det lilla barnet i krubban. Han vill på allt sätt 
vinna deras vänskap, han bär till dem de skönaste jul- 
gåfvor, och likväl minnas de sällan att tacka honom. 
Fattiga julbock, när andra äro glada, är han sorgsen: 
han kommer så efterlängtad och går så förgäten bort; 
han kommer så rik och vänder tillbaka med tomma 
korgen. Därpå tänka ej barnen, de göra narr af bocken, 
rycka honom i pälsen, gömma sig för honom, men fastän 
han hvar jul blir så illa mottagen, kommer han nästa 
jul åter med lika vackra, ja ännu präktigare gåfvor. 
Julbocken tänker säkert: Kanske kan jag ändå till sist 
beveka barnens sinnen och genom deras vänskap för- 
korta min vandringstid. 

Och nu har jag sagt dig hvem julbocken är, och 
nu har jag vunnit af dig alla världens sviskon. Och 
när alla dessa sviskon planteras (om ingen ätit upp dem 
förut), och när alla dessa nya kärnor vuxit till nya 
sviskonträd och alla de trädens sviskonträd åter fram- 
bringa nya sviskon och nya träd, då vankar julbocken 
ännu kring i världen i den heliga natten. 



GAMLA STUGAN 111 



Gamla stugan. 

Borta vid norra udden af ön, där högst på kullen, 
som ses öfver trädtopparna och de blå vågorna, 
stod en mycket gammal stuga, så gammal, att ingen 
kunde säga, när i liden hon blifvit byggd. Omålad var 
hon och icke en gång brädbeslagen ; de halfmurkna stoc- 
karna sågo ut som ville de falla ur väggen, och i 
fönsterna fanns ingen ruta mera hel, utan här och där 
blott en skärfva. Skorstenen hade länge sedan ramlat, 
men om spiseln därinne icke gjort det, så kom det där- 
af, att han var sammanfogad af stadiga, stora gråstenar, 
som trotsa förgängelsen. Golfvet var fullt af stora hål, 
dem råttorna gnagat, den tiden de hade förhoppning att 
där i stugan snatta sig till något godt, och för resten såg 
det ganska dammigt och svart och stökigt ut i den öfver- 
gifna byggnaden. 

Men längst borta där i allra mörkaste hörnet, till 
hälften bakom den höga väggfasta sängen, som i två af- 
delningar räckte allt upp till taket, där glänste något så 
vackert, så grant — ingen visste, om det var silfver, 
eller guld, eller pärlor och ädla stenar, eller aftonens 
klaraste skimmer, som stulit sig in genom en springa och 
älskade att förhöja sin egen skönhet genom ramen af 



112 LÄSNING FOR BARN 

stugans mörker. Eller var del en drakeld, som brann 
öfver en förborgad skatt, eller kanske den gamle tomte- 
gubben, som tänd t sitt ljus om aftonen i det tysta? 

Nej, skall jag säga dig hvad det var? Det var hvarken 
guld, eller sol, eller spöken, det var endast ett stycke af 
den gamla stocken i väggen. Han hade af ålder och 
fuktighet blifvit alldeles murken, och nu lyste han i 
mörkret, såsom man stundom ser gammalt trä göra. 
Det var alltsammans. 

Men jag har min egen tro därom. Jag tror, att alla 
de vackra minnen, alla de glada tankar, allt det skämt, 
den sällhet och det behag, hvilka fordom trifdes inom 
denna stugas väggar, de lefde nu upp i stugans mörkaste 
vrå och lyste där som en lycklig hågkomst af det för- 
flutna. Jag tror, att själfva den gamla furan i väggen 
glänste af glädje därvid, och det var orsaken hvarför 
hon lyste. 

Ty om du visste allt hvad denna stuga sett i sina 
dagar, skulle du tro som jag. Hon var ju fordom den 
enda på hela den sköna ön, och hennes dörr var aldrig 
stängd, hon stod öppen för fattiga och rika, för sorgsna 
och glada, hon bjöd dem alla ett gästfritt skydd, när det 
stormade, ett tak när det regnade, en spis, att koka den 
sprattlande abborren, och en bädd af allra mjukaste hö, när 
kvällen kom och hvilan var söt. Här såg man då hela 
sommaren igenom glada människor från staden och hela 
nejden. De bodde här så utan krus och omständigheter, 
de kokade gemensamt kaSe i den stora blanka koppar- 
pannan, de lekte sina lekar, de sofvo syskonsäng i halmen 
på golfvet, men i högsängarna bäddades de äldsta och 
förnämsta på hö ; det var noblessen, som sof på ejderdun. 

Och allt det skämt och alla de muntra infall, alla de - 
bryderier, de lustiga upptåg och de roliga tillställningar, 



GAMLA STUGAN 113 

som denna stuga varit vittne till — ^ nej, de voro omöjliga 
att beskrifva. Nu stod hon öde och förfallen, och af alta 
hennes forna invånare fanns där blott en enda släkt, som 
ej öfvergifvit henne i hennes ålderdom ; det var myggorna. 
De voro fordom icke mycket välkomna där, när stugan 
var bebodd af folk, som älskade nattro; man brukade 
lägga stora enriskvistar i spiseln och ett lock på skor- 
stenen, så att stugan blef full af rök; däraf voro myggor- 
na mycket generade. Men nu fingo de ostördt dansa 
sina kadriljer i solskenet innanför det söndriga fönstret; 
fingo de ej kalasa på ungt människoblod, så lefde de 
åtminstone trygga för enrisröken, och då de nu lef- 
vande myggorna skröto af att vara barnabarnsbarnabarns- 
barnabarnsbarnabarnsbarn till de myggor, som hade sitt 
tillhåll i gamla stugan under den glada tiden, så hade 
de behållit en viss förkärlek för stället och trifdes ännu 
där, fastän deras enda kost bestod af solsken och som- 
marvind. 

Att gamla stugan blifvit öfvergifven, det kom sig 
däraf, att nu funnos på ön många andra nyare och mycket 
bättre inredda boningar, i hvilka den, som så hafva 
kunde, nu för tiden brukade tillbringa sommaren. Där 
funnos verkliga små palatser i två våningar med alla de 
bekvämligheter, som tänkas kunde; man såg i deras 
grannskap trädgårdar med konstgjorda alléer och blom- 
sterrabatter, och när man ville tala fint i ägarens tycke, 
frågade man honom hur det varit möjligt att här i 
vilda skogen och vid det brusande hafvet anlägga en så 
vacker villa. Däråt nickade villans ägare och menade: 
hm, när man hämtar målare och trädgårdsmästare och 
en hel hop andra mästare från staden, hugger bort de 
vilda träden och klipper och putsar och ger ut några tusen 
mark, så skall väl slutligen det omöjliga också bli möjligt. 

8. — Topelius, Läsning för barn. I. 



114 LÄSNING FÖR BARN 

De nya villorna hade vackra namn, såsom Lisedal, 
Sanssouci, Framnäs m. m. Man lefde där alldeles som 
i staden, tog emot visiter och hade masikaliska soaréer; 
man kunde där få se gröna spelbord, jämte kägelba- 
nor och karusell. När man gick ut att promenera, sä 
var det på sandade gångar och grönmålade kinesiska 
broar öfver de näsvisa bäckarna, men i den gröna doftan- 
de skogen gick man endast någon gång, när åkerbären 
glänste som rödast på tufvorna eller smultronen vinkade 
vänligt i backbrantema. Då fäste flickorna upp sina 
klädningsfållar, togo små, söta korgar i händerna och 
gingo, en timme eller par, ut på äfventyr, men de unga 
herrarna foro ut att segla i nätta, hvita slupar med 
flagg och vimpel, gensköto flickorna vid en udde och 
liknade dem vid herdinnor och skogsnymfer, bedjande 
att för all del undslippa korgarna, ehuru de hade god- 
heten smaka på bären. 

I en af de vackraste villorna, som bar det ståtliga 
namnet Albano, bodde två flickor, Antonia och Marie, 
med sina föräldrar. De voro båda unga, vackra och 
glada, båda yra och lätta i sinnet, men på ett olika sätt, 
så att då Antonia med all sitt unga hjärtas lust fast- 
hängde vid dagens nöjen och ögonblickets ystra fröjd, 
hade Marie ett varmare hjärta, öppet för alla intryck; 
och just därför kunde hon vara så mycket gladare, 
emedan hon också kunde vara sorgsen ibland. 

Utom föräldrarna, syskonen och hela hushållet, som 
nu flyttat ut till sommaren, bodde också gamla mormor 
därute i sin egen lilla kammare uppe i andra våningen. 
Hon var nära nittio år och alldeles blind, och af hvad 
för dagen passerade, det visste och mindes hon föga, 
men hvad som tilldragit sig för flera människoåldrar till- 
baka, det kunde hon utantill som en bok. Hon satt 



GAMLA STUGAN 115 

där och sjöng psalmer och gjorde ingen människa för 
när; hvar morgon kommo alla barnen i rad och kysste 
den gamla på hand och smålogo sig emellan, när hon för 
hundrade gången frågade dem hvad de hette. 

Af alla barnen .var Marie den, som höll mest af 
gamla mormor, och den enda, hvars namn gumman icke 
förglömde. Därför kallades hon på skämt af de andra: 
lilla mormor; — »för du är så lik gamla mormor i sin 
stol,» sade de. Och fastän Marie höll mormor kär, 
kunde hon likväl ej låta bli att se på de många 
rynkorna och den grå, vissnade hyn på den gamlas 
kinder; och när de andra sade: »du är så lik mormor, 
dul» grät hon. 

Detta hörde den nittioåriga, där hon satt, och sade 
tröstande: »gråt inte du, Maja lilla; du skulle se mitt 
konterfej!» 

Ty hemma i staden, i det stora granna förmaket 
hängde på väggen två gamla taflor i ovala förgyllda ra- 
mar. Det var en ung herre om trettio år i pudrad peruk 
med stångpiska, frack med stora blanka knappar, fina 
manschetter och ett präktigt krås med spetsar; och vid 
hans sida på andra taflan säg man en ung, vacker och 
glad fru om tjugu år, med uppstruket hår, tröja med 
långt, åtsittande lif, styfkjortel af storblommigt triumfant 
och fina, långa manschetter, nedhängande öfver de till 
hälften bara armarna. På båda taflorna stod årtalet 
1775. Det var gamla morfars och mormors porträtter, 
målade i Stockholm, när de nyss blifvit gifta; och mor- 
far var länge sedan död, men den unga, vackra frun 
med den spotska, leende och likväl så godsinta minen, 
med de täcka groparna i sina fina, blomstrande kinder 
och den ömma Ijufva glansen i de blå ögonen, hon var 
nu samma blinda nittioåriga gumma, som satt där med 



J 



116 LÄSNING FÖR BARN 

de många rynkorna på kinden, noed den grå hyn och 
de vissnade händerna i sin ensliga kammare; — ja, det 
var gamla mormor för sjuttio år sedan. Hon tänkte 
ännu på sin ungdoms glada dagar, när hon fått höra så 
månget smickrande ord om sitt vackra utseende, och 
därför sade hon stilla och godlynt, utan en enda bitter 
tanke på förgängligheten af all jordisk skönhet: »gråt 
inte du, Maja lilla; du skulle se mitt konterfej!» 

En morgon gick solen upp ur hafvet så röd och 
stor som ett vagnshjul, och den dagen blef det ganska 
varmt. Antonia och Marie togo sina korgar och gingo 
ut för att plocka åkerbär. Det var så vackert, så stilla 
i lunderna, och under björk och al var skuggan så him- 
melskt sval. De stora mörkröda bären glimmade under 
täta blad vid randen af tufvorna; — nej, sådana bär hade 
flickorna aldrig plockat, så svällande, sköna och saftiga 
voro de. Ju mera de fördjupade sig i löfskogen och de 
doftande, ännu oslagna ängarna, desto mera bär funno 
de, och desto fortare fyllde sig korgarna. Det var för- 
tjusande roligt, och så fortforo de att plocka till långt 
in på eftermiddagen. 

— Nu kan det vara tid att gå hem igen, ty solen 
börjar bränna så het som en bakugn — sade Antonia. 

— Vänta ännu litet — sade Marie; — det fattas 
mig bara tjugu bär, så har jag korgen full. — Och så 
gingo de än vidare fram öfver tufvorna. 

— Här har jag aldrig varit — sade Antonia. — Ser 
du den gamla ruckliga stugan där mellan träden? Hon 
ser mig just ut som en tomtegubbes slott. Tänk du, att 
man ännu låter trollen bo kvar på vår vackra öl 

— Stugan är ful och gammal — svarade Marie — 
men det är inte rätt, att vi förakta den för dess ålderdom. 



GAMLA STUGAN 117 

Mormor är också ful och gammal, men hon är likväl sä 
god och har varit så vacker, när hon var ung. 

— Prata du om en sådan gammal lada! — skratta- 
de Antonia. 

— Men nii måste vi gå hem, ty det är min tur att 
servera teet i kväll. 

— Det är lätt sagdt, men hvartåt skola vi gå? 

— Kom med mig hit åt vänster. 

— Du misstar dig, det är åt höger. 

— Vi kommo ju härifrån. 

— Men förut veko vi långa tiden åt vänster. 

— Vet du, Marie, vi ha gått vilse. 

— Just detsamma tror jag, Antonia. 

— Hvad skola vi nu taga oss för? 

— Vi gå längs stranden, så komma vi slutligen fram 
till Albano. 

— Ja, i morgon! Vet du inte, att ön är en hel 
mil i omkrets? 

— Ack, så tokigt; och nu börjar det regna. 

— Hu, det stiger ett kolsvart moln öfver solen ; det 
blir ett förskräckligt oväder. 

— Det mullrar i skyn . . . 

— Såg du blixten . . . Antonia! 

— Dropparna falla stora som körsbär. 

— Våra nya klädningar! 

Och de båda flickorna begynte att springa allt hvad 
de förmådde, utan att så noga veta hvarthän. Men regnet 
föll allt stridare, allt tätare Ijungade blixtarna; genom 
skyarna rullade åskan med ett skarpt och skallande dån, 
liksom när en tung vagn med stor hast far öfver en 
stenlagd gata. Det var ett herrans väder. 

— Nu förmår jag inte mer — sade Antonia, genom- 
våt, uttröttad och blek af förskräckelse. 



118 LÄSNING FÖR BARN 

— Låt OSS hvila här under den höga björken — sade 
Marie. 

— Nej, nej, för ingen dell Har du inte hört, att 
åskan ofta slår ned i höga träd? 

— Det är sant! Vi måste springa än vidare. 
Och så sprungo de. Men efter en stund voro de 

åter precis på samma ställe, där de börjat. 

Nu blefvo de stackars flickorna illa till mods, An- 
tonia grep fatt i en trädstam och sade: — nu går jag 
inte längre, om också åskan slår ned öfver mig. — Marie 
började gråta. 

Men i detsamma lättade sig för ett ögonblick den 
tunga skyn, och flickorna sågo helt nära invid sig på 
kullen den till hälften förfallna väggen af den gamla stugan. 
— Kom, syster — ropade Marie, och båda voro inom 
mindre än två minuter under tak. 

Hvarför skulle Antonia nyss yttra sig så föraktligt 
om den bofälliga byggnaden? Där såg stökigt ut, det 
är sant, och vid jämförelsen med Albano hade mycket 
varit att anmärka ; men för ovädret fann man här ett gäst- 
vänligt skydd, och höll man sig bara inte nära till hörnen, 
där regnet dröp in genom det söndriga taket, så kunde 
man sitta ganska trygg och välbehållen. 

— Här må vi som pärlor — skrattade Marie, som 
alltid var nöjd med litet. — Ser du, tomten har väntat 
främmande. Hvarför skulle han annars ha bredt friska 
löf öfver golfvet och lagt färskt, doftande hö i 
sängarna? Nu må det regna och blixtra: stugan har 
allt burit många skurar i sina dagar. 

— Här ha varit fiskare förut i dag — anmärkte 
Antonia — och rätt som det är, komma de åter. De 
ha lämnat en järnpanna på spiseln, och därborta ser jag 
hufvudet af en abborre. 



GAMLA STUGAN 119 

— Ack, om vi hade litet eld att torka våra kläder ! 

— Låt se! Jo, där glimmar ännu ett kol i askan. 

— Blås, Antonia, puhl Ännu en gång, puh! Nu 
tog det eld, och spånorna brinna präktigt. Här hgga 
stycken af en gammal torr al, och så få vi en skön 
brasa. Ännu ett trästycke ... se så; jag sade ju, att vi 
må som pärlor. 

Medan Marie talade så, för att muntra systern, hade 
hon verkligen lyckats uppgöra en klart brinnande brasa. 
Det sprakade och gnistrade från den gamla alen, som 
brann, och om en stund voro de båda flickornas kläder 
nästan torra. De ville nu på måfå söka att hitta hem 
igen, men regnet föll tätt och stridt; det var omöjligt 
att under sådant väder gå ut på villsamma vägar i 
högt gräs. 

De måste då vänta, och tiden blir den väntande 
lång. De företogo sig att närmare undersöka stugan; 
hvem vet hvad de där kunde upptäcka? 

Antonia fann på den gamla nedrökta och dammiga 
väggen flera både ömma och löjliga verser, hvilka hon 
deklamerade med tokrolig högtidlighet. En lydde så: 
»Sköna flicka, på ditt namnam tugga! 
Jag dig följer som din egen skugga.» 
Och därunder hade en spjufver skrifvit: 

»Gjorde jag nu rätt, så skulle jag dig lugga.» 
En annan vers lydde så: 

»Också jag har varit 
i Arkadien, 
men nu har jag farit 
därifrån igen.» 

— Ack, så ömt och rörande ! — utropade Antonia. 
— Men här skall du få höra en ännu känslofullare vers: 



120 LÄSNING FÖR BARN 

»Farväl! Förgät ej mig I 
Hur lifvets öden randas, 
för dig, för dig jag andas, 
Beate Sophie, för dig I» 

— Beate Sophie, det är ju mormors förnamn! — ut- 
ropade Marie. 

— Det kan väl mången annan än mormor ha hetat 
Beate Sophie — svarade Antonia och fortfor att dekla- 
mera uppåt väggarna. Men slutligen blef det skumt, så 
att hon ej såg något mer, och då satte sig båda systrar- 
na åter vid spiseln. 

— Vet du hvad? — suckade Marie. 

— Hvad då? — frågade Antonia. 

— Vi måste bli här i natt. Såsom det nu fortfar 
att regna och blixtra, kunna vi ej gå ut och förvilla oss 
i skogen till natten. 

— Ack ja! — suckade Antonia. — Men jag är 
hungrig. 

— Därför vet jag råd — svarade Marie (hon visste 
råd för allting). — Jag har läst i någon bok, att ara- 
berna i öknen ofta nöja sig med en hand full kokt 
ris till aftonvard. 

— Enris eller kråkris? — gäckade Antonia. — På 
hvilketdera ämnar du koka soppa?» 

— Vänta, får du se! — Och därvid framtog Marie 
ur sin klädningsficka en hop risgryn, hvilka hon gärna 
brukade äta torra, som flickors vana är, innan de vuxit 
från barnsederna. Därpå torkade hon pannan mycket 
ren, ställde den ut i regnet, fick däraf litet vatten och 
lade så risgrynen att kokas. Om en stund voro de fär- 
diga, och när hon sedan öfver dem utkramade litet åker- 
bärssaft, smakade de förträfligt. 



GAMLA STUGAN 121 

— Du hittar alltid på, du! — sade Antonia. 

Nu sökte flickorna ut åt sig den renaste bädden, i 
hvilken fanns alldeles torrt hö, och lade sig där till hvila, 
sedan de försökt att stänga dörren så godt de kunde. 
Snart sof Antonia godt. 

Men i Maries ögon kom ingen blund. Hon tänkte 
på hur oroliga deras föräldrar nu skulle vara för deras 
skull; hon tänkte på gamla mormor, på verserna till 
Beate Sophie och tusen andra saker, som komma för en 
ung flicka, när hon ej kan sofva. Hon försökte alla de 
konster hon kunde, för att locka sömnen i ögonlocken» 
hon tänkte på det tråkigaste hon visste, det gamla snu< 
sande krigsrådet, som alltid ville pussa henne med sin 
tandlösa mun; — hon räknade från ett till trehunda- 
trettiotre. Ingenting hjälpte. 

Slutligen vände hon sig om. Då föll hennes blick 
på det mörka hörnet där midt emot. Där lyste någoa- 
ting så klart som eld, och likväl var skenet hvitare och 
blekare än eldsken. Hvad är det? Har jag verkligen 
tappat ett eldkol från spiseln? tänkte hon. 

Det måste hon se åt. Hon steg upp, hon gick dit. 
Nej, det var ingen eld, det var ingenting annat, än det 
gamla, halfmurkna träet, som lyste i mörkret. Marie 
såg därpå en stund med nöje. Då varseblef hon ett 
stycke därifrån en annan liten punkt i väggen, som äfven 
lyste, men med ett ännu hvitare sken. Det är också 
ruttet trä, tänkte hon och tog med handen därpå. Men 
nej, det var en liten ring, som satt där djupt instucken 
i väggspringan. Med möda fick hon den ut och såg nu, 
ehuru det var mörkt, att skenet kom från en liten dia- 
mant, som var infattad i ringens klack. Hvilket fynd! 
Och hvad det pröfvade Maries tålamod, att icke nu genast 
få betrakta ringen närmare! Hon tryckte den på sitt 



122 LÄSNING FÖR BARN 

finger och återvände till bädden. Nu lät sömnen ej länge 
vänta på sig. 

Säkert ha ni bort talas om Fjäderholmarna? Där var 
Marie hemmastadd som alla goda barn, och de gyllene 
drömmarna fladdrade på himmelsblå vingar kring hennes 
bädd. De togo henne vid handen, de förde henne sjuttio 
år tillbaka i tiden; där såg hon gamla mormor vid sjutton 
års ålder, så glad, så leende, så öm och vacker, som 
Marie själf . . . Hon sitter här i samma gamla stuga, där 
Marie nu sofver ; — men då skulle man ha sett stugan, 
så hvit och ny och vacker var också den! — och vid 
sidan af den sjuttonåriga mormor står en vacker gosse 
om tjugu år i sjömansdräkt. De rensa bär — de se 
på hvarandra... Hvilka klara, vänliga ögon 1 Värdet 
mormors ögon? ... Ja, ja, det var desamma, men för 
sjuttio år sedan ! . . . Då tager den vackra, blonda gossen 
hennes hand, kysser den, störtar ut — och seglar bort i ett 
skepp på hafvet. O, hvad gamla mormor gråter . . . (all- 
tid säger jag gamla mormor; hon var ju sjutton årl)... 
O, hvad hon gråter, den sköna, 1 juf va, unga flickan 1 Där 
komma hennes syskon till stugan, alla med korgar fulla 
af bär ... De slå en ring kring gamla morm — kring den 
älskade unga systern, de dansa kring henne, de vilja 
trösta och glädja henne, men hon gråter . . . gråter och 
ser bort mot den blanka, försvinnande randen af det blå 
hafvet i norrl 

Marie vaknade och såg sig omkring. Borta var den 
unga flickan, som grät; borta var gossen, borta den nya 
vackra stugan. Hemma i Albano satt gamla mormor 
nittioårig och blind, och Marie låg i den förfallna grå 
stugan, som hotade att instörta. Det kändes så underligt 
i Maries hjärta. 

Likväl sjönk hon åter i de vänliga drömmarnas armar. 



GAMLA STUGAN 123 

och nu förde de henne sjuttio år framåt i tiden. Hvad 
ser hon! Är detta ön? Huru olik sig själf, och ändå 
hur likl Borta är den gamla stugan, borta utan spår, 
utan att någon lef vande på jorden vet, att hon funnits ; 
blott Marie vet det, hon ensam. På det ställe där stugan 
står och där villorna stått, och öfver hela den fordom 
gröna ön sträcka sig nu gator och torg med höga hus; 
rullande vagnar, vimlande människor ila där fram, där 
är lif, buller och rörelse, staden är flyttad hit ut från 
dess förra plats på fasta landet, och sedan det skett, 
har den blifvit fyrdubbelt så stor, folkrik och välmående 
. . . Ack, men hvar äro nu de sköna åkerbären, de Ijufva 
sångfåglarna i lundernas ensliga frid? De hafva flytt 
för bullret, de trifvas ej i de granna trädgårdarna, som 
öfverallt äro anlagda vid stränderna. Se dit, där kom- 
mer en mycket gammal gumma, omgifven af sina barna- 
barns barn. Hon är lam i sin fot, hon kan ej mera gå, 
hon bäres i en stol; hon är döf, hon kan ej höra, men 
hon är likväl icke blind, som gamla mormor. Hon ser 
så god, så älskvärd ut i sin höga ålderdom; säg, hvem 
kan hon vara? Marie ser henne i drömmen, betraktar 
henne noga, älskar henne, kysser hennes hand, men 
känner henne icke ... Då hviskar en röst i hennes öra: 
det är du själf, det är Marie efter sjuttio år ! . . . Då 
spritter Marie till i sömnen, det kännes åter så underligt 
kring hennes hjärta; hon ville gråta af både sorg och 
kärlek, men hon kan icke . . . Hon känner sig så gammal, 
så gammal, hon är ju den lama och döfva nittioåriga 
gumman, som sitter där i bärstolen . . . hon ser tillbaka 
. . . långt tillbaka! Hon ser nu på det ställe, där fordom 
gamla stugan stått och där nu ett litet lusthus höjer sig 
med ljusröda sidengardiner och en liten vimpel på taket. 
Hon säger till sina barnabarns barn: Kunnen I tro att 



124 LÄSNING FÖR BARN 

här stod fordom en gammal, förfallen stuga, som hade 
så mänga, många minnen att förtälja? För etthundra- 
fyrtio år sedan stod här på samma ställe min mormor 
och sade farväl åt en glad gosse, som for bort på hafvet 
och aldrig kom igen . . . och för sjuttio år sedan, då jag 
själf var ung och barnslig, förvillades jag och min syster 
Antonia i skogen. Vi sofvo öfver natten i den gamla 
stugan, och jag fann där en ring , ,, då var jag sjutton 
årl . . . Och den unga flickan, som stod närmast den 
unga vackra Marie . . . nej, hvad säger jag? den nittio- 
åriga, vissnade, lama och döfva gumman 1 . . . den unga 
flickan såg förvånad upp till den gamla i bärstolen och 
sade i sin naiva oskuld : är det möjligt, att mormor också 
har varit sjutton år! 

Då blef det åter så trångt kring Maries hjärta, hon 
såg en dimma sjunka ned öfver lusthuset med de röda 
sidengardinerna och vimpeln på taket, och dimman om- 
töcknade alla föremål, äfven den gamla i sin bärstol och 
barnen, som jollrade omkring henne . . . och Marie vaknade 
i detsamma och kände varma tårar falla utför sina kin- 
der. Förskräckt stod hon upp . . . Var hon verkligen så 
gammal och vissnad och förfallen, som hon nyss sett sig 
själf i bärstolen? Ack nej, bon var lika ung, lika lätt 
på sin fot som förr; hennes kinder voro fina, varma, 
mjuka och röda, hon såg på sina händer, de voro lika 
hvita och mjuka som förr I Ja, hon var ännu sjutton 
år, och hvad hon hade sett, och det som så underbart 
hade rört hennes hjärta och framkallaf hennes tårar — 
det var allt en dröm! 

Var det allt en dröm? 

Ja, ty nu sken solen så gladt in genom de söndriga 
rutorna i den gamla, grå stugan; åskan och regnet hade 



GAMLA STUGAN 125 

upphört, och älskvärda dofter fläktade in från ländernas 
grönska. 

Marie for med handen öfver sin panna. Det var 
en dröm, sade hon sakta till sig själf; men hvilken 
dröm I 

Ännu sof Antonia. Marie väckte henne med en kyss, 
och så skörtade de upp sina klädningar, ty gräset var 
ännu ganska vått, och sade stugan farväl. Men de hade 
icke gått långt, innan de nära stranden sågo en båt, i 
hvilken satt deras bekymrade far, som själf hade rott ut 
att söka de förlorade. Inom mindre än en timme voro 
de vid Albano igen. 

Antonia hade mycket att berätta, när hon åter kom 
hem: om åskvädret, om den skräpiga gamla stugan och 
de löjliga verserna, som stodo att läsa på stugans väggar. 
Men Maiie gick strax till gamla mormor, tog henne i 
famn, kysste hennes vissnade händer och öfverhöljde 
henne med sina smekningar. Hon kunde icke förgäta 
sin dröm, hon tänkte beständigt: sådan jag är, har också 
mormor varit; sådan mormor är, skall jag också blifval 
Och därvid tänkte hon på den vackra sjömannen, som 
for för alltid bort på hafvet, och hon tänkte på, jag vill 
ej säga hvem, och huru underbart att efter sjuttio år 
tänka tillbaka på honom och på alla dessa Ijufva ung- 
domsdagar, hvilka hon nu lekt bort i glädje. Då stego 
tårarna åter upp i Maries milda ögon; de stodo ju där 
beständigt på lur, så ofta hon var sorgsen eller mycket 
glad, den lilla, goda Marie. 

— Kan mormor tänka — sade hon; — jag har 
varit i gamla stugan ! Där stod på väggen mormors namn, 
och hela natten har jag drömt om mormor besynnerliga 
saker. 

Men den gamla hörde henne icke; hon höll blott 



126 LÄSNING FÖR BARN 

Maries hand i sin och kände uppmärksamt på diamant- 
ringen, som satt på ringfingret — Ringen . . . ringen I . . . 
— sade hon med darrande röst. — Hvarifrån har du 
fått ringen? 

— Den fann jag i gamla stugan, djupt instucken i 
springan af en vägg. 

— Det är densamma I — utbrast den gamla, böjde 
sig ned, kysste ringen och tryckte den på sitt förtorkade 
finger. — Tack du^ Maja lilla ; det är densamma, ja, ja, 
densamma I Jag sökte den i går, jag sökte den hela 
dagen, och det var icke möjligt att finna den. Men nu 
har jag den. 

— I går, mormor? I går? 

— Var det inte i går? Nej, du har rätt, det är 
flera veckor sedan. Det var när han for bort. 

— Var det den unge vackre sjömannen i den blå 
tröjan? 

— Ja, just han. Du känner då honom? 

— Han, som rensade bär med mormor i gamla 
stugan och sedan for bort på hafvet? 

— Densamme, ja . . . Du vet kanske icke, att vi 
höUo mycket af hvarandra. Vi hade hållit af hvarandra 
alltsedan vi voro små; han var ju blott tre år äldre. 
Han var för mig som en bror, men han höll af mig mer 
än man håller af sin syster. När han for bort för några 
veckor sedan, sade han till mig: »BeateSophie, du håller 
ej af mig såsom jag håller af dig; jag far nu bort och 
kommer kanske aldrig tillbaka. Men här i stugan har 
jag gömt den ringen du såg i går; sök den, han är din 1 
När du åter har ringen i din hand, då skall du veta, att 
jag snart är tillbaka hos dig; men finner du den aldrig, 
så se vi hvarandra aldrig mer.» 

— Sökte mormor ringen? 



GAMLA STUGAN 127 

— Om jag sökte den 1 Dag och natt, natt och dag, 
men jag fann den aldrig. Jag sökte den sommar efter 
sommar, och han kom aldrig tillbaka. Säg mig du, Maja 
lilla, det är kanske länge sedan han for ? Det är kanske 
flera månader? 

— Ack, mormor ... det var för sjuttio år sedan I 

— Sjuttio år! . . . Barn, du har rätt, jag tänkte icke 
därpå. Den dagen är för mig som i går; allt hvad där- 
emellan ligger har flutit förbi mig som en flod, och ensam 
har jag blifvit kvar på stranden. Säg mig, hvad står där 
skrifvet på ringens insida? 

— 1772. Jag kommer till dig! 

— Han kommer till migl Ja, nu vet jag att han 
kommer, men icke han till mig, utan jag till honom. 
Han är i de ljusa rymder, där intet afsked mera finns. 
Där skall också jag vara innan kort. Då kommer han 
till migl . . . 

— Nej, mormor, du får ej dö bort ifrån ossl 

— Sörj icke du, Maja lilla I Den långa dagen har 
sin afton så väl som den korta. Men lika mycket om 
dagen varit kort eller lång, endast hvarje timme fört oss 
närmare till Guds rike. Då möter man kvällen med glädje 
och hvilan med ro, och den eviga morgonen går salig 
upp öfver natten af det förgångna. 



Så talade gamla mormor med en så himmelsk för- 
tröstan, som endast den kan hafva, hvilken pröfvats mycket 
och dock behållit sin tro intill ändan. När nästa sommar 
kom, stod redan det späda, barnsliga gräset grönt öfver 
hennes graf. Men Antonia och Marie foro med sina för- 
äldrar åter ut till ön, och det var samma tid i augusti. 
— Kom, syster — sade Marie — låt oss se, om gamla 



128 LÄSNING FÖR BARN 

stugan finns ännu I — Må gå — sade Antonia; — men 
nu skola vi taga säkert märke på vägen, att vi icke för- 
villas. Och så gingo de. 

När de kommo till den vackra kullen vid sjön, fanns 
den gamla stugan icke mer; hon hade sammanstörtat 
under novemberstormarna förliden höst, en del af stockar- 
na hade man släpat bort ; andra, som voro de murknaste, 
lågo ännu kvar, jämte den stora hällen af gråsten, där 
flickorna kokat risgryn. Endast myggorna dansade ännu, 
som förr, öfver den lilla ruinen, och den nedgående 
solen kastade sina milda strålar af guld öfver de för- 
gångna minnenas öde bo. 

— Hvad ser jag! — utropade Antonia. — Tomten 
är husvill, hans slott har ramlat, och nu flyttar han kanske 
sitt hem till Albano! 

Marie hörde henne icke. Hon såg på de ödsliga 
lämningarna af stugan, dem solen förgyllde, liksom en 
framtids hopp, och hon sade sakta till sig själf : — Om 
sjuttio år står här en stor stad med skepp och fabriker, 
och här på detta ställe står ett litet lusthus med vimpel i 
toppen och ljusröda sidengardiner. Då minns ingen mer, 
att här stått en gammal stuga, där goda, glada människor 
bott ... En gammal gumma är den enda, som minns det . . . 

— Kom, Marie, kom I — ropade i detsamma Antonia. 
— Här växa de allra skönaste, rödaste, raraste åkerbär. 
Se hur de glimma! Känn hur de dofta! Ack, jag vet 
ingenting härligare på jorden, än riktigt stora, klara mörk- 
röda åkerbär. Tycker du inte detsamma, hvad? 

— Ack, ja, ja, låt oss plocka! — sade Marie och 
log. Och i detta barnafriska, Ijufva, oskyldiga löje för- 
svunno både forntid och framtid. 



PARISERH ÄTTEN 129 



Pariserhatten. 

Det var en gång en hatt, han var gjord af allrafinaste 
silkesfilt och glänste så att man kunde spegla sig 
i honom. Han hade h7itt sidenfoder och midt i fodret 
en förgylld skylt, som underrättade världen om att han 
var från Paris. Men oss emellan sagdt, så var han icke 
mer från Paris än de andra hattarna; skylten allena var 
från den stora staden, och det kunde ju vara nog, ty 
skylten är ändå hufvudsaken här i världen. Kanske var 
det därför som man betraktade honom med så stor 
beundran, där han stod på hattmakarens hylla och yfdes 
bland de andra hattarna, som icke voro från Paris, utan 
gjorda hos Fagerström i Helsingfors. 

— Kom mig inte för nära! — brukade han säga till 
dem. — Jag är från Paris och mina förfäder voro silkes- 
maskar hos kejsaren af Kina. Förstår ni det, fnask? 

De andra hattarna drogo sig undan så långt de 
kunde; de tänkte för sig själfva: han är förnäm, den 
där, hans förfäder voro silkesmaskar och våra voro rätt 
och slätt stallgumsar. Det är en faslig skillnad, låtom 
oss lämna honom i fred. 

En dag kom där in till hattmakaren en ung bond- 
dräng. — Jag skulle ha lust att köpa mig en grann 

9. - Topelius, Läsning för "barn I. 



130 LÄSNING FÖR BARN 

hatt — sade han — för nästa söndag skall jag stå 
brudgum. 

— Ahå — sade hattmakaren. — Se här är en 
från Paris. 

— Vasserratri! — skrek drängen och satte den på 
sitt hufvud. — Nej, hvad den var fin i skinneti Den 
kan väl allt kosta en silfverrubel? 

— Han kostar fem — sade hattmakaren. 

— Kostar han fem? Det är ju en hel piglön. 
Tackar så mycket, jag förtjänar mina pengar själf, och 
jag vet hvad de duga till. 

Och så tog han en grå polkahatt, som var en af 
de billigaste; i den stack han en röd tuppfjäder och en 
gul tulpan, och så gick han förnöjd sina färde. Men 
pariserhatten kände en sten falla från sitt hjärta: hvad 
skulle hans förfäder silkesmaskarna ha sagt, om han 
kommit på en bondes okammade hårl Polkahatten 
kunde vara god nog, den hade ej edukation, fast den 
hade ett grant namn, den var just en sådan lustig knalle, 
som passade förträffligt ihop med tuppfjädern och tulpanen 
till tak åt en bond fysionomi. 

— Jag kan undra hvad mitt öde blir i världen! — 
suckade pariserhatten. — Här i landet finns ingen som 
är mig värdig. 

Emelleitid så kom där slutligen en hög och förnäm 
herre in i hattbutiken ; han var ... låt mig se, han 
var . . . markis. — Ni har väl inga hattar här? — sade 
den fina herrn till hattmakaren. 

— Om hans nåd behagar se på hyllorna . . . 

— Hvad I Ni ämnar väl inte bjuda mig de där 
simpla fasonerna? Ni har väl ingenting från Paris? 

— Ajomen, här är en hatt från Paris. 



PARISERHATTEN 131 

— Lät sel Jaha, den kan möjligen anstå mig. Den 
kostar väl sina tio silfverrubel? 

— Ja, precis så kostar den. 

— Nå godt, jag tar den. Hör på, min vän, skrif 
upp den på min räkning 1 

Och därmed tog han hatten och gick. Se på den, 
tänkte pariserhatten, den är då karl för sin hatt, den 
anstår mig. Ack, om mina förfäder silkesmaskarna 
kunde se till hvilken heder jag kommit 1 Och därvid 
suckade han så, att det hvita sidenfodret med den för- 
gyllda skylten knakade inuti honom. 

Markisen åkte kring med hatten på sned i en liten 
droska med förgyllda hjul, det förstås. Allt folk såg på 
honom med förundran och sade: — Kors, en så vacker 
hatt I Det kan man då se, att den herm behöfver 
hufvud, ty på hvad skulle han annars sätta sin gentila 
hatt? — Och hatten hörde detta, han blef så uppblåst 
af beundran öfver sig själf, att svettremmen sprack uti 
honom. — O — sade han — jag måste lägga band på 
mina känslor. Jag spricker, jag spricker, och det passar 
sig inte för mig som har edukation. 

Markisen gick i förnäma sällskap, och så hände 
sig, att hans hatt en afton kom i förbindelse med flera 
de superfinaste damhattar i en tambur. En isynnerhet 
var den allra sötaste; hon var af ljusröd crépe med 
hvita törnrosor på insidan. Hon kunde tala franska, ty 
modehandlerskan, som gjort henne, hade en vän, som 
sett en modejoumal, som var tryckt i Paris. Markisens 
hatt slog sina krokar för damerna, det kan man föreställa 
sig, och mest af alla kurtiserade han den ljusröda. — Vi 
kunde just bli ett par — sade han på sitt fina vis och 
skrynklade sig både in- och utvändigt, så starkt kände 
han det. 



132 LÄSNING FÖR BARN 

Den ljusröda fläktade helt sirligt med sina band 
och sade: — je vovs aime, det vill säga: har du 
pengar? 

— Hvad det beträffar — svarade pariserhatten — så 
har jag hvitt sidenfoder och en förgylld skylt. Dessutom 
är jag frän Paris och mina förfäder voro silkesmaskar 
hos kejsaren af Kina. 

— Me voilä! — sade den ljusröda. — Jag tar dig 
med det förbehåll, att vi bo skilda i hvar sitt klädskåp 
och för. resten fara tillsammans med vårt herrskap på 
teatrarna eller någon gång träffas i tamburerna. 

Och så förlofvade de sig. 

Pariserhatten var nu helt pösig af glädje, och så 
följde han sin herre hem. Men nästa morgon hände 
sig icke bättre, än att en oborstad stadsfogde helt bittida 
infann sig i markisens boning och gjorde utmätning på 
allt hvad där fanns, nämligen : tjugu par franska handskar, 
sexton frackkostymer, fjorton sidenvästar, tolf chemisetter, 
löskragar, halsdukar, en guitarr, fyra romaner, ett par 
lösmustascher och — pariserhatten. Alltsammans fördes 
till auktionskammaren, och där skulle det säljas för att 
betala markisens skulder, droskan, den hade vagnmakaren 
tagit långt förut. 

— O ! — suckade hatten — hvad skulle mina för- 
fäder silkesmaskarna säga, om de visste detta I — Men 
så tröstade han sig med att han förmodligen skulle bli 
högt betald. 

Äuktionsdagen kom, och mycket folk infann sig för 
att ropa, men där gick allt för röfvarpris, ty markisen 
var en så spinkig karl, att hvarken hans handskar eller 
hans frackar passade åt någon annan. Slutligen såldes 
också hatten. En slaktare ropade tio kopek, men en 
garfvare höjde priset, och så föll klubban slutligen för 



PARISERHATTEN 133 

en silfverrabel. Det var ändock något, och för det budet 
stannade en betjänt i grant livré. — Ack — suckade 
hatten — hvad skulle mina förfäder säga! — Men mera 
fick han icke tid att framsucka, ty betjänten grep honom 
tämligen hårdhändt, mönstrade honom in- och utvändigt 
och sade: — Hvad pocker, svettremmen är ju sprucken 
på honom och fodret alldeles skrynkligt! — Om be- 
tjänten vetat, att det ena hade skett af stolthet och det 
andra af kurtis I 

Hvad skulle hatten göra? Han måste trösta sig 
med att hans nya herre bar guld på kragen och gaf 
honom en kokard af oäkta galon. Men det hårda ödet 
fogade, att betjänten tjänade hos samma förnäma dam, 
som hade den ljusröda crépehatten, med hvilken pariser- 
hatten förlofvat sig i tamburen. Nu fick fästmannen stå 
bakpå vagnen, medan fästmön vaggade inuti. — Söta du, 
söta du, ser du inte att det är jag? — skrek pariser- 
hatten. — Hon borde veta, den lollan, att jag är från 
Paris och att mina förfäder voro silkesmaskar hos kej- 
saren af Kina. 

Betjänten gick inte i så förnämt sällskap som fordom 
markisen, ja, det hände icke så sällan, att han i tysthet 
gick på krogen. Där kom hatten i kamratskap med idel 
pack, fick punsch och brännvin öfver sig, och så fick 
han smak för att supa. Men hvar gång han tagit sig 
ett glas, sade han vid sig själf: — Nu skall jag inte 
dricka så att det syns på mig. Jag är från Paris, jag 
har edukation och vet hvad som passar sig. 

Stackare, det syntes nog på honom I Den fina silkes- 
filten blef lurfvig och full af punsch fläckar, fodret flottigt, 
och hans förgyllda skylt tog krögarmor från honom och 
satte på en brännvinsflaska, för att kunderna måtte tro 
att hon hade brännvin från Paris. 



134 LÄSNING FÖR BARN 

En natt blef han bortbytt och kom i händerna pä 
en gesäll, som åter pantsatte honom för tjugu kopek 
hos en jude. Juden var en förståndig man, som visste 
att draga nytta af allting, han putsade upp den afsig- 
komna hatten och sålde honom för femti kopek åt 
samma slaktare, som bjudit tio kopek för honom på 
auktionen. Slaktaren hade en piga, som af en kammar- 
jungfru hade köpt sig en gammalmodig, urblekt crépe- 
hatt, och när man såg noga på den, var det ingen 
annan, än den koketta ljusröda, som hade förlofvat sig 
med pariserhatten i tamburen. Den ljusröda märkte 
snart, att hon åter kommit i sällskap med sin gamla 
fästman. — Ah, monsieur — sade hon — comment 
vous portezvousf — det vill säga: nu får du mig igen, 
ty hon hade allt sin förnäma vana kvar att tala franska. 
Men pariserhatten hörde nu icke på det örat. — Pighatt — 
sade han — du bör veta att jag är från Paris och att 
mina förfäder voro silkesmaskar hos kejsaren af Kina. 
Förstår du det, du urblekta, gammalmodiga kökstrasa? 
Du har ju inte så mycket som dina sidenband i behåll. 

— Och du har inte en gång din skylt 1 — sade crépe- 
hatten, som i förargelsen glömde, att hon inte kunde 
annat än franska. 

Ja, om pariserhatten blott hade haft skylten, så 
hade hans öde varit drägligt nog, ty slaktaren var en 
ordentlig man, som borstade honom hvar söndag. Men 
utan skylt, hvad duger man till här i världen? Pariser- 
hatten var alldeles af den meningen, och det gjorde, 
att han trifdes illa hos den hederlige borgaren. Han 
började fundera på att rymma, och det dröjde inte länge 
innan han fick ett tillfälle därtill. En mörk afton, när 
slaktaren kom hem från en begrafning, begagnade sig 
hatten af första passande vindpust och tog till flykten. 



PARISERHATTEN 135 

Hasch, det bar af i mörkret. Han föresatte sig att åter 
uppsöka sin markis och trillade hela långa gatan utför. 
Men, o jämmer, hvilken färd var icke detta! Gatan 
blöt af smuts, och huru fint än hatten trippade på 
brättet med sitt nätta parisersätt att drilla omkring, 
kunde han likväl ej undgå att smörja ner sig. Redan 
stod han i begrepp att flykta in i en portgång, då olyckan 
kom öfver honom i skepnad af en vagn . . . kratsch, 
så rullade vagnen öfver honom, och där låg han halfdöd 
och förkrossad i gatsmutsen. Han förmådde knappt 
tänka — och en hatt brakar dock tänka, när han har 
hufvud uti sig — men en sak föresväfvade honom i 
denna hans förnedring : hvad skulle hans förfäder silkes- 
maskarna tänka . . . 

Åndtligen grydde morgonen. Då kom en sotargosse 
med sin granrisruska gatan fram, blef varse den stackars 
hatten och tog upp honom. — Visst är han något för 
usel — sade sotarmurren — men alltid kan han duga 
i skorstenen. 

— Vet hut, skorstensfejare! — ropade hatten. — Jag 
är från Paris, jag har edukation och mina förfäder voro 
kejserliga silkesmaskar. 

— Bryr jag mig om dina förfäder! — sade sotar- 
pojken. — Det är nu inte fråga om dem, utan om hvad 
du duger till, och jag tänker bära sot i dig. 

— Är du galen? Jag har haft förgylld skylt och 
hvitt sidenfoder — skrek hatten i sin häpnad. 

— Hvad angår det mig hvad du haft? — svarade 
pojken, och så bar han sot i honom. Och pojken var 
en liten lustig gök, som gärna sjöng glada visor, när han 
genom det långa svarta röret kommit upp i dagsljuset 
på taket. En dag stod han kapprak of van på den högsta 
skorstenen i hela staden. — Jag får väl lof att kläda 



136 LÄSNING FÖR BARN 

mig grann, när jag är en sä högt uppsatt person — sade 
han, och därvid slog han ut sotet och satte hatten pä 
sig. Så kom sig dä pariserhatten ännu en gäng upp 
här i världen. Men i detsamma for en stormil fram 
och ryckte hatten af pojkens hufvud. Aldrig såg han 
den mer och aldrig jag heller. Han for och for, och 
stannade visst icke förrän i månen, och tänk hvilken 
månförmörkelse där blef af den sotiga hatten! Gubben 
och gumman i mån höllo kanske just på att läsa sagan 
om Kyrktuppen, huru »högmod går för fall», då det i 
hast blir mörkt omkring dem. — Hvad är det för en 
skråpuk? — ropa de. 

— Vet ni inte, att jag är från Paris? Jag har 
edukation, jag vet hvad som passar sig. Jag har haft 
en förgylld skylt, och mina förfäder voro silkesmaskar 
hos kejsaren af Kina ... 

— Jo, du ser så ut 1 — sade gubben och gumman 
i mån. 



RADIGUNDIS' PENNA 137 



Radigundis' penna. 

Högt i den klara rymden fågeln svingar. 
Det är svandrottningen. I vårens stunder 
till flykt hon spänner sina hvita vingar 
och ilar norrut öfver fält och lunder. 



Mot mörka skyn därborta, blixtens moder, 
hur ljus hon glänser, lik en morgonstrimma! 
Hur lätt hon flyter där på luftens floder, 
som stjärnorna på nattens töcken simma 1 

Till jorden ser hon ned, till mänskovimlen, 
där allt arbetar, lider, längtar, anar, 
där hvarje öga ser med hopp mot himlen, 
men få förstå det eviga, som manar. 

Hvem är du, ljusa, undersköna hägring 
i fjärran sky? Är du ett sken af solen, 
en stråle, kommen att med himmelsk fägring 
förgylla våra mörka moln vid polen? 



138 LÄSNING FÖR BARN 

Nej, du är Radigundis, sagans unga 
och sköna drottning, svanornas furstinna, 
som Herren skapat, att Hans lof besjunga 
och vara här Hans allmakts tjänarinna. 

Han danat dig utaf den blå azuren, 
han klädde dig i ljusets färg allenast, 
att du bland alla väsen i naturen 
må vara oskuldsfullast, högst och renast. 

Hur skulle dig till skyn din vinge bära, 
om jordens stoft dig droge till det låga? 
Och om du sjönge blott din egen ära, 
hur skulle molnets blixt du trotsa våga? 

Men all din fägring är blott återglansen 
af Herrens klarhet, och din makt, hvad är den, 
om ej ett halfförbleknadt blad ur kransen 
af Herrens allmakt, som uppfyller världen? 

Dröj, Radigundis, dröj, du sagans rena 
och undersköna fe, att än oss glada 1 
Lär oss, som du, att blott det högsta tjäna 
och, liksom du, i ljus vår ande klädal 



Långt under svanen på den gröna ängen, 
där går en liten pilt med ljusa lockar. 
Han jagar fjärilar på blomstersängen. 
Och tufvans sippor lekande han plockar. 



RADIGUNDIS' PENNA 139 

Han är sä glad, ty sina läxor mänga, 
dem kan han alla nu, som lärarn sade. 
Pä ängen gör han spräng, sä länga, länga, 
som sjumilsstöflar han pä föttren hade. 



Och hopp och hej! Det finns ej bäck, ej dike, 
som ej den lille pilt kan öfverspringa; 
det finns ej träd, sä högt, i skogens rike, 
uti hvars gröna topp han ej kan svinga. 



Dock hvad är det? Frän höga molnet of van 
en snöhvit fjäder fladdra ses och falla. 
Frän svanen högt uti det blä är gäfvan; 
hon faller bland de vana blommor alla. 



— Ack, hvilken präktig fjäder är ej denna! 
Sä mjuk! Sä hvitl Min skall den fjädern blifva. 
Jag just behöfver nu en vacker penna; 
jag har sä mänga stilar nu att skrifva. — 

Sä gömmer han den i sin lilla tröja 
och springer dagen läng med svanens gäfva. 
Men kvällen kommer; dä får han ej dröja, 
han mäste hem, att pä sin läxa sofva. 

Och natten är till ända, morgon randas; 
ur söta sängen mäste gossen klifva. 
Fast värens dofter genom fönstret andas, 
han mäste sitta inne, skrifva, skrifva. 



140 LÄSNING FÖR BARN 

Förskriften fram, den engelska, med höga 
och konstfinurligt krökta krumeluren I 
Ack, för dess rundning har ej gossen öga; 
ut ser han pä den strålande naturen. 



Nu minns han dock; sin vackra svanefjäder, 
förstås, den måste han på stund försöka. 
Med den — och han däråt sig barnsligt gläder — 
de engelska krumbukter vill han kröka. 



Nu är den skuren; nu i bläck den doppas; 
nu börjar han . . . Hvad nu? Månn' än han drömmer? 
Går han i sömnen? Det vill jag ej hoppas. 
Likväl . . . likväl sig pilten rakt förglömmer. 



Han skrifver raskt; så snabb hon går, hans penna; 
fullskrifven snart är hela långa sidan. 
Men aldrig skref han förr en stil som denna, 
och visst han sviker lärarens förbidan. 



De engelska, de nätta krumelurer, 

det är ej dem, det är ej stil han skrifver. 

Lif få de svarta, sirliga figurer; 

enhvar af dem ett luftigt väsen blifver. 

För gossens ögon hur hvar bokstaf dansar, 
som älfvor små, som kungar med sin krona, 
som hjältar med sitt svärd, som mör med kransar, 
som feer, hvilka uti guldmoln trona! 



RADIGUNDIS' PENNA 141 

Och genom fönstret vårens dofter stiga, 
och vårens vindar in i rummet gunga; 
de täcka blommor träda fram och niga, 
och alla fåglar stämma upp och sjunga. 



Och liten pilt, han sitter där betagen, 
förvånad, häpen, glad, och skrifver, skrifver, 
han kunde sitta där Guds långa dagen, 
men ingen, ingen engelsk stil det blifver. 



Ty när han ser . . . på hela sidor långa 
han skrifvit sagor, vackra, glada, ömma, 
om vårens fjärlar och om blomstrens ånga 
och himlens änglar, som i skyn sig gömma. 



Han ser, han läser, hoppar, skrattar, gråter, 
och bäst han gråter, ses på nytt han skratta. 
Han tror ej sina ögon . . . läser åter . . . 
Nej, sådant häxeri kan han ej fatta. 



Är pennan trollad, eller är den lille? 
De sagor, som på pappret flyta lätta, 
det är som han dem alla minnas ville. 
Men aldrig han hört någon dem berätta 



Då står den gode lärarn vid hans sida 
och läser obemärkt hvad gossen diktar. 
Hans stränga ögon bli därvid så blida . . . 
Månn' för sin stil den stackars gossen pliktar? 



COUECTION 



142 LÄSNING FÖR BARN 

— Ack, snälla, goda, bästa herr magister, 
förlåt! Jag efter förskrift ville skrifva, 
men se, jag råkat ut för trollens listeri 
Jag kan ej . . . Bara sagor vill det blifva. — 



Då ler den gode lärarn: — du kan finna, 
att sällsam pennan är. En skänk jag anar 
af Radigundis, svanornas furstinna, 
som stundom högt i gyllne skyn man spanar. 

Ibland, när våren allt i grönska kläder, 
och uppå fältet barnen leka alla, 
då låter Radigundis snöhvit fjäder 
ur sina stora, rika vingar falla. 



Den fjädern är förtrollad. Den, som skrifver 
med denna penna, skall sig visst förundra, 
ty stilar, siffror, regler ej det blifver, 
men sagor, visor blir det många hundra. 



När jag var liten, fann ock jag en penna, 
Från Radigundis' hvita vingar tagen. 
Hon var så mjuk, så len, så fin som denna, 
och sagor skref jag, vackra liksom dagen. 

Men pennan nöttes ut, förgicks i vådan. 
Då valde jag bland dem, som gåsen fäller, 
väl många dussin pennor. Men en sådan, 
den fick jag aldrig mer och får ej heller. 



RADIGUNDIS' PENNA 143 

Jag skref . . . jag skref väl siffror många tusen 
och lärd latin och nyktra perioder, 
men flydd var sagans värld, min hand var frusen, 
och i min själ förtorkat diktens floder. 

Det är så med oss alla, kära gosse! 
Vi måste ju på lifvets allvar stafva; 
men när vi trampat tungt i mödans mosse, 
då är vår barndoms saga god att hafva. 

Då är hon lifvets friska ungdomskälla, 
som vattnar hedarna och svalkar öknen; 
och hösten har ej makt att löfven fälla, 
och där är vårluft än i vintertöcknen. 

Var därför klokt När mödorna bli hårda, 
låt se, att ej din skatt du rymma låter! 
Ty himlens gåfvor måste mänskan vårda, 
och en gång spillda, fås de aldrig åter. 



Med undran hörde liten pilt det ordet. 
Ack ja, han lärarns varning ej vill glömma 
I låsta lådan af det stora bordet, 
där vill han Radigundis' penna gömma. 

Så hände sig, att dagarna förgingo, 
och veckor, månader och år förledo. 
Helt nya ämnen piltens tankar fingo, 
och nya känslor i hans hjärta stred o. 



144 LÄSNING FÖR BARN 

En dag den forne lärarn honom möter: 

— Hur stor du vuxit! Knappt man kan dig känna. 
Med fröjd jag hör, att bra din bok du sköter; 
men säg mig, har du Radigundis' penna? 

— Min penna? — svarar ynglingen förlägen. 

— A ja, jag minns . . . den gömde jag i lådan . . . 

— Och sedan, säg 1 Nå, hvart tog pennan vägen? 

— Till väderbössa tog jag den i vådan. 

— Hvad? Himlens gåfva du förspillt? — Ack, banna 
mig ej därför! Stålpennor har jag många, 

och gåsens fjädrar äro lika granna. 
Jag kan ju nya dun ur luften fånga. — 

Ej mer ett ord bedröfvad lärarn säger, 
men båda vandra ut på ängen stumma; 
och där är vår, där kvittrar fåglars läger, 
och fjärlar fladdra där kring hvarje blomma. 



Mot mörka skyn därborta, blixtens moder, 
den hvita svanen glänser, lik en strimma, 
hur lätt hon flyter där på luftens floder, 
som stjärnorna på nattens töcken simma! 

Ja, det är Radigundis, sagans blida, 
snöhvita fe, som klyfver oceanen. 
Men fåfängt hennes gunst ses gossen bida. 
Han har ju gåsen; hvad vill han af svanen? 



KNUT SPELEVINK 145 



Knut Spelevink. 

Knut var en fattig gosse utan far eller mor och bodde 
i en liten stuga hos sin farmor vid Pärlebanks 
strand. En skjorta hade han, en tröja, ett par byxor 
och en mössa; mera behöfdes icke om sommaren. Om 
vintern hade han ullstrumpor och näf verskor; det var 
icke sä litet. Munter var han och alltid glad, men alltid 
hungrig. Det är en rar konst att kunna på samma gång 
vara hungrig och munter. 

Olyckan var, att hans gamla farmor sällan hade så 
mycket mat, att gossen fick äta sig mätt. Hon spann 
ullgarn och skickade Knut att sälja garnet till herr 
Petermans stora herrgård, som hette Åsa, en mil där- 
ifrån. När Knut återvände med penningar för garnet, 
köpte gumman mjöl till att baka hålkakor. En ryssja 
hade hon ock, så att där kunde fås fisk ibland, när 
fiskare-Jonas' pojkar hjälpte Knut att lägga ut ryssjan. 
Var där god inkomst för garnet, så kunde väl också 
vankas sur mjölk, och potatis fick man så länge de 
räckte från den lilla åkertäppan vid stugan, stor som ett 
kammargolf. Men det var ej alltid så välbeställdt. Knuts 
lilla mage fick ofta skrika efter mer, och lika munter 
var han ändå. 

10. — Topelius, Läsning för barn. I. 



146 LÄSNING FÖR BARN 

En morgon satt han hungrig vid Pärlebanks strand 
och plockade gula stenar, som liknade mjuka, varma, 
kokta potäter. Stackars Knut, de dugde ej äta, han 
kastade skrattande bort dem. Då låg där någonting 
mellan stenarna. Knut tog upp det och fann det vara 
en liten pipa af rörvass, som barn bruka skära för sitt 
nöje vid stränderna. Detta var nu ingenting märkvär- 
digt alls, men Knut ville försöka om pipan gaf ljud. 
Riktigt, hon gaf verkligen ljud, man kunde spela tre 
toner på henne: pu, py och pL När Knut märkte detta, 
stoppade han pipan för ro skull i tröjfickan. 

Det råkade vara en svältdag: Knut hade ingen 
frukost fått. — Om jag nu sutte i herr Petermans kök 
på Åsa! — tänkte han vid sig själf och inbillade sig, 
att han kände lukten af stekt strömming. 

Något skulle han göra. Han patte sig på en sten 
vid stranden och företog sig att meta. Men ingen fisk 
ville nappa. Hafvet var spegelblankt efter en storm i 
går, solen sken, dyningarna gingo som stora glasberg 
mot stranden och kysste Unda Marinas fotspår i sanden. 
— Jag undrar hvad farmor har till middag i dag — 
tänkte knut vid sig själf. 

Då gick en dyning så högt, att den vätte Knuts 
bara fötter, och där hördes ett sorl i dyningen: — Knut, 
har du hittat prinsessans trollpipa? Man kan blåsa tre 
toner på pipan: pu för att sofva, py för att gråta och 
pi för att skratta. 

— Hvad för något? — sade Knut. — Är det en 
trollpipa? Gå din väg, dyning; jag har hittat pipan och 
tänker behålla henne. 

Dyningen mumlade något, man visste ej hvad, rullade 
åter ut och kom icke tillbaka. Knut tog sin pipa ur 
fickan och betraktade henne. — Jaså, du kan trolla, du? 



KNUT SPELEVINK 147 

Nå, trolla åt mig en fisk på kroken! — och med det- 
samma blåste han pUy pu. 

Icke länge hade han blåst, innan först en löja, 
sedan en mört och slutligen en gädda flöto upp till 
vattenytan, liggande på sidan, som skulle de sofva. — 
Här vankas färsk fiskl tänkte Knut och fortfor att blåsa. 
Om en stund låg hela vattenytan vid stranden betäckt 
med flytande fiskar: spiggar, löjor, mörtar» abborrar, 
braxar, idar, gösar, sikar, laxar och allt det kvickstjär- 
tade yngel, som lefver i hafvet. — Här blir ett stort 
fiskafängel — tänkte Knut åter och sprang upp till stugan 
för att hämta en håf. 

När han kom tillbaka, såg han stranden uppfylld af 
vattenfåglar. Måsarna vore de snålaste och skreko: 
Ta i 'an! Ta i 'an! så att det hördes en half mil om- 
kring. Men de hade många andra i sällskap: änder, 
prackor, knipor, vildgäss, till och med svanor. Alla 
dessa rofgiriga gäster voro i fullt arbete att uppsluka 
de flytande fiskarna, och midt i svärmen nedslog en stor 
fiskörn, gripande i sina klor en halfpunds lax. 

— ' Vänta ni, tjufvar! — sade Knut, tog upp stenar 
från stranden och begynte kasta på fåglarna. Somliga 
träffades i vingen, andra i benen, men ingen tycktes 
hugad att släppa sitt byte. Då small ett skott, så åter 
ett och åter ett från det närliggande sundet. Somliga 
af fåglarna vände nu sidan till och flöto på vattnet, 
likasom fiskarna. Skotten fortforo att smälla, till dess att 
hela fågelsvärmen var dels nedskjuten, dels skrikande 
skingrad åt alla håll. 

En båt med tre jägare närmade sig stranden för att 
uppsamla bytet. Det var herr Peterman, som rott ut 
med två af sina vänner på fågelskytte. De stego i land 
vid godt lynne. — Se på Knut! sade herr Peterman. 



148 LÄSNING FÖR BARN 

— Hur i alla dagar har du församlat sä många fåglar 
vid Pärlebank. 

— - Jag spelade för fiskarna, och fåglarna ville hålla 
dem sällskap — svarade Knut spetsfundigt. 

— Men då är du ju en extra flink spelman — 
sade herr Peterman. — Hädanefter skall du heta Knut 
Spelevink. 

— Får gå — sade Knut. Han hade ju intet tillnamn 
förut, han kunde likaså gärna heta Spelevink, som An- 
dersson, Söderlund eller Mattsson. 

— Men hör nu, Knut Spelevink, hur ser du så illa 
ut i dag? Du är ju mager som en hummelstör — sade 
herr Peterman. 

— Hur skulle ej jag se illa ut, som sett så mycket 
mat och icke ätit något sedan i går middag ? — svarade 
Knut på sitt muntra sätt. 

— Så, så. Kom då i dag på middag till Åsa, efter 
du har förskaffat oss en så god fångst! Men kom ej 
förrän klockan fyra, ty förr hinna ej fåglarna plockas 
och stekas. 

— Tackar ödmjukast — svarade Knut. Inom sig 
tänkte han: — Det var nog sent för den, som ej ätit 
middag sedan i går. 

Herr Peterman rodde bort, Knut gick till farmor. 

— Nå, Knut, har du sett någon fisk i dag? — Sett har 
jag nog, men fåglarna åto upp fiskarna och herr Peter- 
man sköt fåglarna. — Det var illa det, Knut. Vi ha intet 
annat till middagen, än två strömmingar, fyra potäter 
och en half kaka bröd. — Gör ingenting, farmor I Ät ni; 
jag är bjuden till Åsa på middag, jag skall hämta åt er 
en ostbit i fickan. 

— Gå ej genvägen genom Kiikkala skog, Knut; där 
bo älfvoma och dessutom tre trollkonungar: bergskungen, 



KNUT SPELEVINK 149 

snökungen och skogskungen. Gå hellre strandvägen, där 
är säkrare, men akta dig för hafsfruni 

— Strandvägen är så lång, farmor, och jag har ej 
ätit något sedan i går middag. 

— Nå, gå hvar du vill, men tänk ej på mat, det 
inleder i frestelse. 

— Nej, farmor, jag skall tänka på nästa läsförhör. 
Knut gick och tänkte på läsförhöret, men när han 

kom till genvägen, tänkte han: — Visst vore jag en 
narr, om jag med så hungrig mage skulle gå två mil i 
stället för en. 

Alltså vek han af till genvägen genom Kiikkala skog 
och beslöt att i tankarna förhöra sig själf i katekesen, 
medan han gick genom skogen. Han hade icke gått 
långt, innan han såg en liten mager gubbe, dragande 
efter sig en kärra, lastad med tolf järnstänger. — Se, 
god dag, Knut Spelevink — sade gubben. — Hur ser 
du så illa ut i dag? 

— Hur skulle ej jag se illa *ut, som icke ätit annat 
än katekesen sedan i går middag? Men hur vet ni mitt 
nya namn? 

— Jag vet alla namn — sade gubben. 

— Får jag ej hjälpa er? Ni pustar för lasset. 

— Skjut på, om du vill. Spelevink. 

Knut sköt på, och snart kommo de till ett stort 
berg i skogen. — Här bor jag, sade gubben. — Stig in, 
så skall jag bjuda dig något godt för att du hjälpt mig 
med lasset. 

Gubben gick in i berget. Knuts mage sade: följ 
efter 1 Och Knut följde. Snart voro de i ett stort under- 
jordiskt palats, där allt glänste af guld, silfver och ädla 
stenar. — Bor ni här? — frågade Knut. 

— Det måtte jag veta — sade gubben. — Jag är 



150 LÄSNING FÖR BARN 

ju bergskonungen, och i morgon skall jag fira min dot- 
ters bröllop. Allt mitt folk har så brådt, att jag själf 
måste hämta min mat från stångjärnshammaren. 

— Var det järn, som ni drog på kärran? — frå- 
gade Knut. 

— Stångjärn, min gosse, stångjärn af bästa sort. 
Det är något förmer det, än simpel järnmalm. Stång- 
järn är min favoriträtt, isynnerhet när det är hvitglödgadt. 
Har du någonsin ätit stångjärn? 

— Nej — sade Knut ; — inte som jag kan minnas. 

— Då skall du få smaka någonting extra fint. Gif 
akt, nu lägger jag två stänger i min brinnande ugn. Om 
tre minuter glöda de hvita; kryp då in i ugnen, och bit 
af dem varmstektal 

— Tackar så mycket; gif mig hellre en kaka hål- 
bröd med smör på och en god filbunke. 

— Se, den begriper då ej hvad som är godtl Packa 
dig fort i ugnen, järnet är redan rödt. 

— Månntro det? Där är nästan för hett. 

— Hvad är det för prat? Det är ju lagom kammar- 
värme — brummade gubben och ville med all gewalt 
stoppa Knut i den brinnande ugnen. Men den, som tog 
till fötter, det var Knut. Han sprang för brinnkära 
lifvet, lyckades finna utgången och var snart åter på 
skogsvägen. 

— Farmor hade rätt — tänkte Knut; — jag vill 
förhöra mig i katekesen. 

Medan Knut ännu tänkte på de svåra frågorna : 
hvad år detf begynte han frysa. Orsaken blef snart tyd- 
lig, där stod ett stort snöberg midt i sommaren. Det 
var märkvärdigt, tänkte Knut. Hvar skall man få sig 
litet varm mat? 

Med dessa ord klef han i snön och tänkte på maten, 



KNUT SPELEVINK 151 

men rätt som det var, plumsade han ned i ett djupt hål 
och befann sig i ett präktigt palats af glimmande is. 
Där var stjärnklart och månljust, alla salar voro prydda 
med speglar af glanskis, alla golf beströdda med diaman- 
ter af rimfrost. Oviga snögubbar kullrade på magen fram 
öfver golfven. En enda stod rak; det var en lång, 
styf jätte, ispiggar i håret, ispiggar i skägget, nattrock 
af pappersis och skor af frusen bärsaft. — Se, god 
dag, Knut Spelevink — : sade jätten; — hur ser du så 
illa ut i dag? 

— Hur skulle ej jag se illa ut, som icke har fått 
annat än hett stångjärn sedan i går middag? — svarade 
Knut med skallrande tänder. 

— Du är för het, unge man, du är för het — 
sade jätten. — Jag är snökonungen, jag uppfostrar alla 
mina undersåtar till isklimpar, och jag vill göra äfven 
dig till en isklimp. Öfversnögubbe, doppa pojken sju 
gånger i iskallt vatten, häng honom på en knagg, och 
låt honom frysa! 

— Nej, vänta litet — menade Knut. — Gif mig 
hellre en mugg varm ölost, jag är redan en isklimp I 

— Öfversnögubbe, gif honom en bit fruset kvick- 
silfver och en mugg frossa, innan du doppar honom! — 
befallde jätten. 

Knut ville taga till fötter, men det var redan för 
sent. Öfversnögubben grep honom i kragen, det hade 
varit ute med honom, om han ej råkat få fatt i sin rör- 
pipa. Knut visste intet annat råd, än att blåsa i pipan, 
och denna gång var det pi, pi' Strax förvredos den 
långe snökonungens anletsdrag till ett grin, som skulle 
föreställa munterhet, men som icke var annat, än raseri 
öfver den skrattlust, som oförmodadt fick makt öfver 
honom. Han skrattade, ja han skrattade så, att ispiggarna 



152 LÄSNING FÖR BARN 

föllo från hans hår och haka, hans knän kroknade, och 
slutligen föll hufvudet af honom och brast i bitar, Alla 
snögubbarna föllo sönder af skratt, öfversnögubben föll 
att sitta och blef slaskvatten, isspeglarna sprucko i små 
smulor och hela snöberget förvandlades till ett yrväder. 
Med största möda kunde Knut själf hålla läpparna 
tillsammans och blåsa, så skrattade han. Midt i yrvädret 
märkte han sig åter vara på skogsvägen, snön rann bort i 
strida bäckar, och det var åter full sommar. 

— Nu skall jag akta mig — tänkte Knut, klef 
stadigt framåt och begynte stafva ur minnet på hvad 
år det. Men han hade ej gått långt, innan han befann 
sig vid sidan af den vackraste gröna skogsbacke mellan 
bergen, och där glimmade gräset af röda smultron. 
Inte kan det vara farligt att plocka några smultron, 
när man inte får mat förrän klockan fyra i eftermiddag, 
tänkte Knut och klef upp på skogsbacken. Knappt 
var han där, innan han märkte, att det, som han an- 
såg för smultron, var intet annat, än många tusen små 
täcka älfvor i röda kjolar. De voro ej längre än 
smultronstjälkar, och dansade lustigt omkring en grön 
tufva, på hvilken deras drottning satt, som var tre tum 
lång. 

— Se, god dag, Knut Spelevink — sade älfdrott- 
ningen. — Hur ser du så illa ut i dag? 

— Hur skulle ej jag se illa ut, som ej har fått 
något annat sedan i går middags, än hett stångjärn 
och fruset kvicksilf ver ? Jag trodde, att du var ett 
smultron. 

— Stackars gosse, han är hungrig — sade älf- 
drottningen till sin kammarfru. — Gif honom en dagg- 
droppe och ett myggben, så att han en gång får äta sig 
riktigt mättl 



KNUT SPELEViNk 153 

— Tackar så mycket — svarade Knut. — Kanske 
kunde jag få mig en så smultron och ett ämbare 
mjölk? 

— Det var en grofhuggarel — sade älfdrottningen, 
högeligen förnärmad af en så omåttlig aptit. — Vet du 
väl^ människobarn, att du kommit utan pass i mitt rike 
och trampat ihjäl trettiotre af mina trogna undersåtar, 
så att där ej blef mer än en röd fläck efter dem ? Skogs- 
spindlar, gören eder skyldighet I 

Knappt var detta sagdt, innan en legion långbenta 
spindlar klängde sig ned från träden och begynte kring- 
spinna Knut med otaliga fina spindeltrådar. Knut tyckte 
ej om sådant elakt skämt, strök bort spindelväfvarna och 
ville begifva sig af till skogsvägen, men kom ej ur fläcken. 
Hans fötter snärjdes in i allt starkare nät, hans armar 
fastlimmades vid tröjan, hans ögon tillklistrades och slut- 
ligen föll han omkull i gräset. 

Han kunde icke se någonting, han hörde hela skogs- 
backen skratta, älfvorna togo i ring kring honom, dan- 
sade öfver honom, nöpo honom som myggor i kinderna 
och voro utom sig af munterhet öfver detta putslustiga 
upptåg. — Ligg nu här och svält, tilldess att du 
blir mätt af en daggdroppe och ett myggben ! — sade de. 

Knut föll till bönboken. — Hör nu, små älfvor — 
sade han — jag är nöjd med att äta ett litet stycke rö, 
som jag bär i min tröjficka. Vill ej någon vara så god 
och sticka det i min mun? 

Det roade älfvorna obeskrifligt att se ett så hung- 
rigt människobarn äta rö. Fyra af dem klefvo in i 
hans tröjficka och framdrogo med förenade krafter troll- 
pipan, hvilken de med mycket besvär lyckades sticka 
in i hans mun. Därpå begynte de dansa än lustigare 
rundt omkring honom och öfver honom, så att skogs- 



154 LÄSNING FÖR BARN 

backen genljöd af deras skratt, likasom af millioner mygg- 
svärmar. 

Knut kände icke väl pipan mellan läpparna, innan 
han började blåsa, och denna gång var det py, py. 
Först tog det muntra skrattet slut i skogsbacken, och 
snart därefter hördes hundra tusende snyftningar på alla 
håll, icke olika det ljud, som man hör om sommaren, 
när slagregnet står som spön i backen. Knut kunde 
ingenting se, men han förstod, att älfvorna gräto, och 
tyckte det likväl vara synd, att så lustiga varelser skulle 
så grufligen snyfta. 

— Lösen mig fri, så få ni åter skratta — sade 
Knut till älfvorna. 

Det är älfvornas högsta lust att skratta, och de 
skratta ju bort sitt korta lif i sommarkvällarna. Strax 
voro hundrade färdiga att bortjaga spindlarna, frigifva 
fången, lösa hans armar och ben samt öppna hans till- 
klistrade ögon. Knut kunde nu se sina små fiender och 
var nog elak, att ännu en gång blåsa ett py. O, hur 
de stackars små varelserna grimaserade och skif vade sig ! 
De ville så gärna skratta, och de måste likväl gråta för 
detta förskräckliga py! Knut hade icke hjärta att länge 
plåga dem. Han blåste för ombyte pij pi, och då blefvo 
älfvorna tokiga af glädje. De togo så höga hopp, att de 
nästan sprungo fatt lärkorna i luften, och några af dem 
föllo rakt ned på Knut, så att han måste skaka dem af 
sig. Han märkte ej, att en af älfvorna fallit ned i hans 
tröjficka och ej hittade ut igen. 

— Adjö, små älfvor! — sade Knut och fortsatte 
hurtigt sin vandring på skogsvägen. — Jag får akta mig 
för skogskonungen — tänkte Knut; — han skall vara 
den värsta. Hur var det nu med min läxa: Hvad är 
det? . . . 



KNUT SPELEVINK 155 

Om en stund kom Knut till en hjortronmosse vid 
sidan af vägen. — Det kan väl aldrig vara illa att nappa 
några hjortron här i förbifarten, när jag icke får mat 
förrän klockan fyra i eftermiddag — tänkte Knut. Där 
låg en stor, kullfallen gran, och för att komma till 
mossen, måste Knut klifva öfver granen. Knappt be- 
fann han sig midt bland dess täta, lummiga grenar, innan 
granen, till Knuts stora förskräckelse, reste sig upp och 
röt med grof stämma: — Se, god dag, Knut Spelevink, 
hur ser du så illa ut i dag? 

Knut hade blifvit hängande högt öfver marken i 
granens topp, men fattade mod och svarade: — Hur 
skulle ej jag se illa ut, som ej har fått någon annan 
mat sedan i går middag, än hett stångjärn, fruset kvick- 
silfver, en daggdroppe och ett myggben? 

— Nå, h varför stör du min middagslur? frågade 
granen. — Vet du icke, att jag är skogskonungen och 
råder öfver alla träd och mossar på sju mils omkrets? 
Här ser du mitt slott; bor jag ej bra? 

Knut såg ingenting annat, än vild ödemark, men 
understöd sig att fråga allerödmjukast, om han ej kunde 
få lof att stiga ned och plocka sig några hjortron. 

— Hvad för något? Hjortron? — röt skogs- 
konungen. — Tag furan till slef, och slefva i dig sju 
lass mossa; det kallar jag en stadig mat, det är min 
favoriträtt. 

— Kanske kunde jag få ett lass äpplemos och en 
lagom stor grop fylld med vildhonung? — menade Knut. 

— Applemos? Jag skall göra äpplemos af dig för 
att du ofredat min middagslur. Kungsörn, jag gifver 
dig pojken, du kan hacka honom till kalops åt dina 
ungar I 

Nu varseblef Knut en ofantlig örn, som satt i toppen 



15G LÄSNING FÖR BARN 

af granen och såg ned på honom med rofgiriga blickar. 
Ned kunde han icke hoppa, granen höll fast hans armar 
och ben; han skulle snart vara hackad till kalops. Knut 
Spelevink hade aldrig ätit kalops, men hur mycket han 
än tyckte om mat, syntes det honom otrefligt att själf 
blifva mat åt en örn. 

I detta betänkliga läge kände han något fint som 
en blomma klättra upp på hans arm, hans tröjkrage, 
hans haka och därifrån upp till hans mun. Det var den 
lilla älfvan, som glömts i hans tröjficka och nu med 
otroligt besvär släpade med sig trollpipan, hvilken var 
sex gånger längre än hon själf. —Blås! sade älfvan. 

Knut kände pipan i munnen och började blåsa. Det 
var åter pu. Granen började gäspa, sträckte ut sina 
grenar och mumlade något om att han blifvit störd i 
sin middagslur. Hvarpå han kastade sig raklång ned 
på mossan och i fallet krossade under sig den ofantliga 
örnen. Knut kröp fram mellan grenarna, hörde skogen 
snarka, som om hundra björnar brummat i kapp, och 
tog åter till fötter det mesta han kunde. — Nu skall jag 
akta mig, tänkte Knut. — Här är farligt i skogen; jag 
vill hellre gå strandvägen längs sjön. 

