Smålandsknekten: folklustspel i 3 akter

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk http : //books . google . com/

i|N|

llllllil

HN TFI6 O

m m

I

Soa^l03h^^

9 9

I Harvard Colleffe |
S Library S

^ FBOM THE FUND IN MEMORY OF Sf

g Henry Wadsworth Longfellow *

9 9

^ BEQUEATHED BY HIS DAUGHTER fgf

^ Alice M. Longfellow 9

*^ 9

BftDCCCCXXIX 9

9999999999999999999999

SMALANDSKNEKTEN.

AF

AUGUST BONDESON.

SMÅLÄND8KNEKTEN

FOLKLUSTSPEL I 3 AKTER

AF

AUGUST BONDESON.

AanjA

STOCKHOLM.

ALBERT BONNIERS FÖRLAG.

Scax^^^-^Z-Zö

HARVARD COU.EQC UBRARY
LONQFEUjOWFUNO

STOCKHOLM.

ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1 894.

Detta folklustspel skrefs år 1875, niedan förf.
var alumn vid Göteborgs latinlärovärk, omskrefs
i Uppsala 1881 och lämnas nu i sin allra sista
redaktion åt den ärade läsaren.

Göteborg i mars 1894.

August Bondeson,

PARSÖNERNA.

Nisse i Stängaryd.

Inga, hans dotter.

Nämndemannen.

Anna Britta, hans hustru.

Lasse, deras son.

Hurtig, knekt på roten.

Fanjunkaren.

Rask, korpral med afsked.

Spel-Olle.

Knallare-Häkan.

Klockaren.

Länsmannen.

Fjärdingsmannen.

Stina på Hägnet.

Stinas pojkar.

Bondfolk, Knektar.

I Västbo härad i Småland 1848.

FÖRSTA AKTEN.

Gårdsplanen i Stångaryd. Till höger en gammal
ryggåsstuga, med förstukvist, ett större fönster på taket
och ett mindre på sidan under takbandet. Några
bikupor intill väggen; ett groft stängsel kring bihagen.
Midt på gården en lind. Framför linden bänkar i
fyrkant kring ett bord., hvars skifua utgöres af en
kvarnsten. Till vänster gafveln af en nytimrad
byggning, med blåkarmade fönsterlufter. I fonden
björkskog.

KNALLARB-HÅKAN (med päsen på akseln,
kommer ut ut stugan,
stannar ock ser sig
omkring. Till Nisse,
som följer efter honom).

Jaha, när det vill sig, så vill det sig. I har
blifvit mäktiger, I Nisse 1

NISSE.

Ja, det har jag la mig själf att tacka för.

HÅKAN.

Å, I har la så fasen häller. Jag mins la^ jag.
Hit kom I som en fattiger dräng och gården fick
I med eran kvinna.

NISSB.

Tösen tjänte jag ärligt för i tio år och går-
den har jag själf gjort till hvad han är. Och sen
så tycker jag det, att en pojke med ett par blag-
garnsbyksor kan vara lika god som en tös med
tiotusen daler.

HÅKAN.

Å fasen I Det har I la bara till ett ordstäf.

• SMALANDSKNEKTEN. 9

NISSB.

Ordstäf ! Hvad jag tycker, det tycker jag.
Rätt är rätt.

HÅKAN.

Ja, det förstår sig. Men tänk då, om här
kom en fattiger drängaluns och nappade efter
eran Inga och ville flytta in i det granna huset
där {pekar på nybyggnaden) \ då skulle jag allt vilja
höra, hvad I tyckte. [Efter ett litet uppehåll.) Men
hvad var det, jag skulle säga? Jo, nämndemannen
här nästintill, han har et storaktigt, han med.

NISSE.

Tacka skam för det 1 Den, som står i förbund
med själfve den onde, han bör la ha et riktig^
på storom.

HÅKAN.

Men en skrällande karl är det^ både kloker
och riker.

NISSE.

En djäflakale är det — kloker på illtyg och
riker på, hvad andra ha slitit för. Det var han,
som grundte upp det anammade laga skiftet —
han vill, kan veta, sko sig på mig och hina kräken
här i nabolaget. Och nu prosässar han och vrång-
lar och vrider sig som en snok i en rishög för att
fa landtmätaren på oss. Men så länge jag har
hufvet uppe, så ska han då veta, att det flns den,
som tör säga både hut och håll.

10 SMALANDSKNEKTEN.

HÅKAN.

Det var fasen, hvad I är leder i truten imot
honom. Han talte bara grant om er.

NISSE.

Jag ville hällre, att han hade sagt allt, hvad
ledt är — det hade varit mer heder för mig.
(Häftigt) Den räfven lider jag aldrig i nådatiden.

HÅKAN.

Det blir la det, vi får se. — Adjö med er,
Nisse 1 Tack för denne gången I I har mig la
snart här igen. {Ut till vänster.)

NISSE [skriker efter Håkan),

Lögn är det och lögn blir det. Den räfven
lider jag aldrig.

(Ljudet af ett jägarhorn på nära håll. — Fanjunka-
ren och nämndemannen f efter dem Huttig, ledande ett
koppel stöfvare, från höger,)

FANJUNKAREN [ställer från sighossan).
God dag, Nisse!

NISSE {räcker honom handen).
Tack för det I Jag tror, jag får storfrämmad
i dag. Välkommen, fanjunkaren I Sitt ner på
bänken I

NÄMNDEMANNEN [går fram till Nisse).
Tack för sist!

SMÅLANDSKNEKTEN. 11

NISSB.

Jag mins inte, när du fick nåhanda att tacka
för hos mig. (Vänder sig till fanjunkaren)

FANJUNKAREN.

Puh, så hett I Vi ha varit ute i skogen i dag
och försökt att sätta en harakrycka på benen och
ge hundarna lite motion.

NÄMNDEMANNEN.

Jaha, jag träffte desse skyttarna och så följde
jag med för att visa dem harapassen.

NISSE {till nåmndemannen).
Ja, det bör la du veta, hvar haren har sin
gång. (Till fanjunkaren.) Då kunde det la smaka
med en svalkedryck. (Går in i stugan,)

FANJUNKAREN.

Det är en regäl bonde, den Nissen.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, så män. Och han vet et med.

FANJUNKAREN {till Nisse, som kom-
mer ut på gården),
Hvarför håller du till i det gamla kråkeboet
där, sen härregårdsbyggnaden är färdig?

NISSE.

I kråkeboet har det aldrig gått någon nöd på
mig — där ska jag bo till döddagar. — Det kan
la bli den, som ville bo där med. {Pekar på ny-
byggnaden.)

12 SMALANDSKNEKTEN.

NÄMNDEMANNEN. .

Ja, så män!

NISSE (//// Hurtig, som bundit
sitt koppel vid linden).

Sitt ner på bänken, Hurtig, sittl Du har la
varit här i huset så länge, så dig behöfver en
inte be.

FANJUNKAREN.

Kom hit fram. Hurtig! {Till de andra,) En
knekt veten I aldrig att nog värdera.

NÄMNDEMANNEN.

Jo, vasärra, det veta vi la visst, och det på
styfvern, hvad han kostar oss i utskylder.

{Inga kommer ut ur stugan med en silfverkanna,
niger för fanjunkaren och nämndemannen, räcker kannan
åt Nisse.)

FANJUNKAREN.
God dag, min tös! [Hälsar på Inga.)

NISSE (//// fanjunkaren).

Skål och välkommen 1 [Dricker samt räcker därpå
kannan åt fanjunkaren)

NÄMNDEMANNEN.

God dag, Inga! Tack för näst!
[Inga hälsar på nämndemannen och Hurtig samt går
därefter in i stugan,)

SMÅLANDSKNEKTEN, 13

FANJUNKAREN.
Asch! Det var öl hela dagen! [Lämnar kan-
nan åi nämndemannen.) Vore jagi inte gamle gifte
gubben, så komme här, min själ, snart friare till
bryggerskan. Men här kommer nog ändå.

NÄMNDEMANNEN.

Jojo män san. Rika töser och grisafläsk få
aldrig tid att bli gamla. Har en det, som klingar,
så får en la det, som springer.

NISSE.

Ål Det raskar ingen brådska, sa den, som
satt ijämte sirapstunnan.

NÄMNDEMANNEN [lämnar kannan åt
Hurtig),

Ja, den som får en kvinna, som bryggar sådant
öl, han blir då inte lurad i giftet.

FANJUNKAREN (//// Nissé),

Nu får jag väl fram med mitt ärende hit. Jag
har hört, att du lär ha en kull duktiga grisar.
Och jag ville gärna lägga mig till med ett par.

NISSE.

Det kan la gå för sig. Vill fanjunkaren följa
med hit bort i hagen, så ska han få se, sådan
svinatur jag har.

[Nisse, fanjunkaren och nämndemannen ut till
vänster.)

U SMALANDSKNEKTEN.

