This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.
It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.
Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.
+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.
About Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
at |http : //books . google . com/
X
Digitized by
Google
DÄedb£OOgle
^Google
Diqitized bVVjQÖglC
dMHÉiilMifiil
Digitized by
Google
Digitized by LjOO^IC
Mil
• irci
SAILÅDE
■VITTEPETSAE3ETM
; AF
SVENSKA FÖRFATTARE
FRÅN STJERNHJELM TILL DALIN.
EPTER MICINALIIPPLACttR »Cl lANDSKMITER lINirNA
AF
P. HANSELLI.
8EXT9NDE DELEN.
Samuel Westhius, Gabr, Tuderus, W. von Rosenfbldt ,
Labs Stjerneld, Didr. Granatenfltcht, Daniel Achre-
Lius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carblius.
upsala,
TRYCKTA HOS P. HANSKI^l^I
1873.
Digitized by
Google
Sca/v, %SbH-\
; -<<A t^ sU^A,d. I .
Digitized by
Google
SAMUEL WESTHIUS
Digitized by
Google
Digitized by
Google
— VII
FÖRORD.
SAMUEL JOANNIS WE8THIU8 Sr i vir tid nåaÉao
alldele» okånd , och det mörker, hvafi hans lefnadsödeo äro
insvepta, är nu efter 200 ar 8& mycket «vlrare att genom-
tränga, som änder BMdlet af IGOO^talet flere med samma
namn och från samma landsort egnade sig åt stadier.
Stamfadern for denna i Westroanland och Söderman-
land vidt atgrenade slägt var Magnus Joannis Westbius
från Helsingland, hvilken vid 86 års ålder dog såsom kyr-
koherde i Bergs socken af Westerås stift 1622. Med sin
hustru Elsa Larsdotter hade han tre söner, Lars, Johan
och Jacob, b vilka trädde i samma stånd med fadern.
Lars stannade inom stiftet och blef lektor i Westerås;
Johan och Jacob vunno befordran i Strengnäs stift och
dogo såsom kyrkoherdar, den förre i Nyköping 1 647, den
senare i Fogdö 1624. Den förres son, Samuel, orerade
i Upsala 1656 De lande poeUca och disputerade samma år
under professor Scheffer. Troligen var det samme Samuel
Joannis Westbius, som 1654 disputerade i Åbo under
professor Justander. I Södermanlands i Upsala studerande
nations album inskrefs 1664 den 31 Augusti en Samuel
Joannis Westbius, om hvilken är antecknadt: Ohiit stu-
diosus anno 1673^ pkUos. candidatus in opUmo asUxUs et studi-
orum flore^ juvenis magnof spei^; men denne var utan tvifvel
8on till mag. Johan Israelis Westbius, som var af en
helt annan slägtgren och dog såsom kyrkoherde i Fogdö
1656. En tredje Samuel Joannis Westbius dispute-
rade i Upsala 1669 under professor Ljung. I sin BibUo-
theca Svio-Gothica bar A. A. v. Stjernman antecknat, att 'Sa-
muel Westbius, Suderro., translator linguce Oermanicas,
iia semet ipsum nominavit^^ utom nämnda disputation, äfven ut-
gtfvit Varia carmina Sv. prolidora, samt Guddigit bamaminne
eller korte och enfaldige rijm pä aUe sondagars^ högtiders och
Digitized by
Google
— VIII —
hdgedagars Evangelier^ tähaf thet Tyska språket in uppå värt
Svenska tungomål ofverdragen^ Holrois3 1675, 24 pag. 8:vo, och
Consistörii Jeneneis liher Communionis, ex Germannico ver sus
in Sveticum^ HolmisB 1677. Det måste således vara denne
Westbias, som skrifvit bär intagna, under åren 1675 —
1678 i Stockboim första gången tryckta, poeraer; och då
dessa åro skrifna till och öfver derstädes bosatte personer,
så synes det som om. förfnttären der åfven haft sin vistelse.
Detta antagande leder mig till den slutsatsen, att han varit
son till Johan Jacobi Westbias, bvilken 1648 var
ksmmarfiskal i Stdckbolmr, oeb SAnäon till!.kyi*koherden
J&cob Magni WesCbrias i Pogdo. Således skall, han vitfil
född ofnkring 1^9, oob tro4>gt år', att han doti kart efter
l^léi då vid deona tfd bflf»d lyras Ctmmv tyitnade.
Dpsala i Maj 1873.
P. Htanselli,
Digitized by
Google
I. N. J.
Adelsktps kårk^npst,
aff gambla rommerske handlin^r åtdragen oeh Sveriges rijkec
hogloflige ridderskap och adel til äbra
apsatt aff
Samael Weatbio.
Ariatot ad Nic, I. 4, c. 3. Item Cieero offic. 3.
Honor est externoram bonornm omnium maxi-
mnm. Viz invenitar qni laboribns susoeptif
periculisqoe adltis non qaasi mercedem rerum
gestarum desideret gloriam.
Tryckt i Stockholm åhr 1678.
^tt dygden älskat blijr, berörobd och bögt belobnai
Först atbaff Herren Oad, t bet haar mång dygdig röbnat,
8ebn potentater all: Slijkt vittnar adligt stånd
Som bögt värderat ins i rijken all oeh land.
Gadh älskar dygden ' sjel£^ aff Gudh bon blijr nibgoten
Uthi all mennskiosjal, som stadze oförtraten
Til alt thet dygdigt år, ty effter Oadb ar reen,
Så vil han at dbess värck skall blij förntbao mean.
Hoo no' från ongdom sin til dygden sig begifvit,
Han sedan ataff all berömbd och älskat blifver.
Oudzfrucbtan fornämbst är til alla dygders grund,
Thet samma lärer oss then Hög:»tes sanningsmund.
Hvem kan then edle roo, bvem kan tben nogsampt prijsat
Ty aldenstand hon stgh högt öfver jord kan vijsa
Ocb kallat blijr medh rätt en himmelsk drottning sköÖn,
'Som gifver christnom all en evig frögd til löön,
XVI: 1.
Digitized by
Google
.- 2 -
Alt effter ko)*8-be8vär. Dhe ganible henne kalla
All tyckos gifmild fru, 6om vijsast fins bland alla.
I med- och mootgångz tijd en biertans liuflig tröst.
Ett upboff til alt gott, som frögdar siäl och bröst.
All verldzlig flåttias tvång, anod afvandz berrskarinna,
Dhen arga falskbeetz straff, all boOigbeetz gudinna,
All loflig frögders slrooi i allaQ rniP och orth,
Som vijsar rättast väg til evig bimbla-port,
Och trognast leder fram. Tfaer boos vij stådze tånckia
På samvetz roligbeet, then samme vil oss skänckia
Then störste armens krafft aff bö|^st och mildrijkst band.
Til tecken aff 9toor nådh och rätta kiärlekz band.
SHJkt gör gadzfrucbtan sann, sehn hopp med trone öfva,
Som folli* b var ahn på foot, at oss ey skal bedröfva
Hin mörckra fursta leed, när vij til evig roo
Bered' oss in at gå från thetta verldzens boo.
Rättvijaau år tbernäst, all öfvervåld bon straffar,
Oeb aff ei) rättvi)» domb från döden oskuld skaffar,
Baa är for ögon blind, vicbtakåbl och svärd i hand,
Hvair medh bon är bekant i rijkes all Dob land.
Du Q^le måttligheet, all kättia kan tu tvinga,
At man medh skiokligheei sin dagh i arbeet bringar.
Föraicbtlgheet hon fins i alla saker godb
$Qm ey begynner på föruthan grundlagt modb.
Manbafftigbeet utbi civil- och krijgs-bedrifftor,
Aff vijsas regement man gott i rijket skifftar.
Ty b varat bebundet är medh pennan krijgetz avärd,
DbQf aammastädea akeer hvadb evigt loff är värdt
8^, dhesaa dygder nu oss giöra bimmlen lijka
Sijn* värfva the en sköld, aff tben tbe varda rifka,
' Aff tben th» blänckia må, ty tben infattat haar,
Alt bvad odödligt nampn på jorden lemni^r qvar.
Digitized by
Google
Slijkt gör bvar edel själ, som ifrin modra^bryste
Upfo8trad fint i dygd, som b varje from åtblysto,
I nförtroten flijl, tben sanna rijkdombs skatt,
Som är att bfiUa Oudh for ögon dsgti oob natt.
Nu såsom dygdens glaatz heel Tal ocb birligt pryder
Hvar redlig i gemeen, bvart lyckan sigb bälst vrijder,
Så pryder bon för all en vackran adelssman
Oob bringar bonom ap i verlden bögt forsann.
Tbe bielte^bedna-folck, Oriec och Romain man kallar,
Tbe hafvB väl belinckt och öffvervigat alla,
At måstedelen aff dbers edle angdoms tijd
Skall bringas nthi dygd ocb tapperbeet med i}db.
(Ty dygden öfver alt bandlMfver ädla gåfiror,
Aff bvilkess tro-sint band råckz allehanda håfvor,
Från brilke man ey döör, ty nampnet växer fort,
Som gott utbrattat haar på in- ocb ntbrijks ohrt).
Först flijteHg sigb lagt på edla booklig konster,
At lära tbem medb art, sebn i åtbskillig mönster.
Aff kamp, aff språng ocb dust, aff fioktkonst, rings toornier.
Med löpande til roåål, medb frijbetz vadb ocb mebr.
Och tbe, som träffat bist, bekomme strax til löbna:
En sammanflätad krants aff lagerkvistar gröbna.
Ja, kronor sattes up aff klara guldet medb.
Med flerer silff^geschier, som nn Enrop baar seed.
Tbe Grseker bad* en strijdb, tben tbe olympisk kallad,
I bvilken landzens adell sigb församblad alla,
Bakt tbe aff åbren ang, oob nar som tijden gaff.
Från studier bvila sigb, bad' tbe ther öffning aff.
I löpand' effier måkl tbe brukade en linda
Oeb medb tben snmme sigb tbe månd' om Itfvet binda
Aff allehanda färg, ock dhetta skedde måst
Tbe gufiar til beröm på saram' olympisk fäst.
Digitized by
Google
~ 4 -
Den gula färgan tbe var blijda sool til ähra,
Sampt månan bvijtan färg om sigh tbe månde bäbra.
Erijgzguden Marti tbe til äbra drogo rott,
Tberföre at ban tbem i tijd med bielpen mött.
Viole-brunan färg Mercario til äbra
Tbe drogo, ty at han från gadar bndb månd bäbra;
Men Jupiter han bleff medb himmels-blått betänckt,
Såsom then gudb som tbem båd lijff ocb hälsa skänokt.
Tbe riddar-svenner, som in under Venus tian te,
Inhyrdes sigh medb grönt alt rundt omkring förlänte.
Men tbe Saturno barsk then tijden tiänte tå,
The brukade beel svart ocb ingen färga på.
Aff dbessa valdes uth the raske kämpar alla,
Som i troyaniék krijgb moot fijnden skull' utbfalla
Ocb blifvia riddersmän. Men tbe ey hade luFt
Til krijg, tbe blefvo qvarr i faderns tienster sidst.
' -
Tbe hade först eo sköld, then tbe å vänster drogo
Utbi scbarmytzlande, sköld märken tbe ocb togo, .
Hvar genom tberas dygd och välförbåldne slagh
Beprydde ätten sebn i månge åbr ocb dagb.
Ocb var i satiima sköld ailbanda diur inmåblat,
Som leyon, biörn ocb ulff, med tbem ban var bepråblat,
Sampt rofvefoglar all, ocb dbessa skarpt förstånd,
Betydde och at hvar skull tiäna faderns land.
Uppå sitt bufvud tbe en ypnan hielm ocb drogo,
Hvar en sin vissan färg ocb aff ploumager togo
Hvar aff är kommit up tourniere hielm och sköld.
Som adelsmän nu draa alt til en vapens fölgd. •
The i civile-stånd vidh rijkztienst hemma blefve.
Man them också en sköld ocb adligt nampn måod gifva
För tberas giorde tiänst, the fingo edla träo,
Som lager, palm^ oliv, dbess qvistar, stielck och green.
Digitized by
Google
— 5 —
Nar nu kung RoiduIus i Rom til konung krouter,
Tå mång för tapper tienst bleff adlad och belonter.
Som Dyonysius han vittnar, såyiindz så:
Kung Roroalua han månd familier göra tå
Aff them, som vore mån och väl studerat hade.
Sampt dhe, som uthi tienst stoor dather oederlade^
På thet at dygden sebn skull hafva framstegs hopp
Och efiterkommande beflijta sigh komm' opp.
I R^m allhanda löst f5r adeln bleiT upfunnen.
At sällan en romain aif någon gr»c blefF vunnen.
På booklig edle konst, på dygd och mandomb godh,
Sigh lade medb all flijth här foltiand* adlig blodh:
Bambaner, Tullij, Tbe'pomper och Tibuller,
Broti och Scipier, Catouer och Catuller,
Fabritij, Flamijo, Augusti Fabii,
Drosiy Horatij sampt Quinti Gabij,
Camilli, Jolii, Metelli Cincinater,
Grachi och Zfortii, klar Sc»vol aff elds-dather,
Marcelli medb Pompeis, Ooiavi, Tsogii
Cnriatii, Metii, Motii, Claodii
Sicur* Aurelii i ^miliani^ Snil»,
Coriolani sampt the Lncier och Luculler
Medb dyiijk uhrmiqns ätt, hvars nampn uian (inna må
Uthi historier all, om man vil sökia tå.
Ifrån thet edla Rom then sedb til Tyssland vijda
Kom keysar Hindricb, när han öfvervan then sijda.
Stoor Ungern, Merssburg så gaff han först adlig breff,
Nijbundrad trettrfo man tå thet åhrtal skreff.
Altså man känner nu eens adelssmans forvärfvat
Sköld egne eller aff förfäder sine ärfvat
På dhen tourniei^ hielm, som öfver skölden »tär,
Then ingen annan än som adel draga får.
Digitized by
Google
- 6 —
£n adlig sköld oeb blijr beprydd medh vias coiearer,
Som brakas sedan stedx afF tben, som tbem oy förer
Til effterkoromande , på tbet man skilia roa
Ens annan adelssmans, som samma nampn kan få.
Ocb at man marokia kan slijk mennskio-dygder såta,
Tbem bon til rijkzens tiånst år fårdig bruka låta,
Si år oeb gammalt sått aff Svea-kangar fått,
Hvar medb tbe ens fortienst tå ville ha förstått
Ocb sällan fins en sköld, at ban ju måste lyda
Medb nampnet of verens, tbe gamble ey så vijda
Åtbskillnadt veblat giort, som nu i vår tijdb skeer,
Med adlig nampn alt ett vapnet hållV, som man seer.
£n deel tbe plåga sigb aff landskapzvapnet nåmbiMS,
Hvar i tbe åro född, tbet kan oob billigt låmbnas
^Tbet landskap til beröm, som så täckts fostrat fram
Ben slijkan dygdig man, som mycket gagna kan.
Tbe Gares bafva sägz en vapen först apfannet^
Ocb slijk beteckning sann ntbor sin biema sputfnet
Dbet vari bur det vil, iagb föllier boaom åtb,
•Som skrifver om tbe diar, som mårckia dygdens ståtb.
Tbe edle starke diur, stormåebtig leyon grymma,
Betyd' ett karla-modh tbe ringa tiag undrymma,
Ocb sålla sigb til ett bögt folck i verlden ft*am,
Så kommer man förvist til dygdemåblet aan.
Ocb såsom leyon år bögådelt aff naturen)
Som håller sigb förgodh til bryta sigb uhr bureoi
Altså en dygdig man, ban achtar ey förtreet.
Men nedh dbess edle sinn slijkt föreböya veet*
The parder, alfvar, loor, sampt fleckog tijgrar, biörnar,
Strnss, böökar, grijpar, gaam, tbe beel försichtigb öraar^
Betyda snål I het stoor i thet, som tar f v as kan
Til rijkiens gi^n och tiånst aff slijkan edlan man.
Digitized by
Google
Snäir hiortar, reeoar, rå, f«8cbwindigb«et betyda,
I ihdl Bom larf^aa kan sio konungs badb åtblyda
I allt, bvad bjiid«e på, tnedh alsomstoniU troo,
Tbem oodom gifva straif ocb frofkimoni fredb oob roo:
Och såaooi bfortar^ elger, rebn ocb ateetiegetter,
Tbe Aingia dfver snåbr^ aff tnällbeet ain så gittar
Ocb tban, »Din eflfler dygd ocb äbra sträfvat baar.
Han aobtar intet bvast nch faasnar intet qvaar,
Men oförtruten fin» sU ondt at öfvervinna^
Allena ban man kan til dygdens måbl forbinna.
All djors ocb foglars kloor betyda bånders tiifiSt,
Medb b^ilba man bevijal dbca fmdertisland forliogst
Sool^ stietnon tungel ocb planeter tbe otbtijsa,
A t dygden utban meen bon kan aff åbran lysa.
Tbe lager, palm, oliv medb Itllior, roser skion^
Betyda dygdens fracbt, välsignelse ocb löon^
Sampt appall, lind ocb graao, een, almar, ekar, tedrar
Betyda grönskans flor tbem dygden så bsbedrar.
Påfoglars, strussars b6gb oeb mångfalld, flådi^ars »keen,
£o adUg äbra skal man ey tilfoga oMen.
Spits, fabnojr, flttsar, pijbl, pijk oob tonrntere^lantsar,
Torn, monbr och stycken stoor medb slått ocb boge skantaar*
Docb plä civile ståndx personer fabner draa,
Tberfdr aC tbe i krijget odb så tienaC baa.
Ocb veet bvar adelssmaa sielff bäst dess sköld ntbtyda-,
Som ban forväifvat baar igenom dygden blijda.
Ocb theii en konungs nådb baar täckts at gifva så,
Tbet bafvar ingeo man att säya något på.
Sidst är ett obrmidns bruuk, at man och skölden förer
Fram för tben dödas lijk, then äbran honom görer
Hans sielff förvärfvad dygd 4 som icke låter aff.
Förr än bon föllier medb in til hans sidsta graff.
Digitized by
Google
— 8 —
Når Hector bleff atbaff tbe sine fagd i grafven,
Så båogde man tber op bana paotsar, sköld ocb glafven.
Tbet brook år ån i dagb, at mao bepryda må
Bn frålsamaos lågerstadb roedb sköldar bana ock sa.
Men når kan banda tbet, at ingen mebr q var finnes
Aff samma adlig slåcbt på mana- eller svårdtz-liniens,
Så år i brak at man ocb skölden söderslår.
På tbet at ingen mebr tbet nampnet taga får.
No som tben seden år i Svea kommen rijke,
At tben, som flns en man til dygd ocb åbran lijke,
Sampt giort sigb rål förtiånt, tben gör vår nådig kong
Alt til en adelssman. Ty op, min Mosa, siong!
Tben bögste starkast kraflTt opbåll vår konong fromma,
Ocb late bonom til en bögan ålder komma.
Så fios ey större löst på jorden nånsin til
Än tiena konong Carl tben elffte, from ocb mill.
För vålförbåldne tijdb Godb altidb biel per sina,
Som edle steen i gold af adell Svea skijner.
Dygd lijknas val moot gold, dock goldet smältas kan,
Men dygden icke så, bon blifver man från man.
Såll Svea-sveoner såll, rijk, mandombs spegel klara,
Ocb nast vår konong sielf, stridbabr i allao fabra,
Betrångdes milde bielp dbess bijstånd tilflycbt godb,
Som för vårt fademsland vil våga lijff och blodb,
Hvars ridderliga löst består i spess' ocb lantiar,
I rannand' e£Fter ring, i sier- ocb böflig dantaar;
Sampt allebanda apråk i booklig konster godb,
Ty otbaff öfoing alijk man fattar baata modb.
Tbe bedna bieltar baflft en slikan löst forbånder,
Sampt bögst beflijtat sigb at blifva al i sänder
Förklarat otbafi* dygd, aff doga kom jo dygd.
Men boo ey doglig fans bestodb medb skam oob blygd.
Digitized by
Google
Sidst edor herrar all och Svea adell aköoa
Högst gladie dygden aielff, ther aff I atidse roona,
At eder adlig alåcbt bon altidh tager lill
I ålder och förstånd afF Oadb och Herren mill.
Digitized by
Google
- 10 ~
Ben beklagellge Mrgen,
framstald
när then ehreberne och mycket dygdesamme, na hos Godh sah^ge
hustr. Abm Depkra^
den ehreborne, yälachtadt och välförståndige
herr fierhtrdt Vebers,
kiop- och handelsmans hår uthi kongl. residentz-staden Stockholm
kiärälskelige maka, hyilken anno 1654 den 4 Jnlij til denne yerl-
den aff förnehme och hederlige f5räldrar född och detta inneyaran-
de^åhr 1675 den 25 Jnlij på des ålders 21 åhr efftejr Gadz nådige
försyn, ingått itt christeligit echta-förbund , men kort dereffter nembl.
på den 9 Novembr in nthi een stadig troo på alles vår frelserman
Jesnm Christnm , effter een mycket ehrebahr och berommeligh van-
dring saligen och i Herranom detta jemmerfulU verldenes vesende
beslöt, sampt medh tilbörlig jordefardzprocess och ceremonier be-
ledsagades ifrån Tyska kyrckian til dess hvijlo-cammar nthi Stock-
holms stadz stoore kyrékia den 13 Novembr 1675.
Tienstflijteligen aff
Samuel Westbio.
J.het måtte vara vist een biertans sorg ocb qvijda,
Ja at ock mången kan tbet qvaal fordraa ocb Hjda^
Som förr en glädie var, men utbi sorg år våndt,
Emot formodan all, itt dygde-bierta båndt
Om icke bimmelens stoor ognnst vi befrncbta,
Så skulle mången sigb i sorgb ey låta tocbta,
Ja, mången bielte starck baar sorgen där til bracbt.
Ätt han lell giort emot tbet Gnd sielf bafver sagt
Hvad år tå entligb sorgb, at bon så mången dödar?
Är bon itt pbantasie, at sigb man så bemödar?
Ney, ingalunda är een måttligb sorgb forneekt.
På hvilken ocbså Ondb i belga skriften peekt.
Digttized by
Google
- Il —
Haa icke koogar all, apostlar ooh profeter^
Mast aoria i sijn tijdli. Ja, all' antiq viteter
Bevitna att tben sorgh, schd mattligh tårar geer.
Är Oodh bebageligh, nar hon uft biertat skeer.
Ja, oskiäl sorier ok, oob ibland tbet eeti doffva,
Nar hon befinner att deta maka döden roffvan. '
Hon sätter sigh alleea athi een ödes mark;
6i6r sigh ttt litet boo aff mååss* oeb foore-baHi,
Tbär i boo eensam blijr i alle sijae dagar,
Sin van til efftertryck, ty henne så behagar*
Hon qvgder effter sto een aorge^yncblicb Iboon,
HvaroMsdb hon vijsar sigh at b«>a itt eensampt bion.
Men kvadan kommer sorg, och bvadan komma tårar,
Som ansichtet Tårt g6r beplögt medh åldrens fåhrar,
I skrymkio«ånnet ro5rekt, grå hår the spitta f^am,
Vårt boflTvod byssiot blijr, nscv losl ey böras kwi.
Ja, sorgen ir tål atoor, af ordsak osåagabaoda,
Dock nigen större år i» tben, den Helga anda
I helga skriften reen han kallar hiertans aargb,
Som mången dödat haar på theone ossle borgb.
Hon koiomer aff tbel qraal, som hiertat kring pHl f&ra^
Och sist til sinnen vår them gijffpa at förhöra,
Att andetagh medh punst, at man grant kfinna må,
Hor hiertat får eo knyck ^ tbet ryysningh konnner å.
Vij må vai aörki nogb, vårt första fiall begråta, >
För förste mennskiors skol gtörs kinder oéla våta;
Ach, olycksaligh stood, tå fader Adam bad*
Tå to i åplet beet, som Et« moor tigh badb,
Hvaraff kom oöctti oeb sorgh, hvaraff kom entHgb döden,
Ach, at vij råkte äre alle t tben nöden,
j^ör lastfoll synden skoll så måste alle döo,
Och hvar dagb reesefardigh blij från tbenno öö«
Digitized by
Google
— 12 -
Tben första sorge-angst som faiertat sionen gijfier,
Ocb som itt vaockfolt öga starrt med sjneo blijffver,
Theo vännen Oudb oss gaff för dess devotion,
Sampt kärleek til Godz ord af helga stånds persobn.
Ja, burn ingen tingb pi jorden kunde skilia
Var baste van från Oadb ocb från Ondz högstes villia,
Hälst at tben trjden, man til Oudztienst årnat baar,
Blef ey forvånd athi een smyck för spegeln klaar.
Tben samma viste ocb den hela godh prödijkan^
At såija otbao till föotban stapl* och tvijkan;
Ja, sade än tbar' til, at ingen longan tijdb
Slijkt varade, som dock af mången bör^ medb qvijdb.
Tben aodra sorge-pust som faiertat sinnen rörer:
Att mao påminner sigb ocb grant til minnes föbrer^
Hor' vånligb, from ocb gladb tben vännen altidb var,
Ocb lyste i dess htioss, som eld i lampan klar.
Som sool bland firmament, som vijnträd, follt af di^olvor.
Som emot måoans slieen, the bläokand* bvijtast doffvor.
Ja, lostigb som een bind ocb täcker som een råå,
Theo all insmygaod barm fordrifva koode tå.
För h^ilkeo skoll föroäbmt folk samma väooeo ärad*,
Öcb böUo mycket aff för dygdeos åtbbood kiära,
Ja, at aff fattigdom mång glädie-tårar giöts, :
For brödet aff mild band, som them så roodriikt brötz,
Tben tredie sorge-ångst vill sionet platt bedroffvat
Och till en tijdig boot all medel sin koos röffva;: .
Ty bon för till gemötb tben vänoens täckbeetz glantjc ,
Theo dygdeo förde aoo i reeoao kyskbeetz skantz.
Tben snode bälss-sam kropp , geborder dess ocb later^
S6m zijrde samqvähm all , som jaspis bland agater,
Tben zart- och fijobeet itoiir, som qvinno*k)önet baar,
Är tå sin koos, men ipan blijr bär i sorgen qvaar.
Digitized by
Google
— 13 —
Sist när man tanker å dess ord i dödsens kampan >
Tbem bon dess kiåre man medh fogb och största lampan
Månd saya atbaff kiarleek paur ocb echu troo.
Så fyller man beelt fult medh tårars flodb sitt boo
Och eensam eckta-sängb; bvar år then vännen sita,
Som tn tigh si fast pi och säkert kand' förlåta ,
Hvart kom then bästa vän, som barnen sijn och tijn
Så älskade .afF trognast moders-hierta sijn.
Altså man lembnar alt, vill sigh med sorgen spijsa«
Om ey Oadz helga ord (som medel månde vijsa,
At stämma sådan ström och bitter tårars flodh,
Then vij otginthe för then vän, som var så godh,)
Förböde orätt slijki. När Gndb sin barn plä rijsa,
Så vill hans faderlige hierta nåd.bevijsa.
Ty hvad then gode Oodh oss låter drabba å,
Thet skoloitt vij altslätt hans nåd tilskriffva tå.
Hans nådb allena fast höo blijr fÖrathan ända,
När man af trone reen anammar then tilhanda,
Så och hans helga bodh behåirm i hiertatz sool.
Han haar i himlen satt dess säte och dess stod t
The ängle-hiettar starck, hans helga ord som fora,
Hans nådh the natt och dagh nthsprijda o^h kondgora
Blarid all' hans creator; vår siäl med högsta iiédh,
Skall alltijdh bär sebn ihär och evigt loffva Oodh.
Om någon baar haflft sorg och hiertaos*ängslans qvijda,
Så haffver sådan måst herr Weber uthstått och Ifjda;
Som bäst som glädieo stoor boos eer har vehlal blij,
Strax scMTgen henne sagt t Ta glädje, sin koos fty!
För tvenne års förtopp, jost othi månadt thenna,
Så månde herren Godh eer ock i sorgen lembda,
Till s^ tå kallandes eer första bästo vän,
Altså I eensam bleff, tenok nn på sorgen then!'
Digitized by
Google
— u -
Medb moderloae barn, n&r far skal moder blijffva,
That aynes alt för svårt bekymber vehla gijffva,
Att både inn- och otoin boset modo haa,
Tbet under att een mao slijk bordo kunde dra.
Ty tänkte Gudb oppå herr Webers sorg att minska,
Gaff honom så een brudh, tben båsta haa kund önska,
Tben uthaff dygdens giantz skeenlyste ibland all,
Som afftoostiernans blåss moot vinternatten kall.
Then aff föräidrar kiår upfostrat fans i dygden,
Och till gudafrocbtaD sann thea baste rijkdoms hdgden.
Högst iadinerat var, tben alle dygdera roo
Till sigh med lampan drogh nthi deas dygde-boo.
Men see, hvad Herren QvMk hans milda haod månd gifva^
Thet samma innan kort sitt ville himuMlsk blij£fva.
Altså, then Herren gaff, then samma Herren togh»
Välsignat vari hans nampii ey tillfyllest oogh*
Hvad Gudb till sigh vill haa, thet skall vij ^ mootstrafra^
Och ey tbet ringaste itt ord ther uthi jäfva,
Hans beige gudoms rådh haar ailtijdh förotb sedt,
Oss vara ayltigt alt hvad han oss tacks betedt*
Ty bllffjROdtt tber med oeh tillredz, låt veHdea raaa^
Till 4ess lör p^nao svår een gång hon lårer fasa.
Men vij, som medb Onds ord bemannad, staoiet haa
Oob fölgt tben oss alUidh aff kiårleek plågar taa,
Når hoapm skole vij eea gåog oeh evigt Uijffva
Uthi tbco glådien sann, som hao oss täckes gtffva.
By för vår gode vårek, meo för tbess blötte oåd
Hao skänker oss theo frögd geaom basaae-bådbw
Herr Webers god gemätb, förstånd och ^Imods sinne
Alt detta sigh och föör uthi dess goda minne,
At alt den gode Gudb oss menniskiom b^eer,
Tbet Qtbaff kierleek hans til oss så nådig^t skeer.
Digitized by
Google
^ 15 -
BMmBS TiBBiBg
Tijdb
tben bogralborne, numehr» hoo« 6udh högsalige,
greffvinoas och fraes,
£r. (histayiana •leistjenNM^
boren grefvedotters aff Croneborgb, friberrinnaa iiW Ublaborg,
frus Hl Eriohsberg, Resitza, Gustafcberg,
Fo^elsl^ng och WallldåUa, etc.
koogl ixiay:ta Tar allefnidigste konangz oob herres troonan och
ofvecfta öfter dess Igffguarde til häst och foot
tben bögh välborne herres
b. Christ«f(er fiylleBstierBis,
frijbeire til ^blaborgb, herre til Krieksbergb,
Wallkiälla, Stromsbroo, Ericbsland
och Giälloäs,
fordom kiärälskelige gemåbl och hoassfrnn;
bogansenenliga jordafärd ,
som skodde atba^ koffi ocb^ stora standz personars medföUie, ifr&n
koogli residentz stadens Stockholms Norre Forestadz kyrckiat S:t
Jacob, till Store Stads kyrckian den 16 Aprilis 1676.
Stockholm, tryckt aff Johann Georg Ebert.
dom Godb hao aielff viil han, aå akoble vjj nmlb vab)A«
Pa sådant sätt så kan osa aldrigb något faebla,
Ty Herren är een Gudb , aom .altgdb alUingb gor
TiU cm godb e^de »It baes villia oådigat for,
Boo kan eoioot Gmk rådb madb någfm macbt moocaåttin?
Vij chriatoe 4M;bl« ay Iban bedna^fåfiuigb flåttial
Hoo kan ocb a& uibi.baoa rådecamtnar gåi?
Månd' oiob om dodan mao forutb kan nåiiaioo spåå?
Hyem kan for dddan gram, bvaoi dierfz med honoro »trijda?
Är ban jo iogåogb ecn till lyftet vij förbijda.
Unr lluflig år ban for tbe ålderatijgne mån,
Ocb mJbgon nng ocb så aigb doskar nåkaa dep.
Digitized by
Google
— 16 —
Aff orsak att vårt lijff ey annat år än buller,
Hvad år thet baller annat ån een oroo fuller?
Hvad är then oroo annat än een möda stoor,
Then ingen undfly kan , som oppå jorden boor.
Ty ock then helge man, han Tijsligst allom sade
Når han af trängtans grund och thetta öfverlade:
Vij haa på jorden bår ey een beständig stadh.
Vår vandring är u|hi then himmelsk högre grad.
Tädan vij frålssaren, een gång och för vänte,
(Som denne skröpligheeC aff nåder oss fötlänte)
Förklara skal nthi den evigb himmelsk-skrud,
Ty sinom vill Gudh gee een sådan, som sin brud.
Doch är thet bogelig i verlden at beklaga,
Som bäst man glädier sigh vijdh ungdoms bäste dagar,
Så skal man oförtänckt den sorgedrächten fåå.
Som vist uthvijsar seen hvad hiertat sarga må.
Bn åkermän han glädz, när han sin åhrsväxt bergar,
Hvad han för ögon seer thet frögdar honom märga,
Men rätt som bäst som han then åbrsvext hysa vill
Så kom ett ovähr starkt, som all hans frögd förspill.
ömiss måste vij här lee, men strax å sidston gråta,
Och kinnerne så titt reengöra, som är våta.
Alt haar des ordningh godh alt effter Godz béhagb,
Thet han oss haar befalt genom dess helge lagfa
O, högh välborne herr Christopher Oyllenstieroa,
Hans nåde önskad sigh och bad vår Oudb så gerna.
Att elekligh dess gemåhl ännu medh honom feck
Dhen linffheet nyttia fåå, som eehta stånd tilgéck.
Men see hvad hände här, the me nniskio- vägar åra
Oudz vägar icke eens, thet vill oss skrifften lära,
Then godhe Gudh han täckts medh sijne handla si.
Att the i allan tijdh hans mildheet rööna f&.
Digitized by
Google
— 17 —
Två boge 8tierDor Oodb tillhopa monde foga»
Som lyste aff hvar ann medb allsköns kärleeks noga,
Men Oodb no lagat baar, tben eene lyyss' booe slgb
Emoot tben andre, som på jorden angalar sigb.
Två boge stiernor Oadb tilbopa månde foga,
Som Qtbaff äcbta eld tilsammaos ktårligt låga;
Men see, tben gode Oodb, tben ene stiernans siibi
Behagad' Oodbi ratt', hoos honom ar no vahl
Foroth och lyser thår, til thess tben andre stieman
I klarast kommer gold, dben Oodb af frombeet giema
Uplysa skall othi all evigh stierno-saahl,
Hvarst ingen veta kan aff mödo eller qvabh
Dben böghTälborne fro, all dygders höge våbning
Tben alle adligh seedh besmykte som dess dråbningb.
Hon lyste een othaf een Oxenstierna klaar,
Tben man oppå dess dygd förundra myckit baar.
Dess höge grefflig oådb bon lyste sa aff slecbte,
Att stiernan utbaff guld dess sken ock henne räckte,
Och bleff ett edelt paar aff jordesk stiernor klar,
Tbem Oudb all gudoms nådh bevijsat såledz haar.
Hans nade qvijder högt dess edle stiernas strålar,
(Som bögbvälborne dess alt buuses skeen bemåhlar)
Nu vara borta frin, ney, ney, the äbro qvaar,
Ty eders nåde tbem i döden på sigb draar.
firaff-skrifti
I denne sköne graff sigb bvijlar een grefvinna,
Hoos bvilken man all dygd i verld, som fins, månd finna.
Een Oxenstierua af een örmins riddar-stam,
Hvars siäbl är nu boos Oudb bland Oxenstiernor frao
Till evig tijdh,
Uthi diupaste anderdanigheet
aff
Samuel Westhio.
XVI: 2. .
Digitized by
Google
— 18 --
Of?er
luw ko^^ i9iaj:ts i;^ aU0rnådigile koDUiigf och Iierres fiuDpt
Syeriges ryk«iB hogstbetrodde man» radb odi pnBsident othi den
kongl. Gotheaka hoff-rätten, ak och laghman öfver Nom Fin-
lands lagbsaga, den hö^hvälborne herre,
hei^r Chistaf Posse^
frijherr^ ^1 Ahma&e, herre tU Hellekija^ Herbomm, Hpffiitadh,
Sickelsiohoff och Strdmaberg,
npsalt aff tk^% hdgbyälbprpe soii^-Possiske bnyeta .
q^jokaate ^tienariB
Samiiel WeatliioY
den 26 JnnQ 1677.
ilar JDoé bvijlar si^h aff nhrroinna stanini bSghboreOi
Aff mf^ngo abnar har, athaff vår Godb othkoren,
Au bao beel Svea rijk skul göra måogeo tienst^
Som bana forfäder giordt vårt fådern*8land forlangat.
Herr Oastaff Posae, som for sine stoore gåfvor,
Bleff till förundran aedd, ty bvar man honom lofvar*
Hao var en berre, som beel ganska nådigh var,
Moot alle fattige lijksom eo ömksam faar.
Var någon, som ock månd för honom något klaga.
Han strax all nödigt svar afif honom knnde taga
Til din god subsistents, gaff allom godfa beskedh,
Högst hatad" vrångheet all och hastigbeten ledh.
Barn9bert|gb« giffmild oeb så öfver alt llng fh>mm^ry
By heller achtad ban the vrångas ord och dommar.
Han vederfaras lätt mången fast mycket godt,
Och ville att hvar from skall blij förotbao spott.
Digitized by
Google
— lö —
Theo såligb kvmn tfaadVibvflnr man aff lUfltttet kåftoy
För tben bogbUookifaéet ^oeb alt för itben gode lånui,
Som iban iil^jlåfidagaff >aff ett >nWigt ii»«>
Utbaff baoaueaétUeoe iogåi kvar man gedi tA#i mL
Tben 'fttt)%b %eH^n« nåfcig fStfMer diike va^t,
Som i all tiXablijsbeet ég tof^a bögt mrfflM;
Dess sél^ berr far Irar ocli sidan berte^ som
Aff SveA^i^es I6ff %leff dödb i stöort berotn.
Äck, at tben berren godb nn måste akillias bådan
Så snart, enar som mast ban fordras skulle tbädan,
Han var til konglig may:t, vår kung ocb berre godb,
Tben Ondb nppbålle stads vid dess bogb kongilg mod
Docb alt tbet är jn nnderkastadt vanskligbeeten ,
Som oss förkunnat baar tben kunglige propbeten,
Vår tijdb ban går sin koos alt som en forss ocb ström.
Vårt lefvern' lijknar ban vidb en fåfångligb dröm.
All starckbeet måste sigb för tijden underluta,
Tbe fabssligb böge berg, som uthi Velskland tinta
Aff införborgad' and, tbe fall' ju mebrdags aff,
Ja, alle stoore skepp gå snart ock nedb i qvaaff.*
All tråä tbe rutna bort, ell' blifva spalt ocb brände,
Ocb aff mång argan booff med eelden fast nptande.
All macbt ocb starckbeet skal medb tijden tijnas utb,
Ocb föllia bvar sin dödb, som gör på alle slutb.
Tbe segerkåmpar all, som utbi bedoa-tijder
Bepröfvad funnes aff tbe segerfulla strijder,
Hvar är Horratas, bvar är Dioxyppus, två.
Som Alexander kung ban såg sin lust uppå?
Hvar är Efygius, b vart kom tben Cr»sus rijka?
Han måste jn ock så för döden en gång vijka,
Ocb både döden för Helena tagit gull,
Så både Ornkeland tbet giordt för ben nes skull.
Digitized by
Google
— 20 ~
Alt ar fa8t dödligitt och mast sin åoda taga,
Enar. som himmeleo tbet minde så behaga,
. Allena ett gode nampn thet door no aldrigh bort.
Men tager meera til pa allan rnm oeh ohrt.
Then högh välborne herrens nampn tbet samme gore,
At man från ene ohrt til annan tbet kringföre.
Han var en herre, som forfidra årfvadt dygd.
Ty frogde Ondb thess sial np ntbi himbla*hogd.
Digitized by LjOOQIC j
- 21 —
the chrbt-tNgMS IMa,
jydb d«n
böyräiborne fniu,
fru Eln BUa BjelkcMtienM,
bohren frijherredotters af Nionioda, firijberriiias
till Ekeberg, fnies till Ådhöö, Blijdoon
och Waaa.
kongl. may:tf tår allernådigste konaogc oeh herres troman oeh aiteMor
athi dhet kongl. general commercie oollegio
then hoghYälbome herres
herr Axel fiakriel Leyra-lifnidi,
frQherres till Ekeberg, herres till Ådhöd,
Blijdhöö och Wasa,
fordom kiärälskelige haas*froas
christelige och hoghanseenlige begrafhing,
\k dess hoghY&lbome lekamen othi kongl. residenis st#den Stock-
holm och i Biddarholms kyrokia med ?ederbörlig process i dess
hT^lokammar nijdsattes den iS Octobr anno 1676.
Stockholm, tryckt aff Johan Georg Eberdt
Utbi then hogatas nidb vår tijdh ooh tijma fionati
Han fordrar, når han vil» osa forer så til minnes
Then helga, edle skrifft. På lijten så och stoiMr»
Slått ingen skilnmd fins, bvar een å jorden boor.
Han måste fort, enar som döden blijr befalls!
At fordra oss ifrån bår vedermödor alla;
Ja döden, hnroväl han synea mycket gram,
Han doek een ingångb år til evig lijfvet sann»
Man seer at alle tingh, af thet i verldea lödes,
Haar sådant ödes lagh, een gång thet och skal ödas.
Ja, sårdels mennskior all, som kanna ey bestig
Ty jord vår moder år, som vil osa åtherfL
Digitized by
Google
Aeh, hv»d for räddas vijl Thet vijssa vij förmoda,
Tbet år Ja bastå lått medb jords- obb himmlens goda,
Vij lefva hår i strijdb, i biminleD få vij frijdh,
Ocb sådan en slags frijdh, som står till evig tijdb.
Oss stöter ann å jord måogb barsk oroligb fijend'.
Ja, miU Qtbi vår fH|}d(i fSåih vij öÄ äriog tijeod;
Ta verld vår kamp-plats fins, ta vidt fordelat ar,
Når oss for synd^ skoll så straffar Herren kår.
Vår fabna, Cbristi korss, tben vij een gång baa svaret,
Tå vij abr syodxens badb på njtt år bleffae babren.
Från tben anårfvad gifit, från forstjs fadrens last
8em oss fSM lådde vijéb otb fa5te oeis Tålélgs» fast
Men tijgb, o Herre, prijss, som oss från bojor frålste,
Igenom tin sons blodh vtj are återlöste,
Förblifvit aifvlbgar til evi^ Mftv&t Bttiöt,
Vij baa een större frogd ann hånnsin vij knnn' troo.
BVatf åt vår lijibtijdb An«lat fin een ol*o«is ||lådie,
At v!| ocb inåstdeels skaa tbe dSda nedei^stödia,
Vij måste finnas nogd medb tbet, som äudb ban vill.
Till een godb åndtf alt bans nådb oss skyddar till.
rj
Oss lofval år jo t ist tken edle lijfiiÉeB» eliteoft^
Tå Gndb dess enda sohn f5r oss ey ville iskoboa^
Vijstrijdoro for baos nämpn, vij vinne odi een |^ång,
Oob konUnom »edb tri«mpi otsUog cogla^sångl
Bland tbem iia eiders oåds kiåralskligb frn sigb
Dess segerteckn boii ocb dvaar i bimibels^^bogder,
Som friske palmer år ocb stååi* i segiren goAb
I kiådaat btjjt, som år bestimkft med LaniiÉietK biodb.
Dess salig nådeé roia är bland tbe flngla-birai^ . f
I tbe atbvaldés éfaor med allsköns frögd förihitaly
£ndtsatt från mddo all, ett evigl £ja bsiaiv '
Aff bkåbla^^sottt last oeb gladie Voide» klåaiu
Digitized by
Google
I himmlens gylden-saaly tijt fromme längt* at vandra
Förr blifva tbe ey frij, och kanne ey foraodra
Tben modo tbe här dra for sigb och aine medb,
Som dock förgängligt altj Salmon så aade thet
Ocb aäaom hennes nådb man na til grafven föllier
At blifva jord igen, som allom ofverbollier,
Sä vil och skicka sigb, at man och skrifver om
Dess saligb nädes (yUk. och. lefverne sä from.
Dess saligb näde haar itff ett bootfirdigt bierta
Hög^t älskat Herrans ordb» som lindrar sorgh och smerta.
Lal sigb beveks» aff tbe armae snek och jroop,.
Sooi ofver dödsfaU dess beklaga sig i boep.
Prediko-embetet etlrl Hmm vytddait blllit^
Ocb gierna hjelpt Ondz booss ebvad som thet haar vällit,
Och som dess saligb nadb är saligb hädan dodb»
Sä är ocb bennes^ flampn pä evigb marmor-stodb.
Tben högste herren Gndb ehr n&dh han ocb. bnghsvabie
Ocb fipfve eder nädb trÖst I dess sorge-dvahla, .
Hiui atyrke biertat^ som nu sargat är i Uå^
Ocb läte eders nädb fä bör» tröste-ljndb.
flraf-skrifti
Här inne byyiar sigb een bobren frij[berrinoa»
Lik af förfädra dygd ocb slijk's bögh-edla sinne,
£en biertans Christi vän, een Stierna i dess chron
Biel k s's -lins til evigtijdb in för Onda helga thron.
UndsedänlgM npstaUlt
aff
Samnel West^le^.
Digitized by
Google
— 24 —
eller
eehtenskaps-berom
Tidh
koogl. nayrtt Tår allernådfgste konang och herres croo-tienaree
oeb asseMorie atbi dbet böglofl. kongL redoetioiii-oollegle,
ehreborne och höghachtat
herr Bwiliånit Caqpersou
sampt
then mycket ähr- och dygderijke mstronas
hustru Stn KiiiiidMOBils
högansenlige lyckelige brollopsfast,
bTilken med Tederbörligb sollennitet i den knogl. ^sidentzstade»
Stockholm höltz och fijra^es, som var den 2S Deeembr
anno 1676.
Dbet fSmabme bradefolk til abra npstalt
aff
Samael Westbio.
Stockholm, tryckt aff Johantl Georg Eberdt.
I. N. J.
Xhet måste vara vist Oads serdels oades gafvor
Tbem bao aplåtit baar bland all forlånte båfvor
Oss menniskiom på jord, tbet helga ecbtastånd,
Tbet ingen nogsampt kan berömma i all landb.
Ben kang välsignar Oadb med drottningh fijn och fromma,
Een furste vil och så til ecbta ståndet komma.
Een herre af hogb att then gifver Oadb een bråd,
Beo adelsman och vill gå under tbeeta band.
Digitized by
Google
- 25 -
Ben koDg glads ofver laod och sijoe rijken vijda,
Hans bärligbeet ocb ly jss som sol på bimmlen blijda^
Sio största last å jord bao otbaf all ting baar
Men aldra största frögd till drottningen ban draar.
Een furste, grefve ocb en frijberi', adelssmannen,
Tbe bafva alle frögd iabjrdes b var medb annan,
Doch aldramåst otbaf derss aldrabåsta vän,
Tben tbo sitt bierta gee iil trobeeU pant igen. .
Een pråst, een borgare, een bonde ocb tbess lijka,
Tbe tyckia ingen tingb sigb mebre vara rijka,
Än aif een bnstro hold, ty bon i nödb ocb löst
Ben trogen stallbroor fins, som styrcker biert'4>cb bröst.
Ocb allstads skrifvit står alt atbi belga skrifften,
Om tbetta belga stånd aff b vem tbet bar sin stifftan,
Först nembligb ntbaff Oadb, tå ban i Paradijs
Skoop Eva, modren Vår, i förston reen ocb vijss,
Adam til eene bielp, aff tbem vij kompne are,
Ocb för tbet ståndet skall vil Oadh alt gott beskära.
Hans gudoms nåde baar tberför' ett löffte giort,.
Hvar utbaff Abrabam välsignelsen nööt Jooft.
Til Adam sade ban: Vexer, oipfyller jorden.
Ben bugnelig godb tröst oss gifva tbesse orden,
Ocb air å jorden boo, at. b var bar sijne kär,
Aff tbem' ban kommen bijt ocb tbem ban aflar bar.
Tbet belga ecbtastånd baar bembligbeter många,
I tbet begrepne fins mång berligbeter långa, ,
Är icke beoobligt nogb een trogen vän at baa, .
Til bvilken man all sijn tillijtan ocb kan dra.
Är icke berligt nogb aff Oudb tbet stånd begåfvat, i
Där Oudb all menniskior välsignelse baar lofvat,
Som i tbet belga ståndb acbt at begiffva sigb,
Hvar een ban bar sin frögd, ja detta tro man migh.
Digitized by
Google
• 2e -
Au ingen finnes till, 8<yn sigb ey tycfker rfjker.
Nogb otbiifF faetren Oadh, enar han fått sin Njka,
Fast han ey mehra haar ån sém een hetta brödh,
nien deblar han i tn medb s^n otfaf then nddb:.
Eeo boop tnedb bobagz-tygb een gång een bngkarl dade^
Tbet han så Innerligb nppå sitt bierta lade,
Han sade: Hnxrsshålld baar stoorsorgocb mydcen nodh
Ocb gbOT mång kinder bleeÉ, som förre voro rlodb.
Ty boo till ecbta stånd lngå> i Samma lefva,
Han altijdb diageligb f mång besvär ékål svåfva,
Dttt tin bör tarf ver mång; een bnstrti dagKgb til
Vfil gå ocb bållag nått ocib det Vfl tiiedel tä.
Ocb bobagb tarfvar nogb alfbatida sfagb åff kannor
Sampt hyttor, embar, såår, skrfjn, kistor, spånd* ocb vannbr,
Bräd^hyliör» bånckar, bord ocb speglar af regaf,
Ben qvarn tbemppå man til senaps oifta mabl.
Eaar, trattar, panndi", stoöp medh skålar, bollar, kappar,
Såll, tobnför, fierdin'gar, mån^ Svkkör odi mådg tappar,
Skenf, slefvar, bonckar, faät, the steekspetb, didpa tråg,
Ja hamrar, nafrar, tång, mefd bandyx och een sååg.
Stoor grytor, kettlar, krttiiss, liosstiepar, tjtisestakai'
Och ringar, hvllka man af elden grytan bakar,,
Joof, kårmr, släda Séhn ocb mången knarrig vagn,
Tbett aKfjdh smorlas vflfi, om ban skal göra gagn.
Eoor, oxar, getter, får, bSnnss, gåss ocb månged ancka,
Man måste myéken tygh i boossbåfd sammadsancka,
Ocb värst at baassfolck eens otrogne fnndne blf|
Ocb låta löckä sijgfa af sfempt ocb snåålt partlj.
Änn faUii sorigeé iaiiy när bameo småå framkdnrtta,
Flux bindii ff^rar strwt oeb skaffa batnet amma,
Tbe< okas: åbr fk*åa^ åbr, ^mm skaif» lä^-faar.
Godbi vett kvad t^rfver, som iM; boMAMé icke' baar.
Digitized by
Google
- sw -
Hvij skal iagh sidaai o#i*: opfi nigb^otrangd taga?
Jagb beltof ogiA^ g^ i alla raijae dafar.
Meo 866, bvad hände 8ehii, thet lyckads hooom 8&,
M ban bas qvia€al«fe all stAda kalfekiim mimii% fa.
O tokste (folEbeeita art, Öardh biodV tbet staod betrachtas
Ocb for dess ring' besvär atf ingom ey f5racbtas.
By vor' i verlden till tbe raodrijkt menoiskior ming
Ohi lek» tbetiä tft&tid aff Gkidi bafft shi gAngt
Tå borta vore viåt fast mange frogdestonder,
Som man kao ba atbi tbet biertaos frSgd-forboodet,
Ty bvad är större roo ocb bvad är större frögd
kt^ fä aff €Nidb eefif tän, fliadbtbed sébtl Wfva bögd.
Herr assessoren ocd baos karste tbe betracbta \
Fast bättre ibetta staiird än som then nngkarl knappa,
Om alle ungkarlar tbe skalle vara si,
Hoos jongfrur i foracbt tbe visslig kumme tä.
Herr assessoren Oadb ocb städze väl bevabre
Med sijne kiäre bradh från ondt ocb allan fabra,
Tben gode Oodb lät sedt at ban baar sijne klär,
När ban forläbnar tbem bvad tberas år begiär.
Så kom, tn gode And' medb tijne godbeti-gåfvor,
GiQt Qtb tin rokeiss' aff lekam- ocb andlig båfvor,
Låt bimmelen tbem gee ebvad tbe önska sigb
Ocb tbem bäst gangligit är, när tbet bebagar tigb.
Sträck ntb tijn nida panlnn, beskydda medb tin vingar.
Alt tbet til dberas tienst ocb nytta sigb nn bringar,
Lät tbem all biertaos löst på sigb och sijne see,
Tbem ta af godbeet tijn tbem täcktes ann' ocb gee,
Så skole tijno nampn tbe evigt loff bemböbrat
At ta så faderligb tbem vill alt gott beskära.
Sist at tbe allan tijdb i badord tijn ocb giå,
Så lät tbem ock medb tijgb een evigh glädie fåå.
Digitized by
Google
— 2« ^
8k«gi-gMdei Sjhans
ffledb 0en g&ta af ett gidd6*lef?er til nirrarmiifle niigluvlar^
Denn lehirV aff gadda år och icke af een hdoa,
Ocb i 810 foglara aart bestå de versar sköbna.
Den företa år val etoor, han har doch intet modb.
Den andra lijten år och hafver foga blodh.
Den tred' aff biertat from, och bafver ingen gidki,
Den fierde eeer bvast ath och herrskar öfver alla.
Den fempte sqallrar bogt och ingen tunga haar
Den siette lijfvet sitt for angår sijn ej spaar.
Den sionde födan taar af tree åhrs gammal 8pij9er
Och fodes så aff Ondh bland snioo och källan ijser*
Den detta vetta kan att alla hitta på.
Han skall den båsta aff eer jangfrnr kvssa få.
Digitized by
Google
- 29 -
leulskiau Urllgleet,
af 1 HoMS book 13 cap. framstild
yidh
bookh&llarent pa rijkfeiu ständers baoeo,
tbeos ehrebom oeh Talbetroddes
herr %åth$xim PettersMis
h6gtgdelige bröllopi-fast,
niedh tben mycket ehr- och dygder^ka JangfraB,
jungfru Ana 8al«me laMtsdii
tben foirdoa ehrebome och konstehrfidurnet,
na salighhoos Gndh
herr fle«rg Italiehii
kongl. booktryckiares här nthi kongl. residenta*stadeii Stoekhoho»
effterlätne kiärälskelige dotter,
som celeberades i Stockholm med fornehme ständi personers bij^ij*
stan den SS Jonii 1677
aff
Samael Weatbio.
Tryckt i Stockholm ähr 1677.
I. N. D.
JSeD a^epoiakia hon ir aff aaka, atoflft oeb jorden,
Utfaaff deo gode Gndh kooatigt beredder voirden.
Paat: liarlig år bon at< othaf den Herren Ondb^
Slaom een lyten verld, med beea nndV kött och.buod.
Tben röda lijfveta atroniy aom.sig i ådror byter,
Och iijkn som ett baaff med strömmar små omflyter.
Dess kook mitt nttii atåår, tber otbi kokaa tiu^
Att aff tben kokad spiUs så får bvar lem alt sitt
Digitized by
Google
— eo —
Een blasebälg fast lijk theo lafit-apfylte längan,
Ett orgev&rk ock lijkt, dbe tänder, låpp'r och tungan;
När tbe aff vädret röörs, så blifver rösten börd,
Strax öpnar hiertat sigh aff blod ocb lefren rörd.
Den edle menn'8k]o-kropp, som ett skiönt slått bezierat,
Medb klarste fönstV försedd, medh skönste taak bevijhrat,
Med^mebra bvad ^oiftijs, M>iP'(fKf:fllillfjllest kan
Beskrifvas ell^r ntbtalas .af qvinn' ocb mun.
Hon är ock oVbåff Oisdfa frin fänftd iVbsktM t^Hfven,
Ty benne större år atl bärligh -gåfva gifiren,
Aff Oadb, som jpbU9.t.b«|iir i bep^e ^g^ka väl
Förnnfft-begåfvad and och död-befnjåt siål.
Om någob skdlle bär &nåz godbeets vfirk jfornéeka,
Så kan do^b ^M; »tfif Pfff^'^^ QP^JiP^^^A*
Han allting förutb veet och kan, ocb på hans macht
Bleff himmel ^apt«icbJoré ixthåf bané ^ttddms krafft
Sebn skop han menmskan, låt benhe sedan råda
Ufböfver alte -iMiifi 'bajf oA jdrdten Hdé, ' ' '
Altså måst' 4es6e tv& opb bennos Fisibpqs l^y,,
Hvar aff bon taoke^n^pl; tieae <r4)n4^bring skalle sij.
Alt siål- ocb sinne^ööét, bvud sigh 'Otib nu kan röra,
Tbet menniskan :Hl;ti|9ia3t.,^ .^b#t vij $<» pcb höra,
Tben väderlätte häär, tbén boop aff all slagz dinar,
Til roenniskiones tienst b vart är aff sin natar.
^)\
Tbet fisloaéijkå liaff, Iwirr i ^dvagå sfc>epf från ^stmiiéln ^^
Med last, ifähreoanieb sitt laiod med widre lande», '
Alt al'6r' adt, néb >8eier, 4b«n ^t bégpépos' ifietld^ 1
Wl oienaieUione» titnee, mm oSs vår 'ö8liiog'^äi^t.
floo slijkt ibeskina wH odi til gemdcbét förer^" '
Slijk HögtftoB bogbe irfiéb, Qa«te >bslilh ihåk> ^Miig ^Mr«r,
Han liUft sti^a ap td^a !bieH«M iWeyniaeh'i|^b ' '
Ocb Éåledes aå bliJrtiaM ainDe ^dosiuiiptiBibdb/
Digitized by
Google
-- 31 —
Den gode Qndli ock ett bogt edeit Uinå inråtUitf
Hvar effter all sUgz folck sigb skolle bafra rattat,
Tbet bärigare ar an nAgon niosin kan
Utbsaga^ genom tbet fornoks så qvinn aooi nan.
Tbet var vir företa faar» ban Adaxn minde- beeta,
Een bieJp Oodb bonom ock i sompnen mand* apleeta,
Utbaff bana ^ijdoreeff, ocb sadani giorde ban,.
På tbet fStrokaa akaU* all inenn'akior aff eeo xnan.
Lat ock pJUkyna siji^ atoor godheet med di^ orden:
Förokena, v^xer til ocb aeen npfyUer jorden.
Ja, kårleek ban» var atoor, baia til vår fader drogb»
Tå Eva ban föret aågb, aff karleek ban strax logb
Ocb sade: Detta ar jn been af niino bebne
Ocb kött aff mijne kött, deee debnar aff mijn aeboe,
Hon Manna beta skal, aff mannenojn bon år,
Tben be{ga Moaje b^ok oaa tbeona iplådien l&år.
Alteå bleff ecbta stånd aff Herren Ondb in$licbtat«
Det ena könet år dbet andra bogt forplicbUt
Aff thetta ståndet baa itbe andra npkomst all,
Som brunnen vAtaet tabr otbaff «en ^pring-qyiU kaM«
Först med tben edla dygd menn'skian \t9g/Uyåi^ ?Ji|dA,
Som deblar sigb otbi tben akyldigbftten blgda;
Med mandom at stå mpoi alt ondt, som mot» kaa, -
For syndens sknll tbet måste qvinna såsom man*
Een konang bfiar dess land at foorstå och regera ,
Een rijkzens rådb kan tbet mod trognast snill formehrai .
Een adelsman skal gåå moot ffeenden i feldt;
Men sombl^e Gud baar bemr^ka vidh embet slalt*
En biskop ar f&r trodt dess biskopadom ocb stiff^.
En pi^ predikar l^gb för giffte som ogifite^
Ey dofiare ban vit på råttena hasta^y,,
Ocb laga så at ban från klagmåbl blifver .frii|..
Digitized by
Google
- 32 —
Een skrifVare han vif sin penna dår bån fora
A t hon god räkenskap honom hvart 2hr kan göra,
Studenter läsa foort och blifva vackre männ
Aff allehanda stånd, sä lär man känna tbem.
Handvärkaren han med sin godh gesell arbetar
Och födan sin så rand bland svett och möda leétar,
Och borgaren han skal på räkning achtning gee,
Så frampt olyckan ey aff honom görer spee.
En handelsman han haar med handeln sin at göra,
Hvad som tagt nth ochinn til books med pennan föra,
Han crediterar nth hvad han i boden haar,
Så seer han at hans stånd sin månn och tillväxt taar.
En bonde lagar om sin plogh och sioe. häftar.
Och högt bekymbrat är om åkerns gagn och bästa.
Han säger offta för sigh Sielff och säger: Hvij!
Jagh skal öcb än en. gång vår fougde och så bry.
Altså thet ecbta stånd är nphoff til al4.
The dior vAan skifili Sker Arom,
Månde han sig of ver förbarma,
Stepper han från plogen — i skogen
Medh vallgossens veet,
Går i beet
Ther att blifva feet
Om sommaren heet
Then , som förr var mager och svåger^
Hemkommer frodig och fager.
5.
At han ey ledig må vara.
Sätter han oth krokar och snara,
Hvar i fasnar fisken, skion bijsken,
Sij så fåår han maat
Uppå faat,
Är han intet laat
I sin embetz staat.
Mycket gott i krnse, visthose
Har han, som arbetar i liose.
6.
Hemma sjjr gumman och vifver,
Oior hvad hennes buosysla kräfver,
Yedh sin råck hon spinner, tråå tvinner
Uthaf lijo och ull
Sländan InU,
Är i huset hull
Aohtadh meer an gnll|
Digitized by
Google
- 41 —
I godb lagfa hoo sailer, bvad galler,
Alt bvad beooe föreiiller.
7.
Når oxeos bvitbrokata maka
Från skogen vänder tillbaka,
Möter bon medb stefvan i nåfven,
Tager til tbe fem,
Ocb medb tbem
Målkar gamman klem,
Gåår tbermedb bem.
Sätter upp fijllbnnckar, som funckar.
Fall medb många åöta klanckar.
8.
At mannen ej långe skall fipista,
Medb maten monde moor baata^
Han åff faten djopa fåår sopa
Hvite miölken 8Ö5t
Brede medb grööt,
Både bran oeb blööc,
Jempte apikeköot.
For bonom bon såtter fåå rilter,
Hvarotbaff ban åter sig måtter.
9.
Når bon vånter gåster ocb vånner,
Aff ocb an i båset bon rånner,
Utbi stora bopar bon sopar
Stråå, båår, daon ocb spåån
Föor i vråån.
Hittar bon Oadz låån
Taar bon tber ifrån.
Skårar grytor, pannor, stoop, kannor,
Sij så år bon saker for bannor.
iO.
Når bonden ey for vårmeo beta
No mebra stort orkar arbeta,
I skogan ban qvåder, sigb glåder
Digitized by
Google
— 42 —
Sammn bonde grii
SjDoes tåa
Annat sinne fåå»
Blifver stoor uppå.
Ty han seer at rågen blir mogen
Taar han sig got mas i krogen*
n.
Nar ban dber en tijdh bar rnta
Och tbe friska glasen val luta,
Han tå va) beskiånkter beém lanckter*
Bondens lilla broor
Ståår i floor,
Mechta fagert groor,
Handlar val medb moor,
Krjrper nnder flllen om qvåileti ^
Icke vil jag veta aff smällen.
i?.
Nar åhret gåår krin^ fir man' roona,
At Marie är trin som en boona,
Lill gassen then kiära til äbra
Mältar hon gott malt,
Fram for alt
Brygger dol nthvalt
Både godt ocb svalt,
Tbet bon geer til bästa sin näst^i
Sonoi henne tå monde gästa.
13.
Andra goda saker bon delar,
Som magan opfriskar och helår,
Sin ähra betraktar^ väll acbtar
Alfvar, skiemt och leek
Uthan sveek.
Bröd, smör ost ocb steek
Liiifligfa, ski5n oofa veek
Sätter' kon för prästen oeh gesten^
Gifver höö och bafra åtk hästen.
Digitized by
Google
— 43 —
U.
Åff bonden ban såSt* otbi sångiar,
Faå bröd b2de pigor oeb drängiar,
Hvar uthaff tbe magra blij fagra,
Fatta Ipstigt modb,
Fii friakt Uodb»
Utbaff dagar godb
Utbi boodQDS bodh,
Utbaff bondens åger, ifigb säger,
Hvar ocb en aig mättar ocb plager.
15.
Borgaren \ staden tben dyra.
Som bous låter leya för hyra,
Han brakar stor bandel ocb vandel,
Söker sin proijt.
Il«dh stoor Bijt
Löper bijt ocb tijt
Kring om Undet vid t,
Docb i alt bao biter ocb alijter,
Bonden bap alleaa tillijter. . .
16.
Na brokas bflr kUder vijda.
Både kofftor ocb rackar sijda.
Band ocb remmar bängia ocb slängia
Tbet är lett maneer,
Som man seer,
Hvar åtb bonden leer,
Många andra fleer
Vändt aff sådant braka, ta kruka,
Hvar medb en Vill bonden opsluka.
17.
Lät riddarar bafva sin villia,
At man tigh från tbem kan åtbskillia.
För tin breda koffta most offta
Bonden, stackars kaar,
Barcken bar
Tära, vatnet klar.
Jagb medömkan draar,
Digitized by
Google
- 44 —
Öfver tbet som händer tbe bönder,
Som kallas Göter och Vänder.
18.
Han står bij then arma soldatn,
Som är underkastat krigsstata,
Mången bonden bielper, ey sticlper,
Hvar manhafftigb bielt
Uthi felt
Står han bij medb galt,
När ban är nödstält;
Mången bonden föder ocb göder,
Väster, noor, öster oeh söder.
19.
Alla fara väl, tbet är summan,
Bonden uthi huset och gumman
Een alt godt tilägna och fögna
Bland andra sin präst,
Then ther näst
Bjuda hem til gäst,
Brläggia sin rast.
Ost och b tetekaka, väl baka.
Sänder hon prästens maka.
20,
Slijkt vore väl at ehrfara
På bygden vistas och vara *
Ther all diur tbe dantza ocb aotsa,
Sina ungar små,
Två bch två.
Låtandes förstå
Sommaren ingåå.
Tå först höres frögden i högden
Hoos tbem, som boo på bygden.
Digitized by
Google
- 46 -
KUge-Såig
öfror
thet bedröfVelige dlstånd, hfar med tben •Ismäcbtige Gadh af tin
goddoDielig« försyn och onthranrakeligft r^bz beslnnt fart käre fä-
dernesland 8Veriges rijke formedelst hans konungzllga maijesteti
Sveriges Götes och Wendes stormächtigste kononf
k. Karl Atm ElUfftes
oformodelige, doch salige dod, som skedde pä hans hogstsalige majts
residentzslott i Stockholm den 6 Aprilis klockan in moot 10 om aff-
tonen ähr 1697. Det konndgzliga huset och hela landet til en obo-
telig skada,, hiertans bedrof velse och beklagelig| afsaknat hafVer
behagat hemsokia; medh ett bedröfvat hierta stält af
Oabriele Tadero,
past. Torn.
U meooiskim, to lilla värld ^
Som Oadh skoop til sio lijke,
I råttfirdigheet atfaao flard
Lef?a på jordefijke,
Tiock pa theo aaliga stond»
To giprde medh tia Oodh fSrbaod,
Dthi t^et helga badet
2.
Tber bafver to otblofvat fly
Satan, theo aodeo stygga,
Och alla faaos geroingar sky,
Som en ny cbriéten bygga
Eo stadig troo och etiigbeet
Medh theo helga Ireialdighet
Och i Oodi fhutbtan lefva.
Digitized by
Google
- 46 —
3.
Men, båttre Gudb, then dyra eedb
Haar tu med oss kullslagit, ^
Ocb giort tben blijda Guden vredb,
Tbet orådb för oss tagit,
A t vij på mångahanda sätt
Gudz lagh och bud haa ofverträdt
Medh syndfalla bedriffter.
■'4. ■
H vilka val hafva bafft sin gång
I f5rra veridcens tijder|
Men nu stå i fullt lapp o<ih språng,
Tå tbet åth ändaq lijder^
The bedrifves na utb^n s.ky ^
Af eö oeb aon''! «taäW'éch by, '
Som Gudb tbem intet såge*
5.
Guds ord, som lijf ocb saligbeej^
Hafver medh sigb at föra,
Låres i verlden vijdt oeb bredt,
Fåå äro, som tbet böra,
Präster, som för Gudz altar stå.
Måst baat ocb förtryck undergå ,
För sanningen^ then roofi. -'
■ 6» . ^
I bruuk är boos qvinna oeb ftmn
Högfärd medh aelsani kläder.
Han älskat Mifver, eom nm kan
Upfinna fremmaod seder,
Fåfäng äbra ocb verldzlig prijs
Står bvar man effier medh all vijs
Gudz äbra sokes fog».
, -■ ' . ■•^- " - ;
Mord skeer i städer ^cb .på i&wå
Få gamoMdt folk ocb uog^t
Om ick» genom väpKniat band.
Sker tbet genom faiak toogå.
Digitiz^d by
Google
— 47 —
Mang, år sin egen baneman,
Nar han fpr q val eij Jefva kun.
Sin kropp ocb siål förtappar.
7. ' " •
Girigheet tager ofverhand j
Medh svärjande och eeder^
Både i städer och på land
Thet hålles for en heder.
Bedrägerij, lögn, list och sveek
Raknäs för ett politiskt streék
För leek håls hoor bedrifva.
9.
Medh öfvérflöd i maat och dryck
Mången sitt hierta kranckef«
Af haat och afvand på fortryck
Emot sin nästa t&ncker.
Förråda balt tor tngea blygd ^
Baaktala räknas för en dygd,
Och stiela för en vabna.
10.
BemältQ ^aater^ mjckeqbet. .
Hade oss bordt påtänckia.
Stå op i tijdh af säkerbeet,
Oss till sann bättring länckin,
Men, effter. thet är intet händt, • .
Har Herren Gadh ifrån oss vändi
Sin nådes ansicbt bljjda,
> II.
Tagit från oss sin milda hand
För grofva synder våra,
Och vårt käre fädernesland
Bijsat med |>lågdr svira
Hängt : bredkårgen för <w» högt: d{^p,
Hvarföre tben iDwbUösft kropps
Haar måstatoor hon^ lljda. '
Digitized by
Google
— 48 —
12.
Porroedelst hvilken stora Dodh,
Som gåraa önskat lefva,
Mast* ondergåa en ond bradodh,
Ey konnat emot vid sig Wif?a«
Psalm \é.
Een gyllen clenodium Davids.
jDevara tu mig, Gud, ty tig iag tröstar på,
Till Herren bar iag sagt oob^r ther intet frå:
At tu ju Herren åst, för tin skuld lijder jag,
Ocb för de heliga på jorden med bebag.
,2. ... ,. .;i
Men de som löpa och en atwian etftergå •
Fast stor bedri^eke skyll der vist föllia pi
Jag vill ey offra bU>d, drick offsr ingalund ^
Jag skall ocb deras hamt ey. §orw i mitt niofld;
■ '•'•■■■"■■ ■■' 3.
Men Herren år mitt godz, han år min hasta debi,
Min arfvedeel skal|, tu.ocb uppehålla v^l^
Jag bafver fått min^ lott uti det lustiga^ ,.
Ett berligt^ arfvediBl år mig tilUgt at h;^ , .
'" '- • ■ -4.- ^ *-' • • '^- ••
Jag låfvar Herren 6 ud\ som med sitt rad noig för,
Och tuchtar niuforna; therfÖré b vad iag gior,
Så bar iag Gud altijd för ögon, ty han år
Mig på min hÖgra band ocb mig försvara lår.
'. ■ ■ ' &.■.'„ ^■ ■ . yyi
Jag år ocb viss ,d«rpi, at iégi val vidl •OMg "blijr,
Dy år mitt bierta glad .^ så och mr»'åhra> dyr, * *
Mitt kiött skall liggia i goé såkerlMet Aoh> lin|
Du skalt i belfv«ilis mio ;aicht ^ låt» Uij
Digitized by
Google
— 67 —
6.
Du skalt din beltf# «y faUi rulim bort,
Du koogior vägen nig till HAret rairoer fort
För dig är glädte nog ntbi de lefVnnde hrad
Ben evig Insligbct på tina bpgra hand.
TnAm 17.
Een bon Dayids.
iLht, Rétté, (Hjb gif aebt pi det iag rättvijdt neteedar,
Fornim itttit föpande ocb ttina trogna böner,
Som intet gå ntaf en mnn, eom falaker år,
Tablå tu i min sak, at mig ey sker for när.
Mitt bierta pröfvar tn, besöker och ransakar,
Uppå min nattesång iag éofver eller vakar,
Men dfocb så finner tu ej det mig dommå kan,
Tj iag mig föresatt at svijka ingen man.
3.
Jag vill förvara mig i titia Ifip^rs orde,
För menskiors gieruingar, som intet vara borde,
Som gå på mördarns väg, bebolt miu gång ocb våg
På tiaom stigom, så ey alieta naina steg.
4.
Jag ropar till tig Ond, at tn mig ville böra
Tijn öron bög ocb till mitt taal son ieg vill giöra,
Bevijs tio godhet stor, som är fast underlig
Tu, deras frälsare, som trösta upå tig.
5.
Mot thémi abn sig emi>t tin högra band opsällia,
Vill tn bevara raig^ som ögaesteneo rätta.
Under tlai vingats skiiäil beskierma nig ech tå
För den^ som mittm aiähl oefa väliivd éffiterslå.
Digitized by
Google
— 68 —
6.
For de ogudlige, äom mig förlmrria vela,
För Diioe fiender, sooi så lUsamiiuia spebla
Och tablå Mora ord b vart •om vij eltast ga,
Sa see de deras ram at om till jorden slå.
7.
Lijk som ett leyoa, tbeo ter utbi koblao sitter .
Och lahrar upa rooflf b var helst han faogat gitter
Stat, Herre, up, slå neuri k<^m honom upå fall
Undsatt min siåbl från them mig qvällia öfver all.
8.
Tag, Herre, till tit svård och fräls mig från en skara
(Doch dinn bands meivniskiorX som i^erlden effter IfibMLi
Och bafva tber sin deel medan de lefva bai^
Och barnen bafva nog af tbet, som. lembnat år<
9.
Men lag vill see dig. Gud, titt ansicht vill iag skåda
Uthi råttfardighe, med mina ögon båda.
Jag skall och yarda matt, när som iag vaknar op
Efiler titt belete. Säll då pio siäl och kröp!
Pwhn 18.
Eeq psalm at furesiunga, Davids, Herrans tienares, hvilken ^enna
Tijrås ord tablade pa den tijd Herran honom hnlpit hade Ifrän han
fienderi band och ifrån Sauls hand och sade:
T '
Uag bar dig biertlig kiär, o Herrie, do som åsi
Min stafcka frälsare, min klippa, borg och fäste '
Jag hålfer mig vid dig, min Gnd och stora tröit,
Min skiöld och selhets horn, beskyd odi högsta båsCa.
Jag TiH åkalla God med prijss, på ded tag akftll
Från mina fiender ea gång foriossat blifva«
Mig halva ilodseBS band da bäckar Belial
Omfatta!, at de isnårt mig tOI förtvUbn drifva.
Digitized by
Google
~ G9 -
3.
Når iag i ingnst riir« »i topmd mg till tig,
O God, si du oiio rött otaf ditt tempel hörde,
. Når som do vreder vaat tå gaf då jorden sig
Och båfde så «t berg och v^rldiaiM graiHl sig rirde. <
Ded kom ataf bens mund förtårand eld och dam,
Der liaogeld blef utaf, hao kom af bimmlen oeder
Med mörker och han foo? på cherob hastigt fram,
Han flög och svåfde fort på vingar otaf veder.
5.
Haos tiåll var bara sky, mörk, faslig och så évart,
Då han fioor neder med dar han sig dolde noder,
Af skenet, akyerna sig deelte med en fart
Han lår te höra sig med hagel , blix ocb donder.
£åleds förströdd han dem, som han var enoC
Och dem med sina skott och liongaode förakråckte,
lian såg då vatnets gång och jordsens grond vart blott,
Ded var Oodt andes blåst , som sådan stntff opvåckte.
7.
Ilen mig sa sande han sin bielp af bögdeo nijd,
Drog mig obr vattnet stor frå mioa fiender starka, i
Som öfvérföllo mig oti min motgångs tijd,
Så at iag Herrans tröet oeh bielp kood' giörlig mårka.
8.
Han: förde mig derotb, sa| nig på frijan foot,
Han bor no löst dertill, ty han min oakold prof var, ^
Hao seer mkt hiertelag, mig giör han val emot,
För ded iag gieroa mig othi rått vishet öfvar;
9.
Som to oo aielfver åst båd helig, from oeh reén,
Så åstto ett mod dera , som from och . reeoe are ,
Meo vrång mot afvugt folek; deo >tssle i gemeen
Uphielperdo, men alar de höga ögon itehre. .
Digitized by
Google
— 70 —
10.
Do, herre, Ij8er op min lychta som en dag,
Do giör iQitt mörker liost, iag kan och oedértvinga,
Med dig eo krijggfolka boop, med dig U tröttar iag,
Erofra iaat» slott och ofrer q^hrar springa.
II.
Gada va|^r &re god och Herrans tahl af ree»,
Han år en skiöld för then, som opi honom ttöstar.
Hoo ar en måchtig God, som Herren år alleen,
Han giordar mig med krafft och mina vågar faster*
12.
^^ Han giör ded, at lag blijr snarfoter som en hjort,
Föör mig på såkert mm, lår mina bånder strijda,
Min arm at spenna båg, som år af koppar giort,.
Och sahlighetens akiöld henger han vid min sijda. *
13.
Ded år din högra hand, den som mig stärker giör,
Och fast do mig ibland förundrar, så skier detU,
På ded h^ skM biij stor. Mig bahiiar da odi för,
At iag har rom at gå och trygg mio foot kao satts.
14.
Vallan^ iia> vill lag och min fiend jaga pås,
At' iag må grijpao fast, iag vill ey för omvändu
Än han år nederlagd. Hvem helst vill mot mig stå,
8å skall iag bringa om pA kasta öfverftsda.
15.
Da, Herre, rostar nig med starkhect och slår koll
Dem, som Mg håfva op. Do, dn kan fienden köra,
Dem drifva oppå flyefaft och Kggia vtki onill.
Med dig så kan iag dem, mig hato, platt förgionk
1«.
De ropa folier då, me» ingen hlslp^ år dir,
De sökia herren Ood^ men ded år all förgefvety
Men iag skall slita dem , som stoffit för nordan våbr
Och giöra dem då Ujk ett tr&k på gata» höfties.
Digitized by
Google
— 71 —
17.
Tbet triloiaiiinia fokk si bielper tu mig fnfti.
Ibland bedotogåraå inig. tUl ett bttfvod aattvr,
På <l«d at okiånd folck mig jånmU tiem oia,
Ocb ded iag binder på, sig horsaoi effterråcter.
18.
Men de sig fricDmaode oob tredeka ståAla aa
Dem föltier straffet åth. Na berren God han lefver,
Min sabltgbet ocb tröst, bogt låfvat vare baa,
Sufli folkel tvingar near eeb iallan barad mig i^fver*
19.
Mig bielper ifrå dem, som aro mig emot
Derlore ^il iag Ond bland bedoingaroe tacka
Tbea sinom konung ocb sta smorda giör alt gott
Oior David oeb baos såd sin nåd everdHg smaka.
Psalm 21.
Ben pBtUm Daridt al' fåmsiaoga.
ilerre, tu hmmels Oud, bur hiertiig kan ég frögda
Vår konunf i sin krafft, ocb buru ganska glad
Är ban af ttjne liielp^ så at vij v&lfömogda,
SooÉ uaderdyLuigt foick, deraf stor hugnad ba.
2.
Ty du så rundlig gier bvad som bans bierta önskar,
Förvägrar intet tbet^ :bvarom bans mun tig beer,
Tu öfyersknddarn ocb med nåd, så at han groQskar
Äf god välsignelse. Du på hans välstånd ser.
8.
Med 60 guldeDPOQ du bans bofvud f>rä«ktig kröner,,
M vi^ jQck rijkfit hans stadfästa. blijdervid.>
Med att låagi lyckl^^t lijf c|P bpnopi då belöuery
Närhso. dig deron heer^ till en evardlig tijdb^
Digitized by
Google
— 72 —
4.
PöitDedeltt tipa bielp sker konimKen rtor ibra,
Med \U oeb prydeleo blijr bao af Ond förteet,
Haos etool ocb slåebte skall tQ, gode God, beik&ra
EU Ungt varaektigt eiind, som ingen anda veet
5.
Till en raleignelse' for oss to bonom sitter,
8a at ban sielfver har sin last ocb frögd dwTed,
Han bopfMS oppå Ond, ocb sina Tågar rätter,
Ty skall Oudt godhet steete vår konnog ' follia med.
6.
Tberf5re lår oeb God baas fiender förfölliSt
Ocb Herrans högra band skall finna pi tbeai snart •
Och the, som bara haat, med eld nbr agnen qvillia.,
Utbi sin vrede han f&rgiör them med en fart»
7.
Af Jorden skall ban dem med deras såd f5rdrifva
För ded de slöte råd, som intet gick dem an.
Omsijder skole de doch anderkufvat blifva.
Dy Gads beväpnat hand ded aåt beställa kan.
8.
Gad, i ttn godoms kralft, da vårdes tig opboijja» *•■
På ded. man skönia må din stora- majestet^
Ded skall beveka oss, det «kall vår biertan böija^ /
At siunga om tio macht i världen vijdt ocb bredt.
PBalm 17.
Ben pMim Davids till at föresianga öm hindenie,
iom bittiga jsgat varder.
Min Gad, idIq God, hvlj har da mig så öfrerglfviti
Jag ryter ataf ångst^ min bielp doch fierran år,
Jag ropar dag ocb natt men ingen bielp ilp' dir.
Min God, ach, at to no så bård emot mSg blffvit! '
Digitized by
Google
- 73 -
2.
Men to» ea heHg Ood, to soni en boning tagit
Ibland Israeld iSf, har vira fid«rs bopp
By Utel bli forgåfs, ^do har åtm halpH opp
Do har på deras roop den othor noden dragit.
3.
Men iag, acb armer matk, ej någon menakio Kjkér,
Ben spott och gabberij hos folket, åen mig seer
Slet huffod rister och vijdgapot åt mig leer,
Och ingen ömka fins for all den n6d mig trycker.
4.
Man såijer: Liften gå för Herfanom att klaga.
Han bielpe honom ot, om han har loat dertill.
Lijkvål, o store God, iag frij bekennä vill,
At do i födfflan mig ohi^ moders lijf min draga.
5.
Alt från min moders lijff har to min tHI fly ek t varit, ' '
Och då iag födder vart och låg vid moders bröst,
Så Tar do redan då min Gad och stora tröst
Alt år af Herrans hand, hväd mig år vederfabrit
6.
Var intet låhgt från mig, ty ångest är för handen '
Och ingen hielpare, iag år all om belagd; ;
Af ståtar, måchta stor', tag ar i fahran brscht,
Af oxar fifi^nså, de feetast oti labdm.
7.
Lljksom ett rytand dior, en ginpand leyon ptigar >
Med munnen. gapa vijdt, så gföra de mot mig.'
Jag giots 9Dm ratten ot, min been ^de skiifia sig,
Och seen ett hierta, lijk som émåkand' Tåx, iag iger.
6.
BoHtorkuit ar att kmfit Kitsörar een b^otteti potta,
Mitt tanga låder ved' min goöm, si Tigger dn
Mi|^ nthi död^ens sloflt, ty faoodAr hiifva no
Samt med de ondas rött kringbvårilt mig nttfn' iHottsu
Digitized by
Google
— 74 —
9.
De bafva bäodreD min o«h fottreo gea^oiborfit.
Jag (roster tällia. val pi mig, all mina been
Ded skåda de meå lust ocii skeer ett byte aeeoi
Att mina kläder gi igenom lott förlorat,
10.
Men, Herre, var ey långt, min atarkbeet drog ey mera.
Kom snart med tina bielp befrija mina siebl.
Som ensam år ocb blott^ från svård ocb bnndar val,
At eij eenborningar, ey leijonen mig röra*
11.
Titt helga namn vUl iag predika brodrom mina.
Jag vill och prijsa tig athi församblingar.
Gpd lofvar hvar ocb en» som Herrans frqcbtan bar.
Så bor och J«cobs såd med vördnnt s^ infinna.
12.
Förty han bafver ey den fattiga förkastat .
Och des elandigbet så har han ey. foramått.
Sitt aolet har han ey forsky tt, men våt förstått
Den nslaa roop och då med hielpen giorlig h$$tat
la.
Dig vill iag prijsa bogt, dit låf vill i«g framf5nu ^
Uti församblingen med storan myckeobeet
Och infor lierrana folck, som honom frncbta viset.
Där skall ded skie, at jag mitt lyfte vill foUgiora.
14.
Na, I el&o^gie, som H^ren effter|ti4ifv»|
I skoten äta få, I skolen mätte blij
Och prysa Herren Gnd^ ded skoJen I få sg.
Och ^sdert hiei^ skull ovinnerlig få lefva^
lå.
Ded varde tiackt och spoorl i rarldena ändar al),» «
At de ^li Herren God en gång aig vänd» om'.
Och all otrogen, släeht går frå eeo bedeodoo^^:.
Dy alt eUi r^ke är» som God har att bifalla.
Digitized by
Google
— 75 —
16-.
Ded skall bå rijk och arm tillbedia ocb koåboija
For bonom, tj bao akaW sig råt eeo tyig sad,
Som baoa raltfSrdigbet förkunnar barnen med,
At Herren detta gior, ded fkall ey länge drovja.
Psalm 23.
Mel. som i Lobwasser.
Herren #r mig en beerde god oob bijjder,
Tberfore sk^ll ey 3kia iag nigo| lyeri
Tj ban mig till en feetan beetroark leder,
Ocb på en grönan eng så lycklig foder,
Han förer m^^ lill klara 'stvom* och backar,
Med friska, vattnet ban mig törsten sléker.
Således, Ond min siSbl fast vederqveker
Ocb for sitt belga nampn skald mig opstackér.
Ja, trolig vijsar sina råtta vågar
Och, fast iag går i mörka daal ocb stegar,
£y frocbtar iag, ty derren sielf mig forer,
Hans kap ocb staff o^itt bierta tro^tlig ror^r.
Du, Herre, har, min evåo att fiNtveta^
Mig tillberedt ett bord med himmelsk eta.
Mitt bafvnd dn med olio rijklig tvettar,
Inskånker fbllt, ocb to(g omsider mittår
Med tijna godhéet, som aldrig kan bHéta.
I, HerratiS' hnns skall iag evårdlig vista.
Digitized by
Google
— V6 -
Psalm 24.
Herrens är jorden och ded krets
Och alt det, som der boor sfimleds,
Hans eget år b vad derpå kräker.
Dy han med sin alsmachtig hand
På haf%'et grandat har all land,
På floder verlden vidt utsträcker.
Ho skall på Herrans berg få gå
Och ] hans helga Zion stå?
Jo, deo oskyldig händer äger,
Som reen af allo hierta är
Och ey ded, sotn lösåchtigl lår,
Ej oåosin falsklig svälja plågar.
3.. \
UtLti skall af Qod välsigaat stå 4
R&ttfärdigheet skall han. nndfa
Af Herran, som haos välfärd öker,
Dy denne är af sådan slächt,
80m framfor alloip Gudi täch^
Och Jacobs. Q qds ansicbte ^öker.
A.
Man giöre bdgre h varje port
Och verdzens d6rar opnas stort,
At hhttmlens konung derin drager.
Hvem är den stora konung blijd?
Een stärker herre uti stridh,
Hans vilde iogeB /ända ta|^.
,Mini giore, högre hvarie.porl
Ocli verdcpfis dprar opn«# stort^
Låt äliroqs. konoog till oss kommu
Hvem är den stora konungs man?
Gud Zebaoth, så kallas han,
Hao är vår konung mild och fromma.
Digitized by
Google
- 77 —
Pttliii 25.
I.
hiertat längtar iag, o Herre, effter tig
Och stiller ali inftt hop derpa, att du så lagar,
Ded min o vin ey gtids, ey någon hugna tager^
Af ded mig illa gir, men sielf mi skimma sig.
Af
2.
Nir.bar man ninsin seet att b^n har nesa fitt
Och hommit upa skam, 6oro dig, o Gud, forb^der?
Men den ogudlige han skall pa skam omsijder,
Och som försåtligt vijss den fromma efftergat.
Vijss tina ▼ag;ar mig, o Herre « at iag ma
Pi dina stigar gå, du virdes mig ock fora,,
Samt leda nådeljg om el 1 iest iag^ skall bofa '
Din saoniugs ratta grund och lära ratt förstå,
4.
Du istee^ sanner.Gad, af v&lde mycket stop,
8å a( iag dagelig på tina godhet vachtar, r
Och alt ded timliga mot dina nåd för^ichtar.
Ty du med tina hielp ibland och hos oss boor.
5.
På tin barmhertighet, aom» för in verldeo v«r«
Och godhet Herre tiok^ men mina ungdoms synder
Och öf?erfrådelse) dem vilitu giöra uoder^
Ja, aldeels glömma bort, iir dina godbeet baar.
6.
Så god oeh fh>m( ir 6«d, at han mn synéar' Ukr .
På sroa vågar gå, ocbioleC ded tHlstider,
At någuft llibrer filt, meo som ved baodeo leder,
Och Tijsar ^gen riti, dea söm elindig ir.
Digitized by
Google
- 78 —
7.
Gods vågar aro sano och otaf godhet full,
Dem som ved hans förbuod ocli vittnesbörd blijr stadig.
O Herre, for titt nampn, du var mig sjodar nådig.
Förlat mitt misbedr^ef, som stor är, och min skuld.
8.
Bbo, som helst ded år, som fruchtar Herren rått»
Sij, bonom skall och Gud den råtta vågen låbra
Och låta bonom boo i gott behold och åbra,
At landet med hans såd blir upfylt och besått
9.
Them frommom blifver kundt Guds hemlig vijsshets. sluth,
Han låter ocb derhoos dem sitt förbund fa vetta,
Till Herren skall iag see och mina vågar råtta,
Förty han skall min foot uhr nåtet bielpa uth.
K).
Som mig nu eensam år Och håi^ i verldeo boor^
Elåtrdtg oth förtrykt, så vftrdes du dig våbda
Till toig af blotta nåd, öch giorh så en ftndå
På all min biertåns ådgst, som år så gttnska stooh
11.
Och våndt din 5gon bljt och Béé och mark äpå
Mitt elånd' iåmmer stånd hvairi iag mig beAnnef»
Beviji mig tina nåd» f5rlåt mig mins; synder
Och låt mig intet mer på syndcens vågar gå.
12.
See också derilpå Ht iag så »yckeic blijr
FdrNJgd af många de^ som utan sAk mig 4iata;
Bevara mina tiåhi, låt oådeli mig omfkttiif.
Och frålsa fråin alt ondt; till éig kg trygger 6yt.
IS.
Låt mig- écb låiigia via ocb vånda all min baag
Till fromf odi redligbet, aC ded mig mi hvMf^
, <]Nidv fitåla» laraei irån allom aö4 «icb fabiUr^
Och låten vara ^j tkmM ioMkna bod ockMfin|> ,
Digitized by
Google
— 79 —
Psa^m 27.
Herren han år witi liue och så mm bttta,
Hvem är, som iag mig före Iruchta skaU^
Ey må iag grafva mig för något fail^
Ty ban min lijfskrafflt är och mig kan frälsa,
Så at den måste kull, söm mot mig står,
Och den, ang fråla vill, ett ofärd får.
2.
Om än en krljgsMr sig emot mig lade,
Om skiönt mig striddé mot mong^ tosend man,
Ey frachtar sig mitt hierta någon gran.
Dy Ond är mitt beskydd för al lan skada.
Ett beder iag, o Gud, acb lät det skie,
At iag må dffta få din gadjstienst See.
a.
At iag i Herrans buas ttii altijd Vijsta
Ocb immerfort étii dyrka Oud med flijt,
Dy ban betäckei* mig i öadån tijd.
Mig gömmer i sin tiel, men på ded sista,
Så sätter ban mig oppå ena borg
Och på en klippö, fri fråo nöd ocb sorg.
4.
Han skall mitt hafvad ocb fast bögt apböija,
At iag kan under tvång min fiend see
Heel undertrykt, derföre skMl ded skie,
At iag hans nampn vilt si unga ocb lofsäija.
Jag afcaU i HeitrsnS' bms' ««% tem^^l gå,
På ded iag till hans låf der offra må.
5> ^
Na, Herre, tiöi* min röét^ tikr soniMag föpar: '-
Var nådigv som tit ord tnig lofråf bar, y *
När som iag du&kia vill- dit ansiobt klar, ' <
At tu ey dölliet* tfg ocb éy tiU^toppar '
Din^öi^af for m^t i^ottpi åt^ ^ Pbt9y
Din tiemir'> bor» når ta ivorté wedéi» MIJ^
Digitized by
Google
— 80 —
6.
Du äst min bielp, gif ttkig cto^h intet ofver,
O Ond, mio salighet, tag intet bort
Tin nadea band från mig, aij bara kort
Min fader oeh min monr mig dfvbrgifverv
Men do, o gode Gud, full utaf nåd.-
Uptager mig igea ocb skaffar r&d.
■ ' ' . 7,
Herr\ vijaa mig dio v|g, den iag akali vandm»
At iag ev feela roa den rätta stig.
Lät mina fiender ey glädia sig,
Lat min ovän ey få så med mig bandia.
Som ban väl villian bar, fräta. mig locb ai
Från falska vittnen, Sjom emot mig s|a*
8.
Jag tror ändå fast iag bär orätt lijder^
At iag full snart ded goda skall få sij,
Utbi de lefvands land iag skall ocb blij
Hngsvalat där till de everd^g tijder.
Derfore, låtom oss med tålamod
Förbijda Herren Gud, ty. ban är godb.
PMlm 30.
Ben paalm tiU at sianga om Daridt buos f Sgåin^.
T '
tlag prisu', Berre, tig, förty tu bar
Mif bulpit anderligt när som ing var
I fabra till att blij ett spott ocH l&tfe
At enoip fiendom, da bar oob så,
O Gud, mig ballbrtgd giort oeb bor^. opå,
Min boo ofib åt^bracbl mni aieb)^ «U nd^ ,
Digitized by
Qoogie
— 81 —
2.
Da bar bebollit mig vid lifv«t qvar,
'Utfört mio siähl, oär som min fiendskaar
Till belvetit ocb I for4«rfir«t fbro.
I, Herrans beliga, lofsionger God
Upå bans bögtijds dag med berligt liad.
Han bar os fråUt när vi i nödeo voro.
3.
Håna vrede varar en aa kortan tijdb»
Lijksom ett ögnablik, aeen ar bao blijd,
Ocb faat om afftonen man befftigt klagar,
Så är oro morgonen docb glädien ny;
Men ack, iag svåger kröp, när iag fick aiji
At mig gick väll ocb både goda dagar,
4.
När da af blotta nåd ocb vitlian god
Mitt borg befästade, då fick iag mod
Ocb sade obetänkt: Ded lär ey hända
Mig sådan nöd, att iag skall falla kall.
Men af förskreckelse så vart iag full.
När da titt ansicbt monde från mig vända.
5.
Jag vill med ropande ocb mina bon
Por Herren komma fram, b vad nyttiar^see»'
Mitt blod, när lag är dod, mon kan ocb pr^a .
Eeo kröp, som blifvit är till stoft ocb mold,
Ocb tacka dig for tijna godhet skald,
Då varder. Herre, do dig nådig vijsa.
6. -a
Do bar min sorg förvendt, mig åter glädt, -^
Min klädebonadt bar da mig afkledt,
Offlgiordat mig med frogd ocb låtet amaka
Din godhet stor, på det min äbra skall
£y vara tyst, men sjunga ofverall,
Ocb dig, min herre God, everdlig tacka.
XVI: 6.
Digitized by
Google
- 82 —
Pialm 28.
xLerre, mio stora tröst, når lag dig ropar å
Och noden tränger till, så tijg mig icke då,
At iag ey vftHlef iijk, når ta vilt intet eiVara '
Tbem, soni till helvetet hån till afgrnnden iVibrii.
2.
H3r mina Böners rost, når som min npd år stor
Och lyfter håoderne öp till din helga cbor,
Drag mig och intet bort bland thero, som illa giora,
Som tablå vånlij;a, men ondt i hiertat fora.
i. " .
Gif theoi4 ^^, t^ forskylt roe^ tbefas gjerqiogar
Och onda, i^euders verk, som argheel ipe^ sig har
Ond skall tbeim ae<|erslå och ey igen QpbyggSit,
Förty de söbla sig mot God i synder stygga.
4.
Mmi Horrtfi vati lof^ ty ban bar bort tiia »fist,
Hatt år mio starkhet ooh min aki^d, min issla tnMll,
På honom hoppadea mitt hierta oeb fick l^stir ;
Des år iag |^ ooh skall Ga4 ta«ha .otad aii Tijsa.
Herren, den starke Gnd, sin smorda hielpa vill.
Han Iheraa starkhet fir^ som ^nom lita lilL -
Hielp, Herre^ bielp titt Mk, titt arf vilUo^ våMgna,
Dem föda i oeb a^ dok op till: alira. bria^a*
Digitized by
Google
- $s -
PMlm 31.
P,
å dig, o Hörte» iag mitt bopp och tillOycbt iatUri,
Ooh bjrgger på (in oåd, iag beer att ta «y Uttei;
Mig konm* uppi skaio, $i frel« mig ocb daraiist
Af all mm aorg ocb aod , ty da rättfärdig aaU :
%
Bog tijoa öro» Uj/t oeb lat mig vadarfabra»
Föll anarUg tia« bielp, do vårdas ocb aå vara
Mig eo aå faater borg, ja da Sal aaoaarUg
Mio klippa., alt da docb vilt aåkar lada mig,
3.
För tina oampoe akold, så ville to mig föra
Utbor 4e aått oob gam, som mioa fiender giöra,
A t brioga mig på fall, dy du mio stsrkbet åst»
Derpi ing trygger är och mig forUier måst
4.
Min anda gifvec jag« o Gud, i tioa blinda,
Jag ofrar tig ocb op båd kröp ocb aiåbi i saqder.
O, to trofaste Gud, du bar mig återlöst.
Do jåst fliio tiUförsksbt, min stom bielp ocb trösll
6.
Jag båtar alla tbam, som bålla på at låbra
Ded, som lösacbtigit ar, meo iag skall altijd båbra
Ett troget hopp till Gud. Mitt bierta frögder ipg,
At du dio godbet atåds bevisar emot mig>
6*
Jag gläder mig ocbså, at do dio ögon vänder
Till min elåadigbet, min siåbi i nöden kåno^r.
Uti min fiends band du mig ey öfvergier.
Så iag en vidder babn för mina fötter seer.
Digitized by
Google
- 84 -
7.
Var nådig, Herre, mig ty ångest mig beställer.
Mit ansicht ocb min siåbl, min bok af sorg forfaller»
Mit lefnadt är förtårdt^.U^^es mina åbr
Uti bedröfvelse och uti siukdom svår.
X o. ■^■
Min kraft forfallen år otb iliida béeii jfor^ttifiéktat,-
För mina synders skald, stor motgång tiiig anfechtåtl ^ '^^
I ty eii étyggelse läg minom graniHoili åhir,
Tbe niig på gäton sée^ de koYnma mig éy nåbf»
9.
Lijk som en doder år iaj; ntnr minnet tagett ' ' ' ' ^ |
Ocb vorden som et kaar, f5ruöt öcb soadei^lagMV ' -^
Ty mån forsmådar mig ocb fa var tnén ved 'nlig-skyr,
De rådslå at iag fort från lifvet skildeil ibUgri ' '
10.
