(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Skogsvårdsföreningens tidskrift"

iiiilll 



■ Uiiiliii 



inni 



iiil'ii^^ii!ii^Hi 



is m. 



må 



m 






liiilliili* 



m 












i|li!i!il|||ij!lli|iliiiiip 










illlliiii 




iiiiijlÉ 



liliillililiiiiSiiiiii!^^ 



:!iiiiiliii 



iililililiH 



wm 



mmm 



^iiiiiiiiliiiiiiiiiiiiii 






1905 



MKT) 13S ILLUSTRATIONER, 3 KARTSKISSER, 2 STÖRRE KARTOR, i FÄRGLAGD 

PLANSCH OCH 5 PORTRÄTT 



TREDJE ÅRGÅNGEN 



UT GIF V EN 



AF 



FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD 



LIBRART 



STOCKHOLM 






Redaktionskommitté: 

ÖRTENBLAD, Th., Byråchef. 

Wallmo, Uno, Öfverjägmästare. 

KiNMAN, J. E., Jägmästare. 

HesseL]\ian, Henrik, Fil. Doktor, Docent. 

Till den 14 november fungerade dåvararande direktören 
för skogsinstitutet KARL Fredenberg såsom ledamot af 
redaktionskommittén och dess ordförande. 

Redaktör och ansvarig utgifvare: 

SCHOTTE, Gunnar, e. Jägmästare. 



CENTRALTKYCKEKIET. STOCKHOLM, 1 905. 



INNEHALLSFÖRTECKNING. 

Uppsatser och referat: 

Sid. 

Ahlgren, Joh.: Ett exemplar af flikbladig gråal — Alnus incana (L) 

Willd. v. laciniata Callier — i Dalarna 150 

Aminoff, F. : Reliktförekomster af alm i \\'ilhelmina socken 404 

Andersson, Gunnar: Förslaget till skyddsskogar inom Jämt- 
lands län 57 

Om björkens tjocklekstillväxt i de svenska fjälltrakterna 417 

Om talltorkan i öfra Sverige våren 1903 44g 

Dybeck, \\'.: Om uppmätning af massa och kolved 34g 

Ekman, Wilh.: Några iakttagelser vid tillgodogörande af vind- 
fälld skog 24 

Skogsförhållanden i Bosnien 273 

Fredenberg, Karl: Flottningsafgäldernas beräknande 2g8 

DE Frese, Thor G.: Priset å barrträdsplantor 423 

Forsslund, Karl-PIrik: Ur Koppångens saga 431 

GlöBEL, Fredrik: Några bilder från en svensk löfäng 3go 

Om höstplantering af tall 

Hesselman, He\'rik: Svenska löfängar i 

(och Ahlgren, Joh.) Ett exemplar af fhkbladig gråal — Alnus 

incana (L.) Willd. v. laciniata Callier — i Dalarna 150 

HOLLGREN, c. a.: Strödda bidrag till skogsvärden 31g 

Holmgren, Anders: En insektshärjning och dess inflytande på 

vegetationen 385 

HUMBLE, O. Hj.: Om kubering af öppna diken jämte därför af- 

sedda tabeller 85 

Om afverkningskontrakt med hänsyn till den nya skogslagen 201 
Kempe, Frans: Om nödvändigheten att minska förbrukningen 

af husbehofsvirke 322 

KiNMAN, J. E. : Huru kunna skogsvårdsstyrelserna bäst gynna skogs- 
värden i landet 267 

Något om undersökning enligt 2 § af lagen angående vård af 

enskildes skogar den 24 juli 1903 427 



IV 

Sid. 

LiNDNER, John; Ett svenskt skogsmuseum 438 

Linnér, Henrik: Noggrannheten vid kubering af öppna diken 217 
Meves, J.: Prästlöneregleringskommitténs förslag i hvad de beröra 

skogsväsendet 212 

Tallspinnaren i Värmland 1903 — 1904 333 

Samzelius, Hugo: Åtgärder till den svenska jaktens befrämjande 356 

SCHOTTE, Anna: En fridlyst ek 30 

Schotte, Gunnar: Sihhvald — ett exempel pä intensivt skogs- 
bruk i Schweiz 127 

Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903 — 1904 165 

Kurraboken å Hallandsås 353 

Skogs- och jakthushållningen på världsutställningen i Liége ... 363 

SjÖGREEN, C. M.: Om plantskolornas läge och skötsel igg 

SylvÉN, Nils: Sveriges nordligaste vilda bokbestånd 205 

Wallmo, UnO: Om vikten af svenska skogens bevarande och 

medel därtill 245 

Welander, P. o.: Hafva de år 1891 påbörjade föryngrings- 

försöken i Norrbotten rakat i glömska? 27 

WesTERLUND, Otto: Några bidrag till frågan om naturskydd ... 350 
AF ZellÉN, J. o.: Om betydelsen af skogsfröets härstamning och 

ett ordnande af skogsfröhandeln 285 

Örtenblad, Th.: Om flottningsafgälders beräknande 113 



Minnesord: 



Emil Hassel af H. .Szs. 
C. G. A. Bergendahl . 



o^ 

35 

Const. Falck af S. W. F. 34 

I. af Ström af H. Szs 35 

Paul Glöersen af H. 1 37 

Meddelanden om naturminnen: 

(Se ät\'L'n undtT rusp. förf. bland iijipsatscr.) 

5. En fridlyst ek (Flens socken, Södermanland) af A///ia Sdiotlc 30 

6. Ett exemplar af flikbladig gråal — Alnus incana (L.) Willd. v. laci- 

niata Callier — i Dalarna af Jo/i. Ahlgren med tillägg af flciuik 

Ilcssclmati 150 

7. Sveriges nordligaste vilda bokbestånd af Nils Sylvén 205 

8. Några bidrag till frågan om naturskydd af Otlo Weslerhind 350 

9. Kurraboken å Hallandsås af Gnniiar ScJiolte 363 

10. Reliktförekomster af alm i Wilhelmina socken af F. Aminoff. 404 



Meddelanden från Föreningen för skogsvård: 

Sid. 

Diskussion: Om vikten af svenska skogens bevarande och medel därtill 
(yttranden af hrr Wallmo, Örtenblad, Ljungberg, Kempe, Hollgren, 
Tigerschiöld, Sylvan, Hasselblad och Karsberg) 251 

Diskussion: Huru kunna skogsvårdsstyrelserna bäst gynna skogsvården i 

landet (yttranden af hrr Kinman, Fredenberg och Alb. Nilsson) ... 272 

Diskussion: Om betydelsen af skogsfröets härstamning och ett ordnande 
af skogsfröhandeln (^yttranden af hrr Ortenblad, Holmerz, Westberg, 
Hesselman, Hollgren, Kempe och Gunnar Andersson 288 

Diskussion: Flottningsafgäldernas beräknande (yttranden af hrr Freden- 
berg, Montgomery, Henrik Pettersson, Ljungberg, Örtenblad, Alund 
och Hasselblad") 302 

Protokoll, fördt vid Föreningens för skogsvård årsmöte i Stockholm 
den 3 april i Q05 med årsberättelse, revisionsberättelse, diskussion 
om »Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar» 
(yttranden af hrr grefve Wachtmeister, Kinman, Hasselblad, Olén, 
Tigerschiöld, Örtenblad, Fredenberg, Kempe, Hollgren och West- 
berg); »Bör Föreningen för skogsvård anordna en exkursion inne- 
varande sommar och i så fall hvart» (yttranden af hrr Hollgren, 
Sylvan, Kempe, Hasselblad, Holmerz och Wallmo) samt > Strödda 
bidrag till skogsvården», yttrande af hr Hollgren 310 

Under år 1905 nya medlemmar i Föreningen för skogsvård 491 

Under rubriken Notiser 53, iii, 163, 241, 242, 331, 447 och 487 

Från 1905 års riksdag: 

Statsverkspropositionen 98 

Motioner, som mer eller mindre beröra skogsvården 9g 

Kungl. proposition om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning ... 14g 

Statistik: 

Officiell statistik rörande skogsväsendet för år 1903 221 

Stammen af nyttigt vildt år 1903 '..... 227 

Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa (^se under trävarumark- 
naden). 

Trävarumarknaden : 

(översikter af trävarumarknadens ställning af »SWORDFISH» 38, 

102, 153, 229, 325, 372, 406, 439, 482 
Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa 40, 104, 157, 231, 324, 

371, 408, 441 

Trävarulagren vid f. ö. v. 1905 105 

Sågverks- och Trävaruexport-Föreningens årsberättelse 155 

Norges export af tra^last m. v. i 1904 af //. /. 158 



VI 



Ekonomiskt: 



Aktiebolaget Kåda Urul< 
» Compoboar 



» Erik Schweder tV < u 

» Finspongs Styckebruk 

1'arjenäs Snickerifabrik ... 

» Ileilefors Styckebruk 

» Marie Lundebcrgs arfvingar 

» Mölnbacka Trust 

» Mölnbacka-Trysil 373i 

» Niels R. PareHus 

» Skåre Ångsåg 

» Stegehobns Snickerifabrik 
» Stjernfors — Ställdalen 15g, 
:> Sund:>valls Träslipcri 

Alkwcttens Aktiebolag 

Aspnäs 

Backa — IIosjö ■> 

Bark iV Warburgs Förenade Aktiebolag 

Björnarbo Aktiebolag 

Bollnäs Angsågsaktiebolag 

Boxholms Aktiebolag 

Carl Burmans Trävaruaktiebolag 

Carl F"redrikssons » 

Dejefors Kraft- och Fabriksaktieliolag ... 

J. A. Enhörnings Trävaru Aktiebolag... 

Forshaga Sulfitaktiebolag 

Forsviks Aktiebolag 

Frykfors » 

Gamla Söräkers Trävaruaktiebolag 

Garphytte Bruks Aktiebolag 

Gimo Bruks » 

Graf\'endals Aktiebolag 

Graningeverkens » 

Ilillringsbergs » 

Hissmofors » 

Hofvids j 

Hudiksvalls Trävaru-Aktiebolag 

Johannesviks aktiebolag 326, 

Kalix Alfs Strömrensningsaktiebolag ... 

Klosters Aktiebolag 

Kola Aktiebolag 

Kopparbergs och Hofors Sågverks Aktie- 
bolag " 232, 

Korsnäs Sågverks Aktiebolag 

Kungsgården — Mariebcrgs Aktiebolag ... 

Kyrkebyns Sulfitaktiebolag 

Larsbo — Norns Aktiebolag 

M. Ljungqvist snickeriaktiebolag 

Lessebo Aktiebolag 

Lule Strömrensningsaktiebolag 

Munksunds Sågverks Aktiebolag 



Sid. 

41 

41 
232 
442 

159 
105 

41 
442 

4»4 
442 

41 
105 

373 
326 
232 
442 
409 
232 
484 
373 
326 
106 
326 
4S5 

373 
409 

374 
409 

4' 
106 

442 
326 
374 
159 
106 
409 
326 
374 
374 
409 
4S5 

326 
374 
374 
485 

374 
374 
159 
106 
409 



Nordiska Trävaru Aktiebolaget .. 409, 

Nordryska Trävaruaktiebolaget 232, 

Norrköpings nya Träförädlingsaktiebo- 
lag IS9> 

Näfvekvarns Bruks Aktiebolag 

Oskarströms Sulfitakliebolag 

Tauliströms Bruks Aktiebolag 

1'iteä Angsågs Aktiebolag 106, 

Råneå Ängsågsaktiebolag 

Sandvikens Sågverksaktiebolag 

Siljans Kolaktiebolag 

Skönviks Aktiebolag . , 

Slottsbrons Sulfitaktiebolag 

Spräng\'ikens Aktiebolag 

Stafsjö Aktiebolag 

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebo 
lag 232, 

Storfors Bruks Aktiebolag 

Strandviks Trävaru-Aktiebolag 

Strömnäs Aktiebolag 

Ströms Bruks Aktiebolag I06, 

Sulfitaktiebolaget Göta 

Sundholmens Nya Aktiebolag 

Sunds Aktiebolag 

Sundsvalls Cellulosa Aktiebolag ... 41, 

Surahammars Bruks Aktiebolag 

Svanå Bruks Aktiebolag 

Svanö Aktiebolag 106, 375, 

Svarta Bruks Aktiebolag 

Svenska Aktiebolaget Xylochron 

Svenska Fröklängnings-Aktiebolaget 

Säfveåns Aktiebolag 

Säterierna Helgerum och Akersholm se 
under Notiser. 

Söderfors Bruks Aktiebolag 

Timmergata Aktiebolag 

Tostarps Träförädlingsaktiebolag 

Trävaruaktiebolaget Bergslagerna 

Trävaru-Aktiebolaget Carlsvik 

Trävaruaktiebolaget Dalarne 

i> Norrköpings Export- 
hyfleri 4I) 

Trävaruaktiebolaget J. F. Österman 

Trävaruaktiebolaget N. Chr. Jensen , . 

Uddeholms Aktiebolag 159, 

Varbergs Snickeriaktiebolag 

Vesterbergslagens Förenade Bruks Aktie- 
bolag 

Vifsta varfs Aktiebolag 

Väija Aktiebolag 

Ytterstfors Trävaru Aktiebolag ... 233, 



Sid. 
442 
442 

374 
232 

374 
485 

375 
106 

375 
326 

375 
443 
375 
375 

326 
232 
106 
375 
443 
375 
41 
375 
106 
485 
326 
485 
326 
232 
443 
327 



375 
376 
233 
376 
376 
159 

233 
'59 
485 
376 
376 



376 
377 
377 



Litteratur 

Bokan mälniiii^ar : 
Boas, J. E. V. : Oldenborrenes Uptrjeden og 

(rec. G. Sc/i.') 

Klarström, (.). S.; Kubiktabcller (rec. JV. E—n.) 



Ldlircdelse i Danmark 1887- 1903 



45 
44 



Sid. 

NössLiN, (iTTO: I.eitfaden der Forstinsektenkunde (rec. _/. Meves) 42 

Metzger, C: SUovfyrrens Fremtidsudsigter i de danske Skove (rec. //. llii.) 443 

OprERMANN, A.: Det forstlige Forsögsviesen (rec. G. Sch.) 410 

Nyutgifven litteratur och utkomna tidskrifter... 46, 107, 160, 233, 327, 377, 412, 444, 4S6 

Rättsfall: 

1. Atal lor det genom försummelse i värden oui kreatur dessa inkommit a krono])ark loS 

2. T\ist om skyldighet att ersätta skada, som en persons husdjur gjort a en annans 
åker I08 



Notiser: 

Från Finland af ^Med/em af Finska Forstförenmgem> 139 

Ett österrikiskt omdöme om Sveriges skogar och deras nationalekonomiska betydelse, 

öfversättning af Ms 146 

Anslag för skogsväsendet år 1905 4g 

Anslag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet 161 

Belöningar för naturskydd 330 

Danckelmanns minne och forstakademien i Eberswalde 238 

Domänstyrelsens utlåtande i naturskyddsfrågan 4S7 

En sammanväxning mellan tvenne furor af Selim Birger 445 

Exempel på idegranens behof af skydd af Leander Oléii 4^y 

Flottningsafgälders beräknande 109 

Fridlyst naturminne 415 

Från sommarens skogsmöten: 

Föreningen för skogsvärd i Norrland af H'. E — n 378 

Norrlands skogsmannaförbund 380 

Södermanlands — Östergötlands skogsvärdsförbund 380 

Västra Sveriges skogsvärdsförbund 3S0 

Frän skogsvärdsstyrelserna: 

Göteborgs- och Kohusläns skogsvårdsstyrelse . iio, 239 

Hallands läns » IIO 

Jämtlands läns » 1 62 

Jönköpings läns » 38' 

Kalmar läns södra landstingsområdes skogsvärdsstyrelse 162, 487 

Stockholms läns skogsvårdsstyrelse 162 

Södermanlands läns » IIO 

Värmlands läns » IIO 

Älfsborgs läns » iio 

Östergötlands läns » 381 

Föreningen för skogsvård anordnar exkursion 24I 

Föreningens för skogsvård diskussionsaftnar .. 111, 447 

h^öreningens för skogsvård årsmöte iil. 163 

Förslag till diskussionsämnen vid årsmötet 1905 . 53 

iniratKaUmäTniingarnas markinköp 3^' 



VIII 

Sid. 

I Fröfrågan af Z, 3^*^ 

Jämtlands skogvaktareförbuml 415 

Lämningar af en bäfverdamm tiS. Joh. Ahlgrcn 47 

Meddelande från jägmästarnes förening 240 

Möte mellan skogstjänstemännen i Västra distriktet 235 

Norsk hyllning till direktör C. G, Ilolmerz 5.i 

Om skyddet af våra naturminnen 415 

Priskuranter för skogsfrö Ill 

Referat från kamratmöte i Luleå mellan de tvä nordligaste distriktens skogstjänstemän 

af V. L. 50 

Resestipendier ät kronojägare 53 

Resestipendier åt skogstjänstemän 240 

Rättelse (med anledn. af artikeln »Från Finland») af F. J/. Lai>\'rbhui 239 

Skogsbeskattningen 415 

Skogsfröpriser i Norge 162 

Skogsinstitutet 162 

Skogsvårdsafgifternas fördelning 161 

Skogsvårdsafgifternas uppbörd 5° 

Skogsvårdsföreningens Folkskrifter iit, 163, 242 

Skogsvårdsföreningens frökontroUanstalt 4S7 

Skydd af för landtbruket nyttiga fåglar 381 

Skydd för naturminnesmärken Ill 

Skyddsskogarne i Jämtlands län 330 

Skyddsskogar i Dalarna 415 

Sommarexkursionen 33' 

Statens markinköp under är 1904 af Lbm 48 

Statens skogsingeniörer 47 

Stämpelyxor af Carl von Strokinh 413 

Svenska jägareförbundets årsmöte 1 63 

Södermanlands läns jaktvärdsförening 241 

Träkolningsteknikens framtid 489 

Utexaminerade skogselever 331 

Vetenskapsakademiens naturskyddskommittés forslag 328 

Våra plantskolor af Z. 235 

Värmländska bergsmannaföreningen 240 

Öfre Norrlands skogsvårdsförening 415 

Tjänster och förordnanden 

samt Kiingvreher om hiHgci s/alstjäiistcr 5J, 112, 163, 242, 331, 3S3, 416, 447, 490 



bMta 



3anuaii 






^^Vv-, 3:b<c årg. 




UTQIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVArD, STOCKHOLM. 



ANMÄLAN. 

Under år 1905 utkommer SkogsvårdsfSreningens Tidskrift med sin tredje 
årgång efter i hufvudsak samma plan som föregående är. — Tidskriften kommei 
sålunda att innehålla längre eller kortare, helst illustrerade uppsatser, som i möj- 
ligast populära form behandla såväl praktiska frågor som teoretiska spörsmål eI^er 
raera djupgående undersökningar rörande våra skogar. Äfven vill tidskriften sök: 
erbjuda mindre jaktvårdsuppsatser samt meddelanden frän trä varumarknaden, littera 
turuppgifter och smärre notiser rörande skogens vård. 

Ärligen utkomma 12 häften, ett för hvarje månad, dock så att under som 
marhalfåret eller då innehållet sä nödvändiggör möjligen' 2—3 (^bbelhäften utgifvas. 
Häftenas storlek blir varierande men kommer hela ärgäugen att omfatta minst 27 
tryckarks text (närmare 500 sidorj. 

Tidskriften sändes portofritt till alla medlemmar af Föreningen (medlemsal 
giften är 5 kr.), men kan äfven prenumeration till samma pris, 5 kr., ske i bokhandeh 
eller genom rikets postanstalter. 

Stockholm den 15 Januari 1905. 

Redaktionen. 



Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla personer, som 
firo villiga att Ingä i föreningen, äfvensom att meddela uppgift' på adress- 
fÖrSndringar.' 

Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård torde sändas till 
sekreterarens adress, Sturegatan 56, Stockholm 5. 



Aftryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves gerna, där ej 
något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om Skogsvårdsföreningens 

tidskrift tydligt angifves såsom källa. 

Red. 



UTDRAG UR STADGARNE FÖR 

FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. 

§ I- 

Föreningens syfte är att söka främja eu god skogsskötsel i landet och att 
sammanhaug därmed ägna jaktvården sin uppmärksamhet. 

§ ^• 
På föreningsmedlems anmälan äger styrelsen till ledamöter i föreningen intaga 

för skogs- och jaktvård intresserade personer. ' ' ■ 

Hedersledamöter väljas af föreningen till ett antal af tolf (12) stycken uppå 

förslag af styrelsen och genom sluten omröstning. Hedersledamöter erlägga ej någon 

afgift, men öfriga ledamöter betala sådan, antingen med fem (5) kronor ärligen eller 

ock en gång för alla med etthundra (100) kronor såsom ständig ledamot. 

— — — ^^ — — ^— . — — — — —^ — — — — ^ — — — — 

■ . § 7. 

Föreningens åfimöte hålles i Stockholm under Mars eller April månader, å dag 
som af föreningens styrelse utsattes. — — — — — — — — — — — 



Tidskriften distribueras genom bokhandeln af A.>B. Nordiska Bokhan- 
deln, Stockholm. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT ig05, H. I. 

Ll! 



KY 






Svenska löfängar. 

Af Henrik Hesselman. 

Under det gemensamma namnet löfängar har man sedan flera är 
tillbaka i Sveriges växtgeografiska litteratur sammanfört en serie växt- 
formationer, som, oaktadt de till sin sammansättning och utvecklings- 
historia erbjuda en rik omväxling, dock ha många, skarpt framträdande 
gemensamma särdrag. De utmärkas i främsta rummet genom ett af 
flere arter bildadt löfträdsbestånd samt en stor rikedom på olika gräs 
och örter, medan däremot risen starkt träda tillbaka eller spela en myc- 
ket obetydlig roll. Ofta förekomma löfträden i större eller mindre grup- 
per, medan en frodig ängsmatta intager marken mellan de små skogs- 
holmarne. Det hela påminner då mycket om en park med dess träd- 
grupper och väl ansade gräsmattor. Genom den mer spridda förekom- 
sten och de relativt små arealer, som dessa växtsamhällen i nutiden 
intaga, ha de emellertid i rätt ringa grad ådragit sig den svenske skogs- 
mannens uppmärksamhet och intresse. Här påträffas dock många ytterst 
värdefulla trädslag, som i länder med en mera intensiv skogsskötsel än 
vår äro föremål för en omsorgsfull vård. En skildring af löfängarne och 
några bidrag till de där förekommande trädens naturhistoria torde där- 
för äfven i denna tidskrift försvara sin plats, ehuru rätt ringa skoglig 
erfarenhet från vårt land ännu förefinnes på detta område. 

I främsta rummet förtjäna mellersta och södra Sveriges löfängar 
skogsmannens vård och intresse. Våra vackraste löfträd ingå i dessa 
såsom viktiga beståndsdelar. Ask, alm, lind och lönn påträffas mångenstä- 
des, .stundom bilda de ganska stora, vackra bestånd, i synnerhet är detta 
fallet med de två förstnämnda, medan lind och lönn däremot \'anligen 
uppträda såsom mer enstaka individ. Eken, i synnerhet sommareken 
{Querciis pedunctilata], hör till karaktärsträden. Med sin kraftiga stam 
och sin af grofva, väldiga grenar bildade krona höjer den sig ofta öfver 
de andra träden. Masurbjörken (Betitla verrucosa\ med sina sirligt 
hängande grenar och glasbjörken [Betula odorata) med sin bländhvita 
stam skänka i sin mån lif och omväxling åt den mjuka, varma färgton, 
som präglar löfängen. Såsom sälls)-nta och mer intressanta träd kuima 
nämnas oxel och apel, i södra Sverige dessutom vinterek [Quercus ses- 
siliflora) och annbok. På fuktigare ställen, i synnerhet närmare .sjö- och 

Shp^i^sTi%riis/'ori'ninge>ts 'fiiiskrift /QOJ. j 



2 HENRIK HESSEL.MAN. 

flodstränder, är klibbalen vanlig och i många trakter såsom omkring 
Vättern hör gräalen till de mer framträdande träden. Utom dessa på- 
träffas också en del andra träd. Sälgen är mycket vanlig och uppnår 
ofta på dylika platser betydande dimensioner, rönnen saknas sällan, och 
barrträden representeras ofta af tallen, som i löfängens drifvande jord- 
män får en grofgrenig, vid krona, något påminnande om ett löfträds. 

En rik undervegetation skänker omväxling och förlänar en viss 
brokighet åt de vackra löfträdsbestånden. Hasseln är i löfängarne yt- 
terst vanlig och hör till de viktigaste karaktärsarterna. Olvon och hag- 
torn, nyponbuskar, berberis och try [Loniccra xylosteiini) pryda med sina 
talrika blommor nedre delen af löfträdsgrupperna under för- och hög- 
sommaren, medan de om hösten och vintern lysa med sina granna, röda 
frukter. Slingrande eller klättrande växter såsom humle, murgröna och 
vilda kaprifolier {Loiiicei-a periclymenuni) sammanfläta buskarnes och trä- 
dens grenar med hvarandra, där vegetationen är som bäst utvecklad. 

I iöfträdsgruppernas skydd frodas en hel skara muUälskande väx- 
ter, som i trädens och buskarnes skugga utveckla sina breda, ofta sir- 
ligt flikade blad, och på våren, medan träden ännu äro olöfvade eller 
endast svagt löfvade, klädes den mörka myllan med ett täcke af lysande 
blommor. Hvitsippor och blåsippor, svalört [Raniinculns ficaria), rams- 
lök [Alliuin iirsinum), bredbladiga, mjuka gräs och skuggälskande örter 
finna här sin bästa trefnad. Ort- och gräsvegetationen kan stundom under 
gynnsamma förhållanden uppnå en frodighet och en utveckling, som är 
rent förvånansvärd. Såsom exempel härpå vill jag hänvisa till bild. 
I. Den härstammar från en löfäng å Skabbholmen i Norrtelje skärgård 
och återger undervegetationen i en asklund. Ramslöken med de hvita, 
stjärnformiga blommorna framträder tydligt å bilden, skogssyskan [Stachys 
silvatica) med de breda, hjärtlika bladen och älggräset [Spircea ubnaria) 
torde igenkännas af mången. Till växtmattans täthet bidrager i väsent- 
lig mån bingel [Mercurialis percnnis). Midt på bilden synes ett ungt 
skott af ask, hvars blad till följd af den skuggiga lokalen äro ovanligt 
breda och mjuka. I bakgrunden framträda stammarne af ask och al. 

Bilden har äfven ett mer allmänt intresse, ty den återger den bot- 
tenvegetation, som kan anses såsom typisk för askskogen. Många af 
dessa arter utmärka nämligen de askskogar, som kanta floderna nere i 
Ungern och Österrike, och de torde återfinnas i många af de af ask, lönn 
och alm bildade skogar, som finnas kring mellersta Tysklands vattendrag. 

Där löfträden äro anordnade i större eller mindre grupper finns 
såsom nämndt en ängsartad vegetation mellan de små skogsholmarne. 
Ett stort antal gräs och örter kan här finnas inom ett ganska litet om- 
råde, och det torde icke vara svårt att på en yta af omkring ett tunn- 




Statens skogsförs.-anst. saml. fot. af FÖRF. 

Bild I. örtvegetationen i en asklund på Skabbholmen i Vätö socken i Uppland. A bilden 

synas ramslök [Allium nrsin/i/ii), skogssyska [S/ac/n'S silTatica), älggräs [Spinm idmarui) 

samt bingel {Meicurialis pcrcnnh). I midten finnes en asktelning. 20 juni 1903. 



4 HENRIK HESSELMAN. 

land uppleta 70 — 80 olika arter. På för- och högsommaren, dä vegeta- 
tionen står i sitt bästa flor, finns här en rikedom af växlande färger: 
hvitt, blått, rödt, gult och violett i olika nyanser skifta om hvarandra 
och teckna sig mot en bakgrund af den nordiska sommarens veka, mjuka 
grönska. En vackrare och färgrikare vegetationsidyll än en blommande 
löfäng torde man få leta efter. A bild. 2 finnes återgifvet den närmast 
ett hasselbestånd liggande delen af en dylik äng. Skogsnäfva, smör- 
blomster, högresta, ståtliga umbellater och en stor skara gräs bilda ängs- 
partiet. Närmast buskarna finnas några frodiga ormbunkar. 

I mellersta och södra Sverige är det i synnerhet de ädla löfträden, 
som utmärka löfängarne. Här uppträda de helst på sådana platser, 
som i ett eller annat hänseende äro särskildt gynnsamma för vegetatio- 
nen. Kalkrik jordmån befordrar sålunda i hög grad deras uppträdande. 
Öland och Gotland på silurgrund äro vidt bekanta för sina blomster- 
rika löfängar, där ek och alm (särskildt Ulmiis canipcstris) utgöra karak- 
tärsträden och där en egendomlig orkidéflora gjort dem berömda bland 
Nordens botanister. Afven på andra ställen, där grunden utgöres af 
silurkalk, äro löfängar ofta vackert utvecklade. Bekanta för sin rika 
vegetation äro sålunda sedan gammalt västgötabergen, i synnerhet Kinne- 
kulle, där löfängarne intaga ett stort område. Detsamma är förhållan- 
det med silurområdet i Närke. Stora vidder, där löfängarne fordom voro 
allmänna och förhärskande, intagas emellertid numera af åkrar och ängar. 
Det var i allmänhet den bästa och näringsrikaste jorden, som intogs 
af löfängarne och närbesläktade växtsamhällen, och det blef också 
därför dessa, som i första hand hotades med undergång genom odlarens 
och nybyggarens yxa. Under litorinatiden, då Sveriges sommarklimat 
var afsevärdt bättre, troligen ett par grader varmare än nu, hade dessa 
växtsamhällen en stor utbredning och utvecklade sig också vidare å den 
nya mark, som blottades, då landet ånyo började höja sig. Det mari- 
tima klimat, som sannolikt härskade då, var utan tvifvel i hög grad 
gynnsamt för dessa växtsamhällens existens. För denna uppfattning 
talar tydligen den nuvarande fördelningen af löfängarne. De äro nu- 
mera allmännast omkring de stora insjöarne i landet såsom Vänern, 
Vättern, Hjälmaren och Mälaren. Här finnas många gånger landets 
naturskönaste och vänaste trakter, och härtill bidrager icke minst den 
omväxling och den prägel af sydländsk yppighet, som de ädla löfträden 
meddela åt landskapet. Södra delen af Vätterns stränder är sedan gam- 
malt omtalad för sin fägring. Liksom fordom på Omberg finns här 
ännu en stor rikedom pä olika löfträd. Bild 3 återger en vy från den 
för de flesta svenska skogsmän välbekanta löfängen vid Stocklycke på 
Omberg. I sitt nuvarande skick utgör den en genom betning något 




Statens skogsfors. -anst. saml. 



Fot. af rÖRF. 



Bild 2. Kanten af ett öppet parti i en löfäng invid ett hasselbeständ. Ström i Österåkers 

s:n i Uppland. Å bilden synas skogsnäfva (Geranium silvatiacm), hundloka {Ccrefoliitm 

silv(stre) samt i bakgrunden ormbunkar {Pohslu-linm filix mas) och hassel. Juni 1903. 



o HENRIK HESSELMAN. 

förändrad rest af den ursprungliga vegetationen på detta berg. Vidare 
äro löfängarne allmänna utmed kusterna. Den östra skärgården ända 
från Blekinge upp till till norra Uppland är rik på allehanda löfträd. 
Många holmar och skär klädas där af de täckaste löfangar. Omväxlin- 
gen i vegetationen är stor, rikedomen pä gräs och örter i skuggan eller 
halfskuggan från de omväxlande trädbestånden är ofta förvånande. Asken 
är i skärgården ytterst allmän, sålunda hör den till karaktärsträden i 




Statens skogsförs.-anst. saml. Fot. af förf. 

Bild 3. Löfängen vid Stocklycke å Omberg. Bok och björk synas å bilden. Hassel bildar 

undervegetation. I förgrunden fins en fuktig ang med brakved I^R/iamniis frangulu). 

29 sept. 1903. 



Roslagens löfangar. Klimatet utmed kusten torde i flera hänseenden 
vara gynnsamt för dessa träds utveckling. Vårfroster äro där sällsyntare 
än inuti landet, och det spelar en viktig roll, emedan det då nyut- 
slagna löfvet lätt tar skada af kalla, kyliga nätter. A andra sidan g\'nna 
de relativt höga hösttemperaturerna likaledes skottens slutliga mognad och 
fulla utveckling. Äfven i andra länder finns en dylik stark kustfördelning af 
de ädla löfträden, sålunda anföra Hauch och Oppermann från Danmark, 
att just utmed kusterna och på småöarna träffas hufvudsakligen en hel del 
ädla löfträd såsom ask, alm, lönn och lind, medan de inuti landet i vildt 




, Foto G. Andersson ocb H. Hesselman. 

Statens skogsfore.-anst. sanil. 

Bild 4. Ekskogsliknande löfängsbeständ vid Skabersjö i Skäne. Träden äro ek, lind, alm. 

Underväxt af hassel och hagtorn, 2 juU 1904. 



8 HENRIK HESSELMAN. 

tillstånd äro sällsynta. Också i skärgårdsområdet hysa särskildt de trakter, 
där marken är mer eller mindre kalkhaltig, vackra löfängar. Så är t. ex. 
fallet i östra Uppland, där morängruset är uppblandadt med kalk- 
stensblock, härstammande från silurlager omkring Gäflebukten. Här 
äro de grunda sjöarna ofta kantade af en mycket omväxlande löfskogs- 
vegetation och inuti de vidsträckta barrskogarne finner man här och där 
små bestånd af ek och lind med en rik underväxt af allehanda löf- 
skogsväxter. Sannolikt representera dessa bestånd relikter från en 
fordomtima större och mer sammanhängande utbredning. 

Ytterst nära löfängarne stå de gamla ursprungliga ekskogarne i vårt 
land, af hvilka nu knappast finnes kvar annat än några spridda, säll- 
synta rester. Afven dessa hysa en riklig underväxt af mänga olika 
slags buskar och smärre träd samt en frodig ört- och gräsvegetation, som 
trifves i ekarnes ganska lätta skugga. Ekbackarne med sina gamla 
knotiga, vidkroniga träd, och genom betning vanligen starkt förvand- 
lade och utarmade ört- och grästäcke äro nu ofta de sista återstoderna 
af deras forna skönhet och mäktighet. En genom betning och rödjning 
mycket förändrad löfäng med ek, ask och lind återger bild 6. Det 
synes för öfrigt som om eken varit mera ensidigt härskande i de inre 
delarne af landet, medan den stora blandningen af olika arter, som i 
synnerhet karaktäriserar våra löfängar, hufvudsakligen ägt rum utmed 
kusterna och kring de större sjöarne. 

De ädla löfträden försvinna emellertid längre norr öfver. I Dalarne, 
Hälsingland, Medelpad och Ångermanland finnas nu endast spridda loka- 
ler, representerande relikter från en fordom vida större utbredning, som 
sannolikt inträffade under litorinatiden. Här är det i synnerhet hasseln, 
som uppträder som relikt, men ända upp i Ångermanland träffas lind, 
alm och lönn. I Jämtland på några ställen såsom vid Karlberget och 
Fogelberget, och i södra Lappland vid Malgomajsjön, finnas gamla 
relikter af alm tillsammans med en del gräs och örter, som egentligen 
höra hemma i våra löfskogar och löfängar. 

De af ädla löfträd hufvudsakligen bildade löfängarne fortsättas 
emellertid uppåt Norrland af andra växtformationer, som ha en liknande 
artsammansättning och motsvarande fordringar på näring och fuktighet 
i marken. Artantalet i löfträdsbeståndet är förminskadt. Det är endast 
få arter, som här äga någon större utbredning, framför allt är det björk, 
gråal och hägg, till hvilka sälla sig ett stort antal sälg- och videarter. 
Björkängarne och lunddälderna i Norrland motsvara Sydsveriges löfängar, 
ehuru de på grund af andra klimatiska betingelser särskildt en lägre 
sommartemperatur och en kortare vegetationsperiod ha en annan, re- 
lativt mer enformig och artfattig sammansättning af nordisk prägel. 



SVEMSKA I.()I'\NGAR. Q- 

I det vida barrskogsomräde, som frän fjällens fot i vårt land sträcker 
sig ända ned i Värmland, Dalarne och Gästrikland bilda dessa björk- 
ängar omkring floder och bäckar det angenämaste afbrott i det enformiga 
landskapet, som annars får sin luifvudprägel af vida, torra tallhedar» 




Statens skogsförs.-anst. saml. POT. af FÖRf. 

Bikl 5. Asklund på Skabbholmen i Vätö socken, Uppland. I förgrunden ett ängsparti 

med blommande skogsnäfva {Creraniuiii silvatii-tiiii). 20 juni 1903. 

Stora myrar och dystert lafbehängda granskogar. Löfängarne intaga 
äfven här liksom i söder den bästa och bördigaste marken. Omkring 
bäckarne är marken ständigt fuktad af ett friskt, rörligt vatten, öfver- 
svämningarne på våren tillföra nya näringsämnen, och för hårda, pinande 
vindar äro de genom sitt läge väl skyddade. Vid fjällens fot erbjuda 
de på gynnsamma lokaler ofta en förvånande yppighet och utveckling. 



lO 



HENRIK HESSELMAN. 



En sådan lokal föreställer bild 7. Den återger en löfäng omkring Abisko- 
flodens nedre lopp nära Torneträsk, cirka 380 m. öfver hafvet. Loka- 
len är för de hårda, för vegetationen här uppe egentligen farliga nord- 
västvindarne godt skyddad genom det 1,199 rn- höga Nuoljafjället. Mar- 
ken hålles väl fuktad genom den förbiflytande floden, och är dessutom 
genom närvaron af siluriska skiffrar näringsrik och god. Björkarne ha 
samma form och utseende som fruktträden i en gammal trädgärd med 







■'4. 

'■ ;. s 






(4 


e*. 








r'\'- -i, . ■ 


.■ ■' " ... ■ iV^- 


k- 




* ■. 




..:»'..c ':-'.^-il 


Ji'-. ■' 


:„ •.^:'r •* ..-iSir". 


ps 






,3 






::'y^v/.'^--*Sj,|V, - 


? •■ 




■•»väTt-t^ttÄiv."? V*' ' - "^. ■'- 




■^'r'ji.',>~;^T^ 


*•■ fv ■ A.Mri. 


^^■»^v v '•, :«««■ 


M 






^l-^^^é^^^^"*''*^ '='?''*'v 


IH'-^ m 


w 






<•■' 




^^^^^v!^.'- 


'. t(i 


^^'■O^:^' 




^ 






4 

j 


J 


l^T^^^rai 




W. 




a 


'^,t 




9M,M 




^^^^'^^ 


f 




W'- 


_r"3*^. , 




åfcM ' : 


' \ - - \ ■ 




"^^HÉÉS»^ -'.irfiMjÉ 


r^ 


^^^-^J^n^H 






v.<^ätiB^^S 


Si;. T. -.t 


a '■^-■•^"•■■■^ ■■ 


. ^^. 






■'-p 




.- .-i'--.'-.'. ^''" 


7 -': 






tv 





statens skogsförs,-anst. sanil. Fot. af FÖRF. 

Bild 6. Parti af en starkt betad och röjd löfäng med ek och ask. Ström i Österåkers 

socken. Uppland. Aug. 1902. 



deras oregelbundna, låga kronor och grofva grenar. I björkarnes skydd 
och lätta skugga frodas emellertid en rikedom på buskar såsom röda 
vinbär, hägg, hallon och en hel del sälgarter, och en frodig gräs- och 
örtmatta täcker marken. Emellertid kunna björkarne på dylika eller 
liknande platser nå en ganska vacker höjd och ernå en för en skogs- 
man mycket mer tilltalande stamform. I Abiskodalens öfre del, cirka 
400 m. öfver hafvet, finnes sålunda i skydd af de omgifvande höga fjäl- 
len vacker, högstammig björkskog. Träden nå en höjd af 10 — 12 
m. eller mera och mäta vid brösthöjd omkring 30 cm. Bild 8 återger 
en sådan björkskog. Marken är här liksom i den nyss omnämnda. 



SVENSKA LÖFÄNGAR. 



II 



lägre björkskogen täckt af gräs och örter samt inströdiia sälg-, liägg- 
och vinbärsbuskar. 

Utmed de större floderna (jämför bild 9) växer ofta granen tillsam- 
mans med björken, som då nästan alltid re[iresenteras af glasbjörk. 
Det bildas på sådana platser en för granskogen rätt egendomlig och 




statens skogsfurs. -anst. sanil. Fot. af i-ukF, 

Bild. 7. Björklund i Abiskodalen vid Torneträsk. Glasbjörk med rik underväxt af hägg, 

röda vinbär samt talrika gräs och örter. 20 aug. 1904. 



främmande markbetäckning. Risen träda tillbaka i betydelse, medan 
däremot örter och gräs bli allmänna. I dessa granskogar finnas stund- 
om en ofantligt rik örtflora, bestående af många olika arter, ofta i en 
frodig och frisk utveckling. Många af traktens mera sydländska arter, 
såsom skogsnäfva {Geranium silvaticum), stenhallon [Rubiis saxatilis], 
liljekonvalje, m. fl. träffas på dylika platser tillsammans med flyktingar 
från fjällen, hvilkas frön af floden transporterats nedåt landet. Det är 
nämligen icke sällsynt, att man på sådana platser träftar den lilla täcka 



12 



HENRIK HESSELMAN. 



gulblommiga violen, på mer solöppna ställen den lilla blåa, vackra 
Gentiana nivalis eller andra i fjällen ursprungligen hemmahörande arter. 
Allehanda buskarter, såsom nordiska vide- och sälgarter, röda vinbär, 
hägg och en bilda ett snårskikt, där granarnas skugga icke blir alltför stark. 




•=H ■:?/ 



^'■^■^ ^ % '^ 













Statens skogsförs.-anst. saml. Fot. af FÖRP. 

Bilii. S. Högstammig björkskog i öfre delen af Abiskodalen. iS aug. 1904. 

På sådana lokaler, som äga en fuktig, näringsrik jordmån och som 
därtill mestadels äro väl skyddade för starka vindar, företer granen en 
vida kraftigare och vackrare växt än som vanligen är fallet i de norrländska 
granskogarne med mossmatta och blåbärsris. Kronorna äro här friska 



SVENSKA LÖFÄNGAR. 



13 



ofta ända upp i toppen och stamformen mången gång bättre än på de 
för vinden mer utsatta höjdplatåerna. Som exempel på en dylik vacker 
och snabbväxande granskog må nämnas ett bestånd invid Rokån nära 
Fagerhedens kronojägareboställe på Pite kronopark. Granen var här 
blandad med björk, sälg, rönn och hägg. På marken fanns en rik ört- 
och gräsmatta och här och där växte stora, frodiga bestånd af orm- 
bunkar. Träden hade en höjd af ända till 25 m., brösthöjdsdiametern 
var 30 — 35 cm. och åldern omkring 100 år. Med sin friska grönska, 
sina pyramid formiga kronor med tämligen rätt utstående grenar och 
snabba växt bildade dessa granar en skarp kontrast till traktens öfriga, 
svagt växande, latbehängda granbestånd. Från de egentliga löfängarne 




Statens skogsfärs. -anst. saml. Fot. af förf. 

Bild g. Björkblandad granskog kring Linaälf nära Gellivare. 25 juli 1904. 

med sina af olika löfträd bildade trädbestånd skilja sig dessa af gran 
och björk bildade växtsamhällen ganska väsentligt. Den vanligen ytterst 
rika ört- och gräsfloran och den yppiga buskvegetationen tyda dock på 
ett ganska nära biologiskt samband. För skogsmannen i öfre Norrland 
erbjuda dessa växtsamhällen så till vida sitt särskilda intresse, som här 
påträffas de vackraste, friskaste, mest snabbväxande granarne. 

Med den vida omfattning, som här gifvits åt begreppet löfängar, 
förete dessa växtformationer en mycket stor omväxling. På grund af 
olika yttre betingelser, såsom markens rikedom på näring, fuktighet, 
klimatets beskaffenhet växla såväl de olika trädslagen i beståndet som 
ock ört- och gräsflorans utveckling. Det oaktadt finnes det ett stort 
antal gemensamma arter, som angifva en nära ökologisk ''' öfverensstäm- 

* Ökologi är läran om organismernas beroende af de yttre lefnadsvillkoren och deras 
tillpassning i yttre och inre byggnad efter de olika lifsbetingelserna. 



14 HENRIK HESSELMAN. 

melse mellan alla dessa varianter. En gemensam viktig faktor för deras 
uppträdande är en näringsrik mark med god tillgång till fuktighet. 
Lokaler där grundvattnet står högt och hvarest det därtill är friskt och rör- 
ligt, så att det ej uppstår någon brist på syre i marken, erbjuda i all- 
männhet gynnsamma lefnadsvilkor för dessa växtformationer. Endast 
inom vissa, för deras uppträdande särskildt gynnsamma områden såsom 
Öland och Gotland, förmå de i någon högre grad bestämmande in- 
verka på landskapets karaktär och fysionomi. Eljest äro de inskränkta 
till smärre områden, där särskildt goda vegetationsbetingelser möjliggöra 
deras existens. Såsom förut nämnts ha de dock sannolikt fordom haft 
en vida större utbredning, i det mycket af det land, som nu intages af 
åkrar och ängar, fordom täcktes af mäktiga ekskogar eller starkt växlande, 

blomsterrika löfängar. 

* 

Under en följd af år har författaren af dessa rader, för att när- 
mare lära känna vissa drag i löfängarnes växtlif, företagit en serie under- 
sökningar. Dessa förlades hufvudsakligen till en liten ö i Norrtelje skär- 
gård, Skabbholmen, som till största delen intages af en ytterst frodig, 
rik och täck löfskog.svegetation. Undersökningarne gingo ut pä att när- 
mare lära känna, dels växternas lifsvillkor såsom markens beskaffenhet, 
ljustillgången och fuktigheten i luften under löfängens olika förhållanden, 
dels också några af de viktigare lifsföreteelserna hos de ifrågavarande 
växterna. Några drag af denna undersökning, som närmare kunna in 
tressera skogsmannen, må här blifva föremål för en kortfattad redogörelse. 

Luftens fuktighet spelar såsom bekant för växtlifvet en viktig roll, 
närmast därigenom, att den inverkar på växternas vattenafdunstning eller 
transpiration. Ar luften mycket torr, kan det uppstå fara för växterna 
så tillvida, att de afdunsta mer vatten än de genom sina rötter förmå 
ersätta från marken. Växter, som höra hemma i ett torrt klimat eller 
trifvas på torra lokaler, äro utrustade med särskilda byggnadsanordningar 
såsom en tät hårbeklädnad, en tjock, förkorkad epidermis, små, tätt 
sammantryckta blad, hvarigenom faran för en för stark transpiration 
minskas. De arter återigen, som förekomma i fuktig luft, äga tunna, 
mjuka, starkt utbredda blad, som innesluta talrika, vida luftgångar. I 
löfängarne förekomma nu arter, som ehuru mindre starkt utprägladt, 
förete dessa båda byggnadstyper. 

En tämligen omfattande undersökning igångsattes för att se i hvad 
mån luftens fuktighet varierade på de solöppna, af gräs och örter täckta 
fälten och inuti de tätt slutna, starkt beskuggande bestånden. Under- 
sökningen utfördes i ett luftskikt omkring en fot öfver marken, sålunda 
där örter och gräs utveckla sina blad och strån. Af de talrika observa- 




Statens skogsförs.-anst. sanil. 



Fot. af FÖRF. 



Bild. 10. Interiör af björkblandad örtrik granskog invid I.inaälf nära Gellivare. Markbetäck- 
ning af örter såsom skogsnäfva, åkerbär ni. fl. och ris, särskildt linnéa. Trädens höjd 
iS in, brösthöjdsdiameter c:a 30 cm. 299 m öfver hafvet. 5 ang. 1904. 



1 6 HENRIK HESSELMAN. 

tionerna framgick med all bestämdhet, att den relativa luftfuktigheten i 
medeltal var densamma eller i det närmaste densamma pä de öppna 
ångspartierna och inuti de täta bestånden. Endast en helt obetydlig 
skillnad på några procent fanns mellan asklundarnes starkt slutna be- 
stånd, och de för vind och sol öppna ängspartierna. Detta resultat är 
så mycket märkligare, som temperaturen i medeltal var högre på ängen 
än i asklunden. Då det enligt en ganska ingående undersökning knap- 
past finnes något skäl att anse detta resultat såsom en följd af det 
maritima klimatet på holmen, torde det vara sannolikt, att löfängarne i 
allmänhet förete en mycket jämn fördelning af luftens relativa fuktighet; 
några mer betydande skillnader torde knappast finnas mellan de slutna 
bestånden och de öppna ängspartierna. Luftens fuktighet spelar därför 
säkerligen en rätt obetydlig roll för utbildningen af det ytterst omväx- 
lande, olikartade växttäcke, som finnes mellan och under löfträdsbestånden. 

Af så mycket större och mer ingripande betydelse är däremot ljuset. 
På senare tid har den moderna växtgeografiska forskningen erhållit ett 
nytt, praktiskt medel att ute i fria naturen på olika växtplatser mäta 
den ljusmängd, som kommer växterna till godo. Metoden grundar sig 
pä det välbekanta förhållandet att klorsilfver svärtas i ljuset; ju fortare 
det mörknande klorsilfret erhåller en bestämd färgton, desto starkare är 
ljuset. Ljusstyrkan beräknas sålunda efter den tid som åtgår för att 
€n med klorsilfver preparerad hvit pappersremsa skall erhålla en för 
alla gånger noga bestämd färgton. 

Hvarje skogsman känner af egen erfarenhet, att olika trädarter ha 
ett olika stort Ijusbehof men också att detta Ijusbehof växlar ej så ovä- 
sentligt efter markens olika beskaffenhet, liksom i följd af andra yttre 
förhållanden. De mer Ijusälskande trädslagen stå mindre tätt när de 
förekomma i bestånd, och de olika kronorna lämna ett större mellanrum 
mellan hvarandra. Deras kronor äga ett ljust, lätt gren- och bladsy- 
stem, som låter ganska mycket ljus strömma ned till den under träden 
befintliga vegetationen. De skuggfördragande träden däremot bilda tätare 
bestånd, kronorna sluta sig mera tillsammans och en betydligt mindre 
ljusmängd kommer vegetationen under trädkronorna till godo. I den 
omnämnda metoden äger man emellertid ett medel att så noga mäta 
ljusstyrkan inuti och under olika träd, att denna kan uttryckas i tal, 
som äro fullt jämförbara med hvarandra. För uppskattningen af ljus- 
styrkan utgår man härvidlag alltid från förhållandena pä en fri, fullkom- 
ligt obeskuggad plats och bestämmer man där ljusstyrkan sä noga som 
metoden tillåter. Omedelbart därefter mätes ljusstyrkan inuti det träd- 
bestånd, som skall undersökas; förhällandet mellan ljusstyrkan på den 
fria platsen och inuti trädbeståndet angifver beskuggningsgraden. Vid 



SVENSKA LÖFÄNGAR. 1 7 

middagstid, då solen står högst öfver horisonten, är ljusstyrkan inuti be- 
ståndet minst i förhållande till belysningen på fria fältet. Vid en jäm- 
förelse mellan olika bestånd är därför denna tidpunkt på dagen den för 
dylika observationer mest lämpliga. Ljusstyrkan inuti en trädkrona eller 
inuti ett bestånd angifves genom ett bråk, där täljaren är i, motsva- 
rande belysningen på fritt fält och där nämnaren är ett tal angifvande, 
huru många gånger svagare ljuset är inuti beståndet. Betecknas så- 
lunda ljusstyrkan med — , så betyder detta att det åtgår 25 gånger längre 
tid inuti beståndet än på fria fältet för att klorsilfverpapperet skall er- 
hålla en viss bestämd färgton, d. v. s. att ljuset är 25 gånger svagare. 
Dessa upplysningar torde vara tillräckliga att ge den intresserade skogs- 
mannen en tillfredsställande föreställning om metodens art och beskaffenhet. 
På detta sätt mättes ljuset inuti trädkronorna hos en hel del af de 
träd och buskar, som sammansätta våra löfängar. Härvid valdes den 
punkt i trädkronorna, där de bladbärande grenarne börja torka och där 
det således försiggår en bortrensning af gamla döende grenar. Några 
resultat af dessa undersökningar må här anföras. 

Ask ^~^ Oxel 7^ 

Rönn — — y Lönn 

Masurbjörk §- En 



Tall -r — — Hassel 

Asp i- Ek 



G 



ran 



Ljusstyrkan inuti den fullt löfvade kronan utgör i viss mån ett mått 
på trädets större eller mindre anspråk på ljus. Ju lägre denna är, dess 
mer skuggfördragande är trädet. Dock får man ej uteslutande döma 
häraf, ty hvad särskildt eken beträffar står den högre i skalan i afseende 
på Ijusbehofvet, än hvad ofvan meddelade förteckning visar. Detta 
förhållande sammanhänger därmed, att rensningen i kronan regleras ej 
enbart af ljuset, utan såsom längre ned visas också af andra faktorer. 

Ofvan angifna värden på ljusets styrka inuti de fullt löfvade trädkro- 
norna i jämförelse med det yttre fria ljuset må icke anses äga någon absolut 
giltighet. Ljusbehofvet växlar inom vissa gränser hos hvarje trädart 
beroende på de yttre förhållandena. I allmänhet gäller härvidlag, att 
pä god, näringsrik jordmån och under gynnsamma klimatiska betingel- 
ser ljusbehofvet är mindre än på mager mark och under ett mindre 
godt klimat. Trädets Ijusbehof stiger sålunda från de mera gynnsamma 
ståndorterna på lägre nivå till allt högre värden på ju större höjd öfver 
hafvet, trädet befinner sig. Häri ligger en af orsakerna till att skogen 

Skogsviirds/ömtiugeits Tidskri/t igoj. 2 



I 8 HENRIK HESSELMAN. 

är tätare på god mark än på mager, liksom den är bättre på lägre än 
på högre nivåer. 

Oaktadt den växling som förefinnes hos hvarje enskild art, kan man 
dock tala om Ijusälskande och mera skuggfördragande trädarter. Ask, 
asp, rönn och björk höra till det förra slaget. Som en egendomlighet för 
deras förgrening må framhållas, att de inre, redan bortdöende grenarnes 
blad assimilera mycket lifligt, nästan lika lifligt som de yttre bladen. 
På aftonen, då solen går ned, är halten af stärkelse, som bildas genom 
bladens assimilationsarbete, mycket stor, såväl hos de blad, som befinna 
sig i kronans perifera delar och sålunda kommit i åtnjutande af ett rikligt 
ljustillflöde, som hos de blad, som befunnit sig i de innersta, mera cen- 
trala delarne af kronan. Ett helt annat förhållande äger rum hos de 
mer skuggfördragande träden med deras betydligt tätare och lummigare 
kronor. I de innersta bladen i kronan hos dessa träd finnas om aftonen 
endast några spår af stärkelse, medan de yttre bladen äro ytterst rika 
på stärkelse. Hos dessa träd finns det sålunda en utpräglad differentie- 
ring i kronans näringsarbete, medan hos de mer Ijusälskande arterna en 
sådan icke är tillfinnandes eller är mindre utpräglad. 

Liksom träden på näringsrik mark hafva mindre fordringar på ljus, 
så visar sig i många fall vid en jämförelse mellan Ijusälskande och skuggför- 
dragande träd, en motsvarande fordran på markens bördighet. A ena 
sidan .stå de mera anspråkslösa träden såsom tall, björk, asp med sina 
ljusa kronor, å andra sidan de mer fordrande såsom gran och bok. Un- 
dantag härifrån gör dock t. ex. asken, hvilket möjligen sammanhänger 
med dess anspråk på en rätt stor fuktighet hos marken. Förklaringen 
till trädens växlande Ijusbehof under olika förhållanden är ännu tämligen 
osäker, och det skulle föra för långt att här närmare utreda de sanno- 
lika orsakerna. En klarare kännedom och förståelse af dessa företeelser 
skulle dock kunna blifva af betydelse för det närmare utredandet af 
många skogliga spörsmål. 

När träden på god mark sluta sig tillsammans i täta bestånd, blir 
skuggan under och inuti deras kronor vanligen större än då de stå en- 
staka på fritt fält. Uti asklundarne växlade sålunda ljuset på olika 
punkter från — eller — till ,^ af värdena pä fritt fält. Ännu svagare 
blir ljuset uti de täta hassellundar, som äro så karaktäristiska för våra 
löfängar. Mellan de olika buskarne är ljusintensiteten omkring — , men 
under de täta kronorna sjunker den till en — eller ^. När belysningen 
blifvit till denna grad försvagad, lider växternas näringsarbete i hög grad 
af brist på ljus. Stärkelsen saknas då hos mänga växters blad, och hos 
de flesta finnas endast små, spridda korn i bladväfnaden. Växterna lida 



SVENSKA LÖFÄNGAR. 1 9 

af en verklig Ijuslninger. Något liknande torde i allmänhet inträffa i 
våra löffällande skogar och särskildt utprägladt i bokskogen. I den 
löffällande skogen är emellertid en omständighet härvidlag af den allra 
största betydelse, nämligen det starkare ljus, som kommer växterna till 
godo, medan träden ännu äro olöfvade eller blott svagt löfvade. Af 
de nakna grenarne och kvistarne hindras nämligen ljusets tillträde en- 
dast i ringa mån. I de täta hasselbestånd, hvarest ljuset under som- 
maren endast utgör — eller 5^, ernår belysningen under våren mycket 
höga belopp, 7 till j af ljuset på fritt fält. Vid en sådan belysnings- 
styrka försiggår näringsarbetet med mycket stor liflighet. Det starkare 
vårljuset spelar därför en viktig roll i löfskogsväxternas ekonomi. En 
hel grupp växter, nämligen många af våra mest utpräglade vårväxter 
begagna sig uteslutande af denna tid med dess starkare ljus för sitt nä- 
ringsarbete. I löfskogarne, synnerligast i dem som om sommaren äro 
starkt beskuggande t. ex. bokskogen, finnes en rikedom på hvitsippor 
och gulsippor, svalört {Ratmnculus ficaria), nunneört [Corydalis) m. fl., 
som tidigt på våren och under den första delen af sommaren kläda 
marken med ett blomsterrikt täcke, men sedermera helt och hållet för- 
svinna från jordytan. Andra förrätta under våren sitt viktigaste närings- 
arbete och föra under sommaren, sedan skogen löfvats, ett mer tynande lif. 

Men icke blott för de skogen åtföljande gräsen och örterna, utan 
äfven för träden själfva har det starkare vårljuset sin stora betydelse. 
Hvar och en som sett en bokskog slå ut, torde erinra sig, att det är 
de nedre grenarne på stammen, som först utveckla sina blad och först 
sedan kommer turen till de öfre och yttersta grenarne i kronan. Ett 
liknande förlopp kan ofta iakttagas hos lönn, lind och andra mer skugg- 
fördragande träd. De under sommaren mest beskuggade grenarne slå 
sålunda först ut, hvarvid de under sin utveckling komma i åtnjutande 
af största möjliga ljusmängd, hvilket har sin betydelse såväl för bladens 
normala utveckling som för deras näringsarbete. 

En alldeles analog fördelning i afseende på utslagningstid finnes 
mellan de olika trädslagen i ett löfskogsbestånd. Underbeståndet af 
lägre och högre buskar, såsom hassel, hagtorn, olvon, try, hägg etc. ha 
fullt utvecklade blad, innan öfverbeståndet af ek, ask, lönn etc. hunnit 
slå ut. I barrskogarne, i synnerhet de mer slutna saknas den rikliga 
underväxten af buskar. Jämföres en barr- och en löfskog med hvar- 
andra under sommaren, företer löfskogen en mycket rikare undervege- 
tation än en barrskog med samma beskuggningsgrad. Orsaken är tyd- 
ligen att söka i det starkare ljus, som under våren kommer löfskogs- 
växterna till godo. 



20 HENRIK HESSELMAN. 

Men äfven mellan individ af samma art inom ett bestånd förekom- 
mer en liknande fördelning med hänsyn till utslagningstid. Under- 
tryckta och beskuggade individ slå ofta tidigare ut än härrskande in- 
divid, som erhålla en rikligare ljusmängd. Ett noggrant aktgifvande 
på trädens utslagningstid kan därför tjäna till ledning vid gallringar och 
andra praktiskt skogliga åtgärder. För skogsmannen är det sedan 
länge väl bekant, att yngre träd vanligen ha mindre Ijusbehof än äldre 
individ af samma art. En af orsakerna till detta förhållande torde vara, 
att de yngre träden slå ut tidigare än de äldre, tidsskillnaden är ganska 
betydlig och lätt att iakttaga hos björk, rönn, ask m. fl. andra löfträd. 
De yngre träden utveckla sålunda sina blad, medan de äldre, i hvilkas 
skugga de befinna sig, ännu äro olöfvade. Bladen komma på så sätt i 
åtnjutande af ett rikligt ljus under sin utvecklingstid, hvilket för många 
arter är ett nödvändigt villkor. När träden sedermera blifvit äldre, för- 
senas utslagningstiden, hvarigenom de i mindre mån kommo i åtnjutande 
af ett starkare ljus under bladens utveckling, hvarför Ijusbehofvet i sin 
mån ökas. Men äfven oberoende häraf ha ofta yngre träd ett mindre 
Ijusbehof än äldre, hvilket torde sammanhänga därmed, att rotsystemet 
i förhållande till kronan är bättre utveckladt hos unga träd än hos 
gamla. Kronan är sålunda under trädets ungdom kraftigare närd än på 
äldre dagar. De yngre trädens mindre Ijusbehof än de äldres är så- 
lunda en företeelse, som delvis är fullt analog med att träden ha mindre 
Ijusbehof på god än på dålig mark. 

Rensningen eller bortdöendet uti kronan af vissa grenar eller gren- 
system är en företeelse, som intimt sammanhänger med belysningen. 
Skarpast framträder detta hos de skuggfördragande träden såsom bok, 
hassel m. fl., där de bortdöende grenarne äro försatta i ett hungerstadium 
genom brist på ljus. Den regleras dock dessutom af näringen och af för- 
hållandet till andra, bättre belysta grenar i kronan. När hos björk, ask, 
rönn m. fl. andra Ijusälskande trädslag, grenarne i det inre af kronan dö 
bort, medan bladen ännu assimilera lifligt, är orsaken tydligen icke att 
direkt söka i någon ljusbrist. Rensningen regleras hos dessa träd af 
jämvikten mellan de olika grenarne; mindre starkt belysta, men fullt 
näringskraftiga grenar undertryckas af de mer verksamma och bättre 
belysta. Denna reglering har sannolikt sin närmaste orsak i närings- 
strömmarne från roten och dessas fördelning inuti kronan. Det är där- 
för icke så egendomligt att markens bördighet inverkar på kronans tät- 
het; ju bättre mark, dess rikligare blir näringsströmmen upp i kronan 
och dess mindre skarp gestaltar sig konkurrensen mellan de olika gre- 
narne. Detta lämnar i sin tur en förklaring att många trädslag t. ex. 
tallen rensar sig mindre lätt och äfven i tätt bestånd får grofva, endast 



SVENSKA LÖFÄNGAR. 2 I 

sent bortdöende grenar, när den förekommer på näringsrik, starkt drif- 
vande mark. 

Ljuset spelar emellertid en stor roll för träden och deras lif icke 
blott direkt såsom reglerande näringsarbetet och inverkande på bladens 
byggnad och utveckling, utan också genom att det i hög grad befor- 
drar vattenafdunstningen. En stor del af det ljus, som bladet absorbe- 
rar, omsattes i värme och användes för afdunstning af vatten från bla- 
det. Angående våra trädslag föreligga ännu icke några försök, som 
kunna ge en föreställning om huru mycket starkare afdunstningen blir 
i direkt solljus än i det svagare ljuset under och inuti ett trädbestånd. 
Det rör sig dock sannolikt härvidlag om mycket afsevärda olikheter. 
En serie försök med ett antal örter i löfängarne, som förekomma så- 
väl i de slutna bestånden som ute på de solöppna ängspartierna, talar 
tydligen för ett sådant antagande. Under vackra, klara sommardagar 
var vattenafdunstningen hos skogsnäfva, älggräs, smultron, liljekonvalje 
5 — 'O gånger lifligare på de öppna, .solbelysta ängarne än uti de väl 
slutna, starkt beskuggande hasselbestånden. Fullt motsvarande olikheter 
torde våra .skogsträd förete. Experimentella undersökningar häröfver 
äro emellertid förbundna med mycket stora svårigheter och det praktiska 
värdet af sådana försök torde knappast motsvara det därpå nedlagda arbetet. 



Våra löfängars användning inskränker sig för närvarande så godt 
som uteslutande till betning och löftäkt. I många trakter, i synnerhet 
i skärgårdsområdena bilda de utmärkta betesmarker. Genom rödj ning 
af uppskjutande träd och buskar söker man hindra löfskogens inträng- 
ande på de öppna fälten, som lämna det bästa och rikligaste betet. 
Löfängen är därför vanligen en genom betning och människans direkta 
ingripande mer eller mindre omvandlad växtformation. Sänskildt ha de 
öppna ängspartierna mången gång rödjning och betning att tacka för 
sin uijpkomst. Det kan dock ifrågasättas, om icke den parkliknande 
omväxlingen af slutna trädbestånd och öppna gräs- och örtbevuxna ängs- 
partier representerar det ursprungliga utseendet hos våra löfängar. Åt- 
minstone synes detta af nu rådande förhållanden mången gång vara 
fallet. Ett fullt säkert svar på denna fråga torde man endast kunna 
erhålla på det sättet att en eller annan lämplig löfäng öfverlämnades 
för alltid eller för längre tid alldeles åt sig själft, finge bilda en natio- 
nalpark och utgöra ett naturminnesmärke. 

En stark betning utöfvar ett allt annat än gynnsamt inflytande på 
löfängens bestånd och vidare utveckling. Det ständiga bortplockandet 
af blad och skott uttunnar så småningom ört- och grästäcket, hvarigenom 



22 HENRIK HESSELMAN. 

mossorna vinna terräng på gräsens och örternas bekostnad. Ha mossorna 
nått en viss utveckling, blir marken gynnsam för granens frö, dessa gro 
nämligen lätt i den fuktiga mossmattan, och som den friska näringsrika 
marken är gynnsam för granen, intränger detta träd ganska fort i löf- 
ängen. Härmed är löfängen allvarligt hotad i sin existens. I granens 
täta, ständiga skugga försvinner snart den omväxlande, Ijusälskande ört- 
och gräsvegetation, som utgör löfängens prydnad, marken öfverdrages med 
ett tätt af otaliga svamphyfer sammanfiltadt barrlager, som så småning- 
om ger upphof till en torfliknande humusbildning. I kampen med gra- 
nens starkt skuggande grenar ligga löfträden under, och så småningom 
fördrifvas de alldeles af den nye medtäflaren om näring och ljus. Af 
ett liknande öde hotas mången gång löfängen i vårt land äfven utan 
människans direkta eller indirekta ingripande t. ex. på Omberg enligt 
Alb. Nilssons undersökningar, men utvecklingen blir i alla händelser snab- 
bare och mer fördärfbringande, när betningen kommer till. För löf- 
ängens, liksom för hagmarkens bestånd, vore det därför säkerligen till 
stor nytta, om vissa partier af beteshagen under några är lämnades i 
ro och skyddades för kreaturen, hvarigenom ört- och grästäcket skulle 
återvinna hvad det förlorat genom alltför stark betning. I längden skulle 
detta kanske visa sig fördelaktigare än alltför hårdt anlita hagmarken 
genom ständig betning. Har ört- och grästäcket genom betning och 
markens utsugande fördrifvits af ljung, lingon och blåbärsris, kan gra- 
nens inträngande däremot vara till fördel. Blir granbeståndet tätt, för- 
svinna snart risen, och marken öfverdrages med ett humuslager, bil- 
dadt af de affallna, torra barren. Ljushugges ett dylikt bestånd, öfver- 
drages snart marken åter med gräs och örter, som kunna lämna ett 
godt bete, åtminstone till en tid. 

På mindre hemman i synnerhet i skärgårdsområdena hamlas van- 
ligen träden i löfängen för att utfylla höförrådet under vintern. Sär- 
skildt äro ask och asp utsatta för denna behandling. De ädla, til! 
mångt och mycket användbara trädslagen förlora genom en dylik åtgärd 
till stor del sitt värde, hvarjämte utseendet blir totalt fördärfvadt. 

Fråga torde emellertid vara, om icke löfängen äfven i vårt land 
skulle löna en fullt rationell, skoglig behandling. Här finnas ju många, 
ytterst värdefulla trädslag, som betalas med goda pris, såsom ask, ann- 
bok och ek. Äfven om löfängarne i sin nuvarande form kunna lämna 
ett eller annat vackert träd, motsvarar säkerligen den nuvarande kvalite- 
ten ingalunda det som kunde åstadkommas genom en omsorgsfullare 
vård. För närvarande importerar vårt land för en ganska afsevärd summa, 
cirka en kvarts million kronor ädlare träslag, i synnerhet för den finare 
möbelindustrien. Många af denna industris mest omtyckta träslag såsom 



SVENSKA LÖFÄNGAR. 23 

lönn och ek skulle utan tvifvel likaväl som ask och alm med stor för 
del kunna hämtas från våra egna löfängar, om de sköttes mera med 
hänsyn till trädens än till betets utveckling. 

En naturlig bruksform för dylika små, af många olika träd och 
buskar bildade skogar, torde vara medelskogen, där högskogen föryngras 
genom frösådd och lågskogen genom stubb- eller rotskott. 

Asken lär enligt Hauch och Oppermann särskildt lämpa sig att an- 
vändas såsom öfverbestånd uti medelskogen. Tillsammans med detta 
Ijusälskande trädslag kunna en hel del andra samtidigt uppdragas såsom ek, 
lönn, al och alm. Under ett dylikt bestånd kan man ha en lågskog af 
hassel, hagtorn, pil m. fl. träd och buskarter. I Danmark finnes enligt 
samma danska författare vid Hardenberg en rationellt drifven medelskog, 
innehållande ask, tysk lönn, al, ek, alm, bok, annbok, nafverlönn, pil 
och rönn. I lågskogen ingå flere buskarter såsom hassel, hagtorn m. fl. 
Högskogen har en omloppstid af 80 — 100 år, lågskogen en lo-årig. Ut- 
bytet är godt, men skötseln kräfver mycken omsorg och arbete. 

Det skulle sannolikt äfven i vårt land löna sig att behandla löfängen 
med dess omväxlande trädbestånd såsom medelskog, särskildt i kust- 
trakterna med sitt för träden gynnsamma klimat. Mången holme och 
ö med rik löfskogsvegetation, som nu lämnar ägaren vinst endast så- 
som beteshage, skulle säkerligen lämna större vinst om den underkasta- 
des en rationell skoglig behandling. Ett schablonmässigt tillvägagäende 
är dock härvidlag farligare än något annat. Skötseln måste grunda sig 
på ett noggrant aktgifvande på de olika trädslagens fordringar på ljus 
och näringsrikedom i marken. En blandning af olika trädslag torde 
vara fördelaktig och många gånger rent af nödvändig med hänsyn till 
löfängsmarkens ofta starkt växlande beskaffenhet och de ädla löfträdens 
vida mer än barrträdens utpräglade lefnadsfordringar. För de fuktigare 
delarne ägna sig bäst al och ask, för de friskare alm, ek och lind, på 
de mer näringsfattiga och grunda partierna kan man använda björk. 
Endast träd med ungefär motsvarande Ijusbehof böra uppdragas tillsam- 
mans. Starkt skuggfördragande träd, såsom boken, böra ej förekomma 
i bestånd af Ijusälskande trädarter, ty i sådana erhålla de alltför vida 
kronor, som ta för mycket plats och utrymme i anspråk. 

Vår löfskog af ädla löfträd skulle skogligt skött räddas undan sitt 
nuvarande, sorgliga öde, nämligen att förträngas af granen och förfulas 
och förfuskas genom löftäkt. Bevarandet och skyddandet af löfangarne 
måste ligga hvarje naturvän om hjärtat, ty det finns inga andra växt- 
formationer, hvilka i samma grad såsom de förmå skänka omväxling och 
behag åt vårt af barrskogarnes mer enformiga växtskara eröfrade land. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT I9O5, H. I. 



Några iakttagelser vid tillgodogörande af 
stormfälld skog. 

I Sverige och andra nordliga länder har vintern ansetts som rätta 
afverknings- och utdrifningstiden. Endast då det gällt fällning af mindre 
värdefulla sortiment, som vanligen erhållits genom gallring och rens- 
ningshuggning, har afverkningen skett på sommaren. Hvarför man här 
ej hugger timmer vid denna tid, beror på den större tillgång på arbets- 
kraft man har om vintern samt lättvindigare transportförhållanden än 
på sommaren, hvarigenom dessa arbeten kunna verkställas synnerligen 
billigt. Men det sommarfallda virket anses äfven, till skillnad frän det 
om vintern fällda, blifva sprickigt på grund af den hastiga uttorkningen 
samt understundom behäftadt med blåyta. 

I vårt land har man, som nämnts, ej gjort några större försök med 
sommarfällning, så framt man ej genom tidiga vårstormar och andra dy- 
lika orsaker rent af därtill tvingats. I utlandet däremot, hvarest man oftast 
äfven vill tillgodogöra sig barken, är förhällandet omvändt. Där ser 
man nämligen mycket ofta virket ligga kvar öfver sommaren på afverk- 
ningstrakten. De erfarenheter, man därstädes vunnit, torde utmynna i: 

1:0 Att virke, som ej fullständigt hinner uttorka före rötmånaden, 
erhåller stockblånad. Möjligen spridas vid denna tid bläytsvampens spo- 
rer, som då finna lämplig grobädd i den fuktiga splinten. 

2:0 Att virke, som fälles så tidigt, att det fullständigt uttorkar före 
rötmånaden, ej blir blått, men väl söndersprucket. 

Afverkar man alltså träden i saftiden för att erhålla den då lätt 
aftagbara barken och låter dem sedan ligga kvar å hygget, bli de vis- 
serligen fria från blåyta, men fullständigt sönderspruckna. Låter man 
åter barken sitta kvar å stockarne, spricka dessa mindre, men bli van- 
ligen bemängda med blåyta. Samma blir förhållandet, om de fällas och 
barkas kort före rötmånaden, så att virket intill denna tid ej hinner 
uttorka. 

Häraf synes framgå att man ovillkorligen skulle ha att välja mellan 
stockblånad eller sprickor, hvilketdera man för tillfället vill föredraga. Afven 
för oss svenskar skulle det vara af stor betydelse att veta, huru vi skola 



NÅGRA IAKTTAGELSER VID TILLGODOGÖRANDE AF STORMFÄLLD SKOG. 



2;) 



kunna bevara de under \'ären nedblåsta timmerträden frän att under 
sommaren förstöras. I en framtid, då förhuggningar o. d. antagligen 
mera komma i användning än nu är fallet, skulle man möjligen önska 
göra en del afverkningar om sommaren, som ej medhinnas under vintern. 
De senaste åren ha emellertid några praktiska försök utförts pä 
platser, hvarest jag varit stationerad, och hvilka möjligen kunna bidraga 
till frågans lösning'. Samtliga dessa försök stödja sig på, att man ve- 
lat bibehålla trädens lif öfver sommaren till hösten, enär man antagit, 




FOT, FÖRF. 

Fig. I. Stormfälld tall, uppkvistad för att bevara virkets kvalité. Till venster de 

afhuggna grenarna. 



att sålänge träden lefva, desamma ej angripas af blåyta och ej heller i 
större grad sjaricka. 

Ur äldre läroböcker erfar man, att under sommaren vindfällda tim- 
merträd skola kvistas, barkas, uppläggas på ordentliga underlag samt 
slutligen risas för att skyddas från blåyta och sprickor. Under de se- 
naste starka stormarne, särskildt under den s. k. pingststormen iSgo, 
torde mången ha observerat, att just det virke, som man ej hunnit 
upphugga på nyssnämnda sätt blifvit bäst bevaradt. Detta förhållande 
torde kunna förklaras på så sätt, att trädet, när det blåst omkull, ej 
fullständigt skiljes från marken, utan bibehåller en del rötter, som fort- 
farande vegetera i densamma och hvilka tillföra kronan den erforderliga 

' Liknande försök, äfvenledes med godt resultat, ha under samma tid utförts af skogs- 
förvaltaren Axel Löf, Malung. 



26 WILHELM EKMAN. 

vattenkvantiteten \ Då ofta nog endast några få rotgrenar finnas kvar, 
mäkta dessa ej lämna hela kronan vatten, utan densamma gulnar och 
dör. Kronan är alltså för stor gent emot rötterna. Hvad är då natur- 
ligare, än att man genom uppkvistning minskar kronans storlek, så att 
jämnviktsförhällande inträder. De praktiska försök, som i denna rikt- 
ning under den gångna synnerligen varma sommaren företagits, ha alla 
krönts med framgång. Den kvantitet grenar, som skall borthuggas (jämför 
fig. i), bör i hvarje särskildt fall bestämmas och kan näppeligen beskrifvas. 
Träden tåla, som bekant, i detta tillstånd mycket stark uppkvistning. 

Hvad ren sommarafverkning beträffar, då träden skola skiljas från 
rötterna, äro de ganska tidsödande försöken här i Sverige ännu ej af- 
slutade, hvarför någon bestämd norm för detta slags afverkning ännu 
ej kan föreslås^. Man måste nämligen möta dylika nyheter synnerligen 
försiktigt^. Från de nordiska länderna exporteras ju världens bästa tall- 
och granvirke, och vi böra sträfva efter att, så vidt på oss bero, hålla 
uppe vår kvalitet, ty endast genom den och ej genom kvantiteten kunna 
vi bibehålla vår plats på världsmarknaden. 



' Jämför bilden å sid. 471 af Sl<ogsvårdsföreningens tidskrift, 2:dra årg. 

'"' I Bosnien har jag hört uppgifvas, att detta afverkningssätt med uppkvistning för- 
sökts med synnerligen godt resultat i stor skala på de vanliga barrträden. Här tillvägagick 
man på sä sätt, att träden, som fälldes i saftiden, kvistades och barkades — ■ det senare 
som skydd mot barkborrarne — helt och hållet, så när som pä 20 f«jt i toppen. (Trädens 
längd växlade mellan 100 och 200 fot) Dessa träd förblefvo hela sommaren vid lif och 
voro fria från blåyta och större sprickor. Den där vid fällningstiden (maj, juni) sedvanliga 
helbarkningen, hvilken knappast är absolut nödvändig, ökade virkets benägenhet att spricka. 

' Genom sommarafverkningar skulle antagligen barkborrens härjningar bli ännu större, 
än hvad de nu äro, hvarför man pä trakter, där dessa talrikt uppträda, måste gä ytterst 
varsamt tillväga. 

Wzlh. Ekman. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1 905, H. I, 



Hafva de år i89i påbörjade föryngringsförsöken i 
Norrbotten råkat i glömska? 

Denna fråga tränger sig ovillkorligen på en, då man läser Norr- 
bottens läns hushållningssällskaps handlingar för de senare åren. Af 
dessa handlingar inhämtas, att sedan hushållningssällskapet anslagit nö- 
diga medel, ingick förvaltningsutskottet till dåvarande öfverjägmästaren 
F. W. Berg med anhållan, han ville uppgöra plan för föryngringsåtgär- 
der i närheten af skogsgränsen inom Arjepluogs, Jockmocks och Gelli- 
vare socknar. Dylik plan ingafs ock af honom för Arjepluog och Jock- 
mock (Kvickjock) den 30 april 1891, och skulle han senare ingifva lik- 
nande förslag för Gellivare socken. 

Med anledning af detta och på framställning af hushållningssäll- 
skapet förbundo sig jägmästarna i dåvarande Arjepluogs, Jockmocks och 
Gellivare revir att leda och utföra försöken. 

Den ene af dessa lämnade redan hösten 1891 en framställning af 
de åtgärder, han vidtagit, där det bland annat heter: 

»Försöksplatserna äro: 

1) En hedås vid Tärrajock omkr. 5 km. från Kvickjocks kyrkoplats. 
Platsen förut beväxt med glest bestånd af tall jämte björk och gran — 
10 har; 

2) En för några år sedan afbränd trakt på norra sidan Saggat, ös- 
ter om Ärrenjarka; beväxt med äldre tall af dålig beskaffenhet samt 
björk — 20 har. 

De förberedande arbetena hafva utgjorts af s. k. beredningshugg- 
ningar, hvarigenom omkring 40 friska träd pr har af timmerämnes stor- 
lek blifvit kvarlämnade till fröträd, hvaremot björk, gran och äfven tall 
af undertryckt växtlighet afverkats. Någon svedjning har ej ansetts böra 
ifrågakomma, då de kvarliggande träden och buskarne utgöra skydd för 
plantorna mot snötryck och tramp». Beredningshuggningen betingade 
ett pris af 8 kr. pr har. 

Från de två öfriga reviren synas icke några meddelanden. 

På begäran af hushållningssällskapet inspekterades försöksfälten af 
dåvarande jägmästaren Th. Örtenblad, och får man af hans reseberättelse 
vidare kännedom om arten af dessa försök. 



28 P. o. WELANDER. 

Om försöksfältet vid Arrenjarka säges, att det ligger 310 — 325 
meter öfver hafvet, och att den saludugliga skogen afverkats med kvar- 
lämnande af lämpliga tallar som fröträd. Därjämte hafva undertryckta, 
krokiga och för öfrigt odugliga barrträd samt löfskog kullfällts för att 
skaffa ljus åt kommande plantor, hvarför profytan hade utseende af ett 
fröträdshygge med å marken kvarliggande toppar och mindre träd. Me- 
ningen var dock att göra försöken mera komplicerade och i sådant syfte 
föreslog Ortenblad »att försöksytan, som omfattar 20 har, delas i fyra 
ungefär lika stora delar. A två af dem verkställes skogssådd, därvid 
på den ena användes frö, produceradt i Norrbotten och på den andra 
dylikt från mellersta Sverige. Utaf de båda andra fjärdedelarne dispo- 
neras den ena för markberedning genom att fläckvis göra myllagret till- 
gängligt för från fröträden fallande frö, medan den återstående delen 
lämnas i sitt nuvarande skick». 

Vid försöksfältet n:r 2, mellan Kvickjock och Njuonjes, befanns li- 
kaledes blott förberedande åtgärder vara vidtagna. Det tredje besökta 
kulturfältet var norra sluttningen af Peljekaises, midt emot Jöckvik i Arje- 
pluogs revir. Fyra profytor, '/^ har hvardera af kvadratisk form, voro 
här utlagda. 

»Den första ligger i själfva barrskogsgränsen (450 meter öfver haf- 
vet). Björkarne äro kullfällda och kvarligga på platsen; tallarne kvarstå. 

Bredvid denna är utstakad en annan, hvarest björkarne skola ring- 
barkas, så att de dö utan att utslå rotskott. 

A den tredje profytan, belägen omkring 520 meter öfver hafvet, 
äro björkarne åter fällda och kvarligga. 

A en fjärde, hvars höjd är 620 meter, äro björkarne ej blott fällda, 
utan äfven dragna åt sidan, så att marken är fri. 

Af dessa profytar skola ett par därjämte till halfva sin vidd an- 
tingen svedjas eller bearbetas i markens yta, medan andra skogsodlas 
medelst sådd». 

Om dessa profytor anmärktes, att de alla lågo på nordsluttningar, 
men väntades jägmästare upp samma sommar för att fortsätta arbetet 
med försöksytorna, och gjordes till honom förfrågan, om han ej ville 
anlägga nya på sydsluttningar, så att iakttagelser kunde göras äfven på 
gynnsammare lokaler. 

Därjämte omnämnas i reseberättelsen liknande åtgärder inom Ar- 
vidsjaur af jägmästaren Groth, hvilka omfattat ljushuggningar efter före- 
gående timmerafverkning och säges om dem, att de pågått »under några 
år i ganska stor skala». Dessa sistnämnda arbeten synas skett på en- 
skildt initiativ och icke i sammanhang med förut omnämnda, af hushåll- 
ningssällskapet bekostade. 



HAFVA FÖRYNGRINGSFÖRSÖKEN I NORRBOTTEN RAKAT I GLÖMSKA? 2q 

Från 1892 höres ingenting om alla dessa lofvande försöksarbeten. 
I sällskapets handlingar för 1893 — 94 stär blott rörande skogshushållnin- 
gen sid. 20: 

»I likhet med föregående år har Hushållningssällskapet åtnjutit ett 
anslag af 250 kronor för anställande af försök med skogskultur inom 
länet. Dessutom har Hushållningssällskapet af egna medel anslagit en 
summa af 250 kronor. 

De odlingsförsök, som med anledning häraf verkställas, stå under 
ledning och kontroll af en del jägmästare, som äfven äga rättighet att 
därför uppbära ersättning. 

Någon redogörelse för dessa försök har dock icke inkommit till hus- 
hållningssällskapets förvaltningsutskott». 

Åtta år senare är hushållningssällskapet lika okunnigt, om eller huru 
de påbörjade försöksarbetena vidare fortskridit, ty sekreteraren skrifver 
härom 1902: 

»Någon redogörelse har ännu icke ingått ifrån de med försökens 
anordnande anförtrodda jägmästarne», — och hushållningssällskapet 
väntar ännu. 

Då de påbörjade försöken afse att sprida kännedom om en af lifs- 
frågorna för skogshushållningen i Norrbotten, nämligen huru återväxten 
skall bäst befrämjas, är det mycket beklagligt, att arbetet synes råkat 
i lägervall, och den misstanken kan ju lätt insmyga sig hos någon, 
att intresset icke är så stort hos dem, hvilka åtagit sig dessa försök, 
som sakens vikt kräfver. De praktiska försöken i Norrbotten på skogs- 
hushållningens område äro så få och viktiga, att vi icke hafva råd att 
låta ett enda gå förloradt. 

Vi hafva därför velat lämna denna korta redogörelse i frågan un- 
der förhoppning att snart, möjligen i denna tidskrift, fä se en utredning 
öfver vunna resultat från dem, det vederbör. 

P. O. Welander. 



SKOGS VARDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905, H. I. 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



5. En fridlyst ek. 

[Flens socken i Södermanland^ 

Där stora landsvägen går fram, utmed Nyköpingsbanan, mellan Flens 
stationssamhälle och Flens kyrka, står helt nära Flens-åns utlopp i Gård- 
sjön en väldig ek, om hvars ålder man väl näppeligen kan våga yttra 
sig. Men säkert är, att flere generationer, såväl som våra dagars släkte, 
med vördnad blickat upp till det mäktiga trädet, som ju visserligen kan 
äga sina gelikar, men dock ej i större mängd, än att enhvar sådan 
växtvärldens jätte måste pä en sådan för allmänheten lätt tillgänglig 
plats imponera genom sin storlek. 

Den ifrågavarande eken har en omkrets af 5 meter och 93 cen- 
timeter vid brösthöjd och torde närstående 
bild (fig. 2) för öfrigt gifva en föreställning 
om trädet i sin helhet '. 

Att den af traktens befolkning hålles 
i ära och blifvit åt eftervärlden bevarad 
undan yxans hugg, visar den å stammen 
uppsatta järntaflan med inskription (fig. i). 
— Om huru eken vidare inköptes af Flens 
församling förtäljes: 

Är 1884 kom en Regna-bonde — 
»Ek-Nisse» kallad — till gästgifvaren Lars 
Nilsson i Flens by och uppgjorde med ho- 
Fig. I. Minnestafia ä den fridlysta eken. j^om att få köpa deu stora cken för 75 kr. 
Men innan Ek-Nisses såg hunnit fälla trädet, kom talet om köpet till 
handlanden Henning Eriksson på Orresta gård i Flen. Han tyckte det 
var ett helgerån att taga bort det vackra trädet och skyndade att å 
en utsänd lista insamla medel till inköp af detsamma. A denna lista 
tecknade sig ortens förnämsta medlemmar, bland dem friherre v. Kraemer 
på Stenhammar, och inlöstes på så sätt trädet för 100 kr. — Från 

' Som ett e.xempel på en annan Sörmlandsek, som tyvärr ej fått dela Flensekens lott, 
kan nämnas följande uppgifter om en ek vid Skeppsta hemman i Husby-Oppunda socken. 
Den mätte vid brösthöjd omkr. 7 '/^ meter i omkrets samt lämnade, då den fälldes, 1 2 stor- 
famnar ved. Invid marken fanns i trädet en omkr. I mtr hög öppning, som ledde till ekens 
inre, där S personer med lätthet kunde rymmas. Den användes på senare tider till kalf- 
och färkätte, men påstås förr ha tjänstgjort som lönnbränneri. 



..\T 

rFIERWERl.DF.N 

BEVARAD. 

INLÖST AF 

FÖRSAMLINGS- 

MEDl.EMMAH 

ÄR 18«'l, 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



3' 



Hellefors bruk förskaffades därefter nu å stammen befintliga järntaflan, 
hvilken försågs med den inskriptionen, som synes å fig. i. 

F"örutom det intresse, som det vackra trädet genom sin storlek i 
någon män äger, har naturminnet sitt värde därigenom, att det genom 




Fig. 2. Den stora eken i Fleii. Fot. 5 sept. 1904. 

insamling på frivillighetens väg kunnat bevaras undan materiella intressen. 
Flensborna hafva härigenom långt innan agitationen för naturskyddet 
påbörjats, visat sig som föregångsmän, då det just är på en dylik fri- 
villighetens väg man i våra dagar hoppas kunna bevara en mängd 
smärre naturminnen. Anna Schotte. 



32 



MINNESORD. 



t 



Korta minnesord öfver hädangångna medlemmar. 

Bland dödens skördar under det gångna året må här särskildt er- 
inras om: 

Emil Hessel. 

Jägmästaren i Södra Medelpads revir 
Ernst Emil Hessel, en för nit och duglighet 
högt värderad skogsman, afled i Nedansjö 
by inom Stöde s:n af Västernorrlands län 
den 6 januari 1904 i en ålder af omkring 
56 '/2 år. 

Ernst Emil Hessel, son till handlanden 
Johan Petter Hessel och CaroUna Gustafva 
Westerberg, föddes den 30 juni 1847 i 
Söderköping. Efter skolstudier ingick han 
såsom elev vid skogsinstitutet år 1867 och 
utexaminerades därifrån två år efteråt, 
hvarpå han efter ett förordnande såsom 
tjänstförrättande öfverjägare i tredje reviret 
af Västernorrlands län förordnades till extra 
jägmästare i Medelpads revir den 31 mars 1871. Till biträdande jägmästare 
i samma revir förordnades han år 1876, var åren 1876 — 1878 statens skogs- 
ingeniör och utnämndes den 12 juli 1878 till jägmästare i Södra Medelpads 
revir. Vasa-ordens riddaretecken erhöll han den i december 189g. Gift 
den 7 september 1875 med Brita Maria Elisabeth Björk. 

Jägmästaren Hessel var en kunnig och intresserad skogstjänsteman af 
väsentligen praktisk läggning. I det enskilda umgänget hade han ett käckt 
och vinnande sätt samt ägde vidsträckta sympatier. Hans förmåga togs i 
anspråk äfven för en hel del privata uppdrag och uppgifter. Så t. ex. var 
han föreståndare för Jämtlands läns kolareskola 1882 — 1887, skogsförvaltare 
vid Sörfors' bruk 1875 — 1886 och deltog i stiftandet af trävaruaktiebolaget 
Petschora år i8g8, vid hvilket sistnämnda tillfälle han förgäfves sökte fram- 
hålla, hvad erfarenheten sedan skulle besanna, eller att bolaget borde för 
vinnande af erfarenhet vänta med afverkningen af Petschorakoncessionen och 
i stället i första hand koncentrera sin uppmärksamhet på de närmare be- 
lägna finska statsskogarna kring Luttojoki och Nuortijoki samt angränsande 
ryska statsskogar på Kola-halfön. H. Szs. 




Emil Hessel. 



MINNESORD. 



33 



C. Q. A. Bergendahl. 




C. G. A. Bergendahl. 



Ännu i sina bästa år afled ledamoten 
af Riksdagens första kammare, ryttmästa- 
ren Cciil Chislaf August Beigciidaki å&n 13 
februari å sin egendom Ryholm i Väster- 
götland. Med honom bortgick en man, 
som på ett dugande och redbart sätt full- 
gjort en mångsidigt gagnande lifsgärning. 
Född i Malmö 2 februari 1845 ingick 
Kergendahl efter aflagd studentexamen 
i Uppsala 1863 vid kavalleriet, men 
lämnade den aktiva krigstjänsten redan 
1 87 1 för att ägna sig åt jordbruk. Efter 
att år 1883 utnämnts till löjtnant i skån- 
ska husarregementets reserv och 1887 till 
ryttmästare, tog han helt afsked från den 
militära banan 1895. — Sedan han i slutet af 1870-talet öfvertagit Ryholms 
stora gods efter sin fader, blef den verksamme mannen mycket anlitad i 
kommunala värf och verkade såsom styrelseledamot (från 1898 som ordfö- 
rande) i Älfsborgs m. fl. läns hypoteksförening, var ledamet af Skaraborgs 
läns landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt valdes hösten 
1903 af landstinget till ledamot af Skaraborgs läns skogsvårdsstyrelse. 

I det politiska lifvet tog B. liflig del såsom ledamot af Riksdagens andra 
kammare åren 1887 — 189g och därefter i första kammaren — sedan 1897 
var B. ledamot af bevillningsutskottet — och utmärkte sig såsom ifrig pro- 
tektionist och för en prononcerad konservatism. Från skogssynpunkt kan det 
hafva sitt intresse, att han i Riksdagen motionerat, ehuru förgäfves, för bort- 
tagande af den genom Generaltullstyrelsens tolkning tillkomna »okynnestul- 
len» på ej inhemska tall- och granarters frö. Ryttmästare Bergendahl, som 
var ständig ledamot i Föreningen för skogsvård, var för öfrigt varmt intres- 
serad af alla skogsfrågor. Han efterlämnar minnet af en hjärtevarm och 
älskvärd personlighet. 



SkogsvHrdsforeuifigeus Tidskri/t, tQOS> 



34 



MINNESORD. 



Const. Falck. 




Const. Falck. 



Den 23 mars 1904 afled i sitt hem 
å Hammar, Nyland, grosshandlaren Nico- 
laiis Conslantin Falck. Född år 1837 och 
bördig från Borås kom Falck redan vid 
tidiga ynglingaår till Kramfors vid Änger- 
manälfven, där han på göteborgstirman 
Kjellbergs Söners kontor under årens lopp 
arbetade sig fram till förtroendeposten som 
inspektor vid det under samma ägare 
hörande Lo sågverk. Förd af ödet till 
en trakt, där rika utvecklingsmöjligheter 
förefunnos, och af naturen utrustad med 
framtidsblick och eminenta affärsegenska- 
per lämnade Falck dock snart sin plats 
vid Lo och etablerade år 1870 egen affär 
i Nyland. Det visade sig nu, att Falck 
för sin trakt var den man, som skulle väcka de »slumrande millionerna", den 
nyskaparen, om hvilken tiderna siat sitt: »ille faciet!» Dels på Palcks eget ini- 
tiativ dels med kraftigt stöd af hans förmåga och namn anlades sålunda i rask följd 
en hel del sågverk inom orten såsom Svanö, Strömnäs, Sprängsviken, Björk- 
näs, m. fl., hvilka alla utvecklat sig till goda affärer, samtidigt som genom 
dem rikliga tillfällen till arbetsförtjänst bereddes ortsbefolkningen och nya och 
högre värden skapades på skogs- och jordbruks-alster. Få personer torde ha 
i så särskild grad som Falck ägt förmågan att samla och ena, och häri låg 
nog den stora orsaken till, att han kunnat så mycket uträtta. Direktör i 
Björknäs, styrelseledamot i samtlige ofvan uppräknade bolag samt därjämte 
en längre tid i Lugnviks, Rossö, Locknö, Maja Aktiebolag arbetade han 
öfverallt för sin stora idé att höja det industriella lifvet i Angermanälfvens 
ådal. Uti Flottningsföreningens styrelse var Falck under ett 30-tal år en intres- 
serad och för tidernas kraf vaken ledamot. Äfven på områden utom den 
egentliga trävarurörelsen räckte hans kraft till. Sålunda var han ledamot af 
styrelsen för Hernösand-SoUefteå Järnväg, uti Hernösands Enskilda Bank, 
Hernösands Sparbank m. m., hvartill kom hans insats i sin orts kommunala 
lif, där hans förmåga gifvetvis togs i anspråk. Det är alltså en rik lifsgär- 
ning, som ligger bakom minnet af Constantin Falck, och de många luckorna 
efter den ende ha de många ren sökt att fylla. Till sin person enkel och flärdfri 
var det endast hans välgörenhet, som förrådde den förmögne mannen, hvil- 



MINNESORD. 



35 



kens varma handslag och bUck uppenbarade en karaktär lika helgjuten som 
hans verk. — Han bar också något midcr sin purpurmantel, han — »Ädals- 
kungen * 1 ^. W. F. 



I. af Ström. 




Djurgården vid Stockholm är bekant 
åtminstone från 1570-taIet. Där höllos vid 
denna tid älgar, på hvilka regenten an- 
ställde jakter, och sedermera inplanterades 
därstädes hjortar. Konung Carl XI har i 
sina almanackor för åren 1676 — 1697 
fört en dagbok, där jakter i Djurgården 
emellanåt omnämnas. Vid dessa tillfällen 
skötes älgar, hjortar, vargar och loar. 
»Djurgårdsvaktare» (senare kallade hofjä- 
gare) vid denna tid var Lars Larsson Höök, 
en broder till Per Larsson Gyllenhöök 
och 1697 befordrad till landtjägmästare 
öfver Uppland. Han finnes i dagboken 

omnämnd såsom deltagare i konungens ^- ^^ Ström, 

jakter åtminstone år 1692. 

Jägmästaren i Gästrikland Erland Siröm utnämndes 1771 till jägmästare 
vid och »inspektor» öfver Djurgården. Han erhöll 1 776 9y'g öfverjägmästare- 
titel och tjänade kvar såsom inspektor till år 1804. I sitt gifte med Juliana 
Johanna Schröder hade Erland Ström sonen Israel Adolph, född 1778 ij^ på 
bostället Djursborg vid Stockholm, död 1856 ^"t/io därstädes. Denne senare 
inskrefs såsom student i Llppsala 1789 och såsom volontär vid hofjägeri- 
staten 1792, befordrades till öfverjägmästare 1 794 '°/i samt erhöll då ock 
survivance på inspektorstjänsten öfver Djurgården, hvarefter han 1 804 ut- 
nämndes till »intendent» öfver Djurgården, hvilken beställning han innehade 
till 1850. Israel Adolph af Ström, »svenska skogshushållningens fader», er- 
höll hofjägmästares titel 1820, inrättade 1825 ett privat skogsläroverk efter 
tyskt mönster i Stockholm och blef 1828 '5/^^ direktör för det enligt hans 
förslag grundade statens skogsinstitut (Kongl. Skogsinstitutet) därstädes, adla- 
des 1833 ^''/i med namnet a/ Shöm — vapnet visar ekplanteringen på Vi- 
singsö och en i Djurgården liggande hjort — samt ordnade, förskönade och 
utvecklade Djurgården, så att denna, som rationellt förvaltades enligt forst- 
liga principer och därifrån redan under hans tid skogsprodukter afyttrades, 
bragtes i finansiell blomstring (Djurgårdskassan). 



36 MINNESORD. 

Djurgårdsintendenten, hofjägmästaren Israel Adolph af Ström var gift med 
Fredrica Elisabeth Berndes, i hvilket äktenskap föddes sju barn, bland andra 
sonen Isvail Lii<h'ig, som kom att ägna sig åt faderns och farfaderns yrke 
samt äfven att inneha dessas tjänstebeställningar. 

Israel Ludvig Stivtn — såsom han ända till senaste åren hette och skref 
sitt namn, ty han blef adelsman först 1902 4/5 efter äldre broderns död — 
föddes den 14 augusti 182 1 på det vackra Djursborg vid utfartsvägen till 
Ladugårdsgärdet, antogs till volontär i hofjägeristaten den 21 maj 1838, in- 
skrefs i Stockholms nation vid Uppsala universitet den 1 3 oktober 1 84 1 och 
aflade studentexamen vid nämnda universitet den 6 juni 1842. (Dessa båda 
sista uppgifter hafva förefallit släktforskare dubiösa, men af personliga med- 
delanden känner jag, att ordningsföljden verkligen varit den nämnda egen- 
domliga). Vid det af fadern grundade och ledda skogsinstitutet inskrefs 
Ström såsom elev den 13 januari 1843 och utexaminerades därifrån den 3 
juli 1845, utnämndes till jägmästare vid hofjägeristaten och förordnades att 
biträda ordinarie intendenten vid Djurgården den 24 december sistnämnda 
år, hvarefter han den 29 oktober 1850 befordrades till intendent vid Djur- 
gården, den 26 oktober 1858 till hofjägmästare, den i november 1880 till 
t. f chef vid Djurgårdens styrelse och den i december 1886 till förste hof- 
jägmästare. Afsked från tjänsterna vid Djurgården undfick Ström den 1 2 
december i8g8 och erhöll s. å. på julaftonen guldmedalj af 13:6 storleken, 
försedd med kungl. krona och H. M. Konungens bröstbild, att i kedja bäras 
kring halsen, »såsom ett särdeles vedermäle af konungens välbehag». Efter 
en tids bröstsjukdom afled den gamle afhållne skogs- och jaktveteranen i 
Stockholm den 9 april 1904. 

P"örste hofjägmästaren Ström var en skicklig skogsman, som med intresse, 
nit och omtanke skötte den honom anförtrodda förvaltningen. För Djur- 
gården och dess förhållanden har hans långvariga verksamhet varit af hög 
betydelse. Äfven på andra områden försökte sig och deltog S. Så t. ex. 
var han åren 1856 — 1885 styrelseledamot i Sällskapet för inhemsk silkes- 
odling, valdes till ledamot af Landtbruksakademien 1 862 och till styrelse- 
ledamot i Svenska trädgårdsföreningen 1864 samt utsågs 1881 till direktions- 
medlem i H. M. Konungens jaktklubb, hvarjämte han förordnades till med- 
lem i k. kommittén af den 27 december 1893 för utarbetande af förslag till 
omorganisation af Djurgårdens styrelse och reglering af Djurgården. Han 
var delägare i Uddeholmsverken och Söderfors' bruk. 

Ström bibehöll ända till sena ålderdomen en obruten hälsa och stark 
verksamhetslust. Han var allmänt omtyckt och afhållen på grund af sin 
vänliga, enkla och rättframma karaktär, populär hos alla som kände honom — 
från slottet ned till minsta kojan ute på lummiga Djurgården, som tre genera- 
tioner Strömar förvaltat. Af yttre utmärkelser, som tilldelades Ström, må 



JIINNESORD. 



37 



vidare nämnas Vasa-ordens riddaretecken 1862 och kommendörsvärdighet af 
första klassen 1888, Nordstjärneordens riddaregrad 1877 och Oscar II;s 
jubileumsminnestecken 1897. 

Från trycket har Ström utgifvit den af Uppsala läns hushållningssällskap 
prisbelönta täflingsskriften »Om skogarnes vård och skötsel» (Uppsala 1853; 
2:a upplagan Uppsala 1860), äfvensom i Jägarens jubileumshäfte 1897 skildrat, 
huruledes i nuvarande Humlegården den 3 januari 1834 sköts en lo af bro- 
dern, kommerserådet K. ¥. af Ström, och den sedermera ryktbare Afrika- 
jägaren J. A. Wahlberg. //. S:s. 



Paul Qlöersen. 



Norge har i 1904 mistet en også i 
Sverige vel kjendt yngre forstmand nemlig 
kontorchef i Det norske skogselskab, skog- 
ingeniör Pait^ Erik Ferdinand Glöersen, der 
omkom ved drukning på en tjenestereise i 
Söndre Trondhjems amt sidstafvigte 27 mai. 

Paul Glöersen, der var födt 1866, 
erholdt som så mange norniMnd sin forst- 
lige uddannelse ved det kgl. skogsinstitut i 
Stockholm, hvorfra han udexamineredes 
1888 med karakteren »Berömlig» i hoved- 
fagene. Samme år erholdt han ansasttelse 
ved Björkå bruk i Ångermanland, som 
han dog efter 3 års tid forlod for at gå 
ind i norsk statstjenste. I sit hjemlands 
forvaltende skogetat var han ansat fra i 89 1 
— 1901 — fra 1896 som skogforvalter'. 

I december igoi övertog han den da nyoprettede stilling som kontor- 
chef ved Det norske Skogselskab. I denne vigtige og vanskelige stiUing bi- 
drog han ved sine soHde fagkundskaber og sina greie og smidige admi- 
nistrative evner i vassentlig grad til at danne et sikkert og godt grundlag 
for Det norske Skogselskabs fremtidige virksomhed. 

Skogsagen mistede i ham en trofast ven og en udmerket forkjajmper. 
Som kammerat og kollega var G. afholdt og agtet som få, og han var kjendt 
som en dygtig jajger, der med stor skydefierdighed forbandt et indgående 
kjendskab til dyrelivet. 




Paul Glöersen. 



Ordinarie jägmästare. 



38 TRÄVARUMARKNADEN. 

G. förte en let og behagelig pen, og han har — oftast under merket P. 

G. — i skogs- og jagttidskrifter — såvel norske som svenske — leveret mange 

interessante artikler om iagttagelser og oplevelser på sine skogs- og jagt- 

fasrder. 

Han efterlader enke og en liden datter. 

//. /. 



TRÄVARUMARKNADEN. 

Försäljningarne för 1905 togo mer allmänt sin början i medio af sist- 
lidna dacember, då i främsta rummet tyska köpare voro i marknaden 
och försäkrade sig om passande spacilikationer. Äfven en och annan 
affär blef afslutad på England, hvaremot Frankrika ända hittills hållit 
sig tillbaka. Dat synas dock gå trögt att eftar helgerna åter få affärerna 
i gång, och såtillvida företer marknaden för ögonblicket an viss likhet 
med ställningen i fjol vid samma tidpunkt. »Spåren förskräcka!» — men 
vi hoppas dock da måtte lada åt annat håll. 

England. — Ehuru ett uppsving inom olika industrigrenar här är 
förutspådt, tros dock trävaruaffärarna åtminstone ännu under närmaste 
månaderna komma att gå trögt och de köpande att iakttaga stor för- 
siktighat. Man väntar likvisst an ökad förbrukning och däraf föranledd 
större liflighat frampå året. De försäljningar, som hittills ägt rum, ha 
hufvudsakligan varit i 2V2" & -" g''an, där köpare och säljare mötts i 
följande priser för Hernösands distrikt: 

7" & 6v;' £ 6, 5/. 

6" » 6 

5" « 5, 'Ve 

4" » 5, 'Ve 

Försök ha äfven gjorts att erhålla ^/ö ä V" mera, men endast haft 
till följd, att köparna demonstrativt dragit sig tillbaka. Äfvan madgifvet 
att granbattans är en af marknadans bästa och begärligaste dimensioner, 
anse vi dock tiderna ännu icke gifva tillräckligt stöd ät an högre kvo- 
tering, utan fastmer mana till att med försiktighet hålla marknaden i 
gång. M furu-priser känna vi för 

272X7 £ 7, från Norrbotten 

» 7, V" » Hernösand 

samt för 3X9 4 th » 9, -/' 

5th » 8, V- 



TRÄVARUMARKNADEN. 39 

Af furuplankor ha på senaste veckorna frän Arkangel betydande 
kvantiteter sålts till priser: 

l:ma 2.da 3:a 4:a 

£ 1 6, '7- 12, '7- 8, '7- 6, '7- 

Utskott-plank/battens har betalts med £ 4, '^/-. För splittved har 
erhållits ''7" ■'^7- ■*7- shillings för plank/batt., bräd-, & planch. -ändar resp. 

Frankrike har, som sagdt, knappast på allvar gått i marknaden, 
hvad beträffar svenska varor, I de afslut, som dock ägt rum, har furu- 
battenspriset svängt emellan 175 och 185 francs. För öfrigt ha erhållits: 

för 3X9 furu i:ma francs 325: — 
» » 2:a » 275: — 

» » 3:a >' 225: — 

» » 4:a » 200: — 

» » 5:a » 165: — 

för 3X9 gran 27 7^, 25 7^, 22 7^, 20 7^ centimes 
i:a — 4:a eller 180 ä 185 francs för osorterade 
för planchetter 472" furu 155: — gran 150: — 
4" » 145: — » 140: — 

Af finska varor ha emellertid betydande inköp redan tidigt gjorts. 
Som bidragande orsak till lifligare omsättning i detta land vill man gärna 
räkna 1904 års synnerligen ymniga och löftesrika vinskörd. 

Tyskland har fortsatt att köpa till priser, som nämnts i vår senaste 
rapport, med ökning i speciella fall af 272 mark, t. ex. då den begär- 
liga dimensionen i X 5 gran kunnat fäs ensam. 

Danmark. — Priserna å hit sålda furubräder ha varit för 

7" £ 7 "/■ 

6" » 7 -/- 

5" » 6 -/- 

samt för bräd-utskott 

bredt ' 4 '76 ä 4 '7- 

smalt 4 76 ä 4 ■'^, - 

Holland söker hålla tillbaka och kan blott med svårighet förmås 
följa de tyska priserna. 

Syd-Afrika synes viserligen vara i marknaden, men söker nästan 

mera hyflade varor och battensdimensioner än 3X9. 

12 dec. 1905. 

» Sivordfish % . 



4° 



TRA VARUMARKNADEN, 



O 

0\ 



o 
o 

> 

o 

Z 



« 

S 
C 
CQ 

^ 

u 
•O 

c 

3 

cä 
I» 
en 

E 

w 

O. 

a 

CQ 

a 

X 

u 

o 

t. 
o 
u 
ti 
> 
as 
u 



vi 



(O 

w 
u 
:0 



0) 

> 
CA 



o o o o 



OOOOOO I OOOOOOOO 
OOOOOO OOOOOOOO 



O O 

o o 
O o 



'A 


r^ 


cr. 


O 


'r> 


O 




ir» 


•* 




^n 


o_ 


O 


O 


o 


n 


o 


n 


o 


o 


o 


o 


o 


o 


o 


tA 


o 


CO 


CO 


N 


o 


^ 


o 


^ 


f^ 


i_ 


M 


c/5 


so 


M 


ro o 



00 '■OGO O O 
t-n ej 00 ^O r~- ^ 



O O O O C O 
OOOOOO 
00 o* »^ o o o 
li^ rC ^-.00 n" r^ 
t-- N hl vo tJ- ro 
t-^ N O 'Cl r^ vo 



OOOOOOOO 
OOOOOOOO 
lOOO O VD ^00 MD M 
o" Ln -o" o' o" c<r m" o*" 
« ■^roroSiOOO Ol*- 



O O 

O O 
O O 






O O O 
O O O 
O O O 



\0 t^ O" Lr\ 
00 r^ I^ N 



O O O O 

o O O o 

q o_^ o_^ o_ 

00 oo' rT ds 

pj -1^ Tj- tn 

O "^ M Os 



N 



o 


O 


n 


O 


o 


O 


o 


(1 


o 


O 


o 


(1 


^ 


ON 


so 


o 


0^ 


I^ 


o 


CTs 


in 


t-. 


o 


TT 


rovO 


vO 


CO 


rICO 



OOOOOO 
OOOOOO 

ro t^ O^ i'^ Os VO 



OOOOOOOO 
OOOOOOOO 

Osw OCOsO O lOvo 



O o 
o o 
o o 



o VO t-- 

o ^ o 
t^ t-^ \o 



o o 
o o 

H os 



o o o o o 
o o o o o 

o C> o o CO 
Os CO rö o* rö 
o W N o t^ 

N Os -__ -vj- 



o o 
o o 

o os 



o o 
o o 
o o 



o o o 
o o o 

so srsso 

ds 't- »o 

MO'-' 

o ti-so 



o o o o 
o o o o 
o o_ o_ o_ 

o' -' Co' so" 
-Ä o LO os 
CO - so os 



o o o o 
o o o o 
o_ o_ o_ o_ 

« u-i rC oi 
lO irs 1-1 M 
TT o- r-.vo 
C^GO Os Tt- 

N ro m 



o o o o 

o o o o 

q_ o_ o_ o_ 

rC o" —so" 

LO CO CO CO 
o "S os ro 



O 



sH ° 



^SoS3 5 



«j o j- k. . *^ 

•S.- = t: o . ■ 

ort C ^" 

" -g « ^ ^ o 



1 


C .. 


-I 


n rt 




•^.s 






rt 


^ XI 




• 


rt 




TJ 


u 










J2 


•^ 






2 "— <M 



'2- O 



B S 



= ,_ ^ o 



.. -s-s 

i. o. c .= 
u 1/1 •- c 



O v < 



o .S o n S,~ 



•a 



rt c 



S -^^ ''^ =rt A 

^ VI ^ ^ en 






— c« 



5 o 



Ii 



Ur C/] 



OJ ' 

J3 -., 





"C tjO 








a "5 














C 






ri C! 




C rf 


0) 


tuO 


U} rf 




>>;=! 




^ rf 



§- 



EKONO-MISKT. 4 1 

EKONOMISKT, 

Till ledamöter af Aktiebolaget Bada Bruks styrelse hafva ytterligare valts 
godsägaren C. E. L. Lenuartsou å Rotnäs och Casper Larson å Bada bruk, hvilkeu 
senare utsetts till disponent i stället för kaptenen L. J. K. Larsson å Borgvik. 

Den i8 juli 1904 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Compoboard, som 
har till ändamål att tillverka och försälja compoboard. Styrelsen med säte i Göte- 
borg utgöres af grosshandlaren C. R. Prytz, konsuln Carl O. Wijk, bolagets verk- 
ställande direktör grosshandlaren I. C. E. Fallenius och grosshandlaren S. H. Hirsch, 
med giosshaudlaren Hugo Renström till suppleant. Aktiekapitalet uppgår till 200,000 
kronor i aktier å 500 kronor. 

Den 15 december 1904 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Marie Lunde- 
bergs arfvingar, som har till ändamål att inköpa och förvalta den enkefru Marie 
Lundebergs stärbhus tillhörande fasta och lösa egendom. Styrelsen med säte i 
Valbo socken af Gäfleborgs län utgöres af bruksägaren August Lundeberg å Oslätt- 
fors med bruksägaren Chr. Lundeberg å Forsbacka till suppleant. Aktiekapitalet 
uppgår till 500,000 kronor i aktier ä 1,000 kronor. 

Den 28 oktober 1904 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Skåre ångsåg, 
som har till ändamål att efter inköp af delar i Östra Torp hemman, Grafva socken 
af Värmlands län, med å berörda fastigheter uppförda byggnader, verk och inrätt- 
ningar därstädes idka sågverks- och träförädlingsrörelse samt därmed sammanhän- 
gande verksamhet. Styrelsen med säte i Skåre utgöres af disponenten L- G. Over- 
gaard i Skåre, grosshandlaren Gudbrand Overgaard i Karlstad och kontorschefen 
Thomas Overgaard i Göteborg. Aktiekapitalet uppgår till 100,000 kronor i aktier 
å 1,000 kronor till viss man. 

Den 19 december 1904 antogs bolagsordning för Gamla Söråkers trävaru- 
aktiebolag, som har till ändamål att, efter inköp af Gamla Söråkers ångsåg och 
lastageplats i Hässjö socken af Västernorrlands län med därtill hörande stränder 
och vatten bedrifva trävarurörelse och export af trävaror. StjTelsen med säte i 
Hässjö socken utgöres af inspektören C. A. Engström och trävarutjänstemannen P. 
M. N. Magnuson i Fagervik samt faktorn J. O. Johansson i Söråker. Aktiekapitalet 
uppgår till 50,000 kronor i aktier å 500 kronor till viss mau. 

Den 24 februari 1904 antogs bolagsordning för Sundholmens nya aktiebolag, 
som har till ändamål att vid Sundholmens i Hammarö socken af Värmlands län 
belägna ångsåg idka sågverksrörelse och annan träförädling samt bedrifva annan 
därmed sammanhängande rörelse. Styrelsen med säte i Karlstad utgöres af skepps- 
redaren A. Hj. Borgström, trävaruhandlaren Karl Olsson och gårdsägaren K. P. 
Löfgren. Aktiekapitalet uppgår till 55,000 kronor i aktier ä 500 kronor. 

Sundsvalls Cellulosa Aktiebolag har nyligen inköpt samtliga aktier i Carl 
Burmans Trävaruaktiebolag, hvilket senare bolag innehar omkring 40,000 tunnland 
skog inom Jämtland. 

Trävaruaktiebolaget Norrköpings Exporthyfleri har enligt uppgift i dags- 
pressen för 550,000 kronor inköpt säteriet Alhult i Södra Vi socken af Kalmar län. 

Säterierna Helgerum och Åkesholm inom Lofta och Västrums socknar i 
Kalmar län hafva af öfverfältinteudenten F. Holmquist i Stockholm försålts det 
förra till vice häradshöfding Knut Tillberg och det senare till landshöfding C. Ce- 
dercrantz. 



42 LITTERATUR. 

LITTERATUR. 

»Leitfaden der Porstinsektenkunde >, af Otto Nusslin, professor i zoologi 
och forstzoologi vid Tekniska Högskolan i Karlsruhe. Paul Pareys förlag, Berlin 
1905. 454 sidor med 356 illustrationer. Pris bunden 10 Mark. 

Detta arbete afser att utgöra en möjligast kortfattad, men på vetenskapens 
höjd stående lärobok till stöd vid föreläsningar eller vid förberedelse till examen. 
Jämte arbetets vetenskapliga, för akademisk undervisning lämpade karaktär har, 
enligt författarens förord, alltid beaktats, att den forstliga entomologien icke är en 
ren, utan en på skogshushållningens intressen tillämpad vetenskap och därför städse 
måste hafva för ögonen praktikens mål. 

I öfverensstämmelse med detta program är arbetet icke nedtyngdt af alltför 
vidlyftiga artbeskrifningar; tyngdpunkten hvilar på biologien — denna har ock lagts 
till grund för större släktens gruppering på sidan om den rent vetenskapliga syste- 
matiken — och på de åtgärder, som ur skogsvärdens synpunkt kunna och böra vid- 
tagas mot skadeinsekterna. 

Under det att för skogen mindre viktiga insekter behandlats jämförelsevis 
knapphändigt, har naturligtvis åt en del släkten och arter gifvits ansenligare ut- 
rymme, t. ex. snytbaggar, barkborrar, tallspinnaren, nunnan, tallmätaren m. fl. 

Särskildt har nunnan fått åt sig beskärd en utförligare behandling än någon 
annan insektart — hela 18 sidor, medan t. ex. tallspinnaren fått nöja sig med 10. 
Enligt författarens åsikt är nunnan ock för granen den farligaste insekt man kän- 
ner. Enär hon, såsom bekant, nyligen visat, att hon också i vårt land kan spela 
en ganska obehaglig roll, och då hos oss röster sökt göra sig gällande för bestri- 
dande af de här vidtagna bekämpning.sätgärderuas ändamålsenlighet, torde det för 
tidskriftens läsare möjligen vara af intresse att erfara författarens åsikter härom, 
helst förf. ganska mycket sysselsätter sig med den svenska härjningen. Han säger 
bland annat: 

»Den sista nunnehärjningen i Sverige (1898 — 1901) är af största intresse, och 
detta af följande skäl : 

1. Hafva här de ännu helt färsi-a erfarcnlictcrna vid nunnehärjningen 1889 — 
1S92' kommit till användning. 

2. Har man tillvägagått med beaktansvärd eftertanke och efter en klar plan. 

3. Har det endast vid denna härjning lyckats för hushållaren att bjuda 'halt' 
åt härjningen.» 

Vidare anföres: »Beundransvärd var därvid regeringens energi och offervillig- 
het. Oaktadt nunneomrädet, som hade ungefär 30 km. i största utsträckningen, om- 
fattade mest privat- (och kommun-) skogar, blefvo dock genast rikliga statsmedel 
ställda till förfogande och använda på rationellaste sätt. Så anställdes flera ento- 
mologer för vetenskapliga undersökningar, en skogstjänsteman sändes för inhäm- 
tande af noggrann kännedom till Bayern och Österrike. Enär äfven i Sverige skogs- 
personalen blef öfverraskad af den redan utbrutna härjningen (upptäcktsåret 1898 
fanns kalätning redan på 525 har), så afstods från alla metoder för direkt utrotning 
och riktades all verksamhet på att hindra härjningsområdets utvidgning. Limnin- 
gen blef efter förutgången äggrevision inskränkt till områdets svagare äggbelagda 
)'ttre zoner, men samtidigt anställdes hvarjehanda profförsök för senare eventuell 
användning.» 

' I Bayern. 



LITTERATUR. 43 

Efter en närmare beskrifniug af de i praktiskt hänseende viktiga resultat, som 
vid denna härjning vunnits, gör han följande, med rätta försiktiga slututtalanden 
om densamma: »Erfarenheterna frän denna n/lrasistn nunnehärjning äro mycket 
beaktansvärda, men få icke utan vidare öfverflyttas, enär de vid nunnehärjningen 
1S89— 92 vunna delvis strida däremot,' och möjlighet finnes för, att den svenska 
nunnehärjningen hållits i skrankorna af og3-nnsamma klimatiska eller väderleksför- 
hållanden. Äfven i badensiska Schwarzwald visade sig 1S9S och 1899 talrika nun- 
nor, men blefvo de följande åren allt sällsyntare. I alla händelser böra vi beakta 
förstnämnda erfarenheter, för att eventuellt framdeles uppmärksamma och kontrol- 
lera dem.» 

De regler förf. uppställer för behandlingen vid en redan utbruten härjning äro 
emellertid följande: 

»I. Underlåtande af alla i detta fall fullkomligt gagnlösa metoder för <//;rXY till- 
intetgörelse. 

2. Limning vid brösthöjd I bestånd^ sovi ännu kunna räddas, särskildt i de hem- 
sökta skogstrakternas periferi, såväl för bibehållande af de angripna bestånden som 
ock för bevarande af angränsande, ännu oberörda skogstrakter, för att liksom bjuda 
härjningen 'halt'. 

3. Underlåtande af hvarje utrotningsåtgärd i de redan starkt hemsökta be- 
stånden; öfverlämnande dessa åt sitt oafvisliga öde. d. v. s. kalätning genom nunnan. 

4. Före besluts fattande i fråga om limningen en grundlig undersökning af 
äggbeläggningen.» 

Enligt författarens mening är alltså limning ett verksamt medel mot nunnan, 
utförd likväl efter hos oss använd metod, och icke på sätt i utlandet vanligen ägt 
rum, i det att härden där limmats, men periferien försummats, och de häraf vunna 
negativa resultaten haft förtroendet till all limning mot nunnan. Äfven i öfrigt 
sammanfalla författarens ofvan anförda regler fullkomligt med de af oss följda 
grundsatserna med undantag blott däraf, att från limningen icke undantagas tallbe- 
stånd, hvilket försiktigheten nog ock torde bjuda, enär det ingalunda är omöjligt, 
att nunnan på kontinenten är mer polyphag än hos oss och därför trifves väl äfven 
på tall. 

Synnerligen glädjande vore det naturligtvis för oss, om vid en eventuell ny 
uunnehärjning på kontinenten författarens regler konsekvent genomfördes och ledde 
till resultat, som i hufvudsak bekräftade hvad vi tro oss hafva efter mycken möda 
och stora kostnader vunnit i erfarenhet under striden mot nunnan. 

En sak, rörande hvilken emellertid förf ställer sig alltför tviflande, är möjlig- 
heten af att kunna befordra spridning af flacheri bland larver; denna möjlighet kan 
dock anses vara konstaterad här hos oss. 

Beträffande en insektgrupp bland skalbaggarna, som i vårt land allt som oftast 
gör afsevärd skada och tillika gifvit anledning till olika uppfattningar i fråga om 
lefnadssättet, nämligen barkborrarna, uppgifver förf. bland annat, att de, hvilka an- 
gripa barrträd, företrädesvis äro sekundära skadedjur, som uppsöka sjukliga, vind- 
fällda, snöbrutna och afverkade träd, ehuru, ju mindre de angripna virkessortimen- 
ten äro, dess mera primär synes deras inbyggares karaktär vara, hvarför ock skada 
på gammal skog ofta begynner med angrepp af de arter, som anfalla trädkronan. 
Hafva emellertid barkborrar på grund af god tillgäng på lämpliga fortplanlnings- 

' De stridiga iakttagelserna beröra, enligt hvad förf. pä andr.T ställen framhåller, frå- 
gorna om följande hos oss såsom onödiga befunna åtgärder: härjningsområdets isolering ge- 
nom diken eller limsträngar, skyddsåtgärder för ungskog och limning af tallbestånd. 



44 LITTERATUR. 

ställen (vindfällen m. m.) kunnat ökas i betydlig mängd, så angripa äfveu de se- 
kundära arterna fullt friska stammar, de blifva, hungriga och brunstiga tillika, -pri- 
mära af nödtvång». Icke sällan ljuta de sålunda i friska barrträdsstammar inträn- 
gande skalbaggarna döden genom kväfning i hartsutflödet eller tvingas af detta ut 
ur trädet. Genom dessa pioniärers angrepp prepareras träden likväl småningom för 
de efterföljande individerna. iVid alla stora barkborrhärjningar hafva fullkomligt 
friska bestånd angripits och förstörts.» — De angifna medlen för barkborrhärjnin- 
gars förekonmiande och bekämpande äro desamma som de hos oss tillämpade; dock 
förtjänar omnämnas, att förf. funnit fångträd längre bibehålla sin dragningskraft, 
om de ligga tätt på marken, och att deras afkvistning icke utöfvar något väsentligt 
inflytande på denna egenskap. Efter afbarkningen förordas barkens och toppgre- 
narnas bränning. J. Jiferes. 

Den praktiska kubikmetertabellen för rundvirke af O. S. Kl.\rström 1900. 
Pris 1,50. 

II Delen. Den praktiska kubikfottabellen för rundvirke af O. S. Kr,.\RSTRÖM. 

Göteborg 1901. Pris 1,50. 

III Delen. De praktiska reduceringstabellerna för Iängd=, yt- och kubik- 

reduceringar m. m. af in- och utländska mätt samt deras prisjämförelser, 
särskildt afsedd för skogs- och trävaruaffärsmän af O. S. Ki,arsTRÖii. Audra 
tillökade upplagan. Göteborg 1901. Pris 2 kr. 

IV Delen. Huru många längdfot till så många kvadratfot? för sågverkhyflerier, 

trävaruaffärer, ui. fl. af O, S. KL.A.RSTRÖM. Göteborg 1903. Pris 50 öre. 

V Delen. Den praktiska kubikfottabellen för sägadt och fyrslaget virke af 

O. S. K1.ARSTRÖM. Göteborg 1903. Pris 4 kr. 

»Kubikmetertabellen» är uträknad för stockar af diametrar från 10 till 40 cm. 
och längder från i till 9,999 m. I ett särskildt tillägg lämnas anvisning, huru 
man med tabellens hjälp kan uträkna kubikinnehållet på stockar af gröfre diametrar. 
Kubikinnehållet å stockar med längderna i — 100 m. vinnes direkt, under det att 
man måste använda en addering, då kubikmassan för längderna 101—9,999 m. sö- 
kes. Endast hela meter och centimeter äro utsatta. Kubikmassan angifves med tre 
decimaler. Tabellen är sj^nnerligen redigt uppställd och förtjänar att vinna sprid- 
ning å de platser, där metersystemet funnit användning. 

iKubikfotstabellen för rundvirke» är uträknad och uppställd efter samma prin- 
cip som kubikmetertabellen och gäller för 12-delade mätt. Kubikinnehållet finnes 
direkt för längder i hela fot upp till 100' samt genom en addering frän loi till 
9,999. Diametrarne angifvas i hela och halfva tum f. o. m. 3" — 24". Kubikfottalet 
angifves med två decimaler. 

I de »praktiska reduceringstabellerna» återfinnes samma enkla, lättfattliga upp- 
ställning som i nyss anförda tabeller för reduktion af längdmeter till svenska, nor- 
ska och engelska längdfot, kvadratmeter till svenska, norska och engelska kvadratfot, 
tunnland till hektar, kubikmeter till svenska, norska och engelska kubikfot samt 
till olika slags famnar, hektoliter till tunnor. Ptb standards till engelska kubikfot 
samt kilof ram till skålpund och tvärt om. 

I samtliga tabeller finnes reduktion för tal under 100 direkt samt från lui till 
9,999 genom en addition. I regel äro två decimaler angifna. Naturligtvis kunna 
prisjämförelser å två olika mått genom resp. reduktionstabeller göras. På grund 
af den koncentrerade form dessa tabeller äga genom sin enkla uppställning torde 
de förtjäna beaktande. Tabellen utgår nu också i en andra upplaga. 



LITTERATUR. 45 

Reduktionstabellen mellan längdfot och kvadratfot (af bräder och plank) upp- 
tager jämna lo-tal af engelska läugdfot från 10' till 100', jämna hundratal från 100' 
till 1,000' samt jämna i,ooo-tal från 1,000' till 10,000'. Bredderna angifvas i hela och 
halfva tum f. o. m. 2" till 1 2". Vid tabellens användning torde oftast en eller flere 
additioner få göras. Decimaler angifvas ej. Af företalet synes framgå, att för- 
fattaren särskildt vänder sig till personer, som ha att göra med uppförande af bygg- 
nader, och af dessa personer torde tabellen vinna berättigadt beaktande. Den är 
dock i sin nuvarande form något svårhandterlig, men författaren upplyser ock i 
företalet om, att han är sysselsatt med utgifvandet af en nj' upplaga, som lär bli 
enklare. 

»Kubikfottabellen:» är uträknad för kubering af fyrkantigt virke, som mätts med 
i2-delade mått. Den upptager alla brukliga dimensioner från '/z" t'11 12" tjocklek 
och frän i — 9,999 fots längd. Tabellen är uppställd på samma goda sätt som ku- 
bikmetertabellen. 

De Klarströmska tabellerna utmärka sig för lättfattlighet och reda i uppställ- 
ningssätt samt för att reduktion af längder från i — 100 löpfot eller löpmeter erhålles 
direkt, under det att längder frän loi till 9,999 få.s genom en addition med blott 
två tal, hvilket ju i andra, äldre tabeller ej alltid varit fallet. Undantag gör dock 
tabellen »Huru många längdfot till så många kvadratfot?» Tabellerna hafva genom- 
räknats flere gånger af olika personer och påstås af författaren vara fria från fel. 

11: E—n. 

OIdenborrernes Optrseden og Udbredelse i Danmark 1887—1903 af J. E. V. 

Bo.vs Köpenhamn 1904, 24 sid. i stort folioformat. 5 större kartor och en 
engelsk resumé. Pris 5 kr. 

I h. 10 — II af denna tidskrifts förra årgång omnämndes i samband med en 
recension af Skovrider Briiels nya arbete i skogsbruket en del ny dansk .skogslittera- 
tur. Till denna förteckning kan nu ytterligare läggas föreliggande af professor Boas 
utgifna större arbete, som till en viss grad äfven berör skogsentomologien och där- 
före något bör kunna intressera svenska skogsmän. 

I det ståtligt utstyrda arbetet redogör författaren för mängden af insamlade 
ollonborrar under svärmningsåren 1887, 1891, 1895, 1S99 och 190.^. Som grund för 
dessa uppgifter föreligger siffermaterial från de af danska staten sedan 1S87 föran- 
staltade oUonborriusanilingarne. För att visa ollonborrarnes utbredning inom skillda 
delar af landet åtföljes arbetet af 5 förträffliga kartor öfver Danmark, där socknarne 
färglagts olika allt efter mängden ollonborrar, som insamlats de olika åren. — På 
dessa kartor äro äfven landets skogar särskildt utmärkta. Medan man i allmänhet 
antagit, att ollonborrarne .skulle hålla sig till något skogrikare trakter (naturligtvis 
endast löfskogar), visa dessa kartor, att skog och ollonborrar ej alls behöfva höra 
tillsammans. Författaren framhåller hän-id, att det endast fordras ett minimum af 
löfträd, såsom t. ex. trädgårdar och häckar, för att ollonborrarne skola trifvas. 

Vid en jämförelse mellan de olika årens svärmningar erfar man, att 1S87 hade 
att uppvisa den största förekomsten. Minskningen vid följande svärmingsäret 1891 
är mycket stor, och insamlingen lämnade ej ens hälften mot 18S7. .\r 1S95 var 
svärmningen ännu mindre, medan år 1S99 däremot upp\nsar en ökning af insamlade 
ollonborrar med en 100,000 "B. Häraf skulle man kunnat vänta en ännu större ök- 
ning till år 1903, men inträdde i stället eu så enorm minskning i ollonborrarnes 
antal, att författaren förnöjd kan säga: de stora oUonborrären existera ej mera i 
Danmark. — Som särskild medverkande orsak till detta intressanta förhållande 



46 LITTERATUR. 

framhåller författaren bakteriesjukdomar hos insekterna och tyckes mindre tro på 
verkan af de igångsatta insamlingarne af ollonborrarne. 

Författaren tager för gifvet, att oUonborrstammen åter i en framtid skall tilltaga, 
men tror, att det till följd af den starka minskningen det sista svärmningsåret skall 
dröja en längre tid, innan ollonborrarne på allvar låta höra af sig i vårt södra 
grannland. G. Sch. 



Nyutgifven litteratur och utkomna tidskrifter. ^ 

Meddelanden frän Skitens Skogsförsöksanstalt häftet i, Stockholm 1904. 54 sid. och 
4 fig, (separattryck ur Skogsvärdsföreningens Tidskrift 1904, h. 2 och 12). Pris 
1,50 kr. 

Studier öfver vegetationen i Torne lappmarks björkregion af Nii,S Sylvén. Stock- 
holm 1904, 28 sid. 6 fig. (i Arkiv för Botanik, Bd III). Pris 0,75 kr. 

Allas kiiberare, oumbärlig handbok för alla, som syssla med trävaror, utarbetad 
af B. J. S. Edholm. Stockholm 1904. Pris 3 kr. 

Svensk författningssamling 1904, n:o 58 (tryckt den 17 dec. 1904) innehållande Kungl. 
Maj:ts nådiga kungörelse angående uppbörd af skogsvårdsafgifter m. m.; gif- 
ven Stockholms slott den 8 december 1904. 

Undersögelser över Trwernes Aarringe af O. G. Petersen. (D. Kgl. Danske Vidensk. 

Selsk. Skrifter, 7 Rsekke. Natur\'idensk. og Mathem. Afdelning i, 3) 50 sid. 

kvartf. 39 fig., Köpenhamn 1904. Pris 1,60 kr. 
Tabellen zum Bestimmen der wichtigsten Holzgewächse des deutschen Waldes und eini- 

ger angebanten atisländiscben Gehölze af HeRRM.^nn. Pris 2,75 Mark. 

Neuere Fortschritte in der chemischen Verivertiing der Walderzeugnisse und des Torfes 
af WiSLiCENUS. Freiburg 1904. Pris i mark. 

Einiges iiber die Rolle des Lichtes im Walde af Adolf Cieslar. Wien 1904. 105 

sid., 4 fig. 
Die Verlcidignng und Sicherung der Wålder gegen die Angriffe und die Gewalt der 

Stiirme, unter besonderer Beriicksichtigung der örtlichen Windablenkungen af B. 

A. Bargmann. Frankfurt a. M. 1904. 75 sid., i karta, 27 fig. Pris 3 mark. 
Handbuch der Heidekultur, under medverkan af OTTO von BenTheim, bearbetad 

af Paul Graebner. Leipzig 1904. 296 sid., i karta och 48 fig. Pris 9 

mark. 
Economie Forestiére af G. Huffel. Paris 1905. 424 sid. Pris 10 fr. 
Kurze Anleitung zum Wissenschaftlichen Sammeln und zum Konservieren von Tieren 

af Fr. Dahl. Jena 1904. 17 fig. Pris i mark. 



Svensk Trävaru-Tidning 1904, n:r 30—32. 

Skogsvännen, Tidskrift för skogsbruk, redigerad af Th. ÖrTEnblad och K. Fre- 
denberg 1904, n:o 4. Bland innehållet märkes: Ett par kulturminnen från 
Bohuslän af Th. Ö., Om årsringens betydelse i tekniskt hänseende af Fbc, 
Af köld dödade tallskott af Th. Ö., Om utsyning å skogar under inskränkt 



' Ärade författare och förläggare, som önska sina arbeten i skogs- och jaktvård 
m. m. omnämnda i tidskriften behagade insända respektive arbeten tiU redaktionen. 



LITTERATUR. 47 

dispositionsrätt af Th. Ö., Anmärkningsvärdt växtsätt å tallen af Carl Ah- 
MAN, I barkningsfrågan af Th. Örtenblad, De nya skogslagarne (forts.) och 
Resultat af krouojägarnes rapporter om frötillgången hösten 1904 af K. G. G. 
NORLING. Redaktionen meddelar, att tidskritten med detta häfte upphör att 
utkomma. 

Skogvaktaren, Tidskrift för skogshushållning, 1904, h. IV. Bland innehållet: Årets 
möten (ref. från Bergslagens skogvaktareförbund, Dalarnes Skogvaktareförbund 
och Södermanland — Östergötlands skogsmannaförbund). 

Zeilschrift fiir Forsl- iind Jatjdwescn, (Preussen) 1904, h. 12; 1905, h. i. 

Centralblalt fiir das gesammle Forstivcsen, (Österrike) 1904, h. 11 — 12. 

Schweizcrische Zeilschrift fiir Forstwesen, 1904, h. 12. 

Revue des Eaii.v et förets, (Frankrike) 1904, h. 24; 1905, h. i. 

Bulletin de la societc Centrale Forestiere de Belgiqne, 1904, h. 12. 

LAlpe, utgifven af föreningen Pro Montibus et Sylvis (Italien) 1904, n:r ig — 21. 

Foiestrg Qiiarterly 1904, Vol. II, n:o 4. 

Hedeselskabels Tidsskrift (dansk) 1904, h. 12 

Naturen, illustreret maanedsskrift for populffir naturvidenskab (norsk) 1904, h. 12. 

Haven, Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber, 1904, h. 24; 1905, h. i. 

Botaniska notiser 1904, h. 6. 

Geologiska föreningens förbandlingar. 1904, h. 12. 

Svenska .Jägareförbundets Xya Tidskrift 1904, h. 4. 

Svenska Kennel-Klnbbens tidskrift 1904, h. 4. 

Jern-Kontorets annaler 1904, h. 8 innehåller bl. a.: Berättelse öfver Värmlands 
och Örebro läns gemensamma skogvaktareskolas och den därmed förenade 
Jernkontorets kolareskola i Värmland verksamhet året 1902 — 1903. 

Bihang till Jern-Kontorets annaler 1904, h. 12. 

Svensk export. Tidskrift för svensk industri och export, n:r 255 — 256. 

Ekonomisk Tidskrift 1904, h. 12. 

Social Tidskrift 1904, h. 12 med såsom bilaga Meddelanden från K. KommerskoUegii 
afdelning för arbetsstatistik n:o 4. Bland innehållet i tidskriften märkes en 
artikel af G. H. Lett.ström: Kronan och de egna hemmen, i hvilken uti en 
moderat form påvisas en del olägenheter vid utläggandet till skog af smärre 
lägenheter å kronoparkerua i södra Sverige. 



NOTISER. 

LÄMNINGAR AF EN BÄFVERDAMM hafva påträffats vid under förliden 
sommar företagen afdikning af den s. k. Källas slått, belägen på Stenbo fyllnads- 
skog af Bollnäs finnmark och tillhörig Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. 

Bäfverdammen var hopsatt af ett 30-tal meter- och halfmeterlånga kubbar af 
asp och björk, hvilka voro tillspetsade i ändarne och buro tydliga märken af gnag- 
ning genom tänder. Kubbarne stodo täckta af dy och torf i en förenämda slått 
geuomflytande bäck. 

I mannaminne har icke funnits bäfrar i denna trakt, och funnos sådana vid 
tiden för finuarnes bosättning därstädes i början på 1600-talet, kan man vara täm- 
ligen viss om att de snart utrotades. 

Falun den 1 9 okt. 1904. Joh. Aklgren. 

STATENS SKOGSINGENIÖRER. I och med de nya skogslagarnes trädande 
i kraft från början af detta år hafva de förut befintliga 6 skogsingeniörsbefatt- 
ningarne indragits. Domänstyrelsen har dock ansett bibehållandet af en skogs- 
ingeniör erforderlig med tjänstgöring för honom i de delar af landet, där de nya 
skogslagarne icke äga tillämpning, och ingått med underdånigt förslag härom till 
Kungl. Maj;t. 



48 



NOTISER. 



STATENS MARKINKOP UNDER AR 1904. Äfven under det förflutna året 
hafva dessa inköp fortgått, ehuru i något mindre utsträckning än under de senaste 
sex åren, hvilken minskning betingats af alltmera begränsade tillgångar å härför 
nödiga medel. Under sagda år äro köp afslutade om följande skogsegendomar. 



Stockholms län: 


Areal 


Köpe- 
skilling 


Inägor 


Skogs- 
mark 


Summa 


har 


har 


har 


Kronor 


Delar af egendomarne Björksätra och Riksten 


57- 


1, 356.9- 


1,413-91 


180,000 


Östergötlands län: 










Till GuUbergs kronopark, hemmanet Grålhult 
» Vägstorps » » Byttebo 
j Sålebo » lägenheten Åkroken 
och Bäckaskog 


15-41 
32-50 

7-97 


259.81 
509.20 

105.94 


275.22 
541-70 

113. 91 


40,000 
46,000 

6,800 


Jönköpings län: 


55-88 


874-95 


930-83 


92,800 


Frälseutjorden Spiukhemmet, angräns. förra 
mil.-bost. Lilla Lönhult 


5-83 


78.65 


84.48 


6,000 




Malmöhus län: 










! Delar af Skarhults säteri 


11.88 


268.43 


280.31 


250,000 


Hallands län: 


Humselynga, Stora och Lilla Årnared, angr. 
kronoegend. Borgared 


56.92 

3->7 


407.34 
75-98 


464.26 
79-15 


26,900 

3.600 


Till kronop. Kila, Yered n:o 4 

Qöteborgs och Bohus län: 


60. og 


483-32 


543-41 


30.500 


Krokvattnet Väster med Näset ... . 




315-08 


315.08 


7,811 


Älfsborgs län: 


Till kronop. Lygnersvider, utmark till Greb- 
beshult 


47-71 
13-50 
17.19 


50-97 
200.80 
112.38 
199-49 


50.97 
248.51 
125.88 
216.68 


1,900 

23,700 

9,700 

7,200 


» » Forsbacka, Björkheden 0. Röstigen 

» 3 Bullsäng, Bullsäng Enegården 

» !• Björlida, Björlida Lillegården 

Värmlands och Örebro län: 


78. 40 


563-64 


642.04 


42,500 


Till kronop. Vassgårda, Ökua i Örebro län. 

Södra Höje, Sörby m. fl. i Värmlands län 

Till kronop. Kloten, Skyttetorp i Örebro län 

Västmanlands län: 


191.17 
10.— 


975-64 
91.20 


1,166.81 
101.20 


140,000 
17,000 


201.17 


:,o66.84 


1,268.01 


157,000 


Till Bjurfors kronop., Ingolsbenuing m. fl.... 

Summa 


44.06 


372-71 


416.77 


27,000 


514-31 


5,380-53 


5,894.84 


793,611 



Statsverkets skogsmedel för årji903 hah-a uppgått till 8,632,531 kronor 68 öre, 
och äro, enligt från Länsstyrelserna till Domänstyrelsen lämnade uppgifter, under 
år 1904 dylika medel influtna till belopp af 8,357,500 kronor. 

Jan. 1905. Lhm. 



NOTISER. 49 



ANSLAG FÖR SKOGSVÄSENDET 1905. Det af Kuugl. Maj;t fastställda 
generalförslaget rörande användandet under år 1905 af det å riksstatens nionde 
hufvudtitel anvisade rrsfrvationsaiislaget för skngs7'äsenc1i/ ' upptager följande utgifts- 
poster; 

Poffiänstyrehefi : 

Enskilda skogsundervisningen 5.600 

Skogsindelning 50,000 

Arfvode åt 5 skogstaxatorer 12,000 

Åtgärder mot skogseld i Norr- och Västerbotten 5, 000 

rnderhåll af flottleder 2,000 

Uppskattn., utsyning m. m. å hemmans och nybyggens skogar 
i Norr- och Västerbotten samt Kopparbergs län (höjdt 
med 12,000 kr., då omkring 6 U3-a assistenter ansetts böra 

tillsättas) 65.000 

Upprättande af afdikuingsplaner utom Norrland och Dalarne 15.000 

Kostnader för inköp af mark 12,000 

Rese- och traktamen tskostnader vid markvärderingar m. ni 25,000 

För biträden vid skogsodl. i de 5 sydl. distrikten 5, 000 

Vikariatsersättniugar 10,000 

I''orstliga försöksanstalten' 16,000 

Skogstidskrifter 5.3°° 

Stipendier (åt skogstjänstemäu 2,500 kr., åt kronojägare 500 kr. 
samt till tjänstemännen vid skogsförsöksanstaltens bota- 
niska afdelning 1,150 kr.) 4,15° 

Statens skogsskolor (däribland 2,267 till den nya Hällnäs 

skogsskola) 1 6, 1 67 

Nybyggnader och reparationer 43,699 

Skötsel af nyförvärfvade kronoparker 50,000 

Oförutsedda och diverse utgifter 99,670 j.^i._ 453,586 

AfcJel til! /(inss/vrclsrrtias disposjtion : 
Till aflönade assistenter, bitr. jägm. (den aflöuade assistenten i Eksjö 
revir har indragits, medan 2,000 kr. beviljats till en ny assistent 
i Stockholms revir) > 30,900 

Mt\icl till öfvfrjägfuästarnfs dispositinu » I9'5S5 

Mrdcl I ill rei'irförvaltarnt's liispositiofi : 

Handtlangning vid skogsindelning och uppskattning 52,630 

Afverkning. koluing, sågning och transport af skogseffekter 324,513 

Skogsodling och hyggesrensning 203,289 

Vägar 61,633 

Rågångsrensning och hägnad '. 28,625 

Diknin g 55.624 

Mindre byggnadsarbeten 63,839 

Inventarier 9, 1 79 

Skatter och onera 243, 1 1 7 

E.Ktra skogsbevakning 130,495 

Dagarfvoden åt kronojägare 32,135 

Oförutsedda och diverse utgifter, hvaruti ingå 26,500 kr. till 

underhåll af och trafik å järnvägen Kloten — Bänghammar 

å Klotens krouopark 81,850 „ 1,286,929 

Kr. 1. 791. 000 

' Häri ingå ej särskilda anslag till aflöningar och flottleder, dikningar i Norrland m. m. 
'■' Särskild fråga föreligger om höjning af försöksanstaltens anslag frän och med 1905 
till 23,875 kr,, men blir beroende af Riksdagens pröfning. 