Snart hade han banat sig fram öfver kullfallna sof- 
vande stockar till en gärdesgård, klef öfver den och be- 
fann sig på strandvägen. Det stora, öppna hafvet vidgade 
sig här för hans syn, långt mera oöfverskådligt, än förr 
vid Pärlebank. Västan blåste icke hårdt och rasande, som 
han ofta blåser på hafvet, snarare med en sådan lätt, 
frisk bris, som seglare tycka om, när båten dansar på 
vågorna. Och dessa små vågor, hvad de voro förtju- 
sande täcka med sina kullriga ryggar och sina glada 
språng, där de jagade efter hvarandra! De skulle ha 
liknat små ystra barn, som plaska i badbunken, om de 



KNUT SPELEVINK 157 

icke varit klädda i hafsgröna tröjor och klädningar, kan- 
tade med fina hvita spetsar i fållarna. Knut satte sig 
på berget vid vägkanten, han kände sig trött och betraktade 
vågorna. Dem höll han af, så långt han kunde minnas 
tillbaka; han hade ju vuxit upp vid stranden med dem. 
Näst att simma i vågorna, visste Knut icke något nöj- 
sammare än att betrakta deras lustiga lek. Om han blott 
icke varit så genomhungrig I 

— Hade jag nu alla flata stenar, som jag låtit 
hoppa långs vattenytan, och vore de alla riktiga smör- 
gåsar, hvad jag skulle äta I — tänkte Knut vid sig själf. 

Då kullrade en våg så långt uppåt stranden, att 
den vätte Knuts bara fötter; ur skummet lyfte sig en 
hvit skuldra och strax därpå satt den vänaste lilla flicka 
på berget vid Knuts sida. Hon var nästan lika lång 
som han själf, bar ljusgrön klädning och silfverarmband, 
en guldkam i det långa, guldgula håret och däröfver en 
krans af de hvitaste näckrosor. — Se, god dag, Knut 
Spelevink! — sade hon med en röst, som när bäcken 
sorlar mot kiselstenar om våren; — hur ser du så illa 
ut i dag? 

Knut betraktade henne med förundran och svarade : 

— Hur skulle ej jag se illa ut, som icke har fått uågot 
annat till mats sedan i går middags, än hett stångjärn, 
fruset kvicksilfver, en daggdroppe, ett mvggben och sju 
lass mossa från kärret? 

— Stackars gosse 1 — sade den vänliga lilla flickan 
och strök med sin mjuka hand håret från hans panna. 

— Kom till mig, så skall du få äta dig mätt af hafs- 
skum och äkta pärlor 1 

— Tackar så mycket — sade Knut ; — jag skulle 
mer tycka om ett fat stekta flundror och femton smör- 
gåsar, bredda med lakrom. 



158 LÄSNING FÖR BARN 

Flickan skrattade. — Har du aldrig ätit snömos 
med mycket socker pä? Jag skall säga dig något. Jag 
är Unda Marinas käraste kammartärna, och Unda Marina 
är hafskungens mest älskade barn — hon, som bor i det 
sköna korallslottet därborta i hafvet och trycker sina 
vackra fotspår i sanden, när hon leker i vågorna. I 
går lekte vi hök och dufva vid stranden af Pärlebank, 
och då tappade Unda Marina sin trollpipa vid stranden. 
Dyningen sade mig, att du hittat pipan. Vill du följa 
med mig och gifva pipan tillbaka åt Unda Marina, så 
skall du få till belöning ett helt berg af hafvets ädlaste 
pärlor. 

— Nej, jag tackar — sade Knut — jag är bjuden 
till Åsa på middag och har icke ätit något sedan i går. 

— Tycker du inte, att jag är vacker nog ? — sade 
hafsflickan, tog honom i båda händerna och såg tvärt 
igenom honom med sina blå, blinkande ögon. — Vill 
du inte kyssa min rosende mun? 

— Ful är du inte — sade Knut; — men jag skulle 
tycka mer om att kyssa en god fågelstek. 

— Hör på denl — sade åter hafsflickan med ett 
klingande skratt. — Jag vill ännu säga dig något, Knut 
Spefevinkl Om du följer med mig och vill ge pipan 
tillbaka, skall du bli min allrakäraste fästeman, jag skall 
bli din allrakäraste brud och vi skola lefva tusen år 
lyckliga i silke och pärlor. 

— Nå, allt skall man höra! — svarade Knut. — 
Jag har icke ätit något som duger äta sedan i går och 
är bjuden till Åsa på middag. Adjö med dig, slaskfröken. 
Nu går jag min väg. 

— Du skryter, du — sade hafsflickan listigt. — Du 
har ingen pipa. 



KNUT SPELEVINK 159 

— Har jag ingen? — utropade Knut och tog pipan 
ur tröjfickan ? I detsamma kände han en stor våg skölja 
öfver hans hufvud och kasta honom raklång på berget. 
Mer visste han ej, förrän han åter vaknade på berget, 
och då stod solen redan i väster på himmelen, så att 
det måste vara eftermiddag. 

Knut gnuggade sig i ögonen och undrade hvar han 
var. Där var Kiikkala skog med alla dess trollkungar, 
där han upplefvat så många äfventyr och blifvit bjuden 
på så besynnerliga frukostar. Där var det stora hafvet, 
som fortfor att gå i krusiga vågor mot stranden och 
stänkte sitt skum ända upp där han låg. Men hvar var 
Unda Marinas kammartärna? Hon sågs icke till, hon 
hade flutit bort med svallvågen. Och hvar var troll- 
pipan, hvar var den lilla älfvan, som glömts i hans 
tröjficka och som så troget räddade honom ur kungs- 
örnens klor? På berget bredvid honom låg ett gammalt 
afbrutet stycke rö, men det gaf ej en enda ton, och i 
tröjfickan kändes en liten våt fläck, men om den var 
en vattenstänk från hafvet eller kvarlefvor af den lilla 
älfvan, som han klämt ihjäl mot berget, det kunde ingen 
veta. Knut började misstänka, att han lagt sig att sofva 
i solskenet och drömt tokeri. 

— Jag, som är bjuden till Åsa på middag! — ut- 
ropade han. 

I ett huj var han på fötter och tog sig för att 
springa den kortaste väg han visste tvärt genom skogen. 
Det var intet lätt göra. £nrisbuskarna hade någonting 
otaldt med hans byxor, granruskorna hängde sig fast vid 
hans tröja, blåbärsriset och ljungen naggade i hans bara 
fötter. Men fram skulle Knut, och fram kom han utan 
vidare äfventyr, trött, hungrig och rödbrusig, precis klockan 
fyra på eftermiddagen. 



160 LÄSNING FÖR BARN 

— Välkommen, Knut Spelevink I — sade herr Pe- 
terman. — I dag ser du riktigt munter ut. 

— Hur skulle ej jag se munter ut, som har bjudits 
på hett stångjärn, fruset kvicksilfver, en daggdroppe, ett 
myggben, sju lass kärrmossa, ett fat hafsskum, och ett 
berg pärlor? — menade Knut. 

— Det var många rätter på en dag — sade herr 
Peterman. — Han skall ej tänka så mycket på mat här 
i världen. När man beständigt tänker på sådant, råkar 
man ut för trollen, som endast begabba människorna. 
Kanske du är hungrig, min gosse? 

Knut blinkade förlägen, kramade mössan mellan 
händerna och menade, att icke svalt han precis ihjäl. 

— Nå, det fägnar mig — sade herr Peterman. — 
Jag åt sen frukost, och mitt folk har ännu icke haft tid 
att plocka fåglarna. Du kan vänta till klockan åtta så 
får du kvällsvard. 

— Detta var värre än hett stångjärn och sju lass 
mossa — tänkte Knut vid sig själf. Men han bet på 
naglarna och svarade, att han kunde ju vänta. — Jag 
får väl tänka på katekesen — menade han. 

Herr Peterman var en skälm. Han hade själf varit 
en fattig gosse och visste nog hur det kännes att ut- 
hungrig vänta i fyra timmar. — Knut Spelevink — sade 
han — jag märker nu, att du kan något annat, än 
tänka på mat. Vet du väl, att det också är ett hjälte- 
mod att öf ver vinna sig själf och försakandet allra nöd- 
vändigaste, hvartill vår håg står här i världen? Jag 
tycker om dig, min gosse, jag skall draga försorg om dig, 
att du får gå i skola och bli en duktig karl. Men hvad 
är det? Jag tror, att jag känner oset af fågelstek. Stig 
in, min gossel Nu skall du sitta vid mitt eget bord och 
en gång äta dig riktigt mätt. 



KNUT SPELEVINK 161 

»Hvad är det?» Det lät ju nästan som katekesen. 
Dörrarna uppslogos till matsalen, ett stort, dukadt bord 
väntade, färdigt och doftande af stek, sina hungriga 
gäster. Herr Peterman ledde Knut vid handen, Knut 
fick sitta som en herre till bords, och där skulle han 
sitta i denna dag, så hungrig ] var han^ om han icke 
längesedan fört hem ett stycke ost åt sin farmor och 
blifvit skickad till skolan. 



11 — Tapelius, Läsning för barn. I. 



162 LÄSNING FÖR BARN 



Tomtegubben i Åbo slott. 

Det var en gång en tomtegubbe, han var sjuhundra 
år gammal och bodde i ett hvalf under Åbo slott. 
Han hade ett så långt, hvitt skägg, att han kunde 
binda det två hvarf kring lifvet, och krokig var han, 
rätt som en gammal stålbåge, när den är uppdragen i 
helspänning. Han skröt af att vara den äldsta tomte- 
gubben i landet; själfva domkyrkans tomte, som dock 
var femhundrafemtio år, kallade honom farbror. Alla 
smågubbar i landet ansågo honom för släktens öfver- 
hufvud, men alla voro rädda för honom, ty han ville 
hafva ärlig ordning i landet. En bra tomtegubbe var 
han, en genomhederlig präktig Nisse, fastän han hade 
sin egen besynnerliga smak. 

Han bodde nämligen i det djupaste hvalfvet under 
Åbo slott, det så kallade håltornet ^ där man fordom 
brukade förvara de gröfsta och farligaste förbrytare, som 
aldrig mera skulle få skåda dagens ljus. Där var hans 
palats inredt med all upptänklig bekvämlighet och prakt, 
sådan som tomtegubbar mest tycka om. Där saknades 
icke grus, sophögar, gamla stenrösen, sönderslagna krukor, 
trasiga bastmattor, afbrutna stolsfötter, söndertrampade 
leksaker, rostadt järnskrot, bortkastade, omaka stöflar 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 163 

och handskar, dunbolster utan dun, pipskaft utan mun- 
stycken, fönsterbågar utan glas, såar utan botten, rått- 
gnagda böcker utan pärmar och en myckenhet annat 
obeskrifligt skräp. Tornet var på det omsorgsfullaste 
draperadt med spindelväfvar i alla mönster och föraedt 
med små vattengölar, som stått där och förbättrat sitt 
innehåll i hundrade år. Luften i denna underjordiska 
boning var så angenämt unken, som man någonsin kunde 
önska, och när man till allt detta tänker sig kärfvar af 
murken halm och benen af döda råttor, då kan man 
föreställa sig, att tomtegubben här kände sig riktigt hem- 
treflig. 

Också trifdes han så väl i denna bekväma bostad, 
att han ganska sällan brukade söka sällskap utomhus. 
Om nutidens andra tomtar och smågubbar hyste gamla 
far i hvalfvet ingen förmånlig tanke. — Världen är bara 
fnask numera — brukade han säga. — Hvad duga tom- 
tama nu till annat, än att bygga lusthus och lappa lek- 
saker, blanka stöflar och sopa golf? Människorna för- 
akta dem och bestå dem icke mer ens ett fat gröt om 
julnatten. De skulle ha sett tomtegubbarna i min tid! 
Vi byggde torn och släpade klippor I — Det var blott två 
gamla vänner, som han någon gång brukade besöka : gamla 
tomten i domkyrkan och gamla vaktmästaren Matts Mur- 
sten. Den förre besökte han hvart tjugonde år och hvart 
tjugonde år kom domkyrkans tomte till slottstomten. De 
hade en genväg till hvarandra genom den ryktbara under- 
jordiska gången mellan slottet och domkyrkan, den där 
gången, du minns, som alla i Åbo veta att berätta om, 
fastän ingen har sett den. Tomtarna hade ingen svå- 
righet att slinka igenom den trånga gången, de kunna 
ju krypa genom ett nyckelhål, men värre var det för 
människors barn. Detta visste vaktmästaren Mursten 



164 LÄSNING FÖR BARN 

bättre än någon annan, ty han var den enda lefvande 
mänskliga varelse, som lyckats krypa igenom gången, och 
det var då han gjorde sin första bekantskap med tomte- 
gubben i Åbo slott. 

Matts Mursten var den tiden en flink pojke om 
tolf år, för hvilken hela världen dansade på en kalf- 
svans. Han sökte gamla muskötkulor bland gruset i 
slöt tshvalf ven, när han en morgon råkade finna öpp- 
ningen till den underjordiska gången och företog sig af 
nyfikenhet att se åt hvart det kryphålet kunde leda. 
Han kröp och kröp, och allt som han lyckades kafva 
sig framåt, rasade stenarna ned bakom honom och stängde 
återvägen. Detta bekymrade Matts inte det minsta: han 
skulle väl någonstädes komma ut igen. Men så hände 
till sist, att gången befanns nedrasad äfven framför ho- 
nom, och då kom Matts hvarken fram eller tillbaka. 
Där hade han väl suttit fastkilad till denna dag, om det 
icke råkat vara just det tjugonde året, när tomtarna i 
slottet och domkyrkan brukade besöka hvarandra. Slotts- 
tomten var på väg till domkyrkan, när han fann pojken 
inkilad mellan gruset, som en räfunge i snaran. Och 
tomten var godhjärtad — alla tomlår äro snarstuckna, 
men godhjärtade — därför röt han till Matts: — Hvad 
har du här att beställa? — Jag söker muskötkulor — 
svarade Matts darrande. Tomten skrattade. — Håll dig 
fast i mitt stöfvelskaft — sade han — så skall jag hjälpa 
dig ut ! — Matts såg ingenting, men sträckte ut handen i 
mörkret och fick fatt i ett stöfvelskaft. Då bar det flinkt 
af framåt genom stenar och grus, och om en stund sade 
tomten: — Kryp ut genom luckan 1 Matts såg åter 
ingenting, men sträckte ut handen i mörkret och kände 
en lucka, som kunde lyftas upp. Strax därpå befann 
han sig i domkyrkans högkor, och där stod biskopen i 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 165 

fall skrud med sina präster och skulle just läsa mässan. 
— Se pä den! — sade biskopen; — hvad har du att 
beställa i kyrkans vinkällare? — Matts tänkte vid sig 
själf, att en biskop omöjligen kunde vara farligare än 
en tomtegubbe, och svarade frimodigt, att han sökte 
muskötkulor. Biskopen fann det icke passande att skratta, 
där han stod i sin högtidliga skrud, han pekade endast 
pä bakdörren i koret, hvarpä Matts tog till fötter det 
mesta han förmådde. 

Från denna dag var där ett slags vänskap mellan 
Matts Mursten och tomtegubben i Åbo slott. Matts såg 
honom icke, ty tomten gick mest osynlig i sin grå jacka 
och sin svarta lammskinnsmössa, men vände han mössan 
afvig, blef han synlig. Det roade tomten att hjälpa till, 
som tomtarna bruka, för att det skulle gå Matts väl 
här i världen. Och förunderligt väl gick det för gossen 
både i läsförhören och sysslorna. Men efter detta allt 
vore för långt att berätta, så är det nog, när vi veta, 
att Matts Mursten blef vaktmästare i Åbo slott, när han 
var trettio år gammal, och att han skötte sin syssla med 
heder i femtio år. Han var åttio år, när han fick af- 
sked med lifstids pension, och sedan lefde han ännu en 
rad af år i det gamla slottet, där han en gång hade sökt 
muskötkulor i hvalfven. 

Vänskapen mellan tomten och vaktmästaren blef de 
sista åren så förtrolig, som en vänskap kan vara mellan 
tomtar och människor. Matts Mursten hade nu afträdt 
sysslan åt sin dotterdotters man, den nye vaktmästaren 
Anders Tegelsten, och behöfde icke mer dag och natt 
lefva i bekymmer för att slottsfångarna skulle rymma. 
Han hade nu god tid att vandra och stöka hvar han 
behagade i det gamla slottet, bota dess bristfälligheter, 
tillstoppa söndriga fönsterrutor, genom hvilka stormen 



166 LÄSNING FÖR BARN 

pep in om höstnätterna eller förekomma att snö och 
regn trängde in genom läckor i taket. På dessa van- 
dringar mötte han ofta tomtegubben, som var stadd i 
samma ärenden, ty båda gubbarna hade ingenting så 
kärt här i världen, som sitt slott och räknade icke på 
något besvär för att hålla ihop dess bofälliga murar. 
Ingen annan brydde sig om den åldriga byggnaden: 
stod den, så stod den, och ville den ramla, så fick den 
ramla. 

Elden gick öfver den, tiden gick öfver den, vint- 
rarna snöade in, somrarna regnade in, blåsten ruskade 
om tegel och skorstenar, råttorna gnagde hål i golfven, 
hackspetten sönderhackade fönsterposterna, bjälklagen 
murknade, källarhvalfven hotade att instörta och tornen 
sågos betänkligt luta. Åbo slott hade snart varit en 
grushög, om ej tomten beständigt sysslat med att lappa 
dess skador, och nu fick han en medhjälpare i gamle 
Mursten. 

Tomtens sjuhundraåriga hjärta kände sigrördt. Mir 
nix, dir nix, hände en vacker dag, att han vände lamm- 
skinnsmössan med ullen utåt, och strax blef han synlig. 
Gamle Mursten hade så när i förskräckelsen ramlat ner 
utför torntrappan, när han såg framför sig den lille, 
vänligt grinande gubben med det långa, hvita skägget och 
den krokiga ryggen. I sin häpnad ville han göra kors- 
tecknet, som ännu brukades i hans barndom, men tomten 
förekom honom. 

— Är du rädd för mig? — sade tomten. 

— Nehej — svarade vaktmästaren stammande, 
men rädd var han. — Hvem är det jag har den 
äran...? 

Tomten skrattade på sitt vanliga småsluga sätt. — 
Jaså, du har inte den äran att känna mig? Minns du, 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 167 

när du var tolf år gammal, hvem som sade till dig: 
håll fast i mitt stöfvelskaft 1 Minns du, hvem som hvi- 
skade dig katekesen i örat, när prästen frågade vid 
läsförhöret: hvad är det? Minns du, hvem som blåste 
ut ljuset, när du somnat från boken, och sökte upp din 
stöfvel i sjön, när du föll från båtbryggan? Minns du^ 
hvem som raderade bläekplumpen, när du skref din 
ansökan om vaktmästarsysslan? Och vet du hvem det 
var, som alla nätter gick omkring här i slottet, medan 
du sof, och såg till att fångarnas dörrar voro säkert 
reglade? Det var jag. Matts Mursten 1 Jag menar vi 
äro gamla bekanta; låt oss nu blifva vänner! 

Vaktmästaren kände sig mycket förlägen. Han gis- 
sade nog hvem han hade framför sig, och det förekom 
honom, som en god kristen, litet kusligt att sällskapa 
med troll. Men han höll god min, och från den stunden 
vande han sig att möta tomtegubben än här, än där 
under sina vandringar, stundom i slottsvindarna, stun- 
dom i trapporna, stundom i källarhvalfven. 

Det lönade mödan att höra tomten berätta om Åbo 
slott. Öfverallt hade han varit med från dess början 
och mindes allt som i går. Han hade ju sett Sankt 
Erik och Sankt Henrik: det ena helgonet hade en vårta 
på kinden, och det andra var låghalt. Han kände alla 
slottets höfdingar sedan mer än sexhundra år: den tappre 
drotsen, Thure Bjelke, den berömde Hans Kröpelin, den 
grymme junker Thomas Wolf, hertig Johan och hans 
lysande hof, den fångne kung Erik, Ebba Stenbock, som 
höll bön under kanondundret, Carl IX, som skref sin 
varning ofvanför dörrposten, Gustaf Adolf, som räddade 
sig ur lågorna, Pehr Brahe, som mottog de första profes- 
sorerna vid Åbo akademi, och så många, många andra 
ryktbare män. Med dem alla hade tomten osynlig suttit 



168 , LÄSNING FÖR BARN 

till bords, osynlig smuttat ur deras vinglas och lyssnat 
på deras hemligaste samtal. Ja, han kunde beskrifva 
häktorna i Ebba Stenbocks liftröja, spetsarna i Gustaf 
Adolfs halskrage och silfverspännet i Pehr Brahes rid- 
darebälte. Tomten omtalade slottets många strider, be- 
lägringar och olycksöden i eld och krig: den svåraste 
branden hade inträffat en gång när tomten var bortrest 
för att hälsa på sina kusiner, tomtarna i Raseborg och 
Tavastehus. Efter denna minnesbetan hade tomten före- 
satt sig att aldrig mer lämna Åbo. 

Vaktmästaren hörde tålmodigt på, och det föll ho- 
nom alldeles icke in, att han kunnat bli professor med 
mindre lärdom. Han fortfor att följa tomten ur sal i 
sal, ur hvalf i hvalf, och så kommo de en dag till hål- 
tornet. — Vill du icke stiga ned till mig och se hur jag 
bor? — frågade tomtegubben. 

— Å ja — svarade vaktmästaren, fastän ej utan 
hemlig bäfvan. Men nyfikenheten tog öfverhand: i hål- 
tornet hade han aldrig varit. 

De stego ned, tomten förut och vaktmästaren på 
hans axlar. När de hunnit sex eller sju famnar under 
hvalfvet, kände de fast mark under fötterna. Där var 
stickmörkt, iskallt, fuktigt och unket. — Bor jag ej be- 
kvämt? — frågade tomten. 

— Det kan väl så vara efter er smak — svarade 
vaktmästaren höfligt. Och i detsamma trampade han 
på de döda råttornas ben, så att det knastrade under 
fötterna. 

— Ja, ni människor ha en besynnerlig smak för 
solsken och himmelsluft — skrattade tomten. — Vas- 
sera, jag har det, som bättre är. Har du andats en 
mer hälsosam luft? Och ljus har jag, mycket bättre än 
solsken, du skall få se. Murr, din trollpacka, hvar hål- 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 169 

ler du hus? Kom genast och lys min ämbetsbroder! . . . 
Ursäkta, hon är ovan vid främmande; det är mer än 
hundra är sedan vi sist haft besök i vår trefliga bostad. 
Vid dessa ord framtassade något svart ur djupaste 
vrån, kröp på en sten och uppspärrade två stora, gnist- 
rande gröna ögon, hvilka skeno som eldkol i mörkret. 

— Hvad tycker du om min upplysning? — menade 
tomten. 

— Är det en katt? — sade vaktmästaren, med den 
hemliga önskan att vara långt därifrån. 

— Ja, nu är Murr katt, men hon har ej alltid varit 
en katt. Hon är min gårdsvakt och mitt enda sällskap, 
ett godt kräk, när hon inte är arg. Gå för säkerhets 
skull ej för nära henne I Jag kan undvara sällskap, 
men jag behöfver en gårdsvakt. Vill du se min skatt- 
kammare? 

— Tackar så mycket, jag är inte nyfiken — sva- 
rade vaktmästaren. Han frös och tänkte inom sig, att 
tomtens skatt väl måtte vara af samma utmärkta slag, 
som hans luft och hans upplysning. 

— Hvad? Jag tror du anser mig för en tiggare? 

— återtog den snarstuckne tomten. — Kom hit ! Se här ! 

Vid dessa ord öppnade han en liten förrostad järn- 
dörr, som under mossan, möglet och spindelväfven dolde 
sig längst borta i den mörkaste vrån. Katten Murr 
tassade in genom dörren och belyste med sina gnistrande 
ögon ett lågt, långt hvalf, uppfylldt med guld, silfver 
och ädelstenar, kostbara hofdräkter, praktfulla rustningar 
och andra forntida dyrbarheter, till en oöfverskådlig 
mängd. Tomten betraktade alla dessa skatter med ett 
sniket välbehag, klappade sin gäst förtroligt på axeln 
och sade: — Medgif, Matts Mursten, att jag icke är en 
sådan fattig fnaskenbarkare, som du i din enfald har 



170 LÄSNING FÖR BARN 

föreställt dig. Allt detta är min rättfångna egendom. 
Hvarje gång slottet har brannit eller härjats af fienden, 
har jag osynlig ilat genom salar och hvalf och bärgat 
den kostbara egendom, som man nu tror längesedan ha 
blifvit fiendens eller lågornas rof. O, det är skönt, det 
är skönt att vara så rikl 

— Men ni, som är så ensam, hvad gör ni med all 
eder rikedom? — vågade vaktmästaren fråga. 

— Hvad jag gör? Jag betraktar den i tusen år, jag 
betraktar den alla dagar och alla nätter; jag förvarar 
den, jag beskyddar den. Är jag ensam, som har ett 
sådant sällskap? 

— Men om någon bortröfvar er skatt? 

Murr förstod frågan och sprakade eld. Tomtegubben 
grep sin förskräckte gäst hårdt i armen och ledde honom, 
utan att svara, till en annan dold järndörr, h vilken han 
öppnade helt litet på glänt. Därinne hördes ett förfär- 
ligt rytande, som af hundrade vilddjur. — Tror du icke 

— ropade den lille gubben, hes af vrede — tror du 
icke, att de eländiga människorna redan mer än en 
gång fått begär till mina rikedomar? Här ligga dessa 
röfvare bundna; de äro nu alla ulfvar, och har du lust 
att försöka hvad de försökt, så skall du få dela deras öde. 

— Gud bevare oss I — suckade den beskedlige 
vaktmästaren, illa till mods. 

Tomtens goda lynne återkom, när han såg sin gäst 
så uppskrämd. — Tag det icke så illa — sade han; 

— du är en hederlig karl, Matts Mursten, därför ville 
jag säga dig huru det är. Du ser här ännu en tredje 
järndörr, men den vågar ingen öppna, icke ens jag. 
Långt borta där inne, djupt under slottets grundvalar och 
i skötet af hälleberget sitter en, som är ännu mycket 
äldre och mycket mäktigare än jag. Där sitter den 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 171 

gamle Wäinämöinen, orogifven af sina kämpar, och vän- 
tar och väntar och väntar, men om han väntar på yttersta 
dagen eller på Finlands framtid, det vet icke jag. Det 
vet jag, att hans skägg är mycket längre än mitt, och 
när det vuxit så långt, att det räcker ett hvarf kring 
stenbordet, då är världens slut. Och det växer, det 
växer hvar dag, och hvar dag försöker han suckande om 
det räcker kring bordet, men där fattas ännu helt litet. 
Då blir han sorgsen, och då höres hans kantele så klart 
genom hälleberget, att själfva de gamla slottsmurarna 
lyssna, och floden här utanför svallar upp öfver stränderna 
för att bättre höra. Och då vakna hans kämpar, som 
sof vande vänta sin mästares tid, tro att tiden är kommen, 
resa sig upp och slå mot sköldarna med sina svärd, så 
att slottet skakas i sina grundvalar . . . 

— Nej — fortfor tomten — nu, min vän, Matts 
Mursten, är det rådligast att du begifver dig upp till 
den öfre världen igen, ty annars kunde du här nere få 
höra mer än du bör och tål vid att höra. Men så när 
hade jag glömt, att du är min gäst och behöfver en 
undfägnad. Jag kan tänka mig, att du ej förstår att 
värdera sådana läckerheter, som syltad spindelväf och 
kryddadt pölvatten. Var ej förlägen, säg rent uti Be- 
hagar du en mugg öl? Nå väl, följ mig, jag är försedd. 
Ofta har jag undrat hur jag kom att förvara det onyttiga 
skräpet, men jag ser nu, att det likväl duger till något. 

Därvid framsökte tomten en stor, möglig tunna af 
ek, tog en silf verbägare från skattkammaren och tappade 
en klar, mörkbrun vätska ur tunnan. Vaktmästaren 
kände sig frusen, han kunde ej vägra att smaka och 
fann drycken så god som ädlaste vin. Den rann genom 
hans ådror som värme i vinterköld; han vågade fråga 
hvar tomten fått en så kostelig dryck. 



172 LÄSNING FÖR BARN 

— Det är ingenting annat, än en kvarblifven tunna 
af hertig Johans berömda finska öl, som hertigen sedan 
alltid beställde från Finland, när han blef konung. Det 
ligger till sig med åren, liksom mitt pölvatten. Behåll 
bägarn som ett minne af mig, men säg det åt ingen; 
sådana bägare har jag till hundradetal. 

Ölet steg gamle Mursten i hufvudet, och han hade 
ett muntert ölsinne. — Tack skall ni ha, tomtefar! — 
sade han. — Kanske törs jag vara så dristig och bjuda 
er i öfvermorgon på bröllop? Min dotterdotters dotter, 
lilla Rosa, gifter sig med fältväbeln Robert Flinta, och 
det skulle vara för oss en stor ära, om . . . om . . . Med 
detsamma rann det gubben i hågen hur prästen månde 
förlikas med tomlen, och så tvärtystnade han. 

— Jag skall tänka på saken — menade tomten. 
Vaktmästaren klef nu åter på hans axlar, och snart 
voro de tillbaka i slottshvalfven ofvanför håltornet. Aldrig 
tyckte sig gamle Mursten ha andats så lätt, som när han 
åter kände sina lungor fyllas af den lifgifvande himmels- 
luften. — Nej — tänkte han, sedan han sagt farväl åt 
sin ledsagare — icke för alla trollens skatter ville jag 
än en gång klifva ned i det förskräckliga håltornet. 

Och nu blef där ett fejande och ett stökande i det 
gamla slottet; där skulle ju blifva bröllop 1 Det var 
ingen gyllene prinsessa, det var icke en gång en liten 
silfverstickad borgfröken, som nu skulle räcka sin hand 
åt en tapper riddare med svajande hjälm och klingande 
sporrar. Det var blott en liten Åboflicka i hemväfd 
bomullsklädning, men ni skulle ha sett liten Rosa, huru 
vacker och god hon var! Ingen prins eller hertig hade 
kastat på henne ett nådigt ögonkast, endast den hurtige 
fältväbeln Robert Flinta vid skarpskyttebataljonen hade 
låtit henne förstå, att om hon bara ville, så kunde hon 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 173 

blifva generalska med tiden, nämligen när han blefve 
general. Lilla Rosa ansåg mycket troligt, att så skulle 
ske, och lofvade att bli fru fältväbelska till att börja 
med. 

Men Robert hade en rival, det var hans kusin, en 
sergeant, som ofta brukade vara i tjänst vid bevak- 
ningen i slottet och som hette Kilian Grip. Han hade ett 
godt öga till Rosa, också han, men icke så mycket för 
hennes egen lilla person, som icke mera för de pengar 
hon troddes komma att ärfva med tiden. Han blef topp- 
rasande öfver Robert Flintas framgång och beslöt i sam- 
råd med sin mamma Sara, den elakaste gamla skvaller- 
taska i Åbo, att försöka lura ut hur man bäst kunde 
slå fältväbeln ur brädet. Detta lyckades nu icke bättre, 
än att det blef både lysning och bröllop, innan sergean- 
ten visste ordet af. 

Och nu fejades och putsades i vaktmästarens bo- 
ning, så det var lust och glädje att se. Där möjades 
med de första rönn- och björklöfven i maj, man såg 
häggblommor i fönstren, och det var förunderligt huru 
alla länge väntade rosenknoppar råkade slå ut i krukor- 
na just till den dagen. Alla tillredelser lyckades öfver 
förväntan, hveteskorporna jäste som limpor, skafferierna 
fylldes med goda saker liksom af sig själfva, råttorna 
ville åt dem, men råkade alla i fällan. Hela slottet 
tycktes föryngradt, alla söndriga fönster befunnos hela, 
alla förfallna trappor nyreparerade, alla nedblåsta skor- 
stenar stodo nymurade; själfva fångarna tyckte sig märka 
att hålen i deras rutiga tröjor växte ihop utan skräddare. 
Folk undrade och undrade, men gamle vaktmästaren 
visste väl hvem han misstänkte för alla dessa vänliga 
omsorger. Han hade ju bort vara tacksam därför, men 
han tänkte vid sig själf: — Hvad skall prästen säga, när 



174 LÄSNING FÖR BARN 

tomtegubben träder in och vänder afvig sin lammskinns- 
mössa? 

Bröllopsdagen kom, och gästerna infunno sig, men 
ingen tomte sågs till. Den gamle vaktmästaren andades 
lättare och begynte taga del i bröllopsglädjen. Där bjöds 
pä musik och dans och granna tal, så granna, att de 
kunnat duga åt en verklig fältmarskalk, icke blott åt en, 1 

som ämnade klifva så högt. Det gamla hederliga slottet 
hade icke sedan Pehr Brahes dagar sett ett sådant gästa- | 

bud och en så vacker brud. Lilla Rosa såg så god och 
lycklig ut i sin enkla hvita klädning med en törnros i 
håret, att ingen på länge sett en så vacker brud, och 
Robert Flinta förde sig i polonäsen, som om han redan 
vore minst general. 

Nu var det så långt kommet, att man skulle dricka 
brudens välgångsskål, och se, då fylldes af sig själfva 
alla glasen. Och när liten Rosa framträdde i ringen, 
röd och hvit, men ändå rödare än hon var hvit, se, då 
sattes af osynlig hand en glimmande gyllene krona på 
hennes hufvud och ett sken spridde sig, liksom en 
gloria, kring hennes ljusa lockar. I salen blef undran 
och häpnad. Alla sågo kronan, men ingen såg hvem 
som lagt den på brudens hufvud. Man började hviska 
sig emellan, att brudens mormors far, den gamle vakt- 
mästaren, måste ha hittat en sådan skatt någonstädes i i 
slottets underjordiska hvalf. 

Gamle Mursten hade åter sina tankar för sig och | 

väntade med förskräckelse att se tomten plötsligen uppen- j 

bara sig midt i sällskapet, grina af förnöjelse och säga: 
— Håll till godo min brudgåfva! 

Men tomten kom icke — eller rättare: han var 
redan där, men han var osynlig. Kaffebrickan bjöds 
just omkring med de väljästa skorporna, när vaktmästa- 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 175 

ren hörde en bekant tomteröst hviska bredvid hans öra: 

— Får jag taga en skorpa åt Murr? — Tag fyra! Tag 
hela korgen — hviskade vaktmästaren häpen tillbaka. 

— Murr, stackare, behöfver något att muntra sig 
med — fortfor rösten. — Du ser, min gamle vän, att 
jag mottagit bjudningen, men jag bryr mig inte om att 
vända min mössa afvig, jag tycker inte riktigt om prästen. 
Huru tycker du, att min krona kläder bruden? 

— Hon ser ut som en drottning. 

— Det vill jag tro — menade tomten. — Det är 
ju drottning Catharina Jagellonicas krona, från den tid 
hon var hertiginna af Finland och bodde i Åbo. Hvarför 
skulle jag låta kung Eriks folk bortröfva den, när de in- 
togo slottet? Men tala ej om det; folk kunde tro, att 
jag stulit kronan. 

— Nog skall jag tiga — hviskade vaktmästaren. 

— Får jag ej bjuda en kringla åt Murr? 

— Murr äter en gång hvart femtionde år, hon har 
nog för din tid — svarade tomten. — Adjö nu och 
tack för välfägnaden! Här uppe är så förtvifladt him- 
melsljust; jag längtar tillbaka till mitt trefliga håltorn. 

Med dessa ord upphörde hviskandet, och vaktmästa- 
ren, som förstod att tomten gått till sitt hål tillbaka, 
kände sig öfvermåttan nöjd att för så godt pris hafva 
sluppit en så betänklig bröllopsgäst. 

I glädjen däröfver drack han brudens skål i kryd- 
dadt vin ända till botten. Men detta skulle han icke ha 
gjort, den hygglige Mursten, ty han var gammal, och 
vinet gick honom i hufvudet, liksom ölet i förrgår. Han 
blef pratsam och glömde å nyo att hålla tand för tunga. 

Nu hade moster Sara och hennes son visst icke 
underlåtit att komma till bröllopet. Sara satte sig bred- 
vid gamle vaktmästaren och kunde icke nog beskrifva 



176 LÄSNING FÖR BARN 

sig öfver den dyrbara kronan. Bruden, det stackars 
barnet, menade hon, hade kunnat vara nöjd med sin 
myrtenkrona; hvarför skulle man göra ungen fåfäng. 
Det hade varit bättre att sälja kronan åt guldsmeden 
och få mycket pengar för henne, än att sätta hög- 
färd i folk. Och när man rätt betänkte saken, så 
visste ju ingen hvem kronan med rätta tillhörde. Om 
Mursten hittat kronan i slottshvalfven, så tillhörde 
ju kronan höga öfverheten, efter hela slottet var öfver- 
hetens. 

— Inte har jag hittat kronan. Inte är det jag, 
som gifvit henne åt bruden — svarade vaktmästaren 
förargad. 

— Bevare mig väl, hvem annan skulle ha gifvit 
bruden en så kostelig gåfva? — frågade Sara ifrigt. 

— Det angår inte madam — sade vaktmästaren. 

— Angår det mig inte? Angår det mig inte, om 
fiskalen kommer till min egenhändige systerson, brud- 
gummen, och säger till honom: stå till svars för tjuf- 
godset, fältväbel, kronan är stulen! 

Den hederlige Matts Mursten blef ond och råkade i 
hettan att prata mer om tomten och skatten i håltornet 
än klokt var. Sara lyckades utleta hemligheten, och 
hade hon nu gifvit sin skvalleraktiga tunga fritt lopp, 
så skulle snart hela bröllopssällskapet fått veta hvad 
hon visste och litet mera därtill. Men Sara Grip var 
ännu mera girig än skvalleraktig. Därför gick hon strax 
till sin son, sergeanten, som befann sig i sällskapet, och 
hviskade till honom, att där var en stor skatt gömd i 
håltornet, den borde de strax anamma, innan någon 
annan fick nys därom. Kilian Grip var ockdå strax 
färdig, hvarpå de båda smögo sig ut, försågo sig med 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 177 

lykta, spade, hacka och repstege samt begåfvo sig obe- 
märkta ned i slottshvalfven till hältornet. 

D&r var mörkt i de djupa hvalfven, hvarje steg 
hördes liksom fördubbladt af ekot, och råttorna flydde 
förskräckta ned i sina hål. Blindlyktan kastade ett 
ovisst sken pä de grå, dammiga murarna, där stora 
spindlar kröpo af och an, och stundom tycktes en obe- 
kant skugga sväfva hastigt förbi. 

— Hör du ej steg af någon, som kommer efter 
oss? — frågade Sara. 

— Det är eko från murarna — svarade Kilian. 
Här i dessa öde salar hade liten Rosa mången gäng 

vandrat ensam både i mörker och dagsljus, utan att 
frukta något, men när man har ondt samvete, darrar 
man för minsta ljud. Åter frågade Sara: 

— Såg du ej en skugga skymta fram på muren till 
höger? 

— Det var din egen skugga, mor — sade Kilian. 
Han visste lika litet som Sara, att tomtegubben följde 
osynlig i deras spår. 

Efter långt sökande funno de slutligen håltornet. 
Det såg grymt otrefligt ut: en iskall, unken luft fläktade 
mot dem ur djupet. Skulle de våga sig ned i detta 
mörka och kalla hål? Gå icke dit I sade samvetet. Ah, 
klif på! sade girigheten. Sergeanten framtog repstegen, 
fäste den stadigt vid mynningen af hålan och klef så 
förut, medan hans giriga mor följde efter. 

Knappt voro de nedkomna, innan lyktan slocknade, 
ty luften där nere var uppfylld af osunda dunster. 
Svarta mörkret omgaf dem som en säck, de försökte 
att åter tända sin lykta, men förgäfves, hon kunde icke 
brinna i de kväfvande dunsterna. Då sprakade plötsligt 
12. — TopeUiia^ Läsning för barn. I. 



178 LÄSNING FÖR BARN 

ett par eldkol emot dem ur mörkret. Det var katten 
Murr. 

— Jag tror det är bäst vi klifva upp tillbaka — 
hviskade Sara darrande, och hennes son var af samma 
mening. Men knappt hade de satt foten på repstegen, 
innan slottet skakades af ett fruktansvärdt dån, en stor 
mängd stenar och grus störtade in i håltornet, fyllde 
öppningen och stängde återvägen. I samma ögonblick 
vände tomtegubben vid deras sida sin mössa afvig, de 
sågo vid kattskenet hans lilla grå, krökta gestalt, hans 
små röda ögon och hans långa skägg. Sergeanten och 
hans mamma hade så när fallit att sitta af förskräc- 
kelse, så bister och hånleende syntes nu tomtegubben, 
som nyss hade visat sig så blid mot den gamle vakt- 
mästaren. 

— Välkomna till min boning I — grinade tomten. 

— Det var vänligt af er att vilja hälsa på mig i enslig- 
heten; jag skall också behålla er hos mig för alltid. 
Håltornet är igenrasadt, här kommer ingen ut. Sen er 
nu omkring; så här trefligt skola vi bo tillsamman, till 
dess att ni bli lika gamla som jag. Alla dagar skola vi 
spisa till frukost delikata spindlar, till middag färska 
råttor och till afton det förträffligaste mögel. Jag skall 
hålla er sällskap dag och natt och visa er min skatt, 

— den där skatten, som ni tycka så mycket om och 
som aldrig blir eder. Murr skall spinna och snurra för 
er; du bör veta, Sara, att för femhundra år sedan var 
Murr just en sådan skvallertaska och snål gumma, som 
du nu är, och hon stannade hos mig af samma orsak, 
som du. När hon utlefvat sin människoålder, blef hon 
en katt, och samma ära skall vederfaras dig, min be- 
skedliga vän. Ser du ej hur Murrs ögon lysa af för- 
nöjelse öfver att få en kamrat. Och du, Grip, skall 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOtT 179 

bli en nyttig vakt för min skattkammare. Vore du ärlig, 
min gosse, så skulle jag göra dig till min bandhund, 
men eftersom du är en tjuf, så skall du, efter din tid 
som människa, blifva en varg med de andra vargarna. 
Lyssna, och hör hur de tjuta af glädje. 

Sergeanten Grip var en desperat karl. Han kastade 
sig öfver tomtegubben i mening att krossa honom mot 
muren. Det var förgäf ves ; han grep i den tomma luften 
och kände Murrs klor i sin nacke. Tomten skrattade. — 
Gån nu — sade han — till edra kamrater i hålan, men 
sen till, att de icke rifva ihjäl er. — Kilian Grip och 
hans mor Sara måste gå till vargarna; där tjuta de för- 
modligen ännu i dag. Folk undrade hvart de två hade 
försvunnit, men hvem sörjer en skvallertaska, och hvem 
begråter en tjuf? 

Dagen därpå sade gamle vaktmästaren Mursten till 
sin dotterdottersdotter Rosa, som stått brud i går! — Det 
var ett fint bröllop i går och en furstlig brud. Barn, 
kan du gissa hvem som i tiden burit din brudkrona? 
Ingen ringare person, än Catharina Jagellonica, hertiginna 
af Finland. 

— Morfar gör narr af mig — sade Rosa. 

— Tror du icke? Jag vet det af säker hand. Hämta 
hit kronan, så skall du få se, att hon är märkt med ett 
kungligt namnchiffer. 

Rosa gick till skåpet, där hon förvarade bruddräkten, 
men kom häpen tillbaka. Kronan var borta. I hennes 
ställe fanns blott ett stycke rostigt järn. 

Man genomsökte skåpet från golf till tak; kronan 
fanns icke mer. — Ack, jag gamle tok — suckade vakt- 
mästaren — jag har ej kunnat tiga. Jag fick veta en 
hemlighet under tysthetslöfte och har hviskat den i en 



180 * LÄSNING FÖR BARN 

tredje persons öra. Barn, barn, förråd aldrig något, som 
blifvit dig anförtrodt under tysthetslöfte! 

Rosa trodde att gamle morfar begynte bli barn på 
nytt. Han var ju åttioåtta år gammal. 

Vaktmästaren Mursten lefde likväl två år ännu, men 
gick icke mer i hvalfven och torntrapporna; han kände 
sig svagare i benen och misstänkte, att han började 
blifva gammal. Han hade ingen lust att möta sin gamle 
vän, tomten, ty af många tecken såg man, att tomten 
icke mer var så vänligt stämd mot slottets invånare, 
som förut. Aldrig mer fann man rummen städade på 
morgonen af osynlig hand, blommorna vattnade och för- 
fallna murar reparerade, utan att man visste af hvem. 
Slottet förföll med hvar dag allt mer; det hjälpte icke 
en gång att lappa och bygga, ty ingenting höll stånd mot 
den förstörelsens makt, som nu huserade i den gamla 
borgen. 

En dag sade gamle Mursten till Rosa: — Led mig 
på en vandring i slottet! 

— Ja — sade Rosa. — Hvart vill du gå, morfar? 
Vill du gå i hvalfven, i salarna eller i tornet? 

— Nej, nej, icke i hvalfven och icke heller i tornet, 
jag kunde möta någon i trapporna. Men led mig till 
något öppet fönster mot Aura. Jag behöfver frisk luft, 
jag tycker mig ända hit känna den unkna luften från 
håltornet. 

— Då skola vi gå till västra salen mot åmynningen. 
I dag är en vacker sommardag; jag drager min lille gosse 
i korgvagnen med oss. — Rosa hade nu en liten gosse, 
som bar kung Eriks namn. 

De vandrade långsamt genom slottet. Det var så 
vackert, när solen i sin eviga ungdom sken in på de 
mäktiga, grå, föråldrade murarna och den snart nitto- 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 181 

ärige gubben, som för sista gången vandrade knng i det 
kära slottet. När han såg ut genom de små fönstren, 
låg slottsfjärden i sitt stilla skimrande lugn vid tornets 
fot, den mångbesjungna Aura göt i fjärden sin glitt- 
rande strömfåra, och långt borta, så långt ögat nådde 
utemot Erstan, framåt Pohjasalmi och Runsala, syntes 
hundrade hvita segel i rad vagga för sommaraftonens 
fläktar. 

Den gamle vaktmästaren säg med tårfyllda ögon 
all denna härlighet. Han stod just nu invid samma, 
till hälften grusade, kammare, där fordom konung 
Erik XIV förgråtit sina dagar och där man ännu såg 
golfvet nött af hans oroliga steg. — Ack — suckade 
gubben — tidens tand förskonar icke en gång en konungs 
minne! Snart har denna kammare störtat tillsamman; 
snart skall hela detta sköna, gamla slott störta i grus 
öfver min graf. Finlands äldsta borg skall innan kort 
vara en stenhög och kajorna förgäfves söka en mur, 
som bär deras fridlysta bon. Kunde jag med den ringa 
återstoden af mina dagar rädda slottet från undergång, 
hur gärna ville jag icke gifva mitt lif för den gamla 
borgen! 

— Nå, det vore då icke mycket värdt! — sade i 
samma stund en välbekant röst. Vaktmästaren vände 
sig om och såg sin vän tomtegubben med af vig mössa 
krypa fram ur en rämna i muren. 

-^ Är det ni? — sade vaktmästaren, såsom man 
brukar fråga vid ett oväntadt möte. 

— Jag skulle tro det — skrattade tomtegubben. — 
Men jag har flyttat från håltornet hit till ett annat rått- 
hål. Jag stod icke längre ut med att höra gumman Sara 
därnere prata mina öron i lås. En sådan skvallertaska 
kan drifva en tomtegubbe på flykten. Puh, jag är lom- 



182 LÄSNING FÖR BARN 

hörd, jag börjar bli gammal. Världen är bara fnask 
numera. Det finns ingen ruter i nutidens tomtegubbar. 
Hvad göra de annat, än skrämma pigor på mörka vindar? 
Ah ja, lusthus bygga de, blanka stöfiar och sopa golf. 
De skulle ha sett tomtegubbarna i min tid; vi byggde 
torn och släpade klippor. 

— Det är sant — suckade vaktmästaren; — värl- 
den blir allt sämre och sämre. I min ungdom kunde 
en vaktmästare ensam komma till rätta med två rym- 
mare; nu för tiden måste han ropa fyra fångknektar 
till hjälp. Hvad ämnar ni nu företaga er, när ni låter 
slottet förfalla? 

— Låter jag ? — murrade tomtegubben. — Det har 
sina skäl, jag har varit vid dåligt lynne. Men icke har 
jag hjärta att glömma mitt gamla slott. Jag måste väl 
hålla min tid ut ännu några hundra år, till dess att den 
gamles skägg därnere vuxit rundtomkring stenbordet. Där 
fattas numera endast en hands bredd. Hvad var det du 
talade om att gifva ditt lif för slottet? 

— Det ville jag gärna göra, om ni fortfarande håller 
det vid makt — sade vaktmästaren. 

— Hvartill skulle ditt lif gagna mig, gamle skrälle? 
— skrattade tomten. — Ditt lif räknas numera i tim- 
mar. Men gif mig den lille pojken i korgvagnen, han 
kan hålla ut sina sjuttio eller åttio år och blifva för mig 
en nyttig dräng. 

Vid dessa ord bleknade liten Rosa och lutade sig 
skyddande öfver sitt barn i vagnen. 

— Mitt lif — sade hon — må du taga tusen gånger, 
men min lille Erik får du ej röra. 

Tomten rynkade sina små grå, buskiga ögonbryn, 
stödde mot muren sin flata hand och mumlade: 

— Ni människor aren ett konstigt släkte, jag för- 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 183 

står mig ej på eder. Hvad är ett människolif? Hvar 
var detta solskenet sista julas, och hvar är det nästa 
jul? Hvar var detta barnet i går, och hvar är denne 
gubben > i morgon? Nej, då hafva vi tomtar det bättre. 
Jag vill icke byta. 

Dessa ord hörde Rosa, och de förtröto henne, hon 
vågade nu se upp. — Tomte — sade hon — om du 
också vore tusen år gammal och lefde ännu i tusen år, 
så vet, att vi lefva längre än dul 

Sådana djärfva ord kom den snarstuckne, sjuhundra- 
årige tomtens vrede att koka. — Skyll dig själf, du 
myra, som trotsar den mäktiges arm! — ropade han 
med förfärlig stämma och slog sin hand mot muren 
med sådan jättestyrka, att ett stycke, stort som en 
klippa, lossnade därur och störtade med brak utför bran- 
terna. Än ett sådant slag och hela muren skulle ha 
rasat i grus. 

Redan hade den lille, men fruktansvärde gubben 
för andra gången utsträckt sin arm, redan sjönko Rosa 
och hennes gamle morfar ned på sina knän, beredda 
att i nästa ögonblick krossas af de ramlande murarna. 
Då hejdades plötsligt tomtens arm och sjönk maktlös ned, 
hans nyss så bistra drag förvredos och blefvo underligt 
vemodiga; slutligen såg man stora tårar droppa från hans 
små röda, blinkande ögon. 

Äfven Rosa och den gamle lyssnade med undran. 
Djupt nerifrån det innersta af hälleberget under slottets 
grund hördes ända hit den aflägsna klangen af en sång, 
en musik, så öfver all beskrifning IjuQig, att dess like 
aldrig på jorden höres. Inga ord kunde man urskilja, 
men de behöfdes icke: musiken var mer än ord, den 
strömmade ut som en lefvande själ. 

— Hör ni? — hviskade tomten med låg röst, lika- 



184 LÄSNING FÖR BARN 

som fruktade han. att störa sångaren där nere i djupet. 
— Hör ni? Det är den gamle i bergets innandöme, 
han som är mycket äldre än jag. Ännu är Finlands 
framtid icke kommen, därför sjunger han så sorg- 
ligt. Dock synes mig, att han redan sjunger gladare 
än förr. 

De lyssnade länge i stilla undran. Slutligen tyst- 
nade sången, ett slammer hördes, liksom af samman- 
slagna vapen, och slottet skälfde i sina grundvalar. — 
Nu har den gamle i berget slutat — sade tomten — 
och hans män slå sina svärd mot sköldarna. Det var 
väl, att sången kom i sin rätta tid; jag hade annars 
gjort någonting i min hetta, som jag sedan ångrat. Stå 
upp, gamle far! 

Vaktmästaren hade sjunkit till golfvet. — Stå upp 
morfar 1 — sade Rosa och tog hans arm, men armen 
föll maktlös tillbaka. Den gamle vaktmästaren Matts 
Mursten var blifven död under sången, ty Wäinämöinens 
sång gäller lifvet och gör allting nytt. Rosa och hennes 
gosse tillhörde den nya tiden: därför hörde de sången 
och fingo lefva. 

Aftonsolens gyllene strålar föllo på den dödes äre- 
vördiga hvita hår. — Så, så — sade tomten med en 
besynnerlig grimas och ett uttryck i rösten, som man 
aldrig förr hört. — Min gamle vän tog det elaka skäm- 
tet för allvar. Vid min skatt! Jag ville hvarken göra 
honom eller din lille gosse något för när; jag ville 
blott straffa er pratsamhet med ett litet skrämskott. 
Dock, efter du tagit mig på orden, gamle kamrat, så 
vill jag ock hålla mitt löfte. Vid min skatt! Detta 
slottet skall icke falla i grus ännu på ett hälft årtusende, 
så länge min arm har sin styrka kvar. Men tomten 
murknar som gammalt trä, hans arm känner af det. 



TOMTEGUBBEN I ÅBO SLOTT 185 

För några hundra år sedan skulle jag med pekfingret 
stött omkull detta stycke af muren, och nu behöfde jag 
därtill min hela hand. Jag kan väl icke stå ut så många 
sekler mer . . . 

— Och nu har du öfvergifvit mig, gamle ämbets- 
broder — fortfor tomten. — Hvem skall nu mera hjälpa 
mig att pyssla om vårt gamla slott och dess förfallna 
murar? 

— Det skall jag göra i morfars ställe — snyftade 
Rosa. — Och när min lille Erik växer upp till en hel 
karl, skall också han hålla det gamla slottet kärt och 
hjälpa eder, som gamle morfar gjort. 

— Så blir han dock min dräng — sade tomten. 

— Nej — sade Rosa; — han skall blifva Guds och 
människors tjänare, så länge han lefver. 

Den gamle vaktmästaren blef hederligt begrafven 
under klockringning och psalmer. Folket hade intet 
värre att säga om honom, än att han var en ärans man, 
ehuru något fallen för skrock. Efter hans tid fick allt 
i slottet åter en bättre trefnad. Det stora nedrasade 
stycket ur muren befanns en morgon åter insatt på sitt 
förra ställe. Det blef en lätt sak för arbetarna att upp- 
hjälpa de öfriga förfallna murarna; hvar sten kändes 
så lätt att lyfta, som ett stycke bark. Alla hål och 
springor botades som af sig själfva, och om nätterna 
hörde man ofta grus och stenar släpas däruppe genom 
de öde salarna. Det var tomten, som höll sitt löfte till 
gamle vaktmästaren. Slottet håller verkligen än i 
denna dag. Det är ett konststycke, som ingen så lätt 
gör efter. Försök att bygga en mur, låt elden förhärja 
den, kulorna nedstörta den, regnen fördärf va den, frosten 
spräcka den, stormen bruka mot den sin makt, råttorna 
undergräfva den och fångarna bryta sig ut, h varhelst 



186 LÄSNING FÖR BARN 

de finna en lossnad sten; — låt sedan den muren stå 
i sjuhundra år under allt slags vanvård, och försök om 
den hålleri Men se, den gamla borgmuren, som kallas 
Åbo slott, han skrattar åt tidens tand, han håller ihop! 
Ar det underligt, om folk i de gamla tider trodde på 
tomtegubbar ? 



WIPPLUSTIG 187 



Wippiustig. 

Hvem vill se milt skåp? Hvem vill se det märk- 
värdigaste i hela världen? — skrek Wippiustig. 
Sä ställde han skåpet på fyra stolpar utanför grin- 
den, och alla som i gården funnos, stora och små, 
gubbar, gummor, gossar, flickor, sprungo omkull h var- 
andra, ropande: — Wippiustig är här med sitt gyckel- 
skåp 1 

— Passa nu pål — skrek Wippiustig — nu börjar 
spektaklet! — Så vred han på en vef vid sidan af 
skåpet, framsidan öppnades, man såg en rad af granna 
små dockor, som rörde sig finurligt i skåpet. — Mös- 
sorna af, gossar! Här kommer kej^ar Napoleon med 
sin stora örn, sina generaler, fältmarskalkar och röfvar- 
anförare. Märken I hvad han är stor, han är sex tum 
hög, han är hufvudet högre än kungen i Spanien och 
gubben i mån. Akten er, soldaterna komma med ge- 
väret på axeln; ur vägen, pojkar, nu blir det krig! 
Trrrrum, trummorna gå. Ser någon den lille trum- 
slagaren, som går så spikrak i spetsen för kejsarens 
garde med björnskinnsmössorna? Skulle tro han är 
morsk. Och mästertrumpetaren där, han blåser omkull 
ett helt regemente; gör efter det, den som kan!... Huj, 



188 LÄSNING lÖU BARN 

där komma engelsmännen seglande med sin flotta på 
hafvet . . . paff, kanonerna smälla . . . 

— Käre, låt dem smälla litet hårdare — bad gamla 
Kajsa i sin röda mössa. — Det är märkvärdigt, jag hör 
ingenting, jag tror att jag blifvit stendöf. 

— Ja, jag hör heller ingenting — skrek Lat-Jakob, 
som hade satt sig i gräset för att han ej hade en stol 
att sitta på. -— - Jag har så långa öron och hör ändå 
ingenting. 

— Håll munnen I — ropade Wipplustig. — Tror du, 
att man kan höra kanonerna, när folket surrar som 
bromsar kring skåpet? 

— Men jag ser ingenting — snyftade torparens lilla 
Greta, som ej var längre, än en lagom visp, och stod 
bakom skräddarens Anders med hans vidlyftiga vadmals- 
jacka. — Jag ser ingenting, jagl 

— fläng lås för näbben! — skrek åter Wipplustig. 
— Jag säger eder, att nu komma engelsmännen, och 
piff, paff, om ingen kan höra kanonerna, så kan man 
åtminstone se dem. Nu vadar den lille Napoleon med 
hela sin stora armé ut i vattnet . . . 

— Inte ser jag något vatten — ropade Kajsa. 

— Nå, ser ni inte vattnet, så hör ni det — in- 
vände Wipplustig förargad. — Ritsch, hur hafvet brusar 
och vågorna gå och skeppen rusta sig till batalj 1 . . . 
Och nu griper kejsar Napoleon ett linjeskepp under hvar- 
dera armen och spatserar till stranden. 

— Inte ser jag någon strand — skrek skräddarens 
Anders. 

— Tyst däri Det kan ju ett litet barn begripa^ 
att stranden är bakom skåpet. Här komma turkar, 
tattare, mamelucker, rabulister och andra människo- 
ätare. Nu draga de ut sina långa sablar och börja 



WIPPLUSTIG 189 

att slåss. Kratscb, där högg den ena hufvudet af den 
andra . . . 

— Hvad för något ? — skrek Kajsa — slå de ihjäl 
h varandra? 

— Skicka efter länsman! — menade Lat- Jakob, 
där han satt i gröngräset, men själf rörde han sig ej ur 
fläcken. 

— Jag är rädd, jag är så fasligt rädd — skrek lilla 
Greta, och så började hon storgråta. 

— Hvad är delta för oväsen? — ropade Wipplustig. 

— Är det skick och ordning, att man inte får slå ihjäl 
hvarandra i fred? Passa på, nu kommer något annat. 
Här trippa tre skräddare på en väg och träta om hvem 
af dem är den tyngsta karlen. Strax efter dem kommer 
en bonde körande. Har dunågotbesman, gubbe? Bara 
ett lodbesman, kära herrar. Tag hit; det räcker jämnt 
Ull. Så väga de skräddarna på lodbesmanet; den ena 
väger ett lod, den andra två lod, den tredje tre lod. Ja, 
jag visste nog, att jag skulle vara tyngsta karlen, säger 
han, som väger tre lod. Nej, vänta, ropar bonden, tag 
bort pressjärnet och syringen, som du bär i din ficka I 
Så väges den tyngsta skräddaren ännu en gång, och då 
väger han bara ett hälft lod. 

— Det är inte sant — skrek skräddarens Anders i 
den stora vadmalsjackan. — Det är inte sant, för att 
det där är bara trädockor. En skräddare är något för 
mer. Ha ni icke läst om den tappre skräddaren, som 
slog sju med ett hugg? 

— Nu blir det något grant — sade Wipplustig. 

— Här kommer stora Mogul och hans hof. Han är så 
fet, att han bär fyra tunnband omkring sin mage, och 
alla äro af renaste guld. Efter honom kommer fru 
Mogul, hans mamma, som är så mager, att hon går 



190 LÄSNING FÖR BARN 

tvärt af som ett halmstrå, och efter dem trippar hofvet 
på tå, ty så går det till vid ett hof. Det skall bli 
dans: stora Mogul bjuder sin arm åt prinsessan Him- 
melsblå till en slängpolska. Nej, jag tackar, säger hon, 
jag har fått en sticka i foten. Gör ingenting, säger 
Mogul; så spelar spelmannen en fanfarong, och så 
dansa de. Bäst det är, spricker ett af de fyra tunn- 
banden. 

— Nej, nu går jag min väg — ropade skomakarens 
Lena. — Jag står ej ut, han håller aldrig ihop. 

— Gör ingenting — sade Wipplustig. — Här kom- 
mer guldsmeden med sin pust och sin tång, han smider 
hop tunnbandet. Nu dansar hela hof vet fandango. Jätten 
Bumburrifex bjuder upp prinsessan Lindagull, och Knut 
Spelevink skenar af med konungens i rika Arabien ett 
hundra fruar, en under hvar arm. 

— Hvad för något? — skrek Kajsa. — Leder han 
en under hvar arm? Hvar har han tagit så många 
armar? 

— Han har gjort dem af korfstickor — svarade 
Wipplustig. — Nu är allt som det skulle vara^ men så 
har man glömt att bjuda gubben i mån, som brukar 
vara den finaste kavaljeren på alla bröllop. Rätt som det 
är, kommer han med en armé af månmänniskor . . . 

— Finns det människor i månen? — ropade skräd- 
darens Anders och lutade sig fram öfver skåpet för att 
bättre se. 

— Det förstås — sade Wipplustig. — I månen ser 
det ut som på jorden, utom att där är beständigt mån- 
sken. Där är också det märkvärdiga, att i månen är 
allt upp och ned mot hvad det är här på jorden. Där 
ser ni gubben i mån och allt hans folk. De stå på 
hufvudet och gå på händerna; gör efter det, gossar 1 . 



WIPPLUSTIG 191 

— Det är ingen konst — skreko gossarna. 

— Nu komma de in i danssalen — sade Wipp- 
lastig. — Märker ni hur de bära storstöflar på händerna 
och hattar på fötterna? Fyra gånger fyra och fyrtio 
tusen äro de. Nu vända de upp och ned på stora Mogul 
och hela hans hof . . . 

Kratsch . . . där låg skåpet i backen ! 
Wipplustig blef vippande vild. — Hvjem har under- 
stått sig att skuffa omkull mitt skåp? 

— Det har skräddarens Anders gjort — svarade 
Lat-Jakob. — Anders lutade sig fram för att se mån- 
människorna och tumlade öfver skåpet . . . 

— Å nej, det hörde till saken; allt skulle vändas 
upp och ned — menade Kajsa. 

— Tag fast tjufven 1 — skrek Wipplustig. — Anders, 
Anders, tunnbanden ha fallit af Mogul, och hans mamma 
har gått tvärs af! 

— Ja, tag fast honom! — ropade LatJakob och 
sträckte ut sig i gräset. Men Anders var redan långa 
vägar. 

— Hör nu, godt folk — sade Wipplustig — ha ni 
hört talas oro naturens ordning? Nu har Anders gjort 
ett fult streck i naturens ordning. Ni förstå, att jag 
måste gå till staden och köpa skrafvelmässing till kejsar 
Napoleons krona. Här är min hatt; en slant för gubben 
i mån och några stoppnålar till master i engelska flottan 1 
Så där, så skall det klinga! Tack skall ni ha, godt 
folk! Bryn eder intet om positivspelaren, det är bara 
lirum larum, som icke är värdt en söndrig knapp. Jag 
kommer igen, jag kommer med fjorton kejsare. Farväl, 
gubbar och gummor! Farväl med er, gossar och flickor! 
Jag kommer igen nästa onsdag. 

Wipplustig gick till staden med skåpet på ryggen. 



192 LÄSNING FÖR BARN 

Na var dit en god half mil eller så, och innan Wipp- 
lustig hunnit halfva vägen, blef det skumma kvällen. 
Mycket mörkt var det icke, ty fullmänen sken klart 
of ver löf och toppar. — Natten är vacker — tänkte 
Wipplustig; — jag lägger mig att sofva här bredvid 
landsvägen. — Och så lade han sig med skåpet till 
hufvudgärd. 

Trött var Wipplustig, men sofva kunde han icke, 
han tyckte, att det var något högt till taket. — Det är 
för besynnerligt — sade han till sig själf — hur månen 
ser på mig med sitt stora^ trinda ostansikte. Jag kan 
tydligen se gubben och gumman. De borde tacka mig 
för att jag ljugit så vackert om dem för det enfaldiga 
folket. 

Mångubben och mångumman svarade icke. Det var 
tyst, tyst, tyst i himmelen och på jorden. Nattens stora 
lykta gick sin ljudlösa väg öfver det blå hvalfvet och 
fördunklade stjärnornas sken. 

Det förargade Wipplustig, att månen beständigt såg 
på honom och ej lät honom sofva. — Hvarför ser du på 
mig? sade han. 

— Stackars slarfl — sade månen. 

— Hvad för något? — utropade Wipplustig. — 
Öfverfaller du mig med otidigheter? Är jag icke en 
konstnär? Är jag icke den rikaste och mäktigaste man 
på jorden? I mitt skåp får jag rum för all världens 
härlighet; arméer och flottor lyda mitt bud, konungar 
och kejsare sätter jag af och sätter dem till efter mitt 
goda behag . . . 

— Stackars slarf! — upprepade månen. 

— Nej, den har då inte så mycket förstånd som en 
mässingsknapp! — utropade Wipplustig. — Hvem står 



WIPPLUSTIG 193 

ut med att höra så enfaldigt prat? Se där är du, nord- 
stjärna, nästan rätt öfver mitt hufvud. Droppa mig icke 
midt i ansiktet; berätta hellre för månen h vad jag är för 
en karl! 

— Gyckelmakare — svarade nordstjärnan. 

— Jaså, blinköga, nu tycker du, att du är kvick. 
Fråga solen, om icke min skrafvelmässing är så god 
som hennes guld. Men se, här flyger en örn . . . Öm, 
säg till månen och stjärnorna hvad jag är för en karll 

— Du är en passande frukost åt mig, metmask — 
svarade örnen, slog ned på Wipplustig, borrade sina klor 
i hans trasiga tröja och lyfte honom högt öfver gran- 
topparna. 

— Nej, vänta litet — skrek Wipplustig — vänta 
till nästa vår, jag är så mager om sommaren. Där 
borta i byn bor en mör skräddare och en fet latmask. 
Törs jag fråga hvem min herre är och hvart resan 
gäller? 

— Jag är kejsar Napoleons ryktbara örn och för 
närvarande stadd på en resa till månen att söka kejsarens 
krona. Hon säges befinna sig där i godt förvar. 

— Nå, det passar förträffligt — menade Wipp- 
lustig. — Skulle icke jag känna Napoleons krona? Gif 
mig fri resa fram och åter till månen, jag har några 
bekanta där, vi skola lösa ut kronan, om hon är pant- 
satt. — Inom sig tänkte Wipplustig: — Jag önskar, 
herr örn, att du sutte fastspikad öfver vår stalldörr 
i byn. 

— Får gå — sade örnen, utsträckte sina mörka 
vingar, lyfte sig öfver molnen in i stjärnhimmelen och 
satt snart, kippande efter luft, på ytterkanten af full- 
månen. 

— Gå nu att utlösa kronan I — befallde örnen. 

13. — TopeliuSj Läsning för barn. I. 



194 LÄSNING FÖR BARN 

Wipplustig gick; det var förunderligt lätt att gå där 
i månen. Han tyckte sig vilja flyga. Det var ett guld- 
glänsande land, med höga berg och djupa dalar, men 
allt upp och nedvändt. Träden stodo med topparna ned 
och rötterna uppåt; gårdarna vände skorstenarna mot 
marken. — Hvem kunde tro, att jag skulle ljuga så sant? 

— tänkte Wipplustig. 

— Nu återstår att se åt, om månen består af hol- 
ländsk ost — tänkte han vidare, satte sig ner, skar en 
bit ur marken och profvade smaken. Ja, det var verk- 
ligen holländsk ost. — Här skall göras en djup grop 

— menade Wipplustig. 

Knappt hade han tagit för sig ett rundligt stycke 
af den goda osten, innan han såg en besynnerlig skara 
framtåga i dalen. Det var en armé af månfolk; alla 
stodo på hufvudet, gingo på händerna och höllo gevären 
mellan tårna. I spetsen för armén gick mångubben själf. 

— Hvar är den bofven, som sagt om oss, att vi gå upp 
och ned? — kommenderade mångubben. 

— Hvem skulle understa sig att säga en så grof 
osanning? — frågade Wipplustig darrande. — Det är ju 
narraktigt att gå på fötterna, när man har händer att 
gå på. 

— Det är du, som har sagt det — röt mångubben. 

— Se på den dromedaren, han går på fötterna I 

— Jag? — sade Wipplustig. — Visst icke. Skulle 
6J j^g %^ P^ händerna enligt naturens ordning? — 
Och därvid ställde han sig på hufvudet, men damp i 
backen. 

— Nej — sade mångubben — du duger inte till 
annat än gyckelmakare åt min gumma. Hon behöfver 
något att roa sig med, gumman stackare, där hon nu 
sedan tusen år sitter fastkilad med näsan i månberget 



WIPPLUSTIG 195 

Det blef hennes straff, som du vet, när hon förledde 
mig att vilja tjära månen. Hon slipper inte lös, förrän 
hit kommer den största narr mellan himmel och jord, 
och jag tillstår, att jag hellre ser henne sitta kvar. Hon 
är alldeles för ordentlig, hon skulle sopa och städa hela 
månen, om hon en dag komme lös. Jag tycker om 
litet oskyldigt skräp, jag har spillt aska ur tobakspipan, 
litet här och litet där, det är så trefligt att smutsa ned 
blankt skurade golf. Se till, när du gycklar för gumman, 
att hon ej kommer lös! 

— Om förlåtelse — sade Wipplustig — jag har 
litet brådt till jorden igen, jag har lofvat Napoleons örn 
att lösa ut kejsarens krona. 

— Den leksaken? — utropade mångubben. — Den 
har jag gifvit åt mina pojkar till kägelklot. Marsch till 
din tjänst, jordgubbe!- 

Det halp icke, Wipplustig måste marschera på hän- 
derna med armén och kom till ett stort brandgult berg, 
där mångumman ganska riktigt satt inkilad i en springa. 

— Skall det vara en pris? — sade mångubben och 
strödde snus på berget. — Ptschi — nös gumman. I 
detsamma öppnade sig springan, och gumman slapp lös. 

— Hvad i alla dagar! — skrek mångubben. — Hit har 
kommit den största narr mellan himmel och jord. Det 
kan inte vara någon annan, än du, Wipplustig. Käre 
vänner, låt oss nu taga till flykten, ty blir det inte nu 
månförmörkelse af sopor och damm, så finns ingen kvast 
mera i månens rike. 

Hela armén tog till stora reträtten. Wipplustig 
ville följa, men var ej ännu rätt inkommen i konsten 
att gå på händerna, tumlade kull, blef efter, reste 
sig på sina naturliga ben och sprang allt hvad tygen 



196 LÄSNING FÖR BARN 

höllo. I det han vände sig om, såg han bakom sig 
ett stort moln af damm och hörde mångummans röst: 
— Hvad är det för myror och maskar, som ostäda 
min gård? Rent hus skall det vara, rent hus i mån- 
gården. 

Innan Wipplustig hann räkna till fjorton, hade han 
öfver sig en svärm af folk och oting, som flydde för 
kvasten. Alla sprungo omkull hotiom, trampade honom, 
luggade honom. — Där har du för min krona I — skrek 
kejsar Napoleon och nöp honom i örat. — Där har du 
för stoppnålarna i våra linjeskepp 1 — hurrade engels- 
männen och fyrade af på honom sina kanoner. — 
Där har du för mina tunnbandi — pustade stora Mogul 
och nöp honom i näsan. — Där har du för att jag 
gick tvärt af I — skrek Mbguls mamma och stack ho- 
nom med en knappnål i kindbenet. — Här har du för 
stickan i min fotl — lipade prinsessan Himmelsblå och 
kramade honom halfdöd. — Där har du för lodbesma- 
netl — skreko de tre skräddarna och svedde honom 
med sina pressjärn. — Där har du för det, och där 
har du för det ! — ropade hundra på en gång och fort- 
foro att bita, knipa, knäppa och lugga stackars Wipp- 
lustig, så att hörsel och syn förgingo honom. Allt detta 
skedde i flygande flykt, och strax efter alla dessa plågo- 
ris kom mångumman med sin ofantliga kvast. Den 
kunde ingen motstå: hon sopade månen så ren och 
blank som en mässingskittel; allt skräp sopades ut öfver 
månkanten — kejsare, sultaner, prinsessor, linjeskepp, 
kanoner, skräddare, trumslagare, trumpetare, örnar, kro- 
nor och lodbesman — allt hvirflade en stund i den 
blå luften och förströddes sedan som stjärnfall i natt- 
skymningen. 

Bland detta skräp, som sopades bort från mån- 



WIPPLUSTIG 197 

skifvan, befann sig äfven Wipplustig. Han såg sig för- 
gäfves om efter sin örn, han dinglade ned, han trillade 
kullerbytta i den fria rymden, han föll och föll och föll 
— och vaknade af att en myra kröp i hans öra. Hvar 
var han? I skogsbacken med sitt skåp under hufvudet. 
Morgonen hade ljusnat, men fullmånen såg ännu på 
honom blek och nattstånden, med sitt gulgråa ansikte. 
Riktigt! Där kunde han ännu urskilja gubben och 
gumman, och med en suck af lättnad förmärkte han 
intet spår af den förskräckliga kvasten. Påtagligen 
satt gumman ännu fastkilad i berget. Wipplustig be- 
höfde icke anse sig för den största narr mellan himmel 
och jord. 

— Detta blir en god historia för det enfaldiga 
folket — sade han eftersinnande till sig själf, i det 
han hängde skåpet i dess remmar på ryggen. — Hvar 
finns min like, som på en enda natt gör sådana resor? 
Och mig har man understått sig att kalla en stackars 
slarf. 

— Stackars slarf 1 — sade eko i skogen. 

— Är det du, jungfru munlös? — grinade Wipp- 
lustig. — Får gå för slarf; alla snillrika män sägas vara 
mer eller mindre slarfvar. Men att kalla en sådan konst- 
när, som mig, gyckelmakare . . . 

— Gyckelmakare I — upprepade eko. 

— Hör nu, skvallertaska, hon är känd för sin prat- 
samma tunga, men jag undanbeder mig alla personlig- 
heter. Vill hon få plats i mitt skåp? Jag en gyckel- 
makare? Jag, som i detta mitt skåp framställer världens 
största märkvärdigheter, är jag en person, af hvilken 
man ostraffadt gör narr? 

— Narr! — sade eko. 



198 LÄSNING FÖR BARN 

-— Nej, det här blir obehagligt. Jag går till staden. 
Häll din näbb, kråka I 

— Näbbkråka! 

— Tigl 

— Tig! 

— Jag ger dig god dag. 

— God dag I 



KYRKKLOCKORNA 199 



Kyrkklockorna. 

De ringa, de ringa, de härliga stora, klara klockorna, 
ringa de döda till ro och de lefvande att tillbedja 
Gud allsmäktig, hvars ande susar genom tempelhvalfven 
och genom hela världen. De ringa, de ringa till bön och 
frid, till maning och väckelse; — hör hur högt deras 
toner ljuda genom den klara sommarluften vida om- 
kring öfver sjö och land! När du lysnar till dem, de 
må ringa i sorg eller glädje, så tacka Gud i ditt hjärtas 
djup, för att han så ständigt klappar på ditt hjärtas 
dörr och säger till dig: — Kom till mig! — Ty hvad 
annat säga väl klockorna dag från dag än just de orden: 
— Kom till Gud, kom, kom, du arma, förlorade barn, 
kom till Gud! — Deras toner klinga till dig ofvanifrån 
genom de höga rymder af luften, likasom ljuset, värmen 
och allt godt och allt skönt komma ofvanifrån, från 
Gud i himmelen. Därför lyssna till klockorna, och 
minns hvad de säga dig, så skall deras klang nedkalla 
öfver dig välsignelse, ehvad de för dig må ringa lifvet 
eller döden. 

Det var en gång en gammal kyrka, jag vet väl 
hvar, men det få ni gissa. Hon var mindre än nutidens 
kyrkor och byggd af sten, ja, af så stora stenar, att 



200 LÄSNING FÖR BARN 

ingen människa kunde begripa hur någon varit nog stark 
att lyfta så tunga baddare upp i murarna. Mycket brant 
tak hade hon, där kajorna byggde sina bon i rämnorna, 
och små låga fönster, i hvilka funnos målade rutor från 
den tiden, då Finland ännu bekände sig till den påfviska 
läran. Där inne funnos taflor, så nötta, att ingen mer 
kunde se färgerna och jungfru Maria och Jesusbarnet 
och de tolf apostlarna funnos där, skurna i trä; och 
somliga af dem hade varit förgyllda, men nu såg man 
knappt något mer än spindelväfven omkring de he- 
ligas tinningar och litet guld på apostlarnas skägg. 
Det heliga skall man icke tillbedja i trä och sten, utan 
i ande och sanning. 

Det kan man förstå, att kyrkan var mycket gammal. 
Ingen visste när hon var byggd ; det ena släktet efter det 
andra gick att sof va dödens sömn under kyrkovallen, och 
det ena släktet var icke klokare än det andra. När man 
frågade någon hur gammal kyrkan var, så fick man det 
svar, att hon säkert icke var mycket yngre än världens 
skapelse, ty jättarna hade byggt henne . . . Vackert svar; 
jo, då blef man klok! 

Men nu skola vi tala om klockorna. 