Men docb så hoppas iag på dig, o tleirre, étttdig ^
Ocb säger: Do åst mig een Giid båd mild' öcb- nådig; ^
Min tijd står alt bos dig; hielp inig obr 6endens band,
Från all forfolieisé oéb ffån' min af v^iädzmanf. ' '
11.
Låt, Herre; öfver mig dfn blijda' ansiébt lysa,
Do vilt, tin tiehare din hielp ocb godhet vljsa, '
Tillsted döcb intet déd, o Herre, låt ey skié, ^
At iag, som dyi-kar tig, skall lijda skaitt beh vee.
12.
De ogodachtigé, som tablå mot de fromma,
The sköld tyste bllj, på skam och neså komma,
The falska monnar, som man båntig tahia seér,
Them ^Itö alla i een afgrond étörta ner.
13.
Tijn godhet åi* faSt iBtoor, som to för them bevarar,
Som trofast frochta tig, så do dem val försvarar,*
Ocb gömmer hemliga. Do kommer them ihåg,
Som trösta b på' tig, för bv^åroäansboot och trög.
Digitized by
Google
— 85 —
14.
Na Herren vari iof, at han mig har bevijsat
Sin underliga nåd, min vederraodo lijsat,
I enom faatom stad, iag sade då iag var
I mitt förtvinande: Ta mig bortdrifvit har.
15.
Lijkväl så borde da mit rop och mina böner,
Blan älske herran Gud for han så ratt belöner
AU gterning, ond ocb god, varer docb trösta |«
Som bijda på vår Gud, I skolen frälsta blfj.
Psalm 32.
Eeo uDdervijsoiiig DaTidf.
Den andra bootpsalmen»
båli är den menniska, som synden är tillgifven,
Des öfvertrådelse alreds förlåten år.
Full säll är ban förvist, som Herren intet giör
Så ngga räkning med oeh intet falsk är blefven.
i.
Sij den är väl deran, det kan iag på mig röna,
Dy då jag intet viste bekänna fram min brått,
. Försmechtade min been igenom di^lig grått,
Derföre ville Gud mig för mitt ovet löna,
Så at bå natt och dag hans hand mig svårlig tryckte,
Ocb all min vetska blef så torr som soromarjord.
Altså har iag bekant på Herrans sanna ord,
Mina missgärningar och dem ey undanlykte.
. ' 4.
Jag >eade: Lät mig gå och Gud till fota falla,
Bekenna all min synd och öfvertrådelse.
Han lefver visserlig sin godhet mig betee, .
Dy han ^ nådig dem, som honom .rätt åkalla.
Digitized by
Google
- 86 —
5.
Sa bar du ock, o God, mig bönhöft ocb tiltgtfWr,
Och icke pi min nynå öth deM miåsgeming »Mt,
Men deremoi båd mild och aådig 4ig beteidt, *
81 at iag nti, min Oad, boM dig försonat blifVil.
6.
Sij sådan tijna nåd låht mingen dertill bringa
Af tina helige, déd de i rfitlom tijdb
tioé dig sin tillflykt ta, att dem ey kmttmer yi^b,
Nar oagon vat6<lod alt landet till betvinga.
7.
Do Ond äst mitt beskarm^ for ångest mig bevara,
At iag forlossat, ma af hiertat frogda mig.
Dn saijer till min si&bh 8i} iag vill vijsa dig
Oeb låbra sadaa vag, den da kant saker fabra*
Med mina dg^n skall iag leda dfg oeh Ifibra,
Allenast vijsa, m^ ded do förståndig fist
Oeb intet nåckest^ff, som en oskåltg håét
Och mohla, wtå man most med bett odi betisel fSwk
0.
Den ogodaebtlgå »kall måtiga plågor bfibra,
Deii, tom bar bnpp liH God, ban får bartiiheriighet,
Den rfittviå år ocb from, ban slipper all föitret
Ocb iåmte frogd *6eh Inst får stor beröm oéb äbra.
FMiin 33.
X, fromma Herrans folck, b vars sinnen are bögde
Eeo rått råttfardigbet fÖr Ond att bålla kår,
I mån våbl tara glad f>cb ebr af bfért«t frögda
Ocb med ett berHgt prijss instella eder båt
At tacka Herranotti med barpor oeb låfsånget*
På betligt psaklirSpel, m<Ml tie streogiir Sp^idt,
Digitized by
Google
— 87 -
Eeo vijsa dichta up, som ny er åhr och langer
Ett liofligt liud derho9, ^t aldrig slijkt år håndt,
Ded iD&ate billigt skie, dy han ar sann i orden,
Och htad lian laftrat har, d&r bifjr han faél åéf¥ld #
Rattfärdighet och dom bän ålskar, oeh M JördéYi
Är af GtnéH gndhet föll, öoft hog <ralsifoiil med.
Diromelens firmament år skapat och beredder
Af Herrans kraflftig ord, deslijkes all haa3 håår
Af hans mans an4a giord* Gud H^^er halfinft breddar,
Och fattar vattnet si, att <M ej ge;iomskiår,
Han lägger diapen.si,, at ingen ded Jkan Feta*
Och fruchter. AiKilUer Qaé^ Ml i^ariilen och som boo
Pa jorden och des krets $Km rädae vål;n»ed r|ltta
För Herrans väldig oincfat, Ij b vad iian biuder pä,
Ded är så gott som gior<t o«b ^er alt dod M" såijer.
Till intet HerraQ gi6r all ai^a hedna råd, '
Och alt, som ondt och vrängt ä färde andan böijer,
Men evig blijr han sielf iiti bä råd och dåd,
Hans hiertans tankar medjde vara otai ini^é
Ded är ett saUigt lolk, livars Quå som Herren är,
Ett sålt och saligt folk, son bJlj ^ honom kåpde
Och kohrat till ett ^rf , Herran bAQ akådar när
Utaf sin himmels tron p&.^nenkOtJuobariien 4il|a»
Utaf sin fasta 6too(, på kan ban akpfiia grant
Dem, som på jordaa bQo; han r$4ar pl k^Ui\f
Och böya, aofn han viJl, vår biartai^ allesampt
Han merker all vår doon, ey kan konangen båta
Hans stora macht allén, een kämpeman ey m«
Upå sin stora krafft allena /sig förJåta*
Med hästars ^starlca är baakaffat lijkaså.
Sij huru herren Ond aiit fiiga pä dem vänder,
Som fruchta bom^pi rätt och tröata på hans nåd,
A t han dem frija skaJi fv&u nod och <dod i sender,
Och nti hårdaa : tyd forskafiiar biejp ttch råd.
Vår siähl så innerlig Wmi ventar upå Herren, i
Ond är vår borg och ^iöld, vit*, bipip i allom tijdh,
I honom gläder sig vår hiertan när och fiärran,
Vårt hopp och tillförsichft, vij fästa ock dervijd,
At oas dit helga namn fgr alt som.i>ad!t ^iU frelsa.
Tin godhet och dio nåd» o Herre, l^t oss få,
A t ninta ä och ä. Dm ånt vår l;jf oeb beUa^
Som vij och f^ odi fast fortröata qss derpå.
Digitized by
Google
- 8é -
Psalm 34.
Xeo pMla DaTidt, tå han förvandlade titt antiefato för Abimtleeb^
tben ho^om ifrån sig dref och han gick sin väg.
. MeliMlit affter Lohwassam den 130 psalm*
T '•
Oag vill med mnnd oeb tunga
Altijdh och alieatada
Om Herrans låf bogt sinnga,
Blitt aiabl skall aammaleda
Af Godi alg berömma,
Sa tbe elände tbed
Få böra och fnrntmma
Oeb »ig tber glädia ved*
. 2.
Pnjsar Ond med mig alla,
Upboijom oeb bana namn, '
Tj tbe honom åkalla
Ej komma oppå skam.
Tbet har ja tben elende
Fömommit och fål aee, ' '
Nar God från honoro vande.
All motgång, nöd och vee.
Sij Herrens enget vaker
Om dem, som Gnd ha kär,
Seer på med acbt och smaker
Hur Ifnflig Herren ar,
8åll ar tben man at skatta.
Som hafrer Gud till tröst.
Och de, hans nåd omfatta,
The hafva ingen brist.
4.
The rijke skota komma
I torftighet och nöd,
Men Guds utvalde fromma
Ha ingen brist på bröd.
Digitized by
Google
— 89 -
Kommer bijt baro oeb larer
At fhicbla Qaé altijd
Ocb bvilkeO) som begi&rer
At lefva oti frijd.
6.
Lar styra tång' ocb läppar,
Lår lögo ocb arghet blij,
Ocb at din mand ey »låpper
Ondt taal» bedrågerij.
Lat af ifrån ded onda
Ocb freden efiflerfaar,
Så at do ingalunda
Tig mot dio Ond förtaar.
6.
Herren ban seer ocb borer
Tben frommas ropande ,
De onda ban forstörer
Platt otaf Jorden ne,
Tbet bierta, som God profvat,
Är altijd ban bart når
' • 7.,
Ändoch ded sig kan bända,
A t een rättfärdig man
Far lijda stor elende,
Var visser, (lerren kan
Ocb Tilly all sorg oeb fabra
Förändrat blijr ocb stäckt,
Hans been skall ban bevara,
At icke ett blijr bräcbt.
8.
Dea ogodacbtig' skara
Ded onda dräpa skall,
Ocb de, som pläga vara
De räufärdigas fall.
Digitized by
Google
-• 90 —
Tbe skolo broUlig b\\h$^
Men Herrea frela» lalir .
Sitt folk, ocb frin tbeoi d^ifvti
Thet ondt och syndigt kt^
Psalm 37.
TI ^*
Jfiy harmas, når da Hitr *6g?erf»kigémftoiieKi klifva
Ocb växa högt i top och mjcket\ondt bedrifva,
Ty saaom ort ocb gråas aå varda tbe full snarl
Afbogne, at de eeen . forvisoa m^d.en fart.^
Haf bop till God ocb blyff i tjna JKdars Ränder,
Ocb fod tig redliga med idktss^MDfna liai^^ef, ;
Haf Inst till Herrappo^i, W njfisAJi tig gifva ded,
Hvad da sielf önskar ocb titt bierta oögder med.
Befalla Herranoin tig sielf ocb tina vägar
Ocb baf ett stadigt bopp till Oad, so^n machten eger.
Han skall vål giårat, iy åm sak bab *bringa lar
Fram ati dagse&s lios, så. klar som middan år.
4i • -■ ^
Forbijda Herrans blélp, bolt in med båfQ^ ock' vrede,
At ta ey illa gior, bort med afvdndeW leede, .
Fast den går vfil T hand och ly^kati spelhr med
Som gadlöst léfhAt för och éy f5rti<^nar ded.
ö.
Han blijr snart rotat atb«. men de^ )p&.i9erffeo venta
De skola ^å i arff, besittia land oob tmfa
Ännu en lijten tijd, den ogqdaobcig' ^ytbä
By mera vara till ^ bana maa otfa M|>lig fins.
Digitized by
Google
• »I -
6.
Imedlerii^^iijkvii han bot«ri truger, slijter, .'i
Theo, 80» ratifärdig ar, och på tanderiw ^jCer^
Men Htmn )«er der iik oob veet at koanneii Ir
Deo dagf på htilben kan Ull intet blilTB lår.
7.
Tbe i^adacbtiga tbe broka »vård Aeb bå^ti^
Tben fattiga dermed att fallat slakt* 4 plåga^
Méa srerdat skaU tbam sielf t deras hierta gå,'
Båd pijl oth båga biij afbrotk son et4 strå.
Ded litxla, som Qoå ed, råtl&rdtg diad begåfMr,
Är båttre åo alt goifo, dea' ogodaebtcg kafver, >
Des arm skall bpjptas af baa * sielf biijr ttederfaigt,
Men Herren bollar tbe HitHrdige vid 4Daobt.
Han kånnwf dag «db stånd ålf éijém titngoe hxmmt^^
Han oker deras goda at da på skam ey komina ^ '
At de I ondcim ti)d ey iijda^ bågein oöd, .
Ocb «lfai bårda å«Mr ba bråd till åfverflod.
10.
De ogodacktige de s4Eola öfveråoda^
Ocb Herrens ^lietide skaU saalma ofård Unda^ 1
fibora StoH haQ år^ kan borgar a»en 05 viU >
Beläble tom tn vnan ^ tben råsivija år oob* miid* i
Blen sQ an l^ms 'mans gång- befråtntar 'Odd ocb biÉlf^r-'
Last till denaanadiak^ vag, ooli nm haa andlig anafver ■ '^
Ocb råkftr Mia kvilrlian kastas iiMet kfortp >
Ty Herfan «nad sia baad ledsagar bondm €ort.i'
12.
Jag bafver varit ang, iag år na gammal vorden,
Igenom Herrans nåd, men år ey seet på jorden.
Den råttfårdige beds, bans såd at betla bröd,
Ey beller at han år förlåten oti nöd.^
Digitized by
Google
— 92 —
18.
Ty ban barmbertig Ir oeb lånar tbeo iom traDger,.
Så Oods valaignalisa ved bana välgierning baoger,
Derfore lemna af ded onda ocb giör gått,.
Så skall tiU evig tijd Oodi nåd tig föllia åtb,
14»
Dy Ond bar råtleo kar, oeb tbem eom dervid bUfva^
Tbe trogna beliga vill ban ey ofvergifva.
Han skall bevara tbem, som älska lag oeb ratt^
Tbe ogodaebtiga forgiör ban alla slätt
!*•
Han gier elt evigt arf de sina at besltlia^
Tbem som i deras gång tben ratta vågen bitta,
Oeb tablå vijsliga, Ond doramer intet så.
Som de ogndliga tbem frommom börda på«
16.
Forbyda berren Ond ocb boU tig på bans vågar,
Han skall opböija tig., så att tn landet åger,
Tn skalt med Inst få sjse, bvad åndalyebt de få.
Som byggia på dit fall oob efflter lijfVet stå.
17.
Jag bafver seet ocb spoort eeo ogndacbtig grönska,
Lijksom ett lanrbartrå, alt gick som ban vill önska.
Men sij iag gick derom, iag fråga b var ban var,
Bana valde var sin kos,, ban var ey n^era q van
18.
Noi bok tig ratt, var from, så går tig val omsijder,
Men tbe ogarningsman otbrotas bvad tbet. lijder,
Ty Herren styrker tbe rättfärdiga i. nöd,
Haa skall nndsättia tbem ocb vara tberas stöd.
Digitized by
Google
- 93 —
"'■'''' ' ■ ^ ftålni 38. /
. £en ptfUm. Davida till AminneUe^ . .,
Prar^redie boot|>tiil:iD.
U Herre, lat dit 'straff 6cli Tvede ey dHijka
Mig syndar' ofvergi, gif mig ey till att dricka
Utaf dingrymliets kaik, nar do tkalt nepta mig,
Men nfiridu -rljaa- Tiit* si var miskoodelig*
f.
Din skott bar träffat > nig', din band mig birdlig' trycker,
Ded ar! dit srira lioot; som telsan från mig rycker,
Så at bid^ kröp dcb been ir auf ofnd fall,
Sij alt deyl beoder mig för mina synder skalL
8J
Så många ål« de; at^ mig bl«j Iför svåra
Ocb våxa bögt i top^ de månde mig så såra,
A t lag för elak» ioebt kan längre barda knap,
Mei> docb.-så yåller ded >mki egen* galeoskap. '
4i
Sij sådan bordä giör at iaggåbr krokbt, lata,
Ja, sorgse dagen lång oeb ingen ro kan niata,
ly mina lånder iag så (^att forvisnat aeer,
Så ftos ocb på min kröp ey någon belsa
5;
Jag år förkrossat bart ocb alt för söaderslageB',
Jag ryter at all roo miti bierta ar betagen;
Det seer do, Herre, bast, för tig ar min begiit,
Do vest mitt lijdadde mia siokdom oeb beavir*'
«.i
Ded år' dig ocb bekant^ bor som mitt bieite befvar, •
At iag för machtlösbeet oeb ängslan iieplig lefver
Till ofverflöd, så fir med S3rtien så bestelt, >> i
At mig 'mins ögons tios no nåstan vill sli feltf
Digitized by
Google
• 94 -
7.
Och ded som aldra varat, så ^eer^iag mina veoner
Och frender fierran stå, at neptTg en mig känner,
De 86 min plåga vebi, men vårda der ey å,
Och den, som beta skall min nästa, giör och så.
a.
Men de som offieratå min siåhl al gUdra f5re»
Och mina hatare^ den mindre med den atorre,
De fora slemAia råd, at kasta m^; emkalt
Och gå aå dagalig al lii^ otb argheet foU.
Jag foniåiix deremot lijksom eea dofter tara . .
Och Itjk ta dnmber den ey tors ett ord meer svara,
Men do, o gode God, iag b^er alt p& tig,
Da, Herraif lar anda mig böra niaaerlig*.
10.
Jag hoppas at iag skaH «ti mitt gång ey soaf^ra»
Så minav fiender ey skofo «nak> bafva
At hugna sig deri^ last rtiindre deråt lee^
At 'mg skatt råk» ki^eU' de mig stapla sesw ;
11.
Ty iag år gioiid deftHl oeh skapat tHI ^ lifda
Och all min vee «ch verk med tåiaoiod afbijda^
Ändocfa iag ded f5rskyU ased. niioa synder n&oig,
Devlora i^slaS} iag «cb sår rier t mången gåUg.
12.
Så långe Qod na viU si tr^lvai de •ach l^fva,
Och are måchtige^ soin sig mot mig^ aphåffa,*
J^ifollia utan Oåik, mig giöra ondt for godt,
Äadoeh iag inåeC taot att braåk dem emot.
la.
O Herrar Me 4erllll <och gil nsig intet of ver»
Förlåt mig.ey,:o Qmå^ alt aciedaii iag ån svåfver
I detta. iisab bar, aiea jkynda dig ton gång,
Ati giöria ådda på, på aU min nöd o<b. tvång* .
P
Digitized by
Google
— »5 —
F^salin 99.
T '•
tfag har m\§ ISretatt åfti vaobU mina lappar
Och laga al mim maod ef oigol ord niaer iUppar»
8aiD argt odi sjfodigt ar, mto aiood ocb langa skall
Jag belaU^ at do oiig ey bringa opå falL
i
För tj iag^^ fdr aiig saai' ea 4igadaebtig pviaga»
Jag lystnar rått der?id ocb för ey orden måmgn,
Jng tSjgef åtb aU liiil oeb ingen gttdie t^l
Mig frija itJm den adrg^ som fraler i mitt Måt
. 'I.
léiie tiiarla ar aptåadtoch briaaer, nar jag^ Ifinkar ' :
Pä desse tijdeia lop oobtardneas arga r&aolD#ry
Jag ltihla# apdielig ocb teijers Harnetlålir' ' (
Mig éocb erkaaaa dad at iag faii||iiif|ig år.
4.
Lar mig besinna thed, al for min lijfslij redan
Ett mabl år föresatt, når iag skall skillias bedan
Låt komma mig ibaqg ^ ajl-^ man efFterfaar
I detta timliga, man måste lemna qvar.
a.
Såsom en tTåraa liaod kå åns miaa åagir L
Mot dina evigfael, milt åljf år bort ocb svagei^
Ocb in^entiog for tig, platt intet åre acb .^
All mennisbior, aam bår aå aåkci*' le#«Éi -dooh..
De gå ocb UJda af, som aknggan plägar glora^
Fast dit bekjmaii* nog oob oro fåfings fira, ' i
De samba vårdclig goda i hapa med besvfir '1
Ocb 9ela loba eena bvadi som déd aga lår. -
Digitized by
Google
- ^€ —
7.
Ko, Herre, b vad for rad, vid b vad skall iag mig trösta?
Villan, iag vill mitt bnp på tig allena fasta.
Fräls mig från all min ^nd och lat ded intet skie«
A t iag dem galnom blijr för deras spott ocb spee.
8.
Jag vill ocb hadanaf ey mång' ord veta fora.
Men lemoa alt till tig, do, do låbr alt val giöra.
Vänt doeb din plåga bort ocb låt dit straf ey meer
Så svår mig öfvergå, som ded no daglig slreeK'
a-
/Når do for synden sköld eeo tocbta vilt ocb aga,
Så moste, som af maal, baos fägring skada taga,
Ocb blij i grand fortärt ocb boro platt ocb r«éD.
Als intet äre vtj, vi menskior i gemeeiu
10.
Herr', bör docfa på mitt rop, min gråt odi bvad iag beder,
Ty iag en främbiing är som alla mina fader,.
Holt op af mig ocb lät mig vederqvekas> ber, •
För an iag fafar till kos odi ingen mig OMer Mer.
Psalm 40.
„ 1.
JM är iag med tålamod förbidde Herranå nåda,
Då bögde ban sig bijt ocb borde på mitt rop.
Han fdllste mig otbor een faslig oreen gfoop
Och så en säker väg för mina fötter lade.
2.
Han bafver> gifvit mig i munnen tillät qväda
Een ny och Ijoflig sång, att låfva Herren med,
Det dÉola många seé ocb frocbta Ood derved '
Ocb med et troget hop frij för baos ansicbt trädiL *
Digitized by
Google
- 97 —
3.
8£ll år deo, som sitt bop till Herreo stadigt sätter
Och går frin deo som år af lögn och arghet 61II.
Herre, min store God, som åsC oes alltid holl|
Stor åre ock de vårk och under, du förrattar.
4.
Och tina tankar, som tu tydlig pi oss vijsar.
De åre och så stoor, dig år dock ingen lijk|
Jag vill förkunna ded och såija utan svijk,
At them till rekna uth all vår forstånd ev spijsar*
ö.
Seen du mig opnat har min öron, får jag höra
At tn till offer har ej något godt behag,
Med andra offer bar ded åfven samma lag,
Tj ded år Gud emot at man skall offer giöra.
6.
Då sade iag: Sij hår jag kommer oförtöfvat,
I boken finner man så om mig skrifvit stå,
Din villia vill, o Gud, jag giårna efftergå
Och har ded som en laag uti mitt hierta pröfvat.
7.
Jag Till råttfårdighet predika och framföra,
I stor församling iag min man uplyffta vill.
Och sij, det skall ey skie at man d«n stoppar till,
Ded vest du, Herre, bast at jag ded lehrer giöra.
8.
I biertat skall iag din råttfårdighet ey döllia,
Men tabla uppenbart om tina sahligbet.
Jag vill förkunna om din sanning b vad iag veet.
Bland mycket folk vill jag din godhet frij förtållia.
9.
Vendt ey din nåde bort, din godhet mig bevara.
Ty mina synder, som fast flere ån de bår,
l}på mitt bnfvud fina, de falla mig försvår,
At de mig störta i otahlig nöd och fabra.
XVI: 7.
Digitized by
Google
— 98 -
10.
Som DQ mitt bierta bar m^ altsi ofTergifvit,
Så var ey, Herre, Aeen, meit bielp qpig at de må
Få skam ocb o«8a, 8om min siäl så eifterstå,
Låt all min motstånd blij med ens tillbaka drifvit.
Låt ati skam be^tå de, som mig er godt unna.
Förskräckas moste de, som ropa of ver mig:
Så, så, dig skier alt rätt, men de må frogda sig,
Som fråga eiTter Ond ocb Herrans prijs förkunna.
12.
Fast ån iag fattig år, så låter jag mig nöija,
Dy Oud försörrier mig, do äst min bielpare,
Som giör eo anda på all ångest, sorg ocb vee,
Da värdes frälsa mig ocb intet länge dröija.
Psalm 41.
Oäll år den, som sig om een fattig låter vårda.
Honom skall berran Ood gie bielp i tijder bårda,
Ond skall^bevaran och, at ban vid lijfvet -blijr
Ocb opå jorden ne sin välgång altijd sijr.
Hans skall ey gifvas bort i sina fienders händer,
Upå hans sotesäng hans krankheet återvänder
Ocb blifver vederqvekt. Jag sade: Herre, var
Mig nådig, belajmig, iag svåra syndat bar.
3.
Mina ovänner, som alt ondt emot mig tahia,
Ocb önska iag må döö, mitt namn förgås med alla,
The komma skada till, men Itigen mening med
Af bierta, utan ba till mig en afvond led.
Digitized by
Google
— 99 -^
4.
De sokia tivaroti at de mig mötte lasta,
Gå bort och forat ath och på mitt värsta hasta.
De, som mig bata, gå i hopar, tassla ledt
Mot mig och tänkia ondt, tillskynda all fortreet.
5.
The ba beslotit fast mot mig ett falske stycke,
Når som iag ligger koll, de laga så lag icke
Skall åter #esa mig, och vårst år at min van,
Den iag betrodde bast, mig löner så igen.
Den iag alt gott beteet, den, som mitt bröd har atit|
Han trampade mig neer, all vänskap platt förgätit.
Men, Herre, var så god och bielp mig np en gång.
Jag skall betabla dem, iag skall tbem giora tvång.
7.
Derpå iag marku kan at iag tig val behagar,
Når som min fiende ey någon glädie tager.
Eller sin löst må see at ded mig illa går,
Men svarar at han sielf bå skam oeb nesa får.
8.
Men theremot asto, o Ood, som mig npholler
För mina frombet skall, din godhet år, som våller
At iag evinnerlig inför dit ansicht står.
Låf skie Israels God så långt som himmeln går.
Psalm 42.
Een undervijtDiDg Korah barena at foresinnga.
Melodi effter Lobvaiaer.
Då som hiortefi ropar, skrijer
Effter kallad vntta drick,
Altså och min siåhl ey tijger,
JU tan alla ögnablek
Digitized by
Google
— 100 —
Ropar med en hiertaos ijd:
Ack, min Ond, når ar det djd,
När viltu mig så benåda»
A t iag får titt aniet skåda?
Dag och' natt, på alla vägar
Spijsas iag med tåhras brod^
Når man daglig till mig såijor:
Hvar år no din Gud oob» stöd?
Acb når iag dår tanker på
Vist mitt bierta brista må,
Ty iag gierna med de dina
I ditt hans mig låter finna.
Hvad år, at to tig bedrofvar,
Kiåra siåbl, hvad år det åth,
At du mycken oroo pröfvar,
Qvållier dig med sorg och gråt^
Sått på God ett troget hopp,
Såkert hielper han dig op, .
Honom skall iag anno prijrn
För den nåd, han mig lår vijsa.
4.
Som no verlden mig inskånker
Mycken sorg och stor förtret,
Tberfor iag och trolig tanker,
Gud, på din barmbertighet,
I ded land ved Jordans å
Och Hermonims bergen små,
Dår de diupa vatnen böllia,
Brusa och mig öfversköUia.
5.
God, om dagen do otlåfvar
Till att vara nådelig,
Jag om natten ey alt såfver.
Utan trolig tackar tig. ^
Digitized by
Google
- 101 -
Meo hvi kommer ded docb till
At do mig förgåta vill?
Ood, min klippa* boro låoge
Skall miQ ovao mig så traogia?
6.
Ded kan mig så biertlig grämma
Ocb år mord i miiioiA been«
Mår mio fiend mig vill skåmma
Ocb forbårdat, som een steeoy
Frågar fast forsmådelig:
Hvar årdeo, som tröstar dig,
Hvar blijr nu din Oud omsijderi
Som do bi^lpeo af förbijder?
7.
Hvad bedröfvar do dig meera^
O, min siåbl, såt do dit bopp
Uppå Oud, som skall tig fora
(Jtbor nöd ocb bielpa op.
Tacka skall to bonom ån,
At ban med sitt anlets skeen,
Prålsa mig obr all min fabra
Ocb min berre God vill vara.
Psftkn 46.
Een bräde vijsa och under vijsning Korah barns om Rosena
att foresiunga.
n *•
llp, op mitt bierta, op, do måste dig bereda,
£en vijsa, som år skiön at dicbta, tag vill qvåda.
Een konungs åbre sång, en berlig melodij.
Min taoga skall v som an god skrifvars penna blij.
Digitized by
Google
— 102 —
2*
Da konoQg, da ast dan, man må med ratta, kalla»
Den aldradågluste bland mennskobarnen alla.
Och dina lappar aro mjcket d&ijelig,
Derfore skall och Gad evårdlig stgna dig.
8.
Da hielte, pryd dig råbl, bind STardet vijd din sijda,
Var lycklig i tia skrod, lat sanningen éy Hjda,
Drag fram at skipa rätt ocb sli den arma for,
Tio ban skall låta see bvad under, som du gior;
4.
Skarp are tine skott, din båga skall to ställa.
Så do kant mycket folk bland kongars fiender fälla.
Ood, en evärdlig stool så är för tig beredt,
Tijn rijkes spijra for to med Kättfärdigbet.
5.
Rättrijsan älskar da, ogudlighet du hatar,
Derfore, God, tin God o(ied äbra dig omfattar
Med glädies ollio baa dig mebr än brödren smort
Och din klädbohnat af klar myrham berlig giordt.
6.
När do så härlig skiön ahr tin pallaas roånd träda.
Som giordt af elpbenbeen, kungsdöttrar äre rede
At gå i tinom skrud och bruden står tillreds.
På tina högra hand, i klara guUet klädd.
7.
Hör dotter, see npå, fqrtiim bvad iag dig råder.
Förgät dit folk ocb släcbt ocb huset af tin fader^
Sij då skall konungen din dägligbet ha kär.
Do honom dyrka skalt, ty han din herre är.
a.
Sij dottren Tyrus står med skänker uti händren,
Tillbedia skole dig de rijka uti ländren,
Af hiertat hold och tro dig konungsdottreo är,
Af klara gyllenstijk en klänning på sig bår.
Digitized by
Google
- 103 -
9.
Man skall i tio. pallaaa» o lonaog, till dig fora
Dia bröd si bårlig prydd, ocb andra iongfror flere,
Af bennea leekeroöor, aå skaitu aöoer få
Uti din faders stad, som tig lebr bråda på.
10.
Till förstår skall tu tbem i bela Terlden §atta,
Så at dit stora nanipn iag aldrig skal.forgiåta.
Ej barnen effter mi|r, ded lär förvisso skce,
At dig ett evigt låf alt folket skall betee.
Pttlm 46.
Ben Tijss Koraba baroas om nngdomen till at foreaioDga.
P . }'
Uad år vår starka bielp, vår tillflycbt uti noden,
Ocb stor bedrof velse, som oss påkommer redan,
Dy fracbta vij oss ey, fast verlden innan kort
Förgicks ocb bargen mitt i bafvet sänka bort.
2.
Om balvet rasade så att dess svall ocb buller
Kullfälte stora berg, Guds stad ändå skall fuller
Med sina brunnar blij i lu$t ocb glädie ther,
Hvarsom tbens högstas bons ocb belga boning är.
3.
Ty God är sielfver tber, derfore skall ban blifva
Undsatt i godan tijd, men hedningarna styfva,
Förtvifla måste tbe; kongrijken blij förstörd,
Ja, jorden sielf förgår, när som bans röst bltjr börd
4.
Gud 2^baotb ban är med oss i alla stunder,
Och Herren vår beskyd. Kommer oeb seer med under,
Herrens så dråplig verk och bvad han giöra kan,
Samt hvad förstörning han på jorden ställer an*
Digitized by
Google
— 104 —
5.
Then örlog stillar och i bela verld«n Tijda,
Kao stiffta fred och roo, så ingen mer må strida,
Then vapnen sönderslår, som bryter spita och båg
Samt kastar vagnarne i brinnand eld oeh.iåg.
6.
Tahrer na stilla här och eder vall besinner,
At iag är sådan 6ad. som prijs på jorden vinner
Och låff biand hedningar. Herren 6ad Zebaoth
Han är vår skyå och skärm mot them oss stå emot.
Psalm 47.
Een psalm till at för^sii^nga Korah barn*.
1.
^m, klapper na alt folck med händeme ihop.
Och frögdar ehr i Oad och låter derhos hora
Een glädsam, klingand rost, som linflig stämmer op.
Ty Herren är den, som förskreklig ting kan giora.
xLoo
2.
Vår Oad den högste är, een konung stor af Biacht,
Som för sitt regiment ntöfver hela jorden.
Han har ett annat folk vårt välde underlagt,
Ett folk, ett hedna folk, är till een träldom vorden.
Men oss, oss hafver han vald till sitt arfvedeel.
Och Jacobs herlighet, som han fast älskar svåra^
Gud. är med klar basun, med pnmp och frögdeftpöel
Upfahren och sig vijst en s<?gerberre vara.
4.
Så låtom oss då nu, Oud, som en konung £r
Utöfver jordens krets, lofsiunga och nphöija;
Lät oss förnnfftelig och gladt anställa här
Een sång, een frögdesång och dermed intet dröiJAr
Digitized by
Google
— 105 —
5.
God pa sin belg» stool, år for den bedda sIcmt
Een konung och regent ocb skall tillsamtiias kalla
Den> med sitt eget Ailk , sA tarder han folsoar
Dpbogd når Herranom, den ypperet bland deai alla.
Psalm 50.
Sen psalm Absaph.
D
ed tahler Herren Ond, den måcbttge, ocb katter
Sin verld, den han bar giort, det folk söm derpi boor,
I öster ocb så der, som solen nedergår. >
Af Zion, der Ondz skeeo går np, han ded befaller.
2.
Han skall ey tijga då, vår Ood, når som han kommefi
Ded går fortårand eld för bonoito och omkring^
Ben ffiåchta. stärker storm, sosii båfvand giör aflting|
Han skall all rerldslig folek forstfilia siaa dommar.
Församlar mfg ibop mina beligii kåra,
Låt komma bijt ttll mig, som acbti SNlt förbobdi
I åtrå mehra ån at offra i en land*
Himblarna skola ock förkanna domarns åbra.
4.
Hör mitt folk, Israel, låt mig bland dig betjga,
At iag år Gud, tin Gud, iag straffar ingaland
Tig för dit ofl^r skuld, are docb allestund
'För mig fast öfver nog dina brenoffbr^ dr}*ga.
ö.
Jag Till nthur dit huus inga oxar bortföra,
Eij bockar ur din stall, tj bvad i skogen år,
Af diur och boskap fect på bergen hår och tber,
Ja, foglar tosend tals, altsammans mig tillhöra.
Digitized by
Google
^ 106 ^
6-
Om mi|('aQ baograde, så ville iag docb icke
Tig sälja derutaf, ty att bvad som ar till
P& jordens krets år min. Menar tu at iag vill
Fortähra oxakiott och bockabldet dricka?
7.
Men effter da din Oud tackoffer ocb betabla,
Dit löfte Herranom, i nöd åkalla mig,
Så får da spöria ded at iag vill hielpa dig,
Tå, ta med lof ocb prijs mig «kalt tillfota falla.
8-
Men derettiot skall skie at God sålunda saijet'
Till den ogndliga: Hvij taar ia i din moiid
Till at förkunna mina rätter och förbund,
Förtj to katar tucht, min ord förkasta plägar.
9.
När sam ta seer en tiof, till bonom ta lig seller,
Tu hafver ock tin deel med dem, som gtöra.hoor,
Tin mund bar ondt på tabl, tin tunga, falsket. atoor,
Tin bror, tia moders son, tbem skooar tn ej hellen
IQ.
Sij detta giör du ocb iag ti|ger dertill stilla*
, Tbet Aieoa^ tu, a t iag skall vara lijksom ta,
Men iag skall straffa tig och sättia tig det du
Så under ögooeci, at ta skall fabra illa.
11.
Merker och «eer det docb. I, som så God förgäteOf
At iag icke en gång bortvijker ocb då är
Ingen förlösning meer. Ten som. teckoffer bär,
Tben vijsar iag min väg till rätta ^abligbeten.
Digitized by
Google
— 107 —
Psalm 51.
Een psaln Davids at föresionga, f& then propheten Nathan till
hoaoai kom, när han till Batieba ingången var
Uad, for dio godheeC skolkl, var nådelig, iag bedar,
Mig, aom ai ajodat bar, afplabna all mio brått
For tin banAbertigbet oob min miaagierning leder,
Tvi. bort ocb renaa af all ajod iag bar begått.
2.
Ty mioB miabedref, ton mig min avagbet akjodat
IfotTilligt al bagi, de are immer fort,
Mitt aamvet till beaTår, mot dig aa har iag ajodat,
O, gode Oad« alleen ocb mycket illa giort.
8.
Sij ded bekåaoer iag pa ded lat do mi blifva
Rått i dia ord ocb aaak, h&lat di nar som da etar
For domarn ocb för ratt at man dig akald lar gifva,
För ded iag brutit bar, meo da omgålla får.
4.
I ayod år iag aflatt ocb födder bar på jorden
Utaf en tjndig aåd, tij, Ond, to bafver liÉat
Till sanning, éom fördold oeb ej år kondbar vorden, i
Mig bar ta.t^eet lårt, agm mig för obeivaat
5.
Da värdes, Herre, då med iaop mig våhl skåra,
At iag må varda reen, två mig at iag blijr bvijt
Som sniö om vintértijd^ låt mig derhos få böra
Een sådan Inåt ocb frögd, som kan mig giöra .qvit
6.
Den sorg ocb bierte ångat, som mina been förkrossat,
Acb frögda dem igen; dit ansicbt vand doch bort,
Se intet på mn svnd ocb låt mig blij förloasat,
Oeb frij för alt ded ond t, som iag mot tig bav giort
Digitized by
Google
- 108 —
7.
Gadf da toin mig har skapt, da* värdes mig och gifra
Ett hierta, som är reen, eo anda ny och vijs,
Förkasta mig ey bort, meo låt mig altijd blifva
lofor^titt ansicht qvar förnögd och väl tillfreds.
8.
Den helga goda and låt mig ey heller mista «
Tag icke henne bort, men låt mig alltid få
God tröst utaf tin bielp, låt stedze boos mig visia
Een full frijmodig and, som mig uphålla må*
9.
Förty mitt npeat år at låhra tioa vågar^
Dem öfvertrådarom ocb Tijsa syndarn bån,
At vånda sig tUltig, och om iag blodskald åger^
Så fråls mig derifrån, och råt mig op igen.
10.
Gud, som nufr-ffålsar åst, ach at min svaga Idnga
Må konna höija op dina råttfårdigheet, <
Gif mina lappar krafft så at min mnnd må sianga
Om dida låf och prijss ocb det förkanna rått '
11.
Du har ey last dertill at man dig offer båbrer,
Jag skulle elliest vål med offer stålt mig in ,
Fast mindre at maa med brenoffer dtg föråhrar,
Men ded år ditt behag når ett beångslat sin ^
12.
Een anda fall af sorg, ett bierta beel bedröfvat,
Sig kastar för dig neer, ded år, o Gud, för dig
Ett större varde ån ded guld, som år bepröfvat
• A t vara alsom bast. Så bör nu, Berre, mig! <
13.
Låt doch din nådes dör för Zion öppea vara,
• Och at titt eget folk för tig må galla högt
Jerusalem, din stad, låt den ey stå i fafara,
M«tt laga att dess maar biijr lång ocb vijda by^dt
Digitized by
Google
— 109 -
14.
8ij di si skole vij, som dig för Gad erkänna,
Uti rattfardigbeet vår offer bara fram.
Än 9era offer skall man på dit altar brenna.
Och ded alt skalt så ske uti dit belga nampo.
Psalm 54.
Een ondervijsning Davids at foresianga pa strangespeel , ta de af
Siph kommo och sade till Saal: David har si^ fördolt när om.
TT '-
XLiel(>, Gud, genom titt nampn, hielp mig och skaff mig ratt
Genom din roacbt, o Gud, iag beer at do vilt hora ,
Min bön och min muns tahl, ty stolta alla slätt
De hafva satt sig op mig platt till at förgiöra.
2.
Och the våldsvärkare, nom intet hafva dig
För ögon, stråfva hårt min siåhl at effter ställa.
Och bringa opå fall, men sij, Gqd står med mig»
Min siåhl npbåller han, så ingen den kan falla»
3.
Hab skall i sijnom tijd ded onda, mig år skedt
Af minom fiendom, betahla dabbelt mera.
Genom tijn trohet, som du mig har för betedt, .
Vilto, Gud, iag tig ber, them uti grund förstöra.
4.
Ett glädieoffer vill iag giöra, och titt nampn
lag tacka skall för tu så tröstligt år och göder,
Ty tu mig uthur nöd och motgång hielper fram,
A t iag min fiends fall med lust påseer och skådar.
Digitized by
Google
— IIO —
Psalm 56.
Ett gyllenne klenodiam Davids, om the damba dafvona ibland de
freminiande tå the pbilisteer grepo honom i 6ath.
Uud, var mig nådelig, ty no fast många finnes
Bland desse menniskior, som arga ar till sinnes
Och draga storan nit att ned«rkasta mig
Och bringa på förderf; ded Gud förbarma sig,
Ty många are till, som daglig mot mig strijda
Och mina -fiender, som på min ofård bijda,
De are stolte nog och ataf högmod full,
Så at iag frucbtar mig för tbem at råka kull.
Men då, då hoppas iag, som mest och år rätt saker,
At Gud mig frälsa skall och med stor ijfvér vräker
Een sådan oförrått. Jag prijsar Herrans ord
Och hoppas uppå Gud och frucbtar mig ey stort.
Hvad kao doch menniskian, bvad vill docb kiött uträtta
Mot den, som alt sitt bop och lit til Gud kan satta?
Doch fabr och fijka de och strijda mot min ord
Och bvad iag nembner fram ded blifver genast spord
Och till det värsta tydt, med deras tanker onda,
Och anslag fall med list, dhe dagelig begrunda,
Ocb giöra onda råd, at bringa mig i nöd.
På fall, till undergång ocb seen till Öfverflod..
Så bålla de ihop ocb taga noga vabra
På all min doon och acht de tracbta at erfabra
Ocb finna öppet bugg min siäl at grijpa an.
Men deras egen brott, den räknas ingen grand,
Ded år tillgifvit reen. Acb, herre Gud, stört neder
Och vijs docb ingen nåd ey heller någon beder,
Ett sådant elakt folk, men räkna tu min flycbt
Och fatta bvar den tåår, de ubr min Ögon tryckt
Ded är rag visser på, at du ded läbrer giöra
Ocb mine fiender med skam iilbakars köra,
Ded merker iag full grant, när iag dig ropar an,
At du äst mig een Gud, som hielpa vill ocb kan..
Jag prijsar Herrans ord, Gudz ord vill iag berömma
Ocb med ett stadigt bop uti hans nåd mig giömma
Ocb frucbta ingen nöd. Hvad kan ett uselt kräck^
Een menniskia, som iag, mig giöra för af bråck?
Digitized by
Google
— ni —
Jag har mig föresatt oeh giort ett löfte 'redåo,
Derved lag blifva skall och inte vijka thedao,
At iag Oad tacka skall och prijsa Herrans nampo.
Ty han bar frälst min siäl och fort i säker hampn.
Mig frijat från een dod, som evig är; du rätter,
O, gode Gud, min gång och stjrer mina fötter,
At iag ey slinta kan men vandra ä och ä,
För Gadi och hans troon dess lefvaos li«is at see.
Psalm 57.
Ett gyllene klenodiaoi Davids till at foresianga, at han icke borto
blef, da han for Saol flydde in i knhlone. Melodie som den 6
psalm i Lobwassern.
V.
I.
ar nådelig mig arma.
Var n^dig, dig förbarma,
Gad, do min siälatröst*
Min tillflycbt vill iag grunda
Pa dig, till dess det onda
Går bort, och iag blir löst.
2.
God af sin himmel sänder
Mig hielp mot fiendens händer
Hans godhet, giör det vist
At all min jämmer svinner
Och ey försmädarn hinner
Att stempla någon list
3.
Min siäl mond eljest vara
Bland leyon oti fahra.
Bland folck af sådant slaag.
Tbes tungor äre lågor.
Och tänder pijl och bågar,
Som skada natt och dag.
4.
Men ta i himmelns fäste
Slår på tin tienares bästa,
Digitized by
Google
• 112 -
Forgior ihem allihop,
Som sina tialt nthstålla.
For mig them skall tb falla,
I theras egen groop.
5-
Mitt hierta sig bereder
Att gifva prijs och heder
Tig, Gud, som tbed sig bor.
Min ähra skall opvaka,
Med psalter vill iag tacka
F6r'n solen dagen gior.
6.
Jag vill tig, Herre, prijsa,
Tin åhra vill fag vljsa
Alt folk, i verld^n fabr.
Jag vill tig, Gad, löfsiunga
Bland gamla och bland unga
Och bland den bedna skaar.
7.
Tin godheet så vidt streker,
Som sky och himmel räcker
Samt titt san färdig ord;
Uphogy o Gud tin ähra.
Sa är tin storheet mebra
Än himmelen och jord.
Psalm 60.
Ett gyllene klenodiam Davids till at foresinnga om ett gyllene ro-
senspan till at läbra, tå han stridt både med the Syrer i Mesopo-
tamien och med de Syrer -af Zaba , tå Joab omvände och slog the
Eedomeer i Saltdalenom tolftasende.
&.
1.
Tud, som bortdrifvit bar oss och så platt förstört ,
Du, när du vreder väst oss strengelig beemöt
Ach trösta oss igen, värdes i)S8 också hela
Hvad, som forfallit är och jordenne kan fela..
Digitized by
Google
— IIS -
2.
Da bar dit folk oeb Und, eo bårdan stot bevijsty
loskåokt en sådao dryk, som oss omkall har sijst.
Docb bar da dem, som tig af biertat fracbta kaooa^
Till deras såkerbet ett tecken velat anoa,
P2 det dit eget folk, ett folk som tig bar kåÉ^
För of rid bli f va frij ocb frälste fier oeb oar,
Så lå%tio bögra baod« sig tbem till bielp utstraeka^
Så lat var s«ek ocb böo till misskood tig apv&cka.
4.
God i sio bélgedora hao loor ett bdigt tAbl,
Som mig så frogda kao, dy skall iag Soobola daiU<
Aimita ocb derboos mig Sicbem hult tilldebla^
Mig börer Oilead» ded, kao mig lotet fela.
6.
Maoaase bar iag med mitt valde ooderhraebt^
Så är ocb Ephraim mitt bofvods storstia macbt
Jodå mio förste är, Moab mitt kaar at tvätta.
Så lär iag ocb mio foot qtölver Bdom sätu. j
Isyatieffbet så skall ded Phjiisteers laod,
Mig fägoa vänliga och villig gi till baod.
Ho är som leder mig, bvem är den sopo mig förer
Uti ea fisstao stad till Edoms starka dörtr?
7.
Meo skoUe icke da, o Herre, giöra ded.
Do, som oss drifvet bort ocb ioko drager med, .
När bäreo gå i fell, aob ja, lät tig behaga
Ocb far med oss åstad, bielp do obs fieodeo jaga.
d.
By båtar, mtkoskiobialp oär toödeo kommer å,
Men do, o Ood, äst deo, som vij fast byggia på^
Med Ood «å vele vij fritt våga all vår lycka,
Hao tärer med an hast vår fieod' oedertrycka.
XVI: S.
Digitized by
Google
- 114 —
Psalm 62.
Een psalm DsTids for Jedathan a t for^sinoga.
AlkoMl; eflter Oad så väntar nu mid aiål^
Ty han mif liidper viH, han monde ochså vara ^
Min tröst o^ mitt besk&rm i allom nod oeb (iabrA^
För Mi mig stortå kao, så skyddar blM mig ncåL <
t.
Har låbge b» I lust een» lijf s& •Btersti
Odi éott «» lutafld vägg ocb r«robfiaC tntor koUiT^kia,
Sampt tånkia Jionoaa med ebr föga oob félakbsit trytki»'
Och pa förrådligt Tija baoa väblftrd måtiagL •
S.
Men d«d dr ittg^^öd, min siäl bar Alt «iit fiop
AllenaH ttp& Oad oeh 'Veoter, at (bå« tager
Mig Qti sitt 'béskårla oeb utur ndden dr•ge^)
Ty ar min vissa tr&st, 'åt bati mig bielper «p.
4,
God är min salfgbet, min klippa oeb «»Ir bor|;s
Min starkhet Gud ^ob är, qiin äbna ban bevanir^ ''
Hoppas pA Ond, I folk 4 de sina han f6iiiv«ran
Den GudsiU bieHa gier^ kab lefva otao mm^;
5.
Men metfiniskorae tbe aleintet <doeb for«ii4, *'
Så kulktia féeia ock bå myndige oob etore, , <
The våga ingeotfng så många eote de Tore, i . /
Orätt och bfVervåid vtoaa ey må byggia {mL
6.
Ert biérta tåte sig af Tijkedom ojr^dm,
Mea hålia tig 'till God v som mäebtig äir allena^ '
Däd bar iag 4>lftii bort otaf Oadä ord> thet reaoa»' > '
Gnd looar hvav och en> som han f&rtieift kam ha. i^
Digitized by
Google
— 115 —
Psalm 63.
Ben pMlm Davids da han yar i Jnda oki^ r
iJa iat, o Gud, min Qnd, lag arla till tig vfkar,
Min aiål och kröp till tig een tröst och längtan bar.
Utbi ett magert land, som ntbaf vatten bat),
Seer lag, Ond, effter tig, at lag tin bielp der smakar.
At lag tIn stora mÉMbt och abra mötte skid^l
I tinom belgedonif tin godiiéet b&ttre år
Och mebra värt åm iljfi Af allo hieria' bär
Jag fram tit lof oob ptija med mand ocb l&ppAt bäda«
3.
Fast gierna lof ver iag tig alla mina dagar,
lag lyffter, bänder np uti titt belga nampn,
Det är min frdgd öcb Inst tit läf at bära fram,
Bä när iag gär till sängs ocb äter op mig lagar.
'4.
Tn äst min stora biefp, tu äst som mig beskyddar,
At iag mig frögda kan, derföre ocb min siäbl
Sig häller in till tig, tin bqgra band sä vähl
Upbäller mig, at kg bor trygg, i m\w byddae.
b.
Men tbe, som effiarst^ min siäl til b^ förgiora
Ocb öfverfalla laig, tbe mäfte fabra bä^, ,
Bort sinnka under jord ocb intet op igen ,
God skall igenom svärd och odiur dem förstöra.
r . ■ . ■ , . :/
''•..' 6^
Men konungen hm ftbgå ocb uii Gud sig glädéé,
Then, som ved bonom evw ttcb i sin tlröbet stär,
Han varder prijsadeiry mea ^n med >lögii> omgär,
HaD9 mun skalLstofppat bdi|,. baas tabt tt#gäf sém väder.
- Digitized by
Google
Hör
— 116 —
Psalm 64.
i.
5r, Ood, mio rost, när som iag klagar»
Bevar mitt lijf, forskybl mig val
For fienden, som mig fast plåsar
Ocb gruflig saflter till min aiäl,
För tbem, som ondb forsamling fora,
For tberas hoop, som illa giora.
2.
Som svård tbe tberas tongor skarpa,
,De skiuta med förgiftig ord
Ocb tbem lijk pijlar på osa verpa
Ocb atban fracbtan giöra mord^
De skiuta löolig ocb sig bastå
Den fromma dermed kull at( kasta.
Dbe are dierfve på att hitta
Och onda anslag Stella an.
Når som de hemlig samman sitta, ,
Ho år, som dem då spörija kan?
Bå list ocb falskheet de använda
Och låggia nått for den elånda.
4.
Men Ond skall hastigt sig instålla
Ocb skittta så dem svijda skall ,
Ocb tberas tonga skall tbem fella.
Så de bespottas öfverall,
Ocb de t som sådant se och böra, '
Förmårka at ded Ond mond giöra.
5.
Men tbe rättfärdiga ocb fromma.
Som Herren Gud för ögon ba.
De skola tröst oob frögd bekooma
Och ataf hiertat vara glad,
The skola sig deraf berömma
Ocb aldrig deraa God forgl$nii»a.
Digitized by
Google
— 117 —
Psalm 65.
T '•
X Zion lofvar man dig, Ood, i stillhet fort
Och dig betalar man hvad IjfTte som är giort,
Och som du horer bon samt ast sa god ocb frommer,
•Sa bender ded sig dA at alt ki5tt till tig kommer.
2.
Men .rir miségfemiDg mond osa trjcka hirdelig^,
Fåitlit di, Oo^, vår syod oéb var oss nådelig,
Såll år tbeo d» athvaldl ocb bonom till dig dragtr, '
I tina gårdar skall bao boo I alla dagar.
3.
Uuf dit belga buss så bafver han rijk trdsl^
Han har sin bognadt af ded templet aldmnest
Hor oss, o Gud, vårt bop för tio rättfiLrdig onder»
To» som med ti|oe krafft all bergen kraftig groode^«
i.
Do| som begidrdad åst med all gndomlig macht '
Och alt hvad fier och når dit valde and«rlagt,
Do stiller hafseos goy samt folk och bölliors buller,
8å hela kindet blijr af skreck och bafvao faller.
5.
Du gläder alt som rörs bå arla och så q vall,
Besöker land ocb jord ocb vatnar det fallvåhl
Och giör ded mjcket rijkt, Oudz källa vatten gifvér,
Som fuchtar iord och mark så en god åhrs v&sdt bHfver.
6.
Du krönet* åhret så at dina (otaspor
Af fetlna drypa fast, dy äng och åker gror, < >
Och de i ökneoe, bli|nd berg ocb dalar byggia,
De lefva uti löst valsigoadt, frij och tryggia.
Digitized by
Google
- 118 -
7.
Där år eo berlig djgd, jordmarkeD fall af faår,
Ocb dalerae stå tiogk tip^jsHå ebvar man går.
Alt detta, när man seer, sig hiertat deråtb gläder
Ocb 1 foroöfjligbeet cen berdevijsa qväder.
Psalm 66.
p,
1.
rogdéM Ond i all kad, låfsioiiger lill ni åkta
Hans nampo, så nsoaCe I obb boiKim fkrijs b^mbiNi.
I.nMMte sSja så: O Ond, bor oaderli^
Docb dina gwni^ar i verlden TijSa sig.
2.
For tina atora toacbt skall tinon émaåom ibela^^
AU land Ibe bed», tig så ecb lofetoitga sela. .
Jag menar aUa land oeb folket derntbi^ •
At tise for tioa nåd everldlig taaksasi bU>:
Kommen ticb aaer qppå Onde Tark och slöra iio4t#^
Seer på.btaia gärningar Ocb tbetn folTal begraDdai'^
Seer på bur nnderlig ban för sin, ktafflig verk.
Ibland osa meaoiskior n^ed sinom arm så alarkk
4.
Vij ville frogda oas i honom aom förändrar,
Aaa råder i sin krafft han skådar af ock an,
Så dco affiälliga sig ey nphäff a kani> ^ ^
ö.
Låfver, I folk, vår Ghid, baos lof låter vidi b6i!a« •
Tben våra ^iål vid lijf apbåller ocb kan.giota, ^
At vij Qli får gång ey alinta, ja ocka&./M <
At våra fötter ey. ovissa stegan ga. r> : «. i
Digitized by
Google I
^ 11$ —
6.
Ty, Gud, do bar föraokt oss ocb soni silfver profvtt
Fort oés i bäobtels^;, du har oss ook bedrofrat
Med timga, som du på var svaga* leader kgt^
I dod da mfnskiora tvång vårt hofvnd öfvfrbracbt.
I eld ocb vattennöd vi också offta varit,
Men sij, ooaaijder är dio nåd 03ft vederfabrit,
I ded du vederquekt oss ocb uhr fabran ledt.
Ty skall iag tacka tig med ett brenoii^r fédt
Mitt löfte, som i nod iag giort» skall tag belabla
Ocb b vad iag tablat bar noed mina läppar bala,
I ded iag. i ditt buus med offisr komma vill
Ocb låta oxar, bock ocb vädur gå dertilL
9.
Kommer ocb börer till I alla, som sig gifva
Till lefya gudel^ ooh i Oudz frucbtan blifva».
I alla, iBOoar iag, som Gnd.fÖF ögon ba
Ocb för all ond bedref sig våbi till vata Ut
10.
Jag säger: Eanmer btjt, bijt moét 1 afar lostalla,
Ty iag om Herrans nåid oob godbet vill förtållia,
Jag vill £örkuDoa ebr^ iag vill at ded. blijr spofdt,
Bv^ gott baa mig betet ocb mino aiål bar gå«9rt.
11.
Ty när iag med min miind ocb tunga tilbedt Herrao
Ocb prijsaX booom be^, sij då var ban <ey ;åerrant
At böra pa mitt rop 4 ded vore intet skiedt,
Om ba» bvad o«id ocb argt uti mitt bierla scaH
12.
Om iag en ori4t saak, vrångvislig före både,
Uan hhfåe mig ey tå, ey keller nederUde
Baa flMn* fiendeft tberföre bör ban mig,
Bmb aobtar på mia bön ocb teer aig nådeligr >
Digitized by
Google
— 120 —
13.
Na lofvai vari Ond, som iotet vill förkasta
Aiio boQ, men med sin bielep sig soarlig till mig basla^
Ja, ärat vari Oad, som intet vänder bort
Sin godhet ifrån mig, men biel per immer fort. -
Psalm 69.
Sen paslm Davids om Rosena at foreaionga.
a 1.
iTad bielp mig, iag tigh ber, ty vatten gär mig dfver
Alt in till mine siäl och bvad aom mig bedrofver
Är det I at iag faar neer uti en diopan dy,
I vatten bottenlos at dränkas derati.
Jag hafver ropat sä, at halsen bées är vorden f
Och synen mig forgäås, för det iag här päiordea
Så länge bijda skall npå min Ond, förty
Tbe, som m^ hata, meer än bofvod båren blij*
3.
The, som mig ntan skäl förfolia och förhala^; «
Tbe äre mäcbtYga, iag moste det betabla,
lag intet rofvat har, min galenskap ändodi
Så vistu God, som bäst sampt skalder öfvernog.
4.
Lät dem idke på mig titl skam och nesa komma.
Som tig. Gud Zebaoth, förbijda, dijna fromma, .
Som sökia, Herre, tig du Gud tif Israel,
Lät komma ey på blygd, ey lijda någon deel.
5.
Thy iag för dina skuld . försroädelse får \^åa,
Mitt ansicht, full af blygd thet kommit och så vijda,
A t iag för mina brér är främmand och okiäsd')
Ja, mina moders barn tb^ ba^ sig från mig väfa^t
Y
Digitized by
Google
— 121 -
e:
Tbj tbeb iMJtatekan, som iag for tit hvsut modd bafi^
Upfräter mig $& ftiat oob kan mig dra till grafva,
Tbet trydier mig tå hårt st man fftrsro&der dig,
All sådan bidande ded faller nppå mig.
7.
Jag fastade och greel ocb filte bittra tårar,
Jag drog en säck opi men blef begabbat svara,
I porten stttia tbe ocb tasla intet gått.
Om mig så qvida tbe^ »ir de ba dricka lått.
8.
Men, Herre, iag tig beer, effter da ist så nådig,
Tig Gud , söte ist så stor af godbet ocb - ritirådig,
Hör mig. med tina bielp, som tryggor är ocb fbat,
At iag må reddat blij af all den öfverlast.
9.
Tag mig obr Ci^eken np, fräls mig frå tbem mig faala^ '
Lat dinpa vattnen ey och floder mig kringfatta
Ocb dranika »ti gmnd, at gapet intet må, '
Nar iag npsvulgen ar bli) tippat åfvan på.
la
Boobor mig, Herre kår; tin godbet till mig vande, '
Som år så tröstelig, barmbertig otban ende,
Bortgidm titt ansicbt ey för tinom tienare, '
Bönbör mig snsrliga ty mig ir ångst oicb* vee« '
11.
Nalka tig tUl mici stil, mot mina fiender arga, ^ •
Förlossa beniie^ ty to yest dbe ire marga, -
Ty elliest ingen bielp iag sewr oob vintakan '
Till wm bngsvålelsé iag finner ingéå miao.
12.
Den mat de gåfve mig var bara gallan gröna
Och ettika för törst; men Gud ban skall tbem löna,
Så tberas bord fÖr tbem en snara blifva skall,
Tbe varda blind ocb lahm ocb komma oppå fall.
Digitized by
Google
— IM —
13.
Utgiut, rättfördig Gad« på tbeiD tio grframa vrede.
Låt deras hnue och boo forfaUa oob blij öde«
Ty tbe forfollia them, tom to förr slagit hsr^ .
Beroronia^lhet, at da de dioa illa sl2r. '
Lät falla thero i synd ved alt, som de begyaoa,
Till lin rättfärdighet lät tbem ey heller bioaa,
Uthskrapa tbeoi ätbar den bok«fi, bvar som stå
De dina tecknade, låt dem dit tåtet aå.
16.
Men iag el&aéig är ocb hafrer oodt ty vinre,
Hielp Qcb beskydda mig, o gode Ond oeb Herre «
. Jag vill tig lofva med en vijsa ocb mg skall
Tit naaipa bogt äbra och lofisianga oCrcr «11. /
16.
Ded täckes Herren meer, han ock éeå bettre profvar
Än offra ap en stnat som hafver born ocb klof var, •
Den elände, när han ded seer^ skall glädie få> '
Ocb tbem, som aC)kia Qud, lähr biertat Isfva då.
17,
Ty Herrso. borer till tbe fattiga fast många
Förachtar ingalttad tbe sina arma långa*
Låfve då bimmelen ocb iordeo. med des krets, i
Vår Ond med alt som rörs och bafveC sammaldds.
18.
Ond Zion bielpa skall .ocb Jada städer byggia,
Så tbe, som sittiii tber, blij bofest, ftrij ocb tfrygga^
Hans tieiiaro ha der sitt arfrelot och tbe,
Som älska Herrans oampn, de dvellias •!• fred.
Digitized by
Google
— 121 —
Psahn 70.
bkyoda clig» ÖQd, min ^iäla tröst och belsa.
Herre» kom snart att bielpa mig ocb frålsa|
Skämme sig ocb komme på fall, som våga
Min siål at plåga.
2.
Vende till rvggia ocb iå skam ocb nåsa,
Tbe mig ondt önska ocb sig mot mig resa,
Lät npa skam komma ^Ha i bppa^ ,
Som så, så ropa.
3.
Men frogde sig tbe, som effter tig fråga,
Ocb tbe<, som tina sahligbet kår åg^^
Såija alt^jd; Ood yari boglig ährat,
Hans lot formebrat.
4.
Docb sij, iag ar bå fattig ocb eUnde,
Vai: snar, o Qud, ocb bielpen mig tillsende«
Forlossa mjg från ofall ocb olycka.
Herre, drog ike.
Psalm 71.
v, Berre^ son ing m» fortrostaa på t% såttér.
Så ar min tillföcsiebt at do och Jalet lålter
Mig komma «på 8kam^, frels, frels ocb bklp' ibig otb
Ook gior ooisijder p& min aaak ell råttiirij|at slont
Digitized by
Google
— 124 —
2.
Var som da lofvat har, min starka tröst och klippa,
Ben borg dijt iag kao fly, hielp Ond at iag må slippa
Den ogadachtige tyn^n^a Miåra hand,
Som med orätt visheet fortrycker folk och land.
3.
Da Herre, Herre, har alt ifrå moderlijfvet ^\
Och från miti ungdoms åbr mStt hop och tillflycbt blifvit,
Da bafver lagat ded, at iag år vorden till,
Så min berömmelse iag tig tillmäta vill.
4.
Och fastän mången een mig holler for vidonder,
Så vesta at iag doch min tröst apa dig grondar,
Ut derfor af din prijs min man att vara fal!,
At daglig tacka tig for tina godbeet skall.
5.
Forkast mig icke då, när ålderen 'begynner
At nalkas, och när som lag mig fast svag befinner,
Ty iag bar fiender, spm rådslå intet väfal.
Men tahla emot mig och vachta pA min siäl;
6.
The seya: Gad har na sin hand från bonpm tagit,
Therfore grijper till, ban är snart nederslagit. *
God, Var ey tångt från mig men skynda äig docb hijt,
At de må skeitoma sig, som Mra hat och nijt
7.
Men iag vill immerfort blij tålig, altijd bijda.
Och dit så stora låf förkunna verlden vijda.
Min mon skall tahla bogt om din rättfärdighet.
Din sahligbet och sfl^; sof» .ii^gen räkna veet.
8.
I Herrans, iHerrana kraft, -så går iag Mj och trygg«#
Ocb din rättfändif^t atprijea^ mig åliggen, ■
Din änden med>bei!5ro, at låfva for ii var itaany
..fiij ded> /bar: da>mrig. iäctjfnån foiQ ofigdom aoi
(I
Digitized by
Google
-- IM -
9-
Forlat mig •jf^ o God, når ded b» vijdft HjdM^^
A t Mg blijr gawttal.» gra och åld«rsTag oniaijdery
Lät mig min ilderdom. si nyttigt viaéi aa^
A t lag för barnabara din macht förkonna itan. '
10.
God, tio råttfardigheat oofa bvad la gior pi jorde»
Är atoor, bvem ar doob til, sam dig år lijker vorddta,
Dn låter mig ibland er^ra ångeet nogb«
Men sedan kommer fu i nåder mig i bog.
II.
Do gior mig lefvande i ayo eefa mig drager
Uhr jordeot sorgedéop, do åal den som så lagar^
At iag blijr gaoska stoor, do styrker mig igeoy
8å at iag orsak bar at taek» dig aUen.
12.
Jag vill med karpelioiå dig for din trehet priJBa,
Jag vtll tig 4 o min God^ lofsionga med en TiJBa,
Jag vill ocib stemma in ett liaAtgt* psalterspel
CM» åhra dig, som åst eea heelig i Israels
IB.
Min sial» som 'do. förlöst v så. ock min man oob toogA,'
Tbe are gaoska glad och skola tig^ låfsioaga,> . /
Och tio rätferdighet, men skemmas måste tko •
Och komma opå skam, som mig alt oadt hetas.
Psalm 73.
_ I.
Vist bafver Israel Ond till sto tiroet olkohrat,
Vist bafver Herrans fbUc, .når dår ett bierta fids,
Som reen från onsko år, ey hoppet bort forlohrat,
Fast verideo går emot och lyckan- a^Og syns. -
Digitized by
Google
- 126 —
2.
Meo iftg, söm iTft|*er ar, ii^ både si oar fahit
Och staplat mad min fot, da när ö«d mig f5rlrot,
Om the 8lortalttg«| at lyckan med dam tpalat^
Oob dem ogodligdm alt bamier Halt och aott
3.
Dy dewa are ey for döden ati fabra.
Men sta som ett palata» dbe fire icke aa
Olyckan till ett roof, som andra plägar vara, >
Ey beUer kommer tbem den ringtta plågan påi
4«
Derfore bender aig at deras stokbet blifven*
Erkendt for kostlig ting^ som aobtas myoket stortå
Ocb bvad för ofvervékl, man ölvar ^ooh bédrifrer «
Emot den firttiga, ded betar rattlig- giort;
5.
Äf stoltbel^villå de. och giora bvatt éa tyekb.
De yfvas 9om en önok« som godder är o«b feet,
Äll ting foftacbta tbe 4»cb sökia at lorklieha '
Med nidisk;, ond fortabl den, sig oskyldig vealL'
6.
Alt bvad dS' tablå fram , ded .skattas soas:dad koiMBe>
Af sielfvft bimmelii neer ocb moste giUfg Wij»
Så at aa menig mas i fast lör. en i&fäng fromma^
At oyltia vattea aog^ dem faller villig Jb^
7.
De seija: Hvad skall Gud därefter mycket fråga v
Ocb skiöta stort om dem, sij bnru lyksam är
Den ogudacbtig boop, sem fast allena aga
At nyttia verldsens. losli ocb varda rika bär.
.«.
Men lag, som Jäglgtr^vio estrafdig al Mtm:
Ocb. rene bänder tv4, moat 4ijda daglig v0e -
Ocb pläga öfver nog, bvi^r morgon seer iag.avetv». .
Dia nepstotofifa« mig. SkaU ded s* l&^gtr skiee?
Digitized by
Google
- 18? - .
9.
Sant år, at iag follt nar bar talat aamroalanda
Och fort mitt ord fotn 4^% -Ofeo dermed hade iag
Fördömt all tina barn, iag tänkte at begrunda
Dedaamma, men doeh sij, ded tog för mig ey lag.
10.
Men när ««Niijder iag i Onde Jmos mande- gånga, ^i
Där merkte iag fnilsnart bvad ändaljebt de fä,
Ty du hår aat tbem pi en tlig baalan späoga . I
Oeb UUer tbcat si platt förstörd till grwUtot gld,
11.
De blij tiil jntdt »Dsrt, förgis oob fä en eoda^ ^
Fast med fö«Éki«ckeUe, de varda aocn en dv&«l,
När maa.upvakoar brätt^ oob bli}r ej mebra k^ndé
. If ed, faeedér fifti ataao^ så iageo acblar tbam;
IS.
Men tbed är, Mm. mig kan i liiertat mjofcet gramaia
Ocb stinger aiurana atiagtmig bar betat .
Som ea föwisiev^taMii^ aä iag mig väbi må akamma^
Dy iag éöp dig .«Qb ir ett vildinr ntbaa vmU
18.
LijkväbI iag aistedE blijr ved tig, ty do mig båUer
Ved .lina iiögra baod^ du l«der mig full snar ' ' '
Efter dit goda tåå^j ocb dina godbeet väller, .
At tu pi fidstone mig ap till äbraHar. .
14.
Jag frägar iogea gcan om bimmelo eller iordaby . - <
När iag tig, Herre, bar och om ädsköui mi« krapi
Ocb siäl täissiäcbtade , sa isto' ändoeb vordea
Mitt bierU titi ma tröst, mia deel ock coda bop.
Jö.
Dy da forgiörmed liast, dam aoni ifrån, dig rijka -ti
Ocb drifva hoér mot tig, men i»ig en> ^adtei ir,
När iag^tUl Herren Gnd' mig kotier öek tiUijk*
På beoadi koppas kao ocb pri^ bvaid^kaa giQr.
Digitized by
Google
— 12S —
Psalm 78.
Ben . änder vijsoing Assaph. , , ;
1.
r på, mitt folk, min lag öch edra ogoo boijer,
A t märka pa mitt taal och b vad mia nond ehr sayér,
lag vill med ordspråk fram förtallia hvad iag tet
Om gammal åhrende och hvad sam fordom akétt
Hoi
t.
Thet som af gammalt hår vij hafva koK iföitiUlia,
Ded kafva faderaa ey kaonat for oss dollla^ I
På thet vij åter igien för våra bara aå fort*
Förkonna Herrens verk, hvad noder baa har igiort
3.
Han har. ett rittoesb5rd i. Jacob vabi oprattat
Och gifvit ath en lajo^ at Israel skalF vettat.
Som vår, at hvar och en sin efflterkaamaad att
Och.de sodi : födas ån,' deo skall f&rkoana råttj
4;
På ded .de OMge ftist siti hop iiH Henten sitta,
Hans bod sig hålla, ved, håna verk ej platt. föfgittä.
Och deras fäders ort ey lollia som var ond,' *
Ostadig emot. God och otan trogen ^ood. /
6.
Lijk som Bpkraims: barn^ fast de bevepnat vcire,: .!
I strljdcn fölloaft p* vrånga Vägar féro*
Och icke.vaadrade 1 G udz .förband odr lag
Men »glömde hvad gott God dem giorde fordolA dag»
6.
Han bar på Ziöns. mark. och oti Pharaos. rijke, ^
För. deras* fader giort ett< ooder otan Ujke, . ' *
Han akilde bafvet itk och lätt dem ' géÉotH : gå^
Dj^ v«lén0t mosté lijk en rauor< på aijcbui stå. '•
Digitized by
Google
~ lt9 —
7.
Scen ledde han åmm fort eoh lil en molosky vijmt
Dem rätta vägnii fnun^ Am oaltealit hänt lysai
Fir tliaiii aa Mavaa eld atb når' i öknieoa
De ledo någoo toiit, aå lat ban detta akiev
8.
At klippor reinna4e och bergeik seoéer bredkté,
Sa vattneÉi ymitig» lan^ aR brav sio törst: åi aleobte^
De sjrodadai lifkvabl den högste Q«d enioi,
•U); hårt fÖKlorwule^ med deras daglig kttott«
9.
De bljgdaä «]fi darvéd,. al dsi si Gud försöktev
Nar som de.ijicåDte ai« at f5daii e^^ iMlraoMte^
Ty de< så obetinkt sig torde anderstå
At tdilai emoll Qmé^ at synd var Jmt» pi.
la
Ja, aknlle GLaA och kar ii dessai TiUa> Ivnoar
Bereda dukat Jbnrd fön så mång tnsend ouRinar^
Han bar yHd* a4ar beng ooh' klippor vMteni braobt,
Bfaoi skaffs) kiöt. ooh bröd^ devlill' tiII mebra oiécht.
Nar Iterren the4 fisilamt ^ari ban till vre^ aptandérr
At han fortåraud elid ntöfn^er Jacob* seader^
0<bi såsaff p4.Isfasl, för de ey trodde på^
Ait Gad Amicfatig är ack alttng> kaa forqså.
l(2i
Seen bod ban skyieimiy ao«i d#ifvaa ataf väder
Och lät af hiromelea ett ataaa* regna aeder^
Ekot epijs^ em kerKg; maat, et Ummelski englabrödi
Osb freWet oaiiienlig' dain; ftta» en bongsM ood. •
1(3:
rian lät. dttfe. öalsnlrMMl ock sunnan väbr sig röm^
Som kunde softel oog^ ook foglar till dem.lora>, -
The komnro^ bopletids, son» atofilt ochi rtgoedrop
I lägpét.iili: dém åser,, osebr än tttaälba •o^).
XVI: 9.
Digitized by
Google
— 130 —
14-
Nir lusteli no var slekt och vore ofvermåtUi^'
Och the ån bdlle pa meé fogla kiok al < ätt»,
8å kom Oids vrede bröt ocb draf> si msttgeii feiabi',
Ibland de ^rppersta. af hueet IsraeL i
16.
Men öfver , dofta alt de syndade än' aelira
Ocb t^de Intet på bvad noder Ond nond gionii
Derfore låt ban^ theoi döo bort och ialel' fa
Hvad jgioU 49^ ärnat var, men plägad Undergä.
16.
När han no db*ap deln sa, si» bröt de ét bekinde,
Begynte sokia Gnd ocb sig .till. bonora velidé, '
De komme^ väl ibug at God ar tberiis irost^ ' i
Ocb at .den högste, förr dem offta bar förlöst; /
»7.
Men docb var skrjtoted sH thed sona de n«d'fokro,
Med munnen Ifigo de oc^ sä vanartat voro,
*Ät deras iiierta ey rätt fast til boaota v»r^ > :
' Men slepte hans förbund , som en olrogen skaK/
18.
Lijkväl sa villa han . barmhertig sig bevijsa, ' :) /
Forlåta tberas brott ocb tberas plåga lijsaj • ^^
O, bv«d en nådig Ond, ban >såg dem lumi kiöt^
Som Igk ett väder fabr ocb snarlig blijr : forödti
19.
De monde offta Gnd, den heliga, förtreeta
Ocb uti öknene till vrede BM>t sig reta,
Dé tänkte intet på hvad nnder^ som hans band
Di gtordfrj; när ban bracht dem ahr Bgypté labd.
20.
Då, när hftn bik-^ ocb bmn i bahra blod lirveéde, > >'
Des lijkes .mådga slags t ohyror månde sända t '
Och {andra, plågor svår^ ntofver: Pbarao
Och hans båtdnadcat foik, som tttiiZöaD 'boo,i
Digitized by
GooqIc
— 131 *-
24.
Med lioDgeldV b^l, ftrott si Innide.han den tvinga,:
Han kondei fa ocb frocbt ati forderfvet bringa.
Uti sin ' vr»di& Hl ban onda englar gi
AU olviér deras 'lijf ocb egor råda i&.
De dräpte folk oeb fä ooh den , -som fortt var födder^ '^
Af de Egyptier, ^f slagen och forodder^
Men sit atkobrat folk så lat han fåbi^a bort
Oäi in i ökiiene som fabr den» ledde foK.
M.
Han fordO'3eni så val at ingen ting tbenb ki>aiikte« "'^-
Men dera»' åender i bafvet all fordranklie, '
Hap litdero knmma till de gränser ocb ded Ikod,
Som faah !f5rverfvat bar oMtd sina högra band. •
24.
Han monde akinaC folk ukr deras laad fördHfvay > >
På ded at Israel dar mötte boo ocb blifvav * ' ■ '^
Men ded t*«r alt förgåfe, dy de forsökte Gnd '
Ocb böllo intet ved bans vitnesbörd* oob bcki.
25.
De föllo åter om och plåt tillbakars låge,
De böllo intet mebr än som en ospend båge,
Lijk deras fader för^ soqp (^d förtörnade.
Som deras afgud-tl^nsl ^^'å' liögder lätte skie.
26. ,
När Ond en sådiitf kård-^ oébivailarr hns dem spordb,!' ^^
Förskiöt >hah Israel och 'inigen liåd mebr giorAe^^ '
Ha» läti oeb lakrä ken sin boning, ; som him* dft^
I Sitoi li^dé föst,>sitt iblkat' vara när. - > - I
27.
Seep gaf han deras maeht' ocb berligbet i bänder .^^
Af deeasi fiender oCh så eingfymket vänder >• > ^>
Med j^värl motskt arf^ så elden bracbte om '*-
De aiigii män, at-knapt en roM till gifftés kobi* ' ^
Digitized by
Google
— 132 -^
28.
Så bkl ödi ffMAfda igcaéro Bfirdt {Srototd»,
Ocb iQgeo tokia fass, a^fn grått ocb klagao fotoday'
Meo Herren vakpade lijk. aom aa »tarker faao^l
Som kommande från vija aiggladlig dielier aik
Hani 4r)rkle'fiandaD ook slog. dem apå bakoo»^
Så de en evig ^kani beböllo for den saken «
Josefib oeb krael nlbvalde ban ey fAtmr^
Men Jnda ocb ded berg af Zion boll; baa ki&r.
80.
Han bjFgde^ fa^gl oab &at aie kelgedom ocb i&te
Ocb giord ett Qvigt ?tirk, som ingen må foi^ta«
i .Och välde David ntb| der ban med fåhrtn gifck,
DjUTi^ogne Jeaao son, som regimentet .fiok.
81.
På ded bao* Jaceba.kims^akall förestå och! föda
Ocb Israel bans arff på Herrans vägar leda. l
Ded har ban. trolig giort, han har alt lanael /
Fodtt swi atn fåbrabiord bQb> dem regerat iiåbl.
Psalm 9$p
'i 'i
iiu. Aemia, du som väst oti jde fonna tijder ..
Så nådig och så god eosot tit folk oeb land
-Qtoh. Jacobs fångar frelst obt daras fieada baod^
Forlåtit deras ajsod^ dem varit mild. ocb blijder,
Tu, som tiUföteoe tlp vrede alt borttagit,.
O Ond, vår. fnelsajre, tröst osa ocb lii. e^y. skee,
At .du ognostig ast, mep oss idint nåd beisi,
Låt af med atiiiflot iMi,.seen du éss lai^^ skigit
Digitized by
Google
— 133 —
3:
Vilt tu tå immerfori luoi obs onådig vara,
Och skall tin vndu gå och brHj tiH afig 'lijdb?
Hielp, tröst och y^éåmrqivmk tit folk doU var dem blijd,
Ät the få glädia sig k)ob slipfND aUaå fara^ '
4. ' :.
Acb, at iag B6fa iStk ded Hefrch Otidban; tahlar
Ocb lofvar siHo fbtlc ocb 8irv<yfn' b«flgbni frijd,
At intet galenskap dem måtte kommas vijd,
Doch de, som frucbta Ond, han hielper ocb bagsvablar.
. .... ^1'
■• ^^ . -
A t i vårt fosterland må bo* ocb gro Qv^dn itbra,
At god- ocb tr^beet .må tilliammap motas åtb,
Råtfärdigbet ocb frijd må kyssa» utan mått,
At trobeet våxa må på. jordep mebr ocb^ mohva.
.; . . .. •. .1
. , ■'- 6.
Och at råtfärdigbet af höga himmeln skådar,
A t Herren giör oss gott, vårt land frucht gifva må
Och at rätferdighet må råtta gången gå,
At lag och ratt åftij^ ibfadd oss 6lijr och råder.
Ben bon Da?ids.
Herre ^ög tia oron nedf r ,
Ocb hör på bvad ifig Mg bederj
Ty iag vm och usel åe^ . . ]
Éleod^^ full af besvär,
Verdes dp mip slål bev)arii,
Som år helig, fråp aU fabfa.
lAtii o Ond, tio oåd .piig sea,
Ty iag är din tiänare.
Digitized by
Google
— 134 —
2.
Som iag mig pi tig förlåter.
Ropar ocb ley Tånder åtar,
Aek, »å var mig oléelig, ^
Tj iag Iråogtar efiter tig»
Du ast göder emot alla,
Som fortrolig dig åkalla.
Fråls mip siäl, fomim min boo,
\^r med bielpen intet seeo.
8.
Herre, da bar ingeo lijke.
Hedniogarne, stolt ocb rijke,
Skola åbra bögt tit oaiiipn
Oeb med offer komma fram.
Lftr mig vandra tina vågar
Oob gå på tin sannings stegar,
Lempa ocb mitt bierta så,
A t iag dit nam{in frncbta må.
4.
Ond, af biertat iag dig prijsar
For ien nåd, som du bevijsar
Mig, ty tu min siäl glor qvit
Ifrån dinpa belvetet,
Dj de stolta bafva före
Mina siäl till at forgiora,
Men du Oud ä^inldelig.
Tålig ocb forbarmar ' tig.
5.
Våodt tig till mig med tin nåde, v
Sterk tin tienar, låt mig skåde - '■
Tina måcbt af hogdene,
Låt ett tecken med mig skié;
At mig våbl går ocb sig skedataie
De, min vålferd villia beniroa, ^
Når de see, at du mig åst
£n så måebtig bielp öcb tröst
Digitized by
Google
T,
- 136 —
Psalm 00.
.Ken bön Md««,. dent Godt nmnMns. ' /
t.
n ist, o Herre Oud, vår tillflycht ifråh slecfité '^
Till släcbte å och ä, så länge verlden rechte.
For ånéom berg och daal och jorden skapat t>lef,
8å åstu, Ond, som ded af evighet bedref.
2.
Da, s<iin menniskforna i sinom tijcl åb låter, . - ^
Och säyert Menskiobarn, stå np och komnier åter, *
Ty tusétid åbr f5r tfg ey äiehra rSknas än
Såsomen tiattevåcht, 6eti dag j gåbr gi^k bifi;
3.
Da låter dem ock gå sin kos som flod och strömmar,
De are lijka den i söta sömnen drömmer,
Lijk gråas och blo|ieA»t%j^fi)i forvisnar soarlig bort,
När ded af bagges, strazt om afftooen blijr tort
*• rr
Din vrede ^öi>« ai v^ .forgåe,^ dia grymbeta ijf ver ' '^
Giör att aian ^hastelig i grafvea oeerUgd btifver,
Ty våra missbed ref ofkände éynder for '^ . .i*.
Ta Qti linset fram^ >dit öga attting seér.
5.
8å gar vår lijfstijd hänV som neppelig kan bkina ' ■ 'l
.Till åhren atottib, ded högsta man kan vinna
Är ottatijo åbr, och när ded. varit bäst,'
Så hari ded flugit bort qoedmöda aldraoMSt. '
6.
Men ho. är then, som tror at dtt så vredgas svåra ^ ^ '^
Ho friichtiir sig tå för sådan tin grymbet stora, •>
'Liréss betankia at vij skola dö sin keis, • ' •
Lår >osa forståadig blij och fmcbta Qod derbda.
Digitized by
Google
— i36 —
7.
Vandt tig till oss igen, o Herre, var doch blijder.
Oss tinom tienaroro forb^jna itjg rorosijder,
Opfyll oss bittiga med tine nåd, sa skall
Vår hierta» frogda Sig -i i^åra dagar all*
9.
Olad och Irost oss igea efifter to osa fast laqge
Med plågor beinsokt faar, tj vi na högt omtraoge
Ät £& liogsvalelse på dhe oljckor mång,
Som vy QQ lijdit ha i desae tijder iåpg*
Lat tinom tienaroip i^imi gårniqgar ve^ta».
Tijo ähra theras barn, o Herve, hor oss de^a,
y&r Ond vare oas blijd och våra h|Lnders verl^
Befirå^ji^ ^J^lig i;i9<* oxeå tiQx>iii arpn ,aå stariu
fBaim «.
rn ^-
Xheo ther 90m noder Oodz -deo hqgstes skogga siHer^
Och thciBB aAamaebtigas beskiarm vidblifva kao,
Ja, hvilken soo» beék|y4d hos Andi ^sokwt. gitter.
Han år vill saootrlig eeo råt JyåsaUigi
5-
Han kao oMd trjtggaa oiod tili Bcriten akt OndseOa:
To åst mit hop, mio borg, flnia Ond., lag itMiHar .på,
Så do ey bar bébof jagarena snara viyiA ,
Fast ttioder at to för pesisinkao nadas) mL ■
Han skaH betaukia /tig nMd sina lehr och vongar, ; /
Han år tit tota h(»p^ bans sanning, akiöld oohtspilt,
To tarf ej -krftokas för favad oattens étjyggkel ^riqgar,
Oob lor de siemoia skatt om.dagwi.fljrga^Qlii.;
Digitized by
Google
— 187 —
4.
Deo pestilentien som od mörkret vaokar.
Den siokao, som &'«lt IMérf om middags tijdb,
Ej ma do rådas for, qvål intet tina tankar,
Fast når och jemte tig mäng tasend follo oijd.
a.
Men deremol akåll ta ned ttoa ögon Aida
Och see meil kti apa deo ogndacbttga
Få aifi förtiaota lön, han akaii nned skam %ch vida.
Sto vadergålosng Ii, éao snöplig, anda taui
å.
Tj Herre» åt tit bap^^aom tig ocb akall baskjrddav'
Deo iMogsla år oöksi éin tiliaj^cte aådét akeaiv 1
At intet oågot raidt lakiall aalkas tioe i^ddo^
£j MgoA iplågft skaJI lig tederfahÉas tnaan
?.
Han hafver oogbroa o«i lig till. tätt. havata, : '' . '
Befidlt .atl bara lig på bånd^en oeb titi fool > I
På steen .ey .slöta må, ttsk attta •otad :iabra r. .. . i
FÅ itna vigar.gån, lor all tig atår anc«L ii
Do skalt och kttnoa gå pi lejroo., -grjrmma ; viUa, . (
På noga lajronen^ hngnrmar^ doélBar Aksd^
Them skall ta taaopa pi oeb intal fahua illa, ii
£j oa^^ akftda bar to Iber -att iroahla tecL t/.
9.
Som han begårar mi|^, så nilfag oeb iså Ibialfjan .;>
Så kintiar baniOiitt nampa, .derföre iag aehakaU :
Beskjdda.bDnoni) .så at ingen nöd ikall atielpaO', i t»
flan ropar ock iag bér honom i nöden aiL
10.
Ty iag år konato når i mitt baskydt att iaga
Och bielpa honom otb, «msijider sker ock tbel, : ( >
A t iag skall giörao ator oeb ap tå41 4hra tdn^,
Samt a»åttaii.iatéd långt Igf ooh ali 4jcksaligbaat.
Digitized by
Google
- 138 —
Psalm 92. i
Till at slunga på sabbatsdagen. ' * ,
\.
är eéo Icotiltg ting at Ucka HerraDom.
Och tig, du högste Oad, at prijaa o^ lofstunga
Med barfo, tie straogd, in«d ^raalter, oiund och tunga,'
Och attit siora nampn M vierlden aprij^es om^
±hek är
/ \
21
Om milrgonen tin nåd, om affltotMn ock si ^ i>
Tin aanoriog blijr kifidgiört, förty <la, herre, Uter
^ig tiunga gladelig om tina Tcrkw odi diDei^
Ja, tina 'faioderi verk iag val beröiiim» mL
O, Herre^ honi är tit verk •& mächta stor, • <
Din tanks B^årä diop. Den 'galcin^iU' bao tteller : •
Ey någon tro deftill och des, Mm intet anielier, ^ '^
Han giér 'ej acbt ^érpi ock minder:.detta trooiiL
4.
The bgodaobtige aom grås^ forkofra sig '^
Och the ogäntingsmin ma vähi och blomstras alla '
Till des de i forderf f6r evigt hedan lalla, ^
Men, Berre, ^Qifist. högst och blijr-ievionerligb
5.
Sij, 'tyaa åender, sij, Herre^ hora fmrl
Thé samiba ska* förgås, de i^kola béij förrodde,'
Och all ogiet-ningsfolk fdrgiorde och förströdde.
Mit born skall blij' uphögdi och iag me4 ollioiémord*
•a ^
Mit öga skall sin lilst på mina* fiender see '
Och skall mit öra få bå-lost och glädie bÖra,
Upå den arga ^hcyp^ som' sig af ondåko. röra
Och éättiasi^ mot mig, tkem skall skie sofg oob vee
Digitized by
Google
^ U9 -
7.
Men tbeo ritfirdiga «kall grönska våbi oeb groo
Lijksom ett palmetri ocb ' växa som eo leder
Pi bergel Libanoo; tbe i Obée bvaa med beder
Planterade, de (k i Rerraoa garvar boo.
8» T j
Oeb, fiast de gambla bKj, U skola tbe lijkviit
Pi blomstra som en roos på felt oeb gr5na hagar
Ocb bara fårskan fraeht oisb alla deras dagar
Förkanna Herrans nåd, ritvisbet, Irombei, tröst
Pwlm 93.
lfek)dl nr Lobwasteni*
' ilerren år berliga beprydd,
Håti år vår konoifg neh beskydd i
äatt bar begynt ett våfdigt rifke,
Så rijdc som ^rerMen dfrerall
Ocb tillred aU det blifva skall
I evighet forntban lijke.
2. , .
Ifrån den tftjd din stool år fSst, <
Blijf Upelevig som dé sielfv åst^
Och fast sig vattuströmmar båfva
Och böllior frisa gr nf velig,
Fast häftens vågor resa sig >
Oeb baldrm så at idt må båfvia,
Så år doch Herren, der han boor
I högdenne, som iag fast troor,
Val större, ty tia ord ocb låhra
Ar råttvijs oeb med heligbeel
Så pryder dins bnos berligheet ;
Oeb blij^ evirdlig otbi åbra.
Digitized by
Google
-• tio —
Ben bön tlwDs.eliadM amt batt.bedrofrtljår.Ofb.éiiil iElafMi'föj!
Herranom ot^^ater«( 1^. ,, ,m
Herr', Uc^tttin boili .förMm oSr iiig »a aBgdig M«CEr,
Glöm ey iiU aosiaht bort^, iog be«r, atdn behujgHF .,
Diti oron vSndftbijt. och jnariig böra. f» :
All mod ao aådig ^^hty qfir jag ^g. MJm 9k i
2.
Dj som en r5ök ocb damb så fahra mina dagar,
Min been och lemmar blil förtorkade och mager.
Mitt hierta år ochsA- Vörilralftmat i min kropp
8a att iag glomtnc» bort mitt bröd att åta opp.
3^
Mig lådar kiott ifid haefi af aaok och grAlifast illa,
Och som en^ p^icarn i akog oc| ^knar .yjtl|i
Sig håller QndftOi; bort,:, och* 30IW sitefnpggfan har
Uti forfalloA hflOB 4>€h atåder ^iomt fljg qvar,
J;. j , . , .;. • . :.••';.' i. .m
r. 4.^' •• •^; . ..,..;. J
Så år och lijka iag osåker, altidh vaken
Och eensam, ntan by lat, som fågeln apa taaken.
Dy minai -fianéer fonmäda iéhagdig, ^
De bfvtt spott echt spca-, ja svåfja aolTtved mig.
Jag blandar mat och -drick med askic» ocb éied tåhrar,
Ty ta af vrede full mig^ dédekvlår ocb alhnpir,^
Lijk som en skugga na min tijd framgången år,
Så torkas iag och bort lijk grås, som marken bår.
'".• .'■'■ . .'" ',• 6,' ■ ."'^I.M
Men du, o Harre, åst otbi eti erigt midae /
Så långe något slåeht på iordba år at timto.
Stat up, forfiaHBA tig, låti.Zioni'giorlig'seer,
At du åst nådeifg oth vill: dem gjnbst betee.
Digitized by
Google
- 141 -
7.
Dit egit Irogoa folk af biertat ded astonda,
At både kalk ocb ateeu med tijden skaffas konde
At bjggia op ett buUé, 'pfc>jdild een bedaiog mi,
Din prijs f5r ögon aee ocb da med blygd beati.
*• T
Ond vänder aig, at baf» åhe 6Cveiigiftiaa bodér *^^
Föracbtar ingakiod, men nådelig be^éner^
/8i at tben effter <i8a med tijden skapat blijr, /
-Ooda Btom Qnderrerk ned taeksam bmta si^..
i.
Dy Gud bari skådar neek* utaf bana b^ Afitei, :
Af bimmeln seer lian aeer^ p& ded ban mi fi vef»;
Sitt folks elehdlgbet) som döden' anderiagt,
På ded att Zion må predika Herrans omobl; ^
10.
Ded skall då 4?ie, som bUit; når 'bek konungs iåaler
Och fblfc ^sambla sig, men doeb dy värre bånder, •
At medan ded efkaU skie, så är mia IHst^da kmflft
F6rboi%al, at iag bår een ringa bngnal bafft.
II.
Jag sa|^ OtHl ocb beer at da mig ^ boiiÉager ^ t
Ocb hastar mad mig bin i nvNia bålfva dagar^. .. '
|fen rijna ord de blij evard%, ty dnhar ^
Befastat bimblama ocb grundat jorden >9var» / <
12.
O Ond^lio Hhh ocb dn sielf iat ulan åoda,
Men jorden, som du bar tillredt^ måst återvåadå, '
Föråldras, slljtas bott, men våra äålar bK|
För all lorgfiagl^bei ecb eielfva döden ipij« : -
Digitized by
Google
- 142 -^
Psalm 103.
JJifva Herren mlii ai&l och bviMi oti migrir^^ ,
Haot heliga stora oaiipn. O kiare.siål Ut h^ra,
At du din pligt foUgjör och Herrap» låf frambar,
Förgät doch iagalttod .bvfld gott ban mig aiond sgiora.
8.
Den Qtbaf blotu nad ftin mlldbet tig.ibetedt,
Förlåter all tin ayod, then tina brkter jhelar^ «
Ditt lif förloaaar från fprderf f^h fahrligbel i
Och kröner diig med nåd,, sin godhet dig meddalar» :
Theki tig lopfyller m«di bogsli^abUe .4iicfc fröst^ ,.
Så at dii^ 8dm An öra irisk, ung och daglig bUfT^r, ;
: Han.skipel* jralt ocb desi ocb biel per tbimformif
Som lijda våld fprjåttoeh .deras .»aipik sielf driCMr*'
Han fattMHar fcke. så nfed oss sonK »i förtientii..
Och vår miwgieraing han ey. bårdlig vedetrgiAller^^ ; «>
Så högivsom himmelB år iQtöfv.tr je)vden:.8pant<
Så väldig iiiM sia nådrdeisipa öfvenatdien.. - :!
5.
Så långt som öslar i&r IVåo solelis nedi^rgaiqg [^ . > (>
Så låter. bMk från oss #cfc: vårs' synder, v«ra, (
Och foiti en. labr ar miid ocb fk-om; mot barnen inång,
Så skall bko alla dem,.som frucbl%r, vShl |öitsxara.t
6.
Thy han val veet hvad som vij are för ett verk,
Han vet vij are stofft, han känner vårt elende,
Menniskans lijf år lijk som grås på grönan mark,
Som blomstras till en tijd, men snarlig går till ande.
Digitized by
Google
— 143 —
7.
Men Herrans nid btijr fast for them till evig tijd^
Som honom fracbta. r&tt; och barnalMKrn lå hora
Af bans råttfirdtgbet, belst nar de bålla vijd .
Hans bud och baas förbund, at de dereffter giora.
Herren ban bar sin stool i bicnmelenbe^édt, :
Hans rijke rida, skall oeb ofver alt regera.
PorkonBiir Herrans lÅI I engiar vijdt; ocb ösedt^
I, staHce ' bieltar, I» soas hans b^allning giora.
9.
I, som dertiH bestelt «t' Ubra oss fdrsti
Och lyda hans ords ^oåt» 1 alla Herrans bårar,
Som tiena för bans tron och i hans lyno ga, 1
Lafseijer Tåroa Ond och Herrans prijs frambabrer.
10.
8å iafver HeHran ocb- alla baos bfinders verk^
Uti de ram, b var ham stn berredom mon tijéa.
Men dn min siäbi för alt bolt for tit ögoamerl^,
At du tin herre Ond skélt för sin godbeet prijaa..
Pftatni 167.
TT ''
Mn tackar Hefranom, *om år så mild- oeb' frommér^ t
Hvars godhet evigt bl^r oeb ey till ända kommer^
Ded seijen I for alt, sotn Herren hår fdrlost, t
Och bemptat aihor nöd frän nord, syd, vest ofcfa öst.
The der i ökoene som itilda^Täglös ginge. . i -
Och funno ingen stad» ey nägo^t boetell fibge, ^ > > :
The tvingaée» af törst oisb bongérsböd sa bårdr",
At dems matte siål alttings försmacblåt vardt. !
Digitized by
Google
— 144 —
3w
Soui the fta ropade till Herréu aHi ftöden.
Så balp oek frelita kmm tbam utar daona fli5da«,.
Ham förde dem så räU på Tagen liU en obrt/.
Där var en byféer stad od» boning f5r tbem giest
4.
The skola Herranom för sådan godbet. prijsai, * !
Som mennskiobamen vilå^ stn. nncfor klaiÄig vifsa.
Han vnåltar ocb förseer med gedaodridi ooh bröd
Den siäU 9»m ataf tor^fe och haogér KjderiaM.
5;
The, som i m5rka mm aeb dodsens skofgasitta»,. .
Som fångneaader tvång i jarri oeb bo)»oo atUa.
För dedt de tierrnns bud och lag 9y hafva giori
Een sfcytklig borsambeet^ iben ded försMAda tofdt
6.
Ty deras bievta. led mcé råttan sådan pKgå,
Så at de bMptos: koHi oofo. olvieireada låg»;.
lien« MC de beddes: nådy så iäUié God. dam Uf
För aiörk» längolset :saaq)t] baadi.4>cb hlåfvor fn^ '
7.
The skole tacka Ond, Ihe skole Herren prijsa,
För han sin under vill för menskiobarnen vijsa,
I tbed ban sönders^r n^ jn^icbt ocb bryter bort
Bå port ocb bom , som år af jern ocb koppar giort
8.
The galne. voÉrei ock' fos teras sjmder plågaty^
Tbe våmtade vied maat, a^ sitfkdomi beeA försvaga!^ ^
Tbe^ sökte Hbrsen dob Jmmi båJp dem utlir nööv:
Han. 4åkt0 deras, såår så dei ey blafvo; döö»,
9v
Tbe skole tacka 0od> tbe ricolsi Henrea pf^
För all den . ondar . baa tili manskobåaneni v^ii,.
lisd gladie» skol» dsi tatkoffor bar» framv
FörtaUia Hanians verl|: och Id^a bagl bana oanpo.
Digitized by
Google
— ^45 —
10.
Och de i ^yonerbet, som sig Ull siot bagifvn.
Som api vilda bnaf och tkiep sin oabring drifva.
De hiif?« Herraos verk och onder offta sport.
Nar storm och grjmmer blast hafsvlfor stora giort
11.
När de af herghog svall blij| kastat op oeh neder^
Sa deras sialar ma af ingst fortvifla veder,
The stapla, rikm kull, lijk deo, som draekeo ir.
De veta ingen råd och iotet hop år dår.
12.
Ueu oår de ropade, så moode Herren hora,
Bao stilte stormen af, dår var ey bölliör mebra.
Då deras stora ångst i glådie vandes om,
Tj bvar och een Ull lands alt effter önskao kom.
13.
The skola Herranom for sådan godhet pnjsn
Och tacka for han vill sin ond^r dem bevijsa,
The skola åhra»God uti församlingen
Och bara fram hans låf inlör the äldste mån.
14.
I lijka motto the, som vatten mötte trjta,
Och hvilkas båk och brun ey mebra ville flyta.
Så at ett fraehlbart land ey bår for deras sknid,
Som bodde der uti af bara ondsko full.
15.