Sko_^si'äräs/örriti>t^iiis 'Jidskrift, tgoj. 4 



50 MOTIsER. 

SKOGSVÅRDSAFGIFTERNAS UPPBÖRD. Kungl. Maj:t har deu 8 sistlidne 
december utfärdadt förordning angående uppbörd af skogävårdsafgifter m. m. att 
träda i kraft den i januari detta år. Enligt denna förordning är fartygsbefälhaf- 
vare, som vill intaga last af trävaror eller trämassa för befordran till utlandet, skyl- 
dig att innan lastningen börjar, göra anmälan skriftligen eller telegrafiskt hos när- 
maste tullförvaltning om lastningsorten, aflastare och lastens beskaffenhet. 

Den angifniugsiulaga, som det åligger aflastare att afgifva, skall bland annat 
innehålla uppgift inom hvilket landstingsområde virket afverkats med intyg på he- 
der och samvete att uppgiften om afverkuingsorten lämnats efter bästa förmåga. 

Uppgifterna i augifningsinlagau läggas till grund för beräknande af skogs- 
vårdsafgifterna. Inuau dessa hos vederbörande tullförvaltning guldits, får tullpass 
för fartyget icke meddelas. 

Då trävaror eller trämassa aflämnas ä järnvägsstation till utförsel ur riket med 
järnväg skall liknande angifningsinlaga aflämnas till järnvägsförvaltningen. Förrän 
skogsvårdsafgiften då erlagts, får ej varan befordras frän gränsstationen. 

För trävaror och trämassa, som utföras från ort belägen inom Gottlands, Vä- 
sterbottens eller Norrbottens län eller inom Särna socken i Kopparbergs län, skall 
skogsvårdsafgift erläggas endast för det fall, att virket härrör från annan än nämnda 
delar af riket. 

Om afsändare åstundar att i enlighet med stadgandet i »j 5 af förordningen 
angåeude skogsvårdsafgifter återbekomma afgift.som erlagts för trävaror eller trämassa, 
härrörande af virke, hvilket afverkats å ort, där förordningen icke gäller, skall an. 
sökning därom ställas till Generaltullstyrelsen och inlämnas till tullförvaltningen å 
den plats, där afgifteu blifvit erlagd. >Sådan ansökan skall vara å vederbörlig ort 
inlämnad inom utgången af året näst efter det, under hvilket den ifrågavarande af- 
giften inbetalts. Ansökningen skall åtföljas af de bevis angående virkets afverk- 
ningsort, hvarå sökanden vill stödja sitt anspråk. 

Afsändare, som uraktlåtit att aflämna angifningsinlaga eller i sådan inlaga 
mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, hvarigenom skogsvårdsafgift icke upp- 
burits eller obehörigeu restituerats, ådömas böter frän och med 4 till och med 10 
gånger det belopp, som uudandragits, dock minst 25 kronor. 

KAMRATMÖTE I LULEÅ MELLAN DE TVENNE NORDLIGASTE DISTRIK- 
TENS SKOGSTJÄNSTEMÄN D. 30 NOV. & 1 DEC. 1904. Till detta möte hade 
infunnit sig .sjutton skogstjäustemän, bland hvilka märktes öfverjägmästarne A. Sjö- 
berg och H. V. Rosenberg. Jlötet öppnades af jägmästare O. Borg, som enligt 
upjjdrag vid föregående möte haft förberedelserna till detta om hand och nu äfven 
anmodades att leda dagens förhandlingar. 

De för di.skussion uppsatta frågorna voro : 

1. Tillämpningen af skogslagen för Väster- och Norrbottens kustland. 

2. Är den s. k. Väster- och Norrbottenslagen af deu 24 juli 1903 tillfredsställande 
med hänsyu till skogsvård och skogsbevakning? 

3. Är älgstammen i Norrbotten .stadd i tillbakagång; hvad kan i sä fall göras 
däremot? 

4. Huru bör afdikning af sumpmarker för skogsbörd lämpligen verkställas ? 

5. Huru böra de afdikade markerna efter torrläggningen vidare behandlas? 

6. Kungl. Domänstyrelseus :> Föreskrifter angående allmänna skogars indelning till 
ordnad timmerbläduing.:> 

7. Bestämmandet af omloppstiden. 

8. Kronojägares jakträtt å kronoparker. 



NOTISEK. 51 

9. Ersättning åt kronojägare för delgifning af stäniuiugar. 

10. Är lämpligt, att ståndskogslikvid utgår »in naturai mellan hemman, som hafva 
samma ägare, samt om så ej är, huru motarbeta detta? 

11. Böra icke särskilda åtgärder vidtagas för att freda stammen af det mindre vilda? 

Här nedan införes en sammanfattning af under förhandlingarne uttalade åsikter 
i ämnen af allmännare intresse. 

Som inledning till frågorna i och 2 uppdrog jägni. Nordlund en jämförelse 
mellan gamla och u^a undermälighetslagen. De med den n3'a lagens trädande i 
kraft införda förändringarne voro emellertid föga ägnade att främja skogsvärden 
samt försvårade i afsevärd grad bevakningen. Direktör Lallerstedt framhöll vikten 
af att äfven enskildes skogar indelades samt att sådana industrier komme till stånd, 
som kunde tillgodogöra sig den veka, oväxtliga skogen. Först med dessa bägge 
önskemåls uppnående kunde en verklig skogsvård bedrifvas i Norrbotten. Därjämte 
bel)-stes, af jägm. Halldin, frågan om hvad en undermålighetsutsyning borde om- 
fatta. Detta spörsmål sönderföUe i två: Hvilka trädindivider böra utsynas och hur 
stor areal bör öfvergäs med utsyning? — Träd hänförliga till någon af följande 
trenne kategorier ansågs böra utsynas: Torr skog samt den skadade skog, som inom 
ett fåtal år beräknas torka; oväxtlig skog, som bör borttagas och ersättas med 
växtligare bestånd samt hjälpgallringsvirke. Enda.st kategorien oväxtliga träd torde 
icke böra uttagas öfver hela arealen. Sådan afverknings omfattning borde grundas 
på för ändamålet företagen taxering och afverkningsberäkning eller annorledes be- 
gränsas, t. ex. med ledning af förefintlig karta. Det vore svårt ange någon norm 
för beräkningen af en dylik afverknings storlek, men framhölls äfven det oegentliga 
uti att företaga afverkning af oväxtlig eller trögväxande skog i obegränsad omfattning. 

De uppgifter angående älgstammens växlingar i styrka, som af de närvarande 
kunde lämnas, voro för ofullständiga för att läggas till _grund för allmännare slut- 
satser i frågan. För att emellertid erhålla någon vis.shet härutinnan beslöts pä 
öfverjägmästarc Sjöbergs förslag att anställa räkning af ungefärliga antalet djur 
inom hvarje bevakuingstrakt. Resultaten af dessa räkningar skulle hädanefter årligen 
inrapporteras till vederbörande öfverjäginästareexpedition. Om det alltså nu icke 
läte sig med säkerhet påvisas, att minskning i älgstammen redan inträdt, ansågs 
dock sannolikt, att älgarna inom en snar framtid skulle komma att decimeras på 
grund af en år från år allt starkare ökning i skyttarnes antal och ifver. Som ett 
verksamt och särskildt för öfre Norrland lämpligt medel häremot ansågs jaktpass. 

I fråga om afdikning framhölls af jägmästare Halldin inledningsvis vikten 
utaf att medelst laggdiken så noga som möjligt afskära vattentillförseln till den 
försumpade trakten. Diken genom sumpmarkens blötare delar blefve därigenom 
ofta obehöfliga, livadan med upptagandet af dylika bonle få anstå ett eller annat 
är, tills man kunde afgöm verkan af den första dikningen. Häremot påpekades 
under diskussionens gång risken med att dika för litet. Vårvattnet dämde då lätt 
igen de otillräckliga afloppen. Dessutom blefve det med den första afdikningen 
bundna kapitalet räntelöst intill dess kompletteringsdikning företoges, om ej dikes- 
nätet genast gjordes så pass fullständigt, att dikenas flertal redan från början kunde 
fylla sina olika uppgifter. Inledaren förklarade emellertid, att det endast voro de 
till sin betydelse tvifvelaktiga dikena, hvilkas upptagande han ville uppskjuta. 

e. Jägmästaren A. Veländer redogjorde för i sydligare delar af Sverige samt 
utomlands gjorda erfarenheter vid försök att göra torrlagda sumpmarker skogbärande. 
På grund af olikhet i klimat samt i myrarnes beskaffenhet måste man dock iakt- 
taga .största försiktighet vid tillgodogörandet här uppe af de.ssa erfarenheter. Som 



52 NOTISER. 

ostridig ansåg emellertid talaren lämpligheten af att först efter afdikuingen och då 
endast i den män ungskog uppkomme afverka å myrmarken förefintlig mer eller 
mindre oväxtlig skog. Genom dess kvarlämnande underlättades torrläggningen, 
hvarjämte man först efter några år kunde afgöra, hvilka träd som på grund af ök- 
ning i tillväxt borde kvarlämnas. Rörande å sankmarken förefintlig småskog kunde 
som regel sägas, att denna efter afdikning utbildade sig på normalt sätt, förutsatt 
blott, att den vid torrläggningen icke vore alltför gammal, ej öfver 50 ä 60 år. 
Ä större, skoglösa myrar samt ä mindre, där fröbar skog saknades i grannskapet, 
blefve kultur i regel nödvändig. Det gällde då att använda en kulturmetod, som i 
möjligaste män skyddade för uppfrysning. Vid plantering har det visat sig för- 
månligt att anlägga plantskolorna på myren; plantorna blefve därigenom härdigare. 

Innan man företoge kultur å sädana partier af myren, som ej visa benägenhet 
att gräsbinda sig, vore rådligt först undersöka, att mossjorden ej i afsevärd grad 
innehölle för vegetation hinderliga ämnen såsom svafvelsyra o. d. — Till sist fram- 
ställde jägm. Veländer det förslag, att för afhjälpande pä ett fullt nöjaktigt sätt af 
den rådande bristen på erfarenhet uti hithörande frågor inom nordligaste Sverige, 
där dock årligen stora summor nedlades på afdikningsföretag, mötet måtte upp- 
draga åt 2 ä 3 af de närvarande att å mötets vägnar .göra framställning hos Forst- 
liga försöksanstalten om dess medverkan för anordnandet af experimentella under- 
sökningar i berörda sj-fte. Mötet fann emellertid lämpligt att med framställning 
därom låta tills vidare bero, hufvudsakligen pä den grund, att redan under den 
gångna sommaren af anstalten företagits vissa undersökningar inom Norrbotten, 
som troddes beröra dikningsfrågan. Veländer vidhöll emellertid på det bestämdaste 
sitt gjorda yrkande. 

io:de frågan inleddes af jägm. Halldin, som framhöll huru påkostande det ofta 
vore för skogsvännen att företaga stämpling enligt föreläggande vid laga skifte, då 
sådant %nrkesuttag ofta icke läte sig utföras i enlighet med grunderna för eu god 
skogshushållning. Skiftesstadgan föreskrefve, att likvid företrädesvis skall utgå i 
penningar och endast, om detta medför olägenhet, in natura. 

I praktiken vore skogslikvid in natura regel. Nu inträffar emellertid, att det 
är en och samma ägare till flere hemman inom samma by och att skogslikvid be- 
stämts att utgå mellan dessa hemman. Likvid in natura kunde \4d ett sådant sak- 
förhällande utan svårighet undvikas. Man borde söka erhålla prejudikat i frågan 
genom att som allmänt ombud framhålla, att sådan likvid icke finge ske in natiira 
och, om därvid ej fästes afseende, anföra besvär. — Under diskussionen påpekades 
emellertid af jägm. Nordlund, att eganderätteu till visst hemman lätteligen kunde 
för någon tid öfverlåtas på annan person, hvarigenom ett förhindrande af ifråga- 
varande missbruk hart när omöjliggjordes. 

Härmed var diskussionen för dagen afslutad. Sedan gemensam middag, hvar- 
till inbjudits mötesdeltagarnes i staden varande fruar m. fl. damer, afätits, följde 
samkväm under den gladaste stämning. 

Förhandlingarne följande dag inleddes med ett föredrag af e. jägm. U. Lindhé 
om bestämmandet af omloppstiden. Denna inginge nu som en lika bety- 
dande faktor i afverkningsberäkningen som kubikmassan, och borde man därför 
genom undersökningar på marken för hvarje särskild skog söka utröna den rätta 
omloppstiden. Inledaren relaterade därpå en af honom använd metod för dylika 
undersökningar. Då omloppstiden bestämdes af tillvä-xtstj-rkan och förhållandet 
mellan olika dimensioners värden, sönderfölle undersökningen i två delar: tillväxt- 
undersökning vid brösthöjd samt aptering. Tillväxtundersökningen (genom borr- 



NOTISER. 53 

iiiug) måste ske för hvarje särskild skog, hvareiiiot den för värderingen nödvändiga 
apteringeu kunde utföras gemensamt för visst, större område. Dylika undersök" 
ningar skulle icke blott få betydelse för afverkningsberäkningen utan äfven möjlig- 
göra en insiktsfullare virkesutsyning genon: att skärpa förrättningsmannens omdöme 
om trädens ekonomiska liuggbarhet. 

Jägm. Halldin uttryckte sin förvnniug öfver att det gamla sättet att beräkna 
omloppstiden genom att utröna åldern lios träden vid en viss, utan hänsyn till växt- 
styrkan fixerad dimension kunnat så länge bibehållas i praktiken samt betonade 
vtterligare vikten af att vid nu gällande norm för afverkningsberäkningar söka sä 
noggrant som möjligt bestämma omloppstiden. 

Rörande sista diskussionsämnet å programmet uttalade mötet som sin åsikt, 
att användandet af finare giller och snaror borde inskränkas till området ofvan od- 
lingsgränsen. 

Härefter förklarades mötet afslutadt. Kamraterna hade dock nöjet samman- 
träffa ännu tveune gånger, dels på »Oscarsbalen» samma dag, dels följande dag, 
då öfverjägmästare Rosenberg gaf middag för mötesdeltagarne. U. L. 

RESESTIPENDIER FÖR KRONOJÄGARE. Vid fastställandet af general- 
förslaget till utgifter från reservationsanslaget för skogsväseudet under år 1905 har 
Kiingl. Maj:t på Domänstyrelsens förslag anvisat 500 kr. till ett lo-tal stipendier åt 
kronojägare. Dessa komma härigenom att beredas tillfälle att i andra bevaknings- 
trakter än sina egna tillgodogöra sig vunnen erfarenhet, rörande skogsodlingars, 
gallringars och andra dylika åtgärders utförande. 

NORSK HYLLNING TILL DIREKTÖR C. G. HOLMERZ. Förutom den 
uppmärksamhet, som kommit skogsinstitutets nyligen afgångne direktör till del frän 
forna elever bland såväl statens som enskilda skogstjäustemän, torde särskildt den 
af broderlandets skogsmän ägnade hågkomsten vara af intresse. Från Norge har 
öfversändts en adress, bestående af en större teckning af norske målaren Th. Holm- 
boe öfver ett norskt landskap med fröträd och vacker plantuppväxt. Den stäm- 
ningsfulla taflan bär inskriptionen: »Til Direktör C. G. Holnierz. Hilsen fra tak- 
nemlige norske Elever med de bedste önsker om alt godt for Deres Livsaften! och 
namnen Kr. Winsnes, H. Hall, Axel Hagemann, J. .\. Krag, J. G. Preuthun, W. 
Stibolt, Axel Stub, H. Astrup, J. G. Thorsen, S. Sjölie, Kinar Nilseu, W. Kaurin, 
Henrik Jelstrup, Fr. E. Jensen, Thv. Kiter, A. 15orcbgrevink. Det är icke mindre 
än 28 norska skogsmän, som under de senare 30 åren fått sin utbildning i .Sverige. 
Af dessa hafva 15 anställning i statens eller kommunernas tjänst och 4 äro döda. 

FÖRSLAG TILL DISKUSSIONSÄMNEN VID ÅRSMÖTET 1905 skola en- 
ligt § 7 i l"öreuingens stadgar vara insända till Styrelsen (under sekreterarens adress, 
Stockholm 5) före utgången af januari månad, hvarom härmed erinras. 



54 TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 



TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 

Kungl. Domänstyrelsen. Kungl. Maj:t har den 31 december 1904 utnänmt 
och förordnat öfverjägmästaren i Umeå distrikt, Veit Thorsten Örteublad att vara 
byråchef i Kungl. Domänstyrelsen. 

Samma dag har K. Maj;t utnämnt och förordnat jägmästaren i Södra I^ycksele 
revir, Hjalmar Axel Herman Egerström att vara öfverjägmästare i Umeå distrikt. 

Samma dag har K. Maj:t uppå därom gjord ansökan beviljat öfverjägmästaren i 
Qäfle=Dala distrikt, Fredrik Wilhelm Tigerhielm nåd. afsked samt utn.änmt och för- 
ordnat jägmästaren i Osterdalarnes revir Wilhelm Ferdinand Teden att vara öfver- 
jägmästare i förenämnda distrikt. 

K. Maj;t har beviljat jägmästaren i Burträsks revir O. C. Pettersson förlängd 
tjänstledighet till 15 oktober 1905 med förordnande för extra jägmästaren A. Hellström. 

Jämte det K. Maj:t beviljat den 8 sistl. december jägmästaren i Askersunds revir 
C. Löwenhielm ytterligare tjänstledighet under tiden f. o. m. i januari 1905 till den 
2g november samma år har K. Maj:t förordnat extra jägmästaren C. F. Giöbel att 
tjänsten under tiden förestå. 

Förordnade biträdande jägmästare under 1905. Extra jägm. H. Wolff 
inom Karhiaä.t revir med arfvode 2,000 kr., extra jägm. .\, Sucksdorff inom Härje- 
dalens revir med arfv. 2,000 kr. jämte fri bostad och vedbrand, e. jägm. John Carls- 
son å Kosta kr.-park af Viirrnds rerir med arfv. 2,500 kr. samt e. jägm. E. Barthel- 
son i Vachbo revir med arfv. 2,500 kr. 

Skogstaxatorer. Till skogstaxatorer under år 1905 har K. nomänstyrelsen 
förordnat förutvarande skogstaxatorer, nämligen; N. V. Delin i Östra distriktet, G. 
Kuylenstierna i Bergslagsdistriktet, A. W. Schmidt i Västra distriktet, P. G. K. 
Schmidt i Smålands distrikt samt L. K. Hårleman i Södra distriktet. 

Gästriklands revir. Som jägmästaretjänsten i Gästriklands revir genom förre 
tjänsteinnehafvaren beviljadt afsked blifvit ledig, har K. Domänstyrelsen förordnat extra 
jägm. E. C:sou Haller att intill dess jägmästaretjänsteu i sagda revir kan blifva i 
vederbörlig ordning återbesatt densamma förestå. 

Södra Lycksele revir. Med anledning af förre tjänstinuehafvarens befordran 
till annat ämbete vid skogsstaten har K. Domänstyrelsen förordnat extra jägm. t)lof 
Coos att under vakanstiden uppehålla jägmästaretjänsten i Södra I^ycksele revir. 

Osterdalarnes revir. Sedan jäguiästaretjänsten i Osterdalarnes revir till följd 
af förre tjänstinnehafvaren jägmästaren W. F. Tedens befordran till öfverjägmästare 
blifvit ledig, har K, Domänstyrelsen förordnat extra jägm. Nils Bellander att ifråga- 
varande jägmästaretjänst under vakanstiden förestå. 

Vadsbo revir. Att under vakanstideu uppehålla jäguiästaretjänsten i Vadsbo 
revir har K. Domänstyrelsen förordnat extra jägmästaren H. S. Dahlberg. 

Forstliga försöksanstalten. Till tjänstemän vid nämnda anstalt under 1905 
har K. Domänstyrelsen förordnat fil. il:r H. Hes.selman och extra jägmästaren G. 
Schotte. 

Klotens skogsskola. Kgl. Domänstyrelsen har förordnat jägmästaren i Klo- 
tens revir J. M. Pauli och extra jägmästaren H. Julius att fortfarande under år 1905 
vara den förre föreståndare och den senare underlärarc vid nämnda skogsskola. 



TJÄNSTER ont 1-ÖRORDN ANDEN. 55 

Skogshalls enskilda skogsskola. Till föreståndare för Skogshalls skogsskola 
under år 1905 har K. Domänstyrelsen förordnat extra jägmästaren A. F. Kindstrand 
samt till skogsrättare därstädes förutvaran<le skogsrättaren A. L. Carlsson. 

Allmänningsskogarna i Norrbottens län. Till förvaltare af nämnda skogar 
under året hafva förorduats åjockmocks sockens allmänningsskogar extra jägm. A. 
Sylvéu, å Gellivare sockeuallmäuuing extra jägm. O. K. Holm samt å Arjepluogs 
sockens allmänningar extra jägm. J. I^. Asker. 

Kronans flottledsbyggnader. K. Domänstyrelsen bar dels förordnat ingeni- 

ören J. A. Melkerson att fortfarande under år 1905 anordna och öfvervaka utfö- 
randet af kronans flottledsbyggnader i Norrbottens län, dels uppdragit åt I. Svedberg 
i Tore och J. P. Gustafsson i Piteå att under samma tid vara tillsyningsmän och 
arbetsledare vid nämnda arbeten. 

Förordnade assistenter. Till assistenter under år 1905 har K. Domänsty- 
relsen förordnat följande extra jägmästare: D. af Wahlberg inom Trnnsf rands revir ^ 
C. G. A. Liedholni inom Säniii nvir, E. Lundman inom Norra Lycksele revir, F. 
Aminoff inom Asele revir, D. Frykman inom Anuiuisjö rcTir, V. Wendt inom 11'il/ir/- 
luiiia revir, O. Coos inom Södra Lycksele revir, O. Bohlin inom S/ense/e revir^ G. Jern- 
berg inom Bodens revir, C. Fougberg inom Räneå revir. C. Rothman inom R:iiietriish 
och Ängesli revir, E. von Sydow inom Jtul^asjärvi och Gellivare re-eir, P. Bergman in- 
om Pajala, Tornea och Tärendö revir, And. Holmgren inom Alfsby revir, J. M. Prick 
inom (>fre Bvske revir, P. F. Lindberg inom Malinesjaurs n-vir, E. V. E. Angeldorff 
inom /örns revir, C. V. Ekman inom jVorsjö revir. T. Grenander och S. O. A. Modin 
inom Burträsks revir, och B. A. J. Wallmark inom Sorsele revir, alla med tjänstgöring 
under hela året, R. Lindahl inom Bjurholms revir under månaderna februari — 
november samt Hj. Hägg inom Lyedrika revir under månaderna juni — november, 
ägande förenämnde assistenter för tjänstgöringar uppbära förutom resersättning i 
arfvode 100 kronor i månaden samt 6 kronor för hvarje förrättnings- och rese- 
dag. Härförutom har K. Styrelsen till assistenter under liela året 1905 förord- 
nat: H. Nordenadier i Stockholms revir, G. Tamm i Askersiiiids revir, J. S. Lindner i 
llohiis revir, K. Ci. G. Norling i lunda revir, H. af Petersens i Tjusts revir, och G. 
Ramstedt i Öml/ergs revir, alla med arfvode af 2,000 kronor. 

Till assistenter med särskildt uppdragatt uppgöra planer för afdikning af sank- 
marker på kronas skogar har Kungl. Domänstyrelsen förordnat: inom Gäfle-Dala 
distrikt extra jägm. O. H. Humble och N. af Zellén, inom Skellefteå distrikt e. jägm. 
Hj. vSylvén, inom Cmeir distrikt extra jägm. D. Grufman och I. Forssbeck samt inom 
/.iileii distrikt extra jägm. G. Sandberg och V. Lindhé, de båda förstnämnda under 
månaderna januari och februari, de öfriga under hela året; alla med arfvode af 100 
kronor i månaden jämte resersättning samt ersättning för hemarbete. 

Att tills vidare vara assistenter har K. Domänstyrelsen förordnat : e. jägm. W. 
Dybeck i Kopparbergs revir, e. jägm. B. K. Fornell hos öfverjägmästaren i dstra di- 
striktet samt extra jägm. C. E. Sahlberg i Orehro revir. 

Tjänstledighet har beviljats åt jägm. i Karlstads nvir Elfstrand under 2 mån. 
från 2 december med förordnande för c. jägm. Danielson; åt iägm. i Blekinge-.lims 
revir p^hnbohm under jan. månad med förordnande för e. jägm. Lundholm, samt 
ät jägm. i U/re Jtyske revir Carlsson under januari månad med förordnande för e. 
jägm. IJndberg. 

Antagna kronojägare. Joh. Flomström i Tåsjö bev.-tr. af Tåsjö revir och W. 
Gruffman i Hjuksåns bev.-tr. af Vederfors revir, den sistnämnde transporterad från 
Kamsjöbäckens bev.-tr. i samma revir. 



56 TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 

Antagna extra kronojägare med arfvode. E. Rådström, 1,000 kr., i Stora 
Vindelns bev.-tr. af Sorse/,' revir: M. O. Halvarsson, boo kr., i Särna bys bev.-tr. af 
Träns/rands rrvir : Oscar Jaii.ssou, i,ooo kr., i Tandsjö bev.-tr. af ]':a Hähinglamis revir ; 
C. J. Ringk\'ist, 1,000 kr., i Arno bev.-tr. af X:a Hälsinglands re-eir ; E. G. Andersson, 
900 kr., i Björnö bev.tr.; M. L. Brusell, 900 kr., i Klotens bev.-tr. ; E. Bark, 900 kr., 
i Granhults bev.-tr., alla i Klotens revir : C. O. Nilsson, 500 kr., i Fagerhults bev.-tr. 
af Kalmar revir; Per Nilsson, 600 kr. jämte fri bostad och vedbrand, i 'J'/iists revir; 
C. A. G. Malmberg, 800 kr., å Ko.sta krouopark af larends revir; A. G. Björnberg, 
600 kr., inom i'ästho revir; J. E. Lönn, 250 kr., å Fägerstads kyrkoh.-bost. af ro>«;</,v 
revir; A. A. Henriksson, 700 kr., å Forsbacka kronopark m. m., i Dalslands rceir : 
G. H. Hultman, 700 kr., i S:a Backa bev.-tr. och S. A. Malmros, 600 kr„ båda i ladsbo 
revir; .\. G. Hallberg, 700 kr., i Bchns nvir; C. A. Falk, 700 kr., i Bona bev.-tr. 
och J. V. Johansson, 700 kr., i Degeröns bev.-tr. af Ombergs n'vir ; A. Johansson, 
700 kr., i .Sjnenda bev.-tr. af Stockholms revir, alla med tjänstgöring under hela året 
samt F. O. Johansson å Österåkers kronopark af Stockholms revir, under tiden i 
jau. — I okt. med arfvode af 30 kr. per månad. 

Antagna extra kronojägare. O. Olsson i Jönköpings re-eir, T. F. W. Öster- 
berg i Askersiinds nvir. Jöns Svenson i .\':a Jämtlands revir. O. O. Lundgren i Jnn- 
sele rceir, G. Edin i Of re Byske revir. J. M. Sundersson och V. E. Andersson i Ä7««7 
rtrvir, J. A. Johansson i ]'artofta revir, samt L. A. Hedström i \'ästerds revir, alla 
med tjänstgöring tills vidare. 

Beviljade afsked. Kronojägaren i Urnans bevakn.-trakt af Degerfors revir 
K. J. Ekström samt kronojägaren i Nabbelunds bevakn.-trakt af Ölands revir A. 
Henriksson. 

Nådiga vedermälen. Till enhvar af kronojägarne F. A. Sandberg i Nedeus 
bevakn.-trakt af Marks revir och Svante Ågren i Ljungs bevakn.-trakt af Svältor- 
nas revir har Kungl. Maj;t för deras mångåriga och plikttrogna verksamhet i skogs- 
statens tjänst funnit godt tilldela medaljen i silfver af åttonde storleken att i hög- 
blått band med gula kanter bäras å bröstet. 

Lediga tjänster. På underd. förslag till återbesättande af jägmästaret jämten i 
Pilen re-eir af Norrbottens län har Kgl. Domänstyrelsen uppfört t. f. jägmästaren i 
Storbackens revir E. H. Ouchterlon}-, jägmästaren i Ängeså revir G. A. Halldin samt 
extra jägmästaren K. K. M. Sylvén i nu nämnd ordning med förord för Ouchterlony. 

KUNGÖRELSER. 

Till jägmästaret jänstcn i Vadsbo ret<ir äga sökande att före den 1 1 »februari till 
K. Domänstyrelsen ingifva underd. ansökningar med tjänsteförteckningar och betyg. 

Till jäg/nästaretjänsten i Gäit rikslands revir äga sökande att före den 15 februari 
till K. Domänst3-relsen ingifva underd. ansökningar med tjänsteförteckningar och 
betyg. 

Till jägmästaretjänsten i .Södra Lycksele revir äga sökande att före den 7 mars 
till K. Domänstyrelsen ingifva underd. ansökningar med tjänsteförteckningar och 
betyg. ... 

Till jägmästaretjänsten i Österdalarnes revir äga sökande att före den 7 mars till 

K. Domänstyrelsen ingifva underd. ansökningar med tjänsteförteckningar och betyg. 

Till föreståndarebefattningen vid Bjnrfors skogsskola i Västmanlands län äga sökande 

att före den 25 januari till K. Domänstyrelsen angifva underd. ansökningar med 

tjänsteförteckningar och betyg. 

Till föreståndare- och lärarebefattningen vid Hällnäs skogsskola i Västerbottens län, 
hvilken befattning är afsedd att tillträdas den i nästkommande juni, äga sökande 
att före den 9 mars till K. Domänstyrelsen ingifva underd. ansökningar med tjän- 
steförteckningar och betvg. 

En assistentbefattning med arfvode inom Klotens revir sökes hos K. Domänsty- 
relsen före den 1 1 februari. 



Kronojägaretjänsten i Urnans bevakn.-trakt af Degerfors revir sökes hos jä.ij- 
mästaren K. Gram, adr. Vindeln, före den 31 januari. 

Kronojägaretjänsten i JOims/öbäekens bevakn.-trakt af Degerfors re%'ir i Västerbot- 
tens län sökes hos jägmästaren K. Gram, adr. Vindeln, före den 15 februari. 

Kronojägaretjänsten i Xabbelnnds bevakn.-trakt af Ölands rerir sökes hos jägmä- 
staren P. O Veländer, adr. Skäftekärr, Boda, före den 14 febr. 



Svenska Jäiorefärbundets Hyn Tidskrift 

utkommer under årcl i sin 43:6 årgång enligt ofiQräiidråd plan. 

Prenumerationsafglft 5 kronor. 

Prenumeration kan ske S Posten, i Bokhandeln och hos Kedaktionen, adr. Sture - 
gatan 29, Stockholm 5. 

"Uppsatser om jakt och jaktvSrd mottagas och honoreras efter öfverenskommeJse af 

A. IVahlgren, 

Redaktör, adress Uppsala. 



Svenska Kennelklubben. 

Sveiisira Kennelklubbens Tidskrift anmäler härmed sin I3;te ärgäng lor är 1905. 

Tidskriften utgifves. kvartalsvis med I häfte om 3 tryckark text samt en annons- 
bilaga, hvartill annonser skola till redaktionen insändas. 

Tidskriften utdelas gratis till ledamöter af Sv. Kennelklubben mot en ärlig leda- 
motsafgift af 5 kr., som uppbäres genom postförskott vid sändning af i;sta häftet. 

Enligt stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga 
hvarje välfrejdad person, som hos densamma därom gör anmälan. 

Prenumeration ä lidskriften kan ock ske genom postverket eller genom bokhan- 
deln, hvarest äfven lösa häften säljas till pris af kr. I; 25 för häftet. Prenumerationskvitto 
gäller såsom inhetald ledamotsafgift för aret. 

"För Redaktionen: 
A, P. Haniilton. R. T. Hennings. C Q. Holmerz. Axel Klinckowström. Abr, rorssell. 

Adress: Linnégafan 22, Stockholm 5. Ansv. utglfvaie. 



Tidsskrift for Skogbrug 

utgifven af Det Norske Skogselskab och redigerad af Kgl. Skogs- 
inspektör M. B. Dahll, utkommer i Kristiania med 12 häften om året 
och kostar portofritt 2 (tvä) kronor per årgång. Prenumeration kan 
ske genom posten, expeditionen eller hos redaktören, 

adress: Oscarsga.de 78, Kristiania. 



ANNONSPRIS. 



Som tidskriften utkommer relativt ofta och vänder sig till eu större läsekrets 
är den ett lämpligt annonsorgan, dels för alla tjänster eller erbjudande af tillfälligt 
arbete i skogsvärdssyupunkt, dels för försäljning och köp af virke, frö och plantor sant 
f5r skog^ och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar o.ch mätningar, littera- 
tur rörande skogsbruk, jakt och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap m. m. 
Annonspriset är 20 kr.j<för hel sida. Smärre annonser beräknas efter I.50 kr. pr 
cm. aL sidans höjd och minsta annonspriset Sr 3 kr. För annonser, söm införas minst 
5 ggr, lämnas 10 % rabatt och för hela året stående annonser 20 %. Annonser böra 
insändas till redaktionen före den 5 i hvarje månad för att inflyta 5 tiärmaste häfte 



SkoG8v>åvb8töieiunöen6 XTiböl^dtt 

utgifves af 
FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. 

Redal^onskommitté; Byråchefen Th. örtenblad. Direktören vid SkogsiasUtutct ATarf 
Fredenberg, Öfverjägmästaren Uno Wallmo, Jägmästaren J. E. Kinman 
och »Docenten, Fil. D:r Henrik Hesselman. 

RedaktSr och ansvarig utgifvare; e. Jägmästaren Gunnar Schotte, adress Sture- 
gatan s6, Stockholm 5. Rikstelefon 7206, Belltelefon Österm, 3935. 
Träffas i redaktionsärenden säkrast hvardagar kl.' 5=— 6 e. m. 



3:bje årgånö^n 1905. 

FÖRSTA HÄFTETS INNEHÅLL. 



Svenska löfängar (med lo bilder) af Henrik Hesselman ...... sid. i 

Några iakttagelser vid tillgodogörande af vindfälld skog <xned i 

bild) af WiLH. Ekm.vn > 24 

Hafva de år 1891 påbörjade föryngringsförsöken i Norrbotten 

råkat i glömska? af P. O. Welander. .;..., > 2^ 

Meddelanden om naturminnen: 

S. En fridlyst ek (Flens socknen, Södermanland) med 2 bilder r 30 

Korta minnesord öfver Iiädangångna medlemmar: 

Emil Hessel (med porträtt) ^ 32 

C. G. A. Bergendahl (med porträtt) > 33 

Const. Falck (med porträtt) >■ 34 

I. af Ström (med porträtt) , > 35 

Paul Glöersen (med porträtt) » 37 

Trävaruniarknaden af »Swordfish» , ; » 38 

Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under Jan.— 

X o v. 1900 — 1904 » 40 

Ekonomiskt » 41 

Litteratur: 

Leitfaden der Forstinsektenkunde af Otto Niisslia (rec. af 

J. Meves) ■ '. » 42" 

Kubiktabeller af O. S. Klarström (rec. af W. E— n) » 44 

Oldenborrernes Optraeden og Udbredelse i Danmark 1887 — 

1903 af J. E. V. Boas (rec. af G. Sch.) ^ 45 

Nyutgifven litteratur och titkouina tidskrifter ;, 46 

Notiser: 

Lämningar af en bäfverdam af JOH. Ahlgren » 47 

Statens skogsingeniörer •. 47 

Statens markinköp under år 1904 sA X/BW 4S 

Anslag för skogsväsendet år 1905.-,.. - 49 

Skogsvårdsafgifternas uppbörd » 50 

Referat från kamratmöte' i Luleå mellan de två nordligaste 

distriktens skogsljänstemän. af U. L ;... > 50 

Resestipendier åt kronojägare... » 53 

Norsk hyllning till direktör C. G. Holmerz 53 

Förslag til] difkussionsärmieii vid årsmötet lons 53 

Tjänster och förordnanden ^5 



CliS*rRALTRVCKBKIBr, STOCKHOLM 19O5. 



fbtifm 



fcbxnm 






^vr 



m. 



rcw 



>.. 



jföreninöene 



i^^ 



il'.-V* 



1905 



' :^'ih 



..v-'\ 









3:bje år^. 



i:.i^ 



^^-v 

é'^'^? 



^^ 



^^y^t" 



:^— .&:r^' 






Äi. 



-1^ 



.1' 



^^ 



UXaiFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD, STOCKHOLM. 



ANMÄLAN. 

IT åder år 190^ utkoJiitner Skogsvårdsföreningens Tidskrift med sin tredu 
årgång efter i hufvudsak samma plau som föregående år. — Tidskriften komnic: 
sålunda att innehålla längre eller kortare, helst illustrerade i^ppsatser, som i möj- 
ligast popidära form behandla såväl praktisj^a frågor som teoretiska spörsmål ellei 
mera djupgående undersökningar rörande våra skogar. Afven vill tidskriften söka 
erbjuda mindre jaktvårdshppsatser samt meddelanden från träyarnmarknaden, littera- 
turuppgifter, och smärre notiser rörande sko'gens \ärd. 

Ärligen utkomma J2 häften, ett för hvarje måiiad, dock så att under soni- 
marhalfåret eller då innehållet sä nödvändiggör möjligen 2—3 dubbelhäften utgifvas. 
Häftenas storlek blir varierande men koi^jraer hela årgången att omfatta minst 2~ 
tryckarks text (närmare 500 sidor). 

Tidskriften sändes portofritt till alla medlemmar af Förejifngen (medlemsaf 
giften är 5 kr.), men kan äfven prenumeration till samma pris. 5 kr., ske ibokhandelr 
eller genom rikets postanstalter. 

Stockholm den 15 Januari igo.i. 

Redaktionen. 



Ärade medletnmar uppmanas att till styrelsen anmäla personer, som 
äro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela uppgift på adress» 
förändringar. 

Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård torde sändas till 

sekreterarens adress, Sturegatan 56, Stockholm 5. 



Affryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves gerna, Bär ej 
något särskildt förbehåll göres för viss artikel, em Skogsvårdsforeningens 

tidskrift ty^igt angifves såsom källa. 

Red. 

UTDRAG XJR STADGARNE FÖR 

FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. 



Föreningens svfte är att söka frjinja en god skogsskötsel i landet och, att ' 
sammanhaiig därmed ägna jaktvärden sin uppmärksamhet 

§ 2. , ...■,. 

På föreningsmedlems anmälan äger styrelsen till ledamöter i föreuiuges intaga 
för skogs- och jaktvård intresserade personer. 

Hedersledamöter väljas af föreningen till ett antal af tolf (12) stycken uppä 
förslag af styrelsen och genom sluten omröstning. Hedersledamöter erlägga ej någon 
afgitt, men öfriga ledamöter betala sådan, antingen med fem (5) kronor ärligen eller 
ock en gång för alla med etth\indra (too) kronor såsom ständig ledamot. 

Föreningens är^smöte hålles i Stockholm under Mars eller April månader, å dat 
som .^.f föreningens styrelse utsattes. — — — — — — — — — — — 



Tidskriften distribueras genom bokhandeln af A.-B. Nordiska Bokhan- 
deln, Stockholm. 



Stoga^-ar^L-ftren-Ti/iTv. tJ'3^'-' 







SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1 905. H. 2. 



Förslaget till skyddsskogar inom Jämtlands län. 

Af Gunnar Andersson. 

(Härtill en karta). 

»För bibehållande af skogar, hvilkas bestånd er- 
fordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens 
nedgfående må efter föregående syn och undersökning 
Konungen förordna att annan afverkning än till hus- 
behof må äga rum endast efter utsyning, som pä statens 
bekostnad af skogsstatens tjänstemän verkställes». — 
Ur § I i lagen angående skyddsskogar d. 24 juli 1903. 

Så lyder kärnpunkten i den lag, hvarom riksdag och regering enats 
och hvilken enligt den af vederbörande myndigheter dessförinnan före- 
bragta utredningen, är ett nödvändigt villkor för att sådan afverkning må 
kunna förhindras, genom hvilken betydande områden af det öfre skogs- 
bältet öfvergår till kalfjäll eller värdelös skogsmark, å hvilken seder- 
mera i regeln aldrig duglig skog torde stå att vinna. I själfva verket till- 
kom denna lag för att hindra den omfattande afverkning, som ägde rum 
inom öfre och öfversta barrskogsregionen i Jämtlands län, där den 
öfvervägande delen af ifrågavarande skogar voro i enskild, af hvarje 
prohibitiv bestämmelse obunden ägo. I fjällområdena s. och n. om länet 
tillhörde en väsentlig del af skogsmarken det allmänna, eller ock in- 
skränkte särskilda lagbestämmelser den enskilde ägarens fria förfogande- 
rätt öfver skogen. 

Ganska snart efter det att lagen utfärdats, vidtog K. Domänstyrelsen 
åtgärder för att bringa den i verkställighet, och på våren 1904 hade detta 
ärendes behandling så fortskridit, att styrelsen åt ötverjägmästaren E. 
F. Groth och förf af denna framställning lämnade nödiga förordnanden, 
att med biträde af e. jägmästarne C. Björkbom och G. Svensson före- 
taga de för bestämmande af skyddsskogarnas omfattning nödiga under- 
sökningarna inom länet. 

I ett den 16 nov. 1904 dagtecknadt till K. Domänstyrelsen ingifvet 
utlåtande ha öfverjägmästaren Groth och förf framlagt förslag till skydds- 
skogar, åtföljdt af nödiga kartor och bilagor. Det är uppenbart, att ett 

SkogsvårdsyoreittHgens Tidskri/t, tgoj, C 



58 



GUNNAR ANDERSSON. 



arbete af den omfattning som det ifrågavarande, oaktadt de mest ener- 
giska ansträngningar, svårligen kunnat slutföras på den korta tid, som 
nu varit fallet, om icke blott vi bägge utan ej mindre de biträdande 
jägmästarne, såsom förvaltare af renbetestjällen, redan förut hade haft 
en ingående kännedom om länets ijällskogar. Det innebar ock en stor 
fördel, att arbetet utfördes med största möjliga skyndsamhet, i det att 
de antagna principerna för detsamma kunde likformigare tillämpas, då 



m ^ 














m 


H 


H 


.^ • 




!^ 'a^^^H 


h. 


"x 






of? 


^^^^^^H 


i 


R;^ 


— ■ 



Fig. I. Afverkning i kalfjällsgränsen, vid södra sidan af Kappruet i Annädalen, Tennas 
s;n. Stubben i förgrunden 65 cm. i diam. — Förf. fot. 



förrättningsmännen vid utlåtandets utarbetande hade skogstypernas utse- 
ende och områdenas geografi inom hela länet i fri.skt minne. 

För oss alla i arbetet deltagande fanns det för öfrigt en kraftig 
maning att på allt sätt forcera undersökningsarbetet i medvetandet, att 
en verklig fara för en afsevärd del af fosterlandet här var för handen. 
Härom yttrar Jämtlands läns länsstyrelse i sitt utlåtande 1899 angående 
skogskommitténs förslag i ämnet, ^ att den »funnit föga vara med kom- 



* Jfr. K. Domänstyrelsens underd. utlåtande i anledn. af kommitterades för utredn. angå- 
ende lämpl. åtgärder för främj, af den enskilda skogshushlUningen d. g sept. iSgg afgifna 
förslag, sid. 130. Stockholm 1901. 



FÖRSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 5g 

mittens förslag vunnet till fredande af de för hänsynslösa afvcrkningar 
nu utsatta fjällskogarne, därest icke en dimensionslag för länet komme 
till stånd, alldenstund dessa tjällområden äro så vidsträckta, att de under- 
sökningar, som skola fullgöras innan förordnanden enligt § i (ofvan cite- 
rad) och 2 kunna meddelas, ej hinna verkställas på många år å alla de 
ställen, där sådant behöfdes, hvadan skogen innan dess kunde befaras 
bli/va sköflad».^ Jfr fig. i — 3. Under förutsättning af sådan skärpning 
genom en interimistiskt verkande dimensionslag tillstyrkte länsstyrelsen 
obetingadt skyddsskogslagen. 

Af nu citerade yttrande framgår, huru klar insikten om nödvändig- 
heten af ett snabbt ingripande till skydd för fjällskogarne blifvit äfven 
hos rent administrativa myndigheter, hvilka naturligen mera ha sin blick 
fastade på själfva faran af landets förödande än på de medel den mo- 
derna skogsvetenskapen äger till skogens vård och bibehållande. Att 
det föreslagna sättet med en dimensionslag ej var rätta medlet att vinna 
målet, hade emellertid redan ådagalagts af öfverjägmästaren Groth.^ 



Allmänna grunder för bestämmande af skyddsskogarnes 

omfattning. 

Då vi begynte det arbete, hvars resultat här i korthet skall fram- 
läggas, var en af de första frågor vi gjorde hvarandra: hvad menas 
med lagens ord om »skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot 
fjällgränsens nedgående», och hvad är i detta sammanhang »fjällgrän- 
sen»? Sedan vi tillsamman besiktigat en del af länet och ute i skogen 
oupphörligen diskuterat dessa frågor, blef det oss allt klarare, att ofvan- 
nämnda skogar ovillkorligen måste anses utgöra de delar af den öfre 
barrskogsregionen, där skogen, en gång förödd, antingen aldrig återkom- 
mer, eller ock först efter mycket långa tider och då knappast af en 
beskaffenhet motsvarande den afverkades. Just härför behöfver fjäll- 
trakternas skogsbestånd ovillkorligen det sakkunniga ögats hjälp och den 
skickligt förda yxans vårdande ans. Längre ned i det stora skogslan- 
det kan vid afverkning visserligen förstöras en skogsgeneration eller t. 
o. m. den nästas uppkomst fördröjas, men skogen kommer dock oemot- 
ståndligt åter; tager man däremot i fjällbandet allt användbart virke, så 
som t. ex. bild i visar, uppstår aldrig någonsin åter någon skog. Detta 
har sin djupast liggande orsak i de klimatiska förhållandena och den 

' Kursiv, af förf. 

■" Jfr. ofvan citerade utlåtande sid. 134. 



6o 



GUNNAR ANDERSSON. 



förändring, dessa under de senare årtusendena undergått. Genom nog- 
granna vetenskapliga undersökningar öfver talrika växt- och djurarters 
särskildt hasselbuskens nuvarande och forntida utbredning, är det afgö- 
rande bevisadt^ att klimatet hos oss afsevärdt försämrats. Sommaren 
har under de senare årtusendena blifvit ungefär 2.4° C. kallare. Där 
såsom i fjälltrakterna tallen och granen framträngt så långt klimatet 




Fig. 2. Soinmanlrifning inom det föreslagna skyddsskogsomrädet på Berge fyllnadsjord 
mellan Lillåvallen och Kärråvallen, Åre s:n, den 14 juli 1904. — Förf. fot. 



under dess gynnsammaste stadium det tillät, ställdes uppenbarligen barr- 
skogen på indragningsstat, då klimatförsämringen inträdde. De talrika 
fynd af trädlämningar ofvan skogsgränsen, ^ som inom vårt lands alla 



' IJen som intresserar sig härför hänvisas tdl följande arbeten: Gunnar Andersson, 
Svenska växtvärldens historia, 2:a uppl. Stockholm 1896, sid. 82 — 88. Klimatet i Sverige 
efter istiden, Nordisk tidskr 1903. Hasseln i Sverige fordom och nu. Sv. Geol. Under- 
sökn. Ser. Ca, N:o 3- — J. Rekstad, Skoggraensens og snelinjens större höide tidlige i det syd- 
ligere Norge, Naturen 1903 i. — W. G. Rrögger. Om de senglaciale og postglaciale nivåforand- 
ringer i Kristianiafeltet. Norges Geol. Unders. N:o 3(1900 — 1901), sid. 613 — 625. — A. C. 
Johansen, Om den fossile kvartaere Mulluskfauna i Danmark og dens relationer til forand- 
ringer i Klimaet. Köpenhamn 1904. Diss. 

' Då förf. sedan många år söker erhålla så mänga uppgifter som möjligt härom, för 



KORSLAGET TII.I, SKVDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 6 1 

fjälltrakter äro gjorda, visa ock hurusom skogen åter fått slå till reträtt. 
Men det är naturligen ej blott inom de delar af fjällens sluttningar, hvar- 
ifrän den helt försvunnit, som klimatförsämringens inflytande gjort sig 
gällande, utan ock i ett bredt bälte där nedanför. Det är detta bälte, 
som bör intagas såsom skyddsskogar, det är där en rationell skogsvård 
måste stödja skogen, om den skall kunna hålla ut i den annars ojämna 
striden mot klimatets vidrigheter. 

Sådan har vår utgångspunkt varit, och därför ha vi ock vetat oss 
vara i öfverensstämmelse med dem som stiftat lagen. Som skydds- 
skog ha vi således betraktat områdena mellan kalfjället och 
de områden nedanför detta, där granen eller tallen nå normal 
utveckling. 

För att utröna, hvar denna gräns ungefärligen går fram, ha vi un- 
dersökt skogen, studerat dess tillväxthastighet i höjd och tjocklek, dess 
Ijusbehof sådant detta framträder i dess täthet och grenbildning, dess 
föryngringsförhållanden m. m. Vi ha ock ansett, att den skog, som 
skall skyddas mot förintelse, icke blott äro de usla marbuskar eller för- 
krympta jättar, som stå kvar längst uppe i fjällbandet och som icke äga 
något större värde, utan äfven den för trävaruindustrien användbara 
skog, som växer på högplatåerna i ijällens inre, utmed dess dalsidor 
eller på dess sluttningar, men som hänsynslöst och kritiklöst afverkad, 
aldrig åter växer upp i lika god kvalitet. 

Men det är ej blott till de skilda beståndens växlande beskaftenhet 
som hänsyn måste tagas vid afsättandet af skyddsskogsområdena, utan 
ock till de allmänna geografiska förhållandena i trakten. Där vidsträckta 
kalfjällsområden omgifva högt liggande skogsområden med en kanske 
karg mark, är uppenbarligen faran för skogens förstörande i hög grad 
för handen, äfven om vackra bestånd för närvarande kunna finnas öfver 
stora sträckor af dessa inre högslätter. A andra sidan får man ej af 
fjällens närhet låta sig förleda att som skyddsskogar intaga sådana 
trakter, där helt andra orsaker än klimatets stränghet och fjällvindens 
härjande makt gör skogen klenvuxen och sjuk. 

Ofvan i korthet anförda skäl göra att lagens ord om »skogar till 
skydd mot fjällgränsens nedgående» synts oss böra fattas så, att de afse 
ej endast själfva kalfjällets fortgående utbredning nedåt, 
utan äfven skydd mot den frän skogsekonomisk synpunkt 
fullgoda skogens försvinnande genom olämplig afverkning 



att med ledning af dessa en gång noga kunna bestämma omfattningen af trädgränsens ned- 
gående, l^lefve han synnerligen tacksam om alla som äga kännedom om fynd af 
trädlämningar ofvan skogsgränsen ville meddela uppgift därom till Sfn/eiis 
stogs/örsoksansUilt , Å'orra Snirdjcgatan jo, Stntl;/iolm. 



62 



GUNNAR ANDERSSON. 



från områden i fjälltrakterna, där den nu finnes och den- 
sammas ersättande med värdelös, oväxtlig fjällskog. 

En hithörande principfråga, som flitigt af oss diskuterats, har varit, 
om lagen kunde anses åsyfta att skydda tallen på granskogens bekost- 
nad inom sådana delar af fjälltrakterna, där tallskogen blir god, men 
granskogen från ekonomiskt-teknisk synpunkt så godt som värdelös. Man 
jämföre bilderna 4 och 5, hvilka härstamma från fullständigt likartad 




Fig. 3. Sommarafverkning inom det föreslagna skyddsskogsonirådet på Berge fyllnadsjord 
mellan Lillåvallen och Kärråvallen, Åre s:n, den 14 juli 1904. — Förf. fot. 



mark och från helt närbelägna bestånd, samt äro fullt typiska för stora 
områden af norra Jämtland kring Landösjön, Hotagen och Ströms vat- 
tendal. Genom nu allmänt rådande afverkningsmetod uttages all föryng- 
ringsduglig tall. Endast oduglig gran blir kvar, och denna undertrycker 
hvarje till äfventyrs uppträdande tall. Det lär ej kunna förnekas, att 
härigenom den ekonomiskt användbara skogens gräns mångenstädes 
nedgår, men då ej andra skäl förelegat, ha vi icke ansett oss böra 
föreslå skogsmarker af nu antydda art till skyddsskog. Emellertid skall 
skyddsskogarnas upprättande medföra den inverkan, att tallen inom stora 
områden får stöd mot granen, naturligen under förutsättning att skogen 
kommer att skötas rätt. 



KORSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 63 

Öfverhufvud har det varit vår sträfvan att se förhållandena sä vidt 
möjligt i stort, att följa lagens anda, sådan vi fattat den, och lämna 
ur räkningen de små och mera tillfälliga omständigheterna, allt under 
det vi sökt taga all möjlig hänsyn till de praktiska förhållandena, lättheten 
att efterlefva lagens bestämmelser och till enskildas berättigade kraf. 



Skyddsskogsområdenas begränsning. 

Har sålunda under undersökningens lopp klarhet vunnits beträffande 
områden, som i stort sedt böra såsom skyddsskogar afsättas, då man 
vill omgifva fjällen med ett efter skogens biologiska karaktär och de all- 
mänt fysiskt-geografiska förhållandena afpassadt bälte af skog, stående 
under det allmännas kontroll och tillsyn, så äro därmed ingalunda alla 
svårigheter aflägsnade. Det gäller att äfven i detalj bestämma skydds- 
skogsgränsens förlopp och härvid möter ej ringa svårighet. 

De, som af en eller annan anledning vilja klandra det framlagda 
förslaget, skola otvifvelaktigt finna stöd för sitt missnöje i det förhål- 
landet, att mångenstädes inom skyddsskogsområdet intagits skogsarealer, 
hvilka på intet sätt äro sämre än sådana, som på andra ställen ej tagits 
i anspråk härför. Nödvändigheten af ett sådant tillvägagående står i 
samband dels med de allmänna geografiska och däraf framkallade biolo- 
giska förhållanden, under hvilka skogen existerar, dels ock med önsk- 
värdheten af ägo- och naturliga gränsers användande såsom skyddsskogs- 
gräns. Denna åtgärd, som vid första påseende möjligen kan förefalla 
oriktig, visar sig emellertid vid ett djupare inträngande i saken såsom 
det enda riktiga. Söker man uppgå en verklig biologisk gräns för fjäll- 
skogen, skall man nämligen snart nog erfara, att en dylik endast på 
ytterst få ställen finnes. »Naturen gör inga hopp» lika litet i detta som 
i andra fall, skogens karaktär ändras merendels blott småningom, hvadan 
biologiska gränsbälten, ej gränslinjer uppstå. Då emellertid den prak- 
tiska nödvändigheten tvingar till uppdragande af sådana linjer, gör man 
därför klokt att följa de fingervisningar, som mångenstädes redan äro 
gifna genom ägoafgränsningar, hvilka mycket ofta åtskilja bättre och 
sämre marker. I andra fall erbjuda sig vattendrag eller sjöar såsom rätt 
naturliga gränser, medan det då och då blir nödvändigt att upptaga nya. 

Den gräns, som, där så varit möjligt, helst användts, har varit by- 
områdets. Själfva kolonisationsförhällandena i våra ijälltrakter ha mången 
gäng varit sådana, att vid ägoområdenas fördelning, dessas gränslinjer 
kommit att föras just mellan skog af ijälltyp och af låglandstyp, något 
som ofta särskildt tydligt visar sig där fyllnadsjordar blifvit byarna till- 



64 



GUNNAR ANDERSSON. 



lagda. Äfven skiftesgränser ha inom de skiftade byarne ej sällan fått 
tjäna som skyddsskogsgräns. A den sammanlagdt ungefär 850 km. 
långa gränsen för skyddsskogarna, falla 375 km. eller 44 % på gräns 
af detta slag. 

Naturgränsen har därjämte fått användning. De talrika sjöarna 
och deras tillopp äro visserligen sällan skarpa biologiska gränser, men 

de träffas ofta sä talrikt, att 
det blir möjligt inom i öfrigt 
skäligen likartade områden 
utvälja någon så belägen, 
att ungefär lika delar komma 
åt hvartdera hållet. Afven 
äro dessa gränser ej sällan 
ägnade att medgifva särskil- 
jandet från hvarandra af de 
ofta synnerligen olikartade 
norr- och sydsluttningarna 
pä höjder och bergåsar. De 
ha dessutom den stora för- 
delen, att i respektive trak- 
ter vara allmänt kända, lätt 
funna och omöjliga att för- 
flytta. Naturgränserna ut- 
göra 388 km. eller 46 /i af 
hela gränsen. 

Det tredje slaget af 
gräns är sådan, som icke 
redan förut förefinnes utan 
efter definitiv fastställelse af 
skyddsskogarnas område 
måste å marken uppgås ock 
angifvas. De stora svårig- 
heter, som i hvarje särskildt 
fall härvid möta, ha gjort, att vi sökt i möjligast ringa mån föreslå dess 
användning, hvilket dock det oaktadt måste ske i tvenne olika fall. 

Mången gång gäller det att komma öfver frän en natur- till en skiftes- 
gräns eller från tvenne natur- eller tvenne skiftesgränser, hvilka icke ome- 
delbart beröra hvarandra. Då måste ju dessa förenas med en upp- 
tagen gräns af någon eller några km. längd. Då gäller det i första 
rummet att på det enklaste, billigaste och lättast igenkännliga sättet 
fastställa själfva gränsen, och därför synes det som om den räta linjen. 




Fig. 4. Tallskog under Fiskviken vid Landösjön, Of- 
ferdals s:n. Höjd c, 12 m, medeldiam. i brösthöjd c. 
17 cm. (7 eng. tum), ålder omkr. 50 år. — Förf. fot. 



KORSLAGET TILI- SKVDDSSKOGAR INOM JAiMTLANDS I.AN. 



6.S 



vid hvars uppstakande landtmätare och skogsmän af gammalt äga öfning 
och skickHghet, vore den lämpHgaste. Vi ha följaktUgen i detta fall 
konsekvent föreslagit rätliniga gränser, antingen, då så varit möjligt, 
mellan tvenne lätt fastställda punkter såsom en sjöände, en rågångs- 
krök o. d. eller ock i en viss kompassriktning. 

Skogens biologiska och 
tekniska beskaffenhet har så- 
lunda blifvit i stort sedt af- 
görande för utsträckningen 
af skyddsområdet, men ej 
för gränslinjens förlopp i 
detalj. 

Inom stora områden, 
exempelvis norr om Landö- 
sjön och kring Härjedalens 
Storsjö, ha emellertid, på 
grund af landskapets all- 
männa geografiska beskaf- 
fenhet och den däraf föl- 
jande kulturutvecklingen, 
alla naturliga och konst- 
gjorda gränser dragits mer 
eller mindre vinkelrätt mot 
höjdkurvorna och därmed 
ock mot skogens småning- 
om skeende typförändring. 

Här måste emellertid 
skyddsskogsgränsen utsta- 
kas. Af ofvan angifna skäl 
ha härför föreslagits räta 
linjer, afsedda att upphug- 
gas mellan lätt fastställda 
punkter i landskapet. Teo- 
retiskt vore det naturligen ' 
vida riktigare att med buktande linjer söka så nära som möjligt följa 
skogens fjälltyp, men i praktiken ställer sig saken väsentligen annorlunda. 
Svårigheter måste nämligen uppstå att i detalj fullt konsekvent och lik- 
formigt bestämma en dylik biologisk gräns, oafsedt att kostnaderna skulle 
blifva ofantligt stora, om skyddsskogarne skulle begränsas af dylika gränser. 

I ett fall har emellertid afvikelse skett från användandet af rät- 
liniga gränser, nämligen nedanför östra Härjedalens brant stupande fjäll. 




Fig. 5. Granskog under Fiskviken vid Landösjön 
Oflerdals s;n. Skogen, ovä.xtlig, laft.äckt, växer på lik- 
artad mark, som bär tallskogen fig. 4. Höjd S — 10 
m., medeldiam. å brösthöjd 13 cm. (c. 5 eng. tum), 
ålder minst 150 år. — Förf. fot. 



66 GUNNAR ANDERSSON. 

Här är i naturen, om än icke på de hittillsvarande dåliga kartorna, 
gränsen för bergfoten så lätt att fastställa, att knappast någon tvekan 
bör kunna ifrågakomma. Sammanlagda längden af gräns att uppstaka 
utgör 87 km. eller 10 ,% af hela gränsen. 

Af ofvanstående torde framgå, hurusom vår sträfvan varit att före- 
slå sådana gränser, att dessas återfinnande i fältet med till- 
hjälp af karta och beskrifning icke bör möta några större 
svårigheter. 

Kartor öfver skyddsskogarne och beräkning af dessas areal. 

Sedan de egentliga fältarbetena afslutats, blef vår angelägnaste 
omsorg att söka åvägabringa ett kartunderlag, som lämpade sig för ett 
klart och noggrant åskådliggörande af de resultat undersökningen gifvit. 
Redan under fältarbetena hade mycket stora svårigheter mången gång 
mött, därigenom att större delen af länet med hänsyn till kartor är det 
mest vanlottade området i Sverige och jag vågar nästan säga i Europa. 
Under de senare åren ha emellertid af Generalstabens topografiska af- 
delning stora vidder af länets nordligaste del blifvit uppmätta och del- 
vis också utgifna i skalan i : 200,000 eller 1 : 50,000. Då det gällde 
en öfversikt.skarta öfver skyddsskogarna var emellertid ej att tänka på 
någon af dessa kartor. De voro nämligen ej fullbordade öfver ett till- 
räckligt stort område, och dessutom är terrängen å kartorna i den lämp- 
liga skalan i : 200,000 så hopträngd och grötig, att detta underlag 
ej medger åstadkommandet af en klar och redig kartbild af det åsyf- 
tade slaget. 

Efter granskning af de tillgängliga kartorna visade det sig, att den 
enda på något sätt användbara var den af Generalstabens litografiska 
anstalt år 1885 i reviderad upplaga utgifna, ursprungligen af J. A. Albin 
1846 — 58 utarbetade kartan öfver Jämtlands län i skalan i : 200,000; 
för öfrigt väl bekant därstädes. Den var emellertid behäftad med så- 
dana brister, att den utan en ingående partiell revidering äfven af det 
topografiska underlaget skulle varit för ändamålet så godt som oan- 
vändbar. Fjälltrakterna, som för vår uppgift ägde hufvudintresset, äro 
nämligen ytterligt otillförlitligt återgifna, enär inom dessa så godt som 
inga mätningar utförts vid afvittringen, utan blott skisser och ortkunni- 
ges berättelser tjänat som underlag. Af detta skäl visar kartan mån- 
genstädes en sjö där i verkligheten finnes ett berg eller motsatsen, den 
är blank där ett vattendrag flyter. 

De delar, som omfattade skyddsskogarna eller gränsade intill dem, 
måste följaktligen grundligt revideras, med tillhjälp af Generalstabens 



h'ÖRSI,AGET TILL SKYDDSSKOGAR INOAF JÄMTLANDS LÄN. 67 

mätningar så långt dessa räckte, d. v. s. till 63° n. br. eller rätt be- 
tydligt mera än länets nordliga hälft. Sedan chefen för Generalsta- 
bens topografiska afdelning, öfverste E. Melander, lämnat tillstånd til! 
användande af allt i afdelningens ägo befintlig material, vidtog ett for- 
ceradt arbete med kartunderlagets förbättring. Jag kan icke underlåta 
att till herrar majoren S. J. H. Zetterstrand och ingeniören A. Lagre- 
lius här framföra vår stora tacksamhet för deras energiska understöd 
vid detta fordrande arbete. 

Själfva den ursprungliga gradnätstommen stod ju ej att ändra, 
men därinom företogs en så godt som fullständig omritning af kartan, 
sjöar vidgades och minskades eller nyskapades, vattendrag, som runno 
åt väster, vändes mot öster o. s. v. Därjämte insattes, som synes på 
kartan, hundratals höjdsiffror, alldenstund kännedomen om landets höjd 
öfver hafvet är af största vikt, om man vill förstå skogsvegetationens 
beskaftenhet och skogens förhållande till klimatet inom skilda trakter. 

Genom att använda arbetsbesparande metoder lyckades det att på 
jämförelsevis kort tid för kartans komplettering och beriktigande till- 
godogöra alla intill hösten 1904 utförda mätningar. 

Söder om 63° n. br. var det vida sämre beställdt, ty här funnos 
i de officiella arkiven intet annat material att tillgodogöra än ett antal 
triangelpunkter, hvilkas höjd var beräknad, och en del nyare skiftes- 
kartor. De senare blefvo ock till större delen använda, hvadan den 
kartbild som åstadkommits öfver skyddsskogarna inom Hede s:n för 
stora trakter ganska nära motsvarar verkligheten, något som man dess- 
värre knappast kan säga om flera af de öfriga Härjedalssocknarna. 

Ofvanstående redogörelse har lämnats för att visa, hurusom den 
nu tillgängliga kartan öfver de föreslagna skyddsskogarna verkligen med- 
delar en rimliga fordringar tillfredsställande detaljbild af deras utsträck- 
ning. x4fven som topografisk karta är nämligen den ifrågavarande ojäm- 
förligt bättre än någon annan, som hittills utgifvits öfver Jämtlands län. 

Sedan sålunda ett användbart underlag vunnits, gällde det att an- 
vända detsamma för vårt speciella ändamål. Hvad som borde åskåd- 
liggöras var 

i) skyddsskogarnas omfattning; 

2) desammas förhållande till de trenne i ägorättsligt afseende skilda, 
viktigaste skogsslagen inom länet: renbetesfjällskogar, kronoparker och 
enskildes skogar. — Men ej mindre maktpåliggande var att bestämma 
skogens öfre begränsning mot kalijället.' 

' Då sä skilda ting s1<ulle å kartan utmärkas, liade det varit näst.in omöjligt att 
medtaga terrängbeteckning, äfven om ett tillförlitligt material för sådan funnits, något som 
enklast delvis fir fallet, hvadan ingen tvekan kunde råda att använda i)lankartan 



68 



GUNNAR ANDERSSON. 



Ett i detalj utfördt, vetenskapligt tillfredsställande kartläggande af 
barrskogsgränsen inom länet skulle fordra åratal, men torde för nu ifrå- 
gavarande ändamål knappast vara erforderligt. Hvad som däremot 
är af nöden är att skogsgränsen någorlunda noggrant uppdrages, så 
att en föreställning vinnes om storleken af de områden, som verk- 
ligen till skyddsskogar undantagas. För områdena norr om 63° 




Kig. 6. Granskogsbälte på Medstugusjuns norra sida, Are s;n. Granskogen går uppför 
fjällsluttningen utmed de små, parallellöpande förkastningar, som här finnas och bereda 
träden lä under tidigare år, — Förf. fot. 1900. 

n. br. funno vi ett sådant i den vid Generalstabens mätningar inlagda 
barrskogsgränsen. Bristen på en af sakkunnig person utarbetad in- 
struktion för kartograferna, i hvilken meddelats hvad som skall som 
barrskog anses, har emellertid föranledt, att denna gräns blifvit mer än 
önskvärdt subjektiv, i det att kartografernas uppfattning af begreppet 
»skog» varit ganska växlande. Atergifven i V4 af mätningsskalan är 
dock ifrågavarande gräns i det stora hela ganska tillfredsställande. Vi 
ha därför föredragit att taga den sådan, som mätningarna gifvit den, 
utan att utföra de smärre korrigeringar, hvartill vi här och där på grund 



FÖRSLAGET TII.I, SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 6g 

af personliga iakttagelser var i tillfälle. Endast för området kring Med- 
stugusjön har en dylik ändring måst göras; jfr fig. 6. 

Inom Härjedalen och sydligaste Jämtland, där hvarje i detalj genom- 
förd be.stämning af barrskogsgränsens förlopp hittills saknats, ha vi 
med stöd af egna iakttagelser och ortkunnige mäns uppgifter försökt 
fylla denna lucka. Det bristfälliga kartunderlaget och den knappt till- 
mätta tiden för arbetets utförande ha naturligen medfört att inom detta 
senare område gränsen ej kunnat angifvas så detaljeradt som inom Jämt- 
land, liksom ock att de smärre, isolerade partier af barrskog, som före- 
tinnas ofvan det mera sammanhängande bältet i dalgångar och på skyd- 
dade sluttningar, ofta å kartan måst utelämnas. Oaktadt dessa ojämn- 
heter och felaktigheter torde dock i betraktande af kartans skala barr- 
skogens gräns mot fjällen vara återgifven på ett i det hela taget för 
ändamålet tillräckligt noggrant sätt. Så skulle knappast varit fallet, om 
vi ej fått så värdefull hjälp frän många håll, särskildt af kommissions- 
landtmätaren T. Thorbjörnsson för Storsjö och Klöfsjö socknar och af 
jägmästaren C. R. Falck för Lillherdals. 

Kronoparker och renbetesfjällsområden äro inlagda efter K. Domän- 
styrelsens kartor och handlingar och ange förhållandena ungefär i ok- 
tober 1904. 

Nu omtalade karta, utarbetad i fyra blad (i 10 cm. höga, 68 cm. 
breda), åtföljer i tryckt exemplar ofvan omtalade betänkande. K. Domän- 
styrelsen har emellertid i febr. 1905 beslutit låta trycka ett större 
antal exemplar för att tillhandahällas allmänheten. ' 

* 

I samband med redogörelsen för kartorna öfver skyddsskogarna må 
äfven några ord nämnas om tillkomsten och värdet af den karta som 
åtföljer denna uppsats i '/j af den stora kartans skala. A densamma 
ha skyddsskogsområdena blifvit inlagda efter kalker, nedtransporterade 
från kartan i i : 200,000, hvilka inpassats på kartans topografi.ska och 
terrängunderlag. Då detta ej kunnat ändras," har gifvetvis beträffande 
de finare detaljerna åtskilliga jämkningar måst ske, något som dock i 
den lilla skalan torde vara mindre märkbart. 



När det lyckats o.ss erhålla en karta i sä pass stor skala som 
I : 200,000, låg det naturligtvis nära till hands att företaga arealberäk- 



' Kartan kan rekvireras från tieneralstabens litografiska anstalt, Stockholm, eller i bokhan- 
deln. Pris 7 kr. i 4 blail; uppfordrad på väf som väggkarta, ofernissad 14.50 kr., fernissad 17 kr. 
' Kartan utgör en del af Generalkartan öfver .Sverige i 1 : 1,000,000. 




Fig. 7. Fjällskogsparti mellan Risvattnet och Nöjden i Hotagens s:n, pä ung. 400 m. ö. h. 
Barrträden uppvuxna å gammal björkbränna. Trädet i förgrunden 12 m. högt, ung. 150 år; 
de sista 70 åren har tillväxten alltjämt aftagit Diam. 38,2 cm. — Förf. fot. 



FÖRSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 7 I 

ningar angående skyddsskogarnes omfattning m. m. Enligt vår anvis- 
ning utförde därför kartografen vid ekonomiska kartverket J. Hilding 
planimetrisk uppmätning såväl af länets efter senare omregleringar till 
arealen ej kända socknar som ock af förut, som det tyckes, på kartor 
i mindre skala uppmätta' socknar. Därjämte särskildes inom hvar socken 
kalfjäll och björkregionens skog, skyddsskogar, öfrig skogsmark, äfvensom 
renbetesfjällens, kronoparkernas och de enskildes ägovidd af skogsmark. 

Jämtlands läns areal utgör enligt ofvan utförda arealberäkning 
50,491 kv.km.,' fördelade på följande sätt. 

Kalfjäll och subalpina björkskogar ii,747 kv.-km. eller 23,3 %. 

Nedanför barrskogsgränsen beläget om- 
råde af länet 38,744 » » 76,7 » 

Till skyddsskog föreslaget område 11,695 » » 23,2 » 

Af de föreslagna skyddsskogarne äger 

staten redan 3>i59 » 

eller 26,8 % af hela arealen. 

Föreslagnaskyddsskogar i enskildes ägo 8,636 » » 16,8 » 

Större sjöar men ej mindre vatten äro frånräknade frän skydds- 
skogsarealen. Dessa vatten, liksom ock myrar, kalmarker och andra 
impediment torde emellertid intaga en mycket afsevärd del af den- 
samma, och för min del skulle jag vara böjd att antaga den verkliga 
skogsmarken därinom utgöra c:a 12 — 14 °; af länets ytvidd. 



Några exempel på skyddsskogsområden af olika typ. 

I det utlåtande, som till K. Domänstyrelsen afgafs, är för hvarje 
socken eller grupp af socknar lämnad en orienterande öfversikt af de 
allmänna geografiska förhållandena jämte en skildring af skogsbeståndens 
beskaffenhet, därpå följer en detaljerad och där så behöfs motiverad be- 
skrifning af gränsen för skyddsskogarna. 

' Må annat ställe hoppas jag bli i tillfälle framlägga nägra för den svenska areal- 
.staiistiken värdefulla siffror, som genom detta arbete vunnos. 

' Hiini otillförlitlig den svenska arealstatistiken är, framgSr af följande sammanställ- 
ning af de bästa hittills tillgängliga arealuppgifterna om länets omfattning 

1. Statistiska centralbyråns officiella siffra 1S90 51,066 kv.-km. 

2. »Sveriges land och folk» (Ett på offentl. uppdrag utgifvet arbete) 50,972 » 

3. Vår i)ä mätning ä bästa öfversiktskarta (l : 200,000) grundade ... 50,491 » 
Skillnaden mellan högsta och lägsta uppgiften är sålunda icke mindre än 67,300 hektar- 
Öfverjägmästaren Groth har emellertid nyligen meddelat mig, att i länets landtmäteri- 

kontor arealberäkningar, grundade pä landtmäterikartorna, för alla socknarne lära finnas. 
Onskligt vore, att detta blefve användt t. ex. vid Statistiska centralbyråns arbeten. 



72 GUNNAR ANDERSSON. 

Det kan naturligen här ej vara lämpligt att socken efter socken 
följa skyddsskogens begränsning, men för att läsaren må i någon mån 
lära känna, huru vi sökt lösa den i hvarje särskildt fall föreliggande 
praktiska uppgiften att bestämma skyddsskogsområdets omfattning, må 
här anföras ett par typiska exempel visande den metod, som blifvit 
följd. 

I det nordliga Jämtland, inom Frostvikens och Alanäs socknar, ha vi 
föreslagit, att skyddsskogsområdet må erhålla en bredd af ända till ung. 3 
mil. Mången skall helt säkert vid en blick på kartan fråga sig, huruvida 
detta verkligen kan vara af nöden, men undersöker man närmare de fy- 
siskt-geografiska förhållandena därstädes, skall man finna, att viktiga 
skäl kunna åberopas för förslaget. 

Först och främst må hänsyn tagas till det ganska nordliga läget, i 
det att området ligger på omkring 64 '/a" n- br. I nordväst reser sig 
en väldig mur af sammanhängande högfjäll, hvilka pläga sammanfattas 
under namnen Orrnäs-, Millestskog och Klumpfjällets fjälltrakter. De 
högre partierna inom dessa nå mellan 1,100 — 1,300 m. ö. h. Söder om 
den genombrottsdal, hvars botten intages af Ströms vattendal, höjer sig 
Murfjällstrakten, hvilken når upp till mer än 1,000 m. Inom de nu nämnda 
vidsträckta fjällområdena afkyles luften betydligt och kommer som en 
torr och kall fjällvind ned i skogsområdet SO därom. Detta har karak- 
tären af ett kulligt högland, hvars allmänna orografiska förhållanden 
kännetecknas däraf, att topparne nå 700 — 750 m., medan dalbottnarnes 
sjöytor mestadels ligga så högt som 450 — 500 m., såsom framgår af 
nedanstående siffror: 

Toppar. Sjöytor. 

Dobbsjöfjäll 734 m. Saxvattnet 516 m. 

Lappskojberg 716 » Jougden 443 » 

Svanafjäll 724 » Stensjön 490 » 

Tortfjället 748 » Fågelvattnet 381 » 

Midsommarfjäll... 729 » 

Hela omådet är därför att räkna till öfre barrskogsomrädet och er- 
bjuder mycket vanskliga klimatiska förhållanden för barrskogen. Lägges 
därtill, att det består af hårda, kvartsitiska bergarter (gneiser, kvartsiter, 
sparagmiter; i SV. hörnet finnas dock lättvittrade graniter), hvilka gifvit 
upphof till en karg, näringsfattig jordmån, inses lätt, att de allmänna 
förutsättningarna för skogsväxten äro föga gynnsamma, enstaka smärre 
fläckar och dalgångar naturligtvis undantagna. Skogens utseende öfverens- 
stämmer också fullständigt härmed. Gränsen mellan klena, starkt björk- 
blandade bestånd och en kraftigare skogstyp sammanfaller äfven- 



I-ÖRSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LAN. 



73 



ledes med en fysisk-geografisk gränslinje belägen ganska långt från barr- 
skogsgränsen. Från länsgränsen vid Harrsjöarne sträcker sig i NU — SV-lig 
riktning förbi Jahlsjön en tämligen framträdande stor afsats, fnedanför 
hvilken landet ligger så lågt, att söder om densamma förhållanden kunna 
sägas råda likartade med dem i mellersta Norrlands skogstrakter öfver 




Fig. 8. Typiskt tallskogsberg vid sjön Hotagen mellan Flinten och Orrnäset 
FöUinge s n. Furf. fot. 



liufvud. Några siffror för sjöarna och topparna nedanför denna gräns 
äro, jämförda med ofvan anförda siffror, synnerligen upplysande: 



Toppar. 

Lisjöhöjden 342 m. 

Svanlien 450 » 

Näxåshöjden 420 » 



Sjöytor. 

Jahlsjön 287 m. 

N. Gismusvattn. 27g » 

Fånsjön 296 » 



Man finner härutaf, att utmed nyssnämnda brant skillnaden 
i landets allmänna nivå är mellan 200 — 300 m. Just utmed 
denna ha vi därför sökt draga skyddsskogsgränsen. 

Ett annat exempel af alldeles motsatt slag, ity att den stora nivå- 
skillnaden ungefär sammanfaller med barrskogsgränsens förlopp, må äfven 

Siit>^s7itirds/orgnht^i-ns Tidskrift tQos. 6 



74 GUNNAR ANDERSSON. 

anföras. — De västra delarna af Undersäkers, Mörsils, Hallens och 
Ovikens socknar utgöra ett stort, enhetligt fjällområde, som sträcker sig 
omkring 85 km. österut från riksgränsen. Den östligaste delen af 
detta tjällparti sänker sig från Ottsjön hastigt i ett par stora, trappstegs- 
formiga afsatser ned mot det flackare landet, så att, såsom nedanstå- 
ende siffror visa, på några få km. en nivåskillnad af 400 — 600 m. 
uppstår. 

Toppar. Sjöytor o. dalbottnar. 

Hottöfjäll 1,107 iTi- Hottösjön 471 m. 

Västerfjäll 1,158 » Frossjön 460 » 

Oviksfjäll 1,172 » Dörrsådalen 429 » 

Den skarpa nivåskillnaden just kring de höjdlägen, där klimatet å 
ena sidan är fullt gynnsamt för skogen, å den andra omöjliggör all 
skogsväxt, ligga här så nära hvarandra, att fjällskogsbältet blir jämfö- 
relsevis smalt, hvadan ock det af oss föreslagna skyddsskogsbältet fått 
enahanda utsträckning. 

Såväl här som öster om Ovikstjällen finnas stora områden nedan- 
för desamma på en höjd af 400 — 450 m. ö. h., och därunder, hvarest inom 
milsvida sträckor granskogen är af en synnerligen otilliredsställande typ, 
saktvuxen, låg, risig, med dålig föryngring. Denna skogens beskaffenhet 
har uppenbarligen likartade orsaker som annorstädes inom öfre Sveriges 
skogstrakter och kan icke ställas i bestämdt samband med fjällens när- 
het. Vi ha därför inom dessa trakter sökt draga skyddsskogsgränsen 
där på grund af höjdläge m. m. fjällens inflytande på skogen kan anses 
upphöra, ej där friska och vackra bestånd vidtaga. I senare fallet 
hade gränsen fallit ganska långt österut i skogslandet. 

Ett tredje godt exempel på spörsmål, som mött vid bestämmande 
af -skyddsskogarnes omfattning, må hämtas från Are socken. Den inre, 
västra delen af socknen intages, som bekant, af ett högland med låga, 
flackt sluttande berg, mellan hvilka utbreda sig vida, skålformiga dalbott- 
nar, som väsentligen intagas af talrika sjöar. Den lägsta delen af denna 
inre högslätt begränsas österut af en sammanhängande fjällmur, hvars 
toppar från norr räknadt äro Blåskalljäll 981 m., Nordhallsfjäll 898 och 
Mullfjäll 1,031, medan de djupaste partierna intagas af sjöarna Ö. och V. 
Norn, Tännsjön, Bodsjön och Gefsjön, belägna ungefär mellan 400 — 450 
m. ö. h. De smärre höjderna i trakten nå knappt 600 m. (Tandrads- 
höjden 589 m.). Här finns inom ett större område en så vacker och 
växtlig granskog, att vi ansett oss böra i detalj anföra de skäl, som 
kunna framställas såväl emot som för detsammas afsättande som skydds- 
skog, och till K. Domänstyrelsens afgörande lämna, huru här bör för- 



KCiRSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 



75 



faras, livilkct väsentligen beror pä uppfattningen af lagens ord och 
anda. Anser man skyddsskogslagen blott böra bereda ett värn mot 
nedgående* af den geografiska skogsgränsen, torde detta område kunna 
undantagas, anser man däremot garantier böra beredas äfven mot 
nedgåendet af gränsen för den tekniskt och ekonomiskt dugliga skogen, 
bör området af nedan an- 
gifna skäl afsättas såsom 
skyddsskog, något som K. 
Domänstyrelsen för sin del 
tillstyrkt. 

Granen har här god 
form, i det den mestadels 
når icke obetydlig höjd 
(15 — 18 m.), men är nästan 
alltid grenklädd ända ned 
mot basen, fig. 9. Endast 
i de djupa bäckdalarna och 
sjöbranterna har beståndet 
ursprungligen varit sä tätt, 
att någon rensning af stam- 
marna ägt rum. Torrgra- 
nar och topptorka iakttagas 
sällan, röta oftare, men me- 
stadels blott till ett par 
meter från roten. Tjock- 
lekstillväxten är god och 
likformig, föryngringen 
sparsam, men rätt likfor- 
mig, så att alla ålderklas- 
ser finnas representerade. 
Där björken, som fläckvis 
är fallet, förekommer rik- 
ligt, är föryngringen bättre, 
men här lida granarnas 

toppar starkt genom vindpiskning af björkgrenarna. — Bestånden ha 
varit och äro fortfarande föremål för ganska hård afverkning, hvarvid 
pappersved ned till lägsta säljbara dimensioner flerstädes uttages. 

Talar sålunda beståndens i stort sedt ganska vackra beskafienhet 
för, att området undantages, så kan som skäl däremot framhållas, att 
det på alla sidor är omgifvet af fjäll, att den smala skogsgördel, 
som .skulle utgöra skyddsskogen, om området lämnades fritt, lätt kunde. 




Fig. 9. Bättre granskog af fjälltyp söder om Norr- 
hallens by, Are s:n. Granen i förgrunden ovanligt tät 
och grenrik, de öfriga af här rådande typ. Höjd ung. 
13 m. — Förf fot. 




Fig. lo. Tallskog inom öfversta barrskogsregionen inom Lågsjö afradsland vid Tonöns 
västra sida, Kalls s:n. — Bilden tagen vinkelrätt mot härskande vindriktningen (NV.), 
hvars inflytande synes på kronornas form. Högsta tallen ungefär 1 1 m. Höjden ö, h. 

c. 450 ni. — Förf. fot. 



FÖRSLAGET TILL SKVDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 77 

sedan detsamma kalafverkats till pappersved, utsättas för fjällvindens 
angrepp säväl nedifrån som uppifrån, att granskogarna här gifvetvis 
skulle blifva väsentligen motståndskraftigare mot klimatet, om de under- 
kastades rationell värd, samt att man då ägde visshet därom, att äfven 
själfva krönen af höjderna förblefve skogbeklädda. 



Om fjällskogarnas beskaffenhet och vård. 

I det föregående har i allt väsentligt kunnat följas det officiella ut- 
låtande, som öfverjägmästaren Groth och jag utarbetat. Här kunde jag 
ock slutat. Men då jag nu en gång offentligen tagit till orda i en så 
viktig skogsfråga som denna, må några ord tilläggas om den uppfatt- 
ning jag vunnit angående dessa skogars vård, och detta kan knappast 
ske utan att i någon mån beröra deras biologi. 

För hvad som nedan säges är jag sålunda ensam ansvarig, medan 
jag i det föregående varit den, som i tidskriften fört samtlige i under- 
sökningen deltagandes talan samt refererat de gemensamt vunna och i 
ett officiellt utlåtande nedlagda resultaten. 

Mången, som har olika åsikter med dem som här framställas, skall 
säkerligen, med den hos det praktiska lifvets män ofta förefintliga själf- 
säkerheten, anse, att den, som icke under ett långt Ii f sysselsatt sig med 
skötseln af fjällskogar, knappast kan yttra sig om desammas lämpligaste 
vård, och att vetenskapen härvid kan lämna mycken ringa ledning. Mot 
en sådan invändning må först och främst kraftigt betonas, att det icke 
finnes och aldrig funnits någon, som mig veterligen sysselsatt sig med 
vård af fjällskogar inom Jämtlands län. Under de vidsträckta resor, 
jag inom länets fjälltrakter företagit, kan jag knappast erinra mig ha 
sett någon skog i enskild ägo, där det varit tal om något annat än af- 
verkning på det för ögonblicket fördelaktigaste sättet. Här och hvar 
märker man visserligen, att ett godt öga, som haft tanke på framtiden, 
ledt afverkningen, men något uppoffrande af det närvarande utbytet till 
båtnad för ett framtida torde vara svårt, om ens möjligt, att påvisa. 
Afven på kronoparker och renbetesfjäll är skogsvården en så ny före- 
teelse i fjälltrakterna, att resultaten af de ofta famlande åtgärderna knap- 
past ännu framträdt. På grund af det nu anförda synes mig synnerligen 
angeläget, att ett meningsutbyte bringas till stånd mellan alla, som äga 
någon erfarenhet angående våra ijällskogar, ej minst till nytta för dem, 
som komma att omhänderha de kommande utstämplingarne inom skydds- 
skogarna. 



78 GUNNAR ANDERSSON. 

För att vid dessa åvägabringa någorlunda likformighet vore det 
önskvärdt, att ett möte nästa försommar anordnades, t. ex. i Dufed, där 
fjällskogarnas skötsel och grunderna för utstämplingarna diskuterades 
samtidigt med att gemensamma besök företoges i några af de mera 
typiska bestånden, såsom de vackra i trakten af Tännsjön, de mycket 
dåliga uppåt Anjan eller ned mot Annsjön. Kunde en sådan exkursion 
utsträckas från grantrakterna i västra Jämtland till någon af de typiska 
talltrakterna, såsom kring Hotagen eller i Härjedalen, vore detta så myc- 
ket bättre. Med stöd af de vid ett sådant möte vunna resultaten kunde 
sedan K. Domänstyrelsen fastställa vissa allmänna grunder för utstämp- 
lingarne. Härigenom öppnades en möjlighet till en visserligen primitiv 
men dock välsignelserik skogsvård i fjälltrakterna, hvilken ju dock är 
yttersta målet för lagen om skyddsskogar och innebär fördelar icke blott 
för det allmänna utan äfven för den enskilde skogsägaren. 



I. skogsgeografiskt hänseende kunna fjällskogarna inom Jämtlands 
län fördelas i tre hufvudområden. 

1. Norra tallområdet, sträckande sig från länets nordspets nedåt 
Landösjön. Här är tallen, om man undantager vissa inre fjälldalar, obe- 
stridligen det från .skogsekonomisk synpunkt mest gifvande trädet. Det- 
samma är dock starkt hotadt af granen, hvilken allmänt förekommer 
men i regeln är af mycket dålig beskaffenhet. Här om någonstädes i 
vårt land kan det sägas, att granen, på stora områden innästlat sig på 
»tallmarker.» 

2. Mellersta granområdet utgöres af trakterna söderut ungefär 
från Landösjön till Galan i Ovikens s:n. Inom detta är tallen mestadels 
en stor sällsynthet och kan endast inom smärre områden, såsom vid 
vattendelaren mellan Anjan och St. Ren.sjön, sägas vara beståndsbil- 
dande. Den blir emellertid äfven här i jämförelse med annan fjällskog 
ganska vacker. Granen trifs uppenbarligen väl samt bildar i skyddade 
lägen och på lägre nivå öfver hafvef ofta vackra bestånd. 

3. Södra tallområdet omfattar i stort sedt Härjedalens fjäll- 
trakter; det utgöres af i allmänhet torra marker med en ofta förvånande 
vacker tallskog. Granen är traktvis rikligare för handen, men saknas i 
det närmaste inom stora områden, och tallen synes ha lättare än annor- 
städes inom länet att reda sig i kampen mot granen. 

Dessa stora olikheter i fjällskogens beskaffenhet stå uppenbarligen 
i det närmaste samband med bergbyggnaden och den däraf betingade 
olika markbeskaffenheten, men sannoHkt också med klimatiska olikheter. 



KÖRSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOII JÄMTLANDS LAN. 7 g 

i det att nederbörd och luftfuktighet ställa sig annorlunda vid den 
breda »port» i fjällkedjan, som just det oftast lägre liggande mellersta 
granområdet utgör jämfördt med de högländare trakterna norr och söder 
härom. I följd af brist på observationer veta vi emellertid ingenting 
bestämdt om dessa förhållanden. Det synes emellertid vara en uppgift 
af största vikt att inom skyddsskogsområdet på ett antal punkter åstad- 
komma t. ex. en lo-årig meteorologisk obeserverationsserie och sålunda 
få en fast hållpunkt för bedömande af klimatets förhållande till skogens 
beskaffenhet. Det torde här såsom flerstädes i utlandet, t. ex. i Frank- 
rike, vara nödvändigt, att skogsmyndigheterna taga denna sak i sin egen 
hand, enär vår ofticiella meteorologiska institution har helt andra syften 
att fullfölja och föga synes intressera sig för våra fjälltrakters klimatologi. 
Inom alla de ofvannämnda trenne hufvudområdena finnes i fjällen 
och inom de föreslagna skyddsskogsområdena ett antal ganska växlande 
skogstyper. Det är icke min afsikt att här förteckna och karaktärisera 
dessa, utan blolt att framhålla några, som från skogsvårdens synpunkt 
erbjuda särskildt intresse. En sådan är det öfversta fjällbandets gran- 
skogar. 1 sin mest typiska form träffas dessa mångenstädes, såsom kring 
Enafors, Ännsjön, Medstugusjön. De utgöras af starkt björkblandad gran- 
skog växande på ofta, äfven i starkt sluttande lägen, mycket vattensjuk 
mark. F"öryngringen synes vid första påseende minimal eller ingen, men 
ser man närmare efter, är den dock ej alldeles afstannad, ehuru ytterligt 
sakta förlöpande. Knappast någon af de nu utvuxna granarna visar en 
efter sydliga trakters förhållanden från början normal tillväxt, utan cen- 
trum intages af ett hundratal nästan mikroskopiskt smala årsringar. 
Senare har tillväxten tilltagit och i stammens nedre delar blifvit ganska 
god, ehuru formtalet, äfven jämfördt med fjällskogens öfverhufvud, är 
mycket dåligt. Undersöker man de förefintliga »unga» plantorna, finner 
man, att nästan hvarenda en är »undertryckt» efter sydligare trakters 
terminologi, men här uppe bevara de sin växkraft med en enastående 
intensitet, och det är just dessa »undertryckta» individ, som efter många 
årtiondens marväxt börja växa ut och blifva de träd, som dana skogen, 
sådan nu denna är. För en skogsman är naturligen denna sskog» (jfr. 
fig. ii) ytterst tröstlös, och någon möjlighet att under nuvarande klima- 
tiska förhållanden förvandla den till vacker och värdefull skos torde 
knappast förefinnas. Den får väsentligen betraktas som en skyddsskärm 
för nedanför liggande .skogar mot fjällvinden. Om bästa sättet att sköta 
denna skogstyp är erfarenheten mycket ringa, och rationella försök borde 
inom renbetesfjällen anordnas för erfarenhets vinnande. Den viktigaste 
åtgärden härvid torde vara att friställa de fä ungträd, som finnas samt 
i någon mån reglera vattenafloppen, där så kan billigt ske. 



8o 



GUNNAR ANDERSSON. 



Det torde redan med säkerhet kunna påstås, att kulturer af gran 
eller tall, uppdragna efter sydnorrländskt och mellansvenskt frö, ej komma 
att gifva något resultat. Den erfarenhet, som de senaste åren i detta 
afseende blifvit vunnen, går i alldeles samma riktning, som de mera teore- 
tiska skälen. Däremot torde försök i ej alltför liten omfattning böra an- 
ordnas med sådana utländska barrträd, som inom tempererade medel- 
fuktiga bergstrakter gå högt till fjälls. En hithörande art, som 













mt \ ^piéKl ' jJiHéctBI^^^wb 


:>g\ ■ 




%\i- cS^; 


.--■g^iv •'•._. 


-*esh^-^-''d^^ 


^ll.'^J''^'~~^':^',-; 


^^^'\ 




H^K. ^^^^^1 


■ 




.^"'^^ als 



Fig. 1 1. Granskog å Fiskbäcksrun under Enalors by, Are s:n i gränsen mot kalfj.Kllet. I 'ör- 
grunden stubbar frän äldre tiders afverkning; björkarne missformade af snötryck. — Förf. fot. 



synes lofvande, är den pyreneiska, rakstammiga formen af bergtallen. 
Däremot bör icke den sibiriska lärken, som är van vid ett torrt klimat 
med jämförelsevis varm och kort sommar, användas. De enda trakter, 
där denna med någon utsikt till framgång kunde försökas, vore syd- 
ligaste Härjedalens fjällmarker. 

Utstämpling inom öfversta fjällbandets granskogar torde endast 
undantagsvis böra få förekomma. Med den utomordentligt långa om- 
loppstid af uppskattningsvis åtskilligt öfver två hundra år, hvilken sko- 
gen — om man nu vill kalla den skog — inom detta har, är ökningen 
af timmerkvantiteten så ytterst ringa, att öfverskottet fullväl behöfs till 



I-ÖRSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LAN. 



8l 



husbehofsvirke för den visserligen glesa, men i förhållande till skogens 
])roduktionsförmåga dock afsevärda befolkningen här uppe. 

Det öfver-sta fjällbandets tallskogar äro från skoglig synpunkt vida 
bättre än granskogarna. (Figg. 7, 10, 12.) Ända till tallbeståndens öfversta 
gräns finner man hos de- 
samma en någorlunda god 
stamform och ett utmärkt 
virke. Tillväxten är visserli- 
gen ringa men oftast ganska 
jämn, föryngringen ställer 
sig däremot inom skilda 
trakter rätt olika. I Härje- 
dalen iakttogo vi flerstädes 
ända upp i fjällbandet rätt 
god sådan, likaså på västra 
sidan af Torrön (fig. 12), 
och öfverallt, där ungtallar 
finnas, ha de vacker form 
och god tillväxt med hän- 
syn till såväl längd som 
tjocklek. Alldenstund tal- 
larna gifva det bästa mate- 
rialet för olika ändamål i 
husbehof och i medelåldern 
äro synnerligen begärliga 
för afverkning, blir den 
föryngringsdugliga tallen 
systematiskt uthuggen. 

Vid utstämplingar 
bör därför all föryng- 
ringsduglig tall med 
yttersta omsorg spa- 
ras, på det att de rester 
af tallbestånd, som finnas 

i ijällbandet, må kunna bli härdar för en förnyad utbredning af tal- 
len därinom. Ett förhällande, som traktvis i hög grad synes motverka 
tallarnas och tallbeståndens utveckling i de högre fjälldalarna, är deras 
stora känslighet mot klimati.ska minima, som efter ett växlande antal år 
pläga återkomma. Den frostskada, som inom .större delen af öfre Sve- 
rige våren 1903 härjat yngre tallbestånd, for sålunda hårdt fram i fjäll- 
bandet. Den flertoppiga, buskartade tallform, som man här och livar 




Fig. 12. Naturlig föryngring inom öfveräta barrskogs- 
regionen på c. 430 m. inom Lågsjö afradsland vid 
Torruns västra sida. Are s;n. Ungtallarne 10— 2 m. 
höga. Beståndet växer på starkt försumpad mark, men 
träden äro icke för ty vackra och äga efter läget god 
tillväxt. — Förf. fot. 



82 GUNNAR ANDERSSON. 

ser, torde ha uppkommit såsom en följd af toppskottens bortfrysande 
med ett eller ett par tiotal års mellanrum. 

Nedanför det egentliga fjällbandet vidtager den del af skyddssko- 
garna, där lagens bestämmelse om utstämplingstvång har sin största be- 
tydelse för skogens vidmakthållande. Börja vi äfven här med det mel- 
lersta granområdet, företer detta en skogstyp, som utgöres af glest 
stående granar, nästan alltid med en afsevärd till rik inblandning af björk. 
Granen är i öppnare lägen i regeln kortvuxen (7 — 10 m.) med starkt 
afsmalnande stam, tätt besätt med grofva, rikt barrklädda grenar ända 
ned till marken. Dessa egendomligheter och skogens äfven i ursprung- 
liga bestånd däraf betingade anmärkningsvärda gleshet synas stå i sam- 
band med det stora Ijusbehofvet under den korta vegetationsperioden. 
Det finnes med all sannolikhet ett assimilationsminimum, under hvilket 
trädet icke kan lefva, och detta fylles genom ökande af den assimile- 
rande ytan, de många arbetande barren få ersätta den korta arbets- 
tiden. Då föreliggande undersökningar visa, att assimilaterna särskildt 
lätt komma till användning i närheten af assimilationsstället, torde häraf 
bekräftas antagandet, att den starka tjocklekstillväxten i stammens nedre 
delar hos fjällgranen står i närmaste samband med den rika gren- och 
barrbeklädnaden å stammens nedre delar. 

Under ofvan angifna förutsättningar är det en tvingande biologisk 
nödvändighet, att skogen måste ställa sig så gles, att någon rensning af 
träden på grund af beståndets täthet icke uppstår\ Den viktigaste för- 
utsättningen att erhålla en från skoglig synpunkt vacker stamform är 
därmed borta. Glesheten är mångenstädes sä stor, att träden bereda 
hvarandra jämförelsevis föga skydd, ehuru skogen i sin helhet gifvetvis 
i hög grad bryter vindens kraft. Af nu antydda orsaker bli träden 
ofantligt väl rotade och fällas vida mera sällan än i de lägre liggande 
skogstrakterna af vindar. Man torde därför vid utstämplingar ej behöfva 
taga den hänsyn till trädens inbördes ställning, som annars vid en ra- 
tionell utstämpling, särskildt i granskog, spelar en stor roll, och lämpliga 
små föryngringsluckor bli lättare att åstadkomma. 

De nu beskrifna egendomligheterna i granskogens typ medföra, att 
vind, snötryck och särskildt björkgrenarnes förmåga att vid blåst afslå 
närstående granars toppar alstra i dessa skogar ett mycket stort antal 
invalider, hvilka stå i vägen och hindra unga träd att skjuta i höjden. 
Det måste därför bli en af utstämplingens viktigaste uppgif- 
ter att i möjligaste mån rensa skogen från sådana in\-alider. 

' Ett anmärkning-svärdt imdant;ig från denna regel äro de grupper af granar, ofta 
räknande flera tiotal stammar, som uppstå genom rotslående grenar. Hvarje sådan gru|)p 
bildar en enhet för sig, och i dennas inre försiggår mestadels en stamrensning 



KORSLAGET TILL SKYDDSSKOGAR INOM JÄMTLANDS LÄN. 



83 



Genom den hittills följda afverkningsmetoden ha deras antal ökats pä 
ett för skogens framtida bestånd synnerligen betänkligt sätt. Kunde 
inom norra Jämtlands granmarker virke af antydt slag få afsättning för 




Fig. 13. Äldre Ijränna nedanför Ijjurnliäberget c. 2 km österut frän Härjedalens Storsjö 

i socknen af samma namn. 20 — 35-ärig föryngring af hufvudsakligen tall under öfver- 

ståndare af lefvande och torr tall. — Förf. fot. 



pappersmassetillverkning, skulle en stor svårighet för skogens förbättring 
vara röjd ur vägen. Enligt min uppfattning kan den inom västra Jämt- 
land redan befintliga pappersmasseindustrien i framtiden få en \älsignelse- 
bringande betydelse för skyddsskogsomrädena. 

Redan i det föregående är taladt om de barrblandskogar inom norra 
Jämtland, i iuilka granen är att betrakta som ett verkligt ogräs. Att 



84 GUNNAR ANDERSSON. 

vid utstämplingarna alldeles särskild uppmärksamhet här måste riktas 
på tillvaratagandet af hvarje möjlighet för tallen att utveckla och sprida 
sig, är själffallet, och i detta hänseende kommer skyddsskogslagen utan 
tvifvel att medföra betydelsefulla resultat. 

Inom Härjedalens vida tallskogsmarker torde de uppgifter som möta 
vara vida lättare att genomföra och utstämplingarna kunna bedrifvas på 
liknande sätt som vid en rationell vård af tallskogar i allmänhet. Den 
hittills bedrifna afverkningsmetoden har syndat i företrädesvis tvenne 
riktningar, dels genom att icke lämna lämpligt antal fröträd, dels genom 
uraktlåtandet att öppna nog stora föryngringsluckor i denna, ovanligt 
Ijusbehöfvande skog; något som alltid blir följden af en dimensionsaf- 
verkning. Den starka gallring af skogen som redan skett är emellertid 
tillräcklig för att på en icke alltför torr mark släppa in granen i riklig 
mängd. Till ett par årtiondens ålder ser den vanligen synnerligen lof- 
vande ut, men sedermera ändras förhållandet, och då träden blifvit 
gamla, finner man, om icke förr, huru stor förlusten varit, att granen 
fått intaga tallens plats. Skogsvårdens uppgift blir därför gra- 
nens inskränkande till sådana marker, där den, äfven vid högre 
ålder, bibehåller sig frisk och välvuxen. 

Nu gifna antydningar om skyddsskogsbeståndens beskaffenhet och 
de uppgifter, som möta vid deras vård, äro af lätt insedda skäl alltför 
korta, för att gifva en fullständig inblick i deras mångformighet. De ha 
ej heller nedskrifvits i syfte att tjäna som rättesnöre för deras blifvande 
vårdare, utan uteslutande för att redan frän början framhålla vikten af 
deras behandling efter enhetliga, målmedvetna synpunkter, som sorgfäl- 
ligt böra fullföljas. Först då kommer skyddsskogslagen att för Jämt- 
lands fjälltrakter vinna så stor betydelse, som densamma torde vara 
mäktig. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT I9O5, H. 2. 



Om kubering af öppna diken jämte därför 
afsedda tabeller. 

Af O. Ilj. Humble. 

Vid beräkning af kubikmassan i öppna diken för upprättande af 
förslag till vattenafledningar, önskar man hafva så god hjälp som 
möjligt af särskildt upprättade tabeller, hvilka inbespara ett annars tids- 
ödande räknearbete. 

Redan år 1886 utarbetades af A. W. Nordin ett arbete, som vid 
allmänna svenska landtbruksmötet i Stockholm samma år belönades med 
I :a pris, nämligen » Tabeller till underlättande af beräkningar i och för 
vattenafledningar och dräneringar , hvilka tabeller ännu enligt fackmäns 
utsago äro de bästa och fullständigaste, vi äga. Dessa tabeller inne- 
hålla bland annat genomskärningsareor vid doseringar mellan i : 1,5° 
och I :o,i5 och för bottenbredder från 0,30 meter upp till 6 meter. 
Vidare finnas i »Handbok för skogsägare och skogsmän» af J. O. af 
Zellén, tryckt år 1900, sid. 90—93, tvenne dikningstabeller för dose- 
ringarna I : I och I : 0,75 med bottenbredden 0,30 meter, där äfven 
kubikmassan för vissa dikeslängder är uträknad. Därjämte innehåller 
Skogsvårdsföreningens tidskrift, i:a häftet för 1903, en uppsats »Om 
torrläggning af försumpad skogsmark» äfvenledes af J. O. af Zellén, 
hvilken uppsats åtföljes af några af Joh. Ahlgren uträknade diknings- 
tabeller. Slutligen finnes i Årsskrift från Föreningen för skogsvård i 
Norrland år 1903 en af Nils af Zellén uppsatt dikestabell för doseringen 
I '■ 0,365 (70 X) och bottenbredden 0,40 meter. 

Det är nu godt och väl, att dessa tabeller finnas, men för kube- 
ring af diken till de torrläggningsförslag, hvilka grundas på förut gjorda 
undersökningar med åtföljande uppålningar och afvägningar af dikes- 
linier, finner man, att dessa tabeller icke gifva allt, hvad man anser, 
att de kunde och borde gifva. Förhållandet är nämligen, att man 
ofta, ja kanske oftast, har att uträkna kubikmassan för dikeslängder, 
där djupet icke är detsamma i de båda ändpunkterna af diket. Frågan 
blir dä, huru man skall få den rätta kubikmassan utan att behöfva 



86 o. HJ. HUMBLE. 

göra en detaljerad uträkning för hvarje dikesdel. Att taga medel- 
djupet för diket och bestämma sektionsarean därefter samt där- 
med multiplicera dikeslängden, är icke rätt, ty kubikmassan blir där- 
igenom för låg. Att antaga medeltalet mellan sektionsareorna i 
de båda ändpunkterna såsom den rätta sektionsarean, är icke heller 
rätt, ty det ger för högt resultat. Här ett exempel. Antag att 
doseringen är i : i, bottenbredden 0,30 meter och de båda djupen 
0,40 och 1,40 meter samt längden på diket 100 meter. Efter medel- 
djupet, som blir 0,90 meter, skulle kubikmassan blifva 108 kbm., och 
efter medeltalet mellan sektionsareoma i de båda ändpunkterna 1 33 kbm., 
men det rätta är 1 1 6 kbm. Felet är, som synes, mindre för det förra beräk- 
ningssättet än för det senare. Båda sätten kunna dock, utan att felet 
öfverstiger en kubikmeter, användas, om skillnaden mellan djupen 
endast är en eller ett par decimeter, men har man att göra med större 
djupskillnader, måste man räkna med särskilda kuberingsformler för att 
komma till det rätta resultatet. Efterföljande tabeller äro uppställda 
för att undslippa denna mycket tidsödande räkneoperation. 

Ett dike med gifven dosering och bottenbredd samt olika djup i 
de båda ändarne är en rätt stympad pyramid, minskad med det tre- 
kantiga prisma, som uppstår under dikesbottnen vid dikesväggarnes 
förlängning nedåt, tills de råkas. Härpå kan visserligen en formel 
grundas för kubering af diket, men denna formel blefve ej så an- 
vändbar och lämplig, som om man uppställer en formel, grundad på, 
att man tänker sig diket bestående af tvenne delar, en undre och en 
öfre. Den undre är ett liggande prisma eller ett dike med samma 
djup öfver allt, lika med dikets minsta djup, och den öfre delen är 
ena hälften af ett snedt tudeladt prisma eller ett dike, hvars djup i 
öfre ändan är lika med skillnaden mellan dikets båda djup, och som 
i nedre ändan blir lika med O. 

Denna formel blir 



Ä'=/ 



['^-'^■). 



där K = den sökta kubikmassan, / = dikets längd, // = skillnaden 
mellan dikets båda djup, D = den större dagbredden, d = den min- 
dre dagbredden och s = sektionsarean i dikets mindre ända. 

De här uppställda tabellerna för kuberingsareor äro med hjälp af 
ofvannämnda formel uträknade att lämna ett på hela kubikmeter när 
rätt resultat för alla dikeslängder t. o. in. 100 meter. 

Skall man kubera diken, där djupet sjunker till noll, hvilket stun- 
dom kan inträffa vid utlopp i sjöar och dylikt, kan naturligen också 
den angifna formeln användas. 



OM KUliERING AF ÖPPNA DIKEN. 87 

Åtta tabeller (tabell i — 8) äro uträknade för kuberingsareor vid 
doseringarne i : 0,25, i : 0,50, i : 0,75 samt i : i, hvar och en med bot- 
tenbredderna 0,30 och o, so meter samt för djup, växlande mel- 
lan 0,30 och 2,40 meter. Någon af dessa tabeller torde i de flesta 
fall, speciellt för myrdikningar, komma till användning. Skulle man 
någon gång, såsom vid bäckrensningar eller djupare skärningar 
i grusåsar, behöfva större bottenbredder, kunna dessa lämpligen tagas 
till 0,75, 1,00, 1,25, 1,50 meter o. s. v. Utom angifna åtta tabeller 
upptages här äfven en tabell (tabell 9), hvilken afser att lämna någon 
inblick uti den roll, som olika doseringar, djup och bottenbredder 
utöfva på den ekonomiska sidan af dikesarbetet, hvilket förhållande 
alltid är af intresse och värdt det största beaktande. 



Tabellernas användning. 

Man uppsöker i den underliggande horisontala djupkolumnen 
det mindre af de två dikesdjupen samt i den vertikala djupkolumnen 
å tabellens vänstra sida det större af de två dikesdjupen. Där de 
mot dessa djup stående kolumnerna skära hvarandra, finner man den 
önskade kuberingsarean, hvilken multipliceras med dikets längd, och 
kubikmassan är funnen. Äro djupen t. ex. 1,10 meter och 1,70 meter, 
finner man i tabell i kuberingsarean vara 0,02 kvm., och antages dikes- 
längden vara 50 meter, blir således kubikmassan 46 kbm. 

Som en naturlig följd af uppställningssättet angifva tabellerna i 
sina yttersta, snedt gående kolumner, de till motstående djup svarande 
sektionsareorna. Dikenas dagbredder för motstående, ofvan angifna 
djup, erhålles i en särskild kolumn å nedersta raden. 



88 



o. HJ. HUMBLE. 



s 


u 
<u 

0) 

E 

c 

3 
— > 

•O 


• 

s 

o 
n 

O 

■a 
•a 
u 

c 

01 

■4^ 
•M 


X! 

j: 
u 



10 
N 

O 

M 
C 
'u 
01 

Cfl 

O 

•a 




t 

c 
2 

CA 

b 

a> 

-♦-» 
<u 

E 

o 
o 

E 

6 

■*-i 

U 

C 

i2 

•5 

u 
:0 

u 
— 

O 








\' 


O* 

Q 


I T3 
tU3T3 

^1 




©1 




o 
•a 


g 

-o 

'V 



+ 

cu 

3 

II 
"c" 

1 

o 

1 

n 


t^ 


^ OJ 

©if>r 


03 

(M" 


i-T 


0) 
•O 

c 

■O 


t" 

C» 

1-1 


OJ o 




o 

T-T 


os o 

r4"rH 


oo Cl 
T-T 7-1" 


(N 


If3 

CO 

iH 


> 


In,". 

1-1 i-H tH 


O 1^ 

00 00 

i-Tt-T 


o 


o 
ih" 


IB 

i 

> 


c» -^ O t^ 
■^ o -o - 

^^ l-H T— < 1— 1 


■.Jl ^ 

l:~ 00 

r-Ti-T 


Cl 

1—1 


1— t 


t— t 


— ' t- "* O 
■^Jl ■* to » 

t-TtH i-TrH 


r-i 1— 1 


00 


O 
Cl 

1—1 





1-1 T-T 


lO r-. oo ■* 

M -* -^ US 

T-T i-T T-T T-T 


*-• 00 

i-TrH 


1—1 




bo 


« 00 « 


« lO IN 00 
C^ CO Tf^ -^ 

1— 1 T— t r-* 1-H 


to CO 


1—1 


O 


— t- M OO 
O C^ ^ -_^ 
»— ( 1— ( rH 1— 1 


■* o « C") 

W CO CO ■* 
1— 1 1-H 1— 1 1-H 


Cl lO 

1— 1 1— t 


•o 

1— ( 


o 
1— < 


S 


O 


o r-. l^ w 

Cl o o --■ 
o T— ( 1-H 1-H 


00 -* O «; 
— ffj CO eo 

i-T i-T i-T i-T 


c: o; 
T-Tr-T 


i-T 


o 
o 

T-l 




SS 

oo" 


i-t » W l^ 

os os o o 

o"o"i-r^'^ 


m Ci o -^ 
.-1 --. N so 

T-i" T-T l-T T-T 




1—1 


o 

CJ 

o" 




SI i- - 

t- 1- oo 


« .-< t- w 
00 o> c; o 


oo so cs »o 
o ^ — ^J 


^■l oc 
CO « 


c» 

T— ( 


o 

OJ 

o" 




ooo 


OOOtH 


r- 1 1— t 1— 1 ■?— ( 


T— 1 1—1 




M ■» M t- 

» O t- 1- 

O o" o" o" 


« r- M t- 

00 oe OS OJ 

©"o^o^o" 


so oo "i* O 

o o ^ e» 

■F-ri-ri-Tf-r 


(3 OC 
« CO 

i-Ti-T 


i-T 


•a 

00 

o 




»O 

»o 

o 


o» CO 06 w 

•o «o ;£ t- 

ö^o^oo" 


t- M r- e» 

t- 00 oo OJ 

o" o" o o" 


00 CO Cl na 

Oi o o r-. 

o i-TT-Ti-r 


?■ c^ 

T-Tl-l" 


o 
1— 1 


o 

00 

o" 






«» Cl ■* GC 

o o «:: -^ 

o' o' o" o" 


CO CO CO 00 
t- t~ X. 00 

ö"o'o'o'' 


CO OJ -^ o 
fl> c; c »-< 

o"o"i-rr-r 


i4"i-r 


Cl 

o" 


■o 

o" 




© -* t- 

-»• ^ ^ 


^ lO o '* 

IQ U3 -i o 

o" o" o' o" 


cs CO oo c^ 
« r^ 1^ 00 

oo''ö"o" 


OJ -^(t o »Q 

00 c; o o 
O^Ö^r-Ti-T 


1-4 tH 


oc 

o" 


o 

o" 




ee t~ o •« 

00 M -* '^ 


oo M (O o 
■* lO lO «} 


lo cs •* os 
o te t- «^ 


"<)« o o .-H 
oo OJ Cl © 




o" 


US 

sa 

o" 




OOOO 


oooo 


oooo 


OOOi-l 


T-l !-( 




r» 

© 


o CO r- o 

TO P3 CQ "* 

oo^o^o" 


^ QO M IS 
■* -T)« MS lO 

o"ö^o"o" 


^ US o la 
o to t, t- 

o'"ö'o"o' 


o »o ^ o 

QO oo Ol 09 

o' o" o" o' 


c» 00 

O O 

1-4" i-T 


CO 

o" 


o 

CD 

o'' 




o 


->* 

Cl 


r- O TU t- 

T» CQ m eo 


— .o CS CO 

^ ^ -* o 


r- c* «D — 

o «= « l' 


« ^ i~ c* 

t~ oo 00 Cl 


00 -* 
OJ o 


o" 


■A 

o" 




O 


o" o" o" o" 


oooo 


oooo 


oooo 


o 1-1 




» Cl 


w 


^ t- — Tjl 

c» N » M 


00 — »o o; 

CO ■* •* -^f 


-.ji 00 eo 1- 

lO lO -^ t= 


c^ t- CO oo 

t- l~ 00 00 


Tj« c: 

OJ Cl 


o" 


o 

o" 




o oo 


oooo 


oooo 


oooo 


oooo 


oo 


^ -^ «s ca 

O o"©-©' 


M lO 00 r-< 
C« C4 C4 CO 

o" o" o' o" 


■o 00 e« cs 

M CO -iJH -* 

o" o" o" o" 


o lO o» ■* 
(O lO >0 tt> 

ö"ooo 


■ Cl Ttl OJ TjI 

to 1- t- 00 

o" o" o o" 


Cl OJ 

o*" o 


CO 

o" 


o" 


=^ 


CO 


-* o 


CO 


t- ■» Oi o 


P-i (N eo -f 


ua ts t- oo 


oi o — « 


CO -^ 


q' 






C 


3" 


oooo 


O^Ö^O"!-! 


^H i-H 1-1 ■)-' 


1— 1 tH r-l iH 


i-H (TKM tM 


(N <N 



OM KUBERING AF ÖPPNA DIKEN. 



89 



"i 


djup i meter 
;dd 0,50 m. 


•0 

M 
C 

— 

Vi 

u 
v 



E 




E 

6 

• 

u 

11 

■0 

C 
K3 

7) 

■ö 

u 
:0 

u 
« 

in 










S 

Q* 


Dag- 
bredd 











g 

1 

c 

4> 


+ 

O. 

C) 

11 

§ 


C 

c 
u 

;^ 

■Ö 
■3 

1 


i-> 


©1 ci 


« 
(N 


■a 


cs 

tH 


dstående 
bottenbrt 


•si 


Cl t- 




.s « 


— Cl 

TC CO 


cm" 


19 

to 


kvm. för vi 
: 0,25 och 


00 >o 


CO ^ 
P* CO 








lO 03 00 

oc c c 

1-i i-Ttj-f c^r 


•* 

— M 




-i-T 




■r-l 




00 «» flO 
t- oc ci r 

■i-ri-ri-H"(N 


00 » 


QO 
1—1 



r-T 




10 

CO 

i-T 


eringsareor i 
id dosering ] 


»^ 1— t 


--I os » « 
r^ t- 00 Cl 

i-Ti-Ti-ri-^ 


—I Cl 

= 




^H 1— « rH 


1,71 

1,79 
1,8G 


Cl =■ 




1—1 





^ CO '«* — 

Vi K ^ \e> 


00 e n Cl 
;= t- t- 


OC Cl 


ta 




1-^ rH 1— t ^- 


1-H i-H T— 1 1-H 


rH 1-1 




^ 


.3 ^ 00 "Tj< 

«^ CO CO -^ 

tH T— 1 T— 1 1— ( 


— 00 'I « 
15- •.-? 1:3 t^ 
1— ( 1-H T— t T— ( 


c t- 
00 00 


■* 
tA 







CJ M CO 
— M eo eo 


c^ a «s 

-<1* K? L-S ec 


t-T CO 


eo 

T-T 


US 




»-I rH 


T-i i-H rH f-H 


-H i-( tH iH 


-X T-( 




§S? 


CO CS M 


Cl 10 e^ Cl 

CO ■* « 


1- -* 

t- 


1—1 




T— ( 




r-i 1-H 


rH T-H T— 1 rH 


1-H 1— • T— 1 1— < 


r-t T-H 




1-2 — -0 W 

:r: ci c; 


«i -* ■-- 
c: — P» « 


» C-. ^ ra 

ec CO Tj« US 


00 

Ö C5 


1— ( 




T— < 




OOl-H 


»— < l-H 1— ( 1— 1 


1— t 1— 1 1-H 1— ( 


T— ( T-< 




t» 




t-S — 

CO CO 29 A 


Cl CO ■>* 
c ^ o» 


W CQ 1- 
CJ eo •* tH 


to 


1—1 



T— 1 




0000 


r-( rH r-l tH 


tH tH rH W 


1-H T— 1 






•o <c •- 

r- CO 00 er. 


I- CO CS 15> 

O ^ 


— OC -w ^ 

M e« CO "-*< 


CO >o 


0" 


•0 

01 




« 


0000 


1-1 1-< 1-1 


T— 1 T— ( r-< 1— ( 


T-l T-t 




» - 


»0 — 
t~ r- » CO 


?> 1- « Cl 
Ci Cl 


« CT Cl 
— C» CN W 


C^ Cl 


0" 




Cl 

0" 




® 00 


0000 . 


00 T-H tH 


rH I-H 1-t I-H 


r-* *-< 




t» W « — 

-• Q -J 


«> .-. «5 ^ 

<0 1^ r~ 00 


t> eq os od' 

CO cs Cl 


t- PS => 
— — c* P3 




0" 


•0 

00 

0" 






® 000 


0000 


OOOi-t 


1— ( ■<— 1 7— 1 1— 1 


T-l T-{ 


© 


CO I- ^ 


— — -^ 

-.3 l- l- 


d 1- CO Cl 


t-O 1— 00 -J« 
— — *) 


"< 00 

eo eo 


0" 




0" 


ooc 





0000 


t— 1 1-H 1— * 1— ' 


i-H i-« 


— L-3 

« n 


C^ CO w 
r: -t ■* 


t- C^ t- M 

-J -O 1- 


1- CO 00 ■* 

1- 00 « Cl 


eo eo Cl 


to « 


»a 
0" 


IQ 
t- 
0" 


00 


0000 


00 3 


0000 


»-H — « ,— ( T— t 


1— « 1— « 


-♦« 00 ^ 
■51 ?- PS 


ta c-. -^ 1x1 
m so ^ — 


n 1- C4 1- 

ifs ta ta 


?3 00 -<* 01 

t~ r- 00 00 


— 00 -* 
SI =- — 




0" 



0" 


000 


0000 


0000 


0000 


i-( 1-H rH 


tH r-( 


C" — ■* 00 
-- W ^ 5^ 


« -^• 
CO « .» -* 


« 00 P3 

■* »O -^ 


00 ■« « IQ 

t- t- -r^ 


— 1^ M c» 

Cl C» C 




CO 






« 00 


ooo 


0000 


ö^o 


l-H 1-t 


1—1 1—1 


^ 


SO — 10 « 


t- oc o 


^ C» CO -^ 


» 1- OD 


Cl — -N 


» -* 


5" 




q" 


0000 


CO Ort 


1— ( T— 1 rH 1— « 


rH 1— 1 1-H ^^ 


rx 5^ 7-1 3<I 


S^ 3<1 



Skpgs7'fi rdsforen in^eti s 7 'u/sA- rt/i, ig os. 



9° 



o. HJ. HUMBLE. 



fr- 


djup i meter 
:dd 0,30 m. 

) meters längd. 














t2 









■c 
-a 

<u 



.0 

+ 

a. 
■5' 

ori 

11 
en 

i: 


0) 

.5 

c 
v 
aa 

■0 

1 


of 



to 


dstående 
bottenbr< 

0. m. io( 




e» TO 

CO CO 


<>f 



Ui 

t>f 


05 Cl 
•51 of 


00 .-H 

ea 

co"co' 


ci 



(>f 


kvm. tör vi 
: 0,50 och 

dikeslängder t 


c» ■* 
« 1- 00 


to ca 

Cl 

oTco 



(>f 




TO 


:iD n M 
« -.j" « 1- 

'^1 ofc^^c^" 


00 ca 


ca 

1— ( 



Cl 


t- OL Cl ^ 

C-) ro "^r fo 

^1 (m"<n c4^ 


»- 00 


CO 

1—1 





eringsareor i 
d dosering ] 

aailer f»r 




'^ t~ QO 
— 0* I?? 


to l- 


,^" 



of 


sr *= « 
»-; 00 es 


CO t« 00 C. 

^ M m 


— TO 

to 


^ 




Cl 

i-T 


I1Ö8 

1,07 
1,70 
1,80 


» t- 00 

01 — ■ N 


oToT 


US 

T—» 







c 
1—1 





Cl 00 t- t- 
.# to C5 l~ 
,-r r-r,H"rH 


t^ t- 00 Cl 
00 Cl .- 


c* 

TO -* 

oTtN 








1,40 
1,49 

1,G8 


1,78 
1,88 
1,Ö8 

2,0 9 


« 

Cl « 

3a" (N 


t— ( 



to 




ic = .» 
© — w 

•H ,— < T— ' 


w — « 

M -q- o 

1-h" »M i-Ti-T 


01 as Cl c 
te r- te 


l-H M 

.— ca 
7f (M" 


c» 

1—1 



■0 

r-T 




-," ^ 00 tr 

a = - 


1^ cc e» — 

C^ M -* 


C c ^ 
to 1- 00 ei 


— 


^" 



r-t 






© ,— 1 r-l ,— ( 


1— < 1— 1 1— 1 »-( 


1—1 1—1 tH T— ( 


(M '>! 




1- ■^ji ^ c» 
QD C3 


i^ 10 •* ec 
— M CO ■* 


W T< N e» 

»3 to t- 00 


01 



1— i 




TO 

T— t 


,-1 ^ 


'-'^ ^ ^ 


1-H rH »-1 i-i 


tH (N 


i;! 


t- ■* N 

Otj OC C» C 


C= 00 « US 
— — C« TO 


^ '^ ■<*« -* 

^ »a » 1- 


00 ca 


o. 

0" 


1—1 


ÄO 


OOi-i 


T-< 1— ( rH 1— * 


1— t T-1 1— « 1— 1 


1— ( T— 1 


:£ e^ oc 

.s t; 


■* ^ (O la 
l« 00 00 c» 


m -^ ci 00 

^ — 5-. 


1' to to 
eq <^ 10 to 


to l~ 
»-. 00 


00 

0" 



1— ( 


©sc 


0000 


i-t T-» rH T-( 


i-H 1-H T-C T-1 


T-H 1— « 


» — a w 
■* M5 la w 


CO M « 
« 1- 00 CO 


Ci I-. « 


9> 00 00 
CQ M ■«< 10 


OD ca 
to t<. 


t- 







th" 


0000 


0000 


T-l 1-H I-H 


1-H T— t 1—1 tH 


1— < l—f 


» - ^ -- t- 
n ^ -t .5 L- 


— « t- 00 


00 ■* 


CO (N ^ .« 
(N » ■«* »Q 


to t- 


to 

0" 



ca 

0" 


Ä 'O 


=> o 


OO^^I-H 


TH 1-1 l-( Ti 


1-1 T-l 


0,28 
0,82 

0,8 
0,41 
0,4 
0,6 2 


X rjl t- 

t- t^ 


Ti« e« 00 
oo (» 


to 10 ""* ■* 
.— M K -UI 

1— ( I— « 1— I 1— 1 




LO 

0" 



00 

0" 


© -* 00 (N 1^ IM t- 
^1 ?| e« e« eo -* -* 


OT CS 10 « 
10 >9 CS t~ 


ca «o ■* C* 

l> 00 C3 


Cl 00 r- 

— — s« eo 


■^ 10 


0" 



0" 


000 0000 


oo"©" 


11 


rH ■r-li-H 1-1 


■r-t iH 


^ — Mff* f* n m -^ 


oo -» t- 
^ eo « 


■» — 00 a 
1- QO 00 Cl 


"* « « -H 

— C» TO 





TO 

o" 



to 

0" 


scoo 0000 


O 00 3 


0000 


■>— * 1— t T-" T—l 


1—1 T— 1 


o. 


re-tf«sw t-cooio 


— W M .# 


U5 to t- 00 


Cl •-■ O) 


TO -# 






c 


3' 


0000 ooo,-i 


T-l tH ,— 1 tH 


1— 1 1— ( 1— ( 1— < 


i-< S^ <N <N 


TI »M 



OM KUBERING AF ÖPPNA DIKEN. 



91 



s 




a 


■o 
u 
c 


^ 


E 


o 


»3 




& 

3 


la 

O 


2 




■O 


•o 
■a 


E 




■O 


1* 


o 
o 




c 


c 






"C3 


(U 


B 




** 


■*-» 






CO 


o 






•o 


£ 






> 


JZ 


*> 




Im 


tj 


o 

■a 

c 






o 

o 




F 


10 


w 




> 


O 


v 




^ 




J« 












— 


«« 


■o 




o 


b« 


<*- 




lU 


C 






u. 








13 




u 






■o 






S 


as 

C 




u 








U 


■a 






3 


> 





COCC 
Cl wc 

M CO CO 

©• CO lO » 

cc cd cd cd 



o CQ «. ci eo 

O — M GQ O 

05 cd" cd cd cd 

:S 00 o C>3 C9 O 

1-- » O -. N ^ 

©i ffi cd cd co"cd 



©1 



■«■ -^ 00 -. ^ t, 

— t<- 3C o — f^ 

oJcN s^cd cdcc 



Cl CN C^(>J34(N cd cd 



a. 

s 



-^i— <(M(M tN!N'>)3^ 



t. a: 



^ i-« " ^ 



^ <N (M (M (M Ol 








^ ^^ ■r-i 


-^ 1-H 1— t 1— ( 


<N ^ G^l C?J 


CM f>) 




:3 ^ (N _. 
— W n ■«»' 


1,6 
1,70 
1,80 


o ^ « ■* 
o o -H c» 

1-H (NCaOi 


CS 00 
CO '.J' 


i 


oo O -• eo 
O — c* M 


<N r-4 ^ ^ 

■^ »O » t- 


— N 03 -^ 
CO a O i-r 


W CQ 


^^ 


-r-i ^ ,-1 ,-H 


1— ■ tH T— ( 1—1 


^H ■^ <N (N 


<NCN 



o CO td *o 



•«* ec 5^ N 



-* '^'^-^« M^O-tOW t-OOGOO 

o o -H 1-1 ■■-I t4 i-^rH-rHr^ ,r-^ ,^ T-;" (I^kJ 



W CO 






_b-» o.co« oin-qiL-a ot^oocs 



1^ OS 

o — 

^^^^^ cSg^ 

-^ C w « 



W -X 



o C O C 



-t-i.-5co — OCiOO CCOCOOCl 



C O C O O O O ^' ^" -: ^ r^ ^ ^ ^^ ^- ^ 



^ 



^<=^cS o ^'' ^^ ^" „" ^- ^ ^ ^ ^ ^ 



o c o w' O O O 



-^OOä CIO — c« ot-WOW t- 00 



O O O O CO 



n ^ ta lo 

O o o o 



o o o o 



o '"' rl 1— I r-i 1-h" t-h" r-T rH i-^ 



W -^ MS to 

c5"oo o 



r- 00 Ci o 



ÖÖÖr-- «-^-_-„- «-^-„-„- „-c^-^-j^- 



Q" 



.o 

Q 1 



<?2 



O. HJ. HUMnLE. 



'-- 


djup i meter 
edd 0,30 m. 


Oälfer för dikeslängder t. o. m. loo meters längd. 








o 


i ;:7- 

c" 




"> 

"S 

^ 


(M 


o 
TO- 


Ii 
o 

X) 

aj 

a. 

GO 

oi 
W) 

ta 

II 

'a' 
o 

s 

OO 
n 

'U 

1 

ca 


eo 
oJ 


;2 

TO 


ende 
enbr 


91 


■"di ^ 


C*! 


o 
-o 

TO 


dstå 
bott 




Cl OO 

c» -^ 


(TJ 


US' 

TO- 


gsareor i kvm. för vi 
osering 1 : 0,75 och 


o t" -^ 
;s 1' Cl 

C(? CO CO 


1-. CO 


o 


O 
CO 

TO- 


CD Ti« o t- 
Qi -^ cs r- 

CC CO CO CO 


t5 CO 


rH 


LO 

cd 


(N CO Tj« ^ 

.— OJ -^ o 

cd CO CO CO 


CO » 

t- Cl 

cd cd 


00 


o 
o 

cfS 


»51 (^ 


t- CO Cl »o 
Cl — ' C^ '»I 

3^ cd cd cd 


Cl o 

ca OO 

cd cd 


l- 


•o 

00 

©i" 


O ■<*' » 
^ o « 


CO 00 -^ o 
QO c; .— so 

f>] ^cdcd 


cd CO 


CO 

1— ( 


o 

OJ 


Kuberin 
vid d 


«* t- o ■* 
i^ Ol "* »o 

ef of(?J(N 


Cl ■* Cl 1(5 

CD CO Cl — 


CO -rf 

cd cd 


*a 


■a 
G^ 


so 


.-r -* t- ^ 
O r- M -^J" 


o o ^ •— 
113 1- OO © 

CN ci^cd 


t- Tl( 

— CO 

cd cd 


7-4 


o 




^ 7 


Cl (N 11 CO 


o t- et I- 

-* o 1' QD 

i:>i ssi OT ^f 


CO o 

o c* 

cd cd 


CO 

r-3' 


o* 

oT 




* i* « 

■* «5 « 


OO o CO o 
1- Cl o ^ 


o -* Cl •* 
CO -v o t- 


o o 

Cl o 

of cd 




o 

(M 




^ -^J- -<J( L-S 

«» ei -# L-s 

.-^ 1— < ,-H T— 1 


t- ei — 1 ■<)" 

o l- Cl o 


CO e^ <;= --« 

^- CO -^ o 


t- Cl 


r-5" 


LO 




— 


F-. W CO ■* 


» OO o c^ 

o <3 00 Cl 


o o -tf- Cl 

o e^ CO -* 


-* o 

tS OO 


O 


o 

00 




TH 1— 1 T— < 1— 1 


T-H T-H 1-1 T-H 


17^ S<1 CN 3^1 


Ol (M 




SS 


US •» o lO 

o r- r. eg 


O CO O (N 
■^jt O t- 00 


o Cl CO t- 

ci o 7< eo 


w' 00 
o ca 


Cl 

o 


to 
r4 




©o 


l-( T-l tH T-H 


T— ( <—) T— « rH 


^ G^ (M G^l 


Ol OJ 




Cl o a 


1, «> w to 

Cl O rH (N 


1- OO o CN 
CO -* » 1- 


I.-5 ao W iS 

OO Cl .-. C» 




00 

o 


o 

40 




© c; s 


C5-.^T-. 


,-« ,-H 1-1 r-* 


^1-13^^ 


O) (N 




X ö <>> i 
iO o 1- 'jC. 


O OO 1- l- 
CC Cl C: — 


CO Cl C w 
o ec »* — 


C5 CO .-1 i,-5 

l- OO o .-' 


CO ■«*' 


O 


1-H 






©cs o 


O O T^ ^ 


^'- ^ ^ 


i-« 1-H 3^1 C^l 


CM <M 


© 


— cc »o r; 

o lO o 1- 


— O r-. Cl 
CC Ci Ci o 


Cl o — c^ 

^- C^ 1" "O 


O 00 — < -Q 

O t- Cl O 


.-< CO 


O 


O 
rH 


o c o c 


O C O ^ 


^ ^ ^ ^ 


rt ^ ^ ^f 


<M Ol 


^ Cl 

n ra 


»o M Ci -J 

-^l US 4^ « 


rl* CO Cl — 

I- lao ci O 


r- e» « -T 


-^ Cl (N O 

et 1= QO n 


Cl -* 

o w 


IQ 
O 


■O 

o 

■F— 1 


OO 


ooo o 


ooo ^ 


rH T— 1— < T-* 


1— 1 »— < 1-H 1— t 


G^CN 


OJ c^ CQ 


o » w c 
-# ■* lo ;3 


00 SS o -w 
ta 1- CO c: 


■^Jt -^ U5 t= 

O — C^ CO 


00 o CO «l 
".* !0 t- OO 




C? 


o 

Cl 

o 


©SO 


o" o" O o 


O C' O O' 


'-' ^ ^^ 


1— « 1-H T— " T-H 


(N !M 


— o -* os 
^ c* n c^ 


M3 ^ 1, -t 
CO "W "* 13 

o o" o c 


C^ o CO (- 
50 t- l- OO 

oc-o-o" 


t- l^ t- CO 

Cl c — «N 
O^l-H »-^ 


C ?< -*" r- 
"J- L-S td i- 


^ i« 

o o 
1-h'c^ 


cc 
C? 


O 


1 


es .# 13 » 


t- OD c: o 


-- o CO 'S- 


O W t^ CO 


Ci O .-' w 


eo -^ 




io3 

rf s 




1 iS 




O C O Ö 


O O O ^ 


1— • 1— 1 1— i 1— 1 


T— 1 ■.-< 1— 1 T— • 


1-t c^c^ci 


(M(?^ 



OM KUBERINi; AF ÖlTNA DIKEN. 



93 



^ 



E o 

._ ifi 

'^^ 

•o XI 

c c 

a> <u 

»os i-i 

in o 

■O X: 



E »V 

> O 



o 


b« 


v 


C 


k. 

CS 


O 


c 


■a 






u 




h) 


•a 


XI 
3 


> 


:^ 





•o 

c 



9> 

E 

o 
o 



t- Cl 



O) 

■a 






O 



CO O 00 



50CO-^ -^ 



o » 00 



CC W CO CO 



I-» «> o 

•^IG^ CO 



-H CO o <£» 

CO CO" cd CO 



B" 



C^H^l OUM 



eo c; o w 
o — c^ L-a 

cd cd cd cd 



^ (N CM <N (M CO CO CO CO CO 



t- Cl o w 



1-1 (N CT CN CN G^ <N !M CO CO CO CO 



1-1 tH ^ G^l G^ (M G^ 1>X 17-i ^ C^ 



es i— 00 o 



■^1-«T-ll-l T-H^T^G^l^ 



<M CO CM C^l 



ifa ta t- CS 



OO o <=> 5^ 



U3 O <Q ■-< 
CQ 1« «© QO 



i-lT-H<M(M G^KMC^Ol 3<ICO 



P» so tjf KS 



jq T^ C^ (M CN CO 



o c^ o » 



fM G^l G^ (M 



l* 00 QO Cl 

O O w O 



^ r-l 1— ,-H T-H ^ 1-1 i-t S^ G^ G^ CM 



I- 


-»■ 


-?« 


o 


CS 


CO 


co 


cc 


• 


o 


c^ 


^ 


^ 


o 


-1" 


« 


CO 


00 


■* 




•^ 


'- 


oo 


00 


c- 


o 


t 


c* 


■^J" 


lO 


;d 


t' 


C". 


o 


-^ 


n 


'^ 


v> 



o rH ,-H ^ 



' rH 1-1 T-H 'T'] '71 ->] 



T— Ii-Ht— 11— < 1— (1— 11— ICM 



o o o o O O O ■: 



« « 



eq 



M -v »ra "- 



r- 00 Cl o 

-To c5i-H 



— ^^..-Hr-» i-li—li-(rH i-(5^1C<lC^ (MC^ 



94 



o. HJ. HUMBLE. 



K. 


djup i meter 
;dd 0,30 m. 


13 

tu 

C 

s 

tn 

u 
4> 
■*-» 
9) 

E 

o 
o 

E 

6 

+^ 

u 

•o 
bl 
c 

CA 

.•o 

«*- 

S 

O 










g. 


^1 


* 

Ö 


•w 
C^ 




Bredd i dagen (se ofvan) = 2,0 gänger djupet + bottenbredden. 


cc re 


G^" 


o 

Cl 


idstående 
bottenbri 


o 

»a 


■* os 

t- Cl 






O c. 


o US 

lido 


^" 


o 
•o 


m. för v 
: 1 och 


e IN ■* 

« oc o 

** -^ »rf 


00 1^ 

»O O 


o 


re 


CC Cl o M 

1^ ei; O oo 


ta Cl 
o c» 

i» ud 


Cl 

l-H 


O 




©5 


OC OO o r^ 

Cl — -^r O 

CO -^-^-^ 


-i* t- 

oo o 


CO 

1—1 


=9 
Cl 

cd 


c 


0* co" 


a: Cl Gi ^ 
t- o» ^ "* 

CO cd -^-^ 


re es 

o 00 


1— ( 


O 

C 
O 

cd 


Kuberingsar 
vid do 


"^ C-J o 
© w ^ 

wco'cd 


c Cl o — 
« t- o ff^ 

cdcoTh -^ 




«D 


o r- ■«)< CQ 

»^ 00 O W 

*>! C^CO CO 


^ r-l ^ M 

■<}' « oo c 

cdcdcorif 


CO a 


to 


CO 


00 

»i 


-± o OO IS 
>o t- 00 o 

(jiffqoJcc 


■-*■ C5 eo eo 

(N ■* W OD 

cd cd cd cd 


»o «5 
O C» 


■^ 


c 

cd 






oo o — c; 

CQ m c- OO 


t- w o « 

o « ■^ C5 

CO CO CO CO 


O 00 

CO o 

cd-^ 


ro 

1—1 


o 
ei 




e -tf- oo 

K er. o 


■^ Cl o M 

d n •» t<- 


^^ c-, m IX 

Cl c M 'i* 

CM CO CO CO 


Cl o 
« Cl 

cd cd 


1—1 


o 




s s s s 

^H 1-^ I-H rH 


c; U3 ^ CO 

C =•» Tf O 


o 'i' e^ w 

(>] j^cdcd 


M re 

cdw' 


^ 


o 
<M 

o 

g4^ 




o 


W ■* CO ^ 

■* CS « GC 


.-■ t^ ec 

01 r- !ri •» 


« 00 »- «a 
«j »- c; ^ 


« <3 
CO IC 


o 




■I— t »— 1 1— < 1-H 


1-1 CM <:m ^M 


(MC^CNCO 


CO CO 




CO c» 


O C^ O (T. 
« ■-*• O ts 


C5 QO C5 o 

00 c- r- re 


« ■* (N .-H 

■* o oc o 


Cl "<lt 

cd cd 


Ö 


o 
G^ 




CC 00 OO 
« c; O 


C — -* t^ 

e-1 e= ■* O 


—. na r- » 

1- 00 o r-< 


cc o oo t; 

CC IS W CO 




cc 

o 


Cl 
i-H 




© Öt-h 


T— 1 1— ( T— 1 T— ( 


1-1 1-1 (N G^ 


CM tM C^O) 


cd cd 




O A 00 o 
1- 1- 00 ca 


Cl .-1 K -:£: 
C C» p; "* 


CS ■(J' cc ■* 
o t- 00 o 


c l- ■'Jf re 
C-) eo o r- 


- - 


O 


C 
t- 






©ooo 


1— ( T-H T— < ri 


1— c T— 1 1— < t>l 


f^l ■>] :?^ <N 


Ol CO 


© 


T, o o a; 

^ l- 00 oc 


O — r^ lO 


Ci O t- C^ 
■* ^ 1- Cl 


X -J" <M Cl 

C C» -:- «» 


00 l- 
l^ Cl 


ö 


O 

o 


OOOO 


^ ^ ^ ,-. 


i-.rH r- ^ 


^3 -M CJ CM 


<M G^ 


o i- 

öö 


Tj. CO — ^ 

13 o 1' cc 


oi o ^ c» 


00 (N -i .-. 

CO L-S » « 


^ !^ ci ^ 


v oo 


o 


o 
l-H 


c: o" O o" 


o rH »— « 1— 1 


1— < 1— 1 1— 1 1— t 


1-* CM :>J 3^1 


G^ (M 


OD -* o 
Ol M -* 


00 iO -* os 
..»• 13 » 1- 


M ec o » 
OO Cl o p- 


Cl W O O 

et '.ji 13 r- 


U ^ CO <o 

00 o — re 


re ^ 


o 


o 
l-H 


OOC 


OOOO 


O o 1-H i-H 


^y^y^ -r-i 


1-1 C^ CM C^ 


(N G^ 


00 CO 00 19 
^ « C* CO 


r- o> 1^ o 

■^ ^ o « 


IQ » O CC 
1- 00 O O 


o cc = ^ 
©« e« -* «> 


t- Cl o N 


^ ca 


re 

O 


o 

o 


o o o o 


OOOO 


o OO i-H 


1-1 .-< 1-1 tH 


rt ^ C^ ^ 


G^i Oi 


o. 

3 

■q 


CO ^ 13 «= 

OOOO 


i^ » cs o 

O o" o' r^' 


— Cl r; t 


o «o <- cc 


Cl o ^ M 

rH -M* "M "M 


re T(t 


g- 

q" 


1 "C 



OM KUBERING AF ÖPPNA DIKEN. 



95 



^ 


Kuberingsareor i kvm. för vidstående djup i meter 
vid dosering 1 : 1 och bottenbredd 0,50 m. 


■O 
U 
C 

w 

VI 

u 

u 

•4-» 
V 

E 

o 
o 

E 
6 
*^ 

u 
v 

T3 
M 

C 

•5 

u 
:o 
«*- 

u 

o 






5" 






Q.3 


■^ 

^ 


49 

a 




O 

TO 


Bredd i dagen (se ofvan) = 2,0 gänger djupet + bottenbredden. 


■»f o 

^ t- 




O 

»?5 




cs -* 
o" CD 




o 
ca 






•* o 
Cl c* 


=^" 


o 




»a »Q åi5 


lO lid 


o 


o 




Ö 00 o '^ 
»» r- o M 


t~ o» 


Cl 

1-4 


TO 






la » Cl .- 
TO to t- o 

^ ^ ^" ir: 


■o Cl 
SS ■* 


00 


o 




f Cl 

M CO 


"* o i~ o 

r-i TO »o QO 


TO t^ 


r4 


o 

cd 




» « ■* 

« lO t- 

M CO cc 


MS 4(S r- Cl 

Cl .-. « US 

CO'-^"^-^ 


e^ lo 

00 o 


l-H 


o 
cd 




o CC' « 53 
o r- « o 

CC CO CO CO 


IQ o 1- C-. 

t^ Cl — rt 

cöco" -^-^ 


«S 00 


US 
1-4 


o 
•o 

cd 




3 


CC c Cl t- 

oo o .— 1 ec 
Cl CO CO CO 


r- t^ 00 Cl 

13 r- Cl " 

CO CO cd '^'" 


fl "i* 

rf ^ 


r-H 


o 

TO 

c6 




H" O 


tD "* — o 
O CO O C« 

G^CNCÖCO 


Cl ci Cl .- 

TO o t- o 

CO cd CO "^ 




TO 

i-H 


o 
cd 




■* es 'W 

© ^ TO 


.-1 t- KS TO 

IS «a OO O 


C) — S-l ?) 

