Skip to main content

Full text of "Sondagsskolbok innehallande liturgi och sanger for sondagsskoian"

See other formats 


*.-*...**.%.*..  ."..*»**•.»■*.»*.►*».].  •J»«j«»jwj»»*-  • 


SÖNDAGS- 
SKOLBO 


r    HGI   SAMT   s 
VGELSKA 


-^ —  • 


Sunda) 


-   , 


SÖNDAQSSKOLBO)< 


INNEHALLANDE 


LITURGI  OCH  SÅNGER 


irtic 


SÖNDAGSSKOLAN 


OMARBETAD  UPPLAGA 


KOCK  ISLAND.  ILL. 
iiTTTHEKAN  AUGUSTANA  BOOK  CONCERN. 


,OFYRlGP^KD  1903. 


ROCK  ISLAND.  ILL. 
LUTH.  AUGUSTANA  BOOK  CONCEHN8  TRYCKERI. 


FORORD. 


I  enlighet  med  af  Augustana-syno- 
den  fattade  beslut  §amt  i  anslutning 
till  de  grundsatser,  som  härvid  utta- 
lades, hafva  vi  öfv^rsett  och  omord- 
nat innehållet  i  göndagsskolboken. 
Arbetet  är  nu  färdigt,  och  vi  öfver- 
lämna  det  härmed  till  församlingarna. 
Sångerna  äro  delvis  de  samma  som 
förut,  delvis  atidra,  till  största  delen 
hämtade  ur  Svenska  psalmboken, 
Hemlands-sångerna  och  Hymnal. 

Några  nya  sånger  hafva  upptagits  i 
denna  samling,  hvilka  hämtats  ur  lu- 
therska sångsamlingar,  utgifna  i  Sve- 
rige, och  hvilka  säkerligen  skola  med 


IV  FORORD. 


glädje  välkomnas  i  den  svensk-ameri- 
kanska kristliga  sånglitteraturen. 

Må  nu  denna  bok  i  rikligaste  måtto 
lända  vårt  samfund  till  välsignelse. 

Rock  Island,  111.,  i  januari  1903. 

KOMMITTERADE. 


INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 

Liturgi  för  söndagsskolan Sidd.  1—4 

Nr. 

I.  Guds  Lof  och  Tillbedjan 1—9 

II.  Högtiderna 10—74 

1.  Advent  och  jul 10—30 

2.  Nyår 31—35 

3.  Trettondedagen 36—39 

4.  Fastlagstiden 40 — 57 

5.  Påsk 58—66 

6.  Kristi  himmelsfärd 67 — 70 

7.  Pingst 71—74 

III.  Kyrkan 75—122 

1.  Ordet  och  sakramenten 75—84 

2.  Församlingen  och  gudstjäns- 

ten   85—110 

3.  Konfirmationen,  reformatio- 

nen och  missionen 111 — 122 

a)  Konfirmationen 111 — 116 

b)  Reformationen 117 

c)  Missionen 118—122 

IV.  Tron 123—155 

1.  Bättringen 123—132 

2.  Rättfärd iggöreteen 133—139 

3.  Friden 140—155 

V.  Kärleken 156—217 

1.  Bönen 156—]  61 

2.  Helgelsen 162—170 

3.  Hemmet 171—186 


VI  INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 

4.  Skolan 187—203 

5.  Fosterlandet 204—206 

6.  Barnfester  i  det  gröna 207—217 

VI.  Hoppet 218—228 

1.  Korset 218—220 

2.  Hemlängtan 221—228 

VIL  Härligheten 229—238 


LITURGI  FOR  SONDAGSSKOLAN. 

I.    Skolans  öppnande. 

Sedan  en  sang  sjungits,  nppstå  alla,  och  föreståndaren 


I  Guds,  Faderns  och  Sonens  och  den  Helige 
Andes,  Namn.    Amen. 

Kommen,  låtom  oss  tillbedja  vår  Gud  och 
nedfalla  för  Herren! 

Om  vi  säga,  att  vi  icke  hafva  synd,  så  bedraga 
vi  oss  själfva,  och  sanningen  är  icke  i  oss. 

Om  vi  bekänna  våra  synder,  så  är  han  trofast 
och  rättfärdig-, -eå^att  han  förlåter  oss  synderna 
och  renäTT5ssii*ån  all  orättfärdighet. 
Därefter  säga  alla: 

Gud,  var  mig  nådig  efter  din  godhet,  utplåna 
mina  öfverträdelser  efter  din  stora  barmhär- 
tighet! Två  mig  väl  från  min  missgärning, 
och  rena  mig  från  min  synd.  Mot  Dig  allena 
har  jag  syndat  och  gjort,  hvad  ondt  är  i  dina 
ögon. 

Skapa  i  mig,  Gud,  ett  ren  b  hjärta,  och  gif 
mig  en  ny,  frimodig  ande.  Förkasta  mig  icke 
från  ditt  ansikte,  och  tag  icke  din  Helige  Ande 
från  mig.  Låt  mig  åter.fröjdas  öfver  din  fräls- 
ning, och  uppehåll  mig  med  villighetens  ande. 

Skolan  sjunger: 
Ära  vare  Fadern  och  Sonen 

Och  den  Helige  Ande, 
Såsom  det  var  af  begynnelsen,  nu  är  och  skall 

vara, 
Från  evighet  till  evighet!    Amen. 


LITUEGI. 


Därefter  bed  jer  föreståndaren  följande  eller  någon  annan 
för  dagen  lämplig  bön: 

Vi  bedja  Dig,  allsmäktige  Gud,  himmelske 
Fader,  att  du  förlänar  oss  en  sann  tro,  ett  fast 
hopp  till  din  barmhärtighet  och  en  rättsinnig 
kärlek  till  vår  nästa,  genom  Jesus  Kristus  vår 
Herre. 

Skolan  sjunger: 

Amen. 

Därefter  låses  responsoriskt  af  föreståndaren  och  6kolan 
texten  för  dagen 
Därefter  läses  trosbekännelsen  af  alla  gemensamt: 

Vi  tro  på  Gud  Fader  allsmäktig,  himmelens 
och  jordens  skapare. 

Vi  -£ro  ock  på  Jesus  Kristus,  hans  enfödde 
Son,  vår  Herre,  hvilken  är  aflad  af  den  Helige 
Ande,  född  af  jungfrun  Maria,  pinad  under  Pon- 
tius  Pilatus,  korsfäst,  död  och  begrafven;  ne- 
derstigen  till  dödsriket,  på  tredje  dagen  upp- 
stånden igen  ifrån  de  döda,  uppstigen  till  him- 
melen,  sittande  på  allsmäktig  Gud  Faders  högra 
sida,  därifrån  igenkommande  till  att  döma  lef- 
vande  och  döda. 

Vi  tro  ock  på  den  Helige  Ande;  en  helig,  all- 
männelig  kyrka,  de  heligas  samfund;  syndernas 
förlåtelse,  lekamens  uppståndelse  och  ett  evigt 
lif.     Amen. 

Därefter  sjunges  en  sång,  och  sedan  följer  klassundervis- 
ningen. 

II.     Skolans  af  slutande  • 

Efter  klassundervisningens  afslutande  följer  katekiaation, 
hvarefter  pålysningar  göras. 

Sedan  en  sång  sjungits,  uppstå  alla,  och  föreståndaren  b© 
der  följande  eller  ock  en  fri  bön. 


LITURGI. 


O  Herre  Gud,  vår  kärleksfulle  och  barmhär- 
tige Frälsare,  Du  som  upptog  de  små  barnen  i 
din  famn,  lade  händerna  på  dem  och  välsignade 
dem,  se  till  oss,  dina  barn,  och  välsigna  oss, 
som  i  det  heliga  dopet  helgats  till  din  tjänst. 
Gif  oss  din  nåd,  och  lär  oss  att  tänka  på  vår 
Skapare  i  vår  ungdom.  Lär  oss,  att  gudsfruk- 
tan är  vishetens  begynnelse.  Välsigna,  o  Herre, 
den  undervisning,  som  vi  mottagit  dennastund, 
och  gif,  att  ditt  dyra  ord  måtte  så  inplantas  i 
våra  hjärtan,  att  vi  må  bära  rättfärdighetens 
frukt  till  ditt  namns  pris  och  ära.  Lär  oss  att 
i  sanning  tro  på  Dig,  älska  Dig  af  hela  vårt 
hjärta,  tillbedja  och  tacka  Dig,  följa  dina  bud 
och  hålla  ditt  namn  och  ditt  ord  heligt  samt 
troget  tjäna  Dig  i  alla  våra  lifsdagar.  Var  oss 
nådig.  Bevara  oss  från  all  fara,  och  fräls  oss 
från  djäfvulens  makt  och  från  det  onda,  som 
finnes  i  världen.  Beskydda  oss  både  dag  och 
natt.  Förena  oss  allt  innerligare  med  den 
kristliga  kärlekens  band  och  upptag  oss  till  sist 
till  Dig  själf  i  ditt  himmelska  rike,  för  Jesu 
Kristi  skull.    Amen. 


Därefter  läsa  alla: 

Fader  vår,  som  är  i  himmelen!  Helgadt  var- 
de ditt  namn;  tillkomme  ditt  rike;  ske  din  vilja, 
såsom  i  himmelen  så  ock  på  jorden;  vårt  dag- 
liga bröd  gif  oss  i  dag;  och  förlåt  oss  våra  skul- 
der, såsom  ock  vi  förlåta  dem  oss  skyldiga  äro; 
och  inled  oss  icke  i  frestelse;  utan  fräls  oss  ifrån 
ondo;  ty  riket  är  ditt  och  makten  och  härlighe- 
ten i  evighet.    Amen. 


LITURGI. 


Föreståndaren  säger: 
Tackom  och  lofvom  Herren! 

Skolan  svarar: 

Herren  vare  tack  och  lof ! 
Halleluja!    Halleluja!    Halleluja! 

Föreståndaren  säger; 

Vår  Herre  Jesu  Kristi  nåd  och  Guds  kärlek 
och  den  Helige  Andes  delaktighet  vare  med  eder 
alla.    Amen. 

Skolan  sjunger; 

Amen,  Amen,  Amen! 


SÅNGER. 


I.   GUDS  LOF  OCH  TILLBEDJAN. 

1 .    Jag  kan  icke  räkna  dem  alla. 

1  Jag  kan  icke  räkna  dem  alla, 

De  prof  på  Guds  godhet  jag  rönt: 
Likt  morgonens  droppar  de  falla 
Och  glimma  likt  dessa  så  skönt. 
Jag  kan  icke  räkna  dem  alla, 
De  prof  på  Guds  godhet  jag  rönt. 

2  Likt  stjärnornas  tallösa  skara 
De  hafva  ej  namn  eller  tal, 
Men  stråla  likt  dessa  så  klara 
Jämväl  i  den  mörkaste  dal. 
Likt  stjärnornas  tallösa  skara 
De  hafva  ej  namn  eller  tal. 

3  Jag  kan  icke  räkna  dem  alla, 
Men  ack,  må  jag  tacka  dess  mer! 
Guds  kärleks  bevis  må  jag  kalla 
De  under  af  nåd  han  beter. 

Jag  kan  icke  räkna  dem  alla, 
Men  ack,  må  jag  tacka  dess  mer  I 


2.    Morgon  mellan  fjällen! 

1  Morgon  mellan  fjällen! 
Klara  bäck  och  flod , 
Sorlande  mot  hällen. 


GUDS   LOF   OCH   TILLBEDJAN. 


Sjungen:  "Gud  är  god!" 
"Gud  är  god!'* 

Dagen  ser  jag  bräckas, 
Fram  går  ljusets  flod; 
Dalarna,  som  väckas, 
Svara:  "Gud  är  god!" 
"Gud  är  god!" 

Skogens  fåglar  sjunga 
Med  ett  glädtigt  mod, 
Där  på  kvist  de  gunga, 
Kvittra:  "Gud  är  god!" 
"Gud  är  god!" 

Själ,  vak  upp  och  svara 
Dem  med  nyfödt  mod! 
Höj  din  lofsång  klara: 
"Gud,  vår  Gud  är  god!" 
"Gud  är  god  1"  seb  22. 


3.    Så  älskade  Gud  världen  all. 

1  Så  älskade  Gud  världen  all, 
Att  han  utgaf  sin  ende  Son, 

Att  hvar  och  en,  som  på  honom  tror, 
Skall  få  ett  evigt  lif. 

2  Ty  däruti  står  kärleken, 
Ej  det  vi  hafva  älskat  Gud, 
Men  däruti,  att  han  älskat  oss 
Och  gifvit  oss  sin  Son. 


GUDS  LOF  OCH  TILLBEDJAN. 


3  Ja,  därpå  är  Guds  kärlek  stor 
Vorden  uppenbar  till  oss, 

Att  till  försoning'  för  all  vår  synd 
Han  hafver  sändt  sin  Son. 

4  Han  hafver  oss  sändt  Jesus  Krist, 
Att  på  honom  vi  skola  tro, 

Att  genom  honom  vi  lefva  må 
Och  älska  för  hans  skull. 

Hs  19.    Ssb.  127. 

4.    Du  ömma  fadershjärta. 

1  Du  ömma  fadershjärta, 
Som  vakar  öfver  mig, 
Hur  skall  jag  kunna  älska, 
Hur  kunna  lofva  dig! 

Du  varnar  mig  så  troget 
För  alla  dolda  garn 
Och  gömmer  under  vingen 
Ditt  lätt  försagda  barn. 

2  Du  föder  och  du  kläder 
Och  skyddar  mig  så  väl 
Och  sörjer  alla  dagar 
För  både  kropp  och  själ. 
Jag  vore  snart  förgången, 
Om  du  ej  gjorde  så. 

O,  kunde  jag  blott  älska, 
Blott  älska  dig  ändå! 

3  Gif,  att  med  villig  lydnad 
Jag  alltid  ger  dig  rätt, 
Låt  dina  bud  bli  kära, 


GUDS  LOF  OCH  TILLBEDJAN. 


Din  börda  ljuf  och  lätt! 
Och  när  en  fara  hotar, 
En  nöd  förskräcker  mig, 
Låt  mig  i  första  rummet 
Blott  alltid  fly  till  dig. 

Ditt  fadershjärta  brister 
Utaf  förbarmande, 
Du  ser  hvad  helst  mig  felar, 
Du  känner  allt  mitt  ve. 
Om  natten  och  om  dagen 
Ditt  öga  öppet  står, 
Och  fadershanden  räcker 
Så  vidt,  som  himlen  går. 

Hs.  H  Ssb.  129. 


5.    Om  faror  förfära. 

Om  faror  förfära  och  nöd  tränger  på, 
Om  ovän  står  nära  och  vännerna  gå; 
Dock  ett  oss  hugsvalar  bland  växlingar  här: 
Guds  ord  till  oss  talar,  att  Herren  är  när. 


2  Ej  sparfven  har  lada,  dock  räds  han  ej  nöd; 
Som  han  må  vi  [  "ada  förtrösta  om  bröd. 
Guds  barn  skall  bli  gifvet  allt  hvad  det  begär, 
Så  visst  det  är  skrifvet,  att  Herren  är  när, 

3  När  allt  måste  fara  och  död  klappar  på, 
Guds  löfte,  det  klara,  skall  trösta  oss  då. 
I  yttersta  nöden  det  visst  för  oss  är, 
Oss  fröjdar  i  döden,  att  Herren  är  när, 

Hs.  15,  Ssb.  178. 


GUDS  LOF  OCH   TILLBEDJAN. 


6.    Låtom  oss  nu  alla. 

1  Låtom  oss  nu  alla 
Fröjdas  i  vår  Gud! 
Må  vår  lofsång  skälla 
Högt  med  klara  ljud; 
Jesus  stigit  neder 
Ifrån  himlens  höjd 
Och  åt  oss  bereder 
Evig  ro  och  fröjd. 

2  Låtom  oss  besjunga 
Herrens  makt  och  nåd 
Och  med  själ  och  tunga 
Prisa  högt  hans  råd, 
Som  oss  Sonen  sände 
Till  en  lösen  god, 
Döden  från  oss  vände 
Genom  Jesu  blod  I 

3  Låt  oss  gladligt  ila 
Hem  till  fridens  hus, 
Där  oss  väntar  hvila, 
Salighet  och  ljus; 

Ty  Guds  Lamm  har  vunnit 
Och  oss  rena  gjort; 
För  det  blod,  som  runnit, 
Öppnas  himlens  port. 

Seb.  200:  1,2,  4. 

7.    Hela  världen  fröjdes  Herran. 

1  Hela  världen  fröjdes  Herran 
Tidigt  och  af  hjärtans  grund! 


10  GUDS  LOF   OCH  TILLBEDJAN. 

Kommen  ifrån  orter  fjärran, 
I,  som  stan  i  hans  förbund!  ». 
Träden  fram  med  lust  och  fröjd, 
Sjungen  Gud  i  himlens  höjd! 

2  Han  är  den  oss  hafver  skapat 
Sig  till  folk  och  fosterfår, 
Frälsat  det,  som  var  förtappadt, 
Och  är  den,  som  med  oss  står, 
Vill  oss  ändtligt  föra  in 

Uti  himlaglädjen  sin. 

3  Tacken  honom  i  hans  portar, 
Lofven  honom  i  hans  gård; 
Kommen  hit  från  alla  orter; 
Prisen  den  om  oss  har  vård; 
Ty  han  är  fast  god  och  blid, 
Håller  tro  i  evig  tid. 

Ps.  263.    Seb,  196, 


8.    Nu  tacken  Gud,  allt  folk. 

1  Nu  tacken  Gud,  allt  folkl 

Med  hjärtans  fröjd  och  gamman, 
För  stora  ting,  dem  han 
Gör  med  oss  allesamman: 
Den  från  vårt  moderslif, 
Af  nåd  och  stor  miskund, 
Så  mycket  godt  oss  gjort 
Och  än  gör  h varje  stund. 

2  Den  nåderike  Gud, 
Han  oss  ock  här  förläne, 
Att  vi  med  hjärtans  fröjd 


GUDS  LOF  OCH  TILLBEDJAN.  11 

I  frid  stads  honom  tjäne; 
Och  Herren,  stor  af  nåd, 
Oss  vare  alltid  blid, 
Oss  vare  Herren  när, 
Nu  och  i  evig  tid. 

3  Pris  vare  dig,  o  Gud, 
O  Fader,  Son  och  Ande, 
Högtlofvad,  store  GudI 
Af  oss  i  allo  lande! 
Du,  som  af  evighet, 
Treenig  Gud  förvisst, 
Har  varit,  är  och  blir, 
Högtlofvad  först  och  sist! 

Ps.  272.     Ssb.  197. 


9.    Pris  Gud.  all  godhets  källa. 

1  Pris  Gud,  all  godhets  källa  vid, 
I  himmel  och  på  jord! 

O,  stämmen  in  till  evig  tid: 
Pris  Gud  för  nådens  ord! 

2  Du  heliga  treenighet, 
Ack,  snart  på  bättre  vis, 
Från  evighet  till  evighet, 
Jag  sjunga  skall  ditt  pris. 

Hs.  4.    Ssb.  201. 


12  HÖGTIDERNA. 


II.    HÖGTIDERNA. 

J.    Advent  och  Jul. 

10.   Hvar  man  må  nu  väl  glädja  sig. 

1  Hvar  man  må  nu  väl  glädja  sigl 
Här  är  stor  fröjd  å  färde, 

Ty  nu  är  Gud  oss  nådelig, 
Som  voro  döden  värde. 
Han  hafver  alla  sagt  det  till, 
Att  han  barmhärtig  vara  vill: 
Hvad  kan  vårt  hopp  förtränga? 

2  Till  ende  Sonen  sade  han: 
"Jag  måste  mig  förbarma; 
Far  ned  uti  det  syndaland 
Och  lös  de  fångar  arma 

Af  deras  synd  och  stora  nöd. 
Fräls  dem  ifrån  en  evig  död 
Och  låt  dem  med  dig  lefva." 

3  Sin  Fader  Sonen  lydig  var, 
Kom  till  mig  här  på  jorden. 
I  mänskligheten  uppenbar 
Är  han  min  broder  vorden. 
Sin  kärlek  ville  han  bete 

Och  frälste  mig  från  allt  det  ve, 
Som  jag  förskyllt  att  lida. 

4  För  mig  sitt  lif ,  sitt  dyra  blod 
Han  ville  icke  spara, 

Att  för  den  dom,  mig  förestod, 


ADVENT  OCH  JUL.  13 

Jag  måtte  tryggad  vara. 
Han  blef  hos  Gud  min  löftesman, 
Uti  hans  död  min  synd  försvann: 
Så  är  jag  frälsad  vorden. 

Ps.  46:  1,4—6.    Ssb.  130:  1.  4—6. 


11.  Bereden  väg  för  Herran. 

Bereden  väg  för  Herran! 
Berg,  sjunken!  djup,  stan  oppl 
Han  kommer,  han,  som  fjärran 
Var  sedd  af  fädrens  hopp : 
Rättfärdighetens  förste, 
Af  Davids  hus  den  störste. 
Välsignad  vare  han, 
Som  kom  i  Herrens  namn. 


2  Guds  folk!  för  dig  han  träder 
En  evig  konung  opp. 

Strö  palmer,  bred  ut  kläder, 
Sjung  ditt  uppfyllda  hopp. 
Guds  löften  äro  sanna. 
Nu  ropa:  Hosianna! 
Välsignad  vare  han,  etc. 

3  Gör  dina  portar  vida 
För  Herrans  härlighet, 
Se,  folken  kring  dig  bida 
Att  nå  din  salighet. 
Kring  jordens  länder  alla 
Skall  denna  lofsång  skälla: 
Välsignad  vare  han,  etc. 


14  HÖGTIDERNA. 


Ej  kommer  han  med  härar 
Och  ej  med  ståt  och  prakt; 
Dock  ondskan  han  förfärar 
I  all  dess  stolta  makt. 
Med  Andens  svärd  han  strider 
Och  segrar,  när  han  lider. 
Välsignad  vare  han,  etc. 


5  O  folk,  från  Herren  viket 
I  syndig  lust  och  närd, 
Gif  akt!  det  helga  riket 
Är  ej  af  denna  värld; 
Ej  af  dess  vise  funnet, 
Ej  af  dess  hjältar  vunnet. 
Välsignad  vare  han,  etc. 


6  Den  tron,  som  han  bestiger, 
Är  i  hans  Faders  hus, 
Det  välde,  han  inviger, 
Är  kärlek  blott  och  ljus. 
Hans  lof  af  späda  munnar 
Blott  nåd  och  frid  förkunnar. 
Välsignad  vare  han,  etc, 


Jerusalem  är  öde: 
Dess  tempel  fallit  ner, 
Dess  präster  äro  döde, 
Dess  spira  är  ej  mer; 
Men  Kristi  rike  varar 
Och  sig  allt  mer  förklarar. 
Välsignad  vare  han,  etc. 

Ps.  5,? 


ADVENT   OCH   JUL.  15 

1 2.   0,  du  mitt  hjärtas  trängtan. 

1  O,  du  mitt  hjärtas  trängtan 
Och  allt  min  själs  begär, 
Jag  brinner  utaf  längtan 
Att  dig  få  möta  här. 

Min  andakt  du  upptände 
Och  hjärtat  sucka  lär! 
Till  det  min  håg  du  vände, 
Som  dig  behagligt  är! 

2  Väl  strör  ditt  Sion  palmer 
Och  blomster  på  din  stig, 
Men  jag  vill  uti  psalmer 
Mitt  lof  förkunna  dig. 

Ditt  namn  vill  jag  hembära. 
Mitt  hjärtas  tack  och  pris 
Och  stads  min  Konung  ära 
Uppå  mitt  svaga  vis. 

3  Blott  kärlek  hit  dig  drifver 
Till  oss  från  himlens  sal. 
Af  kärlek  du  begifver 

Dig  ned  till  tårars  dal, 
Mång  tusen  kval  belasta 
Ditt  släkte  på  vår  jord: 
Din  ankomst,  Herre,  hasta 
Och  låt  din  hjälp  bli  spord! 

4  Haf  Kristus  i  ditt  hjärta, 
Du  kyrkans  kämpahär! 

Stå  stark  mot  sorg  och  smärta, 
Som  jämt  sig  hopa  här! 
Stå  oförsagd!    Mot  döden 


16  HÖGTIDERNA. 


Din  starkhet  Herren  är. 

Han  frälsar  dig  ur  nöden 

Och  segern  dig  beskär.  hs.  25. 


13.    Kom.  du  väntade  Messias! 

1  Kom,  du  väntade  Messias, 
Att  ditt  folk  förlossas  må, 
Ifrån  synd  och  död  befrias 
Och  i  dig  sin  hvila  få, 

Du  är  Israels  ljus  och  styrka, 
Jordens  enda  hopp  du  är, 
Dig  skall  hela  världen  dyrka, 
Kom,  vårt  hjärta  dig  begär! 

2  Du  ditt  folk  skall  saliggöra, 
Du,  ett  barn  och  dock  en  kung, 
Alla  världar  dig  tillhöra, 

Du  skall  leda  gammal,  ung. 
Tag  uti  mitt  hjärta  boning, 
Lär  mig  stads,  att  full  pardon 
Gifves  blott  i  din  försoning, 
Ställ  mig  frälst  inför  din  tron. 


14.    Du  kommer,  Herrens  smorde. 

1  Du  kommer,  Herrens  smorde, 
Du  son  af  Davids  stam, 
Att  Faderns  verk  fullborda, 
Med  makt  du  träder  fram, 
Du  skall  ur  nöd  förlossa 
Och  slita  fångars  band, 


ADVENT   OCH  JUL.  17 


Och  syndens  fjättrar  krossa 
Och  styra  alla  land. 

2  Du  kommer,  hjälp  du  gifver 
Den  själ,  som  hjälp  begär, 
De  armes  skydd  du  blifver, 
De  svaga  kraft  du  bär, 

Du  gifver  fröjd  för  smärta, 
Du  mörker  gör  till  ljus, 
Och  tröst  till  kvalfylldt  hjärta 
Du  för  från  Faderns  hus. 

3  I  milda  skurar  g  jutes 
Din  nåd  från  himlen  ner, 
Af  kärlek  allt  omslutes, 
Och  hoppet  mot  oss  ler, 
På  bergen  ren  en  skara 
Af  fridshärolder  står, 
Och  frälsningsfloden  klara 
Till  ödemarken  når. 

4  Till  dig  skall  bönen  stiga 
Ur  alla  frommas  bröst, 
Och  världen  all  skall  tiga 
Inför  din  allmakts  röst. 
Ej  åldrar  skola  tvinga 
Till  glömska  ditt  förbund, 

Och  gladt  ditt  namn  skall  klinga 
Kring  hela  jordens  rund. 

15.    Gläd  dig.  du  Kristi  brud» 

1  Gläd  dig,  du  Kristi  brud, 
Och  möt  din  Herre  Gudl 


18  HÖGTIDERNA. 


Den  stora  dag  du  skådat, 
Som  de  profeter  bådat. 
Hosianna,  pris  och  ära 
Vår  Konung  vi  hembära. 

2  En  krona  han  ej  bär. 
Men  dock  en  konung  är. 
Hans  prakt  är  ganska  ringa, 
Dock  kan  han  döden  tvinga. 
Hosianna,  pris  och  ära 

Yår  Konung  yi  hembära. 

3  Höj  glädjerop  till  skyn 
Tid  denna  glada  syn : 
Här  kommer  Sions  förste, 
Bland  konungar  den  störste. 
Hosianna,  pris  och  ära 
Vår  Konung  vi  hembära, 

4  Och  spenabarnens  ljud 
Med  dig  skall  lofva  Gud, 
Och  all  den  hedna  skara 
Skall,  glad  och  frälsad,  svara: 
Hosianna,  Pris  och  ära 

Vår  Konung  vi  hembära. 

Ps.51:l,  2,5,  7     Ssb.37. 


16.    Glada  julafton,  härliga,  klara. 

Glada  julafton,  härliga,  klara! 
Då  tändes  ljus  uti  hjärta  och  tjäll. 
Lofsången  ljuder  från  änglarnas  skara, 
Genom  århundraden,  hörd  i  kväll; 


ADVENT  OCH  JUL.  19> 

Ära  vare  Gud  i  höjden,  frid  på  jordene, 
Människorna  en  god  vilja,  ära  vare  Gud  I 
Glada  julafton,  härliga  klara! 
Då  tändes  ljus  uti  hjärta  och  tjäll. 

Jesus  är  gåfvan  gifven  åt  jorden, 

Gud  denna  gåfva  åt  syndare  ger, 

Likasom  midsommarsolen  i  norden 

Djupaste  midnatt  sitt  ljus  beter. 

Och  det  folket,  som  i  mörkret  vandrar,  ser  ett 

ljus, 
Öfverdem,  som  bo  i  mörka  landen,  skiner  det. 
Jesus  är  gåfvan,  gifven  åt  jorden, 
Gud  denna  gåfva  åt  syndare  ger. 

Jesus  är  gåfvan  :  salighet,  ära. 
Frälsning  och  lif  uti  honom  vi  fått. 
Jesus,  vårt  julträd,  oss  frukter  vill  bära. 
Jesus,  vårt  julbröd,  oss  ger  allt  godt. 
Ty  ett  barn  är  födt  i  dag,  en  son  oss  gifven  är, 
Hvilkens  herradöme  varar,  och  han  heter  Gud. 
Jesus  är  gåfvan,  gifven  åt  jorden, 
Frälsning  och  lif  uti  honom  vi  fått. 

Hs.  28.    Ssb.240. 

17.    Af  himlens  höjd  oss  kommet  är. 

1  Af  himlens  höjd  oss  kommet  är 
Ett  bud,  som  frid  till  jorden  bär; 
Stor  fröjd  I  skolen  höra  få, 

Det  eder  grant  bör  akta  på. 

2  Ett  barn  är  födt  på  denna  dag; 
Så  var  Guds  råd  och  välbehag; 


20  HÖGTIDERNA. 


Det  föddes  af  en  jungfru  skär: 
Kristus,  Guds  Son,  det  barnet  är. 

3  All  jordens  tröst  han  blifva  skall 
Och  ljus  och  hjälp  för  världen  all. 
Han  är  den  rätte  frälserman. 
Säll  den  på  honom  trösta  kan  I 

4  Ack,  Herre  Jesus,  hör  min  röst: 
Gör  dig  ett  tempel  i  mitt  bröst, 
Uti  mitt  hjärta  blif  och  bo, 

Så  har  jag  tröst  och  evig  ro. 

t>  Låt  aldrig  mig  förgäta  dig. 
Ditt  namn  ske  pris  evinnerlig! 
Ditt  namn  med  fröjd  jag  lofva  vill, 
Förläna  mig  din  nåd  därtill. 

6  Ära  ske  Gud  uppå  sin  tron, 
Som  oss  har  sändt  sin  ende  Son. 
Nu  mänskors  röst  och  änglars  kor 
Lofsjunge  den  i  höjden  bor! 

Ps.  63:  1—3,  13—15.    Ssb.  40, 


18.    Till  Betlehem  mitt  hjärta. 

Till  Betlehem  mitt  hjärta 
I  stilla  pilgrimsfärd 
Nu  skyndar  från  den  smärta, 
Som  bor  bland  tidens  flärd. 
Där  vill  min  själ  sig  gömma, 
Där  har  min  tro  sin  skatt. 
Jag  vill  ej  Jesus  glömma, 
Sen  han  fått  hjärtat  fatt. 


ADVENT  OCH  JUL.  21 

2  Tillbedjande  jag  skådar 
Dig,  Jesus  Gud  och  man. 
I  ordet  du  mig  bådar, 
Hvad  godt  du  vill  och  kan. 
Så  ringa,  dock  så  mäktig, 
Så  huld  och  dock  så  stor, 
Från  himlen,  hög  och  präktig, 
Du  kom,  i  stall  du  bor. 

3  En  fågel  har  sitt  näste, 
Ett  vilddjur  har  sitt  bo; 
Du  under  himlens  fäste 
Ej  finner  hem,  ej  ro. 

Att  trött  ditt  hufvud  luta 
En  boning  du  ej  fick 
Och  knappt  en  famn  att  sluta 
Dig  till,  då  här  du  gick. 

4  0,  kom,  jag  öppnat  vida 
Mitt  hjärtas  dörr  för  dig; 
Hjälp  mig  för  himlen  strida, 
Du,  som  försonat  mig. 
Kom,  Jesus,  alltid  gästa 
Uti  mitt  hjärtas  hus. 
Kom  att  din  brud  dig  fästa 

I  nåd,  i  tro,  i  ljusl  hb.  31. 


1 9.   Ett  barn  i  dag  är  oss  gifvet. 

Ett  barn  i  dag  är  oss  gifvet, 
En  son  är  född  oss  i  dag. 
I  honom  finner  du  lifvet, 
I  honom  Gud  har  behag. 


22  HÖGTIDERNA. 


I  honom  uppgår  för  jorden 
Den  nya  himmelens  sol. 
Ack,  skalle,  skalle  de  orden 
Med  makt  från  pol  och  till  poll 


I  världen  krigen  väl  bullra, 
Och  makt  sig  väpnar  mot  makt, 
Men  på  den  spädastes  skuldra 
Är  herradömet  dock  lagdt. 
Och  öfveränglarnas  skara 
Kring  honom  prisande  står, 
Som  är  och  var  och  skall  vara. 
Då  jord  och  himmel  förgår. 


Han  Råd  och  Underlig  kallas; 
Själ,  må  han  råda  för  dig! 
Han  känner  hjärtgrunden  allas, 
Han  skådar  doldaste  stig. 
Han  heter  Kraft,  o,  var  stilla, 
X.åt  honom  föra  dig  an! 
Hvem  kan  nu  göra  dig  illa, 
Se  n  han  för  dig  blifvit  man? 


4  Han,  Hjälten,  stred  för  dig  striden 
Och  dräpte  mörkrets  förbund. 
Han,  Fridens  Förste,  till  friden 
Har  lagt  ovanskelig  grund. 
Han  Evig  Fader  vill  vara 
Åt  dig,  då  skall  du  ock  tro, 
Att  den  är  trygg  för  all  fara, 
Som  har  i  honom  sin  ro. 

Hs.  35. 


AD  V  EXT  OCH  JUL.  23 

20.    Ende  Sonen  stiger  neder. 

1  Ende  Sonen  stiger  neder, 
Kläder  sig  i  tjänarskrud. 
Väg  till  himlen  han  bereder 
Och  till  barnaskap  hos  Gud. 

Halleluja!  Hallelujal 

2  Upp  till  himlen  stige  fröjden, 
Gud  är  oss  i  Kristus  blidl 
Ära  vare  Gud  i  höjden, 
Vare  ock  på  jorden  frid  I 

Hallelujal  Hallelujal 

3  Var  välkommen,  segerförste, 
Du  vår  Frälsare  och  vän! 

Du  vår  konung,  du  den  störste, 
Tag  ditt  rike  bland  oss  än! 
Hallelujal  Hallelujal 

4  Tag  vår  hyllning,  våra  hjärtan, 
Vig  dem  till  din  boning  in! 
Synden,  sorgen,  nöden,  smärtan 
Fly,  när  själf  du  drager  in. 

Halleluja!  Halleluja! 

Hs.  34:1,2,  4,5.     Ssb.  42:  1,  2,  4,5. 


21.    När  juldagsmorgon  glimmar. 

1  När  juldagsmorgon  glimmar 
Jag  vill  till  stallet  gå, 
Där  Gud  i  nattens  timmar 
Ke'n  hvilar  uppå  strå. 


24  HÖGTIDERNA. 


2  Hur  god  du  var,  som  ville 
Till  jorden  komma  ner! 
Nu  ej  i  synd  jag  spille 
Min  barndoms  dagar  merl 

3  Dig,  Jesus,  vi  behöfva, 
Du  käre  barnavän! 
Jag  vill  ej  mer  bedröfva 
Med  synder  dig  igenl 

Hs.20.    Seb.  45. 

22.    Hör,  o  min  själ. 

1  Hör,  O  min  själ,  hur  änglars  sånger  skälla 
Hän  öfver  djup  kring  hela  jordens  rund. 

O  huru  ljuft  de  skola  båda  alla : 

Gud  har  ingått  med  mänskan  nytt  förbund. 

Ära  i  höjden,  människan  frid! 

Frälsning  förkunnas,  Gud  är  oss  åter  blid. 

2  O  huru  sällt,  att  nu  den  sången  ljuder 
Fram  genom  nöd,  som  famnar  världar  än; 
O  huru  sällt,  att  Gud  ännu  oss  bjuder : 
Kommen  till  mig,  o,  vänden  om  igen! 

Ära  i  höjden,  människan  frid! 