Kyrkan hade ett torn, som var så högt, att när man 
klef på tuppen och stod på tåspetsarna, kunde man se sju 
andra kyrktuppar i socknarna rundt omkring. Klockstapeln 
stod nära intill och var mycket mindre, ty två stora få 
sällan rum bredvid hvarandra här i världen. Han var 
af trä, rödmålad och hade en gång blifvit dit flyttad på 
rullar; något som var en stor märkvärdighet och räckte 
att tala om i långa tider. Här funnos två klockor: stor- 
klockan och lillklockan. Storklockan var, liksom kyrkan, 
så gammal^ att ingen visste när hon först begynt ringa. 
På henne stod en vers ur bibeln och gjutarens namn, 



KYRKKLOCKORNA 201 

det var rätt och billigt, ty när man är död, så lefver 
ens minne kvar i det goda man gjort. Storklockan hade 
haft förunderliga öden. Hon hade under stora ofreden 
för hundrafemtio år sedan varit nedsänkt i sjön för att 
bärgas undan fiendens hand, och de, som förde henne 
dit, blefvo sedan döda innan det blef fred i landet, så 
så att ingen mer kunde säga stället, där klockan var ned- 
sänkt. Folket i trakten var fattigt och hade ej råd att 
bekosta sig nya klockor; där söktes kring hela sjön, men 
ingen fann den förlorade storklockan. En enda i hela 
socknen hade spaning på klockan ; det var en liten flicka, 
kyrkoväktarens dotter, lilla Lisa, och hon var blott sex 
år gammal. Hennes far bodde vid sjön, och när Lisa 
ibland om somrarna klef i faderns båt och rodde ut på 
fjärden om söndagsmorgnarna, tyckte hon sig höra klockan 
ringa nere i sjön. Det sade hon, när hon kom hem, 
men de kloka i socknen drogo på mun åt sådant joller. 
Då hände tidigt en midsommarmorgon, när solen rann 
upp bakom den mörka tallskogon på andra sidan om 
sjön, att Lisa i sin båt hörde klockan ringa tydligare än 
någonsin förr. Och kyrkoväktaren, hennes far, rodde ut 
med manskap och fann klockan och uppsatte henne med 
stor fröjd i klockstapeln, som då blef byggd. Alltsedan 
har hon ringt med den allra klaraste klang, men klarast 
och skönast ringer hon, när en god människa dör, ty 
klockorna hafva också ett hjärta, fastän det är af malm; 
de fröjda sig med Guds änglar, när en själ är vunnen 
för himmelen. 

Lillklockan hade ock sin historia, fastän den är mindre 
förunderlig. När kriget var slut och folket åter samlades 
till den gamla kyrkan, manade ingen klocka mera till 
andakt och bön, ty den tiden låg storklockan ännu för- 
gäten i sjön. Hvar skulle man då taga penningar till en 



202 ' LÄSNING FÖR BARN 

ny klocka? Alla karlar stodo rådlösa och togo sig väl 
hundra gånger med handen bakom örat, såsom det är på 
högsta modet här i landet, när någon vill rätt eftertänkligt 
begrunda en sak. Men gummorna och flickorna visste råd. 
De satte sig ned att spinna och väfva. Där surrade spinn- 
rocken natt och dag, och natt och dag flög spolen som en 
pil genom den fina ränningen, och så fingo de många 
hundra alnar af det hvitaste lärft och menade, att det 
väl borde förslå till att köpa en klocka. Stackars folk, 
de visste icke, att malmen var dyr och mästaren kanske 
ännu dyrare. När de bjödo sitt lärft åt gjutaren i 
Stockholm, bjöd han dem igen en grötklocka, sådan man 
brukar ringa i på fartyg, när gröten är brassad och 
kocken står rödbrusig med slefven i handen i kabyss- 
dörren. Hvad var att göra? Inte kunde man hänga en 
grötklocka i klockstapeln. Men på den tiden regerade i 
Stockholm en drottning vid namn Ulrika Eleonora. Hon 
hörde talas om både lärft och klocka, och det behagade 
hennes drottningasinne mycket väl, att gummor och flickor 
i Finland voro så flitiga. Strax satte hon sina hoffröknar 
att spinna och väfva och spann själf med, och det är 
väl möjligt, att de förnäma damerna gjorde en knyck på 
sin fina näsa, men den tiden gick mycket an, som nu 
skulle vara en omöjlighet. Allt hvad på detta sätt spanns 
och väfdes, det köpte drottningen, och pengarna skickades 
strax till klockgjutaren. Så fick man en klocka som 
inte var mycket mindre än storklockan och mycket 
blankare, och det är visst, att när klockan för första 
gången lät höra sin ljudande malm, då gräto alla gum- 
morna, då knäppte alla flickorna sina mjuka händer, och 
alla tackade i sitt sinne Gud och den milda drottningen ; 
men hvad de själf va gjort, det tycktes dem icke vara stort 
värdt att tänka på. 



KYRKKLOCKORNA 203 

Detta var klockornas historia. Nu skola vi tala om 
väktarens Lisa. 

Hennes far var en stark groflemmad karl, som var 
både väktare och ringare i socknens kyrka. Hvar sön- 
dag, när han uppläst kyrkodörrarna, lät han folket sköta 
sig själf och gick med långa steg till klockstapeln. Huj, 
det gick med en fart, när han hoppade på tvärslån of ver 
storklockan. Då smög sig den lilla Lisa efter honom upp- 
för de höga trapporna, och i början vankades smäll för 
sådant öfverdåd, men innan kort blef hon van och klef 
hurtigt på, utan att se sig om till höger eller vänster. Där 
satt hon nu tyst och såg hur den tunga, väldiga klockan 
begynte att svänga, först i låga, sedan i högre svängningar, 
och hur den oviga kläppen midt i klockan började gå 
som pendeln i ett ur och pang! föll ned emot klockans 
sida, så att en klar ton sprang ut ur malmens hjärta 
och hördes vida omkring. Allt högre och högre svängde 
storklockan, tills hon slutligen stod nära nog upp och 
ned och vägde och vägde emellan stå och falla, men 
sist med en hög klang svängde ned och så åter upp 
på den andra sidan. Bium, baum, det var ett dån 
genom luften och ett brak i hela klockstapeln, så att 
man trodde alla väggar nära att ramla. Men rätt under 
den grågula stora klockan satt en liten Ijuslockig flicka, 
tyst och leende, på en pall i klockstapeln och tänkte 
aldrig ett ögonblick på, att klockan kunde störta 
som ett berg ner öfver hennes hufvud och krossa 
henne i finaste smulor, så att ingen kunnat säga hvem 
det lefvande väsen varit, som suttit på det ställe där 
klockan föll. 

Lisa höll af sina klockor, så, som man håller af 
den käraste sak här i världen, näst Gud och sin hjärtans- 
kär. — Akta dig, sade hennes far; — när man så 



204 LÄSNING FÖR BARN 

ständigt hör på klockornas klang, blir man döf. — Hvad 
vill det säga, far? — sade Lisa. — Det vill säga — 
svarade fadern — att dina öron icke mera höra det 
vackra i världen, psalmernas ljud och fåglarnas sång, ej 
heller människornas tal; och så står du ensam i en stor 
tystnad, som med nattens stillhet omgifver din själ. — 
Kunna de döf va höra klockornas ljud? — frågade Lisa 
åter. — Ja väl — sade fadern ; — jag tror, att de flesta 
döfva kunna höra klockorna. — Nå, hvad är det då för 
nöd? — menade Lisa. 

Men det gick som fadern hade sagt. Ju äldre Lisa 
blef, desto stillare och tystare blef världen för hennes 
öron rundt omkring. I början hörde hon myggans sus 
i skogen om sommaraftonen, och det förekom henne, som 
hörde hon på långt afstånd klockorna ringa. Efterhand 
fingo alla ljud i hennes öron en likhet med klockorna: 
— fågelns kvitter i björkens grenar, forsens brus och 
människornas muntra tal, när de samlades att leka på 
kyrkvallen om söndagskvällarna — allt ringde i Lisas 
öron som klingande malm, och likväl kunde hon ej 
skiljas från sina kära klockor. Slutligen märkte nog 
alla att Lisa var döf, och mången sörjde däröfver^ men 
mest hennes far väktaren, ty en mildare och bättre flicka 
fanns icke i hela byn. Men det kunde nu icke hjälpas, 
och så tänkte ingen vidare därpå. När den lilla flickan 
gick tyst och vänlig sin vanliga väg till klockstapeln, 
sade allt folket som såg henne : — Se där går väktarens 
Lisa, som ingenting annat hör här i världen än klockor- 
nas klang I 

Vid den tiden var Lisa tio år gammal och lekte, som 
barn bruka göra; men hennes leksaker voro de stora 
klockorna i tornet. Dem smekte hon som dockor, dem 
skurade hon så skinande blanka, och minsta damm fick ej 



KYRKKLOCKORNA 205 

synas på dem. Hon kallade kloekorna Storagull och 
Lillagull. Hon bannade dem, när de ringde illa, och be- 
römde dem, när de ringde bra. Hon talade till dem, och 
de svarade henne med sina röster af malm; hon förstod 
deras språk mer än människors språk ; hon hörde ju intet 
annat än dem. 

Nu skall ingen tro, att Lisas öden blefvo mycket 
underbara och att jag berättar dem därför. Hennes yttre 
lefnad var icke mycket olik andra människors, som bo i 
landsbygdens enformiga lugn sitt lif igenom. Men hon 
var en af dem, som kyrkklockorna kallat mer än andra 
till Gud redan i lifvets ungdomsblomma, och därför skola 
vi minnas henne, när vi tala om klockorna. 

Ju mera den yttre världens portar stängdes för hennes 
själ, så att alla dessa tusende tonör och ljud för henne 
förstummades och småningom tystnade stilla bort, så att 
slutligen endast klockornas manande stämma ropade i 
hennes öron: — Kom till Gudl Kom till Gud! — desto 
mer vände sig hennes tankar och håg inåt till själens 
högsta, innersta lif i Gud, så att allt det jordiska för 
henne blef som ett sken och en dröm, men Gud allena 
syntes henne vara det högsta goda, sköna och öfverallt 
tillbedjansvärda. I sin lefnad hemma med människor 
var hon god och tjänstaktig, hon gjorde alla sysslor och 
arbetade mer än någon annan, men hennes bästa glädje och 
åtrå låg icke ditåt. Hon var lik ett stilla vatten, som 
i sitt klara djup speglar himmelens sol och nattens 
stjärnor och städse bär i sitt sköte en bild af höjdens 
oändliga skönhet. 

Och klockornas klang följde Lisa genom hela hennes 
lif, såsom den följer alla människor, fastän så mången 
icke ger akt därpå. — Om jag kan begripa hvad som 
kom åt lillklockan, den dagen du bars till dopet 1 — sade 



206 LÄSNING FÖR BARN 

hennes far väktaren. — Aldrig har jag hört henne ringa 
med en sådan klang af klaraste silfver. Hade det varit 
storklockan, ja, då hade jag förstått hennes klingeliklang, 
ty hon är från påf viska tiden; där är silfver i henne, 
det hörde jag min far säga i världen; gjutaren har in- 
smält i malmen en helgonbild från Rom. Det är troll- 
tyg i den klockan, det hör jag pä själaringningen. Hvar 
gång en bof eller rackare ringes ut ur lifvet, så hör 
man i klockan ett skrällande och ett jämrande, så 
man kunde tro hon vore sprucken. Men ringer hon för 
en god människas själ, si, då har hon en annan ton, 
då ringer hon så Ijufligt som en psalm och en bön; 
det kommer du att få höra, när det en gång ringes för 
dig, kära barn. 

— Men här står jag och pratar i nattmössan — 
tillade väktaren skrattande. — Liksom någon kunde höra 
sin egen själaringning. 

Lisa såg på hans läppar hvad han sade och sva- 
rade mildt och godt, som hon brukade: — Klockorna ha 
nog förstånd och hjärta, utan att far behöfver, skylla på 
trolltyg. När en god själ flyr bort från jorden, så klänger 
han sig fast i klockornas toner och stiger med dem till 
himmelen. Och då andas själen sin egen skönhet in i 
tonerna, så att de, klara och klingande, sväf va upp i den 
genomskinliga blå luften bort till Gud. 

— Ja, ja, vi få väl höra nästa pingst vid din första 
nattvardsgång — sade väktaren; och därvid blef det. 

Så kom pingsten. Väktarens Lisa var nu sexton år 
gammal och skulle med de andra skriftskolebarnen gå till 
Herrens bord. Den dagen ville väktaren ringa vackert, 
och det ville äf ven klockorna. Det var en morgon i som- 
marens första barndom, när alla väsen i naturen synas 
unga och friska som blomstrande barn. Och klockorna 



KYRKKLOCKORNA 207 

Ijödo nu heligare, andaktsfuUare än förr; så djupa och 
rena hade man aldrig hört dem, och allt folk, som längs 
vägen kom gående till kyrkan med skorna i handen och 
psalmboken inlindad i näsduken, skyndade med förundran 
på sina steg och sade: — Herre Gud, hvad klockorna 
ringa vackert i dag I — Inne i kyrkan Ijödo psalmerna, 
och den hvitklädda ungdomen trädde i långa rader fram 
emot altaret. Där stod en from och ädel präst; han 
nedkallade välsignelsen öfver de unga, och de fingo vår 
Frälsares heliga måltid under andakt och varma tårar. 
Sist af alla kom väktarens Lisa. Hon var den enda, 
som ej hörde psalmernas ljud och prästens välsignelser, 
hon hörde blott klockornas klang, men den var för 
henne både psalm och välsignelse. Hon läste Guds ord 
på prästens läppar och förstod det så väl; ja, hon 
tackade Gud mer än alla de andra, och den dagen blef 
sedan räknad som en af de skönaste i hennes lif. 

Två år därefter stod Lisa brud, och hennes fästman 
var klockarens son, som ofta brukade ringa lillklockan 
vid väktarens sida, när Lisa satt med sin söm i tornet. 
— Nu skall det ringas med fart och fröjd — skrek 
väktaren och var så glad, att han säkert dansat på ett 
ben, om han ej varit så gammal. — Akta dig — ropade 
han till grannen, som den dagen ringde lillklockan — 
akta dig bara, att icke vadmalsskörtet af rocken kommer 
mellan klockan och kläppen, för då spricker hon, och 
då skulle drottning Ulrika Eleonora vända sig i sin graf. 
Huj, nu skall det ringas! — Och därvid hoppade han 
med hela sin tyngd på trampsteget, så att storklockan 
med ens vändes rätt uppåt och lät höra en klang, som 
for öfver berg och dalar. Och bium, baum, nu blef ett 
ringande med fröjd och lust, och därpå kom hela brud- 
skaran i procession till kyrkan, spelmannen främst, och 



208 LÄSNING FÖR BARN 

väktarens Lisa var klädd i krans och krona och hörde 
klockornas klang, men intet annat hörde hon på sin 
bröllopsdag, och likväl var hon hon så glad . . . 

Så gick ett år förbi. Då bar Lisa till dopet i kyrkan 
sitt första barn, och åter ringde klockorna lustigt och 
gladt, och åter hörde hon intet annat än dem. Men hon 
såg desto mer, hon såg sitt lilla leende barn. Och kloc- 
korna ringde i solskensmorgonen öfver den unga mo- 
derns fröjd. 

Åter förgingo några år; då såg man Lisa föra sin 
förstfödde bort till hans tidiga graf. Där låg den lille 
så blek och stilla med en grön krans på locket af sin 
hvita kista. Och den unga modern grät. Men klockorna 
ringde i den mulna höstdagens storm . . . deras klang var 
så mild som ett barns bön, men sorgsen ändå som ett 
sviket hopp och en skön, men förlorad framtidsdröm. 

Sedan gingo åter flera år förbi, och så kom den dag, 
när väktarens Lisa förde sin äldsta dotter till Herrens 
bord. Och åter ringde klockorna som fordom, och åter 
stod sommaren i sin första blomstrande barndom och lyss- 
nade på de kända tonerna ur malmens hjärta. Den lyck- 
liga modern hörde dem i sin själ och grät af glädje. 

Aren fortsatte sitt lopp och samlade mycket af det 
forna i grafven, medan det nya och friska kom upp i 
det förvissnades ställe. Och allt läto klockorna höra sin 
klang i sorg och glädje. Väktarens Lisa ledsagade till 
den långa hvilan sin far, väktaren, sin man, den högt 
saknade; hon gömde i jorden fyra af sina barn och nästan 
alla vänner från sin ungdomstid. Det unga släktet 
blomstrade upp ; hon förde sin dotter till brudstolen, hon 
förde till dopet sina leende barnabarn. Och hvarje gång 
hörde hon klockorna ringa, och hvarje gång tackade hon 
Gud, för sorgen liksom för glädjen, i djupet af sitt hjärta. 



KYRKKLOCKORNA 209 

Sist kom en jul, då väktarens Lisa var gammal och 
grå och stod där, omgifven af de unga, som ett lefvande 
älskadt minne från forna dagar. Då tänkte hon på sin 
barndom, när julen var så kär, och bad sina barn att 
åka med henne till kyrkan tidigt på julmorgonen. Och 
de gjorde det, ehuru icke gärna, af fruktan för hennes 
skull, ty vintern var kall och himmelens stjärnor skeno 
sprakande klara i den snöiga, mörka decembermorgonen. 

När då bjällrorna lustigt klungo och slädarna ilade 
fram i kapp på landsvägen och man nalkades kyrkan 
och ljusen strålade som en dag genom de gamla målade 
kyrkfönsterna, då hörde Lisa ännu en gång sina kära 
klockor ringa. Det syntes henne vara de skönaste af 
alla toner i världen, och med ångan af hennes andedräkt 
i den frostiga vinterluften steg hennes tacksamma suck 
till Gud. Men när hon kom in i den upplysta kyrkan, 
vände hon sig, full af häpnad och glädje, till sina barn, 
som ledsagade henne, och sade till dem: — Jag hör 
psalmerna! — och de sade sig emellan: — H vad månde 
det betyda, att mor hör psalmerna, som hon icke hört, 
sedan hon var tio år gammal? 

Dock, när gudstjänsten var slut och klockorna åter 
begynte ringa, funno de att den gamla med hopknäppta 
händer somnat bort från lifvet och gått till en bättre 
värld. Då sade de åter sig emellan: — Nu veta vi 
hvarför mor hörde psalmerna. När den eviga morgonen 
skiner in öfver denna jordens natt, då klarna i sista 
timmen de godas och de rättfärdigas sinnen, så att de 
se hvad de icke sett och höra hvad de icke hört på 
länge. Ty de stå redan till hälften inne i himlens oänd 
liga klarhet. 

Och klockorna ringde ännu en gång, och det var 
deras själaringning för henne, som så länge älskat dem 
U. — Topelius, Läkning för barn. I, 



210 LÄSNING FÖR BARN 

och icke hört något annat i världen än dem. De ringde 
med sin allra skönaste klang, det susade sä silfverklart 
som en välsignelse och en bön genom den frostiga vinter- 
luften, och allt folket, som stod där omkring pä kyrk- 
vallen, knäppte ihop sina händer och sade : — Hör, nu 
ringa klockorna för väktarens Lisa! Gode Gud, hvaddet 
är vackert, när klockorna ringa I 



PIKKU MATTI 211 



Pikku Matti. 

Borta på skogsbacken står ett torp; det har ett fönster, 
så litet, att när man där ser det runda, Ijusloekiga 
hufvudet af en liten gosse, fyller han hela fönstret. For- 
dom var där en skorsten af tegel, väggarna voro röd- 
målade, en nätt gärdesgård omhägnade stugan och det 
gröna potatislandet. Men nu ser det fattigt ut, mycket 
fattigt, där stiger röken ut genom ett hål i torftaket, och 
gärdesgården har ramlat för länge sedan. Det kommer 
sig däraf, att där bor en gammal blind soldat och hans 
lika så gamla gumma; de kunna hvarken arbeta eller 
bygga, de skulle dö af hunger, om icke gubben pysslade 
med att binda not och gumman att göra kvastar och 
om icke socknen årligen gåfve dem tre tunnor spannmål 
till bröd. 

Bättre såg där ut för fyra eller fem år sedan. Då 
bodde i stugan, jämte de gamla, ett ungt och raskt par, 
deras son och sonhustru ; de arbetade flitigt, och välstånd 
rådde i huset, ända tills olyckan kom. Ty en söndags- 
morgon hände sig, att den stora kyrkbåten, som förde 
allt folk i byn till kyrkan, kantrade för en stormil midt 
ute på sjön, och där förgingos både den unge mannen 
och hans hustru samt måoga andra i vågorna. Men de 



212 LÄSNING FÖR BARN 

båda gamla hade den dagen blifvit hemma, gubben för 
sin blindhet och gumman för att sköta ett litet barn. 
När då klockorna hördes ringa till gudstjänst öfver sjön, 
var det tillika en själaringning för de döda, dem Gud så 
hastigt kallat till en evig gudstjänst i himmelen. 

Så sutto de båda gamla kvar i stugan, helt ensamma 
med sin sorg, sin fattigdom och sitt lilla barnabarn. Ty 
det enda arf de hade efter de båda kära, som förgåtts, 
var en liten pilt, som hette Matti, och efter han var så 
liten, kallades han vanligen Pikku Matti, Den, som ej 
förstår finska, må gissa till namnet. Han var rund och 
rödblommig som ett moget äpple, och ärliga, klara, blå 
ögon hade han, och ett hår så gult som guld; — det 
var det enda guld, som Pikku Matti ägde i världen. 
Hans trinda ansikte var det, som brukade fylla stugans 
fönster, när något märkvärdigt hördes på landsvägen. 
Om du någonsin for där förbi, har du säkert sett honom. 
Kanske for du en mörk och kulen höstafton vägen fram. 
Då har du sett elden glimma lysande klar från spisel- 
hällen i det fattiga torpet; den blinde soldaten sitter och 
binder sin not; den gamla gumman läser högt ur bibeln 
om huru de fattiga blinda, som bo i det mörka landet, 
skola se ett skinande ljus; det ljuset är Jesus Kristus, 
som öppnar de blindas ögon. Och Pikku Matti sitter 
på hällen i eldskenet, med katten i sitt knä; han hör så 
fromt på, liksom visste han nog hvad farmor läser; men 
sist kommer sömnen så söt i hans blå ögon, och hans 
runda blommiga kind sjunker sakta ned mot den gamlas 
knä. Och sitter du än i rikaste vagn därute på mörka 
vägen, så ser du med glädje och afund in i den fattiga 
stugans armod. Där är andakt, och där är oskuld; där 
är bönens frid, som läker hjärtats sorger; där är för- 
tröstan till Gud, sQm lisar all lifvets nöd. Denna stuga 



PIKKU MATTI 213 

är rik; tror du, att hon vill byta sin skatt mot pålat- 
sernas guld? 

Men far du den vägen en grön sommardag, då har 
du sett, att nära intill torpet är en grind ; där måste du 
vackert stanna, om ingen kommer att öppna. Men vänta 
blott, det dröjer ej länge, förrän Pikku Matti är där. 
Han syns redan i stugans dörr, han springer öfver stock 
och sten för att hinna i tid, och det långa, gula håret 
fladdrar för blåsten. Nu är han vid grinden; har du en 
slant, så kasta åt honom, han hoppas på det, men helst 
en ny slant, som blänker, ty det är hans glädje. Han 
känner inte penningens värde; pennislanten af koppar 
gör honom samma fröjd, som en blank dukat. Men akta, 
jag ber dig, att du icke kastar slanten på vägen, innan 
hästar och vagn åkt grinden förbi. Ty Pikku Matti tänker 
ej längre, än näsan är lång; ser han en gång slanten 
blänka på vägen, så kastar han sig raklång öfver den 
och låter grinden falla dina hästar på nosen. Banna 
honom inte för det; när du var liten, var du inte en bit 
klokare. 

Pikku Matti åt hårdt bröd och mujkor med spisöl i 
hvardagslag, men ibland vankades potatis och sur mjölk, 
och då var kalas. Däraf frodades han och växte för 
hvart år allt trindare. Läsa kunde han icke, annat än 
böner och tio Guds bud. Men han kunde stå på huf- 
vudet och stupa kullerbytta, där gräset var mjukt; han 
kunde kasta smörgåsar öfver den klara sjöns yta vid 
hemstranden, när farmor gick att tvätta hans skjortor. 
Han kunde köra på slät väg och rida grannens häst att 
vattnas, helst om någon gick bredvid. Han kunde skilja 
ripans spår ifrån skatans på snön, och hade noga reda 
på vargfjät. Han kunde tälja en släde af pärlor samt 
göra hästar och kor af grankottar med några stickor till 



214 LÄSNING FÖR BARN 

ben. Detta var Pikkus meritförtecknings och det var 
lärdom nog för en liten en. Men det förslog icke. Pikku 
Matti led brist på en oumbärlig sak här i världen. Jag 
vet ej, om jag bör tala om det: — han hade inga 
byxor. 

Det kom sig af två orsaker. För det första voro 
hans farfar och farmor mycket fattiga, och sedan så var 
det på allra högsta modet bland alla små gossar i byn, 
att gå utan det, som Pikku Matti gick utan. Men detta 
gjorde de mest i hvardagslag; om söndagarna voro de 
alla som annat folk. Pikku Matti ensam hade hvarken 
söndag eller hvardag det, som han skulle ha här i världen^ 
och det gjorde honom på sistone mycket bekymmer. 

En lång tid begrep inte Pikku, att honom felades 
något; han gick så tapper och glad i sin lilla skjorta, 
som om aldrig några öfverflödiga plagg här i tiden funnits. 
Men hvad hände? En söndagsmorgon, när allt folk sam- 
lades vid stranden för att fara till kyrkan, förklarade 
Pikku Matti, att han ville fara med. 

— Det går inte an, kära barn — sade farmor. 

— Hvarför inte det? — sade Pikku Matti. 

— Du har inga kläder. 

Pikku Matti blef mycket fundersam. 

— Nog kunde jag väl ha en gammal kjol att låna dig — 
sade farmor. — Men då tro alla, att du är en flicka. 

— Jag vill inte vara en flicka. Jag vill vara en karl — 
sade Pikku Matti. 

— Allt skall man se — sade farmor. — Karl är karl, om 
han icke är större än en fempennislant. Blif du vackert 
hemma, Pikku mini 

Och Pikku blef hemma den gången. Men ej långt 
därefter hölls ting i byn; där församlades mycket folk, 
och bland andra kom Wipplustig med sitt gyckelskåp. 



PIKKU MATTI 215 

Jag hoppas da känner Wipplustig? Alla ville titta i skåpet, 
ty där säg man kejsar Napoleon Punaparta med sin guld- 
krona och sin långa sabel, stora Mogul med sina tunn- 
band om magen och sitt fasliga skägg, prinsessan Linda- 
gull, som ledde tigern Ahriman i ett halsband, jätten 
Bumburrifex och tomtegubben i Åbo slott. Somliga gåfvo 
Wipplustig slantar, andra gåfvo honom en kaka bröd, 
många gåfvo honom alls ingenting, och somliga sade 
honom stygga ord, men alla hade de mycket roligt. Detta 
hörde Pikku Matti andra piltar berätta och förklarade 
strax, att han ville med och se på gyckelskåpet. 

— Det går inte an, kära barn — sade farmor åter. 

— H varför inte det? — sade Pikku Matti. 

— Där är förnämt folk, domaren, siktern, skrifvaren, 
länsman, nämndemannen, brofogden. Inte kan du gå dit 
utan byxor. 

Pikku Matti stred med sig själf en stund, och Wipp- 
lustigs alla dockor lekte i hans håg. Slutligen sade han: 
— Om farmor skulle låna mig kjolen . . . 

— Där är den — sade farmor och skrattade så godt, 
när den lille sjåpade i kjol öfver stugugolfvet. — Nu ser 
du ut som en flicka. 

— Ser jag ut som en flicka, så går jag inte dit — sade 
Pikku Matti. — Jag är ingen flicka, jag är en karl. 

— Visst ser du ut som en flicka — sade farmor. — Men 
du kan ju säga åt alla du möter på vägen, att du är 
en karl. 

Det kan jag göra, tänkte Pikku Matti, och så gick 
han. På vägen mötte honom en resande herre, som stan- 
nade och sade: — Kan du säga, min lilla flicka, hvar 
tinget hålles? 

— Jag är ingen flicka, jag är en karl — sade Pikku 
Matti. 



216 LÄSNING FÖR BARN 

— Du ser inte så ut — sade den resande. 
Pikku Matti svarade ingenting, men när han kom 

till tingsgärden, ropade han sä högt, att alla hörde det: 

— Jag är ingen flicka, fastän jag ser sä ut. Jag är en 
karl! 

Alla gubbar och gummor skrattade, alla gossar och 
flickor samlade sig i ring kring Pikku Matti, klappade 
med händerna och ropade: — Nej, se Maja liten, hvar 
har du fått en så vacker klädning? 

— Det är farmors kjol, och inte min — sade Pikku 
Matti. — Jag är ingen Maja, jag är Matti, må ni väl se. 

Då tog den största och elakaste af pojkarna Pikku 
Matti på nacken, bar honom fram till gyckelskåpet och 
skrek öfver hela gården: — Hvem vill se en tvåpennis 
karl? Hvem vill se en karl i kjol? 

Pikku Matfi blef ond, tog pojken i lufven och lug- 
gade honom af alla krafter. — Det är inte min kjol, det 
är farmors kjol! — skrek han, och så begynte han gråta. 
Men den stygga kamraten fortfor att ropa: — Hvem vill 
se en karl i kjoll — och så bar det aE med luggande 
och skrikande kring hela tingsgården. Aldrig var Pikku 
förr i en sådan skjuts. Han grät, han skrek, han klöstes, 
han bets, och när han ändtligen slapp lös, tog han till 
fötter, det mesta han kunde, och sprang och snafvade 
öfver kjolen, klef på fötter igen med gråten i halsen, 
snafvade återigen, kom ånyo upp och sprang allt vidare, 
tills han åter kullrade öfverända. Så kom han andtruten 
och snyftande hem till farfars stuga. — Kläd af mig 
kjolen 1 — ropade han. — Jag vill inte ha någon kjol. 
Jag är en karl I 

— Gråt icke, Pikku min — sade farmor tröstande. 

— När du blir stor, skall du visa, att du är karl, så 
god som en annan. 



PIKKU MATTI 217 

— Ja — sade farfar — och nästa gång skall du 
fä läna mina byxor. 

De höllo sä hjärtligt af Pikku fattig, de gamla far- 
föräldrarna. Han var ju, näst Gud, deras enda tröst och 
glädje pä jorden; de skulle ha velat gifva honom guld- 
stickade sammetsbyxor, om det statt i deras makt. Nu 
fick Pikku en smörgas, och därmed var hans sorg för- 
glömd. Han satte sig i ett hörn af stugan och tänkte 
ej vidare pä skammen för en karl att gå klädd i kjolar. 

Någon tid därefter blef där pä vägen ett dammande 
af åkande och springande, ty där väntades en hög herre, 
som reste landet omkring, och så hög var han, sade 
man, att väl kungen icke var mycket högre. Allt folk 
församlades att se på honom, och det berättades på för- 
hand förunderliga ting. Han åker i guldvagn, sade man; 
han har tolf hästar förspända; klädd är han från topp 
till tå i silfver och skrafvelmässing (man högg då till det 
grannaste man visste). Men de små barnen hade sina 
tankar för sig. De inbillade sig, att den höge herrn 
skulle bära på ryggen en stor näfverränsel — en 'kont' 
— fylld med silfverslantar och lakritsstänger, hvilka han 
skulle utkasta åt barnen på vägen. 

Detta rykte kom till Pikku Mattis öron, och strax 
förklarade han, att han ville vara med. Han hade allt 
sitt eget lilla hufvud för sig, Pikku stackare, som det 
ofta plär vara med farfars och farmors guldgrisar. 

— Du vill I — sade farmor. — Vet du hvar din 
vilja är? Jo, i min kjortelsäck. 

— Och dessutom har du inga kläder — sade farfar 
småleende. — Kanske vill du åter ha farmors kjol? 

— Jag vill inte ha någon kjol — skrek Pikku 
Matti och blef röd som ett hallon vid minnet af all den 
smälek han lidit för detta klädesplagg. — Nej, aldrig 



218 LÄSNING FÖR BARN 

i världen vill jag ha någon kjol. Jag vill ha farfars 
byxor. 

— Allt skall man höra I — sade farfar. — Nå, kom 
hit, och led mig upp till vinden, så få vi försöka huru 
byxorna passa åt dig. 

Hvem var glad, om inte Pikku Matti ! Han flög som 
en katt uppför stegen, så att farfar knappt kunde följa 
honom. Så kom man till den stora grönmålade kistan, 
som stod längst i hörnet på vinden och som alltid varit 
föremål för Pikkus stora respekt, hvar gång han var 
där att gillra ut fällor för mössen. Det första, som sken 
den lille i ögonen, var en stor sabel med glänsande slida. 

— Den där vill jag ha — skrek han. 

— Hvart skall Pytt? — sade farfar. — Håll i sabeln, 
tills jag får uniformen ur kistan. 

Pikku Matti tog sabeln, och den var så tung, att 
han knappast förmådde lyfta den. 

Gamle farfar klappade honom vänligt på kinden. 
— När du blir karl — sade han — kan det väl hända, 
att också du bär en sabel och får slåss för ditt fädernes- 
land. Vill du det, Pikku? 

— Ja — sade den lille och rätade upp sig. — Jag 
skall hugga hufvudet af dem, så många de äro. 

— Åhål — sade farfar. — Så många de äro? Det 
kommer an på mot hvem du får slåss. 

— Ja — sade Pikku fundersamt. — Jag skall 
hugga hufvudet af vargarna och hökarna och bränn- 
nässlorna och alla som göra farfar och farmor illa. Ja, 
farfar. Och sedan skall jag hugga hufvudet af alla, som 
kalla mig en flicka. 

— Nå, nå, Pikku, far vackert fram, och var inte 
så grymsint af dig. Här har du byxorna. Du skall väl 
ha fracken med, kan jag tro? 



COLLECTl OjtJpiKKU MATTI 219 

— Ja, farfar, och aabeln med. Och hatten med. 

— Jo, du är mig en gynnare — sade farfar. — Du 
skall få alltsammans, med villkor, att du ej går längre 
bort, än till grinden vid vägen, när den höge herrn kommer. 

— Ja, farfar. 

Knappt voro båda nedkomna från vinden, innan 
länsmannen kom som ett yrväder åkande vägen framåt 
och ropade till höger och vänster, att folket skulle maka 
sig undan, ty den höge herm vore här inom några mi- 
nuter. Nu blef det brådt öfverallt, och brådt blef det 
äfven i torpet. Farfars byxor drogos på Pikku Matti; 
grå voro de, med ljusblå ränder på yttre sidan, och så 
stora och vida, att Pikku rätt väl kunnat krypa, så lång 
han var, in i ena benet. Ja, det såg ut, men på skulle 
del De vekos till hälften upp nedtill och knötos upptill 
med en duk under armarna. Lika bekymmersamt var 
det med fracken, som också var grå med blå uppslag 
och syntes hellre gjord åt en jätte, än åt en lillepytt. 
När den hängdes på, släpade ärmarna på marken, och 
skörtena sopade gården. — Det går icke an — sade 
farmor, och så uppfäste hon med nålar både ärmar och 
skörten. 

Pikku ansåg allt detta för ett onödigt krus. Nu 
staplades på hans hufvud den stora soldathatten, som 
skulle ha fallit ned öfver hans lilla person ända till ax- 
larna, om den icke blifvit till mer än hälften stoppad 
med hö. Slutligen hängdes den tunga släpande sabeln 
på hans rygg, och så var riddaren Lillepytt färdig. Aldrig 
har någon hjälte kommit så stolt från en vunnen batalj, 
som Pikku Matti, när han första gången bar byxor. Hela 
hans lilla trinda figur försvann i de vida kläderna, som 
mörten i ett haf, och man såg blott de små, ärliga, blå 
ögonen, de rödblommiga kinderna och den lilla spets- 



220 LÄSNING FÖR BARN 

fandiga trubbnäsan titta ut från det smala mellanrummet 
mellan frackens krage och hatten. När han så ståtlig 
och välrustad tågade ut, hörde man sabeln skramla mot 
småstenarna, nålarna föllo bort, ärmar och skörten skötte 
sig själfva, hatten tog en öfverhalning, än åt höger, än 
åt vänster, och hela den tappre riddaren syntes vid 
hvarje steg färdig att ramla under bördan af sitt hjälte- 
mod. Icke på lång tid hade de gamla skrattat så hjärtligt 
som nu. Farfar själf, som väl kunde höra, men ej se 
hela tillrustningen, svängde den lille väl tre hvarf om- 
kring, kysste lilla näsan, som stack ut, och sade: — Gud 
signe dig, Pikku liten; måtte aldrig sämre karl, än du, 
bära Björneborgarnas gamla uniform. 

— Gif nu akt! — sade farfar. — När den höge 
herrn kommer, skall du göra honnör så här — och där- 
vid lärde han den lille att stå rak som en sticka, morsk 
i synen, med vänstra armen styf långs sidan och högra 
handen vid pannan. 

— Ja, farfar — sade Pikku Matti, som alllid var 
läraktig. 

Knappt stod Pikku vid grinden på post, innan det 
dammade långt borta på vägen och den höge herrn kom 
åkande, så att det gnistrade öfver stenarna. Nu var han 
helt nära . . . huj, det gick med en fart! ... då hörde man 
kusken plötsligt hålla in hästarna med ett ptrrrohl och 
strax därpå ropa: grinden upp, fortl Saken var den, att 
brofogden i egen myndig person ställt sig att passa på 
vid grinden, för att allt skulle gå rätt till och grinden 
flyga upp på gifvet kommando, hvilket skulle gifva den 
höge herrn en högst fördelaktig tanke om ordning och 
skick på vägarna. Men när vagnen nalkades som en 
ilande blixt, hände ej bättre, än att brofogden ville med 
detsamma buga rätt allerödmjukast, och pladask låg han 



PIKKU MATTI 221 

där i det väta diket vid vägen. Däröfver blef åter rät- 
taren, som väntade på kommandot vid grinden, så perplex, 
att han alldeles icke tänkte på att öppna utan sin för- 
mans order, och så blef grinden vederbörligen stängd 
midt för vederbörandes näsa. 

Vagnen var nu tvungen att stanna, den höge herrn 
tittade förundrad ut, och kusken fortfor att ropa: upp 
med grinden! Då grep sig Pikku Matti an, trädde fram, 
ehuru med mycket besvär, öppnade grinden och gjorde 
honnör till punkt och pricka, som farfar lärt honom, 
ungefär som när en dresserad valp lärt sig att sitta. 
Kusken piskade på, hästarna ryckte till, men i detsamma 
ropade herrn i vagnen: — Håll stilla 1 — vagnen stan- 
nade nu för andra gången. 

— Hvad är du för en liten figur i Björneborgarnas 
uniform? — ropade den höge herrn till Pikku Matti och 
skrattade så hjärtligt, att vagnen skakade. Pikku Matti 
begrep ingenting, han mindes blott hvad farfar sagt honom 
och gjorde åter honnör, så styf och högtidlig, som möj- 
ligt. Detta roade den höge herrn än mer, han frågade 
de kringstående efter gossens föräldrar, och brofogden, 
som nu krupit ur diket, skyndade sig att berätta huru 
pojken var en fader- och moderlös stackare, som lefde 
hos sin farfar, en afsigkommen, utfattig och blind soldat 
vid namn Hugg. Brofogden sade detta i den föraktliga 
ton, som stundom brukas, när en förnäm fogde talar om 
fattighjon i församlingen, men hans förundran blef icke 
liten, när den höge herrn vid dessa ord steg ur vagnen 
och begaf sig raka vägen till torpet. 

Jo, det skulle man sett! Gamla farmor hade af för- 
skräckelse så när fallit af stolen, när så förnämt främ- 
mande trädde in i stugan \ men farfar, som ingenting såg, 



222 LÄSNING FÖR BARN 

hade mera mod och visade höfligt ditåt, där han visste 
att bänken var. 

— Guds fred, mina vänner — sade den höge herrn 
och skakade hjärtligt de gamlas händer. — Jag tycker 
mig känna igen dig, gamle kamrat — fortfor han, i det 
han noga betraktade farfar. — Är du icke Hugg, n:o 39, 
vid mitt förra kompani? 

— Ja, herr kapten — svarade farfar med mycken 
förundran, ty han igenkände rösten. 

— Nä, Gudskelof, att jag ändtligen fått rätt på dig 

— sade landsherrn. — Har du då glömt, att det var du, 
som i hetaste striden tog mig på din rygg och vadade 
öfver strömmen, när jag, sårad och vanmäktig, var nära 
att falla i fiendens händer? Om också du har glömt 
det, tror du väl, att jag någonsin kunnat förgäta det? 
Efter freden hörde jag icke mera af dig; jag sökte dig 
länge, och slutligen ansåg jag dig vara död. Men nu har 
jag funnit dig, och nu skall jag sörja för dig och din 
hustru och din lille pilt. En präktig pojke! — och där- 
vid fattade landsherrn Pikku Matti under armarna, lyftade 
honom högt upp och kysste honom så duktigt, att hatten 
föll af den lille, sabeln skramlade och alla farmors nålar 
lossnade uti frack och byxor. 

— Nej, låt bli mig — sade Pikku till landsherrn. 

— Nu har du fällt hatten i golfvet, och farfar träter. 

— Käre nådige herre — sade farmor, helt skamfiat 
på Pikkus vägnar — var så nådig och tyck icke illa 
vara, att pojken brukar sin mun ; han är, gudnås, ej van 
att umgås med folk. 

— Farfar skall få en bättre hatt i stället — sade 
landsherrn — och ni, kära mor, var obekymrad för 
pojkens lilla mun; det är ju bra att vara karl för sin hatt. 
Hör på, Pikku, du ser mig just ut, som skulle du med 



PIKKU MATTI 223 

tiden ämna bli en duktig karl. Har du lust att bli en 
tapper soldat, som farfar varit? 

— Farfar säger, att det kommer an på mot hvem 
jag får slåss — sade Pikku. 

— Du är mig en klippare — sade landsherrn och 
skrattade. — Minsann har du icke godt kurage. 

— Ja, nådig kapten, det kommer sig däraf, att han 
i dag för. första gången bär byxor, och kuraget följer 
med byxorna. 

— Säg snarare, att det följer med Björneborgarnas 
uniform — sade landsherrn. — Där sitter mycken krut- 
rök och mycken ära kvar i denna slitna uniform, och 
sådana minnen gå från släkte till släkte. Men nu är en 
ny tid, och pilten kan ännu blifva ett värn för sitt foster- 
land. Är du stark, lille man? 

Pikku svarade ej; han räckte blott ut sitt högra 
långGnger, för att draga fingerkrok med landsherrn. 

— Jag ser det på dig — sade landsherrn leende 
— att du blir stark som en björn, när din arm hinner 
växa. Vill du följa med mig och äta mjukt bröd och 
dricka mjölk alla dagar? Kanske vankas där också någon 
gång lakrits och rysskringlor, om du är snäll. 

— Får jag en häst att rida på? -- sade Pikku. 

— Ja, det förstås — sade landsherrn. 

Pikku funderade en stund på saken. Hans små blå 
ögon flögo från landsherrn till farfar, från farfar till far- 
mor, från farmor åter till landsherrn. Slutligen kröp han 
bakom den gamles rygg och sade: — Jag vill bli hos 
farfar och farmor. 

— Men — sade den blinde soldaten med rörd 
stämma — kära Pikku, hos farfar får du bara hårdt 
bröd och vatten och salta mujkor. Hör du icke, att den 



224 LÄSNING FÖR BARN 

nådige herrn bjader dig mjukt bröd och mjölk och annat 
godt, och tänk på att du får en häst att rida pål 

— Jag vill bli hos farfar; jag vill inte gå från far- 
far! — ropade Pikku Matti med gråten i halsen. 

— Du är en bra gosse — sade landsherrn med tårar 
i ögonen och klappade den lille på hans runda kind. 
— Ja, blif du hos farfar; jag skall sörja för att hvarken 
farfar, farmor eller du någonsin lida nöd, och när du en 
gång blir en bra karl i världen, så kom till mig, om jag 
lefver då mera; jag skall gifva dig jord att plöja och 
skog att hugga, och blir du bonde eller soldat, det är allt 
detsamma, allenast du blir en ärlig och trogen son af ditt 
fädernesland. Vill du det, Pikku? 

— Ja — sade gossen, stadig och styf. 

— Gud välsigne dig, barnl — sade farfar och far- 
mor med rörda hjärtan. 

— Och Gud välsigne vårt dyra fädernesland och 
gifve det många sådana trofasta söner, som du, lille 
Pikku — tillade landsherrn. — Ty — fortfor han — 
många löpa bort från det fattiga, hårda brödet och fika 
efter de mjuka bullarna, och hvad de därpå vinna vet 
Gud och deras samveten; icke vinner deras land därpå. 
Men hedra din fader och moder i deras fattigdom, på 
det dig må väl gå och du må länge lefva på jorden 1 

— Det där står i ABG-boken — sade Pikku Matti. 

— Ja. Men det står icke i allas hjärtan — svarade 
landsherrn. 



SAGAN OM LILLIS NÄSA 223 



Sagan om Liilis näsa. 

Hon var en liten, alltför vänlig flicka, 
som kunde^bäde spinna, sy och sticka 
och karda ull och häckla lin och väfva 
och tråckla sina fållar lagom snäfva. 



Hon kunde skura, tvätta, baka, byka 
OQh torka kläder uppå rep i klyka, 
hon kunde koka, steka och förvälla 
och stöpa ljus och brygd i ordning ställa. 



Hon kunde mer: hon kunde skrifva, räkna 
och läsa, sjunga, spela, dansa, teckna; 
hon tog katkesen i en enda läxa 
och las historie som en liten häxa. 



Än mer, hon kunde snäll och lydig vara 
och ödmjuk låta egen vilja fara; 
hon kunde Gud i böner fromt åkalla, 
behaga alla, älskad bli af alla. 

15. — Topélius, Läsning för barn. I. 



226 LÄSNING>ÖR BARN 

Men ack, hvad hjälpte henne, stackars flicka, 
att kunna spinna, väfva, sy och sticka 
och koka, steka, skrifva räkna, läsa?... 
Hon hade ju en alltför liten näsa. 



En alltför liten näsa dock hon hade. 
I hennes ögon skälmen satt, den glade; 
en kind sä röd, en mun som sockerbiten, 
hvad hjälpte det, när näsan var för liten? 



En tid ej alls det hennes oro väckte. 
Hon flög med fågeln, långt som vingen räckte, 
och var bland andra systrar nippertippor 
så fri och glad som gröna skogens sippor. 



Då hände, att en dag i juleringen 

man lekte skrapa nos, och fri slapp ingen. 

När tum till Lilli kom, man hördes snäsa: 

— hvar skall man skrapa den, som ej har näsa? 

— Har jag ej näsa? — Ja — så skreko alla, 

— en näsa, som man ej kan näsa kalla, 
en sådan liten en, det är för löjligt I 
Och Lilli ej begrep, hur det var möjligt. 

Hon sprang till spegeln ... Ja, så var det riktigt, 
och när hon själf den saken tog så viktigt, 
så skreko de igen: — En tipp, så liten, 
blir aldrig kysst och aldrig heller biten. 



SAGAN OM LILLIS NÄSA 227 

Och Lilli sprang med hast att fråga mamma, 
och mamma sade, hon också, detsamma: 
— Ja, kära barn, nog alltför liten är den, 
men var blott snäll, sä går dig väl i världen 1 



Ja, godt och väl, det är visst lätt att säga, 
men slik chikan, den kan på sinnet väga. 
Från denna stund blef Lilli tyst som natten 
och gömde lilla näsan under hatten. 



Förgäfves sökte mamma trösta, råda; 
ack, Lilli såg sin lefnadsfröjd i våda, 
och så blef intet annat råd, än fråga 
hos doktorn bot för sådan näsvis plåga. 



— Herr doktor, i vår nöd er hjälp vi söka; 
var god och lilla näsans längd föröka I — 

— Hvaba? Dess längd? Det var en egen kasus! 
Kom hit, min vän, kom hit med lilla nasusl 



Och doktorn tummar näsans tipp och kröker, 
men ack, dess längd ej sig det minsta öker. 

— Ja — säger då med viktig min den lärde — 

— Jag tror vi lämna näsan i sitt värde. 



Nå — tänker Lilli — stå du där och brumma 1 — 
Då möter hon en liten, liten gumma. 
— God dag, mitt barn, du syns mig så bedröfvad. 
Säg mig af hvad bekymmer du är prof vad 1 



228 LÄSNING FÖR BARN 

— Ack, kära mor, det kan pä mig ni läsa: 
ni ser det själf, jag har för liten näsa. 
Att fä den längre, säg, hvad skall jag göra? 
Mig tycks, jag kan en sten till ömkan röra. 



— Nä — sade gumman — är det intet annat, 
sä vet jag räd, och mängen det besannat. 
Jag är en fe, jag gifver dig förmäga 
att utan doktor lindra själf din pläga. 



Märk na: hvar gäng, när lycklig och betagen, 
du blir pä nägon väntad fröjd bedragen, 
gif akt pä näsan; det kan ju försökas; 
jag spär, att dä skall hennes längd förökas. 



— Tack, kära mor; det löftet var ett fänge, 
men lofva, att jag ej fär vänta länge I 

— Var lugn — sad* gumman, det är lifvets läxa; 
jag lofvar dig, att nog skall näsan växa. 



Och Lilli gick, beläten med den trösten, 
till sina sköna äppleträd om hösten, 
förtjust att fä med fulla händer plocka 
den rara frukt hon sett sä länge locka. 

O ve I Dä hade under sista natten 
byns snåla pojkar plundrat hela skatten, 
och Lilli kände^ stackars snopna flicka, 
som hade hon i näsan fått en sticka. 



SAGAN OM LILLIS NÄSA 229 

Det kan man tro, att Lilli blef förlägen. 
Hon gick förtretad in och under vägen 
såg sig i spegeln . . . såg och såg helt prydligt, 
att lilla näsan vuxit högst betydligt. 



Och glad blef Lilli, hon, som nyss var mulen. — 
Men tiden gick, och så kom ändtligt julen. 
In buros klappar. Lilli fick den första, 
det var en låda bland de allra största. 



— Hvad kan det vara — skrek hon — i en sådan ? 
Där är bestämdt en dockmamsell i lådan 1 
. . . Ullstrumpor var det . . . nyttiga, men fula, 
och Lillis näsa fick på nytt en bula. 

Sä gick hvar gång, som häxan spått den dagen: 
när Lilli blef af någon fröjd bedragen, 
och hoppets glädje blef för henne trängre, 
då växte strax den lilla näsan längre. 



I början var det bra, och med förtjusning 
såg Lilli näsans ständigt längre krusning, 
ja, mamma, som ej kände trollets funder, 
sad' helt förtjust: — Den flickan blir ett under! 



Men hur det var och passade i stycket, 
så växte näsan nästan alltför mycket, 
blef småningom allt längre i förtreten, 
och sist kröp Lilli fram med hemligheten. 



230 LÄSNING FÖR BARN 

Och ack och vel Nu gick som mamma trodde, 

att Lilli blef ett under. Folket glodde 

på flickan fattig som pä ett spektakel, 

och näsan, den gick främst som ett mirakel. 



Nu blef ej annat räd än äter fråga 

hos doktorn bot för sådan näsvis plåga. 

— Herr doktor, näsan är för lång bland mängden, 

var god och korta af den nu pä längden 1 



— Hvaba? För lång? Det var en egen kasus 1 
Kom hit, min vän, kom hit med långa nasusl — 
Och därpå grep han, helt förnöjd, till knifven . . 
men Lilli sprang sin väg af skräck fördrifven. 



Hon sprang och sprang. — Ack stygga, stygga gumma, 
hvi lät jag narra mig af dig, jag dumma I 
Hvi var jag missnöjd med min lilla näsa? 
Ack, kom, o fe! dess grymma växt att kväsa! 



Och Lilli springer nu kring hela världen, 
att söka gummans väg. Men säg, hvar är den? 
Har någon gumman sett, så säg det ärligt, 
ty näsan växer allt ännu förfärligt. 



Och redan räcker den en aln i längden, 
en skräck och f^sa för den häpna mängden. 
Men i vår saga den moral vi läsa, 
att hvar och en bör nöjas med sin näsa. 



BJÖRKEN OCH STJÄRNAN 231 



Björken och stjärnan. 

Annu vet jag en saga från forna dagar om en gosse 
och en flicka, som gingo genom lifvet fram mot 
ett enda mål. Huru mången bland oss kan säga det- 
samma om sig? 

För omkring tvåhundra år sedan var i Finland stor 
nöd. Kriget härjade vida omkring, städer och byar brun- 
no, skördar trampades ned, och människorna öddes bort 
till mer än hundradetusental genom svärdet, hungern, 
landsflykten och förfärliga sjukdomar. Då var ej annat 
att höra och se, än suckar och tårar, klagan, sorg, aska 
och blod, och de, som hoppades längst, visste slutligen icke 
mer hvad de hade att hoppas. Ty Guds gissel gick of ver 
landet med stort betryck, och den tidens minnen förgätas 
aldrig. Då hände ock, under så mycken ofärd, att många 
familjer spriddes omkring, så att somliga fördes till fiende- 
land och andra flydde i skogar och ödemarker eller fjärran 
till Sverige, och en hustru visste icke mer af sin man, 
och en broder icke mer af sin syster, och en fader och 
moder visste icke af sina barn, om de voro lefvande 
eller döda. Därför, när ändtligen freden kom och de, 
som ännu lefde, vände åter till sitt, då voro de ganska 
få, som icke hade någon af de sina att sakna och be- 



232 LÄSNING FÖR BARN 

gråta. Liksom vi läsa i sagan om riddar Blåskäggs 
unga hustru, att hon skickade sin syster i tornet, där 
man kunde se långt utåt vägen, och ständigt frågade: 
— Anna, min syster, ser du någon komma? — så frågade 
mången den andra, när stugan var enslig och de kära 
icke hördes af: — Ser du ingen komma? — Ser du 
ännu ingen komma? Och merendels svarades: — Ingen, 
ingen I — Men stundom hände, liksom i Blåskäggs saga, 
att långt borta på vägen syntes ett litet moln af damm; 
molnet kom närmare, och slutligen såg man en skara 
flyktingar, som sökte de sina . . . Där sökte faders och 
moders ögon sina käraste, och funno de dem efter långa 
år, då var där fröjd, som om aldrig sorgen funnits, och 
hyddorna reste sig åter med hast, och åkrarna. buro 
åter sin skörd, och en ny tid randades of ver de förgång- 
na sorger. 

Under det långa kriget hade, bland många andra, 
två späda syskon, en gosse och en flicka, blifvit bortförda 
långt i främmande land och där funnit vänliga händer, 
som togo vård om dem. Åren gingo, syskonen växte 
upp och ledo ingen nöd, men i allt sitt öfverflöd kunde 
de icke förgäta fader, moder och fädernesland. Det var 
med dem som med de fångna judar i Babylon, hvilka 
hängde sina harpor i pilträden och ej kunde sjunga, ej 
spela, ej dansa i det främmande landet, ty deras hjärta 
var i Jerusalem. 

När då ryktet kom, att det var fred i Finland, och 
att alla, som ville och kunde, fingo återvända dit, då blef 
för barnen det främmande landet för tungt, och de be- 
gärde att få gå hem. 

Främlingarna, deras vårdare, logo och sade : — Gå 
hem? Narraktiga barn, veta ni väl huru långt ni då ha 
att gå? Mer än hundrade mil. 



BJÖRKEN OCH STJÄRNAN 233 

— Det gör oss detsamma — svarade barnen — blott 
vi fä gä hem. 

— Men ha ni icke hos oss edert nya hem? här 
ha ni kläder och mat i öfverflöd, goda frukter att äta, 
mjölk att dricka, varma kläder, vackra boningar och vän- 
liga människor, som älska eder af hjärtat. Hvad vilja 
ni mer? 

— Ja — sade barnen. — men vi vilja gä hem. 

— I edert hem är stor nöd och brist pä allting. 
Där skola ni lefva i stor fattigdom, hafva mossa till 
bädd och en koja af granris till tak, blåst och köld till 
edert ständiga sällskap, trädens bark till edert dagliga 
bröd. Edra föräldrar och bröder och systrar och alla 
edra vänner äro längesedan döda; när ni söka deras spår, 
skola ni finna vargarnas spår, som framgått öfver drif- 
voma på den öde plats, där eder stuga har stått. 

— Ja — sade barnen. — Men vi vilja gå hem. 

— Men tio år hafva förgått, sedan ni fördes bort där- 
ifrån. Då voro ni späda och oförständiga ; en broder om 
fem och en syster om fyra år. Nu äro ni femton och 
fjorton år gamla och känna föga af världen. Allt hafva 
ni glömt, både vägen dit och edra föräldrar själfva och 
likasom ni glömt dem, hafva de ock glömt eder. 

— Ja — sade barnen. — Men vi vilja gå hem. 

— Hvera skall då visa eder vägen dit? 

— Gud — sade gossen. — Dessutom minns jag, att 
på mina föräldrars gård står en stor björk, där många 
vackra fåglar sjunga i morgonsolen. 

— Och jag minns — sade flickan att om kvällarna 
lyser en stjärna där genom björkens löf. 

— Narraktiga barn — sade det främmande folket — 
det ni begära är en dårskap och ett fördärf. — Och de 
förbjödo barnen att mera tänka därpå. 



234 LÄSNING FÖR BARN 

Men ju mer de förbjödo, desto mer tänkte barnen 
därpå, och det var icke af olydnad, utan emedan det så 
ständigt och oemotståndligt låg dem i hågen, att de ville 
åter tillbaka till sitt fädernesland. Ändtligen en månljus 
natt, när gossen ej fick en blund i sina- ögon för tankar- 
nas skull, sade han till sin syster: — Sofverdu? — Hon 
sade : — Nej, jag kan icke sofva, jag tänker på vårt hem. 
— Så är det också med mig — sade gossen. — Kom, 
låt oss knyta våra kläder i ett knyte och fly härifrån. 
Det förekommer mig, som om Gud sade i mitt hjärta 
utan uppehåll: 6å heml Gå hem! Och hvad Gud säger, 
det kan ej vara synd. 

— Ja — sade system. Och så gingo de tysta bort. 
Därute sken månen klar öfver vägar och stigar, och 

det var en vacker natt. När de gått en stund, sade 
flickan! — Vet du, min bror, jag är så rädd, att vi ej 
hitta vägen hem. — Brodern sade: — Låt oss ständigt 
gå åt nordväst, där se vi solen gå ned om kvällarna, ty 
hon gör så vid midsommarstid, och vårt hem är ditåt. 
Och det skall vara vårt märke, att när vi se björken på 
gården och den klara stjärnan, som lyser genom dess 
löf, då skola vi veta, att vi funnit vårt hem. 

Åter om en stund sade systern: — Vet du, min bror, 
jag är så rädd, att vilddjur och röfvare göra oss illa. — 
Brodern sade: — Gud skall beskydda oss. Minns du ännu 
den bönen, vi lärde oss i vårt hem, när vi voro små: 

Hvart jag mig i världen vänder, 
står min lycka i Guds händer. 

— Ja — sade flickan. — Och Gud skall sända sina 
änglar att gå vid vår sida i det främmande landet. 

Så gingo de med godt mod framåt. Gossen skar sig 



BJÖRKEN OCH STJÄRNAN 235 

en stadig käpp af en ung ek till att försvara sig och sin 
syster med. Men intet ondt hände dem. 

En dag kommo de till ett ställe, där två lika breda 
vägar gingo hvar åt sitt håll, och de visste ej, hvilken 
de borde välja. Då sjöngo där två små fåglar på vägen 
åt vänster. Kom — sade brodern; — här går den rätta 
vägen, det hör jag på fåglarnas kvitter. — Ja — sade 
system — våra fåglar äro något förmer än andra fåglar. 
Gads änglar ha klädt sig i fåglahamn att ledsaga oss hem. 

De gingo vidare, och fåglarna flögo från gren till 
gren framför dem, ej fortare, än att de godt kunde följa 
dem. Barnen åto skogens frukter och bär, de drucko 
källomas klara vatten och sofvo om nätterna på mjuka 
bäddar af björnmossa. Och det syntes dem märkvärdigt, 
att hvar de än kommo om dagen, funno de mat, och 
hvar de än stannade om kvällen, där funno de plats att 
hvila på. Detta kunde de icke förklara. Men hvar gång 
de sågo fåglama, utropade de: — Se, Guds änglar ledsaga 
oss! — Så gingo de långa vägar framåt . . . 

Slutligen började flickan tröttna och sade till gossen: 

— När få vi börja att söka vår björk ? — Gossen sade : 

— Icke förr än vi rundt omkring oss höra människorna 
tala det språk, som vår fader och moder talade. 

Åter gingo de långa vägar fram mot väster och norr 
och sommaren begynte lida till ända, och det blef kulet i 
skogarna. Flickan sade: — Syns han ej redan, vår björk? 

— Gossen sade: — Icke ännu. 

Landet, där de gingo, begynte nu få ett annat utse- 
ende. De hade hittills gått öfver stora slätter och kommo 
nu till ett land med kullar, berg, floder och stora sjöar. 
Flickan sade: — Huru skola vi komma öfver de branta 
bergen? — Gossen sade: — Jag skall bära dig. — Och 
han bar henne. 



236 LÄSNING FÖR BARN 

Åter sade flickan: — Huru skola vi komma öf ver de 
strida floderna och de stora sjöarna? — Gossen sade: 
— Vi skola ro. — Och han rodde öfver floderna och 
sjöarna, ty öfverallt, där de kommo till stranden, fanns 
en båt, liksom enkom att vänta på dem. Men öfv^r 
somliga floder sam gossen med sin syster. Och de 
flöto lätt som vattenfåglar på vågen; ty änglarna flögo 
vid deras sida i fåglahamn och beredde dem väg. 

En dag hade de gått ända från morgonen utan någon 
hvila och voro mycket trötta. På kvällen kommo de till 
en enstaka gård, och den var nyss timrad af groft virke 
på askan af ett fordom brunnet hus. Där stod på gården 
ett litet barn och skalade rofvor. — Vill du gifvaossen 
af dina rofvor? — frågade gossen. 

— Ja, kom — sade barnet ; — mor skall gif va eder 
mat i stugan. 

Då klappade gossen högt i sina händer, föll om bar- 
nets hals, kysste det och grät af glädje. — Hvarför är du 
så glad, min bror? — frågade flickan. — Skulle jag ej 
vara glad? — sade gossen. — Detta barnet talar vår 
fadws och moders språk. Nu få vi begynna att söka 
björken och stjärnan. 

Därpå gingo de in i stugan och blefvo vänligt emot- 
tagna. Folket i stugan frågade dem, hvarifrån de 
kommo. Gossen svarade: — Vi komma från främmande 
land och söka vårt hem, men vi ha ej annat märke 
därpå, än att på gården står en björk, där fåglarna 
sjunga i morgonsolen, och om aftonen lyser en klar 
stjärna i björkens löf. 

— Stackars barn — sade folket medlidsamt. — På 
jorden växa många tusen björkar, och på himmelen lysa 
många tusen stjärnor. Hur är det möjligt för eder att 
bland så många finna de enda rätta? 



BJÖRKEN OCH STJÄRNAN 237 

Gossen och flickan sade: — Gud skall leda oss. 
Hafva icke hans änglar redan ledt oss långa, långa vägar 
till vårt land? Vi äro ju redan till hälften hemma. 

— Finland är stort — sade folket i stugan och ska- 
kade på hufvudet. 

— Men Gud är ändå större — svarade gossen. Och 
så tackade de folket och gingo vidare. Och det kom dem 
väl till pass, att de numera icke behöfde äta och sofva i 
skogarna, utan de gingo från gård till gård, och ehuru 
stora ödemarker lågo emellan hvarje människoboning, och 
stor fattigdom var öfverallt, funno de likväl härbärge och 
bröd, hvarhelst de behöfde, ty alla hade förbarmande med 
dem. Men björken och stjärnan funno de icke. Från 
gård till gård sökte de dem och sågo många björkar 
och många stjärnor, men icke de rätta. 

— Ack — suckade flickan — Finland är så stort, 
och vi äro så små! Aldrig skola vi finna vårt hem. — 
Men gossen bannade henne och sade : — Tror du på Gud ? 

— Ja — sade flickan. — Då vet du ock — sade gossen 

— att större under ha skett ån så. När herdarna gingo 
om natten till Betlehem, gick stjärnan före dem. Hon 
går också framför oss, blott vi tro. 

— Ja ^r- sade flickan, som hon alltid var van att säga 
tiir brodern. Och så gingo de med glad tro än vidare framåt. 

Sist kommo de en kväll till en ensam gård, och det var 
på andra året af deras vandring, en pingstaften i slutet 
af maj, när sommarens första löf begynte slå ut på träden. 
Vid det de trädde in genom grinden, stod där på gården 
en stor björk med yfvig krona och späda löf, och genom 
de ljusgröna löf ven sken i den hal f klara kvällen den strå- 
lande aftonstjärnan. Det var redan så sommarljust, att 
blott den enda stjärnan syntes på himmelens hvalf, ty hon 
var den största och klaraste bland dem alla. 



238 LÄSNING FÖR BARN 

— Där är vår björk 1 — utropade gossen strax. — 
Det är vår stjärna 1 — svarade flickan genast. Och båda 
föUo hvarandra om halsen och tackade Gud med ström- 
mande glädjetårar. 

— Här är stallet, där far brukade leda in hästarna 
— sade gossen eftersinnande. 

— Och jag känner igen brunnen, där mor brukade 
vattna korna — sade flickan. 

— Där stå två små kors under björken ; hvad månne 
de betyda? — menade gossen. 

— Jag är så rädd att gå in i stugan — sade 
flickan. — Tänk, om vår fader och moder ej mera 
lefva, eller om de ej mera känna igen oss 1 Gå du förut, 
min brorl 

— Låt oss först lyssna vid dörren — sade gossen 
med klappande hjärta. 

Inne i stugan satt en gammal man med sin hustru, 
och gammal var egentligen ingen af dem, men sorger 
och nöd hade i förtid fårat deras panna. 

Mannen sade till hustrun: — Ja, nu är det pingst, 
när Gud sände hugsvalaren ned till de bedröfvade 
hjärtan; men till oss kommer ingen tröst. Alla våra 
fyra barn äro borta; två sofva under björken, två äro 
bortförda i fiendeland och komma visst aldrig mera 
tillbaka till oss. Det är tungt att vara allena, när man 
blir gammal. 

Hustrun sade: — Är icke Gud allsmäktig och evigt 
god? Han, som förde Israels barn ur fångenskapen, 
kan väl ock gifva oss våra barn igen, om han finner 
det nyttigt. Huru gamla vore nu våra yngsta barn, 
om de voro vid lif? 

Fadern sade: — Gossen vore nu sexton och flickan 



BJÖRKEN OCH STJÄRNAN 239 

femton år. Ack, en sådan Herrens välsignelse ha vi 
icke förtjänt, att vi skulle få de kära barnen igen. 

Vid det han ännu talade, öppnades dörren, och in 
trädde en gosse och en flicka, som sade sig vara komna 
långt ifrån och begärde en bit bröd. 

— Kom närmare, barn — sade fadern — och blif 
hos oss i natt! Ack, så stora skulle också våra yngsta 
barn ha varit, om vi fått behålla dem. 

— Se — sade hustrun — två så vackra barn I Ack, 
så vackra skulle också våra barn ha varit, om de ännu 
lefvat och varit med oss. 

Och båda föräldrarna gräto bitterligen. Då kunde 
barnen icke längre dölja sig, utan föUo med tårar i sin 
faders och moders famn och utropade: — Känna ni 
icke igen oss? Vi äro ju edra kära barn, och Gud har 
underbarligen fört oss tillbaka till eder från det främ- 
mande landet. 

Och föräldrarna omfamnade dem med kärlek utan 
namn och föllo jämte barnen på sina knän och tackade 
Gud, som på själfva pingstaftonen hade skänkt dem alla 
en så stor hugsvalelse. 

Sedan måste barnen berätta sina öden, och för- 
äldrarna berättade sina, och ehuru där på ömse sidor 
varit mycken sorg, syntes nu sorgen alldeles förglömd 
och förbytt i glädje. Fadern pröfvade sonens armar 
och gladdes att de voro så manligt starka, och modem 
jämnade dotterns bruna hår och kysste väl hundra 
gånger hennes blomstrande kind. — Ja — sade mo- 
dem med barnslig glädje — jag kunde väl tro, att något 
skulle hända, när två främmande fåglar sjöngo så gladt 
uti björken i dag. 

— Dem känner jag nog — sade flickan. — De äro 
två änglar i fåglahamn, som hela vägen flugit framför 



240 LÄSNING FÖR BARN 

OSS och ledt vår vandring, och nu glädja de sig med 
oss, att vi funnit värt hem. 

— Kom, lät oss än en gäng hälsa pä björken och 
stjärnan — sade gossen. — Ser du, min syster, där- 
under sofva vara smä syskon. Och om det nu vore 
Yiy som sofvo där under den gröna tufvan, och våra 
syskon stode här i vårt ställe och sågo uppå vår graf, 
hur vore vi då? 

— Visserligen vore ni då Guds änglar i himmelen 

— svarade modern mildt. 

— Nu vet jag — sade flickan. — Änglama i fågla- 
hamn, som följt oss hela vägen och som i dag bådat 
i björken vår återkomst, de voro våra små syskon, som 
sofva i grafven. Det var de, som sade så ständigt i 
våra hjärtan: gån hem, gån hem, till att trösta far och 
morl Det var de, som i ödemarkerna visade oss väg, 
att vi icke förhungrade, som redde oss sängar af mossa, 
att vi icke fröso ihjäl, och som vid de strida floderna 
sände oss båtar, att vi icke drunknade. Det var också 
de, som sade till oss: där är den rätta björken, den 
rätta stjärnan bland många tusen. Ty Gud hade utvalt 
dem och sändt dem till vårt beskydd. Tack, våra syskon 1 
Tack, gode Gud I 

— Ja, sade gossen — och se huru förklarad him- 
melens blida stjärna lyser genom björkens löf! Nu ha 
vi hunnit vårt hem; nu gå vi ej längre, syster I 

— Kära barn — sade fadern — en människas 
lif på jorden är ständigt en vandring mot eviga mål. 
Gån ännu ständigt, gån med Gud i edert hjärta ock 
det eviga målet stadigt för ögonen I Ni gingo med 
änglama till vägvisare stadigt fram; — o, må de visa 
er vägen allt framgent ännu! Ni gingo efter björken; 

— han betydde edert fädernesland. Välan, må det 



BJÖRKEN OCH STJÄRNAN 241 

vara eder kärleks och edert arbetes mål, så länge ni 
lefval Ni gingo efter stjärnan; — hon betecknar det 
eviga lifvet. Välan, må hon lysa eder hela er lefnad 
Igenom I 

— Amen, ske alltså! — sade barnen och modern 
med knäppta händer. 



16. — TcpeUus^ Läsning för barn. I, 



242 LÄSNING FÖR BARN 



Luftslotten. 

Stundom om våren, när luften är sä genomskinligt 
klar och himmelens färger leka i Ijusrödt och violett 
vid solens nedgång, då händer, att ytterst vid randen af 
horisonten uppstiga små guldgula moln, som fladdra i 
lätta strimmor hit och dit öfver himlahvalfvet. De byta 
beständigt form, färg och plats; de äro så glänsande 
vackra, så fint randade och så luftigt täcka; de likna 
alls icke de aödra molnen, som dag och natt väfva sin 
bomull på himmelens fäste. Hvarför äro de så sköna 
och flyktiga? Hvarför sväfva de ständigt längst bort i 
det aflägsnaste fjärran ? Jag vill säga dig något. De äro 
inga regnmoln, de äro ljusmoln; — de äro andarnas 
luftslott borta i blå världar. De öfverjordiska, sköna 
andar, som bo däruppe i den strålande världsrymden, 
tror du väl, att de äro nöjda med slott af tegel och 
marmor, hvilkas murar äro så tunga, och hvilkas tak af 
järn skulle bortskymma sol och stjärnor? Luftiga, som 
de själfva, Ijufliga, glänsande, genomskinliga äro deras bo- 
ningar; de bygga dem af strålar och strimmor, de mura 
deras väggar af finaste månsken, deras tak af aftonrod- 
nadens guld. Där lefva de sitt fria, glada lif, högt, högt 
öfver jordens dimmor, och så högt fiyger aldrig lärkan, 



LUFTSLOTTEN 243 

sä långt höres aldrig larmet af människors brak här nere 
pä jorden. Där borta är idel ljus och skönhet och klarhet 
och lugn och Guds tillbedjan. Ty Guds heliga namn, 
Guds storhet och godhet gä, likt dagens ljus, evinnerligt 
strälande genom alla världar och bortom världarna. 

Hvem af eder säger, att den lätta, genomskinliga 
luften ej kan bära en andes slott? Hafven I glömt alla 
sköna sagor? I jordens innandöme bo gnomer och dvärgar; 
i elden bor salamandern; i vattnet bor Necken och de 
lättfärdiga, vackra hafsfruarna, med sitt gröna hår af säf; 
på jorden bo människorna, och rundt omkring dem bor 
ekot i skogen, och alla berg och dalar, alla bäckar och 
källor, alla toppar och löf äro uppfyllda af millioner vä- 
senden, somliga synliga för ögat, men långt flera osynliga. 
Ja, borta i solen, i månen och långt, långt borta på de 
tindrande stjärnorna bo väsen, som äro helt olika oss och 
se ned pä oss med underbara, främmande ögonkast. Och 
du tror, att luften allena är tom, efter fågeln icke bygger 
sitt näste där — luften, som flyter kring jorden, lik ett 
brusande haf, som ingen ser, men som alla känna I 
Märker du huru vinden blåser i segel och kvarnar, hur 
han uppbär fågelns vingar och den lätta draken med sin 
långa, ringlande svans? I hela den vida världen finnes 
ingen tomhet; öfverallt är lif, öfverallt är ljus, öfverallt 
är ande och sanning, skönhet och andakt; hvarje stoft- 
korn har sin bebyggare och hvarje stjärna sitt folk. Och 
du tror ännu, att luften är tom? 

Har du hört sagan om Radigundis, svanornas furst- 
inna, som simmar i luften, lik en stjärna på svarta moln, 
och strör sina snöhvita fjädrar öfver ängarna om våren ? 

Känner du Cheristane, feernas drottning, den evigt 
unga, som aldrig föråldras, fastän världen kring henne 
vissnar i ålderns vanmakt? 



244 LÄSNING FÖR BARN 

Har du sett Oberon, luftens konung, som pä sin pipa 
blåser alla människobarn till att dansa, och Titania, hans 
gemäl, om hvars skönhet och svartsjuka så mänga sagor 
stå att läsa i böckerna? 

Vet du den finska sagan om flickan i skyn, hon som 
sitter pä aftonmolnets rand och väfver en gyllne väf 
med silfverspole? 

Vill du se dem alla och ännu många andra sköna 
väsen frän sagornas värld, sä hör hvad jag säger dig. 
Gä en afton till stranden, när solen går ned. Tryck högra 
handen mot din vänstra sida och känn, om ditt hjärta 
klappar rätt lifligt och varmt, rätt barnsligt och fromt 
för det vackra i lifvet. Se dig sedan omkring med ett barns 
ögon, och du skall få se märkvärdiga ting i de röda 
aftonskyarna. 

Men ser du på dem med själfkloka ögon och kallt 
hjärta, då ser du visst intet annat, än flyende moln och 
kvällens dimmor, som båda kommande regn. Allt det 
vackra i världen skall man se med oskyldiga ögon, annars 
flyger det bort i dunst, förgås och blir intet. Det är nu 
en gång så, och jag kan ej hjälpa det. 

Ofta, när jag var liten, satt jag på hafvets steniga 
strand och befraktade vågomas dans långt borta i afton- 
skimret. De gingo, de gingo i ringar och ränder, i långa 
glänsande rader ut på det vida blå, och om en stund 
kunde man ej mera skilja den ena ifrån den andra. De 
kommo dock alla sist till den yttersta randen af hafvet, 
där vattnet var slut och himmelen började. Där var ett 
ställe, där solen helst tyckte om att gå ner vid midsom- 
martid och dyka en stund i de glänsande vågorna. Det 
var ett underbart ställe, underbart var det och mycket 
Ijufligt, ty just där var det, som alla kvällens och skyar- 
nas andar lekte sin luftiga lek med vågen och afton- 



LUFTSLOTTEN 245 

rodnaden. De flögo som fladdrande röda strimmor^ än hit, 
än dit öfver vattenspeglarna; de dansade, de brottades, de 
sprungo efter hvarandra som hök och dafva, de tumlade 
öfver hvarandra, de lufvades pä lek, och de kysstes 
emellanät. Ett muntert släkte var det; de samlade luftens 
fina solrök, som flöt lik ett flor öfver kullama, rullade 
floret tillsamman, gjorde bindlar däraf och bundo för 
hvarandras ögon till att leka blindbock. Dä hände att 
en af dem for ner i hafvet som en pil, och hela svärmen 
for efter honom, som ett yrande regn af rosor och gnistor, 
men huj, där dök han strax äter upp, tog ett hopp och 
satte sig att rida grensle öfver det gyllne molnet, som sakta 
for sin väg genom rymderna. Och nägra bland dessa fina 
luftväsen voro större och starkare, än de öfriga. De togo 
en stjärna frän aftonhimlen och kastade boll med henne. 
Mänga tusende utsträckte sina smä armar att taga lyra 
med stjärnan, men hon steg i en båge öfver himmelens 
rand, föll i hafvet, lik ett brinnande ljus, och brast 
sprakande sönder i millioner stycken, som yrde kring vägen. 
Det var ett skum af silfver! Det var ett regn af dia- 
manter! Och detta roade kvällens andar obeskrifligt; de 
klappade i sina smä händer, de togo hvarandra i hand och 
dansade i ring kring himmelens hvalf, sä att molnen med 
hast foro undan, och rundt omkring var ej annat att se 
än fladdrande strimmor af andarnas ljusgula hår, som flög, 
likt ett norrsken, i vågor och flammor för aftonfläktarna . . . 

Sådant ser man, när man är liten. Sedan, när man 
blir stor, då växer en hinna öfver ens ögon, så att man 
icke mera ser den finaste doften på fjärilns vingar, den 
skäraste färgen pä blommornas blad och andarnas him- 
melska lek i sommarkvällen. 

Det var en gosse vid namn £lias; hans faders gård 
stod mellan den mörka skogen i öster och det stora hafvet 



246 LÄSNING FÖR BARN 

i väster. Han var mild och vek och älskade mycket att 
höra vackra sagor. — Jag kan ej begripa hvad det skall 
bli af Elias i världen — sade ofta hans far, som var en 
flink jordbrakare och kunde köra sin plog, trots någon i 
landet. — Pojken är alldeles för fin om hullet och för mjuk 
om hjärtat. Är det skick och fason för en rättskaffens 
bonde? Nej, då är annat gry i Erik, bror hans; den pojken 
har armar som grytkrokar och ben som järnstörar. Elias 
tittar mot skyn, liksom ville han mantalsskrifva myggorna, 
men Erik kör det, som skall köras på åkern, och bryr sig 
litet om, hvarifrån vinden blåser. Sanna mina ord : Erik 
blir med tiden en rik man, men Elias får bo i molnen, 
med solsken till frukost och månsken till aftonvard. 

— Det kommer an på hvad han får lära — sade 
klockaren, som läst många böcker och hade reda på saker 
och ting. — Det är godt att ha en stark arm, och landet 
behöfver sådana. Men det behöfver också goda hufvuden 
och ögon, som begripa det fina i världen. Låt Elias gå i 
skola, så få vi se hvad vår Herre menat med pojken. 