(M "* « 00 

CO CO CO CO 






o 

Cl 

<7^ 




» o -* o 

t- Cl o M 

i-« r^ (>] 1>] 


« (M 0> I:- 

eo lO «» oc 


ta to -i- tfs 

o N -v o 

cd cd cd cd 


O 00 
00 o 

cd^ 


rH 


o 

o 






^ ^ r- ' ^] 


IM ?: o (~ 
3^1 C^ TI ^ 


o 00 'X « 

Cl o w -tr 

G^Jcdcdcd 


Cl o 

«3 Cl 

cd cd 


O 
T— ( 




'i" 

^^ 1— t 


o ^ c« e>* 

L-S cs t- « 
1-H rH rH 1-^ 


t— ec Cl t- 

O « TO o 


•* CO e^ w 

t- Cl .-H « 

cJ<N cdcd 


cdcd 


Cl 

o 


TO 




O — •?■ 


Cl ^ MS Cl 
K m « t- 


-# Cl <:0 W 
Cl O w ■* 


o 00 t- eo 
so t- Cl — . 


t- t- 

TO KS 


QO 

o 


O 




^^ T-< T— 1 


T-H rH 1— < t— < 


1-1 CN S^ S^ 


C<1 (N (N CO 


CO CO 




-t" -t -* « 

X OS O -- 


1^ o TO r> 

W ■* lO O 


— t- « Cl 
00 Cl ^ w 

1-i 1-J t>i cT 


!o -* e-> w 
-tP « oa o 

oa <N oJcd 


Cl ■^ 

cd cd 


o 


Cl 




3 


o Tf lO 'C 

1^ ao Si o 

C 'O O t-; 


i- Cl N ra 

^ M -»< WS 
1— < T-H T— ( rH 


1,70 
1,84 

2,00 

2,16 


« o cs r- 
SC lO -J X 

^ G^ ->! •>! 


cd cd 


o 


O 




e oo 


- 1- -X Ci 


t^ Cl — 1.-5 

O — rt -t 


00 C^ CO ■* 
i.'3 (^ 00 o 


o 00 lO TT 
C* TO O t- 


TO TO 
Cl ^ 


US 

<o 


J 




« o 


c: oo o 


,-^ r- ^ ,-^ 


^ 1-. ^ ^ 


'M C^ S^ S^l 


^CO 




»MO 
M .»■ o 

O CO 


Cl 1- i~ r* 
«5 ;r: t~ -X 

o' o Ö Ö 


0.98 
1.01. 
1,22 

l,:i4 


« C-t 1- CS 

— • 1-4 rH rH 


Cl ifS M — . 

o C-J ■«!• :£ 


O =1 
X Cl 


O 


O 
TO 




"* o ;= *# 

ei CQ 5,5 -v 

o cöcf 


0,öi 
0,(io 

0,7!) 


0,89 
1,01 
1,12 
1,26 


1,38 
1,52 

1,82 


1- ■* -i Cl 
o» ^ 1» •* 
r4 G^(>Jffj 


t= oc 


os 

o 


o 


Q. 


n -v m ••= 

COOÖ 


t- QO Cl o 

oc>o ^' 


« w X ■* 

T— < 1— < r-f T— ( 


lO C5 (. flO 

1-4 i-4t-i r4 


Cl o .-. N 


TO Tf 


a. 

a 





96 



Jämförelse mellan olika doseringar, 





Dikets 


K- 




-■ ( 

Kubikmassa i kbm. vid dikeslängd i metei 




dimensioner 


f § 












i meter 


«. y 

s 








eller 


Dosering 




a i kvm. samt 
kbm. per löpmeter 
















Arbetslön 


i öre 


per löpmeter vid ett pris per kbm. 


Bredd i 
bottnen 

Djup 


3 a. 


10 


15 


20 


25 


30 


35 


40 45 


50 ! 55 

i 


60 


65 




1,00 


0,.S0 0,8 


0,60 


5,6 


8,3 


11,0 


13,8 


16,5 


19,3 


22,0 


24,8 


27,6 


30,3 


33,0 


35. 




1,60 


» 


1,06 


1,01 


10,1 


15,2 


20,2 


25,3 


30,3 


35,4 


40,4 


45,6 


50,5 


55, c 


60,6 


65. 


1 : 0,25 


2,0 


» 


1,30 


1,60 


16,0 


24,0 


32,0 


40,0 


48,0 


56,0 


64,0 


72,0 


80,0 


88,0 


96,0 104. 


= K" 


1,00 0,50 


1,00 


0,7 6 


7,5 


11,3 


15,0 


18,8 


22,5 


26,3 


30,0 


33,8 


37,5 


41,3 


45,0 48 




1,50 


» 


1,25 


1,31 


13,1119,7 


26,2 


32,8 


39,3 


45,9 


52,4 


59,0 


65,5 


72,1 


78, 6 1 85 

1 




2,00 


» 


1,60 


2,00 


20,0 30,0 


40,0 


50,0 


60,0 


70,0 80,0 


90,0 


100,0 110,01 120,o' 130 

1 I 1 




1,00 


0,30 


1,30 


0,80 


8,0 


12,0 


16,0 


20,0 


24,0 


28,0 


32,0 


36,0 


40,0 


44,0 


48,0 52 




1,60 


» 


1,80 


1,68 


15,8 


23,7 


31,6 


39,6 


47,4 


55,3 


63,2 


71,1 


79,0 


86, a 


94,8 102 


1 : 0,60 


2,00 


» 


2,30 


2,60 


26,0 


39,0 


52,0 


65,0 


78,0 


91,0 


104,0 


117,0 


130,0 


143,0! 156,0 169 


= 63° 30' 


1,00 


0,50 


1,60 


1,00 


10,0 


15,0 


20,0 


25,0 


30,0 


35,0 


40,0 


45,0 1 50,0 


55,0 i 60,0 65 




1,50 


» 


2,00 


1,88 


18,8 


28,2 


37,6 


47,0 


56,4 


65,8 


75,2 


84,6 94,0 


103,4 112,8; 122 




2,00 


» 


2,60 


3,0 


30,0 


45,0 


60,0 


75,0 


90,0 


105,0 


120,0 


135,01150,0 

1 


165,0 1 ISO.o 195 




1,00 


0,30 


1,80 


1,05 


10,5 


15,8 


21,0 


26,3 


31,5 


36,8 


42,0 


47,3 


52,6 


57,8 


63,0 


68 




1,50 


» 


2,56 


2,14 


21,4 


32,1 


42, 8 1 53,6 


64,2 


74,9 


85,6 


96,3 


107,0 


117,7 


128,4 


139 


1 : 0,75 


2,00 


> j 3,30 


3,6 


36,0 


54,0 


72,0 90,0 


108,0 


126,0 


144,0 


162,0 


180,0 


198,0 


216,0 

1 


•_'34 


= 53° 10' 


1,00 


0,60 


2,00 


1,25 


12,6 


18,6 


25,0 


31,3 


37,6 


43,8 


50,0 


56,3 


62,6 


68,8 


75,0 


81 




1,60 


» 


2,76 


2,44 


24,4 


36,6 


48,8 


61,0 


73,2 


85,4 


97,c 


109,8 


122,0 


134,2 


146,4 


158 




2,0 


» 


3,5 


4,00 


40,0 


60,0 


80,0 


100,0 


120,0 


140,0 


160,0 


180,0 


200,0 


220.0 


240,0 


260 




1,00 


0,3 


2,3 


1,30 


13,0 


19,5 


26,0 


32,6 


39,0 


45,5 


52,0 


58,6 


65,0 ' 71,5! 78,0 


84 




1,60 


» 


3,30 


2,7 


27,0 


40,6 


54,0 


67,6 


81,0 


94,6 


108,0 


121,6 


135,0 148,6 162,0 


175 


1 : 1 


2,00 


> 


4,3 


4,6 


46,0 


69,0 


92,0 


115,0 


138,0 


161,0 


184,0 


207,0 


230,01 253,0 276,0 


299 


= 45° 


1,00 


0,6 


2.60 


1,60 


15,0 


22,5 


30,0 


37,6 


45,0 


52,6 


60,0 


67,5 


75,o| 82,6 


90,0 


97 




1,60 


■» 


3,5 


3,00 


30,0 


45.0 


60,0 


75,0 


90,0 


105,0 


120,0 


135,0 


150,0 


165,0 


1SO,0 


195 




2,0 


» 


4,80 


5,00 


50,0 


75,0 


100,0 


125,0 


150,0 


175,0 


200,0 


225,0 


250,0 


275,0 


300,0 


325 



djup och bottenbredder. 



97 
Tabell g. 



if: 



öre af: 



70 «0 



90 



100 



Dikningskostnaden per löp- 
meter ökas för vitUtående 
doserinijar, djup och botten- 
bredder i nedanstående 
proportioner 



Dose- 
ring 
och 
botten- 
bredd 
lika, 
djup 
ökas 



Djup och 

bottenbredd 

lika, men 

doseringen 

ändras 



Bb = 
0,3 



Bb = 

0,60 



Dose- 
ring 
och 
djup 
lika, 
botten 
bredd 
ökas 



Exempel, huru ett 

dikes djup kan variera 

i samma jordmån 

med samma kostnad 

= sektionsarea 



ts 



Tvärsektion af dike i skala 
1 : 150 



38,^-.; 44,0 
70,7' 80,8 
12,0 lys.u 

52,'.' <;o,o 
91,7 104,8 
40,0 1(50,0 



49,5 
90,9 

144,oj 

67,5 
117, ;i 
ISO, o 



55,0 
101,0 
160,0 

75,0 
131,0 
200,0 



56,oj 64,0 72,ol 80,0 
lO.fi 126,4 142,21158,0 
82,0,208,0 234,0 260,o 

70,n' 80,0 !)0,n 100,o 
31, « 150,4 169,2 188,0 
10,0 240,0 270,0 300,0 



73,,v 84,0 iU,ä|105,o 
49,K 171,2 192,6 214,0 
52,0 28.s,i, 324,0' 360,11 

87,.-, 100,(1 112,5 125,0 
70,6 195,2 219,6 244,0 
80,0 320,0, 360,0 400, o 



M," 104,u 117,0 130,0 

B9,o; 216.0 243,.. 270,o 

22,o'36.S,o 414,0,460,0 

35.0 120,0 135,0! 1.50,o 
10,0' 240,0 270,01 300,0 

50.0 1 400,0 450,0 500,0 



100 
184 
291 

100 
175 

267 

100 
198 
325 

100 
188 
300 

lOO 
204 
343 

100 
195 
320 

100 
208 
854 

100 
200 
333 



100 
100 
100 



145 
156 
163 



191 
212 
225 



236 
267 
288 



100 
100 
100 



133 
144 
150 



167 
186 
200 



100 
100 
100 

136 
130 
125 

100 
100 
100 

125 
119 

= 

100 

100 
100 

119 
114 



1,00 
0,7 9 

0,7 9 

0,66 
0,08 



0,30J1 : 0,251 0,5 5 

0,50 » » 
0,30 1 : 0,50 

0,50 

0,30 1:0,-6 



0,68: 0,60 



0,6lj 0,301 1:1 
0,63| 0,501 » 



1,50| 0,3o!l :0,26 1,01 



1,25 
1,15 
1,00 

0,98 
0,88 
0,8 7 

0,78 



0,6 
0,3 
0,50 



1 :0,60 



1:0,7 6 



0,3 : 

0,50 » 

0,30 1 : 1 

0,60i » 



1..10 m. 



Dos.= l 0,26 




Dos. 




2,00 0,30 1 : 0,25 1,60 
111 II 1,72 0,60' » » 



Dos. = l 




200 
229 
250 



1 00 
KM) 

100 

ii:. 
111 

109 



1,51 0,:iO 1 :0,50 
l,:io 0,5 ' 
1,27 0,30'1: 0,761 

1,1 II 0,5 I I 

1,12, 0,30 
1,04' 0,60 



1:1 




Dos. 



0,30 m. 



g8 IRÄN 1905 ÄRS RIKSDAG. 

FRÅN 1905 ÅRS RIKSDAG. 

Statsverkspropositionen, 

I anslaget till domänslvrchen begäres en förhöjning med 9,000 kr. från 
94,000 till 103,000 för inrättandet af 3 st. nya notariebefattningar å domän- 
styrelsens skogsafdelning. 

Det ordinarie anslaget till skngsräsemlet upptager en förhöjning af 3 1,600 
kr. för ytterligare 35 kronojägare, hvaraf 18 skulle komma på de sex norra 
länen och Värmland och 1 7 st. på öfriga delar af landet. 

Med anledning af en utaf 223 af landets kronojägare gjord framställ- 
ning om deras pensions höjande från 400 till 600 kr. föreslås, att det krono- 
jägarne tillkommande ålderstillägget å 100 kr. må från och med år 1906 ingå 
i kronojägarnes atlöning såsom lön i stället för tjänstgöringspenningar. Här- 
igenom kommer kronojägarnes pension att blifva höjd med 1 00 kr. 

Såsom en följd af det fattade beslutet om den nya skogsskolans inrät- 
tande vid Hällnäs hemställes, att det bestämda anslaget fiii s/a/cns skogslärorcrk 
måtte höjas med 3,800 kr. till 58,800 kr. 

Rörande utgifterna till skogsskolorna från reservationsanslaget till kronosko- 
garnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet föreslås, att 
under år 1905 må utöfver af riksdagen förut anvisade medel få dispo- 
neras 12,800 kr. och år 1906 16850 kr. Med dessa medel komma de 
förutvarande 60 stipendierna vid skogsskolorna att ökas med 100 kr. .samt 
inrättas 14 nya stipendier vid de äldre skolorna och 16 vid Hällnäs nya 
skogsskola å 250 kr. Vidare kommer härigenom expensmedlen att höjas med 
olika belopp (250 — 500 kr.) vid skolorna. 

Till en skogsingeniör med tjänstgöring i de delar af landet, där lagen 
ang. vård af enskildes skogar och förordningen ang. skogsvårdsstyrelser icke 
äga tillämpning begäres ett anslag af högst 3,300 kr. pr år. 

För forslllga försöksanstalten framlägges ny stat med en höjning af 7,875 
kr. eller till 23,875 kr. Härigenom föreslås dels en höjning i botanistens 
lön från 1,500 till 3,000 kr. och dels i beloppet för reseersättningar, aflöningar 
åt tillfälliga biträden och handtlangning med 6,375 till 12,875 kr. 

Slutligen föreslås, att rätt till tfiinstedrshcräkning för åtnjutande af ålders- 
tillägg må tillkomma dels direktör vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder 
han innehaft befattning såsom öfverjägmästare, dels öfverjägmästare för den 
tid, under hvilken han varit direktör för skogsinstitutet, dels ock lektor 
vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft 
befattning såsom föreståndare för statens skogsskolor eller underlärare vid 
Ombergs skogsskola. 

Bland extra anslag äskar Kungl. Maj:t (förutom till dyrtidstillägg för 
innevarande år) 

till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domdnstvrelscns skogsafdel- 
""'.° 3.350 kr. (Anslaget föregående år af 6,100 kr. föreslås att sänkas, dä 
dels en amanuens och dels en extra revisor ansetts kunna indragas i och 
med tillsättandet af 3 nya notarietjänster ) ; 



KRAN 1905 ÅRS RIKSDAG. 99 

till ii/i/'/i>i(imii- af en Jiiorisorisk iräbvggiiad vid skoi^siiisliliilcl 9,725 kr., 
hvarigenom skulle för det ökade antalet elever erhållas två lärosalar och ett 
mindre rum åt lärare; 

samt i likhet med föregående år 

till iHiiilnndc af e.xtm läiairkrafUr rid skngsiiislilnlct 5,000 kr.; 

till bestridande af kostnader för a/diktiim^ar a kioiiaiix sko<;ar i de iion- 
ländska länen ocli Kopparheigs län 150,000 kr ; 

för rcgleiing af floZ/lcder i de iionländska länen ä/vfnsoin i Koppa rheigs, 
Öieliiv eirh ]'äst>nanlaiids län 100,000 kr.; 

såsom bidrag till besliidande af kostnaderna för uppehållande af skogsvårds- 
stvrelsernas 'verksamhet 6o,ooo kr.; samt 

för skoosodlingens befrämjande loo,000 kr. 

För befrämjandet af öfre Norrlands kolonisation upptager statsverkspropo- 
sitionen ett anslag af 77,000, däraf 40,000 för år 1906 med rätt för Kungl. 
Maj:t att redan under år 190,^ använda 20,000 kr. Härigenom föreslås af- 
dikning af sänka marker, tillhcirande västra delen af Alträsks kronopark jämte 
en del af Svanä kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog i Ofver-I.uleä 
socken af Norrbottens län. 

Motioner, som mer eller mindre beröra skogsvården. 
Förbud mot användning af taggig stängselträd. 

Hr /. /. livström (Andra Kammaren, motion n:r il relaterar den sorg- 
liga olyckshändelsen å Skanörs ljung, där ett Hertal hästar omkommo till 
följd af där använd stängseltråd, och hemställer: 

att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. ]Maj:t 
låta utfärda erforderliga bestämmelser i syfte att användning af taggig stäng- 
selträd måtte förbjudas vid upjjförandet af hägnader, där fara däraf kan 
uppstå för människor eller djur. 

Fortskaffande med järnväg af släcknings- och bevakningsmanskap vid 
skogseld. 

Hr flinas Alstromer (Första Kammaren, motion n:r 5) föreslår, 
att Riksdagen ville till bestridande af kostnaderna för fortskaffande med 
järnväg af släcknings- och bevakningsmanskap vid skogseld bevilja ett för- 
slagsanslag af 10,000 kronor att från och med nästa år utgå; samt besluta, 
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. .Maj:t ut- 
färda bestämmelser rörande sättet för ersättnings utbetalande för transport ä 
järnväg af släcknings- och bevakningsmanskap vid skogseld. 

Förordningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverk= 
ning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län. 

Hr Avel Hedborg (Första Kammaren, motion n:r 20! hemställer, 
att Riksdagen för sin del behagade besluta, att i sammanhang med ij 
5 i Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående åtgärder till förekom- 
mande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norr- 
bottens län den 24 juli 1903 intages ett stadgande af följande lydelse: 

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga ord- 
ning anställdt, vare beslaget förfallet. » ■■ 



lOO FRÄN IQ05 ARS RIKSDAG. 

Hr P. Ziiiidiilil (Andra Kammaren, motion n:r loO) framhåller som sina 
önskemål, att all stämpling af jägmästare och dess betjäning af böndernas 
skogar helt och hållet upphör; att § 2 mom. i i ofvanbemälda skogslag 
ändras därhän, att såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej häller 6 
decimaltum i genomskärning i'/j meter från storändan, barken oberäknad, 
men att ägare af skog har rättighet att till husbehof afverka äfven mindre 
dimensioner såsom honom godt synes och såsom varande förenligt med sko- 
gens framtida bestånd; att momentet 2 i samma § må erhålla sådan lydelse, 
att virke af trädets öfre del ej må hänföras till undermåligt virke och såsom 
sådant tagas i beslag, där det tydligen visas eller ådalägges, att detta virke 
är taget af träd, som ej är undermåligt; att mom. 3 i samma •; erhåller föl- 
jande lydelse: sparre, som är bilad, så att ursprungliga tjockleken af trädet 
ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla i omkrets vid 3 
meters längd ifrån storändan 45 centimeter eller -t/- tum engelskt mått samt 
skarp kant vid ofvan angifna längd; att den skog, som enligt denna lag 
anses för undermålig och vid laga skifte tillfaller olika hemmansägare, skall 
af dem inlösas mot det pris. som af godemän bestänmies; att enligt denna 
lag fullmålig skog skall få fritt disponeras och till skeppning på in- och ut- 
rikes orter användas, då däremot den undermåliga skogen får användas 
endast till husbehof och till Iransport inom Norr- och Västerbotten; att rät- 
tigheten att taga i beslag virke, som befunnits undermåligt och anses för- 
brutet, fortfarande må gälla såsom i §§ 5 och 6 i berörda lag är stadgadt. 

Med stöd af dessa önskningar föreslår motionären: 

att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, 
det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag 
angående förändrad lydelse af Kungl. Maj:ts nådiga förordning rörande af- 
verkning å ungskog inom Väster- och Norrbottens län af den 24 juli 1903. 

Särskild lagstiftning angående beslag. 

Hr A.xel Hei/boiv (Första Kammaren, motion n:r ig) hemställer, med 
särskildt framhållande af de ibland förekommande stora timmerbeslagen, 

att Riksdagen måtte hos Kungl. AIaj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t 
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till särskild lagstiftning 
angående beslag. 

Beskattningen af inkomst af skog. 

Hr Ilenric Olitigrcn (Andra Kammaren, motion n:r 97) hemställer, 
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det 
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, om möjligt redan för nästa års Riks- 
dag framlägga förslag till sådan ändring af gällande bevillningsförordning, att 
inkomst af skog (skogsbruk) må i beskattningshänseende likställas med bergs- 
bruk, samt att inkomst af skog skall taxeras inom den ort, där skogen är 
belägen. 

Sättet för försäljning af kronodomäner. 

Hr /. Larsson i Presstorp (Andra Kammaren, motion n:r 16) föreslår: 
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. 

Maj:t täcktes låta vid försäljning af kronodomäner, utom förut bestämda villkor, 

bestämma. 



KRAN 1905 ARS RIKSDAG. 101 

att sedan kungl. domänstyrelsen låtit verkställa saluvärdering å till för- 
säljning beslutade boställen, erbjudas desamma åt arrendatorn till inlösen för 
det åsatta värdet och med samma betalningsvillkor, som redan är stadgadt 
vid försäljning af kronodomäner, 

vill arrendatorn icke köpa egendomen till det åsatta priset, försäljes den- 
samma å offentlig auktion till den mestbjudande. 

Beslutas om egendoms styckning i lotter och densammas försäljning 
lottvis, erbjudes åt arrendatorn till inlösen för det åsatta värdet en af lotterna. 

Värdesättningen å skog och skogsmark, som salubjudes till kronan. 

Hr .1. Til. Cai/iiei?>!-Gvl/i'iis/;ö/(/ {Anåva. Kammaren, motion n:r 50) föreslår, 
att Riksdagen ville besluta aflåtandet till Kungl. Maj:t af en skrifvelse 
med anhållan, att föreskrifterna vid taxering och värdesättning å den till 
Kungl. ]\lai:t och kronan salubjudna skog och skogsmark måtte undergå revi- 
sion i syfte, att enskilde säljares rätt blir mera tillgodosedd än hitintills. 

Fördelningen emellan de olika landstingsområdena af skogsvårdsafgifterna 
i riket. 

Hrr Jviiii Srciisson och Carl Biiini (Andra Kammaren, motion n:r 42) 
påpeka, huru olämplig föreskriften för exportör att angifva varans ursprungs- 
ort är ur praktisk synjiunkt, då de i angifningsinlaga till tullmyndighet skola 
meddela uppgift om afverkningsortens belägenhet for den exporterade varan. 
De framhålla också, att en stor del af det virke, som exporteras från det 
inre af landet, först försändes till exportörernas brädgårdar, där samman- 
blandas med virke från andra orter och sedan efter längre eller kortare för- 
varingstid skeppas i olika jjoster. Redan i detta fall torde det vara hart när 
omöjligt för en exportör att meddela någon som helst uppgift om den vid 
ett visst tillfälle exporterade varans ursprungsort, och än mera gäller detta, 
då ett sågverk eller en trämassefabrik, som försetts med råvirke från ett flertal 
olika landstingsområden, antingen själf exporterar eller utgör en af mellan- 
händerna emellan afverkaren och exportören. Då sålunda praktiska svårig 
heter — för att icke säga omöjligheter — uppstå att vinna säker utredning 
om huru mycket af de exporterade varorna faktiskt härrör från hvarje lands- 
tingsområde, föreslå motionärerna, att till grund för fördelningen skall läggas 
den inom hvarje landstingsområde befintliga arealen af enskildes afgiftsskyl- 
diga skogar. Invändningen att med en sådan delningsgrund ett län med rik 
skogstillgång och större virkesexport blir lidande på ett annat län, hvars 
skogar endast i mindre mån lämna möjlighet till export, bemöta motionä- 
rerna därmed, att i en rikssak såsom denna det icke bör i någon mån in- 
verka, att till en början en del af riket får vidkännas att lämna bidrag till 
en annan del. Efter hand kommer äfven denna olägenhet att utjämnas. 
På grund af hvad ofvan framhållits, hemställa motionärerna, 

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kungl. JMaj:t anhålla om 
stadgande i motionens syfte angående fördelningen emellan de olika lands- 
tingsområdena af skogsvårdsafgifterna i riket. 



1 02 TRAVARUMARKNADEN. 



TRÄVARUMARKNADEN. 

Ställningen är i hufvudsak oförändrad, sedan vår senaste rapport. 
Steg för steg, lugnt och försiktigt slutas kontrakter om småposter pr 
f. ö. v. juni och juli. En liten fordran på en fördel framställd af kö- 
paren — och tvärt in i skalet igen! Vi beklaga å ömse sidor situa- 
tionen, vi säga vi äro mycket trötta därpå, men i verkligheten ha vi 
hunnit vänja oss därvid ganska bra, och det är icke att utan vidare 
förneka, att affärerna för framtiden också kunna komma att i viss mån 
mer än tillförene bära karaktären af »hand-to-mouth business». Köparne 
köpa nu endast just hvad de vilja ha, och att de kunna få göra detta 
är mycket en följd af en på senare tider drifven eftergifvenhetspolitik i 
fråga om specification, lofvärd i och för sig, men som väsentligt bidra- 
git till att spela makten öfver från e.xportören till importören och till 
förfång för producenten i allmänhet och för de mindre i synnerhet. 
Ett utslag häraf visar marknaden just nu, i det att köparne för tillfället 
endast vilja göra i gran, lämnande furun åt ett ovisst öde. Försök att 
medfå furu — och huru mången håller allvarligt härpå? — stranda i 
allmänhet ohjälpligt. 

Marknaden är hårdarbetad och har så varit äfven för de exportö- 
rer, som nu återkommit från sin »trip abroad». Relativt litet har kun- 
nat uträttas, och det ligger nästan en viss misströstan i deras »retour- 
nons — — — ». 

Som antydt, synes det för ögonblicket, som om furuprisen voro 
något vikande men gran däremot fastare, naturligtvis beroende på, att 
de affärer som gjorts hufvudsakligen omfattat gran, hvarå tillgången så- 
lunda för tidig leverans minskats. Man torde dock ej böra bygga alltför 
mycket på denna lilla förbättring i granpriserna, som egentligen endast 
rör battens- och .scantlings-dimensioner alldenstund — sä snart prisnivån 
gör det möjligt och hvilket delvis redan skett — den konkurrerande 
granen från östra Europa måste tagas med i räkningen. Emellertid har 
granbattens i några fall uppnått £ 6 '^/^ a 6 '''/- frän Sundsvall och 
6 7/6 ä 6 '°/- från Hernösand, inom hvilket sistnämnda distrikt man för 
tillfället söker fasthålla 6 '°/- som vunnen prisbasis, men utan att dock 
hittills kunna stödja sig på något större ledande afslut härtill. Gran- 
plankor däremot äro ej lätt placerade och visa ingen prisstegring. En- 



TR \VARU.\IARKNADEN. I 03 

dast med svårighet fås 27 ccntimes ren basis för Angermanälfvens ])lan- 
kor ocli samma distrikts granplanschetter säljas nu med vederbörandes 
goda minne till 145 och 135 francs för 4 'Z^" och 4" resp. 

Hvad åter furu beträffar har man att konstatera en nedgång i plank- 
]3riserna med c:a 5 shillings pr std eller ännu mera, vid tillfälle dä nå- 
gon större aftar kunnat pä grund af eftergift komma till stånd. Detta 
till följe de relativt prisbilligare Arkangelsvarorna och äfven det förhål- 
lande att hittills endast en köpare nämligen England förefunnits för 
denna artikel och detta i tämligan inskränkt grad. Furubattens har be- 
talts jämförelsevis bättre i England än i Frankrike, hvilket sistnämnda 
lands importörer sedan någon tid alldeles hållit sig tillbaka och sökt 
åstadkomma »baisse». Sålunda ha de icke velat offerera högre än 175 
francs för Hernösands furubattens, hvartill dock ingen säljare velat lyssna. 
Om något afslut skett har priset varit 177 '/j ä 180 francs. Furuplan- 
chetter äter äro eftersökta i synnerhet på Belgiska marknaden och är här 
att anteckna en höjning af c:a 5 francs. 

Marknadens läge kan sålunda icke sägas hafva i nämnvärd mån 
hittills förbättrats, ty hvad som vunnits å ena sidan har förlorats å andra, 
(jch de svära tider, som rådt, komma nog ännu länge att släpa sin 
mörka skugga efter sig. I England är Londonmarknaden fortfarande 
dålig, trots statistiken visar minskade lager i dockorna. Och ehuru im- 
porten til! kusthamnarne varit mindre 1904, äro lagren till följe dålig 
konsumtion i inlandet snarare större än normalt. Härtill kommer in- 
flytandet på marknaden af politiska- och sträjk-oroligheter i skilda länder, 
hvadan förhoppningarne om ljusare tider i trävarumarknaden icke för 
tillfället finna synnerlig näring i de faktiska förhållandena. Men tron 
därpå står dock kvar, och hoppet därom är en ljusglimt i trävaruindu- 
strins af mer eller mindre dunkla och opraktiska lagar elje.st mörknande 
tillvaro. 

\2 febr. 1905. i>Swordfiski>. 



I04 



TRAVARUMARKNADEN. 



O 



o 
o 

c 
<u 

b 

cö 
en 
tn 



(A 

a 

a 

a 



n 


o 


o 


t) 


o 


o 


ri 


n 


o 


o 


(1 


o 


r'! 


ro 


^o 


oo 


rj 


^ 


öoo 


o 


m 


•* y^ 


■H 


u^ 


un 


■^ 


^vO 



o o o o o 

o o o o o 
•o N « n o 



o o o o o 

o o o o o 



o o 

o o 

r-- O 



— — M c/:; ri •-. 



ro Tf »>^ O Looo u-> 

■rf 00 Tf !>. o - O 



O o 
o o 



o o o o 
o o o o 



O O O O C O 
O O O O O O 

■^ O r-^ fO N n 



OOOOOOOO 
OOOOOCOC 






o o 
o o 
o o 



o o o o 
o o o o 
o o o o 



-1- in T^ vn "I oci 

CO N o "O l-^"0 



r'-)\0 "~1 Gn 
r^ - CO ro 
m o m — 



O O 

o o 



o o o o 

o o o o 

rCoo ro ■^ 

\0 OO ro ro 
« O 



O O O O O O 

o o o o o o 

u^ r~. o I- O O 



OOOOOOOO 
OOOOOOOO 

m^O oo N>OC(0 t-^ 



o o 
o o 

o o 



o o o 
o o o 
o o o 



W ■T o "O a^ CN 
l-^ ro "^ — vO — 
r- W o l>- r^ o 



Ln\0 



o O o O O C 
O o O O o O 
rO »'i m o "^ fO 



O O O 

o O O 

O vnvo 

^" vO" vo" 

O r~- t->. 

O u^^D 

■-T rf hT 



O 

O 
O 

rOvO -^ ■^ 



O O O O 
O O O O 

o_ o_ o_ o^ 

V) 'O ro o 
0_ ro tr^oo 

TT >-■ -^ CO 

O o^~o" 



r~- o rj- ON 
«J-1 « <-• N 



u 

o 

t. 
o 

> 

ti 



cö 



:0 



V) 

O) 

'b 

> 

c/3 



3 " c - 

v*- *: ^— -^ 

n — -S "dy 

^ 2 g b „■ " 

i?. 
• o 



rf ^■ 



3 i-s 5 



'V rt 

J5 S 






p u a. a .3 
- 2 " 'S S 

o .5 o « S 



&■ c t. t; 
o 4j on ^ 

■w rf r" ^ 



4J « o 






^ = rf :rt rf 



C .. 



-^ — 



' W^.^ Cl. ^ 



rf -^ 



- •- . " 



S X! 



Cu R rf 



° — "• rf c ^ 






x: J ^ U= 



TRÄVARULAGREN. — EKONOMISKT. IO5 



Trävarulagren vid f. ö. v. 1905. 

Sågverks- och Trävaruexport-Föreningen har infordrat uppgifter å resp. lager 
för skeppning vid första öppet vatten 1905 från 92 exportörer i Norrland och Da- 
larue samt 7 från södra Sverige och på grund häraf uppställt följande beräkning af 
lagren, jämförd med föregående års lager vid första öppet vatten'. 

Lager våren 1904 Lager våren 1905 

standards summa standards summa 

furu gran standards furu gran standards 

I Gäfle distrikt 43,458 17,818 61,276 43,178 13,739 56,917 

»Söderhamns » 40,101 17,276 57,377 38,618 14,129 52,747 

»Hudiksvalls » 14, 54° 12,995 27,535 >8,4i3 '4,526 32>939 

»Sundsvalls ■> 41,867 34,412 76,279 43,359 33.S76 77,235 

» Hernösands o. Örnskölds- 
viks » 53,083 59,976 113,059 52.356 54,477 '06,833 

. Umeå, Skellefteå, Piteå, 

Luleå och Haparanda » 104,096 24,473 128,569 109,412 21,815 131,227 

Summa standards 297,145 166,950 464,095 305,336 152,562 457,898 

Södra Sverige '2,944 5,403 '8,347 '2,347 5,4i8 17,765 

Totalsumma 310,089 172,353 482,442 317,683 157,980 475,663 



EKONOMISKT, 

Den iS januari 1904 och 21 januari 1905 antogs bolagsordning för Aktie- 
bolaget Hellefors Styckebruk, som har till ändamål att inköpa en större fastighet 
å landet för att sedermera stycka och försälja densamma i mindre delar samt, intill- 
dess sådant kunnat ske, å fastigheten bedrifva sådan rörelse, hvartill omständig- 
heterna kunna föranleda. Styrelsen med säte i Stockholm utgöres af direktören 
Gustaf Palmqvist, ingenjören Henrik von Celsing, bankdirektören H. Hornberg och 
grosshandlaren Conrad Neiglick. Aktiekapitalet uppgår till 200,000 kronor i aktier 

å 1,000 kronor till viss man. 

Bolaget har för en köpeskilling af 926,236 kronor 55 öre inköpt Hellefors' 

styckebruk med underlydande 19V9G mantal inom Mellösa, Flöda och Husby-Re- 

karne socknar af Södermanlands län omfattande en areal af 4,899 hektar. Delar af 

egendomen utbjudas nu till försäljning å aktion den 20 dennes. 

Den 25 november 1904 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Stegeholms 

Snickerifabrik, som har till ändamål, att efter öfvertagande af Nya aktiebolaget 

.Stegeholms trätörädlingsfabriks rörelse i Västervik eller å dess mark fabriksniässigt 

drifva träförädhug och idka annan i samband därmed stående verksamhet i förening 

med handel. Styrelsen med säte i Västervik utgöres af bankdirektören Carl Keventer, 

stadsläkaren Lars Fredelius, bokhandlaren C. F. C. Edholm och disponenten Uno 

Steinholtz i Västervik samt disponenterna E. Steinholtz i Eskilstuna och J. A. 



1 Beträffande lagren våren 1903 hänvisas till denna tidskrift för år 1904 b. 2 sid. 113 och för lagren 
1901 och 1902 till h. 2 år 1903 sid. 73. 

^kogsvåräs/orenin^ens Tiäskri/t^ ^9^5- 8 



to6 



EKONOMISKT. 



Nyberg i Gamleby. Aktiekapitalet uppgår till 104,100 kronor i aktier å 75 kronor 
till viss man. 

Som ledamöter af Carl Burmans Trävaruaktiebolags styrelse hafva i stället 
för öfversten C. G. Skytte, majoren Sigfrid Behm och änkefru Margareta Du Rietz 
inträdt grosshandlaren G. P. Braathen å Hofvid samt disponenterna H. Matheisen 
och Sören W. Mörch. 

Garphytte Bruks Aktiebolag beslöt den 30 maj och 16 december 1904 bolagets 
upplösning med styrelsens ledamöter såsom likvidatorer. 

Hissmofors Aktiebolag beslöt å extra bolagsstämma den 17 sistlidne decem- 
ber att för uppförande af ny kraftstation och för tillbyggnad af cellulosafabrikens 
kokhus utsläppa 170 nya aktier till 1,000 kronor stycket. Genom denna åtgärd 
kommer bolagets aktiekapital att ökas till 1,600,000 kronor. 

Såsom ledamot i Luleå Strömrensnings Aktiebolags styrelse har i stället 
för vice konsuln Carl Palmgren, inträdt disponenten Emil Hedqvist i Piteå socken. 

Den 10 december 1904 antogs bolagsordning för Piteå Angsågs Aktiebolag, som 
har till ändamål att, efter öfvertagande af Olof Johanssons å Löfhohnen trävaru- 
rörelse, inom Norrbottens län drifva sågverks- och trävarurörelse samt idka export 
af denna rörelses produkter. Stj-relsen med säte i Piteå utgöres af verksägaren 
O. I,. Johansson, bankbokhållaren E. V. Johansson och bolagets verkställande direk- 
tör, disponenten G. E. Fränberg samt inspektören J. Hortlund i Hortlax. Aktie- 
kapitalet uppgår till 200,000 kronor i aktier å 500 kronor till viss man. 

Till ledamöter af Råneå ÅngsågsaktiebolagS styrelse hafva i stället för dispo- 
nenten H. Frånberg och handlanden Carl Riström utsetts v. konsuln. O. H. T. Orten- 
blad och verkställande direktören C. E. Lallerstedt. 

Strandviks Trävaru Aktiebolag beslöt den 20 augusti 1904 bolagets upplös- 
ning med styrelsens ledamöter som likvidatorer. 

Ströms Bruks Aktiebolag beslöt den 4 oktober och 6 december 1904 den 
ändring i bolagsordningen, att aktiekapitalet skall utgöra lägst 3,000,000, högst 
9,000,000 kronor och är aktiekapitalet numera höjdt från 1,200,000 till 3,000,000 
kronor. 

Sundsvalls Cellulosa Aktiebolag har nyligen med Sundsvalls enskilda bank 
och Skandinaviska Kreditaktiebolaget i Göteborg afslutat ett 5 % obligationslån att 
amorteras under 15 år. 

Svanö Aktiebolag har å extra bolagsstämma den 31 januari beslutat att 
anlägga en sulfitfabrik å Svanöu i Ängermanälfven för en beräknad årlig tillverk- 
ning af 8,000 tons. 

Som ledamot af Säfveåns Aktiebolags styrelse har i stället för landshufdingen 
friherre Louis De Geer inträdt löjtnanten Einar Sörensen. 

Den 24 januari 1905 antogs bolagsordning för Vesterbergslagens Förenade 
Bruks Aktiebolag, som har till ändamål dels att förvärfva och förvalta aktier i 
inländska industriella företag, dock icke i jämvägsaktiebolag, dels ock att förvärfva 
grufve-, bruks-, landtbruks- eller skogsegendomar och drifva sådan rörelse, som 
därmed kan finnas förenlig. Styrelsen med säte i Ludvika utgöres af verkställande 
direktören, v. häradshöfdingen Carl Roth i Karlstad samt bruksägaren C. G. 
Hammarström och grosshandlaren A. V. Glosemeyer i Stockholm med löjtnanten 
Hj. G. Hammarström till suppleant. .-Vktiekapitalet uppgår till 237,500 kronor, 
fördeladt i aktier å 2,500 kronor till viss man. 



LnTHRATUR. .107 



LITTERATUR. 

Nyutgifven litteratur och utkomna tidskrifter:' 

Hdil vid afverUnimj af banlräd i enlighet med nya skogslagen af den 24 juli 1903. 
Till de mindre skogsiigarnes tjänst utarbetade af Fredrik Loven. Filipstad 
1905. 12 sid. Pris 25 iire. 

llnfvuddrmicn af våra burrskoyars lif, skötsel och vård. Till de mindre skogsägarnes 
tjänst tecknade af Fredrik L,ovén. Filipstad 1905. 23 sid. Pris 35 öre. 

liodenkiinde af E. Ramann, Andra upplagan, Berlin 1905. 431 sid. 29 fig. 

Form-ahUn iiml Massentafeln fiir die Eiche, bearbetad efter material från tyska skogs- 
försöksanstalterna af A. ScHWAPPACH. Berlin 1905. 70 sid. 

'l'rcc i>kinling on ihe prairies of Maniloba and the north-wesl territorics of Canadii 
af Norman M. Roos, Ottawa 1904. 41 sidor och 42 planscher. 

Svensk TräiHtru-Tidninri 1905, u:r i — 4. 

l'orslli(jt Tidskrift (norsk) 1905, h. 1. Bland innehållet: Direktör C. G. Holmerz (med 
reproduktion af den adress, som nyligen aflämnats till honom af norrmän) af 
H. I. Finmarksfuruen (Pinus ,silv. v. lapponica) af AxEL Hagemnan, Om 
granens foryngelse och hugstmaaden i de nordtrönderske skoge af Agnar Barth, 
Fra privatskogene i Hedemarkens amt af Ai^B. HeidEnreich. 

Tidsskrift for Skogbruy 1904, h. 12. 1905, h. i. Bland innehållet: Lidt om Skog- 
kultur ;öfvers. från Skogsvårdsf. Tidskr. 1904, h. 4 — 5). 

Tidsskrift for Slwvvwsen, Organ for Dansk Skovforening, 1904, h. 23—24. 

Metsäntislävä (finsk skogvaktaretidskrift"' 1905, h. i, 

Zeitsvluift fiir Först- nnd Jagdivesen. (Preussen) 1905, h. 1 — 2. 

Oesterreicliisclie Först— nnd Jagd-Zeitnng 1905, n:o 4. 

Scl}wei:eriscltc Zeilsclirift fiir [''orstwesen, 1905, h. i. 

Der luaktisclie Forstnnrt fiir dic Scljnwiz 1905, li:r 1 — 2. 

Itevne des Fan.r et forels, (Frankrike) 1905, h. 2 — 3. 

Ilnllctin de In societc Ccntr<dc Foresticre de Belgiqiic, I905' ^- ■■ 

I.'Alpe, utgifveu af föreningen Pro Montibus et Sylvis (Italien) 1904, n;r 22 — 24. 
1905, n:r i — 2. 

Lesnoij Journal (Ryssland) 1904, h. 6. 

Ilcdcsclskabets Tidsskrift (dansk) 1905, h. 1 — 2. 

Niduren, illustreret maanedsskrift for populser natur\ndenskab (norsk) 1905, h. i — 2. 

Trädgården, Tidning för Nordens Trädgårdsodlare, 1905, n:r i — 2. 

Skånska Trädgårdsföreningens Tidskrift, 1904, h. 3 — 4. 

Haven, Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber, 1905, h. 3. 

/ Skog ocli Mark, Tidning för Skogs- och Jaktvård samt Jakt och Fiske, 1905, n:r 1. 

Norsk Jwger- og Fisker- Förenings Tidsskrift, 1904, h. 3—4 med innehåll: Forhand 
linger ved den Nordiske Jtegerkongres i Kristiania 27 — 29 juni 1904. 

Tidskrift för Jägare och Fiskare (finsk), 1905, h. I. 

Botaniska notiser 1905, h. i. 

(ieologiska föreningens förhandlingar, 1904, h. 7. 

Svenskit Mosskulturförcningens Tidskrift, 1905, u:r i. 

Werndåndska Bergsniannaföreningens Annaler. 1903, h. II. (Karlstad 1904). 

/)'/(((/ för Bergshandteringens Vänner inom Örebro län, 1904, h. II. 

Billang till Jern-Kontorets annaler 1905, h. i. 

Ekonomisk Tidskrift 1905, h. i. 



' Ärade författare och förläggare, som önska sina arbeten i skogs- och jaktvård m. m. omnämnda i 
tidskriften behagade insända rrspoklive arbeten till redaktionen. 



Io8. RÄTTSFALL. 



RATTS FALL. 

I. Åtal för det genom försummelse i värden om kreatur dessa inkommit 

å kronopark. 

Vid tre olika tillfällen under åren 1900 och 1901 hade å Boda kronopark å 
Öland inkommit nötkreatur, tillhöriga hemmansägaren N. J. Nilsson i Melby, näm- 
ligen den 2 september 1900 en ko, i slutet af oktober eller början af november 1901 
4 ungnöt och den 20 juni 1901 4 oxar. 

Ä tjänstens vägnar yrkade i anledning häraf jägmästaren C. G. Fridman vid 
Ölands norra Möts häradsrätt ansvar å Nilsson för dels försummelse i vården af Nils- 
son tillhöriga kreatur, hvarigenom dessa vid de två första af ofvannämnda tillfällen 
inkommit i kronoparken, dels ock för det Nilsson berörda 20 juni 1901 uppsåtligen 
insläppt kreatur å kronoparken. 

Efter det Nilsson bestridt åtalet, ogillade häradsrätten den 5 maj 1902 åtalet, 
enär mot Nilssons bestridande icke af åklagaren styrkts, att Nilsson med uppsåt å 
kronoparken insläppt kreaturen eller genom underläten vård om desamma, vållat, 
att de inkommit å kronoparken. 

Göta Ho/rätt fann enligt utslag den 19 november 1902 visserligen Nilsson icke 
mot sitt bestridande vara förvuunen att hafva den 20 juni 1901 å ifrågavarande krono- 
park med uppsåt olofligen insläppt 4 oxar, men däremot utredt, att Nilsson genom 
försummelse i den honom åliggande vården om sina kreatur vållat, att såväl den 
20 juni 1901 som den 2 september 1900 och i slutet af oktober eller början af 
november 1901 Nilsson tillhöriga kreatur olofligen inkommit å kronoparken och 
dömde Nilsson, jämlikt 24 kap. 9 !} strafflagen att för hvad han sålunda låtit komma 
sig till last bota 25 kronor. 

Högsta domstolen yttrade i utslag den 30 september 1904, att ehuru det finge 
anses utredt, att de Nilsson tillhöriga kreatur, som en dag i slutet af oktober eller 
början af november 1901 anträffats å Boda kronopark, dit inkommit i följd af brist- 
fällighet å hägnad, hvars underhåll ålegat kronan såsom ägare af kronoparken, likväl, 
och som Nilsson ej, såvidt uppgifvet vore, tillsagt jägeribetjäningen att afhjälpa 
nämnda bristfällighet, hvilken enligt hvad Nilsson själf förmält längre tid förefunnits 
samt har vid sådant förhållande, jämlikt 22 § i Kungl. förordn. om stängselskyldig- 
het m. m. den 21 december 1857 ej ägde att till sitt fredande åberopa hägnadens 
beskaffenhet, utan enligt lag borde anses hafva genom försummelse i vården om 
kreaturen vållat, att desamma å kronoparken inkommit, alltså och då på grund af 
hvad i målet förekommit försummelse måste anses ligga Nilsson till last jämväl i 
afseende ä vården af de kreatur som den 2 september 1900 och den 20 juni 1901 
anträffats å kronoparken, funne Högsta domstolen skäligt fastställa det slut, hvartill 
H of rätten kommit (således bötesansvaret). 



I detta sammanhang torde, enär olika meningar yppats rörande bevisskyldig- 
heten med afseende å förpliktelsen att hägna i rågång mellan ägor, böra meddelas 
följade 

2. Tvist om skyldigliet att ersätta skada, som en persons hemdjur gjort å 

en annans åker. 

O. Tropp instämde W. Boltenstern till Lnggude Häradsrätt med yrkande om 
ersättning för skada, som Boltenstern tillhöriga kreatur, hvilka olofligen inkommit 



NOTISER. 109 

å den af Tropp arrenderade egendomen Fjerredstadtorp, förorsakat å där växande 
gröda. 

Det upplystes att Boltensterns egendom gränsade intill den af Tropp arrende- 
rade egendomen och att vid rågången mellan de båda egendomarne på Tropps sida 
funnes åker och på Boltensterns sida en park och en beteshage. A rågången fanns 
en stengärdesgärd, å hvilken uppförts jord, därå växte träd och buskar. 

Ilihadsrältcn yttrade i utslag den 11 mars 1901, att enär Tropp icke gittat visa 
att Boltenstern varit stängelsk3-ldig i afseende ä ifrågavarande sträcka af rågången 
där ostridigt fredgillt stängsel skolat finnas, men enligt vittnens intyg detsamma 
varit bristfälligt och Boltensterns kreatur i följd af bristfällighetema vid olika till- 
fällen inkommit å Tropps ägor, funne Häradsrätten Tropps påstående om ersättning 
för härigenom möjligen uppkomna skada icke kunna bifallas. 

Däremot yttrade Hofnittcn öfver Sktinc och Blekinge i dom den 30 maj igo2: att 
enär i saken blitvit upplyst, att Boltenstern tillhöriga kreatur under sommaren 1899 
inkommit å ägor, som Tropp på arrende innehade och gjort skada å därstädes väx- 
ande gröda, samt Boltenstern icke ådagalagt något förhållande, som kunde befria 
Boltenstern frän skyldighet att härför till Tropp utgifva ersättning; alltså och då 
värdet af berörda skada enligt i saken hörda vittnens uppfattning uppgått till 100 
kr., pröfvade Hof. R:n rättvist att, med upphäfvande af Häradsrättens utslag, för- 
plikta Boltenstern att i skadestånd uti ifrågavarande hänseende till Tropp utgifva 
100 kr. 

Efter det Xedre Revisionen hemställt, att Kuugl. Maj:t måtte pröfva rättvist 
fastställa Hof. R;s dom, funno Högsta domstolens fleste ledamöter den 19 maj 1904, 
enär Boltenstern ej gittat visa, att Tropp varit pliktig att hälla hägnad i den del af 
gränsen mellan parternas ägor, där Boltensterns kreatur inkommit, och att Tropp 
blifvit af Boltenstern tillsagd att bättra bristfällighet å hägnaden, men försummat 
att sådant fullgöra, samt vid nämnda förhållande Boltenstern jämlikt I och 22 §§ ' 
Kungl. förordningen om stängselskyldighet m. m. den 21 december 1S57 måstean- 
ses pliktig att ansvara för den skada, kreaturen gjort å Tropps gröda, och sagda 
skada enligt vittnens uppskattning uppgått till 100 kronor, rättvist fastställa det 
slut, Hof. R:s dom innehöUe. 



NOTISER. 

FLOTTNINGSAFGÄLDERS BERÄKNANDE. Då frågan om lämpligaste syste- 
met för beräkning af flottningsafgälder utgjort föremål för en lifHg diskussion och 
därunder framförda olika meningar vid Föreningens för skogsvärd senaste ärssamnian- 
träde, torde det vara af ett visst intresse meddela, att Konungens Befallniugshafvande 
i Värmlands län den 31 december 1904 faststält nytt Reglemente för Rottnaälfvens 
flottled med tillämpning af kubikberäkning, kombinerad med beräkning af längd- 
förhållandet å virket, en kombination, som ansetts nödig till förekommande att 
virket apterades i alltför stora längder, hvilket i allmänhet medför ökade flottnings- 
kostnader, större årliga skadeersättningar och drygare underhåll af flottleden. Enligt 
nämnda reglemente utgör 3,14 kubikmeter (= iio engelska eller 120 svenska kubik 
fot) fast mål af alla sorters virke en flottningsetihet. Diametern skall mätas på mid- 
ten af stocken, och högsta längden får vara 10,7 meter (- 3,s engelska eller 36 
svenska fot). Flottar någon i större längder, skall särskild uppgift lämnas därå såväl 



IIO NOTISER. 

i stycketal soui till kuliikinnehåll och beräknas flottuiiigseuhelerua för sådaut virke så- 
lunda att a) af för virke öfver 10,7 meter intill 15 meters längd räknas 3,14 kub.-meter 
för 2 flottningsenheter; b) för virke öfver 15 meter intill 18 meters längd räknas 3,14 
kub.-meter för 4 flottningsenheter och c) för virke öfver 18 meters längd räknas 3,14 
kub.-meter för 8 flottningsenheter. 

Flottningsföreningen har, under åberopande, bland annat, af erfarenheten från 
Skiens vattendrag i Norge, där sedan 9 år liknande bestämmelser varit gällande, 
ansett, att vederbörlig kontroll kan utan svårighet anordnas, och i hvarje fall blifver 
vida lättare än enligt det gamla reglementet för Rottnaälfvens flottled, som, med 
indelning af flottgodset i tre slag, timmer, slanvirke och pitprops, föreskref att en 
tolft timmer skulle utgöra flottningsenhet och till storlek bestämmas sålunda, att 
tolf stockar af högst 6,5 meters längd och minst 20 centimeters tvärmått i lilländen 
eller 78 löpande meter virke af sagda dimension i topp utgjorde en flottningsenhet, 
samt att denna enhet motsvarade 156 löpmeter slanvirke af toppdimension under 20 
centimeter till och med 12,5 centimeter och 234 löpande meter pitprops af topp- 
dimension under 12,5 centimeter. 

Det för Rottnaälfvens flottled — omkring 75 kilometer i längd — fastställda 
sättet för flottningsafgäldernas beräknande lärer komma att upptagas i flere värm- 
ländska flottleder, ägnadt såsom det anses vara att såväl möjliggöra ett för virkes- 
ägaren mera ekonomisk tillvaratagande af skogseffekterna, som medföra borttagande 
ur skogarne af en del smärre virke och affall, som ur skogsvärdssynpunkt endast 
varit till hinder och skada. S — c. 

FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA.' Skogsvärdsstyrelseu i Oäh-dorgs- och 
Bohus län har i likhet med Västmanlands läns skogsvårdsstyrelse utsändt ett cirku- 
lär till enskilde skogsägare inom länet med råd och anvisningar rörande skogs- 
skötseln, på det att denna måtte bedrifvas så, att det med lagen ang. vård af en- 
skildes skogar åsyftade ändamåtet uppnås och lagöfverträdelser förekommas. 

Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands lan tillkännagifver, att den åtager sig att 
utföra skogsodling å kala marker, afverkade före i januari 1905 med företräde för 
mindre jordägare, utan annan kostnad för rekvirenten än vivre, bostad och dag- 
traktamente till skogsplantören, men med skyldighet att iakttaga i kontrakt be- 
stämda villkor, såsom markröjning och viss inskränkning i betning. — Biträde vid 
skogens skötsel och vård kan erhållas under högst 2 dagar af skogsvärdsstyrelsens 
tjänste- och tillsyningsmän mot att rekvirenten lämnar förrättningsmannen fri bostad 
och kost samt ägare af mer än 50 har skogsmark däröfver 10 kr. i dagtraktamente åt 
styrelsens tjänsteman och 1,50 åt tillsyningsmän. Undervisning åt skolbarn i skogssådd 
och plantering kommer att meddelas och skogsvårdarekurser att anordnas. I mån 
af tillgång tillhandahållas skogsplantor gratis och skogsfrö till inköpspris. 

Skogsvärdsstyrelseu i Alfsborgs län anlägger en fröklängningsanstalt vid Fristad. 

Skogsvärdsstyrelseu i Tårinlands län har utsändt cirkulär till länets skogsägare, 
att de äga anteckna sig för högst 20 kg. barrträdsfrö att erhållas till nedsatt pris. 

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län har ingått såsom ständig ledamot af För- 
eningen för skogsvärd för att från början och allt framgent till sitt bibliotek erhålla 
Skogsvårdsf. Tidskr. 

Följande skogsvårdsstyrelser hafva betalt medlemsafgifter för sina länsskogvak- 



^ Som redaktionen har för afsikt att under denna stående rubrik införa en del smärre notiser om skogs- 
vårdsstyrclsernas arbete för landets skogsvård, .^r den tacksam för erhållande af alla meddelanden härutinnan 
från respektive skogsvårdsstyrelser. 



NOTISER. 1 1 1 

tare i Föreningen för skogsvård: Jiiuulands län (4), Västmanlands län ( 2 j, Uppsala 
län (I), Örebro län (2), Södermanlands län (2), Hallands län (4) och Kristianstads län ($). 

SKYDD FÖR NATURMINNESMÄRKEN. Vetenskapsakademien har enhgt 
dess naturskyddskomniittés fiirslag till Kungl. Maj:t aflåtit en preliminär skrifvelse 
i afvaktan på det hufvudutlåtande, som akademien senare kommer att afgifva. 

I denna skrifvelse anhåller akademien om beredande af skydd för inom värt 
land endast sparsamt förekommande djurarter och att lunnefågeln måtte tills vi- 
dare fullständigt fridlysas vid Bohj-isläns kust 

Beträffande fiågan om bevarande af visssa trakter utaf vårt land i deras na- 
turliga tillstånd hemställer akademien, att de kronan tillhöriga områdena Dalby 
hästhage och Knifåsen inom Malmöhus revir mätte såvidt möjligt fredas och 
bibehållas fullständigt oberörda af från forstlig synpunkt rationell skogsvärd, såsom 
rensning, gallring o. s. v., samt framför allt, att ingen plantering där under några 
omständigheter måtte få förekomma, till dess att frågan om dessa områdens even- 
tuella afsättande såsom natioualpark hunne slutligt behandlas. 

FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD DISKUSSIONSAFTON tisdagen den 14 
februari å hotell Fenix i Stockholm var besökt af öfver 150 personer. Föreningens 
ordförande generaldirektören, grefve Fr. Wachtmeister öppnade sammankomsten med 
angifvande såsom syfte för denna diskussionsafton öfverläggning om den vik- 
tiga skyddsskogsfrågan jämte tillfälle till ett enkelt samkväm mellan skogsiutresse- 
rade personer. Docenten. d:>- Gunnar Andersson höll det af ett 70-tal skioptikonbil- 
der belysta föredrag öfver förslaget till skyddsskogar inom Jämtlands län, hvars huf- 
vudinnehåll ätergifves i detta häfte. — Efter föredraget följde en kort disku.ssion> 
hvarvid direktör O. Midling önskade öfverläggning om skyddsskogslagens praktiska 
verkan samt att det mätte bringas på tal, hvem som bör ersätta de förluster, lagen 
kan komma att förorsaka. Jägmästaren L. J. Hallgren gaf en skildring af, huru 
västra Jämtlands skogstrakter togo sig ut för några decennier sedan. Han påvisade, 
huru hastigt fjällgräusen pä sina ställen rent af rusat ned och framhöll, att det nu 
är på yttersta tiden att skydda Jämtlandsskogarne. 

SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS FOLKSKRIFT. Första häftet af den af För- 
eningen fur skogsvårdlies lutade nya publikationen, Skogsvårdsföreningens Folkskrift, 
kan till följd af pappersleverans ej utkomma förrän i mediet af mars månad, Priset 
pr årgång (4 rikt illustrerade folk.skrifter) blir 1,20 kr,, men komma Föreningens för 
skogsvårds medleumiar att erhålla den till halfva priset eller 60 öre. 

PRISKURANTER FÖR SKOGSFRÖ. Med detta häfte följa såsom bilagor 
dels en mindre katalog öfver skogsfrösorter frän Svenska frökläugningsaktiebolaget, 
dels en större rikt illustrerad sådan från Svenska Skogsfrökontoret i Halmstad. 

FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD ÅRSMÖTE äger rum torsdagen den 6 
och eventuellt fredagen den 7 nästkommande april i Stockholm. 1'tförligt program 
kommer att åtfölja nästa häfte af tidskriften. Herrar medlemmar som ämna lämna 
meddelanden med bilder om naturminnen, uppmanas att till redaktionen insända 
respektive fotografier, på det skioptikonbilder härtill må i tid hinna anskaffas. 



112 TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 

TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN, 

Kungl. Domänstyrelsen har förordnat e. jägm. N. F. H. Kleiu att under 
månaderna februari t. o. m. april innevarande år vara extra revisor hos K. styrel- 
sen mot arfvode kr. 250 för månad. 

Storbackens revir. Kungl. Maj;t har förorduat e. jägmästaren E. Ouchterlony 
att fortfarande under år 1905 uppehålla jägmästaretjänsteu i Storbackeus revir. 

Förordnade assistenter. Extra jägmästarne H. Fogelberg, G. A. Welander 
och K. Sjöstedt hafva förordnats att å kronans skogar inom Umeå, Skellefteå och 
Gäfle-Dala distrikt anordna och leda utförandet af årets utdikningsarbeten i nämnda 
skogar mot åtnjutande af förutom stadgadt assistentarfvode den godtgörelse som 
framdeles kan blifva af K. Maj:t bestämd. 

Extra jägmästare. Till extra jägmästare i Östra distriktet med tjänstgöring 
som assistent å Jönåkers revir har Domänstyrelsen transporterat och förordnat e. 
jägm. i Smålands distrikt E. G. Noreen. 

Tjänstledigliet. Kungl. Maj:t har beviljat tjänstledighet dels åt jägm. i BU-- 
kinge-Aliiis rm^ir Ehnbom från 1 februari till årets skit med förordnande för e. 
jägm. Lundholm, dels at jägm. i Kalix r,-<ir. Brodin under hela året 1905 med för- 
ordnande för e. jägm. Rosenlund. 

K. Domänstyrelsen har beviljat tjänstledighet åt föreståndaren för Bispgilnifns 
skogsskola Wedholm under sex veckor f. o. m. i februari med förordnande för e. 
jägm. Estberg samt åt jägmästaren i Kalmar m'iy Nauckhoff under februari månad 
med förordnande för e. jägm. Aschan. 

Lediga tjänster. Jägmästaretjänsten i Afarks rt~'ir söktes vid fat.-tidens ut- 
gång af: t. f. jägm. G. Englund och C. von Strokirch; bitr. jägm. John Carlsson, 
H. Wolff och C. Björkbom, föreståndaren för Skogshalls skogsskola e. jägm. A. 
Kindstrand samt e. jägm. P. G. Schmidt och H. Nordenadier. 

Föreståndarebefattningen vid /IJnrfois skogsskola i Västmanlands län söktes vid 
fat.-tidens utgång af t. f. jägm. E. Ctson Haller samt e. jägm. H. Julius, John Lindner 
och A. Holmgren. 

Jägraästaretjänsten i Vatlsho n-ir söktes vid fat.- tidens utgång af: jägm. M. 
Berggren, t. f. jägm. G. Englund, Fr. Giöbel och C. von Storkirch, bitr. jägm. 
H. Wolff och C. Björkbom samt e. jägm. A. \V. Schinidt, P. G. Schmidt, K. Sjö- 
stedt och H. Nordenadier. 

En assistentbefattning med arfvode i Klot,>is revir söktes vid fat.- tidens ut- 
gång af e. jägm. I. Forssbeck, E. Danielsson och L. G. Hallgren. 

På förslag till återbesättande af jägmästaretjänsteu i RIarks rc.-ir har K. Do- 
mänstyrelsen uppför e. jägm. A. Kindstrand, H. Nordenadier och P. G. Schmidt i 
nu nämnd ordning med förord för Kindstrand. 

Jägmästaretjänsten i Gästriklands revir söktes vid fat.-tidens slut af jägmästarne 
L. F. Molander, C. A. Carlsson och G. Tjäder, skogsingeniören H. F. Landberg, 
t. f. jägm. H. Ouchterlony-, G. Englund och E. C:son Haller, bitr. jägm. H. Wolff 
och C. Björkbom samt e. jägm. H. Stuart och A. Sylvén. 

KUNGÖRELSER. 

En assisli-nlhffal/nitig vid Skogsförsi^ksanstalten i Slorkliolin med arvode 2,500 
kr. för år jämte rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen af resereglementet 
sökes hos K. Domänstyrelsen före kl. 12 på dagen den 11 instundande mars. 



Krono/ägart/jaiistfn i Tnri/ige h<r,<ak>i.-trakt af Mvdelpads revir sökes hos jägmäs- 
taren I. Petri adr. Stöde före den i mars. 

KronojägaretjänstiH i Hcsslfby bi-!'akn.-trakt af Eks/ii revir sökes hos jägmästaren 
J. E. Kinman adr. Eksjö före den 2 mars. 

Krono jagaret /änsten i Barne bevakn.-trakt af Slättbygds revir sökes hos jägmästaren 
E. R. Björklund adr. Vänersborg före den 9 mars. 



Svenska Jäjoreförbundets Nya Tidskrift 

uikoiiniii I lin 11 ; urgäng enligt oförändrad plan. 

Prenumerationsafgift 5 kronor. 

Prenuiiicniuoii Uaii slce Ti Posten, i Bokhandeln och hos Hediiktionen, rulr. Stiiro- 
giytan 29, Stockholm 5. , " 

Uppsatser om jakt och jaktvård mntlagas och honoreras efter öfverenskommclse af 

A. IVafalgren, 

Redaktör, adress Uppsala. 



Svenska Kennelklttbben. 

Svenska Kenneiklubbens Tidskrift anmäler härmed sin I3:te årgång iVir år 1901. 

Tidskriften iitgifves kvartalsvis med i häfte om 3 tryclcark' text samt en annons- 
bilaga, hvartill annonser skola till redahtionen insändas. 

Tidslcriften utdelas gratis till ledamöter af Sv. Kennelklubben mot en årlig leda- 
motsafgift af 5 kr., som uppbiires genom postförskott vid sändning af i:sta häftet. 

Enligt stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga 
hvarje välfrejdad person, som hos densamma därom gör anmälan. 

Prenumeialion d tidskriften kan 'ock ske genom postverket eller genom bokhan- 
deln, hvatést äfven lö§a häften säljas till pris af kr. t; 25 för hiiftil. 1'reniiirferationskvitto 
gäller såsom inbetald ledamotsafjjift fnr året. 

I' ör Redaktionen : 
A. P. Hamilton. R. T. Hennings. C. G. Holmerz. Axel Klinckowström. Abr. Forssell, 

AdreSs:.Linnég.ilan 22, Stockholm 5. A^sv. utirlfvare. 



Tidsskrift for Skogbrug 

utgifveu af Det Norske Skogsel.skab och redigerad af. Kgl. Skogs- 
inspéktör .M. B. Dahll, utkommer i Kristiania med 12 häften om året 
och kostar pfortofrift 2 (två) kronor per årgång. Prenumeration kar 
ske genom posten, expeditionen eller hos redaktören, 

adress: Oscarsgade 78, Kdstiani^. 



ANNONSPRIS. 

Som tidskrifteu utkommer relativt ofta och vänder sig till eu större läsekrets 
är det» ett lämpligt aunonsorgau, dels för alla tjäaster eller erbju Jåude af tillfälligt 
arbete i skogsvårässynpunki:, dels för försäljning och kSp- af virke, frö och plantor samt 
för skogs- och k lil turredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar, littera- 
tur rörande skogsbruk, jakt och n.iturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap m. m . 
.\uiionspriSet ät 20 kr. för hel 'sida. Smärre annonser beräknas efter I.50 kr. pr 
cm. af sidans 'höjid och tninsta annonspriset är Skr. Fir iniMisi, ras^miiist 

"5 ggr, lämnas 10 % rabatt och för hela året s.täeude .(uuouser 20 ,'0. Annonser böra 
insändas till redaktionen före den 5 i hvnr'.- ni-iM i.t f,-;r att inflyta i nfirniasfi- häfte 



Sf?0ö6v>åtb8töreningen8 XTlbshrfft 

utgifves af 

FÖRENINGEN FÖK.SKOGSVÅRD. 

Redaktionakommitté: Byråchefen Th.Örtenblad^ THrektören vid Skogsinsätutet Äar/ 
Fredenberg, Öfverjägmästaren Uno Wallmo, Jägmästaren J. E. Kinman 
och Docenten, Fil. D:r Henrik Hesselman- 

RedaktSr och ansvarig utgifvare: e. Jägmästaren Gunnar Scholte, adress Sture- 
gatan SÖ, Stockhohn 5. Rikstelefon 72 06, Belltelefpn Österm. 39 55. 
Träffas i redaktiousärenden säkrast hvardagar kl. 5 — 6 e. m. 



3:b]e åtöåtiöen 1905. 

ANDRA HÄFTETS INNEHÅLL. 



Förslaget till sk3-ddsskogar inom Jämtlands" län (med 13 bilder 

och 1 karta) af Ghnnar Andersson .. sid. 57 

Om kubering af öppna diken jämte därför afsedda tabeller (med 

4 fig, och 9 tabeller) af O. Hj. Hu:mbi.k S.S 

1 än 1905 års riksdag: 

Statsverkspropositionen oS 

Motioner, som mer eller mindre beröra skogsvården 99 

Trävarumarkoaden af »SwordPish» .' > 102 

Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa åren 1900 — 

1904... ..:.....,.] 1 lo.t 

Trävarulagreu vid f. ö. v. 1905 it->5 

Ekonomiskt ....: 105 

Litteratur .. • 107 

Rättsfall; 
■ I. Åtal för det geuom försummelse i vården om kreatiir 

dessa inkommit å kronopark 108 

::, Tvist om skyldighet att ersätta skada, som en persons' hus- 
djur gjort å eu annans åker » io3 

Notiser: 

Flottuingsafgälders beräknande 

Från Skogsvärdsstyrelserua i j 

Skydd för naturminnesmärken m 

Föreningens för skogsvård diskussionsafton 
Skogsvårdsföreningeus Folkskrift 

Priskuranter för skogsfrö 

Föreningens för skogsvård årsmöte 1 

Tjänster och förordnanden .i; 



CKNTR.KLlKVi KliRIKr, STOCKHOLM. I9O5. 



Ibåftet 



flDar5 



Jförcninöcne 




UTOIFVEN AF FÖRENINaEN FÖR SKOOSVARD, STOCKHOLM. 



Äldre årgångar ai 

Skogspårbsföreningenö ITibshrift 

Ett mindre antal exemplar af 1903 års årgång, utan riksdagsbilagan, realiseras ä 
3 kr. pr ex; 

Fullständiga exemplar af 1904 års årgång äro slutsålda, men några exemplar af 
häftena i och 3—13 jämte separat af hufvuduppsatserna i h. 3 kunna ännu er- 
hållas för 5 kf- 

Rekvisition sker hos Redaktionen, Stockholm 3. 

SKÖG3VÄ IN IN E IN . 

Årgångame 1901—1904 säljas till" pris af 60 öre- per st. Tagas alla + år- 
gåugarne, lämnas de för tillsaniniaiis 2 , kr.. Vid försändelse till landsorten till- 
kommer postporto., Rdcvisitioner ställas till undertecknad. 

KARL FREDENBERG 
adr. Skogsinstitutet, Stockholm 7. 

Ärade medlemmar uppmanas att tlll styrelsen anmSla personer, som 
iro viUlga att Ingå 1 föreningen, äfvensom att meddela uppgift på adress- 
fSrlndringar. 

Skrifvelser till Styrelsen för FSreningen för Skogsvård torde sSndas till 
sekreterarens adress, Sturegatan 56, Stockholm 5. 

Af tryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves gerna, där ej 
något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om Skogsvårdsföreningens 

tidskrift tydligt angifves såsom kälia. 

Red. • 

UTDRAG UR STADGARNE FÖR 

KÖREN INGEN FÖR SKOGSVÅRD. 

§ I. 

Föreningens syfte är att söka fräuija en god skogsskötsel i landet och att ; 
samiöanbaug därmed ägna jaktvården sin uppmärksamhet. 

Pä fSremngsmedlenis anmäi^n äger styrelsen till ledamöter i föreningen intaga 
för skogs- och jaktvård intresserade personer. 

Hedersledamöter väljas af föreningen till ett antal af tolf (12) stycken uppå 
förslag af styrelsen och genom sluten omröstning. Hedersledamöter erlägga ej någon 
afgift, men öfriga ledamöter betala sådan, antingen med fem (5) kronor årligen eller 
ock en gång för alla med etthundra Xioo) kronor såsom ständig .ledamot. 
'-j^. — _ ■: — — ' — — — — — 

§ 7. 
Föreningens årsmöte hålles i Stockholm under Mars eller April månader, å dag 
som af töreningens stytelse utsattes. — ^^ . — — — — — — — —-■,—- 



Tidskriften distribueras geiiom -bokhandeln af A.-B. Nordiska Bokhan- 
deln, Stockholm. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIIT I9O5, II. 3. 



Om flottningsafgälders beräknande. 

Af Th. Örtenblad. 

I trävaruflottningens tjänst hafva numera de flesta af värt lands 
härför lämpliga älfvar, åar och bäckar tagits i anspråk. Det är vid 
flottningen vattnets bärkraft och ström, som får tjänstgöra såsom trans- 
portmedel. Strömmen är främst beroende af flottledens fall från dess 
öfre till dess nedre delar samt af vattnets mängd i förhållande till flod- 
färans storlek. Flottvattnets uthållighet är bestämmande för längden 
af den tid, hvarunder flottning kan bedrifvas. Uthålligheten kan genom 
att väl använda de vattenreservoarer, trakten äger, afsevärdt ökas. 

För flottgodsets transport användes alltså flottledens hela fall samt, 
särskildt i fråga om flertalet mindre flottleder, en större eller mindre 
del af traktens vattenbassiner, försedda med spardammar. Där icke 
genom flottningen vatten tages från i vattendraget varande verk och 
inrättningar, kan fallkraften utan särskild ersättning användas i flottnin 
gens tjänst, oberoende af om staten eller enskilde äro strandägare. En 
naturkraft — hvilken icke finnes i obegränsad mängd och alltså icke 
såsom stundom skett kan med afseende på tillgänglighet för alla jäm- 
föras med »luft» — får sålunda för ett särskildt ändamål tillgodogöras 
genom inrättande af allmän flottled. 

Då allmänna bestämmelser för flottleders inrättande utfärdades, 
skulle man kunnat därvid taga hänsyn till alla eller åtminstone flertalet 
af de intressen, som af flottleden kunde hafva gagn, ty den begagnade 
naturkraften måste ju betraktas såsom allmän egendom. På flottleden 
och sättet för dess begagnande borde alltså de skogsägare, hvilka lämp- 
ligen kunna tillföra flottleden virke, tillerkänts nödigt inflytande, ty hela 
deras skogshushållning kan vara i hög grad beroende af sättet för 
flottledens begagnande. Medgifver reglementet för flottleden, att mindre 
groft och mindre värdefullt virke kan flottas skäligen billigt, yppa sig 
helt andra möjligheter för skogsvården, än om särskild hänsyn icke tagits 
till virke af antydt slag. Såsom bekant inrymmer flottningsstadgan ingen 
talan i berördt afseende åt skogsägaren, så framt han icke är flottande. 
Det är de flottande, som i första hand utöfva inflytande på flottleds- 

^hogsvHfäs/breniitgers Tidskri/t, igoj. 9 



114 TH. ÖRTENBLAD. 

reglementet; och flottningsstadgan bestämmer, att flottningskostnaderna 
skola efter det besvär, olika virkesslag förorsaka i flottleden, rättvist 
fördelas på de flottande. 

Härmed hafva alltså de flottande fått rätt att använda för flottning 
nödiga naturkrafter utan att vid flottningskostnadernas fördelning på 
skilda virkesslag behöfva tänka på deras bästa, som äga skogar och mar- 
ker omkring flottleden, och från hvilka marker denna erhåller sitt vatten. 
De flottande skola endast sig emellan rättvist fördela flottningskostna- 
derna. Sålunda får icke visst slag af flottgods i flottleden gynnas, så 
att annat flottgods därigenom får draga en större afgäld, än som mot- 
svarar det besvär i flottleden, som detta virke förorsakar. Denna .syn- 
punkt skulle endast i de fall kunna lämnas utan afseende, då samtliga 
flottande hafva samma slags virke i lika proportion, hvilket likväl nu- 
mera endast undantagsvis inträffar. Och med industriens utveckling 
ökas olikheten hos det flottgods, som tillhör skilda virkesägare. Det 
kan någon gång inträffa, att en virkesägare kan hafva uteslutande 
smärre rundvirke (pappersmasseved, pitprops m. m.), en annan uteslu- 
tande fyrhugget virke (bjälkar och spärrar), en tredje uteslutande såg- 
timmer o. s. v. Härigenom ökas krafvet på en rättvis fördelning af 
flottningsafgälderna jämlikt nu gällande bestämmelser. De flottande se 
enligt dessa endast sina rättigheter, och äro helt och hållet främmande 
för känsla af förpliktelse på grund af dem tillerkänd rätt att sig till 
nytta tillgodogöra ofvan antydda naturkrafter, hvilka såsom allmän 
egendom borde antingen kunna lämna statsinkomst eller ock af staten 
för begagnande regleras från mera allmän synpunkt än som genom gäl- 
lande flottningsstadga skett. 

* 

Under förutsättning emellertid, att man enligt nu gällande bestäm- 
melser söker finna grunder för en opartisk fördelning af flottningskost- 
naderna, så att hvarje slag af flottgods kommer att påföras en afgäld. 
motsvarande de kostnader, det kan hafva medfört i flottleden, har man 
främst att uteslutande med hänsyn härtill diskutera de förhållanden rö- 
rande flottgodset, som utöfva inflytande på flottningskostnaderna. Dessa 
hänföra sig hufvudsakligen till flottgodsets stycketal, längd, kubikinne- 
håll och ytbe-skaffenhet. 

Flottgodsets stycketal, hvartill länge nästan uteslutande tagits hän- 
syn vid afgäldernas bestämmande, kan endast i sådana fall vara en god 
beräkningsgrund, då samtliga flottande i ett vattendrag hafva samma 
slags och lika stort virke i lika relation till antalet. Dubbelt antal skall 
då draga dubbel afgäld. Sådana förhållanden existerade vid tiden för 
sågverksrörelsens morgongryning, och vid denna tid kunde därför i ett 



OM FLOTTNINGSAFGALDERS BERÄKNANDE. I 1 5 

sådant beräkningssätt ligga rättvisa. Men antalets betydelse minskades, 
i mån som de antydda förutsättningarna försvunno. Alltid kvarstå dock 
några moment i flottningsarbetet, på hvilka flottgodsets antal utöfvar 
inflytande, nämligen sådana arbeten, vid hvilka hvarje virkesenhet kräf- 
ver ett visst arbete. Sä är i någon mån förhållandet vid flottning öfver 
sjöar och i rännor. Anmärkningsvärdast är dock i det antydda afseen- 
det arbetet i skiljebommarna, där hvarje stycketal efter sitt märke ut- 
sorteras till virkesägaren. Härvid må likväl erkännas, att arbetet är 
mindre tungt och går fortare i fråga om smärre virke än för virke af 
större dimensioner. Men arbetets fortgång är emellertid mera beroende 
af virkets stycketal än af dess kubikmassa och står sålunda alldeles icke 
i direkt förhållande till denna. 



Jämte flottgodsets antal beaktade man vid afgäldens bestämmande 
redan tidigt jämväl dess längd. Man bestämde maximilängden för det 
enkla stycketalet; hvad .som gick däröfver, föranledde beräkning af ett 
nytt stycketal (»dubbel längd») eller vid än större längd af flera 
stycketal. Virkets större längd har ock ett afgjordt inflytande på flott- 
ningen. Detta inflytande var störst i flottningens ungdomsår, då flott- 
lederna voro illa rensade och byggda, samt aftager i mån som flott- 
lederna blifva för sitt ändamål fullständigare ordnade. Det är själfklart, 
att stora flottleder äro i mindre grad beroende af virkets längd än de 
smärre flottlederna. Trånga och krokiga flottleder, krökta rännor, hvari 
längre virke fastnar, kunna nödvändiggöra bestämmelse om viss maxi- 
milängd å flottgods, som må i sådana flottleder för fri flottning ned- 
läggas. Men äfven där så ej är fallet, medför långt virke ökade olä- 
genheter och fördyradt arbete. Det ger nämligen lätt upphof till 
»brötar» (»bindor», »fästen») å stenar och bankar i vattendraget, synner- 
ligast i forsar, där vattnet med större fart framdrifver flottgodset. Det 
ar vanligen ett mödosamt och tidsödande arbete att lösgöra sädana 
brötar, och i många fall är det förenadt med verklig fara. I sådana 
fall går därvid också virke förloradt, i det att bindande flottgods ej 
sällan måste kapas, eller, hvilket ledsamt nog ännu händer, lössprängas 
med dynamit. 

Sant är väl, att, i män som man genom bortsprängning af stenar, 
anordnande af kistor och ledbommar m. m. lyckas hindra brötars bil- 
dande, det längre virket mindre störande ingriper i flottningen. Men 
de antydda arbetena äro dock till stor del föranledda af det längre 
flottgodset, och vi kunna lätt göra oss en föreställning om de stora 
olägenheter, sådant virke förorsakat i orensade och från början illa 
byggda flottleder, äfven om vi nu i de större väl rensade och byggda 



Il6 TII. ÖRTENBLAD. 

flottlederna se virke af ansenlig längd gå med bland det mindre flott 
godset utan att i högre grad hindra flottningen. Likväl äro de olägen- 
heter sådant virke kan förorsaka ännu ganska oberäkneliga, och de 
måste därför för flertalet flottleder uppskattas skäligen högt. Härvid är 
att märka, att de icke aftaga med virkets groflek, så att man skulle 
kunna säga, att de genom »kubikfotsflottning> vunne beaktande. Tvärt 
om visar groft lång\irke ofta mindre benägenhet att förorsaka brötar än 
klenare virke af samma längd, hvilket af strömmen böjes mot en upp- 
skjutande sten och därför bättre fasthålles mot denna. 

Svårigheterna vid flottning af längre virke anses stå i mera än 
direkt förhållande till längden, åtminstone sedan gränsen för vanlig 
timmerlängd öfverskridits. Ett sådant åskådningssätt gör sig nämligen 
gällande i snart sagdt alla flottleders bestämmelser för flottningsafgäl- 
dens beräknande. Rättvisan synes därför kräfva en stegring af flott- 
ningsafgälderna, intill dess den största längd uppnåtts, som för flottgods 
kan medgifvas för fri flottning i vattendrag, där bestämmelse om maxi- 
milängd behöfver förekomma. Visserligen äro exakta tal, som uttrycka 
förhållandet mellan skilda längder med hänsyn till svårigheterna vid 
flottningen, svåra om ej omöjliga att rätt beräkna; men där kalkyler 
ensamma ej räcka till, torde billighetshänsyn få fylla bristen. 

Följande relationstal må anses såsom ett försök i denna räkning; 
talen afse rundvirke: 

för högst 3,5 meters (ii,8 fots) längd 

» större längd men högst 4,5 > 

» ;,. i, ,. » 5,5 » 

» SI » » » 6,5 » 

» » » » » 7,5 » 

» » » » » 8,5 » 

» » » >^ » g, 5 » 

» » » » » I I ,° * 

» » » » » 14,0 ■' 

» » » » » 18,0 /> 

Stegringen af relationstalen vid ökad längd hos virket torde här 
vara något större, än den för flertalet flottleder ansetts böra blifva. 
Och helt visst skall mången finna de för vanligt timmer med hvarje 
meters längd stigande talen innebära en för långt gången uppdelning. 
Hvarje sådan delningsgräns innebär ett steg, och full rättvisa kräfde, 
att höjningen kunde ske jämnt utan skarpa öfvergångar. Men då så 
ej kan ske, närmar man sig målet (rättvisa) genom att öka gränserna. 
Obestridligen vore det därför ännu bättre, om stegring kunde inträda 



('5,2 


>• ) 


(18,5 


» ) 


(21,9 


» 1 


(25,3 


» 1 


(28,6 


•-> ) 


(32,° 


J> \ 


(37,° 


y> ) 


(47,2 


» ) 


(60,6 


» ) 



Relationstal 


0.50 


0.75 


I.— 


1.25 


1.50 


1.75 


2 — 


2.50 


4-- 


6.- 



OM FI.OTTNINGSAFGALDERS BERÄKNANDE. I I 7 

med hvarje fot i ökad längd, hvarom mera liingre fram. \'ill man 
målet, måste man ock vilja medlet. Och medlet är, såsom ofvan redan 
antydts, ingalunda ensidig »kubikfotsberäkning», ehuru denna innebär en 
större specificering och uppdelning än någon annan beräkningsgrund. 

* 

Vid flottgodsets groflek fastade man från början intet afseende, då 
det gällde att bestämma flottningsafgälden. Detta kunde äga sitt be- 
rättigande, så länge endast gröfre timmer tillgodogjordes och ingick i 
flottningen. Efter hand började man dock indela timret i vissa grof- 
ieksklasser, hvilka för somliga flottleder kunna vara flera stycken. På 
allra senaste tiden har man velat än ytterligare utveckla denna princip 
genom att låta kubikmassan i hufvudsak ensam blif\'a bestämmande för 
flottningsafgälden. Denna princip, som benämnts 'kubikfotsflottning», 
har likväl endast i några enstaka vattendrag ännu vunnit tillämpning. 
Tills vidare står man därför undrande och spörjande inför den. Teo- 
retiskt — om praktiken torde man ännu ej kunna döma — erbjuder 
den mycket af intresse, enär kubikmassan är beroende både af timrets 
groflek och längd, så att äfven den senare i någon mån kan sägas ut- 
tryckas genom kubikmassan. Men då uttrycket fcJr kubikmassan, beräk- 

nad efter timrets diameter pä midten {D), såsom bekant är , finna 

\i, att diameterns kvadrat men allenast enkla längden blifva represen- 
terade i kubikmassan eller med andra ord, dubbel längd skulle medföra 
dubbelt högre afgäld, men dubbel midtdiameter däremot fyra gånger 
högre afgäld.^ Äfven den, som i flottningens praktik äger än så liten 
erfarenhet, inser helt visst det oberättigade däri, att virkets längd skulle 
tillerkännas en så underordnad roll vid flottningsafgäldens bestämmande. 
Det vore därför både teoretiskt och praktiskt orätt att med nu gällande 
bestämmelser låta flottgodsets kubikinnehåll ensamt vara afgörande i här 
åsyftadt afseende. Men likväl får man ej underkänna kubikmassans in- 
flytande på flottningen. 

Det större och tyngre virket sliter sådana flottledsbyggnader, som 
äro af trä, långt mera än det smärre och lättare virket. I alla de fall, 
då handkraft erfordras såsom hjälp vid flottningen, och dessa äro som 
bekant : legio», ökas arbetet med flottgodsets tyngd, h\ilken i hufvud- 
sak är ett uttryck för kubikmassan. Det kräfves ej blott större kraft 

' Af de faktorer, som ingå i det antydda bråket, äro nämligen - och 4 konstanta för 
kubering af hvarje dimension af rundvirke; D' och /. uttryckta i samma mått, äro de va- 
rierande .storheterna. Dessa skola sålunda vara uttryck för flottningsafgäldens bestämmande. 
Denna afgäld skulle alltså ökas i jämn proportion med virkets längil men med kvadraten 
på dess midtdiameter. 



IlS TH. (^RTENBI.AD. 

att t. ex. rulla ut ett ilandflutet och genom sjunkande flottvatten stran- 
dadt större timmer än att utföra samma operation med ett mindre, utan 
arbetet tar ock i fråga om det förra längre tid än för det senare. På 
samma sätt förhåller det sig, då flottgodset skall matas fram till intaget 
i en ränna, päskjutas från en ledare o. s. v. Och då flottgodset, vare 
sig med handkraft eller ångmaskin, skall föras fram öfver en sjö eller 
annat spakvatten, spelar jämväl kubikmassan hufvudrollen, ty ju större 
och tyngre virket är, desto mindre antal kan på en gång framföras af 
en gifven kraft. Dock har det visat sig, att man icke kan i sådana 
fall på en gång framföra en lika stor kubikmassa af smärre virke som 
af större. Orsaken härtill ligger hufvudsakligen däri, att det mindre 
virket i förhållande till sin kubikmassa har en större yta än det gröfre 
virket. Sålunda har ett ig'X5" timmer en kubikmassa, beräknad efter 
6" på midten, af 3,73 kubikfot och en yta af 29,84 kvadratfot, medan ett 
lika långt 11" timmer har en kubikmassa, beräknad efter 12" på mid- 
ten, af 14,92 kubikfot och en yta af 59,«9 kvadratfot. Det större timret 
har alltså, jämfördt med det mindre, fyra gånger större kubikmassa, 
men allenast dubbelt större yta. Det mindre virkets relativt stora yta 
gör, att det i förhållande till sin kubikmassa, hvilken står i direkt pro- 
portion till tyngden, utöfvar stor friktion i vattnet. Flottgodset berör 
nämligen vattnet med omkring 70 % af sin yta, mera eller mindre 
efter torrhetsgraden (specifika vikten). Det mindre virket, som innehål- 
ler mera splint än det gröfre, flyter ock relativt djupare än detta. Att 
af mindre virkesdimensioner en gifven kraft skall kunna transportera en 
mindre kubikmassa än af större virke är sålunda själfklart. Härtill 
kommer, att det senare är lättare att hålla inom bommarna än små- 
virket, hvilket, om icke särskilda anordningar med bommarna vidtagas, 
har benägenhet att »krypa under» dem och sålunda förorsaka ökade 
kostnader vid strandrensningen eller genom särskild insamling. 

Pä rinnande vatten i våra bättre flottleder framflyter det gröfre 
virket i hufvudsak lika lätt och lika fort som det mindre virket samt 
förorsakar föga mera besvär. Detta är ett faktum, som jäfvar alla re- 
sonemanger i annan riktning. I dylika fall har man äfven sett, att 
större längder vållat föga mera besvär än kort virke. Det förra virket 
flyter ofta mera niidt i vattendraget och har mindre benägenhet att 
svänga och komma in i bakvatten. Man står sålunda i mänga fall all- 
deles utan stöd, dä man vill söka en säker grund för flottningsafgälder- 
nas beräknande. Och med nu gällande bestämmelser kan det i rätt- 
visans namn alldeles icke blifva fråga om, att kubikmassan ensam skall 
blifva bestämmande för flottningsafgälden. Men om flottningsstadgan 
kan komma att ändras, må man icke lämna ur sikte, att en sådan be- 
räkningsgrund möjligen kan vara acceptabel, särskildt för stora flottleder. 



OM FLOTTNINGSAFGÄLDERS BERÄKNANDE. II9 

där flottningen kan pågå större delen af sommarhalfåret och där flolt- 
ningsarbetet i öfvervägande grad utföres af flottleden själf, d. v. s. af 
de nu kostnadsfritt exploaterade naturkrafterna (vattnets bärkraft och 
fall). Det kan nämligen ej bestridas, att icke flottningsafgäldernas be- 
räknande efter virkets kubikmassa är ganska enkelt, på samma gång som 
frågan om virkets aptering icke på något störande sätt påverkas vid 
denna princips tillämpning. Den utgör därjämte i någon mån ett när- 
mande mot deras ståndpunkt, som såsom ett önskemål framhålla, att 
flottningsafgälden bör bestämmas med hänsyn till virkets värde. Ehuru 
med detta sistnämnda önskemål är förenad en tanke på tillgodogörande 
af under nuvarande förhållanden värdelöst virke till den mängd, att det 
skulle äga nationalekonomisk betydelse att kunna nyttiggöra det, kan 
med nu gällande bestämmelser ett sådant mål icke beaktas. Flottgod- 
sets värde saknar nämligen all direkt relation till de kostnader det för- 
orsakar i flottleden. Ett timmer af viss dimension måste nämligen 
anses förorsaka samma kostnader i flottleden, vare sig det är af prima 
beskaflenhet eller i följd af röta nästan värdelöst.' 

Skall kubikmassan under nuvarande förhållanden kunna läggas till 
grund vid afgäldernas beräknande, måste detta ske genom en kombina- 
tion med längden, ty denna är dock, såsom förut visats, en afgörande 
faktor att räkna med vid nästan all virkesflottning, och den ingår äfven 
i nästan alla hittills gällande föreskrifter om flottningsafgäldens be- 
stämmande, antingen såsom den främsta faktorn eller ock såsom sido- 
ordnad med diametern. 



Det är få flottleder, i hvilka ej tillika virkets yta eller rättare sagdt 
dess ytbeskaffenhet tillmätes betydelse vid flottningsafgäldens bestäm- 
mande. Från början gick man likväl i detta fall ej längre, än att för fyr- 
kantvirke bestämdes särskild och högre afgäld än för timret. Häri må 
nian ej blott se en sträfvan från sågverksintressets sida att åt sig bevara 
virkestillgången, utan ock en berättigad åtgärd, emedan fyrkantvirket i 
flera fall är dyrare att flotta än rundvirket. Stannar fyrkantvirke pä 
stränderna, är det arbetsamt att åter få det på flott vatten, ty det låter 
endast med svårighet »kullra» sig. Och om det blifvit liggande på 
ängsmark, förorsakar det större skada än timret, då det skall bortskaf- 
fas. Fyrkantvirke har tillika större benägenhet att bilda brötar än 
rundvirke, och dessa brötar äro i regeln svårare att lösgöra än brötar 
af rundvirke. 



' Virkets sämre kvalitet medför stundom vid dess tiimning reduktion af diametern. 
Torrvirke och timmer med röta »tummas ned>. I'å detta sätt kan den sämre kvaliteten 
medföra lägre flottningsafgäld, ty virket uppgifves liafva mindre dimensioner än de verkliga. 



I20 TH. ÖRTENBLAD. 

Men oaktadt hvad som nu anförts mot flottning af fyrkantvirke^ 
finnas numera flottleder, där sådant virke taxeras efter samma grunder 
som timret. Exempelvis må nämnas Ydre flottled i Östergötland, flera 
flottleder i Värmland och Dalarne, Lafsän i Västernorrlands län m. fl. 
A andra sidan gifvas ännu många fall, då fyrkantvirket taxeras oskäligt 
högt. Hit räknar jag sådana fall, då fyrkantvirket taxeras dubbelt högre 
än rundvirke af motsvarande dimensioner. I sådana taxeringar torde 
man våga se flottledsmajoritetens ovilja mot fyrkantvirke. Det gifves 
nämligen trävaruhandlare, som uteslutande eller mycket öfvervägande 
syssla med fyrkantvirke. Ofta nog är detta n\'börjare eller småkapita- 
lister. Affären är nämligen lätt och kräfver relativt ringa kapital, eme- 
dan fyrkantvirket kan skeppas samma år det afverkats och framflottats. 

Rundvirket flottades från början obarkadt. Men omsider infördes 
barkning, hvilken för rätt många flottleder blef vanlig både beträftande 
tall- och grantimmer. Vid sågverken hade man nämligen funnit, att det 
barkade virket lämnade ljusare utfall. Omsider uppstod ock från fiske- 
rättsägares sida en allmän opinion emot flottning af obarkadt virke. 
Detta ledde därhän, att bestämmelse utfärdades om allmän barkning af 
flottgods, hvilken bestämmelse snart nog inskränktes till timmer af tall, 
men frihet för barkning af grantimmer. Sedan man funnit, att fisket 
det oaktadt försämrades, tror man sig på allra sista tiden delvis hafva 
funnit orsaken härtill uti flottning af barkadt virke, hvarför man önskar 
samma frihet rörande barkning för virke af tall som för gran. Fråp så 
väl strand- som fiskerättsägares synpunkt torde detta ock vara berätti- 
gadt, och äfven skogsägarne torde häraf hafva öfvervägande gagn. Men 
från ren flottningssynpunkt ställer sig saken så, att flottningen under- 
lättas af barkningen, hvarjämte flottleden, om flottgodset är barkadt, 
icke besväras utaf uppgrundningar af bark. Helt visst kommer därför 
med tiden obarkadt flottgods att påföras en högre afgäld än barkadt, 
hvilket kan ske genom en lämplig procentförhöjning af afgälden för 
barkadt virke. För vissa sämre flottleder torde framdeles likasom hit- 
tills vara nödvändigt att, oaktadt de dryga kostnader, som med flott- 
godsets barkning äro förenade, föreskrifva obligatorisk barkning af allt 
rundt flottgods för att flottningen skall kunna gå så väl, att tillsläppt 
virke under normala år må kunna framflottas. Och i män som flott- 
ningen äfven för längre flottleder blir ettårig, torde, så framt det bar- 
kade virket kan skyddas för att, innan flottningen börjar, taga skada 
genom söndersprickning, från virkesägarnes sida häremot icke vara 
mycket att invända, annat än i fråga om sådant virke, som behöf\er 
framkomma obarkadt för skeppningens skull. Detta är som bekant 
fallet beträffande s. k. hollandsvirke. 



011 FLOTTNINf.SAFGAI.DERS BEK.\ KKANDE. 1 21 

Alla de synpunkter, som i det föregående berörts, nämligen virkets 
stycketal, längd, kubikinnehåll, värde och ytbeskafifenhet, kunna icke 
samtidigt beaktas vid flottningsafgäldernas bestämmande. Det gäller 
därföre att finna dem, som i normala fall utöfva största inflytandet och 
mest i sig innefatta de öfriga. 

Om man med hänsyn härtill söker ledning i de beräkningar, som 
nu äro gällande för allmänna flottleder, skall man finna, att stycketal, 
längd och diameter nästan utan undantag äro bestämmande för af- 
gäldernas beräknande. Men de närmare grunderna äro dock i hög 
grad växlande. I allmänhet gifva de anledning till virkets särskiljande i 
klasser, mellan hvilka i regeln icke finnes skarpa gränser. Exempelvis 
må nämnas, att rundvirke i mänga fall uppdelas uti »timmer», »slan- 
\irke» och »pitprops», åtskilda genom olika groflek och med olika rela- 
tionstal för hvartdera virkesslaget. Men särskildt inom klassen »timmer» 
kan skillnaden i dimensionen vara långt större än emellan de skilda 
klasserna. Detta är alltså hvarken en rättvis eller rationell indelning. 
Däremot kan ej nekas, att kubikmassan bildar en rationell beräknings- 
grund, ehuru den, såsom ofvan visats, ingalunda enligt nu gällande be- 
stämmelser bildar en rättvis beräkningsgrund. Orsaken härtill ligger 
främst däri, att virkets längd gör sig för litet gällande. Virke med 
exempelvis 30' längd och 4" topp skulle enligt denna metod flottas lika 
billigt som ett timmer af 15' längd och lika stor virkesmassa som det 
klenare virket med dubbel längd, hvilket är uppenbart orätt. 

Söker man i anledning häraf kombinera kubikmassan och längden, 
är man äter inne på en klassindelning, som dock ger bättre resultat än 
den rena kubikfotsberäkningen. Använder man härvid de förut (sid. 116) 
anförda talen för längdindelning och tillika bestämmer, att den verkliga 
kubikmassan skall för enkelhets skull beräknas i allenast hela kubikmeter 
och tiondelar däraf, sä framgår visserligen rätt enkla tal. Virke, hvars 
längd ej öfverstiger 3^.5 meter i längd och hvars kubikinnehåll utgör högst 
o. I kubikmeter, erhåller reduktionstalet 0,50 x 0,1 = 0,05. Ett mindre 
timmer af högst 4-5 meters längd och med en kubikmassa af högst 0,2 
kubikmeter får reduktionstalet 0,75 X 0,2 = 0,15. Ett timmer af den 
lör våra större norrländska flottleder vanligaste medellängden 5,5 meter 
och med cj kubikmeters massa erhåller reduktionstalet i X CJ = 
0.3. Ett timmer med 0,1 kubikmeters massa och 7.5 meters längd får 
talet (i, so X 0,4 =) 0,6, det vill med andra ord säga, att ett sådant 
större timmer skulle draga samma afgäld som i 2 klampar pappersmasse- 
ved eller som 4 smätimmer. För ett dubbeltimmer af 90 meters längd 
och 0.6 kubikmeters massa blifver reduktionstalet 2 X 0,6 = 1.2, hvilket 
motsvarade 24 klampar pappersmassved eller 8 småtimmer o. s. v. 

Uträkningen af flottningskostnaderna enligt ett sådant system vore 



122 TH. ÖRTENBLAD. 

icke invecklad. P^örst bestämdes kubikmassan föf hvarje längdklass af 
flottgodset. Dessa tal reducerades med det för hvarje längdklass an- 
gifna reduktionstalet. De sålunda erhållna talen summerades, och sum- 
man bestämde för hvarje flottande hans andel af samtliga flottnings- 
kostnader på det sätt, att en trafikants slutsumma förhölle sig till sam- 
manlagda beloppet af hela den flottade summan likasom trafikantens 
andel af kostnaderna till samtliga flottningskostnader. 



Det angifna systemet innebure dock en klassindelning med hänsyn 
till virkets längd. Denna indelning kommer tillika att utöf\a inflytande 
på apteringen, hvilket ej är önskvärdt, äfven om däri ej låge något mot 
rättvisan stridande. 

Analyserar man beräkningsgrunderna, äro de ej heller nog enkla. 

Däri ingår kubikinnehåll och längd. Då nu det förras formel är 

och därpå / ånyo ingår, så finna vi att både D och / såsom faktorer 
ingå två gånger. Detta ger oss anledning söka en formel, hvari de båda 
allmänt och med rätta erkändt viktigaste storheterna D och / ingå allenast 
en gång. Denna formel skulle då blifva - D /, hvilket som bekant är 
formeln för timrets yta, om de båda ändytorna icke medräknas. Häri 
tro vi oss också hafva funnit den enligt nu gällande bestämmelser både 
enklaste och rättvisaste grunden för flottningsafgäldernas beräknande. 

Ytans formel visar, att dess storlek är direkt och på samma sätt 
beroende af så väl timrets längd som dess diameter. 

Dubbel längd medför dubbelt högre afgäld. Men, såsom ofvan 
visats och jämväl allmänt erkänts, är det önskvärdt och med rättvisa 
förenligt, att flottgodsets längd, särskildt sedan vanlig limmerlängd upp- 
nåtts, utöfvar ett än större inflytande på flottningsafgälden. Ett sådant 
mål kan ock vinnas utan klassificering af flottgodset genom att låta D 
bibehålla ett konstant läge på flottgodset, räknadt från dess storände. 
Detta läge skall bestämmas så, att ytan å timmer för vanligast före- 
kommande längd blir exakt riktigt beräknad. I sådant syfte måste 
diametern beräknas å timrets midt. För att på samma gång vinna 
enkelhet och verka för bibehållande af större längd å timret, anser jag, 
att dess diameter för ytans beräknande bör uppmätas på lo fots af- 
stånd frän storänden. På detta sätt blir ytan exakt för timmer af 20 
fots längd. 

För virke af mindre längd kommer det angifna måttstället att mer 
eller mindre närma sig toppen. För 15 fots timmer ligger det endast 
5 fot från toppen, och för pappersmasseved af 10 fots längd kommer 



OM 1 LOTTNINGSAFGÄLDERS BERÄKNANDE. 123 

måttet att utgöra toppdiametern. Detta innebär ett rättvi.st g)-nnande 
af de mera lätt flottade korta längderna. 

Vör virke af större längd än 20 fot blir ytan, beräknad med diame- 
tern pä 10 fot från storänden, större än den verkliga. Skillnaden stiger 
i ökad proportion med virkets längd, hvilket allmänt torde erkännas 
vara rättvist. Spiror skulle sålunda jämlikt detta beräkningssätt fort- 
farande få draga en ganska hög afgäld. 

Man frågar nu, huru virkets diameter 10 fot från roten skall be- 
räknas, ty att man ej kan fordra, att den för flottningsafgäldernas be 
räknande skall direkt uppmätas, torde vara .själfklart. Detta kan ske 
genom att använda den kännedom man äger om virkets afsmalning. 
Denna utgör i stort sedt i % af längden, d. v. s. omkring '/lo tum för 
hvarje längdfot eller, såsom man i praktiken länge vetat, i tum pä 10 
fot. Detta gör räkningen ganska enkel, då man följer den gängse praktiken 
och endast räknar med hela och halfva tum. Måtten blifva då följande: 

toppdiametern, 
toppdiametern + ',2 tum, 
» + I » 

» + l'/2 » 

» + 2 » 

» + 2'/ 2 » 

» + 3 » 

» + 3' 2 o. s. v. 

med V'2 tums ökning i diameter för hvarje längd af 5 fot. 

Huru detta system i praktiken skulle ställa sig, kunna vi bedöma 
genom att beräkna de relationstal, som motsvara de tal, hvilka erhållas 
på grund af ofvanstående utredning. Vi äro nämligen så vana vid att 
beräkna afgälderna för skilda slag af flottgods genom relationstal, att 
grunderna för en rationell beräkning ej torde på annat sätt kunna säkert 
bedömas. Det torde emellertid för det ändamål, hvarom här är fråga, 
vara tillräckligt att beräkna relationstal endast för några längder utaf 
virke af ett par tumtal, förslagsvis sådana som representera smävirke, 
medelgroft och groft timmer. Man torde lämpligen kunna välja rund- 
virke med 4", 9" och 14" topp. För nedan angifna längder erhållas 
följande tal: 



för 


virke 


af t. 0. 


m. 


12' 


längd 


» 


» 


» 


13' 


— 17' 


längd: 


> 


» 


» 


18' 


22' 


» 


£> 


» 


» 


23' 


—27' 


» 


•» 


» 


» 


28'- 


—32' 


» 


v 


>; 


» 


33' 


—37' 


» 


]» 


>■■ 


>> 


38' 


—42' 


v 


> 


» 


» 


43' 


—47' 


» 



' Om någon skulle vilja anföra, att genom ofvanstående ökning en klassindelning 
komme att ingå äfven i grunderna för detta beräkningssätt, ber jag att däremot fa invända, 
att ett sådant påstående äger precis samma berättigande som att påstå timret vore indeladt 
i klasser efter toppdiametern därföre att det uppmätts i endast hela ocli halfva tum. 



124 



TH. ORTENBLAD. 





4 tums topp. 


9 tums topp. 


14 tums topp. 


Längd 


























i fot. 


yta i 


rela- 


yta i 


rela- 


yta i 


rela- 




qv.-fot. 


tionstal. 


qv.-fot. 


tionstal. 


qv.-fot. 


tionstal. 


8 


S,4 




18,8 




29,3 




9 


9,4 




21,3 




33.0 


2 . 
3 


IC 


10,5 


1/ 

' 5 


23,6 


nära '/, 


36,6 




1 1 


H,5 




25,9 




40,3 




12 


12,6 




28,3 




44,0 




13 


15.3 




32,3 


'/. 


49,3 


I. — 


14 


16,5 


Va 


34.8 




53.' 




>5 


17.7 




37,3 




56,9 




i6 


18,9 




39,8 




60,7 




17 


20,, 




42.3 




64,5 




i8 


23,6 




47,1 




70,7 




19 


24,9 


V, 


49.7 


■- 


74,6 


i' , 


20 


26.= 




52,3 




78,5 




21 


27.5 




54,9 




82,4 




22 


28,8 




57,5 




86,3 




23 


33-1 


7, 


63,- 




93.3 




24 


34,6 




66,0 




97.4 


nära 2. - 


25 


36,0 




68,8 




101,5 




26 


37,4 




71,6 




105,5 




27 


38,9 




74,4 


■'A 


109,6 




28 


44.° 




80,3 




1'7,3 




29 


45.ä 




S3,3 




121,.; 




3° 


47,' 


nära i.-- 


86,4 




125.7 




40 


73,3 




125,7 




178,0 




50 


104.7 




170. 1 




235.6 




60 


141.4 


» 3.— 


219.9 




298,4 


6.— 



Häraf finna vi bl. a., att om ett medelsti)rt timmer, 19' X g", anse.s 
böra påföras en afgäld, motsvarande enheten (relationstalet i), så skall 
ett stycke pappersmasseved 10' x 4" draga afgäld med ungefär '/?• 
Ett 14 tums timmer motsvarar redan med 13 fots längd enheten, och 
med inemot 25 fots längd drager det dubbel afgäld. 

Stigningen i flottningsafgäld för större längder är icke oskäligt hög, 
men dock så betydande, att småvirke skulle komma att flottas i korta 
längder. 

Det sätt för relationstalens beräknande, som i det föregående an- 
gifvits, kan mycket förenklas. Konstanten ~ kan alldeles ur räkningen 
uteslutas, emedan den ingår vid ytans beräknande för hvarje virkesdi- 
mension. Det är gifvetvis ej ens nödigt att reducera längd och diame- 



' Afgälden för ett sådant timmer .är alltså lika med afgälden för 10 klampar pappers- 
masseved af 10' X 4". 



OM FI.OTTNINGSAFGALDERS BERÄKNANDE. 125 

ter till samma mättenhet, utan de tal, som uttrycka längden (t. ex. i 
fot) och diametern (t. ex. i tum) kunna omedelbart multipliceras med 
Inarandra. Förfarandet måste emellertid vara konstant vid alla relations- 
tals beräknande, så framt de skola kunna jämföras med hvarandra. 

För fyrkantvirke kan flottningsafgälden beräknas pä samma sätt, 
under iakttagande af att diametermätten skola afse diagonaimåtten. För 
sådant virke behöfves alltså endast föreskrifvas en lämplig procentför 
höjning i flottningsafgälden, måhända olika för skilda \attendrag efter 
det olika besvär fyrkantvirket förorsakar. 

Afgälderna böra afse barkadt rundvirke och procentförhöjning i af- 
galden föreskrifvas för flottning af obarkadt virke. 

För flottningskostnadernas fördelning erfordas ungefär samma förut- 
sättningar som vid en sädan fördelning enligt kubikfotsmetoden. 



Ehuru den utredning, som i det föregående lämnats, hänför sig till de 
bestämmelser, som nu äro gällande angående flottningsafgälders beräk- 
nande, har jag ingalunda därmed velat säga, att ändrade bestämmelser här- 
om icke äro önskvärda. En ändring är tvifvelsutan synnerligen eftersträf- 
vans\ärd i syfte att bereda ökad möjlighet för afsättning af mindre värde- 
fnlla skogsprodukter. Sådana produkter kunna utgöras dels af icke timmer- 
dugligt torrt eller i öfrigt kvalitativt sämre virke af växlande dimensioner 
dels af friskt småvirke vare sig af toppar efter större träd eller af nu värde- 
lösa småträd. Afven om torrt och annat kvalitativt mindre värdefullt virke 
samt affallsvirke utgör en mycket beaktansvärd del af de skogsprodukter, 
som ännu få multna i våra skogar, ligger dock för skogshushållningens hö- 
jande största vikten därpå, att genom gallring eller i fråga om produk- 
tivt svaga marker (t. ex. försumpade skogstrakter) äfven genom slutaf- 
verkning kunna med vinst uttaga friskt småvirke, hvilket på större af- 
ständ från förbrukningsorten, alltså i större delen af Norrland, saknar 
saluvärde. Ehuru med hvarje år förbättrade förhållanden inträda vid 
tillvaratagandet af dylika skogsprodukter, böra vi ej likgiltigt afvakta 
bättre tider för en så betydande del af våra skogars afkastning, som 
frågan här gäller. I detta fall kunna vi icke i vanlig mening tala om 
»slumrande millioner», ty hvad som ej i tid afverkas, sjunker i värde för 
att omsider blifva värdelöst. Frågan gäller alltså åtminstone till någon 
del att från förgängelse rädda »multnande millioner», på samma gång 
.som vi skaffa nya förutsättningar för en bättre vård och därmed ökad 
tillväxt af det växande skogskapitalet. 

Den väg vi i detta syfte hafva att beträda är tills vidare stängd 
genom flottningsstadgans nu gällande bestämmelser. Ett flertal ändrin- 
gar vore i detta afseende önskvärda, men några torde tills vidare komma 



126 TH. ÖRTENBLAD. 

att tillhöra de »fromma önskningarna.» Hit hör sannolikt en välbehöf- 
1ig rätt för äfven den skogsägare, som ej är flottande, att ej blott vid 
flottleders inrättande utan ock vid upprättande af flottledsreglementen 
och hvarför icke t. o. m. vid de årliga flottledsstämmorna hafva ett ord 
med i laget. Skogsägaren såsom representant för den lefvande naturen 
borde vara i tillfälle verka för sådant, som rör skogens vård och sköt- 
sel; flottgodsägarne tänka hufvudsakligen på transportskogens döda pro- 
dukter. Liknelsen må vara haltande, men det existerar dock härvid en 
analogi, som leder tanken på läkarens och begrafningsentreprenörens 
skilda uppgifter och intressen. 

Ett par mera närliggande mål, som måhända lättare skulle kunna 
nås, må till sist nämnas. Jag åsyftar främst ändrade bestämmelser an- 
gående flottningsafgäldernas beräknande. Litet vore ej vunnet, om ur 
den jämlikt flottningsstadgans 4 § synemännen lämnade föreskrift att 
utreda, »huru vid kostnadens fördelning särskilda slag af flottgods böra 
med af seende å den större eller mindre svårighet de i flottleden förorsaka 
med hvarandra jämföras ^>, de kursiverade orden kunde komma att ute- 
slutas. Flottningsstadgan skulle då åtminstone ej lägga hinder i vägen 
för en af förhållandena föranledd och måhända allmänt önskad reform 
i detta afseende, äfven om reformen ej direkt främjades. 

En annan önskvärd ändring afser 20 § i flottningsstadgan, jämlikt 
hvilken allt virke, som i allmän flottled framflottas, .skall, innan det i 
vattendraget nedlägges, hafva undergått afbarkning, där ej Konungens 
befallningshafvande i vissa fall meddelar befrielse härifrän. Genom Kungl. 
kungörelsen den 2 oktober 1885 är granvirke i Dalälfven och älfvarne 
norr om denna med undantag af gränsfloderna mot Finland befriadt 
från barkningstvånget, så framt ej särskilda förhållanden kunna göra be- 
stämmelse äfven om granvirkets afbarkning nödig. En analog föreskrift 
borde blifva gällande äfven i fråga om flottgods af tall. Härigenom 
skulle det blifva lättare att t. ex. till kolved nyttiggöra rötskadadt stam- 
virke och toppar af detta trädslag. En sålunda ändrad bestämmelse 
vore i fråga om toppar af tall .så mycket mera berättigad, som barken 
å dessa såsom bekant är s}'nnerligen tunn och i alla afseenden utöfvar 
ett mindre inflytande under flottningen pä de förhållanden, som därvid 
ifrågakomma. 

De ofvan såsom ön.skvärda antydda förslag till ändringar i flott- 
ningsstadgan återfinnas ej bland de af Norrlandskommittén föreslagna 
ändringar i samma stadga. Man må likväl hoppas, att de i samband 
med dessa skola kunna komma under ompröfning. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1 005, H. 3. 



Sihlwald. 

Ett exempel pä intensivt skogsbruk i Schweiz. 



Sommaren 1903 kom jag under en studieresa att få aflägga ett kort 
besök i en af de mest intressanta skogarne i Schweiz — staden Ziirichs 
skogar i Sihldalen. Denna utomordentligt härliga plats manade till när- 
mare bekantskap, som erbjöd sig förliden sommar. Med stöd af de an- 
teckningar, som då förts, delvis i sällskap med professor A. Engler \'id 
skogsförsöksanstalten i Zurich, vill jag härmed i korthet göra svenska 
skogsmän förtrogna med den vackraste och lärorikaste skogen i Schweiz, 
hvilken tillika är en af de intensivast .skötta skogskomplexer i världen. 
Allt siffermaterial och historiska data äro hämtade ur det af forstmeister 
Ulrich Meister (skogsförvaltare i Sihl- 
wald) nyligen utgifna ståtliga arbetet om 
staden Ziirichs skogar. ^ 

Samtliga Ziirichs skogar, däri in- 
begripna skogar till stiftelser m. m. bilda 
ett administrativt helt under stadens 
skogsförvaltning och föreståndaren för 
.stadens finansväsende. Den samman- 
lagda arealen utgör i 152 har, h\araf 
I 044 har äro belägna i den leende och 
natursköna Sihldalen. 

Till detta område, som är 11 — ig 
km. aflägset från staden, kommer man 
lättast pä den s. k. Sihlthalbahn och sti- 
ger af vid stationen Sihlwald. Man 
])asserar den vackert belägna år 1733 
uppförda och helt nyligen restaurerade 
jägmästarebostaden (se fig. ii), i hvars 
nätta trädgård man ej bör försumma 




Fig. I. 50-årig hängbok i parken vid jäg- 
mästarebostället. Fot. förf. ', 1903. 



' Ulrich Meister, Die Stadtwaldungeu von Ziirieh. Andra utvidgade upplagan. Zurich 1903. 



128 GUNNAR SCHOTTE. 

att beundra ett ovanligt ståtligt exemplar af hängboken (fig. i). Vid 
fortsatt vandring på endera af floden Sihls stränder märker man snart 
en karakteristisk skillnad mellan den högra och venstra stranden. Ivledan 
på den sistnämnda löfskogen är förhärskande, finner man de högra bran- 
terna klädda med barrskog. Endast å en lägre utmed floden liggande 
zon på högra sidan söka löfträden vinna terräng. — Här har man således 
två skilda växtgeografiska komplexer, som äro desto intressantare, som 
man af tillförlitliga uppgifter i äldre handlingar vet, att trädslagsfördel- 
ningen för några århundraden sedan varit en helt annan. I den del af 
Sihlwald (venstra flodstranden) där nu nästan uteslutande löfträden härska, 
funnos nämligen förr stora barrskogar. Redan så långt tillbaka som 1280 
omtalas hurusom dessa barrskogar lämnade virket till återuppbyggandet 
af det då brunna Ziirich. Är 1554 fanns ännu mycket barrskog, mest 
silfvergran, kvar på de venstra dalsluttningarne, men sedan synes om- 
vandlingen hafva inträdt. Ända från år 1630 finnas nämligen i behåll 
fullständigt förda kontrollböcker öfver skogsskötseln — 1697 uppgjordes 
första skogsindelningsplanen. Dessa visa bland annat äfven den successiva 
öfvergången från barr- till löfskog. 

Meister har i sitt förut omtalade arbete efter dessa kontrollböcker 
för tioårsperioder uträknat förekomsten af löf och barrträd procentvis. 
Omkring år 1650 täckte löfskogen 40 % och barrskogen 60 af marken, 
men 100 år senare (1750) var förhållandet omvändt. Är 1800 hade löf- 
träden ökats till 90 X. och barrskogen var således inskränkt till 10%. 
Denna fördelning bibehöll sig sedan under större delen af 1 800-talet, 
medan på 1880-talet barrträden något ökades genom skogskultur. Löf- 
träden äro nu åter älsklingsbarnen. 

Markförhållandena å de båda flodstränderna äro ungefär desamma 
och hafva ej haft någon roll med vid denna omvandling. Vidare har 
naturlig föryngring nästan uteslutande i alla tider grundlagt bestånden 
och användes mestadels den dag i dag är. Orsakerna till trädslagsför- 
ändringen torde därför få tillskrifvas hufvudsakligen praktiska behof Ä 
den högra flodstranden härska nämligen och ha i öfver 500 år barrskogen 
härskat, emedan ägarne till detta område, P"orst, alltid behöft byggnads- 
virke. I Zurich åter var behofvet på 1600-talet och tiderna därefter 
hufvudsakligast bränsle. Härför måste skogsförvaltaren gynna löfträden, 
framför allt boken. Den bättre beständsvården anses äfven haft sin åter- 
verkan på markens godhetsgrad, hvarigenom löfträden också indirekt 
blifvit gynnade. 

Löfskogens viktigaste trädslag är den vanliga boken, som uppnår 
en fulländad utveckling (jämför fig. 2). Stammarne uppväxa höga och 
slanka samt utveckla på de långa, glatta, kvistrena stammarne en relativt 



SIHLWAI.D. 



129 



liten krona. Mängden ris och grenar belöper sig i de 90-åriga beständen 
till endast 7,5 % af hela virkesmassan i första växtlighetsgraden och 11,2 X 
i den fjärde. Bokens formtal vid go år svänger mellan 0,55 och o, 6-, 
samt trädhöjden mellan 28 — 35 meter. Bokbeståndens massatillväxt iit- 




Fig. 2. Omkring loo-årigt bokbestånd. Ilujd 32 m. Kul)iknia.-,sa nära 050 kljui 
A bilden synes ett järnvägsspår om 60 cm. spårvidd för 
skogsprodukternas utforslande. Fot. förf. -7,. 1904. 



gör vid 25 år 8 kbni. per har och stiger sedan i jämn följd ända till 
14 kbm. vid 65 år. Vid 90 år är den 10 kbm. och faller sedan hastigt 
till 3 kbm. vid 105 år. 

Gallringarna ske i Sililwrild i jämförelse med twska förhållanden 
m\-cket starkt och närma sig härigenom i någon mån den fulländade 
danska gallringsmetoden. 

Skogsviirdsforeiiutgeits lltiskrtjl igt'^. 10 



I30 



GUNNAR SCHOTTE. 



Följande tal lämna en god jämförelse mellan antal stammar per 
lar vid olika åldrar från skilda trakter: 

Ålder Stamantal i 

Wurttemberg Preussen Danmark 

(Baur); (Schwappach); (Ulrich); 

7,000 4.420 3,122 

2,000 1,920 862 

1,030 1,085 360 





Sihhvald 


Baden 




(Meister) ; 


(Schuburg); 


30 


4,100 


5,625 


50 


1,310 


1,968 


70 


795 


1,166 


90 


— 


— 


00 


455 


724 



185 



610 617 



En jämförelse af bokens höjd frän samma trakter torde äfven 
kunna vara af något intresse. 

Ålder Höjd i meter i 

Sihhvald Baden Wiirttemberg Preussen Danmark 

30 1 1,1 g, o g, I 8,2 10,2 

50 18,7 16,5 16,1 15,2 17,5 

70 250 21,2 21,7 20,8 23,0 

90 — — — — 26,5 

100 31,7 26,2 26,8 27,0 — 

Rena bokbestånd före trädens medelålder blifva alltmera sällsynta. 
De 20 sista åren har man nämligen sökt befordra de blandade bestån- 
den, hvarigenom lönnen och asken blifvit gynnade, och boken fått i 
någon mån träda tillbaka. Bland löfträden finner man äfven alm, al och 
körsbärsträd, medan annbok och särskildt ek äro mycket sällsynta. 

Föryngringarne uppkomma mycket lätt, och endast omkring 7 år 
behöfva anslås till föryngringstid. Såväl återväxten som skogens starka 
tillväxt gynnas också af den stora nederbörden, som uppgår till 1,400 
m.m. eller dubbelt mot den vid svenska västkusten. — Men nederbörden 
kan också under vissa förhållanden åstadkomma betydande skador. Så- 
lunda inträfiade i september 1885 ett snöbrott i sådan utsträckning, att i 
yppersta växtlighet befintliga 45 — 80-åriga löfskogsbestånd totalt förstör- 
des å en bredd af 3 — 400 m. och längd af 1,500 m. Härigenom måste 
afverkas en massa af — 55,000 kbm. 

Barrträden förekomma som nämndt hufvudsakligen på den högra 
flodstranden och representeras mest af vanliga granen. Denna uppväxer 
till ansenlig höjd och får ett högt formtal. Den förmår också att uthärda 
i täta bestånd och erhåller härigenom fina årsringar, som göra virket 
fast och mycket eftersökt. 

Här och hvar förekommer silfvergran, ehuru ej så rikligt som förr, 
och har samma fordringar pä läge och ståndort som vanliga granen. — 



SIHI.WALD. 



131 



På senare tider anlagda rena tallbestånd lida a( snötryck och s)ncs i 
öfrigt ej erhålla samma gynnsamma utveckling som granen. 

Markvegetationen i Sihiwald är naturligtvis till följd af den fruktbara 
jordmånen och stark gallring i bestånden särdeles rik samt ger ett tro- 




Fig. 3. Granskog med rik markvegetation och klängande murgröna på stamniarne 

Fot, förf. /j 1904, 



piskt intryck ej minst, när murgrönan klänger uppftir stammarne (se 

fiS- 3)- 

Af den schweiziska skogsförsöksanstalten har i granskogen utlagts 
flera försöksytor för studium af olika starka gallringar, som härstädes 



13 2 



GUNNAR S( HÖTTE. 



utföras i 4 skilda grader (A. B. C. D.) allt efter den styrka, hvarnicd 
de verkställas. Vid A-graden (fig. 6) borttagas endast torra och döda stam- 
mar. B-graden uttager förutom A-gradens gallringsstammar undertryckta 
träd. Vid C-graden utgallras också behärskade stammar, och D-graden 
(mycket stark gallring, som å försöksprogram visserligen först upptagits 
af den schweiziska anstalten, men annars länge förut undersökts i Dan- 
mark) ingriper äfven bland de medhärskande stanimarne. 

A dessa rutor kan man särdeles tydligt se vegetationens utveckling 
allt efter gallringens tilltagande styrka. I A-rutan å fig. 6 äro örterna 
endast timnsådda Oxalis Acetosella, Viola, Geranium Robertianiim, La- 
ttica muralis, Bellidiastrum Miclielii, Rubiis idceus, Carex silvatica m. fl.) 
och mossorna tunnsådda. Vid gallring efter B-graden bli örterna strödda 
till rikliga, och bland de förut nämnda arterna ingå äfven Galeobdolon lu- 
teiim, Ormbunkar m. m. I C-graden finna vi samma växter som i föregående 
yta, ehuru rikligare. Efter den mycket starka gallringen (D-graden) blir 
slutligen vegetationen påfallande rik med hallonbuskar, fläder, Epilobiiim , 
den hos oss kända ståtliga trädgårdsväxten Spircea Auruiia/s och andra. 

Dessa å sid. 133 afbildade granbestånden hafva uppdragits medelst 
plantering i 1,2 x 1,2 m. kvadratförband. Beståndens storartade utveck- 
ling finner man närmare vid granskning af närstående tabell^ från tre 



Gallrings- 
grad. 



Kvarvarande bestånd. 



Ålde 



' Medel- 
Stam- I Grund-j stam- 
antal yta j mens 
pr har pr har diame- 



st. 



kvm. 



ter 
cm. 



Bestån- 
dets 
höjd 



Virkesmassa, j Medel- 
tillväxt 
Sum-jaf stam- 
ma ved' 



Stam- 
ved' 



kbm. 



Ris 



kbm. 



kbm.i kbm. 



Utgallrad 
massa. 



■c 5 -^ 

^ *-• c 
ort »^ *j 



oa -O o 



D 



2g 


3.575 ; 


33 


3.1501 


38 


2,825 


28 


2,976 


33 


2,632 


38 


2,276 


28 


2,308 


33 


2,176 


38 


1,740 


28 


1,672 


33 


1.576 


38 


1,228 



52,9 
55.- 
53.9 
53.2 
53,6 

54,9 
47.3 

50.9 
49.6 
34.8 
40,4 
39.8 



13.7 
14.9 
15,6 

IS.' 
16,1 

17.5 
16,2 
17,3 
19,0 
16,3 
18,. 
20,3 



»3,9 
15,8 

17,3 

14,5 
16,8 
18,9 

»4,9 

17,5 

»9.5 
»5,3 

17,0 
19,4 



378 


113 


491 


13,5 




400 


— 




12,1 


125 6 


457 


— 




12,0 


325 


30 


400 


120 


520 


14,3 


5»2 


24 


457 


— 


— 


»3.8 


300 


»9 


536 


78 


614 


14. 1 


356 


29 


367 


103 


470 


13." 


1,200 


65 


447 


— 


— 


»3.5 


108 


9 


489 


— 


■ — 


12,9 


436 


61 1 


285 


76 361 


10,2 


2,104 


148 


347 


— 


— 


10,5 


52 


6 


392 


— 


— 


10,3 


348 


58 



' Dritte Versammlung des Internationalen Verbandes forsti 
Schweiz. Verzeichnis der Versuchsflächen, welche vom 4 bis 1 1 
werden sollen, Ziiricli 1900. 

' Under 7 cm diameter. 



609 



693 



728 



690 

Versuchsanstalten in der 
September igoo besichtigt 




c o 




o 


r^. 








,r; 


.- -^ 
























"SW 




■^ 


O, 










< 2 


> 


5 

c 

rt 
t/1 


> 


5 ^ 


-u 


N 


O 


> 


rt 
E 


rt 


1 s 


rt 


3 

3 


C 








b< 


o J= 




rt 


OÖ 




c3 


j:: 




^ p 


rt 


_ 






£ 

15 







.=• s 


^o 
















rj ;o 




x: 


tvD 














QJ 


rt > 




I-i 



-t: — ■ rt ^ c 



E 6 



^5. 



ca T3 

■i: E K 



« t: 






<u ' 



tr\ 



c 6 S I 
2 '^ 



rt 



S £ 



d S - 

M - o 

^ö ° 

*.S^ rt 



134 



GUNNAR SCHOTTE. 



olika uppmätningar. Nuvarande kubikmassan, som angifves i figurför- 
klaringen, har erhållits approximativt genom tillägg af medeltillväxten för 
de föregående 5 åren. 

Den gallring, som borttager behärskade stammar (C-graden), men ej 
ingriper i själfva kronslutet, lämnar den största virkeskvantiteten. 

Omloppstiden i de nu i korthet beskrifna skogarne i Sihlwald är 
fastställd till go är, och den verkliga tillväxten utgör 6,i kbm. af huf- 
\udbeståndet och 3,1 ai underbeståndet (d. v. s. det som uttages genom 
gallringar) eller tillsammans g, 2 kbm. per har. 




Fig. 7. Omlastningsplats för virke i bokskogen. Å bilden synas tvänne spår med vagnar 
samt mellan dem öfre delen (början) af en torränna. Fot. förf. "'/c 1904. 



I midten af 1600-talet afverkades omkring 3,500 kbm. och i midten 
pä i700talet 5,000. På 1800-talet gick afverkningen ned till 4,000 kbm. 
för att sedan åter stiga och utgör för närvarande g, 000 kbm. per år, i 
hvilken sista summa dock äfven risets volym är medräknad, som däremot 
ej skedde i de äldre uppgifterna. Omkring V3 ^f afverkningen uttages 
genom gallringar. 

I en så kuperad terräng som Sihlwald ligger allra största vikten på 
transportmedlen för skogseffekterna. A de jämnare platåerna äro järn- 
vägsskenor, fasta eller flyttbara numera det allmännaste transportmedlet 
(jämför fig. 2). Skenorna med materialerna kosta 2,40 francs per meter 
och spår, flyttbara 5 francs per meter. Sedan materialet en gång är 
anskaffadt, byggas banorna för i — 1Y2 francs per meter. Dessa spår- 
vägar blifva här hållbarare och t. o. m. billigare än de vanliga vägarne. 



SIHLWALD. 



'35 




Fig S. lorranna for virkestransport. Huru väl hvarje pinne tillvaratages framgår af de 

Jiopbuntade risknipporna i förgrunden. A bildens vänstra sida synes rik aterväxt i den ut- 

glesnade bokskogen. Fot. förf. "/, 1904. 



136 



GtTNNAR SCHOTTE. 



som i denna terräng måste byggas särskildt omsorgsfullt för att ej \id 
första större nederbörd förstöras. Men just med hänsyn till den kuperade 
marken måste omlastning ske i skogen (se fig. 7). Utför de större branterna 
forslas virket i torrännor (se fig. 8) och öfver ännu starkare branter eller 
öfver floden på linor »Drahtseilriese» . — Sedan århundraden har i Sihl- 
wald vidare användts handkälkar för virkestransporten. Dessa väga om- 
kring 50 kg. och dragas utför backarne af skogsarbetarne (se fig. 9), som 

efter aflastningen bära dem på 
sina axlar åter uppför höjderna. 
Snö förekommer här sällan och 
kälkarnes hufvudsakliga an- 
vändning blir därför ä barmark 
på härför särskildt uppnötta 
eller af virke uppbyggda vägar. 
Virkets upphuggning sker i 
stor utsträckning i .skogen, och 
särskildt bränslet finhugges och 
buntas (se fig. 10) för att säljas 
i husen i Ziirich. Men det mesta 
virket förädlas ytterligare vid 
de fabriker ä skogen, hvilka sta under skogsförvaltningens skötsel. I 
dem tillverkas träull, staket, takspån, gardinkäppar m. m. och anstalter 
finnas för sägning, impregnering och trätorkning. 




Fig. 9. Handkälke med bokved, dragen af 
tvänne pojkar. Fot. förf. "-j^ 1904. 



Af ofvan nämnda siffror och öfriga korta uppgifter hafva vi 
funnit denna skogs kolossala tillväxt, hvars ekonomiska värde icke är 
mindre betydande. De 1,100 hektarens nettobehållning har varit: 

under åren 1861 — 1870 71,000 francs per år 

» " 1871 — 1880 92,000 

> » 1881 — 1890 86,000 

» » 1891 — igoo 95,000 

Från dessa summor äro dragna alla utgifter, såsom amortering för fa- 
briksbyggnader, anläggandet af skogsjärnvägar m. m. Bland utgifterna 
hafva ock användts 25,000 francs för ny uppmätning af skogen — ett 
betydande belopp mot t. ex. de små kostnader våra skogsmätningar få 
kräfva. 

Hvarje hektar skogsmark lämnar en nettobehållning af 95: 70 francs, 
hvaraf komma 79 francs på själfva skogen och 16 francs på bearbet- 
ningsindustrien. 



SIHLWAI.D. 



137 



liruttoinkomsten för de afverkade 9,000 kbm. stii^cr til! den bct\dande 
summan af 285,000 francs. 

De olika sortimentens värde äro: 




Fig, 10. Granskog med upphuggen ved, som medelst ståltråd hopbuntats i knippen. 

Fot. förf. 'Vj 1904. 



Gagnvirke (44 % af afverkningen) 67 fr. per kbm. 

Ved, finhuggen (36 X » » ) 24 » » » 

Ved, ej bearbetad ( 5 /b » » ) 19 » » » 

Ris i knippen (15 X >' » ) 19 » » » 



GUNNAR SCHOTTE. 



Till detta idealskogsbruk kräfves naturligen en mycket stor arbets- 
styrka och på en sådan knusslas ej heller i Sihhvald. Till själfva skogssköt- 
seln åtgå nämligen omkring 20,000 dagsverken per år och för fabriks- 
driften 11,000, d. v. s. ungefär en arbetare för hvarje 10 har skogsmark. 

För\altningen skötes af en jägmästare med aflönad assistent och 
nödig kontorspersonal. Vidare finnas verkmästare och 4 skog\-aktare. 

Jägmästaren åtnjuter förutom en charmant bostad (se fig. 1 1) en lön 
af 6,000 francs. Då lefnadsförhållandena i Schweiz äro mycket billigare 
än t. ex. hos oss, torde en franc ungefär kunna motsvaras af i krona. 
Skogvaktarnes årslön är 2,000 francs, och skogsarbetarnes dagspenning 
växlar mellan 3' 2 — 4 francs, hvarjämte de fasta arbetarne erhålla bostad 
för I — 2 francs i veckan. 

Icke blott med anledning af dessa ordentliga aflöningar, utan äfven i 
öfrigt äro de sociala förhållandena bland arbetarne förträffliga. Sålunda 
hafva sedan år 1879 samtliga skogsarbetarne och arbetarne vid här befint- 
liga sågar och verkstäder blifvit olycksfallförsäkrade. Vidare finnes en 
sjukkassa, till hvilken arbetarne själfva bidraga med '/j och skogsinkom- 
sterna med resten. Vid sjukdom erhälles fri läkarvård jämte 1,80 francs 
om dagen. När arbetarnes hustrur äro sjuka, utbetalas till dem 1 franc 
per dag för anställande af hjälp i huset, och årligen utgifvas för sist- 
nämnda ändamål omkring 1,000 francs. Frågan om inrättande af en 
ålderdomskassa står äfven på dagordningen. 

Förestående korta anteckningar torde gifva ett talande exempel på 
hvad en .skog, omsorgsfullt \ärdad och gynnad af naturens gifvande hand, 
kan lämna i utbyte i ett land, som står främst, när det gäller att väl 
sköta och tillvarataga en af sina största nationalrikedomar — skogen. 

Gu 11 1! a >■ Se ho t le. 




Fig. II. Jägmästarebostället i Sihiwald. Fot. förf. 



1904. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 19O5, H. 3. 



Från Finland. 

De stora stockafverkningarna hafva begynt. Uti vidsträckta skogstrakter 
råder lif och arbete, hvarest förut ödemarkernas tunga stillhet varit förhär- 
skande. Det kunde måhända intressera någon af våra ärade svenska kol- 
leger, att följa med revirforstmästaren på en hyggesinspektion för att se, 
huru man på denna sida Bottenhafvet ordnar afverkningen uti statsskogar. 

Skilda bestämmelser huru afverkning och släpning skola utföras finnas 
icke. Dock torde de flesta forstmän ordna desamma efter enahanda grun- 
der, hvilka vid forstmöten och inom kamratskapet nog så ofta blifvit dis- 
kuterade och kritiserade. 

Det är en vacker vinterdag med kall och ren luft, rimfrost på träden, 
tillräckligt med snö på marken — en sådan där treflig, nordisk vinterdag, 
då hvarje forstmän borde känna ända in i hjärtspetsen, att han lefver sitt 
fullaste och rikaste lif. 

Vi hafva omkring 30 km. till hygget. Släden slinter undan med god 
fart — i Finland kör man med små, snabba hästar. Genom några byar 
och små skogstorp bär det i väg, än upp på en höjd, än åter ned i en dal; 
så vidare utmed en tillfrusen skogsbäck, och ut på stora ängar. Men dessa 
skogar och trakter erbjuda just intet af intresse — uthuggna privatskogar i 
all oändlighet. 

Så köra vi upp på en större höjd, och nu utbreder sig framför oss stora 
dunkla skogspartier, hvilka i sin allvarliga vinterskrud kunde berätta om 
månghundraårig kamp för tillvaron, och om att just de bilda vårt lands 
största rikedomar. En bred, upphuggen rå passeras, och vi befinna oss inom 
statsskogen, hvilken skarpt skiljer sig från den invid belägna privatskogen. 

Den utstämplade skogsmarken är genom bläckade linier delad af kö- 
paren i flera områden eller skiften. Köparen ombesörjer all afverkning och 
släpning. För hvarje dylikt skifte antages en pålitlig öfveruppsyningsman 
bland släparne, hvilken här ansvarar för afverkning och släpning, samt an- 
tager efter hand det nödvändiga antalet arbetare. Denne öfveruppsyningsman 
erhåller icke sin fulla aflöning, innan han kan uppvisa ett intyg af såväl 
statens som köparens skogvaktare däröfver att hela hans område är slutaf- 
verkadt och arbetet utfördt enligt gifna bestämmelser. 

Köparen betalar dock alla, såväl huggare som släpare, hvarigenom alla 
mellanhänder undvikas. 

Några sågbolag betala efter antal huggna stammar och släpade kilometer, 
andra utbjuda hela afverkningen på auktion, andra åter betala efter gammal, 
bepröfvad taxa — sätten variera mångfaldigt. 

Mycken vikt lägges därpå att för hvarje skifte finnes en känd ansvarig 
arbetsledare, så att eventuella misstag och fel lätt kunna rättas. 

Träden äro utstämplade vid brösthöjd redan föregående år, sällan un- 
der 25 cm., och äro märkta med ett kronomärke såväl vid brösthöjd som vid 
roten. Utstämplingslängden lägges till grund för virkets betalning, från hvil- 



140 FRÄN FINLAND. 

ken antalet fällda stammar får divergera med 3 ", , utan att anmärkning får 
framställas. 

Köparen äger rättighet kvarlämna vrakträd i skogen, men böra de dock 
betalas, fällas och toppkvistas, lika som alla andra iitstämplade träd. 

Beroende af den utstämplade skogens areal tillsättes af forstförvaltnin- 
gen en eller flere extra bevakare. Dessa äro försedda med en särskild märk- 
yxa, vanligen bevakningsområdets nummer. Med denna märkes hvarje stock 
ä hvardera afskärningsytan, så att aftrummade och utstämplade rotstockar, 
mellanstockar, samt toppstockar, alla blifva märkta, för att förhindra fällandet 
af klenare, icke utstämplade stammar, och dessas utgifvande för toppstockar. 
Skola icke utstämplade träd fällas, emedan de hindra afverkandet af stämplade 
träd, utmärkas dessa särskildt med t. ex. tre stämpelmärken och annoteras 
af skogvaktaren. Användas flere märkyxor, kan med ledning af dessas olika 
nummer afgöras från hvilket skifte träden utsläpats, då hvarje skogvaktare 
erhåller bestämda skiften att bevaka. Sålunda af skogvaktare icke utmärkta 
träd få vid högt vite icke utsläpas. 

En mycket betänklig sida af alla afverkningsförhållanden i landets stats- 
skogar är den, att köparen aflönar äfven statens hyggesbevakare. Forstför- 
valtningens skogvaktare vid afverkningen erhåller af köparens uppsynings- 
man ett intyg öfver de antal dagar, han varit i arbete. Forstmästaren be- 
stämmer dagspenningens storlek, samt insänder i sinom tid till köparen räk- 
ning öfver bevakningskostnaderna, samtidigt med räkning öfver själfva virket 
och toppkvistningen. Emellertid utbetalas af forstkassören, efter anvisning 
af forstmästaren, förskottsvis bevakarens löner allt efter arbetets framåtskridande. 
Dä köparen vanligen är böjd anse nästan all bevakning öfverflödig, uppstå ofta 
tvister och missförstånd. Härom har nog så mycket skrifvits och talats, men tills 
vidare utan resultat. Bevakaren-skogvaktaren skall allt fortsättningsvis »tjäna två 
herrar» — om man så får säga — hvilket ju dock vanligen anses omöjligt. 

Sedan afverkningsplatsen blifvit genomgången, hvarvid den lofvande 
underväxten här blifvit friställd genom utgallring af öfverståndare, fortsattes 
färden utmed smala skogsvägar till den stora utlevereringsplatsen på en äng 
invid åstranden. 

Högar af stockar bilda här långa rader, hvilka kanta hufvudvägen ge- 
nom upplagsplatsen. 

På tvänne axelträd uppläggas stockarne uti två hvarf, sålunda att alla 
rotändar äro vända åt samma håll, samt i jämn linje. Alla kronomärken 
böra vara vända uppåt; och det öfre hvarfvet så mycket längre inåt än det 
undre, att detta hvarfs alla stämpelmärken äro fullt synliga. På hvarje 
stapel finnes ett bräde, å hvilket stapelns nummer och antal stockar äro an- 
tecknade — detta för att underlätta den slutliga uppräkningen och öfver- 
lämnandet af virkespartiet åt köparen. 

Uti den första stapel vi passera finnas endast rotstockar, uti den föl- 
jande blott toppstockar och mellanstockar, så åter rotstockar, och så vidare. 
Träd, hvilka blifvit fällda af misstag, eller af orsak att stämplade träd fastnat 
emot dem i fallet, läggas likaså i skilda högar. 

Då nu för tiden nästan all försäljning utföres per stam, kommer någon 
uppmätning af stockar sällan i fråga å utsläpningsplatsen, hvarföre hufvud- 
vikten ligger därpå att antalet rotstockar klart och tydligt framgår vid genom- 
seendet af stockhögarna eller staplarna. 



IRAN 1 INr.AND. 141 

I 'ti slutlig redovisning skall sedan antalet rotstockar, samt antalet ut- 
fallna sågblock af hela virkespartiet angifvas, samt den ungefärliga summan 
kubikinnehåll, beräknadt efter kubering af medelprofträd, uppgifvas. 

Köparens uppsyningsmän märka här alla stammar med sitt flottnings- 
märke, och forstförvaltningens bevakare sörja äfven här för ordningens upp- 
rätthållande, hvilket ofta nog kan blifva rätt svårt, ty det gamla sättet från 
privatskogsförsäljning att vräka stocken i högar, utan urskiljning och kontroll, 
är en alltför gammal vana, hvilken ej kan motarbetas, innan allmänheten 
lärt sig bättre värdera sin skog och ej bortslumpar densamma uti summa-köp. 

På ofvan beskrifna sätt tillgår det i allmänhet uti statsskogarna vid af- 
verkningen och utsläpningen af timmer, naturligtvis dock med åtskilliga efter 
ortsförhållanden betingade afvikelser. 

Den af forstförvaltningen tillsatta bevakningen är äfven beroende af det 
anseende, vederbörande sågfirma förskaffat sig, hvilket i allmänhet är nog 
så godt. Konflikter inträffa sällan mellan forstmän och sågbolagens per- 
sonal, utan ett godt förhållande är vanligen rådande emellan dem. 

Men tiden lider, och den korta vinterdagen är snart slut. iVIånga tan- 
kar utbytas, och många ömsesidiga väckelser erhållas under den snabba åter- 
färden till forstmästarens hem, där den svenske kollegan väntas med gästfri 
välkomsthälsning. 

Hland många andra önskningar framkastades under färden äfven den, 
att uti Finska Forstföreningens Meddelanden någon gång få se en beskrif- 
ning öfver ett svenskt stockhygge, hvilket säkert skulle intressera mången 
finsk forstmän. Afven andra svenska forstliga förhållanden vore af intresse 
få beskrifna uti sagda tidskrift, hvilka beskrifningar skola adresseras till för- 
eninuens ordförande och städse äro välkomna. 



Med anledning af ofvanstående lilla vinterbild från skogen, kunde må- 
hända ett förslag till ett andligt närmande och gemensamt samarbete få vörd- 
sammast framställas. 

Vore det måhända för djärft att hoppas, det de svenska forstmännen 
oftare än förut ville besöka Finland, samt tvärtom. Man kunde kanske 
äfven tänka sig en sammanslutning af flere intresserade jägmästare till en 
gemensam exkursion. 

I så fall vore bäst af Finska Forstföreningens direktion införskaffa sig 
upplysning på de revir och de förhållanden man helst önskade besöka och 
taga kännedom om. 

Ett dylikt ömsesidigt intresse för hvarandras förhållanden skulle måhända 
kunna bana väg för framtida Allmänna nordiska forstmöten», hvilka förde 
nordiska länderna helt säkert komme att medföra mycken nytta, genom ge- 
mensam diskussion af en mängd frågor rörande afsättning, eventuell öfver- 
afverkning, skogsskötsel m. m. 

Naturforskare, publicister, sportmän m. 11. sammansluta sig nu för tiden 
från olika länder till gemensamma möten och arbeten. Hvarför kunde då 
icke äfven de skandinaviska ländernas forstmän göra detsamma — till hvilka 
äfven vi gärna vilja räkna oss. Förhållandena i Sverige, Norge och Fin- 
land äro i mvcket lika hvarandra, och Danmark med sin intensiva skogs- 



142 FRÄN FINLAND. 

skötsel kunde i mycket tjäna till exempel, speciellt hvad kulturarbeten be- 
träffar. 

Skall väl såsom ett tidens tecken kunna tydas en i tidningarna synlig 
notis, att Nordiska Trävaruaktiebolaget i Luleå gjort anbud på icke mindre 
än 400,000 stammar å 3 mk. per stam från norra Finland? Dylika mil- 
jonaffärer med främmande länder kunna ju själffallet betraktas från många 
olika sidor, men troligen hälsa alla forstmän dylika budskap med glädje, då 
ökad afsättning lämnar tillfälle till bättre skogsvård. Man talar här i landet 
om betydliga, af svenska sågägare planerade skogsköp i närmaste framtid. 
Den som lefver får se! Lefve konkurrensen! 