Frälsning  förkunnas,  Gud  är  oss  åter  blid. 

3  Sjung,  o  min  själ,  i  natten  troget  vaka. 
Sjung  samma  sång,  som  klingar  ofvan  från, 
Tills  dagen  gryr,  då  du  får  evigt  smaka 
Himmelens  fröjd  och  stå  inför  Guds  Son. 
Ära  i  höjden,  människan  frid! 
Frälsning  förkunnas,  Gud  är  oss  åter  blid. 

Ssb.  48. 


ADVENT  OCH  JUL.  25 

23.    0.  du  saliga. 

O,  du  saliga, 

O,  du  heliga 

Jordens  fröjdfulla  högtidsdag! 

Ära  ske  Herran  1 

Nära  och  fjärran 

Änglar  förkunna  Guds  välbehag. 

Född  är  Frälsaren 

Och  förlossaren 

Kristus,  Herren  i  Davids  stad. 

Kommen  är  friden, 

Himmelska  tiden 

Nu  är  fullbordad,  min  själ  var  glad. 


Stora,  heliga, 

Outsägliga 

Gåfvor  få  vi  af  Faderns  hand. 

En  är  ock  Anden, 

Som  oss  vid  handen 

Leder  till  himmelens  sälla  strand. 

Hs.  89.    Ssb. 


24.    Välkommen  var,  o  Herre  kär 

1  Välkommen  var,  o  Herre  kär! 
En  gäst  när  oss  du  vorden  är : 

I  fattigdom,  för  mänskors  skuld, 
Du  kom,  och  Gud  är  oss  nu  huld. 

2  Dig  ingen  nog  beprisa  kan, 
Att  vår  natur  du  tagit  an. 


26  HÖGTIDERNA. 


Förnedrat  hafver  du  dig-  så. 
Att  själf  du  låg-  på  hö  och  strå. 

3  Om  världen  ännu  större  var, 

Af  guld  och  pärlor  prydd  och  klar, 
Så  vore  hon  dock  allt  för  klen 
Att  vara  dig  en  säng  allén. 

4  Dock  hvilar  du,  i  ringhet  klädd, 
På  fattigdomens  hårda  bädd. 
Det  är  den  kungaprakt  du  för. 
Allt  oss  till  godo  du  det  gör. 

5  Ty  må  en  hvar  nu  vara  glad 
Och  gå  med  herdarne  åstad 

Att  se,  hvad  Gud  har  oss  beskärt 
Och  med  sin  ende  Son  förärt. 

Ps.  63: 8—11, 


25.    Vi  prisa  dig.  o  Jesus  kär. 

1  Yi  prisa  dig.  o  Jesus  kär, 

Att  du  har  kommit  bland  oss  här; 
Att  frälsa  oss  från  synd  och  skuld 
Du  kom  hit  ned,  vår  vän  så  huld. 

2  Vi  prisa  dig,  o  Gud,  som  sagt, 
Att  skulden  du  på  Sonen  lagt, 
Och  att  han  blef  i  allt  som  vi, 
Att  dina  barn  vi  skulle  bli. 

3  O  underbara  kärleksråd, 

Som  gjorde,  att  vår  nöd  du  såg, 


ADVENT  OCH  JUL.  27 

Och  striden  hård  du  för  oss  stred 
Och  vann  åt  oss  en  evig  fred. 

4  Så  tag  nu  hjärta,  själ  och  kropp, 
Ty  du  är  nu  mitt  fasta  hopp. 
En  Frälsare  i  dig  jag  har, 

Som  tar  mig  ständigt  i  försvar. 

5  Jag  prisa  vill  din  nåd  så  stor, 
Du,  som  bland  änglaskaror  bor, 
Och  sist  bland  frälsta  utan  tal 
Jag  prisar  dig  i  himlens  sal. 

Seb.  51.    3  v.  fattas  i  Hs.  41. 

26.    Jesus,  dina  arma  små. 

1.  Jesus,  dina  arma  små 
Nu  omkring  din  krubba  stå 
Att  dig  sjunga  på  vårt  vis 
Lof  och  pris. 

2  Du  tog  an  vårt  kött  och  blod 
Och  uti  vårt  ställe  stod  ; 
Syndaskulden,  som  oss  kvalt, 

Du  betalt. 

3  Och  uti  ditt  ord  du  sagt 
Och  oss  det  på  hjärtat  lagt : 
"Mig,  mitt  barn,  ditt  hjärta  gif, 

Min  du  blif!" 

4  Hjärtat  dig  vi  gifva  då, 
Ack,  du  vill  det  ej  försmå. 


28  HÖGTIDERNA. 


Tag  det,  tag  det,  Jesus  kär, 
Som  det  är. 


5  Tag  det  till  dig,  Jesus  godl 
Två  det  rent  uti  ditt  blodl 
I  din  hvita  klädnad  väl 

Pryd  vår  själ. 

6  Då  i  himlen  skall  en  gång 
Klinga  ljuft  vår  segersång, 
Ack,  hur  saligt  att  få  bo 

I  din  ro. 

Hs.  36:  1—5,  7.    Ssb.  44:  1—5,7. 


27.    Du  gode.  helge  Jesus  kär. 

1  Du  gode,  helge  Jesus  kär, 
Din  födelse  nu  firas  här, 

Och  därför  är  kring  jorden  vid 
För  alla  barn  en  glädjens  tid. 

2  Jag  liten  är,  välsigna  mig, 

Gör  hjärtat  rent,  jag  flyr  till  dig 
Och  beder,  att  min  själ  du  tvår 
I  källan,  som  från  korset  går. 


3  Att  jag  må  bli  Guds  änglar  lik 
I  ödmjukhet,  i  kärlek  rik, 
Att  jag  må  evigt  blifva  din, 
Det  gifve  du,  o  Jesus  min! 

Ssb.  52:3— 5. 


ADVENT  OCH  JUL.  29 


28.    Det  är  högtid  igen. 

Det  är  högtid  igen, 

Ty  vår  himmelske  vän 

Kommer  åter  som  gäst  till  vårt  bo. 

Därför  tända  vi  må 

Våra  julljus  och  så 

Honom  möta  med  kärlek  och  tro. 

Själf  ett  barn  han  ju  är, 

Och  de  små  har  han  kär, 

Han  har  gifvit  sig  ut  ock  för  dem. 

Fastän  härlig  och  rik 

Blef  små  barnen  han  lik 

För  att  föra  dem  upp  till  sitt  hem. 

Därför  sjunga  vi  nu 
Gladt  vår  julsång,  och  du, 

0  vår  vän,  lär  oss  sjunga  den  så, 
Att  ur  helgade  bröst 

Med  en  renare  röst 

1  din  himmel  vi  sjunga  ock  få. ! 

Hs.  29o 


29.    Högtid  för  handen  är. 

1  Högtid  för  handen  är, 
Ljullig  och  blid, 
Jesus,  blif  själf  oss  när, 
Helga  dess  frid  1 
Du,  som  är  världens  ljus, 
Lys  i  vårt  hjärtas  hus, 
Drag  oss  från  världens  grus, 
Nu  är  det  tid  ! 


SO  HÖGTIDERNA. 


2  Drag  oss  allt  mer  till  dig, 
Blif  du  vår  skatt  I 

Lär  oss  på  törnestig 
Prisa  dig  gladt, 
Prisa  din  stora  nåd, 
Prisa  ditt  kärleksråd, 
Som  i  vårt  öfverdåd 
Tagit  oss  fatt. 

3  Tack  för  ditt  nådesord, 
Ljus  på  min  stig! 
Tack  för  ditt  rika  bord, 
Dukadt  för  mig. 

Tack  för  ditt  dyra  blod, 
Tack  för  din  Ande  god, 
Tack  för  ditt  tålamod, 
Herre,  med  mig  I 

Hs.  27:1,2,  4.    Ssb,  241. 


30.    Förlossningen  är  vunnen, 

Förlossningen  är  vunnen: 
Guds  Son  från  evighet 
Af  Fadern  är  upprunnen 
Till  världens  salighet. 
Han  är  den  morgonstjärna, 
Som  lysa  kan  och  värna 
I  mörker  och  i  kval. 


2  Han  människa  är  vorden. 
En  lofvad  nådatid 
Har  uppgått  öfver  jorden 
Med  ljus  och  hopp  och  frid. 


NYÅR.  31 


Nu  dödens  makt  är  krossad 
Och  syndens  boja  lossad 
Och  öppnad  himlens  port. 

3  O  Kriste!  oss  benåda, 
Så  att  i  tron  vi  må 
Ljus  i  din  sanning  skåda, 
Lif  af  din  kärlek  få. 
Till  dig  vårt  hjärta  längtar, 
Från  världens  flärd  det  trängtar 
Till  din  rättfärdighet. 

Ps.  50:  1—3.    Ssb.  131. 

2»    Nyår. 

31.    Gif.  o  Jesus!  fröjd  och  lycka. 

1  Gif,  o  Jesus!  fröjd  och  lycka, 
Ett  nytt  år  går  åter  in  ; 
Värdes  ock  på  nytt  intrycka 
I  mitt  hjärta  viljan  din. 

Gif  att  själen,  ren  och  from, 
Blir  på  nytt  din  egendom. 
Ny  välsignelse  och  gamman 
Skänk  af  nåd  oss  allesamman. 

2  Med  din  kärlek  mig  hugsvala. 
Hör  min  suck,  o  Herre  kär, 
Fast  ej  munnen  kan  uttala 
Allt  hvad  jag  på  hjärtat  bär. 
Sofver  eller  vakar  jag, 

I  ditt  värn  du  mig  upptag, 
Styrk  mig  i  min  nöd  och  möda, 
Låt  ej  synd  och  sorg  mig  döda* 


32  HÖGTIDERNA. 


3  Detta  året  läi  ruig  höra 
Rätt  ditt  ord,  o  Herre  blid,. 
Och  en  kristlig  vandel  föra. 
Utan  svek  i  all  min  tid, 
Att  jag  har  min  nästa  kär, 
Aldrig  hat  till  honom  bär, 
Gif  mig  nåd  att  heligt  lefva 
Och  i  synd  mig  ej  invefva. 

4  Jesus  vare  allt  mitt  nöje, 
Jesus  blifve  alltid  när, 
Jesus  mina  sinnen  böje, 
Jesus  vare  mitt  begär, 
Jesus  styrke  kropp  och  själ, 
Jesus  mig  beskydde  väl, 
Jesus  vare  i  mitt  hjärta, 

Jesus  lise  i  all  smärta  I      Ps.  413:  l,  3, 4,& 


32.     Kom.  o  Guds  Ande,  kom! 

1  Kom,  o  Guds  Ande,  kom, 
Kom  till  oss  ned ! 

Och  till  din  helgedom 
Hjärtat  bered  1 
Hviska  det  ljufva  namn 
Jesus,  och  i  hans  famn 
Red  för  vår  själ  en  hamn  T 
Där,  där  är  lugnt. 

2  Kommer  då  pröfning  svår,. 
Smärta  och  nöd, 

Följer  i  deras  spår 
Isande  död, 


33 


Sveper  sig  kring  oss  natt, 
Skymmes  för  oss  vår  skatt, 
Veta  vi  ändock,  att 
Himlen  är  vår. 


3  Kom  till  din  klena  hjord, 
Trösta  och  väck! 
Väck  med  ditt  helga  ord, 
Frälsande  räck 
Sjunkande  själ  din  hand, 
Släck  hvarje  tviflets  brand.. 
Och  med  din  kärleks  band 
Bind  oss  till  ett  I 


4  Jesus,  vår  herde  god, 
O  du,  som  än 
Renar  uti  ditt  blod, 
Trofaste  vän, 
Som  inför  Fadern  står, 
Bed  för  oss  ock  i  år! 
Läk  alla  själens  sår  I 
Hör,  hör  vår  bön!  Hs.5T. 

SJsed  by  permission  of  Oliver  Ditson  Co.,  owners  of 
copyright. 


33.    Jag  vet  ett  namn. 

1  Jag  vet  ett  namn  så  dyrt  och  kärt, 
Ett  namn  af  lif  i  sig, 
Och  mer  än  jord  och  himmel  värdt 
Det  namnet  är  för  mig. 


34  HÖGTIDERNA. 


2  Ty  se,  det  talar  om  en  vän, 
Som,  evigt  huld  och  god, 
Har  öppnat  himmelen  igen 
Och  löst  mig  med  sitt  blod. 

3  Det  talar  om  en  Faders  famn, 
Som  för  mig  öppen  står, 

Det  talar  om  en  fridens  hamn, 
Där  snart  jag  h vila  får. 

4  Och  Jesus,  Jesus  är  det  namn, 
Som  är  så  dyrt  för  mig, 

Den  ljufva  ro,  den  stilla  hamn, 
Som  har  all  frid  i  sig. 

5  Och  när  jag  står  fullkomligt  fri 
Från  synd  och  sorg  en  gång, 
Det  enda  namnet  än  skall  bli 
Min  evigt  nya  sång. 

Hs.  55:  1,3,4,8,11.  Seb.  57 


34.    Han  är  densamme. 

1  Han  är  densamme  som  de  flydda  år, 
Den  vän  vi  kalla:  Abba,  Fader  vår. 
Han  är  densamme  i  sin  trofasthet, 
Hvars  faderskärlek  ingen  växling  vet. 

2  Han  är  densamme  äfven  från  i  dag, 
Till  dig  och  mig  han  har  ett  godt  behag. 
Om  arm  du  är,  om  liten  eller  stor, 

Du  är  dock  hans,  om  du  på  Jesus  tror. 


NYÅR.  35 


3  Han  är  densamme,  och  hans  nåd  är  ny, 
Hur  åren  komma  eller  åren  fly. 

Hans  dyra  nåd,  som  fostrar  oss  och  lär 
Att  lefva  tuktigt,  lefva  gudligt  här. 

4  Han  är  densamme,  ty  hans  kraft  ock  är 
För  alla  dem,  som  vänta  honom  här. 
På  örnavingar  han  skall  bära  dem 
Från  Kedars  dal  till  nytt  Jerusalem. 

5  Han  kommer  snart,  så  är  vår  tro,  vårt  hopp, 
Ty  fikonträdet  skjuter  redan  knopp! 

Han  kommer  snart,  o  ljufva  glädjebud! 
Var  vaken  blott,  du  SSions  kungabrud! 

(>  Han  är  densamme  detta  nya  år 

För  dig,  som  än  på  syndens  stigar  går. 
Ack,  lämna  dem  och  Jesu  nåd  mottag, 
Så  blir  ditt  år  en  salighetens  dag  I 

35.    Hela  vägen  går  han  med  mig. 

1  He!a  vägen  går  han  med  mig, 
O,  hvad  kan  jag  önska  mer? 
Kan  jag  tvifla  på  hans  godhet, 
När  jag  på  hans  ledning  ser? 
Himmelsk  frid,  gudomlig  trygghet 
Uti  honom  har  mjn  själ, 

Ty  jag  vet,  hvaj  helst  mig  möter, 
Jesus  gör  dock  alltid  väl. 

2  Hela  vägen  går  han  med  mig, 
Är  på  farlig  stig  mitt  stöd, 


3G  HÖGTIDERNA. 


Styrker  mig  i  hvarje  pröfning,. 
Mättar  mig  med  lifvets  bröd. 
Och  om  hjärtat  ville  törsta, 
Yägen  kännes  tung  och  lång, 
Fröjdekällor  strax  ur  klippan 
Springa  fram  som  förr  en  gång. 

3  Hela  vägen  går  han  med  mig, 
Hvilken  kärlek,  hög  och  rik, 
Och  till  sist  en  evig  hvila 
Skänkes  mig  i  himmelrik. 
När  jag  där  får  fri,  förklarad, 
Böja  mig  vid  tronen  ned. 
Skall  jag  ej  den  sången  glömma: 
Hela  vägen  gick  han  med. 

Vt.  1,3=Hs.56. 
3.    Trettondedagen. 

36.    0  du,  som  med  en  stjärna  ledt. 

1  O  du,  som  med  en  stjärna  ledt 
De  vise  männens  tåg, 

Till  dess  hon  kom  och  stilla  stod, 

Där  barnet  Jesus  låg; 

Om  än  med  stjärnor  du  ej  mer 

De  dina  leder  här. 

Din  Helge  Ande  föra  skall 

Oss  dit  dock,  där  du  är. 

2  Dig  känna  vi  nu  endels,  men 
Hvad  du  har  sagt  skall  ske, 

Att  den,  hvars  hjärta  du  gjort  rent, 
Skall  som  du  är  dig  se. 


TRETTONDEDAGEN.  37 

O,  Frälsare,  gif  oss  den  nåd, 
Som  rena  oss  förmår, 
Att  vi  må  se  ditt  ansikte, 
Där  ingen  död  oss  når. 


37.    Underbaren  stjärna  blid, 

1  Underbar  en  stjärna  blid 
Lät  sig  se  vid  juletid; 

Den  sitt  ljus  begynte  sprida, 
Strålande  kring  världen  vida, 
Och  fördref  dess  mörka  natt. 

2  Vid  den  klara  stjärnans  brand 
Vise  män  från  Österland 

Ut  i  världen  glada  draga, 
Låta  sig  däraf  ledsaga 
För  att  finna  Frälsaren. 

3  Stjärnan  ledde  österns  män 
Till  vår  Herre  Kristus  hän. 
Följa  vi  Guds  ord,  det  klara, 
Skall  en  stjärna  det  oss  vara, 
Som  oss  för  till  Jesus  Krist. 


38.    En  stjärna  lyste  undersam. 

1  En  stjärna  lyste  undersam 
Och  gick  för  österns  vise  fram. 
Halleluja,  halleluja,  hallelujal 


38  HÖGTIDERNA. 


2  Då  märkte  de.  att  Konungen 
Var  kommen  ned  af  himmelen. 
Halelluja,  halleluja,  halleluja! 

3  Så  kommo  de  till  Betlehem, 
Dit  himlastjärnan  lyste  dem. 
Halleluja,  halleluja,  hallelujal 

4  Guld,  rökverk,  myrra  buro  de 
Och  gladdes  att  få  Kristus  se. 
Halleluja,  halleluja,  hallelujal 

5  Oss  kristna  bör  på  samma  vis 
Åt  Herren  offra  evigt  pris. 
Halleluja,  halleluja,  hallelujal 

6  Lof  ske  Gud  Fader  och  hans  Son 
Samt  Helge  And'  i  himlens  tronl 
Halleluja,  halleluja,  halleluja! 

7  Pris  vare  Guds  barmhärtighet 
Från  evighet  till  evighet! 
Halleluja,  halleluja,  halleluja! 

Ps.  67.    Hs.  58. 


39.    Klaraste  stjärna  på  himmelens  fäste. 

1  Klaraste  stjärna  på  himmelens  fäste, 
Lys  i  vårt  mörker  och  hjälp  oss  bered! 
Vänd  våra  blickar  från  jorden  och  flärden, 
Och  till  det  nyfödda  barnet  oss  led! 

2  Lågt  är  han  bäddad,  den  ringe,i  stallet» 
Jorden  åt  honom  ej  bättre  består. 


FASTLAGSTIDEN.  30 

Dock  han  af  änglar,  där  stilla  han  slumrar, 
Hyllning  som  Konung  och  Frälsare  får. 

3  Rikaste  offer  vi  bjuda  förgäfves, 
Icke  för  guld  han  sin  ynnest  beskär. 
Hjärtan,  som  blott  taga  mot  hvad  han  skänker, 
Det  är  den  hyllning,  som  Herren  begär. 

Hs.  62. 
4.    Fastlagstiden. 

40.  Jesus,  djupa  såren  dina. 

1  Jesus,  djupa  såren  dina, 
Dina  kval,  din  bittra  död 
Gifva  i  lifsdagar  mina 
Tröst  i  kropps-  och  själanöd. 
Faller  något  ondt  mig  in, 
Tänker  jag  på  pinan  din; 
Därutaf  kan  jag  väl  hämta, 
Att  man  skall  med  synd  ej  skämta. 

2  Ja,  mot  allt,  hvad  helst  mig  kränker, 
Gifva  dina  sår  mig  kraft; 

När  i  dem  sig  hjärtat  sänker, 
Friskas  det  af  lifvets  saft; 
Din  hugsvalans  sötma  god 
Vänder  bort  mitt  sorgsna  mod. 
Du  mig  hälsan  har  förskaffat, 
Då  du  led  för  mig  dödsstraffet. 

3  Har  jag  dig  i  hjärtat  inne, 
Allan  godhets  källa  vid, 
Ingen  sveda  når  mitt  sinne, 


40  HÖGTIDERNA. 


Ingen  oro  stör  min  frid. 
Herre,  när  jag  hafver  dig, 
Intet  mer  kan  fattas  mig. 
Den  sitt  allt  i  dig  har  funnit, 
Han  har  lyckligt  öfvervunnit. 

Ps.  77:  1,4,6.  Ssb.  61. 


41.    Klippa,  du,  som  brast  för  mig. 

1  Klippa,  du,  som  brast  för  mig, 
Låt  mig  gömma  mig  i  dig! 
Vattnet,  blodet,  hvilket  går 
Från  din  stungna  sidas  sår, 
Tvage  i  sin  himlasaft 

Mig  från  syndens  skuld  och  kraft! 

2  Med  min  svett  och  möda  jag 
Aldrig  fyller  upp  din  lag. 
Om  mitt  nit  blef  aldrig  matt, 
Om  jag  grät  båd'  dag  och  natt, 
Syndens  fläckar  stå  dock  kvar, 
Du,  blott  du,  min  frälsning  har. 

3  Intet  kan  jag  gifva  dig, 
Till  ditt  kors  jag  sluter  mig, 
Naken,  dig  om  kläder  ber, 
Hjälplös,  upp  till  nåden  ser. 
I  din  lifsvåg  låt  mig  tvås, 
Herre,  annars  jag  förgås. 

4  Yid  hvart  flyktigt  andedrag, 
Och  då  jag  skall  dö  en  dag. 
När  till  okändt  land  jag  går, 


FASTLAGSTIDEN.  41 

När  inför  din  dom  jag  står, 
Klippa,  du,  som  brast  för  mig., 
Låt  mig  gömma  mig  i  dig! 

Hs.  95.    Ssb.  6S. 


42.    I  mörker  världen  fallen  låg. 

1  I  mörker  världen  fallen  låg, 
Då  Gud  till  oss  i  nöden  såg 
Och  oss  att  frälsa  därifrån 
I  kärlek  sände  oss  sin  Son. 

2  Så  världens  ljus  till  världen  kom 
Att  frälsa  oss  från  död  och  dom 
Och  leda  oss  till  ljusets  land 

Från  vansklighetens  mörka  strand. 

3  Att  lösa  oss  från  syndens  skuld 
Förmådde  ej  all  världens  guld, 
Men  Gud  fann  lösepenning  god 
I  Jesu  Kristi  dyra  blod. 

4  Han  sträcker  öfver  alla  land 
Så  vänligt  ut  sin  nådeshand. 
Hans  kärlek,  solens  värme  lik, 
Bjuds  lika  fri  åt  arm  och  rik. 

Hs.  63:  1,  3—5.    Ssb.  67:  1.  3—5. 


43.    När  i  Getsemane  han  går. 

1  När  i  Getsemane  han  går, 
Min  Frälsare,  till  smärta  svår, 


42  HÖGTIDERNA. 


Då  svepes  allt  i  sorgeskrud, 
Och  dalen  fylls  af  suckars  ljud. 

2  O.  huru  bitter  var  hans  strid 
Uti  den  tysta  midnattstid! 
Blodblandad  dryper  svetten  ned, 
O  människa,  tänk,  hvad  han  led! 

3  Ack,  mycket  se'n  han  lida  fick, 
Båd'  hugg  och  slag  och  hånfull  blick, 
Då  han  sin  död  på  korset  fann 

Och  därmed  himlen  åt  oss  vann. 

4  0  Gud,  som  uti  höjden  bor, 
Dig  prisa  vi  för  kärlek  stor. 
Allt  hvad  du  en  gång  fick  utstå 
På  oss  låt  ej  förloradt  gå. 

Hs.  76.     Ssb.  70:1— 3,6. 

44.    Sakta,  så  sakta  nalkas  i  kvällen. 

1  Sakta,  så  sakta  nalkas  i  kvällen 
Lutad  gestalt  med  vacklande  gång. 
Vemodigt  blickar  månen  från  pällen, 
Fåglarna  slutat  redan  sin  sång. 
Sorlande  Kidron  tystnar  också. 
Cedrarna  sucka,  blommorna  små 
Kalkarna  sluta, 

Hufvudet  luta 

Sorgset  mot  tufvan  ned. 

2  Sägen,  hvem  är  han?    Skymningen  döljer 
Honom,  ej  dragen  skönja  jag  kan. 


FASTLAGSTIDEN.  43 


Sakta  i  spåren  honom  jag  följer, 
Hviskningar  ljuda:  Smärtornas  man. 
Stilla!  En  stormvind  dåna  jag  hör, 
Med  sig  en  skara  andar  han  för. 
Skaran  sig  närmar, 
Kristus  kringsvärmar, 
Hotande,  afgrundslik. 

3  Ensam,  så  ensam  står  han  mot  alla 
Afgrundens  krafter,  hopade  där. 
Människosonen,  skall  han  väl  falla, 
Falla  för  satans  plågande  här? 
Mera  än  denna  plågar  ändå 
Människans  synd,  som  lades  uppå 
Honom,  den  ene 

Helige,  rene. 

O,  hvilket  djup  af  kväll 

4  Svettdroppar  röda  falla  till  jorden, 
Bäfvan  och  ångest  fylla  hans  bröst, 
Och  från  hans  läppar  bana  sig  orden, 
Burna  af  bruten,  klagande  röst: 
Fader,  om  möjligt:,  kalken  borttag, 
Men  dock  allenast  ske  ditt  behag! 

Så  han  sig  böjer 
Tåligt  och  höjer 
Blicken  mot  Faderns  hus. 

5  Afgrundens  skara  häpen  sig  gömmer, 
Lidande  Kristus  segrande  står. 

Ty  när  sig  själf  för  Fadern  han  glömmer, 
Han  med  sin  lydnad  helvetet  slår. 
Lugnad  han  möter  rasande  hop, 
Honom  ej  skrämma  hatfulla  rop. 


44  HÖGTIDERNA. 


Slagen,  som  såra, 
Döden,  den  svåra, 
Tåligt  han  tager  mot. 

6  Juble  naturen!    Människan  sjunge 
Frälsarens  lof  i  tårarnas  land  I 
Gläd  dig,  du  gamle,  gläd  dig,  du  unge! 
Krossadt  är  evigt  syndernas  band. 
Vägen  är  fri,  försoningen  skedd, 
Frälsning  för  alla  är  nu  beredd. 
Strålande  blickar 
Himlen  oss  skickar, 
Hälsar:  Välkomne  hem.  Ssb.  243. 


45.    Heliga  minnen  i  fastelagstid. 

1  Heliga  minnen  i  fastelagstid, 
Talen  till  själen  om  stillhet  och  frid, 
Fören  oss  bort  till  Getsemane  dal, 
Visen  oss  honom,  som,  nedtyngd  af  kval, 
Dödens  och  mödornas  törniga  stig 
Valde  af  kärlek  till  mänskor  åt  sig! 

2  Visen  oss  den,  som  försoning  oss  bragt, 
Kämpande  ensam  mot  helvetets  makt, 
Visen  oss  honom,  när  tornet  han  bär, 
Sägande  ändock:  En  konung  jag  är! 
Visen  oss  honom,  det  heliga  Lamm, 
Bärande  synden  på  korsträdets  stanil 

3  Visen  oss  korset,  där  tåligt  han  led, 
Och  där  de  sörjande  böja  sig  ned, 
Väntande  höra  det  ljutiiga  ord: 


FASTLAGSTIDEN.  45 

Allt  är  fullkomnadt,  förlossningen  gjord! 
Visen  oss  honom  i  blodbestänkt  skrud, 
Hvisken:  Han  led  att  förlossa  sin  brud. 

Hs.  92.  Ssb.  242. 


46.    Jag  ser  dig  klädd  i  blodig  skrud. 

1  Jag  ser  dig  klädd  i  blodig  skrud, 
Min  Herre,  Frälsare  och  Gud  I 
Mer  tålig  än  ett  offerlamm 

Du  lider,  fäst  vid  korsets  stam. 

2  Det  är  för  mig  du  kämpat  ut 
Din  bittra,  svära  strid  till  slut 
Och  tömmer  kvalets  bägare, 
Du,  helige  förbarmarel 

3  Stor  är  din  kärlek,  ej  förmår 
Jag  prisa  dig,  men  du  förstår 
Den  suck,  som  tacksamt  höjer  sig 
Ur  barnahjärtats  djup  till  dig. 

4  Om  här  jag  fast  i  nåden  står, 
Din  kärlek  jag  lofsjunga  får 
För  evigt  ibland  änglars  tal 
En  gång  i  himlens  fröjdesal. 

Hs.  87.    Ssb.  65. 


47.    0  anlet.  blekt  och  blodigt, 

1  O  anlet,  blekt  och  blodigt, 
Hur  är  du,  o  Guds  Son  I 


46  HÖGTIDERNA. 


Af  mänskor  öfvermodigt 
Bemött  med  8pe  och  hånl 
Ditt  trötta  hufvud  böjer 
Du  nu  mot  jorden  ner 
Och  sista  sucken  höjer 
Och  till  din  Fader  ber. 

Din  gudomsmakt  fördöljes, 
Du  blir  af  smärtor  matt, 
Ditt  milda  öga  höljes 
Till  sist  af  dödens  natt; 
Ditt  kärleksfulla  hjärta 
Af  spjutet  stunget  är. 
Hvar  tinnes  väl  en  smärta 
Som  din,  o  Jesus  kär? 

Till  allt  hvad  du  fick  lida 
Min  synd  en  orsak  var. 
O  Jesus!  i  din  sida 
Jag  också  stungit  har. 
Se  här,  här  står  jag  arme, 
Som  straff  förtjänat  har, 
Men  du  dig  mild  förbarme 
Och  blifve  mitt  försvar. 

Mig  ville  du  ju  frälsa, 
När  korsets  tyngd  du  bar, 
Mig  vann  du  lif  och  hälsa, 
När  du  så  plågad  var; 
För  allt,  hvad  mig  kan  felas, 
Jag  bot  af  dig  nu  får, 
Min  syndakrankhet  helas 
Igenom  dina  sår. 

Ps  510:  1—4. 


FASTLAGSTIDEN.  47 


48.    Fram  till  ditt  kors  jag  hastar. 

1  Fram  till  ditt  kors  jag  hastar, 
Tag,  Jesus,  mig  emot! 

Den  skuld,  som  mig  belastar, 
Jag  lägger  för  din  fot. 
De  ord  jag  hör  dig  tala, 
Det  blod  här  rinner  fram 
Mitt  hjärta  ljuft  hugsvala: 
Pris  vare  dig,  Guds  Lamm l 

2  Här  vill  jag  stilla  blifva, 
Här  är  mig  ljuft  att  bo. 
Här  lofvar  du  att  gifva 
Åt  trötta  själen  ro. 
Här  har  jag  säkert  fäste 
Och  tryggad  ankargrund, 
Min  tillflykt  och  mitt  näste 
Jämväl  i  dödens  stund. 

3  Dig  tackar  allt  mitt  hjärta, 
Dig  prisar  all  min  själ 

För  bitter  ångst  och  smärta, 
Du  utstått  för  mitt  väl. 
Ty  vill  jag  ock  mig  gifva 
Åt  den  sig  gaf  för  mig, 
Hos  dig  i  lifvet  blifva, 
Sist  vill  jag  dö  i  dig. 

4  När  det  mot  slutet  lider, 
Gör  ljus  och  jämn  min  stigl 
När  jag  med  döden  strider, 
Stig  fram  och  strid  för  mig l 
När  ångest  hårdt  vill  trycka 


48  HÖGTIDERNA. 


Och  töckna  om  mitt  sinn', 
O,  värdes  då  mig  rycka 
Därur  för  pinan  din! 

Min  sköld,  min  tröst  du  blifve 

Uti  min  sista  nöd! 

Din  korsgestalt  inig  gifve 

Hugsvalan  i  min  död! 

Din  bild,  den  ljufva,  rena, 

Då  trade  för  min  själ, 

Jag  skåde  dig  allena: 

Dö  så,  det  är  dö  väl! 

Hs.  83.    Vv,  3—5  =  Pe.  510:  5—?- 


49.    Där  flöt  en  gång  från  korsets  stam. 

1  Där  flöt  en  gång  från  korsets  stam 
En  källa  hvit  och  röd 
Med  blod  och  vatten  från  Guds  Lamm, 
Som  bar  vår  synd  och  död, 
Som  bar  vår  svnd  och  död. 


2  Och  hvarje  ängslig  syndaträl, 
Som  i  dess  flod  sig  tvår, 

Från  hvarje  fläck  blir  renad  väl 
Och  lif  och  hälsa  får. 

3  En  röfvare  den  källan  fann, 
Fast  sent,  och  dog  förnöjd. 

Och  där  får  jag,  fast  ond  som  han, 
Benådning,  frid  och  fröjd. 


FAST  LAGSTIDEN.  49 


4  Allt  se'ii  ock  jag  fick  se  en  gång 
Den  källan  hvit  och  röd, 
Guds  kärlek  varit  all  min  sång 
Och  blir  så  till  min  död. 

5  Ja,  då,  när  denna  tunga  trög 
1  grafven  göms  en  gång. 

Då  skall  jag  uti  himlen  hög 
Uppstämma  bättre  sång. 


50.    Jesus,  vid  ditt  kors  jag  står. 

1  Jesus,  vid  ditt  kors  jag  står, 
Ser  din  bittra  smärta; 

Ser,  hur  världens  synd  du  bär 

På  ditt  frälsarhjärta, 

På  ditt  kors,  på  ditt  kors 

Ser  jag  dig  försona 

Hela  världens  syndaskuld, 

Kung  i  törnekrona. 

2  Jesus,  vid  ditt  kors  jag  står, 
Ser  de  öppna  såren. 

Ser,  hur  du  af  kärlek  led 

För  de  vilsna  fåren, 

Vid  ditt  kors,  vid  ditt  kors 

Ser  jag  blodet  flöda 

För  att  rena  den,vsom  har 

Synder  purpurröda. 

3  Jesus,  vid  ditt  kors  jag  står 
Undransfull  och  skådar, 
Hur  i  djupa  smärtans  stund 


50  HÖGTIDERNA. 


Röfvarn  du  benådar. 
Vid  ditt  kors,  vid  ditt  kors 
Världen  ännu  hädar. 
Ändå  beder  du  för  den, 
Som  ditt  namn  försmädar. 

4  Jesus,  vid  ditt  kors  jag  står, 
Ser  en  Magdalena 
Böja  knä  i  bitter  sorg 
För  Guds  Lamm,  det  rena. 
Vid  ditt  kors,  vid  ditt  kors 
Frälsning  bjuds  åt  alla, 
Som  i  samma  syndanöd 
Vilja  dig  åkalla. 

0  Jesus,  vid  ditt  kors  jag  står, 
Där  vill  jag  mig  lära 

Bära  korset  efter  dig 
Som  min  högsta  ära. 
Vid  ditt  kors,  vid  ditt  kors 
Värdes  kraft  mig  gifva, 
Att  jag  uti  lif  och  död 
Dig  må  trogen  blifva. 

5 1 .   Tätt  vid  korset,  Jesus  kär. 

1  Tätt  vid  korset,  Jesus  kär, 
Hjälp  mig  stads  att  blifva, 
Vid  den  hälsoflod,  som  där 
Lif  en  hvar  vill  gifva. 
Korset  blott,  korset  blott 
Vare  stads  min  ära, 

Tills  dig  täcks  på  andra  strand 
Hvila  mig  beskära. 


FASTLAGSTIDEN.  51 

2  Tätt  vid  korset  först  mig  fann 
Nåden  underbara: 

Tätt  vid  korset  först  jag  såg 
Morgonstjärnan  klara. 
Korset  blott,  korset  blott 
Vare  stads  min  ära, 
Tills  dig  täcks  på  andra  strand 
Hvila  mig  beskära. 

3  Tätt  vid  korset,  o  Guds  Lamm, 
Ställ  dess  bild  framför  mig! 
Och  att  i  dess  skugga  gå 
Ständigt  villig  gör  mig! 
Korset  blott,  korset  blott- 
Vare  stads  min  ära, 

Tills  dig  täcks  på  andra  strand 
Hvila  mig  beskära. 