— Må så vara, efter ni säger det — sade fadern. 
Och så begynte Elias läsa för klockaren. 

En kväll på hösten, när skymningen redan kom med 
brasornas sken och sagor och äfventyr, sutto barnen i 
ring kring döfva Kajsa, som visste flera sagor än någon, 
och som aldrig behöfde svara på några frågor, när hon 
berättade. Det var för underbart att höra, och ingen 
kunde begripa, hvarifrån hon tagit så sköna sagor om 
prinsessor och förtrollade slott, rosenlundar och paradislust- 
gårdar. Hon berättade för barnen om de goda feernas 
silfverslott, som stråla af ädelstenar, om Neckens palats i 
det djupa hafvet, om de blå bergen i Ginnistan, där guld- 
fasanerna bygga sina bon och som ständigt synas lika 
långt borta, om man än går åt det hållet i tjugu år. 



LUFTSLOTTEN 247 

— Ack, den som komme dit och finge plocka fa- 
sanernas guldägg 1 — suckade en af de små. 

— Ack, den som en enda gång finge se ett slott af 
silfver och ädelstenar! — inföll snickarens lilla Peter. 

Vid dessa ord upplyfte Elias sina milda ögon och 
nickade vänligt. — Det är ingen konst alls — sade han; 
— det ser jag mest alla dagar. 

— Du? — skreko barnen. — Du? — ropade Erik och 
gapskrattade. — Jo, det skulle man tro! Här lära visst 
vara många slott af silfver bland skogens enrisbuskar I 

-^ Kom bara med i morgon afton, en stund innan 
solen går ned — sade Elias saktmodigt. 

— Topp ! — sade alla, och följande afton gingo de 
med Elias ut på en kulle vid stranden, där man kunde 
se långt öfver hafvet. — Det är icke så vackert nu, som 
om midsommar — sade Elias. — Andarna sörja däröfver 
att sommaren flyr, de dansa icke så lustigt som förr, men 
vänta bara; rättnu begynner det. 

Alla barnen sågo i största förväntan bort mot det 
vida hafvet, där aftonhimlen färgades röd i purpur och 
guld. Och icke länge läto andarna vänta på sig. 

Knappt hade solens skifva med yttersta kanten vid- 
rört hafsytan, innan där flög ett glimmande sken öfver 
alla skyar och vågor, och de härliga slotten skeno med 
sina höga pelare och sina försilfrade tak, och de 
små luftandarna gingo ur dem och begynte leka i guld- 
molnen. 

Det var så härligt, så förtjusande skönt . . . Elias 
klappade i sina händer och ropade : — Se ni I Se ni ! 
Där komma de! 

Alla barnen sågo ditåt, och somliga sågo ingenting, 
och några sågo slotten, men icke andarna. Blott en liten 
trasig tiggarflicka klappade, liksom Elias, händerna, och 



248 LÄSNING FÖR BARN 

skrek, utom sig af glädje: — Jag ser dem I Jag ser dem I 
Där komma del 

— Hvad för slag ? — ropade Erik, som också följt 
med. — Jag ser ingenting annat, än några molntappar, 
som drifvas af vädret. Molnen äro bara vattendunster, har 
far sagt, och jag vet något mera än ni om den saken. 

— Nå, hvad vet du? — frågade barnen. 

— Jo, jag vet ett ordspråk, som säger: »aftonrodnad 
vacker natt, morgonrodnad slaskig hatt», 

— Nej, så var det ickel — skrek en annan af poj- 
karna. — Så här var det: »aftonrodnad slaskig natt, 
morgonrodnad vacker hatt», 

— Det ljuger du, så lång du är — skrek Erik. 

— Du ljuger, och inte jag — skrek den andre. 

— Där har du för det — skrek Erik åter, och så 
begynte pojkarna slåss och rappa om hvarandra af alla 
krafter midt i aftonrodnaden. 

— Nej, se såvackertl — utropade Elias och den lilla 
tiggarflickan, och flera af de andra barnen ropade^ likasom 
de: — Nej, se så vackert I — Ty just nu hade strimmorna 
bredt sig ut öfver hela himmelens hvalf, andarna hade 
tagit i ring och dansade kring sina gyllne slott, och som- 
liga af dem sprungo i långa rader ut på den röda spegeln 
af hafvet, togo fart och kryssade kring i vida, vackra cir- 
kelbågar, alldeles som snälla skridskolöpare på en blank 
is, när den första frosten byggt tak öfver sjöarna. 

— Vänta du — skrek pojken, som hade fått stryk 
af Erik; — jag skall gå hem och klaga för far I 

— Men kan du icke se? — ropade Elias, utom sig 
af förtjusning. — Nu stiger ett tom på det högsta slottet 
i skyn. 

— Och där är en silfverspira i toppen och högst 
uppå den ett kors af guld, och röda flaggor fladdra 



LUFTSLOTTEN 249 

rundt kring tornet I — skrek lika förtjust den lilla tiggar- 
flickan. 

— Bryr jag mig om sådant narrverk 1 — sade Erik 
förargad. 

— Vänta litet ännu — bad snickarens lilla Peter, 
som näst Elias och flickan hade ögon att se det vackra 
på himmelen. — Ack, sådana klara färger I Se huru strän- 
derna glänsa därborta i grönt och guld, huru bergens 
toppar blänka mot skyn, huru svanorna simma i viken 
och huru det sakta, röda svallet af vågen därborta mot 
klippan bryter sig i ett skum af silfver. 

— Och hör hur det går en ton öfver vågorna, hur det 
sakta sjunger i löf och grenar! — utropade tiggarflickan. 

— Och se — bad Elias — se dit I . . . Där tågar 
en skara af andar med blixtrande svärd och blanka hjäl- 
mar till strid emot slottet . . . Konungen kommer lit med 
en krona på hufvudet och leder vid handen en hvitklädd 
prinsessa . . . Nej se, hvad hon är vacker I . . . Och där- 
borta i klyftan ryter den gräsliga draken med sitt öppnade 
gap . . . och alla de fladdrande andarna, konungens folk 
och stridsmän, rusa tillbaka från hafvet. De ställa sig i 
täta leder utanför slottets mur . . de afskjuta sina förgyllda 
pilar, som regna ned öfver fiendens skaror . . . och nu 
rycka härarna fram till strid . . . Pang, hur det klingar i 
alla hjälmar och kronor af blanka hugg . . . en stormvind 
kommer från öster och skakar slottets grundvalar ... det 
skälfver, det vacklar, det störtar tillsamman, det brinner 
. . . och genom lågorna skina ännu andarnas svärd och 
prinsessans hvita, fladdrande klädning af silfverskir . . . 

— Nå, den kan då prata i vädret — mumlade Erik 
föraktligt. — Har man någonsin hört en sådan gallimatias I 
Nej, nu går jag hem att äta gröt. 

— Ja, nu gå vi hem att äta gröt — skreko de flesta 



250 LÄSNING FÖR BARN 

af barnen. Endast Elias, tiggarflickan och lilla Peter 
kvarblefvo ännu länge på stranden, till dess att sista 
strimman af kvällen förgått och andarnas vackra lek 
flutit bort i rymdei^na. 

Sedan den kvällen gingo nu tolf år förbi, och mycket 
var förändradt. Erik hade blifvit en stark, rask och väl- 
mående bonde, som skötte faderns hemman med drift och 
omtanke, plöjde åkern, dikade mossarna och röjde nya 
bygder i ödemarkerna. Elias hade i flera år varit borta 
på utrikes resor, och när han kom tillbaka, hade han skrif- 
vit sköna böcker om Guds stora under i naturen. 

En afton stodo två unga män på kullen vid sjön och 
sågo med varma, barnsliga ögon på andarnas lek långt 
borta i skyn. Och andarna voro sig lika; det odödliga 
åldras aldrig; men de båda unga voro ej alldeles desamma 
som förr. Det var Elias och hans vän snickarens lilla 
Peter, som främst af alla hade betraktat färgerna och* 
landskapet och s vanorna i sjön. Vännen var nu en må- 
lare, vida berömd för härliga taflor. Elias var en skald 
af de få, som dikta ur naturens eget hjärta. De sågo 
ömsom på hvarandra och på aftonrodnaden ochsmålogo 
godt, när de märkte hvarandras tankar. — Ja, ja, sade de 
^— det är allt som förr, men barndomens ögon ha vi ej 
mer så klara. Det ligger redan ett flor öfver andamas 
spel och naturens friskhet, men Gud allena ske äran: vi 
kunna genom floret se dessa sköna bilder ännu. 

— Minns du den kvällen — skämtade målaren — när 
vi stodo så hänryckta öfver skyarnas färgspel och Erik i 
vår glädje påminde oss, att vi borde gå hem för att äta gröt? 

— Ja — sade Elias — det minns jag mycket väl, 
och gröten har gifvit Erik starka armar, liksom naturens 
skönhet gifvit oss starka vingar. Men den kvällen var 
ännu en tredje bland oss, som hörde och såg mer än 



LUFTSLOTTEN 251 

andra, och det var en liten tiggarflicka. Bland oss tre, 
var hon den enda, som hörde en ton i vågorna. Det var 
den tredje ädla gåfvan, som vi hade bland oss, det var 
musikens Ijufva gåfva, för hvilken människornas hjärtan 
smälta som vax. . Hvar är vår syster bland de utvalda på 
jorden? Hvad har det blifvit af den lilla flickan? — 
Ack, hon var fattig och utan lärdom, liksom vi, men 
kanske har hon icke, som vi, haft den stora lyckan att 
kunna utbilda Guds gåfva till klarhet inom sig. O, att 
så många, många sköna gåfvor förspillas på jorden I 

Medan Elias ännu talade, hördes borta från skogen 
en röst, så klar som klaraste silfver, och en visa så enkel 
och skön, som om skogen själf hade diktat den i sin 
grönaste grönska. Fram trädde mellan träden en vall- 
flicka, som dref sina kor tillbaka till kvällen, och hon 
nalkades kullen, och de unga männen kände igen den 
lilla tiggarflickan. Hon kände dem likaså och hälsade 
dem med blyghet och glädje. Hon sjöng sina visor för 
dem i kvällens klarhet; härliga, hulda, Ijufva visor, så- 
dana man endast kan lära af skogens löf och ängens 
blomster. Och målaren och skalden hörde därpå och 
rördes däraf i sitt djupaste hjärta. — Se — sade de till 
hvarandra — Guds gåfva är dock aldrig förgäfves; hon 
sjunger sin klara ton under den fattigas grofva dräkt, 
såväl som under rikedomens och bildningens fina klädnad. 
O Gud, vi tacka dig, att du låter det sköna på jorden 
öfverallt och evinnerligt bana sig väg genom armod och 
mödor, genom förakt och glömska. Och så veta vi nu, 
att om ock mycket förgås för att det icke haft vård, så 
låter du dock ständigt nya blommor spira upp ur natu- 
rens sköte. Och vi själfva förgås, men den eviga skön- 
het, som vi i vår ringhet och svaghet söka att efter- 
bilda, skall icke förgås med oss, utan beständigt lefva i 



252 LÄSNING FÖR BARN 

nya värblomster. Sä måla vi, och sä sjunga vi glada, 
ty vi måla och vi sjunga det, som aldrig kan dö. 

Nu rörde solen äter vid ytan af sjön, och hela him- 
melen rodnade rundt omkring. Där stodo äter de sköna, 
glimmande slotten i skyn med sina pelare af kristall, 
sina höga torn och spiror af silfver. Och andarna flad- 
drade äter ut därifrän och döko i hafvet, sä att vägen 
yrde i gnistor och rosor, och de togo i ring och dan- 
sade rundt kring himmelens fästen. Stränder och höjder 
skeno i aftonrodnaden, snöhvita svanor summo pä sjön, 
där for öfver pä vägen en klingande ton, och den ned- 
gående solens strälar spelade klart öfver de tre Guds 
utvalda pä kullen — mälaren, skalden och sångerskan 
från den gröna skogen. 



PUKKIS VISA 253 



Pukkis visa. 

Och Pukki han var en äkta spanjor, 
vauvau, vauvau, vauvauedivau, 
och han var så svart, sä att ingen det tror, 
vauvau, vauvauedivau. 
Vauvau, vauvau, vauvau I 
Vauvauedi, vauedi, vauedi, vauedivau! 

Han ät på hotell precis klockan två, 
vauvau etc. 

han ät på minuten och passade på, 
vauvauedi etc. 

Och glömdes hans tid, hans herre till skam, 
vauvau etc. 

bar Pukki i munnen galoscherna fram, 
vauvauedi etc. 

Sex tallrikar kött dem slok han helt lätt, 
men ackl för den sjunde var Pukki för mätt. 

I köket var han en vådelig gäst, 

han tog hvad han fann att där smakade bäst. 



_ i 



254 LÄSNING FÖR BARN 

Och var på kalas stortärtan sin kos, 
låg en under bordet och slekte sin nos. 

Men tapper i krig var Pukki helt visst; 
för kissornas klösor ett öga han mist. 

Och trogen polis bäd' dagar och natt; 
adjö med den tjafven, som Pukki fick fatt! 

Han skällde sig hes^ förtjänte sitt bröd; 
han följde sin herre i lif och i död. 

De reste en natt i vinter och frost, 

och efter i spåren sprang Pukki på post. j 



Då hördes ett larm, ett skall och ett tjut, 
och släden han var då långt stycke förut. 

Och vargarnas flock, väl sju på en gång, 
de rusade fram emot Pukki i språng* 

Han slogs mot de sju, han skällde^ han bet, 
och drifvan bar spår af att striden var het. 

Men ugglan, som satt i tallarnas, topp, 
hon såg huru vargarna åt' honom opp. 

Och drifvan hon grät, och släden han for, 
men visst var det synd på en äkta spanjor. 



I 



LASSE LITEN 255 



Usse liten. 

Det var en gång en gosse som hette Lars, och efter 
han var så liten, kallades han Lasse liten. Han 
var en tapper karl: han reste kring hela världen i en 
ärtskidsbåt. 

Det var om sommaren, när ärtskidorna växte gröna 
och långa i trädgården. Lassa liten kröp in i ärtlandet 
på gången mellan bänkarna, där ärtstänglama växte ho- 
nom högt öfver mössan, och bröt sjutton stora skidor, 
de största och rakaste han kunde önska sig. Lasse liten 
tänkte kanhända att ingen såg honom, och det var dumt, 
ty Guds öga ser öfverallt. 

Då kom trädgårdsmästaren gående med sin bössa på 
axeln och hörde någonting prassla i ärtlandet. — Jag 
tror det är sparfvar — ropade han. — Kas, kas I — men 
inga sparfvar flögo, ty Lasse liten hade inga vingar, bara 
två små ben. 

— Vänta, nu skall jag ladda min bössa och skjuta 
sparf varna — sade trädgårdsmästaren. 

Då blef Lasse liten rädd och kröp fram ur gången. 
— Förlåt mig, käre trädgårdsmästare — sade han; — 
jag ville söka mig några vackra båtar. 

— Det må vara för denna gång — sade trädgårds- 



256 LÄSNING FÖR BARN 

mästaren. — Men en annan gång måste Lasse liten be- 
gära lof att söka fartyg i ärtlandet. 

— Det skall jag göra — svarade Lasse, och så 
bar det af till stånden. Där rispade han upp sina ärt- 
skidor med en knappnål, spjälkad dem ordentligt och 
bröt små stickor till roddarbänkar. Sedan tog han 
ärterna, som varit i skidorna, och lade dem till last i 
båtarna. Somliga skidor gingo sönder, somliga blefvo 
hela; och när alla voro färdiga, hade Lasse liten tolf 
båtar. Men det skulle ej vara båtar, det skulle vara 
stora krigsfartyg. Han hade tre linjeskepp, tre fregatter, 
tre briggar och tre skonertar. Det största linjeskeppet 
hette Herkules, den minsta skonerten hette Loppan. 
Lasse liten lade alla tolf i vattnet, och de flöto så präk- 
tigt, att inga stora skepp dansat stoltare öfver hafvets 
böljor. 

Nu skulle skeppen resa kring världen. Den stora 
holmen där borta var Asien; den stora stenen var 
Afrika; den lilla holmen var Amerika; de små stenarna 
voro Polynesien, och stranden, där skeppen seglade ut, 
var Europa. Hela flottan reste ut och flöt långt bort 
till världsdelarna. Linjeskeppen seglade raka vägen till 
Asien; fregatterna reste till Afrika; briggarna till Amerika 
och skonertarna till Polynesien. Men Lasse liten stod kvar 
i Europa och kastade småstenar ut i världshafvet. 

Då fanns vid stranden af Europa en riktig båt, 
pappas egen, vackra, hvitmålade båt, och Lasse liten 
klef i båten. Ärtskidsbåtarna hade hunnit så långt, att 
de knappt mera syntes som små grässtrån ute på oce- 
anen. Lasse liten fick lust att själf resa ut till världs- 
delarna. Det hade väl pappa och mamma förbjudit, men 
Lasse liten kom icke ihåg det. Jag skall ro ett litet, 
litet stycke ut, tänkte han. Jag skall taga fast skeppet 



LASSE LITEN 257 

Herkales nära Asiens kust, och sedan ror jag hem till 
Europa igen. 

Lasse liten ruskade pä taget, hvarmed bäten var 
fastbunden, och det var märkvärdigt, att taget lossnade. 
Ritsch, ratsch, karl är karl, och så sköt Lasse liten ut 
båten. 

Nu skulle han ro, och ro kunde han, efter han hade 
rott så ofta på trappan därhemma, när trappan låtsade 
vara båt och pappas stora käpp åra. Men när Lasse liten 
ville ro, funnos inga åror i båten. Årorna voro inlästa i 
strandboden, och Lasse liten hade inte märkt, att båten 
var tom. Det är inte så lätt som hvar man tror att ro 
till Asien utan åror. 

Hvad skulle Lasse liten nu göra ? Båten var redan 
ett godt stycke ute på sjön, och vinden, som blåste från 
land, dref honom ständigt längre ut. Nu blef Lasse liten 
rädd och började skrika. Men ingen människa fanns på 
stranden; ingen hörde honom. Blott en stor kråka satt 
ensam i den stora björken; nedanför björken kröp träd- 
gårdsmästarens svarta katt och lurade på kråkan. Ingen- 
dera brydde sig det minsta om Lasse liten, som dref ut 
i sjön. 

Ack, huru Lasse liten nu ångrade, att han varit 
olydig och gått i båten, fastän far och mor så ofta för- 
bjudit det! Nu var det för sent, nu kunde han ej mera 
komma till land. Kanske skulle han förgås på den 
stora sjön. Hvad skulle han göra? När han skrikit sig 
trött och ingen hörde honom, knäppte han sina små 
händer och sade: — Gode Gud, var inte ledsen på Lasse 
liten! 

Och så somnade han. 

Fastän det nu var ljusa dagen, satt den gamle 
Nukku. Matti vid stranden af Fjäderholmarna och metade 

17. — Topelius^ Läsning för be^m. I. 



258 LÄSNING FÖR BARN 

små barn med sitt länga metspö. Han hörde de sakta 
orden, som Lasse liten talat till Gud; strax drog han 
båten till sig och lade Lasse liten att sofva på rosen- 
bäddarna. 

Därpå sade Nukku Matti åt en af drömmarna: — 
lek med Lasse liten, att han inte får tråkigt! 

Det var en liten drömgosse, så liten, så liten, att han 
var mindre än Lasse själf, han hade blå ögon, ljust hår, 
röd mössa med silfverband och hvit tröja med pärlor på 
kragen. Han kom till Lasse liten och sade: — har du 
lust att resa kring hela världen? 

— Ja — sade Lasse i sömnen; — visst har jag lust. 

— Kom då — sade drömmens gosse, och låt oss 
segla på dina ärtskidsfartyg. Du seglar på Herkulea, och 
jag reser på Loppan. 

Så reste de af från Fjäderholmarna, och om en liten 
stund voro Herkules och Loppan vid Asiens stränder 
långt borta vid världens ände, där Ishafvet flyter genom 
Behrings sund tillsammans med Stilla Oceanen. Här var 
så kallt, så kallt ; de höga isbergen glimmade underbart, 
och de stora hvalfiskarna bodde nu under (ak; de för- 
mådde ej stöta hål i isen med sina klumpiga hufvuden. 
Rundtomkring på de öde stränderna låg snö och åter 
snö, så långt ögat kunde se; där rörde sig små grå 
människor, klädda i ludet skinn, och åkte i små slädar 
genom drifvorna, men slädarna voro förspända med 
hundar. 

— Skola vi gå i land här? — frågade drömmens 
gosse. 

— Nej — sade Lasse liten — jag är så rädd att 
hvalfiskarna uppsluka oss och de stora hundarna bita 
oss. Låt oss hellre resa till en annan världsdel. 

— Må göra — sade drömmen med den röda mössan 



LASSE LITEN 259 

och silfverbandet; vi ha ej långt till Amerika — och 
i detsamma voro de där. 

Där var solsken och mycket varmt. De höga pal- 
merna stodo i långa rader på stranden och buro kokos- 
nötter i topparna. Människor, röda som koppar, redo i 
sporrsträck öfver de omätliga gröna ängarna och kastade 
sina spjut emot buffeloxarna, som vände mot dem sina 
hvassa horn. En ofantlig kungsorm hade krupit upp på 
den höga palmens stam och kastade sig ned på ett litet 
lamadjur, som betade gräset vid foten af palmen. Knaps, 
så var det förbi med det lilla djuret. 

— Skola vi gå i land här ? — frågade drömmens gosse. 

— Nej — sade Lasse liten; — jag är så rädd att 
buffeloxarna stånga oss och att den stora ormen äter 
upp oss. Låt oss resa till en annan världsdel. 

— Må göra — sade drömmen med hvita tröjan; 
— vi ha bara ett litet stycke till Polynesien — och så 
voro de där. Här var ännu varmare, ja, så varmt som 
på badstugulafven, när man nyss slagit vatten på ugnen. 
Här växte på stranden de kostligaste kryddor: peppar- 
busken, kanelträdet, ingefäran, saffran, kaffebusken och 
tebusken. Bruna människor med långa öron och tjocka 
läppar, hiskeligen målade i ansiktet, jagade en gul, fläckig 
tiger mellan de höga bamburören på stranden, och tigern 
vände sig om och slog sina klor i en af det bruna folket. 
Då togo alla till flykten. 

— Gå vi i land här? — frågade drömmens gosse. 

— Nej — sade Lasse liten. — Ser du ej tigern där 
borta vid pepparbusken? Låt oss resa till en annan 
världsdel. 

— Det kunna vi göra — sade drömmens gosse med 
de blå ögonen. — Vi ha ej långt till Afrika — och som 
han sagt det, voro de där. 



260 LÄSNING FÖR BARN 

De ankrade vid mynningen af en stor flod, och dess 
stränder voro sä gröna som grönaste sammet. Ett stycke 
frän floden utbredde sig en omätlig sandöken. Luften 
var gul ; solen brände sä het, sä het, som ville han bränna 
jorden till aska, och människorna voro svarta som svar- 
taste bläck. De redo genom öknen pä höga kameler; 
lejonen röto af törst, och de stora krokodilerna gapade 
upp ur floden med sina grä ödlehufvuden och sina hvassa, 
hvita tänder. 

— Gä vi i land här? — frägade drömmens gosse. 

— Nej — sade Lasse liten. — Solen bränner oss, 
lejonen och krokodilerna göra oss illa. Lät oss resa till 
en annan världsdel. 

— Vi kunna ju segla till Europa tillbaka — sade 
drömmens gosse med det ljusa håret. Och med detsamma 
voro de där. 

De kommo till en strand. Där var allt så svalt och 
bekant och vänligt. Där stod den höga björken med sina 
hängande löf; i dess topp satt den gamla kråkan, och vid 
dess fot kröp trädgårdmästarens svarta katt. Icke långt 
därifrån var en gård, som Lasse liten sett förr. Vid gården 
var en trädgård, och i trädgården växte ett ärtland med 
långa ärtskidor. Där gick den gamle trädgård mästaren 
med sin gröna kaschett och undrade om gurkorna voro 
mogna. Där skällde Fylax vid trappan, och när han såg 
Lasse liten, viftade han på svansen. Där mjölkade gamla 
Stina korna vid ladugården. Där gick en mycket bekant 
fru, i sin rutiga ylleschal, att se hur väfvarna blektes 
pä gröngräset. Där gick en också mycket bekant herre 
i gul sommarrock, med en lång pipa i munnen, att se 
huru skördefolket skar rågen på åkern. Där sprungo en 
gosse och en flicka på stranden och ropade: — Lasse 
liten 1 Lasse liten I Kom hem och ät smörgås! 



LASSE LITEN 261 

— Gå vi i land här? — frågade drömmens gosse 
och plirade så skälmskt med de blå ögonen. 

— Kom med, så skall jag bedja mamma gifva dig en 
knäckebrödssmörgås och ett glas mjölk — sade Lasse liten. 

— Vänta litet — sade drömmens gosse. Och nu 
såg Lasse liten huru köksdörren stod öppen, och där- 
ifrån hördes ett sakta, behagligt fräsande^ liksom när man 
slår med slefven den gula vispdegen i en het plätt- 
panna. 

— Kanske resa vi nu tillbaka till Polynesien? — 
hviskade drömmens glada gosse. 

— Nej, nu steka de plättar i Europa — sade Lasse 
liten och ville springa till land, men han kunde inte. 
Drömmens gosse hade bundit honom med band af blom- 
mor, så att han inte kunde röra sig. Och nu kommo 
alla de små drömmarna omkring honom, tusen och åter 
tusen små barn, och togo i ring kring honom och sjöngo 
en liten visa: 

Världen är så stor, så stor, 
Lasse, Lasse liten I 
Större än du nånsin tror 
Lasse, Lasse liten! 

Där är hett och där är kallt, 
Lasse, Lasse liten! 
Men Gud råder öfverallt, 
Lasse, Lasse liten! 

Många mänskor lefva där, 
Lasse, Lasse liten! 
Lycklig den, som Gud har kär, 
Lasse, Lasse liten! 



262 LÄSNING FÖR BARN 

När Gads ängel med dig går, 
Lasse, Lasse liten! 
Ingen orm dig bita får, 
Lasse, Lasse liten 1 

Säg, hvar trifves du nu mest? 
Lasse, Lasse liten I 
Borta bra, men hemma bäst, 
Lasse, Lasse liten! 

När drömmarna sjungit sin visa, hoppade alla bort, 
och Nukku Matti bar Lasse åter i båten. Länge låg han 
helt stilla, och allt hörde han ännu hur plättpannan fräste 
därhemma i spiseln. Fräsandet blef allt tydligare ; Lasse 
liten hörde det helt nära bredvid sig — och så vaknade 
han och slog upp sina ögon. 

Då låg han i båten, där han hade somnat. Vinden 
hade vändt sig, och båten hade med den ena vinden 
drifvit ut, med den andra vinden åter tillbaka till stran- 
den, medan Lasse liten sof. Men det, som Lasse ansett 
för plättpannans fräsande, det valr vågornas sakta sorl, 
när de slogo mot stenarna vid stranden. 

Lasse liten gnuggade sömnen ur ögonen och såg sig 
omkring. Allt var som förr; kråkan i björken, katten på 
gräset och ärtskidsflottan vid stranden. Somliga af skeppen 
hade förlist, och somliga hade drifvit tillbaka till stranden. 
Herkules hade kommit med sin last tillbaka från Asien ; 
Loppan hade kommit från Polynesien. Och alla världs- 
delarna voro precis där de varit förut. 

Lasse liten visste ej rätt hvad han skulle tro. Han 
hade så ofta varit i Fjäderholmatnas grotta^ och likväl 
visste han icke huru drömmarna gyckla. Men Lasse 
liten bråkade ej sitt hufvud med sådant; han samlade 



LASSE LITEN 263 

hop sina fartyg och marscherade uppför stranden tillbaka 
till gården. 

Då kommo bror och syster emot honom och ropade 
på långt håll: — Hvar har du varit så länge, Lasse? 
Kom hem, får du smörgås ! — Men köksdörren stod öppen, 
och därifrån hördes ett besynnerligt fräsande. 

Trädgårdsmästaren stod nära grinden och vattnade 
till kvällen dill och persilja, morötter och palsternackor. 
— Nå — sade han — hvar har Lasse liten varit så länge ? 

Lasse liten knyckte på nacken, såg styf ut och 
svarade: — jag har seglat kring världen i en ärt- 
skidsbåtl 

— Åhå! — sade trädgårdsmästaren. 

Han hade glömt Fjäderholmarna, han! 

Men du glömmer dem inte, du vet att de finnas, 
du känner deras strålande grotta. De lysande silfver- 
väggama rosta aldrig; de gnistrande diamanterna för- 
dunklas aldrig, och aldrig upphör musiken att klinga 
så sakta, så sakta i grottans Ijufliga aftonskymning. 
Liksom de klara stjärnorna aldrig åldras, så åldras 
heller aldrig de lätta, luftiga drömmarna i Fjäderholmar- 
nas salar. Kanske har du sett en skymt af deras fina 
vingar, när de flyga omkring din hufvudkudde? Kanske 
har du mött densamma drömmens gosse med de blå 
ögonen och det ljusa håret, han, som bär den röda 
mössan med silfverbandet och den hvita tröjan med 
pärlor på kragen? Kanske har han låtit också dig se 
alla världens länder och folk, den kalla ödemarken och 
de brännheta öknarna, de mångfärgade människorna och 
de vilda djuren i hafvet och skogen, så att du må lära 
allting, men komma med glädje hem tillbaka? Ja, hvem 
vet? Kanske har också du rest en gång kring den vida 
världen i en ärtskidsbåt? 



Innehåll; 

Företal 5 

Kyrktuppen 7 

Refanut 15 

Fattig-gubben 30 

Svalan från Egypti land . 40 

Fjäderholmarna 51 

Skogsbjörn 60 

Prinsessan Lindagull 80 

Julbocken 106 

Gamla stugan 111 

Pariserhatten * 129 

Radigundis penna 137 

Knut Spelevink 1-45 

Tomtegubben i Åbo slott 162 

Wipplustig 187 

Kyrkklockorna 199 

Pikku Matti 211 

Sagan om Lillis näsa 225 

Rjörken och stjärnan 231 

Luftslotten 242 

Pukkis visa 253 

Lasse liten 255 



SAMLADE SKRIFTER 



AF 



ZACHARIAS T0PELIU8 



J^TJUGUSJÄTTE-, DELEN 

LÄSNING FÖR BARN 

II 



-^-^ 



G. W. EDLUNDS 

FÖRLAGSAKTIEBOLAG 

HELSINGFORS. 



LÄSNING FÖR BARN 



AF 



ZACHARIAS T0PELIU8 



ANDRA BOKEN 



-^— ^ 



G. W. EDLUNDS 

FÖRLAGSAKTIEBOLAG 

HELSINGFORS. 



STOCKHOLM 
Alb. Bonniers boktryckeri i 906 



Förord 

till 

ONKEL ADAM. 

Tillåt mig att sända dessa lekande blad, icke åt 
den frejdade skriftställaren, icke åt tänkaren i samhällets 
högsta frågor, men åt den klarsynte människokännaren, 
den ädle, varmhjärtade barnavännen i Östergötland. 

Det har vederfarits eder, bäste Onkel, likasom mången 
upphöjd ande, att sedan ni länge betraktat lifvets ström 
i den breda fåran, har ni känt ett behof att åter hvila 
vid den ogrumlade källan. Ni har lyssnat på dessa ljud 
ur naturens innersta, h vilka, omedvetna och oförstådda, 
komma till oss i barnets lekar. Ni har igenkänt i dem 
det ursprungliga väsendet före söndringen mellan natur 
och ande. Ni har gifvit akt på denna andes första kamp 
att frigöra sig och behärska naturdrifterna, och ni har 
med erfaren hand sökt att leda hans första steg på vägen 
till ljus och frihet, sanning och rätt. 

Edra unga vänner kunna ej fatta hela styrkan af 
den hand, som leder dem; men de känna desto bättre 
att handen är varm. Vet ni väl, bäste Onkel, att edra 
ord hafva ett långt eko och eder kärlek ett djupt gen- 
svar? Hundrade mil från den strand där ni bor, och 
långt bland Finlands moar, klappas det i många små 



6 LÄSNING FÖR BARN 

händer af glädje, när ett nummer af Linnea kommer 
med posten. 

De äro farliga recensenter, dessa små. Vet ni hvad 
det är, som mest förtjusar dem uti Linnea? Det är icke 
blott de sanna, åskådliga, ur det lefvande lifvet tagna 
berättelserna, utan också det, att berättaren ställer sig 
midt ibland dem. De många, som tala till barn i den 
bekanta nedlåtande tonen, likasom skulle de sänka sig 
till varelser af en lägre ordning, de ana icke hur fin 
näsa man har vid den ålder, när man glömmer att bruka 
näsduk. Och jag ville fråga dessa lärare, dessa för- 
fattare och författarinnor för barn, om de verkligen tro 
sig stå så högt, att de måste sänka sig till barndomens 
åskådningssätt. Jag ville fråga dem, öm de verkligen 
genomgått den långa ödemark af tvifvel, söndring och 
själskamp, som man måste genomgå, för att återkomma 
till denna objektiva åskådning, denna sublima enhet mellan 
tro och öfvertygelse, hvilken endast den högsta vishet 
äger gemensam med barndomens oskuld. Hafva de icke 
det, då måste de höja sig till barnets ståndpunkt. Ty 
ett ofördärfvadt barn är dock alltid ett stycke grekisk 
plastik, och det är just detta stora, antika lugn, som ut- 
gör morgonglansen öfver barndomens dagar och gör på 
oss andra, seglare uti stormen, ett så svalkande, så väl- 
görande och tillika så rörande intryck. 

Man borde akta sig att störa detta lugn i förtid. 
Lifvet arbetar på söndring alltifrån vaggan, men hvarje 
sann utveckling sker gradvis. H varför icke låta plantan 
rota sig i den svala jorden, tills hennes tid är kommen? 
Hvarför plantera henne i krukor och ställa henne att 
brådmogna i solbaddet? Oändligt många föräldrar, lärare 
och författare gifva sig ingen ro, innan de fört ormen 
i paradiset; innan de där lyckats antända den förtidiga, 



FORORD TILL ONKEL ADAM 7 

allt förhärjande reflexionen. De kära barnen få ej lämnas 
att växa i ro med deras glada tro på lifvet, deras lyck- 
liga endräkt med naturen och med sig själfva. De skola 
i blinken blifva så utmärkt förnuftiga. De få dagligen 
höra huru den blå himlen är endast en tom luft och 
den gyllene morgonskyn endast ett duskigt moln; huru 
lekens kung bär en krona af papper och huru barn- 
kammarens gränslösa värld är endast en förstuga till 
skolan. Däraf blifva de ock så »förnuftiga», många 
bland dem, att de vid tio år mästra far och mor, vid 
femton år Gud och fädernesland. De äro invigda i 
mycket, om hvilket det vore bättre att vara okunnig, 
och däremot okunniga i det, hvarpå den sanna lyckan 
hvilar. Arma själfviska, rotlösa, vissnade barn, utan 
fäste i himmelen eller på jorden; de äro trötta vid lifvet, 
när andra börja att lefva. 

Finnes där spännkraft i viljan, så kan ännu mycket 
godtgöras. Men det som aldrig kan ersättas, det är en 
vissnad, härjad, smågammal barndom. Dessa väsen med 
en förtorkad rot kunna blifva goda, nyttiga, verksamma, 
upplysta, men sällan lyckliga människor. 

Jag föreställer mig, att för detta pris bör man ej 
köpa vetandet. Det är en sned riktning i tidens upp- 
fostran att anse vetandet vara allt. En människoande 
behöfver värme lika nödvändigt som ljus. När jag ser 
så många frusna varelser utgå från våra skolor, känner 
jag mig ofta frestad att önska dem mindre beläsenhet 
och mera tro, mindre beräkning och mera hängifvenhet, 
men framför allt den själens och kroppens hälsa, som 
endast finnes i jämvikten mellan alla förmögenheter. 

Det, hvarpå vår tid lider brist och därför mest be- 
höfver, det är fasta karaktärer. Men huru utbilda sådana 
utan ett hälleberg af granit, ur hvilket viljan hämtar sitt 



8 LÄSNING FÖR BARN 

järn? Det är den grundfasta, allvarliga gudsfruktan, som 
saknas i hemmet, i skolan, i barnböckerna, alltför ofta 
äfven i kyrkan, och därför är allting löst. 

I stället plaggar man på de stackars barnen en 
bråte af moral: likasom kunde man plocka frukten utan 
att först hafva trädet. »Söker först efter Guds rike, så 
faller eder allt detta till.» 

Jag föreställer mig, att sedeläran i barnaböcker 
hvarken bör ösas med slef eller påklistras som skylt. 
Växer hon icke fritt ut ur berättelsen själf — hvilket 
är det lyckligaste — så må hon åtminstone kläda sig i 
en så lefvande gestalt, att saken, icke förmaningen, kan 
tagas i med händerna. Men hvilket pjunk får man ej 
läsa i mängden af de barnböcker, som öfversvämma vår 
julmarknad 1 Jag ville säga till dessa välmenande moral- 
predikanter: öppnen fönstret och låten världens luft 
strömma in! Vi begära inga ångor af kamfert från 
täppta sjukrum. Vi vilja ej hafva dessa förklemade, 
vekliga, viljelösa dockor, som I pinen ibjäl med edert 
välmenta gnat. Vi begära hälsa och kraft, mod och 
beslutsamhet; varma hängifna hjärtan utan beräkning; 
starka själf behärskande viljor och en frimodig lust att 
lefva och handla. 

Sådan, föreställer jag mig, är den vind, som vi böra 
låta blåsa in genom det friska barndomslifvet, hvilket 
må ledas, men icke dämmas. Lägg ännu härtill en lagom 
tolerans för dess uppsluppenhet och för det stoj, som 
vid denna ålder är rent af en naturnödvändighet, och 
jag tror, att vi något så när skola träffa den riktiga tonen. 

Jag har ej glömt, bäste Onkel, att det är ni, som 
redan i många år anslagit denna ton, när ni talat om 
och till dessa minsta bland våra bröder; ni, som i de 
mest åskådliga drag har tecknat både det sköna och det 



FORORD TILL ONKEL ADAM 9 

missbildade i plantskolan omkring oss. Men jag har ej 
velat sända er dessa blad utan att säga huru jag önskar 
de må tagas. Ty de ha icke skrifvits efter en på för- 
hand uppgjord plan, utan efterhand under loppet af flera 
år, och därför röjas i dem så många inkonsekvenser. 
Men hufvudriktningen är dock den, att öppna fönstret 
och låta den friska luften strömma in genom barn- 
kammaren. 

Jag är alldeles ingen vän af barnteatrar i den van- 
liga betydelsen, när till dem fordras en viss apparat och 
när de uppträda med anspråk att vara någonting mera 
än lek. Jag tror tvärtom, att de verka bestämdt skad- 
ligt, när den lilla skådespelaren, applåderad af en talrik 
publik, bekanta och obekanta, får en hög tanke om sin 
egen förträfflighet. Däremot har jag tyckt mig finna 
ingenting ondt, men åtskilligt godt i sådana nöjen, när 
de icke äro eller vilja vara något annat än en lek lik- 
som andra lekar, med några kulisser af stolar eller af 
gråpapper, fond af granar eller tapeter, ridå af ett täcke 
eller en gardin, med ett ord, en så enkel tillställning 
som möjligt, och med en förtjust publik af föräldrar, 
syskon, tjänstefolk eller kamrater. Då har jag tyckt 
mig märka, att där i det glada nöjet kan sås ett och 
annat groende frö af de stora idéer, på hvilka all upp- 
fostran h vilar: gudsfruktan, lydnad, sanning, rättvisa, 
trohet, barmhärtighet, ödmjukhet, själfförsakelse, kärlek, 
mod, ståndaktighet, tacksamhet, fosterlandskärlek, vördnad 
emot föräldrar och lärare; — och tillika har jag trott 
mig märka, att de motsatta felen på samma sätt fram- 
träda vida åskådligare och mera gripande för barna- 
sinnet, än i de bästa berättelser. Den, som vet huru 
fantasi och verklighet äro hos barnet ett, den inser också 
huru mäktiga intrycken blifva, när godt och ondt i denna 

2. — Topelius, Läsning för barn. II. 



10 LÄSNING FÖR BARN 

lek stiga lefvande fram, tala lefvande ord och skildra 
sig själfva i lefvande handling. Jag har sett några bland 
dessa stycken lekas af barn — de äro alla dessutom 
gjorda att lekas hellre än att läsas — och jag har sett 
huru både de små aktörerna (fastän jag ej vill anse 
dem så) och de små åskådarna alldeles glömt att leken 
var fantasi och strax varit inne i sagan på fullt allvar. 
Det är också ingenting annat, än hvad man dagligen 
ser. Ty leken är för barnet samma verklighet, som 
handlingen för den vuxna människan; följaktligen ett 
behof och en lifsyttring. Den dramatiska leken särskildt 
är så naturlig, ja så medfödd för denna ålder af lifvet, 
att den kommer alldeles själfmant från de spädaste år: 

— än leker man främmande, än föreställer man den 
eller den; och hvad är det annat, än skådespelet i dess 
enklaste oskuld? 

Det beror då på att taga detta medfödda anlag i 
uppfostrans tjänst, och försöket är icke nytt; det har 
praktiserats ofta och länge, äfven i skolorna. Men hvad 
man härtills äger åt detta håll på svenska språket, är 
hvarken mycket eller, som jag vågar anse, alldeles lämp- 
ligt. Jag känner åtminstone icke många barnpjäser, och 
de äro egentligen hvad man kunde kalla guvernants- 
stycken, eller sådana, i hvilka den moraliserande ten- 
densen öfverväldigar fabeln. Jag ber eder således, bäste 
Onkel, anse dessa blad såsom ett försök att fylla bristen 

— så framt ni anser det som en brist — och tillika 
såsom de första stegen i en ny riktning; lyckade eller 
misslyckade, det kan jag ej afgöra; men är riktningen 
god, skola andra fortsätta och göra det bättre. Allt lik- 
väl med det bestämda förbehåll, att det må förblifva 
en lek, och att man ej må häraf göra en teater; — ty 
en barnteater är och förblifver ett oting. Jag har sällan 



FÖRORD TILL ONKEL ADAM 11 

gått från en scen med så smärtsamma intryck och med 
ett så djupt medlidande för olyckliga varelser, som från 
iierr Selinders af många prisade barnteater. 

Slutligen ber jag, att ni ej anser mig blind för det 
här förekommande språkslarf, som olyckligtvis blifvit 
vanligt för scenen och är en naturlig följd af klyftan 
mellan det svenska tal- och skrifspråket. Jag har tyvärr 
ej kunnat skrifva korrektare än andra, utan att blifva 
styfvare och prudentligare än mina småpratare hade 
tyckt om. 

Mottag, bäste Onkel, försäkran om den oföränderliga 
aktning och vänskap, hvarmed jag till dagarnas ände 
förblifver eder tillgifne 

Z. Tope/ius. 
Helsingfors den 25 oktober 1865. 



BÄRPLOCKERSKAN 13 



Bärplockerskan. 

Monolog. 

En skogstrakt vid stranden af en sjö. 

MARIE (inkommer i lätt sommardräkt, med schäferhatt och 
bärande en korg på armen, i det hon kastar slängkyssar åt någon 
som man ej ser). 

Adjö, mamma, adjö^ adjö I Där står hon ännu pä 
trappan och undrar hvart jag tar vägen i villa skogen. 
Adjö, adjö, det är ingen fara med mig, jag går att plocka 
hallon till middagen. Hallon och mjölk, o, så godtl 

Det är bittida på morgonen, och daggen glimmar 
som pärlor i gräspt. Solen står ännu helt lågt, men hon 
stiger nog högre. Hon försofver sig icke, och trött blir 
hon aldrig. Jag ville vara lik sommarens sol: tidig och 
klarögd ville jag vara, godt och varmt ville jag blicka på 
goda och onda. 

Hur härligt ändå att vara tidigt uppe, när hela värl- 
den skiner af hälsa och ungdom! Det var så mörkt i 
natt, det lider mot hösten, och jag räknade i går afton 
etthundratjugu stjärnor. Då kom en sorgsen tanke i mitt 
hjärta. Jag tänkte: se, nu förgås det vackra på jorden! 
Men nu, när allt lefver och strålar, nu minns jag ej 



14 LÄSNING FÖR BARN 

mera min korta sorg. Jag är så glad, så glad; jag ville 
vara en bofink och gunga så högt på björkens grenar. 
Eller ... ja, så är det, jag ville knäppa mina händer 
och säga: jag tackar dig, gode Gud, att du skapat jorden 
så skön. 

Se huru lugn han nu är, den klara sjön! Och han 
kan likväl storma . . . hu, hyad han då kan vara hvit 
utaf vrede 1 Men nu är han den allra klaraste toalett- 
spegel, och de små fiskarna hoppa i solskenet. Där borta 
vid holmen ror en båt; å, jag känner honom, det är 
vår båt, det är Fridolf, som tar upp sina nät i sundet. 
Ej långt från båten simmar en kulle änder. En, två, 
tre . . . sju äro de, jag ser dem helt tydligt. Båten hvilar 
på årorna, Fridolf lyfter sakta sin bössa. Hvad ämnar 
han göra? Vill han verkligen skjuta de stackars fåglarna? 
Fridolf! Fridolf! . . . Han kan ej höra mig. O, hvad 
jag är rädd! Finns då ingen barmhärtig broms, som 
kan bita honom i handen just då han trycker af? (Hon 
betäcker ögonen med sina händer. Man hör pä afstånd ett skott. 
Marie ser upp.) 

Paff! nu small det! Victoria! Victoria! Alla sju 
flyga sin kos, och Fridolf har skjutit bom! Vänta, du, 
lönnmördare, det skall du få höra, när jag kommer hem! 

Men hvad tänker jag på, som ej plockat ett enda 
hallon ännu! (Hon plockar.) Smultron och hjortron äro 
redan sin kos, och åkerbär äro rara. Blåbär kunde 
väl fås^ och lingonen börja mogna. Nå, ville jag plocka 
kråkbär och hönsbär, då blefve korgen full i en hand- 
vändning. Men se, när man vill göra en sak ordentligt, 
skall man ej börja med två. Hallongröt, hallonkräm, 
hallon och mjölk, hallonsaft att blanda i vatten, och 
hallonte att dricka när man förkylt sig . . . jo jag tackar, 
på dessa buskar växer en hel meritförteckning. Och 



BÄRPLOCKERSKAN 1 5 

sedan kanhända med grädde på . . . arbetaren är sin lön 
värd. 

Blott jag nu visste den bästa vägen. Se, det är 
konsten, hvartän man i världen går. (Niger.) Var god 
och säg mig, bästa herr Älstubbe, om jag bör följa vägen 
längs stranden . . . Åja, det förstås, han står i maskopi 
med sjön, han tycker om våtsaker, därför nickar han 
ja. (Niger.) Men förlåt mig, bästa herr Säfström, hvad 
är hans mening? . . . Han bugar . . . Ödmjukaste tjä- 
narinna, han krusar och bugar immerfort, han är med 
om allting. Det är visst mycket artigt, men inte blir 
man klok på det. Kanhända herr Björkman vill gifva 
mig råd? Hvad befalls? Han skakar sina långa, gröna, 
friserade lockar, och det betyder: min goda Marie, du 
kan sköta dig själf. Tackar rätt mycket. Finns ingen 
mer, som vill visa mig vägen? Det är knappt värdt att 
jag frågar herrarna Häggström, Eklund, Aspegren, Lind- 
blad och Lönnrot, och bevars från att vända sig till de 
förnäma i skogen, herrarna Granfeldt, Tallgren och Furu- 
hjelm! Men hvem är det, som rycker mig i klädningen ? 
Ah, det är vår gamla vän, den lilla krokryggiga, små- 
knottriga madam Enegren, som är så nyttig, så misskänd 
och så förtrampad i världen. Var så god och gif mig 
ett råd. Gärna, svarar hon. Flicka, säger hon, gå raka 
vägen genom lifvet, skörta din klädning och bry dig icke 
om stubbar, stenar, kullfallna stockar och litet spindelväf 
i skogen. 

Jag tackar madam. Men var så god och säg mig 
om här finnas ormar i gräset. Ja visst, svarar hon. Då 
vill jag rusta mig till försvar. Jag tager min lilla fäll- 
knif — ursäkta, herr Rönnkvist — och skär mig ett 
spö. Så där, nu är jag väl beväpnad mot troll och odjur. 



16 LÄSNING FÖR BARN 

Mod fattas mig icke och . . . ritsch, hvad var det, som 
rasslade där vid den kullfallna aspen? 

Ånej, det var bara en tjäderunge, som sprang med 
kvicka fötter genom det höga gräset. Hade min käpp 
varit en bössa, så skulle jag (siktar) . . . ja, jag skulle 
icke ha skjutit honom. Jag skulle ha sagt till honom: 
lef, flyg, var fri och glad, liksom jag; det är bättre så, 
än att äta dig till middag med gurkor och lingonsylt och 
stoppa min kudde med dina plockade fjädrar. 

Men jag glömmer alldeles att plocka. Ett, tu, tre, 
fyra, kissen spelte på lyra, och jag har hallon så dyra. 
Jag har minsann ingen tid att se åt, om där äro maskar 
i bären. Hvilket lif, gode Gud, att vara en hallonmask 1 
Födas, växa, lefva och bo i en liten röd stuga, med mjuka, 
saftiga, doftande väggar, där man har allt i öfverflöd, 
liksom Klas Ugnstake i pannkaksberget, det skulle mången 
anse för största lycka. Men jag vet ett som saknas, och 
det är friheten! Ifall man ej är en larv och en gång får 
vingar när tiden är kommen. 

Nej, så sköna och rika buskarl Här är hallonens 
fädernesland, här är den sjätte världsdelen: Europa, 
Asien, Afrika, Amerika, Polynesien och Hallonien. Plock, 
plock, bären trilla i korgen. I björken sitter en kråka 
och ser med förundran på mig. Ja, se du, nog tål jag 
att ses. Ro, ro till fiskeskär, plocka åt barnen röda 
bär . . . Hvad var det? En ekorre, tror jag. Han flög 
med ett hopp uppför granens grenar. 

Solen stiger högre, daggen torkar, det börjar bli 
varmt i skogen. (Aftager hatten.) Hvad här är ensligt, 
vackert och tyst! De, som sitta hela dagen i sin kam- 
mare eller gå på sandade gångar i granna trädgår- 
dar, de veta aldrig huru godt det känns att stundom gå 
ensam i vilda skogen. O, hvad världen är skön! Hvad 



BÄRPLOCKERSKAN 1 7 

Gud är storl Och hvad jag är liten här i den stolta 
skogen! 

Sä, nu fastnade åter min klädning i hallonriset I 
Litet ris gör barnet vist. Spindelväf har jag på förklädet 
och ängsull i fållarna. Hi och hej, korgen är full. Och 
aldrig såg man rarare hallon. Hör hvad kråkan kraxar 
däruppe: lägg stora öfverst, lägg stora öfverst, så får 
du beröm 1 Men då kvittrar rödstjärten borta i rönnen: 
ingen falskhet, ingen falskhet I Så som man är, så skall 
man synas. Nej, Marie, ljug ej till eget beröm; sök 
hellre förtjäna det! 

Ett hallon är större än alla de andra. Det skall 
den få, som jag mest håller af. Hopp och hej, ja och 
nej, hvem* det är, det vet man ej. 

Det var en gång en flicka, som plockade hallon i 
skogen. Då kom till henne skogens unge prins ur en 
grotta af granar och sade till henne: sälj åt mig dina 
hallon! — Hvad ger du mig för dem? — frågade flickan. 

— Jag ger dig ett guldslott och mitt prinsliga hjärta — 
svarade prinsen. — Nej, tack skall du ha — sade flickan 

— gif mig hellre en smörgås, jag är så hungring. — Då 
skrattade prinsen så, att hans prinsliga hjärta hoppade i 
honom, och så förvandlades han till en skata, men skatan 
flög ifrån gren till gren, där flickan gick och skrattade. 
Det var visst något att skratta åt. 

Skogsrå, skogsrå, vill du ha mina bär? 

(Ekot svarar: ha dina bär.) 

Ger du mig för dem ditt skogiga slott? 

(Eko: mitt skogiga slott.) 

Och kanske på köpet ditt skogsrådliga hjärta? 

(Eko: mitt rådliga hjärta.) 

Nej, tack skall du ha. 

(Eko: tack skall du ha.) 



18 LÄSNING FÖR BARN 

Ingenting att tacka för. Jag går hem till min mamma. 

(Eko: gå hem till din mamma.) 

Adjö med dig, adjö. 

Eko från alla kanter: adjö, adjö, adjö.) 

(Marie hoppar bort.) 



DEN RÖDA STUGAN 19 



Den röda stugan. 

Dialog. 
AINA och ROSA leka i en grön hage vid landsvägen. 

AINA. I dag är första maj. Det är så rysligt roligt. 
Ser du den blanka silf verpenningen ! Den har jag i dag 
fått af min farmor. 

ROSA. Ah, just en sådan har jag också fått af min 
pappa. 

AINA. Hvad skola vi köpa för dem? 

ROSA. Ja, hvad skola vi köpa? Kanhända peppar- 
kakor? 

AINA. Eller sockerstrufvor. Det brukas ju alltid på 
första maj. 

ROSA. Och litet mjöd. Ty däraf får man märg i 
benen. 

AINA. Nej, jag vet hvad vi skola göra. Vi köpa åt 
oss den lilla röda stugan där borta vid landsvägen. Där 
skola vi bo, Rosa. 

ROSA. Ja, vet du, det göra vi. Och så flytta vi 
dit i morgon. 

AINA. Jag vet ej om jag hinner i morgon. Jag har 
så långa läxor, och mina dockor måste ha nya sommar- 
kläder. Men kanske i öfvermorgon. 



20 LÄSNING FÖR BARN 

ROSA. Ja, i öfvermorgon. Och så köpa vi hvar 
sin lilla ko. 

AINA. Och hvar sin lilla kalf. 

ROSA. Och så mjölka vi korna. 

AINA. Och sila mjölken till filbunkar. Men vi måste 
också ha kaffegrädde. 

ROSA. Ja, det förstås. Vi bjuda pappa och mamma 
och farmor och mormor på kaffe. 

AINA. Och så ha vi färska skorpor. Dem köpa vi 
från bagarn. 

ROSA. Nej, vet du, dem baka vi själfva. Månne 
där finns någon bagarstuga? 

AINA. Om där ej finns någon, så baka vi i köket. 
Vi ha hvar sitt lilla tråg, och degen knåda vi själfva. 

ROSA. Och så trilla vi bullarna med litet mjöl under. 
Och så grädda vi dem. 

AINA. Men först måste de jäsa. 

ROSA. Ja, först måste de jäsa. Och litet knäcke- 
bröd baka vi med. Det krusa vi själfva och nagga det, 
eller hvad tror du? 

AINA. Det förstås. Och så kärna vi smör af fil- 
bunkarna. Nog kan jag kärna. 

ROSA. Jag också. Jag fick en liten blåmålad kärna 
till julklapp. Men bara där ej finns möss uti köket? 

AINA. En liten kisse måste vi ha. 

ROSA. Och en liten hund, som skall heta Azor. 
Han skall bära ett rödt halsband. 

AINA. Så måste vi ha hvar sin höna och hvar sin 
tupp. När vi få ägg, så grädda vi plättar och bjuda främ- 
mande. 

ROSA. Men vet du, Aina, aldrig i världen går det 
an att vi ha två tuppar. De slåss så förskräckligt. 



DEN RÖDA STUGAN 21 

AINA. Ja, då är det bäst, att vi ha bara en. I 
stället ha vi några kycklingar och några ankor. 

ROSA. Och vet du, vi måste nödvändigt ha några 
dufvor, de äro så vackra och tama. Bara ej höken tar 
dem? 

AINA. Nej, då skall Frans skjuta höken med sprätt- 
båge. Jag tycker vi borde ha en häst. Det är så roligt 
att åka. 

ROSA. Men hvem skall sköta honom? 

AINA. Det £å drängarna göra. Menar du, att vi ha 
någon buckabässe? 

ROSA. Nej, jag är rädd för stallgumsen. Jag tror 
vi ha bara några små lamm. 

AINA. Och en liten gris. Han skall få äta ur disk- 
ämbaret. 

ROSA. Ja, men när grisen blir stor? 

AINA. Då göra vi sylta af honom. Jag tycker så 
rysligt om syltfötter. 

ROSA. Hur skall det se ut i vår stuga? 

AINA. Där skall vara mycket nätt. Rutiga mattor 
om vintern och enris på golfvet om sommarn. Fyra stolar 
och ett bord och två byråer och en säng. Nog sofva vi 
i samma säng. 

ROSA. Visst göra vi det. Men hvem väcker oss om 
morgnarna? 

AINA. Kära du, det gör tuppen. Och så koka vi 
själfva kaffe åt oss. Inte behöfva vi någon piga. Pappa 
säger alltid, att jag är mammas piga. 

ROSA. Men vet du, Aina, det är så tråkigt att skura. 
Och hvem skall tvätta våra kläder? 

AINA. Dem skicka vi hem till byket. Och nog 
skurar Stina åt oss. 

ROSA. Men hvar få vi mat? 



22 LÄSNING FÖR BARN 

AINA. Kära Rosa, förstår du inte, att vi köpa oss 
mat. Och så koka vi själfva. 

ROSA. Men hvar få vi pengar att köpa för? 

AINA. Ja, hvar få vi pengar? Jo, vänta, vi binda 
kvastar och sälja dem i staden. 

ROSA. Räcker det till? 

AINA. Visst räcker det till. Och dessutom kunna 
vi lära små barn läsa. 

ROSA. Men då kan det hända, att de äro lata och 
odygdiga. 

AINA. Ja, då ha vi ris åt dem bakom kakelugnen. 
Det skall bli roligt. 

ROSA. Skall det bli roligt att ge ris? 

AINA. Nej, men att läsa med små barn. Och de, 
som äro snälla, få leka med våra dockor. Dockskåpen 
ta vi med? 

ROSA. Ja visst. Och hvar söndag gå vi i kyrkan. 

AINA. Men när det regnar och är fult väder, så läsa 
vi predikan hemma. 

ROSA. Och sedan komma de alla till oss på efter- 
middagen, din pappa och min pappa, och din mamma 
och min mamma, och farmor och mormor och Mimmi 
och Nanne och Julia och hela kalaset. 

AINA. Ja, då skall det bli kalas. Vi måste ha ett 
våffeljärn. 

ROSA. Och en munkpanna. Vet du, jag kan göra 
kronbakelser. 

AINA. Eller också grädda vi tårtor. Taga vi Linnea 
och Eos* till tårtpapper? 

ROSA. Vet du, Aina, det vore synd. 

• Barntidningar. 



DEN RÖDA STUGAN 23 

AINA. Nej, inte ta vi Eos, och ännu mindre Linnea. 
Hon är sä treflig. Jag häller af Onkel Adam för hans 
vackra historier. 

ROSA. Än jag däl Vet du, vi grädda tårtor pä kriget. 
Det duga just de stora tidningarna till. Och sä mäste 
vi ha smultron och mjölk. 

AINA. Eller ocksä hallon och mjölk. Och bläbärs- 
kräm och lingongröt och äkerbärssylt och hjortron. Nog 
kan jag ställa till god mat. 

ROSA. Och jag har »dockomas kokbok». Dess- 
utom ha vi fågelstek med gurkor. 

AINA. Och graflax med spenat. Eller kanske för- 
lorade ägg. 

ROSA. Och rädisor och rödbetor och persiljebakelser. 
Vi ha aldrig köttsoppa. 

AINA. Nej, bara russinsoppa med mycket russin uti. 

ROSA. Det skall bli rysligt roligtl 

(Två fattiga barn nalkas frän landsvägen och stanna vid 
hagen.) 

AINA. De där skulle kanske tycka mera om kött- 
soppa. Lät osd fråga dem. Hvad ha ni ätit till middag 
i dag? 

DEN FATTIGE GOSSEN. Inte ha vi ätit någon middag. 

ROSA. Hvad ha ni ätit till frukost då? 

DEN FATTIGA FLICKAN. Inte ha vi ätit någon frukost, 
lilla mamsell. 

AINA. Men det är ju rysligt. Kanske ni ej ha 
doppat i kaffe en gång? 

GOSSEN (förundrad). Kaffe? 

FLICKAN. Aldrig i världen ha vi sett något kaffe, 
lilla mamsell. 

ROSA. Men åtminstone ha ni doppat skorpa i mjölk? 



24 LÄSNING FÖR BARN 

GOSSEN. I går afton fingo vi en bit bröd där borta 
i byn. 

AINA (ser på Rosa). / går afton åto de torrt bröd! 

ROSA (ser pä Aina). Och vi tänka ut allt godt, som 
skall smaka oss bäst I 

AINA (till gossen). Se här, tag min penning, och köp 
er brödl 

ROSA (till flickan). Tag du min penning, och köp er 
mjölk! 

DE FATTIGA BARNEN. Gud välsigne de små mam- 
sellerna. (De fortsätta glada sin vandring.) 

ROSA. Men hur går det nu med vår röda stuga? 

AINA. Ah du, någon gång få vi en stuga ändå. 
Jag har läst i bibeln, att den som ger åt de fattiga, lånar 
åt Gud. Nog betalar Gud det igen. 



DAVID OCH GOLIATH 25 



David och Goliath. 

Äfventyr i en akt. 

Personerna: 

Konung Saul. Goliath. 

Michal, hans dotter. Abner, Sauls krigshöfding. 

David. 

Man ser en grön äng mellan israeliternas och filisteemas 
läger. I förgrunden några träd. 

SAUL och ABNER (inkomma från skilda håll). 

SAUL. Nå hvad nyttj Abner? Har ingen af mina 
krigare mod att strida mot Goliath? 

ABNER. Nej, herre konung. Ingen af dem vågar 
taga ihop med en baddare, hvars spjut är öfver två 
famnar långt. Betänk, herre konung, att en ordentlig 
karl icke räcker så högt som till fästet af hans svärd. 

SAUL. Vid Kidrons bäckar, en sådan skymf har jag 
aldrig upplefvat! Mina öfverstar ha icke så mycket hjärta 
i sig som en trosspojke, och mina kaptener och löjtnanter 
voro värda en brackstut. I fyratio dagar har nu den 
fiiistén gått och utmanat oss, och det finns ingen ridders- 
man i hela min krigshär, som törs möta honom med 
svärd, sköld och spjut. 
3. — TopeUus, Läsning för barn. II. 



26 LÄSNING FÖR BARN 

ABNER. Herre konung, det är ett straff för vår hög- 
färd. Vi måste förödmjuka oss under de filisteer, ntt 
de icke förgöra oss. 

SAUL. Icke så länge jag är en konung och bär ett 
svärd vid min sida. Jag vill själf träda fram och slåss 
för Israel. 

ABNER. Hvad tänker du på, herre konung! Du är 
gammal och maktlös; han skall spetsa dig på sitt spjut, 
som en gosse skalar sin rofva. 

SAUL. Ser du, där kommer han åter, den långe 
krabaten, för att utmana oss. Den bofven! Jag kan 
spricka af harm. 

ABNER. Låt oss draga oss litet åt sidan. (De ga.) 

GOLIATH. Sedan SAUL och ABNER. 

GOLiATH. Hör hit, Israels folk! Hvar hållen I 
hus, edra rädda stackare? Finns här ingen enda, som 
vågar strida mot mig? I fyratio dagar har jag nu hvar 
morgon och afton stått här på ängen och väntat på någon 
motståndare, men ingen af er har haft kurage att se på 
mitt skägg en gång. Hvad skall jag tänka om eder, 
Israels barn ? I aren allesammans som kråkor på gärds- 
gårdsstörarna: bara jag klappar i händerna, fån I brådt att 
flyga. Utsvultna hundrackor aren I; nog hör jag eder 
gläfsa, när jag vänder ryggen till, men när jag stampar 
med foten och säger: couchel så krypen I på alla fyra i 
buskarna. Gån hem israeliter, och kläden eder i kjortlar 
och nattmössor, och sätten eder att sticka strumpor och 
koka gröt, så gören I någon nytta, i stället att stå här 
och skräpa med sköldar och hjälmar, likasom bättre folk! 
(Paus.) Ingen svarar! Jag vill gå ett hvarf omkring 
ängen, och när jag nästa gång kommer tillbaka, är det 



DAVID OCH GOLIATH 27 

/ 

för sista gängen. Kommer då ingen att slåss med mig, 
då skall jag ropa från Dan till Berseba, att hela Israels 
folk är kujoner och att en enda filisté är bättre än 
tiotusen israeliter. Framåt, marsch 1 (Han går. Saul och 
Abner framkomma.) 

SAUL. .Nej, Abner, nu kan jag ej längre hålla mig. 
Gå till lägret och ropa ut, att den som vill strida mot 
Goliath och slå honom ihjäl, åt. honom vill jaggifvamin 
dotter, prinsessan Michal, till fru, och han skall vara 
min son och den högste man i riket näst mig. 

ABNER. Det skall ske, herre konung I (Gär.) 

SAUL ensam. Sedan DAVID. 

SAUL. Det får icke ske, att den långe besten för- 
smädar oss. Visst är jag litet styf i armarna och dragés 
med gikt i fötterna ; men om ingen af mitt folk vill slåss 
mot filisf én, så vill jag göra det, så sant jag är en konung 
och bär en krona på mitt hufvud. Hvad är detta för en 
pilt, som kommer här öfver ängen? 

DAVID (klädd i en lejonhud med ränsel och slunga). God 
dag, herr krigsmani Kan han säga mig hvar jag kan 
träffa mina bröder Eliab, Abi Nadab, och Samma, som 
tjäna i konungens krigshär? 

SAUL. Hvem är du, och hvad har du för ärende? 

DAVID. Jag är David, Isai son, och är hitskickad 
af min fader med färska bullar och ostar åt mina bröder. 

SAUL. Du tycks mig vara* en rask gosse. Kan du 
något annat än gå ärender? 

DAVID. Jag kan valla får och spela harpa och 
äf^en något nyttja min slunga. 

SAUL. Det är bra. Gå dit till lägret, så träffar du 
dina bröder. 

DAVID (går, men vänder om igen). Kan han säga mig. 



28 LÄSNING FÖR BARN 

herr krigsman, hvarför den långe filistén går och bröstar 
sig där borta på ängen? Han ser mig rätt örfilstäck ut. 

SAUL. Hvad angår det dig, lille pilt? 

DAVID. Just ingenting. Jag känner bara en be- 
synnerlig lust att nappa honom i skägget. 

SAUL. Ack, min käre gosse, bättre karlar än du 
våga icke se på honom en gång. Den långe karlen he- 
ter Goliath och har nu i fyratio dagar utmanat oss, men 
ingen törs slåss med honom. 

DAVID. Det är ju en stor skam. Om ingen annan 
vill ge honom stryk, så skall jag göra det. 

SAUL. Du. 

DAVID. Ja, hvarför intel Här om dagen kom ett 
lejon och tog bort ett får ur min hjord. Åhå, tänkte 
jag, det skall du låta bli. Jag sprang efter lejonet, ryckte 
det i skägget och slog det till marken. Och här ser du 
lejonets päls, som nu är min paletå. Jag tänker, att 
den, som nappat ett lejon i skägget, väl också kan nappa 
en filisté. 

SAUL. Du är en hurtig pojke, jag tycker om dig. 
Men hvad skulle kungen säga därom? 

DAVID. Kungen skulle säga: tack skall du ha, käre 
David; det var rätt, att du slog den storskry tåren. 

SAUL. Nåväl, jag är kungen, och om ingen annan 
vågar sig fram, så må du försöka. 

DAVID. Hå, är det kungen själf? Jag har aldrig 
sett en kung förr. 

SAUL. Slår du ihjäl filistén, så vill jag gifva dig 
min dotter, prinsessan Michal, till fru, och sedan skall 
du få spela harpa för mig. 

DAVID. Stor tack, herr kung. Men jag köper icke 
grisen i säcken. Förr än jag tar mig en fru, vill jag se 
hur jag tycker om henne. 



DAVID OCH GOLIATH 29 

SAUL. Där kommer hon tillika med min fältherre, 
Abner. 

SAUL. DAVID. ABNER. MICHAL. 

MiCHAL. Ar det sant som man säger, att pappa 
vill slåss mot Goliath? 

SAUL. Det få vi se, kära barn. 

MICHAL. Söta pappa, gå för all del inte och slåss 
med den fule, skäggige karlen I 

SAUL. Tyst du, din lilla fjolla, och låt oss höra hvad 
Abner har att berätta. 

ABNER. Herre konung, jag har gjort som du be- 
fallde, men ingen vill träda fram och slåss mot Goliath. 
De säga alla, att ingen kan strida mot en kämpe, som 
har ett spjut så tjockt som en väfbom. (David tar upp en 
sten och lägger den i sin ränsel.) 

SAUL. Hvad gör du, David? 

DAVID. Ingenting, herr kung. Jag hittade bara en 
präktig sten till min slunga. 

SAUL. Hör på, Abner. Efter ingen annan vill slåss mot 
Goliath, så skall denne pilten göra det. Eller huru, David? 

DAVID (ser en stund pä Michal). Visst vill jag det, 
herr kung. 

ABNER. Den där lille pilten skulle slåss emot 
Goliath? 

SAUL. Den, som har slagit ett lejon, kan väl våga 
ett nappatag med en filisté. 

ABNER. Nå, aldrig hörde jag maken! 

MICHAL. Jaså, heter du David och är en så tapper 
gosse ? Jag tycker om att en gosse har hjärta i bröstet. 
Stackars David, bara han inte slår ihjäl digt 

SAUL. David skall taga min rustning på sig. (Klä- 
der på honom hjälm, sköld och svärd.) 



30 LÄSNING FÖR BARN 

DAVID (försöker gä, men kan ej och aflägger skrattande 
Sauls vapen). Nej, herr kung, det där bär sig aldrig, inte 
är jag van vid sådant krimskrams. Låt mig få gå som 
jag går och står med min lilla slunga, så reder jag mig 
mycket bättre. 

SAUL. Gör som du vill, men skyll dig själf, om han 
klyfver dig som en palsternacka. 

ABNER. Pojken är tokig. 

MiCHAL. David, David, mitt bjärta klapparl Om 
han dödar dig, har jag ingen glad stund mera! 

DAVID. Om han dödar mig lilla prinsessa, så testa- 
menterar jag min harpa åt dig. När du spelar på den, 
skall min ande susa genom strängarna och säga till dig: 
kom ihåg David, Isai son, som föll i sin ungdom i Dam- 
mims dal för Goliath, den filisténs, svärd I 

MICHAL. Och då skall Michal gråta sina blå ögon 
röda och hennes tårar skola falla på Davids strängar, 
till dess att de smälta. 

SAUL. Nej, barn, hållen upp, mitt hjärta blir vekt, 
och nu är ej tid att lipa. Där ser jag redan Goliath 
återvända och nalkas hitåt. Låt oss andra nu draga 
oss ett stycke åt sidan, för att skåda på striden I Mod, 
David, mod! 

MICHAL. Farväl, David I 

DAVID. Farväl, prinsessa! 

ABNER. Fort, skynden er! Goliath kommer. 

DAVID. GOLIATH. 
GOLIATH (som i början ej blir David varse). Dessa isra- 
eliter förtjäna ej, att jag nöter mina skosulor för deras 
skull här ibland tufvorna. Asekas hjortar och Bithoos 
harar äro hjältar mot dem. Mitt tålamod är slut, och 
jag vill ropa ut deras skam kring alla världens ändar. 



DAVID OCH GOLIATH 31 

DAVID. Vänta ännu litet med det, herr Goliath. Här 
är en, som har något otaldt med dig. 

GOLIATH (betraktar honom med förundran). Hvad är du 
för en pyssling, som vågar tala till mig, utan att falla 
på dina knän och bedja om ditt lif? 

DAVID. Jag är David, Isai son, från Betlehem och 
är icke kommen att falla på knä för dig, utan för att 
strida med dig. 

GOLIATH (skattande, sä att han håller sig för magen). 
Hahaha, hohoho, hihihi . . . nej, gå din väg, jag skrattar 
ihjäl mig, och det vore skada på en sådan karl som jag. 
Hohoho, oj, oj, o j . . . jag förgås. 

DAVID (förargad). Skratta lagom, din långa bengel, 
och drag ditt svärd. Vi få väl se hvem som skattar sist. 

GOLIATH (allt skrattande). Nej, håll, jag står icke 
längre ut, jag vill skona dig, lillepytt, bara du går din 
väg. På min ära, om jag öfverlefver den roligheten, 
kommer jag visst att äta en hel oxe till frukost, ty det 
sägs, att man får god aptit af att skratta. 

DAVID. Ja, om du öfverlefver den roligheten. 

GOLIATH. Hvad nu? Jag tror myggan börjar att 
surra i örnens näbb. Se noga på mig. Huru lång tror 
du, att jag kan vara? 

DAVID. Så där vid pass sex alnar och en tvärhand 
på köpet. Det betyder ej mycket. 

GOLIATH. Jaså. Och hvad tror du mitt pansar 
väger? 

DAVID. Femtusen siklar i koppar vid pass. Det be- 
tyder heller ingenting. 

GOLIATH. Och hvad pröfvar du, att järnet uppå mitt 
spjut kan väga? 

DAVID. Omkring sexhundra siklar, tänker jag. Bryr 
jag mig om ditt pansar och ditt spjut! 



32 LÄSNING FÖR BARN 

GOLiATH. Det vore böfveln. Är jag då en hund, 
efter du kommer emot mig med käppar? 

DAVID. Nej ; men du förtröstar på din längd och din 
styrka och dina vapen, men jag förtröstar på Israels Gud. 

GOLIATH. Det måste vara en fattig Gud, som icke 
har bättre kämpe än du. Fall genast ned och tillbed 
våra gudar Astaroth och Baal, så vill jag näpsa dig med 
en risbastu och sedan släppa dig. 

DAVID. Är det icke så sagdt, att om jag slår dig 
till marken, skall mitt folk vara herre öfver ditt folk? 
Men slår du mig, skall Israel tjäna de filisteer. 

GOLIATH. Så är det sagdt. Och efter du nöd- 
vändigt så vill, lillepytt, skall jag uppsticka dig på mitt 
spjut, och hacka dig till kalops och gifva dig till matat 
hönsen i de filisteers stad Ekron. 

DAVID. Och jag skall taga ditt hufvud och gifva 
din åbäkliga kropp till mat åt korparna, för att du smädat 
Israels Gud. 

GOLIATH. Astaroth och Baall Astaroth och Baall 

Akta dig, myra, för den väldiges arm I 

(Mattar spiutet mot David, som viker undan stöten.) 
DAVID (i det han mattar med slungan). Låt nu se, om 

dina gudar hjälpa dig emot Israels Gud. (Slungar stenen. 

Goliath stupar.) 

GOLIATH (döende). Ye mig ... du träffade bra. Din 

Gud är större än mina gudar . . . Farväl, Ekrons stolta 

murar ... de filisteers kämpe har fallit . . . mitt folk skall 

tjäna Israel . . . med mig är det förbi . . . 

DAVID. Den döde GOLIATH. SAUL. MICHAL. ABNER. 

DAVID (utdrager Goliaths svärd och trampar med foten på 
hans nacke). Segeri Seger åt Israel! 

SAUL. Segeri Seger och underverk I En herde- 
gosse har slagit all filisteernes maktl 



DAVID OCH GOLIATH 33 

ABNER. Är pojken förtrollad? Jag kan ej tro 
mina ögon! 

MiCHAL. David, David har segrat! David är vår 
räddare. David är den tappraste gosse i Israel! 

SAUL. Pris och ära åt David, Goliaths besegrare! 
Han skall erhålla min dotter till lön och en gyllene stol 
vid min kungliga tron. 

ABNER. Allt Israels folk skall bära honom på sina 
sköldar, och pipor och cymbaler skola förkunna hans 
ära från Dan till Berseba. 

MICHAL. Israels flickor skola strö rosor och myrten 
på hans väg, och Michal skall binda en grön krans kring 
hans bruna lockar. Min fader och konung, se, dina kri- 
gare skynda i stora skaror till att förkunna Davids ära. 

MÄNGA RÖSTER UTANFÖR SCENEN. Ära, ära åt 

David, Isai son, Israels räddare! 

SAUL (bister och tankfull). Är icke jag deras konung, 
och nu gifva de all heder åt denne gossen! 

RÖSTERNA (som förut). Ära, ära åt David, Isai son, 
Israels hjälte! 

SAUL (sakta). Denne gosse blir farlig . . . 

RÖSTERNA (som förut). Ära, ära åt David, Isai son, 
som en dag skall blifva Israels konung! 

SAUL (än saktare). Denne gosse skall dö. 

DAVID (nedlägger Goliaths svärd, blottar sitt hufvud och 
talar i ödmjuk ställning). Israels folk, hvad ord förnimmer 
jag här från eder mun? Veten I icke, att jag slagit 
denne filisté med Guds makt och icke med min makt? 
Gud allena är stark att nedslå de väldiges högmod, men 
David, Isai son, är allenast en fattig herdegosse, som 
intet förmår af sig själf. Därför ära, ära åt Israels Gud, 
som räddat sitt folk! 

ALLA. Ära, ära åt Israels Gud, som räddat sitt folk! 



34 LÄSNING FÖR BARN 

DAVID (till Saul). Nu kan du taga mitt lif, herre 
konung, om du finner för godt. 

SAUL (framleder till honom Michal). Jag vill icke haf va 
ditt lif, utan din kärlek och din harpa. Tag min dotter, 
ifall hon är god nog åt den bäste gosse i Israel. Och 
spela sedan ibland för mig, David. 

MICHAL. Vill du vara så god och taga mig, David ? 

DAVID Ja, så visst som aldrig en gosse förr blifvit 
så rik med sin slunga. 

ABNER. Filisteerna fly åt alla kanteri 

SAUL. Israel segrar! 

ALLA. Ära, ära åt Israels Gud. 

Förhänget faller. 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 35 



Var god mot de fattiga. 

Lek i tre akter. 

Personerna: 
Grefvinnan. Mor Brita, en fattig gumma. 

Axel, \ , , n^ J* ^ hennes bam. 

p__; ' > hennes barn. ureta, J 

^^^^^^> f En främmande gosse. 

Ma Bonne, deras guvernant. En främmande flicka. 

FÖRSTA AKTEN. 

Leksalen föreställer en grön plats vid landsvägen. Man ser 
några träd, en gräsbänk och mor Britas fattiga stuga. 

MA BONNE, AXEL och ROSINA inkomma. Barnen äro 
grant, men vårdslöst klädda. Axel rider på en käpphäst, och 
Rosina leder en stor docka. 

ROSINA (halfgråtande). Hvar är mamma? Jag vill 
strax gå till mamma. 

MA BONNE. Söta lilla Rosina, var sä snäll och 
vänta en liten stund. Mamma har gått in där i den lilla 
stugan. Hon kommer strax. 

AXEL. Ja, kom så gå vi till stugan. Ma Bonne är 
bara stygg emot oss. Ma Bonne är en otäcka. 