Redan år 1894 petitionerade Finlands ständer därom, att i närmaste 
framtid en noggrann undersökning måtte verkställas i syfte att utreda, huru- 
vida de upprepade klagomålen öfver en hejdlös skogssköfling å privata sko- 
gar vore berättigad, och att med anledning af den verkställda undersöknin- 
gen de åtgärder måtte vidtagas, till hvilka förhållandena kunna föranleda. 

En sådan kommitté nedsattes äfven, och år igoo utkom slutligen dess 
betänkande, omfattande 453 pagina och bilagor. De goda råden och för- 
slagen voro talrika, mycket arbete nedlades på detta kommittéarbete, och 
stora voro förhoppningarna! 

Men de faktiska resultaten, i verkligheten och praktiken, af allt detta 
arbete äro ännu, åtminstone för den stora allmänheten, ganska okända. Och 
vi skrifva ju dock redan 1905. 

En annan kommitté nedsattes år i8g6 af senaten för Finland, för att af- 
gifva utlåtande rörande de principer, på hvilka statens skogshushållning borde 
grunda sig, jämte andra frågor rörande inkomster från kronoskogarne och 
ett intensivare skogsbruk. Denna kommittés betänkande, hvilket omfattar 
300 pagina och bilagor, utkom likaså år 1900. En längre tid fruktade man 
att äfven denna kommittés dryga arbete skulle falla i glömska, men lyck- 
ligtvis tyckas resultaten af dess arbete redan blifvit delvis synliga. I enlig- 
het med betänkandets förslag hafva nyligen tre nya skogvaktarskolor blifvit 
inrättade, af hvilka en redan är i full verksamhet. 

De enormt stora nordiska reviren hafva blifvit delade sålunda att in- 
spektionsdistriktens antal blifvit fyra, och de själfständiga revirens antal ökats 
från 1 8 till 44. Att de nya reviren likväl ännu äro nog så stora, inser en 
hvar, då man hör, att deras storlek för närvarande uppgår till i medeltal 
241,000 har. Men ett godt stycke framåt har man ju dock kommit. 

Vidare hafva ordinariter tre tjänstemän blifvit anställda för indelning af 
prästbolens skogar; samt extra ordinarie taxatorer för att uppgöra indelnings- 
och afverkningsförslag för revir ined bättre afsättningsförhållanden antagna. 

På Forststyrelsen har en kommitté arbetat några veckor, hvilken, sam- 
mansatt som den är af Forststyrelsens medlemmar förstärkta med sex forst- 
män från norra Finland, utarbetat närmare förslag till vidtsyftande förbätt- 
ringar på forstområdet. Ledsamt nog hafva något för ensidigt de nordiska 
förhållandena här blifvit beaktade och främst utgjort föremål för diskussion. 

Förutom revirdelningen har skogvaktareinstutionens förbättrande varit 
den viktigaste fråga, som här diskuterats. Att skogvaktarnes ställning i lan- 
det är under all kritik dålig, erkänner hvarje forstmän. Man kan ej begära 



FRÄN FINLAND. 1 43 

att en fullkomligt obildad person med en lön af några hektoliter spannmål 
skall kunna bevaka områden med en nästan fabelaktig areal. Kommittén 
har enhälligt beslutat föreslå en allmän löneförbättring åt landets skogvaktare, 
utgående såvidt möjligt endast i penningar utan kronoboställen, samt an- 
ställandet af till en början två examinerade skogvaktare i hvarje revir. 

Forstmästarnes bostadsförhållanden, timrets barkning i och för flottning, 
afverkningens ordnande m. fl. högst viktiga frågor hafva varit föremål för 
ifrig diskussion. 

Och resultaten! Vi äro i Finland vana vid långa kommittéarbeten, och 
ännu längre väntan på något resultat under normala lefnadsförhållanden. 

Och nu är lifvet här på alla områden så icke-normalt det gärna kan 
vara — så nog torde man allt få vänta på reformer i skogsfrågor och på 
alla andra områden med. Men modet fälla vi icke, vi arbeta och föreslå 
i oändlighet — en gång skola väl bättre tider stunda. 



Ett annat egendomligt förhållande bör äfven framhållas för att kom- 
plettera denna lilla årsrevy af finska forstliga förhållanden och arbeten. 

Finska statsverket har nämligen anslagit betydande summor till anläg- 
gandet af ett sågverk uti sydvästra delen af landet, där en järnväg korsar ett 
vattendrag, kommande från stora statsskogar. Ändamålet med denna inrätt- 
ning, hvilken efter någon månad torde begynna sin verksamhet, är att förse 
statsjärnvägarne med olika slag af skogsprodukter från statsverkets skogar. 
Dessutom bedrifvas betydande afverkningar af brännved, spärrar m. m. till 
järnvägarna uti flere dem närbelägna revir, hvilka alla afverkningar ledas af 
forstförvaltning på järnvägsförvaltningens bekostnad. 

Dessa afverkningar, men i synnerhet anläggandet af en såg för stats- 
verkets räkning, hafva blifvit föremål för mycket olika uttalanden. A ena 
sidan framhålles, huru nyttigt det är för skogarna att kunna vinna afsättning 
för skelettvirke, torrved och annat gallringsvirke. Men å motsatt sida frågas, 
huru det kan anses lönande att inrätta dyra sågverk endast för gallringsvirke 
och skelettved m. m., samt huruvida ej sedan vä.xande, frisk skog äfven 
kommer att anlitas, då skogarna blifvit genomgallrade och all torr ved är slut. 

Uti tidningspressen hafva skarpa inlägg gjorts emot denna anordning. 
Att statsverket uppträder som konkurrent till den privata företagsamheten, 
ogillas allmänt. Afven betviflas rentabiliteten af dylika företag. Ehuruväl 
de äfven inverka på skogshushållningen, anse dock många, att denna fråga 
kommer först i andra rummet, och principfrågan i första. Den första följden 
vore äfven en bojkottning från sågverksägares sida beträffande virkesköp från 
de revir, hvilka ligga närmast denna statssåg. Framtiden får utvisa, om för- 
söken skola stanna blott vid denna enda såg, eller huruvida statsverket i 
stor skala kommer att uppträda som konkurrent till den privata skogsindustrin. 
Ur forstlig synpunkt kan denna såg nog försvaras, men blott så länge vä.xthg 
ung- och medelåldersskog icke finner väg till densamma. 



Att i Finland existerar en Forstforening, är väl för de flesta jägmästare 
och skogsvänner i Sverige bekant. Densamma räknar sitt upphof från åren 



144 FRÄN FINLAND. 

1877 — 1878, då dess medlemsantal uppgick till 51. Från denna ringa 
början har den nu utvecklat sig till en förening omfattande 220 medlemmar, 
hvaraf omkring 150 äro forstmän. Föreningen utgifver en facktidskrift »Finska 
Forstföreningens Meddelanden» med uppsatser både på svenska och finska 
språken samt en populär publikation på endast finska med namnet »Metsä- 
nystävä», hvilken utkommer i omkring 1,500 exemplar. Den något höga 
medlemsafgiften af 5 mk. har varit orsak till att blott få ledamöter i förenin- 
gen tillhöra de så kallade breda lagren». 

För att emellertid väcka intresse för forstsaken bland just dessa »breda 
lager» anhöll Finska Forstföreningen att få bilda en filialförening med namn 
»Metsänystäväinseura» (på svenska Skogvännernas förening) med en års- 
afgift af endast i mark. Stadfästandet af denna förenings stadgar hafva, utaf 
fullkomligt okänd orsak, tvänne gånger vägrats utaf Senaten. Ett högst egen- 
domligt förfarande! Det statsanslag föreningen åtnjutit indrogs sistlidet år. 
Och hvarföre? En blick tillbaka, om äfven helt ytlig, visar, att densamma 
underhållit tvänne skogsbiträden för att utföra och gifva råd uti skogsodling, 
försäljning af skog m. m. på privata lägenheter. Föreningen har utdelat tal- 
rika premier för goda skogskulturer och god skogsvård i allmänhet, .\tskil- 
liga flygskrifter hafva blifvit anskaffade och spridda till ett antal af omkring 
30,000 exemplar. Föredrag hafva blifvit hållna rörande skogshushållning uti 
föreningar, i folkskolor m. m. Flera tusen folkskolebarn hafva gifvits tillfälle 
att i mindre skala så och plantera skog. Åtskilliga forstutställningar hafva 
blifvit anordnade i sammanhang med landtbruksutställningar. 

Men föreningens största och måhända nyttigaste arbete har varit ska- 
pandet af intresse för allmänna forstfrågor och samhällighet inom forstmanna- 
kretsar. Föreningen har •varit samlad till årsmöten 27 skilda gånger, hvarvid 
icke mindre än 119 frågor blifvit diskuterade. Uti föreningens 21 band 
starka publikationer hafva dessa möten blifvit refererade, samt sålunda gjorts 
tillgängliga för de af föreningens medlemmar, hvilka icke kunnat bevista 
mötena. 

Ledsamt nog utkomma föreningens publikationer med blott ett band 
om året, och vanligen på en gång. Det vore måhända bättre att utgifva 
månadspublikationer, och sålunda skaffa tillfälle till polemik i dagens frågor. 
Härom har nog varit fråga, och kanske äfven saken kommer att ändras. 

Huru talrikt finska forstmän deltagit uti denna förening framgår äfven 
bland annat däraf att utaf de 233 fostmän, hvilka genomgått Evois forst- 
institut, och utaf hvilka 180 nu äro vid lif, omkring 150 för tillfället höra 
till forstföreningen. 

Enligt officiella uppgifter voro omkring 120 forstmän anställda uti stats- 
tjänst år 1904. 

Ehuru det kunde synas, som skulle den finska forstföreningen icke böra 
kunna klandras för bristande arbetsförmåga, då så godt som alla forstmän 
höra till samma förening, och under föreningens årsmöten sådant icke heller 
inträffat, öfverraskades nyligen flertalet forstmän af ett upprop till allmän- 
heten att »bilda en ny forstförening, Ijaserad på folkets breda lager.; Upp- 
ropet var undertecknadt af några forstmän, och tidningen Hufvudstadsbladet 
konstaterade, att »man förgäfves tyckte sig söka bland dem några mer fram- 
stående forstmän.» 

En sådan förening är nu emellertid bildad, och stadgar uppgöras för 



FRÄN FINLAND. 



145 



densamma, hvilka helt säkert genast stadfästas, ty — — — säger Abo Tid- 
ning — »Tapio» (föreningens nya namn) »står suometarismen mycket nära, 
medan forstföreningen icke haft någonting att skaffa med nämnda politiska 
grupp. Det är häri pudelns kärna står att söka. » 

Uti en annan artikel säger Hufvudstadsbladet, »att man måste stanna 
vid gissningar vis å vis motiverna, men kan ej underlåta att konstatera, att 
»Metsänystäväin-seura» har sitt förnämsta stöd hos de »unga», då däremot 
»Tapio» föreningen är utgången ur de »gamlas» led — i ordets nutida be- 
märkelse.» Med »de unga» åsyftas alla konstitutionellt sinnade, med »de 
gamla» åter alla regeringsvänliga konservativt sinnade medborgare. 

Vårt arma Finland genomgår nu omskapande slitningar. Äfven på forst- 
området föras heta strider — och här uteslutande personliga. Af dylika skäl 
är den nya föreningen framsprungen — huru mycket man än bemödar sig 
att gifva densamma andra orsaker till grund. 

Då Finska Forstföreningen utan vidare lämnas utan understöd, och då 
densamma förvägras rätt att bilda nya populärare filialer, men samtidigt en 
ny förening bildas, utgången ur de regeringsvänligas parti, är ju saken klar, 
och det återstår blott att konstatera ett sorgligt faktum. 

För personliga och politiska skäl skola nu landets få forstmannakrafter 
splittras — ty ett samarbete mellan dessa olika partier är nära nog — tomt 
prat. Äfven här måste man med lugn se tiden an. Smärtsamt kännes dock, 
att veta, det så många glömt, att på skogarna tillämpa de vackra orden från 
Trollflöjten: »In diesen heiPgen Hallen kennt man die Rache nicht». 



Finlands statsskogar beräknas omfatta en totalareal af omkring 13,5 
miljoner hektar. Till huru liten del hela denna ofantliga areal består af 
egentlig torr och växtlig skogsmark framgår däraf, att detta slags marker är 
beräknadt till en sammanlagd areal af endast omkring 4,9 miljoner hektar. 

Alla dessa statsskogar äro indelade uti 7 öfverforstmästaredistrikt samt 
50 revir, oberäknadt Evois forstinstitut och detsamma underlydande forstrevir. 
För förvaltningen af dessa skogar äro anställda 7 öfverforstmästare, 48 forst- 
mästare samt omkring 30 biträdande forstmästare. Bevakningen handhafves 
af omkring 800 skogvaktare, af hvilka 640 äro ordinarie sådana samt bo- 
satta å skogvaktarebostäilen. Inom statens skogsmarker finnas omkring 3,330 
bosättningar — kronoskogstorp och inhysningar. A dessa lägenheter råda i 
allmänhet betryckta förhållanden, och jordbruket står här på en ganska låg 
ståndpunkt, dock icke sämre än å dylika lägenheter på privat mark. 

Ar 1902 försåldes omkring 692,000 sågtimmerträd, 200,000 byggnads- 
timmer, samt en mängd mindre skogsprodukter för tillsammans omkring 3,6 
miljoner mark. Nettovinsten för 1902 från landets statskogar uppgick till 
omkring 2, q miljoner mark. För år 1905 torde den vara beräknad ända 
till 5,0 miljoner mark. 

Ofvanstående statistiska uppgifter äro hämtade från Forststyrelsens års- 
berättelse för år 1902. 

Medlem af Finska Forstföreniitgcii. 



Skogs7'tirds/iireningens Tidskri/t IQOJ. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT I9O5, H. 3. 



Ett österrikiskt omdöme om Sveriges skogar 
och deras nationalekonomiska betydelse. 

Under sommaren 1904 företog som bekant den österrikiska riksskogs- 
föreningen en studieresa i vårt land'. Ur den berättelse öfver resan, som 
af dr Cieslar publicerats i föreningens tidskrift »Ösierreichische Vierteljahres- 
schrift fiir Forstwesen» 1904, häftena III och IV, tillåta vi oss utan närmare 
kommentarier meddela en öfversättning af det anförande föreningens ordfö- 
rande, själf stor jordägare och vice president i österrikiska herrehuset, furst 
Auersperg, höll vid den kritik öfver resan, som ägde rum ombord å ånga- 
ren »Indalen» på dess färd från Sundsvall uppför Indalsälfven. 

»Den svenska skogens nationalekonomiska värde framgår redan af några 
siffror, hvilka gifva oss en föreställning om skogsmarkens betydande utsträck- 
ning. Af de 41 millioner hektar land Sverige omfattar, äro 20 millioner eller 48 
% skogsmark, och af dessa senare tillhöra 6,5 millioner hektar staten och i 
million hektar härader, socknar och kommuner. Dessa siffror utgöra således 
äfven den måttstock, efter hvilken allt som rör skogen här måste bedömas. 

Hela landet är ett sammanhängande skogsland. 

Det är gifvet, att å dylika vidsträckta områden endast en extensiv hus- 
hållning kan äga rum, och att dessa trakters skatter blott kunna vinnas med 
stora medel och med användande af den hänsynslöshet, som ensam är i 
stånd att åstadkomma stora resultat. 

Den nuvarande skogsskötseln i Sverige är en exploitering. Detta bruk- 
ningssätt är oss väl bekant. Det användes öfverallt, hvarest mycken gam- 
mal, sammanhängande skog för första gången skall tillgodogöras; det har där, 
hvarest dylika skogar en gång funnits, varit en föregångare till den nuva- 
rande skogsskötseln, med hvilken det i många länder ännu går jämnsides, 
såsom fallet är i de stora skogsområdena i den österrikisk-ungerska monar- 
kien. Exploiteringen är, trots alla de ödeläggelser den åstadkommer och 
alla de faror den döljer, dock berättigad, enär densamma är enda medlet 
att till en början erhålla afkastning från dylika skogar. 

Huru skulle man i själfva verket kunna tillgodogöra sig urskogar af 
flera kvadratmils utsträckning annat än genom vidtomfattande och därför 
dyra drifningsanläggningar, och huru skulle dylika anläggningar bära sig, om 
de ej nyttjades till det yttersta? Huru skulle i aflägsna trakter hvarje spana 
af det fällda trädet kunna upparbetas? Hvem skulle vid afverkandet af dy- 
lika områden försaka hjälpen af de jätteångsågar, hvilka ensamma äro i 
stånd att å ena sidan tillgodogöra de öfverväldigande virkesmassorna samt 
att å andra sidan förskaffa dem marknad och en varaktig afsättning. 

Öfverallt och i alla tider har alltså urskogen till en början blifvit grund- 



.Se Skogsvårdsföreningens tidskrift 1904. Häftena 10 och 11. 



ETT ÖSTERRIKISKT OMDÖME OM SVERIGES SKOGAR. 1 47 

ligt skörtad, och att under intrycket af det första ogillandet farorna af en dy- 
lik ödeläggelse vanligen öfverdrifvas, bevisas däraf, att ordnade skogsförhål- 
landen vanligen följt på denna ödeläggelse, hvarigenom den till omfång och 
utseende reducerade skogen vunnit ett oanadt, stigande och därtill uthålligt värde. 

Därför bör man kanske ej taga pä fullt allvar det deficit på 3 millio- 
ner kbm., hvarmed enligt uppgift den nuvarande afverkningen öfverskrider 
tillväxten i Sveriges skogar. 

Men andra orsaker göra den för närvarande i Sverige pågående utsug- 
ningen af skogarne farligare än den varit annorstädes, och den kan där åt- 
följas af nationalekonomiska skador, hvilka å andra ställen ej varit att be- 
fara eller endast uppstått i ringa mån. 

Föremål för en hänsynslös afverkning voro eller äro öfverallt liksom i 
Sverige oafvittrade områden och kronomarker samt större vidder i privat ägo. 

Ä många af dessa skogar var äganderättsförhållandet det direkta hin- 
dret för kulturen och ett tätare bebyggande. Skogen sköflades delvis med 
afsikt, för att den icke vidare skulle uppkomma, så att plogen kunde efter- 
träda yxan och nybyggen uppblomstra. För så vidt skogen såsom ett slutet 
helt förblifvit i en mans hand. utvecklar sig ur exploiteringen ett ordnadt 
uthålligt skogsbruk. Den svenska skogen växer emellertid på absolut skogs- 
mark, i ett absolut skogsklimat, där hvarest i allmänhet den sköflade träd- 
vegetationen ej kan ersättas med åkerbruk, på sin höjd med betesmarker. 
Hvarthän skogens försvinnande under sådana omständigheter leder, det hafva 
vi österrikare nogsamt fått erfara å våra karstmarker. ' Därtill kommer att 
den ovanligt långsamma tillväxten hos det svenska virket icke gör det lätt 
för en skogshushållning, som räknar med en regelbunden omloppstid, att taga 
vid, där exploiteringen fullbordat sitt verk. Om det alltså är minskandet af skogs- 
marken, som i andra länder möjliggjort ett tätare bebyggande, så är förhål- 
landet omvändt i Sverige. Sverige är, betraktadt såsom ett skogsland, ej 
alls glest befolkadt, men man kan dock alltid tänka sig landet tätare befol- 
kadt genom skiftande af kronan tillhörande jordbruksdomäner eller liknande 
andra stora jordegendomar. Just för ett dylikt ändamål måste skogen bi- 
behållas, ty den är för nybyggaren den enda inkomstkällan och det enda 
förvärfsmedlet. Äfven härpå hafva vi i vårt land snarlika exempel. Bon- 
dens tillvaro i de österrikiska alperna är beroende på bibehållandet af sko- 
gen. Förlorar han sin skog är han ock själf räddningslöst förlorad. Men 
nu sker exploiteringen i Sverige i form af en förskjutning af äganderättsför- 
hållandena, hvilken snabbt förminskar den jordägande befolkningens antal. 
Häri ligger en betänklig likhet med den bekanta jordbrukslagstiftningen i 
romerska riket, hvilken blef ett problem, som Rom icke förmådde lösa. 

Den svenska skogsrikedomen har blifvit föremål för en storkapitalistisk 
verksamhet, hvilken med en blygsam början på kort tid visat en förvånans- 
värd produktionsförmåga. Äfven här tala några siffror ett tydligt språk. Är 
iSgy uppgick värdet af den sågade varan till 146 millioner kronor och så- 
ledes till öfver 18 % af inkomsten från landets hela industri. Af 981 sågverk 
tillhörde 3 1 7 aktiebolag och 2 1 6 voro på annat sätt grundade genom aktie- 
kapital. Bland de största aktiebolagen arbetar ett t. ex. med ett aktiekapi- 
tal af 3,500,000 kronor, hvilket nästa år skall fördubblas, samt äger 350,000 



' K.-ila k.ilkstensområden uti kustlämierna vid Adriatiska hafvet. 



148 ETT ÖSTERRIKISKT OMDÖME OM SVERIGES SKOGAR. 

har skogar. Ett annat hade år 1861 ett aktiekapital af 1,500,000 kronor. 
Är 1900 höjdes detta till 11,200,000 kronor. Detta bolag äger 235,000 
har egna och 85,000 har arrende-skogar. 

Det storartade i denna verksamhet motsvaras äfven af den grundlighet, 
hvarmed man tillförsäkrar sig råmaterialet. 

iMedlet är ett besittningstagande af skogen antingen genom att arrendera 
eller ock köpa densamma utaf ägaren. 

I förra fallet stannar visserligen marken i jordägarens ägo, ehuru med 
ett mer eller mindre, i de flesta fall med ett mycket reduceradt värde; i se- 
nare fallet inträder storkapitalet såsom ägare i stället för den förre bonden. 

I båda fallen står det illa till med den förutvarande skogsägaren, ty på 
ett skoglöst hemman kan den svenska landtbefolkningen, äfven om den stan- 
nar i besittning af marken, ej lefva; och i senare fallet råkar han i fullstän- 
digt beroende af storkapitalet, äfven om han af köparen tillåtas kvarstanna på 
sin forna gård. 

Ja, man kommer vid någon eftertanke till den synbara motsatsen, att 
den sågverksrörelse, som köper både skogen och marken och som sedan skö- 
ter skogen uthålligt, är för en samhällsklass af det svenska folket farligare 
än den affär, som afverkar skogen och därefter öfverlämnar den för tillfället 
värdelösa marken åt sitt öde. 

Som Sveriges skogsrikedom utgör grunden till nationalförmögenheten, 
betyda dessa afyttringar en allvarlig förminskning i deras antal, som hafva 
del i denna förmögenhet. Socialismen kan därför i Sverige uppväxa på en 
mark, som annorstädes är fri därifrån — nämligen på skogsmarken. Vi 
veta, att man i Sverige har ögonen öppna för de faror, som hota från denna 
utveckling, hvilken för öfrigt för närvarande tillför statsverket betydande 
skatteinkomster. Det synes som om man hoppades mycket af lagstiftningens 
ingripande. Men lagstiftningens väg är i våra dagar bra lång i motsats till 
affärslifvets raska handlingar. 

Företag med den produktions- och skatteförmåga som de stora svenska 
sågverken hafva alltid stort inflytande på lagstiftningens gång, ett inflytande, 
som de ej gärna kunna tänkas använda till egen nackdel. 

Genom att på laglig väg försvåra upprättandet af nu brukliga afverk- 
ningskontrakt samt förkorta arrendetiden ledes tanken lätt på den utvägen, att 
i stället för att arrendera, köpa skogen. Lagliga inskränkningar i det fria för- 
fogandet öfver skogsegendom genom försäljningsförbud eller försvårande be- 
stämmelser torde väl öfverallt få anses för en betänklig åtgärd. 

Återstår således utfärdandet af stränga skogslagar, hvilka påbjuda sko- 
garnas skötsel efter upprättade hushållningsplaner, eftersträfva ett uthålligt 
skogsbruk och förhindra att skogsmarken fullständigt kalhugges. 

Som bekant blifva stränga lagar tämligen utan verkan, för så vidt en 
utöfvande och öfvervakande personal saknas, och för upprätthållande af en sträng 
skogslag saknas i Sverige tills vidare förvisso den erforderliga personalen, enär 
antalet skogstjänstemän oaktadt den goda kvaliteten, hvarom vi haft glädjen 
göra oss förvissade, knappast räcker till att sköta de löpande, betydande 
göromålen. Huru litet skogsägaren för öfrigt inser nödvändigheten af att 
vårda sin skog, bevisas bäst däraf, att såsom det blifvit oss meddeladt, ett 
lagförslag förkastades, hvilket påbjöd anställandet af en forstligt bildad per- 
son för hvarje skogsegendom, som i areal höll 3,000 har i Norrland och 



ETT ÖSTERRIKISKT OMDÖME OM SVERIGES SKOGAR. 1 49 

Dalarna samt 1,500 har i öfriga delar af landet. Hos oss är detta ju en 
själfklar åtgärd. Med nya lagar synes till vidare icke mycket vara att uträtta. 
Men en förtjänst, som ej kan uppskattas nog högt, vore det hos lag- 
stiftningen, om densamma först och främst sökte bibehålla de kommuner, 
socknar och härader tillhörande skogarna oförminskade, samt i synnerhet om 
den ställde medel till statens förfogande, så att staten kraftigt kunde fort- 
skrida på den väg, som den redan beträdt, för att hämna den förändring i 
äganderättsförhållandena, kapitalet för närvarande söker åstadkomma. Vi veta, 
att staten redan med framgång uppträdt såsom köpare af skogsmark. Den 
tanken, att 0111 skogarne redan i de nuvarande ägarnes händer äro till salu, 
staten skulle söka att komma i besittning af denna värdefulla egendom, synes 
vara alldeles riktig. Utförandet af denna tanke skall så småningom ställa 
staten mellan de svaga jordägarna och den mäktiga sågindustrien och det 
skall sedan alltid stå i statens makt att en gång framdeles ånyo skifta 
denna värdefulla egendom på flera händer. Ett synes vara gifvet. Det 
svenska folkets framtid är beroende af dess skogars framtid, och därför hafva 
vi all anledning att tillönska dessa skogar en kraftig tillväxt. Och om den 
främmande skogsmannen i Sverige kan lära känna, hvilken social, ja natio- 
nell betydelse skogen, densammas bibehållande och fördelning kan erhålla, 
då må han äfven omvändt kunna sluta däraf, huru värdefull denna egendom 
är i hans eget hemland. » Ms. 



FRÅN 1905 ÅRS RIKSDAG. 

Kungl. proposition om inskränkning i rätten att erliålla ägo- 
styckning, 

Kuugl. Maj:t föreslär Riksdagen att antaga följande förslag till lag om in- 
skränkning i rätten att erhålla ägostyckning: 

I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands;, Västerbottens och Norrbottens län 
må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att verkställa ägostjxk- 
ning meddelas, utan att Konungens befallningsliafvande gifvit tillstånd till ägo- 
styckningen. 

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till Konungens befallniugshafvande 
uppgift om sättet för den tillämnade styckningens verkställande. Ej må tillstånd 
lämnas, med mindre hvarje lott, som komme att erhålla inägor, skulle med hänsyn 
såväl till dessa ägors omfattning som ock till den myckenhet husbehofsskog, od- 
lings- och mulbetesmark, som blefve lotten tilldelad, varda tjänlig för själfstäudigt 
jordbruk, eller ock ägostyckningeu erfordras för bildande af bostadslägenhet eller 
för industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål. 

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu är sagdt, 
må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. 

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den i januari 1910. Deu äger 
tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som före lagens ikraftträdande blifvit 
sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning om förordnande för laudt- 
mätare att verkställa ägostycknin,g inkommit till Konungens befallningsliafvande 
före den i januari 1905, eller afhandling, på grund hvaraf ägostyckning sökes, är 
upprättad före nyssnämnda dag, denna lag i afseende ä sådan ägostvckning ej skall 
tillämpas. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT I905, H. 3. 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN 



6. Ett exemplar af flikbladig gråal — Alnus incana (L) Willd v. 
laciniata Callier — i Dalarne. 




Fig. I. Flikbladig gråal vid Skansbacka by i Nås socken (Dalarne). 

A Skansbacka bys ägor af Nås socken, Kopparbergs län, växer 
ett prydligt exemplar af en gråal med flikiga blad (Alnus incana (L.) 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



151 



V. laciniata Callier) — nu vid pass 3 meter högt med yfvig krona ocli till 
habitus liknande en ornäsbjörk. 

Bifogade fotografi (fig. i) är tagen innevarande höst (1904). 

Växtplatsen för denna al var ursprungligen Hasta fäbodar i före- 
nämnda socken, hvarest den för omkring 15 år sedan upptäcktes af hem- 
mansägaren Doppens Olaf Larsson i Skansbacka och af honom nedflyt- 
tades till hans trädgårdstäppa i nämnda by. 

Trädet bär nästan årligen kottar med grobara frön, hvaraf, enligt 
mig gjorda försök, vid sådd utvecklats individ med icke fhkiga blad. 



af 

Falun den 17 okt. 1904. 

Ofvanbeskrifna fynd för- 
tjänar i mer än ett afseende 
beaktande. För så vidt till- 
gängliga arbeten gifva vid han- 
den, är fyndorten för denna 
egendomliga och sällsynta form 
af gråalen förut okänd. Lik- 
nande men icke fullt öfverens- 
stämmande former äro obser- 
verade i Värmland, Eds s:n 
och vid Lesjöfors, och i Väs- 
tergötland, Grimmestorps s:n, 
hvarjämte i Riksmuseets sam- 
lingar finnas exemplar af en 
flikbladig gråal från trakten af 
Falun. F^ör öfrigt ha flikbia- 
diga gråalar, såvidt det synes, 
icke iakttagits i vårt land. Re- 
dan på grund af sin sällsynt- 
het förtjänar därför detta träd 
att åtnjuta det skydd och hägn, 
som böra ägnas egendomliga 
och sällsynta naturföremål, men 
det finnes också andra och vik- 
tigare intressen knutna vid upp- 
trädandet af en dylik, i af- 
seende på bladens form afvi- 
kande trädart. 

I parkanläggningar ser 
man ganska ofta flikbladiga 
former af hängeträd, som eljest 
normalt äga hela blad, såsom 
af masurbjörk, al, hassel och 
bok, men äfven spontant i na- 
turen uppträda dylika former, 
ehuru mycket sällan. Sålunda 
ha i Sverige anträffats thkbla- 



Joh. Ahlgrcii. 




Statens skogsförsöksanst. saml. Fot. H. H— n. 

Kig. 2. Kvist af flikbladig gråal från Skansbacka by 

i Nås socken. 



152 MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 

diga former af klibbal {Alnus glutinosa (L) Gaertan v. /(7««/a/a Ehrh.), af gråal 
(ej mindre än två beskrifna former, Alnus incana (L) Willd v. lobata Larss. 
och v. pinnalifida Wbg), af masurbjörk (likaledes tvenne former, Belula ver- 
rucosa v. dalecarlica L. d. y. och v. lobulata C. Ands.) af glasbjörk [Be- 
lula adorata Bechst. f. oxvacauthifolia Fr.) samt af hassel ( Corylus avellana 
L. v. laciniata Döll.). Så sällsynt företeelsen än är, tyckes den dock vara 
vanligare i Sverige och i Finland än i andra länder, åtminstone föreligga de 
flesta litteraturuppgifterna härifrån. Den flikbladiga boken har iakttagits i 
Tyskland i Lippe-Detmold och i Frankrike i närheten af Paris, men icke i 
vårt land. 

Dessa träds uppträdande i naturen erbjuder det största intresse. De 
förekomma vanligen såsom enstaka individ bland öfriga träd med normal 
bladform, och man har därför all anledning att antaga, att de härstamma 
från sådana träd. Moderindividet har haft vanlig bladform, ett enstaka frö 
har emellertid, i stället för att utveckla sig till en planta, i det väsentliga 
öfverensstämmande med moderindividet gifvit upphof till ett träd med en helt 
annan bladform. En dylik företeelse, då en ny form med andra karaktärer 
än moderindividet helt plötsligt och utan några som helst öfvergångar upp- 
står, kallas mutation. Formen eller den nya arten står där fix och klar 
ifrån första ögonblicket för dess uppträdande. Våra spontana flikbladiga 
hängeträd utgöra vackra exempel på denna företeelse. 

Mutationerna tilldraga sig emellertid i vår tid ett alldeles särskildt in- 
tresse och äro på många håll föremål för ett ingående studium. Det har 
nämligen lyckats en berömd holländsk botanist, de Vries i Amsterdam, att 
systematiskt och noggrant följa artbildningen inom växtsläktet Oenolhem 
(bhcka), och han har därvid funnit, att naturen vid artbildningen inom detta 
släkte arbetar genom mutationer. De nya arter, som de Vries så att säga 
har sett födas inför sina egna ögon, ha helt plötsligt framträdt, utan några 
öfvergångs- eller förmedlingsformer. Förfäderna hade i flera af honom stu- 
derade och följda generationer den gamla artens typ och utseende, men af 
frö, insamladt från dessa på det noggrannaste kontrollerade kulturer, ha bland 
en mängd individ, liknande moderarten, till ett ej ringa antal uppträdt andra 
individ, representerande en eller flere nya former, förut okända för veten- 
skapen. De nya formerna visade sig — vid befruktning med eget pollen — 
fröbeständiga, afkomlingarne bibehöllo de egenskaper, hvarigenom moderindi- 
videt skilde sig från hufvudarten. Detta förhållande kunde kontrolleras flera 
generationer igenom. 

Erfarenheter från andra växtsläkten visa, att mutationen ingalunda är 
någon sällsynt företeelse, utan att den tvärtom spelar en mycket stor roll. 
Den moderna naturforskningen betraktar därför mutationerna såsom en af 
naturens viktigaste vägar vid art- eller formbildningsarbetet, ehuru med all 
säkerhet icke den enda. 

Den här beskrifna alformen bär rikligt med kottar, hvilket är anmärk- 
ningsvärdt, då dessa alformer många gånger äro sterila. De af jägm. -^hl- 
gren sådda fröna ha emellertid gifvit upphof till plantor med hela blad. Orsaken 
härtill torde möjligen få sökas därutinnan, att fröna varit af hybrid natur, i det 
att den flikbladiga alens honblommor befruktats med pollen från en vanlig 
al. Resultatet af en sådan befruktning blir nämligen ofta den, att den nya 
artens eller formens karaktärer försvinna, under det att den gamla åter fram- 



MEDDELANDHN OM NATUK MIXNEN. 



153 



träda. Frön uppkomna därigenom att den flikbladiga alens honblommor 
befruktats med pollen från samma träd, hade säkerligen gifvit ett bättre resultat 

De flikbladiga al- och björkformerna, samt de flikbladiga hasselformerna 
äro sålunda märkliga utslag af naturens formbildningsarbete. De utgöra i 
det hänseendet viktiga minnesmärken, som i hög grad äro förtjänta att skyd- 
das och vårdas. 

Villkoren för deras uppträdande äro icke närmare kända, liksom man 
icke heller vet, om några andra karaktärer äro förbundna med bladens fli- 
kighet. (lenom att beakta dylika träds uppträdande skulle säkerligen mån- 
gen skogsman kunna bidraga till lösandet af hithörande problem, spörsmål, 
som ha sin betydelse icke blott för uppfattningen af dessa trädformer, utan 
också för uppfattningen af rasbildningen i allmänhet hos våra skogsträd.' 

Henrik Hesselman . 



TRÄ VARUMARKNADEN. 

Vi äro nu inne i en af gamla tidens döda »säsonger» (mars — april) 
och i betraktande af att i allmänhet c:a 40 ä 50 procent af ärstillverk- 
ningarne beräknas vara sålda, måste det stillestånd, som för närvarande 
råder i marknaden, endast anses härröra af normala förhållanden. Be- 
hofven pr f.ö.v. äro fyllda. Visserligen synes man hoppas, att Frank- 
rike skulle ännu ha att komplettera åtskilligt för tidigaste skeppning, 
men med kännedom om där befintliga lagerbehållningar, som vid års- 
inventeringen ansågos vara betydligt större än normalt, samt de köp af 
billigare finska varor, som redan tidigt i höst dit afslutats, torde förhopp- 
ningarne på vidare inköp pr f.ö.v. därifrån icke få ställas för stora. 
Gifvet är att, om man för närvarande i strid mot marknadens läge vill 
ovillkorligen pressa fram försäljningar, köparne då sitta med öfvertaget, 
och det har visat sig, att deras tendenser då varit att söka trycka furu- 
priserna samt hindra gran att vidare förbättras. Detta i synnerhet hvad 
beträfiar hattens. Det under början af februari uppnådda granbattens- 
priset är svårt nu att erhålla, och är köparnes kontraoffert ett ultimatum 
af 276 lägre. Säljarnes pretentioner å furubattenspriset synes fortfarande 
icke i Frankrike vinna förståelse. 

Ser man — med anläggande af den synvinkel, som ofvan antydts — 
pä förhållandena i de olika länderna för ögonblicket, torde man kunna 
sammanfatta intrycken sålunda. 

' Alla meddelanden om träd itied egendomlig bladform, egendomlig, afvil<ande för- 
grening etc. mottagas med största tacksamhet af Statens Skogsförsöksanstalt, Norra Smedje- 
gatan 30, Stockholm. 



1 ,5 4 TRÄ VARUMARKNADEN. 

Tyskland. Konsumtionen god, snarare öfver det normala. Köp- 
lusten likaså. Priserna hålla sig och kunna sägas »göra sig själfva». 
Furubräder från Sundsvall och Söderhamn på sistone sålda till förbätt- 
rade priser. 

Danmark. Konsumtionen icke synnerligen god. Allmänna stäm- 
ningen något tryckt till följe fjolårsafifärers klena resultat. Priserna tryc- 
kas genom i dagarne framkomna billigare ofterter från Nedre Botten och 
Syd-Sverige. 

England. Tendenser till lifligare omsättning, om än ej för ögonblicket, 
men energiskt motstånd mot prisernas drifvande öfver det närvarandes 
nivå. Försiktighet och delvis oro af ovisshet om utgången af gjorda 
spekulationer i furuplankor från Hvita hafvet och delvis äfven från 
Sverige. 

Frankrike. Inre omsättningen ej den bästa. Brist på förtroende 
för industripapper och nya företag. Penningarne hellre nästan räntelösa 
i bankerna. Afvaktar ej allenast fred i Ost-Asien utan lika mycket inre 
lugn i Ryssland. Utveckla sig förhållandena i önskad riktning inom 
närmaste framtiden, torde liflighet i stället i höstaffärer komma att bli 
följden. 

Det abnorma förhållandet på furuplankornas område är oförändradt, 
eller om någon förändring skall påpekas, så är det en vändning till det 
sämre. Det sämsta af allt är för köparne ovissheten om, hvar säljarne 
komma att sätta gränsen för prisreduktionerna. Säljarnes olika idéer 
skilja sig understundom ett helt pund och köpare, som sökt stöd i ena 
partens höga noteringar, ha vågat sig på en spekulation med andra par- 
tens till lågt pris sålda plankor, men inom kort funnit, att ändå lägre 
priser tagits och — spekulationen visar sig kanske inom tjugufyra tim- 
mar som förlust, hvarifrån man så lindrigt som möjligt vill komma undan, 
och de en gång sålda varorna konkurrera redan oskeppade med de osålda. 
Och sålunda varda dylika realisationer en Döbeln-medicin, »som hjälper 
oss i dag på våra ben, men gör oss för i morgon sjufaldt värre*. Men 
som marknadens väl eller ve icke hänger allenast på en drabbning och 
en general, så måste ett annat botemedel sökas. — Men hvar finna detta 
så länge vi icke vilja mötas i samlingens tecken? 

14 Mars 1905. 

» Swordfisli » 



i 



TRÄVARUMARKNADEN. I 55 



Sågverks= och Trävaruexport=Föreningens 
årsberättelse. 

Ur styrelsens för Sågverks- och Trävaruexport-Föreningen berättelse af 
den 2"] februari 1905 tillåta vi oss återgifva följande af allmännare intresse: 

I sin senaste årsberättelse påpekade Styrelsen, huru som de svårigheter, 
med hvilka den sydafrikanska industrien hade att kämpa, synnerligen men- 
ligt inverkade på därvarande trävarumarknad, af hvilken vår export af furu- 
plankor väsentligen påverkas. Styrelsen uttryckte dock den förhoppning, att 
svårigheterna för grufmdustrien inom kort skulle häfvas, så att en lifligare 
efterfrågan å plankor snart skulle inträda. Vidare uttalades, att en normal 
konsumtion under året af trävaror i allmänhet syntes sannolik, hvarför, då 
lagren voro relativt små i såväl de importerande som exporterande länderna, 
utsikter för ett medelgodt försäljningsår förelåge, om blott säljarne, i likhet 
med hvad som skedde år 1903, visade fasthet och sammanhållning. 

Ingen af dessa förhoppningar har gått i fullbordan: svårigheterna i Syd- 
Afrika äro långt ifrån häfda; konsumtionen, åtminstone i t^ngland, har varit 
långt under den normala, och den väntade fasta sammanhållningen mellan 
de svenska e.xportörerna har ock lämnat åtskilligt öfrigt att önska. Följderna 
af dessa sammanträffande olyckliga omständigheter hafva vi sett utveckla sig 
i ett allmänt och oafbrutet prisfall, som för furuplankor väl får sättas till c:a 
£ 4, för öfriga varor till ^\ k J^ 2, dock med undantag af planchetter och 
slatings, för hvilka prisfallet näppeligen når '"/-. 

Såsom af senast utsända cirkulär framgår, väntas f. o. w. -lagren i export- 
hamnarne blifva relativt små, och meddelanden från utlandet gifva vid han- 
den, att lagren i importhamnarne vid skeppningstidens slut voro ganska 
knappa, hvilket särskildt gäller om London-dockorna, hvilka ej visat så små 
behållningar sedan flere år tillbaka. Också har den nya säsongen börjat 
under en rätt förhoppningsfull stämning hos såväl importörer som ex- 
portörer. 

Liksom under senare år oftast varit fallit, har kontinenten, särskildt 
Tyskland, börjat kampagneu med stora uppköp af granbattens samt gran- 
och furubräder, till pris, som åtminstone med '°/- öfverstiga Ijolårets höst- 
pris. Sedan har ock Storbritannien börjat köpa i mera omfattande skala, 
och man kan säga att marknaden i allmänhet tagit god fart, dock med un- 
dantag för furuplankor, för hvilka efterfrågan fortfarande varit obetydlig. Det 
lider dock intet tvifvel, att ej Syd-Afrika, där mera ordnade förhållanden ändt- 
ligen synas hafva inträdt, snart skall till fullo hafva absorberat till äfventyrs be- 
fintliga öfverskott från 1 903 och 1 904 års import och åter uppträda som 
stor afnämare af furuplankor, hvarigenom denna värdefulla artikel, hvars 
pris numera är onaturligt deprimeradt, åter skulle komma till heders och trä- 
varumarknaden sålunda befrias från sin mest tyngande börda. 

Exporten af plankor, battens och bräder (hytiade och ohyfladei utgjorde 
i S:t Ptbg. Standards: 



156 TRÄ VARUMARKNADEN. 

i()04 1Q03 igo2 igoi igoo iSgg iSgfl 

från hela Sverige 915,390 1,039,462 1,004,606 903,787 1,009,448 1,026,692 1,015,835 
» N orrland (Ha- 
paranda t. o. m. 

Gäfle) ensamt 732,45o 834,477 789,734 737,937 814,542 861,748 843,058 
Af dessa kvantiteter utskeppades: 

700^ igo3 IQ02 igoi nioo iSqq iSgS 

till Storbritannien 354,428, 440,718 449,198 399,376 450,887 486,076 468,782 
» Frankrike, AI- 

gier och Tunis !73,35o 159,316 156,661 163,299 187,363 181,973 170,720 
» Tyskland ... 107,369 97,743 95,245 95,619 106,116 :o6,ii5 103,239 
» Danmark ... 71,065 79,874 69,125 69,296 69,024 73,220 78,086 

» Belgien 31,015 39,707 42,338 3j,75o 34,2ii 30>>7l^ 29,929 

■n Spanien 19,416 21,47g 17,481 15,753 '6,753 17,480 7,966 

■ » Holland 80,670 80,940 77,961 61,876 91,457 74,326 80,477 

» Australien ... 5,067 2,709 5,689 10,257 5,020 6,962 6,757 

» Portugal 6,790 3,350 2,496 3,177 2,738 3,532 5,001 

> Egypten 10,820 6,917 4,437 

)i Kap IQ. 727 69,012 47,598 31,680 25,494 20,891 35,950 

» Öfriga Syd- 
Afrika 3,637 13,303 6,719 

Af ofvanstående framgår att Sveriges utskeppning af plankor, baltens 
och bräder under år 1904 med ej mindre än 124,0^2 s/i/s. underslii^it /qoj års. 
Af denna minskning faller c:a 102,000 stds. på Norrland (Haparanda — 
Gäfle). Storbritanniens import från Sverige var 86,300 stds. mindre än 
1903, medan Frankrike (inkl. Algier och Tunis) importerade c: a 14,000 stds. 
mera. För ölrigt har Tyskland ökat sin import med c:a 10,000 stds., me- 
dan Danmark minskat sin med c:a 9,000 stds. Af öfriga träimporterande 
länder visa Australien, Portugal och Egypten afsevärd ökning, Belgien och 
Spanien däremot ansenlig minskning i sin import. Den relativt ansenligaste 
och jämväl betydelsefullaste minskningen visar Syd-Afrika (inkl. Kap), som 
under 1904 importerade c:a 59,000 stds. mindre än 1903. Då af detta 
minus c:a 37,800 stds. falla på furuplankor, kan man lätt förstå att af denna 
artikel ansenliga öfverskott voro i marknaden. 

Såsom synes, har den svenska exporten af trävaror under år 1 904 an- 
senligt understigit de tvenne nästföregående årens, och då samtidigt ådaga- 
lagts, att jämväl f. o. w. -lagren 1905 bli mindre än under föregående åren, 
torde det ej lida något tvifvel, att här föreligga resultaten af de inskränk- 
ningar i afverkning, som af talrika sågverksägare satts i verket under de båda 
föregående åren, men hvilkas effektivitet af så många betviflats. 

En artikel, hvars export synes ökas, är spärrar. Af dem exporterades 
1902 204,356 loads, är 1904 däremot 247,573 loads, hvaraf på Danmark 
kom.ma 33,486, på Tyskland 48,544, men på Egypten ej mindre än 
107,28^ loads. 

Af grufstolpar exporterade Sverige år 1904 c:a 315,000 stds., hvaraf 
i det närmaste 200,000 .stds. skeppades från södra Sverige. 

Med anledning af den svårighet, att ej säga omöjlighet, som möter ef- 
terkommandet af Kungl. Majrts förordning beträftande skyldighet för trävaru- 
exportörer att uppgifva det landstingsområde, från hvilket hvart exporteradt 
trävaruparti leder sitt ursprung, har styrelsen ingått till Kungl. Maj:t med 
anhållan, att de exportörer, som sådant önska, må befrias från skyldigheten 
att för hvar gång lämna dylik uppgift, om de i stället förbinda sig att lämna 
summarisk sådan före slutet af det löpande året, eller helst senast före den 
i5:de därpå följande januari. 



TRAVARUM ARKNADEN. 



S7 





o 


o O 


O 


o O 




1 


Ö 


O o 


O 


o 


o 


1 


o 


o o" o 


o 


O 




O 


O 


o 


O 


OOO 

ooo 
o_ o_ o__ 




r^ 


t-^ O 


N 


r-^ >- 






O 


^ vo 




C/2 


\rt 




•o 


-t r- 


ir^"^ 






o 


o 


O 




ro 


ir> incO 


Tt-VO_ 






r^ 


O 00 


c» 


ro 


— 




■-■ 


(O C^ 1^ 


— 


N 




-H 


o 


q_ 


o_^ 


in 

o 

0^ 




H 




rn n' 




1 


\d 


N ^f 


^ 


Pt" 


n" 


! 


-T 


P) 










o' 


Ln 


o 


— rö c- 








" 






























CO 


o 

fO 


00 
0^ 


ro - vO 












































oo' 


"-T « ^ 







O "o" 


6 


o o 






"o" 


"bo" 


O 


"o" 


"b~ 






OOO 


Ö" 


~Ö~ 


o 


O 


^~o~ 


~b 


"o" 


O Ö O 




^n 


o CO 


o 


u-1 a~> 






00 


fO M 


ri-vo 


00 






0^ O 00 


0^ 


O 


CO 


ro 


o 


o 


o 




O 


'~' 


00 Tt 


Tt 








i^ ~ -i- 


CO 


O 








N 00 OO 


^ 


t^ 




M 


o_^ 


q 

rö 


q 


o" -^ ro 








LTl 






























^ 


tn 


ro 


r^ C^ — 






































rf 


fO 


o^ 


lO M vo 












































m" 


VO « 












































" 






o" 


~ö~o' 


~ö~ 


o o 


1 




"o" 


O 


"o" 


"cT 


"b" 






ooo 


~Ö" 


"ö" 


~Q 


O 


o 


o 


o 


OOO 




o 


o o 


o 


O 






O 


o o 


o 


o 


o 






OOO 


O 


o 





O 


o 


o 


o 


OOO 






ON «J*^ 


ro 


r^ Cl 


j 




■^ 


Ti- CO 


"*• 


<> 








ro M -o 


ro ^^ 






o 


o 


o 


ooo 


O 
















































N fO 










r^ 


^f 


«" 


--j- 








ro ■-■ 










rö 


Tf 


r^ 


>-. t-^ <m" 








iri 






























CN 


l/^ 


t-^ 


u-iO M 






































M 


ro 


— 


o* LTioO 












































o' 


pr 












































•^ 






"o" 


"ö"6' 


Ö' 


"'Ö"©" 






^' 


o G 


"o" 


^" 


"b 




o" 


"o"ö"ö"" 


15~ 


ö 


1 


O 


O 


~o~~ 


~ö 


ooo 




N 


o VD 


r^ 


O O 






00 


ON^ 


o 


o 






o 


r- -tT ro 


rf 


I--. 


1 


DO 


O 


o 


o 


ooo 






MD -g; 


r-- 


It r^ 








vy~i o 


rO\0 


^ 




-* 


ro -*^0 


OnOO 




« 


o_ 


o_ 


o 


ooo 


O 


































1 


















cT N 






M 


>-* \^ 




VO 




















ir^ 


o' 


rö -^ cri 








lT» 






























-^ 


U-» 


^o a^\o 






































p) 


M 


c; 


r^oo 




""o 








































» 


■^ 




o o 


"Ö~ 


O O 


^ 


o 












o" 




1 








O 


o 


O 


O 


ooo 




lo 


LO 00 


O 


O o 

o '^ 


O 


o^ 












O 




1 

i 








O 


o 

o_^ 


8 


O 



ooo 

q^ o. q. 


Ö 




hh' 




rÖ - 


T? 


r^ 












<> 














^ 


C3^ 


o' 


lö "h' »O^ 








^ 


I-I 




























n 


a^ 


•T 


covo r^ 






































M 


M 


o> 


- \0 ro 












































T? 


nn' ro -" 




4> 














































U 




































i- 




£ 






s 


A ^^ 


A 


ft ?-. 


ft 


A 


Ä 


» ft 


ft 


f 


A 


ft 


ft 


ft ft a 


ft 


Ä 


A 


ft 


O 

2 


Ä 




« Ä ft 




3 









































6 -S 



.5? rt 



^- v; O ■" t: 

- g . S .2 






i— 4J 



2 g 

5 a. 



■^ v 



2 >- tu) 



o :rt 

Os t: 



E S 






b -2 5< 









s-= - 


k. 






^■t; - 








?; -Q s 


_o 






"f, ° 


j=: 




rt o . 


o 










o o ^, 


o 


■^ -^ w 


•^ 














t» ax) 


u. 



, i! u c 



-C -2 — 
o •- u 



ii ii ^ -o 

Ti *-^ rr- .— 



^ -2 — « 



J3 J2 



C o f; 'C OJ 
rt i; OJ ^ 

^sl gal 



t: ■" ° > 

.i2 rt 

S c 

^ S 



158 TRÄVARUMARKNADEN. 



Norges export af traelast m. v. i 1904. 

De forelcibige opgaver över Norges udenrigshandel i 1904, som nylig 
er udgivet af det statistiska centralbureau i Kristiania viser virkningerne af 
fjorårets lavere trKlastkonjunkturer sammenlignet med 1 903. 

Medens Norges traslastexport i 1903 reprassenterede en vserdi af 44,; 
mill. kr., var vrerdien af traelastexporten i 1904 kun 36,3 mill. — således 
en nedgång af 8,2 mill. kr. 

Takket va^re vresentlig trsmassemarkedets bedre konjunkturer blev dog 
den samlede nedgång i exportvajrdien af skogprodukter indskrsnket til 4,3 
mill. kr. Den samlede exportvaerdi af trasmasse (mekanisk og kemisk), pak- 
papir og fyrstikker udgjorde nemlig i 1904 36 mill. kr mod 32,1 mill. i 
1903 — således en forogelse af 3,0 mill. kr. 

Nedenstående talopgaver vil nsrmere belyse nasvnte forhold: 

Exportvaerdi i kröner. 
1903 1904 

Trfelast 44,496,400 36,265,800 

Mekanisk traemasse, tor 1,181,000 1,267,000 

» » , våd 10,004,200 11,316,200 

Kemisk tra;masse, tor 15,557,000 16,391,000 

' , våd 1,166,700 1,077,500 

Pakpapir 4,298,500 5,970,300 

Fyrstikker i,o76,8oo 1,144,700 

Tilsammen 77,780,600 73,432,500 

I denne förbindelse turde det vrere af interesse at nKvne, at Norges 
samlede export i 1904 havde en vaerdi af 175,9 mill. kr. eller 1,8 mill. 
mindre end i 1903. Til gjengjaeld var landets /w/^o/v' ialt 3,8 mill. kr. mindre 
end i 1903. I betragtning af denne nedgång i den samlede import er det 
saerlig bemsrkelsesvÄrdigt, at importen af maskiner, motorer o. 1. i 1904 er 
sleget med vel 2 mill. kr. Dette synes at bebude en fremgang i landets in- 
dustri, som formentlig end yderligere vil fremmes ved den foreslåede nye 
toldtarif. 

Specielt er landets traepapirindustri i rask udvikling. De store fabrikker 
på Borregård ved Sarpsborg er således udvidet med 2 og Möss cellulose 
fabrik med i ny papirmaskine. Katfos cellulosefabrik pr. Drammen, der tid- 
ligere kun har leveret kemisk traemasse har indlagt maskineri til produktion af 
pakpapir, ligesom cellulosefabrikkerne Holmen-Hellefos pr. Drammen og Em- 
bretsfos pr. Kristiania er i fasrd med at gå över til papirfabrikation. End- 
videre udvides Union Co's fabrikker ved Skien med nok i papirmaskine. 



Procentvis 




foregelse ( + ) 


eller 


nedgång (— 


-). 


— 


.8,5 




+ 


7,3 




+ 


■3.2 




+ 


5,4 




— 


7,6 




+ 


38.9 




+ 


6,3 





EKONOMISKT. 159 

EKONOMISKT. 

Till ledamot af Aktiebolaget Färjenäs Snickerifabriks styrelse har i stället 
för handlanden C. D. StjernholmBarchman valts handlanden J. L. Berglund i Göte- 
borg. Den 28 december 1904 beslöts den ändring i bolagsordningen, att aktieka- 
pitalet skall utgöra lägst 475,000 högst 1,200,000 kronor och är minimikapitalet in- 
lietaldt, hvarjämte bolaget beslutit aktiekapitalets ökning med 100,000 kronor. 

Aktiebolaget Stjernfors-Ställdalen. Aktiemajoriteten i detta bolag har den 
22 sistlidne februari genom köp öfverflyttats på ett konsortium af brukspatronen 
Iv. Larsson å Bredsjö, diponenten K. N:son Fahlbeck i Kopparberg, Guldsmeds- 
hvtte aktiebolag, grosshandlame J. A. Lundborg i Arboga och William Olsson 
i Stockholm. Krokfors Aktiebolag som bildades 1888, med ett aktiekapital af 
168,000 kronor för idkande af bruksrörelse inom Ljusnarsberg, utvidgades 1896, då 
bolagets namn ändrades till Aktiebolaget Stjernfors-Ställdalen och aktiekapitalet 
ökades till 750,000 kronor samtidigt som Stjernfors intressenters fastigheter öfver- 
gingo till bolaget. Fastigheterna omfatta en areal af c:a 46,500 tunnland, hvaraf 
omkring 42,000 tunnland produktiv skogsmark, med ett taxeringsvärde af 1,850,000 
kronor, däri inberäknadt verk och inrättningar, nämligen Ställdalens masugn, 
pappersbruk och sågverk, Stjernfors' trämassefabrik, masugn och bessemerverk samt 
Skärets ansåg. 

Hiliringsbergs Aktiebolag har nyligen med Bankaktiebolaget Södra Sverige 
träffat aftal om uppläggandet af ett obHgationslån å 1,000,000 kronor att amorteras 
på 10 är med 4'/, % ränta. 

Lessebo Aktiebolag har sålt sina samtliga landtbruksegendomar, med undan- 
tag af 500 tunnland mark och skog närmast invid Lessebo bruk samt egendomen 
Högaskog i Algutsboda socken, till Aktiebolaget Karlskrona träexport för ett 
pris af 1,500,000 kronor, hvaraf 100,000 kronor betalades vid köpets afslutande, 300,000 
kr. betalas den 1 nästkommande november och sedan 300,000 kr. årligen intill dess 
köpesumman gnidits. Köpet omfattar 13,500 tunnland, däraf 10,000 tunnland skog. 

Den 20 december 1904 antogs bolagsordning för Norrköpings Nya Träföräd- 
lingsaktiebolag, som har till ändamål att, efter öfvertagande af Norrköpings trä- 
förädlingsaktiebolags rörelse, drifva snickeri och varfsrörelse jämte annan därmed 
förenlig verksamhet. Styrelsen med säte i Norrköping utgöres af disponenten Oskar 
Göran.son, kamreraren C. Th. Johanson och byggmästaren Svante Håkansson. 
Aktiekapitalet uppgår till 150,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man. 

Trävaruaktlebolaget Dalarne har nyligen af Tingstads Trävaruaktiebolag in- 
köpt dess vid Tingstad nära Göteborg belägna träförädlingsfabrik och upplagsplats. 

Den 14 december 1904 antogs bolagsordning för Trävaruaktlebolaget J. F. 
Österman, som har till ändamål att, efter öfvertagande af den tvävaruaffär, som 
hittills bedrifvits under firma J. F. Österman, idka sågverksrörelse och annan trä- 
förädling samt därmed i samband varande verksamhet. Styrelsen med säte i Skatt- 
skär, Östra Fågelviks socken af Värmlands län utgöres af verkställande direktören 
bruksägaren J. F. Österman, skeppsklareraren A. H. Borgström, possessionaten K. P. 
Löfgren och bankkamreraren Tell Österman i Karlstad med disponenten A. E. 
Ohlsson och ingenjören J. F. W. Österman som suppleanter. Aktiekapitalet uppgår 
till 175,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man. 

Uddeholms Aktiebolag har under sistlidne februari månad med Sundsvalls 
Enskilda Hank i Stockholm kontraherat om uppläggande af ett 4'!„ % obligations- 
lån å 3,000,000 kronor mot säkerhet af inteckningar i bolagets fastigheter. 



1 6o LITTERATUR. 



LITTERATUR. 

Nyutgifven litteratur och utkomna tidskrifter:' 

Finska Forxtföreninfiens Meddelande. XXI bandet. Hälsingfors 1905. Innehåller föl- 
jande uppsatser på svenska: Anton Gabriel Blomqvist (med 6 porträtt) af A. B:S, 
Om skogshushällningeus räntabilitet vid blädning och trakthuggning af Albert 
SivÉN, Om värdering af skogsbrandskador af ALBERT SivÉN och af B. E., 
Beteckningssättet för beståndstätheten af R. Malmborg. Bihang till Forstento- 
mologiskt småplock af. K. O. ElFving samt såsom diskussionsämnen från möten: 
Huru bör utstärapliugen af sågtimmer bedrifvas för att tillgodose ej allenast 
köparens utan äfven föryngringens intresse? af K. Lindberg m. fl. 

Huru hafva träoaruprisen varit under de senare årtiondena, huru torde de för fram- 
tiden ställa sig, och hvilka slutsatser kan man häraf draga rörande skogs- 
skötseln'? af Fredrik L,ovén (särtryck ur Werml. Bergsm.-fören. Annaler 1904). 
Karlstad 1905, 23 sid. Pris 50 öre. 

Svenska skogarnes ekonomiska historia (Skogsvårdsföreningens Folkskrifter n:r i) 
af Gunnar Schotte. Stockholm 1905, 32 sid. och 14 illustrationer. Pris 30 öre. 

Sammanfattning af den nya lagstiftningen ang. vård af enskildes skogar med en del 
kommentarier af A. F. Berzelius, Wimmerby 1905, 23 sid. 

Norsk Skogret af E. Hedels, Kougsvinger 1904. 160 sid. Pris bunden 2.50 kr. 

Bcretning om Norges Landbrugshöiskoles Virksomhed 1 april 1903 — 31 mars 1904. 
Kristiania 1905, 433 sid. och flera illustrationer. 

Svensk Tråvaru-Tidning 1905, n:r 5 — 6. 

Tidsskrift for Skogbrug 1905, h. i. 

Tidsskrifl for Skovvwsen, Organ for Dansk Skovforening, 1905, h. 1—4. 

Metsängstävä (finska »Skogsvännen»), 1905, n:o 2 — 3. 

Cenlralbtatt fiir das gesammle Forstwesen, 1905, h. i — 2. Innehåller rörande svenska 

förhållanden: Die Reise des Österreichischen Reichsforslvereins nach Schwedeu- 

Norwegen im Sommer 1904 (början). 
Schweizerische Zeilschrift fiir Forstuiesen, 1905, h. 2. 
Der praktische Forstwirt jiir die Schweiz 1905, n:r 3. 
Revue des Eaux et forels (Frankrikel 1905, h 4 — 6. 
Bulletin de la societé Centrule Forestiére de Belgique, 1905, h. 2 — 3. 
L'Alpe, utgifven af föreningen Pro Moutibus et Sylvis (Italien) 1905, n:r 3 — 4. 
I.esnoii Journal (R3-ssland) 1905, h. i. 
Hedcselskahets Tidsskrift (dansk) 1905, h. 3—5. 

Naturen, illustreret maanedsskrift for poputer naturvidenskab (norsk) 1905, h. 3. 
Trädgården, Tidning för Nordens Trädgårdsodlare, 1905, n:r 3. 
Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1905, n:r i. 

Haven, Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber, 1905, h. 3 — 6. 
Botaniska notiser 1905, h. i. 

Geologiska föreningens förhandlingar 1905, h. i. 
Statsvetenskaplig Tidskrift 1905, n:r i. 
Jern-Konlorels Annaler 1905, h. i. 
Bihang till Jern- Kontorets annaler 1905, h. 2 — 3. 
Ekonomisk Tidskrift 1905, h. 2 — 3 innehåller bl. a. Sågverks- och bruksägares jord- 

förvärf i norra Sverige af E. Arosenius. 



' Ärade författare och förläggare, som önsUa sina arbeten i slcogs- ocli jal<tvård m. m. omnämnda i 
tidsjtriften behagade insända respeictive arbeten till redaktionen. 



NOTISER. 



i6i 



NOTISER. 

SKOGSVÅRDSAFGIFTERNAS FÖRDELNING. Kunglig Maj:t har be.stänuU att 
nedannämuda landstingsområden skola nti de under åren 1905, 1906, 1907, 190S 
och 1909 inflytande skogsvärdsafgifter erhålla följande delaktighet, nämligen: 
Stockholms läns landstingsområde 1.87% Göteborgs 
Uppsala » ■> 

Södermanlrs » » 

Östergöths v 

Jönköpings . » 

Kronobergs » » 

Kahnar ; norra » 

» södra » 

Blekinge » » 

Kristianstads • » 

Malmöhus » » 

Hallands . » o.og » 

ANSLAG TILL SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. Sedan Riks- 
dagen såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande af skogsvårds- 
styrelsernas verksamhet på extra stat för är 1905 anvisat ett anslag af 60,000 kronor, 
har Kungl. Maj:t af samma anslag tilldelat 

Skogsvärdsstyrelsen inom Stockholms läns landstingsområde 2,500 kr. 



0.^2 » 


och Bohusläns 1; 


andstingsområde 


0.07% 


0.51 


Älfsborgs 




4.08 » 


2.23 » 


Skaraborgs 


<• 


1.32 » 


4.86 » 


Värmlands 


;> 


15-35 > 


4.30 » 


Örebro » 


» 


0.90 v 


2.73 » 


Västmanlids » 


» 


1.32 » 


2.83 » 


Kopparbergs » 


» 


8.19 » 


0.88 » 


Gäfleborgs » 




14.09 > 


0.17 >? 


Västernorrhs k 




I7.'7 ' 


0,02 » 


Jämtlands » 


^» 


15.5° > 



Uppsala 


■> 


» 


4,000 


» 


Södermanlands 


» 


» 


4.000 


» 


Östergötlands 


- 


» 


2,500 


» 


Jönköpings 


•> 


» 


1,500 


» 


Kronobergs 


» 


» 


1,500 




Kalmar 


» norra 


» 


2,500 


» 




» södra 


> 


2,500 


s 


Blekinge 


» 





4,000 


» 


Kristianstads 


» 


» 


4,000 


» 


Malmöhus 




» 


4,000 


» 


Hallands 


■> 


» 


4,000 


» 


Göteborg och 










Bohus 


» 


» 


4,000 




Älfsborgs 


:> 


» 


1,500 


■» 


Skaraborgs 




■' 


4,000 


» 


Värmlands 




)> 


1,000 


» 


Örebro 




» 


4,000 




Västmanlands 


» 


» 


4,000 


» 


Kopparbergs 


T> 


» 


1,500 


» 


Gäfleborgs 


» 


» 


1,000 


» 


Västernorrhds 




•j> 


1,000 




Jämtlands 






1 ,000 


» 



Tillhopa kronor 60,000, 
och har Kungl. Maj:t tillika anbefallt kungl. statskontoret att till skogsvårdsstyrel- 
sema utbetala de sålunda anvisade beloppen. 

Skfi^szuirds/iiretiitigfns Tidskrift fgoj. 12 



lä 2 NOTISER. 

FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. .Skoirsvnrtfssfyrehe,, i Jämtlands län har 
tillkännagifvit, att skogsägare iuom länet kunua erhålla kostnadsfritt biträde af läns- 
skogvaktarne för besåning af skogsmark, för afdikning af försumpad skogsmark 
eller för andra kulturåtgärder med skogen, hvartill anmälan skall göras å särskildt 
tryckta blanketter, som tillhandahållas genom skogsvårdsstyrelsens försorg; och lämnas 
skogsfrö gratis till mindre skogsägare. Ett cirkulär har tryckts och uppmaning riktats 
i orttidningarne till skogsägarne i länet att insamla frökotcar af tall och gran, hvilka 
af skogsvårdsstyrelsen uppköpas genom länsskogsvaktarne för att af dem utklängasi 
soUafvar. Af skogsvårdsföreningens folkskrifter ha rekvirerats 500 exemplar om året för 
utdelning till skogsägare, likaså 500 exemplar af dr Fredriks Lovens skrifter -Råd vid 
skogsodling af barrträd» samt »Råd vid afverkning af barrskog». Föredrag angående 
den nya lagstiftningen för vård af enskildes skogar ha hållits i landskommunerna af 
länsjägmästaren O. Hj. Humble i länets norra och västra del, af skogsvårdsstyrel- 
sens sekreterare, auditören C. J. von Essen i den södra delen samt af jägmästaren 
H. Wedholm i den östra delen af länet. Föredragen hafva varit rätt talrikt besökta 
och intresset för desamma lifligt. I nästan alla länets socknar äro skogsvårds- 
kommittéer bildade, och har skogsvårdsstvrelsen utfärdat instruktioner för desamma. 
Skogsvårdsstyrelsen inom Stockholms län har till de enskilde skogsägarne ut- 
sändt ett meddelande med råd och anvisningar rörande skogsskötseln, hvilket äfven 
intagits i alla ortstidningarne. Skogsvårdskommittéer, för hvilka utfärdats särskild 
instruktion, hafva bildats i 81 socknar, och till dessa kommittéers medlemmar hafva 
vitdelats dels i ex. af lagen angående vård af enskildes skogar, dels ett cirkulär från 
5kogsvårdsst3-relsen med uppmaning till ett kraftigt verkande för väckandet af in- 
tresse för skogskulturer. För nedbringande af kostnaderna \-id kulturarbetenas ut- 
förande föreslås exempelvis anordnande af planteringsdagar vid folkskolorna. Skogs- 
vårdsst^-relsen tillhandahåller plantörer samt till billigt pris, eventuellt kostnadsfritt, 
plantor och frö. 

Skogsvårdsstvrelsen inom Kalmar läns södra landstingsområde har utdelat 1,000 
exemplar af »Sammanfattning af den nya lagstiftningen angående vård af enskildes 
.skogar med kommentarier», utarbetad af A. F. Berzelius. Inom 18 af 45 socknar 
hafva på styrelsens initiativ bildats skogsvårdskommittéer. Med fast stat äro an- 
ställda I länsskogvaktare och 4 plantörer. Den som önskar biträde vid skogens 
skötsel och vård, vid utsyning, fröträdsställning, gallring, beredningshuggning och 
skogsodling kan erhålla sådant afgiftsfritt under högst 3 dagar genom styrelsens 
tjänsteman eller skogvaktare och plantörer blott mot att dem lämnas bostad, kost 
och skjuts. För sådant biträde mer än 3 dagar betalas för tjänsteman 3 kr. och 
för skogvaktare och plantor 1.50 kr. 

SKOGSFRÖPRISERNA I NORGE. Skogdirektören har utsändt cirkulär 
med fastställda priser a tall- och granfrö från norska statens klängstugor. Fröet 
sorteras efter storleken i 3 sorter (extra, prima och 3:dje sort), hvaraf endast de 
två första få användas i norska statens plantskolor. Prisen äro 

Granfrö: i:sta sort (extra) pris per kg. 8.00 kr. 

> 2:dra » (prima) .. » » •> %.oo ■> 

» 3:dje » (minst 80 % grobarhet) ... » • » 2.70 » 

Tallfrö: i:sta sort » » • 16.00 » 

» 2:dra » » • •> 12.00 » 

» 3;dje » • » » 900 » 

SKOGSINSTITUTET. Från högre kursen har utexaminerats eleven, e. o. hof- 
rättsnotarien I"er Ödman. 



TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. lÖj 

SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS FOLKSKRIFTER. Med detta häfte af tidskrif- 
ten följer såsom bila<;a första häftet af Skof^svårdsföreningens folkskrifter. Dessa 
kouiina att utgifvas med 4 rikt illustrerade häften årligen för ett pris af 1.20 kr. per 
år. Prenumeration kan ske hos redaktionen, Stockholm 5, på posten eller i bok- 
handeln. 

Mcdlfiitmar af Föreningen för Skogsvärd erhålla dock i exemplar af Folkskrifterna 
för halfva priset per årgång, om 60 öre (för Finland en mark) insändas såsom postan- 
visning {postförskott iitsä?ides ej å så litet lielopp) till Föreningen för Skogsvård, Stock- 
lioloi 5. 

FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD årsmöte äger rum torsdagen den 6 april kl. 
to /'. ;//. (/ Hasselhacken invid Stoekliolin. 

Rörande förhandlingarne vid mötet hänvisas till det mötesprogram, som åtföljer 
detta häfte. Legitimationskort, som berättigar att lösa tur- och returbiljett till 
Stockholm för pris, motsvarande enkel snälltågsbiljett, rekvireras hos föreningens 
sekreterare, Stockholm 5. 

SVENSKA JÄGAREFÖRBUNDETS ÅRSMÖTE äger rum i Stockholm å Grand 
Hotell tisdagen den 11 april kl. 11 f. m. (klädsel: förmiddagsdräkt). — Gemensam 
middag å ofvannämnda ställe och dag kl. 6 e. m. (klädsel: civil högtidsdräkt). An- 
mälan om deltagande i middagen torde i god tid insändas till Jägareförbundets sekre- 
terare, Sturegatan 29, Stockholm 5. 



TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 

Kungl. Domänstyrelsen har förordnat e. jägmästaren G. Schotte att t. v 
vara e. o. tjänsteman med särskildt uppdrag i k. styrelsen, i sammanhang hvarmed 
k. styrelsen pröfvat skäligt att f. o. m. den 16 mars entlediga Schotte frän hans 
befattning som assistent vid den forstliga försöksanstalten. 

Blekinge — Åhus revir. Sedan K. JIaj:t beviljat jägmästaren i Blekinge — 
.ihus revir C. F. Ehnbom för sjukdom tjänstledighet f. o. m. i febr. 1905 till samma 
ars slut, med förordnande för assistenten i samma revir e. jägmästaren K. G:son 
Lundholm, har K. Domänstyrelsen förordnat e. jägm. Einar Ödman att under samma 
lid uppehiiUa Lundholms assisteutbefattning mot arfvode af 2,000 kr. för år räknadt. 

Piteå revir. Till jägmästare i Piteå revir har K. Maj:t den 18 februari ut- 
nämnt och förordnat t. f. jägmästaren i Storbackens revir Ernst Herbert Constantin 
Ouchterlouy. 

Biträdande jägmästare. K. Domänstyrelsen har förordnat extra jägtnästanie 
C. Björkbom och G. E. Svensson att fortfarande under är 1905 vara biträdande jäg- 
mästare, den förra i Västra Jämtland och den senare i Norra Jämtlands revir, med 
skyldighet att utföra arbeten, afseende vården af renbetesfjällens skogstillgångar 
mot godtgörelse åt en hvar af dem af 2,000 kr. i arfvode, 600 kr. i resepenningar 
samt 6 kr. för hvarje förrättningsdag å fjällen. 

Skyddsskogarna i Jämtland. K. Domänstyrelsen har förordnat extra jäg- 
raästarne, assistenterna O. Bohlin, V. Vendt, T. Grenander, D. Frykman, F. Anii- 
uoff, C. V. Ekman, A. Veländer, C. Rothman, G. Jernberg, AV. Fellenius, V. Lothi- 



I'64 TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 

gius och B. Hyckert samt bitr. jägm. A. Sucksdorff att efter öfverjägmästarens i 
Mellersta Norrlands distrikt anvisning under en tid af högst tre månader verkställa 
skogsutsyningar åt enskilde inom det föreslagna skyddsskogsområdet i Jämtlands 
län mot godtgörelse af, förutom rese- och traktamentsersättning, åt Veländer 200 
kr. i månaden samt ät de öfriga, med undantag af Sucksdorff, som åtnjuter endast 
reseersättning, loo kr. i månaden. 

Förordnade assistenter med arfvode. Extra jägm. H. Hägg i Norra Lyck- 
sele revir f. o. m. 15 febr. till i juni, samt E. Danielsson i Klotens revir från 14 
febr. till årets slut. 

Tjänstledighet har beviljats åt jägm. i Norra Roslags revir Wahlgren under 
febr. månad, med förordnande för e. jägm. Aae, samt åt jägm. i Härjeädalens rerir 
Molander under 2 månader från t mars, med förordnande för e, jägm. Gran. 

Antagna extra kronojägare: G. W. Gustafsson och Da\-id Pettersson inom 
Ängeså revir och J. R. Högfeldt i Hallands revir. 

Afsked har beviljats kronojägaren i Barne bevakningstrakt af Slättbygds revir 
A. Johansson Lindgren. 

Lediga tjänster. Till jågniästai-etjäusten i Österdalarncs revir hade vid fatalie- 
tidens utgång ansökningar inkommit från: jägmästarne G. Tjäder, K. Berlin, C. A. 
Carlsson, G. Borg, H. Ouchterlony och K. Westerberg, t. f. jägm. G. Englund, bi- 
trädande jägmästarne C. Björkbom och H. Wolff, extra jägmästarne A. Sucksdorff, 
K. Sjöstedt, A. Sylvén och H. Stuart samt föreståndaren för Grönsinka skogsskola, 
e. jägm. C. G. Timberg. 

Jiigmästaretjänsten i Södra Lycksele revir sökes af e.Ktra jägmästarne \. Sucks- 
dorff, O. 0:son Coos, K. Sjöstedt, J. L. Asker och A. Sylvén. 

Föreståndare- och Idrarebefattningeti 7'id Hälluäs skogsskola sökes af t. f. jägm. E. 
C:Son Haller samt extra jägmästarne A. Holmgren, H. Fogelberg och O. 0:son Coos. 

En assistentbefattning vid skogs försöksanstalten i Stockholm sökes af bitr. jägm. 
G. E. Svensson, extra jägmästarne E. C:son Haller, F. Aminoff, Hugo Mattsson och 
M. Rasch samt utexaminerade eleven från K. Skogsinstitutet, fil. kand. E. Wibeck. 

En assistensbefattning med arfvode i Dalslands revir sökes af extra jägmästarne 
C. E. Sahlberg, 1 Forssbeck och H. Mattsson. 

På förslag till återbesättande af jögmästaretjänsten i Gästriklands revir har K. 
Domänstyrelsen uppfört: i första rummet jägmästaren i Öfre B\'ske revir Carlson, i 
andra rummet jägmästaren i Härjeådalens revir Molander samt i tredje rummet 
extra jägmästaren Landberg med förord för den sistnämnde. 

KUNGÖRELSER. 

Tjänstförrättande jägmästarebef att ningen i Storbackens revir af Norrbottens län sö- 
kes hos K. Domänstyrelsen före den 27 mars kl. 12 på dagen; skolande ansökning 
vara åtföljd af styrkt tjänsteförteckning. 

Jägmästaretjänsten i Kalix revir af Norrbottens län sökes hos K. Domäti- 
styrelsen före den 11 maj kl. 12 på dagen. 

Kronojägaretjänsteti i Mo bevakningstrakt af Junsele revir och Västernorrlands län 
sökes hos jägmästaren, frih. T. Hermelin, adress Sollefteå, före den 12 april. 

Kronojägaretjänsten i Landsjärvs bevaknings t rakt i Tärendii revir af Norrbottens 
län sökes hos jägmästaren K. Westerberg, adress Korpilombolo, före den 12 april. 

ICronoJägaretjänsten i Hälahults bevakningstrakt af Örebro re7'ir sökes hos jägmä- 
staren G. Ericsson, adress Örebro, före den 15 april. 



Svenska Jäiareforbundets Hyn TidsKrlft 

utkoitiraer under ärel i sin 43:e årgäng enligt oförändrad plan. 

Prenumerationsafgift 5 kronor. 

PreuumeratioD kan ske 'ti Posten, i Bokhaod^Ip och llos . Redaktionen, adr. Sture- 
gatan »9, Stockholm 5. ,-;''.. 

Uppsatser oiD jakt och jaktvård mottagas och honoraas «f(er Cfverenskotnmelse af 

A. IVahlgren, 

Redaktör, adress Uppsala 

Svenska Kennelklubben. 

Svetfska Konnelklupbena Tidskrift antnäler härmed sin I3;te ärgäng tor Sr 1905. 

Tidskriften utgifves kvartalsvis med i häfte om 3 tryckark text samt en annons- 
bilaga, hvartill anijodser skola till redaktionen insändas. . . ' 

Tidskriften' utdelas gratis till ledamöter af Sv. Kennelklubben mot en ärlig leda- 
motsafgift af 5 kr., som uppbärcs genom postförskott vid sändning af i:sta häftet. 

Enligt stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga 
hyarje välfrejdad person, som hos densamma därom gör anmälan. 

Prenumeration å tidskriften kan ock ske. genom postverket eller genom bokhan- 
deln, hvarest äfven lösa h.iften säljas till pris af kr. 't; SJ for häftet. Prenuirieratjonskvitto 
gäller såsom inbetald ledamotsafgift för aret. 

JFör Redaktionen: 
A. P. Hatnilton. R. T. Hennings. C. G, Holraerz. Axel Klinckowström. Abr. Forssell. 

Adress: Linnégatan 22, Stockholm 5. ■ Aosv. uig>f»are. 

Tidsskrift for Skogbrug 

utgifveu af Det Norske Skogselskab och redigerad af Kgl. Skogs- 
inspektör M. B. Dahll, utkoninier i Kristiania med 12 häften onj året 
och kostar portofritt 2 (två)' kronor per årgåug. Prenuraeratiott kan 
ske genom posten, expeditionen eller hos redaktören, 

adress: Oscarsgade 76, Kristiania. 

Annonsera i Skoysvårilsföreningens Tiiskrift. 

stor spridning! För niirvarande Öfver 2400 exemplar. 

Annonser till aprilhiiffet emotlagas intill den 10 april. 

ANNONSPRIS. 

Som ti(isKniceu utkommer relativt ofta och vänder sig till eu större läsekrets 
r den ett ISmpligt annonsorgan, dels för alla tjänster eller erbjudande af tillfälligt 
■ rbete i skogsvåxdssynpunkt, dels. för försäljning och köp af virke, fr5 och plantor samt 
lör skogs- och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar, littera- 
tur rörande skogshruk, ijakt, och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap m. m. 
Annonspriset är 20 kr. för hel sida. Smärre annonser beräknas efter I50 kr. pr 
cm. af sidans höjd och minsta annonspriset är 3 kr. För annonser, som införas minst 
S ggr, lämnas 10 % rabatt och för hela året stående annonser 20 %. Annonser böra 
insändas till redaktionen före den 5 i hvarje månad för att inflyta i närmaste häfte 



Äldre årgångar af 

Shogspåvbsföreningens tlibslunft 

Ett mindre antal etemplar af 1903 års årgång^ utan riksdagsbilagan, realiseras å 

3 Ur. pr ex. 
Fullständiga exemplar af 1904 dis årgång äro s/utsälda, men några exeniplar af 
häftena i- och 3—13 jämte separat af hufvuduppsatserna I h. 2- kunna ännu 

hällas för & Icr. , . ■ ' . - 

Rekvisition sker hos Redaktionen, Stockliolm 5. 

TIDSKRIFT^ SKOGSHUSHÅLLNING 

Årgängarne 1895—1903 kunna hos undertecknad erhållas för 3 kronor pr årgång. 

Uppsala 1905. . C. G: HOLMBRZ 



Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla personer, som 
Sro villiga att ingå 1 föreningen, äfvensomatt meddela uppgift på adress^ 
förändringar. 



Skrifvelser till Styrelsen för PSrenlngen iör Skogsvärc^ tprde sSndas till 

sekreterarens adress. Sturegatan 56, Stockholm 5. 



Af tryck af upfpsatser och noiiser ur tidskriften medgifvés geriia, där ej 
något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om Skogsvårdsföreningens 

tidskrift tydligt angifves såsom källa. 

Red. 



Af 

Shogövårbstöreningettö 
^folkskrifter 

äro iitknmria: 

N;o I. Svenska skogarnes ekonomiska: historia af Gunnar Schotte, 

232 sid. 14 ilhistr 

N:o 2. Om våra skogars framtid af J. O. af Zellén, 12 ■/, 12 > 

/^L _ I luöänd 60 öre såsom postanvistring under adress Föreningen för skogsvård, 
\/U9*« Stockholm S, så erhållas n:o 2 och följande häften af folkskriften för året? 



Tidskriften distribueras genom bokhandeln af A.>B. Nordiska Bokhan- 
deln, Stockholm. 



MEDDELANDEN FRÄN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT. 



Tallkottens och tallfröets beskaffenhet 
skördeåret 1903 1904. 

Af Gunnar Schotte. 

Med hänsyn tiil den för växtligheten ogynnsamma sommaren igo2 
yppade sig tvifvel, huruvida den följande år rika tillgången på 2-årig tall- 
kott kunde inom landets olika delar lämna för skogsföryngring fullt dugligt 
frö. Skogsförsöksanstalten blef därför af Kungl. Domänstyrelsen i skrif- 
velse af den 4 november 1903 anmodad skyndsamt vidtaga sådan åt- 
gärd, att tallfröets beskaffenhet inom skilda delar af landet kunde be- 
dömas. På grund häraf uppdrog föreståndaren vid försöksanstalten ut- 
förandet af den härför erforderliga undersökningen åt författaren af denna 
uppsats. 

Efter genomgående af kronojägarnes rapporter om frötillgången och 
däri lämnade uppgifter om kottens olika beskaffenhet utvaldes 26 revir, 
fördelade någorlunda jämnt öfver landet. Härvid togs äfven hänsyn till, att 
de trakter blefvo representerade, inom hvilka framför allt stora kottpartier 
insamlas för respektive fröklängningsanstalter. Från de sålunda utvalda 
reviren an.skaffades genom Domänstyrelsens försorg minst trenne kottprof 
om 10 liter från hvarje trakt. Allteftersom profven från vederbörande revir- 
förvaltare inkommo till försöksanstalten, visade det sig med hänsyn till an- 
staltens små resurser och för sådana undersökningar icke ägnade lokal, omöj- 
ligt att hinna klänga kotten och profva fröet före den tid, som vanligen 
användes vid insamlande af tallkott i större skala. Som dock ett sådant 
rikt tallfröår öfver hela landet som 1903 sällan inträffar, var det sålunda 
erhållna materialet äfven värdefullt för en jämförande studie öfver kottar- 
nes och frönas beskaffenhet inom olika trakter af vårt land. Utan att 
afsiktligt förkorta tiden för besvarandet af den uppställda frågan, under- 
kastades det erhållna materialet en del undersökningar i sådant syfte. 
Redan nu torde dock böra framhållas, att kottprofven blifvit insamlade 
mera för ett rent praktiskt besvarande af tallfröets grobarhet öfver hufvud 
taget och ej sä likformigt som varit önskxärdt för den jämförande under- 
sökningen öfver dess beskaffenhet frän olika trakter. Ehuru undersök- 
ningens resultat dessutom i hög grad påverkats af de klimatiskt mycket 

Sko^svArels/orertin^ens Tidskri/t, /goj. j -7 



I 66 GUNNAR SCHOTTE. 

Ogynnsamma åren 1902 och 1903, torde undersökningen ändå i någon 
mån lämna ett bidrag till rasfrågan och kännedomen om tallens stora 
variationsförmåga inom värt långsträckta land. 

Tallkotten. 

Vid genomgående af skogslitteraturen, såväl den utländska som den 
svenska, finner man blott få uppgifter om tallkottarnes storlek och varia- 
tion. Sålunda uppger F. SCHWARz' tallkottens längd från 3 — 5 cm., G. 
Hempel och K. Wilhelm" från 3 — 6 cm. och bredden i slutet tillstånd 
till 3 cm., C. A. T. Björkman' i ä 1,5 tum, och L. Beissner* har funnit 
större gränsvärden med en längd af 3 — 7 cm. och bredd af 2 — j^/^ cm. 
Hess"* räknar kottarnes antal per hektoliter i så bestämdt tal som 6,300 — 
6,400. Endast Th. ÖrtENBLAD har närmare studerat tallkottens betydande 
storleksvariation. Sålunda hade han iakttagit vid Storlien i Jämtland , 
593 m. öfver hafvet, kottar af endast 1,6 cm. längd och 1,4 cm. bredd, 
medan han funnit motsvarande maximital från norra Sverige vara 4,6 och 
2,7 cm. I detta sammanhang omnämner han tallkottens maximi-längd 
och -bredd från Hunneberg vara 6,5 och 3,9 samt minimum 2,0 och 1,7 cm. 
Samme författare anser i ett senare arbete', att kottarnes storlek aftager 
mot norr och vid ökad höjd öfver hafvet samt anför följande tal från södra 
Norrland: maximi-längd 5,7 och -bredd 3,2, minimi-längd i,g och -bredd 
1,5 cm., och från mellersta Norrland: maximi-längd 4,1:. och -bredd 2,7, 
minimi-längd 1,6 och -bredd 1,4. 

För ett närmare studium af tallkottens variation, särskildt dess 
olika storlek, blefvo de insända kottprofven föremål för rätt vidlyftiga 
och tidsödande undersökningar. Sålunda räknades hos de skilda prof- 
ven kottarnes antal per 10 liter, hvarjämte vikten af 10 liter kött utj 
röntes. Resultaten häraf återfinnas i tabell i (sid. 189 — 191)- Genom att mul 
tiplicera sifi"rorna i tabellen med 10 erhälles i ungefärliga tal kottvikten 
per hektoliter, hvilket äger ett mera praktiskt intresse. Såsom jämförelse är 
äfven vikten per 100 kottar återgifven från hvarje n:r. Vidare uttogos 
utan val ur hvarje prof 100 kottar, hos hvilka längden och bredden mättes. 



i 



' Frank Schwarz, Forstliche Botanik, Berlin 1S92. 

' Gustav Hempel och Karl \Vilhelm: Die Bäume und Sträucher, Wien. 

' C. A. T. Björkman: Handbok i skogsskötsel, Stockholm 1877. 

' L, Beissner: Handbuch der Nadelhohkunde, Berlin 1891. 

' Richard Hess, Encyklopädie und Methodologie der Forstwissenschaft, Mtinchen 1892. 

" Th. Örtenblad: Om den högnordiska tallformen (Pinus silvestris L. /J lapponica(Fr.) 
Hn.), bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. Band. 13, afd. III, n:o 11, Stockholm 1S88. 

" Th. Örtenblad: Om skogarne och skogshushållningen i Norrland och Dalarne, bi- 
hang till Domänstyrelsen underd. berättelse rörande skogsväsendet år 1893, Stockholm 1894. 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET I903 — IQ94. I 67 

och utsträcktes härigenom denna undersökning till öfver 10,000 kottar 
från skilda trakter af landet. I tabell i återgifves äfven resultatet af 
dessa undersökningar, i det man finner såväl maximi- och minimital för 
de skilda profven som ock ett medeltal af de 100 kottarnes längd och 
bredd inom hvarje prof. 

Beträffande först kottarnes friskvikt ser man i den nyssnämnda 
tabellen, att vikten i stort sedt aftager mot norr. Medan 10 liter kött 
i södra trakterna af landet väga omkring 5 kg., nedgår vikten t. ex. i 
Hälsingland till 3,5 — 4 kg., i mellersta Norrland är den omkring 3,5 kg. 
och i öfre Norrland (Boden, Pajala m. fl. trakter) uppgår den blott till 
3 kg. Kottar med särskildt ringa vikt må antecknas från Gellivare med 
2,8 — 2,3 kg. per 10 liter. 

Kottarnas friskvikt uppgifves per 10 liter från andra länder vara af 

BURCKHARDT^ 4,4 — 5,6, kg., af GAYER' 5 — 5,5 kg. Och HEINR. 

Keller^ anför, att i trakten af Darmstadt väga 10 liter tallkott om- 
kring 6 kg. före inträffande frost, men omkring 5 kg. efter sådan. 

Med hänsyn till kottarnes storlek kan man däremot ej med bestämdhet 
säga, att den aftager mot norr. De största kottprofven inkommo t. ex. 
från Jämtland (medellängd 4,4 cm.), och påfallande stor kött är att an- 
teckna från så skilda trakter af landet som Äsele, Sundsjö (O. Jämtl.) 
Forssa (Hälsingland), Tumbo (Södermanland), Fingspång, Kinda, Hunne- 
berg och Sunnerbo. Tallkottens storlek varierar däremot mera efter 
lokalens beskaffenhet, trädens mer eller mindre fria ställning samt fram- 
för allt med hänsyn till trädens ålder. Betydelsen af denna senare fram- 
går särskildt tydligt af de å sid. 168 i ^3 storlek afbildade medeltals- 
kottarne från olika trakter. 

Öfverst å bilden finna vi där kottar från Pajala revir, Norrbotten, 
där särskildt påfallande synes, huru mycket mindre n:r 51 från 150 — 200- 
åriga träd är i motsats till n:r 50, (60 — 80-åriga träd) och 52 (100 — 120- 
åriga träd). I andra raden äro kottar afbildade från Bodens revir, där 
redan kotten från 120 — 150-åriga träd (n:r 15) är afsevärdt mindre än 
n:r 14 (40 — 60 år) och 13 (omkring 70 år.) Vidare finna vi prof från 
Vadsbo revir (Undenäs socken i Västergötland) med särskildt stora kot- 
tar från 65 — 70-åriga träd (n:r 88), något mindre från 70 — 8o-åriga träd 
(n:r 87), och betydligt mindre hos n:o 86 från 100 — 120-åriga träd. 
I nedersta raden se vi slutligen kött från Slättbygds revir (Marums 
och Vinköls socknar i Västergötland). De stora kottarne (n:r 41) äro 



' Burckhardt, H: Säen und Pflanzen nach forstlicher Praxis, 6. Auflage. Trier. 1903. 
■ Gayer, Karl: Der \Valdbau, Berlin 1SS9. 

■■' Heinr. Keller. Kennzeichen von zur Unzeit gepflackten Kiefernzapfen. Zeitschrift 
Först- und Jagdwesen 1883. 



[68 



GUNNAR SCHOTTE. 



50 ^ W b2 SI 




41 ^ "^ ' ^2 

(Foto. furf. mars 1904). 
Fig. I. Tallkottar (medeltalskottar) från skilda trakter af landet och från träd af olika 

åldrar. ' , fiaf. storlek. 
50, 52 och 51 från Pajala revir (Norrbotten 67° 5*): 50 från 60 — 80-åxiga träd, 52 från lOo — 120-åriga träd 

och 5 1 från 150 — 200 är gamla träd. 
14, 13 och 15 från Bodens revir (Norrbotten 65^ 45): 14 från 40 — 60-åriga träd, 13 från omkr. 70 år gamla 

träd och 15 från 120 — 150-äriga träd. 
88, 87 och 86 från Vadsbro revir (Västergötland 58° 40'): 88 af 65—70 år gamla träd, 87 från 70— 80-åriga 

och 86 från 100 — 120 år gamla moderträd. 
41, 43 och 42 från Slättbygds revir (Västergötland 58*" 20'): 41 år plockad frän 80-äriga, 43 från loo-åriga 

och 42 från 150-åriga träd. 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET I 903 — I 904. 169 

Fig. 2. Serie af tallkottar från Gellivare i Lappland onikr. 400 m. öfver hafvet. 
67° 5'. (Reg. n:r 91). -;,, )iat. storlek. 



Ii 



Fig. 3. Kottserie från Åsele i Lappland. 64' 10'. (Reg. n:r 53). 
'/^ nat. storlek. 









4* 

Fig. 4. Kottserie från Stockholms revir (Uottröra s:n i Uppland). 59° 45'. 
(Reg. n:r 11). '/g nat. storlek. 

IIM 

Fig. 5. Kottserie från Slättbygds revir (Marums s:n i Västergötland). 

(Reg. u:r 41). 58° 20'. '/., nat. storlek. 

(Foto. förf. mars 1904). 




I 70 GUNNAR SCHOTTE. 

plockade från 80-åriga träd, n.r 43 från loo-äriga och de små kot- 
tarne från 150-åriga träd. 

Inverkan af trädens ålder på kottarnes storlek må här vidare fram- 
häfvas genom urplockande af några tal från tabell i. 







Moderträdens 












Antal kött 






ungefärliga ålder 


Medellängd 


Medelbredd 




per 


lO liter. 


Pajala revir 




. .. 60—80 


3,3 




1.9 








1,120 






100 — 120 


3.° 




1.8 








1,274 






150 — 200 


2,7 




1,6 








1,752 


Bodens revir 




40 60 


3-6 

3,4 




1,9 








832 
1,412 






70 




1,8 












120 — 150 


2,8 




1,6 








1,794 


Ö. Jämtlands 


revir 


40 


3.7 




2,0 


växtli 


ighet 


svag 


778 






60 


4,0 




2,1 






god 


722 






80 


3>3 




1.8 








1,182 


Slättbygds revir ... 


80 


4.3 




2,' 








694 






100 


3.8 




1.9 








1,004 






150 


3.6 




1,8 








1,134 



Af de anförda talen framgår, att kottens storlek istortsedtaf- 
tager med trädets ålder. Vissa mera påfallande afvikelser i tabellen 
torde i första hand få tillskrifvas bristande likformighet vid profvens 
insamlande samt olika lokala inflytelser. Påfallande små kottar kunna 
antecknas såväl från öfversta Norrland som från Värends revir (Kosta 
kronopark). 

Med tallkottens stora variation i afseende på längd och bredd blir 
naturligtvis också kottarnes antal på viss volymsenhet mycket växlande 
och framträder skarpare än de varierande längdmåtten. På 10 liter kött 
har jag t. ex. funnit gränsvärden af lägst 534 kottar (O. Jämtland) och 
högst 2,972 (Gellivare). I det förut lämnade utdraget af kottarnes be- 
skaffenhet vid trädens olika åldrar finner man antalet kött vara ännu 
mera betecknande. När t. ex. en 80-årig skog i Slättbygds revir (Väster- 
götland) på 10 liter knappt har 700 kottar, gifver den i, 50-åriga skogen 
på samma mått öfver 1,100 kottar. Af 40 — 60-årig kött i Bodens revir 
går det öfver 800 per 10 liter, men från den 120 — 150-åriga skogen mer 
än dubbelt eller omkr. 1,750. Att kottarnes storlek varierar oberoende 
af breddgraden framgår också af P. SCHOTTS ' iakttagelser, i det han 
funnit stora kottar såväl från Norden som Ungern och Sydfrankrike. 
Däremot framhåller han äfven, huru mindre kottar hufvudsakligen erhållas 
från äldre träd. 



' Peter Karl Schott, Pinus sylvestris L, Die gemeine Kiefer. Forstwissenschaftliclies 
Centralblatt 1904. 



TALLKOTTENS OCH TALLFR<'iETS BESKAFFENHET I 903 IÖO4. I71 




Kot. Ali-x. -Maass. 
Fig. 6. Öfre delen af en 20-årig tall från Kronoparken Gallåsen, Västergötland. A gre- 
narna synas täta gyttringar af kottar. 

Men icke blott tallkottarnes stoilek växLtr betydligt inom vårt 
land, utan äf\en formen varierar afsevärdt. De olika kottformerna hafva 
också kanske mest dragit uppmärksamheten till sig, och botanisterna 



172 GUNNAR SCHOTTE. 

hafva uppställt flera mer eller mindre konstanta varieteter. — Den mogna 
2-åriga kotten är i allmänhet kägelformig samt fäst på ett skarpt krökt 
nedåtböjdt skaft. Mindre kottar från Öfre Norrland (t. ex. Gellivare, Pa- 
jala) få ofta en mera rundad, cylindrisk form (jämför fig. 2). Kött- 
fjällens yttre del, de s. k. sköldarne, som på den oöppnade kotten sluta 
tätt tillsammans, variera mest och hafva särskildt gifvit anledning till 
uppställandet af kottformerna. De rombiska .sköldarne kunna således 
antingen vara nästan platta {v. playia Christ.), ofta är sköldarnes midt- 
punkt, »nafveln», utdragen till en tagg {v. gibba Heer.), och slutligen 
kunna dessa taggar blifva särskildt starkt utvecklade och tillbakaböjda 
(v. reflexa Heer.). 

Ibland inskränka sig formerna gibba och reflexa till kottarnes bas 
(fig. I n:r 43) och då i regeln till den yttre sidan, medan sköldarne på den 
motsatta sidan förblifva plana. I första hand är det starkare lju.still trädet 
orsaken till den kraftigare utbildningen på den yttre sidan af kotten. 
Men äfven andra yttre betingelser, såsom denna sidas friare läge med 
rum för starkare utbildning kunna säkerligen bidraga härtill. De nu 
nänmda formerna öfvergå ock mycket i hvarandra, och man blir då 
tveksam, till hvilkendera man bör föra en viss kotte. Men å andra sidan 
äro de ibland också särdeles konstanta. Så t. ex. utmärker sig den 
högnordiska tallen (v. /appoiiica) af mer eller mindre väl utbildade gibba- 
former (jämför fig. i n:r 50, 52, 51, 14, 13 och 15 samt fig. 2 n:r 91). 
En särdeles konstant och vacker refle.xaform har jag funnit hela profvet 
53 från Asele vara (se fig. 3.). ' 

Tallkottens färg växlar i första hand efter årstiden, d. v. s. med hän- 
syn till sin mognadsgrad. Men vid den tid, då kottarne vanligen insamlas 
för klängning eller i början på året (januari), utmärker sig kotten i södra 
och mellersta delarne af landet genom en gröngrå eller grönbrun färg, 
medan tlen i Norrland är gulgrön till vaxgul, hvilken sista färg är en 
af de egenskaper, som mera konstant utmärker den högnordiska tallfor- 
men. Man kan således genast på färgen .skilja ett kottparti från öfre 
och mellersta Norrland från sådant söderifrån. Sammanställer man dess- 



' På tal om tallkottens beskaffenhet vill jag här i förbigående fästa uppmärksam- 
heten på en monströs bildning, ett hopande af en mängd kottar på samma kvist, hvilket 
man en och aunan gäng påträffar. I den tyska och österrikiska skogslitteraturen har denna 
bildning flera gånger varit afbildad och omtalad under namn af »Zapfensucht» — »kott- 
sjuka» — men ej i den svenska. En synnerligen vacker sådan bildning har jag haft 
tillfälle insamla å kronoparken Galläsen (Västergötland) i april 1904 (Se fig. 6 och 7.) 
med täta kottgyttringar å 5 af tallens öfre grenar. A hufvudskottet befinna sig 26 kot- 
tar, på grenen närmast till venster därom 42 (se äfven fig. 7) samt vidare respektive 
24, 21 och 14 kottar å de andra grenarna. De naturligtvis rätt små kottarne innehöllo 
i allmänhet normalt utvecklade men små frön. 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET I QO3 1904. 



■/ J 



utom kottsköldarnes form och kottanics vikt, kan man med ännu större 
säkerhet afgöra, om man har en Norrlandskotte framför sig eller ej. — 

Fröklängningen. 



Sedan ett af arbetsrummen a försöksanstaltens lokal i Stockholm 
provisoriskt anordnats säsom klängningsstuga, utklängdes där i midten 
af februari 1904 de insända omkring 100 kottprofven. I klängnings- 
rummet inställd termograf visade i stort sedt en jämn medeltemperatur 
af +35° — 40° under hela tiden för klängningen. l-"ör att dock i ett vanligt 
boningsrum hälla tempe- 
raturen uppe \id denna 
värmegrad kunde luftväx- 
ling endast ske obetydligt', 
hvilket i sin ordning torde 
i någon mån bidragit till 
att flertalet norrländska 
kottprof endast med svå- 
righet öppnade sig. 

I detta sammanhang 
torde ock böra redogöras 
för den klängning i sollaf- 
var, som på sommaren ut- 
fördes med senare ånyo in- 
samlade kottar. Som längre 
fram kommer att omtalas, 

visade groningsförsöken 
med tallfröna från öfre 
Norrland ett synnerligt 
svagt resultat, hvarföre 
bland annat framkastades 
den förmodan, att kottar- 
nas tidiga afplockande möj- 
ligen kunde \ara en med\erkande orsak härtill. I april insamlades där- 
före ånyo genom vederbörande skogsför\'altning en del kottprof frän 
öfre Norrland. Dessa prof togos dels frän samma lokaler, som de vid 

' Betydelsen af stark luftväxling vid klängningen torde följande tillfälliga iakttagelse 
ådagalägga. Kottar inlades dels i ett tämligen lufttält torkskåp och utsattes för omkr. - 35' 
temperatur, dels utsattes delar af samma kottparti för endast + 25° temperatur med 
stark luftväxling invid en kamin. Kottarne i förra fallet behöfde oaktadt den högre tem- 
peraturen 3 gånger så lång tid för att öpjina sig som i det senare. 




Fig 



Fot. furf. Maj 1905. 
Tallkvist med gyltring af 42 kottar. Krono- 
parken Gallåsen, Västergötland. 



174 



GUNNAR SCHOTTE. 



jultiden insamlade, och dels från några flera trakter för att äfven få 
mellersta Norrland (särskildt Ångermanland) bättre representerad! i 
undersökningsserierna. 

De sålunda erhållna kottprofven utklängdes sedermera i juli må- 
nad uti sollafvar. De utsattes då under dagen för en temperatur 
af +30° — 50° (högsta observerade temperatur + 54°) allt efter det väx- 
lande solljusets intensitet. Om natten nedgick naturligen värmegraden i 
lafvarne till luftens temperatur. 

De under denna sommarklängning undersökta profven voro alla 
utsatta för samma värmegrad och under fullt liknande betingelser för 
öfrigt, hvarföre klängningens förlopp och resultat här äger ett jämförande 
intresse. 



Reg, 
n:r 



Insamlingsort. Erntestandort, 



Revir och Socken 
Revier und Kirchspiel 



I 



I 



Landskap 
Provinz 



Bredd- 
grad 
nördliche 
Breite 



Modertra- 
dens uppgif 

na ålder 

Alter der 
M^tterbäume 

Ar Jahre 



Antal 
kottar per 
10 liter 
Anzahl 
Zapfen 
pro 10 1. 



Vidkläng- 
ningen 
öppnade 

sig 
% kottar 
Bei der 
Auskleng- 
ung öffne- 
ten sich 
°o Zapfen 



Fröskörd (med 
vingar) per 20 
liter kött 
Ausbeute befliigelter 
Same pro 20 1. 
, Zapfen 



Volym 

Volumen 

kbcm. 



Vikt 

Gewicht 

ST- 



109 
104 
IIO 

loS 
107 
105 

106 

103 
102 



Pajala 

Bodens, Öfver Luleå... 

Norsjö (360 m.) 

S. Lycksele 

Asel 

Degerfors 

Bjurholms 

Jiinsele (35 m.) 

Hernösands, Ytterlännäs 



Norrbotten 

Västerbotten 
Lappland 

Västerbotten 
Ångermanland 



67-15' 

65°45' 

64°4o' 
64"! 5' 
64°I5' 
63°5o' 
63° I o' 
63° 



100 — 120 

omkr. 70 

» 100 

150 — 200 

omkr. IIO 

» 100 

» 60 

100 — 120 

omkr. 100 



1.399 
1,033 
1,851 
1,558 
1,133 
1,507 
1,273 
1,203 

1,194 



47 
92 
42 
83 
87 
90 
96 
98 
99 



210 

1,235 

220 

820 

740 

920 

900 

1,270 

1,221 



19 
97 
12 

73 
55 
87 
79 
94 
109 



Af ofvanstående sammanställning torde man finna att ju längre 
söder ut profven kommo ifrån, desto lättare hafva de öppnat sig och 
lämnat större skörd. Sämst är dock kotten från Norsjö, emedan den 
därstädes insamlats från den högsta höjden öfver hafvet (360 m.). 
Vidare lämna kotten från Boden ett relativt godt resultat, dels emedan 
läget här är lågt och gynnsamt, dels emedan den insamlats från yngre 
träd. Kottprofvet från yngre träd i Bjurholm härstammar däremot från 
ett högre läge. 

Vid den sålunda utförda sommarklängningen erhölls betydligt mera 
frö än hvad vinterklängningen lämnade. Några jämförande tal härför 
torde dock ej böra lämnas, då klängningarne måst utföras ganska pro- 
visoriskt (särskildt vinterklängningen) och i ringa skala. Antalet kottar 



I 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET I 903 I9O4. I 75 

som Öppnade sig \id de två klängningarne var också mycket olika, dä 
särskildt Norrlandskotten med största svårighet öppnade sig vid vinter- 
klängningen. Men detta gällde äfven kotten söderifrån, hvilket allt väl 
bekräftar den gamla af alla fröklängare väl beaktade iakttagelsen, att 
tidigt insamlade kottar af den vanliga tallen äro svårklängda och i allmän- 
het ej öppna sig fullständigt. Äfven sä långt söderut som i Brandenburg 
har man observerat, att tallkottar, insamlade i oktober, i allmänhet ej 
öppna sig vid klängning. ' 

Tallfröet. 

Färgen på frövingen hos det mogna tallfröet varierar i de skilda 
fröprofven genom svaga färgnyanser i gult och brunt, som äro svåra att 
närmare precisera. Som regel utmärker sig dock frövingarne från Norr- 
land genom en klarare färg, medan vingarne från sydligare trakter af 
landet antaga en mera smutsdunkel färgton. De förra frövingarne gifva 
i stort sedt ett totalintryck af ockragult (n:r 2g i Saccardos färgskala") 
med i rödbrunt stötande vingspetsar. Frövingarne från södra och mel- 
lersta delarne af landet utmärka sig genom en blekt läderbrun färg 
(n:« S i förutnämnda färgskala) med i violettbrunt stötande vingspetsar. 
Frövingarnes storlek följer naturligen i det närmaste tallkottarnes storlek. 
De stora kottarne innehålla långa och smala frövingar, medan de små 
hafva korta frövingar, som dock alltid äro påfallande breda. 

Variationen till storlek och färg hos själfva fröet är mera betydande 
och har den också i allmänhet uppmärksammats i skogslitteraturen. 
Hvad särskildt vikten beträffar så finnes antalet korn per kg. uttryckt 
med följande tal: 150,000 (BuRCKHARDT ', Gayer'*); 154,000 (C. 
Heyer*); 150 — 170,000 (Hess"); 150 — 180,000, i medeltal 160,000 
(Hempel och Wilhelm"); 150 — 190,000 (Cieslar'*) och 130—170,000 
(HoLMERz"). Dessa uppgifter härröra synbarligen från sydligare trakter 
såsom Tyskland, P>ankrike och Österrike (äfven de af Holmerz angifna). 

' M. Kienitz i Zeitschrift filr Först- und Jagdwesen 1883, h. 3. 

'■' P. A. Saccardo: Chromotaxia seu nomenclator colorum, Patavia 1 891. 

= 1. c. 

■* 1. c. 

' Carl Heyer: Der Waldbau öder die Forstproductenzucht, Leipzig 1S78. 

'' R. Hess, Eigenschaften und forstliches Verhaltea der Holzarten, Berlin 1895. 

" 1. c. sid. 124. 

* A. Cieslar: Ueber den Einfliiss der Grösse der Kichtensamen auf die Entwickelung 
der Pflanzen nebst einigen Bemerkungen liber schwedischen Fichten- und Weissföhrensamen, 
Centralbl. f. d. gesammte Forstwesen 1S87. 

" C. G. Holmerz, Vägledning i Skogshushållning, Stockholm 1S94. 



176 GUNNAR SCHOTTE. 

Af uppgifter i litteraturen om svenska tallfröets vikt må här erinras 
om 192 — 212,000 (Hess '), 224,000 af frön från Bergqvara (ClESLAR ") 
samt 252,000 från Gäfleborgs län och 257,000 från Västernorrlands län 
(ÖRTENBLAD ^). Af AuG. Lyttkens* angifves den normala friskvikten 
af 1,000 tallfrön till 5.15 gram, hvilket gör omkring 195,000 frön pr kg. 

Hvad det undersökta tallfröet från 1903 — 1904 års skörd beträffar, 
så framgår af tabell 2, att friskvikten per 1,000 frön är betydligt mindre, 
än man skulle förmoda. Först bör dock här framhållas, att tabellen 
hänför sig till oharpadt frö och alla föregående tal torde afse mer eller 
mindre väl harpadt salufrö. Vid vägandet af fröprofven hafva dock 
bortsorterats alla skadade eller synbart slöa frön, så att tabellen afser 
endast till det yttre fullbildade frön. Afven om det i handeln gängse 
fröet sålunda uppvisar tyngre tallfrö, så äro dock talen i tabellen sins- 
emellan tämligen jämförbara, hvarjämte de visa tallfröets oerhörda varia- 
tion inom vårt långsträckta land. I södra delarne af landet (Götaland, 
Svealand) växlade således friskvikten per 1,000 tallfrön mellan 4 — 5 gram 
och i Norrland 2 — 3 gr. Uti den sista vikten ingår dock en stor pro- 
cent slöa frön. Dessa siffror gifva emellertid det stora antalet frö per 
kg. af 200 — 250,000 för i stort sedt Svealand och Götaland samt 330 — 
500,000 för Norrland, dock naturligtvis med mera jämna öfvergångar 
från den ena trakten till den andra. Vid ett närmare aktgifvande på 
tabellen från hvarje trakt finner man vidare, huru frövikten i allmänhet 
minskas allt efter trädens högre ålder. Såsom tydliga exempel härpå 
må anföras några tal: 



Ö. Jämtland: 


50-årig skog I 


,000 


fröns vikt 3,062 gr. 


Dalsland: omkr. 


70 år 4,550 gr 




70 » 


» 




-' 


2,554 ■> 


» 


100 » 4,302 » 




100 » 


» 


» 


V 


2,267 » 


» 100- 


-130 » 3,800 


Vadsbo: omkr. 


40 : 


» 


» 


> 


4,966 » 


Slättbyggd: » 


So • 4,286 • 


» 


70 » 


- 


» 


» 


3,582 » 


» 


100 !■ 4,236 ! 




100 


» 


» 


» 


3,553 » 


>' 


150 >' 3,273 ■ 


Tjust: . 60-So , 


» 


» 


» 


4,440 


Jönköping: » 


40 » 4,550 .. 


>; 80- 


120 v 


» 


» 


■• 


4,096 >- 


» 


50 > 4,460 » 


: 120 


-1 50» 


v 


» 


» 


3,868 . 


)t 


70 » 4,047 . 



Vikten är dock ej någon säker måttstock för frönas storlek, då före- 
komsten af slöa frön mer eller mindre inverka pä jämförelsen. Fast 
mer torde då volymen vara ett rättare utslag härför, hvarjämte tal rö- 
rande denna böra vara mera allmängiltiga. Jag har därför äfven i tabell 



' R. Hess, Eigenschaften und forstliches Verhalten der Holzarten. 
' 1. c. sid 153. 

■' Th. Örtenblad: Om skogarne och skogshushållningen i Norrland och Dalarne. 
' Aug. Lyttkens: Tabell öfver utsädesvarors normalvärden samt medeltalssiffror öfver 
fröundersökningar åren 1895 — 1S99, medd. fr. K. Landtbruksstyrel.sen n:o 8 år 1901. 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET I 9O3 I9O4. I 77 

2 aiif^ifvet volymen af i,ooo till det yttre felfria frön i kbcm. Man 
skall häraf finna, att af yngre 50 — 6o-årig skog i Norrland kan erhållas 
lika stora frön som i de sydligare trakterna af landet, men när det 
fäller medelålders och äldre skog, blir volymen något mindre i Norrland 
än söderut. När man jämför fröet från olika gamla träd från samma 
trakt visar sig, huru äfven volymen ofta minskas med trädens ålder, 
men undantag härifrån gifvas. 

Mest af allt hos tallfröet varierar färgen. Sålunda anger Hempel 
och Wilhelm' denna vara svartaktig, grå, klarbrun eller hvitaktig samt 
att frön med ljusare färgton ofta hafva en mörkare marmorering, hvari- 
genom tallfröet i motsatts till andra barrträdsfrön får ett brokigt utse- 
ende. Hess ^ karaktäriserar färgen som grå.svart till mörkbrun eller gul- 
hvit med svart spräcklighet. TUBEUF* har funnit fröet mången gång 
svagt fläckigt. P. SCHOTT'* har mera i detalj gifvit akt på färgförändrin- 
gen. Han uppgifver sålunda, att omogna frön om sommaren hafva en 
citrongul, mot hösten en orangegul färg. I'"ullmogna kottar gifva däre- 
mot svarta korn, bruna korn med grå eller svart marmorering eller också 
rent bruna frön. Vidare har han funnit, att hvarje kött innehåller frö 
af samma färg och att troligen alla kottar på samma träd lämna frö af 
samma färg. Den senare iakttagelsen har förut HOLMERZ'' med bestämd- 
het uppgifvit. Vidare angifver SCHOTT, att tallfrö frän Skandinavien och 
Finland utmärker sig genom en öfvervägande brun färgton. Det tyska 
fröet skulle vai^a öfvervägande brunsvart marmoreradt mera sällan grä- 
svart eller svart. Från Ungern och Sydfrankrike skulle däremot erhållas 
hufvudsakligen svart frö. 

Hvad det nu undersökta svenska tallfröet beträffar, kan man säga, att 
det visat sig äga färgskalans alla nyanser mellan svart, brunt och hvitt 
samt att frö med ljusare färgton ibland, ehuru ej allmänt, är marmore- 
radt af en mörkare färg. I tabell 2 finnes å sista kolumnen de olika 
fröprofvens färg angifven efter Saccardos färgskala. Man skall härvid 
finna, att de hufvudsakligast förekommande färgerna äro: svart, nötbrunt, 
blekt läderbrunt, umbrabrunt, kastaniebrunt, mörkbrunt och gräddgult. 
Naturligtvis gå dessa urskiljda färgnyanser öfver i hvarandra. Marmo- 
reringen sker oftast med svart eller brun färg. Som regel kan sägas, 
att tallfröet från de 4 nordligaste länen i landet utmärka sig genom en 



' 1. c. sid. 124. 

- R. Hess, Eigenschaften und forstliches Verhalten der Holzarten, Berlin 1895. 

' K. F. von Tubeuf: Samen, Friichte und Keimlinge, Berlin 1891, sid. 17. 

' 1. c. sid. 524. 

'' C. G. Holmerz: Om tallens grobarlietsålder, Tidskr. f. skogshushållning 1900, h. 4. 



I 78 GUNNAR SCHOTTE. 

enfärgadt Ijusbrun färg. Endast undantagsvis hafva mörkbrunare frön 
iakttagits från Boden och från Jämtland. 

Tallfröet frän sydligare trakter varierar däremot mera. Allmännast 
förekommande t)-ckes dock den mörkbruna-svarta färgen vara. I dessa 
trakter träffar man ock de ljusare fröna med mörkare marmorering. 

För att närmare åskådliggöra tallfröets stora färgvariation är til! 
denna uppsats fogad en i färger litograferad plansch. Till denna har 
utvalts 1 2 prof, som representera de mest skilda färgnyanserna, hvilka 
påträffats i denna undersökningsserie. 

Af hvarje prof är dels ett frö afbildadt i förstoring och dels tre 
frön till höger därom i naturlig storlek. Profven äro ä planschen ord- 
nade efter insamlingsortens breddgrad och gifva vid handen den stora 
färg\ariationen öfver hela landet. De första sex numren från Norrland 
äro för blotta ögat enfärgade i mer eller mindre starkt brun färg, men 
vid förstoring visa sig äfven de schatterade. Med undantag af fröna till 
prof 3, som äro slöa, äro alla de afbildade fröna fullt utvecklade och 
grobara. I beskrifningen är däremot grobarheten angifven af det parti, 
hvarur de afbildade fröna hämtats. Vidare återfinnas där dels register- 
numret, hvarigenom respektive fröprofs andra egenskaper kunna åter- 
finnas i vederbörande tabeller, dels den breddgrad, från hvilken fröet 
härstammar. 

Qroningen. 

De vid klängningen erhållna fröprofven afvingades på vanligt sätt 
genom frönas fuktande, hvarefter profven rengjordes medelst såll. Seder- 
mera urplockades ur hvarje prof 200 till det yttre felfria frön. Endast 
skadade frön samt sådana frön, hvars färg direkt tillkännagaf fröets 
omognad, medtogos ej. Fröprofven stöptes i vatten ett dygn, hvarefter 
de lades på tegelplattor och insattes i groningsapparaten.' (System: 
Rodewald-Cieslar). 



' Den för profning af barrträdsfrö numera allmänt erkändt bästa och modernaste 
Rodewald-Cieslarska groningsapparaten finnes närmare beskrlfven af A. Cieslar, Ein neuer 
Keimkasten, Centralblatt filr das gesammte Forstwesen 1890, h. 6. Apparaten utgöres af en 
zinklåda med kvadratisk botten. Sidoväggarne bestå af dubbla zinkplåtar, hvars mellanrum 
fylles med en dålig värmeledare, t. e.\. aska. Botten utgöres däremot af ett enda starkt 
bleck. Locket på zinklådan, hvilket lutar i förhållandet i: 4, består af dubbelt glas, hvar- 
igenom luften mellan glasen äfven blir en dålig värmeledare. Dessa anstalter äro vidtagna 
för att lätt kunna uppvärma lådan underifrån, medan värmen sedan skall behällas så länge 
som möjligt i lådan. Bottnen i lådan täckes af ett 3 cm. högt lager af sand, på hvilka 
de af lera tillverkade groningsplattorna ställas. Bevattningen af sanden sker genom en vid 
basen af lådan löpande täckt kanal, som ifylles med vatten genom ett lock framtill. 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET 1903 — I 904. I 79 

Den vid försöksanstalten använda modellen rymmer 49 lerplat- 
tor, hvadan samtidigt kunde undersökas 49 skilda prof om 200 frön 
eller 9,800 frön. Uppvärmningen skedde genom 2 st. s. k. nattljus, som 
brunno under lådan ett par timmar på dagen. Härigenom steg tempera- 
turen en tid på förmiddagen till -|- 20 — 25 grader C. för att sedan så 
småningom under natten sjunka till rumstemperaturen eller omkring 
+ 15°. Någon likformig temperatur är naturligtvis ej nödvändig, då 
de samtidigt införda profven ju ändå komma under samma förhållanden 
och härigenom blifva sinsemellan fullt jämförbara. 

I tabell 3 återgifvas resultaten frän groningsförsöken. De prof, där 
groningsresultaten endast äro angifna t. o. m. 45 dygn, härröra från 
det första groningsförsöket, som utfördes under tiden 10 mars — 24 
april 1904 med frön från de i december 1903 och januari 1904 insam- 
lade kottarna. Resultatet af den första undersökningen visade, att 
tallfröet från öfversta Norrland (Pajala) samt hela Lappland praktiskt 
taget ej var grobart. I Jämtland var grobarheten visserligen svag, men 
varierade ändå mellan 10 — 48 %. Söderut tilltog sedan grobarheten för 
att i Svea- och Götaland i stort sedt utgöra närmare 80;;^. Detta re- 
sultat för öfre Norrland är desto mera nedslående, som detta år var 
ett särdeles rikt fröår. För att utröna, huruvida det tidiga insamlandet 
af kotten kunnat vara en medverkande faktor till det dåliga resultatet, 
insamlades som förut omnämnts genom skogsförvaltningen i april 1904 
åter en del kottprof från öfre Norrland, hvilka sedermera solklängdes 
under sommaren. Såväl dessa fröprof som en del af de förut under- 
sökta jämte ett flertal prof, som ej af utrymmesskäl kunnat medtagas 
vid första undersökningen, utgjorde därefter materialet till en andra 
groningsserie under tiden 6 oktober — 30 november 1904. Resultatet 
häraf finnes äfven infördt i tabell 3, men då detta försök fortsattes i 55 
dygn, återfinnes slutresultatet för denna undersökning i kolumnen »efter 
55 dygn grodda frön.» Reg. n:r 102-a — iio-b härröra från den sommar- 
klängda kotten. Vid denna andra undersökning erhölls dock i stort sedt 
samma resultat som vid den första groningen. Tallfröet i Lappland 
samt högre belägna trakter i Norr- och Västerbotten var ej heller nu, 
trots den senare insamlingen af kotten, grobart. Endast från lägre och 
mera gynnsamt belägna trakter kunde grobarhet konstateras t. ex. från 
Boden med högst 23 °^ och Degerfors med högst 22 %. Lägre be- 
lägna trakter i Ångermanland kunde uppvisa 34 — 58 % grobarhet. I 
öfrigt öfverensstämma resultaten från det senare groningsförsöket ganska 
väl med de erhållna talen vid det första. Endast de prof, som på våren 
hade en särdeles svag grobarhet, synas på så kort tid som ett halfår 
förlorat afsevärdt i grobarhet. Följande tal bekräfta denna iakttagelse: 



l80 GUNNAR SCHOTTE. 

Groningsprocent efter 45 dygn 
i april 1904 i november 1904. 

N:r 14 Bodens rev 14 7 

» 13 -> 14 4 

3 23 )> S 23 9 

28 Bjurholms rev 21 7 

» II » 1 II 4 

Vid en jämförelse mellan grodda frön efter olika antal dagar, visar 
sig tydligt, huru flertalet prof från Svea- och Götaland afslutade sin 
groning efter 15 dygn och endast en mycket ringa ökning uppnåddes 
af en del prof efter 30 eller 45 dygn. De norrländska fröna fortsatte 
dock att gro till 45 och 55 dygn. Då vid groningsförsökens afslutande 
ett relativt stort antal hårda frön ännu funnos bland de norrländska 
profven, kan man förmoda, att groningen ännu länge kunnat fortgå. Till 
följd af andra viktiga arbeten vid försöksanstalten måste dock den första 
serien afslutas efter 45 dygn. Den andra serien kunde fortsättas i ytter- 
ligare 10 dygn eller 55 och lämnade vidare stöd för den iakttagelsen, 
att ej blott grobarheten i öfre Norrland var ringa detta år, utan 
äfven groningsenergien betydligt svag. Att i allmänhet mindre mogna 
frön ehuru med redan utbildadt embryo gro långsammast har också 
Paul SagOT redan 1876 visat genom försök.' 

Den svagare groningsenergien hos fröet från Norrland talar för att 
tallfröet detta är var särskildt dåligt. Orsaken härtill kan då dels till- 
skrifvas ogynnsamma förhållanden vid pollinationen året 1902 eller vid 
befruktnings- och utvecklingsåret 1903. Hos tallen sker nämligen själfva 
befruktningen 13 månader efter pollinationen.' Båda åren voro också 
särskildt märkvärdiga för vegetationen. Sommaren 1902 var så utpräg- 
lad våt och kall, att man knappast känner dess motstycke under den 
tid regelbundna väderleksobservationer företagits i vårt land', men äfven 
år 1903 var temperaturen i Norrland under den normala vid den tid, 
(sommarmånaderna), då tallens befruktning sker. Intressant är också, 
att en del af de ej grobara fröna visserligen hade väl utvecklad fröhvita 
men outbildadt embryo. 

Huruvida alla dessa förhållanden inträffa ofta i öfre Norrland och 
i så fall äro en bidragande orsak till den svaga föryngringen eller ej, 
torde först förnyade undersökningar af norrländskt tallfrö kunna åda- 
galägga. 



' Archives des sciences physiques et naturelles, Torne LV, jan. 1S76 ref. i Centralbl. 
f. d. gesammte Forstwesen 1877, sid. 49. 

- H. Dixon: Fertilization of Pinus silvestris. Annuals of Botany 1894. 

^ Jämför H. Hesselman: Tallens höjUtillväxt 1900 — 1903 Skogsvårdsf. tidskr. 1904 h., 2. 



ikogsvårdBföreningeiiH tidskrift 1905. 



Tafl. 1. 



Färgvariationer hos svenska tallfröet. 

(Farbeiivjiri)itimipii dps sfhwediHchen Kiefprnflaiiipns) , 



I 



# 



I 






I 

4« 









0^ 



TALLFRÖ (Kiefemsamen) från 



. PA.JALA (170 m.) (N:o 109) 67" lu' (3 %) - 2. BODEN (N:o 104) G5° 4ö' (20 ?„) - S. NORS.IÖ (360 m.) (N:o 110) 64° fiO' (O %•) 

■ ASELE (N:o 107) 64° 15' (3 %) — 6. BJURHOLM (N:o 28) e3° 50' (21 %) — G. ö. JÄMTL.-^ND (N:o 5) 63° 5' (49 %) 

■ K. HÄLSINGLAND (Korbölo) (N:o 34) 61' nä' (47 %) — 8. N. HÄLSINGLAND (Forssa) (N:o 33) 01° 40' (48 %) — 0. KLOTEN 
Non-bärke) (N:o 20) 60° (72 %) - 10. STOCKHOLMS REV. (Gottrör.i) (N:o 11) (V.1° 4ö' (7.t %) — 11. VADSBO (lindonKs! (N:o 81) 

öR' 40' (Rfi "„) - 12. SUNNEliUd (l,jiiiiijl>.v) (N:o 3> r^V' Ml' (Hl %) 

cFTjreni.miYCKRUiin, .stiickhoi.m. 



TALLKOTTENS OCH TALI.FRÖETS BESKAFIENHET 1^03 — I9O4. 181 

Några bestämda slutsatser rörande frönas grobarliet vid skilda åldrar 
hos moderträden kunna ej dragas af de gjorda försöken. Först när 
moderträden bli gamla, öfver loo år, visa dock en del j^rof ett ned- 
gående af grobarhetsprocenten i jämförelse med yngre träd från samma 
trakt. Flera undantag, där de äldre trädens frön kunna upjwisa bättre 
grobarliet än de yngre, gifvas dock. Th. Ortenblad' har också påvisat, 
huru äldre träd (gamla öfverståndare) från Gäfleborgs län gåfvo frö med 
endast 37 °/„ grobarhet, medan pitpropsskog från samma trakt kunde upjj- 
visa frön med 94 % grobarhet. 

Grobarheten är ej direkt beroende af frönas färg, i det ljusa frön 
kunna vara lika goda som de mörka. 

Detta har ock genom direkta undersökningar visats af Th. Cannelin', 
som t. o. m. fann de ljusa fröna vara de mörka öfverlägsna, samt senare 
af HOLMERz ^ . Den praktiska erfarenheten, att det ljusare fröet ofta 
är sämre än det mörka, är också riktigt, ty det visade sig vid ett 
närmare granskande af de undersökta fröprofven, att de tomma fröna 
från Norrland ofta hade en Ijusgulare färg än de grobara och att de 
slöa fröna söderut i regeln hafva en gråhvit färg, som är ljusare i 
ena ändan. Härigenom var det lätt att på färgen igenkänna de absolut 
tomma fröna. 

Om vi närmare betrakta groningsresultatet af de fröprof, som in- 
samlats söder om Dalälfven, så finna vi groningsprocenten för oharpadt 
frö i medeltal vid dessa undersökningar hafva varit IT %, och enskilda 
prof hafva nått öfver 90 °^ grobarhet. Som jämförelse härmed må an- 
föras, att AUG. Lyttkens^ angifver normala grobarheten på (harpadt) 
tallfrö till 83 °„ , ett medeltal från profningsresultaten vid de svenska 
frökontroUanstalterna, vid h\-ilka hufvudsakligen frö från södra delarne 
af landet undersökas. NOBBE^ har funnit medelgrobarheten för i han- 
deln förekommande tallfrö i Sachsen under i o-årsperioden 18S9 — 1898 
vara 61,23 % och från sach.siska statens klängningsanstalt under .samma tid 
76,91 ?/. KiRCHNER* uppger medelgrobarhet för tallfröet såsom handels- 



' Om skogarne och skogshushållningen i Norrland och Dalarne, Stockholm 1894. 

' Th. Cannelin: Utdrag ur berättelsen om några forstliga undersökningar och försök 
vid Mustiala åren 1896, 1897 och 1S98. Finska Forstföreningens Meddelanden, se.\tonde 
bandet. Hälsingfors 1900. 

' Om tallens grobarhetsålder, Tidskr. för Skogshushållning 1900. 

* 1. c. sid. 52. 

° Ueber den forstlichen Samenhandel. Tharander forstliches Jahrbuch, Band 49 h. 3, 
Dresden 1899. 

'■ O. Kirchner, E. Loew och C. Schröter. Lebensgeschichte der Blutenpflanzen Mittel- 
europas. Stuttgart 1904, Bd. i, s. 178. 

SkogsTih-ds/iireuinsens Tidskri/i. iqoj. 14 



l82 GUNNAR SCHOTTE, 

vara till tq %. I samma arbete aiiföres genom citat från Petermann ', 
att från nordligare länder (Sverige) härstammande frö utmärker sig ge- 
nom högre groningsenergi och större grobarhet än det af sydligare ur- 
sprung. Att så verkligen är förhållandet, hvad södra och mellersta 
delarne af vårt land beträffa, synas ofvan lämnade medeltal å tallfröets 
grobarhet från skilda länder gifva vid handen. 



En del af de erhållna fröprofven utsåddes slutligen äfven i plant- 
skola för kontrollerande af de i groningsapparaten erhållna resultaten. Af 
hvart och ett af 3g skilda prof utsåddes i den välvårdade plantskolan vid 
Ollestad gård (Ollestads kronopark, Svältornas revir) i Västergötland 300 
frön. Resultaten af dessa såddförsök framgå af tabell 4. Groningsprocenten i 
de båda fallen har ej kunnat jämföras efter lika antal dagar, hvilket dock be- 
tyder föga, då man i plantskolan naturligtvis är mera intresserad af resulta- 
tet en tid längre fram än vid den vanliga tiden för afslutandet af de konst- 
lade groningsförsöken. Först efter 79 dygn blefvo nämligen de uppkomna 
plantorna (genom t. f kronojägaren J. Gustafsson) räknade den 14 juli 
och sedermera ytterligare den 15 september. Som var att vänta visar 
sig en afsevärdt mindre grobarhetsprocent i plantskolan än vid försöken 
på våren i Stockholm. I intet fall har i plantskolan uppkommit större 
procenttal plantor än grodda frön i groningsapparaten, och skillnaden 
växlar mellan 7 och 53 % . De 39 profvens grobarhetsprocent var vid 
fröprofningen i medeltal 62 (medeltalet så lågt, då flera norrlandsprof 
ingingo i såddförsöken). I plantskolan uppkommo däremot efter 79 dygn 
i medeltal endast 41 % af fröna, d. v. s. att endast omkring 2/ af de 
grobara fröna utvecklade sig till plantor. Längre fram på sommaren 
uppkommo dock ytterligare en del plantor, särskildt af de norrländska 
profven, hvarigenom procenthalten grodda frön den 15 september stigit 
till 43. Att vid sådd i plantskolor en hel del grobart frö ej uppkom- 
mer, har förut visats genom undersökningar af NOBBE '. I sachsiska reviret 
Spechthausen utfördes t. ex. 1888 en del försök med frö af 82 — 84 % gro- 
barhet, hvaraf blott 65 % kommo upp. 1889 gjordes ånyo sådana för- 
sök i reviret Tharand, hvarvid lo- — 18, i medeltal 14 %', af det grobara 
tallfröet ej kom upp. Ofta torde dock ännu större procenttal ej gå till i 
plantskolorna, särskildt när man frånräknar snart döda eller torkade svaga 
individer. Den för sina många såddförsök och skogsfröundersökningar 



' Petermann, A. efter Bor. Jahresber. Bd 5. 1877. s. 880. 

- Ueber das numerische Verthältniss der im Saatbeet auflaufenden Kiefern- imd Fichten- 
pflanzen zu der Menge ausgesäeter Körner. Forstliche Blätter 1S91, h. 11. 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET I903 I9O4. I 83 

kände professor A. BllHLER anför' t. ex., att af tallfrö erhålles mindre 
utbyte i plantskolorna än af granfrö och att i genomsnitt endast i 5 eller 
i gynnsamma fall 20 %' af fröna utvecklades till plantor. 

i-åriga tallplantor. 

Genom flerfaldiga försök på senare tider särskildt vid den österrikiska 
skogsförsöksanstalten har betydelsen af skogsfröets härkomst och storlek 
ingående studerats. Man har sålunda funnit^, huru frö från nordliga 
breddgrader i trakter längre söderut lämnar svagare plantor, än hvad 
som vid de sydliga breddgraderna kan framalstras af frön från trakten. 
Vidare har man konstaterat, att frö från höjdlägen gifva å lägre trakter 
ett svagare plantmaterial än låglandsfröet. I motsats härtill ned- 
sättes å höjdlägen utvecklingen af de plantor, som härstamma från lägre 
nejder, och utjämnas där i någon män skillnaden mellan höjd- och låg- 
landsfrö. Alla dessa iakttagelser hafva hufvudsakligast utförts med 
granfrö, dels från olika höjd öfver hafvet i Österrike och dels genom 
jämförelse af frö från Sverige och Finland med sådant från Österrike. 
Som ett bidrag till frågan, huru denna variation ställer sig hos tallen 
och särskildt från olika trakter af vårt land, var det vid denna under- 
sökning erhållna tallfröet af värde. Icke minst i denna afsikt blef där- 
för, som förut omnämnts, 39 fröprof utsådda å Ollestad vid 58° nordl. 
bredd och ungefär igo m. öfver hafvet. Det var att vänta, att en be- 
tydande olika utveckling hos de skilda profvens plantor skulle kunna 
iakttagas. Och så skedde också. Betrakta vi närstående bild (fig. 8.) 
se vi genast skillnaden i utvecklingen af tallplantor från öfre Norrland 
och södra Sverige. 

Af de vid Ollestad erhållna tallplantorna upptogos i november 1904 
5 plantor utan val från hvarje prof. Sedermera mättes hos dessa plan- 
tor längden på såväl stam, barr och rot samt räknades antal barr per 
planta. Medeltalen från dessa mätningar återgifvas i tabell 5. 

Vi finna här barrens längd vara den mest i ögonen fallande skill- 
naden mellan de nordiska tallplantorna och de från sydligare trakter. 
Sålunda äro barren hos plantorna från Norrbotten och Lappland ej mer 
än hälften så långa som frän t. ex. Stockholmstrakten och södra Sve- 
rige. Likaledes är stammen hos de sydländska plantorna dubbelt så 
lång som hos öfre Norrlands tallplantor. På rotens längd kan däremot 
ej direkt iakttagas någon skillnad profven emellan, men däremot väl pä 



' Zur Keimung der Waldsamen. Neue forstUche Blätter 1902, n;o 17. 
" Se författarens referat af Cieslars undersökningar i Skogsvårdsfiireningens tidskrift 
1904, sidd. 195 — 203. 



1 84 



GUNNAR SCHOTTE. 



rötternas öfriga utbildning, i det plantorna frän södra Sverige hafva de 
kraftigast utvecklade rotsystemen. Barrens antal per planta ökas också, 




14 55 29 16 10 26 

(Foto. förf. nov. 1904). 

Fig. 8. i-åriga tallplantor, uppdragna vid Ollestad i Västergötland af fröu från 
skilda trakter af landet. -/. tiat. storlek. 



Reg. n;r 14 från Boden, Norrbotten, 65'' 45'. 

> 55 » Åsele, Lappland, 64° 15'. 

. » 29 » Bjurholm, Ångermanland. 63° 50'. 

» » 16 » Kloten, Södra Dalarne, 59° 55'. 

» D 10 » Vidbo, Uppland, ^(f 40'. 

t » 26 » Kinda, Östergötland, 58^ 30'. 



Plantans storlek angifver ett 
medeltal af flera plantor. 



då fröet är af sydligare härkomst. Sä hade plantorna från öfre Norr- 
land i medeltal 24 barr, frän mellersta och södra Norrland 33 och frän 
Svea- och Götaland i medeltal 47 barr. Som jämförande ta! må här 



TALLKOTTENS OCH TALLJ-RÖETS liESKAFFENHET I.9O3 — I9O4. I 85 

nämnas, att P. SCHOTT^ vid försökssåtlder i sina plantskolor vid Knittels- 
heim, Rheinpfalz, hos plantor af finskt frö i allmänhet erhöll 40 barr, af 
sydfranskt 80 och af frö frän den omgifvande trakten i medeltal 1 20 
barr per i-årig tallplanta. 

Granskar man vidare i tabell 5 de olika talen frän samma trakter, 
skall man se, huru äldre träd i allmänhet lämnat svagare utvecklade 
plantor än yngre träd. Så finna vi t. ex. från Jämtland lika kraftiga 
plantor från 40- som från 60-åriga träd, men redan de So-åriga träden 
.synas lämna svagare afkomma (se fig. 9). Från Hälsingland se vi, huru 
de 100 och 150-åriga träden gifva svagare plantor än 60-åriga träd 
(jämför fig. 10). Frön af 20 — 30-åriga tallar från Finspångs revir gifva 
svaga plantor, 50 — 60-åriga däremot kraftiga och So — 100 åter svagare 
plantor (se fig. 11). Af profven från Slättsbygds revir finna vi (fig. 12), 
huru loo-åriga träd lämnat de bäst utvecklade plantorna, medan såväl 
8o-åriga som 150-åriga träd gifvit betydligt svagare sådana. Dessa 
spridda iakttagelser öfver plantornas storlek efter fröträdens ålder be- 
kräfta således i hufvudsak de af HOLMERZ' gjorda försöken, enligt hvilka 
han funnit, »att man till fröträd företrädesvis bör välja tallar, som äro 
mellan 30 och 60 år, och att man ej utan i nödfall bör såsom fröträd 
använda öfver 100 år gamla trätl» (Bjurfors i Västmanland). En jäm- 
förelse mellan de i denna uppsats lämnade talen öfver kottarnes beskaf- 
fenhet, frönas vikt och volym samt de erhållna plantorna tala åtminstone 
mot användandet af äldre (öfver 100 år gamla) träd för fröproduktion, 
men huru unga träd, som från olika trakter kunna användas, torde fort- 
farande få anses såsom en öppen fråga, dä den praktiska erfarenheten 
i viss mån ibland talar emot allt för unga fröträd. 

Genom flerfaldiga iakttagelser af Friedrich ^ och Giertsen ^ har 
ådagalagts, att större och tyngre frön gifva större och kraftigare plantor. 
Vid deras undersökningar utsorterades större frön från mindre inom samma 
prof och jämfördes. De skilda fröprofven vid den föreliggande undersök- 
ningen med olika frövikt hafva ej kunnat tlirekt bekräfta dessa rön, då 
så många andra faktorer såsom trädens ålder m. m. härvid mera in- 
verkat. Visserligen hafva de lättare fröna från Norrland gifvit mindre 
plantor än de tyngre fröna från södra Sverige, men är detta naturligtvis 
här mera att tillskrifva en nedärfd egenskap hos det norrländska fröet 
än dess större lätthet. 

:i; :!; 

* 
' 1. c. sid. 593. 

'■' c. G. Holmerz, Om tallens grobarhetsåkler, Tiilskr. lör skogshushålln. igoo. sid. 23S. 

' Josef Friedrich, tber den Einfluss des Gewichtes der Fichtenzapfen und des Fichten- 

s.imens auf das Volumen der Pflanzen, Centralblatt f. d. gesammte Forstwesen 1903. 

' Börre R. Giertsen, Lidt om frö og planteskoler, Forstligt Tidsskrift 1904. 



1 86 



GUNNAR SCHOTTE. 



Såsom förut här framhållits var hufvudmotivet med dessa nu fram- 
lagda undersökningar, att fä en klarhet öfver grobarheten af det tall- 
frö, hvars kottar insamlades under vintern 1903 — 1904 — en fråga 
som ännu torde hafva ett visst aktuellt intresse, då hufvudmassan af 




J^ 





34 



35 



36 



Fig. 9. l-åriga tallplantor af frön från Fig. 10. l-åriga tallplantor af frön från Kor- 
Fors, ö. Jämtland. 63" 5'. böle och Ljusdal i Hälsingland. 6i° 50' 



Reg. n:r 5 från omkr. 40-åriga träd 
» » 4 » '> 60- » » 

» » 6 > » 80- » 6 



Reg. ii:r 34 från omkr. 60-åriga träd. 
» » 35 » » 100- » » 

j> » 36 » » 15O" * * 
(Samtliga tallplantorna äro reproducerade i -/^ naturlig storlek efter 



det från det ovanligt rika tallfröåret 1903 skördade fröet just denna 
vår utsås i den svenska skogsmarken. De utförda groningsförsöken 
hafva då visat, att tallfröet från Lappland och högre belägna 
trakter af Norr- och Västerbotten varit fullkomligt odugligt 
och att tallfröet från öfriga trakter af Norrland visserligen är 



TALLKOITENS OCH TALLFRÖETS BESKAKFENHE r I9O3 1904. 



187 



grobart men med en växlande mer eller mindre svag grobar- 
lictsprocent. Detta resultat torde i hufviidsak fä tillskrifvas de ovan- 
liga naturförhållandena under år 1902 och 1903. Men det verkar ned- 




59 



60 



61 



Fig. II. I -åriga tallplantor af frön från 

Risinge s:n, Östergötland (Finspångs 

revir). 58'^ 40'. 

Reg. u:r 59 från 20 — 30- åriga träd. 
» ■■ 00 » 50 — 60- » » 

» »61-5 S0--100- » » 



24 23 22 

Fig. 12. l-åriga tallplantor af frön från 
Hjorted, Småland (Tjusts revir). 57° 35'- 



Reg. n:r 24 från 60 — So- åriga träd. 
» » 23 > 80 — 120- ' » 

» » 22 » 120 — 150- y> » 



fotografier, tagna vid skogsförsöksanstalten i november 1904). 



slående och för skogsskötseln ödesdigert, att en sådan olycklig hän- 
delse just skall inträffa under ett af de rikaste fröåren på många år, sär- 
skildt när fröåren äro sä sällsynta i Norrland. Förnyade undersökningar 
öfver det norrländska tallfröets grobarhet vid nä.sta inträftande fröår är 
därför af särskildt intresse och prakti.skt värde, om härigenom kunde 



löö GUNNAR SCHOTTE. 

konstateras, att de dåliga groningsresultaten frän 1 903 års kottar voro ett 
undantag. 

Med de erhållna profven utfördes också en hel del andra här förut 
beskrifna undersökningar, hvars resultat nu till sist må som en rekapu- 
tilation anföras: 

Tallkottens friskvikt aftager starkt efter breddgraden, däri- 
genom att den för norra Sverige karakteristiska kottformen 
hos Pinus silvestris v. lapponica alltid har lättare kottar än 
den vanliga sydligare tallen. 

Tallkottens storlek är föga beroende af breddgraden, men 
däremot mera af moderträdens ålder, i det kottarnes storlek 
aftager med trädens högre ålder. Vid fröklängningen öppnade 
sig mindre kottar och kött från Norrland med största svårighet. — 
Kottar med icke grobara frön synas endast undantagsvis öppna sig 
äfven efter långvarig värme. 

Tallkott fjällens sköldar kunna växla i form på samma träd, 
men å andra sidan utmärker sig den norrländska tallen alltid 
af gibba- eller reflexa-former. 

Den mogna tallkottens färg är i öfre och mellersta Norrland 
alltid mer eller mindre gulaktig, medan den söderut har en 
gröngrå till brungrå färg. 