4  Tätt  vid  korset  stads  jag  vill 
Hoppas,  bida,  vaka, 

Tills  jag  frälst  på  andra  strand 
Himlens  fröjd  får  smaka. 
Korset  blott,  korset  blott 
Vare  stads  min  ära, 
Tills  dig  täcks  på  andra  strand 
Hvila  mig  beskära. 

Hs.88.    Ssb.74 

52.    Ack,  göt  min  Frälsare  sitt  blod  ? 

1  Ack,  göt  min  Frälsare  sitt  blod, 
Min  Konung,  vardt  han  död? 
Gaf  han  sig  ut,  så  ren  och  god, 
Att  frälsa  mig  ur  nöd? 


52  HÖGTIDERNA. 


2  När  så  han  pintes,  bad  och  grät, 
Var  det  för  mina  brott? 

O  under  af  barmhärtighet, 
O  kärlek  ntan  måttl 

3  Ej  under  då,  att  solens  sken 
Sig  bakom  molnen  drog, 

När  han,  som  helig  var  och  ren, 
För  mina  synder  dog. 

4  Ack,  aldrig  här  jag  gälda  kan 
Den  skuld,  hvari  jag  står; 

Så  tag  mig  själf,  o  Herre,  an, 
Ej  mera  jag  förmår. 


53.  När  pådet  blodbestänkta  kors. 

1  När  på  det  blodbestänkta  kors 
I  tron  jag  skåda  kan, 

Jag  minns  med  fröjd  det  dyra  blod, 
Som  en  gång  för  mig  rann. 
Kör.  O,  det  dyra  Lammets  blod, 
Hur  ljuft  att  se  uppå 
Dess  undersköna  röda  flod, 
Som  rann  för  mig  också. 

2  O,  hvilket  kors,  det  tunga  kors, 
Som  Jesus  för  mig  bar, 

Då  på  det  dystra  Golgata 
Han  pint  och  sargad  var. 

3  Hur  lätt,  hur  lätt  det  dyra  kors 
För  mig  nu  vordet  är, 


•    FASTLAGSTTDEN.  53 

Då  jag  det  bär  i  Jesu  spår, 
Ty  kronan  vinnes  där. 

4  Och  ögat  fuktas,  då  jag  ser 
I  allt  mitt  vandringslopp, 
Hur  Herrens  nåd  mig  leder  städa 
Och  riktar  blicken  opp. 


54.    Känner  du  Herden  god? 

1  Känner  du  Herden  god, 
Som  gaf  sitt  dyra  blod, 
Som  i  ditt  ställe  stod, 
Du  lilla  barn? 

Nog  har  du  hört  hans  namn, 
Som  tog  de  små  i  famn, 
Som  dig  har  hjärtligt  kär? 
Jesus  det  är. 

2  Tänk  på  hans  bitti-a  död, 
Tänk  på  hans  kval  och  nöd, 
Tänk  på  hans  kärleks  glöd, 
Du  lilla  barnl 

Fader  och  moder  ej 
Så  älska  dig,  ack  nejl 
Hans  kärlek  ej  förgår, 
Evigt  består.  k 

3  Men  när  du  detta  hör, 
Skynda,  hans  vilja  gör, 
Himmelen  dig  tillhör, 
Du  lilla  barn! 

Låt  honom  äga  dig, 


54  HÖGTIDERNA. 


Bära  dig  på  din  stig, 
När  du  nått  hemmet,  där 
Frid  han  beskär. 

Ha.  384.    Ssb.  55. 


55.    Jesus  för  världen  gifvit  sitt  lif. 

1  Jesus  för  världen  gifvit  sitt  lif: 
Öppnade  ögon,  Herre,  mig  gifl 
Mig  att  förlossa  offrar  han  sig, 
Då  han  på  korset  dör  ock  för  mig. 

2  0,  hvilken  kärlek,  underbar,  sannl 
Aldrig  har  någon  älskat  som  han. 
Frälst  genom  honom,  lycklig  och  fri, 
Vill  jag  hans  egen  evigt  nu  bli. 

3  Tag  mig  då,  Herre,  upp  till  ditt  barn, 
Lös  mig  från  alla  djäfvulens  garn  I 
Lär  mig  att  lefva,  lefva  för  dig, 

Glad  i  din  kärlek  offrande  mig! 

Hs.  66. 


56.    Guds  rena  Lamm,  oskyldig. 

Guds  rena  Lamm,  oskyldig 
På  korset  för  oss  slaktad, 
Alltid  befunnen  tålig, 
Ehur'du  var  föraktad; 
Vår  synd  du  hafver  dragit 
Och  dödens  makt  nedslagit. 
Gif  oss  din  frid,  o  Jesus! 

Ps.  94.  Ssb. 


påsk.  53 

57.    Vi  tacka  dig,  o  Jesus  god. 

1  Vi  tacka  dig-,  o  Jesus  god, 
Som  rinna  lät  ditt  dyra  blod. 
Från  satans  makt  och  arga  list 
Har  du  oss  löst,  o  Jesus  Kristi 

2  Vi  bedja  dig,  sann  Gud  och  man, 
Slit  sönder  våra  synders  band, 
Fräls  oss  ifrån  en  evig  död 

Och  stå  oss  bi  i  all  vår  nöd  I 

3  Bevara  oss  för  syndamen; 
När  korset  trycker,  var  ej  sen 
Att  hjälpa,  styrka,  stödja  så, 
Att  det  för  svårt  ej  vara  må. 

4  0  Jesus,  du  vår  broder  kär, 
Du  vill  oss  alltid  vara  när; 
I  vårt  elände  hos  oss  blif 
Och  hjälp  oss  till  ett  evigt  lifl 

Ps.  96.  Ssb.  6a 

5.    Påsk. 

58.     Uppstånden  är  vår  Herre  Krist. 

1  Uppstånden  är  vår  Herre  Krist 
Till  hela  världens  tröst  förvisst. 
Halleluja,  halleluja,  halleluja! 

2  För  oss  han  led  den  bittra  död 
Att  frälsa  oss  från  all  vår  nöd. 
Halleluja,  halleluja,  hallelujal 


56  HÖGTIDEENA. 


3  På  tredje  dagen  dock  uppstod 
U tur  sin  graf  den  Konung  god. 
Halleluja,  halleluja,  halleluja! 

4  Ti  skola  ock  som  han  uppstå, 
Hvad  fröjd  att  få  ur  graf  ven  gål 
Halleluja,  halleluja,  hallelujal 

o  I  denna  helga  påskafröjd 

Lofsjiingom  Gud  i  himmelshöjdl 
Halleluja,  halleluja,  halleluja! 

6  Den  heliga  Treenighet 
Ske  lof  och  pris  i  evighet! 
Halleluja,  halleluja,  halleluja!        hs.  10Ql 


59.    Upp,  min  tunga. 

1  Upp,  min  tunga, 
Att  lofsjunga 

Hjälten,  som  på  korsets  stam 

För  oss  blödde, 

Led  och  dödde 

Som  ett  menlöst  offerlamml 

Han  ur  griften, 

Efter  skriften, 

Nu  i  ära  träder  fram. 

2  Han  fullgjorde, 
Hvad  vi  borde, 

Och  blef  vår  rättfärdighet. 
Han  afvände 
Vårt  elände 


påsk.  57 

För  bå  d'  tid  och  evighet. 

Han  f  örvärfde, 

Att  vi  ärfde 

Ljus  och  frid  och  salighet. 

Yi  förlossas, 

Ormen  krossas, 

Afgrundens  och  dödens  makt 

Nu  är  bunden; 

Från  den  stunden 

Allt  är  Sonen  underlagdt. 

Nu  är  heladt, 

Hvad  vi  felat, 

Och  Guds  nåd  i  ljuset  bragt. 

Gamla,  unga 

Må  lofsjunga 

Faderns  makt  och  härlighet 

Och  hembära 

Sonen  ära 

För  så  stor  barmhärtighet; 

Prisa  Anden, 

Som  vid  handen 

Förer  oss  till  salighet.        ps.  106.  Ssb  81. 


60.    0,  du  härliga. 

O,  du  härliga, 

O,  du  saliga 

Nådebringande  påskatidl 

Slutad  är  vånden: 

Kristus  uppstånden! 

Fröjda,  fröjda  dig,  o  kristenhetl 


58  HÖGTIDERNA. 


2  O,  du  härliga, 
O,  du  saliga 

Nådebringande  påskatid  I 
Döden  är  bunden 

Allt  från  den  stunden. 

Fröjda,  fröjda  dig,  o  kristenhet! 

3  O,  du  härliga, 
O,  du  saliga 

Nådebringande  påskatid! 
Kraft  är  oss  gifven, 
Döden  fördrifven. 

Fröjda,  fröjda  dig,  o  kristenhet! 

Hs.  102.  Ssb. 

61.    0.  låt  med  kraftigt  ljud. 

1  O,  låt  med  kraftigt  ljud 
Basunen  föra  ut 
Högtidligt  fröjdebud 
Till  alla  världars  slut: 
Nu  jubelåret  har  gått  in, 
Nu  jubelåret  har  gått  in, 
Friköpte  syndare,  vänd  om! 


2  Se,  Jesus  med  sitt  blod 
Dig  köpte  evigt  fri, 

Du  sorgsna  själ,  haf  mod, 
Och  se  Guds  nåd  häri! 

3  Du  arme  syndaträl, 
Du  kan  ock  frihet  få, 
Ty  för  din  dyra  själ 
Har  Jesus  dött  också. 


påsk.  59 

Och  du,  som  har  försatt 
Din  sköna  arfvedel, 
Kan  återfå  din  skatt 
Ännu  fullkomligt  hel. 

Lofsjungom  högt  Guds  Lamm, 

Som  syndaoffret  var! 

Kungörom  för  hvar  man 

Vår  frälsning  underbar  I      hs.  107.  ssb.  83. 


62.    Korn,  låtom  oss  på  barnavis. 

1  Kom,  låtom  oss  på  barnavis 
Uppstämma  Herren  Jesu  pris! 
Men  säg,  hvem  är  bekväm  därtill? 
Ty  inga  ord  här  räcka  till. 

Pris  och  ära  sjunga  vi 
Herren  Jesus,  som  köpt  oss  fri! 
Hosianna,  hosianna, 
Hosianna  sjunga  vi  Guds  Lamm. 

2  Han  vår  profet  och  präst  och  kung, 
Du  frälsta  folk,  om  honom  sjung! 
Han  har  oss  löst  från  synd  och  nöd 
Och  frälst  oss  från  en  evig  död. 
Pris  och  ära  o.  s.  v. 

3  Han  Herren  är  i  himlens  höjd, 
Besjung  hans  majestät  med  fröjd! 
Hans  pris  skall  bo  på  tungan  min, 
Tills  alla  världar  stämma  in: 

Pris  och  ära  o.  s.  v.  Hs.  105.  ssb. 


60  HÖGTIDEKXA. 


63.    Pris  dig,  vår  Konung  god. 

1  Pris  dig,  vår  Konung  god, 
För  ditt  utgjutna  blod, 
Lof,  tack  och  pris  I 

Du  har  på  korsets  stam 
Dig  offrat,  o  Guds  Lamm, 
Du  för  oss  träder  fram 
På  kungligt  vis. 

2  Krossa,  o  Jesus  kär, 
Mörkrets  och  satans  här, 
Fräls  oss  från  tvång! 
Du  är  oss  sänd  af  Gud, 
Du  uppfyllt  har  hans  bud, 
Dig  vi  med  fröjdeljud 
Helga  vår  sång, 

3  Du  mänskovordna  ord, 
Led  oss  på  denna  jord, 
Stärk  du  vår  trol 

Och  efter  slutad  strid 

Tag  oss  till  himlens  frid, 

Där  vi  i  evig  tid 

Hos  dig  få  bo  1  Hs.  117.  Ssb,  84. 


64.    0.  min  själ,  stäm  in  i  sången 

1    O,  min  själ,  stäm  in  i  sången, 
Som  från  alla  världar  gårl 
Syndaren,  i  bojor  fången, 
Nu  sin  frihet  återfår. 
Fader,  du  all  nådens  källa, 


PÅSK.  Ql 

Hell  dig,  du  vår  frälsnings  Gudl. 
Arme  syndare,  nu  sälla, 
Höja  sina  lofsångsljud. 

2    Prisa  honom  re'n  på  jorden, 
Tills  det  ibland  änglar  sker, 
-Då,  försmält  i  kärlek  vorden, 
Jag  vid  tronen  sjunker  ner. 
Prisen  Gud,  som  oss  har  skapat, 
Fader,  Son  och  Helge  And'! 
Frälst  är  det,  som  var  förtappadt, 
Du,  min  själ,  ock  däribland. 

Hs.  7.  Ssb.  203. 

65.    Hvar  jag  går. 

1  Hvar  jag  går,  i  skogar,  berg  och  dalar, 
±  oljer  mig  en  vän,  jag  hör  hans  röst. 
Va  osynlig  är  han,  men  han  talar; 
lalar  stundom  varning,  stundom  tröst. 
Det  ar  Herden  god.     Väl  var  han  döder, 
Men  han  lefver  i  all  evighet. 
Sina  får  han  följer,  vårdar,  föder 
Med  osäglig  trofasthet. 

2  Allt  hvad  vi  till  evig  tid  behöfva, 
Allt  i  allom  har  jag  i  min  vän 
Allt  hvad  som  mitt  hjärta  kan  bedröfva 
Känner  han  och  hjälper  det  igen 
V  al  försvinner  ofta  vännen  kära; 
Men  han  sade  själf:  en  liten  tid 

mw®n  £?  Tn'  och  &Z  är  nära, 
Då  blir  åter  fröjd  och  frid 


152  HÖGTIDERNA. 


3  Skänk  ock  mig,  o  Jesus,  denna  lycka, 
Som  fördrifver  otrons  mörka  kval  I 
Sårens  bild  i  hjärtat  värdes  trycka 
Till  besegling  af  mitt  nådevall 
Hulde  herde,  tänk  därpå,  att  fåren, 
Samlade  vid  evangelii  ljud, 
Känna  blott  af  rösten  och  af  såren 
Dig,  sin  Herre  och  sin  Gud  l 


Följ  mig,  huldaste  uppstungna  hjärta, 
På  den  väg,  jag  genom  öknen  gårl 
Låt  min  tro  i  glädje  och  i  smärta 
Kunna  hvila  stads  vid  dina  sårl 
Låt  mig  somna  i  ditt  hulda  sköte, 
Låt  mig  uppstå,  klädd  uti  din  skrud, 
Frälst  och  salig  ropa  vid  ditt  möte: 
O,  min  Herre  och  min  Gud! 

Hs.  103:  1,  2,  4,  5.  Ssb.  135. 


66.    0  gläds,  min  själ. 

O  gläds,  min  själ,  och  sjung  hans  pris, 

Som  öppnat  dig  det  paradis, 

Hvars  port  din  synd  tillslutit. 

O  gläds,  att  Gud  förbarmar  sig 

Och  huld  förnya  vill  med  dig 

Förbundet,  som  du  brutit. 

Ära  vare  Gud  i  höjden  I 

Friden,  fröjden, 

Helig  vilje 

Sig  från  jorden  aldrig  skilje  I 

Ps.  69:  3.  Ssb.  101. 


____ KRISTI  HIMMELSFÄRD.  63 

6.    Kristi  Himmelsfärd. 

67.    Till  härlighetens  land  igen. 

1  Till  härlighetens  land  igen 
Jag  ser  dig,  Jesus,  fara, 
Men  jag  på  jorden  måste  än 
En  gäst  och  främling  vara. 

Långt  från  mitt  hem  jag  vandrar  här, 
Mitt  sällskap  sorg  och  möda  är. 

2  Långt  från  min  Faders  hus  jag  går- 
Ack  Herre,  huru  länge? 

Men  dit  mitt  öga  icke  når, 
Min  ömma  bön  sig  tränge. 
Min  suck,  osäglig,  innerlig, 
Skall  dela  skyn  och  hinna  dig. 

3  En  skymt  jag  då  i  trone  ser 
Utaf  det  goda  landet, 

Där  du  från  mig  ej  skiljes  mer, 
När,  löst  ur  jordebandet, 
Bland  helgonen  jag,  fri  och  glad, 
Får  bo  i  lefvande  Guds  stad. 

4  Däruppe  är  det  ingen  natt 
Och  ingen  gråt  och  smärta; 
Däruppe  är  min  högsta  skatt, 
Dar  vare  ock  mitt  hjärta. 

I  himlen,  hos  min  Frälsare, 
Där  vare  min  umgängelse. 

5  Och,  som  du  for,  du  komma  skall, 
0  Jesu  3,  hit  tillbaka. 


64  HÖGTIDERNA. 


Jag  akta  vill  uppå  mitt  kall, 
Jag  bedja  vill  och  vaka. 
Jag  vet  ej  stund,  jag  vet  ej  dag; 
Men  dagligt  dig  förbidar  jag. 

6  Och  salig  är  den  tjänaren, 
Som  du  så  finner  göra, 
När  sist  du  komma  skall  igen; 
Du  honom  lofvat  föra 
Till  ära  och  odödlighet 
Uti  din  Faders  härlighet. 


68.    Se,  huru  hög  är  Kristi  glans. 

1  Se,  huru  hög  är  Kristi  glans, 
Där  uppå  Faderns  tron! 

Hans  helgon,  där  en  sluten  krans, 
Uppstämma  sångens  ton! 
Hans  helgon,  där  en  sluten  krans, 
Uppstämma  sångens  ton! 

2  Hans  kyrka  bedje  vid  hans  fot! 
Dess  äldste  offre  pris! 

Och  må  han  taga  offret  mot 
På  nådigt  frälsarvis. 

3  Ack,  sången  är  så  underskön,  — 
Så  sjunger  skaran  stor: 

"Vår  Jesus  lyssnar  till  vår  bön 
Och  hör  vår  lof sångskor." 

4  Må  evigt  ljuda  denna  sång, 
Må  ära,  frid  och  fröjd 


KRISTI  HIMMELSFÄRD.  65 

På^Lammet  hvila,  som  en  s-åns: 
Led  smärtan  i  dess  höjd.  |8b#  206 

69.    Kommen,  låtom  oss  sjunga. 

1  Kommen,  låtom  oss  sjunga,  till  Jesus,  vårt 
Till  vår  Konung,  vår  tröstare,  ende^ch  bäsfr> 
Att  två  af  all  var  synd,  som  till  döds  vill  oss 

Låt  oss  prisa  hans  namn  i  vår  själ  och  vår  bo- 

ningl 

2  Fast  vårt  hjärta  är  ondt  och  vår  synd  är 

Kan  den  dock  plånas  ut  och  vår  s^l  Mva  sa- 

Ty  vår  salighetshöfding  för  evigt  fått  rycka 
Oss  ur   ovännens  hand,  som  oss  tänkte  för- 

trycka! 

3  Fly  till  Jesus  i  dag,  kanske  morgon  ej  ran- 

Förr'n  den  sista  vår  suck  här  på  lorden  vi  an- 

AÅ  v?/?  Vara  ViS8t'  att  vi  honomatiilhöra 
Att  vår  Josua  genom  Jordan  skall  oss  iöml 

4  Hau  besPi8ar  vår  själ  med  det  himmelska 
Att  vi  aldrig  i  loppet  må  tröttna  oT Stanna. 


66  HÖGTIDERNA. 


Han  tillskickar  oss  bud  från  de  lefvandes  lande, 
Han  hugsvalar  och  tröstar  med  nådenes  Ande. 

5  Låt  oss  hasta  till  målet,  vår  himmelska  bo- 

ning, 
Där  vår  Jesus  har  erlagt  en  evig  försoning, 
Där  vi  frie  och  glade  få  stå  inför  stolen 
Med  förklarad  lekamen,  där  Jesus  är  solen. 

6  0,  hvad  det  blifver  saligt  i  himlen  få  vara 
Och  iklädas  rättfärdighets  klädnaden  klara! 
Att  vår  Jesus  få  skåda  och  Lammet  lofsjunga, 
0,  hvad  det  blifver  saligt  för  gamla  och  ungal 

Hs.  166.  Vv.  1,  5  =  Ssb.  199. 


70.    Stäm  in  i  änglars  kor. 

1  Stäm  in  i  änglars  kor, 
Och  sjung  hans  ära  stor, 
Hans  ära  sjung! 

Han,  som  regerar  där, 
Änglars  beundran  är, 
Och  nåd  han  till  oss  bär, 
Yår  Gud  och  Kung. 

2  En  smälek  grym  han  bar, 
Den  kalken  bitter  var, 
För  oss  han  tog. 

Guds  änglar  sågo  ned 
Med  häpnad,  hur  han  led. 
Min  själ,  fall  ned  och  bed, 
För  dig  han  dog! 


PINGST.  67 


Hans  nåd  är  rik  och  varm, 

Vår  sång  är  svag  och  arm 

I  stoftet  här, 

Men  ack,  i  ljus  en  gång 

I  evigheten  lång 

Vi  sjunga  bättre  sång 

Åt  Sonen  kär. 


Dock,  om  än  svagt,  ändå 
Hans  pris  vi  sjunga  må 
På  barnavis. 
Hans  makten,  äran  är, 
Han  kungaspiran  bär. 
I  helgon,  sjungen  där 
Och  här  hans  pris  I 


7.    Pingst. 

71.    Korn,  Helge  Ande. 

1  Kom,  Helge  Ande,  till  mig  in, 
Upplys  min  själ,  upptänd  mitt  sinn' 
Att  jag  i  dig  må  blifva. 

Låt  lysa,  lifvets  ljus  för  mig, 
Och  led  mig  på  den  rätta  stig, 
Dig  vill  jag  helt  mig  gifva. 

2  Uti  all  sanning  led  du  mig, 
Förståndet  öppna  nådelig 
Och  lär  mig,  Gud,  din  vilja. 
Ack,  gör  mig  från  all  synder  ren, 
Att  jag  må  följa  dig  allén, 

Allt  ondt  ifrån  mig  skilja. 


68  HÖGTIDERNA. 


3  Hjälp,  Herre,  nåderik  ochblid, 
Att  jag  af  hjärtat,  all  min  tid. 
Mig  håller  vid  det  ena: 

Att  tro  på  Herren  Jesus  Krist 
Och  öfva  kärlek  utan  list; 
Min  hjälp  är  du  allena. 

4  Uppå  min  sida  alltid  stå, 
Att  satan  mig  ej  skada  må, 
Ej  världen  mig  förföra. 
Med  minom  ande  vittne  bär, 
Att  ett  Guds  barn  jag  också  är, 
Det  han  vill  saligt  göra. 

Ps.  13S:  1— i.  Vvl,  2=Seb.  87. 


72.  Hvad  bådar  stormens  starka  ljud? 

1  Hvad  bådar  stormens  starka  ljud? 
Är  det  en  röst  från  vredgad  Gud, 
Som  husets  murar  skakar? 

Nej,  det  är  Andens  vingeslag, 

Som  dånande  förkunna  dag 

Och  båda:  Kristus  vakar, 

Tänder, 

Sänder 

Andens  flamma, 

Med  densamma 

Allt  han  renar, 

Mänskan  med  sitt  ursprung  enar. 

2  Ring,  pingstdag,  in  för  världen  vid 
Den  höga,  helga  sabbatsfrid, 
Som  skall  för  evigt  vara  I 


PINGST.  69 


Hugsvalaren  till  oss  du  bragt, 

Förkunna  segerfurstens  makt 

I  jubeltoner  klara  I 

Ringen, 

Klingen, 

Toner  milda, 

Folken,  skilda, 

Kristi  kyrka 

Samlar  nu  och  skänker  styrka. 

I  dopets  bad  hon  lif  beskär, 

Och  Gud  trefaldig  tecknar  där 

Sitt  namn  i  renadt  hjärta. 

Hon  fostran  ger  med  Herrens  ord, 

Med  Jesu  död  hon  vid  sitt  bord 

Ger  tröst  i  mången  smärta. 

Döpta, 

Köpta, 

Må  vår  tunga 

Glad  besjunga 

Himlens  håfvor: 

Nådemedlens  rika  gåfvor. 

Ditt  under,  pingstdag,  till  oss  bär 
Den  profetian  ren  och  skär, 
Att  jordens  släkter  alla 
I  Jesu  vida  f rälsarfamn 
Sin  fristad  få,  då  de  hans  namn 
Tillbedjande  åkalla. 
Anden 
Banden 

Mäktigt  krossar, 
Själen  lossar, 
Han  skall  fylla 
'  "t  och  världen  Sonen  hylla. 


70  HÖGTIDERNA. 

5  Guds  rikes  vårdag  runnit  opp, 
Men  ros  än  sluten  är  i  knopp, 
En  sommardag  skall  komma, 
Då  knopp  i  härlig  blomning  står 
Och  börjas  skall  ett  jubelår 
För  alla  hjärtan  fromma. 
Biden 

Tiden! 

Lifvets  källa 

Se  vi  välla, 

Hennes  flöden 

Vidga  sig  och  döda  döden. 

6  Du,  Herrens  brud,  om  seger  sjung, 
Slit  af  din  sorgeklädnad  tung, 
Glöm  ej,  att  Andens  gåfva 

Åt  dig  är  gifven,  och  om  än 

En  stund  det  mörknar,  snart  igen 

"Ditt  ljus"  du  glad  skall  lofva. 

Kalla 

Alla 

Dem,  som  lida, 

Dem,  som  kvida, 

Till  dess  jorden 

Full  är  af  Guds  ära  vorden. 


73.    Helge  Ande  ljufva. 

1  Helge  Ande  ljufva, 
Du,  Guds  milda  dufva, 
Kom  uti  mitt  bröst, 
Gif  mig  nådens  tröst. 


PINGST,  71 


2  Skingra  otrons  dimma, 
Och  låt  mig  förnimma, 
Att  du  är  mig  när 
Och  stads  vittne  bär. 

3  Kom  att  Jämt  förklara 
Nåden  underbara 

Uti  Jesu  blod! 
Lifva  upp  mitt  mod  I 

4  Gör  mig  angelägen 
Om  den  enda  vägen, 
Som  den  rätta  är 
Och  till  himlen  bärl 

He.  120:  1,3,  5,  6.     Ssb.  88 


74.    0,  du  härliga. 

1  O,  du  härliga, 
O,  du  saliga 

Nådebringande  pingesttid ! 
Kristus,  Frälsaren, 
Sändt  H ugs valaren  : 

Fröjda,  fröjda  dig,  o  kristenhet !. 

2  O,  du  härliga, 
O,  du  saliga 

Nådebringande  pingesttid  1 
Du  skall  oss  lära 

Anden  att  ära : 

Fröjda,  fröjda  dig,  o  kristenhet  I 

3  O,  du  härliga, 
O,  du  saliga 


72  KYRKAN. 


Nådebringande  pingesttid ! 

Oss  återlösta 

Anden  skall  trösta : 

Fröjda,  fröjda  dig,  o  kristenhet  I 

4  O,  du  härliga, 
O,  du  saliga 

Nådebringande  pingesttid  I 
Fadern  och  Sonen, 
Helige  Anden 
Nu  ske  lof  och  pris  i  evighet ! 

Hs.  118.    Ssb. 


III.    KYRKAN. 

J.    Ordet  och  Sakramenten. 

75.    Se,  Herrens  ord  är  rent  och  klart. 

1  Se,  Herrens  ord  är  rent  och  klart 
Som  guld  i  degeln  skäradt ; 

I  nåd  och  sanning  uppenbart 
Det  blifvit  oss  föräradt ; 
Ty  är  ock  bland  betryck  och  brist 
Vårt  hopp  till  Herren  fast  och  visst 
Vårt  hjärta  oförfäradt. 

2  Oss  lysa  skall  hans  nådesken, 
När  vi  hans  ord  förfäkte, 
Hans  lära  bibehå  lie  ren 
Bland  ett  fördärfvadt  släkte. 
I  honom  under  all  vår  strid 


ORDET  OCH  SAKRAMENTEN.  73 

Vi  finna  seger,  vänta  frid : 
Med  honom  allt  vi  mäkte. 

Ps.  121:5,  6.    Ssb.  106. 

76.    Guds  ord  är  det  lefvande  vatten. 

1  Guds  ord  är  det  lefvande  vatten,  som  släcker 
Allt  syndens  förtärande  kval  i  min  själ, 

Det  är  ock  det  kunskapens  träd,  hvilket  räcker 
Mig  frukter,  af  hvilka  jag  evigt  mår  väl. 
Där  springa  de  eviga  lifskällor  opp, 
Där  finner  jag  ock  bortom  grafven  ett  hopp. 

2  Ack,  det  är  den  domare,  hvilken  allena 
Gör  slut  på  all  ovisshet,  tvekan  och  strid, 
Trots  allt  hvad  det  egna  förnuftet   månd' 

mena, 
Som  oftast  blott  hindrar  min  stillhet  och  frid. 
Kom  då,  du  Guds  ord,  min  ledsagare  blif 
Från  synd  och  fördärf  till  evinnerligt  lif ! 

3  Här  ligger  en  värld  utaf  rikdom,  mitt  hjärta, 
Fastän  så  förborgad  för  mången  den  är. 
Här  finner  jag  ro  i  min  bittraste  smärta 
Och  ser,  hvad  välsignelse  korset  mig  bär. 
Och  om  än  förgås  både  himmel  och  jord5 
Vörblifver  dock  evigt  Guds  heliga  ord. 

Hs.  126.  Ssb.  109. 

77.    Ack,  ljufva  Herrens  ord. 

1  Ack,  ljufva  Herrens  ord, 
Som  vittnar  om  Guds  nåd, 


74  KYRKAN. 


Om  Kristus,  som  på  denna  jord, 
Fullgjort  Guds  viljas  råd ! 

2  Det  är  hans  dyra  blod, 
Som  har  betalt  vår  skuld : 
Ack,  låtom  oss  då  fatta  mod, 
Gud  är  oss  evigt  huld. 

3  Han  skyddar  oss  så  väl, 
Ty  med  sin  milda  hand 

Han  vårdar  både  kropp  och  själ, 
Oss  för  till  lifvets  land.  Ssb  no. 


78.    0  människa,  det  är  dig  sagdt. 

1  O  människa,  det  är  dig  sagdt, 
Hvad  Gud  af  dig  begär ; 
Hvad  han  uppå  ditt  hjärta  lagt, 
Din  egen  sällhet  är. 

2  I  enfald  och  i  ödmjukhet 
Håll  dig  till  Herrens  ord, 
Och  låt,  när  du  hans  vilja  vet, 
Hans  vilja  blifva  gjord. 

3  Du  genom  Kristus  allt  förmår, 
Som  själf  dig  mäktig  gör. 
När  dig  hans  Ande  leda  får 
Och  dig  hans  kärlek  rör. 

4  Sann  tro  på  Gud  och  på  hans  ord, 
Och  kraft  att  göra  godt. 

Och  frid  i  himmel  och  på  jord 
Är  kristnas  kall  och  lott. 


ORDET  OCH   SAKRAMENTEN.  75 

5  Till  denna  lott,  till  detta  kall, 
Mig  nåd,  o  Jesus!  gif; 

Då  vet  jag,  hvad  jag  göra  skall 
Att  få  ett  evigt  lif. 

6  I  dig  är  Faderns  välbehag, 
I  dig  vår  salighet, 

O  Jesus  Krist,  i  går,  i  dag 

Och  i  all  evighet !  Ps.  341:  l,  9—14. 

79.    Låten  barnen  till  mig  komma. 

1  Låten  barnen  till  mig  komma, 
Säger  Jesus,  barnens  vän, 
Och  förmenen  dem  det  icke, 
Ty  dem  tillhör  himlen  än  ! 
Hör,  han  vänligt  till  sig  kallar 
Dem,  som  burit  barnen  fram, 
Sedan  i  den  öppna  famnen 
Ömt  han  sluter  sina  lamm. 

2  Uppå  sina  egna  händer 
Jesus  tecknat  sina  lamm, 
Och  för  dem  han  gick  i  döden, 
Naglades  på  korsets  stam. 
Låtom  oss  nu  honom  lofva 
Med  vår  enkla  barnasång, 
Tills  vi  hemma  inför  tronen 
Bättre  sjunga  få'en  gång  I 

Hs.  175.    Ssb.  189:1,  3. 

80.  0.  låten  dock  barnen  få  komma  till  mig. 

1  O,  låten  dock  barnen  få  komma  till  mig! 
Jag  hörer  min  Frälsare  bjuda. 


76  KYRKAN. 


Så  vill  jag  då  skynda,  o  Jesus,  till  dig, 
Din  röst  ej  förgäfves  skall  ljuda. 
Du  tog  upp  i  famnen  så  huldrikt  de  små, 
Ack,  bär  mig  på  trofasta  armar  också, 
Du  gode,  du  himmelske  herde ! 

2  Och  skulle  jag,  glömsk  af  ditt  heliga  ord, 

Bedragen  af  synden  och  flärden, 

Förvilla  mig  bort  från  din  dyrköpta  hjord, 

O,  sök  mig  på  farliga  färden  ! 

Ja,  räck  mig  din  starka,  din  frälsande  hand, 

Och  låt  mig  en  gång  uti  himmelens  land 

Din  kärlek  för  evigt  få  prisa ! 

Hs.  178.     Seb.  254. 


81.    När  jag  ser  i  Guds  bok. 

1  När  jag  ser  i  Guds  bok  dessa  ljufiiga  ord, 
Hur  min  Frälsare  gick  bland  oss  här, 

Och  tog  upp  de  små  barnen  som  lamm  i  sin 

hjord, 
0,  då  ville  jag  ock  varit  där. 

2  Men  jag  vet,  att  på  mig  han  sin  hand  ock  har 

lagt, 
Sina  armar  han  slutit  kring  mig, 
Och  hans  älskande  blick  på  mig  sett,  då  han 

sagt : 
''Låten  barnen  få  komma  till  mig!" 

3  Ja,  han  har  äfven  mig  tagit  upp  i  sin  famn, 
Och  i  ordet  hans  stämma  jag  hör. 

Jag  får  bedja  till  honom,  i  himmelens  hamn 
Får  jag  ankra  en  gång,  när  jag  dör. 


ORDET  OCH   SAKRAMENTEN.  77 

4  Och  åt  dem,  som  i  honom  förlåtelse  fått, 
Har  han  tillredt  sin  härlighets  hus, 

Där  de  sälla  Guds  barn  få  ovanskelig  lott 
Och  få  bo  i  hans  klarhet  och  ljus. 

5  De  otaliga  skaror,  som  än  gå  i  nöd 
Och  ej  hört  om  den  härliga  ort, 

O,  jag  ville  dem  säga,  att  Jesus  dem  bjöd 
Att  gå  dit  och  dem  bjuder  allt  fort. 

6  O.  jag  längtar  att  stå  på  den  saliga  strand, 
Där  med  prisande,  jublande  sång 

De  förlossade  barn,  af  allt  folk,  alla  land 
Skola  fröjdas  i  evighet  lång.     Hs.  134.    Ssb.  1SS 

82.    I  dopet  jag  min  Gud. 

1  I  dopet  jag,  min  Gud, 
Till  barn  af  dig  blef  tagen 
Och  som  en  Kristi  brud 
Från  mina  synder  tvagen. 
I  kraft  af  Jesu  blod 

Din  Ande  var  ock  när 
Vid  denna  hälsoflod 
Och  nu  min  arfspant  är. 

2  Mitt  tillstånd  blei  förbytt, 
Jag  fick  ett  annat  sinne, 

I  dopet  född  på  nytt 
Jag  är  hos  dig  i  minne. 
I  samma  sälla  stund 
Du  äfven  ingått  har 
Med  mig  ett  fridsförbuncf; 
Ack,  håll  mig  däri  kvar  I 


78  KYRKAN. 


3  Du  har  försäkrat  mig 
Min  välfärd  att  bevaka, 
Och  jag  har  lofvat  dig 
Att  älska  dig  tillbaka. 
Det  löfte  jag  då  gaf, 

0  Fader,  nådigt  stärk, 
Att  jag  intill  min  graf 
Skyr  satan  och  hans  verk  I 

4  Guds  Son,  min  Frälserman, 
Som  är  min  brudgum  vorden 
Och  mig  till  brud  tog  an, 
Ack,  gif,  att  jag  på  jorden 
Mig  håller  stads  till  dig 

1  sann  och  stadig  tro, 
På  lifvets  smala  stig, 
Tills  jag  hos  dig  får  bo  I 

5  Guds  Ande,  du  min  tröst, 
Som  valt  mig  till  din  hydda, 
Blif  ständigt  i  mitt  bröst, 
Mig  hägna  och  beskydda ! 
Med  detta  trohetsband, 
Som  knöts  uti  mitt  dop, 
Mig  led  till  lifvets  land 

Och  till  de  sällas  hop !  Hs.  132. 