Sij, deras torra Jand har Gud lijkvåhl behagat;,
At giora vatteifri)kt och tårkan från dem tagit.
Med kållor val forsedt, och for den hungriga
Så har hai dår beredt een boning oeh en stua.
16.
De finge åkrar så, vingårdar och plantera.
Som gaf dem åhrlig frucht och inkomst meer och mehra,
Af Gads vålsfgnelse de okte sig fast stark,
£y fattades dem qvek, «y fanad opå mark.
XVL 10.
Digitized by
Google
— 146 -
17.
De, som foriTagade och n^dertryekte mnt
Utaf de onda, gom tytansklig fram så farit,
Sa man forachtdåen ocb oppå förstår såg,
Det stod fast bijstert till, all landet öde låg.
18.
Men haif den fattiga beskyddat bfjstånd giorde,
Ocb som en fåbrabiord ban sleekt f5rmera torde ^
Den vfjs oeh frommer är, bör ded med gladie see
Ocb merkia, boro God sin nåde låter skie.
Psalm 110.
T,
1.
—hed sade Herren Ood till Herran minom herra:
Sitt på min högra hand, ty tig bör sådan åhfa,
Sitt ber till des du seer, iag tijna fiender skall
Slå kall och liggia neer har till lin fotapall*
2.
Thet skall och skie f5rvist at Herren tig tillsinder
Af Zions helga berg ^rijksspijran oti hinder,
Var rådande och haf tit valde hår ocb fier,
Bland tina arga och nachstyfva fiender.
3.
Men deremot så skall, når to mond seger vinkia,
Tit folk vålvillelig med ofier sig infinna
För tig i prydning skiön , tin bai^n the skola blij
Tillfödde som en dagg af morgonrådoan ny.
4.
Herren han ha^er dig med dyran «ed tfllsvoi^,
Oeh -ded ey ångra lar, söm Meicbisedeck faorit
Sitt presteembete. På samma sätt dcall ta ^
Bekläda sådan kall till^ evig tijd frå qil
Digitized by
Google
— 147 ~
h.
Den herren, som éa Ouil, dig satt på bögra baodea,
Skall i sin vredes tijil sta kouangar i landen,
Skall sittia sielf till doms och döwflia hedningar.
Han skall lergiöra ibem i barda slachtoingar.
6.
Han skall och bafvaden af stora land forkrossa
Och tbero oskyldiga frin theras hand förlossa,
Han skali på vagånom af grumbla vattnet dricka,
Derf5re skaél han ooh sitt hufvtid högt npstika.
PsalM 112.
Oäll den i Herra«t frnebtan ar,
Then sUir lust till bane bndord bar,
Hans sad sk«U väldig v«va
På iordenne; man ekall få sij
The frommas slächt välsignat blij,
Des bnus f5rothan fabra.
2.
Råtrfardigbei går d^i: i svang,
I allan tijd' och åbren roång,
Then fromma skall det hånda,
At honom skall ett lins apgå /t
I MM^rkret; ^Giid det komner M«
Som nådig ntan enda.
S.
Sal är den sig barmhertig teer
Mot deb, eom honoto <lerom' ber,
At han då gierna låbner,
Och sina saker lagar så,
At ingen orati båaéa må.
Men aiting redlig meboar.
Digitized by
Google
— i4a —
4.
Tbj ban skall blij evinoerlig,
Tb«n som rättfärdig vijsar sig.
God biMKUB ey förgäter.
Nar som en pläga koimner aa.
Så frocbtar bao sig iogeo gran.
Sitt bop pa Herren sätter.
ö.
Hans bietta frachtar sig ej meer^
Är trosl till tbes sin last bao seer
På sina fiender stjfva.
Han strfVr o«b delar iitb derved.
Dem fattigom b vad bao rår medt
Hans born skall apbogd blifva.
Tben ogodlige skall det see,
Fortrjta ocb förgås med vee.
På sina tåoder bijta.
Ty b vad en ogadacbtig vill
Ha fram» det blifver iotet till,
Ebaro ban må skryta.
Psalm 116.
TI '
Ued är mig lioffi at Herreo bor
Min rost ocb b vad mio bön framfor «
Sin öron till mig böijer,
Derfore iag åkalla skall
Alin Ond i mina dagar all.
Så långt oiin lijfstyd dröijerr '
2.
Mig både dodseos snaror fatt
Ocb belfvets ångst rät bart tillsatt.
Digitized by
Google
— U9 —
Så iag var ati noden,
Men Herrans namn iag kallad å:
O, Herre, freU min siål ifri
All fahra, ingst och dåden!
3.
Herren ar nidig, mild och from,
Rättfärdig ockå& i ain dom,
Oud ar god och bevarar
Tben menlös och enfaldig är,
Och nar iag macbtlös ligger neor,
Är han I som mig försvarar.
4.
8a var nu åtfaer val tillfredt
Min sial, som varit margeleds
Hemsökt med sorg och smerta,
Var tröst och tank ey meera pi,
Hvad da bar val för nost vtstå,
Läg det ey pi dtt hierta.
5.
Ty Herren har nu vend sig om
Från vrede och beter sig from
Och tig alt godt tillskyndar.
O, gode God, do har sa våhl
Befrijat min sa fattig siäl
För dödaens tvång och hinder.
6.
Du hafver och uttagit brått
Min ögon ifrån suck och grått
Och ifrån många tåhrar,
Ded ar tin nåd, som seer upå,
At min fpot intet slinta må,
Ey något fall mig särar.
7.
Nu skail iag vandra hädan af,
Fast kroppen lågges i sin graf
Digitized by
Google
- 150 —
Uthi do lefvanda landp^
För Herraoom sA skall d«d jAie^
Der intot hors af sorg och vee,
Ky någon död för bandon.
Psalm 117.
T. ':
JJafver, I hedningar, med frögd
Herren uti sin himmels högd,
Lat eder plicht ev stå tillbaka,
Så prijser honom i gemeen.
Alt folk och vare intet seen
Gnd för sin gndliet till at tacka. •
Förty han« nid och aanning dyr,
H varpå num uigei» ända: sijr,
Är väldig och sig vijdt utsträcker
Utöfver oss i evigheet,
För oss så bar han tillbered^
Een himmelsk frögd, som evig räcker*
Psakn 118.
TT '•
JNu täcker Herranom, som år så mild och trommer,
At på hans godhet stor ey någon ända kommer,
Israel, Arons htins, och all» de som stå
I Herrans fr och tan fast, nu säije äfvenså:
I ångst åkallade iag Herren och han hörde
Min bön och med god tröst uhr all bekymmer förde.
Jag må ey fracbla mig, ty Herrc^p med mig år,
Hvad kunna ménniskor mig gprji» då famår.
Digitized by
Google
- 151 —
3.
Jag skall med Herrans bielp min lust fÅ see ocb aporria
Pa mina fiender, Ond, skall jag JAta sörria,
Ded är fast bättre giort, än lijta der oppa
At otaf menniskior och forstom bijstand fL
4:
Jag blijr af bedningar belagd som bijesvärmer.
Som eld i tömerijs, men Herrans nampn beskiärmer
Ocb bielpcr, at iag kan förgiora alla the.
Som stöta mig på fall , ded skall med Ouds fiielp ske.
5.
Han är min macbt, min psalm, nifn sabligliet ar Herren,
Med glädie slänger man om seger när och fierran
Bland de rätfirdiga: Sij Herrans högra hanfd
Är opbögd och har giort stor seger i all land!
6.
Eey dor iag, fast än Ond mig nepser, iag skall lefva
Till prijsa Herren och hans gierningar uphäfra*
Uplåter Herrans pivrt, at iag der tacka fär
Gud, som mig nepser vähl, men seen tHI nåder taar.
7.
Den stenen, som man har förkastat, den år vorden
Ben hörnesteen, ded är ett nnder här på jorden,
Vi må på denna dag, som Herren giort med skiäl
Oss glädia* Herre hielp, o Herre, lät oss vähif
8.
I, som af Herrans bnas och i hans nampn ankomma,
Lof och välsignelse ske eder; Oud, den fromma
Skie evig prijs ocb tack, hans godbetf åbr från åhr.
Hans mildhet alltijdh blijr så länge verlden står«
Digitized by
Google
— 152 —
Psalm 130.
Een vijsa i högre choren.
TT ^'
Uthor min djupa aogst sa ropar iag, o Gud,
Cp till tin böga tbrou oied eti bedrofval liud^
Hor pa min rodt och våndt tijn oron icke bort.
Men merk opa min bo» min munn skall bringa fort,
2.
Tank, Herre, ej npa min förra synd oeh brjått.
Ty om du räckua vilt, bvad ondt alt är begått,
Ho kan för tig beslå , b vem tor väl komma fram , \
Åt giora räkenskap ocb ev bestå med skam.
3.
Men, Herre, du äst mild, stoor af barrobertighet.
Hos tig så får man nåd, at man dig fruchta veet.
Af all min siäl ocb hug iag venter effter God,
Jag hoppas på baos ord, iag acbtar på hans budh*
4.
8å Täotar och min siäl och trängtar dag från dag
All effter Herrans hielp. Israel, säger iag,
Stal du tit hop till Gud, hans nåd är ju så stoor.
Al do från all tin synd eeu viss forlossning fåår.
Än den samma psalmen.
, Effter melodie som i Lobwatsera
T •
Uag ulor diupen sänder
Min bon, o Gud, till tig.
Och iotet återvänder
För än tu horet mig.
Digitized by
Google
— 153 —
Acbt pi mitt rop, iag beder,
Herre, hor mina röst.
Af sorg iag tryckes neder.
Var ta örin slorn tröst.
2.
Ach, Herre, om du skulle
Tillräkna oss var brått,
Som are syndefulle.
Ho kan d& stå emot,
Om du till doms vilt skrijda,
Och sta upa din rätt.
Ingen i verlden vijda
Sig di oskyldig vett.
3.
Men du åst full af nade.
Stor af barmhertighet,
Ty är oss bäst till rade,
A t man dig fruchta veet
Jag venter alla tijder,
Få Herren hoppas iag,
Min siäl på hans ord bijder
Och väntar dag från dag.
4.
Israel sätter stadig
På Herren all sit hop,
Ty han är mycket nådig
Och hielper honom op.
Han skal Israel frälsa,
Frän synden giora frij,
Och låta frijd och hälsa
fiverdlig honom sij.
Digitized by
Google
— 154 -^
Psalm 139.
I.
JLu, Herre känner mig och noga utransakar,
Tu ve»i och seer nar iag mig sätter eller står,
AU hvad iag tankia kan, iag ligger eller vaker.
Förstår da iåmvåhl och dhe vägar, som Jag gar.
2.
Thy sij, ey nigot ord upå min tunga svafvar,
Som, Herre, tu ey vest, du skaffar hvad iag för
Och effter giöra skall; tin hand, som du utöfver
Mig håller stadelig, ar alt, som detta giör.
Een sådan kundskap kan oroöglig iag begrunda,
Ded år för mitt förnnfft för hög och underlig
Hvart skall iag undangå och fly fÖr tinom anda,
Och för dit anstéhte bvar skall iag berga mig?
4.
Om iag anfore hån och up till himlen flydde,
Så åst tu för mig dar, och om iag baddade
Min sång i helvete, ey kunde det mig skydda^
Ty åfven ochså ther tin ögoo mig vilhl see.
5.
Om iag ån dristade Auroras vingar lag;^
Och fly så långt sin koos, «oin hafvet råckia kan.
Så skulle doch din hand mig föra ooh mig draga.
Ty ingen döllia k^o^ sig för tin. högra hand.
6.
Om iag skiönt sökte skiuhl i vråår och mörka muurar,
Så måste natten sielf sig ändra och blij klar,
Lijk som en linser dag; du rår om mina niurar,
Väst öfver mig, då iag i moderlifvet var.
Digitized by
Google
— 155 —
7.
Acb, bura underlig ar iag doch skapat vorden »
Des tackar iag dig 6ud« lit Terk ar underlig,
Thet seer min siål full vabl ocb di iag ner i iorden
Tiflredt ocb skapat blef, ded var ey dolt f5r tig.
Tin ögon såge foig da iag fin oberedder,
Ocb intet var ratt till^ da vore fnina daar
Upakrifvit i tia book ,ocb fast iag ej var födder»
8» viste til min tijd, som ån ey korooHMi var.
9.
Men huru kostelig 4ock fire tijna tankar
För mig, o store Ond» des taal oandlig år,
Ja, så oråkneligt som sand pi balsene bankar,
Sij, oir iag vakanr op* år iag dig åodi når»
10.
Acb, Gud, du ville doeb ibielslå och föcgiora.
The ogudi^btiga; a.cb vyke ifrån mig
De blodabetgierige, ty de Corsmådlig föra
Sitt Ual ocb ytban saak sig båfva emot tig.
Il-
Jag båtar. Herre, tbtaif som baaK emot dig båbra% '
Det kan fortryta mig om them, som biuda till
Ai aåttia sig mot dig» fisst de mig betske åre,
Så år miU alfvar doob, at iag ded ijfra vilL
12.
RaDsak' mig, Giid, ocb prof hvad bierla, som iag åger,
Få veta ocb fornjm min meniog ocb derved
Se* till, om iag ocb går på sloipma villa vågar,
Ocb mig oms^er på den evig' vågen led* ,,
Digitized by
Google
— 156 —
Psalm 142.
il uBcterrijtniiig Davida till at bedia, då han uti koblon^ var.
■ T '•
JliII Herren ropar lag ocb beder med min rdst,
Jag giuter oth mkt taal for honom ocb fortåltier
Hvad motgång mig går på, hvad nöd mig träffar mast
Ändoch do, bögste Gud, bast veet» hvad som mig qviUler.
Når iag min andes ångst såleds dig forebracht,
Så finner iag , at to dig om mig vårda låter,
No skier det, at man mig har snaror förelagd
Och gildrat, hvar iag går på vågar fram och åter.
3.
Se på min högra hand, skåda och merk uppå,
At ingen finnes meer i denna verlden hårda,
Som mig nu kanna vilt, iag kan ey undan gå,
Dy om min fattig släl sig ingen låter tårdn.
4.
Derfore ropar iag tilt tig, o Herre, from.
Till dig, som åst mitt hop, på den iag mig forlåter,
Till dig, som åst min deel, min frogd och egendom,
Uthi de lef vands land, som tntet vänder åtber.
5.
Acbta då vähl npå min klagan ocb min grått.
Ty iag här plågad blijr och svåra tryckes neder,
Freis doch och skydda mig for tbem, som hielpas itb
Till at forfdilta mig till välfärd, lijf och heder.
6.
Förlös och för min siäl uhr fångahuset bort^
At iag för tinne hielp tit helga nampn må prijsa.
Så skall, den rättvijs är, sig sella hos mig fort,
När som du giör mig gott och dig vill nådig vijsa.
Digitized by
Google
— 157 —
Psalm 143.
T? '•
Xör tine Mnniogt 8kald, o Herre, bör min böner,
Och för tiD riUtvijsbeet förnim bvad iag begiir,
At da ej tkrijr till doms oeh intet mig sa löner,
Som ing det bar forskylt, ty iag tin tieiNU*' ils;
2.
Ded ar docb »gén till aotm lihr rattfirdig vara.
Ho kan for tig besti? 8ij har jag blijr lörfolg|d«
Ocb barm fienden mig. störta vill i fabra«
Han vill mig sisom död i mörkret ha fördolgd.
3.
Min anda fall af sorg, mitt bierta år bedröfvat
Och ataf daglig ingst oti mitt lijf förtärt,
Jag tanker på den tijd, som iag våbi förelefvat,
Och tablar med beröm ' ont ded, iag fordom hört
4.
' r
J9ig aåger det åona, at dina starka båodar, J I
De bafva nnder giort ocb stora giemiogar, /
Jag räcker bindarna ,^ Oad, till dig, båd' i sånder,
Dy iag bos dig aUen min tröst ocb tiljByobt bar.
5.
Så tröstar oefa min siål, som aielfva torra iorden*
Alt effter tina bielp. Herre, skynda docb fort.
Min anda vill förgås ocb . år så ynklig vorden.
Ach giöm doch ingalund dit ansicht från fnig bort!
6.
Tillstad ey t at iag blijr lijk dem, som aederfabva
I diapa kahlooa, fast heller låt mig då^
Som iag ocb hopp«s skall, så sill ocb lycklig varai '
At. iag om tine nid må arla höra få. " i
Digitized by
Google
— 158 —
7.
Kuodgior mig docb den våg, som du vilt, iag skall gånga,
Tj iag med hiertans sijd een längtan till dig har,
•Så hielp och fråls mig och frAn mina fiender mänga,
Ty do min tillflycht äst, min värn och mitt föravar.
8.
Lår mig din Tillia god oeb dit behag fiillgiora.
Emedan som du iat min herre Ond alleen,
To vilt med tinom and på iåmnan väg mig föra,
Mig leda så, at iag ey nånsin felar seeo.
9.
Herr, vederqvek och for min arma sial idir iabra,
For tia ratfardighet och tioé oampne skälld.
Freis mig från dem , du vest min fieod odh oviia vara,
Odi mig bedröfrat bar. Acb, var tija tieaar faiuldl
Psalm 144.
1.
XLerren, min ^ielp och Iroist, som läbrnnB band attatri^da,
Min skiöldi min starka bmrg och min barmbértigheet,
Högt låfvat vari han söm mitt folk tvinga veet
Och onderdågig giör, at ^e mig måste lyda.
Hvad är docb menniskian, som du, o Herre, drager
En sådan vårdnat om? Do tar dig henne an,
Som så plåt intet är, des tijd man lijkna kan
Vid skuggan som går bort ocb snart en ända tager.
8.
Bög, Herre, bimmelen ocb sti|g bär till oss neder,
Rör bergen med tijo krafft, at de gie rök ocb damm,
Förströ med Hong* ocb eld din fiende till skara,
Förskräk dem med dio skatt, soiu stå emot din beder.
Digitized by
Google
— !59 —
4.
Sandt atbaf hogdenne din band tnig att bevara
Fråo åtoraii vatténa nod oeb fråmmand bamaa hiar,
Som lära annat ey in det onyttigt år,
Dy deras girningiir ar ftilékbet uppenbara.
5.
Ond, iag- tiH sionga dig, på paaltar* vill iag r5ra, '
Som tije alrenger pi, en vijaa ny ocb rar.
För ded do konungen god seger gifvit haar,
Din tienar David frelat frän dem, eom nordtvfird fora.
6.
Förlös ocb bietp mig frå dbe fremmand' bamna -binder.
Som lirai intet godt, at våra aöner må
Ocb döttrar visa op ocb såsom plantor stå,
Soin prydda svalor oeh palatc i våra linder.
7.
Åt vare vistbons fall af spijsniog alttjd fitnneå^
Så aldrig maat och driek Iroa» oss må blifv« alt,
At fåår ocb få oeb qveek må bira toseofak
Att boadrad tosend ved ^vår afvelsgåvdar vonoés,
8.
A t våra oxer mage orycket arbet giöra,
At ingea klagan på vår gata böras kan.
Follsabllgt ir dét folk, som såleds gåt* i biMd,
Men mebra salig* de, som Herren Ond tillbéra.
Psalm 145.
T '•
ti ag ifill ophöja dig, min 'Ond oeb Ironoog störe.
Tit nampn iag låfva vill så ingen anda vore.
Ja, daglig skall det skie, at iag skall prijsa tig,
Ty do så låflig ist, så stor oseijellg.
Digitized by
Google
~ 160 —
Det'akoJe baroet»arn och tablå om Ut rSAå%
Sumpt prijsa bogt titt verk fast Qthan appeballe.
Oro tina nnder och tiD berlighet iag akall
8a tabU, at man det roa höra ofveralL
3.
Herren år oådelig, barrobertig, tålig, göder.
Herren är alloro god, förbarmar gig i nåder
Utöfver all sin verk, som akole taeka dig* -
Ocb tina beligo tig låfva innerlig.
4.
Dtit rijkes åbro oeb tit val le aai^maledee
Skall prijsas ocb hos ota förkannas al^sled^.
Tins rijkés majestet ett evigt rijke ar, .
Tit stora berredöm fast aldrig anda lar.
5.
Ta, Qerre, boller ap oeb styrker d«ro, som falla^
Upreser iåroväbl ocb de.nederslagne alla.
Allas ^ar ögon see ocb vänta apA dig /
Ty do 4ero gifver spijs ocb föda rijluitig«
6.
To låter op iia band, I sinom tijd opfyller .
Alt det, som lefvands ar, som en boosfader ttiillisr,
Ocb alt med godt behag; rätfSrdig Herren är
Ocb helig oti all bnns vågar fiér ocb når.
7.
Herren år allom når, tbem som hans nampn åkalla.
Når ded med alfvar skier, sa år han når tbem alla
Hvad de godfrnchtiga begåra, han vist giör.
Han hielper tbem S nöd ocb theras böner bör.
»• r
Allom, som älska. 6nd, thero vill ban bijståiidUgiöra ,
Tbe ogadachtige plåt othi grand förstöra.
Min mpn skall Herrens låf f5rkai«naf och alt kiait
Hans; helig stora nampn beprysa vidt och bredt.
Digitf^ed by Google
— 161 —
PmI» 147. .
iLmi, ISi 088 låffft Qoå, som åté iSg bor,
Tbél fir en kOÉtlig ting, når mait ^et giör,
Ty ban fthi étnå Jeroséleoi npbygger^ '
Han sambtar sin bortdrefae Israet,
Hao Mar ett förkrossat hierfa ir£bl,
Oeb leker den, som Uti svedan ligger.
2.
Han kaoner stiernorna ocb deras tahL
Herren år stor och mächtig öfverall,
Hans gudoms stjrsel ingen kan erfara.
Han råtlar op den assle och forgior
Ach, siottgom Gud ocb lat oss tacksam vara!
3.
Ded miste ske med harpor och med spel,
Ty han med sky betacker himmelns tiel,
Han gifver rengn och monde jorden yata«
At grodan till v&r nytta våza må,
All diur på marken deras föda få.
Han gier korpungonem ocb rijklig ala.
4.
Om bastars starkhect gier ban ingen gran.
By någors starka been så seer han an,
Men Herren har behag till dem allena,
Som fruchta honom råt bå dag och natt.
Som deras hop upå hans godhet satt.
På honom see och det af biertat mena.
5.
Nu prijsa Oud, Jerusalem, som åst
Ouds egen stad och Zion, du der nast,
XVI: 11.
Digitized by
Google
.— 162 —
Han gior bå port oeh bomar for tig fasta,
Din barn välsignar bao och gifver frijd,
Förläbnar födan med i råttan tijd,
På bonom må do ffrtt lifr oniBorg kasta.
H»Q taiider snarlig oss ftin bel|5a! ord, .
Haa gifver soo och rimfrost pA v^r jord,
Han kastar frost och bagel såsom bettar
Ocb toer op igto, baD gier ski lag
Ded boos af Israel med gott behag,
Men ingen hedning vet qtaf hans rå^er.
Halelaja.
•f. ' .'if
Digitized by
Google
^ IM -
Be« eluristelig ^mkkMgi
eUer
UiÉkng få Tåre hmw Jm« Chrisli fS4«l«6da«.
1.
Kiee, Christe, nädijg «a, bvad aom lag fair (Mgyoii#r,
Ded år eK djerft beråd, oår i«g nig riU befinii^r,
D«4 år ett vårk, tom mig viii faiU aå«Ua svir,
OfB ioke «ielfir'er du m^ bij ok^ bielpeo atfr»;
Ty iag viU didiU bår, een rys» vill, i«g atooga
Om tijaa under staor. åliU bi«rla och min tuoga
De åre ao tillr^dx at q våda up ea thoo
Til åbra lUbaf dig, do Gudz eeofodde «oa.
Ded år vår jolefrogdt tom mig dertill bov^er,
Ded år did fodxio-i?ag, soin mig i bugbeo Jefcer,
Beo dag, fiom Herren giort, en dag, på bvilkepi vij,
vy förr förlorade , vår aållbela arsprong aij ,
4.
I dag Ood fad«r bar tia 9oa såndt till oss neder, .
Är icke skåligt då, att man i dag aig gläder,
A t man låfsioiiger Gud af bicrtat, bog ocb sin,
Op, op all meoskokön ocb steramer fned mig in!
S.
För några tosend åhr« oår man rett effterreknar,
Hvad Moses i sio book om skapelsen antekoar.
Så bafva fåderoa ocb Gods otvalda måa^
Sig giå^ åt denne dag, spm ei| var korooieo S^n.
Digitized by
Google
— 164 —
6.
På Herrens löfte, som i Edens lustgård skiedde,
Der Dieo Diskan hans bud af forvet öfvertredde,
Åt qvinoaos signad såd oprattm åter skall
Hvad, som forderfvat var af Adams hårda fall.
7, ^
Dar vendte Enoch pa och andra' Bére iromroa,
Som biertlig önskade: Ach, at den dag må komma t
' Oods égMi AhHiham var faster i atn Iitq^ .
Dy han ånvo fek Gods löfte demppå.
DessHJkest Isaae och Jacob vore gfade.
När 6dd om denna dag dem fast forsakral hade,
På bvllked komma skall Messias, den som år
All verdseos frelsare, som döden tvinga Mhr.
9.
Och Jesses stora son, som cron och scept6r ågde
Som npå psaltare så herlig spela plågde,
Hans hierta gladde sig, sig frögdade hänti siel
Åt denna dagen, som född år Immannef.
10.
Esaias, hvifken Guå i andanom npljste,
At han på denna dag lijksom med banden vijste,
Hän spådde, at full snart den stund för handen år,
A t Ottdz son födas skal ut af een iungfru skir.
H.
Flvij skole icke vi), som nu ha seet den dagen,
Af hierta frögda oss^ bortlägga sorg och klagan,
Yåi* stora jul ef ås t med godt behag begå,
Och Gudz så stora nåd glad hfertaf tanka p&
12.
Hvad Abraham har trodt, de gamblé efterlängtat ,
Hvad David stungit oin och biertlig efftertrångtat , '
Hvad som profeterna foruth ha kunnat set,
Deé åt ottisijder handt, i dag éå tr ded aftiet
Digitized by
Google
Ood bar lit UtU at falgiäni M b«luifi^»
Så |it haot kår0 aoo bar maaiioiD på sig toftt.
Har låtit föda aig olhaf ^n jaagfro reao.
14.
På ded ban moUe om, vi aon foriorait vore
Igenom Adams taU pck egne sjnder atoroi
Som en aaa Ond och man foraonai giora klar
H008 fadren ocb aeea tielf vår tjod apa aig Iihu*.
16.
Andodi geaMoUg akier, u, på tben dag blj||r aedder
Ben boper frogdei^åål| »om een magnat ar fodder,
Man ateller an mnaikt man får baletter aij,
Hvjarbelat man vänder sig, man borer vivat^^^.
16.
Så yele r^ åndocb all sådap nptåg )embna«
Bj brnka fåfing ting, som vård eij år att aembna^
Pj, denna vår magnat, som sig på balmen lagt,
1^ stallet MU qvarter, eij varder verldilif prtebt
17.
Allenast låtom oss vår Ond af biertat låfva.
Som oss sisi 4ioda son bar skeokt til joolegåfva,
Vi vele gå åstad och se vår himmels prinss,
Hvar ban njrfodd ocfa spad oti aen krnbbo flns«
18.
Håll, aiU o Jesa do, som no i dag ast vorden
Vår store Jolefrogd ocb all vår tröst på jorden 1
Välkommen Zehaotb, du ädla himmels gast.
Tak bafver ta, som nu een menska fodder itU
\9.
Hvad bar dig.docb beveckt, at du dig så begifvit
Ifrån Hn himmels tton, ocb no vår broder blifvit.
Da bar ded fallna slecbt af Adams härkomst giort
Een , sådao å^ra stoor, at aldrjg aiyk|, år sp^rt^
Digitized by
Google
- 166 -
to.
Ded år din kärlek ^ dom éi> rin öe» aftnér dftigfl
Ifrån begyiiiiéfäe», forti tårdéti var tillagft.
For un söin gool 0cb toih* bvgynte ^rH» fop,
Och för ån skapat var på iorden något kröp.
Då var da uthi ^åé med faérer» al berrédit
Och skapa jorden Ull méå orter, dittr i^ck gtbéé,
Otifo se^an ménnibkHn, Oudz egH befåt lljk.
Med eeii föritufftig éiål odödlig, åhrttijki, "
Si.
God sAfien öfttiralll, dtt gafflif all i bäfffs lékaétt^
Som r&Tfli I 8i& oeb laift oeh gåf på tförf» HiÉtdéf,
Der tärt ett parildis fbt hoiWltt tilH>eredt,
HMTét vilkoh^ berlig v#r, stor *f fulttoikrirgtvél;
God gafvcn etta hietp^ ékop EVäfh ubi^ h*ttiE» s^da,
A t baatf lykSftlighet eij någbn bfiM aiäll H|då,
Dår tfirkade di^ méd, o<<b dig väf aH bééasL ■
T)' att blef géb6^ ti|, dii fHdiiénfr bdghl batta.-
Ocb sedan me^Mtekaltfl, 6 all fof itdf el«bdé,
Förvetlig syAdAdé^ fi^ån ÖÉtdir f5i4>ué sig f«ndé, '
Af örméD dl^tiff brAeht/af qvibbkH Msnft blef,
%k GadsÉ i-dttfördigbel nbr EdeH boilöril dréf,
Vart q vitt élh bterHgbl>«é, tiH dddéb éé' bitff ddnkésr,
Från all lyek^llgbeef f^skafen oéb f&f|1dé»dél'.
Då Ifit da dtfl Afrisékfind émöl éetr f^lMM éij^
B^Idt ät dd tilt bans f5rlöåiiiifg élelfték" bl^.
O, edla (éébékiö vid, déd hafi^ér 1l<såk t^iH,
Tin kårlek bar fefWåtl^ af dii bit tltiderftthft^
Till Al fdlfkottifili déd, b¥ad éöktt bttdiVaf i^a^
DérrBfré dih vfiH kIMl ötb bidd dfg ilUtiél \Mi
Digitized by
Google
— 167 —
i7-
Hvar skall iag finna md nU kumM, aom tig barée,
Ditt lof forkanoa rått oeh iooK iag géorm giorda.
O, veMmoB frälaare, frid förate, tag doch ma -
¥m /viarket Tilliaa min, lorlit favfld faelaa kaa.
iS.
yålkomineD,'lai|Mie af Jods, éu aoo krossa
Den grjmnia oriBen skaH oss frao bans baud forlosaai
Do hafrar belveCet msd dina atai^a band
Förtagit all dass krafilt^ du dödens banenuNi.
VaHBOmmaa^ Jessa rott^ dig Davids soa, iag menar,
Vålkommea osedlare^ aom oss med Ond förenar^
Ty 4s vir syndig aaak betaeker, ja, da taar
Ded .s^rattsl opa 4ig, som öde för oss Tar%
30.
Du öpnar. faimmelen- med ded do foor bijt neder,
Ocb saleds Tagen till din saligbel bereder
FÅr oast din christna boop. Din fodsMlag bar giort,
At bädan af for <»ss står öppet bimlens port
SL
Ded var nu Jiager tijd at do, o Ohmft, ist kommen,
Dy bela verlden lig i möricsens synda eöoimefi,
Dad var aljgoderij alstådes oti sviog,
San Lnciler steU an oob Satan braobi pi gsng.
81
Den åbra dig kom tiU, den både man fördelat'
Bland stomma afgudar. Den ena bar man velat
Tillaiåla at kan var utofver vijda siön,
Den andra vabr oob vind regerade alleen.
Den ena bada maebt b& op och neer at föra
Ded stora bimmela lios^ den andra bad' låt giöra
Mf4 iksTv ibg och nuirk, som stackars banden skall
Om ea god åhr^srftzt bee oeb giöra fotafdl.
Digitized by
Google
— 168 —
34.
Jopiter var b«stelt, at faan i bimmela raddo^
Ocb Platå, at han ak i helvete förmådde.
Krigsfolket hade Mars sig tagit till patrao,
Men gfUiarn Frigga tog med bennee bUnda aoa,
Och flere sådaoe, sam synd är bar at aembna,
Fastmebra at man dem skall någon abra lembna$
Bort, stumma klotcar, bort, bartvijker alla aff
För detta barnet, som i dag oss Herren gaff.
36.
Bort, ban i Plotos groop, dar han med ebv må blif^i
Bort, hielper bergvart np, Sisjnnoa binlet drifva,
Bort^ hän till Pblegeton, tag mot Tisipbofie
Med dina systrar dem oeb gior dit ämbete.
37.
Ilar är vår- rätta God ocb stora himmels herre,
Derfore vijker af den mindre med den ^orre.
.At han ehr störta kan och eder roacbt förtaar, '
Ded har den spådoms and i Delpbis ren blit tar.
38.
Men brij ^oth konMner ^ded , at man dig alasluter,
Da dyra julegäst, ey bättre huasram nioter,
Är ded din tack, at du ded hela menskio kon
Till fromma kommenr äst, är detlsa aii din lon?
89.
Vanartat JndaMk, nakstyfva obetänkte^
Värd at man eder i ded diopa hafvet sänkte,
Ocb du, o Betlehem, har svårlig dig försatt,
At dn din sabligfaet ey bättre fängna vatt
40.
Du hielte Siloab, kant, när da vilt^ dig benin*,
Och denna onda art uti föfderfv«*t lerooé^
Som ey profeter tro ocb bvad Gada anda sag^,
Men deras välfönd slå förmätlig uthm" jicht,
Digitized by
Google
— 169 -
41.
Noy roadaa tom du baflft, o offer för o8S alla,
Do bimoieUk Pelicau, behag till at 08S kalla
Ifr2o en bedendooi till.ijo fpraf^blipg giort
Bea f2brahiord, som dfa vif^ leda ttnmwfori.
42.
Vellao, ni bedia Tij, da värdes na åk fästa -
Dio boning bår boos oss, otbi TÅrt bierta gästa*
Kom, edla foster, kom, tag berberg bar boos mig,
At iag m2 hilla Jal bos dig evinnerlig.
43.
Vi vele sälla oss till dina masicanter,
Dit trogna bimmelsk folk ocb snella lijfsdrabanter,
At stemma med dem in: Var helsat do, som äsi
Oods ocb Mariae son ocb lir sa stora tröst
Gtoria in exceteis Det.
Äbra Tare vir Ood och fader otbi högdeo,
Som oss i dag bar sendt den stora jolefrögden,
I ded hans kiära sön sig Ittit föda här
Utaf en Jongfro reen^ Gods näde till oss bäbr.
Frijd vare allestäda här nedre opi Jorden,
Dy fredsens förste sielf i dag är menskia TOrden,
Forlåbna, God, din frögd, at den oss 0b2 bli när,
Ocb oss i bimmeleo en evig frogd beskär.
Skie ocbsä méoniskian en god, behaglig vlllia,
Låt oss frän villian tijn, o Jesoj intet skilliå,
Forlän, at vi en gäng vär^illia fä f5rnogd.
När do oss akinkia läbr een evig himmels frogd.
Digitized by
Google
170 —
Af Itobf I9i 25—27.
Melod.: Fader vår som i himblom ätt.
T '•
tlag Teet at niia forloeaar' from,
Som mig har fr&bt frio syncNIeiis doro
Han hafver i aio herligbet,
Han ar vist till iag saker veet,
Den, som min sak sig tager an,
Ocb mig ohr noden frilsa kan*
2.
Jag veet ocb att bao endlig skall /
Mår detta lijf^et blifver all,
Når kroppen, som år vanskefall,
Blijr död ocb lågges ntl mull,
Mig titkiarttlior -Jorden bit«
Når som bans dag förbanden år.
3.
Jag skall med desso mino bund
Omklådas liksom med een skruud«
Som evig vara skall ocb blij,
Ocb eij iorgångeiigen sij*
Jag skall Qtbi miU kiött ocb f»
See Ond, den lag har trodt nppa.
4.
. Honom skail iag mig gladlig see,
Dj det förvisso MLhrer skie,
At lag med desse Offon min
Fir skada Ond i bimmelji sin»
Men den, honom ej frnchta veet^
Får intet den lyeksaligbeet.
Digitized by
Google
T,
— 171 —
Aff Jaedbi €fkkl h 12.
ben år en sablig OMn, •om tablig lyder
Och aig i fresleUen ey gifVer op.
Såll den, aooi atbi alla inotgångBtijder
Kan genonaharda med elt stadigt bop.
Ocb den nitt korsa ^ éotn Htrrev Ood lillsånder,
Bebiertat tar emot ii»ed glada bådder.
2.
Sij, den skall di, nar ban bedröfvat vorden.
Nar ban alljemt e» lilsam Ijrdno l)aet|.
Omsijder komma i de sällas orden,
Der man af ingen vedermöda Teet,
Han skall dA bli med itjfiens crono lönter»
Ocb Qtaf Ctyfiflfoå ai^lf m^ fibm kr&otei^
3.
£en såd^rfl Idtl hkt Gud f6r alla ftötMtM^
Som bonom åféka, réihib lillteredt,
Nar ban i ritiötå (ijd en g&og l&br kmnlM
Ocb giora anda pA lir nselbet,
Di skola de, som CbritCi kors bar båbra,
Bli bugnade med evig frogd ocb abra.
0.
B«tfMMlit«lae MM leiiglMtÉa
i.
f^ Ond, Afil" vi oCM tånkfå kting,
Si ar viH 1^ eefl Httgil Ikig,
Som vij i deHM véfld^n åga.
Vir tijd fhKr k6tl öeh éflMilg ftr,'
Pati ttfW, jMaftfet och beaVål-,
Nar vij dM råtlllg AftenrtigA.
Digitized by
Google
— 172 —
2.
82 lijtet| 80ID een band fall sand
Mot högéita %6rget i Vii* WinÅv
I värdet kommer och kao galla.
Som droppar emot bafvet bli,
Sa lijtet kan vart lijf beati
Emot din evighet att atillé.
Bmedan, da virt lijf ai kort
Och tijden baatigt ftjrter bort
Si ar ja fafaogt att man fijker.
Och bvad förgängligt effterfabr
Och ingen annan omaorg bar,
Än blij i verlden atoor och rfjker.
4.
Derf5re gif mig. Ond, den nid,
At iag försakar kiotzlig rid.
All flärd och timlig loat förachtar.
Men styr mitt bierta,^ att jag mi,
Mitt bog9ta goda tankia pi
Ocb ijalena valatind val betracbtar*
5.
Labr mig och, Uerre, at iag veet,
Hvad langer tijd een evigbeet,
Hvftd a och a har at betjda,
Lar mig och ded betankia vil,
At iag har en odödlig sial.
Som ,W;«ied: .fcro|^n .|^ »^^ÄWfirJ?
6.
Pi det iag, aom en ohriaten jnanj
Mitt lefverne mi ataUa an^
Och ey föröder mina dagar,. .
I öfvprdidigbeet ocb, aynd, .
Att jag^ey vondlar Andlig. I^Und i
Men sorg för sabligbeteo dragiar.
Digitized by
Google
- 173 —
7.
Gif mig een safilig stund at d56,
Som mebra vardt ån gallet röö,
Och all lycksalighet på jorden.
Gif mig den aalla evigheet,
Ded högsta bestå, som jag veet
Och för tbe dina tiliredt vorden.
Ett M«rgM«ffer.
TT '•
Ila ar förbi den mörka natt,
Man ser nu dagen börja lysa,
Dy år det billigt att vij prijsa
Och ingaleds förgäta piatt
Vår Gud, som med en varsam band
Bevarat oss, vårt buos och laod.
2.
Det år, o Cbriste, da som giör«
At vij så säkre och så trygge
Utbi vår nattro kanna ligga
Och at man ingen skada spor
Af fienden, som ailtijd går
Och seer bvar han oss fålla får.
Ho Tiikoa op, mio alal ocb mer4
Hvad godhet tig dio Gud lorlåhnar
Ocb huru nådigt han ded mahnar
' Med oss, sitt folk, och händers verk.
Betänk med tacksandMot och see
Hvad gott han månde oss batee.
4.
Nu, store Gud, iag kommer hår
Med ödmiukt hierta dig att prijsa
Ocb låfva med een morgonvijsa,
Everdlig iag dig tacka låhr,
Digitized by
Google
- 174 -
Ty du oss med din englavacbt
3e8kyddat har for satans macbt»
o.
Sa lät med natten fafara bort
Min syndig mörka siela-siuke.
Oif, at iag intet mA missbmka
Din godheet, som du immerfort
Mot mig beteer, men lefver sa,
A t iag en cbristen heta mi.
- :^... r..
Lät mig i denna dagen läng
I mitt berop fornufftig vandia,
Lät mig ey mot mit samvet handla,
Ey lijda nöd, ey någon trång
Af dem, min ofärd gierna see.
Och åt min motgång altijdh lee.
7.
Var med mig. Herr', i råd och dåd,
Mit arbet lät god framgång vinna
Lät ntbi alt, iag vill begynna.
Mig giorlig pröfva tina nåd.
Välsigna, Ond, min brodekorg,
Vend af slukdom och svåra s6rg.
8.
Siat beder iagt O, Herre g«id«
När «in beslemde tijd blijr aller
Och du mig endlig l»adaQ kaUer,
At iag då med bébiertat med
Mio sista atund till mötes går
Ocb så en sablig afgång får.
Digitized by
Google
Do
— 175 -
Bei iftei-f riji.
1.
tn dagen aa bar gott till anda
Och natten Iiuset oss fortaar
Så babra mörkret blifrer qvaar,
Sa år vårt råd at vij oss vånda
Till Cbristom, at ban blir oss når,
Ty afftonstunden kooimen år.
2.
bfg, Ood, vi lof öch prijs6 henibåbra
P6r all den gödbet du beteer ^
Oss tina christne fier ocb når,
Tj tig bor all gadomlig åhra,
För thet tu oss i dag så våbl
Bevarat bar till lijff ocb siel.
K,. : 3.
Jag bar i dag fast mänga gånger,
Ty verre, åyndat mot lljn bnd*
Förlåt mig ded, o milde God,
Gif mig en biertåns syndaånger,
Gif ang e^DsaoB botleriigbet,
At iag för m^fmå mig vAcbto veet
Som vi oss na till ro begifva
Och med vårt arbet bolla in,
Si bedie vi af nåder tiq^
At tu alt OQdt vill från oss drifva^
Ocb låta ^ina englaskaar.
Upå vår välstånd taga var.
Låt ingen fabra dså forsfcra^ia,
Ey någon «ld ocb vattna nod,
Bevnhf' Ola for ao iNfådan död,
Låt tina godhet oss batackla,
At vij lör fiendeni list ocb strek
Må s^fva frij dob ota* breck.
Digitized by
Google
— 176 -
6.
t*a8t soleo 99S #Ut \lm bf tager,
8a blif DåV oss I herr* Jesu Christ,
Tj natten na tilUtondar viast,
Och nar ey mehra synes dageri
Lat lysa åi ocb blij knndgiordt
Tin sannings Hos ocb helga ord.
7.
Omsijder nar vi skole anda
Yir lijfstijdc dag och vandra hän,
At blij till mnld ocb jord igen,
82 lat v2r siäl den n&den banda,
At fa othi din himoiels bogd
En evig roo, en evig frögd*
Jen wå/äMt tnmét^
lorsvenfkat ocb i samma tbon atflt.
T *'
. tfeso, da otig gläder
Ubti motgiogs vader,
Jeso, da min frögd.
Fast ån skalle långie
Mig olyckian trångfe,
Är lag docb fofnogd.
O, Onds lam nrin bmdgom
logen otban da ist vorden* '
Min tHlflycht på jordeb.
2.
Ingen nod lag rådes,
Jmus år tillstådet,
Ban nig håller frg, i
Låt man satan hota,
Låt ovåonen knota,
Jesus står mig bij, .
Digitized by
Google
XVI: 12.
— 177 —
Oeh fast om synd, död och dom
Villia oda mig ocb stielpa,
Jesus skall mig hielpa.
8.
Jag ey frågar effter
Död- och drakens kefftar,
Tros iag skiöter om
Verisens trug ocb taoga,
När iag mer kan sianga
Om min Jesa from.
Ty Oadz macht har mig i acht,
Jord och afgrand måste tija,
Fast de faaslig gnija.
4.
Bort med verlzens skatter,
Ty iag halst omfattar
Jeso, dig min skaU,
Bort fåfäoglig åhra,
Jag vill eij begiåra
Blifva högt upsatt,
Eij kors, nöd, eij skäm, eij död
Skall mig nånsin kunna skillia,
Jesu, från din villia.
ö.
Jag vill veritens flättia
Platt tillbakers sättia,
Pabr våbl alt behag,
Som till vällust drager,
Som samvetet gnager,
^ Dig förkastar iag,
Högmod, pracht, blijr i föracht,
Jag vill verlzens lust och ähra
Intet mebr begiåra.
6.
Bort omsorg, bekymmer.
Bort förtviflan grymmer,
Digitized by
Google
— 178 —
Jesus oalkas hijt
Till dem, Gud kär bafva,
Them skall hao ocb lifva
Uthi rijket sitt
Fastän skiönt iag lijder meeo,
Spöt ocb spe, föracbt lät bända,
Jesus kan ded vända.
Bödn.
U Gud, anse mig syndar arme,
Som så beängslat kommer bäc,
Ocb beer at du dig vill förbarma
Ocb öpna mig din nådes dör,
Du måst eij på det synd är skåda,
Men lät barmbertigheet få råda.
Min brott är for mig allestädes.
Och iag bekiänner mina febl,
Mitt samveet vacknar sammaledes.
Så är bedröfvat och min siäl,
Eij annan utväg är at finna
Än ded, at iag din nåd må vinna.
Som iag nu känner mina synder,
Ocb ångrar hvad iag illa giort.
Så lät ocb straffet vara minder,
Än iag allredan på mig sport.
O, gode Gud, vändt af din vrede
Ocb mitt bebråkat hierta glädie!
4.
Förlåt alt bvad iag mot dig brutit
Och låt det intet komma fram
For doromen , at iag länge suttit
Fast uthan boot i synd ocb skam.
Digitized by
Google
— 179 —
Tänk pa min synd och skald eij vijdar^
Och fräls mig fråo alt ond t omsijder.
5.
Lät det, o Herre, dig beveka,
At ChristQS for mig lijdit baar.
Hor kan du mig din nåd forneeka,
När iag min fillflycht dertill taar,
A t han for min skall mandom tagit,
Och med sitt blod min synd aftvagit.
6.
O, Jesn, som for våra siälar
En trogen herde vijsar dig.
Och f5r mig arme syndaträler,
Som fram tin biord forvillat sig,
Eien tina fähr, dem du utkohrat.
Och iag sileds eij går förlohrad.
7.
Mod tiiiom anda mig regere,
At iag eij mebra vilsam går.
På rätta vägen^leed mig, Herre,
Ocb läbr mig bli ett lydigt fåbr.
Porsambla oeb for mig tillijka
Med de ntbvalda i titt rijke.
Digitized by
Google
- 180 —
PropositiM
d. 18 December åhr 1672, då styrmsnskapet drogs up
konung CARL den XI öfver Sverige.
Har ga I, svenske mån, pa lägervall och stråfven,
Med röret uti låä och fockao upå stäfveo,
Vij haa na legat bij och drifvit länge no^
I omsorg och besvär, alt seen Carl Oostaf doog,
Vår styrman och försvar uthi var största fafara,
Doch Oudi vare lof, som täcktes oss bevara,
Och lät i kortan tijd all störtning öfverga,
Sa at vij hertill dags i temlig väblmacbt sta;
Men när vi rätt fömth och rondt omkring oss skåda
Hvad fahra förestår, så är oss bäst att råda,
Ded rooret giöra löst och seglen hissas op,
Så skioter skeppet fahrt och vinner bättre lop.
Här är Carl GustafTs son, han veet vårt skiep at styra.
Få honom må vij frijtt och säkert äfventyra,
Han veet om vår compas, om pascort boog och lood,
Landkiänning och bestick, högd, inlöp, ebb och flod.
Han veet på h vilken boog i denne tijdh och fahra,
Vi rådligst magen gå, at vij må trygge vara
För klippor och för sand, för brenning och besvär,
Som för- och achter uth om styr- och baabord är,
Han skall med Herrans hielp os så igenom föhra,
At honom vi näst Gud med tijden prijsa böra.
Vi minns hans herr fahr än, som sonen bråss upå.
Han förde intet skiööt, han sätte ingen råa,
För storm och för orcan, eij kunde siu tillika
Förmå hans tappre mood för dem ett streck at vijka.
Han hölt sin boog och fahrt intill sin sidsta dag.
Med segel op i top och upå hvarie stagh.
Digitized by
Google
— 181 —
Där mången sting ocb noast af deno emot os foro,
Oick brtttt vijst ofver bord. sa m&oga som de Toro«
Som sfambde på os an, enär dem blef f5r knapt,
Så drägde de i lää och måste gifva tapt.
Han vijste oti tijd at skiöta kiöl och vränger,
Sitt ofverlopp och hud at fästa mast och stänger
Med vant och med bardon med hufvodtåg och stag,
At sättia alt i skick och hålla uti laag.
Han vijste hvaruthi vår segellats berodde,
H varmed i kort an tijd han sådan framgång nådde,
Så at den särla verld hans klok- och tapperheet,
Med under och beröm ey nogsampt tacka veet.
Han lemnade sitt skiep när han sitt hufvnd lade,
Fast rijkare fÖrökt än han det funnit hade,
Med redskap, tååg och tross med kablar, svår och litt,
Sampt skanforsegel nytt och blekande bonnet.
Derf5re om vij nu och skole säkre fahra,
Så måste Carl till roors och sielfver styrman vara,
Dy är vårt bästa råd, at lijta honom till,
Det han vår styrmanskap upå sig taga vill
Hao fyller sina åhr med skicklighet och gSf^or^
Med vijsdom och forstånd, natursens bästa håfvor.
Dy hoppas vij forvtst, at han i detta kall
Os vijslig f5restå och lyklig styra |Bkall.
Med honom hoppas vij vår segel snart att breda
Ock brassa lofvart op, han skall os leden leda
Rät ntb och for tu skiööt med seglen full och trind
Vår rätta koosa fram för strömmen och for vind.
Vij hoppas, at han skall så råda i vårt bästa,
At vij med styrsel hans ey tarfva boglijn fästa,
Ey sättia halsar till, ey skärpa skiött och råå,
Ocb aldrig något strek utaf vår kosa gå.
Förlänge, Gud, hans lijff och lätt'en lycklig lefva,
Ocb aldrig trängia till att låta segel refva
For hastig ijhl och storm, ey sleppa skiött och fall
För någor hända nöd uthi hans höga kall.
Digitized by
Google
— 182 —
l)ppi koM. Carl åtm Xlts Mnterfey^
nthi koppar stijcken, aff autoren påkostat och vad d«M kengl.
begrafning uthdeelt
Har
ir ba I, Svea folk och Giöta rijkets leder^
Här ha I uthi prånt ehr landzens fahr och heder,
Ehr konung, from och god, som 5det8 dtrenga lott.
Till landets allmän sorg rycbt från oss alt f5r brott,
Seer Carl den elffte här, o at doch himmeln hade
Hans lijfstijd längre giort, som all sin vinning lade,
Sitt erfveland och folk at holla uthi macht
I ded han Sverie har i^ flor och välstånd bracht.
Om tapperbeet och dygd, om cron och zepter vore
EcD skydd för dödlighet, så hade Carl, den store,
Des skapnat vij här see, fått räckna flera åhr,
Äd Nestor nånsin seet med sina silfver håhr.
Hans belet ha vi bär med ståbl i kappar stuckit.
Men aldrig skall hans låf blij uhr vårt minne struckit,
Eong Ctfk*l den elfftes prijs skall oförändrat ståa,
Så länge sool och måån i Zodiaken gå.
Men länge lef hans son, som nu på thronen träder,
Lefv länge konung Carl den tolffte, som oss gläder
Med ett otviflat hop, at hans ber faders stool
Med honom prydas skall som himmeln med sio sool.
Lefv lycklig, Carolus, som vi af hiertat önska,
At cron och zepter hans må altijd groo och grönska.
Hans sverd blij segersam, sin fiend till streek och tvån^.
Men egit folk och land till skydd och trygger gång.
I)ppå liM. Carl Xll:s conteifey.
Här har fullV konstnärns hand bevijst sitt mesterstycke
I det han Sveriges kong och alla hieltars smycke
Med pentseln träffat vähl, men sij det är och skiet,
At Fama Carols dygd ett evigt låff berett.
Digitized by
Google
— 183 —
Smgi på ÉittM 1689,
när den athlop.
Droders d5d ar na vår tljd,
Nu, na skall det snart sig bända,
At vij siovart os få vända,
Landet ä vi ledsna vijd,
Ty det os fast bättre är,
När som röret vattnet skär.
2.
Så väl an kong Garols män,
Och Neptonas brava knåpar,
Tros at någon modet tapar,
Sträfvom till at få igen
Ded vij for ey kunnat nå,
När som lyckan var os grå.
3.
Flag ocb vimpel op i top.
Flyger reen Ojcb Sein är giorder,
At vij segla i god order,
Merseil los och ankar op,
Doch vår ofverst amiral
Först till segels komma skall.
4.
Vinden är na mm ocb godb,
Seglen stå bå full ocb trinda,
Sätt till bramsel ocb vår blinda;
Styrman, acbt på roor ocb lodh,
Jemka seglen, så att vij
I vår rang ocb ordning blij.
5.
Sij, som skieppet skiater farbt
Så lät 08, som goda gossar
Ocb rättakafne siomatrosser.
Blod o6b lijfvet ba ospard.
Digitized by
Google
— 184 —
Lät 08 tee ep tapper hand
För vår konong och hans land.
6.
Hyar och en sitt bästa giör,
Hvar och eo sio plicht betracbtar,
Och sin doon med flijt afvachtar.
^ Gode vän, constapel, hör,
Huru står med ebrt besteli.
Är och alt i skick och vähl.
7.
Skiepper, ehr tror lag om gått,
Och bögbotzman sammaledes.
Ha I och eer doon tillstedes,
När som wantet får ett skatt.
Till at bota med en hast
Och, hvad brister, giöra fast.
8.
Glöm ey fånga våra råår,
Sättia borg på fall och skiöten
Blokstropp; trossar ey förgäten
Ha i förråd, hålla klar,
Seer till at vår timmerman,
Lapp« och proppar giöra kan.
Landz-befehl, ännu ett ord,
I, kung Carols egna knechtar.
Eder bröd ar, när man fechtar,
När intill och bord om bord,
I plan fienden löpa see,
Ded skall äfven dq ock skie.
10.
Vivat Carols goda saakl
6ad skall alt till bästa lempa,
Lät oss man behiertat kempa,
Och förvärfva ähra, tack,
Så vårt juhle kors i blått
Segreo altijd föllier ått»
Digitized by
Google
— 185 -
hrlgiiethM på kMUg Ctrl den tolftes sq^erfest
Celebrerat öfrer hela STerige d. 12 Februarij 1704, siunget nthi
CarlMron* amiralitetzkyrkio laffter predikan.
xLommer hijt, I Pierinoor,
Nympfer ataf Helicoo,
Kommer btfi, I «oålla qvinaor.
Pbaebas, stijg ataf din tbron,
Ställ din harpa, g& os for
Som een forman giöra bor.
2.
Hijt ApoUos liJfdrabaiHer,
Dafva med din dalcian,
Hoaboister, mosicanter,
Dy man akall bär atella an
Een masick, ett frögdelaag
På kong Carola segerdag.
Stemmer an- triompbeaåoger,
Speeler om en konong godb.
Om den^, tom så många gånger
Har med bi^ltemacbt ocb modb
Sina fiender nndertrycbt,
Slagit ocb kiört uppå flycbt
4.
Humble bäck, du most bekenna,
Narva lär ey glömma b«rt,
Duna, du sågst Saxen reona
Och sig blodig packa fort
Ond med Carels tappra hand
Slog en trolös kong octi land.
6.
Men b vad är seen mer passerat?
Eliizow kan fortäll oss ded*
När som Carel kom marcberat,
Segren folgde honom med.
Digitized by
Google
— 186 —
Då såg man en svensk soldat
Slå båd Saxen pcb Sarmat.
6.
Paltask, mins da vabi de sleogar
Som Augast ocb Steinow fick?
Ney, ban bidde inte längre,
Han drog af och lät i stick
Sud och folk, pagagie, alt
Blef ati kong Carls gawalt«
7.
Thoren, lät oas ocb få böra,
Hora gick ded dig i band?
Kände Saxen ey mehr giora
Robel med aextoseod man?
Ney, for Svea konangs macbc
Vart gehveret nederlagt.
8.
Calliope då moste sinoga
Om kong Carl den tolflftes låff»
Ampbion, kom röör din tanga
Jempte Ph9bo8 hela håC
Carolas» eeo strijdbar kong,
Ärft sin fadevs dygder mång.
9.
Hvem går hän een crantz at fläti^?
Hör I, Giöta nympfer, däd,
At I ey ebr plicht förgäta,
Sambler löof af lagertred.
Carl den tolffte skall blij krönt,
Tapperbeet vill så bi^ löbnt
10.
Gud, du som din smorda förer
Ocb hans goda saak oroseer,
All hans motstånd plåt förstörer,
Hörer b varom ban dig beert
Gud, da som i bögden boor^
Dig skie prijs ocb äbra atoor.
Digitized by
Google
— 187 -
•m laMltlefVerMft herim.
U säll, Ja mebr in sall ir den, som intet tränger
At follia krijget ath och lyckan så forbänger,
At ban får blifva qvar ocb. ploija fadrens jord,
Ocb 8& 1 råttan tijdb gå fram til dukat bord.
Fall såll är ban föryist i sjonerbeet at skatta,
När ban i fred ocb roo sin gudztienst kan omfatta,
När ban bar veckan lång sitt arbet efftergådt.
Må då på sabbatsdag kyrckfolcket fölias åtb.
Sij den beböfver ey sin tbierne stort at plåga,
Hur' ban med åcker må få guld ocb penngar åga,
Ey beller tarfvar ban at bandia of ver siöo,
På vinst ocb på forlast, at få itt stycke brödb.
Skal ban sin egendom på sktep gå flfventyra,
Betala bafverij, tall, tolag, fracbt och byrå.
Då, vobp ban intet klok, när ban bir lefva kao
Med lijtet otbi roo, som en fornögder man.
Ocb skall ban, tror iag vist, med dem ey giema byta,
Som dberas masta tijd til bofva gå försHjta,
Ey vexla vilkor sitt moot den, sin frijbeet baar
Bortsåldt for berra gunst, som snart en ända tar.
Ocb håller intet strek, lijk som aprille väéer,
Så styr en bofbus up ocb faller åter neder.
Men da min landtman, som b^r i din endfald boer,
Har ey aff noden, at du nöter dijna skoor
I trappor up och neer, ey daglig stå i fabra,
Från allaii vallfärd din kullstodt ocb fälter vara,
Dy lyckan \^r tigb ey, som öbmen paddan gtör^
Högt ap i vädret fort ocb släpt dig sedan nebr
Så mycket hårdare. Min vän, ditt stånd är bätter,
När do ved iorden blijr, mund effter maat-säk rättar,
Med ringa äst tilfredz, i frijheet dbet förtäbr,
Hvad da i ånlets svett med lust förvärfvat bär.
Digitized by
Google
— 188 -
Giör dina vänner goU« dig sielff och goda dagar
Ibland, når du så vilt och dig dhet bälst behagar,
Då asta rijkare ån den« som mycket bar,
Och Ved stor ymnogbeet år dock en armer kar.
Lvcksalig åsta och, att tu tig ey bemängier,
Med trätor, och med tvist, ey domarn e£fterbenger»
Dett år tin stobra roo, at du åst skilder från«
Proses ocb råttegåog, som. båta ingeo gråo,
Kanst lefva oförfölgd och fredsam allestädes,
Din samvetz trygheet giör, at du för intet rådes.
Så slår ocb bår athi din sållbnetz öfver man,
A t du ey baar bebooff at gå med hatt i band,
£y backa bnlss ocb rygg, ey kyssa desse bänder,
Dem du våll gierna sågb afbogne båd' i sänder.
Fransöske compliment baar du ey göra med,
Falsk-skrvmptat höfligbeet på sirenska beeter ded,
För sådant äst I frij, du bar b vad do begårer.
Din föda rijkelig, som intet tryta låbrer,
Dy når du sofver sött, ocb,hvijlar i din sang,
Yållsignar Herren Gud din åker ocb din aog*
Din a£fvell våxer til, ditt fiskie aldrig feblar.
Dy han aff mildan hand dig detta alt meddbelar,
Och skåncker oförskyldt. No nalkas tijden åtb,
At kornet skioter op och rog i blomma gått.
På eogen seer man ocb, at gråset med begynner
At mognas band för band, då han sig strax påmiooer,
Det han ey undgå kan, at laga vackert til
Ett lustigt ståtteröbl, dhet kosta bvad det vil.
För mig jag önskte vehl at vara då tilstådes,
A t bielpat åta bra och drijcka sammaledes,
På ett golt ymnogt åhr, rent utb alt samma skåhl,
Ocb skänka åter in åtb grannan ett foU måbl.
Dess raden går omkring och det så vijda lijder
Med detta bond-eallas at man til sången skrijder
At sofva ruset aff, dy arla dager bitjr.
Då ban i gården up ocb på sitt arbet seer.
Han låter bängna in ocb rånsa sina eogar,
Han syslesåtter bra sitt legofolck och drånger
Med annat arbet mebr, och drifver si^lf der pår.
Til d^s blijr frukost dagz och tijd til måltijds gå.
Moor veet så val och nått sin doon i aeht at taga,
Ocb dokar genast up, så ingen har tii klaga.
Digitized by
Google
— 189 —
At bao na bafver fått sin törst ocb banger slecht,
Men gubben sen for alt så gier hoon til confecbt
Ett famtag och &n mehr, bvad kommer oss det veder,
At fråga stort der om, det är så bioolagz seder,
Och lär väl vijsa sigb bvad dem emellan skedt,
När lährfar giör sin tienst och barrs-öbl blijr tilret.
Då tobr väl drängen Jöns med Anicka vår pijga,
DeD ban för både fast, sig samman låta vija.
Tånck bvad en rolig dag, tänck bvad en dabbel löst,
Som bär på färde är ocb träffar in så linst
Fast sådant gästebod än kommer nog at kosta,
Så låter ban igen sin plogbil intet rasta,
Uan plöijer, barfvar, såår, i iorden rijfver bra
Och seer i bimmelen, bans hierta blifver glaa.
När Gud bans händers värck med en god åbrsvext löoer
Ocb med välsignelse bans buoa ocb beem bekröner,
Hans liiistro bielper til, är idkesam ocb snäll,
Som vijsar at bon kan förstå sitt buusbold väl,
Äbr roannenom en tröst, en bielp, b var på ban trygger
Sig kan förlåta fritt, bon spinner, bakar, brygger,
Ocb alt bvad nånsin han i huuset skaffar an,
Der taar bon vara på, förspiller ingen gram
Sij, så välsignar Gud den man, som i Guds fruobtan
Sin lijfztijd bringar hän, npföder barn i tucbtan,
At dee omkring bans bord som ollieqvister stå,
Och intet något steeg på vrånga vägar gå.
Lätb yfvas länge nog, som sitter högst i bräde,
Som föbrer ståth och prål, drar på sig purpur kläde,
Jag hoUer den för klok och lycklig, som här neer.
Med mig i mindre ståiid, oeh åth all bögfärdb ieer,
Förachtar pråål och pracbt, som ögonen förblinder,
Kan äga sielfver sig och lefva utan hinder.
För nijt och afvundz män , kan fly dee synder mång.
Som utbi stora slott ocb städer gå i svang.
Hälst när ban uthi dygd och rediigheet sig of var,
Aff biertat dyrckar Gud, sin nästa ey bedröfvar.
Sitt samveet håller reen, nprichtig mot b var man,
At sielfva bimmelen hans oskuld vittna kan.
O, vähl är dig, d4i kant, när det begynner lijda,
Med ett frijmodigt mod, din sidsCa stund af bida.
Fast tryggare än den, som uti många land
Hoos aUom känder, men sig sielf är obekaot.
Digitized by
Google
— 190 —
CU«nttes betäMkia^de
ofver alla tings obestandigheet.
ilvij faster man sitt sion ved deana iemmer ort,
Dher så stort obestånd docb blifver daglig sport?
Hvad var i detta lijf, b vad kan bär effter blifva,
Som om varacbtighect os kan försäkring gifva?
Vij dödlig kalla lijff, dbet billigt heeter. dodh;
Det död utaf os näms, är lijf förotban nödb.
Alt dbet betänckas kan, ocb b vad vår ögon skåda,
Forvändas ocb förgår, får tijden litet råda.
Omskifftar åbret sig, på kiöld snart beta spors,
Den ny I ig unger var, na tung och gammal giörs.
£y annat är än rook all verldzens pracht ocb äbra,
En skugga rijkdom är, den vij så bögst begärai
Ett stort och härligt nampn som väder går förbij,
Ey annat vällust är än liofft bedrägerij.
Vår konst ocb veUenskap med bast en ända tager,
Skonbeet som snoö förgår ocb innan korta dagar.
Dbet ena kommer fram, det andra undergår.
Den skiöna soblen sielf varacbtig stad ey nåår,
Trää, blomster, löf ocb grääs, ia bimblen gier tilkänoa.
Hur snart ocb oförtänckt sigb all ting kao omvända,
Nu glimmar berg och dabi, nu lufften synes skier,
I morgon annat ey än mörkii skyar är,
I dag ocb bända kan, dbet modet beelt upböijer,
I morgon intet fins det som vårt sin förnöijer.
Så lööser grund- val bar, så lijtet kan beståå,
Dbet verlden skiäncker os, som vij bär bygga påå.
Hvad var, är ou ey mer, b vad är, bltjr straxt fråfarit,
Ocb kom ey eeos ibug at det förr til haar varit
Metall ocb steen til gruus igenom tijden bleff,
Den enes konstig värck, en annan nederreeff,
Stobr, lijten, bögb och låg, den söe vij hädan ryckia,
Hvad regement ocb stånd förmå sig atbi lyokia.
Ey verlden baar bestånd, i verlden intet land,
I landet ingen stad, i staden ingen man.
Det aldrabästa, man bland alt förgänglit finner»
Är dhet at sorg ocb qval så väll som last forsvioner,
Digitized by
Google
• 191 -
Deo aldrastorflta nöd^ den bogsta frögd och pracht
Blijr genom tijdh och dod förödd och nederlagt.
Alt b vad då verldzligt är ombyter oeh af tager,
Men synd och ölverdåd förokes alla dagar/
Hv
Myrtillis svar appå det samma.
Lvad rad år för eo man, om kan ey aktrlle fasta
Sitt sinne p& en orth, den Ond bar giedc til bastå
Det menniskliga koon^ der han en herre år,
Til des at Atropos hans Hjffztijdz tråd affskär?
Hvad hindrar al han ey här må i jorden rijfva,
Och skåda himmlen an, der man och längst skal blijfva?
Hvad kan det hielpa doch^ at man så qvålier sig
Med det, at verlden är så platt förgängelig
Med alt som der på är och hvad for ögon finnes.
Har intet rätt beståa4« (^ éfl .bär härligt synes.
Ja, at och sol och mån sampt stiernor stor och små
Med himmels firmament kan ey varachtigt stå,
Med annat sådaAt mehr, bvar ved man måste ledas,
Som vore aielfver bär Heraclttus tiUtädes,
So» både samiaa sorg. Sant är det^ iag väl ixeet,
At verlden är opfylt med omsorg och forträt;
Men mången der eraool fast mehr är tH bekiaga,
När baA bfjodbiertat är och ey kan vedertaga
Sin mootgång såsom löst, är altijd ofornogd.
Kan intet finna sig i olust som i frogd.
En svagbeeft är, at man så plågar sina taockar
Och straxt förlägen är, när aogot vidrigt vankar.
När något kommer på, at man sig gifver ved,
Ty offia är man sielflf sin egen lyckos smed.
Det är otåligbeet, min vän, som tig beveker,
Ät dtti så laglöös äst, all. ting så gärna, vräk^,
Och iolet är tilfredz med det, som himmled . gör.
Det ey til ändra står, hvad klag«n man docb föör.
Det stora bimmela Uqs, som Pbcebus sielff kriogleder,
Gudc rätta mesterstyck, som alt på jorden fööder,
Ocb.skifftar åbrsens tijd, är intet heller ded
Prij. för ostadigbeet; men vijsar oss der med,
Hvad nytta verlden har, med alt som der på kräker,
Smapt örter, lööff och gräs och hvad på bafvet vräker,
Digitized by
Google
— 192 —
Når vinter samma vår, och den frachtbare bÖ6t,
Alt uti råttan tijd hvar andra ba afflöst
Når Luna eina horn sii fram som ryggverts vånder.
Och effter nedanet en nyan mån itänder,
Då vijsar han oss straxt hvad gagn det med sig för,
At sådan åndering for all ting vara böbr.
Exempel bar man fleer, dy ded bar så behagat
Den ^ som naturen giordt, och. ban som alt tillagat,
At alt förvandlas skall, det bar han skickat så,
Dy atan obestånd kan verlden ey bestå.
CUorates berdm.
JJet syns, Apollo vill sitt regiment begynna
Och hos oss långt i norr sig småningom infinna.
Han vill sin skaldekonst bär bringa apå bahn,
Han vill en ny parnass bär nästan rätta an.
Hvad orsak dhet nu är, det kan man lätt aftaga,
Dy hvad som soolklart är, höfz man ey effterfråga;
Man seer at himlen oss rät väbl bevågen är,
Man seer at dygd och konst sig säte fästa här
Och flyttia söder från, dy nu alt effter handen
Och i en kortan tijd, har m«n i Svea landen ~
Förnummit dher och här utaf Apollos hoop
Dhe, som förgäfves ey bestigit Delos topp^
Den tyske Opttz kan ey stort npå dem vinna,
Ey heller någon .Heintz och Gatz långt för dem hinna,
Ey Ronsard, ey Marot, som ha för Frankrijk speelt,
Den välske Ariost ha dher tillbakars stelt.
Doch detta är ey nog, Apollo moud förmebra
Sin edla nympfeskråå och till vår större äbra
Utkohrat ibland oss ett qvinkön, stor af ätt.
Men större af förstånd, af dygd och sedigbet.
Chloratte, ded är I, förlåt mig om iag icke
Som iag väbl vi I lian har, de gåfvor så till pricka
Digitized by
Google
- 193 —
Som I väl prydelig med pennan vijsa kan.
Kom, Masa, mig till binlp ocb for min svaga bandi
Alt, alt som på ehr är, så bar naturen värkat
Och giort sitt mesterstyk. Hvem är, som ey kan märkat,
Ocb med förundran see ett sådant er bart sin,
Som lyser framfor alt, docb nthan bogfärdz min?
Alt edert väsende, omgänge ocb åtbäfver
Består af bofligbeet, som stedse boos ebr sväfver,
peblandat med ett mildt ocb genomfromt gemööt,
Så den, ebr omgås får, sig lycklig skatta veet.
Een deylig skapnad syns bos eder vilia råda,
Ja skonbeet ocb förnufft ebr ätbar ögnen skåda.
Madam, bos eder fins meer lärdbeet ocb mebr vett.
Än som man nånsin bar bos fraentimbret sett
När som ebr vackra band bebagar pennan fora,
Så kan bon artiga ocb skiona verser giora,
Den edla dicbtekonst är I bevågen så,
At man en poetess ebr rätlig kalla må.
Man bar for någon tijd från Helicon förnammit
Ben ofvermåttan frogd som där å färde kummit,
Apollo ocb bans folk de ha sig mäcbta glädt,
Een dotter honom ocb een syster dem är födt.
Enterp^ ginast är ocb Glio stad förordnat
Ded barnet fostra op ocb hafva derom vårdnat.
Vist är at Phnbus bar ebr utbor vaggan fÖdt
Ocb ifrån moderlijf ebr till sin tienst bestäldt.
Minerva sammaledz bar bafft ebr i sin scbola
Ocb ofvermåttan lärdt ebr virka, väfva, spobla.
Så konstig ocb så nätt som nånsin Rapbael,
Dortin det måbla kan med sin berömbd pincel.
%MiD penna, bolt man op, da lär ändå ey hinna
Alt dbet beprijsligt är på denna balfgadinna
Oprepa, som sig bör, hvem är, som ded ey veet,
Chiorette, at hon är fall af fullkomligbeet.
XVI: 13,
Digitized by
Google
194 —
km%T är icke blind, mtn snarare d6f.
Jlvad ba tänkt de gambla vara»
At de Priggas lilla dreng,
Som osa plägar offta såra
Med gallpijlar inäebta aträng,
Uthan akj ba tordt sig våga
Måblan som baD iotet såge.
2.
£y Copido var så fixer.
Hvad är orsak at man tohr
Utban råck ocb otbao böxor
Dig så vackert ställa för?
Alla tror iag fara villa,
Som sig sådao flärd inbilla.
Annat vijsa de bedrifter,
Som da med din boga gör,
At da råkar b var da syftar,
Träffar både sven och möör.
Mån ocb kan en blinder dåga,
A t bantera pijl ocb båga?
4.
The sig otbi skogar döllfa
Ocb i mareken bijt ocb tijt.
Dem kanstu så snan förf511ia,
Trotz den aldrabästa skytt.
Deu förr lefde Pan betygar,
At da honom äst för dryger.
5.
Fast man sig til skepz begåfve
Ocb på bafvet far sin kos^
Så skal da, din lilla bofver,
Finna på en atan lootz.
Ja Neptanas sielff ey slipper.
När du honom rätt angrijper.
Digitized by
Google
— 195 —
6.
Är det sant, som gilliaro siger,
Nffdo, den dig känner grant,
Så är dig de krumma vägar
Up til bimmlen ocb bekant,
Hvar Jupiter har fådt röna,
At du sä kant gadar löna.
7.
Pluto bar och r&\ fått smakat,
Htad din starka band fÖmår,
Honoro bar du just så råkat,
^ At han älskog efftergår.
Är det blinda gåssars böva
Sådan patzer tidt foröfva?
8.
At mao gör drg ang oeb räcker,
Det Vil iag Tål hålla mad;
Men en blind ocb nakot stackar,
Pbui, det skeer dig orätt ved!
Skulle iag dig rätt affmåbla,
Fick du med en statz-råck pråla.
9.
Här kan du din redskap tmdw,
Och din omslag full med svijk,
Giöroa, döllia tijm^ ocb stunder,
Vara enom statsman lijk.
Rätt är at du har fått vingar,
Ty du äst så snabb och kringer.
10.
Effter do syns mycket vreder,
Hörer ingens klag ocb gråt,
Acbtar ev hvad man dig beder,
All vår smerta leer du åt,
Derför tror iag utan binder,
Du äst döfver och ey blinder.
Digitized by
Google
Hyrtillis kli^an dfVer Rosettes bortreesa.
Kan siangaa tim den yijsan: Många the, som frija •ökiai^ «te.
_ I.
JNär Myrtillis vardt beröfvat
Från sib vän^ som reste borl
At beboo en annan ortb,
Hiertelig bleff ban bedrofvat,
Ängslig of ver sådan stoot,
Som hans hierta högt förtröt.
Han begynte hårdt at klaga
öfver sin Rosette kiär,
Som ej ville blifva när.
Hvad skull han sig företaga,
Stackars pilt i sådan tvång,
Som giord honom tijden lång?
3.
Kiäre, hvad bar iagh' do((b brotit,
(Så begjnte han appå
Sin Rosette at forbrå)
A t du har så fast beslutit
Mig så handlöös lemna qvar
Och til hofva från migh draar?
4.
Fnllt och fast iagh migh inbillar.
Båttre ha forsky Idt aff digh,
Än du nu handterar migh;
Sij, hur du nu heelt förvillar
Mina tankar, och en dunst
Lemnar mig fÖr reenan gunst.
5.
Hvad för qvaal det aff sigh foder,
Hiertans . van , du än ey veet,
Elliest vor det aldrig skedt,
Tänck doch ved dig sielff, iag beder,
Hvad en hiertans sorg och vee
Är, när iagh digh ey får see.
Digitized by
Google
— 197 —
6.
Alldrigb kao do båttre drilla
Dio Ifyrtillis med inanner,
Äo 8om do dig no beteer,
Ocb baos goda bopp förspilla,
Når do si for bonom' flyr^
At ban digb ey 4Deera sijr. ^
7.
Ney Rosettet ^n bår feelar
Ocb fortaar dig måobta ting,
Til at leeda migb omkring.
Åt nn iagb en eådan sobler,
At iag intet kan första,
Hvad din meening alar oppå?
8.
Pabr man fort, fallgior din villia,
Altijd follier iag dig fort,
Dy do taar mitt bierta bort,
Som omöylig kan sig skillia
Från den båsta skatt det bar, ,
Den ocb torden nånsin bar.
9.
A t do vrångvijst migb f5rnekar
Dig, min engel, til at éee.
Måste iag så låta skee,
Men troo fritt min bngb ban leeker,
Hvar dn åst, der år min siål,
Da bar giordt mig til din tråbl.
10.
Skalle da så hastigt byta
Om ditt sinne ocb bår q var
Lemna dina stackars fåbr
Med de späka lamben bvijta,
H vilka sörja ntban lag,
Men docb ey så hi^åi som iagb.
Digitized by
Google
— 198 —
II.
Måno och kan en båffbuss vijsa
Dig meer trobeet än Mirtil,
Som din egen vara vi I,
Hvero kan mehr an iag våå prijsa
Din bi djgd och dåjlighei^t,
Spm du ast begäfvat med.
12.
Hor, min ed le vann Rosette!
Sag mig om ditt aifvar år,
At dn atåller dig ti tvär?
Ney, iag troor dig ey om detta,
Utban at det år en grill
Til at pröfva din Mirtill.
13.
Hår går iag fm beel förlagen,
Sorgse ntbaa rolig atnad
LangC ifrån din lilla mmid.
Acb, bvar akal iag taga vågen.
Hvar akal iag doch finoa boot
For «n sådan biertesoot?
14.
Hår Mirtillis åtbervåoder.
Suck och grååt tar of verband,
At bao ej meer eiunga kan.
Han gick bort ocb vred sin håndtr,
Ropade: Fabrvål, fahrvål,
Aeh Rosette, adla siåll
Til Rosette»
JLt Gnpido bår står med ctrklen «ti banden,
Ocb gör en rond figur Irijkofistig otbi sanden.
Digitized by
Google
— 199 -
Det reetar mitt fornaflft at märckia grant uppå,
Hvad docb deo lilla ska) ek här under vit förstå.
Kom min Rosette, kom och sätt tig vijd min sijda,
Hör pl, med flijt iag skal dig saken rätt utbtyda,
Ocb bvad den snelle pilt bär bringar uppå baba.
Han är min sann så klook rätt som en gammal man,
1 det ban aartigt veet oss bär at uppenbara,
Hvad en rätt kiärleek är ocb buru den bör vara:
Oendlig ntban vanck, som denna cirkel-rund.
Sij så, Rosette, tå bör ocb vår vänskapa bund
Oskrymtat, stadig stå ocb det förntban enda,
Ty det vil Cupido dig til en lärdom sända
Med detta bans optåg ocb vQsa dig der bän
Al älska oopbordt mig som dio trogna vän.
Vffk Eesettes eonterfey.
JlLin vän, Apelles son, ebaruväl man säyer,
Det ocb i sanning är, at do slätt ingen väyer
Ocb vijker i din konst; iag ställer det der bän,
Dy do en mastar äst. Ja mehr än som gemeeii.
Men doob förlåt mig det, at iag någ litet träter
Emot din meening, när som do dig sielff förmäter,
At konna med pincel med färga ocb fämis
En sådan deyligbeet, som denna, träffa viss;
Ty ingen måblars band, bur konstig den ocb byiie:^.
Är nånsin skickelig, den skiönbeet, som bär finnes,
På denna ädla nympff, at konna ställa fram
Med något conterfei, men låtA aff med skam.
Ändocb fast du bär bar båd konst ocb nättheet öfvat,
Det är eopie värck, men iag kan oförtöfvat
Dey säya, om du vilt, ocb vijsa, at iag bar
Ett rätt original aff denna skiönbeet klar.
Ded rätta beläte sampt väsend, seed ocb sinne
Aff denna vackra siäl, det bafver man at finna
Utbi min siäl ocb bug, uppå mitt bierta trycbt,
Hvar det in til min dÖd skal blifva oförrycbt.
Digitized by
Google
-^ 5^00 -
Orpkens oek Bnridice.
JNa som Apollo8 son, den stora tbeologen,
Poet och barpenist, Earidice, sin trogen
Ocb kyska achta deel, ev kunde få igeo,
Sen ban emot forbud ansåg sin kiära vän,
Då gick ban enslig bort, sitt sorgestånd betrachta.
Orpbeus ville ey qvinkiärleek mebra acbta,
, Euridice bon var, som både dag ocb natt
Upå bans hierta låg, bon var bans dyra skatt
Han taar sitt strengaspe), går skogled^ bort ocb dvaler,
Han drog bedröfvat ben till Ha^mns berg ocb daler.
I tiokan ödemark, der tog ban sitt qvarteer,
Bland villa artad diur så satte ban sig neer.
Altså begynte han på harpan sin at röra.
Sin himmels-liuflig röst så lätte ban ocb höra,
Han sång och spellte alt utbi melancbolij
Ocb ecbo stembde in med mångadubbelt gny.
Alt det, som rörligt var', af foglar upå trä(ina,
Af diuren små ocb stor, af tam och villan fäboa.
Så kunde hans musich, ded edla barmooij
Betaga, så at de ey vore mebra frij.
De komme bopetals, förändrat af natoreo,
Den grymmer var, blef tam ocb tystnade som mnbreir.
Ett leyon var ey mebr betänkt upå sitt rooff,
Ey biörnen mebra arg, ey vargen mebr eu boff,
Ey var och biorten rädd, ey baren mebra skygger,
Ey spende höken mebr, så fan sig dufvan trygger.
För Jupiter drabant sig bögde träna dijt,
Lijk som de hade lust at höra på med flit
Ja, höga berg ocb klyfift och klippor ban beveekte^
När ban så berlig sång och upå harpan leekte.
Pan måtte gifva tapt, stack pijpan i sin säck,
Ocb bans klöf-fotat folk ey kunde bolla sträck.
De fromma Driader, de flöge staa at fläta
Een krantz af lagerlööf, att på hans bufvud sätta,
Eolus snörde till sin väderfulla säck,
På himmeln syntes ey en svarter mollenfläck. >
Men ach, hvad olycksfall, sij huru veriden spelar,
At dygd ocb oskuld blijr förfölgd ocb ey mebr gieller.
Digitized by
Google
^ 201 —
Orpbeos fick fall 8uart fåmimma, arme man,
Hvaå qvinfolks haat formir, liTad barmen giöra kan.
Man sig eo storan boop forbistrad' onda qvinnor,
De värsta furier, som man i landet finner,
Fjlbyttor, Baccbns snork, de kommo med gevebr
Försåtlig, berobdefnll oeb sloge bonom neer.
£en s&dan anderging most Orpbeos forbijda,
För ded ban intet mebr q vinkönet ville Hjda,
Men flydde för dem bort, bans troobet var s& stoor,
At ban som een martyr till sin Earidis foor.
Veneris April reesi.
Uppi en våbre tijd, når Pbsbos både vonnit
Si iingt ntbi sin väg ocb in til Oxen bannit,
Kom Venus arla fram, når ottestunden var,
Rått som Aurora sig begynte vijsa klar.
Det var ån temlig tyst, det baar Morpbeus v&llit,
A t folcket aiT bans art sig ån ved sången bilHt,
Ded var rått stilla lungt, lijkt til en vacker dag,
Ded var alt si bestal t, gudinnan til bebag.
Hon kom i sacbta maak nht moblnet neder saka,
^Var klädd i violet ocb svart garnerat jacka,
Var ebrbar af babit, men öfver mittan nätt,
Ded var bid* vagn ocb tyg, alt svart ocb violet
Hon sörgde, som iag tror, Adonis som blef slagen
Utaf ett vildt ett svijn ocb utaff daga tagen.
Ty han var benne kiår; tva svanor både bon
Snöbvijta för sih vagn, iag tyckte mycken min,
Kår som iag varssé blef, at bon sigb til mig acbtadt,
Bleff bäpen der otåf, dy det kom oförvacbtadt
I synnerheet når iag fick med förundran see,
At bon sin käre son Gupido tagit mee.
Han var i sällsam skick, lagt frin sig pijbl ocb biga»
Tords obeväpnat sig bår neer pi jorden viga,
Men både der emoot tt book 6cb rent pappier,
Samt cirelar, lineal^ qnadrartter med visier.
Digitized by
Google
- 202 —
£y var ban naken mer, som iag val förr bar setteo,
£y slorer på, ey djerf, ey beeler uppa grööteo;
Han sag bekymbrat nth och späker in^br ao for,
Lijk som den pengar miet for sitt försålde amor.
Hans klådniog var ey giordt, som desse nya moder,
Och tyget intet kiöpt otbi utblåndake bodar,
Ded var af 6jot buJldan, soiq kallas klafverdak,
Var giort på det maner, aofn siofolk baa i bruk.
Hao sågb pusserlig otb, iag bad* så når ey kanten,
Jagh tänckte: H vadan skeer migh denna eomplementen,
Ocb b vad för åbrend hon, fru Frigga, monde baa,
Jag viste intet b vad iagh skalle der aff taa.
Ach, tånckte iag, hvad skal doch ncf aff bimmlen blifva,
När gudarna sigb så hijt neer på iorden gifva?
Jag tånckte bijt oeh tijt och ntbi samma sinn,
Jagb vet ey aielfyer hvf4 fdv ^i»9kar mig föll ion.
Detb menniskliga köhn, tyckz mig, måst lijkvist vara
Dem godom mycket kiårt, at dee så nederfabra, ^
At göra aigb gemeen bår booa ee dödlig bpop»
Som innan kortap tijd fprbölias i en groop.
Men når iag lijtet mebr fick tåncka aaken effter,
Mig föra til gemötbs, at intet dödligt ba9^er
Vijd aiålen, som och tit en deel gemanakap baar
Med gadaroas natur, då kund iag blifva viiar
Hva4 orsak ån ti ig år, at de sig aå förnedra
Ocb oss som offtaat bår med een visit babedra»
Mig föll ocb in bvad iag väl fordom låsit baar.
Af det sam Naso i sin vaodzlingz book framdrar.
Och bvad aom Siculns i sina gambla skriffter,
Os^ lerobnat effter sigb om gudarnas bedrifftar,
A t d^ne seden förr boa dem baar gått i avångt
At dhe så gierna bafft boos dem sio fr^ja gåog-
Jagh fiok ey långre tijd at tånckia som iagb ville,
Ty Venus palkades, bod vagnen hålla stille.
Der af iåg tern lig flaat ocb Qltererat blef,
Ocb alt mitt vårktyg (|tra:(t i snarheet aammao reef.
Ty iagh den samma natt ocb pppå detta rummeki
Detb, som iag veeta böbr, på bimmelp baar förnummit
Jagh aågb den vrede Mars aigb baa qvart^ral in
Hoos skytten; det år vist, at ban har krig > m^
Den fromme Jupitar, som mabra blifver åbrat, ,
Den såg iag når der hooa i v^ep inJogerat|
Digitized by
Google
— 803 -
Ett teckn at han vill aff see sin bästa kant»,
Iblaod dbe krigeake, at h&lla rält btillans;
Doch hade iag d«r boos, det måst mitt embet varit,
Deth vijda stieroa hvalfP bagrandat, nagelfahrit,
Ocb taget i god acht, ded iag med tijdeo kao
Til njtla fora mig, åy när iag långt frio laod
Neptanne böliora fält I koras ocb qvär m&st plöija,
När ingen af oae all skal veeta til at aäija
Hvar man egendtelig med skeppet vara måå,
Då yij vår gissning aff dee fasta stiernor fåå.
Når som bon detta såg, giord bon ett frjndtligt löye,
Där ised min hapenbeet ocb bljgd alt undan böijer.
Hon giorde mig en vinck, som gaff mig til förståt
At iag niaa tryggar fram til benne skulle gåå.
Hor DaiBon, sade bon, iag baar i desse lijder,
Fast med förundran aedt bvad möda, som dn lijdtr,
I det du natt ocb dag med ogemenan nijtb
Utbi din atkirne-koost dig dfvar så med flijtli.
Jagh Mer. I jordiska, I kunn efar ey fomdija
Meé deane nedre verld, men all ehr sinnen boija
At forska, spana otb bvad som i himmeln sker,
Det är mio san väl värdt at man åtb eder Icer.
Kan* I tj liafva nog med det ebr är tildeelat?
Kmi^ i ej vara nogd med det, som him m len velat
Det ki^ af edert slag till egna ocb bestå,
Ocb ey det himmelskt är förmätne efftergå?
1 snart förgäoglige, det bästa är for eder,
I fölia iorden åtb oeb lembna oss vår beeder.
DeH är en klok mans råd, at han ey vijdar går,
Äha vingar råda med, oeb kraffterna förmåhr.
Medb egen undergång b^ar Icams förnummet,*
Hvad bogfärd, öfverdåd och forvetb stad bar kommit,
Hvad ofärd Phaeton med sin förmätcnbeet
Sigh eielfrer störte i, iag troor at hvar man Veet*
Docb är en sak med dig, min Damon, iag kan märckia,
At dn dig i din konst vilt mefar ocb mebr förstärckfa
Oeb grunda immerfort, dy vist dig ligger å,
Alt det en siönan böör at slå sin bug oppå,
Ocb hvad dig i ditt kall, kan komma väl til måtta,
Halat 4a en tieoar' äst på Carl den elfftes flotta.
Detb år ea edel tlng^ ocb mycken beeder värdt,
När man i det berop^ som bimmlea bar beskiärdt.
Digitized by
Google
-^ 204 —
Sigh steller flitigt an ocb brokar alt sitt bastå
A t låra veeta o t det minsta med det mista.
Som nånsin profvas kan at vara atbaff vicbt,
På det han snålt och braff fallgör sin embeti pliebt
£medan iagh no år ehr siöfart vål bevågen,
Som den der sielfver först obr bafvet år optagen,
' Haar iag fördenskoll tåockt, at denne lille-pilt,
Som do vål kanna låhr, bvad ban for i sin fkylt,
Ocb bvad for potzar ban i verlden ofila stifftar,
Ocb boro ban stålt an så många slags bedrifter,
£n siöman bllfva skal ocb der til vånda flijt,
Derföre, som do seer, iag bracbten med mig bijt,
At ban din vettenskap boos digh må knnna låbra, .
Jagb roeenar, at det dig skal landa til en åbra,
Jag veet, at do mig den begäran ej slår af.
Jag veetf dn borsam åst ocb al tid slålt d% braf.
Jagb veet, når do mig förr bar tieot ocb folgt min fabna,
At dn dig altid vijst en tapper ålskogs bana,
Dn veest bvad mycket gott dig år af mig betedt,
Do veest bvad mången löst iag bar for dig beredt,
Do veest, at iag altid dig vål bevågen varit,
Hvar bålst do bafver reest ocb kring i verlden farit,
Lått see do tacksam åst, ocb tager drången an-,
Lått see, at ban no blijr en skeps ebrfahreo man.
Jagb skal belöna dig med alt, do kant påkaUa,
Ocb vijsa, at iag ban båd löbna ocb befalla.
Oss godar kommer til, vij åga bioda på,
Men I, I dödlige det börsamt efitergåå.
Som do no giör din Jiijtb skal dey blij vedergollit,
Hålst når en skiönbeet baar ditt hierta til sig stolit,
Ocb do anno en gång mitt altar offer båbr,
Hvad galler at do då min bielp anropa låbr?
Som Venos no sitt tahl bracbt fort med sådan ijfver,
Kom den, som linset geer och ban, som som solen drifvsr.
Den stofara Delios , söm giord der anda på.
Fro Frigga drog sin kooss, men qvar blef Copido^
Hår stod iag beelt försteldt, bår var iag rått förlagen.
By vettandes bvad iag med 4)ilten skall ta vågen.
Had iag fått råderam ocb modren ey så fort
Ocb flycbtig fabrit af, iag bad' min nbrsåobt giort
Nog bad' iag orsak bafft, nog bad' iag fått exenser.
Hor skal docb det gå an, at iag dtn ondenrijser,
Digitized by
Google
-. 206 -
Som mig tilfSraé bafft i tvaog och änder ook.
Som mig för micbtig ar, som mig är alt for klok?
Han år eo lijtan dräng, men doch en Ond der jempte,
Han ocb hans lijke fleer ar ey gott med at skiemta.
Jag r&r min ovin ej at gee sig nthi taag
Med detta himmels folck, det taar min sann ey lag;
Acteon staekars karl, Marsias ocb fått röna,
Hvad der på fölia plår, når gadar förvett löbna.
Har icke Hyacint, bor kår bon Pbsebas var,
Fått plicbta med sin död for det bon nmgåds bar
För dristigt med en Ond? £tt gammal ordspråk såijer,
At det fast rådlig år, det man dee stobra våijer,
Ocb at det ej år gott, dn plåckar kjrsse-båbr
Med den, som våldig år,, dj det dig ångra lår.
Bast år, att bvar ocb een sigb håller i sin skranckar,
Ocb intet qvållier sigb med altfor stora tanckar,
Bast år at bvar ocb een sigb håller boop med den,
Som år hans embne lijk, kan blij en stadig van.
Det år ett missförstånd, ett febl, som skadligt finnes.
At man en sådan en, som stålter år til sinnes.
Som all sin dooö ocb acht i all ting ståller an.
Har han båd dig och mig en gång topprijda kan.
Jagb såjer, at man den så fritt vill noderråtta.
Och bvad man sielfver kan straxt låta honom vetta,
Och såledf hielpan up, det år en fahrlig saak,
Ty der med fiåtar man ett rijss til egen baak.
Så lenge som man seer, at han dig kan behöfva.
Så långe lår han vål emoot dig vånskap öfva.
Men seen år gunsten all, det år för nog bekant.
Ty det mig nn en tijd, tj vårre, sielf år hendt.
Sij, detta fick lag ev fm Venns bringa före,
Hon hade mig förskont, om hon det skål fått höra,
Hon låter såja sigb, hon år aff godan art.
Hon år lått öfvertalt, beqvåmer sig och snart
Men hastigt fobr bon aff, ej kund bon långre blifva.
Dy hon ev g^erna vil sin doon ved solskijn drifva,
Der skngga, skjmning, ja, och bara mörckret år,
Sij dher haar hon sin gång, der vil hon vara når.
Det taar och bettre lagb; ån var och annat mebra.
Som henne dreef sin kooss, deth månde Pbcsbus giöra,
Som år nbr hennes gunst aldeles gången aff.
Ty han haar speldt ett streek, som thenne orsak gall^
Digitized by
Google
— 2oe —
At hoQ i bana presens ey garna ar tilsUUles,
Por argt forklickerij så moste man ju radas.
Det var eU faalt bedreff, det var ey redlig giort,
Man bar bland meuniskior ett yårre neplig sport.
Jagb svår vor* dhet mig bandt, ocb en mig sidan t giorde,
Jag lonten yisserlig, ocb vande bvem dbet borde,
Det må no blij dber vedb, ja vil for bennes skoU
Min stobra patrones, ey göra munnar fuU
På folcket, mebr dber om ddcb bar ban lill fått vseta,
A t Venus sitt förtreet så lått kan ey förgäta^
Hon brakten till eU straff, at bålla fåfaogt kiår
Den vackra Dapbne, som sin kyskbeet alskta nehr
Och bögre ån sitt lijf, så drog ban aff med korgeo;
Men stackars Cnpido ocb iag vij stod i sorgen
Till des iag kom ibog, det var den först April,
Då lätt iag honom gå bvart b&lsi ban sielfver vil.
Cnpido ittter ttavtas.
JNn bar Cupido fått rät lust gå kring at spöka,
Han vill nu ocb på siöo sin lycka dér försökta.
Hvad mån hans opsåth är, kan ban ey bafva nog
At sysla op \ land, och drijfva der sin plog?
Är ey på torra iord för honom mebr at giöra,
At ban nu ändtlig vill på siön sin båga föra?
Har ban ey städer nog o^b landabygd stor och låag»
Bad ber- ocb kongebåff att bafva der sin gåag?
Nej, Astrild är nu bär, bar tagit sijg en hyra.
Han vill om bord till skieps och der sig äfventyra,
Ocb hvad äo mehra är, så dristar bao at gå
På crofians örlogsskiepp, lijksom ban ville stå
Der för en kempekahrl, beväpaat ocb föraadder
Med pijlar, flijts och båg ocb alt till krigs beredder.
Doch kan iag icke see, hvad tienst han der vill ka
Ocb hvad bestellDiog man hans klokboet kan opdnu
Till båtzmao dagern ey, så är ded ock för ringa
För en så kiecker buss, don som ocb alt vill tvinga,
Digitized by
Google
— 207 -
Fb«I tDifNirv tietiar ban åt blij en offleéer,
Dy ded hans lilla våxt o^b spädhet ey medger.
Anfieeolig fir bad ey, kao intet ekrijka, ropa
Ocb drifta folket an at tålia, spissa, knopa,
A t springa othi bocht, i lofvart ocb I la,
Til balsar oeh til skiöt lär han ey kunna toL
Kanskie han imar sig at fä en styrmans byra^
Men bara vill doeh ban éen sådan tienst bestyra,
Dy der vill mycket till, som sådan lijtén pilt
By läbrer råda med, des otan är ban vildt
Ocb vårdslöös fostrat op, ostyrig, alt for flycbtig.
fien styrman deremot b6br vara mycket richtig
Oob stadig i sitt värk, se op med man till rört
At han ey gijrsr så, men styr sm rätta koos.
Men Astrils ttäfva är ey vahn bestick at sätta^
Ey armar hans beqvem eén lod*lijn rätt at mäta,
At ropa lof ocb drag förstår ban ingalund,
Skall stå stor äfventyr att sätta skiepp på grund.
Så fMttt här ocb in ett annat värre binder,
Dy folket glunka hårt ocb säyai Han är blioder.
Dock är det rychtet falskt updichtat, aldrig sant,
Ty hans bedrifter oss mehr än fdrväbi bekant
Kan den, som blinder år, så vijst med pijlar slänga,
Ocb den, som intet seer, så kring i verlden flängia?
Jag tror at ingen kan bevijsan ded med frij.
Fast mindre gifvan alt, b vad ban väbi tröster sij,
Ded syns, Cupido har ocb sina onda vänner,
Blijr batat utan saak, som mig och flera bänder.
Han lår blij ledse snart, bär under denna staat
Der mycket går i sväng, förföljelse och haat.*
Med Amor, lille Gud, iag bar een vänlig fråga,
Förlåt min dristigbet: Hvad viltu med din båga
Och pijlar utaf guld, som du står spenter med,
Så barsker som en knecht? Såg käre, b vartill ded?
Mond du har ärnat ded till örlig med dig föra
Och uti knjg och strijd din fiend afbrek giöra?
Om ded din mening är, som iag doch neplig tror.
Bedrager do dig sielf, ocb vill i dina skor
4mg intet gierna «tu, när ded begynner smeila.
Der vankar krutb och lood, b vad villto då beställa
Med detta dit gevebr? Ändoch iag beel väbi veet,
At du bar bierta nog och vljker ingen flet,
Digitized by
Google
- ^08 -
Ocb at man derpa just ey skall een krigsmao kienna
At han bar värrior och kan val pistoler spenna,
Och at en hetes braf, deraf ey skönies bör,
At han en hop geväbr ocb vapen med sig for.
Men bvad har do behof at Stella dig i fahra
Si obeväpnat hän? Har viltn vahl forsvara
För fro mor Venns ded? Din fabr, den halta smedf
Som baklangs op i sky uppå en åssna reed,
Når han för Jopiter, sin fabr, skoll sta till råtta,
Yolcanos meenar iag, let da man honom vetta,
Försäkra dig han kan, forsee dig med gevehr,
Med byssor och med svård, med harnisk och ån mehr.
Da mins våhl, om du vill, bvad omsorg Tbetis hade,
Når hennes tappre son sin houg och vinning lade
Med Menolaus' båår the Troijer gripa an,
At han bevåpnad nog sig i sin rustnidg fan.
Hon gick till fabr din hån, bon visten så beveka,
At hon till hennes bön ey långre kände neeka.