Tallfröets färg synes variera med konstanta former och utmärker 
sig i Norrland genom en ljusare brun färgton, medan fröet från 
södra Sverige är mörkt brunt — svart, mera sällan spräckligt. 
Undantagsvis finnes äfven gult — hvitt frö af god beskaffen- 
het, medan å andra sidan slött och omoget frö alltid har en 
ljus färgton. 

i-åriga plantor af frö från Norrland blifva (allt efter den bredd- 
grad hvarå moderträdet förekommit), då de uppdragas i södra 
Sverige, svagare utvecklade än de som erhållas af frö frän 
trakterna söder om Dalälfven. Yngre och medelålders träd 
(under 100 år) gifva de kraftigaste plantorna. 

Dessa nu uppräknade resultat af de rätt tidsödande undersök- 
ningarne hafva, förutom en del nya rön, hufvudsakligen bekräftat äldre 
iakttagelser. Men genom det särdeles rikhaltiga om också något olik- 
formiga material, som stått försöksanstalten till buds, torde det oaktadt 
dessa undersökningar gifvit en bredare bas för vår kännedom om tall- 
fröets egenskaper. Af intresse är särskildt tallfröets stora variations- 
förmåga, ådagaläggande en formbildning, som låter oss hos tallen ana 
en mängd raser, säkerligen flera än hos den i detta afseende mera 
undersökta och i litteraturen oftare behandlade granen. 



TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET I 903 19O4. 



189 



Tabell 



Sammandrag öfver kottarnes beskaffenhet. 

Zusammenstellung der Beschaffenheit der Zapfen. 



Insamlingsort 
Zapfenslandort 



revir och socken 
Rcvicr und Kirclispiel 



bredd- 
landskap I g"d' 
nörd- 
liche 
Breite 



Provirjz 



Moder- 
trädens 
uppgifna 
ålder 

Alter der 
Mutter- 
b;iunie 



10 liter 
kötts 

10 Liter 
Zapfen 



kg- 



S o 



st. 



Kottarnes 
Der Zapfen 





längd 






bredd 




Länge 




Breite 






^ 


















3 




5 

fä 


2 












cm. 


cm. 


cm. 


cm. 


cm. 



Gellivare 

Pajala 

» 

» 

Boden, Öfver Luleå ... 

■> » 

» » 

S. Lycksele 

» 

Äsele 

» 

Bjurholm 

Tåsjö, Fjällsjö 

Ö. Jämtland, Fors 

» Sundsjö... 

» » . . . 

> Bodsjö ... 

N. Hälsingland, Korböle 
> Ljusdal 

» » 

;> Forssa. 

» » . 
Kloten, Norrbärke 



Lappland 



Norrbotten 



Lappland 



Ångermanland 



Jämtland 



Hälsingland 



Dalarna 



67' 5' 

67° 5' 
67° 5' 

67° 5' 
67' "5 
67° 15 

65" 45 
65° 45 
65°:45 
64° 40' 
64° 30' 
64" 30' 

64'' I o 

64" I 5 
64- 10 

63" 50 
63° 50 
63° 50 

63" 50 

63° 5' 
63° 5' 
63° 5' 

62- 55 
62° 55 
62° 45 

61° 55' 
61° 50 
61" 50 
61" 50 

61° 40 
61", 40 
61" 40 

60" 
60" 



omkr, 
80— 
omkr 

60— 
100 — 
150— 



80 
90 



2,580 2700 

2,824|2972 
2.34412332 

3,082! 120 
:0 3.050 1274 

200 3,212 1752 



-60 



40 

omkr. 70 3,360 
120- 



150— 
omkr. 



200 



90 
1 10 
130 
40 
60 
90 



40 
60 
So 



70 
100 



3,160 



832 
1412 



15° 3.300', 1 794 

200 3,54011414 

3,88011878 

3-742 1 1 874 

3,4Jo| 662 

3,500; I 264 

1400 

1082 
1040 

3,5o6|l9IO 

85 3,801 II3S 



3.414 

3.404 
3,202 



3.722 



778 

722 

,796 I 182 



!,946 
i.SSO 
;.470 



100- 

25- 

f.o- 

425- 

omkr, 
100— 



•35 
-70 
150 

125 
130 



j 

50 2 

3 

3- 

60, 4,136 

100 3,410 ,j_ 

150 3,990 1262 

250 4,056 1302 

3.580 
4.194 
3.790 

3,888 



534 
1094 
1238 

948 
738 



[ J92 
768 
754 
904 



4,170,11c 



96 


2,9 


1,4 


2,0 


1,7 


>.2 


1,4 


95 


3.0 


1,1 


1,9 


1,9 


I.i 


I,S 


. lOI 


3.7 


1,4 


2,2 


2,2 


1,2 


1,6 


275 


4.9 


1,7 


3,3 


2,4 


1,4 


1,9 


239 


4,7 


1,9 


3,° 


2,2 


1,5 


1,8 


183 


4.0 


1.7 


2,7 


2,3 


1,2 


1,6 


380 


5.1 


2,5 


3,6 


2.5 


1,6 


^,9 


238 


5.1 


2,0 


3,4 


2,6 


1,1 


1,8 


1 84 


3.7 


1,8 


2,8 


1,8 


1,2 


1,6 


250 


4,3 


2,1 


3.1 


2,1 


1,4 


1,7 


207 


3.9 


2,1 


2,9 


2,0 


1,3 


1,6 


200 


4,1 


— .3 


3,0 


2,0 


1.3 


1,6 


514 


5,1 


2.5 


3.9 


2,9 


1,6 


2,3 


277 


4,o 


2,0 


3.° 


2,1 


1,4 


1,8 


244 


5,6 


2,2 


3.= 


3,0 


1,3 


1,7 


315 


4,3 


2.3 


3.3 


2,3 


1,3 


1,9 


308 


4,6 


2,8 


3,6 


2,6 


1,5 


1,8 


184 


3,5 


1,6 


2,7 


2.0 


1,1 


1,6 


334 


4,7 


2,5 


3,6 


2,4 


1,5 


1.9 


478 


5,1 


2,2 


3,7 


2,3 


1,3 


2,0 


486 


5,4 


3,0 


4.0 


2,8 


1,7 


2.1 


221 


4,4 


1,8 


3.3 


2.1 


1,5 


1,8 


552 


5,4 


3,0 


4.4 


2,9 


'.9 


2,4 


324 


4.5 


2,3 


3,4 


2,4 


1.3 


1,8 


280 


4.3 


1,8 


3,1 


2,3 


1,1 


1,7 


436 


4,4 


3,0 


3.6 


2,3 


1,5 


1,9 


462 


5.° 


2,6 


3,7 


2,8 


1,6 


2,1 


3'6 


4,5 


2,3 


3,4 


2,j 


■ ,4 


1,9 


3'2 


4,4 


2,3 


3,3 


2,4 


I ,2 


1,8 


300 


5,8 


2,3 


3,5 


2,6 


1,2 


1,8 


546 


6,6 


2,8 


4,1 


3,0 


1,7 


2,2 


503 


5,== 


3,0 


4,4 


2,4 


2,0 


2,1 


4,30 


4,9 


2,9 


3,9 


2,5 


1,6 


2,0 


348 


4,5 


2,5 


3.5 


2,3 


1, 5 


1,8 



Ungefärligen angifveii. 

Dessa medeltal hafva erhållits genom mätning af 100 kottar utan val ur hvarje prof. 



igo 



GUNNAR SCHOTTE. 



Insamlingsort 
Zapfenstandort 



Reg. 

N:r 



revir och socken 

Revier und Kirchspiel 



Iandsl<ap 
Provinz 



bredd- 
grad' 

j nörd- 

j iiche 

Breite 



Moder- 
trädens 
uppgifna 
ålder 

Alter der 
Mutter- 
bäume 

År 
Jahre 



I O liter 
kötts 

lo Liter 

Zapfen 



" 






» 




N £3 


o 


.§ » 


m ti. 








S- ^ 


S '^ 


3* "^ 


S o 














kg. 


st. 



gr. 



Kottarnes 
Der Zapfen 



längd 
Länge 



bredd 
Breite 



l6 

• 7 
i8 

49 
47 
4S 

12 
10 
It 

44 

45 
46 

79 
77 
78 

39 
38 
40 

70 
69 

68 

73 
72 
71 

76 
75 
74 

82 
81 
80 

84 
85 
83 
88 

87 
86 

59 
60 
61 

97 
96 



Kloten, Malingsbo ... 

Grönbo Fellingsbro... 

Stockholms, Husby... 
:^ Vidbo ... 

» Gottröra 

Jönåkers, Tumbo ... 

» » 

Gripsholms Härads . . . 

» Länna ... 

Dalslands, Mo 

» » 

» » 

Vadsbo, Finnerödja... 

» » 

Undenäs , 

j> 

» » 

» » 

» » 

» > 

» > 

> » 

» » 

» » 

Finspångs, Risinge... 

» » ... 

» » .. . 

Ombergs, Brunneby 



Dalarna 



Västmanland 



Uppland 



Södermanland 



Dalsland 



Västergötland 



Östergötland 



59° 


55' 


59" 


55' 


59" 


55' 


59° 


40' 


59" 


40' 


59" 


40' 


59^^ 


40' 


59" 


40' 


59" 


45' 


59° 


25' 


59" 


25' 


59" 


25' 


59° 


'5' 


59" 


15' 


59" 


15' 


59° 


5' 


59° 


3 


59" 


5' 


59° 


59" 


59" 


59° 


59^ 


59° 


58° 


40' 


5«" 


40' 


58" 


40' 


58° 


40' 


58^ 


40' 


58" 


40' 


58° 


40' 


58" 


40' 


58^ 


40' 


58- 


40' 


$8" 


40' 


58" 


40' 


S8° 


40' 


58° 


40' 


58" 


40' 


58° 


35' 


58" 


35' 



omkr. 90 
80 — 100 
90—130 

65-85 
215 — 240 
220 — 240 

30—50 

70—80 

omkr. 100 

» 30 
40—45 
80 — 90 

90 — lOi 



omkr. 70 

» 100 

100 — 130 

oiinkr. 40 
» 70 
» 100 

> 40 
» 80 
* 100 



> 


40 


4,4^4 


» 


80 


4.524 


> 


100 


4.750 


55- 


-60 


4,456 


70- 


-80 


4.480 


100- 


-120 


4,276 



40—50 
50—70 

omkr. 100 
65—70 
70—80 

ICO — 120 
20 — 30 
50 — 60 
80 — 100 



4,326 932 
4,318 1930 
4,172 I2I0 

4.77011496 
4,670 1608 
4,804: 1 256 

4,440 1 1S2 
4,724:1528 
4,928! IOI2 

4,050, 948 

4,346, 888 
4,850 II 98 

4,644' 994 
4,560' 1294 
4,506 1496 

4,290 1084 
4,478 1256 

4,934 1226 

4,364' 850 
4,650 I 3 10 
4,660 1380 

4,236 I I 12 
4,570 1250 
4,430 970 
1050 
1340 
II70 

984 
892 
1052 
4,588 1026 



4,614 
4,734 
4,482 
4,484 
4,654 
4,356 
4,204 



1218 

iioS 
790 
1020 
1134 
1060 
874 



4,624 1228 
4,426; 790 

4,236| 960 



464 
224 

345 

3'9 
290 
382 

376 
309 
487 

427 
489 
405 

467 
352 
301 

396 
357 
402 

510 

355 
338 

381 
366 

457 

425 
338 
406 

453 
502 
406 

447 
379 

427 

567 
440 
410 
409 
481 
377 
560 
441 



4,7 
4,8 
4,5 

4,3 
4,3 
4,7 

5.3 
4,6 
5.- 

5.0 

5.4 
4.4 

4,9 
4,8 

4,2 

4,9 

4.8 
4,6 

5.0 

4.5 
4.1 

4,8 
4.9 
4.7 

4.9 
4,5 
4,8 

4,5 
4.9 

5.° 

4,7 
4,4 
4,5 
5.7 
5.4 

4.6 

4,8 

5.5 

5-- 

5.6 

5.' 



2.9 


4,0 


2.2 




2,1 


2,8 


2,4 




I.S 


3,4 


2,4 




2,4 


3,2 


2,3 




'■9 


3.0 


2,» 




2,1 


3.3 


2,6 




2,0 


3,4 


2,8 




2,1 


3,> 


2,4 




2.7 


3.7 


2,5 




2,7 


3.8 


2,5 




2,5 


4,0 


2,8 




2,3 


3-6 


2,3 




3,0 


3.9 


2.2 




2,4 


3.4 


2,1 




2,0 


3.3 


2,1 




2,6 


3.5 


2,5 




2.3 


3.5 


2,4 




2,4 


3.4 


2,6 




2,6 


3.8 


2,5 




2,0 


3.2 


2,4 




2,0 


3.2 


2,< 




2,3 


3.5 


2,4 




2,2 


3.4 


2,7 




2,1 


3.6 


2,2 




2,8 


3.6 


2,6 




2,6 


3,3 


2,2 




2,7 


3.6 


2.2 




2,2 


3.7 


2.2 




3.' 


3.9 


2,4 




2,3 


3.6 


2,2 




2,2 


3.5 


2,4 




2,3 


3.3 


2,3 




2,3 


3.6 


2,3 




2,7 


4,6 


2,6 




2,9 


3.8 


2,5 




2,6 


3.4 


2,3 




2.4 


3.5 


2,5 




3.0 


3.9 


2,5 




2,4 


3.5 


2.5 




2,6 


4.0 


2,4 




3.0 


3.7 


2.3 





TALLKOTTENS OCH TALLFRÖETS BESKAFFENHET 1 9O3 1 9O4. 



191 



Insamlingsort 

Zapfenstandort 



revir och socken 
Revier und Kirchspiel 



landskap 
Provinz 



bredd- 
grad' 

nörd- 
licbe 
Breite 



Moder- 
trädens 
uppgifna 
ålder 

Alter der 
Mutter- 
bäume 

År 

Jahre 



10 liter 
kotls 

10 Liter 
X.apfen 



kg- 



•s £ 



st. 



gf- 



Kottarnes 
Der Zapfen 



längd 






bredd 


Länge 




Breite 




2 






q 


5» a 


a 


3 


5* 




X 




cm. 


cm. 


cm. 


cm. 



Ombergs, Klockrike ... 
Kinda Drothem 

» > 

Hunnebergs, V. Tunhem 

Slättbygds, Marum 

:> Vinköl 

Tjust, Hjorted 

» 

Jönköpings, Vernamo ... 
» Byarum ... 
» Åker 

Värends, Lenhofda 

» » 

s » 

> Ekeberga 

» ...... 

Sunnerbo, Ljungby 

» Annerstad ... 
» Nöttja 



Östergötland 


58^ 


30 


» 


58- 


25 


■> 


58" 


25' 


» 


58" 


35 


Västergötland 


S8° 


25 


» 


ss^ 


20 


» 


58'^ 


20 


» 


58° 


20' 


» 


S8° 


20 


» 


58" 


20 


» 


58" 


20' 


Småland 


57'^ 


35' 


.* 


57" 


35' 


B 


57" 


35' 


» 


57° 


10' 


:» 


57" 


30' 


>' 


57" 


20' 


> 


56° 


55' 


» 


56" 


55' 


» 


56" 


55' 


» 


56° 


50' 


» 


56" 


50' 


» 


56° 


50' 


» 


56° 


50' 


9 


56" 


45' 


» 


56" 


40' 



- 


- 


4,910 


1342 


2^,- 


-.30 


4.S56 


1058 


40- 


-60 


4.556 


1046 


50- 


-60 


4,282 


II54 


95- 


-105 


4,584 


918 


60- 


-80 


4>i3° 


800 


80- 


-120 


4,660 


726 


120- 


-160 


4.478 


880 


omkr 


80 


4.432 


694 


» 


ICO 


4'854 


1004 


» 


150 


4,726 


»134 


60- 


-80 


5,092 


1072 


So- 


-120 


5,032 


1692 


120- 


-150 


5,°38 


1370 


omkr 


. 40 


4,738 


1254 


» 


50 


3.974 


754 


» 


70 


4.094 


1116 


So- 


-100 


4,642 


1358 


omkr 


120 


4,860 


I6S2 


» 


120 


4.440 


1840 


60- 


-80 


4,886 


1498 


80- 


-100 


5.098 


1992 


120— 


-140 


4.902 


1924 


40- 


-45 


4.5S2 


926 


30- 


-35 


4,648 


888 


35- 


-40 


4,830 


1 006 



366 5,1 

431 
436 
37» 

499 
516 
642 
509 

639 
483 
4'7 

484 
297 
368 

382 

527 
367 

342 
294 
241 

326 
256 
255 

495 

523 
480 



5.° 
5.' 

4.7 

5,3 
5.5 
5.5 

5.0 

5.6 

4.9 
4,5 

5,1 

5.5 
5.0 

4.9 
5.4 
4.9 

4.' 

4.3 

4,1 

4,6 
3,7 

3,8 

4,9 

5,9 

5. o 



2,5 


3,2 


2,4 




2,6 


3,6 


2,6 




2,2 


3,7 


2,4 




2,4 


3,5 


2,3 




2,8 


3,7 


2.3 




3.5 


4,2 


2,5 




3,' 


3,9 


2,7 




3.0 


3-8 


2,6 




3.3 


4.3 


2.5 




2.5 


3.8 


2,2 




2.7 


3.6 


2,2 




1.9 


3.5 


2,4 




1,9 


2,9 


2,6 




2,2 


3,3 


2,2 




2,3 


3,4 


2,4 




2,6 


4,1 


2,4 




2,7 


3,6 


2,2 




2,3 


3,= 


2,2 




2.1 


3,' 


2,3 




1,8 


2.9 


2,2 




2,0 


3,- 


2,5 




1,9 


3,0 


2,0 




2,0 


2,9 


1,7 




2,6 


3,8 


2,2 




3,1 


4,0 


2,9 




2,5 


4,0 


2,4 





1,8 

2,0 

>,9 

1,8 

2,0 
2,1 

2,1 

2,0 

2,1 

1.9 
1,8 

J>9 
1,6 

1,7 

1,8 
2,2 
1,9 

1,7 i 

>,7 

1,5 

>,7 
1,6 

1,6 

1,8 
2,0 
1.9 



' Ungefärligen angifven. 

^ Dessa medeltal hafva erhilliti genom mätning af 100 kottar utan val ur hvarje prof. 



Tabell 2. 

Tallfröets vikt, volym och färg i skilda trakter af landet 
och vid olika ålder hos moderträden. 

Gewiclit, Volumen und Farbe des Kiefernsamens von ungleichen Gegenden des Ländes und hei inigleichen 

Alter der Mutterbäume. 



Reg.- 

N:r 


lusamlingsort 
Erntestandort 




•^ 1? 

c-^ P T 
k: d- P: 
c 2 po O- 
3 -■ ~ r> 

" a^ 
-1 

år 
Jahre 


1,000 

fröns 

Sanicnkörner 




revir och socken 
Revier utid Kirchspiel 


landskap 

Provinz 


bredd- 
grad 

nörd- 
liche 
Breite 


Frönas färg 


volym 

Volu- 
men 

kbcm. 


vikt 

Ge- 
wicht 

gr- 


Dit* Farbe des Samens 


90 92 


Gellivare 1400 m.) 


Lappland 


67° 5' 80 — 100 


Endast frövingar 


109 


Paiala il7o m.) . .. 


Norrbotten 


67° 15' 


100—120 


6,3 


1,594 


blekt läderbrun, delvis med miirkar 




marmorering (8) '. 


14 

■3 
104 

15 


Bodens, Öfver Luleå... 


5 


65" 45' 

65° 45' 
65° 45' 
65° 45' 


40 — Co 
omkr. 70 
» 70 
120 — 150 


10,9 

7,6 

8,4 

6,', 


3,534 
2,ic7 

3,323 
2,270 


umbrabrun (9). 
blekt läderbrun i&). 
kastaniebrun IIO) — umbrabrun (9 
blekt läderbrun (8). 


1 10 


Norsiö ["^öo m.) 


Västerbotten 


64° 50' 


omkr. 100 


5,7 


',493 


■', 


lOI 

108 

100 

99 

53 
107 

105 

28 

29 

106 

30 

i'3 




Lappland 

T) 


64° 40' 
64° 40' 
64° 30' 
64° 30' 


150 — 200 
150—200 
omkr. 200 


7,7 
6,6 

7,' 

68 


2,865 
2,578 
2,360 
2,502 


umbrabrun (9). 




>i » 




blekt läderbrun (8) med mörk. majni 




■j » » :■/ » » 


Äsele 


» 

Västerbotten 
Ångermanland 


64° 10' 
64° 15' 

64° 15' 
63° 50' 
63° 5ö' 
63" 50' 
63° 50' 


» 90 

» IIO 

» 100 

» 40 
» 60 
» 60 

» 90 


9,° 

6,4 
6,5 

7,0 
6,0 
6,. 
9,° 


2,105 
2,053 

2,592 

2,747 
2,030 
2,297 
2,015 


blekt läderbrun (8). 




„ »9 




» » »0. umbrabrun (9 




umbrabrun (9). — umbrabrun (11) 




blekt läderbrun (8) 0. umbrabrun (9 




» » » :, " » 




> » 


Tåsjö, Fjällsjö (250 ni.) 


■■> 


63- 50' 


85 


7,8 


2,852 


> och mörkbrun (11 


5 
4 

6 


Ö. Jämtlands, Fors ... 
» » . . . 


Jämtland 


63'= 5' 
63° 5' 

63° 5' 


» 40 
» 60 

. So 


8,5 

8,7 

7,6 


2,542 
3,6=3 

2,989 


umbrabrun (9) med svart marm. 
mörkbrun (il) och blekt läderbru 

(8) med marm. 
umbrabrun 19) — mörkbrun ( 1 1 ) me( 

marm. 


9 

8 

7 


» Sundsjö 
» * 
s Bodsjö 


> 


62° 55' 
62" 55' 
62° 45' 


» 50 
» 70 
» 100 


11,4 

7,9 
7,7 


3,°62 
2,554 
2,267 


umbrabrun (9) — kastaniebrun (10' 
blekt läderbrun (8). 

» » > med mörk gle 
marm. 


'03 


Junsele, Boteå 135 m.) 


Ångermanland 


63° 10' 


100 — 120 


7,3 


2,832 


» » > 0. umbrabrun (9) 


102 


Hernösands, Ytterlännäs 




63'^ 


omkr. 100 


7,7 


3,368 


» » » » mörkbrun (ii) 


34 

35 
36 

37 


N.Hälsinglands, Korböle 

3 Ljusdal 
)> » 


Hälsingland 

* 
» 


61" 55' 

61° 50' 
61° 50' 

61- 50' 


j> 60 

» 100 
, 150 

100 — 250 


9,6 
9,5 

8,0 

8,» 


3,585 

3,9=0 
3,519 

3,353 


» >, » medkastaniebrui 
(lo) marm. och umbrabrun (9). 

mörkbrun (11). 

umbrabrun (g) med någon mör 
marm. 

mörkbrun! 1 1I och S med mörk marm 



' Siffrorna inom parentes vid angifvande af fnifärgen hänvisa till P. A. Saccardos friiskala : Chromotaxia seu nomenclator citloruti 
Patavia i8qi. 





InsamI 


ngsort 














Erntestandort , 




1,000 










~. "C 


fröns 




















c > Crq 0, 


Samcnkörner 




eg- 


revir och socken 


landskap 


bredd- 
grad 


2 2 =^3. 

en MO a- 




Frönas färg 
Die Farbc des Saniens 


N;r 






Revicr und Kirchspicl 


Provinz 


nörd- 


5 g 


volym vikt 










licbe 
Breite 


Sr 
.lahrc 


Vn- 
lumen 

kbcm. 


Ge- 

wicht 

gr- 


' 


31 


N. Hälsinglands, Forssa 


Hälsingland 


61' 40' 


25-35 


6,' 


2,649 


mörkbrun (i i ) 


32 


» » 


» 


61° 40' 


60 — 70 


9,1 


4,=5S 


« » 


33 


» » 


> 


61° 40' 


125-150 


9,^ 


3,727 


gräddgul (27). 


20 


Klotens, Norrbärke . . . 


Dalarna 


60° 


omkr. 125 


9,' 


3,8" 


mörkbrun (i I) — svart (5), glänsande. 


21 


» 


» 


60° 


100—130 


7,« 


3,062 


>, » 1 


16 


» Malingsbo . . . 


» 


59° 55' 


omkr. 90 


7,9 


3,>55 


» ), 


17 


» » 


» 


59° 55' 


So — 100 


7,0 


3, '50 


kastaniebrun (lo). 


Ig 


» T' 


» 


59° 55' 


90—130 


8,= 


3,65= 


mörkbrun (11). 


49 


Grönbo, Fellingsbro ... 


Västmanland 


59° 40' 


65-85 


8,. 


3,84° 


» » 


47 


» » 


» 


59° 40' 


215—240 


9,4 


4,279 


» » 


48 


> » 


» 


59° 40' 


220 — 240 


9,0 


4,094 


svart (5), gräddgul (27' med mörk. 
marm. 


12 


Stockholms, Husby 


Uppland 


59° 40' 


30—50 


9,4 


4,326 


mörkbrun (l l) 0. 8 med mörk marm.j 


10 


» Vidbo 


i 


59° 40' 


70— ijo 


9,1 


4,, 06 


» v » » » » » 


II 


» Gottröra... 


» 


59° 45' 


omkr. 100 


10,8 


4,944 


gulbrun (32) med mörkare marm. 


44 


Junåkers, Tumbo 


Södermanland 


59° 25' 


» 30 


>0,3 


4,729 


umbrabrun(9)med delvis mörk marm. 


45 


» » 


» 


59° 25' 


40—45 


10,5 


4,771 


> ),»»»» 


46 


> » 


>■ 


59° 25' 


80—90 


18,4 


3,7M 


umbrabrun (9), mörkbrun (11). 


79 


Gripsholms, Härads ... 


» 


59° '5' 


90 — 100 


9,2 


5,°73 


blekt läderbrun (Si, mörkbrun (11). 


77 


» . . 


» 


59° 15' 


90—100 


9,' 


4,090 


» t k 1, » 


78 


» , Länna 


» 


59° 15' 


90 — 100 


10,8 


5,M7 


svart (5). 


39 


Dalslands, Mo 


Dalsland 


59° 5' 


omkr. 70 


10,1 


4,550 


umbrabrun (91. 


38 




;» 


59° 5' 

59° 5' 


» 100 


9,1 

8,5 


4,302 
3,800 


■■> » 


40 


» » 


» 


100—130 


mörkbrun (ii\ nötbrun (7) med mörk 
marm. 1 






70 


Vadsl)o, Finnerudja 


Västergötland 


59° 


omkr. 40 


II,. 


4,966 


umbrabr. (9), mörkbr. (11) eller blekt 
läderbr. (8) med mörk marm. 


09 


» » 


» 


59° 


» 70 


8,4 


3,582 


umbrabrun (9!. 


58 


» » 


» 


59° 


» 100 


7,6 


3,553 


mörkbrun (1 1 ). 


73 


» 


» 


59° 


» 40 


8,4 


3,79" 


r> » 


72 


" » 


» 


59° 


» 80 


8,0 


3,664 


umbrabrun (9). 


71 


» » 


9 


59.° 


» 100 


9,4 


4,206 


mörkbrun (l 1). 


76 


Undenäs 


» 


58° 40' 


» 40 


8,5 


3,971 


umbrabrun (9) med mörk marm. 


75 


» 


> 


58° 40' 


> 80 


8,8 


3,973 


mörkbrun (iil 


74 


» » 


» 


58° 40' 


» 100 


8,4 


3,897 


umbrabrun [()\ mörkbrun (11) 


52 


» » 


» 


58° 40' 


55-60 


8,4 


3,754 


svart (5"! eller kastaniebrun ; lol med 
mörk marm. 


h 


» » 


» 


58° 40' 


70 — 80 


7,6 


3,573 


mörkbrun ( 1 1 . 


!o 


» » 


» 


58° 40' 


100—120 


8,5 


3,9°8 


umbrabrun ;9i och blekt läderbrun (8( 
med mörk marm. 


)9 


Finspångs, Risinge 


Östergötland 


58° 40' 


20—30 


8,6 


4,020 


mörkbrun 1 1 1 1 och blekt läderbrun (8) 
med mörk marm. 


)0 


■'* '> ...... 


» 


5S" 40' 


50—60 


8,9 


4,209 


svart (5) och umbrabrun med mörk 
marm. 


>i 


» » 


fl 


58° 40'' 


80— 1 00 


8,6 


4,011 


svart (5) och mörkbrun , 1 1 1. 



Reg. 

N:r 



97 
96 

98 

27 
26 
25 
89 



94 

95 

41 

43 

42 

24 
23 



57 
5« 
56 

64 

62 

67 
65 
66 

3 
2 



Insamlingsort 
Erntestandort 



revir och socken 
Revier und Kirchspiel 



landskap 
Provinz 



bredd- 
grad 

nörd- 
liche 
Breite 



c > aq Cl- 
— ^ — rt 

3- » -1 

CO po a- 



jahre 



1,000 

fröns 
Samenkörner 



volym 

Vo- 
lumen 



Ombergs, Brunneby ... 

» » 

2 Klockrike ... 
Kinda Drothem 



Östergötland 



Hunnebergs, V. Tunhem Västergötland 



Slättbygds, Marum. 

■t, Vinköl . 

Tjusts, Hjorted .... 



25—30 



Småland 



Jönköpings, Vernamo. 
» Byarum ., 
» Åker 



Värends, Lenhorda 
s Ekeberga 



Sunnerbo, Ljungl^y.... 
T, Annerstad . 

t, Nöttja .... 



58° 35' 
58° 35' 

58° 30' 

50° 25' 

58° 25' 40—60 

58° 25'| 50—60 

58° 25'l 95-'05 

58° 25' 60—80 

58^ ^o'\ 80—120 
58° 20' 120 — 160 

58° 20' omkr. 80 
58° 20' 
58° 20' 

57" 35' 
57° 35' 



j 100 

» 150 

60—80 
80 — 120 



10,5 
9,6 



10,5 
10,1 
IO,= 



57' 35'. '20— "5° 

57'' io'[omkr. 40 
57° 30' 
57° 20' 



56° 55' 



So- 



56° 55'[omkr. 120 

56° 50' I 60—80 
56° 5o'l 80—100 
56° 50' 120 — 140 

156° 50' 40—45 
156° 45' 30—35 
56° 40' 35—40 



9,° 
10,4 

9,5 
9,1 

7,5 

9,5 
9,3 

8,7 

10,1 

10,1 

9,- 
9,8 

8,5 

8,9 

8,5 

s,. 

9,4 

11,2 

9,5 



vikt 

Ge- 
wicht 



kbcm. gr. 



Frönas färg 
Die Farbe des Samens 



5,°i4 
4,503 I 

3,576 
4,867 

4,493 
4,232 



svart (5) och mörkbrun (11). i 

mörkbrun (il), blekt läderbrun (8"' 

med mörk marm. 
svart (5J, nötbrun (7) med svart marm 

mörkbrun (11). 



9,4 : 4,«>' 



4,576 

3,852 
4,973 

4,286 
4,236 

3,273 

4,440 
4,096 



4,550 
4,460 
4,047 

4,277 

3,855 

4,009 
3,993 
3,702 

4,139 

5,247 
4,370 



umbrabrun (9), blekt läderbrun (5 
med mörk marm. 

j umbrabrun (9), mörkbrun (11), grädd' 
gul (27) med mörk marm. 
kastaniebrun (8). 
mörkbrun (11). 

» » , blekt läderbrun me 

mörk marm. 

j » , blekt läderbrun me 

mörk marm. 



svart : 

blekt läderbrun (8) och umbrabrun(ä 

med mörk marm. 
mörkbrun (II). 

» » och S med mörk marn 



j • , nötbrun (7) med mot 

marm. 

» » 

umbrabrun (9) med gles marm. 

T, » glänsande, 

mörkbrun i^lij. 

nötbrun (7) med mörk marm. 

» » » » :> 

umbrabrun (9), blekt läderbrun (8 



Tabell 3. 



Sammandrag öfver groningsresultaten. 

Zusammenstellung der Keimkraft. 



Fröets härstamning 
Samenprovenienz 



N:r 



revir och socken 
Kevier und Kirchspiel 



landskap 
Provinz 



bredd- 
grad 

nörd- 
liche 
Breite 






S- ö 
2 vt 



ar 
Jahre 





Grodda frön 






Von dem Samen keiraten 


« a 










ä sr 










<t a. 


efter 


efter 


efter 


efter 


0: -. 


IS 


30 


45 


55 


n °- 


dygn 


dygn 


dygn 


dygn 


5 a 


nach 


Dach 


nach 


nach 




15 Tage 


30 Tage 


45 Tage 


55 Tage 




% 


% 


% 


% 


% 



S O: 



% 



50 

52 

D9 a 
39 b 
51 

14 

» 

'3 

» 

04 a 
34 b 

'5 

» 

10 a 
10 b 

31 

38 a 
38 b 
)9 



55 

37 a 
37 b 

35 a 

35 b 

28 
:b 

» 

36 

36 b 

'3 

5 

» 

4 
» 
6 



'3 a 
33 b 
32 a 
32 b 



Pajala , 



Bodens, Öfver-Luleå . 



Norsjö (360 m.) 

S. Lycksele 

» 

» 

9 

» 

Asele 

» , 

:■> 

Degerfors 

» 

Bjurholms 

» 

» ,. . 

» 

» 

Tåsjö, Fjällsjö (250 m.) 

Ö. Jämtlands, Fors ... 



Sundsjö 



Norrbotten 



Västerbotten 
Lappland 



67° 5' 
67° 15' 
67° 15' 

» 

67° 15' 
65° 45' 

65°'45' 

65°*45' 

65°'45' 

» 

64° 50' 
64° 40' 

» 
64° 40' 

64° 30' 

» 

64° 15' 
64° 15' 



60-80 
100 — 120 
100 — 120 

» 
150 — 200 

40 — 60 
omkr. 70 
omkr. 70 
120 — 150 

omkr. 100 

;> 

150 — 200 

& 
150 — 200 

omkr. 200 

9 

omkr. 1 10 
omkr. 1 10 

:> 

omkr. 100 



Västerbotten [64° 15' 
» » 

Ångermanland 63° 50' omkr. 40 
63° 50' omkr. 60 
63°'5o' 



Jämtland 



omkr. 60 

» 

63° 50' omkr. 85 

63° 5' omkr. 40 

» » 

63° 5' omkr. 60 

» > 

63° 5' omkr. 80 

62° 55'! omkr. 50 



Juns'--le, Boteå (35 m.) Ångermanlaml 63' 10' ico — 120 



Hernösands, Ytterlännäs 
N. Hälsinglands, Forssa 



» 


» 




63° 


» 


» 


Hälsingland 


61° 40' 


» 


a 



omkr. 100 



25-35 



o 

o 
o 
o 
o 

7 
4 
I 
o 
2 
4 



I 

o 

10 

3 



'3 
28 
27 
36 
41 
9 
1 1 

I 

2 

33 
33 

49 

28 

43 
61 



o 
o 

2 
o 
o 

10 

5 
7 
2 
6 
7 
3 
4 

o 
o 

3 
3 
5 
3 
3 
o 

o 
I 

16 

7 

17 
5 
8 
2 
6 
4 

IS 

38 
35 
49 
44 
13 
17 

5 

7 

38 
43 

53 
32 

45 

72 



o 
o 

3 
o 
o 

14 

7 
14 

4 
"7 
13 
23 

9 

o 
o 

4 
7 
7 
4 
5 
o 



>5 

21 

7 
1 1 

4 
6 

5 

19 
48 

43 
60 

47 
31 
23 

10 
15 

43 
46 

56 
■33 
48 
72 



6 
27 



26 
20 

13 

5 
6 
6 



49 

53 
31 



44 
49 

58 

34 

72 



I 

2 
o 
o 
o 

12 
12 

6 
7 
4 
4 
13 
15 

o 
o 

5 
I 

3 

5 

13 

2 

5 
o 



I 
3 

13 

'5 
8 

7 
7 
5 



»3 
II 

9 

23 

4 

21 
12 

16 
17 
12 
24 

I 

I 



99 
98 

97 
100 
100 

74 
78 
80 
87 
69 
76 
64 
73 



91 
91 

89 

89 
82 
9S 

94 
97 
97 

73 
77 

66 
72 
81 

88 

87 
89 

68 

44 
38 
29 
38 
46 
65 
69 
67 
40 
34 

30 

42 

5' 
27 



Reg. 

N:r 



Fröets härstamning 
Sa raenprovenien 7 



revir och socken 
Revier und Kirchspiel 



landslcap 
Provinz 



bredd- 
grad 

nörd- 
liche 
Breite 







Grodc 


a frön 








Von dem Samen keimten 


K T- 

S 5 


" 
























efter 


efter 


efter 


efter 


s: 


erträ 
ifna 

llcr [ 
tterba 


15 


30 


45 


55 


? c: 


dygn 


dygn 


dygn 


dygn 




= 5 ^H- 


nach 


nach 


nach 


nach 




« a^ 


15 Tage 


30 Tage 


45 Tage 


55 Tage 




år 












Jahro 


% 


% 


% 


% 


% 



32 

33 

» 

21 

» 

16 

48 

10 

45 

» 

46 

79 
39 

82 
81 
80 



59 
bo 
61 

27 

26 
25 

93 
95 



41 
43 

42 

24 

22 
56 
67 

» 

65 
66 



N. Hälsinglands. Forssa 

« » 

Klotens, Norrbärke ... 

» Malingsbo 

» » 

Grönbo Fellingsbro ... 



Stockholms, Vidbo. 
Jönåkers, Tumbo . 



Gripsholms, Härads ... 
Dalslands, Mo 



Vadsbo, Undenäs 



Hälsingland 



Dalarna 



Västmanland 
» 

Uppland 

Södermanland 



Dalsland 
Västergötland 



Finspångs, Risinge Östergötland 



Kinda Drothem 



61° 40'| 60 — 70 

»I » 

61° 4o';i25 — 150 

» j > 

60° 100 — 130 

>, I . 

59° 55'|Oinkr. 90 

» I y> 

59^ 40', 220 — 240 

» [ » 

59° 40'j 70-so 

59° 25'i 40—45 

» I » 

59° 25'i 80—90 
» I » 

59° 15' 90 — 100 

59° 5' I omkr. 70 

58° 40', 55 — 60 

58° 4o'| 70—80 
58° 40', 100 — 120 

» ! » 

58° 4o'| 20 — 30 
58° 40'! 50—60 
58' 40' So — 100 

58° 25 



Hunnebergs, V. Tunhem 

» » 

» » 

Slättbygds, Marum 



Tjusts. Hjorted 



Jönköpings, Åker .. 
Värends, Ekeberga 



Sunnerbo, Ljungby.. 
» > .. 
I Annerstad 
» Nöttja 



58= 25' 

58° 25' 

» » 

Västergötland 58^ 25' 
» 58= 20' 

» i > 

» 158° 20' 

» 158° 20' 

58° 20' 

Småland 57' 35' 
>- » 

» 57' 35' 

s 57° 20' 

56' 50' 

» » 

56' 50' 

» » 

56° 45' 
» 56^ 40' 



25—30 

40 — 60 i 
50—60 I 

60 — 80 
120 — 160 



omkr. So 
» 100 

» 150 

60-80 

120 — 150 

omkr. 70' 

60—80 

o " ' 

So — 100 
120 — 140 

40—45 

30—35 
35—40 



55 
66 

33 
40 

67 
57 

72 
64 

77 
76 

87 

79 
82 
61 
57 
80 

79 

79 

63 
Si 

68 
76 

84 
73 
83 

58 
60 
64 
42 



74 
72 
68 

72 
74 
57 

69 

84 
58 

83 

67 

71 
88 

71 
76 

74 

81 
80 

79 
67 



57 
71 
37 
46 

7« 

72 

72 
65 

79 
83 

87 

82 

84 
62 

70 

83 

74 
80 

67 
86 

71 
84 

84 
80 

87 

65 
73 
66 

50 
43 

78 
72 
71 

74 

80 

74 

7' 
90 
61 

84 

67 
75 
9' 
79 
80 
82 



80 
80 
75 



57 
7" 
37 
47 

72 

72 

72 
65 
80 

84 

87 

82 

85 
62 

72 

83 

74 
80 

67 
86 
72 
84 

85 
80 



67 
74 
67 
53 
48 

78. 
72 
7' 

74 
80 

77 

71 
90 
61 

84 
68 
75 
91 
81 
80 
83 
Si 
80 
81 
75 



71 
48 

72 

65 
84 

85 

72 

81 
84 

74 
50 

72 

90 

75 
81 

83 

80 



Tabell 4. 

Oroningsprocent i groningsapparat och i plantskola. 

Keimungsprozent im Keimapparat und in der Pflanzschule. 



Härstamning 
Samenprovenienz 



Landskap 
Provinz 



Breddgrad 

Nördliche 
Breite 



Moderträdens 
ålder 

Alter der 
Mutterbäuir.e 



Jahn 



I groningsapparaten 
Ira Keimapparat 



Efter 45 I Efter 55 
dygn 



nach 45 
Tage 

April 
1904 



dygn 

nach 55 
Tage 

Nov. 
1904 



I [ilaRtskolan 
In der Pflanzschule 



Efter 79 lEfter 142 



dygn 

nach 79 
Tage 

% 



dygn 

nach 142 
Tage 



Norrbotten 

Lappland 

Ångermanland 
Jämtland 

» 

Hälsingland . 

» 
» 

Dalarna 

Västmanland .. 

Uppland 

» 

Södermanland 

Västergötland 

■» 

Östergötland .. 



Västergötland 



Småland 



Sko^S7'»it'iis/'otY>iingeiis Titisk 



65° 45' 

64= 15' 

63= 50' 

63° 5' 
63° 5' 
63° 5' 

61° 55 
61° 50 
61° 50 

61° 40 
61° 40 
61° 40 

59"' 55 
59" 40 
59= 40 
59^ 40 
59" 45 

59" 25' 
59" 25 

59° 25 

58° 40' 
58° 40' 
58° 40 

58^40 
Sh' 40 
58° 40 

5S°25 
58° 25 
58° 25 

58" 20 
58" 20 
58" 20 

57° 35 
57" 35 
57" 35 
56" 50 

56=50 
56° 45 
56° 40 

■i/t. 10 



40 — 60 

omkr. 1 10 

60 

» 40 
» 60 
» 80 

» 60 
» 100 

> 150 

25—35 

60 — 70 
125 — 150 

omkr. 90 

220 — 240 

30—50 

70 — 80 

omkr. 100 



40-45 
So — 90 

55-60 

70 — 80 

100 — 120 

20—30 
50—60 
80 — 100 

25—30 
40 — 60 
50 — 60 

omkr. 80 
» 100 
» 1 50 

60— So 

So — 120 

120 — 150 

80 — 100 

40—45 
30—35 
35—40 



4S 
60 
3' 

47 
14 
12 

48 
57 
37 

72 
So 

69 

87 
74 

75 
83 
62 

67 
86 

72 

85 
80 
88 

67 
67 
53 

74 
So 

77 

71 
75 
61 

91 

Si 
81 
75 



49 
52 
31 



72 

71 
48 

65 
84 



85 
72 



74 
50 

90 

Si 

80 



31 
6 

19 

27 
33 

46 
43 
39 
64 
48 

58 
34 
47 

49 
64 
38 

45 
47 
59 

45 
50 

55 
46 
53 
47 

51 
61 

44 

49 
36 
35 

54 

49 
54 
53 



7 

I 

2 

32 

12 

22 

33 
37 

46 

43 
40 

64 

48 

58 
34 
47 

49 
64 
38 

45 
49 
59 

47 
50 

55 

46 

53 
53 

5> 
61 

52 

51 

43 
61 

54 

49 
54 
53 



Tabell 5. 



Beskaffenheten af i=åriga tallplantor. 

Beschaffenheit der i=!ährigen Samlingen. 



Reg. 

N:r 



14 

55 
29 

5 

4 
6 

34 
35 
36 

31 
32 
33 

16 

48 

12 
10 
II 

44 
45 
46 

82 
81 
80 

59 
60 
61 

27 
26 



41 
43 
42 

24 

23 
22 

65 



Fröets härstamning 
Samenprovenienz 



revir och socken 
Revier unj Kirchspie! 



landskap 
Provinz 



bredd- 
grad 

Nörd- 
Hcbe 
Breite 



"C- ^ n> 

'■a — ' -t 

; -1 — «■ 

I - , P -I 

; Éi ^' 

^ fl l/i 



Jahre 



1000 fröns 
Samenkörner 



vo- 
lym 

Vo- 
lumen 



kbcm. 



vikt 

Ge- 

I wicht 



gr. 



Medellängden af 5 plantor 
utan val 

Mittlere Länge von 5 Pflanzen 
ohne Wahl 



o- 


P s 




3 P 


-i 
n 








v. 


w " 






(n 


ä »: 


n. 


2 3 




3 (ra 




S 0- 


i\. 


cm. 






Bodens, Öfver-Luleä ... 

Åsele 

Bjurholms 

Ö. Jämtlands, Fors 

;} :i 

N. Hälsinglands, Korböle 
» Ljusdal 

» 'y 

9 Forssa 



Klotens, Malingsbo ... 

Grönbo, Fellingsbro... 

Stockholms, Husby... 
» Vidbo... 

» Gottröra 

Jönåkers. Tumbo ... 

» » 

Vadsbo, Undenäs .. 

■> -■> 

:> -> 

Finspång, Risinge .. 

:> !> 

Kinda, Drothem 

» » 

» :* 

Slättbygds, Marum , . , 

Vinköl ... 

Tjusts, Hjorted 

v> » 

Värends, Ekeberga . . . 

Sunnerbo, Ljungby... 
» Annerstad 

» Nötija 



Norrbotten 

Lappland 

Ångermanland 

Jämtland 



Hälsingland 



Dalarna 

Västmanland 

Uppland 

Södermanland 

Västergötland 

Östergötland 



Västergötland 



Småland 



65° 45' 
64° i.S' 
63° 50' 

63° 5' 
63° 5' 
63" 5' 
61" 55 
61° 50 
61" 50 

i°40 

1° 40 

61° 40' 

59° 55 

59° 40 

59° 40 
59° 40 
59° 45 

59° 25 
59° 25 
59° 25 

58° 40' 
58° 40 
58° 40 

58° 40 
58° 40 
58° 40 

58° 25 
58° 25 
58° 25' 

58° 20 
58° 20 
58° 20 

57' 35 
57° 35 
57° 35 

56° 50 

56° so 
56° 45 
56° 40 



40 — 60 


10,9 


3.534 


I, I 


1.5 


omkr. 1 10 


6,5 


2,131 


1,3 


1,8 


» 60 


6,0 


2,030 


I 1I 


1.3 


» 40 


8,5 


2,542 


1.5 


2,0 


» 60 


8,7 


3,6°3 


1.5 


2,0 


» 80 


7,6 


2,989 


",3 


1,6 


» 60 


9.6 


3.585 


1,8 


2,3 


» 100 


9.5 


3.92° 


1.5 


2,3 


» 150 


8,c 


3.519 


1,2 


18 


25 — 35 


6,1 


2,64g 


2,0 


2,1 


60 — 70 


9.1 


4.255 


1,8 


2,0 


125-150 


9.= 


3.727 


1,9 


2,7 


omkr. 90 


7.9 


3,155 


1,9 


2,1 


220 — 240 


9,° 


4,°94 


2,3 


2,8 


30-50 


9.4 


4,326 


2,4 


2,9 


70 -80 


9.' 


4,166 


2,0 


2,4 


omkr. 100 


10.8 


4,944 


2,2 


2,6 


' 30 


10,3 


4,729 


1.8 


2,8 


40—45 


10,5 


4,771 


I.S 


2,5 


80 — go 


8,4 


3,7>4 


2,2 


2,4 


55-60 


8,4 


3-754 


2,0 


2,8 


70—80 


7.6 


3.573 


2,0 


2,5 


100—120 


8.5 


3,908 


2,1 


3,' 


20—30 


8,6 


4,020 


1,9 


2,8 


50—60 


8,9 


4,20g 


2,1 


2,9 


80—100 


8,6 


4,011 


1,8 


2,6 


25—30 


10,5 


4,867 


1,9 


2,4 


40 — 60 


10, 1 


4.493 


2,3 


2,6 


50 — 60 


10,2 


4,232 


2,7 


3,2 


omkr. 80 


9-5 


4,286 


1.9 


2,3 


» 100 


9.1 


4,236 


2,2 


2.4 


» 150 


7.5 


3,273 


2,0 


2,1 


60—80 


9.5 


4,440 


2,4 


2,9 


80 — 120 


9.3 


4,096 


2,6 


2,9 


120 — 150 


8,7 


3,868 


2,2 


2,5 


So — 100 


8,5 


3,993 


2,3 


2,8 


40—45 


9.4 


4.139 


2,4 


2,5 


30-35 


I 1,2 


5,247 


2,3 


2,8 


35 — 40 


9,5 


4.370 


2,3 


2,7 



2,5 
2,8 
2,3 
3,1 

3>i 
2,5 

3,7 
3,5 

2,8 

3,7 

3,6 

4,2 

3.9 

4,6 

5,' 
4.0 
4.7 

4.2 
4,2 
4.3 

4.7 
4.3 
4,8 

4.5 
4,6 
4,° 

4,0 
4,9 

5,5 

3,9 

4.3 

4,0 

5.4 

54 

4 3 
4.9 

4.6 

4,7 

4,6 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT. I9O5, H. 4 — 5. 



Om plantskolornas läge och skötsel. 

Uti septemberhäftet af Skogsvårdsföreningens tidskrift för år 1904 
finnes en redogörelse för Föreningens besök å skogarne på Bornholm, 
och i en not sid. 405 anmärkes, huruledes därvarande plantskolor hade 
skyddade lägen, samt att till och med plantorna uppdragas i skydd af 
(ifverbeständ. Om detta meddelande möjligen kan uppfattas så, att det 
.skulle vara önskvärdt eller till och med nödvändigt att plan.skolor i all- 
mänhet anläggas i skyddade lägen, torde det intressera tidskriftens läsare 
höra min erfarenhet i detta afseende, då jag anordnat större skogs- 
jjlanteringar. 

Det är af stor betydelse för skogsplanteringens framgång på hvad 
sätt plantorna uppdragas i plantskolan och visst är, att många miss- 
lyckade skogsplanteringar haf\a sin egentliga orsak uti ett på olämpligt 
sätt uppvuxet plantmaterial. Man får t. ex. se i skyddade lägen upp- 
vuxna frodiga plantor, som gå sämre till än mindre kraftiga, som upp- 
vuxit i högt och fritt läge, i synnerhet om väderleksförhållandena blifva 
ogynnsamma för växtligheten. Endast om ett par regniga somrar följa 
efter utplanteringen, kunna äfven i skyddadt läge uppdragna plantor gå 
väl till. 

Att uppodla plantskolorna uti en hage med gles björkskog, uti en 
större lucka i skogen, uti en djup dalgång eller i skydd mot söder af 
ett högt berg eller gammal skog o. s. v. är alltid mycket olämpligt. 
Pä dylika lokaler är man ofta besvärad af s. k. »dragjord» (jord, hvari 
pipkrake bildas), så att plantorna på våren ligga till större delen upp- 
dragna ofvan jord, hvarjämte plantorna äfven det oaktadt blifva gängliga 
och ömtåliga för solljuset. Utsättas de så på de öppna hyggena, gå de 
ofelbart ut, om torr väderlek inträffar. Om tallen uppdrages uti plant- 
skolor med skyddade lägen, »skyttar» han oftare, till och med som ett- 
årig, än uti plantskolor med högt och fritt läge. Skola plantorna an- 
vändas till underplantering, böra de däremot uppväxa i plantskolor med 
skyddade lägen, och det så mycket hellre, som till d\-lik underplantering 



200 C. M. SJÖGREEN. 

användas endast våra skuggfördragande trädslag gran, bok och silfver- 
gran. På det bestämdaste tillrådes däremot att alltid plantskolorna läggas 
högt och på öppna lägen, då plantorna skola utplanteras på stora, kala fält. 

Vattning bör aldrig ske i plantskolorna, ty dels blifva plantorna 
därigenom ömtåliga och gängliga, dels kanske vattningen understundom 
försummas, då ännu mera skada åstadkommes, än om vattning aldrig 
skett, och dels orsakas genom vattningen en afsevärd men onödig utgift. 
Vidare är mångenstädes vattning omöjlig att utföra, särskildt vid större 
planteringar, då plantskolorna alltid böra ligga på hyggena, hvarifrån det kan 
vara långt till närmaste vatten. Skulle torkan blifva synnerligen svär, 
såsom t. ex. åren 1868 och 74, då måste jorden emellan plantraderna upp- 
luckras till 3 ä 4 tums djup med en vanlig sticksåningshacka. Detta 
arbete utföres under aftnarne ocli upprepas efter 2 veckor, därest torkan 
fortfar. Plantorna i så behandlade plantskolor stå sig godt äfven under 
den svåraste torka. 

Mot här anförda åsikter torde man hänvisa till de vackra plante- 
ringarna vid Bornholm, där plantskolorna ofta hafva skyddade lägen. 
Detta beror därpå, att bok- och silfvergransplantorna till följd af tidig 
vir med stark värme, då knopparne brista och skjuta skott, måste hållas 
tillbaka genom beskuggning, så att ej de där vanliga vårfrosterna skola 
döda de redan i växt varande plantorna. Dylika sena vårfroster äro 
däremot sällsynta i mellersta Sverige. Ombergs och Finspångs skogar 
m. fl. ställen kunna uppvisa, huru bäde bok och silfvergran gå väl till, 
äfven då plantorna utsättas på öppna hyggen utan något skydd. De 
där befintliga vackra skogsbestånden från fotshöga plantor ända till 40- 
åriga ungträd af bok och silfvergran hafva uppdragits på öppna hyggen 
utan skydd. 

Boken såväl som silfvergranen äro däremot synnerligen ömtåliga för 
frosten och solljuset under första sommaren, och af sådan anledning är 
det nödvändigt att skydda såddsängarne med ett ristak af tall eller 
granriskvistar, lagda på gärdsel, som anbringas i å 2 fot ofvan mar- 
ken. Följande vår böra och kunna de dä ettåriga plantorna om- 
skolas, vare sig de redan skola utplanteras med bar rot eller med jord- 
klimp, men naturligtvis skall omplanteringen göras i plantskola med öppet 
läge och icke besvärad af »dragjord». Visserligen kan som t. ex. våren 
1894 undantagsvis inträffa i slutet af maj, att de sålunda omskolade 
plantorna få sina sista årsskott skadade af frosten, men de repa sig sedan, 
och efter ett och annat är ser man ingen skada däraf Dylika afifrys- 
ningar kunna någon gång inträffa pä manshöga plantor och ännu större 
träd. Skola bokplantorna sedan utsättas på för dem ogynnsamt läge, så 
böra de omskolas i små knippen med 3^4 plantor och utplanteras 



OM PLANTSKOLORNAS LÄGE OCH SKÖTSEL. 20I 

därefter vid fyra års ålder med klimp. Silfvergran bör stå omskolad 
minst 3 är men helst 4 år och således utflyttas på hy^rget vid 4, helst 
,5 ars ålder. 

Tallen, omskolad vid ett års ålder, samt därefter utsatt vid 2 års 
ålder med bar rot i fyllda gropar, har icke »skyttat», sedan jag började 
med detta planteringssätt under de sista femton åren af min tjänstetid. 

Stråisnäs i april 1905. 

C. M. Sjogrccu. 



Om afverkningskontrakt med hänsyn till den 

nya skogslagen. 

Hvilkcu bestämmelse bör intagas i ett skogsafvcrkniiigskoiitrakt för 
att till följd af den nya lagstiftningen angående vård af enskildes 
skogar få samma gång tillgodose lagens kraf som ock hålla så luil 
markägare som äfven köfare af afverkningsrätt skadeslösa för eventuella 
förluster i' 

Denna fråga, har osökt framställt sig för mig på grund af de erfa- 
renheter, jag redan hunnit inhämta under den korta tid, som den nya 
skogslagen varit i verksamhet. Såsom länsjägmästare i Jämtlands län har 
jag nämligen synat en del å enskildes skogar pågående afverkningar, 
där afverkningsrätten helt nyligen blifvit inköpt af bolag eller enskilde 
affärsmän, och där man afverkat till ett mycket lågt, ja t. o. m. obe- 
gränsadt tumtal. Jag har dä fått höra, att köparen af afverkningsrätten 
genom kontrakt med säljaren, d. v. s. markägaren, låtit denne påtaga 
sig alla omsorger och kostnader för återväxtens betryggande. Köparen 
— afverkaren — tror sig förmodligen härigenom vara oförhindrad att 
bedrifva afverkningen efter eget skön, och säljaren — markägaren — 
torde nog icke hafva satt sig fullt in i den risk, som han löper genom 
ett sådant åtagande. 

Hvad först köparen af afverkningsrätten beträffar, så är ju för honom 
lagen dock härutinnan ganska tydlig och klar. Början af § i i Lag angående 
värd af enskildes skogar lyder nämligen ordagrannt: »A skogsmark till- 



202 O. HJ. HUMBLE. 

hörig enskilde, viå ej afvci-kning så bcdrifvas ' eller efter afverkningen 
med marken så förfaras, att skogens återväxt uppenbarligen äfventyras. » 
Af sedermera i lagen intagna bestämmelser framgår, att en sådan oriktigt 
utförd afverkning kan genom skogsvårdsstyrelsens försorg hejdas. Så- 
ledes hjälper det väl föga för afverkaren, att han låtit säljaren — mark- 
ägaren — genom kontrakt påtaga sig omsorgen för återväxten, sä till 
vida nämligen, att afverkaren härigenom skulle kunna bedrifva skogs- 
afverkningen hur som helst och med ett måhända skadegladl leende 
kunna gifva skogsvårdsstyrelsen, då den vill tillämpa lagens bestämmelser, 
det beskedet: »Vänd Er till säljaren — markägaren — , jag har kontrakt 
med honom, att han skall sörja för återväxten». 

Men den åberopade § i af meranämnda skogslag innehåller strax 
efter de ofvan citerade orden vidare följande: »Har sådan vanskötsel af 
skogsmark ägt rum, \-are dcii, som låtit densamma komma sig till last, ' 
pliktig vidtaga de åtgärder, som för återväxtens betryggande äro erfor- 
derliga.» Återigen är det således afverkaren, om han genom en oriktigt 
utförd afverkning uppenbarligen äfventyrat återväxten, som inför lagen 
blir skyldig att sörja för återväxten. Antag blott, att sedan afverkaren 
genom kontrakt med säljaren — markägaren — lagt omsorgen för åter- 
växten pä honom, denne i sin ordning gör på samma sätt med någon 
annan o. s. v. i det oändliga, tror då afverkaren, att skogsvårdssty- 
relsen .skall löpa linan ut för att få reda på den i sista hand ansvarige! 
Det bryr den sig förvi.sso icke om, utan den håller sig till lagens be- 
stämmelser, d. v. s. till afverkaren, och hur denne ordnat saken med 
markägaren eller någon annan för att göra sig skadeslös, det är en privat- 
sak, som icke kommer skogsvårdsstyrelsen vid. 

Men jag nämnde, att säljaren — markägaren — måhända icke fullt 
satt sig in i den risk, som han löper genom att ikläda sig afverkarens 
lagliga skyldighet att sörja för återväxten. Antag nämligen att afverka- 
ren gör rent hus, och att markförhållandena och den afverkade traktens 
läge äro sådana, att det efter en oriktigt utförd afverkning blir ytterst 
svårt att ernå återväxt. Kostnaderna för erhållandet af sådan kunna 
då blifva så stora, att det gör säljarens — markägarens — \'inst pro- 
klematisk eller åtminstone omintetgör den förtjänst, han trott sig göra 
genom att åtaga sig sörja för afverkarens förpliktelser beträffande åter- 
växten. Har säljaren — markägaren — kunnat bedöma denna omstän- 
dighet tillräckligt noggrant — i de flesta fall icke! 

Men hur säger lagen? Om man fortsätter att läsa i § i står där 
vidare: »Ar af ägare afverkningsrätt upplåten till annan och har denne 
gjort sig till vanskötsel skyldig, vare jämväl ägare ansvarig för att sådana 

' Kursiv, af förf. 



OM AFVERKNINGSKONTRAKT MED HÄNSYN TILL DEN NYA SKOGSLAGEN. 203 

åtgärder vidtagas; ägc dock af den skyldige söka åter, livad han sålunda 
nodgas utgifva.li ' Lagen ger således markiigaren en viss rätt gentemot 
köparen, såvida denne ej söker vända detta damoklessvärd tillbaka mot 
säljaren • — markägaren! En ytterligare bestämmelse i kontraktet är 
därför tydligen nödvändig och bör den innehålla: -»att i händelse köj^a- 
ren — afverkaren — på grund af den nya skogslagen blir lagligen för- 
bunden antingen att inskränka sin afverkning med afseende å de mindre 
dimensionerna eller ock ålagd att lämna fröträd eller på annat sätt blir 
hindrad att uttaga den fulla virkesmassa, som han enligt köpet skulle 
hafva rätt till, säljaren — markägaren — förbinder sig att till öfverens- 
kommet pris återlösa detta sparade virkesbelopp, som kommer honom, 
markägaren, till godo.» Fördelarne af en sådan bestämmelse i kontraktet 
synas mig påtagliga. Köparen — afverkaren — gör ingen, åtminstone icke 
någon direkt eller afsevärd förlust, emedan han får tillbaka en skälig 
ersättning för kvarlämnad (sparad) skog, och säljaren — markägaren — har 
i behåll en del af sin räntabla tillväxtskog eller ock de måhända icke 
mindre räntabla fröträden. Eller med andra ord: Den sparade skogen 
drager sig ur affären. 

Utom markägaren och afverkaren kommer äfven samhället, represen- 
teradt af skogsvårdsstyrelsen, att draga nytta af den föreslagna bestäm- 
melsen. För köparen-afverkaren blir det icke svårt att gå lagen till 
mötes, där den i § 4 i Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående skogs- 
vardsstyrelser säger: »Önskar ägare eller innehafvare af skogsmark sak- 
kunnigt biträde vid skogens skötsel och vård eller anvisning, huru en 
tillämnad afverkning må bedrifvas för att anses såsom tillåten, eller hvilka 
åtgärder i afseende å afverkad skogsmarks behandling böra vidtagas, ma 
skriftlig anmälan därom göras hos skogsvårdsstyrelsen, som förordnar 
lämplig person att lämna sökanden det biträde eller de upplysningar han 
begärt.» — Redan på våren eller sommaren förut kunde afverkaren gifva 
skogsvårdsstyrelsen underrättelse om sättet för den tillämnade afverkningen, 
så att styrelsen genom sina tjänstemän kunde uiedan det år barmark skaffa 
sig en noggrann kännedom om skogsbeståndets och skogsmarkens beskaffen- 
het. I händelse den tillämnade afverkningen befinnes stridande mot lagens 
syftemål, kan dä i tid öfverenskommelse om nödig ändring i afverkningspla- 
nen träfiås. Det förhållande, i hvilket en afverkare skall stå till skogsvårds- 
styrelsen, har ju lagen redan angifvit, men genom att en afverkare, han 
må vara inköpare af afverkningsrätt eller drifva afverkning på egen mark, 
redan före afvcrkningens början, medan det ånnii år barmark, går skogs- 
vårdsstyrelsen, eller rättare sagdt lagen, till mötes genom att underrätta 
om den tillämnade afverkningen, kunna icke oväsentliga fördelar beredas 

' Kursiv, af förf. 



204 o. HJ. HUMBLE. 

just åt afverkaren. Sådana förhållandena äro i de nordligare länen, där 
den nya skogslagen tillämpas, bör, sedan skogsvårdsstyrelsen fått känne- 
dom om en pågående vinterafverkning, i vanliga fall först länsjägmästaren 
eller ock en länsskogvaktare samt därefter eventuellt en skogsstatens 
tjänsteman med gode män på ort och ställe förvissa sig om, huruvida 
afverkningen är i strid mot skogslagen. Det kan då möta stora svårig- 
heter, när marken är betäckt med djup snö, att bilda sig ett riktigt 
omdöme om möjligen befintlig ungskog och plantuppslag äfvensom om 
markens beskaffenhet. Man kan däraf vilseledas att anse det sämre 
stäldt med befintlig plantskog eller möjligheten att erhålla ny återväxt, 
än det i själfva verket är. Och följden häraf kan blifva, att afverkaren 
blir förpliktigad att vidtaga åtgärder eller inskränka afverkningen på sätt, 
som icke .skulle kommit i fråga, i händelse förhållandena kunnat bedömas 
vid barmark. 

Således torde den ofvan föreslagna bestämmelsen i afverkningskon- 
trakten jämte en till skogsvårdsstyrelsen i förväg, medan barmark är 
rådande, gjord anmälan om tillämnad afverkning blif\'a till fördel för de 
tre i saken intresserade, samhället, markägaren samt ägaren af afverknings- 
rätten. Kunna vi därför enas om detta, skulle härigenom vägen till 
det stora, fosterländska målet, våra skogars bevarande samt allt mer 
ökade afkastning, i icke oväsentlig mån jämnas. 

Östersund i april 1905. 

O. Hj. Humbh: 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGtNS TIDSKRIFT I905, H., 4 5. 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



7. Sveriges nordligaste vilda bokbestånd. 
Af Nils Sylvén. 

Ungefär en och eii half mil nordost om Mariestad finnes vårt lands 
nordligaste vilda bokbestånd. Ehuru uppgifter om detta sedan länge 
förelegat i litteraturen, hafva de i allmänhet förbisetts, hvarför beståndets 
tillvaro för flertalet naturvänner länge varit och kanske ännu för mången 
är obekant. Den första uppgiften om ifrågavarande bokförekomst lam 
nades redan 1842 af S. J. LINDGREN i årets Botaniska notiser, sid. 76, 




Fig. I. Del af kartbladet: Mariestail med Surön (x) 

där det sålunda heter; »I Enåsa socken norr om Mariestad växer på 
Börstorps ägor och på en liten halfö kallad Surholmen (se kartan fig. i) 
Fdgiis silvaiica blandad med något ek och andra löfträd. På den 8 — 10 
tunnland stora holmen är boken hufvudträdet, och yngre bokar finnas 
därifrån spridda i den holmen angränsande .skogen.» Bokförekomsten 
omnämnes äfven i »Några iakttagelser om närmaste Mariestad-traktens 
fanerogamer och ormbunkar, upptecknade till hjälpreda för Mariestads 
skolungdom vid botaniska exkursioner». Mariestad 1S64, sid. 38; bok 



206 MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 

uppgifves här för »Börstorps Västeräng vid Vänern, nära V4 mil från 
slottet, i mängd.» De ofvan citerade uppgifterna synas emellertid totalt 
hafva förbisetts, tills Alb. NILSSON, efter ett besök å platsen för bok- 
förekomsten, i Tidskrift för Skogshushållning igo2 skrifver följande: ' 
»Enåsa: Börstorp. Boken förekommer i synnerhet på Surön, som ligger 
otillgängligt till vid Vänern ungefär 2,5 km. norr om gården och lika 
långt från andra bebyggda ställen. Bok finnes här i alla åldrar, äfven 
plantor allmänt, tillsammans med ek, björk, asp, hassel, tall och enstaka 
gran. Den största boken hade en brösthöjdsdiameter af 78 cm. Mark- 




Fig. 2. Surön från sjösidan (från SV). Vid x synes bok i sj.^lfva skogskanten. 
Fot. af L. Ericson ^2 "goS. 

betäckningen är ängslik. Äfven i angränsande skog förekommer boken 
spridd här och där bland klibbal, björk, ek, tall, hassel och asp. Af 
förvaltaren pä stället upp.skattades de äldre bokarnes antal 1899 till 
omkring 500.» (Alb. NILSSON, 1. c. sid. 242.) 

Som Surö-lokalen är belägen i inin hemtrakt, har jag särskildt under 
de senast gångna åren lifligt intresserat mig för densamma. Jag skulle 
därför här, i samband med framhållandet af önskvärdheten af att få 
detta vårt nordligaste bokbestånd bevaradt för framtiden, vilja länma en 
mera detaljerad beskrifning af detsamma. 

Den så kallade Surön är icke, åtminstone ej numera, en ö i egent- 
lig mening, utan ett .skogsklädt moränområde, som skjuter ut i \'änern 



' Om bokens utbredning och förekomstsiitt i Sverige pagg. 23S — 256. 



MEDDELANDEN O.M NATURMINNEN, 



207 



och genom en med vass och starr bevuxen kärrmark skiljes från fast- 
landet, (se fig. 2 och 3). Sannolikt torde dock sjön förr i tiden vid högre 
vattenstånd gått upp öfver den nuvarande kärrmarken, och Surö-området 
dä väl hafva förtjänat sitt namn af ö. Ännu i dag stiger sjön vid högt 
vattenstånd öfver större delen af kärrområdet, som sålunda torde vara 
att anse såsom gammal sjöbotten. (Se kartan fig. i och fig. 3, där 
äfven kärrmarken synes till vänster närmast land). Själfva Surön mäter 
en längd af 6 — 700 m. och en bredd af 300 m. Bok förekommer talrikt 
ä områdets .södra del, åt norr alltmera strödd till enstaka insprängd i 
barr — löfskogen. A .sydligaste hörnet af området uppträder boken öfver 
en c:a 1,000 kvm. stor yta i så godt som rent bestånd (se fig. 4). 




Fig. 3. .Surun frän landsidan ^frän HO). Vid x framträder boken tydligast. 
Fot. af L. Ericson "/■. '905. 



Markbetäckningen är här såsom NILSSON, 1. c. sid. 242, anmärker ängs- 
artad, men relativt gles, vanligen långt ifrån sluten. Typiska bokskogs- 
växter förekomma, men ej några af de speciellt för bokskogarne egna. 
Af i ren bokskog uppträdande arter (jämför NiLSSON, 1. c. sid. 252) må 
dock härifrån särskildt nämnas: Aiiciiione liepatica, Dentaria bulbifera 
Orobns tuberosus (typisk skuggform med stora och tunna, bredt ovala 
småblad), Poa nemoralis och Myrtilliis nigra (äfvenledes storbladig 
skuggform). Marken är här nästan fullständigt täckt med boklöf, hvaraf 
glesheten i undervegetationen i väsentlig grad betingas. Följande stånd- 
ortsanteckning må här anföras från det så godt som rena bokbeståndet. 

Surön den 3 juni 1903. Ur likartad vegetation uttogs en c:a 144 kvm;s profvta, 
svagt sluttande mot sjön i NV. Mäktig sandblandad mylljord ofvanpå morängrunden. — 
Fuktighetsgraden obetydlig efter föregående veckors starka torka. 



208 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



Bestånd: 
högsta skogsskiktet: 

Fagiis silvatica: ' ymnig, täckande; 3 exemplar, största exemplaret af c:a 
krets vid brösthöjd. 

1>; 



50 cm :s om- 



lägsta skogsskiktet: 
Fagits silvatica: I exemplar, 
Sorhiis aiwnparia : I exemplar, 
liksom föregående i>å gränsen 
till buskskiktet. 
d: högsta fältskiktet: 

Fagiis sihatica : fläckvis, Corv- 
/iis aTiUaiia: I exemplar, 
e — f; mellersta — lägsta fältskikten: 
Miliiim iffusiim. Den tar ia bnl- 
liiffi-a. Poa 7iemoralis, Pteris 
aqiiilina, Sorbiis nnaipariti, 
MyrtiUits nigra. Paris qitatfri- 
folia, Orobns tiibcrosus: mesta- 
dels steril skuggform, l'icia 
sepiiitii, fagiis silvatica, Aiie- 
mone hepatica, nvmorosa van- 
ligen steril, Trientalis eiiropcca, 
steril, Convallaria majalis, ste- 
ril, Pestjtca öviua. Dentaria 
biilbifera, steril, Solidago vir- 
gaiirea, steril, Veron ica eham- 
cedrys, mest steril, Riibus sa.va- 
tills, steril, Hieraciiim sp., ste- 
ril, Majanthemnm hifoliinn, 
steril, Viola riviniatia. steril, 
Geranium silvaliciim, steril, 
Antliriseiis silvestris, steril, /.ii- 
:iila pilosa : på några upp- 
stickande stenar antecknades 
Hyloconiiiini pmliferum, Pelti- 
gera sp. 

Af de nu uppräknade fält- 
skiktväxterna förekommo flertalet 
endast i enstaka exemplar. Ung- 
idantor af Fagiis silvatica voro 
dock fläckvis talrika, annars tunn- 
sådda — strödda. Miliiim effii- 
■.II in var strödd; tunnsådda upp- 
trädde Äneiiione hepatica. Orobns 
tiibcrosus och äfven Myrtillns nigra. Flertalet arter förekommo i blott sterila exemplar, 
vanligen såsom mer eller mindre utpräglade skuggformer, så särskildt, såsom förut nämnts. 
Orobus tttberosits och Myrtillns jiigra. 




Fig. 4. Parti af det rena bokbeståndet å Suröns södra 
del (från SV). Fot. af L. Ericson ■/■> 1905. 



' Hvad nomenklaturen beträffar, följes för fanerogamerna Sveriges Flora utgifven af 
M. Neuman med biträde af Fr. Alilfvengren, Lund 1901. 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



20Q 



Som redan anmärkts glesnar bokbeståndet alltmera norrut; slutligen 
stå blott enstaka bokar insprängda i barr — löfskogen. Frän mellersta 




Fig. 5. Parti af blandbeståndet å Suröns midt med bok, asp, björk, tall och gran. 
(Från SO). Fot. af L. Ericson 7„ 1905. 

delen af Surön (jämf. fig. 5) gjordes ilen 28 maj iqoo följande stånd- 
ortsanteckning: 

Ur likartad vegetation utskärs en c:a 100 kvm:s profyta; bestånd: 
a: Fagiis silvatica: I exemplar, upptagande en stor del af profytan i detta skikt; Pinus 
silvestris: I exemplar, Bcliila miorata: 2 exemplar. 



jio .mi:ddelanden' o.m naturminnen. 

h: Fogiis silvaiiiri: 9 exemplar, strödd — riklig, Popiibis tnmula: I döende exenii>lar, 
Pirea nhies: i exemplar: Bftitla odorata : I halfdödt exemplar. 

c: buskskiktet: 

Cor vilts nvellann : 1 exemplar, /-'agus sih-atita: 2 exemplar. 

d: Fag7is iih'atita: strödd, Corv/its avrl/ajia: 3 exemplar, Popithis Ircnnda: I exemplar. 

e — f: Fagtts silvatun: strödd, fläckvis riklig, ilyitilius nigra: strödd — riklig, Coiylus 
avellann : I exemplar, Miliitni effusitin: strödd — riklig, Afteiuone jiemorosa: strödd, 
hepatica : strödd, Coiivallariii majolis: enstaka — tunnsådd, Majanthemmn hifolinm. 
Sohdago Virgaurea^ Paris qKadnfolia^ enstaka, Vaccinmm vitis idcsa^ Vinla riviniaua, 
Pvrola ftimor^ Polypodium drvoptenSy Litzii/a pilosa^ Veronica ckamtEdrys^ Plcris 
aqiiilnid. Rithus saxat ilis^ Cavex digiiata, Orohtts tithcroshs ; 

i bottenskiktet antecknades, å såväl själfva marken {här och där) som ä stenar och stubbar: 
Hytoiomiitw prohfmtm^ triqitctritm^ Polytriciiittii junipt'rimtm^ Pcitigcra canitw. 
Fältskiktväxterna voro här betydligt individrikare än ä föregående profyta. De flesta 

uppträdde här i fertila exemplar, ehuru väl äfven här sterila individ förekommo i stor mängd. 

Särskildt anmärkningsvärd är bokens rikliga förekomst i lägre skogs- och fältskikten, något 

som synes tyda på, att boken här vinner terräng'. 

Hvad föryngringen beträffar, torde här boken i allmänhet sätta 
mogna och väl grobara frön. Under de allra sista åren synes dock 
frånvaron af årsplantor hafva tydt på dåliga frösättningsår. Sista goda 
fröåren ha sannolikt varit somrarne 1899 och 1900, ty år 1902 på- 
träffades 2 — 3-ärsplantor i stor myckenhet; ungplantor af ett eller 
nägra års högre ålder voro nu äfven synnerligen talrika. Den i ständ- 
ortsanteckningarne ofvannämnda rikedomen på imgplantor i fältskikten 
visar ju också, hurusom boken här äger synnerligen god föryngrings- 
förmåga. Såsom ännu ett bevis härpå må ytterligare anföras, att boken 
spridts och fortfarande sprides på området väster om den förut omta- 
lade kärrmarken (jmf fig. 6). 

Om bokens första uppträdande å Surön känner man intet. Att 
trädet skulle hafva planterats på denna skäligen svårtillgängliga och af- 
sides liggande lokal, låter föga sannolikt. — Rätteligen torde efter den 
af Nilsson, 1. c. sid. 246 — 251, lämnade framställningen alla de i vårt 
land spridda nordliga bokförekomsterna böra betraktas såsom »ut- 
poster»; boken är i \årt land sä sent invandrad att den här ännu ej 



' Då det kan vara af intresse att äga en förteckning på de lafvar, som uppträda ä vårt nordligaste 
bokbestånds bokar, bifogar jag här namnen på de af mig å Surön insamlade boklafvarne. Den af mig hop- 
bragta samlingen är dock ytterst ofullständig, hvilket bäst torde framgå vid jämförelse med den af J. Hulting 
lämnade förteckningen öfver de vid Vågsäter i Dalsland å Fogits sih-aiica funna lafvarne {sej. Hulting: 
Några ord om Fasans sitTatka och lafvegetationen på densamma, Botaniska Notiser, Lund 1S99, sid. 229 — 37). 
— Bestämningarne hafva godbetsfullt verkställts af lektorn dr T. Hedlund och docenten dr R. Sernander. 
Nomenklaturen är i enlighet med Th. M. Fries: Lichenographia scandinavica, Upsala 1871 — 74. — 
L'snfa barbaia a /toritta, PJiysda pulverittenta, Pklyctis argetia, 

i> hiria, Xanthoria parietinn, Lecidea elieochroma, Zachrista. 

Kvernia prttnastri, Lecanora sttb/ttsca z glabrata, » iflavitanSy 

Katitalina calicaris iV Jarinacea, ^ if ritgosa, Buellia parasema a tiisci/f>rtnis , 

J^armelia saxntilis ^ sitlcata, Leiattttra albella y angttlosa, ' {i vttlgata 

» phvsoäes, Pertusaria commiiitis, Opegrapha varia (Pers.) 

■^ acetabttlttitt, > coccodes^ Pettigera horizotttalis (L.) 

■' olifucea, » tvjrö«Ä/Ä(Ach.) Th. Fr. — En ä bokarne ej sällsynt svamp 

™ » * /uligiiiosa, » aiitara (Ach.) Kyl. är Dichatna fagiiiea (Pers.) 

Pltyscia citiaris, 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



nätt sin klimatgräns. — Om sålunda .Surö-bokförekomsten är att betrakta 
säsom bokens nuvarande nordligaste utpost i vårt land, synes mig 
denna väl värd att noggrant och aktsamt skyddas, och för all 
framtid få åtnjuta skydd 
såsom ett verkligt natur- 
minne. Men den skogs- 
sköfling, som hos oss länge 
fortgått och tyvärr ännu 
oförminskad pågår, kunde 
ju lätt träffa äfven ifråga- 
varande skogsområde, och 
detta helst som boken här 
förekommer tämligen rik- 
ligt inom en trakt, där 
bokvirke för öfrigt saknas 
och där man har längt till 
dylikt. 

Den nuvarande äga- 
ren, disponenten Sixten 
Groth, skulle i hög grad 
göra sig förtjänt af alla 
svenska naturvänners tack- 
samhet, om detta intres 
santa bokbestånd finge frid- 
lysas. För att dess na- 
turhistoriska värde rätt 
skulle bevaras, borde in- 
gen som helst afverkning 
där få äga rum hvarken 
af bok eller något annat 
trädslag. Bokskogen på 
Surön, bevarad i sitt 
ursprungliga, jungfruliga 
skick skulle vara en stor 

naturhistorisk sevärdhet, såsom en utpost mot norden af ett bland landets 
intressantaste trädslag. 




Fig. 6. Enstaka bok från blandskogen å fastlandet 
O. om Surön. (Fr. SV.). Fot. af L. Ericson 7; 1905- 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT. I905, 



Prästlöneregleringskommitténs förslag i hvad 
de beröra skogsväsendet. 

Två af de åtskilliga förslag till lagar och författningar, som den under 
åren iSgy — 1903 verksamma s. k. prästlöneregleringskommittén utarbetat, 
beröra skogsväsendet ganska nära, hvarföre det torde vara af intresse för 
många af tidskriftens läsare att erhålla kännedom om vissa delar af dessa för- 
slags innehåll äfvensom ett kortfattadt sammandrag af de underdåniga utlå- 
tanden Domänstyrelsen den 28 mars 1905 afgifvit däröfver. 

Förslag till lag om kyrkofond. 



De ecklesiastika aflöningsmeJel, om hvilka i denna lag förmäles, skola utgöra en 
svenska kyrkans gemensamma tillhörighet och, under benämning kyrkofonden, af statskon- 
toret, utan sammanblandning med statsmedel, förvaltas. 



Till kyrkofonden öfverföras prästerskapets löneregleringsfond och ecklesiastika bostäl- 
lenas skogsfond äfvensom, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i hvarje särskildt fall, sädana 
till aflöning för prästerlig tjänst afsedda fonder och därmed jämförliga tillgångar, hvilka 
icke äro att hänföra till lenemedel, som omförmälas i §§ 6 och 8 af denna dag utfärdad 
lag angående reglering af prästerskapets aflöning; likasom till kyrkofonden ingå sädana er- 
sättningsmedel för såldt eller utbytt bostädsboställe, som på grund af stadgandet i i; 6 
mom. I af nämnda lag förklaras skola till kyrkofonden öfverlämnas. 



Ytterligare skola till kyrkofonden ingå: 

1. hvad enligt särskild lag af denna dag ärligen skall af statsverket gäldas såsom ersätt- 
ning för tionde och andra afgifter af fast egendom, hvilka på grund af förut gifna författ 
ningar tillkommit prästerskapet; 

2. behållna sko,o[sförsäljningsmedel frän bostadsboställe och frän hemman eller lägen- 
het, som brukas i förening med dylikt boställe, samt behållen afkastning af pr.ästerskapets 
löningsboställen, jämväl dem som till änkesäten anslagits, äfvensom ersättningsmedel för 
jord eller förmån, som frän löningsboställe upplåtits, dock med ndantag, beträffande samt- 
liga i detta mom. omförmälda aflöningsmedel, af sådana i "; ster, som enligt de i §§ 6 
och S af lagen angående reglering af prästerskapets aflöning fö .hållas prästerskapet i visst 
pastorat ; 



Öf erföring till kyrkofonden af de i § 2 och § 3 mom. 3 omförmälda tillgångar äger 
rum från och med den i januari 1914. 

Inleverering till kyrkofonden af den ersättning, som angifves i § 3 mom. i vidtager 
för hvarje pastorat frän och med ecklesiastikåret näst efter det, med hvars utgång den på 
grund af förordningen den 11 juli 1862 fastställda lönereglering beträffande pastoratet upphör 
att gälla. 

Hvad i öfrigt är såsom inkomst för kyrkofonden afsedt skall tillföras densamma, när 
sådant, utan förnärmande af annans rätt, kan ske. 



Af kyikofoiulen utgöras: 



prästlOnere(;lerini;si<OiMmittens förslag. 213 

§ 6. 



3. kostnad för skogsindelning å boställen, som icke af menighet inköpts eller af 
enskild för ändamålet donerats; 

4. kostnad för skogsodling och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i mom. 
3 omförmälda boställen intill belopp, som Kungl. Maj:t efter domänstyrelsens förslag för 
hvarje år fastställer; 

6. i den män fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Kungl. Maj:t må finna 
skälijjt bevilja innehafvare af ordinarie pr.ästerlig tjänst, med hänsyn till särskilda förhållan- 
den, som ej kunnat vid fastställandet af dennes lön tagas i beräkning. 

I sitt utlåtande framhåller DomänstyreLsen till en början de betydande 
fördelar, som genom bortfallande af boställsinnehafvares andelar i behållen 
skog.safkastning skulle vinnas: förenkling i redovisning af skogsmedel från de 
flesta ecklesiastika skogarna, liksom ock undvikande af mångahanda stridig- 
heter om andelar mellan af- och tillträdare, mellan boställshafvare och för- 
samlingar samt mellan alla de nämnda å ena sidan och de allmänna fondernas 
intressen å den andra. 

Gent emot en af kommittéledamoten G. Ekström afgifven reservation — 
hvari denne söker göra gällande, att prästerskapets löneregleringsfond ur- 
sprungligen vid dess bildande på i86otalet varit ämnad uteslutande till af- 
löningsfyllnad åt prästerskapet under iiiuei-arandc löneregleringsperiod och där- 
för nu lagligen borde i sin helhet utdelas till prästerna /"/c dcii föreslående 
perioden — erinrar styrelsen, att vid fondens bildande dennas hufvudsakliga till- 
gångar beräknats bestå i statsanslag, kronotionden, hemmansräntor och ar- 
renden för vissa hemman, hvaremot tanken då ännu icke var fäst på skogs- 
inkomster. Styrelsen påvisar nu betydelsen af dessa sistnämnda; sådana hade 
under åren 1872 — igoi tillförts fonden med nära 4,165,000 kr., hvaremot 
öfriga inkomster sedan fondens begynnelse intill 1902 utgjort blott omkr. 
1,907,000 kr. utom räntor. Om skogsmedlen ej tillkommit, hade alltsammans 
åtgått efter hand och, såsom från början antogs, hvarken fondbildning eller 
räntor ifrågakommit. Nu hade, tack vare de senare tillkomna skogsmedlen 
och räntor, i stället för sistnämnda belopp 3,838,665 kr. kunnat utdelas som 
lönebidrag, och ändå hade fonden vid igoi års slut i behållning 3,801 ,725 
kr. Att dessa medel lagligen skulle tillhöra prästerskapet under nuvarande 
period synes styrelsen därför ogrundadt. 



,s*'' j /'. -' och 6. "''''\r vänder sig styrelsen mot kommitténs förslag för 
såvidt detta enligt h lu af motiveringen framgår afser en väsentlig ändring 
i nuvarande sätt för t ?s;astika skogsmedels uppbörd och redovisning. Sty- 
relsen uttalar såsom sin mening, att alla utgifter för de ecklesiastika skogarna 
— äfven skogsförsäljningskostnader — böra gäldas af inflytande skoj^ .medlen, 
oberoende af från hvilken ecklesiastik skog de härstamma, och att endast den 
därefter uppkommande totalbehållningen enligt bokslut levereras till kyrkc fonden. 

Till fonden borde, anser styrelsen, ingå äfven ersättningsmedel för ifrån 
boställsskog taget virke inbyggdt i sådant öfverloppshus, som afträdande bo- 
ställshafvare äger bortföra, i stället för att, såsom kommittén föreslagit i 
»ecklesiastik boställsordning», användas till boställets nytta enligt synerätts 
bestämmande, enär ju virket leder sitt ursprung från skogsafkastningen. 

Ersättning, som tillerkänts boställe för ståndskog vid laga skifte eller 

Skogsvårcls/öycttingens Tidskri/t, igoj. 1 5 



2 14 PRÄSTLÖNEREGLERINGSKOMMITTENS FÖRSLAG. 

ägoutbyte, borde, menar styrelsen, likaledes tillfalla fonden i stället för att 
jämlikt Kungl. kungörelsen d. 31 okt. 1879 af innehafvaren användas till 
skogsodling och, efter bestämmande af synerätt eller vid ekonomisk besikt- 
ning, till boställets nytta och förkofran, ty all skogsodling skulle ju enligt 
§ 6 p. 4 bekostas af fonden, och § 6 p. 6 kunde göras tillämpligt så, att 
ur fonden finge anvisas medel till boställes förbättrande. Styrelsen föreslår, 
i konsekvens härmed, att äfven redan befintliga behållningar af dylika skogs- 
likvidsmedel indragas till fonden. 

Enär skogsindelningskostnad icke i något afseende skiljer sig från öfriga 
kostnader för skogen, helst som densamma, såsom icke utgående från S(un»i<ii 
skogs afkastning, utan från den gemensamma fonden, ej behöfde erhålla for 
men af förskott, utan af direkt utgift, finner styrelsen det lämpligare och re- 
digare, att den upptages i samma utgiftsförslag som öfriga kostnader, och att 
alltså i lagförslagets § 6 punkterna 3 och 4 sammanföras. 

Styrelsen ifrågasätter vidare att, när boställesskog blifvit bevillningstaxe- 
rad såsom särskild brukningsdel, densamma påförda utskylder borde betalas 
af ecklesiastika skogsmedel genom jägmästaren, hvilken såsom skogens för- 
valtare, med den kännedom han äger om skogen, borde bäst kunna bevaka 
dess intressen vid taxeringsförrättningarna. 

Äfven kostnader, som kunna åbelöpa boställes skog för syne- och andra 
förrättningar rörande dikning, vattenafledning m. m., liksom ock kostnader 
för skogsbevakningen, uppförande af bostäder åt bevakare å större skogar, 
anläggning och underhåll af vägar och flottleder för skogarna, ersättningar 
till staten för jägmästares förrättningar m. m., som ej kan i förväg noggrant 
specificeras, borde få inrymmas i § 6. 

Med afseende därå, att § 6 p. 3 uttryckligen undantager inköpta eller 
donerade boställen, ' och att i kommitténs förslag till grunder för ändringar 
i lagstiftningen om ecklesiastika skogar intagits den bestämmelsen, att när 
dylikt boställe icke lämnar så stort öfverskott, att däraf kunna bestridas kost- 
naderna för bland annat skogsindelning, samt nödiga medel icke heller genom 
vederbörandes försorg tillhandahållas, skogsstaten icke skulle taga någon be- 
fattning därmed, anför styrelsen följande. Kommitténs här utan närmare mo- 
tivering föreslagna ändring i nu gällande bestämmelser — enligt dessa skola 
ju äfven för dylika boställen skogsplaner upprättas och af innehafvarne föl- 
jas '' — skulle mycket menligt inverka på skogarnas bevarande. Med erinran, 
att Kungl. Maj:t redan förut en gång medgifvit att förskjutna indelningskost- 
nader för ett antal dylika skogar finge ersättas af de ecklesiastika boställenas 
skogsfond, föreslår styrelsen, att sådan kostnad finge bestridas af kyrkofonden, 
och framhåller, utom krafvet på billighet gent emot församlingar eller inne- 
hafvare, särskildt det skäl, att enligt kommitténs löneregleringsförslag afkast- 
ningen från inköpt eller doneradt boställe skall beräknas och ingå bland de 
tillgångar, hvarmed prästman skall aflönas till fastställdt belopp, hvarigenom 
denna genom bostället beredda tillgång komme att minska behofvet af till- 
skott från kyrkofonden, som i gengäld härför borde i någon mån bidraga 
till bibehållande vid eller förbättring af boställets afkastningsförmåga. Och 
då samma skäl synes äga giltighet äfven vid boställe med skogsafkastning 



' Med det förkortade uttrycket »inköpt eller doneradt boställen afses här och i det 
följande »boställe, som af menighet inköpts eller af enskild för ändamålet donerats». 



PRÄSTLÖNEREGLERIbfGSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. 215 

utöfver husbehofvet, föreslår styrelsen, att indelningskostnad: för boställe, obe- 
roende af dettas tillkomst, må bestridas af kyrkofonden. Styrelsen går till 
och med så långt att ifrågasätta, huruvida icke af samma skäl jämväl skogs- 
odling och andra åtgärder för skogsskötseln på inköpta och donerade bo- 
ställen, åtminstone när dessas skogsafkastning icke föreslår därtill, borde be- 
kostas af kyrkofonden och ombesörjas af skogsstaten. 

På grund af det ofvan anförda hemställer styrelsen, att åt § 6 p. 3 och 
4 gifves en ändrad lydelse, afseende att vidga de trånga gränser kommittén 
uppdragit, så att hinder ej må möta för fondens användande till nu antydda 
kostnader. 

j>' 5. Af motiveringen till denna § framgår såsom kommitténs mening, 
att om en boställshafvare fått sig tillerkänd andel i skogsafkastning utöfver 
husbehofvet för längre tid än nu gällande lönereglering skall tillämpas, han 
borde bibehållas vid denna rätt. Styrelsen finner emellertid en sådan om- 
ständighet icke böra utgöra hinder för andelssystemets upphörande inom visst 
pastorat samtidigt med den itva löneregleringens trädande i kraft, enär ju 
då de till beloppet obestämda skogsandelarna ersättas med tillskott ur kyrko- 
fonden. Endast där andelarna förut uppgått till så afsevärda belopp, att 
den, som vid nya löneperiodens början innehade bostället, finge sina förut- 
varande inkomster nedsatta, kunde måhända billigheten fordra, att han för 
sin tjänstetid finge åtnjuta lika förmån som förut, dock i form af årligen lika 
belopp direkt ur fonden. 

Förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om 
ecklesiastika boställsskogar. 

1:0. Alla ecklesiastika boställsskogar skola ställas under skogsstatens omedelbara vård 
och förvaltning. 

2:0. Boställshafvare eller arrendator må endast till husbehof använda boställsskog, 
vare sig ordnad hushållning därå är införd eller icke. .\r annan pr.ästerlig tjänsteinnehaf- 
vare berättigad att från skogen taga sitt virkesbehof eller någon del d.äraf, vare han vid så- 
dan rätt bibehållen. 

3:0. Hvad af skogens aflvastning icke erfordras för boställshafvares eller arrendators 
behof eller för församling åliggande kyrko- eller prästgårdsbyggnad, skall försäljas. 

Sedan af härvid influtna medel guldits kostnaden för virkets försäljning, skall åter- 
stoden ingå till kyrkofonden. 

4:0. För skogsindelning å boställe skall kostnaden, därtill förskott såsom hittills läm- 
nas af allmänna medel, gäldas af kyrkofonden. 

Skogsodling och andra arbeten för skogsskötselns främjande ombesörjas af skogsstaten. 
Kostnaden iiärför godtgöres af kyrkofonden intill belopp, som Kungl. Maj:t efter domän- 
styrelsens förslag för hvarje år fastställer. 

Ersättning för jägmiistares förrättning för skogsodling eller afverkning äfvensom för 
kronojägares förrättning i de fall, dä han på jägmästares order biträder med sädaat arbete, 
som hittills skolat särskildt godtgöras, skall af kyrkofonden till statsverket årligen utgöras 
med visst belopp, motsvarande medeltalet af hvad i sådant hänseende under åren 1904 — 
1913 utgått. 

Hvad ofvan stadgas om disposition af skogsafkastning utöfver husbehofvet gäller ej i 
fråga om boställe, som af menighet inköpts eller af enskild för ändamålet donerats, eller 
som blifvit till aflönande af biskop i denna hans egenskap anslaget; skolande fråga om dis- 
position af sådan skogsafkastning vid dessa boställen alltid underställas Kungl. .Maj:ts pröfning. 

När boställe, som af menighet inköpts eller af enskild för ändamålet donerats, icke 
lämnar sä stort virkesöfverskott, att däraf kunna bestridas kostnaderna för skogsindelning, 
skogsodling och andra arbeten för skogsskötselns främjande, samt nödiga medel icke heller 
genom vederbörandes försorg tillhandahällas, har skogsstaten icke att taga någon befattning 
med dessa arbeten. Icke heller må kostnaderna för dem gäldas af kyrkofonden. 



2 I 6 PRÄSTLÖNEREGLERINGSKOMMITTENS FÖRSLAG. 

Kommitténs grundtanke, att alla ecklesiastika skogar, som icke äro in- 
köpta eller donerade, skola ställas under skogsstatens förvaltning, och att de- 
ras hela skogsafkastning utöfver husbehofvet skall tillfalla kyrkofonden, till- 
styrker styrelsen på det kraftigaste, därvid framhålles, hurusom afverkning, 
skogsodling m. m. kunde, lösgjorda från hänsyn till boställshafvares och ar- 
rendatorers intressen i andra afseenden än rätten till husbehofsvirke, utföras 
rationellare än nu samt skogarnas afkastningsförmåga och därmed ock fon- 
dens inkomster ökas. Den olägenheten att med andels- och skogsarrende- 
systemets upphörande skulle bortfalla en sporre för vederbörande att und- 
vika användandet till husbehof af värdefullare virke än nödigt, kunde mot- 
arbetas genom föreskrift, att äfven husbehofsafverkningen skall ledas af jäg- 
mästaren. Äfven erinrar styrelsen om, att under nuvarande förhållanden inne- 
hafvare med andel och arrendatorer med fri rätt öfver skogsatkastning frestas 
att försumma husens underhåll, så att dessa hastigare förefalla och behöfva 
ombyggas, kräfvande mera virke än om reparationer gjorts i tid. 

Punkt I. Styrelsen afhandlar den af kommittén ej berörda frågan om 
hvad här skall menas med »skog», och kommer efter utförlig motivering till 
det slut, att däri bör innefattas äfven hagmark, ehuru densamma naturligtvis 
måste skötas med hänsyn till ändamålet att bereda bete. 

Puiikl 2. Här erinrar styrelsen, att äfven andra personer än »präster- 
liga tjänsteinnehafvare», t. ex. skollärare och klockare, kunna vara berätti- 
gade till skogsfångst från ecklesiastikt boställe. 

Punkt j. Uppå skäl som anförts i utlåtandet öfver förberörda lagförslag 
anser styrelsen föreskriften, att skogsförsäljningsmedlen skola ingå till kyrko- 
fonden sedan af dem guldits kostnaden för virkets försäljning, behöfva mo- 
difieras; och borde uttrycket »skogens af kastning» för tydlighetens skull ändras 
till »skogsafkastningen>, såsom innehållande ett vidare begrepp. 

Punkt 4 mom. i och 2. I den mån de åsikter styrelsen i utlåtandet 
öfver lagförslaget uttalat angående gäldandet af kostnader för försäljning, skogs- 
indelning — äfven beträffande inköpta och donerade boställen — bevak- 
ning m. m. skulle vinna afseende, blefve motsvarande ändringar nödiga här. 

Mom. 3. Styrelsen tillstyrker lifligt den af kommittén föreslagna an- 
ordningen beträffande ersättning till statsverket för jägmästares förrättningar. 
Däremot finner styrelsen icke lämpligt, att kronojägarnes dagarfvoden ersättas 
staten genom en enkel omföring från fondmedel till statsmedel med en för 
all framtid til! beloppet bestämd århg summa. Häraf skulle nämligen på- 
kallas antingen att genom ny lönereglering kronojägarne finge ersättning för 
mistade dagarfvoden, hvilka sistnämnda ju äro afsedda att uppmuntra beva- 
karna till verksamhet, eller ock att staten, om densamma skulle utbetala 
dagarfvodena och sedan få ersättning därför genom omföring efter nyss- 
nämnda grund, säkerligen i framtiden komme till korta med anledning af 
skogsskötselns fortgående utveckling. I denna del afstyrkes alltså kommitténs 
förslag. 

Slutligen hemställer styrelsen om modifiering af förslagets sista stycke i 
den riktning styrelsen förut angifvit i fråga om skogsindelning och skogs- 
skötsel på inköpta eller donerade boställen. 

/. Meves. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIKT IQOj, II. 4 — 5. 



Noggrannheten vid kubering af öppna diken. 

Af Henrik Linnér. 

Uti Februarihäftet af Skogsvårdsföreningens tidskrift förekommer ea upp- 
sats: »Om kubering af öppna diken jämte därför afsedda tabeller» af O. 
Hj. Humble. 

Vid genomläsandet af densamma får allmänheten helt naturligt den upp- 
fattning, att allt arbete, som hittills blifvit nedlagdt på kubering af öppna 
diken, varit felaktigt gjordt till stor förlust antingen för arbetsgifvaren eller 
arbetaren, beroende på hvilkendera af de, enligt uppsatsen nu oriktigt be- 
funna metoder, som användts vid kuberingen af dikena. 

Att beräkna kubikmassan efter dikets medeldjup brukas väl i regel icke, 
och af det i uppsatsen anförda exemplet skulle resultatet vid begagnandet af 
medeltalet af sektionsareorna bUfva ej mindre än 14,6 % för högt på 100 
meters dike. 

Humbles påstående, att om man har att göra med större djupskillnader, 
man måste räkna med särskilda kuberingsformler för att komma till ett rätt 
resultat är också riktigt. 

Låtom oss emellertid se till huru det i verkligheten förhåller sig med 
i uppsatsen påvisade fel vid hittills använda metoder för kubering af öppna 
diken. 

Om vi då för jämförelse skull till en början bibehålla det i uppsatsen 
angifna exemplet och jämföra kuberingsresultaten enl. Humbles tabeller och 
det medelst medelsektionsareorna erhållna, så ställa sig resultaten sålunda : 



Dosering 
I : I 



Dikets djup i hvar-' Dikets 
dera ändpunkterna. längd. 



\ Kubikinnehåll, 

: Kubikinnehåll beräknadt med 
enligt Humbles användande af 
tabeller. medelsektions- 

areorna. 
kbmter 



kbmter 



(>,40 


0,00 


100 


1,4° 


0,40 


100 


1,40 


0,60 


100 


1,40 


0.80 


100 


1,40 


1,00 


100 ! 


1,40 


1,20 


100 


1,40 


1,40 


100 



119 
116 
135 

157 
181 
208 

2.^,8 



119) 

133 
146 

163 
184 
209 

2.:!8 



Af detta exempel ser man fördelen af att använda Humbles tabeller, 
men tillåter jag mig då fråga, huru ofta beräknas en kubikmassa ur ett 100 
meters långt dike på en gång, så vida ej båda sektionsareorna i ändpunkterna 
äro lika stora (samma djup) och det material som skall upptagas är lika? 



2IÖ HENRIK LINNÉR. 

Mycket sällan, ty en noggrann dikare afväger minst på hvar 50 meter 
och alltid i krökar samt där andra diken mynna in, och då visar det sig 
alltid, att mossens yta ej är så plan, som den för blotta ögat ter sig. 

Annorlunda blifver också resultatet såsom nedan synes, om jag kuberar 
samma dike i flera sektioner. 

Låtom oss för enkelhetens skull antaga, att dikesdelarnes djup i änd- 
punkterna blefve här nedan angifna vid en längd af 20 meter å hvarje del. 



Dosering 
I : I 


Dikets djup i hvar- 
dera ändpunkterna 


Dikets 
längd. 


Kubikinnehåll, 

Kubikinnehåll beräknadt med 

enligt Humbles användande af 

tabeller. medelsektions- 




m. m. 


m. 


, , , , areor, 
kbmter 1 u . 

kbmter 




1,40 


i,TO 


20 


41,0 


41,8 




1,20 


1,00 


20 


30.8 


31,0 




1,00 


0,80 


20 


21,6 


21,8 




0,80 


0,60 


20 


14,0 


14.= 




0,60 


0,40 


20 


8,0 S,2 


116,0 


1:7,0 



Häraf finna vi, att de så fruktade 14,6 % för hög kubering reducerats 
till c:a 0,8 ;>/. 

Eftersom jag har framför mig ett dikningsförslag, däruti jag nyligen be- 
räknat dikenas kubikmassa, tager jag, utan att välja, ett exempel ur verklig- 
heten, och låtom oss då se, huru kuberingsresultaten i detta fall ställa sig. 



Afväg- 

nings- 

punkten. 

N:r 


Dikets 


djup. 


bredd i 


dosering. 


längd 
m. 


kubikmassa 

enl. Humbles 

tabeller. 


kubikmassa, 
beräknad med 
användande af 
medelsektions- 
areorna- 


botten 
m. 


dagen 
m. 








0,3 





I : 0,75 





_ 


_ 


50 


1,55 


> 


2,63 


» 


50 


56.75 


56,07 


96 


l,6s 


» 


2,78 


i> 


46 


IIO,S3 


110,49 


1 + 50 


1,10 


7> 


1,95 


T> 


54 


102,06 


101,91 


84 


1,20 


» 


2,10 


» 


34 


45,56 


45,5=! 


II 


1,80 


:» 


3,°o 


» 


16 


34,56 


35,=s 


50 


1,65 


'> 


2,78 


» 


50 


137,75 


137,67 


III 


2,00 


^ 


3,3° 


» 


50 
Sum 


153.50 
ma 640,81 


153.4^ ! 
640,1/ j 



Af detta exempel finna vi, vid jämförelse af resultaten, som erhållas vid 
användandet af Humbles tabeller, och beräkningen medelst medelsektions- 
areor, att sistnämnda sättet gifver endast 0,02 % högre kubikmassa. 

Utaf här anförda exempel tyckes med all önskvärd tydlighet framgå, 
att den större noggrannhet, som skulle erhållas vid användandet af Humbles 



NOGGRANNIIEIEN VII) KUBKRING AF liPPNA DIKEN. 2 IQ 

tabeller framfor de i bruk varande vid kubering af öppna diken, praktiskt 
sett är lika med + o. 

lleakta vi nu tabell y, så tinna vi bland annat exempel på huru ett 
dikes djup kan variera i samma jordmån med samma kostnad = sektionsarean. 

Tror verkligen författaren, att en arbetare vid dikningsgräfning lika lätt 
tager upp en kbmeter torf, dy eller hvad det nu må vara ur tvenne diken, 
hvars sektionsareor äro lika stora men djup, dosering och bottenbredder olika? 

Jag tror det ej, ty det ligger i sakens natur, att arbetet blifver tyngre 
och besvärligare ju högre arbetaren måste kasta dikningsmaterialet och på 
samma gång arbetskvantiteten mindre, hvilket naturligtvis inverkar på kost- 
naden per kbmeter, vare sig arbetet utföres på ackord eller på dagspenning. 

Den första fråga en dikare brukar göra då det gäller ackordsarbete är 
huru djupt skall diket vara. 

Därefter gör han också sin beräkning, huru mycket han kan hinna gräfva 
upp per dag af det ifrågavarande diket för att det skall löna sig att mot- 
taga ackordet. 

Hittills har också alltid vid alla dikningsföretag dikets djup varit mycket 
bestämmande vid åsättande af förslagspris för en diknings utförande. 

Tabellernas up]iställning synes vara mycket ändantålsenlig och får man, 
där dikets djup i båda ändarne finnas upptagna i tabellerna, lätt och be- 
kvämt reda på kuberingsarean, men då djupen icke finnas upptagna, utan man 
måste söka reda på medelsektionsarean eller areorna, äro Humbles tabeller 
icke alls bekvämare än de tabeller som användas och lämna då för öfrigt 
ett för högt resultat, beroende på att vid sektionsareornas uträknande endast 
medtagits två decimaler och har, där så kunnat ske, den sista decimalen höjts. 

Någon torde möjligen kunna invända, beträffande dikenas djup, att det 
kan vara nog med att hålla sig till en decimal, javäl, men då komma vi 
helt och hållet från ändamålet med speciellt Humbles tabeller, nämligen att 
erhålla ett noggrant resultat. 

Om vi uti senast anförda exempel se på dikessektionen 46 meter med ett 
djup i ändpunkterna af 1,55 och 1,65 meter, så är kubikmassan 110,49 kbmeter. 

Skulle jag nu här endast använda en decimal så blefve frågan, skall 
jag helt enkelt stryka den sista decimalen eller stryka den och höja den första. 

Strykes andra decimalen blifver kubikmassan 104,48 kbmeter, och hö- 
jes samtidigt första decimalen, så blifver kubikmassan 116,84 kbmeter. 

'l'ror därför, att det är bäst att icke tuska uti protokollet för att kunna 
använda tabellerna. 

Efter att nu hafva i korthet granskat fördelen af att använda Humbles 
tabeller framför de hittills använda, får jag till författaren frambära mitt en- 
skilda uppriktiga erkännande för det ärliga arbete, han nedlagt och den insats 
han därvid, af tydligt intresse för den verkligen så intressanta dikningssaken, 
gjort till densammas framåt förande, samt skarpt betona, att min lilla uppsats 
ej förestafvats af någon som helst önskan att förringa värdet af detsamma. 

Andamålet med uppsatsen har endast varit ett själftorsvar för gjorda 
beräkningar och äfven visa alt de, som rätt användt hittills tillgängliga dik- 
ningstabeller, hvad kuberingen af de öpjma dikena beträffar, ej gjort sig skyl- 
diga till något fel af ringaste praktisk betydelse. 

Några ännu nyare dikningstabeller lära vi väl svårligen kunna hoppas 
få emotse, ty nu äro de väl uppsatta på alla iinskvärda sätt. 



2 20 HENRIK LINNÉR. 

Hvad som för närvarande vore mest behöfligt är ;rr/:/ioa tabeller (ej pä 
kammaren uppkonstruerade), utvisande kostnaden för dikning i sand, grus, 
sten, mossjord med och utan val eller dylikt. 

Prissättningen är enligt mitt förmenande det svåraste vid uppgörande af 
ett dikningsförslag. 

Jag känner väl till de prisuppgifter, som härvidlag i litteraturen finnas 
tillgängliga och af hvilka många hvar för sig äro utmärkta att hafva till led- 
ning vid prissättning af ett arbete, men dels angifva de ett pris per kbmeter, 
varierande t. ex. mellan lo ä 20 och 30 å 60 öre per kubmeter utan någon 
som helst upplysning om dikets djup, dels upplysa de, huru mycket en van 
dikare nppgräfver per dag, samt dikeskostnaden därvidlag per kbmeter vid 
några olika dagsverkspris, men älven dessa uppgifter, som äro mycket be- 
roende icke blott på hvars och ens uppfattning om en van dikare, utan 
äfven på årstiden, dagarnes längd, då arbetet utföres, samt äfven på mate- 
rialets beskaffenhet, som uppgräfves på samma dikessektion, äro långt ifrån 
tillfredsställande. Jag kan t. ex. på en dikessektion af 50 meters längd 
hafva enbart mossa och dy 20 meter och på de återstående 30 meter hafva 
ett lager af mossa och dy 0,40 meter tjockt och därunder ett lager af grus, 
sand eller lera. Uet kan dessutom i samma sektion finnas rötter och stubbar, 
hvilket alltid fördyrar arbetet. 

Att under sådana omständigheter säga, att en arbetare kan per dag 
gräfva så och så mycket af det ena eller andra slaget förefaller mig oriktigt, 
ty det är naturligtvis lättare att gräfva upp, synnerligast det tyngre materialet, 
ju närmare det ligger ytan och blifver arbetsammare och följaktligen mindre 
uträttadt, ju längre ned jag kommer eller med andra ord ju djupare diket 
blifver. 

En tabell grundad på verklig erfarenhet, utvisande t. ex. huru många 
dagsverken det åtgår för att å ett visst medeldjup t. ex. 0,20 — 0,50 meter, 
0,50 — I meter, I — 1,5 meter, 1,5 — 2 meter, 2 — 2,5 meter, 2,5 — 3 meter, 
uppgräfva en kbmeter ren mossjord, mossjord och mylla med eller utan 
rötter, sand, grus, sten, lera etc. skulle enligt mitt förmenande vara af myc- 
ket stort värde och komme en sådan pristabell att i betydlig grad skilja sig 
från de på senare tider synliga, hvilka hufvudsakligast tyckas vara prof på 
en enkel multiplikationstabell. 

En tabell, sådan Jag tänkt mig den, är alls icke omöjlig att åstadkomma, 
och vore det önskvärdt, att de personer, som syssla med dikningar, hvar i 
sin stad gjorde så noggranna anteckningar som möjligt på dikenas djup, do- 
sering, bottenbredd, de olika dikningsmaterialens mäktighet på olika djup i 
diket, kubikmassan å en uppgifven sektion, huru mycket arbetet kostat och 
hvilken tid därtill åtgått m. m. Bättre att anteckningarne blefve för nog- 
granna än att något skulle saknas. Dessa upjjgifter kunde sedan, i den mån 
de erhållas, samlas på en hand och systematiskt ordnas. Härigenom skulle 
inom icke så aflägsen framtid ett rikhaltigt material kunna samlas och därur 
erhållas de önskade uppgifterna. 

Om en person ensam skulle våga sig på ett sådant företag, kunde re- 
sultatet nog ej blifva synligt på de närmaste 10 åren, om uppgifterna, som 
ju alltid måste blifva medelvärden, skulle hafva något verkligt värde. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT I9O5, HAFT 4 5. 



Officiell statistil< rörande skogsväsendet 
för år 1903. 

Ur Domänstyrelsens nyligen utkomna underdåniga berättelse rörande 
skogsväsendet för år 1903 torde följande utdrag vara af allmännare intresse. 

Allmänna skogar. 

Siii//i/iti////igi/ti vtTiddcn nf de aibnäniia skogarna, som år igo2 utgjorde 
6,611,744.94 har, uppgick vid berättelseårets slut till 6,637,629.11. har, däraf 
4,564,255,07 har kronoparker. 

Afverkning och iitsvning. A kronoparker, kronans flygsandsfält, öfverlopps- 
marker, oafvittrade skogar och utarrenderade hemman hafva under år 1903 
afverkats 2,055,684.8 kbm. mot 1,877,338.5 kbm. år 1902. 

Af det försålda virket, som sammanlagt uppgick till 1,074,267.7 kbm. 
utgjordes 16 % af ved samt kol- och tjärvirke, 23 % af öfrigt smärre virke 
samt återstoden af timmer. 

Mrkrsförsäljniiigarne. Vid 1903 års försäljningar har, frånsedt några af 
de nordligaste reviren, kronovirket vunnit afsättning till fullt nöjaktiga priser. 
Detta gynnsamma förhållande har sträckt sig till alla virkesslag, äfven dem, 
som äro af mindre värde och i allmänhet visat sig svårsålda. Sålunda har 
i de norra distrikten det s. k. rensningsvirket, bestående af torra, vindfällda 
eller annorledes skadade träd, kunnat afyttras till ett belopp, som öfverstiger 
föregående årets afsättning af sådant virke med omkring 140,000 kubikmeter. 
Resultatet af årets försäljningar kan i det hela betecknas såsom mycket för- 
delaktigt. 

I.uleå distrikt. Af å auktion utbjudna 457,635 träd erhöllos antag- 
liga anbud å 384,631 timmerträd, hvadan sålunda i detta distrikt till kom- 
mande års försäljningar kvarstodo 73,004 träd. Medelpriset för å auktion 
försal dt virke från kronoskog utgjorde 2.54 kronor per träd eller 3.87 kronor 
för kubikmeter. Dessutom hafva af jägmästarne med domänstyrelsens med- 
gifvande under hand försålts omkring 57,600 kubikmeter torra, vindfällda 
och skadade träd, ved och tjärvirke för omkring 65,000 kronor. 

Uldrifningen försiggick i allmänhet under mycket gynnsamma förhållan- 
den. Flottningen aflöpte äfven lyckligt, ehuru vårfloden var sen. 

Skellefteå distrikt. Af å auktion salubjudna 432,193 timmerträd 
erhöllos antagliga anbud å 397,678 träd. Dessutom hafva sedermera under 
hand försålts 20,273 tråd, hvadan alltså till kommande års försäljningar kvar- 
stodo allenast 14,242 träd. ^ledelpriset för å auktion försåldt virke från 
kronoskog utgjorde 3.52 kronor per timmerträd, motsvarande för kubikmeter 
5. 48 kronor. Af jägmästarne hafva dessutom i enlighet med styrelsens med 
gifvande under hand försålts 133,000 kbm. torra, vindfällda eller mera ska 
dade träd, ved och tjärvirke för 145,000 kronor. 



222 



OFFICIELL STATISTIK RÖRANDE SKOGSVÄSENDET FÖR ÄR I903. 



Jämföras de under året i T.uleå och Skellefteå distrikt erhållna auktions- 
prisen med det föregående årets, visar sig i desamma en höjning af omkring 
20 procent. 

Utdrifning och flottning af det försålda virket ha inom distriktet försig- 
gått under synnerligen gynnsamma omständigheter. 

Umeå distrikt. Inom distriktet har under året allt å auktion utbjudet 
virke från kronoskogar försålts till pris, som öfverstego föregående års. De 
högsta prisen betingade virket i Fredrika, Asele och Norra Lycksele revir 
med 6.20 kronor per träd eller 8.10 kronor per kubikmeter i det förstnämnda 
och något öfver 5 kronor per träd eller 8 kronor per kubikmeter i de två 
senare reviren. I öfriga revir varierade prisen mellan i.no och 4.26 kronor 
per träd eller 4 ä 7 kronor per kubikmeter. Antalet virkesspekulanter var 
ej blott inom Västerbottens län utan äfven från Västernorrlands och Gäfle- 
borgs län större än tillförne. Dessutom hafva med styrelsens medgifvande af 
jägmästarne under hand försålts omkring 121,500 kubikmeter torra, vind- 
fällda eller mera skadade träd, ved och tjärvirke, till större delen för att 
bereda tillfälle till arbetsförtjänst åt personer, som genom de senaste årens 
missväxt däraf varit i behof 

Utdrifning och nedflottning af det försålda virket hafva skett under gynn- 
samina förhållanden. Endast inom Fredrika revir har utdrifningen försvårats 
af snöstormar, som hindrade timmervägarnes uppehållande öfver sjöarne. 

Mellersta Norrlands distrikt. Arsutsyningen inom detta distrikt har 
vid auktionerna betingat pris, som i betraktande af virkets beskaffenhet kunna 
betecknas såsom synnerligen goda. Till belysande af såväl de olika virkes- 
slagens beskaffenhet och försäljningsbelopp som ock hela afkastningens för- 
hållande till skogsarealen, har öfverjägmästaren utarbetat för distriktet nedan- 
stående redogörelser: 

virkesafknslniyi^cns förhållande till kroiioparksarcakn . 



Revir. 


Ytvidd af 
skogsmark. 

Har. 


Afverkningsbelopp. 


Inkomster af såldt virke. 


såidt 

virke. 
Kbm. 


Utläm- 
nadt 
virke. 
Kbm. 


Summa 
afverk- 

ning. 

Kbm. 


Per har 
skogs- 
mark. 
Kbm. 


Summa. 
Kr. 


Per 
kbm. 

Kr. 


Per 
har. 

Kr. 


Tåsjö 

Junsele 


67,927.09' 
26,452.24 
12,1 11.87 
22,118.26 
6,036.42 
16,018,25 
16,280.10 
26,579.69 
30,020.44' 


32,280.3 
21,668.9 
19.056.4 
19,468.0 
16,842.0 
51,545-2 
13,996.0 
15.387-2 
12,477.6 


200.0 
86.0 

277.0 

2,431-1 

27.9 


32,280.3 
21,668.9 
19,056.4 
19,468.0 
17,042.0 
51,631.2 
14,273-0 
17,818.3 
12,505.5 


0-47 
0.82 

1.57 
0.88 
2.82 
3.22 
0.87 
0.67 
0.41 


141,172.32 
93.037-65 
76,822.43 

93.035-47 
79,841.27 
193,382.85 
93,121.23 
66,381.16 
86,431.25 


4-37 
4.29 

4 -03 
4.78 
4.09 
3-74 
6-55 
4.14 
6.91 


2.08 
3.62 
6-33 

4.20 

11.93 
12.04 

5-70 
2. 48 
2.83 


Härnösand 

Medelpad 

Bispgården 

Östra Jämtland 
Norra Jämtland 
Västra Jämdand 
Härjeädalen ... 


Summa 


223,544.63 


202,721.6 


3.022.0 


205.743.6 


0.92 


923. 225. '.3 


4-n6 


4-13 



^ Däraf 40,374.81 har kronoparker inom Dorotea socken af Västerbottens län. 
^ Däraf utgöres 18,022.82 har af inköpta kronoparkerna Hede, Känne och Björnberget, 
a hvilka ingen afverknin" förekoniinit. 



OFFICIELL STATISTIK RÖRANDE SKOGSVASENDET F(")R AR I9O3. 223 

Virkets utdrifning och flottning hafva under året i allmänhet försiggått 
under gynnsamma förhållanden. 

GäHe— Dala distrikt. 1 allmänhet har virket inom distriktet försålts 
till goda och jämförelsevis höga priser. Inom Norra Hälsinglands, Västra 
Hälsinglands och Älfdalens kronopark i Österdalarnes revir ha virkesprisen 
ställt sig något lägre än föregående år, beroende detta till stor del på af- 
verkningstrakternas mindre gynnsamma läge och hvad Alfdalens kronopark 
beträffar därpå, att ej obetydlig mängd brandskadad skog ingått i försäljnings- 
posterna. 

Utdrifning af timret synes ha försiggått gynnsamt utom i Norra Häl- 
singlands, Gästriklands och Kopparbergs revir, där tidigt inträffad snösmält- 
ning delvis hindrat framförandet af virke ur skogarne. 

Bergslagsdistriktet. I distriktet har årsutsyningen till största delen 
sålts rotstående. Rensnings- och hjälpgallringsvirket däremot har i de flesta 
revir upphuggits och apterats i för köpare begärliga sortiment. Försäljningen 
af virket har i allmänhet skett å auktion, endast en mindre del, hufvudsak- 
ligen rensningsvirke, har sålts under hand. Virkesprisen hafva i allmänhet 
varit goda och visat uppåtgående tendenser. Äfven från distriktet såldt trä- 
kol har betingat något bättre priser än föregående år. 

l'tdrifningen af virket har under året synnerHgen försvårats genom under 
året rådande svåra väderleksförhållanden, då nämligen slädföret upphörde 
och sjöarne gingo upp redan i januari och februari månader. Stora virkes- 
partier blefvo därför kvarliggande i skogarne. Endast i Askersunds och 
Örebro revir ha utdrifningarne försiggått någorlunda gynnsamt. 

Östra distriktet. Af under året skedd försäljning af virke från de 
allmänna skogarna ha 43 procent försålts å auktion och 57 procent under 
hand samt 6g procent efter upphuggning och 3 1 procent å rot. Prisen å 
ved och träkol ha under året stigit, medan virkesprisen i öfrigt ej undergått 
någon större förändring. 

Utdrifning af virket har på grund af brist på snö i början af året för- 
svårats och delvis omöjliggjorts. 

Västra distriktet. Virket har i allmänhet sålts å auktion i de olika 
orterna, dels ä rot, dels upphugget och sorteradt i olika dimensioner. Det 
senare kräfver afsevärdt mera arbete, och den tid, som tages i anspråk för 
virkets upparbetning, kan stundom så utsträckas, att försäljningen af en del 
af årets afverkning fördröjes till påföljande år. Synnerligast inträffar detta 
ofta i de fall, då man öfvergår från det förra till det senare försäljnings- 
sättet. Så skedde under berättelseåret inom Kinne och Dalslands revir, i 
följd hvaraf en stor del af årsafverkningen inom dessa båda revir ej hunnit 
under året försäljas. Prisen hafva under året varit synnerligen goda för alla 
slag af virke. 

Utdrifningen af virket har på grund af bristande snötillgång och mild 
väderlek under en stor del af vintern ägt rum under synnerligen ogynnsamma 
förhållanden. 

Smålands distrikt. Virket säljes i allmänhet rotstående och å auk- 
tion. Endast en mindre del, hufvudsakligen berednings- och rensningsvirke, 
samt småposter af sämre ek säljas under hand, liksom ock en del poster, 
hvilka å auktion i följd af för låga anbud ej kunnat där försäljas. Under 
året har dock betydligt större underhandsförsäljningar än vanligt måst före- 



224 OFFICIELL STATISTIK RÖRANDE SKOGSVÄSENDET FÖR ÅR I9O3. 

tagas till följd af stormhärjningarne. Prisen å gröfre virke ha inom Kalmar 
och Västbo revir varit högre än föregående års. I öfriga revir ha prisen 
varit ungefär desamma som förut och kunna i stort sedt anses fullt tillfreds- 
ställande. 

Utdrifningen af virket har i hög grad försvårats på grund af bristande 
snötillgång. 

Södra distriktet. I allmänhet upphugges endast hjälpgallrings- och 
rensningsvirket, och säljes såväl detta som det å rot stående i regeln å auk- 
tion. Endast rensningsvirke, en del smärre virkesposter i öfrigt samt mindre 
värdefulla ekar säljas under hand. Virkesprisen inom Blekinge — Ahus revir 
ha varit ungefär lika med dem under 1902, inom Malmöhus revir något 
lägre till följd af de stora stormfällningarne af ståndskog å privatskogarne 
inom reviret, inom Hallands revir högre än föregående års samt inom Ängel- 
holms revir i allmänhet ganska goda äfven beträffande det vindfällda virket, 
där detta ej varit för mycket spridt. 

Vintern har varit mindre tjänhg för virkesutdrifningen, och denna har i 
synnerhet inom de revir, där vindfällen i afsevärd mån förekommit i sko- 
garne, varit förenad med stora svårigheter. 

Sio<fsod//>!g och åtgärder för dtcjvdxlejis befrämjande. På sätt i föregående 
berättelser omnämnts, hafva efter hand i mån af större efterfrågan å smärre 
virkesdimensioner yppats ökade tillfällen att vid afverkningen tillgodose skogs- 
föryngringen i de norrländska skogarne. Bäckrensningar och dikning af sänka 
marker hafva ock i samma syfte utförts, hvarom här nedan lämnas särskild 
redogörelse. Hvad själfva skogsodlingsarbetena angår, hafva de fortgått på 
vanligt sätt och haft följande omfattning: 



Distrikt. 



JuUstandig ,,..., , ,^ 

, ,,. " Hialpkultur. 

skogsodling. -* ^ 

Hektar. Hektar. 



Kostnad för 

fullständig 

skogsodling. 

Kronor. 



Kostnad för 
hjälpkultur. 

Kronor. 



Luleä 

Skellefteå 

Unieä 

Mellersta Norrlands 

Gäfie — Dala 

Bergslags 

Östra 

Västra 

Smalands 

Söilrn 

Summa 



37-28 

22.27 

79.86 

225.30 

957-79 
1,298.48 

811 .00 
1,074.72 

717-93 

36o.,7 



5.585-< 



200.00 
114.9S 
637.06 
2S5.00 
570.44 
1S7.34 
442.42 



379-78 

339-86 

934.86 

2,371.20 

14,664.85 

26,932.16 

14,972.11 

25,801.62 

19,142.29 

lO.Soi.oo 



:,437-=4 



116,339.82 



2.374 

1,619 

1 1,009 

7.754 
11,695 

4,121. 
12.13'- 



50,606.27 



166,946.09 



Motsvarande summa föregående år var 141,933.75 kronor. 



OFFICIELL STATISTIK RÖRANDE SKOGSVÄSENDET FÖR AR I903. 225 

Diluiitiiisarbflcii hafva utförts i : 



Distrikt. 



Dikenas samman 


lagda längd. 


Meter. 


56.435 


98.125 


36,224 


35.031 


85,701 


24,164 


24,546 


84,726 


17.715 


79.907 


18,659 


10,747 



Kostnad. 

Kronf)r. 



Luleå 

Skellefteå 

Umeå 

Mellersta Norrlands 



Gäfle— Dala 

» 
Bergslags . . . 

Östra 

Västra 

Smålands 
Södra 



24,888.99' 
26.450.63' 
9.831.50' 
II. 133.43' 
13.303.69' 
12,794.05' 

2.397.36" 
17,469.91 

4,058.86 
14.910.52 

S.201 .04 

3.779." 



Skogseldar hafva under berättelseåret i anseende till den regniga som- 
maren endast förekommit i ringa omfattning. Följande mera afsevärda om- 
råden hafva dock härjats af eld, nämligen: i Storbackens revir å kronoparken 
Sjellerimåive 280 har, i Kalix revir å Björkfors f. d. privilegieskog 50 har 
och i Södra Lycksele revir ä kronoparken Örålandet 375 har. A dessa om- 
råden utstämplades 8,281 brandskadade träd till försäljning. I öfrigt hafva 
å olika ställen i landet mindre skogseldar uppstått å de allmänna skogarne, 
därvid sammanlagdt omkring 120 har skogsmark öfvergåtts af elden. 

Stoi iiiski!</i>i , ehuru ej af någon större betydenhet, hafva förekommit å sko- 
garne inom Umeå, Bergslags-, Östra, \'ästra och Södra distrikten. Af större 
betydenhet var den stormskada, som den i g april drabbade skogarne i Små- 
land och Öland, i det ej blott under decemberstormen 1 902 rotryckta utan 
äfven en mängd andra träd fälldes. Så blefvo endast å Boda kronopark på 
Öland omkring 15,000 hufvudsakligen äldre träd vindfällda. 



Enskildes skogar. 

För skogsodlingens främjande har under år 1903 ett e.xtra statsanslag af 
70,000 kronor varit anvisadt för att i mån af tillgång tilldelas landsting och 
hushållningssällskap, som understödja enskilda skogsodlare genom tillhanda- 
hållande af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af kostnads- 
fritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med villkor, att statsbidrag icke 
må till något län utgå med högre belopp än 4,000 kronor för hvarje lands- 
tingsområde, äfvensora att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade stats- 
bidrags användning skall af vederbörande afgifvas till Konungens befall- 
ningshafvande. 



' Under år 1903 slutafsynade dikningsföretag. 
"• Bäckrensningar, slutafsynade 1 903. 



226 OFFICIELL STATISTIK RÖRANDE SKOGSVÅRDEN KÖR ÄR I9O3. 

Detta anslag har fördelats på de olika länens landsting och hushållnings- 
sällskap på sätt nedanstående tabell utvisar: 



L ä n. 



För 1903 anslagna 


medel till 


Fördelning af 19 


33 ;irs 


skogsodlingens befrämjande 




statsanslag 




af lands- 
ting. 


af hus- 

hälln.- 

sallskap. 


Summa. 
Kronor. 


till lands- 
ting. 


till hus- 

hålln.- 

sällskap. 


Summa. 
Kronor. 


1,500 


1. 000 


2,500 


_ 


2,500 


2.500 


— 


3,000 


3,000 


— 


3,000 


3,000 


1,500 


1,000 


2,500 


2,500 


— 


2,500 


— 


8,000 


S.ooo 


— 


4,000 


4,000 


2,250 


2,000 


4.250 


2,118 


1,882 


4,000 


2,000 


4,000 


6,000 


1.333 


2,667 


4,000 


— 


2,000 


2,000 


— 


2,000 


2,000 


400 


700 


1,100 


400 


700 


1. 1 00 


1,500 


1,500 


3,000 


2,500 




2,500 


~ 


5,000 


S.ooo 


— 


4,000 


4,000 


2,500 


2,500 


5,000 


— 


4,000 


4,000 


1,000 


2,000 


3,000 


— 


3,000 


3,000 


6,000 


5.000 


I 1,000 


— 


4,000 


4,000 


— 


20,500 


20,500 


— 


4,000 


4,000 


10,000 


( 1,000 
1 1,000 


12,000 


3.334 


1 333 
1 333 


4,000 


3,000 


1,000 


4,000 


4,000 


— 


4,000 


2,000 


2.000 


4,000 


2,000 


2,000 


4,000 


1, 200 


2,800 


4,000 


1,200 


2,S00 


4,000 


— 


2,500 


2,500 


— 


2,500 


2,500 


500 


500 


1,000 


— 


1,000 


1,000 


1,500 


3,000 


4,500 


1.333 


2,667 1 


4,000 



Stockholms 

Uppsala 

Södermanlands 

Östergötlands 

Jönköpings 

Kronobergs 

Kalmar, norra delen... 
» södra :> 

Gottlands 

Blekinge 

Kristianstads 

Malmöhus . . 

Hallands. 

Göteborgs och IJohus 

Alfsborgs, norra delen 

» södra :> 

Skaraborgs 
Värmlands 

Örebro 

Västmanlands 

Kopparbergs 

Gäfleborgs 

Summa 



1,850 



72,000 108,850 



20,712 



47,382 



6S,ioo 



Finanserna. 

Taxeringsvärdet af kronoparker, flygsandsfält, kronoöfverloppsmarker och 
till kronan återfallna stockfångstskogar utgjorde enligt 1903 års bevillnings- 
taxering 94,646,542 kronor. Lägges till denna summa värdet af de under 
året inköpta kronoparker, som ej ingått i berörda taxering, erhållas för samt- 
liga ifrågavarande skogar vid berättelseårets slut ett totalvärde af 95,5 1 5,774 
kronor. 

Under år 1903 uppgingo stalsrcrkds skogsmedel till: 

Skogsförsäljningsmedel kr. 8,210,107.83 

Arrendemedel, utsyningafgifter m. in » 463,116.02 

Summa kr. 8,673,223.85 



STAXIMEN AF NYTTIGT VII. DT ÅR 1903. 22 7 

De Särskilda distrikten bidrogo till skogsmedlen med: följande belopji: 

Kronor. 

Luleå distrikt 961,772.13 

Skellefteå » 1,281,075.46 

Umeå » 2,017,686.62 

Mellersta Norrlands » 1,146,183.89 

Gäfle — Dala » 1,451,347.88 

Bergslagsdistriktet 306,360.77 

Östra distriktet 243,477.26 

Västra » 323,388.77 

Smålands distrikt 770,411.75 

Södra distriktet 153,838.78 

Nctlobehållnmgen af skogsväsendet för år 1003 uppgår till 6,228,002.111 kr. 



Stammen af nyttigt vildt år 1903. 

Ur Domänstyrelsens berättelse för år IQ03 må rörande jakten här anföras: 

-■i/i^stammen uppgifves hafva ökats ganska väsentligt under de senaste 
åren i Luleå distrikt, men synes under berättelseåret hafva varit väl hårdt 
beskattad. Sammanlagdt 49S älgar hafva nämligen under året dödats, däraf 
49 under förbjuden tid. 

Äfven inom Skellefteå och L-meå distrikt är älgen. stadd i ökning utom 
i Arvidsjaurs, Piteå, Jörns, Xorsjö och Burträsks revir, där älgen uppgifves 
vara mera sparsamt förekommande med endast undantagsvis fasta stånd. 
Under året hafva inom förra distriktet fällts 35 och inom det senare 69 älgar. 

I Mellersta Norrlands distrikt hafva enligt lämnade uppgifter dödats 
232 älgar. 

I Gäfle — Dala distrikt är tillgången å älg inom Norra och Västra Hel- 
singlands revir samt å allmogeskogarne i Gästrikslands revir mindre god, 
hvaremot älgtillgången i öfriga revir är god. 

I Bergslagsdistriktet är älgen mycket allmän, särskildt i Örebro län, där 
endast i Örebro revir under året skjutits 26g älgar. Mindre god tillgång å 
älg förmäles från Västerås och Karlstads revir. 

Inom Östra distriktet är älgtillgången god, oaktadt ett stort antal älgar 
årligen fällas. Enligt revirförvaltarnes uppgifter dödades under berättelseåret 
409 älgar, däraf 2 under förbjuden tid. 

I Västra distriktet är älgen flerstädes stadd i ökning, såsom å Mösse- 
berg, Billingen och flera ställen i Bohuslän. Ä kronoparken Halle- och 
Hunneberg är älgtillgången fortfarande god, hvaremot tillgången å älg inom 
Marks revir uppgifves hafva minskats under de senare åren. 

I Smålands distrikt förekommer älgen allmänt i Värends revir och täm- 
ligen allmänt i öfriga revir, därvid tillgången ä älg uppgifves hafva ökats i 
Tjusts revir. Under året fälldes inom distriktet sammanlagdt 281 älgar. 



2 20 STAMMEN AF NYTTIGT VILDT AR I903. 

I Södra distriktet är tillgången å älg fortfarande stadd i ökning. 

Rådjur hafva under året förekommit i Bergslagsdistriktet å skogar i 
Askersunds, Köpings och Karlstads revir, i det sistnämnda reviret ända upp 
i Fryksdalen. I Östra distriktet har rådjursstammen något ökats. Inom Va 
strå distriktet äro rådjuren tämligen talrika, särskildt inom kronoparkerna, 
men uppgifves dock tillgången inom Marks och Svältornas revir såsom min- 
skad. I Smålands och Södra distrikten är tillgången god utom i Kalmar 
revir och å skogstrakterna i Blekinge — Åhus revir, där rådjuren endast spar- 
samt förekomma. 

Hann har haft god årgång i Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt, medel- 
måttig i Mellersta Norrlands distrikt, god i Gäfle — Dala distrikt med undan- 
tag af Gästriklands revir, där stammen är svag, god i Bergslagsdistriktet 
utom i Karlstads, Örebro och Köpings revir, där den svårt efterhålles såväl 
af krypskyttar som räfvar. I öfriga delar af landet är tillgången god. 

Årgången å tjäder och orre har varit dålig i Luleå och Skellefteå distrikt 
utom i Arvidsjaurs revir, där tillgången uppgifves vara god, under medel- 
måttan i Mellersta Norrlands distrikt, dålig i Gäfle — Dala distrikt med un- 
dantag af Västerdalarnes revir, där stammen är god. I öfriga delar af landet 
har tillgången varit dålig. 

Ripa och /'ärpe hafva haft dålig årgång utom i Luleå och Skellefteå 
distrikt, där årgången varit medelmåttig. 

Rapphöusen hafva haft dålig årgång i Gäfle — Dala och Bergslagsdistrikten 
äfvensom i Södermanlands och Stockholms län, medelmåttig i Östergötlands 
län och i Västra distriktet samt god på Gottland och i Smålands och Södra 
distrikten. 

Sjöfogel. Tillgången har i allmänhet varit dålig. I Bergslags- och Östra 
distrikten har den dock varit medelmåttig. 

Under berättelseåret af skogspersonalen eller genom dess försorg vid 
domstol anhängiggjorda åtal för förbrytelser mot jaktlagarne uppgingo till 133, 
hvaraf 62 mål uppskjutna från föregående år, och slutbehandlades af des.sa 
62, hvarvid i 46 mål svaranden fälldes men i 16 frikändes, öfriga 71 mål 
voro vid årets slut icke afgjorda. Ädömda böter i jaktmål, där svaran- 
den fällts, uppgingo till 4,305 kronor och ådömd skadeersättning till 1,373 
kronor 40 öre, motsvarande respektive 4,895 kronor och 1,205 kronor före- 
gående år. 



TRÄ VARUMARKNADEN. 229 



TRÄ VARUMARKNADEN. 

Det låter sig ej förneka, att trävarumarknaden för ögonblicket be- 
finner sig på en kritisk punkt. Som en länge observerad komet har 
furuplankspriset dag för dag hotande närmat sig de mindre dimensioner- 
nas prisbana. Sammanstötningen har nu skett. Hvad skall följden bli? 
Månne en knuff ur banan på shillings eller pund för den sistnämnda 
parten, eller skall det hittills okända inträffa, att hvar och en fortsätter 
sin bana som förut? Det vill med andra ord och siffror säga: skola furu- 
plankor fortfara att falla i pris under det att öfriga dimensioner kunna 
hålla sig? En trettioårig statistik visar dock tyvärr, att om 3X9 furu 
5th kommit ned till furubattenspriset, så har i alla fall utan undantag 
detta senare gifvit vika. Om nu plankpriset för berörda kvalité är nere 
i £ 7 ■/., lärer alltså statistiken, att 2^/2'X 7 furu måste ned till eller 
under detta märke, och vid denna punkt står marknaden nu, sedan plank- 
försäljning ägt rum till berörda pris. Ehuru den åsikten också haft sina 
förespråkare, att det reducerade plankpriset icke skulle inverka på den 
öfriga prisnivån, så synas fakta redan tala för statistikens sanning, i det 
försäljningar af furubattens uppgifvas i dagarne ha skett till reduceradt 
pris, och kändt är, att hvarken England eller Frankrike vidare vill betala 
det tidigare medgifna priset. Antingen måste därför halt göras i pris- 
reduktionen å furuplankor, eller eftergift å den långt större kvantiteten 
andra varor blir oundviklig. Men närvarande ögonblicket vore dock för 
ett allmänt prisfall den allra olyckligaste tidpunkten. Det vore t. o. m. 
ekonomiskt fördelaktigare att låta en god del af årets osålda furuplankor 
förfaras i brädgårdarne, än att genom deras forcering på marknaden 
åstadkomma ett prisfall af 10 shillings ä öfriga varor. Kunde man dock 
icke nu ändtligen stanna vid £ 8,'°/. & 7,'°/. såsom lägsta limit för 
nederbottens 4ths och 5ths och 5 ä 10 shillings lägre för öfverbottens 
plankor? Till dessa priser tro köpare själfva, att konsumtionen skulle 
kunna framkallas, blott säljarne visa, att de mena att stanna därvid. 
»Sauve-qui-peut» politiken måste öfvergifvas och en smula solidaritets- 
känsla träda i dess ställe. Hvarje nervös realisation kommer marknaden 
att afstanna under veckotal, hvarunder situationen i alla afseenden dag 
för dag förvärras — allt under det Kapbefriaren fåfängt väntas! 

På senaste tiden har verkligen från Syd-Afrika en och annan mindre 
förfrågan ingått, men förhållandena därnere synas icke f n. gifva stora 



230 TRÄ VARUMARKNADEN. 

förhoppningar på förestående allvarlig köplust. I Durban och Delagoabay 
uppgåfvos för kort tid sedan c:a 40,000 standards trävaror af alla slag 
och från skilda länder ligga lagrade. Landet synes öfversvämmadt af 
trävaror, hvaribland en massa dimensioner och kvalitéer föga äro i för- 
brukarens smak eller för förhållandena lämpliga, utan i stället en kräft- 
skada för marknaden. Så t. ex. exporterades på Syd-Afrika år 1903 
enorma kvantiteter af »inferior fifths» afsedda att användas i grufvorna. 
Virket kostade ca. £ 7,'°/- f- o. b. norrländsk hamn och ligger nu och 
förmultnar osåldt. En del däraf, som letat sig fram till Johannisburg, 
såldes därstädes i vår till »one penny per running feet», hvilket gör 
ungefär £ 3. 'V- P*" standard! Att afiaren kostade den spekulative ban- 
brytaren £ 40 000 i förlust är sålunda mindre för\'ånan.s- än beklagans- 
värdt. Otaliga tvångsförsäljningar till lika ruinerande priser äga tidt och 
ofta rum, och medan öfverflödsvarorna realiseras och konsumeras, måste 
de ordinarie importörerna vänta att bringa sina varor i marknaden i hopp 
om en bättre tingens ordning. De äro sålunda tillsvidare ej köpare 
annat än undantagsvis till särskilda specificationer, som ingen nordisk 
säljare kan eller vill åtaga sig. Men — amerikanarne vt/ja i stället! 
Att de icke kunna, utgör intet hinder; den beräknade rabatten för fel- 
leverans är på förhand includerad i priset! 

De under senaste åren uppdrifna furuplanksprisen ha för öfrigt långt 
hastigare än man kunnat ana minskat användningen af plankor. För 
gatubeläggning har den prisbilligare dimensionen 3 X 8 i hög grad ut- 
trängt 3X9. Sedan emellertid nu plankprisen tillåta konkurrens med 
asfalt, synes i skilda städer i England intresset för träbeläggning hafva 
ökats, och må man i någon mån kunna hoppas på afsättning för detta 
ändamål. Att konsumtionen af plankor under nu rådande låga priser 
på många håll åter skall ökas, är ju högst sannolikt, ehuruväl förbru- 
karne med skäl finna det vanskligt att göra sig beroende af en råvara 
underkastad så stora prisvä.xlingar. 

Marknadens läge i öfrigt är på det hela taget oförändradt. Frän 
Södra Sverige ha dock med första vårskeppningarne varor sålts cif 
London efter en lägre prisskala, hvilket förefaller onödigt, då lasterna 
omfattat begärliga dimensioner såsom 3 x 4^/2 etc. 

Väderleken har på sistone gynnat utsikterna till snart inträdande 
f. ö. v. Sundsvalls och Hernösands hälnnar beräknas bli tillgängliga 
omkring 10 dennes. 

Träkol noteras kronor 10 pr stig af Sundsvallstillverkning. 
5 maj 1905. 

•tiSwordfisJi.t' 



TRAVARUMARKNADEN. 



231 



























00000 

























0000 




ro •* 


rj 


av 


N t^ 






OVVO ■* « N 




N 


VO « 


ov tr. 


N KO 











0000 




N 




CT; 


t^ 


Wl t^ 








roOO ^ av f^ 






N >-< 


ro « 


ro 


r^ 


00 


Ov 


0000 













































\J^ 





N 


ro r^ 






CO 


(^ 10 tn N CO 




u-i 


— t^ 


ro M* 


ef 




CO 


-0" 


■X ^ in rn 








>-< 


*^ CO 






"• 


N w « 














M 


ro 


Cl 0N\0 


































c^ o_ 


"^ r-; 0_ (N 




































" 






0" 


~o 


^ 


"07 









"0" 


00000 




^ 














6 


^ 


0000 




00 


VO 




a-. 









vo CO CO 




VO 


vO 





ro 


t^ 






0000 




u-ivo 


m 


N 


rj- ro 






OvoO ^ fO M 00 






CO N 


CN ri 


ro ir> 


m 






0000 










































r-* 


t^ 


avvo ^^ 






r^ 


rö c> iC « n" 






»O 


Ov (N 


00 









00 li^ lö d^ 










r^ 






— 


- M ^ 



















•^ N 










" 






















-0 


'^_ 


0. - -^ - 


































" 


"" 






Ö" 


~Ö 


"Ö" 


"ö" 





I 




~Ö~ 


00000 




"0" 




















0000 




■+ 


a^ 


vr,^ 


lA, 






r^vD r^cc i-^ TT 







ro 


^00 


invo 











0000 




10 


't 


ro 


cr> 


(T. ^ 


i 




xi-» 


•M — N ro i'^ 






t-, ro 


^ -T 


r^ M 


p^ 


o_ 





0000 


ro 










































00 


ON 


lÖ tC 






ONvD 00 N 






-"T r^vo N 


^ 




rf 


Tp 


■j6 y: <fi »^ 








•1 


vO 






« 


•H HH Cl M 














ro 


ro 


M 00 CO -1- 










■^ 






















VO 


N 


"^ :C^ ri ro 


































•"■ 


"^ 


01 *0' rTl 
ro 




'Ö 


'ö' 


"o~ 


"ö~ 


° g 






~o^ 


00000 




^ 




















0000 


























N rt O) I^ 




vO 


ro 


C3V 














0000 




« 


■^ 




t~.co 






I^ 


\r\ t^ C\ in o\ 




VO 


tN N 


10 — 


as\o 


CJ> 


o_ 





9. ° 




2: 




oi 0' 


VO 


T? av 






<N 


rC d" dv "^ CT^ 






- 0" 


^ ro 


rT S 




lÖGO 


d^ r^ <> 










\o 






« 


N n 














•* 


10 


£^--00 










"* 






















CO 


00 


vo^^o -^ r^ 






































10 « rf i-T 







~ö 





"ö" 





"ö" 


~ö 






^ 




1 












Q 


0000 




(S 


u-ico 


t^ 


(N 

















1 






r^ 







0000 




^ 


w 


-* 


\Jt 


ov -r 


UOOO 






0_ 










ro 


o_ 





° o_ o_ o_ 




0^ 




^00 


-^co to 


0" 


M3 






(N 




1 








u^ 


cri 


cc VD m OJ 










r^ 


■"^ 


« 






CS 












-a-\o 


CO 00 M ON 












"■ 






















Ov os 


O^vO CO 






































-T ^' 0' - 






































CS M 



« « ft Ä 



a ft A Ä Ä 



3 u G 



5 :rt ■S'.:^: 

S £ .ii 

*- rt c rj 

" i " .s. 