83.     Kommen,  tagen. 

Kommen,  tagen,  äten,  drickenl 

Ropar  Jesus,  huld  och  god, 

Ty  för  eder  har  jag  gifvit 

Min  lekamen  och  mitt  blod! 

Den,  som  hungrar,  den,  som  törstar, 


ORDET  OCH  SAKRAMENTEN.  79 

Komme  blott  och  tage  fritt. 
Den,  som  trycks  af  syndabördan, 
Kan  hos  Jesus  bli  den  kvitt  I 

2  Jag  vill  komma  —  jag  vill  taga, 
Dyre  Herre  Jesus  Krist, 

Hvad  du  gifvit  åt  de  arma, 
Att  de  ej  må  lida  brist. 
Låt  mig  få  till  lifs  åtnjuta 
Dina  gåfvor,  Jesus  god  I 
Vederkvick  mitt  hjärta  åter, 
Styrk  på  nytt  mitt  klena  mod! 

3  Ock  för  mig  du  '*pint  och  slagen", 
Törnekrönt  och  sargad  var. 

Ock  för  mig  du  bar  Guds  vrede. 
När  all  världens  synd  du  bar. 
Gif  mig  nåd  att  hålla  detta 
Med  en  fast  och  stadig  tro, 
Låt  ej  otro,  låt  ej  tvifvel 
Hindra  hjärtats  frid  och  ro! 

He.  135:  1— 3,  Seb.  194. 

84.    0  Jesus,  Herre  god. 

1  O  Jesus,  Herre  god! 

Din  sanna  kropp  och  blod 
Mitt  hjärtas  fröjd,  skall  vara, 
Min  tröst  uti  all  fara, 
Min  håg  de  himmelsk  göra, 
När  jorden  vill  förföra. 

2  Ej  vårt  förnuft  och  vett 
Guds  vishets  djup  insett; 


80  KYKKAN". 


Dock  måste  sanning  vinna, 
All  tvekan  här  försvinna. 
Guds  ord  stå  fasta  alla, 
Om  jord  och  himmel  falla. 

Här  är  Guds  rätta  Lamm 

För  oss  på  korsets  stam, 

Af  världen  djupt  föraktadt, 

Af  kärlek  till  oss  slakt  adt. 

Här  själen  nåd  kan  finna, 

Vill  hon  det  rätt  besinna.     ps.  156:  2—4. 


2.    Församlingen  och  Gudstjänsten. 

85.    På  denna  dag  vid  gryningsstund. 

1  På  denna  dag  vid  gryningsstund 
Min  Frälsare  ur  gr  af  ven  gick, 
Skall  jag  åt  lättjan  offra  då 
Dess  allra  bästa  ögonblick? 

2  På  denna  dag  han  krossat  har 

All  ondskans  makt  och  dödens  våld. 
Skall  jag  då  vandra  syndens  stig, 
En  träl  åt  världens  lustar  såld? 

3  På  denna  dag  Guds  barn  med  fröjd 
Till  sång  och  bön  församlas  få. 
Skall  jag  då  välja  tanklös  lek 
Och  bort  från  Herrens  Ande  gå? 

4  O  Jesus,  lär  mig  akta  rätt 
Den  bästa  dagen,  du  oss  ger. 
Hjälp  mig,  att  jag  den  nyttjar  väl 
Och  älskar  den  allt  mer  och  mer. 


FÖRSAMLINGEN  OCH  GUDSTJÄNSTEN.  81 

86.    Herrens  dag,  hur  skön  du  är. 

1  Herrens  dag,  hur  skön  du  är, 
Skänkt  af  Gud  jag  har  dig  kär: 
Kom,  o  kom,  att  än  en  gång- 
Samla  oss  till  bön  och  sångl 

2  Efter  arbetsveckans  strid 
Få  vi  sitta  ned  i  frid 

Vid  vår  Faders  rika  bord, 
Lyssnande  till  nådens  ord. 

3  Gud,  vår  Gud,  till  dig  vi  se, 
Dina  under  oss  bete; 
Evangelii  ljufva  röst 
Bringe  frid  till  våra  bröst! 

4  Låt  i  dag  ditt  helga  ord 
Sprida  ljus  på  denna  jord, 
Våra  arma  själar  föd, 
Herde  god,  med  lifvets  bröd! 

Hs.  151.  Seb.  111. 


87.    0,  huru  ljuflig  är. 

1  O,  huru  ljuflig  är 

Din  boning,  Herre  kär, 
Ditt  tempel  och  din  kyrka, 
Där  sig  min  själ  får  styrka 
Och  med  ditt  ord  sig  spisa 
Samt  all  din  godhet  prisa! 

2  Min  själ  stor  längtan  har 
Och  glad  sin  tillflykt  tar 


82  KYRKAN. 


Till  dina  helga  gårdar, 
Där  dina  barn  du  vårdar, 
Där  de,  i  dig  förnöjda, 
Sig  af  din  kärlek  fröjda. 

3  Som  fågeln,  fri  och  enar, 
Till  kända  nästet  far 
Att  där  i  frid  få  vara 
För  oro,  våld  och  fara, 
Så  själen  till  dig  längtar 
Och  till  ditt  altar  trängtar. 

4  Ack,  Herre,  hör  min  röst, 
Du  är  min  enda  tröst! 
Befrämja  Kristi  rike, 
Och  satan  dädan  vike; 
Låt  mig  en  lem  där  vara, 
Den  du  vill  själf  försvara. 

5  Att  tjäna  dig  en  dag 
För  mig  har  mer  behag 
Än  all  den  fröjd  och  ära, 
Som  världen  kan  beskära. 
Det  hus  jag  sällast  aktar, 
Där  man  ditt  ord  betraktar. 

6  Du  är  min  sol  i  köld, 

I  strid  är  du  min  sköld, 
Min  tro  kan  du  upptända, 
Allt  ondt  ifrån  mig  vända, 
Mig  nåd  och  ära  gifva 
Och  låta  salig  blifva. 

Ps.  325:  1—3,  9—11.  Ssb.  L 


FÖRSAMLINGEN  OCH  GUDSTJÄNSTEN.  83 


88.    Till  dig,  du,  som  hörer  de  späda. 

1  Till  dig,  du,  som  hörer  de  späda, 

O  Gud,  med  min  bön  vill  jag'  träda, 
Välsigna  mig,  låt  mig  få  blifva 
Ditt  barn  och  mitt  hjärta  dig  gifva. 

2  Ack,  värdes  din  Ande  mig  sända, 
Som  tron  i  mitt  hjärta  kan  tända 
Och  rena  mitt  hjärta  och  lära 
Mig  vandra,  o  Gud,  till  din  ära. 

3  Låt  synden  mig  ej  från  dig  skilja, 
Men  hjälp  mig  att  göra  din  vilja. 
Förlåt  hvad  mot  dig  jag  har  brutit, 
För  blodet,  det  helga,  som  flutit. 


89.    Så  kommer  jag.  min  Gud! 

Så  kommer  jag,  min  Gud  I 
I  Jesu  namn  rätt  gläder 
Och  säger  i  fast  tro: 
Jag  är  ditt  barn,  min  Faderl 
Jag  beder,  tror  och  vet, 
Att  du  min  bön  upptar; 
Du  vill,  du  kan,  du  gör, 
Hvad  du  mig  lofyat  har. 

Ps.  261;  4.  Ssb.  175:3. 

90.    Vi  nu  samlas  åter. 

1  Vi  nu  samlas  åter 
I  ditt  hus,  o  Gud; 


84 


Ty  du  här  oss  låter 
Höra  dina  bud, 
Dina  bud. 

2  Värdes  när  oss  vara 
Här  på  denna  jord 
Och  för  oss  förklara 
Ljufva  nådens  ord, 

Nådens  ord! 

3  Hjälp  oss  flitigt  höra 
Nådens  glada  bud 
Och,  hvad  helst  vi  göra, 
Hjärtligt  älska  Gud, 

Älska  Gud! 

4  När  vår  dag  vi  sluta, 
Jesus,  hos  oss  blif ! 
Låt  oss  saligt  njuta 
Frid  och  evigt  lif, 

Evigt  lif! 

Ssb.  6:  1,2,5,6. 


91.    Här  samlas  vi  omkring  ditt  ord. 

1  Här  samlas  vi  omkring  ditt  ord 
Som  barn  omkring  sin  faders  bord 
Och  bedja  dig,  o  Jesus  kär, 

Att  själf  du  midt  ibland  oss  är. 

2  Vi  vilja  höra;  tala  du 

Och  gif,  hvad  vi  behöfva  nu. 
Bestänk  oss  med  ditt  dyra  blod 
Och  gif  åt  oss  din  Ande  god. 


FÖRSAMLINGEN  OCH   GUDSTJÄNSTEN.  85 

3  Håll  själf  om  öga,  öra  vakt 
Och  haf  jämväl  på  hjärtat  akt, 
Att  våra  tankar  icke  må 
Långt  bort  i  vida  världen  gå. 

4  Vi  bedja  dig  af  hjärtats  grund: 
Välsigna  denna  andaktsstund 
Och  mätta  oss  med  lifvets  bröd 
Utaf  ditt  rika  öfvernöd. 

Hs.  160:  1—4.    Ssb.  11. 


92.    Herre,  samla  oss  nu  alla. 

1  Herre,  samla  oss  nu  alla 
Kring  ditt  dyra  nådesord, 
Likt  ett  vårregn  låt  det  falla 
På  vårt  hjärtas  torra  jord! 
Värdes  oss  din  Ande  sända 
Och  din  eld  ibland  oss  tända, 
Mätta  ljufligt  de  elända, 
Herre,  vid  ditt  rika  bord! 
Mätta  ljufligt  de  elända, 
Herre,  vid  ditt  rika  bord! 

2  Lär  oss  troget  taga  vara 
På  det  ord,  oss  gifvet  är. 
Led  oss  i  ditt  ljus,  det  klara, 
På  den  väg,  som  till  dig  bär! 
Håll  vårt  hjärta  for  dig  stilla, 
Låt  ej  otron  oss  förvilla, 
Herre,  låt  oss  ej  förspilla 
Nådestunden,  du  beskär! 
Herre,  låt  oss  ej  förspilla 
Nådestunden,  du  beskärl 

Hs.  154:1,  2.    Ssb.  2- 1.2. 


86  KYRKAN. 


93.    Kom,  huldaste  förbarmare. 

1  Kom,  huldaste  förbarmare, 
Som  herde  in  bland  fåren, 
Och  led  oss  arma  syndare 
Till  källorna  och  såren, 

Till  Sions  berg  och  Sarons  bet, 

Där  i  en  salig  enighet 

Hvar  trogen  själ  har  trefnadl 

2  O  kärlekshaf,  utgjut  din  flod 
4Jtöfver  allas  hjärtan, 

Låt  kraften  af  ditt  helga  blod 
Fördrifva  otrossmärtan! 
Du,  hela  världens  nådastol, 
Förvandla  med  din  ljufva  sol 
Vår  köld  i  evig  värmal 

Hs.  152.     Ssb. 


94.     0  Jesus  Krist!     Dig  till  oss  vänd! 

1  O  Jesus  Krist!    Dig  till  oss  vänd, 
Din  Helge  Ande  till  oss  sänd; 
Vår  andakt  väck,  vår  suckan  hör 
Och  oss  på  lifvets  väg  själf  för. 

2  Upplåt  vår  mun  till  ditt  namns  pris, 
På  oss  din  nådes  kraft  bevis, 
Förök  vår  tro,  upplys  vår  själ 
Ditt  helga  ord  att  lära  väl. 

3  Till  dess  vi  sjunga  med  Guds  här: 
Gud  helig,  helig,  helig  är, 


FÖRSAMLINGEN  OCH  GUDSTJÄNSTEN.  87 

Och  saligt  skåda  ljusens  Far 
Bland  änglaskaror  uppenbar. 

Ps.  330:  1—3.    Ssb.  3. 


95.    Ack,  saliga  stunder. 

1  Ack,  saliga  stunder,  som  Jesus  oss  ger, 
Då  nådenes  under  han  själen  beter, 
Då  ordet  förkunnar  vårt  eviga  väl, 
Då  Jesus  är  nära, 

Då  Jesus  är  nära 

Att  väcka  och  lära  och  trösta  vår  själl 

2  Då  världen  stads  söker  i  lustarna  frid 
Och  skulden  föröker,  bortslösar  sin  tid, 
Då  samlas  vi  åter  till  bön  och  till  sång 
Och  ordet  att  höra, 

Och  ordet  att  höra, 

Då  ordet  vi  höra,  ej  tiden  blir  lång. 

3  O  Jesus,  vår  Herre,  din  Ande  oss  gif! 
Vi  haf va,  dess  värre,  ej  krafter,  ej  lif, 
Ej  tro  och  ej  kärlek,  om  du  oss  ej  ger, 
Hvad  helst  vi  behöfva, 

Hvad  helst  vi  behöfva, 

Att  troslifvet  öfva;  vår  nöd  du  bäst  ser. 

Hs.  163;  1—3.    Ssb.  10. 


96.    Se,  Jesus  är  ett  tröstrikt  namn. 

1  Se,  Jesus  är  ett  tröstrikt  namn 
Och  i  all  nöd  vår  säkra  hamn. 
Igenom  Jesus  få  vi  nåd 
Och  finna  på  det  bästa  råd. 


$8  KYEKAN. 


2  Guds  ende  Son,  o  Jesus  huld, 
Förlåt  oss  all  vår  synd  och  skuld. 
Vår  nöd  du  ser  och  hjälpa  kan, 
Du,  som  är  både  Gud  och  man. 

3  Af  dig  är  all  rättfärdighet, 
Af  dig  all  frid  och  salighet. 

Ho  sätter  till  ditt  namn  sin  tröst, 
Han  varder  af  allt  ondt  förlöst. 

4  Dig  vare  pris  för  lifvets  ord, 

För  dopets  bad  och  nådens  bord  I 
Din  frid  oss  här  i  tiden  gif 
Och  efter  döden  evigt  lif I 

Ps.  66.    Ssb.  56. 


97.    Mitt  hjärta,  fröjda  dig! 

1  Mitt  hjärta,  fröjda  dig! 
Må  själ  och  sinnen  röras. 
Låt  andakt  af  din  bön 
Allt  upp  i  himlen  höras; 
Ty  Fadern  bjuder  dig, 
Dig  kallar  ock  Guds  Son 
Att  träda  tröstelig 
Inför  sin  nådetron. 

2  Du  ser  Guds  hjärtelag, 
Låt  dig  däraf  beveka. 
Hans  mun,  hans  dyra  ord 
Kan  dig  ej  något  neka. 
Hvad  dig  omöjligt  syns, 
Det  vill  hans  fadershand 


FÖRSAMLINGEN  OCH  GUDSTJÄNSTEN.  89 

Dig  gifva,  ja,  ock  mer, 
Än  du  ens  tänka  kan. 

Ps.  261:1,  3.    Ssb.  175:  1,2. 

98.    Herde,  du.  som  fåren  betar. 

1  Herde,  du,  som  fåren  betar 
Och  i  öknen  dem  uppletar 
Nådelig, 

Led  mig,  att  jag  ej  förvillas, 
Låt  min  törst  och  hunger  stillas 
Blott  hos  dig! 

2  Hulde  herde,  jag  är  fåret, 
Som  mår  bäst  i  sidosåret, 
Tag  mig  in! 

Gode  herde,  öppna  famnen, 
Bjud  mig  ro  i  lugna  hamnen! 
Jag  är  din. 

3  Du  med  stafven  vägen  visar 
Och  din  hjord  du  rikt  bespisar, 
Salig  fröjd! 

En  och  hvar  till  bete  för  du, 

Och  den  själ,  som  hungrar,  gör  du 

Evigt  nöjd. 

4  Gärda  om  din  hjord  och  skydda 
Lammen  små,  som  i  din  hydda, 
Vid  ditt  bord 

Äta  ur  din  hand  sig  nöjda 
Och  sig  se'n  i  skuggan  fröjda 
Af  ditt  ord! 

Hs.  157.    Ssb.  133. 


90  KYRKAN. 


99.    Med  Gud  och  hans  vänskap. 

1  Med  Gud  och  hans  vänskap,  hans  Ande  och 

ord 
Samt  bröders  gemenskap  och  nådenes  bord 
De  osedda  dagar  vi  möta  med  tröst. 
Oss  följer  ju  herden,  oss  följer  ja  herden, 
Den  trofaste  herden,  vi  känna  hans  röst. 

2  I  stormiga  tider  bland  töcken  och  grus 
En  skara  dock  skrider  mot  himmelens  ljus. 
Det  tåget,  dess  härlighet  världen  ej  ser, 

Men  Herren  går  för  dem,  men  Herren  går  för 

dem, 
Men  Herren  går  för  dem  med  segerns  baner. 

3  Då  småsinta  världen  med  gruset  är  nöjd 
Och  synden  och  flärden  är  all  hennes  fröjd, 
Då  följer  jag,  segrande  härar,  med  er, 
Som  tågen  till  ära,  som  tågen  till  ära, 
Som  tågen  till  ära  vid  Jesu  baner. 

4  Den  korsmärkta  dräkten  med  smädnamn  jag 

tar, 
Om  ingen  i  släkten  det  namnet  ock  har, 
Och  följer  med  glädje,  I  kämpar,  med  er, 
Som  tågen  till  ära,  som  tågen  till  ära, 
Som  tågen  till  ära  vid  korsets  baner. 

5  Den  molnstod,  oss  täcker  och  leder  vårt  tåg. 
Den  klippa,  oss  följer  med  springkällans  våg, 
Är  Kristus,  hans  kärlek  och  renande  blod. 
Där  lefver  vårt  hjärta,  där  lefver  vårt  hjärta, 
Där  fröidas  vårt  hjärta,  där  lifvas  vårt  mod. 

Hb.  139:  1—5.     Ssb.  136. 


FÖRSAMLINGEN  OCH  GUDSTJÄNSTEN.  91 

1 00.    Vår  Gud  är  oss  en  väldig  borg. 

1  Vår  Gud  är  oss  en  väldig  borg, 
Han  är  vårt  vapen  trygga; 
På  honom  i  all  nöd  och  sorg 
Vårt  hopp  vi  vilja  bygga. 
Mörkrets  furste  stiger  ned 
Hotande  och  vred, 

Han  rustar  sig  förvisst 
Med  våld  och  arga  list, 
Likväl  vi  oss  ej  frukta. 

2  Vår  egen  kraft  ej  hjälpa  kan, 
Vi  vore  snart  förströdda; 

Men  med  oss  står  den  rätte  man, 
Vi  stå  af  honom  stödda. 
Frågar  du  hvad  namn  han  bär? 
Jesus  Krist  det  är; 
Han  är  den  Herren  Gud, 
Som,  klädd  i  segerskrud, 
Sin  tron  för  evigt  grundat. 

3  Och  vore  världen  än  så  stor 
Och  full  af  mörkrets  härar, 
Dock,  när  ibland  oss  Herren  bor5 
Platt  intet  oss  förfärar. 
Världens  furste  är  ju  dömd 

Och  hans  kraft  är  tömd. 
Han  på  ett  hufvudhår 
Oss  skada  ej  förmår; 
Ett  ord  kan  honom  fälla. 

4  Guds  ord  och  löfte  skall  bestå; 
Vi  det  i  hjärtat  bäre. 


92  KYRKAN. 


För  himmel,  ej  för  jord  vi  gå 

Till  strids  och  glade  äre: 

Äro  alltid  väl  till  mods, 

Fast  vi  våga  gods 

Och  ära,  lif  och  allt; 

Ske  blott,  som  Gud  befallt! 

Guds  rike  vi  behålla. 

Pb.  124.    Sab.  91. 

101.    Du  trofaste  Herde. 

1  Du  trofaste  herde,  som  vårdar  din  hjord 
Och  för  den  till  ängarna  gröna, 

Du  mättar  oss  än  med  ditt  heliga  ord 
Och  vill  oss  med  salighet  kröna. 
O,  må  vi  förnimma,  att  du  är  oss  när, 
Att  skatter  från  ofvan  du  ännu  beskär 
De  själar,  som  söka  ditt  rike. 

2  De  kära  små  barnen,  de  älskade  lamm, 
Ock  näring  till  själen  behöfva; 

Så  låt  dina  gåfvor  för  dem  läggas  fram, 
Låt  satan  ej  ordet  bortröfva 
Utur  deras  hjärtan,  men  fostra  dem  så, 
Att  de  blifva  stilla  och  aldrig  bortgå 
Från  herden,  som  köpt  dem  med  blodet. 

3  Guds  älskade  lamm  skola  höra  hans  röst; 
Dem  lifvet  för  evigt  han  gifver; 

Af  honom  de  hafva  sin  sällhet  och  tröst, 
Hans  nåd  hos  dem  ständigt  förblifver; 
Så  länge  de  hålla  sig  fast  vid  hans  ord, 
Skall  glädje  i  hjärtat  hos  dem  blifva  spord 
Sin  starkhet  de  hafva  i  Herren. 

Hs.  376.  Ssb.  5. 


FÖRSAMLINGEN  OCH  GUDSTJÄNSTEN.  93 

102.    Din  spira,  Jesus,  sträckes  ut. 

1  Din  spira,  Jesus,  sträckes  ut, 
Så  långt  som  dagen  hinner. 
Ditt  rike  står  till  tidens  slut, 
Det  står,  då  allt  försvinner. 
Ditt  namn  bekänns  med  himmelskt  mod, 
Och  för  ditt  kors,  din  segerstod, 
Nedfalla  folk  och  kungar. 

2  Det  barn,  som  föds.  till  dig  man  bär, 
Till  dig  man  flyr  i  döden. 

Om  du  i  lyckan  bortglömd  är, 

Man  söker  dig  i  nöden. 

Där  oskuld  trycks,  där  dygd  blir  hädd, 

I  sorgens  hus,  på  plågans  bädd, 

Din  tröst  allena  gäller. 

3  Kom,  Jesus,  var  i  ve  och  väl, 
I  lif  och  död  oss  nära, 

Och  gjut  i  hvar  förkrossad  själ 

Din  Ande  med  din  lära. 

Oss  styrka  gif  till  helig  strid, 

Och  samla  oss  i  evig  frid, 

Då  du  all  världen  dömer.  pe.  118. 


103.    Jesus,  du  min  fröjd  och  fromma. 

1  Jesus,  du  min  fröjd  och  fromma, 
All  min  glädje  och  min  tröst, 
Värdes  nådigt  till  mig  komma 
Med  ditt  ord,  din  ljufva  röst  I 
Kom,  o  Jesus,  blif  mig  när, 
Låt  mig  blifva  där  du  är. 


94 


2  Jesus,  låt  mig  städse  börja 

I  ditt  namn  allt  hvad  jag  gör, 
Att  jag  måtte  framgång  spörja 
Och  så  sluta,  som  jag  bör. 
Kom,  o  Jesus,  blif  mig  när, 
Låt  mig  blifva  där  du  är. 

3  Alla  mina  ord  och  tankar, 
Jesus,  låt  behaga  dig ; 
Laga,  att  jag  flitigt  samkar 
Det,  som  evigt  gagnar  mig. 
Kom,  o  Jesus,  blif  mig  när, 
Låt  mig  blifva  där  du  är. 

Ps.  204:1-3.    Ssb.  25:l-a 


1 04.    Jag  älskar  söndagsskolan. 

1  Jag  älskar  söndagsskolan 
Och  villigt  skyndar  dit 

Att  där  bland  barnen  sjunga 
Och  lära  med  all  flit. 
Jag  vill  ej  dagen  spilla 
I  lättja,  synd  och  lek, 
Jag  skyr  den  onda  världen 
Och  falska  vänners  svek. 

2  Jag  älskar  söndagsskolan, 
Ty  jag  får  lära  där, 

Hur  Jesus  har  mig  älskat, 
Hur  god  och  mild  han  är ; 
Och  ordet  om  hans  kärlek, 
Som  är  min  bäste  vän, 
Det  leder  mig  att  älska 
Min  Frälsare  igen. 


FÖRSAMLINGEN  OCH  GUDSTJÄNSTEN.  95 

3  Jag  älskar  söndagsskolan, 
Ty  Jesus  finnes  där 

Och  många  Jesu  vänner, 
Som  hålla  honom  kär. 
JBland  dem  jag  här  får  lära 
Att  sjunga  lammets  sång, 
Den  jag  ock  väntar  sjunga 
Tid  lammets  tron  en  gång. 

4  Jag  älskar  söndagsskolan, 
Och  därför,  Jesus,  ber 
Jag  dig  att  oss  välsigna 
Med  nåd  allt  mer  och  mer. 
Ja,  lär  oss  alla  älska 

Dig  helt  af  all  vår  själ, 
Och  bär  oss  till  din  himmel, 
Där  allt  blir  evigt  väl. 


105.    Jesus  älskar  mig.  jag  vet. 

1  Jesus  älskar  mig,  jag  vet, 
Ty  min  bibel  säger  det. 
Barnen  höra  honom  till, 
Han  dem  gärna  frälsa  vill. 

Ja,  Jesus  älskar,  ja,  Jesus  älskar, 
Ja,  mig  han  älskar,  ty  bibeln  säger 

2  Jesus  älskar  mig,  han  tog 
All  min  skuld  och  för  mig  dog. 
Här  han  mig  från  synden  tvår, 
Och  till  slut  jag  himlen  får. 
Ja,  Jesus  älskar,  etc. 


96  KYRKAN. 


3  Jesus  älskar  mig,  han  skall 
Frälsa  mig  från  synd  och  fall, 
Om  jag  älskar  honom  här, 
Får  jag  lifvets  krona  där. 
Ja,  Jesus  älskar,  etc.     Hs.  386.   Ssb.  1S6. 

106.    Dagar  komma,  dagar  flykta. 

1  Dagar  komma,  dagar  flykta ; 
Håll  dig  vid  Guds  ord  och  säg : 
Det  är  mina  fötters  lykta 

Och  ett  ljus  på  all  min  väg. 
Haf  din  lust  i  detta  ord, 
Som  af  ålder  på  vår  jord 
Mänskors  tröst  och  frid  beredde 
Och  till  himmelen  dem  ledde. 

2  Kristne,  medan  vi  här  vandra, 
Låtom  oss,  på  fädrens  vis. 
Fromma  bedja  med  h varandra, 
Glada  sjunga  Herrens  pris  ! 
Barnens  liksom  fädrens  ljud 
Stige  upp  till  samme  Gud 

Att  hans  godhet  nederkalla 
öfver  oss  och  öfver  alla. 

3  Herre,  signe  du  och  rade 
Och  bevare  nu  oss  väl ! 
Herre,  ditt  ansikt'  i  nåde 
Lyse  alltid  för  vår  själ ! 
Herre  Gud.  dig  till  oss  vänd 
Och  din  frid  oss  alla  sänd  I 

O,  Gud,  Fader,  Son  och  Ande, 
Dig  ske  pris  i  allo  lande  I 

Ps.  500:  5—7.    Ssb.  29. 


FÖRSAMLINGEN   OCH   GUDSTJÄNSTEN.  97 

107.    Tiden  ilar  bort. 

1  Tiden  ilar  bort, 
Och  vårt  lif  är  kort. 
Förr'n  vi  skiljas  denna-gång, 
Låt  oss  till  Guds  pris 
Uppå  barnavis 

Stämma  upp  en  fröjdesång ! 
Sjungom  högt,  sjungom  högt 
Yår  Herre  Gud  en  sång  I 
Sjungom  högt,  sjungom  högt 
Vår  Herre  Gud  en  sång  1 

2  Han  oss  varit  när 
Med  sin  godhet  här, 

Han  har  lyst  oss  med  sitt  ljus, 

Han  oss  gåfvor  gett 

Och  sin  nåd  betett 

Här  i  dag  uti  sitt  hus. 

Ära  ske,  ära  ske 

Den,  som  oss  skänkt  sitt  ljus ! 

Ära  ske,  ära  ske 

Den,  som  oss  skänkt  sitt  ljus ! 

Hs.  392.    Ssb.  249:1,  2. 


108.    Oss  välsigna  och  bevara. 

Oss  välsigna  och  bevara, 
Med  nåd  ditt  ansikte  förklara 
Och  vänd  det  till  ditt  folk  med  frid  I 
Här  ditt  namn  vi  vilja  sjunga 
Och  sedan  med  en  helig  tunga 
Dig  lofva,  Gud,  till  evig  tid, 


98  KYRKAN. 


Med  dina  Kerubim 
Och  dinajäerafim, 
Hosianna !   Helig  är  Gud, 
All  världens  Gud, 
All  krafts  och  nåds  och  visdoms  Gudl 

Pe.  3:  7.  Ssb.  2a 

109.    0  Jesus,  blif  när  oss. 

O  Jesus,  blif  när  oss,  blif  när  oss  allt  fort, 
Och  sköt  oss  och  bär  oss,  som  alltid  du  gjort ! 
Ja,  amen,  din  trohet  skall  bringa  oss  fram. 

Lof,  pris,  tack  och  ära, 

Lof,  pris,  tack  och  ära, 
Lof,  pris,  tack  och  ära  vår  Gud  och  vårtLamml 

Hs.l39:9.    Ssb.  30. 


1 1 0.    Amen.  amen.  pris  och  ära. 

1  Amen,  amen,  pris  och  ära 
Vare  dig,  o  Herre  Gud ! 
Amen  är  din  helga  lära, 

Nåd  och  löften,  tröst  och  bud.. 
Vi  med  änglar  oss  förena, 
Sjunga  gladt  på  barnavis : 
Du  är  värdig,  du  allena, 
Att  uppbära  lof  och  pris. 

2  Amen  ljude  när  och  fjärran ! 
Bort  med  suckan,  synd  och  sorg  T 
Sjung,  min  själ,  var  glad  i  Herren,. 
Han  är  nu  vår  tröst  och  borg. 

H varje  hjärta,  mun  och  tunga 


KONFIRMATIONEN.  99 

Säge  amen,  lof  och  pris, 

Tills  vi  amen  skola  sjunga 

Uti  himlens  paradis  1   Hs.  168.    Ssb.  181. 


3.  Konfirmationen,  reformationen  och  missionen. 

a)  Konfirmationen. 

111.    Kom,  o  Jesus,  väck  mitt  sinne. 

1  Kom,  o  Jesus,  väck  mitt  sinne 
Och  bered  mig  med  ditt  ord 

Till  den  stund,  som  snart  är  inne, 
Då  jag  framgår  till  ditt  bord  ; 
Ack,  det  bordet,  dit  du  stiger 
Kärleksfull  från  himlen  ner 
Och  till  salighet  inviger 
Den,  som  dig  sitt  hjärta  ger. 

2  Dig  mitt  hjärta  vill  jag  gifva, 
Låt  det  helgas  af  din  nåd, 
Din  för  alltid  vill  jag  blifva : 
Led  mig  i  din  Andes  råd. 

Du,  som  ej  försköt  den  späda : 
Du  min  ungdoms  tillflykt  var, 
När  jag  i  en  värld  skall  träda, 
Där  så  mången  yilse  far. 

3  Låt  ditt  ljus  så  för  mig  skina, 
Att  jag  går  den  rätta  stig. 
Påminn  mig  din  död  och  pina, 
Då  en  af  v  äg  frestar  mig. 

Låt  mig  djupt  i  själen  fatta, 
Hur  du  lidit  för  min  skuld. 


100  KYRKAN. 


Och  din  kärlek  högre  skatta 
Än  all  världens  makt  och  guld. 

4  Låt  mig  höra,  hur  du  säger : 

''Kom,  mitt  barn,  och  blif  hos  migJ 

Ingen  bättre  vän  du  äger 

Än  den  vän,  som  dött  för  dig." 

Gif,  att  nu  mitt  hjärta  känner, 

Att  din  Ande  är  mig  när ; 

Tag  mig  upp  bland  dina  vänner, 

Låt  mig  blifva  där  du  är.  Ps.  352. 


1 12.    Mot  heliga  bergen. 

1  Mot  heliga  bergen  vi  lyfta  vår  hand, 

0  Fader,  och  bedja :  i  farornas  land 

Oss  skydda,  behåll  oss  som  barn  i  din  famn, 
Låt  stå  i  din  lefvande  bok  våra  namn. 
Styr  lyckligt  vår  färd 
Igenom  en  ond  och  förförande  värld  I 

2  Vi  komma  till  dig,  o  vår  Frälsare  kär, 
Som  hittills  du  varit,  blif  alltid  oss  när ! 
Vi  bedja:  gif  styrka,  gif  trygghet  och  mod 
Och  rening  hvar  dag  i  ditt  heliga  blod, 

1  frestelse  all 

Oss,  Jesus,  bevara  och  rädda  från  fall ! 

3  Vi  veta,  att  salighet  lofvat  du  har 

De  rene  i  hjärtat,  men  hos  oss  är  kvar 
Ett  hjärta,  som  ännu  har  synd  uti  sig 
Och  ofta  vill  locka  från  renhetens  stig, 
Men,  Herre,  din  brud 
Då  ropar :  hvi  skulle  jag  synda  mot  Gud  ? 


KONFIRMATIONEN.  101 

4  Vill  världen  oss  föra  från  barndomens  tro 
Och  röfva  ifrån  oss  vår  himmelska  ro, 
Då  fly  vi  med  bön  till  ditt  heliga  ord 

Och  till  dina  gårdar  och  nådenes  bord 

Och  sjunga  igen 

Om  seger  i  dig,  du  vår  himmelske  vän. 

5  Du  Helige  Ande,  som  lifvet  oss  gaf 
I  dopet,  där  synderna  lades  i  graf, 
Fullborda  ditt  verk  i  vårt  hjärta,  och  tag 
Det  helt  i  din  hand  till  fulländningens  dag, 
Fullkomna  oss  så, 

Att  lika  vår  Jesus  ur  grafven  vi  gå  I 

6  Och  randas  den  dag,  då  ej  mer  äro  kvar 
En  älskande  moder,  en  ömmande  far, 

Skall  hemmet,  det  kära,  som  vård  oss  har 

skänkt, 

En  gång   genom    döden   stå    sköfladt    och 

stängd  t, 

Vår  tröst  vare  då, 

Att  hemmet  där  ofvan  skall  öppet  oss  stå  ! 

Hs.  172. 
Kan  sjungas  eom  melodien,  "Home,  sweet  home"  Nr.  172 

113.    I  ungdomsår,  i  såningstid. 

1  I  ungdomsår,  i  såningstid 
Är  hjärtats  jordmån  varm. 
Plöj  upp  den  då  med  håg  och  id 
Och  med  en  kraftig  arm, 
Att  Gud  må  så  sitt  sade  in, 
Som  renar  tanke,  själ  och  sinn' 
Och  gör,  att  lifvet  spirar  fram 
I  kärlek  till  Guds  Lamm  I 


102  KYRKAN. 


I  ungdomsår,  i  röjningstid 
Ryck  upp  hvart  ogräs  kärt  1 
Det  tor  väl  kosta  kamp  och  strid, 
Men  det  är  mödan  värdt. 
Låt  icke  lustan,  vild  och  stark, 
Få  rum  på  hjärtats  åkermark  t 
Det  minsta  frö,  som  rotas  får, 
Blir  snart  ett  farligt  snår. 

Din  ungdomstid  är  arbetsår,. 

Och  fältet  det  är  vidt. 

Bed  Gud,  att  nåd  och  kraft  du  får 

Att  tjäna  honom  fritt ! 

Hur  glad,  hur  lycklig  är  ej  den, 

Som  står  bland  Herrens  vingårdsmän, 

Och  som  med  lust  i  ungdomsår 

Sin  Herre  tjäna  får  I 


1 14.    Till  verksamhet. 

1  Till  verksamhet  för  Kristi  skull, 
Som  tjänat  dig  så  kärleksfull ! 
Den  väg,  som  mästarn  täcktes  gå,. 
Den  höfves  tjänaren  också. 

2  Till  verksamhet  gå  raskt  åstadr 
Och  gör  din  faders  vilja  glad  ! 
Om  världen  hatar  dig,  hvad  mer, 
Blott  Herren  dig  sitt  bifall  ger  ? 

3  Till  verksamhet,  det  är  dock  ej 
Förgäfves  för  Guds  rike  —  nej  I 
Den,  som  på  en  förhoppning  sår, 
En  gång  med  glädje  skörda  får: 


KONFIRMATIONEN.  103 

4  Än  är  det  dag,  än  går  det  an, 
Om  natten  ingen  verka  kan. 

Så  skynda  dig,  statt  upp,  och  minns, 
Att  utan  strid  ej  segern  vinns. 

5  Se,  Jesus  klappar  på  i  dag 
Och  ropar  till  oss :  Det  är  jag ! 
Hvem  vill  nu  tjäna  Herren  Gud? 
O,  hvem  vill  bli  hans  sändebud  ? 

