Skip to main content

Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 







■H^m driL 



Z 9 ^\ 






':\, 



I 1 



^' I 



!l 



\'. 



SVENSKA 
AKADEMIENS 

HANDLINGAR 



IFRÅN ÅR 1886. 



NITTONDE DELEN. 
1904. 




STOCKHOLM 

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER 
1906 



( n 






INNEHÅLL. 



Handlingar rörande Svenska Akademiens högtidsdag 
den 20 december 1904: 

Tal af Akademiens direktör, herr Annerstedt.... sid. 3. 

Intradestal af herr Erik Axel Karlfeldt » 13. 

Svar af herr Annerstedt » 49. 

Redogörelse för sammankomsten » 53. 

Minne af Heliga Birgitta, författadt af herr Hans 

Hildebrand > 57. 

Akademiens taflingsftmnen för 1904 > 334. 



HANDLINGAR 



BÖRANDE 



SVENSKA AKADEMIENS 

HÖGTIDSDAG 



DEN 20 DBCEMBEB 1904 




JLisdagen den 20 december 1904^ Svenska Aka- 
demiens högtidsdag^ hade Akademien på stora 
börssalen offentlig sammankomst^ hvilken H. M. 
Konungen^ H. K* H. Kronprinsen, DD. KK. HH. 
Hertigen och Hertiginnan af Västergötland samt 
H. K. H. Hertigen af Närke täcktes a den van- 
liga läktaren bevista. 

Akademiens direktör herr Annerstedt öpp- 
nade sammankomsten med följande 

TAL. 

Det år, som nu gått till ända, har i blodig 
skrift tecknat sitt minne i historien. Världen har 
bevittnat en sammanstötning af nästan titanisk 
art mellan tvenne till tänderna beväpnade makter 
af första rang. Strömmar af blod hafva flutit, 
och i det skonslösa krigets spår vandra sorgen, 
nöden och eländet, härjande tusen och åter tusen 
förut lyckliga hem. Skådespelet är visserligen 
icke något nytt, ej ens ovanligt, ty hvarhelst vi 



— 4 — 

bläddra i häfdema, finna vi det åter. Men det 
märkliga i den våldsamma strid, som nu rasar, 
är, att den icke blott är en tvekamp på lif och 
död om hvem som skall varda herre i den ytter- 
sta östern och att den gestaltar sig nästan till en 
kraftmätning mellan tvenne raser, utan att den 
tillika uppenbarligen inviger en ny epok i värl- 
dens historia. 

Det 19:e århundradet har fått skåda, huru- 
som den amerikanska världsdelen ställt sig jäm- 
bördig vid sidan af Europa, Den utveckling, 
hvars slutliga frukt denna hvälfning var, hade 
dock kraft sekler, och man hade därför hunnit 
småningom härpå förbereda sig. Men — på vår 
lott har det fallit att se en annan dylik hvälfning, 
nästan som med ett åskslag, öfverraska världen 
och bryta väg för en ny framtid. Det århundrade, 
som nyss ingått, har med häpnad fått bevittna, 
att Asien, folkslagens vagga och länge betraktadt 
som ett allas byte, framträder med anspråk på 
att lefva sitt eget lif och att i politikens vågskål 
lägga tyngden af sina folkmassor och den ur- 
sprungliga kraften af starka nationella instinkter. 
Portama till en ny tid slogos upp den dag, då 
den japanska kejsarstaten trädde in på världjs- 
arenan, i krigiskt afseende fullständigt förberedd 
på att spela en stormakts roll oeh med starka 



— 6 — 

civilisatoriska förutsättningar för att gå i spetsen 
för en Asiens pånyttfödelse. Stilla hafvet har 
upphört att göra skäl för sitt namn^ kring dess 
kuster hvirfla den stora politikens och krigens 
stormar. 

Detta förfärliga utbrott af staters, nationers, 
ja hela rasers lidelser kunde gifva ämne till djup 
betraktelse. Äfven för oss i vår aflägsna vrå har 
det lärdomar. Tvenne af dem önskar jag fram- 
hålla; bägge slå enhvar i ögat. Den första är, 
att dessa händelser med styrka inskärpa betydel- 
sen af att ett folk i fredens dagar med öppet öga 
och kraftig hand smider sin krigiska rustning fbr 
att kunna bestå, när krigets storm bryter lös. 
Mer än någonsin gäller Skriftens ord, att när en 
väl beväpnad man försvarar sitt hus, varder det 
beståndande. Den andra lärdomen, som detta krig 
gifver, är den, att hvarje stat, hvars gränser sköl- 
jas af hafvet, äfsren måste vara stark till sjös, om 
den rätt skall känna sig tryggad. Är fienden 
oinskränkt herre på hafvet, felar den sköld, som 
skulle skydda rikets ädlare delar. 