HURTIG {fattar sin bössa ock
putsar pipan med rock-
skörtet — sjunger en
gammal folkvisa).
Det väkser upp en lilja uti den gröna äng :,:
Jag tror, att den liljan, hon var min lilla vän
I sin ungdom :,:

Det är väl ingen lilja, det kan I väl förstå :,:
Det är en fager flicka, som liknar liljan blå
I sin ungdom :,:

När solen, hon går neder, går månen upp igen :,:
Och sent uppå aftonen går gossen till sin vän,
Om han har nån :,:

(Varseblir Inga, som står i dörren och lyssnar,)
Titt ut, du! (Inga drar stg tillbaka. Hurtig ställer
bössan ifrån sig och springer in i förstugan, Inga rusar,
skrattande, ut på gården, söker skydda sig bakom bänkarna
vid linden. Hurtig tar omsider fast hanne, sätter hanne
på sitt knä och sjunger,)

Ja, roligt är att lefva, men ledsamt är att dö :,:
Men värst är dock att hafva en falsker fästemö
I sin ungdom :,:

INGA (söker göra sig fri).
Släpp mig, släpp mig, eljes så springer jag
min väg!

HURTIG.

Spring, spring då, eljes så släpper jag dig!

SMÅLANDSKNEKTEN. 15

INGA {slår af honom mössan
och drar honom i håret).
Jag ska nappa dig, din hök.

HURTIG {håUer hannes armar).
Nappa nu, dufva lilla!

INGA.

Släpp mig, så ska du f3 nånting 1

HURTIG.

Hvad får jag då?

INGA.

En örfil ska du få.

HURTIG.

Tack för tillbudet 1 Då tar jag la hällre, hvad
jag vill ha. [Söker taga en kyss från Inga, som vrider
undan hufvudet och skriker,) Nu ska du bevars göra
dig till, likasom detta vore den förste. (Inga låter
honom taga en kyss.)

(Nisse, fanjunkaren och nämndemannen från vänster,)

FANJUNKAREN.

Hahahal Min själ tror jag inte, Hurtig gör
bättre affär än jag.

{Hurtig och Inga rusa upp.)

NISSE {trumpen).
Ingal Gäck in efter flaskan och glas! (Vänder
sig till fanjunkaren.) Så vi få dricka köpeskålen.

16 SMALANDSKNEKTEN.

FANJUNKARBN {sätter sig),

Hahahal Jag får ge saks riksdaler stycket
för mina rotemästare, men Hurtig han tar själfve
kälegrisen som god pris.

NISSB.

Ha, ha, ha! Tagrätten är bortlagder. —
Hurtig och Inga ä la ända som syskon, för de ha
väkst upp ihop. Han har varit i mitt hus, ska
jag säga fanjunkaren, ifrån det han var näfvastor,
ända till han tog lega.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, ända sen gamle Hurtig dog, för eljes hade
la pojkakräket kommit på socknen.

{Inga med bränvinsflaskan och glas på en bricka.)
FANJUNKAREN.

Nå, Inga! När ska bröllopet stå ? Jag hoppas,
att jag får vara med.

NISSE {slår i glasen).
Fanjunkaren är la välkommen, när den tiden
blir. (Fattar sitt glas,) Skål, fanjunkaren! Lycka
till grisarna!

FANJUNKAREN.

Skål och tack! (TiU Hurtig och Inga.) Skål, I
bägge!

INGA (//// Hurtig),
I morn ha vi slåttahjälp. Du kommer la hit!

SMALANDSKNEKTEN, 17

PANJUNKARBN [mer sig).
Nej, Hurtig, nu få vi göra en liten sväng
till igenom hulten, efter vi ä ut komna. Tack,
Nisse, för i dag I I morgon låter jag hämta grisarna.
— Tack, Inga! Lycka tilll (Ser pä Hurtig,) Tack
och adjö, nämndemannen I Nu ska vi försöka reda
oss på egen hand.

HURTIG (//// Nisse).
Tack, farl Jag hör, I han slåttahjälp i morn.
Min lie står till reds.

NISSE.

Tack för det och välkommen!

HURTIG.

Farväl med dig, Ingal

FANJUNKAREN.

Jag tror, det är svårt att skiljas. Dra till
med en fanfar, Hurtig, så går det kanske lättare
att komma i väg.

(Hurtig blåser i hornet. Fanjunkaren och Hurtig af-
lägsna sig ät höger. Inga gär in i stugan,)

NISSE (//// nämndemannen).
Hvad blåser det för vind, efter du kommer
hit till mig?

NÄMNDEMANNEN.

Bara sunnan. — Hör du, Nisse 1 Jag ville
bara tala om för dig, att jag har tänkt ge den
onde det däringa laga skiftet.

18 SMALANDSKNEKTEN.

NISSE.

Mig drar du inte vid näsan med granna ord.

NÄMNDEMANNEN.

Tror du inte mina ord, så får du la tro dessa.
[Drar upp en papperslunta ur infickan på rocken,) Här
ä handlingarna — jag har tagit dem tillbaka i
hofrälten. Titta själfl

NISSE (tar imot papperen och
låser i dem, ser stundom
upp på nämndemannen),
Hvad fasen nu då

NÄMNDEMANNEN.

Tror du mig än, hvad?

[Räcker Nisse handen,)

NISSE.

J^i j^g får la tro, hvad jag ser med mina egna
ögon." 'Men hvad fasen grundar du nu på för knep,
när du har kunnat fått dig till detta?

NÄMNDEMANNEN.

Nej, jag bara tyckte, det började bli ledsamt,
att du och hina grannarna ständigt skulle gå och
glo ledt på mig.

NISSE [fattar nämndemannens
hand).
Det hade jag då aldrig tänkt. {Lämnar tillbaka
papperen,)

[De sätta sig,)

SMALANDSKNEKTEN. 19

NÄMNDEMANNEN.

Det är dä själfve suren till karl den fanjunkaren
till att vara rolig.

NISSE.

Ja, det är en kronans karl I

NÄMNDEMANNEN.

Men knekten, den spelar han upp och gör så
obstinater, så snart så vet la den knappt, hvar
han är hemma.

NISSE.

Hurtig är en bra pojke. Hos mig var han
både rasker och trogen. Och det är min heder,
att fanjunkaren är så nöjder med honom.

NÄMNDEMANNEN.

Jaja, det förstår sig, det är la godt och väl.

— Men bara du inte får mer heder af honom, än
du vill ha. Såg du, hur fint det var emällan ho-
nom och Inga?

NISSE.

Hahahal StoUafora bryr la ingen sig om.
De ä ju uppväksta ihop. Och Hurtig har la så
mycket vett, så han inte är galen. Hahaha!

NÄMNDEMANNEN.

Jaja, men räfven biter också de räknade gässen.

— Men hvad var det nu då jag skulle säga. Jo,
nu så få la snart vi svenskar med dit ner till
kriget i Holsten.

20 SMALANDSKNEKTEN.

NISSE.

Ja, om jag ändå kunde begripa, hvarför vår
kung ändteligen ska vilja hjälpa dansken. Den
tycker jag, vi ä ingen hjälp skyldiga.

NÄMNDEMANNEN.

Nej, det ska då gud veta. För så långt, en
kan räkna tillbaka, så har då dansken alltid hängt
som en hund i benen på svensken. Och det säger
jag och det står jag vid, att då så vill jag hällre
låta lura mig på ett kovärde af en ärlig svensker,
än jag låter dansken slicka min vällingasked.

NISSE.

Ja, det säger jag med.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, gud bevare oss för att skaffa oss krig i
onödan. Inte är det nog med att hålla desse
knektarna till att kasta i glipen på fienden. Blir
det nu riktigt allvar af, så kan det hända, att
min Lasse med får ut, för han är i eksereåren.
Men jag tycker, han är rent för göder till att
bli skottafla för tysken, och det tycker han själf
med.

NISSE.

Ja, det tycker jag med.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, men nu är det på det viset — om Lasse
blefve gifter, så tränger han la inte till att gå ut
i kriget. (Flyttar sig närmare Nisse.) Och därför så

SMALANDSKNEKTEN. 21

tänkte jag fråga dig, Nisse, om inte du tycker, du
som jag, att det kunde vara godt, som godt är,
att din Inga och min Lasse sloge sina påsar ihop.
Pojken är slägt med mig, och mig vet du la, de
inte kasta ikull i första nappet. Jag har suttit i
rätten i trätton år och än så har ingen tätt ner
mig. Och tomhändt blir pojken inte, för — —

NISSE.

Att du har styfvern, det vet la hela häradet.

NÄMNDEMANNEN.

Nej, det var inte det, jag ville säga, men

NISSE.

Jo, det ville la jag gärna, att Inga och Lasse
blefve ett. Och jag har la gnott ihop litet, så

NÄMNDEMANNEN.

Det iins la ingen, som vill räkna pangar med
dig, på långa håll.

NISSE.

A tvi, det ska du säga.