<o  Ack,  snart  är  tjänstetiden  slut, 
Och  hvar  och  en  har  tjänat  ut, 
Han  kommer  snart,  han  nalkas  dig 
Och  har  sin  stora  lön  med  sig. 

7  Framåt,  framåt  till  kamp  och  strid, 
Snart  kommer  han  med  segerns  frid, 
Snart  klingar  Jesu  röst  en  dag : 
Lyft  upp  ditt  hufvud,  det  är  jag ! 

Hs.  196.    Vv.  1-3.    Ssb.  96. 

1 1 5.    Stå  upp,  stå  upp  för  Jesus ! 

1  Stå  upp,  stå  upp  för  Jesus, 
Du  korsets  helga  här ! 
Och  hans  baner  i  spetsen 
Mot  fienderna  bär. 

Från  seger  och  till  seger 
Hans  här  framtåga  skall, 
Tills  hela  vida  världen 
Lagts  till  hans  fotapall. 

2  Stå  upp,  stå  upp  för  Jesus. 
Hör  krigstrumpeteus  ljud. 


104  KYBKAX. 


Ryck  fram,  där  striden  rasar, 
Och  slå  ett  slag  för  Gud. 
Drag  manligt,  oförfäradt 
Framåt  mot  slutna  led, 
Låt  faran  elda  modet 
Och  makt  med  makt  slå  ned. 

Stå  upp,  stå  upp  för  Jesus; 

Ej  striden  blifver  lång ; 

Snart  ofredsåskor  tystna, 

Snart  ljuder  segersång, 

Ty  den,  som  öfvervinner, 

Skall  lifvets  krona  få 

Och  inför  Gud  och  lammet 

Med  evig  ära  stå.  Ssb.  95. 


1 1 6.    Gode  herde,  led  och  bär  oss. 

1  Gode  herde,  led  och  bär  oss, 
Lys  oss  med  ditt  klara  ord, 
Uti  nödens  stund  blif  när  oss, 
Duka  oss  ditt  rika  bord  ! 
Dyre  Jesus,  dyre  Jesus, 
Vårda  själf  din  egen  hjord  ! 
Dyre  Jesus,  dyre  Jesus, 
Vårda  själf  din  egen  hjord  ! 

2  Du  rår  om  oss :  o,  så  tag  oss 
Själf  om  hand  i  nöd  och  strid ; 
Gå  vi  vilse,  Herre,  drag  oss 
Åter  hem  och  var  oss  blid  I 
Dyre  Jesus,  dyre  Jesus, 

Hör  oss,  hjälp  oss,  gif  oss  frid  1 


REFORMATIONEN.  105 

3  Du  vill  oss  ju  ej  förkrossa, 
Fast  vi  syndat  mot  dig-  så ; 
Du  har  kraft  att  oss  förlossa, 
Du  kan  rena  oss  också. 
Dy  re  Jesus,  dy  re  Jesus, 
Genast  fram  till  dig-  vi  gå. 

-i  Tidigt  lär  oss  dig  att  söka, 
Tidigt  göra  ditt  behag, 
Och  vår  tro  och  kärlek  öka 
Mer  och  mer  för  h  varje  dag ! 
Dyre  Jesus,  dyre  Jesus, 
Sist  oss  alla  till  dig  tag ! 

Hs.  302.    Ssb.  134. 


b)  Reformationen. 

1 1 7,    Där  tändes  i  fjärran. 

1  Där  tändes  i  fjärran,  i  seklernas  natt, 
En  eld,  som  med  klarhet  sig  sprider, 
Det  folk,  som  i  mörker  och  fängelse  satt, 
Sig  reser  ur  dvalan  omsider. 

Och  elden  blef  tänd  af  det  heliga  ord, 
Som,  kraftigt  framburet,  i  söder  och  nord 
Slår  sönder  villfarelsens  boja. 

2  Förnyad  sig  reser  ur  spillror  och  grus 
Den  gamla,  Guds  heliga  kyrka. 
Palatset  och  kojan  hon  sänder  sitt  ljus, 
Lif  ger  hon  och  värme  och  styrka. 

Yid  dånet  af  lofsångers  väldiga  ljud, 
Som  stiga  till  Kristus  från  jublande  brud, 
Fientliga  makterna  bäfva. 


106  KYRKAN. 


Hvem  var  han,  som  löste  åt  hungrande  värld 
Det  ord,  som  så  ängsligt  blef  vaktadt. 
Som  trotsat  förföljelsens  lyftade  svärd 
Och  mäktiges  hot  icke  aktat, 
Som  trygg  stod  i  skuggan  af  korsträdets  stam 
Och  där  fann  sitt  allt  i  det  sargade  Lamm, 
Som  dödde  i  syndares  ställe  ? 

Visst  känner  du  mannen,  vi  älska  hans  namn. 

Men  högre  vi  -älska  hans  lära. 

Nu  se  vi,  hur  Fadern  har  öppnat  sin  famn, 

Och  Kristus  har  trädt  oss  så  nära. 

I  Kristus  vi  finna  vår  frälsning,  vårt  allt, 

Han  fullgjort  hvad  Gud  i  sin  lag  har  befallt, 

Rättfärdighet  åt  oss  han  vunnit. 

Och  äro  vi  gäster  i  främmande  land, 

Vi  hafva  dock  ordet,  det  gamla. 

Och  tempel  vi  bygga  från  strand    och   till 

strand, 
Och  där  vi  med  glädje  oss  samla 
Och  sjunga :  Vår  Gud  är  den  väldiga  borg, 
Där  vi  hafva  tillflykt  i  glädje  och  sorg, 
I  honom  vår  starkhet  vi  äga.  Hs.  isi. 


c)  Missionen. 

118.    Herre  Jesus,  nådigt  skåda. 

1  Herre  Jesus,  nådigt  skåda 
Ner  till  hedningarnes  nöd! 
Mörkrets  makter  bland  dem  råda, 
Bland  dem  härskar  andlig  död. 
Du,  som  lät  ditt  dyra  blod 


MISSIONEN.  107 


Rinna  till  en  lösen  god 
För  oss  alla,  dig  förbarma 
Öfver  hedningarna  armal 

2  Ack,  de  känna  ingen  himmel, 
Ingen  frälsning,  ingen  Gud. 
Syndens  mörker,  världens  vimmel, 
Våldets  eller  lastens  bud 

Jagar  dem  från  brott  till  nöd 
Och  från  nöd  till  straff  och  död. 
Herre  Jesus,  dig  förbarma 
Öfver  hedningarna  armal 

3  Sänd  det  ord,  som  kan  dem  lära 
Finna  lifvets,  ljusets  stig, 
Sänd  dem  tjänare,  som  bära 
Troget  vittnesbörd  om  dig, 
Vänd  dem  ifrån  villors  stig, 
Milde  Frälsare,  till  dig. 

Må  du  snart  få  dig  förbarma 
öfver  hedningarna  arma. 

Ssb.  103. 


1 1 9.    Vår  store  Gud  gör  stora  under. 

1  Vår  store  Gud  gör  stora  under, 
Med  glädje  vi  det  skåda  få. 

Han  stöter  bort  de  falska  grunder, 
Som  många  tusen  h vilat  på; 
Han  rifver  sönder  satans  garn 
Och  frälsar  sina  fallna  barn. 

2  Guds  ord  med  makt  gAr  fram  i  världen, 
Och  otrons  fästen  ramla  ner. 


108  KYRKAN. 


De  starke  hjältar  fälla  svärden 
Och  fly  till  Gud,  som  nåd  dem  ger: 
De  rening  få  i  Jesu  blod 
Och  sjunga  se'n;  "Vår  Gud  är  god!" 

3  Ö  tänk,  så  många  kära  bröder 
Nu  följas  åt  till  himmelen! 

I  alla  land',  från  norr  till  söder, 
Mång'  tusen  älska  Frälsaren; 
Och  flera  än  han  hafva  skall: 
Hans  egendom  är  världen  all. 

4  Se  upp,  se  upp,  re'n  hvitnar  marken, 
Nu  skördetimmen  inne  är! 

Gå  ut,  bjud  syndare  till  arken, 
Kanhända  floden  snart  är  här! 
Upp,  bröder,  alla  som  en  man! 
Att  sofva  nu  det  går  ej  an. 

5  O  Gud,  låt  mig  ej  bli  tillbaka. 
Då  andra  taga  riket  in! 

Låt  mig  din  nåd  få  se  och  smaka; 
Ja,  låt  mig  evigt  blifva  din! 
Jag  lämnar  mig  uti  din  hand: 
För  hem  ditt  barn  till  fridens  land! 


6  Halleluja!    Han  är  ej  fjärran 
Den  stora  dag,  då  vi  få  bud: 
Se  upp,  se  upp,  nu  kommer  Herren 
Att  föra  hem  sin  köpta  brud! 
O,  sälla  dag,  då  allt  blir  klart, 
Jag  väntar  dig,  kom  snart,  kom  snart! 

Seb.  100. 


MISSIONEN.  109 


120.    Käre  Fader  i  det  höga. 

1  Käre  Fader  i  det  höga, 
Vänd  i  nåd  ditt  fadersöga 
Till  de  många  stackars  små, 
Som  i  hednavärlden  gå! 

2  Du  åt  dem  din  Son  ock  gifvit, 
Ock  för  dem  han  offrad  blifvit;    . 
Låt  det  glada  budet  gå 

Ut  till  dem  därom  också! 

3  Låt  ditt  ljus  för  dem  ock  skina, 
Tag  ock  dem  ibland  de  dina, 
Gif  dem  kunskap  om  ditt  namn, 
Låt  dem  hvila  i  din  famn! 

4  Låt  dem  alla  få  erfara, 
Huru  god  t  det  är  att  vara 
Dina  återlösta  barn, 
Frälsta  ifrån  satans  garn! 

5  Och  när  sist  din  röst  hörs  skälla, 
Samla  mig  och  dessa  alla 
Från  en  ond  och  farlig  tid 
Hem  till  dig  i  evig  frid! 

Ssb.  93. 


121 .    Re'n  bådar  morgonstjärnan. 

1  Re?n  bådar  morgonstjärnan, 
Att  natten  är  förbi, 
Och  jordens  söner  vakna 
Till  bot  och  bättring.  —  Si2 


110  KYRKAN. 


Hvar  stilla  fläkt  från  hafvet 
Oss  bringar  nya  bud 
Om  hednafolk,  som  börja 
Att  vända  sig  till  Gud. 

2  Och  dagg  från  himlen  faller 
I  milda  skurar  ner, 

Och  ständigt  nya  under 
Vårt  häpna  öga  ser. 
Hvar  bön  om  nåd  besvaras 
I  rikt  och  härligt  mått. 
Snart  öfver  hela  världen 
Guds  Andes  pingstvind  gått. 

3  Se,  hednafolken  böja 
Ock  knä  för  Herren  Gud! 
Se,  tusen  hjärtan  lyftas 
I  glada  segerljud. 

Och  under  tiden  skyndar 
En  annan  skara  fram 
Att  söka  nåd  hos  Jesus, 
Det  blödande  Guds  Lamm. 


4  Far  fort,  far  fort  att  stiga, 
Du  nya  nådesflodl 
Sträck  dig  till  alla  länder, 
Gör  allas  vilja  god! 
Far  fort,  tills  Herren  kommer, 
Och  stanna  icke  förr, 
An  hela  världen  öppnat 
För  Sions  Gud  sin  dörr. 

Hs.  200.    Ssb.  92. 


BÄTTRINGEN.  Ill 


122.    Från  solens  uppgång. 

1  Från  solens  uppgång  Jesus  skall 
Regera  öfver  världen  all 

Till  solens  nedgång,  och  hans  namn 
Från  strand  till  strand  på  vågens  famn 
.   Skall  bäras  kring,  att  gammal,  ung 
Må  hylla  honom  som  sin  kung, 
Och  barnen  än,  som  fordomtid, 
Besjunga  högt  hans  rikes  frid. 

2  Och  bön  och  lof  i  tro  och  hopp 
Till  honom  skola  stiga  opp 
Hvar  dag  på  nytt  inför  hans  tron 
Att  blandas  där  med  änglars  ton 
Och  kalla  ned  med  fröjdfullt  mod 
Välsignelsernas  rika  flod, 

Tills  jord  och  himmel  helt  en  gång 
Förenas  uti  samma  sång.  Seb.  104. 


IV.    TRON. 

J.     Bättringen. 

1 23.    Herren  vid  ditt  hjärta  står. 

1  Herren  vid  ditthjärta  står, 
Vill  du  ej  upplåta? 
Bördan,  som  dig  var  för  svår, 
Ligger  gömd  uti  hans  sår, 
Du  i  fröjd  får  gråta. 
Syndare,  till  dig  han  går, 
Vill  du  ej  upplåta? 


112 


2  Se,  Guds  dyra  offerlamm, 
Ropar  till  oss  alla: 

Kom  uti  min  öppna  famn, 
Lär  dig  att  mitt  helga  namn 
Uti  tron  åkalla! 
Mänska,  vill  du  väl,  att  han 
Nu  skall  fåfängt  kalla? 

3  Kom  till  mig,  o  Jesus  god, 
Öppna  du  mitt  hjärta, 
Rena  mig  uti  ditt  blod, 
Denna  sköna  hälsoflod, 
Från  all  syndens  smärta! 
Kom,  o  Jesus,  Herre  god, 
Bo  uti  mitt  hjärta! 

Hs.  220.    Ssb.  149. 


124.    En  främling  klappar  på  din  dörr. 

1  En  främling  klappar  på  din  dörr, 
Han  klappar  nu,  han  klappat  förr, 
Han  väntat  länge,  väntar  an. 
Hvi  öppnar  du  ej  för  din  vän? 

2  Med  villigt  hjärta,  öppen  hand 
Han  söker  dig  i  fjärran  land, 
Han  vill  dig  stora  gåfvor  ge 
Och  dig  sin  rika  nåd  bete. 

3  Låt  upp,  ty  intet  mänskobröst 
Af  någon  gäst  fått  större  tröst. 
Ej  någon  tolka  kan,  hur  stor 
Den  glädjen  är,  där  Jesus  bor. 

Hs.  22J.    Ssb.  150 


BÄTTRINGEN.  113 


125.    Skynda  till  Jesus. 

1  Skynda  till  Jesus,  Frälsaren  kär, 
Se,  i  sitt  ord  han  vägen  oss  lär; 
Ja,  midt  ibland  oss  står  han  ju  här, 
Ropande  vänligt:  "Kom!" 


Ljufligt,  ljufligt  blifver  det  förvisst, 
När  vi,  rena  från  all  synd  och  brist, 
Alla  tillsammans  mötas  till  sist 
Hemma  hos  Herren  Gud. 

2  "Låten  små  barnen  komma!"  Hans  röst 
Fylle  hvar  själ  med  glädje  och  tröst, 
Må  han  sitt  tempel  få  i  vårt  bröst; 
"Lyssna,  o  själ,  och  kom!" 

3  Ännu  i  dag  är  han  bland  oss  kvar, 
Ännu  en  kärleksbjudning  han  har, 
Hör,  huru  mild  t  han  ropar  en  hvar: 
"Lyssna,  o  själ,  och  kom!" 

Hs.235.     Ssb.  147. 


1 26.    Det  finns  ett  hjärta,  som  för  dig 
ömmar. 

1  Det  finns  ett  hjärta,  som  för  dig  ömmar, 
Du  arme  fånge  i  syndens  band. 

Det  finns  ett  öga,  som  ifrigt  spanar 
Just  efter  barnet  i  fjärran  land. 

2  Det  finns  ett  öra,  som  ned  sig  böjer 
Och  hör  den  arme,  som  hjälp  begär. 


114  TRON. 


Det  finns  en  tunga,  som  talar  ljufligt 
Med  den  elände,  som  sorgsen  är. 

3  Det  finns  en  källa  för  dig,  som  törstar. 
För  dig,  som  hungrar,  det  finns  ett  bröd. 
Det  finns  en  fristad  så  trygg  och  säker 
För  dig,  som  jagas  af  synd  och  död. 

4  För  rädda  dufvan  det  finns  en  klyfta, 
Så  ock  för  svalan  det  finns  ett  bo. 
För  dig,  du  trötte,  det  finnes  hvila, 
För  dig,  betryckte,  det  finnes  ro. 

5  Är  nu  här  något,  som  du  behöfver, 
Så,  käre,  skynda,  eho  du  är, 

Till  Gud,  som  alltid  och  allestädes 
Har  kraft  och  ännu  dig  håller  kär. 

6  Ja,  kom  till  Jesus,  och  du  skall  finna, 
Hvad  du  behöfver  till  salighet; 

Ty  Jesus,  Jesus,  ja,  han  allena 
Är  nog  för  alla  i  evighet. 

127.    Har  du  intet  rum  för  Jesus? 

1  Har  du  intet  rum  för  Jesus, 
Han  som  gaf  sig  själf  för  dig? 
Nu  han  klappar  på  ditt  hjärta, 
H  viskar:  själ,  låt  upp  för  mig! 

kör:  n 

Rum  för  Jesus,  ärans  konungl 
O,  låt  upp,  bjud  honom  inl 
Salighet  han  har  att  gifva, 
Ja,  hans  härlighet  är  din. 


BÄTTRINGEN.  115 


2  Har  du  ingen  tid  för  Jesus, 
När  i  nåd  han  kallar  dig? 
Ve  dig*  då,  ty  kanske  aldrig 
Mer  han  låter  höra  sig  I 

3  Rum  och  tid,  ja,  allt  för  Jesus! 
Snart  är  nådens  dag  förbi. 

Om  hans  band  du  från  dig  skjuter, 
O,  hur  skall  ditt  slut  då  bli? 


128.    Den  port  är  trång. 

1  Den  port  är  trång  och  smal  den  stig, 
Som  till  Guds  rike  bär, 

Dock  är  där  ännu  rum  för  dig, 
För  dig,  eho  du  är, 
För  dig,  eho  du  är. 

2  Se,  himlen  är  ej  ännu  full, 
Än  är  där  rum  för  dig. 

I  Jesu  namn,  för  Jesu  skull 
Dess  portar  öppna  sig. 

3  Fast  tusen  sinom  tusen  stå 
I  hvita  kläder  där. 

Af  Herrens  nåd  åt  dig  också 
Ett  rum  förvaradt  är. 

4  I  Jesu  hjärta,  där  är  rum 
Och  i  hans  himmel.    Ack, 
Så  lär  mig  evangelium, 
Gud  vare  därför  tack! 

5  Gud  vare  tack,  att  äfven  jag 
Får  i  den  staden  bo. 


110  TRON. 


Den  långa  evighetens  dag, 

I  ostörd  frid  och  ro!        Hs.  236.    Ssb.  144. 


129.    Hvar  och  en,  som  hör. 

1  Hvar  och  en,  som  hör,  o  ljufliga  ord, 
Klinge  de  för  h varje  mänska  kring  vår  jord! 
Hvar  och  en  nu  bjudes  fram  till  nådens  bord, 
Hvar  och  en,  som  vill,  o  kom! 


Hvar  och  en,  som  vill,  hvar  och  en,  som  vill, 
Ljude  öfver  berg  och  dal:  en  hvar  som  vill! 
Vilsna  barnen  Fadern  ropar  mildt:  Vänd  om! 
Hvar  och  en,  som  vill,  o  kom! 

2  Hvar  och  en,  som  kommer,  skynde  han  sigl 
Nu  är  dörren  öppen,  vägen  fri  till  mig. 
Jesus  själf  så  säger,  ordet  gäller  dig. 
Hvar  och  en,  som  vill,  o  kom! 

3  Hvar  och  en,  som  vill,  det  löftet  består. 
Hvar  och  en,  som  vill,  Guds  nåd  för  intet  får, 
Hvar  och  en,  som  vill,  från  död  till  lifvet  går. 
Hvar  och  en,  som  vill,  o  kom! 

Hs.  240.     Ssb.  152. 


130.    Våga  dig  dristelig. 

1  Våga  dig 
Dristelig 

Tro,  att  Jesus  gjort  allt  för  dig! 
Så  var  evige  Faderns  råd, 


BÄTTRINGEN.  117 


Mänskan  frälstes  af  evig  nåd, 
Enfödde  Sonen  det  gjort, 
Enfödde  Sonen  det  gjort. 

2  Våga  dig 
Dristelig 

Tro,  att  Jesus  gjort  allt  för  dig! 
Segern  redan  han  vunnit  har, 
Ormen  krossat,  som  mäktig  var, 
Öppnat  oss  himmelens  port. 

3  Våga  dig 
Dristelig 

Tro,  att  Jesus  gjort  allt  för  dig! 
Allt  hvad  lagen  ej  verka  kan, 
Allt  hos  dig,  som  han  klagar  an, 
Detta  tog  Jesus  på  sig. 

4  Våga  dig 
Dristelig 

Tro,  att  Jesus  gjort  allt  för  dig! 
Visst  all  ondska  i  hjärtat  bor, 
Visst  kan  syndernas  tyngd  bli  stor, 
Större  dock  Frälsaren  är. 

5  Våga  dig 
Dristelig 

Tro,  att  Jesus  gjort  allt  för  dig! 
Du  har  intet,  blott  synd  och  skam, 
Prisa  endast  Guds  dyra  Lamm, 
Som  oss  har  köpt  med  sitt  blod. 

6  Våga  dig 
Dristelig 

Tro,  att  Jesus  gjort  allt  för  dig! 


118  TRON. 


Han  vill  trösta  i  allt  ditt  ve, 
Är  ock  när,  fast  du  ej  kan  se 
Honom,  din  trofaste  vän. 

7  Våga  dig 
Dristelig 

Tro,  att  Jesus  gjort  allt  för  dig! 
Han  ock  hämtar  en  gång  sin  brud 
Från  det  främmande  land  till  Gud, 
Hem  till  sin  himmelska  frid. 

He.  238:  1—5,7,8.    Vv,  1,  2,  5,  6=Seb.  156:1—3,5. 


131.    Gud,  jag  hör  om  rika  strömmar. 

1  Gud,  jag  hör  om  rika  strömmar 
Af  välsignelser  från  dig, 
Hur  du  vattnar  torra  länder: 
Några  droppar  sänd  till  mig. 


Äfven  mig,  äfven  mig, 
O,  välsigna  äfven  mig  I 

2  Gå  mig  ej  förbi,  o  Fader, 
Fast  jag  syndat  emot  dig! 
Jag  är  värd  att  bli  förkastad, 
Men  i  nåd  upptag  dock  mig. 

3  Sänd  mig  icke  bort,  o  Fader! 
Tag  mig  upp  till  bai  n  hos  dig: 
Låt  mitt  hjärta  snart  förnimma, 
Att  du  älskar  äfven  mig. 

Ssb. 


BÄTTRINGEN.  119 


132.    Jag  bär  min  synd  till  Jesus. 

1  Jag  bär  min  synd  till  Jesus, 
Han  tager  den  på  sig 

Och  med  sin  död  mig  friar 
Från  död  evinnerlig. 
Jag  bär  min  skuld  till  Jesus, 
Hans  dyra  blod  allén 
Kan  två  de  fläckar  många, 
Att  jag  blir  hvit  och  ren. 

2  Jag  bär  min  nöd  till  Jesus, 
Hos  honom  fullhet  bor, 
Han  mina  brister  helår 
Och  bär  med  mildhet  stor. 
Jag  bär  all  sorg  till  Jesus, 
Allt  kval,  all  börda  svår, 
Han  vill  dem  alla  lindra, 
Han  dem  så  väl  förstår. 

3  Jag  hvilar  invid  Jesus 
Min  själ  och  finner  tröst, 
Hans  högra  hand  mig  håller, 
Jag  lutar  till  hans  bröst. 
Det  stora  namnet  Jesus, 
Guds  Lamm,  Immanuel, 
Som  doft  på  vårens  vindar 
Omfläktar  det  min  själ. 

4  Jag  blifve  såsom  Jesus, 
Saktmodig,  öm  och  mild! 
Jag  blifve  såsom  Jesus, 

I  allt  hans  sanna  bild! 
Jag  komme  sist  till  Jesus 


120 


Ibland  en  skara  stor 
Att  evigt  prisa  Jesus 
Bland  tusen  änglars  kor! 

Hs.  248.     Vv.  1,  2,  4=Ssb.  179. 


2 .    R  ättf  ärdiggörclsen . 

133.   Bort,  mitt  hjärta,  med  de  tankar. 

1  Bort.  mitt  hjärta,  med  de  tankar, 
Att  från  Gud  du  är  utstött. 

Håll  dig  fast  vid  Guds  ords  ankar, 

Och  blif  ej  i  bönen  trött. 

Är  du  full  med  synd  och  skuld 

Se,  så  är  Gud  evigt  huld. 

Fast  din  synd  förtjänar  döden, 

Frälsar  Gud  dig  dock  ur  nöden. 

2  Du  i  Gud  en  fader  finner, 
Som  med  oss  har  tålamod. 
När  i  hjärtat  ångern  brinner, 
Han  barmhärtig  är  och  god. 
Ömt  han  vårdnad  om  oss  bär, 
Vill  oss  alltid  vara  när, 

Med  sin  nåd  vårt  hjärta  freda, 
Med  sitt  ljus  vår  vandring  leda. 

3  Ingen  herde  kan  så  leta 
Efter  ett  borttappadt  får. 
Kunde  du  Guds  hjärta  veta, 
Huru  ömt  för  dig  det  slår, 
Törstar,  längtar  innerlig 
Efter  den,  som  söndrat  sig 
Från  hans  hjord  och  får  så  såta, 
Skulle  du  af  glädje  gråta. 


RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN.  121 

4  Ingen  sjö  så  högt  kan  svalla, 
Intet  djup  så  grundlöst  är, 
Intet  regn  så  rikt  kan  falla, 
Att  det  minsta  likhet  bär 
Med  den  nåd,  som  Herren  blid 
Oss  bevisar  allan  tid. 
Helst  då  synden  vill  oss  föra 
I  fördärf  och  oss  förstöra. 

Ps.  192:  1,3,  5,  6.    Vv.  3,  4=Ssb.  143. 

134.    Så  högt  har  Gud7  oss  till  stor  fröjd. 

1  Så  högt  har  Gud,  oss  till  stor  fröjd, 
Den  fallna  världen  älskat, 

Att  han  sin  Son  från  himlens  höjd 

Har  sändt,  som  oss  har  frälsat. 

I  synder  var  så  världen  sänkt, 

Att  hjälp  ej  stod  att  finna, 

Ej  nåd  att  vinna,  . 

Om  Gud  sin  Son  ej  skänkt; 

O  mänska,  det  besinna! 

2  Men  detta  är  vår  själatröst, 
En  källa  af  all  nåde, 

Att  Jesus  har  oss  återlöst 

Och  frälsat  af  all  våde. 

O  Gud,  hur  är  din  kärlek  stor, 

Hur  ville  du  oss  li^a. 

Oss  hjälp  bevisal 

Den,  som  på  jorden  bor, 

Kan  det  ej  fyllest  prisa. 

3  Ty  ho  som  tror  på  Jesus  Krist, 
Han  evigt  salig  blifver. 


122  TRON. 

Den  salighet,  som  förr  var  mist, 

Gud  genom  Jesus  gifver; 

Ty  icke  har  Gud  sändt  sin  Son, 

Att  han  skall  världen  döma, 

Sin  nåd  bortgömma; 

Men  oss  till  en  stor  mån 

Vill  han  vår  synd  förglömma. 

4  Men  den  är  redan  dömd  förvisst, 
Och  honom  Gud  förkastar, 
Som  ej  vill  tro  på  Jesus  Krist, 
Han  till  fördärfvet  hastar; 

Ty  efter  han  ej  ville  tro 
I  Sonens  namn  allena, 
Guds  Lamm,  det  rena, 
Gud  honom  själaro 
Och  himlen  skall  förmena. 

5  Den.  som  till  ändan  trogen  är, 
Skall  lifvet  få  att  ärfva; 

Det  lif,  som  döden  ej  blir  när, 
Månd'  Kristus  oss  förvärfva. 
Gif  oss,  o  Gud,  en  stadig  tro 
Att  Jesus  här  omfamna 
Och  sedan  hamna, 
Där  själen  hafver  ro. 
Du  oss  till  dig  anamma! 


Ps.  147.    Seb.  126. 


135.    Min  Jesus,  uppå  dig. 

1  Min  Jesus,  uppå  dig 
Förlitar  jag  stads  mig. 
Hvem  kan  mig  nu  fördärfva? 


RÄTTFÄEDIGGÖRELSEN.  123 

Ditt  rike  skall  jag  ärfva, 
Som  du  mig  skaffa  månde, 
När  du  led  dödens  vande. 

2  Skrif  i  mitt  hjärta  in, 
Att  jag  är  evigt  din. 
Hjälp,  att  jag  gör  din  vilja, 
Flyr,  hvad  oss  kan  åtskilja, 
Och  sist  det  lif  får  njuta, 
Som  ingen  död  skall  sluta. 

Ps.  176:9, 10.     Seb.  36. 


136.    Jesus  allt  mitt  goda  är. 

1  Jesus  allt  mitt  goda  är, 

För  mig  har  han  sig  utgifvit; 
Honom  vill  jag  blifva  när; 
I  sin  bok  har  han  mig  skrifvit. 
Annat  allt  förgängligt  är; 
Jesus  vill  jag  hafva  kär. 

2  Jag  ej  frågar  efter  gull, 
Efter  höghet  och  stor  ära. 
Gull  ej  annat  är  än  mull, 

Få  sin  höghet  rättsligt  bära. 
Det  ock  snarligt  allt  förgår; 
Evigt  Jesu  nåd  består. 

3  Han  är  min  förnöjelse, 

Han  är  ämnet  för  min  längtan, 
Lindrar  hjärtats  kval  och  ve, 
Stillar  själens  törst  och  trängtan. 
Här  är  allt  bemängdt  med  pust; 
Jesus  ger  den  rena  lust. 


124 


4  Bort,  o  värld,  med  ditt  forsat, 
Du  som  ned  i  afgrund  förer, 
Bort  med  allt  ditt  gods  och  ståt, 
Du  som  mången  själ  förstörer. 
Aldrig  gör  du  mig  förnöjd; 
Jesus  är  och  blir  min  fröjd. 

Ps.  215.    Ssb.  160. 

1 37.    Jesus  är  min  vän  den  bäste. 

1  Jesus  är  min  vän  den  bäste, 
Hvilkens  like  aldrig  är; 
Skall  då  jag  så  med  de  fleste 
Öfvergifva  honom  här? 
Ingen  skall  mig  kunna  skilja 
Ifrån  den  mig  har  så  kär; 
En  skall  vara  bägges  vilja 
Alltid  här  och  evigt  där. 

2  Han  har  döden  för  mig  lidit, 
Ingen  skall  fördöma  mig; 
Hos  sin  Fader  för  mig  bedit, 
Det  mig  gagnar  eviglig. 

Ho  är  då,  som  vill  åklaga 
Den  han  själf  utkorat  har? 
Ho  vill  ifrån  honom  draga 
Den  han  har  i  sitt  försvar? 

3  Jag  är  viss  och  därpå  liter, 
Hvarken  lif  ej  heller  död 
Mig  ifrån  min  Jesus  sliter; 
Änglar,  höghet  eller  nöd, 
Djuphet  eller  annat  mera, 
Vare  kommand'  eller  när, 


RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN.  125 

Skall  mig  från  Guds  kärlek  föra, 

Som  i  Jesus  Kristus  är.   Pe.  213.  Seb.  141". . 

138.    Jesus,  som  min  själ  har  kär. 

1  Jesus,  som  min  själ  har  kär, 
Till  ditt  sköte  låt  mig  fly! 
Högt  gå  hafvets  vågor  här, 
Hotande  är  stormens  gny. 
Göm  mig,  Jesus,  i  din  famn, 
Storm  och  vågor  tystna  bjud, 
För  min  själ  till  fridens  hamn, 
Där  hon  salig  skådar  Gud! 


2  Annan  tillflykt  jag  ej  har, 
Själen  håller  fast  vid  dig. 
Lämna  mig  ej  ensam  kvar, 
Skydda  och  hugsvala  mig! 
Blott  på  dig  förtröstar  jag, 
Åt  mig,  arme,  handen  räck! 
Var  mitt  värn  för  hvarje  dag, 
Med  din  vinge  mig  betäck! 

3  Allt  hvad  mig  af  nöden  är, 
Jesus,  finner  jag  hos  dig. 
Fallna  själar  hjälp  beskär, 
Led  de  blinda  ljusets  stig! 
Helig  är  du,  Jesus  god, 
Syndfull  inför  dig  jag  står, 
Men  uti  ditt  helga  blod 
Rening,  hf  och  kraft  jag  får 

4  Nåd  omätlig  du  mig  ger. 
Nåden  all  min  synd  betäckt, 


126  TRON. 


Nåd  jag  öfverflöda  ser, 
Nog  för  fallen  mänskosläkt. 
Du,  som  lifvets  källa  var, 
Är  och  blir  till  evig  tid, 
Lif  i  dig  mitt  hjärta  har, 
Evig  salighet  och  frid, 

Hs.  311.    Vv.  1— 3=Ssb.  163. 


139.    Jag  har  en  vän. 

1  Jag  har  en  vän,  så  huld,  så  mild,  så  tålig; 
Af  alla  vänner  han  mig  älskar  mest, 

Och  lika  varmt,  fast  jag  är  kall  och  dålig. 
Af  alla  vänner  denne  vän  är  bäst. 

2  Han  är  min  frände,  ja,  min  egen  broder, 
Och  Jesus  Kristus  är  hans  ljufva  namn. 
Han  älskar  mera  ömt  än  någon  moder. 
Hur  ljuft  det  är  att  hvila  i  hans  famn! 

3  Han  har  min  arma  själ  så  dyrt  förlossat 
Ifrån  förbannelse  och  synd  och  död: 

Den  gamle  ormens  hufvud  har  han  krossat. 
O  själ,  var  glad,  nu  har  det  ingen  nöd! 

4  Fast  Adams  fall  i  hvarje  lem  jag  känner, 
Det  är  allt  botadt  utaf  kvinnans  säd. 

Fast  syndens  gift  mitt  samvete  ock  bränner. 
Mitt  skuldebref  är  fäst  vid  korsets  träd. 

5  Så  är  jag  friköpt.    Ingen  dom  mig  fäller, 
Ty  min  förlossare  är  Herrens  Krist; 

Hans  dyra  blod  långt  mer  än  synden  gäller, 
Hans  skänkta  oskuld  skyler  all  min  brist. 


RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN.  127 

6  Ja,  min  rättfärdighet  där  uppe  sitter 
Vid  Faderns  högra  hand  på  himlens  tron, 
Och  fienden,  ehuru  arg  och  bitter, 

Ej  den  kan  skada  uti  minsta  mån. 

7  Hallelujahl    Jag  därför  nu  må  sjunga: 
Lof,  ära,  pris  ske  dig,  o  Jesus  Krist, 
Till  dess  i  himlen  med  förklarad  tunga 
Jag  lofvar  dig  med  alla  helgon  sist. 

Hs.  258.     Ssb.140. 


140.    Flyg  som  en  fågel  till  bergen. 

1  Flyg  som  en  fågel  till  bergen, 
Du,  som  af  synden  har  men: 
Skynda  till  lef vande  källan, 
Två  dig,  och  du  skall  bli  ren. 
Skynda,  när  faran  är  nära, 
Jesus  dig  hjälp  vill  beskära. 
Han  i  sin  famn  vill  dig  bära, 
Dig,  som  är  trött  utaf  synd, 
Dig,  som  är  trött  utaf  synd. 

2  Han  vill  dig  evigt  beskydda, 
Torka  hvar  fallande  tår, 
Hao  skall  dig  aldrig  förgäta, 
Ty  du  är  gömd  i  hans  sår* 
Spill  ej  din  tid  med  att  kvida, 
Skynda  till  Frälsarens  sida, 
Där  må  du  hjälpen  förbida: 
Gråt  ej,  ty  han  är  din  vän, 
Gråt  ej,  ty  han  är  din  vän. 

Hs.  255,    Seb.  157. 


128 


141.    Som  fåglar  små. 

1  Som  fåglar  små, 
När  dundra  må 

Och  djuren  sig  förskräcka, 

De  skynda  fort 

Hvar  på  sin  ort 

Att  sig  för  faran  täcka, 

2  Så  vill  jag  fly 
Från  världens  gny 

Till  dig,  o  Jesus  fromme! 
När  synd  och  död 
Tillfoga  nöd, 
Hos  dig  jag  ro  bekomme! 

3  Fast  kropp  och  själ 
Åtskils,  likväl 

Mitt  hjärtas  tröst  du  blifver. 
Du  mig  ock  visst, 

0  Herre  Krist, 

En  evig  glädje  gifver. 