Men smidde bielm ocb skiöld sampt bårdat brystgevår,
Så den år frij för skatt, bvem helst det på sig båbr.
Dessatom var och ded så konstigt otharbetat,
Så at man aldrig för ett båttre till har vetat.
Man såg der sool och mån, Orion och Arctur,
Den kramme Zodiack med alla sina diur.
Man såg och Perseus till bast i fuUan fiånge.
Den skiöna Andromed^ som fången var så långe,
A t frelsa athur nöd och mycket annat mehr,
Sij, ded kan du ocb få, om du man honom behr.
Han år all gudars smed. Vill du rch vara öfvat
I krig»-erfahrenhet, så gaek man oförtöfvat
Hån till din styfifahr Mars. Ney, Astrild frnchtar iag
Han brukar bår ett greep att bringa vehl i lag,
Ded ban förr varit vabn, och vor den föga snål ler,
Som intet merka kan, b vart uth hans ögmårk galler,
Som veet utaf hans strek ocb kånner hans manear,
Kan nogsampt skönia bår bvad han i skölden för.
Ded år mot hans natur at sarga, dråpa, döda,
Ded år hans åmbne ey at låggia verlden öde.
Ney långt från honom ded, men snarar trachtar b«o
At öka, byggia op, förmebra bvad han kan
Ded menskelige kön, derföre går ban kröker
Al verlden kors och tvår och åndtlig hår försöker
Digitized by
Google
- 20S —
At ställa an sin doon. Tank hvad een liten luhr,
Han vill na fora an och låbra apa dabr
Kung Carola bitasmans folk at ga i land at frija,
At den, som ogift är, kan nu ey längre bija.
Och hielper intet ded, fast ån en stor en Hans
Och funnes deribland, han moste med i dans.
Man har i dessa åhr, seen Mars har slept sitt valde
Här i vår norra verld och oss ey niehra q veide,
Vähl sett, at Cupido har fört sitt regiment
Bland bog sa vahl som l^g, sä snålt och sa bebeodC,
At han vår principtff rtöh chi-P f5^ hela flåtten
Omsijder råkat på och brachten i den måttan
At folia hopen åth och vållia 3ig. en brud.
Som bådan af skall blij hans van och kiåra fru.
Da Astrild, du gior våhl oéb må man dig berömma,
Men at du åst så dierf, hvad skall mat) derom dömmåj^
Ocbcdristar dig ihop med sådao höfVédémao,
80m ' fiant oTinbabr år och for vfifil varit rahn
Neptanas bollier trygg ibed två tiåg hiölar plog*
Ocb fiendens större macht gå dtppert under ii|(ii$ ;
Sij, honom har du na giort späker som ott laéib, '
Ai ktm vill giffta sig ocb taga mor i famb.^
Da bar i "lérdoras tijd ^ bår man tilbakä» tånl^r,
Ey mindf^ ån som oo vist brakat dina råoltttr.
Dq, |(i<irde ^Hereules ^tt temblig l<)gligt so4Mi^
När iOfo ban iMHle kiårtieii vaokr« Otnphtle,'
Så starotlfiMin diiest var, så btir da iionom vufinit,
At ban i fraston sat ocb som ett qvinfolk spunnit.
AchUles, Tbetis' 901^. een starck och tapper greek,
Som aldrig uti 6\9^ 6cb btrtjder nånsin veek, '
Han för en Troisk möö, den ^hi Polyxeiia,
CTproetai tttaf dig, tegifvit sig allena
I tta:<^epdtttg atad, men tog ey båttre laag,
Åtl ban fin^tllgvijs blef tagen utaf dag.
Och vill; man t«||a rått din qvintalfltg och bedriffter,
Så 'fionea de igan i Nusos gambla skriffter.
Doch våller du ded ey, når som ded illa gåår.
B«r kan ma» kiaga då, når man sin vitlia fååf.
Ett jpiratnalt ordspråk år, at den år god at lacka, «
80m giem vill XHI vmx och sieifver med vill håppa.
Våbl ehr, herr brodegam, I ha våbi råkat påi,
At bår otbi på ebr slåt ingen nod skall g&'
»ri: 14.
Digitized by
Google
- 210 —
Uppå
capitenens, välborne herr
Gastaff Wattrug
och jnngfra
Catkaiiiia foii Rosenfelts
broIlop«
JiLan 8Q«r »t Miifb igen tar pa sin gat&bki vaboa
Och r^dan sUgtt vHh een stoor blodfilrgat fabtlay
Han blåser np alarm, hän låter tnamoiftn gå
Ocb aaijen Det år tijd at man begynner påi ' '
Op, iBåna barn t op, op, op I, som hafva krammat
Bellonas hårda broet ocb de, bon tielf opammat, ^
Och deras ådror fylt med dappert kempe^bloo ■
Och lagar ebr othur.een långan vinlef Vom ■ -
Strax hvar ocb gifver op qvarteren och belablar, "•
Så rytarn betslar op ocb brnna båst^i sablar. ^
Sij, knicblien nappar till minqnet ods katideleer; •''
Men båtzman klijfver sta på skieppet op och neer.
Och som ded syns i åbr, vill Mars baneret föra
På kiöbj och laga så, matrosen fiår at giöra.
Han vill nn vijsa sig, at han på mb och kan
Uthrätta stora ting sop» uppå fasta land. ' ^' '
NeptunQ9 har han bracbt, at han i tijd af kläder '
Sin ijsat vinterpels ocb för sitt folk' bereder /
Frij fa(bri; ocb öppen siö obh Triton får uthi ' '
Sitt horn ooti blås om bord: Op gossar, hvem 'vill bKj
Na lapgre qtar i land, ty ijsen fir na bortli, *i
Vij ha ey vinter mehr» ey dagar mehra karta v • *'
Qmbord, ontbord matros, satt staager op ocb' HAti^
Sätt stäng, bardan odi vant aå alt i ordnårg stan
Gaptenen hyr sitt falk, får kost ombord ocb driicka^
Vedd, vatten, ankar, tååg,. constabeln^glommer iché^
Digitized by
Google
-^ 211 -
At ta sin doa i acbt, han befiitar kroib och lood»
Mmque^r» bandgever ocb lunta, som är good.
Skiepparen hgr &ri Mtb, sitt förradsgpdz ocb trossiari ,
Och styrjpian 0iawnialiid8« loodlijnor^ g^A^i eompaser.
Alt ,är nu kaoi, nu klart ocb feelas intet mebr^
Än den, ^rn munstra skall ocb folket öfveroeer.
Men sij captenen si^if, som iag i dag fått hora^
Äbr ännu intet. klar» kan vill först bröllop giöra,
Han skall i dag sta blank, seen innan nigra daar»
Han ropar: Ankar op^ ocb lemb^iar bruden qvar.
Hvad skall, foi^n saija här, bvad skall oian härom dqmroa?
Fast bettre. vore ded om ban ba /blefvet bemom»
Han bor4e ^ter lag åtniuta giffte frijd,
Som $r; på åhr ocb dag, ev gå på. tåg ocb strijd.
Men sij, en sel#am sak^ pläär man så aiöfojk giffitai
Först bröllop jp^b så fort till siös och ankar lyffta,
Hör, båtsman, om ded är boos ebr en sådan sedb,
I kano' ey blij i land, så tan då hustrun medh.
Men som ded ey går an, så syntes vara better,
A t siöman ogifft blijr ocb frij om sijna fötter,
Fabr sedan länge nog, fahr flijt på siö och svall.
Hvad skall ban. hustru ha, som altijd fabra skall?
Oack, plog din ocean, gäck båtzman till din åker,
Ded står dig intet an^ at du yed qvinfolk råker,
Som handlar tiär ocb 1>cék; den är ey angenem.
Låt hoffman frija bra, han är dertill beqvem.
Jag tycker kalla Mi^wBt^wg^ djunsf oc^.ifvall och väger
Giör, at en siöman ey till elskog synlig dager,
Jag menar, Astrild ocb hans moor ey råda så.
På hafvet ocb på land, där blifva de ifrå.
' Men doch om man bär rätt vill saken di^utera.
Så kan ded, som är sagt, sjett intet gälla mebra.
Sey, kiära, bvarför ey en siöman skall få låf.
Sin egen hustru ha, så vähl som d® i håff
Ocb othi städer bpo?%Fast lyffter ban s^t ankar
Seen han bar nys blit gift, så är hans vissa tankar,
At komma beqa jgen, är han då gifftepr man
Så finner han en vän, ,^pm b^nom figna kan.
Han är ey huusvill då, ban veet hvar bap skall gästa.
Värdinna har ban ocb, som plägar på det bästa,
Men hvad ban bar förtient o^h ban har sammanspaart
Ded delar*n hustrun med, ded får bon nyttia snart.
Digitized by
Google
- ilS -
Ded år des bättre ej iiC ålHjd hemma sitta,
Een flygand kråka kan méer ån een låter hiUa.
Déd gangnar land orb folk, når 8i6man flijtig år,
Ded år ett allment godt, når röret ratnet skiår.
Och Ukst han innom bords går om med beck och tifira,
Så veet han åndå våht een pijga at haudtéra.
Frn Frigga har och så på sio sin frija gång,
Och hennes blinda pilt skieps folket uthi tvång.
Låt båtsman gå i land, låt honom sig tillaga,
Låt sij om han ey skall een stadz moö våhl behaga.
Tross at en håffbuss skall sig bettre Stella an.
Som intet nthom landz hår lårt så våhl som han.
Vallan, herr bradegnm, vij onéka eåer lycka',
Vij vehia skåda kring med goda rijnska dricka,
Lef våhl och tag emot ehr lilla kiåra bro,
Och laga så at hon I morgon heter fm.
På
capiten tm Heinens
och.
Kva Stins vra Otten
bröllop den I Jannsri 1704, i Carlscronak
JDIylig Phibbos rolig var
Bl ed sin vackra nympfeskaar,
Sij, då kom der en person
Op i deras Helicon
Med en hoper tryckte 'bref, '
Som aviser kallat btef.
Ph»bus derpå sade strax:
Clio, ded år no så dags.
Raden år på dig, do bör
Oss det nya låsa f5r.
Intet den från Altena,
Dy han plågar Ijoga bra.
Digitized by
Google
— '213 —
Clio tog $ig omak på,
Läste l&in hvarin vrå
I £aro|:iii,) till dess hon
Kom på stiid^ti Carlecron. -
Hvmd for nytt passfrar dar.
Sade Pbn^bus, Clio kiar?
Jo, ded ny* %r ey godt.
Ty voo. Hein ban bar förmått
Eva Stinfi; nu derbän ^
Till att blij h«uis «cbta van, -
Så ded hop for os ut få
Henne i vår nympfeskråå
Är ofD iotet. Mep hvad ar :
Hår at giorai systn^r kär?
Thalia var misförnogd,
Erato var utban frögd,
Melpomene illa leet
Och Euterpe bitter greet
All de andra lade neer
H^rp» fiol och annat meeri .
Hade fast uti desein
Till at bembnas mot von Hein.
'''!2yiitblds{ 'ebtA* detta- så|^^ ^ ' ^
Hiertelig han åtb dem logh,
. Eiåre syatrar» låter blij
Sådan sorl och sådan gny
I vår Helicon att ba.
Men det står råt inte bra.
Ser I, bur i verlden går,
Mp.rs nu ofverbanden får. ,
Och hans söner åfVen stijk
Inta slöt och kongarijk,
Deras bomber, eld och brand
Tvinga Tboren, stad och land.
Huru kan een möö då dra
Undan sig at seya: ja.
Når ,nu. Martis son bogar,
Henne till at bålla kår?
Kan ett kön af kiott och A>lod
Sådan tillbad ^å emot?
Nympfer, hvad iag seya skall:
Lat ebr pinst blifva ali.
Digitized by
Google
- 214 -
ÄUker henne HjkaviShl
Som en hnrtig edel siel,
Och 6om bon nu brm) skaA éta
Sa bereder ebr derpå
Till at flata kroon och kranté,
Ja, sa ekiön söm nånåin tknd,
Den hon på sin bröllopsdag,
Ebr till fibra ocb behag.
Bära skall och pryda medh
Som en moobrod egnar ded.
Medlertijd så onske Tij
At hon måtte lycklig blij,
Lefva med fornöijeligheet
Under hymens orden s5ot.
Upmnntring ttll lustigheet
på
berr råibMi Scblyters hMhf
i Oarlscrona, den 30 Maj 1689.
Uthi Masikanteh Johan Ottos nataipn.
_ 1.
JDIn är Floras bästa dagar,
Nu vill Castor och hans bror
Laga så, at gräset gror.
Majus har nu sina hagar, ,
Mark och skogar vähl beredt
Ocb med färgat kläder kladt.
2. , :
Na som traasten rntet tijgér
Och vår svenska nSchtergall
Ijf^igt qvflder öfVeraYI. - '
Giöken, 9om förvillat flyger,
Låter nu sin skiona röét '
Höras boos oss all dom ' bdst.
Digitized by
Google
— 215 —
Sij, DUy ott år tijdeo iiioe
För åa Ifjij sitt afeked Uiar,
Åt ttå eokla blij ett par.
Ded år ocb berr ScblyjterB sinne,
Ty ban iotet låogre kan
Lefva si ea eenslig mao.
4.
Altsa har han nu berammat
At i dag hans br6IIo|) siar,
Der han sig en maka får.
Den, som dygden sielff opammat
Och år uthaf erbart slecbt',
Sij, das komt ibm eben råcht.
^.
Samlar ebr, Orpheus frander,
Hijt, Apolios knåpar, bijt,
Låter see, bTar giör sin illjt,
Till des faget återvänder,
Hvar ock een sitt båsta giör.
Bossar, iag vill gå ehr för!
6.
Stemmer eéra fioliner,
Baéiiol och dalcian,
Bringar och scalmeyor an.
Jag seer gfatit j^ brudens miner
At det intet långt år till,
Som bon op ocb dantza vill.
-" • ' '7. •'" ^^*" •'
Gode gåster, bvad iag beder:
Sitter ey så trumpna bår.
Hva år åtb at vara tvårl
Ded år brud ocb brudgums beder
At man åther, dricker braa
Ocb af biertat gör «ig glaa.
Digitized by
Google
— 216 —
8. *
Op med snmbba snella fötter^
Steller an eu polosker dantz,
BJler vill ni på sin fraofs
Ha couratter, minuetter? ^ •
Comtoienderert 8» skall iag
Spela ed«r till bebag.
9.
Lat oss heller ey förglömma
Snorra glass och skålar kring,
Ty det år en kostlig ting.
Den år verd till at berömma,
Som fördtban pock ocli ,pruut
Redlig dricker skålen ätb,
10.
Kom randa, b vem vill nn dricka
Delta brudefolkets skåbl.
Och till deras .giftermåbl >
Önnka all begiärlig lycka,
A t de många ahr i frögA . i
, Lefva rqlig och förnögd^
Amor proistia^ Q}Sus«:: . .
dichtat på herr justitiarien Yed kongl» amiralitetet,
. . edU och välborne
Carl Rofi^festraiiis
och jnngfri;,,
edla och välborna
Barbara vra Otters
bröllop; i i
Uupido var en gång besk^fftig och benägen
At fabra öfver siö, men sij, han v*r förlagen^
Om fabrtyg, båt och sloop. Ded stod rått illa till,
Ty han sin späda kröp ey gierna våta vill.
Digitized by
Google
- 217 -
Oai8ijd«i: iMg.b^ 8lg éd Gi^lig dienfliftet for«t
Ded v»r 9$ Mtltm rM för booooi till at giöre,
fil«Qt tög) åitir koger då, ^ifyh med pi>iar awai
6af «ig derpÄ til sia» ^b lat för vinden ga.
Sii^ bligad en käeker hu6$^ »om mg .så torde våga!
Där 8tod bain bdoi en knictbtt var apenter ned siiv båga.
Tittes bao åftdtiig kom från. fasta laodet bon
Ocb landbde dijt ban vur Äma innan k6rt. . > '
Kto^ knm htm till en stad, son heler Garelscrona* !
lUat stålt sig brasker lui, ban vtile ingéu skona
Af iHigersveoner, moor;tey vor^i enkior frij^
Enklingar sammaleds, de moste gifftB bl^. • /
Pasi deoUe istadseas strlknd bA^r stänkt , ned salta vågar,
Capido kgaf docb at vackra b«<i8 få magar, .
Är fix uppå sin konst ocb flijtig öfver nock
At skaffa an recrut alt änder hyniens ook.
Man har i desse åbr ocb denne tijd erfabrit
I vår Neptunas stad, seen Astrild hår ha varit
Ocb vistat ibland oss, b vad aptåg ban stelt an
Och huru sneller ban med pijlar treffa kan.
Omsijder bar haus macbt vår Alcon ochså smakat,
Som sielf en göder sky t; jo, ju, ban är ocb råkat
Utaf en elskogs pijl, bar fått een söter såår.
Astrs&a bar han kiär, AstrsBa alt förmår
Och Alcons hierta fått. Siönympfer bort ocb fläter
Een krants åtb Astrasa ocb ingalnnd forgiäter,
At 8tella eder in i daag ocb lijka nu.
Man seer Alcon stå blank, Astrtea vara bru«
Hvar taga sig nu till med stiabba, snella fötter,
Ded bästa man här lärdt, at dantza minuetter,
Curanter, polinska, paspied och andra fleer,
Ded spanska tokerie nu intet brukas meer.
Vij skole mediertid, vij som på atolar sittia.
Med stora rijta glas på goda skolar hitta.
Astrsea, bocka dig, Alcon glor reverens,
Ehr skål begynnes först ibland oss alleständs.
Op, hierta, unger, op I moste fÖrst begynna
At Stella dantsen an, seen skola sig infinna
Nemertis, Oalathe, Dovidis döttra små,
N^reus, deras fabr är här och skåder på.
Amphion är tillredz med barpor och med gijgor,
Hautboir och dulcian; lät see, I vackra pijgor,
Digitized by
Google
— 3J8 -
Hvar Ur éiit matk» op, mhI här i bopénvaCay
Adonisy Athys och Itrad de häbt heta ma.
Min saa «H vackiert folk^ Men hoUa, vij förgäta
Med glassen fabra fort. IlTaé skall Ha skålen heta?
Kong Carols skåbi , sey top, aefa hiromer^ var doch blijd;
Oif honom seger och omsijder en god^ frijdl
Seen effter band som mao gemeénlig ptögar drldka ^
I sådanna ealUias, var ebef forglommes icke.
Lät glasen mitn gä krrng föll med Titeos' vittt
Spel op randadioet till det man byrao fått '
Gäbr häaii I edla pa^, gäbr legger ebr ocb hvi|la,
Vij vela medlertijd oss intet ofvferijbla ^ ' / •
Men dricka än lett gbs félskäokt värt bmdfolkts skäbi
Otb ooska dem alt gott till deras gifitarasåiilL
Digitized by
Google i
- 219
Fftraftijeligiieet Ved hr ThtUw Christofm förstå
JM ar Oöija förde f ram sif t tiflg och åtta dagar
Da lätt hon giorKg see lit^ad omam-g, som bondrafer
For bederväi-dtgt fblk, itby bon sende bort
Locioé, frahkati ditt, at kåUa till tf}g fort
3.
Kom, aystéf, sade hon, d<Ml är nu tijdenomine
För var €ei^lKa, som skall r barnaåtig ko>mma,
Ocfa medHn som dtfd skier jtiat på den tijd jag rar,
8i vilt' iag gi^ma b« srt d^ertied^ våM tillgår. •
a.
Na år ded full åHt häW bt Irielpa bamsångsqVtnnor^
Så laga då at faon én gtyd foHossnitfg vinner.
Ei, gi^ dit bfisttt så, ån fångnai< tiennea mati'
Med ded ban gierna seter^ Ifitt see favad hiinsl dli kan.
Lacina var tillreda ocfb gaf sig trpå vfigdn,
Hon sade, af hon var ded féikét vibi benflgén^ '
Som år hf öksam art, bdo vill dem vara btfll '
Oeh kga effter hand, alt de få hoaet falh ■'
5.
Når na af Oöijas daV ren femton vore framme,
Då hörde man forvist granskapet derom glamma,
Ded herr Cbristoffers hans na så välsignat var,
At angmoor fått en son, herr Tbeodor blitt fabr.
Digitized by
Google
- 2?0 -
6.
Strax ^g man dar allom hans vänner och forvandter,
Sig glädia lijk som han; och lag, som var bokanter
Och offta fahrit vähl uthi herr Thores hans,
Tog med förnöijélse derpå ett litet ruus.
7.
Neptunus* beekot folk, bå skieppar' och Jan Hagel
Ble.m öå^^ p^n Hygt^ f^aw .^o^ viiilei op i i^g<^\j ^ ^
Dhe stogo naggof uth' och vimplar op i^ (opp,*
Det bästa fat och bldf f6r åétA då slagit op.
iC-^'
Når Pbaebus spende qtb at bvijli^ bujm ok^r,. , . ^
Och dagen aller blef , då såg man eld ocb rökar .
På många Kellen giort. Motrpspo baA v<ar gM,
Han stack sin pipa an, han d''ttck en akål ocb.qvad.
9.
Så skar ocb Triton fraqa på fabrsios ?iulertröjja.
Han spelte på ^ii born^ blåst* op. i mu, skaUmäya^;
iHail låtte de^ved aee #t köpman ;.oc;b matrooff • ,
Ded årbani eget Irilk., 4ein vill bao var» boos.
10.
Just hade Hekate sitt fulla akeen antagit;,
Ocbsijna silfverboor^i betåokt aicb ofvejrdragit,
Och: vijste denne pilt med tijdeo blifvn kan,
; y. äom fäbr lör bo^om, eeo fuUkoma»#p; fedlig nian.
II.
Na detta vele v^ b& önska och förmoda
Ocb att bå fahr och moor sin luat på lK»iipi9 skåda,
Blem. inn^ao åbrat kring, så akal),.i|ian:xöna få
At moar akall åter trind lijkaom eeQ böna gå"
• ; i
Digitized by
Google
— 221 -
Uppå des gode patrons och särdeles gunstige gynnares,
sahl. kongl. rådets herr
CIm Flemaiags
dödh och hegrafnfng. * '
1
r någon I»r'ti4l8tefbv ttoni ua ey r&it betinker
Sin lijfstidz osellieet och hvad nom verlden , skänker^
Är n^on, tom ännu sin «nar forgdngligheeV
Ey konunit ritt iboog odi ey , besinna veet
Hur kort ocb-flydiäg ir den tijdh, man hfir får lefva^ .
Och i hvad fd>eetånd en iDenniskn skall svafva, ,
Him nalkc bättre hljt at jee^t lijk p& bahr^ -
, SocD »vart ar ofverklidd och bår pi gaogen står^
Man seer bår mycket folk« msn aeer at mingen klugar,,
At sidan nyttig man har lychta^ sijna dagar, '
Ja t i hans basla skee och ^år bas. hoppet var/
8om . hftlst for mången ea a| nyttia bonom< qv^f*
Hvem hade ded. våhl (ånkt, bfem hade ded förmodat,
Än for en kortan tijd forn akeo-*) os bebodat^ .
A t den y som lyckan nys.pi höga trappoij steltf
Har en etijdig dod förtijdigt hädan feJt.
I, säkre jordiske^ I, s^^m ebr facit giora,
Pi detta timliga och eder steif förföra
Med hopp och med förslag, at blij varaqbtig - l^r,
I ba nu här ett prol, som ebr ett aqjiat läbr.
Förgänglig äre vij ehuru man os fijker«
Och träget effterfar hvad os ända besvijken
By bielper varma badh, ey doctor» ey apieck •
När döden men har bong at giöra kioner b^k. (
Han anser intet stånd, ey heller derom skiöter,:
At man är stor af ätt, at man sin tijd förnöter,
I, potentaters nid och många embeteo, t
Med stora titlar har, ded vender snart igen /
*) Akey Is V. ak i, en som tätter i rörelse, töfMiré.
Digitized by
Google
Når ödet nåt sitt måhl, dy minDiskan ombyteri
Förväxlar vilkohr sin, som tijden sig försliter
Och rätt som tijden sielf är ödet underlagt^
Sa blijr och menniskian med tijden hedau bracht,
Sij, då så lembnas qvar ded vij så kär ha huliit.
All rijkdom och all pracht, som våra sinnen stulit
Och rentat iminerfort, m$n vij förfoga oss
Hän till ded eviga och vandra så sin kos,
At höllias i en groop, som pass en fambn är långer.
Fast halfva verlden fSr* osé -nästan' var för tränger
Och bura vijdt omkring vårt välde för har strekt,
Men blijr omsijder doch med lijtet mull betäckt
Derföre synes bäst, at våra sinnen böja
Till ded, som himmelskt är, oob iiHiel os förooij* L
Med detta värld2liga, som varar fög» ting^
Men är en dunst, en röök, näir kommer alt ooikring.
Doch medan menniskian i detta nssla trefvan,
Och hon emellan hopp o«b frsebtan ätioo svefvar^ .:
Så är des svaga art at fägoa sig åtb -ded,
Soift syns för ög#en last otib biiugen sablar flaeki.
Lijkvähl, som no vår tijd 8ä^3mdar*s]g ttll '•niU,
Är icke då vårt råd ;■ at vij till dygd os vända?
Mon ey vår kortis tijd då blijr som bäst anlagt.
När man med redilgheet den samma genönÉbracht?
HvadHjkdom ey förmår, bråd vä&hnt ^y ka^ gtfva.
Sij ded gier dygden os, när vi} vied heane blilt«,
Ty när som verldzena lust med os förgången är, ,
Sa blijr ett ärligt nampti doeb qvar i verklen^ här.
Det har man oogsampt saet, ded bar n»aa väl erfahrit
På denne herren här; h vars tijd nu redan varit
Och är tillända bracht, men doch ^ Helas, så kort «
Dy han än längre här boos os har blifva.bofft/
Han har os Iem4>nat qvar ett ebrfollt efiftcrdöiiini«,
Eeo regel, som är' värd, at vij ded bos os i^ömma.
Ty han sin faders nijt^ sin farfabrs troliet fölgd.
Och far sin konungs tienst sig aldrig uodandölgt.
Ben vätt har han sig te^ för ded geme«na bästa .
Har altijd träditat ded at städia ocb at fästa,
Ja och sin eeg^n saak och väl macfat ^y så högt
I värdet botlit, som han liHklsens nytta sökt i
Ändoch at båat •oeh nijt, som etäds förföUia plägar
Den, som sin vipniqg liigt,at. gå.pÅ (fygd^a yägiir.
Digitized by
Google
Upiggiat maofett mb vannrtig afvundsfiril
Som denne dtora.niao ey kunnat vara hull.
No, dod år verldsens g^g, ber Fiecning ban bar Ijchtat
Sin vandrings tijd bår neer, sio våg tilJ himbla rijchlat,
Har fatt sitt sate der bland flere slijke niånn,
Som år* i minnet qvar, fast de åu vandrat bån.
Klage- öcb s5rie-s&ng
▼ed den välborne och boos (GSnd saliga jungfruns
Ouirkttå VM NvMMen '
dödlig hedanferd, som skedde den 9:de Januari 1706.
T '
-liöttu år no bfidan ryckt
Af den bfeeka liemannen,
Som så dräper b varofifi annan, '
Han hak^ benAes ögon lycbt.
Ach, h vad år hår sorg och klagan,
A t så IVom och adel m5o
Är, Helas, ifrån oss tagen, '^
Lotta Nnmmers bon år doö.
2.
Dygden sielf bar saromaland
Klådt sig uti sarg, begråter
Een sin så våhiartat dotter.
Som hår ligger kall om mund.
Prånder,' yånner, och än flera, '
Som i dygd bon brAdde på,
Seer man och ded samma gi5ra
Och méd våta kin ner gå.
3.
Den, som intet veet ännu
Hvad en bårder verid oss skänker
Och hur flycbtig hennes rånker.
Så kom bijt, min kåra du,
Digitized by
Google
— «4 -
Kofii och > MiBcf hur vim daf^^r
ScifY^ ««n sknggii gå sin koog.
Och d&å »fiart< en enda' tagiT
Méd vår fSgring lijk en roos.
•4.
Nyropfer af Nereus slåcht.
Kom, Acosta, sij din syster.
Skåda hvad du hår nu mister.
Dra upå di^ sorgedr$chi^
Panope gier sig till gråta,
Och Nemertis, heel förstörd,
VilLfig ifimr trp«(|a ^^^ ,. .; t
Creseis sorger oerhörd.
.k
5.
Delius, när han foriiat|iX
Ved sitt sälskap d^ntia aprgeff^ ,^
Seode bittida en moirgon . ^ , ^
jiialiavat resa fram., .
Order had hon. till at flåtta
£en b^lomttat jungfrnoraaas.
Och pa Lottas hofvud satta , ;
Een så skion sonv nåosni ^f^
6.
Nu, min Lotta, du åst hen,
Himmeien til at foröka
Med een engel; man må söka,
Intet får man dig igen..
Ditt beröm och. dygde sinne
Skall doch biij hår hoos os q var,
Lotta skall blij i ?årt minne
Till des alt eo eoda tas^r.
Digitized by
Google
- 225 —
Ved des sahl. broders capitenens
välborne herr
Jacob Gnstaf tob Raseiifelts
till Myntenhoff och Pajath hådanfard ifrån detta iimmeliga umU
till ded eviga himmelska 1676.
Jtlar bar den bleka gast, som verlden lägger ode
Ocb folket b varom ano a& ojemnt plägar döda,
Den magre ragelbeeo nu åter varit fram
Ocb en aprinnand roos bort ryckt ataf aio stam.
Hvad bar dig docb bevekt, b vad bar docb orsaak varit,
O död, at da nu bar aå omild fram bar fabrit
Ocb en så kareker man utbi bana unga åbr
De aina till en sorg forbittig lagd p& b&br.
Ded var na intet tijd för bonom, at ban skulle
Nedläggias utbi graff ocb glömmas ati mulle,
Nu, når krijgslågan år nptånd i liusan brand,
Hvar i ocb råkat år bans kiåre fosterland.
Han som en krigsman var ocb vabn på kiölar strijda,
Som kuude mesterlig Neptunus bastår rijda,
Han borde gå i krijg ocb ån ey till sin graf,
Ney, Atropos du var försnar at klyppa af.
Han var dértill bered ocb giort sitt prof alredan,
Vist' vijsa man till roors till styra råtta leden,
Ocb som ban förde ekiep, ded Venus kallat var.
Så var Vulcanns ocb med vapnen redan klar.
Som ban för bonom smidt ocb bad' bans lijfstijd varit.
Så var bans åmbne ded, at ban ey skull' ha sparat
För kongen ocb bans land at våga det sin koos.
Som en otijdig död bortplockat lijk een roos.
No sijr du, grymma gast, at da ey seger vunnit,
£y bar at skreppa af, ey någon åbra runnit
Med ded du lijfvet bar borttagit uhr en kropp.
Som altijd villig var det våbl at offra opp.
Hår effter gak man hån ocb sök dig båttre heder,
Hoos rijka roansar, som ey skillias gierna veder,
Ded de med ocker och finanz tillhopa lagt.
Och från 6^eå goda de med orått sammanbracbt,
XVI: 16.
Digitized by
Google
— 226 ~
Crack, tag ihop med dem, som bringa ingen njtta,
Men iorden till en last alt hem i vråna sitta,
Men konung Carels folk, de böra för hans land
Bå lefva och så döö med svärdet uti hand.
Men du åst lijker. dem, som utbi blomsterhage.
Ded hasta plocka bort, dcd sämsta intet taga.
Dräp, mordman, långe nog, men tro ded på min san,
At intet bracht gemoot är rädd för dig en gran.
Docb halt min penna här, at da dig ey försyndar
Moot Gud och hans försyn, ty du år nästan blinder
At fambla i en saak, som du ey räcker till
Med din så svag furnufft, hoo veet om Gud ey vil
Förkorta här hans tijd, at han ey skall belefva
Den vedervärdigheet, som vij uti än sväfva,
Ho veet hvad lycka man i detta buldret har
Till at förvänta, och hvad framgång krijget taar.
Dessuthan veet och iag, som honom bäst var känder,
A t han var from af art, ey smittat sina bänder
Med argheet, uthan har fulländat vähl des lop,
Ded synts som dygden sielf har fostrat honom op,
Derföre har hans siel och Gudi vehl bebagit
Och ded i godan tijd till sig i himbla tagit.
Men hans åminne skall här hos os blifva qvar,
Till des 068 Gud en gång och i sitt rijke taar.
Menniskiari är lijk en vandringsman och des lijfstijd eena reso,
förklarar aatoren ved des äldre broders jordefärd,
som skedde i Carlscrona 1686,
nembl. sahl. ritmestarens velborne herr
Philip Reimer ?oii Rosenfelt
till Myntehoff och Pujath.
J-Id vandringsman, som har sig satt en resa före
Och skall en långer väg och många mijiar köra.
Jag menar, at han då sitt måhl och villia fått,
När han densamma snar och vähl till enda nått.
Digitized by
Google
-- 527 —
Hälst när ded dijt åtb bar, hvar ban är sielfver bemtua
Och bar sitt uhrsprång fra, ban låter sig ey skremma ,
När något trögt går till ocb vägen elack är,
£y achtar slijta oodt i regn och gloppucbt väbr,
Och om ban kloker är, så lähr han intet skiöta,
Om någon liaBigheet än skulle honom möta,
At han för fåfäng lust försumde någon stond
På vägen, tro mig fritt, ded giör han ingaland.
Men trachtar immer fort sin reesa at fullända,
At han må komma hem tiH sina trogne kända
Och liil sin fäders bygd, där bao meer aäker fir
Än på en främmand ort, full omsorg ocb besvår.
Vij, nssle dödlige, oss menniskior iag meenar,
Vij äre vandringsfolk, som inga fasta stenar
På denna trinna klimp ba nedlagt ocb oas flat,
A t vij här kanna ba een ävigvarand näst.
Så är vårt lefverne ej annat än eo Taodring»
Full af ostadigheet af stadig flycbt ocb ändring.
Ben manniskia bon är lijkaom een resand* nan,
Haas lijfstijd man ocb ved en resa lijkna kan.
Ty från een jordeklimp, som först vår hemvist vari|[,
Vij äre komne af, men siälen nederfarit
Från bimmelen ocb sig bär neer till kroppen aellt
Och skillies derifrån, när resan är bestelt
Vij borde äfvenså, vij borde vara glade.
När som vår vandringstijd een gång een ände både,
När vij ded jordiska och ded förgängligt är
Förbyt och komma till vårt evig* hem så kiär.
Vij böra, medan äti vår vandringstijd kan vara,
Ey achta någon nöd, ey frochta timlig fabra.
Men med god tåhlamod och med behiertat sin
Förgiäta all förtreet, som verlden skänker in.
Ded är ey heller åth, at man sitt hierta bächtar
Ved denna verldzens lust, som siälen mest anfächtar,
Ded är så kort en tijd, som vij den niuta få
Och kan så litet mot vår evig lust bestå.
Du kant, o menniskia, ded till een lärdom taga,
At när som möter dig een korss- ocb motgångs-flaga ,
Lät intet skrämma dig, gie intet modet tapt,
Fast verlden än med dig bon handlar något knapt»
Men tank npå dit hem, dit som din resa gäller,
Ocb hvad du väntar der; väll den, som så besteller
Digitized by
Google
— 228 —
Sin saak alt medan han sin resa håller på,
At når han kommer hem, välkommen vara må.
Jämvähl och da min vän, som verlden före dantiar
Och spelar liafligt op och flätar rosenkrantzar.
Som känner intet ondt, af ingen mootgång veet,
Och på din resa har ey omak och förtret
Sink ey på vägen qvar, lät inga vällusts dagar.
Dig hindra, män betänk, ded snart en enda tager,
Vähl dem som uthi nöd och last sig finna kan.
Och alt till mötes gå som een förniifftig man.
Här ha yij upå båhr en, som sin vandring lychtat.
Som bar sin resa giort och sig till himbla svichtat^
Han har sin mootgång hafft, hans verld har varit slem
Och vederverdig noog, men är na kommen hem.
Vij villia om hans ätt och adel ey mehr rimma,
Man kan af skiöden hans och vapnet väl förnimma,
At han en riddersnMin har varit, och sin tijd
Berömlig genorobracht i örlig, krijg och strijd.
I tvenn© Carlers tijd, som Sverges cronor burit,
Han Som en kvijgsman tieent och dem sin troheet svarit,
Han l)ar för konungen så och sitt fosterland
Vijst sin tillbondne plicht, sin fiend een tapper band.
Een vandringsman har han på jorden rätlig varit.
Som mehra ondt än godt har slitet och förfarit,
Derföre han och har sitt hierta intet hängt
Ved detta världsliga, men varit meer betänkt
Sin resa settia fort och till ^at hinna dijt,
Hvar han sin dödligheet och all besvär blijr qvitt
Mors ultima linea reram.
På des svågers, den edle och Talbprne herrens,
herr David Ehrenstrahl^
kongl. majrts tromans och håffintendents jordefard,
som skiedde i Stockholms store kyrkia, stt Nicolai, d. 11 Dec 1698.
JXär har den bleka gäst, den som man plägar måbla
Uthi en faaslig form och med sin lija pråhla,
Digitized by
Google
Här bar han iter nu sitt mordgevebr bracht aa
Ocb upå båhren lagt een sa berömbder man.
Han bar berr Ebrenstrabl uppå de Parcers lista
Nu funnit Acb, en man som ey var till at mista!
I, nattens döttrar, I, bvad ba I docb deraf,
Uvad gagnar at han skall bortgiommas i een graff?
Han, som uthi sin konst fast ingen lijke hade,
Han, som boos konungar ocb förstår prijs inlade,
Han år nu kall om munn, ban är no bädan falt.
Mig tjcker Atropos då bar ey väbl bestält.
Ändocb at ban ey var den, som för döden bäfde.
Han var altijd bered så länge som ban läfde.
Dräp, ööd man länge noog, men tro mig ded försan,
A t intet brafft gemööt är räd för dig en gran«
Men penna, rår du med, lät Tbalia dig föra.
Lät oss om Ebrenstrabl, hans dygd ocb gåfvor bÖra.
Kom, Clio, sätt dig neer, påmin bvad som do vest
Ded hans beröm angår, du kände bonom best.
Han var de Musers vän, een af Apollos söner,
Som Pallas sielf har lärdt och hans åminne kröner
Med oförgängligt grönt; hans nampn är tekoat op
I Helicons arcbiv samt bans ärfulla lop.
Som andra kloke män sig baa i deras skriffter
Berömbd ocb märklig giort, fast de i mull oeb griffter
För många bondra åbr till stofft förgånge bort,
Så lefver deras nampn ocb rycbte immerfort;
Altså: Herr Ebrenstrabl skall i sitt arbet lefva,
Fast vij bans garobla kröp hän till de döda gräfva.
Ded vijsa konglig buns, palatzer, kyrkior slått
Hvad som bans konstig band, hans snille och förmatt.
Vår Svea Carlers ynst ban oförändrat bnde.
For alt den stoora printz, som sist sitt bufvud lade,
Hvars edla skapnader ban treflig ntan feel
I avigt minne stelt med sin berömbd pinceel.
Hvad som Eupbranor var ocb bvad som är beskrifvet
Om ZcQtis ocb Apell, bvad Angelo bedrifvit,
Ded kan till denne mans beröm ey hinna knapt,
Den välske Felilan most ocbså gifva tapt
Men sij, bvad bielper docb för döden? Intet skydder.
Förstånd ocb skickligfaeet, ey läkedom ey kryddor,
Fast Escolap dem sielf planterat, ded är alt
Förgäfves ocb kan ey emotstå bans gevalt.
Digitized by
Google
— 230 —
Vålao, herr EbreostrabI han har sin värld passerat.
Som honom svår nog var, ded timliga qvitterat,
Men lembnat sitt beröm och laford boos oa qvar,
Som varar intill dess at alt een ända taar.
Ve-klagan
på koDgl. iiiaj:t8 skiepsflåtta, då posten d. 8 Julii 1689 på reddta
for Ystad de oaogeneme tidender om hr öfvercommissarieot
välborne
fiabriel HilletMs
dödlige frånfalle i Carlscrona
så oförmodeligen medbracbte.
Hvad har os posten bracht, hvad är for nytt tom vankar,
At våra flaggemän så gå i diapa tankar
Och see bedröfvat uth? Sij, de som bref ha fått
Ifrån Carlscrona stad, bebåda intet gått.
Helas, herr Hilletan, som vij' ey länge sedan
Ha lembnat karsk och sund, han är nu alla redan
Af en otijdig död från vårt omgänge bracht.
Han är nu kall om munn och uppå båhret lagt
Här syns vårt obestånd, här see vij menskior alla.
Vår lijfs osäkerheet, bur snart vij hedan falla,
När ödet nått sitt måhl; sij, när man alsombäst
Förmenar bruka sig, så är man grafven näst.
Hvem skulle doch ha tänkt, när vij vårt afskied toge
Från honom och så fort till siös med flåttan droge,
A t mista den så brått, som oss så nyttig var,
Och för vårt underhåld så trogen omsorg bar.
Hveni är ibland os här, iag tror at ingen finnes.
Som denne mannens död ju icke går till sinnes.
Jag seer at hvar och een, som dessa tij'nder får,
Rätt nog bekymbrat är och som förslagen står.
Min sann vij hafva skiäbl os nogsampt at beklaga.
Ho veet, hvar pånsin vij hans lijka återtaga?
Digitized by
Google
— 231 —
Han var af redligt sin, upriktig i gemeen,
Var flijtig i eitt Icall, een van mot b var och en.
Det låbr och konungen, som offta bar bepröfvadt
Hvad nijt och troheet, som den sablig mannen öfvat
Och vijst uti sin tienst, ey ringa saknat få
Af detta dodzfall, som så brott bar kommit på.
Men I, hans fru ocb barn, nar iag den sorg betanker|
Som eder öfvergått, tro frijtt at ded mig kränker
Och bart till biertat går. I bafva mist een mana
Och fader, som ey noog mod grått beklagas kan.
Jag skulle någon trÖst for eder sorg besinna,
Men sij, ded går ey an, min ögon ta på rinna
Ocb kan mig neplig sielf bugsvala,* det är vist
At jag en såter vän med honom hafver mist.
Dock tyckes vara bäst at man sig låter nöija
Med ded som Herren giör och ey står af at böija.
Full är ded menniskligt beklaga sin förlust.
Men sij, hvad vinner man med mycken sorg och pust?
Ded syns at herren Gud hans fromma släl behagat.
Dy har han den förlöst, från detta nssla tagit.
Han har en säker legd, han har förlossning nått,
Är frij för hat ocb nijt, som dygden föllier åth.
£y giörs af nöden mehr, at man hans död begråter,
Han har igenomgått ded oss ännu står åter.
Han har ett ärligt nampn med heder och beröm
Qvarlembnat och anländt hän till sitt rätta hem.
Fast qvällier ded oss nog, fast ded oss bar bedröfvat,
At vij omgängiet hans ha mist så oförtöfvat,
Skall hans åminne doch här blifva boos oss qvar
Till des vår tijd ocb så en gutig en ända taar.
Digitized by
Google
— 232 —
Sahl. bolm-majoren , edel och manbafftig
Anders Homians
lifktext ved dess jordefard i Callmar.
På vers stelt
JELost ey en menDiskia, som redligh ähr,
Altijd af strijd ocb nijt anfäcbtat blifva,
Måst icke den, som sig til djgd vill gifva,
Sin Jijffztijd bringa hän med stort besvär.
Ratt som en dagekarl sig svårt skall föda,
Ocb i sitt anletz svett sin dagar öda;
Lijk som en drängh, den sigh betingat baar
Ett svårt ett arbett att förretta,
Åstnndar bogt for solens starka beeta
En skngga, bvar bau seen sig bvijlo taar,
Ocb som en daga karl på natten bijdar.
På det ban måtte få sin roo omsijder.
3.
Altså så bafver lagh i all mijn tijdb
Mig med en bårdan vårld alt jempt fått plåga,
Ja mång bedröfvet natt most vedertaga,
Ocb altijd längtat at den skillias vijdh,
Til des omsijder nu mig Gud behagat
Förlossat der ifrån ocb till sig taga.
Epitapbium.
Den berdmbde skiepsbyggmestarens ved vårfvet i Carlseröna,
sahl. hos Gud, mester
Robbert Tömer.
Här bvijlar na en kropp, som, medan ban än lefde,
Holt arbet' för s7d roo ocb ey stor bvijlo kräfde,
Digitized by
Google
— 283 -
Har har man gråfvet neer och i ded tysta giömt,
Som för sin konat oeb flijt var aUkat och berombt
Om da, aom gir bar fram, hans nampn ittundar vetta»
Hao var en redlig man och Rob ber t Tornar hetta,
Som pa kung Carola akiepp stor arbet nederlagt,
Han bjgde nya op, de gambla böld ved roacht
Han bar na farit af den våg, som verlden plågar,
8i at man bar bana tienst, Helas, ey mehra äger,
Doch kommer ded till pass för Charoos fårge bitt,
Dy han lar for sin fracbt den giöra tått oeb gått
Uppå de tijdningar från Stockholm om borgmåataren dar samma
•tades sinom synnerliga och cincere gode väns, herr
Castaf Hohiströau
dodelige hådanfard den 30 Januari 1705.
TT *•
Hvad bar oss posten bracbt från Stockholm? Som iag horer,
Så år dar något håndt, det som mitt bierta rorer.
Min san ett sorgligt nytt forpimmes derifrå,
Som mången iempte mig till sinnes låbrer gå.
2.
Herr Holmström han år död och lycktat sina dagar
I detta timliga. Dig, Stockholm, iag beklagar.
Dig, Svea bnfvadstad, een gång så år det vijst
At da med honom har een god borgmester mist
3.
Lijk fahr för honom var, I Pareer, vrånga qvinnor,
Sij, hår I ha bestelt hvad många våta kinnor
Och biertan full af sorg ha I hår kommit sta.
Hvad tycks dig, Atropos, har dn och bandlat bra.
4.
Dår ligger nn en kröp, tros den som annat såger
An at han i sin tijd gått på råttvijsans vågar,
Han prydt sin domestohl som een råttrådig maa,
Ded aielfva afvandsqVal ey annat vitna kan.
Digitized by
Google
- 234 -
5.
Han var af redligt sin, een af Lycurgtia aoner.
Var öoi oiii lag och rätt, ey ansåg nootor, böner,
Var flittig i sitt kall, drog inga saker op
På långa bancken, man lat ratten ba sitt lop.
6.
Han bar no vandrat hån, bans fromma siål optagen
Till andra slijka mån, som ba ^orfacbtat lagen,
Hafft uti deras kall ett samvet obeBåcbt,
Dijt bar berr Holmström till det framstå rammet råckL
7.
Går bån, I Stockbolms folk, I, som der bnrskap bafva,
Ocb föllier Holmströms lijk, som ban förtient, till grafva.
Klär sorgekläder på, stroör myrter ocb cypress
Hvar lijket bäreis fram i bederligt process.
Na, fastän kroppen giöms abr ögonen' ocb sinne»
Hans nampn skall derför ey i Letbe flood försvinna,
Men grönska ocb bos os i äbrfalt minne biij,
Så långe något buus i Stockbolm är at s^.
Betraktelse om dödei.
JJet är med oss gemeent, när som vij först bagyima
I verlden tumla om, at vårt bå buugb ocb sinne
Lijksom förkiusat är af kärleek ocb åtrå
Till detta timliga, som docb ey kan bestå.
Dy när som unga åbr ocb karska, sunda lemmar.
Sig sammanparat b^, då skiär man breda remmar»
Alt syns på roser gå, då stellea saken an
Lijk såsom verlden oss ey meera binoa kan.
Man kommer ey ibug, at döden så väbi nnga
Kan leggia upå båbr som gambla män ocb tunga ^
Digitized by
Google
— 236 -
Man tioker föga oro, hvad ogonskeeolig dyns,
At kalfveskin sL väbl aom oxehuder fins.
Så djrkes verldsens last, aå koromer utbar minne
Vår vissa dodligheet, ja och ett nimmert sinne.
Har svårt at redda sig, när vählgång, goda daar
Förtager dygdens måhl och oss afsijdes drar.
Meo når roao endtlig hint så långt i verlden stråfva
Och ödet satt ett inåhl ey längre der at lefva,
Hvar intet annat är äu som förgånglighet,
Hvar alt, som lijf kan ha, af ingen tryggheet veet,
Hvar ingen rymma kan sitt lijf till at förlängia,
Och från en dödligheet förmår sig andan stångia,
Då får förnqfftet rå, då tänker man först om
Hvad verlden varit har seen man från modren kom.
Ey nödigare saak, ey bättre syssla kräfves
Hår af oss menniskior, vij, som så plåt förgäfves
Vår tijd förnöta hän, än at vij tänkia kring.
Och märkia at vårt lijf är een förgänglig ting.
Förgäfves sannerlig vij då vårt lijf förslösa,
När vij ded verldzliga allena effter föösa,
När vij med huug och sin hvad timligt hängia an,
Så nepligt annat är, som os förnöija kan.
Förgäfves är at man så häfftigt faar och fijker
Och sträfvar natt och dag att blifva stoor och rijkor
När man ey seer npå den korta tijd man har
At fengna sig ved ded, som snart en enda taar.
All väbllast, rijkdom, pracht och hvad oss världen skänker,
Ded är en korter låhn, när man ded rätt betäncker,
£n flychtig egendom, som man här lembnar qvar,
När Cbloto boller op och ey meer hialet drar.
Ähr ey af nöden då, dåd medan vij än lefva,
Ey vända all vår tijd at plösa inaag och kräfva
Och slå på goda daar, men at vij ded der boos
Betänkia, ded vårt lijf som skaggan fahr sin koos.
Det är ett godt beråd. för vijsheet, iag ded pröfvar,
At man sin dödligheet betrachtar och sig öfvar,
Ja, daglig lär sin stund förnögd och vähl tillfredz,
At möta så at han för döden intet redz,
Ändoch ded neplig skier at den, som goda dagar
Har bafft och vähllust noog, den verlden väl behagar,
Och liufligt spelar för, så villigt skillias kan
Från det han bullit kär, när döden klappar an.
Digitized by
Google
Äd den, som iotet bar sin haag och sione fistat
På detta tiroliga, den mebra ondt bar fråstat.
Än goda dagar bafft ocb den 'Som intet bar
Sin facit såleds stält at blifva evigt qvar. ^
Sant år at rijkedom, förmogenheet och heeder,
Är sådan gåfva, som os himmeln sender neder,
Som man ey bör försmå, docb vabrlig braka ded
Och där ey alt för hårt sitt hierta hånga ved.
Man skall ey Gråtes laag, ey Midaa vabnart föUia,
Men bast och säkrast år at medel vågen vållia.
Man skall ey slösa bort sitt goda eller blij
För girig, och altijdb på vinst och ocker sij.
Man skall sin staat och doon bestyra och regera,
Lijk som mah många åhr ån skalle lefva mebra.
Man skall sitt lefverne och stålla, så man kao
Blij klar at vandra fort, fast vor' ded* morgondaag.
Så slqter man håraf, at den så just ey vunnit
Ben rått lyksaligheet, fast han ån för sig funnit
Stoor rijkdom, verldslig pråhl; den som föraehta kao
Een sådan gdelheet, den år en lycklig man.
Digitized by
Google
' — 237
■ymin eller låfm^ Oereris.
ilvad heder $kall man dig, o moder Ceres, göra?
Min avaga penna kan dit lif ty så framföra,
Som du väl dubbelt mebr hoa oa ded bar förtient,
AU för en gafva, aom du rijklig osa forlaut.
Een gafva, aannerlig bland jnangu andra flera.
Dem aom iag alla bar ey (liuner repetera,
Een gåfva, aom oa bar utbi vår norra deel
Af verlden hugna kan och af os, kallas öbl.
Een gäfva, aom med troaa vij kunna vebl förvijta
Dem« aom i södra land med deras Bachns skryta,
At de af drnfvamust ey så god nytta ba,
Som Ceres skänker os, när kornet trifves bra.
Förlåt, gudinna meij, tag intet till misstycke,
At iag tor dristigt gåbr, at iag ey så till pricka
Kan framdra, som sig bör, din ubrsprung och din krafft,
Och hvad för värkan har din edla kornesafft.
Hvar aom dju födder äst, kan rätlig iag ey veta,
Men fabr din är en gud, Sarturnus skall han heeta.
Din moder var en nympf, een af Dianas roöör.
Och Opis hennes nampn. Som iag förvisso höör
Är Jupiter din man, der före ästn tagen.
Utbi de gudars taal,. din vangen blifver dragen
Af tvänne grymma diur, aom äro drakar lijk,
Med vingar väbl försedd,, snälltrogna utban svijk.
Man egnar dig och till en krona, som är flätat
Af mogna korne ax, man här och ey förgätet,
Een vase i din fabn, een skära i din band,
At måbla^ dy du bar os lärt at bruka land,
Osiris han var först, som banden lad ved plogen, .
Ded var Celie son, som ut af tiocka skougen
Giord' åker, släter mark, ded var alt dit bestell
At lära oss igen till bruka åkern vebl.
Digitized by
Google
^ 238 -
Seen hår da närmar gitt och detta adla dricka,
Som biud^ vijnet troos os till ey lijten lycka,
Upfunnit, bracbt på baan, da bar en berlig sak
Os lårt at bryggia öhl, o moder, tosend tack.
Man säger, när som dig den vedermödan rörde ,
Ät Pluto, den tyrann till afgrand med sig förde,
Den kyske Proserpin, din enda doter kär,
Så du för bennes skald lop landet kora» och tvär,
Do tände up ett blåss, en brand, som intet släkte,
Een fackel, som alt in till verldsens ende räckte,
Dermed du fobr omkring at henne få igen,
Så at da torstig värst af mycken lop och ren.
Då bar du kokat korn och vatten med tillika.
Som släcbte straxt din törst, så snart du det fick dricka,
Och som du sielf har käadt hvad plåga törsten är,
Så har du os och lärt at släckia den så däbr.
O, moder, du giör vähl mot alla torra siälar,
Som ey fördraga törst, de äbra dina trälar,
Och kunna uthan dig ey lefva någon stnnd,
Men dricka dag och natt rät utaf hiertans grand.
De låta intet af för så en hiertestyrkia,
Som du har dem beskiärt dig trolig till at dyrkiav
De sambla sig ihop, de sittia da^n lång,
Alt in till mörka natt för än de gå sin gång.
Betagne af din krafft med facklor och med blyser,
Den ena går rätt fram, den andra gatan krysser,
Jag menar hvar och en sin tienst då bitider till,
Och Plutos dyra roof dig hielpa sökia vill.
Ded skall och vara händt at Jupiter har kallat
Sitt sälskap all ihop och alvarsamt befallat
Dem till at vijsa fram hvad gagn och gåfvor ator,
Som han igenom dem förlänt oss menniskor.
Då har du med trät fram och haflft en kärfva korn
Uthi din högra hand, den vänstra bar ett horn
Full uthaf edol frucht af mångahanda slag.
Som du oss föder med och matar daag från dag.
Men som ded blef alt tyst uti deti saken stora,
Hvar heel den guda boop tillsammans komn« vore.
De gofve alla tapt, bekände med ett rop,
A t ingen kan mot dig. o modtir, dunka op.
Omsijder kom och fram een stinder, tiocker sälle,
Rödbrusot, vaglande, kand föga gå uhr ståile,
Digitized by
Google
— 239 —
Bror BacbQ8 menar iag, han baar en bottel vijn,
Som aldrig kan blij tom, begvnte skiånka ip.
Ded bad' en sådan krafft att proppen flög i taaket,
Ded gaf en liuflig lucbt ntöfver hcela maket;
Ded var vist af ded slag, snm från Canarien
Hijt till os blifver fort af snabba engelsmän.
Ded var all gadars skåbl bvarmed han först begynte
Jupiter dricka till, de andra glömdes inte,
Ded föll dem alla vähl på lappen, ingen var,
Som icke drack rent uth, ev blef en droppa qvar.
Men innan gick omkring, een skåhl, tree eller fyra,
Så nästan hvar och en bad fått en lagom hyra.
Då fick han vunnit spebl, det sades öfverliud:
O, Bachus, da äst en bå stark och söter Gud!
Här seer man hvad ibland een kanna vin kan giöra,
När sielfva gudarna sig låta så förföra,
Ded är ett allment ondt, som mycket gör i svang,
At skänker rätten drar ifrån sin rätta gång.
Och om ett make-råd och stämpling haas för bänder,
Som till den enas fall och annans apkomst länder,
Så går man för sig sielf i ett elF annat boll,
Hvar Bachns skänker in och holler protocoll.
Ded spinnes mehra ondt och mera falskheet drifves
Där HeilbrunrÖmmaren med Rijnska vijnet gifves.
Än i ett Öbl-callaas med Ceres ädla drick,
Hvar redligheten är nti fast bättre skick.
Har någon nti håf een saak at vrijda, vrängia,
Een åhm full Rijnsker vijn man plär i kiällarn slängia
För den, som pannan för och noog at säija haar.
Hvad gäller? Innan kort hans saak år redan klaar.
Lät nembden säija fram, lät åkermannen dömma
Hvad landtman gagnar mast, hvad mehr är at berömma
Een drufva eller och en vase mogit korn.
Ett trä full Badhus must ell* Ceres fylter horn.
Man har bå maat och drijk, o moder, af din gröda,
McD Bachns' hela macht kan il^plig törsten Öda,
Du styrkel* mänskian mehr, du bar och bättre kra£ft
At hålla lijfvet op, än som Ljm safift.
Sij, detta låg dig alt, o Ceres, bart i magen.
Du svor en höger eed at efifter denna dagen
Ey smaka något vijn, du foor förtörnat bän
Een sådan orät dom at kasta kull igen.
Digitized by
Google
— 240 -^
Du satt dig på din vagn, drogst op till norre bygdoa,
Där Bacbus intet rac och lårde denne dygden,
At A'yggia mustigt öhl, var qvinfolk aldraforst,
Som intet gierna see, at mannen lijder törst
Du lärde dem ett streek at öblet våhl skall skumma «
At ded blijr klart och starkt lijksom en Wismars mumma,
Der före hörer den^ den 4iedern oförryckt,
At alt ded goda öhl så bar moor sielfver bryggt.
Nu, moder, du har bracht din edla konst så vijda,
A t du ey har beboof den harmen mebr at lijda,
Som Liber kom åstad, du vijker ingen fiett
För hans canarie-såk, vin Thosco och Glaret.
Sant år, ded skiöna vått', som Bacharach os sänder
Och Candien skickar hijt ibland till våra länder,
Ded brukas mebrendeel boos oss för medicin»
Men när man rusa vill, så måst öhlkannan ia,
Ded synnes soolklart då» när fästningsöhl tillredes,
För än som bröllap står och barnsöbl sammaledes,
När hemkomöbl blijr giordt, när graföhl lägges till,
At man i alla lag ved öblet blifva vilL
Du må med mebra skäbl än Bacbus dig berömma.
Du må x>ch säker tro at vij ey skola glömma
Dit låf at breda uth, så mycket säijer iag:
Du giör hvar vecka ded, som han i åhr och dag.
Du bar så många slag, som han kan nånsin nembna^
Finsk lubra, Refvelskt öhl det veble vij ey lembna»
A t räckna först och främst ded skiöna dubbel bijr,
Som Stockholm brygger nu, föruthan ded man sijr
Hoos präster up i land, som dig, o moder, älska.
Jag vill förtijga bur vår skiöna Smålands mälska.
Så ded som öfver siö från Tyskland hijt blijr bracfat,
Ded kommer moot vårt öhl nu nästan i föracht.
När som om dit bedref ett tycbte-monde komma
Till Plutos nedra verld, hvtid för en berlig fromma.
Du för os menniskior på lorden stifftat an.
Då har Proserpina och något bracht på bahn.
Hon, som din dotter är, har, dig till at behaga,
£tt aartigt tijdfördrijf ved öblet velat laga,
jion har os aldraförst tobaak at bruka lärt.
Som blijr med eld och brand alsmokande förtärt
Och b vad en berlig saak, nu kan man samman sittia
Til des man tijger ey på stngudöran hitta.
Digitized by
Google
— 241 -
DA smakar obiet Tafal, då drickes med behag,
När som ea pijp tobak får rökas i ett laag.
Na, moder, till ett slut, så beer lag dig om detta,
At da mfg låbra vilt forutb at kunna vetta
Hvar bästa obiet fins och som een sedig drängs
När iag no phirna fått, at laga mig till säng.
Tårhdds slåtter-ftU»
hållit den 24 Julij.
TI *•
Uagen for Christine daag.
Då när Syrius mest torkar,
Stora hunden häfftjg snorkar«
Reddes till ett slotterlag.
Ty på Värkö såg man fiäsa
Kocken och i köket Trasa,
Till at lustig skaffa opp
Ath een Blekings bondetropp.
2.
Nyckelpijgan , arma trål,
Af och an med snella fötter
Lop sig både heet och t rötter,
Deyan bad* och sitt beställ.
Men för alt vår kellertärna
Var beschäfftig, ville giärna
Vijsa sig ey vara seen,
Tvådde kan* och skåhlar reen.
3.
I ded dagen led na fram,
Pbsebus, både trött och roder,
Skulle då sig leggia neder
Uthi Tethis söta famn,
Fick man seo en 1 ånger rader
Bönder, som een heel esquader
Komma, all beväpnat där
Med Sttturoos handgevebr.
XVI: 16.
Digitized by
Google
— 242 —
4.
Straxt så såg man och en hop
Qvikifolk sina refssor fora,
Och 1 ordning fram marschera,
Lijk en amazon isk trop.
Giermnncl, fogden, gick dem mota
Och dem alla väl kom heeta.
Dannemån och qvinnor all!
Hörer hvad iag seija skall:
5.
Lägger bort nq ehr gevähr,
Lijor, refssor, på en sijda, '
Här är nu ej mehr at strijda*
Sren, I veten min begiär^
Laga at de dricka, ätha.
Alt i lust och uthan träta.
Detta har slät ingen nöo,
Svara' Sven i Bastasiö.
6.
Hafrer tack f5r oss i fiohl
Och ehrt herfolk sammaledes,
Då vij vore här tillstädes
Till ett lustigt slotteröhl.
Maat och drick vij rijklig finge ^
Men doch vänlig oss beginge,
Rnndt och omnigt var ded då.
Så vij hoppas nu och få.
7.
Dermed var och kåkeo klar,
Fåhreboog med soupemateq,
Steeker fisk och skinkefabten
Bordet med betäckter var.
Eannof, borkar, röda skåhlar,
Öhl, som med sin färga prålar^
Och i Martzi brygder vi^rt.
Stod opå ett bord apart.
Digitized by
Google
— «48 —
8.
Når na laget bar sig satt,
Sven och gårdsens Jons de vorot
Son» dem andrnm förebore,
Både giualreo få sig rtiaat
Sedan slånges kring med kaooaii
Halfft oeb beeit bvar ifrån annan.
Så på OMten en god drick
Hvar Wb en till nöjes iick«
9.
Skålar drieka glömdes ey,
Kepangena med tre Uef druckit,
Ingen akåkl blef ondaostnckit,
Ingen fans som sade neij.
Men som man begynte mårka,
Värkö obl så kunde värka,
Dracks med inte lijte skråål
Värdena ocb verdinnana skåål*
Till at smaka maten väbl
Bars in stora brennvijosborkar,
Ftok så supa bvem som orkar,
In till bvar bad' fått sin debi.
Seen togs åtber hop med öblei,
Tobak t>ief där ocb utbdeblat;
Detta gick i fullan duuss,
öbl oob brennvijn gaf dem ruuss.
n.
Pan, når som ban ded förnam,
Kom ban, laget till en beder,
Klådd i Blekings bonde klåder,
Sm jagandes ubr skogen fram,
Hade en af sin» aellar^
Som så våbl på pijpan spellar, /
Ocb sielf annan stelte an
Sin muagk, så vähl ban kan.
Digitized by
Google
- 244 —
12.
Når vir drokne bondeskaar
Detta goda gny fick böra,
Fobr som liongeld atb på dora,
Ingeo blef i staga qvar.
HastraOi bonden, (Mjgan, drångeo.
Hela brassen drog på engen,
Hvar som bästa platsen fans
Till ai Stella an en dans.
15.
Dermed gick då leken ao,
Boksfoot, Pan, speeld op en Tgsa«
Som vårt bygdfolk pläga prijsa
Ocb ey någon la bocban.
Conrantf simpel , minaetter
Paesa ey f5r bonde fötter,
Doch en polnsker dantz i bland
Kan väbl brokas i vårt land.^
14.
Trulss i Agrum, bao var fremsl
Dantzen athi ring at föra,
Bonde krumsprång kand ban giöra^
Sissa Månses, bonom nemst •
Artigt kond ban benen slängfa,
Rygg ocb baken vrijda, vrängia.
Hela resten språng på tå,
Som en löst var see upå.
15.
Detta drickslaag, skrål ocb bopp
Kunde intet venda åtber,
För än Titans skiöna dotter
Sin förgylta tour stack opp
Ocb de gubla, långa lackar
Vijste öfver berg och backar,
Badandes at hennes fahr
Nu, nu snart för banden var.
Digitized by
Google
— 245 —
16.
AltsS draks än till fabrvåbl.
Viva Wärkö! hörd* man ropa,
Tnsend tack for bvar den droppa
Af ditt goda sfotter obl, .
Detta skall ey blij förgåfves,
Ty si oilta, som bebofveS|
Skole vijf bad man ocb qvin\
Pa en vink 03 Stella in.
KIj^im éfrer ra wAthiM artig fpip^ijas AHk.
Avad ar i fmsta'n bandt, bvad år at de sa Uta,
Jag seer der stor ocb små fast jåmbra sig ocb gråta?
Vij må vfibi klaga os, vij ba na orsak noog
At sorria, dy ratt on vår goda Papken dog.
Acb, aoh, vår bästa ro, vår stackars papegoja
Har till vår stora sorg ey längre bär fått droya.
Men foor så hastigt af, ded syns som vore han
Affordrat härifrån bort till ett annat land.
Ded syns som ödet os den lust ey velat unna,
8om vij med Papken mist, ochi ey tillfyllest kunna
Deröfver klaga oss; vij ba förlorat lell
Så mången rolig stund, nu Papken bod fabrvåbl.
O, Papken, du var värd, at man din dod beklagar
Ocb en åminnelse for dit bcrom tillagar,
Dy ingen af din slächt man här i landet fan,
Den som dig lijker var och så vähl tablå kan.
Du var och makelöös at flöijta, b vissla, siunga
Ocb mångahanda lååt npspela med din tunga,
Du var ey offta tyst, du kunde skratta, lee,
Så at man hörde dig med stor förnöjelse.
Digitized by
Google
- 246 —
Så kunde dii ocbså kang CarnI ev forgata,
Badst Gad bevaran våhl, du kunde aiandej åta,
Och korameodera skarpt, når tnortr var dit faat:
Kom pijgor, drengar fort, var snar ge Papken maat
Om du ha varit till, når som Augustus tåfde^
Som for en avarter korp gaf alt hvad sålliar^ kråfde.
Som nåplig fyra ord ha råtlig tahia låjhrt,
Hvad tro, min Papken, du den tijden varit vård?
Ändoch vij dig ha mist, så kan ded möglig hånda,
At gudarne dig ha afhemptat till den anda,
At du der blifva skall som andra foglar Oeer,
Som man till deras tienst dem offta bruka seer.
Jupiter har en om, stolt Juno har spent före
Påfvfåglar för sin vang, fru Venus plägar kora '
\ fAtå Bvtonar, bvijt' som sid, Mt^nttrira tglén *tttl^;.*
Een hane, som altijd med Mars i lagret gått.
Men du, min Papken, akalt biij i en bbr iogerat,.
Som år af luther guld op-prunk«t och stofferat.
Då lår du blifva rått uthi din båsta skick,i.
Ha ambrosin till maat och oectar for sid drick/
Nu, Papken, fahr då våbi, taek for da bår har Varit ^ .
Ändoch vij gråta ån, at du ifrån oss fahrit^
I/ijkvåbI så låhra vij dig ey forgåta snart.
Så länge något år af detta måblverk qvart
Epitaphium.
I Indien år iag klåkt och forder of ver M&
Mehr än som tusen mijl; på Vårk5 hief iag doo
Jag har mitt husbondfolk giort mången rolig timma, ;
Så at de mig så snart ey låhra komma glömma.
Mu lefver iag igen bland gudar och gudinner,
Hvar som iag mehra lust ån som på iorden finner.
Digitized by
Google
— i47 —
AuctoreMs s?ar
på inag:r Samuel Lychovij complimentskrilft
ntbi svenska, ^ska och latinska Ters.
(E.«
Rgri lärde son tre titlar moode fora,
8009 bao ocb trenne kall tillika kunde giora,
Han var en theolog och alla gudars präst,
Hans lärdom gick pa dygd och goda seder mast.
Seen var han en poet, som skalderkonsten ofde.
De Musers trogne van aå länge som han lefde,
Sist vkr bad och uti musiquen mechta snell,
Han säng en liufiig rost, var fix pä strengespell.
Min vän LjcboTios, om lag mig skall inställa
Med svar pä eder skriITt och mitt otb dit lodb, gäck hån och giör basteek
I kartet bast do kant, se till på b vilken streek
Vij säkrast böra gå. Jag tycker bäst vij laga
Os vackert öfver staag, een annan kosa taga.
Digitized by
Google
- S6S —
'Bee, ree, kon ror i lii, ty ded os rJidligt fir,
At vij den vaoslm vaU ey kommer alt for nar.
Vir fabra tee vij der, oro vij eå Unge segla,
Son vij no liggia an; ded är en saker regla:
At ban val skattas bor för een Ijroksahlig man.
Som af eed annors fall försicbtig blifva kan.
Optimum allena ineania frni.
Teméere sai Be& pellere.
Jag bar son oAast mark^^ar Annika gick vittia
H6na nMten i eu hanS| dir de om nattren sittia»
At bon altijd ett agg i boet lembnat qvar.
När iom iag sporde: Hvij? sa fick iag ded till svar:
Jo, fabr, ded moste skie, man ma ett egg spendera.
Om bönan verpa skall pi detta stellet mebra,
Elst verper bon I lön ati een bemblig vrå,
Der ingen veet ataf oeb ondt at bitta pi.
8ij, ded är nu ett svar, derved den må sig spegla,
8om gierna vill ba alt ocb boller ingen regla
I sin begärligbet, nen tycker ded är väbl, v*
N«r son ban snålas får lijksom en Mammons triibl.
Jag bar ett ordsprääk böört, »om intet till föracbta,
Man må vebl klippa fäbr, ey alltijd flä ocb slacbta.
Man får ey giöra alt, däd macbten kan forma,
Men beller gie en nors, at fa een cabeljon.
Odi bortnlanum, qai a radice olera exscendit.
Tane tna rea agitiiry parles emi ^oximiift ardet.
JL Hagby socken bar iag kändt två näbra grannar^
Som deelte mellan sig som offtast bogg ocb bannor,
Med kijf ocb träta de fomöta mången dsg.
Så förde de krakeel i bvarie gästbads lag.
Digitized by
Goögie
— £64 -
Hvar helst ée rooOea åth. Men sij, hwid mcnidQ båiida,
Ben vådeld tyoles der den enss bnos kand*,
Seen han alt för een stund med iMistmin gåift i sang'.
Och Morpbeos hade söfvdt hans honsfolk, pig^i drång;
Den andra, när haft sag den fabraa, aom å färdis,
Lop, väckt» qvinnan op, forn elden alt fovtånde.
SieJf rände han till 4hn med embar| uti' hand,
Bahr flijtigt vatten till at släckia denne brand.
Här var nn ingen tvist så länge sådan fabra,
Som. gick dem beggie an, för banden monde vabra.
Men voro eenige och bulpes både åtb,
Den ena sade ey den andra något moot.
Altså blef elden jilä^t»<; Gi9fi fi&rdo0PÉ^<yf bär finna,
At alt små gnabb och baat ded moste då försvinoa^ -r
När nodb oqIi £abra spors.. 'Jag si^ev till ett ålo^n*
Min vän, ded gÅller dig^ när brioiier grannaiM kaoUt?
vn: ■
S^rUneiileauu
Comnrane disorimeit disffdentei conjungit. ;
tlag red ey längcseen i Aft^ bookeskogen,'
Ded var jttst: ved den tijd^ ati akofitelet var moge».
Där fick iag see en» drifftaf små och stora svijn^
De vore märkte så, at bvar må känna sijo.
Och fast; der var för dem ocb 6eee nog: at ätba.
Så yppades dndå een hÅfftig svrj ne trätan
De reeffs och bygges så , at b^de borst opb båir <
Flöög tappetals som soot och lååg på marken qvar.
Sij, i ded samma kom een varg ubr skogen krypa, .
Han ährnade sig där een steek ubr hopen nypa.
Han meente: Nu är tijd, at medan denne tvist
Och tvedrächt står npå, at bruka våld ocb list.
Men -föl» 4i«n) kiom' så o&r sitt/flti8^g'irtb^ aC föbr»4» i
Blee svijnen honom vahr. Hvad stod för dem at giöra?-.
Jo^ straxt blef k i biet ak och npå Étå0iide< foot '
Dee rustade sig till at biuda ulfvenr oniaot.
Ded var rätt: lust at aee^ bur de sig kunde ai|ella
Till mootvara, rygg mot rygg, så vargen ay fiok fella
Digitized by
Google
- 365 -
I>en tnihsla deribland, men meste läHii bli}
Sill ramm för denna gåog och bort med skåromen fly.
y^ Teble dcsse diur nu giora sådan ibra^
Si al vij uthtif dem een 8Tijae<4exa labra;
Tj ded ar intet skamm ocb af den minsta kreek
Al labra något goti, at afsee något streeb,
ViJ, som ty värre mesi i tvist oob Ivedråchl svefva,
Yij, som all bvar om ann i baal ocb afvund lefva,
Vij moste Stella In baal, splijl ocb inbörds skilt.
Når som en almen nööd på ddrren klappa vill,
vy inåsle rygg mot rygg, ded är förtroligt vårtia.
Nar någon våMsam band vår vaMard vill besoårria,
Ocb då för all, o6r som een flendlHg utbbeeoisk böo^
Yårt land anliebta lör oeb oss vill offra op.
Inbprdee böra vij som obvistne oe al vijsa,
Når pesi oeb dyran lijd t landet kommer bys»,
Vij måste rygg mot rygg, ded år b vars annars nööd
Al bielpa, redda ocb den arma dela bröd.
O, al vår ebrielenbel ded samma vill betänka
N0| när den stolte olff sin sabel låter blänka.
.0^, potentater, op ocb vijker ingen ieti,
Befioblar rygg mot rygg den blobond Mahomet;
VIU.
KoB verUa sed kerbia.
XItt nnderligit fall för någon tijd sig bände,
Då i vårt kyrkioby een vådeld hefftigl brende.
Vår läbrfabr, mester Nils, att veija eld och brand
Een säk med böcker babr in till den nästa strand.
Det var om qvätieo aeent, kållmörkt ocb dimpot väder,
Så at den stackars man othi en bran föll neder.
8ij bvad en sällsam saak. Han, som för elden lopp,
Kom utbi vattens nöd ocb fick een våter kropp.
Så fobr UHsses oob, när han Cbarybdin väyde,
Al ban plal för ta skiött på hustni Schyllaro dräyde,
Sciemldkarn bände ded, när ban på bimmlen såg,
. H«n föll uti en grop, som för hans fötter låg.
Digitized by
Google
- 866 —
Här låg vjlr pråst och slureek sa hårt som han förmidde,
Ty vattnet var ii diupt, at ban ey botteo nådde.
Hielp, hielp, för Guds skull hielp! Mån ingea Gods via vilt
Sig skynda hijt far an iag sätter lijfvet till?
Bengt klockar borde först ocb rösten igenkände,
Ded först han giorde var, ban till caplanen rande:
Herr Jon, Gud båttre os, iag bör på kyrk*herDS roop,
At ban år fallen i een fabrlig diaper groop.
Hvad råd år för os nu, b vad står os hår at giöra?
Vår plickt år folier ded vij honom bielpa böbra.
Ja, kiåra Bengt, dåår sant, men ded år så en tiog^
Som öfverlåggas bör, du måste gå omkring
I byn och kalla hijt kyrkWurdar älta båda,
Ded går dem och så an, de måste bielpa råda,
Hvad man i denna saak skall giöra för. ett slotb,
Ocb bara kyrkhern må ahr nöden bielpas otb.
Når rådet var ihoop, de fölgdes åtb till brannen,
De såge presten stå i vattnet op till munnen, /
HalfdÖder uthaf ångst, då böriade berr Jon,
Som fråmst i rådet var, een låoger oration: >
Gud nåd ehr, kiåbre fabr, bor står nu till med eéev.
Hur har I kOmmit hijt, bar någon stött ehr neder?
Hvad våller at I ey har sedt ehr båtter för,
Nog vist I brunnen vahr ey långt ifrån ehr dör?
Ded giör os mycket ond t at vij ebr hår no finna
I sådan ömklig staat Hvad skall man nu begynna?
Jag har full öfverlagt med desse dannemån,
At brunnen bedan af må tappas vehl igieo,
Så frarodels intet må mebr skada deraf timma.
Vi önske medlertijd at I våhl voren himma.
Tånck bvad os kommer å, vij ha full elden sleckt,'
Men en olycka har den andra handen råckt
Han, som i brunnen lååg', begynte då al svara:
Nog seen I, kåra barn, at iag hår står i fabra,
Jag beer ehr, fråg doch ey, bur iag år kommen byt.
Men båttre vore ded I giorde eder flijt
At bielpa mig bår utb. Bort, hemtar steg och stånger.
Kast till mig reep och tååg och rådslå intet långer.
Her Jon , ehrt långa taal år iag ey nögder med ;
Om iag skall hulpen blij, så lågger handen ved.
Så skiedde, som var sagt, Bengt klockar toog en vidia,
Som tåinlig långer var, och sleng den om hans midia,
Digitized by
Google
— 257 -^
De faietpes itfa at dra. AUii kom presten op
Heelskiniial; glad var han, men väter soni e« top.
Sij, sa går ded na till i dessa srara tijder,
Nar ooden är- for band, man då för (enge bijder
At grijpa medel an och haalar iijden bort,
Ty iå^ beråd aileen giör ey till saken stort.
Lefdidit offer StockMMS stt4«
Har
Ir bar man ritat af, bär år till grund förbanden
En stad, en bnfvudstad i Svea Giöta landen,
Tben yppersta med skiål athi vår Scbandeaaf
Och andre rijken fler omkring det Baltske haaf.
Hår ser man Stockholms stad, den Byrger först funderat
För några hundra åbr, med slott och muur formerat.
Med borgerskap besatt, med frihet har försi^dt»
Så denne dyra printc man ännu tacka veet.
Seeo har och denne stad, för dess bcqväma läger,
I Thetis friska fambn och ved Neptunus vägar
Sig si forkofrat fort, en härlig framgång nådt,
I skepfart och trafiq, i handel stoor och smått.
Kom Sveabaren kom, vij vela närmar träda
Ocb om vår Stockholms staad än något mebra q vada:
Här sitter konungen uppå sin thron i Soor,
Här all hans bof och råd och masta adel boor.
Man rächnar kyrkior, huus, palais med koppartaake^
Så många athi taal, att neplig finnas maaker
På någon annan ort; hvad malmar här vid staan ^
Af gat och 'gränder full , det visar denne plaan.
Hvad myckenhet af folck, som lefva här och dvällia,
Lär intet' veel gå an, om man den skulle tällia.
Det synes, när man går på torgen, gator, broor,
Hvad kräller af och till, hvad uti Stockholm bor.
Doch vanckar föda nog för så mång tusend munnar,
När bimblen blider är och oss god åhrsväxt unnar,
Här bakas härligt bröd, och utaf Ceres saft
Så brygges dubbel öhl, des like finnes knapt
XVI: 17.
Digitized by
Google
- 258 —
Jag biuder Tyskland trots mot detta goda dricka,
Dig, Rostock, med ditt öhl, så år och momman Jcke
Meer uti bruuk som f^rr, sehn Jockom oss bar lårdt
Handtera humbla, malt. Den man var beder Tardt«
[Och fast uthi vårt land] ey gro Lyroos planter,
[Så föres doch till] oss dess must från alla kanter,
Reenstromen sänder hijt vijn som en olja lijk,
Det bästa får man [här]vSom förs från Frankerijk.
Ded och meer annat gått oss Stockholms siöfart gifvel*
Dess kloka borgerskap, som detta alt bedrifver,
Är att berömma värdt. De stå sin äfventyr.
Men stedsens magistrat försichtigt alt bestyr.
Hvad hambn och redd angår Europa skatt bekänna
Att uthi hennes barm ey skiönare ån denna,
£y båtter iägelig, man ser hår mången gång
En broo med skiepp upfyidt, tre tusen alnar lång.
Hvad Målarn släpper till, hvad jårnevågen väger,
Hvad kungens tull förmår, hvad banquens rachning åger,
Hvad handel, som hår drifs kontant och med eredä
Förmår min panna ey i kart upråchna hijt.
Men jempte detta alt, så år ey till förglömma
Det Stockholms stad iag kan med godan rått berömma
Af dess inbygiars troo, som altid varit spordt
För deras konungar och ån så fara fort.
Hvad mången tapper printz och hielte du oss gifvit;
O Stockholm, det får man i krönikor beskrifvit
Det skönies ån i dag, derföre har man aedi
Så mången segerfest uthi dig varit skiedL
Man seer din tyggård full ehröfrade kanoner,
Kartaver half oob heel från många nationer,
Meer ån i något land, man seer en arsenaal
Full fabner och standar, trophåer utan taaL
Nu Stoekbolm, gå din gång i handel att florera,
Väx till i rijkedom, i storbeet meer och'mcbra.
Far fort som du begynt, bygg bous, bygg slått, palak
Så att du biuder tross Venedig, Rom, Paris.
Digitized by
Google
LARS STJERNELD.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
261 —
FÖRORD.
LARS STJERNBLD, son af kommerserådet Samud
LarsBon Elåhj adlad Stfemeld^ och den lärda Betty Itaikind
a/ nederländsk börd, föddea i Stoekbolm den 12 Decem*
btr 16^9. Sedan han i Upssla afslutat sina studier, biel
4ian 1689 landssekreterare på Ösel oeh^ efter denna syss**
las indragning, öfverexekutionskommissarie vid svenska ar*
«Deeh i Estland, d«reft«r kapten vid enrnlleringsmanskapei
på Dagon och sedan major och kommendant derstades. Ar
1707 sändes hsn från Estland till konung Carl XII, som
•då stod i Polen och derifrån till Sverige, samt åter tiU
bemälde konung i Sachsen. Derefter tjeustgjorde kan vid
fåltkaasliet till 1708, då han fick återresa till Dagan, der
ban på kronoarreode innehade flera betydande goda. Vid
ilyssames infall 1710 måste ban åy of ver lill Sverige,
sedan ban t två år försvarat såvåi Dagön so» närliggan-
de smärre öar så värdigt, att deo kungliga regeringen dea
7 Oktober 1714 ansåg sig böra till konungen afsatida eti
rekommendaiionsbref för honom. Uader hemfärden led haa
skeppsbroCt oeb förlorade derigenora beiydligt af den egen-
dom, ban på sina skepp kcinnat rådda undan fienden. Ar
1718 utnämndes han iill assessor i Göta hof ratt och 1720
till lagman i Nerike^ roea dog den I September 1721 på
PlångsCa egendom på Fogdön, endast 52 år gammal.
Lagman Stjemeld hade en reslig växt och ett inta-
gande yttre, men var till karakteren stolt och bögdrageo«
I yngre aren både han gjort vidsträckta resor i främman-
de länder och derigenom ytterligare fulländat sina i hem-
met och i skolan förvärfvadc kunskaper. Han var fuUt
förtrogen ej blott med latinska och grekiska, utan äfven
med engelska, franska, italienska, tyska och lettiska språ-
ken. Samtida bedömde honom såsom ^en dristig, stel,
akti^, väkalm^de och beläst man^« Vid riksdagarne var
Digitized by
Google
— 262 —
lian en Terksain representant Vid riksdagen 1714 var bao
Ulrika Eleonoras förespråkare, talade om npdvåndigheten
af hennes insaltande i rådet och ansågs bafra ledt bonde-
ståndet att gå med en deputation till adeln i samma syfte.
Då vid samma riksdag föreslogs, att sälja de i förråds-
kammaren forvarade perlstickade arbeten , chabruker m. m.
för att afhjelpa de trångande penningebebofven, frågade
Stjerneld på spe, oro icke afven de med svenskt blod för-
varfvade troféerna borde försäljas , och då denna lumpna
åtgärd beviljades, yttrade han med hetta: ^Jag hade orätt,
•om ej kom ihåg, att man icke skall kasta perlor Var svin,
ty de åta dem som ärter*'. Yid riksdagen 1719 var Imo
en af de verksammaste medarbetarne i Sveriges aya atats-
skick ocb bidrog i icke ringa mon att åstadkomna étm
forändring å riddarhnset y att ingen skillnad »kol le ega niiii
melkm klasserna, ntan alla formera »n kår, deri bvar ock
en hade lika rösträtt; samt att alla stånden skfille kafva
lika magt.
Stjerneld var trenne gånger gift. l:o 1696 med Anna
Vendela Roedysd af holländsk adel, 2:o 1704 med CkriMA-
ma Ncrdmhjdm och 3:o med Ca^utrma Akerf^dm. M«d
dessa hustrur hade han tillsammans 11 barn: 5 söner och
6 döttrar. Sonen Samuel Gustaf med första giftet blef feltr
qiarskalk och 1751 npphöjd i friherrligt stånd; aoDsonen
Adolf Ludrng^ ryttmästare och öfverkammarherre bos enke-
drottning Sofia Magdalena, stiftade Samfundet för ntgifvao-
de af Handlingar rörande Skandinaviens histona- och var
en ifrig samlare af urkunder, andra handskrifter oeh böcker.
Dessa betydliga samlingar, som först öfvergingo ttil sofien,
excellensen Gitslaf NU$ Algernon Adolfs den siste al denna
friherrliga ätt, blefvo, enligt samlarens förordnande, af ko-
fiom ofverlemnade till Upsaia universitets bibliotek* Der-
ihland förekommer ett val inbundet qvartband, innebal hm de
efterföljande poem i handskrift. Det saknar titel, nien på
första bladet står: ^Detta efterföljande poetiska arbete ar
författadt af min farfar, då han var med konung Carl den
Xif i Sachsen^. Det är således förfi^tadt nnder vintern
1707-1708.
Upsaia i Augusti 1872.
P. Haziselli.
Digitized by
Google
— 263 -
Stomåchtigste lUernåiUgste k#M»g!
Xben ofver biiulen rar at menskor aldrig gifver,
-Sa laoge de bar bo, fullkomblig bier(ao8 frSgd;
Ty oAa k vad i dag det största nöije blifver,
Oior os, om icke förr, i morgoo oföraogd*
Hvad ogaC leker pa« nar vij det eftertraogta,
Yij iycka att då mer än alt det vore värdt,
Alen när vij äodtlig få det vij så efterLaogta,
Blir det oss iatet mer så angenämt oeb kiärl.
Alt noQe blandat ar med stor forträt och
Och faatäfi all vår frögd helt ofuHkom'blig är,
Jdåst ofallkomblig frogd fullkomblig sorg fias föda,
Oeb ingen jordisk lust beständigt nöje bär»
Den ödet ämnat har i världen största lycka,
Oeh Kongar, som bar alt livad nånsin nämnas må,
De ninta minsta ro, dem tusend bördor iryakh^
De dfver andra väl, men om sig sietf ey rå.
För ändrat välfärd skull ein egen kräpp de plåga ,
Att slita hälsan ut syns vara dem en lag,
Sitt dyra lif oeb blod i faran ofta våga,
Och unna sig ey sjelf en glad och rolig dag.
Vij andra» som vår syn med älende begynna,
Som ödets mot och med mång tusend puffar ger,
Här fåfäng är vår flit, när lyckan ey vill gynna,
Här litet bielper dygd, när armod trycker ner.
Digitized by
Google
- 204 —
Hvad hielper rikedom, når man den ey vet bruka
Till sitt och andras gagn? En rijk får aldrig nog,
En girig blir ey mätt, fast han fick alt opslnka.
Mon någon lefvat, som blitt lycklig forrn han dog?
Om dygden åndtlig kan på någon sällhet råka,
Och får den förmån, som med skiähl han bafva bör,
Af ållder och förtråt år kroppen så uttråka,
Att sielfva nöijet sen ey något nöije giör.
Gud altså skickat har på det.vij skola låra
Att kienna rått oss sfclf, att kienna hvad Ond år,
Som hår oss skapat har till sitt namns lof och åhra
Och till en annan frögd ån jordens vallust bår.
Men fast så hårligt lius för våra ögon lyser,
Fins många,^ som ey tro, att någon Oud &r tHI,
Som tro, ey alt vår kropp nån siåbi och anda hyser,
På det att de helt fritt må giöra hvad de vill.
Jag sökt med några rim för deras ögon lembna
Hvad dårhet, som dem för uti ett evigt fall.
Och dristar ån dertill ett namn dem förenåmna,
»Son likt ett dnnderslag dess biertap röra skall.
Ja, store kang, ehrt namn och ehrt exempel visar,
Hvad det år frachta God. och ålska dygd och vett;
Ty hela verlden ehr som största onder prisar
Och glömmer bort alt stort, som hon tillförande sett
Hon måste se att de, som tro och löfte brätit,
Bli störta med ehr band till afgrund, skam och blygd,
Hon måste och så se, att himlen har beslutit
Att visa oppå ehr bor högt han ålskar dygd.
Storroåcbtigste allernådigste konang
ete.
L. S.
Digitized by
Google
265
VetteDftkap ej balad blifver
Utan af den intet kan,
Ty den låttia, noije gifver,
Aldrig mödan rolig fan.
Alldrig någon klokbet lastar,
Som bar sietfver något lardt,
Men en tok snart smådord kastar
Pi det, som beröm är vårdt
Ingen konst &r tt
Diuren kunna mycket göra,
Som tycks härma vett och skiäbi.
Hata, älska den de böra
Vara trogen, tiena väl.
Digitized by
Google
-- 278 —
Men dem intet annat drifTer
Än de rörelser de ba,
Hunger last till maten gifter,
Maten kan dem rått bedra.
Ty att de forma åtskillja
Oådt frän ondtocb ondt från gidt,
Eller hafva eo fri villia.
Det bar ingen ån förstått
Med det minsta skiåbl beyisa-
Hvad år då alt det forstånd ,
Som man Till boos diuren prisa ,
Annat ån naturens gång?
Fåfängt år atl låra diuren
Hvad som angår skiåhl och v6tt,
Deraf syns att ej naturen
Dem förstånd ocb villia gett
Gud $tb alt en lefnad åmnat
Ocb en art, som diuren för;
Men åt menni^kan ban lemnat
En fri rilijai som alt giör.
Det år visst» man måst bekienna^
Når npfostran våroka får,
Vi oss sedaa båttre kieona,
Strsxt fömuftot mera rår.
Man kan mycket deraf låra;
Men ett frö som ey blir sådt.
Har docb i sig. kraft att båra,^
Fast det inga fruohter fkt
Vij ocb måste ingalunda,
Fast ån nifj^H farit vill,
Straxt så mycket derpå undra;
Ty når vi se noga till.
Det vårt npsålb myeket tienar
Och gler i vår klåcka liud,
Att de, som ba dyrkat stéaar,
Likvål ba årkiendt on Gud.
Digitized by
Google
- 279 —
Hora starkt dem mörkret bandit,
Svept dem in i lögn och dicht,
Hafva de i biertat fbnnjt
Det, som mint dem på sin pHkt.
Ingen nf natarens krafter
Kan om Gud rått kanskap få,
Ocb med några viahets safter
Kan Oudz väsend rått förstå.
Bönen skall oss dertill fora,
Föra oss till dukat bord.
Som kan bog ocb hierta röra,
Visa oss till Herrans ord.
Vij få intet sielfve såfva,
Utan sökia med all nit.
Tron är val en Herrans gåfva,
Vij sko giöra och vår flit.
Ocb få intet derpå vånta,
Att den Helge Andes nåd
Skall för våra dörar klåmta
Och oss gie ett sådant bod,
Som han Saul gifvit bafver.
Den seb'n Paul blefven år.
Gud år val den, ^om oss drager,
Men det skall bli vårt begår.
Det oss måste intet skråckia,
Att de, som tillsammans boo,
Eller de, sig fierran stråckia,
£y ba alla lika tro.
Fåfångt år sig dermed p|åga.
Nådens diup har ingen grund.
Af den Gud lår mera fråga,
Som han gifvh flera pund.
Når vi villia oss beflita
Om det 088 så nödigt år,
Ey beböfves långe leta, ^ ^
Sanningen år oss helt når.
Digitized by
Google
*^ 280 —
Redningarne vilse ranua,
Det kan ingen tvifla på,
De ^a eielfva mast bekiebua
At de alldrig hint förstå
Hrad for Gud de skola abra,
Men ett folck ån finnes bär,
Hvilket baft en annan låra.
Som den aldra äldsta år.
De Egyptiska äldsta skrifter
Konnma ey dit desse gå;
De Chineska med dess dicbter
Måste och tillbaka stå.
Man ev åldre böcker funnit
Än dem Moses skrifvit har.
Eller någon skrift, som hunnit
Dit, som denna början tar.
Ingen ån så dierfver blifvit,
Som med skiähl giordt någon tvist
Om det, Moses for oss skrifvit.
Skulle vara sant och vist
Judafo1cket« som ban lastat,
StralTat for sin synd hvar dag»
Och som han har underkastat
En så svår och strånger lag.
Det som fa dt båd* se och böra
Alla under, som han giordt.
Kunde han ey så förfåra,
Att det skulle ey bli spordt.
Om man hade velat truga
Mer ån hundra tusend' man
Till att tro det ban skull' liuga,
Huro skulle det gå an?
Men de ba med största abra
Vördat det» som ban dem bod,
Dyrckat som en Herrans låra
Äfvenvål seb^n han var död«
Digitized by
Google
-- 281 —
Uti dease Moaia bockor
Få vij först Oods villja tee,
Helt fullkofobligt i all ttycker^
Som kao oaa ratt kondskap gie
Horo allt är skapat blifvit,
Om yårt Tabtånd ocb vårt fall,
Som från Paradis oss drifvit,
Om Messia ocb dess kall.
Det ir gmodeD till all lära,
Som är af propbeter fSrd,
På det att Ouda lof ocb åbra
Skolle bli i Tärlden bord.
Det är granden till de skrifter,
Som Gods Ande for oss skref,
Orunden till- Evangelister
Ocb Apåstlars tabi ocb bref,
Hvilka alla vittne bära
Oro den sanna trones krafft,
Soro kan belfvetit förfara
Ocb forstora dieflars macbt,
Som så länge sig försvarat
Mot så mångas tyrannie,
Hvilka sig ba sammanparat
Med den ondas raserie.
Ja, Onds ord det är ocb blifver
Fast ocb sant till evigbet
Ocb åt menskiosläcbtet gifver
Oranden till all saligbet
Digitized by
Google
Digitized by
Google
DIDEIK GRANATENTLYCHT.
Digitized by
Google
liiMl- !;//
Digitized by
Google
— 885 —
FÖRORD.
Adliga ätten Oranaten/lycht bärsUmmade från Tyskland.
Diedrich Meifiy aon af berginaatarc^n I Waldech FrancUcus
Mdnj kom in till Sverige i början af 1600-talet och blef
köksmästare i Stockholm. Dennes son Gustaf Mmn^ född
i Stockholm 1631, ingick sisom konstapel vid polska falt-
artilleriet, blef derefter fyrverkare vid svenska artilleriet,
fyrverkecilöjtnant pi skeppet Månan och dog sisom artil-
lerikapten 1693. Han var en tapper och serdeles skicklig
fyrverkeriofficer och nedlade mycken fortjenst vid Krono-
borgs belägring, hvarföre han 1690 blef adlad och kal-
lade sig Granaienfycht (lans son
DIDRIK GRANATBNFLYCHT föddes i Stockholm
den 3 Augusti 1678. Han egnade sig åt fredliga yrken
och valde pennan till sitt vapen. Efter afslutade stodier
blef han bokhållare i statskontoret, gifte sig med Agneta
Eegina Irwing och dog den 6 Mnj 1 726. Redan ifrån ung-
domen idkade han skaldekonst och var icke 20 år gammal,
då ban på svensk vers besk ref Penningens beröm och last^
hvilken skrift först utkom 1698, hvarefter hon blef omtryckt
1716. Under denna mellantid utgaf han äfven en Trefal-
dig ordaetnd emellan ikonheten^ våfiUghden och forstdndei eller
karlekens flåiade lagerkrans, tryckt i Stockholm 1710. Utom
dessa origigal arbeten öfversatte han äfven Fenelons TeUmach,
som utkom 172], samt en samling Anderika pealmer, som
trycktes 1726.
Oranatenflycht har såsom skald icke vunnit någon rykt-
barhet. Broncman ställer honom under Risell, Broms m.
Am och Hammarsköld förvånas öfver, att en skald kunnat
för poetisk behandling välja ett ämne af så prosaisk natur
som penningen. Deremot anser han, att Oranatenflycht gé-
Digitized by
Google
— 286 -
nom sio öfversåttning af Telemach utofvat vida större in-
flytande pi var vitterhet, ån genom sina torra, fastän pa
sin tid lästa och berömda rim«rier. I detta omdöme in-
stämmer äfven Wieselgren.
Granaten flycbtska ätten utdog med Didriks son, Gustaf
Johan^ b vilken var arklimästare vid amiralitetet, då han
såsom invecklad i en myntförfalskning 1731 blef insatt på
Carlskrona fästning, der han afled under 1740-talet. i
Upsala i Augusti 1872.
P. Hanselli*
Digitized by
Google
PENNINGENS BERÖM OCH LAST.
Digitized by
Google
Till den i slätta villkor rikare än rijka
möns trålar.
JLlvad åhr- och penning-giroghet bar kunnat vårokiai
Två Btygga laster mång rått hårt anfåcbtas med,
Den förra englar stört från God till afgrond ned»
Den senre Judam snart; år klart af skrifften mårckia«
Och snm'niéd fiflig fårg i jadisk-sinte måla;
Så vantar man de ock lår råtta ktåder få, ,
Som utaf högmod på nedstörte englar brå.
Dem kloka skratta åtb, fast de likt fradga pråla.
Digitized by
Google
^ 289 —
JJa drottniog för alt kiärt, som verlden effter fijker,
Da tohl, som värmer opp hvad armods frost fårkylt,
Da, som lijk Pboebi vaga, af glantz och eld år rljker,
Giör bvad dig fastnar vid förbländt, förbränt, fSrgylt
Vid bvad mi till ditt lof man dig, o penning, likna?
Som af s& mycket folck sa biertlig älskat blir,
At foga tros, det de bli i sitt bopp besvikna,
I ty do bos dem stads -ett liafligt noije gir.
Hor skall jag börja dig riitt som sig bår berömma,
Do måchtige regent kring jordens vijda klot?
De giåningar da giör kan verlden aldrig glömma;
Do blöder alla tross och ingen stir dig mot
Da år den bieltea, som sa många sig pålita,
Den skiönbet b var in till de lystna ögon drifs,
Det åpple, bvaruti b var Adam lyster bita,
Den korbiss, i bvars skygd de masta kroppar trifs,
Det klenod, om bvars vinst så mänga tosend fåekta,
Det adla barn, som ey bar svårt at amma få,
Den bröd, som någon bvar vill gierna ba till ackta;
Den spåman, som sin väa kan stads god lycka spå.
Det instroMMnt, som liofst i kitsligt öbra klingar.
Det sötaste confect för verldens Jeckra tand,
Den locke-fogel, som snart biertan till sig bringar
' Få bygden ocb i stabn , på siöar ocb på land.
Da bör ja ba beröm, fast do eij någon rosar,
lian fågoar sig åth mer, som sig eij yttrar mot.
Da bår en ro8en*locbt, bvar gierna på dig nosar,
Do bar magnetisk krafft, drar fingren ttU din rot.