Denna sista sanning, lika obestridlig som var-* 
nande, stod klar för konungarna i vår storhetstid, 
och stolta äro de anor, som den svenska flaggan 
tagit i arf från dagar af glänsande strider och 
förtvifladt själjfförsvar in i det sista. Men äfven 



— 6 — 

efter det fbrfärliga fall, som följde på mer än 
tjuguårig strid med öfvermakten, slöt man ej ögat 
till för fosterlandets kraf att vara starkt till sjös, 
och Gustaf III:s djärfva tvekamp med den väldiga 
grannen har ett glänsande blad att uppvisa i den 
svenska flottans vackra bragder. Dess nyskapelse 
var icke minst hans verk; här har hans snillrika 
blick klart fattat hans och Sveriges uppgift, och 
flottans ärorika minne blifver därför äfven hans. 
Erinringen härom förer osökt min tanke hän 
till denne konungs lysande, i mycket gåtlika ge- 
stalt, redan i hans lifstid föremål för såväl hän- 
gifven beundran som bittert hat och ännu i våra 
dagar så olika bedömd, allt eftersom betraktaren 
intagit sin ståndpunkt, oftast ensidigt dömd, där- 
för att man förgätit att skåda bilden från alla 
sidor. Och hvad man oftast glömt är, att hvarje 
människa måste, därest domen skall varda rättvis^ 
dömas tillsammans med den tid, i hvilken hon 
lefvat; man har att räkna med ej blott tidens 
allmänna förutsättningar utan äfven med dem, som 
varit för personen egendomliga. Alla äro vi ju, 
mer eller mindre, barn af vår tid; sällsynta äro 
de stora gestalter, som i trots af tidernas tunga 
arf utvecklat sin genius själfständigt och däri- 
genom förmått föra mänskligheten framåt och 
uppåt på nya banor. 



I 



Om det &r eii sanning, att uppfostran på ett 
nästan afgOrande sätt bestämmer den blifvande 
mannens art, skulle man visserligen icke haft rätt 
att vänta mycket af Gustaf III; man kan snarare 
förvånas, att han blef den han var. Från spädaste 
år vand att misstro dem, till hvilka han borde 
se upp, och att missakta hvad han bort vörda, 
hörande föräldrar kalla för rätt hvad lärare kal- 
lade orätt, växande upp i ett hem, där lidelsemas 
storm förgiftade barnets glädje och frid, tillägnade 
han sig tidigt förställningens svekfulla gåfva och 
lärde tänka lågt om mänskligheten. Det är rent 
förunderligt, att hans väsen icke helt och hållet 
fördärfvades af denna olycksaliga och förvända 
uppfostran; det talar starkt för att verklig godhet 
låg djupt i hans själ. Det var emellertid med 
dylika förutsättningar för lifvet, som han vid 
unga år trädde till regeringens tunga kall i en 
tid, då själfsvåldet, partihatet och den politiska 
korruptionen förgiftat sinnena och upplöst de stat- 
liga banden. Man kan då knappast förvånas öfver 
att han alltför mycket satte det egna jaget till 
medelpunkt i sitt lif och att statskonsten tedde 
sig som den starkares rätt, förverkligad med alla 
medel, alla lika lofliga, blott de förde till målet. 
Och härtill kom, att hans sälls3mt lifliga fantasi, 
den starkaste kanske af alla hans snillegåfvor, som 



— 8 — 

väl behöft allvarsamt tukta», i själfva verket aldrig 
kftnt någon tygel. Den forde honom stundom 
vill och skymde hans eljest klara blick, när han 
mötte lifvets besvärliga realiteter. Huru annor- 
lunda skulle icke detta kunnat gestalta sig, om 
han vid unga år fått genomgå en lika forferlig 
tuktan som den ryktbare morbrodern, Fredrik 11^ 
for att icke tala om en sådan det sedliga allvarets 
skola, som kom Gustaf II Adolf till del, under 
ledningen af en sträng men storslagen fader och 
under det dagliga intrycket af att konung och 
folk hade en stor gemensam kallelse. 

Gustaf III:s icke minsta olycka var, att han 
icke rätt förstod, att konungen måste regera med 
sitt folk, om han ville betrygga sin och dettas 
framtid. Upj^iften var förvisso synnerligen svår, 
sedan frihetstidens själfsvåld lyft samhället ur fo- 
garna, men olöslig var den icke. Statshvälfningen 
af 1772 kändes dock som en verklig förlossning, 
och Sveriges folk hade nog småningom slutit sig 
i täta leder kring den, som förtroendefullt gått 
det till mötes, så stor än bitterheten i början var 
inom de kretsar, som sågo sig trängda från själfs- 
våldets och maktens köttgrytor. Det är sorgligt 
men ingalunda oförklarligt, att konung Gustaf 
icke fattat denna uppgifts art och storhet. Hvil- 
ken har väl för öfrigt gjort det bland hans sam^ 



r 



— 9 — 



tida på Europas troner? Tidens lösen för den 
I upplysta despotismen lydde ju: allt för folkert, 

I intet genom folket; häri låg en stark frestelse för 

en man af hans art och i hans ställning. Men 
^ hos oss måste ett dylikt regeringssystem kännas 

j som ett afsteg från den historiska utvecklingen, 

' ty frihet var blefven svenske mäns arfvedeL Och 

så växte, i stället för att minskas, den klyfta, 
som skilde konung och folk. 
! Att, som mången gör, icke kunna i Gustaf 

j III:s lif upptäcka stort annat än en teaterkonung 

I i politiskt afseende — i moraliskt vidrig onatur 

— vittnar om en trång och skef uppfattning af 
I hans historia. Den är tillika ett utslag af den 

lilla syn på tingen, som med en konungs kammar- 
tjänare tror, att han bättre än någon känner sin 
kunglige herre. Med dylikt mått mäter man dock 
ej Gustafs glänsande gestalt. I hans gåtfulla per- 
sonlighet korsas de förunderligaste skiftningar. 
! Smak för nöjen, rent kvinnliga nycker och syssel- 