NÄMNDEMANNEN (höjer siti hand).
Då ä vi sams om detl

NISSE (slår iiU\.
Ja, det ä vi. — Nu behöfva vi aldrig nåt laga
skifte. [Slår upp hränvin i glasen.) Och det supom

vi på.

[De dricka.)

22 SMALANDSKNEKTEN.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, då är det klart oss emällan. Men bara
inte nu tösen gör sig galen för knektens skull.

NISSE.

Du ser då skamstyg i själfve kyrkekalken!

NÄMNDEMANNEN.

En bör aldrig vara för säker. Du må tro,
det är ingenting nytt i bygden, att knekten går
och tittar efter Inga.

NISSE.

Hahahal Titta kan du la unna'n.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, men jag skulle kanske vara karl till att
ställa't så för honom, så han skäms för att titta
efter rika töser.

NISSE.

Det kan la vara. — Men hur du vill stäUa't,
det säger jag dig: Gör inte Hurtig nåt ondt hvarken
till lif eller lem, heder eller ära, för det vill jag
aldrig vara med om. — Tösen är min. Jag ska
genast säga hanne min vilje.

NÄMNDEMANNEN.

Nej, se, det blir justament, hvad du inte ska
göra. Kvinfolk och höns står inte till att aga.

NISSE.

Så får du la rå då. — Men skicka nu pojken
hitfram i kväll, när det andra slåttafolket kommer,

SMALANDSKNEKTEN. 23

så fSr han själf slå sig ut för tösen. Och kom
du hit i morgon och tag Anna Britta med dig!

NÄMNDBMANNBN.

Tack, tack, det blir bra! Men nu så får jag
lägga af hem. [Stiger upp.) Tack, Nisse, för i dag!

NISSB.

Nej, tack du!

NÄMNDBMANNBN.

Hälsa tösen! Hon har la brådt med tillrust-
ningarna, så jag bryr mig inte om att ställa ut
hanne.

{Båda gå ut åt höger,)

(Inga och Stina komina ut ur stugan med förfrisk-
ningar, som de ställa på bordet,)

INGA (sjunger).
Ja, snart kommer allrakärasten min,
För hå hå, för la la!
Och därför är jag så gläder. i mitt sinn*.
För fali fali fali la la!

Som fåglarna små i himmelens höjd,
För hå hå, för la la!
Vi följa h varann och sjunga med fröjd.
För fali fali fali la la!

STINA.

Hvad du är gläder i dag, Inga!

U SMALANDSKNÉKTÉN.

INGA.

Ja, skulle jag inte vara glad I När nu I sköten
om et härhemma, så får la jag vara med både i
ängen och i dansen. [Sjunger.)

För hå hå, för la la!

Och därför är jag så gläder i mitt sinn*.

För fali fali fali la la!

STINA (förtroligt),
Hvad sa han till dig då?

INGA (liksom om hon ingenting
kört).

Snart så ha vi långvägafolket här.

STINA.

Svara på det, jag frågte dig! Hvad sa hän
till dig?

INGA.

Nämndemannen ! Han sa bara (härmar) : Tack
för näst!

STINA.

Den räfven! — Han hade la sitt språk på
annat håll, han. — Nej, hvad sa han — du vet
godt, hocken jag menar.

INGA.

Jaså, fanjunkaren! (Fattar Stinas arm) Han sa:
Lycka till! Hahahaha!

SMÅLANDSKNEKTEN. 26

STINA.
Å, du behöfver inte göra dig sjanigare, än

du ärl

INGA {klappar Stina på akseln).

Jag är så glad så.

STINA.

Glädjen i stugan, sorgen i stugedörren.

INGA.

Nej, bara glädje i hvareveli vrå.

STINA [blidkad).
Hvad var det, fanjunkaren önskte lycka till då?

INGA.

Det var faseligt, hvad I än frågviser i dag.

STINA (snurrar undan).
Jag kan allt tiga med.

INGA {springer efter hanne).
Kära mor! I blin la inte onder på mig?

STINA {omfamnar Inga).
Nejl Men det var bara det, jag ville säga dig:
Bättre pojke än Hurtig, det fins då inte i kristen-
heten. Det viste han, när han gick i borgen för
mig, fattig stackare.

NISSE {från höger).
Det var hederligt — fagnaden allt i ordning!
(Ett tiotal karlar och flickor, med slåtterredskap, från
vänster.)

Smålandtknekten. 2

Ö6 SMALANDSKNEKTEN.

EN KARL.

Nu han I oss här.

NISSE.

Välkomna! Tack för hemma I

INGA (efter hälsningarna).
Nu ska I hålla till godo med det lilla, som
fins. Var så goda I

DB NYKOMNA.

Tack och heder!

INGA (drar fram ett par af
flickorna).
Var nu själfmantal Fram med er, töser!

NISSE [slår bränvin i glasen).
Kommen fram, karlar 1 Var inte rädda för
smulorna!

LASSE (från höger).
God kväll snart!

NISSE (skyndar imot Lasse),
Tack! Välkommen, välkommen, käre Lasse!

LASSE.

Ja, far sa, I haden bett mig komma och det
genast, så jag kan la tro, jag är välkommen.

NISSE.

Jaja män! Det är la inte många, som möta
Lasse i Kråkeryd hvarken i ett eller annat.

SMALANDSKNEKTEN. 27

LASSE.

Nej, det skulle allt kunna hända, det. (Sätter
lien ifrån sig.)

NISSE.

Ja, jag skulle bara velat ha en sådan slåtta-
karl till.

LASSE.

Ja, då haden I la inte haft trång till att dra
ihop en sådan mängd med folk till att äta och
supa. .Haden I bara haft en bror till mig, så
— men det är justament, hvad jag inte har, och
inte blir jag sämre för det. (Går fram till Inga.)
God eftermiddag, Inga! Nu är jag kommen.

INGA.

Tack, jag ser la det.

LASSE.

Ska du inte säga välkommen, när jag kom-
mer, så var det la den sure med.

INGA (skrattande).
Jo, särra män! Välkommen då, Lasse!

NISSE.

Kom nu fram, Lasse, och ta en välkomstsup
och en smörgås!

LASSE.

Nej tack! Jag både åt och söp, innan jag
gick hemifrån.

28 SMALANDSKNEKTEN.

NISSE {drar honom i armen).
Så kom nu bara!

LASSE.

Nej tack! Jag både åt och söp, innan jag
gick hemifrån.

INGA (till Lasse).
Du får la ändå smaka på det lilla, jag har
rustat till.

STINA.

Det var ett farligt krusande!

I/ASSE (//// Inga),
Så får jag la klämma till då, när du inte
släpper mig med mindre. [Skålar med Nisse,) Nog
ska jag visa, att jag kan äta.

INGA.

Det var rätt, Lasse! Ät, så du spricker! Det
är dig väl undt.

LASSE [griper efter Inga),
Sa du det, fastemö!

INGA [springer undan fram på
scenen),
Fästemö! När månen blir en ost och solen
blir en pannekaka, då blir jag din fastemö.

Ridå,

ANDRA AKTEN.

Slätterdagens afton. Öppen plats utanför gården.
Till höger en gärdesgärd med grind. Till vänster
skog. Fonden skogslandskap med sjö. Utefter sidorna
några stockar och stenar. Då ridån går upp, är en
eld uppgjord vid första kulissen till höger.

(Stina ock kännes tre pojkar, af kvilka den äldste
år omkring lo år. Stina sysslar med en kaffekittel vid
elden. De båda äldste gossarna brottas, den yngste sitter
stilla ijämte modem)

STINA.

Hållen er i skinnet, pojkar, och flygen inte upp
i elden! (Tar upp en sockerbit ur kjortelsäcken, bryter af
en smula, som hon ger den yngste) Där ska du faen
sockersmula, för du är snäller.

(Pojkarna, som brottas, sparka till kaffekitteln, så att
han faller ner från sin ställning, Stina sätter upp honom
igen, rusar så efter pojkarna, med en kvist i handen, fast-
tager och af basar den ene. Den andre kryper upp i ett
träd)

Era illbattingar! Jag ska bota er för sprätte-
sjuka. (Till den, som sitter i trädet) Kom ner du!
Kom! eljes så får du dubbelt!

EN FLICKA (bärande en korg med
kaffekoppar m, m).
Här är kaffetyget, mor.

STINA.

Tack! (Till pojken i trädet) Ja, sitt där, du!
Jag träffar dig nog.

SMÅLANDSKNEKTEN. 31

EN POJKE (med en ölslånka).
Far i Stångaryd är här på stunden och har
nämndemannen och nämndemansmoren med sig.

STINA.

Det var den sure till fin främmad. — Snyten
er nu, ungar, och våren som folk! {Till flickan.)
Pojkarna ä rent ifrån vettet. Det kliar i mina
näfvar, här blir bestämdt ovär, innan gillet slutar.

[Nisse^ nämndemannen och Anna Britta komma fram
genom grinden.)

NISÖE.