MA BONNE. Söta lilla Axel, han får inte gå dit, och 
Rosina får inte heller gå. Mamma har sagt, att vi måste 
vänta här utanför, så länge hon är därinne. 



36 LÄSNING FÖR BARN 

ROSiNA. Men jag vill gä dit, jag vill, jag vill, jag vill! 

MA BONNE. Rosinas vilja är i mammas ridikyl. 

AXEL (hotar med käpphästen). Ma Bonne, om du inte 
låter oss gå in, så slår jag dig. 

MA BONNE. Axel skall vara snäll nu. Hvad är det 
för fula fasoner han har? Kom hit, så skall han få 
russin och mandel, och Rosina skall få en hel strut 
karameller, om hon väntar beskedligt. Vi måste lyda 
mamma. 

(Axel mottager russinen och Rosina karamellerna.) 

AXEL (sedan han ätit). Hvad är det för en otäck stuga, 
som mamma har gått till? 

MA BONNE. Där bor en fattig gumma, som förr 
har varit i tjänst hos grefvinnan. 

AXEL. Att mamma går till sådant där sämre folk? 

MA BONNE. Man skall aldrig förakta de fattiga. 
Också bland dem finnas goda människor. 

AXEL (med en grimas). Fy, jag kan inte tåla tiggare. 
Här om dagen stod vid vår port en liten tiggargosse, som 
sålde kvastar, och en tiggarflicka, som bjöd ut bär i en 
näfverrifva. Vet du hvad jag då gjorde. Ma Bonne? 

ROSINA. Låt mig berätta. Axel ref sönder kvastarna, 
så många han kunde, och spillde ut flickans bär, och så 
slog han barnen och körde bort dem. 

MA BONNE. Tyckte Rosina det var rätt gjordt? 

ROSINA. Ja, ser du. Ma Bonne, om det varit bättre 
folk, så skulle det varit illa gjordt, men, söta Ma Bonne, 
det var bara tiggare. 

MA BONNE. Aj aj, hvad sade mamma därom? 

ROSINA. Mamma stod i fönstret och såg allvarsam 
ut och sade ingenting. 

MA BONNE. Mamma vill visst inte, att Axel och 
Rosina bära sig illa åt. 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 37 

ROSINA. Mamma är förnäm, och vi äro också förnäma. 

MA BONNE. Sä mycket mer skall man vara höflig 
mot alla. 

AXEL. Ja, men mamma är rik, och vi äro också rika. 

MA BONNE. Så mycket mer skall man vara god 
mot alla. 

ROSINA. Jag vill ha mera karameller. 

AXEL. Jag vill ha mera russin och mandel. 

MA BONNE. Den, som begär så ohöQigt, får ingenting. 

AXEL och ROSINA (på en gäng). Jag vill ha mera, 
jag vill ha mera! 

MA BONNE. Man brukar säga: söta Ma Bonne, var 
så god och ge mig litet mera! 

AXEL och ROSINA (skrikande). Nej, jag vill ha mera, 
jag vill ha mera nu strax! 

MA BONNE. Man kan ju alldeles mista öronen. 
Våren då tysta! Ser ni, där komma två främmande barn, 
som skratta åt er, när ni skrika så där. 

ROSINA (ser emot landsvägen). Det är desamma barnen, 
som Axel slog här om dagen. 

AXEL. Om de skratta, så skall jag slå dem en 
gång till. 

MA BONNE. Inte har Axel hjärta till det. De se så 
snälla ut. 

AXEL. Om de understa sig att skratta, så . . . 

PEHR och GRETA komma gående på landsvägen. Pehr 
bär en bunt kvastar, och Greta bär en korg med smultron. De 
äro fattigt, men snyggt klädda. 

PEHR (sjungande på melodin af »Spring, min snälla ren»). 

Världen är stå stor, 
skogen är så sval; 
uti löfvens sal 



38 LÄSNING FÖR BARN 

liten fågel bor, 

8 j anger där hvar dag, 

sjunger liksom jag. 

GRETA. 

Ängen är så grann, 
blommorna sä blå, 
tusen fjärlar små 
fladdra om hvarann, 
fladdra där hvar dag, 
fladdra liksom jag. 

PEHR. 

Köp af mig en kvast, 
han är fin och ren 
och så mjuk och len 
och så stark och fast. 
Litet björkeris 
gör dig snäll och vis. 

GRETA. 

Si så röda bär 
ifrån kullens brant! 
För en liten slant 
får du allt det här. 
Bara du dem ser, 
vill du visst ha mer. 

MA BONNE (går emot Pehr och Greta, medan Axel och 
Rosina stanna sur mulna pä afst&nd). God dag, kära bam. 
Hvad kosta kvastarna? 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 3^ 

PEHR. Fyra penni stycket för kvastarna, kära mam- 
sell. Det gör åtta penni paret. Inte en smula mer eller 
mindre. Tycker ni det är för dyrt? 

MA BONNE. Å nej, det har du ärligt förtjänt, min 
gosse. Huru många par kan du binda om dagen? 

PEHR. Vassera, när jag är rätt flitig, kan jag binda 
tio par. Det blir allt en hel hop pengar. Men si, då 
får jag också vara kvick som en ekorre. 

MA BONNE. Och hvad kosta dina smultron, min flicka? 

GRETA. Mamsell får vara god och ge hvad hon 
själf tycker. 

MA BONNE. Är du nöjd med fyrtio penni för bären? 

GRETA. Det är alldeles för mycket, söta mamsell. 

MA BONNE. Huru lång tid har du behöft att plocka 
dem? 

GRETA. Pehr och jag ha varit i skogen allt sedan 
solen gick upp. Bittida om morgonen är det så vackert 
i skogen. 

PEHR. Då sjunger hvarenda liten fågel i löf och 
gren, och si då sjunga vi med. Hi och hej, det är så 
roligt i skogen. 

MA BONNE. Bli ni ej trötta, stackars barn? Och 
huru är det möjligt att gå barfota där bland enrisbuskarna? 

PEHR. Trötta? Hå hå, visst bli vi trötta ibland. 
Då sätta vi oss ned i den mjuka björnmossan och äta 
vår middag och tacka den gode Guden för maten. Bar- 
fota, säger mamsell? Nej men, vi äro så förnäma, att 
vi aldrig gå barfota i skogen. 

MA BONNE. Jag tycker det ser ändå så ut. 

PEHR. Ja, det ser bara så ut, för att vi nu tagit 
af oss våra fina skor. Men se här, se på bara (framtager 
ett par näf verskor). Har man sett ett par vackrare skor? 
Vill ni se hur de passa? (Påsätter skorna.) 



40 LÄSNING FÖR BARN 

GRETA (framtager ett par dylika och träder dem på fötterna). 
Jag har också ett par. 

MA BONNE. Jaså, ni äta middag på björnmossan. 
Nå, hvad ha ni att äta? 

GRETA. Si så där ser det ut. Jag har ännu en 
bit kvar (visar ett stycke groft bröd). Vill mamsell ha, om 
mamsell är hungrig? 

PEHR Jag har redan ätit upp hela mitt brödstycke. 

MA BONNE. Tack skall du ha. Men hvad ha ni 
att dricka? 

PEHR. Att dricka? 

MA BONNE. Ja, hvad dricka ni på det torra brödet? 

PEHR. Hvad skulle vi dricka annat än vatten? 

MA BONNE. Jag trodde ni hade mjölk. 

PEHR. Å, nog ha vi fått mjölk också ibland om 
söndagarna, när vi varit i prästgården. 

GRETA. Ja, och jag har en gång druckit kaffe, när 
granngårds-Lisa stod brud. Då fick jag hela två bitar 
socker, och den ena har jag ännu i behåll. 

MA BONNE. Stackars barnl Hur är det möjligt att 
vara så fattig och ändå så glad? 

PEHR. Si, nog är det ledsamt ibland, när man är 
hungrig, och när ingen vill köpa kvastarna, och när man 
säger åt oss: ur vägen, tiggarungar! Men si, mor har 
lärt oss, att man skall arbeta så godt man kan, och hvar 
dag skall man tacka Gud. Däraf blir man glad till mods 
och glömmer all sorg. 

GRETA (sakta till Pehr). Ser du, Pehr, där är den 
elaka gossen, som slog oss i förrgår. 

PEHR (sakta till Greta). Det är bäst vi gå hem till 
mor. Det är just som jag kände på mig, att jag vill slå 
den där gossen igen, och det vore dumt gjordt. Mor 
säger alltid, att man skall hämnas ondt med godt. 



VÅR GOD MOT DE FATTIGA 41 

GRETA (niger). Adjö, goda mamsell. Här äro smul- 
tronen. 

PEHR. Adjö, mamsell. Här äro fem kvastar. Tack 
skall ni ha för god handel. 

MA BONNE. Hvart gä ni nu? 

PEHR. Vi gä hem till mor. 

MA BONNE. Är det er mor, som bor där i stugan? 

PEHR. Ja, mamsell. (I det han går, ser han Axel styft 
i ögonen och knyter näfveti, men ängrar sig i detsamma och 
hälsar vänligt i förbigående.) 

ROSINA (ser efter de bortgående). Jag var sä rädd, att 
den otäcka gossen skulle slä oss. 

AXEL (hotande). Vänta, bara jag fär honom i kragen . . . 

MA BONNE. Det hade varit bättre att be de besked- 
liga barnen om förlåtelse. Det är Axel, som gjort dem 
illa, och icke de, som gjort Axel illa. 

AXEL (förargligt). En sådan där kvastpojke! 

ROSINA. Såg Ma Bonne näf verskorna? Ja, det var 
visst något fint och gentilt. 

AXEL (sparkar med foten kvastarna). Hvad skall Ma 
Bonne göra med de där? 

MA BONNE. Jag skall föra dem hem till ris åt Axel. 
Det skulle allt behöfvas. 

AXEL (trotsigt). Jag vill se den, som skall ge mig ris. 
Gif mig mera russin? 

MA BONNE (framtager smörgåsar nr sin pirat). Axel har 
redan ätit för mycket russin. Ät hellre en smörgås, det 
mår man mycket bättre af. 

AXEL. Jag vill inte ha smörgås. Jag vill ha russin. 

MA BONNE. Se här, Rosina, ät nu en smörgås I 

ROSINA. Nej, jag vill ha mera karameller. 

MA BONNE. Snälla Rosina, ät nu en smörgås! Se 
hvad han ser god ut. Det är skinka på och rökt lax, 

4. — Topelius^ Läsning för barn. II. 



42 LÄSNING FÖR BARN 

och om Rosina är snäll och äter, sä har jag gömt ännu 
en bit kaka sedan i middags. 

ROSINA. Jag vill ha kakan nu strax. 

MA BONNE. 'Men se nu på smörgåsarna! Här har 
jag en som är kalfstek på, och här är en med fågelstek. 
Om barnen äta kalfstek och fågelstek, så skall jag be- 
rätta för mamma, att ni varit snälla. 

BÅDA BARNEN. Jag viU ha kakan, nu strax vill jag 
ha kakan I 

MA BONNE. Söta, bästa Axel, söta, lilla Rosina, ät 
nu smörgås först! Sen få ni kakan och de stora röda 
smultronen. Se så vackra de se ut. 

BÅDA BARNEN (storskrikande). Nu strax vill jag ha 
kakan! Nu strax! Nu strax! Nu strax vill jag ha 
kakan I 

GREFVINNAN och MOR BRITA komma ut ifrån stugan. 

GREFViNNAN (strängt). Hvem är det, som skriker? 
(Barnen tystna.) Hvarför skrika Axel och Rosina? 

MA BONNE. Jag har bedt lilla grefven och lilla 
fröken vara så goda och äta smörgås med skinka och 
stek, och sedan skulle de få kakan efteråt, men lilla 
grefven och lilla fröken ville ha kakan strax. 

GREFVINNAN Qika strängt). Det går inte an. Ma 
Bonne klemar bort dem. När barn ej äta den goda mat 
man bjuder dem, få de vara utan mat. De måste lära 
sig af hungern att icke förakta det, som mången fattig 
skulle anse för den största läckerhet. (Till barnen.) Det 
är en stor synd att förakta Guds gåfvor, och Gud straffar 
en gång dem, som ha gjort det. Mången, som ej velat 
äta kalfstek och skinka, när han var liten, får sedan vara 
glad att ha en bit torrt bröd, när han blir stor. Men 
det är en ännu större synd att vara högmodig och elak 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 43 

mot de fattiga, för att Gud låtit en födas bland de bättre 
lottade pä jorden. Axel! Rosina! Mina barn, när jag 
ser ert hårda hjärta och ert onda sinne, så tänker jag 
att Gud velat straffa mig, arma mor, för att icke heller 
jag alltid varit såsom jag bort. Men det får icke längre 
så fortfara. Ni få icke mera bedröfva er mors hjärta 
med sådana elaka och skamliga uppträden, som i förrgår 
hände med de fattiga barnen vid vår port. 

AXEL. De stodo i vägen, när jag kom ut, och så 
kom jag litet att skuffa till dem, och så . . . 

GREFVINNAN. Tig. Jag såg alltsamman i fönstret. 
Jag sade er ingenting då, för det jag tänkte på ett sätt 
att förbättra ert hårda hjärta, om Gud så vill. Hör nu 
noga på hvad jag säger. Jag säger det ej som straff, 
ty det är bättre att ni straffas af ert eget samvete. Jag 
säger det till er för att jag är er mor, och för att jag 
håller af er, och för att Gud lagt det ansvar på mig, att 
jag skall försöka göra er till goda människor. Ni ha 
varit hårda och högmodiga mot de fattiga; därför skola 
ni själfva bli fattiga och försöka huru det känns, när män- 
niskor äro hårda och högmodiga mot er. Ni ha varit 
lata, därför skola ni komma i strängt arbete. Ni ha varit 
trotsiga och egensinniga, därför skola ni lära er lydnad 
och ödmjukhet. Ni ha föraktat de goda gåfvor i mat 
och kläder, som Gud har gifvit er, därför skola ni lära 
eder att vara hungriga och törstiga och fattigt klädda. 
Och detta allt skall ske redan i denna dag. 

AXEL. Söta mamma, förlåt ossl 

ROSINA. Söta mamma, var ej ledsen på oss! 

GREFVINNAN. Om jag i dag skulle förlåta er, så 
vore ni icke bättre i morgon. Ser ni den fattiga gumman, 
som står här? Det är mor Brita, jag känner henne 
mycket väl, hon har tjänat hos mig i många år. Hon 



44 LÄSNING FÖR BARN 

och hennes barn, desamma som ni sä illa behandlat, äro 
i deras fattigdom mycket bättre än ni. Jag vill, att ni 
frän i dag stanna kvar hos henne. 

AXEL. Men söta mamma . . . 

ROSINA. I den där däliga kojan I 

AXEL. Och med de där tiggarbarnen! 

GREFVINNAN. Jag vill, att ni stanna kvar hos henne 
och alls icke bättre behandlas, än hennes egna barn. Det 
är en stor godhet af mor Brita, att hon vill hafva be- 
svär med tvä sä vanartiga barn. Ni måste vara lydiga 
och undergifna mot henne och vänliga mot hennes barn. 
Ty från i dag äro ni själfva icke annat än två fattiga 
barn, som icke få bättre kläder och bättre mat än de 
andra. 

AXEL. Skall jag lyda den där? 

ROSINA. Skall jag gå i näfverskor? 

GREFVINNAN. Ja, mina barn. Det måste ske. Jag 
har bedt mor Brita att icke det minsta krusa för ert fina 
hull. Det första någon af er vågar visa henne olydnad 
eller förakt, så skall här sparas hvarken ris eller hunger 
eller törst. 

AXEL (trotsigt). Hon skulle våga bara . . . 

GREFVINNAN (mycket strängt). Var säker, att hon skall 
våga det. Farväl, mina barn. Ack, det är kanske länge, 
innan jag åter skall kunna kalla er mina barn. Från 
denna stund känner jag er icke mer. 

ROSINA (gråtande). Söta mamma, få vi aldrig mera 
komma tillbaka till mamma? 

GREFVINNAN. Det beror på er själfva. När jag en 
dag får säkra bevis, att ert hårda hjärta är förbättradt i 
godhet och ödmjukhet — då få vi sel 

AXEL (halfgråtande). Mamma ... gå inte bort I 

ROSINA. Mamma får inte gå! Mamma får inte gå! 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 4Ö 

GREFViNNAN (med förställd röst). Se efter edra barn, 

mor Brita! 

(Grefvinnan och Ma Bonne gå. Axel och Rosina vilja 
springa efter henne, men kvarhåUas af mor Brita.) 

Slut på första akten. 



ANDRA AKTEN. 

Leksalen föreställer mor Britas fattiga koja. 

MOR BRITA sitter och spinner. AXEL och ROSINA, 
klädda i fattiga kläder, vända mor Brita ryggen och se misslynta 
ut. Axel binder kvastar, men bär sig oskickligt åt och bryter 
sönder kvistarna. Rosina fållar en handduk, men sticker sig med 
nålen i fingret och skriker för hvar gång till. 

MOR BRITA. 

Mel.: ''Månen sitter på fästet 6W". 
Morgonsolen hon skiner klar 
på gröna löf öfver kullen. 
Hjulet löper och träden far 
och växer läng uppä rullen. 
Och lifvets träd är af mödor bunden, 
men morgonstunden har guld i munden; 
han är sä klar, han är så rar. 

(Talar emellan.) Därför, små barn, skall man stiga 
bittida upp och bedja sin bön och därefter arbeta. Då 
välsignar Gud ens arbete, och däraf blir man frisk och 
munter både till kropp och själ. 

Ty aldrig finns det en natt så lång, 
att icke morgonen randas. 



46 LÄSNING FÖR BARN 

och aldrig möda och sorg och tvång, 
att ej med glädje de blandas, 
när samvetsfrid dina kinder målar, 
som gyllne äpplen i silf verskålar ; 
det är min sång, mor Britas sång. 

(Talar åter.) Visst kan det kosta på i början att 
sofva på halm och stiga upp klockan fem på morgonen, 
när man är van att gäspa i dunbolster och sträcka sig 
till klockan tio på förmiddagen, men i stället lägga vi 
oss klockan nio på aftonen, och så är den saken hjälpt. 
Kurage^ mina barn; bara vi bli vana, går det som en dans. 
Jag tänker, det är också ett nöje att gå bittida ut om 
morgonen och tvätta sig i den klara källan vid skogs- 
brynet och höra alla små fåglar i träden prisa Gud. 
Något så vackert ha Axel och Rosina aldrig förr sett. 
Jag tänker, att Pehr och Greta snart komma tillbaka från 
skogen. Då få vi mera kvastlöf och kanske litet smultron, 
öm barnen varit flitiga. Se här, Axel, ett stycke bröd, 
om du är hungrig. Vatten kan du själf hämta åt dig 
med skopan. 

AXEL (snäsigt). Jag är inte hungrig. 

MOR BRITA. Vill du ha bröd, Rosina? Hvarken du 
eller Axel åt någonting i går. Det dugde inte då åt er. 
Men nu är' ni hungriga, och hungern är den bästa kock. 

ROSINA. Det är så hårdt, jag kan inte bita af det. 

MOR BRITA. A, försök bara, det går nog. 

ROSINA (tar brödet och ser på Axel). Visst är jag 
bra hungrig . . . 

AXEL (rycker brödet från henne och kastar det i vrån). 
Du får inte äta. Tycker du det passar sig att ta emot 
en sådan dålig mat af den där tiggarkäringen? 

ROSINA (halfgråtande). Men jag är så hungrig . . . 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 47 

AXEL. Nej, da får inte. Vi äro inga tiggare, vi. 

MOR BRITA. Da har ett styft sinne, min gosse. Du 
har redan glömt hvad din mor sade i går, att Gud straf- 
far dem, som förakta hans gåfvor. Minns nu hvad jag 
säger dig. Du har kastat brödet, som är Gudsgåfva, på 
golfvet. Det är en stor synd. Därför skall du ej få 
någon annan mat, innan du själf tar upp brödet igen och 
ber Gud förlåta dig ditt syndiga öfvermod. 

AXEL (trotsigt). Det få vi se. 

MOR BRITA. Bryt inte sönder kvastlöfvet. Du har 
bara mera besvär att hämta dig nytt. 

AXEL (sönderbryter alla kvistarna och trampar på dem). 
Bryr jag mig om ert kvastlöf? Sådant är jag för god 
till. Ni skulle skämmas att bjuda sådant där åt den, 
som är af bättre folk än ni. 

MOR BRITA (saktmodigt hela tiden). Allt ärligt arbete 
är hederligt, och ingen är för god att arbeta. Ingen 
människa är bättre född än den andra. Bättre eller sämre 
beror på ens eget uppförande. 

ROSINA. Söta Axel, gör inte så där! 

AXEL. Jo, ser du, det gör jag ändå. Jag skall visa 
det tiggarpacket, att jag ej s^lls bryr mig om dem. Tänk, 
Rosina, hvad de ha understått sig sedan i går! De ha 
tagit bort våra kläder och gett oss trasor i stället! De 
ha nekat oss mat, som man kan äta! De ha låtit oss 
ligga på halm! De ha tvungit oss att stiga upp midt i 
natten! De ha gett oss arbete, och ett sådant uselt ar- 
bete! Och till på köpet understår sig den käringen att kalla 
oss du! 

ROSINA. Söta Axel, det har mamma befallt dem göra. 

MOR BRITA. Det har din mor hedt mig göra. Jag 
har gjort det för hennes skull. Hon är af bättre folk, 
ty hon är en god människa. 



48 LÄSNING FÖR BARN 

AXEL. Gör som du vill, Rosinal Jag tänker inte 
tåla det här längre. Jag går hem till mamma igen. 

ROSiNA. Jag kommer med. 

MOR BRITA. Tänk på hvad du gör, Axel! För att 
komma hem till din mor har du fem mil längs landsvägen 
och tre mil genom skogen, och där finnas vargar. 

ROSINA. Nej, gå inte, Axel. Blif häri Jag är så rädd 
för skogen och vargarna. 

AXEL. Jag är inte rädd. Nog hittar jag genom 
skogen, och jag vill visa, att jag ej låter kujonera mig. 
Kommer du med? 

ROSINA. Jag törs inte. Söta Axel, gå inte bort! 

AXEL (i det han går). Du är en kruka ... adjö! (Hangar.) 

ROSINA. Snälla, goda mor Brita, håll fast honomi 
Släpp honom inte till skogen ! Jag är så rädd att vargar- 
na äta upp honom. 

MOR BRITA. Låt honom gå ett stycke. Jag tänker 
han kommer nog tillbaka. Och skulle han lyckas att 
komma hem, skickar hans mor honom genast tillbaka hit. 

ROSINA. Men jag vill inte bli ensam här. Jag vill 
hem till mamma. Nu strax vill jag hem till mamma. 

MOR BRITA. Hvad är det för ord? Det där får du 
vänja dig af med, min kära Rosina. Sy nu beskedligt; 
Pehr och Greta komma nog snart. Kanske smakar det 
nu att få en bit bröd? 

ROSINA (tar emot brödet, biter och gör en grimas). Usch, 
jag rår inte på det. (Biter ånyo.) 

MOR BRITA. Nå, hur smakar det? 

ROSINA. Inte smakar det så illa. Om jag bara 
hade något att dricka. 

MOR BRITA. Där är vatten. Ös åt dig med skopan. 

ROSINA (modfälld). Skall jag inte få annat än vatten? 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 49 

MOR BRITA. Jo, om du varit snäll hela veckan, 
skall du fä mjölk om söndagen. 

ROSINA (läppjar på vattnet, gör äter en grimas, men dricker). 
Är det bara vatten, det här? 

MOR BRITA. Ja, hvad skulle det annat vara? 

ROSINA. Sä här godt vatten ha vi inte hemma 

hos 088. 

MOR BRITA. Det är hunger och törst, som ni inte 
ha hemma hos er. Vet du hvad, min lilla Rosinal Jag 
börjar tro, att du kan bli en snäll flicka, bara du blir af 
med en hop stygga vanor. 

ROSINA (glad). Nog ville jag bli, efter mamma 
vill det. 

MOR BRITA. Håller du mycket af mamma? 

ROSINA. Visst häller jag af min egen mamma. 

MOR BRITA. Dä vill du vlsst inte göra mamma sorg? 

ROSINA. Nej, mor Brita, det vill jag inte göra. 

MOR BRITA. Fruktar du Gud? 

ROSINA. Ja, si det är så att . . . 

MOR BRITA. Hur är det? Fruktar du inte Gud? 

ROSINA. Jo, men ... jag är rädd att Gud inte häller 
af mig, för att jag är så stygg. 

MOR BRITA. Gud häller visst inte af den som är 
stygg, men Gud håller af den som ångrar sina fel och 
vill bli en bättre människa. Den hjälper han, när man 
ber honom därom. Hvar gång du har lust att göra det 
som inte är rätt, så tänk alltid: nej, så skall jag inte 
göra. Gud i himmelen och min mamma på jorden bli då 
så ledsna. 

ROSINA. Jag ville nog tänka så, bara jag kunde 
komma ihåg det. Söta mor Brita, påminn mig I 

MOR BRITA. Hvar gång det bär på sned för dig, min 
flicka, skall jag lyfta upp fingret så här. Minns du då? 



50 LÄSNING FÖR BARN 

ROSINA. Ja, då minns jag. 

MOR BRITA (vid fönstret). Där ser jag Greta komma 
ensam frän skogen. Hvar kan Pehr hälla hus? 

GRETA inkommer, bärande enris i förklädet 
GRETA. God dag, mor. God dag^ Rosina. Är inte 
Pehr redan hemma? 

MOR BRITA. Vi ha inte sett honom. Blef han i 



GRETA. En stund följdes vi ät, men dä sade Pehr 
till mig: gä du öfver berget, sad' han, sä kan du med 
detsamma snärja litet enris ät mor. Jag gär nedanom 
berget, sad' han, förbi det stora kärret; där växer sä 
skönt kvastlöf, sad han. Akta dig att du ej sjunker i 
kärret, sad' jag. Var inte rädd, sad' han, nog känner jag 
gängstigen. Och sä gick han ät sitt häll, och jag ät 
mitt. Jag tänkte, att han skulle vara här förr än jag. 

MOR BRITA. Han kommer väl efter. 

ROSINA. Stackars Pehr, bara han inte gätt vilse. 
Säg, Greta, säg du till Axel? 

GRETA. Inte det bittersta. Kom nu, sä hjälpas vi 
ät att snärja enriset fint och nält. Mor tycker om att 
ha enris pä golfvet. 

ROSINA (rör vid enriset men drar handen tillbaka). Fy, sä 
det stickeri 

GRETA. Hvad sen, om det sticks litet? Häll du 
kvisten, så snärjer jag den. 

ROSINA (litet förnämt). Det kan du göra, som 
har färdiga handskar, men jag har inga handskar, 
ser du. 

MOR BRITA (lyfter fingret). Rosinal 
ROSINA (förlägen). Vänta, jag skall försöka. (Tager 
enriskvisten med handduken). Se sä, dra nu! 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 51 

GRETA. Kära du, hvad det där ser pjåkigt ut. Nå, 
det är detsamma. Hjälp mig nu att strö enriset. 

ROSINA. Skall jag strö . . . ? (Ser på mor Brita.) Ser 
du, nog skall jag strö, bara jag ej behöfver ta i det. 

GRETA. Du är rolig. Hur skall man dä göra? 

ROSINA (stött). Det luktar så starkt, och sedan så . . . 
Ma Bonne brukar säga, att sådant inte passar för mig. 
Det får kammarjungfrun göra. 

MOR BBITA (lyfter fingret). Rosinal 

ROSINA. Tag hit (strör enriset) . . . aj, aj . . . men det 
går ändå! Ser du, Greta, det går ändå. 

GRETA. Var inte rädd^ kära Rosina, nog blir det 
folk af dig, bara du en gång blir van. Vänta litet, 
strö inte mera. Jag tror att du inte har sopat stugan 
ännu? 

ROSINA. Skall jag sopa stugan? 

GRETA. Ja, hvem då? Inte kan du väl tro, att 
mor skall göra det, när hon har dig och mig, 

ROSINA. Jag tänkte du skulle göra det. 

GRETA. Ja, när jag är hemma. Men som jag ofta 
är borta, så är det bäst att vi tura om. I dag är det din 
tur. Se så, här har du kvasten. 

ROSINA. Jag kan inte sopa. 

GRETA. Därför skall du lära dig. Man blir ej strax 
färdig, ser du, i sysslorna, men mor ursäktar nog, om 
du fubblerar i början. 

ROSINA (häftigt). Man jag kan inte sopa, och jag 
vill inte sopa! Fy! 

MOR BRITA (ser upp från spinnrocken). Sopa, Rosinal 

ROSINA. Men jag vill . . . (hejdar sig). Jo, jag vill 
sopa, du ser ju att jag sopar! (Fattar kvasten nederst vid 
skaftet och sopar häftigt och otåligt.) 

GRETA (skrattande). Jo, du sopar vackert. Vet du. 



52 LÄSNING FÖR BARN 

sä där sliter man sju kvastar om dagen, och det blir 
ända bara lirum larum och hutsch rutsch och slarf. Jag 
vet en flicka, som aldrig gjorde nägot ordentligt^ och hon 
kallades i alla sina dagar Slarfmaja» Se, sä här skall 
det gä (sopar). Försök nu I (Rosina sopar och ser emellanåt 
på mor Brita.) 

GRETA. Nu är det bra, nu skall jag strö enriset, 
och du kan gä efter ved. Det blir kalas i dag; mor 
kokar välling. 

ROSINA. Skall y^^ gä efter ved? 
GRETA. Ja, hvarför inte? Men det är detsamma, 
jag kan gä efter veden, bara du skurar grytan. 
ROSINA. Skall jra^ skura grytan? 
GRETA. Hä, jag trodde du skulle tacka mig för 
det. Du skall veta, att den som skurar grytan, den fär 
...gissa bara I (hviskar mycket viktigt) ja, den Ikx skrapa 
henne I 

ROSINA. Fy I Skrapa grytan! 
GRETA. Du vet dä inte alls hvad som är godt. Jag 
slär vad att du aldrig har skrapat insidan af grytan eller 
slefven, när mor kokat mjölgröt. 

ROSINA. Nej, det har jag aldrig gjort. 
GRETA. Sade jag inte det! Nå, skura nu bara| 
(Går ut och återkommer snart med ved. Under tiden betraktar 
Rosina grytan med häpnad.) Nå ? När allt går omkring, kan 
du hvarken skura eller diska? 

ROSINA (förnämt). Jag kan inga pigsysslor. 
MOR BRITA (ser npp). Skura grytan! 
(Rosina sätter sig att skura, bär sig förvändt åt och sotar 
sig i ansiktet.) 

GRETA (medan hon strör enris). En gäng såg jag pä 
herrgården en gryta. Där hade de kokat en gröt, som 
var sä hvit, ja så hvit, som vår gröt är svart. 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 53 

ROSlNA (suckande). Risgrynsgröt! 

GRETA. Ja, så tror jag han kallades. I köket var 
en hundracka. Kökspigan lockade Prisse och ville att 
han skulle äta den hvita gröten med socker pä, men nej, 
se den dugde inte åt hundrackan, han ville ha stekl 

ROSiNA (skurande). Han borde inte ha fått någon mat. 

GRETA. Så tyckte jag med. Men kökspigan sade: 
Prisse stackare är inte alltid nöjd med bara stek. Han 
vill ha grädde och sockerbröd. 

ROSINA (sm&ler). Stackars Prisse I 

GRETA. Men så du skurar! Kära du, nu har du ju 
sotat dig. Det gör ingenting, det är bättre att varaSot- 
murre, än Slarfmaja. Vänta (torkar henne om näsan), nu 
är det bra igen. Här skall du få några smulton. Och 
sedan, Rosina, sedan skall du få skrapa grytan! 

AXEL inkommer med nedslagen mifi, åtföljd af PEHR, 
som bär en bindel om pannan. 

PEHR (hurtigt). Si god dag, mor, och god dag, 
flickor. Nu var Greta flinkare på foten än jag. 

MOR BRITA. Men hvar i all världen har du varit 
så länge, Pehr, och hvarför är du bunden om pannan? 

GRETA. Ja, säg, Pehr, hvad har du i pannan? 

ROSINA. Axel, du är ju alldeles våt? 

PEHR. Nå, nå, det kan hända hvarjehanda i skogen. 
Ibland kan man stiga litet miste, och ibland kan man 
stöta sig en smula. Karl är karl. Skulle man bry sig 
om alla små kataknuffar! Kvastlöf har jag duktigt, och 
trötta äro vi, för, se ni, Axel och jag träffades i skogen, 
och så kommo vi öfverens att följas åt hem. Det är 
alltsamman. 

GRETA. Men så blek du är, Pehr! Jag tror du 
blöder. 



54 LÄSNING FÖR BARN 

ROSINA. Ja, du blöder, Pehrl 

PEHR. A strunt, inte blöder jag. 

MOR BRITA. Gå ut, Rosina, gå ut, Greta! Gå till 
källan och hämta vatten. Jag vill tala med gossarna. 
(Greta cch Rosina gå.) 

MOR BRITA (strängt), flvar ha ni varit? Och hvar- 
för blöder Pehr? 

PEHR (förlägen). Jo, det var så, att . . . alt när jag 
lämnade Greta och kom ned till kärret att skära kvastlöf, 
så såg jag Axel, som hade gått vilse, och så hjälpte jag 
honom på rätt, och så . . . och så kan det väl hända att 
jag stötte mig litet. 

MOR BRITA. Pehr, min gosse, du har ännu aldrig 
sagt osant. Du vet, att ljuga är den allra värsta synd, 
och lögnen är början till allt ondt. Hvarför bedröfvar 
du nu för första gången mor med en osanning? 

PEHR (som förut). Kära mor, frångå inte mera. Nog 
blir den där lilla skråman bra igen. 

MOR BRITA. Nej, Pehr.. Jag vill veta huru det 
hänger ihop. 

AXEL (som hittills suttit med nedslagna ögon, stiger nu 
upp). Ja, ni skall få veta det, mor Brita. Af mig 
skall ni få höra rena sanningen, ty det är gement att 
ljuga, och så elak jag är, så vill jag ändå inte vara 
gemen. Men Pehr, si med honom är det annat. Om 
han narras för er, så är det för att han • • . (med tårarna 
i halsen) för att han är hundra gånger bättre än jag ... 
Ser ni, mor Brita, Pehr, han är en bra gosse, men jag 
är en slyngel, ja, en riktigt nedrig människa är jag, och 
ser ni, det är det, som han inte vill komma fram med 
för er, mor Brita. 

PEHR. Tro inte det, mor! Axel menade inte illa, 
fastän det gick så i hastigheten. 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 55 

MOR BRITA. Raskt ut med sanningen, Axell Det 
var rätt sagdt, och det tror jag; du kan vara elak, men 
du kan inte vara gemen. Nå, hur var det? 

AXEL. Jo, det var sä, att jag tänkte gä hem till 
mamma genom skogen, efter den vägen är kortare. Men 
jag hade inte gått länge, innan jag råkade in i kärret 
och begynte sjunka till knäet. Då hörde jag Pehr, som 
ropade ett stycke därifrån: gå inte dit, Axel, där är ett 
gungfly, det var där som klockarens bruna häst sjönk 
ner i våras och drunknade. Men det härmade mig, att 
Pehr skulle se mig och afråda mig, och jag gick på och 
sjönk allt djupare. Då kom Pehr efter mig och ropade 
allt mera: gå inte dit, Axel, du drunknar! Men jag hade 
i fickan en sexstyf versslant; den tog jag och skrek åt 
Pehr: om du inte låter mig vara i fred, så skall jag lära 
dig skrika. Pehr såg att jag sjönk och sjönk och snart 
skulle gå samma väg som klockarens häst, och dfirför 
kom han ändå efter mig, och då blef jag så ond, så 
ond, att jag slungade slanten emot honom, och efter han 
var helt nära, träffade jag honom rakt i pannan . . . 

MOR BRITA. Stackars Pehrl 

AXEL. Ja, se, mor Brita, på det sättet lönade jag 
en vän i nöden. Det klack i mig, när jag såg Pehr 
blöda, men tror ni jag vände om? Nej, jag klef allt 
längre fram och tänkte på trots arbeta mig igenom. Till 
slut sjönk jag så djupt, att jag ej mera kunde röra hand 
eller fot. Jag var nära att dö, ja på ett så styggt och 
eländigt sätt var jag nära att dö, mor Brita 1 Men då 
hörde jag någon ropa bakom mig: håll dig uppe, Axel, 
jag kommer till din hjälp! Och hvem var det, tror ni? 
Jo, Pehr var det^ han som jag två gånger slagit och som 
ännu blödde af såret. Han var så blek och matt, att 
han knappt kunde gå, och ändå släpade han en kull- 



56 LÄSNING FÖR BARN 

fallen björk i kärret pch kröp fram på den och hjälpte 
mig upp! . . . 

PEHR. Och när du kom upp, föll du mig om halsen 
och begynte så bitterligen gråta . . . 

AXEL. Ja, Pehr, och då sade jag till dig: jag är 
inte värd att du räckt mig din hand uti nöden. Du hade 
kunnat låta mig vara, det hade varit rätt åt mig. 

MOR BRITA. Jag visste nog, att Pehr skulle göra så. 

PEHR. Hvad är det värdt att tala om det numera? 
Mor vet nu allting, och så slapp jag att ljuga; det var 
ändå det värsta af alltihop. 

AXEL. Nej, vet du, Pehr, ännu en sak vill jag säga 
<lig- Jag är inte värd att du förlåter mig och låter mig 
bli din vän ; men vill du det, så . . . (Utbreder sina armar. 
Pehr omfamnar honom.) 

MOR BRITA. Det är bra gossar 1 Si, så där vet 
Gud böja allas vårt hårda sinne. 

PEHR (hoppande af glädje). Hi och hej, nu skall det 
bli lustigt här i skogen, och nu lofvar mor oss kalas på 
så rar välling i dag I Du äter ju välling, Axel? 

AXEL (tar upp brödstycket i vrån). Ja, tack skall du 
ha, det skall smaka rätt skönt. Och Gud förlåte mig 
att jag kastade bort brödet. Vet du, Pehr (biter i brödet), 
jag tror att aldrig ett sockerbröd smakat så bra. 

MOR BRITA. Äxel, jag börjar tycka om dig. 

PEHR. Än jag då? Si sådan duktig pojke den Axel 
är ändål Hi och hej och hopp, nu skall det bli lustigt 
i skogeni 

Slut på andra akten. 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 57 



J. i COLIECTIOl 



TREDJE AKTEN. | COLIEC TION 

Samma plats som i första akten, utanför stugan. 

AXEL, lika klädd som i andra akten, sitter pä gräsbänken 
och täljer träskedar. Färdiga skedar ligga bredvid honom. PEHR 
inkommer, bärande på ryggen en knippa med visplar och kvastar. 

PEHR. Si, god middag, Axel. I dag, vet da, har 
jag haft god lycka. Allt det här har jag bundit. Jag 
är sä förnäm nu, att jag binder till och med visplar. 
Det betalar sig bättre, och nu gär ingen nöd pä oss, 
sedan du lärt dig att göra präktiga träskedar. Det är 
inte sä lätt, som mängen tror. 

AXEL. Ja, nu börjar det gå. I början skar jag mig 
beständigt i fingrarna, och när jag ville sälja mina första 
skedar åt klockaremor, sade hon: de där duga inte åt 
grisarna! Jag var så ond, så ond, att jag varit färdig 
att kasta henne skedarna i ansiktet. Du kan tro, det 
kostade på att bjuda ut mitt arbete. En gång hörde jag 
pojkarna i byn ropa åt mig: hvad skall du med skedar, 
du som ingen gröt har? 

PEHR. Ja, ingen i hela byn vet hvem du och Ro- 
sina äro. De tro, att ni äro lika fattiga som vi. 

AXEL. Och då kom det onda, högmodiga sinnet 
öfver mig, och jag tog en käpp och slog pojkarna, ja 
jag slog dem så . . . så. Nog minns du det. Och det 
var dumt gjordt af mig, Pehr. Jag borde ha kommit 
.ihåg huru jag förr var högmodig och elak mot dig, och 
i stället att hämnas, räddade du mitt lif. 

PEHR. Det är så länge sedan, att jag glömt bort 
det. Rosina och du ha nu bott ett helt år hos mor. Ja, 
precis ett år är det i dag, Axell 
5. — Tapelius, Läsning för barn, IT, 



58 LÄSNING FÖR BARN 

AXEL. Hvad säger du, är det ett år? Tiden går 
fort, när man beständigt arbetar. 

PEHR. Ja, gör den inte? Och vet du, Axel, hvad 
mor sade här om dagen, när du var ute? Jag tackar 
Gud hvar dag för Axel, sad' hon, ty han, som förr var 
den elakaste af er alla, har nu blifvit den allra bästa. 
Han arbetar mer än någon annan af er och lyder min 
minsta vink och är nöjd med litet och har lärt sig att 
frukta Gud. Det fattas bara en sak ännu, sad' mor. 

AXEL. Kära du, det fattas mycket, mycket ännu. 

PEHR. Det fattas ännu det, sad' mor, att Axel lär 
sig kufva sitt heta och stolta sinne till rätt ödmjukhet. 
Så sad' mor. 

AXEL. Ja^ ser du, det var just det jag sade. Det 
är det allra svåraste, att bli oskyldigt föraktad och illa 
behandlad och ändå kunna hämnas ondt med godt. Det 
kan du, Pehr, men jag — jag är en stor slyngel, jag 
kan inte lära mig det. Och därför lär jag väl aldrig 
mera få komma tillbaka till mitt hem. 

PEHR. Försök bara, så går det nog. 

AXEL. Nej, det går inte, Pehr, det går inte. När 
någon slår mig, måste jag slå tillbaka. Sedan ångrar 
jag mig, men hvad är det hjälpt med det? 

PEHR. Prata dul Inte slår du någon. 

AXEL. Jo, jag slår. 

PEHR. Kom, så gå vi in till mor. Jag tycker jag 
känner os af bensoppa, eller också är det kål. Hvar i 
alla dagar har mor fått kål? 

AXEL. Gå du förut; jag måste först ha skeden 
färdig. Det är den bästa sked jag nånsin har gjort, och 
den skall du få, Pehr. Jag har ristat ditt namn på skaftet. 

PEHR. Tack, kära Axel. Men hvarför arbetar du 
så där träget? I tre hela månader har du stigit en 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 59 

timme förr upp och gått en timme senare till sängs än 
alla vi andra. H varför arbetar du så där? 

AXEL. Lofvar du att inte tala om det för mor? 

PEHR. Men, Axel . . . 

AXEL. Ja ser du, mor skall få veta det, men inte 
ännu. Det är så, som du vet, att jag varit en stor 
kanalje, ja en riktig rackare har jag varit, och jag har 
gjort mor mera bekymmer, än ni alla tillsamman. Kom- 
mer du ihåg hvad min mamma sade mig^ när hon läm- 
nade oss? Mor Brita skall ge dig ris, när det behöfs, 
sade hon. Nu, ser du, Pehr, har det många gånger be- 
höfts, men ändå har mor Brita förstått att få bukt på 
mig utan stryk. Och det har varit en stor lycka, ty jag 
är af den sorten, att stryk skulle ha gjort mig sju gånger 
värre. Därför kan jag aldrig nog tacka mor — och för 
allt det andra sedan, Pehr! Och därför har jag nu ar- 
betat i tre månader litet mer än ni, för att spara ihop 
så mycket, att jag kan köpa åt mor en ny psalmbok. 
Det är alltsammans, Pehr. 

PEHR. Är det inte det, som jag alltid har sagt! 
Du är bra, Axel, ja en krona till pojke är du. Men nu 
måste du komma in, för kålen sticker mig så godt i 
näsan, och jag kan inte smaka ett skedblad, om inte du 
är med. Se så, kom nu bara! (Drar Axel med hälft våld 
med sig till stugan.) 

ROSINA och GRETA inkomma, bärande tillsamman ett 
ämbare vatten, som de ställa vid stugan. 

ROSINA (i det hon springer bort). Vänta litet, jag kom- 
mer strax. 

GRETA. Kom in nu, så hvila vi. Du är trött. 

ROSINA (återvänder med famnen full af granris). Gå du 
in till mor. Jag skall breda ut granriset framfördörren. 



60 LÄSNING FÖR BARN 

GRETA. Det sticks inte mera, Rosinal 

ROSINA (breder ut granriset). Usch, stickas? Tror du 
jag är så pjåkig? 

GRETA. I dag är det min tur att skura stugan. 

ROSINA. Det är jag som har sopat, jag borde också 
få skura. 

GRETA. Ja, men du var sist med i tvätten. 

ROSINA. Och du fick sist skrapa grytan. 

GRETA. Ja, men du fick sist öppna grinden, när 
den stora vagnen for här förbi. 

ROSINA. Nog kan du låta mig skura för det. 

GRETA. Visst kan du få det, om du nödvändigt 
vill. Men vet du, af sådant får man fula och grofva händer. 

ROSINA. Mina händer duga nog, om de äro aldrig 
så fina. 

GRETA. Kände du frun, som satt i vagnen? 

ROSINA. Det var en täckvagn, och jag såg inte 
hvem som satt inuti. Just en sådan vagn har min 
mamma också. (Suckar.) 

GRETA. Stackars Rosina, du trodde visst, att det 
var din mamma. 

ROSINA. Jag trodde det först, och hjärtat hoppade 
i mig så, att jag knappt kunde öppna grinden. Men 
vagnen (suckar ånyo), han for, utan att stanna. Inte var 
det min mamma. Jag är visst mycket för stygg ännu 
för att få komma hem igen. 

GRETA. Om du far, får jag så ledsamt efter dig. 
Men nog skulle du allt ha mycket bättre hemma. 

ROSINA. -Inte för det, ser du, men jag kan aldrig 
glömma min mamma. Jag har gjort henne så ledsen. 

GRETA. Om det varit din mamma, skulle hon ej 
ha kastat en silfverpenning åt dig från vagnen. Den pen* 
ningen borde du gömma. 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 61 

ROSiNA. Å, med den är det slut. 

GRETA. Hvad DU? Har du redan tappat den? 

ROSINA. Nej, medan du var till skogen, kom där 
en bonde pä vägen med ett helt lass kålhufvuden. Och 
ser du, efter jag visste att mor Brita tycker så mycket 
om kål och aldrig har pengar att köpa för, så köpte jag 
kålhufvun för hela silfverpenningen. Dit gick han I 

GRETA. Nej, hvad säger du? Jag tyckte också 
strax, att det osade någonting godt . . . Där kommer någon 
på vägen. 

ROSINA. Det är två främmande barn. 

GRETA. Hvad de äro grant kläddal 

ROSINA. Alldeles som Axel och jag förut. 

GRETA. De se litet högfärdiga ut, tror jag. 

ROSINA. Alldeles som Axel och jag. 

GRETA. Det är bäst vi gå in. Kanske förakta de oss. 

ROSINA. Alldeles som Axel och jag. 

GRETA. De ha visst något att säga oss. De komma hit. 

(En frUmmaude gosse och en främmande flicka närma sig.) 

GOSSEN. Hör på, tiggarungar, kan ni visa oss vägen 
till prästgården? 

GRETA (sakta till Rosina). Den där ger jag goddag. 

ROSINA (till Greta). Kommer du inte ihåg hvad mor 
har sagt oss? (Högt.) När man gått ett stycke längs 
vägen, tar man af åt höger, och då ser man prästgården 
vid sjön. 

FLICKAN (till gossen). Låt OSS hvila litet, jag är så 
trött. (Lorn jetterar Rosina.) Nej, se för ro skull på den 
där trasungen, Casimirl Ser du bara så granna skor! 

GRETA (harmsen). Kom in, Rosina. Du är för god 
att låta de där skratta åt dig. 

ROSINA. Det är rätt åt mig, Greta. Just så där 
har jag förr burit mig åt. (De gä in i stugan.) 



62 LÄSNING FÖR BARN 

GOSSEN (med befallande röst utanför stugan). Hej, är 
någon där? . . . (Bultar på fönstret.) Är' ni döfva? Hör ni 
inte att jag ropar? (Pehr och Axel komma ut.) Skäms ni 
inte att låta bättre folk stå här och ropa en half timme? 

AXEL. Vi åto middag därinne. 

GOSSEN. Har ni något som duger äta, så hämta 
hit. Fröken och jag kunde för ro skull smaka på det. 

FLICKAN. Jag slår vad, att de ha ingenting annat 
än kött och potatis. 

PEHR. Vaserratri, om vi det hadel Men se här 
(hämtar ett träfat ur stugan) om det behagas litet kål, det 
är gärna unnadt. 

FLICKAN (rynkar på näsan). Kål! 

PEHR (förargad). Ja just kål. Det är ingen hand- 
mat, det. 

GOSSEN. Tag hit en sked. 

PEHR. Kära Axel, låna herrn den där vackra ske- 
den, som du nyss fått färdig. (Axel ger skeden.) 

GOSSEN (gapskrattande). En träsked I Och så grant 
utskuren! (Läser.) »Åt Pehr af hans vän Axel». Det 
är fasligt öm vänskap mellan två tjufpojkar. 

AXEL (uppfarande). Tjuf pojkar! (Hejdar sig.) Var så 
god och ge skeden tillbaka. Den är alltför god ... det 
vill säga, den är alltför dålig för er. 

GOSSEN (sönderbryter skeden och kastar bitarna mot Axel). 
Där har du den. Jag skall lära dig vara näsvis, tiggar- 
unge! 

AXEL (fattar gossen häftigt i kragen och ruskar honom). 
Slyngel, du har brutit sönder Pehrs sked! Om jag gjorde 
rätt, skulle jag krama dig till mos. 

FLICKAN. Hjälp! Hjälp! Han slår Casimir! 

AXEL (släpper gossen och gör våld på sitt lynne). A, 
var inte rädd för Casimir ... jag ruskade bara helt litet 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 63 

i tröjan. Men gä nu din. väg, munsjör Gasimir, för, ser 
du, en annan gång kunde det allt hända, att du kommer 
i värre bastu. 

GOSSEN (i det han makar sig allt längre undan). Det är 
oskickligt! Att bli öfverfallen så där på landsvägen af 
sådant skojarpack . . . sådant tiggarfölje! Men vänta baral 
Ja, vänta baral 

FLICKAN. Ja, vänta baral (De gä.) 

MOR BRITA, ROSINA och GRETA utkomma ur stugan. 

MOR BRITA. Hvad är det för väsen jag hör? 

PEHR. Ni skulle ha sett, morl Här voro två hög- 
modiga herrefolks barn, som skymfade oss och öknämnde 
oss, och så bröto de sönder Axels bästa sked. Men Axel 
slog inte gossen; nej, mor, han bara ruskade honom som 
en näfverlapp i blåsväder. Jag hade god lust att hjälpa till. 

GRETA (som tittat utåt vägen). Kom och se! Nej, se 
där kommer klockarens arga tjur på vägen. Nu ser han 
den främmande flickans röda duk, och när han får se 
rödt, blir han galen. Nu börjar han springa efter gossen 
och flickan ... de springa undan . . . hjälp, hjälp, nu 
snafva de båda två i diket . . . (Axel och Pehr springa ut.) 

ROSINA Jag är så rädd att oxen stångar dem. 

MOR BRITA. Se åt, Greta, hvad Axel gör. 

GRETA. Pehr hittar en gärdsgårdsslör . . . Axel rycker 
den af honom och springer mot tjuren. Just nu är tjuren 
vid diket . . . han är alldeles vild . . . han stångar ihjäl 
dem . . . Nej, vänta, Axel slår honom . . . tjuren vänder 
sig mot Axel . . . Axel springer åt sidan ... aj, nu föll 
Axel, tjuren böjer sig ned och stångar honom . . . nej, 
Axel är åter på fötter . . . Pehr kommer till hans hjälp . . . 
nu stå de båda mot tjuren ... se så, nu jaga de honom 



64 LÄSNING FOR BARN 

bort . . . och nu är faran förbi . . . och nu krypa de främ- 
mande barnen skamflata ur diket. 

MOR BRITA. Gud vare lofvad, nu är mitt värf full- 
bordadt. Blif här, barn. Jag kommer snart tillbaka. 
(G&r åt motsatta sidan.) 

ROSINÅ (som gömt sitt ansikte i förklädet). Törs jag SS 
upp nu, Greta? 

GRETA. Vasetra, ja, sådan duktig gosse Axel är! 
Och Pehr är ingen kujon, han heller. Där komma de. 

AXEL, PEHR, den FRÄMMANDE FLICKAN och GOSSEN 
återkomma. 

ROSiNA. Axel, Axel, hvad du har skrämt mig! Din 
tröja är sönderrifven. Minsann blöder du icke här på armen. 

AXEL. Det betyder ingenting. Det hade kunnat gå 
värre, men hornen faslnade i tröjan, och så fick jag bara 
en rispa i armen. 

PEHR. Minns du, jag sade ju det, Axel, att du 
skulle hämnas så där. 

AXEL. Var tyst, Pehr. Kom ihåg gungflyn i kärret! 

GRETA (förbinder Axels arm). Sådan arm och sådant 
hjärta skulle alla gossar ha. 

DEN FRÄMMANDE GOSSEN (högdraget). Tack skall du 

ha, min vän. Nog hade vi hjälpt oss själfva, men det 
var ändå hyggligt gjordt af dig. Min pappa är en mäktig 
man, han har nyss blifvit gårdsfogde hos grefvinnan på 
herrgården. Om du talar väl med mig, kan du få bli 
dränggosse hos pappa, och sedan kan du med tiden bli 
min betjänt. 

AXEL (småleende). Unga herm är mycket god. Det 
kan visst tåla att tänka på. 

DEN FRÄMMANDE FLICKAN (till Rosina). Du Ser hygglig 

ut, du kan få följa med din bror. Till en början kan 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 65 

du få vakta min pappas grisar och höns, och om du sedan 
är mig i lag, kan du med tiden fä bli min kammarpiga. 

ROSiNÅ (niger djupt). Jag tackar allra ödmjukast för 
en sä stor ära. 

PEHR. Nej, nu kan jag inte hälla mig längre . . . 

GRETA. Och jag inte heller. Vet ni dä inte . . . 
(Axel håller Pehr för munnen och Rosina Greta.) 

AXEL. Vill du tiga, Pehr! 

ROSINA. Vill du tiga, Greta! 

PEHR och GRETA (som hällas för munnen). Um mum 
mum mum! (Alla barnen skratta.) 

Under tiden inkomma GREFVINNAN och MOR BRITA, 
utan att genast bli sedda af barnen. 

MOR BRITA (sakta). Se bär edra barn, ers näd! Tag 
dem tillbaka, de äro nu värda all er kärlek. 

GREFVINNAN (utbredande sina armar). Axel! Rosina! 
Mina egna älskade barn! 

AXEL och ROSINA (flyga i hennes famn). Mamma! 
Mamma! Kan du förläta oss! 

GREFVINNAN. Ack, mitt hjärta har längesedan för- 
låtit er. Det bar kostat mig många ensliga tärar att lefva 
ett helt år utan er, mina barn. Men det måste ske, och 
Gud har förbättrat eder genom lifvets hårda skola, medan 
det ännu var tid. Ni veta nu hvad det vill säga att 
frukta Gud, att arbeta, försaka, ödmjuka eder och vara 
nöjda också med en ringa lott. Ni vela nu själfva hvad 
den fattiga måste lida, och aldrig mer skall någon af er 
förakta den, som är ringare än ni< Aldrig mer skall 
någon af er kalla sig båttre, för att han är hög eller rik 
eller bildad eller skön, och en annan människa sämre, 
för att hon har mindre del uti lifvets goda. Nu tager 
jag er tillbaka till ert förra hem, men mor Brita och 



66 LÄSNING FÖR BAflN 

hennes barn skall ingen af er förglömma. De ha betalat 
ert förra högmod med den största välgärning en människa 
kan bevisa en annan: de, och Gud genom dem, ha gjort 
er till goda människor. Se pä dem: sä ser den rätta 
adeln och högheten ut, ty den bor i hjärtat. Men utan 
den är all annan höghet sämre än intet. Se så, mina 
barn, nu har jag sagt hvad som legat mig på hjärtat. 
Och nu är det er tur. 

AXEL (kysser mor Britas hand). Tack, mor Brita I 

ROSiNA (likaså). Tack, tack, mor Brita 1 

MOR BRITA. Gud välsigne er, kära barn. Aldrig 
trodde jag, att jag skulle upplefva en så glad dag. 

AXEL (till Pehr). Du och jag bli vänner så länge vi lef va. 

PEHR (förlägen). Om lilla grefven så vill, så — får gå! 

AXEL. Skäms du inte, Pehr? Kommer du åstad 
och kallar mig annat än du, så vet du att — jag kan slåss. 

GRETA. Månntro jag också törs kalla Rbsina för du? 

ROSINA. Jo, det vore vackert att säga något annat, 
när man, som du och jag, har skrapat grytan tillsammans. 

DEN FRÄMMANDE GOSSEN (knycker Pehr i armen). Hör 

du, kan det vara själf väste lilla grefven själf? 

PEHR (småslagt). Hå, jag trodde lilla herm visste det, 
efter han bjöd så hederligt betalt för sitt lif. 

DEN FRÄMMANDE GOSSEN. Så dum jag var, som 
kunde bjuda honom att bli min betjänt! (Bockar för Axel.) 

DEN FRÄMMANDE FLICKAN (till Greta). Skall det där 

vara hennes nåds egen lilla fröken? 

GRETA. Jojo men, det ser nästan så ut. 

DEN FRÄMMANDE FLICKAN. Jag såg det strax på 
henne, att hon var af bättre folk! (Niger för Rosina.) 

GRETA. Jo, jo, och därför bjöd lilla mamsell henne 
att bli sin kammarpiga, sedan hon först fått öfva sig att 
vakta hönsen och grisarna. 



VAR GOD MOT DE FATTIGA 67 

GREFViNNAN. Det går inte an att vi nu skiljas åt. 
Mor Brita och hennes barn följa med oss till herrgården. 
Där har jag låtit bygga en ny stuga åt er, goda vänner, 
på andra sidan om parken, så att barnen alla dagar få 
träffas ändå. Ni lofvar ju det, mor Brita? Och aldrig 
mer skall det fattas kål i er gryta. 

PEHR. Hi och hej, jag skall binda åt hennes nåd 
de allra raraste visplar! 

AXEL. Träskedarna tar jag på min del. 

ROSiNA. Jag strör enriset. 

GRETA. Jag bär friskt vatten från källan. 

PEHR. Och jag sjunger alla dagar, och så sjunga 
ni alla med si så här: 

Världen är så stor, 
skogen är så sval; 
uti löfvens sal 
liten fågel bor, 
sjunger där hvar dag, 
sjunger liksom jag. 

Ängen är så grann, 
blommorna så blå, 
tusen fjärlar små 
fladdra om hvarann, 
fladdra där hvar dag, 
fladdra liksom jag. 

(Slut på tredje akten.) 



68 LÄSNING FÖR BARN 



Rinaido Rinaldini 

eller 

Röfvarbandet. 

Äfventyr i tre akter. Första akten i två tablåer. 

Personer: 

Magister Bas, skollärare. 

Fru Streng, lärarinna. 

Skolgossar, som beslutit bli röfvare, nämligen: 

Robert Friman Rinaido Rinaldini. 

Carl Kronfelt Carl Moor. 

Frans Boström Mazarino. 

Fritz Anckarstorm Gonzalov. 

Knut Seger Lassemaja. 

Josef Forsberg Svarta Jonas. 

Skolflickor, de förras systrar, som beslutit bli zigenerskor: 

Augusta Friman Esmeralda. 

Sofi Kronfelt Preciösa 

Marie Boström Terzerola. 

Lotta Anckarstorm Tintomara. 

Victoria Seger Kanonada. 

Rosa Forsberg Mogrebina. 

Länsman Black. 

En bondgubbe och en bondgumma. 

En tiggargosse och en tiggarflicka. 

En polisbetjänt. 

En fångförare. 

Röfvare och zigenerskor kunna för resten vara så många 
som behagas, allenast de taga sig tappra och ryktbara namn, 
såsom Menschenschreck, Cerberus, Polyfem, Xantippa, Viarda, 
Bobelina o. s. v. Händelsen föregår först i staden och sedan ett 
stycke utanför tullen. 



RINALDO RINALDINI 69 

FÖRSTA AKTEN. 
Skolan. 

FÖRSTA TABLÅN. 
Ett skolrum för gossar. 

En fristund, medan magistern är borta. Gossarna stoja. 

SEGER och KRONFELT draga fingerkrok. BOSTRÖM och 
ANCKAR8T0RM läsa högt öfver sin läxa i Euklides. FRIMAN 
är fördjupad i läsningen af en bok, och FORSBERG läser högt 
ur samma bok öfver hans axel. 

FORSBERG (läsande). Därpå drog den tappre Rinaldo 
Rinaldini ut till de Apenniniska bergen, lät hopkalla sitt 
folk och sade till dem... Vill ni tiga, pojkar I 

BOSTRÖM. Lät oss läsa öfver vår läxa. 

ANCKARSTORM. Akta dina fingrar, Josef. Kom ibäg 
hvad magistern lofvade, om vi nu åter staka oss på femte 
proposition. 

FORSBERG. Jag skall bevisa ur Euklides, att du är 
en kruka. Hör nu på bara. Därpå sade Rinaldo Rinal- 
dini . . . (Pojkarna stoja.) Vill ni tiga? 

KRONFELT. Nå, om inte Rinaldo Rinaldini sade 
något annat, kan du behålla det för dig själf. 

FRIMAN. Gå din väg och låt mig läsal 

FORSBERG. Nej, så här sad' den tappre Rinaldo: 
Gossar, sad' han, vi äro förföljda af världen, vi måste 
hata människorna. Kom och låt oss bli röfvarel 

KRONFELT och SEGER. Bra ssgdtl Bravo! 

FORSBERG (läsande). Men, sad' Rinaldo, låt oss ej 
bli sådana röfvare, som plundra de fattiga och slå ihjäl 
de oskyldiga. Det vore gement gjordt . . , 



70 LÄSNING FÖR BARN 

KRONFELT, SEGER och BOSTRÖM. Ja, det vore ge- 
ment. Men hur gick det sedan? Hvad sad' han mera? 

FORSBERG (som förut). Nej, sad' Rinaldo, vi få bara 
plundra de rika, som röfvat sin rikedom af de fattiga. 
Och sä dela vi med oss åt de fattiga, och så ställa vi 
allt igen på rätt här i världen. 

ALLA GOSSARNA utom FRIMAN. Det var bra sagdt. 
Det var en duktig karl. Hur gick det sedan? 

FORSBERG. Nå scdan blef han en röfvare . . . 

GOSSARNA (som förut). Det var bra. 

FORSBERG (till Friman). Tag hit boken och låt mig 
läsa. Alltid är du en sådan oxmickel och sitter och fun- 
derar för dig själf. Hvad funderar du på? 

FRIMAN. Jag tänker bli röfvare. 

FORSBERG (försmädligt). Du? Jo, jag tackar. 

FRIMAN (tar honom i kragen). Skrattar du åt mig? 

KRONFELT. Nej, låt honom vara, Robert. Han är 
ändå bara en lappad vante i dina händer. Hela skolan 
vet^ att du är den starkaste bland oss alla. 

FRIMAN (ruskar Forsberg). Jaså, har du ännu lust 
att skratta? 

FORSBERG. Låt mig vara i fred. Har jag skrattat 
åt dig? 

FRIMAN. Du har skrattat, och därför skall jag stoppa 
dig under bänken. (Han kastar omkull honom. Alla gossarna 
samla sig omkring dem. I detsamma kommer magistern.) 

BAS. Hvad nu, edra slynglar? Hvad är det för 
väsen ni hålla i skolan I Sätt er. Friman, kom hit. Du 
slog Forsberg? 

FRIMAN. Han skrattade åt mig, och så slog jag om- 
kull honom. 

BAS. Forsberg! Har du retat Friman att slå dig? 

FORSBERG (gråtande). Söta, bästa, goda magister, 



RINALDO RINALDINl 71 

jag är oskyldig, jag är oskyldig, jag har inte gjort någon- 
ting alls. 

BAS (nyper honom i örat). Jo, jag känner dig • . . Du 
är alltid oskyldig du • . • Sätt er. Låt bli en annan gång 
att slåss i skolan. För den här gången må det vara. 
Tag fram kritan. Jag vill tro, att ni nu- fått Euklldes i 
skallen. Hela veckan har det gått på slarf för er, och 
det duger inte. Jag tål inte slarf med läxorna. Anckar- 
storm, hur lyder femte proposition i första boken? 
(Anckarstorm läser propositionen, stapplande, högt.) Rita upp den. 
Boström. (Boström ritar bakvändt upp den på taflan.) . Det 
är orätt. Så här är det. (Ritar.) Bevisa, Forsberg. 

FORSBERG (stapplande). Efter sidan AB är lika stor 
med sidan BA . . . och sidan B A är lika stor med sidan 
AB... 

BAS. Hvad är det för dumheter? Kronfeltl 

KRONFELT (äfven stapplande). Efter vinkeln ABC är 
lika stor med vinkeln ABC, och vinkeln ABC är lika 
stor ... . 

BAS. ABC ? Ja, längre tycks du inte ha kommit i 
din geometri. Seger! 

SEGER QikB, stapplande). Efter ABC är en likbent 
triangel, och alla sidorna i en likbent triangel äro lika 
stora . . . 

BAS. Jaså. Jo, du är mig en likbent triangel, och 
lika stora sidor tycks ni ha allesamman. Bevisa, Fri- 
man! Du har varit en flink pojke, ända tills du fått 
allehanda dårskaper i ditt hufvud på senare tider. 

FRIMAN. Jag kan inte min läxa. 

BAS. Hvad understår du dig...? Är du sjuk? 

FRIMAN. Nej, jag kan inte min läxa, och jag vill 
inte ljuga att jag kan. 

BAS. Nå, hvad fel du må ha, Friman, så vet jag, 



72 LÄSNING FÖR BARN 

att du aldrig kan ljuga. Men din läxa måste du kunna. 
Du är primus i klassen; du har mindre än nfigon annan 
lof att skolka. 

FRIMAN. Jag lofvar magistern att läsa dubbel läxa 
till i måndag och kunna den som ett vatten. 

BAS. Nej, min gunstig herre, man prutar inte med 
sina läxor. Censor . . . hämta ris I (Forsberg hämtar ris och 
gör läng näsa ät Friman bakom magisterns rygg.) Vill du be- 
känna hvad du gjort hela förmiddagen? 

FRIMAN. Jag har läst . . . men inte min läxa. (Fram- 
räcker sin hand.) 

BAS (bortlägger riset). Antingen blir du en ovanligt 
bra karl, Friman, eller också en ovanligt stor bof. Det 
kommer an på dig själf att välja, och Gud gifve, att du 
valde det bättre. För den här gången förlåter jag dig 
för din uppriktighets skull. Sätt dig, och läs till måndag 
dubbel läxa. Forsberg . . . hvad var det för en bok du 
smugglade bakom bänken? 

FORSBERG (oskyldigt). Det var grammatikan, herr ma- 
gister. (Låter boken gä >pä posten».) 

BAS. Tag hit boken. Jag vill se honom. 

FORSBERG (stapplande). Jag tror ... jag tror, att han 
föll under bänken. Någon måste ha tagit honom. 

BAS (strängt). Tag hit boken, säger jag, hvem som 
också må ha den. Nå? (Alla gossarna, utom Friman, upp- 
stiga och visa sina tomma händer. Därvid faller boken frän 
Segers knä.) 

BAS (uppbragt). Tag hit bokenl Jag skall lära er 
att gyckla i skolan. 

FRIMAN (upptager boken och bär honom till magistern). 
Herr magister, de andra rå inte för det. Det var jag 
som tog boken med mig i skolan, och jag ensam för- 
tjänar straff. 



RINALDO RINALDINI 73 

BAS (appslår boken). »Rinaldo Rinaldini, kallad den 
oöfvervinnelige, chef för röfvarna i de Apenniniska 
bergen.» — Pojkar, hvad är det jag ser I Det är då 
därför, som ni en hel vecka fublerat med läxorna — 
stakat er — dummat er — svarat uppåt väggarna och 
fått er på tassarna, allt för den usla gamla slagdängans 
skull I Förut har jag haft heder af tredje klassen ; ingen 
klass i hela skolan stod sig så bra. Nu har jag bara 
skam af er, bara skam, säger jag, och hur skall det gå 
om två veckor vid examen? Lättingar och oduglingar 
bli ni; sådant lär man sig af romaner. Tig, Friman; 
det är inte värdt att du tar skulden på dig. I dag ha 
vi lördag. I morgon på söndagseftermiddagen är ju er 
majfest, då hela skolan slår boll på klockarbacken? 

FRIMAN. Magistern ha lofvat oss . . . 

BAS. Ja, jag har lofvat er vara med. Men så som 
ni i dag förhållit er, kommer det inte mera i fråga. I 
stället att gå till majfesten, går hela tredje klassen i 
arrest här i skolan. 

FRIMAN. Jag ber magistern, låt mig ensam få ar- 
rest, efter jag ensam är skyldig. 

BAS. Hela klassen går i arrest. Vi få se, om inte 
läxan sedan skall smaka er bättre. (Går.) 

KRONFELT (efter en stunds häpen tystnad). Att inte få 
gå på majfesten! 

SEGER. Där hela skolan är med I 

ANCKARSTORM. Och alla flickorna från fruntimmers- 
skolan komma för att se oss slå boll I 

BOSTRÖM. Och där finns mjöd och pepparkakor 1 

KRONFELT. I Stället få vi gå i arrest 1 

SEGER. Hela skolan skrattar åt oss. 

ANCKARSTORM. Fjärde klassen, som är så stor på 
sig, skall visa oss lång näsa. 
6. — TopeUu8, Läsning för barn. II. 



74 LÄSNING FÖR BARN 

BOSTRÖM. Alla flickorna göra narr af oss. 
^ FORSBERG (patetiskt). Gossar ! Vi äro förföljda af 
mänskligheten. (Fattar boken och läser.) Människorna ha 
mot oss varit grymmare än tigrar. Ha, tappre riddare, 
vi mfiste hämna oss på dessa vilddjur, som kalla sig 
människor... Hvad säger jag? Människor? Nej, bödlar 
äro de, tyranner i människohamn I Vi måste draga ut 
till de Apenniniska bergen . . . 

KRONFELT. Det viU säga till stenkumlet vid kalf- 
backen, en kvarts mil från staden. Där finns ett ställe, 
som kallas röfvarkulan . . . 

FORSBERG (i samma ton). Ja, tappre riddare, mänsk- 
lighetens försvarare, där skola vi blifva ... 

ALLA DE ÖFRiGA. Röfvarel Röfvarel 

FRIMAN. Klockan fre i eftermiddag. 

ALLA DE ÖFRIGA. Klockan tre i eftermiddag. 

(Förhänget faller.) 



ANDRA TABLÅN. 
En flickskola. 

En fristund. Lärarinnan är borta. Augusta Friman äter 
risgryn. Rosa Forsberg roar sig att ätaengriffel. Victoria Seger 
klipper pappersdockor. Fanny Boström ritar, och Lotta Anckar 
storm syr. All lyssna på Sofi Kronfelt, som spelar för dem en 
scen ur Preciösa. 

SOFI (deklamerar). 

På himlen du ditt hopp bör fästa. 

Allt styrs af himlen till det bästa! 
Och så går hon till Alonso och säger till honom: gif 
mig er hand, nådige herre; jag läser däri uppfyllandet 



RINALDO RINALDINI 75 

af er käraste önskan. — Den unge riddaren tackar na- 
turligtvis, och han ser på henne, ja^ han ser på henne 

— så där — och så slår hon ned sina ögon — så här 

— och så niger hon så djupt, så djupt — så här — och 
så bära de bort henne i triumf, och hon sitter som en 
prinsessa på en tron, klädd med blommor. 

AUGUSTA. Ack så vackert, så vackert I 
SOFI. Och sedan sitter hon ensam på klippan i 
skogen, och månen skiner öfver de höga träden, och då 
tänker hon på den unge riddaren och knäpper sin cittra 
och sjunger så här : Ensamheten mig ej döljer . . . 

LOTTA. Nej, söta Sofi, sjung inte; fru Streng kunde 
höra det, och du vet att hon inte tycker om när vi ofta 
gå på spektaklet. 

SOFI. Och sedan, när Preciösa kommer till slottet 
och hotar att skjuta zigenarhöfdingen — så här, paffl 

— men hon sköt inte ändå ! — och hela parken var illumi- 
nerad och slottet lyste som en sol, och så igenkände 
hon sina föräldrar . . . 

ROSA. Ack så skönt, så skönt! Den som vore en 
zigenerska I 

AUGUSTA. Och finge hvar dag gå i den gröna skogen 
och se på månen. 

LOTTA. Nå, det vore lagom roligt, det blir man 
bara hungrig af. 

VICTORIA. Men att få spå i händerna! 

FANNY. Och spela cittra och dansa med kas- 
tanjetter I Preciösa kunde ju dansa? 

SOFI. Om hon kunde? Jo, hvad hon kunde! Så 
här . . • Men ingen kan dansa som en zigenerska. Ni 
skall veta, att de stackarna lidit mycken orättvisa af 
människorna i Spanien. 



76 LÄSNING FÖR BARN 

LOTTA. Aldrig har jag hört, att man brukar dansa 
af sädana orsaker. 

SOFL Jo — i förtviflan. Ni kan inte tro hvad det 
är skönt att vara förtviflad. Men vänta, nu skall jag 
vara Viarda. Se så, nu sätta ni er i en ring pä golfvet. 
(Flickorna sätta sig.) Det är mörka natten. En gryta stär 
här pä elden (sätter en sykorg p& golf vet). Jag rör i grytan 
(gör gester med en linjal). Och sä säger jag (med grof röst): 
Preciösa, mitt socker, diktar du nu igen visor till manen ? 
(Med naturlig röst.) Dä ser jag Alonso komma ridande i 
mänskenet. (Åter med grof röst.) Ack, ers näd, ni kan inte 
tro hvad ni skrämde ossl 

(Under de sista orden inkommer fru Streng och stannar 
ett ögonblick obemärkt.) 

FRU STRENG. Ja, det tror jag verkligen. (Flickorna 
springa förskräckta till sina platser.) Jag ser, att ni äter ha 
er narraktiga teater i hufvudet. Barn, barn, skämt har 
sin tid, och allvar har sin. Jag vill likväl förläta er, 
om er läsning gär bättre, än den gätt nu pä senaste 
veckan. Lät oss fortsätta vär geografi. Boström . . . Hvad 
är det för ett haf? (Pekar på kartan.) 

FANNY (uppvaknande). Norra Danshafvet. 

FRU STRENG. Yrar du, flicka? Norra Danshafvet? 

FANNY (förlägen). Jag ville säga Ishafvet. 

FRU STRENG. Och den stora ön däruppe? 

FANNY. Spetsbergen. 

FRU STRENG. Och det landet här nere, Friman? 

AUGUSTA (uppvaknande). Preciosa. 

FRU STRENG. Hvar har du dina tankar? — Anckar- 
storm? 

LOTTA (bestört). Jag har inte sett henne. Jag har 
inte varit pä spektaklet. 

FRU STRENG. Hvad är det, som du inte har sett? 



RINALDO RINALDINI 77 

(Lotta börjar gråta.) Sätt dig. Hvad heter det landet söder 
om Ishafvet, Seger? 

VICTORIA (uppfarande). Spanien. 

FRU STRENG. Det är för besynnerligt 1 Hvad bor där 
för ett folk? Ett halfvildt folk i djurhudar och tält? 
Vet ingen? 

ROSA (mycket gladt). Jo, där bo zigenare. 

FRU STRENG (förtrytsamt). Ah I . . . Där bo lappar, och 
här till vänster är Norge. Men här är ett långt land 
öster om Norge. Det var därifrån den konungen kom, 
som först eröfrade Finland. Hvad hette han, Kronfelt? 

SOFI (förvirrad). Han hette . . . Alonso. 

FRU STRENG. FHcka, hvad tänker du på? Är det 
möjligt att ett af Finlands barn någonsin kan glömma 
Sverige ? Konungen hette Erik den helige, och jag blygs, 
kära barn, att ni till den grad vårdslösat er historia och 
geografi. Kanske ha ni också glömt hvad det är för ett 
land här öster om hafsviken? 

ALLA MED EN RÖST. Det är Finland. 

FRU STRENG. Nå, det var för väl, att jag en gång 
fick ett förnuftigt svar. Ni veta, att finnar och svenskar 
från äldsta tider stått i beröring med hvarandra. Hvad 
hette den finska trollkvinnan, som spådde ynglinga- 
ättens fall? 

ALLA MED EN RÖST. Viarda. 

FRU STRENG. Viarda? Hvad vill det säga? Hvad 
veta ni om Viarda ? (Alla tiga.) Vet ingen något mer om 
en sådan personnage? 

ROSA (förlägen). Jo, hon kokade gröt . . . 

FRU STRENG. Förmodligen åt sig själf? 

ROSA (gråtande). Nej, åt zigenarna. 

FANNY (ursäktande)- Hon kunde spå i händerna, och 
därför så trodde vi . . . 



78 LÄSNING FÖR BARN 

FRU STRENG. Kära flickor, jag har tålamod som 
gummi elasticum, men det kan också brista till slut. 
Här sitta ni långa stunden och svara mig bara galima- 
tias. Hvad är det för dumheter ni fått i ert hufvud? 
Gjorde jag rätt, borde jag uppteckna hela klassen för 
lättja och ouppmärksamhet. 

SOFI. Jag är skulden till allt . . . 

FRU STRENG. Det är rätt, Kronfelt, jag tycker om 
att du erkänner ditt fel, men straff förtjäna ni alla. Jag 
vet att ni gladt er åt att få se på gossarnas majfest i 
morgon. Ert straff skall bli, att ingen af er får gå dit. 
Märk det väl — ingen får gå dit. Och när vi träffas 
om måndag, hoppas jag, att ni ha bättre reda på edra 
läxor. Au revoir! (Går.) 

(Flickorna bestörta och utan lärarinna.) 

AUGUSTA. Ja, här stå vi nu alla med lång näsa. 

VICTORIA. Att inte få se på majfesten! Hur af- 
sky värdt I 

FANNY. Halfva staden kommer till klockarebacken. 

ROSA. Och där fås mjöd och pepparkakor, och 
tredje klassen tänker bjuda oss strufvor, det har min bror 
berättat mig. 

SOFI. Och inte få vi se Robert Friman slå boll. 
Jag har en gång sett honom slå så högt, att bollen 
knappt syntes som en lärka i skyn. 

LOTTA. Ja, allt det rår Preciösa för. Det vore bättre^ 
att vi aldrig hört talas om henne. 

soFf. Vet ni hvad, flickor? Preciösa blef också 
oskyldigt förföljd af människorna. Hon blef ju bort- 
röfvad från sina föräldrar. 

ROSA (beskedligt). Ack, om någon ville vara så god 
och bortröfva oss också! 



RINALDO RINALDINI 79 

SOFI. Nej, kära du^ det brukas så sällan i våra 
dagar. Men vi ha lidit en stor orättvisa. 

ALLA FLICKORNA. Ja, visst ha vi det. 

SOFI. Och därför kunde också vi bli zigenerskor. 

VICTORIA. Ack, det vore rysligt roligt! 