•^ u. 



2-= 



4J O 



• "^ o 



B S 






£ OJ ort . 






-Q ^ 






;,. rt u G t„ 



rt 4) rt o 



K «.S- 



r^ _^ T^ rt — ~t 1Z 



t-. 


■*;; 


^ 


W 


-i>: 






G 


-n 


c 






nt 




rt 


a- 










W) 


U- 












b? 


"2 >> 


>^ 


>> 


sä 
-0 5 


:§ s 2 
















U5 

c 

4J 


4i ^' 


•0 




•"MC 

.. C n 




























5 ^^ 








Xi 


^ 


j -^ 



1;^ 



232 EKONOMISKT. 



EKONOMISKT. 

Den 21 mars 1905 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Erik Schweder & 
C:0, som har till ändamål att fabriksmässigt förädla trävaror samt idka handel med 
trävaror, byggnadsmaterialier m. m. Bolagets styrelse med säte i Malmö utgöras 
af grosshandlaren E. B. Schweder. Aktiekapitalet uppgår till 100,000 kronor i ak- 
tier å 1,000 kronor till \'iss man. 

Alkwetterns Aktiebolag hade den 11 april ordinarie bolagsstämma i Stockholm 
under ordförandeskap af bruksägaren Clas Sundin, Alkwettem. Styrelse och revi- 
sorer återvaldes och utdelningen för 1904 bestämdes till 4 %. 

Bark & Warburgs Förnyade Aktiebolag beslöt på bolagsstämma den 5 april 
en utdelning af 6 % för år 1904 och återvalde den afgäende styrelsen. Till revi- 
sorer utsagos rådman H. A. Frick och handlanden Gust. Kling. 

Kopparbergs och Hofors Sågverks Aktiebolag har med Kopparbergs en- 
skilda bank afslutat kontrakt om ett 5 % obligationslån på 3,500,000 kronor mot 
säkerhet af första inteckningar i nyinköpta fastigheter och i bolagets järnvägar. 

Näfveqvarns Bruks Aktiebolag har nyligen med Södermanlands Enskilda 
Bank och Skandinaviska Kreditaktiebolaget träffat aftal om ett 5 % -obligationslån 
å 800,000 kronor mot säkerhet af inteckning i bolagets fastigheter. 

Å Nordryska Trävaruaktiebolagets aktiekapital har inbetalts ytterligare 
819,400 kr. 

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag har under år 1904 haft en netto- 
vinst af kr. 3,316,020; 81, hvartill kommer frän 1903 öfverförda kr. 45,464; 31. 
Styrelsen föreslår, att af vinsten utdelas till aktieägarna 160 kr. per aktie med 
1,536,000 kr., att till utvidgning af bessemer- och martinverket vid Domnarfvet samt 
för vidtagande af anordningar i syfte att göra järnverket och pappersbruket obe- 
roende af lågt vattenstånd i Dalälfven afsätta 1,000,000 kr., att till uppförande af 
en sulfitmassefabrik afsätta 600,000 kr., att till bekämpande af tuberkulos bland 
bolagets arbetare afsätta 100,000 kr., att till pensionsfonden för tjänstemän och för- 
män afsätta 100,000 kr. samt att till 1905 års vinst- och förlustkonto öfverföra kr. 
25,845: 12. 

Storfors Bruks Aktiebolag har under den 30 dec. 1904 hos Skandinaviska 
Kreditaktiebolaget och bankirfirman C G. Cervin i Stockholm upptagit ett 5 % ob- 
ligationslån å 3,000,000 kronor att amorteras inom år 1929. Säkerheten för lånet 
utgöres af första inteckning i bolagets till c;a 63,500 tunnland uppgående fastig- 
heter, första förlagsinteckning och grufandelar. 

Den 20 mars 1905 antogs bolagsordning för Svenska Aktiebolaget Xylochrom, 
som har till ändamål att, efter förvärfvaude af äganderätten för Sverige till inge- 
niören Georg Kröns uppfinningar beträffande färgning och impregnering af trä, 
på lämpligt sätt göra dessa fruktbärande, äfvensom bedrifva annan därmed förenlig 
verksamhet. Bolagets styrelse med säte i Stockholm utgöres af direktören A. R. 
Nordvall. Aktiekapitalet uppgår till 300,000 kronor i aktier å 1,000 kr. till viss man. 



LITTERATUR. 2^3 

Den lo februari och 17 mars 1905 antogs bolagsordning för Tostarps Trä- 
förädlings Aktiebolag, som har till ändamål att drifva rörelse för förädling af och 
handel med trävaror och andra produkter, samt idka skogs- och jordbrukshandte- 
ring. Bolagets styrelse med säte i Uddebo, Tranemo socken af Älfsborgs län, ut- 
göres af ingeniören R. A. V. Claeson och direktören C. E. Claeson i Uddebo samt 
disponenten E. M. Johansson i Tostarp. Aktiekapitalet uppgår till 76,000 kronor 
i aktier å 500 kronor till viss man. 

Trävaruaktiebolaget Norrköpings Exporthyfleri har beslutit aktiekapitalets 
ökning till 400.000 kronor. 

Ytterstfors Trävaru Aktiebolag har med bankaktiebolaget Stockholm— Öfre 
Norrland träffat uppgörelse om ett obligationslån å 1,500,000 kr., löpande med 5 % 
ränta, mot säkerhet af första inteckning i bolagets fastigheter och förlager. 



LITTERATUR. 

Nyutgifven litteratur och utkomna tidskrifter:' 

Om våra skogars framtid (Skogsvårdsföreningens Folkskrifter n:o 2) af J. O. af Zel- 
LÉN. Stockholm 1905. 32 sid. och 12 illustrationer. Pris 30 öre, 

K. O. E. Slenslrörns studier öfrer expositionens inflytande på vegetationen redigerade 
af Henrik He.sselman (Ur arkiv för botanik, Band 4, N:o 4). Uppsala 1905. 
54 sid. och I tafla. 

Synpunkter rörande förvaltningen af statens skogar ocli domäner, upptecknade efter 
mångårig tjänsteverksamhet af Carl Forsell, Strengnäs 1905. (C. E. Fritzes 
Kungl. Hofbokhandel i distr.). 94 sid. Pris 1,50 kr. 

Lag angående vård af enskilda skogar jämte dithörande författningar samt Ä. F. 
ang. bushållningen med de allmänna skogarna. Stockholm 1905. P. A. Nor- 
stedt & Söners förlag. 106 sid. Bunden, pris 90 öre. 

Svenska Poinler- Klubbens Meddelande I. Stockholm 1905. 88 sid., 40 illustr. 

Nogle Trwmaalingsförsög, I, af A. Opperman (Ur det forstlige Forsögsv;e.sen I). 
Köpenhamn IQ04. 28 sid. och 5 fig. 

Om nngle Bivlgplanters udvikling i bearbejdet jydsk Hedejord af P. E. MiiLLER (Ur 
Det forstlige Forsögsvsesen I), Köpenhamn 1905. 16 sid. 

Oversigt över danske Skovdistrikter og deres Bestgrelse 1903 af H. IIundT och C. 
Weismann. Köpenhamn 1905, 209 sid. Pris 1,50 kr. eller portofritt för 1,65 
kr., som kunna insändas till N. C. Roms Bog & Stentrykkeri, Köpen- 
hamn K. 

Enrico Mylius Dalgas af H. Rosendal (Nordiska öresbiblioteket n:o 4). Stockholm 
1904. 14. sid. Pris 25 öre. 



' ,\rade författare och förläggare, som önska sina arbeten i skogs- och jaktvård ra. m, omnämnda i 
lidskriften, behagade insända respektive arbeten till redaktionen. 



234 LITTERATUR. 

Finska Forslföreningens Meddelanden. 22 band, 1905, h. i. Bland innehållet märkes: 
Fem kuberingsformler af I och svaromål af Albert Sivén; Strödda antecknin- 
gar från svenska skogar af R. Malmborg. 

Svensk Trävara-Tidning 1905, n:r 7 — 11. 

Skogvaktaren 1905, h. i. Bland innehållet: Om skogsodling af barrträd. 

Tidsskrifl for Skogbrug 1905, h. i. 

Tidsskrift for Skovvivsen, Organ for Dansk Skovforening, 1905, h. 5 — 8. 

Land- og Skovbrugsbladet, annonsorgan för Dansk Skovforening, 1905, n:r 393—396. 

Metsängstävä (finska »Skogsvännen»), 1905, n:r 4. 

Zeitsclirift fur Först- und Jagdmesen, (Preussen) 1905, h. 4. 

Cenlralblatt fiir das gesammte Forstwesen, 1905, h, 3 — 4. Innehåller rörande svenska 
förhållanden : Die Reise des Österreichischen Reichsforstvereins nach Schweden- 
Norwegen ini Sommer 1904 (forts.). 

Schweizerisclie Zeitsclirift fur Forstwesen, 1905, h. 3—4. 

Der praktische Forstwirt fiir die Sctiweiz 1905, n:r 4 — 5. 

Revue des Eaux el förets (Frankrike) 1905, h. 7 — 9. 

Bulletin de la societé Centrale Forestiére de Belgique, 1905, h. 4. 

L'Alpe, utgifven af föreningen Pro Montibus et Sylvis (Italien) 1905, n:r 5 — 7. 

Lesnog Journal (Ryssland) 1905, h. 2 — 3. 

Canadian Forestrij Journal, Jan. 1905. 

Hedeselskabets Tidsskrift (dansk) 1905, h. 6—8. 

Svenska MosskuUnr föreningens Tidskrift 1905, n:r 2. Bland innehållet: Om torfjords 
användning till förbättrande af skogsväxten för flygsandsfält i Ost-Preussen. 

Tidskrift för Landlmän 1905, h. i — 18. Bland innehållet i n:r 13: Åtgärder för 
främjandet af skogsåterväxten, föredrag af J. O. .\F Zf.llén (ref.). 

Sveriges Landtniannaförbunds Tidskrift 1905, h. 2. 

Trädgården, Tidning för Nordens Trädgårdsodlare, 1905, n;r 4. 

Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1905, n:r 3. 

Skånska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1905, h. 1. Bland innehållet en artikel: Ek. 

Viola, illustreradt notis- och annonsblad för trädgården 1905, n:r i — 9 med bilagan 
Trädgårdsvårlden 

Haven, Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber, 1905, h. 7 — S. 

Svenska Jägareförbundets nya tidskrift 1905, h. i. 

Svenska Kennel-Klubbens tidskrift 1905, h. i. 

Norsk Ja^ger- og Fisker-Forenings Tidsskrift 1905, b. i. 

Tidskrift för Jägare och Fiskare 1905, h. i. Bland innehållet: Forstkommittén och 
skyldigheten att afbarka timmer. 

Dansk Jagttidende, Organ for Dansk Jagtforening, 1905, h. i. 

Botaniska notiser 1905, h. 2. 

Entomologisk tidskrift 1905, h. 1—3 innehåller bl. a.: Berättelse till Kungl 
Landtbruksstyrelsen ang. verksamheten vid statens entomologiska anstalt under 
år 1904. 

Naturen, illustreret maanedsskrift for popuUer naturvidenskab, 1905, h. 5. 

Nytt Magazin for Naturvidenskaberne, grundlagt af den physiographishe Förening i 
Christiania 1905, h. i — 2. 

Geologiska föreningens förhandlingar 1905, h. 2 — 3. 

Statsvetenskaplig Tidskrift 1905, n:r i — 2. 

J em- Kontorets Annaler 1905, h. 2 och Bihang till Jern- Kontorels annaler 1905, h. 4. 

Vermländska Bergsmannaföreningens Annaler J!)Oi. Karlstad 1905. Bland innehållet 
rörande skogshushållning: Om tillvaratagande af biprodukterna vid ugnskol- 
ning af R. JuRGENSEN, Kontinuerlig ugnskolning af G. Grönd.^i,, Om virkes- 
prisen af Fr. Loven och Binsle vid timmerkörning af B. A. DE Verdier. 

Ekonomisk Tidskrift 1905, h. 4 innehåller bl. a. Revisionen af inkomstskatten, 
III. Taxering af inkomst af jordbruksrörelse och skogshushållning af David. 
Davidson. 



NOTISER. 235 



NOTISER. 

VÅRA PLANTSKOLOR. Vid skogsodlingstiden torde följande iakttagelser 
vara af ett visst intresse. — Såddbäddarne böra ej omgräfvas djupare än 15 cm. 
För deras gödsling har man i praktiken funnit dj'- eller torfjord vara ett utmärkt 
ämne. Pålägg däraf ett 3 cms lager, som nedliackas knappt 10 cm. Bredså tall- 
fröet med I kg. på 60 kvm. eller omkring ett frö på hvarje kvcm. Täck fröet efter 
sådden medelst sållad eller med skyffel päströdd sand. Tillklappa säddbädden med 
bräda eller handvält. Ristäck som vanligt. Rensa bort ogräset med hand och knif 
7 å S gånger under sommaren. Genom att tallplantorna få tillfälle att utveckla sig 
åt alla sidor erhållas kraftiga, ettåriga, lämpliga till utplantering i fylld grop på- 
följande vår. Vanligen kunna ej stort mer än 30 % af fröna påräknas komma till ut- 
veckling, hvadan hvarje planta i säddbädden disponerar 4 ä 5 kvcm. 

Bredså äfven försöksvis granfröet. Omskola granplantorna under augusti må- 
nad andra året och på 3 ä 4 cms afstånd i raden. Plantorna uppgifvas då bli så 
kraftiga vid 3 års ålder, att de kunna utplanteras med framgång, där anoars 4-åriga 
användas. 

Upplägg kompost af torfjord till nästkommande år. Blanda i denna bortren- 
sadt ogräs, som ej fått komma i blom. Finnes mergel att tillgå, tillsättes sådan. 
Meddela till tidskriften resultaten af försök med såväl tall som gran. Z. 

Möte mellan skogstjänstemännen I Västra distriktet vid Ljung den 30 sep- 
tember ciJi I oktober 1^)04. 

Vid detta möte, hvartill öfverjägmästaren i Västra distriktet Karl Fredenberg 
i utfärdad cirkulärskrifvelse inbjudit samtlige jägmästare och extra jägmästame i 
distriktet för dels öfverläggning angående ett flertal af honom och andra förslags- 
ställare framställda frågor rörande skogshushållningen, dels beredande af tillfälle för 
distriktets tjänstemän till personligt sammanträffande och dels företagande af exkur- 
sion till de närliggande kronoparkerna IJUa Svältan och Ollestad, hade af distriktets 
16 ordinarie och extra jägmästare samtliga med undantag af en, som därtill var 
förhindrad, infunnit sig. 

Af de för mötet uppställda frågorna, lydde den första : A'dr bor försciljnings- 
virke iipp/mggas före försäljningen, oe/i när bör detta försäljas å rot f Angående hvilken 
mötet uttalade den åsikten; 

att gallrings- och rensuingsvirke alltid borde upphuggas före försäljningen; 

att beträffande öfrig afverkning, sådan borde å skogar, belägna i skogrik ort, 
därifrån virket sålunda ej kunde till förbrukning inom orten afsättas, i allmänhet 
före försäljningen upphuggas, i synnerhet där kronan hade tillgång till eget folk 
för virkets upphuggning och utforsling till hamn eller järnvägsstation; 

att däremot för skogar, belägna i skogfattiga orter, hvilka vore beroende af 
att erforderligt husbehofsvirke funnes att tillgå på närliggande kronoskog, och där 
man sålunda kunde påräkna konkurrens emellan ett stort antal smärre spekulanter, 
i allmänhet vore lämpligast att försälja afverkningen på rot, fördelad i smärre poster, 
dock att äfven i detta fall gröfre och värdefullare sortiment, såsom masteträd, 
skeppsvirke och bättre sågtimmer, som lämnade en värdefull exportvara, borde frän 
försäljningen ä roc undantagas för att säljas för sig, antingen på rot i större poster 
eller ock upphuggna och till lämpliga dimensioner apterade. 



236 NOTISER. 

2:a frågan: Hiirn bör föysäljninqeti a rot ske? J större eller mindre poster, med 
det gröfre virket för sig och det smäckrare för sig följande ar, eller med dessa olika vir- 
kessortiment hvar för sig samma ar, eller slutligen med allt virket på en gång? föran- 
ledde ett längre meningsutbyte, därvid flertalet var af den mening, 

att å sådana skogar, där virkesafkastningen med fördel kunde afsättas för för- 
brukning inom kringliggande skogfattig bygd, — alltså till ett större antal mindre 
afnämare — borde smärre försäljningsposter användas; 

att det däremot för skogar, där afsättning af virket hufvudsakligen skedde till 
personer, som i större eller mindre grad handlade med virke, i allmänhet vore lämp- 
ligare att hafva större försäljningsposter; 

att det i regel vore bäst låta alla i samma ruta stående träd försäljas i en post, 
dock att där — såsom å kronoparkerna Älfborgs Edsmären och Ollestad vore fallet, 
— af gammalt tillämpats den metoden att försälja de särskilda sortimenten, — såg- 
timmer, byggnadstimmer, spärr- och vedskogsträd — på samma ruta såsom sär- 
skilda poster, och där allmänheten vore van vid detta försäljningssätt och detsam- 
ma visat sig ej medföra någon olägenhet, ifrågavarande försäljningssätt fortfarande 
borde kunna användas; samt 

att, där de gröfsta och värdefullaste träden skulle säljas för sig, vare sig å rot 
eller upphuggna, och det öfriga virket för sig å rot, försäljningen af detta senare 
virket borde ske först och försäljningen af det gröfre virket, — med eller utan före- 
gående upphuggning — verkställas först följande år. 

Nästa fråga lydde: Kan något göras för af t få de ofta oskäligt höga ntdrifnings- 
prisen nedbringade? Med afseeude härå framhölls, att det vore fördelaktigt, ja ofta 
nödvändigt, att kronan på sådana skogar, där afverkningen upphögges, i så stor 
utsträckning som möjligt skaffade sig eget folk för såväl afverkningen som virkets 
utkörande. De fasta skogsarbetarne borde kronan hålla med stocksågar. Och dä 
ett effektivt och billigt arbete icke kunde åstadkommas med de dåliga och oprak- 
tiska redskap, som här i allmänhet användas vid afverkning och utdrifning, borde 
såsom modellredskap inköpas för skogsarbetena fullt ändamålsenliga sädana, såsom 
yxor, sågar, barkspadar, timmersaxar, timmerkälkar, timmerbiudningar m. m. Dessa 
borde sedan på ett praktiskt sätt demonstreras för huggare och körare och under- 
rättelse lämnas, hvar d)'lika kunde erhållas, på det att dessa sålunda måtte kunna 
förmås att anskaffa sig bättre sådana redskap. 

I afseende på frågan : När böra mätningsparallelUrna upphuggas, och böra de på 
annat sätt utmärkas, då upphuggning icke bör ske? framhölls, att i regel mätningsparal- 
lellerna böra upphuggas endast där, hvarest de samtidigt kunna användas såsom skif- 
teslinier eller afforslingsvägar. Där detta ej vore fallet, vore det dock, särskildt på 
större skogar med jämn impedimentfri mark, fördelaktigt att parallellerna utmärk- 
tes med dels rödfärg å gränsträden, dels på visst afstånd nedslagna kringrösade 
pålar och dels numrerade stenar vid vägöfvergångar och dylikt. Å mindre skogar 
vore det dock tillräckligt utmärka parallellerna med pålar och numrerade stenar vid 
vägöfvergångar m. m. Indelniugsförrättaren borde i skogsindelningsförslaget afgifva 
förslag, om ock på hvad sätt parallellerna borde på marken utmärkas. Där dessa på 
ena eller andra sättet pä marken utmärktes, borde de äfven angifvas på skogs- 
kartan, såväl konceptet som de renoverade exemplaren af densamma. 

Frågan : Httru böra ekutsyningshandlingarne ingifvas, för att förenkling därut innan 
måtte erhållas? besvarades sålunda, att en dylik förenkling vunnes och borde åväga- 
bringas på så sätt, att blanketter till sammandrag af ekutsyningsansökningarne af 
öfverjägmästaren utsändes till jägmästarne, hvilka hade att ifylla vederbörliga kolum- 



NOTISER. 237 

ner i blanketterna och därefter insända dessa jämte ansökningal-ne till öfverjägmäs- 
taren. 

Såsom svar på nästa fråga : Kunna ekonomiska besiktningsinstriiincntcn fiirenkhis 
och kunna därför lämpliga blanketter uppställas:' uttalade mötet, 

att i dylika instrument beskrifning af husen vore öfverflödig; 

att endast de hus, ;i h vilka anmärkning förekonime, behöfde upptagas; 

att, där någon anmärkning å husen ej funnes, endast detta behöfde angifvas; 

att det skulle medföra lättnad för syneförrättarne, om blanketter erhöUos, å 
hvilka blanketter dock endast rubriken — med rum äfven för anteckning af brand- 
försäkring ni. m. — samt kolumn för kostnaden lämpligen kunde tryckas. 

I afseende på nästa fråga: Hvad bör göras för förbättrad hagmarksskötseU ir&ra- 
höUs, bland annat, att till hagmark olämplig mark borde till skog utläggas och 
som sådan behandlas, att däremot den till gräsväxt mera tjänliga marken borde 
mera än hvad nu är fallet rationellt behandlas för gräsväxtens förbättrande genom 
planmässiga rödjningar äfven.som genom att hålla marken beväxt med ett glest löf- 
trädsbestånd, helst björk och klibbal; att befintliga, mera värdefulla löfträd såsom 
ek .och ask borde uppkvistas och vårdas; samt att dylika trädslag jämväl borde på 
därtill tjänliga lokaler genom kultur uppdragas och därefter en tid på lämpligt 
sätt fredas för kreaturen. 

Vid öfverläggning om frågan: / hvad man anses distriktsmöten kunna bidraga 
till den för skogsstaten föreslagna löneregleringsf rågans snara a f görande .^ framhölls önsk- 
värdheten och vikten af, att denna fråga snarast möjligt finge en tillfredsställande 
lösning, för hvilket ändamål syntes önskvärdt, att en deputation från tjänstemännen 
i samtliga distrikt uppvaktade vederbörande och för dem framstälde detta önske- 
mål, som blefve allt mera behjärtansvärdt därför, att de växande göromålen i tjäns- 
ten numera i allmänhet icke gåfve jägmästarne tid till något arbete åt enskilde. 
För detta ändamål borde därför förbindelse sökas med tjänstemännen i öfriga distrikt. 

I afseende på frågan: Bör distriktsmötet uttala sig inot d^n af skogsvårds- 
styrelser föreslagna titeln i>länsjägmästaret> för deras forstliga biträden? beslöt mötet 
göra det uttalande, att den ifrågavarande titeln vore högst olämplig, emedan den- 
samma kunde bibringa allmänheten den föreställningen, att länsjägmästaren hade 
att utöfva förmanskap öfver jägmästarne inom länet. Och då för nämnda forstliga 
biträden åt skogsvårdsstyrelserna icke nödvändigt fordrades att hafva fuUgjordt, 
hvad som erfordras för vinnande af anställning såsom tjänstemän i skogsstaten, vore 
en sådan allmänhetens föreställning ännu mera olämplig. 

Den I oktober företogo mötesdeltagarne en exkursion till de närbelägna, med 
hänsyn till därstädes verkstälda omfattande skogskulturer å gammal svältmark hög- 
ligen intressanta kronoparkerna Lilla Svältan och Ollestad. Dessa kulturer, af hvilka 
de äldsta nu äro inemot 40 är, visade ett, i betraktande af markens tillstånd före 
skogsodlingen, i stort sedt lofvande utseende. 

Under exkursionen diskuterades frågan : Hvad kan göras för att minska den ofta 
onödigt höga fröatgängen vid skogssädd ? I afseende härå framhölls, att detta mål 
vunnes genom att använda sådana såddapparater, hvarigenom antalet frön, som ön- 
skas utsådt i hvarje ruta, automatiskt regleras. Ett par dylika apparater demon- 
strerades af ordföranden och den ena af dem en »såddkanna.?, konstruerad af krono- 
jägaren P. Hallström, vann, såsom varande praktisk och pålitlig, deltagarnes erkän- 
nande. Denna säddkanna erhålles frän konstruktören, adress Vrigstad. 

Gent häremot anförde emellertid en af deltagarne, att han hade större förtro- 
ende för handsådden, enär endast härvid vore möjligt att gifva fröet det lämpli- 
gaste läget och fördelningen i såddrutorna. 



238 NOTISER. 

Efter återkomsten från exkursionen diskuterades den sista från föregående dag 
uppskjutna frågan : Hiivk bör granen hjälpas t blandade Tin gskogsbeständ ^ där man vill 
gynna detta träd^ men där det smärre gallringsvirket icke har något försäljningsvärde oeh 
kanske icke ens har att påräkna åtgång, äfven om det afgiflsfritt far hämtas:! Under 
diskussionen härom framhölls, att, där smärre hjälpgallringsvirke ej kunde afsättas, 
det vore lämpligast att verkställa hjälpgallringen tidigare än eljest, redan då be- 
ståndet vore 10 till 20 år, enär gallringen då blefve afsevärdt billigare. De träd 
man ville ha bort kunde då bortklippas med trädgårdssax eller annat lämpligt red- 
skap. I rutsådder af blandadt tall och granfrö, där man ville hjälpa upp granen, 
som alltid blefve efter tallen, vunne man detta mål bäst genom att antingen afsabla 
de gröfsta och graname mest tryckande tallgrenarne eller ock att afhugga tallarne 
en bit upp på stammen ungefär vid granarues höjd. Om detta skedde i tid och 
sedan upprepades, förmådde slutligen granarne att förkväfva tallarne. Dessa bägge 
metoder användes med fördel samtidigt, då de afkvistade tallarne i allmänhet sedan 
kunde stå kvar så länge, att de uppnådde pitprops dimensioner, som nästan öfver- 
allt i dessa trakter vore afsättningsbara. Förutom att detta förfaringssätt blefve af- 
sevärdt lättare och billigare att utföra än vanlig gallring, medförde detta den .för- 
delen, att de till följd af tallarnes tryck mycket svagt rotade granarne under de 
första åren efter gallringen erhölle ett välbehöfligt stöd utaf de kvarstående ändarne 
af tallträden. Där hjälpgallringsvirket finge kvai ligga i skogen ansågs det vara af 
vikt, att man hade uppmärksamheten riktad därpå, att ej märgborren förökade sig 
på det kvarliggande virket i sådan grad, att de kvarstående tallarne eller intill 
liggande tallbestånd löpte fara att förstöras af densamma. 

DANCKELMANNS MINNE OCH FORSTAKADEMIEN I EBERSWALDE. 
I början af nästkommande augusti kommer aftäckandet af framlidne landforstmeis- 
ter, d:r Danckelmanns staty, som åstadkommits genom insamling af hans lärjungar, 
kamrater och vänner, att äga rum. Samtidigt firas minnet af Forstakademiens i 
Eberswalde 75-åriga tillvaro. Programmet för festligheterna är för närvarande fast- 
ställdt på följande vis. Onsdag g ang. kl. S e. m. hälsningssamkväm (»Bierabend»). 
Torsdag 10 ang. kl. 1 1 f. m. Attäckning af Danckelmannsstatyn samt i anslutning 
därtill beseende af Forstakademien. Kl. 5 e. m. festmiddag. Fredagen 11 aug. kl. 9 
f. m. skogsexkursion i de vid Eberswalde liggande undervisningsreviren. Kl. 3 e. 
m. efter utflyktens slut vid Zainhamnier enkel middag och samkväm (med damer). 
Lördag 12 ang. anordnas en .slutexkursion i de aflägsnare undervisningsreviren Cho- 
rin, Freienwalde etc. 

Till festligheterna inbjudas forna elever, gynnare och vänner till Forstakade- 
mien och dess framlidne mångårige ledare. 

Utförligt program och legitimationskort kunna erhållas från 15 juni genom 
Forstakademiens byrå. Bindande anmälningar utbedjas senast 15 juli. 

RÄTTELSE. I senast hitkomna häfte af »Skogsvårdsföreningens Tidskrift» 
förekommer en uppsats »Från Finland». Denna skrifvelse berör delvis också Finska 
Forstföreningen och förekommer i densamma några uppgifter, hvilka icke äro fullt 
korrekta, samt får jag därför äran anhålla, i synnerhet då uppsatsen är underteck- 
nad af en »medlem i Finska Forstföreningen» att få göra följande rättelser. 

Författaren framhåller pä tveune ställen, att det statsanslag, som Finska Forst- 
föreningen hittills åtnjutit, helt och hållet skulle indragits. Detta är emellertid icke 
öfverensstämmande med rätta förhällandet. 

Finska Forstföreningen är ju onekligen ett af den nuvarande regeringens styf- 
barn, men tills vidare har föreningen icke beröfvats annat än sitt till 4,500 mark 



NOTISER. 239 

mark uppgående anslag »för deu privata skogshushålluiiigens befrämjande» och 
ligga dessa medel tills vidare odispouerade under väntan på den värdigare, som 
komma skall. Öfver öfriga anslag, uppgående till 5,300 mark årligen, disponerar 
l"inska Forstföreningen ännu oafkortade. 

Författaren uppgifver, att af 180 forstmän 150 skulle tillhöra Finska Forstföre- 
ningen. Antagligen har författaren i första summan men icke i den andra, med- 
räknadt de från forstinstitutet senast utdimitterade eleverna, hvilka, åtminstone till 
största delen, äro medlemmar i Finska Forstföreningen, men ännu icke varit syn- 
liga i någon medlenisförteckning. 

Jag skulle vara benägen antaga, att antalet finska forstmän, hvilka icke tillika 
äro medlemmar i p-inska Forstföreningen, kunna räknas i enheter. 

Föreningens publikationer hafva i regel utkommit uti flera häften under hvarje 
års förlopp, tillsammans utgörande ett band. 

Wasa den 2 april 1905. 

F. M. LagerblaJ. 
Ordförande i Finska Forstföreningen. 

FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. Från ^kos^^svanhstvirh,!, i Göliborgs 
vcli Holms län meddelas, att under jauuari — maj månad hafva följande arbeten blifvit 
utförda: Cirka 40 besök jäuite upprättande af beskrifuingar å enskilda hemmans- 
skogar hafva af länsjägmästaren gjorts. 5 fall af afverkning mot i; i har kon- 
staterats, men i alla fall utom 2 hafva ägarue lofvat att ställa sig till efterrättelse 
Skogsvårdsstyrelsens tillsägelse om skogsodling och markvård. 

Under februari månad ägde länsskogvaktaremöte rum under en vecka i Udde- 
valla, då föredrag hölls af länsjägmästaren i skogshushållning, om de n)'a skogs- 
lagarna etc. Under samma tid gjordes exkursion för gallring, plantskolebesök etc. 

Länsjägmästaren höll vidare under februari månad en del föredrag i skogs- 
hushållning å skilda orter. Dessa föredrag voro talrikt besökta. 

I länet åtnjuta 10 skogsodlingsföreningar understöd med 200 kr. hvar från 
styrelsen. 

.\f styrelsen har inköpts och pågår utdelning af 500 kg. tallfrö, 1,500 kg 
gran-, 100 kg. bergtall-, 50 kg. hvitgran- och 50 kg, björkfrö till cirka 800 rekvi- 
renter. Till dessa utdelas äfven cirka 3,000,000 gran-, tall-, bergtall- och löfträds- 
plautor. 

I 67 socknar af 84 hafva skogskomniittéer blifvit tillsatta. Allmänna plante- 
ringsdagar vid folkskolorna äro så godt som öfverallt rådande. I södra delen af 
länet bruka barnen vara ute 2 å 3 dagar. 

Nästa år kommer styrelsen att företrädesvis skogsodla större sammanhängande 
kalmarker, som under viss tid (10 — 15 år) vårdas uteslutande af skogsvårdsstvrelsen. 

Länet är indeladt i S bevakningar. Utom 8 länsskogvaktare, tjänstgöra nu 
vid kulturerna S extra plantörer förutom cirka 25 förmän. (Skogsodlingsföreningarnas 
kulturer icke medräknade.) Skogsvårdsstjrelsens arbete underlättas bet)dligt genom 
det allmänna stora intresset för skogsodling, dels ock genom »Bohuslänningens» 
energiska uppträdande för styrelsens arbete. 

Under innevarande år har försök börjats med utländska trädslag från Asien 
Afrika och Amerika, cirka 1 20 stycken, levererade dels från Svenska skogsfrökontoret 
i Halmstad, dels från Skovfrökontoret i Köpenhamn. Som leverantörer af skogs- 
frö har utom nämnda firmor jägmästare A. Göthe i Växiö samt Ucklums frökläng- 
ningsanstalt försett styrelsens fröbehof. 



240 NOTISER. 

Förutom de i häfte 2 omnämnda 7 skogsvårdsstyrelserua hafva följande sty- 
relser betalt medlemsafgifter eller prenumererat å Skogsvårdsföreningens tidskrift 
för sina länsskogsvaktare och plantröer: Värmlands län (5 st.) Stockholms län (i), 
Kalmar läns norra landstingsområde (10) Blekinge län (2) och Kopparbergs län (4). 

RESESTIPENDIER FÖR SKOGSTJÄNSTEMÄN. Sedan Kungl. Maj:t ställt 
till Domänstyrelsens förfogande ett belopp af 2,500 kr. till resestipendier, har Domän- 
styrelsen tilldelat sådana stipendier åt: 

Assistenten vid skogsförsöksanstalten, e. jägm. G. E. Svensson 550 kr. för 
resa till T)'skland att dels taga del af de metoder, som användas vid blädning å 
exponerade lägen i bergstrakter, och dels studera skogens föryngring samt markbe- 
täckningens infh'tande i samma trakter. 

Bitr. jägm. .\nd. Holmgren 350 kr. för fortsatta skogsbiologiska undersök- 
ningar i .^rjepluogs och Jockmocks lappmarker. 

E. jägm. Urban Lindhé 300 kr. för besök af för skogsbörd torrlagda marker 
inom landet. 

Jägm. G. Tjäder 700 kr. till resa i Preussen och Österrike för studiet af 
blädningsbruket. 

E. jägm. Adolf Welander 300 kr. för att i Västerbotten, Uppland, Småland och 
Öland studera frågan om lämpligaste sättet för behandling af torrlagda marker 
för erhållande af skog. 

E. jägm. O. E. Holm 300 kr. för resa inom Norrland i ändamål att studera 
olika kolningsmetoder samt förutsättningarna för dess användning i Norrbotten. 

Vidare har Domänstyrelsen hos K. Maj:t begärt dels 1,500 kr. till resesti- 
pendium åt direktören vid skogsinstitutet för studier utomlands af till skogsskötseln 
hörande ämnen och dels 500 kr. till lektor Alb. Nilsson för fortsättning af biologiska 
studier i Norrland. 

VÄRMLÄNDSKA BERGSMANNAFÖRENINGEN hade ondsdagen den 26 april 
sitt årsmöte i Kristinehamn, hvarvid bl. a. dr. Fr. Loven höll föredrag om den tj-ska 
tallen i de svenska skogarna. Han påvisade, huru tyskt frö användts i mycket stor 
utsträcloMBg i Sverige och förordade afverkning af de tyska tallbestånden för att 
hindra vidare fröspridning af denna tallras. Flera talare yttrade sig i samma riktning 
och uppmanade till afverkning af den tyska tallen. 

Vid mötet behandlades vidare framstegen i träkolningstekniken genom ett 
föredrag af dr. R. Jiirgensen från Prag, hvilken äfven meddelade uppgifter från 
ugnskolningar af löfträd i Amerika. 

MEDDELANDE FRÅN JÄGMÄSTARNES FÖRENING. Jägmästarues för- 
ening har till syfte, att verka för sammenhållning bland statens skogstjänstemän och 
höjande af kamratandan, samt att bistå medlem, som råkat ut för sjukdom eller 
ol3'ckshändelse. 

Föreningen har varit i verksamhet sedan i januari 1903; till och medar 1901 
under namn af »extra jägmästarnes förening», samt efter sistnämnda tid under sitt 
nuvarande namn. Under denna tid har sjukhjälp lämnats åt 26 föreningsmedlem- 
mar med tillsammans 3,379 kronor. 

Föreningens behållning uppgick den i januari 1905 till 12,632:06 kronor och 
medlemsantalet samma dag till 82. 

Villkoren för inträde i Föreningen meddelas af dess kassaförvaltare, jägmäs- 
tare Fr. Witt, adr. Jönköping. 



NOTISER. 241 

SÖDERMANLANDS LÄNS JAKTVÅRDSFÖRENING hade sammanträde i 
i Klen den 29 sistlidna april. 

Till delegerade vid svenska jägareförbundets sammanträde nästa är omvaldes 
grefve Cl. Lewenhaupt och hofjägmästaren v. Eckermann, hvilken senare äfven skall 
representera föreningen vid Skogsvårdsföreningens sammanträde. 

I en skrifvelse från Källskärsklubben framhölls, hnru under de senaste åren 
en märkbar tillökning af ejder och alfägelstammen i skärgärden ägt rum; detta 
kunde i främsta rummet tillskrifvas det intresse, som skärgårdsbefolkningen lagt i 
dagen för en rationell vård om sjöfågeljakten. 

Hofjägmästaren E. v. Eckermaun redogjorde för de vid Svenska jägareför- 
bundets möte behandlade frågorna. I samband härmed berördes frågan, huruvida 
ett under förbjuden tid anträffadt skadeskjutet villebråd borde tillfalla jordägaren 
eller kronan. På hr v. Eckermanns förslag beslöt föreningen utala sig för det 
senare alternativet, emedan annars missbruk lätt kunde uppstå, sä att t. ex. en 
person skadsköte en älg och så tillkallade en kamrat för dess dödande. 

Förvaltaren A. von Post å As upptog frågan, hvilka af de mindre djuren 
kunde anses som skadedjur. Hofjägmästare v. Eckermann uttalade härvid som sin 
åsikt att nötskrikan vore såsom skadedjur att anse bra mycket värre än kråkan. 
Nötskrikan, som dock hittills af många jägare skonats, gjorde i skogsfåglames rede 
stor skada. 

Ett annat skadedjur som fått gå tämligen oantastadt är vesslan. Grefve Claes 
I.eweuhaupt upplyste, att en enda vessla i hans fasaneri gjort ända på 15 fa.saner. 
18 st. vesslor hade tagits i saxar, hvilket gick lätt för sig. Småfågel användes som 
lockbete. 

Angående de importerade rapphönseu, af hvilka en del vid första sändningen 
(lödt, men sedermera ersatts med nya, upplyste hr von Post, att de till en början 
varit omöjliga att skjuta, då de i regel lyftat på 100 meters afstånd. De hade dock 
sä småningom blifvit mindre skygga. 

Grefve Lewenhaupt hade fått den erfarenheten att de voro mycket frukt- 
samma; han hade sett flockar på ända till 60 st. Som föda vore visserligen hvete 
bra, men tal. trodde sig bestämdt veta att de föredrogo ogräsfrö. 

Hofjägmästaren v. Eckermaun upplyste, att af de 8 par han fått sig tillsända 
hade blifvit 5 kullar,' och i två af dessa funnos ända till 17 exemplar, hvilket var 
rätt ovanligt; de andra kullarne hade innehållit 11 — 12 exemplar hvardera. 

Ryttmästare Grill hade iakttagit, att af de 4 par han bekommit alla hade 
kullar. Äfven ansåg han, att de importerade rapphönsen höUo fullt så bra som 
den gamla stammen. 

FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD ANORDNAR EXKURSION i enlighet 
meil beslut vid årsmötet innevarande sommar i slutet af augusti till skogar i 
Östergötland och södra Södermanland. Närmare tillkännagifvanden och program 
för resan komma att framdeles utsändas. 



DIKNINGSTABELLER. Separat af de i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1905 
h. 2 publicerade dikningstabellerua (iämte texten) af O. Hj. Humble kunna er- 
hållas till ett pris af 1 krona per häftadt exemplar efter rekvisition hos tidskriftens 
redaktion, Stockholm 5. 



242 



TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS FOLKSKRIFTER utkomma med 4 själf- 
ständiga, rikt illustrerade häften per år. Prenumeration kan ske hos redaktionen 
(Stockholm 5), på posten eller i bokhandeln. 




Äfven n:r 2 af dessa folkskrifter är nu utkommet: Om våra skogars framtid 
af J. O. af Zellén. Häftet omfattar 32 sidor med 12 illustrationer. Medlemmar af 
Färenni^^rn för Skogsvärd erinras om, att sedan folkskriften n:o i medföljt h. 3 af 
Skogsvårdsföreningens tidskrift fortsättningen erhälles genom att till föreningen under 
adress Stockholm 5 insända 60 öre (för Finland i mark) / postannisning. För icke med- 
lemmar är däremot priset 1,20 kr. per årgång eller 30 öre häftet. Afven vid re- 
kvisition af ett stort antal exemplar lämnas folkskrifterna till det nedsatta priset, 
men då ej portofritt. 



TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 

Kungl. Domänstyrelsen har antagit fröken Agda Leatz som kartograf med 
arfvode af 100 kr. i månaden. 

Till amanuens å roteln 3 är fortfarande förordnad e. jägm. M. Rasch under 
den tid e. jägm. R. Ekman förordnats uppehålla underlärarebefattningen vid Klotens 
skogsskola. 

Tjänstledighet har beviljats notarien och bokhållaren P. Malmqvist under maj 
och juni månader med förordnande för amanuensen E. von Horn. Den sistnämn- 
des amanuensbefattning uppehälles af e. o. tjänstemannen M. Seth. 



TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 243 

Marks revir. Till jägmästare i Marks re\-ir har K. Maj:! den 24 mars ut- 
nämnt och förordnat föreståndaren för Skogshalls skogsskola, e. jägm. A. F. 

Kindstranil. 

Hunnebergs revir. Sedan K. Maj:l den 26 april beviliat jägmästaren och 
föreståndaren för Hunnebergs skogsskola L. J. Hallgren afsked med pension såsom 
jägmästare, har K. Domänstyrelsen förordnat e. jägm. L. G. Hallgren att tjänsten 

uppehålla, tills den i vederbörlig ordning kan blifva återbesatt. 

Statens skogsförsöksanstalt. K. Domänstyrelsen har förordnat bitr. jägm. G. E. 
Svensson till assistent med arfvode af 2,500 kr. och reseersättning samt antagit utex- 
skogseleven, fil. kand. Edw. Wibeck att tills vidare tjänstgöra vid anstalten mot ett 
arfvode af 75 kr. per månad förutom reseersättning. 

Bjurfors skogsskola. K. ]Maj:t har den 7 april förordnat underläraren vid 
Klotens skogsskola, e. jägm. H. Julius att vara föreståndare för nämnda skola. 
(Förslaget upptog 1) Julius (med förord), 2) Haller och 3) Holmgren.) 

Klotens skogsskola. -Vtt uppehålla underlärarebefattningen vid denna skola, 
tills den kan i vederbörlig ordning blifva återbesatt, har K. Domänstyrelsen förordnat 
e. jägm. R. Ekman. 

Skogshalls skogsskola. K. Domäustyrelsen har förordnat e. jägm. R. Th. 
(jrinndahl att uppehålla föreståndarebefattningen vid nämnda skogsskola, tills den 
i vederbörlig ordning kan blifva återbesatt. 

Renbetesfjällen i Jämtland. Sedan hilrädandc jägmäslardnfattningen i N. 

Jämtlands revir genom föregående innehafvares förordnande till annan tjänst blifvit 

ledig, har K. Domäustyrelsen förordnat e. jägm. .\nd. Holm.gren att vara biträdande 

jägm. i nämnda revir. (Befattningen söktes af e. jägm.: And. Holmgren, K. O. 

Bohlin, Carl Ekman, G. E. Gran och Dan. Frykman.) 

K. Domänstyrelsen har beviljat bilr. jägm. i V. Jämtlands mur C. Björkbom 
tjänstledighet för tiden 10 maj — 30 juni samt förordnat e. jägm. E. Gran som 
vikarie. 

Assistenter. K. Domäustyrelsen har förordnat e. jägm. C. E. Sahlberg till 
assist, i Dalslands ra-ir (med arfvode: 2,000, kr.), e. jägm. G. Sandberg i /"//ra /•<■?■;>- 
under april och maj (arfvode 100 kr. i månaden och reseersättning), samt e. jägm. 
Paul Bellander och Oswald Engströmmer i \orra Hälsinglands n-vir. 

Antagna kronojägare. T. f. kronoj. A. Vikström i Urnans bev. och e. kronoj. 
K. A. Vikström i Kamsjöbäckens bev. af Degerjors rcnr, e. kronoj. F. Ahlfeldt i 
Västra bev. af Fäste-ras revir, t. f. kronoj. N. F. KjöUerström i Nabbelunds bev. af 
Ölands nvjr. e. kronoj. N. .\. Johansson i Hessleby bev. af Eksjö revir, och kronoj. 
B. P. Petterson i Barna bev. af Slättbygds revir. 

Antagen kronoskogvaktare. E. kronoj. E. W. Eklund i södra bev. af Uller- 
åkers häradsallm. af Enkopmgi revir. 

Antagna extra kronojägare: F. H. Johansson i Tärna bev. af Stensele 
re-eir (med arfvode 900 kr.), A. J. Johansson inom Örebro rreir, A. Carlsson inom 
Jönköpings revir (transp. från Vestbo revir), C. G. Eklund inom Österdalarnes re~eir 
^transp. från N. Jämtlands revir), G. R. Engdahl inom Arvika re-e:r. J. A. Lauri 
inom Tärendö n-vir, J. W. Nilsson inom Deger/ors re-eir, \V. E. A. Boren och E. 
Eriksson inom Gästriklands revir. C. \. 'SI. Näsholm inom Burträsk reiir, N. H. 
Nilsson inom Alfsby re-eir och J. L. Mårtensson inom .Isele re-eir. 



244 TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. 

Afsked har beviljats kronoj. E. Hjort i Hålahults bev. (Örebro revir), I,. P. 
Lindberg i Mo bev. (Junsele revir), Jöns Olofsson i Landsjär\-s bev. (Tärendö reN-ir) 
och J. N. Andersson i Nolåsens bev. (Svältomas revir). 

Privata tjänster. Till disponent för Rossö sågverk har utsetts tjänstemannen 
vid Ulfviks aktiebolag R. Martin. 

Till disponent för Mnnksunds ocli Skuthnmns sagferk har antagits kontorschefen 
hos Henrik Holmberg hr K. E. Friman och såsom föi-valtarc vid Munkstinds sågverk 
hr Tycko Tidblad. 

Lediga tjänster. Pä underdånigt förslag till återbesättande af Jägmästare- 
tjänsten ! Vadsbo revir af Skaraborgs län har K. Domänstyrelsen uppfört skogstaxa- 
torn, e. jägm. A. W. Schmidt (med förord.), t. f. jägm. Fr. Giöbel och e. jägm. 
K. Sjöstedt, (jägm. M. Berggren och H. Nordenadier hafva återtagit sina an- 
sökningar). 

På förslaget till Östcrdalamcs revir har K. Domänstyrelsen uppfört jägmästarne 
C. A. Carlsson, G. Borg och skogskoleföreståndaren, e. jägm. C. G. Timberg (med 
förord.) 

Förslaget till återbesättande af jägmästaretjänsten i södro Lycksele revir upp- 
tager e. jägm. K. Sjöstedt (med förord.), A. Sylvén och J. L. Asker. 

På förslag till föreståndarebefattningen vid Hällnäs skogsskola har uppförts e. 
jägm. O. 0:son Coos (förord.), E. C:son Haller och And. Holmgren. 

Jägmästareförordnandet i Storbackens )-evir söktes vid fatalietidens utgång af 
e. jägm. C. Rothman och C. A. Fougberg. 

Jägmästaretjänsten i Kalix revir sökes af t. f. jägm. G. Rosenlund och e. jägm. 
J. L. Asker. 

KUNGÖRELSER. 

Underlärarebefattningen vid Klotens skogsskola sökes hos K. Domänstyrelsen före 
den 15 maj kl. 12 på dagen. 

Föreståndarebefattningen vid Skogshalls skogsskola sökes likaledes hos K. Domän- 
styrelsen före den 15 maj kl. 12 på dagen. 

En skogsingeniörstjänst sökes hos K. Domänstyrelsen före den 3 juni kl. 12. 

Kronojägaretjänsten i Kolåsefis be7'. af Svältomas rci'ir och Alfsborgs län sökes 
hos jägm. E. Janse, adress Ollestad pr. Ljung, före den 15 maj kl. 12. 

Kronojägaretjänsten i Turinge be7'. af Medelpads rei.'ir och Västernorrlands län 
sökes hos jägm. I. Petri, adress Stöde, före 22 maj kl. 12. 

Kro7iojägaretjänsten i Galläsens be-,', af Marks revir och Älfsborgs län sökes hos 
jägm. A. F. Kindstrand, adress Borås, före den i juni kl. 12. 

Kronojägaretjänsten i Kungslena bev. af Tartofta re-eir och Skaraborgs län sökes 
hos jägm. C. G. H. Cederbaum, adress Mullsjö, före den i juni kl. 12. 

Kronojägaretjänsten i Ramsele bev. af Junsele revir och Västernorrlands län sökes 
hos jägm. friherre Th. Hermelin, adress Sollefteå, före den 5 juni kl. 12. 

Kronojägarcstjänstcn i Rännbergets bev. af Öfre Byske revir och Norrbottens län 
sökes hos jägm. C. A. Carlsson före den 17 juni kl. 12. 

Ansökningarne till kronojägaretjänsterna skola vara åtföljda af präst- och 
läkarebetyg samt intyg om kompetens. 



Svenska Jäsnreförbundets Nya tidskrift 

■' mer under aret i sin 43:6 Srgaug cnli>;lJ!off)raudrad plan. 

Prenumerationsaf$r|ft 5 kronor. 

Preiiumciauou kan ska a. Posrfen, iJeln och hds' Kedaktioaea,.adr. Sture- 

gtitan 29, Stookbolm 5. 

Uppsalscr om jakt och jaktvård niollagus ocli honoreras efter öfvercDikommelse af 

A. Wahlgren, 

Redaktör, adress Uppsala. 

Svenska Kennelklubben. 

Svenska KennelklubbeDS TidsJtrift aomäler härmed sin r3:te årgång ior år 1905. 

Tidskriften utgifves kvartalsvis med i häfte om 3 tryckark text samt en annons- 
bilaga, hvartill annonser skola till redaktionen insändas. '. .• 

Tidskriften utdelas gratis till ledamöter af Sv. Kennelklubben mot en ärlig leda- 
motsafgift af 5 kr., som uppbäres genom postförskott vid sändning af i:sla häftet. 

Enligt stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga 
hvatje välfrejdad person, som hos densamma därom gör anmälan. , 

Prenumeration d tidskriften kan ock ske genom postverket eller genom bokhan- 
deln, hvarest äfven lösa häften säljas till pris af kr. I; 25 för häftet. Prenumerationskvitto 
ijällcr sXsom inbetald ledaniotsafgifl för ;°ret. , 

För Redaktipnen: 

A. P. Hamilton. R. T. Hennings. C. G. Holmerz.' Axel Klinckowström.; Abr. Forssell. 

Adress; Lionég.itan 22, Stockholm 5. Ausv. utgUy^re. 





Nordisk årsbok for jakt- ocji 
naturvänner.' 

3^~ Omväxlande, lättläst inne- 
håll. Rikt och konstnärligt 
illustrerad. 
Under iriedverknn af författare, konstnärer, zoologer och fackmän inom 
hela norden utgifven af HUGO SAMZELIUS. 

Abonnement kronor 3: 50 på postkontoren och i bokhandeln samt hos 
expeditionen (Fröléen & Comp., KarduansmakarCgatan 12, Stockholm). 



JAGAREN 

ii:de årgången 1905. 




Tidsskrift for Skogbrug 

utgifven af Det Norske Skog.sélskab och redigerad af Kgl. Skogs- 
inspektör M. B. Dahll, utkommer i Kristianiä med 1.2 häften om året 
och kostar portofritt 2 (två) lyonor per årgång. Prenumeration kan 
ské genom posten, expeditionen eller hos redaktören, 

adress: Oscarsgade 78, Kristiania. 



» 



Annonsera i Skoysvårdsföreninyens Tidskrift. 

stor spridning: För närvarande öfver 25ÖO exemplar. 

Annonser till nästa häfte cmottagas intill den 10 juni. 



ANNONSPRIS. 



Som tidskriften utkommer relativt ofta och vänder sig till en större läsekrets 
11 den ett lämpligt auuoiisorgau, dels för alla tjänster eller erbjudande af tillfälligt 
arbete i skogsvårdssynpunkt, dels för försäljning och köp af virke, frö och plantor samt 
för skogs- och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar,' littera- 
tur rörande skogsbruk,^ jakt' och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap m. ^m. 
Annonspriset är 20 'Tir. för hel sida. Smärre annonser beräknas efter I.50 kr. pr 
cm. af sidans höjd och minsta annonspriset är 3 kr., För annonser, som införas minst 
5 ggr.Iämnas 10% rabatt och för hela året stående annonser 20 %. Annonser böra 
insändas till redaktionen fSre den 10 i hvarje qjänad f&r att inflyta i närmaste häfte 



)5hoö8v>avö8föveniiiGen8 . XTibsluitt 

utgifves af 
FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. 

Redaktionskommitté: Byråchefen Th. Örtenblad, Diteklören vid Skogsinstitutet /Oar/ 
Fredenberg, Öf\'erjägmästaren Uno WaUmo, Jägmästaren J. E. Kinman 
och Docenten, Fil. D:r Henrik Hesselman- 

RedaktSr och ansvarig utgifvare: e. Jägmästareti Gunnar Schotte, aäress Sture- 
gatan j6. Stockholm 5. Rikstele/on 72 06. Belltelefon Österm, 39 55. 
Träffas i re^aWtionsäreirlen eäkrnet hvardagar kl. 5 — 6 e. m. 



3:b]C åtöåtiGen 1905. 

FJÄRDE OCH FEMTE HÄFTETS INNEHÅLL. 



Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903-^-1904 
(tned I i färger Htograferad plansch och 12 bilder) af Gun- 
nar SCHOTTE , ;. sid. 165 

Om plantskolornas läge och skötsel af C. M. SjöGreen ........ > 199 

Om afverkningskontrakt med hänsyn till den nya skogslaget! -■* 

O. Hj. HUMBI,E .^oi 

Meddelanden om naturminnen:, 

7. Sveriges nordligaste vilda bokbestånd- af NILS Sylvéw .. » 205 
Prästlöneregleringskommitténs förslag i hyad de beröra sko£^- 

väsendet af J. MEvgs '. ;.......'. ' 212 

Noggrannheten vid kubering af öppna diken af Henrik Linnbb- > 217 

Officiell statistik rörande skogsyäsendet för äx 1903 > 221 

Stammen af nyttigt vildt är 1903 i....;.........; ■> 227 

Trävarumarknaden af »Swordfish» ,.... •.. > 229 

Sveriges atfdrsä af trävaror och pappersmassa under Januari — 

Mars 19OI — 1905 Jjr 

Ekonomiskt > 232 

Litteratur .. » 233 
Notiser: 

Våra plantskolor af Z » 235 

Möte mellan skogstjänstemänuen i Västra distriktet. ;35 

Danckelmanns minne och forstakademien i Eberswalde > 238 

Rättelse (med anledn. af artikeln »Frän Finland» af^. M. 

L,A.GERBLAD » 239 

Från skogsvårdsstyrelserna > 239 

Resestipendier ät skogstjänstemän .. > 240 

Värmländska bergsmannaföreningen > 240 

Meddelande från jägmästames förening » 240 

Södermanlands läns jaktvårdsförening ; > 241 

Föreningen för skogsvård anordnar exkursion , » 241 

Skogsvärdsföreningens folkskrifter ... »242 

Tjänster och förordnanden » 242 



CBMTRAITRVCVBRIBT, STOCKHOVU, 190^ 



öcb l:c Ibäftet 



3uni ocb 3uH 



!k, Jföreninöcne 



3:bje åVQ, 




UTQIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOOSVÄRD, STOCKHOLM. 



Äldre årgångar af 

Sfeogspårbsföreniiigens Hibsfertft 

Ett.' mindre antal exemplar af iptoj års årgång, utan riksdagsbilagan, realiserr.; 
;3 kr. f>r ex. 

Fullständiga exemplar af 1904 urs årgång äro slutsålda, men några ovsmplar af 
häftena i och 3— la jämic separat af hufvuduppsatserna i h. 
hållas för 5 kr. 

Rekvisition sker hos Redaktionen, Stockhölrn 5. 

Ärade medlemmar uppmanas att till sfyrelsen anmSIa personer, som 
Sro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela app£:lft på adress' 
förändringar. 



Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård torde sSndas.till 
sekreterarens adress, Sturegatan 56, Stockholm ^. 



Af tryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves^gerna, där ej 
något sarskildt förbehåll göres fö/ viiSis artikel, om Skogsvårdsföreningens 
tidskrift tydligt angifves såsom källa. 



Af 

Jfolkekrifter 

ä!-o utkomna: 

No I. Svenska, skogarnes ekonomiska historia af Gutinar :^cnoue, 

• ' . • ■ • ■ 32 sid. ij. illustr. 

No 2. Om våra skogars framtid af J. O. af Zellén,. 32 

/^l.„ I Insänd 60 6re' såsom postauvisniag under 'adress Föreningen för skogsvård, 
V/Uo*« Stockholm 5, så erhållas i;:o 2 och följande häften af folkskriften för året! 



Tidskriften distribueras genom bokhandeln af A.-B. Nordiska Bokhan- 
deln, Stockholm. 

I : . 

Dansk Forstkandidat, 

. c:a 40 är, söker plats som' jägmästare, godsför\-altare eller . liknande vid stort gods eller 
skogsbruk i Södra Sverige. Säkerhet kan ställas och event. kapitaltillskott Sökanden har 
de senaste 7 åren förestått stort skogsdistrikt och sågverk samt ledf stora ängs- och rtioss- 
kulturanläggningar m. jn. Uppehållit sig, ett år i Finland. Prima "referenser. 

Reflekterande bedes, insända biljett märkt »Dansk Forstman» till denna tidi 
tiaktion senast inom 14 dagar. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT IOO5, H. 6 — "] . 



Om vikten af svenska skogens bevarande och 

medel därtill. 



Inledsnde föredrag 

vid Föreningens för skogsvård årsmöte den 6 april 1905 
af Uno Wallmo. 

Orsakerna hvarför vi böra söka bevara vår svenska skog äro legio, 
ty de äro många. Jag förbigår alla sådana som skulle kunna tagas i 
skärskådande ur klimatologiskt och allmänt kulturellt hänseende, ty dels 
finnas häribiand oss de som härom äro mera kompetenta att yttra sig 
än jag, dels möter svårighet att i nämnda fall inom ramen af ett 30- 
minuters kort föredrag kunna framdraga allt bevismateriel som finnes. 
Jag vill därför endast uppehålla mig vid den rent matematiska sidan 
af saken, så kunna mina ärade åhörare sedan själfva draga sina slut- 
satser. 

I i8g6 års skogskommittés betänkande beräknas den årliga för- 
bruknin^en af virke i Sverige sålunda: 



Norr- o. Väs-^ 
terbottensl.än) 

Mellersta och 
södra Norr- 
land samt 
Dalarna 

Ilandet söderj 
om Norrland' 
och Dalamål 



Husbehofs- ^'i^ke som 
virke kbm. förf.ires kbm. 



Exportvirke Pappersmas- 
kbm. seved kbm. 



1,487,000 1,980,000 1,170000 



Bergsbruket Summa 

kbm. kbm. 

4,637,000 



3,783,000 2,269,000 3,748,000 418,000 1,500,000 11,718,000 



10,583,000 927,000 1,212,000 1,001,000 4,187,000 17,910,000 



S:ma 15,853,000 5,176,000 6,130,000 1,419,000 5,687,000 34,265,000 
21,029.000 

Kommittén säger själf, att dessa siffror kunna betraktas som minimi- 
siffror, och jag är den förste att underskrifva detta. Vi kunna därför 
tryggt afrunda slutsiffran uppåt till 35,000,000 kbm. 

Den nuvarande ärliga förbrukningen af virke i Sverige uppgår så- 
lunda till jj,ooo,ooo kbm. Men huru stor är då den årliga tillväxten, 

Skt'i;s7'''irds/oreitj>t^ens Tillskrift, /OOJ. ^ö 



246 UNO WALLMO. 

d. V. s. skogarnes af kastningsförmåga? 1896 års skogskommittc har 
icke lämnat svar på frågan. Den säger, att de svårigheter, som härvid- 
lag möta, äro så stora i följd af brist på tillförlitligt statistiskt under- 
lag, att den icke funnit någon utväg att öfvervinna dem. Kommittén 
har därför nöjt sig med att uppställa en beräkning öfver hvad våra 
skogar skulle kunna aikasta, ifall landets alla kalmarker försattes i skog- 
bärande skick, och ifall god skogshushållning i öfrigt rådde. Under 
sådana förhållanden skulle, säger kommittén, våra skogar kunna afkasta 
34,800,000 kbm. i rundt tal, d. v. s. ungefär hvad vi nu årligen förbruka. 

Viktigare än att försöka beräkna hvad skogarne under normala för- 
hållanden möjligen skulle kunna lämna, synes mig vara att beräkna, 
hvad de i detta nu verkligen lämna i årlig afkastning. 

Innan jag går att framlägga det resultat, hvartill jag kommit be- 
träffande våra skogars nuvarande afkastningsförmåga, vill jag nämna 
den grad af kompetens, hvarmed jag yttrar mig. För att få en någor- 
lunda klar inblick i våra skogars afkastningsförmåga, måste man utföra 
en massa tidsödande tillväxtundersökningar å olika trakter af vårt land. 
Jag har gjort detta. Jag har först undersökt tillväxten i 3,500 st. be- 
stånd, allt ifrån södra Dalarna ned till södra Småland, bestånd från 
400 meter öfver hafvet ned till slättlandet, bestånd af alla åldrar, frän 
200-åriga till 25 — 30-åriga, bestånd af skillda växtlighets- och slutenhets- 
grader. Jag har tagit en grupp af tio träd i hvarje bestånd och under- 
sökt deras tillväxt vid brösthöjd, hvadan alltså 35,000 st. träd sålunda 
blifvit undersökta. Och för att studera förhållandet mellan årsringens 
tillväxt vid brösthöjd och tillväxt längre uppåt stammen har jag under- 
sökt ett stort antal fällda stammar från bestånd af olika slutenhet och 
ålder m. m. Sedan har jag summerat och multiplicerat samt dragit 
mina slutsatser och justerat mitt ögonmått. Och så har jag sicksackat 
genom .Sverige, från Gellivare ned till Skåne, här och hvar görande 
några kontrollundersökningar. Se här resultatet: 

Skogarnes årliga tillväxt, d. v. s. deras afkastningsförmåga i när- 
varande stund, gestaltar sig sålunda: 

Produktiv skogsmark -4rlig tillväxt Summa årlig till- 

här. per har kbm. växt kbra. 

Norr- och Västerbottens län 6,100,000 ä 

Mellersta och södra Norrland samt) 

„ , ; 7,500,000 a 

Dalarna / ^ 

Landet söder om Norrland och Da-l 

; 7,400,000 a 

lama ) 



S:ma 21,000,000 har 

eller i rundt tal 21,000,000 kbm. 



0,50 


3,050,000 


0,90 


6,750,000 


1,50 


1 1,100,000 




20,900,000 kbm. 



I 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS BEVARANDE. 247 

Det är alltid af intresse att söka kontrollera erhållna siffror genom att 
framställa dem på andra vägar. Jag skattar Sveriges skogskapital till 
högst 2 1^000,000 har x 50 kbm. = 1,0,50,000,000 kbm. Tillväxtpro- 

centen sätter jag till 2. Ärliga tillväxten blir da 1,050,000,000 X — ^ 

21,000,000 kbm., d. v. s. lika med förut erhållna resultat. Om man 
granskar de för statsskogarne upprättade hushållningsplanerna, hvilka ju 
grunda sig på ganska noggranna taxeringar af virkesmassan, skall man 
finna, att årliga afverkningsbeloppet för en skog i det närmaste mot- 
svarar det tal, som erhålles, när man dividerar hela skogens virkes- 
massa med 50. Om vi så göra med Sveriges virkeskapital, så erhålla 

11 1,050,000,000 
VI samma belopp som nyss, eller = 21,000,000 kbm. 

Svenska skogen tillväxer således ärligen med cirka 21,000,000 kbm., 
men vi förbruka årligen cirka 35,000,000 kbm., hvilket vill med andra 
ord säga, att vi årligen högst betydligt sänka vårt virkeskapital. Vi 
taga icke blott räntan, utan äfven af kapitalet. Men då är också tyd- 
ligt, att räntan, d. v. s. tillvä.xten, också årligen sjunker, och därför 
måste, med den nuvarande höga förbrukningssiffran, våra skogar för- 
svinna med svindlande fart, och redan innan denna mansålders slut är 
Sverige barskrapadt på skog, med undantag naturligtvis af kronans 
marker och de landskap, som äro skyddade af lagstiftningen. 

Det är intressant att jämföra den funna tilläggssiffran 21,000,000 
kbm. med de särskilda förbrukningsposterna. Vi finna då, att tillväxt- 
siffran 21,000,000 precis motsvarar åtgången virke till husbehof, ökadt 
med det virkesbelopp, som årligen förfares eller icke kan tillgodogöras 
i våra skogar, eller 15,853,000 kbm. -\- 5,176,000 kbm. ^= 21,029,000 
kbm. Detta är förskräckligt. Vi hafva genom hejdlös öfverafverkning 
redan kommit därhän, att Sverige ej längre tillhör de länder, som 
förmå producera virke öfver husbehofvet. Och redan nästa år kunna 
skogarne ej ens producera till landets husbehof, utan vi måste äfven 
till denna post tillgripa af kapitalet. För 8 år sedan, när jag skref 
min bok »Rationell skogsafverkning», trodde jag ej, att vi någonsin 
skulle råka ut för skogsbrist i Sverige, men sedan jag gjort undersök- 
ningar i saken, har jag kommit pä en annan tro. 

All virkesmassa, som vi ur skogarne uttaga för vår e.xport, för vår 
trämassetillverkning och för vårt bergsbruk, d. v. s. i rundt tal belö- 
pande sig till 14,000,000 kbm., ha vi ingen rättighet till, ty det är ett 
tillgrepp af virkeskapitalet, d. v. s. en orättfärdig öfverafverkning, som 
en gång, när kapitalet är slut, kommer att störta landet i elände. Och 
allt eftersom virkeskapitalet och därmed räntan (= tillväxten) sjunker, 



2^8 UNO WALLMO. 

måste öfverafverkningen ökas, om den nuvarande förbrukningssiffran 
skall hållas på samma nivå. Men med dessa siffror för ögonen inses 
lätt vikten af att svenska skogen bevaras, och jag kan därför öfvergå 
till att orda om medlen härför, ty medel finnas, som väl är. Det blir 
ljuset som efterträder mörkret. Man lefver åtminstone alltid på hoppet 
härom. I går hade vi den mulna mörka dagen, i dag är det strålande 
solsken. Det är ljuset efter mörkret. 

Det först till hands liggande medlet är naturligen, att vi taga vara 
på den lilla smula förstånd, som Gud i sin godhet gifvit människan, 
och hvarmed hon skryter för att bevisa sin öfverlägsenhet öfver djuren, 
att vi taga vara på detta, säger jag, samt förty af egen drift, hvar och 
en skogsägare i sin stad, börja spara våra skogar, så att marken och 
luften blifva i tillfälle att få producera så mycket som i deras förmåga 
står, hvilket minsann icke är litet. Men detta hör tyvärr till de fromma 
önskningarne. Och erfarenheten härvidlag talar ett dystert språk. För 
nära ett kvarts sekel sedan gjorde dåvarande jägmästaren numera byrå- 
chefen J. O. af Zellén en beräkning öfver skogarnes årliga tillväxt, och 
befanns den då uppgå till 33,000,000 kbm. Genom hejdlös öfveraf- 
verkning under ett kvarts sekel hafva vi nedbragt denna siffra till 
21,000,000. Är det verkligen någon som då tror, att människorna 
under kommande kvartsekel skola blifva klokare och förståndigare? Nej! 
Därför finnes ej heller någon förhoppning, att människorna af egen drift 
skola spara sina skogar. Vi måste tänka på andra medel. 

Det medel, som då först möter oss, är att göra staten till skogs- 
ägare i större skala än nu. Här i mellersta och södra Sverige omfatta, 
som bekant, statens skogar, fastän åtskilliga inköp under senare åren 
ägt rum, endast några få procent af skogsarealen, och statens ytter- 
ligare förvärf af skogar därstädes har nu nästan afstannat till följd af 
brist på medel för inköp. Det är således högeligen önskvärdt, att riks- 
dagen öppnar ögonen inför det trängande behofvet samt i enlighet där- 
med anvisar pengar, flera millioner kronor årligen, till markförvärf. Det 
blir en utgift, som en gång rikligt kommer att betala sig. Finnes ej 
kontanter, så gå lånevägen! Sverige har kredit! 

Jag vågar påstå, att samhällskroppen skulle må allra bäst, om sta- 
ten vore stor skogsägare. 

Jag har ibland hört invändas, att bergshandteringen och äfven 
annan Tndustri skulle komma att lida, om staten blefve stor skogsägare. 
Jag vägar påstå motsatsen, ty jag påstår, att all industri, som är af- 
hängig af skogen, skulle komma in i sundare banor och stabilare ut- 
veckling, om staten vore stor skogsägare. Den blomstring, hvaraf 
mången industri nu pöser, är helt och hållet chimärisk, ty den lefver 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS BEVARANDE. 249 

endast pä skogskapitalets bekostnad, och nar det är slut, så brister 
bubblan och med den industrien. Den industri äter, som livilar pä en 
uthällig skogsafkastning, antingen det nu gäller sägtimmer, träniasseved 
eller kolved, den industrien kommer att bestå och i alla tider skänka 
arbete och föda ät tusenden sinom tusenden. Men den uthälliga af- 
kastningen existerar med få undantag icke å enskildes skogar utan endast 
ä statens skogar. 

Jag har hört uppgifvas, att bland en del riksdagsmän den uppfatt- 
ningen skulle vara rådande, att kronoparkers bildande skulle ha till 
följd dyrare utskylder i kommunerna, enär kronoparkerna skulle vara 
befriade frän att erlägga utskylder. Detta är naturligen misstag. Det 
är väl sant, att en del äldre kronoparker icke deltaga i kommunens 
utskylder, men alla nyinköpta, som ju utgöras af i mantal satt jord, 
måste naturligen deltaga i kommunala utskylderna i samma utsträck- 
ning som hvarje enskild egendom inom kommunen. 

Det är emellertid gifvet, att önskemålet beträffande statens ytter- 
ligare förvärfvande af skogsmark, kan, äfven om riksdagen beviljar me- 
del härtill, endast småningom gå i uppfyllan, ty inköpet af skogsmark 
kan naturligen icke fortgå hastigare, än hvad med god statshushållning 
är förenadt. Men under tiden hinna alla enskilda skogar att sköflas 
och vårt skogskapital således att försvinna. Därför måste vi äfven 
vara betänkta på andra, snabbare verkande medel att bevara våra sko- 
gar. Dä ha vi intet annat än lagstiftning att tillgå. 

Vi hafva i dagarne fått en ny skogslag. Den är nog nyttig och 
god i och för sig, men den gäller endast återväxten, d. v. s. föreskrif- 
ver skyldighet att återplantera, när man kalafverkar. Den hejdlösa 
skogssköflingen kommer således att pågå lika som förut, och till slut 
ha vi endast buskar kvar i vårt kära fädernesland. 

Redan för 8 år sedan framlade jag i min då utkomna bok »Ra- 
tionell skogsafverkning» ett förslag till lagstiftning för enskilda skogar. 
Tiden medgifver icke, att jag uppläser detta förslag, utan får jag hän- 
visa den härför intresserade till min nämnda bok. Förslaget går ut på 
att en skog ej får afverkas hårdare än den tillväxer, men om tillväxten 
befinnes vara för liten, d. v. s. att skogsmarken icke alstrar det mesta 
möjliga, som hon skulle kunna göra, ifall hon vore normalt beväxt, .så 
må afverkningen tills vidare sättas lo % under tillväxten, på det att 
virkeskapitalet må så småningom öka och till slut bli normalt. 

Den af mig föreslagna lagen behöfver ej stöta på sådana svårig- 
heter vid tillämpningen, som den nyss antagna återväxtlagen kommer 
att göra. Den förra stödjer sig på matematiska siffror. Den senare 
däremot lämnar plats för subjektiv uppfattning och godtycklighet, och 



250 UNO WALLMO. 

jag beklagar på förhand de herrar domhafvande, som få sig ålagdt att 
döma efter densamma. 

Att riksdagen redan år 1896 var gynnsamt stämd för en lag, af- 
sedd att förebygga öfverafverkning, framgår af dess underdåniga skrif- 
velse till Kungl. Maj:t den 13 maj sagde år angående tillsättande af en 
skogskommitté, ty i denne senares betänkande sid. 2 heter det: »Likaså 
ansåge riksdagen, att uti en för landet i dess helhet gällande lag kunde 
gifvas allmänna bestämmelser mot en skadlig öfverafverkning af skog.» 
Men i vår nya skogslag finnes intet inrymdt härom. Den allra vikti- 
gaste saken, lifssaken, förbigås med tystnad, och den skadliga öfver- 
afverkningen får allt fortfarande florera. 

Frågan om en ny skogslag, en verkligt effektiv skogslag, måste 
därför tagas upp igen, och sedan blir allra enklast att i hufvuddrag 
acceptera den af mig föreslagna lagen, hvarigenom afverkningen skulle 
komma att regleras med hänsyn till skogens tillväxt. 

Tillämpningen af lagen i fråga möter som sagdt alls inga prak- 
tiska svårigheter. Om man i och för bestämmande af afverkningens 
storlek under första i o-årsperioden icke vill göra en särskild tillväxt- 
undersökning, kan man nöja sig med att för skogen i fråga uppskatta 
hela virkesmassan samt dividera densamma med 50, hvarigenom till- 
låtna årliga afverkningsbeloppet approximativt erhålles. Vid nästa revi- 
sion uppskattas ånyo virkesmassan å egendomen, hvarvid tillväxten un- 
der gångna perioden kan beräknas genom att jämföra den nuvarande 
virkesmassan med den vid förra taxeringen erhållna virkesmassan under 
samtidigt aktgifvande på det under tiden mellan de båda taxeringarne 
bokförda afverkningsbeloppet. 

Jag vill ej ingå ytterligare i detalj, utan må det sagda vara nog. 
Med mitt anförande har jag endast velat påvisa, att svenska skogen 
är i ytterlig fara, men att enkla men effektiva medel för dess bevarande 
finnas. Nu gäller det endast att få ögonen öppna på regering och riks- 
dag, sä att en ny skogslag hastigt kommer till stånd. IMan får icke 
blunda för den fara, som hotar landet genom framtida skogsbrist. Det 
duger icke längre, att man invaggar sig i bedrägliga drömmar och 
tröstar sig med att kommer tid, kommer råd. Peter den store sade: 
förlorad tid påminner om döden. Och de gamla romarne sade: 
periculuni in mora, det är fara i dröjsmålet. 

Om det är i svarta färger jag målat våra skogars tillstånd, så kan 
detta ej hjälpas, ty sanningen måste fram. Hur ofta t. ex. får man ej 
läsa i tidningspressen, att den och den stora egendomen försålts, och 
några dagar efteråt annonseras efter hundratal huggare och dragare. 
Och efter ytterligare några veckor får man under rubriken »lifligt i 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS BEVARANDE. 25 I 

skogarne» läsa, hur arbetet med skogens raserande bedrifves med väl- 
dig fart. Lifligt i skogarnel» Jo, jag tackar jag. Det är äfven »lif- 
ligt» i Mandschuriet. Men det är icke lifvet som sprudlar, utan det 
är döden som rasar. 

Min stämma är för svag att höras öfver allt landet, men därför 
vädjar jag till eder, herrar kamrater i denna församling, I masten hjälpa 
mig att bearbeta opinionen. Om vi än icke hafva makten, sä repre- 
sentera vi dock genom vår utbildning förståndet i denna sak, och oss 
tillhör det därför att med all kraft verka för en tingens bättre 
ordning. Det är vår vackra svenska skog det gäller, dess vara eller 
icke vara. 



II. 
Diskussion. 

Byräclufen Ortenhiad : Den tafla, som nyss upprullades för oss, hade 
många mörka punkter. Jag skulle för min del vilja anse, att de voro allt- 
för mörka. De hvila visserligen på matematiska siffror, men hvarifrån har 
föredragshållaren fått dessa siffror? Om man närmare skärskådar dem, så 
tror jag, att en del af dem icke har särdeles stort värde, åtminstone somliga 
af dem, som jag anser mig kunna bedöma. 

Jag vill fästa mig vid de allra minsta siffrorna som stå på tabellen. 
Det minsta af alla talen är, så vidt Jag kan se, 0,50. Det betyder en half 
kubikmeters afkastning per år och hektar, hvilken afkastning talaren beräk- 
nade af skogarne inom Norr- och A'ästerbottens län. Denna halfva kubik- 
meter skulle således beteckna hela den afkastning, man kan påräkna af den 
produktiva skogsmarken inom dessa län. Jag har varit i tillfälle att granska 
en hel del skogshushållningsplaner och själf utfört ganska många undersök- 
ningar i samma riktning, som herr Wallmo gjort, enligt hvad han omtalade. 
De hushållningsplaner, som jag granskat, hafva i hufvudsak afsett statens 
skogar, men äfven ganska många privata skogar — särskildt påminner jag 
mig skogar, tillhörande två stora bolag, hvilkas hufvuddelägare här äro när- 
varande, nämligen skogar tillhörande grosshandlaren Frans Kempe och gross- 
handlaren Seth Kempe. Jag anser min erfarenhet från Norrbottens och 
\'ästerbottens län vara ganska stor med afseende å såväl statens som en- 
skildas skogar. 

Beträffande statens skogar förhåller det sig så, att, där man endast kan 
medtaga timmer i beräkningen, kommer man i vissa revir ned till det tal 
af 0,50, som herr Wallmo angaf. Fäster jag mig emellertid vid ett revir, 
där alla statens skogar äro på detta sätt upptaxerade, nämligen Asele revir, 
kommer man där till ett medeltal, som är i banko så stort som detta, eller 
0,75. Då är likväl endast timmerskogen medtagen, medan all den mindre 



252 DISKUSSION. 

skogen icke ingått i beräkningen. I den mån tiderna förändras därhän, att 
äfven smärre virke kan afsättas, kommer emellertid äfven detta slag af virke 
att ingå i beräkningen, och alltså kommer siffran att höjas öfver 0,75. I 
hvilken mån denna höjning kan komma att äga rum erfar man, då man ser 
de planer, som upprättas för privata skogar. De privata skogar, som blifvit 
indelade, hafva, kan jag säga, i allmänhet icke varit de bästa — jag skulle 
nästan vilja påstå, att de tillhört de mindre välbelägna, — men i allt fall har 
afkastningen af dem, när man gått ned till och med pappersmasseved, upp- 
gått till öfver o, So. Jag såg tämligen nyligen en dylik plan. Den afsåg en 
ganska gles skog, men beloppet uppgick där till något mer än 0,80. Detta 
kan under de förhållanden, som nu existera, anses utgöra den afkastning, 
man kan påräkna af hittills ovårdade skogar inom Västerbottens län, men i 
den mån dessa skogar komma att vårdas, i samma mån måste man gifvet- 
vis beräkna, att denna afkastning stiger. 

Summan af hvad jag nu sagt beträffande Norrbottens och Västerbottens 
län är, att jag tror, att man icke behöfver vara rädd för att säga, att hela 
afkastningen — således äfven det smärre virket inberäknadt — belöper sig 
till omkring o,So, d. v. s. något mer än i banko af hvad som uppgifvits. 

För mellersta och södra Norrland och Dalarne är den erfarenhet jag 
haft, icke så stor, men äfven där har jag gjort en hel del undersökningar, 
och äfven i dessa trakter har jag varit i tillfälle att för både statens och 
privata skogar granska hushållningsplaner. Jag skulle tro, att om man tar 
med allt, äfven vedskogen, allt aftall som kan användas till bränsle, d. v. s. 
allt sådant virke, som ingår bland det, som af inledaren upptagits såsom hus- 
behofsvirke — det är dock mycket sådant virke, som icke kan tillgodogöras, 
därför att det ligger för långt aflägset — då kommer man till mera än 0,90 
kubikmeters afkastning per år och hektar. Äfven härvidlag skulle jag tro, att 
man kommer till ett belopp, som är 50 "„ högre än det herr Wallmo uppgifvit. 

I fråga om landet söder om Dalarne anser jag mig icke kompetent att 
yttra mig, men skulle jag döma af den ståndpunkt, som herr Wallmo intagit 
i den af honom ofta nämnda boken, anser jag, att äfven beträffande dessa 
trakter man skulle kunna höja hans beräkningar ganska mycket. Jag före- 
ställer mig, att man skulle kunna få upp de siffror han för landets skogar 
i dess helhet uppgifvit, eller 20,900,000 kbm., till detta belopp i banko. 
Jag tror icke, det är för mycket säga, att man kanske skulle kunna komma 
upp till 32,000,000 kbm. Om det förhölle sig på det sätt, som herr Wallmo 
framhållit, så skulle vi ju kunna räkna ut det fåtal år, som skulle förflyta, 
till dess landets skogar vore rent af spolierade. Det blefve nämligen en 
brist på 15,000,000 kbm. om året, eller närmare /?« och en hal/ gånger så 
mycket som hela vår trävarnskeppniiig. |ag anser emellertid, att äfven när man 
går så långt som jag gjort, nämligen till 32,000,000 kbm. tillväxt per är, 
man får ett årligt deficit, som är mycket farligt, uppgående till 3 millioner 
kubikmeter. Hvad herr Wallmo framhöll angående faran för skogsbrist, tror 
jag därför vara mycket beaktansvärdt. Dock synes faran ingalunda vara så 
stor, som herr Wallmo antagit. Jag skulle visserligen kunna förena mig med 
honom i den tanken, att för de delar af vårt land, där skogslagar icke exi- 
stera, man om en mansålder skulle kunna få skogsbrist. Men numera äro, 
såsom vi veta, skogslagar gällande för alla delar af landet. Allmän skogs- 
brist skall därför icke uppstå under nästa mansålder. 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS liEVARANDE. 253 

Disponenten Ljungberg: Herr Wallmo målade yk den svarta tatlan myc- 
ket litet hvitt. Det var en mörk skildring han gaf af tillståndet uti ifråga- 
varande hänseende. Lyckligtvis har den siste ärade talaren spridt litet ljus 
öfver mörkret. Vikten af denna fråga — frågan om våra skogars beva- 
rande — är ju mycket stor, men frågan om våra skogars tillväxt är kanske 
ännu större. Bevarandet af skogen är en sak, skötseln af skogen en annan. 
Det hjälper icke att man matematiskt räknar ut en afverkning af 2 % på 
alla bestånden i en skog. Det finnes, såsom vi veta, urskogar, hvilka enligt 
naturens ordning under seklernas lopp arbetat sig fram till ett jämviktsläge, 
där dödlighet och växtlighet uppväga hvarandra. Så är i allmänhet förhål- 
landet i öfre Norrland och äfven i en del af Dalarne. Växtligheten är där- 
städes på åtskilliga trakter ingen, på andra trakter däremot lyckligtvis desto 
bättre. 

Beträffande skogens vård måste vi tänka på, att man icke skall skrin- 
lägga ett kapital utan måste göra det fruktbärande. Det är icke rationell 
hushållning att vårda en skog, som icke växer, utan den rationella hushåll- 
ningen ligger i att per hektar producera så mycket virkesmassa som möj- 
ligt. De skogar, som äro mogna och öfvermogna och hvilka således icke 
kunna producera något — sådana skogar som vi se på en tafla på väggen 
där borta med ett stort antal döda trän, liggande och stående — böra bort, 
och dessa döda träd böra ersättas med plantor. Om man upptaxerar ung- 
skogar, får man, såsom vi veta, icke stor kubikmassa per hektar, men man 
får ganska stor produktion per hektar; men om man däremot upptaxerar 
äldre skogar får man en stor virkesmassa men ingen produktion. Den 
matematiska grunden gäller strängt taget icke, utan man måste här liksom 
i andra fall bedöma hvarje fall för sig och använda siffror förståndigt. 

Här har yttrats, att det vore synnerligen önskvärdt, om staten ägde 
största delen af landets skogar. Jag vill icke yttra mig därom på annat 
sätt än genom att framställa en fråga : är det så, att på statens mark pro- 
duceras mera virkesmassa än på de enskildes skogar? Den som vårdar sin 
skog bäst är den, som sköter den så, att den producerar den största möjliga 
kvantitet virke — det må nu vara till julgranar eller till masteträd. Skogen 
får gärna för mig tillhöra staten, kommuner, bolag eller bönder. Den som 
sköter skogen så, att den producerar mest, är mest värd att äga skogen, 
sedt ur nationalekonomisk synpunkt. Från nationalekonomisk synpunkt är 
det af synnerlig vikt, att småvirket i de norrländska skogarne kan komma 
till användning. Vi hafva här i dag hört, och det visste förut de flesta i 
denna församling, att det icke är alla träd som kunna utväxa till timmer- 
träd och att det är mycket som kan hindra tillväxten, mycket i skogen som 
kan hindra produktionen. Detta bör bort och allt som kan göras för att 
underlätta tillgodogörandet af gallringsvirke och atfallsvirke från skogen — 
de s. k. ruttnande millionerna — är för vår nationalekonomi en särdeles be- 
klaglig sak. Det har här också varit fråga om att lagstifta. Lagstiftning 
är utmärkt och den verkar ju på sitt sätt fördelaktigt, men vi få icke vänta 
allt och icke för mycket af lagstiftningen. Det fordras också någonting annat, 
och det är kärlek och företagsamhet till hvad man har för sig. Jag tror, att 
man vinner mera genom markberedning än genom att bereda opinionen, 
som det har varit tal om har i dag. Jag anser, att vi icke böra se denna 
fråga så mörkt, som öfverjägmästare Wallmo gjorde. Han yttrade, att man 



254 DISKUSSION. 

icke fick hoppas för mycket. Man borde hoppas, men man fick icke hop- 
pas, att det kommande kvartseklet skulle lämna oss mera förstånd och mera 
handlingskraft än det gångna. För min del hoppas jag på ledamöterna i 
denna förening, som har hoppets färg på sin tidskrift, och jag hoppas af 
föreningen, att kärleken till skogen måtte växa starkt, då växer också sko- 
gen, ty kärleken frammanar handlingskraft. Den frammanar också genom 
handling större produktion och bättre hushållning. 

Ofverjägmästaren Walhno: Den förste talaren efter mig, byråchefen Örten- 
blad, ville påstå, att några siffror, som jag lämnat beträffande tillväxten, 
möjligen skulle vara för låga. Det smärtar mig, att jag med anledning häraf 
måste ställa en fråga till herr Örtenblad, som kanske icke är så lätt att be- 
svara. Som bekant var herr Örtenblad sekreterare i 1 896 års skogskommitté 
och står antagligen med en ganska dryg del bakom de siffror, som förekomma 
i kommitténs betänkande. Xu står i detta betänkande, att om alla kalmarker 
i Sverige vore beväxta med skog, och om i öfrigt god skogshushållning vore 
rådande, skulle skogarne i Sverige afkasta ungefär 34 millioner kubikmeter, 
eller i det närmaste samma siffra som herr Örtenblad angaf för den nuva- 
rande tillväxten, nämligen 33 miUioner. Det är då att märka, att kommittén 
för att få fram denna siffra antagit, att skogarne i Norrbottens och Väster- 
bottens län skulle växa under så gynnsamma förhållanden, att all skogsmark 
därstädes vore skogbärande och dessutom god skogsskötsel rådande. Under 
sådana förhållanden, säger kommittén, skulle skogarne i dessa län kunna 
växa 0,80 kbm. per har, det är alldeles samma siffra som herr Örtenblad 
angaf för skogarnes i fråga nuvarande tillväxt. Skogarne i Norrbottens och 
Västerbottens län skulle således enligt herr Örtenblads förmenande i närva- 
rande stund vara normala, d. v. s, växa så mycket, som de under gynn- 
sammaste omständigheter kunna växa. Men det tror ingen människa och 
ej heller 1896 års skogskommittés sekreterare, såvida han ej väsentligt växlat 
åsikt sedan dess. 

Beträffande åter mellersta och södra Norrland och Dalarne säges i samma 
kommittébetänkande, att nm alla kalmarker vore beklädda med skog och om 
god skogsskötsel vore rådande, så skulle skogsafkastningen därstädes uppgå 
till en siffra, som vore i banko större än den af mig angifna för den nuva- 
rande tillväxten, eller o,qo kbm. per har. Men då nu herr Örtenblad verk- 
ligen vill söka göra troligt att den nuvarande tillväxten i mellersta och södra 
Norrland och Dalarne är i banko större än den af mig beräknade, så böra 
således skogarne därstädes i närvarande stund också verkligen vara i normalt 
skick, d. v. s. alla kalmarker beväxta och god skötsel öfverallt rådande. 
Jag tror emellertid icke, att detta är förhållandet hvarken i Norrbotten och 
Västerbotten ej heller i det öfriga Norrland och Dalarne och motsatsen vore 
lätt att på ort och ställe bevisa. De af skogskommittén för normala för- 
hållanden beräknade tillväxtsiftrorna af, för Norrbotten och Västerbotten 0,80 
kbm. per har, och för det öfriga Norrland och Dalarne 1,50 kbm. per har, 
har jag, med tanke fäst på förhandenvarande verkliga förhållandet sänkt till 
resp. 0,50 och 0,(10 kbm. per har. Men äfven om så skulle vara, att dessa 
siffror vore med någon tiondedel för låga, så inverkar detta icke mycket, 
ty det kan icke öka tillväxten nämnvärdt. Det är gifvet, att om man gör 
en dylik undersökning, kan man icke säga, att den siftra man kommer till 
är absolut riktig, ty den kan naturligtvis slå fel på någon tiondedel; men jag 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS BEVARANDE. 255 

vill fråga, hvad detta egentligen kan spela för en roll. Det kan endast ha 
betydelse ur den synpunkten, att Sveriges skogar taga slut några år förr 
eller senare. 

Beträffande den andre talaren, så framställde han en fråga. Han frågade 
nämligen, om statens skogar producera mer än enskildes skogar. Därvidlag 
är kanske icke någon tillräckligt e.\akt undersökning gjord, så att jag vill 
icke yttra mig om denna sak, men hvad som är faktiskt, är, att uthållighets- 
bruket åtminstone förekommer på statens skogar, hvilket det icke gör på 
enskildes, och härvidlag spelar uthållighetsbruket den största rollen. Det är 
naturligtvis endast en tidsfråga, då vi med afseende på statens skogar skola 
tillämpa det mest intensiva skogsbruket, men vi måste komma ihåg, att det 
blott är under få årtionden, som staten haft egentligt skogsbruk här i Sverige. 
Man får då icke begära att med en fåtalig personal, med stora arealer och 
med svåra kommunikationer det intensiva skogsbruket ögonblickligen skall 
kunna komma till användning i fråga om statens skogar. Vi veta nog, att 
statens förmåga att höja produktionen på sina skogar undan för undan kommer 
att stiga genom de erfarenheter, som dagligdags gifvas oss. Ty hvar och 
en känner nog till, att statens skogstjänstemän hafva ögonen öppna för hvad 
till skogens sanna bästa hör, och grunden härför är uthållighetsbruket. Det 
kan gifvetvis förekomma å statens mark en skog, som är 150 år gammal, 
och en förbipasserande person kan då tänka: det är märkvärdigt, att staten 
icke hugger bort detta bestånd. Härpå svarar jag, att vi tänka på uthållig- 
hetsbruket, den stadigblifvande vinsten, men icke på vinsten för ögonblicket. 
^'i känna till genom våra undersökningar, att det visst icke är farligt, att 
låta omloppstiden springa upp till 140 eller 150 år, ty staten förtjänar mera 
genom att taga högre omloppstid än genom att taga en lägre sådan. Hufvud- 
saken är, att staten tänker på uthålligheten. Sedan kan man så småningom 
ingå i detaljer och tänka på, att hvarje bestånd skötes såsom det fordrar. 
Det är visserligen vackert, hvad den siste talaren yttrade om, att man skall 
bygga på kärlek till skogen, och att därpå kan man bygga allt. Jag tror 
emellertid, såsom jag också sade i mitt inledningsföredrag, att om man blott 
bygger härpå, så kommer man snart till korta. Och hvad särskildt Dalarne 
beträffar, tror jag icke, att kärleken till skogen är så stor där, åtminstone tror 
jag icke att kärleken till skogen blir riktigt varm därstädes, förr än man har 
föremålet i sågramarne, men denna sorts kärlek vill jag betacka mig för. 

Konsuln Keni[>e: Jag ber att få hembära mitt tack till herr Wallmo för 
hans varma och fosterländska ord i fråga om skogen och jag vill instämma 
med honom däri, att det hade varit nyttigare för Sverige, om vi, i stället 
för återväxtlag, hade fått en lag, som bevarade de unga skogarne. Men 
däremot kan jag icke instämma i den mycket pessimistiska uppfattning, åt 
hvilken herr Wallmo gaf uttryck i fråga om den produktion, som skogarne 
i Sverige lämna. Jag vill påminna honom därom, att för 50 ;i 60 år sedan 
Norrland, som då var och ännu är den mest skogbärande delen af Sverige, 
till största delen var betäckt med urskogar. Man kan icke använda annat 
uttryck än urskogar, ty endast obetydliga områden nära byarne voro rörda 
af yxan; för öfrigt fanns det endast urskogar. Dessa skogar innehöUo, som 
bekant, en mängd utväxta träd, icke blott stora utan äfven små. Det är 
naturligt, att dessa utväxta träd måste bort, för så vidt skogsmarken skall 
blifva produktiv, och jag tror, att staten skulle handla oklokt, om den hyllade 



256 DISKUSSION. 

en så konservativ skogshushållning, att den icke beaktjde detta. Jag har själf 
pröfvat på, hvad en sådan konservativ skogshushållning vill säga, och jag 
beklagar, att jag gjort detta i så stor utsträckning som skett. Mycken skog 
har därigenom förfarits och återväxt är svår att få där, hvarest endast ut- 
vuxen skog finnes. Vi måste hvad Norrland beträffar hålla fast vid, att det 
är därifrån som i stort sedt hela exporten af trävaror kommer. Ej minst 
i Norrland måste därför skogarne göras produktiva. Hvad tjänar kapital till, 
om det icke lämnar någon ränta och att äfven staten skall göra sitt kapital 
räntebärande är en nationalekonomisk princip, som icke kan kullslås. Nu 
har mycken mark i Norrland gjorts produktiv, ehuru icke på det ur forstlig 
synpunkt bästa sättet, det erkänner jag. Trävaruindustrien har nämligen 
icke varit i stånd att sköta om en rätt afverkning af skogarne därstädes. 
Den har icke kunnat använda de små dimensionerna och många träd i 
Norrlands skogar, hafva därför blifvit kvarstående, hvilka böra afverkas, förut- 
satt att man vill få en verkligt intensiv skogshushållning till stånd. Men 
bättre tider hafva randats äfven i detta fall. Nu finnes pappersmasseindu- 
strien äfven där och inom kort kommer också kolindustrien, att finnas där, 
hvilken kan använda äfven affallet från skogarne. 

Det finnes också andra åtgärder, som kunna vidtagas för att förbättra 
skogarne, såsom utdikning af de sänka markerna. Vi hafva en myckenhet 
försumpade skogsmarker där, och stora arealer myr, som böra afdikas. Ställer 
man alla dessa marker i ordning, kommer man att få den producerande skogs- 
markens yta betydligt större än nu. Jag har låtit uppgöra hushållningsplaner 
för en hel mängd skogar, hvarvid alla försumpade marker och myrar uppmätts 
och utdikningsplaner för dessa marker uppgjorts. Det finnes trakter, där den 
försumpade marken utgör 55 "4 af hela arealen. I medeltal kan man säga, 
att det är 30 — 35 % af marken, som på detta sätt kan omföras till skog- 
bärande och göras produktiv. Utdikning är således ett medel, som jag anser 
mycket användbart för att höja markens produktivitet. 

Jag tror och jag är till och med viss om att de siffror, som herr Wallmo 
uppgifvit, äro alldeles för låga, för så vidt man utgår därifrån, att marken 
är produktiv. Har man satt skogen i stånd i Norrland, så lider det intet 
tvifvel, att den producerar mera än 0,50 kubikm. per hektar; på några ställen 
i Västerbotten uppgår produktionen ända till 5 kbm. per hektar. På vissa 
ställen i Ångermanland äro skogarne ännu vackrare. 

Hufvudsaken är, att vi få en verklig skogsvård, en skogsvård, som, hvad 
konsumtionen beträftar, tills vidare inskränker sig till den utväxta och dåliga 
skogen, men sparar den växtliga och vackra skogen för att tillgripa denna 
först sedan allt skräp borttagits ur skogarne, samt att man sätter marken i 
godt stånd. 

Beträffande hvad herr Wallmo yttrade därom, att staten i så stor ut- 
sträckning som möjligt bör inköpa skog, vill jag säga, att i närvarande stund 
är det enligt Norrlandskommitténs betänkande så, att af all skogsmark i 
Norrland bolagen äga 18,5 %. Öfriga enskilda skogsägare, d. v. s. bön- 
derna, äga dubbelt så mycket och återstoden äges af staten eller utgöres af 
oafvittrade marker, skogsallmänningar eller kommunalskogar. Staten har för 
närvarande i sin hand minst ^/^ af Norrlands och Dalarnes skogar, antingen 
direkt såsom ägare af kronoparkerna eller också därigenom att den sköter 
om hushållningen af de enskildes skogar i Lappmarken, kommunalskogarne. 



OM VIKTEN' AK SVEMSKA SKOr.ENS BEVARANDE. 257 

Det är således ingen liten areal af Norrlands och Dalarnes skogar, hvnrå 
skogssköfiing ej kan äga rum. Nu har man sagt, att det vore lyckligt för 
landet, om staten ägde all skog. Jag vägar bestrida detta. Om vi industri- 
idkare icke hafva egna skogar att tillgå, så kunna vi icke existera. Det är 
lätt för skogsägaren att säga: Jag säljer icke mitt virke, om jag icke får det 
pris jag därför begär, ty hvarken staten eller bönderna hafva några fabriker 
eller något arbetsfolk. Staten säljer träden på rot, bönderna afverka själfva 
eller engagera löst folk för sina afverkningar. \'i industriidkare ha däremot 
fabriker och en mängd fast folk, och om vi icke hafva någon egen skog 
äro vi beroende af skogsägarne, som då kunna bestämma virkesprisen. I 
saknad af egna skogar kunna vi icke underlåta att köpa virke, äfven om det 
skulle ske med den största förlust. För den händelse bönderna eller staten 
skulle sätta sina pris så höga, att vi, då vi betala dessa priser, icke kunna 
konkurrera med andra länder pä världsmarknaden, är det således helt enkelt 
omöjligt för oss i längden att existera, om vi icke hafva egna skogsresurser 
att tillgå. Jag tror ock att det är nödigt, att industrien är solid, ty af dess 
soliditet bero icke allenast industriidkarne, utan äfven de i industriens tjänst 
anställda arbetarne. Känna icke arbetarne, att de hafva en fast och säker 
ställning, utan utsättas för konjunkturernas ovissa växlingar så att de vid 
kritiska tillfällen riskera att bli afskedade, då tror jag. att vi få det oroligt 
i Sverige och, att det därför är mycket viktigt, att vi hafva en så fast grundad 
industri, att den verkligen kan sörja för och sköta om sina arbetare. 

Den sak, som här blifvit framställd af herr Wallmo, rör sig inom stora 
områden och man skulle därom kunna yttra sig länge. Jag vill emellertid 
sluta med att framhålla det, att staten ej kan vara i behof af att i Norrland 
äga mera skog, än den redan äger. Däremot tror jag, att i södra Sverige 
inköp af skog från statens sida kan vara af behofvet påkalladt. 

/('/oi/itis/ate// Hollgren: Jag skall bedja att få yttra mig rörande herr 
Wallmos påstående, att staten borde inköpa mera skogsmark. För min del 
tror jag, att man icke får alltför mycket forcera denna sak, ty därigenom 
skulle man öka revirförvaltarnes göromål i hög grad, och om skogarne icke 
skötas väl, komma personer att säga: det är rysligt hvad staten sköter sina 
skogar illa! Man kan icke lägga på en människa mer än hvad hon orkar 
bära. Om man skulle säga åt en enskild skogs- eller bruksförvaltare: Ni får 
härefter tre gånger så mycket skog och mark som ni nu har att sköta men 
högre lön får ni ej, så skulle han antagligen säga, att han i så fall ej kunde 
ansvara för att skogen eller området i senare fallet blefve lika bra skött som 
i förra. Jag tror det skulle vara mycket svårt att få nya tjänster till stånd 
i riksdagen i samma mån som man inköper skogar i större omfattning än 
hvad hittills skett. I Hallands revir hafva särskildt statsskogarnes areal ökats 
dubbelt, mot hvad den var, när jag kom dit för 13 år sedan. Detta gör, 
att man icke kan sköta skogen så intensivt, som nian borde och önskade. 
I Preussen hafva revirförvaltarn e 3,000 — 4,000 oftast sammanhängande tunn- 
land att sköta, men här 30,000 — 40,000 tind och på flera hundra ställen 
belägna. Man kan under sådana förhållanden icke begära, att vi skola kunna 
sköta skogarne så intensivt som tyskarne. Därför tror jag att markinköp i 
alltför stor skala kan medföra mycket obehag för skogstjänstemännen. Jag 
anser därför, att markinköp böra ske, men att de icke böra forceras sä 
mycket, att tyngdpunkten i detta hänseende skulle flyttas öfver på staten. 



258 DISKUSSION. 

Detta anser jag för öfrigt omöjligt, ty därtill skulle åtgå milliarder kronor. 
Tyngdpimkten kommer därför att fortfarande, äfven om vi anslå flera millioner 
kronor om året till inköp af mark, ligga hos de enskilde. 

Den skogslag, som nu är för den enskilde införd, bör man icke ändra, 
utan man måste först se till, huru den kommer att verka. Den kan upp- 
hjälpas, om så behöfves, men vi böra icke framkomma med en ny lag. 
Jag tror därför, att staten icke bör för mycket forcera frågan om markinköp, 
utan hellre afvakta tiden för den nya skogslagens verkan, innan nya projekt 
afgifvas. 

Disponenten Ljungberg: Här har talats om kärlek till skogen, och kär- 
leken till skogen kan mätas olika liksom kärlek till alla andra ting. Jag vet 
mycket väl, att en del människor har förkärlek för antikvileter. De åsätta 
dem ett slags affektionsvärde, som icke kan mätas med penningar, och som 
man lägger sig till med, därför att man har råd att hafva det och för att betrakta 
det ibland, såsom en antikvitet eller en juvel eller en vacker diamant. Jag 
viil här icke klandra någon af statens skogstjänstemän, långt därifrån. Jag 
vet, att de hafva stora revir att sköta, och jag vet också att på senare tider, 
åtminstone i våra bygder, man börjat en liflig verksamhet för att ersätta sina 
föregående försummelser. Låt mig villigt och gärna erkänna detta. För 
omkrig 15 år sedan träffade jag en statens skogstjänsteman — kanske han 
är här närvarande. Jag frågade honom: huru skötas statens urskogar? Jo, 
vi ämna dela upp dem i 100 parceller och afverka det redan då öfvermogna 
virket med en hundradel om året. Men, herre gud, svarade jag, då kommer 
ju icke den sista hundradelen att afverkas förrän om hundra år, och tänk 
hvilken ränta ni förlorar. Därpå svarade han : ränta behöfva vi icke räkna 
med. Jag antar dock, att detta var ett undantag. Och jag antar att äfven 
statens tjänstemän räkna med räntor, ehuru de kunna räkna med väsentligt 
lägre räntor än den enskilde. 

Jag vill därmed hafva sagdt, att det kan finnas personer, som hafva så 
stor kärlek till skogen, att de sätta atiektionsvärde därpå såsom på antikvi- 
teter. Jag skulle icke hafva talat om kärlek till skogen gentemot herr Walmo, 
om icke, såsom jag tror, det bolag, jag representerar, hade någorlunda rent 
samvete i detta afseende. Men jag kan här säga — och det finnes en af 
bolagets jägmästare här, hvilken kan vitsorda det — att ända intill sista 
tiden har bolaget på skogsvård, afdikning, sådder m. m. nedlagt väsentligen 
mera än hvad staten gjort på sina skogar inom vår provins, om man jämför 
arealerna. Således finnes det nog äfven i Dalarne kärlek till skogen. 

Beträffande produktionen af virke i Dalarnes skogar torde det vara af 
intresse för några af de här församlade att erfara, att våra beräkningar hålla 
sig omkring 1 ' '2 kubikmeter per hektar i stort sedt, och att vi därefter, ehuru 
något lägre än denna siffra angifver, hafva inrättat våra hushållningsplaner, 
så att på vår mark kommer icke att ske någon öfverafverkning. Af det lilla 
värdefulla häfte, som Föreningen för Skogsvård utsändt, finner man på sidan 
29, att produktionen enligt undersökningar, gjorda å s. k. profytor inom 
nedannämnda områden, visat följande resultat: i Västerbotten 3,2 kbm., i 
Gästrikland 4,7 kbm., i Dalarne 4,3 kbm., i Västmanland 4,8 kbm. och i 
Värmland i lärkträdsbestånd 7,6 kbm., allt per har. Jag hoppas, att med 
dessa siffror för ögonen de här församlade fortfarande skola hvar och en i sin 
stad, söka att i allt hvad på dem beror eliminera bort den icke producerande 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS BEVARANDE. 259 

skogsmarken och så mycket som möjligt närma sig dessa siffror. Jag vill 
icke påstå med visshet, att jag får se det i min tid, men jag hoppas, att 
sträfvandet skall gå ditåt, och jag är viss därom, att man kanske når mer 
än man vågar hoppas. 

Bviächcfen (hlenhlail: Jag känner mig uppfordrad att yttra mig i anled- 
ning af den mot mig riktade replik, som framställdes af herr Wallmo. 

Om jag i min mån haft något inflytande på de beräkningar, skogs- 
kommittén uppgjort, kan man ju icke därför säga, att jag sedan denna tid 
skulle hafva varit fullkomligt stillastående. Det vore beklagligt, om så skulle 
hafva varit fallet, då man ser, att herr Wallmo förändrat sin ståndpunkt så 
väsentligt. Det förhåller sig med Norr- och Västerbottens län så, att större 
delen af dessa båda län så godt som alla tider, under hviika afsevärd af- 
verkning för export pågått därstädes, stått under skogsstatens förvaltning. 
Kustlandet har visserligen varit fritt, men ej heller detta fullständigt, sedan 
dimensionslagen kom till stånd. Tal om öfverafverkning i dessa län innebär 
delvis en anmärkning mot skogsstatens funktionärer därstädes. Förhållandena 
i de båda nordligaste länen hafva icke förändrat sig så mycket, ty vi på- 
minna oss, att skogskommittén icke särskildt framhållit, att Norr- och Väster- 
bottens län varit bland dem, där i stort sedt någon öfverafverkning ägt rum, 
och jag skulle efter de år, jag oafbrutet tillbragt inom ett af dessa län, kunna 
våga påstå, att särskildt inom Västerbottens län icke förekommit någon öfver- 
afverkning annat än i fråga om enstaka hemman. Den afverkning, som inom 
länet i den helhet eger rum, är i förhållande till skogarnes produktionsför- 
måga icke någon öfverafverkning. Min ståndpunkt är, att om skogen blir 
en så god skötsel, som jag sett den äfven norrut kan blifva, så tror jag, att 
man kommer till högre siffror än dem skogskommittén framlagt. Det sagda 
kan, som jag tror, tillämpas jämväl på södra och mellersta Norrland samt 
Dalarne. Förhållandet var att när skogskommittén framlade sina beräkningar, 
fick man vara ytterst försiktig. Skillnaden mellan hvad jag här framhållit 
vara s\miman af landets virkesproduktion, och hvad skogskommittén ansett, 
att man med god hushållning skalle kunna nå, blir i alla fall ett par millioner 
kubikmeter. 

KansUschreteraicn Tioerschiöld: Jag vill och kan icke ingå på de siffror, 
som här blifvit uppställda angående skogens tillväxt i Sverige, men jag skall 
bedja att få beröra några siffror, som blifvit framlagda angående den årliga 
förbrukningen af virkesmassa. Jag vill då fråga herr Wallmo, om han vid 
dessa beräkningar och vid den mörka tafla, som han upprullade för Sveriges 
framtida skogstillgång, tagit hänsyn till den utveckling, som äger rum på alla 
andra områden. Han har kanske' förbisett, att det finnes arbete, energi och 
verksamhet på alla andra områden, hvilket kan leda till sparsamhet i den 
af honom beräknade förbrukningen. 

Hvad först den årliga husbehofsförbrukningen beträffar, som af herr 
Wallmo beräknats till 15,000,000 kbm., ingår till stor del däri gärdselfång. 
Men vi veta väl, att med den ökade upplysningen minskas det skogsförödande 
gärdselfånget. Man finner det vara förenligt med större fördel att stallfodra 
sina kreatur på sommaren än att sätta dem på magra beten till skada för 
skogen. Vi veta också, att genom upptagandet af bränntorfsmossar minskas 
behofvet a( skog till bränsle. 



2bo DISKUSSION. 

Om vi därefter öfvergå till nästa sifiVa 5,000,000 kbtn. som förfares i 
skogen, sä synes det som herr Wallmo ej beaktat att genom utvecklingen af 
kummunikationsväsendet man lättare kan tillgodogöra sig mycket, som nu 
ruttnar bort i våra skogar, och att man genom ökad upplysning äfven där- 
vidlag kan tillvarataga mycket, som nu genom brist på insikt förfares. 

Nästa siffra upptager 5,687,000 kbm. för bergsbruket. Han har därvid 
ej heller tagit hänsyn till, att genom anrikning af malmerna och genom för- 
bättrade kolningsmetoder förbrukningen af virke för bergsbrukets behof bör 
kunna minskas. 

Dessa och liknande omständigheter synes mig hafva i hans inlednings- 
föredrag icke blifvit nog beaktade. 

Det var emellertid egentligen icke detta, som uppkallade mig, utan det 
var den framkastade planen att vilja lägga all skog under statens välde. 
Därför att skogen icke skötes så väl i .Sverige och därför att en fortsatt 
skogsförbrukning till nuvarande kvantitet skulle leda till ett hastigt uttömmande 
af skogskapitalet, vill man föreslå en sådan åtgärd som att lägga all skog 
under statens välde, d. v. s. att all skog skulle skötas genom staten och dess 
funktionärer. Det vore detsamma som att säga, att eftersom jordbruket i 
Sverige icke skötes så väl och vi måste importera spannmål för vårt bröd- 
behof, borde vi låta allt jordbruk tillhöra staten och skötas genom dess 
tjänstemän. Våra malmtillgångar äro betydande, men tillväxten är lika med 
noll. Konsekvensen häraf skulle enligt samma tankegång vara att, om icke 
all brytning förbjödes för att icke minska malmtillgången, staten åtminstone 
borde blifva ägare till alla grufvor för att bättre reglera brytningen. — Hvart 
skall allt detta taga vägen? .Skall i vårt land de enskilda samhällsmedlem 
marnes initiativ och handlingskraft, deras lust till nya företag, deras fria 
energiska arbete för ekonomisk utveckling alldeles förintas och försvinna, 
för att allt må skötas genom statens funktionärer enligt reglementen, instruk- 
tioner och förordningar? Skall samhället än mer byråkratiseras, skola vi söka 
hamn i den fullkomligaste statssocialism? — Är icke i stället rätta vägen den, 
som denna förening beträdt, att oaflåtligt söka upplysa individerna för att 
landet i sin helhet må vinna ökad styrka? För mig gäller ännu den gamla 
germanska uppfattningen att af de fria individernas insikt och kraft beror 
samhällets styrka och välfärd. »Salus publica est salus privatorum.» 

Jägmästaren Sylvan: Jag skall endast bedja att med några få ord få 
beröra värdet af de kalkyler, som af herr Wallmo blifvit uppställda angående 
tillgång och förbrukning af virke för hela riket. 

Detta är icke en ny fråga, utan de.n har varit pä tapeten i 50 ä 60 
år. Biskop Agardh uppställde dylika kalkyler. Sedermera framställdes 
sådana af hofjägmästaren Ström d. ä. och slutligen framlades de af Thelaus. 
Ström anslog förbrukningen till en famn per person. Thelaus ökade den 
till en och en half famn, och jag vill minnas, att 1866 års skogsmöte på- 
visade, att det var vanskligt att uppställa dylika kalkyler, ty premisserna 
voro ofta oriktiga och följaktligen voro konklusionerna därefter. Vid samma 
möte påvisades det, att det var svårt att uppställa beräkningar för ett så 
vidsträckt område som hela vårt rike, utan om någon intresserade sig därför, 
borde sådana uppgöras för ett revir eller ett särskildt mindre område, då 
kunde man komma till ett tämligen exakt resultat. 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS BEVARANDE. 201 

Hvad beträffar den allmänna förbrukningen så är sistnämnda siffra be- 
tydligt öfverdrifven. Enligt hvad erfarenheten visat, åtgår visst icke en och 
en half famn per person. Den fattigare befolkningen bränner endast skogs- 
affall, grenar och ris. 

Själf har jag varit med om att på i86o-talet uppgöra en dylik kalkyl 
för Gottland, och då kom jag till samma slutföljd, nämligen att afverkningen 
var större än tillväxten, och genom en enkel beräkning af den årliga bristen 
kom jag till det resultatet, att skogen på Gottland skulle vara slut inom 46 
år. Detta har visst icke blifvit bekräftadt. Mitt omdöme, som väl då var 
något omoget, har numera helt och hållet kommit på skam. Det är ganska 
bra skog på Gottland, fullt jämförlig med andra provinsers. Det är följakt- 
ligen mycket svårt att uppställa dylika beräkningar för ett större område och 
det vore önskvärdt, om vi kunde få sådana för hvarje revir. Det är detta, 
hvarpå jag tagit mig friheten att fästa uppmärksamheten. 

Öfverjägmästaren Wallmo: Hvad först beträffar konsul Kempes yttrande, 
att den gamla skogen i Norrland framför allt måste tillvaratagas, hvadan det 
icke skulle göra så mycket, om öfveiafverkning ägde rum, så måste jag in- 
stämma däri, ty jag vill icke att något skall stå räntelöst, utan man skall 
se till, att man får bättre skog i stället. Nu är fallet, att jag själf därför 
tror, att öfverafverkningen med hänsyn till förekomsten af stora arealer oväxt- 
lig skog icke är alltför stor i Norrbotten och Västerbotten, hvilka län herr 
Kempes yttrande närmast gällde. Enligt min beräkning uppgår tillvä.xten 
därstädes till något öfver 3,000,000 kbm. Förbrukningen är 4 V2 millioner. 
På statens skogar, som i Norr- och Västerbotten omfatta 40 procent af are- 
alen, förmodar jag, att ingen öfverafverkning äger rum, utan öfverafverkning 
skulle således vara till finnandes på de enskildes skogar. Det är gifvet, att 
man icke kan låta skogen stå och förfaras genom ålderdom, utan att man 
bör vara betänkt på att skaffa annan i stället, men fråga är om, genom 
hvilken institution detta skall ske. Vi måste, såsom herr Kempe yttrade, 
betänka, att vår export af virke belöper sig till omkring 200 millioner kr. 
årligen. Skulle vi tänka oss, att de timmerskogar i Norrland, som kunde 
kallas öfveråriga, skulle hastigare afverkas, så finge vi en högre export för 
några år, men genom denna hastiga afverkning skulle våra skogar förstöras 
för många tiotal år framåt. För öfrigt anser jag, att genom en sådan hastig 
afverkning i Norrland återväxten skulle alltför mycket riskeras. Detta är 
emellertid en fråga, som vi kunna behandla längre fram i dag. 

Herr Kempe talade om tillväxtsiffror och ville framhålla, att de skulle 
kunna sättas högre, om skogen vore väl skött. Jag vill framhålla, att det 
icke är fråga om, hvad skogen kan producera, då den är väl skött, utan 
fråga är om, hvad skogarne nu afkasta, och då kan jag icke få fram annan 
siffra, än den jag kommit till. Man kommer naturligen till helt annat re- 
sultat, om det blir en god skogshushållning öfverallt. Norrbottens och Väster- 
bottens skogar hafva emellertid icke nu den tillväxt, som de skulle kunna 
hafva; det är alldeles säkert. 

Beträffande hvad samme talare yttrade om faran af att staten blir för stor 
skogsägare, så erkänner jag, att i Norrbotten och Västerbotten, där staten 
redan äger 40 procent af all skog, behöfver den icke brådska med att un- 
derlägga sig mera skog. Jag nämnde i mitt inledningsföredrag, att det huf- 
vudsakligen var i södra och mellersta Sverige, som staten ägde föga skog, 

Sko^svi^rdsforettingens Tidskri/t, looj, " 



202 DISKUSSION. 

högst 2 eller 3 procent. Om i dessa delar af landet statens skogstillgångar 
skulle ökas, så tror jag icke, att industrin skulle lida därpå, utan tvärtom. 
Herr Kempe sade, att om staten och bönderna rådde om all skog, kunde 
industrin icke lefva. Nåväl, industrin lefver nu, så länge skogen lefver. 
Men låt dessa industriidkare hålla på att öfverafverka sin skog, så finnes 
ingen makt i himlen eller på jorden, som kan låta denna industri fortlefva, 
sedan skogen tagit slut. Därför vore det bättre, att viss industri icke nu 
tjänade så mycket pengar, som den gör. Genom en uthållig skogshushåll- 
ning — låt vara att exploiteringen blir mindre — vinner man en inkomst, 
som kommer att räcka genom tiderna, och i och med detsamma kan indu- 
strin fortlefva. 

Beträffande herr Hollgrens yttrande därom, att staten icke bör lägga 
sig till med mera skogsmark, så får jag säga, att det på det högsta förvånar 
mig, att han framkommit med ett sådant skäl, som att man icke borde be- 
tunga revirförvaltarne med mera arbete. Jag är chef för ett distiikt, och 
jag har liggande på mitt bord anbud om inköp af skogar för millioner kro- 
nor, hvilka skogar jag gärna ville, att staten blefve ägare till. Blefve dessa 
skogar inköpta, torde mitt arbete komma att ökas högst betydligt, på grund 
af arrenden m. m., men ändå skulle det vara en glädje för mig, om dessa 
inköp kunde komma till stånd. Jag tror, att ingen skall gifva herr Holl- 
gren rätt i hans påstående. Vi, statens skogstjänstemän, få underkasta oss 
mer arbete, om det sker för statens och därmed landets bästa. 

Herr Hollgren sade också, att jag icke borde klandra de nya skogs- 
lagarne. Detta har jag icke gjort. Jag har tvärtom sagt, att lagen är god 
och nyttig i och för sig, men att den icke kan hindra skogssköflingen, hva- 
dan den heller icke kan rädda skogskapitalet. Den nya skogslagen är ut- 
märkt, den är grunden för all skogsskötsel, ty om icke återplantering sker 
på kalmark, så kan det icke blifva tal om skogsskötsel vidare. I södra de- 
larne af landet Hgga en half million hektar kala på grund af skogssköfling. 
Om man haft denna lag förut, så hade denna mark icke legat kal utan varit 
beväxt med skog. Jag klandrar därför icke den nya lagen, utan jag beröm- 
mer den i stället, men jag kan icke berömma den för mera, än hvad den 
kan göra nytta för. Den gäller blott för återväxten, men den räddar, som 
sagdt, icke skogskapitalet. 

Den därpå följande talaren, herr Ljungberg, tog ett exempel från Da- 
larna, att en skogsman där för 1 5 år sedan gick till väga på det sättet, att 
han indelade en skog i hundra parceller för att sedermera afverka en par- 
cell om året, så att det skulle dröja hundra år, innan man kom till den 
sista delen, fastän skogen kanske redan för tiden vid indelningen var mogen. 
Att draga fram ett sådant exempel kan ju låta bra, men med den erfaren- 
het jag har om svenska statens skogsskötsel vill jag säga, att detta exempel 
får stå för hvad det kan, ty ingen må tro, att staten går till väga så, att 
om det finnes mogen skog öfver hela skogen, man indelar den för hundra- 
årig afverkning och afverkar endast endast en hundradel om året. Sådana 
fall förekomma helt enkelt icke. Det är alldeles gifvet, att staten därvidlag 
måste följa utvecklingens lag för skogen likaväl som för allt annat här i det 
praktiska lifvet. Det är möjligt — och jag vet att så är — att Falu- 
bergslag kostar mycket på sina egna skogsmarker genom kultur och utdik- 
ningar. Jag tror således, att den i det fallet har kärlek till skogen. Men 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS BEVARANDE. 263 

sedan kommer ett men, och det ;ir, att Falu-bergslag inköper mycket skog 
för afverkning. Kanske större delen af hvad som går igenom deras ramar 
utgöres af sådan skog. Dessa skogar tror jag icke, att Falu-bergslag har 
den rätta kärleken till. Där afverkas mycket, mycket mer, än som kan 
tillväxa. 

]5eträffande herr Ljungbergs uppgift, att tillväxten skulle vara i '/z kbm., 
så förnekar jag icke detta. Jag kan icke exakt yttra mig därom. Men vi 
fä komma ihåg, att Falu-bergslag har sina skogar hufvudsakligen i södra 
Dalarna, och att den tillväxtsiffra af o,mo, som jag angifvit, omfattar icke 
blott södra Dalarna utan äfven norra Dalarna och mellersta och södra 
Norrland. 

Sedermera framdrog herr Ljungberg några exempel ur den ny.ss utkomna 
mindre skogstidskriften. Han påvisade, att det företagits tillväxtundersök- 
ningar på några profytor i Västerbottens län och söderut, och att i dessa 
fall tillvä.\ten uppgått till 6 ä 7 kbm. Naturligtvis finnes det i Västerbotten 
och kanske äfven i Norrbotten platser om några hektar, där tillväxten kan 
gå upp så högt som angifvits. Men man får icke framdraga sådana exempel, 
då det är fråga om att fastställa tillväxten i samtliga Sveriges skogar. Då 
får man icke endast taga i betraktande, att det finnes några bestånd, som 
hafva en stor tillväxt — 6, 7 ä 8 kbm. — utan man måste äfven taga i 
betraktande sådana skogsmarker, där det icke finnes någon tillväxt alls eller 
också mycket liten sådan. 

Hvad därefter herr Tigerschiölds anförande beträffar, så kritiserade han 
de siffror jag kommit till angående den årliga förbrukningen af virke i Sve- 
rige, och sade, att jag helt och hållet glömde bort, att vi genom utvecklin- 
gens gång skulle komma därhän att kunna göra besparingar såväl med af- 
seende å husbehofsvirke som genom att tillvarataga det virke, som nu för- 
fares. Jag har nog icke glömt bort, att vi äro underkastade utvecklingens 
lag, och dit hör äfven, att vi skola spara i åtskilliga saker. Nu förhåller 
det sig emellertid så, att denna siffra af 15 millioner kubikmeter, som åtgår 
till husbehofsvirke, icke kommer att minskas, äfven om vi kunna göra be- 
sparingar med afseende å gärdselfång och genom införandet af bättre eld- 
städer m. m., ty jag är öfvertygad därom, att utvecklingen i Sverige har till 
följd, att husbehofsvirket kommer att ökas i stället för att minskas, ^'i fä 
flera gårdar, flera eldstäder genom de nuvarande sträfvandena efter egna 
hem, h vilka sträfvanden för öfrigt äro utmärkta, och detta kommer att öka 
åtgången af husbehofsvirket. Vidare kommer virkesåtgången att ökas genom 
anläggande af järnvägar och telefonförbindelser. Man får därför icke tala 
om, att man genom alla möjliga besparingar skall i framtiden kunna åstad- 
komma en minskning i den siftra, som angifvits för husbehofsvirket. Frå- 
gan är naturligtvis: hvad förbruka vi för närvarande? Det är därifrån vi 
få utgå. 

Jag har aldrig sagt, att staten borde underlägga sig alla skogar i Sverige. 
Jag sade, att det icke skulle skada samhällskroppen, om staten vore stor 
ägare af skog här i Sverige. Därtill inskränkte sig mitt påstående. Huru 
mycket skog som sedermera bör belöpa sig på hvarje gård, vill jag icke 
gifva mig in på. Jag vill, att staten skall vara stor skogsägare för att hindra 
skogsbrist och för att skydda den industri, som nu förefinnes och kan komma 
att uppstå. Jag har sagt, att den af skogen afhängiga industri, som finnes. 



2 04 DISKUSSION. 

kan lefva blott genom skogens uthålliga afkastning, och därvidlag kommer 
staten att göra mycket till genom att skaffa sig skogar här och hvar i Sverige, 
hvilka kunna skydda denna industri. Det är väl stor skillnad på, om staten 
är stor skogsägare och om staten är ägare af en stor åkerareal, hvilken jäm- 
förelse herr Tigerschiöld uppdrog. Erfarenheten visar, att skogen skötes bäst 
samfälldt, d. v. s. af staten, under det att åkerjorden skötes bäst per caput. 
Det är två skilda saker, beroende på att olika faktorer spela in. Skogen 
skall skötas gemensamt, men åkerjorden, som jag nämnde, af samhällets sär- 
skilda medlemmar. Detta påstående behöfver knappast bevisas, ty det har 
erfarenheten bevisat. 

Disponenten Hasselblad: Denna fråga har blifvit sedd från skilda sidor, och 
jag vill i korthet endast instämma med dem, hvilka yttrat sig optimistiskt i 
denna fråga. 

Konsul Kempe yttrade, att sågverken nödvändigt behöfva vara ägare af 
skogar, och jag ber att häri få instämma. Det är äfven nödvändigt att re- 
sonera så, att när ett träd är moget i ekonomiskt hänseende, så skall jag 
använda det på det sätt, som är lämpligast för ekonomien. 

Skogschefen Korsberg: Med anledning af herr Wallmos pessimistiska upp- 
fattning rörande återväxten och kanske äfven i fråga om skogstillgången här 
i landet skall jag bedja att få nämna något om min egen erfarenhet i detta 
afseende. Jag har i 30 års tid varit i tillfälle att sköta omkring hundratusen 
tunnland skog, och då jag började min verksamhet, sade min företrädare: 
skogen är slut snart, så att om några år måste afverkningen minskas. Jag 
räknade då upp skogen, hvartenda timmerträd, och fortsatte afverkningen i 
samma skala som förut. Efter 10 år gjorde jag en ny uppräkning, och då 
befanns det att vi hade större virkesmassa på samma areal, än då jag bör- 
jade. Sedermera har jag fortfarit med att hvart femte åc räkna upp timret 
och på vanligt sätt taxera den öfriga skogen och jag har funnit, att virkes- 
massan blifvit större och större. För närvarande är kubikmassan 30 % 
större än 1875, då jag tillträdde tjänsten. Det är naturligt, att det gröfre 
virket så småningom försvunnit och att dimensionerna sålunda blifvit mindre; 
men virkesmassan är dock i alla fall större. Jag talar nu endast af egen 
erfarenhet från det område, där jag haft min verksamhet; däremot känner 
jag icke till de öfriga delarne af landet. 

Herr Wallmo nämnde, att vi skulle få skogsbrist om någon tid. Redan 
på 1600- och 1700-talen påstods det, att det skulle bli skogsbrist. Jag tror 
emellertid icke mycket därpå. Den nya skogslagen har kommit till hjälp. 
Den omständigheten att vi få återväxt på kalmark är för vårt land en myc- 
ket viktig sak, och jag har varit i tillfälle att med glädje se huru ifrigt det 
inom Skogsvårdsstyrelserna redan nu arbetas på att få skogskulturer till stånd. 
Jag tror således icke för min del, att det är så farligt med den skogsbrist, 
som påstås skola uppkomma. De beräkningar, som af herr Wallmo äro 
gjorda, och här till påseende upptecknade hafva nog skett i bästa öfver- 
tygelse, och för min enskilda del uppskattar jag högt herr Wallmos här 
ifrågavarande omdöme, men då allt skall ske i så stor skala som här är 
framställdt, så tror jag, att medeltalet af årstill växten, beräknad för hela lan- 
det, lätt kan blifva felaktigt och missledande. 

Jägmästaren liollgren : Jag vill endast påpeka, att jag icke motsatte 
mig markinköp, utan endast sade, att de icke böra fortgå i större skala än 



OM VIKTEN AF SVENSKA SKOGENS HEVARANDE. 265 

nu är fallet. Följden måste blifva, att skogstjänstemännen blifva öfverlio])ade 
med för mycket arbete, om markinkö])en skola pågå i större skala än nu. 
lag tror icke, att skogstjänstemännen äro rädda för det arbete, som de 
hittills fått sig ålagdt, men skall arbetet blifva tio gånger så stort som nu, 
blir förhållandet annorlunda. Hufvudsaken är emellertid, att skogen skötes 
intensivt och väl, och det kan icke ske, om man lägger för mycket arbete 
på tjänstemännen. Det finnes en gräns för allting här i världen. 

Dispuneiilen Ljungberg: Jag vill endast nämna, att det finnes personer 
inom denna församling, hvilka kunna kontrollera de uppgifter jag lämnat, 
sä att dessa innehålla således endast den enkla sanningen och fakta som 
förekommit. 

Öfvcrjägmästaven Wal/mo : Beträffande ännu en gång herr Hollgrens 
yttrande, att staten icke bör lägga under sig mera mark, för att icke i alltför 
hög grad öka personalens arbete, så vill jag säga, att det är gifvet, att när 
detta arbete blir alltför stort, så tager riksdagen detta i beaktande, såsom 
hittills skett. Då större markinköp kommit till stånd, så har arbetet blifvit 
fördeladt på större antal skogstjänstemän. Nya revir hafva bildats såsom 
Grönbo och Klotens revir, och nya skogsstatstjänster hafva blifvit skapade. 
Således bör icke detta utgöra något hinder för markförvärf till staten. 
Riksdagen vet nog, huru mycket en människa tål vid att arbeta. Om mera 
mark inköpes, kommer nog skogspersonalens antal att i sin mån ökas. 
Hvad slutligen de af mig angifna tillväxtsiffrorna angår, så har jag, som 
förut nämnts, gjort mycket vidlyftiga undersökningar för att kunna bestämma 
dem, och jag måste hålla på dem, ända tills någon fackman, som har gjort 
ändå större undersökningar än jag, kommer och säger att de tåla vid jämk- 
ning med en eller annan tiondel uppåt eller nedåt. Frågan gäller emellertid 
icke dessa tiondelar, utan frågan gäller likvisst: förekommer öfverafverkning 
i Sverige eller icke? Därvidlag spelar det, såsom jag nyss nämnde, icke 
någon så stor roll, om det är några millioner kubikmeter mer eller mindre. 
Hufvudvikten ligger på att besvara frågan: förekommer öfverafverkning eller 
icke? Finnes öfverafverkning, så kan den nya lagen icke hindra detta, utan 
en liv lag måste komma till stånd. För att öfverafverkning i stort sedt 
verkligen icke skall äga rum i Sverige, fordras att å en hel del egendomar 
afverkas mindre med skog, än hvad därstädes tillväxer, så att virkeskapitalet 
således ökar å dessa skogar i samma proportion som öfverafverkning äger 
rum på andra håll. Ty vi som äro här samlade, veta ju, att i alla våra lands- 
ändar sker öfverafverkning, därigenom att den ena egendomen efter den andra 
spolieras på skog. Men tro herrarne då, att det finnes många skogsägare, 
som i motsvarande mån göra besparingar på sin skog? Jag känner till 
stora trakter i vårt land, men jag vet icke, att sådana skogsägare finnas. 
Jag vet, att det finnes några få, som verkligen icke afverkar mera, än hvad 
skogen tillväxer, men jag vet ingen, som afverkar mindre. Således kvarstår 
det faktum, att här sker öfverafverkning, och att sådan förekommer i stor 
skala, då vi icke hafva någon motvikt i afseende å skeende besparingar. 
Vi se till höger och vänster, huru gårdar spolieras. Skogssköfling förefinnes 
således, och äfven om de siffror jag uppgifvit icke äro exakta på någon 
tiondel när, så inverkar detta alls icke på hufvudfrägan, utan betyder 
endast, att det dröjer ett tiotal år mer eller mindre, innan skogen i Sverige 
tar slut. 



2 66 DISKUSSION. 

Byråchefen Ortenhlad : Jag vill endast än en gång framhålla, att i Norr- 
bottens och Västerbottens län, om man såsom herr Wallmo gjort, jämför 
summan af länens virkesproduktion med den sammanlagda afverkningen, 
någon öfverafverkning aldrig därstädes varit rådande. Hvad särskildt statens 
skogar beträffar, förhåller det sig så, att man, så länge jag vistats i Väster- 
bottens län, år efter år tagit ut ökad afverkning från dem, och likväl är 
jag öfvertygad om, att ett sådant förfarande ännu länge kan äga rum, innan 
man nått gränsen för skogarnes afkastningsförmåga. Hela Lappmarkens privat- 
skogar ligga under utsyning af skogsstaten och således kan man icke där 
tala om någon öfverafverkring. I fråga om båda de nordligaste länen kan, 
särskildt hvad beträffar statens skogar, hvilka därstädes hafva en mycket 
betydande areal, afverkningen höjas. Däremot medger jag, att om man tar 
hela riket i betraktande, öfverafverkning förekommer. Detta är likväl en 
så stor fråga, att jag betvifiar någon kan fullt öfverskåda den. Men jag vill 
påstå, att den öfverafverkning, som kan förekomma i landet söder om 
Västerbottens län, ingalunda är så stor, som här blifvit ifrågasatt. Det är 
beklagansvärdt, att sådana öfverdrifter skola framkomma, ty de skada den 
sak de äro afsedda att gagna. Äfven om öfverafverkningen i landet icke 
uppgår till mer än tre miljoner kbm., är den i alla fall nog ödesdiger för 
att uppkalla våra verkliga fosterlandsvännermot sköflingen. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT I905, H. 6 7. 



Huru kunna skogsvårdsstyrelserna bäst 
gynna skogsvården i landet? 

I. 

Inledande föredrag 

vid Föreningens för skogsvård årsmöte den 6 april 1905 
af J. E. Kinman. 

Mine herrar! 

Det är styrelsen för Föreningen för skogsvård, som uppställt denna 
fråga, hvilken för tillfället torde vara särskildt aktuell och intressera 
icke allenast skogsvårdsstyrelserna och deras tjänstemän, utan äfven 
allmänheten. Under förhoppning om mötets öfverseende har jag vågat 
åtaga mig att säga några inledande ord, då jag själf för närvarande är 
forstligt biträde åt en skogsvårdsstyrelse, nämligen i Östergötlands län. 

Skogsvårdsstyrelsernas uppgift enligt K. M:ts Förordn. ang. skogs- 
vårdsstyrelser är hufvudsakligen tvåfaldig, nämligen dels att uföfva uppsikt 
öfver att lagen om enskildes skogar efterlefves och vidtaga däraf följande 
åtgärder, dels att befrämja den enskilda skogshushållningen. Det skulle 
vara om den senare uppgiften: att befrämja den enskilda skogshushåll- 
ningen, jag nu skulle yttra några ord, ty att befrämja den enskilda 
skogshushållningen på bästa sätt eller på bästa sätt gynna skogsvår- 
den i landet blir ju samma sak ungefärligen. Jag har tänkt mig, att 
jag skulle söka något angifva, huru denna uppgift skall kunna praktiskt 
genomföras, och torde jag därvid emellanåt få som exempel anföra, huru 
skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län sökt inrätta sig. 

De båda nyssnämnda uppgifterna kunna dock icke strängt åtskiljas. 
Enligt K. M:ts Förordn. ang. skogsvårdstyrelser har en ägare eller innehaf- 
vare af skogsmark rätt att hos skogsvårdsstyreJserna begära anvisning, 
huru en tillämnad afverkning må bedrifvas för att anses tillåten. Att 
sådan anvisning också skall komma att begäras i en mängd fall är väl 
ganska antagligt. (I Östergötland har redan förekommit i sådant fall). 
Och det är tydligt, att det kan inverka på skogshushållningen rätt 
mycket, huru denna anvisning göres. Klart är också, att en sådan an- 
visning måste utfalla olika på olika trakter. Vid Föreningens möte för- 
lidet är förekom just frågan: huru afverkning bör bedrifvas, så att sko- 



268 J. E. KINMAN. 

gens återväxt icke uppenbarligen äfventyras. Det torde därför nu vara 
nog att hänvisa till det då hållna föredraget och den därefter förda 
diskussionen, hvilka finnas intagna i häftena 6 — 8 af Föreningens tidskrift 
för år 1904. Det varnades då mot schablonmässig skogsskötsel, och 
det är säkert det enda riktiga, att hvarje fall bedömes för sig. Men å 
andra sidan måste det vara önskvärdt, att så stor enighet som möjligt 
åvägabringas. Jag vågar därföre försöka att göra några antydningar 
om, huru sådan anvisning (om huru tillåten afverkning skall bedrifvas) 
möjligen skulle kunna ske. 

I mycket gammal skog saknas ofta lämpliga träd till fröträd. Om 
sådan skog skall afverkas, är man nödsakad att kalhugga och uppdraga 
återväxt genom skogsodling. Det kan väl också hända, att en skogs- 
ägare hellre kalhugger och skogsodlar, än lämnar ett antal grofva och 
värdefulla fröträd kvar på hygget. Vid kalhuggning torde man kunna 
fordra, att .skogsodling skall utföras inom 3 k 4 år efter afverkningen, 
såvidt möjligt böra dock äfven fröträd lämnas och det bör alltid ske, 
då afverkning skall göras i medelåldriga eller ännu yngre skogar. An- 
talet fröträd synes mig efter omständigheterna böra bestämmas till 
minst 25 å 30 och högst 60 ä 70 st. per har, d. v. s. fröträden böra 
ställas på 12 å 15, högst 20 meters afstånd från hvarandra. Frö- 
trädens utmärkande bör ske genom skogsvårdsstyrelsernas tillsynings- 
män. Därjämte bör föreskrift lämnas om markens rödjning från ris 
och marbuskar och om markens beredning före fröår genom risets af- 
svedjande eller dess uppluckring med hacka eller på annat sätt. Äfven 
bör tillses, att ett sådant hygge icke kommer att omedelbart ansluta 
sig till sjöar och öppna fält, utan bör utmed dessa lämnas en storm- 
kappa, tills återväxten innanför hunnit komma sig före d. v. s. blifvit 
minst 6 å 10 år gammal. — Vid uttagning af de största, timmerdugliga 
träden ur yngre bestånd genom dimensionshuggning (något slags ljus- 
huggning) bör tillses, att minsta dimensionen icke sättes så låg, att be- 
ståndet ramponeras, och bör en sådan huggning helst utmärkas genom 
skogsvårdsstyrelsernas tillsyningsmän. — För blädningsskogar torde 
man böra uppställa den fordran, att verkliga luckor om minst 10 — 20 
ars storlek renhuggas h. o. d. eller på vissa bestämda afstånd från hvar- 
andra utom från duglig återväxt och eventuellt timmerämnen, på det 
att god föryngring må erhållas. — Det största tillmötesgående bör vi- 
sas mot skogsägares rimliga önskningar, dock utan att fordringarne på 
en god skogshushållning uppgifvas. De anvisningar, som lämnas, böra 
vara skriftliga och 2 ex. upprättas, af hvilka skogsägaren erhåller det ena. 

Enligt den åberopade K. F. angående skogsvårdsstyrelser har ägare 
eller innehafvare af skogsmark rätt att af skogsvårdsstyrelserna erhålla 



HURU KUNNA SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA BÄST GYNNA SKOGSVÄRDEN? 269 

icke allenast anvisning om tillåten afverkning, utan äfven biträde vid 
skogens skötsel och vård i allmänhet samt anvisning om, hvilka åtgär- 
der, som böra vidtagas med afverkad skogsmark. Dessa anvisningar 
och detta biträde torde såvidt möjligt böra lämnas af skogsvårdsstyrel- 
sernas tjänstemän. Skulle arbetet blifva för stort för dem, kunna väl 
äfven pålitliga tillsyningsmän användas härtill. De senares tjänster har 
jag för min del annars tänkt skulle komma allmänheten till godo före- 
trädesvis vid utsyningar, fröträdsställningars anordnande, vid utmärkande 
af gallrings- och blädningsvirke, vid markberedning, skogsodling m. m. 

Det synes mig antagligt, att framgången i skogsvårdsstyrelsernas 
verksamhet till stor del beror just på, huruvida det lyckas att förmå 
allmänheten att begagna det biträde, som styrelserna erbjuda genom sina 
tjänste- och tillsyningsmän. Och hoppet att så skall ske synes mig icke 
vara uteslutet, ty insikten om nödvändigheten att vårda skogen är dock 
numera betydligt större än förr, och lagen om vård af enskildes sko- 
gar bidrager i alla fall att väsentligt skärpa intresset. Ännu lifligare, 
torde detta intresse blifva om det framdeles visar sig, att lagen om vård 
af enskildes skogar ej är så kraftlös som mången nu förmenar. Man kan 
fästa allmänhetens uppmärksamhet på de fördelar, skogsvårdsstyrelserna 
erbjuda, genom cirkulär, annonser, tidningsnotiser o. s. v. Men cirku- 
lär och annonser kunna missförstås, huru tydliga de än göras, hvarför 
detta icke är nog. Man måste äfven söka att personligen träffa skogs- 
ägarne, hvilket kan ske genom att anordna föredrag i de skilda sock- 
narne eller vid hushållningsgillenas sammanträden, därvid äfven kunna 
utdelas broschyrer, utlämnas rekvisitionsblanketter m. m. dylikt. Den 
allra bästa kunskapen torde spridas så småningom genom tankeutbyte 
man och man emellan helst ute i skogen vid beröringen mellan styrel- 
sernas tjänste- och tillsyningsmän samt allmänheten. Om det skall blifva 
vanligt att anlita skogsvårdsstyrelsernas hjälp, måste den lämnas billigt 
och till smärre jordägare utan någon nämnvärd kostnad. I Östergöt- 
land lämnas biträde af såväl tjänste- som tillsyningsmän kostnadsfritt 
under högst 2 dagar, dock påräknas kost och husrum. Erfordras längre 
tid, betalar rekvirenten dagarvode för öfverskjutande tid. En tillsynings- 
män, den förre länsskogsmannen, står dock kostnadsfritt till förfogande, 
huru länge som helst så långt hans tid medgifver, beroende på villkor 
som Hushållningssällskapet uppställt. I län med stora skogsarealer till 
hemmanen torde ju 2 dagars fritt biträde vara för litet och böra ökas, 
kanske till 4^6 dagar. 

Lämpliga broschyrer till utdelning torde småningom erhållas genom 
det initiativ, styrelsen för Föreningen för skogsvård tagit. Äfven doktor 
F. Loven har utgifvit ett par broschyrer, som jag anser förtjänta af spridning. 



270 J. E. KINMAN. 

Näst efter angelägenheten att få huggningarne i våra skogar bättre 
ordnade och ledda särskildt med hänsyn till möjligheten att erhålla 
återväxt genom själfsådd kommer omsorgen om att återväxt erhålles 
på redan kala marker eller på hvilka endast vid afverkningarne lämnad 
skräpskog finnes kvar. För att något härutinnan skall blifva uträttadt 
måste skogsvårdsstyrelserna lämna skogsodlingsledare och tillhandahålla 
frö och plantor af tall och gran. I Östergötland har styrelsen tänkt 
sig att tills vidare fritt lämna skogsplantör under 2 dagar, dock att 
kost och husrum lämnas honom, samt skogsfrö till styrelsens billigaste 
inköpspris och plantor till skäliga pris, som väl framdeles kunna ned- 
sättas eller alldeles borttagas. Det vore meningen att tillhandahålla 
i-årig tall, 2-årig omskolad tall samt 2 å 3-årig oomskolad gran. Er- 
fordras längre tid än 2 dagar, betalas till plantor dagarvode för öfver- 
skjutande tid. 