4  Gud  Fader,  Son, 

1  himmelstron, 

Och  helge  And'  tillsamman! 

Upptag  min  bön 

Och  mig  bekrön 

Med  nåd  och  sällhet.    Amen. 

Ps.  187:  7—10.    Ssb.  121. 


142.     0  djup  af  barmhärtighet. 

1  O  djup  af  barmhärtighet,  Herre,  hos  dig, 
Att  blodet  på  Golgata  renar  ock  mig! 


RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN.  129 

Ej  synd  och  fördömelse  mig  mera  når, 
Mitt  lif  och  min  salighet  är  i  hans  sår. 

2  0  djup  af  barmhärtighet!    Mig  har  han  kär. 
Från  domens  förskräckelse  friköpt  jag  är» 
Och  viss  om  min  salighet  prisa  jag  kan 
Hans  nåd,  som  i  öknen  mig  sökte  och  fann. 

3  O  djup  af  barmhärtighet,  under  af  nåd  I 

För  allt  har  han  läkedom,  stads  vet  han  råd, 
Hvar  svidande  hjärtesorg  skänker  han  tröst, 
Och  tårarna  torkas  af  invid  hans  bröst. 

4  O  Jesus,  min  Frälsare,  Konung  och  Gud, 
För  dig  vill  jag  stämma  upp  lofsångens  ljud. 
Och  när  genom  dödens  dal  jag  måste  gå, 
Jag  vill  om  din  stora  nåd  jubla  ändå. 


143.     För  mig  till  den  klippan  höga. 

1  För  mig  till  den  klippan  höga, 
Där  mig  fienden  ej  når, 
För  mig  till  det  starka  fäste, 
Som  i  alla  stormar  står. 


På  den  höga  klippan  bygger 
Jag  min  frid,  min  salighet. 
Hon  står  fast  se'n  fordomtima, 
Hon  står  fast  i  evighet. 

2  Höres  än  kring  klippan  höga 
Vågors  vilda,  hemska  tjut, 


130  TRON. 


Det  likväl  mig  ej  förskräcker, 
Ty  det  tystna  skall  till  slut. 

3  O,  hvad  fröjd  den  klippan  höga 
Skänker  mig  för  hvar  minut! 
O,  hvad  frid  och  kraft  där  flöda 
Från  dess  sköte  ymnigt  uti 

4  Hvarje  dag  den  klippan  höga 
Fyller  mig  med  saligt  hopp. 
Hjärta,  själ  och  ande  lyfter 
Hon  till  helga  rymder  opp. 

5  Blott  uti  den  klippan  höga 
Lif  och  salighet  jag  har. 
Fly  ock  alla  jordens  skatter, 
Hon,  min  bästa  skatt,  är  kvar. 

6  Klippa,  du,  som  lifvets  vatten 
Ger  mig,  dig  jag  sjunger  här, 
Ständigt  styrkt  utaf  ditt  flöde, 
Tills  jag  segerpalmen  bär. 

Hb.  272. 


1 44.  Jag  har  en  vän  för  andra  vänner. 

1  Jag  har  en  vän  för  andra  vänner. 
Som  alltid,  alltid  älskar  mig, 
Om  än  han  stundom  döljer  sig; 
Jag  vet  dock,  att  min  nöd  han  känner; 
Och  då,  hvad  sorg,  som  kommer  än, 
Jag  har  en  huld  och  trofast  vän, 
Och  denne  vän  är  Jesus. 


FRIDEN.  131 


2  Och  Jesus  har,  livar1  helst  mig  händer, 
Mig  gömd  uti  sitt  sidosår 

Och  älskar  mig,  sitt  köpta  får. 
Han  tecknat  mig  på  sina  händer; 
Och  om  än  bergen  falla  må, 
Hos  Jesus  bor  jag  tryggt  ändå , 
Jag  hvilar  i  hans  armar. 

3  Tack,  Jesus,  för  din  död  och  pina, 
Som  du  för  alla  lidit  har, 

Då  du  all  världens  synder  bar  I 

Vi  äro  nu  med  rätta  dina, 

Ty  du  oss  köpt  med  blod  och  sår 

Att  vara  dina  fosterfår 

I  alla  evigheter.  ssb.  246:  2—4. 


145,    Hären  källa  rinner, 

1  Här  en  källa  rinner; 
Säll  den  henne  finneri 
Hon  är  djup,  men  klar, 
Gömd,  men  uppenbar. 

2  Om  du  där  dig  tvager, 
Hon  hvar  fläck  borttager, 
Ty  den  källan  god 

Är  Immanuels  blod. 

3  Röfvaren  i  nöden 
Där  fann  lif  i  döden. 
Jag,  så  ond  som  han, 
Samma  balsam  fann. 


132  TRON. 


4  Dyra  lifvets  källa, 
Du  skall  evigt  välla. 
Evigt  lyckosam 
Skall  din  flod  gå  fram. 

5  Kränka  skall  du  bada, 
Göra  sorgsna  glada, 
Tills  du  Lammets  brud 
Klädt  i  strålars  skrud. 

6  Jesus  vill  jag  sjunga, 
Tills  min  stumma  tunga 
Göms  i  graf,  och  jag 
Skåda  får  din  dag. 

7  Ty  mig,  sämsta,  ringa. 
Du  dock  lön  vill  bringa; 
Du  åt  mig  ock  har 
Köpt  en  harpa  klar. 

8  Som  du  skänkt  den  gåfva 
Att  dig  evigt  lofva, 

Du  för  himmelen 
Stämt  och  strängat  den. 

9  Där  skall  Faderns  öra 
Fröjda  sig  att  höra 
Mig  uti  din  famn 
Sjunga  blott  ditt  namn. 

Hs.  285 :  1-5,  7-10.    Ssb.  18*. 


146.  Dyre  Jesus,  du  har  sagt. 


1  Dyre  Jesus,  du  har  sagt: 
Barn,  kom  hit  till  migl 


FRIDEN.  133 


Med  min  synd,  som  oro  bragt, 
Kommer  jag  till  dig. 
Rena  mig  uti  ditt  blod, 
Och  till  nåd  mig  tag, 
Säg,  att  du  min  sak  gjort  god, 
Säg  mig  det  livar  dag! 
Jesus,  hör  min  bön  och  sång, 
Låt  ej  mödans  dag  bli  lång, 
Led  mig  fram  på  lifvets  stigs 
Tills  jag  skådar  digl 

2  Dyre  Jesus,  jag  är  nöjd 
Med  den  ljufva  tro, 

Att  jag  njuta  får  din  fröjd 

Uti  himlens  ro. 

Här  på  jorden  gör  du  mig 

Tålig,  stilla,  from, 

Och  se'n  hämta  mig  till  dig 

I  din  helgedom! 

3  Jesus,  medan  jag  är  här, 
I  mitt  hjärta  bo, 

Låt  ej  syndens  törnen  där 

Dig  till  sorg  mer  gro, 

Låt  mig  dricka  hvarje  stund 

Ur  din  kärleks  flod, 

Hämta  gladt  ur  ditt  förbund 

Ökad  kraft  och  mod.    '  Ssb.  154. 

147.    Salig,  salig,  den  som  kände. 

1  Salig,  salig,  den  som  kände, 
Den,  som  trodde  dig  allena, 
Sannan  Gud  och  den  du  sände 


L34  TRON. 


Ps.  45;  8. 


Att  med  dig  oss  än  förena. 
Jesus  Kristus!  du  är  vorden 
Vägen,  sanningen  och  lifvet; 
Och  i  himlen  och  på  jorden, 
Är  ej  annat  namn  oss  gifvet. 


148.    Hos  Gud  är  idel 


Hos  Gud  är  idel  glädje, 
Här  trycker  mången  nöd, 
Här  får  jag  ofta  sucka 
Och  äta  tårars  bröd. 
Här  blandas  fröjd  och  smärta 
För  Herren  Jesu  brud, 
Men  där  skall  så  ej  vara, 
Ty  glädjen  bor  hos  Gud. 

Här  har  jag  ej  mitt  hemvist, 
Här  bor  jag  blott  i  tält, 
Men  hän  mot  glädjestranden 
Mitt  synglas  jag  dock  ställt. 
När  världen  ler  och  skalkas, 
Jag  skådar  mot  den  borg, 
Där  jag  skall  bo  för  evigt 
Och  glömma  all  min  sorg. 

Jag  vill  då  lott  ej  byta 
Med  den  sin  del  här  får, 
Nej.  hellre  under  tårar 
Den  ädla  säd  jag  sår. 
Blott  jag  med  fröjd  får  skörda 
En  gång  vid  vägens  slut, 
Då  världens  dårar  tagit 
Sin  hela  fröjd  förut. 


FRIDEN.  135 

Mitt  hopp  för  evigheten 
Är  byggdt  på  säker  grund; 
Må  korset  gärna  trycka 
Ännu  en  liten  stund! 
Snart  ingen  sorg  skall  vara 
Och  ingen  klagan  mer, 
Då  jag  med  ohöljdt  öga 
Min  Jesus  evigt  ser! 

Hs.  284.     Ssb.  230. 


149.    Lofva  vill  jag  Herran,  Herran. 

1  Lofva  vill  jag  Herran,  Herran, 
Ty  han  hafver  hört  min  röst. 
Han  är,  då  all  hjälp  syns  fjärran. 
Dock  min  starkhet,  sköld  och  tröst. 
Han  de  ondas  kraft  förtager 

Och  sitt  barn  ur  faran  drager. 

2  På  min  Gud  i  lif  och  döden 
Har  jag  min  förtröstning  satt, 
Han  har  hulpit  mig  i  nöden, 
Och  mitt  hjärta  är  nu  gladt. 
Därför  vill  jag  honom  prisa, 
Honom  evig  ära  visa. 

3  Herre!  var  de  trognas  styrka, 
Och  din  smorda  hjälp  beskär; 
Fräls  ditt  folk  och  stöd  din  kyrka, 
Som  ditt  arf  och  eget  är; 

Låt  dem  här  i  dig  förnöjas 

Och  till  evig  tid  upphöjas.         Ps.  264. 


L33  TRON. 


150.    Trygg  i  min  Jesu  armar. 

1  Trygg  i  min  Jesu  armar, 
Trygg  vid  hans  hulda  bröst, 
Där  i  hans  kärleks  skugga 
Själen  har  ro  och  tröst. 
Ljufliga  änglaröster 
Brusa  omkring  mig  där. 
Ned  från  en  stad  af  jaspis, 
Ned  från  den  ljusa  sfär. 

KÖR. 

Trygg  i  min  Jesu  armar, 
Trygg  vid  hans  hulda  bröst, 
Där  i  hans  kärleks  skugga 
Själen  har  ro  och  tröst. 

2  Trygg  i  min  Jesu  armar, 
Trygg  för  all  ängslan  svår, 
Trygg  för  en  värld,  som  frestar, 
Synden  mig  där  ej  när. 
Tvifvel  och  sorg  försvinna, 
Allt  hvad  mig  fruktan  ger; 
Ännu  blott  några  strider, 
Blott  några  tårar  mer! 

3  Jesus,  mitt  hjärtas  tillflykt, 
Jesus  har  dött  för  mig, 
Lugnt  på  den  fasta  klippan 
Själen  skall  hvila  sig; 

Där  vill  jag  tåligt  bida, 
Bida,  tills  natten  flyr, 
Tills  på  den  gyllne  stranden 
Morgonen  härligt  gryr. 


137 


151.    Jag  nu  den  pärlan  funnit  har. 

1  Jag  nu  den  pärlan  funnit  har, 
Som  är  min  själs  begär. 

Du  frågar:  Hvad?  Hör  då  mitt  svar: 
Min  Frälsare  det  är. 

2  Upp  därför  nu,  min  själ,  och  sjung, 
Besjung  din  Frälsare! 

Han  din  profet,  din  präst  och  kung, 
Åt  honom  hyllning  ge! 

3  Han  lärer  mig  sin  sannings  bud, 
Sitt  ord  i  Andens  kraft, 

Han  medlar  mellan  mig  och  Gud, 
Han  härskar  med  all  makt. 

4  Han  alla  herrars  Herre  är 
Och  alla  kungars  Kung. 
Hans  ok  är  ljufligt,  ägan  kär, 
Hans  börda  är  ej  tung. 

5  Fast  fattig  i  mig  själf  och  svag, 
Fast  syndig,  kall  och  död, 
Dock  uti  honom  hafver  jag 
Båd'  hälsa,  lif  och  bröd. 

6  Se,  han  är  min  rättfärdighet, 
Min  frid,  min  sällhets  höjd. 
Ja,  han  är  all  min  salighet, 
Min  krona  och  min  fröjd. 

7  Han  är  mitt  skydd  i  stormens  Drus 
Min  sköld,  min  fasta  borg, 

Om  dagen  skugga,  natten  ljus, 
Min  glädje  i  all  sorg.    - 


138  TRON. 


8  Han  är  min  broder  och  min  vän, 
Min  Herre  och  min  Gud. 

Och  jag?  Jag  är  ock  hans  igen, 
Hans  dyrt  förvärfda  brud. 

9  Ack,  Jesus  Krist,  mitt  hjärtas  ro, 
Som  all  min  skuld  betalt, 

Bli!  städse  du  mitt  A  och  0, 

I  mig  och  alla— allt!  Ha.  265. 


152.    Nu  är  jag  säll  och  nöjd. 

1  Nu  är  jag  säll  och  nöjd: 
Jesus  är  min. 

Nu  har  jag  frid  och  fröjd: 
Jesus  är  min. 
Ty  all  min  synd  han  tog, 
Han  för  mig  led  och  dog. 
Jag  tror,  jag  äger  nog: 
Jesus  är  min. 

2  Nu  är  det  väl  hos  Gud: 
Jesus  är  min, 

Nu  är  jag  Kristi  brud: 
Jesus  är  min. 
Väl  har  jag  många  fel, 
Men  är  i  honom  hel; 
Stor  är  min  arfvedel: 
Jesus  är  min. 

3  Jag  fruktar  ingen  strid. 
Jesus  är  min. 

Nu  kan  jag  dö  i  frid, 
Jesus  är  min. 


FRIDEN.  139 


Jag  ser  med  längtan  fram 

Och  väntar  glad  Guds  Lamm; 

Jag  kommer  ejfpå  skam: 

Jesus  är  min.  Ssb.  158. 


153.    Du  lilla  skara,  som  är  på  resa. 

1  Du  lilla  skara,  som  är  på  resa 
Igenom  öknen  till  himmelen! 

Ack,  frukta  icke,  hur  allt  sig  vänder, 
Du  snart  får  skåda  Jerusalem! 
Du  får  snart  skåda  Jerusalem. 

KÖR. 

Ack,  frukta  icke,  hur  allt  sig  vänder, 
Du  snart  får  skåda  Jerusalem. 

2  Det  går  igenom,  det  stannar  icke 
I  jämmerdalen,  Gud  vare  pris! 

Hvad  som  än  händer  oss  under  färden, 
Vi  få  dock  hamna  i  paradis. 
Vi  få  dock  hamna  i  paradis. 

3  Igenom  ära,  igenom  smälek, 
Igenom  rykte,  båd"  ondt  och  godt; 
Hör,  du  elända,  som  tror  på  Jesus, 
Det  går  igenom,  hvad  salig  lott! 
Det  går  igenom,  hvad  salig  lott! 

4  Det  går  igenom  båd'  ljus  och  mörker, 
Det  går  igenom  båd'  sorg  och  nöd; 
Det  går  igenom  båd'  eld  och  vatten, 
Det  går  igenom  båd'  lif  och  död. 
Det  går  igenom  båd'  lif  och  död. 


140 


Med  oss  är  Herren,  och  han  skall  bära 
På  herdearmar  sin  klena  hjord. 
När  jord  och  himmel  sist  skola  vika, 
För  evigt  blifver  vår  Faders  ord. 
För  evigt  blifver  vår  Faders  ord. 


154.    Tryggare  kan  ingen  vara. 

1  Tryggare  kan  ingen  vara 
Än  Guds  lilla  barnaskara, 
Stjärnan  ej  på  himlafästet, 
Fågeln  ej  i  kända  nästet. 

2  Herren  sina  trogna  vårdar 
Uti  Sions  helga  gårdar, 
Öfver  dem  han  sig  förbarmar, 
Bär  dem  uppå  fadersarmar. 

3  Ingen  nöd  och  ingen  lycka 
Skall  utur  hans  hand  dem  rycka. 
Han,  vår  vän  för  andra  vänner, 
Sina  barns  bekymmer  känner. 

4  Se,  han  räknar  håren  alla, 
Som  ifrån  vårt  hufvud  falla. 
Han  oss  föder  och  oss  kläder, 
Under  sorgen  han  oss  gläder. 

5  Gläd  dig  då,  du  lilla  skara! 
Jakobs  Gud  skall  dig  bevara. 
För  hans  vilja  måste  alla 
Fiender  till  jorden  falla. 


HÖNEN,  141 


6  Hvad  han  tar  och  hvad  han  gifver, 
Samme  fader  han  dock  blifver, 
Och  hans  mål  är  blott  det  ena: 
Barnets  sanna  väl  allena. 

(He.  149.  Vv.  1— 5=Ssb.l24: 1—5.) 

155.    Bergen  må  vika. 

1  "Bergen  må  vika  och  högarna  falla, 
Evig  min  nåd  och  min  trofasthet  är; 
Aldrig  förbundet  af  frid  skall  förfalla," 
Så  säger  Herren,  din  Frälsare  kär! 

2  Hjälp  mig,  o  Jesus,  att  gömma  de  orden, 
Lär  mig  att  rätt  taga  fasta  på  dem! 

Och  när  jag  slutat  min  vandring  på  jorden, 
Låt  mig  i  tron  på  det  löftet  gå  hem! 

Hs.  307.    Ssb.32 


Ve    Kärleken. 
i.     Bönen. 

1 56.    0  bönestund,  så  skön  och  dyr. 

1  O  bönestund,  så  skön  och  dyr, 
Då  jag  från  jordens  sorger  flyr 
Och  inför  Fadern  lägga  får 
Hvad  helst  som  mig  af  nöden  står! 
Hur  ofta,  af  bekymren  böjd, 
Jag  bad  och  återfick  min  fröjd, 
Och  frestarns  snara  sönderbrast, 
Blott  jag  till  bönen  gick  med  hast. 


142  KÄRLEKEN. 


2  O  ljufva  stund,  så  rik  och  skön, 
Då  jag  får  bära  fram  min  bön 
För  honom,  hvilken  trofast  är 
Och  ger  mig  nåd,  blott  jag  begär! 
Hos  honom  söker  jag  min  ro 
Och  sätter  till  hans  ord  min  tro; 
Så  bjöd  han  mig  den  stund  så  skön, 
Då  jag  till  honom  gick  i  bön. 

3  O  ljufva  bönetimma,  må 
Jag  om  din  tröst  ej  miste  gå, 
Tills  ifrån  Nebobergets  höjd 
Jag  skådar  in  i  himlens  fröjd 
Och  kastar  köttets  klädnad  af 
Och  fattar  lifvet,  Herren  gaf  1 
Då  ropar  i  sin  flykt  min  själ: 
Du  ljufva  bönestund,  farväl! 

He.  164.  Seb.  171. 


157.    Kom  till  mitt  kalla 

1  Kom  till  mitt  kalla, 
Domnade  sinne! 
Afgudar  alla 
För  dig  försvinne; 
Kom  att  befalla 
Ensam  därinne! 
Kom,  o  min  Jesus! 


2  Kom,  du  min  kära, 
Mig  att  besöka; 
Tron  värdes  nära; 
Kraften  föröka! 

-  Värdes  mig  lära 


BÖNEN.  14-3 


Allt  hos  dig  söka! 
Kom,  o  min  Jesus! 

3  Kom,  när  jag  glades, 
Kom  ock  i  nöden! 
Kom,  när  jag  rädes 
Eviga  glöden! 
Kom,  var  tillstädes 
Nu  och  i  döden! 
Fräls  mig,  o  Jesus! 

4  Väl  oss,  du  komma 
Skall  uti  ära. 

Väl  dina  fromma, 
Väl  dina  kära! 
Snart  värdes  komma! 
Vare  du  nära! 
Kom,  o  min  Jesus! 

Hs.  293.     Ssb.  168. 

158.    Undan  vike  smärtan. 

1  Undan  vike  smärtan, 
Ty  i  bönens  ljud 
Mötas  skilda  hjärtan 
Då  hos  samme  Gud. 

2  Ut  en  suck  sig  smyger, 
Hörd  af  ingen  vän: 
Bönens  dufva  flyger, 
Hem  till  Gud  med  den, 

3  Kommer  sedan  åter 
Med  sitt  glada  bud, 


144  KÄKLEKEN. 


Lugnar  den,  som  gråter, 
Hälsar  ifrån  Gud, 

4  Hälsar  från  de  sälla 
Och  till  jordens  grus 
Bär  från  ljusets  källa 
Värma,  lif  och  ljus. 

5  Aldrig  tröttas  vingen, 
Aldrig  källan  töms: 
Gud,  han  glömmer  ingen, 
Fast  han  ofta  glöms. 

6  Men  mitt  hjärta  gömmer 
Evigt  Herrens  lag, 

Och  min  själ  ej  glömmer 
Faderns  anletsdrag. 

7  Kraft  mig  Fadern  gifver 
I  hvar  pröfvostund; 
Evigt  själen  blifver 
Fast  i  hans  förbund. 

8  Store  tidens  smitta 
Ej  min  barndomstro, 
Må  ej  flärden  hitta 
Till  mitt  hjärtas  bo. 

9  Säkert  han  mig  låter 
Vinna  hvad  jag  bad, 
Sänder  dufvan  åter 
Med  ett  oljoblad. 

10  Detta  kan  jag  hoppas, 
Sker  af  nåd  mig  så, 


BÖNEN,  145' 


Trofast  intill  änden 
Jag  dock  måste  stå. 

He.  299    Seb.  170  1—9, 


159.    Jesus  kär.  gå  ej  förbi  mig, 

1  Jesus  kär,  gå  ej  förbi  mig, 
Låt  mig  bönhörd  bli; 

Då  åt  andra  nåd  du  skänker. 
Gå  ej  mig  förbi! 

KÖR. 

Jesus,  Jesus, 

Låt  mig  bönhörd  bli, 

Och  då  andra  du  uppväcker, 

Gå  ej  mig  förbil 

2  Låt  ock  mig  vid  nådatronen 
Finna  himmelsk  ro; 

Då  jag  sjunker  ned  förkrossad, 
Herre,  lär  mig  tro! 

3  Blott  på  din  förtjänst  jag  kommer 
Och  din  nåd  begär; 

Hela  mitt  beklämda  hjärta, 
Fräls  mig  som  jag  är! 

4  Du  är  all  min  glädjekälla, 
Mer  än  lif  för  mig; 

Hvad  i  himlen,  hvad  på  jorden 

Har  jag  utom  dig?       Hs.  303.   Ssb.  153. 


146  KÄRLEKEN. 


1 60.    Hvilken  vän  vi  ha  i  Jesus. 

1  Hvilken  vän  vi  ha  i  Jesus, 
Han  vill  hjälpa  och  förmår, 
All  vår  börda  själf  han  lättar, 
När  vår  bön  till  honom  går. 
Ack,  vi  ofta  friden  mista, 
Sorg  och  mörker  blir  vår  lön, 
Blott  för  det  att  vi  ej  bära 
All  vår  nöd  till  Gud  i  bön. 

2  Har  du  frestelser  och  pröfning, 
Synes  lifvets  kamp  dig  svår? 
Kraft  och  makt  du  återvinner, 
Om  i  bön  till  Gud  du  gkr. 

Om  dig  vänner  fly  och  svika; 
Får  du  hat  till  kärleks  lön,  ■ 
Endast  Jesus  kan  dig  trösta; 
Bär  till  honom  allt  i  bön! 

3  Är  ditt  hjärta  fullt  af  oro 
Och  ej  någon  tröst  dig  når? 
Jesus  är  din  enda  tillflykt, 
Tröst  af  honom  visst  du  får. 
I  hans  hulda  famn  du  finner 
Ljuflig  ro  och  hvila  skön, 
Om  till  honom  blott  du  ilar 
Med  din  nöd  i  tro  och  bön. 

Hs.  304.    Ssb.  173. 


161.    Herre,  mitt  hjärta. 

1  Herre,  mitt  hjärta 

Längtar  i  stillhet  till  dig. 


HELGELSEN.  147 


Lindra  min  smärta, 
Lifva  och  vederkvick  mig! 

2  Salig  i  hoppet, 

Låt  mig,  o  Jesus,  blott  ej 

Tröttna  i  loppet 

Och  bli  tillbaka,  ack  nej  I 

3  Håll  mig  vid  handen, 

Gif  mig  allt  stapplande  till 
Och  gör  blott  anden 
Villig  att  gå,  dit  du  vill! 

4  Göm  mig  för  flärden, 

Göm  mig,  ack,  göm  mig  i  dig! 

Glädjen  i  världen 

Är  ju  ej  glädje  för  mig. 

5  Herre,  bevara, 
Herre,  välsigna  mig  du, 
Lyse  ditt  klara, 
Vänliga  anlet'  mig  nu! 

Ha.  291.  Ssb.  161. 

2.    Helgelsen. 

162.    Jesus  jag  följer. 

1  Jesus  jag  följer  hur  världen  må  håna; 
Honom  jag  tjänar  i  ungdomens  vår, 
Ännu  i  hösten,  då  hjässan  skall  gråna, 
Vandra  jag  vill  i  min  mästares  spår. 

2  Skulle  på  jorden  föraktad  jag  vara, 
Skulle  ock  något  jag  smädas,  hvad  mer? 


J.48  KÄRLEKEN. 


Jesus  jag  följer,  jag  följer  hans  skara, 
Som  uppå  jorden  försmädad  man  ser. 

3  Jesus  jag  följer  i  motgångens  timma, 
Härligt  han  för  mig  till  salighet  ut. 
Jesus  jag  följer  i  solljus  och  dimma — 
Växlingar  taga  hos  honom  ett  slut. 

4  Jesus  jag  följer,  hur  världen  må  smäda; 
Ingen  mig  smädar  i  himmelen  mer. 
Jesus  jag  följer,  och  in  får  jag  träda, 
Där  jag  för  evigt  min  Frälsare  ser. 


1 63.     Fort,  skynden  alla,  stora,  små. 

1  Fort,  skynden  alla,  stora,  små, 
Framåt  på  ljusets  bana! 
Vi  alla  här  församlas  må 
Inunder  korsets  fana, 
Och  möta  vi  uppå  vår  väg 
En  själ,  vi  vänligt  fråga: 
O,  vill  du  följa  oss,  o  säg! 
Till  himlen  gladt  vi  tåga. 

.2  Från  synd  och  värld  vi  afsked  ta 
Och  vilja  Jesus  tjäna, 
Hans  ok  uti  vår  ungdom  dra 
Och  blifva  vid  det  ena: 
Att  vandra  uti  Herrens  bud 
Och  honom  älska,  lyda; 
Att  vi,  som  barn  af  himlens  Gud, 
Må  Herrens  lära  pryda.  Ssb.  98. 


HELGELSEN.  149 


164.    Blott  en  dag. 

1  Blott  en  dag,  ett  ögonblick  i  sänder, 
O,  hvad  tröst,  ehvad  som  kommer  på! 
Allt  ju  h  vilar  i  min  Faders  händer, 
Skulle  jag,  som  barn,  väl  ängslas  då? 
Han,  som  bär  för  mig  ett  fadershjärta, 
O,  han  gifver  ju  åt  h varje  dag 

Huldt  dess  lilla  del  af  fröjd  och  smärtar 
Så  af  möda  som  behag. 

2  Själf  han  är  mig  alla  dagar  nära, 

För  hvar  särskild  tid  med  särskild  nåd. 
Hvarje  dags  bekymmer  vill  han  bära, 
Han,  som  heter  både  Kraft  och  Råd. 
Att  sin  dyra  egendom  bevara, 
Denna  omsorg  har  han  lagt  på  sig. 
Som  din  dag,  så  skall  din  kraft  ock  vara,, 
Detta  löfte  gaf  han  mig. 

3  Hjälp  mig  då  att  hvila  tryggt  och  stilla 
Blott  vid  dina  löften,  Herre  kär, 

Och  ej  trones  dyra  tröst  förspilla, 

Som  i  ordet  mig  förvarad  ärl 

Hjälp  mig,  Herre,  att,  ehvad  mig  händer, 

Taga  af  din  trogna  fadershand 

Blott  en  dag,  ett  ögonblick  i  sänder, 

Tills  jag  nått  ditt  goda  land! 

Hb.346.    Seb.  35. 


165.    Gif  mig  ett  hjärta. 

1  Gif  mig  ett  hjärta  nytt  och  godt, 
O  Jesus  god,  och  lär 


150  KÄRLEKEX. 


Mig  älska  det.  du  älskar  blott 
Och  dig  behagligt  är. 

2  Med  dig,  med  dig  är  hvarje  år 
Ett  lyckligt  år  för  mig. 

O  gif,  att  med  hvar  dag,  som  går, 
Jag  mer  lär  känna  dig. 

3  Ty  känna  dig  är  evigt  lif, 
Är  frid  och  salighet. 

Mitt  allt,  o  Jesu  Krist,  du  blif 

För  tid  och  evighet.  ssb.  115. 


166.    Kärlek,  höga  himlagåfva. 

1  Kärlek,  höga  himlagåfva. 
Himlafröjd,  o  kom  hit  ned! 
Krön  hvad  redan  oss  är  gifvet 
Och  din  boning  hos  oss  red. 
Se  till  oss  med  mildhet,  Jesus! 
Du  är  kärlek,  armas  vän. 
Gästa  hos  oss,  bringa  frälsning 
Till  den  själ,  som  bäfvar  än. 

2  Sänd,  o  sänd  din  kärleks  ande 
Till  de  kvaluppfyllda  bröst, 
Genom  dig  låt  alla  ärfva 
Himlahvilan,  evig  tröst. 
Borttag  kärleken  till  synden, 
Och  blif  du  vårt  A  och  O, 
Trones  slut  såväl  som  början, 
Hjärtats  frihet,  själens  ro.  Ssb.  90 


HELGELSEN.  151 


167.    Vaka.  själ,  och  bed. 

1  Vaka,  själ,  och  bed, 
Och  till  strids  dig  red. 

Räds,  att  frestarn  lägger  snaran, 
Där  du  minst  förmodar  faran; 
Sådan  är  hans  sed. 
Vaka,  själ,  och  bed. 

2  Uti  lustans  spår 
Smygande  han  går. 
Vännens  röst  han  efterapar, 
Sig  till  ljusets  ängel  skapar, 
Tills  dig  snärd  han  får 

Uti  lustans  spår. 

3  Under  världens  larm 
Vägen  till  din  barm 

Som  en  listig  orm  han  hittar 
Och  med  flärd  och  otro  smittar 
Hjärtat  i  din  barm 
Under  världens  larm. 

4  Vaka,  bed,  min  själl 
Blif  ej  köttets  träl, 

Och  låt  världen  dig  ej  köpa; 
Hvad  dess  barn  så  efterlöpa 
Är  ett  flyktigt  väl. 
Vaka,  bed,  min  själl 

Ps.  2101—4.  Seb.  113. 

168.    Låt  din  Andes  morgonstrimma . 

1  Låt  din  Andes  morgonstrimma 
Skina  i  vår  mörka  själ, 


152  KÄRLEKEN. 


Att  vi  lifvets  väg  förnimma 
Och  förstå  vårt  sanna  väl. 
Gör  vår  vandel  med  ditt  sken 
Från  allt  villans  töcken  ren, 
Att  din  nåd  vi  känna  lära, 
Och  din  kärleks  eld  rätt  ära. 

2  Låt  vår  lampas  olja  brinna, 
När  du  dömer  världen  vid. 
Låt  vår  lefnad  så  förrinna 
Denna  korta  vandringstid, 
Att  du  oss  af  sorgens  dal 
Värdes  till  din -fröjdesal 
Och  vårt  rätta  hemvist  föra 
Att  oss  evigt  saliggöra. 

Pe.  426:3,  5.  Ssb.  15. 

169.    Förläna  mig  din  Andes  nåd. 

1  Förläna  mig  din  Andes  nåd. 
Som  gifver  mig  de  bästa  råd, 
Hur  jag  min  tid  skall  lefva, 

Att  jag  mot  världens  synd  och  närd, 
-  Hvari  hon  fallen  är  och  snärd, 
Må  stadigt  kunna  sträfva. 

Styrk  du  mig 

Kraftelig 

Till  att  vandra 

Ej  som  andra 

Köttets  trälar, 
De  där  dräpa  sina  själar. 

2  Men  låt  mig  som  ett  ljusets  barn 
Se  och  undvika  alla  garn, 


HEMMET.  153 

Som  satan  för  mig  ställer. 
Ja,  låt  mig  aldrig  glömma  bort, 
Att  lefnadstiden  är  så  kort 
Och  likväl  mycket  gäller. 

Ty  bör  mig 

Flitelig 

Nyttja  dagen, 

Höra  lagen, 

Som  kan  lära 
Det,  som  länder  till  din  ära. 

Ps.  430:10,11.    Ssb.13. 

1 70.    0  du,  som  gaf  ditt  lif  för  fåren. 

O  du,  som  gaf  ditt  lif  för  fåren, 
Om  nåd  och  kraft  vi  bedja  dig 
Att  framgent  följa  dig  i  spåren 
På  kärlekens  och  fridens  stig. 
Låt  mer  och  mer  en  skingrad  skara 
Förenas  i  din  sannings  ljus, 
Att  det  må  vara,  evigt  vara 
En  herde  och  ett  fårahus! 

Ps.  285:6.     Seb.  162. 


3.     Hemmet. 

171.    Jag  lyfter  mina  händer. 

1  Jag  lyfter  mina  händer 
Upp  till  Guds  berg  och  hus, 
Från  dem  han  hjälpen  sänder 
Och  skickar  ut  sitt  ljus. 
Mig  Herren  hjälp  bejakar, 


154  KÄRLEKEN. 


Som  jord  och  himmel  gjort; 
Min  bön  han  ej  försakar, 
Men  skyddar  mig  allt  fort. 

2  Han  låter  mina  fötter 
Ej  slinta,  ty  han  är 
En  väktare  ej  trötter 
Och  blir  mig  alltid  när; 
Han  nådigt  mig  bevarar 
Och  skyddar  mig  från  fall, 
Mig  dag  och  natt  försvarar, 
Välsignar  ock  mitt  kall. 

3  Allt  ondt  han  från  mig  vänder 
Och  f rälsar  mina  själ, 
Ehvad  som  helst  mig  händer, 
Så  slutas  det  dock  väl. 

Min  utgång  han  bevarar 
Min  ingång  likaså; 
Sin  nåd  Gud  aldrig  sparar 
För  dem  med  honom  stå. 

Pe.  33.    Ssb.  120. 


1 72.     Om  nöjenas  rosor  än  hölja  min  stig. 

1  Om  nöjenas  rosor  än  hölja  min  stig, 
Mitt  hem,  o,  du  kära,  jag  längtar  till  dig. 
Långt  klarare  skyn  tyckes  le  mot  mig  där; 
Ej  finnes  i  världen  en  plats  mig  mer  kär. 


Hem,  hem,  o,  mitt  hem, 

Du  lockar  mig  hem,  mitt  älskade  hem. 


HEMMET.  155 


2  Ej  bländar  mig  storhet  och  rykte  och  glans. 
Till  hyddan,  omsluten  af  ekarnas  krans, 
Jag  längtar.  Mer  ljuft  drillar  fågeln  sin  sång 
Där  hemma,  där  friden  jag  ägde  en  gång. 

3  Där  slöt  mig  min  fader  till  klappande  bröst; 
Där  smekte  mitt  öra,  o  moder,  din  röst. 
Må  andra  bedåras  af  fängslande  värld; 

Jag  längtar,  mitt  hem,  till  din  lyckliga  härd. 

4  Till  dig  skall  jag  vända  från  fjärran  igen; 
Hvad  hjärtat  har  kärast,  där  bjudes  mig  än. 
Hos  dig  skall  jag  finna,  hvad  världen  ej  gaf ; 
Du  lyfter  bekymren  och  bördorna  af. 


1 73.    Hvem  älskar  som  en  moder? 

1  Hvem  älskar  som  en  moder?   Säg, 
Som  hon,  hvem  ville  så 

Hvart  törne  plocka  från  den  väg, 
Där  litet  barn  skall  gå? 

2  Hvem  vakar  så  den  långa  natt 
För  sjuka  barnets  ro, 

Hvem  tjänar  väl  så  huld  t  och'  glad  t 
Uti  det  trefna  bo? 