LOTTA. Men det går inte an. Fru Streng tycker 
inte om det. 

SOFI. Äro vi slafvinnor? Äro vi inte fria som 
fågeln i luften, när vi ha lof från skolan? 

ROSA. Vi skulle få gå barfota i skogen. 

FANNY. Barfota? Nej jag tackar. Men i schäfer- 
hattar. 

AUGUSTA. Och sjunga visor i månskenet. 

ROSA. Ack, ja, ja, låt oss nu strax bli zigenerskor; 
vi ha ju lof i eftermiddag. 

SOFI. Bli vi? Nå ja, vi bli zigenerskor. Vi kläda 
088 strax vi ha ätit middag. Så träffas vi hos mig, och 
så gå vi ut åt kalfbacken till. 

ROSA. Men söta Sofi, det är väl bara på narri, 
annars kunde pappa och mamma bli ledsna? 

SOFI. Bli de ledsna, så få de ju röfva bort oss. 

VICTORIA. Ack så rysligt roligt! 

ALLA FLICKORNA. Ack så roligt, så roligt, nu få 
vi bli bortröfvade! 

SOFI. Kom nu. Vi träffas i eftermiddag. 

ALLA. Ack så roligt, så roligt! 

(Förhänget faller.) 



80 LÄSNING FÖR BARN 



ANDRA AKTEN. 



Röfvarkulan. 

Ea skogsbacke vid vägen utanför staden, som synes på af- 
stånd. Till vänster en stor sten, som utgör yttre väggen till röfvar- 
kulan. Åskådaren föreställer sig, att landsvägen är strax till höger 
bakom kulissen. 

Alla gossarna, klädda till röfvare, arbeta på en mur af stenar 
vid ingången till röfvarkulan. Binaldo är ännu borta. 

SVÄRTA JONAS. Se så, röfvare, nu kan det vara 
nog. Nu ska vi hvila oss. 

MAZARiNO. Men kapten har befallt oss göra muren 
färdig, för att befästa ingången till röfvarkulan. 

SVARTA JONAS. . Kapten? Här är ingen kapten. Vi 
äro fria medborgare, och här har ingen rätt att befalla oss. 

CARL MOOR. Jo, Rinaldo är vår kapten, och han 
har stiftat lagar för röfvarbandet. Akta dig du att göra 
uppror mot lagarna 1 

SVARTA JONAS. Lagarna? Vi tåla inga lagar. Vi 
göra hvad vi behaga. Vi äro röfvare^ gossar, och därför 
är det vår rättighet att göra uppror. Är det inte, säg? 
Hvar och en har rättighet att fritt säga sin mening, men 
den som säger något annat än jag, den får sig på ryggen. 

LÅSSEMAJA. Ja, nog är det så som Forsberg säger. 

SVARTA JONAS. Jag heter inte Forsberg, ditt nöt, 
jag heter Svarta Jonas. Du, Seger, heter Lassemaja för 
det att du borde gå i kjortel. Du, Kronfelt, heter Carl 
Moor för att du är adelsman, och du, Boström, heter 
Mazarino för att du inte är adelsman. Du, Anckarstorm. 
heter Gonzalov för att något namn skall du ha, och Fri- 
man må gärna för mig heta Rinaldo Rinaldini, efter det 



RINALDO RINALDINI 81 

var han som först hade med sig boken till skolan. Men 
det var jag, gossar, som gaf er namn och visade er vägen 
till ärans höjder här i röfvarkulan på kalfbacken. Där- 
för borde jag vara er kapten. 

CARL MOOR. Du, pultron, du, kruka 1 Om du ännu 
understår dig att narra bandet till uppror medan kapten 
är borta, skall jag hissa dig upp till kråkboet där borta 
i grantoppen. 

SVARTA JONAS (rädd). Nå nå, jag säger ju ingenting. 
Jag säger bara, att vi äro fria röfvare, ja . . . (Carl Moor 
hotar honom) jag säger ju ingenting, jag. 

MAZARINO. Stå inte där och gräla nu, utan sjung 
hellre vår nya hjältevisa. (Alla sjunga.) 

Röfvarhandets hjålteoisa. 
(Mel.: ^^KuVneff^' eller "Äå lunka vi så småningom".) 
Kom, bröder, hvem oss följa villl 
Ty världen hör den tappre till. 
Vi slåss för äran, och vårt namn 
skall bo i ryktets famn. 
Euklides är ej mer vår lag, 
grammatikan vi gett god dag. 
Cornelius Nepos har oss lärt 
det som är bättre värdt. 

Till Rom, till Rom, så tåga vi, 
och efter Caesar fråga vi. 
Som Hannibal vi tappert slåss, 
och ingen står mot oss. 
Leonidas han är vår man, 
Epaminondas för oss an,' 
och Alexander Magnus här 
Rinaldo själf han är. 



82 LÄSNING FÖR BARN 

CARL MOOR. Ja, slåss måste vi, kamrater, men mot 
hvem? Se, det är just frågan. 

GONZALOV. Det blir nästan för långt att spatsera 
till Rom. 

MAZARINO (sätter sig och framtager en smörgås). Jag blir 
alltid hungrig, när jag slåss, och därför tror jag att vi 
äta en smula först. 

LASSEMAJA (framtager en mjölkflaska). Ja, det är märk- 
värdigt hvad röfvare alltid äro hungriga och törstiga. 

GONZALOV. Kära Frans, gif mig en bit med! 

SVARTA JONAS. Tag hit mjölken, Lassemaja! Röf- 
vare ha allting i lag, skall du veta. 

MAZARINO (till Gonzalov). Här har du halfva smör- 
gåsen. 

LASSEMAJA (till Svarta Jonas). Jag tänker inte ha min 
mjölk i lag med någon. Är du hungrig, så röfva dig mat. 
(En tiggargosse närmar sig.) 

TIGGARGOSSEN. Söta bästa, beskedliga herrar, en 
liten slant eller en brödbiti 

SVARTA JONAS (tager hans påse ifrån honom). Du kom 
just i grefvens tid. Du skall veta, att vi äro röfvare. 

TIGGARGOSSEN. Söta bästa, beskedliga herre, gör 
mig intet illa. Jag tigger mat åt min blinda pappa. 

MAZARINO. Låt bli gossen, Jonas 1 

SVARTA JONAS (tömmer ur påsen en hop brödbitar). Hvad 
pratar du för dumheter? En röfvare tar hvad han får. 
Nej, se sådana usla brödkanter! Täcks du bjuda sådan 
råttmat åt hederliga röfvare? 

CARL MOOR. Vill du låta bli gossens påse? 

LASSEMAJA. Jonas har rätt. Vi äro inte för roskull 
röfvare. 

MAZARINO. Fy, då vill jag inte vara röfvare. 

GONZALOV. Inte jag heller. Men där kommer Rinaldo. 



RINALDO RINALDINO 83 

RfNALDO (i röfvardräkt med plym i hatten). Hvad är 
det jag ser? Hvem af mitt folk vägar plundra en tiggar- 
gosse? 

CARL MOOR. Jo, det gör Svarta Jonas. Om du 
tillåter det, kapten, vill jag inte mera tjäna i bandet. 

SVARTA JONAS (trotsigt). Jag är en röfvare, och jag 
gör hvad jag vill. 

RINALDO (strängt). Hvad vågar du säga, karl? Har 
du inte hört våra lagar? Vet du inte, att det är lifsstraff 
att plundra en fattig eller en värnlös? Sådana skurkar 
jag har i mitt band 1 Men jag skall rensa bort dem som 
ogräs. På knä med dig, Svarta Jonas! 

SVARTA JONAS (pä knä). Nåd, herr kapten, nåd I 

RINALDO. Stig opp. För den här gången må du 
få nåd, men jag vill inte mera ha dig i bandet. Gif 
strax tillbaka åt gossen hvad du tagit ifrån honom, och 
packa dig sedan din väg. 

SVARTA JONAS (plockar upp brödbitarna). Strax, herr 
kapten. (Mumlar för sig själf.) Vänta, det skall du få 
betala. Jag skall nog säga magistern . . . (Högt.) Adjö, 
store Rinaldo — store herr Alexander Magnus! (Går.) 

RINALDO. Vill du packa dig . . . (Till tiggargossen.) 
Var inte ledsen nu. Här har du en silfverpenning, det 
är allt hvad jag äger för närvarande. Men när jag blir 
rik, kan du komma tillbaka, så får du mera. 

TIGGARGOSSEN. Tack, söta, bästa, nådiga herr röf- 
vare. Hvad pappa nu skall bli glad! Och hvad de röf- 
varna äro snälla! (Går.) 

RINALDO. Nej, gossar, vi äro mänsklighetens be- 
friare. Vi måste försvara de oskyldiga. Vi måste föra 
krig mot allt orätt, som sker i världen. 

CARL MOOR. Det är rätt, kapten. Visa oss, bara 
mot hvem vi få slåss. 



84 LÄSNING FÖR BARN 

RiNALDO. Det* skall jag visa er. Där borta pä vägen 
far en tyrann. 

MAZARiNO. Ha, en tyrann! Det skall bli roligt att 
fä se en tyranni 

LASSEMAJA. Kan det vara en jätte? Det mätte 
väl aldrig vara en jätte? 

GONZALOV. Eller en turk? En människoätare? 

RINALDO. Nej, en bonde är det, en grof, elak män- 
niska. Han kör ett lass kälrötter till staden och piskar 
sin bäst utan barmhärtighet. Låt bli att slå hästen sä 
där, sade jag; — ty se ni, gossar, nog kan jag också 
rappa till, när det behöfs, men att slå en sådan mager 
och uttröttad stackare, som släpar benen efter sig, det 
kallar jag att fara fram som en tyrann. Hvad tror ni 
han svarade? Hvad angår det dig? sade han. Det är 
min häst, och efter han gifvit sig till häst, skall han 
också vara en häst. Hvarför har han gifvit sig till 
häst? 

CARL MOOR. Det är nedrigt. Han måste straffas 
som en förbrytare mot mänskligheten. 

RINALDO. Det är också min mening. Kom, gossar. 
Han har en duktig piska och skall nog försvara sig. 
Desto ärofullare blir vår seger. 

GONZALOV. Ja, kom, låt oss röfva hans kålrötter. 
Bandet är utan mat. 

LASSEMAJA. Jag är med om att äta kålrötterna. 

RINALDO. Se, där far han just nu förbi. Kom, 
gossar. (Röfvama marschera ut i slagordning, sjungande första 
versen af hjälievisan.) 

(Svarta Jonas framsmyger bakom en sten.) 

SVARTA JONAS. Det var bra att jag stannade här 
bakom stenarna och hörde alltsammans. Jag tror de 



RINALDO RINALDINI 85 

ämna röfva en bonde ? Jo, det skall kosta dem vackert. 

Länsman bor inte långt härifrån. Jag springer till honom 

och berättar hvad de ha för sig. Sedan går jag till 

magistern och berättar alltsammans för honom. Jag skall 

säga, att de varit onda öfver arresten och att jag ensam 

har stått på magisterns sida. De skola ae hvad de få 

för det att de kört bort mig från bandet. Tystl (Man 

hör buller frän vägen.) Där komma de redan tillbaka. Jag 

måste ännu lura ut hvad de säga. (Gömmer sig bakom 

stenen.) 

(De andra gossarna återkomma, bärande kålrötter och le- 
dande med sig en bonde, som bär en näsduk knuten för ögonen 
och händerna bakbundna.) 

RINALDO. Bra, mina gossar, jag är nöjd med er. 
Vi fingo oss några duktiga rapp, men segern är vår, 
fienden är tillfångatagen och hela hans läger eröfradt. 
Krigsråd, hvad göra vi med fången? 

LASSEMAJA. Häng honom, det är mitt råd. 

CARL MOOR. Tig, du, Lassemaja, du kröp i diket, 
när vi andra anföllo fienden. Jag tänker vi släppa fån- 
gen lös. 

GONZALOV. Litet stryk kunde han behöfva ändå. 
Han slog mig med piskskaftet öfver ryggen. 

MAZARINO. Svara, fånge; vill du ha stryk, eller vill 
du bli hängd? 

BONDEN. Jäkeln bespike er, edra pojkbytingar. Har 
ni ingen skam i er? Skäms ni inte att öfverfalla folk 
på landsvägen och binda mig. Matts Mattsson Leppäkoski, 
sexman och byålderman, som jag är, när jag för till 
staden mina egenhändiga vinterkålrötter? Hvad har ni 
gjort af mina rötter, edra kålmaskar? 

MAZARINO. Vill du ha stryk, eller vill du bli 
hängd? 



86 LÄSNING FÖR BARN 

BONDEN. Jag skall hänga er, jag, bara jag slipper 
till länsman, edra pankakssnaskare, edra grötmånsar, edra 
förbaskade lutfiskar! 

RiNALDO. Tig, fånge, och reta oss inte. Du har 
blifvit straffad med rätta, för att du slog din häst som 
en tyrann. Men nu är du tillfångatagen och af väpnad; 
du kan gå, du är fri. Vi föra inte krig mot besegrade 
fiender. Gå till din länsman och säg honom, att Rinaldo 
Rinaldini, mänsklighetens befriare, endast för krig mot 
våldet och orättvisan. Carl Moor, led fången till vägen 
och återgif honom hans kärra, men hästen låter du 
löpa. 

BONDEN (i det han bortledes). Necken beklistre er, 
edra bokmalar, edra syltfötter, edra luntryggar, edra 
hallonmaskar, edra skåpråttor, edra bakelsebestar . . . 

CARL MOOR (dragande honom med sig). Vill du laga 
dig af? 

BONDEN (stretar emot) . . . edra smörögon, edra kråk- 
fötter, edra hartassar, edra rosendebenglar, edra potatis- 
knoppar (utom scenen, tills han ej mera höres), edra äppel- 
skalare, edra uggelprinsar, edra fanjunkare, edra mönster- 
skrifvare, edra kuriositeter . . . 

RINALDO. Våra kuriositeter? Ha ha, stackars karl, 
han ger oss ett öknamn för hvar kålrot vi tagit ifrån 
honom. Häng hans piska där till segertecken öfver in- 
gången till röfvarkulan. Kom, gossar, vi måste vara be- 
redda på en belägring af fienden. Låt oss befästa kulan 
på alla sidor. Lyckligtvis ha vi nu proviant. (De gå in 
i röfvarkulan.) 

SVARTA JONAS (framkryper och springer bort öfver scenen). 

Lyckligtvis har jag nu en hel hop att berätta 1 

(Alla flickorna, klädda till zigenerskor med korgar i hän- 
derna, inkomma under det de sjunga): 



RINALDO RINALDINI 87 

Zigenarflickornas visa. 

(Mel.: ''Jag minns den Ijufva tiden''.) 
Kom ut i gröna skogen; 
det är så svalt i den. 
Hvar björk är vår förtrogen, 
hvar rönn han är vår vän. 
Hvar källa är vår spegel, 
hvar tufva är vår stol, 
och molnet är vårt segel, 
och stjärnan är vår sol. 

Kom, vandra vid vår sida 
allt på den gröna färd. 
Vårt hem, det är den vida 
den obekanta värld. 
Vår fot är lätt och yster, 
vår håg är glad och stor. 
Hvar blomma är vår syster, 
hvar fågel är vår bror. 

PRECIÖSA. Det är bra, det är bra, mina raska zi- 
generskor. Låt oss nu hvila en stund på den roman- 
tiska kalfbacken. (De sätta sig.) 

CANONADA (till Mogrebina). Söta Rosa, ge mig litet 
af dina bär; jag är så trött och så hungrig. 

MOGREBINA. Jag har inte hittat mer än två gamla 
tranbär, men här har du dem. Och för resten skall jag 
säga dig, Fanny, att jag heter inte Rosa utan Mogrebina. 

CANONADA. Ja, det var sant. Du heter Murrebina, 
och jag heter Canonada. Puff! 

ESMERALDA. Du, Lotta, heter Tintomara . . . 

TiNTOMARA. Fy, sådant namn vill jag inte ha. 



88 LÄSNING FÖR BARN 

ESMERALDÅ. Jo, håll du det, Tinto lilla, så lämna 
vi bort den fulare hälften. Victoria Seger heter Ter- 
zerola, det låter som piff, paff, puff. Jag heter Esme- 
ralda, och jag borde ha en get med mig. Jag skulle ha 
tagit vår gamla stallgumse, om han inte vore så befängd 
att buckas. 

TINTO. Sofi Kronfelt är Preciösa. Hon skall vara 
vår abbedissa. 

PRECIÖSA. Nej, inte abbedissa . . . 

ESMERALDÅ. Hvad vill du då att vi kalla dig? Inte 
går det an, att vi kalla dig vår kapten eller vår kap- 
tenska. 

PRECIÖSA. Nej, det går då alldeles inte an. Får 
gå för abbedissa. Nå, mina barn, hvad tänka vi nu 
företaga oss? 

CANONADA. Jag tror vi gå hem igen. Jag är så 
hungrig. 

TINTO. Och jag är så rädd här i ödemarken. Här 
bo visst röfvare. 

ESMERALDÅ. Ack så roligt att få se en röfvare I 
Och att bli bortröfvad sedan 1 Det brukar ju ofta hända 
zigenerskor. 

MOGREBiNA. Nej, nu törs jag inte vara här längre. 
De skulle visst slå ihjäl oss och steka vårt hjärta på 
glöd, som det står i sagan . . . 

CANONADA. Och hugga ringfingret af oss, och så 
skulle det flyga bakom en stor vattså. 

ESMERALDÅ. Tro inte det. De skulle föra oss till 
ett gyllene slott i skogen. Där skulle Preciösa utropas 
till drottning, och vi andra skulle bli prinsessor. 

PRECIÖSA. Och i stället för gamla tranbär skulle 
vi äta guldäpplen på silfvertallrikar. Sedan skulle vi spå 
dem i händerna . . . Men här kommer en varelse . . . 



RINALDO RINALDINI 89 

TERZEROLA. Här finnas varelser uti skogeni 
(En tiggarflicka närmar sig.) 

TIGGARFLICKAN. Söta, snäUa, beskedliga små fröknar 
och mamseller, gif mig en liten slant, jag skall gå till 
staden och köpa mig en katkes. 

PRECIÖSA. Kom hit. Vill da låta spå dig? 

FLICKAN. Nej, jag vill ha en slant. 

PRECIÖSA. Vi äro zigenerskor, och därför måste vi 
spä dig. Se så, räck hit handen, det kostar bara ett 
guldstycke. 

FLICKAN. Söta, beskedliga, snälla fröken, jag har 
inga guldstycken. 

PRECIÖSA. Det är detsamma, jag spår åt de fattiga 
utan betalning. Låt se . . . Här är ett stort streck, som 
gömmer sig mellan flera små. Det betyder, att du är 
en prinsessa, fastän du är förklädd till tiggarflicka. 

FLICKAN. Är jag en prinsessa? 

ESMERALDA. Ja, kära du, visst är du det. Hör du 
inte att Preciösa säger det? 

PRECIÖSA. Och det långa, långa strecket där, det 
betyder, att en prins eller en kung skall tycka om dig 
och göra dig till sin drottning . . . 

TiNTO. Ja, kanske till kejsarinna. 

FLICKAN. Skall jag bli kejsarinna? Nå, hvad moster 
då skall få stora ögon. Men se där kommer moster. 

EN BONDGUMMA (inträder). Står du där, lata flicka, och 
skyndar dig inte till staden I Har du tid att stå så där? 

FLICKAN. Moster, moster, de säga att jag är en 
prinsessa! 

BONDGUMMAN (vresigt). Hvad för slag? 

ESMERALDA. Jo, Preciosa, vår abbedissa, har sagt 
att hon är en prinsessa, fastän hon nu är förklädd till 
tiggarflicka. 

7. — Topeliua, Läsning för barn. II. 



90 LÄSNING FÖR BARN 

MOGREBiNA. Ja, har ni inte läst om Cendrillon? 

FLICKAN. Och när kungen tycker om mig, gör han 
mig till kejsarinna. 

BONDGUMMAN. Hvad för slag? Kejsarinna? 

CANONADA. Ja, sådant har man sett förr. 

PRECIÖSA. Räck hit handen, kära gumma, så skall 
jag spå dig också. 

BONDGUMMAN. Hvad för slag? Det skall väl vara 
tatterskor, kan jag förstå. Sådant landstrykarsällskapl 
Sådant illmarigt rackarföljel Stulo de inte i våras min 
bästa höna ifrån mig? Och fick inte en af det säll- 
skapet ris vid skampålen för två veckor sedan? Och 
ni skulle vara tatterskor, ni? (Flickorna se förskräckta pä 
hvarandra.) 

TERZEROLA. Det är så, kära mor, att vi låtsa 
bara . . . 

TiNTO. Ja, det är bara på narri, ser ni. 

GUMMAN. Vackert narri 1 Ha då herrskapsbarn intet 
annat att göra, än att klä ut sig till tatterskor och land- 
strykerskor och inbilla fattigmans barn sådana galen- 
skaper om prinsessor och kejsarinnor? Vet ni hvad jag 
skulle säga dem, om jag vore mor deras? 

PRECIÖSA (trotsigt). Jo, att ni är en enfaldig människa, 
som inte förstår er på det romantiska. 

GUMMAN. Nej, jag skulle säga: se så, fort tillbaka 
hem igen, och så i skolan med er, ni lata och oförstån- 
diga barn I Läs edra läxor och sy edra sömmar, så blir 
det folk af er, i stället att ränna kring landsvägen och 
gyckla med sådant, som kunde skaffa er länsman på 
nacken och bojor och black på händer och fötter. Jo, så 
skulle jag säga. Adjö med er nu. Kom, Stinal (De gä.) 
(Flickorna sitta en stund helt häpna och tysta.) 

TINTO. Länsmani Men det är ju rysligt 1 



RINALDO RINALDINI 91 

CANONADA. Black och bojor I Det är förskräckligt 1 
MOGREBiNA. Nej, jag gär hem till mamma och 
pappa. 

TERZEROLA. Jag med. 

TINTO och CANONADA. Vi OCkså. 

ESMERALDA. Hvad menar du, Preciösa? 

PRECIÖSA. Att ni kan vara så enfaldiga och låta 
skrämma er af en stackars enfaldig bondgumma. 

ALLA DE ANDRA. Nej, vi gå hem. Nu strax gå 

vi hem. 

(Under tiden framkommer röfvarbandet bakom deras rygg 
och ställer sig på post vid alla utgångar.) 

RINALDO. Halt werda! Här kommer ingen ut. 

ALLA FLICKORNA (gömma ansiktet i händerna). Röfvarel 

Röfvarel 

RINALDO. Hvem vågar utan pass och lösen beträda 
den fruktansvärde Rinaldo Rinaldinis område i de Apen- 
niniska bergen? 

FLICKORNA (som förut). Nåd, nåd, herr röfvarel Vi 
ska aldrig göra så mer. Låt oss gå hem till pappa och 
mamma! 

RINALDO. Carl Moorl Gonzalovl Mazarino! Lasse- 
maja 1 Bevaka fångarna och se till att ingen undkommer. 
Krigsrätten skall afkunna sin dom öfver dem. 

(Akten slutas med en tablå af zigenerskoma, som fallit pä 
knä, och röfvarbandet, som hotar dem med sina vapen. För- 
hänget faller.) 



92 LÄSNING FÖR BARN 

TREDJE AKTEN. 

Lag och frihet. 

Samma skogsbacke, som i andra akten. Zigenerskorna sitta 
i ring kring en gryta, där Esmeralda kokar kålrötter åt röfvar- 
bandet. Preciösa sjunger, ackompanjerad af sin guitarr, på en 
klippa längre bort. Carl Moor och Lassemaja posta på hvar sin 
sida. Solen går ned bakom skogsbacken och belyser allt med 
rödt sken. 

Månskensvisan . 

(Mel.: ^^ Ensamheten mig ej döljer^'.) 
Ensamheten mig ej döljer 
pä den dunkla kvällens stig. 
Manens sträle mig förföljer, 
manens gabbe ser pä mig. 

(Under denna vers ser man månen med dess gubbe skrida 
fram bakom bergen) 

CANONADA. Hvad är det hon sjunger där borta? 

MOGREBiNA. Hou sjunger att manens gubbe ser pä 
henne. Är det inte rysligt vackert? 

CANONADA. Men, söta Rosa, inte kan det nu vara 
månsken pä ljusa dagen. Solen har ju inte gätt riktigt 
ner ännu. 

MOGREBINA. Jo, ser du, Preciösa kan inte vara 
nägon riktig Preciösa, utan att sjunga visor till manen. 
Och efter vi inte kunde vänta pä manen, har Ri- 
naldo befallt honom skina ett par timmar förr än han 
skulle. 

CANONADA. Jaså, nu förstår jag. Men tyst, hon 
börjar ånyo. 



RINALDO RINALDINI 93 

PRECIÖSA (sjunger). 

Månen hviskar: goda flicka, 
kom till mig, mitt sockergryn! 
Dansa på min silfverbricka, 
flyg i kapp med aftonskyn! 

TERZEROLA. Vet du, Tinto, jag är så rysligt hungrig. 

TiNTO. Tyst, skall du få höra. Gubben i mån har 
bjudit upp Preciösa till dans. Jag undrar hvad hon 
svarar på det. 

PRECIÖSA (sjunger). 

Ej till dig jag styr min kosa, 
jag åt dig förtror min sorg. 
Fången nu är Preciösa, 
fången i Rinaldos borg. 

(Månen försvinner.) 

CANONADA. Ja, visst är det rysligt att vara fången 
hos röfvare. 

MOGREBiNA. Bry dig inte om det, Fanny. Preciösa 
låts bara. Nog vet- hon, att Rinaldo är Robert Friman, 
och där står hennes egen bror Carl Kronfelt, och där 
står den mjäkiga Knut Seger, som de nu kalla Lasse- 
maja. Just vackra röfvare att vara rädd för! 

TiNTO. Ja, vet du, jag blef också bra rädd i början; 
det riktigt klack i mig. Men när vi kände igen våra 
egna bröder . . . 

TERZEROLA. Då ville Preciösa och Esmeralda att 
vi skulle leka leken till slut. 

TINTO. Vi hade ändå bort begära lof af fru Streng. 
Jag kan inte glömma hvad bondgumman sad' om läns- 
man och bojorna. Äck, den som vore väl tillbaka i 
skolan ! 



94 LÄSNING FÖR BARN 

ESMERALDA (med grof röst). Preciosa, mitt socker, 
diktar du nu åter visor till månen? Kom, mina barnl 
Kålrötterna äro färdiga. 

LASSEMAJA (närmar sig). Si, det är jag med om. 

CARL MOOR. Stå kvar på din post, Lassemaja, 
om ditt lif är dig kärt. Minns du inte kaptens be- 
fallning? 

LASSEMAJA. Söta flickor, gif mig litet med! 

PRECIÖSA (som nedstigit). Vänta litet, zigenerskor. 
Jag har sjungit till månen, nu är det er skyldighet att 
sjunga till solen. 

TiNTO. Ja, det kunna vi göra, så länge kålrötterna 
svalna. 

LASSEMAJA (som smugit sig fram och snattat en kålrot pä 
spetsen af sin sabel, bränner munnen pä kålroten). Au-au-aaul 

CARL MOOR. Åkta dig, där kommer kapten. (Lasse- 
maja gömmer kålroten under tröjan, men bränner sig ånyo.) 

(Rinaldo inkommer, åtföljd af Gonzalov och Mazarino.) 

RiNALDO. Hvad är på färde? Göra fångarna uppror, 
så skjut ned dem på stället. 

PRECIÖSA. Behöfs inte, kapten. Vi sjunga bara en 
visa till solen . . . 

TINTO. Medan kålrötterna svalna. 

RINALDO. Må göra, jag tillåter det, och vi sjunga 
med. 

Solvisan, 

(Melodi ur "Preciösa": Nu sol går upp.) 

Vår sol går opp 
vid bergens topp . . . 

TINTO (afbrytande). Nej, hon går inte opp, hon 
går ned. 



RINALDO RINALDINI 95 

PRECIÖSA. Å, tyst du, det är detsamma om hon 
går opp eller ned. Men nu kommo vi af oss. Vi måste 
börja om igen. 

Vår sol går ned, 

vår fröjd går med 

och slocknar i molnet så gladt. 

Och skog och berg 

i rosenfärg 

bebåda den strålande natt. 

I aftonskyn 

vid himlens bryn, 

där tindrar en stjärna så ren. 

På skogens stig, 

Preciösa dig* 

vi följa i stjärnornas sken. 

PRECIÖSA. God natt, röfvare. Kom, zigenerskor, 
nu gå vi hem. 

RINALDO. Du glömmer, sköna Preciösa, att du är 
en fånge hos mig. Vill du inte dela dessa delikata kål- 
rötter med mig och mitt band? 

PRECIÖSA. Nej, tack skall du ha, Rinaldo. Solen 
går ned, och vi måste gå hem. 

RINALDO. Kom, röfvare, så följa vi zigenerskorna. 
Det skall ingen säga om oss, att vi lämnat raska zige- 
nerskor utan beskydd. 

CARL MOOR. Isynnerhet om de möta fjärde klassen 
på landsvägen. 

MAZARiNO. Eller bonden, som vi röfvade. 

GONZALOV. £ller länsman. 

ESMERALDA. Å, uog sköta vi OSS. God natt, god natt. 

♦ Obs., att alla röfvarna sjunga: »Einaldo, dig» o. s, v. 



96 LÄSNING FÖR BARN 

CANONADA. Nej, söta gossar, kom med, jag är så 

grufligt rädd för länsman. 

PRECIÖSA. Bry vi oss om länsman? Kom bara! 

(De ställa sig i marschordning för att gå. I detsamma in- 
träder länsman Black, åtföljd af bondgubben och fångföraren, 
samt ställer sig i vägen för de aftågande.) 

LÄNSMAN. Stopp litet. Jag har också något att 
säga i den här saken. 

CANONADA (ytterst häpen). Länsman kommeri 

MOGREBiNA. Spring, flickor, springl 

LASSEMAJA. Spring, gossar I Länsman kommer! 

RiNALDO (till Carl Moor). Skynda dig, för allt vårt 
folk in i röfvarkulan, jag skall uppehålla länsman så 
länge. Vi måste försvara oss till sista blodsdroppen. 
(Carl Moor skjuter alla framför sig in i kulan, utom Lasse- 
maja, som gömmer sig bakom en sten.) 

RINALDO (till länsman). Hvem vågar hota Rinaldo 
Rinaldini på hans egen mark? 

LÄNSMAN. Jo, det gör jag, kronolänsman och ex- 
peditionsfogden Simon Black. Hvad är det han har för 
sig, min gunstig junker? Jag skall lära honom att ofreda 
folk på allmänna landsvägen. Vet han hvad jag nu 
tänker göra? 

RINALDO. Nå, det hade jag lust att höra. 

LÄNSMAN. Jo, nu tänker jag föra honom och de 
andra munsjörerna raka vägen till kurran. Jag tror min- 
sann, att en har krupit här bakom stenen. (Framdrager 
Lassemaja vid örat.) Fram med dig, mullvad, så få vi se 
hur du ser ut. 

LASSEMAJA. Au . . . släpp mig, jag rår inte för det, 
jag rår inte för det; Rinaldo är skulden till allt. 

LÄNSMAN. Fångförare, stoppa den där bytingen i 
en af de tomma kålrotssäckarna. 



RINALDO RINALDINI 97 

RINALDO (drager sin sabel och befriar Lasaemaja). Rör 
inte mitt folk, säger jag . . . Se så . . . In i kulan med 
dig, Lassemaja^ och skyll sedan på Rinaldo, om du har 
lust. Adjö; sbirreri (Retirerar med Lassemaja in till kulan.) 

LÄNSMAN. Tag fast honom! Tag fast honom!.. . 
Hvart tog han vägen där mellan stenarna? 

BONDGUBBEN (blir varse, piskan vid ingången och nedtager 
henne). Nej, se bara, här hittar jag min egenhändiga 
piska! Edra palsternackor, edra morötter, edra fiskmåsar, 
edra tallkottar, edra göktutingar, edra blindbrömsar, edra 
krabbsaltare, edra konterfejn . . . 

CARL MOOR (på klippan). Våra konterfejn! Är du 
hungrig, gubbe? Vill du ha dig en kålrot? 

BONDGUBBEN. Edra myrslokar, edra kalfdansar . . . 

LÄNSMAN. Håll er mun, kära far. Och ni, därinne, 
vill ni godvilligt ge er fångna? 

CARL MOOR. Nej. 

LÄNSMAN. Då måste jag bruka våld. 

CARL MOOR (spänner sin båge). Den fÖrsta, som kom- 
mer för nära, skjuter jag. 

LÄNSMAN (drar sig tillbaka). Sådana öfverdådiga 
slynglar ! Fångförare, låt hämla hit den stora brandsprutan, 
och kommendera sex man att pumpa vatten öfver dem. 

CANON AD A ^inne i kulan). Söta Robert, låt OSS gå hem, 
jag är så grufligt rädd. 

TiNTO (inne). Det är ju rysligt. Kom, så be vi om nåd. 

LASSEMAJA (inne). Ja, kom, så be vi om nåd. (Sorl 
och ordväxling inne i kulan.) 

LÄNSMAN. Jag ger nåd åt er alla, ni få alla gå hem, 
men blott på det villkor, att ni öfvergifva er anförare 
och utlämna honom åt mig 

RINALDO (på klippan). Hör ni det, röfvare? Hör ni 
det, zigenerskor? Ni få alla pardon, ni få alla gå hem, 



98 LÄSNING FÖR BARN 

om ni öfverge mig och utlämna mig åt fienden. (Sorl 
inne i kulan. Man hör ropas: nej I nej!) 

CARL MOOR (på klippan)*. Vi röfvare öfverge aldrig 
vår anförare. Vi ha svurit hans fana, och vi bli honom 
trogna till sista blodsdroppen. 

PRECIÖSA (på klippan). Vi zigenerskor öfverge aldrig 
en vän i nöden. Det är uselt och trolöst att rädda sig 
själf genom att förråda en annan. 

LÄNSMAN. Så, så, är det på det viset? Det är bra 
sagdt af er, barn, det tycker jag om. Sin ed och sin 
öfverhet skall man aldrig svika. Och aldrig skall man 
öfverge en vän i nöden. Ett trofast hjärta är förmer 
än allt annat i världen. 

PRECIÖSA. Rinaldo måste få sin frihet först bland 
oss alla. 

LÄNSMAN. Rinaldo blir fri, ni alla bli fria. Kom 
ut, låt oss bli goda vänner. 

PRECIÖSA. Men om ni bedrar oss? 

RINALDO (kommer ut). Nej, Preciosa, han kan icke 
bedraga oss. Här är jag. Ni kan nu taga mig, om ni 
har hjärta att göra det. 

LÄNSMAN. Nej, jag bedrar er icke. Ni ha alla er 
frihet. (Alla röfvare och zigenerskor komma ut.) Men en 
sak måste jag säga er, gossar, efter ni kalla er röfvare. 
Här kan ske mycket orätt i världen, men ingen har lof 
att ställa sådant till rätta med våld och efter sitt eget 
hufvud. Sådant skall man lämna åt lagen^ och lagen skall 
man lyda af fri vilja, ty lagen är det rätta. Men nu säger 
lagen, att ingen får röfva ifrån en annan hans egendom. 
Säg mig, är det rätt att ni tagit från bonden hans kål- 
rötter? 

BONDEN (mumlande). Edra rädisor. . . 

• Obs., att på klippan stiger blott en i sänder, 



RINALDO RINALDINI 99 

LÅNSMAN. Nej, tig ni, far, och låt gossarna svara. 
Är det rätt^ att ni tagit från bonden hans egendom? 

CARL MOOR (förlägen). £fter han slog sin häst . . . 

RINALDO. Ha inte fria röfvare lof att straffa tyranner? 

LÄNSMAN. Det skall lagen göra. Äro ni tjufvar? 

ALLA RÖFVARNE. Tjufvar! Fy! 

RINALDO. Det skall ingen säga om tappre röfvare. 
Här har ni min klocka, far. Är ni nöjd med den till 
betalning för kålrötterna? 

ALLA RÖFVARNE. Ja, här har ni alla våra ur och 
alla våra pengar. 

PRECIÖSA. Och här har ni mina ringar. 

ziGENERSKORNA. Ja, här har ni våra ringar. 

BONDEN. Tackar som bjuder. Nej, maken till 
röfvare har jag då aldrig sett. 

LÄNSMAN. Bra, bra, det är rätt gjordt, så skall 
man alltid godtgöra sina fel. Men tag nu tillbaka edra 
klockor och ringar. Gubben får behålla de kålrötter, 
som ännu äro kvar, och för resten får han betalt af er 
i morgon i staden. Hör på, barn, hvad tror ni, att edra 
lärare och lärarinnor säga om sådana upptåg? 

CARL MOOR. Vi tyckte det var orättvist att få arrest 
i morgon vid majfesten, och till trots så blef vo vi röfvare. 
Fria ville vi vara. Friheten, det är ändå något det, ser 
befallningsman. 

ESMERALDA. Ja, vi tycktc det var orättvist att inte 
få se majfesten, och till trots så blefvo vi fria zige- 
norskor. 

LÄNSMAN. Kanske hade ni likväl förtjänt edert 
straff? 

RINALDO. Förtjänt? Jo, det är säkert. Vi hade 
slarfvat en hel vecka med våra läxor. 

PRECIÖSA. Just så var det också med oss. 



100 LÄSNING FOR BARN 

LÄNSMAN. Nå, hvad ämna ni nu göra? (Alla tiga.) 
Jag tänker, att ingen annan år verkligt frU än den 
som af fri vilja höjer sig under lagen, 

RiNALDO. Visst är det så, men . . . 

CARL MOOR (suckande). Men att inte få vara med i 
morgon ... Se där kommer Svarta Jonas. 

SVARTA JONAS (inträder mycket förlägen). God afton. 

Jag trodde det redan var slut med röfvarbandet. 

MOGREBiNA. Hvar har du varit så länge, Josef? 
(Till länsman.) Det är min bror Josef, fastän de kalla 
honom Svarta Jonas. 

SVARTA JONAS. Det är så, att — att — att jag 
var hos magister Bas, och han sade att jag skulle gå hit. 

RINALDO (häftigt). Har du varit hos magistern? 

SVARTA JONAS. Jag rår inte för det. Du får 
inte slåss nu, Robert. Tro du, att jag kommit hit af 
fri vilja nu? 

RINALDO. Hvad gjorde du hos magistern? 

SVARTA JONAS. Det var så att — du får inte bli 
ond nu, Robert I — jag gick till magistern och sade: 
nu leka de röfvare på kalfbacken och ha röfvat en 
bonde, sad' jag . . . 

CARL MOOR. Förrädare! 

RINALDO. Tyst, låt honom berätta. Nå, hvad sad' 
magistern ? 

SVARTA JONAS. Jo, då så — då så körde magistern 
ut mig och sade: skäms du inte att skvallra på dina 
kamrater? Du vet att jag tål aldrig skvaller i skolan. 
Gå strax och bed dina kamrater om förlåtelse, sad' han: 
annars så vet du, att det vankas i morgon. 

RINALDO. Hör ni, gossar, det var bra gjordt af ma- 
gistern. Och vi som tyckte att han var så orättvis 
mot oss! 



RINALDO RINALDINI 101 

CARLMOOR. Vi ha burit oss dumt åt. Attslarfva 
med våra läxor 1 

MAZARiNO. När vi ha en så bra lärare! 

GONZALOV. Till tack för det ha vi gjort honomså 
mycket bekymmer. 

LASSEMAJA. Ja, 86 det var dumt att, magistern fick 
veta al det. 

RINALDO. Tigl Vi ha förtjänt en kula för pannan. 
Vi ha gjort uppror mot vår rätte chef. Men det skall 
inte ske härefter^ så sant jag i dag heter Rinaldo och är 
er kapten. Gud nåde den af oss, som inte hädanefter kan 
sin £uklides som vatten och lyder magisterns minsta vink. 
Den, som inte det gör, skall få med Rinaldo att göra. 

ALLA RÖFVARE. Ja, ja. 

SVARTA JONAS. Sedan var jag också hos fru 
Streng . . . 

PRECIÖSA. Var du hos fru Streng? 

SVARTA JONAS. Visst var jag där.. Flickorna springa 
kring landsvägen och ha klädt ut sig till zigenerskor, 
sad' jag. 

MOGREBiNA. Fy skäm ut dig, Josef I 

SVARTA JONAS. Jag måste säga er alltsammans, 
annars törs jag inte komma i skolan i morgon. Fru 
Streng blef så ond, att jag makade mig strax till dörren. 
Jag vill inte höra något skvaller om mina flickor, sad' 
hon. Jag vet, att de kunna vara oförståndiga ibland, 
sad' hon, men de ångra sig nog och bli snälla igen. 

PRECIÖSA. Hör ni det, flickor! Och vi som kunnat 
göra våra goda lärarinna så stor förtret! 

ESMERALDA. Att så fubblera med vår historia och 
geografi! Vi hade förtjänt mycket strängare straff, än att 
vara hemma i morgon. 

TINTO. Vi måste bedja fru Streng om förlåtelse. 



102 LÄSNING FÖR BARN 

MOGREBiNA. Och lofva att aldrig göra så mer. 

TERZEROLA. Ja, jag skall läsa, jag skall läsa världs- 
historien, så att det surrar om öronen. 

CANONADA. Och jag skall läsa oceanerna, så att det 
hviner om knutarna. Jag skall ha alla världsdelarna i 
mitt hufvud och alla folkslag på mina fem fingrar. 

LÄNSMAN. Håll ord med det, mina röfvarel Håll 
ord med det, små zigenerskorl Vet ni hvad? Jag går 
till magister Bas och till fru Streng och ber att ni i 
morgon få komma till majfesten. Jag är säker på, att 
de efterskänka hela ert straff. 

LASSEMAJA och CANONADA. Ja, söta herr befall- 
ningsman ... 

RiNALDO. Nej, tack för det, vi taga inte emot det. 
Nu är det vår tur att frivilligt lida det straff vi förtjänt. 
Tänka alla som jag, gossar, så begära vi att få arrest, 
om vi också icke behöfva det. Lagen skall man lyda. 
Lagen är det rätta. 

PRECIÖSA. Så tänka också vi zigenerskor. Vi ha för- 
tjänt straff, och därför bli vi frivilligt borta från majfesten. 

LÄNSMAN. Det är ärligt, det är bra sagdt, mina 
raska gossar och flickor I Tänk så och handla så i hela 
er lefnad, då skall lagen aldrig kännas som ett tvång 
eller arbetet som en möda. (Binaldo skakar hans hand.) 

SVARTA JONAS (snyftande). Jag viU också ha straff, 
jag har rätt att få straff, jag vill stå under lagen. 

RINALDO. Ditt straff, Svarta Jonas, skall bli att vi 
förlåta dig — och sedan får du ju dela arresten med oss. 
Rinaldo Rinaldini, mänsklighetens befriare, nedlägger na 
sin röfvarespira. Det är er, mina tappre röfvare, jag har 
att tacka för alla mina segrar. Vi ha befriat en häst, vi 
ha eröfrat en hop kålrötter, som vi sen fått betala, och 
slutligen ha vi som hjältar försvarat vår röfvarborg. Det 



RINALDO RINALDINI 103 

är ära nog för en aftonstund. Rinaldo är nöjd. Våra 
bragder skola gå till den senaste eftervärld. 

PRECIÖSA. Vår vandring är slut, zigenerskorl Jag 
tackar er för att ni hjälpt mig att trampa sönder våra 
klädningsfållar i skogen och sjunga visor om sol, måne och 
stjärnor. Skada är, att vi så litet fått spå i händerna. 
Men tyst (pekar på åskdarna), där ser jag ännu en hop 
röfvare och zigenerskor. De se gif milda ut; här är kan- 
hända någonting att förtjäna. Jag hoppas, mitt nådiga 
herrskap, att ni låter oss spå edra öden. Det skall ej 
kosta er mycket, bara (nigande) en liten glad nick, till 
tecken att vi ej misshagat er. 

RINALDO. Kom, nu gå vi tillbaka till staden. Men 
innan vi gå, så sjunga vi alla vår visa om igen. 

ESMERALDA. Nej, inte den, utan en ny visa, och 
hon skall bli om Rinaldo och Preciösa. 

Visan om Rinaldo och Preciösa, 

Rinaldo kung 

på tufvans ljung 

skall strida i hjältames spår. 

Preciösa glad 

med lagerns blad 

skall kransa hans fladdrande hår. 

Den gröna dal 
i sommarsal, 

han doftar i aftonens frid. 
Blå himmel ser 
med stjärnor ner 
på barndomens lyckliga tid. 
(Förhänget faller.) 



104 LÄSNING FOR BAHN 



Skyddsängeln. 

Saga i tre äfventyr. 

Personerna: 

Konung Froste. Kajsa mor. 

Prinsessan Snöhvit. Tattar Dara. 

Marskalk Dagobert. Den svarta anden. 

Mylly Matti. Den hvita anden. 

Mylly Maja, hans hustru. Fyra små änglar. 

Fride, ] 

Frode, ; deras barn. 
Lisa, j 

FÖRSTA ÄFVENTYRET. 

Mylly Mattis kvarn. Det är tidigt på morgonen och ännu 
half mörkt. Mjölsäckar stå på golf vet och mellan säckarna en 
korg. Tattar Dara smyger sig in och bär på armen ett sofvan- 
de barn. 

Tattar Daras vaggvisa. 

Vyss, vyss, kungabarn I 
Tiggarn är din like. 
Vyss, vyss, flodens kvarn 
är ditt kungarike. 
Hjulet plaskar, strömmen far, 
jordisk ära flyr så snar. 
Vyss vyss, kungabarn, 
tiggarn är din like. 



SKYDDSÄNGELN 105 

Vyss, vyss, prinselilll 

Hvar är nu din krona? 

Silkeslindan syns ej till 

och guldsydda skona. 

Sväng, da kvarnsten, sväng och sväng; 

liten prins är mjölnardräng. 

Vyss, vyss, liten prins, 

hvar är nu din krona? 

Sä är det nu med dig, lilla prinspyssling. Mjölnar- 
dräng skall du bli i alla dina dagar, så sant jag heter 
Tattar Dara och är ond på din far, den stränge kung Froste. 
Ja, hvarför skulle han ta från mig min flicka, min lilla 
Snöhvit, och uppfostra henne vid sitt kungliga hof och 
göra henne till en kristen människa? Vi tattare tycka 
inte om sådant, vi löpa hellre kring landsvägarna och stjäla 
en smula. Därför passade jag på i natt, när den lilla prin- 
sen kom till världen och drottning Gunilla — Gud signe 
henne, hade jag så när sagt — blef död med detsamma. 
Hela slottet var i uppståndelse, alla gräto och beskifvade 
sig öfver den goda drottningens död, och ingen märkte 
att jag smög mig in i den kungliga barnkammaren och 
stal prinsen ur vaggan. Någon betalning skulle jag ha för 
min allra raraste Snöhvit. Men behålla prinsen, det törs 
jag inte, ty kungen skall sätta hela riket i rörelse, för att 
återfå sin enda son, som en dag skulle ärfva hans krona. 
Så kom jag ihåg, att Mylly Matti är en beskedlig, god- 
hjärtad karl, som hela världen kan narra upp i ett träd, 
och därför tänker jag lägga prinsen här i hans kvarn. 
(Tittar i korgen.) Hvad för något? Här ligger en liten 
pojke förut, precis likastor och gammal som min lilla prins 1 
Åhå — det var präktigt 1 Nu tar jag prinsens silkeslinda 
och guldskor med mig och lägger honom här i en säck 
8. — TopeUus, Läsning för barn, II. 



106 LÄSNING FÖR BARN 

bredvid mjölnargossen, dä vet ingen hvem som är prins 
och hvem som är mjölnargosse. Vänta — det är bäst att 
jag sätter ett märke på min, så att jag känner igen honom. 
Jag skall nypa honom i örsnibben . . . (barnet skriker). Vyss, 
vyss, barnet mitt, skriker du efter din krona? Se så — 
vänstra örat, nu skall jag minnas det (lägger barnet i korgen), 
Adjö med dig, prinsstackare; Mylly Matti kommer där 
nere med säcken på ryggen. Låt nu se att du blir en 
duktig mjölnare, så träffas vi kanske, när du blir stor, 
och då skall du tacka mig att du fått lära något 
nyttigt i världen- (Smyger sig bort.) 

(Det blir ljust i kvarnen. Mylly Matti kommer in med en 
säck på ryggen och ser sig om i dörren.) 

MATTI. Hu — hvad var det som smög förbi mig i 
dörren? Var det en råtta, så var det en hiskelig råtta 
på två ben, stor som en häst ... Fy, Mylly Matti, är du 
mjölnare och skäms inte att vara rädd för en råtta? Det 
är ju dina husdjur. En kvarn utan råttor är som en 
sjö utan fisk. Ånej — det spökar bara en smula på 
morgonkvisten, och (ser häpen omkrig sig) det är just som 
smått trefligt att ha sällskap i ensamheten . . . Jag är 
alltid så munter och sällskaplig af mig. 

Mylly Mattis visa. 

(Mel. : '^Jag heter Bapageno jag''') 
Jag heter Mylly Matti jag, 
är mjölnare båd' natt och dag, 
och målar gröpe, mjöl och gryn, 
åt folk och fä i hela byn. 
Min gumma heter Maja, hon 
och är en mycket bra person: 
När kvarnen råkar stå en smul, 
så surrar hon mer än mitt hjul. 



SKYDDSÄNGELN 107 

Det är ett ordspråk i vår by, 
och det gör mig ej hufvudbry, 
att den som duktigt luras kan, 
han kallas Mylly Matti, han. 
Det är en beder för min kvarn, 
och mig så känner minsta barn. 
Hvem utaf er, god' vänner, var 
ej Mylly Matti i sin dar? 

(Kastar säcken på golfvet.) Puh — han dunsar i golf- 
vet. Jag undrade hvarför det var så tungt att sjunga . . . 
Nu skall jag se efter vår lilla pojkbyting, som Maja skänkte 
mig i går afton till kvarndräng. Lägg pojken i korgen 
och vakta honom noga, så länge jag sofver en blund, sad' 
Maja till mig. Var inte rädd, sad' jag; han skall få ligga 
i kvarnen och lära sig bli en ordentlig mjölnare. (Lutar 
sig öfver korgen.) Aha, är dÄ där? Ja, mig skall man inte 
försöka lura. (Upptager barnet.) Himmelselement, en sådan 
präktig pojke! Och hvad han är lik sin pappa! Precis 
min näsa. Jo, på honom kan man se, att han är född till 
mjölnare. (Det andra barnet skriker i korgen.) Hvad var 
det? . . . Å, det var ett möss; det är förunderligt hur 
mössen ibland kunna pipa som små barn. (Barnet skriker 
ånyo) Nej, nu var det något i korgen. (Han lägger första 
barnet i korgen och upptager det andra.) Här är en till 1 Nå, 
se det är min pojke, han är mjölig om nosen. Men hvems 
är den andra? Hör på, din gynnare, hur har du vaktat 
kvarnen i natt? (Första barnet skriker i korgen.) Hvad? 
Ar där ännu en till? (Han nedlägger andra barnet ock upp- 
tager det första.) Nej, den här var det, som är min pojke! 
Skulle jag inte känna igen mitt eget blod? (Andra barnet 
«kriker i korgen.) Hvad för slag. Är där ännu en till? 



108 LÄSNING FÖR BARN 

Nu går det för längt. (Bortlägger första barnet.) Maja, 
Maja — här regnar pojkar I 

(Kajsa mor inträder.) 

KAJSA MOR. Står han och skriker där, sä att han 
skrämmer ihjäl sin sjuka hustrti I Han borde ha annat att 
göra, Mylly Matti, när det gäller rikets väl eller ve. 

MATTI. Hvad angår mig rikets väl eller ve, när där 
ligger åtminstone ett halfs dussin pojkar i korgen? Och 
allesammans äro de mina I 

KAJSA. Han skulle skämmas, Matti, att ta sig ett glas 
för mycket så bittida på morgonen. Vet han inte hvad 
som har händt? 

MATTI. Jo, det vet jag rätt väl. När jag gick ut 
efter rågsäcken, lade jag min egenhändiga pojke i korgen 
— en pojke, förstår hon? — och när jag kommer tillbaka 
finner jag där en hel bataljon. 

KAJSA. Pratar han tok och låter inte sin nästa få 
ordet fram, fast man är färdig att spricka af stora nyheter? 
Begriper han inte att jag kommer från staden och måste 
lätta mitt hjärta, om jag också måste ha kvarnen att stanna? 
Det är så, ser han, att kungen har fått en prins, som blef 
född i går afton. 

MATTI. Bara en? Det var viss något att tala om 
för den som fått korgen full. 

KAJSA (vresigt). Det är icke nog med det . . . 

MATTI. Jag tycker att det kunde förslå. 

KAJSA. Det är inte nog med att prinsen blef född, 
utan så hände ännu därtill, att den milda drottning 
Gunilla, som höga och låga i hela riket välsigna, blef 
död i natt. (Snyftar.) Aldrig få vi en sådan drottning 
mera. 

MATTI. Hå, Gud välsigna henne, det var en bra fru. 
När jag sist förde gryn till slottet, gaf hon mig en dukat 



SKYDDSÄNGELN 109 

och sad' tQl mig: do är en ärlig karl, Matti, sad' hon 
(snyftar); bry dig inte om att människorna skratta ät dig; 
det är bättre det än att Gnds änglar gråta 5f ver dig. — 
Och en annan gång sad' hon till mig: jag skall komma 
ihåg dina barn. — Tackar så mycket, ers nåde, sad' jag, 
men jag har inga barn. För se, då visste jag inte att jag 
skalle Ul hela högen på en gång. 

KAJSA (torkande ögonen med förklädssnibben). Det är inte 
nog med det . . . 

MATTI. Förarga mig inte, Kajsa mor. Jag har nog 
af den sorten. Vill hon pracka på mig ännu fler? 

KAJSA. Det är inte nog, säger jag, att prinsen blef 
född och att drottningen blef död, ntan till på köpet hände 
sig i natt . . . nej, jag ryser riktigt att tala om det . . . 

MATTI. Gå på bara. Jaså, kungen är också all 
världens väg? Nå, vi få väl en annan kung. 

KAJSA. Nej, det är något ännu rysligare. Kan han 
tänka det^ Matti, att när sköterskan kom in för att ge 
dihornet åt barnet, var prinsen försvunnen I 

MATTI. Å, necken I . . . Hör, Kajsa, hvar skall man i 
hast få ett hälft dussin dihorn? 

KAJSA (pratande i en fart). Kant Och klart, vaggan 
tom, och ett oväsende och ett sökande och ett grasserande, 
men ingen kunde upptäcka det allraminsta spår, utom att 
en kökspiga påstod sig ha sett femton häxor fara ut genom 
en skorsten . . . 

MATTI (fundersam). Vänta, låt mig fundera! Kungen 
har en pojke för litet, och jag har några pojkar för mycket. 
Tänk, om nu en af mina pojkar är kungens pojke . . . Jag 
har råd att dela med mig en sraul. Vill hon plocka 
prinsar ur korgen, sä häll till godo. 

KAJSA (i en fart och utan att höra honom). Femton eller 
sexton jag minns inte så noga, men det som är säkert, är 



110 LÄSNING FÖR BARN 

att kangen blef alldeles hvit i synen af vrede och svor vid 
sitt kungliga skägg, att den, hos hvilken man finner hans 
stulna prins, honom skall man rådbråka, hänga, dränka, 
bränna, skjuta, massakrera ... 

MATTI (häpen). Nej, håll . . • det var nästan försträngt. 
Tänk om karlen är oskyldig! 

KAJSA (i samma fart) . . . spetsa, brännmärka, halshugga, 
förgifta, spränga i luften . . . 

MATTI. Håll, hålll... 

KAJSA (hämtar andan). Utom andra förskräckliga straff. 
Ja, han är lycklig han, Matti, som har sin son i behåll. 
(Närmar sig korgen.) Kan man få se den rara gossen? 
Sofver han inte här i korgen? 

MATTI (ställer sig förskräckt framför korgen). Här i kor- 
gen? Hvad tänker hon på? Jag skulle visst lägga mitt 
barn i en mjölkorg! 

KAJSA (försöker att titta i korgen). Men jag tyckte pre- 
cis, att jag hörde ett barn skrika. 

MATTI. Det var märkvärdigt, jaså, hon tyckte det 
skrek. Då var det vår grå katt, som har sina ungar i 
korgen. (Ena barnet skriker.) 

KAJSA (åter vid korgen). Hör — nu skrek det igen! 
Hvad var det han pratade nyss om att här skulle ha 
kommit flera barn? 

MATTI (skjuter henne bort). Tvillingar ... tre eller fyra 
stycken . . . Sådant händer ju alla dagar. Men nu tycker 
jag Kajsa mor borde skynda till byn, innan någon annan 
hinner berätta de stora nyheterna. 

KAJSA. Ja, minsann, det har han rätt i, Matti. 
Hälsa Maja, ajö, ajö, jag skall väl titta in, när jag tittar 
ut. (Skyndar sig bort.) 

MATTI (allena, torkande svetten ur pannan). Puh — jag 
är i litet lif! Låt mig tänka efter: — hängas, rådbråkas, 



SKYDDSÄNGELN 1 1 1 

dränkas, brännas . . . och det är bestämdt kungens pojke, 
som alla de femton häxorna fört mig på halsen . . . hals- 
huggas, spetsas, sprängas i luften • . . jag känner ren hur 
jag flygeri . . . Hu, jag törs inte titta i korgen . . . jag törs 
inte räkna huru mänga de äro . . • Och hvem af dem är 
mjölnare? Hvem af dem är prins . . . Förgiftas och massa- 
kreras 1 Nej, jag stär inte längre ut . . . jag måste berätta 
alltsammans för Maja. (Gär ut, i det han gör en lång omväg 
kring korgen.) 

(Ett moln far öfver solen, så att kvarnen åter blir half mörk. 
Den svarta anden framträder ur väggen och närmar sig korgen, 
för att taga barnen. Den hvita ängeln framträder från den mot- 
satta sidan och hindrar honom.) 

DEN SVARTA ANDEN. 

Hvi hindrar du mig? Har jag icke makt 
att taga barnen innan de bli döpta? 

DEN HVITA ANDEN. 

Nej, det är skrifvet: ve den som förargar 
en utaf dessa små. Ty barnen höra 
Guds rike till. 

DEN SVARTA. 

Så låt oss dela barnen. 
Tag du den andra, jag tar kungens son. 
Jag måste hämnas på hans mor Gunilla, 
ty hennes böner gjort oss mycken skada. 
Se, därför har jag sändt den onda kvinnan 
att röfva gossen från hans faders hem. 

DEN HVITA. 

Gud har tillåtit det, på det att prinsen 
må fostras upp i fattigdom och arbet 
och bli en dag sitt folks välgörare. 



112 LÄSNING FÖR BARN 

DEN SVARTA. 

Det skall ej ske, ty jag skall fresta honom 
till synd och ondska. 

DEN HVITA. 

Da har makt därtill. 
Men Herren Gud är starkare än du, 
och han har sändt mig att beskydda barnet. 

DEN SVARTA. 

Det kan du aldrig. 

DEN HVITA. 

Svarta ande, vet, 
att Gud allsmäktig gifvit hvarje barn 
en ängel, som osynlig vid dess sida 
beständigt varnar, skyddar och bevarar 
det lilla barnet, både dag och natt. 
När barnet är i fara; när det faller, 
då tager ängeln det uti sin famn, 
att det ej stöter sig. Och när det hotas 
af eld och vatten, se, då blåser ängeln 
med himmelsk anddräkt alla lågor bort 
och bär den lilla oskadd genom floden. 
Och sen — när barnet syndar, gråter ängeln 
så innerligt, att dessa änglatårar, 
de droppa ända in i barnets hjärta 
och väcka samvetet, som slumrar där. 
Det är en röst, som ingen annan hör, 
men som beständigt hviskar: o min älskling I 
Var ren I Var god! Var sann I Och frukta Gud 
och gör det rättal Synda icke merl 
Och det är ängelns röst. Olycklig den, 



SKYDDSÄNGELN 113 



som ej den rösten hört i barndomstider; 
men lycklig den, som långt i lifvets strider 
förnimmer samma änglastämma än. 



DEN SVARTA. 

Den rösten har jag aldrig hört. Likväl, 
om jag ej vore den jag är, kanhända 
jag ville vara du. Säg mig, hvem är du? 
Jag aldrig sett dig förr i änglahamn. 

DEN HVITA. 

Ej fråga mer. En mänska var jag nyss. 
Guds nåd har klädt mig uti hvita kläder, 
och allt hvad jag förmår, är blott att bedja 
för alla sorgsna varelser på jorden 
och under jorden — ja, också för digl 

DEN SVARTA. 

Nej, längre härdar jag ej ut din blick. 
Jag flyr. Men minns, vi båda skola kämpa 
om detta barn. Låt se, hvem af oss båda 
skall vinna segern. Blir det jag — o hämnd 1 — 
Då skall jag fläcka dina hvita vingar 
med syndens natt. Men om du segrar nu, 
så — bed för mig, att jag blir hvit som du! 

(Svarta anden försvinner.) 

DEN HVITA (utsträcker sina händer öfver barnen.) 

Gå — sök att snärja dem med mörkrets garn 1 
Jag skall beskydda dessa arma barnl 

(Slut på första äfventyret.) 



114 LÄSNING FOR BARN 



ANDRA AFVENTYRET. 



Tolf år ha förgått sedan första äfventyret. Man ser nu en 
grön plats framför Mylly Mattis kvarn. En del af kvarnrännan 
är synlig, och man hör vattnet brusa. 

(Fride sitter och täljer en båt. Lisa ha fäst ett snöre vid 
en annan liten båt och lutar sig öfver kvamrännan, för att se 
båten flyta med strömmen. Bakom Fride står en liten hvit ängel 
och ser på hans arbete. Bakom Lisa står en annan liten ängel 
och håller henne sakta i klädningen, när hon lutar sig öfver 
rännan. Man måste komma ihåg att änglarna äro osynliga, och 
barnen veta icke af att de stå där.) 

LISA (sjunger). 
(Mel.: ''Jag hälsar dig fredliga flagga".) 
Mitt skepp far till Spanien med krikon 
och kommer tillbaka med fikon, 
och dem skall jag ge åt mitt barn, 
min docka, som sofver i kvarn. 

FRIDE (sjunger). 

Jag bygger ett skepp med kanoner 
och kalor och krut och patroner, 
och ut skall fregatten att slåss 
med turkar och vargar och tross. 

FRIDE och LISA. 

Och kvarnen han målar och målar, 
och vattnet det brusar och skvalar. 
Hur muntert, hur roligt ibland 
att bygga små båtar vid strand! 

FRIDE. Nej, min fregatt blir aldrig bra, innan jag 



SKYDDSÄNGELN 115 

får mig ett bättre bräde. Om jag vågade låna fars yxa, 
som står där vid kvarnväggen . . . 

FRiDES ÄNGEL. Rör ej yxen. Far har förbjudit det. 

FRiDE (vid sig själf). Det är bäst att jag låter yxen 
vara, efter far har förbjudit det. 

SVARTA ANDEN (tittar fram). Tag du yxen. Far är 
borta, och ingen ser det. 

FRIDE (vid sig själf). Jag kan ju låna yxen helt litet, 
så vet far inte af det. 

(Han går efter yxen. Hans ängel gråter.) 

FRIDE (återkommer med yxen). Hej bara, nu skall det 
bli en stolt fregatt ! (Han börjar hugga, men ängrar sig strax 
därpå.) Nej ... det är illa gjordtl Om ingen annan ser 
det, så ser visst Gud. Jag bär yxen tillbaka och ber 
far om förlåtelse. 

(Han bär yxen tillbaka. Svarta anden försvinner. Frides 
ängel ser glad ut.) 

(Frode inkommer med en sprättbåge i handen och en korp- 
fjäder i mössan.) 

FRODE. Hejsan, gossar och flickor. Jag har skjutit 
en korp. 

LISA. Har du skjutit en korp? 

FRODE. Jaha, en riktig korp. Där borta i björken 
hittade jag ett rödstjärtbo med tre ungar uti. Just som 
jag skulle taga boet och ungarna, var det som om någon 
gripit mig i armen. Nej, tänkte jag, hvarför skall du 
göra de stackars ungarna illa? Jag klef vackert ned 
igen, och då satte sig en korp i trädet för att lura på 
ungarna. Aha, din stackare! tänkte jag. Och så sköt 
jag honom med pilen i vingen. Pladask, där låg han 
— och här har jag röfvarns fjäder i mössan. — Men 
hvad gör du där, Lisa? (Han hoppar upp på kvarnrännan.) 

LISA. Se bara hur vackert mitt skepp seglar. Aj, 



116 LÄSNING FÖR BARN 

86 så — nu far det med strömmen! (Gråter.) Och alla 
mina fikon, som skulle komma från Spanien 1 

PRODE. Vänta, jag skall taga det åter. Åhå, hvad 
det far! Men gråt inte, Lisa, jag skall få fatt det 
ändå. 

(Han lutar sig öfver rännan. Svarta anden uppstiger bakom 
honom, knuffar honom i vattnet och försvinner.) 

LISA. Voj, hjärtandes, nu föll Frode i vattnet! 
Fride, kom hit, Fride! Skynda, ack, rädda Frode! 

FRiDE (springer dit). Tag mig i handen, Frode I Tag 
mig i handen! — Aj, det går inte . . . strömmen drifver 
honom med sig, och snart drifver han ned på kvarn- 
hjulet . . . 

LISA. Frode drunknar! Frode drunknar! (Håller 

händerna för ögonen.) Söta, goda Guds ängel, hjälp Frode 

ur vattnet! 

(Den hvita ängeln reser sig hastigt bakom kvarnrännan, 
lutar sig ned och drager Frode ur strömmen. Strax därefter för- 
svinner ängeln.) 

FRODE (klifver upp). Gråt inte, Lisa, jag är bara en 
smula våt. Men nära var det; jag hörde redan det stora 
vattenhjulet brusa och bullra brrrr, just nära mitt hufvud. 
Var det du, Fride, som hjälpte mig upp? Tack skall 
du ha. 

FRIDE. Nej, jag var det inte. 

FBODE. Nå, då var det du, Lisa. Tack skall du 
ha. Och här har du åter ditt spanska skepp. 

LISA. Å, inte var det jag som hjälpte dig. Guds 
ängel var det, fast ingen säg honom. Jag känner alltid, 
när en ängel står nära. 

FRODE (eftertänksam). Tror du det, Lisa. Ja, det är 
möjligt. Kanske var det den ängeln, som höll min hand 
när jag ville ta fågelungarna. — Men nu vill jag gå och 
torka mina kläder därinne. 



SKYDDSÄNGELN 117 

FRiDE och LISA. Vi följa med. 

(Barnen gä, och efter dem följa de smä änglama tysta och 
glada. Mylly Matti inkommer med en säck på ryggen.) 

MYLLY MATTI. Puh — jag tror ryggen börjar pä att 
bli gammal. Månntro jag kan sjunga ännu med säcken 
pä nacken? (Sjunger.) 

Jag heter Mylly Matti jag, 

är mjölnare bäd' natt och dag . . . 

Nej, det vill inte gä numera (kastar säcken af sig). Det är 
detsamma. Jag har nu tvä raska pojkar, som snart 
skola duga till mjölnardrängar. Det är nu tolf är sedan 
jag fick de vildbasarna, och tvä är därefter kom vär lilla 
beskedliga Lisa till världen. Gud signe barnen. Smätt 
har det varit med maten ibland, och inte har pojkarna 
alltid haft goda dagar, men det slarfvar ju af. Kvarnen 
hon snurrar sin jämna gäng och målar sin kaka ät 
mjölnaren med. I dag har jag litet snask ät barnen 
(framtager ett band rysskringlor, som han burit kring halsen) 
och sä har jag en spegel ät mor, hennes mössa brukar 
sitta lite pä sned ibland. (Framtager en spegel och lägger 
den bredvid kringlorna pä säcken.) Jag undrar hvad pojkarna 
nu mä företaga sig. Hä hä, ja, den som bara visste 
hvem af dem som är prins! Men icke ett ord töras 
mor och jag knysta om saken, sä länge kung Froste är 
sä hiskeligt arg. Hängas . . . spetsas . . . halshuggas I Ja, 
det vore just vackert. Nej, jag tackar, Mylly Matti 
är inte sä dum, att han pratar hufvudet af sig. (Går 
gnolande ut.) 

LISA (kommer in). Jag tyckte mig höra fars röst. 
(Blir varse säcken.) Nej, hvad är det som far hämtat med 
sig frän byn? Oj oj, ett helt kringelband 1 Och sä goda 
de se uti 



118 LÄSNING FÖR BARN 

SVARTA ANDEN (tittar fram). Lisa, tag dig en kringla; 
de äro så många. Ingen skall veta det. 

LISA (väger kringelbandet i handen). Om jag skulle 
smaka på bara en endaste liten en? 

LISAS ÄNGEL (hviskar bakom henne). Lisa, Lisa, akta 
dig, det är synd! 

LISA (bortlägger kringlorna). Hör, ängeln sSger att det 
är synd. Fy, så dum jag kan vara! Nej, inte om de 
vore af klaraste socker. (Tager spegeln i handen.) Men 
hvad kan det vara? Aj bjärtandes, nej se på hur nätt 
det ser uti Och här ser jag mig själf i glaset I 

SVARTA ANDEN. Titta, Lisa, hvad du är vacker! 
Du har så söta små blå ögon, och ditt bruna hår är så 
nätt benadt, och när du skrattar så får du två små 
gropar i kinderna. En liten röd halsduk borde du ha 
och guldringar i öronen, så vore du fin som en hel 
prinsessa. Betrakta nu riktigt noga hur vacker du är, 
och försök att luta hufvudet litet på sned. Ingen liten 
flicka är så vacker som du. 

LISA (lutar hufvudet på sned och gör grimaser för spegeln). 
Si så där skall det vara. 

(Lisas ängel gråter.) 

LISA (lyssnar och ser sig undrande omkring). Hvem är 
det som gråter? . . . Nej ... nu har jag tänkt något illa 
igen i (Ser sig ånyo i spegeln.) Å, fy, fy hvad jag är ful I 
(Lägger spegeln på säcken och springer bort. Svarta anden 
försvinner.) 

LISAS ÄNGEL. Ja, nu var du ful, Lisa, ty du hade 
ett fåfängt och högmodigt hjärta. Men när du är ödmjuk 
och blygsam och inte tänker alls på dig själf, då är du 
vacker för Gud och människor. (Följer efter Lisa.) 
(Maja och Mylly Matti inkomma.) 

MAJA. Välsigne de pojkarna, bara prack och be. 



SKYDDSÄNGELN 119 

kymmer har man frän morgon till kväll. Nu har Frode 
plumsat i rännan med sina spritt nya byxor. 

MATTI. Trät inte nu, Maja, var glad, mitt socker, 
sä skall du fä nägonting riktigt rart. (Gömmer spegeln.) 
Du kan inte gissa hvad jag har bakom ryggen. 

MAJA. Jo, ditt förständ har du bakom ryggen, 
gubbe. Begriper du inte att pojkarna till slut skaffa 
oss grä här? Hvarför skickar du inte kungspojken till- 
baka till kungen igen? 

MATTI. PyttI Sä brädt har jag inte att bli stekt 
pä ett halster. Gräla inte, Maja lilla. Inte vill du bli 
af med pojkarna. 

MAJA. Jo men, säger jag. Jag är så led på att 
tvätta deras skjortor och lappa deras tröjor och kamma 
deras långa lugg . . . liksom de ändå kunde hälla sig hela 
och rena en enda Guds dag I Och sä skära de sig i 
fingret, och sä mjöla de ned sig i kvarnen, och sä slåss 
de med kattor och kråkor 1 Nej, jag vånne kungen toge 
dem båda två . . . 

MATTI. Nå men, käraste Majal (Håller spegeln framför 
henne.) Titta litet, nu är du full Men försök att se glad 
och beskedlig uti (Maja skrattar.) Ja, se nu är du vacker! 
— Men hvem klifver där med så långa steg? Å^ det 
är Kajsa mor. Nu har hon åter visst någon stor och 
faselig nyhet . . . 

KAJSA MOR (inträdande). God dag, Maja. God dag, 
Matti. Har ni hört hvad som händt? En stor nyhet, 
en faselig händelse . . . 

MATTI. Jo, jag kunde just tro det. 

MAJA. God dag, Kajsa. Nå, hvad är det som händt? 

KAJSA. Det är en hemlighet, ser ni, en faselig hem- 
lighet; jag vet inte om jag törs tala om det för er. 

MAJA. För all del, Kajsa, berätta oss hvad det är. 



120 LÄSNING FÖR BARN 

MATTI. Gå på bara, gå på, för annars spricker hon I 

KAJSA. Skäms litet, mjölnare, jag kan tiga och jag 
kan tala, allt som det faller sig. Rår jag för att Tattar 
Dara blifvit hängd nu i dag på morgonen. 

MÅJÅ och MATTI. Nej, hvad säger ni? 

KAJSA (viktigt). Jo, ackurat så är det. Hon hade 
stulit en stekt höna ur kungens eget kök, och så blef 
hon knipen på bar gärning. Men det är inte nog 
med det. 

MATTI. Nej, det kunde jag tro. 

KAJSA. Hon hade väl stulit mera än så. 

MAJA. Det riktigt ryser i mig. Vidare, vidare 1 

KAJSA. Jo, innan hon blef hängd så bekände hon, 
att det var hon, som för tolf år sedan stal den lille 
prinsen, ni minns . . . 

(Matti och Maja se häpna pä hvarandra.) 

KAJSA (fortfar). Och att hon fört honom bort, Gud 
vet till hvilket eländigt ställe, bland tiggare, röfvare, 
pack och skojare. 

MATTI (ond). Hon skuUe skämmas, den gamla tjuf- 
rackanl 

MAJA (orolig). Kanske hon glömt hvart hon förde 
honom. Det var visst långt härifrån? 

KAJSA. Rakt åt Hälsingland. Men nu sägs det, att 
kungen och prinsessan och marskalk Dagobert ha ridit ut 
för att söka rätt på prinsen. Jo, det blir ett vackert 
väsende. Kungen skall vara alldeles fyrkantig i ansiktet 
både af vrede och glädje. Jag undrar hvad den får, som 
gömt prinsen hos sig. Hvad tror ni han får, Matti? 

MATTI. Hvad jag tror? Jo — nå ja — det förstås 
— jag tror att ni är en slabbertaska, Kajsa mor. 

KAJSA. Slabber och slabber, han slabbrar, mjölnare, 
natt och dag, men jag knyser inte Guds skapade ord. 



SKYDDSÄNGELN 121 

Hans trut rinner som säden ur tratten, men se, jag 
tiger med hvad jag hör, och förr skall han doppa mig 
sja resor i kvarnrännan, innan han får veta allt hvad 
jag vet. Hör pä, huru gamla vid pass äro edra gossar 
nu för tiden? 

MATTI. Mina gossar? Å, de ä' inte gamla alls. 

käjsä. Hvad för slag? 

MATTI. Jag menar att de äro helt små . . . bara 
pysslingar. 

KAJSA.* Men jag vill minnas, att det var just den 
tiden . . . 

MAJA (ser utåt vägen). Nej, se hvad klockarmor har 
brådtom till byn i dag. Det är visst för att hinna först 
med den stora nyheten. 

KAJSA. Det är besynnerligt hvad somliga människor 
äro begifna på att skvallra om allt hvad de höra. Nej, 
man skall kunna tiga som ett ullnystan, det är min vana, 
och om jag inte måste så angeläget till byn för att få 
litet rödt till inslag i väfven, så skulle klockarmor gärna 
få prata sju stugor fulla. Ajö med er, godt folk. (I det 
hon går.) Ja, hvad människor kunna gå och ralla och 
f ralla omkring i byarna ... 

MAJA. Seså, Matti, nu är ingen tid att förlora. 
Gossarna måste på ögonblicket skickas till skogen, så 
att inte kungen får se dem. 

MATTI. Men, söta mitt socker, jag tyckte du nyss 
ville bli af med dem båda två. 

MAJA. Du tycker och tycker. Skulle jag mista mina 
käraste barn! 

MATTI. Men kära Maja, de göra dig så mycket 
besvär ... att lappa deras tröjor och kamma deras 
lugg . . . och så plumsa de med sina nya byxor i kvarn- 
rännan . . . 

9. — Topelius, Läsning för barn. 11. 



122 LÄSNING FÖR BARN 

MAJA. Står du och pratar! Vet du, Matti, det faller 
mig något in. Det är bäst att vi stoppa dem i hvar sin 
säck, och så bära vi dem till skogen, att ingen får se dem. 

MATTI. Hå — menar du det? Men se här komma 
de. (BMde och Frode komma.) Raska, präktiga pojkar, 
båda två. 

MAJA (omfamnar gossarna). Mina rara, snälla, ståtliga 
gossar 1 Min glädje på jorden! Plumsa i vattnet hvar- 
enda dag i Mjöla ner er i kvarnen i Gå snedt på stöflarna 
bäst ni har lust! Aldrig mer skall jag tr^ta på er. 

MATTI (häller spegeln för Maja). Titta litet, nu är du 
vacker igen! — Men vänta, nu skall jag ställa pojkarna 
en smula på prof. Säg mig, hvem af er har lust att bli 
prins? (Gossarna tiga och' se förändrade ut.) Jaså. Ingen 
svarar. Nå, hvem af er har lust att bli mjölnardräng? 

BÅDA GOSSARNA. Jag. 

MATTI. Ser man på. Mjölnare bli de båda två. 
Liksom alla här i världen skulle duga att sköta en kvarn ! 

MAJA. Se så, gossar, kom nu till kvarnen, så få ni 
göra en underlig resa. 

MATTI Och till vägkost få ni ett helt kringelband. 
Alla gå till kvarnen. Marskalk Dagobert inkommer och ser 
sig noga omkring.) 

DAGOBEiiT. Här är en kvarn. Det måste vara 
densamma, som Tattar Dara beskref. Hvilket förunderligt 
öde, om vi här skulle upptäcka vår förlorade prins ! Och 
den stackars gamla kungen, hvilken glädje för honom på 
gamla dagar! Jag vill vänta en stund; han måste snart 
vara här. Tyst . . . där kommer någon från kvarnen. 

(Mylly Matti och Maja komma in. Hvardera bär på ryggen 
en tung säck.) 

MATTI. Det var en riktig turk att vara tung pä 
ryggen. 



SKYDDSÄNGELN 123 

MAJA. Min börda är lätt. Jag bär ju mitt barn. 

DAGOBERT. God dag, godt folk. Kan ni säga, om 
Mylly Matti och hans hustru Maja bo här i kvarnen? 

MATTI. Jo, men de äro inte hemma nu, de hålla 
pä att föra ett par lass till skogen. 

DAGOBERT. Jaså. Det är en tung säck du bär, 
kära far. Hvad kan det vara i den? 

MATTI. En gris, kära herre. Ser ni inte hur han 
sparkar i säcken? Kanske ni vill hjälpa mig att bära 
honom ett stycke? 

DAGOBERT. Nej, tack skall du ha. Hör du, den 
där Mylly Matti, han lär vara si så där litet dum, säger 
folket. 