Jag tyckte, det var riktigast, att slåttafolket
får roa sig härute i det fria.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, här ha de la svängerum och inte stampa
de isönder golfvet.

ANNA BRITTA.

God dag, Stina! Du är här med ditt följe.
(Vänder sig om. Pojkarna stå i vägen.) Alltid ska I
vara i vägen, trasungar.

STINA.

Trasungar för er skull. Här ä de la inte på
din grund.

NÄMNDEMANNEN {tiU Nisse).

Nu kan du ge dig haken på, att jag har
ställt till et fint för knekten.

32 SMALANDSKNEKTEN.

POJKBN I TRÄDET.

Här kommer slåttafolket.

NISSE {ttU nämndemannen).
Det var raskt. Det syns, att pojken din har
varit med.

(Musiken till '»Lunka pä*. Slätter folket frän vänster.
Först Olle och Rask, därefter Hurtig och Inga, och sä de
andra par om par, med liar och räfsor. Spelmännen
ställa sig midt pä scenen. De andra sjunga och dansa
1^ Lunka pä*. Sist kommer Lasse ensam — han gär
fram till föräldrarna,)

ANNA BRITTA [pekar pä Hurtig och
Inga, till Nisse),
Ska knekten gå med tösen och inte Lasse!

NISSE.

Barnen ä la blyga för h varandra ännu. Men
det blir la så mycket bättre sen. {Efter dansens slut.)
Sådant ska slåttafolket vara.

INGA (gär fram till Anna Britta).
Välkommen, mor Anna Britta!

ANNA BRITTA.

Tack för det, min rara Inga! Hvad du är rar!

NÄMDBMANNEN Qiälsar pä Inga).
Tack för sist, Inga!

INGA.

Han I kaffet färdigt, Stina? [Hon och Stina
bjuda fruntimren pä kaffe.)

SMALANDSKNEKTEN. 33

OLLE (knäpper på fiolsträngarna),
Häj falteralteralla!

NISSE.

Det är rätt, Olle! Du håller målföret vid
makt.

OLLE.

Jag! Nänämän, jag är la af det tystlåtna folka-
slaget, jag. För se, min farfars syskonabarns måg,
han var döfstum och dödfödd och hette Arvid.
Matro det var en stor sju dängande karl, den —
härdabreder som en orm och röd i synen som ett
lik. Och på mig bråddes han, för han åt aldrig
jordpäror — han tog bara ett halftjog af de största-
och smakte på. Och det har jag hört som san-
ning, att fick han en rågbrödskaka och en hacke-
pölsa och ett halfstop bränvin, så kunde han gå
förbi ett helt mål.

NÄMNDEMANNEN.

Hahaha! Den var la inte svår att ha i kosten.

OLLE.

Nänä, särra tre! Det går an för den att säga,
som är så frikostiger som I. Jag mins la jag, hur
storaktigt det gick till på det stora barsölet, I
håliden, när er gudmor var födder. Det var då
I bjudden på fyra lod solsken, det gör jämt en
balfver f järndel, och tio tunnor oplockade krösen.

U SMALANDSKNEKTEN.

NISSE.

Hahaha! Det därna få vi allt lägga nånting
ofvanpå, om det ska bli där. Skål! {Dricker uren
liten träkanna, som han sedan räcker ät nämndemannen,)

LASSE (//// Anna Britta).
Den anammade knekten går mig jämt i vägen.

ANNA BRITTA.

Spjärna undan en då!

OLLE (sätter sig på en stock),
Häj, gubbar i sväng! Nu får här inte pustas
längre. Tuta i luren, Rask! Nu går blekingen!

LASSE (springer fram och tar
Inga om lifvet).
Nu är du min gris.

(Fyra par dansa '»blekingen'». Lasse och Inga när-
mast spelmännen. Vid slutet af dansen stapplar Lasse,
släpper Ingas händer och sätter sig i Spel- Olles knä.)

OLLE (skuffar undan Lasse),
Drummeldarius! Fiolekrasare! Dra allra längst
in åt Hälsingeland, din luns!

LASSE.

Det var la inte meningen, men

OLLE.

Menna mig hit och menna mig dit, så är du
både en drummel och en luns ändå.

SMALANDSKNEKTEN. 35

NÄMNDEMANNEN (//// Olk).

Knip ihop näbbet, din rägnkråka! Inte kunde
Lasse rå för, att du satt i vägen. Akta dig, så
du inte får med mig att göra!

OLLE (tiU de andra).
Nänä, fan är farlig nog för den, han vill åt.
{Två af pojkarna »tämja stutar» med etl långt ihop-
knutet rep,)

HURTIG.

Det var rätt, pojkar! Få vi nu se, hvem som
blir värst!

{Pojkarna rycka till, så att de falla häda två.)

LASSE.

T vi den sure, sickena drumlar!

HURTIG.

Här ä la större.

LASSE [stiger i repet).
Drumla ikull mig här den, som kan!

RASK.

Anamma! Hade det varit i mina unga dar,
så skulle den stuten snart blifvit tamder.

OLLE {pekar på Lasse),
Hurtig, vräk du ikull jordpäresäcken där!

HURTIG.

Ja, det blir la inte värre, än en kommer i
backen. {Stiger i repet,)

36 SMALANDSKNEKTEN,

LASSE.

Trösta dig med det!

(Hurtig och Lasse ryckas. Efter några tag gör Hurtig
en hastig sväng, sä att Lasse sätter sig.)

OLLE, RASK OCh POJKARNA.

Hurraa!

LASSE [rusar upp och ger Hurtig
en örfil),
Knektatrase där!

HURTIG [höjer armen för att slå
igen).
Din förbannade

INGA [rusar fram och slår sina
armar kring Hurtig),
Hurtig, Hurtig! Bry dig inte ora en!

HURTIG.

Släpp mig! Släpp mig, säger jag. Fast han
är stinner af rågbröd, så

NISSE [afböjande).
Du har la bättre vett. Hurtig!

HURTIG.

Hm hm hm! [Knyter handen åt Lasse,) Gömdt
är inte glömd t! Kom du det ihåg.

LASSE.

Djäfla knektapalt ska gå en i vägen jämt.
Men jag ska visa •

SMALANDSKNEKTEN. 37

OLLE.

Att du är en drummel och en luns, det har
du allt visat.

KNALLARE-HÅKAN {från vänsUr).
God dag, god dag, godt folk! Tack för sist,
Nisse! Nu har du mig allt här igen. God dag,
nämndemannen! {Till Nisse.) Hvem fick rätt? Gick
det inte, som jag sa, Nisse! God dag, mor Anna
Britta! God dag, Inga och Lasse! Goddag, alli-
hopa! — Nu ska I handla i dag! {Öppnar sin säck,)
Här är sjack! Synålar, knappenålar, hakaringar,
syringar, fingerborgar, äkta boråsaknappar, bykse-
knappar, rockaknappar, västaknappar, kanteband,
bokamärke, munnagiger, klockekädjor, mässings-
kammar, lommespeglar, bindesjalar, bomullskläden,
silkedukar. Nu ska russeln gå! {Lämnar ut saker
till de kringstående) Där, Lasse, har du ett grant
silkekläde, som inte prinsässorna ha maken till en
gång. Ta det till fästemön! Ta't för tio riks-
daler! Inget knussel!

NÄMNDEMANNEN {tar i klädet).
Du tar la fam för et, Håkan!

HÅKAN.

Nej, så förbanna mig till stock och sten, om
det så vore min siste kommers, så tar jag inte en
styfver under tio. — Men det gör detsamma, för
er skull^ så får det la bli för nio.

38 S^fALANDSk'lVEKTEN.

NÄMNDEMANNEN.

Lägg klädet, Lasse! Då vänta vi.

HÅKAN.

Köpen nu, pojkar 1 Töserna vilja ha allt, hvad
de se. (Till nämndemannen.) I möten la på halfve
vägen, nämndeman? Ta*t för fam banko.

NÄMNDEMANNEN {går undan).
Neej!

HÅKAN.

Ta*t för sju! Då förlorar jag själf tre daler.
Men det gör detsamma. Det är förtjänsten, en
ska lefva på. — Köpen pojkar, här fins till er
allihop! — Hur gick det med klädet, nämndeman-
nen? Ta't för saks! Det är la skam att förlora
med vett och vilje ; men ingen är ledsen här, bara
det går undan.

NÄMNDEMANNEN.

Fäm har jag sagt.

HÅKAN.

Det var fasen, hvad I är prutesammer. I ploc-
kar mig in på bare kroppen.

NÄMNDEMANNEN.

Vill du inte, så slipper du.

HÅKAN.

A, så ta' t då! Inte hänger jag mig för de
styfrarna. Bara russeln går så .

SMALANDSKNEKTEN. 39

NÄMNDEMANNEN [tar Mådd och läm-
nar det ål Lasse,
Räknar tillpängama).

Det är la syndapängar ändå.

HÅKAN.