I sättningar och en viss indolens kunna i ett nu 

växla med stora tankar, brinnande energi och 
krigiska äfventyr, uppblossande och åter slock- 
, nande som eldarna i ett fjrrverkeri. Men att göra 

1 det förra till innehållet i hans lif och sluta Ögonen 

för det senare förråder brist på historisk blick. 
Och så sällsamma än motsatserna i hans väsen synas 



— lo- 
vara, finna de dock till ej ringa del sin förklaring 
däri, att hans bl&ndande intelligens och oroligt 
lifliga sinnesart saknade den stödjande motvikt, 
som endast karaktärens fasthet gifver. Och denna 
fasthet, hur skulle den väl kunnat utveckla sig i 
en själ, som hållits främmande för sedlighetens 
och religionens mäktiga inflytelser? Det kunde 
knappast annorlunda vara i en tid, som själf så 
djupt präglades af samma andliga lyte. Lättsinnet 
och kvickheten drefvo ju gäck med allt hvad all- 
varligt var, och sederna inom de högre klasserna 
voro, äfven hos oss, oftast lätta, stundom lösa 
eller rent af skämda. Men äfven härutinnan var 
Gustaf III ett barn af sin tid. Må hvem som vill 
och kan kasta första stenen. Mig synes, att han 
mera är att beklaga, ty han var därutinnan en 
olycklig människa. Han har själf fått mest lida 
för sina fel och fosterlandet med honom. 

Men historien har icke blott att tälja felen 
— den har ock att göra rättvisa. Gustaf III:s 
geniala begåfning, som äfven hans motståndare 
ofrivilligt erkände, eftervärlden frivilligt beundrar, 
gör honom till en af sin tids märkligaste och in- 
tressantaste personligheter. Och hans kungagär- 
ning bär på minnen, hvilkas glans och storhet 
ingen tid mäktar utplåna. Kan väl någon svensk 
man, som går till denne konungs historia, någon- 



— 11 — 

sin förgäta, att han räddat vårt fosterland från att 
dela Polens sorgliga öde? Det är och förblifver 
hans ovanskliga ära. Och hvad man än må hafva 
att anmärka vid hans fejd med den öfvermäktige 
grannen i öster, ett är säkert, att denna strid i 
djupet var ett försvarskrig, ty han visste, hvad 
de flesta ej ens anade, att Ryssland, som icke 
smält harmen öfver att det redan halfvunna bytet 
halkat det ur händerna, blott bidade sin tid. 
Trots åtskilliga missgrepp och det farliga hot, 
som genom Anjala-förräderiet kom till synes, har 
han ärofullt fört detta krig till slut och lärde 
^därmed världen, att Sverige kunde genom sig själf 
bestå. Aldrig var han större än i dessa farans 
ögonblick, hans mod blott växte med farans stor- 
lek, och den lager han skar vid Svensksund hör 
till dem, som aldrig blekna. Ingen kan förekasta 
honom, att han icke tänkt högt om det folk, hvars 
namn en gång gått öfver världen. Dess ära kände 
han som sin, och den var honom dyrbarare än 
lifvet. Det ridderliga drag, som präglar hans 
väsen, återspeglar sig här med klarhet och styrka. 
Oodhet och högsinthet höra ock till hans vackra 
sidor; sällan har en konung med sådan mildhet 
behandlat öfvervunna motståndare; i sin öfverdrift 
blef denna godhet stundom till svaghet. 



— 12 — 

Man har velat till en den kungliga fåfängans 
nyck reducera hans intresse för vetenskap och 
konst. Dess rot låg dock djupare än så^ och dess 
frukter kunna därom vittna. Uppsala universitet 
kan aldrig förgäta sin verkliga och djupa tack- 
samhetsskuld för sant furstlig välvilja. Och 
Svenska Akademien vittnar starkare än något 
därom, att våra stora minnen och vårt rikaste arf, 
vårt stolta svenska språk, lågo hans hjärta nära. 

Hans konungaminne, som än flammar af ljus, 
än skymmes af töcken, lefver i Sveriges häfder, 
eldande och varnande. Ett hafva vi att däraf 
lära, om vi läsa det rätt: därest konung och folk 
gå modigt och trofast hand i hand, har foster-^ 
landet ej att rädas något hot. 

I ledigheten efter framlidne riksarkivarien C. 
T. Odhner har Akademien med sin höge beskyd-- 
dåres, H. M. Konungens, nådiga bifall den 14 juli 
innevarande år till ledamot valt och kallat biblio- 
tekarien, fil. licentiaten Erik Axel Karlfbldt,. 
som nu kommer att taga sitt inträde. 



INTRlDES-TAl 



SVEllf SKA AKADEMIEN 



DEN 20 DECEMBER 1904 



AP 

ERIK AXEL KASLFELDT 

FIL. UO., BIBUOTEKABIE 



Mine Herrar! 