MATTI. Hå, säger folket verkligen det? Då skall 
jag också säga herrn något. 

DAGOBERT. Nå, hvad då? 

MATTI (i det han går). Jo, Mylly Matti är inte så 
dum, som han ser ut. (Matti och Maja gä bort med säckarna.) 



(Slut på andra äfventyret.) 






TREDJE ÄFVENTYRET. 

En stor skog. Mylly Matti och Maja ha nedlagt säckarna 
och upplösa banden. 

MATTI (sjunger). 
(Melodi: "Nu tror jag det kan vara tid'\) 

Det var den värsta griS) håhå, 
jag nå'n8in bar i säcken. 
Han sparkade min rygg helt blå 
och var så tung som näcken. 



124 LÄSNING FÖR BARN 



MAJA. 



Han vägs ej upp med gods och gull, 
han är för god för kungen. 

BÅDA. 

Ej för en säck med pengar full 
så sälja vi den ungen. 

MATTI. 

Ett sådant mjöl har ej minsann 
uti min kvarn jag målat, 
ty af den degen gräddar man 
en prins, förr'n tuppen galat. 



MAJA. 

Det vore godt för mången mor 
med så'na säckar fulla. 

BÅDA. 

Ätt knåda till en deg så stor, 
och baka, baka bulla. 

(Fride och Frode krypa ur säckarna, alldeles hvita af mjöl.) 

FR I DE (ru9kar sig). Hvarför har far och mor stoppat 
oss i säcken och burit oss hit i den stora skogen? 

FRODE. Ja, och hvarför vill inte mor att kungen 
får se oss? 

MATTI. Det var en fråga! För det att en af er är 
ett kungabarn, må jag veta. 

FRODE. Hvad säger far? Är en af oss ett kungabarn? 

MAJA. Å, liknelsevis. Alla guldgrisar äro kunga- 
barn. Nu bli ni här i skogen till kvällen. Lisa skall 



SKYDDSÄNGELN 125 

bära mat till er. Det skadar inte att ni plocka litet 
blåbär till gröt. (Går.) 

MATTI. Hållen er raska, pojkar. Hvad se'n, om en 
af er är ett kungabarn? Mjölnardrängar bli ni ändå, 
och så godt kan det vara. (Går.) 

FRODE. Jag liksom känner på mig att jag skulle 
duga till kung. Jag skulle slå ihjäl alla röfvare och elaka 
människor, men åt de goda skulle jag skänka allt hvad 
jag äger. 

FRiDE. Det vore inte dumt att vara kung. Då skulle 
jag äta gröt till morgon, middag och kväll och breda så 
rysligt med smör på smörgåsen. (Svarta anden stiger fram 
bakom gossarna.) 

FRODE. Om en af oss är kungabarn, så är det jag, 
ty jag är starkare. 

FRIDE. Pytt också! Jag kan katekesen bättre än 
du. Det är jag, som är kungabarn. 

FRODE. Du, din stackare, törs inte brottas med 
mig. 

FRIDE. Och du^ din stackare, törs inte läsa i kapp 
med mig. (Frides och Frodas änglar komma fram.) 

FRODE. Vet du, Fride, det är dumt att träta här 
i den stora skogen. De höga träden se så underligt på 
oss. Gärna för mig får du vara kungabarn. 

FRIDE. När jag rätt tänker efter, så passar du bättre 
till kung än jag. (Svarta anden försvinner.) 

FRODE. Låt OSS nu plocka blåbär, så ha vi något 
att göra. (De plocka.) Nej se, hvem kommer därborta i 
skogQn? 

FRIDE. En flicka är det. Och så grann hon är I 
Hon springer undan för någon. 

FRODE. Fride, Fride, ser du inte något där bakom 
granarna? År det en häst? 



126 LÄSNING FÖR BARN 

FRiDE. Nej, det är en björn. Flickan springer undan 
björnen. Han förföljer henne . . . Kom, Frode, låt oss 
springa; han kommer hitåtl (Snöhvits ängel inkommer och 
vinkar Frode.) 

FRODE. Skulle vi lämna den stackars flickan i björ- 
nens klor? Vänta, skall du få sel (Han följer Snöhvits 
ängel som springer ut.) 

FRIDE (ensam). Frode. är du tokig? Att slåss med 
en björn 1 Se bara hur han tar en lång stake och går 
emot björnen ! . . . Nu ställer sig björnen på bakfötterna 
... Nu slår Frode honom med staken. Ru, hur illa 
björnen grinar! Hör hur han brummar I (Man hör björ- 
nen brumma.) Nu äter han upp Frode . . . Hjälp det är 
rysligt! Nej . . . nu tar björnen till fötter. Frode jagar 
bort honom . . . Och nu leder han hit den stackars 
flickan. (Frode inkommer och leder prinsessan Snöhvit.) 

FRODE. Var inte rädd mera! Nog grinade han 
styggt, men han tog ändå till harpasset. 

SNÖHVIT (mycket förnämt). Tack skall du ha, tiggar- 
gosse. Men kom inte nära min fina klädning; du är så 
mjölig. (Svarta anden stiger fram. De små änglarna stå bakom.) 

FRODE. Kantänka, om du blir litet mjölig! Tror 
du att björnen frågat efter din fina klädning? 

SNÖHVIT. Understår du dig, tiggarpojke, att kalla 
mig du? Vet du hvem jag är? 

FRODE. Jag menar du är en liten flicka, som nyss 
höll på att bli uppäten af en som du inte var du med, 
så mycket jag vet. 

SNÖHVIT. Vet du inte, näsvisa gosse, att jag är 
prinsessan Snöhvit? Jag red med min pappa, kung 
Froste, här förbi skogen, och steg af för att plocka litet 
bär, och då kom björnen emot mig. Men se här kom- 
mer min pappa. (Kung Froste inkommer.) 



SKYDDSÄNGELN 127 

KUNGEN. Det var för väl att jag fann dig, min 
stackars flicka. Jag såg en förskräcklig björn länka 
bort icke långt härifrån. Men hvad ser jag? Är det 
mjölråttor, som du här är i sällskap med? 

SNÖHViT. Min nådiga pappa, den otäcka pojken 
understår sig att kalla mig du. 

FRODE. Ja, herre kung, det understår jag mig göra. 

KUNGEN. Pojke, haf respekt för prinsessan. 

FRIDE. Fy skäm ut dig, prinsessa 1 Att du bryr 
dig om sådant, när han räddat ditt lifl Ja, herr kung, 
det var Frode, som schasade björnen till skogs. 

KUNGEN. Blygs du inte, Snöhvit, att så belöna den 
raska gossen? Gå genast och kyss honom. 

SNÖHVIT (gråtande). Han är så mjöligl 

KUNGEN Om han vore mjöligare än en ogräddad 
limpa, så måste du kyssa honom. (Snöhvit kysser Frode 
med en grimas. Frode skrattar och ruskar mjöl på henne.) 
Hör på, gosse, du ser klok ut. Känner du en enfaldig 
karl, som heter Mylly Matti? 

FRODE. Det är vår far, herr kung, och herr kungen 
skall ha respekt för vår far. 

KUNGEN (för sig). Himmel, är det möjligt? Skulle 
en af dessa gossar vara . . .? Ja, det slår in. (Högt.) H var- 
för gå ni så allena i skogen? 

FRIDE. Jo, det är så, att . . . det är så, att herr 
kungen skulle inte få se oss, sad' mor. 

KUNGEN (omfamnar dem). Kommen i min famn, mina 
kära gossarl Hvad jag är lycklig att ha funnit erl En 
af er är min son. 

FRIDE (förlägen). Men vi mjöla ner herr kungens 
rock. 

KUNGEN, o» hvad jag är lycklig! Hela mitt rike 



128 LÄSNING FÖR BARN 

skall fröjda sig öfver min lycka. Men hvilken af er är 
prinsen? 

SVARTA ANDEN (till Fride). Säg att det är du! 

FRiDE. Jag vet inte, men jag tycker ibland vid mig 
själf att det liksom är jag. 

SVARTA ANDEN (till Frode). Säg att det är du! 

FRODE. Herr kungen kan tro mig, att nog är det . . . 
(Han afbryler sig själf. Frides och Frodes änglar gråta.) 

KUNGEN. Är det du, som är prinsen? 

FRODE. Nej, nej, det är Fride. Herr kungen kan 
tro mig. Fride är prinsen. 

FRIDE. Nej, Frode är det. Frode är prinsen. 
(Änglarna småle.) 

KUNGEN (för sig). Jag viU försöka att ställa dem på 
ett prof. (Högt.) Mina kära gossar, jag skall säga er, 
det är ingen lycka att vara prins. Den stora draken i 
Mesopotamien måste hvarje år uppsluka en prins och i 
år bar lotten fallit på vårt land. Det är ledsamt att jag 
måste skicka min son åt draken. 

SVARTA ANDEN (till Fride). Stå på dig, ocb säg ännu 
att Frode är prinsen! — (Till Frode.) Det är rätt, säg att 
Fride är kungens son! 

FRIDE OCH FRODE (pä en gång). Herre kung, det är 
jag som är prinsen! 

FRODE. Det är jag som skall skickas åt draken. 
Fride är bestämdt ej mer än en mjölnardräng. 

FRIDE (gråter). Tro honom inte, herr kung I Det är 
jag, som blir drakens mat. Frode är mjölnare; herr 
kungen ser hur mjölig han är. (Änglarna klappa i sina små 
händer.) 

KUNGEN. Bra, mina gossar! Ni ha båda bestått 
prof vet. Men hvem i alla dagar är den verkliga prinsen? 



SKYDDSÄNGELN 129 

SNÖHViT. Söta pappa, jag är så hungrig. Låt duka 
åt mig ett fat plättar med åkerbärssylt I 

LISA (inkommer pj ångande och bär en korg). 

I skogen är det nog så bra 
att plocka bär på tufvorna, 
och bland de höga granarna 
är jag så hjärtligt glad. 
Den vackra fågeln stämmer opp 
sin visa uti björkens topp 
och sjunger hi och hej och hopp 
för löf och gröna blad. 

LISA. Ingen nöd, gossar, nu få ni mat. Mor skickar 
korgen åt er, och nu skall dét smaka. 

FRODE. Nig vackert, Lisa. Här är kungen, och här 
är prinsessan Snöhvit. (Lisa niger djupt.) Är prinsessan 
hungrig, så håll till godo. 

SNÖHVIT (öppnar korgen). Fy I Hvem kan ätapotates 
och salt strömming! 

(Under det följande börjar Snöhvit äta, först grinande, sedan 
med god aptit.) 

KUNGEN (till Lisa). Kan du säga mig, min lilla flicka, 
hvilken af gossarna är prins, och hvilken är mjölnäre? 

LISA. Nej, hvad säger kungen? En prins! Nå, är 
det inte Fride, så är det Frode, och är det inte Frode 
så är det Fride. 

KUNGEN. Lika klok blef jag på det. Men se här 
kommer Dagobert. Och hvem för han med sig? 

LISA. Det är far och mor, skall kungen veta. 

(Dagobert inkommer, ledande Mylly Matti och Maja, som 
se mycket häpna ut.) 

DAGOBERT. Här, ers majestät, hämtar jag de båda 
förbrytarna. Det är nu bevisadt, att Mylly Matti och Maja 



130 LÄSNING FÖK BAKN 

begått högförräderi, efter de i tolf år ha dolt den kungliga 
prinsen, fastän hela riket sökte honom. Intet straff är 
nog strängt för dem. 

IRIDE, FRODE OCH LISA. Söta herr kung, gör inte 
far och mor något illa I 

KUNGEN. Stilla! Säg, Mylly Matti, hvarför har 
du inte låtit mig veta, att Tattar Dara förde min son 
till dig? 

MATTI. Hängas, spetsas, brännas, halshuggas, sprängas 
i luften! Ja ja, nådig kung, Kajsa mor berättade allt 
som det var, att så skulle den straffas, som gömde prinsen 
hos sig. 

KUNGEN. Ack, din ärkenarr, begrep du då inte, att 
den som dolde prinsen förtjänat straff, men den som 
förde honom till mig skulle få stor belöning? 

MATTI. Aha, jo nu begriper jag det. Men den gången 
blef jag lurad. 

MAJA. Det var inte första gången, herr kung. Alltid 
blir Matti, stackare, lurad. Nådig herr kung, var så god 
och skona hans lif. 

MATTI. Aj, aj, jag känner redan repet om halsen. 

KUNGEN. Men se nu blef du återigen lurad, Matti, 
ty jag benådar dig, jag benådar er båda. Ni ha upp- 
fostrat min son. Jag hoppas han blifvit en bra gosse. 

MATTI. Jo, det är säkert, må kungen tro. Se, här 
står han. Men hör på, gossar, hvilken af er var det 
nu, som var prins? 

BÅDA GOSSARNA. Jag. 

MATTI. Skäms litet! Nyss ville ni båda bli mjölnare. 

FRODE. Vet inte far, att prinsen skall bli uppäten 
af en drake i Mesopotamien? Därför är det så, ser far, 
att nog är jag kungens son. 

MAJA. Hvad säger du, barn? Uppäten af en drake I 



SKYDDSÄNGELN 131 

(Ställer 8ig framför gossarna med armarna i sidan.) Här finns 
ingen prins, och här kommer ingen att uppätas af drakar. 
Det skall jag säga kungen, kom inte hit, ty den som rör 
mina barn, den klöser jag ögonen ur. Har man hört pä 
dess make! Uppätas af drakar! Nej, se det bli vi två 
om. Stå på dig, Matti! (Fride kryper rädd bakom Maia.) 

MATTI (kryper också bakom Maja.) Jaha, det bli vi 
två om. 

SVARTA ANDEN (sakta till Frode). Vet du inte att 
draken sprutar eld och har tänder hvassa som sylar? 
Tänk hur han skall bita dig! Fride, den rädda stackarn, 
är lagom att ätas upp. Då tager kungen dig, och "du 
blir kung och får guldkrona på hufvudet och värja vid 
sidan och en ståtlig häst att rida på. (Frode tvekar och dra- 
ger sig bakom Maja.) 

KUNGEN. Dagobert, låt oss taga båda gossarna, 
efter vi ej kunna skilja den rätta. 

MAJA (visar naglarna). Försök bara! 

MATTI (bakom Majas rygg). Ja, försök bara! 

LISAS ÄNGEL (till Lisa). Kommer du ihåg hvad du 
drömt? 

LISA. Vet kungen, nu minns jag, att jag drömde något, 
när jag var liten. Jag drömde att Frode hade ett märke 
i vänstra örat, och för det märket skulle han en gång 
bli en hög herre. 

DAGOBERT. Ers majestät! Nu minns jag att Tattar 
Dara omtalade, att hon knipit prinsen i örat. 

KUNGEN. Du har rätt. Låt oss se. Kom hit, 
Frode, och visa ditt öra. 

SVARTA ANDEN (sakta). Gå inte, Frode; de äta upp 
dig. En mygga har bitit Fride i örat; säg att det är han. 

HVITA ÄNGELN (pä afstånd). Gå, Frode ! 



132 LÄSNING FÖR BARN 

LISA. Hör du inte, Frode, att en ängel befaller dig 
gft? (Frode går fram. Kungen ser på hans öra.) 

KUNGEN. Frode, kom i mina armar 1 Du är min 
son, min förlorade prins! Matti — jag utnämner dig 
här pä stället till hofmjölnare. 

MAJA. Nej säger jag, och nej och nej och nej, 
ända in i det bittersta I Frode fär ej bli uppäten. Skäms 
inte kungen att låta äta upp mina barn? 

MATTI (bakom Maja). Hofmjölnare 1 Jo, jo, men skäms 
inte Dagobert att äta upp våra barn I Se här kommer 
Kajsa mor. Nå, nu få vi åter höra någon förskräcklig 
nyhet. 

KAJSA MOR (inkommer med fart). Ha ni hört en så 
stor och förskräcklig nyhet? Hvad tycks, att den stora 
draken i Mesopotamien varit så hungrig, att han ätit 
upp sig själfl 

KUNGEN. Hvad är det ni pratar? Det är redan 
länge sedan han blef dödad af riddar Sankt Göran. 

KAJSA MOR (niger faseligt djupt). Ahå i alla dagar, 
det är ju herr kungen själf! 

MATTI. Det var för väl^ att någon annan också 
blef lurad. Håll till godo, Kajsa mor I 

KAJSA. Nå, det är ju just det jag säger. Hvar kristen 
människa må väl veta, att riddar Sankt Göran blef dödad 
af draken. 

MAJA. Men då kan ju inte draken äta upp våra 
barn. 

KUNGEN. Nej, Maja, det var bara ett prof. 

MAJA. Nå, så tag honom, herr kung! Det är visst 
och sant, att han har ett mäi^ke i örat. Frode, min 
kära gosse, nu kommer du till stor ära, men där borta 
i kvarnen finnes en, som ändå skall gråta af saknad. 
Kom ännu en gång i min famn! 



SKYDDSÄNGELN 133 

SVARTA ANDEN (till Frode). Passar det sig för dig, 
som är en prins, att omfamna den därmjölnarkäringen? 

FRODE (omfamnar Maja och Matti). Aldrig, aldrig skall 
jag glömma hur goda ni varit mot mig. 

SNÖHVIT (niger förnämt). Nu äro vi båda kungliga. 
Nu har du lof att kalla mig du. 

KUNGEN. Högmodiga flicka, vet du hvem du är? 
Jo, du är Tattar Daras barn, som jag låtit uppfostra i 
mitt slott. 

SVARTA ANDEN (till Frode). Nu kan du hämnas på 
den högfärdiga tattarungen. Minns hur hon föraktade 
dig, som räddade hennes lif. 

HViTA ÄNGELN (pä afstånd). Förlåt henne, Frode I 

LISA. Hör du! Ängeln befaller dig att förlåta henne. 

FRODE (räcker Snöhvit handen). Kära SnÖhvit, låt OSS 
inte mera träta, efter vi nu ändtligen blifvit du med hvar- 
andral Och du, Fride, du skall alltid vara min bästa 
kamrat. Och du, Lisa, du skall vara min synliga ängel 
på jorden. Alltid var det du, som förr än vi andra 
hörde änglarnas röst i vårt hjärta. Du är lycklig du, 
Lisa. Minns du, hur mor en gång läste för oss: De 
renhjärtade skola se Gud. 

KUNGEN. Kom, nu skola vi alla gå till mitt kungliga 
slott, joch där och i hela riket skall firas en stor glädje- 
fest. Jag har återfått min son ! Det är den första glada 
dag jag upplefvat, allt sedan jag förlorade min ädla och 
goda drottning Gunilla, som jag aldrig skall glömma. 

LISA (lyssnar). Tyst, vänta 1 Änglarna stiga fram 
bakom oss . . . Hu — där är också den svarta anden I 
Men han är inte elak mer . . . Han böjer knä . . . Han 
gråter... Hör! Nu talar han... (Under dessa ord stiger 
den stora hvita ängeln bakom dem pä en kulle i skogen och de 
smA. änglarna stå där tvä pä hvar sida. Svarta anden framträder 
till vänster vid kullen och böjer knä.) 



134 LÄSNING FÖR BARN 

SVARTA ANDEN (till den hvita). 

Nu har du segrat. Jag är öfvervunnen^ 

och kungasonen hör ditt rike till. 

Jag frestat honom. Trogen blef han funnen 

och dig, men icke mig, han lyda vill. 

Du hvita ängel, se jag böjer nu 

mitt knä för dig I O, gör mig hvit som du I 

HVITA ÄNGELN. 

Du svarta ande, bed i natt och våda I 
Men ej för mig ditt knä du böja får. 
Böj det för Honom^ som oss skapat båda, 
fast en i ljus och en i mörker går I 
Stark i sin nåd, så visst som jag är svag, 
Han ensam kan förvandla natt till dag. 

SVARTA ANDEN. 

Haf tack för trösten. Ja, så vill jag göra, 

du goda ängel, såsom du mig sagt, 

och Gud allsmäktig skall min ånger höra, 

Han skall förvandla mig med bönens makt. 

Men förr än vi för länge skiljas här, 

du hvita ängel, säg mig hvem du är! 

HVITA ÄNGELN. 

Jag är en ängel, som i världens villa 
Gud sändt att skydda kungasonens stig. 
Han är mitt barn, jag är hans mor Gunilla, 
och därför Gud förtrott hans vård åt mig. 
Osynlig skall jag vid hans sida gå, 
och när han kämpat ut på jorden, då 
skall i min modersfamn jag honom stilla 
på änglavingar lyfta till det blå. 



SKYDDSÄNGELN 135 

LISA (lyssnande). Na sluta änglarna att tala. Men 
om vi nu sjunga, skola de svara oss. 

Sången om änglarnas makt. 

(Mel.: '- Glädjens blomster''.) 
1. 

Blomstra, blomstra, som vårens ros uti sol och Ijusl 
Grönska, grönska, som vintergran uti stormens brus! 

Ty där högt i vår Faders hus 

vakar en ängels öga. 
Hör du ej. hans Ijufva röst, som hviskar från det höga? 

Änglarna soara: 
Hör du ej vår Ijufva röst, som hviskar från det höga? 

2. 

Kom, Guds ängeli O, kom till oss, du vårt hjärtas vän! 
Långt i dimman af världens natt hör din röst jag än. 

Lär oss blomstra för himmelenl 

Kom, kom intill vår sidal 
Lär oss att för evigt lif och dygd och sanning strida! 

Änglarna soara: 
Ack, så lär för evigt lif och dygd och sanning strida! 

(Slut på tredje och sista äfventyret.) 



13G LÄSNING FÖR BARN 



Fågel Blå. 

Sagospel i tre akter. 

Personerna: 

Guido, konung af Cypern. 

Sibylla af Montferrat, hans andra gemål. 

Prinsessan Florinna, hans dotter i förra giftet. 

Prinsessan Forella, drottningens dotter. 

Prins Amundus, konung af Syrien. 

Prins Cyprinus, hans vän. 

Holofemes, kungens rumormästare. 

Mangipani, drottningens hofmäslare. 

Sysis, en häxa. 

Deoletus, en trollkarl. 

Rosa och Lila, kammartärnor. 

Dessutom soldater, hoffolk och vanligt folk, kattor, 
ugglor, och tomtegubbar. Händelsen föregår på ön Cypern 
för 650 är sedan. 



FÖRSTA AKTExN. 

Ett förmak i konung Guidos slott. Rosa och Lila sy 
en brudklädning. 



ROSA. 

Usch, nu bröt jag af min nå], 
och hon var af engelskt stål. 



FÅGEL BLÅ 137 



LILA. 

Ha då ej så grafligt brådt! 

Tråkigt arbete vi fått, 

med en klädning åt Forella . . . 

ROSA. 

Skulle det Florinna gälla, 
ja, då vore vi nog snälla. 

LILA. 

Pytt! Så präktig klädning får 
ej Florinna, stackars liten. 
Hennes klädning är så sliten, 
och en ny man ej består. 

ROSA. 

Vår Forella däremot 

är så grann från topp till fot, 

ack du himmel, och så sjåpigl 

LILA. 

Lunsig, tossig, stygg och våpig, 
fast i mjölk hon alla dar 
tvättar sina händers par. 

ROSA. 

Men Florinna badar gärna 
i den svala källans brus 
och blir vacker som en stjärna 
och så ren som dagens ljus. 

LILA. 

Klockan tolf, så där omkring 
middagstid, Forella vaknar, 
skriker när hon mamma saknar, 
gäspar och gör ingenting. 
10. — Topeliua^ Läsning för barn. II. 



138 LÄSNING FÖR BARN 

Sen sä äter hon en tärta 

med rätt mycket socker pä, 

och är hallonsylten borta, 

hvad Forella skriker dä! 

Sen sä klär hon sig, och sen ' 

somnar hon pä nytt igen. 

ROSA. 

Men Florinna, liten tärna, 
frisk liksom en äppelkärna, 
bittida i parken är, 
vattnar sina blommor där. 
Hon arbetar hela dagen, 
och pä kvällen gär hon dä^ 
af sitt goda hjärta dragen, 
till en fattig eller tvä, 
för att hjälpa dem ocksä. 

LILA. 

Dock af drottningen beständigt 
snäsor ju Florinna fär, 
när Forella helt behändigt 
fri frän alla bannor gär. 

ROSA. 

Ser du, drottningen var änka, 

förrän hon blef kungens fru, 

och Forella är, kan tänka, 

hennes egen dotter ju. 

Därför skall Florinna snäsas, 

därför skall Forella fjäsas, 

och vär kung, sä kung han är, ' 

intet har att säga här. I 



FÅGEL BLÅ 139 



LILA. 

Men hvad kan väl det betyda? 

ROSA. 

Under toffeln lär man lyda. 
Nu förlofvad är Forella 
med en ung och ståtlig prins, 
som skall hit sin kosa ställa, 
prins Amundus, som du minns. 

LILA. 

Underligt är prinsens tycke. 

ROSA. 

Ja, det passar bra i stycke, 
att han ej Forella sett, 
förrän han sitt löfte gett. 

(Tittar ut genom fönstret.) 
Nej, hvad stoj pä gatan, Lila! 
Ryttare i sporrsträck ila . . . 
Där vid porten hvilken hop I 
Hör du folkets hurrarop! 
Kungen själf i ekipaget . . . 
Och det gamla vinfastaget 
Holofernes kommer hit . . . 

LILA (vid andra fönstret). 
Rosa, Rosa, titta hitl 
Det är säkert prinsen. Himmel 1 
Huru stolt han styr sin häst 
midt i folkets täta vimmel! 
Drottningen tar mot sin gäst, 
och nu hälsa de som bäst. 



140 LÄSNING FÖR BARN 

(Holofernes inkommer, fet, rödbnisig och litet pirum.) 

HOLOFERNES. Ur vägen, säger jag, ur vägen, flickor, 
för hans majestäts vår allemådigste konungs allernådigste 
rumormästare, som kommer för att ställa i ordning de 
allernådigaste kungliga rummen för den stormäktige prins 
Amundus, hennes n&diga nåds fröken Forellas allerunder- 
dånigaste fästmani Puh, jag har sprungit som en ekorre, 
jag har flugit som en läderlapp, från ceremonimästam 
till hofmästam, från hofmästarn till källarmästarn och 
från källarmästarn till munskänken, för att skaffa öl och 
vin åt det kungliga hofvet till att dricka hans aller- 
nådigaste nåds prins Amunduses välgångsskål. 

ROSA. Jo, det syns att rumormästarn proberat vinet 
för säkerhets skull. 

HOLOFERNES. Serra tri, det är min underdånigaste 
skyldighet. Nu skall här bli kalas, flickor, stor bal på 
hofvet, må ni tro, och hans nåd prins Amundus skall 
börja balen med hennes nåd fröken Forella. 

LILA. Men det ids hon inte, om han inte bär henne. 
Därtill är hon för lat. 

HOLOFERNES. Håll man sin näbbiga mun, och tala 
med respekt om vår nådiga fröken. Jag skall säga henne 
en sak i förtroende. Kan hon tiga, lilla nippertippa, 
hvaba? 

LILA. Som muren, (sakta) när någon står bakom 
muren och lyss. 

HOLOFERNES. Nå, då skall jag säga henne, mitt socker, 
att drottningen hviskade mig i örat i dag: Holofernes, du 
är en förträfflig karl och en stor krigshjälte. (Flickorna 
skratta.) Hvad flinar man åt? Vid mitt skägg, så sade 
hon, och därför, sade hon, skall du få Florinna till din 
fru, om du bara kan tiga därmed. Kommer aldrig i 
fråga, sade jag. Hvad säger hon om det, nässelpärla? 



FÅGEL BLÅ 141 

LILA. Jag säger, att rumormästarn är en narr. 

HOLOFERNES. Säger hon det, getingsbölla? Jag 
skall, näcken bespike mig, lära henne . . . 

ROSA. Kom, Lila, jag är säker pä, att drottningen 
har något ondt i sinnet mot Florinna. Vi måste under- 
rätta henne därom. (De gå.) 

HOLOFERNES. Vänta hon, lilla klösgiriga kattunge! 

(Springer efter Lila.) 

(Konung Guido, drottning Sibylla, prinsessan Forella, Man- 
gipani och hoffolk uppträda.) 

DROTTNINGEN (utdelar befallningar). 

Prinsen tas emot med prakt, 
där vid dörren ställes vakt. 
Vakten min befallning lyder, 
eller hur, ers majestät? 

KUNGEN. 

Efter ni befaller det. 

DROTTNINGEN. 

Salen härinvid man pryder 
med all Cyperns blomsterskatt. 
Där skall balen bli i natt. 
För oss kungliga personer 
ställas fyra sammetstroner: 
en för kungen, en för mig, 
två för prinsen och Forella . . . 

KUNGEN (sakta). 

Söta du, skall man ej ställa 
en åt min Florinna? 



142 LÄSNING FÖR BARN 

DROTTNINGEN (sakta). 
Tigl 

Tycker du det passar sig? 

(Högt.) 
J^yra troner, hör ni det, 
ty så vill hans majestät, 
och Florinna, stackars lilla, 
kan ej komma . . . hon mår illa. 

FLORINNA (inträder ödmjukt). 
Jag ers nåds befallning väntar. 

DROTTNINGEN (ond). , 

Hvad? Du här i dörren gläntar! 
Lyssnar du på oss? Jo jo. 
Fröken är ej sjuk, kan tro, 
när en prins vårt hof besöker. 
Lägg dig du, det är mitt råd. 

FLORINNA. 

Jag är ganska frisk, ers nåd. 

DROTTNINGEN. 

Hycklerskal Jag ser du söker 
att bedraga mig. 

KUNGEN. 

Nej, nej, 
min Florinna ljuger ej. 
Var ej ledsen nu, min pulla; 
Gudskelof att du är rask. 
Vill du ha dig litet snask, 
(ger henne sockergryn) 
alla förklädsfickor fulla? 



FÅGEL BLÅ 143 

FLORINNA. 

Jag ers nåds befallning lyder, 
till min kammare jag går. 

KUNGEN (sakta till drottningen). 
Söta du, säg att hon får . . . 

DROTTNINGEN. 

Jag förstår hvad det betyder; 
alltid vill du tvärtemot. 
(Till Florinna.) 
Nå, så kom på baln, det får du, 
men anständigt klädd, förstår du? 
Annars visa ej din fot I 

(Sakta lill Mangipani.) 
Har du gjort som jag befallt? 
Låtit stjäla hennes kläder? 

MANGIPANL 

Ja, jag har bestyrt om allt. 

DROTTNINGEN (sakta). 
Godt. Det mig af hjärtat gläder. 

FORELLA (till Florinna). 

Hvad skall du på balen göra, 
du som inte kan dig föra? 
Mamma sagt, att ingen ann 
än jag själf får vara grann. 

DROTTNINGEN (sakta till Forella). 

Vill du tiga? (Högt.) Nu för tiden 
kostar det att gå i siden, 



144 LÄSNING FÖR BAHN 

och då kungen ej har råd 
att uppmuntra öfverdåd, 
får Florinna nu sig nöja 
med sin gamla kjol och tröja. 

FLORINNA. 

Jag är nöjd och bjuder till 
vara som ers nåde vill. 

DROTTNINGEN (snäft till Florinna). 

Låt oss icke vänta på dig I 

(Florinna niger djupt och går.) 

KUNGEN. 

Prinsen väntas hvar minut. 

DROTTNINGEN. 

Gå, ers majestät, förut, 
att i rikssaln honom möta. 
(Kungen, Mangipani och hofvet gå.) 

DROTTNINGEN (till Forella). 

Jo, du blir mig god att sköta. 
Har du fallit ned från mån? 
Du är ju så dum som spån. 

FORELLA. 

Mamma brukar alltid säga, 
att jag är så rysligt kvick, 
jag har ju så ståtligt skick, 
och talanger skall jag äga, 
säger mamma, och en blick, 
ja en blick att hjärtan vinna, 
mycket bättre än Florinna. 



FÅGEL BLÅ 145 

Jag är vacker, jag är klok, 

jag kan tala som en bok, 

jag går klädd på högsta modet; 

(gråter) 
allt det där har mamma sagt, 
det har jag på minnet lagt, 
och så måste jag väl tro det. 

DROTTNINGEN. 

Tro hvad du behagar, tossa, 
men för all del, såg det ej, 
tala icke om det! 

FORELLA. 

Nej, 
na skall jag för prinsen låtsa 
som jag vore just ett våp. 

DROTTNINGEN. 

Jo, det vore skönt! 

FORELLA. 

Otroligt! 
Då skall prinsen visst få roligt. 

DROTTNINGEN. 

Du förtjänt att stå i skåp. (G&r.) 
FORELLA (ensam). 

Se så där, nu träter mamma. 
Det kan vara just detsamma. 
Jag är hungrig, det är allt; 
ack, hvar skall jag få en palt? 

(Går.) 



14() LÄSNING FÖR BARN 

HOLOFERNES (uppsl&r dörrarna till salen och bugar, ännu 
litet pirum). Jag är deras allerunderdånigaste majestäters 
och nåders allernådigste tjänare. Behaga deras höga 
nåder göra mig den nåden att svalka sig litet här ute i 
förmaket? Jaså. Deras högfurstliga, kungliga och prins- 
liga nåder behaga ännu svettas? Var' då så nådiga och 
svettas som deras nåder behaga. (För sig.) Bara det 
inte blir alltför långt till supén, eller rättare till skå- 
larna. Se så där, nu kommer hennes nåd drottningen, 
högst onådig. Nu blir här duskväder. Det är så godt 
att jag tager min Matts ur skolan ; jag känner mig högst 
obegripligt törstig. 

(Under tiden har Forella inkommit frän andra sidan med 
en stor korf och satt sig i en vr& att äta.) 

FORELLA (ätande). I tre dagar har mamma satt mig 
på svältkur, för att jag skulle bli rätt smal tills prinsen 
kommer. Inte blir man fetare för att man äter en korf. 
Kantänka (muggande) en sådan prinsstackare I Nej, då 
vet jag hvad som är bättre, och det är korfven. 

^DROTTNINGEN (inrusar, utan att se Forella). 

Kom, Forella! Min Forella, 
prinsen frågar efter dig. 
(Går sökande bort.) 

PRINS AMUNDUS (som följer strax efter drottningen). 

H varför längre er förställa? 
H varför, sköna, fly för mig? 
(Blir varse den ätande Forella.) 
Kan du säga, bastupiga, 
du som är så hungrig där, 
hvar din sköna fröken är? 



FÅGEL BLÅ 147 

FORELLA (sakta). 

Skall jag nu stå upp och niga? 
Nej, det ids jag inte. (Högt.) Säj, 
är han prinsen eller ej? 

PRINSEN. 

Prins Amundus, det är jag. 

FORELLA. 

Jaså. Nå, så kom och tag 
mig i famnen. 

PRINSEN. 

Är du tokig? 

FORELLA. 

När man sitter så här krokig, 
slipper man ej upp på stund. 
Kom och pussa mig på mundi 

PRINSEN. 

Dig, din tossa? Hvem är du? 

FORELLA. 

Det är jag, som blir din fru. 

PRINSEN. 

Hvad? Är du — är du Forella? 

FORELLA (mumsande). 
Ja, så brukar man mig skälla. 

PRINSEN. 

Himmel, man bedragit mig I 



148 LÅSNING FÖR BAHN 

FOR ELLA (som förut). 

Nå, vill han ej skynda sig? 
Efter han är sä förlägen, 
måste jag gå halfva vägen. 
(Stiger ovigt upp, närmar sig prinsen och torkar sig om munnen.) 
Se så där, nu är jag snygg. 
Nu kan du mig pussa trygg. 

(Prinsen vill fly. Drottningen inrusar och rycker korfven 
af Forella.) 

DROTTNINGEN (högst förlägen). 

Eders nåd^ min lilla flicka, 

hon så barnslig är ännu, 

kan sig än ej riktigt skicka . . . 

FORELLA. 

Strunt, jag skall ju bli hans fru. 

DROTTNINGEN (sakta). 

Vill du tigal 

FORELLA (högt). 

Skall jag tiga? 
(Gråter.) 
Alltid sSger mamma så. 
Kan ej prästen ren oss viga? 

PRINSEN. 

Har ers nåd ej döttrar två? 
En jag hörde länge prisas 
som ett mönster af behag. 



FÅGEL BLÅ 149 

DROTTNINGEN (sakta). 

Allt mitt blod af fraktan isas. 

(Högt.) 
Tvenne döttrar äger jag, 
men den andra är en gås, 
som ej kan till folkvett fås. 
Nu med flit hon sig fördöljer. 

LILA (instörtande). 

Ack, ers nåd, Florinna följer 
mig hitupp i hvardagsdräkt, 
skygg, förlägen och förskräckt. 
Man har stulit hennes kläder! 

DROTTNINGEN. 

Hvad du pratar nu i väder I 

LILA. 

Fråga henne själf, se där! 

(Florinna inkommer ödmjuk och i sin förra hvardagsklädning.) 

DROTTNINGEN. 

Oförskämda! Hvad? du vågar 
visa dig på baln så här? 

(Sakta.) 
Utaf raseri jag lågar. 

FLORINNA. 

Jag har lydt ers nåds befallning. 

DROTTNINGEN. 

Bort, på ögonblicket, fort! 

(Sakta.) 
Allt mitt blod är uti svallning. 



150 LÄSNING FÖR BARN 

PRINSEN (som med glädje betraktat Florinna). 

Hon har ju ej illa gjort. 
(Räcker Florinna handen. Man hör musik.) 
Sköna fröken, vågar jag 
bedja om en dans i dag? 
Utan siden, utan guld 
är en flicka skön och huld, 
när hon bär i anletsdragen 
dygden, vettet och behagen. 
(Han leder Florinna bort till danssalen.) 

FORELLA. 

Mamma, han gick bort med henne I 

DROTTNINGEN (bittert). 

Ja, jag ser det, kära du. 

FORELLA. 

Mamma, skall hon bli hans fru? 

DROTTNINGEN. 

Om den saken bli vi tvenne. 

(Slut på första akten.) 



FÅGEL BLÅ 151 



ANDRA AKTEN. 



Samma förmak i konungens slott. 

ROSA och LILA sitta åter vid sitt arbete. 

ROSA. 

Ja, här sitta vi nu åter 
och brodera, kära Lila. 
Drottningen minsann ej låter 
sina stackars tärnor hvila. 

LILA. 

Liksom förra klädningen 
inte vore grann tillräckligt 1 
Här skall sys en ny igen 
åt Forella, också den, 
dubbelt grann. 

ROSA. 

Det är förskräckligt, 
men hur hon sig fiffa må, 
prinsen får hon ej ändå. 

LILA. 

Pytt! Såg du i går på balen 
hur han dansade beständigt 
med Florinna där i salen? 

ROSA. 

Rätt behagligt, rätt behändigt 
såg det ut, och drottningen 
tycktes som hon ville spricka. 



152 LÄSNING FÖR BAHN 



LILA. 



Därför nu på morgonen 
fick Florinna, stackars flicka, 
stänga sig i kammaren 
och som fågeln ensam kvittra 
uti buren med sin cittra. 

ROSA. 

Tyst, där kommer prinsens vän, 
prins Cyprinus. Kanske han 
vår Florinna hjälpa kan. 

(Cyprinus inträder.) 

CYPRINUS. 

Skön god afton, snälla tärnor, 
Cyperns glada morgonstjärnor, 
vackra somi den ljusa dagl 

ROSA (nigande). 

Nådig herre, alltför granna 
ord är' blott till hälften sanna. 
Därför hälften återtåg 1 

LILA (nigande). 

Ja, vårt stånd vi ej förtiga. 
Jag är bara kammarpiga, 
och min vän är symamsell. 

CYPRINUS (skrattar). 

Nå, så rätt och slätt: god kväll, 
kära flickor 1 — om det duger. 



FÅGEL BLÅ 153 

ROSA. 

Ja, med det man sällan ljuger. 
Tjänarinnal 

LILA. 

Tjänarinna 1 

CYPRINUS. 

Säg mig, huru mår Florinna? 

ROSA. 

Som ,en lärka uti bur, 
när som höken står på lur. 

LILA. 

Som en löja uti viken, 

när en gädda kommer sniken. 

CYPRINUS. 

Hvem är gäddan? Hvem är höken 
för den stackars unga fröken? 

ROSA. 

Gissa 1 

CYPRINUS. 

Drottningen? 

LILA. 

Precis, 

ROSA. 

Höken är på sätt och vis. 
Holofernes. 

11. — Topelius^ Läsning för barn. II. 



154 LÄSNING FÖR BARN 

CYPRINUS. 

Är det möjligt? 

LILA. 

Ja, säg, är det inte löjligt? 
Förr vill jag bli gift med katten, 
än med den där gamla tratten. 

CYPRINUS. 

Blir hon Holofernes' fru? 

ROSA. 

Så vill drottningen det ställa. 

LILA. 

Och Amundus får Forella. 

CYPRINUS. 

Saken jag begriper nu; 
men sä tokigt skall ej hända. 
Innan dagen är till ända, 
skall man något roligt se. 
Vänta bara, mina vänner, 
jag en präktig trollkarl känner; 
han skall hindra det att ske, 
jag till honom går på fläcken. 
(Går.) 

ROSA. 

Tack, herr prins! 

LILA. 

Nå, det var bra. 
Hvad vi skola roligt hal 



FÅGEL BLÅ 155 

ROSA. 

Tyst! Där är den gamla säcken.' 

(Holofernes inkommer, blomsterprydd.) 

HOLOFERNES. Hoppsan, flickor, i dag skall här ställas 
till ett ståtligt bröllop. Kan ni gissa hvem bruden är? 
Jo, Florinna, den lilla, snälla, allernådigaste fröken Florinna 
är det. Och kan ni gissa hvem brudgummen är? 

ROSA. Hvem kan det vara annan än prins Amundus? 

HOLOFERNES. Bättre opp, min sockersnärta, bättre 
opp. Det är jag själf, ser hon, jag, den stormäktige, 
tappre och snillrike riddar Holofernes, drottningens högst- 
egenhändiga rumormästare, etcetera, etcetera. Ha ni 
nånsin sett en så vördnadsbjudande brudgum? Man kan 
äta upp mig, så söt är jag. Och sådana blommor, hvad 
befalls? Är jag inte gentil? 

LILA. Ja, som en kullfallen gärdsgård, där törnrosor 
sticka fram mellan de murkna störarna. 

HOLOFERNES. Och min nya frack, var så god och 
se noga på den. Hvad tycks? 

ROSA. Ja, han liknar fullkomligt spader kung. 

HOLOFERNES. Kunglig ser jag ut, det är visst. Jag 
väntar just nu det höga herrskapet här, och den visa fru 
Sysis har också lofvat att infinna sig på bröllopet. Men 
jag är så törstig, så det är skam. Adjö, små gräshoppor! 
Jag är strax tillbaka igen. (Går.) 

ROSA. Kom, Lila, låt oss se hvad de nu ämna 
företaga sig. (De gä.) 

• (Drottningen och Sysis inträda.) 

DROTTNINGEN. 

Alltså, nådigaste fru 
skulle ni det möjligt hålla, 
att man kan Amundus trolla? 



156 LÄSNING FÖR BARN 

SYSIS (räknar pä fingrarna.) 

Låt mig räkna: fem, sex, sja, 
nitton, tretton, sexton, åtta, 
mixtam, pixtam, hixtam, skrotta. 
Pinsidarjum, pumperilll 
Jo, det kan jag, om ni vill. 

DROTTNINGEN. 

Präktigt 1 Nekar han na till 

det förslag, som här afhandlas . . . 

SYSIS. 

Till ett djur skall han förvandlas. 
Men ett villkor är dock billigt: 
han skall själf, och det frivilligt, 
på Forellas finger trycka 
en förlofningsring. 

DROTTNINGEN. 

Hvad lycka, 
att jag redan tänkt därpå I 

SYSIS. 

Annars kan jag aldrig få 
någon makt med denne hjälte. 

DROTTNINGEN 

Om han sjutton gånger smälte 
af förtret, så skall han ringen 
ge Florella, eller ingen. 
Han i kväll skall henne finna 
i Florinnas kappa klädd 
och skall tro hon är Florinna. 



FÅGEL BLÅ 157 

SYSIS. 

Blott för en sak är jag rädd. 
Kanske någon kan berätta 
för herr Deoletus detta. 
Han är lika vis som jag. 

DROTTNINGEN. 

Ah, vi honom ge god dag. 

(Sysis går.) 

KUNGEN (inkommer). 

Himmel, hvad är det jag hör? 
Man vill gifta bort Florinna. 

DROTTNINGEN. 

Kan du det så sällsamt finna? 
Det är ja allt som sig bör. 

KUNGEN. 

Men med Holofernesl 

DROTTNINGEN. 

Nå? 
Kan hon bättre fästman få? 
Tapper, ståtlig, rik och präktig . . . 

KUNGEN. 

När ej punschen är för mäktig. 
Nej, min käraste Sibylla, 
hur du saken må förgylla, 
men en karl, som går i fylla 
ifrån morgon och till kväll 
som ett vidbrändt refbensspjäll, 
nej, det kan jag aldrig gilla. 



158 LÄSNING FÖR BARN 

DROTTNINGEN. 

Kan da icke? Det var illa. 
Men jag har beslutit det, 
och när nu ers majestät 
är till sin natur så fredlig, 
eftergifven och beskedlig, 
tänker jag, att hvad jag vill, 
det ger han sitt bifall till. 

KUNGEN. 

Sötaste Sibylla . . . 

DROTTNINGEN. 

Stilla! 
Här så kommer just vår lilla. 
(Florihna inträder, bevakad af Mangipani.) 

FLORINNA. 

Eders majestät befallt . . . 

DROTTNINGEN. 

Ja, min äöta vän. Kom nära I 
Dig i kväll skall ske stor ära: 
du blir Holofernes' fru. 
Nig och tacka vackert nul 

FLORINNA. 

Holof ernes ? Himlamakt 1 

KUNGEN. 

Gråt ej nu, min lilla pullel 
Ser du, lilla, söta, gulle 
pia, drottningen det sagt. 
Och om du är mycket snäll, 
skall du få en karamell. 



FÅGEL BLÅ 159 

FLORINNA. 

Pappa, pappa, låt mig slippa! 

KUNGEN. 

Nej, det törs jag ej, min tippa. 
Drottningen är grufligt sträng. 

FLORINNA. 

Vore jag ett gräs på äng! 
Vore jag ett löf på linden! 
Vore jag en rök i vinden! 
Vore jag det minsta strå! 
Vore jag en fågel blå! 
Ack, det vore bättre då. 

DROTTNINGEN. 

Fågeln faller lätt i snaran. 

Men — där kommer bröllopsskaran. 

(Musik och dans, Forella med sina tärnor och hofvet. De 
dansa in och ställa sig i rader.) 

Hvar är brudgummen? Se här! 
Håll! Hvad nu? Hvad är det här? 

(Holofernes kommer, indansande mycket glad och märker 
icke, att Deoletus trollat åt honom ett par åsneöron och en för- 
skräckligt lång näsa. Cyprinus och Deoletus titta skrattande i 
dörren.) 

HOLOFERNES. Allerödmjukaste tjänare, mitt aller- 
nådigaste herrskap I Tjänarissime^ tjänarissime. Nu är jag 
färdig, som hon ser, min lilla sockersnipa; tycker hon 
inte att jag är gentil? Nu skall hon bli min lilla brud, 
och jag skall bli hennes allrasötaste brudgum. Och så 
skola vi må som ett par turturdufvor och lefva af nektar 
och ambrosia, plättar till frukost, pannkaka till middagen. 



160 LÄSNING FÖR BARN 

väfflor till kvällen och ett glas vin pä saken emellanät . . 
(Stöter sin näsa.) Aul Au I 

(Alla skratta och springa undan den länga näsan.) 

DROTTNINGEN (ond). 

Du, ditt spökel Du, din best I 
Du, din äsnal Du, din häst! 
Kommer du och oss förskräcker? 
Ut sä längt som vägen räckeri 

(Hon jagar bort Holofernes, som skrikande springer sin väg.) 
ROSA och LILA. 

Trolleri I Hu. trolleri 1 

(Alla springa skrattande bort.) 

DROTTNINGEN (harmfullt). 

Bröllopet, det är förbi. . 
Mangipani, stanna kvar I 
Prinsen kommer hit. Berätta 
hvad jag sagt dig längt för detta. 

(Går.) 

MANGIPANI (ensam). 

Jag till bättre kunde duga, 
än att nu stä här och ljuga. 
Men, gunås, när jag var liten, 
Ij^g i^i ii^ig till sockerbiten. 
Nu, när jag är man i staten, 
får jag ljuga mig till maten. 
Fy I Så här pä turoanhand 
med mig själf är det ibland 
just som skäms jag litet grand. 



FÅGEL BLÅ 161 

AMUNDUS (inkommer). 

Ack, Florinnal Ack, Florinna, 
da min gladaste väninna, 
hvar skall jag dig återfinna I 
Jag vill frfiga denne man, 
kanske han mig svara kan. 

(Till Mangipani.) 

Har min herre dessa dagar 
sett prinsessan? 

MANGIPANI. 

Ja, hon är 
hemma. Om ers nåd behagar, 
kan ni vänta henne här. 

AMUNDUS. 

Här i rummet? 

MANGIPANI. 

Ja, på stunden. 
Ack, hon är visst mycket bunden, 
men hon nu sig hit beger, 
blott för att få träffa er. 

AMUNDUS. 

Är det möjligt? 

MANGIPANI. 

Vänta bara. 
I sin blåa kappa klädd, 
kommer hon helt tyst och rädd 
att sin vänskap er förklara, 



162 LÄSNING FÖR BARN 

och ett litet vänligt minne 
vore just för hennes sinne, 
till exempel denna ring . . . 

AMUNDUS (pekar på sin ring). 
Denna ring? 

MANGIPANI. 

Som ni behagar. 
J^S — iH säger- ingenting. 

(Går.) 
AMUNDUS (ensam). 

Han Florinnas lott beklagar^ 
Stackars lilla snälla flicka 1 

(Forella inkommer i blå kappa och slöja för ansiktet.) 

Tyst, där är hon, liten vän. 
Bon är rädd för drottningen, 
törs ej tala, bara nicka . . . 
Skön god afton, min prinsessa! 
Tack, ers höghet, för i går. 
Hoppas dock att väl ni mår 
efter danser, såsom dessa? 

(Forella nickar.) 

På mitt finger glömde jag 
här en ring som tillhör eder. 
Ack, Florinna, jag er beder, 
hvad er tillhör återtåg! 

(Trycker ringen på Forellas finger. Hon nickar.) 

Måtte denna ring, Florinna, 
er hvar dag om mig påminna. 



FÅGEL BLÅ 163 

FORELLA (afkastar slöjan och kappan). 

Hvad är det ban pratar där? 
Icke jag Florinna är, 
men det är precis detsamma, 
ringen kan jag väl anamma 
till förlofning, säger mamma. 

AMUNDUS. 

Hvad? Forella, är det du? 

FORELLA. 

Nej, så dumt han frågar nu! 
Titta bara; nog ändå 
båller jag att se uppå. 

AMUNDUS. 

Men jag är ju grymt bedragen! 

FORELLA. 

Skall han väsnas hela dagen 
för en liten fattig ring? 
Vet han, när allt går omkring, 
har jag många bättre ringar. 
(Skramlar med sin guldked.) 
Hör han bara hur det klingar! 
Se, den här bär jag på baler, 
han har kostat hundra daler, 
klär han inte bra min hals? 
Örringarna — hvad befalls? 
är' tvåhundra daler värda, 
och han låts ej se dem alls? 

AMUNDUS. 

Nej, jag kan ej mer uthärda. 



164 LÄSNING FÖR BARN 

FOR ELLA (vänder sig kring för att visa sin grannlåt). 

Jag är präktig, jag är grann, 
och jag tycker jag går an. 
Pussa mig! Var artig 1 Bocka I 
Hvarför vill han inte ha mig? 

AMUNDUS. 

För att jag ej kan fördra dig. 
Tror du, att en grannlåtsdocka 
nånsin kan mitt hjärta locka? 
Nej, en flickas sanna värde, 
det är oskuld och behag, 
enkelt, som Guds rena dag. 
Det är allt hvad jag begärde, 
och Florinna älskar jag. 

(Drottningen och Sysis inträda.) 

DROTTNINGEN. 

Hvad är det jag hör, min prins I 
Ni er ring Forella gifvit, 
ni alltså förlofvad blifvit, 
och ert löfte ni ej minns. 

AMUNDUS. 

Blott ett missförstånd var det. 
Intet löfte har jag gett. 

FORELLA. 

Nej, han tog mig för Florinna . . . 

DROTTNINGEN. 

Tig I — Vill ni Forella vinna? 
Cypern ni i hemgift får. 



FÅGEL BLÅ 165 

AMUNDUS. 

Jag Florinna ej kan svika. 

DROTTNINGEN. 

Tunnor guld får ni tillika. 

AMUNDUS. 

Guld gör inga hjärtan rika. 

DROTTNINGEN. 

Jag till döden kan er döma. 

AMUNDUS. 

Ej Florinna kan jag glömma. 

DROTTNINGEN. 

Visa, Sysis^ ni det hör, 

intet skäl hans hjärta rör. 

Gör med honom hvad ni bör. 

(Sysis ritar på golfvet en ring kring Amandus, som förgäf ves 
söker gå öfver ringen.) 

SYSIS. 

Mirabola banda, 
Sintra marandal 

(Rummet mörknar.) 
Rigi digi ala mala urfa da ho! 
Untra ba muri pex 
Dolga la churi fexl 
Orra dorra ixta pixta rexa fi 1q1 

AMUNDUS. J 

Släpp, mig, släpp mig, grpöJma kvinna 1 
drottningen/ 



Vill du öfverge Floritina? 



166 LÄSNING FÖR BARN 

AMUNDUS. 

Aldrig! 

DROTTNINGEN. 

Sysis, gör er plikt! 

SYSIS (allt häftigare). 

Arigi bi dan! 

Damura f ålan I 

Farona dasintra 

Chimona sabani 

(Allt fortare). 

Arigida rigida igida gida! 

Miraho! Irahol Aho! 

(Tecknar med händerna att något stort förminskas till litet.) 

Amundusl Mundas! Undus! Ndas! Dus! 

Us! S. 

(Under de sista ljuden af besvärjelsen sjunker Amundus 
allt vanmäktigare ned, först på knä, sedan till golfvet. Ugglor 
flyga och tomtegubbar trippa öfver scenen.) 

DROTTNINGEN. 

Är han död? 

SYSIS. 

Nej, blott i dvala. 
Han skall nu, som ni befallt, 
i en främmande gestalt 
sin förmätenhet betala. 

FORELLA. 

Fy, att gumor är sä stygg! 

SYSIS. 

Skall /?an bli en mask en mygg? 
Lejon, ap>3, flundra, fluga, 
sebra eller .basilisk, 
däggdjur, fågel eller fisk? 



FÅGEL BLÅ 167 

FORELLA. 

Fågel tycker jag kan duga. 

DROTTNINGEN. 

Fågel, fågel 5nska vi. 

SYSIS. 

Fågel må han också bli. 
(Besvärjelse, i det Sysis utbreder Forellas kappa öfver Amundus.) 
Roba ax! Roba flaxi 
Cara mia dora kaxl 
Unde, via, ia, ia, 
lira montra bamberax! 
Are, vare, vare, vare. 
Vare flix! Vare knix! 
Pix, pix, pix, pix! 
Fågel blå! Fågel blå I 
Flyga, trippa, springa, gå 
uti vida världen då, 
Fågel blål Fågel blå I 
(En blå fågel flyger sakta öfver scenen.) 

Flyg i ett! Flyg i två! 

Flyg i tre, fyra, fem, 

sex, sju 

år nul 

Flyg och hitta aldrig hem! 

(Fågeln flyger bort.) 
Slut pä andra akten. 



168 LÄSNING FÖR BARN 



TREDJE AKTEN. 

En grön park invid kungliga slottet. Till vänster synes det 
tom, i hvilket Florinna hålles fången. Midt emot står en ek. 
Under eken en gräsbänk. Florinna sjunger i tornfönstret. 

FLORINNAS SÄNG 

(med ackompanjemang af cittra på melodien af: »TaoU, on mun 
kultani»). 

Rosorna dofta och fåglarna sjunga, 
sommarens vindar i grenarna gunga. 
Ack, du min fågel, 
min klara guldfågel, 
min sköna fågel blå, 
du till mig flyga må ! 

Fågeln han flyger på fladdrande vingar, 
högt öfver molnet hans stämma förklingar. 
Ack, du min fågel, 
min klara guldfågel, 
min sköna fågel blå, 
du till mig flyga mål 
(Drottningen och Mangipani gömma sig bakom eken.) 

DROTTNINGEN (sakta). Hör du hur vackert den styggan 
sjunger? Det är obegripligt. Jag har tre gånger låtit 
borttaga hennes cittra, och beständigt har hon en cittra 
ändå. 

MANGIPANI. Det går öfver mitt förstånd. Men un- 
derbart vackert sjunger hon. Förlåt, ers nåd, det gör 
mig ondt om den stackars flickan. 

DROTTNINGEN. Tyst, nu börjar hon åter. 



FÅGEL BLÅ 169 

FLORINNA (sjunger). 
Solen hon skiner pä tufvor och grenar, 
liten blomma vissnar förglömd och allena. 
Ack, da min fågel, 
min klara guldfågel, 
min sköna fågel blå, 
du till mig flyga må! 

Kommer du ej snart, skall ej blomman du finna. 

Ensam i tornet förvissnar Florinna. 

Ack, du min fågel, 

min klara guldfågel, 

min sköna fågel blå, 

du till mig flyga må! 

(Florinna drar sig tillbaka och synes ej mera.) 
DROTTNINGEN (träder fram). Om jag kunde fÖrstå 

hvad hon menar med sin eviga fågel blå, fågel blå! 
Det är nu snart ett år sedan prins Amundus blef för- 
vandlad till en fågel, och sedan den tiden har man ej 
hört något af honom. 

MANGiPANL Min nådiga drottning kan vara lugn. 
Höken har säkert längesedan tagit honom, ifall ej någon 
katt ätit upp honom. 

DROTTNINGEN. Jag Önskar att du gissat rätt, min 
kära Mangipani. Annars kunde man tro att det är om 
honom Florinna beständigt sjunger. Det är alldeles obe- 
gripligt att hon kan vara så frisk och sjunga hela dagen 
så gladt. 

MANGIPANI. Ja, är det inte otroligt? Och ers nåd 
har hela tiden ej låtit ge henne annat än vattsoppa, utan 
ett enda russin i. Hon har inte på hela året fått så 
mycket som en smörgås och ett glas mjölk. 
12, — TopeUus, Läsning för barn. II. 



170 LÄSNING FÖR BARN 

DROTTNINGEN. Säg, Mangipani, hvarifrån har hon 
fått alla de tackra sakerna, som jag sett henne roa sig 
med, när jag tittat igenom nyckelhålet? Hvar dag har 
hon de allra vackraste blommor, och de allra raraste 
frukter, och de allra sötaste dockor, och bilderböcker 
sedan, nej så sköna bilderböcker har du aldrig sett, 
Mangipani 1 Hvar natt låter jag stjäla bort alltsammans, 
när hon sofver, och likväl får hon beständigt nya lek- 
saker. Hur är det möjligt? 

MANGIPANI. Det stöter på trolleri. Jag har hört 
talas om älfvor och tomtegubbar, som hämta alltvackert 
i världen åt goda barn. 

DROTTNINGEN. Det voro märkvärdigt. Men låt oss 
åter gömma oss här bakom trädet, för att spionera på 
henne. (De gömma sig. Florinna synes äter i fönstret.) 

FLORINNA. 

Min sköna fågel blå I 
(Man hör en fågel kvittra.) 

FLORINNA (klappar händerna). 

Min sköna fågel blå, 
du till mig flyga mål 

(F&gel blå flyger öfver scenen och in genom fönstret. Man 
hör ett gladt kvitter. Florinna synes ej mera.) 

DROTTNINGEN. Såg du något? 

MANGIPANI. Jo ackurat, jag såg en fågel flyga in 
till Florinna i tornet. 

DROTTNINGEN. Det var Amundus, jag är säker 
därpå. Skynda dig, Mangipani, tag så många saxar, 
knifvar och liar, som du i hast kan finna, och häng dem 
här i ekens grenar. När fågeln sätter sig att hvila på 
grenarna, skär han vingar och fötter af sig. 



FÅGEL BLÅ 171 

MANGIPANL Det skall ske, ers nåd. (Sakta, i det 
han går.) Bror Mangipani, jag måste medgifva att du är 
en tämligen stor skurk, men tänk, att drottning Sibylla 
är ändå hvassare! 

DROTTNINGEN. Nu begriper jag hvem som hämtat 
de rara sakerna åt Florinna. Det bar Fågel blå gjort, 
och det är Amundus själf. (Man hör ett kvitter i tornet.) 
Ja, kvittra du, kvittra du, blå fågel ! Vi få väl se hvem 
som kvittrar bäst. 

(Rosa och Lila inträda med blomsterkorgar.) 

ROSA. 

Här i tornet är hon fången, 
stackars liten rosenknopp. 
Låt oss nu, som förra gången, 
kasta blommorna ditopp. 

(De kasta blommor mot fönstret. Man hör fågelkvitter och 
citterspel. Under tiden smyger sig Mangipani till eken och hänger 
saxar m. m. i dess grenar. 

LILA. 

Hörl Hon spelar på sin cittra! 

ROSA. 

Hör du ej en fågel kvittra? 

LILA. 

Hennes fågel blå det är, 
som Florinna har så kär. 

ROSA. 

Hvem kan väl den fågeln vara? 

LILA. 

Hvem? En fågel som en ann. 



172 LÄSNING FÖR BARN 

ROSA. 

Pytt! Alt du det tänka kan I 
Har du icke hört de rykten, 
som i staden allmänt gä? 
Prins Amundus tog till flykten, 
hette det pä hofvet dä. 
Men i staden hviska alla 

(hemlighetsfullt) 
att fru Sysis — 

LILA (förskräckt). 

Tyst! Du vet, 
att det är en hemlighet. 

ROSA. 

De mä hvad som helst det kalla, 

men sä mycket veta vi, 

att det var förräderi. 

Ingen hört det minsta sedan 

om Amundus. Men hans vän 

prins Cyprinus hoppas än. 

Deoletus säges redan 

ätta gänger rest omkring 

hela denna jordens ring, 

för att prinsen äterfinna, 

och har funnit ingenting. 

Nu sä säges, att Florinna ... 

LILA. 

Tyst, för all del, kära du! 
Nägon kan oss höra nu. 
Kom! Hur vi mot fönstret blicke, 
ack, Florinna ser oss icke! 

(De gå.) 



FÅGEL BLÅ 173 

FLORINNA (öppnar fönstret). 

Min sköna fågel blå, 
du från mig flyga må. 
I eken kan du hvila 
och sedan till mig ila, 
att ingen ser dig då. 

(Fågeln kvittrar och flyger till eken. Strax därpå hör man 
honom pipa och klaga.) 

MANGIPANL 

Skönt! Det lyckades för väl. 
Fågel blå skar sig ihjäl. 
Nu går jag att underrätta 
hennes majestät om detta. 

(Går.) 

(Cyprinus och Deoletus inträda. Fågel Blå ligger sårad 
bakom eken.) 

CYPRINUS. 

Träffas vi nu här igen, 
du min vidtbereste vän? 
Ack, förgäfves har jag stretat, 
hela Cypern genomletat; 
vår Amundus fann jag ej. 

DEOLETUS. 

Ja, förtrollad är visst han. 
Åtta gånger har jag farit 
vida världen rundt omkring, 
upp till månen har jag varit, 
flugit öfver solens ring. 
Men det var förgäfves. Nej, 
vår Amundus fann jag ej. 



174 LÄSNING FÖR BARN 



CYPRINUS. 



Men ditt horn, det underbara, 
har du ropat däruti? 
Största lejon, minsta bi, 
örnen, dufvan, kolibri, 
alla måste hornet svara; 
hornet nu försöka vi. 

DEOLETUS (framtager ett jakthorn). 

Gärna må vi pröfva det, 
fast det re'n förgäfves skett. 

(Han blåser i hornet. Man hör Fågel Blå pipa vid eken.) 

CYPRINUS. 

Hvem var det, som pep här nära? 
Här en knif och där en skära 
man på ekens grenar hängt. 
Skäran är helt blodbestänkt, 
och en liten fågel blå, 
ligger sårad där helt illa. 

DEOLETUS. 

Låt för ro skull mig den lilla 
sårade blå fågel få. 

CYPRINUS (ger honom fågeln). 

Månn för honom räddning finns? 

DEOLETUS (glad). 

Ack, Amundusl Ack, min prins 1 
Har jag dig nu återfunnit? 

CYPRINUS. 

Hvem? Amundus? 



FÅGEL BLÅ 175 

DEOLETUS. 

Som försvunnit! 
Denna lilla fågel här 
prins Amundus själf det är; 
i hans ögon står det skrifvet. 

CYPRINUS. 

Skall han evigt fågel bli? 

DEOLETUS. 

Nej, min vän, nu skola vi 
återge Amundus lifvet. 
(Kastar f&gel blå bakom eken och ritar en cirkel kring eken.) 
Sof, du lilla fågel blå, 
för att skönare uppstå! 
(Högtidligt.) 
Mirabola bex rex, 
mirabanda, mirabo, 
viadara, allaho, 
viaho, fågel blå! 
Undamora, ekbatana, 
liadora, undamana. 
Vana, vana, miramol 

CYPRINUS (sakta). 
Himmel, må han lyckas nu 
att förtrollningen upphäfval 
Alla mina leder bäfva. 
Och där kommer Sysis nu I 
(Sysis rusar in med hastiga steg.) 
SYSIS (häftigt). 
Nona, nona, nona rixl 
Nona pix! nona flaxi 



176 LÄSNING FÖR BARN 

Bua, dolga! wolga! wolgal 
Jerwa luxl pux, fuxl 

DEOLETUS (korsar sitt trollspö med hennes). 

Fuge, ax, rix, rexl 
Bolla bua, spina pex! 

CYPRINUS. 

Af förskräckelse jag dör. 
Himmel, Deoletas hör I 

SYSIS (allt häftigare). 

Ecce murral Burra, burra I 
Vada, vida, voda ve I 
Cintra mala! Cintra manna 1 

CYPRINUS. 

Svetten dryper frän min panna! 

DEOLETUS. 

Sola, luna, stella, luxl 
Terra nox, terra alma! 

CYPRINUS. 

Skall jag springa? Skall jag stanna? 

SYSIS. 

Arskriala I 

DEOLETUS. 

Mora, bona I Fuge, mala! 

SYSIS (med raseri). 
Morial 



FÅGEL BLÅ 177 

DEOLETUS. 

Soli Deo gloria! 

(Sysis söker ukrikande att fly.) 

CYPRINUS. 

Om hon flyr, skall ondt hon stifta 
och ditt verk på nytt förgifta. 

DEOLETUS. 

Därför skall hon utan nåd 
straffas för sitt svarta dåd. 

(Vidrör Sysis med sitt trollspö.) 
Maledicta, maledicta, 
mox mutata et relicta, 
diminuta esto, Sysis I 
Esto ysisl Esto sis! 
Esto is I Esto si 
Esto felis unguipesi 
(Sysis nedfaller bakom eken och försvinner.) 

CYPRINUS. 

Deoletus segrat har! 

DEOLETUS. 

Men det värsta än är kvar. 

(Fortsätter.) 
Bona Dea, o natara, 

Juva nos! fhvfr- ^"**\ 

Juva, numen! KEiC^viri^Il »- ^ 

Juva. lumen! |l EgUSCTI C»" 

Voeo vos, 

terra, ignis, aer, unda! 

O profunda 

aura vitae, juva nos! 



178 LÄSNING FÖR BARN 

(Tecknar med händerna att något litet växer till stort) 
S-u8-du8-ndus-undus-mundu8-Åmundus. 
(Prins Amundus framträder bakom trädet.) 

AMUNDUS (gnuggar sig i ögonen och sträcker ut armen). 

Jag är frisk och fri och lätt. 
Jag vill flyga, jag vill sjunga, 
jag vill högt i grenen gunga! 
Men o himmel, hvad är det? 
Jag är ju vid jorden bunden^ 
ingen vinge mer mig bär I 

DEOLETUS. 

Fågel var du nyss på stunden. 

CYPRINUS. 

Nu du åter mänska är. 

AMUNDUS. 

Mänska? Mänska I Ja, jag minns: 
fordom var jag ju en prins . . . 
min prinsessa var Florinna . . . 

CYPRINUS. 

Du skall henne återfinna. 

AMUNDUS. 

Jag är mänska! O hvad fröjd! 
Också mänskans ande svingar 
sig på tankens lätta vingar 
upp till Gud i himmelshöjd. 
Stora, sköna underbara 
fröjd att dock en mänska vara 
och som mänska älskad bli! 



FÅGEL BLÅ 179 

CYPRINUS. 

Till Florinna skynda vi. 

FLORINNA (i fönstret). 

Min sköna fågel blå, 
du till mig flyga må! 

AMUNDUS. 

Hade jag nu mina vingar I 

(De skynda till tornet.) 
(Drottningen och Mangipani inkomma.) 

DROTTNINGEN. 

Säg, hvad budskap du mig bringar? 

MANGIPANL 

Eders nåd kan lita på! 
Det är slut med fågel blå. 

DROTTNINGEN. 

Men hvar är hans lilla kropp? 

MANGIPANI. 

Katten åt visst honom opp. 

DROTTNINGEN. 

Nu så skola vi få roligt, 

jag skall ljuga rätt otroligt . . . 

Kungen där jag komma ser. 

(Kungen, Forella, Rosa, Lila och hofvet inträda. Sedan 
Florinna, Amundus, Deoletus, Cyprinus, Holofemes och en 
svart katt.) 

DROTTNINGEN. 

Lila, bed Florinna ner I 

(Lila går.) 



180 LÄSNING FÖR BARN 

Har ers majestät i natt 
sofvit godt och vaknat gladt? 

KUNGEN. 

Jag har sofvit ganska illa. 
Jag har drömt, att dessa dar 
prins Amundus mördad var. 

DROTTNINGEN. 

Det var en för sällsam villa. 
Jag har drömt att han just här 
af FJorinna dödad är 
med en hårnål i hans hjärta, 
när han sof vid denna ek. 

ROSA (afsides). 
Kan man så en mänska svärta I 

KUNGEN. 

Kan man tänka sådant svek I 

ROSA. 

Hade han fått mig till fru, 
skulle han visst lefva nu. 

DROTTNINGEN. 

Mangipani har det sett. 

MANGIPANI. 

Ja, det skedde klockan ett. 

KUNGEN. 

Det skall man ej mig inbilla. 

(Florinna inkommer.) 
Kom, Florinna, kom, min lilla! 



FÅGEL BLÅ 181 

Kan du hämta än i dag 
prins Amundus hit i lunden 
lefvande, sä lofvar jag, 
att du blir hans fru pä stunden. 

FLORINNA. 

Är det säkert? 

DROTTNINGEN. 

Vare sagdtl 
Men hvad straff skall den fä lida, 
som försät mot honom lagt? 

KUNGEN. 

Säg det själfl 

DROTTNINGEN. 

Den skall man smida 
här vid detta tornet fast, 
ställa i dess hand en kvast, 
pä dess hals en schal af bast, 
och en stock kring foten klämma, 
att hon blir en fågelskrämma. 

AMUNDUS (inträder). 
Rätt har du, o drottning, dömt; 
men en sak har du förglömt: 
att din egen dom du fällde. 

DROTTNINGEN. 

Himmel, det Amundus ärl 

AMUNDUS. 

Ja, Amundus själf står här, 
att förkrossa nu ditt välde, 



182 LÄSNING FÖR BARN 

Grymt och listigt har du handlat, 
till en fågel mig förvandlat, 
och mitt lif du ville taga. 
Kungen ville du bedraga. 
Och Fiorinna, liten tärna, 
Cyperns sköna morgonstjärna, 
henne ville grymt du fläcka, 
pläga, fängsla, döda, gäcka. 
Men en rättvis himmel ser 
straffande på brottet ner 
och beskyddar dem som lida. 

KUNGEN. 

Dig skall man vid tornet smida. 
Men Florinna skall i dag 
stå vid prins Åmundus' sida 
som hans brud, ty det vill jag. 

DROTTNINGEN. 

Jag vill ej bli smidd och fången! 
Kungen ger ej lof därtill. 

KUNGEN. 

Nej, Sibylla, första gången 
vill jag det som du ej vill. 

FLORINNA (knäfaller). 

Nåd, min fader I Längesedan 
jag förlåtit henne redan. 

AMUNDUS. 

Då förlåter jag också. 

KUNGEN. 

På er bön hon nåd skall få, 
men för alltid landsförvisas. 



FÅGEL BLÅ 183 

ALLA. 

Högt skall kungens vishet prisas! 

DROTTNINGEN. 

Jag till Sysis mig beger, 
Sysis skall fördärfva er! 

DEOLETUS (frambärande en svart kalt) 

Var sä god, se denna katt! 
Kan ni väl förmoda att 
denna misse, som jag bär, 
själfvaste fru Sysis är? 

ROSA. 

Se hur hennes ögon gnistra 
gröna, glänsande och bistra! 

LILA. 

Fräser du, min misse lilla? 
Den som gör i världen illa 
blir till slut sä där befängd. 

(Drottningen går och katten följer henne.) 

KUNGEN. 

Mangipanil 

MANGIPANI. 

Nådig herre! 

KUNGEN. 

Du var en ibland de värre: 
du, min gosse, skall bli hängd. 

ALLA. 

Lefve kungen! 



184 LÄSNING FÖR BARN 

KUNGEN. 

Du, Forella, 
önskade ju att bli fru. 
Där, tag Holofernes nu, 
måtte ni bli mycket sälla! 

(Förenar deras händer.) 

FORELLA (till Holofernes). 

Men då måste du mig lofva 
att jag äta får och sofva 
och se'n göra ingenting. 

HOLOFERNES. 

Tag till pant därpå min ring! 
När du äter, kära flicka, 
så skall jag i stället dricka. 

KUNGEN. 

Deoletus blir minister 
och Cyprinus general. 
Intet i vår lycka brister; 
nu blir bröllop här och bal. 
Se'n till kung och drottning kröna 
vi Amundus och hans sköna, 
unga fästmö, båda två, 
och så slutas Fågel Blå. 

(Sång på melodin af: ^'Minä seison korkeaUa vuoreUa.'^) 
FLORINNA. 

Du min skönaste guldfågel, du min fågel blå, 
du till mig flyga må! 
Guldhjärta och guldkrona jag 
vill gifva dig i dag. 



FÅGEL BLÅ 185 

ALLA. 

Och ett troget bjärta och en liten vän sä huld 
är förmer än det rödaste guld. 
Och ingen krona i världen är 
så skön, som den oskuld bär. 

Nu så sjunga vi, nu dansa vi, en afton sval, 
uti Cyperns blomsterdal. 
Och högt öfver löf och blommor små 
där sjunger en fågel blå. 

(Förhänget faller.) 



13. — Topelius, Läsning för barn. 11. 



186 LÄSNING FOR BAUN 



Den tappade kängan. 

En händelse vid Cargers hörn*. 

MADAM STRÖM sitter vid hörnet och har framför sig en 
korg med kringlor, bullar och pepparkakor etc. 

Första visan. 

Kom, mina gossar och puUor! 
Hvem vill ha skorpor och bullor? 
Hvem vill ha kringlor af bästa slag? 
Kom bara hit, få ni smaken! 
Franskade brö'n, ta mig maken! 
Jag har bakat dem själf i dag. 
Pepparkakor sju dussin! 
Borgå tippor** med russin 
och vindböjtlar här har jag. 

Kom, kära gubbar och gummor, 
flickor och raraste blommor! 
Kom och köp er att mumsa på! 
Inte ska' de vara dyra, 
köper ni två, få ni fyra; 

* En af de mest besökta platserna för mfinglerskor vid 
Helsingfors' salutorg. 

** Xy uppfinning af bagarkonsten. 



DEN TAPPADE KÄNGAN 187 

litet prutar jag se'n också. 
Låt mig ej stå här med skammen I 
Kom nu och köp af madammen 1 
Kära vänner, kom hit, se så! 

Nej — ingen kommer. Här sitter jag och skriker 
mig hes, och ingen vill köpa. I dag tänkte jsg göra god 
marknad, efter det råkar vara julafton i kväll. Jo, pytt! 
Alla människor springa till Clopatts och Forsströms och 
Ekbergs och hvad allt de förnäma heta. Själfva Sibbo- 
gubbarna löpa till Catani för att köpa karameller med 
guldfransar på; — ingen sknml Och vi stackars kringel- 
madamer få sitta här med fulla korgar och tomma porte- 
monajussar. (Slår ihop armarna.) Husch, det är kallt! 

Som"^ jag nu inte frågade Sibbogubbarna om de hört 
något af syster mins barn ! Stackars människan, hon dödde 
i höstas, och aldrig vet jag hvem som korjat"^"^ barnungen. 
Jag har gudskelof skrapat ihop en smula på brända bullar 
och sura skorpor och skulle så hjärtans gärna pyssla om 
syster mins flicka. Hon skulle bli min skrapbulle och ärfva 
allt hvad jag äger. — Men se här kommer en fru. Nu 
skall jag hugga duktigt till, och sä skall jag pruta. Det 
tycka fruarna om. 

EN FRU. Nå, min kära madam, hvad har hon för 
godt i korgen? Finns här något, som duger åt barnen? 
MADAM STRÖM. Skall det vara krusada eller okru- 
sada***? Skall det vara saffransbröd med mycket russin 
i eller med litet rusin i? Skall det vara örfilar eller 
hundsfottarf? 

FRUN. Hvad kostar kringlan? 

MADAM. Fyrtio penni, men det får nu vara för tjugu. 

FRUN. Tjugu penni! Nej, har man hört maken? 

* Nyländska. ** Tagit vård om. *** Nyländska. f Bakverk. 



188 LÄSNING FÖR BARN 

Sådana kringlor köper jag hos Blombergs och Westerlunds 
för åtta penni, men för madams skull kan jag ge tolf. 

MADAM. För fruns skull må det gå för sexton. 

FRUN. Madam skall få fjorton. 

MADAM. Inte under sexton. Det kostar ju bara mjölet. 

FRUN. Å, madam förstår nog att baka på bara 
vatten. 

MADAM. Kära fru, veden är så dyr i år. Sexton 
penni! För det får jag knappt ett vedträd. 

FRUN. Ved? H varför kan hon inte elda med 
stenkol? 

MADAM. H varför inte med gråsten? 

FRUN. Nå, så kan hon tigga sin ved. Ha vi inte 
en fruntimmersförening? Vill hon ta' fjorton penni? 

MADAM. Sexton är det sagdt. 

FRUN. Så behåll sina kringlor, de äro bestämdt 
sura. Liksom inte vi, bättre folk, skulle ha andra ut- 
gifter! Sockret har stigit, kaffet har stigit, och hvad 
tror hon de ta för simpla haltband i Bolins bod? 
(I det bongar.) Hvad det folket kan ha för pretentioner! 
Det är följden af näringsfriheten och gaslysningen. Men 
efter jag är så nära, vill jag gå in till Beckers bod 
och pruta, så att jag får min nya sidenklädning för 
hundra mark. (Går.) 