Ja, hvad pangar det är, så tar la jag dem för
goda. Och har jag inte förlorat på klädet, så ska
fan fa ta nämndemannen med hull och hår.

LASSE (//// Inga).
Ta detta till att börja med!

INGA [vänder sig bort),
Hvarför ska jag ha det?

NISSE.

Såså, ta imot et, Inga!

INGA.

Nej, jag vill inte ha*t.

ANNA BRITTA (till Nissé),

Är det inte fint nog, eller hvad är det med
tösen?.

NISSE.

Hon är så barnslig, så. Men hon kan la få
et sen.

[Hurtig ger Inga ett bokmärke,)

ANNA BRITTA.

Nej, nu tror jag, skammen går på torra landet.
Titta! Tog inte tösen imot bokamärket af knekten!

40 SMALANDSKNEKTEN.

HÅKAN".
Skynda er nu att handla! Sen så kan en få
sig en hoppsan, medan en hvilar sig. {Till Olle,)
Hvad fasen går du och trutar för? Har kvinten
rukit af, så fins det la en nyer här. Inte plär du
vara en grin-ill-Ollel Sjung du och var lustiger,
du som jag. [Sjunger.)

Ja, nyp och stick få la vi påkänna,
Och bankerutten slår öfveränna,
Båd' oss och påse och marknadsbol,
Men allt ska ryka på denna jol.

Här är den, som inte är ledsen för illa vulet.

OLLE.

Här är allt en till. Tjol {Sjunger.)

Häj, lusteliga
Nu vill jag vrida
Skrufven och gnida
Strängen så lätt!
Häj, gladeliga
Stampa och niga,
Takten inviga
Rätt på allt sätt.

Häj lätt
Nu vill jag gnida!

Häj rätt
Takten inviga!
Sjung falterallal

SMALANDSKNEKTEN. 41

Spel roar alla.
Låtom oss tralla I
Häj ho!

Vin uti glasen,
Spel på kalasen,
Dunder i basen
Alltid sig bör.
Lif uti barmen,
Styrka i armen,
Häjd uti harmen
Allt ondt bortkör.

Häj bör
Vin uti glasen I

Häj kör
Dunder i basen 1
Sjung falteralla!
Spel roar alla.
Låtom oss tralla!

Häj hol

Stråken är nötter,
Felan är stötter,
Strängen är blötter:
Gör inte grand.
Än kan jag spela.
Om så skuir fela
Kvinten och hela
Strängar, på band.

42 SMALANDSKNEKTEN.

Häj grand
Än kan jag spela!

Häj band!
Om så skuir fela.
Sjung falteralla!
Spel roar alla.
Låtom oss tralla!

Häj ho!

Ho häj, gubbar 1 Nu dra vi till med knallare-
dansen, så kan Håkan få vara med.

NISSE.

Jag tycker, I kunnen tränga till en styrketår
först efter allt detta kvittrandet.

HÅKAN.

Tack, Nisse! Jag säger aldrig nej — inte en
gång, om töserna här kom och ville kyssa mig.

OLLE {tar kannan på bordet).
Vänta att tacka, tills du har fått nåt att
tacka för.

HÅKAN.

Jaja, släpper en grisen i fatet, så blir det
la inte mycket igen till folket.

OLLE.

Käre kittel, svärta inte grytan! (Tömmer kan-
nan.) Var så god, Håkan I

SMALANDSKNEKTEN. 43

HÅKAN [fyller kannan ur stånkan).
Tack! Här blir la till fler, sa den, som drack
ur sjön.

HURTIG (med Inga vid handen).
Hur går det med knallaredansen?

OLLE.

Jo, särra trel Tuta, Rask! Nu går det.

ANNA BRITTA.

Den knekten, han är så stinner och så stor i
mun, som om alla skulle dansa efter hans pipa.

NÄMNDEMANNEN,

Ja, det är svårt att höra löss hosta, som inga
bröst ha, och loppor sjunga, som ingen röst ha.

HÅKAN.

Jag ska vara med lell. Kom nu, mor Anna
Britta!

ANNA BRITTA.

Bevares väl! Skäms du inte, Håkan! Vilja
ha gamla käringar till att dansa!

OLLE.

A, det är la ingen skam att bju till, sa den,
som spände oksar för kyrkan.

HÅKAN (fattar Anna Britta vid
handen).
Hopp och lallal

U SMALANDSKNEKTEN.

ANNA BRITTA {stretar imot).
Nej, nej, nejl Äs du, galen, Håkan!

HÅKAN.

Rasa döl I är så lätter som en fämtonårs
tös. (Tar platsen midtimot Inga ock Hurtig.)

OLLE.

Kvicka tankar och lediga ben!

{Knallaredansen utföres af fyra par,)

EN KNEKT {med ett href i handen,
från vänster. Till
Hurtig),
Här kommer jag med kärleksbref till dig.
Hurtig. Nu ändteligen få vi vara med.

HURTIG {läser brefvet — högt),

att inom tjugufyra timmar vara färdig

till afmarsch.

INGA (fattar honom i armen),
Härre gud! (Går afsides och håller förklädet för
ögonen,)

KNEKTEN.

Du, Hurtig, är den siste, som får orderna.

(Vill aflägsna sig)

UNGDOMEN (omkring Hurtig),
Ska du uti

SMALANDSKNEKTEN. 45

NISSB {till knekten).
Nej, nej, vänta, du I Du ska då ha dig en
ärlig färdaknäpp, för det har du förtjänt. [Bjuder
knekten på öL)

KNEKTEN (dricker).
Heder och pris och det på ett vackert vis!
Tack, Nisse 1 — Och välkommen efter. Hurtig!
Nu får jag skynda mig hem till mor och barnen.
{Går.)

NISSE.

Lycka till. Hurtig 1

NÄMNDEMANNEN.

Ja, lycka till 1 Nu ändteligen får du göra nytta
för dig.

HURTIG.

Tackl [Ser på Inga, Gör en heslutsam rörelse,
som om han ville gå fram till Nisse, men häjdar sig,)

OLLE.

Kors, hvad här blef allvarsamt med en gående
gång! — Hvad den sure än I för harungar, som
misten både hufvud och vett, det första I fån höra
talas om krig. Usch, om jag komme ut! Jag
skulle piska anden ur fienden, ända som jag piskar
stöfvet ur min hälgdagströja. Och när så ingen
endaste själ vore mer i lifvet, så skulle jag ropa
till dem: Era hoppetåsser, kommen ihåg, det är
Spel-Olle, I han haft att göra med, och akten er

46 SMALANDSKNEKTEN.

för honom ; för han är värre än Rasken, och Rasken,
han är värre än själfv^ gamle far!

RASK.

Hut, Spel-Olle! Du och gamle far, I passen
farliga väl ihop. Men sätter du mig och fan ihop
en gång till, så

• NISSE.

. Hör du, Olle! Vill du tala riktigt väl med
mig, så ska jag försöka laga, så du får gå ut i
kriget i stället för alla knektarna här.

OLLB {rifuer sig i håret).
Ja, ja, det kunde la så vara. Men jag är allt
rädder, I kommen till att längta så farliga mycket
efter mig. Och så är jag rädder, att

RASK.

Rädder är du, ja. Dundra dö, hvad du, Spel-
Olle, skulle ta dig ut i krigl Komme du till
ryssen, så slöke han dig lifslefvande, som han
slukar andra tåsser. — Tala aldrig vanvördigt om
kriget, OUel För det begriper du inte mer än
den gamla käringen, som sitter hemma vid spisen
och slåss med flugorna.

OLLE.

Jäkelen anfäkta det snuset, sa fan, när de
sköt'en i näsan.

SMALANDSKNEKTEN. 47

RASK.
Kriget, dul det är inte till för ro skull. Härre
Jesses, hvad vi sleto och svulto i mina unga dar
både i Tyskland och i Norget! Och när kulorna
skreko ikring en, så visste en knappt, hvar en
ville bli af. Men när så kameraten stupade vid
ens sida, då ända skar det till igenom märg och
ben, och lifvet var la inte värdt ett ruttet krö-
sen. Då kände en, hur det kokte i blodet, och vi
slogos som karlar, vi småländingar.

NÄMNDEMANNEN.

Nej, nu blin I, ta mig den onde, rent för hög-
tideliga. Nu fån I ställa till med nåhanda roligt
igen.

INGA [går fram till Hurtig),
Härre, min tröstare, hvad ska det bli af mig,
när du ger dig bort. — Nämndemannens! — Lasse I

HURTIG (Jättar hannes hand).
Var du inte ledsen, Inga. Jag ska tala med
far. Nu så får jag inte tiga längre. {Nickar ät
Inga och går så fram till Nisse,) Far, jag ville så
gärna säga er ett par ord mällan fyra ögon.

NISSE (vrängt).
Har du nåhanda att säga mig, så är det la
inte viktigare, än du kan säga*t högt. ■

4f8 SMÅLANDSKNEKTEN.