Under de första åren af sin tillvaro torde skogsvårdsstyrelserna 
hafva råd att verksamt bidraga till bekostande af skogsodling på kal- 
marker, som uppstått före 1905 års ingång. Skogsvårdsstyrelserna kunna 
icke göra allt, men de kunna dock på detta sätt åstadkomma vackra 
ungskogar, spridda litet hvarstädes i provinserna, hvilka kunna vara ett 
till efterföljd manande exempel. I Östergötland erbjuder sig skogs- 
vårdsstyrelsen för närvarande att i män af sina tillgångar utföra skogs- 
odling på sådana marker, dock i allmänhet icke å mera än 5 har år- 
ligen hos hvarje rekvirent, utan annan kostnad för rekvirenten än kost 
och bostad till skogsplantören, dagarvode till denne af 2 kronor jämte 
skjuts till närmaste förrättningsställe eller järnvägsstation. Dessutom 
fordras i dylika fall, att jordägaren skall lämna marken väl röjd från 
ris och marbuskar och skydda skogsodlingen för skada genom betning. 
Där skogsodling skett medelst plantering får betning icke alls äga rum 
under de 10 första åren efter skogsodlingen utan särskildt medgifvande 
af skogsvårdsstyrelsen. Där skogsodling skett medelst sådd, får bet- 
ning icke ske med hästar, får eller getter samt med nötkreatur icke 
före den i juni och därefter icke med så stort antal kreatur, att af- 
sevärd skada uppkommer å skogsodlingen. Styrelsen har icke ansett 
sig kunna alldeles förbjuda betning, emedan detta skulle förorsaka för 
mycket hägnad, men man hoppas att med stöd af dessa bestämmelser 
kunna förmå jordägarne att insläppa endast ett rimligt stort antal krea- 
tur å nysådd mark. Den största areal styrelsen i Östergötland på en 
gång åtager sig är 50 har, som således successivt skogsodlas under 5 
å 10 år. Men det om skogsodlingen upprättade kontraktet gäller i 20 
år, hvarigenom något skydd under uppväxten torde kunna påräknas och 
skogsvårdsstyrelsen har tid att utföra möjligen erforderliga hjälpkulturer. 



HURU KUNNA SKOGSVÄRDSSTYRELSERNA BÄST GYNNA SKOGSVÄRDEN? 27 1 

I Jönköpings län har man gått därhän att förbjuda all betning un- 
der de första fem åren efter skogsodlingen. 

Afven om antalet af dem, som pä detta sätt söka få skogsodling 
utförd på äldre kalmarker, skulle med tiden blifva så stort, att icke alla 
kunna hjälpas eller så att den ärligen skogsodlade arealen möjligen måste 
nedsättas under 5 har, torde detta sätt måhända få anses bättre än att 
utdela skogsfrö fritt. Sistnämnda metod har förut tillämpats af Hus- 
hållningssällskapet i Östergötlands län och det har visat sig vid undersök- 
ning, som sällskapet låtit verkställa, att icke ens hälften af sålunda ut- 
förda skogsodlingar haft framgång, hvilket tillskrifvits alltför hänsyns- 
lös betning. Kunde skogsägarne vänjas att ägna värd och skydd åt 
skogsodlingarne, vore det säkert en god sak. 

Afven om frö och plantor icke annars böra utdelas utan att skydd 
kan påräknas för därmed utförd skogsodling, så finnes det dock ett fall, 
dä man både kan och bör göra det, nämligen till skolbarns undervis- 
ning i skogskultur. Skogsplantör att leda sådan undervisning torde af- 
ven böra lämnas kostnadsfritt. I Östergötland lämnas frö eller plantor 
samt plantor gratis i ä 2 dagar vid hvarje skola. 

För att kunna tillhandahålla plantor, blir det nödvändigt, att skogs- 
vårdsstyrelserna hafva egna plantskolor, hvilka hälst böra förläggas så 
nära järnvägsstationer som möjligt. Att uppdraga omskolade plantor torde 
icke vara behöfligt annat än i undantagsfall, utom möjligen 2-årig tall. 

Skogsfrö af tall och gran kan utan svårighet inköpas från befintliga 
klängningsanstalter, men bäst torde vara, om åtminstone en del af skogs- 
vårdsstyrelserna hade egna sädana, för att kunna i någon mån kontrollera 
kottinköpen och få fullgodt frö från orten. Man kunde äfven tänka 
sig att ett par styrelser kunde förena sig om samma klängningsanstalt. 

I somliga provinser torde det äfven vara af behofvet påkalladt att 
lämna bidrag till rödjningars utförande, markberedning äfvensom möj- 
ligen till dikning. Sådan dikning bör dock enligt mitt förmenande icke 
afse torrläggning af sänka marker utan på sin höjd att afvärja eller 
förhindra försumpning af skogsmark. Då emellertid hvarken det ena 
eller det andra torde erfordras inom mitt verksamhetsområde, skall jag 
icke vidare uppehålla mig därvid. 

Hvad jag nu haft äran yttra, kan ju icke göra anspråk på att vara 
en fullständig utredning af den uppställda frågan, då jag naturligtvis 
icke känner förhållandena i alla trakter af landet, ej heller haft tid och 
tillfälle att pä förhand sätta mig i förbindelse med länsjägmästarne utom 
i ett par fall, men jag hoppas, att hvad jag anfört måtte kunna gifva 
utgångspunkter för diskussionen. 



272 DISKUSSION. 

II. 

Diskussion. 

Ofverjägmäslaicn Fredenberg: Inledaren af den föregående frågan, öfver- 
jägmästare Wallmo, betonade flera gånger, att den skogslag, som från och 
med detta år trädt i kraft, icke skulle kunna hindra skogssköfling och att 
således lagen i fråga vore en ren återväxtlag. Jag ber emellertid att få 
erinra, att § ii lagen lyder sålunda: »A skogsmark, tillhörig enskilde, 
må ej afverkning så bedrifvas eller efter afverkningen med marken så för- 
faras, att skogens återväxt uppenbarligen äfventyras.» Jag tror, att denna 
ordalydelse icke kan tolkas så, att skogen får sköflas hur som helst. Det 
bör därför vara en stor uppgift för skogsvårdsstyrelserna att bibringa all- 
mänheten kännedom om verkliga innehållet i denna paragraf, så att den må 
få klart för sig, att det icke går an att afverka skogen hur som helst för 
att sedan medelst kultur söka åstadkomma återväxt. Särskildt därför, att 
denna lag skall gälla för äfven Norrland, måste man ock antaga, att det 
varit lagstiftarnes mening, att lagen skall tolkas så. Ty i Norrland — åt- 
minstone å stora områden därstädes — kan man icke tänka sig att åstad- 
komma återväxt medelst kultur, enär omkostnaderna därför skulle blifva all- 
deles för stora. 

Lektor Nilsson : Jag förmodar att skogsvårdsstyrelserna icke endast hafva 
att se till, att den nuvarande skogen bibehålies, utan äfven att sådana marker, 
som af ålder äro kala, blifva skogbärande. Därvidlag tror jag, att de skulle 
kunna uträtta mycket godt, särskildt genom att låta upprätta enhetliga kultur- 
planer för större sammanhängande områden. 

På sådana kala marker är det nämligen väsentligast vindarne man har 
att kämpa emot. I södra Sverige är det särskildt två slags marker som 
härvidlag komma i fråga, nämligen Ölands alfvar och de stora ljungheds- 
områdena. På Öland verkar vinden icke särskildt ogynnsamt på skogen, 
utom i ett fall. På vintern drifver snön med ostliga vindar in i bestånden. 
Några meter från östra kanten af dessa hopa sig snödrifvorna och bryta 
ned ungskogen öfver ett bälte af 10 — 15 meter. Det är gifvet, att om man 
kultiverar små stycken här och där, brytes ett bälte ned i hvarje sådant 
stycke, men kan man få till stånd en gemensam plan för ett större område 
tror jag, att man skulle kunna nedbringa förlusterna genom snötryck till ett 
minimum. Detsamma gäller äfven våra större hedområden. 

Äfven där vållar vinden svårigheter, och äfven där torde man kunna 
minska svårigheterna genom att uppgöra gemensam plan för ett större om- 
råde. Jag föreställer mig, att länsjägmästarne skulle kunna försöka få reda 
på, hvilka marker kunde vara att påräkna för skogsodling under t. ex. 10 år, 
och sedermera upprätta gemensamma planer för dessa marker. Det gäller 
därvid att börja på de mest skyddade ställena och att så småningom göra dessa 
stora kalmarker allt mindre och mindre. Genom ett planmässigt ordnande 
af kulturerna för större områden skulle äfven en annan fördel kunna vinnas, 
nämligen att få en för skogens framtida bestånd förmånlig omväxling af 
olika trädslag. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT. I905, H. 6 7. 



Skogsförhållanden i Bosnien. 

Föredrag vid Föreningens för skogsvård årsmöte den 6 april 1905 
af Wilh. Ekman. 

Det torde vara ett kändt faktum, att den svenska trävaruhandte- 
ringen räknar den österrikiska till en af sina mera betydande konkur- 
renter å vissa områden. 

Den österrikiska trävaruexporten är nämligen ungefär lika stor som 
den svenska. — Afverkning för export ägde förr hufvudsakligen rum i 
provinserna Galizien, Siebenbiirgen och Bukovina. Man har här i Sve- 
rige förvånat sig öfver att man från dessa länder, som tillsamman blott 
kunna jämföras med Norr- och Västerbotten i areal, kan exportera dy- 
lika virkesmassor. Tillgångarne ha synts oss fabulösa, och då på sista 
åren Bosniens skogar tillgrepos, ej som någon tvingande nödvändighet, 
utan endast för exportens utvidgning, började man höja rop om bosnisk 
fara och bosnisk konkurrens. Exporten från de förstnämnda länderna 
går hufvudsakligen öfver Galatz från det senare öfver Triest och Met- 
kovic, men ofta nog förväxlas dessa virkesposter — de äro nämligen 
till kvaliteten ganska lika — , hvarför man nu, då bosnisk fara öfverallt 
vädras, ofta kallar alltsammans bosniskt virke. 

Bosnien — till sin storlek lika med Småland + Östergötland — lig- 
ger nordväst å Balkanhalfön. Landet okuperades 1878 af österrikarna, 
och har sedan dess varit 1 en hastig utveckling. I Österrike observe- 
rades genast de ofantliga skogstillgångarne, hvarför man snarast möj- 
ligt lät uppmäta och taxera hela landet. Detta ofantliga arbete tog 
c:a 10 år i anspråk, hvarefter ej mindre tid erfordrades för att bearbeta 
de gjorda beräkningarne, uppgöra hushållningsplaner samt verkställa 
förslag för skogarnes exploitering. Man kan säga, att man vid det 
nya seklets början var färdig äfven härmed. Af denna orsak ha vi 
först på senaste åren hört talas om bosniskt virke. Af dessa arbeten 
erfara vi, att skogarnes areal utgöra hälften af hela landets, och att im- 
pediment i det stora hela saknas. Af skogarne ligga blott '/s i privata 



274 



WILH. EKMAN. 



händer, resten i statens. Ä samtliga dessa privatmarker råder inskränkt 
dispositionsrätt till skogen' på samma sätt som här i Lappmarken är 
fallet. Af skogarne i sin helhet utgöras 70 % af orörd timmerskog. 
Taxeringen visar en tillgäng 300 millioner kbm. fast mått eller en ku- 
bikmassa af c:a 200 kbm. pr har å hela landets skogsareal, hvilket ju 
är en häpnadsväckande hög siffra. 

I Bosnien finnas alla europeiska trädslag med undantag af Prunus 

Padus, Larix europcea och 
Berberis vulgaris, men i stäl- 
let finnas Picea otnorica och 
Pinus laucodermis . De träd- 
slag, som äro mest före- 
trädda, äro af löfträden: bok 
och ek samt af barrträden: 
gran, silfvergran och tall i nu 
nämnd ordning. Löfträden 
förekomma vanligen i rena 
bestånd, barrträden i allmän- 
het i blandade. Inom tim- 
merskogarne förekomma bo- 
ken till 50 ;'c , eken till 10 % 
och barrträden till 40 % af 
arealen. Boken är alltså 
talrikast representerad. Då 
man ej kan nyttiggöra det 
myckna bokvirket, söker 
man inskränka densamma 
så mycket som möjligt. Man 
idkar samma utrotningskrig 
där mot boken som här mot 
aspen. 

Hvad bokskogarne\>^\x'z.^z., 
äro de slutna och ganska 
vackra. Trädens höjd uppgår vanligen till 30 m. Virket är rätklufvet 
och nästan alltid friskt. Endast ytterst sällan finner boktimret vägen 
till sågverken, vanligen kolas det i skogen eller nedföres det till något 
af de stora trädestilleringsverken. 

Granen förekommer sällan i rena bestånd, utan vanligen blandad 
med silfvergran i förhållandet 4 till 6. Den uppväxer till ett ståtligt 
träd, som når 30 — 50 någon gång 60 m. höjd. Grofleken är äfven be- 
tydande. Det är ej ovanligt att finna träd om 100, ja, 150 cm. vid 



^Jl 


1 


M 


^ i 


^^^E ^^^^Bft* "^^^^^^^^^^1 


W^^^^Xj^x 



Fig. I. Granbestånd. Höjd 60 m. Ålder 150 år. 



SKOGSFÖRHÅLLANDEN I BOSNIEN. 



275 



brösthöjd. Särskildt 
anmärkningsvärd är 
den vackra stamfor- 
men, krokiga granar 
äro ytterst sällsynta. 
Ledsamt nog äro trä- 
den mycket ofta ska- 
dade af Polyporus 
annosiis. 

Silfvergranen växer 
på samma ställen och 
på samma sätt som 
rödgranen och angri- 
pes liksom denna här 
af rotrötan. Attdenna 
röta kan angripa silf 
vergranen, torde ej 
vara allmänt kändt. 
Den sträcker sig vis- 
serligen blott ett kort 




Fig. z. Silfvergransbestånd med själfsådd. Höjd 5° ">• 
Ålder 150 är. 



stycke upp i stammen, men förekommer i stället på 50 % af alla silfvergranar. 

Tallen och svart- 
tallen spela här un- 
derordnade roller. 
De uppnå 20 — 30 m. 
höjd och fä slanka, 
vackra stammar, 
som tyda på ett 
kvistrent och vac- 
fkert virke, men vid 
! sågverken gör man 
' en annan erfarenhet. 
Här har framhål- 
lits att träden nå be- 
tydande dimensio- 
ner, men då dessa 
uppnås på en rela- 
tivt kort tid, blir 
virket mycket löst 
och svartkvistarnes 

Tall, gran och silfvergransbestånd med synnerligen 

vacker stamform antal Stort. 




Fig- 3- 



työ 



WILH. EKMAN. 



Skogsafverkningen sker genom blädning af träd öfver 35 ä 40 cm., 
men på grund af ett ofta ganska tunt jordlager, en rik nederbörd, som 
uppluckrar jorden samt häftiga stormar, se blädningstrakterna vanligen 
ut som kalhyggen. — Man sträfvar efter att få granåterväxt, hvilket, 
där fröträd finnas, går ypperligt, i annat fall tillgripes kultur. Då emel- 
lertid afverkningarne endast pågått en kort tid, är i denna bransch ej 
mycket att se. Rätt stora skogsodlingar äro emellertid gjorda, hvilka 
lämnat ett vackert resultat, oaktadt de stora hjordar af får och getter, 
som här ströfva omkring. Djurens antal uppgår till 4,5 millioner, un- 





'^'•^'- » 




irt^r?..' -.'• 






^r%& 


i~\'^.iP7* •>' 






^^ 






?<^-': ^■' •::> 


■5^^« 








..."-■♦ 





Fig. 4. Nyss gjord kultur. Pinnarne äro uppsatta som skydd för beteskreatur. 



der det att i hela Sverige endast i Ii million finnes. Befolkningen är 
visserligen förbjuden att låta fåren inkomma på kulturområdena, hvilket 
dock ej alltid är så lätt att hindra. Man skyddar därför plantorna ge- 
nom trenne pinnar på c:a i' längd som uppsättas kring plantan med 
topparne lutande mot hvarandra. 

Afverkningarne bli på grund af de mycket svåra naturförhållandena 
ganska besvärliga och därför intressanta. Fällningstiden inträffar mel- 
lan I maj och i juli. Man har visserligen försökt fälla virket på vin- 
tern, men frångått detta, hufvudsakligen på grund af den myckna snön, 
men äfven på grund af andra omständigheter. Man påstår nämligen, 
att det virke, som fälles på vintern, ej så fullständigt kan barkas, som 



SKOGSFÖRHÄLI.ANDEN I BOSNIEN. 



277 



det, hvilket afverkas i saftiden, hvarför det förra, som torkar sämre, 
blir mera lättangripet af blåyta. 

Hvad själfva fällningsarbetet beträffar, sker det med både säg och yxa. 
Arbetspriserna äro vanligen rätt låga, hvilket står i samband med att de 
bosniska arbetarne ej ha höga fordringar på lifvets goda. Bosniaken 
arbetar gärna från solens uppgång till dess nedgång för i kr. eller 1,20, 
men sä är hans arbete af ganska ringa värde. Därför har man inför- 
skrifvit utländsk arbetskraft, särskildt italienare och ryssar, hvilka här 
värderas högt. 




Fig. 5. Upplagsplats för timmer i skogen vidjjärnvägen. 



Man använder vid trädens aptering i skogen särskilda apterare, 
men dessa ha uppmärksamheten uteslutande riktad på att uppdela trä- 
den i längder, som bli precis 4 m. eller jämna multiplar af 4. Stoc- 
karnes längder äro alltså 4, 8, 12, 16 eller 20 m. Virket tages i långa 
längder endast för att nedsätta transportkostnaderna till sågen. 

Framforslingen af stockarne sker ytterst sällan här liksom i öfriga 
trakter af kontinenten genom flottning. Man saknar nämligen förut- 
sättningar därför. 

Drifningarne ske egentligen efter två principer, beroende på om 
desamma äga rum i bergssluttningar eller å höjdplatåer. I förra fallet 

Skogsvhrds/oreningens Tidskri/t, Jgoj. 20 



2/8 



WILH. EKMAN. 



dragés virket genom handkraft medelst stora hakar s. k. sapiner ned 
till järnbanorna, som löpa i serpentinform i bergssluttningarne. Att 
virket blir ofantligt förstördt genom dessa hundratals sapinhugg säger 
sig själft. De äro vanligen i a 2 tum djupa samt ofta ^j^" breda. 
A höjdplatåerna däremot kan man icke draga virket så lätt fram 
med handkraft som i sluttningarne, hvarför där hästar användas. En 
zinka inslås i stockarnes ända, vid denna fästes en svängel, hästar för- 
spännas och så transporteras virket på horizontalt byggda kafvelbroar, 




Fig. 6. Timmerränna med en tunnel. Den halfcirkelformiga typen är 
förhärskande i Bosnien. 



motsvarande våra basvägar, till järnvägen, förmedelst hvilken virket be- 
kvämt nedföres till sågverken. 

Själfva sågningen var af föga intresse. Till de stora ramarne, som 
drefvos med komprimerad luft, sorteras virket sällan efter annan norm 
än att till de större och kraftigare ramarne gick det gröfsta virket och 
tvärtom. Fyrsågning förekom nästan alltid af virket, som sällan höll 
under 10" i topp. Kantningen brydde man sig föga om och öfver- 
lämnade den åt minderåriga. 

En skärskådning af virkesutfallet var af större intresse. Som förut 
framhållits, var virket frodvuxet i ordets vidsträcktaste betydelse, hvarför 



SKOGSFÖRHÄLLANDEN I BOSNIEN. 



279 



den sågade varan hade föga motståndskraft. Virket bibehöll därför ej 
länge den hvita färgen och sprack lätt sönder. Kvistarne voro svarta, 
rötsprängda och mången gång lösa, hvarjämte veden ofta var växtvri- 
den. Virket i skogen var ju mycket rötskadadt, men då sågverken ej 
emottog dylikt vid inköpen af staten, var den sågade varan fri därifrån. 
En annan betänklig sak var, att virket ofta var synnerligen illa sågadt. 
Matningen var oftast mycket stor och det lösa virket därför sönder- 
flisadt, hvarjämte såg och kantskären stundom voro sneda i väl hög grad. 




Fig. 7. Nedforsling af virke å hästbanor i bergsluttningarna. De lastade 
vagnarne gå nedåt af sin egen tyngd. 



Under den tid jag hade tillfälle observera utfallet, iakttogs af 

Gran 50 X 4^ 50,%' 5a och därunder 

Silfvergran 25 % 4a 75 % 5a » 

Tall och svartall 100 % 5a " 

Till högre klass än 4a torde virket på grund af sin lösa beskaf- 
fenhet och sina fula kvistar endast undantagsvis komma. Hvad de olika 
trädslagen beträffar, så var 

Vanlig gran försedd med lösa och ofta svarta kvistar. Någon 
gång förekomma dock friska. Ytbräderna kunde vara ganska vackra. 
Virket var ofta sprickigt och växtvridet. 



WILH. EKMAN. 



Silfvergran bemängd med svarta kvistar. Kärnan fläckig och ful. 
Virket löst, nästan mjöligt. 

Tall och svarttall svartkvistiga och lösa i virket, den senare dock 
ganska kärnfull. 

Virkets längd var som förut nämndts alltid 4 m., bredderna växlade 
mellan 10 och 50 cm. (4 och 20") samt tjocklekarne mellan 0,=; och 
6 cm. (V4"— 272")- 

Som ett slutomdöme torde kunna sägas, att skogsvården i Bosnien 
ägnas all omsorg, men att virket både vid utdrifning i skogarne och 
vid såg\'erken handteras mindre väl. 




Fig. 8. Kafvelbrobygguad för timtnertransport, motsvarande våra basvägar. 



Redan är 1882 försökte en österrikisk firma att af staten inköpa 
och sedan förädla virke i Bosnien, men detta försök gaf ej nöjaktigt 
resultat. Af alla de 18 bolag, som nu drifva e.xploiteringen, är intet 
äldre än 7 år och de flesta endast 4 år. Dessa firmor hafva kontrak- 
terat med staten för en tid växlande mellan 5 och 30 år om inköp å 
rot af ett visst antal kbm. virke växlande mellan 3,000 och 230,000. 
För hvarje firma afsättes ett område, som noggrannt bestämmes till 
sina gränser, och inom hvilket bolaget är berättigadt till utsyning. Denna 
verkställes hvarje år genom statens skogsförvaltning. Firman erhåller 
då den kontrakterade virkeskvantiteten, hvarken mer eller mindre. Allt 



SKOGSFÖRHÄLLANDEN I BOSNIEN. 



281 



virke, och det vill här ej säga litet, som åtgår till kafvelbrobyggnader, 
kaserner m. m. liksom nästan alla skogsjärnvägar fä bolagen betala. 
Endast de större järnvägarne och timmerrännorna frän afverkningsplat- 
sen till sågverken, hvilka stundom i längd kunna uppå till 130 km. 
byggas af staten af medel, som bolagen dock stundom måste för- 
skottera. 

De priser, som i hvarje särskildt fall erhållas af regeringen, äro ej 
offentliga, men man har dock uppgifvit, att priset pr kbm. fast mått 
å rot i stort sedt växlar mellan kr. 1,12 och 3,00 eller 3 och 7,? öre pr 




Fig. 9. Torränna med växel. 



kbf för barrskog, då minsta toppmåtet var 25 cm. (10"). Faran både 
för staten och de enskilde af dylika kontrakt inses väl. Emellertid har 
man som önskemål satt, att staten skulle bygga sågverk och banor samt 
uthyra allt på kort tid t. ex. 5 år. Detta sätt, som förefaller oss väl 
riskabelt, praktiseras i stor skala i statsskogarne i Öst-Ungarn. 

Under nuvarande förhållanden är statens nettoförtjänst af skogarne 
ej ansenlig. Den uppgår innevarande år till 862,000 kronor eller till 
.50 öre pr har. Samma sififra för Sverige, med 35 % impediment in- 
räknade, utgör 1,25 kr. 

Det bosniska virket exporterades under sistförflutna år till följande 
länder: 



202 WILH. EKMAN. 

Italien 52 % 

Tyskland, Frankrike, England, Belgien ... 25 » 

Afrika 12 » 

Osterrike-Ungarn 8 » 

Grekland, Serbien, Turkiet, Persien, Indien 3 » 

Summa 100 ^ 

Priserna å bosnisk vara i utländska hamnar beräknas vanligen till 
£ I eller 12 fl. under priset för svensk vara, och den torde ej kunna 




Fig. 10. Inresning af en kolmila. 



säljas under fl. 100 cif i Nordsjöhammar. Häraf torde framgå, att vi 
i Nordsjöhamnar ej ha någon fara för bosnisk konkurrens, om ej våra 
granpriser öfverskjuta 100 fl. cif. Sä snart prisen stiga däröfver, visa 
sig genast de bosniska konkurrenterna och då höjes genast ett skri om 
bosnisk fara och bosnisk konkurrens, men så snart prisen sjunka under 
de 100 florinerna, förtona ropen i fjärran. 

Att bosniska virket nedtrycker prisen å svenskt granvirke, särskildt 
för de sämre märkena, torde vara gifvet Likaså framgår, att Bosnien 
har större utsikt i konkurrensen i närmare belägna länder t. ex. Medel- 
hafsländerna, särskildt Italien, där deras lägsta pris med fraktskillnaden 



SKOGSFÖRHÄLLANDEN I BOSNIEN. 



283 



mellan Medelhafvet och Nordsjön understiger de 100 florinerna, under 
det att svenska trävarorna därmed ökas. 




Fig. II. Kolmila under utrifning. Kolet tillvaratages och fraktas i säckar. 

Då den sågade varan, som från Bosnien kan ifrågakomma till ex- 
port utgör f. n. cirka 300,000 kbm. fast massa (c:a 70,000 stds) och då 




Fig. 12. Jägmästareboställe. 

hela svenska exporten utgör 6,790,000 kbm. (1,560,000 stds), torde det 
bosniska virket ej ännu spela så synnerligen stor roll å världsmarkna- 



284 



WILH. EKMAN. 



den. Då barrvirkeskvantiteten i skogarne utgör 120,000,000 kbm. torde 
nuvarande exporten ej få anses stå i rätt proportion till den kvantitet, 
som skogarne kunna och böra lämna, utan kommer antagligen denna 
siffra att två- om icke tredubblas, om landets regering blott kan träffa 
aftal med personer, som äro hågade att åtaga sig utdrifning och föräd- 
ling af de stora virkestill- 
gångarne. 

Nyss nämndes, att Bos- 
nien ej exporterar mera än 
300,000 kbm, d. v. s. 4,4 % 
af hela vår export, hvarför 
faran för konkurrens ej är 
så synnerligen stor, men om 
den bosniska exporten kon- 
centreras på ett land, Italien, 
så blir vår export dit gifvet- 
vis lidande. Då ej blott 
Bosnien, utan äfven de lika 
virkesrika länderna Serbien, 
Bulgarien och Turkiet ut- 
släppa sina ofantliga virkes- 
tillgångar i marknaden, hafva vi skäl att frukta konkurrens inom \'ärlds- 
marknaden från Balkan. 

Vårt skandinaviska virke är visserligen det enda användbara, då det 
gäller bättre golf, fönster, dörrar o. d., men till mindre noggranna sa- 
ker såsom plank, lådor m. m., kan det österrikiska på grund af sin bil- 
lighet med fördel användas. För oss svenskar gäller alltså att, såvidt 
i vår makt står, hålla uppe vår kvalitet. 




Fig. 



Skogvaktareboställe. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT. I9O5, H. 6 7. 



Om betydelsen af skogsfröets härstamning och 
ett ordnande af skogsfröhandeln. 



Inledande föredrag 

för Föreningens för skogsvård årsmöte den 6 april 1905 
af J. O. af Zellén. 

Af yttersta vikt är det att fröets beskaffenhet är sådan, att däraf 
kan förväntas växtlig skog. Det är ett erkändt faktum, att i vårt land 
utsådt tyskt tallfrö gifvit en dålig skogstyp, mottaglig för svampangrepp 
(jämför fig. i). Det har som bekant uppgifvits, att i trakter, där s. k. 
tysktallar finnas, uppstått beståndformer mellan tysk och svensk tall. 
Framtida försämring kunde därigenom förväntas hos den spontana 
skogen. Ehuru någon närmare undersökning därom ej ännu är gjord, 
torde det vara säkrast, att genom tidig afverkning af tysktallarne före- 
komma dylik hybridicering samt naturiigen att söka motarbeta allt vidare 
införande af tyskt frö. 

Vår närvarande ståndpunkt i fröfrågan kan sammanfattas sålunda: 

att uteslutande svenskt frö bör komma till användning och helst så- 
dant från samma trakt, där sådden göres; däraf ernås de säkraste re- 
sultaten, hvadan således s. k. hemklängning af fröet är att rekommendera, 

att, om man nödgas inköpa frö, bör tillses att dess härstamning 
är från en ort, som öfverensstämmer med såningsplatsens klimatiska 
förhållanden, 

att alltså frö från låglandet aldrig bör utsås i höglandet eller vice 
versa, samt 

att lägre breddgrad kan i viss mån utjämnas genom högre läge. 

Frö från småländska höglandet sås exempelvis med mindre risk i 
Hälsingland än frö från Uppland och Mälardalen. 

För skogsodling längre norrut stiger känsligheten hos fröet. Sör- 
landsfrö, utsådt i de nordligaste länen gifver nog plantor, men dessa 
duka sedan under, någon gång först vid uppnådd manshöjd. Mig är 
meddeladt, att på kronoparken Pite ä en 20-årig bränna, Björkbrännan 



286 J. o. AF ZELLÉN. 

kallad, där marken ursprungligen varit beväxt med dålig granskog af 
svag växtlighet, såddes 1890 tallfrö af okänd sörländsk härstamning. 
Samtidigt hade kronojägaren inom bevakningstrakten samlat ett mindre 
parti tallfrö från träd i närheten samt utsått detta på en mindre del 
af brännan. Sörlandstallarne visade snart sina egenskaper med ovan- 
ligt långa årsskott och betydligt längre barr än hos tallar i orten. Ge- 
nom sin kraftiga växt och sitt afvikande utseende ådrogo sig sörlands- 
tallarne ortbefolkningens intresse. Vid en ålder af 5 — 8 år dogo de 
emellertid ut — de torkade bort, förmodligen dödade af frost. Tallarne 




Fot. Fr. Giöbel. 
Fig. I. 20 — 26-årigt bestånd af tall efter rutsådd med tyskt frö. Östanå 

i Uppland. 



af ortens frö växte från början långsamt, med bredare och kortare barr. 
Dessa ha emellertid härdat ut och bilda nu ett manshögt, vackert bestånd 
på den i öfrigt misslyckade kulturytan. — Flera liknande exempel kunde 
anföras från öfriga delar af Norrland. 

Äfven i andra delar af landet hafva misslyckade skogsodlingar or- 
sakats af olämpligt frö. 

Då antagligt är, att skogsodling år från år kommer att sträcka sig 
norrut, torde det vara ett oafvisligt villkor att fröet insamlas i de 
respektive orterna. Fröklängningsanstalter borde anläggas, så vida 
ej skogsägarne finna det blifva billigare att sända kottpartierna till en 
redan anlagd fröklängningsanstalt söderut. Klängningsanstalter blifva 



OM BETYDELSEN AV SKOGSFRÖETS HÄRSTAMNING. 287 

dyrbara inrättningar i trakter, där fröår ej inträffa oftare än kanske hvart 
10 å 15 år. En anstalt kunde ju möjligen bära sig, om den anlades 
vid Bräcke eller annan järnvägsknut. Kottpartier från olika breddgra- 
der och höjdlägen borde där klängas hvar för sig utan att samman- 
blandas. Att fröet af nordisk härstamning i hvarje fall blefve dyrt — 
kan.ske 50 %' dyrare än det sörländska fröet — får ej afskräcka, om 
man vill skogsodlingens framgång. 

Att skogsfröet kan bevaras under ett flertal år meddelas från Tysk- 
land. Fröet bör efter nödig torkning inneslutas i hermetiskt lufttäta 
järncyhndrar. Möjligt är att invändigt plåtbeklädda kistor eller lårar 
med tätade lock kunna göra samma tjänst. Mindre försök kunna göras 
med fröets bevarande uti vä/ torra buteljer som korkas och hartsas. 
Erfarenhet kunde därmed vinnas om metodens lämplighet. 

Enligt undersökningar, gjorda såväl af direktör Holmerz och byrå- 
chefen Ortenblad som af vår skogsförsöksanstalt, äro kottar af jämfö- 
relsevis unga träd att föredraga framför dem af äldre träd. Egendom- 
ligt är att 50 — 6o-åriga träd ofta lämna de bästa och grobaraste fröna 
och de största kottarne. Detta nu af tall. — Detta förhållande är ej 
att beklaga, då tillgången på yngre träd är större. 

Hvad angår handeln med skogsfrö, tror jag att de oegentligheter, 
som meddelats man och man emellan för åtskilliga år sedan, ej vidare 
existera. Kunde man hos Riksdagen genomdrifva en så hög tull på 
tall- och granfröet, att all införsel omöjliggjordes, skulle naturligtvis 
full säkerhet erhållas för att utländskt frö ej kunde slinka öfver tull- 
skrankorna. Med våra nuvarande tullsatser är detta ej omöjligt. Vi 
ha haft ända till 15 kronors fröpris per kg. tallfrö. 

Ett ordnande af skogsfröhandeln kunde ju ha sin betydelse, om 
skogsägarne därigenom vunne säkerhet, att af det inhemska fröet kunde 
erhållas för deras respektive orter lämpligt skogsfrö. Uteslutande upp- 
lysningar om härstamningens betydelse kunde verka därhän, att skogs- 
ägare rent af angrepos af en ny sjukdom »härstamningsskräcken» och 
underläto att köpa skogsfrö och därmed att skogsodla. 

Jag tillåter mig framställa ett förslag utan all pretention på att 
detta är det bästa. 

Hos skogsvärdsföreningens sekreterare eller, som är detsamma, på 
hans kontor borde finnas att tillgå upplysningar jämte fröprof från olika 
klängningsanstalter, hvilka kunde vara villiga att med angifvande af 
kvantitet, pris och härstamning m. m. dit öfversända sådana prof Upp- 
gifter om frötillgängarne m. m. kunde tryckta tillsändas dem, som rekvi- 
rerade sådana. Rekvirenterna hade därefter att sätta sig i förbindelse 



2Ö8 DISKUSSION. 

med den klängningsanstalt de funno för sig passande för att fylla sina 
fröbehof Fröbolagen borde till sekreteraren meddela, när deras frö- 
tillgångar voro placerade. Önskade frörekvirent genom skogsvårds- 
föreningens försorg erhålla det rekvirerade fröet undersökt i fråga om 
grobarhet m. m., skulle sådan undersökning mot särskild fastställd godt- 
görelse verkställas. Om resultatet af en sådan undersökning vunnes 
kännedom kanske först efter fröets utsående, men visshet erhölles dock 
om en misslyckad kultur kunde skyllas på fröets beskaffenhet eller 
uteslutande vore att tillskrifva ogynnsam väderlek eller annan orsak. 



II. 
Diskussion. 



Bviåchefen Örtenhlad : Mitt namn nämndes i samband med det föredrag, 
som nyss hölls. Det förhöll sig nämligen så, att den nuvarande direktören 
för Skogsinstitutet, öfverjägmästaren Fredenberg, hade varit vänlig att insamla 
tallfrö från träd af olika åldrar i Hälsingland. Detta frö undersöktes, hvarvid 
det visade sig, att det bästa fröet härstammade från pitproppsskogar. Det 
var således icke någon ung skog som frågan gällde utan omkring 70 — 80-årig 
skog. Jag tror, att då det är fråga om att välja fröträd eller samla frö från 
bestånd, man icke får tänka sig att gå till yngre träd. Skall man däremot 
taga fröet från fristående träd, torde de kunna vara yngre. I fråga om 
beståndsträd bör man således icke gå ned till unga träd, utan hålla sig till 
medelålders. 

Med afseende på det nu afhandlade ämnet hade man kunnat vänta att 
få veta något mera angående härstamningen. Här ha vi företrädesvis fått 
se skillnaden mellan plantor af frö, som härstammar från Tyskland, och 
plantor af svenskt frö. Det har således förefallit, som om å ena sidan allt 
tyskt tallfrö vore lika underhaltigt, och å den andra som om det svenska 
barrträdsfröets godhet vore beroende allenast af från hvilken trakt det kommit. 
Men enligt min åsikt, hvilken grundar sig på undersökningar, måste man 
säga, att härstamningen sammanhänger med, hurudana föräldrarna varit, 
d. v. s. hurudan i detta fall särskildt modern varit. Vi hafva i vårt land 
en stor mängd vackra återväxter efter fröträd. Det har härvid varit prima 
träd, som lämnat fröet, och vi hafva icke i närmaste grannskapet haft träd af 
sämre beskaffenhet, som kunnat befrukta fröträdens blommor. Man har 
sålunda anledning tro, särskildt när fröträdshyggena varit något större, 
att båda föräldrarne varit af prima kvalitet, och enligt min åsikt är det detta, 
som gjort, att man erhållit så vacker återväxt på många af våra själfsånings- 
hyggen. I analogi härmed kan man af frö, som blifvit insamladt utan hän- 
syn till moderträdens beskaffenhet, icke vänta en sådan återväxt, som man 
får af fröträdsställningar, där man valt de vackraste träden till fröträd. 
Därför bör man man lägga an på att samla frö från vackra träd. Nu in- 



OM BETYDELSEN AF SKOGSFRÖETS HÄRSTAMNING. 289 

vänder man visserligen, att man icke vet, från hvilket träd frömjölet kommer, 
men alltid vet man åtminstone hvilket träd, som är moderträd. Har detta 
träd varit af en vacker typ, finnes åtminstone utsikt för att det frö man er- 
håller skall blifva godt. Och om man vid beståndsvården vidtager den åt- 
gärden, att taga bort sämre träd inom skogsbeståndet, kan man påräkna, 
att träden icke blifva befruktade af fula individ, i följd hvaraf de vackra 
träden böra lämna godt frö. Vår försöksanstalt har gifvetvis en stor mission 
att fylla rörande betydelsen af fröets härstamning, nämligen just att visa, 
huruvida moderträdets typ ärfves af ättlingarna. Enligt min åsikt komma 
vi en gång därhän, att om man såsom docenten Gunnar Andersson antydde, 
väljer ut vackra former af våra barrträd, skola vi kunna få fram kulturraser, 
som gifva bättre tillväxt och vackrare typer för våra skogar än nu mången- 
städes är fallet. 

Dircklören Holiuerz : I byråchefen af Zelléns föredrag omnämndes, att 
jag sagt, att 40 — 60-åriga tallar lämnade det bästa fröet. Det kan vara till 
viss grad sant, att jag sagt detta, men jag har äfven sagt, att dessa unga 
träd lämna så få kottar per träd, att det för allmänheten icke lönar sig att 
insamla sådana, och beträffande insamlingen af kottar spelar tillgången en 
stor roll. Vidare framgick af undersökningen, att öfveråriga träd i allmänhet 
hafva små kottar med dålig groningsförmåga och att medelåldrig, 60 — 100- 
årig skog, i allmänhet gaf de bästa kottarne och det största fröet. 

Hvad fröets härstamning beträffar, så tror jag i likhet med byråchefen 
Örtenblad, att denna spelar en stor roll icke allenast i fråga om tall utan 
äfven i fråga om gran. Vi hafva sett fula bestånd af tysk härstamning, men 
om vi begifva oss ut i våra skogar, skola vi träffa på tallbestånd, som icke 
äro mycket vackrare fastän de, såsom vi veta, härstamma frän svenskt frö. 
Därför har jag under den tid, jag verkat som lärare, förordat att så mycket 
som möjligt icke använda kultur af tall utan fröträdsställning, ty vid fröträds- 
ställning kan man välja ut de vackraste träden med de bästa formerna. Vi 
känna visst icke ännu våra tallformer; vi hafva för litet studerat dem, men 
vi veta, att det finnes former, som af allmogen kallas för furuformer, ljus- 
gula upptill med höga stammar och kvistfria. Dessa träd hafva i allmänhet 
i våra bergslagsskogar lämnats såsom fröträd, och där hafva vi också ut- 
märkt vackra tallskogar. På andra ställen äro de däremot rätt dåliga. Där 
man borde använda kulturer vore på sådana trakter, där man icke har till- 
gång på sådana vackra tallformer. Då vore det allt skäl att söka få frö 
från orter med vackra tallformer. Vi veta, att tallens form beror icke alle- 
nast på fröets härstamning, utan växtplatsen spelar äfven en icke obetydlig 
roll. Jag vill ytterligare betona vikten af att begagna fröträdsställning, där 
sådant kan ske. Att få frö från vackra former låter sig f^öra, då man sam- 
lar frö själf och i små kvantiteter, men då det är fråga om att samla frö i 
stor utsträckning riskerar man att få frö från fula tallformer, emedan de 
hafva de största kottarne och äro lättast att insamla från, under det att det 
är svårt att samla kottar från höga och vackra tallar annat än på hyggen. 

Hvad för öfrigt fröfrågan beträffar, vill jag framhålla, att vi äfven i fråga 
om granar hafva en hel mängd olika former. En del äro ofantligt vackra 
och välväxta, andra former däremot fula och dåliga, så att äfven vid insam- 
ling af granfrö spelar det en icke så obetydlig roll, att man får fröet från 
vackra och friska träd. Jag är öfvertygad om, att om man tar frö från 



2gO DISKUSSION. 

innanruttna granar, så är fröet predisponeradt att lämna dålig vara, så att 
vi kunna icke vara nog försiktiga vid valet af frö. 

Jägmästaren Westberg: Herr ordförande, mina herrar! Såväl nu som 
vid föregående möte har det tyska fröets olämplighet för våra skogar fram- 
hållits, och därom äro vi naturligtvis alla ense. Men tala vi vid tyska skogs- 
män, så hafva de precis samma omdöme om det svenska fröet. De säga, 
att det svenska fröet är snart sagdt det sämsta de kunna använda. Uti 
Forstwissenschaftliches Centralblatt för år 1 904 meddelas i en längre artikel 
»Pinus sylvestris» särdeles intressanta undersökningar af det i handeln före- 
kommande tallfröet från oHka länder och har därvid befunnits, att icke något 
frö gifvit sämre resultat än det svenska tallfröet, såväl med afseende på 
plantornas tillväxt, som rotbildning och barrmängd. Detta har man funnit 
både på i-åriga, 2-åriga och 3åriga plantor. Detta bör vara ett gif akt för 
oss, att vi måhända icke uteslutande hafva godt frö att släppa ut i markna- 
den, ty dålig tillväxt, klen rotbildning och liten barrmängd häntyda på så- 
dant plantmateriel vi själfva erhålla efter ej fullmoget frö. Tyskarne be- 
höfva icke tänka på mognadstiden så mycket som vi böra göra, ty i arti- 
keln namnes, att i Ungern kan kottinsamlingen utan olägenhet taga sin 
början den i oktober och i Syd-Frankrike den I november o. s. v. samt 
att större massor tallkott transporteras under dessa månader till Tyskland 
från Belgien, Syd-Frankrike, Ungern med flera länder. Måhända hade ett 
gynnsammare resultat erhållits angående det svenska tallfröet, jämfördt med 
frö från andra europeiska länder, om fullmoget frö blifvit föremål för under- 
sökning, ett förhållande som härvidlag ingalunda beaktats. Jag är icke i 
tillfälle yttra mig om tallkottens mognadstid uti andra länder, men mog- 
nadstiden för Sverige känna vi, och vi veta mycket väl, att tallkottar, in- 
samlade före nyåret, icke lämna fullgodt frö. Vi borde därför söka träffa 
en öfverenskommelse, att alla som utklänga skogsfrö, vare sig till försäljning 
eller för egen användning, aldrig inköpa tallkottar insamlade före nyåret. 
Det kan under vissa förhållanden vid tidig förvinter inträffa, att kottarne 
mogna i december, men i allmänhet tror jag, att vi hellre böra tillbakaflytta 
än framflytta tiden för insamlandet, måhända ända till i februari. Men hvad 
blir följden, om några fä träffa denna öfverenskommelse? Jo, då inköpas 
kottar af fröklängningsanstalterna. De få massor af kött, och deras frö går 
i marknaden till samma pris som deras, hvilka söka få godt och moget frö. 
Nu kan man ju invända, att det gör detsamma, om man bestämmer inköps- 
tiden till I februari eller i januari, ty kottarne kunna ju insamlas förut, 
men detta äro vi mycket väl i tillfälle iakttaga, ty är icke kotten fullt mo- 
gen och utvecklad, så torkar den samman och förlorar sin fyllighet, hvar- 
emot den, som senare insamlas, behåller sin form oförändrad. Detta är nu 
endast ett gif akt och ett uttalande af det önskemålet, att vi litet hvar skola 
söka verka i den riktningen, att vi få fullgodt och fullmoget frö. Vi kunna 
sedermera med mera förtröstan emotse resultatet af de undersökningar, som 
anställas såväl här i landet som äfven i främmande länder. Hvad jag nu 
velat tillägga är endast, att då vi anse oss hafva befogenhet utdöma det 
tyska tallfröet såsom odugligt för våra förhållanden, så böra vi städse ställa 
sådana fordringar å vårt eget frö, att ej samma omdöme i Tyskland med 
fog kan fällas om det svenska. I somras, då jag hade nöjet vara tillsam- 
mans med ett större antal forstmän från Österrike — de främste skogsmän- 



OM BETYDELSEN AF SKOGSFRÖETS HÄRSTAMNING. 29 1 

nen i detta land — erbjöd jag dem godt svenskt tallfrö för försökskulturer, 
men hade de ej någon hög tanke om det svenska tallfröet, hvadan de be- 
tackade sig för anbudet. 

Klifva vi af en eller annan anledning i tillfälle leverera skogsfrö till 
Tyskland, böra vi se till, att vi såsom prof å svensk vara endast sända 
ut fullt moget frö och i öfrigt bästa kvalitet. 

Dok/nr Hesselman: Jag skall be att få yttra några ord med anledning 
af det korta referat, som lämnades öfver tysken Schott's undersökningar. Den- 
nes jämförelser utföllo icke fördelaktigt för det svenska tallfröet. Detta frö 
lämnar plantor med vida mindre tillväxthastighet och vida mindre barrmängd 
än det tyska. Är då vårt svenska tallfrö sämre än det tyska? Nej. Vi 
måste nämligen tänka på, att det svenska tallfröet representerar en bestämd 
klimatisk ras, tillskapad efter de förhållanden vi hafva här i landet. Till 
de klimatiska tillpassningskaraktärerna hör äfven utbildningen af korta års- 
skott, som endast fordra en jämförelsevis kort vegetationsperiod för sin mognad. 
Dessa egenskaper bibehållas, då fröet utvecklas under andra förhållanden. 
På samma sätt lämnar, för att taga ett exempel, det sörländska tallfröet, ut- 
sådt i norrländska skogar, till en början ytterst kraftiga plantor med synner- 
ligen långa barr och årsskott, men de kunna icke bärga sig där, och efter 
en tid gå de ut. De äro icke tillskapade för de klimatiska betingelserna. 
Endast långsamt växande tallraser förmå lämna godt utbyte i ett klimat med 
kort vegetationsperiod. Således har denna jämförelse mellan olika tallformer 
i stort sedt sitt berättigande, men då det gäller att se hvad som är lämpligt 
för oss duger icke jämförelsen. Endast försök hos oss kunna afgöra, hvilket 
tallfrö passar bäst för vår svenska jord och vårt svenska klimat. Den tyske 
forstmannens försök kunna således icke tillämpas på svenska förhållanden. 

Det har ofta framhållits, att det gäller att tillse, att det individ, från 
hvilket fröet härstammar, skall vara så vackert som möjligt. I våra svenska 
skogar förekomma allmänt s. k. vargar och de få ofta skulden för de dåliga 
plantorna. Emellertid äro vargarne mycket fruktsamma och äro nog många 
gånger föräldrar till skogar med vackra träd. Detta talar emot den stränga 
ärftlighetsteorin. Denna sak kan emellertid förklaras ganska väl på grund 
af vissa ärftlighetsundersökningar under de senare åren. Det finnes vissa 
raser, som visa den egendomligheten att t. ex. lO % af individerna blifva 
missbildade, och denna egenskap uppträder år efter år på samma sätt och 
med ungefär samma talförhållanden med någon modifikation, beroende på 
de klimatiska betingelserna under året. Tar man nu frö från ett friskt, icke 
missbildadt individ och sår ut dem i en större kultur och räknar ut pro- 
centen på ett par tusen individer, så uppstår samma procent missbildade 
plantor, som af de kulturer, som härstamma från missbildade individ. Dy- 
lika s. k. mellanraser hafva till allt större antal blifvit kända, och det är 
icke osannolikt, att dylika spela en stor roll vid sammansättningen af våra 
svenska barrskogar. Därför bör frågan underkastas en ytterligare kritik för 
att utröna, huruvida det är värdt att så strängt hålla på ärftlighetsvalet och 
endast taga hänsyn till vackra träd, då de fula träden, som ofta äro de frukt- 
sammaste, kanske kunna gifva samma resultat. 

Direktören Holmerz: Jag vill endast med anledning af herr Westbergs 
anförande omnämna, att jag för 12 — 15 år sedan skickade till Österrike ett 
par kilogram af vårt allra vackraste tallfrö, men det påstods, att plantor af 



2g2 DISKUSSION. 

detta frö växte ytterst långsamt, och att de under de första åren blefvo be- 
tydligt efter plantor af tyskt frö, äfven sådant som var taget från höga berg. 
Denna minskning i växten gjorde sig gällande till dess de voro fyra år gamla, 
då de började växa ganska kraftigt. Sedermera har jag icke hört, huru det 
gått med dessa kulturer. 

Med afseende å hvad herr Westberg yttrade därom, att man borde 
samla frö senare på året, så tror Jag, att det kan hafva sin ganska stora 
betydelse. I allmänhet förhåller det sig så, att väl sällan några kottar ploc- 
kas i större utsträckning förrän i slutet af januari. Af jägmästaren Boman 
på Boda, hvilken forskade _i skogshushållning hela sitt lif, hafva vi hört, att 
han gjorde den iakttagelsen, att frö samladt sent på året, fram i mars och 
april månader, lämnade kraftiga plantor, härdigare mot hvarjehanda sjuk- 
domar än frö insamlade tidigare på vintern. Vidare har jägmästare HoU- 
gren gjort undersökningar i detta afseende mellan plantor af frö, som samlats 
tidigare på vintern, och sådana af frö som samlats senare och dessa under- 
sökningar visa, att senare insamladt frö gifver betydligt större plantor än 
tidigare insamladt frö. Med anledning af dessa herrar Bohmans och Holl- 
grens undersökningar började jag att göra undersökningar i denna väg, men 
som fröår inträffa så sällan, hafva dessa undersökningar icke blifvit fullbor- 
dade, och jag vill därför uppmana försöksanstalten att företaga noggranna 
undersökningar i detta afseende. 

Hvad herr Hesselmans yttrande beträffar, att vi icke böra vara så nog- 
granna med afseende på valet af fröträd, så tror jag att denna teori kan 
vara farlig nog, och att vi icke kunna vara tillräckligt noggranna med af- 
seende på valet. Äfven om vi af dåliga individer kunna få en eller annan 
procent vackra exemplar, så blir dock större delen fula. Vi se ju i de trak- 
ter, där vi hafva våra vackra bruksskogar, att vackra fröträd i allmänhet 
lämna utmärkt vackra tallforraer, medan återigen i andra trakter, där vargar 
fått bidraga till återväxten, vi icke hafva vackra tallar. 

fägniäsfami Hollgrcn : Med anledning af hvad herr Holmerz yttrade 
därom, att jag gjort undersökningar, så får jag nämna, att det var för åt- 
skilliga år sedan och att kottarne därvid plockades på samma träd och äfven 
på samma sida af trädet, och det visade sig då, att de plantor, som upp- 
kommo af i mars och april samlade kottar voro i påfallande grad vackrare 
och kraftigare än de, som uppkommit af frö, samladt i november — februari; 
och det är tydUgt att så också bör vara förhållandet, om man tänker på, 
att den tid, då tallen fäller sitt frö, skall vara den egentliga mognadstiden. 
Nu är förhållandet med tall och gran det, att man icke kan på samma sätt som 
med bok och ek plocka frukten från marken, då de fälla den och då den är 
mogen. Vinterhuggningen sker vanligen på förvintern, och då plockar man 
kotten på de fällda träden. I mars och april sker därför oftast ej någon 
kottplockning, ty då måste man upp i träden och plocka kottarne och ehuru 
detta nog låter sig med lätthet göra med tillhjälp af stigjärn, drager man 
sig dock därför, då andra sätt finnas. Då det 1 904 var kottar, skar jag af 
kottarne på olika tider af året och fann, att de vegeterade ända till tallens 
blomningstid, safterna sipprade fram från kottspindeln. 

I början af maj upphörde denna saftcirkulation till kotten, och då an- 
såg jag honom först mogen — hans samhörighet med föräldraträdet var 
upphäfd, fröet var tillreds att utfalla. Det är sålunda klart, att då tallen icke 



OM BETYDELSEN AF SKOGSFRÖETS HÄRSTAMNING. 293 

fäller sitt frö förr än fram i april och maj, kottarne behöfva sitta kvar till 
dess för att blifva fullt mogna. Med afseende å klängning af frö torde detta 
vara en mycket viktig sak. 

Det är tvifvel underkastad!, om en värmeklängning kan vara fördelaktig, 
icke så mycket för värmens skull, ty man kan i sollafve få upp värmen ända 
till 70 — 80°, men den värme, som på förra sättet åstadkommes, måste vara 
en annan än den, som man kan erhålla af solen. Man måste förutsätta, 
att då de särskilda solstrålarne ofantligt mycket verka på organismerna i all- 
mänhet, de också måste hafva ett stort inflytande på trädfröets mognad, hva- 
dan man vid klängning i sollafve har utsikter att få bättre och fullödigare 
frö än genom klängning i värmestugor. Därför borde också vara lämpligt att 
kronojägarne och skogvaktarne mera än som nu är fallet åläggas att använda 
solklängning, ty detta är och förblifver det naturligaste klängningssättet. I Hal- 
land klänges mycket bergtallfrö, och kronojägarne plocka kotten under sen- 
vintern och klänga den i sollafvar, kotten kostar 2,50 per hl. att plocka och 
klängningskostnaden går till 50 öre per kg., så att när jag af godt frö kan 
påräkna i kg. per hl. kött, det hemklängda fröet kostar 3 kr. per kg. Kö- 
per man fröet i handeln, får man betala 6 kr. per kg. och ändå är det 
fröet eldklängdt. Det är således i många afseenden fördelaktigt att använda 
solklängning, icke minst därför, att man får en bättre vara. Det bör där- 
för läggas synnerlig vikt på, att skogsbrukarne åläggas att mera än som nu 
sker syssla med klängning af frö i solen och att samla kotten, när den verk- 
ligen är mogen. 

Konsul Kcmpc: Min erfarenhet stämmer öfverens med herr Hesselmans. 
Jag har kommit till den erfarenheten, att härstamningen spelar en afgörande 
roll endast så tillvida, att man måste skaffa sig ortens frö. Men däremot har jag 
funnit, att det icke har någon betydelse, huruvida fröet är taget från vargar eller 
från vackra tallformer. Jag har sett på många ställen i Norrland, att afkom- 
man från vargar blifvit vacker. Särskildt har detta varit fallet på två ställen i 
stor utsträckning i Anundsjö socken inom Kubbe och Företjäls byaområden. 
På det senare stället funnos inom '/4 kvadratmil inga frötallar kvar, allt var 
afverkadt. Fula vargtyper hade uppkommit och blifvit ännu fulare genom 
betning, men mellan dem stod en ungskog med den vackraste form, man 
kan önska sig. Jag tror därför, att man i Norrland icke bör förakta frö, 
som kommit upp från vargar, hvilket är så mycket viktigare, som det där 
egentligen endast är vargarne, som lämna moget frö. Vi veta, huru sällan 
i Norrland ett så rikt fröår förekommer, att det lönar sig att samla kött. 
På grund häraf anser jag, att det icke kan löna sig att anlägga frökläng- 
ningsanstalter där. Det är därför skogsvårdsstyrelsernas i de norrländska 
länen ovillkorliga skyldighet att anlägga fröklängningsanstalter för att till- 
handahålla allmänheten frö. Men då rika kottar så sällan förekomma i 
Norrland, att det icke lönar sig att där samla kött och vargarne lämna det 
frö som är mest moget, torde det icke vara lämpligt att hänvisa norrlännin- 
garne till att endast taga frö från de vackraste tallarne. Vi böra nöja oss 
med att fröet är från orten. 

Bviiuliefeii Ortcnhlad: Jag tror, att man här sammanblandar två saker. 
Det förhåller sig så, att tallen äger många former, . af hvilka man finner 
representanter i nästan alla delar af vårt land. Om vi tänka särskildt på 
Norrland och de trakter herr Kempe berört, finnas där bland andra två ut- 

Skossiu'\rds/i>yt'niugens Tiilskri/t. /goj. 



2 94 DISKUSSION. 

präglade former: den ena storgrenig, den andra kortgrenig. Det är icke 
tillfälliga endast af yttre förhållanden påverkade former, som jag afser, utan 
botaniska enheter. De antydda båda formerna kan man få se uppvuxna 
bredvid hvarandra under lika yttre förhållanden. Jag har skaffat mig foto- 
grafier af sådana — ledsamt nog har jag icke tagit dem med mig — . Träd 
af dessa båda skilda former kunna stå så tätt bredvid hvarandra, att man 
på samma fotografiplåt kan erhålla både den högväxta, kortgreniga formen 
och den storgreniga mera kortväxta. 

Det var dessa två botaniska typer jag åsyftade, då jag talade om, att 
man borde arbeta för att få träd af vackra typer. Detta hindrar emellertid 
icke, att de förhållanden, hvarunder träden uppväxa, kunna inverka på båda 
dessa typer, så att individ af den vackra typen under ogynnsamma förhål- 
landen kan till det yttre närma sig den långgreniga. Men i sådana fall 
kan man äfven af långgreniga individ få ättlingar, som äro kortgreniga tallar. 
Om jag tänker mig, att den kortgreniga formen kommer att bilda kantträd 
i ett bestånd, särskildt på bördig mark, så kommer detta att öka både an- 
talet och längden af grenarne. Om ett sådant träd härstammar från en 
kortgrenig form, är det dock ingenting, som säger mig, att dessa tillfälliga 
modifikationer af den vackra formen skola vara ärftliga. Det är bevisadt 
genom de undersökningar man i detta hänseende gjort, att dessa tillfälliga 
egenskaper icke äro ärftliga. Då det gäller botaniskt skilda former, måste 
man vänta sig att af en kortgrenig form få ättlingar af den vackra typen. 
Man har icke ännu kunnat fullt utreda dessa former, så att man under alla 
förhållanden kan känna igen dem. För närvarande finnes icke något annat 
sätt, för att hafva utsikt att få återväxt af den bättre formen, än att laga 
så, att man till fröträd väljer vackra träd. Vi torde dock kunna vänta att 
inom kort få en utredning om dessa och andra former af våra barrträd. 
Den långgreniga tallformen kan under vissa förhållanden, om den tränges 
från sidorna, förmås att i någon mån närma sig den kortgreniga formens 
yttre habitus. Men från ett sådant träd har man gifvetvis utsikt att få ätte- 
läggar af den sämre typen. 

Det anförda ber jag få ställa i sammanhang med hvad d:r Hesselman 
nyss sagt, hvaraf torde framgå, att våra åsikter måhända stå hvarandra när- 
mare, än hvad det förefallit åhörarne. 

Direktören Holmcrz: Jag är förekommen af byråchefen Örtenblad men 
vill instämma i hvad konsul Kempe yttrat om, att härstamningsorten spelar 
den viktigaste rollen. 

Hvad herr Kempe nämnde om, att man från vargar kan få god skog, 
så kan ju sådant någon gång inträffa. Det exempel som d:r Rempe anförde 
bevisar dock icke, att härstamningen är utan betydelse; ty den i exemplet om- 
nämnda skogen hade uppkommit på en större kalmark efter vargar; men 
dessa vargar härstammade i sin ordning från den i granskapet varande vackra 
skogsformen, men i följd af gles ställning utväxt till vargar. 

D:r Hesselman: Det kan synas något vågadt att af erfarenheten från 
vissa växter söka draga slutsatser rörande helt andra arter. Emellertid då 
det gäller ett nytt eller föga odladt forskningsfält såsom våra barrträdsformers 
ärftlighet, gör man klokt i att öfverväga frågorna med hänsyn till den er- 
farenhet man har från annat håll och detta gäller så mycket mera, då 
frågorna taga lång tid i anspråk. Utan tvifvel höra våra barrträd genom 



OM BETYDELSEN AF SKOGSFRÖETS HÄRSTAMNING. 295 

sin långsamma tillväxt och sin först vid rätt sena år inträffande könsmognad 
till de i tekniskt hänseende mest svårhandterliga objekt som man kan arbeta 
med, då det gäller ärftlighetsspörsmål. 

För att studera förhållandena härvidlag fordras nämligen icke endast 
att utså ett tiotal individer utan hundratals tallar. Det kommer således att 
dröja länge, innan man kan komma till några exakta uppgifter om ärftlig- 
hetsfrågan beträffande våra barrträd. Då emellertid med hänsyn till kottin- 
samlingen vargarne spela så stor roll, kan det tagas under öfvervägande, 
huruvida icke vetenskapen kan gifva dem ett visst berättigande såsom moder- 
plantor för våra skogar. Det synes som om uppträdandet af dessa träd 
med mera utbredda grofva grenar strödda bland sådana med finare grenar 
och en vackrare stam verkligen tydde på förekomsten af mellanraser. I så 
fall skulle enligt vår erfarenhet om mellanraser, af frö härstammande från 
kortgreniga kronor uppstå t. ex. lO % plantor, som hade vargtyp, men 
de öfriga kortgreniga kronor. Tager man frö från en vargtyp får man samma 
förhållande. Det blir I o % vargar och 90 % kortgreniga kronor. Således 
skulle det från skogsvårdens synpunkt vara likgiltigt, hvarifrån fröet härstammar. 
Denna åsikt är emellertid en ren hypotes, som dock synes mig äga ett visst stöd 
af tall- och granformernas uppträdande i våra skogar. Det fordras många år 
för att utreda denna fråga, men denna åsikt synes mig värd att taga vara 
på främst då det gäller Norrland, emedan tallfrö från andra träd än »vargar» 
där ofta är mycket svårt att anskaffa. Det synes mig som om från den 
vetenskapliga erfarenheten skulle kunna dragas fram skäl lika mycket för 
att bibehålla vargarna som att icke bibehålla dem. 

D:r Gunnar Andersson: D:r Hesselman har i hufvudsak meddelat, hvad 
man kan säga om den invecklade rasfrågan. En del af denna fråga, som 
synes mig i praktiskt afseende vara af stor betydelse och för hvilkens be- 
svarande jag hoppas att skogsförsöksanstalten skall bli i tillfälle anordna 
undersökningar är, huru långt man särskildt inom Norrland och i synnerhet inom 
dess kusttrakter kan våga förflytta raserna mot norr. Såsom d:r Kempe och 
och flera andra talare framhållit, ställer sig saken så att ju längre mot norr 
man kommer desto sämre blir fröskörden och desto dyrare det frö, som kan 
vinnas. Erfarenheten har lärt, att det icke går för sig att insamla uppländskt 
och mellansvenskt frö och så ut det i Jämtlands fjälltrakter, ty plantorna 
frysa bort. Men frågan gäller, huruvida man kan våga samla frö i Hälsing- 
land och sända det till Västerbotten. Det finnes inga erfarenheter i den 
vägen, men önskligt vore, om man kunde samla sådana, för att hafva till 
ledning i detta hänseende, ty det är en ekonomisk fråga af icke obetydlig 
ekonomisk räckvidd, men människan är nu sådan, att då det gäller att be- 
tala ut en summa penningar, så drager man sig därför, då vinsten för ögon- 
blicket är ingen, äfven om den framtida nyttan ett tio-tal år därefter mång- 
dubbelt återgäldar densamma. 

Jag tror i likhet med herr Hesselman att man får vara nöjd, om man 
kan få skog efter hemtraktens frö till något så när billiga priser, ty låt vara 
att rasernas ärftlighetsförhållanden gifva oss vissa procent af dåliga former, 
har man likväl i rensnings- och gallringshuggningar ett medel i sin hand att 
komma åt de sämre raserna och gynna de från trävarusynpunkt bättre. 

Till sist må några uppgifter meddelas rörande den »tyska tallen» hos 
oss, som lämnats mig af flera tyska forstmän och vetenskapsmän. Det på 



296 DISKUSSION. 

sin tid på Västkusten och i Skåne så mycket använda tyska tallfröet lär 
i mycket stor omfattning härstamma från trakterna af Rehn, således från 
västra Tyskland, från ytterst usla bestånd, som dock voro starkt frögifvande 
och från hvilka kött lätt insamlades, hvaremot icke någon nämnvärd kvan- 
titet frö kommit från östra Tyskland. Där finnas dock vackra tallskogar. 
Resultatet har också visat sig inom vårt land. Helt annorlunda skulle säkert 
resultatet hafva blifvit, om detta sistnämnda frö varit tillgängligt i handeln, 
men än i denna stund står nog handeln med barrträdsfrö på samma stånd- 
punkt som för 25 år sedan handeln med klöfverfrö. Den, som vet huru 
denna vara förbättrats, bör icke misströsta om, att stora förändringar till 
det bättre kunna komma att ske äfven med afseende å barrträdsfrö. 

Jägmästaren Hollgnn : Med afseende å hvad som framhållits om 
vargarne och att deras frö skulle lämna lika god afkomma som de vackra 
tallformerna böra vi komina ihåg, att dessa vargar mången gång uppkomma 
genom snötryck, skador af insekter och af vindar o. d. Men detta är något 
som de förväfva under sitt lif, och jag kan icke inse, att denna egenskap 
skall öfvergå till närmaste afkomman, lika litet som, då en människa förlorat 
en arm eller blifvit puckelryggig, dessa egenskaper öfvergå på atkomman. 
Det är de inre förhållandena, som omedelbart gå i arf, icke sådana som äro 
förvärfvade under trädets lif I Halland förekommer en egendomlig forma- 
tion på tallarne, de hafva slipats genom vindarnes inverkan, men icke kan 
man tänka sig, att denna växtform skall gå i arf, om fröen af dem utsås 
på en annan trakt. De egenskaper, som bero af dylika omständigheter, 
gå nog icke i arf, åtminstone ej förr än de efter flera generationers för- 
sättande i samma förhållanden blifvit tillräckligt befästade hos trädet. Jag 
tror därföre, att vargarnes yttre egenskaper i vanliga fall icke inverka på 
afkomman, de måste ligga djupare i organismen för att kunna ärfvas af af- 
komman. 

Bvråchefen Örteiiblad : Jag skall blott be att få understryka hvad d:r 
Gunnar Andersson nämnde, nämligen att i Tyskland skulle finnas minst två 
tallraser. Jag vill påpeka, att det frö vi fått sades härstamma från mycket 
dålig tallskog i Rehntrakten. Det bättre tallfröet, som dock icke släppts ut 
i marknaden, härstammar från Ost-Preussen. Om vi erkänna detta, hafva 
vi därmed också erkänt ärftlighetens förefintlighet. Hos ett vackert bestånd — 
låt vara att det har trädens stamform och öfriga egenskaper nedärfda genom 
århundraden eller årtusenden — äro dessa egenskaper ärftliga. Detta är 
just erkändt genom hvad d:r Andersson nyss anförde, och Sverige skiljer sig 
i detta afseende icke från Tyskland. Vi hafva äfven i vårt land skilda tall- 
raser med ärftliga egenskaper. 

Jägmästaren Westberg: D:r Hesselman missuppfattade antagligen mitt 
anförande, att jag velat påstå, att svenskt tallfrö obetingadt vore lämpligt för 
tyska förhållanden, — Jag delar fullkomligt hans uppfattning, att det för oss 
är af underordnad betydelse, om det svenska tallfröet icke är passande för 
Tyskland, om blott det är passande för Sverige. — 

Meningen med mitt anförande var hufvudsakligen att få kraftigt betona 
det, att vi icke få insöfva oss i den tron, att vårt frö är godt, endast därföre 
att det är svenskt. 

Direktören Holmerz : Denna fråga är af största vikt, i synnerhet då det 
är fråga om ärftligheten. Såsom herrarne veta, är det svårt att yttra sig om 



OM BETYDELSEN AF SKOGSFRÖETS HÄRSTAMNING. 297 

densamma med den ringa erfarenhet man ännu har därom. Vi äldre skogs- 
män, som varit i tillfälle att se återväxt af vackra fröträd, kunna konstatera, 
att det är nogsamt kändt, att vi fått god återväxt af vackra fröträd och 
tvärtom. Då detta förhållande kan konstateras på så många ställen i vårt 
land, gör man klokast i att, innan frågan blifvit fullt vetenskapligt utredd, 
så mycket som möjligt söka skaffa sig frö från vackra tallformer. 

Beträffande hvad d:r Andersson nämnde om det tyska fröet ber jag få 
nämna, att jag har mig bekant, att Ost-Schlesien är berömdt för sitt vackra 
tallvirke, och att man i mellersta Tyskland numera försöker få frö därifrån. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905, H. 6 — 7. 



Flottningsafgäldernas beräknande. 



I. 

Inledande föredrag 

vid Föreningens för skogsvård årsmöte den 6 april 1905 
af Karl Fredenberg. 

Då jägmästaren Alund vid föregående årsmöte lämnade en ingående 
och intressant utredning af detta nu åter uppställda ämne, hvilket då 
icke hann skitbehandlas, och då generaldirektören Lindman och jäg- 
mästaren Gyllenhammar genom sin kritik af inledarens föredrag läto 
frågan skärskådas från olika synpunkter, kan jag nu inskränka mig till 
att endast ägna de då uttalade olika meningarne en kort kritik, och 
förutsätter jag därvid, alla närvarande tagit kännedom om det i Före- 
ningens tidskrift införda stenografiska referatet öfver diskussionen för- 
förlidet år. — Jag beder emellertid först få erinra, att frågan om flott- 
ningsafgäldernas beräknande efter kubikinnehållet ingalunda är ny. Då 
jag 1878, sålunda för 27 år sedan, kom upp till Hälsingland, hade man 
där just börjat att afverka och tillvarataga 7 tums timmer, hvilket lik- 
väl då icke kunde ske annat än där flottningsafgälderna voro jämförelse- 
vis låga. Och, som flottningskostnaderna då på grund af i allmänhet 
långt sämre byggnader i flottlederna oftast voro afsevärdt högre än nu, 
kunde detta i allmänhet äga rum blott efter de större vattendragen 
eller de nedersta distrikten af de smärre. Då man emellertid fann, att 
äfven 7 tums timmer lämnade ett värdefullt virke, hörde jag ofta frågan 
om flottningsafgäldernas beräknande diskuteras, och uttalade man äfven 
då, att det skulle vara bättre debitera dessa efter kubikinnehållet än 
efter stycketalet, hvarigenom det skulle blifva möjligt tillvarataga äfven 
smäckrare timmer — om pappersved och props var det dä icke fråga. 
Men, huru man vände denna fråga, kom man alltid in i samma åter- 
vändsgränd, nämligen huru kontrollen skulle kunna på ett tillfredsstäl- 
lande och effektivt sätt ordnas, och något praktiskt förslag därtill kunde 
man icke finna. Så kom 1880 års ännu gällande flottningsstadga, som 
icke heller lämnade något uppslag till denna frågas lösande. Emellertid 
fingo de smärre virkesdimensionerna ett allt mera ökadt värde och, där 
dessa kunde utdrifvas till så korta längder, att de vid skiljningsställena 



FLOTTNINGSAFGALDERNAS BERÄKNANDE. 299 

kunde säkert skiljas från timmerlängder, så möjliggjorde man utdrifning 
af dessa medelst den s. k. kortlängdsberäkningen. Men därmed kvar- 
stod dock det oskäliga beräkningssättet att debitera det smäckraste tim- 
ret lika med det gröfsta. Man fortfor att diskutera önskvärdheten af 
att få det gällande systemet utbytt mot kubikberäkningen, vare sig 
direkt eller i modifierad form, — men allt fortfarande ansågos svårig- 
heterna för kontrollen afskräckande. Man ansåg nämligen, att den kon- 
troll man utöfvade genom uppräkningen vid skiljningsställena var så 
säker, som det kunde erfordras, och kontroll ville man icke vara utan. 
— Men nu kommer herr Alund och säger, att den kontrollen är alls 
ingen, hvarför han dock icke anfört annat skäl, än att virket räknas 
ena dagen af en person och den andra dagen af en annan. Att detta 
dock icke är något skäl, är ju tydligt, då ju en räkning af stycketalet 
icke på något vis kräfver ett subjektivt omdöme. Blir därför kontrollen 
vid skiljningsställena icke säker, så beror detta uppenbarligen därpå, 
att den icke skötes noggrannt. I Hälsingland anses kontrollen genom 
denna räkning så säker, att det t. o. m. finnes större vattendrag, där 
debiteringen af flottningsafgälderna sker efter den vid skiljningsställena 
verkställda uppräkningen. Och, då detta pågått sedan många år utan 
protester från virkesägarne, bevisas däraf bäst, att denna kontroll, rätt 
utförd, är tillräckligt säker. Beträffande herr Älunds anmärkning, att 
vid tvist denna kontrollräkning icke skulle inför domstol äga vitsord, 
så känner jag åtminstone ett fall, då vid tvist om, huru mycket obar- 
kadt timmer en virkesägare nedlagdt i en viss flottled, denne dömdes 
att mot sin protest bota efter det vid sorteringsstället uppräknade an- 
talet. Kontrollen vid stycketalsflottningen torde därför kunna anordnas 
så, att den blir fullt effektiv. Och vill man ha' den ännu mera säker, 
så kan man använda 2:ne skrifvare vid sorteringsställena. Den ökade 
kostnaden därför .skulle icke blifva af den storlek, att den kunde hafva 
någon betydelse. Men, utom kontrollen af virkesägarnes uppgifter, er- 
håller man genom räkning vid skiljningsställena den ingalunda oviktiga 
fördelen att, då någon del af virket blir kvarliggande i flottledens öfre 
distrikt, vid debiteringen kunna skilja på det, som är framflottadt, och 
det, som är kvarliggande. 

Men, huru ställer sig nu kontrollen vid kubikfotflottningen? Jag 
har sett en författare föreslå, att kontrollen borde ske genom uppmät- 
ning af timrets längd och diameter vid sorteringsställena. Ehuru detta 
tidsödande arbete kan låta sig göra i en älf, där endast obetydligt 
med virke framflyter, så torde detta däremot vara alldeles omöjligt i 
sådana vattendrag, där någon större mängd virke framflottas — och 
dessa vattendrag äro ju de flesta. Vidare har framhållits, att kontrollen 



300 KARL FREDENBERG. 

skulle kunna utöfvas genom kontrolltumning ä vältplatserna, men måste 
en sådan kontroll betecknas som illusorisk icke allenast å sådana trånga 
platser, där timret måste uppläggas i vältor, utan detta äfven å sjöarne, 
enär en virkesägare där kan i det närmaste förhindra kontrollen genom 
att hålla på med timmerkörningen så länge som det går an att komma 
ut på sjön med ett timmerlass. — I öfrigt har beträffande kontrollen 
framhållits, att man i flottningsreglementet kan intaga bestämmelse om, 
att virkesägare på anfordran skall uppvisa sina timmerjournaler äfven- 
som att han, där så påfordras, skall vara skyldig att inför domstol med 
ed bestyrka sin uppgift. Jag har just här ett af Konungens Befall- 
ningshafvande i Värmlands län den 31 dec. förlidet år fastställdt regle- 
mente för Rottnaälfvens flottningsförening, i hvilket dylika bestämmel- 
ser äro intagna. Jag har därom talat med ett par jurister och hafva 
de uttalat den åsikten, att, då flottningsstadgan icke talade om sådan 
edgång eller om utlämnande af timmerjournalerna, det vore mycket 
tvifvelaktigt, huruvida ett sådant reglemente komme att stå sig, om det 
blefve öfverklagadt. Åtminstone ansågo de, att icke någon domstol 
skulle komma att döma till dylik edgång, och icke heller trodde de, 
att en virkesägare på grund af detta reglemente kunde dömas till att 
utlämna sina timmerjournaler. — Här omnämnda reglemente är äfven 
i det afseendet märkligt, att det bestämmer, att virket skall mätas på 
midten. Visserligen är detta icke omöjligt, men hvar och en, som 
känner till, huru det ser ut på en afvältningsplats för en större mängd 
timmer, inser lätt, hvilka svårigheter och kostnader följandet af en så- 
dan bestämmelse kan medföra. Ja, där det är trångt om utrymm.et, 
kan detta helt enkelt nödvändiggöra s. k. dagtumning, där detta eljest 
icke är nödigt. Dessa svårigheter har ock herr Alund insett, hvarför 
hans förslag går ut på, att virket skall mätas i lilländan och den verk- 
liga kubikmassan beräknas efter på förhand uppställda afsmalnings- 
tabeller. — Då jägmästaren Alund betecknar stycketalsberäkningen och 
särskildt den med stor nedsättning för kortlängder icke öfverensstäm- 
mande med flottningsstadgans bestämmelse, att flottningskostnadens för- 
delning å de särskilda slagen af flottgods bör ske efter den större eller 
mindre svårighet de vid flottningen förorsaka, så har han otvifvelaktigt 
rätt. Men, som generaldirektör Lindman erinrade, är det rena kubik- 
fotssystemet icke heller någon rättvis beräkningsgrund. Men en sådan 
kan man få medelst relationstal, där såväl timrets längd som groflek få 
tillbörligt inverka. Ett förslag i denna riktning har af byråchefen 
Örtenblad framställts i sista häftet af Föreningens tidskrift, hvilket för- 
slag synes vara mycket praktiskt, om ock detta för apteringsfrågan 
blir något mindre lämpligt än kubikfotsberäkningen. För kontrollen af 



FLOTTNINGSAFGÄLDERNAS BERÄKNANDE. 30t 

denna beräkningsgrund mötes man dock af alldeles samma svårigheter 
som beträffande kubikfotsberäkningen. Men dessa kunna ju möjligen 
öfvervinnas genom ett tillägg till flottningsstadgan om skyldighet för 
virkesägare att föra noggranna timmerjournaler och att pä flottnings- 
styrelsens anfordran framlägga och eventuellt beediga dem eller ock med 
stadgande om höga böter vid upptäckt om oriktiga uppgifter. Och 
någon annan grund för kontrollen torde man knappast kunna hitta på. 
— Att emellertid en omändring af debiteringsgrunden, så att den blir 
rättvisare och så att det blir möjligt att framflotta smärre virkesdimen- 
sioner, är önskvärd, därom kan icke vara tvifvel. Visserligen kan en 
sådan omändring på sina ställen gifva till följd skogssköfling, men för 
den skogsägare, som vill sköta sin skog, ger den därtill större möjlig- 
het, hvilken sida af frågan ock bör tagas i betraktande. Och, då herr 
Lindman ville motsätta sig en sådan antydd omändring af flottnings- 
afgäldernas beräknande, därför att det skulle gifva till följd skogssköf- 
ling, sä torde han knappast hafva menat allvarligt. Ty på alldeles 
samma grund skulle man ju kunna motsätta sig byggande af järnvägar. 
Och, om ett sådant skäl fått gälla, hvar skulle vi då stått nu? I öf- 
rigt må vi erinra oss, att vi fr. o. m. detta år dock hafva en skogs- 
lag, som visserligen kan synas vara något för mild, men hvilken dock 
kan blifva ganska verksam, om den blott handhafves rätt. — Beträf- 
fande åter den af generaldirektör Lindman framställda anmärkningen, 
att på samma grund som vissa mindre värdefulla varor få å järnvä- 
garne fraktas för en afsevärdt lägre taxa, så bör ock kolved, som icke 
kan tåla vid samma flottningsafgälder som gagnvirke, fä framflottas för 
nedsatta afgälder, så torde det icke kunna bestridas, att icke denna 
fordran är berättigad. Ty, utan att det är en nationalförlust att låta 
de oerhörda massorna af virkesaffall efter timmerdrifningarne i Norr- 
land ligga kvar i skogen och ruttna, så är det äfven en stor indirekt 
vinst att få bort detta affall ur skogen, som eljest kommer att ligga 
där till en härd för bark- och bastborrar. Den däremot gjorda invänd- 
ningen, att, om ock staten å sina järnvägar kan anses förpliktigad lämna 
billigare järnvägsfrakter för mindre värdefulla varor, sä kunna näppe- 
ligen därför de enskilda flottlederna därtill anses vara skyldiga, faller 
ohjälpligt pä den omständigheten, att den betydliga mängden enskilda 
järnvägar ocksä frakta varor af mindre värde efter lägre taxor. I öfrigt 
ville ju herr Alund medgifva, att för torrvirke rabattering lämpligen 
kunde ske. Men sådan rabatt bör ock lämnas icke torrt affall — lump 
och vrak — som icke kan användas till annat än kolved. Och skall 
kontrollen af virkesägarnes uppgifter ställas på framläggande af tum- 
ni ngsjournal erna och beedigande af dessa, sä lärer väl detta äfven kunna 



302 KARL FREDENBERG. 

gälla uppgifterna om mängden kolved. Och i öfrigt sk-ulle frestelsen 
att, på grund af en afsevärdt billigare afgäld för kolved än för gagn- 
virke, uppgifva timmer eller annat gagnvirke såsom kolved tämligen 
verksamt kunna förekommas därigenom, att för rabattering af flottnings- 
afgälderna för kolved fordras, att den icke framflottas i större längder 
än t. ex. 3 m. 

Till sist vill jag nämna, att jag just nu fått höra, att den s. k. 
kubikfotsberäkningen redan för några år sedan blifvit införd i en af 
kronan byggd flottled i öfre Norrland. 



II. 
Diskussion. 



Bruksägaren Montgomery : Jag bor i Värmland i Fryksdalen och där 
hafva vi under de senare åren fått till stånd allmänna flottleder i våra 
vattendrag och skaffat oss stadgar för dessa och därvid rättat oss efter när- 
belägna vattendrags tariffer; men vi funno snart, att de voro mycket otill- 
fredsställande för våra förhållanden. Den diskussion, som i denna förening 
förra året fördes om flottningstariffering väckte min uppmärksamhet på kubise- 
ringssystemet, och på att det tillämpades på Skiens vattendrag i Norge. Då 
jag hade bekanta där, skref jag dit efter uppgifter rörande denna sak och 
fick också sådana. Då jag studerade dem, fann jag, att detta var hvad vi 
behöfde. I vattendragen hemma forslas mycket trämasseved och timmer 
samt äfven pitprops. Svårigheten var att få dessa olika dimensioner något 
sä när likställda vid tarifferingen. Efter mycket arbete lyckades jag få de 
andra intressenterna efter vattendraget med på kubiseringssystemet, och resultatet 
af detta mitt arbete föreligger i det af konungens befallningshafvande i Värm- 
lands län godkända stadgandet, som föredragshållaren relaterat, och därför 
vill jag med några ord gifva förklaring öfver en del frågor, som framställts 
med afseende på tariffberäkningen efter detta system. 

Därvidlag är naturligtvis kontrollen det viktigaste. Den är emellertid 
ganska enkelt och säkert genomförd på det sättet, att hvarje virkesägare är 
skyldig att på en tabell, som styrelsen tillhandahåller, uppteckna allt det 
virke han har på hvarje vältplats, virkets kvantitet och slag, och från hvilket 
skogsskifte eller hemman det afverkats. Därigenom får styrelsen fullt de 
taljerade uppgifter. Vidare hafva vi flottningsförmän på de olika distrikten. 
Dessa äro skyldiga att under vinterns lopp följa afverkningarne på vissa 
distrikt och därvid skaffa reda på virkets köpare, säljare, körare, huggare 
och i öfrigt vända sig till hvem de vilja, för att få upplysningar om kvan- 
titen af de olika virkessorterna. Hvad de sålunda inhämtat, anteckna de 
på liknande listor som virkesägarnes. Sedan jämför flottchefen dessa båda ta- 
beller, och äro de sammanstämmande, är allt godt. Virkesägarens uppgift är 
visserhgen i kubikfot och flottningsförmannens ibland möjligen i tolfter, men 



DISKUSSION. 303 

åtminstone på samma vattendrag vet man något så när dimensionerna på 
pitprops, pappersmasseved och timmer, och då kan man efter några års 
erfarenhet beräkna, att kubikinnehållet af en tolft vanligen lämnar så och 
så många kubikfot. 

I Skien har man under 8 år tillämpat detta sätt och varit synnerligen 
belåten därmed. De hafva funnit, att först sedan detta system blef tilläm padt, 
hafva de fått sina flottnings- och tarifförhållanden på ett tillfredsställande 
sätt ordnade. 

En sak, som underlättar denna beräkning mycket, är att vi efter våra 
vattendrag såväl hugga som köra efter kubikfot. Herrarne känna Fryks- 
dalingarnes förmåga att köra virke, och att de hemma göra det lika bra 
som borta, är gifvet. De hafva så kommit in i kubikfotsberäkningen, att det 
vore ganska svårt att få dem att öfvergå till gamla tolftberäkningen. De 
anse sig då blifva lurade, enär den ena skogen har kort och den andra 
långt virke. Få de däremot betaldt efter kubikfotberäkning, veta de, att de 
få betaldt, efter hvad de uträtta. 

Det är gifvet, att då virkesägaren af denna orsak skall uträkna virket 
efter kubikfot, så behöfver han icke göra några vidare beräkningar utan har 
endast att lämna samma uppgifter till flottledsstyrelsen. 

Föredragshållaren sade, att han förvånade sig öfver den bestämmelse, 
som finnes i stadgarne, att vederbörande skulle beediga sina tumningslistor. 
Det är naturligtvis icke fråga om, att detta skulle tillämpas i annat fall, än 
då man alldeles tydligt ser, att underslef föreligger, och måste bestämmelsen 
finnas i stadgarne för att virkesägaren skall få klart för sig, att hans upp- 
gift har ansvarspåföljd. Stämma ej uppgifterna, är virkesägaren skyldig 
att framlämna sina tumningslistor, och är styrelsen ej heller nöjd med dessa, 
är han skyldig att beediga dem. Men jag är öfvertygad om, att det ej skall 
behöfva komma så långt. Generaldirektör Lindman framställde förra året 
den anmärkningen, att kolveden skulle blifva hårdt drabbad af kubiserings- 
systemet. Vid befraktningar är den principen vanlig, att det dyrare godset 
får betala mera än det mindre dyra. Därföre skulle det vara orättvist, att 
timmer, som är dyrare, skulle betala pr kubikfot samma pris som mindre 
virke; men hvad som motväger detta är, att det gifvetvis är mycket dyrare 
att frakta 1000 kbf pappersved eller spärrar än 1000 kbf timmer, och ut- 
jämna dessa förhållanden hvarandra. Vi hafva delvis tillämpat kubiserings- 
systemet i flera år, då en flottenhet beräknats till 1 20 kbf. eller till en tolft 
timmer. Efter de kalkyler vi gjort, hafva vi funnit, att det blir en mycket 
rättvis fördelning, att det betalas pr kubikfot lika för allt slags virke. Kol- 
ved förekommer icke i våra trakter, därföre att trämassefabrikerna tagit 
hand om det mindre virket, som hufvudsakligen utgöres af gran. På Klarälfven 
har för trämasseveden användts det sättet, att den flottats efter den stora 
flottningen och för ett billigare pris. Det tyckes som om kolvedsflottningen 
skulle kunna ordnas på samma sätt. Föredraganden sade, att det då icke 
får vara mer än en viss längd på trämasseveden, och att, om den icke 
har denna längd, får den icke flottas. I så fall kan man göra kolveden 
mindre lång och flotta den efteråt, och då troligen för lindrigare pris, än 
då den är blandad med den stora flottningen. 

Vi hafva ju ännu ej någon erfarenhet om, huru tillämpningen af detta 
system kommer att utfalla, men vi äro hittills öfvertygade om, att det skall 



304 FLOTTNINGSAFGALDERNAS BERÄKNANDE. 

blifva bra, och då vi fått några års praktik, skall det blifva mig ett nöje 
att meddela Föreningen, till hvilket resultat vi kommit. 

e. Jägmästaren Henrik Petlenon: Innan detaljdiskussionen går alltför vida, 
ber jag få framställa en anmärkning af mera principell art. Frågans ut- 
veckling synes gå mot en formel. Det kan då ha sitt intresse att söka ut- 
reda, om en formel öfverhufvud är behöflig eller önskvärd. 

Hur man än ser saken, måste man dock ytterst bygga på den praktiska 
erfarenheten. Jag vet då kanske till en början endast, att ett visst sortiment 
är svårare att flotta än ett annat. Men en sådan erfarenhet är alltid för- 
bunden med en viss föreställning om Inir mycket svårare det första sorti- 
mentet är, och man kan därför också alltid ungefärligen uttrycka detta för- 
hållande i ett relationstal. Det är klart att det här ej kan bli fråga om pe- 
titesser. Vi torde för närvarande få nöja oss, om flottningssakkunnige för ett 
visst vattendrag eller en viss klass af vattendrag kunna ange sådana relations- 
tal för de sortiment, man med afseende på längd och groflek vill beteckna 
som minimi-, medel- och maximidimensioner. Jag får särskildt betona, att 
hur ringa erfarenheten än är, så kan den dock alltid på detta sätt uttryckas i mer 
eller mindre säkra relationstal. Jag kan därför i stället för den mera svårdefinie- 
rade praktiska erfarenheten förutsätta bestämda relationstal för några angifna 
dimensioner som bekanta. Dessa relationstal utgöra således det gifna i 
vårt problem, och vår uppgift är uteslutande att finna motsvarande relations- 
tal för öfriga dimensioner. 

Ja, sådana problem löser man ju genom interpolation, i detta fall enklast 
genom grafisk interpolation. Om man sedan för in resultaten i en vanlig 
prisnota, får man en enkel och klar framställning, som detaljtroget och full- 
ständigt utnyttjar all den erfarenhet man har att tillgå. Jag tror mig härmed 
ha visat, att någon formel åtminstone icke är behöflig. 

Jag vill emellertid med det föregående icke ha sagt, att de grund- 
läggande relationstalen skola insättas i notan på rak arm. Utan man får 
naturligen ta hänsyn till de olika faktorer, man anser utöfva ett inflytande. 
Kubikmassan har ett dylikt direkt inflytande, man kan därför lämpligen i 
notans kolumner först insätta de olika dimensionernas verkliga kubikmassor. 
Men så vet man, att af två olika långa stockar med samma kubikmassa är 
den längre mera svårflottad. Ja, då inför man i notan en, så godt man 
förstår, lagom förhöjning för tilltagande längder. Om man så anser, att 
smäckert långtimmer är besvärligare än lika långt timmer med något större 
toppdiameter, så inför man en för tilltagande längder starkt progressiv för- 
höjning för aftagande toppdiametrar o. s. v. Ett dylikt fritt öfvervägande 
af alla inverkande omständigheter är ju något helt annat än att konstruera 
en formel. Ty medan notan direkt afspeglar erfarenheten sådan den nu är, 
förmår formeln sällan uttrycka allt hvad man vet, men den innehåller i 
stället så mycket mer, hvarom man ingenting vet. 

Jag öfvergår nu till en granskning af de båda förnämsta formelmetoderna. 
Kubiksystemet utgår från erfarenheten, att flottningssvårigheten i många fall 
är direkt proportionell med timrets tyngd och således ungefär med kubik- 
massan. Då man sedan häraf sluter att så alllid är fallet, så är ju detta 
oberättigadt, men denna erfarenhet ger dock ett visst stöd åt antagandet, 
att samma relation mellan kubikmassan och flottningssvårigheten äger rum i 
alla de fall, där erfarenheten i öfrigt icke bevisat motsatsen. Så har ju skett 



DISKUSSION. 305 

beträffande längdens inflytande, men för timmer af samma längd kvarstår 
hypotesen orubbad. Och då byråchefen Örtenblad först erkänner kubik- 
massans inflytande inom vissa gränser, men sedan i räkningen inför dia- 
metrarna i stället för diametrarnas kvadrater, så är detta ett steg, hvars be- 
rättigande enligt min mening borde bevisats. Något sådant bevis har 
emellertid icke presterats. ' 

För att återgå till kubiksystemet, så torde den behöfliga korrektionen 
för längderna ställa systemet inför två alternativ: att antingen införa en 
klassindelning som i Rottnaälfven eller också öfvergå till en på kubikmassan 
grundad nota. Då olägenheterna af en klassindelning äro allmänt erkända, 
torde kubiksystemet sålunda konsekvent utmynna i en nota. 

Byråchefen Örtenblads system bygges däremot icke direkt på erfaren- 
heten, utan framkastas mera försöksvis för att sedan pröfvas af erfarenheten. 
Ty det torde vara svårt att påvisa ett enda moment i flottningen, där svårig- 
heten är direkt proportionell med timrets yta — med eller utan den föreslagna 
korrektionen — , och så mycket mindre anledning förefinnes då att gene- 
ralisera detta förhållande. I motsats till kubiksystemet har därför denna for- 
mel a priori intet berättigande, och den får ett berättigande endast i den mån 
man kan påvisa dess öfverensstämmelse med erfarenheten. För detta ända- 
mål föreslår herr byråchefen själf en jämförelse mellan formelns resultat och 
erfarenhetens relationstal. Det torde då vara öfverskådligast, att först sam- 
manföra erfarenhetstalen till en nota på förut angifvet sätt. Om man sedan 
steg för steg jämförde formelns resultat med notan och det hela mot all 
förmodan skulle stämma, så vore därmed formelns riktighet bevisad och dess 
praktiska användning berättigad. Men som formeln är obekväm att handskas 
med, skulle man sannolikt snart finna lämpligt att en gång för alla uträkna 
och i en nota införa formelns resultat. Den på så sätt framställda notan 
skulle i bästa fall vara identisk med den första, från hvilken man utgått, 
men på grund af formelns tekniska svagheter skulle den sannolikt vara 
sämre. I hvarje fall kunde den omöjligt bli bättre, ty en formel, som lånar 
hela sitt värde från vissa erfarenhetstal, kan ej lämna resultat, som äro säkrare 
än erfarenhetstalen själfva. Hela den besvärliga omgången med formeln 
har således varit utan nytta. Äfven här framstår alltså den på erfarenhets- 
talen direkt grundade notans öfverlägsenhet. 

Till sist ber jag få citera ett argument som jägmästare Ekman i höstas 
anförde under sina föreläsninger vid Skogsinstitutet: »Om vi ha funnit det 
praktiskt att hugga, köra och köpa timret efter prisnotor, hvarför skulle vi 
då också inte kunna flotta det efter en nota?» 

' Det anförda skälet, att timrets diameter skulle få för stort inflytande i förhällande 
till längden, om beräkningen grundades pä diametrarnas kvadrater, motiverar nämligen ej 
detta steg. Ty denna olägenhet bör afhjälpas genom att tilliigga längderna större expo- 
nenter än 1. Utan frågan gäller här närmast, om olika dimensioner af samma långii, t. ex. 
17 fots virke med resp. 5", 10" och 15" diameter på midten skola debiteras efter relations- 
talen I; 2: 3 eller efter dessas kvadrater I: 4: q. För det senare alternativet talar ju den 
omständigheten, att flottninyssvåiigheten i många fall är direkt proportionell med kubik- 
massan eller för samma längder med diametrarnas kvadrater. Valet af det första alterna- 
tivet förutsätter därför att detta inflytande motväges af andra betydande moment i flottningen, 
där svårigheten vid lika längder växrr läi^gsammare än diametern. 

II. I' 



3o6 FLOTTNINGSAFGÄLDERNAS BERÄKNANDE. 

Disponenten Ljimgberg: Herr ordförande, mina herrar! Jag antager, att 
i denna fråga liksom i andra liknande gäller satsen »simplicity is perfection». 
Jag antager, att äfven här är enkelhet att eftersträfva. 

I Dalarna har i den flottningsförening, som jag tillhört i 30 år, endast 
längden varit bestämmande för tlottningsafgifterna. Och jag har icke hört 
någon klaga öfver orättvisor. Orättvisor, teoretiska i allmänhet och prak- 
tiska i synnerhet, förekomma ofta i det dagliga lifvet. Men fråga är, om 
de här äro så stora, att det är skäl att införa ett system med invecklade 
beräkningar för att frångå hvad som visat sig dugligt och hvad som visat 
sig tillfredsställande för allmänna fall. 

Inom Dalarna har det varit så, att en g-metersstock ansetts som enhet 
på vissa vattendrag, en 4-metersstock gällt för '/s af enheten och en 3-meters- 
stock flottats för '/jo af enheten. Dessa 3-metersstockar ha egentligen varit 
afsedda för att underlätta kolvedens d. v. s. skogsaffallets transportering till 
platser, där de kunnat användas på ett eller annat sätt. Ingen hänsyn har 
tagits till dimensionen, och beträffande dimensionen veta vi, att de gröfsta 
dimensionerna bli färre och färre till antalet för hvarje år i alla vattendrag 
i vårt land. Detta utjämnar sig sålunda så småningom. 

Här har äfven varit fråga om att en bestämmelse skulle inflyta, att veder- 
börande skulle beediga sina uppgifter. Om herrarne tänka på denna sak, 
skola herrarne dock finna, att den är förenad med stora olägenheter. Jag 
tviflar icke på, att vi tänka allvarsamt äfven på den frågan. Jag undrar, 
hvilken af oss skulle vilja beediga en uppgift, som han fått af en 20 för- 
valtare och som dessa i sin tur fått af timmerafverkare och skogshuggare. 
Jag hemställer, om någon skulle vilja beediga dessa uppgifter. Visserligen 
skulle man ju kunna beediga, att man hört den eller den säga så eller så, 
att jag har den och den uppgiften. Men det betyder icke så mycket. Jag är 
förvissad om, att på det hela taget beedigandet icke skulle behöfva komma 
i fråga i vårt land. 

En synnerligt viktig fråga för vår skogs föryngring och dess rationella 
skötsel är borttagandet af barkningstvånget med hänsyn till småvirke och 
gallringsved. Ty utan att småvirket kan transporteras från skogarne, blir det 
icke någon ordnad skogsskötsel. Och i våra trakter ligga millionstals timmer- 
toppar i öfre Dalarnas skogar och förfaras, som det heter i skogskommitténs 
betänkande, under det att frisk skog hugges längre ned, som kunde ersättas 
med hvad som hör till de ruttnande millionerna. Det är därför att hoppas, 
att barkningstvånget för furu, åtminstone för rensningsvirke, kommer på ett 
eller annat sätt att upphäfvas till vår nationalekonomis och vårt lands för- 
kofran. 

Bruksägaren Moiitgomcry: Jag glömde att meddela en sak med afseende 
på tarifteringen. Virket får icke vara mer än 36 fot långt, d. v. s. ungefär 
detsamma som 2 vanliga sågstockar. Vill man flotta större längder, så äger 
man rättighet därtill, men då medför detta en viss plikt, som finnes upp- 
tagen i stadgan och som fördubblas efter vissa regler, i likhet med som till- 
lämpas t. ex. på Klarälfven. 

Byråchefen Örtenblad: Det är med anledning af det intressanta med- 
delande, som jägmästare Pettersson nyss lämnat, som jag skall be att få 
säga några ord. Hans anförande var ganska väl genomtänkt, och jag tror, 



DISKUSSION. 307 

att skillnaden mellan hans och min ståndpunkt i den athandlade frågan 
icke är så stor, som det kan förefalla. 

Herr Pettersson har framhållit, att man bör grunda beräkningarna i 
detta fall på erfarenheten. Så är också min uppfattning, och därför har jag 
i den uppsats, som citerades, framhållit de moment, som jag från denna syn- 
punkt anser vara de viktigaste, och påvisat, att längden af virket därvid 
måste i första rummet beaktas. Detta har nu senast bestyrkts af en så prak- 
tisk man som disponent Ljungberg, som framhållit ett fall, då längden ciisam 
varit bestämmande för flottningsafgifterna. 

Min uppsats är delvis riktad mot kubikfotsberäkningen. Den påvisar, 
att vid kubikfotsfiottningen kommer beräkningen att ställa sig så, att längden 
kommer att ingå i direkt enkel proportion, medan diametern på virkets midt 
ingår med sin kvadrat. Ett groft timmer, som hade samma längd men dub- 
belt så stor diameter som ett smäckrare, skulle draga 4 gånger så stor af- 
gäld som det smäckrare. Jag har med min utredning trott mig kunna visa, 
att en afgäld, grundad på kubikfotssystemet, icke stämmer öfverens med vår 
erfarenhet i praktiken, därest hvarje slag af flottgods skall draga en kostnad, 
motsvarande det besvär virket gör i flottleden. Ty vår erfarenhet visar, att 
diametern har relativt ringa inflytande på flottningssvårigheterna, då däremot, 
såsom herr Ljungberg framhöll, längden i första hand är den bestämmande 
faktorn. Och därpå har jag grundat min framställning. Den skulle ut- 
mynna i vissa relationstal, som skulle kunna sammanställas i en nota, om 
man så vill. Jag har gjort början till en sådan i den framställning, jag 
lämnat. 

Man kan ingalunda konstruera en sådan nota på samma sätt som en 
tabell öfver körpriser för timmer, därvid man kan profköra och noga be- 
stämma drifningskostnaden för hvarje timmerdimension på en gifven våg- 
längd. Vid flottningen måste man nöja sig med snart sagdt förmodade me- 
deltal, ty skilda timmer af samma dimension kunna under flottning i samma 
distrikt af en flotded förorsaka mycket olika kostnad och besvär. Här gif- 
ves alltså rätt stort utrymme åt det spekulativa omdömet. Det är på grund 
häraf en formel kan vara bra såsom uttryck för en ledande princip vid 
dessa beräkningar. 

Disponenten Ljungberg: Jag glömde att påpeka, att mängden af virket 
på vattendragen spelar en stor roll. Vid flottledsbyggnader, där det flottas 
500,000 timmer, flottar man detta vanligen lika billigt som 300,000 timmer. 
Jag menar, att om man jämte timret slänger ned en rätt stor portion kolved 
och mindre virke, får man det ned för samma pris, i allmänhet åtminstone. 
Man får då ned en större mängd ved för samma pris, naturligtvis inom 
vissa gränser. 

I Dalarna ha vi delvis praktiserat med, att kolvedspinnarne kastats i 
vattnet efter skogstimret. Vi ha gjort detta bland annat för att slippa få 
så stora skilj ningskostnader. Och dessutom när det varit knappt med vatten, 
så har det icke betydt så mycket, om en kvantitet kolved stannat på vatten- 
draget, då det däremot är till stor förlust, om timret ligger kvar och spricker. 

Jag tror icke man kan få absolut rätt, äfven om man matematiskt räk- 
nar ut relationen mellan flottningskostnaderna för de olika virkessorterna inne 
på sitt rum. Jag tror det är bättre att hålla sig till de praktiska erfaren- 
eter, som vederbörande i flottningsföreningarna kunna lämna. 



308 FLOTTNINGSAFGÄLDERNAS BERÄKNANDE. 

Jägmästaren Alund: Det är egentligen i fråga om relationstalen, som det 
tyckes råda tvist, och jag ber därför att få påpeka att, vare sig beräkningen 
utföres efter kubikmassa eller efter sådana diametermätningar, som här om- 
nämnts, dessa relationstal spela en mycket liten roll i praktiken. 

Förhållandet är nämligen, att hvar och en, som flottar timmer, måste 
för att kunna bedrifva sin verksamhet hafva en viss medellängd och medel- 
diameter på sitt virke eller s. k. medelstock och reduceras sålunda det längre 
och kortare, gröfre och smärre virket till denna medelstock, som i ett vatten- 
drag är ungefär lika för alla virkestrafikanter; variationerna kunna ju uppgå 
till 1 möjligen 2 kbf. på timmermedelstocken och är sålunda icke stor. 

De, som flotta pappved och props hafva likaledes vid rationellt uttag 
en ungefär samstämmande medelstock. Det är sålunda alldeles likgiltigt, huru 
de olika längderna inom de skilda kategorierna debiteras, endast medelstoc- 
karne enligt olika system debiteras ungefär på samma sätt. 

I detta fall skall jag be att få göra en jämförelse mellan kubikberäk- 
ningen och det system som föreslagits af herr Örtenblad och andra. 

I allmänhet är medelstocken för timmer c:a 8 kbf., medelstocken för 
pappved inemot 3 kbf och propsmedelstocken omkring i kbf. vid ratio- 
nelt uttag. 

Det är under förutsättning, att man tager hvarje sortiment för sig, som 
debiteringen efter de olika systemen blifver mycket divergerande, men jämför 
man kostnaden för de olika medelstockarne ställer sig saken sålunda: 

Timmermedelstock 19' x 7 '/j" = 8.2 kbf 
Pappveds- » 15' x 4 Y2" = --i " 

Props- » 9x3 " = 0.8 » 

S:a 1 1.7 kbf 

Med tillämpning af kubikberäkningssystemet skall sålunda af en flott- 
ningskostnad, hvilken som helst t. e.\. X. 

^^ X påföras timmermedelstocken. 
jYy X » pappveds- » 
jfj X » props- » 

Göres samma beräkning enligt det här framlagda förslaget och med 
diametern på 10 fot gånger längden såsom nedan, skall 

II X påföras timmermedelstocken. 
II X » pappveds- » 
gg X » props- » 

Utföra vi dessa beräkningar och samtidigt låta relationstalen beteckna 
värde i öre, få vi följande tal för flottningskostnaden : 

Enligt kubikberäkning. Enligt herr Örtenblads förslag. 

Timmermedelstocken 7.009 öre. 6.0317 öre. 

Pappveds- » 2.308 » 2.8572 » 

Props- » 0.683 ' i.iiii » 

Som synes skilja sig dessa tal obetydligt. Huru jag sedan debiterar på 
de olika längdena inom hvarje kategori har ju faktiskt ingen betydelse blott 
kostnaden för medelstockarne blifva ungefär lika i de olika systemen. An- 



DISKUSSION. 3oq 

ser man, att enligt kubikberäkningen kostnaden för småvirket blifver för låg, 
afhjälpes detta genom att stadga en minimigräns nedåt t. ex. så, att virke 
under 1.5 kbf. räknas som 1.5 kbf. För öfrigt äro de olika förslagen i /////■ 
vudsak ungefär lika, ty de erbjuda båda möjligheter att åstadkomma en god 
skogsvård, därigenom att skogsaffall och smärre undertryckta virkesdimen- 
sioner kunna uttagas ur skogarne och detta är hufviidsaken i hela denna strid 
om flottningsafgälderna. 

Då tiden är så långt framskriden, har jag icke tillfälle att vidare yttra 
mig i frågan. 

Disponenten Hassclhlnd: Jag kan icke förena mig uti den mening, som jäg- 
mästare Älund uttalat, nämligen att virkets kubikinnehåll skulle blifva be- 
stämmande för flottningsafgälden, utan i första rummet bör hänsyn tagas till 
Hottgodsets längd. Dock medgifver jag gärna, att vissa moderationer må 
tillåtas med hänsyn till virkets värde och beskaffenhet. 



rdsforeningens Tidskri/t, /goj. 



3 I o MEDDELANDEN. 

MEDDELANDEN FRÅN 
FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. 

Protokoll, fördi vid Föreningens för skogsvård drs- 
tnöte i Stockholm den 6 april igo^. 

% I- 

Det af omkring 350 personer besökta mötet öppnades kl. 10,15 f- m. 
af generaldirektören, grefve Fr. Wachtmeister med följande ord: 

Då jag i egenskap af ordförande i styrelsen för Föreningen för skogs- 
vård går att öppna detta årsmöte, vill jag börja med att för Föreningen till- 
kännagifva den förlust, Föreningen lidit, i det att dess hedersledamot, lands- 
höfdingen grefve Magnus De la Gardie aflidit. Det var i synnerhet hans 
egenskap af ifrig jägare och upplyst främjare af jaktvård, som fäste våra 
ögon vid honom och gjorde, att Föreningen valde honom till sin hedersleda- 
mot, men dessutom ville Föreningen i honom hedra den man, som i egenskap 
af ordförande i Kristianstads läns Hushållningssällskap ledt detta hushållnings- 
sällskaps arbete till skogens fromma. Vi visste om honom, att han var en 
varm vän af skogen och att han på sin stora egendom i Skåne gick i spet- 
sen för åstadkommande af en god skogsvård, och jag hade själf den glädjen 
förlidet år att se detta vid ett besök, som jag aflade hos honom, och vid 
hvilket han en hel förmiddag, trots det att hans krafter voro brutna, följde 
med och visade mig sin kära skog. 

I öfrigt har Föreningen att se tillbaka på ett lyckligt år. Föreningens 
medlemsantal har, såsom styrelseberättelsen utvisar, ökats ganska betydligt, 
och allmänhetens intresse för Föreningen har också stigit. 

Föreningens styrelse har fattat ett beslut, hvilket, såsom jag hoppas, kom- 
mer att bära goda frukter, nämligen att utgifva folkskrifter, och därigenom 
hoppas jag, att Föreningen kommer att draga sitt strå till stacken, då det nu 
är fråga om att väcka nytt lif i sträfvandena för skogsvård här i landet, 
sträfvanden, hvilka jag hoppas måtte blifva riktigt lifskraftiga genom de nya 
skogslagar, hvilka från och med detta år trädt i kraft. Ett godt varsel för 
Föreningens verksamhet ser jag därjämte uti att I, mina herrar, i dag kommit 
talrikt tillsammans här, och jag ber att få hälsa eder välkomna hit. 



Uppläste ordföranden styrelsens 

Årsberättelse för 1904. 

Under det år, som förflutit, sedan styrelsen sist till Föreningen afgaf sin 
berättelse, har Föreningen allt mera utvecklats. Medlemsantalet utgjorde näm- 
ligen vid tiden för förra styrelseberättelsen 1,737, samt vid 1904 års slut 
1,843. ^''^ årsskiftet 1905 har denna tillvä.xt varit än starkare, och uppgår 
medlemsantalet för närvarande till 2,055. Härtill komma 52 postprenume- 
ranter och 265 öfriga prenumeranter å Skogsvårdsföreningens Tidskrift, som, 
medräknadt bytesexemplar, därföre nu utgår i öfver 2,400 exemplar. 



MEDDELANDEN. 3 I I 

Föreningen har äfven haft att glädja sig åt allt större erkännande äfven 
utom landets gränser bland de öfriga nordiska folken. Finland har särskildt 
visat sitt intresse för Föreningen och dess tidskrift, genom att flertalet finska 
forstmän, f. n. 123, ingått i Föreningen. 

I styrelsen har genom senaste valet vid årsmötet 1904 i stället för öf- 
verjägmästaren C. A. F. Gyllenkrok, som afsade sig uppdraget, inträdt f. d. 
konsuln, dr Frans Kempe. I öfrigt har ingen förändring i styrelsens sam- 
mansättning ägt rum, och såsom sekreterare, skattmästare och redaktör för 
tidskriften har fortfarande e. jägmästaren G. Schotte fungerat. 

I redaktionskommittén har, förutom de förutvarande medlemmarne, på 
styrelsens anmodan äfven inträdt docenten, dr Henrik Hesselman. 

Under berättelseäret har föreningens organ. Skogsvårdsföreningens Tid- 
skrift, utgifvits med sin 2:dra årgång i 12 häften, omfattande 528 sidors 
text, 144 illustrationer och 11 kartor i en upplaga af 2,100 exemplar. 

Vid styrelsens sammanträden, har, förutom löpande ärenden bl. a. be- 
slutits utgifvande frän och med 1905, af folkskrifter i skogsvård, afsedda att 
med 4 häften årligen spridas i stor upplaga äfven till de bredare lagren af 
värt lands befolkning. 

Under tiden 30 juni — 6 juli anordnade Föreningen en 6 dagars lärorik 
exkursion för studiet af det intensiva och välskötta skogsbruket i Skåne och 
ä Bornholm. I färden deltogo omkring ett 30-tal af föreningens medlemmar. 

Stockholm den 5 april 1905. 

Styrelsen. 

S 3- 
Byråchefen /. Meves föredrog följande 

Revisionsberättelse. 

Undertecknade, som vid »Föreningens för skogsvård» sammanträde den 
S april 1904 utsagos till Föreningens revisorer för är 1904, fä, efter gransk- 
ning af F"öreningens räkenskaper och dess styrelses protokoll, härmed afgifva 
följande berättelse. 

Den oss företedda kassaredogörelsen, hvilken nu uppdelats i tvä konti, 
nämligen »Allmänna kassan» och »Ständiga ledamöters fond», utvisade följande: 

Allmänna kassan: 
Debet 

Inkomster: 

Afgifter frän 1,762 årligen betalande ledamöter kr. 8,833: 41 

» » 65 postprenumeranter » 295: 10 

Försålda 96 exemplar af 1903 års tidskrift ... » 429:04 

» klichéer » 15: 50 

Räntor och rabatter » 552:98 

Annonsinkomster » 624: 28 

Statsanslag » 4,000: — kr. 14,750:31 

Utgående hålans: 

Skuld till Ständiga ledamöters fond kr. 1,704:65 

Summa kr. 16,454:96 



312 MEDDELANDEN. 

Kredit. 

Ingåe?ide halans: 

Skuld till Ständiga ledamöters fond kr. 2,837:18 

Utgifter: 
Tidskriften: tryckning m. m. jämte 

illustrationer kr. 7,08g: 18 

författarearvoden » 1,804:85 

korsbandsomslag » 97: 25 

riksdagstryck, författ- 
ningssamling » 12:95 kr. 9,004: 23 

Adress-skrifningar m. m » 273:05 

Porton, telegram, telefon, budskickningar » 1,712:62 

Omkostnader för möten » 430: 45 

Inventarier » 249:30 

Smärre trycksaker » 75: 50 

Skrifmaterialier » 41:33 

Diverse » 31:30 

Aflöningar till sekreteraren, skattmästaren och 

redaktören » 1,800: — ]^-^ 13,617:78 

Summa kr. 16,454:96 

Ständiga ledamöternas fond: 
Debet. 

Ingående balans: 

Kontant behållning kr. 2,562:82 

Fordran hos allmänna kassan » 2,837: 18 ^r. 5,400: 

Inkomster: 
17 afgifter ä 100 kr » 1,700: — 



Summa kr. 7,100: 



Kredit. 

Utgående balans: 

Kontant behållning kr. 5,395:35 

Fordran hos allmänna kassan » 1,704:65 

Summa kr. 7,100: — 

Allmänna kassans inkomster under året jämte statsanslaget, 4,000 kr., 
öfverstiga alltså Föreningens utgifter med 1,132 kr. 53 öre, i följd hvaraf 
kassans skuld till Ständiga ledamöternas fond, vid årets början utgörande kr. 
2,837: 18, vid årets slut kunnat minskas med kr. 1,132:53 till kr. 1,704:65. 

Föreningens kontanta tillgångar utgjorde vid årets slut kr. 5,395: 35, 
hvaraf 5,000 kr. voro deponerade i Aktiebolaget Nordiska Kreditbanken enligt 
oss företedda bevis. Härtill komma en del i förteckning uppförda inventarier, 
böcker och klichéer, äfvensom kvarliggande lager af Föreningens publikationer. 

Skattmästarens kassaredogörelse är omsorgsfullt och öfversiktligt upprättad 
samt öfverensstämmer med företedda verifikationer; och fä vi pä grund af 



MEDDELANDEN. 3 I 3 

den verkställda granskningen tillstyrka Föreningen att bevilja dess styrelse och 
skattmiistare full och tacksam ansvarsfrihet för förvaltningen under är 1904. 
Stockholm den 30 mars 1905. 

/. Me7^es. C. G. //o/mer:. 

Den af revisorerna föreslagna ansvarsfriheten för 1904 års 
förvaltning liifölls af Föreningen. 

§ 4- 

De förutvarande revisorerna, byråchefen /. J/c-7'i-s och f. 
direktören C. G. Holnieyz, och re visiorssupplean terna, jägmästarne 
K. Hallström och IIj. Modigli återvaldes äfven för år 1905. 

^^ 5- 
Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar. 

Ordföiandcii redogjorde för frågans behandling inom styrelsen, som kom- 
mit till det resultatet att föreslå Föreningen, att frågan skulle anses förfallen 
med hänsyn till det ringa intresse, som visat sig härför, samt dä det varit 
omöjligt att lämna folkskrifterna för lägre pris än 60 öre per årgång. 

Jägmästaren Kin man: Jag är visserligen icke mycket inne i denna fråga, 
men jag tror, att skogsvärdsförbundet i Småland är intresserad! utaf att få 
blifva medlem af Föreningen, och det har fattat beslut om att lämna 50 öre i 
bidrag, och jag tror, att det är ingenting som hindrar, att det kan öka detta 
bidrag till 60 öre. Jag vill dock framhålla det önskningsmålet, att det må 
blifva sammanslutning mellan föreningarne och att det må utarbetas förslag 
till gemensamma stadgar, sä att det blir öfverensstämmelse mellan stadgarna 
för de olika lokalföreningarne. 

I )isponenten Ilassclblad: Den förening för skogsvärd i Norrland, jag till- 
hör, är naturligtvis af den åsikten, att man bör göra så mycket man kan för 
att bringa denna fråga fram, hvarför jag anser, att den bör stå öppen. Jag 
vill såsom min tanke uttrycka, att det vore önskvärdt att få ett samarbete 
till stånd mellan föreningarne. De skulle kunna komplettera hvarandras åsik- 
ter och hjälpa hvarandra i sträfvandet att rationellt sköta och skydda skogen. 

Ordföranden : Styrelsens afsikt har endast varit att stryka ett strek öfver 
de nuvarande förhandlingarne. När frågan sedan blifvit mogen, kan den ju 
komma upp på nytt. 

Länsjägmästaren Oli'n : Såsom v. ordförande och sekreterare i Västra Sveri- 
ges skogsvårdsförbund ber jag få meddela, att vår förening beslutit att pä 
det sätt, som föreslagits, betala 50 öre, och vi skulle djupt beklaga, om mötet 
nu beslöt att slopa denna fråga, ty af det utkomna häftet af den tilltänkta 
folktidskriften hafva vi funnit, att det vore önskligt, om densamma komme 
att spridas i allt vidare lager. Vi, nära 600 medlemmar i vårt förbund, ön- 
ska innerligt, att beslutet mätte bli sådant, att vi må kunna framdeles få denna 
tidskrift. Jag skulle vilja föreslå — om det också icke kan leda till något 
resultat denna gång beträffande sammanslagningen — att Skogsvärdsföreningen 
likväl beslutar att utgifva denna folkskrift till de olika förbunden, och att, så- 
som jägmästare Kinman föreslagit, stadgar mätte utarbetas för förbunden, som 
vore i hufvudsakliga delar öfverensstämmande med de nuvarande och som 
sedermera kunde af de olika föreningarne antagas. 



314 MEDDELANDEN. 

Kanslisekreteraren Tigerschiöld ; Med anledning af den förda diskussio- 
nen ber jag få föreslå, att man lämnar styrelsen i uppdrag att utse kommit- 
terade, som skola utarbeta förslag till stadgar, och att styrelsen granskar detta 
förslag och sedermera framlägger det för nästa möte. 

Byråchefen Ortenblad: Jag ber få föreslå, att kommittén utses i dag af 
mötet och att stadgarne framdeles underställas mötets bepröfvande. Därmed 
vill jag icke hafva sagt, att jag på något sätt skulle ogilla, att saken kunde 
gå genom styrelsen; men jag tror, att den skulle få en mera allmän natur 
och blifva mera allsidigt pröfvad, om den blefve behandlad af Föreningen ])å 
ett allmänt möte. Jag ber att till medlemmar af kommittén få föreslå jäg- 
mästare Kinman, öfverjägmästare Fredenberg och grosshandlare Kempe. 

Jägmästare Khiman: Jag skall be att icke komma i åtanke vid tillsät- 
tandet af kommitterade. Jag är visserligen för närvarande ledamot af Små- 
lands skogsvårdsförbund, men det torde vara lämpligast, att det blir två eller 
flera ordförande i förbunden, som blifva ledamöter i kommittén. 

Kanslisekreteraren Tigerschiöld : Min tanke är, att det vore svårt att i en 
så stor församling som denna kunna genast afgöra, hvilka personer vore de 
lämpligaste att utarbeta stadgarne. Därtill behöfs erfarenhet från andra håll 
och kanske också från andra länder, och detta var orsaken till, att jag trodde 
det vara bäst, att styrelsen finge i lugn och ro utse personerna i fråga. Jag 
anser dock, att stadgeförslaget bör framläggas för ett nytt möte vid nästa 
sammanträde, sä att mötet blir i tillfälle att granska detsamma. Därigenom 
har man tillgodosett allas intressen. Men vill man icke ingå på detta förslag, 
anser jag dock, att man bör uppskjuta valet till senare på dagen, enär vi 
säkerligen nu icke äro i tillfälle att välja. 

Öfverjägmästaren Fredenberg: Jag ber att pä det bestämdaste fa afsäga 
mig att vara ledamot i denna kommitté. Jag tror, att jag har alltför radikala 
åsikter angående sättet för en sammanslagning af denna förening med de 
förut varande föreningarne, för att jag skulle kunna blifva någon lämplig leda- 
mot af denna kommitté. 

Konsuln Fr. Kempe; Om en kommitté för utarbetande af stadgar kommer 
till stånd, vill jag framhålla, att denna kommitté icke bör syssla uteslutande där- 
med, utan äfven tillse, att det kunde åstadkommas någon gemensamhet mellan den 
skogsvårdstidskrift, som utgifves i Norrland och den, som utgifves här. Jag 
menar sålunda, att kommittén borde få ett vidsträcktare fält för sin verksam- 
het än att utarbeta gemensamma stadgar för skogsvårdsföreningarne. Jag 
ville, att den skulle se till, i hvad män de särskilda föreningarne skulle kunna 
sortera under Skogsvärdsföreningen eller, om detta icke låter sig göra, att åt- 
minstone en gemensam hufvudtidskrift för alla skogsvårdsföreningar i Sverige 
mätte komma till stånd. Jag tror, att det skulle vara till stort gagn i många 
afseenden. Därigenom skulle södra Sveriges forstmän få klart för sig hvad 
som passerar i norra Sverige och tvärtom. Och för prenumeranterna vore 
det behagligt att icke behöfva erlägga afgift för mer än en tidskrift. För 
Föreningens tidskrift vore en dylik sammanslagning äfven fördelaktig, ty där- 
igenom skulle prenumeranternas antal ökas. Skall således en kommitté till- 
sättas, tror jag, att dess uppdrag bör omfatta mer än utarbetande af stadgar. 

För öfrigt vill jag instämma med de herrar, som afsagt sig uppdraget 
att sitta i kommittén. Jag tror icke, att jag vore lämplig, och dessutom är 
min tid mycket upptagen. 



MEDDELANDEN. 315 

Jägmäsiaren HoUi^ren: Då ingen vill åtaga sig detta äppdrag, anser jag 
att enda utvägen är den, att styrelsen själf åtager sig bestyret. 

Ordföranden: Dä man måste anse, att de försök styrelsen gjort i denna 
sak strandat, förenar jag mig med byråchefen (Jrtenblad uti att, om en kom- 
mitté skall tillsättas, mötet själf tillsätter densamma. Jag tycker icke det vore 
vidare lämpligt att lämna detta uppdrag åt styrelsen, dä styrelsen misslyckats 
i detta hänseende. 

Disponenten Hasselblad : Jag anser, att det föreslagna antalet af 3 kom- 
mittéledamöter är för litet. Det finnes många föreningar och det bör vara 
någon representant frän hvarje förening, annars kan det hända, att det icke 
blifver något af. Hufvudsaken är att de förstå, att de hafva fördel af att 
vara förenade med centralföreningen i Stockholm. Det har händt, att andra 
föreningar icke haft reda pä, huru det hänger ihop. Därföre bör kommittén 
bestå af mer än 3 ledamöter, men huru mänga därom vill jag icke yttra mig. 

Jägmästaren Weslberg: Jag anser, att en kommitté af 3 personer vore 
lämplig, men att hvarje ordförande för de olika skogsförbunden borde kallas 
till kommitténs sammanträde så att på detta sätt hvarje förening kunde blifva 
i tillfälle framföra sina olika intressen, dä en sammanjämkning gifvetvis lättare 
vore att motse. 

Disponenten Hasselblad : Jag vill förena mig med den föregående talaren. 
Jag tror, att detta sätt vore det lämpligaste. 

Byråchefen Örlenblad : Jag tror det skulle blifva svårt att fä stadgar till 
stånd, om det blefve för många medlemmar i kommittén. Det torde icke 
möta något hinder att, om det blir en kommitté af 3 personer, den utarbetar 
ett förslag och skickar ut det till de olika föreningarnes herrar ordförande. 
Men att tänka sig, att ett större antal kommitterade för att utarbeta förslag 
till stadgar skulle resa länga vägar frän olika delar af landet med risk att 
till slut kanske icke komma till något resultat, anser jag mindre välbetänkt. 
Af erfarenhet kan man förutse, att det skulle vara svårt att komma till någon 
enighet, om det blefve ett stort antal ledamöter i kommittén. Jag anser det 
därför bättre att hafva ett litet antal, som utarbetar stadgarne. 

Härefter beslöt Föreningen att tillsätta en kommitté af 3 per- 
soner, men att uppskjuta valet häraf till efter frukostrasten. 

§ 6. 

Bör Föreningen för skogsvård anordna en exkursion innevarande 

sommar och i så fall hvart? 

Jägmästaren Hallgren : Jag anser, att om en dylik exkursion skall äga 
rum, den bör företagas till ett område, som representerar de olika delarne 
af landet, och det borde således vara till någon trakt i mellersta Sverige. 
I detta hänseende borde man tänka på Kolmårdens och Finspångs skogar 
med dess 50- ä 60-åriga planteringar. Därjämte finnas därstädes allmännings- 
skogar. Vidare hafva vi därintill belägna Näfvekvarns bruks rekognisionsskogar, 
där skogsindelning skett för 40 — 50 år sedan och hvilka nu skötas pä ett 
planmässigt sätt. Jag tror, att om man besäge dessa områden, man skulle 
kunna inhämta många goda erfarenheter, som man sedermera kunde tillämpa 
hvar och en på sin plats. Fara vi, såsom vi förra året gjorde, utomlands, 
sä kan man blifva missledd. Man ser t. ex. mycket fina skogar af silfver- 



3 I 6 .MEDDELANDEN. 

gran och föranledes att tro, att dessa granar, därför att de äro vackra där, 
skola kunna planteras hvar som helst i Sverige, men däri misstager man sig 
fullkomligt. Det är visserligen roligt att göra sådana färder och de äro myc- 
ket intressanta, men jag tror, att om man skall få erfarenheter, som man kan 
tillämpa på sitt eget revir, skall man besöka sådana områden, där skogsodlin- 
gen och skogsskötseln avancerat längst inom vårt land, och det har den i 
Finspångs och andra skogar i närheten. Det är ett område, som represen- 
terar både södra och mellersta Sverige, och där är mycket intressant att bese. 

Jägmästaren Sv/z'a)i: Då de nya skogslagarna äro stödda på frivillig- 
hetens och öfvertygelsens breda grund, synes det mig, att man bör välja så- 
dana ställen, där denna öfvertygelse blifvit allmän. Detta har dock kanske 
ännu icke så mycket skett i vårt land, men däremot finnes, såsom jag vet, 
en dylik öfvertygelse hos Hedeselskabet i Danmark, hvilket utfört mycket 
stora skogsodlingar, omfattande bortåt 100,000 tunnland. Ar 1S90, då jag 
var där ute, uppgingo de till vid pass 66,000 tunnland, och jag betviflar ej, 
att de sedan dess gått mycket framåt, så att man kan bestämdt påstå, att 
dessa skogsodlingar nu omfatta i rundt tal en areal af c:a 100,000 tunnland. 
Här ser man således, huru mycket som kan åstadkommas på öfvertygelsens 
väg. När man nu med afseende jiå våra nya skogslagar slagit in på denna 
väg, synes det mig vara skäl, att man gör sig underrättad om, huru allt detta 
kunnat åstadkommas. Jag vet, att det hufvudsakligen skett genom den oer- 
hörda energin hos en man, nämligen framlidne öfverste Dalgas. Dessa od- 
lingar äro visserligen tämligen enformiga och bestå hufvudsakligast af berg- 
tall och hvitgran, men på bättre jordmän förekomma äfven odlingar af röd- 
gran. Man skulle således hafva ganska mycket att inhämta af en resa till 
de jutländska hedarna. Man har visserHgen sådana hedar på närmare håll, 
nämligen i Göteborgs och Bohus län, där rätt stora skogsodlingar skett jäm- 
väl på frivillighetens väg och på initiativ af hushållningssällskapet. Dessa 
anläggningar hafva dock icke skett i sä stor skala som i 1 )anmark. Jag tror 
ej heller, att kostnaderna för en dylik resa skulle blifva synnerligen afskräc- 
kande, då man ju kunde erhålla billig järnvägsresa ned till Skåne. Därifrån 
har man endast en half dags resa öfver till Aarhus, hvilken stad man kunde 
taga till utgångspunkt för sina utflykter. Jag tror, att för den som ej förut 
varit därstädes, skulle det vara mycket lärorikt att resa dit, och jag ber för 
den skull att fä föreslå en resa till de jutländska hedarna. 

Jägmästaren Hollgren: För min del tror jag, att man icke skulle hafva 
någon större nytta af en resa till de jutländska hedarne, där det egentligen 
endast är flygsandsfält, som skogsodlats. Jag har haft att göra med flygsands- 
fält i Halland och jag kan intyga, att där är det icke mycket att se. Där 
är dålig återväxt. Det enda man kan i dem finna är att se, huru flygsanden 
dämpats. Jag tror därför, att en resa till flygsandsfälten på Jutland icke skulle 
medföra någon vidare behållning i afseende ä skogsskötseln för de skogsmän, 
som deltoge däri, utan mera hafva ett kuriositetsintresse. 

Konsuln Kempc: Då det synes mig, som om intresset för en resa nästa 
sommar icke skulle vara särdeles stort och då endast 30 personer deltogo i 
förra årets resa, vill jag hemställa, om det icke vore skäl i att man under 
detta är icke företoge någon utfärd, och om det icke vore lämpligare att 
man, i stället för att göra utfärd hvarje år, endast företoge sådan hvartannat 
är. Därigenom skulle kanske intresset blifva större, än hvad det hittills visat 



MEDDELANDEN. 3I7 

sig vara. Jag vågar fördenskull hemställa, att under detta år ingen resa 
företages. 

Disponenten Hasselblad: Då den exkursion, som förra året gjordes, var 
mycket lärorik, vore det synd, om vi icke skulle få en sådan äfven i är. 
Såsom mål för färden har här föreslagits Finspångs skogar. Det är ju lätt 
för oss att komma dit, och därför ber jag att fä föreslå en resa till nämnda 
skogar. Om en sådan resa arrangeras, blir den alltid till nytta för dem, som 
däri deltaga. 

Jägmästaren Sylvati: Denna fråga sönderfaller egentligen i två särskilda 
frågor, nämligen för det första om det skall blifva en resa af, och för det 
andra hvarthän färden skall ställas. Jag har emellertid fattat det, som om 
den första redan vore afgjord, och att det här endast vore fräga om att be- 
stämma, hvart man skulle resa. 

Jag ber att få protestera mot hvad herr Hollgren yttrade därom, att de 
jutländska hedarna uteslutande skulle bestå af flygsandsfält. Det är icke en 
tiondel, knappast en hundradel af desamma, som består af Hygsandsfält, utan 
de utgöras hufvudsakligen af gamla ljunghedar, som legat öde i hundratals är 
och hvilka genom kultur blifvit skogbärande. Det är sädana hedar, som jag 
tycker det skulle vara af intresse att se. 

Direktören Holmerz: Här har föreslagits två ställen, till hvilka färden 
skulle ställas, nämligen antingen till de gamla ljunghedarne pä Jutland eller 
till Finspång. För min del vill jag dä pä det varmaste förorda en resa till 
Finspång. Där finnes mycket för oss att se och lära, bland annat vackra 
planteringar och sådder, som äro bortåt 60 är gamla, samt uppkvistningar. 
Kolmårdens skogar förete ocksä vacker äterväxt af själfsådd och kultur. De 
jutländska hedarne bestå nästan uteslutande af hedland och ljungmarker, hvilka 
kultiverats med stora kostnader och besvär. Mest intressanta äro de ängsvatt- 
ningsförsök, som där bhfvit gjorda, och hvilka äro storartade. Beträffande 
planteringar är föga eller intet för oss att lära å de jutländska hedarne. 

Öfverjägmästaren Wallmo: För min del tror jag, att vi skulle göra gan- 
ska klokt i att anordna exkursioner ärligeti. Afven om medlemsantalet icke 
blir så stort, så får detta icke verka afskräckande. Jag hemställer således, 
att dessa exkursioner åtminstone tills vidare måtte ske årligen. 

Beträffande de tvä förslag, som här blifvit framställda, så instämmer jag 
med jägmästare Hollgren däri, att vi i första rummet böra välja mellersta 
Sverige och de platser, som han föreslagit. De jutländska hedarne och deras 
kultur äro sä speciella saker, att den skogsintresserade allmänheten icke kan 
få sä stor behållning af en resa dit. En gäng i framtiden, då man besökt 
hela Sverige, kan man börja att tänka på Danmark och Finland. 

Jag hemställer, att mötet måtte besluta, att en exkursion skall företagas 
äfven under instundande sommar, och att vi hemsöka de ställen, som jäg- 
mästare Hollgren föreslagit. 

Föreningen uppdrog härefter ät styrelsen att söka anordna 
en exkursion innevarande sommar till mellersta Sverige, hufvud- 
sakligen Finspångs skogar. 

S 7- 

Öfverjägmästaren Vnn Wallmo inledde ämnet Om vikten af svenska 
skogens bevarande och medel därtill (återfinnes å sid. 245 — 521 i detta 



3 1 8 MEDDELANDEN. 

häfte), hvarefter yttrade sig herrar Örlenblad, Lji/ngbeig, Kempe, Hollgren, Tiger- 
schiöld, Sylvan, Hasselblad, Karsberg samt inledaren (se sid. 251 — 2Ö6). 



Lämnades ordet till föreståndaren och botanisten vid Statens Skogsför- 
söksanstalt, hvilka redogjorde för den i möteslokalen anordnade utställningen 
med följande ord: 

Jägmästaren Maass: Skogsförsöksanstalten har här anordnat en liten 
utställning, hufvudsakligen i ändamål att visa, huru försöksanstalten fullföljt 
den plan, som blifvit densamma förelagd. 

Hvad särskildt den forstliga afdelningens utställning beträffar torde om 
densamma ej många ord tarfvas, enär genom de befintliga påskrifterna tyd- 
ligen framgår hvad densamma afser. Där visas genom fotografier, kartor och 
sifteruppgifter den olika styrkan af verkställda gallringar. Vidare virkes- 
massorna hos gamla urskogsbestånd, hvilka det ju i en framtid kan vara af 
intresse att minnas. De siffror, som här blifvit angifna, äro endast lösryckta 
siffror från det stora material, som på detta område står till värt förfogande, 
och få således icke anses allmängiltiga. 

-Slutligen äro undersökningar gjorda öfver tallkott och tallfrö insamlade 
under åren 1903 och 1904. Dessa undersökningar hafva utförts af assistenten 
vid anstalten, jägmästare Schotte. En närmare redogörelse för desamma, med 
uppgifter om kottarnes storlek, fröets grobarhet och de sedan erhållna plan- 
tornas beskaftenhet, kommer att inom kort offentliggöras (se denna tidskrift 
h. 4 — 5, sid. 165 — 198). 

Docenten, dr Gunnar Andersson: Herr ordförande, mina herrar! Den 
botaniska afdelningen af Statens Skogsförsöksanstalt har till sin hufvuduppgift 
att utföra sädana undersökningar öfver skogens lif, som kunna blifva underlag 
för eller i öfrigt äga betydelse för den praktiska verksamheten. Till följd af 
de ringa arbetskrafter, som stå till anstaltens förfogande, har under de gångna 
åren endast en början kunnat göras. 

Syftet med denna utställning ar först och främst att gifva en föreställning 
om de vägar, som vi sökt beträda för att nå det mål, som vi vilja vinna. 

En af våra hufvuduppgifter är ju att utreda de svenska skogsträdens, sär- 
skildt barrträdens, variationer och undersöka, huruvida dessa kunna inverka 
på skogen ur rent ekonomisk synpunkt. Vi ha därför utställt en serie bilder, 
hämtad frän svenska tallskogar, som visar dels trädformernas variation — vi 
kunna där se några af de viktigaste hufvudtyperna från olika delar af landet 
— dels ock beståndens fysionomiska beskaffenhet. 

Men herrarne veta alla, att ett träds utseende och beskaftenhet står i det 
intimaste beroende af den mark, på hvilken det växer. Några noggrannare 
markstudier ha emellertid aldrig gjorts här i landet, förrän vi nu så småningom 
börjat med sådana. De här utställda markprofilerna kunna gifva upplysning 
om, att man af det insamlade och torkade materialet ofta vinner en öfversikt, 
som icke står att erhålla ute i skogsmarkerna, äfven om naturligtvis undersök- 
ningar där alltid äro hufvudsaken. 

Vid den diskussion, som här nyss förts, ha flera talare med värme fram- 
hållit markförbättringens stora betydelse. I vårt land har under de senaste åren 
fästs särskild uppmärksamhet vid de s. k. försumpade skogarne. Därmed har 
man dä förstått allt möjligt i den vägen. En af den botaniska afdelningens 



MEDDELANDEN. 3 I Q 

främsta uppgifter i framtiden torde väl blifva att försöka dela upp dessa för- 
sumpade marker i olika marktyper, som skola behandlas olika, om de resultat, 
som man önskar vinna, verkligen skola ernås. Vi ha här utställt en liten sam- 
ling fotografier, som visar de olika typer, som framträda redan vid en preliminär 
rmdersökning. 

Vi finna där de viktigaste af de försumpande växterna, nämligen hvit- 
mossan. Det framgår äfven tydligt af hvad vi här utställt, att den ofta hörda 
uppfattningen, att h vitmossan kommit upp frän myrarne och försunipat skogen, 
icke är riktig. t)m man närmare undersöker de olika typerna af försumpad 
mark, finner man, att den hvitmossa, som vä.\er i backsluttningarne, och den, 
som växer i dälderna där nedanför, äro vidt skilda arter, som icke kunna 
öfvergå i hvarandra, utan hvilka ha olika lefnadsvanor. 

Vi ha därjämte utställt några tvärsektioner af tall och gran frän för- 
sumpade marker i norra delarne af vårt land. Af tvenne af dem äro äfven 
facsimileaftryck tagna. Den här använda metoden förtjänar för kuriositetens 
skull sin särskilda uppmärksamhet. Det finnes en del afdrag där, som de af 
herrarne, som möjligen ha något intresse för saken, torde behålla. 

Det är litet, som vi hittills ha kunnat utföra. Det intresse, som stats- 
makterna visa \år anstalts arbeten, är den bästa uppmuntran, som anstalten 
kan få, att söka med kraft fortsätta sina undersökningar, som otvifvelaktigt 
äro af stor betydelse såsom varande underlag för herrarnes arbete i stort. 

Mötet ajournerades härefter på 3/^ timme för frukostrast. 

§ Q. 
Kl. 2 fortsattes åter förhandlingarne, hvarvid tlcn uppställda frågan : 
Huru kunna skogsvårdsstyrelserna bäst gynna skogsvården i landet 

inleddes af jägmästaren /. £. Kiiiman (se sid. 267—271 i detta häfte), hvar- 
efter herrar Fredenberg och Alb. Nilsson yttrade sig (sid. 272). 

Pä ordförandens förslag beslöt Föreningen, att den förda 
diskussionen skulle utgöra svar på frågan. 



Strödda bidrag till skogsvården. 

Jägmästaren C. A. Hollgien: Hvad jag först kommer att beröra är flygsandsfäl- 
ten. Såsom vi veta, äro flygsandsfälten upptagna i gällande skogsvårdslagar under 
benämning »skyddsskogar», och där föreskrifves, att utsyning och andra åt- 
gärder skola företagas af jägmästarne. Därifrån äro dock undantagna flyg- 
sandsfälten i Halland, därföre att rörande dem äro särskilda bestämmelser ut- 
färdade af Konungens befallningshafvande och Kungl. Maj:t. 

Flygsandsfälten i Halland kunna uppdelas i 3 kategorier: först och främst 
sådana som disponeras af staten och som staten fått till skänks af enskilda 
med skyldighet för staten att skogsodla och hägna dem; vidare sådana som 
tillhöra enskilda personer och byamän, där staten har kontroll öfver utsyning 
och skogsodling; och slutligen sådana som höra under byamännen, men där 
endast Kungl. befallningshafvande har tillsyn öfver, att de icke ta förödas. 

Flygsandsfälten hafva uppstått på det sätt, att den fina sanden upp- 
slammats från hafvet och drifvit in med västliga vindar, hvilka här blåsa större 
delen af året, — samt hotat att öfversvämma hela kustlandet. Redan 1648 



320 MEDDELANDEN. 

började man vidtaga åtgärder för flygsandens hämmande. Dä föreskrefs näm- 
ligen, att hvarje häradsbo skulle lämna vissa lass ris och stafvar för att hejda 
sanden. Man satte nämligen upp länga risgärdar, som skulle uppfånga sanden 
och sålunda hindra den frän att föras in öfver landet. — Sedermera kom kri- 
get 1676 och fortfor en tid, och då låg saken nere till 1777, då en Kungl. 
förordning utkom, som bestämde, att ytterligare åtgärder skulle vidtagas. Se- 
dermera, i början af 1800-talet — 1820 — började en vidlyftig landtmäteri- 
förrättning, som delade hägnadsskyldigheten på hemmanstalen, så att det be- 
stämdes, huru mycket hvart och ett skulle deltaga däri. Man kan tänka sig 
så betungande det skulle vara, dä alla häradsborna fingo deltaga i denna häg- 
nad, oaktadt de som bodde uppe i skogsbygden, dit flygsanden icke nådde, 
ej hade någonting att frukta af sanden. 

På 1 840-talet började man att uppdraga sandgräs och sandhafre — tvenne 
växter, som bredde ut sig i sanden med långa refvor och sålunda uppfångade 
densamma. Då sanden yrde öfver dessa gräs, växte de ånyo upp, och så- 
lunda bildades på kusten stora sandreflar, som för närvarande finnas kvar och 
som varit ett godt skydd för det ofvanför liggande landet. Men dessa åt- 
gärder voro likväl icke till fyllest. Därföre började man pä 1860-talet plantera 
tall. Redan förut på 1 800-talet hade man börjat med skogskultur på det sätt, 
att man sådde kottar från Småland i lager på sanden. Pä detta sätt har växt 
upp skog, som är ganska vacker. Dessa sådder skedde nära inägorna, där 
man var långt frän hafvet, och där man ville sätta första dammen. Sedermera 
började man, som sagdt, på 1860-talet att plantera tall. Man sådde tallfrö 
i fåror, men det gaf ett dåligt resultat. Man använde österrikiskt tall, men 
det var mycket svårt att få den att gå till i plantskolorna, hvarföre man öfver- 
gaf dessa försök. Pä 1870-talet började man med en bergtallart från södra 
Europa, som är härdig och som man ansåg kunna stå emot alla de olägen- 
heter, som äro förenade med sanden. Sä har det sedermera fortgått, och nu 
har på detta sätt sanden blifvit hämmad. Hvilken vacker uppgift skogen har 
fyllt kan man ju tänka sig; den har räddat tusentals tunnland åkerjord från 
att öfversandas och att dela de hemmans öde, som ännu i dag ligga begrafda 
under sandtäcket. 

Härefter förevisade föredragshållaren ett antal skioptikonbilder frän flyg- 
sandsfalt och löfskogar i Halland. 

§ II. 

Om skogsförhållandena i Bosnien höll e. jägmästaren JlWi. Ekma7i ett 
af skioptikonbilder belyst föredrag (återfinnes å sid. 273 — 284-1 detta häfte.) 



Då byråchefen /. O. af Zellen var af sjukdom förhindrad att närvara, upp- 
läste byråchefen J. Meves hans inledningsföredrag Om betydelsen af skogs= 
fröets härstamning och ett ordnande af skogsfröhandeln (se sid. 285 — 
288), hvarefter sekreteraren förevisade några skiojitikonljilder, visande fula tall- 
kulturer, uppdragna af tyskt frö. Med anledning af föredraget yttrade sig herrar 
Orlenblad, Holmerz, Westbcrg, Hesselman, HoUgi-en, Kempe och Gunnar Andersson, 
(återfinnes ä sid. 288 — 297). I föredraget framställdes följande förslag: 

Hos Skogsvärdsföreningens sekreterare eller, som är detsamma, på hans 
kontor borde finnas att tillgå upplysningar jämte fröprof från olika klängnings- 



MEDDELANDE^f. 3 2 1 

anstalter, hvilka kunde vara villiga att med angifvande af kvantitet, jjris och 
härstamning m. m. dit öfversända sädana prof. Uppgifter om frötillgängarne 
m. m. kunde tryckta tillsändas dem, som rekvirerade sädana. Rekvirenterna 
hade därefter att sätta sig i förbindelse med den klängningsanstalt, de funno 
för sig passande för att fylla sina sina fröbehof. Fröbolagen borde till sekre- 
teraren meddela, när deras frötillgängar voro placerade. Önskade frörekvirent 
genom Skogsvärdsföreningens försorg erhålla det rekvirerade fröet undersökt 
i fråga om grobarhet m. m., skulle sådan undersökning mot särskild fastställd 
godtgörelse verkställas. Om resultatet af en sådan undersökning vunnes känne- 
dom kanske först efter fröets utsående, men visshet erhölles dock om en miss- 
lyckad kultur kunde skyllas på fröets beskaffenhet eller uteslutande vore att 
tillskrifva ogynnsam väderlek eller annan orsak. 

Med anledning häraf beslöt Föreningen uppdraga ät styrelsen 
att söka åstadkomma ett frökontoi i hiifviidsaklig öfvcreiisst ämtnelse 
med det af bvrårhefen af Zcllen fra inställda förslaget. 

% 13- 
Direktören för skogsinstitutet, öfverjägmästaren Karl Frcdenberg inledde 
ämnet Flottningsafgäldernas beräknande (se sid. 298 — 302), hvarefter 
herrar Monlgomcrv, Henrik Pettersson. Ljungberg, Oitenblad och Alund yttrade 
sig (se sid. 302 — 309). 

§ 14- 
Till medlemmar i den beslutade kommittén för utredande af frågan om 
samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar utsåg Föreningen på konsul Ken- 
pes förslag e. jägmästarne f! Alund, G. Srhotte och W. Ekman. 

S 15- 
Sedan ej någon talare vidare begärde ordet, uppdrogs jjrotokollets jus- 
terande åt Föreningens styrelse, hvarefter ordföranden förklarade Föreningens 
årsmöte afslutadt.i 

§ 16. 

f. Byråchefen Edv. Kinberg frambar till ordföranden Föreningens tack 
för ledandet af dagens förhandlingar. 

som ofvan 
Gunnar Sehotte. 