XVI: 19.
Digitized by
Google
— 290 —
Ibland da tänger år, dock bäres da »i giarna,
Din kiåra börda giö|r den längsta vågen kort,
Ocb då da låtter år för dem sig långvågs årna,
8å flyger do så fort, som vågen lijder, bort
Man kan dig skiöta, som man-hålst i sinhet fattar,
Do kan bra löpa, kan och ligga tjst till sångs,
Kao giömma dig rått vål i kiålrar, skrijn ocb kattar.
Men stundom du kring torg ocb vijda vågar slangs.
Da år vål icke just så gammal såsom jorden.
Dock bar deo jord, hvaraf do gtord år» lijka åhr,
Ocb sedan do faods opp år du förandrad vorden ,
Som modet tid från tid ocb nya k låder får.
Så snart do tages från din moder nbr din linda.
Ger far din, elden, dig en klådning lins och rcen.
Den måstarn mycket vål vet pryda skiåra trinda,
Nog finnes frijare till denne dottren seen.
Do år åtskillig art, åtskilligt varde förer.
Som syskon, de der eij tili lijka åhra bindt,
Ocb som en purpur dråcbt ett kungahus tillbörer,
Så bår den röda art ett konga namn bland mynt.
Den bvita år dårnåst af ymnogare planta.
Men mindre vickt ocb prijs fast otaf störr« kropp.
En Jud^-tiufver kan dem bagge slag vål kanta
Ocb klippa vingarna i bästa flyckt ocb lopp.
De sämsta lederne af denne stora slåckten
Syns allestädes kring, som bond- och tiensftefolok,
De ba ock mörckaste ocb aldragröfsle dråckten.
Så stora vål, som små, de förråa värdes-tolek.
Så måst ock rangen rå bland hvad oHfligt finnes,
Ocb ordning undergå, bvad ordning eij förstår.
På det den, siål bar fådt, må föra sig tilJ minnes,
At den bör vördas måst, som minst sio lijke får.
Hur* desse trenne slag ta af ocb till t tiden,
D^ bar förfarenbet i minnes-boken tryckt.
De dra -sig- fram om ann i både krig ocb friden.
Men måst då Marti» ieek skall ba sin énffi écb ryckt
Digitized by
Google
^ 491 -
I konang S»lmoo6 tid var giitl éom gfttasteoar,
Déf freden Mmlat bop, och vijsbet tog i vård.
Det myckna geck sin koo8. Och håra man det menar,
8å bryts snart porten opp för rikedomens gård.
Har bår deh tredie sort så nytt som gamla modet,
Dels trHIar vigt och iått, dels vill bli gierna åkt,
Och häldre vågas opp med lispdnd ån med lodet.
Mao tar dig gierna, i b vad skapnad man dig rakt
Eb höghet drager du, o penning, allastådes,
At alla drottar dig ders contrefait förlåhnt,
Ock hålla noga vård, at du eij småds och hådes,
Den skympf, dig någon giordt, ha de sig tillerkiiot
Do herrskar sooveraint, så at fast många tycka,
At lyckan drifver alt, drifs hon dock genom dig,
Och dig at flga vfil, år rått at aga lycka:
Dett blancka lyckan bar all annor under sig.
Do år ett klart bevijs till alla rijkens tider,
Regenters styrsel åhr och länders trefvenhet
Och sonr din krafft tar af, som da till grafven skrijder,
Så skrider bvar ock en till oförmögenbet
Do bår en trinn ilgar dermed till at antyda
DilC omlopps villighet, fast mången fängslar dig,
At du så anda lös skall våridens ändå bijda.
Fast gullsmens deglar dra en hoper uti sig.
Fast Titans Bock ha glömt i diupen stora skattar,
Dem onda lyckans band och jfiols pust fört dit.
Fast jorden i sitt skiöt eij liten del omfattar,
Obittligt, det man dölgt för fiender med flit
O, bura kiår åst du de höga väl som låga,
Det glor eij just, «t du så skijn och klingar väl,
Men at man väl förstår htartill du månde dåga,
At da dock giåller högt och är ett vioktigt ékiä).
Do äger hiette*kraft, ntförer stora saker.
Du segrar hvart du går, ditt sälskap lyckligt giÖr,
Den dig bar stiger fritt i silckes klädd* gemaker,
Oeh flyttes hastigt in igenom åbrans dör.
Digitized by
Google
- 292 -
Deo dig bar, kao fast han eij ar ell blir «o grefve,
I greflig dråckt ocb »tåt siti ställe taga främst.
Har på sitt satarie det bästa fa8tebref?e.
Den bäUre är äq bas bilis offta dock för sfimst
DéD dig har, kan ha skiäl den sktonsta nymphen frija.
Fast bonde-art och mijn i alt hans väsend fios,
Kan locka-bög-sint knä för sina offer nija,
Ocb ett förhärdat bröst beveka at det vios»
Den dig har, kan sitt hår, som grått är liusbmnt gioira.
En skrynckot panna slät, sitt lyte dölHa grant
Den grymsta upsyn kan med dig docfa biertat röra,
Du pryder, adlar alt, är kärleks dyra pant.
Så at den elliest blott med grafven bör bli giffter.
Blir af ditt sminck bel bng, blir både bro ocb. fm;
Ja, b vad' ogiörligt är för alla, Astrilds driffter,
Det giör du möijligt snart. £q sådan maa äat .do.
Den dig har, kan sin kost nhr alla land förskrifva.
En nectar är hans dryck, ambrosia hans mat, *
^an tvinga dem, som sig eij til hans lydna gifva.
Har drängar dussintals, kan föra furstlig stat.
Behöfver aldrig sig i det bekymmer sätta,
Hvad fortkomst, uppebåld ocb nöije här gå ao^
Hans tunga passar kan alt sådant snarlig lätta.
Och hastigt giöra af ett barn en ståtlig man.
O, huru säll är den, som i sin ungdoms dagar
Har dig at lita till, när dygd är sinnets mSJ^^
Han sig i vaggan re*n en ähre-thron tillagar.
Kan mitt för afvunds hot, fritt dricka lyckaoa skål.
Kan utan stort besvär de svårsta resor giöra,
De skiöosta orter see, den bästa lärdom nå,
Kan snart från Parnass grund den öfre klinten röra
Ocb af Apollos hand en krantz af lager få.
Kan gripa all ting an med lyckosamma händer,
Opföra stora slott, plantera fräinmand fruckt,
v Blir hälsad hvart han går, af aila vördsamt, kiänder.
På roser h^r sin gång, har .ambra tilLsin luekC,
Digitized by
Google
- 293 —
Seer alt btad ögat vill i koiMt- och histe^sablar,
Är med i lek oob dants, I bröllop, giasta-bad,
Oefa den dig atan år måst tiga, när ban talar,
Hvar krosar for bans bjq och lyder på hans lind.
Han tienar ingen man, men ar sin egen herre,
Går nar ban vill i säng, eij acktar tappens rop.
Blir kallad mild och god fast han ock vore värre
Än de tyranner, som ba lefvat all ihop.
Och när ban döder är, blir han berömd, beklagad,
Bana lijk*process anståld med stor sollonnttet;
Man säger: No bar sig för brott till grafven lagad
^ Den, hvilckeo i sin tid förtient odödlighet.
Meo bvad odödlighet? Man kan få prijs i tiden.
Då penningen fått lof, de arma hielpa opp,
Hvars toma magars mnnd be bongren högt om friden,
Där frost och nakenhet kring värft en nsel kropp.
MaD kan beprijsat bli, då man till Herrans kyrckia,
Till scholar, hospital använder öfverskått.
Till enklor, bani, som mist bvaraf de bafft sin styrckia,
Tiirdem hvars egendom eld, vattn och fiend fått
Ilen bvad är det då mer? En liten tid det höres.
Snart faller rycktet bort, snart blir välgiärning glömt,
Ed rijker offta kaapt otur sitt bas väl föres.
Förr ån man oUn kruas tar bort, bvad ban bar giömt.
Han kan i lif och död väl äntlig bli opbögder,
Odi penningen förmå hans äbra bygga opp,
Kan skaffa honom ock till mycket godt bli bögder;
Men då mået himmelsk siäl bo i en iordisk kropp;
Då måste man sig rätt forsicktigt härvid skicka,
Handtera rijkedom som gifftig medicin.
Det temperera väl, fÖrr än man det må dricka.
Om otaa fara det skall bli ett bälso-vijn.
Mao måste prof va, af bvad rot da växten äger,
Om ock olofligt frö din afvel skaffat har.
Och cm på samvets vikt det lodet öfverväger,
Bör bmliet återges till rattan baroe-far.'
Digitized by
Google
- 294 —
Men ach, jag vet» «t da i qval aa maogen liadar.
Da bär for kiöulig sy o en tkinand konglig krants;
Men med ditt gyldna akeen da inaogeD atarckt förbirndpfi
Har blott för pattena folckt som SQinnHir-iiiatkaii glantz*
Din ahra är eij stor, do gior aij ständig trefnadi
Du öker samveta ångst och minskar odijata ro,
Do är ett hinder i en gudlig dygde-lefnad
Och lockar mången mer på dig än himlen tro«
Det ringa goda, som de' arma af dig oiota
Ubr girogbetens band, är blott en tvongan aak»
At man om vännen din skall mildbeta tanckar alota^
Der dock for klen förlast, han bar atort palta?fik.
Bar' han det åter må af andras goda ersättlas
En bastig gåf?a giör en långsam ånger där*
Och den* dig modlöst fådt,^ fortär dig nti läåtia,
Då barnen eg förstå bar do var fadren kiär«
Do är en fond och grand till mångas apiijt oeb trälor,
Do söndrar vän från vän, kan akillia aänga åtb.
Da aårar djupt och svårt faa( du är alög ocb aläters
Och aean du löije giort, aå giör da aorg ocb. gråt
Den endast äger dig, ocb oförtient får äbra»
Ar dock ett vrak som förr i bvart förståndigt rinn',
Ocb får, seen han eij har mer offra, äntltg lära:
At gäll eij är god grand på lyckan, aom är trten.
Hvarroot en skicklig man i dygd oeb lärdom grondad.
Går fast ocb säker väg, fast än med trötta iät)
Ocb blir i vittra värck till nyttig tianst åstaodad,
Ubr diupet dragen opp förutan gyldne nät*
Ja, stundom seer man ock den ingen penning ärfval
6å beders-trappan opp; och det är mer beröm «
Än utan möda ha med dig sin äbra värfvat,
Do arbeta bindrand' väg, men lättiana drifvand' atröm.
Do är, som glöder krig, och lockar dem del drtfvftf
At löpa till din klangs som till Sireners lind* *
Den dig bar, tycks ha lust på hvar mans näsa klifva:
Do är de armas fahr, men girugbukars God.
Digitized by
Google
— 296 —
Do år till ttäna skapt, men öfver mången råder,
Din egen herre gior da ofta till din tril,
8å at han mer på dig an som på solen ekåder,
Ooh mår tom draken eij för ntban skatten val*
Do plågar alt för högt den dig för mycket ålskar,
Du stiåler bort hans sömn och skiåoraier bort hans dröm,
Förtar all frögd, ja in- och athvårts ro förfalskar,
Oiör at han mer om dig ån om sitt lif år öm,
Oiör, at han knapt sig tror en mihl med nöije åka
Fråa sina tunga skrijn och plåte-fylta bvalf,
Och ångslas in till dess han dem igen får råka,
Och kan i ensligbet tillbe sin gyldne kalf.
Din herres eller drängs syn, hiårna dn förvHIår,
Når do: mångfaldig är, och offta råknas skall,
Hans 6nger sölas bort, som dens i skorsten filar.
Och dens, som öser moll och går med boskap vi^ll.
Når som do giömmes måst, år du en farlig glömma,
Orsakar mången sorg, at tiufven dig eij stiåhl,
At elden dig eij tår; man kan dig sållan glömma.
Ja, måogeo achtar dig, mer ån sin dyra siål.
Och det år fasligt nog, at evigheten långa
/ £ij tånekes på hos dem, som i din kiårlek stå,
At du från himlens våg har fört och föör så många,
At du syns villia snart om alt i tiden rå.
Men Petrus har dig dock fördömt i Simons hånder,
8mn mente andans krafft för dig skull vara fahl^
Den r\ika mannen blir af evig låga brånder,
Seeo han en liten tid med dig satt i sin sahl*
O, at ditt lumpna skeen eij mer ån fem hans bröder
I fasligt mörcker fört, från herrlighetens sohl;
Iden som du bar din thron i nord, ost, våst och söder;
Så har den rijka man ån åfven dår sin^ stohL
Den dåren , som för lång sin tideräkning^ giorde.
Då han rått vål föruögd vid fulla lador satt,
Och med all vallusts smak sin siål i tankar smorde,
Måst fioaa, at han den eij ågde öfver natt
Digitized by
Google
(
— 296 —
Den 8DaIa Jadas kom for dig i siäle-spilla,
Då ban för rioga aolf försålde God en gåog;
Och då ban tanekte på förseent, at bao giort illa^
Blef tviflan alt for stor, ocb atropen alt for tråogr
Hans landsman, bvilka gall svaigt in och i sig giomd^.
Då romersk krigsmackt tog den belga staden ib.
De ocb fast många fler till döden blef?o domde,
Man mente gall skull fås i allas tarn ocb skin».
Kung Grassos trodde sig eij nånsin nog bli nmtter,
At samla gnil ibop, som Crcesos giort ocb ier;
Men ganska litet stöpt, var mer än många ralter»'
Var nog i strupen bans, begtärte aldrig mer.
Då Midas, b vars förstånd Apollo rättlig lönte,
För det han tyckte éig rått dömma om mosie,
Bad, at alt må bli gull, b vad som ban rörde, rönte,
At mat och drick snart giort af booom lijk lor rijk.
8ieI^ sanningenes mund bar talat desse orden:
Dem rijkoro ar fast svårt i bimmelrijket gå.
O död, bnr bätsk är da dem girugom på jorden.
Som. bara mull för gull i grafven med sig få.
Du penning är som alt in-nnder menskian aatter,
Men girngbet har satt dig of ver hennes OMickt,
Så ögat, bierta, band och alt a dina skatter,
Fast de så trägit ba på dina boijer aokt.
Ocb likväl, huru du sjns sådna kraffter bafva.
Är du dock macktlös sielf, tåhl alt bvad tålas kao.
Ett barn kan snart i mull ocb vattnet dig begrafva,
Ocb diur(»n se dig med föracht mot gråset ao.
Fisk, fogel rata dig, eij hundar för dig fruchta;
Du må^te föllia med dit hvar dig lägga vill:
£n tiggare, en träl, som måst sig låta tockta,
Du offis^ Ijda måst, ocb tienstsam böra till.
Det see de eij, som ba tig vördsamt under bänder,
Dem du i frucktan för din bortgång hafver satt,
Hvars svaga svn din .glantz som solens strålar bl&nder.
Så väl om liusan dag, som i den mörcksta natt.
Digitized by
Google
- 297 -
pe fiDDA eij åotia, hor sr&rt det blir på slote,
Då dft byars Midras IteDSt en gång sko saga opp,
Nar löoen dekis skall oeb all din tieost år ote,
Då fiona ^ det först, se frockten af sitt bopp.'
Do tiåoar altså falskt, ebom do sjns trogen.
Kan eij ge herren tröst, når tröst beböfres bast;
Do rynimeri då han blir af åhr och laster mogen,
Oeb visar al du eij ar trål, men blott en giåst'
Do tiånar illa, når do tiånar den på johlen,
Som ba dig skeppobd-tals , men qvintin*viekts fBiiitånd,
Som flyga hastigt opp med Icaro mot solen.
Men når som vaxet smalls, tillbaka falla månd.
Do tiåoar iotel rått, når do f&rdfirOigt tiånar,
Och leder herren din till alt hvsd lastbart år, •
Vår do bogmodighet ett torpar*barn forlånar,
Och IJtoer efverflod bli dina våoner klår.
Do blåser bogdrd opp i klåder oeb i hfårta.
Do ympar elackt fräckt I ellies goda trå, *
At stammen måste ha af dina grenar smarta.
Och lorden sorgse dra den tyngd do gifva pUL'
Snart kan do Vljsa våg till Delil» såf-vånong,
Odk seen ibland till Ooriand och de Varma bad;
Snart kan do gi5ra en tril dryckeboltars konong,
Och sedan nåsan hans beslå med kopparblad.
Snart leder do en opp på åhrans håla trappa,
Dår ea snart slinter ned, som eij har faster fo£
Snart vicklar do en in oti en svarter kappa,
PasI ån han aldrig ån tåockt på sin synda-bot
Sidst gior du ängsligt mod vid dinas döde^dagar,
Då timmen nalkas fram at skillias dig ifrå,
Do åst dock lika glad fast han sig högt beklagar;
Do blir snart åter seen en annars korta lån;
Dock qvåtKer db hans bröst, en matk hans samvet' blifver,
£^ glåntser mer som fdrr, men bår en faslig dråckt,
öeh for hans snåla syn en sådan dom opskrifver:
Gtk no till helfvetet, dår finner do din slåokt;
Digitized by
Google
Sa slater sig ditt val, så endaa dina frogderi
Så får dio dräog sin löa, som li«ol dig dag oohi oatt|
Så nederslår du den förr rar af dig ofAögder^
Ocb kastar i föraoht den do i äbra satt
I medlertid så sjns da djgden nederqvfifya,
Oefa trycka dem, som God ock beone hålla af^
Men engåog skal ditt stofft vid aidsta elden båf?«»
Ocb i sitt första noll ocb inte få sia graf*
Jag barmas tj med fog at do så mjeket galler.
Do lompna blaocka skarn, at do så o6dig ar^
At do mångt redligt blod bak om poodnagelo stålkft
Ocb förer oforlient den fram^ aooi do ås( nar..
Tvy detta ditt maner oob dem deC sattet braka , .
Till nästans forfordel mol Gods oeb djgdans hg.
Som ösa lastbar! ot oob snålt oti sig sloka.
Som nappa gkipaode på detta gyldoa drag; .
Jag barroas oeb bar sorg, at do skall bindra fodaii
För mångt Gode barn, som båren abrlig^Nrandel föör,
Som i sin bela tid eij sparer flit ocb mödan | .
Som lefver lik en slaf ocb lik eo tiggar' dör, •
Som blotta jorden ha till ^dd, ocb loCt 111 tåcke.
En steen till örnegått, roåp färre ån en band,
För verldeos afskrap bålli, bvars valde btmleti alaekttt.
Hvars vråogbet oeb förtryck dem kmoar iogeo Uond,
Utbaf bvars tvång ocb sv^k de bli af mattbet etagai
Bli tvoogna af sin nöd at gripa oråd an*
barm, at pennings brist skall kunna sådant Jaga,
At mången dyrkiöpi aiil blir Sataoa elde4>rsiio|
A t det som God oss ger på jord, obr siö oob vider^
^ Skal Dtan dig ey fås, at alt för dig är fablt.
Så bvadsom anda fådt, som bvad oliQigt gläder;
Ja, at en mennififkia skall dermed kli betalt.
Jag barmas, at do bar ditt bemvlst bos é$ eoåla»
Som aldrig samla nog, at do så spataaml går
1 deras goda band, som e^ ditt fängsel .tåta.
Som ebristlig mildbet ba, oeb gå i dygdeoa apar.
Digitized by
Google
— 499 —
Jag taneker 4>fika pa bor éu eo meoakia praasar,
Da man vid arlMto flit eij mäter dig till lön,
Di dyrlial, nöd oeb krig sitt svärd mot tråogda bvaaser^
Och bos de måektige eij biel per olgon bAn.
Jag tapcker pi ned barm, at redligt folck ocb briogas,
I brist af dig, tiil brist af nödtorft och credit;
At de till lida nöd vid saknad din, sko tvingas,
Som ioke baft pi dig som till en afgod lijt
Alen doek, bvi barioas jag, b vad bielper harm ocb ifverF
Deraf lår ingeo tröst, men mer förtviflans rid,'
Eo rätt-siat mer dermed eo ood-siots vrede drifver,
Al fara. fort oti dess hårdhet otao oäd.
Jag byter ttooet om; jag leer ätb alt i hopa,
Aik pftDoiogeo och dem, som binda sig derved.
Som beeaoa af det de bär bijt förmycket ropa,
Som girogt föda goU obr deras biertaos qved.
Jag ma vH .lee ath dem, som ganska mödsamt åjka*
Eij bafva nattero, fÖr snåla tanckar skull;
Som litet äta, till at blifva mycket rljka,
Ocb när de siokoa, dock eij kanoa äta golL
Det är rätt lögKgt see, bor mäageo girog toker
Går bäldre alarvng än hao mioskar det bao ökt;
Uti baos feta bas man magra soppor koker,
Och det ha lattige i syonerbet försökt
Det syoea löyo värdt oär deo, som äger mera
Äci hao kan äta opp, vill kiöpa alt bao sijrw
Hvad eij behölii snart sk iäms, förfars, knapt tåbis baodtera,
Som inom liten tid för bälffien bortsaldt blir.
Jag må val lee åth dem, som all sio lifstid saoilay
Oeb måst dock otao alt om sider oakae dö^ :
Som sedan snijkbet dem i oogdomeo giort gamla.
Måst blifva ormars mat ocb egne nuitkars frö. .
Mao må ock lee ålh dem, som högsta krafil anväoda
1 byi^ings praokt ocb iäs på margebanda sätl,
Ocb måste förr sitt Hf än dåsa follbordan äada^^
Eij veta hvem där i, seeo får den största rätt.
Digitized by
Google
— 300 -•
Få ä, som aeeo fa tack för del de lemoat ba^ra:
DeD gråter gieroa minst, som fir dét största årf;
Ocb minnet för dem plår man med dem snart ^begrafva.
Snart låsses fången seen till andras nöijes tarf.
$å geck en girng, som knapt hemma mat fdrt&rde,
Fast han^ hos andra var så glopen som en hitnd|
Han had* en son, som eij nå*n kånst ell seder lärde,
Ty fadrens knapphet det tillstadde ingaltmd.
Då han låg lijk, bod son hem till sig cammerater,
Och satt allt fadrens sölf omkring hans hofnid-giårdy
Och sad:' Dar ligger han den oxen na hel flatér,
Sij, b vad för talg han bad\ han var sin död v£f värd*
Det seer ock lögligt nt, at mången af sitt god^,
Sielf gtör sig mycket ondt, podagre, vätto-aoiOf,
En fast obotlig kropp, ondt, som de eij förmoda^
Äf de förtrycktas snck ocfi afvonds-mionets boC
pet ar ock löije vårdi, når en som åger pangar
Få ranta eller dålt, men vill cacbera sig,
På det han må bli fri, nndsättia den, som tränger^
Stängs från sitt eapital af våda eller krig*
Jag tror Democritos lär bra sig ha förlnstat
I dessa tanckar, då han ansåg vårldseas lopp^
Och skiönt Heraclitns deröfver skull ha pustat,
Så tror jsg dock sKk sorg eij skadal bar bans kropp.
Man kan eij gråta just, då den en gång far illa,
Som aldrig än giort val än endast åtb sig siälf.
Då' bans hopskrapta gods eij långe ligger stilla,
Meo flyter andra till, som tarfva denne älf. •
Ordspråcket sannas måst: At grymmer giåma ninter
Hvad niugger spar ihop. Det sker ock mången gång.
Jag säger intet mer, men harm och loije sluter.
Vill dock för penningen upstämma än en sångo
Dig, som omistlig är, tör jag eij stadigt lasta,
At du etj aldels flyr, ocb blir mig stads fördåld;
Jag vill till ditt beröm mig åter derföt^ baståt
Do äger ingeit last, men den il2g itar i vMd. *
Digitized by
Google
Da aget Illa af dem illa dig baadtera,
80B1 icke veta ralt dig skiöta ined maner,
Som b vad de haatigt fådt 00b hastigt depensera,
Som r^edom kior opp, men fattigdom kior ner*
Det folck, som giora dig etraxt vid din ankomst vingar, .
Som modet ta i ack t ocb ba f ra • Lusta kiar,
Hvars syn do år for blaack, för giällt för öhrat klingar,
Som tibla eij din tyngd, men bäldre i^aset bar.
Da ages illa af den dig för birdt insperrar,
Som anna dig eij lofft, at da får se dig kring*
Hos allebaoda folek, bos störr' ocb smärre herrar,
Som fillia giöra dig till en osjalig ting.
Da äges illa af den leda fokke*bopeo,
Som ma« för sn&lhet väl kan lijkna jäst vid svijn ,
Som vräka stg i allt och gräfva i den gropen,
Dar andra creator ba sky at komma in.
Det fn^ck som förn de dö, til intet nyttigt duga: .
Ett får ger likväl oll, giäss, foglar daon ocb ftfir,
Höns ägg 00b kohna miölck; men svinen skall. man trugar,
Om man från trynet skall få bort tbet orent år.
Så svårt är ock at af en snåler något vänta,
Fast än det vore eij stort mer än skarnet värdt.
Ty b vad han eij ger at, som capital på ranta,
Det får väl ligga qvar; så mycket harbaa lärdt.
Det sannade då en bäst och svijn om rangen trätte,'
Hvarvid förståndet eij för svijoet biote till,
Ty hästen sig fast högt af förmån sin förmätte, >
Men svinet fandt ey skiäl för sig som voro giU«
Ty bad det sig till bielp den slage röda mickel, . /
Han ville veta först bvad som bao skalle £å.
Om han liig toge på et bielpa sådan kryckel; t
Men aoåia svijnet vill eij våga ens derpå
Det på des tryoe satt, som det eij sielf kand niata,
Gaf bäldre hedern bort, så vant högmodigbet <
Uppå en smale?gråt; ocb slikt kan man ock släta
Om gtraga äano» Hvem är, som .det eij vet?
Digitized by
^Google
— 302 —
Men det rår da eij för, o penniag, atan lider
Formycket ataf dedi« söm dig lill galgao dönity
Jag Qonar dig eij ondt, ditt varde eij bestrider,
Jag vill fast giema se din höga ålders liogd.
O, at jag ägde dig, da deise tiders prydna,
Ebvad fa^on da bfir, da vän ocb åends vin,
Do skalle sti i min, men jag etj i din Ijdna^
Jag skull dig lära det eij alla konoa an.
Da skalle icke f& onyttigt slössamt rånna ,
Men mögel skalle oek eij skiamma bort dkt skeen;
Jag skalle lära dig de fattiga ocb kiänifa,
At da, så bög do äst, bör vara dock
Jag skall dock hålla dig i eti tillbörligt värde ,
Förvara dig från stot, det masta jag förmår,
Ocb gifva skatt deraf , som Herren siålf det Ifirdo^
Åtb den bvars beläte oob öfverskrift dår slår.
Och som do är en ting, som Ood oeh kong oeb lycika^
Mig låter falla till, så skalle tacksamhet.
Vid eparsambetens brak i minnet sigialrycka
Till både vällosts ocb till girugbéts fÖrtrsU
Jag skolle väckta mig for bvad mig kOfide reta
Från rätta broket af eo sådan nödig ting.
Och rätta vägen till det goda rycktet leta,
8ott är vår effterverld» dyrbara täncke^riiig.
«
Ty kom t o vackra mynt, kom ock i herdars bydda,
De bee dig till stn giäst, var er) så långsam flier,
Lät ock ett Hnga tak dig från oväder sltydda,
Db lär ey fängslas då, uär do dig dit beger.
Man lär eij stänga dig i kalla hvalf at frysa,
Do Ur ha varmt som de, få vandra hit Mb d^,
I slacktar-bas och fler\ som födans vahror hysa.
Hos pant»- och kräQe-folek, som Mm åkHHM eaaiflijt.
De äre många, som beböfva dig rätt my eke
I denna svåra tid vid deras elfinds^dk;
Det tryter no båd' kfött och bröd ocb annat stycke.
Sko, strompor, råok ocb vfisl, linkläder, bati oeh* brok,
Digitized by
Google
— 308 —
Halat dem, •om hotliåld ha, for hotnim fordra* bjra,
För baro och bastm kl£r, for legofolekel löo;
Och de som sållia alt, de å på all tiog djra,
Do ael ock sielfTcr djr bos bvarje sUad och kiön.
Kom D&r det bofves bast, ty seen 2r do eij anoa
Än ofrerflödlgbet och iotet, di mao dör,
Kom, förrn maa hin ditt lof i lasten nödgas stanna.
Och lörm ma» ger dig namn, som ingen gieroa bör.
Som börjar sig pi L och på en ort sig stöder^
Dar STi|o o«b flngor trifs och tornedyflar bo;
Om do eij kommer snart så blir do sielf en döder .
Hoa dem, bvars nöije do å nyo giör at gro.
Man lårer etilest see, på det och mer dess anda,
Man t6r då blekna bort, som roos af hettans ttång.
Och lemoa myck«n ro och sällskap med de kiaada;
Då Ur vår korte tid tist blifva gapska lång.
Den herren Jippetit lår fåfiogt nog få vfinte
På fra Delicatesse. O, strömming stå do bij.
Vår ström bar dricka till, det lår bli magens rånta^
Fi me hor' då vill gå; då lår man feter bli. :
Ja tiden seer så ot densffiter man sig rattar,
De» litet bkr tags från, den mycket har, får mer.
Val den som af Ouils ord sig i sitt trångmål mattar,
Och verldeos ågor eij med snåla ögon seer.
Val den» lijk Salomon, om klokhet endast beder,
Han kan bii r^k; meo den, sig blott om rijkdom bryr.
Blir snarar' tokog; ty förmycket honom leder
Till dårskap, lijk som vijn giör elephanten ybn
No hvad skall jag tiU slöt ehr tala till I rijka?
Jag tror: I aren jo af tvånne^nda art,
I åren alla eij. bvarann till smnet lijka;
Af fromma hoppas jag, min skrift bijfaUes snart;
Hålst jag jsiy ehr, godt fbldc, »ed svåra ordeo menar;
I^ eder rijkdom år af ann beskaffenhet, ^
An där som giroghet otridgar sina grenar;
I ebrt väifågne gods ock väl at skiöte vet,
Digitized by
Google
~ 304 —
I veteo , at det ebr af bimlen ar tillflatit
I ett välsigcmt mått, på loAigt vijs ocb satt; )
Ocb derför blir det ock af ebr eij easamt oiotit,
Ebr arma nåsta bar ock deri deel och ratt
I åter däremot, som å af snåla slaget,
Förlåt om jag ebr siäl till Trede retar oppi
Mio fortsatts år det eij, jag baf?er eij det laget,
Eo tagen ondska gior ock ondt eaa egen kiH^p.
Jag beer, I lemaen mig eij alt for vidrigt öga,
Ty då så roijen I ebr sJelfva, hrem I a.
Ebo I vara må, antingen låg ell boga,
Lät baldre ondskan sig i mildbets klider kl%
Förlåt mig gyldne folck, at bar en liten gåfvia
Utaf en fattig band läggs för ^r rijka fot; .
I plä ja ba den seed, fast tacksambet sees såfva,
At litet, rätt så snart, som mycket ta emot
Det är man ett papper, men ingen banco-sedely
Det angår likväl det, som är ehr ganska kiäfft$
Jag tror I ba. bebag till blotta namnet medel.
Fast denne svurne brQr ebrt tycke trolöst snärt-
Han, som sitt välde for ibland ebr snåla rijka;
Ebr mnodskiäock ocb ebr kock, då I näns: lefvA väl,
Den blinda ledesman, som. I så effterfijka,.
Den döda afgnd, som ebrt lefvand' yärta sU&L
Jag bar aå någorleds dess egenskap beskrifviftt
Och målat dess portrait, som ringa band försålt,
Tror dock, ebrt sinne lär den det sig ondergifvit
Väl' kiänna, fast ban eij fnllkoi^ig likbet lådU.
Lät denne måltlning bli ebr Mammoos bnf vad-pryda»,
Hans bonings öfverskrifft, ebr tanckait spege(rglas.
Ebr eld då I appå bans altar ofirm Jydna,
Ebr balsam 4 då I gå ner tiU ebrt döda as^
Ocb om I med ebrt goll den gyMne. sobli £ Ijjjka:^ ^
Så kast som bon ebr strål tili magm växleo liéd.
Det giör ebr i ebr graf af åbrrijkt ryckte r^fcai
Ocb en välsignad skiörd ebr barnom led fråa lad.
Digitized by
Google
— SOS —
I fattige, sotn sielf ebf fattigdom ba vållit,
Betåock al edert bröst år sårt af egH svärd;
OiB I, b vad I ba agt, i spare*bössaD biiMit,
6å ba I varit stads mer lof äo laMer V&rd.
Jag vill ebrt biertas s&r dock icke bar oprtfvai
Tj jag eij plåster åtb ebr samvets bölder bar,
Tor banda: ångern lår ebr båsta rådet gifva»
At åter komma till det I tillfdme var.
Men I, som otan ebrt forvållande erfarit,
At anten sverd ocb eld ell vatn ebr armod giort,
Eli ock at Ijckan stads ebr stora fiend varit,
Som ebr förföigt ocb. tryckt i b varje tijd oeh ort.
Om jag så både råd, som vilfian ville, gierna
Så skalle ebr min band snart giöra mjoken frögd,
De armas da^e-sobl ocb kiära aflfton-stierna,
Penningen, skulle snart ebr giöra glad' ocb nogd.
Meo lyckan bar m% på dess bial ån neders lennat,
De gyldne äpplen å mig alt for bogt i trå,
Det rijkedomens barn år eij min skiötsel imnat,
Det somnar aldrabålst nppå de feta koa.
Den giåsten bar den art, ban sållao bos mig kommer,
Ocb far rått snart sin kos, f5rro man bans syn vSI seer^
Lijk gråset slåttertid, ocb sömmarna fagra blommar
Strax magen beta vill, ban sig resfardig teer.
Men dår ban bar sitt bem ocb sammelplafzer åger,
Dit går ban bopétals, bar lust i tablnjk flock
Hos sina många bror, dår slår ban vinter-låger
Oeb flyr från fattig man som bijaa ubr en stock.
Om bonom ocb bans sed ocb bvad ban kan uträtta.
Har jag formerat ebr en gåfva af papper*
Jag önskar at den må ebr svårbet konaa lätta.
Om ioke lätta, dock eij mer betonga elrr.
Ebr svårbet lätta, som med Atlas I måst bära,
Den dock består utaf alsintet, intet ba;
Det, som dock kött af been ocb lif ubr kropp kan tära,
Det intet, som dock svårt som skeppund är at dra.
XVI: 20.
Digitized by
Google
Den kiåra penning bas gwt mMga nog till korta*
Här ir desa bild, gior det, hvad som I vitt igia.
Vet dock, når, ak«gg«ft ayiia, ar kropp^ea eij liagt bortiar
Ho vf^jrar flian tillfreda, han bUr val inohv van.
Ho vet, bao: lar en tid tMI bjtlffe godbet vinoaa,.
Sea« bani en tid bos de«i, aom 6iUt ba, raaat at;
Han tor, at ta frisk liifft boa ebiv eo gaag oek. tomm^ \
Seen ban blitt qviti arrfsti vid deraa lefoada.s^it
En gammal katak bar loat at bära |^iaiui« smäUar,
A.C lafften ataC xxmt, kao^ naaa ecb blifv^ mätt; .
Låtta i ebr torAigbet, at J ä myckat sälla^
Upbp^ ^i^it t4Ja«wod baraf pä. lika, a&tt;
Tj hvad är atb, at I förgäfvea oayckei. aoekao,
Den r\|Jka, acbtac ded^ ei| någon Laaaroa,
Där ban i girugbet oc^b väilaat eitter draekaQ»
\^ är leni JRaapper sijk, dät är eo atoken b«ae»
Håll ebR .man till At Ond, doo» ak ka» samtligl^ iPÄada,
Hans ord de tnoslAt abr, ban bialper.aUr aU nod»
Slik rijk bart l>;ck)Ug^ left^ m<en fådt plo^^Ug äodA«
I bafft Q)y<;kligt lif «> men> få. an lj4klig dödk
Betäoi^K). ai mången, snål sielf kifveib aif «ig. I»gi^,
, Ij)tå» på^ft oiDraksrBtorm baoe^ Manwnona-^ekiefifi fikqvaft,
: Då giri|gbi9t^n bair bana aiäl lå* till sig dftagil*
At .b4^ «id Mammoiis. li\jk, ain egea k^oppi bagoaft
En, som, sin peoning-pong eijj nånsin fråni alg ladesi^
Meoi ifid eftt, aärdels värok for bpnooi. fall i aiooi,
Hof sig strax effikrÅtb «db i det samiaa. sadeA
(^faJm, dig tQg^ ta^mjgl Dol var. bana aidita bon.
En, spoTi ap, MaopnMHK fitåg eij dkaa,r m^n? aftaga,
Begynte.v ängalas,, och fandt äjadtlig på det grep^i.
At måltids tidi» tUl barni för både nMUid oebi magm
Bespara ,pat ooh drie;k m^td Ut#li,styeke 91^»
I svänska sagpn Ulla oai snåja,, som i, bariaao
För sparfvQQ åtb af acK,, o^b maaken» salt. på.gall
Spcang ältiB-atapietln o^edi, oob Qdant. oti armea;
i$å fåi; den onda än af snÅla. faonen fuji.
Digitized by
Google
rr 807 -r
Betififk foiiy, »I I ei| $Ul i sidaci fura,
BetioiQk^ at I ock ba mer, an de snåla Jul
Mar de, tom bast aln skatt i ^ta rom forvara,
Tar la^n aoart nyckeln bort, seen fi de litet ta;
Ty ith slikt foster ar slik sualer lijk en amma,
Som mist det fostra, men har intet mer deraf.
Och vid det alt tro de sig vara eij de samma,
Som Jadas förrn hans lif i Infften feck sin graf.,
I mediertid ar svårt tycks mig ehr villja svara,
At lefva och dö bort i oselhetens tiall,
Syns båttre icke till i linset kommen vara,
Eli at ebr första dag strax varit sidsta qvåll.
Men fast alt svårt seer ut, låt dock eij van-hopp råda,
Låt eij förtviflan i ehrt iure bygga boo,
Alt ondt kan stadigt I inunder föttren tråda.
Alt god t förväntas vist af nåd igenom tro.
De råtta fattige ba lof på himmel rijke,
Dår år en rijkedom, en ovårderlig skatt,
Så snart de flyttas bån, de strax helt ånglalijke
Ingå i glådiens-dag uhr sorgens mörcka natt
Dår alla trötta få en mycket liuflig lijsa,
Dår torfftige få del nti vallustens ström,
Dår de for sorge-liud få siunga gladie-vijsa,
Och glömma alt besvär som en försvunnen dröm,
Dår de för Gud få stå i skiåra bvita kläder.
Dem de ba tvättat uti Lamsens dyra blod,
Dår b var och en ubr stor bedröfvelse framtråder.
För fordom ängsligt får ett ganska lustigt mod.
Dår ingen väldig kan dem från sitt goda flytta,
Dår intet tvång ell nöd dem belgom trycka skall,
Dår herrlig arfve-lott blir de cbristtrognas nytta.
Och Cbristi våboa brud förd i dess bröllops-sabl.
Dår löper ingen kring ocb lurar till sig plåtar,
Fast plåten vore gull, dår gifs eij pengar mer.
A t få en himmelsk frögd metallen intet båtar,
Dår acbtas stoffi eij mer, dår man all glådie seer.
Digitized by
Google
— 308 —
FSrblif i medlertid, o peoning, hvar do tjcker,
Ond g«r piig v&l mio del, hans villia ir min lag;
Hvad lideo for om till, ock tiden badaorycker,
Jag tager DÖgd emot så ond eom göder ML
Digitized by
Google
TREFALDIG ORDA-STRIJD
emtllaa
SKIÖNHETEN, VÄNUGHETEN och POSTANDET
eller
KÄRLEKENS FLÄTADE SEGERKRANS.
Digitized by
Google
!/'':'■*'■; >i- ,/ !'i '.?i' '// / i ■ T- ' »•
Digitized by
Google
— Sll —
Till
det vackra, vänliga ocb fttrattiuiioa fruMttourtL:
B
'en åtrijdi mnd grymoa Mars iiMd Tipaad heod salorei^
Kan fiv« tacka kioa ey gierna viAas ted,
Fast amasooer förr en bierlaos ifver r6r«r
TU deooe lek^ ai de ey akont «n va«ker led
På deras egea kropp. O, ^pryaiiDa v&ld tmd villiay
FrimDdigt tyranni ocb satavets-les l>edrifftt
Som egeo amårta ey ell' manfolcks bön kund diillia
ICnåa faUbordan til em evig 4DioDes-skrifft.
Den stridan åter» dar «y blod, men kfäriek deks.
Där noijels fabaa sväags bland AMrilds pibl o«h' spiut,
Det våiuia fölck ey lior ell* oiåste nånaia fel^s,
Så fraait vår kela verld ey aoart skall' ödas ut.
Jagb bioder denne gång til laga sådana strider,
£y til at gå i daats, ey till al giuta blod;
Ty särdels giärningar ba ock så sirdels tider,
Min bön år endast, at I ased etc gdnstigt nod
Ebrt tacka ögon-par bår t&ckes låbna litet,
Till desse pappers blad, som föllia bår oppå.
Till strid af vånnegnabb, som ån ey val år slitet;
Ty giårna villia de bär aiia trenne rå*
Tre alla af beröm, tre edra såta vänner,
Som eder giäste närmat, ocb I sielf bålt#n %iåf,
Dock mera den, som ebr med kiärleks vördnad kiädner,
För hvilka fordom ock mång kiärlig dödlid år,
Digitized by
Google
— 312 —
Förutan hvilka I ocb vist missnogde lefveo,
Fonit^ bvilka vapn I segerlöse stå.
Hvarmot med dem bvar en sig finner väl ocb trefven.
Kan biertan medb triampb i band ocb boijor slå.
De strida Jivem af dem mer kiårlek af sig foder,
Hvem största kraften bar at bringa par ocb par
Till trogen kiårlek, som dock nn syns nästan döder,
At mot den förra eld knapt gnista finnes qvar.
Då när den eoa dog, kand éj den andra lefva,
Fann ey mer någon frögd sin sorg at bota med,
M^o 'sIg ^å många ä£tt i dödsjens nfié fé^efva:^ ' '• ' ' '
Ocb var det trobets teckn, fast icke cbristlig sed.
Mo är det mer raison at kiårlek ba til pangar,
Än till det skiöna mynt, medb' skaparns egen bild;
Fast allting elliest fels, dock bogen dervid hänger^
Ocb tjf blir en så snart ey från den andra skild,
At icke kiärlek förr, som väl ey brnnnit, slocknar,
Ocb visanar bort, då ban ey bättre rötter bar,
Som nogsamt ses ocb börs i städer och i socknar.
Men o, bvar stadnar jag? Min penna vilse far. •
Det fins de siälar dock, som trogen kiärle sielf man mig förutan lastar,
DsL ^ mitt Uns ebr mer sin strålar skicka vill,
Är alt ebrt döda prål som släter alabaster.
Det som en konslner for en afgnd värckat till»
Fast skionbet ögonen sitt socker plägar skicka.
Har siälen docb sin lust min söta miölck at dricka.
FÖRSTÅNDET.
Som jag bar lijf af God, bar jag gedt dygden lifvel.
Hon alstras uti mig som pärlan i sitt skahl.
Hvad alla lärde ba i verlden talt ocb sprifvit,
Är jag eu fader til. Bland alla kungars tal
Var jag i Solomon näst Gud all vördnad värdig,
Ocb hela verlden är at tiäna mig än färdig.
Digitized by
Google
— 319^ —
SXIÖNHKTEN.
Jag ar elt luanieltkt biira, en moder Cor all prjdna,
En kiäl&a nf ali loat, ongdnmen» tulipan»
Ett Veneria altar, en afgad rijk af lydna^
Til offer tänder men mig tnaeod aialar an.
I mina klådde rom har Cupido atn vagga^
Där är h«M tommelptala^ dar adlr bana aeger flagga.
VANUGHKTSN.
Jag är en rosengre* i paradtja ataiga,
Och oppå liufbefa ret i aiäkn ympat ta.
Är dn kiäriekiena bron^ begiärelaena lii8t*haga,
Är dock becgådem min , nuA* etråiar pilen dio.
Capido lider törst «. kiärlekeo miat försmiekta
Med dig, der ey mio dagg aig på ditt rinberg aträckte.
FÖRSTÅKJraT.
Den kiärlek står eyt fast, som ey hos mig aig fiater.
Han viatnm l&ngt förr än han mogen blifva kan*
Copido är ett bara:, di han hos^ mig ey giäster,
Men om jag är hans räitd, sa blir han snart ea man,
Som kan meé stadig arm de största biäkar bog».
Och dem, fört vaooftt hai^ til sina slafvar traga«
SXIÖNHXTSH.
Jag, Skiönbet, är en gramcl, ett oförlalskaul väsen,
DÅr vänlighet» fövstånd sitt smiACk seea har atbeodly
En bak, dir denne bH^iSL pa. alla blad blir läsen,
Natoven bair boa mig sitt bogsfea ändaähl sesli.
Huldhetens ädla ört kan idbe grönakas tib^r,
Då den ey rotaa får på MsmuL örtesäogac
vAnughbtbk.
Väl brakar skioafcet aMg i stället för tapper,
Hon pryder sitt gemak meä mina bromraore tahl;
Jag hennes, tohilia marek foräbr behagHgbeterj
Jag ofta glor mitt tbron i hennes marmor sahi
Dock likväl kan< jag ock akr riirga ögon titta.
På bleka kinder stå, på siaka läfpar sitta.
FÖRSTÅNDET.
I bägge måste ebr af. mig regera låta,.
Om kiärlek brio^^ skal i. band och boigor stå,
B vad hiel|)«r at, en hvar kan båda le ocb gråta,
Då man cy bruka vet rätt skildnad där oppå.
I4är både skioner hy och vänlig roine försvinner^
Blir dock den, mig bar, kiär och ährans äodmåbl bkuier.
Digitized by
Google
- 320 —
Rått så: ty då min dagg befacbtar hiertats åogar,
Behofs ej «bä|^e8 efort iiaftbiåsand våstau våbr,
MeD när min solestrål eiy lys i hiertat länger,
Blir ledert roåneskeen först nödigt vara där.
För dem, som fubla ä, är edra kraffter bara,
Min pibl kan othao dess lijk starckt i biortat fora.
VÄNLIGHETEN:
Förutan mig du väl bebag af några vinner,
Som endast utvärts prål med oöije skåda an.
Ett välgiort contrefoit och bild sitt iof ock finner;
Men lijk eom giorder mtoe orörlig icke kan
I biertat tända eld, som när en liflig spelar,
Så äfven denne krafft dig, mig foratan, feblar.'
FÖRSTÅNDET.
Då jag ev minerne oeb tungan rätt får leda.
Så giör fast litet tvång alt edert dumma skiek.
Men jag kan med maner ett hierta så bereda,
At d^ blir aldels qvaft, som af en sömne drick;
Oeb strax jag åter vil det til sin qvicknad fora.
Så kan jag med ett ord det äfven fogHgt giöra.
SKIÖNHETEN.
En fubl ey bielpas lär med alla ord oeb miner,
Hvem vil en stygg ba kiär, fast hon sig vänlig teer;
Fast bon i pråisam dräckt mer än prinsessor skiner;
Fast mcmnen kiärligt mys och jemt med ögon leer.
Där skiönbet fattas, där ock kiärlek säkert fattas,
Där jag ey med är hos, I andra litet skattas.
VANLIGHETEN.
En matk tär roser bort, mahl purpurn sönder gnager.
En rot sitt frö förtär, gräs bräns af hettan opp,
En enda feber snart skiönbet til grafven drager.
Jag står kiärlekens bröd mitt i en halfdöd kropp.
Ditt himmels lios det släcks, när matta ögon slotes:
Jag segrar, fast jag af båd' gift och pest beskintes.
FÖRSTÅNDET.
För skiönbet, som roästdels med stolthet är bemängder,
Står kiärlek svag och rädd, och törs sig ey framtee.
Stor vänlighet ock snart från kiärlek blifver stängder;
Ty öfverflöd der i, det föder vämjelse.
Då måtligheten rår och genom mig får spela.
Så kan i kiärleks-strijd ey någon seger fela.
Digitized by
Google
- 321 —
SKIÖNHETBN.
Fast 8iukdoni8 skyar gior skionb^Cens himmel moloa.
Och liufhets klådaing gar från skiöna lemmar af;
Lär likväl kiarlek i dess vanhus ev blij kuhlen.
Ty jag är stålens eld, förnuftets sömn och graf.
Hvar til behofs, at sig mitt lius med maln förvarar.
Och at jag, sohl, mig med nan skröplig fadda parar.
VÄNL16UBTEN.
En tomer skionhet är lijk brokte tulipaner.
Som h v arken lucht eir krafft på sine blader bar,
Sirener sianga ju långt bättre än som svaner,
6å bor ock mer beröm min tunga, än din fiär.
Siälarnes silkes matk v ii ofta häldre äta
Sitt löf pi skrynckod barck, än elffenbenet släla*
pdBSTÅNDET.
Hvad vänlighet för an, mig bäst til måtta kommer;
Ty jag är luchi och krafft, jag är båd* smak odi röst,
Jag är som giora kan kall vinter til en sommar,
Och mångas våbre-tijd forbyter til en höst
Jag glor bU' godt oeh ondt och lärer kiärlek veta,
At den, som göder är, måst ock så onder heta.
SKIÖNHETBN.
I klara soblar, som på anlets himlen lysa,
I skiönhets herolder ä vittnen til min mackc,
I ögon bmnnar ä, som siälens kiällvato hysa,
Kiärleken har sin eld uti ehr svala trackt
I edra skyar måst dess verkans blix lös brinaa.
En väg tU hiertat genom edra fönster finna.
VÄNLIGHETEN.
Hvad är väl stierna slik, då den ey strålar skiater?
En koger utan pihl, ett uhrvärck ntan gång;
Om jag ey mitt metall uhr kiärleks former giuter,
Kaa ey nå'n Ögne thron upväckia kiärleks tvång.
I ögon mage väl kiärlekens tyghus vara,
Men vapnen giöres lell uti min smedia rara*
FÖRSTÅNDET.
De goda uhi^eo bör man vissan tijd npdraga.
Om de skn' stadigt ha en god och saker gång:
En menskias nhrvärck jag försicbtig måst orolaga,
Om Astrild finna skål sin räkning kort ell' lång.
De strålar, ögon ge, bör' så bemängde vara,
At de nu båda frögd, nu åter båda fahra.
XVI: 21.
Digitized by
Google
— 322 -
SKIÖNHSTBK.
Kom röda pirle*round, som neglikor onidoter,
Du bågar' af rabin, som socker simmar i,
Tahl om den ahra, do af egeo rerekaii nioter;
Kiårleken vil jo sielf din porporprydna blij.
Copidos snara måst i desse rosor sitta,
Så ftumi ban någon siål vil i sin (toboa hitta.
VÄNLIGHETEN.
Min andes fuchtighet måst giora lappar sota,
Och en sinober-mund med löije sockra in,
Jag balsam lägga måst oppå éoralleo blota,
Forrn kiarlek smaka kan sin trägårds fruebt oeb vijn,
Ty då min västanvind ej genom bladen spelar,
Strax hvarje ros dess locbt och sota kiäosel felar.
FÖRSTÅNDET.
De röda läppars Safft, måst orden smaklig giora,
Som genom mig sin krafft och kiarleks verokan får,
En kyss förotan ord är doder mund at föra,
Och giör som brotit svärd i ingens bierta sår.
Men hvarje tunga, som af mig sitt tahl lärt UUnpa,
Kan stärcka blödigbet och ståltan högiliod däoipa.
SKIÖNHBTEN.
I täcka snö-berg två hielp mig min sak forfäekta.
Som ohr ebr högsta topp slår staroker flamma fram.
Bhr skiönhet är jo den, som älskare giör späekta.
I edert skiöte giörs en Mars af Venus tahm.
En sten, so«n kiarlek måst sin pilars slljpsten kalla,
En å, der miölck och blod i täcka vågor svalla.
VÄNLIGHETEN.
Om desse pustar sko kiäriekens kohl apgviatra,
Så måst' de vara först upblåste utaf mig,
Jag efter denna frocht giör många finger lyslna,
Då marmor äpleos glantz skiönt helt inhöllier sigi
En siäl at otan se til lystnad jemväl förés,
När under floret mareks, at desse vågor rores»
FÖRSTÅNDET.
Fast medfödd rörsel hos de täcka äpplen lackar
Mång Ev» kiäriig son, at giöra söm sin mor,
Så drifs dock genom mig, at sådant ophögt såoker
Blijr mer och längre kiärt, då det i trängaei bor.
När litet efter hand blir sedt af vackra saker.
Så håller det ens båg ^ch längtan längre vaker.
Digitized by
Google
— 823 —
SKI0NH£T&N.
Den iebiia pärie-iBorf den skiona balseas marmor,
Aadarnet blaooka miolck och panoana akiara sno,
Ådrar naa tarokia rara, eJflfenbena barm ock armar,
Ä 86ta luat altar, ogooeas drick och bro,
De miucka liilior vid de röda aammetz-kioder
Ä musslor, bvarinom godiooan aaten binder.
VÄNLIGHETEN. '
Så framt 4in snäcka skal kiarlekeos parU föda.
Så måst miu muods aepbyr först säden röra an.
Mm aolets himmels dagg måst henne dopptals giöda.
Behagligbeten, som dess lappar vattna kan.
Ögonens aolestråt måst lius och varma skiåocka.
Och kjssars aiålesaft sin balsam nedersaocka.
PÖESTÅNDKT.
All öfrig akapdad tack, ehuru fijn och skiöner
Den ar, kan intet bli t r&ttau vördnad satt.
Då jag oy giör mitt til, optvingar suck och böner, /
£n svart om dagen jag giör bvit, nar som blir natt.
Min kosst ir större ån den kan och bör beskrifvas,
Och vore Parb har, så bord* mig apiet gifvaa.
SEIÖNHBTBN,
Af skiönhet sig ju vist vår hela verld betiänar,
Stiernorne borga guil och himlen dess saphir^
Smaragden jorden pryr och eld rubinen låhnar,
Ch ristal och pärlor a air siöars högsta aijr.
När som nataren vii med kiärlek verldea ympa.
Måst hon sin ympqvist af min stam och grenar stympa.
VANLIGHETEN.
Med älskog måste sig all veriden vänlig ställa,
Sij, stiernors tindran är en kiärläks mine at ae.
Så äfven rosers iocfat, vattn dånet i en kiälla,
Och luftens snälla blix ett liuft aoskådande.
Den safft natoren in i sine rötter leder.
Mitt soblskeen henne af begynnelsen bereder.
FÖRSTÅNDET.
Det minsta undervärck ä skapte tings coleurer,
At hörslen och vår syu der i behag kan få.
Men det är noer, at alt sig till vår nytta förer^
Ger kiärligt varmt och kalt, kan utan grundval stå<
Förstånd i högsta grad med allmackt skaparn brukte,
Då han åth menniskior i tiden bordet duckte.
Digitized by
Google
— 324 -
SKIÖNHBTEN,
I tacka nympher, som af skionbet kallaa sita.
Som eder skiönhets gald på verldens skådplats lagt|
BekiänD favad ehr mer kan bos edra kiarstar bita.
Med b vad som I dem först i edre band ba bräckt?
Bekiänn, år det ey sant, at eder skiönhets spegel
Är eder kiårleks not ocb deras siäls insegel?
VANLIGHETEN.
I nympber, I som mer af liuft omgiäoge bringes,
Än af confect och vijn, at bålla giästbod klär;
Bekiänn igenom b vad en man i boijor t vinges,
Om icke vänligbet det råtta klenod är;
För bviiken unga åfar bad' vett och bierta gifver.
Det lijm, bvar ved behängd mankiönens frihet blifyer.
FÖRSTÅNDET.
I, mina nympber, som försport bvad jag uträttat»
Då I ba valdt ocb skuU' af andra valde bli;
Bekiänn *oin ey mitt bröd ehr kiärstars sinnen mattat.
Och mitt gevähr förmådt der's biertan sig at gi;
Hur' jag ehr vijst, at ebr mot ung och gammal skicka.
Ät ingen dera bar förty ckt den andras lycka?
SKIÖNHETEN.
Bekiänn nu bvar en fritt: Ä de älskvärde solar,
De skiöna ögon ey en kiälla af all ro,
En ort där kiärlek bar sig satt på gyllne stolar
Ocb öser ned sitt gifft til kiärstans bierte-blo?
Kort sagt: Om skionbet ehr hans kiärlek ey optvtngat.
Och öfver all hans konst sin segerfahna svingat?
VÄNLIGHETEN.
Bekiänn mitt kiära barn, om vid kiärlekens strijder,
Den liufva vänlighet sin man ey vuxen är?
Mot blotter skionbet väl en Pallas modigt bider,
Men mitt gevähr och vapn dess harnesk genoro skiär.
Min vänligt lecnd' mund ocb ögne miner klara
Det är dess vijsbets band, det är dess sinnens snara.
FÖRSTÅNDET.
Bekiänn, I Astrilds folck, bvad lof jag ebr tilskyndat,
Då kiärstans öbra mer än ögat sig förnögt?
Då de sig funnit at de hade mot sig syndat,
När de ey länge nog vid edre samtal drögt?
Då som Minerva de ebr allastädes skattat,
Ocb Paris skylt at ban en tokot dom förfottat?
Digitized by
Google
— 325 —
SKIONHETEN.
Du älskare, som bår Hygsei seger^foboa,
Den do sa mångfald af Morbooe vannit har,
Kyskhetens skiöld och horn och vapen, för Diana
Ett offer, Cjprins i hennes tempel bar.
Sta til at skionhet ar all sinnens regentiona,
äU verldens drottning och gudinnornas farstinna*
VÄNUGHETKN.
Da älskare, som seen du på oiång siukdom segrat.
Måst tilstå, kiarleken är starckar än nån död.
När du uti dig sielf såg kiärleks febern lagrat,
Bekiäno man, bura jag var fnyske til tin nod,
Så ock bor som den ört. som såren med ombinnes.
Allenast uti min frocbt-rijke trägård finnes?
FÖRSTÅNDET.
Do älskare, som har hvad skiönt och vänligt varit,
En sinnigt stådt emot til tine ålders ålir,
Och äntlig med begiär ohr damers mund erfarit,
A t kiärlek hamnar sig och skonar ey grå hår:
Stå til, at jag är den, som älskog mast förtiänar.
Och Hymen klarast lins uti hans fackla läbnar.
SKIONHETEN.
Sij, dofvor kunna ju tilhopa kiärligt stijma.
En rosenbuske ju sin ros i famnen bär.
Förälskte kunna rätt i annans famn sig lijma.
Då skiÖnhets lijkhet giör dem til hvar annan kiär.
Och som naturen sielf mig kraftigt understöder,
Hvem niå då tvifla, at jag icke kiärlek föder?
VÄNLIGHETEN.
Ett sinnes skionhet är den skiönaste skiönheten,
Den genom mitt christall, som i en spegel ses.
Likhet i skick och dygd och härkomsts enligheten,
Sig mast beflitar, at mot ynnest ynnest ges.
Idan har en kysker lust ved lijka täcka seder.
Mer än det utanverck, som fins på skiöna leder.
FÖRSTÅNDET.
Att en, som älskar skal, för kiärnan sig ju parar
Men en som blott är skiÖn, en flijner med en flep.
Det nekar jag ey til. Men jag det stnrckt försvai^ar,
At den sig parar bäst, som brukar mina grep.
Den kan i alla lag ha heder af sin maka.
Forstånd går fram, där skiönt och vänligt står tilbaka.
Digitized by
Google
— 326 —
SKIÖNHETBN.
Jag facbtar for den riost, som mina händer zyra,
För krantsar, dem min länts I Pkrygieo förtiånt;
Hälst Paris redan med sitt rijke^ cron* ocb tpijra
Det gyllne äplet har skiönhelen tilerkiant.
Hur' kan en kysker aiäl en annan dom oek fålla,
Som sig sieif utan tvång i Paris kedior ställa?
VANLIGHETEN.
Jag fäcktar för den krants af lager, som mig kroaer.
Den mig Antonius, morjanskans kämpe, gaf.
Då han ey ansåg, at Octavia var skiöner.
Men for Cleopatra bröt segersamer glaf.
Sielf Venus bar i krig måst segra med min skiäekta.
Det krig, där vän ocb vän i liufver sämja läckta.
FÖRSTÅNDET.
Jag fäcktar icke mer, ty andra för mig fäcktar,
Som lärdom, långligt prof ocb nöije nnderv^st
De, som i lust ocb båg til mig här bli upväekta»
Ska af ApoUo bli för kiärlek bäst beprijst,
Där jag bos maserna det högsta rom bekläder,
Jag jämväl jordens barn bär nedre ofta gläder.
Digitized by
Google
— 387 —
Tålamod i tids^ns ingdlan
Är all ängslans sålla fångslan;
med ndy^ erfarit
af
forjr deUa sal* herr actoarieot i kougl. cammar-oollegio
YÄlbome
herr IImL Setrg ron Brtbergens
efterlåtne enkie*fru
▼älborno
fru CkristiM Haria fon Srhanti,
som efter långlig siukdom och christelig beredelse
natten emellan den 5 ocb 6 Febr. ahc 1711 uti Stockholm saligen
•ofi.
U, tatmuod» da cbrktiias dyra smyeke,
De barnens dygd, som fadren ålskar roy<^e,
Men vid sin kiårlek doek ey ägan spar^
Da gyllne prof i Oads probore^degel
I mo^;ång8 baf de cbristnas fortgångs segol,
Val, den dig bar!
Du lår din vån sin Jesom lijk sig skicka,
At korasens kalck med nögda lappar dricka
A t ta emot b vad vérlden fasar vid,
Den, som dig har, bar mer ån Atlas kraffter,
Vid verldens malört smakar himla saffter
I ängslans tid. .
Den sålla siål, hvars kropp na bårs till grafva,
Har ock vist ågt slik adel trones safva,
DÅ sorg på sorg omvefvat hennes dar.
Sorg, snart hon hand t förstå b\*ad sorg betydde,
Sorg var som straxt dess bradeskrad beprydde
Om mor och far.
Digitized by
Google
_ 328 —
Det var eij nog at hon de tvänne sata
Föräldrar i sin oogdooi måste gråta,
Aleo miste seen och både mao och barn.
£n lioflig man, en liten vacker doter,
En sorg sig vist dinpt in i Liertat rotar.
O, dödsens gam*
Sorg har bon måst på annat sått nog bära
Och vägen så till tålamodet tära
Igenom svår och taggag afvunds skog.
En långsam siukdom har dess kropp nog giästat,
Seen döden skilde åtb bvad kiärlek fästat,
AU tills bon do|^
Sorg utaf dem som henne trösta borde,
Som ondt af godt och sart af sötma giorde
Dock Qti alt, i last och pust förspgd.
Hon talte alt bvad vän och ovän talte,
Och himlens tröst mnt verldens ängslan valte,
Till siälens frögd.
Hvar rättsint vän kan hennes dygd ey glömma.
Men en så redlig vänskap städz berömma, ^
Hvars liofhet de med nöije hagnads ved.
Eij någon har hon sökt til at förtreta,
Men sämjans väg å alla orter leta.
En vacker sed.
Af Christo hon sitt namn i dopet vunnit.
Med Christo hon sitt kors i verlden funnit;
Som Cbristus på sitt trettij tredie åhr,
Har hon sitt lif här på sitt nedre slutit,
Men evigt lif uti det öfrenintit.
Der bon väl mår.
Där mår hon väl, bar undgått alt sitt onda,
Det onda, som dess lif här qvällia monde
Och som dess tålamod dock öf ver vant.
Nu är bon där, bon jordiskt alt bespottar
Hos Gud, bos far, bos man, bos make, dotter
Och det är sant
Digitized by
Google
— 329 —
TiU aitorei af Uålgt studm pMtiska ^iOtitii,
D»r det utkom i begjDDelten »f åhret 1708.
i. ackten icke det, att poesin ey acktas,
Och att dess adla lof af afvundztangor släcktas,
Att alt b vad däri giors, med lijten tack belönes,
Ocb att poeter no ey mebr med lager kröoes.
Men bar ebr 6åder fordt, på det ey saknas måtte
Hvad forna svenske män i denne konsten åtte.
Nu bar I siangit om den norra kungastolen,
Hvars stora äbros-skien ey mindre lys än solen.
Nu bar I fägnat ebr med dem, som lycka vunnit,
Med dem, som himlens band förnöijligt sammaabunnit;
Nu åter klage-ord anhäfftat dode-griffter,
Ocb lårckat tårar af med många trosteskriffter.
Det alt ocb mycket mebr, som eij i bast kan nämnas,
Till mästarns goda prijs ocb läsarns noije lämnas
I detta värk ibop, som rycktet vidt utsprider
Till eders namns beröm i efter- verldens tijder.
Ett värk, som Tbeon lär sin tand emot aflöpa,
Där torr och tröger fiär kan must till versar köpa,
Där ett olustigt mod kan lust till löije finna,
Ocb eder flijt ocb konst med noije sig påminna:
Lef länge, väl ocb nögd ocb lät eij härvid stabna
Ett sådant tijdfordrijf, och en så lofvärd vabna,
Men lät det nya åhr ock nya fruchter bära,
Som mebr och mera må föröka eder äbra.
önskar
t. c.
Digitized by
Google
' ••»:• ! ' .>
Digitized by
Google
DANIEL ACHRELIU8.
Digitized by
Google
' i.! 1 ,: \i )!. ..'.A i
Digitized by
Google
— 3a3 —
FÖRORD.
DANIEL ACHRELIU8 föddes 1644 i Åbo, der fa-
dern Erik AchréUuB^ fråo Åkers socken i Roslagen, rar me-
dicine professor Ojch 1 643 gift sig med biskop Ithoionou dotter
Margareta. Han disputerade pro exercitio 1669 och pro gr»-
da 1672, b varefter han promoverades till filosofie doktor.
År 1677 utnämndes han till akademie adjunkt och 1679
till eloqnentiie et poeseos professor i Åbo. Ifrån 1630 var
han gift med Anna Lundy och dog i sin kraftigaste ålder
den 23 April 1692.
Acbrelios var en vitter och lärd man och en flitig för-
fattare i flere ämnen, ehuru han for sitt mindre beräknade
skrifsätt fick uppbära åtskilliga ledsamheter. Sålunda varde
han af landshöfdingen Harald Oxe angifven, "att hafva på
trycket låtit utgå ett scriptum, hvamtinnan han, som synes,
mycket inveherar och försmädliga angriper såväl andlige
som verldslige öfverhetsståndspersouer och dem svåra be-
skyllningar samt förbrytelser tillägger; forfrågandes sig lands-
höfdingen huruledes med honom procederas skulle, på dot
han for en sådan sin djerfhetd skull med behörigt straff
och correction måtte ihågkommen blifva.'* Såsom adjunkt
i filosofiska fakulteten var han nära ett år suspenderad
för några utlåtanden, som biskop Gejselius fann smädande
mot presteståndet Sedan han i 21 disputationer otgifvit
Chntenq)latimum mundi Ubri tres^ blef han 1682 angripen af
den filosofiska fakulteten, som funnit dessa betraktelser stri-
dande mot andre filosofers meningar och ville förbjuda de-
ras spridande; men domprosten Svenooius, professor Bång
och medicine professor Tillandz funno deremot AebrelU
verk ^éj vara i någon contradiction med den Hdiga Skrift,
och att före honom baÉva gifvits märkelige mään, som l^eté
velat sitt ingemum i sådant fall förfara och sig ej aUaram
Digitized by
Google
— 334 —
scripUs ocb dogmatibus helt och hållet mancipera/* Äfven
med juristerna kom Achreiius i strid. Vid hofrättspresideo-
teo Ernst Johan Creutz begrafning den 25 Januari 1685
skref han en grafskrift, deri han yttrar: '*Då presidenten
Creutz beskyddade detta land med lag, rätt och tro, si
stod här herrligt till, men nn ty värr, sedan han sin väg
gick, hvem kan då säker bo, efter så många pressa och
utarma denna landsort, h vilket hvar och en, som har för-
stånd och vett, vittnar, så jalt skog och mark här suckar,
samt stock och sten svettas.'' Hofrättens öfrige ledamöter
funno sig bäröfver förnärmade ocb anförde klagomål hos
fljelfve konungen. Hvad resultat dessa klagomål medförde,
år obekant; men troligt är, att de iemnades otan >af«eende^
Öfver Achrelii poetiska skrifter bar Hammarsköld fällt
«n sträng dom, då han yttrar, alt "kigen lärer g^noiBlmsa
desaa stycken, utan att beklaga, att Achreiius befattat sig
ttied rimkonstea, då han for poesi synes bafva saknat alla
naturanlag. Det präktiga temat Demids dram Ttttnar om
vidsträckt lärdom och sinne för ett poems plananläggniag,
men är för öfrigt ett prosaiskt ocb tröttande rimoieri." Son*
déo säger att "de äro hvarken bättre eller sämre än de
flesta rimmares på den tideo." Med mera gmndlighet ock
rätt;visa bar Gabriel Lagvis i mna föreläsniogar öfver den
findc^svenska literatarens utveckling behandlat Achreiius:
"Från teoretisk ståndpunkt,'' yttrar han, '*kaa Hammarsköld»
omdöme vara befogad t, men den, som studerar poesiens
historia för att derur hemta något annat än bevis på rik*
tigheten af ett estetiskt system, skall sannolikt vara mera
akonsam. Ledsamt vore «m vår fattiga lileratnr skulle
aakna namnet Achreiius. Det är en kärf, obekymrad kraft,
MHB Qitalar sig i allt hvad han skrifvH. 6et är väl ej ge*
niels naturkraft, aom tjusar, och ej heller uttalar sig i hans
verksamhet någon djup, tillämpad intelligens, men han är
ea stridande själ , och redan detta är nog- att gifva honom
ett «j vanligt intresse. Under en tid, då allt niveilerades
af den mest tröttande konvenans, gör det ett godt intryck
att möta en person , som vågade göra sig till tolk lör fri*
åkare idéer, oan de oekså framträdde i en oågoriouda an*
Bprååslös formf."
Achreiias syasetsatte sig ock med naturalbistoriaka sta*
diei* oah 'utgal flere dtsputationer i zoologi, bvilka von Pay*
knti i sin afbandling ^m djurkännedimiens kittoria flh^ LUmés
Digitized by
Google
— 335 —
tid sålunda bedömt: ''Sedan han i sitt verk, som han kal*
lat ContemplaHo mundt, onderråttat sina landsmän om astro-
logernas kunskaper och planeternas lyckliga eller skadliga
inflytanden f bar han gifvit tre dispntationer öfver djurriket,
fyllde med blotta namn, utan definitioner, på djur, foglar,
insekter och maskar, samt alla fabelaktiga berättelser, han
kunnat öfverkomma, om drakar, ofantliga ormar med mera,
ofta f5renade med egna lika vackra rön, såsom att han
sett bien genereras af honung och så vidare. Ar 1683
presiderade han för en disputation De c«f»«, hvarvid en
Hval var respondens, och denna af handling innehåller djupa
undersökningar oro cete blifvit till Adam framförde att näm-
nas; bura det kunéat ske och på hvad språk djuren af
Adam oamngåfvos, jemte ransakningar om verkningarna
af hvalarnas själar och om Jonie h valfisk, men intet annat
af varde, och år åndå rått lång/'
Upsala i September 1872.
P. SansellL
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Man
Plä rosa solf och koppar^
Guld och flera dyra kroppar,
Berg och städer haa sitt
Prijs.
Stora män gemeoligt söka
Sitt beröm i verlden öka,
Den är starck och den är
Vijs!
Men det aldra-ädlast stycke,
Och det aldrafijnast smycke,
En kleen och subtiligb
HAND
Plä så mången bär föracbta,
LeII vil man nu kort betrachta
Hennes värkan i ali
Land
Tryckt i Abo af Johan Winter, kongl; booktr.
åhr 1690.
XVI: 22.
Digitized by
Google
Hög välborne herr baron
Ceiradt Falkeibei^,
gode herr« ooti gynnare,
önskas lycka och framstegh i dess studier.
Xänk hvad den herrliga Gud bar allom lijka foråhral
Eo sa kostelig Haod, den vil man kostligen ahra;
Denna år en magneet, aooi vårckar alt otbi verlden.
Härligt, bogt och stort, forstår den listige flärden,
Den som bär grönskas ibland, ja bland de olijke härar,
Som med sin dunder och blijxt sin nästa som oftast förfärar.
Konster, vijsbet och dygd uppbygger den flijtige Handen,
Stad, skepp, byar och slott; pa berg, på sjöar och landeo
Murar hon konstlig en upp, gier lag, försvarar medstyrckia
Konungars ziirliga stool, och Hetrans heliga kyrckia.
Intet i verldenne fins, som intet händerna veeta,
Intet är så fördolt, som jti eij fingrarna leeta.
Detta så tahlar iagh om ock eder i händerna gijfver,
Gladeligt tager det ann ock sy$lorne tienligen drijfver
A^dh eder flijtige Hand, ty tijden flyger och skyndar,
Men medh en vakesam arm han sigh alt stilla befryndar,
Gudelig, frommer och mild är godt at dagelig vara.
Sij så vinna I prijs och trotza klaffarens snara.
Aff
herr barons
tienst-beredvillige
D. Achrelius.
Digitized by
Google
^ 339 —
LaHS Namus.
JJbe stoora kongars loflf, dhe starcka mäDS bedriffter,
Dbe fioe antekna väl atbi dbe lärdas skriffter:
Hvad gaoaka verldens vidd dhen bär utbi sin barm,
Alt, alt arbetat baar en rätt fortokter arm.
Dy bör ocb dbenna Hand sin herre tienligt prijsa^
Ocb moot sin stoora Oudh sin tienst ocb troheet vijsa,
Som af sin allmacbts ri4b baar benne timra ^fitt
Til fingrar, ådror, roerg, til alla deelar nätt
Man kan väl säija dbet, at Handen ey böor klaga.
Som Momos fordom giordt, fast bon baar ingen maga.
Lell fins här bättre blodb än i dhen stinna buuk,
När biessan bar förstånd är Handen sällan siuk.
Men då, som bända kan, at i dhen vackra bierna,
Fins mycket ringa salt, då a bon glad b så gierna,
At hon ey yfvas må medb sina fijna been,
När karlen är ett vååp, si rörs ey Handen seen.
Tbet är en alman lagh, en fogel dhen böor flyga.
En orm bland buskar små sigh tyst och stilla smyga,
Ett leijon baar sitt fält, en oxe går i beet
Uppå en liofligb ängh, at han må blifva feet.
I hafvets stoora vidd dbet leena vatnot rinner,
Hvar dagb, bvar tijd och stånd, och mycket sällan finner
Nio' roo och tienligh bampn, fast jEol intet blåas,
Doeb kan man för dhess lopp ey sättia boom ocb låås.
Ltyffi up din fijna syn til bimmelen tben klara,
Besee dbe stiernor mång, bur* dbe ä meer än snara
At vandra i sin eretz, alt lofver herren Gndb^
På bögder och i diop medb stämma, mun ocb lind.
Digitized by
Google
— 340 —
Skal då en liten Hand, allena sigb förnedra?
Ach neij, dhet tienar ev; hon må sigh litet hedra,
Fast om hon detta veet, at b vad bon fatta kan,
Dhet skattas ringa nog af qvinna och af man.
Dock år dhet foga åth; hår doö bå* man och qvinna,
En hög, en vijs, ett took dhe pla gemeoligt simma
I Charons nrtörkn dyy, hvad lianipn som dbessa få.
Så plå dben lilla Hand, rätt föga passa på.
Dbe gåå dben gambla vägb och småningom insomna,
Men Handen frisk och -qvick hon plå rått sällan domDa,
Om bon har lärdt sUi konst^ är til. förståndet klook.
Så plå bon medh förnafft snart skrtfva en lärd book.
Utaf vår beela kropp och bland dhe lemmar alla, ^
Dber af dben stoora Oudh, vil dagli' blij åkalla
Medh ödminkl tack och iof, medh härlig lust och frögd,
Är han medh Handens flijt allena bäst fornögd
Ett öga kan väl see, ett öra kan grant böra,
Två fötter kanna och dben karska kroppen röra,
Nu bijt, no åter dijt; din tunga giör godt lind,
Dock öfver alU så är din Hand en synlig godb«
En maga som år frisk ock kan all maat förtära,
Dben pUL' en Venus pilt medh största vordna åbra,
En pösigb Bacchus bror sin strupa hedra stådz.
Men Handen är eij väl medh sådant prijs til freds.
Så är och dbetta sant,, ens mun medh röst och tunga,
Kan af ett hiertans nijt sin skapare lofsiunga,
Men när dhe vijsna bort och stelna lik en iis
Uthöfver alla tr^e haar handen seen sitt prijs.
Bland auara undervärck så tala forna tijder
Om Babels muur, och seen Egyptens pyramider:
Men dben, som något veet, må Handen skatta meer,
Än bvadb alt verldens folck i desse bilder seer;
Har är itt annat värck, fast ämnen synes kleena,
Dock styrker dhem en krafiPt uthaf tben stoora seena;
Som just vedb armens längd från biernaa löpier atb,
Och binder Handen til medb Oordi staroka knUnth.
Digitized by
Google
- 341 —
Och rätt som jordens kloot naloren jmnigt apijsar
Medb TAtnetz kalla aafft, dess heeta svaf^el lijsar*
8å går den båsta bl«>db igenom ådror mång,
Just ifrån biertat sielf til Handen fort ain gång.
Dhen beela bjggningz stååt små hinnor nått bevaka.
Som tungt, lätt, bett ocb kalt; straxt kiånna« vållta, smaka:
Uth vårtes är bon vijtb och täck af purpur färg.
Invärtes alla beeo upfyJL mcdh kostligh merg.
Fem finger skodda stå medh elpben-fijna murar,
Och slijtaa > ingen ting, fast man dbeni toroli skorar,
När tijdsens tand förtär en himmelstarckan vall,
Är Handen lijka frisk , veet ev af oljkz fall.
Enär en lärkia kleen i lufftens tält stgb svingar
Då röor bon macbta fort dbe små och lätta vingar.
Så göra desse fem, dbe väfva Bnxt och snart,
Ais bvad vår ögon see i dbetta runda rart.
Utbaf dbe källor sin ocb aff dbe nätta ränner.
Som löpa t din Hand, ditt L de snarligt kiänner;
En slugb Chiromantist, at dhen om stiernors lopp
Rätt döromer, kan ej väl gie digb så säkert hopp.
Medb få ord kortli' sagdt, din Hand hon ä så sijra,
At annat, som vij här medb bogda knä högdt fijra,
Dbel är en ringa skatt emot dhen skiöna Hand,
Hvara värckan dagli* syns ved byar, städer, land.
Alt folck i verldens vidd ä om sin förmån ömma.
Af åker, grufvor, vijn, af kryddor sigb berömma.
Af salt, af mineral, af pärlor, diur, metall.
Af fisk ocb annan konst, som man värdera skal.
Men ingen ting af dhem kan något af sigb föda,
Om dbe i största hastsku* mista Handens möda.
En åker bär ey frnebt, om dhen är mycket svagb;
En örtegård ocb så baar nästan samma lagb;
Ey kryper sölf och guld up ntbur sina grafvar,
Ey blijr en pärla fijn, om man dhen intet skafvar,
Och luttrar medb all macht: Ja saltet blijr ey salt,
Om dhet ey kokas fort af vatnet, som är kalt
Digitized by
Google
- 342 —
Fisk år en liofligb spijs, en hierp är godb at åta:
Men dben, tom dbera v\\ haa\ måst Handen ej förgäta;
Hon brakar noot oob nät, sin bjsaa, asara, hund;
Dber med hon bar tia lust på siöo, i skog oob lund.
En trotter potentat mast sigb ocb stnndoip lijsa,
Medb jä^nde på fält sin roo ocb qviekbeet vljsa,
Dber fälz en olff och loo, här dödas elg ocb raå,
Ibland en bara kleen så måst man ey försmå.
Enär ep Momos pilt i fyllerij plä sputa
Sitt etter bär ocb der, då baar iagh lust at skiuta»
Oeb fägna migb der af, enär iagb roligt seer,
Hnr orren turobkr kuir och Faunus artigt Uer.
Man veet at biertat är dhen aldradiupast källa,
Dber obr bå^ konst och dygd och klokheet plä nppvälla;
Så sijlas denna miolck igenom hieman först.
Men på dhen lilla Hand så läggee bördan stä»t
At prässa en godb ost, och kierna smöret klara,
Få dbet at alt förslagh må genom luttrac vara;
För än dhe äntligh sku' af stoort lörstånd och Teet
Skärsko^as ntbaf dhem) som mycket bordt oob sedt.
Dbet vil nå* mebra til än dansa utbi skogea^
Än bvisla för den man, som går vedb tonga ploges,
Ty vil man lijtet aee, hvadb nytta Handen haflt,
Så länge verlden stådt, och än ey ähran taffiu
När Gudh sin stoora Iagh på Sinai mån gifva
Då vil hans almacbts Hand i tvenne taOor skrkFva
En Iagh för tigh och migb, för hela verldeos féick;
8i| til ett sådant värck var Handen en stoor tålck.
Rätt på ett lijka Sätt aff den sthvaJdlis skara,
I evighetens saal, dber intet qvai kan vara, •
I lijfisens ädla book alt reent beskrifvit står.
Hur b var och en han här sin dagar genomgår..
Dbet sågh alt Paulus på, enär han säkert banar
Ett sätt at kiänna Godb; sij, alla han förmanar^
At se qppå dhen Iagh, som Gudlb inskrifvit bar*
I alla menn'skiors bröst, ty dhen blijr vårl försvar.
Digitized by
Google
- 343 —
Uppå den sidtta dag, når Gudh skal verld«o döouaa,
Ssai evighetens röst allena dbem berömma,
Som ej foracbtat har, dhen pant ocb adla lott,
Som Gndh oss gifvit baar til vidit, til taal ocb matt
När Mose, Herrans man, skulF A maleck forstora
Ocb märckte at hans folck ey kunde mootstånd göra,
Då lyffte han sin Hand, anropar bielp och rådb,
Bebölt så segren strax t, ocb tacka Herrans nadb.
Skreff alt seen i en book och månde Terlden lära,
Hur nodigi år for dbem stådz evigbeten äbra,
Som rijda uthi tält; ty en välsignad arm
Haar alla tijder giordt sin fiend skam _ ocb ^luirm.
Dhen heela Helga Skrifft är skrifven medb Ouds finger,
Om någon finnes til, som hennes krafft förriuger,
Dhen är en usell man; ty dhetta är den dör.
Som öppen står för oss ocb alt folck saligt gör.
Dhen sku' dbe stoora män beskåda ocb betrachta,
Ocb medb en krafftigb arm affskrifva ocb väl acbta.
Försvara Herrans ord moot Satans gifft och list,
Moot Mahemetb ocb seen dben grymma Anti-Christ.
Dhen, som baar gåfvor fådt af Herrans stoora oåde,
At skydda Christi biord, från fabra och all yåde,
När Handen skrifver först, bvad tungan taala skall,
Då flyter språket bäst, ey Érncbtar för nå' fall.
Gudz eantael är en staol ocb beligdomens prydna,
Den här med krafftigt taal skal vinna någon lydna,
Den måste prof va sigb om alla strängar stå,
Och om han med sin tact sitt genliud vinna må.
När da är så cordar och stiger up i stoolen,
För evighetens thron, och för den stoora solen,
Aff b vilken elden lyys, uthi dben lilla sool.
Som mächtigt skijner här från poolen til sin pool.
Då haar dn en godb saak, veet vackert att bevandra
Pbea väg, som herren Gudh vil aldrig mebr förändra,
Tii saligheeteas slott, dy vinlägg digh medb flijt,
At ali bebindas väl, lust, arbet, taal och nijt.
Digitized by
Google
- 344 —
Dbet skeer, nar do medh art och rÖ8t kan roodaiera,
Och medh din högra Hand din rörelse regera,
Dhen venstra hielper til, enar som din affect
Vil vijsa synd och skam, år Ond i heel otäckt.
All rijksens must och krafft bastår i lagh och rätter.
På dbenna fasta grund man allan dagh nedsätter
En härligh politie« ty kiädian är så svagh,
Om den eij blijfver st» rekt med lydna, rätt och lagh.
Dhet ansågh Roms senat. Fördenskol dhe och söka •
Dhen stoora stadens pracht medh högsta flijt föröka,
Ja, medh en idogh Hand affskrifva dhe så for^
Lycargi, Solons lagh, som man af rychtet sport
£n liafligb iMedicin. om dhen skal något tiena
Emoot eys kranckheet här, då måste Handen läna
Sin qvickheet, arbet, flijt, sin vaksamheet €)ch roo,
På det at helsan sielf må städsse hoo% oss boo.
En orn är karsk och grym, plä foga speculera.
När dhen får fast en hind, dhen plä han straxt mart^a
Och svällia i sitt gaap, men meooiskian har tänckt
Medh vyrdoat skåda det, som Gudh oss här beskänckt.
pett är bå' lust och frogd, digh sielfver äiitli* kiäona,
En artigh section hon Jär digh konsten dbenna.
Om du vil veta just, hur hiertat svarfrat fins,
Dhet vijsa fingren små, som iagh dhen saken mins.
Dhet ur bå' l^ai och frogd medh dina fingrar plåeka
En orth bland daabl och skogh, som kan ditt sinne låcka,
Dhet fägna, hielpa fort din lefver, mielta, buuk,
Kan du tihem lämpa rätt, då är du sällan stuuk.
Dhet är bå' lust och frogd at kunna distillera
Och dhet subtiligt är behändigt separera, ^
Ifrån dhet tiocka söol, at man så vackert sijr.
Hur slagget suncket är, och ollian står så skijr.;
Om man blijr hastigt ^luk och skal sigh åderlåta,
Då pröfves en fin Hand, hvad hon kan ändtiigh båta.
Troo friit, hon giör den tienst, at du straxt hälsan får,
Och går i hast förbij alt ondt, tigh foreståp*
Digitized by
Google
— 345 —
At hedningarnas taal baodteras aff de Ttjsa,
Så bor dhet medh all Bijt dhen låtta Handen prijeä,
Som dberas röst oeb akrifft oth vidgar medh maneer,
At allés dheras flijt än lefrer, som man seer.
Dhe låra oss medb flijtb at tala, räckna, skrijfva«
Afmåta jord och land oob stoora saaker drifva.
Ja, en l>ebåndigb Hand afrijtar aiedb stoor last
Uppi en Hjten glob dben stoora verldeo jost
Enar man bygger opp eo stadfa medh slott oeb vallar
Och mästare dber til frän vijda orther kallar.
Då måste Handen först bår bana vägen Ul^
Om staden skal blij nätt bebjgder, som da riL
'När dbet är väbl bestält medb ditt förstånd oeb Händer,
Om da vil segla seen til dbe vidt liggiand länder,
Då måste först din Hand boopfatta kiöl oeb mast,
Uphissa seglet fort och sättia styret fisst
Compassen måsste oeb ditt finger rätt justera,
At da ey feela må och gå medb många fiera
Til våta dödsens sarop. Troo frijt en snälltfr Hand,
När bon foör rodret rätt, bon finner somrt sitt land.
Om konungar baa tast atbaf sin vilja reena «
Sigh sins emellan bär rätt tienligen föreena,
Då måste Handen flux t affatta dbet mandat.
Som bär til skickar sigb^ sij så är bon ey laat.
£n Martis drotte grym, som dundrar och eamperar,
Qch medh ett bielte-mod sin fiend attraperar,
Bekiänner med sin, munn hans Hand så friék oeb skön
Dben piskar karlen brafft och taar derför sin löön.
Om man skal sluta fred, så måste Handen laga,
At alt contract och taal må försten väl behaga,
At han utbaff ett ord ey reetas til förtreet.
En Hand som lärt sin konst, sij hon alt detta veet.
Alt b vad man bygger bär och åter nederrijfver.
Så rinner, til dhen fors oeb heela verket drifver,
En sådan lijten Hand, på bvilkens flygaod Ic^p
Upbygger tijdsens folek sin trelna, lycka ^ hopp.
Digitized by
Google
— 346 -
All knytniDg, tMrahm och kreot, öber medh dhe unga segla,
Model af virkerie, dbet i v&rt folck sigh spegla,
Dbet knyplar en ekiär hand. En thur, en akiön peroqe
8å flätar Hände» natt alt effter verldens bruok.
Nu ]ångb,Ba åter kort, du tiok, nu åter tunner.
Nu med en stoor fontange, nu som en limpa mnoer,
Nu blå, nu^ gokl, nu STart, nu fiiU medh eilfver håar,
Som folekel hafva vil och Handen bast forstår.
Dbet härligaste 6hl ibland ^leo tiocka loora,
Som plå heelt kåkt och braa en bonde-bierna skoora,
Alt kostdigit vijn, canari, spanskt öoh reost,
Dbtt silas, brygges, mengs med Handens åtjt oeh tieost.
Dhen stoora verldene 8(^1 sin gång i timmar deelar,
Men see en lijten Hand ey uthi konsten feelar,
Hon smijder några falul, en kiadia tamli lång.
Ett rått behändigt vårok, som barmar solens gång.
En linf och skion music af alla iostmmeoter
Upvåcker hiertans frögd boos dhen, som är intenter,
At Amphion sin tact så rör och harpan alar,
SiJ dbeöiie vissa konst på Handens visheet står.
Hvero kan i denna flyoht dbet aldraädlast stycke
Förgäta, aom lell är dbet härligaste smyoke,
I dhe»D6 ver Iden bär en reen typograpble,
Dbess makan kan dp knafft medh dijna ögon sij.
Ett liodh kan horas långt och åskan, när dbet dondrar,
Och då en fabrligb bomb sin fiend hastigt plundrar,
Dhe braa ka tembli braa; men sij, här är en ting,
Som utbi atorsta hast h5rs beela verlden kring.
Bå' kunglige mandar och alla lärda böcker,
Uplägga Handens flijt och så sin äbra öker.
Hon deelar alt straxt utb til en och annan orl,
Til öster, vesteri söbr och nordens kalla portb.
Krut är ett sådant ting, som man kan inthet misla,
För rijket är en skam^ når dhetta stofft plä brista,
Sattpeiter, avi^vel kobl beblandar nätt din Hand,
Försvarar seen medh ^ijt all beder i all land.
Digitized by
Google
- 347 —
Een flicka i hvars syn naturen haar afrijta
£n liufligh Venas bild, en hals si hvijt som krijta,
Medb annan fagringz pråål hon skattas foga seen,
Om icke hennes Hand är reen son) elphenben.
Na fort, ehoo da är, iagh beder digh si gierna:
Skiöt väl din lilla Hand, som är en trogen tärna,
Var intet alt for snar, giör digh ey sielfver vijs,
Forachta ingen ting, si haar da loff och prijs.
Dhet finnes mingen fil, som Handen plä missbruka.
Til mutor och falsk vicht; Oadh ni' en sidan kroka.
Til slagzmily perlament är roingen mechta snar.
Och si' uthi sitt råas en fahrlig enda taar.
Oudz ähra vidga uth, var trogen moth din konung,
Si haar tu din respect och stadig varand' boning.
Hielp och din nästa seen, om han är värd beröm,
Om dhen, som är heel falsk, var aldrigh nintijd öm.
Var intbet som en part dhe sina högdt uplyfTta,
Och medh en ilslugh Hand til detta miblet syffta.
Emot sin villia reen, den kalla för en kaar.
Som foga har förstind och intet frestat haar,
Som aldrigh uthi fält har vijst sigh kunna speela.
Bland jeru och krut och lodh el* andra gifvor deela.
Hvad är en politi, han föga sig eir veeth,
Men kraffsa med sin Hand uthi en soppa feet
Rätt som iEsopi tupp, den för en pärla väljer
Sigh heller lijtet gryn, och si sigh sielfvan qvällier,
Medh stoor inbil Iningz soot. Dhet tienar intet väl
At yfvas, när man haar si lijtet veet och skääl.
Doch lät en listigh Hand här skrifva, bladra, tala,
Thet kommer och dhen tijdh, hon sättes pi dhet hala,
Enär hon fir sin löhn. Jagh säger: giöm min ord.
Di haar du gunst boos Gudh och fridh pi denna jord.
T a n t u m.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Den dCora mooarkens öfver ifigypteo
konung Pharaos
namnkannig<e rådsherres, patrinrcbens
JOSEPHS POLITIE,
i korta verser beskrifven
af
•aiiel Achrell*.
Pa I6f och orier ninå må man eij verser tkriffa,
Dem larer mask och kiöld, ja Tädren pläg^ rijf^a
Ett sådant slepprigt ting. Om dn hår skrifra fill
Så ta* Tarachtigt bladh och lågg forståndet till.
Tryekt i Åbo af Johan Win ter, kongL boktryckare,
åhr 1692.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
— 351 —
D«n bögvällborne herre
herr Ctrol Casftr Wrede
grefvt till Ösuaå etc.,
allae deras ganttige pAtron, aom Qadz obrny imyesteteot och rijketz
trefnadt, jempte bokelfge koMters lortgaog firåiqJA och befordrs,
deidkenis desae fkk rader.
£y
Dedicatoria.
beböfver iagb förfScbta,
Ej vidlöfftigt migb obrsäebta,
A t iagb no Ba dristig år,
Tj man dgooftkijnligt Jårer
See bar dygden näbrer, åbrer
Den, all dygd sielf bafver kiar.
Dygden år eri vattakålla
Ocb plå måst b var stånd upvålla
Utbvr Ifirdoms ådran feen,
Seen sin nytta vijda såndet*
Til alt folck i verldeos lånder,
Gynnar såledz bvar och en.
Hvar öcb ed, ÉKitn äf rent siAne
Älskar Oadb, sigh föör til minne
At vid denna polen klar,
Stå ocb stanna alla tanckar,
Ocb det ar det fasta anckar,
Som boos dygd sit naste baar.
Den bar smaken af OodÉ sinne,
Den bår dygden I sitt minne,
Den år vist éti tienlfg man,
H vilken kungars rådir ötb vandel.
Staders tarf ocb foldrets bakdel
Fordra som en saker band*
Gott exempel kan ocb röra.
Ja, en vål till sinnes fora,
Harn man bår vandra skal,
Digitized by
Google
- 352 -
At man eij sigh företager
Ded, scim man til är for 8vager«
Då är man så frij for fall.
Ett bland andi-a kan iågh vijsa,
Den all verlden veet beprijsa:
Stora Josepb, Jacobs sohn.
Oad han vil ey sielfver glömma
Denna stora man berömma,
Som en spegel och förmohn.
För de alla, som väbl tiena
Ocb sitt fosterland städ« läna
Starcka rådh och ebrbiurt modh,
A t bestyra höga saker.
Til den ända alt bevaker,
Stadigt våga lijf ocb biodh.
Hora Joseph hafver kämpa,
Håra han har nederdämpa
All^tn odygd, sorg och vee,
Sedan för sin troo ocb seder
Är apstigen til stoor beder.
Låta dessa bladen see,
Hvilka iagb nu öfversånder
Och tbem gifyer den i bänder.
Som vår Joseph skattar högt,
Och hans ädla vettskap^ gåfror
Vördar mehr än världens båfvor
Växer til och blyr föröckt.
Josephs lärdom , Josephs mijner
Än.bvar dagh boos alla skijoer,
Som rätt föUja Josephs blygd.
Herrans höga ypnest, stoora
Kungars nåde oy förlora
Dbem, som åtska tro och dygd.
Eders hög-greflige excellences
ödminke tienare
Daniel Acbrelioc
Digitized by
Google
- a.53 —
Til den gode och benigne läearen.
&
dbetta skrifvit ar om Josephs dygder Btoora
Ocb baru denna man har tient otbi sin tijd,
Sin Gudh, sin Pbarao ocb aldrigb docb forloora
Sin beder, äbra, troo fast lyckan var oblijd.
Acb, vist var hon oblijd atbi de första dagar.
Enär hon växte app, då fächta bon rätt svårt
Moot afvand, ondska, list; men Ondb, som alt väbl lagar,
Han lindrar detta ook, som var så toogt och bårdt.
Des vandel måblas här vår ungdom til en spegel,
At älska kyskheet reen, godbfracbtigheet ocb troo.
Dben som i all sin tijdb upbissitr dessa seegel,
Dben lärer roedh beröm väbl hinna til sin roo.
Na som man detta värck har redeligen fatta.
Så vil iagh hoppas dbet, at ocb b var dygdigb man
Han må mit sinne mebr än sielfva orden skatta.
En annan giör sin flijt, iagh giör ocb b vad iagh kan.
Jagh låter örnen bögt moot soblens änne flyga,
En häger af sin art han prof var storm och lungt.
En drake, mask ocb orm plä in i jorden smyga.
Säll den, som finner på dben rätta medelponct.
XVI: 23.
Digitized by
Google
— 854 —
Til den omilde domaren.
åen bår sia frucht, hon sargar, boa fortryter,
Hon pli medb största flijt mast tadla på dbet värck,
Som ban ey stort forstår/ bon brummar, fraser, ryter,
Af talet kännes snart den fleep, du detta marek.
En took Til ha beröm boos alla dhess gelijker
Som medb ett liaåigt snack sigb altijdb håller fabl;
Den ena paddi^n år i alt den andra lijker:
Stoor man och lijte vett bår i ett slipprigt skaal.
Dbet må val beeta skaal, ett fnas ell' något mehra,
£n godb blijr styrd aff Oudb, en arger bar sia art
Hans önska, vrångbeet, barm, plå man lieel slått verdera,
Ty denna asla svamp försvinner mechta snart.
Sågb docb, o Momos ki&r, hvad plå digh dber til drifva,
Stådz lasta mina ord, dem vråogia bijt .och dijt?
Om da bad något vett, så borde tfgb först skrifva,
Setm sku do skattas bogt och vördas medb stoor flijth.
Men effter da ey kan det komma så til våg^.
Ty år det båsta greep do styrer vål din man.
Stijg aldrig på den vicbt, der du plå intet våga.
Ett qvintin, scrnpel, lodb år mindre ån ett pund.
Digitized by
Google
^ 3Ö5 —
Jo8e|rii«6 fiolitieas reginst
Uij, 8oIen skijn så kUr på hogdecifi vyda fotte,
Ocb Mo\ är behl tyst otbi eiU brusand naste,
Ty böbr mifb och min tijdh hår lijte ansa grant,
Oob tablå det, som är bå* välment, rent och sant.
t)et är ett ebrbart varck at skrifva vadb man täneker,
Reen sanning har den krafft eij froektar för dhe raocker.
Som lögnen spinna plä och daglig Tijsar fram^
Des ändalyckt ocb löhn är idel spott och skam.
Gndz allrafijsast rådb så see vij boos dhe männer,
Dbem verltiens heela vidd för deras vijssdocn käniier,
I salighetens book alt väll afrijtat står>
B vad löhn, aom var och en för dygd och odygd får.
Sij, denoa booken lär hvad som är vandra vahrli
I tijdena korta längd, na underlig, na fabrli,
Dy är det bästa rådb at sökia rådb af dben
Som näst den stoora Gudb blijr en god ledesven.
En Joseph, Jacobs son, den bästa som i verlden,
Näst Moses, Herrans man, eij skiötte stoort om flerden,
Se|ani list och puss, Achitophel^ ditt rådb
Eij ivango menskian 4å at köpa verldens nådh.
O, nådb, föruthan nådb, o nådh, när mynte fölljer,
Det tieuar många bäst och såledz öfverhöllier
All dårskapz lust och roo, ty den, som föga veet
Hvad Gad är, lagh <»ch troo, den går då stinn och feet.
Gå fritt beel pöössig, gcoot, man seer dbet mehr än giärna',
Ty mom en. sådan «dd vill iagh rätt inthet spieroa.
Som ä aå svag och veek, så miserabel noog,
Ea Jaa^pfa seer iagh bär gå på en annan boog*
Digitized by
Google
. — 356 —
En Joseph af forstånd, stoort vett och &delt sinne,
Af högsta vijsdom, krafft, rent modh och kostli minne
• ' Utbi en kropp så karsk dbe sammanstämma väbl,
Sij, sådan prydna bar en dubbelt ädel siäl.
Man läås i gammal skald: Den då fick ädling heeta.