HURTIG.
Viktigt är det nog. För jag tänkte fråga er,
om inte Inga kan få bli min, när jag kommer hem
ur kriget.

NIBSB (/ skämtsam ton),
Hvad är det för stoUeri, du kommer med,
Hurtig?

HURTIG.

Det är mitt allvar. Inga och jag ha tyckt
om hvarandra ända ifrån barnaåren. Och därför
så frågar jag er, om I viljen låta mig få er dotter
till hustru.

NISSE [stöter honom tillhaka),
A, du borde skämmas, Hurtig. Tror du, att
min dotter är skapter till att sitta på ett knekta-
torp.

INGA.

Käre far I

NISSB.^

Är du galen, du med I Tigl

INGA.

Far I

NISSE.

Tig, ormunge I

HURTIG.

Det ska ingen nöd gå på hanne i knekta-
torpet, det lofvar jag.

SM A LANDSKNEKTEN. 49

NISSE.

Du har ingenting att lofva.

NÄMNDEMANNEN.

Han räknar la på Ingas mödernearf, det kunde
passa bra till att förgylla upp knektastugan med.

INGA.

Käre far! Ge oss er välsignelse!

NISSE.

Min förbannelse ska I få. Aldrig ska nån
spotta efter mig och säga: Han gaf sin enda dotter
och allt, hvad han ägde, åt en fattig knekt.

HURTIG.

Inga har jag begärt. Det andra vill jag ingen-
ting. Jag ska vara rädder om hanne som om min
ögonsten.

NÄMNDEMANNEN.

Och bju hanne på husmanskost — sur dränk
och stickebacke, spisöl och örfilar.

NISSE.

Nej och nej hundra gånger.

HURTIG.

I än hårder, I, far. Är det ingenting annat
än min fattigdom, som står i vägen, så borden
la I veta, bättre än nån annan, att fattig kan
bli rik.

SmålandsJcnekten. O

50 SMALANDSKNEKTEN.

NÄMNDEMANNEN.

Det kan hvar och en veta — om han finge
Nisses gård och alltihop.

HURTIG.

Eller han I nåt dåligt att tillvita mig? — I
borden känna mig — hos er har jag varit min
masta tid.

NISSE (blidare).
Nej, Hurtig! Nån dålighet har jag aldrig
skyllat dig för. Och aldrig har jag häller hört
nåt dåligt om dig. — Hade du kunnat ta imot
min dotter på folkavis

HURTIG.

Så ska jag ta imot hanne. Till dess så far
hon vänta på mig.

NÄMNDEMANNEN.

Då så lär hon allt få vänta.

HURTIG (//// Inga).
Sörj inte, Inga! Lita du på mig!

LASSE.

Men jag vill allt ha ett ord med.

NÄMNDEMANNEN (strängt).

Tig du, Lasse!

SMALANDSKNEKTEN. 51

HURTIG (//// JSJisse),
Tack, farl I han alltid varit som en god far
imot mig förut Nu fån I inte vara hätsker på
mig — jag menar ärligt^

NISSE.

Tack du I Och gud vare med digl Men
tänk aldrig på min dotter!

HURTIG.

På hanne ska jag tänka hvar stund.

OLLE.

Farväl med dig, Hurtig 1 Och välkommen
igen som general eller korporal, hocket du vill!
Jag ska spela pä ditt bröllop och det, så det ska
stå härrliga till.

RASK {till Hurtig).

Lycka till ! Visa du, att du är en knekt med
heder. Och bry dig tusan om gubbarna, hvad de
säga, för de ä bönder. Och det ska du komma
ihåg, att ingen är sämre, än när han friar, och
ingen är bättre, än när han är död. Gud vare
med digl

{Ungdomen samlar sig omkring Hurtig och tar af-
sked af honom.)

NÄMNDEMANNEN {till Nlssé).

Anamma det! Hade jag detta tänkt, så skulle
jag allt skött om knekten på ett annat vis.

52 SMALANDSKNEKTEN.

NISSE.

Du kunde bara låtit mig rå. Hade jag ge-
nast fått sagt tösen min vilje, så hade vi sluppit
ifrån allt det härna krickelikracket.

HURTIG.

Adjö med er, nämndeman! — Nej, jag gitter
inte ta er i hand. I än den I än. Och Nisse i
Stångaryd, han har allt kunnat tala om, hvad
karl I än med. I tycken, I kunnen skämma ut
mig, för jag är fattiger. Men så har jag häller
ingen skinnat och ingen bedragit. Och det kun-
nen I komma ihåg, att så länge jag tror på vår
härres hjälp och på min egen kraft, så länge bär
jag hufvet Hka så högt som I. (^Går.)

STINA.

Hurtig, Hurtig! Tack för du har varit som
en far för mina smal Gud välsigne dig!

{Pojkarna tränga sig intill Hurtig, Inga skyndar
fram och trycker hans hand. Hurtig ut till höger genom
grinden, Inga och ett par af flickorna följa honom,)

LASSE (//// Anna Britta),
Hvad är detta för nåt, I mor! Hade far inte
friat bättre för mig, än att knekten kan ge sig till
och vända upp och ner på alltihop!

ANNA BRITTA.

Ja, detta var då det galnaste, jag i min tid
har sett. Tvi suren!

SMALANDSKNEKTEN. 53

HÅKAN.

Fan i den kommersen!

OLLE.

Nu tror jag, det är bäst, vi stoppa fiolen i
säcken.

{Lånsmannen och fjärdingsmannen från vänster,)

LÄNSMANNEN.

God afton! {Hälsar på Nisse och nämndemannen.)
Hvar ha vi soldaten Hurtig? Han skulle vara
här. Jag kommer å tjänstens vägnar att utpanta
hos honom för en borgensförbindelse på tjugo
riksdaler banko, som han iklädt sig för torpar-
änkan Stina Nilsdotter på Hägnet.

NÄMNDEMANNEN.

Det var la synd, att inte befallningsmannen
kom lite förr. Knekten gick just nu. Men han
träffas la därhemma på knektatorpet.

NISSE.

Behagar inte befallningsmannen smaka på
ölet? {Räcker honom kannan,)

LÄNSMANNEN.

Tack och heder!

NÄMNDEMANNEN (//// Nisse).

Hinka dem inte för länge 1 {Till länsmannen.)
Knektarna ha allt fått orderna att rycka ut i kriget.

54? SMALANDSKNEKTEN.

LÄNSMANNEN (lämnar kannan åt
fjärdingsmannen).
Då få vi väl skynda oss, så han inte slipper
undan.

STINA (rusar fram).
Härre, min skapare ! Ska Hurtig nu ha denna
skammen för min och mina fattiga barns skull.
Käre, tan allt, hvad jag har, och klän af både
mig och mina små stackare inpå bare kroppen.
Men skonen Hurtig 1

NÄMNDEMANNEN.

Hvad har du att låta panta till de pängarna?
Lagen ska ha sin gång.

(Länsmannen och fjärdingsmannen taga afsked och
gå ut genom grinden.)

RASK (//// nämndemannen).
Hör du! Om nån har bitit hufvet af skam-
men, så är det allt du. Mins du, hur du gjorde,
när du tog hand om det lilla, som Svante på
Hägnet lämnade efter sig. Jo, du gjorde alltihop
till ditt, med dina djäflakonster. Och när så änkan
stod där, med sina små barn, och tiggde och bad
dig om hjälp, så körde du dem ifrån torpet, som
Svante själf hade brutit upp och slitit sig till döden
på. Och du kunde inte borga hanne så mycket
som en skäppa hafre en gång. Men den fattige
roteknekten, han hade hjärta i kroppen; han gick
i god för hanne och skaffade både tak öfver huf-
vet och bröd åt hanne och hannes barn. Nu ville

SMALANDSKNEKTEN, 55

du skämma ut honom här för detta; för han har
ingen mer skuld, det vet jag. Det är ingen annan
än du, som har hetsat länsmannen på honom. Du
var la rädder, han skulle gå din drummel till pojke
i vägen. — Min arm är för göder för att dräpa
till dig, eljes så skulle du ligga där som en hund.

OLLE.

Det smakte mums! sa fan fick spiknubb att
tugga på.

RASK {tiU de andra).

Jag har la inte mycket att hjälpa till med.
Men han I hjärta i kroppen, så låten I inte läns-
män och styggelse vara det sista, Hurtig har att
göra med här hemma. — Nisse! Skullen inte I
kunna lägga ut desse pängarna? I måtten la ha
så pass förtroende till Hurtig? Kommer han inte
hem ifrån kriget, så han I ju full säkerhet i hvad
han lämnar efter sig. Och fattas det nåt, så
lofvar jag, så alla dessa människorna höra't, att jag
ska slita af det hos er, till den siste st>'fvern är
betald.

NÄMNDEMANNEN {tycker Nisse i ar-
men f till de andra),

Nisse har la bättre vett än att låna ut sina
pangar imot en sådan borgen. {Till Rask.) Hvad
orkar du annat än bara gapa och skälla.