(Jdhner, forskaren i den svenska häfden, var af 
kämsvenskt ursprung. Namnet med den nordiskt 
mytologiska klangen är härledt från Odensåker i 
Skaraborgs län. I LÅstad, ett annex till nämnda 
pastorat, föddes 1744 åt bonden Per Jonsson i 
Piltagården sonen Jonas, som sedermera, då han 
utträdde ur allmogeståndet, blef släktnamnets 
förste bärare. Denne Jonas Odhner blef efter 
studier i Uppsala präst och fick under ett tjogtal 
år som komminister verka hemma bland fränder 
och vänner i Odensåker, tills han valdes till kyrko- 
herde i Ljn^estads församling. Enligt Skara stifts 
herdaminne var prosten Odhner >en mild och älsk- 
lig man, nitisk i sitt ämbete, mycket road af stu- 
dier, musik och blommor». A. A. Afzelius vistades 
i sin ungdom som informator i denne prästmans 
hus och skildrar honom och hans hem med stor 
värme. Prosten Odhner, säger han, var en lärd 
man och sysselsatte sig om vintern med öfver- 
sättning af apostlarnas skrifter, om sommaren med 
naturalhistorien. Hans favoritförfattare voro Swe- 



— 16 — 

denborg och Linné. Ingen ört, intet gräs växte 
inom hans prosteri, som han icke kände. På sina 
sommarvandringar i skog och mark brukade denne 
natursvärmare fästa mångfärgade blommor i sina 
sko- och knäspännen, och där han så utstyrd gick 
fram på vägarna med stora knippen af linnéa i båda 
händerna, togs han af resande för en dåre, men han 
var, säger AfzeHus, ett fromt Gxid» barn, som föga 
brydde sig om hvad denna världens vise tänkte.^ 

Prosten Odhner hade som fyrtiotre-årig i sitt 
andra gifte äktat en ung skönhet, Ingeborg Mag- 
dalena Thorsén, som på mödernet var ättling af den 
lärde statsmannen, kungl. rådet grefve Tomas 
Polus, Karl XII:s läkare och gunstling. Hon blef 
en ypperlig prästfru, omtalad för sin godhet och 
sitt länge bibehållna ungdomliga behag. Dessa 
makars yngre son Clas, född 1794, studerade i 
Uppsala, blef filosofie magister och prästvigdes för 
tjänstgöring i bemstiftet. »En aktningsvärd man» 
betygar om honom stiftets herdaminne* Hans 
hustru Anna Karolina Ericsson var syster till de 
frejdade bröderna Nils och John Ericsson. Hvad 
påbrå häfdatecknaren Odhner kan ha haft af dessa 
sina snillrika morbröder är ju vanskligt att söka 
påvisa. Af den matematiska reda i begåfningen, 
utan hvilk en ingen blir en stor ingenjör eller en 

^ Minnen, upptecknade af A. A. Afzelias. Stockholm 1901. 



— 17 — 

dugande forskare, var han väl medarfvinge. Men 
Odhner var på sitt område blott en flitig upp- 
täckare, han var ingen uppfinnare. Af den väldiga 
fantasi, som hos John Ericsson slog upp i flam- 
mande lågor, då han lik en ny titan ville hämta 
ner solens eld från himmelen och magasinera den 
i öknarna på jorden till människomas tjänst, fanns 
väl hos systersonen intet spår. Under sitt långa 
^nslingslif i fjärran land uppehöll den store John en 
ganska liflig förbindelse med sin släkt i hemlandet. 
Sin frände historikern synes han hafva omfattat 
med mycken bevågenhet, och de utbytte öfver 
hafvet bref och vetenskapliga skrifter. 

I Alingsås, där fadern då var komminister, 
föddes Clas Jonas Teodor Odhner den 17 juni 
1836. Det mellersta af sina dopnamn — ett arf 
-efter farfadern — synes han sedan hafva bortlagt. 
Han var blott fyra år gammal, då familjen erhöll 
ett nytt hem. 1840 tillträdde nämligen magister 
Odhner kyrkoherdesysslan i Medelplana. Denna 
socken är belägen på KinnekuUes västra sluttning 
mot Vänern. Från kyrknejden är utsikten vid- 
sträckt ner öfver det yppigt bevuxna bergets ter- 
rasser, öfver Kinneviken, Kållandsö med Leckö 
slott, öfver Dalbosjöns breda yta mot Dalsland. 
I denna trakt, »Ijufligare än någon annan i Sve- 
rige», som Linné kallar den i sin västgötaresa, 

Sv. Akad. HandL fr. 1886. 19. 2 



~ 18 — 

uppväxte Clas Teodor som det näst yngsta af sex 
syskon. Fadern var stilla till sinnes, tyst och 
sluten, tidigt drabbad af sjuklighet, modem var 
däremot af friskt lynne, sund och rask, som det 
anstår en bergslagsdotter. I prästgården vistade» 
också på sin ålderdom hennes moder, Nils och 
John Ericssons begåfvade, lifsglada, poetiska 
fostrarinna. Man kan taga för gifvet att hon 
äfven här, bland barnbarnen, utdelade af de skat- 
ter från den gamla sagovärlden, hvarmed hon,, 
enligt berättelsen, förtjust sina egna barn i de^n 
torftäckta bergsmansgården vid Långbanshyttan. 