Af örter, diur, metall mån sigh en skiöld opleeta,
Nn med ett roligt krans, nu mindre, åter stoor.
Alt ibland tijdens folck och denna kiättian groor.
O lystna, roolig nog, så lärer verlden gyckla
Så måste du ibland bär tänckia, mysa, hyckla,
När den en ädling blijr, som aldrigb bar förskylt,
Då blijr snart lijte stolTt medb adelznampn förgylt.
Men bär så fins en kar. den i sin skiöld ocb tanckar
Det rätta gyllenprijs just fäster vid sitt anckar,
Som stå beskrifven rätt uti dbe höga ordb,
Dem David altijdh seen har sungit ved sitt bordb.
Du alla himblars Gud, b vem vill du dock beskydda,
Hoo skall medb glädie boo i evighetens hydda?
Hoo skal upå ditt berg der fästa rätt sin foot,
Här och bland roligt snack undfly förtahl och boot?
Jo, den, af hiertat häär reen sanning plä försvara,
Sij den, den är min man, den skal iagh och förvara.
Den intet åkrar af sin nästa been ocb hund,
Sij; sådant ädelt folck så älskar iagh, din Oodb.
Den altijdh talar sant och vill odygden lasta,
Uppå en sådan siäl så skal iagh stadigt kasta
Mitt gudoms öga här, ty iagh, som är så reen,
Eij något tablå kan förmummat färgat skeen. -
Den som vist burit här i tijden in til grafven
En sådan hceligh sköld, en sådan herligh glafven.
Är Joseph, Jacobs son, på b vilkens politie
Man nu bar roligh lust a t något lijtet sij.
Maronis pentzel fijn Mnesm nätt afmåhlar.
Des karska modh och flijt, der af han och sa pråhlar,
Så länge månans bild oeh nnder högdeos pol
Heel vackert skijner der den mycket varma sool.
Digitized by
Google
- 357 ~
Når Tröja \iioå i brand måst ban sig undandraga
Och till eD annan ort din koosa tienligt laga
Mot ödets starka lag, mot Pyrrbi svåra boot
Bmoot Uljssis list fans då ey bättre boot.
JEneaa skyndar sigb ocb börjar dädan segla
Bort med sin ädlast skatt, fick lust sigb ofi'ta spegla
Utbi det blijda baaf. Den liofva västan flecbt
Bebage honom väl, alt var då linfft ocb täckt.
Men snnnan blosser upp, ocb östanstormen mööter
Den kalla nordan ijs hans bebla flotta stööter
Mot klippor, reflar, sten, ja vädren facta fort
Och kasta hafvets våg till en ocb annan ort.
Trojanska bielten stoor, som måste farligt bada,
Medb tårar, sorg ocb qvijd besee den trefli skada
Bland hagel, liungeld, snöö ntbi en liten stund
Nedlägz til större qvabi hajis bieltar i sin bland.
Lell är ban mehr än tyst ocb väntar ödets villja,
Som äntli i sin tijd sku honom tienligt skillia
Från detta tunga ook och 8'ittia den i floor,
Som til sitt sinne var rätt adlig, dyr ocb stor.
Än brnsar hafvet fort ocb mehr än gräsli rasar.
Sin gaffel lyffter då Nepton ocb ^ol basar,
Hör npp i Infftens tält, blif der min herre godh,
Ty iagh allena råår ntböfver baaf och flod.
Strax stillas vädrens boot, doch måst ^neas lijda
Än mebra mycket ondt sin rätta tid afbijda
Til des ban slapp sitt qval, slapp Didos kärleekz band
Och hamna sedan rätt til sitt beskiärde land.
Du sköna Dido du, du bad en ädel tancka.
Du månde i ditt bröst en biertans kärleek sänka
Din önskan var ocb flijt, med din iBneas boo,
Ocb af en telning täck städz ha din lust och roo.
Alt detta slår dig felt. ^neas lät upbissa
Sitt lärfft, böd tigh god natt, drog bort och kunde gissa
At ved Burop» strand än fans en lijten ort,
Dijt åtb medb sina män så skynda han sigb fort.
Digitized by
Google
- 358 -
Bn Tarnos börjar straxt ssn brjnnj« (em bl i r&ra^
Vill och den oyia gläst alir beela landet kora.
Han brakar all sin konst ^ ban dundrar raebr än bardt,
Nu tåla sådant folck föll bonora nåstaa svirt.
JSneas, käck ocb gladh, betancker sig och stannar,
Seen ropar Tarnam uth ocb heela fältet iManar:
Är du så starck ocb styf, så drif mlgb badas otb
£11 gif mig bär en ort förutan tvång ocb pralh»
Men Turnos i sitt råas drog uib sin skarpa värja «
Medb hijsli blixt ocb gny, togb på förfärli svärja: '
At solen skalle förr af bogden turala nidb,
Den fijna stiernecbor begrafvas ocb tber vidb.
Ja Apeniani åås sko f5r nhr ställe foras
Ocb Tibers ström medb Nar utböfver Alpes röras
Än han ska tåhta det at upå deras äng
Sko fästa nu sin foo(; den njs ankonoe dran^
^neas, tvärt emot, medh löije robligt pockar
Och Turnum til en kamp på slätta fältet lockar.
Han kom , drogh uth ein pamp och efter vabaU^g seed
Svor, fnyste som en tior, a t bergen bålva ved.
Det första bugg han högg brast af hans blancka kliaga,
Det var en roligb dantz, då måste Turaus springa,
Han ropar fort om bielp, fick eij så snart, men seen
Så täncker ban sig om, taar op en Cembli steea,
Som knapt utbi vår tijd eij femton kunde röra
Den månde han geswint just emoth hiessan kiöra;
iEneas veek sin kropp och giord ett Hjtet språng,
At stenen fick sin fart och trilla så ain gång.
Seen svänger han sigh om, fri«i»odigt Turnnin möter,
Sin långa bvassa spetz åth hiertat häfftigt stöter.
Då faller Turnos nedh med skriande o^ grååt:
iSneas, hielte stoor, aek, ack, mig nu förlåt.
Tänck på min gamla fabr, tänck på ditt ädla sinne
Hvars makan, som iagh sebr vij näpli mebra finne,
Sij detta feeta land, Lavinii dotter skiön
annat mebra gott blijr digb dio segers lön.
Digitized by
Google
— 359 -
ifiiMss, nild ficb blijd, ban vil no Turtium skona,
Mitt notye bar iagh fått nsin seger och min cHroua,
Så saée han ved sigb men fick seen hastigt set
Pallamis bleka skrud, det giorde bonom vee»
Ach Pallat PalU oiin, bar Turnus digh docb mörda,
Så kåm iagb intbet roebr mitt god» löffte vörda.
Han slogb ain glafven nedb , blef ifrtgb , bård oefa sty f
Ocb risttt med sin däri up b«la Tuni lijf.
Då segnar Tarnus oehr, eij orkar mebra tala,
Hans tunga, skryt ocb boot, na vänder af at gala.
^neas har beröm så långe »att oeb dag
Dbft skilia liost ocb morckt ah efter veridens lag.
Så bar na beddaskitld om d<»sse roånner skrifvi,
Ocb år i lärdas cbor rätt bogt berörda blifvi,
Så bögt MfB någon bår bar knoiia stijga opfi
Ocb fatta om all dygd jempt vissdoo, högste bopp.
Det såg Aagostos på, derför ocb lät befalla,
At denna sagans map ska ha beröm for alla,
Maronis nafnpn til prijs så lät ban rijta aff
Hans afbikl nåfl och väbi, han sågb ban var så braff
Emoot sitt fosterland. Ja, den som rätt vill dömma,
Ocb intet sonn ett nöot om verldsens handling drömma,
Den kan besanna dbet. Virgiltj penna klaar
Frått samma tijdh til nit, här ei} sin maka bar.
Men sij, nu är ey tijdb om desse gåfvor siituga,
Jagb vil nu skynda fort ocb vända om min tunga
Til Josepb vår igen: här vil roan see dben kar,
Jagb tror at verldzeos vidd liar svårt en sådan qvar.
Hvad är Mmem värdL mot Josepbs vijsdom stoora?
Sij bär så står en kar^ den aldrig baar förlora
Sin ährbarbeet, sin tro, sin stadigbeet, sin nijt,
Dbet i Guda egen book är täeknadt medb stor flijt.
Högt naippn bar Ninus ärffl ocb Cyrus för dbe dundra,
£n Alexander roedh,>8om bäiftigt kunde plundra,
NedCranpa folck och land, kullbryta stad ocb mnur
Ock släpas all stu tijdb iminder regn ocb skuur.
Digitized by
Google
— 360 —
Man veet, Gud vålljer då dbe män, som men'8kan tachta
Enär ban marker graot, at ingen mebr dll frucbta
Hans reena gudoms nådb, som allt lell bar i våld,
Så nåfser ban det folck, så stelles denna såld
Den dhe ba rätt förtiänt, ty må bär ingen klaga
Som boor på jordens kloot, at Gndb ban vill dem aga,
Som straÄTet träffa bör, ty dbe med list ocb fond
Ha sankat appå sigb ett fabrligt synda-pund.
Stor bögfärd, blandat nätt med skrymteri ocb flärden,
Lögn, orät, sådant mebr forblinda beela verlden,
Ty är eij under verdt at straffet synes då
När uppå synd ocb last eij bättring foUia må.
Än bögre nampn så bar vår Josepb, man kan täncka,
At ingen odygz last kun' denna mannen säncka
Utbi sin dårskapz dyy; ban stridde som det b5r
Moot sinnenas passion som ganska få nu giör.
En debi af bielte-art, dbe ba fast mebr än mycke
TyranniAeradt grofft, ty ba dbe ocb dbe.t smycke,
Den afbild ocb figur i verlden lembnat bär
I b vilken synes nog, b vad varit tbes begär.
Reen seger, den består eij i en frätand värja,
Ey utbi dheras skiöld, som böra, supa, svärja,
Den vördas för en kar, som stillar sin affect
När den vill jäsa bögt, sij, det är Gudi teckt
Häraf så slutas kan Egypten var förderfva.
Dy ville berren Gud sin Josepb låtba ärfva
En debi i detta land , på det bans villja seen
Sku ba sin vissa gång och intbet lijda meen.
Gudz sinnes klara linus det väljer ingen mäcbtig.
Som går så stin ocb stålt, så hafvande ocb präcbtig
För blinda verldens syn, men den, som dygdig blijr,
Uppå bans handling fijn Gudz öga stadigt sijr.
Acb, jämmer mebr än stoor, ^Egypten kan eij vijsa
En man af det förstånd, den Pbarao kan prijsa.
När Ond ett kungaland vill straffa för des brott.
Då finnes mången took, b vars råd är föga gott.
Digitized by
Google
- 3G1 —
Alt flyter af den root, at flättian gierna fräter
Meriter, konåt o,cb dygd ocb medb 8iD tancka mäter
Den benne tiänar då, när bon en annan gång
Vili ba 8in åsna fram, sij det är kättians sång.
Enär man grondar vähl, är ingen konst att byggia;
Der inga påblar fins, der falker snart til ryggia
Det baas, som ä så svagt, är stält på baalan ijs,
Så laagar om sitt värck den, som är föga vijs.
Men Jacob, Isaes son, ban månd sin Josepb tucbta,
Ocb lärde bonoro först sin berre Gad rätt frocbta,
Seen odygd, skam ocb last fly medb odygdigt solck
Ocb bålla sigb medb flijt til gott ocb sedigt folck.
När ban så växte up ocb kände åbren binna,
Sin skäpna svåra bård så måst* ban för sigb finna,
Han drömde om en natt at sool medb stiernor all
Dbe fägnas af bans dygd ocb bad' ett glädie skall.
Då vacknar Josepb op, var gladb, »in fabr bagsvalar
Ocb om sin anderdröm i tystbeet ofilta talar.
Der af ocb fadren sielf ban fatta en godb tröst,
Men märck, des bröder all dbe ängilas i sitt bröst
Na börja lyckans list vår Joseps dygder pröfva,
8ij, Gudi täckes så bans sinn« tienligt öfva
Medb mootgångs stoora sorg,, med allebanda nödb,
Som offta värre syns än som dén bleeka dödb.
Hans bröder aldraförst begabba na sin broder:
L>a drömmare, kom bijt, du ä så stolt ocb göder.
Inför vår faders syn, vanvyrdar offta oss
Ocb är i din oatar så robligb, bård ocb foss,
Sij, na bar dn din grät Då tager beele bopen
Och sänka Josepb ned atbi den mörka gropen,
Der ormar, stapk ocb gifft, der döden är rätt när
Ocb Josepbs stoora dröm i baatigbeet förtär.
Så drömma dessa våp, men Ruben ban vill frälsa
Sin bror, ban sade så: Här är vår enda liälsa.
I täncka på ett nöötb, en oxe, sådant mebr
Men Godz allvijsa syn bär på fast annat seer.
Digitized by
Google
I täncka på ebr lual, ivfar oföraooligU vrede.
Acb sataos stygga gifft, aofa tinskawi argheetleedel
Om I bar dråpa du en heel oskyldigb aäU,
Si l&hr det aldrigh aebr i veriden gå abr vaL
När Caio skig ibiåi aia enda bcoder kåra»
Acb, hora måa bans siii haas samvetei lorfinil
Qada alora maefat acb ImmH, lagb kaa oaig vi^ det,
At mörda »a si» broor, år Gudi mabr ån ledt»
I samna. timoM kom, medb sina reeaenåvar
Dbe måift, som dagh från dagb maai beeU verldao nårer
Medh allebiMMJa spj|i, medé kläder, kvjiddor,. tijd,
Alt föv vår avagBi ktoppi en tieoiig meéldn.
Då ändra dbe mIA rådb oeb detta påfund vall ja ^
Fort Joaepb) tlU de man: för några fyrkar aaiya*,
Sesn boUoi dkm ett tabl , at nacra gubben grå,.
8ofD for sin åldero åhr e^. kuuda alori SiniL
O list. && våxlaa bär åtå oada medJi det goda».
Af den man gott fortieot bL måste man fönaoéa
£to sor betalning nog^ ataoksamheet . oeb< baat;
For redligkeet ocb trM frambärea aådam naafc..
Israel sörjer fort mabr tio mom mao kaa taaka,.
Ty denna svåra sorg vii- kiertat nedersaacka.
Til mörka dödzeos diap, bana been atkéorkaa lar,
Stor suckan, skraat od» qvijd haas blod oeb merg förtär.
Men Herran» trand ocb kra#t sin Josepb vackert f5rer
In i iEgypti land ocb der det bjerta rorer
I bvilkens ådta ki^pp man än ett kostlr gran
Af efarbarbeet ocb troo rätt ofm*modligt fan.
Tänk bura Josepb staodli, nu lijtea. ocb afblåddev^
Beträngder meer än nog- försmädat, skakat, kädder^
Alt måate b« bana oödb bär tåbl^u, taga nK>ot,
Den bårda fyckaaa vääf^ des trng oeb avåta boet.
Fast Pott£ir var godb, var hustrun Utt e» alDÖka,
Hon fick en träii lust for Josepb dagli spoöka
Medb mången tasend mign, si» kärligbet eij spar.
Kom bijtr sad' bon, min aia^ bevijsa digk tor kar.
Digitized by
Google
~ 303 —
Men Jo8tf>li blef forskriokt och beela bvoset rymoier,
Der af blef be» ni jr, aå raaande, si grjtnmer^
Hoo afcrija m^m en gaat: Ta faat den arga boofi
Hoo hax an sådan bock infordt oCbi vårt hoof?
Ett tråfli artigt MT, «kr bockar ei) kun tnjfvat,
Och oai' en hilliog tack bå slångaa, stéotaat, rijfvaai.
Ett hoff heel nakBlose, ett hoil af det beröm
Som om sin åbrecraate var oro så rådd och ohm.
Vår Josepb grijpes fort, ei} t5r ba» aigh akrsie&ta
Och sin oskvldigbeet nvedk många ord forfäohta.
Han piskas, aftipas. bort, ban smides atbt ståål.
Ack, oratt; klertans liee^ som Josepb åtber låhl!
En afbild ree» och klaar lär Josepb äntli vara
Til Cbristam, verldens Ijaa, som nCbstodh all den fabra
I sin bestämda tijdb, ty evigbcteas nådb
Har alt beslotit så atbi sitt bimbla råd4^
Dbe aadeliga man, dbe drifVa denna lära.
Den Oadb bar sielf befall at skaita, vörda, äbra,
Men iagh vil skynda fort til éet som iag^ bar iSnckt,
At vi^ bär ea man, bogfa, lävd oob oferkräotkt. ^
Hoo ha hafi^ Mlaorre naropn ån tbea, som alla prijsa,
Än deo, som verdens crets plä dagelige» vijsa?
Ja, jorde» på sia rygg ka §bg& borit äa
En större än han var ibland dbe vijea mäo.
Enär ban fängslad satt athvijaer han med lö^
Sigh aptaa detta skempt med biertans last och nöije.
Han mente: Moot min dygd, emot mia vijsdoms krafft
Har argbet, önskans sans, just all sin faoder taft
Han satt otfar sin baor oob himmele» afmater
Medb sina stieniors lopp; eij dagb eij natt förgäter
Besee det skiöaa värok. Baa eåg på äagiar, berg,
Hvad örter, djur och haf dbe ha for keatli ferg*
Han tänoker vedh sigk sielf: Den bästa veetskaps kärna
Är känna Herren Oodb, beskåda städze giäriHi
Nataveos beela praebt med hvad aem bårtal bor.
Den är den. klokast vist, som det til siooet för.
Digitized by
Google
- 364 -
Han har sin störata last Gadz villia tieDligt veeta
Der effter han medh flijt och tanckar mande leeta,
Hor Gadb en sätter np,. straxt kastar åther neier.
På denna Herrans rätt han täncker, tal^r, seer.
Han har sin största lust, sin Tijsdam dagli oka
Sin dygd, sin konst, sitt vett städz richta och försöka,
Har effter dygdens lag|i en sigh här ställa må
At man den arga verld kan stilla genom gå.
Ja, han har intet lärdt med argheet practicera.
Han jeronar denna konst til den och andra flera,
Som Qthan rast och roo beflijta sig om ondt,
IfVån ett sådant värk har Josepb Oodb förskont
Nn vandra solen fort från öster och till vester
Uthi en temli tijdh, til des han åther giäster
De förra gamla rom, då klarna ap en tijdh
Ät lyckan åther blef vår Joseph god och blijdfa.
Gadh, som alt haar i våld, alt bärskar, styr och råder,
Uthi en linflig dröm kang Pbarao bebåder
Hvad innan kortan tijdh sko skee nthi hans land.
Och har .^Blgypten först ska' pressas af hans band.
Men åther seen igen, så vil han honom bielpa,
Hans stora Gudoms "nåd kan ingen mennskia stielpa;
Alt detta kunnigt blef otbi en syn, det merk:
I några nööth och ax afrijtas detta värek.
Mast af en skiördand god, af boskap, qveck och feeta
Så måste kung och folck sin bästa föda leta
Dy är eij under värdt at Gudh med dessa två
Sin macht, sitt hopt, sin nådh så tienligt vijsa må.
När kungen vackna up, vill han sitt sinne lyda,
Han vårda ingeoting hvad drömmen må betyda.
En sådan phantasie haar han nog offta sedt,
Bekymrar fÖga sigh om det var gott elf ledt
Han hår alt sitt för sigh, til des han lär begrunda
A t någon fahra svår iEgypten sku tilstunda.
Här köptes lag med guld, här såldes tieuster utb
At foleket häråtb log och glijste ved hvar knoth.
Digitized by
Google
— 365 —
O, äländ' öfver alt, bråd år at meritera,
Hvad är at vijsa sigh ibland dbe andra fleera?
Medb trobeeC, konst ocb dygd« når alt förtrampas hår,
Ocb så en svälten broms den båsta mast förtår.
En hednisk potentat Onde anda åntli rörer,
At han sigh detta skick beel vål till sinnes förer,
Gndx anda manar na: Förachta eij din dröm,
Bmådan Herrans band år om digh no så öbm.
Då båfva kongen sjelf, dbe vijsa sammankaller,
Afsåijer dem sin dröm och seen med flijt befaller
Betåacka denna saak, nthtyda den så våhl,
At af des skiål ocb slnut ska' fagnas seen hans siåL
Dbe gå till rådz med flijt, de tånckia bast de gitta
Och först ved drömmens bild en roblig soppa hitta.
De yfvas på sitt sått, dbe gissa bijt och dijt,
Utbråtta fåfängt ting medb alt sitt skroop och flijt.
Imedlertijd så blef k ang Pharao förvissa
At atbi boijor låg en man, som kunde gissa
Ocb inna på hans dröm, hvad den bebåda skaH
Hans rijke och hans tb^on stoor åbra eller fall.
Så dragés Joseph fram othar sHt mörcka naste,
Up ahr sin la åhrs graif der skänken en lijdb gåste,
Han ^fan i bast appå Oadc hembligeste tahl
Ocb hvad beslatit var i evigbeetens sabl.
Som Moses mechta klart med största flijt afrijtar
Som en rått sannings man, derom han sigh beflijtar,
At hvad Gad£ anda rent om denne mannen sagt,
Det år aatekoa grant, ty derpå ligger macht.
Ja, derpå ligger macht för dem, som verlden denna
Medb stort förståndb och veet vill noga se och kanna.
Hon kastar några ap, bon trampar många nehr.
Hon kiusser mången man ocb åtb des ofård leer.
Når Pharao fick see, har Joseph stilla kommer
In för hans kangli stool, så karsk, så tjst, så frommer.
Då ijffter han sin syn, seer linfft på denna man
Men tviflar först om han hans dröm athtyda kan.
Digitized by
Google
— 866 —
Stig lijtet bättre hijt, du yogling, lagh vUl veeta
Om du kan ödets iag och saoning rått aihleta^
Tj iagh har drömt «ii drom^ mi syn den har jagfa sedt^
Des afbiid och figur har giordt miu hi«rta ledt
Migh tyckte at iagh stodh vedh Nilas flod och läacktd
På strömmens strijda fall; si, då sigh elfven sitt«kte
Ocb stanna i sitt lopp, nen väUra lijkväll af
Sin sårland vågors bruua bort i dtt vilda haaf»
Ubr diupet stego frai» siu oxar, temli feela,
Jagb bar eij större sedt, iagh Iror om maa vill leetn
Medb flijt i alla Jaod; dbe giogo på en heedh
Octi nar dbe voro nvått' så lade dbe sig ineed
Ät b vila till en sUind. Sia andra, små och magra
Dbe kröpo sedao fram och rasa på dbe fagra,
Dbe slijta dem i kraas, dbe svälja d«m tii topp.
Af denna hijsli slacbt, så vacknade iagh opp.
Jagb önska medb all fli^, den sakea fält begrunda.
Men när iagh täocker mast, då somna iagh och blonda
Och drömde strax iged, al på en stjelka ifvagh^
Fans sia rätt ^kiöoa ax, der af så bågnas iagh.
Jagb kände dem aiedh lust, ihe voro träffli trioaajy
Sij, kornen sprungo olii 0<b börja fliixt at rinna^
Min band dea blef så fdl, iagh gladde migb bär vid
At så stor ymaigbeet nu växte i iiiio t^*
Seen sågb iagh lijtet mebr, det hängde på en biiska
Siu ax af annan art; iagh gnugga dem ooh raska,
Men ingen kiärna fant utbi des tunna skal,
Ty tbet, der var, s^b ut som ett lörtärand naal.
Troo fritt, dbe tärde fort dbe förra axen skiöna,
Soip iagb med mitt förnofft skijnbarligit kun' röÖoa,
LeII svall eij deras kropp, var lijkt det tåtel*fro5
Som man om våren piä på svaltoa ängiar ströö.
Dbe hängde Ujksom kliot, beel tårra, lätta, slakna,
Af deras faaligheet så månde iagb npvakna»
Jagb häftar i mitt brÖst,. förändrar blodb och byyo.
Uvad skall betyda dock en sådan sälsam syyo?
Digitized by
Google
— S67 -.
Dhen har ia^ «agt föratb for desta gambla vijea,
Bland annat folck aå plar .i£^5'ptea d«m bbgt prtjsa.
Jagh troor dhe ha Bm konst vihl lardt och annat mehr
' Ty den ^amene man på deras veetskap ster.
Men na I delta niihl bå hijt o«h dijt dhe gissa.
Migh tycktes af des tahl at dhe a heelt ovissa.
Jagh ka<i och »areka det, at dfaeras kunskaps krafft.
Siar feelt i denna saak ooh plötslin nu geer tafft
No do, eho do fir^ var redelig, var trogen.
Var en gedh sanoingaeaian ^ var mooth migh redebogen,
Hoo veet at denna dröm b4ijr fahrligh, snar oeh stijff
Toor galla rljkaeoa staat, ja fokketc godz och Jijf.
^Dq stora fconnng böld, sij ån allena roorer
8å många armars krafft^ du regementet föorer
Ulbofver mycki fV>lék, ar doeh ea mena^skia kleen,
Mar döden blifr din giäst, då lijt til Gadh aUeen.
Ty sielffa Herren Godh bar gifvit digh dtn apijra,
A t detta myckna folck ditt nampn således fijra,
Det ar alt Herrans varek som detta vijda land
Af sin gnindlÖosa nådh' baar gifvit i din hand.
Moot sådant ar din plidiC baae gudom altijdh vörda
Hans skuldrors starcka krslft dhe bara rijkzens börda.
Han växlar krijg inedh fred, han seer på dy|;d och troo,
Han lagar at alt folck må tyst och säkert boo.
Han geer digh roaat och must, han ricktar hela rijke,
Han ar allcaB godh, ty ingen fins hans lijke,
Nar han for landsens synd dess konung straffar har
Med norda«*blåst och mask han rijket snart förtåär.
Hvad nu är såledz drömt, det är mig kunnigt noga,
Två syner af en krafft haar Herren sammanfoga:
Uthi ditt vijda land sin roebr än feeta åhr
Dem må da bergia in, som iagh den saak förstår.
Snart föllja andra sin, dhe ha en större £ahra,
Dhe låra barska vidt, kan skes dhe tora vara
Bn pest for ak ditt folck « en fahtiigheet, en nodb,
Som plåga ri^e ditt medh äogzlan, qvahl ooh dödh.
Digitized by
Google
- 368 -
Na fordra» en god man, en man om da vill veeU
Den medh ett godligt nijt kan straxt athsee oob leeta,
Ält effter goda rådb och lindra slijkt besvär.
Mitt svar det år na alt, här har da ditt begiär.^
Då sade Pharao: 1 män, dem iagb plär äbra,
Af eder ett godt råd, så vill iagb na begiära
I boren alla slätt, b vad for en fabra stoor
Oss förestår så brått och i sitt tysta boor.
Oss til ett träffli meen, oss til en gräsli fabra,
Dy bör man mycket väll och klokt betänckter vara,
At skydda alt vårt folck, försvare detta land.
Som medh ehr dygd och troo no bäfdes medh min band.
Jagh tycker na är tijdh at vi oss eij forsamma,
Vij ackta ey den kock, som fetman plä afskomma
Och tråtsa enckians saak, plä pressa folck och jord.
Och seeo en coroplement frambära på vårt bordb.
Een from och nådigb kong sitt hierta altijdh vijser,
Enär hans lefnadc tijdh så klaart alt folck beprijser,
Att bonden har sitt boas, har kläder, dricka, maat,
Allenast att han sielf vill intet vara laat
E«en hård och svårer kong han må allt heeligt bada,
Han må tå folck och iord beskinna och af kläda,
äan har ey mehr deraf, så snart han döder blijr,
Alt folck medh största lust oppå hans grafstean sijr.
Eij vill iagb böra dem som häfftigt pläga skrijka
At de aff andras svett må giöra sigb beel rijka,
Dbe tycka alt står vähl när bonden bar sin plogh
Och borgaren sin arm, det är för båda nogh.
Bort, bort i allan tijd, dbe som således råda
Och ställa kang och folck i fattigdom och våda,
Bort, bort i allom tijd det svåra tyrannie,
At hvar och en mår väl det har iagfa last at sij.
Ty är ebrt största prijss dbe kärar na berömma,
Som rätt ha lärdt sin konst och aldrig sedan glömma
Sin eed, paroll och troo, dbe män så vill iagb see,
Som ha förstånd och veet och bästa råden gee.
%
Digitized by LjOOQIC
— 369 —
Men aonan fahrligb blixt, som mänga länder fräter,
Partie aff deo nator, som God b ocb lagb förgäter,
Det skilien aldels bort ocb skaffa mig en man,
Som rijket mitt ocb migb na straxt undsattia kan.
^Vij ba Qtbi v&r tijdb bå godt ocb ondt erfabri.
Nog synat af den list, som uthi verlden vari.
Man bar på dygd ocb troo, man bar på lijf och siål
£br konung och vårt land tient redelig och våbl.
Vij tiena som oss böbr, vij veelom underbielpa
At ingen nödb ocb tvång skal rijket så kulstielpa.
Vår redligbeet, vår nijt, vårt lijf redbogit är
Til det fornöija kan, o konung, ditt begiår.
Dbe, som bår älska städz stoor kräsligbeet ocb äbra
Ät dbe medh grnfli praat almogen ska* förfåra
Måst for sin egen vinst, dem acbta intet vij,
Gräshoppan är eij värd *t lijknas moot ett bij.
Vij vela sokia up en man som kan alt detta,
Tbet som är oss befalt medh största troo utbrätta.
En man af högt förstånd ocb den som bar lärdt mebr
Äbn den sin fijna hy städE i en spegel seer.^
Straxt svara kungen sielf: lagh känner ocb mitt rijke,
Jagb veet at Joseph do bar intet ,här din lijke.
Oad£ anda medh digb är ocb evigbeetens oådb
Har upfylt ditt förstånd med vijsbeet, goda rådh.
Jagb seer oppå din syyn, du bar ey lärt flatera
Medb världsligt bvissperij ocb annat sådant mebra.
Som fåfängbeetens roo plä vörda mycki högt;
Sij, nedb för denna Baal bar du din bala ey bögt.
Jagb är no beel fÖrnögd, iagb är nu mebr än gläder.
Du skalt DU blifva qvar ocb beeta landzens fader,
Jagb gifver dig den macbt, at effter ditt behag
Skal skicka sigb alt folck. Sij, detta är din lagb!
AUen' uthi min stobl der sitter iagb, dtn största,
I rijketz beeia vidd den sidsta ocb den första,
Hvad öfrigt styras böbr igenom vijsbetx band.
Det är alt digb befalt i vårt jfigypti land.
XVI: 24.
Digitized by
Google
- 370 --
När så betlntit var, då bölja Joseph reesa
Kring om ^gypti land, ty det är eon atoor ii«eaa
För en politisk man ey veeta rijktens art
Sampt fokketz seed och sått; det lärde Josepb snart.
Dhet var och honom lätt den vichtigbeet snart lära,
Ty den Godz högra hand npsåtter till den ähra,
Som dygden baar förtient, den achtar sigb så väl,
A t ingen lasta kan hans veetskapc reena siäl.
At tahla stoora ordb, at gee förslagh och tänka
Har man den fattig är må hastigt nedersänka,
Det var eij Josephs sätt, hans kunskap och hans flijt
Dbe ha ett annat måhl och bär om rijket nijt
Så borde alla män, som konungarna sända,
Rätt see på landzens nödh, på folcketz stoora vånda,
Sigh ställa, laga vähl, så höres ingen brist,
Prögd, glädie öfver alt h varandra famna rist
Der många bockar gå, der gnages först af baroken,
Seen Qnnas föga grääs uppå den vijda mareken,
När matkar alt förtäär, då biijr alt ödelitgt.
All landzens bästa skrodh, som vijsa mån ha sagt
Vist var iBgyptens pråbi den tiden grofft handtera,
Ty rättar Joseph alt, ban kände något mehra
Än det gemena folck, som gingo i sitt snos,
Pörderfvandes allting och höllo fahrli boos*
Na växte ymnigt alt, skog, åkrar, änglar, dahlar,
Uthi sin fetmas löst om bögdens nåde tahlar.
Thet märckte Joseph straxt, ty sanckar han och först
Förrådh af bröd och must, den fattiga till tröst,
AH i sin rätta tijdh, ty tijden fort tilstondar,
Gudz ögons klara lions rätt ganska aällan blundar,
Nu brinner torka beet, alt regn för8Vint>er slätt,
Den går nu mechta tobm, som föir rar åttan odh mått.
All värma flyger bort och kiölden ^fverijhlar
En hefftig JBol grym således jorden fijiar,
A t lunden eij ha löf eij grodan något ax,
Alt smälter, lijk nf eld förtärs det vekit vax.
Digitized by
Google
— 371 —
Alt, alt förtorkas fliiTt, (y nöd^a avåra tränger,
Naturans ädla lag sin godhet alätt tilatänger
Pör aU JSgyi^ti land, tj bär fans intet een,
Sofls Tyrda Herrans röst meer än den härda steen.
Ty lät och Herren Oodb sin gryniheet gräsli ruosa,
I laiTtens Tijda ridd hors vädren häflftigt broosa
Medh bisli storm och gnail af kläda Floras skrodb,
At i ifigypten hors skrän, sorg, stoort klage-lindb.
När Joseph märokte det och sågh dhe kinner våta,
Han sågh allmogens nödh, ty lät han straxt oplåta
Dhm mänga sädes-hous, gaf folcket miöhl och brodh,
At ingen svälta ska i denna hungers nodh.
Sij detta var en konst sa heela rijket starka.
Han samka medfa stoer flijt den skatt, som man kund' märka,
Sn stoor och dyrbar skatt, som tiente kungen bäst.
När orJigh, krigh och tvång sko tvinga rijket mast.
Men detta har han eij till egen nytta samka,
Hans redligheet, hans eed, dhe ha' en annan tancka.
Ja den, som ährbar är och aobtar ähran mehr
Än heela verldens gull, den mast på dygden seer.
£tt gudeligt förstånd bor man hos Joseph skatta,
En vetskap af den art, som allting kunde fatta.
Ty treffz iBgypti land for denna Josepbs flijt.
Som fterran orters godz na sankat bar ock hijt
Sooj, måna, stieroor all, dhe ha stoor last at glimma,
Lufft, faafvet, eld och jord heel roligt sammanstitdma
Medh glädie, lust och roo, ja medh ett evigt modh,
Betaicka Herrea Ondb för Josepbs vijsdom godb.
Med bioMielslit högt förstånd bar Oudb täeks samautnfogä
Ben villia reeo och klar, som aobta eij så noga
Den skympf oeh neesa stoor. AU hrad den arga värld
Inskanckte for hans dygd, dbet acbta han for flärd.
Han hade kminat väl liärdt Potifar här dantza
Alt for sin JMWtms list^ om han ha vehlat anlca
Den måk nedh någasi hämbd, men see, det ädla t)lodh
Moot den** etoora akycnpf förhärder ey hans oiodh.
Digitized by
Google
— 372 —
Han hade kannat väl aln brodera argheet loona,
Om han ba varit sträng, men sij, ban kände roona,
At bå for dberaa nndh aeen ocb .^yptens rätt
Haar Godb bana öde stält alt oppå detta sätt
Han både det foracbt väl kannat tbogkomma.
Som skiänken ba förtient, men ban vil alt förglömma,
Hans böga sinnes dygd foracbtar sådant pack,
Af bvilko rijken ba rätt foga last ell* tack.
Medb ett ord kortli sagt: Hans styrelse florera,
At man npå den tijdb eij^ kunde finna fleera
Äbn endast denna kar, som prydde detta stånd.
Så klook minnister vist är knngens bögra band.
Då var en ädel tiidb i detta kungarijke,
At alt stodb träfli vähl, man borde eij dess lijkew
Skiont åckerbrouk, godb roo, skion bandel, kostligt alt»
En bärligb bygnings stååt alt effter den gestalt,
Som Josepb rijta otb, akion måblning ocb än meera
Det eij en simpel syyn kan skatta ocb värdera,
Militien var starck, all lärdom bogt tiltaar,
Af detta reena goll, knng, förstår, prijsat baar.
Eij tord en döling då, forgylter medb frantEoser
Taa böga saker an, eij tvingar sina rooser
En liaflig Venas puuk^ ty Pbarao iian rår
Ocb vedb bans sijda na den kyske Josepb står.
Man kan en politie vedb klara solen lijkna
Hon går så fijn ocb reen, bon plägar aldrigb blekna
Moot andra stiernors lins, ty alla, alla dbe,
Dbe nyttia soolens glantz, om man dem rätt skal see.
Nu som dben starcka sool, röök, dimba, fuofat fördrifver,
Och åther der emoot medb värman hälsa gifver
Atb alla verldens ting, rätt så, en ädel kang
Han häfdar rijke sitt, fast styrelsen är tång.
Hans nåde sträcker sigb til alla rijkzens länder,
Lijksom den fijna sool sin eld så vackert tänder,
Eij til at värma sigb,^ ty bon är elliest vann,
Men til at lyifta alt just medb sin nådea arm.
Digitized by
Google
— 373 —
Ett kunge-rijlie bör mab billigt ock jäniföra
Ratt vedh vår egen kropp, vart hufvad, det bör rööra
Foot, armar, lemnaar all, vår bierta, miålta, blodh ,
Dbe lyda. godt föriiufft, då blijr cooceoteD godb.
Ett konga-rijke kao på lijka satt jåmforaa
Yedb koateligit skepp; når othaff styrman röres
Bå segel, sköte tyg, sielf styret som det böör,
Då väl sin vackra bååtb ban in i bamnen föör.
Det veste Josepb bast Hvar dag, b var natt ban tåncker
Upvacbta kungens tienst, ban undanflyr all räncker,
Som lissmerij och skryt dbe offta vijste fram,
Han lat det löösa sööl gå bort med största skam.
På det knng Pbarao sku ba beröm ocb beder,
Han sågb på dygd ocb troo, sin berre eij förleder
För någon sin gewinst, at stoppa in den pilt.
Som bögförståndigt cbor eij båller val for gilt.
l^är Josepb reeste kring, omvårdnan sin att bålla,
Bestålte ban alt snart Hvad månde detta vålla
At alt dbet gick så fort, stodb eij i femti åbr?
Orsaken var der til, at den, vid Josepb står.
Som både gott förstånd. När barnen börja skrifva
Ocb vill sin svaga stybl vidt appå papret drifva,
Då är det bästa rådb, at smijda lijte ståål,
Ty pennan, som är svag, måst göras något båål.
När tistel drnfvor bär ocb nätzlan börjar vijsa
Gott bvete, korn ocb sädb, då bör man vist beprijsa
Den ört, som så i bast omväxlar sin natnr.
Tänck lell at lillior små de ligga ocb på luuri
Acb Josepb, Josepb du, om alla rijken både
Din maka tijdb til tijdb, iagb troor at bvar man sade:
Det landet ocb dbet folck baar timmeligen uådt
Stoor äbra, af alt godz den bästa skatten fådt!
Ty mycket, mycket är det, som en kar bör veeta
Af alla rijkzens art, stoor veetskap sammanleeta
Seen fatta gott beslunt, som ställa i sitt skick
Alt, alt rätt väbl; sij så i Josepbs tijdb tilgick.
Digitized by
Google
— '374 —
I unga, som nu snart sku höga saaker skiöia,
I, som vår Josepbs dygd oo sökia at bemota
Och efftarföllia rätt, seeo på dhe reglor wmL,
Hvar e£fter Joeeph måst sin handling slåUa må.
Om en civil betiäot Oudzord för intet skattar,
Då straxt om denne man man denna taocken fattar:
At han £r vårre vist än ett oskiäligt ting.
O meoniskia, betänck, giör dig eij sielf så ringt
Af Gadi har du bär din lycka, lijf oeb beedei*^
Hans nnderrijka nådh digh dageligen leeder
At rätt förstå den nådh, som dfg förverf?ad är
Utha£P hans enda sohn; bär stannar ditt begär.
See väl på Joeephs dygd, hans sinne, taal odi tanckar»
Der haar do digb ett slätt, ett fast orörligt anokar^
Halt digb tedh denne man, doeh lyd först Herran! ord,
Så går dig väl i band på denna vrånga jord.
Och sedan du blijr dödh, så skal Oudh digb föräbra
Den rätta ebronan vist, upsättia til den' äbra, .
Som Nero aldrig fick, som Midos och f5rgaat,
När ban medb girigb hand réef i sitt gyUead faat
Vill en civil betient föracfata lagb och rätter
Och dageligen gå beel drocken^ fräck och mätler
Uthaf dhe armas most, foroker änekians törst,
På det han synas må beel myndig, possigb, störst,
Den är en sådan man, som torstigh sammanaanckar
Alt tbet otorstigt blijr, tro fritt, boos dhen mast vanckar
N6dh, sorg, älende, tvist, medb irrtngc fehrlt sias.
Medb orätt fått ey står, eij trifves väl ett kans.
Hvar aff så bända plä at skyarna dhe skrija, .
Land, städer, byjar, torp, bespotta, bada, tvija
Bn sådan girig man som låter äbran sin
Så blåsas bijt och dift^ for bvaijehanda vinn.
Men see på Josephs dygd, bur téenligt han alt laga^
Hvad giäl i landet fans eij någoci mebr som klaga,
Neij, alla medb en röst befvi^ Jnaepba troo.,
In noder bvars beskydd hvar maO' fiok, säker boo.
Digitized by
Google
— 376 —
När en civil betJeot vW moot sin konung strijda,
Eij vörda bans ivandat, man plä det vidrigt vrijda
Nu biit, nu åther dijt, är liik en slipprigb åbl,
Den medb sitt baala skinn sigh söker mänga båbl,
Den kan man lijkna bäst vidb glaas, som fabrligt sårar
Den, derpa stijger bårdt, således stadz bedårar
Sin nästa, men igen at läka samma såår
Knafft nog så m>xket gott ban af sin argbeet får.
Troo fritt at sådan är en man, som plägar skillja
Från redligbeet sin fiard ocb fö)lja seen sin villja,
A t giöra b vad ban vill ocb rabulera fort
Af mången, mången vist är ocb den arten sport.
Acb, see på Josepbs dygd, eij torde han sigh sättia
Up emoot Fbarao, ban skyr den arga flättia,
Han veste träflli vähl gemena mansens tar£P,
Ty passar ban eij på at skrymta medb nån larff.
Nu som 4en klara sool på bimmelen spatzerar
Ocb medb ett bärligt liuus sin stora pracbt formerar.
Då bon medb glimmand* eld uplyser bögdens bvalf
ll«dh oförlikli pråbl nu hee), nu åtber balf.
Från solens medel punct sigb fijna strimmor sträcka
Ocb altijdb medb sin längd kring beela lufften räcka,
Upvärma baaf och jord, uplysa stiemor al(,
^ At alt som ymoar sigb må ba sitt glädie-skalL
Så lyste moot b var man vår Josepbs dygder många»
Reen vänligbeet, reen troo uthi bans cbrona prånga.
Ett stadigt sinnes taal medb nycbter skick ocb mijn
Utbaf ett ebrbart mood boos Josepb stadigt skijn.
En rätt civil betiänt kan bär en afbild taga
Ocb efPter des figur sin bandel skicklin laga,
Ty den med gott beröm sin dagar genom går,
Han bögsta låford vist af Gud b ocb menskior får.
Om en civil betiänt vil nämpnas bland dbe andra
Som utbi verlden bär berömbli ha' kringvandra
Medb äbra ocb forstånd, ban måst för all ting fly
Den stygga bogfärdz pest, den goda englar sky.
Digitized by
Google
— 376 —
Sij denna odygd blijr en root till all den önska,
Som med b ansenlig flärd i verlden bär plå grönska,
Ja mången finnes vist, som billar sigb det in,
At all hans vallfärd sta på ett högvärdjgt sin.
Om man på Josephs dygd vill see, hur' liuf ocb blijder,
Hor ebrbabr, reen och from han vijser sigb all tijder,
Då lär man märka det, at slijk en stygger tarm
Har eij bärbärgie fått i Josephs ädla barm.
Ja detta bogfärdz soot fly alla potentater.
Den, som rätt högsint går han blijr ocb sielfver flater.
Han märker at hvar man, dbe skratta här åtb mast.
Af b vad stånd han då är, en lekman eller präst
Vill en civil betient sitt sinne listigt dehla^
Till migh, till digh, till den, at han eij synes fehla,
Betiena hvar och en, han dårar alla slätt
Och giör sigb af sin list så stålt, så slätt, så mätt.
Den är en fabrlig kar, om hvilken man må säija-: ^
At kungarijken all dbe måste denna värja.
En lismare, han blijr ett sådant fabrligt gifft.
Som har bå land ocb folck den största fabra stifit
Men fifee på Josephs dygd, han kunde slugt tiltala
Sin arga bröder först, men seen vill han bugsvala
Dem med b sin gambla fabr, all neesa, skam och spott
Betalar han så gladt medb äbra ocb alt gott.
Moot falskbeet en skarp syyl i alla verldens länder
Lär Josepb vara vist , fast om dhet dagli bänder,
At denne spinnelväf han virckas mehr än nogb,
Doch vijnträä bär sin frucht, en orm trifz i sin skoog.
Fast mången finnes til som bokli konster lasta
Och hålla vedh fult glaas sin dageliga fasta,
Plä tadla på dbe män, som älska denna skatt.
Den Gudh haar strängt befalt hanteras dagh och natt
Moot deras fleperij medh tomma orden kämpa,
Dhet är rätt föga åth dhet öfverdåd at dämpa.
Ty den, som olärd är och löper dristigt fram,
Plä stanna i sitt lopp med blygd ocb största skam.
Digitized by
Google
— 377 —
All lärdom gior en klook, vältaligb, vijs och fredlig,
Se oppå Joeephs dygd, bnr alfvarsam ocb redligb
Haq talar, geer besked, bao fattar det f5rslag,
Som stälte kung och fokk i båata skick ocb lagb.
Hao8 veetskap var så stoor, at alla lärda bäfva
Por Josepbs vijsdom reeo, dbe tahla, de upbätva '
Det stoora Josepbs nampn, dbet låfva städse bär;
Täock, boru gott förstind berömmet follja plär.
Eiikanoerligen då, när konongaroa söka
Dbe män, som lärdt den konst ocb låta andra spöka
Medb fåfängt skiämpt och fiäs, ty rijksens tyngd eij röör
£n qyist, dben lijten blåst na hijt, nu dijt kringfoör.
Ja, Naéman var stoor, men Josepb är lell större,
För Noacbs tijdb ocb flood eij sågh den verlden förre
Én sådan tienligb man, en sådan stierna fijn.
Som kuaft i denna tijdb i verklen mebra akijn.
Men annat lisamerie och sådan fåfäng flättia.
Det ympar dagb til dagb sin lust, sin nijt, sin kättia.
Besluter föga nogb, en stielk, som aldrig bar
Sin blomma, löf och frucht, är intet mycket rar.
Dhet sågh kung Pbarao, ty lät han sigb behaga,
A t thet som Josepb nu instälte, rätta, laga, *
Ty lefde han i fredh ocb somna sedan väl,
Gaf spijran åtb sin Gudh, gaf cronan ocb sin siäl.
Hoo lärde Pbarao, en hedning tiock ocb dummer,
Bn som i mörkret satt, väl krusad, men doch atummer,
Straxt flnna Herrans nådh, at han ocb saligb blijr
Och nu bland helgon all Oudz härligbeet städz sijr?
Dhet giorde Josepbs dygd, alt dbet, som han först lärde
Af patriarcher tre, dhet bölt han i stoort värde.
Förkunna Pbarao om Christo, medb stoor nijt,
At han til Christi nådh skull lijta medb all flijt.
Han vänta sielfver ocb bär på ocb sigb bngsvalar
Ocb om sin tijdb och dödh för sijna bröder talar,
Befaller dem med flijt at föra sijna been
Medb sigb til Canans land, dem der begrafva seeo.
Digitized by
Google
— 378 -
Hvad tinckte denna man då ban vill dbet besinna,
£]j annat, som iagh troor, siu roo ocb glådie finna
I råtta Ganans land, i salighjseteua roo
Der ban i evigbeet noedb härligbeet ^ku bon.
Han geer bi, digb och oiigb- en tröst ocb beligb låra,
At du för dödens boot skal aldrigb digb förfära,
Ty döden år en sönin^ ja, dödeo år ett sluth
Får den, som kom bår in, ban måst ocb båd^^n utb.
Hvart då? Til evig frögd, om du baar tienligt skåda .
Din verld med Jo$epb vår, medh tålamod den våda
Försökt, som tijdeos liat apdicbtar dagb från dagb,
At tviaga digh ocb Qiigb, det å des sått och Iagh.
Med bånder klappe nu alt folck och hårligt speelar.
Vår Qudh medh gladan röst, boos hvilcken inthet feblar.
Den största verldens kung utbvåUjer båit en debi.
Den man, boos hv:ilcken eij fins vanck ell nogot fehL
Den Gudb, som fahrer iip medh klar baaun och glådie,
Sij den, den klena iord den åbran och tilstådie.
Han Qitter på sin stool, församblar land och folck
Ocb bljjr för Josephs dygd den i^ldrav^st tolck.
Rått helig år din vågh, du stora Gudb <^cb herre
Din krafft och misstet bevöfdat stort och smårre,
Dn år allena den, som rå(ta under giör
Och soolen$ stora kropp på sina vågar för.
Ja, du allena, blijr den alt folck bar förlossa,
Hoo finnes, som moQt digb törs mehr medb orden tråtza.
Du år och blifver vist för Jacobs b.uns ett slott,
För Josepbs åfven så som David hafver spått.
Om, b var och en statist, som lefv^a ha för detta,
Har kunnat med förstånd sin saker så förråtta,
Som Josepb giorde stådz, ejj hprdes någon låtb,
EjJ hördes någ^^M 9uck eij folqketa; kiagegråth.
See på his|orisk£akt , hur' som en adel penna
I allan verldens tijdh har tecknat sitkeo denna.
Hon skiner nått och grant dw Uufva balsams Iqcbt,
Ifrån all stinckand* röök^ som gier ep fabrli fucht
Digitized by
Google
— 379 —
Det är en skilnad stoor emellao dem som skryta
Och lijk ett leijon grymt här duudra, skräppa ryta
Eo slätt iobilniugz soot, den man åtbskillja vill
Ifrån ett högt förstånd, som intet hör här till.
En klook är lagom tyst, plä altijdh tahla lijte.
Ty han har satt ett låås for munnen sin medh vijte,
At om hans tunga snål förgriper sigh medh last,
Då ä hans dygdepråhl förderfvat uthi hast
At simma ved sin strÖm är vist den bästa gåfva,
Den man är ähra värd, den bör man dagli låfva,
Som är så tryg och tyst och seer på ändens fall.
Exempel mehr än nogh digh detta lära skall.
Nu blifver dagen all, den mörka natt tilstundar,
Min trötta ögon snart så småningom inblandar
Ty sluter iagh min vers. som vällment skrifvin är,
Dem till en ödmiuk tienst, som Joseph holler kår.
Der af vij hafva hörd t b vad Joseph har uthrätta.
Med nåde af Gudz krafft Ack sij, ack sij, alt detta
En spegel är och blijr för sinnen af gott salt,
Som artas till den tienst. Mitt tahl det är nu alt.
Tantum.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
— 381 ^
MORALIA
eller
NÅGRA KORTA REGLER,
hvar eftor alla rättsionige jäniTål till dygd och abrbarhet
artade ädlingar, Bom nu opväxa til Gudz äbra, kongl.
maij:tz tienst och fäderoeslandetz nytta, sitt lofverne
kunna styra (om dem så behagar).
Agpice latirinaå^ nitido quas lumme TiUm
Lmtrat et in Untbria non latuiese stnit;
Talis is esty quisqidSf nuUa laudabiUs arte^
Patricia f iantum nobUitaie tumeL
En ädling utan åygå kan eij med akäal fSrrärfTa
Ett tienligt adels nampn; ty tookheet kan forderfra
Hvad fon hans adla fiibr med klookbeet har npbygt
Pörtrampa faders dygd, är icke detta stygt?
Men äter tvert emoot at kanna väl nplyffta
Sin ädla faders nampn, der pä sä bor den syffCi,
Som tienligen bar ?il rätt skattas för en kar;
Den säledz lef?er här, det bästa loford har.
Tryckt i Åbo af Johan Winter, kongl. boktryckiare.
Digitized by
Google
— 882 -
PERILLUSTRIBUS AC GENEROSIS
DOMINIS
ADOLESCENtifeUS
Atqae
JUVENIBUS,. ,
dm
Mihi
Vél eonjutt^U féere at!)kitia,
Vel iDspectioni Caddidse paruerunt^
Vel «oIlegia tam pqbtkia <lP9iii privat^
StndioBe ^q«efitarubt,v <^
Qtu<}ae
Propter virtotes inclaruerimt,
Propter eradifiönetB «t dillgevitian) sdnt notSéaimi,
Pfapter > amorém pJna qpMini 8]tie«raai ;
to DEUM
In Reg^m
la Påtriani
Maoent et manebunt
iftiti» rtiinltiloQ
UttStXtvrttvTTOo )
Hoc
Qvalecnnque Schediasma
Sacrnm Esto!
Digitized by
Google
— 388 —
Dedicatio.
Jtloo min låra eij föracbtar,
Utan den rått val betraktar,
Lär full veta något m^er,
Än en pilt, aom etåda brafverar,
Vaekert af ocb an spatzerar
Och sigli i en spegel seer.
Rasa, fräsa, brusa, dondra
Och sin nästa slachta, plundra,
Ar en plåga, soro iagh mina.
At dess makan titbi rerdeo
Månd med ovett^ list ocb flärden,
Som iagh troor, eij gerna fins.
Neij, kung Carol han vi! bafva
Bij de iMn, »om dagli trafva
Utbi lusta^ bögfärdc plagg.
Ryta, spehi, dubbla dricka,
Tömna holkar nth til pricka ^
Det är vist gemenast slagg.
Bromsen plä väl roligt snurra '•
Ocb ooskring i lufften hurra,
Är Itjkväl en matk så ring*.
Många bromsar plä man finna,
Som af ovet roligt spiooa
Sigh en dräcbt af ingen ting.
Stoora saker bor den veeta,
Endast vijssdooi effibeHata,
Hvilken lyk én stiema fijn
Lasters dimba bor fordrijfva
Odb medh aim siotten klifva
Dijt, som evigheeten skijn.
Ädla[|dygd, du måste zijra,
Alla min, som man skall fijra,
Blliest är det slätt bevänt
Digitized by
Google
— 884 —
Gambia Oiothar plä oss lära,
Hur man måst de sinnen äbra,
Som hår dygden stådze tient.
Kan dig sielff, iagh råder detta,
Af dhe ofall lätt digh rätta,
Stackar den , som det eij lärt.
Satan bao är så behändigb,
Listigb, illslogb och enbändigh,
Alt ondt pack är honom kärt.
Fly hans snara, iagh digh beder,
Då skeer dig den ^största beder,
När do älskar Gadb och kong.
Do måst och din nästa äbra,
Lät olyckan eij förfära
Digh, fast om hon tyckes tång.
Gndh han rijsar, aldrig stielper,
Utbar stofftet offta bielper
En from och förtrycbter siäl.
Om du dig til dygder håller
Och eij sielff din ofärd håller.
Då lär du och trijfvas väl.
Vackra gassar, lät ehr höra,
At I kuonen altijdb fora
Edert taal som ädla män.
At alt folk må eder prijsa,
Och för verlden klarligt vijsa,
A t man kärar finner än.
Eder iagh nu dedicerar
Och tienstskyldi^st offererar
Desse korta pappers bUdb.
Vil förmoda at I laga
Det dhe måtte er behaga,
Sij, då blifver iagh och gladh.
Valere a vestro
Daniele Achrelio.
Digitized by
Google
— 385 —
Den fftrsta r^lan.
ArgummU
£Li du den stoora Oudb hår stadigt vörda skalt
Det bar en evigh lagh alfvarligen befalt.
Föracbtar do hans ord, så finner han.digh da«
Nar du som aldraminst din oMrd tåncker på.
In Deo solo Isetanduin.
Uthtydning.
Tånck doch bqr* en magnet til polen klar sigh v&nder.
Men menniskan sin suck till bögden sällan sänder,
Der är lijkväl den safft, som mättar siälen så,
At man t värdens vidd eij makan finna må.
Hvadh är då större lust, som jorden månde bära
Sampt alt, det haff och lufi't så tienligen kao nära,
Än känna stadigt den, som allting skapat väl,
I bvilken nöije sitt städz finner och vår siäl.
När bögbeet tumlar kull, när rikedom försvinner,
Man boos den stora Qodb bå* nådh och ynnest finner;
När siukdom, ålder nödh bar aldels brutit af
Vår starckbet, skönhet, pracbt, blijr Han vår fasta staf.
När alt försvinner platt, bå' berregunst och äbra,
Blijr Oudb allena qvar, som bafver digb beskära*
En evigh härligbeet, en prydnamebr än fijn,
Hvars glaiitz, hvars lius och eld fast mer än solen skijn.
Lät verlden svärma fort, lät lögn medh list och kättia,
Lät afvundztungan snart sitt ståål på stenen bvättia,
Halt digb städz vedb din Gudb, din skapare ocb faar,
Troo fritt, han om digb meer än vakand* öga haar.^
Alt godt har Gudh digb giordt, bar skapat til den ända
Bå' himmel, luflft och iord, i>ch sedan värdes sända
Sin son, som skulle döo för all vår brist ocb feel,
På det vij måtte nå hans himmels arfve-deel
XVI: 25.
Digitized by
Google
— 386 --
Han dolier våra brott, han vil oss altijdh skona,
Fast man i synd är född, lell bafver alt försona,
Hans sons uthgutna blod, hans pijna, ångest, nöd,
Haar lindrat vårt besvär, Gudz lag, den svåra död.'
Än var eij alt bestält, sin apda han dig sände,
lagh troor en fahr sin son, eij än så tieniigt kände.
Som Herren Zebaoth, han älskar oss hvar dagb
Och såledz för vår skuld uthgifvit nådb och lagh.
En lagh, som dundrar hårdt, at du dig sielfT må känna,
En lagh, om du moot den för bäfftigt börjar spänna
Med hoot, med arghetz tort, är nog snart Wd dig giort»
Aff dhe exempel mång, man och den fahran sport
När Datan bleff för stålt och Coran böria träta,
Ach hur' eländigt då dem jorden mon npfräta.
Den rijka mannen och, om hvilken Lucas skref,
Hvad for ett farligt speel medh honom satan dref.
Neij, du skalt stilla dig, och så till fota falla.
Och Jeao Christi nådh, med andacht rätt åkalla.
Och det medh stadig troo, seen är du viss der på
At du fast sällr är, än Crsesus vara må.
De helga englar all, har Oudh och så forähra,
Som skola stadigt oss på sina händer bära,
At vij vår klena kropp, vårt bofvud, armar, been
Ej stöta nthi hast enioot en farlig steen.
För vår skuld lysa måst sool, måna, stiernor alla,
At högden geer oss regn i tijdh, mon Gudb befalla,
A t jorden ymnigt bär frucht, diur, och hafvet fisk,
Det. har den store Gudb beskärat* til vår disk.
Uthur de dtupa berg gull, sölff och koppar tages.
Der aff oödtorfftigt ting til alla tarfver läges,
Ja, til en ährbar skrud, så växa perlor mång,
Demaut, rubiin, tarcos, men ey til bögfärdz prång.
Eli. lijtet fåår geer ull, gott lijn fins och på jorden,
Som skyla ska' vår blygd, så lyda första orden,
Son Adaro höra fick aff Herrans mun så bUjdh,
Men achtas intet raeer, i denna älendz tijdh.
Digitized by
Google
— »87 ^
Dy denna verldens fokk, de are no aå biinda,
Jagh veeth ej i hvad larff de pli sin knoppar linda,
Krus, knyttning, »vart och rodt, betäcker nn alt slått,
Ja Instan fodrar det, man måste gå så nätt*
Hoo hinner räckna alt det goda, Oodh oss unnar.
Lär du aff detta taal, at du dig eij försummar,
A t tacka herren Gudh för mootgång, för alt godt,
Ty den I som trampas här, bar där 6in bästa lott.
Sij, hagel, ijs och snöö, sij, hur de stoora hralar
I hafr«t tdltra stgb; sij, huru skog och dalar
Dhe lofva Herrans nampn, ja Tabors höga spetz
Medh ilérmons linfVa dagg sigh frögda sammaledi.
Skal du. då vara tyst? Ach neij, do måsle bära
Dit offer för din Gudh och alla dagar ähra
Hans höga majestet, som styrer kongars rådh,
Uthaf bvars milda band vij inna. trösc och nådh.
Ja, Oadb han lofrar vist at den, bans bogbéet vördAr,
Från honbm han och straxt all synders last aflbördar,
Den ladésr å sigh sielff och taar den på sin rygg.
Tänck boru Herrans nåd gör dig bå* glad oeb trygg.
Dei aidn rq;lu.
Argument.
ILh förstånd bör den man lofva.
Som har nådt den ädla gåffa,
A t han kan rätt känna aigli.
Här nthinoan mycket speelar,
Gudh nå* den, den konsten feelar,
Den går vidt från dygdens stijgh.
Ty den sigh ey sielf\'er känner,
Achtar hvarken Gudh e\V venner,
Yfves af siU oförståndh.
Digitized by
Google
— 388 —
Sådant måste deo foraebta
Som vil vandra tyst och sacbta,
Denna korta lefnadf gång.
Nosce te ipsum.
UtbtydniDg.
At kanna sigh ar bast, dy fara de rått villa.
Som sigb medh skryt ocb skroop så gråsligeo inbilla
A t vara meer åo stoor, ocb år iell ringa nog,
Docb svampen våxer och ibland den stora skog.
Når du på sådant sått, som iagb nys månde tala,
Lårt kanna Herren Oadh, då kan du digh bogsvala
Aff evighetens rådh och lämpa seen din stigb
Til alt det, som år gott; då lår da kanna digh.
Tånck på ditt elånds*fröö, en sådb så snodb^ jålåodigb.
Den dockk nalnren sielif så snåller ocb bebåndigh
Formerar til en bildb, så skiön ocb sinnerijk,
Som uppå lordens cretz har ingen ting sigh lijk.
Enar som alla dior de krypa ocb gåå lata,
Mån Gndb i menoiskian fast andra tauckar skiota.
Hon lyffter ap sin syyn ap til den clara bogd.
Der bon och finner strax sin Oodb ocb hiertans frogd.
Utbi vår lilla kropp vij stora skattar finna:
Forståndh, en villja reen, hon kan alt det besinna.
Som i vårt segervårck sigb rörer af och an,
Det underbara alt man eij beskrifva kan.
Vårt hufvnd år upfylt med moos, så bvijt som krita,
I bvilket tunna stofft naturen har afrijta
All veetskap, alt förstånd, at skilja ondt från godt
In samma: I den deegb, så fins vår bestå lått
Utbi vårt lilla bröst så finnes och en lunga,
A t du Gudb lofva kan ocb prijsa medh din tunga,
Det gör bon med sin flecht ocb det så tråfligh vål
A t ved b dess melodie sigh fågna kropp ocb siål.
Digitized by
Google
— 389 —
£tt bierta, mielta, inergh har Oodb dig och forara,
Een lefver, maga, kött och been som skola bara
Den stora bjgniDgz ståt, men bar och lagt der til
En lagh, at du eij far nieer yfvas an Oodb vill.
Mitt sinne var nu tyst begyn eij åter tala
Hvad den olärda boop plä* meer an ymnigt gala,
Ja, den som foga veet, han braskar aldramäst,
Han sparckar, fnys ocb fraås, lijk en istadig bast
Vår ögon see all ting, vår öron plå och höra
All liuff och skiön music, vår känsel plå och röra
Alt det som kitzia plä des hinnor fin och spaak,
Vår näsa taar all Incht, vår tunga all tingz smaak.
Nu tänck at detta fnaas kan snarligen försvinna.
När roenskian hon är dödh, så plå man sällan finna
En hamn af denna pracht, men dygden, skär och reen
Fast mer än solens glantc, så glimmar hon först seen.
Betänck hur' mången fins, som effter tienster löper,
Eir den för billigt prijs så vackert åt sigh köper,
Vid många, många stånd man detta daglig seer»
Det alt vårdt sinne snart den efi'tertanckan geer.
Vid alla handtvärckz skrå, så« får man höra detta,
A t ingen slappes til sitt handtvärck at förråtta,
För än han har framvist ett mästerstycke klart,
Som är heel tienligt giordt, subtiligt, nätt ocb rart.
Men mången stoppar sigh, fast oro han är ovärdig,
O, at den stora lagh, den stode altijdb färdig,
Som nys en konung giort; iagh troor man måste sij,
A t bromsar stiäla bort all boning frå^ sitt bij.
Mitt rådb är: Kän digh sielff. Troo fritt at det bäst tienar
För den, sin trogna fiijt til rijkzens välfärd länar,
Reen äbrbarheet och dygd beprijsa städz den man.
Som känner sielff sigh först, seen andra rätta kan.
Digitized by
Google
- 390 —
Dm tredie r^las.
Argument.
erna bindas ihop med länkiar af gyllenne smycken,
Sällast är då det bröst, som zijres af desse hår stycken.
Virtutes ordine cole.
Utbtydning.
Ach dygd, du år lijkvål den båsta skatt och gåfva,
Du år allena vård at alla digh må låfva,
Do år ett himmelskt fröo» du år Gudz dotter vist.
Du veet af intet argt, eij liäsmerij. eij list.
Våhl dea, som kyssa får din sockersöota kinner,
Yåbl den, uthi dit skööt ett liufligt famtagh finner,
Våhl den, som sofva får uppå din reena arm,
Yåbl den, du ålskar stådz, den veet af ingen barm.
Jagb dristar migb eij til digb medh din fårgor måU|
Din glänta och stoora stååt plå mebr ån solen pråla,
Alt bogt och reent förnufft, de( pryder dygden meeft
Än som det snöda alt, sonj jorden från sigh geer.
Troo fritt det jordiskt år« det ålskar vål sin blöija.
Men du, som himmelsk år, du kan lell bast fornöija
Oss meer ån som en såck, af guU rått stinn och feet
Såll den, i digb alleen har sin förnöijligheet.
Intelligent igt ars. Konst at discurera och tala
Du lårer medh forstånd all hemligheet uthleeta,
Du gifver oss forslagh, hur vij sku artigt veeta
All Sakers art och grund och sedan på alt sått
Utbföra vår diseurs bå artigt, val och rått.
Pmdentia, Forsicbtigheet.
Ja, du allena kan förnufftet såledz röra,
At det om stoore ting plå nyttigt alt framföra.
Hvad ifrån Adams tijd år skedt till denna stund,
Det vijsar du så klart utaff sin råtta grund.
Digitized by
Google
- $91 —
Hvad ock pa jordens kloot passerar alla dagar,
Af alt en kårna fijn du vackert åth oss lagar.
Når bonden talar om sin oxe, plog och valt,
Då har du, ädla dygd, for oss fast aooat stalt
ScienUa. Alla sakers vetskap.
Först heela verldens vidd med sool och stjernor andra,
Som tienligt I sin eretz på fastet omkring vandra,
Åtbskilja dagb och natt, affmäta tijdh och ^åhr,
På deo omskiOtningz grund naturen bygder står.
Till lufftens höga tält, damb, dimba, städz upfores.
Och der af lindrigh storm så vackert saromanrores,
Seen vandias det till snoö, regn, hagel, annat mear, .
Som jordens svåra törst e^ tienligh svalka geer.
I jordens buuk och qvedh der finnes nogh metaller,
Lijk som i haflfzens diup bå pärlor och coraller,
Träå, örter, alla diur, som du med ögoo seer,
En soöt och kostlig spijs fornufftel altijdb geer.
SapienUa. YijssdomeD.
Än stannar man eij bär, eij finnes än god lijsa,
Vårt sinne klifver up, der Gudh oss täckes vijsa
En annan boning klar, der vij vårt nöije få,
När vij från tijdens baan til evigheten gå.
Virtutes morcdes eller de dygder, som våra seder och
sinnen skola pryda och styra.
Anmärck så länge du i verlden här ska lefva,
At du i fåfäng prijs eij dageligb må svåfva,
Så finnes alster nogh, dem man betänckia må,
De lijka såsom bladh kring dygdens hierta stå.
FortUudo, Manhafftigheet.
Vår dygd oss stadigt lär, at kämpa, strijda, fächta,
At dundra som en man, affbryta spetz och skächta.
För argheet, önskans gifift, som uthan taal och mått
Bestorma immerfort den ädla dygdens slått*
Digitized by
Google
- 392 —
Temperantia. Nychterheet.
Seen lårer dygden och fly horerij och kattia,
Qch achta kroppen stadz för fyllerij och låttia,
Och lefva måtteligb, heel nychter, tyst och väl,
Det är en medicin f5r kroppen och din siäl.
LiberaHUu. Frijkostigheet.
Eij lefva alt för knafft plå dygden och så låra,
Säll den i råttan tijd sin gåfva kan frambära.
När dygden möter dygd, när alt sitt nöije får,
Då och all verldzens folck sin nyttigheet förstår.
Mtzgnificentia, Kungli-Ehrbarheet.
Har Gudb digh högt apsatt, hantera folck och länder,
Lät seci dn är eij knapp at\nyta pang och händer.
Det är din högbeetz zijr, upbyggia kyrkior, slott,
Kring heela rijkets vidd bevijsa folcket gott.
ModeiHa. Sedigheet.
At lefva rätt modest i alt man företager,
Det är den största konst. När man sigh såledz lager,
Så at man täckas må bå högh och lägre folck.
En tylper räcknas bör ibland canalie solck.
MagnanimUaa. Ädelmodigheet.
Vil Ond dig bielpa upp, lät see at du är ömmer
Om ähra och respect, ty mången hastigt dömmer,
Har som da bär dig åth i låter, taal och svar.
Ställ digh städz ehrbart väl, at du sielff prijsen har.
Mansoetudo. Fromheet.
Eij finnes någon ting, som kan en så /örderfva
Som vrede, barm och nit. Den m»n kan aldrig värfva
Sigh något ädelt nampn, som altijdh arger gåår,
Och med sitt hoot och gifft sin nästa snart förrår.
Böy önskans spetz, iagh beer, du kan tigh offta kasta
Uthi den största nödh, enär du börjar hasta.
Släck uth det phantasi, din arga ifvers flarn,
Som mången skadat har och kommit uppå skam.
Digitized by
Google
— 393 -
JuMia, Råttfardigheet.
Var altiidh from och godh, rattrådig i din vandel,
Besvijk eij någon man athi contract och handel,
Skall da och deela uth bland folcket lagh och ratt.
Så laga at din Ticht beprijsa alla slätt.
Ty den, som mutor taar, han plå med list förtrycka
En godh rättfärdig saak, seen skrattar åth sin lycka,
At han behändigt kan alt släpa till sin gårdh;
Om rättens rätta krafft har han rätt föga vårdh.
Medh ärligheet och dygd så halt digh städiz vidh lagen,
Och achta at da eij blijr derifrån bedragen.
Ty den som Gudh, all dygd, och rättvijst älska kan,
God domare han är och blijr en samvetz man.
ComUoB* Vänligheet
Var vänligh moot hvar man, det är eij åth%t ryta
Och medh höghmodigh ord för bäfvand' bönder skryta,
Deroödigheeten är en dygd som har beröm,
Lär det nu denna gång och så den läxan göm.
TaciiumUas. Tystlåtigheet.
At tijga är full bäst uthi dhe onda tijder.
Men om Guds ähra meen och dygden motgång lijder.
Om lögn med lijst och flärd dhe öfverhanden ta,
Så var eij alt för tyst, men balt dig käck och bra.
Om Luther hade då eij mehra velat tala.
När Leo mångla uth och börja härligt gala,*
A t all hans aflatz breff sku lindra menskans brist.
Och genom mynt och vicbt få saligheeten vist.
Då hade Herrans ordh snart varit undsrkufva,
Det var ett tookot voet, en släng af evigh snafva
At troo en sådan lögn. Tack ha, o Luther godh,
Ditt taal bar gett alt fålck bå saligbeet och modh.
VerUas, Sanfärdigheet
At tala sant är bäst, fast alla det eij tåla,
Bn aådan falskhets urt den måste du eij våla.
Digitized by
Google
— 894 —
Troo fritt en evigh Oudb^ snoi alt bå seer och boor.
Han mårcker alt hvad du här talar, tåncker, g^r*
Om saken intet är af vicht, må da flatera,
Men laga Hjkvål så, at du eij med dhe Bera
Natursens ädla lagh uthsläbker i dit bröst,
En annan skadan taar, om digh hörs skamlig röst
Troo' fritt at deit, hvar man sin lofven ymnigt länar,
Och medh en räfve-svantz nu den, nu den betienar.
Den är en sådan man som ingen skatta lär,
Hans lögn och lismeriehans sinne och förtår.
Om du nedtrampa vill den meer än ädla sanning,
Då lär du mycket kort få boo uthi din boning,
Den- stora Herren Gudh lär eij bedraga sigb.
Lydb rådh och städze blij vedh reena sanningz stijgh.
^rbardtaa, Skämtachtjgbeet
At ékämpta tienar och medh hofligbeet och äbra,
Allenast at det skeer i tijdh, det må du lära,
En plumper bonde tylp han achtar intet skämpt,
Medh sådan stackars took är föga och bevänt.
Den fierde reglwä.
Argument,
Ja.lska sin kung, både gammal och ung, som finnes i lande,
Lägre och Stoor, ehvarest han bor, de gånge tilhande,
Alla den man, som med sine band bevakar sitt rijke,
Frijar från nöd, ger fattiga bröd, beskyddar den rijke.
A ma regem et patriam.
Utbtydning.
Den Gudh har högt upsatt utböfver folck och länder,
At dela lagb och rätt och hälla alt vid macht,
Den Gudh sitt svärd och råd bar gifvit uti händer,
Den skall du vörda högt, så bar Gudz ord dig sagt.
Digitized by
Google
- 396 —
Natorea äfv«B b\M hon dig der til och tvingar
At vörda medb respect Oodi smorda och deo bild,
Den som nu all fojcks lagh bår tram'par och förringar,
Den är det största våp, från dygd och åbra ^ild.
Man seer ett litet bij sin vijse stadigt 6 ra.
Så tienligen, så val, den folier bvar han fahr.
Bör du då eij med flijt den crona, purpur, spijra
Stods vörda*. som Oudh sidlff för jig opråttat han
En hedning hafver lårdt, at man den ftna soolen,
Deo stora stiernans glantz,.8om högsta makten bar,
Skal hedra på alt sätt, knäfalia för den stoolen,
På bvilketi i sin skrud plä sttta Uodxens faan
Hur mången är som fins, som roligen plä knota,
At kungen är för sträng, ty rijket måste stå.
O, at iagh hade tijdh det oförstånd at moota,
Då sku' do låra soart deo hemligheet förstå* •
Men som alt detta är af migh på annat ställe
Beskrifyit r^eat och klart, der iagh bar kort uthlagit.
Den stora Josephs dygd, der iag bar hafft tillfälle
At tala om deo saak. 8e der, bvad iagh bar sagt
Vill du och ha, gott nampp, lät see at du eij glömmer
Dit Ijufva fäderland, der ^U; är födder vist.
Lätt see, du älskar det och desse orden gömmer:
Här bar du lefvat bäst, bär döör du ocbså sidat.
Ach buru mången fins, som hålla för en äbra
Förråda kung och land, fördärfva den och den.
Fly sådant farligt folck, historien plä lära:
At en så arger boo£f deo treffa fnll aldrig äo.
Den fenpte r<^lan.
Argoroent.
*t;dan skall du och så detta här veta:
Älska din fader, som är digh så hull.
S,
Digitized by
Google
— 396 —
Låt flåtlian sin kåttia medh flijt effterleeta,
Vänner å båttre ån finaste gäll.
Oollet förloras, vånnema goda
Stå altijdh fäste, Til iagh förmoda.
Honora parentes et amicos.
Uthtydning.
Do skall ocb medb stoor flijth hår ålska fader, moder,
Aff hvilken root och stam, en sådan telning göder
Är hijt til våriden född, ja om da vördar dem,
Så baar du löfftet först, at Gudh han år din vån.
Hur' oiTta bar din rooor digh burit på sin armar,
Enar digh fehlas alt, din fader sigh förbarmar.
En vårdnat mer ån stoor han om dig stadigt bår,
Af dem bar du alt gott ocb altijdh något lår.
At ha en ebrbar vån, på hvilken man kan Hjta,
Der om så måste du digh ånteligb beflijta.
Ett dubbelt rep år starckt emoot olyckor all,
Doch prof va vån nen först, seen går du frij från falL
Sij, elden ålskar eld, see, huru vattnet kalla
Dett faller vål ihop, see, huru vådren alla.
Nord, sunnnan, östan vind, den Ijufva våstan flecbt,
De haa skiön alliants ocb fågnas meer ån tacbt
Ett lejon stoort och grymt en tijger aldrigh skadar.
Men du din båsta vån i löndom offta badar.
Ja, den som digh har giort all vördnad, tienst och troo,
Den gör din truut och gaap, bå ångest och oroo.
Så spelas allan dagh i denna snöda våriden,
Den intet godt har lårdt, han ålskar mera flården
Än som den adla dygd; skill dig från sådant pack
Och elska ährbart folck, då har du loff och tack.
Digitized by
Google
— S97 —
Den nette rtglåm.
Argument
Xlåt afonden grijna
Medh systrarna f^na
I hvarie vrå!
Dhe friska soldater,
Dess dygder och dater
Do föllia må. '
Som hieltar dbe dundra,
Sin fiende plundra,
At jorden deröfver sigh måtte förundra.
8å skal du och göra,
Heel lustigt förstoöra
Afvundens hoot
När bon seer digh mana,
Då lär hon väl stana
Utbi sin soot.
När du börjar flächta,
Afbrytes dess skäcbta.
Afvnnden orkar eij längre fächta*
Invidiam cootemne et ride.
Cthtydning.
Fly afvunds fahrlig gifft, bon är en sqvallerbytta.
Som sällan håller sigh inom sin egen hytta.
Men altijdb ränner kring lijk som en fahrlig orm^
Dess tunga står beredd til bugg, til slagb, til storm»
Dess anlete är blekt, med munnen stadigt smijlar.
Ja troor dess list och konst rätt myckit sällan bvijlar^
Dess hierta är så tungt lijk som ett skeppund bly,
Dess blodh uthtorckat är, förvandlat är dess by. /
All dess civilitet är veod i grååt och qvijda.
Dess tänder darra städz, dess ångest måste lijda
En farlig äogzlans pijn; at dygd, meriter all,
Dhe' vinna prijsen sidst medh stoor triumphe skall.
Digitized by
Google
- 39S —
Hon är och blijr forvist, sielf Leviathans paotsar,
Som ingens åhra, dvgd och vetskap nån tijdh ansar,
Dhet är dess största lust, all dygders ofärd sij,
Bäst är forachta #eti$ seen går da Vackert frij.
Enär hon märcker senn, at bon kan dig eij skada.
Då boriar hon sig först uthi sitt etter bada,
Sigh vältrar i sin dy, sigh skubbar aff och an,
Lijk som en fahrlig pest, hon tärer kropp och and.
Lät elden blifva eld, lät afvand sigh fortära,
Kan du eij vara glad och aff Guds ord dig nära.
Troo fritt, det Herren Gud bar slatit här om dig,
För än som du Meff född, det atår evinnerlig.
H
Den dude r^lai,
Argbment.
vart man sin ögon bär i denna verldjen vänder.
Det fåfängt är alf städ;;, sigb hopetaU framteer.
Det nu i blomma står, mao snart nedtrampat seer,
Det som bygs up i dagh, rjjffz medh fprv^tne händer
I mårgon neer igen. Medh"acb sin lefnad änder
Rått oförmodelig, deii nu så tråtzigt léer.
Den hårda marmorsteen sigh odi omsijder geer,
Ty tijden fräter up alt med dess hvassa tänder.
Snart teer sigh lyckan an, snart dundrar plågor mång,
Bedriffters stora loff försvinner på en gång.
Ach, ach, hvad är thet ält, söm vij så högt här skatta?
Eorakttgga, blomster» rpok, en kladV och få£$iig dröok
Alt, alt, o, tijdsens speel, bortrinner lijk en ström,
Doch vill, det evi^t är, slätt ingen rätt betrachta.
• ' Vanitatem sperÄe.
' tJthtydning.
Alt hvad som fåfäogt är, det bör du och förkasta,
Och fort på dygdens väg til rätta målet hasta.
Ett mål, som ingaledz lär svichta ditt begär,
All^frÖgd, all lust, alt godt, lär du och inoa här.
Digitized by
Google
- 3^9 —
Men vil do i dit råas din stnoe-tskatt förlora
Ocb al(gd hafvand' ga med akrappe taockar atonra
Och billa dig det in, at du rått käxen gar
Här blaud de atora måo, ay a&dant eij aoatår*
Fly lustans giller -stådz, ty han är mächta fahrlig,
Hon kan din kropp och siäl fördärfva meer än aoarligi
Den tienaten aook och -eij, den du eij rätt föralir,
Fly fyllerij der näst, sij då du prijsen får.
Ty den omåttlig lust här hafver til at dricka,
Kan appå intet sätt bland folck sig^ tienligt skicka,
Men blijr att apespeel, en gäck och sidsl ett avijo
Ebvad han supa må, tiock laura eller vijn.
Den som rätt ädel ar och nobel uthaff sinne, ,
Han har alj himmels dygd och ährbarbeet i minne,
Men svijnet har sin lust allenaat i sin draaff,
Och 1 en lortig puss så söker det sin graaff.
Da, ädla menske siäl, aff Gudh som är begåfva,
Hvij kan du icke Gudh for sådan formon lofva^
Men säncker dig så diupt m^db skam i skarnet neer,
Der åtb din ovän lecr, din vän nedk stHsktaa^ aaen. < .
Ilen ottonde r^lai.
Argument
a
m än verlden skulle skälfva.
Solon, mista glante och sk^en, ,
Om än bärgen omkull hvälfVa, : '
Halt dig stadigh ändå seea.
Troo man fritt olyckor mång
Vijsa snart din art oob gång.
Om du varm är eller kaller,
Eller hvurt ditt sinne falterl
Constantiam elige ex hac desiiltoria fragilitate rerum.
Digitized by
Google
— 400 —
Uthtydniog.
Leff altijdh med gott mpd, frisk, glad i storeta gamman ,
Och tåock at verldens leek är idel flärd aUsamman.
Stå stadig som ett berg, det ingen nordan post
Kan kasta låttlig kull, då haar da rätt din lust
Halt stadigt vidh den pool, som evigh är och blifver,
Sook aldrig värdzligt fiääs, ty det ens sinne drifver
Lijk som en skam aff sno, fördärfvar snart din siäl.
Det är en farlig tienst, två herrar tiena väl.
När lögn medh list och flärd, dhe stadigt omkring vandra,
Belioga dina ord, då skal du eij förändra
Din tancka så i hast, tånck at en sådan man,
Som mycket lijtet veet!, han foga skada kan.
Det är eij heller värdt medh skarnet börja strijda.
Man får ond stanck til löön, måst några fläckar lijda.
Det är en slätt profijt, en vinst bemängd medh flärd
At växla ord medh dem, som sådant eij är värd.
Da ädla ungdom kär, du tag en lärdom noga
Aff desse korta ord, som lagh har samman foga,
Och som iagh plichtig är dig lära hvad iag veet,
Bå halt och du dig städa vijd dygd och stadighet.
I
Dem Bijmde ngluu
A.rgMmen^t.
är da om morgon först står opp,
Haf straxt til Oud dit enda hopp.
Han lär dig bäst bevara.
När du om q vallen går till roo.
Lär och hans eoglar boos tigb boo
Och skydda från all fahra.
Frögda dig innerlig,
I dit hierta uthan smärta
När da finner
A t du aff ondsko aldr/g brinner,
Depone aeterna odia.
Digitized by
Google
— 401 —
Ut|b tydning.
Än råder iiigh med flijth, at da här vandrnr vabrlig,
Troo fritt at mangen fins, som år bå' slag och fahrlig:
Ja, fast han synes from i miner, taal och svaar,
Tor lell i hiertat ha' en gammal suordeg qvar.
t^n sådan fahrlig pest härrörer aff den vana,
At man forachtar 6udb, vill stadz i odygd stana,
Han synes val politsk, men har eij konsten lärt,
Ty alt hans fiäås och kraus, det är en fyrck eij värt.
En orm kan linda sigh i många hända läncker:
Alt hvad en listig siäl bär talar, gor och täncker.
Är myckit liofligt snack, så barnsligit och slätt.
Den intet stoort har lärt, kao föga göra rätt.
Ett trää aff kostlig art, det bär ock äpplen sköna,
Ijthaff dess safft och krafft kan man dess dygder röna.
En etterfall napell den har en fahrlig root.
Dess bloma, blad och frucht geer ingen någon boot.
Man bar än aldrig hört, at dracken dracken rörer, *
Men see en gammal vurm bv^id väsende han förer.
Han syns så mild och blid .och godh för ögon dijn.
Men utbi hiertat sitt gör han en annan mijn.
Så har Gadh aldrig lärdt, ey är det Christi vilia
Uthaff en slätt profijt sitt sinne så åtskillia,
Det dela mitt i tu, nu bijr, nu åter dijt,
En arg, lättfärdig booff han lefver iså med flijt.
Jagh veet en jude grym, fast han är tämlig karger.
En hedning äfven så är ingalund' så arger.
En trääl aff Mahometh sigh vijste aldrig än
At vara tvär som dän, låtz vara Christi vän.
Utbi en summa sagt: Den som bar sådant sinne,
Kan på sin sotesäng slätt tröst och nåde finna.
Troo frit, iagh säger sant: En lönlig Atbeist,
Fast han syns härlig nog, lär finna skäpnan sidst
Ty den aff långö vräckt sin nästa plä' förföllia.
Han dyrckar Gadh ej rätt, ebyad han synes hölja
Sin rooliga natuur, bemantla sina feel.
Gott sinne får sin löön, ett ondt får och sin deeL
XVI: 26.
Digitized by
Google
— 358 --
Gndh straffar dig eij så, som dii vill' foreskrifva,
Men som da har, förtfent, der vidh så lar at blifva.
Om da har lefvat rått, så väntar da alt godt,
Bår da dig illa åth, så har do håo och spott.
Vij låra snart få see nppå den dagen stoora,
Når sidsta domen håls, hvem åntlig* lår forloora
Godz nådes ädla skatt: den arger varit haar
Eir den, nthi sin tijdh hcel dygdig altijde var.
Dm tijonde ri^lan.
Argument.
Ach at iag torde skrifva hår
Har* farligt år alt sitt begår
På lösa sanden byggia.
* Når hafvet hastigt svallar opp
Och röör den kri>pp, då år dit hopp
Kulkastat spm en bryggia,
Som år aflf vichten lått,
Eij timrat nått, eij håfftat rått.
Har mången, mången finnes vist,
Söm uthaff list sigh spinner sidst
En snara till sin halsa.
Vill altijdh synas vara stoor.
Och stå i floor, år allés broor,
Hoo kan en sådan frålsa?
Når han har ingen hull,
Tambiar han kull i stofft och mull.
VanaB glorise affectatio est saprema stultia.
Uthtydning.
Ett undrar iagh appå, at verlden kan förvilla
En så förnufiPiig siål, at hon sigh plå inbilla,
At vara hög och starck lijk torn, tijk berg och ståål,
Och veet doch lijkavist bar litet kroppen tåål.
Digitized by
Google
— 359 —
Vårt svaga kött och been är altijd underkatta
Så många plågors mått, at om mao ville lasta
Det största orligskepp aff all den siokdoms art,
Som measkan plågas medh, sku' det väl siaoka snart
Hippocrates bar lärt, Gallenas medh sin panna»
Dhe båda medh ett ord för verldenne bekänna,
At ingen finnes till som richtigt rächna töör
All krämpa, pijna, svett, som helsan vår förstöor.
Lijkväl är menskan grym, hon braskar, sigh uphäfver,
För denne verldens Gadh man fasar och rätt bäfver,
Enär man täncker på har en så svåger arm
Upvätiker här och där ett sådant stoort alarm.
En mächta modig tapp sigh ruskar, gaal och rörer,
Och på en djngehög ett roligt härskrij förer,
Men i en nedrig daal, der yfves han ey stort |
Ty aff dess dater all har Fama föga sport.
I unga ädle män, iag råder at I kasta
All högfärd från ehr bort och stadigt igen hasta
På dygdens liufva baan, til ehrbarheeteus slott,
Der finnes en stoor skatt, all säkerheet, alt gott.
A,
Dem elfte reglau.
Argument.
chta dig för fall, achta dig för fall!
Detta iag dig vänligt beder,
Då skeer dig den största heder.
Achta dig för fall, achta dig för fall!
Cave lapsum.
U t h tydning.
Sij, du som står så käck, så frääk, så frisk, så frodigh
Uthi din klädnads drächt, så brokot, styf och modighj,
Digh achta för ett fall, som mången har fält neer,
Sij denna gången na lagh digh den lärdoro geer.
Digitized by
Google
— 404 —
En skokja äldka meer än som den store guden ,
Är i en evig lagh digh alldeles förbaden,
Eij achta rått den ticnst, dig kongen gifvit har,
Det vijser faller uth, hvad du år för en kar.
En kar foruthan vett, en kropp af idel vader ,
En siål af intet salt år lijk en soole-fiäder.
Som gynna sigh fastmeer uthaff en fijn peruk
Än vettskap, som lell år vår sinnes gyllendnk.
Jagh såger ån engång: Den intet bar lårdt segla,
Må intet gee sigb utb för långt sigb til at spegla
Uthi det villa haaf, hår finnes klippan brant,
Som stielper skeppet ditt; trno migh, iagb såger sant
Den tolffte nghu.
Argument.
Xlnår du seeu bar fy It ditt mått,
Besedt i verlden ondt och gått.
Då måste du bådan fabra
Och ill den hamnen skynda dig.
Som blijr beel trygg för dig och mig,
Ty Qud han plågar vara
En hjelp i nöden meer ån starck.
Vår fiende han slår till marek,
Seen har du spelet vunnit
Och glad till målet hunnit.
Para te ad piuin abitum.
Uthtydning.
Om du bad' större krafi^t ån Simson fordom hade
Och förde högre ord ån Pbarao, som sade:
Hvar år den Mosis Gud, den iagb bör lyda så?
Hans almacbt år ett lööf, den må iagb rått försmål
Ja, om din vijsdoms krafft kan i sin grad upstijga
Til Salomons förstånd, om för digh ån sku nijga
£å högt och lågre alt, så måst du lijkvåfal döö
Och såledz gå din våg från denna verldens öö«
Digitized by
Google
— 405 —
Och sedan du är dödb, så finnes tvenne hamnar,
Säll den i salig stond den aldra bästa famnar,
Han har här kämpat väl och säller anländt dijt.
Som han i allan tijdh har trängtat med stoor fiijt
Här är en evig frögd, fredh, vällust» alt det goda,
Som man pi jordens cretz kan finna ell' förmoda.
Treefaldigheten sielfi^ här sitter i sin skrodh
Och medh ett kärligl taal omfamnar Christl brodh.
Dhe beige englar all basuna här och sianga
Och lofva herren Gudh medh andacht, hierta tunga,
Profeters ädla chor, apostlar, alla slätt
Här frögdas utban taal på evigt vijs och sätt
Oudh nådh den arma siäl, som sigh sielf mån förstora,
Och satan har fått macht til sina kulo föra,
Med den är så bestält, at ingen tunga veet
Utbmåla dess eländ, dess jämmers ensligheet.
Här höres ach och vee, svår ångest, skrään och qvijda,
Marteringh, t)lågor, mord, svår heeta måste lijda
All den fördömda hoop, en gräslig svafvels flarn.
Här brinner utban mått och aldrig släckas kan.
Här är ett farligt ^kick, bär är odrägligh pijna,
Afgrundens skräcklig eld, dhe feija synder dijua,
Dbe onda andar all här dundra, pijska, slå.
Ach, jämmer öfver alt. tloo kan den undangå?
O, at en sådan nödh bär kunde doch betäncka
Dhe practiqvanter all, soVd sina sinnen sänka
I denna värdens åyy ocb ha* ett sådant fiäs,
Så at en ehrbar siäl bon blygs der vedb och räds.
Men du, o stoore Gudh, den klena Christi skaara
Beskärma med din kraft, och frälssa fråq all fara.
Då skall vår trogna röst digh lofva i all stundh,
Stå fasta ved ditt ord intill vår sidsta blundb.
Digitized by
Google
— 406 -
Conclusfo.
Utbaf sitt egit lijo så plä en spionel spinna
Bn rått sobtiligh väaf; lätt see at da kan finna
Så mycket af dig sielf, som jost dit egit år,
Afeknjfva andras vårck, det år ett slått besvär.
Digitized by LjOOQIC
Profeteis Daiiels utläggniig
öfver
konungens i Assyrien
NEBUCADNESARS DRÖM,
som 8tår beskrefven i dess profeties 2 cap., jarovåhl hans
egen syn, som finnes i det 7 cap.
i svensk vers
de unga til tienst afTsatt, som historiskc handlingar
begynna på at skatta,
aff
• ANIEL ACREELI*.
Tryckt i Åbo af Johan Winter, kongl. boktryckare.
Digitized by
Google
- 408 -
Den Darchlenchtigste högbohrne furste och herre,
herr Ctrl dei Xll^
Sveriges* Giotes och Vändes, igenom Gudz nåder högbohrne prhitz
och arffarste, stoorfarste til Finland, hertigh athi Skåne, Estland,
Lifland, Carelen, Brehmen, Vehrden, Stettin, Pommern, Cassuben
och Venden, fnrste til Rägen, herre öfver Ingermanfand och Wits-
mar, éå och pfaltz-grefve vidh Rhein i Beyern, til Gnlich, Cleve
och Bergen, hertigh etc.
J-ör vår printz och rijkseus ähra
Dristar iagb ödrojokt frambära
Det iagh simpelt fattat har.
Fast eij alt är så stoffera,
Fast eij alt är så blommera,
Som DOgb mången effter fabr,
Lell så är alt välment fatta,
Hvadb iagh sielfver kunnat skatta
Denna saken angå måst.
Den enfaldigt alt arbetar
Ocb bvadb sant är effter-leetar,
Den ban träffar kärnan bäst.
Fyra höga potentater
Hafva vist så många dater,
Som här nu afrijta blij.
Fromma prins, behagar detta
Ocb b vad dessa män uthrätta
Med sin milda ögon sij,
Då lär han också förnimma,
Jämväl ögnnskinligt finna,
Denne verldzens pracht och pråål»
Huru ödet städze dundrar,
Folck ocb städer hastigt plundrar
Och upväcker sorg ocb skråål.
Digitized by
Google
— 409 —
För en lijten frögd ocfo gamman
Blandas snart alt folck tilsamman,
Gladien famnar sorg f>cb pust;
När man alt så vackert lagar,
Täncker ha de bästa dagar,
Flyger bort all frögd och lust.
O, at detta kunde täncka
Dhe, sin sinnen dagli säncka
Uthi voluptatis flärd,
Bacchus plä ocbså förvilla
Alla dem, som sigh inbilla
Vara allsköns ähra värd.
Huru mången är, som söker
Stoort beröm, då han föröker
Väldet sit medh trug och hoot.
Medh sitt sööl och arga andar
Heela verlden samnuin blandar
Vördar intet någon boot.
Om nu tijden kunde tåla! —
Doch iagb vil eij sielfver våla
Tala om, det Mahoniet
Har i verlden sökt at göra,
Hvad han stififtat har för röra,
Medh sin gudztienst arg och älätt.
Hedningarna are galna
Och uthi sin troo förfalna,
Tänck det stackars folkets sedh.
Vördar solen, stiernor alla.
För tråä-gudar dhe kuäfalla
A t en rätt må hijsna vedh.
Fast en jude vill sig tvinga
Medh sin stränga lagh förringa
Herrans Jesu Cbristi nådb,
Detta alt bör den förachta.
Som vill merkelfgt betracbta
Hvad som är en siäla^vådb.
Digitized by
Google
- 410 —
Men sij, iagb vil detta lemna '
Til (li^n Gudh, aoni sjelf lär ht$roiia
All den skymph, det arga fokk
Honom gor och vil eij meera
Hans budord och nåd verdera;
Ack» aå 8t4K)r dr verldena solck.
Kunna lijk Sf»ra lejoo ryta,
Kunna hellebergen bryta.
Galler intet in for Qiidh.
Den, han.niuter hogheet, ähra,
SoQi vil dygd och konster Mra,
Lyda altijd Herrana liudb.
Många höga aaker veta,
Myckit bor den effter-leeta,
H vilken, lijk aoqi aolen klar»
Alla menakor böra fijra
Och bär crona, purpur, apijra'^
Sampt af alle vyrditat har*
Den, aom tyngsta bördan barer,
Den sa mångens nöd b besvärer,
Måste vara roeer än starck.
EUiest kan det offta hända.
Lasset tumlar öfver ända,
Kastar karleo oeer til marek.
Vara gudli, mild och uådigb,
Vara ehrhar och rättrådigh.
Det är kungars högsta skatt.
Gudh nå' den, aom synder alla
Lijk en biel te öfverfalla,
Medh den är det illa fatt.
Må eij Svea sigh nu fägna,
Hvilkena gräntaor lärér hägna
En aå ädel prins och akiön,
Spm nu dagelig tiltager.
Är af dygd så karsk och fager,
Blir 9l( lärdom rljk och kön..
Digitized by
Google
— '411 —
Men alt detta må na blifva,
En enfaldig bör eij skrifva
Alla stora sakers art,
Som i hofven altijd drifves.
Ja, ban aldrabäst då trifves,
Når ban sätter det h, part.
Krigb ocb boller iagh afmålar,
Hora verlden stådze skrålar,
Drifver folcket ubr sitt land.
Mord ocb brand nu våldet ofvar,
Slacbtar, bryter, raasar rÖfvar,
Slijter alt medb våldigb hand.
Sådant får man nu beskåda
Utban fabra, utban våda
Uppå dessa pappers bladb.
Dem med vyrdnat offererat
Ocb vår arfprintz dedfcerat,
Vantar des omdöme gladh.
Stoora printz, ebr nåde sträcker
Öfveif. deok a^m detta räcker
Och försvaren migb frå nödb,
På det iagh må bafva trefnad
Ocb få blij mit) korta lefnad
Elbr til tien^ in til min dödh.
Stoora printz, eij skal iagh glömma
Eder gunst och nåd berömma
Den stund andan i migb år;
Medb min tancka, tunga, fieder,
Jagb migb städze biertli gläder,
Oeb det beders-nampnet bår,
eders furstl. bögheetz noderdånigste
undersåte osb tienare.
i. A.
Digitized by
Google
— 412 —
Til den gunstige läsaren.
D
be fromma sinnen pla eeos många feel snart dölja,
Som finnes pa alt sått, dhe kanna menskaos brist.
Man snafvar offta nogh, dy pläga dhe och bölja
Vår svagheet, mehr ån stoor, roedh dygdens mantel vist.
En sådan gunst och troo, bor alla bögt beprijsa,
Och vörda medb respect den dubbelt ådia rost
Gott ord ett balsam år och kan vål biertat lijsa,
Det styrker ens förstånd, geer mod, geer last och tröst
Til den omilda läsaren.
iliåi
tt som dbe spinlar små sin nåät på blomster sträcka,
Så pla ocb dit förgifft utbgiut^s otban taal.
Som du eij stort förstår, så kan eij heller räcka
Din avund något vidt, ty gör den migb eij qvaal.
Jagb skrifver hvad iagh kan och intet något mera,
Jagh veet hvadh iag har sagt, at det år rent ocb sant
Om du har båttre lårt, vill iag det högt verdera,
Bekänna och reent uth, at du och bättre fant
Doch må du täncka det, fast flugan medb mig äter
Utaf det rena faat och på min talrik skäär,
Hon är väl dristigt snåål och ingaledz förgäter
Sin meer än gambla art, doch ringa hon fortäär,
Digitized by
Google
— 413 —
U) aldra högste Oadb, gif na din nådh och anda,
Ifrån dio bogheetz tbron såndt roigb din krafft tilhanda.
Til detta lilla värdk, soda iagb begynner bår,
Det om ditt vijsa råd ett odroiokt vitne bår.