RASK (//// nämndemannen).
Än så har jag inte mist mina tänder, lita du
på det! {Till Nisse,) Och det ska du veta, Nisse,

56 SMALANDSKNEKTEN.

att om inte du, som kan, vill göra Hurtig denna
tjänsten, så säger jag dig rent ut, att du har
varit med om att vilja skämma ut Hurtig på
det häma viset.

NISSE [tar fram plånboken).
Det, säger jag, var lögn. Men jag kan la
hjälpa'n ändå.

NÄMNDEMANNEN.

Är du ifrån vettet, Nisse 1

ANNA BRITTA.

Far och Lasse, kommen, vi gå I

HÅ K AN (slänger påsen öfuer akseln).
Nu skubbar jag. Här var la inte roligt längre.

RASK [tar imot pänningama af
Nissé)^
Tack, Nisse! Detta hedrar dig. Kom nu,
Spel-Olle, så vända vi länsmannen! — Smålands-
knekten ska gå trygg och glad ut i kriget.

Ridå.

TREDJE AKTEN.

/ ryggåsstugan, prydd till högtid.

INGA {sitter sorgklädd vid bor-
det och läser tyst i en
psalmbok — efter en
stund högt),

I tårar ögat vakar,
Af ångest hjärtat slår,
Jag lifvets fröjd ej smakar
Och grafvens ro ej får.

(Knäpper samman händerna öfuer boken och böjer
ned sitt hufvud.)

STINA (genom köksdörren. Går
tyst fram och ställer en
bricka med en flaska och
glas på bordet^ lägger sin
hand på Ingas hufvud).

Stackars min tös I Du sörjer din bäste vän.
Jag och mina barn sörja honom med. Gud fröjde
hans själ I — Nog mins jag, hur det kändes, när
Svante dog. Jag trodde aldrig, jag skulle kunna
trösta mig. Och ändå så hade jag den glädjen
att få passa honom och ha honom för mina ögon

SMALANDSKNEKTEN. 59

till det sista. Men tiden läker alla sår. När jag
nu tänker på honom, så sörjer jag inte så. Jag
vet ju, att han har det mycket bättre där han
är, än här på jorden. För här hade han inte
annat än slit och bekymmer. Det enda, jag nu
ber till, är att vi ska få träffas en gång däruppe

— Härran ska styrka dig med. Sätt all din lit
till honom!

(Ut samma väg, som hon kommit,)

NISSE (genom dörren till höger
fonden).

Nu får du vara glad igen, Inga. Du ska inte
tänka på de döda, utan på de lefvandel — Inte
går det an att vara sorgaklädder till trolofningen.
Gäck nu och tag på dig allt, hvad grant du har,
och gör din gamle far till viljes!

INGA (bedjande).
Käre far, jag kan inte.

NISSB.

Du kan, hvad du vill, Inga \ du är min tös.

— Lasse blir en god karl och en duktiger karl
med.

INGA.

Far, låt mig slippa att höra talas om ho-
nom.

60 SMALANDSKNEKTEN.

NISSE.

Hvem skulle en la eljes tala om? — Och du,
du blir den rikaste och förnämligaste moren i hela
pastoratet. Det är inte lapperi, det. (Inga stiger
upp, låter Nisse fatta sin hand,) Se så, ja! Nu är
du min tös. (Buller i förstugan.) Jag tror, min sann,
att främmaden allt är här. {Går bort och öppnar
stugedörren.) Välkomna, välkomna!

(Nisses fränder, män och kvinnor, träda in i stugan
och hälsa.)

EN AF KVINNORNA.

God dag, Inga! Hur är det med dig, kära
barn ?

FÖRSTE KARLEN.

Den knekten, som skulle vara så brådfeger.
Det var synd, han skulle gå bort på det viset,
det var en bra karl.

NISSE.

Ja, det var det, det är både visst och sant.
Men den, som kastar sig i faran, han förgås därut-
innan. Han hade inte haft ute i själfva striden
att göra. Hina knektarna ha legat därnere och
bara mått godt.

FÖRSTE KARLEN.

Hurtig var aldrig rädder. Och efter det, som
hände här på slåttölet, så ville han la visa, hvad
han dugde till.

SMÅLANDSKNEKTEN. 61

ANDRK KARLEN.

Är det då så visst, att han har stupat?

NISSE.

Ja, det är det. Nämndemannen har haft bref
om det, säger han, sä det är la, gud hjälpe oss,
både visst och säkert.

TREDJE KARLEN.

Jaja, knektarna komma hem nu i rappet, det
hörde jag, när jag var framme till fanjunkarens
ett ärende, och då så kan en la få veta, hur det
hänger ihop med det.

INGA.

Komma de snart?

TREDJE KARLEN.

Ja, det kan jag inte säga. Men jag hörde,
att de ä på hemvägen och att de kanske skulle
komma som i dag, det hörde jag.

INGA.

Ack, om de bara vore här!

NISSE.

Å, du får la tala vid dem tids nog.

[Buller i förstugan. Klockaren^ nämndemannen ^ Anna
Britta, Lasse och nämndemannens fränder inträda. Kloo
karen stiger längst fram i stugan, de andra stanna på
något afstånd, Alla behålla sina hufvudbonader, handskar
och stafvar.)

62 SMALANDSKNEKTEN.

KLOCKAREN {härskar sig).
Hm, hm! Jaha! [Tar af sig hatten och torkar sig
med näsduken i pannan,)

LASSE (med ett skrin, tar ett
steg fram imot Inga),

Nu blir la månen en ost och solen en panne-
kaka. Här du! (Slår på fästmöskrinet,)

NÄMNDEMANNEN (fjcker Lasse i tröjan).
Tig, pojke!

KLOCKAREN {högtidligt).

Far in uti mitt fädernesland och till mina
slägt och tag minom sone hustru I Så säger den
gudsmannen Abraham uti Hebron i den första
Mose boks tjugufjärde kapitel och fjärde värsen
till sin tjänare Eleasar. Så hafver ock nämnde-
mannen, valaktade Emanuel Larsson i Kråkeryd,
sagt till mig, sin tjänare: Far! Och si, jag hafver
farit till Eder. Och likasom den gudsmannen
Abraham i Hebron i Kanaans land var riktigt
slägt med Betuel i Nahors stad, så är ock nämnde-
mannen Emanuel Larsson i Kråkeryd riktigt slägt,
ehuru på långt håll, med Nils Davidsson i Stånga-
ryd, hvilket* allt utaf kyrkoböckerna stadeligen
bekräftas och styrkes. Den gudsmannen Abraham
hade en son, och hans namn var Isaac — nämnde-
mannen Emanuel Larsson hafver ock en son, och
hans namn är Lars. Betuel i Nahors stad hade
ena doter, och dess namn var Rebecka — så

SMALANDSKNEKTEN. 63

hafver ock Nils Davidsson i Stångaryd ena doter,
och dess namn är Inga. Då vi nu af skrifterna
veta, att Isaac och Rebecka ingingo i ett heligt
äkta förbund, bör sig ej då, att denna Inga Nils-
dotter blifver Lars Emanuelssons äkta maka?

Min kära Inga Nilsdotterl Är det ditt fulla
allvar och fasta beslut att taga denne Lars Ema-
nuelsson till din äkta man?

NISSE (då Inga ej svarar).
Det är hannes fulla allvar och fasta beslut.

KLOCKAREN.

Jag frågar då dig, som flickans fader är, Nils
Davidsson i Stångaryd, om du hafver något imot
en äkta förening emällan dessa båda?

NISSE.

Nej.

KLOCKAREN.

Jag spörjer då eder, I ättemän och fränder .

{Trumman höres utanför,)

FLERA PÅ EN GÅNG.

Knektarna!

INGA {rusar mot dörren).

Knektarna 1

[Hurtig i sergeantuniform, med dannebrogstecknet,
stannar vid åsynen af de församlade, Inga viker tillbaka
och slår framför sig med händerna,)

64 SMALANDSKNEKTEN.

STINA (vid köksdörren).
Hurtig!

HURTIG [sträcker ut armarna).
Inga!

INGA {flyger i hans famn).
Hurtig I

FANJUNKAREN.

God dag härinne! HvadI Haden I så god
reda på, att vi skulle komma hit? Allting är ju
i ordning till trolofningen.

NÄMNDEMANNEN.

Trolofningen pågår som bäst emällan min son
Lasse och Inga här.

FANJUNKAREN.

Å fanden!

HURTIG [skjuter Inga ifrån sig).
Är detta med din vilje?

INGA.

Nej, nej! Här re gud! De ha ju sagt, att du
var död.

[Håller sig fast vid Hurtigs arm.)

FANJUNKAREN.

Död! — Ja, då har han då, min själ, stigit
upp igen som en karl.

SMALANDSKNEKTEN. 65

NISSE (Hll nämndemannen).
Hvad ska detta betyda? — Det är ju du, som
har haft bref om, att Hurtig hade stupat i kriget.
Det har du själf sagt.