3  Hvem  ger  väl  om  och  om  igen 
Så  fullt  och  rågadt  mått 

Af  kärleks  rena  guld,  om  än 
Hon  möts  af  otack  blott? 


156  KÄRLEKEN. 


1 74.  Gud  signe  de  kära  barn ,  de  små. 

(Hvad  fåglarna  sjunga.) 

1  Gud  signe  de  kära  barn,  de  små, 
Som  flitigt  arbeta  och  bedja. 

Gud  signe  de  gamla  med  lockar  grå, 
Som  kunna  likt  barnen  sig  glädja, 
När  blommorna  knoppas  om  våren. 

2  Ty  rödaste  guld  och  ädelsten, 
De  äro  som  snö  vid  polen. 

Och  fåfäng  lust  med  ett  fagert  sken 

Är  dagg,  som  torkar  i  solen. 

När  blommorna  knoppas  om  våren. 

3  Men  arbete,  kärlek,  bön  och  tro, 
De  bygga  på  lif vets  lycka, 

De  så  ut  glädje,  de  bädda  ro 
För  alla  sorger,  som  trycka, 
När  blommorna  knoppas  om  våren. 

4  Gud  signe  arbete,  kärlek,  bön 
I  alla  vår  lefnads  dagar, 
Gud  signe  alla  de  goda  frön, 
Som  sås  i  de  gröna  hagar, 

När  blommorna  knoppas  om  våren. 

175.    Sjung,  sjung  i  morgonstund. 

1  Sjung,  sjung  i  morgonstund, 
Morgonstund  har  guld  i  mun, 
Sjung  om  lifvets  morgon  blid. 
Barnafröjd  och  barnafrid. 


15? 


2  Sjung,  sjung,  som  fåglar  små 
Sjunga  under  himlens  blå, 
Frisk  och  glad  som  vårens  vind, 
Eld  i  blick  och  ros  på  kind. 

3  Sjung,  sjung  om  fröjd  och  hopp; 
Om  än  mörka  moln  gå  opp, 
Lyser  öfver  lifvets  brus 

Dock  Gud  Faders  stjärnehus. 


1 76.    Onda  ord,  o.  låt  dem  aldrig. 

1  Onda  ord,  o,  låt  dem  aldrig 
Öfver  dina  läppar  gå. 

Låt  en  helig  känsla  hindra  . 
Onda  tankar  att  uppstå. 

KÖR. 

"Älsken  h varandra,"  så  sade  Jesus; 
Lyden  som  barn,  det  Fadern  har  befallt. 
"Älsken  hvarandra,"  så  sade  Jesus; 
Lyden  som  barn,  hvad  han  befallt. 

2  Kärlek  är  för  ren  och  himmelsk, 
Vänskap  allt  för  helig*är    - 
För  att  såras  och  förstöras 

Af  ett  ord,  som  sönderskär. 

3  Snart  ett  ord  är  sagdt  i  vrede 
Och  en  orätt  handling  gjord, 
Snart  kan  kärleksbandet  slitas 

Af  ett  enda  bittert  ord.  ssb.  114. 


158  KÄRLEKEN. 


177.     Uti  din  nåd.  o  Fader  blid, 

1  Uti  din  nåd,  o  Fader  blid, 
Befaller  jag  i  allan  tid 

Min  arma  själ  och  hvad  jag  har; 
Anamma  allt  i  ditt  förvar. 

2  Mitt  lif,  min  kropp  och  ande  är 
Din  egendom,  o  Herre  kär! 
Bevara  själf  hvad  dig  tillhör, 
Att  intet  ondt  mig  skada  gör. 

3  I  dig  är  jag  af  hjärtat  nöjd, 
Du  är  min  enda  tröst  och  fröjd; 
Uti  min  nöd  och  stora  brist 

Ar  du  min  hjälp,  det  vet  jag  visst. 

4  Det  är  min  tro,  o  Fader  blid! 
Hjälp,  att  jag  alltid  blir  därvid; 
Ifrån  ditt  barn  du  aldrig  vik, 
Att  jag  må  ärfva  himmelrik. 

Ps.  250.  Ssb.  27. 


1 78.    Vak  upp,  min  själ,  gif  ära. 

1  Vak  upp,  min  själ,  gif  ära 
Din  Gud  och  Fader  kära! 
Han,  som  allt  godt  oss  gifver, 
En  väktare  oss  blifver. 

2  Du  värdes  själf  fullända 
Ditt  verk  på  mig  och  sända 
Den,  som  mig  alla  dagar 
Hugsvalar  och  ledsagar. 


HEMMET.  1 59 


3  Välsigna  mig  och  skydda, 
Mitt  hjärta  blif  din  hydda; 
Låt  ditt  ord  min  spis  vara, 
Till  dess  jag  hän  skall  fara. 

Ps.  429:1,8, 10,  Ssb.  16. 

179.    Din  klara  sol  går  åter  opp. 

1  Din  klara  sol  går  åter  opp: 
Jag  tackar  dig,  min  Gud! 

Med  kraft  och  mod  och  nyfödt  hopp 
Jag  höjer  glädjens  ljud. 

2  Din  sol  går  upp  för  ond  och  god, 
För  alla  som  för  mig, 

O,  må  jag  så  i  tålamod 
Och  kärlek  likna  dig  I 

3  O,  må  jag  ock  i  tro  och  dygd, 
Nöjd  med  hvad  du  beskär, 
Än  kunna  glädjas  i  ditt  skygd 
Hvar  dag,  jag  lefver  häri 

4  Då  skall  jag  trygg,  i  råd  och  dåd, 
Till  dig,  ö  Fader,  fly 

Och  än  förnimma,  att  din  nåd 

Är  h  varje  morgon  ny.  '        Pa.  420. 


1 80.    Vi  tacka  dig  så  hjärtelig. 

1  Vi  tacka  dig 
Så  hjärtelig, 
O  Gud  och  Fader  käre! 


160  KÄRLEKEN. 


Att  Ti  så  Yäl 

Till  kropp  som  själ 
Helbrägda,  styrkte  äre„ 

Hjälp  hvar  för  sig 

Så  kristelig 

Sitt  kall  på  jorden  sköta r 

Att  Ti  också 

HTarandra  må 

I  himlens  glädje  möta. 

Ps.431:  1,10,  Ssb.  12. 


181.    Så  går  en  dag  än  från  vår  tid. 

1  Så  går  en  dag  än  från  Tår  tid 
Och  kommer  icke  mer, 

Och  än  en  natt  med  Herrens  frid 
Till  jorden  sänkes  ner. 

2  Men  du  förblifver  den  du  Tar, 

0  Herre,  full  af  nåd! 

Och  Tara  nätter,  Tara  dar 
Du  tecknat  i  ditt  råd. 

3  Trygg  i  din  Tård  jag  lämnar  mig, 
När  solen  från  oss  flyr; 

Och  gladligt  skall  jag  prisa  dig, 
När  dagen  åter  gryr. 

4  Men  om  det  stilla  dödens  bud 

1  denna  natt  jag  hör, 

Det  är  min  tröst,  att  din,  o  Gud, 
Jag  lefver  och  jag  dör.   ps.  434.  Seb.  18 


HEMMET.  161 


1 82.  Hvad  jag  i  dag  har  syndat. 

1  Hvad  jag  i  dag  har  syndat, 
Af  världens  flärd  förblindad, 

0  Gud,  förlåt  mig  detl 

1  Jesu  namn  jag  beder, 
Att  du  mig  alltid  leder 
På  lifvets  väg,  i  Jesu  fjät. 

2  Gif  att  jag  icke  saknar 

I  morgon,  när  jag  vaknar, 
Din  milda  allmaktshand, 
Som  mig  i  alla  dagar 
Beskyddar  och  ledsagar 
Omsider  in  i  lifvets  land. 

Ps.  442:  8,9.  Ssb.  19. 

1 83.  Jesus,  gör  mig  åter  stilla. 

1  Jesus,  gör  mig  åter  stilla 

Som  ett  barn  vid  moderns  bröst! 

Rädda  mig  från  världens  villa, 

Gif  min  ande  frid  och  tröst! 

Var  mitt  värn  mot  otrons  vågor, 

Tysta  egen  viljans  frågor 

Med  din  ljufva  herderöst!  i 

2  Vederkvick  mitt  hjärta  åter, 
Göm  mig  hemligt  i  ditt  tjäll! 
Säg,  att  du  min  synd  förlåter, 
O,  då  skall  jag  blifva  säll. 
Sänd  din  Ande  från  det  höga, 
Och  när  sömnen  lyclit  mitt  öga, 
Vaka  öfver  mig  i  kväll! 

He.  356:1,  2.     Ssb.  20:  1,  3. 


162  KÄRLEKEN. 


1 84.     Jag  är  trött,  jag  sofva  vill. 

1  Jag  är  trött,  jag  sofva  vill, 
Mina  ögon  slutas  till, 

Se  till  mig,  o  Fader  blid, 

Hör  min  bön  och  skänk  mig  fridl 

2  Hvad  i  dag  jag  syndat,  Gud, 
Mot  din  lag  och  dina  bud, 
Tillgif  det  för  Jesu  blod, 

Ty  han  i  mitt  ställe  stod. 

3  Alla  kära,  som  jag  har, 
Vänner,  syskon,  mor  och  far, 
Skydda  dem  i  lust  och  nöd, 

Yar  dem  när  i  lif  och  död  I         s&b.  17. 


185.    Bred  dina  hulda  vingar. 

1  Bred  dina  hulda  vingar, 

0  Jesus,  öfver  mig. 
Och  låt  mig  stiila  hvila 

1  ve  och  väl  hos  dig! 
Blif  du  mitt  allt  i  alla, 
Min  visdom  och  mitt  råd, 
Och  låt  mig  alla  dagar 
Få  lefva  blott  af  nåd! 

2  Förlåt  mig  alla  synder 
Och  två  mig  i  ditt  blod  I 
Gif  mig  ett  heligt  sinne, 
En  vilja  ny  och  god! 
Välsigna  fader,  moder 


SKOLAN.  163 


Och  mina  syskon  små, 

Och  låt  i  frid  oss  alla 

Till  nattens  hvila  gå.  Hs.  357.  Ssb.  23, 

1 86.    När  jag  lägger  mig  att  sofva. 

1  När  jag  lägger  mig  att  sofva, 
Skydda  mig,  o  Jesus  mild! 
När  jag  uppstår,  låt  mig  lofva 
Dig,  och  var  ej  från  mig  skild. 
Kom,  o  Jesus,  blif  mig  när, 
Låt  mig  blifva  där  du  är. 

2  När  jag  slutar  mina  dagar, 
Låt  mig  roligt  somna  in. 

Ske  det,  när  dig  helst  behagar, 
Blott  jag  evigt  blifver  din. 
Kom,  o  Jesus,  blif  mig  när, 
Låt  mig  blifva  där  du  är. 

Ps.  204:  4,  5.  Ssb.  25:4,5. 

IV.    Skolan. 

187.    Vi  samlas,  vi  samlas. 

1  Vi  samlas,  vi  samlas,  och  lofsången  går 
Till  Jesus,  vår  Jesus,  i  blomstrande  vår. 
Af  hjärtat  vår  Skapares,  Frälsares  pris 
Ti  höja  mot  skyn  på  vårt  barnsliga  vis. 


Halleluja!  Halleluja! 
Hosianna  i  höjden! 
Halleluja!  Halleluja! 
Hosianna  vår  Gud! 


164  KÄRLEKEN. 


2  Hans  famn  har  8ig  öppnat  en  gång  för  de  små, 
Och  ömt  i  den  famnen  jag  slutits  också. 
De  skatter,  han  gaf  mig,  dem  vårdar  jag  väl, 
Och  ständigt  han  leder  och  fostrar  min  själ. 

P>  Hosianna,  hosianna  vår  Frälsare  god. 
Vårt  hjärta  vår  tunga  skall  prisa  ditt  blod. 
Tack,  Jesus,  för  löfte,  för  maning  och  lag, 
För  himmelens  sällhet,  som  gifves  en  dag. 

Ssb.  251. 


188.    Välsignade  timme. 

1  Välsignade  timme,  så  ljuf  och  så  skön, 
Då  söndagsskolbarnen  få  samlas  till  bön; 
Från  lockelser  fria  de  höra  Guds  röst, 

Den  svage  får  styrka,  den  sorgsne  får  tröst. 
Ack,  stunden  är  skön 
Hos  Herren  i  bön! 

2  I  bibeln  vi  lära,  att  Herren  hör  bön; 
Det  är  ock  de  trognas  erfarenhet  skön, 
Att  nöd  och  bekymmer  med  bönen  bortgå, 
Och  rikelig  nåd  genom  Jesus  de  få. 

Ack,  stunden  är  skön 
Hos  Herren  i  bön! 

3  Ack  tänk,  hvilken  syn,  huru  älsklig  och  skön, 
Då  barnen  med  lärarne  enas  i  bön! 

De  ösa  ur  källan,  Guds  lefvande  ord, 
Ej  ljufvare  sällhet  på  jorden  är  spord. 

Ack,  stunden  är  skön 

Hos  Herren  i  bönl  Seb.  172. 


SKOLAN.  165 


189.    Gode  Jesus,  får  jag  vara. 

1  Gode  Jesus,  får  jag  vara 
I  din  skola  stads  hos  dig, 
Värdes  för  min  själ  förklara 
Allt  hvad  du  vill  lära  mig! 

2  Vill  den  onde  i  mitt  sinne 
Väcka  vrede,  hat  och  kif, 
Gud,  predika  då  därinne, 
Att  du  gaf  för  oss  ditt  lif ! 

3  Börjar  lättjan  hos  mig  råda, 
Liknöjdhet  i  själen  bo, 

Må  ditt  nit,  din  flit  jag  skåda; 
För  vår  skull  du  fick  ej  ro. 

4  O,  min  Jesus,  lär  mig  träda 
Mera  stadigt  på  din  stig, 
Att  jag  må  din  Ande  glada, 
Glada  änglarna  och  dig. 

Ssb.  165:1,  2,6,8. 

190.    Klockan  slår. 

1  Klockan  slår, 
Tiden  går, 

Tron  uppå  ordet  sitt  prof  består, 
Om  det  i  hj ärtemylla  sås, 
Icke  af  vinterköld  det  nås, 
Bär  det  sin  evighetsfrukt, 
Bär  det  sin  evighetsfrukt. 

2  Klockan  slår, 
Tiden  går, 


166  KÄRLEKEN. 


Hoppet  Guds  barn  dock  fel  ej  slår; 
Det  har  vingar  af  änglaart, 
Flyger  till  himlen  med  bönens  fart, 
Kommer  tillbaka  med  svar, 
Kommer  tillbaka  med  svar. 

3  Klockan  slår, 
Tiden  går. 

Kärleken  aldrig  räknar  år. 
Den  kan  göra  det  gamla  ungt, 
Göra  lätt  det,  som  synes  tungt, 
Vatten  förvandla  till  vin, 
Vatten  förvandla  till  vin. 

4  Klockan  slår, 
Tiden  går, 

Endast  Guds  nåd  orubbligt  består. 
Den  i  trygghet  leder  oss  här, 
Bygger  ett  bättre  hem  oss  där, 
Fylldt  med  en  segerrik  fred, 
Fylldt  med  en  segerrik  fred. 

5  Klockan  slår, 
Tiden  går, 

Aldrig  utrinna  evighetsår; 
Aldrig  vissnar  Guds  paradis, 
Aldrig  förstummas  hans  nådespris. 
Amen,  halleluja,  tack! 
Amen,  halleluja,  tackl 


191.    Uti  lifvets  sköna  blomma. 

1  Uti  i  lifvets  sköna  blomma, 
På  din  första  morgonstund, 


SKOLAN.  167 


Innan  onda  dagar  komma, 
Jesus  sök  af  hjärtats  grund. 
Synden  lurar  och  bedrager, 
Men  blir  du  hos  Jesus  kvar, 
Han  dig  bär  och  hem  dig  tager, 
Där  du  är  i  godt  förvar. 

2  Jordisk  fröjd  skall  snart  dig  svika, 
Lämna  den,  ty  den  är  tom. 
Himlens  skatter  äro  rika, 

Dem  du  får:  till  Jesus  kom! 
Han  på  korset  allt  försonat, 
Där  uppväller  nådens  flod. 
Dig  från  syndens  straff  han  skonat, 
Då  han  göt  för  dig  sitt -blod. 

3  Därför  i  din  barndoms  timmar, 
Innan  hjärtat  blifver  kallt, 
Medan  morgonsolen  glimmar, 
Blott  i  Jesus  haf  ditt  allt. 
Fram  på  Herrens  vägar  hasta, 
Fly  de  många  syndens  garn, 
Hvarje  sorg  på  Jesus  kasta 
Och  förblif  hans  kära  barn. 

He.  385:  1,2,  4.    Ssb.  118:  1,  2,  4. 


1 92.    Den,  som  älskar  Jesus  här. 

1  Den,  som  älskar  Jesus  här, 
Får  gå  in  i  himlen,  där 
Ej  Lammets  sol  går  ner. 


168  KÄRLEKEN. 


O,  det  blifver  saligt, 
Saligt,  saligt,  saligt  1 
O,  det  blifver  saligt, 
Då  vi  aldrig  skiljas  mer! 

2  Många  skolbarn,  många  små 
Skola  där  för  honom  stå, 
Han  vänligt  på  dem  ser. 

3  Trogna  lärare  där  bo, 
Fränder,  vänner  få  där  ro 
Och  skiljas  aldrig  mer. 

4  O,  hvad  sällhet,  o,  hvad  fröjd 
Att  i  härlighetens  höjd 
Guds  Lamm  betrakta  få! 

5  Att  inför  hans  äras  tron, 
Sjungande  med  änglars  ton, 

I  evig  klarhet  stå!    Hs.  390.    Seb.  212. 


1 93.    Vi,  en  liten  skara  barn. 

1  Vi,  en  liten  skara  barn, 
Under  sanningens  baner 
Tåga  fram  i  strid  mot  syndens  hela  makt. 
Med  vår  hjältes  gamla  svärd 
Skall  vår  ovän  läggas  ner; 
Ty  vi  tro,  hvad  Gud  i  ordet  hafver  sagt. 

kör: 

Sjung,  sjung,  sjung,  du  lilla  skara, 
Snart  skall  du  få  en  segersång. 


SKOLAN.  169 

Frukta  ej  att  träda  fram 

För  det  sanna  utan  skam; 

Ty  det  segra  skall,  fast  striden  synes  lång. 

2  Det  må  dröja  många  år, 
Men  vi  skola  växa  till, 

Och  vår  skara  skall  bli  större  dag  för  dag; 

Ty  vi  skola  samla  in, 

Som  vår  segerhjälte  vill, 

Barnen  först  och  sedan  folk  af  alla  slag. 

3  Låt  oss  alltid  söka  först 
Gud  och  hans  rättfärdighet, 

Troget  följa  Herrens  ord,  som  han  befallt, 

Han  skall  alltid  stå  oss  bi 

Uti  stor  barmhärtighet: 

Tro  vi  honom,  skall  han  hjälpa  uti  allt. 

Sbd.  250. 


1 94.    0  Jesus  Krist,  jag  är  ditt  lamm. 

1  O  Jesus  Krist,  jag  är  ditt  lamm 
Och  du  min  herde  god. 

Att  vara  din,  på  korsets  stam 
Du  köpt  mig  med  ditt  blod. 

2  Du  vänligt  till  ditt  lamm  ser  ner, 
Det  är  så  kärt  för  dig. 

Med  välbehag  ditt  öga  ler, 
När  det  går  rätt  din  stig. 

3  Hvem  skyddar  lammet  hvarje  dag 
Och  vårdar  år  från  år? 

Hvem  hjälper  mig,  så.  arm  och  svag, 
Att  jag  ej  vilse  går? 


170  KARLEKEN. 


4  Är  det  min  Jesus?    Ja,  just  han! 
Han  känner  väl  sitt  lamm. 
Han  vet  det  väl,  att  ingen  ann' 
Så  ömt  det  hjälper  fram. 

5  I  himlen  är  en  härlig  park, 
Där  änglar  vandra  kring 

Med  lammen  på  Guds  blomstermark 
Bland  underfulla  ting. 

6  Och  herden,  Herren  Jesus  kär, 
Är  med  dem  däruti. 

Ack,  låt  mig,  käre  Jesus,  där 

Ditt  sälla  lamm  få  bli!       Ha .  388.  Ssb.  287. 

195.    Jag  är  ej  för  liten. 

1  Jag  är  ej  för  liten 
Vara  barn  hos  Gud. 
Jag  är  ej  för  liten 
Vandra  i  hans  bud. 

2  Jag  är  ej  för  liten 
Att  Guds  Ande  ha, 
Hjärtat  till  sitt  tempel 
Han  hos  mig  fått  ta. 

3  Jag  är  ej  för  liten 
Lyda  mor  och  far. 
Gud  till  fjärde  budet 
Löfte  fogat  har. 

4  Jag  är  ej  för  liten 
Vara  litet  ljus, 

Som  om  Jesus  vittnar 

Uti  hem  och  hus.  Hs.380.  Seb.  ri2. 


SKOLAN.  171 


1 96.  Ett  litet  fattigt  barn  jag  är. 

1  Ett  litet  fattigt  barn  jag  är, 
Men  glad  jag  är  ändå; 

Jag  vet,  min  gode  Fader  kär 
Bär  omsorg  om  de  små. 

2  Han  älskar  mig,  han  är  mig  huld, 
Hans  hand  mig  leda  skall. 
Hans  kärlek  är  mig  mer  än  guld, 
Ja,  mer  än  världen  all. 

3  I  glädje  som  i  nöd  och  sorg- 
Mitt  hjärta  sjunger  gladt: 

Gud  är  mitt  värn,  min  fasta  borg, 
Min  fröjd,  min  högsta  skatt. 

Hs.  381.  Ssb.  125. 

197.  Ett  litet  ringa  barn  jag  är. 

1  Ett  litet  ringa  barn  jag  är, 
Som  ingenting  förmår, 
Men  ville  gärna  salig  bli, 
Fast  hur,  jag  ej  förstår. 

2  Ett  litet  barn  du  äfven  var, 
Min  Frälsare  så  god,     < 

Du  har  ju  mig  från  synd  och  nöd 
Förlossat  med  ditt  blod. 

3  Du  mig  i  dopets  helga  bad 
Din  Ande  gifvit  har, 

Och  förr'n  jag  någonting  förstod, 
Till  din  jag  korad  var. 


172  KÄRLEKEN. 


4  Så  vill  jag,  Herre  Jesus  kär, 
Dig  evigt  höra  till. 

Från  syndafall  och  onda  dåd 
Jag  mig  af  hålla  vill. 

5  Jag,  arma  barn,  af  egen  kraft 
Dock  intet  göra  kan, 

Men  du  kan  hjälpa,  Jesus  kär, 
Du,  som  är  Gud  och  man. 

Hb.  382.    Seb.  191. 


198.    Jesu  lilla  lamm  jag  är. 

1  Jesu  lilla  lamm  jag  är, 
Och  han  är  min  herde  kär, 
Han  försörjer,  älskar,  bär  mig. 
Och  så  mycket  godt  beskär  mig, 
Och  hans  nåd,  så  varm  och  rik, 
Är  sig  alla  dagar  lik, 

2  Trygg  jag  går  vid  herdens  staf, 
Brist  och  nöd  jag  vet  ej  af; 
Gröna  beten  han  mig  reder. 
Dit  han  hela  hjorden  leder, 
Och  då  allt  här  blifver  tungt, 
Hos  min  herde  är  dock  lugnt. 

3  Skall  jag  icke  sjunga  då? 
Herden,  som  mig  älskar  så, 
Som  för  evigt  sig  förbarmar, 
Han  till  sist  på  hulda  armar 
Flyttar  hem  sitt  lamm,  sin  brud; 
Upp,  min  själ,  och  prisa  Gud! 

Hs.  383.  Seb. 


SKOLAN.  173 

1 99 .    Jag  är  ett  armt  och  ringa  barn. 

1  Jag  är  ett  armt  och  ringa  barn 
Och  fullt  af  synd  och  brist; 
Jag  vill  så  gärna  salig  bli; 
Ack,  hjälp  mig,  Jesus  Kristi 

2  Om  du  mig  tidigt  flyttar  hän, 
Kan  mig  ej  bättre  ske. 

Då  kommer  jag  i  härlighet 
Och  får  ditt  anlet'  se. 

3  Men  skall  en  längre  lefnad  bli" 
På  denna  jord  min  lott, 
Hjälp,  Jesus,  att  jag  måtte  dig 
Till  ära  göra  godtl 

4  Och  när  jag  slutar  sist  mitt  lopp, 
O,  kom  och  hämta  mig 

Till  sköna  Salemsstaden  opp, 

Till  fröjd  evinnerligl  Seb.  192. 

200.    Vi  äro  väl  ringa. 

1  Vi  äro  väl  ringa  och  svaga  och  små. 
Mot  synden  och  världen  vi  äro  väl  få, 
Men  våga  dock  strida  för  sanning  toch  rätt, 
Vi  trösta  på  Herren,  och  striden  blir  lätt. 


Lejonet  af  Juda,  som  stridde  och  vann, 
Går  för  oss  i  striden,  vi  segra  som  han. 

2  Om  andra  oss  håna  och  hata  och  sky, 
Då  vi  deras  synder  och  njutningar  fly, 


174  KÄRLEKEN. 


Vi  skynda  till  Jesus  och  klaga  vår  nöd 
Och  skåda  hans  smälek  i  lif  och  i  död. 

3  Han  kallar  dem  dårar,  som  synda  mot  Gud. 
Men  visa,  som  följa  hans  heliga  bud; 

Vi  utvalt  det  goda:  Guds  vänskap  och  nåd, 
Och  vilja  ej  följa  de  gudlösas  råd. 

4  Han  snart  skall  församla  de  sina  i  fröjd 
Bland  änglar  och  helgon  i  himmelens  höjd; 
Och  kämpa  vi  troget  för  sanningen  här, 
Skall  Jesus  oss  kröna  med  härlighet  där. 

Hs.  379.  Seb.  IT 


201 .    Från  vår  skola  för  en  tid. 

1  Från  vår  skola  för  en  tid 
Skiljas  vi  att  hemma  bli. 
Låt  oss  till  vår  Jesus  blid 
Bedja,  att  han  står  oss  bil 

2  Gode  herde,  dina  lamm 
Tag  du  själf  i  ditt  förvar, 
Låt  den  röst,  en  hvar  förnam 
Från  din  mun,  stads  ljuda  klar! 

3  I  vårt  minne,  Herre, skrif 
Allt  hvad  nyttigt  här  vi  lärt! 
Kraft  mot  frestelserna  gif, 
Du,  som  nåd  och  frid  beskärt! 

4  Låt  oss  mötas  än  en  gång- 
Här— och  sen  i  himmelen, 
Att  med  evig  fröjdesång 
Prisa  dig,  vår  Gud,  vår  vän! 


175 


202.    När  han  kommer. 

1  När  han  kommer,  när  han  kommer 
Att  samla  de  sina, 

Sina  kära,  sina  trogna 
En  gång  i  sin  famn, 

Liksom  morgonens  stjärnor 
De  då  skola  lysa 
I  hans  krona  för  evigt 
Och  sjunga  hans  namn. 

2  Till  sitt  rike  skall  han  samla 
De  pärlor  han  vunnit; 

Alla  lammen  skall  han  samla 
En  gång  i  sin  famn. 

3  De  små  barnen,  de  små  barnen, 
Som  älska  sin  Jesus, 

Som  juveler  han  skall  samla 

En  gång  i  sin  famn.         hb.  387.    Seb.  210. 

203.     Äter  en  fröjdefull  högtid  vi  sluta. 

Åter  en  fröjdefull  högtid  vid  sluta, 
Profvet  är  aflagdt  och  omdömet  fälldt. 
Hulda  föräldrar,  nu  låten  oss  njuta 
Glädjen  att  höra:  I  lästen  så  snällt! 
Men  om  af  barnen  I  väntaden  mer, 
Domen  dock  skonsamt.    Vi  lofva  nu  er: 
Aldrig  skall  fliten  och  viljan  mer  brista; 
Fallen  ock  för  oss  en  allvarlig  bön, 
Att  vid  examen,  som  blifver  den  sista, 
Vi  må  af  nåd  få  de  saligas  lön.        Ssb.  247. 


176  KÄRLEKEX. 


5.     Fosterlandet. 

204.    0  Konung,  öfver  alla  stor. 

1  O  Konung,  öfver  alla  stor, 

0  Herre,  som  i  ljuset  bor 

1  oförgänglig  makt. 

Sträck  öfver  oss  din  starkhets  hand, 
Beskydda  du  vårt  folk  och  land, 
Din  Ande  öfver  detta  land 
Låt  hvila,  som  du  sagt! 

2  Välsigna  ock  all  öfverhet, 
Låt  henne  i  rättfärdighet 
Din  vilja  tjäna  här! 

De  fräcka  röster  tystnad  bjud, 
Som  höja  sig  mot  dina  bud! 
Dem  öfver  oss  du  satt,  o  Gud, 
Oss  villigt  lyda  lärl 

3  O,  låt  vårt  folk  i  kristlig  tro 
Uti  din  skugga,  Herre,  bo 

I  trygg  och  fridsäll  hamn! 

Sänd  dina  vittnen  bland  oss  ut 

Och  öfver  oss  din  Ande  gjut, 

Med  fridens  band  oss  sammanslut 

I  Jesu  Kristi  namn!  Hs.  395. 


205.    Statt  upp,  o  folk. 

1  Statt  upp,  o  folk,  och  tacka  Gud, 
Sjung  högt  hans  namn  med  fröjdeljud 
För  stora  ting  han  gjort! 
Betänk,  hur  Herren  dia-  har  ledt 


FOSTERLANDET.  177 


Och  mycken  kärlek  dig  betett 
På  h  varje  tid  och  ort  I 

2  Minns,  hur  du  kom,  en  fattig  hop, 
Och  ofta  hördes  nödens  rop 
Framtränga  ur  ditt  bröst. 
Men  se  i  dag,  hur  Herren  dig 
På  alla  sätt  så  rikelig 
Välsignat,  gifvit  tröst. 

8  Så  stäm  nu  upp  med  sångens  ljud 
Ett  hjärtligt  tack  till  Herren  Gud, 
All  ära  honom  ge! 
Ty  han  är  god  och  kärleksrik, 
I  trohet  honom  ingen  lik; 
Hans  namn  lof,  ära  skel  Hb.  399. 


206.    Välsigna,  Gud,  vårt  land. 

1  Välsigna,  Gud,  vårt  land, 
Sträck  ut  din  starka  hand 
Till  dess  försvar! 

I  dyster  motgångstid, 
I  nattlig  storm  och  strid 
Var  du  det  huld  och  blid, 
Som  förr  du  var! 

2  Välsigna,  Gud,  vårt  land, 
Din  frids  och  sannings  band 
Omkring  det  slut! 

Och  från  vår  fosterjord 

Fördrif  allt  våld  och  mord, 

Och  gjut  där  med  ditt  ord 

Din  Ande  ut!  Hs.  400. 


178  KÄRLEKEX. 


6*    Barnf ester  i  det  gröna. 

207.    Hur  skön  står  ej  blomman. 

1  Hur  skön  står  ej  blomman 
I  maj  och  april, 

Men  kommer  då  endast 
En  frostnatt  därtill, 
Så  ligger  hon  vissnad, 
Förbleknad  och  död, 
Där  nyss  hon  sågs  blomstra 
Så  hvit  och  så  röd. 

2  Som  blommorna  vissna, 
Så  vissna  ock  vi, 

O,  må  vi  då  älven 

Förståndiga  bli 

Och  tänka  med  allvar 

I  tid  däruppå, 

Hur  vi  genom  döden 

Till  lifvet  må  gå. 

3  Men  blott  i  förening 
Med  Jesus  är  frid 

Och  trygghet  och  glädje 
I  oro  och  strid; 
Han  ensam  är  säker 
Att  bygga  uppå. 
O,  måtte  vi  alla 
Till  honom  blott  gå! 

4  Hur  allting  förändras, 
Ett  vet  jag  likväl, 
Som  aldrig  förändras, 
O,  märk  det  min  själ: 


BARNFESTER  179 


Det  hjärta,  som  brister 
Af  kärlek  till  dig, 
Ack,  aldrig,  nej  aldrig, 
Förändrar  det  sig! 


208.    Barnen  små. 

1  Barnen  små 
Muntra  gå 

I  en  rolig,  lustig  rad, 

Gladt  med  sång, 

Raskt  med  språng 

Och  med  blick  så  fri  och  glad. 

Slå  den  ej  till  marken  ner  I 

Hoppen,  springen,  skynden  er, 

Följen  mig 

På  min  stig, 

Sjungen  lustelig'1 

2  Fågeln  fri, 
Han,  som  vi, 

Plockar  flitigt,  kvittrar  snällt; 

Här  vi  små 

Plocka  få 

Många  korn  på  kunskaps  fält, 

Kvittra  se'n  på  ledig  stund 

Just  som  fågeln  i  sin  lund. ' 

Följen  mig 

På  min  stig, 

Sjungen  lustelig'I 

3  Timman  slårl 
Nu  man  får 

Åter  springa  ut  till  lek. 


180  KÄRLEKEX. 


Munterhet, 

Enighet 

Och  ej  minsta,  minsta  svek! 

Hållen  samman  hand  i  hand 

Som  ett  glädtigt,  lyckligt  bandi 

Följen  mig 

På  min  stig, 

Sjungen  lustelig'!  Ssb.  253. 


209.    Se,  vintern  är  förgången. 

1  Se,  vintern  är  förgången,  och  åter  är  det  vår, 
Och  åter  sjunga  fåglarna  i  skogen. 

Och  Gud  han  är  densamme  i  dag  liksom  i  går, 
Sin  nåd  och  sina  gamla  anslag  trogen. 
Han  ser  till  de  elända,  som  hoppas  på  hans  ord, 
Och  vårdar  ömt  och  troget  sin  lilla  klena  hjord, 
Som  lefver  af  hans  trofasthet  allena. 

2  Han  bjuder  mörkret  vika  och  stormen  lägga 

sig 
Och  fröjdar  åter  de  försagda  hjärtan. 
Han  leder  i  all  sanning,  han  styrker,  stöder  mig 
Och  är  min  tröst  jämväl  i  syndasmärtan. 
Han  tänker  ännu  städse  uppå  sitt  fridsförbund 
Och  ser  mig  täck  och  helig  i  Kristus  hvarje 

stund, 
Fast  uti  mig  jag  är  helt  arm  och  syndig. 

3  Därute  blickar  solen  från  höga  himlen  ner 
Och  jordens  anlete  så  skönt  förnyar; 

Och  lif  åt  döda  hjärtan  den  nådesolen  ger, 
Som  ock  gått  fram  ur  österns  purpurskyar. 


BAENFESTER.  181 


O,  må  den  solen  lysa  i  hjärta  och  i  hus 

Och  med  sin  kraft  förvandla  allt  mörker  uti  ljus, 

Tills  hela  världen  böjer  knä  för  Herren  I 


2 1 0.     Högt  upp  i  skyn  sjunger  lärkan. 

1  Högt  upp  i  skyn  sjunger  lärkan  så  glad; 
Nu  är  det  vår  I 

Djupt  ner  i  dal'n  hviska  blommor  och  blad: 

Nu  är  det  vår  I 

Ja,  lilla  bäcken  så  munter  och  fri 

Sjunger,  ock  han,  på  en  glad  melodi: 

Nu  är  den  långsamma  vintern  förbi, 

Nu  är  det  vår! 

2  Sjunger  så  hela  naturen  Guds  pris, 
O,  må  ock  vi 

Sjunga  hans  lof  på  vårt  barnsliga  vis- 
Sjunga,  ty  si, 

Allt  har  han  gjort  för  vår  glädje,  ja  allt, 
Oss  han  välsignar  ock  tusendefaldt! 
O,  må  vårt  hjärta,  så  död  t  och  så  kallt, 
Upptändt  dock  bli! 

3  Må  vi  begynna  att  sjunga  med  fröjd: 
Pris  vare  Gud! 

Tills  vi  få  sjunga  i  himmelens  höjd, 
Pris  vare  Gud! 

Ty  fast  den  jordiska  våren  förgår, 
Oss  har  han  ämnat  en  skönare  vår, 
Dit  vi  ock  närma  oss  år  ifrån  år- 
Pris  vare  Gud! 