A t iagb det som år sant, må kanna rätt begrijpa
Ocb effter villian din min tanckar tienligt slijpa,
Och mårckia hvadb för man propheten Oanil var,
Då når han högt apiyst i verklen lefvat har.
Når Babylons roonarcb nppå sin borg spatzera.
Och tånckte på en saak, som vård var at hantera,
Då grafvade han sigh, sin händer sammanvredh,
At blinda lyckans hinol aå våltras ap ocb nedh.
Han sågb eppå sin macht, sin bårligheet och åbra,
För b vilkens valde alt må bijsna och förfabra.
Han täockte och der boos af kongligb vijsbeet på,
Hur effter samma tijdh i verlden skalle gå.
Dbe ting om dagen måst ens sinne något röra,
Pia mebr ån mehrendels i sömnen oroo giöra,
J synnerbeet för den, som något tanckfall går
Och af melancbolie i engslan åffita ståår.
Troo fritt den stadigt år af tanckar högt besvara,
Kan i sitt sinne blij der af ocb så förfara.
Hvad man måst håller på om dagen, år så fatt,
A t det i drömmen måst en qvållier följand natt.
Na vakna knngen ap och af ocb abn sigb vande,
Ty han atbi sitt bröst en biertans engslan kånde
Uthöfver det han då på »tanden hade drömt,
Hv«*8 sammanhang han Isll ahr minnet hade glömt.
Digitized by
Google
— 414 -
Gudh haar sin villia klaar på många sått behaga
Förkunna oss, der af vij sku en lårdom taga,
Sompt medh sin egen rost, som skedde åfven då.
Når han det första paar siu son ntlofva må.
Det har och offta skedt at tijdernas profeter
Goddomens hemligheet uhr diopet igenleter,
Sompt genom drömars krafft, der af eij alla slått
Föracbtas bör så snart, om roao vil döma rått.
Ty somii drömar blij särdeles oss ingifna,
Som vore dhe af Gudh medh egna händer «krifna^
At ingen tyda dem eij heller toleka kan,
Medh inindre han jti £r af Gudh en uplyst mad.
Naturen har sin lagh, ty år den lijtet trygger,
Som på den phantaaie sin vålfårdz trefaad bygger,
Men når Guds band eo rör oeh vijser der medh digb
Sitt underbara råd, det haar en art medh sigb.
Sij denna pot<»iitat, som heela våldel både
Utböfver jordens örets, til sina herrar sade:
lagb bar nu dröoit en ^röm, en 6yyn så bar iagfa sedt,
Hvars fiasliga gestalt har giordt mig oodi oeb kdt
Men klagar aldramåst, iagh kan migb eij beaiana.
Hur drömen lyda motid, kaa iagh migb eij påminna^
Dy sku dhe kloka teåa, iagh faaar^ bår katnmak fram
Och såija migh min dröm, des tyéelae och nampn.
Dhe lyda baos påbodb , xlbe kcHiima ttraxt tilboopa ,
Som för dhe vijsaste i landet var uthrepa,
Trulkar&ar och Chaldeer, medh dylijkt bednisfct pack,
Astrologi, som plå åatunda lof och tack.
Dhe sågo kungen ann hur han sigb iCrigt svängde,
Dhe hörde hvad för straff dem öfver bufvnd bångde^
Om de eij denna syyn uthtjrda kunde snart.
Så skulle bvar och en förgöras medh eo ftirt
Ett mycket fahrligt hoot, at alla skulle dödas
Och utban någon oådb af denna verld förödas.
Ty åadrade den dom dhe bedna vijsaa Ivst
I åegabin, sorg och qvaal, i ijdel saok oeb post
Digitized by
Google
— 415 -
Eij kunde konungen sin dröm dem föreställa,
Och dbe ån mindre see hvsid den sko äntli gnälla,
Neij, hedning, blif man tyst, af evighetens råd
Veet ingen mehr an den, som har fål Herrans nåd.
D^ hugsa fuiler kring och ville sigh besinna
A t tyda denne dröm och såleds nåden vinna,
Men fåfengt var det dem, ty ingen datta sågh,
Hvad Herrans ande veet och i det dålda lagh.
När alla bafva nn, alt hopp var öfvsrända.
Så kommer Daniel, den Gndh då täcktes sända.
Han y nekade sigh så, at hiertat svedh der vedh,
At kungen i sin hast haar giordt en sådan eedh.
En sloor politisk man, den första Josephs broder.
Kan ske den sidsta och, en man bå vijs och göder,
Som eij bekymrar sigh om Hamans arga streek*
Som aldrigh hade lärt Sejani list och sveek.
En geographisk styl plä jordens kloot afrijta
Uppå en tafla kleen, och sigh derom beflijta,
At vatnet i sitt diup så vackert sorlar där^
Och seen den torrft jord syns grön och bargot här.
Det folie Dit för svårt hvur siö&, hvart laitd afm&ta,
Ty jorden är för dtoor, rttan måste sompt förgäta.
LeII är det vårt beröm Ät han så väl och rätt
Kan på ett pappersarck afrijta alt så nätt
Fast en civil betient kan eij alting begrijpa,
Om skönt bati ville sigh i stycken sönderslijpa;
Doch är det meer än nogh, at han kan rätt förstå
Hvar på Gudz ähra sigh, seen rijken granda må.
Det viste Danil väl, den vij nu har berömma,
Hvars dygd alt verldens folck kan aldrigh mebra glömma,
Enär som han förrtam, att svagt var egit rådh,
Då sloöt han vara bäsft, at sökia Herrans nådh.
Hvad hände då?;S(j Oudh, som gierna låter veta
Sin villia alla dem, som honom efiterleeta,
Uthlägger denne dröm nthi ett stilla 4ind,
Derför och Daniel straxt tackar Hert^n Gudh.
Digitized by
Google
- 416 —
Han faller på 8in knå, han lyffter op sin bänder
Och medh en hiertans suck sin boön til högden sänder,
Hans tårar tilra tätt: O Gudh roigh intet soön,
Men värdigas i dagh opta min trägna böön.
Ditt nampn i evigheet vij vörda, Infva, prijsa,
Du är allena vijs, din krafft des gärning vijsa,
Förändra tijdb och åhr bör dig alleena till.
Da sätter kungar op, dem störter, när do vill.
Dhe kloka få förstånd, när du i rådh vil blifva.
Alt tagcs af din hand, när digb så täckes gifva;
Alt, alt tilkommande, rätt lijk en stieraa fijn.
Och hvad i mörkret skeer, för digb som solen skijo.
Din varelse är reen och den kan ingen skåda,
Uthi din hembligheet böör do alleena råda.
Din drächt är härligheet, din klädnad idelt lios,
Som lyser och så klaart i denne verldens hous.
Jagh tackar digh min Gudh, som migb haar lärt så tablå
At iag no tienligen kan konungen bagsvala
Och fräUsa deras blodb, som giutas skalle fort,
Om iagb i denne dagh din oådbe ey bad* spordt
När denne böön var giord, gick Daniel sin farde
Fram in för Arioth, som då satt i högt värde
Och ha befalning fådt at dräpa alla slätt,
Som brotzliga nu fans, jäst effter kongli rätt
Til honom sade han: Lät konungen få höra,
At iagb skal på hans dröm en viss uthtydning göra,
Lät blij tyranniskt mord, det är ju yncknn värt
Oskyldigt straffa den, som eij Gudz villia lärt
Då skyndar Arioth t fort in för kungen träder
Och medh en sådan tröst hans såra bierta gläder:
A flagg din sorgcdrächt, här är en judesk man,
Den som din mörcka dröm beel väl othtyda kao.
Nebocadnesar blef af ^detta taal så fägen.
Han glömde alt sit q val, til lust vart han benägen.
Acb, sad han, lät den man straxt komma for mitt bord,
Jagh bar en längtan stoor at höra nu hans ord.
- Digitized by
Google
Sid. 417.
Här yiJMr tigfa <ich tiar deii bild och UettMi grjrmma,
i deih afrijtat blQr, alt dat vij nof« fini»
IJthi liittoriik act •& myckit vil bekant:
iWt Gadb en vijaar siellT, det Ir ocb blifver aant.
Det liiifrnd var af gnil , def f broat oeb armar ftjna
Af folfver, meer ån klart, tå barllgt minde akijna,
Dibm bonk .af koppar reen, dena fötter ntbaf leér.
Dock bUindat med akarpt ad^l, Nehaoadne^r teer.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
— 417 ^
Så kommer Daniel, beer koaungen besinoa)
At man i höga tiog kan ingen tydning finna
Uthaf en hednisk munn, han vare af b vad nampo,
En atiernekikare, en trolkarl af slijk bampn.
Men Godb han år alleen, som gjnnar kangar gierna:
Ett bälete baar han afrijtat i din bierna,
En bielte stoor och grymni, i den affattai var
Alt, alt tilkommande, 8om i en spegel klar.
Des bufvud var af guU, des bröst och armar stoore
Af dolfver klart och fijnt nått sammansmidde vore,
Des lender, sijda buak af idell koppar reen,
Men uthaf jern och leer bestodh des låår och been.
Seen syntes och en håll framvältras uthan händer,
Som tooila på den bild och krossa alt i sänder,
OuU, solfver, koppar, ståål, dhe malas så i sand,
A t du af detta pråål eij såg b det ringast grand.
Men denne lilla steen, emoot naturens kynne
Svall straxt til sådant berg, b vars makan vij eij finne,
Sielf bogden svicbta vedb och darra medh sitt lopp,
Den stoora iordens vidd begreep eij denne kropp.
Så haar min konung drömbt. Nu bö5r medh öron klara
Hvad Herren Zebaoth digh urnar uppenbara:
Du sielfver är och bijr den gyllend hiessan klar.
Den Gudh bå' rijke, macht och starkheet gifvit haar.
All fogel, fisk och diur, alt folck på heela jorden
De lyda ditt befäll, digh tienar ostan, norden,
Ved vester-hafvets strand så är ditt nampn bekant,
Bort ved den södre pool, så kännes du och grant.
När nu Assyrien haar.entlig fått sin ända,
Så lär vår Gudh igen en annan fackla tända,
Heel 8Ölfver*fijn och blanck ,. doch mindre än som din,
Den Gyrns sätter up mitt i Fersopolin.
Straxt denne blijr uthslächt, så får man höra dundra
Ens Alexanders bielm, som grässeli lär plundra;
Hans tunga koppar buuk skal heeta landets pracht.
Så krysta ai hvar man måst darra för des macht.
XVI 27.
Digitized by
Google
— 418 -
Doch lär han^ raserij efj myckit långe varm,
Ty ödet pläga? snart bereda den en snara.
Som blifver atbi haat högmodigb, stinn ocb fbel,
Den niater meebt» kort sitt pråal ocb ttåtUgbeet.
Det fierde regemeot skal Jolins anföra,
Af b vilken tijdens folck lär många dater bara,
Hans fötter, klädd i ståal, dbe stijga vidt ocb bredt,
Ocb är då fåfängt alt, b vad förr på jorden akedt.
Men detta rijket kan eij heller väl bestånda,
Förty des majestet är sälsampt samfsaoblanda;
Det märcktes väl der af, at benen medh> des tåår
Af jern ocb utaf leer så boopa-lappat ståår.
All kunga rijkea bär sin undergång ocb lijda,
Som alla monoiskior städz ved sin krankbeet qvijda,
Så går och tijden foort; en gabbe på en dag
Han vissnar som ett lööf, så bård är tljdzeas lag.
Rätt då enär som alt det börjar til at bullra,
Så kommidr fram en kung, som bär oppå sin skolka
Ett evigt regement, hvars rijke aldrig meer
Uppå san berligheet, rost, maal eH\änd» seer.
Pördenskald, o mooarcb, tänck uppå denna äbra,
Tänck uppå all den gunst som digb nu är foräbra|,
Bn sådan vijsdoms skatt, derj ingreppen fina
Alt evigbeetens rådb, lät see du detta mins.
Nebucadnesar fan alt detta så sant våra,
Som man om middagz tijdb plä skåda solen klara.
Hans bierta språng af frögd, han sade uppenbart
Ait bvad som Daniel bar sagt, var rätt ocb klart
Han dygna neer til marek, han ropar, han bekinner:
Den är allena Gudb, b vars macbt iag nu först känner,
Bn himmelsk konung vist, en Herre mehr än stoor,
Som uppå jorden står odi up i bögden boor.
Hans stoora saligheet beprijsa berg oeb dalar,
Ja Tabor, Hermons spetz om Herrans äbra talar,
Han haar en väldig arm, bana nådb år utban mått,
Utbaf rättfärd^beet består hans muar ocb slåtU
Digitized by
Google
— 419 —
Jag fieer hor bimleps bäir,'hur alla eleooaoler
Dhe lofva atåxk bana nampn, han bor odi vara tientar
▲f aliea cleraa liod, ty akal oeb aå ntn him»,
Med flijt boröfnma den, som år all vijabeelz bron.
Ny på det Daniel Guda vareh eij skolle glömma,
Så hände på en natt, at han och sielf månd drömma,
En ravckit sälsanip syn, betydde lell alt ett
lledh den, som kooangen för detta hade sedt*
Han sågb skkjabarligen hur alla reridens vader
Hvart ett ifrån sin port så båfftigt samnuuitråder
Medb dunder, blixt ocb braok, med skräckli storm och gny,
Ät vatn, sand och stofft förmörcka lofft och sky.
Straxt syntes några diur obr häftens diup sigh kringa:
Ett leijpn starckt oeh grymt, som hade örna vinga,
Det dundra, rytte, flögb, til des at merg och blodh
Fortorokas som en dagg, seen stillades dea modb.
En l^jörn kom ochså fram, gick lorfvigfa, stygg och fassli,
Vedb vijda hafvetz strand och gapade så gråsslt,
I munnen hade han rätt långa tänder tree,
8om tydde at alarm i veriden skolle skee.
Til honom sad' en röst: Do höör, statt opp oob rasa,
Ty för digh skal en tijdb den snöda vcrlden fasa,
Äät bra, gott kiött och märg, ja alt det som är fett,
Tub undrad femti åbr är digh i bänder gett.
Det tridie var en pard, medb sioa vingar många
Och fyra bufvuden, medb balssar tämli långa.
Det hade en stoor macbt, det brööt, det reef, det ååtb,
A t jordens ruode kloot rätt skalf vedb detta låtb.
Det flerde bad* en bild, den ingen kunde skatta.
Des stygheetz skapnad vist så kunde man erj fatta,
Des horn de vore bvass och dje til des taal.
Des tänder otbaf ståål opvächte vee och qvaal.
När Daniel seer til, hor detta sigh vil skicka.
Då synes ett born kleent sigh småningom otstieka.
Det brÖöt tree andra bort; det ba ecb ögon fådt.
Så och en skambli muou, som talte hån och spådt. '
Digitized by
Google
— 420 -
Sid8t kom den gambla fram, som evigh ar ocb blifver,
Den alt som ymnar sigh, bå' lijf och lefnad gifver,
Sniöhvk bana mantel var, bana båår som leenast ull,
Ocb alt som lyste krin^r, det glimma rätt som gäll.
För honom bogde sigh den stoora himblaskara,
Den beela engla boop eij knnde mebra spara
Sins hiertans tack ocb lof, dbe vijsa den, som är
Vårt hopp, vår frögd ocb stads plä lindra vårt besvär.
Han satt sigh på en stool, slogb up dbe folianter,
I dem alt tecknat fins vår synd så väl bokanter.
Sidst sades af en doom, der medh b var fick sin deel,
Den goda nööt sin rätt, dbe onda finge feel.
När detta stodb nppå, så kom bland himlens härar
En menniskiomen lijk, den hela högden äbrar,
Han trädde sachta fram in til den gamblas pall.
For bvilkens boga tbron på knään han giorde fall.
Den gamble blef så gladh , gaf honom våld och ähra,
Sins rijkes spiras krafft, han honom straxt forähra,
Befalte folk och land ntbi all evigh tijdh
Städz vyrda medh respect Godz son , vår broder blijd.
Så hafver Daniel Gudz vilja lärt uthtyda,
Så märkeligt, så väl, nu vele vij åtblyda
Hnr alla sakers gång medh tijdernas besvär
Kan af historisk act doch kort bevijsaa bär.
Den första politie -seen Noach verlden deelte,
Uprättad Nimbrods arm, en rask och mechtig bielte,
Det näst omliggand folck, medh städer, byjar, land,
Så fogad han i boop och styrde medh sin band.
Han bygde Babylon til sino nampnes ähra
Ved Ruphratz långa strand, som skalderna oss lära,
Des torn ocb skiona huus, des mnnrars konst ocb bogd,
Haar seen Semiramis mast zirat sigh til frögd.
Från denne stoora stadh ntbdeeltes lagh och rätter
Til en och ann provins, til Meden ocb än bätter,
Til Oby brusand ström, Arabien alt fort
Til Hellesponti diup och Cancas kalla ort.
Digitized by
Google
— 421 —
Dbe förste koDongar ba mechta väl regera,
Ja meer än tasoDd åhr, och rijket städz foriuebra
På allabaoda sätt, meo högst så stegh det, iiar
Nebocadnesars flijt alt stärkte bär ocb där.
Då stodb det rät i floor, meo seen Baltbazar v^åga
Förvända lagb ocb rät, då fick det ocb sin plåga,
Han dobbla, drack ocb svor; han rasa som en gast,
Dj störtes rijket kall ocb *föll så medb en bast.
Sij denne monarcbie var störst ibland dbe fyra,
Reen kongli myndigbet, starckt folck, som leijon yra,
Ood stat, stoor rijkedom, förträfli bygningz stååtb.
Högt nampn, raar vijsdoms art, dbe fölgdes vackert åtb;
Lijkväl så föll det nedb. Hvad mon då icke skada?
Stort oförstånd ocb list dbe lära rijken bada;
Pråål, yppigbeet ocb flärd dbe bryta bastigt af
En Scepter, starck som berg, ocb kastan i sin graf.
När lofften är råt blijdb, när Pboebos bärligt glimmar,
När vatnet står beel lungt ocb fisken liofligt stimmar,
Då är ett märcke vist, at storm, medb regn ocb sniö,
Dbe lära ntbi bast opröra baaf ocb siö.
Så gick det ocb no til, man borde ingen strijda.
Man borde intet gny i beela verlden vijda.
Då kommer fram en man, den sigb för alla teer,
En Cyrus käck ocb glad no reeser sitt baneer.
Han slogb Assyrien, brööt nedb des fasta städer.
Han intogb Babylon, då Israel sigb gläder,
Sigb bogoar mebr än nogb, at timman no var när,
På bvilken Herrans folck fick slippa sitt besvär.
Tänck då i siotti åbr ved Eopbratz strijda elfver
Så soto dbe i stofft, ens bierta der ved skäl f v er,
Dbe tänkte på den tijdb, Oodz arck medb ähra stoor
Ocb Mosis dyra lagb var boos dem i sitt floor.
Så länge jodå folck af sorgen vore tnnge,
Eij någon vijsa dbe på Zions bögder siooge.
Ty baissen den var torr och tungan den var steel.
Svår träldom tryckte dem och gaf dem detta feel.
Digitized by
Google
— 4ft —
Den plåga kroppen båft sampt deras bierta klamMe,
At dbe ooh aine speel nn böllo plåt föralieBibde ,
Des barpor lades aekan oeh modk rast:
Acb, frelser dpob OMt kiot ntkor des band aeh ba^or,
Utbar det mörcka boos, dbe stygga fångo^koijor,
Geer migb min paat igea, det iär ebr tiena så,:
At keela verldaens krets aigb aartlra skal der på.
lagb kan ei| taala meer, iagb seer bnr foteket r6res,
Har alt medb gräsligt modh så ifrigt saniaaa föres,
Sij våra godar dbe tycks ge» eo lycklig mija
På vårt altare na oob elden vackert skijnl
Fordeaakald alla slät na träder fram, lagb beder,
Jagb skal foi^ mia person bevijsa ebr all beder,
All frijbeet, skatt oob skald akai lindras vist i dagb,
A t rijkeC kan må val, så gior iafb deaaa lagb.
Digitized by
Google
— 431 -
Om iagh raedb' gå«8ar scnå bå;r skalle något spraka,
S£ torde lagfa i bast oppå det iofall råka;
Vij stå uppå deo post dfir skogar, strömmar, sky,
Ha skantsat oas omkring, eij bietper andan flj»
Ilen see, del år eij ålb, |^å qvicka båstien fijka,
Han lår for brinnand' eld eij keller vatnet vijka.
lagb oob för min person skal intet skona migb,
Men facbta som en karl, deV giore bvar PSr sigbi''
Seen blandas alt i boop, man höör dbe vSrior klinga,
Ett båfvand bierta fick etj mehra andao springa, '
Hår baasae läsligt på, så at deC mjekna blod
Mitt på de bastårs bröst som starcica str^mmetv stod.
Mång åbrbar CavalHer i denne åby bortsomnft,
Darii stålta hand begynner ocb at dcmm»;
Han bijssnar^ når ban aågb, at både man och kast
Ha stalpi hår odi dar, ty vhr oeh ftycbten båat.
Men kom ocb straxt igen, medk större maebt ocb ijf?er,'
Alt folck på båsfa sått b<an fort i fåheC drijfrer,
Mef» sij, det ha^p eij nn med Irag, med trivss, med boot
Moot ödetB stränga Hagb opsåttia meer sio fooC»
Den snåla Leopard asånd björnen sönder slijta),
Hår balp eij ipeer Imwis kloor, at rij(ira, bnimma, bijtii,
Hans krafft blef ah för svagb', baa miste alt sitt modb,
Ocb lågb ålendigb seen uthi sin egen bloéb.
Så månde Persien sin myndlgbeet förlooni,
Darios var na död. Utbaf dhe herrar sioor»
Togb ingen rijksena tasC, ty tijden var oob oår^
At lycka» croonaes skånck. til annat båmkap bår.
Når synden ökas nog, når önskan bon tilcager,
Sij då den stoora Oadb ett plåster derpå lager > '
Af Bvetdft egg, farlig pest, af törsta af hunger leedb^
Der medb den argas bals han vackert boijes' »ed.
Den östre verldens deei bar no dbe båsta dagar,
Af b vete, vijn ocb must, alt b vad dem sielf behagar,
Ty ökas kåuiati kåkt, låtfirdigfaeet: madb list,
Högfård ocb yfpigt stååt, dbe vijsa sigk f»a vist.
Digitized by
Google
— 432 —
Men Alexander kom och alt det våsend dampa,
Bij torde någon man moot denne bielten kampa,
Mast baela Asien til dbe Chinensars strand.
Den ruinera han medb mord, roedh svärd, med brand.
Då lär det sUckass folck sigb oagorlund betänckia,
Enär dbe s&go pa, b vad faran månde skänckia,
For ståltheet en sunr srett, for frijbeet fabrligb tijdb,
Alt frögd- ocb glädieriioé var aldels trampat nijdb.
Nfir kriget ändat vur ocb ingen olyckz låga
Brann roebr på någon ort, ty ingen torde våga
At röra meer sin arm moot Alexanders staaf,
Då redde tijden til åtb boqom ocb sin graaf.
När en forståndigb siäl sin belssa tijdigt aehtar
Ocb bland affecters storm sitt sinne vackert sacbtar,
När bon all argheetz skrål lijk som en drake flyr,
Då mår bon aldrabäst, när bon alt detta skyr.
Men när en skiämroer bort af galenskap ocb flättia
Sin goda kröps natur med fyllerij ocb kättia,
6å tärer kiött och merg en feber, svårer soot,
Frantzoos, podager, steen, dbe finna sällan boot
Det vore myckit väl, en part skn' mindre svälia
Ocb med sitt boorerij sin ungdoms nätter qvälia.
Så komme bättre män til rijksens tienster bär,
Det är en slätt profijt när åsnan gryn fortär.
Den stoora potentaat, som ganska verlden tvinga,
Förnedrade sigb så, och bÖrja sigb forringa,
Han lät en skiökia kleen forderfva sigb bär först,
Seen kunde eij alt vijn utbsläckia meer des törst.
Til des Cassander kom ocb böria beetan stilla,
Han baar en stoor pokal ocb konungen inbilla,
A t det var god t recept moot en svår siukdoms last,
Den som är myckit kranck , bao dricke det med bast.
Han trodde honom väl, begynte liufligt supa.
Men straxt uppsväll hans kropp ocb täffte til hans strapa,
Han vråla jämmerHgb^ uthsträckte kropp ocb band,
Han digna aldels nedh ocb gaf så up sin and.
Digitized by
Google
— 433 —
Aeb merker, koDoogar, eij ro& I troo dhe alla,
Som bölja sine knå ocb eder hielp åjcalla,
Eo lissmare ban blijr ett sidaoi farligt gilTt,
Och bar dhe högsta män den största faran stifft
Den karske Leopard han inta på sin fötter,
Och hpilar sedan sött af myckit arbet tröttar.
Dhe fyra hufvuden, utbspragna af en qvedb,
Dhe röras något än, men ba' en ringa fredb.
Natolien strax sigb Antigonus tilägua,
Den vijda Syrien så roånd* Seleucus hägna,
För Ptolomeo blef ^Egypten en deei slätt,
Til Grsekeland tyckz och Philippus ha' sin rätt.
lien ingen enigbeet så kände desse skaffa
Ty stunden var na när, at Gudh han ville straffa
Det stoora bkinneri, den orätt och det suus
Som föres i det land, i stader, byar, huus.
Rät som ett fagert löf til växer och aftager,
Lijk som en giödder kalf kan hastigt blifva mager.
Så gick det och na til, den stolta monarcbie
pen grönska först, men seen kund' man den intet sij.
Fast dagen tyckes lång , lell lär roan qvällen vänta ,
Den gambla giästen plä* eij myckit medh oss skämpta,
Han kastar i en graf en konung, hög och lärd,
£n bonde medh sin plogh, är lijka ända värd.
Så stillas det tumult, alt vapenskiffte hvijla,
Det bnller och rumonr, det vänder af at ijla.
Alt Var j några åhr så tyst och väl til fredz
Och folcket växte til upfylte jordens cretz.
Men strax den klara sool har gådt på högdens fäste
Moot fyra tasend åhr och tagit seen sit näste
I tvillingarnas huus, då klarna np en stund.
På bvilken myckit nyt npvakna af sin blund.
Enar ett s&rdels ting skal långt och vijda böras,
Då måst natoren sielf ifrån sitt kynne rörar.
Enär dhe grymma diur blij späka rätt som fåår,
Då vist en fara stoor fast mången föreståår.
XVI: 21.
Digitized by
Google
— 434 —
En q vinna fod^r 4)o två söner och (i»m båda
Nedsåncker i en atroooo, at dhe i db«)Olt våda
Sko 4rDnGk)na ocb förgå octi nar det vmt beatalt,
.6å skyndar iion sigb fort op til 4iU forrm telt.
Den faslige Neptoa til kårleek sigh Ib^^eker,
Medh desse piltar små han liafligen först leeker,
Taar dem seen på sio rjgg ocb b&r dem strax i land
Ocb lägger dhem så val uppå dea bvijta sand'
Eij glömmer Faonns sigb, en alf skal* törsten stiUa»
Fick see dbe gassar små i gyttian nakna trilla,
Då af ett blödigt sinn så brast des bierta bår,
Dben modren öfvergaf; dben baar olfvianan kår.
Hon teer sigb m«er än gladh^ sigb kröker, r^r mu rniiifM«
Ocb böriar af och an i lösa sanden skumpa,
Neerfaller på sin knå och blijade så miidt.
Hon ynckade sigb så »t nxulren dhem biu* skitdt.
Hon sleeker deras kropp ocb ifrån £arao denna
Befrijar både två^ dbe iådz o«b bspoe kanna,
Hon taar dem i sitt skiööt och til sitt nåsla föör,
Opvåmier dhem, geer dij och dbem ail tieoster giör.
Dbe våxa vackert op, blij stadige ocb Cagra,
Fast spijsen var dbem slått, lel| syntes dbe ejj magra,
pbe hålla strax ett rådh, at oppå depna plaa^
Skn' Boom upbyggtas fort, dhen vijd( bfrömbda staso.
Dhen sku* och baa sitt nampo af BonMiio dben stoora,
Dhen bielten ocb dben man, som sållao baa förUra
På feltet något ^lagb. hans tappra modigbe^t
Berömma högt och vij^t dk&n |;anske världen veet
Ett efft^rtanckMgt ting, det iagb plå då begrondlft.
Nar iagh tilfålle får beskåda detta rnada.
Med ^11 dbe saakers dinp, d^ nhr mi^n (etta bör
Alt bvadb til Herrans loff ocb iuiogai» Uur$ Mor.
Det är väl myckH ^vårt sin meiiiqg rått al dMa,
Ty dbe scribent^r sieli i många styokfiQ fabln,
Pofb det aotip lönligt år, dfat vari bi>r' 4f^ imu%
Det tafalar iagb ey om, iet, går Jmigb intal aa*
Digitized by
Google
^ 436 -*
Ty boo kan i en bfttt alt vå9ende just Hthth.
Hvem kaä på några bladh dhe stora dteg (rét^adViå,
Dbe råfiséagb, dptågh, krijgb som ellietft af btkant,
Dber i\h b«köfTea vist dhen störéta MiMVi.
Men som alt detta &r af Livii ktooka peäna
Beskrifvit mäobta väl, så lår ocb åaakéti deniia
UthaiF Dionis styl blij oppenbaar öéh kläar,
Aff Flord) Taoito man bästa kiäroan taar.
Yallerios haar ocb i mo tijdb tarit vaken,
Så baar Velle|ils medb giort nogh til dbéndé saken,
Svetoati sånolngti maa ocb Ammiafii ord,
Medb inatoé' andras 6eer, ir lådgoéeen kangibrd.
Fördenskold skyndar lagb at tahia om dét eba,
Som intet ad är démbt, bvadb Daniel mod meetia
Medb det ban drömde om: del fierde Amla diur
Son bland dbe andre tre stodb tistfgt uppå Idtir.
Des farliga aspect, dee krafit oeb ptampa seeder,
Dbe tij6 bordetas spiot^ dbes stygga kropp oeb lecfder,
Hvadb dbe betyda no, til iagb beskrifva fort,
At detta värcket ey må bli föfmyeket stort
Är det eij nndnm värdt? Dtbaf dbe kärn^ spädd
Opväxer snart ett trä, Som kan ens bierta glådå;
Des qviatar, skidna bladb , des blommor oeb deé friictit
Dbe evetti&a från sigb städz en bierfåife litifllg Incbt.
Hijt samkea oifai bait éml foglar, iräebtergäler,
Ocb bålla sm mancy at I dbe knngars sålér,
Eij böréa eAijban wiégt ja dftireh, tr&Cta äOgb,
De st^sda avålka sigb in ender dedtté skogb.
Men när det gamnalt blj^r ocb löfvéo sttFåliing fältta,
Des berlilpbeet ocb safft, des värm» b^Jaf kftln*,
Då koBNM mäskter sa»å, förtära barck oeb gtéén,
Eij taaea »ebrii ^vavt in torra etiibbéd Séed.
Här på eå ^Mia na båd^ Öraåf, korpal*, bödlar,
Om nattetijden öcb bir akeebta fasHgt spftklrr,
Ja toglalp,. «fvar tt«db baa bär sitt leek oth rotr,
Der fikr dbe apåika dittr i sttlHMet måtide bod.
Digitized by
Google
— 436 —
Man kan roedh goda skiål Roms bebla praeht och afara
Väl lijkoa vijdh ett trud , som månde ymnigt bara
Skiön frocht och vijda blad, bar först en starcker root,
Men vissnar sedan sielft ocb finner ingen boot
1 konungarnas tijdb så lades rooten starcka,
Den ingen potentat kand' öfverånda sparcka,
I dbe rådberrars tijdb, som rådde athan baat,
Då växte Roms beröm och bad* en trefli 3tat.
Fast Marins ibland ocb Sylla voro galna.
Så ä dbe i sin biodb lell druncknad' ocb forfalna,
Bij finnes någon kropp, så släåt, så karsk, så fijo,
Som eij ibland år sink och söker medtcijn.
Rom hafver hållit städz sin gambla sedb och vana.
Då han medh häfi'tigt modh alt folck til strijda mana,
Ty smyger sigh ibland en siukdom. i des barm,
En feber, meer än starck, giör kroppen en stoor hann.
Doch baar i denne stadb up vuxit vackra männer,
Hvars manligheet och dygd mast heela verlden känner,
Camilli karska modh, Marcelli troo ocb flijt,
Två Scipiouers krafft och deras stora nijt
Hoo kan berömma rät, Papyrii skiöna sinne.
Den stoore Fabius bar ett odödligt minne,
In til Pompeii tijdb, hvars dygd eij täyas kan.
Ty solen har eij sedt en sådan träfligh man.
När lyckan den är störst, då är olyckan värre,
Han, som utb öfver alt var då den bästa herre,
Fan ödet sitt för sigh, han blef väl Julii mågb,
£n ända han der medb uppå sia lycka sågb.
Hans hufvud sloga uthaf och gafs i Caesars händer.
Han skåda det medh lust, det rörer ocb omvänder;
Men suckar seen der vedb, ja fäller mången tåår,
At hans Pompejus nu en snöpligh eoda fåår.
Men Julias faar fort medh svärd alt folck bestrijda,
Hans starcke bielte mod, så torde ingen bijda;
£n man så stoor i rådb, en man så lärd och klook|
Nu lade på all land ett platt odrägligt ook.
Digitized by
Google
— 437 —
Han skyndar aeen med flijt att Uiala nm alt detta,
För beela Roms senat sin seger at berätta,
Har' många konungar han har medh vapnens macht
Til Roms beröm och zijr innnder lydna bracht.
Det Brotns strazt förtröt medh flera des geseller,
Dbe falla Ciesar an och honom nederfåller,
Uthi en purpar dnuk han sveptes i det kijf,
Och strax medh många styng så anda han sitt lijf.
Der af blef Gudb så grym utöfver desse bödlar,
Som dråpit ha sin kung, dem sielf, des hnus han sköflar^
Af detta här partie så har den största part
I hast sigh dråpit sielf, alt medh sin egen dart
Octavius bad seen det största regemente
Och stillad med förstånd alt buller, perlemente,
Han skaffar verlden roo och alla landskap fredb,
Ty fredzens konung båld af högden steg här ned»
En engel Gabriel det bästa bodskap härer
In til en jungfru reen, der af bon sigh förfSrer,
Men seen hon hade hört at hafvande hon är
Uthaf en heligh säd och Gudz son boos sigh bär,
Då frögdade hon sigh, då började hon siunga
En härligh Zions sång medh hierta och medh tunga,
Hon tackar herren Gnd för mootgång, för alt godt,
At den, förachtat är, får och sin rätta lott
Omsijder klarnar up den meer än stoora dagen,
Som giorde ett besluut nppå den gamble lagen,
Som Moses fick af Ondh, den dbe propheter all
Ha medh ett enigt liud uthropat medh stoort skall:
I bimblar, frögder ehr, du jord med högsta gamman,
Besinner detta verck sigh gläder alt tilsamroan,
Guds nåd är meer än stoor, hans aldra kärast son
Ikläder sigh vårt kiött, oss arma til stoor mon.
At beela jordens vidd, skal* allestädes böra
Hvad träfligt undervärck, som Gudb nu tächtes giöra,
Då blef och alt i hast så villigt och parat,
At ropa alstädz uth det stora Gudz mandat.
Digitized by
Google
— 438 —
Bland firjOMupieotetii liuat så lys en adal stierna,
Den som vår saligbeet bebådar no så giema,
Trea stööre vijse mäo af Saba kommo opp
At sl^åda medh stoor frogd Gadt son och allés bopp.
En håår af eoglar mång I skyarna sigh Tijsa
Ocb medb en bårligb röst Gnda stoora nådh baprijsa,
Tånck då vårt älends skraal beveker andar all
A t bågna meaniskian med sång, med bårlig skall.
Ach Bethlem, Ulla stadb, dn år na vorden större
Än aom Carthago var ocb Babylon den förre,
Den åbran nådde eij dhe stålta Saloms bans,
Utbi din möreka vrå aptåndes verldzens lios^
Der föddes den, bvars macbt sigb aUa öfver andra,
Den som medb bafvand' krafft I akyen plågar dundra,
l>å lågb der uppå strå oob skrlja medb spädt liadb,
Som af stoort varde var, sann menniskia eob Godbi
Dbe armar, af bvars macbt dbe bagge poler bindas^
I lijten linoeklnat dbe bår til samman lindas,
Ocb den som åger alt ocb rijkast vara må,
Taar sigb en slätter sang på idel böö oob strå.
Hvadb Cbristos seen baar lårt, bvad ångest ocb b vad pijea
Han otbstått baar för migb ocb alla synder dijna;
Har' ban medb segers krafft den bårda döden skråckt,
Det år oss, Gadi looff, beelt liaBigen optåebt
Hans låra, nodervårck, år allom nogb förkanna,
Den nådb år uppenbar, som ban oss baar föronna
Utbaf dbe fyra nån, som evangelii ord
Predijka ån medb flijt kring om den ganska jord.
Den bår på tviiar raeer, må stå sin egen Mra,
Jagb troor en sådan siål lår platt förlorat vara,
Dbe kloka bedningar ba hafft bår af en röst,
Men vij, som cbristna å, ba' bår vår ctnda tröst
Altså ba verldeo sedt dhen råtta Herrans smorda,
Ben, som Godf stränga lag med piijnoa svett Mberda*
Den reena Jesse root, den bielten meer åa stoor,
Som vårckar alt i oss ocb daglig når oss boon
Digitized by
Google
— 439 -
Do jode, t»oo mau frltv ehv«d digb sielf befbiigar.
En hedning utfaaf gol! öcb golf sigb gudar liagar.
En tarek baar all sin lijc satt på en Mabt)n)et,
En mg förtnpen munek, en boorkarl meee än alatt
Tänck på den' arga list, a« Asien skn' bållir
Hans stoora iogn t^d maieht, så mån ocb detta våiia,
Han lÄfvAde stå opp når AVtabnndt^ikK å^r
Ha inpit i sm eretz oeb joet sin' anda nåhr.
Det troor det arma folck, så bögt hans* ord dbe äbra,
Men du och iagh' vij blij enfeldigt vijdh dben ISra,
Som Jesus hafver sagt, bar och fullbordat Vist
Uppå den tridle dagh upstodb han aldrasist.
Josephns Fkivius, ebvadb han sigh vil tvinga,
Bå böör man leli dbe ord uthi bans böcker klinga:
Pilktos' bar korssfäst en , den man meente då
Var vist 6«dK endi^ son oob ooåude siélf npstå.
Docb snart skal blij* en dag, då Ood skal täl åtékillia
Alt bvete från sitt dambi Den då hans helga vilja
Har trodt och sökt medh fljt oob i sit bierta veet,
At CbristnsT år €kidiE son, han baar sin saltgbeet.
Sij dWiå' är den steen, som ifrån bögden trillii,
Dheo bedningarnas rådU' fdnuöroka o^ förvilla
Nebuoadneaar' sågh bur han' uppå en stufid
Alt rijkisens pracht och pråål nedkrosåiade i grund.
Ja, ban är vist och blijr den Daniel omdrömde,
Som i en menskio hambn allena verlden dömde.
Den som Qudb fader gaf all äbra, lof oeh^ maeht.
Vår broor; Immanuel, Oudk son, som förr är sagt.
Sen från Octavii dödb in til Trajani tijder
Står Rom i största floor ocb ingen mootgång lijder,
Des poliH' var stoor af rijkedom ocb gull,
Af akkiöns bärligheet vor' alla viocMar full;
Af Africa en deel af Asien dM^ bäst*,
Db€P måstö tåblft nu at Rom sku boos dem gästa,
Air folck' från Tanrus< berg^ frän Ister; flöden Phrat,
Från Rheanns äfVen så betåfla bijt sin skattJ
Digitized by
Google
- 440 —
Moot sielfva stadzens pracbt var Ninive for ringa,
Den skeen af marmor klaar, eij torde någon springa
Uthöfver^denoe vall, den var så hogh ocb starck,
At Tröja bår emoot var som den kleena barck.
Nu når dba båsta mån, en Constantin nampnkanni,
Honorius der uåst, dbe ba sin anda honni,
En tråfligh Valentin, då ban blef bastigt dödb»
Då råkade och Rom^ ntbi den största nödb.
Ifrå den kalla nord dbe fabrli Gotber boras,
Dbe Hunner, Vandaler ubr sina koijor röras «
Dbe stijga ntbi bast utböfver Alpes berg,
Då får Italien för lust en annan fårg.
Rått som en båfver plä* den tiockast root aftagga,
8å börja det partie all fägring nederbugga,
Strax föllo bladen af, strax torkades des miist.
För allebanda frögd börs jåmmer, qvaal ocb pust
Så lågb Italien, som förr så kostli braska,
Des frucbr ocb blommor all förvandlades i aska.
Sij, intet finnes til, det icke baar sin sorg,
Når döden tränger sigb m om ens fasta borg.
Ach Rom, som var så stålt, bortmister nu sin prjdoa,
Dbe landskap, som en tijdb baar den bevijst all lydna,
Opsåija sitt paroll, då stod den tpmma stadb
Så öde som ett tråå, som mist baar safft ocb bladb.
£ij ville Engeland til Tiberim meer segla,
Mgypten åfven så ba ingen lust at spegla
Sigb utbi denne gööl ocb beelt förstörde ort,
Dbe reesa den förbij til andra länder fort.
Så lades vapnen nedb, all bandeF ocb afskäres,
Ja, beela rijket sielf utbaf sin tyngd fortares.
Det lilla hornet då, det grodde utbi bast,
Brööt fort dbe andre bort ocb blef seeo sittiand fast
Jagb ledes nu råt ved beskrifva all den låga^
Som brann båd' här ocb där, förtärde dhem, som våga
Bekiänna Cbristi nampo, sij då apgick den dagb,
A t Anticbristus kom alt medb sin styggheetz jagh.
Digitized by
Google
— 441 -
Ett spöke kao råt soart en avagan meooakia faaa,
Men när två dieflar dhe bar graOigt börja raasa,
Då bafvar iaud ocb folck, troo fritt den bleka död
Ska eij så skrämma digh som deane jämmers nöd.
Den ena tarckeo är, som uthi öster sitter,
Deo andra påfven sjolf, som aldrig höra gitter
Hvad Oadh ban bar befalt, bans ord det sköna paar
Kpllkastar allastäda ocb intet samveet baar.
Jag xU eij tablå om, bvad Täsend altijdb finnes
Antecbnadt bär ocb där, iagb för migb väl til minnes,
Dbe gamble turckars streck ocb många påfvars mord
Alt sådant är nogb kant kring om deo vijda iord.
Hvad seen från Latbers tijdh i Spanien, Franekerijke»
I Påland, Engeland är skiedt, baar eij sin lijke.
Som relationer mång bevittna nog ocb fast,
Dem iagb eij binner til anteckna så i bast
Ja desse båda två dbe törsta dagli svåra,
Vill läska städa sin mann medb cbristnas blod ocb låra\
Men skpkan utbi Rom bon brakar bärtil mast
Dbe, ptirpar crönte män, som öka denne päst;
Är det eij klagan värdt, må man det eij begråta,
Dem Cbristns eronan geer, dbe äro na så kåta,
Som fää, som molckar väl, men slår seen stäfvan kall,
Ocb blander så sin miölk i stofft, i sand ocb mall.
Men sij, iagb går förlängt, min' sinnen eder sanckar,
Na stillen eder fart ocb kasten ned vårt anckar,
Iagb seer ett farligt baaf ocb der dbe klippor mång,
Dijt baar iagb intet last at segla denne gång.
Men om na någon är, som vil den siö bevandra.
Til styret sätte strazt Tbnanom eller andra.
Som seglatiofi förstå och komma väl til pass,
Sleidaons lär ocb blij den vissaste campass.
Doch skal man deras skrifft rätt varligen hantera,
Den detta intet vil, ban är och strazt fixera,
£n blotter relation, den baar en lijten krafiH,
Men märckia alt törslagb, det är den rätta safft.
Digitized by
Google
— 442^ —
Så bafva^Tij na teéc bvaié mdrdrolijga datér,
Medh stort beröm baf* vijét de fyts potaoMer,
E» tpegel fbr dlie mån, som Oa<}b tfpböifiBr bSr,
Den fiWi»gt blijr alt rådk, som eij af bögdeaf år.
Ett vånta vij nu an, att éomareti skal 1ft>fliiDMY
Medh åhra oob triampb ooh friisa Mä. fromma,
Dbe siott» vekor» taal, bår snaft en anda jfäi,
Ett sicNrt pä oadt octi godt låi* viji lyeb lisifra^ d£
Då kommer OMdh ateor maebC httcineklling^ Otih ^htnidrar,
At beela verldene creta sigb öiv«r d<ef f5roncNir,
Då öfynaa gnffitr ali, dbe döda tiiäda ttäm^
Dbe goda till glo Mgd, dbe e*aé» til^ m skam."
Ett bilrekfi) tårar di oeb engttlsf röster Mittjgd,
Så at all verdslijgt siååt i»* der emoel för rk^pk^
At lijknas vijd den skrud' ock vljdb de»' stora' pfacbt,
Som Harrea Zebaoib kan forei* medb ski^ maebt
Då ban i skyen faar, dke> llsfmndias (v6h d6da,
At dimna fhNiiroe«o tröst, dbe onéa ati föi(6dti,
Hvår keligki blli^ver då til sin förtfensler töat,
I Herrans belga bögd msdb bäH<g> crona kföaff.
En ny Hiarasaftemi lår då a# pärlor bifrdckitt^
Af reenare flMtall ån verlfden hon* kan tflnekiav
Des gator af eibaragd, d^ bMia al reenast steen^,
fittj finne» en demaat så' gliMrigb-^ skar oeb* reeir;
Acb bvad for blrligbeet lår denna »0adh föftgyUa ,
Acb bvadb f8r ivn masi^ lår våra sinnen' fyllal
' Yår agoQi skädaf bär* alt dec, sonv å* så skföat.
Vår It^t fomöijer del, som vij' eij< förra rÖnIL
En evigb .klarb«e« lyss i> éettia^ gudoms boosev
Ty evigheetens eld nptander detta' Knäe»
Hår sr en evvgb vår, den rngen> vinter fcalh
Förändrar med 8in< storm, sniö, roöreker^ smell^ eeb goall
Ja, evigbeeten» sod; ska' bår sitt' aosickf vijda
Den som dbe englar all sko' vörda, åbra, pHfjéa,
Det nyja. fivoMtment få vijf dbn. timman see*.
Der dhe> propieter M sigb* f éiU sauMjvem' tee.
Digitized by
Google
— 443 —
Oodz 800, T&r liogttÉ pitUt, skal der for om predik»,
Deo fromma helgooa lH>op lår oob sa kärligt fi|ka
At taga oss i fampo, at figoa oss si vä(,
V&r kropp bemotw dsr sia fordom trogna si&å.
Vår möda, vårt bosvår, vår lasl i denna verldoa,
Alt trosa, ak tragb, alt koot oob s^ den svaga Oardea
Är an förovamMn platt, e» evigk frijbeeta frogi
Oor då en saligb siål så bårligen föraogd.
Brodgommeq Ijirer då sro trogna brodb omfiiflina,
Ocb bon så linfligt val i alörstia glådfien bamoa,
Hon bar då reoat afkladt sm skröpHgbeets pirank
Oob ikladl sigb igea den al^afijoest dnuk*
Nn Ic^TO Herrana aampn alt bvud sol» jorden bqjliet,
Do vijda brosaaé banf lål fräsa dijna bölKor!
I koagar, stigen aedb ntbaf ebr gjllend sloot
Ocb verdeo med respect råtfttdigheeteas aeolt
Ja, lofven Härvan^ nampn berf ^ daler, ei^piar, skogar,
All fisk 1 strömmar kall ebr fort tilsammaii foger„
I leijoD, vaker op^ all foglar, eder rost
19 o lagen bastigt til at prijsa Oodb vår tröftll
Du stora helgedom dia bårligbeet böor kifra,
Den digb ocb mtgb bar gedt dben aldrastöesta gåfva
At kanna t reen troo beprrfsa Gkriati aampn,
Hans dpd, baas diopa sår år osa en tryggar bambnl
Aeb, lofver Herrans bampn medb harpor och qjimbaler,
Medh skiön basiHieklaDg i alla Herrars sablar!
Ja, da gemena boofs tillaga öqk diiy mon
At lofva ödmiok den, digb bielper åttan stiindi
Alt del, som anda haar, skall aUa tijder åbra
Den stora Herren Gadåi, som kan i bast fiarlåra,
Deo stygga Bellal ock liadra alt besvär,
Når verldea narnav oss, blijpr ban allena når.
Haff tack, o> store C^adb, som oas baar lärt otbleta.
Som all din bemligbeet baar låtat oss få veta,
.Me4b det |il åbra dijo qgenteHgb viét bdör
Oeh koanngar for sigb i dienna verlden gör I
Digitized by
Google
— 444 -
Sij soolen sy os eij meer medb sine strålar skijäa,
Ocb maDen gar no up medb många tärnor fijoa.
Ja Hebe ropar ocb: Kom, kom no fort i saog,
lagb skal digb söfva strazt, min lilla trötta dreng.
£medan iagb no så til bvijla blifver kalla.
Ty samekar iagb iboop mlo siooen, som ba' ralla
Och går som i én hambn medb follan faart ocb vioo,
Der iagb då medb eo bast taar alla segleo ioo
Ocb ställer migb til roo at niota någon bvijla,
Så långe loffteo rörs ocb stoora vädreo ijbla,
Meo mercker iagb igen, at skrifften oöije (ano,
Tor iagb åo gee mig otb och pröfva bvad iagb kao.
Imedlertijdb god natt, iagb vil min Oodb först loffå,
Ocb sedan ta* en blund ocb något lijtet sofva,
Jagb känner migb sielf bast ocb veet val min nator,
Sex tijmar åro nogb ocb for dbe lata dioor.
Om Oodb behagar seeo migb åter åo opvåcka,
Skal iagb en politie beskrifva ocb optåcka
Uppå vårt sväoska språåk, iagb finner värkte nogb
På Davids höga bergb ocb knoga böckreos skogh.
Mio liofva Argeois, mio Orotios ocb fleera,
Hoo ä som icke vil vår Poffeodorf verdera?
Ifråo Paroassi kliot ocb Boccalini book
Har iagb en god discors, beel vicbtigb, vijs och klook.
Alt skal iagb i deo skrlfft aoteckoa ocb dem lära,
Som villia seeot ocb klart eo politie bår äbra^
Försäkra deij derpå mio Moosambao bao veet, .
Och deo fråo Collibus bvadb tieoar eo poet
Ty som iagb bafver täockt, mio foot eij meera röra
Fråo denna tysthets roo vil iagb så pannan föra,
A t iagb vår ongdom kär skal altijdb vijsa det,
Som tienligt är ocb gott och intet tröttas vedb.
Ja Sabmon, en kong, då meer än vijsligt sade:
At ba i ro en bijt är båttre än man hade
De stora läckra bord, opfylt medb kijf ocb post^
I G adb och dygd består vår bästa roo ocb löst
Digitized by
Google
CARL RISELL
Digitized by
Google
Digitized by
Google
- 447 -^
FOR0RD.
JOHAN BISELL fMO^M 1697 i Riainers g&rd i Nedra
Uiiefwlft isocken ock Kik liåirad i WermUuid Fadern» Nlto
Ri8«U, var ii kammiiust^r Aerstades, med dog siAom kjr-
koherd^ j HiMBeUkog af Itorm Dals kontrakt i Etfiborgs
iaiv; modera, Chriatifia W«Imi, iLefda eoka iill alatac af å740-
lalei. Af tro bröder vur Jobao 4oa yagBte. Sodaa baD
^esyomgiU Carlttadd akota ocb gytnoaaiafii, bief ban ^odoiit
i Ups^ 174 7. Hår atademda baft fomtelifatt U^ ra»
heten. Ar 1723 reste ban till Köptog för att biträda am
äldre, sjuklige broder, Anders Bisell, som der var borgmä-
stare. Efter ett kort vistande i denna stad, både ban sa
tillvQonit sig borgarenas aktning och förtroende, att de ut-
sago honom till sin fiskal. Till fo^e af denna kallelse,
reste ban 1724 till Upsala för att afbemta sina der qvar-
lemnade saker; men ban var knappt frattkommen, förr ån
ban plötsligt insjuknade i eo hetsig feber, som slutade bana
dagar i en ålder af endast 26 ar. Gesom sitt redbara ocb
behagliga lefnadssått, hade ban forvårfvat sig många vån-
ner, som djupt beklagade hans allt för tidiga bortgång.
Ifrån ungdomen visade ban mycken fallenhet för poe-
si ocb gaf. efter samtidas omdöme, stort hopp om sig att
blifva ^en god poet och ett lumen i sin tid.* Det berät-
tas, att då ban vid ett tillfälle ej fick sina verser censu-
rerade efter eget tycke, svor ban på att aldrig mer skrifva
någon vers; *men^, tillägger annalisten, ^dylika eder göra
poeter ofta ocb glömma dem lika snart^. Under sitt vi-
stande i Upsala höll ban 1720 en parentation på svensk
vers öfver akademiens förre kanslår, kgl. rådet m. m. gref-
ve Carl Piper, ocb 1722 ett tal i Wermlänningarnes sam-
mankomst: Beskrifrdng af en soldat , åfven på vers. Dess-
utom har han skrifvit några smärre poemer, som genom
samtida samlare blifvit forvarade. Först efter hans död
Digitized by
Google
— 448 -^
trycktes Beskrifmng af en soldat i Carlesons Torsok till
svenska skaldekonstens uppbjelpande och Eu stadifft sinne
i Sahlstedts samling af verser på svenska. De öfriga bafva
mig veterligen icke förr varit tryckta.
öfver Beskrifnmgen af en soldat yttrar Hammarsköld:
^ Detta tal ar af föga poetiskt värde, eboro det bar ett
temligen rent språk ocb bår oob der en nått toornerad , eboro
prosaisk tanke. Beskrifninffm ofver Åmål fir ett rått ocb
osmakligt prof på låga åsigter ocb inskränkt sinnen På en
bättre ocb intressantare sida lårer man känna Riseli af baos
vackra visa: Äch echo^ du nymphy i b vilken ban med Ijof
enfald begråter förlasten af en älskarinna. Äfven sitt ode
öfver Ett stadigt sinne bar han ledigt ocb lyckligt, på ett
individoelt sätt, hebandlat detta af Horatias så ofta vidrörda
thema. Då denna ode är af ongefar samma innebåll som
Kellgrens En stadig man^ så erbjuder sig jemforelsen ge-
nast dem emellan, änder bvilken Riseli, hvad bafvadsakeo
beträffar, visserligen icke skall förlora något ^ Om RiseH
yttrar fro Nordenflycbt:
"Se en skald, ej mycket känder.
Likväl af det äkta slag,
Som af sånggudinnors händer
Lärde sina harposlag.
Kom Risell din lon att taga
Af de friska lagrars blad.
Aljt hvad vi oppå dig klaga,
Är att da ej längre qvad.^
(Jpsala i Janaari 1873.
"P. Sanselli.
Digitized by
Google ^
449 —
Ofver kon. Carl XII» död 1718.
JJq jords ocb himmels höga Herre,
Du kungars kung ocb du vår hulda far,
Som dina barn så länge risat har,
Skall allting ån bli värr ocb vårre?
Mån tro att Svea rike mera tål
Att dricka af din grymma vredes skål?
Måo Sverge mera blod behaga,
Begynner det ännu ey råga
Af svenskars blod,
Hvars dyra flod
Så ymnigt är utguten?
Ar nådens dörr tillsluten?
Hvar är vårt hopp om härlig seger,
Om bättre tid, om stillhet, fred och ro,
II vari vi tänkte svenska barn få bo,
När store konung Carl van seger
Inför det norska Fredriks grymma hall,
Der honom mött ett fasligt knall och fall?
Ack, store Gud, bvad kalk inskänkte
Du der för oss, då minst vi tänkte?
Vår store kung,
Så frisk, så ung,
Der skulle falskhet hämna,
Men måste segern lemna.
XVI: 29
Digitized by
Google
- 450 —
Da, bistra ode, djerfs du träda
Infor ett så förträffligt majestät?
Ack; huru tordes du väl röra det,
Der var ju inga krafter späda?
Förskräcktes du ej for hans maDnamod,
Der han behjertad som ett lejon stod?
Har tordes da din pilar hvässa
Emot en smord och kronter hjässa?
Ack, bad jag fatt
Det samma skott,
Och det om kungen felat.
Har gärna jag det velat!
Digitized by
Google
— 45» —
Parentation
öfver
Upsala akademies kansler, no. ro.
grefve Ctri Pip^,
hallen i Upsala 1720.
JHår som en allmån nöd sig öfver landet sträcker,
När ena plågan fort den andra banden räcker,
När fdjra kongars lijf för folcket stär i stick.
När hela landet är i ett förvirradt skick,
Dä, när som allas lijf och välfärd stär i fahra,
Dä, nar en fiend' vill ej barn i vaggan spara,
När afgru(nds raser ij och Mars de rasa sä,
At ingen, ingen man för dem nån lijsa få.
När rijken, haf och land af gråt ett genljud gifver,
Och folcket tycker sig hvar stånd ett byte blifver
För döden, tvinar bort af ängslan och sitt bröst
Med händren sönderslår och haf ver ingen tröst,
När alt så illa står, då sakna och bort mista
Dem, som til högsta grad ha stigit från den sista
På ährans trappa op för tro och digra råd,
Hvarmedelst de förvärmt sin konungs stora nåd, ,
Det är åt hetan eld än mera olja gifva,
Det kan en djuper sorg til hjertat mera drifva,
Och vidga nt de sår, som alla öpna gå.
Som på mängt hufvnd ungt gjordt hår i fÖrtijd grå.
Na Ökas vist den flod, som Svea ymnigt gjoter.
När en af kongens råd sitt trogna råd besluter.
Här är en bjertans sorg, en hela landets sorg,
Som fyller bjar up och alla städers torg.
Digitized by
Google
— 452 —
Ty nu bar frun Q,ss gått iii uti mörka grafveo
Den, som bar i sin hand den gilla marskalks stafven,
Hans höga excellentz Carl Piper, bvilkeo har
Två stora kongar tjänt med troget tal och svar.
Ach, ach, så går da bort du kooglig rådets prydnad,
Som vij i många åhr ha gerna visat lydnad,
Du ofverste marskalk, vår Salas canceller*
Din bortgång och din dod oss in i bjerCat skjär.
Hvad ar då detta lijf? £tt solgran, som försviooer,
Ett glas som krassas snart, en ström, som hastigt riooer,
En blomma och ett grås, hvars fägring varar kort,
En eld, som snart släcks ut; en rök, sooi postas bort
Du döfva skjördeman med Ijan uti handen,
Som skiljer kropp och själ, försliter gyllna banden,
Som ingen skilnad gör på fattig och på rijk.
Som gör ung gammal man, hög, låg, b varannan lijk.
Du hafver röfvat bort en högt-berömlig herre,
Hvars snille är bekant af saker, störr och siikärre,
Han var vårt Svealands och tiders stora jarl.
Han fölgde i lång feigd den tolfte konung Carl.
Beröfvad är en del en ädel fru gref vinna.
Ty monde som en ström des blida ögon rioDa,
På hennes bröst du lagt en sten fast tung och svår,
En ijs, som smältes eij af första sol och våhr.
Du röfvat bort en far för greflig ätt och stämma.
Som nu ej kan för sorg sin ögons ådror dämma,
Hvars hjertan blödde så att på sin herr fars graf.
De låta flöda ut ett bittert tåre-haf.
Du röfvat den, hvars nåd vij alla här förfarit,
Den, som vår Helicön mer än Mfficenas varit,
Den, ^uadér hvars försorg och nådig vårdnad stor.
De frija konsters drift här varit uti flor.
Det måste Sala-flod sitt ljud i qval forbyta.
Och du, vår Aganipp af heta tårar flyta,
Det måste Helicon dra djupan sorgedräckt,
Des fröjd- och glädje-sol med moln blr öfver täckt
I
Digitized by
Google
—453-7
Det roåge klaga sig de vittre Phoebi präster,
Och sorglig stamma in med tårar Pindi gäster,
Det grymma Atropos har skurit af dens trå,
Som Nestors lefoads ihr högt värdig var at nå.
O, Öster-götba-land , taock hvad, lanck hvad da saknar,
Tu må väl gråta, när tu somnar och tu vaknarl
Jag horer, tyckes mig, at tu med klaglig rost
Yil trycka dessa ord af ett bedrBfvadt bröst:
^En bister, mulen dag, när tu din ögon Jychte,
En bister olycksstund, når döden hädan ryckte
Tig, grefve Piper, som af nåd och huldhet var
För mig och mina barn en fader och försvar.
Jag dricker idel gråt, med tårars bröd mig mättar.
Jag uti vördnad stor med heta tårar tvättar,
Höggreflig excellentz, din ben och döda mull,
Jag utaf hjertans sorg nu ligger slagen kull.
Ditt stofft jag vörda skal för all nåd, tu mig vijsat,
Ditt lofy ditt stora namn af Göther skal bli prijsat,
Så länge Göther fins i Svea vara til.
Och någon är, som namn af Götha bära vil.
Ditt namn och stora lof på ährans hvita vingar
Skal med förgylter glänts, så vidt sig Fama svingar, .
Bli til den senre verld kring jorden burit ut.
Det, det ej skal förgås och aldpig få sitt slut
Ser jag, hvad jag har fått, jag mig af hjertat gläder.
Ser jag, hvad jag har mist, i säck mig billigt kläder.
Jag, som så mycket godt af tig M»oenas njöt, .
Jag nu med tårars regn här fyller op mitt skjöt.
Det enda tröstar mig: Jag hoppas ännu finna
Den samma stora nåd hos er, så from grefviona,
Och grefveligit hus, som jag til dessa dar
Hög^unstigt mot mig sedt och nådigt funnit bar.^
Så tältar ängslefnit och strax befallning gifver
Til sina barn , at en på svenska rijm beskrifver ■
Sin grefves lefverne på bästa sätt han kan,
Man bjuder offta til, men går ej al tid an.
Digitized by
Google
- 454 —
Nu, som mig år befalt, med v&rdnad fram jag tråder
Och om en sveosker jarl med svenska rijm hår qvåder,
Om odmjak. ursåcbt ber, at jag hajr gifver fram
En svag ocb mager vers, som stympad ar oob tam.
Jag sörjer at jag ej, som det sig bor, kan rimma,
Calliope bar ej bos mig drögt någon timma.
De vittra skallders konst långt vida ofver går
Min låga pipas ljud, som intet eebo får.
Och når jag ser ut på det djupa haf ocb breda,
Kan jag för vågors fall mitt segel icke sneda.
Mitt bår det reser sig ocb sinnen skiljas åt,
Tj bafvet ar for stort åt en så klener båt.
Jag rop9r måst jag kan, kan docb ej landet vinaa»
Hvem kan på hafsens rymd ha lugn ocb hamn der fioaa?
Jag vet ej bvart ut först ocb sist jag styra skal,
Imedlertijd min båt drifs om af hafsens svall.
Hår åro stora ting, som mig helt brydder göra
Ocb större bördor ån til mina skuldror höra.
Jag vet ej hvad jag först bör tala eller sist,
I största ymnighet jag lider största brist
Melpomene jag ej om något bistånd beder,
Men up mot himlen blid jag mina håoder breder,
Acb, himmel, nådig var och styre mig tin hand,
At jag så segla må, jag kommar trygg i land!
Jag och så ödmjukt ber den adla, lårda skara,
Som bår församlad år, han täckes gunstig vara,
Den ynnest vördas skal af mig i alla ckr,
Så länge himlen blid mitt klena lijf mig spar.
Det år en liten o, den Thetis kring om famnar,
Men blank en silfverarm, der nu mångt segel hamnar
För ^ols TJIar trygt, der Östersjön Wir mött
Med trånne strömmars fall af Målarns vatten sÖtt
Man finner och igen hos våra gamla lårde
A t fiskare hår bodt som Tritons fa besnårde
1 en behändig not med idog band och flijt,
Och at då denna ö är kallad Agnefijt.
Digitized by
Google
- 455 —
När Birger Jarl d^n ö i sichte tagk hade,
Man strax ined stort föratand den förata gruodeo lade
Til en $å härlig stad, som nq en moder är
För Svea städer all och namp af Stockholm bär.
Här sedai^ ron nit op de djre nordens aolar,
Hvars ljus är blifW^ ^ynt af hegge verldena polar»
Hyara klara strimmors glantz ej lijdit någat meti,
Men lyst aom solens sträl af egit glant^ oeb skjen.
Här säjas Nackars barn först hissat up sin flagga,
Här mången svensker jarl har legat nti vagga^
Som sig til riksena tjänst berömligt hafva atält»
Som för sin kung och land ha aegrat oti fält.
I denna bnCvadstad, vid tyska krigets ända,
Så lade Parca an på ^in förgylta slända
Carl pipers Icfnads trå, at han der födder blef,
När tuaend fyrti i^u sexhundrad man här skref.
Ej något annat rum var värdigt depna gåfva *
Af himlen taga mot och fostra så dyr håfva,
Än $vea hufvadstad, som då den ähran njöt,
At tågan i sin famn och fostran i sitt skjöt.
Jag säger, detta ljus det borde np ja rinna,
Der dygd och ähra dem ug älska krantsar hinna ^
Der dyra print;(ar ba sitt hemvist och sitt hof,
Per Farna ropar ut de stora bieltars lof.
At kunna vijsa fram från hedenhös mång abnor
Och sjelfver sättia ljus i aiua slächta fahnor.
Det är en sådan ting, 90m ingen lasta får,
När eo med egen dygd går sina fädgars spår.
Men epdast pryda sig med långa släcbt-register,
Som måqan pryder sjg af solens klara gnister,
Det är ett prål för dem, som intet annat ha.
Och måste alt beröm till låns af andra ta.
Men såsom solep ^elf den hela verlden tjänar^
Med silfverstråland glänts, hon intet ljus sig lähnar
Af andra stjerqor oph ej Ijjder något men,
, Men lyser altid klar af eget ljus och skjen.
Digitized by
Google
— 456 —
Så lyser dygden ocb af egeo gtanU ocb strålar,
Och älskas, fast bon ej i lånta kläder prålar,
Hon tarfvar intet Ijos, som henne klarhet ger,
Ty i sin egen barm bon största klarhet seer.
Den som fölgt henne åt, som Hercules han gjorde,
Samt redligt al tid gjordt b vad honom göra borde,
Och medelst stort besvär den trånga, svåra stijg
Har tråkat fram ocb ej for arbet skonat sig.
Han har ett sådant lof, som altid eget blifver.
Han reser sig den stod, som afvund ned ej rifver,
På äbrans höga plan och äbras offta mer
Än den, som vijsa kan i släcbten abnor fler.
Så bar Carl Piper och stort ljus satt i sitt slåcbte.
Ty dygden förden an och lyckan banden räckte.
I alt han slog sig på, i det han tog sig an,
Han vijste stort förstånd, beröm och äbra van.
På åbrans trappa ocb hans fäder hafver varit
Och stigit högre up; om Atrops vilse farit,
När som bon klippte til, ty som iag tecknadt ser,
I krigs collegio var han en camerer.
Doch största äbra var så stort ett alster lemna,
Ett barn, som til alt stort var ett så härligt ämna,
Ett barn, som blef ett ljus för sin förnähroa släebt.
En prydnad för sitt land, ett barn för kongär täckt
Hans moder för sitt kjön må jag en prydnad kalla,
Ty bon och älskad blef ocb hedrad otaf alla,
Hos henne lyste krart en samling af all dygd,
Hvad skjöntocb äbrbartär var mängdtmed kysker blygd.
Af en så dygdig säng hans ezcellentz mon komma
I ljuset fram, sitt folck til mer än mycken fromma.
Strax när han födder var, det sällan plägar skj6,
Såg han så gläder ut som ville han och le.
Kring vaggan syntes ock de täcka tre gndinner.
Af hvilka mången trodt at barnet mildhet vinner, .
De i sitt blijda skjöt strax togo honom opp,
De med sin täcka band först lifinad' in hans kropp.
Digitized by
Google
— 457 -
A pol lo steg och fram och roiod i handen bara
En gröner lagerkranta, den ville han föråhra
Ät detta späda barn, sen börjar han at spå
Har denna lilla pilt med tiden skalle gå:
^Välkommen, täcke son, jag mig af biertat glider,
Det to nu födder ist, hvars lif skal tina fader
I klok forsichtighet långt vida ofvergå,
Ta skalt f5r konglig tbron med marskalksstafven stå.
Fast ta ej blir soldat, Bellona skal tig amma,
Det tu ej frucbta skalt för Martis blixt och .flamma,
Bland hvilkas rok och damb to Vistas skalt med råd,
Hvar med ta skaffar tig de stora kongars nåd.
Ja, tina råd skal man vål lyda åt så gerna,
Som i det tjska krig den kloka Oxenstjerna ,
Ty slag f5rsrcbtigbet skal i titt tacka bröst
8?n fasta boning ta til mångens stora tröst
Ta tvånne kongars nåd med tina råd skal vinna,
Til många steg och rom på ihrans trappa hinna,
Tu skalt, det frögdar mig, min aldrakiärsta sou,
En from Mscenas bli för svenéka H^licon.^
Mar han så hade tält, for han hel qvick och snåller
Högt uppå Pindi kall, och var no redan qvåller. '
Når som Aurora kom på himlen, kallar han
De vena masers hop och tar sjelf lotan an.
Han sjelf på lotan slår, Pierides de sjanga,
En härlig frögdesåog med ganska lioflig tanga,
De glädjas af den nåd, som de no tänckte på,
Har Piper Pallas hof i sitt vårn skalle få.
I mediertid har han lärdt många ädla slögder.
Der med han gjorde far och mor mång tasend frögder.
. Blef klok för ålder sin, ja mer än som man trodt,
Lik som i mindre kröp en större själ bar bodt
Som åhren togo til, så ha föräldrar kjära
Väl fostrat op sio ^on i dygd och Qnåz ords lära,
De viste väl , bråd smak ett kjärl i början får,
Den sitter qvar fastän man det i stycken slår.
Digitized by
Google
— 45a —
De unga, spM» (rao, de ^j«8 8Q«rt Ml fåU«,
Det mokta vaxet tar mqt nlla former iMUla,
Man deri trycka vill, at gcnom^elda^ åtal
Kan medelst bammaralag forvåotda^ i au Qal*
Det har var grefvea far förstått af ajelfva graadfji,
Ocb ty sitt kiara barn frän forata födalosioadaa
Så ledt i atyeker all» i all ling ui fqrdt an,
Pel baQ har af ain aoa fått en a^r hfdecaaiaQ.
Hår vandes an all flijt at odyg# lust foroda.
Som månde ntbaf aig den värsta frachteu fada»
Ty måata flåt^a hört oQb kåttia ot på ddr»
Och lattja aamma våg, som mången nag forfor.
At frochta Herran Ond år jn df( storata atycl^,
I dygders adla krana år det jn båa(a amyckay
Hår var det forat och aWlt pi denna (asta grnqd
Så byggea immerfort hvar timmA wh byar atnn^
Hvad båsta åmna var man måtta |^na anka
I frie konatem »ko^ at sådan byggniog oka,
Hår fana dfi( ^»cb gick fort alt anda np Hl kropp
Ocb stannada ej förr ån nti högsta topp,
Naturen hade ocb for moder at aig gjifvit,
Mer bår ån annoratåda i gåfvor rnn^^r htifvit,
Ty fattar Piper atrax hvad honom bUfvar sagt,
Det tagea villigt mot ocb blir på minnet lagt.
Man kunde dag från dag mad slorata ooje röna
I mången vettenakap ocb boken framåt^ akjona,
En outalåcklig toeat boa honom okDaa fort,
At dricka af den brunn, som Pega^as aåga gi0Pdt<
För den sknU knnde ban med sig til freda H Tara,
Ej bafva någon ro, förr ån som ban flfvk Ult^
Til Pallaa lårda atad, då danne Pindns njöt
Dan åhran tågan mot med i^ådje i siU akjöt^
Då gladde Pbsebna «ig oab alla aystaar nia.
Som pfva fina barn i alla konaler fria,
A t dem Waf anfortrodt, få »j^fva foftra opp
Den, som aea förda an ocb d^aa lärda 4ropp.
Digitized by
Google
- 459 —
Ty gjata de och i hans ädla ajfil ooh sinne
Den bästa vijsdons satts, so«n finnes vara inne
I Aganippe bronn odi Hippocrene skjär^
Der, soDi på vatnets djnp ey någon ände ar.
Sex gånger Pboebi vagn igenom krifftan k jorde,
Sex somrar «eb tit oss, som bo i norden, förde.
Alt medan sitter bao på PicuH kulle q var
Och 6ser med all flijft ur Hippocreii^o klar.
Men säja *meé bvad flijt ocb mdda han det gjorde.
Och före det så ot, som del rätt föras borde |
Det kommer Merkur til, min tongm år för svag,
Ocb qväda lågt bär om, vil inteC taga lag.
Hans lijfstrå Parea bad i nitte« vintrar aponnit
Förr än ban sitt begär på Pindo hade vonnife,
Då far han antlig bäa med en stor djrbar skatt
Den han på Helieon har oamkat dag ocb natt
Sen når han trän ne åbr i Stoebbotm hade värk
Och arithmetisk konst mté ftijt igenom laril,
Så blef han tagen an för kongena oantzeUist;
På dei, der tarfdes til, hos honom var ej brist
Och som han aHid fans i större Saker färdig.
Så blef ban någon tijd dereffter hål Km värdig
A t följa den legal, som då åt Ryssland for
Med kongens ärende, i pracht och prydnad stor.
Det sändebudet var gref Gostaf Oxenstierna,
En herre af förstånd och af en klokev hjema.
Den föfjde Piper åt och bvad som blef befäl t,
Det blef på bästa sätt oeh hastigt fulgjordt alt
Sex handrad sjottj fem, när tasend der til läggas.
Då danske värjors udd mot svenska kroppar ^gas,
Och tlansken med sin maebt på skånska stvandea stod
I mening gjnta ut de j^fv^rboars blod.
Då, uär hans majestet, glorvördig i vårt minne,
Kong Carl then elffte for med bielCennod ocb sinne
Från Steckbolm med sin här, at mota dansken, som
Så oformodelig på svenska bottnen kom,
Digitized by
Google
— 460 -^
Då blef Carl Piper och förordnad til at följa
Med cancelliet bort, ej ville bao sig dölja
För oågoo sysla svar, för något arbet stort,
Men Ivdde kongen åt och kom til Skåne fort.
Hur angelägen han Tid denna tjänsten varit,
Kan hvar en tanckia, tj han bar ej tadan farit
Ej någon enda gång, så länge detta tog
Mot Dannenark stod på, så stadig var baos hog
Vid bofvet vistas och sin konang troligt tjäna
Med sina gåfvor, som God hooom täckta förläna,
Tj han bar ati alt ej sparat någon flijt.
Sin kong och fosterland at tiäoa med all nijt.
Mår sen den store kong, med ett heroiskt hjerta
Och största hjelte-mod, dem danskom til en smärta.
Tre gånger drabbat bar, tre skjona segrar fått,
Och for ett blodigt krig den Ijofva friden nått,
Då tänckte han och på den trogna ^änst ban njatit
Af Carol Piper, ty blef strax derpå beslntit.
Det bao, för dygd och flijt, ban altid visat bar^
Skull ernå all den lön, som han hel värdig var.
Så lärer vårt förnuffit och jämväl hedna. seder,
A t den, som idkar djgd, bör hafva lön oeb beder,
Så har en rättvis lag i alla tider dömt,
At dygdens barn ej bör i glömskan blifva gömt»
At dygdens ädla barn skn bedras i b vart sinne,
Långt effter deras död med vördsamt lof och minne ^
At lofvärdt efftertal dem gifves af hvar man,
Som bvassa afvuodstand förminska icke kan.
Förfarenbeten kan oss alla nogsampt lära,
At intet rike kan florera och sig bära.
Der man ej idkar dygd och dygden ej kan nå,
Den lön hon har förtjänt ocb värdig är att IL .
När öfverheten, som bar bjuda ocb befalla,
Oeb undersåten, som bör lyda buden alla^
I nåds och plichls förbund hvar «ndra hålla sa, ,
At nåde gifves der, här kan dygd nåder få.*
Digitized by
Google
— 461 -
Når öfverheten nåd it nnders&ten delar,
Ocb gor at dygdelöti den djgdig år ej felar,
Och andersåten nåd med dygd förtjäna fil,
Då går det aoro sig bör i alla saker til.
Män vet, i Rom var så, at den i åbraos tempel
Var bogad komma in, ban skalle gje exempel
I det som djgdigt var, ty borde han först gå .
Igenom dygdens bas, s^n bålsa åbran på.
Fast dygden i sig sjelf år adel nog ocb lyser
Af egen glans ocb hos sig fljelf sitt nöje hyser, i
Dock marker man, det bon en större klaiiiet gjer,
Når bon sin tån ooh sig af androm bedrad ser.
Den största beder år, at kennes venner skjånkes
En skinand' adHg skjöld, den aldrig nånsin dråokes
I Letbe glömske-ftod , ty ban blir bögder opp
På Fnm» flagga bland de vidt bekantas tropp.
En sådan beder kan bemanna många andra,
A t de på dygdens våg t frost och heta vandra,
Ocb stanna icke förr ån de sitt åndemål
Ha nått, fast kt^sta skal mer ån som ryggen tål.
Jag må väl såja fritt at alla konga-rijke.
Som vår Europa bar, ej åro Sverje lijke
iPå ådta sin nen, isom med penna och med svård
Ha straffat till den pUts, som större dygd år vård.
Så blef Carl Piper ocb med adlig skjöld begåfvad
Ocb af hans majestet för sina dygder lofvad,
Man sexton hondrad åbr ocb sjuttj nje skref^
Då bao en secreter i konglig camarn blef.
Och efter tjo åhr ån högre framsteg gjorde.
Då han för mödo all den stora nåden sporde,
Det ban foitndnad bief en kenglig secreter,
Af staten, b vilken grad en dabhel heder ger.
Hår följer nu ett åbr, då lyckan större blifver
Ocb honom himlen sielf till fm i boset gifver
Christina Tömeflycht, som pryder högt akt kjöa.
Den dygden ammat op och Cbartles gtordt skiön.
Digitized by
Google
- 462 —
Den i Gudsfruchtan , vett forttiod ocb flera dy|;der
Sin like sällan Bedt i vara svenska bygder,
Den himlen vare blid, bekrösc UMd all nad
Ocb trösta i all sorg med himla hielp och råd.
Ja, biron>el» niåig var ock henne städa bevara
Från alt soa akadligi är, for alsköoa nöd och lahra,
Uao oa» den nåd at vij i tnåoga, asåofa åhr
På jorden vörda få grafvinnaii Piper vari
Så är den grefvesiäeht och tå förökad blafven
Med vakra fröknar ock den «inga, läcka grefvan,
Carl Fredric, som förtiänt fcögi älskas otaf oss.
Bland hvilka haa har lysi Kk sam att dygdebiass.
Han står )oat od på språng aia kärr fara fotspår tråda,
Är sudd«r atoai laoda^ iDång främmai folek at akåda,
O Oad^ i^f lyeka til, håll öfvar honom vacht,
Ehvar han är och fiar, méd tiOa änglars oacbll
När som vår grafve tttt förnäm en fru i boset.
Så oks bana heder mer, han sättes mer i Ijaset,
Han boK ett statsråd bit aatnt i eantiliet råd
Pörmadalst egen dyigd, förmedeiti koageos nådé
Ja, kongens höga nåd. hoa villa aa förmer*
Hans adeliga skjöM mad privilegier flera,
Ty faöjes han na op til grefligt aaoia oeh stan4*
Så krönas redlig tro mot kong oeh ibatorlaod.
Man kan Jo häraf ae med hvåd stor flijt oeh möda,
Med b vad för imttebry, som gör vår ögon röda,
Vår gpefve har beklädt de äasbet, aom han lätt,
När han af konotig Carl en aådan beder nått^
Ty som en god aoldat tror aig <| åbra vinna,
Bj' sådan segerstod bland Martis vennar finna.
Som icke gnagas kan af Momi brassa taad
Och icke rifvas kan af afvmidafbller hand.
Om ban ej viaaa får HK>t ea fieodtlig akara.
Bland dandar, blixt oeh eld oeh nti atörsta iisbffa,
Om han i (röst ocb kjM, i hangar éob t lörit
Bj härdar fmm oeh fit sig t np p ar t viaa först,
Digitized by
Google
— 468 -
OiD bati ej visa kan pu kroppen Årren mingfa,
Och ataf värjand udd de flera rfpor långa,
Om hån ej vigåt sig for ledet at g& fram,
Der döden rtisar til aom vågen oppå atam.
8å kad ej ^sltér deti, aom råd oeh pennan skjQter
Til dager sofira »6tt på dnnbidd, mjuk ocfa Meter,
Han måste mångea natt, når andra sofva sött,
Sin hierna mytket bry, al han blir malt och trott.
Abronis krasllghet o^b all den sömnen långa,
Endymton sfigd haflt, de böra intet fånga
Den, genom dygd <>eh flijt lil äbra komma vH,
Slikt temnaé bör åt d«m, M>m intet doget> til.
Men sj, jag går för långt, d«t «tår ån tn^ra åter.
Som oeh så siQwi bör, fVist Versen illa låter,
At körtlig röra ved hvad nti detta krig
Håna excellenit hat gjv^dl, min pliefat förbinda* mig.
När sJDtton botrdrad åbr til ända vfHe sktijda,
Nar danske kongen drar éitt svård fort ar sin élijda
Och fkllet HolstM an', dem év^hftkom til stort roeo,
Vår stora konung Carl han i^ar då intet sen
At HMta aina mån och s)elfter tappert Wtä
Dem In på Sdands strand at knnna den förstöra.
De bådaka rådslag som den* danska amfdde hop,
At fåHa tonnng Oarl 06h åtenake mån i gl^op.
Strax konnng €arl kom dijt han i stor baat éA ttfagar,
Den danska, at han aig stt«x frid och ro betingar,
Den honom konnng Carl ocbaå på stnnden ger.
Ty han vftl tinna kan oeh skona den som ber.
Oref Piver fölgde med våt UtOra iegferfaetre
Som en Aehates bnld i saker stött odi smärre.
Med ainå wogna tåd m^d atörMa flfjt han tiref
D«t, bråd af konnng €atl birfalt och bndit b\ét.
Strax kntnmét ^ama fram, för ktinang Oart beråttét.
Det såren M v^ bår för KarVa murat såtter
Och Aaotain* dérotihkring it^ trångat d^ aå birdt,
At kt>mma nt odi hl var allom töwt ån svårt. '
Digitized by
Google
— 464 -
Vart nordska lejon strax for som ett blixt och vader
Med liten hop med sig at lossa sina städer.
Han kom, han såg, han van; de ryssar måste fort
Från Narva, stanna ej foro inom Moska-port
Oref Piper var alt med och krafftigt bistånd gjorde
Hans majestat i alt^ som honom göra borde.
Alt trål och vaksamhet han gerna undergår,
Hvart Garol vänder sig han vid dess sida står.
Han följer sen sin kong til Dqna stolta böijef;.
Du Duna, der kong Carl med glömskomuUen höljer
De Saxars stora hår, som sig der hade satt,
Han gjorde at för dem gick up en långsam natt
Hvart ut vår konung Carl med sioa bossar tågar,
Carl Piper följer åt och sig i fahran vågar,
I Curland först och sen på Pohlens vida falt
Bredvid hans majestäts gref Pipers tält man ^talt.
Min hand är altför svag at teckna alla orter.
Som uti Poblen fins, ty ej är någon porter,
Den icke konung Carl med seger i sin hand
Har farit genom i det he^^ Pohlska land.
Jag tror väl Clissov» Thorn och PultQsk, Lemberg miooas,
Samt Punit9, Varsspu och fler orter, sotm der fionas,
De minnas, säger jag, vår stora konung Carl,
De minnas också väl hvar tapper» svepsker jarl.
Ahr sjn|tonhuQdra tu när gref Bengt Oxenstjerna
Den hela Pallas bof bevisat lydno gerna.
Sitt sista afsked tog med allés stora gråt,
Då blef och Helicon af tårars regn hel våt
Apollo ängslig satt med handen under kinder,
Hvar Musa af cypress naed tårar krantzar bind^.
Parnassi heja kull med sorgemoln blef täckt.
Och hvart ett glädje-ljus af tårars strömar släckt
Men n^r fru Fama, som ej någon blonn J^an titfa
Inom sin ögons lack, om Pindo monde dcaga
Och båda oss den nåd att grefve Piper var
Vår (^indi cantseller,. vårt hnfvud och, forsvar.
Digitized by
Google
^ 465 -
Da skingraå åtrax de( moln som sorgen monde sänka,
Da Iganneé i bvart brott en nöjsam gladje-tancka.
Apollo Intan tar, den ban förr både vråkt,
Och markte at det sår, ban fatt^ var redan läkt.
Hao spelar liofligl op en glädjetou oeb vacker
Hvar Musa, at bon ska4 med IJuftig röst ocb täcker
Med bonom stamma in, stg gläder låta Se
Oeb frögdas nf den nåd, som bimlen velat Ce*
Man mins bvad glädjerop då bland oss alla bördea.
Man mins bvad fågneord i detta rummet fördes:
Det grefve Piper ban sig styrslan tagit an
For sveaska Helicon, som önskat bvarje man.
Hvar mao bar önskat det, ty b var oeb en val viste,
A t ban af mildhet stor mot Plicebi venner lj*8te,
Hvars strålar redan lyst, i det hao hade giort
För de studerande ett testamente stort.
Det enda kunde val all dödlighet fördrifva
Från Pipers namn och det i avigt marmor skrifva,
Om hao ej mera gjordt, men $i, hvar gerning har
Förskaffat sådant namn, som avigt lefver qvar.
Ocb fastån lyckan bar den nåden oss ej unnat,
Ät vi vår cantseller bår bos oss vörda kunnat,
Doeh har hao allså stalt med sin befalning kjår,
At aH så rått gått til som han sjclf varit når.
Som Clytie våoder sig åt solens klara guister
Ocb vid des undergång sin förra figring mister,
Så hafvom vi oss våndt til denna sol, n^en ve,
Vi få des klara ljus bos oss ej mera s<^i
Den tid hans excelleotz vår cantieller bar varit,
Ha vi af himlen blijd en större nåd förfarit.
Ej, fast Mars gutit ut på alla sijdor blod,
Det mången blifvit drånkt i denna röda flod.
Dock haf, o himmel, tack, de gryma Martis böljer
E^ stött vår Helicon, den Gud med nåde höljer.
Det hvar och en af oss bar kunnat uti ro
De adla konster lårdt och uti frid bar bo.
XVI: 30.
Digitized by
Google
~ 466 —
Meo l&t OM åter se. bvar vij v&r caoUler finna:
Hao följer konuog Carl, som alt med bast mon vinna.
EbvaK ban vänder aig i de Sarmaters land,
£j någon kan 8tå mot hans tappra bielteband*
Han glömmer och ej bort de bieltar, son förtjäna
Hans nåd, ban vill åt dem stor dygde*lön förläna,
Ty sjutton bondrad fem vår Piper bedras mer,
Når som ban i sin band den marskaiksstafven ser.
Hur ban den barit bar, kan ej min Cllo siga,
Änskjönt bon b vart ett ord på gnllvtcbt knnde våga.
Den saken år för bog ocb vida öfvergår
Min tiocka bjema, som bvad högt år ej forstår.
Sen når hans majeståt sin s gerband na vande
Til Saxen och den nåd af Gud oss allom bånde.
Det vid Alt-Ranstadt blef en frid, en önskUg frid
Med Saxen sluten, den bvar man sig gladde vid.
Då mån hans majeståt Carl Piper fallmaokt gifva,
At han så vichtig sak til anda skulle drifva^
Frids puneler sattes op och verket gick så fort,'
A t det förr slutit blef ån någon början sport
Europa undrar bvem bar detta verket drifvit,
At utan utlåndsk hielp det lyckligt åudat blifvit,
Det verket, nast koog Carl, Carl Piper drifvii bar.
De stora sakers tyn^rd ban ganska visligt bar.
Låt Frankrijk Mazarin och Racbelieu berömma.
Vårt Manna-bem det vil i avig tid ej glömma
Carl Piper aåsom och vår Axel Oxenstjern,
Af b vilkas vittra vett vårt Svea baft godi vem.
Det land ocb rike bör jo sålt och lyckligt skattas,
1 hvilket lårde mån pcb klokt folck icke fattaa.
Som, bvad vy mindre folck ej mårkja^ kunna se,
Samt hälsosamma råd i svåra saker gje.
Man må ei tånckia at det krig kan lyckliga blifva.
Der blott en vårje-udd syns stora dater drifva.
Nej, råd ocb moget vett en vårja styra- bor.
Ett oförväget mod i falt sig snarl förgör.
Digitized by
Google
-- 467 ~
Krig bör med hjemiiii foral ocli sen ined virjao foras,
Ty mycket lårer hvad af styrkao måste göras,
Doek den, snm hirolarad och modigt bjerta bar,
Ha» uti krig ock frid en maklös bjelle år»
Var grefvea vishet stor bar utläodst folk förfarit,
Som såja: Nast kong Carl den andra Atlas varit
Carl Piper, pi bvars rygg de svenska saker bafll
Sin hvilo, dem och han har burit med stor krafft.
För den skoU kallas baa för träflig stats minister.
Ty ur hans kloka sjal förståndets skarpa gnister.
Ha lyst och genom gått hvar sak, fast bon var svår,
3eai an demant sk>ar glas ocb åtal på jernet rår.
Han bör den semre verid för ofterdöme gifVas,
I ceder ocb metaJI bana dyra minne akrifvas,
Det, gref Carl Piper bar m.ed stort vett, digra råd,
Två Carlar, kongar, tjåni ocb notit deras nåd.
Na, såsom ljuset tärs, når som det androm tjåoar,
Så täres ocb vårt Igf når man del androm lånar.
Sitt lijf bar ban ej skönt för Svea vålffirds skudl.
Sitt lyf han ospart bafft in til sin döda mull.
Por den akiiU bar bana lijf, förtårdt af mycken möda.
Rått slocknat aom ett .^os, det vädret mån föröda,
Sen det vårt Svea lysi i sesti nije åbr^
Dock ve, Carl Piper år nn lagder uppå bår I
Så ligger han på bår, so0 i så långa tljder,
Det Farna sj^alf: apridt av ocl» ånnu biUigt sprider.
Sin koag. ocb losterland så våi ocb troligt ijåot ,
Til bå^QS uytta våndt da krafter Gud förlånt.
Men skal en sådan man ocb herre nu förglömmas.
Förutan minnes-stod i mörka grafven gömmas?
Det nekar himlen sjelf, som dygden löna'vil,
Det nekar vårt förstånd, så långe det år til.
Det neka samtelig de sveaska folck och lånder,
Til hvilkas bjelp och tjånst af Gud ban varit sånder,
Det neka först ocb sist med klar och stadig röst
Vår Pbcebus och hans chor, som dock behöfde tröst.
Digitized by
Google
— 468 —
De Oother redan ba på Sala dyra bögder,
Der, som hans excellentz först lårde fina slögder,
Rest stöder ap, der på af piicbt ocb vördnad sin
De visat grefvens namn ocb kort -baos lof fördt in.
Så at Carl Pipers namn ocb minne aldrig glomes,
Fast kroppen mediertid i graf ocb mnir forgomes,
Til des han vackes np ocb fogas bop med själ,
At sedan eviglig med henne lefva väl.
Men sjålen redan gått in i det himla b5ga
Ocb njuter der den frögd ej sedt bar något öga,
Ej något öra bördt ej något sinne tänckt,
Der bimmelnk nectar klar för henne blifver skåokt
Så far, Carl Piper vå4, haf tack för all den möda,
Tu hafft för Svea-land ocb folck alt in til döda,
För Sala. bvilken tu, en högt förståndig jarl.
Befordrat til den nåd bos stora konung Carl.
A t fast Beilona grym kring om oss bar rumorat
Ocb mången stad ocb land sitt goda alt förlorat,
Har docb hans majestet oss gifvit sådan ro,
A t Mus» bafft sin drtfft, som bar vid Sala bo.
Haf tack för egen nåd mot dem, som bår sladerai
I dygd ^ocb vishet all sig kofra ocb formera
Til majestetets tjänst, men kommer eg så fort
Med eget förråd, som der til el spisar stort.
Farväl, farväl patron, vij are alle dine
Ocb bära immer fort ditt namn i vördsamt mtnne^
Farväl du täcka kropp, far väl tu sälla fl(}äl,
Til slut varbälsad sist, til sist: farväl , larväl.
Digitized by
Google
— 4Ö9 —
BeskrifiiiMg af tm soMtt^
tal hållet i d« studerande Wemilänningarnea a*miiiankoiii«t
i Up«ala 1722.
B
a Sala prydnad oeb du dyra Piodi varde,
Som dubbel heder bar i Pallas lårde h&f.
Do vittre man, aooi oådt deo grad ibland de lärde»
A t nijo syatrar tacka inatämiua til dit lif.
Da Warimåonera skydd ocb bufvud bår vid Sala
Tilståd, jag ödmiakt ber, en olard for dig tala.
Jag qvädn saija tänkt, men torde det ey nåmna;
Ty jämna hiteslag af den ey väntas m&,
Som arma lyekan bar sa länge velat''låmna
Frän Moser utestängd uti en ängslig vra.
Där annat ey har hörts än bondens kiärr*hiuhl gråta,
Ty lär ock nu mit q vad pä bonde vis vist låta.
Dock i förtröstan pä dit milda lynne vågar
Jag nu, o dy re man, en ostämd harpa slå;
Jag vet at förnämt folck, när bonde spelman såger,
Plä stundom nöye ha at lyda däruppå;
Och fast dess plumpa slag der s. öron stöter gifva.
De dock en olärd band helt nådigt det tilskrifva.
Man kund* med fog af mig som af min vederlikar,
Et tal väl fordra på latiners lärda språk,
Men utaf litet jern är svårt slå långa spikar.
En oöfd tunga skull ock komma snart i bråk.
Vid ftvenskt och bundit tal är mig en vän för Spegel,
Son» därför foek beröm, det. blås i uiina segel.
Digitized by
Google
— 470 —
Jag därför ån eo gång med ödmiuk vördnad beder,
Hogvördig doctor tacks mig vanlig ynnest te.
I kiåre foster bror jag håller an bos eder,
At om en plamper skald I mild omdöme igie.
Låt ej för dumhet min nu rodna edra kinder,
Fast tyckes at til slikt vår vånskap ehr förbinder.
Dock når jag tanker på mit åmne, jag då båpnar,
Jag fasar oåftan för ep allmän fegd oeh hat,
Oro jag blott b&mner den, som sig frimodigt väpnar,'
Jag QndeYBtår mig ey at såija en soldat
Ty den vist aga månd\ jag tror, ett stålsatt öra,
Som stål-bandterand folck omröras mer kan böra.
Jag båpnar, fasar, rys, åt bergen stå mig båren,
Då buller, mord och brand min tankar repa opp;
8om stundlig nästan skedt de nast förftotne åren,
Utaf så mången en otalig mordisk tropp.
Ja Mars i tiuga år bölt liksom släckte måna,
Och ville årberbet med folk ocb få utplåna.
Ty vil snart hvar och en for Martis bussar våmja
Och ha hans tiånstefolk, jag tror för foCetråd,
Sen himlen har begj^nt förbinda det med sämja,
Som krigets "h vassa udd så qvåste utan ^d;
Dock år min forsats ey den skadan til at röra,
Hålst handen år för svag dåråt at plåster giöra.
Bn sådan vinter bör dock ingens bierta hysa,
En sådan kiöld ey gifs i något råttsint bröst.
Ät deras minire skuIT af ros helt nakne frjrsa,
Hvars kroppar svettat blod, når stundoro brakat löst,
Sitt kiåra lif satt ut för fosterlaiKlet kiåra
Och fått til byte hem en blodig skiorta bara.
Fårtryten dårför* ey, förnånie, som m^ hören,
A t jag det ord soldat mig vågar röra ved,
Ef ock et alt /ör stort åtlöije intet giören.
Når I mig nu få se med knécktar slå i led,
Dår jag en blå soldat med svart bar tånkc afdktldra,
Ocb som en Pallas kneckt bland Martis bossar skyldra.
Digitized by
Google
— 471 —
Om et ralUDitigt krig ocb blodbad år tillåtit,
Som det i saoning år, så kan ey någon stat
Er rike vara med alt annat nog belåiit,
Utom på benen har mång kåok ocb braf soldat,
För våldsamt intrång sig at såleds kunna vårja,
Er et fiendtligt laod med fog for ofog hårja.
En Abram modder var med sina raska drängar,
At tappert hamnas på et ströfvande partij
Han bytte ut sin bror for boptals dryga slangar
Och viste at han lårt en blottad vårja si.
Dess efterkommande låt sig ock ey fortryta
Det land ta in med blod, som otaf miölk månd flyta.
Dock den åtskillnad, som emellan nu och fordom,
På folk, i krigamaner och vapen finnas kan,
Den underståller jag eo annan måtsmans ordom,
Hålst slikt egentligt bår ey går mit npsåt an.
Men jag har endast tånkt i korthet til at röija,
Hvad nårmast röra kan den mörkblå Svånskå tröija.
Dock giör en ny blå råck med lång tveåggad klinga
På reslig växter kropp med grymmer tagen mine
Til vara braf soldat, jag nåstan tror, så ringa.
Som liuflig sätter fårg på laoK förlegat vin:
Det skimrar för ens syn, men når man det får pröfva,
Fins knapt den starkhet, som et barn skull kunna söfva.
Ty fordras utaf den, som tanker fanan svårja.
Och fram för buskan vil fientlig nddar se.
Et oförfårat mod och fårdighet i vårja,
Samt stela armar^ som ey genast sviga ge;
Ja, en så stark natur, som nögder kan fördraga
En vårja för sit bröst och hangren i sin maga.
Kong Alexanders folk, i början nåstan vane
Vid torftig mangel mer, ån som vid öfverflöd,
Dock når Darii makt tånkt gifva dem sin bane.
Så f^k en kråslig hop af dem en plötslig död.
Man år val garna uögd jiår man af guld jkr tunger,
Men konst är vara tung af bly och uögd i hunger.
Digitized by
Google
^ 472 -
Slikt malas dock helt täckt för ung^i qvicka ögon.
Er flyktigt våsend år det båsta vårf-patent;
£n ung och hetzig blod sig stundom tror form^en
Den betan hårda at, som han dock aldrig kiånt.
I bogen kitcltg fast i lemmar spad ocb klener,
Trompett ocb trammeslag han börer som sirener.
Du som din rakning giör sa lått bak kaklcuigs muren,
Lyd nu commando af en ful knackfsl öser karl,
Tank, fast du ryggen ter, år du dock ey försvuren,
Så långe fingren du åt fanan råckt ey bar.
Kom se för ro skull nu nppå de tractamenter.
Som en soldat uti fientligt land förvånter.
Jag skiöter ey b vad ban på egna gråntsor lider,
Min tankar ordres ha med knecktar rycka ot
Ocb hastigt ta i ackt b vad dår soldaten lider;
Jag tror, jag kånner ren bur dår månd luckta krut.
Jag bar min nåsa ey vid .sådant långe öfva,
Ty b- rdar jag ey ut dårstådes långe töfva.
Från vånner, slakt och bus, ja fosterlandet kiara
Soldaten tar farväl, ocb bryter opp i falt,
Oib måst af ångslan tung sin magra ränael bara.
Som blir hans örnegått uti et mulit tält
Eli vart han går cV står, han bår alt b vad ban äger:
Hans täcke lufTten år, ocb jorden är hans läger.
Af stark ocb trägen marcbe dess fot om q vallen svider.
Och axlan ömmar nng utaf geväret tryckt;
Men år ban af den hop, som höga hästen rider,
Får ban sig mindre bry om sin än bästeoä ryckt:
Från vattu-drickand mun brÖdsbetan oflfta taga.