Prästhemmet på KinnekuUe var idylliskt som^ 
orten själf, gammaldags och lugnt. Vår- och som- 
martid, när berget utvecklade sin växtprakt, rikare 
kanske här än på något annat ställe i vårt land, 
blef trakten lifligare, ty då kommo botanisterna 
fjärran och när ifrån, och ett af deras stamhåll 
var Medelplana gästvänliga prostgård. 

Clas fick sin första undervisning i hemmet, 
dels af fadern, dels af dennes adjunkt. Sverige* 
historia tycks ha intresserat honom först och mest. 
I små häften, som han lät en syster sammanfästa 
åt sig, skref han ner, hvad han mindes från lek- 
tionerna om den ene eller andre kungen eller 
hjälten, och ritade därtill efter någon förebild hans 
porträtt så likt han kunde. Detta var ju redan. 



r 



— 19 — 



ett slags början till historieskrifning, och vi mftrka 
redan nu den noggranna metoden* 

Det andra stora intresset, som fyllde Odhners 
barndom, var botaniken. Blomsterkärleken var ju 
ett arf i hans familj. Han blef snart en utm&rkt 
kännare af Kinnekulles flora och anlitades af 
främlingar som vägvisare genom bergets villsamma 
örtrike. Detta Odhners barndomstycke för växt- 
världen blef djupt och varaktigt. Det återväcktes 
på hans äldre dagar, då han under täta ströftåg 
i sommarängdema fick handleda en ung son i 
botanikens studium. 
> Clas Teodor var ett barn med tidigt klar- 

nande förstånd. Hans från början lifliga lynne 
undergick snart en hastig förvandling. Det skedde, 
; då han vid ännu nästan späda år, efter ettårig 

^j vistelse vid Skara gymnasium, begaf sig ut på sin 

^ första kondition. Han skrifver därom själf som 

student: »I min tidigare barndom var jag en häftig, 
hastigt uppblossande yngling (men äfven lätt för- 
sonlig). Mén jag kom mycket tidigt ut i världen 
från hemmet och i främmande hus vid tretton års 
ålder. Då jag där skulle styra och vårda andra, 
blef det nödvändigt att kunna styra sig själf först 
och främst. Dessutom finner man snart i främ- 
mande hus nödvändigheten af att lägga band på 
sig både i det ena och det andra fallet. Man 



— 20 — 

måste till en viss grad rätta sig efter tonen i den 
familj, där man vistas, och om man då som jag 
inom tio års tid i egenskap af lärare vistats i åtta 
särskilda hus, så har man nog fått lära sig att 
vara lugn, försiktig och själfbehärskande, att taga 
noga vara på både ord och handling. Häraf har 
du förklaringen af min lugna och stundodi kanske 
kalla yta.» 

Ett par år senare inträflPade en ny händelse 
i hans lif, som var ännu mera ägnad att stämma 
ynglingens själ till allvar. Han hade afslutat sina 
studier vid Skara gymnasium. Vid hemkomsten 
fann han sin fader svårt sjuk. Mellan denne och 
sonen Clas hade alltid rådt ett innerligt förhål- 
lande, och vi kunna tänka oss att de båda voro 
djupt gripna i förkänslan af ett dubbelt afsked, 
då fadern nu från sin sjukbädd beredde sonen, 
som stod i begrepp att resa till Uppsala, till hans 
första nattvardsgång. I september 1851 for unge 
Odhner upp tiU universitetet och bestod med 
största heder sin studentexamen. Han vände därpå 
tillbaka hemåt, men möttes på vägen af under- 
rättelsen om faderns bortgång. 

Vid femton års ålder stod han alltså faderlös 
och därtill obemedlad, hänvisad till sin egen kraft 
för brytandet af en väg i lifvet. Men denna kraft 
var redan öfvad i arbete och själfbehärskning. 



— 21 — 

Hans studiebana blef en mödosam vandring, på 
hvilken han måste släpa andra, yngre efter sig, 
ett dubbelt arbete på egen och andras utveckling. 
Men ändå nådde han målet, parnassen, i god tid 
och stod där främst bland sina kamrater som 
primus vid 1860 års promotion. 

När prostfamiljen i Medelplana måste ut- 
rymma det gamla hemmet, hade dess medlemmar 
ändå en tid i den fagra och förtrogna hemnejden 
en fristad, dit de kunde samlas. Prosten Odhners 
änka arrenderade nämligen och bebodde en mindre 
gård, som låg blott en half fjärdingsväg från prost- 
gården. Dit kom väl sonen Clas blott på mera till- 
fälliga besök, bunden som han var af strängt arbete 
på annat håll, men att han gömde hembygden och 
dess folk i troget minne, därom vittnar, att han 
ännu under sin stockholmstid sände hälsningar och 
gåfvor till fattiga stugor på KinnekuUe. Odhner 
hade ett varmt hjärta och en öppen hand för de 
behöfvande. Detta var väl bekant för hufvud- 
stadens yrkestiggare, som hade en omtyckt mötes- 
plats i den lärde mannens förstuga. 