182  KÄRLEKEN. 


211.    Den  blomstertid  nu  kommer. 

1  Den  blomstertid  nu  kommer 
Med  lust  och  fägring  stor, 
na  nalkas,  ljufva  sommar, 
Då  gräs  och  gröda  gror. 
Med  blid  och  liflig  värma 
Till  allt,  som  varit  dödt, 
Sig  solens  strålar  närma, 
Och  allt  blir  återfödt. 

2  De  fagra  blomsterängar 
Och  åkerns  ädla  säd, 
De  rika  örtesängar 
Och  lundens  gröna  träd, 
De  skola  oss  påminna 
Guds  godhets  rikedom, 
Att  vi  den  nåd  besinna, 
Som  räcker  året  om. 

3  Man  hörer  fåglar  sjunga 
Med  mångahanda  ljud; 
Skall  icke  då  vår  tunga 
Lofsäga  Herren  Gud? 
Min  själ,  upphöj  Guds  ära, 
Stäm  upp  din  glädjesång 
Till  den,  som  vill  oss  nära 
Och  fröjda  på  en  gång. 

4  Du  milde  Jesu  Kriste! 
Vår  glädjesol  och  sköld, 
Ditt  ljus  och  hägn  ej  briste; 
Uppvärm  vårt  sinnes  köld, 
Gif  kärlekseld  i  hjärta, 


BARNFESTER.  183 


Men  dämpa  lustans  brand; 
Vänd  bort  all  sorg  och  smärta 
Med  mild  och  mäktig  hand. 

Pb.  394:  1—4.  Seb,  256:  h 


212.    Uti  den  sköna  sommartid. 

1  Uti  den  sköna  sommartid 
En  bild  af  ljuf  och  stilla  frid 
Mig  möter  i  naturen. 

Se,  huru  blomman  bugar  sig 
Och  se'n  så  fridfullt  ler  mot  mig, 
Af  smärta  stängeln  buren. 

2  Se,  träden  uti  löfrik  skrud 

Och  jorden,  smyckad  som  en  brud, 
Betäckt  af  blomströdd  slöja! 
Hos  Salomo  i  all  hans  glans 
Den  enkla  blommans  prakt  ej  fanns.. 
Sitt  ursprung  blomstren  röja. 

3  Se,  axet  böjs  af  kärna  tung, 
Däröfver  fröjdas  gammal,  ung 
Och  Herrens  kärlek  lofva, 
Att  han  så  Öfverflödigt  ger 

Så  mycket  skönt  och  god  t  beter 
Och  delar  nådegåfva. 

4  Jag  vill  ock  höja  lofsångsljud; 
Det  stora  verk,  den  store  Gud 
Har  gjort,  min  ande  gläder; 
När  alla  sjunga,  sjunger  jag 
Och  offrar  honom  till  behag 
Den  sång,  mitt  hjärta  kväder. 


184  KÄRLEKEN. 


5  Jag  tänker:  när  så  skön  du  är 
I  allt  hvad  du  upprättat  här 
På  denna  arma  jorden, 

Hur  skönt  skall  då  ej  bli  en  gång, 
När  allt  är  löst  från  syndens  tvång, 
När  himlen  ny  är  vorden, 

6  Hvad  salig  fröjd,  hvad  härlig  syn 
I  paradiset  ofvan  skyn! 

Hur  skönt  skall  där  ej  klinga, 
När  tusenden  af  kerubim 
Med  tusenden  af  serafim 
Halleluja  frambringa! 

7  Jag  längtar  till  den  sälla  ron, 
O,  stode  jag  inför  din  tron 
Inunder  fridens  palmer! 

Då  skulle  jag  på  änglavis 
Hembära  dig,  o  Herre,  pris 
Med  tusen  sköna  psalmer. 

Hs.407.    Seb.  245:1— 7. 


213.    Vi  tacka  dig,  o  Fader  kär. 

1  Vi  tacka  dig,  o  Fader  kär, 
För  sommarns  sköna  dar, 
Då  allting  om  dig  vittne  bär, 
Som  lif  och  anda  har; 
Då  tusen,  tusen  fåglars  sång, 
Då  sköna  blommors  skrud 
Och  ängens  grönska,  bäckens  språng 
Lofsjunga  dig,  vår  Gin. 


BARNFESTER.  185 


2  Och  skog  och  sjö  i  solens  sken, 
Hur  sköna  jag  dem  ser! 

Där  glittrar  hvarje  blad  på  gren, 
Och  hvarje  våg  där  ler. 
Min  tanke  då  mig  gärna  bär 
Bort  till  ett  fjärran  land, 
Där  evig.  evig  sommar  är, 
På  Jordans  andra  strand. 

3  När  jordisk  fägring,  jordiskt  ljus 
Vårt  öga  gläder  så, 

Hvad  blir  det  ej  i  fridens  hus 

Uti  vårt  hemland  då. 

Där  lifvets  träd  vid  lifvets  älf 

Beständigt  gröna  stå, 

Och  solen,  Herren  Jesus  själf, 

Vårt  enda  ljus  är  då!  Hs.  406. 

214.    Den  gröna  jord  är  ung  på  nytt. 

1  Den  gröna  jord  är  ung  på  nytt, 
Ty  våren  kommen  är! 

Den  långa  vintern  har  nu  flytt, 
Pris  dig,  o  Herre  kärl 

2  I  dal,  på  berg  och  sjö  och  land 
Allt  prisar  Herren  Gud, 

Som  jorden  med  sin  allmakts  hand 
Nu  klädt  i  blomsterskrud. 

3  Allt  lefver,  röres,  fröjdar  sig 
Med  tusen  jubelljud  I 

Hvi  skulle  jag  ej  fröjda  mig 
Och  prisa  dig,  min  Gud? 


186  KÄRLEKEN. 


4  Så  koin,  o  Jesus,  gör  mig  fri, 
Gif  vårtid  ock  åt  mig  I 
Låt  mig  din  ros,  din  lilja  bli, 
Som  blommar  blott  för  dig! 

Ssb.  255, 1—3, 5. 


215.     Hvem  gjorde  skyn? 

1  Hvem  gjorde  skyn  så  klar  och  blå 
Och  ängens  mark  så  grön? 
Hvem  lärde  blomman  dofta  så 
Och  le  i  skrud  så  skön? — 

Hvem  har  väl  fågeln  vingar  skänkt 
Och  lärt  den  sång  så  klar? 
Hvem  har  de  rika  färger  stänkt 
På  f  järilns  vingepar? — 

KÖR. 

Det  var  vår  Fader  och  vår  Gud: 
0,  sjung  hans  namn  med  glädjeljud  1 

2  Hvem  lät  i  himlens  höga  sky 
Den  sköna  solen  le, 

Som  strålar  hvarje  morgon  ny 

Och  gläder  allt  vi  se?— 

Hvem  skänkte  månens  milda  glans 

Åt  nattens  dunkelhet? 

Hvem  gaf  den  gyllne  stjärnekrans 

En  sådan  härlighet? — 

Det  var  vår  Fader,  mild  och  god! 

O,  sjung  hans  namn  med  nyfödt  mod: 

3  Hvem  gjorde  berg  och  kullar  små 
Och  källor  i  vår  dal 


BARNFESTER.  187 


Och  hjordar,  som  på  bergen  gå, 

Och  vinden  ljuf  och  sval? — 

Hvem  har  väl  skapat  dig  och  mig? 

Hvem  skänkte  kropp  och  själ 

Att  i  hans  godhet  fröjda  sig 

Och  vinna  evigt  väl? — 

Det  var  vår  Fader  och  vår  Gud ! 

O,  sjung  med  tacksamt  hjärtas  ljud! 

Ssb.  122. 

216.    Hur  ljuft  är  ej  i  skogen  gröna. 

1  Hur  ljuft  är  ej  i  skogen  gröna 
Att  lyssna  till  små  fåglars  sång 
Och  skåda  bäckens  muntra  språng, 
Att  binda  blomsterkransar  skönal 
Ja,  ljuft  det  är  i  sommartid 

En  stund  få  njuta  lugn  och  frid 
Uti  den  lugna  skogen. 

2  Och  uti  skogens  tempelsalar, 

Där  man  till  hvalf  har  himmel  blå, 
Där  är  så  ljuft  att  sjunga  fål 
Och  när  man  där  om  Skaparn  talar, 
Då  kännes  det,  som  om  han  där 
För  hjärtat  vore  mera  när 
Uti  den  stilla  skogen. 

3  Väl  äro  gyllne  fälten  sköna, 

I  dem  ock  Gud  sin  makt  betett, 
Dock  bränner  solen  där  så  hett, 
Men  jättekronor  stammar  kröna 
I  lummig  skog  och  skugga  ge 
Åt  dem,  som  gärna  vilja  se 
Guds  under  uti  skogen. 


188  KÄRLEKEN. 

4  En  annan  skog  af  fridens  palmer 
I  paradiset  växa  lär, 

Där  helgons  stora,  sälla  här 
Lofsjunger  Gud  med  nya  psalmer; 
Där  lär  ock  flyta  lifvets  älf, 
Som  säges  spegla  Herren  själf. 
0,  såge  jag  den  skogen! 

5  Skönt  är,  o  Gud,  hvad  du  frambringat;- 
Ej  tolkas  kan  din  glans,  din  prakt, 
Din  höga,  underbara  makt; 

Men  när  ditt  andra  varde  klingat, 

Då  skall  en  skapelse  framstå, 

Som  skall  med  salig  häpnad  slå 

De  frälsta  millioner.  Hs.  417.    Ssb.  252. 

217.    O  Jesus,  omkring  dig  vi  samlade  stå. 

1  O  Jesus,  omkring  dig  vi  samlade  stå, 
Ty  du  är  ju  med  vid  vår  fest, 

Och  hvar  vi  än  samlas  och  hvart  vi  än  gå, 
Att  du  själf  är  med  oss,  är  bäst. 

2  Ack,  det  är  så  ljufligt  i  grönskande  skog, 
Tillsamman  med  fåglarna  små, 

Få  sjunga  om  dig,  som  af  allt  ger  oss  nog 
Och  särskildt  beskyddar  de  små. 

3  Vi  vilja  dig  tacka  för  allt  hvad  du  gett, 
För  fader  och  moder,  som  ömt 

I  hemmet  oss  vårda  och  alltid  oss  ledt 
Till  dig  och  i  bön  ej  oss  glömt. 

4  Vi  prisa  dig  ock  för  hvar  söndag,  som  vi 
I  templet  få  höra  ditt  ord 


18& 


Om  kärlek,  som  blef  uppenbarad  därit 
Att  du  själf  kom  ned  till  vår  jord. 

5  Och  tack,  att  små  barn  uti  famnen  du  tog, 
Och  tack,  att  du  tager  dem  än 

Till  dig  genom  dopet,  ja,  tack,  att  du  dog 
För  alla,  du  himmelske  vän! 

6  Välsigna  oss  nu,  och  bevara  oss  väl, 
Låt  synd  oss  ej  skilja  från  digl 
Behåll  du  oss  rena,  låt  aldrig  vår  själ 
Gå  bort  på  förtappeisens  stig! 

7  Välsigna  de  lärare,  som  bland  oss  så 
Din  säd,  och  må  den  bära  frukt! 

Ja,  hjälp,  att  det  ordet  du  gifver  oss  må 
Till  lifvet  få  blifva  en  lukt! 

8  Välsigna  församlingen,  stora  och  små! 
Må  alla  i  dig  blifva  ett! 

Och  låt  oss  till  slut,  Herre  Jesus,  undfå 
Den  salighet,  du  har  bered  t!  Hs.  416. 


VI.    HOPPET. 

J.    Korset. 

218.    0  Gud,  all  sannings  källa. 

1  O  Gud,  all  sannings  källa! 
Jag  tror  ditt  löftes  ord. 
Hvad  du  har  sagt  skall  gälla 
I  himmel  och  på  jord. 


190  HOPPET. 


Åkalla  mig  i  nöden, 
Så  får  du  hjälp  af  mig; 
Ja,  Herrel  intill  döden 
Till  jag  åkalla  dig. 

2  Hvad  hjälp  mot  all  min  smärta 
Att  trösta  på  din  nåd 
Och  anförtro  mitt  hjärta 
Åt  dina  visa  råd; 
När  du  mig  bedja  lärde 
I  Jesu  Kristi  namn, 
Du  åt  mitt  hopp  beskärde 
En  fristad  i  din  famn. 


3  Och  hvad  mitt  hjärta  beder, 
Det  vet  jag  att  du  hör, 
Och  hvad  mitt  väl  bereder, 
Det  vet  jag  att  du  gör. 
I  nödens  högsta  smärta 
Din  hjälp  mig  närmast  är; 
Jag  vet,  att  på  ditt  hjärta 
Du  mina  sorger  bär. 


4  Jag  skall  ej  öf vergifva 
Den  enda  tröst  jag  har, 
Jag  skall  ej  tröttad  blifva 
Att  sucka  till  en  far. 
Förtvinan  vike  fjärran: 
Till  afgrund  bär  dess  stig. 
Jag  släpper  icke  Herran, 
Förr'n  han  välsignar  mig.       Ps.  260. 


KORSET.  191 


219.    0  Herre,  när  min  pilgrimsfärd. 

1  O  Herre,  när  min  pilgrimsfärd 
Blir  trång  på  syndfull  jord, 
.      Och  när  mig  plåga  synd  och  värld, 
bag  mig  det  dyra  ord: 

KÖR. 

Min  nåd  är  nog  för  dig, 
Min  nåd  är  nog  för  dig, 
Ja,  nog  för  tid  och  evighet, 
Min  nåd  är  nog  för  dig. 

2  När  jag  mig  fattig  känner  här 
Pa  kärlek,  hopp  och  tro, 

Så  värm  mig,  Herre  Jesus  kär, 
Med  ordet,  som  ger  ro: 

3  När  jag  din  ledning  ej  förstår, 
När  jag  är  utan  tröst, 

När  jag  ej  mera  ser  ditt  spår, 
Låt  höra  då  din  röst: 

4  Och  om  jag  knappt  kan  lita  på 
Min  allra  bäste  vän, 

0  Herre  Jesus,  säg  mig  då 
Det  ordet  om  igen: 

5  När  sista  tonen  innan  kort 
Utaf  min  pilgrimssång 

1  brutna  ljud  så  tyst  dör  bort, 
Låt  klinga  än  en  gång: 


1 92  HOPPET. 

220.    Närmare,  Gud,  till  dig, 

1  Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare  dig! 

Om  än  det  blir  ett  kors, 
Som  lyfter  mig, 
Likväl  min  sång  skall  bli: 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare  dig! 

2  Gömmer  för  vandraren 
Solen  sitt  sken, 

Får  jag  till  hufvudgärd 
Endast  en  sten, 
För  dock  i  drömmen  mig 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare  dig! 

3  O,  låt  mig  se  den  stig, 
Som  till  dig  bär 

Hän  från  de  sorger,  som 
Mig  trycka  här. 
Låt  änglar  vinka  mig 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare  digl 

4  Då  skall  i  morgonväkt 
Nöjd  jag  uppstå 

Och  från  mitt  Betel  här 
Lof  till  dig  gå. 
Nöd  kan  ock  föra  mig 
Närmare,  Gud,  till  dig, 


HEMLÄNGTAN.  193 

Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare  dig! 

5  Och  när  till  sist  det  bär 
Uppåt  en  gång 
Genom  den  ljusa  rymd, 
Klingar  min  sång: 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare,  Gud,  till  dig, 
Närmare  dig! 

Hs.  431.  Vv.  1-3,  4=Seb.  176. 


2.    Hemlängtan. 

221.     Säg,  hvar  finns  glädjens  land? 

1  Säg,  hvar  finns  glädjens  land, 
Där  hemkomst  firas, 

Där  ett  fast  fridens  band 
Kring  oss  skall  viras! 
Ty  aldrig  kan  man  kalla 
Det  glädjens  land,  där  alla 
Ett  rof  för  smärtor  falla, 
Aldrig,  nej,  aldrig. 

2  Finns  väl  den  kärleks  flod, 
Hvars  svall  ej  tryter? 
Finns  väl  den  vänskap  god. 
Som  sig  ej  byter? 

Ja,  i  den  ängden  skära, 
Där  Jesu  vänner  kära 
Afund  kan  aldrig  tära, 
Aldrig,  nej,  aldrig. 


194  HOPPET. 


3  Jesus  god,  dit  oss  för, 
Du  nådens  källa, 

I  ditt  land  snart  oss  gör 
För  evigt  sälla! 
Där  skaran  frälst  du  gömmer, 
När  du  all  världen  dömer, 
Där  hon  din  nåd  ej  glömmer, 
Aldrig,  nej,  aldrig. 

4  Ja,  helt  snart  i  ditt  land 
Vår  hemkomst  firas, 
Där  ett  fast  fridens  band 
Kring  oss  skall  viras. 
Där  ingen  mer  skall  lida, 
Där  vi  få  trygga  bida, 
Skiljas  från  Jesu  sida 

Aldrig,  nej,  aldrig.  Seb.  167. 


222.    Jag  är  främling. 

1  Jag  är  främling,  jag  är  en  pilgrim, 
Blott  en  afton,  blott  en  afton  bor  jag  här. 
Gör  mig  ej  hinder,  ty  jag  vill  följa 

Guds  folk  till  strids  genom  ök'n  och  böljal 
Jag  är  främling,  jag  är  en  pilgrim, 
Blott  en  afton,  blott  en  afton  bor  jag  här. 

2  Till  Guds  Kanaan  mitt  öga  blickar; 
Evigt  strålar,  evigt  strålar  solen  där, 

I  främlingslandet  är  mörkt  och  farligt, 
Där  går  jag  vilse  och  stapplar  snarligt. 
Till  Guds  Kanaan  mitt  öga  blickar, 
Evigt  strålar,  evigt  strålar  solen  där. 


HEMLÄNGTAN.  195 


3  Jorden  har  ej  den  ro  jag  söker, 

Nej,  jag  längtar,  nej,  jag  längtar  till  Guds  stad. 

Där  gråter  ingen,  där  slutar  nöden, 

Där  bor  ej  synden,  dit  når  ej  döden. 

Jorden  har  ej  den  ro  jag  söker, 

Nej,  jag  längtar,  nej,  jag  längtar  till  Guds  stad. 

4  Hulde  herde,  blott  ett  jag  beder: 

Följ  och  led  mig,  följ  och  led  mig  alltid  du, 

Så  att  jag  ilar  stads  dig  till  möte, 

Till  dess  jag  hvilar  uti  ditt  sköte. 

Hulde  herde,  blott  ett  jag  beder: 

Följ  och  led  mig,  följ  och  led  mig  alltid  du  I 

Hs.  443:  1,  5=7.  Vv.  1,  2,  3=Ssb.  215:  1,  2,  4. 


223.    Jag  längtar  till  Gud. 

1  Jag  längtar  till  Gud 
Från  oro  och  strid 
Att  stå  som  hans  brud 
I  sällhet  och  frid. 

Där  finnes  det  land, 
Dit  sorgen  ej  når, 
Där  kärlekens  hand 
Aftorkar  min  tår, 
Där  kärlekens  hand 
Aftorkar  min  tår. 

2  Där  skall  jag  en  gång 
Bland  änglarnas  här 
Uppstämma  min  sång 
Hos  Frälsaren  kär 
Och  vandra  förnöjd 
l?å  gator  af  guld 


196  HOPPET. 


Och  skåda  med  fröjd 
Min  Fader  så  huld, 
Och  skåda  med  fröjd 
Min  Fader  så  huld. 

Hs.  441.    Seb.  223. 

224.    Tack,  att  ditt  hjärta  öppet  står! 

1  Tack,  att  ditt  hjärta  öppet  står 
För  mig  en  hvar  minut; 
Tack,  att  jag  där  mig  hviia  får 
Intill  mitt  sista  slut! 

Min  tunga  hinner  icke  här 
För  allt  att  tacka  dig; 
Men  hemma,  hemma,  hemma,  där 
Mitt  lof  skall  höja  sig. 

2  Ack,  huru  på  mitt  ansikt'  jag 
Inför  din  fotapall 

På  evighetens  jubeldag, 

Guds  Lamm,  dig  lof  va  skall, 

Där  sjunga  högt  med  glädje  stor 

Den  nya  Lammets  sång! 

I  höjden,  där  vår  Gud  själf  bor, 

Där  slipper  jag  allt  tvång.  Seb.  26. 

225.    0  Jesus  kär,  när  vill  du  hämta  mig? 

1  0  Jesus  kär,  när  vill  du  hämta  mig 
Från  detta  främlingslandet  hem  till  dig? 
Jag  är  så  trött,  jag  kan  ej  finna  ro, 
Förr'n  jag  hos  dig  i  himnielen  får  bo. 


HEMLÄNGTAN.  197 


2  Jag  ofta  tänkt,  det  skulle  bättre  bli. 
Om  blott  från  det  och  det  jag  blefve  fri, 
Men  nej,  så  länge  jag  på  jorden  är, 
Mig  väntar  endast  möda  och  besvär. 

3  En  resenär  uti  ett  fjärran  land 

Jag  vandrar  här,  o  Jesus,  tag  min  hand. 
Ack,  led  mig  du,  jag  annars  vilse  går, 
Hem,  hem  till  dig,  där  jag  min  krona  får, 

4  Jag  löfte  fått  att  blifva  Jesus  lik 

Och  ärfva  med;  o  tänk,  hvad  jag  blir  rik! 
Men  skall  en  gång  jag  bära  kronan  där, 
Så  måste  jag  ock  bära  korset  här. 

5  0,  huru  sällt  att  en  gång  skåda  Gud! 
Det  blir  en  salig  dag,  då  jag  får  bud. 
Tänk,  fara  hem  från  allt  elände  här 
Och  evigt  vara  hos  min  Jesus  kärl 

Hs.  456.     Ssb.  23' 

226.    Till  fridens  hem,  Jerusalem. 

1  Till  fridens  hem,  Jerusalem, 
Där  ingen  mer  skall  synda, 
Där  sorg  och  pust  byts  ut  mot  lust, 
Till  fridens  hem  vi  skynda. 

kör: 

Till  fridens  hem,  till  fridens  hem  vi  skynda, 
Till  fridens  hem,  till  fridens  hem  vi  skynda. 


2  I  sorg  och  nöd,  i  lif  och  död 
Hjälp  oss  att  trogna  vara, 


198  HOPPET. 

O  Gud,  att  så  vi  vara  må 
Stads  redo  hem  att  fara  I 

3  O,  sälla  frid,  där  ingen  strid 
Skall  Kristi  kyrka  störa; 
Vi  där  få  se  vår  Frälsare 
Och  stads  hans  vilja  göra. 

He.  438.    Seb.  219:  1,  8,  4. 


227.    Hem,  hem,  namn,  som  hugsvalar. 

1  Hem,  hem,  namn,  som  hugsvalar, 
Hem,  hem,  tinnes  du  här? 
Längtan  stads  om  dig  talar, 
Till  dig  står  allt  mitt  begär. 
Hem,  hem,  ljufliga  hem, 
Låt  mig  gå  dit,  där  du  är! 


2  Hem,  hem,  önskade  hvila, 
Sälla,  ostörda  ro  I 
Själen  rastlöst  skall  ila, 
Tills  i  din  famn  hon  får  bo. 
Hem,  hem,  osedda  hem, 
Stadigt  dig  bidar  min  tro. 

3  Själen  här  aldrig  fann  dig, 
Hem,  på  dödsdalens  stig, 
Jesus  stridde  och  vann  dig, 
Jesus  dig  skänker  åt  mig. 
Hem,  hem,  saliga  heml 
Jesus  mig  väntar  hos  dig. 

Hs.  437.  Ssb.  213. 


HEMLÄNGTAN.  .        199 


228.    I  hoppet  sig  min  frälsta  själ  förnöjer. 

1 1  hoppet  sig  min  frälsta  själ 

Förnöjer; 
I  tron  jag  till  ett  evigt  väl 

Mig  höjer; 

Ty  jag  betänker, 

Att  dödens  länker 
Har  Kristus  brutit  och  mig  lifvet  skänker. 

2  Som  fågelen  vid  ljusan  dag 

Sig  gläder. 
Så  glad  i  ljusets  rike  jag 

Inträder. 

Vid  änglasången 

Och  harpoklangen 
Jag  skådar  evighetens  dag  uppgången. 

3  Och  högre,  klarare  än  gull, 

Än  solen 
Min  själ  skall  skina  ärofull 

För  stolen. 

Den  gode  Guden 

Iklär  mig  skruden, 
Som  själf  han  lofvat  åt  den  kära  bruden. 

4  Beredd  håll  mig,  o  Jesus  Krist, 

Att  vänta 
Din  ljufva  ankomst,  när  du  sist 

Vill  hämta 

Ur  tåredalen, 

Från  jordekvalen 
Din  brud  till  dig  i  ljusa  fröjdesalen, 

Pb.   487:  1,  3,  4,  7    Seb.  209. 


200  HÄRLIGHETEN. 


VII.    HÄRLIGHETEN. 


229.    Hvar  är  de  kristnas  fosterland  1 

1  Hvar  är  de  kristnas  fosterland? 
Månn'  Sions  palmbevuxna  strand, 
Där  Jordan  ännu  hviskar  om, 
Hur  Jesus  till  dess  stränder  kom? 
O,  nej,  nej,  nej, 

Det  helga  landet  är  det  ej? 

2  Där  Kristus  med  sin  ande  bor. 
Där  ordet  rötter  slår  och  gror, 
Där  hos  Guds  barn  man  märka  kan 
Den  tro,  som  rika  segrar  vann. 
Där  är  vårt  land, 

Vid  nära  eller  fjärran  strand. 

3  I  himlen,  ack,  där  är  vårt  land, 
Vårt  rätta,  dyra  fosterland, 
Där  änglaskaran  sjunger  glad 
Guds  lof  i  lefvande  Guds  stad. 
Ack  där,  ack  där 

Vårt  hemland  och  vår  Jesus  är. 

Seb.  224: 1,  2,  4.  Vv,  1,  3=Hs.  436 


230.  Jag  tänker  så  gärna  på  himlens  land. 

1  Jag  tänker  så  gärna  på  himlens  land, 
Där  Herren  Jesus  bor, 
Där  helgonskaran  stämmer  opp 
Hans  pris  med  glädje  stor. 


HÄRLIGHETEN.  20"J 


Där  ej  mer  vi  skiljas, 
Där  ej  mer  vi  skiljas, 
Där  ej  mer  vi  skiljas, 
Vi  skiljas  aldrig  mer! 


2  Jag  tänker  så  gärna  på  himlens  land, 
Där,  klädd  i  snöhvit  skrud, 

En  här  af  änglar  utan  tal 
Lofsjunger  Herren  Gud. 

3  Jag  tänker  så  gärna  på  himlens  land, 
Och  mången  vän  så  kär, 

Som  här  med  nöd  och  ängslan  gick, 
Är  nu  hos  Jesus  däri 


4  Jag  tänker  så  gärna  på  himlens  land, 
Där  striden  är  förbi, 

Och  hela  släktet  möts  en  gång 
I  evig  harmoni! 

5  Jag  tänker  så  gärna  på  himlens  land. 
Hvad  fröjd,  när  vi  också 

Få  bära  krans  och  segerpalm 
Och  gyllne  harpor  slå! 

6  Jag  tänker  så  gärna  på  himlens  land, 
De  gyllne  gators  stad, 

Och  bar  mig  längtans  vinge  dit, 
Jag  flöge  strax  åstad! 

Ssb.  221.  Vv.  1-3,  5,  6=He.  48S. 


202  HÄRLIGHETEN. 


231.    Till  det  härliga  land  ofvan  skyn. 

1  Till  det  härliga  land  ofvan  skyn 
Vi  i  tron  skåda  upp  redan  här, 

Ty  ett  hem,  fast  fördoldt  för  vår  syn, 
Har  vår  Jesus  beredt  åt  oss  där. 

kör: 

Om  en  kort  liten  tid 

Vi  få  mötas  på  himmelens  strand, 

Om  en  kort  liten  tid 

Vi  få  mötas  på  himmelens  strand. 

2  Äfven  vi  på  den  ljufliga  strand 
Skola  sjunga  de  saligas  sång, 
När,  förlösta  från  dödliga  band, 
Vi  vår  Frälsare  skåda  en  gång. 

3  För  vår  älskade  Fader  och  Gud 
Vi  vårt  offer  och  tack  lägga  ner 

För  den  kärlek,  han  skänker  sin  brud, 
Och  den  nåd,  som  han  dagligen  ger. 

Hs.  4S7.  Ssb.  220. 


232.    Ett  fjärran  land  jag  vet. 

1  Ett  fjärran  land  jag  vet, 
Hur  saligt  däri 
Där  står  i  härlighet 
Guds  helgons  här. 
Ljufligt  lofsjunga  de 
Lammet,  sin  förlossare: 
"Ära  vår  Konung  ske 
I  evighet!" 


HÄRLIGHETEN.  203 

2  Kom  till  det  sälla  land, 
Kom,  vänd  dig  hit! 

Till  plogen  sätt  din  hand, 
Sök  det  med  flit. 
Där  synd  och  sorg  ej  bo, 
Vi  få  skåda  hvad  vi  tro; 
Där  ger  oss  Jesus  ro 
I  evighet. 

3  Där  i  det  sälla  land 
Hvar  blick  är  klar; 
Fadern  i  kärlekshand 
Evigt  oss  har. 

Ställ  då  ditt  lopp  dit  in, 
Kronan  skön  och  riket  rinn: 
Låt  Jesu  lön  bli  din 
I  evighet.  Seb.  214. 

233.    Jerusalem,  du  sälla  stad. 

1  Jerusalem,  du  sälla  stad, 
Hur  ljufligt  är  ditt  namn! 

När  skall  från  mödor,  fri  och  glad, 
Jag  ankra  i  din  hamn? 

2  När  skola  mina  ögon  se 
Den  salighet,  som  vanns, 
De  gyllne  gator  skinande, 
De  pärleportars  glans? 

3  När  skall,  min  Gud,  jag  hemlof  få 
Och  hos  de  sälla  bo? 

Ack,  när  skall  jag  för  Lammet  stå 
I  evig  sabbatsro? 


204  HÄHLIGHETEN. 


4  Mitt  sälla  hem,  Jerusalem, 
Min  längtan  står  till  dig; 
Ack,  låt  mig  vara  snart  bland  dem, 
Som  där  få  hvila  sigl  ssb  222. 


234.    Hur  strålar  helgonskaran  där! 

1  Hur  strålar  helgonskaran  där! 
Hur  fick  hon  snöhvit  skrud? 
Hur  kom  hon  till  en  evig  dag, 
Till  evig  fröjd  hos  Gud? 

Jo,  skaran  kom  från  smärta  stor 
Till  detta  haf  af  ljus, 
Och  från  sin  dräkt  i  Jesu  blod 
Hon  tvådde  jordens  grus. 

2  Och  nu  med  segerpalm  hon  står 
Kring  pärlbesmyckad  tron 
Och  tjänar  Herren,  Sions  Gud, 
Med  sång  och  harpoton. 

Hans  närhet  ger  hvart  hjärta  fröjd. 
Hvar  tunga  offrar  lof , 
Och  hosianna  aldrig  dör 
I  Sions  Konungs  hof. 

3  Och  Lammet,  som  regerar  där, 
Som  segrat  genom  död, 

Så  vänligt  leder  h varje  steg 

Och  skiftar  himmelskt  bröd. 

Till  grönan  äng  sin  flock  han  för, 

Till  lifvets  klara  älf ; 

Och  ögats  sista  smärtetår 

Aftorkar  Herren  själf.  Ssb.  226 


HÄRLIGHETEN.  201 


235,   Det  blir  något  i  himlen  för  barnen  attfå 

1  Det  blir  något  i  himlen  för  barnen  att  få, 
För  de  barn,  som  i  Herren  få  dö; 
De  få  kronor  af  guld,  de  få  harpor  också, 
De  få  kläder  så  hvita  som  snö. 


KOR. 

Det  blir  något  att  få, 

Det  blir  något  att  få, 

Det  blir  något  för  barnen  att  få. 

I  den  himmelska  stad, 

Där  hvar  tunga  är  glad, 

Det  blir  något  för  barnen  att  få. 

2  De  få  vandra  omkring  på  de  gator  af  guld, 
De  få  sjunga  med  änglarna  där, 

De  få  skåda  Guds  Lamm,  som  borttog  deras 

skuld, 
De  få  se  honom  såsom  han  är. 

3  De  få  sitta  till  bords  i  Guds  härlighets  hus, 
De  få  äta  det  lef vande  bröd; 

Herren  Gud  dem  upplyser,  han  är  deras  ljus, 
Ingen  natt  finnes  där,  ingen  död. 

4  De  får  dricka  ur  strömmen,  som  går  från  Guds 

tron, 
De  få  njuta  evinnerlig  tröst, 
De  få  sjunga  Guds  ära  med  jublande  ton, 
De  få  hvila  vid  Frälsarens  bröst. 

Hs.  389.  Ssb.  217. 


206  HÄKLIGHETEN. 


236.  Omkring  Guds  tron. 

1  Omkring  Guds  tron  där  står  en  här 
Af  barn  i  himlens  höjd, 

Den  synden  all  förlåten  är. 
En  skara  frälst  och  nöjd 
Sjunger  ära,  pris  och  ära, 
Sjunger  ära,  fröjd  och  ära. 

2  Hvem  gaf  dem  lof  i  himlen  bo? 
Hvem  tog  de  barnens  här 

Till  denna  värld  af  fröjd  och  ro 
Och  lärde  dem  att  där 
Sjunga  ära,  pris  och  ära, 
Sjunga  ära,  fröjd  och  ära? 

3  Det  Jesus  var,  som  blödde  här 
Att  deras  synder  två. 

Hans  blod  en  skrud  så  hvit  och  skär 
Dem  gaf,  och  nu  de  få 
Sjunga  ära,  pris  och  ära. 
Sjunga  ära,  fröjd  och  ära. 

4  Hans  nåd  på  jorden  sökte  de 
Och  älskade  hans  namn, 

Nu  skåda  de  hans  anlete, 
Nu  få  de  i  hans  famn 
Sjunga  ära,  pris  och  ära, 
Sjunga  ära,  fröjd  och  ära. 

Hs.  491.  Ssb.  5.16. 

237.  Hvilkaäro  dessa? 

1  Hvilka  äro  dessa,  som  vid  flodens  strand. 
Invid  den  tysta  grafvens  mörka  rand 


HÄRLIGHETEN.  207 


Prisa  Gud  med  palm  i  hand, 
Tvagne  i  lammets  blod. 

KÖR. 

Ja,  igenom  porten  de  gå  med  gladligt  mod, 
Tvagne  i  Lammets  blod. 
Ja,  igenom  porten  de  gå  med  gladligt  mod 
Tvagne  i  Lammets  blod. 

2  Dessa  äro  de,  som  re'n  i  unga  år 
Funno  sin  Jesus  och  som  i  hans  spår 
Rönte  hvad  hans  nåd  förmår, 
Tvagne  i  Lammets  blod. 

3  Bärgade  för  evigt  på  den  sälla  kust, 
Frie  från  jordens  synd  och  sorg  och  pust, 
Sjunga  de  med  fröjd  och  lust, 

Tvagne  i  Lammets  blod. 

Hs.  493. 

238. Sällar  den,  som  lyckligt  hunnit  hamnen. 

1  Säll  är  den,  som  lyckligt  hunnit  hamnen, 
Evigt  fri  från  synder,  död  och  kval, 

Och  får  hvila,  nöjd  i  f rälsarfamnen, 
Fjärran  skild  från  denna  sorgens  dal! 
Evig  fröjd  och  glädje  där  skall  blifva, 
Lustigt  väsen  på  Guds  högra  hand. 
Evigt  lif  då  Jesus  dem  skall  gifva, 
Som  fått  lif  i  tron  uppå  hans  namn. 

2  Ingen  tår  skall  då  från  ögat  rinna, 
Ingen  värk  och  plåga  varder  mer, 


208  HÄRLIGHETEN. 


Yänner  skola  vänner  återfinna, 
Jesus  själf  oss  lifvets  krona  ger. 
Salig,  salig  den,  som  hem  är  gången, 
Löst  från  denna  tunga  syndens  kropp, 
Och  för  lammets  tron  har  börjat  sången 
Och  fullbordadt  ser  nu  allt  sitt  hopp! 

Hs.  41* 


AUGUSTANA  BOOK  CONCERN- 
m  & 

•ROCK    ISLAND,  ILL.. 

bar  ett  godt  urval  "af  JykW  ft>r  sfoiaii 
och  hemmti. 

■     elJer  Barnan»  f Oreta  bok  ..  15  ria. 

Barnens  andra  bok  .  .  .30  c*.i. 

-s^olanp  Läsebok 

i:r;fningaläraför  i, 
rid,  kart. . 
Bi  blir 


Do.  Ib 

k