MADAM STRÖM (ensam). Jo, jag känner igen mina 
nådiga fruar. Såtals ösa de ut, och teskedtals spara 
de in. Men här kommer en liten gosse. 

EN GOSSE. Hvad kostar en pepparkaka? 

MADAM. Två penni stycket, min rara, lilla gosse. 
Huru många skall han ha? 

GOSSEN (räcker en slant). Var så god OCh ge mig 
tre pepparkakor, en åt mig och en åt Nanne och en åt 
Mimmi. 



DEN TAPPADE KÄNGAN 189 

MADAM. Men det är ja bara fyra penni. 

GOSSEN. Jag bar inte mera, söta madam. 

MADAM. Nå, Gud signe barnen. Här har han tre 
pepparkakor. Dela nu vackert med sig. 

GOSSEN. Ajö, söta madam. (Går.) 

MADAM. Ajö, ajöl Inte blir man rik på den han- 
deln, men mängden gör det, sad' käringen. Hvad gör 
man inte för de kära små barnen ? Ja, det förstås, inte 
tiggarflickor — nej ! Men här kommer en pradajerska * 
Nu har hon korpat åt sig allt godt, som finns på torget. 

EN PRADAJERSKA. Hör på, madam kan slumpa 
hela korgen åt mig, så blir hon af med allt på en gång. 
Jag ämnar mig just till Sveaborg. 

MADAM. Jaså? Jag skulle slumpa mina bullar åt 
er, och så skulle ni sedan taga fyradubbelt betaldt af de 
stackars fångarna? Nej, om jag aldrig en kappe sådde! 
Liksom jag inte visste hvad ni är för enl 

PRADAJERSKAN (med armarna j sidan). Nå, hvad är 
jag för en? 

MADAM. Det skall jag säga er. (Sjunger.) 

Andra visan. 

En som byter, en som köper 
mycket rart för ingenting; 
en som flänger, en som löper 
och ragassar staden kring; 
en som skojar och gulejar** 
och som slåss med köksorna; 
en som narrar, en som prejar 
och som nämns pradajerska. 

* Oprivilegierade mänglerskor, mest judinnor, som uppköpa 
torg varor i parti af bönderna. 

** Ragassa och guleja, torgtermer från ryskan. 



100 LÄSNING FÖR BARN 

»Har magistern gamla rockar?» 
»Har frun gamla hatfar, säj?» 
»Mitä maksa? Edra bockar, 
ed ra grisar sälj åt mej!» 
»Hvad står jungfrun där och prutar? 
,Jag skall hela lasset ha. 
Marsch, ur vägen, folk och stutar! 
Jag är en pradajerska.» 

PRADAJERSKAN. Ni mlsslyckade prenika ! Ni, sura, 
förtorkade, mössätna kringla I Vill ni, att jag skall klösa 
ögonen ur er? 

MADAM. Var nu tyst! Ser ni inte, att här kommer 
en polis och en trumslagare? 

PRADAJERSKAN. Ni sotiga ugnskvastl Ni ogräddade 
degkluns ! Ni . . . (Man hör en trumma på af stånd.) 

MADAM. Hör ni inte trumman? Låt se om de inte 
trumma efter något tjufgods, som ni har gömt. 

PRADAJERSKAN. Jag har inte gömt det, jag har 
inte sett det. Ajös, madam, jag är alldeles oskyldig, 
jag har inte sett silfverskedarna. Jag har inte tagit 
sjubbskinnspälsen. Hör på, lilla beskedliga madam 
... ni skulle just behöfva er en bahytt, och jag har 
precis en som passar åt er . . . och om någon frågar 
efter mig, så har ni ju inte sett mig . . . och bahytten 
skall ha silkesband, det lofvar jag er. Ajös, lilla, allra- 
somsötaste lilla madam, ajös, ajösl (Går.) 

MADAM. Ajös! Jo, det var en utaf rätta sorten. 
Men hvad månne de trumma efter? Nu är det något 
tappadt igen. Helsingforsarne göra då aldrig annat, än 
tappa det ena och det andra. De vore i stånd att tappa 
sin egen nästipp, om han inte vore så väl fastfrusen . . . 
Som jag nu inte törs lämna korgen heller. Nej, det 



DEN TAPPADE KÄNGAN 191 

kunde hända som det hände i går. Liten smul vände 
jag ryggen till, och vips var min bästa bulle borta I Tvi, 
sådan polis vi ha. Om det helst varit mögligt och gam- 
malt järnvägsbröd. Men nej, tiggarungen skulle ha färsk- 
bröd, det dugde inte sämre. Jag säg nog flickan, när 
hon kilade aE mellan hölassen. Man kan bli dispenderat. 
Ja, jag blir riktigt skifonnierad hvar gång jag ser så- 
dana små tiggarflickor. Jaha, jo, jag kunde just tro det. 
Där ha vi en. 

(En liten tiggarflicka sjunger.) 
Tredje visan, 

(Mel. : Folkvisa.) 

Sparfven han flyger frusen och rädd 
allt under himlens fäste. 
Drifvan hon är hans ensliga bädd, 
molnet det är hans näste. 

Fast du är ful, och fast du är grå, 
klädd uti arma kläder, 
duger du nog för himlen ändå, 
sången ditt hjärta gläder. 

Nu är du ensam, nu är du arm I 
Vintrarna snöa tunga. 
Snart kommer våren härlig och varm ; 
då skall du bättre sjunga. 

FLICKAN (till madam Ström). Söta, snälla madam, ge 
mig en liten slant I 

MADAM. Aha, var det inte du, som stal min bulle i går? 

FLICKAN. Söta, snälla madam, jag har aldrig stulit. 

MADAM. Visst var det du. Hvarför är du utan 
känga på ena foten? 



192 LÄSNING FÖR BARN 

FLICKAN. Söta, snälla madam, jag har tappat min 
känga. 

MADAM. Säg bara sanningen. Den där kängan har 
du stulit, och du kom inte åt att stjäla paret. Vänta, 
jag skall laga att polisen tar dig. 

FLICKAN. Söta, snälla madam, jag är så rädd för 
polisen. (Springer bort.) 

MADAM. Spring du, de fä väl fatt dig. Nu kom- 
mer trumman till Frenckells boklåda, men där körs så 
fasligt, och så har jag blifvit just som litet lomhörd på 
senare tiden. (Hon lyss, och man hör trumman helt nära.) 

EN RÖST (utanföre). Kungörelse. Alldenstund brrr, 
brrrr — och eftersom brrrr, brrrr — och emedan brrrr, 
brrrr — alltså brrrr, brrrr — fyra hundra mark. Borg- 
mästare och råd. 

MADAM STRÖM. Fyra hundra mark! De ha stulit 
fyra hundra mark! Tänk, om det är den där tiggar- 
ungen! Tag fast tjufvenl Tag fast tjufvenl Det är 
den där lilla flickan i rutiga halsduken. — Se, hur hon 
springeri Aha — nu fick polisen fatt i henne. — Han 
för henne hit. 

(En polis drager den lilla flickan med sig) 

POLISEN. Jaså. Madam säger, att du är en tjuf. 

FLICKAN. Söta, snälla poliskusk, gör mig inte illa, 
jag har bara stulit en hötapp, som låg på torget. 

MADAM. Jo jo, du bekänner! Nå, hvad gjorde du 
med hötappen? 

FLICKAN. Söta, snälla madam, jag lade den under 
mitt hufvud, när jag sof i natt på snön bredvid Kockens 
stall. 

POLISEN. Stackars barn! . . . Å, madam skulle skäm- 
mas litet och inte besvära polisen med sådant där. 



DEN TAPPADE KÄNGAN 193 

MADAM (flat). Det förstås . . . inte var det för hö- 
tappen • . . men efter de stulo min bulle i går ... . 

POLISEN. Jaså (griper flickan ånyo); var det du, det? 

FLICKAN. Aj aj, söta, snälla polisbisin"^, släpp mig, 
släpp mig, så att jag får söka rätt på min moster! 

MADAM. Hvad pratar du om bisin? Är du hemma 
från Sibbo? 

FLICKAN. Visst är jag det, söta, snälla madam. 
Min pappa är död, och min mamma hette Edla Adolfina 
Josefina Silfverström, och hon dödde i höstas, och nu 
har jag kommit hit för alt söka rätt på min moster. 
Men jag har glömt hvad hon heter. Det var just som 
Broms eller Fagerström eller något så där. 

MADAM (rycker henne till sig). Hjärtandes barn, 
hvad är det du säger! Då är du ju syster mins lilla 
flicka, som jag sökt i Sibbo och hela Europienl Lotta 
liten, jag är din moster^ 

LOTTA. Voj, voj, söta, snälla moster Fagerström, 
låt inte polisen ta mig! 

MADAM. Ström heter jag, och inte Fagerström. Och 
jag skulle låta polisen ta dig? Nehej — om den saken 
bli vi två, sad' räfven, när han höll gåsen i stjärten. 

POLISEN. Jaså? Madam sätter sig upp mot öfver- 
heten? Madam skinkanedrar polisen? 

LOTTA. Voj, moster Broms, nu tar han mig! 

MADAM. Ström heter jag, Ström och inte Broms. 
(Hotande.) Jag vill se hvem som understår sig att röra 
minsta finger på Lotta liten. 

POLISEN. Jo, det gör öfverheten. Ni har själf 
sagt, att hon är en tjufunge. 

MADAM. Har jag sagt något så gement? Fy, ge- 
valdiger, hvar har han sina öron? 

• Polisgubbe. Nyländska; uttryck i Sibbo m. fl. orter. 



194 LÄSNING FÖR BARN 

POLISEN. Har hon inte stulit en bulle? 

MADAM. Min bulle? Jaså, nu minns jag! Som 
det var Kudrakoffs gråa katt . . . 

POLISEN. Ur vägen, käring! 

LOTTA. Si, nu tar han mig igen, moster Sjöström ! 

MADAM. Ström heter jag och inte Sjöström. (Till 
polisen.) Käring kan ni vara själf, efter ni stretar mot 
Strömmen. Vill ni se mina naglar? 

POLISEN. Ni gamla degbytta! 

MADAM. Ni magra, hoplackade palt! 

POLISEN (söker förgäfves rycka Lotta ifrån henne). Jag 
skall lära er alt tribultifiera polisen. 

LOTTA. Söta moster Strömbäck! 

MADAM. Unge, om du inte lär dig milt ärliga namn, 
så lämnar jag dig i polisens klor. 

LOTTA. Voj, moster Ström-Ström-Strömming I 

POLISEN. Hör på, flicka, hvar har du mist din ena 
känga? 

MADAM (hindrar Lotta att svara). Hennes känga? Voj, 
som jag alldeles glömt det där ! Hör nu, söta, lilla, rara 
herr öfveruppsyningsman, som är så söt och rar och be- 
skedlig, om vi nu skulle lite si så där komma öfverens 
(knycker honom i rocken) ... si så . . . där tre mark eller så. 

POLISEN. Hvad menar hon med det? Vill hon 
konstrumpera polisen? 

MADAM (hviskande). En helt ny tremarkssedel . . . Nå, 
fyra mark, får gå, herr öfverste gevaldiger ! . . . Tag nu 
reson, flickan är ju bara barnet. Sex mark, herr kvar- 
talsdistrikts-inspektifikationsmästarel ... Voj, voj, åtta 
mark då. 

POLISEN. Hvad är det hon pratar? Jag vill veta 
om flickans ena känga är maken till den här. (Framdrager 
en liten känga.) 



DEN TAPPADE KÄNGAN 195 

LOTTA. Det är min känga! 

MADAM (Sakta till Lotta). Tyst, kära barn, fy skäm ut 
dig, vet du inte att det är stor synd att stjäla en knapp- 
nål! (Högt till polisen.) Söta herr polismästare! Om hon 
nu också skulle ha tagit den, så är det ju bara ett litet 
oskyldigt nöje att snatta kängor. 

POLISEN. Men det är nu inte fråga om det, utan 
om fyra hundra mark. 

MADAM. Å bevare mig, jag tror att jag dåndimpsar 
på stället! Har det stackars barnet verkligen stul . . . 
det vill säga, har hon råkat ta miste om en så faslig 
summa pengar? 

POLISEN. Nu pratar hon i nattmössan. Hörde inte 
madam hvad som trummades nyss på torget? 

MADAM. Vänta, låt mig sel Jo, det var brrr brrr, 
fyra hundra mark, borgmästare och råd. 

POLISEN. Det trummades, att vaktmästar Blomros 
tappat ett bref, som han skulle bära till posten, och i 
brefvet låg sextontusen mark. 

MADAM. Sextontusen! Hå hå, då var ju Blom- 
rosen värre däran än Nyholm, när han gjorde tjugufem- 
rubelssedlar som inte voro riktigt svarta. 

POLISEN. Ja, hvad tycks? Medan Blomrosen sökte 
och sökte och var på vägen att bli kollrig, kom en liten 
tiggarflicka till posten och lämnade brefvet med alla pen- 
garna i, som hon hittat på gatan. De läto henne gå, 
utan att säga tack en gång, men när de sågo närmare på 
brefvet, jo då blef där ett halloh! Ingen fick rätt på 
flickan, bara på hennes känga, som hon tappat i farstun. 
Och då lät magistraten trumma ut, att så och så har det 
händt, och att den lilla flicka, som kan uppvisa maken 
till kängan, skall få fyra hundra mark i belöning för att 
hon varit så ärlig och flink. 



196 LÄSNING FÖR BARN 

MADAM. Fyra hundra mark I Och det får min egen 
lilla Lotta att sätta på sparbanken? Och hon är den 
ärligaste lilla flicka i staden I Men är det riktigt din 
känga, Lotta liten? 

LOTTA. Söta, snälla moster Sjöberg, visst är det 
min känga, hon är utan klack och har ett hål på stortån. 

MADAM. Ström, säger jag, och inte Sjöberg. Det är 
nu obegripligt, unge, att du inte kan lära dig hvad jag 
heter. Men det är detsamma, du skall väl komma ihåg 
det, när du blir min egen flicka. 

POLISEN. Kom, så följas vi åt till magistraten att 
visa kängan och lyfta pengarna. Jag får ju litet för be- 
sväret, eller hur, madam Ström? 

MADAM. Såå? Jaså? Nå, må gå, han skall få två 
mark för besväret, — herr underuppsyningsmani 

POLISEN (för sig). Jag kunde slå mig i ro och bli 
postiljon, och så kunde jag köpa mig gård vid Roberts- 
gatan. Gumman har pengar, och de där fyra hundra 
markerna kunde jag lägga ut i rörelsen. Tänk, om jag 
gifter mig med det gamla skåpet! 

Fjärde visan. 

MADAM. 

Nu skall jag baka franskade bron, 
alu, alunda, alundalej. 
Lotta liten, hon skall knåda degen skön, 
alu, alunda, alul 

LOTTA. 

Nu skall jag ta min moster i famn, 

alu, alunda, alundalej! 

Strömsten heter hon, nu minns jag hennes namn. 

Alu, alunda, alu! 



DEN TAPPADE KÄNGAN 197 

MADAM . 

Ström, säger jag, och Ström, Ström och Ström, 
alu, alunda, alundalejl 

LOTTA. 

Kära moster, det är som det vor' en dröm. 
Alu, alunda, alu! 

POLISEN. 

Kära madam, säg, vill ni bli fru? 

alu, alunda, alundalej! 

Tag mig till er man, och sköt polisen nu! 

Alu, alunda, alu I 

MADAM. 

Tackar ödmjukast, är det på det vis, 
alu, alunda, alundalejl 
så är jag ej den första fru, som skött polis, 
alu, alunda, alu! 

ALLA. 

Nu är den saken aller och slut, 

alu, alunda, alundalej! 

Som hände sig en dag precis vid Cargers knut, 

alu, alunda, alu I 

Måtte för er så smaklig den bli, 

alu, alunda, alundalej! 

som Borgå-tippor med sjuhundra russin i! 

Alu, alunda, alu! 



198 LÄSNING FÖR BARN 



Sanningens pärla. 

Saga i tre Ufventyr. 

Personer : 

Kungen. 

Drottningen. 

Kungens härold. 

Tulpan, kungens trädgårdsmästare. 

Bumburrifex, röfvare^ trollkarl och människoätare. 

Bumburra, hans hustru. 

ådda,}'^^"^P^"' ^^'"• 



Rote Flink, en fattig gosse. 

Vera, hans syster. 

Funtus i Furusund, en mjölnargosse. 

Calle Blomster,! 

Sn Blomster, [^^^^ ^^^ ^^'^^ lekkamrater. 

Katte Hopp, J 

Musti, en hund. 

Gubbar, gummor och barn i kungens etad. 

FÖRSTA ÄFVENTYRET. 

En grön äng utanför trädgårdsmästarens stuga. Man ser 
planket till trädgården strax bredvid. Axe och Skida, Calle, 
Matte, Fiken och Katte dansa. Funtus är för fet att dansa. 

Barnen sjunga. 

Nu så är det vår i skog och blomstersäng, 
nu så dansa vi allt på den gröna äng, 
nu så sjunger lärkan fri och lätt och glad 



SANNINGENS PÄRLA. 199 

nu så far en vind i björkens lätta blad, 
och den tunga granen själf ses gunga. 
Tusen, tusen blommor stå i dag på vakt, 
tusen, tusen myggor dansa här i takt. 
Nu så är det vår i skog och blomstersäng, 
nu så dansa vi allt på den gröna äng, 
nu så sjunger lärkan fri och lätt och glad, 
nu så far en vind i björkens lätta blad, 
och den tunga granen själf ses gunga. 

KATTE (slår Matte). Natthugg 1 
MATTE (slår Skida). Där har dul 
SKIDA (slår Calle). Du har det. 
CALLE (slår Fiken). Nej, Fiken har det. 
FIKEN (slår Axe). Äxe har det. 
AXE (slår Funtus). Funtus har det. 
ALLA BARNEN. Funlus har det I Funtus har det! 
FUNTUS (som suttit i gräset, stiger ovigt upp). Nå, vänta 
litet, vänta litet, kom hit bara, så skall jag ge tillbaka! 

(Barnen springa undan och sjunga): 

Libi, libi, libi, libi. Lamskinns Kajsa, 
korfvarna spela och paltarna dansa. 
Libi, libi, libi, libi, natthugg, Funtus, 
Funtus, Funtus i Furusund! 

FUNTUS. Vänta bara, jag skall funtussaer. Det var 

skada att jag åt gröt i middags; jag tror han gått mig 

i benen. 

(Barnen springa undan, och Funtus lunkar i sakta mak 
efter dem. Tulpan utkommer från stugan med en sprutkanna i 
handen.) 

TULPAN. Jo, jag kunde tro det, nu springa de otäcka 

ungarna återigen och trampa ned gräset. Aldrig göra de 



200 LÄSNING FÖR BARN 

annat än odygd Guds länga dagen. Vill man hålla sig 
pä gången, säger jag dem ! Understa sig bara att nosa i 
trädgärden! Rör man så mycket som kvisten af en björk 
innanför planket, sä skall jag låta den dansa pä deras 
i^ygg* (Pör sig själf.) Ja, det vore minsann vackert, om de 
skalle bryta af kröningstulpanen, som jag nu vattnat 
och skött i sex veckor liksom mitt eget barn! Han hinner 
just lagom bli färdig till kungens och drottningens krö- 
ning i öf vermorgon. Jag undrar hvad kungen skall säga, 
när han får se ett sådant mirakel. Det minsta han kan 
göra är att utnämna mig till riddare af den stora sol- 
rosen. Se, det är en kraschan som duger ; han är så stor, 
att han hänger en människa ned på magen I Uff^ det är 
hett i dag. Om jag blott hade någon, som hjälpte mig 
att vattna trädgården. Men aldrig förstå sig de barnen 
på annat än nojs och spring. (Rote och Vera inkomma.) 
Där komma två nya barnungar. Hvad är man förena? 
Hvad har man här att göra? 

ROTE (lyfter på mössan). Vi äro tvä fattiga barn 
utan far och mor. Vår far har varit soldat och stupat 
i kriget. 

VERA (niger). Och vår mor har sålt rofvor åt kungen. 
Nu gå vi till kungens stad för att söka oss tjänst. 

TULPAN. Det skall man se ; sådana pysslingar skulle 
få tjänst! Men det är sant, man kan hjälpa mig med ett 
handtag. Kan man vattna blommor? 

ROTE. Vatten kan jag väl bära. 

VERA. Och jag brukade vattna min mammas rofvor, 
den tiden vi ännu hade vårt lilla rofland. 

TULPAN. Det är bra. Vattna nu blommorna där i 
trädgården, så får man mat och nattkvarter till i morgon. 
Men akta tulpanen, hör man, akta tulpanen ! Den skall 
bevaras till konungens egenhändiga kröning. Gå nu, jag 



SANNINGENS PÄRLA 201 

kommer strax efter. Akta tulpanen, säger jag, akta tul- 
panen. (Går in i stugan.) 

ROTE (tar sprutkannan). Kom, Vera, så göra vi som 
han ber oss. 

VERA. Det måste vara en rar tulpan. Den måste vi 
akta som vårt eget öga. (De gå.) 

AXE (tittar öfver planket från trädgårdasidan). Kom hit, 
pojkar, kom hit, så narra vi Funtus att söka oss. 

MATTE (innanför planket). Bara inte din pappa blir ond ? 

AXE. Ahå, kom på bara! 

SKIDA (innanför). Kom hit, flickor, kom bara, var' 
inte rädda! 

KATTE (innanför). Där är Funtus, där är Funtus! 

AXE (innanför). Kom, spring bakom bunkarna, så att 
han inte får se oss. 

(Man hör oväsen inne i trädgården.) 

CALLE (innanför). Aj, se nu sprang du öfver blomster- 
sängarna! 

AXE. Strunt i blomstersängarna. Kom bara, kom så 
att inte Funtus får se oss! 

FUNTUS (inkommer pustande och sätter sig, med ena benet 

under sig, utanför planket). Puh, jag har sprungit ibjäi 

'"is* jsg E^^ sönder, jag smälter till mos. IVlånntro jag 

har mina ben i behåll ? Jo, här är det ena. Men hvar 

är det andra? Har inte någon sett till mitt andra ben? 

Hvar i all världen kan jag ha gjort af mitt andra ben? 

(Barnen titta med näsan ut genom plankspjälorna och sjunga 
på melodien af gubben Noach, på det sättet, att hvar och en i 
sin tur sjunger Funtus.) 

Funtus, Funtus, Funtus, Fimfus 

uti Furusund I 

När han gick i kvarnen, 

14. — Topelius, Läsning för barn. II. 



202 LÄSNING FÖR BARN 

så mala' han ät barnen 
sockerpullor, sockerpullor 
utaf hjärtans grund. 

FUNTUS (halfgrätande). Vänta litet, har någon sett 
hvar jag tappat mitt ena ben? 

Barnen sjunga. 

Funtus, Funtus, Funtus, Funtus 

uti Furusund 1 

När han gick i kvarnen, 

så mala' han åt barnen 

pepparkakor, pepparkakor 

utaf hjärtans grund. 

FUNTUS. Jag skall mala både puUor och peppar- 
kakor åt den som hittar mitt andra ben. 

AXE (sträcker ut en käpp genom planket och slår Funtus 
på benet). Där har du ditt andra ben! 

FUNTUS (hoppar upp). Aj, aj, så det svider, aj, ajl 
Men hvad vill det säga? Jag tror jag har två ben. 
(Räknar.) Ett, två... Nej, låt mig räkna om igen: ett, 
två . . . (hoppar ut i förtjusning). Jag har hittat mitt andra 
benl Jag har hittat mitt andra ben! 

(Barnen väsnas i trädgården.) 

AXE (tittar öfver planket). Pappa kommer! Pappa 
kommer! 

SKIDA (innanför). Hör ni flickor, tala inte om att vi 
varit i trädgården! 

AXE. Ja, hör ni gossar, tala inte om det för pappa. 
(Han gömmer sig äter.) 

TULPAN (kommer ur stugan). Det var rätt dumt att 
skicka de främmande barnen på egen hand ut i trädgår- 



SANNINGENS PÄRLA 203 

den. Jag kan undra om de lämna stickelbärskarten i fred. 
(Han tittar in genom planket.) Hvad i all världens dagar, 
hur ser här ut? . Är det turkar, som grasserat i mina 
blomstersängar?... Min tulpan! Min tulpan! Min stora, 
sköna, rara tulpan! 

ROTE (i trädgärden). Vera, Vera, de ha trampat pä 
blommorna! 

VERA (i trädgärden). Vänta, jag skall försöka att resa 
upp den granna tulpanen! 

TULPAN (utanför). Sade jag inte det? Sade jag inte 
det? Nu ha de elaka tiggarungarna sprungit som botten- 
totter pä mina blomstersängar, och där står nu flickan 
och bryter af min sköna tulpan. Kom hit, skall jag 
lära er I 

ROTE (innanför). Kom, Vera! 

(Axe, Skida och de öfriga barnen inkomma frän andra 
sidan, liksom frän skogen.) 

TULPAN. Aha, är man där, ni också? Har man 
trampat ned sängarna, edra okynnesfän? Eller har man 
kanske varit i trädgården, säg? 

SKIDA. Nej, söta pappa, vi komma just ifrån 
skogen. 

AXE. Ja, där ha vi skurit oss hvisselpipor. 

KATTE. Och så ha vi plockat tranbär. 

FIKEN (puffar henne i sidan). Fy, så du ljuger. 

KATTE. Tyst du. Det var så fasligt stenigt i skogen. 
Jag har tappat min ena känga. 

CALLE. Och jag har gått snedt på min ena stöfvel. 

MATTE (sakta). Ja, när du sprang på farbrors 
blommor. 

CALLE (sakta). Tyst du, eller får du dig smörj. 

(Funtus inkommer, i det han känner på sina ben.) 

TULPAN. Bryr jag mig om edra kängor och stöflar ! 
Bara man inte varit i trädgården? 



204 LÄSNING FÖR BARN 

FUNTUS. Det var så, att visst ha vi . . . 

KATTE (håller för hans mun). Otn du inte är tyst, 
skall jag stjäla bort dina ben. 

SKIDA. Hvad säger pappa, har någon gjort illa i 
trädgården? 

AXE. Har någon gjort illa åt pappas tulpan? 

TULPAN. Ack, jag olycklige trädgårdsmästare! Mina 
blommor äro förstörda, min kröningstulpan är af bruten I 
Hvad skall kungen säga? 

KATTE. Jag tyckte att jag såg två främmande barn 
i trädgården. 

CALLE. Ja, se där komma de båda två, och flickan 
bär tulpanen i handen. 

(Rote och Vera inkomma.) 

TULPAN. Ni mullvadar! Ni kålmaskar! Ni äppel- 
tjufvar! Hur har man understått sig att göra en sådan 
skada i trädgården ? Vet man, att kungen kan låta basa 
sådana odjur med bränn-nässlor, och det kan jag med I 

ROTE. Kära mästare, när vi kommo i trädgården 
för att vattna blommorna, var allt redan trampadt och 
förstörd t. Inte rå vi för det. 

VERA. Och här, kära mästare, är tulpanen. Jag 
försökte att resa upp honom igen, men han kunde ej 
stå, han var bruten tvärt af. 

TULPAN. Nej, hör hvad de säga, de sparfungarna 1 
De låtsa ej veta af någonting. 

KATTE. Hvad hon ställer sig oskyldig! Liksom 
inte alla visste, att hon brutit af tulpanen. 

AXE. Hvad han gör sig till! Liksom han inte 
stöflat tvärsöfver sängarna. 

FIKEN (sakt^). Men hör du, Katte, det var ju du! 

MATTE (sakta). Men hör du, Axe, det var ju du 
själf, och vi följde efter. 



SANNINGENS PÄRLA 205 

KATTE och AXE. Du ]juger. Det var de däri 

CALLE och SKIDA. Ja, ja, tiggarungarna rå för allt- 
sammans. 

FUNTUS. Vänta litet, nu minns jag. Inte var det 
de där, utan det var . . . 

KATTE Csakta). Hör du inte, att kungen kan låta 
basa oss alla med bränn-nässlor? 

FUNTUS (sakta). Ja, men efter de äro oskyldiga . . . 

KATTE (sakta). Hvar och en är sig själf närmast. 

FUNTUS. Det var skada det, Katte. Jag känner 
redan hur nässlorna svida. 

TULPAN. Hör ni det, ormungar? Hör ni det, böll- 
flugor? Alla säga, att det var ni, och det har jag sett 
med egna ögon. 

ROTE. Jag skall säga mästaren något. Min syster 
och jag bruka aldrig ljuga. 

VERA. När vår moder dog bort ifrån oss, kallade 
hon oss till sig och sade: mina kära barn, jag är fattig 
och har hvarken guld eller silfver att gifva er, när jag 
dör. Men jag vill gifve er det som är bättre än silfver 
och guld, och det är tre språk ur den Heliga Skrift. 
Vill mästaren höra de tre språken? 

TULPAN. Nå, hur lyda de språken? 

ROTE. Det första är från Vishetens bok och lyder 
så här: >Z)en mun som ljuger, han dödar sin själ.» 

VERA. Det andra är ifrån Syrachs bok och säger så 
här: »Tala aldrig mot sanningen, utan lid hellre för- 
smädelse, om du är brottslig,» 

ROTE. Det tredje är också från Syrachs bok och 
lyder så: »Försvara sanningen intill döden, så skall 
Herren Gud strida för dig.» 

TULPAN. Det var vackra språk. Men tro ni också 
på dem? 



206 LÄSNING FÖR BARN 

VERA. Ja, mästare. Vår moder har lärt oss dem, 
när hon dog. 

ROTE. Och däraf kan mästaren förstå att vi aldrig 
ljuga. 

TULPAN. Kära barn, jag börjar tro, att man är 
oskyldig. 

KATTE. Jo, det är just vackert, när hon står där 
med tulpanen i handen I 

AXE. Och pappa ser inte, att gossen har mull pä 
sina fötter från trädgårdssängarna! 

(Matte och Fiken rycka dem förgäfves i kläderna.) 

CALLE. Hvem annan skulle ha gjort det? 

SKIDA. Det har ju ingen annan varit i trädgården. 

TULPAN. Ja, det är sant. Och likväl står man och 
ljuger för mig, ni falska, elaka tiggarbarn 1 Man packar 
sig fort bort, så långt vägen räcker. Man tackar sin 
lycka att jag ej skickar hit länsman. Man borde sättas 
i kurran. Att så förstöra min enda glädje, min sköna 
kröningstulpan! Men vänta bara, vågar man sig till staden, 
så skall jag berätta för kungen hvad man gjort. 

ROTE. Kom, Vera. Var ej ledsen, min lilla syster. 
Vi äro väl fattiga, men vi äro rika ändå, så länge vi 
äga vår moders arf. (De gå.) 

TULPAN. Jag olycksalige trädgårdsmästare, jag ser 
ut som en afskalad tulpan! Hvad skall kungen säga, 
när han blir krönt utan kröningstulpan? (Går.) 

MATTE. Adjö med er. Jag tycker inte om, att vi 
ljugit på de fattiga barnen. 

FIKEN. Inte jag heller. Det sitter liksom en synål 
i mitt hjärta. 

SKIDA. Kanske hade du velat få ris med bränn-nässlor ? 

AXE. Dessutom är ju ingen skada skedd. Pappa 
lät de dumma barnen beskedligt gå. 



SANNINGENS PÄRLA 207 

CALLE. Ja, kan tänka. De sluppo bara med dåligt 
rykte om sig, och vi giogo fria. 

KATTE. Du, Matte, och du, Fiken, låts inte ha så 
förnäma samveten! Den, som tiger och samtycker, när 
andra hjälpa sig med en liten nödlögn, han är inte en 
smul bättre än de. 

FUNTUS. Just så är det. Fy skam, fy skam åt oss 
allesamman! (Börjar gä.) 

KATTE. Nej, se på Funtus i Furusund! H vart tar 
han vägen med sitt olyckliga ben? 

FUNTUS. Jo, Funtus stackare är en smula dum, 
men Funtus skall visa, att han är en ärlig karl. 

(Slut på första äfventyret.) 



ANDRA ÄFVENTYRET. 

Bumburrifex' stuga i vilda skogen. På väggen hänga bössor 
och sablar. Ett ljus brinner pä bordet. En ugnsviska står i 
spiselvrän. Bumburra sitter ensam och kardar ull. 



RUMBURRA 

(sjunger på melodien af den gamla vaggvisan). 

Sof, mitt lilla yllegarn, 
sof, på kardans tinnar! 
Ulltapp är mitt lindebarn, 
ulltapp, som jag tvinnar. 
Världen, liksom kardan, är, 
full af taggar och besvär, 
sof mitt lilla lindebarn, 
sof på kardans tinnar! 



208 LÄSNING FÖR BARN 

Litet barn, när du blir stor, 
tar jag mjuka locken, 
spinner dig sä fin som flor 
på den snälla rocken. 
Hjulet surrar, tiden far, 
liten ulltapp blir så rar. 
Litet barn, när du blir stor, 
spinns du lång på rocken. 

Men här sitter jag och kardar och glömmer att min 
man, den store Bumburrifex, snart kommer hem. Ja, stor 
är han, det är säkert, men han finge hellre vara mindre 
än ett möss, om han lade af sina fula oseder. Det är 
liksom litet ruskigt emellanåt att vara fru åt en röfvare, 
trollkarl och människoätare. Men hvad hjälper det? Nå- 
gon syssla skall man ha här i världen. Min gubbe är pä 
sitt sätt en hederlig karl. När han röfvar något, så är det 
af andra röfvare. När han trollar, så är det bara för ro 
skull ; något skall han roa sig med, gubben stackare, på 
lediga stunder. Människor äter har aldrig annars, än när 
han är alldeles glupsk och när jag inte har nog mat i 
skåpet. Som nu till exempel. Det vore minsann inte 
godt för små barn att väga sig hit nu, när jag bara har 
en tupp i grytan. Isynnerhet soldatbarn. Nå^ för den 
saken kan jag vara trygg. Det är ett vargaväder i skogen ; 
det regnar som om himmelen vore öppen. Jag tänker 
Musti fattig är glad att krypa i hundkojan därute. 
(Musti skäller utanför: wow, wow, wow!) 

BUMBURRA. Jaså, gubben min kommer hem. Och 
jag, som bara har en tupp till aftonvardi Jag har väl 
en gris också, men det är julgrisen. (Hon öppnar dörren, 
Rote och Vera stiga in.) Hvad i alla dagar 1 Två barn! 

ROTE. Kära mor, var så beskedlig och gif natt- 



SANNINGENS PÄRLA 209 

kvarter åt tvä fattiga barn, som äro genomväta af 
regnet. 

BUMBURRA. Packa er strax er väg! Ha vi rum 
för allt följe, som stryker omkring i skogen? 

VERA. Vi ha hvarken far eller mor. Vi ha gått 
vilse i mörkret, och skogen är full af vargar. 

ROTE. Då sågo vi på långt håll ett ljus och blefvo 
så glada att träffa en stuga i skogen. 

BUMBURRA. Glada? Jo, ni vore sä lagom glada, om 
ni visste hvart ni ha kommit. Bättre vore för er att 
sofva i vargens kula. Men jag får väl se till hvad jag 
kan göra för er. Bli ni uppätna^ sä skyll inte mig. 

ROTE. Hvem skall bli uppäten? 

BUMBURRA. Ni eller jag; men inte lär det bli jag, 
kan jag tro. Ni skall veta, att min man, den store Bum- 
burrifex, är en människoätare. 

VERA. Hu, Rote, kom låt oss gå härifrån; jag är 
så rädd. 

ROTE. Mor vill bara skrämma oss litet. 

BUMBURRA. Inte kan ni stanna här, och inte kan 
ni gå ut till vargarna. Nå, så stanna då kvar. Det blir 
kanske något råd, bara ni ej äro soldatbarn. Min gubbe 
är ond på soldaterna, för det de inte låta honom röfva 
i fred, och därför brukar han emellanåt äta upp deras 
barn. 

VERA. Hör du, Rotel Han är också en röfvarel 

ROTE. Vår far var soldat, det skall jag aldrig för- 
neka. Men nog vet jag ni hjälper oss, kära gumma. 

BUMBURRA. Aj, aj, det var värre. AhS, stackars 
barn! Men se, julgrisen måste jag spara ändå. (Musti 
skäller: wow, wow, wowl) Se så, fort med er in uti ull- 
korgen, och rör er inte, om lifvet är er kärt. (Hon stoppar 
dem i ullkorgen och breder ett täcke öfver dem. Musti skäller 



210 LÄSNING FÖR BARN 

ånyo.) Nå, nä, Musti, lagom väsen, jag kommer' strax. 
(Hon öppnar dörren. Fantus klifver in.) 

BUMBURRÅ. Återigen en, som har brädt att bli 
uppäten I Nu har jag fem att sköta: tre barn, en tupp 
och en julgris! 

FUNTUS. Hvad för slag? En gris? Kan man få 
sig en syltfot? Oho, jag behöfver mig nya fötter, jag 
har trafvat sönder mina gamla. Finns här en hofslagare> 
att jag kunde få mig ett par duktiga hästskor? 

BUMBURRA. Hvad är du för en människa? 

FUNTUS. Jag är ingen människa, jag är Funtus i 
Furusund. Mäster Tulpan körde bort mig från kvarnen 
för att jag sade till honom: Mäster, sad' jag, inte 
var det de fattiga barnen, som trampade ned edra blom- 
stersängar, det var vi allihop, sad' jag. Axe sprang 
först öfver sängarna. Katte bröt af tulpanen, och jag 
ramsade åt mig en hel näfve med stiekelbär, sad' jag. 
Du ljuger, sad' Axe. Akta dina ben, sad' Katte. Vill 
du packa dig, sad' mästarn. Och så sprang jag så 
långt vägen räckte, och när vägen var slut, kom jag hit 
utan fötter. 

BUMBURRA. Det vorc skada på den där palten, jag 
tycker om honom. (Musti skäller: wow, wow, wowl) Fort, 
ställ dig i vrån därborta bakom granrisruskan, och rör 
inte en fena, förrän jag ropar digl 

FUNTUS. H varför det mor? 

BUMBURRA (för honom i vrån). För att min gubbe 

tycker om paltar. (Det bultar pä dörren.) Nå, nå, jag 
kommer, jag kommer. (För sig.) Jo, nu är det väl till> 
ställdt. Och jag, som inte törs slakta julgrisen I (öppnar 
dörren.) 



SANNINGENS PÄRLA 211 

BUMBURRIFEX (inträder). 

Nä, Burra, säg, hvad har du nu till mat? 
Jag är sä genomglupsk som en krabat. 
Jag sprungit hela da'n med sjumilstöflar 
och hängt upp röfvare som tusan böflar. 
Åt den där torpargumman, som du vet, 
hon som förlorade sin enda get, 
jag trollade en rödhvit ko i stället, 
och hvad den stackars käringen blef flat! 
Men säg mig, Burra, hvad har du till mat? 

BUMBURRA. 

Du skall fä tuppstek, mör som refbensspjället, 
det tycker du ju om? Jag undrar, jag, 
om du ej ätit något förr i dag. 

BUMBURRIFEX. 

Två ekorrar, en katt, en liten hund 

och två små björnar. Det förslår ej mycket. 

BUMBURRA. 

(framsätter åt honom den stekta tuppen). 

Nej, se den tuppen 1 Se det rara stycket 1 
Det kan just vattnas kungen själf i mund. 

BUMBURRIFEX (i det han äter). 

Ja, kungen! Du må tro, nu är han ond! 
Du har ju hört om det där pärlesmycket, 
som drottningen har fått utaf en fe? 
Nu har hon tappat det! 

BUMBURRA. 

Ah, kan man se! 



212 LÄSNING FÖR BARN 

BUMBURRIFEX. 

Och sedan .... (i det han vädrar med näsan.) 
Men här luktar kristet blod! 

BUMBURRA. 

Ät på, min gubbe, ät, och gnaga benen! 

BUMBURRIFEX (äter). 

Nu trummas ut, att den som hittar stenen, 

nej, pärlan, menar jag, den skall ... (nyser) Bestämdt 

här luktar kristet blod! 

BUMBURRA. 

Jo, nätt och jämt, 
det är min katt, min gamla gråa iVlurre. 
A, gnaga du på tuppen, kära Burre! 

BUMBURRIFEX (gnagerV 

Jo, den som hittar pärlan, han får nåd 
och blir åtminstone geheimeråd. 
Det hade jag kanhända lust försöka. 

(Vädrar ånyo och stiger upp.) 
Men . . . aldrig kan det vara katten, mor! 
Jag vädrar barn . . . små barn . . . (Han nyser.) 

BUMBURRA (söker hindra honom). 
Så dumt du tror! 
Prosit, min gubbe! Låt nu bli att stöka. 
Det är kanhända Mustis sjuka tass . . . 

(Hindrar honom från korgen.) 
Nej, där i korgen är ett kålrotslass. 

(Hindrar honom från vrån.) 
Och där i vrån ett gammalt korfskinn hänger. 



SANNINGENS PÄRLA 213 

BUMBURRIFEX 

(i det han framdrager Funtus). 

Är det ett korfskinn? 

FUNTUS. 

Hu så styggt han blängerl 

BUMBURRA (för sig). 

Det är förbi med paltenl 

BUMBURRIFEX. 

Det var skönt! 
Här får man sig en stek. Min möda blir belönt. 

FUNTUS. Nådig herr människoätare, skona mitt uoga 
lif, jag är bara skinn och ben, som ni ser. Var så god 
och ät hellre upp den otäcka gårdshunden, han har en 
bra päls, ni skall bli riktigt varm invärtes. 

BUMBURRIFEX. Svara mig, har din far varit soldat ? 

FUNTUS. Min farbror är mjölnare och heter Mylly 
Matti, nog känner ers nåd honom, han var bekant med 
Tattar Dara och Fride och Frode. Gå till honom, så 
får ni en mjölsäck som duger till gröt, och jag duger 
inte till välling en gång. 

BUMBURRIFEX. Om här funnes något soldatbarn, 
skulle jag släppa dig lös. 

FUNTUS (skriker). Finns här ingen soldat, som har 
öfverlopps barn? 

ROTE (kryper ur korgen). Här är jag, och min far 
var soldat. 

BUMBURRA (för sig). Nå, den är då riktigt ifrig att 
bli stekt till kvällsvardi 

BUMBURRIFEX Se på kålrötterna, som också få 



214 LÄSNING FÖR BARN 

fötter under sig! Jaså, du är ett soldatbarn. Vet 
du också, att jag är hungrig och ämnar äta upp dig på 
fläcken? 

ROTE. Ja, det vet jag. 

BUMBURRIFEX. Nå, hvarför hölls du inte i korgen, 
din narr? 

ROTE. För att du ville äta upp Funtus, och Funtus 
bar sagt sanningen, när de andra Ijögo på oss. 

BUMBURRIFEX. Där äro väl inte flera kålrötter i 
korgen?' (Rote tiger.) Ljug litet, min gosse, ljug en 
smula, så går det dig väl bär i världen. Det är ju 
mången som menar, att en liten nödlögn aldrig kan 
skada. 

BUMBURRA (knycker Rote i sidan). Ljug litet I Ljug 
på bara! 

FUNTUS (knycker honom i andra sidan). Kära du, 
ljug litet! Bara till husbebof! 

ROTE. Nej, jag ljuger aldrig. Men jag svarar blott 
för mig själf och förråder ej andra. 

BUMBURRIFEX. Det var mig en baddare. Nå, jag 
kan ju själf titta i korgen, sedan jag ätit upp dig. Lägg 
tröjan af dig, så smakar du bättre. 

BUMBURRA (för sig). Att jag skulle ha bara en stekt 
tupp! 

FUNTUS (skriker). Han äter upp oss! Han äter upp 
oss! Finns här inte något öfverloppsbarn? 

VERA (tittar upp ur korgen). Kära människoätare, låt 
Rote vara och ät hellre upp mig! 

BUMBURRIFEX. Aha! Där är en liten rofva bland 
kålrötterna. Hon skall smaka mig godt till efterrätt. 

BUMBURRA (går ut). Nej, om det också vore en 
påskgris, så måste han nu i grytan. 

ROTE (rycker^en sabel frän väggen). Vågar du röra min 



SANNINGENS PÄRLA 215 

lilla syster, sä gör jag med dig som David gjorde med 
Goliath! 

BUMBURRiFEX. Nå, hur gjorde David med Goliath? 

ROTE. Högg hufvudet af honom. 

BUMBURRIFEX (skrattar med full hals). Hahaha, nej, 

det var det roligaste jag på länge har upplefvat. Hugga 

hufvudet af mig? Nej, det är för tokigt, hahaha, hahaha! 

(Funtus smyger sig bakom Bumburrifex, lägger krokben för 
honom och drar honom omkull.) 

FUNTUS. Skynda dig, Rote, här är Goliath, och du 
är David. 

ROTE (med lyftad sabel). Lofvar du att inte göra 
illa åt någon af oss? Annars är jag tvungen att slå 
ihjäl dig, människoätarel 

BUMBURRIFEX (fortfar att skratta där han ligger pä golfvet). 
Nej, håll — hihihi — jag skrattar ihjäl mig — hohoho — 
det var det värsta jag nånsin har sett — uhuhu, hihihi, 
hohoho 1 Tappre hjälte, skona mitt lifl 

ROTE. Ja, skratta du, men lofva mig hvad jag be- 
gär, annars . . . 

FUNTUS (härmande). Uhuhu ! Hohohol Ljug litet, 
min gosse, så går det dig väl här i världen! Vet du 
också, att jag är hungrig och ämnar äta upp dig på 
fläcken! Lägg tröjan af dig, så smakar du bättre. 

BUMBURRIFEX. Nej jag står inte längre ut, — jag 
dör af skratt. Och till på köpet har jag ej fått mer än 
en mager tupp. 

BUMBURRA (återkommer). Hvad är det jag ser, min 
gubbe ligger raklång på golfvet! Understa ni er, barn, 
att vara näsvisa mot den store Bumburrifex? Vet ni 
inte, att han kan i ögonblicket förvandla er alla till 
kråkor? 

FUNTUS (kryper i vrån). Hu, jag tycker redan att jag 
känner en kråkfot i min vänstra stöfvel! 



216 LÄSNING FÖR BARN 

ROTE. Vill du lofva, att ej göra oss illa? 

BUMBURRiFEX. Hjärtans gärna, men på det villkor, 
att jag får mig mera till mats. 

BUMBURRA. Här, kära gubbe, här har du jul- 
grisen; det går väl inte af för mindre nu, kan jag tro^ 

BUMBURRIFEX. Vare sagdt, så sluta vi fred. 

ROTE (sticker sabeln i slidan). Nu kan du stiga upp. 
Jag hugger ej hufvudet af dig. 

BUMBURRIFEX (uppstiger). Och jag äter ej upp dig. 
Den ena grisen kan vara så god som den andra. 

FUNTUS (med värdighet till Bumburrifex). Du kan be- 
hålla tröjan på dig. Jag skonar ditt lif. 

BUMBURRA. Jag har ett förslag. Vi gå alla till 
staden och söka drottningens pärla. Hvem vet hvad 
som kan hända. Drottningen har fått henne af San- 
ningens fé. 

ROTE. Vi följa med. 

BUMBURRIFEX. Topp I Hittar jag pärlan, så blir 
jag hofröfvare, geheime-trollkarl och kunglig människo- 
ätare. 

FUNTUS. Och hittar jag pärlan, så blir jag stor- 
funtus af Furusund. 

Sång, 

VERA. 

Månntro jag, stackars lilla, 
törs krypa ur min korg? 

BUMBURRIFEX. 

Jag gör dig intet illa, 
haf därför ingen sorg! 



SANNINGENS PÄRLA 217 

I\OTE. 

Vi låta oss ej skrämma; 
vår fader var soldat! 

FUNTUS. 

Men Funtus, som är hemma 
från kvarnen, vill ha mat. 

BUMBURRA. 

Kom, kära barn, till spisen; 
vår kvällsvard skall bli bra: 
min gubbe äter grisen 
och ni syltfötterna. 

BUMBURRIFEX. 

Nej, grisen, som hit flugit, 
gif den åt barnen du, 
ty hade barnen ljugit, 
så åt jag upp dem nu. 

ALLA. 

Ett ärligt ord, det duger 
och varar längst ändå. 
Hur bra man också ljuger, 
får man med skammen gå. 
När samvetet är mätarn, 
som stakar lifvets stig, 
skall själfva människoätarn 
till sist bli god mot dig. 

(Slut på andra äfventyret.) 



15. — Topéliua^ Läsning för barn II. 



218 LÄSNING ^-ÖR BARN 



TREDJE ÄFVENTYRET. 



Torget utanför kungens slott. På ena sidan eu brunn, på andra 
sidan träd. Folk går fram och tillbaka. En gumma bjuder ut 
äpplen och grönsaker. En laukkurysse bjuder ut halsdukar och 
band. En liten flicka bjuder ut bär. En tiggargosse begär. 



GUMMAN MED ÄPPLENA. 

Nu står hela skogen af äpplen full, 

hähå! 

Och äpplena äro af klaraste gull, 

hähå I 

Och den som vill plocka 

båd' trinda och tjocka, 

för mig skall han krusa och niga och bocka, 

håhå, håhå, håhå! 

LAUKKURYSSEN. 

Men vill du spatsera i skogen ibland, 

hähäl 

så måste du köpa dig halsduk och band, 

håhå! 

Och innan du slutar, 

kanhända jag prutar 

och ger dig på köpet två russende strutar, 

håhå, håhå, håhå I 

FLICKAN MED BÄREN. 

Och vill ingen köpa så röda små bär? 

Håhå! 

Se, hela min rikdom i korgen är, 

hå åhl 



SANNINGENS PÄRLA 219 

En penni för stycket 

är inte för mycket, 

men vill ni ge mindre, beror det af tycket, 

hähå, håhå, håhäl 

TIGGARGOSSEN. 

Jag kommer frän norden så längt hitut, 

hähäl 

Vär äker är frusen, vårt bröd är slut, 

håbål 

Men Herren som föder 

små sparfvarnes bröder, 

han skall också höra den arme, som blöder. 

Håhå, håhå, håhå! 

(Under tiden ha Rote och Yera inkommmit frän ena sidan 
och frän andra sidan Fiken, Katte, Galle och Matte. Fiken och 
Matte samt gumman och laukkuryssen lägga slantar i tiggargossens 
mössa.) 

FLICKAN MED BÄREN. Kära du, jag har inga pengan 
men här skall du få hela min korg. Är du hungrig, 
så ät. 

TIGGARGOSSEN. Nej, tack skall du ha. 

ROTE. Jag har heller inga pengar, men min tröja 
är bättre än din. Kom så byta vi tröjor. (De byta tröjorna.) 

VERA. Och här skall du få min halsduk. 

TIGGARGOSSEN. Tack skall ni ha. 

KATTE (till Calle). Ser du, Calle, där hänger ett rödt 
band ur ryssens väska. Ryck sakta ut bandet, så länge 
jag talar med ryssen, och gif det sedan åt mig. 

CALLE (sakta). Men det är synd att stjäla. 

KATTE. Ah^ den som kan ljuga, kan också stjäla. 
Det vet ju ingen; man nekar till allt. 

CALLE. Ja, det är sant. 



220 LÄSNING FÖR BARN 

KATTE (till ryssen). Nej, så vackra hahdukar ni har! 
Fär jag se på dem? Hvad begär ni för dem? 

LAUKKURYSSEN. Skall det vara den dobra duks 
eller den karaschå duks? Den dobra duks kostar en 
rublej, men lilla duschinka får den för femti kopek. 
(Under tiden stjäl Calle det röda bandet och smyger det &t Katte.) 

KATTE. Ack, hvad ni är beskedlig. Vill ni sälja 
r] liken för tio kopek? 

LAUKKURYSSEN. Paschalusta — fyrti kopeks? 
Trettioåtta kopeks. Nå, tretti kopek för den dobra duks! 
Nålar och bands, skall det varas? (Han söker bandet.) 
Voj, min röde band! Polis! Polis! Durak har stulit 
min röde band. (Det blir tumult på torget. Rote råkar oför- 
varandes stöta omkull äppelgummans korg.) 

ÄPPELGUMMAN. Polis! Polis! Mina äpplen! Mina 

gulläpplen ! 

(Trädgårdsmästar Tulpan inkommer med Axe och Skida. 
De äro alla mycket grant klädda.) 

TULPAN. Hvad är här för väsen? Ur vägen, patrask, 
för kungens trädgårdsmästare! 

AXE. Ur vägen, patrask, för kungens trädgårds- 
mästares barn! 

ÄPPELGUMMAN (tager Calle i rocken). Det var han, 
som stjälpte omkull min korg! 

ROTE. Nej, det var jag. Förlåt mig, det var oför- 
varandes; men vill ni ha betaldt, så kan ni taga min 
mössa. (Gumman tager hans mössa.) 

LAUKKURYSSEN (till Rote). Durak! Det var du, som 
stulit min röde band! 

KATTE. Ja, visst var det han. Calle och jag vi 
sågo det med våra egna ögon. Är det ej sant, Calle? 

CALLE (förlägen). Ja, det är sant. 

TULPAN. Aha, man känner igen den slyngeln. Det 



SANNINGENS PAP.LA 221 

var han, som bröt af min stora tulpan. Och nu har 
han stulit till pä köpet. 

ROTE. Det är ej sant. Jag kan ej ljuga, och där- 
för kan jag ej stjäla heller. 

TULPAN. Tyst, där kommer kungens härold. Ur 
vägen för oss, som höra till hofvetl 

(Härolden marscherar högtidligt in och uppläser föl jande plakat :) 
Vi Amundus den tjugonde, konung af Mesopotamien, 
storherre till solens uppgång och nedgång, grefve af mån- 
skenet, friherre af Drakeland och bundsförvant till den 
stormäktiga Veritas, drottning öfver Sanningens rike, 
etcetera, etcetera, etcetera, göre veterligt: 

Alldenstund en vacker dag 

vår gemål, fru Amandilla, 

plågades af törst rätt illa 

och af nådigt välbehag 

täcktes luta höga munnen 

till att dricka här ur brunnen, 

men därvid olyckligtvis 

föll ifrån vår drottnings änne 

pärlan af omätligt pris, 

som var fordom skänkt åt henne 

utaf drottning Veritas; 

alltså nu förständigas 

hela kungens land och rike, 

att dess alla undersåter 

månde söka skaffa åter 

denna pärla utan like. 

Därföre vår vilja är, 

att de alla, gamla, unga, 

arma, rika, lätta, tunga, 

klifva ned i brunnen här. 



222 LÄSNING FÖR BARN 

Och mä hvar och en besinna 
lönen för ett slikt besTär. 
Hvem än ödets gunst beskär, 
att den dyra pärlan finna, 
han skall vara kungen kär, 
han skall ock hans ynnest vinna. 
Men tillika vare sagdt, 
eEter Sanningens furstinna 
står osynlig här på vakt 
och har öfver brunnen makt, 
att den som en gång har ljugit 
blott så länge blixten flugit 
och en svala blinkat har, 
den skall klifva upp ur brunnen 
med ett märke omkring munnen, 
som skall vittna hvad han var 
och i all hans lefnads dar 
stå som lögnarmärke kvar! 

Detta är vårt bud och befallning, som skedde i vårt 

kungliga slott i dag den femtonde hujus detta, ^r. 

Amundus. 

ALLA. Lefve kungen 1 

(Kungen och drottningen inkomma med hela sin svit och 
sätta sig på troner, som föras med.) 

KUNGEN. God dag, mitt folk! 

DROTTNINGEN. God dag, kära folk! Hur står det till? 

TULPAN. Tackar som frågar, nådiga fru drottning, 
det slarfvar ju af, en dag om sänder. Jag önskar jag nu 
hade den vackra tulpanen, som jag ämnat till kröningen, 
men de här tiggarungarna bröto af henne, och dessutom 
ha de stulit, litet här och litet där. 

KUNGEN (till Rote). Jaså, hvad är du för en? 



SANNINGENS PÄRLA 223 

ROTE. Jag heter Rote, och min syster heter Vera. 
Vår far var soldat och har stupat i kungens tjänst. Vi 
äro oskyldigt anklagade, och till bevis därpå vill jag 
nedstiga i Sanningens brunn. 

KUNGEN. Nej, vänta litet, min gosse, tills folket 
samlats. Jag tycker om dig. 

DROTTNINGEN (till Vera). Du ser snäll ut. Det vore 
skada om du skulle redan ha lärt dig att ljuga och stjäla. 

VERA. Ånej, fru drottning. Då skulle jag ej kunna 
sjunga min mammas visa. 

DROTTNINGEN. Nå, sjung din mammas visa, så får 
jag höra. 

VERA. Jag vet inte om jag törs. Ty, ser drott- 
ningen, det är en visa om pärlan. 

KUNGEN. Ja, sjung du, min lilla flicka, så ha vi 
något att göra, medan vi vänta. 

VERA (sjunger). 

Där satt en ängel på molnets rand 

och såg på världenes villa. 

Där var så mörkt uppå jordens strand, 

det tyckte ängeln var illa. 

Och där var falskhet och lögn och svek, 

det tyckte ängeln var ledsam lek, 

och då grät ängelen lilla. 

Då föll hans vackra, hans klara tår 
och blef en pärla i hafven; 
där låg hon gömd uti tusen år, 
förgäten, glömd och begrafven. 
Och alla sågo den pärlans glans, 
men ingen visste hvar pärlan fanns, 
så djupt, så djupt uti hafven. 



224 LÄSNING FÖR BARN 

En dag sä rodde . . . (Hon stannar.) 

DROTTNINGEN. Fortsätf, milt barn I 

VERA (börjar ånyo.) En dag så rodde . . . (Med gråten 
i halsen.) En dag så . . . 

KUNGEN. Aha, jag förstår. Du har narrals, och 
därför kan du ej sjunga visan till slut. 

VERA (snyftande). Del var så all . . . i natt tog jag 
fast en loppa . . . och så sad' jag: nu skall du få hoppa 1 . . . 
Och så . . . och så lade jag henne i ... i ett glas vatten I 

DROTTNINGEN. Ack, du lilla oskyldiga vän, Gud 
gifve iogen af oss hade en större falskhet att ångra I 

TULPAN. Herr konung, här får jag den äran att 
presentera mina barn, den rara Axe och den snälla, 
blomstrande Skida. 

AXE (skrapar med foten). Mjuka tjänare! 

SKIDA (niger förnämt). Mjuka Ijänarinnal 

KUNGEN. Jag tycker att det där axet och den där 
skidan behöfde en smula trö^^kas . • . Den där ser just 
ut som en tröskmaskini Hvad är ni för folk? (Bumbnrri- 
fex, Bumburra och Funtus komma in.) 

BUMBURRiFEX. Herr kung, jag är den store Bum- 
burrifex. Jag har ledsnat att trolla, röfva och äta upp 
människor bara för ro skull. Och efter kungen kan be- 
höfva en sådan karl som jag, så har jag tagit min ränsel 
med mig. 

BUMBURRA. Ja, i den bruka vi stoppa alla elaka barn. 

FUNTUS. Och jag är Funtus i Furusund. Jag har 
blifvit så fel för det jag haft för litet att göra. Därför 
skall kungen vara så god och göra mig till polismästare, 
så får jag springa tillräckligt, om jag vill få fatt alla 
skälmar i världen. 

KUNGEN. Det är bra, jag tar er alla i min tjänst. 



SANNINGENS PÄRLA 225 

Men nu är det tid att söka pärlan. Härold, förkunna 
mitt bud för folkeli 

(Trumpetstötar. Härolden förkunnar:) 

Kungens bud och vilja är, 
att tills pärlan blifvit funnen, 
skola alla mänskor här 
krypa nu på stund i brunnen. 

(Musiken spelar upp en marsch och alla, utom kungen, 
drottningen och härolden, klifva, den ena efter den andra, ned i 
brunnen.) 

KUNGEN. Nu är hela mitt folk i putten. 

DROTTNINGEN. Men kära du, huru kunna de alla 
få rum där nere? 

KUNGEN. Var obekymrad, brunnen är ofantligt stor 
nedtill, och dessutom har jag låtit pumpa bort vattnet. 
Mörkt är där, som i lögnens rike, men därför lyser San- 
ningens pärla blott desto klarare. Den sannfärdigaste 
skall finna henne, men alla lögnare och bedragare skola 
få ett märke för all deras tid. Den goda fén har tänkt 
på mitt rikes bästa. Elon skänker mig ett medel att 
skilja de goda från de onda. 

DROTTNINGEN. Ack, få se, få se, om någon hittar 
Sanningens pärla! 

RÖSTER I BRUNNEN. Pärlan är funnen! Pärlan 
är funnen! 

(Trumpetstötar. Härolden utropar:) 

Kungens bud och vilja är, 

att sen pärlan nu är funnen, 

skola alla mänskor här 

krypa strax på stund ur brunnen. 

(Nu börjar den ena efter den andra krypa ut i följande 
ordning: först komma Rote och Vera med en liten svart prick 
på kindbenet. Vera lämnar åt drottningen Sanningens pärla.) 



226 LÄSNING FÖR BARN 

DROTTNINGEN. Tack, min liUa flicka. Jag är mycket 
glad att du funnit pärlan. Du skall bli mitt eget barn, 
och sedan skall du inte narras sä mycket som för en 
loppa en gång. 

VERA. Nådig fru, Rote och jag funno pärlan på 
samma gång. 

KUNGEN. Du, Rote> skall bli min egen gosse. Men 
hvad ser jag? Du har en liten svart prick på kind- 
benet! 

ROTE. Ack, herr kung, jag har också bedragit. 
Jag har lagt ut snaror för sidensvansarna; jag har lockat 
dem med rönnbär, och det var falskhet af mig. 

KUNGEN. Ja, där ser man, att ingen är här i värl- 
den fullkomligt ren. Alla ha vi någon gång brutit mot 
den heliga Sanningen. Endast änglarna äro rena inför 
SanningeniB ansikte. Men se, där kryper en annan ur 
brunnen. 

(Funtus kryper ut. Han bär en half svart ring kring öfra 
läppen.) 

FUNTUS. Ack, herr kung, jag har ljugit af fruktan, 

men jag har ångrat mig efteråt. 

KUNGEN. Därför har du en half ring, min gosse. 

(Fiken och Matte krypa ut. De ha mer än en half ring 
kring munnen.) 

FIKEN. Ack, herr kung, vi ha förtegat sanningen . . . 

MATTE. Vi visste, alt Rote och Vera voro oskyl- 
diga, och det gjorde oss ondt, men vi tego ändå. 

KUNGEN. Jag ser det på er mun, mina barn. 
(Tulpan kruper ut, suddig om munnen.) 

TULPAN. Ack, herr kung, jag har trott på lögnen 
och ljugit själf, af harm emot Rote och Vera I 

KUNGEN. Därför skänker jag din trädgård åt dem. 

ROTE OCH VERA. Nåd, herr kung, nåd I 



SANNINGENS PÄRLA 227 

KUNGEN. Nä, vi få se, om han bättrar sig. Men 
hvem kommer där med så svarta ringar? 

(Axe och Skida krypa ut. De ha stora svarta ringar kring 
hela munnen.) 

SKIDA. Ack, herr kung, vi ha ljugit förskräckligt 
på Rote och Vera. 

AXE. Ack, herr kung, det var jag, som trampade 
pappas tulpan. 

KUNGEN. Nå, så skall också Bumburrifex taga er. 

ROTE OCH VERA. Nåd, herr kung, nåd! 

KUNGEN. Ja, det kommer an på. Men för er 
skull ... vi få se. 

DROTTNINGEN. Nej, men se på de där! De se ju 
ut som lifslef vande morianer! 

(Katte och Calle krypa ut. Calle är alldeles brun och Katte 
alldeles svart i ansiktet.) 

CALLE. Ack herr kung, jag har ljugit och jag har 
stulit, men jag är oskyldig, Katte har narrat mig. 

KUNGEN. Du lilla bof, du är visst icke oskyldig, 
du visste rätt väl att du gjorde illa, och därför skall 
Bumburrifex taga dig utan barmhärtighet. 

KATTE. Det är rätt åt honom, herr kung. Nej, 
den otäckingen, hur han kan ljuga på mig, som aldrig 
gjort någon mänska för närt 

KUNGEN. Jaså, och du är likväl den svartaste af 
dem alla! Hvad är det för ett rödt band, som sticker 
fram ur din klädningsficka? 

CALLE. Det är det bandet, som hon bad mig stjäla 
af laukkuryssen. Och medan jag stal, talade hon vän- 
ligt med honom och låtsade handla. 

KATTE. Du ljuger. Jag säger dig att du ljuger, så 
lång du är! Ack jag stackars oskyldiga flicka! (Hon 



228 LÄSNING FÖR BARN 

låts gråta.) Han har stuckit bandet i min 6cka för att 

skylla pä mig. 

(Bumburrifex kryper upp. Han har flera svarta streck, men 
ej bland de värsta.) 

KUNGEN (till Katte.) Det är synd att ljuga, och det 
är synd att stjäla. Det är ännu värre synd att locka 
andra till lögn och tjufnad. Men den största synden af 
alla är att hyckla vänliga ord, när man förr&der sin med- 
människa. Betrakta den där människoätaren. Han har 
röfvat och gjort många onda gärningar, men han är inte 
sä svart som du. Och därför skall han taga dig utan 
pardon. 

ROTE OCH VERA. Nåd, herr kungl Nåd, nåd, herr 
kung I 

KUNGEN. En konung kan skänka nåd åt mördare 
och röfvare, men förräderi är den svartaste synd och 
kan aldrig få nåd, hvarken i himmelen eller på jorden. 
Tag henne, Bumburrifex! 

KATTE. De ljuga, de ljuga, alla människor Ijogal 
Våga dig baral Jag skall klösa digl 

BUMBURRIFEX (tager Katte och Calle och för bort dem). 
Se så, kom bara, kom bara! Nu får jag mig en frukost 

med godt samvete. 

(Under tiden ha Bnmburra och alla de andra krupit npp, 
mer eller mindre duskiga i ansiktet.) 

KUNGEN. Nu ha vi skipat rättvisa, och nu skola 
vi vara glada igen. Se, där kryper hela mitt folk ur 
putten, och allesamman behöfva de tvättvatten i dag. 
Ja, hvem vet hur det gått med mig själf, om jag tittat 
ner i Sanningens brunn! Nu skall här bli kröning och 
stort kalas. Alla gummor skola få kaffe, och alla barn 
skola få plättar. Prins Rote skall dricka alla raska 
gossars skål, och Funtus i Furusund skall springa om- 
kring med brickan. 



SANNINGENS PÄRLA 229 

FUNTUS. Lefve kungen! 

DROTTNINGEN. Och pHnsessan Vera skall hålla 
dockbröllop med alla snälla flickor. Men hur var det, 
min lilla Vera, med tredje versen af din mammas visa? 

VERA. Ja, nu minns jag. Den var så här: 

En dag så rodde ett litet barn, 

Guds eget barn, uppå fjärden. 

Och pärlan flöt som ett gyllne flarn, 

och barnet tog den på färden. 

Och pärlan lyste med himmelsk glans, 

och sen den pärlan i hafvet fanns, 

så blef det ljust uti världen. 

ALLA. 

Du sköna pärla från himlens vår, 
du jjufva stjärna, du klara, 
som fallit ned, lik en änglatår, 
till jordens mörker och fara; 
ack, helga Sanning, lys du vår stig, 
och lär oss evigt att älska dig, 
så att Guds barn vi må varal 

(Slut på tredje äfsrentyret.) 



230 LÄSNING FÖR BARN 



Årstiderna. 

(Skolflickor till sin lärarinna.) 
ScBhen föreställer ett skolrum med skriftafla. 

Personer: 

Satumia. 

Drifva: vintern (pälsklädd, med skridskor i handen). 

Maja: våren (grön, med blommor). 

Julia: sommaren (röd, med solfjäder). 

Lucia: hösten (gul, med äpple). 

SATURNIA. 

En himmelsblå godmorgon, ädla fröken! 
Kanhända har jag ej den höga äran 
att vara känd? Jag är Satumia, 
gemål åt rikshofmästaren Saturnus, 
han, som därborta bakom tidens haf 
förvaltar herregodset Stjärneborg. 
Min hedersgubbe är till åren kommen, 
men kry och rask. Han håller stjärnorna 
på hög befallning i behörig tukt 
och griper flinkt kometerna i kragen, 
när de få lust att stångas med vår jord. 
Hvad det beträffar, som malisen påstår, 
att han uppäter sina egna barn, 
är, på min ära, det gement förta!. 



ÅRSTIDERNA 231 

Jag frågar: kan en sådan saga tros, 

när jag, hans fru, har fyra söta flickor? 

Ni skall få se dem, fyra rara smultron, 

nyss plockade i Stjärneborgska backen. 

Jag för dem med mig, eftersom jag kommit 

för deras bästa med en bön till er. 

Det är nu så, som ni väl kan förmoda, 

att barnen göra ju så mycket bråk. 

Än trilla de i vägen för vårt husfolk, 

planeterna; än taga de min muff 

och draga den som hufva öfver solen; 

än rita de en krumelur på månen 

och djärfvas påstå, det är mitt porträtt. 

Kort sagdt, jag har förtvifladt snälla flickor, 

men rysligt öfverdådiga, och klagomål 

hör jag beständigt öfver dem från jorden, 

när de gå ut på pappas ärender. 

Se, därför (niger), ärade och rara fröken, 

så har jag tänkt att sätta dem i skola, 

för att få folk af dem. Och eftersom 

jag icke vet på denna jorderingen 

en så förträfflig skola, som just er, 

att hålla styr på yra nippertippor, 

så kommer jag nu med en ödmjuk bön, 

att mina barn få plats i första klassen, 

om icke högre. Var så god, förhör dem! 

De äro, som ni ser, naturens barn, 

ohyfsade, vindsnabba, fågelfria . . . 

Var god, gör folk af dem! Se här är en! 

(Drifva inträder.) 
Det är min äldsta dotter, lilla Drifva! 
Hon har haft frossan, stackare, i år 
och legat bäddad under hvita kuddar. 



232 LÄSNING FÖR BARN 

Det syns på hennes alltför bleka hy. 

Men jag försäkrar, hon är ej den sämsta 

i skridskoklubben och pä skidorna. 

Stig fram, mitt barn, nig vackert, var ej blyg I 

DRIFVA. 

Jag är den frasna vinter, 
som i min dräkt af snö 
pä snabba skidor slinter 
och ristar frusen sjö. 
De mörka moln mig hölja, 
min natt, han är så lång; 
min sjö har ingen bölja, 
min skog har ingen sång. 

Men låt mig ej dig skrämma; 
min brasa sprakar blid, 
och där är sagan hemma 
med lek och aftonfrid. 
Mitt mörker snart du glömmer, 
när tänd din julgran står, 
och i min päls jag gömmer 
min lilla syster Vår. 

SATURNIA. 

Dyk fram ur drifvan, Maja I Lata Maja! 
Hon låter då beständigt vänta på sigl 

(Maja framträder ur pälsen.) 

Där är hon. Barn, har du din sippa plockat 
och dansat din kadrilj med myggorna? 
Hur mådde göken? Galär han perfekt? 
Och bäcken, målar han i gossens kvarn? 



ÅHSTIDERNA 233 

Det får jag säga dig, min lilla kråka, 
001 du försummar dig en annan gång, 
så får du mindre nöjaktigt i framsteg. 
Nå, nig din piruett för fröken nu! 

MAJA. 

Jag är den glada våren, 
som vaknar upp ur snön 
och torkar frusna tåren 
från fältet och från sjön. 
Jag kommer sent till norden 
och dröjer här så kort: 
det vackraste på jorden 
det flyr så hastigt bort. 

Jag sof i fatlig koja, 
men föddes miljonär; 
jag drömde om ^en boja, 
och nu jag drottning är. 
Ett vissnadt löf på landet 
var ej så glömdt som jag, 
men räkna, om du kan det, 
min blomsterskatt i dag I 

SATURNIA. 

Förlåt, det där är litet barnsligt skryt; 
hon är allt bortskämd af poeters smicker. 
Nu är det din fur, Julia 1 

(Julia framträder.) 

Här är hon. 
Det är min smultronröda tredje flicka, 
jag ber om ursäkt, litet echaufferad, 
fy hon har bärgat hö och plockat bär. 

16. — Tapelius, Läsning /?/> barn. IT. 



234. LÄSNING FÖR BARN 

Hon nyttjar ingen parasoll, den däri 

Kom, svalka dig, mitt barnl. .. Nu kan du niga. 

JULIA (6äktande med solfjädern). 

Jag är den rosiga somipardag, 

när ängen doftar i ]juft behag; 

JRg sänder vinden till dans med vågen, 

jag stänker blåklint i gula rågen, 

J8g droppar balsam i furans tagg 

och badar ljungen i morgondagg. 

Mitt hela lif år ett ögonblick. 
Hvad angår mig den minut, som gick? 
Hvad rör det mig, om i fjärran skyar 
en höstnalt sformar med väderbyar? 
Jag andas hälsa vid källans sus 
och drömmer om ett odödligt ljus. 

SATURNIA. 

Det ömma barnet! Ja, så kan man drömma. 
Men nu är ordningen hos min Lucia,, 
min månskensflicka. Hon bär i sin dräkt 
förvissningen, men äpplen på sin kind. 

(Lucia inträder.) 
Hvar har du sotat dig, min arbetsmyra? 
Jaså, du tröskade i bondens ria? 
Ursäkta hennes lingonröda läppar; 
hon var i skogen nyss att plocka svamp. 
Nå, var ej rädd, min flicka; mach' ein knixl 

LUCIA. 

Jag är den kulna, den rika höst 
med gyllne ax i min krona. 



ÄnSTIDKKNA 235 

Låt mina gäfvor^ du sorgsna bröst, 
din flydda sommar försona! 
Min storm har vingar, min kväll är mörk, 
och gul står redan min vackra björk, 
som gärna jag velat skona. 

Men också jag bär min helgdagsskrud, 

när löfven prassla i skogen. 

Den röda rönnen står klädd till brud, 

när slagan dånar i logen. 

Den första stjärnan hon tindrar glad 

på aftonhimmelens blå blad 

och hviskar: jag är dig trogen. 

SATURNIA. 

Ni ser, här äro de nu alla fyra. 
Vill ni förhöra, eller önskar ni 
att jag förhör dem under er kontroll? 
Nåväl. Kan Drifva läsa vintergatan? 

DRiFVA (läsande). Himlarna och jorden äro fulla af 
Guds härlighet. 

SATURNIA. 

Rätt har du stafvat nattens stjärneskrift; 
låt höra hvad du vet om himmelskartan I 

DRIFVA (appläsande en läxa). Djurkretsens tecken äro: 
Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, 
Vågen . . . 

SATURNIA. Minns ingen mer? (Lucia uppräcker han- 
den). Lucia I 

LUCIA. Skorpionen, Skytten, Stenbocken . . . 

DRIFVA (infallande). Vattumannen, Fiskarna, 



236 LÄSNING FÖR BARN 

SATURNIA. 

Rätt. Maja, skrif en stil pä taflan däri 

(Maja ritar våglinjer på taflan.) 
Hvad skall det alfabetet föreställa? 

MAJA. Vårvindens handstil på en vattenspegel. 

SATURNIA. 

Rält bra. Så skrifva vindarna på fjärden. 
Nå, Julia, hvad vet du i historien? 

JULIA. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 

SATURNIA. 

Vet ingen mera? 
(Drifva, Maja och Julia uppräcka händerna.) 
Nå, hvad velen I? 

DRiFVA. Jorden var öde och tom, mörker var på 
djupet, och Guds ande sväfvade öfver vattnet. 
MAJA. Gud sade: varde ljus! 
JULIA. Och det vardt ljus. 

SATURNIA. 

Det är begynnelsen till all historia. 
Nu följer räknekonsten. Min Lucia 
författar almanackan. Addition! 

LUCIA (vid taflan). 

Tretti dagar har november, 
april, juni och september, 
resten hafver tretlien ... 

SATURNIA. Nå? (Drifva uppräcker handen.) Drifva! 



ÅRSTIDERNA 237 

DRIFVA. Och februari tjuguålta allén. 

SATURNiA. Och facit gör? 

LUCIA (summerar). Trehundrasextifem. 

SATURNIA. 

Rätt. Vi förbigå andra räknesätt 
och komma till naturhistorien. 
Minns någon af eleverna fysik? 
Zoologi och botanik med mera? 

(Alla fyra uppräcka ifrigt båda händerna.) 
Jag kunde tro det. I naturens riken 
där äro mina flickor professorskor. 
Vi gå förbi det där, ty annars finge 
vi skapelsen sorterad fram pä brickor 
och bjuden kring, liksom man bjuder te. 
I religion de känna, pärm till pärm, 
naturens bibel. Men i språk, tyvärr, 
de känna endast vågplask, vindsus, tordön 
och fågelkvitter. Kanske fås dispens? 
Förhöret slutas, skolan ger betyget. 
Får Maja skrifvas in på första klassen, 
på andra Julia, Lucia tredje 
och Drifva, som är äldst, på fjärde klass? 
Ja, svarar skolan. Tackar. Noch ein knixl 
Vi kyssa frökens hand för godt betyg 
och öfverseende med barnens brist. 
Presenter af elev till lärarinna 
förbjuder lagen; men ett tacksamt ord 
är som en gyllne frukt i silfverskålar, 
och det^ förmodar jag, är ej förbjudet. 
Har någon af eleverna ett guldord? 

(Alla uppräcka händerna.) 
Välan, en gåfva då från hvar och enl 



238 LÄSNING FOR BARN 

DRIFVA (till lärarinnan). 
Jag skänker i f rostiga vintrarnas hot 
en värmande härd för din tröttade fot. 
Jag skänker dig samvetets gyllene frid, 
när stormarna brusa i lifvets strid, 
och bjuder dig redliga mödornas lön 
i unga, i tacksamma hjärtans bön. 

MAJA. 

Och fryser din vinter än aldrig så lång, 
så kommer dock våren tillbaka en gång. 
Jag låter beständigt en blomstrande vår 
af ungdomens rosor gå fram i ditt spår, 
att glädja ditt hjärta och lära af dig 
att växa och mogna på sanningens stig. 

JULIA. 

Och hälsar dig våren än aldrig så grön, 
så kommer dock sommaren solig och skön. 
När midsommar skiner på rosende gård 
och barndomens knoppar ha lämnat din vård, 
då bjuder jag dig hos hvarenda af dem 
en älskande famn och ett sol varmt hem. 

LUCIA. 

Och rodna än rosorna aldrig så skönt, 
så kommer dock hösten, af frukter krönt. 
De unga, som lydde så gärna din röst, 
de minnas dig än i sin blomnings höst 
och kalla från höjderna ned till ditt tjäll 
välsignelsen öfver din lefnadskväll. 
(Grupp.) 



Innehåll; 

Förord till Onkel Adam 

Bärplockerskan, monolog 13 

Den röda stagan, dialog 19 

David och Goliath, äfventyr i en akt 25 

Var god mot de fatliga, lek i tre akter 35 

Rinaldo Rinaldini eller Röfvarbandet, äfventyr i tre akter 68 

Skyddsängeln, saga i tre äfventyr 104 

Fågel Blå, sagospel i tre akter 136 

Den tappade kängan 186 

Sanningens pärla, saga i tre äfventyr 198 

Årstiderna 230 




^f)9629