Sina universitetsstudier synes Odhner till en 
början med ifver ha riktat åt det filosofiska hållet. 
Hans vistelse i Uppsala sammanföll med den Bo- 
strömska filosofiens glansdagar. Mästaren själf 
talade då från sin kateder. Hans lärjungar berätta 



— 22 — 

om den hänförande makt, som den oansenlige 
mannen med den svaga stämman utöfvade öfver 
sina åhörare. Till dem hörde Odhner, och den 
store vishetslärarens idealism, hans sanningskärlek, 
klarhet och skärpa funno hos denne hans unge 
lärjunge mottagliga beröringspunkter. Boströms 
filosofi sträckte, som bekant, sitt infljrtande äfven 
till andra vetenskapsgrenar. I Uppsala universi- 
tets årsskrift för 1862 läses en af handling »Om 
möjligheten af historiens filosofi». Den är författad 
af Odhner och visar, hur han från den Boströmska 
filosofiens mark ville slå en brygga öfver till den 
vetenskap, som under tiden blifvit hans egentliga 
fält. Ännu i en 1897 till hundrade årsdagen efter 
Boströms födelse utgifven festskrift finna vi af 
Odhner en uppsats, i hvilken han visar sig i 
hufvudsak stå kvar på samma ståndpunkt. Sitt lif 
igenom förblef Odhner boströmian, och boströmia- 
nismen var för honom något mer än ett system, 
en form- och tankelära — det är dess djupare 
verkningar, som komma till uttryck i hans etiska 
allvar, i hans varma, men ingalunda ortodoxa eller 
ofördragsamma religiositet. 

Ett annat af Odhners hufvudämnen var gre- 
kiskan. I detta språks dräkt har den antika andan, 
i hvars klarhet och jämnmått Odhner säkert fann 
sig hemmastadd, skönast uppenbarat sig; på detta 



— 23 — 

språk skrefvo Plato, Boströms lärofader, och Thu- 
kydides, som Odhner nämner först af de fyra han 
anser stå på tinnarna af EUos tempel/ i det de, 
som han sftger, i måhända högre grad än några 
\andra ha med forskningens och kritikens grund- 
Ughet förenat den framställningskonst, den ideala 
åskådning och den siareblick, som äro geniets 
kännemärken. De tre öfriga äro Tacitus, Ranke 
och Geijer. 

Innan vi gå att uppsöka Odhner som utöfvare 
af den vetenskap, hvari resultaten af hans gedigna 
och mångsidiga, humanistiska och fosterländska 
bildning flyta tillsammans, kan det vara lämpligt 
att tillse, hvilken del han tog i studentlifvet, så- 
•dant det på hans tid gestaltade sig utåt och i 
andra former än de vetenskapliga. 

Om vi, som äro af en senare generation, för- 
söka att med fantasiens hjälp försätta oss tillbaka 
till Uppsala, som det var vid förra århundradets 
midt, är det, som om vi plötsligt hörde en hel 
flod af sång strömma emot våra öron. Det sjunger 
i glädjeyra och det sjunger i vrede, det klingar 
vekt, nästan känslosamt om solnedgång i Eklunds- 
hofsskogen och om kväUsklockans toner, som sväfva 
ned som änglar från rymden, det dånar trotsigt 
oeh utmanande om de grafvar, som friheten skall 
Yeda åt österns slafvar på Svithiods strand, och 



— 24 — 

om Sveriges fana, som är de fallnes brudtäcke i 
döden. Men det är alltid flykt och klang i sången^ 
och en tid, som sjunger så starkt, att rösten slår 
öfver, sjunger nog af hjärtat. Denna tid var 
också, i ord och toner, den svenska studentlyri- 
kens storhetstid. Den sångskatt, som då hopades, 
är så rik, att våra dagars sjungande studenter 
ännu ur den ösa sina bästa pärlor. Den främste 
af koragerna, typen för dessa sångrika års svenske 
student, hade lämnat Uppsala ett par år innan 
Odhner kom dit, men han hade öfverflyttat just 
till Skara, och i dess gymnasium hade Odhner 
varit hans lärjunge. Odhner har inför denna 
akademi berättat om den förtrollning, hvari Gun- 
nar Wennerbergs personlighet hOU honom och 
hela gymnasieungdomen fången. Femtiotalet var 
gluntsångens glansperiod, och samma årtionde 
hörde flera af skaldens fosterländska hymner ljuda 
för första gången. 

Juvenalemas glada sällskap var upplöst, men 
deras anda lefde nog kvar hos en stor del af den 
lifskraftiga ungdom, som älskade gluntens och 
magisterns duetter. Liksom Wennerberg själf stod 
höjd öfver den bullersamma backanaliska glädje 
han skildrat, hade med all säkerhet hans landsman 
Odhner ännu mindre fallenhet för några öfver- 
drifter i den vägen. Man har sagt mig, att han 



— 25 — 

som student var sluten och fåordig -i större säll- 
skap^ hvilket ej hindrade, att han kunde ha mycket 
nöje af ett godt skämt. Ett rått ord hörde ingen 
gå öfver hans läppar. 

I den stora rörelse, hvarur Wennerbergs och 
en mängd andra studentskalders patriotiska och 
politiska diktning var framsprungen, kom däremot 
Odhner att taga en liflig andel. Skandinavismen 
blef hans ungdoms stora lidelse, och vi måste 
medge, att det var en sådan af ädel art. Det var 
en stolt tid för Nordens ungdom. Den tordes 
sjunga ut öfver landet: »Så säga Sveriges studen- 
ter», den tordes låta sina ord leka med Nordens 
kronor och med höga utopier, som i våra söndrings- 
tider skulle ljuda som dårars tal. För öfrigt hade 
man fått tillfälle visa, att man i handling kunde 
stå inne för en hel del af kraftuttrycken. Svenska 
studenter, som svurit de danska fostbrödralag med 
glaset i hand, hade inlöst löftet med sitt blod. 