FANJUNKAREN (^^r/mw Ull nämnde-
mannen och slår ho-
nom på akseln).
Din gamle gycklare! Har du nu slagit dig
på att ljuga ihjäl folk. Denne gången får du be-
stämdt ingen skarprättarelön.

HURTIG (för Inga fram Ull Nisse),

Far ! Viljen I nu låta mig få er dotter ? För

nu så tror jag, att jag ska kunna ta imot hanne

på folkavis. Får hon flytta med mig till Brambo,

till bostället?

NISSE.

Nej, nej! Jag kan inte lofva nånting. Jag
har lofvat bort hanne till nämndemannens Lasse.

LASSE.

Inga är min. {Räcker fram skrinet.) Detta allt
är hannes.

INGA.

Jag har aldrig gett mitt jaord.

FANJUNKAREN.

Och aldrig ska du behöfva det. — Säg, Nissel
Vill du ge din dotter åt sergeant Hurtig?

66 SM A L A NDSKNEKTEN.

NISSB (till nämndemannen),
Bror, bror! Hvad ska jag göra.

NÄMNDEMANNEN.

Du har allt gjort ifrån dig. — Inte kan fan-
junkaren och inte Hurtig häller stämma dig inför
lag och rätt, för du inte vill ge din enda dotter
och all din ägendom åt hvem som hälst.

FANJUNKAREN [till nämndemannen).

Detta är inte hvem som hälst, det är sergeant
Hurtig. Kom det ihåg! Och inte ska du komma
och tala om lag och rätt, för dem lär du dig al-
drig att begripa, hur många år du än sitter i rät-
ten. [TiU Nisse.) För sista gången frågar jag dig
nu, om du vill ge din dotter åt en hederlig och
burgen karl, som tar hanne för hannes egen skull
och inte [ser på nämndemannen) för all din ägen-
dom.

[lURTIG.

Hur viljen I, far?

INGA.

Far!

NISSE.

Nej, nej ! Jo, i guds namn då. Jag kan

inte stri imot längre. Gud välsigne er, barn I —
Men flytta ifrån mig, det fån I inte.

SMALÅNDSKNEKTEN. 67

FANJUNKAREN.

Bra, Nisse! Nu känner jag igen karlen. —
Men så mycket ska jag säga dig: om du så hade
näkat värre än en skadskjuten hare, så skulle de
haft hvarandra ändå.

NÄMNDEMANNEN.

Har jag förtjänt detta af dig, Nisse ?

NISSE.

Du! Du har gått med lögner och djäflafora
nu som alltid. Som du har bryggat, så får du
dricka.

NÄMNDEMANNEN.

Hvad jag har gjort, det har jag gjort, för
jag visste, att du ville så ha't, du med. Du lof-
vade bort din dotter åt min son, innan det blef
frågen om knektar och pack. Du är just en heder-
lig karl.

FANJUNKAREN.

Det sista var sant. — Men pack! Du borde
just packas in i svinhår och skickas raka vägen
till alla nämndemäns nämndeman. Fördömda trä-
stock, som inte kan tänka dig, att hedern består i
annat än i pänninghögar. Du tror visst, att du med
dina smutsiga styfrar ska kunna styra allt och alla
efter din vilje.

NÄMNDEMANNEN.

Min vilje är så god som er, det kunnen I
rätta er efter. {Till Nisse.) Men nu så vill jag

68 SMALANDSKNEKTEN.

hvarken dig eller din dotter nånting. Inte be-
höfver jag att bitas med knektar och tiggare om'
en sonakvinna. Skam vare med er allihop!

ANNA BRITTA.

Kors, för en sådan sjokan!

NÄMNDEMANNEN {vill gå\

Kommen nu våra!

FANJUNKAREN.

Nej, håll! [Öppnar stugudörren.) Hitåt marsch!
{Knektarna tåga in och ställa upp sig i tvä led framför
gafvelväggen.) Ingen får slippa ut, innan jag tillåter
det. — För tusan! Inte kunna vi undvara vår
välaktade nämndeman och hans följe vid ett så
högtidligt tillfälle. Nu ska vi utbringa sergeant
Hurtigs och hans trolofvades skål.

KLOCKAREN.

Då kanske fanjunkaren och de andra vilja, att
jag. först ska förrätta trolofningen, så den blir fullt
laglig.

NÄMNDEMANNEN.

Du borde skämmas, klockare 1

FANJUNKAREN.

Ånej, klockarfar! Hålla bägge parterna af
hvarandra så som dessa, så behöfva de visst aldrig
anlita nån lag. Jag går i borgen för, att de stå
fast vid sin trolofning ändå. Men nämndemän och

SMALANDSKNEKTEN. 69

deras gelikar, de behöfva nog lagen till hjälp i
allting.

{^Nämndemannen och hans närmaste vilja tränga sig
ut. Knektarna kasta dem tillbaka och sträcka gevären
imot dem)

NÄMNDEMANNEN.

Viljen I hålla oss med våld, så ska I allt få
fresta, hvad lagen duger till.

FANJUNKAREN.

A, det blir nog väl med likstolen, bara folket
får lefva. Men I ska, min själ, vara med allihop
och höra på mitt tal, som jag ärligt har beredt
mig på. (»jDe« tappre landssoldat )i> spelas i förstugan,)
Nå, se det var hederligt, här kommer musiken
med. — Håll nu upp med spelet, till jag har slutat
mitt tal. Sen så ska I få ta vid.

SPEL-OLLE, RASK, M. FL. (t dörren).
Hurra! Se där är Hurtig 1

FANJUNKAREN {fattar sitt glas).
Nu vill jag utbringa en skål för dagens hjälte,
för vår tappre smålandsknekt. Här sen I honom
nu igen som en hel karl. Det är inte många, som
ha vunnit en sådan ära som han. Vi andra blefvo
tvungna till att ligga därnere på Fyen och nöja
oss med att visa vår tapperhet på kalasen.

NÄMNDEMANNEN.

Ja, det var det stora grötakriget.

70 SMALANDSKNEKTEN.

FANJUNKAREN.

Håll munnen, medan jag talar I — Ja, vi andra
fingo inte tillfälle att visa vår tapperhet utom på
kalasen och i kampen med de danske piger. Ikke
sandt, Kask?

KNEKTEN.

Gud bevare fanjunkaren!

FANJUNKAREN.

Men I ska inte tro, att det var med vårt eget
samtycke, som vi lågo där ovärksamma. För det
fans då inte en endaste svensk soldat, som inte
längtade efter att komma med ut, där det gällde.
Och småländingarna både svuro och crräto hvar-
endaste en, för de inte fingo vara med, det är jag
ett lefvande vittne till. Men se, politiken, politiken,
den var det, som hålide oss tillbaka, och det
rackarstyget, som de kalla politiken, det lären
hvarken I ej häller jag nånsin kunna begripa. Men
så mycket vet jag då, att hade jag fått sköta poli-
tiken, så kunnen I allt gett er tusan på, att vi skulle
klått tyskarna, så de aldrig hade glömt det.

NÄMNDEMANNEN.

Stora ord och fett fläsk

FANJUNKAREN.

Håll truten 1 — Men Hurtig, han var ute
i det riktiga kriget. Han fick tillåtelsen att ge
sig ut som frivillig. Och hvar det gällde hårda
tag, där var Hurtig alltid med, och vid Dyppel

SMALANDSKNEKTEN. 71

slogs han som en kung. Där fick han de tappres
äretecken, som I kunnen se på hans bröst, och
blef utnämnd till underofficer. Hans förmän här
hemma ha bekräftat utnämningen, och nu får han
sätta sig ned på Brambo boställe som välbeställd
svensk sergeant vid kongeliga Jönköpings rege-
mente. Heder åt vår tappre smålandsknekt! Hur-
tigs och hans fästemös skål! {Fanjunkaren och knek-
tarna hurra. Olle ock Rask komma efter med hurraropen.)
— Se så då! Nu är det väl inte värdt att behålla
vår hedervärde nämndeman och hans friarefölje
längre. [Till knektarna.) Skyldra gevär! — Spela
utgångsmarschen I

{Knektarna skyldra. Olle, Rask och trumslagaren
spela ^Pottugal, Spaniens.)

NÄMNDEMANNEN [knyter handen åt Nisse
vid utgåendet).
Så får du ändå laga skifte.

NISSE.

Tack ska du ha! Det väntade jag.

ANNA BRITTA.

T vi suren!

LASSE.

Det har la inte den onde varit med om en
sådan trolofning.

FANJUNKAREN.

Bättre lycka näste gång! Fästemöskrinet är
ju till reds. {Då de sista af nämndemannens följe äro

72 SM A LA NDSKNEKTEN.

i dörren.) Nej, det blef ingen kläm i hurrandet, så
länge det friareföljet var med. Nu så hurra vi
omigen för smålandsknekten och hans fästemö.
Hurra 1

Ridå.

<%\