Justeradt vid Föreningens Styrelses sammanträde den 11 Maj 1905. 

F. Cl:son Waclitmeister. 



' Omedelbart efter sammanträdet intogo 151 af mötesdeltagarna kl. 6 e. 

.sam midda? äfvenledes S Hasselbacken. 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT ICfOj, H. 6 7. 



Om nödvändigheten att minska förbrukningen 
af husbehofsvirke. 

Vid Föreningens för Skogsvård senaste årsmöte uppgaf herr Wallmo, 
att den årliga förbrukningen af trävirke i Sverige uppginge till 34,265,000 
kbm. Denna siffra är hämtad ur Skogskommitténs för 1896 betän- 
kande och torde följaktligen få anses som tillförlitlig. 

Dessa 34,265,000 kbm. äro fördelade sålunda: 

15.853.000 kbm. användas till husbehof, 

5,176,000 » förfaras, 

6,130,000 » användas till export-virke, 
1,419,000 » » » pappersmassa och 

5,687,000 » » » bergsbruket. 

Vid en granskning af dessa siffror finner man, att 7,549,000 kbm. 
åtgå för sågverken och pappersmassefabrikerna. Man kan ej med fog 
påstå, att den kvantitet virke, som sålunda åtgår för exportindustrierna, 
i och för sig är särdeles stor: endast c:a 22 % af hela förbrukningen. 
Den är i själfva verket ringa i förhållande till resultatet: de 200 mil- 
lioner, som den tillför Sverige och utan hvilka vi icke skulle kunna in- 
fria våra förbindelser till utlandet. Någon minskning i denna siffra 
bör därför ej äga rum, men däremot bör man tillse, att industrierna, 
sä vidt möjligt, icke använda de i tillväxt stadda skogarna, åtminstone 
icke där, hvarest utvuxen skog finnes, och under inga omständigheter 
ungskogar af tall, med undantag af det gallringsvirke, som kan falla 
från dem. 

Vidare finner man, att ej mindre än 5,176,000 Vhm. föi-faras i sko- 
garne samt att bergsbruket använder 5,687,000 kbm. till kol. Att nå- 
got får förfaras är ju sorgligt, men det är obestridligt att så sker, allra 
helst i Norrlands skogar. Naturligt vore därför, att bergsbruket i 
mellersta Sverige använde ej blott det kol, som tillverkas af affallet 
vid de norrländska sågverken, utan äfven det kol, som kan tillverkas 
af affallet i Norrlands skogar. Tillvaratoges sålunda allt, som där nu 
förfares, skulle bergsbruket härigenom fä en stor del af sitt behof 



FRANS KEMPE. 323 

fylldt, och bruksägarne kunde låta sina ungskogar fä utväxa till dimen- 
sioner passande för de öfriga industrierna. Vinsten häraf för landet 
vore ju uppenbar. Den skulle bestå ej blott i en minskad konsumtion 
af virke, utan äfven i ett förhöjdt skogsvärde. Det borde i öfrigt ej 
kunna tvistas därom, att allt virke, som icke duger till export eller 
husbehof, borde kolas, men icke den växande skogen, samt att det 
virke, som nu förfares, borde tillvaratagas. Detta mål skulle näs ge- 
nom skogsaffallets nedflottning ur Norrlands skogar, hvilken blefve 
praktiskt möjlig, om blott flottningsafgiften nedsattes och trädens top- 
par finge nedflottas obarkade. Afven detta senare är dock ett oefter- 
gifligt villkor och borde ej röna något motstånd, sedan man nu börjat 
komma underfund med, att barkadt timmer är skadligare för fisket än 
obarkadt. 

Så komma vi till siffran för husbehof. Denna är den största och 
utgör 15,853,000 kbm. Afven den torde kunna betydligt nedsättas, 
om verklig hushållning iakttages. I Norrland borde löfskog brännas i 
stället för, som nu allmänt sker, barrskog. Till stängsel borde endast 
gallringsvirke användas och folket lära, att stallutfodring äfven om som- 
maren är den mest gifvande, hvarigenom den på jordbruket nu använda 
kvantiteten stängselvirke väsentligen kunde minskas. Till sist borde 
äfven i Norrland husen uppföras af tegel, åtminstone stall och ladugår- 
dar, hvilka kräfva det mesta virket. Folket skulle ej förlora på att 
slippa ombygga sina stall och ladugårdar hvart tjugonde år och en be- 
tydlig reduktion i virkesförbrukningen skulle härigenom uppstå. 

Herr Wallmo må hafva rätt eller ej i sin starka skildring af den 
öfverafverkning, som nu skulle äga rum i Sverige. Har han orätt — 
och personligen är jag öfvertygad om, att han öfverdrifver — så 
kan det dock ej skada Sverige, att vi på lämpligaste sätt använda våra 
skogsresurser, att vi tillse att intet förfares samt att vi hushålla med 
våra tillgångar. Kan härigenom exporten ökas i stället för att minskas, 
länder detta landet endast till gagn. 

Frans Kenipe. 



324 



TRAVARUMARKNADEN. 



o 



O 
Os 



E 



c 

u 
a> 
•a 

c 

w 

CA 



o o o o o o 

o ""O U1 o '^ f 1 
r'^ l^ o M — « 



O O O O O O 
t-^ u-i fO o o o 



O O O O O O 

C^\D O O O O 



O O O O O O 

o o o o o o 

'rf Tj- o ^>^ o O 



o o o o o o 

O^ D «^ t^ ^ fO 



OOOOOOOO OO 

i^o^-*— a>-<a-oo OO 

w^I^vOi^^^l-^O"^-^- OO 
OO c/0 



o 



OOOOOC I OOOOOOOO 
OOO^^^OO vovO0<~~*''^000 
rOr^OCO^^M OOoovoa^C100 



O o 
o o 
o o 



o •~o 

\D O 



O O O O O 

o o o o o 



OOOOOOOO 

OOOOOOOO 
^O-CC OCOO 



o O 
o o 
o o 



cc o 



o o c o o o 

o o o o o o 

o -^ o^oo o 

co' ^ ^ d (^ ■- 

(^ ro •- CO Cv ^O 



lo 



OOOOOOOO 
OOOOOOOO 

000*^0 fl oqv 
cT rf .-I vo' o' -^ o" 



« 



rj 



o o 
o o 
o_ o_ 



OOOOOOOO 
o^ooooooo 



o o 
o o 
o o 



o o o o 

o o o o 

o o_ o_ o_ 

CT> "-I r^ ro 

Tj- lO lO — 

oT co" o' t^ 

CO « « 

o o o b" 

o o o o 

o o o o 



o o o M 

>0 « N CO 
VO OO r* ro 
^VO VO* 00 



o o o o 
o o o o 
o o o o 



— ro « o 
CO w VO 11 
-^ ro o »^ 
t-^ rC rö rö 



VO 



o o'o^ 

o o o o 

q o_ o_ o_ 

CO' CJv o "^ 

t^ ro « o 

q ro -»t o 

lö rö CTv N^ 



o o o o 

o o o o 
o_ o_ o_ o_ 

v^^O O^ I — 

VO 01 av ■-• 

rC röo" o" 



Vi 

u 

a 
& 

a 

O 

o 

u 
o 

u 

> 



cä 



a> 

t. 
:0 



O 

'b 

> 

V3 



i> 'g i; *^ ]5 

ort ^ a ^ .° 

« :rt o *^ 

I- ±3 -C M 4, 

4j ti O iI 

■—■(/) O 

" i - 

■o j: c 

rt o G 

•— • ^ ri 



^ o^ 



•S 2 -^^ £ ^ 



■o g 

iS e ■ 



^ rt 4; c: o 



rt ;=; :3 rt :rt ^ 



' S" m" m'B-^ "S. J3 J2 



B 
a 3 c 3 g 

1: v- Mv_ 

J3 ^ _ n » 



S S 



i. ii rt 



Il ?. ^ _ 



e CJ 



i; J3 « 



"^ ö_S 2 " S 



oiS 






: -a T) 

' r! o 
- .. c rt 



ö^ 



3°> - 
-a 






TRÄVARU.MARKNADEN. 325 

TRÄVARUMARKNADEN. 

Fränsedt en del kompletteringsaffärer har juni manad tillfulje där- 
under infallna helger förflutit lugnt. Köparne ha för öfrigt velat afvakta 
ankomsten af de första lasterna, och säljarne ha ä sin sida icke varit 
sinnade att gå längre till mötes i de punkter, där marknaden hittills 
varit svagast. Ett godt stöd för möjliggörandet af en fastare hållning 
erbjuda också för tilliället våra konkurrenter, exportörerna från Hvita 
Hafvet. Man fruktade nästan ett återupprepande af underbudspolitiken 
frän kampanjens början, hvilken vi själfva ock på sistone delvis gjort 
till vår egen. Uteblifvandet däraf torde dock icke så mycket vara en 
vänlig hjälp, utan fastmer ett tydligt tecken pä, att behållningen af 
jMiserna för smalare dimensioner ej längre räcker till att täcka en ökad 
förlust å furuplankor . För dessa sistnämnda synes alltså bottenpriserna 
ha blifvit ^ 8 och S, 7 för 4ths & 5ths från Hernösands distrikt och 
.£ 8''/" och £ 7'"/- för Sundsvalls, hvartill en del försäljningar på Syd- 
Afrika under månaden ägt rum, dock med höga medellängdsförhällanden. 
Afven Frankrike har varit afnämare till 200 och 175 francs för berörda 
kvalitéer. 3X9 furu sixth (fransk cinquicme) är måhända svagare och 
uppgifves från Nedre Botten ha realiserats till ett pris, som är klokast 
att förtiga, så länge på Frankrike kan uppnås 150 francs. 

Furubattens ha — så att säga mot förmodan — hållit sig. Ifriga 
försök att nedbringa priserna ha visserligen gjorts och göras fortfarande 
frän köparehåll och ha jämväl i vissa fall lyckats, men på det hela taget 
ha säljarne visat fasthet, och detta i förening med det tillfälliga men 
viktiga förhällandet, att tillgängen pä furubattens ej är öfver sig stor, 
har hittills räddat situationen beträffande denna artikel. 

Granbattens är visserligen den bästa trumf, vi ha på hand, men 
fråga är, om vi därför skola drifva upp spelet. Onekligen äro utsikterna 
för denna artikel gynnsamma, och den på sistone framkomna köplusten 
i Holland har bidragit till att friska upp modet en smula. Sant är, att 
vi behöfva tillvarataga hvarje tillfälle, som bjudes, att förbättra vårt 
medelpris, men ifrågasättas kan, huruvida icke genom en prisliojning å 
granbattens redan nu man kan riskera »to nip in the bud» den lilla 
telning af spirande ljusare tider, som nyss sprungit fram ur rykten om 
fred och »improvement in general trade». En del aflastare ha dock 
höjt sina noteringar med 2 sjb. 

Granbrädcr pä Tyskland stå i huf\udsak oförändrade, men för 
planchetter pä Frankrike är en ökning af 2: 50 francs att notera. 

Granplankor äro icke vidare eftersökta. 

26 juni 1905. -»Sivordfish-i . 

S/:p^svi^rds/{}tr/tingfHS Tidskrift, igoj. 23 



326 EKONOMISKT. 

EKONOMISKT. 

Den 3 april 1905 antogs bolagsordning fur Aktiebolaget Sundsvalls Träsli- 
peri, som har till ändamål att drifva fabrik för tillverkning af trämassa och annan 
affärsverksamhet, som därmed kan stå i sammanhang, Styrelsen med säte i Stock- 
holm utgöres af disponenten J. B. Unger i Arbrå, ingeniören C. R. Flodquist och 
grosshandlaren S. G. Lindberg i Stockholm, grosshandlaren S. I. Horndahl i Norr- 
köping samt ingeniören A. F. R. Prydz i Sundsvall. Aktiekapitalet uppgår till 
150,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man. 

Boxholms Aktiebolag beslöt vid ordinarie bolagsstämma den 29 maj en ut- 
delning af 4',„ procent. Till styrelse valdes disponenten W. Wettergren, general- 
konsuln A. Starck och grosshandlaren Axel Abramson med ingeniören Elis Wetter- 
gren och f. d. laudshöfdingen Ax. G. Svedelius som suppleanter. Revisorerna rytt- 
mästaren Axel Sjögren och kamreraren A. F. Berg återvaldes. 

Såsom ledamöter i Carl Fredriksons Träförädlingsaktiebolags styrelse, som 
har sitt säte i Katrineholm, hafva i stället för kassören Gustaf Wahlén och direk- 
tören J. A. Finlöf inträdt ingeuiörerna H. J. Holmström och R. O. A. Wengström, 
Iivilka nyligen inköpt aktiemajoriteten i bolaget af di.sponenten C. Fredrikson. I 
samband härmed har bolaget med bankirfirman C. G. Cerviu i Stockholm kontra- 
heradt ett 5 % obligationslän å 300,000 kronor. 

Vid ordinarie bolagsstämma med Gravendals Aktiebolag den 29 maj åter- 
valdes styrelsen och revisorerna och beslöts en utdelning af 9 % för år 1904. 

Hudiksvalls Trävaru-Aktiebolag hade den 27 maj ordinarie bolagsstämma, 
hvarvid beslöts en utdelning af 6 procent pr aktie. Till styrelse omvaldes direk- 
törerna O. Midliug och Th. R. Thuresson samt fil d:r Fr. Östman med bankdirek- 
tören E. von Sydow och apotekaren C. Brun som suppleanter. Till revisorer ut- 
sagos bankdirektörerna L. Stackéll och H. Hallgren med borgmästaren S. Sand- 
qvist och ingeniören B. Unger som suppleanter. 

Samtliga aktier i Johannesviks Aktiebolag, som äger sågverken Johannesvik 
och Nacka, belägna på Alnön, har inköpts af ett Sundsvallskonsortium med vice 
konsuln H. Åslund i spetsen. 

Kopparbergs- och Hofors Sägverksaktiebolag beslöt den iS maj 1905 den 
ändring i bolagsordningen, att aktiekapitalet skall utgöra lägst 2,500,000, högst 
7,500,000 kronor. Bolaget har beshUit aktiekapitalets ökning till 4,000,000 kronor. 

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag hade den 17 juni bolagsstämma, 
hvarvid styrelse och revisorer återvaldes, och vinsten disponerades på förut uppgif- 
vet sätt. 

Svarta Bruks Aktiebolag hade den 27 maj ordinarie bolagsstänmia, hvarvid 
lieslöts en utdelning af 4 procent. Den afgående st\-relsen, friherrarne M. och C. 
H. Leijonhielm samt bankdirektören G. W. Sernander, beviljades ansvarsfrihet, och 
till ny stj-relse valdes, enär samtliga aktier öfvergått till nya ägare, v. häradshöt- 
dingen A. Geijer i Kristinehamn, landsekreteraren Axel Schotte i Karlstad och gross- 
handlaren WiUiam Olsson i Stockholm, med dr Victor Bergman och disponenten 
Otto Bergman som suppleanter. 

Som ledamot af Siljans Kolaktiebolags styrelse har i stället för disponenten 
C. A. Spjuth inträdt disponenten Per Eriksson å Hofors. 

Svanä Bruks Aktiebolag beslöt den 10 maj 1905 bolagets upplösning. Till 
likvidatorer hafva utsetts di.sponenten E. M. Cassel och direktören K. E. Ohman. 



I.n "lERATUK. 327 

Säfveäns Aktiebolag liar nyligen hos Skandinaviska Kreditaktiebolaget upp- 
tagit ett 5 % obligationslän å 2,000,000 kr. att amorteras på 20 år mot säkerhet 
af första inteckning i bolagets fastigheter och förlager ä Säfvenäs nära Göteborg 

och å Tullholnien vid Karlstail. 



LITTERATUR. 

Nyutgifven litteratur och utkomna tidskrifter:' 

Bibana ''" Svensk Föifiitlningssiimlincj n:r 19 för år 1900, innehållande bl. a.: 
Domänstyrelsens kungörelse angående fridlysningstid för vissa djurslag, gifveu 
i Stockholm den 29 april 1905. 

l'<irstho(ftnik af II. Fischback. 6:te tillökade upplagan af R. Beck, professor i först- 
vetenskap vid kungl. forstakademien Tharandt, Leipzig 1905. Pris 3 ni. 50 pf. 

Lelirhiich des Erdbaues öder Kurzgefasste Anleitung zum Enlwerfeu, Veranschla- 
gen und Ausfiihren von Erdarbeiteu fiir Kultur- und Bautechniker, Land- und 
Forstwirte, Landniesser, Wiesenbaumeister, Schachtmeister und Gartenkiinstler. 
Jlit besonderer Beriicksichtiguug der Umformung grösserer Flächen von Pro- 
fessor D:r Eb. Gieski^ER, Bonn 1905. 134 sid. Häftad, pris 3 kr. 60 öre. 

(r lic högnordiska vedväxlernas ekologi. Akademisk afhandhng af Emii, H.^vglund. 
Uppsala 1905. (Lundequistska Bokhandeln i distribution). 77 sid. med 2 taflor. 
Häftad, pris 3 kr. 

Celiölz-Samcnunlersiichnngen in der Suison 1903 — Oi af Johannes R.\fn. Särtr\ck 
ur »Mitteiluugen der Deutschen Dendrologischen Gesellschatt» pro 1904. 

Svensk Trävaru-Tidning 1905, n:r 12 — 15. 

Skogvaktaren 1905, h. 2. 

[.and og Skovbrngsldadet, annonsorgan för Dansk Skovforening, 1905, n;r 397—404. 

Mclsängstävå (finska »Skogsvänneu^>), 1905, n:r 5. 

Zeitsclirifl fiir Först- und Jagdwesen (Preussen) 1905, h. 5 — 6. 

Scbweizerisclie Zeitsclirift fiir Forstwescn, 1905, h. 5. 

Der praklische Forstwirt fiir die Schweiz 1905, n:r 6. 

lievuc des F.aux et förets (Frankrike) 1905, h. 10 — 12. 

linllelin de la soeictc Centrale Foresticre de lielgiqiie, 1905, h. 5 — 6. 

I/Alpe, utgifven af föreningen Pro Montibus et Sylvis (Italien 1 1905, n:r S— u. 

I.esnmj Journal (Ryssland) 1905, h. 4. 

Forstligt Tidskrift 1905, n:r 2. Bland innehållet: Naturskog. Be.skyttelse for intres- 
sante skogtyjier af Thv. Kicer. 

Foreslrg Quarterlg (Ithaca New-York 1905) \'ol III. n:r i. Bland innehållet; The 
Movement of Wood Prices and Its Influence on I'orest Treatment. 

Transactions of Ihe liogal Scotlish Arboricullural Societg Vol. XVIII. Edinburgh 
1905. Bland innehållet: Swedens new forestry Laws. 

tiedcselskabels Tidsskrift (dansk) 1905, h. 9 — 10. 

Svenska Mossknllurföreningens Tidskrift 1905, n:r 3. 

Tidskrift för Landtmän 1905, b. 19 — 25. 

Trädgården, Tidning för Nordens Trädgårdsodlare, 1905, n:r 5 -6. 



1 .\r.ide författare och förläggare, som önska sina arbeten i skogs- och jaktvård ra. m. omnämnda 
lidskriften, behagade inslinda respektive arbeten till redaktionen. 



32» NOTISER. 

Viola, ilUistrerailt uotis- och annonsblad för trädgården 1905, n:r 10 med Vjilagan 

Tiäclgärdsiiarlilen. 
Haven, Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber, 1905, h. 9 — 12. 
Svenska Jägare förbundets nija liilsUrifl 1905, h. 2. 
Dansk Jagtlidende, Organ for Dansk Jagtforening, 1905, li. 2 — 3. 
Botaniska notiser 1905, h. 3. 
Xi/lt Magnzin for Natiirvidenskaberne. grundlagt af den physiograpliishe Förening i 

Christiauia 1905, h. 3. 
Geologiska föreningens förhandlingar 1905, h. 4. 
Statsvetenskaplig Tidskrift 1905, u:r 3. 

Jern-kontorets Annaler 191)5, h. 3 och Bihang till Jcrn-konlorets annaler l!)(l'>, h. 5 — 6. 
Ekonomisk Tidskrift 1905, h. 5 — 6. 



NOTISER. 

VETENSKAPSAKADEMIENS NATURSKYDDSKOMMITTÉS FÖRSLAG. 

vSistlidue höst uppdrog Vetenskapsakademien åt en kommitté — bestående af pro- 
fessorerna G. Retzius, A. G. Nathorst, G. Holm, friherre G. De Geer och Einar 
I^önnberg — att uttala sig med anledning af riksdagens skrifvelse angående skydd 
för vårt lands natur och särskildt märkliga naturföremål. Denna kommitté har 
den 29 maj framlagt ett omfattande förslag, hvilket Vetenskapsakademien nu öfver- 
lämnat till ecklesiastikdepartementet. 

Kommittén påpekar till en början vikten af att skolor och andra läroanstal- 
ter vinnlägga sig om att bibringa lärjungarna rätt insikt om de förpliktelser vi äro 
skyldiga vårt lands natur samt att i sambaud därmed väcka intresse för att vårda 
och bevara densamma. 

Koramitterade framlägga härefter ett förslag angående nationalparker. I dessa 
bör naturen lämnas fullständigt åt sig själf att ostörd lefva sitt eget lif, och åt- 
minstone några af dessa områden böra välias så, att äfven det esteti.ska intresset 
blir tillgodosedt, så att de omfatta storslagna och tilltalande naturscenerier. Lika 
litet som någon skogsafverkning eller stenbrytning inom en nationalpark må äga 
rum, lika litet må därstädes idkas jakt eller fiske, och ej heller må inom en sådan 
eventuellt befintliga vattentall användas för industriella anläggningar. Vid val af 
till nationalparker lämpliga områden böra naturligtvis statens egna besittningar i 
första rummet ifrågakomma. P"örst och främst framhålles Gottska Sandön, hvars 
afsättning till nationalpark är särdeles brådskande och maktpäliggande. Afven 
framhålles ett omkring 15 kvadratmil stort område kring Stora Sjöfallet i Luleå Lapp- 
mark, där äfven björnen bör åtnjuta fullständigt skydd. Vidare området kring 
Saddejaur, Måskejaur, Padjejaur och Skärfajaur i Piteå Lappmark, hvilket liksom 
föregående områden tillhör staten. Vetenskapsakademien har redan på kommitte- 
rades förslag ingått till regeringen med anhållan, att Dalby hage och Knifsåsen i 
Skåne måtte reserveras såsom nationalparker. 

Det är tydligt, att man vid afsöndring af områden till större eller mindre natio- 
nalparker inom olika delar af landet bör söka att erhålla de för hvarje landsdel 
karaktäristiska skogar och öfriga växtsamhällen, landskapstyper och ytformer så full- 
ständigt representerade som möjligt, äfvensom att uppmärksamheten måste särskildt 
riktas åt de skogar, bestånd eller enskilda träd af arter, som befinna sig vid grän- 
sen af sitt naturliga utbrcdni;;gsonirådc. För förverkligande häraf vore det önskligt. 



NOTISER. 329 

för att icke säga iiöilväudi.nl, alt Douiäiistyrclsen erhölle beuiyndigancle att af det 
årliga anslaget till inköp af luark för statens räkning få använda något belopp för 
förvärfvande af smärre områden, som förtjäna alt skyddas. 

Att det skulle åligga skogsslateus tjänstemän alt sörja för bevakandet af de 
reserverade områdena, torde utan vidare kunna anses gifvet. Och komniitterade 
hålla före, att så borde .ske ej blott i fråga om skogar, utan äfven i fråga om andra 
områden, som kunde förtjäna att skyddas. 

Det måste äfven anses i högsta grad önskvärdt, att äfven några torfmossar af 
olika slag där och livar blefvo afsatta till skyddsområden. Detsamma gäller om 
mindre sjöar, vissa sjöstränder o. s. v. Det torde i det hela taget kunna anses 
önskvärdt, att enstaka mindre områden af alla slags växtformationer, från skogar 
och löfängar till hedar och strandängar o. s. v. bli inom olika delar af landet reserverade. 

Det torde vidare kunna ifrågasättas, om icke — i mån som material därtill 
l)lefve samladt — genom Domänstyrelstns försorg för de olika provinserna borde 
utgifvas skogsbotaniska minnesböcker i enlighet med dem, som på föranstaltande 
af preussiska jordbruk.sdepartementet utgifvits öfver Västpreussen och Pommern. 

För att kunna liälla reda på de skyddade områdena och föremålen och för 
alt dessa skola komma forskningen till godo, är det absolut nödvändigt, att de 
registreras samt att platsen för deras förekomst på en karta utmärkes. Komniit- 
terade hafva föreställt sig, att det lämpligast kuiule ske sålunda, att hvarje jäg- 
mästare finge sig ålagdt alt i en särskild liggare införa och på en karta utmärka 
de staten tillhöriga områden och föremål, som inom det under honom lydande re- 
viret blifvit skyddade. En förteckning öfver desamma, med årliga kompletteringar, 
borde sedan insändas till Domäustyrelsen, så att man på ett ställe kunde erhålla 
öfverblick öfver de områden och föremål, som sålunda skyddals. 

Kommitterade hemställa, att proposition måtte aflåtas till riksdagen angående 
en lag därom, alt de i enskild ägo befintliga naturföremålen, som på ägarens fram- 
ställning eller med dennes medgifvaude blifvit registrerade såsom naturminnes- 
märken, för all framtid skulle vara fridl3-sta. 

Vidare ifrågasattes, om icke torghandel med vilda växter, hvilka äro försedda 
med rötter eller rotslockar, borde totalt förbjudas. Den, som iakttagit den sköf- 
ling, för hvilken vår vanliga blåsippa är utsatt i Stockholms omgifningar genom 
en dylik handel, kan icke förneka, att ett dylikt förbud vore väl motiveradt. Andra 
väster, som starkt hotas på grund af deras begärlighet såsom handelsvara, äro id- 
granen och misteln. 

Kommitterade hemställa om att ett förslagsanslag på extra stat, att utgå fråu 
och med år 1906, å 2000 kr. måtte ställas till Vetenskapsakademiens förfogande 
för vidtagande af anförda åtgärder, hvilka kräfva en del kostnader. 

En särskild uppmärksamhet från nalunskyddssynpunkt synes kommittén böra 
ägnas åt sjösänkningar. Kommittén beklagar att en sådan sänkning som Tåkerns 
fått äga rum. Det vore synnerligen önskligt all densamma icke ytterligare fullföljdes, 
hvarigenom det för denna sjö så egendomliga och för vårt land enastående fågellifvel 
skulle försvinna. Detsamma gäller sänkningen af Hornborgasjön i Västergötland. 

Kommitterade framhålla, att jaktstadgan är i behof af en grundlig omarbet- 
ning, på det att äfven andra djur än sådana, so*m kunna uppfattas såsom jaktbara 
i detta ords vanliga mening, må bli skyddade. Kommittén vidriir särskildt den 
fara, som hotar två af våra förnämsta däggdjur, björnen och kronhjorten. 

Äfven framhälles den stora fara, som på senare åren börjat hota vissa arter af 
våra fåglar på grund af der.ns användning såsom prydnadsföremål. 



33° 



NOTISER. 



Geologiska föremål äro äfven i många fall i behof af skydd. Det är af vikt, 
att en planmässig registrering af dylika så snart som möjligt påbörjas. Bland annat 
torde skydd införas för en eller annan unik förekomst af jättegrytor, strandpelare, 
strandgrottor m. m. jämte de förnämsta af våra inom .Skånes kritlager af under- 
jordiska vattendrag utbildade grottor. 

Beträffande slutligen de kraf, som från estetisk synpunkt kunna komma i be- 
traktande, så gäller härvid i första rummet, att naturen ej må vandaliseras genom 
skogssköfling, stenbrytning, industriella anläggningar o. d., hvarigenom storslagna 
eller tilltalande naturscenerier skulle bli förstörda. Det vore sålunda önskvärdt, att 
ett eller annat ståtligare vattenfall jämte omgifningar kunde bevaras i hela sin 
naturliga skönhet samt att vid det tekniska tillgodogörandet af öfriga vattenfall 
hänsyn toges därtill, att onigifningarnes utseende i största möjliga mån skonades. 

Vidare borde man söka att bland allmänheten sprida intresse för att skydda 
särskildt vackra landskap frän att skadas genom störande reklanimålningar pä vare 
sig berghällar, klippblock eller särskilda skyltar samt genom olämpliga anordningar 
vid anläggandet af stenbrott och grustag eller vid skogsafverkningar. 

Här liksom i öfrigt — slutar kommittén sitt vidlyftiga betänkande — torde 
det vara af största vikt, att staten föregår med godt exempel, icke enbart tagande 
hänsvn till ekonomiska fördelar, och samma kraf borde äfven kunna ställas på 
kommunerna. 

Betänkandet åtföljes af en bilaga, innehållande förslag till nationalparker och 
mindre skyddsområden af hufvudsakligen botaniskt eller skogsbotauiskt intresse, 
uppgifter på enstaka träd, sällsynta växter och geologiska bildningar som föreslagits 
att skyddas, äfvensom förslag till skyddsområden för fåglar. 



BELÖNINGAR FÖR NATURSKYDD. Såsom ett uttryck af Veteu.skaps- 
akademiens erkänsla för det .skjdd, som egnals åt Sveriges natur, tilldelade 
akademien vid sammanträde den 7 juni sin större medalj i silfver öfver Wahlberg, 
dels åt disponenten för Laxå bruks aktiebolag Carl Sahlin, dels åt lotspersonalen 
vid Häfringe, dels ock åt Hällskärsklubben i Nyköping; åt disponenten Sahlin där- 
för att den på Aspa bruks område belägna .sjön Fagertärn, hvilken sjö, där ej mindre 
än sju olika former af Nymphtea förekomme, enligt meddelande af professor V. B. 
Wittrock sannolikt är den rikaste i Europa på Nymphaeaformer, af S. fridl3'sts 
samt åt nämnda lotspersonal och klubb för de stora förtjänster de inlagt om sjö- 
fågelns skyddande inom »Södermanlands skärgård. 

SKYDDSSKOGARNA I JÄMTLANDS LÄN. På grund af gällande bestäm- 
melser i den nya lagen angående skyddsskogar måste utS3'ningar inom den när- 
maste framtiden i stor skala äga rum inom det föreslagna skyddsskogsområdet i 
Jämtlands län. Jled anledning häraf har domänsl^-relsen ansett nödigt att allmänna 
bestämmelser rörande de principer, som härvid böra tillämpas, utarbetas. 

På denna grund har styrelsen erhållit K. Maj:ts bemyndigande att de skogs- 
tjänstemän, som skola utföra förrättningar på grund af lagen om skyddsskogar skola 
samlas i Dufed i början af Juli och gemensamt diskutera hithörande frågor. Detta 
möte skall omfatta både exkursioner med markering af träd som vid utsyuing böra 
borttagas, och öfverläggningar inom skyddsskogsområdet under några dagar, därvid 
både hårdt afverkade och sparade skogsbestånd i skilda lägen besökas. Härvid skall 
protokoll föras, hvilket därefter tjänar till ledning vid utarbetandet af de allmänna 



TJÄNSTER OtH FÖRORDNANDEN. 33 1 

föreskrifter, som domänstyrelseii senare kommer att utfärda till ledning för utsyiiitiKar 
inom sk3'ddsskogsområdet. 

Byråchefen Th. Örtenblad, som erhållit i upjidraL,' att under f/irsommareu besöka 
vissa delar af skyddsskogsonirådet i Jämtlands län, kommer att leda förhandlingarna. 
Vederbörande öfverjägmästare och skogsförsöksaustaltens botanist, dr Gunnar An- 
dersson, hvilka under fjolåret ledt arbetet angående det föreslagna skyddsskogs- 
områdets bestämmande, komma att närvara vid mötet, vid hvilket äfven frågan om 
den föreslagna gränsen, angående hvilken klagomål af åtskilliga jord- och afverk- 
ningsrättsinnehafvare blifvit framställda, äfven torde bli föremål för öfverläggning. 
Afven andra tjänstemän, som komma att sysselsättas med skogsundersökningar och 
utsyningar m. m. inom området komma att deltaga i mötet. 

Domänstyrelsen har vidare begärt och erhållit ett belopp af 16,500 kr. för 
anställande af personal för utsyning m. m. inom ifrågavarande skydd.sskogsområde. 
Hvilket omfattande arbete här föreligger, framgår bland annat af att de redan in- 
komna ansökningarna om utsyning under lämplig årstid innevaraiule år inom skydds- 
skogsområdet omfatta en utsyning af mera än 1,250,000 träd från större delen af ut- 
syningsområdet. 

UTEXAMINERADE SKOGSELEVER. Från skogsinstitutet ha den 15 juni 
utexaminerats: Gotthard Björklund, Nils Björkman, Hjalmar Bratt, Bertil von Krusen- 
stjerna, Ciustaf I. Kohnodin, Edvard Hjorth, Tilip Lx-stadius, Torsten Ivarsson, Fredr. 
W. Liljeberg, Sven Lundberg, Kntit E. Martin, Ragnar Melin, Teodor Nettelbladt, 
Per Xormelli, Sam Tisell, Paul Törnblom, lUik Tiirngren, Sven Widebeck. 

SOMMAREXKURSION TILL SYDVÄSTRA SÖDERMANLAND OCH NORRA 
ÖSTERGÖTLAND. Föreningens medlemmar behagade observera det detta häfte 
åtföljande programmet för en gemensam exkursion till ofvanstående trakter månda- 
gen den 28 och tisdagen den 29 augusti. 



TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN 

Kungl. Maj:t har den 12 sistl. maj till jägmästare i Österdalarnes revir ut- 
nämnt och förordnadt föreståndaren för Grönsinka skogsskola extra jägmästaren 
C. G. Tiniberg, 

Till föreståndare för Hällnäs skogsskola i Västerbottens län har K. M. utnämnt 
ocli förordnadt extra jägm. O. 0:son Coos. 

Till jägmästare i södra Lycksele revir har utnämnts och förordnats extra jägm. 
K. Sjöstedt. 

Grönsinka skogsskola. K. Domänstyrelsen har förorduat extra jägm. R. C;son 
Haller att under vakanstiden efter till annan tjänst befordrade C. G. Timberg uppe- 
hålla föreståndarebefattningen därstädes. 

Skogshalls skogsskola. Att t. v. under år 1905 bestrida föreståndarebefatt- 
ningen vid nämnda skola har K. Domänstyrelsen förordnat extra jägm. R. T. Grinn- 
dahl (årsarfvode 2,100 kr. jämte fri bostad och vedbrand). 

Klotens skogsskola. Till underlärare vid skolan har K. Domänstyrelsen efter 
till annan tjänstebefattning förflyttade F. J.Julius förordnat extra jägm. N. I'. Klein 
(_årsarfvode 1.500 kr. jämte fri bostad och vedbrand). 

Förordnade assistenter. Extra jägm. A. F. Öfverholm t. v. inom Västra 
ilelsiuglands revir': extra jägm. G. .Sandberg och G. H. Fogelberg med uppdrag som 



332 KUNGÖRELSER. 

ledare af Kronans dikningsarbeten, den förre inom Luleå och den senare inom Gäfle- 
Dala distrikt mot godtgörelse åt hvardera af förutom stadgadt assistentarfvode, loo 
kr. i månaden jämte reseersättning af 200 kr. för är räknadt; extra jägm. T. W. 
Jonsson med uppdrag att utföra dikningsarbeten för kronans räkning inom Gäfle- 
Dala distrikt mot godtgörelse af förutom reseersättning och dagtraktamente 100 kr. 
pr månad; extra jägm. E. R. Ekman och B. A. Hyckert den förre inom Österdalames, 
den senare inom Älfsby revir med tjänstgöringsskyldighet till utgången af innev. 
år och mot stadgadt ass. arfvode samt utexam. skogseleven A. Blomberg som assistent 
vid skogselevernas prakt, sommaröfningar pä Bjurfors kronopark. 

Antagna kronojägare. Extra kronoj. C. A. Karlsson i Hålahult bev. af Öre- 
bro revir. 

Antagen extra kronojägare: -A. Olofsson t. v. inom Kopparbergs revir, J. 
Olsson t. v. i Härjedalens revir, J, L, Muren t. v. i Bodens revir, E. A. Köniugsson 
inom Ekorrsele bev. af Degefors revir till årets slut (årsarf. 900 kr.); E. Karlsson 
t. v. inom Kopparbergs revir. 

Tjänstledighet har beviljats åt jägm. i V. Jämtlands revir K. Malmgren 
under 2 mån. fr. Vj med W. Lothigius som vikarie; åt jägm. H. Nordlund under 
maj mån. med C. A. Fougberg som vikarie; åt jägm. i Grönbo revir C. Stjernspetz 
från '"/s till '-'/, med H. Stuart som vikarie; åt jägm. i Pärlälfvens revir N. H. Berlin 
under 2 mån. f. o. m. "/s "^^"^ ^- *^- Jernberg som vikarie; åt jägm. i Torneå revir 
C. Ojermark från '/? — "/s ^^^1 ^^'- Trahn som vikarie samt åt direktören för skogs- 
institutet K. Fredenberg under 2 mån. f. o. m. '/» nied förordnande för lektorn 
vid institutet S. V. Söderqvist. 

Afsked har beviljats för kronoj. i Kungslenaäsen bev. (Vartofta revir) I. F. 
Ljungberg samt för e. kronoj. i Klotens revir J. T. Lange. 

Lediga tjänster. Skogstaxatorsbefattningen inom Västra distriktet söktes vid 
fat. tidens utgång af extra jägmästarne J. S. Lindner och H. Dahlberg. 

KUNGÖRELSER. 

Föreståndarebefattningen vid Grönsinka skogsskola sökes hos K. Domän- 
styrelsen före den 12 uästk. juli kl XII på dagen. 

Skogrättarebefattningen vid Hällnäs skogsskola i Västerbottens län sökes 
hos skolans föreståndare extra jägm. O. 0:son Coos, adr. Hällnäs, före kl. XII på dagen 
den 15 nästk. augusti. 

Skogrättaretjänsten vid Bispgårdens skogsskola i Jämtlands län sökes hos 
skolans föreståndare extra jägm. H. Wedholm, adr. Bispgården, före kl. XII på 
dagen den i nästkommande augusti. 



Svenska Jäiareförbundets tlyti Tidskrift 



■ndcr ärel i siu 43:6 irgAng cnliyt oftjräm' 

Prenumerationsafgift 5 kronor. 



'nunieraUon 
Stockboir 



^ton, 1 



Bokhandeln 



' '.edaktionon 



>1 motlagas och lipnoreras efter öfvercnskommelse af 

A. Wablgren, 

Kedahtör, adress Uppsala. 

Svenska Kennelklubben. 

Sveaska- Kenhelklubbans TidsiWft anmäler härmed ,in i ■; le årgång iöif .■ 

Tidskriften utgjfves kv%rtal3\'is med l häfte om 3 lr}-cl<iiri ' en annor.s- 

bilagSi bTartiU annonser skola till redaktionen insändas. 

Tidskriften- utdelas gratis till ledamöter af Sv. Kennelklubben mot en ärlig leda- 
motsafgift af 5 kr., som iippbäres genom postförskott vid sf.ndning af r:sla häftet. 

, Enligt stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledaAot antaga 
hvarje välfrejdad person, söm hos densamma därom gör anmälan. 

Brenumeralion å tidskrifleu Ican ock ske genom postverket eller genom bokhan- 
deln, hvarest äfven lösa häften säljas till pris af kr. i; 25 för häftet. Preaumerationskviito 

Redaktionen :j ' 

A. P. Hamilton. R, T. Hennings. C. G. Hofmerz. Axel KlinckowsJröni. Abr. Forssell. 

Adress; Unuégatan 22, Stockholm 5. - ^ Ansv. uteK^^re. 




Nordisk årsbok f5r Jakt- och 

naturvänner. 

« 

giP~ Omväxlande, lättläst inne- 
håll. Rikt ocH^onstnärligt 
illustrerad. 

Under medverkan af författare, konstnärer, zoologer och fackmän inom 
■ !a norden utgifvenaf HUGO SAMZELIUS. - , -^ 

Aboni),ement kronor 3: 50 på postkontoren och i bokhaodeln samt hos 
expeditionen (Fröléen & Comp., Karduansmakarcgatan 12; Sfockholm). 



JAGAHBN 

iv.ée årgången 1905. 




Tidsskrift for Skogbrug 

utgifven, -af Det. Norske Skogselskab och redigerad af Kgl: Skog.s- 
inspekt^ M. B. Dahll, utkommer, i Kristiania med 1 2 liäfteu om året 
och kostar portofritt 2 (};vål kronor per årgång. Prenumeration kan 
ske genom posten,, expeditiöllen eller hos redaktören, 

adress: Oscarsgade 76, Kristiania. 

Annonsera i Skogsvårilsföreningens Tidskrift. 

St.., ,priii'ii;. För närvarande -öfver 25ÖO exemplar. 

.\tinoiiser till nästa h^fte emottagas infiU den 10 aug. 

ANNONSPRIS. 

Sotu lidskriften utkoinuler relativt ofta och vänder sig till en större läsekrets 
är den ett lämpligt annonsorgan, dels fSr- alla tjSuster eller erbjudaude af tillfälligt 
arbete i skogsvårdssynpunkt, dels för .försäljning och köp af virke, frö och plantor samt 
för skogs- och kulturredskap, instrument vid skogstaxeriugar och mätningar,- littera- 
tur rörande skogsbruk,, iakt' och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap m. m. 
Annonspriset är 20 kr. för hel sida. Smärre annonser beräknas efter I.50 kr. pr 
cm. af sidans höjd och minsta annonspfiset är 3 kr., För aiuionser, som införas minst 
5 ggr, lämnas 10 % rabatt och för hela året stående aunouser 20 %. Annonser böra 
insfindas till redaktiosen före den 10 i bvarje.måDad för att inflyta i närmaste hSfte, 



utgifves af 
FÖRENINGEN FÖR SKOaSVÄRD. 

Redaktionskommitté: ByråcUefeu Th. Örtenblad, Dhcktören vid vSkogsinstitutet /öar/ 
Fredenberg, Öfveijägmästaren Uno Wallmo, 'iÄ^rassiaiiiM j. E.Kinman 
och Docenten, FU. D:r Henrik Hesselman. 

RedaktSr och ansvarig utgifvare: e. Jägmästaren Gunnar Schotte, adress Sture- 
gatan /6. Stockholm 5. Rikstelefon ^^ 06, Belltelefon Österm. 39 55. 



3:bje åtöåuöen 1905. 

SJÄTTE. OCH SJUNDE HÄFTETS. INNEHÅLL. 

Om vikten af .svenska skogeas bevarande och medel därtil';. 

I. Inledande föredrag vid l^öreningens för Skogsvårds års- 
möte den -^ april "190- '■'•-- "•----- -■,] 245 

II. Diskussion ....- .-,. -5' 

Huru kunna Skogsvårdsstyrelserua bästg\ nuaskogsvärdeuilaudet.'' 

I. Inledande föredrag af .J. 'E. KiN":ii.i.N..^ ..,■.,'.. ..,...■.....: »' -izöy 

II. Diskussion .....'.......■...'.,.... 27- 

Skogsförhållaöden i Bosnien. P"öitriii<ii; »u A\'tt " i-^i--. <■ 

13 bilder) ,......., 273 

Om betydelsen af skogsfr5ets härstamning ocU ett oidxiaude af 

skogsfröhandeln. ' ■ ."/ ^^ 

I. Inledande, föredrag, aif J...O, Ai i;Ei,l.ÉN (med i bild) y, 2«.: 

II. Diskussion ^.. • '''^^ 

Flottningsafgäldernas beräknande. 

I. Inledande föredrag af Karl iREPEMiiiRG.. 

II. Diskussion , 

1'rötokoll, fördt vid Föreningens för skogsvård årsmöte i .Stock- 
holm den 6 april 1905 ./. .....^. :..... 

Om nödvändigheten att minska förbrukningen af husbébofsvirk 

af Frans Kempe , ..., 

Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa uilder Januai-i— Maj 

1901—1905 3J.i 

Trävarumarknadpii .if »SwriRnKi.sHi 315 

Ekonomiskt. » 32 f. 

Litteratur 
Notiser: 

Yeteflskapsakadcmieus uatursk3'ddskommiHés förslag 

Belöningar för naturskv-dd ....... ^ 

Skyddsskogarue i Jämtlands län.. 

Utexaminerade skog; ■ — 

Sommareskursion 
Tjäuster och förordnaadeu 



CHSTR.^LTKVCKBRIBT, STOCKHO 



):e Ibäftet 



Hiiö. ocb Sept. 






jföreninoenö 



3:bje åtö. 




UTQIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD, STOCKHOLM. 



Äldre årgångar af 

Shogsvärböföreningene UibsJ^ilft 

Eit' mindre antal exemplar af 1903 års årgång, utan riksdagsbilagan, realiseras ; 
3 kr. pr ex. 

Fullständiga exemplar af 1904 års årgång äro slutsålda, men några exemplar a 
häftena i och 3 — la jämte separat af 'hufvuduppsatserna i h. a kunna ännu ci 
hållas för 5 Ur. 

Rekvisition sk^r hos Redaktionen, Stockholm 2. 



Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla personer, som 
9ro villiga att ingå 1 föreningen, äfvensom att meddela uppgift på adress» 
förändringar. 



SIcrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård torde sändas till 
sekreterarens adress^ Lilla Nygatan 13, Stockholm 2. 



Aftryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves gerna, där ej 
något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om Skogsvårdsföreningens 

tidskrift tydligt angifves såsom källa. 

Red. 



Af 

Jfolkekritter 

äro utkomna: 

X:o I. Svenska skogarnes ekonomiska historia af Gunnar Schotte, 

32 sid. 14 illusti 

N:o 2. Om våra skogars framtid af J. O. af Zellén, 32 s 12 » 

/^L_ I Insäud 60 öre såsom postanvisning under adress Föreningeii för skogsvård 
VfllS»» Stockholm 2, sä erhållas n:o 2 och följande häften af folkskriften för året 

Dikningstabeller. 

Separat af de i denna tidskrift 1905, h. 2 publicerade dikningstabellerna af O. Hj. 
Humble kunna erhållas till ett pris af i krona pr styck genom tidskriftens redaktion, Stock- 
liolm 5. 



Tidskriften distribueras genom bokhandeln af A.-B. Nordiska Bokhan- 
deln, Stockholm. 



SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT. I9O5, H. 8 — 9. 



Tallspinnaren i Värmland åren 1903 och 1904. 

Af J. Meves. 

I Hedemarkens amt i Norge uppträdde larven af fjäriln tallspin- 
naren, Lasiocampa pini L., år igo2 plötsligt i stora massor, härjande 
pä tallmoar i socknarne Elverum, Löjten, Aasnes och Aamot, h\'arest på 
omkring 300 hektar all tallskog dödades och dessutom omkring 2,280 
hektar skog var uppfylld med larver. Norrmännen, under ledning af 
den energiske skogforvalter Alb. Heidenreich, ingrepo då kraftigt med 
limningsåtgärder på alla de delar af det ockuperade området, där icke 
skogsägarne vägrade med hänsyn till kostnaderna, hvilka de skulle dela 
med staten. Sådan motsträfvighet fingo de dock snart ångra, när de 
efteråt sågo sina dyrbara skogar fördärfvas af den glupska insekten, 
hvarföre de äfven sedermera blefvo medgörligare. 

Emellertid väckte denna ödeläggelse helt nära riksgränsen en ganska 
stor oro inom de svenska landskap, Dalarna och Värmland, som voro be- 
lägna närmast olycksplatserna, hvarför svenska myndigheter funno nödigt 
förvissa sig om, huruvida fara förelåge för en invasion af fienden. Värm- 
lands länsstyrelse fäste uti allmän, i kyrkorna uppläst kungörelse all- 
mänhetens uppmärksamhet på insekten, som beskrefs till utseendet, och 
uppmanade till att meddela uppgifter om fyndort m. m. Domänstyrel- 
sen förvärfvade från Entomologiska föreningen i Stockholm ett större 
antal separater af en i föreningens tidskrift med vanlig påpasslighet 
införd uppsats om tallspinnaren jämte en mästerligt utförd, färglagd 
plansch', som spriddes bland befolkningen i Värmland och Dalarna. 
Talrika anmälningar om fynd, hvilka kunde kontrolleras genom därvid 
fogade prof på larver eller, längre fram mot sommaren, äfven fjärilar, 
visade ock, att uppropen ej klingat förgäfves. 

I maj månad besökte undertecknad pä uppdrag först de härjade 
trakterna i Norge under herr Heidenreichs sakkunniga och älskvärda 



' Planschen återfinnes äfven i »Uppsatser i praktisk entomologi», 1903, utgifven af 
Entomologiska föreningen, pris 1,25 kr.; separater 30 öre, efter rekvisition hos professor S. 
Lampa, Albano. 

SkogsvHrds/breningens Tidskri/i, tgos. 4 



334 J- MEVES. 

ledning för att närmare studera insektens lefnadssätt och de mot den- 
samma vidtagna åtgärdernas nytta. Fjärilslarverna voro vid denna tid 
i allmänhet fullvuxna, och endast högst undantagsvis påträffades mindre 
exemplar. De näst föregående vår med tillhjälp af små träspadar på 
trädstammarne vid brösthöjd åsatta limringarne, som skulle afskära 
larvernas tåg från vinterkvarteren på marken till barrfödan i träd- 
kronorna, hade en bredd af 4 cm., således dubbelt mot den som hos 
oss användts mot nunnan. Detta visade sig ock väl behöfligt, allden- 
stund de nedanför myllrande stora larverna i olikhet med nunnans lar- 
ver, med all makt sökte forcera limmet och till och med ofta glupskt 
åto däraf, hvilket för dem själfva visserligen medförde säker förgiftnings- 
död, men vid smalare ringar skulle hafva kunnat åstadkomma brescher 
i limförskansningarne och sålunda bereda väg till provianten där uppe för 
de efteråt anstormande hungriga larverna. Denna glupskhet på lim hos 
en del individer var synnerligen anmärkningsvärd och väckte tanken på 
dilirianter, som icke kunna afhålla sig från att sätta i sig massor af 
alkohol, ehuru de veta detta vara deras säkra undergång. De af sådant 
vildt dilirium befallna larverna kändes i handen mycket slappare än friska 
larver, och deras exkrementer, i stället för att utgöras af hårda, torra, 
gröngula, reftlade cylindrar, voro formlösa, klibbiga klumpar af samma 
svartbruna färg som limmet. 

Oaktadt alla ansträngningar från larvernas sida såg jag ej något 
exempel på att stormningen lyckades. 

Enligt hvad mig berättades hade de öfvervintrade larverna i all- 
mänhet varit nära fullväxta. Redan i början af april, vid + 10 ä iS'* 
temperatur i skuggan, hade larver, till stor förskräckelse för dem, som 
då ännu icke hunnit fullborda limningen, börjat uppstiga i träden från 
vinterkvarteren under markbetäckningen, men de gingo lyckligtvis åter 
ned vid efterföljande kyliga väderlek. Den starkaste uppvandringen 
hade ägt rum i slutet af april och början af maj. 

De angripna skogstrakterna bestodo hufvudsakligen af glesa, rena 
tallmoar, där renlaf utgjorde en afsevärd del af markbetäckningen. 
Stundom, men sällan, voro dock äfven blandade tall- och granbestånd 
hemsökta. 

Där skogen under föregående sommar blifvit afbarrad af larverna, 
hade den under påföljande vinter afverkats; men där insekten ännu 
icke hunnit fullborda sitt förstörelseverk under år 1902 och nu våren 1903 
förgäfves bemödade sig att öfvervinna limskansarne för att uppnå träd- 
kronorna, framstod tydligen limmets absoluta verkan. Under det att 
nedanför limbältena och på marken funnos massor af döda och döende 
larver, kunde inga upptäckas i kronorna, hvilka nu sköto nya skott 



TALLSPINNAREN I VÄRMLAND AREM I g03 OCH I9O4. 335 

och med visshet voro räddade från undergång. Netdom limningen på 
ett försöksträd hade larverna efter hand bortplockats och räknats; vid 
mitt besök nu hade redan talet 2,700 öfverskridits. På sådana trakter 
åter, hvarest limning icke fått utföras, sutto i kronorna massor af fros- 
sande larver och delvis redan — omkring den 23 maj — nyspunna 
kokonger. 

Vid ett par tillfällen hade man iakttagit målmedvetna massvand- 
ringar af larver ända till 200 — 300 meter långt, en gång till och med 
öfver en omkring 200 meter bred, tufvig myr. 

Ungskog hade man i Norge behandlat på så sätt, att densamma 
starkt gallrats, hvarefter de kvarlämnade ungträden eller buskarne upp- 
kvistats och limmats kring stammarne, ehuru dessas diameter ofta icke 
öfversteg 4 — 5 centimeter. Detta mödosamma arbete hade naturligtvis 
kostat mycket penningar, men man hade föredragit detta framför total 
nedhuggning af vacker återväxt. 

Detta om iakttagelserna i Norge. 

Inom Sverige syntes vid denna tid, att döma efter de upplysningar 
som dittills erhållits dels i Norge, dels genom anmälningar om fynd, 
den mest hotade trakten vara tillfinnandes i Södra Finnskoga socken 
utmed riksgränsen, helst som en icke limmad, svårt angripen norsk tallmo, 
vid Kynneggen, befann sig helt nära intill och stod i förbindelse med 
moland i Sverige. Här påträffades ock där och hvar larver eller deras 
exkrementer, hufvudsakligen i trakten af Kroksjöarne och Pos-åsen, dock 
i jämförelsevis ringa mängd. Insekten hade dess bättre här ännu ej 
hunnit göra märkbar skada. Tydligen var den här norsk invandrare, 
som försökte få fast fot hos oss och därför borde kväsas innan den 
trängde djupare in i landet. 

För detta ändamål begärde domänstyrelsen hos Kungl. Maj:t att 
få anlita statsmedel dels för utförande på hösten å misstänkta trakter af 
s. k. larvrevision, hvilken består däruti att, sedan larverna lämnat träden 
och nedkrupit i vinterkvarter, markbetäckningen under valda profträd 
intill visst afstånd från stammen genomsökes efter larver, hvilkas an- 
tal då ger ledning för att bestämma, om och hvarest limning bör före- 
tagas, dels ock till ko.stnaderna för limning där sådan befunnes behöflig, 
hvilket allt ansågs böra bekostas ensamt af staten för vinnande af 
lättare seger öfver jordägares möjliga oginhet och däraf följande risk 
att arbetets nytta äfventyrades. Styrelsens begäran bifölls ock beredvilligt 
af Kungl. Majit. 

Emellertid ingingo till domänstyrelsen ytterliga af prof åtföljda 
meddelanden om tallspinnarefynd, hufvusakligen af fjärilar, som gjorts 
dels inom Dalarna vid västra Fuluälfven, nära Transtrands kyrka, i 



336 J. MEVES. 

Malungs socken på gränsen mot Lima och vid Grönlund, i Tyngsjö 
kapellförsamling ofvan kyrkan, på 2:a blocket af Fuludals kronopark 
och på i2:e blocket af Särna besparingsskog, samt dels inom Värm- 
land i Norra Finnskoga socken vid Hynna-ån och vid Långflon pä båda 
sidorna om Klarälfven, i vSödra Finnskoga socken (förenämnda af mig 
besökta trakter), äfvensom i Lekvattnets socken å Fryksände och Lek- 
vattnets kyrkoskog Långsjöhöjden utmed Rottne älf. På de allra flesta 
af dessa ställen hade tallspinnaren dock iakttagits endast sporadiskt, 
hvarför närmare undersökningar på dem ansågos öfverflödiga. Larvrevi- 
sionerna skulle därför inskränkas till vissa trakter i Södra Finnskoga 
och i Lekvattncts socknar, som verkligen syntes hotade. 

Biträdande jägmästaren H. Wolff. åt hvilken anförtroddes åtgärder- 
nas ledning, fann vid revisionen, som företogs i oktober månad, i Södra 
Finnskoga under 126 undersökta träd tillsammans blott 59 larver, och 
största antalet under samma träd var 6; således ett ganska lugnande 
resultat. 

Vid Långsjöhöjden i Lekvattnets socken var förhållandet däremot 
sämre, i det att 759 larver hittades under 313 träd, af hvilka 44 hade 
att uppvisa 6 — 35 larver per träd eller ett antal, som i Tyskland anses 
påkalla limning för en börjande härjnings kväfvande. 

Härvid måste ock särskildt märkas, att larverna denna höst voro 
mycket små, 1,5—2 cm. långa och alltså mycket lätta att förbise vid 
revisionen, hvilken därför måste anses ha gifvit ett väl lågt utslag i för- 
hållande till verkligheten. 

Emellertid kunde det ju vara möjligt, att tallspinnarens naturliga 
fiender, parasitsteklar, funnos i sådan mängd att desamma kunde utan 
människans hjälp betvinga tallspinnaren innan egentlig skada skedde 
på skogen. För besvarande af detta viktiga spörjsmål hade såväl jag 
som läraren i zoologi vid skogsinstitutet d:r G. Grönberg, hvilken snart 
efter min återkomst från förenämnda resa på domänstyrelsens förord- 
nande besökte samma trakter, redan våren 1903 hemfört en mängd full- 
vuxna larver och puppor från det Södra Finnskoga angränsande norska 
härjningsområdet. Dessa, kläckta fram på sommaren, afgåfvo ock del- 
vis den stora parasitstekeln Anomalon circunijlexnm L. i stället för 
fjärilar, till ett procenttal hos mig af 25 och hos d:r Grönberg något 
mindre. Sedermera undersöktes genom d;r Grönberg de små larver, 
som jägmästare WolfF på svenskt område hittat vid larvrevisionen hösten 
därpå, och dessa befunnos vid obduktionen innehålla parasitlarver, de 
från Södra Finnskoga till 17,3 % och de från Långsjöhöjden till 15,5 '. . 
Intet af dessa senare procenttal var nog högt för att ensamt på grund 
däraf underlåta limning. Men då på det närgränsande norska härjnings- 



TALLSPINNAREN I V.■\R^!LAND AREN I QO3 OCH 1904. 337 

området, hvarifrån tallspinnaren invandrat till Södra Finnskoga, para- 
siterna tydligen voro i stark ökning, ansågs i sistnämnda trakt ingen 
fullständig limning behöflig, utan blott proflimning där och livar på de 
starkast angripna ställena. 

A Långsjöhojden, som saknade sådant grannskap af stekelkoloni, 
fann man däremot faran af en blifvande verklig härjning alltför stor för 
att underlåta limning, åtminstone i fråga om de starkare infekterade 
tallmoarne på ömse sidor om Rottne älf till en beräknad ytvidd af 
290 har. Omkring go har häraf utgjordes dock af ungskog med där 
och hvar spridda öfverståndare. Då man emellertid i Norge, där, så- 
som ofvan nämnts, 1903 års vår gallrats och limmats äfven ungskog, 
sedermera trott sig finna, att larverna icke väl trifdes pä ungskog, be- 
slöts nu att försöksvis icke behandla ungskogen på annat sätt, än att 
limma öfverståndarne, helst som i betraktande af vinterlarvernas ringa 
storlek ingen allmännare fjärilsutveckling borde vara att vänta förrän 
år 1905 och man alltså, ifall snålheten sedermera skulle visa sig hafva 
bedragit visheten, hade tid på sig att förgöra återstående larver genom 
limning våren 1905. Hellimningen ansågs alltså kunna inskränkas till 
200 har. 

Vidare trodde man, att de små larverna detta år mycket väl borde 
kunna afhållas genom limringar af endast 2 cm. bredd, eller den, hvar- 
för de vid nunnekriget använda s. k. Hofmannska limdosorna voro in- 
rättade. 

Såsom vi sedermera torde se visade sig dessa antaganden fullt 
riktiga. 

Efter denna plan igångsattes nu arbetet med all kraft. Bandknifvar 
för »rödbläckning.^ och limdosor frän nunnekriget sändes till ort och 
ställe, gallring och rödbläckning utfördes under vintern, 70 fat larvlim, inne- 
hållande 10,373 kg., beställdes hos den välkända firman Heinrich Ermisch 
i Burg vid Magdeburg till pris af 13 mark för 100 kg. netto f o. b. 
Hamburg, skeppades i början af januari till Kristiania samt fraktades på 
järnväg och släde kortaste vägen öfver riksgränsen till användnings- 
platserna i skogen.' Den 12 mars 1904, medan marken delvis ännu 
var betäckt med snö, börjades limningen och afslutades den 29 april, 
dä limmet tog slut, ehuru omkring 50 för limning beredda hektar på 



' Såsom kuriosum m!l här omtalas, att limmet, ehu.u det var tullpliktigt i Norge ocli 
ej kunde behandlas såsom transitogods, likväl af de tillmötesgående norrmännen insläpptes 
tullfritt med hänsyn till det goda ändamålet, men att vid riksgränsen svenska tullnärer måste 
pä flera ställen med mycket besvär tulldebitera varan, som ju skulle användas till svenskt 
statsändamål. Tullafgiften gick sålunda mycket omständligt från statens skogsficka till statens 
tullficka. 



338 



J. MEVES. 



Långsjöhöjden ännu voro olimmade. Limkxantiteten var visserligen 
beräknad för något öfver 200 har under vanliga förhållanden, men till 
följd af den använda kartans mindre tillförlitlighet hade den verkliga 
ytvidden antagligen underskattats, och under arbetets fortgång hade 
limningen ansetts böra utsträckas å östra sidan om älfven till större 
bredd än den beräknade. Härtill kom, att skogen delvis var tät och 
möjligen kräfde mera lim per hektar. Emellertid var, såsom sedermera 
ock bekräftats, den från limning uteslutna trakten den minst farliga. 







Å'r~itl-a " •' ' Djupdalen 
"^^päJ . ■.VS^tUsj<>bas'SpiLrk4So;g .' . ■■Sam 

W""' . • ^-^^^'*^ 



N°S1 o 

* 




Osrtmarkw 

djjskcLsai. • ir 



Fig. I. Kartskiss öfver Tallspinnarehärjningens hufvudområde. 

Det streckade området angifver ungefärliga utbredningen af 

angreppet. Skala i : 200,000, 



Att limningen ej börjats och afslutats för tidigt syntes däraf, att 
omkring den 21 april larver började stiga upp ur vintersömnen på norska 
sidan vid Flisaälfven, innan limningen där var fullt afslutad öfverallt. 
I de svenska, högre belägna trakterna kunde dock ännu inga larver för- 
märkas i rörelse, innan arbetet var fuUbordadt. 

Den 18 — 24 juli 1904 undersöktes närmare af mig jämte jägmästare 
Wolff de två områden, där limning ägt rum. 

Beträffande Södra Finnskoga visade sig antagandet, att någon vidare 
fara för insektens spridning här ej förelåge, hafva varit riktigt, ty pä 
de proflimmade träden anträffades nedom limringarne endast ett ganska 



TALLSPINNARKN I VÄRMLAND AREN I g03 OCH 1904. 339 

obetydligt antal döda larver, hvilka, att döma efter deras ringa storlek, 
fastnat på limmet och förgåtts mycket snart efter deras uppklättring 
på stammarne. Blott enstaka ännu lefvande, nära halfvuxna larver 
upptäcktes. De i skogen kvarlefvande komma säkerligen att omhänder- 
tagas af parasiterna. Någon märkbar skada å trädkronorna kunde ingen- 
städes skönjas. 

Långs jöhöj den s kyrkoskog erbjöd däremot moment af större intresse, 
lärorika äfven för behandling af möjligen framtida härjningsförsök. Det 
torde därför tillåtas mig att något närmare beskrifva skådeplatsen. 

Den dalgång som genomflytes af Rottne älf, har inom kyrkoskogen 
en längd af omkring g kilometer, sträckande sig från riksgränsen ned i 
sydostlig riktning. Längs båda sidor om älfven och de af densamma 
bildade Ingerud-, Myrgubb- och Långsjöarne drager sig en tallmo af 
varierande, högst i kilometers bredd från vattendraget intill omgifvande, 
med blandad tall- och granskog bevu.xna bergshöjder. Detta moland, 
som på västra sidan delvis genomskäres af den tämligen primitiva lands- 
vägen från den norska järnvägsstationen Roverud (norr om Kongsvinger) 
till Lekvattnets by och vidare in i Värmland, är till sin beskaffenhet 
utmärkt lämplig såsom tillhåll för tallspinnarne. Omväxlande med äldre 
och medelåldrig tallskog förekomma ganska vackra ungskogsbestånd af 
tall med insprängda öfverståndare. Det behandlade området höll om- 
kring 6 kilometer i längd (se fig. i). 

Såsom i det föregående nämnts antog man, att den hösten igoj 
anställda larvrevisionen lämnat ett väl lågt utslag i förhållande till verk- 
ligen förefintliga larver. För att utröna huru härmed sig förhölle hade 
ansetts lämpligt att efter larvernas uppstigning under tiden mellan den 
2 och 20 maj räkna antalet larver nedom limringarne å en del af de 
vid revisionen undersökta trädstammarne. Vid mitt besök nu i juli upp- 
söktes åter en del af samma stammar och antecknades de nedom rin- 
garne då ännu kvarsittande döda larverna. Resultaten häraf äfvensom 
af revisionen 1903 och undersökningen i maj sammanfördes i en tabell, af 
hvilken kunde dragas följande appro.ximativa slutsatser. 

Sammanfördes de 113 profträd, hvilka ånyo undersöktes i maj, 
befanns, att vid revisionen tillvaratagits 350 larver nedom dessa träd, 
men att påföljande vår på samma träd uppstigit minst 360 larver. Så- 
ledes torde ej ens hälften af befintliga larver hafva upptäckts vid re- 
visionen, hvilket ock är ganska förklarligt, enär de små, hoprullade 
larverna dä erbjödo en synlig yta af blott omkring 5 millimeter i 
genomskärning. 

Beaktades de 48 profträd, å hvilka larverna räknades såväl i maj 
som i juli, visade det sig, att medan i maj iakttogos 170 larver, 53 st. 



34° 



J. MEVES. 



eller 31 % voro fastsittande ännu i juli, hvarföre i rundt tal kunde 
antagas att omkring -L af larvernas antal bortspolats eller bortblåst 
efter döden. 

Vidare, och för att kunna ungefärligen bestämma åtminstone den 
relativa frekvensen af larver per träd inom olika delar af området, räk- 
nades antalet nu kvarsittande larver å inalles 3,756 limmade stammar, 
hvarvid erhölls följande resultat, därvid de ursprungligen befintliga lar- 
vernas ungefärliga medeltal per träd beräknades genom att tredubbla de 
nu funna antalen: 



Öster om älfven 


Afdeln. 


Undersökta 
träd. 


Funna larver. 


Funna larver 
per träd. 
medeltal. 


Ursprungligen 

befintliga larver 

per träd, 

medeltal. 


(/ 


.58 


142 


0.9 


2.7 




* 


244 


169 


0.69 


2.07 


-!> 


(* 0. d 


450 


1. 124 


2.5 


7-5 


» 


c 


I 10 


198 


1.8 


5-4 


> 


f 


384 


718 


1.87 


5.6, 


'J> 


s 


476 


339 


0.71 


2.13 


Väster om älfven 


h 


58 


52 


0.9 


2.7D 


» 


i 


179 


250 


1-4 


4.2 


» 


k 


420 


276 


0.66 


I.9S 


> 


I 


767 


582 


0.76 


2.28 


Summa 


ni 


510 


322 


0.63 


1. 89 


— 


3-756 


4.172 


— 


— 



Häraf synes, att den egentliga härden för insektens spridning är 
att söka å afdelningarne c och d öster om älfven; från denna trakt 
aftonar frekvensen såväl norrut som söderut. Väster om älfven har 
larvantalet varit ringare, men äfven där starkast mot midten. Detta 
tyder med stor grad af sannoliket därpå, att hela området bildat en 
själfständig härd, i olikhet med förhållandet i Södra Finnskoga, där 
tallspinnaren tydligen invandrat från Norge. Herr Heidenreich, var- 
skodd af oss om tallspinnarens förekomst på Långsjöhöjden, hade låtit 
undersöka närbelägna trakter inom Norge, men inga tallspinnarehärdar 
hade där kunnat upptäckas, hvilket äfven stärker antagandet om en 
ursprunglig härd på Långsjöhöjden. 

Att en sådan kunnat utveckla sig är ju ock ganska förklarligt. 
Insekten är inhemsk i Skandinavien, men hindras i allmänhet genom 
sina naturliga fiender att föröka sig i sådan grad, att den blir farlig 
för skogen. Kommer så en följd af år med särskildt gynnsamma för- 
hållanden för dess egen trefnad och ogynnsamma för dess fiender, ökas 
den sä småningom och omärkligt, tills den slutligen i oerhörda massor 



TALLSPINNARliN I VÄRMLAND AREN I QO3 OCH I9O4. 34 1 

vimlar i trädkronorna och där gör obotlig skada. Först dä blir den 
vanligen bemärkt, och stora skogssträckor hinna förstöras under upptäckts- 
året, innan människan kan ingripa, såsom exemplet i Norge visar. Nu 
är det ju högst sannolikt att, om för insekten särskildt gynnsamma för- 
hållanden existerat inom en viss trakt, samma förhållanden ägt rum 
äfven i andra likbelägna trakter, och att, på lika sätt som i Hede- 
marken, blott något senare, äfven i Leksand en härd för härjning hållit 
på att utbildas. Lyckligt för oss blefvo vi varskodda af olyckan i vårt 
grannland och kunde vidtaga behöfliga åtgärder i tid för att kväfva 
tillbudet i sin linda. 

Att här verkligen varit fråga om ett allvarsamt tillbud, framgår 
ur siffrorna i förestående tabell. I Tyskland, där skogsmännen alltid 
hafva skarpa ögon på tallspinnaren, limmas ovillkorligen vid så stark 
infektion som den på Långsjöhöjden för att förekomma härjning. Ett 
utbrott här hade inneburit stor fara ej blott för kyrkoskogen, utan äfven 
för de vidsträckta tallskogar, som utefter Rottneälfvens fortsättning 
nedåt Lekvattnet och mot de fagra Frykensjöarne sträcka sig långt in 
i Värmland, samt naturligtvis kraft betydliga kostnader för härjningens 
dämpande. 

Såsom förut nämnts hade ungskogen ej gallrats och limmats. En 
fråga af ekonomisk bärvidd och därför förtjänt af närmare undersök- 
ning var, huruvida denna underlåtenhet möjligen kunnat bereda en del 
larver tillfälle att fortlefva på ungskogen och att sålunda utveckla sig 
följande året till en stam af äggläggande fjärilar, hvilket blefve händel- 
sen, om ungträd och buskar erbjöde insekten lämplig föda under larv- 
stadiet. Vid mitt besök i juli hittades nu nedom limmet pä äldre trädstam- 
mar ej blott större döda, utan där och hvar till och med ännu lefvande 
larver, som nu voro ända till 43 mm. långa, således omkring halfvuxna, 
och tydligen hade till för helt kort tid sedan lifnärt sig på närstående 
olimmade tallbuskar, som på sina kvistar buro ojäfaktiga spår af lar- 
vernas aptit; men numera kunde oaktadt ifrigt sökande, äfven med be- 
väpnadt öga, inga larver upptäckas på småträd eller buskar mer än på 
ett ställe i kanten af ett ungskogsbestånd, där några larver hittades 
uppe i ungträd. Vid förfrågan hos kyrkoskogens be\akare upplyste 
denne, att just på detta ställe snön kvarlegat längre än annorstädes 
sistlidna vår, hvarför larvernas uppstigning ur vinterkvarter här säker- 
ligen försenats. På ett annat ställe, där bevakaren några veckor tidigare 
iakttagit larver frossa på ungskogen, kunde numera inga larver upp- 
täckas. Sammanställas dessa fakta, så synes det i hög grad sannolikt, 
att larverna visserligen i början kunna lifnära sig af yngre träds 
barr, men att de, åtminstone när de blifvit inemot halfvuxna, 



342 J. MEVES. 

öfvergifva dessa och uppsöka gröfre träd. Anträffa de där 
limringar, söka de forcera dessa och få åtminstone hufvudet nedsmordt 
med Um, hvarefter döden blir oundviklig enligt hvad jag konstaterat hos 
larver i fångenskap. 

Emot detta synes visserligen vid första påseendet tala det faktum, 
att, såsom jag föregående året observerade i olimmad skog vid Kyn- 
neggen i Norge, fullvuxna larver i mängd förpuppade sig i ungträds 
kronor. Det är emellertid kändt, att larven flera dagar före sin inspinning 
upphör att äta och oroligt vandrar omkring för att söka efter en ostörd 
och lämplig plats för den viktiga förrättningen. Också voro dylika 
med kokonger fullsatta ungträd vanligen föga afbarrade i jämförelse 
med äldre närstående träd, hvilket icke varit händelsen, om de i ung- 
träden förpuppade larverna tagit all sin föda i samma träd. 

För öfrigt är tallspinnarens larv icke ensam bland insektslarver 
med afseende därpå, att den under loppet af sin tillväxt i viss män 
ändrar smaken. 

Enligt min öfvertygelse är det därför öfverflödigt att i ung- 
skog utföra dyrbar gallring och limning eller att nedhugga 
densamma, åtminstone där äldre träd finnas i närheten och dessa sist- 
nämnda frihuggas och limmas för att fungera såsom förgiftande fångst 
träd. — För öfrigt är det alls icke osannolikt, att limning skadar 
unga träd med tunn bark. 

På den trakt väster om älfven, hvarå förut planlagd limning ej 
blifvit utförd, hade höstens revision icke uppdagat något betydligare 
antal larver, och äfven nu i juli iakttogs i trädkronorna ingen nämnvärd 
skada å barren. I alla händelser syntes det klokt handladt, att det 
tillgängliga limmet användts i främsta rummet på den farligaste delen 
af området. 

För att emellertid erhålla full visshet om, huruvida ytterligare åt- 
gärder behöfdes under 1905 års vår, anordnades 1904 års höst den 19 — 22 
oktober larvrevision å förberörda olimmade trakt. Tidpunkten för re- 
visionens början bestämdes genom iakttagelse af ett antal larver i en 
bur, på hvars botten beredts lämpligt vinterkvarter af jord och renlaf 
och som därjämte ständigt försågs med friska tallkvistar till invånarnes 
vederkvickelse, hvaraf de ock flitigt begagnade sig. Buren var placerad 
utanför ett fönster till min bostad i Stockholm, naturligtvis utom räck- 
håll för solens strålar. När den sista larven krupit ned, ansågs revisio- 
nen kunna börja. 

Vid revisionen befanns larvfrekvensen på det olimmade området 
utgöra blott 1,7 st. per träd i medeltal och endast vid 4 träd af iio 
undersökta uppgick antalet larver till 6 å 10 st. under hvarje. Härvid 



TALLSPINNAREN I VÄRMLAND ÅREN I9O3 OIH I9O4. 343 

är att märka, att denna höst larverna voro 4 — 6 cni. långa (föregående 
höst blott 1,5 — 2 cm.) och alltså mycket lätt funna, hvarför utslaget borde 
vara ganska tillförlitligt. D:r Grönbergs parasitundersökning på 187 
larver visade 31,02 % angripna. Häraf kunde slutas, att den återstående 
lilla stam af tallspinnare, som ännu finnes i skogen, icke låter befara 
afsevärd skadegörelse innan densamma hinner tillintetgöras af de sig 
förökande parasiterna. Pä grund häraf beslöt ock domänstyrelsen den 
\i december 1904, att vidare åtgärder icke skulle företagas, men att 
kyrkoskogens bevakare, som visat sig mycket intresserad i denna sak 
och hade god iakttagelseförmäga, skulle uppmanas att vidare uppmärk- 
. samma insekten och, i händelse ökning af densamma skulle förmärkas, 
genast underrätta vederbörande jägmästare därom. 

Så har då, mänskligt att se, en öfverhängande fara för våra tall- 
skogar i västra Sverige åtminstone för denna gäng blifvit lyckligen af- 
värjd med jämförelsevis ringa arbete och kostnader, ' tack vare den för- 
ödande härjning, som våra grannar på andra sidan Kölen varit utsatta 
för och utan hvilken vi högst antagligt icke märkt något oräd förrän 
förödelsens styggelse stått tydlig för våra ögon. Vi hafva ju veterligen 
aldrig förut varit utsatta för obehag af denna \'ackra och ståtliga fjäril, 
hvars sällsynta åtkomst i inhemska exemplar hittills städse fyllt den 
svenska samlaren med oblandad glädje, vare sig han tillika var skogs- 
man eller icke. 

Den nu erhållna varningen bör emellertid tagas väl ad notam af 
hvarje skogsägare och skogshushållare. Han bör i tallmoar noga gifva 
akt på insektens möjliga förekomst, och om han misstänker att den 
ökas i någon oroväckande grad, anmäla sådant hos vederbörande läns- 
styrelse eller hos domänstyrelsen, på det att sakkunnig undersökning 
må kunna anordnas. Ty tallspinnaren kan, såsom talrika exempel 
särskildt på kontinenten visa, på tallskog åstadkomma förödelser fullt 
jämförliga med dem, som dess släktinge nunnan (Liparis monacha L.) 
anställer på granskog. En väsentlig skillnad finnes dock mellan dessa 
två arter i fråga om människans maktmedel emot dem. Medan hittills 
åtminstone intet medel påfunnits att direkt förgöra nunnan, utan endast 
indirekta och alltså långsammare verkande hjälpmedel, hufvudsakligen 
afsedda att befordra sjukdom hos hennes larver, stå oss till buds, är 
däremot den så kallade limningen, såsom vi här ofvan sett, af absolut 
utrotande verkan på tallspinnaren, helt enkelt beroende därpå, att den 
sistnämnde öfvervintrar såsom larv på marken och om våren kan ge- 
nom limning afstängas från all näring, som måste hämtas från tallar- 
nes barr. 

' Kostnaderna hafva uppgStt till innalles 5.418 kr. 7o ure. inberäknadt reseers-ittningar. 



344 J- -^lEVES. 

Ett förut fullkomligt okändt sakförhållande i fråga om tallspinnarens 
lefnadssätt här i norden har under denna härjningsperiod konstaterats 
såväl i Norge som hos oss. På kontinenten har insekten en ett- 
årig generation, d. v. s. hvarje års sommar utbildas fjärilar, dessa 
lägga ägg, de därur framkomna larverna, sedan de ätit en tid, öfvervintra, 
samt förpuppa sig och blifva åter fjärilar påföljande sommar. I Skandi- 
navien däremot är generationen tvä-årig, ity att samma larv öfvervintrar 
två gånger, den första gången såsom mycket liten och den andra såsom 
ganska stor, till följd hvaraf fjärilar förekomma blott hvartannat är, 
hvilket inträffat 1901 och 1903 samt vore att återförvänta i år. Denna 
omständighet kan göra det lättare för oss än för tyskarne att utrota 
skadedjuret, om nämligen detsamma upptäckes i tid under fjärilsåret, 
ty då har man att disponera öfver två år till arbete för utrotande af 
en enda generation. Om första vårens limningsarbeten visa sig behöfva 
kompletteras — det kan ju t. ex. hända, att man ej genast kommit 
underfund med härjningsområdets hela omfattning eller ej medhunnit 
limningens afslutande innan larverna lämna sitt vinterläger — så kan 
efterarbetet utföras påföljande vår utan att man behöfver befara att 
under tiden ny äggläggning ägt rum inom de förut behandlade trak- 
terna. Härvid är emellertid att märka, att skadegörelsen framträder 
starkast sommaren och hösten näst efter fjärilsåret, och att det van- 
ligaste torde blifva, att eländet först då blir upptäckt. I så fall står 
naturligtvis blott ett års arbete till buds, men utföres detta arbete genast 
med tillräcklig kraft öfver allt där fara är å färde, finnes dock äfven 
då utsikt för att med ens kunna undertrycka härjningen, om än en del 
ståndskog antagligen då redan är till spillo gifven. 

Hufvudsaken blir alltid, att genom noggranna undersökningar viss- 
het vinnes hvarest insekten finnes till så stort antal, att åtgärder pä- 
fordras. 

En intressant, med tallspinnarens nyssnämnda generationsförhållanden 
sammanhängande fråga är, huru sig förhåller med utveckligen hos tall- 
spinnarens farligaste fiende i naturen, nämligen den stora och vackra 
parasitstekeln Anomalon circuinflexum, hvilken fått sitt artnamn af den 
starkt böjda bakkroppen. Denna stekel har, enligt hvad hittills varit 
kändt, en ettårig generation, i det att honan af sitt äggförräd uti fjärils- 
larver med likaledes ett-årig generation utminuterar och insticker ett ägg 
i hvarje; den ur detta ägg framkommande lilla stekellarven gör sig 
hemmastadd och tillväxer inuti sin alltjämt fortlefvande och fortväxande 
»värd», tills denne undergått förpuppning. När så tiden är inne att ur 
puppan borde framkomma en fjäril, öfverraskas man af att i dess ställe 
en utbildad stekel arbetar sig ut. Nu är frågan: om stekeln till ägg- 



\ 




elel. G. Tholnnder, Stockhoti». 



Fig. 2 — 7. Tallspinnaren i naturlig storlek. — 2. Fjärilshanne. — 3. Fjärilshona och ägg. 

— 4. Fullväxt larv. — 5. Larv i vintersömn. — 6. Puppa. — 7. Kokong. — Reproduktion 

efter ^Uppsatser i praktisk entomologi», Stockholm 1903. 



346 J. :meves. 

läggningsobjekt valt en skandinavisk tallspinnarelarv, öfverger stekellar- 
ven då sin vana att förvandlas till fullbildad insekt påföljande året, för- 
dröjer sin utveckling och stannar i värdlarven tvä vintrar ända till den 
sistnämndas förpuppning, eller blir den färdigbildad redan efter första 
vintern och kryper ut ur larvskinnet? Denna sak är icke utan ganska 
stor praktisk betydelse. Alstrar stekeln nämligen, såsom fallet vore i se- 
nare alternativet, dubbelt så mänga generationer som tallspinnaren, sä kunde 
den tydligen, om den öfverhufvud finnes tillstädes, verka mycket kraf- 
tigare på skadeinsektens hållande inom normala gränser, än fallet är 
på kontinenten, och vore kanske häruti att finna orsaken till att vi i 
norden gått jämförelsevis fria från tallspinnarens massutveckling. 

Vid de parasitundersökningar, hvilka, såsom ofvan nämnts, d:r 
Grönberg utfört höstarne 1903 och 1904, den första på några månader 
gamla och den senare på mer än årsgamla tallspinnarelarver, har han 
sökt komma lösningen af denna fråga inpå lifvet och fördenskull an- 
ställt mätning af de inneboende parasitlarvernas storlek. På grund af 
därvid erhållna resultat är d:r Grönberg, enligt till domänstyrelsen den 
8 december 1904 afgifvet utlåtande, tillsvidare hågad antaga, att para- 
sitlarverna ur 1903 års ägg nått sin utveckling redan sommaren 1904, 
i det de förpuppat sig inom tallspinnarelarvens hud i stället för inom 
puppans, och att de hösten 1904 anträffade parasiterna alla blifvit 
kläckta ur agg lagda under 1904 års sommar. Dock anser han }'tter- 
ligare iakttagelser nödiga för att lämna ett afgörande svar på frågan. 

För att tillmötesgå dem af tidskriftens läsare, som möjligen önska 
en närmare beskrifning öfver tallspinnarens utseende och lefnadssätt, 
särskildt sådant detta tett sig i Skandinavien, följer här en sådan. 

Liksom alla ijärilar genomgår äfven tallspinnaren fyra lifsstadier, 
nämligen såsom ägg, larv, puppa och fullbildad fjäril. Det torde här 
vara lämpligast att först beskrifva insekten i det sista stadiet. 

Fjäriln är ett nattligt djur och sitter om dagarne orörligt på träd- 
stammar med vingarne takformigt hoplagda öfver den tjocka bak- 
kroppen. Med utbredda vingar mäter den mellan vingspetsarne ej 
mindre än 5,3 ä 8 cm. Honan är betydligt större än hannen. Fram- 
vingarnes färg varierar mellan askgrätt och brunrödt med därå anord- 
nade mörkkantade, breda, vanligen rostbruna tvärband. Nära vingens 
midt befinner sig en liten, men skarpt markerad hvit, halfmänformig 
fläck. Sitter fjäriln i hvila på en tallstam, så är han till följd af sin 
med tallbarken öfverensstämmande färg — skj^ddande likhet — ganska 
svår för ett ovant öga att upptäcka. Lättast väckes måhända upp- 
märksamheten af de två hvita prickarne. Hannen är i allmänhet mör- 
kare och brokigare än honan. 






TALLSPINNAREN I VÄRMLAND AREN I g03 0( ! 1 I 9O4. 347 

Aggen äro något mindre än hampfrön, i början blågröna, sedermera 
gråa, och fastklibbas af modern merändels på trädstammar i hopar på 
omkring 50 st. En hona förmår lägga ända till 200 ägg, hvartill kan 
åtgå en eller annan vecka, likväl utan förnyad parning. 

Efter omkring 3 veckor framkomma ur äggen de små, håriga 
larverna, som nästan genast gripa sig an med gnagning på trädets barr. 
Mot hösten, när frost kan väntas, krypa de nedför stammen och under 
markbetäckningen på torra ställen, hoprulla sig där, och obekymrade 
om is, snö och köld hvila de fridfullt till påföljande vår. Då löser 
den begynnande värmen deras stelhet och väcker deras aptit, som drif- 
ver dem att åter vandra uppför stammen för att af hjärtans lust dag 
och natt frossa på trädkronornas läckra barr ända till hösten, då de 
åter söka vinterläger på marken. Under tiden hafva de från oansenliga, 
omkring 1,5—2 cm, långa, smala och bruna små kräk, småningom för- 
kofrats till praktfullt brokiga, feta, 4 — 6 centimeter långa håriga djur 
med 8 par fötter. Till färgen äro de vanligen roströda och askgråa 
med hvita och svartaktiga fläckar. Stundom äro de dock så mörka i 
färgen, att teckningarne knappast synes. Alltid finnas dock, såsom för 
arten kännetecknande, två stålblått glänsande, praktfulla sammetsfläckar i 
ljusare fält tvärs öfver andra och tredje segmenten bakom hufvudet, hvilka 
fläckar särskildt framträda, när larven kröker nacken uppåt och hufvudet 
nedåt. Denna åtbörd utför den gärna när den oroas eller retas, men 
det är ännu ej med full visshet konstateradt, huruvida djuret då har 
för afsikt att med sin lysande skönhet blända orostiftaren, eller om det 
sker i medvetandet af att de vackra sammetshären äro giftiga. — Nästa 
vår bestiger vår larv åter sina kära träd, sätter i sig ytterligare duktiga 
portioner mat för att uppnå 7— -8 cm. i längd, och spinner därpå framåt 
slutet af maj omkring sig en tät, brunaktig, tämligen fast silkeskokong 
fastsatt på någon kvist eller trädstam. 

Efter ett par dagar aflägger larven och placerar under sig sin 
ludna päls och förvandlas i en handvändning till en slät, brunbeskalad 
puppa utan annan rörelseförmåga än vrickningar med bakdelen för till- 
kännagifvande af sitt missnöje, när den på något sätt oroas. Har så 
puppan efter en månads hvila hunnit mogna, spränges skalet, och ur 
kokongens ena ända, där silkestrådarne redan vid inspinningen af lar- 
ven med förtänksamhet ordnats så att höljet lätt kan genomträngas 
inifrån, framkryper fjäriln hastigt med tillhjälp af sina sex ben. Den 
är då ännu ej vidare vacker. Kroppen har sin fulla storlek, men den 
egentliga prydnaden, de stora vingarne, synas blott som helt små skrynk- 
liga rudimenter på ömse sidor om mellankroppen. Nu söker djuret sig 
en passande plats, där det kan sitta orörligt med bakkroppen ned- 



348 J. MEVES. 

hängande, och genast börja vingstumparne att växa fram utefter krop- 
pens sidor med en förvånande snabbhet. Inom mindre än en timme 
är hela skruden klar, en väldig massa löst exkrement utslungas, och, 
om denna tidpunkt råkat infalla på natten och tillfälle för öfrigt yppar 
sig, är gynnaren nu genast redo att börja sin kärlekssaga och sörja 
för sitt släktes förökning. Fjäriln kan ock använda all sin tid och 
kraft till detta nyttiga(?) och antagligen också angenäma värf, ty inga 
matbekymmer oroa honom af det enkla skälet, att hans mundelar icke 
tillstädja honom att taga till sig en enda munsbit eller en droppe 
styrkedryck, hvarför han nog icke heller torde känna något behof af 
dylikt. Men han har ju ock under sin larvtid försett sig med föda 
öfvermåttan väl — till skogsmannens förtviflan! 

I sammanhang härmed tillåter jag mig erinra läsaren om en syn 
nerligen rolig skildring af >'tallspinnaren — i Värmlands läns landstat», 
signerad S — e, som återfinnes i denna tidskrifts årgång 1Q03, sid. 306. 
Iklädd ett ovanligt humoristiskt omhölja förråder skildringen hos för- 
fattaren en framstående förmåga att skarpt iakttaga och att naturtroget 
återgifva det sedda. 



KUBERING8TABELL för i vältor upplagd Massa- och Kolved iii. m. om 3 meters längd. 



Ä 0,05 i 0.10 j 0.15 j 0,20 i 0,25 j OM j ««, \0,(0 Kli 


l».-,(i l'.-.5 ".Ult ".ti". O711 0,75 0.S0 Os.-. 


0.)w 
1 


(hl.'. 


1 ■: ;; t .', r. ; s ;i m 


II I.' 1:1 


14 1.-, 


11; 


17 1-, 


1:1 30 


■n -Il a 34 ' j. 


",4 


0,06 
0.10 
0,1Ö 
0,20 
0.ä5 

Om 
Om 

0,10 

o.a 

0,50 


^ '■ • ■ ■■ 1 


K u 


> 


i k m e t e 


p 












O,007S 
0,0150 
0,oji5 
0.0300 
O.OJ75 
0,0450 
0.0525 
0,0600 


0.0 IS 
0,030 
0.045 
0.060 
0,075 
0,090 
O.ios 

0,1 10 


0,0135 0.0300 0,0375 
0.04500,06000,0750 
O,o675|0,09oo|0,iii5 
O.0900J 0,1 300,0,1500 
o,ii2sf0,isoo 0,1875 
0,1350: 0.tAoo 0,1250 


0.0450:0,0535 0.06 od| 0,0675 
0.09oO|0,ioso! 0.1200 0,1350 
0.i3SojO,iS7s!o.'Sooj 0,1035 
0,1800 0,2toOj0.i4oO 0,3700 
0,3JSoO)26i5 0.3000 0,3375 


0,0750 
0.1500 
0.1350 

O.jOOO 

0.3750 


0,0815 
0,1650 
0,3475 
0,3300 
0,4135 


0.0900! 0,0975 
0, 1 800I 0,1950 
0,1700! 0.2915 
0,3600 0,J90o 
0,4500 0,4875 


0,10500.1135 
0,21000,2350 
0.3iS0|O,337S 
0,43000,4500 
0.5250,0,5625 


0,11000,1275 
0.2400 0,3550 
0.36000.3825 
0,48oo'o.5ioo 
0,60000,6375 


0.1350 
0,3700 
0,4050 
0,5400 
0,6750 


0,1425 
0,2850 
0,4375 

0.5700 
0,7135 


0,15 
0.30 
0,45 
0,60 

0,7S 


0,30 

0,60 
0,90 

1.50 


0,45 
0,90 

I.JS 
l,So 


0,60 
,,20 
l,So 
2,40 

3- 


0.75 
1.50 

2,25 
3.- 
3.7S 


0,90 
1,80 
2,70 
3.60 
4.50 


,.05! 1,20 

2,10' 2,40 
3.'5[ 3.60 
4.2o| 4.8. 
5.'s' 6,- 


1.35 
2,70 
4.0S 
5.40 
6,75 


I,S0 
3,- 
4.!o 
6.- 
7,50 


1.65 
3,30 
4,95 
6.60 
8,=S 


1,80 
3,60 
5.40 
7,20 
9.- 


1,95 
3,90 
5,85 
7,80 
9.75 


2,ic 

4,20 
6.3. 
840 

io,so 


2,"! 
4,io 
6.7! 
9.- 
11.25 


2,4c 
4.8. 
7.2. 

9,60 

12,— 


! ;■" 

10,20 

12,75 


ZJO 

5,40 
8, te 
10,80 
13.S0 


2.8S 
5,70 
8.5! 
■ ■.40 
■4.2! 


3.- 
6.- 
9i- 
■2,— 

■s,- 


3.,! 

6,30 
94! 
■ 2.60 
■5,75 


3.30 
6,60 
9.9. 
13.20 

■6,!o 


3.45 
6.90 

■0,3! 

■ 3". 

■7,25 


ä*l 1,7! Oa, 
''". 7,!« Oj, 

'°*; '■,,! 0.1: 

'446 ij.- oa 

'M 18,,, 0.1 


0,27000,3150,0.36000.4050 


04500 


0,4950 


0,5400 0,5850' 0,6300 0.6750 


0,7300 0,7650 


0,8100 


0.8550 


0,90 


1,80 


2,70 


3.60 


4.5» 


5,40 


6.3o[ 7,20 


8,10 


9.- 


9,90 


10,80 


11,70 


12,60 


■3.5. 


14. 40 


15.30 


16,20 
.8,9. 


■ 7,1. 


■ 8,— 


18,90 


■ 9,8oj 20,70 


2i.lo' 22,5 


0. 


O.IS75 
O.iSoo 


0,3 lOol 0.3635 
0,341^0, 0,3000 


0,3iso!o,367S 0,4200 0.4725 


o.jiso 


0.5775 


0,6300 0,682s!o.735o!o,7S75 


0,84000.8925 


0,9450 


0,9975 


1,05 


2,10 


3.'! 


4.20 


5.25 


6,30 


7.35 8,40 


9.4! 


10.50 


11.55 


12,60 


■3,65 


14,70 


■5.75 


16,80 


17.85 


■9,9! 


2',— 


22.05 


^^.■o 24,1, 


25,20 26,ijlOit 


0,36oo,0,4»oO'0.48oo;o,540o 


0,6000! 0.6600 0.7200 0.7800 0,8400 0.9000 


0,9600' 1 ,03 00 


1,0800 


1,1400 


t, 10 


2,40 


3i6" 


4 so 


6,- 


7,30 


8,40 9.60 


10,80,12,— 


13,20 


14.40 
16.20 


15,60 


,6,8. 


■ 8,— 


19.20 


20,40 


21,60 


22,8. 


24.- 


25.20 

28,3! 


26,40] 27,60. 28A, JO,-' o« 


0,0675 
0,0750 


0,135 


0.1035 


0.3700 0,3375 


0,4050 0^4725 0,5400' 0,6075 


0.6750 0,7415 0,8100 0,87 75 S 0,9450, l,oi35i i,oSoo, M475J l,s'So 


I.2S15 


1.35 


2,70 


4,05 


5.40 


6.7! 


8.10 


9.4510,80 


12.15 


13.50 


14.8! 


17.iS 


l8.go 


20,25 


21,60 


22,95 


24.30 


25.65 


27.- 


29.70 


3',°! J2J0, JJ,;jOj. 


0,150 


0,3150 


0,30000,3750 


■ 
0.4500 0,5350, 0.6000 0,(1750 


0,750010,8350 0,9000 


0,9750! 1,0500 1,1250 l,iooO| 1,2750 1.3500 


1 ,4250 


1,50 


3- 


4.50 


6>- 


7.S0 


9.- 


■ 0,5Ji2,— 


13.50 


■5.- 


16.50 


18,— 


■9.!. 


21.— 


22,5. 


24.- 


^5,50 27.- 


28.50 


30.- 


3^,5o 33,- 


34,5oj 36,- 3;.s, 


im 


0.5.1 


008- 


0.165 


0.1475 


0,3300 04 1 1 5 ' 0,4950 0,S775 0,6600 0.74 35 


n,K250| 0,9075 0,9900 


1,0725 1,155011,3375 1,3200 1,4035' 1,4850 


1,5675 


1.65 


3.30 


4.95 


6,60 


8,25 


9-90I11.55I13.201i4.8s 


16.50 


i8,i! 


19,80 


2 1,45 


23.10 


24.75 


26.4. 


28,05 29,70 


31.35 


33.- 


34.65 


36.3. 


37,95! J9,6o 41., 


0.5 


0.G0 


00 TO 


0,180 


0,1700 


0.36oolo,450o:O.S40o'0,630o 0.7300 o.Sioo 


0,9000 0,9900 i.oSoo 


1,1700 1,3600 1,3500 1,4400 1,5300, 1,6300 


1,7100 


1.80 


3.60 


540 


7,20 


9.- 


10,80] 12,6014.40 16,30 


18.- 


19,80 


21.6. 


23,4. 


25.20 


27.- 


28,80 


30,60' 3240 


34.20 


36,- 


37,So 


39,60 


4" 4» 43,20 45,-1 0« 


0,05 


0,0975 


0,195 


0,3935 


0.39oojo,4B7S 0,58500,6825 o,7SooO.S;;; 
0^300 0,5250 0,630^0,7350 0.8400 0,945° 


0.9750, 1.0725, 1. 1700 


1 ,3675 1,3650 1 ,4635 1 ,5600 1 ,6575 1 .7550 


1,8535 


1.95 


3,90 


5,»S 


7.80 


975 


il.70jl3.65|i5,6o 17,55 


19.S0 


2 1.45 


25.40 


25.35 


27.30 


29.25 


31,20 


33.15I 35.10 


37.05 


39,- 


40.95 


42,90 


44.85 4«,Io 48,n »s 


0,70 


0,1050 


0.310 


0,3150 


1,0500! l,i55o| 1,2600 


1 .3Ö50 1 ,4700! 1 ,5750 1 .6800 1 ,7850 


1 ,8900 1 ,9950 


2,10 


4,20 


6.3. 


8,40 10,50 


l2,6oli4,7o'i6,Sol8,9ol2l,- 


23.10 


25.20 


27,30 


29,40 


3 1. 50 


33.60 


35,70 37,80 


39.90 


42.- 


44.10 


46,20 


48.30 5O40! 5i,;o' 0;, 


0,75 


0.1125 0,23; 


0.3375 


0,4500 o,563äjO,6750jO,7875l 0,9000. 1,0125 


1,1350 


",2375 1.3500 M6IS 1.5750^1,6875 1,8000^ I,9>2S 


2,0350 2,1375 


»,^s 


4.S0 


6,75 


9,-j 11,25 


I3'S0|"5'7S'"S,- 20,25:22,50 


24.75 


27,— 


29.25 


3 '-50 


33.75 


36.- 


38,251 40,50 


42,75 


45.— 


47.2! 


49,50 


51,75 


S4,- 56,ii! 0.;; 


0,80 


O,UO0 


0,240 


0,3600 


0,480010,6000 0,73ooO,840o'0.qr,oo' 1,0800 


1,1000 


1.3200! 1,4400 1,5600' 1,6800: i,8oooi l,9200|2,o40o 


2,1600 


2,3800 


2,40 


4,80 


7.S0 


9,60 1 2,- 


14,40 16,8019,2021,6024.— 


26,40 


28.80 


31.20 


33,60} 36,- 


38,40 


40,80 


43,20 


45.60 


48.- 


50,40 


52,8. 


55,20 


57.<<' 60,- 0.» 


085 


0,iS7S 


0,355 0,3835 


O.siooj 0.6375 0,76500,8935! "-»»ool 1,U75 
0,5400 0,6750 0,8ioJo,94Soi.o8oo| 1,2150 


1,3750 


1.4025' 1.5300 l.6S75|l,78S0J 1,9125 


3,0400 2,1675 


2,3950 


2,4225 


2,S5 


5.10 


7.S5 


IO,20 


■2,75 


15.3017.8520,4022,9535.50 


28,05 


30,60 


33,'5 


35,70 


38.25 


40,8. 


43.35 


45,90 


4845 


5^.- 


53,55 56,10 


58,65 


6 ',201 63.1! 


K 


0,W 


0,1 J50 


0,370 


0,4050 


l,3Soo 


1,4850! 1,6200 


1,7550] 1,8900 2,0250 


2.1600 2,3950 2,43001 2.5650 


2,70 


5.40 


S,,o 


10,80 


13.SO 


16,30 18,902 1, 6o|24,3o 27,— 


29.70 


32.40 


35.10 


37,äo 


40.50 


43,20 


45.90 


48.6. 


5^.3. 


54.— 


56,70 5940 


62,10 


64,80' 67,50 


H 


0.05 


0.1415 


0,185 


0,4275 


0.570010,71350,85500,9975 i. 1400 1,2825 


1,4250 


[,5675' 1.7100 


1,8535)1,9950 2,1375 


2,2800' 3,4335 2,s650| 2,7075 


^,85 


5.70 


s.ss 


■1,40 


■4,»S 


17-'0.19.95'22.8025,6S 28,50 


31.35 


34.20 


37.0S 


39.90 


42.75 


45.6. 


48,45 


5^.30 


54.'S 


57.- 


59,8! 


62,70 


65,55 


68,40 71,15 


H 


1,- 


0.1500 


0.300 


0,4500 


0,60000,75000.9000 1.0500 1,1000 1.3500 


1,5000 


1 .6500; 1 ,8000 


l,95oo| 2,1000^2,2500 


2,40002,5500 2,7000 


2,8500 


3.- 


6,- 


9,- 


12,— 


■5.- 


l8,-|2i,-!24,-27,-|30.- 


33.- 


36,- 


39.- 


42.- 


45.- 


48,- 


5'- 


54,- 


57.- 


60,- 


63.- 


66,- 


69.- 


72,-' 75,- 


I- 


1.05 


Oiiä75 0.3J5 


0^715 0,6300 0.7875,0,9450 l,io»5|i, .'(,00,1.4175 


1.5750 


1-7325 


1,8900 


2, 0475| 2-2050 


2.3635 2.5200' 2,6775 


2,8350 


2,9925 


3.,! 


6.30 


9,45 


12.60115.75 


i8,9oJ23,os 35,30128,35 


31.50 


34.6! 


37,80 


40,95 


44,10 


47.25 


50,40 


53.55 56,70 


59.85 


63,- 


66,25 


69.30I 72.45! 73* 78.71 


17 


1.10 


0,1650 


0,330 


0,49500.6600 0,8350; 0,9900 I, iSSoi'3=«', '.4SS0 


1.6500 


1,8150 


1.9800 2. I450J2.3I00 


2,4750 2.6400 2,8050 


2,9700 


3-1350 


3.30 


6.60 


9.90 


13,2016,50 


19.8023,1026,4029,70 


33.- 


36..10 


39,6. 


42,90 


46,20 


49,5. 


52,80 


56.10 59,40 


62.70 


66,- 


69.30 


72.60 


75,90 79,20 82.50 


1.» 


1,15 


0,1715 


0.34S 


1 1 
0,5175 0,6900 0,8615, 1 .0350! 1 ,1075 


1,3800 1.5525 


1,7150 


1,8975 


2,0700 2,3435 


2,4150 


2.5875 2,76002,9325 


3.1050 


3,2775 


3.45 


6.9o|l0.35 


13.8017,35 


20,7024,1537,6031,05 


34.5. 


37.9! 41 40 


44,85 


48,30 


51.75 


55,20 


58,65 62,10 


65.55 


69.- 


72,45 


75,90 


79.3! 82,80 86,2; 


1,17 


la) 


0,1800 


0,360 


0,540o!o.7Joo 0,9000! 1,0800,1,3600 


1,4400' 1 6700 


t. 8000 


1,9800 


3,1600 2,3400 


2,5300 


2,70oo 2,S8oo'3,o6oo 


3.2400 


3.4300 


3,6" 


7.30 10,80 


14,40 iS.- 


31,60 35,3O28,8o'32-JO 


36.- 


39,60 43,2. 


46,80 


50.40 


54,- 


57,60 


61,20 64.80 


68,40 


72,- 


75.60 


79.20 


82,So 


8640 90.- 


lä. 


Ui 


0.1875 


0,37S|0,S635Jo,75ooj 0,9375! "."SO 


I,3iaS 


1,5000 1.Ö875 


1.8750 


2,0625 


3.2500 2,4375 


2,6350 


3.813513.00003.1875 


3.3750 


3.50*5 


3.7S 


7.5011.35 


iS-- 


18,75:22,50 26,25 30,-!33,75j37.5o 


41.>5:45.- 


48,75 


52,50; 56,25 


60,- 


63.75 67,50 


7^.25 


75.- 


78.75 


S2.S0 


86,25 


90,-: 9J,I! 


Ii 


IM 


0,1950 


0.3900,58500,7800 0,9750! 1,1700 


1.3650 


1,5600,1,7550 


1,9500 


3,1450 


3,3400 2.5350 


3,7300 


2.9250 3,13003,3150 


3.S.00 


3.7o;o 


3,90 


7,80 11,70 


15.60 


■9.so23,4o[27,3o3i.=o!35.'o|39.- 


42,9046,80 


56.70 


54,60 


58,5. 


62,40 


66.30 70.20 


74.10 


78.- 


81.90 


35.80 


H.;o 


93A, 97.50 


u 


1,«5 


0,3035 


0.405 0,6075,0,8100 


1,01 IS 


1.1150 


1,4175 1.6300 1.8235 


2,0150 2.2375 


2.4300 2.6315 


2,8350 


3.0375 


3,34003^443513.6450 


3.8475 


4.05 


8,10 


I2,lS 


.6.30 


20,25 


24,3028.3532.40 


36,45140.50 


44.55 


48,60 


52,65 


56,70 


60,75 


64,80 


68.85 72.90 


76,95 


Sl,- 


85.05 


89,10' 93.15 


97,:o' 101.15 


Ii, 


1,40 


O.IIOO 


0,430 0,6300 O.S400 


1,0500 


1.3600 


1^4700! 1,6800, 1,8900 


2,1000 3,3100 


3,52001 3,7300 


2,9400 


3.1500 


3.3600^3.570013,7800 


3.9900 


4,10 


8,40 


12,60 


16,80 


21,— 


35.3029.4033,60 


3;,8o|42.- 


46.20 


50,40 


54.6. 


58,80 


63.- 


67,20 


71.40. 75.60 


79,80 


84.- 


88,20 


92,40, 9&,(,o 


100,80105,- 


14. 


1,45 


0,si75 


0.435 0,6535 0,8700 


1,0875 


i.3o5o;i,5325 '.rW 1.9575 


3.1750 3,3915 


3,6ioo 2.8375 


3.0450 


3.2635 


3,48003,6975 3,9150 


4.13=5 


4,3; 


8,70 


■3>os 


17.40 


2 1,75 


26,1030,4534.80 


39,,543.50 


47.85 


52,20 


56.55 


60,90 


65.25 


69,60 


73-95! 78,30 


82,6! 


87,- 


91,35 


95,7o| 100,05 


I04*>io!,!5 


I« 


1,50 


0,3350 


0.4 SO 0,6750 0,9000 


1,1250 


l,S500|i,S750, '-SooOj3o350 


3.3500 2,4730 2,7000' 2.9250 


3.1500 


3.3750 


3,6oooJ3,82SO| 4,0500 


4.=7;o 


4.50 


9.- 


■3.50 


18,- 


22,50J27,- 


31.5036,- 


40,!o|45,— 


49.50 


54,- 


58.50 


63,- 


67.50 


72.- 


76,50 


81,- 


85.io 


90,- 


94.50 


99.-| 103,50 


108,-112,50 l.« 


1,55 


0.2315 


0,465 


0,69750,9300 


1.1635 


1,3950 i,6s75!l-8''0o 


3,0915 


2.3JS0, 2,5575 


2,7900 


3.0^*5 


3.255o|3.4875j3.72O0 3.9525 4."S50 4.4i7> 


4.'! 


9:i° 


■ 3.9s!l8,6oJ23,äs 


27,90 


32.55 37.2. 


41,85 


46,50 


51.15 


55.S0 


60.45 


65,10 


69,75 


74.40 


79,oS 


83.70 


88,36 


93.- 


97.6! 


102,jo 106,95 


11 ■,60 116,151 Iii 


1,00 


0.340O 0,480 


0,71000,9600 


1 ,2000' 1 ,4400' l ,6800; 1 ,9:00 


3, 1600 


2.4000! 2.6400 


2,8Soo 


3..200 


3,3600' 3.6000 3,84004.0800 4.3*00 4,5600 


4,80 


9,60 


14,40 19,20 24,- 


28,80 


33.6.J3 8.40:43.2. 


48,- 


52,80 


57.60 


62,40 


67.20 


72.- 


76,80 


81,60 


86,40 


91.20 


96,- 


■ 00,80 


105,601 1 iO,jo 


115,20 120.-112» 

Ii8.<jl23.75il« 

■ 1 1 1 


1.05 


o,s475( 0,495 


0,74350,9900 


l,337S 1.48501,73*5 '.9S00 


2,3175 


2,4750! ^,7335 


2,9700 


3.*.75 


3.4650' 3.7 135 3il6oo'4.2o75 4.4550 4.70J5 


4.95 


9,90 


14.85 i9,Soj24.7s 


29,70 


34.6539.6.144,55 


49.50 


5445 


59.4. 


64,35 


69.30 


74.2! 


79,2. 


84,15 


89,10 


94.0! 


99,- 


■03.95 


108,90 1 13,85 


1.70 


0,3550 0.510 0,76301 i.03;xi 


1.2750 1.5300 1,7850, .',0400 


2.3950 


3,5500! 2,8050 


3.0600 


3.3150 


3.5700 3.8350 4,08004,335014.5900 '1,8450 


5.'° 


10,20 


I5.3o,2o,4o[25,5o 


30,60 


35,7o'40,8o 


45.9. 


5'.— 


56.10 


61,10 


66,jo 


71,40 


76.!0 


81,60 


86,70 91,80 


96.9. 


102,— 


■ 07,10 


i.2,2o!i,;.j. 


122.40^127-5*1;^ 


1.75 


0,3635) 0.515 O.7875l''05oo 


i.3'S5 1.57501. 8375' -Mooo 


2.3635 


2,6350,3,8875 


3.1500 


34125 


3.6750 3,9375 4.3ooo'4.4625 4,73504.9875 


5,'S 


10,50 


15.7S 


21,-26,25 


3".5oj36,75'42.- 


47.2552,50 


57,7! 63.- 


68,25 


73.50 


78,7! 


84,- 


89.25 94.50 


99.7! 


■05,- 


■ 10,2! ■■5,50120,7! 


126,--I3i,i5(l;- 


1,S0 


0,3700 0,540 0.8100 1 ,0800 


1.3500 1,6300 i,Sgoo|-'.[6oo 


3. 4 300 


3.7000! 2.9700 


3,2400 


3.S'oo 


3.7S00 4.0500 4.320o'4,S90o 4,860015.1300 


5.40 


10,80 


i6,so 


21,6027,- 


32,4037,80,43-20 


48.6054,- 


59.40 


64,80 


70,20 


75.6. 


81,— 


86,40 


91,80 97,20 


102,60 


108.- 


113,40 u8,8o 124,!0 


129,tolJS,-' l-« 


1.S5 


0.1775 0.5S5i0,S3is 1,1.00 


1.3875 1.6650 1,94*5 -'==00 2.4975 


2,77So|3.oSSsi3,33O0 


3.6075 


3,885014. i625'4.44oo;4.7i75 


4,9950 5.3735 


ä.SS 


11,10 


I6,6S 


22,20 27,75 


33-3038,8514.40 


49.95J55-50 


61,05 


66,60 


72.1! 


77.70J 83,25 


88,80 


94-35 99.90 


105,45 ■■■.- 


116,55 


122.101127.65 133,20138.75 1.- 

125.40 131. lo^jöAtMJ-J"'" 

. .R ~^\ 1 , . .c' 1 .0 10 146.]!i 1.' 


1,00 


0,3850 0,5700.8550,1,1400 


1,4350 1,7100 1,9950 :;,i8oo 2.5650 


2-850o| 5,1350 3.4=oo 
2.9150 3.3175 3-5'oo 
3 oooO| 3.3000 3.6000 


3.7050 


3,9900 4,2750 4,50004,8450 
4,0950 4.3875 4.68004.9735 
4,2oool4,5ooo 4.8000 5.1000 


5-13000,4150 


5.70 


11.40 


17,10 
17-5S 
18,- 


2 2, Bo 
23,40 
24,- 


28,50 
29.25 
30,- 


34.20 
35-'o 
36.- 


39,9.45,6. 
40,9546,80 
42,-48,- 


51.3.57.- 
52.65158.50 
54.-J60,- 


62,70 
64.35 
66,- 


68,40 


74,10 
76,oi 
78,- 


79.80 
81,90 
84,- 


85.!. 
87.75 
90.- 


91,20 
93,60 
96,- 


96,90:102.60 
99.45 '05,30 

103.— 1 108,— 


■ 0S.30 


■■4.- 
■17,- 
■ 20.- 


119,70 
■ 22,85 
126,- 


• .— lO.JOOO ri,600| 0.9000 1,SOOO 


'•^"'i 1,^550 rf.<»47j> ' ' ■™>, ' '■' 

i,Sooo| I.Sooo 3,1000 


3,4000, 3.7000 


3.9000 


54000 


5-7000 


5.85 
6,- 


' 1.70 
12.— 


70,20 
72,— 


1 1 1.15 
■14.- 


1 20.70' 1 34.55 '4','"'. ' > 
132,-;'i3f,.-I44.-iä»i- 




2.05 


0.3075 


0,61510,9135 


1.S300 i.S37s'lJ*45o'3.i535 


2.4600 


2.7675 


3.0750 3,3825 


3.6900 


3.9975 


4,30504,612514,91005,2275 


5.53SO 


5. 84 25 


...3 


12,30 


■ 8,45 


24.60 39)75 


36.9o'43,os 49,3o[55,3s|6 1,50 


67,65 


73,80 79,9! 


86,10 92,25 


98,4. 


104.55,110,70 


116,85 


'23,- 


■ 29,15 


■ 35.30 i4i4S''l47,»ol5J,Ii 


!,« 


3,10 


0,3150 


0,630 


0,9450 


I,36oo[ 1,5750 1,89003,3050 


3,5300 


2,8350 


3, 1500,3.4650 


3.7800I 4.0950] 4.4100! 4.7350 5,0400 5.3550 
3.S700 4,1935 4.5150] 4,8375 5,160(^5,4835 


5.6700 


5.9850 


6.30] 13,60 


18,90 


25.203, ,50 


3 7,80' 4 4. i 050,40 


56,7063,- 


69,50 


75,6.81,90 


88,20 94.50 


1 00,80 


107,10113,40 


■ ■9,70 


126,- 


152,30 138.60; 144.90, 15 >,>o,'J7,So-'," 
135,45 14i.9o;il8.JS,34,««^'»'«;* 
138,60 ■45.2.(i5i,8«l5«.t«''ä-;^ 


ä.is 


0.3335 


0.&45 


0,9675 


1,1900 


1,6115 i,93SO|2.»575 


3.5800 


3.9025 


3."5o' 3,5475 


5,8050 


6.I37S 


6,4SJ 12,90 


"9.35 


25.8032.25 


38,7o'45.i5:5i.('0 


38,os'64,so 


76,95 


77.4083,85 


90.30 


96,75 


103,20 


109,05 116.10 


■2 2,5! 


129,- 


2,20 


0,3Joo 


0.660 


0,9900 


1,3300 


1,6500:1,98002,3100 


2,6400 


2.970O 


3.J000 3,6300 3,9600 4,39ooj 4,6200^4.9500] 5,38oo!5.6too 


5.9400 


6.2700 


6.6013,30 


!9,So 


26,4033.- 


39,6o'46.30 52.8o 


59,4066,— 


72,60 


79,20 


85,80 


92,40 


99.- 


105,60 


112,20 118,80 


125,40 


■32,- 


3,25 
2,80 
2,85 


o,337S 


0.675 


I.OI3S 


1.3S0O 


1,687512,03503.3625 


2,7000 


3.0375 


3'37SO 3-7125 


4.0500J 4.3875 4.7250, .1,06255,4000 5,7375 


0,0750 


6.4135 


6,75 13.50 


20,35 


27.-33.75 


40,50,47,25.54,— 


60,7567,50 


74-25 


81.- 


87,75 


94,50 


101.2i 


108,- 


114,75 12I,So 


128,25 


■35.- 


14i,75!l48,SoJ.55.=5 .",-'««! ;-! 
144,9o!l5^-«o.58.7oli'5,««.;;*;^' 

148,05! ■55,1. "■•-■si '«»-'" r"::; 


0,34Soj 0.690 


1.0350 


1,3800 


1,7150 3,0700 3^150 


2,760013,1050 


3.4500' 3.7950 


4,1400,4.48504,83005.17505.5200.5,8650 


6.3,00 


6.5550 


6.90 1 3,80 


20.70 


27.6034.50 


41.4048,3055,30 


62,1069.- 


75,90 


82.8. 


89,70 


96.60 


103,!. 


1 10,40 


1 17,30 124.20 


131,10 


,38.- 


0.353SJ o.705ji.oS7S'|I.4'«' 


1,7635 2.11502,4675 


2,8300 


3.1735 


3.5*503.8775 


4.2300 4.5S35 4.9350 5.2875 5.Ö4O0 5.9<J25 


('.3450 


6.6975 


7,05 14,10 


21,15 


28.2035,25 


42.3049.JS56.40 


63,45 


70.50 


77.55 


84,6. 


91,65 


98,70 


105.75 


1 I 2,S0 


119,85(126,90 


133,95 


■41.- 


2*) 


0.3600 0.730 


1, 0800,1^400 


1,6000 2.16002.5300 


2,8800 


3.2400 


3.6ooO| 3,9600 


4,32004,6800 5,0400' 5,4000' 5,7600 6,1200 


6.4800 


6.8400 


7.20 14,40 


2 1.60 


28,80136,- 


43,20 50,40 5 7. "0 


64,80 


72.- 


79,20 


86,40 


93,6. 


1 00.80 


108,- 


115,20 


123.40 129,60 


136,8. 


144.- 


15^,2.;15S4. 


1 (,5.60,1 72.80 'K^-;- 


245 


}67i\ 0,73 


1,1015 1.4700 


1,8375 2,30502,5715 


2,9400 


3.3075 


J,67SoJ4.0435 4,4ioo|4.7;75 5.U5o'5.S'i5 ,5.88oo|6,i475 


6.6150 


6.9825 


7.35 14.70 


22,0529,4036,75 


44. '051.450*^ -80166.15 


73.50 


8o,S5 


88 2oj95,!i 


102,90 1 10,25 
105,— 1 12,50 


117,60 


124,951133.30 


139.65 


147.- 


154.351 161,7. 


,69.o5'i7646,^!"' ■,']! 


3,50 


03750! 0,75c 


1,135011,5000 


1.8750 2^5002,6250 


3.0000 .1,3750 


.1.750o'4.i35o,4.50oo|4,j(750 5,3500' 5,0350 6.0000I 6,3750 


6,7500 


7.1250 


7,Wi5,- 


22,5030,-37,50 


45.-.S2.Sol6o.-!67,5o 


75.- 


82,50 


90,-07,50 


,20,- 


127.501.35.- 


142.50 


150.— 


157,50 "65,- 


172,50! 


io^^a^S-^:^' 


1 Unia 
1 ith Ml 

||l men 


0.05 1 0,10 


0.15 


0.20 


Oa-, 0,80 j 0.»5 


0,40 0.45 


050 I 0.55 0,00 0,05 


0,;o 0.75 ! 0/so ] 0j*5 


O.tm 


0.05 


1 


■i 


i 


4 


6 


ii 


7 


S 9 


10 


11 \i 13 


U 15 


lli 


17 


18 


lil 20 


81 ] n 


äS 


34 ; -' ;■'«.,, 




{'iM ktniil m'nl 10. 

ueilcii 1 bAJdlMluuiiu-» oil, hoi.U'i. i laniclkfl 


.1 . .-ök 


» • • >:iu 


n. 1 o.'li 0,« 1.111 iS.» VUm 1 „ph lulilonu .l.'..a lal. 

• ) ■ 0,. . W,,- . j . . . . .■lk( 
















' >." • • 11,0 ■ • . cu,,, . 

■ irir ,,;,..,■„ .i,;,,,, i.„.,,,„;„,,,iSf,,„-„,;, 

MiJara lum i ^n Jrf liill nu minre .■ihWIai (Doain a» an&w 1 


l»macn 





SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIIT. I905, H. 8 — 9. 



Om uppmätning af massa= och kol=ved. 

Massaved, som ofta den för papperstillverkningen levererade gran- 
\eden benämnes, afverkas i längder och dimensioner varierande efter af- 
sättningsförhällandena. I nordliga delarne af landet sker denna afverk- 
ning ofta i långa längder, i Dalarna och mångenstädes i södra Sverige 
är 3 meters-längden den förhärskande, då veden levereras till flottled. 
Dimensionerna variera mellan 8 — 20 cm. i topp, emedan gröfre dimen- 
sioner med större fördel apteras till timmer. Veden, som bör vara fri 
från röta, blåyta, gröfre kvistar och >'tjur.>, plägar barkas randvis, 3 — 6 
ränder beroende på dimension. 

Kolved afsedd att flottas tages ju äfven i olika längder; 10 fot 
eller 3 meter längden hör dock till de vanligare. Till kolved tages af 
affall efter timmerdrifning och torrskog allt, som beräknas bära utfrak- 
ten, dock vanligen ej under 10 cm. i topp. 

Såväl kol- som massa-ved upplägges i trafvar eller vältor vid vat- 
tendragen och uppmätas i löst mått, vanligen kubikmeter. Därvid söker 
man erhålla en medelhöjd för hela vältan, men som detta ofta ställer 
sig svårt, får man efter liöjderna uppdela vältorna i sektioner, som sedan 
kuberas hvar för sig. Längden mätes lämpligast på \-äItans midt, som 
ju är medeltalet för dess båda sidor. 

För att underlätta räknearbetet har bifogade tabell upprättats; den 
anger kubikmassan i kubikmeter under förutsättning att veden är 3 
meter lång. 

Tabellens användning. 

För en välta om t. ex. 1,20 m. höjd och 7 m. längd erhålles ur 
tabellen kubikmassa 25,20, om man för sagda höjd uppsöker 7 längd- 
meters kolumnen. 

En välta 2,15 m. hög och 15,75 m. lång innehåller 101,59 kbm., 
som fås ur tabellen, om man för 2,15 meters höjd först uppsöker 15 
längdmeters kolumnen (96,75 kbm.) och sedan kolumnen för 0,75 m. längd 
(4,S4 kbm.) och adderar dessa tal. 

En välta om 0,^5 m. höjd och 23,^ m. längd gifver 59,93 kbm., 
livilken massa erhålles som of\an genom addering eller direkt, om 
längden afläses som höjd och höjden som längd genom att multiplicera 
svaret för 0,85 1. m. och 2,55 m. höjd (5,0925) med 10 o. s. v. 

W. Dybeck. 

Shogsvtirds/dreningens Tidskrift, igoS- 25 



SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT. I905, H. 8 — g. 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



8. Ett bidrag till frågan om naturskydd. 

Huru man, innan det befinnes vara för sent, skall kunna skydda 
en del intressanta och sällsynta naturföremål mot fullständigt utrotande, 
har som bekant blifvit en fråga för dagen. Såsom ett bidrag till denna 
frågas utredning må det tillåtas mig fästa uppmärksamhet på några så- 
dana växter, som förekomma i våra skogar, och därvid göra början 
med träden eller de trädartade växterna. 

Idegranen {Taxus baccatä) omnämner redan Willkomm i sin år 1875 
utgifna »Forstliche Flora» som ett utdöende trädslag. Detta vackra 
lilla träd, måhända oftast uppträdande i buskform, med sina skarlakans- 
röda fröhyllen torde väl få betraktas som det egendomligaste af våra 
svenska barrträd. Hos oss förekommer det i södra och mellersta de- 
larne af landet, i synnerhet vid Östersjökusten. Det enda ställe, där 
jag sett det i trädform, är Boda kronopark på Öland. Såsom en låg- 
växt buske har jag sett idegranen pä norra Upplands kust, t. ex. i 
Vesslands och Elfkarleby socknar. 

Som idegranen är ett icke blott i hög grad skuggfördragande, utan 
rent af skuggfordrande trädslag, är det gifvet, att trakthyggesmetoden, 
som ju allmänt brukas på de trakter inom vårt land, där idegranen 
växer, skall vara synnerligen fördärflig för detta trädslags bestånd. 

För att icke detta intressanta barrträd skall fullständigt utrotas 
hos oss, vore det behöfligt, att smärre delar af de skogsbestånd, där 
idegranen förekommer, lämnades fullständigt orörda. På grund af trä- 
dets sällsynta förekomst blefve i alla händelser detta så små skogsfläc- 
kar, att det föga skulle inverka på skogsafkastningen i sin helhet. Och 
om än icke den enskilde alltid vore villig att underkasta sig denna 
uppoffring för den goda sakens skull, läte det sig i alla fall göra på 
kronoparker och boställsskogar. 

Af vår vanliga gran förekomma många egendomliga varieteter och 
former t. ex. hänggranen (/. viminalis) och ormgranen (/, virgata). 
Som de ingenstädes synas uppträda annat än i enstaka exemplar, be- 
höfdes för dem såsom skyddsåtgärd afverkningsförbud för själfva de en- 
staka individerna jämte några närstående träd. 

På ett litet, begränsadt område inom Rasbo socken i Uppland 



MEDDELANDEN OM NATURMINNF.N. 35 I 

(mellan kyrkan och byn Gäfsta) funnos åtminstone i slutet af i88o-talet 
några högst egendomliga tallar, som måhända skulle kunna hänföras till 
en särskild varietet. Jag har förgäfves i tillgänglig litteratur letat efter 
någon beskrifning öfver en sådan växtform för tallen, som dessa e.\-cm- 
plar förete. Kronan är af en väldig omfattning, tät och yfvig samt 
upptagande större delen af trädet. Den korta stammen är försedd med 
längsgående ryggar eller upphöjningar med stora fördjupningar dem 
emellan. Rundtorn bildar alltså stammen en oafbruten serie af fördjup- 
ningar och kammar. Dessa träd växa fritt på små skogsbackar nära 
landsvägen, och särskildt gaf jag akt på ett exemplar, som hade en 
hel mängd plantor omkring sig af alldeles samma växttyp som moder- 
trädet.' Afven dessa träd borde fridlysas på grund af deras originella 
växtsätt. Hade de förekommit i en skogrik trakt, skulle det nog icke 
falla någon in att fälla dem, då de sakna allt tekniskt värde, men på 
den skoglösa Upplandsslätten sväfva de nog i större fara, då de åt- 
minstone hafva bränslevärde. 

Afven af björksläktet hafva vi några vackra och egendomliga varie- 
teter, som torde vara i behof af offentligt skydd för att icke utrotas, 
såsom Betula vernicosa v. arbiiscula, B. odorata v. niicrophylla och 
v. oxyacanthifolia. Af sistnämnda sällsynta varietet, som förut är fun- 
nen endast i Värmland och Småland, fann jag sommaren 1903 ett en- 
staka exemplar inom Jockmocks socken i Lule Lappmark på ett berg 
nära byn Puottaure. 

Det skulle vara önskligt att dessa och andra varieteter af det form- 
rika björksläktet, de båda i Norrland ej sällsynta hybridformerna mel- 
lan glasbjörken och dvärgbjörken icke att förglömma, blefve i likhet 
med Ornäsbjörken [Betula verrucosa v. dalccarlica) skyddade. 

Från tvenne somrars vistelse på Öland har jag bland en hel del 
andra yppiga vegetationsbilder i lifligt minne några höga timmertallar, 
som voro klädda med murgröna från roten ända upp i kronan. Några 
sådana borde, jämte det bestånd, i hvilket de växa, lämnas kvar såsom 
prof på, hvad äfven den svenska skogsmarken kan frambringa af syd- 
ländsk yppighet. Jag känner visserligen icke de sydligare delarne af 
vårt land tillräckligt för att kunna afgöra, om murgrönans förekomst 
på barrträden därstädes är någonting ovanligt, men förmodar dock, att 
så är fallet. I hvilket fall som helst är ju detta en så säregen och 



' Former, som med hänsyn till den korta stammen och den yfviga, starkt utveck- 
lade kronan, påminna om den af Vesterlund beskrifna, funnos åtminstone i mediet af 1890- 
talet vid Norrbo kyrka i Hälsingland. En buskliknande med vid. tät krona frän Vallox- 
Säby i Uppland finnes afljildad hos Scriiander, Växtvärlden, pag. 93 i arbetet Uppland, 
skildring af land och folk. Stockholm i Uppsala 1901. //. //«. 



352 MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 

skönhetssinnet så tilltalande skogsinteriör, att densamma synes mig vara 
väl värd att skyddas för vandalism. 

I behof af skydd torde också den egendomliga parasitväxten misteln 
( Viscuin album.) vara. Att denna på ekar, aplar och en del andra löf- 
träd växande buske, som hos oss synes hafva sitt egentliga gebit i Ma 
lartrakten, förr haft större utbredning inom vårt land än nu, framgår 
bland annat af uppgifterna i Hartmans flora om mistelns utbredning. 
Efter att hafva uppräknat de landskap, där växten förekommer, tilläg- 
ger författaren; »fordom äfven i Skåne». Om icke skyddsåtgärder vid- 
tagas, är det att befara, det misteln snart nog utrotas äfven i andra 
landskap, ty han hör just till de växter, som genom sitt egendomliga 
utseende och sitt originella växtsätt lättare än andra draga uppmärk- 
samheten till sig. Redan för ett par tiotal år tillbaka yttrades i tid- 
ningarna farhågor för mistelns utrotande i Mälartrakten på grund af 
dess beskattande vid klädande af ångbåtar under lustfärder. 

Om vi nu öfvergå till de örtartade växterna, så finnas äfven bland 
dem en hel del sällsynta arter, som uteslutande växa i skog, och hvil- 
kas skyddande eller utrotande skogsmannen alltså har i sin hand. Det 
är ju gifvet, att trakter med en bördig — företrädesvis kalkhaltig — 
jordmån härutinnan skola vara rikast lottade, men icke desto mindre 
har nästan hvarje trakt åtminstone någon ömtålig växt, som är värd 
att skyddas. 

Af sällsynta och praktfulla skogsväxter torde orchideernas grupp 
hafva de mest bemärkta arterna att uppvisa. Så hafva vi i Norr- och 
Västerbottens skogar Calypso bulbosa., »kanske den skönaste bland 
Sveriges blommor», för att citera Xeumans uttryck. Hit hör också den 
sällsynta skogsfrublomman [Epipogum apliylhim), vidare förtjäna att 
nämnas Malaxis moHophylla., som med förkärlek tyckes välja gamla 
murkna, mossbelupna vindfällen till växtplats, de sydligare landskapens 
sällsynta Cephalant/irra-zri&r, den ståtliga Cypripedium Calccohis m. fl. 

Till de nu uppräknade skulle kunna fogas en hel mängd andra säll- 
synta och ömtåliga skogsväxter inom skilda växtfamiljer, men jag vill 
låta det sagda vara nog. Det borde för hvarje skogsman vara en kär 
plikt att söka slq^dda hvad han af sådana växter äger inom sitt tjänst- 
göringsområde. Man skulle, såsom professor Conwentz föreslagit , vid 
afFattande af skogsmark dels på konceptkartan dels på marken medelst 
uppresta stenar kunna utmärka fyndorterna för sällsynta eller eljest in- 
tressanta växter samt fästa vederbörande bevakares uppmärksamhet på 
dessa med tillsägelse att hålla vård om dem. 

Vid behandlingen af frågan om naturskydd har d:r Gunnar An- 

' Conventz H., Forstbotaniches Merkbuch I. Berlin igoo. 



MEDDELANDEN OM N.VTURMINNEN. 353 

dersson bland annat påpekat behofvet af skydd jämväl för de intressanta 
reliktförekomsterna af ädlare löfträd, t. ex. almen i södra Lappland. I 
sammanhang härmed vill jag erinra, att dylika reliktförekomster kunna 
påvisas äfven för örtartade och andra växter. Sä har t. ex. underteck- 
nad funnit den vanliga ormbunken {Pterts aquilina) vid Stora Lule älf 
och äfven på ett annat ställe i Lule Lappmark ganska långt ofvanom 
den i flororna för Sverige angifna nordgränsen för ifrågavarande skogs- 
växt. För att nämna ett par andra exempel har jag äfvenledes i Lule 
Lappmark anträffat Pyrola chlorantlia och media, af hvilka den förra 
iippgifves icke gå nordligare än till Jämtland och den senare förut är 
nordligast funnen vid Umeå. Ar nu redan i och för sig skogens mark- 
betäckning och växtsamhällena i den orörda skogen, sådana de där te 
sig i sitt ursprunglighetstillstånd, för forskaren ett intressant område, 
sä erbjuda dylika reliktförekomster af en skogsväxt eller dess yttersta 
förposter mot norr ännu större intresse, — ett intresse som till fullo 
berättigar några obetydliga ansträngningar att åt eftervärlden bevara 
äfven dessa naturens minnesmärken. 

Jockmock den 3 april 1905. Otto Vesterlund. 



9 Kurraboken å Hallandsås. 

På en af Skånes naturskönaste platser å södra sluttningen af Hal- 
landsås i hagmarken till kronodomänen < )nnarp (Grevie socken) om- 
kring 3 km. från Förslöfs järnvägsstation står i ett mindre bokbestånd 
den s. k. Kurraboken. Detta märkliga träd är i hela den omgifvande 
trakten väl bekant, och omkring detsamma samlas ofta traktens ungdom 
till dans och lekar. 

Pä afstånd ser trädet måhända något »skräpigt» ut, men vid när- 
mare skärskådande vinner det säkerligen hvarje betraktares största in- 
tresse och torde efterlämna det märkligaste kuriositetsminne såsom 
vittnesbörd om naturens någon gång så sällsamma nyck. 

Det åldriga trädet, som likväl är afsevärdt lägre (blott omkring 12 
meter) än sina omkringstående yngre kamrater, har en brösthöjdsdia- 
meter af 119 cm. Den ganska platta kronans diameter är öfver 21 
meter. Närstående bild (tig. i), hvars fotografiska original välvilligt 
ställts till tidskriftens disposition af Kungl. Vetenskapsakademiens na- 
turskyddskommitté, torde gifva ett totalintryck af trädet. Vid cirka 2 
meters höjd delar sig stammen i 3 grenar. Två af dessa sammanväxa 
äter vid 4 meters höjd. En detaljbild af denna egendomliga samman- 
växning visar fig. 2. De båda grenarne skiljas så för att vid 6 meters 




Fig. I. Kurraboken å Hallandsås. 



MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 



355 



höjd åter förenas. Härefter vä.xa dessa stammar livar för sig, medan 
deras sidogrenar sammanväxa upprepade gånger. Den tredje hiifvud- 
grenen, som först själfständigt bildar en omkring 8 meters hög stam, 
delar sig sedan i flera grenar, som vid 4 skilda höjder sammanväxa 
och fläta sig om hvarandra. I kronans yttre delar sitta de små gre- 
narne mycket tätt, som om de beredde sig till nya sammanväxningar, 
och gifva härigenom ät densamma ett platt och jämnt utseende. Det 




Fot. förf. 15 juli 1905, 
Fig. 2. Kurraboken å Hallandsås, detaljbild af de två större hufvudgrenarnes sammanväxning. 



är också de täta vridna grenarne, som förefalla krusiga, kurriga (skånskt- 
halländskt ord), hvilka gifvit boken dess allmogenamn — Kurraboken. 
Det säregna trädet torde visserligen för närvarande vara skj^ddadt 
å kronodomänen, men för att dess bevarande må säkrare fastslås har 
jägmästaren i reviret W. Brorström särskildt fäst naturskyddskommit- 
téns uppmärksamhet på detsamma såsom väl värdt att så länge som 
möjligt bevaras åt eftervärlden. Gunnar Schotte. 



SKOGSVÅRDSFÖREMIMGENS TIDSKRIFT, I905. H. 8 — Q. 



Åtgärder till den svenska jaktens förbättrande. 

Kritisk redogörelse. 
Af Hugo Samzelius. 

Redan i flera decennier hafva i vårt land existerande jägareförbund, 
jaktvärdsföreningar eller enskilda motionärer i tryck, genom till k. maj:t 
ingifna skrifvelser eller framställningar hos riksdagen låtit sig angeläget 
vara att lämna anvisningar och förslag till den svenska jaktens förkofran, 
utan att emellertid denna nitälskan bragt annat synligt resultat än 
några smärre, på det hela tagit skäligen oväsentliga stadganden samt 
ökade ansträngningar inom de olika jägareförbunden att underrätta sina 
medlemmar och allmänheten om jaktvårdens närmaste kraf. Med all 
enighet har man i fackkretsar samlats kring vissa uppgifter, hvilkas till- 
godoseende man funnit innebära ett betydelsefullt uppsving för jakt- 
vården och jakthushällningen, men när väl betänkandena förelegat i väl- 
förståndig belysning och efter nödig bearbetning ändtligen kunnat fram- 
läggas, har ett bleklagdt nej mött dessa andraganden, som säkerligen 
ofta varit af beskaffenhet att kunna föra det hela framåt. Det sega, 
traditionella motståndet på vissa håll mot allt, som inom detta område 
visserligen medges innebära ett rationellt och ekonomiskt framsteg men 
samtidigt råkar binda den fria själfbestämmelserätten och motverka ett in- 
rotadt godtycke, är saker till att jaktvårdarens förhoppningar pä en bättre 
ordning hittills strandat. Det finnes emellertid ingen anledning att pä 
grund häraf låta ämnet falla eller ens hvila, att modlöst lägga armarna 
i kors, utan förnyade, på bästa sätt motiverade framställningar måste 
oupphörligt göras, tills vårt i jaktliga frågor så efterblifna land verkligen 
lyckliggöres med en stadga, som motsvarar tidens kraf och är ägnad 
att effektivt främja de möjligheter till utveckling, hvilka tydligen yppa 
sig. Afsikten med efterföljande redogörelse är dels att gifva en kort 
öfverblick af de yrkanden, som under årens lopp framstått och kommit 
till synes i fråga om jaktens förbättrande, dels att i samband med 



HUfiO SAMZEI.IUS. 357 

denna relation söka framhäfva åtskilliga nya synpunkter eller i den 
kritik, som i litteraturen ingått, tidigare icke tillräckligt beaktade sådana. 



Genom den aC A/irria Tluresia den 7 januari 176g gifna jaktlagen 
i Österrike påbjöds en allmän jaktskatt om 2 floriner och genom gu- 
vernör Säcks förfoganden ordnades jaktförhållandena i Rhenprovinserna 
den 18 augusti 1814 sålunda, att landet delades i jaktområden, som ut- 
arrenderades för kommunernas räkning. Det var troligen vetskap om 
dessa anordningar, som i början af förra århundradet föranledde åt- 
skilliga personer att i utgifna tryckalster uttala sig för införandet af en 
allman jaktskatt i Sverige. Officiellt påyrkades en dylik jaktskatt, jämte 
utarrendering af rätten till jakt å nyttigt villebråd inom kronoparker 
och häradsallmänningar, af de kommitterade — öfverhofjägmästaren J. 
W. Sprengtportcn, kammarrådet E. Casscl och hofjägmästare /. A. Ström 
— hvilka jämlikt k. förordnande af den 26 mars 1828 hade att lämna 
en utredning angående skogshushållningen och jakten i riket. I sitt 
samma år afgifna betänkande framhålla dessa nödvändigheten af en 
jagtafgifts införande (Cassei har emellertid härtill fogat en reservation 
med sin i denna punkt afvikande mening). Kommitterade yttra sin 
öfvertygelse, att »en sådan afgil't icke bör för den skattskyldige blifva 
serdeles tryckande, enär den, hvilken betraktar jagten mera såsom ett 
nöje, än som ett medel till vinning, säkerligen skall med beredvillighet 
erlägga ett obetydligt bidrag, hvarigenom han kan hoppas, att i större 
mätt och mera ostörd få njuta jagtens fördelar. För dem åter, som af 
jagten gör ett yrke, bör det ej synas obilligt, att han, för det skydd sta- 
ten lemnar hans näring, varder underkastad en lindrig afgift, som ofta 
med ett enda skott mångdubbelt betalas. Kommitterade, som säga 
sig icke befara, att en dylik afgift för jaktyrkets eller jaktnöjets utöf- 
vande skulle medföra »en ofördelaktig verkan pä Landets innevånares 
martialiska anda» eller »någon rubbning af Svenska folkets krigiska 
lynne , i hvilka afseenden jaktutöfningen alltid menats vara af hög be- 
tydelse, hemställa äfven, i § 5, om följande, som här intages på grund 
af att jag framdeles skall till denna sak återkomma: I afsigt att möj- 
ligen bereda en inkomst åt Staten, borde rättigheten att jaga nyttigt 
villebråd å Kronoparker, Lands- och Härads-allmänningar, utan inskränk- 
ning i den jagt, som för Kongl. NTajrt eller Dess Hofhållning derstädes 
kan anställas, eller, med undantag af de parker, som för detta ända- 
mål serskildt afsättas, efter ett fastställdt minimi-pris, på tre år i 
sender, å öppen auction, inför vederbörande Läns-Styrelser till den 
mestbjudande upplåtas, med vilkor, att jagt-rättigheten endast i öfver- 



358 ÅTGÄRDER TILL DEN SVENSKA JAKTENS FÖRBÄTTRANDE. 

ensstämmelse med Jagt-Författningarne begagnas: börande det vara 
Jägeri-betjeningen obetaget, att sjelf göra dessa inrop; äfvensom den- 
samma i alla händelser skulle ega, att obehindrad inom parken eller 
allmänningen idka allt slags rofdjursjagt.» En särdeles varm och nitisk 
förespråkare fingo dessa idéer äfven i den framsynte förste hofjägmästa- 
ren y. L. B. von Greiff (född 1757, död 1828), hvilken vi hafva all an- 
ledning att i denna tidskrift särskildt minnas äfven därför, att han vid 
1809 års riksdag uttryckligen varnade för att lämna allmänningar och 
kronoskogar till enskildes fria disposition — en ropandes röst, som för- 
gäfves sökte göra sig hörd, enär såsom vi veta ' staten i enlighet med 
kungl. bref af 1811, 1816, 1819 och 1824 afhände sig högst betydande 
arealer. Samme von Greiff ingaf den 12 december 1S28 — tolf dagar 
före sitt frånfälle — till ridderskapet och adeln ett memorial, däri han 
i likhet med Sprengtporten och Ström yrkade bevillning pä dem som 
idka jakt. Samtidigt ingafs af riksdagsfullmäktigen från Karlstads län 
Jan Erik Jansson, som säger sig »sjelf icke utan framgång öfvat rof- 
djurs-jagt» och alltså synes med ämnet förtrogen, en liknande motion 
i bondeståndet. Frågorna behandlades vid 1829 års riksdag men föllo 
igenom. Vid 1834 års riksdag var Jansson — &\\zx Jean Erik Jcansson, 
såsom han nu skrifver namnet — färdig med en ny, välskrifven motion 
i ämnet, och ungefär samtidigt (den 28 februari 1834) inlämnade Jo- 
liannes Olsson från Karlstads län en liknande motion. Emellertid af- 
slogos båda motionerna. 

* 

Enligt nådigt uppdrag utarbetade dåvarande öfverjägmästaren och 
intendenten vid k. Djurgården /. A. Ström, sedermera hofjägmästare 
af Ström, den länge gällande »Stadga angående Jagt och Djurfäng» af 
den 13 april 1808. Direktören för k. Skogsinstitutet, öfverjägmästare 
G. Segerdahl erhöll sedermera, den 22 december 1858, n. uppdrag att 
utarbeta förslag till ny jaktstadga. Först den 21 oktober 1864 publice- 
rades emellertid den nya stadgan, som ännu är gällande och nog på 
sin tid företedde ett väsentligt framsteg, ehuru den aldrig varit rätt 
lyckad, alltid tarfvat pälappningar och numera på grund af kulturella 
förhållanden hunnit blifva föråldrad och olämplig. En betydande ändring 
i denna stadga skedde den 31 december 1892, då förföljningsrätten upp- 
häfdes beträffande allt villebråd utom björn, varg, lo och järf. Ar 1869 
borttogos de af statsmedel utgående premierna för räf, örn, uf och hö- 



' Se härom bl. a. jägmästare A. G. Loenboms utredning i föreliggande tidskrift 1903, 
sid. 316. 



HUGO SAMZELIUS. 359 

kar samt är 1893 för björn, hvaremot skottpenningarna sistnämnda år 
för varg ökades till 50 kronor. Mindre afsevärda förändringar eller 
tillägg i den allmänt bekanta jaktstadgans föreskrifter vilja vi icke här 
beröra, enär vi längre fram ägna gällande bestämmelser ett kritiskt 
skärskådande. 

Den första uppsatsen, som ingår i fil. doktor J. W. Lindblads år 
1863 utgifna första årgång af Svenska Jägareförbundets nya tidskrift, 
är författad af jaktveteranen, hofjägmästare H. A. Falk, betitlas »Pro- 
memoria vid förslag till ny Jagtstadgas uppgörande» och inledes med 
följande ord: »Hvad jagträttighet beträffar, synes i hög grad billigt, 
att hvar och en, som vill jagt utöfva, borde därför erlägga en afgift till 
Staten.» Samma uppfattning, hvars första offentliga framträdande i 
landet år 1828 vi i det förestående omnämnt, kom under åren efter 
1863 emellanåt till synes i litteraturen och gaf sig särskildt uttryck ge- 
nom Uppsala läns jaktvårds förenings skrifvelse till k. maj.t den 5 
februari 1894 med begäran om införande af allmän jaktskatt, Till 
stöd för denna ansökan, som sedermera fick ej mindre än 1 3 efter- 
följare från andra jaktvårdsföreningar och hushållningssällskap, åberopa- 
des följande sakförhållanden: villebrådet aftar i vida högre grad än som 
kan förklaras af landets genom ökad kultur förändrade naturbeskaffen- 
het, beroende visserligen till någon del på rofdjursjaktens vårdslösande 
men i främsta rummet på den tilltagande hänsynslöshet, hvarmed jakten 
å nyttigt vildt