Redan 1852 deltog Odhner i uppsaliensames 
tåg till Eristiania. Den dag, då den unga skaran 
i Stockholm inskeppade sig till färden, var hans 
födelsedag, den 17 juni. Han fyllde sexton år. Han 
stod i lifvets pingsttid, i den ålder, då det mänsk- 
liga sinnet är som en beredd åker, färdig att mot- 
taga frön till kommande skördar. Det är mer än 
troligt, att de vackra dagarna i grannlandets 



— 26 — 

hufvudstad voro en aåningstid för unge Odhners 
sjal. Han förblef, så länge han lefde, en trofast 
anhängare af den sedan länge faktiska yttring af 
skandinavism, som benämnes den svenska-norska 
trnionen. 

Men skandinaverna syftade ju högre. På det 
allmänna studentmötet i Uppsala 1856 formulerade 
Carl Ploug från Odens hög under stormande jubel 
det program, som sedan blef deras lösen: en dy- 
nasti i Norden, men full inre själfständighet för 
de tre rikena. 

o 

Aret därpå var den ännu icke myndige Odhner 
en af de fyra deltagame i den Uppsala-deputation, 
som afgick till Helsingfors för att närvara vid 
firandet af 700-årsminnet af Erik den heliges kors- 
tåg. Det var på samma gång ett slags försonings- 
mission. Den fennomanska rörelsen i Finland hade 
gjort snabba framsteg under Snellmans ledning 
och väckt ond blod i Sverige. Deputationen mot- 
togs med öfversvallande vänlighet och förde många 
fridshälaröBgar med sig hem öfver Bottenhafvet. 

Vid 1862 års studenttåg till Köpenhamn var 
Odhner, då blifven docent, en af uppsaliensames 
ledare och talare. Detta möte öfvergick i glans 
och ståt alla de föregående ; ingenting tycktes före- 
båda, att skandinavismen redan ett par år där- 
efter skulle få sin dödsstöt. När den fana, som 



— 27 — 

danska kvinnor under mötet förärat Uppsala stu- 
denter, en vacker höstdag samma år invigdes, var 
det Odhner, som från terrassen i Gustavianska 
trädgården öfverlämnade henne till studentkåren, 
därmed äfven i yttre måtto framträdande som en 
af den nordiska enhetstankens banerförare i vårt 
land. Han var också en af talame på mötet i 
La Croix salong i Stockholm den 6 mars 1864, 
där det manades till uppbrott att hjälpa det öfver- 
fallna Danmark. »När grannens knut står i låga», 
yttrade han, »är det viktigare att biträda vid släck- 
ningen än att tvista om eldens uppkomst.» 

Men dessa och dylika ord voro förgäfves. När 
^fter kriget och alla missräkningarna den ene efter 
den andre af skandinavismens kämpar började 
svika, visade sig Odhner som en bland de trogna. 
Ja, han framstår t. o. m. som en af de mest sang- 
viniska af dessa senskandinaver, i det han uttrycker 
sin förhoppning, att de tre nordiska nationalite- 
terna såsom sådana skola genom en organisk ut- 
veckling kunna försvinna och uppgå i en enda, 
hvarvid de tre folkens olika egenskaper och lynnen 
skola på ett lyckligt sätt komplettera h varandra. ^ 

Studentskandinavismen hade snart sagt sina 
sista ord, de vemodiga afskedsorden på Uppsala- 
mötet 187 5. Den Yggdrasil, under hvilken Nor- 

^ Nord. tidskr. 1867: Om nationalitetsprincipen. 



— 28 — 

dens unge män samlats till ting^ hade skakats för 
hårdt af stormen, dess rötter voro ej nog djupa, 
de hade ej trängt ner i själfva folkmedvetandet» 
Men vi, som äro af ett yngre och svalare akade- 
miskt släkte, värmas inför detta storslagna utbrott 
af en ridderlig äfventyrshåg. Och förgäfves var 
ej oflferelden tänd på det treeniga Nordens altare. 
Ur den politiska skandinavismen framgick den 
praktiska. 

Mot denna flammande bakgrund — student- 
romantikens och studentpolitikens — aftecknar sig 
Odhners ynglingagestalt. Kylig gentemot ung- 
domsglädjens lockelser, var han mäktig af en stark 
ideell hänförelse. Hur djupt hans rättskänsla blifvit 
kränkt af händelserna i Danmark, framlyser t. o. m. 
i hans läroböcker för ungdomen, där han, den 
eljest så opartiske, kallar Preussen och Österrike 
»de båda rånarne» och talar om de 200,000 dan- 
skarne i Schleswig, som »sucka under det preus- 
siska oket». Därvid uttalar han också en annan 
dom, som faller oss närmare: han säger, att Dan- 
mark i sin nöd stod öfvergifvet af sina vänner» 



Odhners gradualaf handling bär titeln Bidrag 
till svenska städernas och borgareståndets historia 
före 1633. Den förskafifade sin författare, utom 



— 29 — 

lagerkransen, det Geijerska priset och docentur i 
historia. Därmed var Odhner inne på den aka- 
demiska lärarebanan, och hans fortkomst på denna 
vanskliga väg blef snabbare än de flestes. 1864 
«peciminerade han till historiska adjunkturen i 
Lund med sin framställning af svenska statsför- 
valtningens organisation under drottning Kristinas 
förmjmdare. Det var en förstudie till hans föl- 
jande år utkomna storartade verk Sveriges inre 
historia under drottning Kristinas förmyndare. 
Samma år erhöll han den sökta lundensiska läro- 
stolen. 