Och bäldre hästens buk den ge ån egen maga.
Skal en fiendtlig värd missunsamt honom pläga ^
Ocb vörda gästen, den ban gärna mördad såg,
Så kan soldaten då ey trygga godar äga;
Men (tänka bverje stund, at döden är på tåg.
Hxn lutar hufvu^ ned at dagsens »oro sakna.
Och tor af mordiskt larm anart eller aldrig vakna.
Digitized by
Google
^ 473 —
Bn aömnlos nattero dess bpj^a ögon lida,
Då ban utsätter stir pa äfventyrlig påst,
Dess inre mat^skåp kao belt tomt af hänger sv^a,
Oeb yttre viggarne de darra hart af frå^.
Dock måste hao stå qvar; ty somnar han el viker,
Han sen så sonfMi får, at ban om kast ey skriker.
En stråkasd tOBger marcbe, aproche och annan möda
Den aroHi kueekteo ey til orsakt får dra an,
Men domen genast biirs Byck nt, mareb til de ddda,
Doy som bland lefvand folck hår intet vaka kan!
Ty når fiendiigt marks, så böra larmskott smälla,
Når tiafven nalkas vil, skal vakna handen skiåiia.
Af dem jag såyas hört, som knapt om sanning fela
Och uti krigstlenst svår sin masta tid tilbrakt,
Hur de medomksamt sedt i sadieo sitta st^a
Och döda utaf kiold, kåokt fokk uppå sin vaeht.
Ja, mången sliirf%*og kneekt i vintren gedt opp anden,
Och stått på påeten styf n>ed sin -musquett i handen.
Kiold, hunger, nattevak på arbets brutne kroppair,
Snart öppna dörren för en faslig dodesot,
Då knecbten håldre såg få oflla blodets droppar
På falt, å» pinas nu förutan hopp om bot
Då i en koya trång de sinka korssvis ligga,
Och fåfängt af hvar an dar eur och sktöUel tigga.
När nu min t^aokar så belt tygelfritt få svåfva
I darck^marche, guarnnon, qnarter och campement,
Jag ängslig varse blir hur alt vil mot f»ig stråfva,
Jag får ey aga ro for skarp reveille^klang,
Mit mod oy. heller vil mig längre sälskap lofvn,
A t följa med och se, e.n slåss, en blodig Aofva.
Förskräckte sinnen min ; lät er d<iek ey förfärli
Så pUti, men fälten nu el litet hielte mod.
Nin styrka pröfvas^ ey at tunga vapen bära,
Mit opsåt heller ey är at utgiuta blod.
Ty må val ögat då få se mång flåktand fana i
Ot;b örat böra på en oväns trumma mana.
Digitized by
Google
— 474 —
På vidt begrepet falt, som skyar tiockt sig fväofa
Miilioner hvar mot ano\ som då visl lifvet låni.
Solstrimman knappast kan bland spetsar fraoÉ sig trånga,
Då bägge ge hvar ann' en sur ock bister front
Nu luckor, linier mig hindra dammet skåda,
Skarpt brommand spel och gny nn om nia hörsel råda*
Dock jag ea bragd ån ser of grymt eldsprntaod' drakar,
Bak bvilka många nn vil vår|a egit skin,
Fast vederspelet marks når vedetparten brakar,
Som piller ataf jårn och bly ger folket in.
Krnt blixtar, dundrar, jårn och bly jåmt nederbaglar
Och, bett giondt, skiånkes lo. Knall, fall^ i marek man raglar.
Slik pUgniag och mnsique ay alias biertan ooija«
Mång bflfvand öoakte aig långt bort i Thole vrå.
Dock står en ann* bradved, som å» har Inst at droya.
Och med en blottad pamp år modig at gå på,
Når iiao commaodo hör, til bröstgåag attaqnera.
Slut roiar, leder, at med vårjaa, fort aMurebera!
Med blanka spilsar atrazt hvar mot* sin fiend skryter
Af fälta piquer då, hvar ordning spåciLad står;
Därpå i front ell' flaoque med slipta oddar bryter,
, Soldateas h varje steg utmärks af röda apåri.
Et okänt folk hvar ana* eo mordisk band tilråcka.
Och hvar med annans blod bar last at törsten släcka.
Vist lärer döden då på mångens hierta klappa.
När .apdittrand samroan tag med ynkligt mordeskri
Har lufften fylt, o«h man så plötsligt månde tappa
På jordeo mensko-blod.. Acb. är ey fasligt si
Har fältet målas nt med röda rtoikand' bäckar,
Hvad öfrigt är helt tätt de varma lik betäcka.
Jag modfälti darrand' istår af ynkligt alikt apectakel,
Min' aii/nen al ain tiänst na vilja säija opp,
Och jord, jag tycker det må vara et mirakel «
A t da mer bära kan en så vildslnnad tropp.
Acb, höga himmel gtf dock en medömksam aktning
Och med en partons flyckt. du stilla sådan siaktning.
Digitized by
Google
— 476 -
Ja, flyckta gSMtr^ nar lvo|»f> ute år <»iii seger,
Man fnttrena vighet då måst atålia oppå prof,
^8i framt för döden nmn ej Vil bli lika feger,
Ey heller 6end«ti et kart nch statligt mf,
Hanteras illa, ja, sidat bit en oaal ttfige,
Då han tor svåra dar få tfilja åren många.
Men hv«d for irogd Mir 4år triamgh tmnoner klandra,
Knapt echo hinna lår besvara glädje rop.
Hvem år våi då så trolt^ Bon icke orkar plundra ^
De slagna kroppar, anm sen vrakas i en grop?
Af sina dtdpa årr soldaten sen får skrytli
Och oti alla lag mm sina dater ryta.
Emedlertid, soldat, må do vil mel «katt^,
Dit våaeod endast bm en nålwd, flyktig ginnts,
Bast do tycks hafva «ag, på éVanéeo al ting fattas, «
Dit Uf på 'oddeo år, så val til siösé «om »atids;
Dig likväl standom tyCks, at slita ondt år roHgt, <
Och at dd bör •!» pris. Skal sådant vara tro^?
I krönte bofvud, I atfidbatv seger4iiåltar.
Som med «t blodigt svård bräkt 9egfen b<em Ur strid,
Jag en for tänger alen på ^edva grifiPter våHar, •
Er tnötla ben af krtg ey aåfva få i frid.
Om stora dater er ey otaf mig beröonBtts, •
Af död och lefvande jag må lil döden dömmas. • '
Utlåndske kiåropar jag behöfver ey upleta. •
Ach, kond' jag baffia in et blad i Otötb«rs krants!
Det blefve alt. för långt npråkna bvad de bela^
Och tålfa spåren, aom syns qvar af deras Uttts^
Men når jag derae lof til stiåmor årnar liåfva,-
Månd deras daters diup min tankar nedergråfva.
Dn tappre talffte Carl, med vöndoad jag dig nämner,
Djt dyra minne med mit lif jag låmna vil.
Dig som et mönster al en bielte fram jag tfimnar.
En kong, do led kvad en gemen månd böra tH.
Bland eld, rök, ak åt t och brak, bland bomber oeb granater,
Dn spetsen altid bröt fram för de blå soldater.
Digitized by
Google
- 47« --
Du sielf dit varde lof med röda rotior ristat,
I mådgt fientligt bröst, (Som raoU bar i förvar:
Och mången gammal kneckt, aoro éina alag beviatat,
Vet an (»eratta hur du andetid då skar.
Din blodig klinga bao mad fårar dock nu sköijer^
Och sina diupa arr med afskedspass baholjer*
Dock, grymma Mars, jag. for dil silskap åntlig Cssar,
Bellona til dit våld jag nu en leda får.
Jag kan ey l&ngre se, har mordjskt dn framrasar,
Den troget tiånar dig du gior til slacktefår.
Arbeta, svälta, slåss^ lif^.ben och arm af mista.
Måst han sig ställa for, ja, tigga til det sidsta.
Jag nekar likväl ej at mången från slikt byte
Helbrcgda gått <>cb bräkt med sig eo rikan såld,
Men ser dock flere med eC grymt lorfarl%t lyte,
Gå kring ocb nöija sig med magert usderbåld;:
Förfarenbeteo slikt betygar på de fläste^
Som det fått til faveur^ at de blitt yskligt^fi väste.
Slikt äfventyr med ^iäl nu äotlig bos mig väller,
At regemeot,, squadron ocb compagnie jag skyr.
Om afsked likväl först i odmiokbet anhåller,
At jag ty må ses an för deo, som fanan flyr.
Den slikt sig företar, från fosterlandet stängas,
£ir ocb i nästa trä af rumor*mästarn bängea.
Höglärde, lärde, om er hörsel' jag missbrukat
Med bart et koeckte-larm, så ber jag om pardon,
Likt en soldat, söm för sio fiend underdukat
Jag sielfver varit har et ostadt tiätiste-blou
Utaf den digra Mars, ty lät ev ey misshaga,
A t jag bärinedelst tänkt från honom afsked iaga.
Far väl, far «vigt våt, Mars med soldateia väsen.
Jag himlen ödmiukt ber, han dig til Cåaga tar;
Ty bättre dager nu, jag tror, at bh* beläaeny
Där Svtea nti ro de gnonskand palmer .drar;
&ui) ,lå|e. sådan växt kringskygga våra koijiMr.
Gif Ktllas ly4ig hand, siat Mars ^^r: eng boijor!. -
Digitized by
/Google
. — 477 —
Befäste Piodum vår med mer hd dubbla vallar,
At ban ey mera tarf befrukta någon storm!
Lät alt fil intet bli, hvad man fientligt kallar,
At enighet må ateds bji vår regeringa-form.
Dem, som på Pindi bogd et lårdt commendo fora,
Välsigna, jämte dem, som sådant lydigt höra.
I hjeltar, som ey blygs at nämna er soldater,
Och med soldi^te-qiQd upvägQp hvad är svårt.
Tro sielfva tiden ey förgäter edra da ter,
Jag sielf at lefva, med er vördnad, glömer bart.
Men slunga edert lof ^j p^^t^boni^^g^g^^
Som väl en skald har sagt, ty är mig rådligt tiga.
Digitized by
Google
— 478 -
Eicomira Analift.
ellor
Beskrlftiiiig OfVer Åmål.
u.
ip, ap da feta dal ocb 8«) med open syn
Har staden din i sielfva fetman flyter^
Ty hvad gör åkern fet, det bär aisintet tryter.
Helst sielfva grunden^ mast består af bara dyn.
Ja iner^ndels randt omkring bevar s med fnilan mur,
A t neplig grisar tre skull brescb på honom stöta,
Skönt stadsmilicen skall med bardisaner möta
At våga lif och blod mot slika skadediar.
Dock si, ett dödligt folk, betänksamt deri giort,
At de förordnat till sin dödlighets betragtan
Et Golgatba, så högt att hela stan kan acktan.
Fast slikt, väl träffat råd, helt ringa verkan sport.
Du silfverhvita våg, du Vener, mer än vän,
Jag undrar at du kan din blanka famn utlåna
Till en så dålig ort, att sig deraf betiäna,
Och att, då han blef bygd, du straxt ej sköljden han.
Nej den, som dagligt bröd dem ondom jämväl ger.
Har och födsmedlet satt uti roffoglars näste.
Här är ett fiske, som är ett ibland do bäste,
Förutan segelfart och födekrokar fler.
Men jag för länge står på Oalgebärgets topp,
Jag måst nu nér i stan, fast han mig än syns blöter.
Nog ser jag, at min fot jag ej mot stenen stöter,
När gyttian hölja kan en halfvan hästekropp.
Digitized by
Google
— 479 —
Eo tåok ocb stilla flod jag ser dock tmga fram.
Som en «å onm ort med klara droppar sköljer,
Hvar hao hel sorgsen tyst de Veners blanka böljer
Beblandar med ect slikt och sallsnmpt köpsta kram.
Ett torg vid samma flod, som liknar tneir en pol,
Der svinen pläga ha sin bädd och blöta låga,
£n sådan plats dår folk conniersen öfva pl*ga.
Dock hvad beböfves torg, der endast såljes öl?
Du gamla stöka Bom, anm sa med ridhus ski^t,
Förlåt, jag måste har mot viljan rådbas nåmna*
Ett skiui, som båttre man åc boskap plågar åmoa.
Justitia for bort, ty hon del bögl förtrot
På stadsens vackra torg det hus till prydnad står,
Dess rutna vaggar ha omkring så mörka skuggar,
Jnsticen tittar ot i föntiterlösa gluggar
Och klagar at bon där så ganska rlla mår.
Ett rum dock under är, som tämlig hålls vid roagt,
Med ny besmidder dör, fast temlig trång och liten.
Ett nyttigt logement, som främjar stadsprofiten,
Ty mången ärlig karl sitt rus der nederlagt.
Hvad skall man säga mer om hela vackra stan,
Som konstigt späckad står med kål och hampe täppor,
Här står ett rutit hus, där land till några skäppor.
Och som en krypand* orm så räcker gate-ra*n.
H varannan koja står till nederfall på språng,
Til torget ayns mast blindt förutan några fönster.
Ty borgarn tager hur utaf sitt rådbus mönster,
A t flugor, luft ocb sol må ha sin fria gång.
I obetänkte folk, som slijke ugglebon
Besittia, gifve Gud er ingen värre gaste.
Än ugglor bär uti ert fula drakenäste.
Men fruktansvärdt är värr i husen, än I tron.
En poike, som ännu knapt lärt sitt fader vår
Och neplig vet hvad A, hvad B, hvad C betyder,
Han fuller som en gast i märrebyte rider,
På q vekdrag y skabb och skin ek han ganska väl förstår.
Digitized by
Google
^ 480 —
Med svordom drifvoD I jo eder handel all,
Ty måste barnets mon Guds lof aldels förvandla.
Just derf6r, at del skall till fkdrens noge bandia.
Hur tron I att da Ond er näring främja skall?
Hvad är for enbetsman, som bar en balfor* tjändt.
Som icke färdig är pa timan att npsupan.
Han jagar gärd ocb grund pä flygten genom strupen «
Ty hvad med synd blir tiänt, med synd blir mast förvändt
Min fiäder ledsen är vid ämnets skröplighet,
Jag vämjes sielfver ocb blir aldels magesinker,
Helst här i staden fina ej eller torgeruker,
Som bränvin sälja kan til magens torftighet.
Digitized by
Google
— 481 —
Et stadigt siiiM.
J!lt sinne, som mot lack och pack
Vid dygd sitt anckar fast,
Och ej med väderhanars flock
Går vrak för h varje blast,
Det står som berg i böljao blå^
Ej gifver nånsin svigt,
Sirener spela bäst de må,
Det blir dock obevekt.
Den af slik berg-art biertu bar.
Han billigt skattas säll;
Vid lyckans mårgon*rådoad klar
Han tänker på des q väll.
At verldsens fiäs och gäckeri
Han aldrig nånsin ler,
£i på et måladt skilderi
Sin ögon våta ser.
Hvem derfor* är sa ädelsiot
Och himlen tar vid ror,
Och ei sin höga segel bliodt
Åt lyckans vind förtror;
Han hvilar trygger inom bord
For våldsamt kapcri,
Han vinner väl tre skåflar jord,
Och mera få ei vi.
XVI: 31.
•Digitized by
Google
— 482 —
Vtsa.
Aeh, eebo, do nympb,
Som led sådan skjcnpb,
Då da ock var kår,
Jag ber da inståmmer,
Och q vad om den jemmer,
Som älskogen bär.
Da tårtor, sitt nid
Och sucka härvid
På loflösan q vist,
Och b jert rörand pusta «
Mitt hjerta forlusta,
Jag makan har mist.
Jag kunde ej tro,
Mitt nöje och ro
Skull ändas så snart,
När med min berdinna
Jag kransar månd binna
Af mångfärgad art.
Dess tycke mig bänt,
Dess hjerta jag vant,
Vi ällska b varann,
Så afvund måst gråta.
När han två så såta
I vcrldenne fann.
Digitized by
Google
— 48a —
Men Ödet förtrot
Det nöje, jag njöt,
Jag var det ej vårcL
Syl vanas, skogsgaden
Missunte mig brodea.
Af ällskog eieif soård.
Han ropte med skrin:
Vik, berde, vik bin
Ifrån denna ort^
Din ticka berdinna
Du alldrig kan vkma.
Det slutet ir giort.
En beliger knnt,
Ett härligt beslut
Görs alldels ogilt
Och evigt uphifves.
I alskens förgifves,
Er ödet bar skillt
Jag ingslig salt oed
Ocb hinderna Vred*
Acb, olycklig dag
Ocb förkastad timma.
Da man fick förnimma,
Att födder var j«ig.
Jag sucka, jag bad»
Men gudarna sad:
Det ir allt för sent,
Din ticka ocb såta
Du måste förlåta,
Fast du ej så men t
En oförskylt korg
Med otrolig sorg
Min såta mig gaf.
Som bigges vår bjertan
Beredde åt smirtan
En tredubbel graf.
Digitized by
Google
— 484 —
Vi sacka, vi gret,
Ett eogsligt valet
Från h varan nan tog.
Af herdarne alla^
Som der gingo valla ,
Var ingen som log.
Berg» skogar och träi»
Med jemmerfallt skrao.
De gofvo mig svar,
Mitt bjerta måst rämnat
Ty jag nodgas låmna
Dess bal f part här q var.
Nå, täckaste själ
Far evigt, farväl,
Tack for hvar ounat,
Som da giort mig nögder,
Haf tnsende frogder.
Min fagnad har siat.
Mitt bjerta da bar.
Min kosa jag tar
Hvar himmelen täcks.
Fast ödet mig pin te.
Min kärlek dock inte
For'n lifvet utsläcks.
Digitized by
Google
LÄRS SALVITJS.
Digitized by
Google
-Digitized by
Google
— 487 —
FÖRORD.
LABS SALVIUS föddes 1706 i Stigtotnta prestgård
i Soderoiaoland, der fadern Lars Aoderssoo Salvius val*
kyrkoherde; modern bette Catharina Anr^ioa. Sedan han
varit ^skolgosse i Nyköping och gymnasist i Borgå, blef
han student i Äbo^, hvarest han vistades till 1734, då han
reste till Upsala. Sedan han här, ^i taflan med en envis
och motvillig lycka, ^ uppehållit sig I två år, antogs han
till sekreterare hos justitiekanslåren Johan Cederbjelke, hvar-
jemte han tjenstgjorde såsom extra ordinarie i jnstitierevi*
sionen. Vid Vetenskaps akademiens inrättande blef han hen-
nes amanuens och protokollsförare, men afsade sig snart
detta fortroende. Ar 1 738 utgaf han Tankar of ver den sven-
ska ekonomien ii7 sanUal ^ och 1741 började han utgifva en
Beskrifning of ver Sveriget^ deraf dock endast första delen.
Om Upland, utkom. Genom dessa arbetens utgif vande kom
han ] bekantskap med boktryckaren Joh. Laurent. Horrn.
Vid dennes kort derefter inträffade död den 18 April 1741
skref han ett sorgeqväde< öfver ''den högaktade herren^,
och den 27 Maj följande år gifte han sig med hans efter-
lemnade enka, Helena In de Betou. Hon dog 1755, hvar-
efter han 1757 ingick nytt rken också bans,
Med beder, lust ocb mycken frogd.
Alfversam.
Hvad skadar det när han är uögd?
Visper.
Men menen I at slikt ej bär
Af mången foga gillas lär?
Jo men, jag det til fullo hör
Af denna ortens vana mor.
Ej vet jag bvad de tänka må,
Men ofta yrka de därpå
Ocb säja: Denne var min sann
En artig ocb en käcker man.
Jag undrar at han icke här
Til någon flicka blifvit kär.
Som kunnat vara bonom lik,
På dygd ocb pengar mycket rik.
Alfversam.
Men vet at kärlek aldrig kan
Sig låta tvingas på en man.
Vis per.
Dock si, af täckhet blir en kär,
Och sådant nog ju finnes bär.
. Alfversam.
Men hvadan kommer, som man vet,
At aldrastörsta dejligbet
Uppå en stadig foga rår,
Fast bon med seger nederslår
Väl hundrade som hvispa kring
Ocb fastna ej vid någon ting?
Den vän, som han sig nu utvalt,
Är ung och riker margefalt,
Digitized by
Google
— 502 —
I sedigbet, och sanner dygd,
I täckhet, kyskhet, Tett och blygd,
A bida sidor tror jag mast^
At desse dygder ha dem fist
Han QQ eo hägnad njuta får
For det han från de unga år
Har älskat Oad i allo nit,
Och bndit til med högsta flit,
At lära sig forntan svek
En sådan bragd och vitterlek,
Som med fast hag och trefven band
Kan hjelpa up dess fosterland;
Ty när han til en stadga kom,
Så ville han ock se sig om
Hos annat folk i ver Iden kring,
Om de ej ägde någon ting,
Däraf vi kände båtnad få.
Visper.
Nå väl, så h»r han rest också.
Ack, huru lycklig är den man,
Som så långt en gång hinna kan,
A t han får resa til Paris
Och lefva uppå deras vis.
Jag svär vid alt det heligt är,
At oro jag längre vistas här,
Så lär jag bli så alfversam,
At jag kan aldrig komma fram.
Jag har nu bin t til tjugo år.
Och slapp praeceptorn just i går.
No har jag också vuxit lång;
Jag har en stålt ooh reslig gång.
Hvad är som fattas?
Alfversam^
Det är vett
Och mogen sinnes stadighet.
Visper.
Ack bagatel, det läres väl,
När man har en upodlad själ.
Digitized by
Google
-- 503 -^
Och, om I veleo hör» mig,
Så kan man där just lära sig,
At bli så stadig, som et —
Alfveraam.
Barn!
Ack, hvilken drafveL svek ocb skarn,
Man vil sig lära lefva väl.
Där sinnet, seder, bug och själ
Förvillas på margfalligt sätt,
A t älska det som ej är rätt.
Nej rota dig uti sann dygd
Föran du reser från din bygd.
Jag vet at Plato gaf en lag
Ät Grekerna i fordom dag.
Därmed han bod at inge, än
Til fyrti åra mogne män,
Dr landet skulle resa få.
Visper.
Tänk huru qvick han vore då
At lära, hvad som läras bör,
När han af ålder är oför.
Ack, nej den tiden är för lång
För den, som trår åt ärans gång.
Nu är ju verlden mera klok
Än Flato var, en gamnuil tok,
Som stiftade en sådan lag,
Hvartil en ej kan få behag.
Nej, bart med sådant bufvud-gräl.
Jag ser min lycka mycket väl
Snart börjar blifva alt för stor;
Ty si, min käre far och mor
Vil tvifvelsutan skynda fort
Mig ut til någon fjerran ort
At lära nya dansar rätt,
Och tala på et prydligt sätt,
At kunna sitta väl til häst
Och annat, som nu rosas mŻU
Det bär väl åt, ty jag är ung,
Och far min har en tunger pung.
Digitized by
Google
- 504 —
Når jag då kommer sedan bem
^A gor jag lycka.
Alfversam.
Ack, hvad lem
En tacken blir oti den kropp,
Som skal* vlrt båsta råtta opp.
Nej, annorledes reste den,
Som år nu brödens båsta vån;
Han, som en stadigt sinnad man,
Utrönte alt, hvad som han fann
I köpenskapen kanna ske.
Til formon och välsignelse.
Han forskade ut deras mynt,
Som i virt land år aldrig synt,
Han lette ut b var styrkan låg
I deras handel och han såg
Fast noga åt hvad hvar en ort
Utskeppar så i smått som stort.
Och hvem som säljer aldrabåst
De varor, som vi tarfve måst.
Och hvilka lånder må med skål
Betala våra varor vål.
Han gjorde sig ock kunnig om
De masta rörelserna, som
I andra riken plåga ske,
Och huru de sig däri te.
Gud gifve, at uti vår tid
An flere hade samma id.
Så skulle landet må fast väl
Och rikedomen —
V is per.
Nej, farväl.
Alfversam.
Jag tackar, men låt si, at I
Må faster ocb ståndaktig bli,
Forån I årnen resa ut;
Ty eljest hvåsses många spiut,
Som döda eder späda dygd,
Til mycken pesa, hån ocb blygd.
Digitized by
Google
— 505 —
Gom bvad jag sagt uti er själ.
Jag bjuder eder nu
Vis per.
Farväl.
Alfversam.
Vår brndgam <>ch vir kära brud,
Jag önskar utaf Herren Gud,
All sällhet och all Ijcka.
Gud låt dem Ijufligt sammanbo
Ocb deras ädla vänskaps ro
£j någon motgång trycka.
Rent nöje tage bart all sorg
Ocb glädjen bygge dem en borg
I marmor ocb albaster:
Välsignelsen på lika sätt
Foroke sig i deras ätt,
Och gore glädjen faster.
Digitized by
Google
— 506 —
Öfver
handelsmannen ,
areborne och hqg^ti^e herren
Claes CUsM
samt
åreborna och dygdeaamma jangfron
Mai^areiha Catharina Ihity
i Stockholm den 14 Aognstt 1740.
Jag vil väl h«dra denoa dag;
Men hjernaii står mig ej i lag.
Jag foga vet bvaroo) min s^cald .:
For denna gången nma akal.
1 bafven alt för mycken blygd,
At böra talas om er dygd,
Jag menar just vårt brode-par,
Som snart får beta 'mor och far.
At skrifva om ert vackra vett, ^
Det ha förut ju alle sett,
At I, herr brudgum, kan förstå,
At bygga skepp, som Qarran gå.
A t bruden ock med mogit skål
Kan stå et bushåll före väl.
At I ä rike både två,
At I bvars annars like få,
At Glason på apteket gick
Och där sin bästa läkdom fick.
Nej, sådant lämnas til en Hn,
Som bättre därom skrifva kan.
Men b varmed skal jag roa er?
Här står jag nu och bar ej mer.
Hvas mentingen hur' det mig bryr,
Jag blir helt stum och hnfvud-yr.
Dock si, stor sak, lät dansen gå,
Jag hittar fuller något på.
Digitized by
Google
— 507 —
For ro skal vi\ jag tala om
De bästa kärne-stjcken , som
£n barna-fostring höra til,
Om man den rättsligt vårda vil.
Mig tyckes slikt na äskas mast,
Pa bröllop följer barns-öl näst
I bröllops-skrifter har jag in,
Väl ingalunda funnit den,
Som yrkat något här oppå.
Ho vet oa bura det vil gå?
Dock bygges därmed landet up;
Ty när det folk, som i sitt lopp
,Nu lefva, en gång ända tar,
8å skola barnen stanna qvar,
De sedan med et redligt Ijas,
Ju böra bygga på det hus,
Som allmänt bästa kallas plan
Säll den i tid slikt veta lär!
Men bura litet har vår tid
Därom sann bog och troji^en id?
Man föga vi I därefter trå.
Gud nåde oss, at så skal gå!
Däraf tar ondskan, som man vet,
Alt mera til i bitterhet^
Som häfver boset op och ned.
Ack, ösel sed i våra tider!
£n far och mor bör stondeligen
Om barnens bästa vårda sig,
Och aliid främja deras väl,
I rattan tid til kropp och själ,
A t barnen här i verlden må'
Sin väg med änao genomgå.
Och fram för alt at älska Oud
Samt vandra i hans helga bud;
8å \*arda de på många sätt,
Välsignade uti sin ätt
Ty böra de ock hålla den
För deras aldrabästa vän ,
Som utan svek dem säja tor
Hvad deras barn som tidast gör^
Digitized by
Google
— 508 —
Och hvad som dårvtd rattas bor;
Ty alt för ofta man ja spor,
A t kärleks eldnti far ocb mor
Förblindar så ooh ar så stor,
At de ej se, ej skönja lätt
Hvad som bör vara godt och rätt.
De böra sjelfve altid så
Sig skicka, at de föregå
De sina i det goda rätt;
På hvarjebanda dygdigt sätt
Slikt efterdöme gör min sann,
Långt mer än nånsin läran kan
Hos späda barnen rota fast:
De gömma oodt ocb godt i hast.
Det samma efterapa de.
Som andre låta dem få se.
De lyséoa efter ordeto grant.
Ty bör en altid tala sant.
Si, lögnen är den värsta päst,
Som smittar barneo aldramäst
Så snart som sådant af dem tes,
Bör aldrig genom fingren ses.
Ej eller bör do flepa så,
At de i vaggan det förstå.
Det alt för månge gärna si,
At modren sjelf ger barnet di.
Den späda ålder til sja år,
Då barnet känne-fader får.
Man aldraminst sig vårdar om.
Men är lik vist den samme, som
Inplantar hos ^m ofta mer,
Än at det sedan knfves ner.
Nej, då bör. sås det dygde frö,
Som växa skal och aldrig dö.
Så länge lifvet hänger vid
I all .den andra lefnads tid.
Var då en spegel för ditt barn.
Och fly den leda vrånghets ricarn.
Lät aldrig det få nånsin se
Den minsta svek, harm eller spe.
Ej höra fåfängt tidsrfördrif.
Ej någons olåi, knöt och kif.
Digitized by
Google
- 509 —
Ej prunkande i yppigbet,
Ej minsta åtbörd af förtret.
Var ej mot barnen nånsin vred;
Men sky dårbos den snöda sed,
Som nu tar vida ofverhand
Så val i städer, som på land,
Ät vara alt for flat och le
Då de sin ondska låta se.
Ack, ösel sed i våra tider!
Si detta ar et farligt svek.
Som öker barnens bitterlek.
Nej, aga det som ägas bör:
Gud sjelf med oss det samma gör.
Styr egenvillig envishet.
Om du ej gjelf vil få förtret
Ty detta just den örten år, .
Som alt för många luster bar.
Var iefce bastig til at slå;
Men när det gäller, laga då
Du ej är harmfotl eller tvär.
Ty sådant föga gagna plär.
Altstilla bör du laga så,
At måttligbetan vinnas må.
Vid ägan böra båda två,
I lika sinne altid stå. »
Det är en ting förutan skäl.
När som en far, som menar väl,
Vil tukta barnet på godt vis.
Men modren gömmer bart dess ris^
Om barnet då blir släpt oob skönt-.
Så växer däraf mycket ondL
Ack, usel sed i våra tider!
Det är också en farlig ting,
At låta barnen löpa kring
I staden, där dm råka på
De skalkar, som dem villa få.
Än mindre må tilslädjas dem,
At löpa ut fråa bn» och bem
Om nattetid. Man bör ookså^
Dk barnen ånao äro soså.
Digitized by
Google
- 510 —
Ej nånsin främja deras gång
Til yppig ståt och fåfängt pråog.
Det bär ock, tro mig, illa åt
At kläda barn i granne-tåt
När det sta prydnad af sig tar»
Så lämnas frö i sinnet qvar,
Til egen-kärlek, som en siäl
Gör ofta til sin egen träl;
Men lika fullt så vågar man,
At göra lilla månsen gran.
Ack, usel sed i våra tider!
Om barnen i ée späda år
Bland tjenste-folket ofta går,
Så super det in mycken brist,
Tro mig, at åA är sant och vis*;
Ty bör för »It do laga så,
At du åtminstone då må
Ha godt ocb dygdigt tjeoste-folk,
Som icke härma» på hvar smålk»
Ej lefva som et skamlöst pack
I fräckhet ocb i fåfäogt soackf
Ej träter, snålas eller svär;
Men stilla och gadfroktig är.
Och när du slika råkat på.
God mat och 16a de böra få.
Håll dem hos dig på vänligt sätt^
Tro mig, de finnes «! så lätt^
Men när du skiljer dina barn
Från alla vråuga sällars garn.
Så bör du tidigt se dig om
At icke slika laster, som
I ensligheten pläga ske,.
Må föra dem i hån och ve.
Ack, usel ting i våra tideri
Säg dem, at God äv altrstäds,
Vid douieti skal ock likaleds
All ondska blilva uppenbar.
Som bir i é»örkret legat har.
Afmåla för dem synden såy
At de för beone fasa må.
Digitized by
Google
— 511 -
Du bör i tid dig boxa kring
Ocb uiidan-rödja cvnda ting.
Men 8f, det ofta bända plär,
A t far ocb mor, som karlek bär
Til sina barn, de laga så,
A t de här lyckligt iefra må
I det, som hörer jorden til,
Ho är, som sådant lasta vil?
Men låten eder vårda väl
Om ed ra barn och deras själ.'
Med ifver vaken dag och natt.
Ty det är så med sällhet fatt,
A t frukta Qud det har sit ros
När annat alt går båH sin kos.
Det är en trygg och faster borg
Mot hela verldens svek och 80rg.
Därpå skal vishet rota sig.
Och sällbet bof evinnerlig.
Ty låten barnen framför alt
Så söka Gud, som han befalt,
Lät aldrig verldsens arga skarn
Få snärja edr& såta barn^
Lät aldrig dem i lättja gå;
Ty då plär ondskan rötter få.
Ack« usel sed i våra tider I
Lär barnet ock en vacker slögd,
Hvartil dess bug är snarast bögd.
Gif noga akt oppå des lek,
Så finner do förutan svek.
Af det, som i sig sjelft är smått,
Hvartil S6m barnen gåfvor fått;
Men gör ett val, jag tiig vil be.
Som ej med trug och tvång må ske.
Ack^ usel sed t våra tider!
Lär barni^n til at tala rent
När åf^ ä små, 8en blir försent.
At tala vackert är min san
En ståtlig prydnad för en man;
Men tänka förn man tala vil,
Det hörer själen mera til.
Digitized by
Google
— 512 - ;
Et barn har sina taocke-lopp.
Förrän som tungan löses op.
Ty bor man redan denna lid
Med vaksam nit och trogen id,
De spädas tankar slingra ut.
På sunda ting och tanke-slut.
Än mer. jag vil det ocksi be,
At I må noga dertil se,
At icke barneos helsa må
På något sått et lyte få.
De böra sådan föda ha«
Som stadig år oob styrker bra, .
Men ge dem aldramiost af kött.
Ej mycket surt ej eller sött.
De l^öra hållas snygt och rent,
De må ej ligga alt för lent,
Ej må de skråmas hastelig,
Däraf kan sjukdom yppa sig.
Ej eller må man gifva dem
A t göra det de icke an
Med sioa krafter orku på;
Men håll, jag får. ej (ångre gå.
Min magra skrift blir alt för lång.
Jag måste sluta denna gång.
Och hoppas, at vårt brude-par
Får veta mer, ån jag nu bar
Hår hunnit med. De ha också
Haft god upfostriog både två.
Det år mer skrifvit för en an,
Som denna låxan tarfva. kan.
Jag önskar dem så många små.
Som nånsin någon hunnit få*
Jag önskar dem så mycket godt,
Som löf och grås på marken stått.
Ja, at den ena må med frögd
Hår långe se den andra nögd.
Och sist at de i binimelen
Få både barn och att igen.
Digitized by
Google
— 518 —
GRAF-SKRIFTER.
Öfver
den välboroB frao
Haria Hoffman^
commerce-rådets , den yälborne herrens
Cbristopher Polhems
i llfstiden högtålskeh^ga fra och maka,
den 5 Decembris anno 1735.
IJjodare bÖrja i tid din flyktiga vandel besinna;'
Tiden förlider så snart, han skrider til ända hvar tima,
Timmarne fljga sin kos och föda oss bastiga dagar,
Dagarne löpa förut och veckorne dem efterjagar,
Jaga, men jagas därhos af månar, månar af åren,
Aren bårtskrida sin gång ocb följa hvarannan i spåren.
Spåren ledsaga dem in i evigt varande tider.
Tider, hvars ständiga lopp til ända där aldrig förlider.
Lider ej säjaren fort; dock skrider väl timman til ända.
Ändas et brinnande ljus, bur vil du det åter itända?
Ändan förändrar sig ej, här aldrig den gåriga dagen,
Dagas kan åter på nytt ocb blifva å nyo uptagen.
Fåfängt bemödar du dig, at hålla tilbaka din stjeriia;
Stjeruan förhålles dock ej; bon löper til väster så gärna.
Gärna en syndig^r själ sit lefvernes glas ville vända,
Vända tilbaka på nytt, at timmarna bättre använda.
Ändan upskjutes dock ej, när syndiga träden nidfalla,
Falla de evigt i glöd. Gud frälse oss därifrån alla!
Alle förvänta en dom, b vi vil då den jordiska trälen,
Träla för jordenes stoft, men vårda så litet om själen?
Själen det himmelska barn af hög förträffelig orden.
Orden, som stammar af Gud, föraktas bär nedre på jorden.
XVI: 33»
Digitized by
Google
— 514 —
Jordeoes glimmande mall, förfalskade smicker ocb åra,
Nära vart syoda-begär, vår vilja ocb lastar besvara.
Sätter ej mången på spel sit lif för timmelig lycka,
Ty eker, at döden år död ocb faran kan ingen förtrycka,
Ger sig på verldenes baf, atstråckandes segel ocb årar,
Ararne skåra i traf ocb kasta up syndiga fårar,
Fårar, bvars brusande svall tilreda måag tasende bårar,
fiårar för samvet och själ, som sucka deröfver med tårar.
Tånar befukta mit sköt när ögonen skåda i verlden,
Verldsligen sinnade sig, som spindlar, insnärja i flärden.
Flärden apkastar en graf, man blifver i grafven nedgråfven,
Afven som masken sin död invirkar i sidentygs väfven.
Synden besåckras med lust, men lasten bar följe af nöden,
Nöden ansätter som värst, när lifvet skal kämpa med döden.
Döden kan icke mod gull, med krafter och vishet förvisas.
Visas dig mnskamas hop, som skola af skönbeten spisas.
Döden nidfäller så ung, ^om gammal ocb grå, uti grafven,
Grafven förblandar i mujl en spira med tiggare-stafven.
Döden år syndenes lön, f<lr döden en syndare båfvar,
Skälfver af fruktan ocb rys; förgåfves mot honom han sträfvavi.
Döden är deremot söt, välkommen ocb bögst elterlängtad,
Träugtad af nådenes barn i hoppet ocb trone afvantad*
Döden förskaffar dem frid, en seger och>bärlTger vinning,
Vinning, at vinna med Gud en enig och evig förbianiogw
Döden förnyar dem lif; de dogo så länge de lelde,
Lefde ej kött eller blod, i syndiga snaror lovefde,
Lefde ej verlden til tjenst; men dödde den^ krisdiga flärden,
Flärden, som verldenes barn värdera så högt uti verlden^
Verlden föröfvade list, dem satan ock viille bedraga.
Draga med magt ifrån Gud; men kunde dem aldrig försvaga^
Summa: De trogna Guds barn här mycket i tiden få lida»
Strida noed raägtiger skar, ocb segren med iängtao förbida,
Tida beväpnade stå, med^ alla Guds harnisk försedde,
Ledde af beliger nit, at kämpa frimodigt beredde.
Klädde 1 saligbets hjelm, kringgjordade om sina länder.
Förande» så trones sköld, som andans svärd ati händer*
Dennft välbördiga fru, som nu utur tiden har farit.
Farit til eviger frögd, har säkert i lifsCiden varit
Androm på jorden et ljus, en lampa på salighet» vägen,
Vägen var farlig och svår; men hon försigtig ocb trägea,
Trägen, at följa Guds råd, om själenes spis angelägen.
Trägen i böner o«hi låf, at ts^oka sin Gud ock benägen^
Digitized by
Google
Vägeo til lifvet hon gick och staooade icl^e i gängen,
Mången bon binte förbi, men mötte i vägen ock mången,
Mången, som tröttnade af och mången 8om vande tilbaka,
Mången, som ville väl fram, men kände ej verlden försaka.
Mången försatte sin dag och tänkte om natten at vandra,
Andre nog tyktes bär gå, men bördes i vägen ock klandra.
Klandra på bimmelens råd. Oud vet bvad somliga gjorde!
Gjorde de det eller det, hon gjorde det säkert bon borde.
Gjorde bön icke sin flit mn tid at ej illa förspilla?
Gilla Guds vilja ocfa råd, samt lefva saktmodigt och stilla?
Illa då striden går an, när ingen kan hinna at vinna.
Finna sig trogen bon lät och stod som en modig bjeltinna.
Litte sig uppå Gods nåd, och fölgde den fanan bon svurit,
Svurit i döpelsens bad, och frälsaren Jesus sjelf burit;
Burit för henne och d%; nvL liar ben nes vandring en ända,
'Ändat är hennes besvär, än löper ain nselbets slända.
Loppet bon lupit förut och ville i kampen ej 9vika;
Likaså måste ock du bär lÖpa och kämpa tillib«^
Fika bär lika som hon i kärlek, i hoppet i trona,
Bfter en eviger skatt och en oförgäagelig kirona.
Kronan för segreo hofi fick och har nui osäjelig heder.
Heder, at konungars koitg el bröllop åt heiHie tilreder.
Reder för henne en skmd af präktig- ocb> härliga- smycken,
Smycken af pärlor och guld samt dyrbara/ heliga stycken.
Store treenige Qttéy lär oss så tide» ftttvändb,
At vi med henne må få en helig och satigev ända.
Digitized by
Google
— 516 —
öfrer
fmmledne i^neral-mftjoren oeb öfreraten yid Uplancls
infftnteri-regemente ,
hogrälborae baron , herr
Otto Eoschalls
i lifstiden hogtalskeliga fra ,
fri-berrinnan hogrälborna fru
HärU B^nde
den 22 Febr. 1787.
Vi låoe af eviga tider en tid,
Som åndaa i eviga tider,
Vi lefva den tiden i möda och strid;
Men fråge ej barn han lider.
Når tiden år nte och uret ej vil
De vanliga timmarna dela.
Når flyktiga oron ej löper i drill:
Och såjaren börjar at fela.
Når hammaren gitter ej mera at slå,
Och Ijadet til intet år srnnnit,
Når hela macbinen begynner at stå,
Och lodet til gålfvet år hunnit.
Ack, kåra besinna, då måtte din sjal
I eviga hyddona draga,
Den pnncten år dryger, at sjålen farvål
Från kroppen å slute bör taga.
Si, lapparna blåna och synen år all,
Si, målet begynner at svåfva.
Si, blodet i loppet år stelér och kall.
Och lemmana darra och båfva;
Si, krafterne vika, si, pulsen också,
Ej dråppevis orkar at flyta:
Si, hjårtat infaller och gitter ej slå,
Når sjelfva lifsandarna tryta.
Digitized by
Google
— 517 -
Då följer å döden en beliger dom,
Basunerne börja på rarola.
I blromelen höres: Up syndare kom,
Så benen i grafvarna skramla.
Ur bafvet och jordene lÖper up folk,
Til många otaliga skårar,
De höfva ej svara och tala med tolk,
Når samvete talar och svarar*
Den all vise domaren åger en skrift
I hvilken är noga inskrifvit,
De rörelser alla din syndiga drift,
Här hade i tiden bedrifvit
En Moses begynner at klaga dig an,
I följe af tio budorden,
Och satan i béifvete tiga ej kan.
När kulan är öpnader vorden.
Jag rysa och falla i häpenbet må.
Si, jordenes pelare bäfva,
Si, skyarne darra och himlarne blå^
Som kläden i Inftena sväfva.
Si, stiernorne falla nu åter och an.
Som svärmare löpa i väder.
Si, solen för mörker mer lysa ej kan
Och månen ur synena träder.
Si, bärgen omrulla i buller och gny,
Si, fästet på jordene faller.
Si, vågorna rasa i himmelens sky;
Ty hela naturen är aller.
Förgiftige alster, I syndige barn,
Som söken i tiden at snärja
Den eviga själen i onskones garn.
Hur' viljen I då henne värja?
Ack, helige Herre, du skådar och ser,
Så många på jordene kräla
I flyktiga myllan, och sänka sig ner,
För egen osalighet träla.
Skal nådenes ilar af himmelen gå,
Och steniga hjärtan åfalla?
Skal eviga vreden ej eller få rå
Af syndiga vägar oss kalla?
Ond lackar i nåde, Oud botar och ber,
Han rycker oss ofta ur glöden.
Digitized by
Google
— 518 —
Vi löpe i yrm och synåe an mer,
Som vore vi en«e med dodeo*
Nå atanoa di litet, o djra min sjål^
Låt jordenes nöje no fara^ ,
Forfiåmma ej söka ditt eviga val.
Når tider och nåde kan vara.
Låt ifriga sackar och böner itpgå.
Din fader och herre nu prtsa^
Låt trona bar vinna och kårleken fa
Sin verkan i evighet visa.
Låt vara at vågen af törne år fnll,
I törne da reser ock finner,
För jåmfBisr ocb.möda, för aska och miall
Du saliger evighet vinner.
Högborna i åtten och saliga frn^
Som hastAde så dtoa dagar,
Hvi viUe do icke hår lefva ånnn?
Tin saknad oss alla försvagar.
En stfårna och lampa da ii^te for oss.
Så långe du Lefde på jorden.
Din heliga vandel ju Jikoade bloss,
Som natten upljser i Norden.
Din saliga herre han ville förat^
Sig rum uti grafvena reda.
Dig lade då ödet ut pilar och spjat.
Som gjorde nog jåoicner och sveda;
Sen mötte dig åter en sorgelig tid,
Du var åndå tålig i sorgen,
En låga då lade i askona »id
Ditt goda och hela tin borgen.
Den jämmer och möda du hafver utstått
På jordeno har nu en anda,
Da åger i Gudi din eiriga lått,
Oud låt oss den nåden ock hånda!
Digitized by
Google
— 619 -
öfver
hans kongl. majits
samt
l8vea Hkes hög^stbetrodde man och råd,
den bogvälborne herren och grefven herr
Claes Ekeblad,
den 26 Febrnarli 1737.
V i leftra bår et lif, som midt i liftet dödar,
Der nselbeien bor oeh jämmer ofVerflodar,
£t lif, som kao bestå af några vissa ir^
Ek dödeligit lif^ som jag i mina tankar
Förlikna må vid skepp, som uppå hafvet går,
, Na drifves det af storm, na oppå klippor står,
No löper åter det i böljorna oeb vankar.
Nar vi i onga år ur stilla hamneo gingOi
En säll och foglig vind vi at på redden fingo,
Vår giådje-sol gick up otur sit bvilo-tält,
Och tände sina blåss vid sjelfva vattnbrjnen,
På villa böljors rygg, då skeppet plögde snålt
Och lopp för falla sköt på villa hafvets falt,
Til dess at landet svann oss småningom nr syoeb^
Men då vi längre nt på hafvet hade farit,
Så kommo flere skepp, som med i hbmnbn varit,
Här voro många små, de större voro få,
De smärre ringa nog. de store voro rika.
Men alla til en ort då syntes vilja gå.
No måste deras kÖl på höga kullar stå.
Nu åter hvar om an i djo|>a dälder fika.
Digitized by
Google
— 520 —
Yl seglade i frid, af ingen fara visste,
Fast då och då en il i tåg och segel risste;
Men, blida tiimnoel ack, vi sedan mången gång
Mot hårda väldens svall och svåra böljor pråssat,
Här bräckte ödet af et spröte eller stång,
Där en Sireoer låg och Ijufva toner sång,
När faran sina skatt for våra segel bvässat
Han talar anno om på hela vida jorden
Dén hiskeliga storm, som rasade i norden,
Då solen gömde sig nti en mörker sky.
På hafvet Inpo svall otar fördolda gömmor.
Dess böljor rusade i buller, brak och gny;
Ty väder, vatten, laft, hvarannan ville bry,
Och grymhet hade gett dem allom fria tömmor.
Vi komme än ihog när stora skeppen foUo,
Ej takel eller tyg, ej ror, ej segel höllo,
De midt i villa sjön förlppo sig i qvaf.
Här mången gick i kras mot klippor, bärgoch hallar.
När ankar lades ut gick ankar-tåget af.
I kalla böljors djup tilreddes mången graf.
Då hafvet reste sig i himmels-höga vallar.
£n mulen sorge-natt sig deruppå instälte,
Som drog utöfver oss på vida himla-fälte
Et faseligit moln, i molnet tändes an
En Jaga och en eld, i elden lupo dunder,
I dunder skarpa skott, i skotten döden van
Förgängeliga lif, men lif i döden fan,
Och såg i sorge-siön så mången duka under.
Vi hade käcka män, det lyckan foga ville,
Som lyste utaf vett, fÖrfarenhet och snille.
De gingo af och an i skeppet akter ut;
Men fälté intet mod af denna väderleken.
Näst Gud de förde ut den saken til godt slut.
De hade sit compass och visste väl förut
Ur chartan taga af de rätta väderstreken.
Digitized by
Google
— 521 —
De ropade ibland: Här ar en farlig klippa,
Ty görom vi en lof at henne kunna slippa.
De sågo på ait ubr och stjerne-bvalfvet blå,
Ocb visste der utaf bur* långt Ti både lupit,
De sade: Dit ocb dit bör råtta kosan gå,
De ropte: Så ocb så skal ror ocb segel stå«
Til dess vi mången gång ur faran både sluppit.
Af dessa böga mån gref Ekeblad vi misste,
Som af förfHrenbet i bafvet segla visste,
Hans skepp i med oeb mot sig fram i vågen skar,
Nu låt ban löpa bi ocb brassa sina segel,
När vädret midt emot den rätta kosan bar.
Hans snälla skepp förut i resan al tid var,
Ocb oss, som efterkom, det tjente för en spegel.
Han fick i säller bamn nu fästa sina ankar,
Vårt skepp än bit ocb dit på bafvet går ocb vankar,
Han nu det rätta land ocb rike innehar.
Vi sågo när ban for; men kunde ej besinna,
At ingen annan väg tit ro och glädje var.
Vi se så mångt et skepp den samma leden far,
Men kunne ej så lätt på samma hamnen finna.
Han vunnit nu den ro, som andre efterleta,
Ocb måste med besvär i skär ocb klippor streta.
Hur' mången varit bar den sälla hamnen när,
Men bar måst slå en lof ocb vända om tilbaka;
Tj farten bär så svår ocb ganska farlig är.
Vi se i denna skär at vraken bär ocb där
På stenar fastna q var och alt sit hopp försaka.
O, böga gref ve, som alt detta genomfarit.
Vi sörje ofta dig och säge, at du varit
För oss et skydd och värn, oss ofta bnlpit up.
Nu följe vi dig åt, at öka i vårt sinne
En bitter saknad af ditt värda lefnads lopp,
Som endast lämnar oss en längtan ocb «t hopp,
At fästa dig bos oss i et odödligt minne.
Digitized by
Google
— 62« —
öfver
cammar-skrif^aren oti kongl. maj:t8 och rikseni
bogloiiga ^ammar-eoillc^O)
den välborae Iferren b«rr
Hewrieh Sftnddliieliii^
den 19 December 1739.
Ack, boro kbt) ed sjal bli énärd
I verldaens dårskap, svek ocb flärd?
Hon ser, at bela jordei^s ring
Är ofverst fall af ingen ting,
Och lika fällt ar hon så fatt^
A t bon med ifver dag ocb natt.
Ja, ofta som med fulla skål,
Vil söka bli sin egen trål.
Hon okar sjelf sin leda harm,
Ocb bår det onda i sin bartn.
Na bryter bon sin maklighet
I idel omak och förtret,
Na vil hon rosas öfver alt.
Na åter prydaa margefalt.
Nn fiker h^o med bag oph id,
At samla gäll i all sin tid;
Men mister så sit råtta gull
Ocb får I stället bara mall|
Ty når som tiden gått omkring,
Så stannar alt i ingen ting.
Ho är så blind, som icke ser,
Hvad svek och liét, som verld«n ger?
Hon rosar det^ som elake är.
Det goda hon oss vräka läri
Na »äger hob, at svart är galt,
Och målar «t det vaokra folt.
Digitized by
Google
— W8 —
Det stygga gor han ofta ȌUn
Och vil., at tungt akal vara l&tt.
Hon räknar åkta redlighet
For ovåaskap och v&Uugbat.
Hon hatar sniye^ dygd^h Tett,
Men tycker om ttorradighet.
En from hon håller för en tok
Och ^åger, at en dum är kl«k.
Him kot en dvtärg j ^rdalok
Och br4ikar alt for mycken arek;
Men när aom tideo ipått émkring.,
8ä stannar hon i ingen tkg.
All ting i Terld^a^iepa pair
Så ii&rdt och <iiniBdt i kors» och tvär,
At deq, som benne känna vil.
Bör likaledes te sig til.
Man aldrig fiist, sooo han sar «€,
Må göra vissa tiMikie-ftlub;
Men väl tvirtom, «cb 8a|a så:
En 8jelf«kär jaat sig dira mL
En fattig ka» ock Vara rik^
En konung ofta trålen lik^ ! ,
En döfver höra 4iU för vil, t
En lärder ega ^ck fidt griii,
En skarpögd «kön>a litet nog,
En oträngd tala utan fog, <
En gläder viira aällan n^gd,
En sorgsen iga sny^keo frögd.
Den saromie, .S091 lur Aiyckot gode
Kan vara illa nn^ til mods,
En an, aom lastar aadras fél, .
Tor ofta ajelf ha däri åéi,
Eb sniken föga sjelf^^er har
Hvad han i aina gömor drar,
Än dea, srHB Irckea lefva bäst,
$it lif kan stäoka aldramäst»
En an sig göd^ mycket väl, -
Men gör sig just därmed til trä! ^
En dijelig är fol och stygg,
En skikn lär lefva fri och trygg.
Digitized by
Google
— 524 —
En kåmpé tigger ofta nad,
En slager tarfvar också råd.
Den vissaste foUkomligbet
Är dårskap, flärd och stor förtret
Så går det alt i korssoch ring;
Men stannar sist i ingen ling.
Om verlden så i ondsko går,
Som nog kan skönjas år från år,
Hvero är som då ej trangta må
At en gång kunna hädangå
Uti en salig evighet,
Dar man af sådan flärd ej vet?
Vår döda är då alt for säll,
Som hunnit til sin Itofnads qväll.
Därvid han ändat alla qval,
Och börjat på et åratal.
Som räcker i all evighet
Uti en säll lycksalighet.
Men vi må kläda oss i flor,
Ty sorgen är oss alt för stor.
Jag må för alla tvätta mig
I gråt och tårar jmkelig$
Tj jag har mist en sådan vän,
Hvars like jag ej funnit än
I djgd, i tro och redlighet,
I huldhet och i stadighet
Tro fritt jag länge söka får,
Förr än jag sådan vänskap når.
Det är en outsäjlig skatt,
At råka den, som så är fatt.
Hans hjärta och hans sinnelag
Var alloro kärt och til behag.
Hans vördnad var för far och mor.
Som det sig borde, gaoska stor.
Hans syskon bära vitne nog
Om kärlek, som han til dem drog.
Hans vänner säja Hka så, '
Jag aldraroäst det göra må.
Gud fruktade han först och sist,^
Och trodde genom Jesmn GhHst,
Digitized by
Google
— 585 —
Af nad, at kunna blifva frälst,
Ty talte hao ock dårom häUt
Äck 81, na kom jag åter på.
Har ofta som vi båda två,
I kärlek gingo bit och dit,
Och talade med mycken nit
Om Gad, och om en annan värld.
Om all den drafvel, svek och flärd.
Som möter här vid alla ting,
Gå hvart en vil på jorden kring.
Hvad skal jag tala mera om
Den sanna redligheten, som
Han hyste i sitt kira bröst?
Jag får däraf mer sorg än tröst.
Vi voro två; men likvist en
Til bug och sinne ntan mehn ;
Ach, himmel säg, hur Jag igen
Skal få en så fulltrogen vän.
Jag saknar dig, men vet därhos,
A t flere gifva dig ditt ros;
Ty det vet b var och en minsann.
Här början var til en stor man.
Nå lef då, kära vän, i ro
Hos Gud uti dess sälla bo,
Til dess vi där få möta dig
Och njuta frögd evinoerlig.
Ty här går alt i korss ooh ring;
Men stannar sist i ingen tiog.
Digitized by
Google
— 526 —
öfver
fordocn Ug/maimeiif Tälbprne herr
Johan StiernFoo»
i lifétidcfl högt-älskeliga maka
den välborna frnn , fru
lUria SlticnMWy,
den 21 Febr. 1740.
A.
Isvåldige Herre och helige God!
Ho må dina nåder utleta?
Ty 81, dina vägar och. lönliga bad
Kan ingjen på jordene veta,]
Din härliga styrelse lyset* 8om- goll
I brintramie ugnar ocb dieglar,
Man för dfna våldé m& fkfla omkulP,
När själen sig därdtl spegfar.
Du bjuder o(ii verMar i brftdesta - TiQk>,
Millioner många i> sändnir,
Du sköter dem» aHa, ocb «tii en Mink -
8å fäs^^ d» riken oefa lindar.
I länderna skapar da fänad och folk
Til många otaliga skårar.
Du gifver dem föda, du är deras tolk,
Din nåde dem alla bevarar.
Du häfver up kungar, du fäller dem nid,
Ocb gömmer dem undan i grafven.
Du mäter åt spiran sin ålder och tid,
Do bryter nid sköldar ocb glafven.
Si, tankarna löpa så vida omkring,
Jag hisnar, jag skälfver och bäfvar,
Omäteligheten uti alla ting
För ögonen lyser och svåfvar.
Digitized by
Google
— 527 —
Ho gitter at tÅ)pk. all jondeoet» gtoft
Ocb droppar-, aoai> bafvena. fa^tsa?
AU atjärtMM*, »oid sitta i himowleDS loft
Ocb likaaaai guistrcux oss lysa.
Nej, fnsti bela vevMenes soiUe o«b skal
Äq vi>ne boSi eDonii tikUk»;
Så skulle bao' visser^g Btanna likväl
Oob säkert i våknia^B svikas
Hao är än^ii' större ^ 8<^(n skapade alt.
Som atyter altsammans och sköter,
Han gir ja där öiiT^r måiig tusende fiillt.
O sii, bvilkea. djupbet bär tnUev,
Men fäldige H«rnc, yinäkna ej> aaig>,
Om, ^ »tor- moåLen' törS- vaga.
Med djapiaste^ vördoadi at bäva för digi
En nnga och sjodijger fräg^
När niåa>an npikJifver på bioMnelens fält
Bland sljeiraforfuia gHttrand& skara^
Så tankar jag ofl», faiii Gbd- dem så -stä|6;
Ocb hviarfåre dd' noåod^ vara4
De må iekie Tara allisfia lit prål
För densa bär jorden upsalle,
Hon vorei för lilea. til> slikt äadamåL
Ho vet baro> dé äno fiattei?'
Oro d» både skapat) oeh mté dioa baad
Gjort så många tasende jardar,
Och så. måaga tusende städer oeb laad
På b var oob en jord vorO' gjorda^
Om utf Uvactvike än^ vM>re för sig i
Så mången gång tusenide: sjäitar,'
Som här uti Sverige^ mån troi du på mig
Oå tankeir, där jag nu här krälar?^
Jo Herre, dta< faafver> del vihiseriig fåsti >
In uti mhil bjärta och. minne ^
At du kr* OMgt oära oub vårdar - mig> mäst^
När sådant mig rinner i sia ne.
Digitized by
Google
— 52g —
Du vida i härlighet driitelig går
På stjeraor i himlames fislen;
Men icke dess mindre da vistas och rår
I dfildaste vinklar och oasteiu
Do fyller op hafvet, do fyller op jord,
Men bor likafullt i mit hjärta «
Da leder min lycka, da dokar mit bord,
Da lisar min ängslan och smarta.
Da alla de skiften af evighet såg,
Som na appå jordene banda,
Ja, sjelfva mit öde jo f5r dig då låg
Som det na hår sig månde vända.
Da skådar och röner så noga och val
Den innersta tankamas gömma,
Hvi skulle du kunna min fattiga ijål
Då någonsin sakna och glömma?
Men hvarfore ålskar du, helige Ood,
Så mycket de syndiga kralen?
Jag röner alt stilla ditt kårliga bod
Med innerlig fågnad i själen.
Du yrkar och säger: Min ffriga nit
Tål icke, du andra tilbeder,
O dåre, hvi gifver du liksom med flit
Ovårdigom gudelig beder?
Du sätter på gudar förtröstan och tro.
Som gitta sig sjelfva ej rädda.
Du kitslar ditt sinne i verldsliger ro.
Och vil dig i flärden inbädda.
Du göder och gläder din syndiga kropp
Från morgonen in oppå natten,
Du sätter å sido ditt saliga hopp.
Och glömmer den eviga skatten.
Du bråkar ditt hjärta for ömkeligt prål.
Du vil dina dårskap utsmycka.
Du syftar med ifver åt sådana mål.
Som verldenes barn kalla lycka.
Digitized by
Google
- bi9 -
Da lofvar ja o^, «t koÉama tH mig
Så \&ng& jft^ båikrr i ris^l;
Men då, jag ej hot«^^ så är ån »i vig,
A t ras» på fdrriga viset.
Besidfia, ö* dåref^ ditt lefvernes slöt
Står ieke uti dina bårider,
Och om da fin vkme dea timan förut,
Sfi vet du ej bvad dvg bär händer.
Den ene £ir lefva f hundrade åt^^
Den andre Hl tvän-ne ej biu»ei<y
Du fodea, du kfveir oeh läggea ä bår, *»
Just såsiM» Jag pröfrar oolb finneh
Skai uogdomen Idpia i flättjå fofW
Och lik» sfi titodHga dagar?
Acky buro må ålderens svu^gbei-då M
Et ofbn som G»di btibagai"^
Så manar ocb lockar mig bimmelené nåd
Där jag uti ensHgbet sitter^
Hon sänder i éjäleo mig boé oppå bod
Ocb kikaftdlt är jag fast bitter.
Hon lönliga yrkar, bon klappar och slår
In på mit ofob'ga sino«,
Hon ^täljer dp dagar oete för mina ålr
A nyo mig åter i minne.
I måoga örf^Kgai snaror ocb oäé
Min fattiga fl$äl är inntlärdetr
Jag ökar nktn dårskap äied ijät utppi fjät
HVad är jag föf aåde dlå värdier?
Ju mera jfig leiBt i bala mfn kr<ypp
I vilja; i b«^ och i 6innev
Ju mera jag fioner et» biskelig trdpp
Af gpidnfy som visCaa därinne.
Men ingen i# åtörre: af alla) ä» jag,
Jag bygl^er mig: sjeifv^el aH heder t
Jag flnirer i &éå\ et föga behag,
När jag skat kufva mig neder.
XVI: 34.
Digitized by
Google
— 530 —
Jag rosar min tanke, jag prisar mit rad,
Jag tycker mig vara den bastå,
Jag vil icke böra at talas om nåd,
Jag gitter ej känna min nästa.
Men helige Herre, som skönjer alt slätt,
Hvad bar väl din vrede beslotit?
Enär jag sa illa pä tusende sätt.
Mot dig och min nästa mig brutit.
Ack, om da än ville då låta mig se
Rättfärdigbets lågorna brinna.
Och' lära därjämte mig sucka och be,
At jag dina nåde må vinna.
Men, såsom rättfärdig, du aldrig mig kan
Det ringaste brättet tilgifva;
Om det kunde hända så skulle min sann,
Gud aldrig en Gud mera blifva.
Jag sjelf icke äger det ringaste gran.
Som kan mina synder försona,
Och utan försoning Gud sjelfver ej kan
Mig någonsin bjlla och skona.
Jag känner en svada uti mina själ,
Så hjärtat må rem na och spricka.
Alag hafver i syndene varit en träl,
Och hade ej bort mig så skicka.
Hvart skal jag ta vägen, min salighets skrud
Jag hafver förlorat och tappat
Ack vänta, nu hörde jag åter et bud,
Visst var det min Jesus, som klappat
Ack, såtaste Jesu, min vänaste vän.
Som syndare hyllar och hägnar:
Förlorade sonen nu kommer igen
Och ber, at du honom nnfägnar.
Jag varit i syndenes öken et får,
Som vilse bland ulfvarna farit.
Jag såsom en penning i lasternas vrår
Bårttappader länge har varit
Digitized by
Google
— 531 —
Na ser jag en evighet öpen for mig.
Då döden vil göra en ända
P^ denna förvillade syndiga stig.
Där tqseiide olyckor bända.
Nu ser jag de flyktiga syndares lopp,
Eburu de fika och braska,
Så måste å lycktone all deras kropp
Inmyllas i jorden som aska.
O Jesn, min broder, ditt heliga blod
Mig skäran af synderna tvager.
Det styrker mit bjärta, det ökar mit mod',
Fast än jag är syndig ocb svåger.
Det belar ocb läker förkrossade ben^
Det hungriga syndare mättar^
Oro samvetet vore så tungt, som en sten.
Så är ju ditt blod, som det lättar.
Do har ju rättfärdiga vreden försont
Igenom ditt offer. Du redde
Mig vägen til nåden; ty varder jag skönt,
Af kärlek alt sådant mig skedde.
När jag uti trona med bjärtelig bön
Ocb kärlek dig tager i famnen;
Så kan jag mig lem na i faderens skön
Ocb hinna til saligbets hamnen.
No är jag så innerligt nögder och glad
När nåden mig montrar och bågnar.
Jag känner ^i själen; men vet icke.bvad
Det är för en sötma mig fägnar.
Nå, Herre, jag låfvar i denna bär dag,
At aldeles sätta mig före,
Med alfvar at lefva din vilja i lag^
Som bästa mit lefvernes snöras*
I sådana tankar en cbristelig själ
Til bimmelen dagelig sträfvar,
Hon letar med ifver sit eviga väl,
Så länge på jorden bon sväfvar^ •
Digitized by
Google
— 532 -
Vi följe til graftrea i dag ena fm,
Som^varit en helig bjältinna:
Gud gifve vi alle, eooi lefve änna,
Oss ville det sanma påminna!
Hon vårdade lilel om verldenes prång;
Men ville lil hSmmelen fika.
God gifve, vi sÉnlle det samma en ^fig
Med alfvaT« göra tillika!
Hon b5rjade lefva i kårlek til Ond:
Ty ålskade ^on ock sin nåsta.
Si, detta var pärlan oti benoes skrod,
Som sajas må varit den båeta.
Som vördnaden bjddes til fader oeb tfior
Af Ond ati tio badorded;
Så har hon ock håroti varit så Mor,
Som få töra finoas på jorden.
Med vårdnaden lydna, med lydns* hon h)K
All ära och tålamod ba<n«iit;
Tjr har hon af allés vår himmelske far
En riken välsignelse vunnit
Tänk efter, mrn ohristen, det är ieke ernått,
At här oti lifvet få skåda
Etbondrade elfva^ som af henne fått
UprnnielBe utan all vflda^
Besinna man deCU dö dåre odi tofc.
Som ligger i onskoae sålder.
Men var ook där)eai«e så Vitter och k^lok,
At éo eftersinnar dess ålder.
Kom Sedan oeh säg mig om bättre éj är
A t dyrka sm gud här i vedden,
Än synden och .sictan med många besvär.
Besinna den toknga lärden.
Uti hennes vaodel do visseritg får
En lykta* en lampa oeh spegel.
Allena du ville gå i henties spår
Ooh f&lja Gods heliga regel.
Digitized by
Google
^ 533 —
Hon kofvade oeder sit syndige mod,
Hon var uti bönerna trägen,
Hon gjorde sig skaran i frälsarens blod,
Så länge bon var oppå vägen.
HoB hade förtröstan i trona och hopp,
Hon gärna i kärleken viste
Dem fattigom by Hest i bela sit lopp,
I^e «drja at d« h9nn« dmsU^
När himmeleQ sItioiMde beime et ris,
To, ixy dUr fyra i 9äo4er,
Då var hon så tolig, på kärligit vis
Hon mötte och kyste Gods händer.
Hon visste i|eo vägen til himnMlen fSr
Är steniger, branter ocb tränger,
Den agalöst lefver han ärelöst dör,
Och stannar i eviger ånger.
När plågorna rasade så liennes bröst
Begynte at qvida ocb svida.
Så tog hon bos Je9Dm sin salig» tröst.
Som både för synden måst lida.
I trofi» bofi atriddA med «ndMig sviftrd
Mot synderna, satan och döden,
Hon smickrade ick« tmå ainoenM fl&rd,
Som kas49 9å många i glödea.
I tanka, i viljia, i ^inne ocb sj^l
Hon skydde det onda och leda.
Och när hon ej konde alt göra så väl.
Så hade hon innerlig sveda.
No har hon ock vonnit en saliger skrod.
Hon står oti härHghet prydder;
Ty frälsaren Jeso» bar denna sin bröd
Fört fn oti heliga hydder.
God riMe oeb »tj^ra om foltiga själ
I denna bår f^adigai v^ridao!.
At hon mått» vinna et satfgit väL
I sista OQb yttarata, färden,
Digitized by
Google
- 534 —
öfver
den äreborna och dygde-rika matronan
BdcM Bnwit,
fordom handels- mannens , äreborne och högaktad herr
Ooaert In de Betoos
i lifstiden kärälskeliga vän och maka,
den ö April anno 1740*
V i komme från et intet bit\
Med intet äflas all vår nit.
All beders-prång med flit ocb id
Til intet blir, enär vår tid
£n gång til intet lApen är:
Hvad ba vi dä f5r alt besvär?
Jo men, när slikt sin ända tar,
Godt namn ocb rykte blifver q var.
I denna obeständighet
Man föga något nämna vet.
Som nti sötma ofvergår
Den fägnad, som man spörja får,
När någon döder lags å bår.
Som lefvat väl nt sina år.
Då talas både bär ocb där
Om, baru säll den döda är.
Då väckes åter namnet op
Ocb löper ut sit falla lopp.
Man spor då, ho den döda var,
Hvad ålder, som han lefvat bar?
Dess frägd berömmes ock med skäl.
Då talas om den döda väl,
£n sörjer ocb' en klagar sig,
£n annan gråter ömk.elig,
Digitized by
Google
-^ 535 -
£d ligger orklös, matt och svag,
£o klandrar appå ödets lag, •
Och säger i sin ifver så:
Ed dygd bär borde lefva få
Til ljus for dem, som äroa sig
Til sällhet gå den rätta stig,
Ocb til en varning för den flärd.
Som går i svang i denna verld.
£t efterdöme kan ibland
Omvända både stad och land.
På vägen til vår salighet
Fast mången är, som föga vet
Hvart at den rätta kosan bär.
Då tarfvas den som vägen lär.
£n är, som icke gitter gå;
Då äskas den, som yrkar på.
£n löper i sin yra vill^
Då är den god, som ser därtil.
£n tycker vägen är för trång,
Då bör han stödjas i sin gång.
En tröttnar och en vänder om.
Då gillas den, som säger: kom
Lät oss vårt bästa tänka på,
Och ej på denna banen stå;
Men lät oss hjälpa så hvaran*,
At ej må saknas någon man,
När vi en gång det målet nått,
Där sällhet står i fallo mått.
Häraf kan skönjas mycket väl
Hvad gagn en from ocb dygdig själ
Kan göra här på verldsens ö;
Ty borde dygden aldrig dö.
Men si, bvad säger jag? Min san
En sanner dygd ej dödas kan;
Ty när som alt sin ända tar,
Godt namn ocb ryckte lefver qvar.
Hvad är för godt, som verlden ger?
Man föga däri annat ser.
Än det, som lyser ntaf svek:
Hvad är vår slögd ocb vitterlek?
Digitized by
Google
— 536 —
Den letf vi med svoU oob trfik
Igttnom trågit hufyad^brjU^,
Ifrån de 9p&d« Ibtgrna^ar;
Men nir aom lek^n gåtl poikriog*
Så x^eta f\ ju foga Uog.
Sist konpoier död«o load ^p bar,
Di aU i)>op 810 afld« får/
Mea par aom aU i yådr^t far,
Godt namq oeh rykta atanoar qvat.
Hvad hedar år, aaep v#rldea bar^
Därefter »ångaa asHng far?
Med all sin if?er, bpg ocb ni$.
Och når bap ep gå^ huppil; di|.
Så råkar bap på foga ro;
Ty vvWaMg bögbat i tH ba
Har många piiaskar» bvilkaa M
Utbplpa spart ipad fttor foHr^tt
I omak,' bry oek m^ *>«»w;
Men dat siom åooa yårra åi^
At alt 8$t ip^t i sig bår.
Som Kper oeb niar sig 4JelfYAQ (a^
Hvad pdå vi båpga aippa^ vj4
I en så vråpg ocb (^Uk M^
Når ^p^ vi båddapi qid i PMlll»
En sådap badar ramlar kaU;
Mep jpår d?P si i vädreli far,
Gott namp PCb rykta fitappw qwi*
En diglighel ir ej aå tack,
A t hon jp agar någ^ QäQJ^^
e;p kaoipa^yrka bftr aii; ron»
Men plasta likafplU «ui kQ«i
All rilfadop9 och of^^r^d
Vår barna-snällhet svinner hårt,
Vår unga qvickhet år för kart,
Vå,r piapp*'Styrka år så fa^,
A t den oc|^ bar m 4«g P^ Q#ttt
Vår åldardo^iK»» fwigtigbpt
BHr Ofik Ml iPtef^ aom wap, vj^i
L
Digitized by
Google
— 537 -
Men fast än alt så hädan far,
Godt namn och ryckta stannar qv^r-
Den döda, som nu bärea \it^ j ,• i
Må göra bär uppå et siat; ,. ,, t
Ty hennes van del vitna bör, , <•,
A t ^t godt rykte aldrig där» \ i
Hon aäökes nu i mulieo <iid; /
Men alle dQ, som st^ därvid j
Beklaga, *t en sådan 9jäl, /.
Om hvilken 4l|e tala vä|, ^' -<.
Ej längre kqode l«fva få, ,i
Men må^te nid i grafvQp ga^ J
At lefva jsex pcb ^uttr^r ,, 'i
Fprr än pp bäres wt å bår, i/.
Det är en stor välsignelse,
Som mycket sällan plägar ske;
Men si, mig tyckes äga fog,
At tänka så: det är ej nog.
Den , som är dygdens sanna vän ,
Ju särla borde skiljas hän;
Men den, som elak är ocb vrång,
Må gärna gå i tid sin gång.
Än mer, Gud henne skåda lät
Sin efterhörd til tredje ätt;
Det är en hugnad, alt för stor
För dem, som aro far och mor,
När himlen vil den nåden te,
At de ock sina bär få se
Uti det goda kofra sig,
Och gå på lyckans jämna stig.
Man tror, at ingen glädje här
På jorden nånsin större är;
Ty sist man uti himmelen
Kan råka sina barn igen.
Vår döda har med bog och id
Halt sig vid Gud i all sin tid,
Med kärlek, tolamod och tro,
Ty kände hon en själa-ro.
Som gjorde hennes hopp så visst,
At hon igenom Jesum Christ
Digitized by
Google
- 538 --
A slote skulle seger få
Med dem, soiB in i htmleo ga.
Hoo skydde som et trogit bar o
For verlden och dess synda-garo.
Och fast 1 deooa sorge-dal,
Hoo ofta hade sina q val,
Så var hon altid glad och oogd
Och ågde bos sig mycken frögd.
No har bon fått for sit besvär
En frögde-lon, som större är,
Än alt det myckna prnnk och ståt.
Som här i verlden följas åt
God gifve oss én salig blond
Uti vår sista lefnads stondl
Hon no ifrån oss farit bar;
lien hennes namn skal lefva qvar.
Digitized by
Google
— 539 —
Öfver
kongL antiquitets arcbivi boktryckaren,
den högaktade herren herr
Jokan Laweitiiis Hum,
den 2S April 1741.
Hel)
ela veHden är af flarden,
Oeh förgäagltgheteo föll,
Hvad vi göre, 86 och höre,
Staooar sist i bara moll.
Stora brister, svek oeh lister,
Möta osa i alla tiog,
Idel fläder, som et vader,
Far om hela jorden kring.
Sjelfva kosten « båsta m osten,
Af alt nöje, verldeo har,
Snart försvinner; men en finner
Angst och qvida stanna qvar.
När vi tycka, i en Ijcka
Rota oss som aldrabast;
Vi oss binda, som i linda
Silkés-masken sig bar fast.
Den som sitter liksom glitter
Midt i högsta béders-prål,
Skal, nar tiden är forliden^
Hasta til sit ändamål.
Gäck til grafven, se om slafven,
Som har folgt en ringa miaD
Genom plågor, olycks-v^r,
Ifrån spiran skiljas kan.
Digitized by
Google
Lyft ap Blenen öcb af benen
Leta ot, oro do 8a vil,
Rika, magra, stålta, fagra,
Som i lifvet varit til.
Men som slike, aro like
Uti grafven med hvaran,
Lar do finna o«b besinna
Q?IM| sm» ioAw gj^^ iMMi4
Ocb tor banda benen vanda
DIm eäkr» tImKm» språ»;
Ifrån rankar, ai( do ^mkipr
Pa bvad dig skal ske en gång.
Do kan b6«^ di »t; spöij»
Sjelf d^gt 9m din w^ pl>Mr
Do tor S9bl Awraf öka,
Karlek* Uto 9«b tiUQlsiktr.
Hår i kmm minn^ tQ9M$^
Hvila sig kim «Al hfiwkt^
De ba faHt Ofib bår v^irit.
Jost iM samna du oo år.
Deras ymM* prarii o^ kmM
Vet 4oo. bÖ0ita. aljinsbåat;,
Soi» lU pmk». til\9$ )gr0k#
EUr från ^Yjgbiil9« fSfll.
Han bar mJUil; b^d v4 åtil,
Med sio, mildtafita voodft bsA^
Han bar bågpii^ ««h wwtfågoaK
Hv9r ocb un uti Mli slmd*
Dem, som tri^« redohogHf
Fölgn buKis, ^n^s, jwpa, kr^ft»
Har bi^o, KsfiA, ofi|i bcupisflt
Med sin i»«)ii%4åHfika sufU
£b^#di iålU»r, år d«9 iiMe«,
Som, b»c ^efiz^q tll^ sin b^g^^
Midt i w^m ipoh i d^Pi /
Är ban ifiri % J|liM» Aorg<.
Digitized by
Google
— 5*1 —
Herren kfitmeip sfo* väntier.
Som sig feoiMlD otti^tröi
Han em» led^k* <öteh bi»r«ikir
Til en 8&U odk aätig ro.
Ibland 8lik« bar Tillika
Salig Hörrtt oek varit eti^
Som tig fout, ffiét oeh rotMi
Trygt vid deiHia börn««tén«
Ty har Héfi-an, ii2i* oeb ij&rrtiiiv
Hogtmt bonooi i «ia a&d
Med god tref^äd, i Imiis lefbad
Oifflt altid g«oda i4d.
Han fick tr&da i d« spödii
Dagar i l^bii#i ttied Ond;
Hvilket gjordo at bM Mvde
Kalla «ig tn cbriMi bmd.
Tii at nära alg med firt^
Han ad ^é tnga år.
Veta vil«ia^ md golt Mttle ^
Hora DryekaHLOfilMM giii^«
Nar bM éeMa IftrC if5trfill«,
For ban ki^g i måttgn fond i
Da på ^krte «l«ke var ^iilef
Kom b«B Ut m OöMHM^aMh
Här med beder satt sig neder.
Til at idka bvad ban lårdt
I den täcka konsten käcka,
Som så mycken visbet närdt
Na kan tänka, blir en änka
UUedd til bans bästa vän,
Men nytt gifte gjorde skifte,
Så ban fick en mö igen.
Si, så lönes ocb bekrones
De på dygdens stigar gå,
I oväder det oss gläder,
När vi solen skåda få.
Digitized by
Google
— 542 —
Måoge lårde om bana varde
Laf och heder tola må,
Hvilka fonnit b?ad han honoH
Ut af trjcket Ulta gi.
Vi må sörja då vi börja
Tanka, at baD fråo oas år
Så bårlgåogeo, iblaDd måagen
Var hao oss fast mjcket kår.
Hvad vil båta klaga, låu?
Sådant gagnar no ej stort
Han 9 som skåder, styr och råder
Alt, bar detta visligt gjordt
I, som gJQten tåre-lnteo
Uppå edra kinder nid;
Trösten eder med den heder,
Som han bar i evig frid.
Bland Gods vänner han no känner
Mera frögd och ijoflighet.
Än vår tanka hår kan sänka,
Mjcket mindre säja vet
^ofallt såller år den qvåller.
Då vi saligt badaogå
Til de frögder i Onds högder,
Dar hans helgon vistas få.
Digitized by
y Google
OLOF CARELIUa
Digitized by
Google
Digitized by
Google
^ 545 —
FORORD.
OLOF GARELIUS föddes 1702 i Ösmo farsamUng
af SödermanlaDd, der fadern, Petrus Carelios, var kom*
minister; modera bette Hästesko. Efter afslotade studier
invigdes han till prestembetet i Upsala den 13 Maj 1725
och blef efter faderns död förordnad att uppehålla tjen-
sten efter honom under nådårstiden. Under denna tid
blef han för sin redbara karakter och sina rika naturgåfvor
så älskad af allmogen, att de önskade få honom till kom-
minister. Men vid valet, som förrättades på Palmsöndagen
1729, gaf socknens mest betydande magnat, riksrådet baron
O. Törnfljcht, sina röster åt en Petrus Fröman, oaktadt
han förr lofvat dem åt Carelius. Då reste sig bönderbte
i massa, åberopade riksrådets med handslag bekräftade löfte
och lofvade att sjelfve uppbygga och förbättra det bristfäl-
liga bostället, om de finge herr Pers son, herr Olof, till
komminister, hvaremot de i detta afseende icke ville göra
något, i fall en annan blefve mot deras vilja dem påtru-
gad. Under denna strid framträdde Carelius, som vid till-
fället var närvarande, äskade ljud och yttrade: - ^Sedan
hans excellens sig utlåtit, att han vill hafva herr Fröman
i nådig consideration , så vill jag, som aldrig understått
mig begära h. excellts röster, intet begära, utan underka-
star mig Guds skickelse och höge förmäns godtfinnande^.
Så slöts detta valmöte, för friherre Törnflycht mindre
hedrande, ehuru hans vilja blef den segrande.
Ar 1738 utnämndes Carelius till kyrkoherde i Hud-
dinge, Brännkyrka, ^atka och Erstaviks församlingars pa-
storat af Strengnäs stift, h vilket han tillträdde näst påföl-
jande år. Vid prestmÖtet 1745 var han opponens och
dog barnlös i en hetsig feber den 12 Maj 1758, endast
56 år gammal.*}
*) Uppgiften om kyrkoherden Carelii lefnadsålder, som jag förr
icke fannit någonstädes augifven, har blifvit mig benäget meddelad
af forsamlingens nu varande pastor, Johan Peter Lind.
XVI: 35.
Digitized by
Google
— 646 —
Då Ojorvell i Svenska Mercorius tillkannagaf kyrko-
herden Garelii dod, tillade han: ''Han Tar en staderad man
och en af våra lustiga poeter **. Carelius var således af
sina samtida känd såsom en omtyckt poet, ehoro blott ett
enda af hans poemer blifvit kändt och forvaradt åt efter-
veriden. Detta år den bekanta och for några årtionden sedan
ånnu allmänt sjangna Hons-Gummans Visa, som hon song
/or sig sjelf i Hons-Huse på Herre-gälen^ när sista Kalase var,
'Denna visa, som i en poetisk skildring beskrifver händel-
serna inom svenska konungahuset under ''fyra tjog år å
så nitton dertil^, skrefs i anledning af konong Adolf Fred-
rike och drottning Lovisa Ulrikas kröning den 26 Norem-
i>er 1751. Första upplagan deraf trycktes i qvartformat
samma år (ej 1752, såsoro Oeijer och Afzelios och deras
afskrifvare appgifvit) hos Lars Sa I vins i Stockholm och har
^erefter blifvit ntgifven i oräkneliga upplagor. Dessutom
är hon intagen i Geijers och Afzelii samling af Svenska
folkvisor och i nästan alla möjliga visböcker. Också var
bon länge en af våra mest älskade och mest sjangna folk-
visor. I den socken af Roslagen , der nndertecfknads barn-
dom förflöt, fans då visst iogen, för h vilken hon var obe^
kaot h varken till ord eller melodi, och detta var väl hän-
^Isen öfver heta landet; ty då var det bufvodsakligast
sången, som förnöjde och lifvade ungdomen, så väl änder
tiess arbete, som under dess lekar. I en senare, mera
faktisk tid, hafva visorna blifvit förglömda, och sången
tystnat.
Efter Garelii död hafva ock några imiterande fortsätta
ningar ^1 Hönsgommans visa utkommit; men desya mot-
svara icke originalets ande och hafva icke förmått nedtränga
till folket.
Upsala i Maj 187a.
P. iHaxxselli.
Digitized by
Google
— M7 -
HöMS-GamwiMs Visa^
som hon 8Öng for sig sjelf i Hons-Hase pa Hérre-galen ,
när sista kalase var.
Han
MeU: Når som ifrån horuonten vår etc,
h
anar å bönor å kycklingar 8må|
Spring glättuga no,
Qväd mina pollor å, toppar, b&« bå^
Sjang kuckulika.
Lät si, bvar en boppar
I kring sina kgppar
A nabbana. doppar;
Jag orkar illa gå.
Sitter gammal å. gra.
Men qväder ända.
2.
Fyra tjog ar å så uitton^ dertil
Ä min ålder i dag.
Folcke må tro mag så mycke di> vall^
Men aldri vet jag.
Min bog vari bätter,
Förnogder å lätter,
Bå dagar & naJtter,
Än ban ba vari nu
På sex år eller sjo:
Por nån herre å froi
3.
Fäm stora bårrskap på berrgålen varv
Alt efter b varann,
Mins jag så val, som de varit L går,
Ocb derfore kan
Digitized by
Google
-- 648 —
Min åldriga tunga
Om berrskaper sjunga,
Bå gamla i unga.
Den, som ha vari må.
Må ju veta hor dä å.
Var man saker på dä.
4.
Års-gammal var jag, då fröken for bort,
Då bord jag di sa,
Hur bon ha hushålla, ruiidt eller tort,
Då va som dä va;
Men bort vil bon resa
Te den, som kan läsa
Bakfram i katkesa.
Lika bva di sa.
Nog ba fröken vari bra,
Men di narrarna sta.
5.
Sen var en herre på galen, jag mins,
Han va väldug med art;
Yppare husbonde näpliga fins.
Men han dödde så snart;
Å frun, som vart änka
Fick sörja å täncka,
Hva hon skulle skänka
'Te dem, som mä makt
Uppå galen hade akt
Och om ägoua vakt,
6.
Bästa, som frun i si t bus hade q var.
Var en endaste son,
Fjra års herre, som miste sin far.
Men mins, han va mohn
Om åkrar å ängar
Å flitiga drängar.
Om ägor å pengar;
Han föga va stor,
När han fölgde sin mor
Å kring ägona for.
Digitized by
Google
— 649 —
Grannsämia, hemfrid å styr pa sit bos
Holt han, som en kar.
Frän, som han fick, var et dygdenes tjas,
£n fröken så rar,
Så from å gudfruktig,
Så sedig å taktig .^
I hushållet duglig,
At af detta^ par
Är åminnelse qvar
Alla vertdenes dar.
8.
Arf vingar fingo den herre å fru,
Jag mins inte grant,
Som jag kan tycka, så voro de sju ?
Jo, jo, dä va sant;
Tv, fyra de siste
Små herrar, jag visste,
A t herrskape misste:
Den äldsta va qvar,
A så fröknar et par,
Med moder å far.
9.
Herrskape sjelfva de lefde så kart,
Jag mins bur vi gret.
När som vår nådiga fru dödde bart,
Den sorgen var het .
A svår för oss alla,
Som bittraste galla,
Vi gick bär å valla
Bå nätter å dar,
A den ömaste var
Vår bedröfvade far.
10.
Fyra så när som et fiäreodets år
Han lefde därpå;
Men tamikatten, när han stog på bår,
Hur di gliinkade då.
Digitized by
Google
— 550 —
Di sa: vi fa värre
Bå större Årsmarre;
Vi misste en herre.
Som ville 1 fick
Hålla ordning å skick.
Oissa på bor a gick.
n.
Sonen tog bosbålle först att akt,
Men sen for ban ot,
Reste må j ankrar å dräqgar .på jfgt,
Hade kolor å krut.
Men tralla då krote,
Di bolts må dår ote,
Då valde 'på slote,
At råvana log
Al då Skotte, som tog,
Då vår basbonde dog.
12.
Endaste sjstren va frommer å go,
Som ärfde sin bror;
Att bennes berre på (öfv^n å tro,
Som ban benne svor.
Fick styra å ställa,
Så de blofvo sålla.
Som både vatt snilla.
A sen ba då gått
Bå må stort å må smått.
Såsom ban ba försmått.
13.
Nog va då mer ån baUt anna ^tjog år.
Då berrskape bår
Rådande voro på berrgålen vår,
Med mycke besvår.
Na å di döda
Från omsorg å möda.
Vår ögon iå röda.
Ty jåmmer å gråt
Va vår dagliga låt
Hela tiden bort åt
Digitized by
Google
_ 551 —
14.
Men håra väl ba den bogste forsett
Vår berrgål igen?
Ma både berre å fru ban ba gett.
Så jag aldri vet ån,
Sen jag börja lära
Ta maten å bära "
Te pnllona kära,
Dä låti så väl
För bå junker å bäl*
Bå te kropp å te själ.
15.
Herrskape läser å sjunger å ber
Dä märker väl jag,
Unge små berrarna lära ja mer
Hvar endaste dag.
Aldri ska böras
Nån orätt få göras,
Eli någon ska töras,
Te peka säg fram
Å bia te någon skam,
Manser ell madam.
16.
Herre Ond, signa di dygdiga två,
För all ordnig å tukt!
Himlen bevare de plantona små
Deras bärliga frukt!
Så den må bli mogen,
Te dygd redebogen.
Rättrådig å trogen!
Ty då bli dä godt,
Te få del i den lott,
Som jag ba nu fått.
17.
Solen å månan å stjernona ge
Sin bärliga glänts,
Djuren på markene nöje bete
•) Håle = ung bondgosse.
Digitized by
Google
552 —
Med lek ad dauto.
Hela jolen hoppar,
A mostiga droppar
Gör lasdga kroppar.
Flicka, qvick å aog,
Kan da båttre så sjung.
Jag å gammrfl å tung.
Digitized by
Google
— 553 —
ANMÄRKNINGAR Ml RÄTTELSER.
Sid. VII-^VIII. Samoel Westhii OuddigU Bamamin-
ne ocb Consistorii JenensU LÅber commurdoms har jag icke
lyckats finna, äfvensom tvenne brollopsskrifter till Jooas
Werwing 1675 och till Urban Hjärne 1676, hvilka äro an-
gifna af Scbeifer.
Sid. 57. Rosenfeldts poemer äro här aftryckta efter
en äldre bandskrift, som tyckes bafva blifvit gjord för att
leniuas till tryckning. Troligen är det samma bandskrift,
som Liden berättar sig bafva sett hos författarens dotter-
son, Werner Wattrang i Upsala, eharo han tyckes bafva
tagit mindre kännedom om innehållet, då han appgifver
detta såsom skämtsamt, fastän det med få ondantag är af
religiös ocb allvarlig art.
De stycken, som finnas i den af Rosenfeldt sjelf ot-
gifna diktsamlingen: Den vaaksammes roo eller lustige ledsam-
het ^ äro i innehållet bär utmärkte med' en stjerna.
Sid. 257. Denna Lofdicht o/ver Stockholm ^ som är
^krifven till en prospi^kt öfver samma stad, finnes icke i
den bandskrifna samlingen Jag har funnit henne inskrif-
ven, troligen med författarens egen hand, under sjelfva
den ritade originalprospeklen , som förvaras på Upsala uni-
versitets bibliotek. Af ålder och fukt är skriften otydlig
på några ställen, som jag utmärkt med klämmer. Jag har
sedan kommit i tillfälle att göra jemförelser med ett, för
mig förr okändt, tryckt exemplar, som finnes på kgl. bib-
lioteket i Stockholm, hvarefter jag får göra följande rät-
telser: Sid. 257, rad. 24 och 26 står: taaker och maaker,
läst taaken och maaken; sid. 258 står inom klämmer:
land, läs: klimat; på näst sista raden af stycket står:
palais, läs: af pris. Hvad för öfrigt står inom kläm-
mer är rätt.
Digitized by
Google
— 664 -
Sid. 334. Den efter lektor Gkibr. Lagos omnämnda
grafskrifler öfver presidenten £. J. Creatx lirer nu vara
alldeles forkororoen ocb icke ens finnas på Helsingfors bib-
liotek. Dereroot skall der finnas åtskilliga tiMfalligbetsdik-
ter, som jag icke varit i tillfälle att här intaga.
Sid. 445 står Carl Risell lås: Joban Risell.
Digitized by
Google
— Ö5^ ^
INNEHÅLL
Samuel Westhios.
iPorord af ntgifvaren ,
Adelskaps härkomst . •
Grafsknft of ver Ancia Depken
— Gostaidana Oxenstjerna
— QmXMi Posse
— Elsa Bbba Bjelkeosljerna . . . .
Til Bernbardt Casperson ocb Sara Eionindmond .
*^ Zacharias Pettersoi och ÄDoa Salome Hantsch .
C^abriel Tndems.
förord af atgifvaren
Vijsa Dm Bondeståndet och thes erobete
•Öfver .kon. Carl XLs .död . . • • ^ • . .
«d. VII.
« 10.
« 15.
^ J8.
« 21.
« 24.
Wwner Ton Sosenfeldt
Forord af utgifvanen
Parapbras öfver kon. Davids psalm I
~ _ II
III
VI
X.
XIII
XV.
XVI
XVII
XVIII
XXI .
XVII
XXIII
XXIV
t»
37.
39.
45.
55.
57.
58.
59.
60.
62.
64.
6ö.
66.
67.
68.
71.
72;
75.
76.
Digitized by
Google
—
00t> —
v\å
B pealin XXV . . . .
. Sid.
77.
—
XXVII . . .
• »
79.
-
XXX
jj
80.
—
XXVIII. . .
• 9
82.
.
XXXI. . . .
• »
83.
—
XXXII . . .
»
85.
—
XXXIII . .
»
86.
«
XXXIV . . .
• u
88.
—
XXXVII . ,
• u
90.
—
XXXVIII .
J»
93.
^
XXXIX. . .
• JJ
95.
—
XL
• JJ
96.
—
XLI . . . . .
JJ
98.
^
XLII . . . ,
• 9
99.
.-
XLV . . . .
JJ
101.
^
XLVI . . . ,
»
103.
—
XLVII . . .
JJ
104.
.
L
* •
105.
i^
LI
» • JJ
107.
.
LIV ....
' • JJ
109.
_
LVI . . . .
• • n
110.
^
LVII . . .
• JJ
111.
-.
LX
• • ' jj
112.
.
LXII . . .
' • it
114.
.
LXIII . . .
• • JJ
115..
_
LXIV . . .
JJ
116.
.„
. LXV . . .
• j)
117.
»
LXVI . . .
• • »
116.
^
LXIX . . .
' • n
120.
LXX . . .
JJ
123.
—
LXXI . . .
• • J)
123.
LXXIII . .
• »
125.
LXXVIII
' • JJ
128.
_-
LXXXV .
• • t)
132.
—
LXXXVI .
' * JJ
133.
XC ....
• • » .
135.
XCI . . . .
• • JJ
136.
L
XCII . . .
• • »
137.
_
XCIII . . .
• • J>
139.
»
CII ....
• ' »
140.
.
cm
• • JJ
142.
»
CVII . . .
• • »
143.
Digitized by
Google
— 557 —
Paraphras afver kon Davids ptaloi CX ...... Sid. 146*
- - CXII ^ 147.
- - CXVI ^ 148.
- — CXVII . . . . , y, 150.
- -- CXVIII. . . . j, 152.
- — CXXX .... j, 154.
- — CXXXIX . . y, 156.
- — CXLII .... „ 157.
- — CXLIII .... « 157.
- — CXLIV .... y, 158.
- — CXLV .... ^ 159.
- — CXLVII ... „ 161.
Een cbristelig Julefrögd » i 03*
Aff Hiobi epistel XIX: 25 — 27 ^ 170.
Alf Hiobi epistel I: 12 « 171.
Betrachtelse om evigbeten „ 171.
Ett morgouoffer ^ 173.
E«n afton-prijs „ 175,
Jesu oieine Freude ^ 176.
Böon ^ 178.
Proposition då styrmanskapet drogs np kon.
Carl XI ^ 180.
Uppa kon. Carl XI:s conterfey ^ 182,
Uppå kon. Carl XII:s conterfey j, 182.
Sangs på flottan 1689 „ 183.
•Frogdetbon på kon. Carl XIIis segerfest 1704 . » 185.
*0m landtlefvernes beröm „ 187.
*Cblorattes betänckiabde ofver alla tings obestiin-
digbet . 190*
^Myrtillis svar uppå detsamma „ 191.
•Cblorattes beröm ^ 192.
*Amor år icke blind, men snarare döf ^ 194.
^Myrtillis klagan öfver Rosettes bortresa „ 196.
•Till Rosette ^ 19d*
*Uppå Rosettes conterfey „ 199.
Orpbeus ocb Euridice „ 200.
•Veneris Aprilresa ,, 20 !•
•Copido inter nautas ^ 206*
Till Gnstaff Wattrang och Catbar. von Rosenfelt . ^ 210*
— von Heinen och Eva Stina von Otters ... ^ 212.
Vid rådman Scblyters bröllop „ 214.
Till Carl Rosenström och Barbara von Otters . ,, 216.
Digitized by
3y Google
— 5&» —
Vid Tbendor Cbristoffsr» förste tom fö^lse .. . Stdi 219^.
— Clas Flemming» åoå ^ 221.
*^ Charlotta vod Nuininers dod ,, 223.
— Jacob von RneenfeltiB död ,» 225.
— Philip Reinoer voa Roaeofelta död . . • • • , 226.
*- David Bhrenstcafak död ^ 228.
— Gabriel HilXeUii& död « 230.
~ *ADder8 Horoinant. död ^ 232.
*- Robert Törneits dÅd ^ 232.
— Gustaf Uolmströiua död „ 233.
B«trakUlse ona dödea ^ 234.
HjniDUS elJer lålBang.. Cereris ^ 237.
Verköös slotteröl , 2i4L.
Klagan öfver eo pappegoijaft död ^ 245i..
S^ar p& Sam. LychoviJ complimentsskrift • • . . ^ 242..
Till Israel Holmström . ^ 24&.
FaWer ^ 250.
Lofdicht öfver Stockholms stad „ 267.
Lars Sljerneld.
Förord af otgifvareD ^ 2%K
Dedicatioo till koo. Carl XII . ^ 263.
Poemet „. 2*5.
Didrik Granatenfljeht.
Förord af olgifvarMi ^ 283.
Peimingeos i)eröm och. last . ^ 2^7.
Trefaldig eréastrU ;...... ^ 309.
öfver eokefra Christioa Maria voo. Brobergeo,
född von Schantz ^ 327.
T^ författaren af Ledige stunders poetiska tijdfördrif . ^ 3'29.
Daniel AelireUus.
Förord af ntgifvaren „ 3i33.
Bandens beröm „ 337.
Påtriarcben Josephs politie , ^9.
Moralis^ eller några korta reglot „. 381.
Daoielsdthlaggning öfver kon. NebukadpesavsdrÖm „ 4ffl.
Johan BiselL
Föirord af utgifyaren j^ 447C
Öflier Ifcon. Cwri XIIcs/ död . „ 4491
Digitized by
Google
— 559 -^
PareaUtion öfver grefve Carl Piper Sid. 451.
Beskrifning af en soldat ^ 469.
Beskriffiing öf%'er Ämal ,, 478.
Ett stadigt sinoe ^ 48 1 .
Visa: Acb echo du Djmpb ^ 182^
Lars SalTius.
Forord af utgifvaren ^ 487.
Till G. R. Rebbinder och Sopb. Elisab. Yxkull . ^ 491.
— A. Piomgren ocb Margareta Björkman ... „ 495.
— Isak Ciaeson oeb Sara Magd. Hvitfot ... ^ 500.
— Claes Ciaeson ocb Märg. Catb. Döve ... ^ 506.
Öfver Maria Hoffroan ^ 513.
— Märta Bonde „ 516.
— Claes Ekebladh ^ 519.
— Henrik Sandelbjelm ^ 522.
— Maria Stjernroos • . « 526.
— Helena Brandt ^ 534.
— Joban Laurentius Horrn ;, 539.
Olof CareUus.
Forord af utgifvaren ^ 545.
Höns-Gummans Visa „ 547.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Digitized by
Google
TVNews
OpenLibrary