Den metod, som Odhner i sin historieskrifning 
hufvudsakligen följer, är den, som anvisats af den 
berömde tyske häfdatecknaren Leopold von Ranke 
och som redan i Sverige tillämpats af Odhners 
lärare F. F. Carlson och andra. Odhner beskrifver 
den själf sålunda: »Denna metod kräfver till en 
början, att forskaren samlar alla de vittnesbörd 
han kan finna rörande ett folks historia och noga 
pröfvar deras värde såsom historiska källor; af de 
fakta, som efter denna sofring kvarstå såsom vissa, 
få ej andra slutsatser dragas än de, som däraf 
följa med nödvändighet eller största sannolikhet, 
och när häfdatecknaren skildrar en förgången tid, 
får han ej bedöma denna efter vår tids åskåd- 
ningssätt, utan skall söka lefva sig in i densamma. 



— 30 — 

så att bon blir för bonom liksom samtida och 
lefvande.» Vid en sådan historieskrifning biifva 
naturligtvis vidlyftiga arkivstudier af nöden. Odh- 
ner blef också i tillfälle att under flera utlftndska 
resor forska i arkiven i Wien, Miincben, Dresden^ 
Venedig, Moskva m. fl. ställen. 

Om jag vågar tillåta mig att med några ord 
dröja vid ett par af Odhners större arbeten, så är 
det därför, att deras läggning och betydelse göra 
dem i hög grad beaktansvärda äfven utanför det 
vetenskapliga lägret, så att äfven en lekman må 
anses ha någon rätt att yttra sig om dem. 

»Sveriges inre historia under drottning Kri- 
stinas förmyndare» vidgar sig från de statistiska 
och förvaltningshistoriska undersökningarnas grund- 
val till en kulturhistoria af sällsynt rikedom och 
fullödighet. Det var icke utan skäl, som Kristinas 
förmyndare sade om fäderneslandet efter Gustaf 
Adolfs död, att >ju mer det i grenarna växer, ju 
mer förvissnar det i roten». Det var förvisso på 
tiden att »mer följa Numas än Romuli exempel och 
eftersträfva statens conservation genom fredliga 
värf och ju mer intensive än extensive förkofring». 
Stormakten Sverige led af en svår inre skröplig- 
het, och riksbyggnaden skulle störtat samman, om 
ej en väldig gestalt ställt sig som en pelare under 
dess knakande bjälkar. Det är först och sist om 



— 31 ~ 

Axel Oxenstierna boken handlar, om hans ord-- 
nande ingripande i förvaltningens alla grenar, men 
äfven om hans stundom förtviflade.kamp att sam- 
tidigt uppehålla Sveriges yttre politik. Kraftfull, 
nykter och vaken höjer han sig ur kretsen af sitt 
sofvande, tvistande eUer kalasande råd, ofta »utan 
assistens, hjälp, medel, afundad af de store, för- 
låten af intressenterna och kontraminerad af alle 
mam. Han är en sammangjutning af gammal 
götisk kraft och diplomatisk fintlighet, mäktig som 
en kung och stundom egenmäktig, men äfven då 
han i nödens stund utan ständernas hörande till- 
griper de fördärfliga frälseköpens utväg, nänns ej 
Odhner klandra honom, ty dessa frälseköp jämte 
de franska subsidierna möjliggjorde Torstensson» 
segrar. En son af sin tid och sitt stånd är dock 
Oxenstierna för klarsynt att i allo gynna de adliga 
anspråk, som nu vände sig som glupande vilddjur 
mot folkfriheten i vårt land. »Mig är lika kär en 
adelsman och en bonde», säger han. I andlig fri^ 
gjordhet står han öfver sin tid; han manar präster- 
skapet att besinna, att hvarje lärosystem är under- 
kastadt utveckling. 

Men det är ej blott kanslern och hans när- 
maste män vi möta i Odhners skildring. Vi se 
snart sagdt rikets aUa öfriga inbyggare i deras 
dagliga lif. Vi se adelsmannen i hans framgångs- 



— 32 — 

rika sträfvan att allt längre utflytta de murar, 
som skilde frälse från ofrälse. Vi se prästerna, 
från de myndiga kyrkofurstame, som tvista med 
regeringen och äro med om att uppbygga stor- 
hetstidens präktiga skolväsen, ner till de fattiga 
landtprästerna, som söka förbättra sina villkor 
genom att hålla gästgifveri och öppet härbärge för 
resande, och kaplanema, som af sina förmän och 
niatfäder, kyrkoherdarne, åtnjuta en knapp ut- 
fodring. Vi se borgaren, som tilläfventyrs i hög- 
färdsyra »försliter sina unga år med lust och jun- 
kererande», men sedan i allmänhet drager sig torf- 
tigt fram i det af skattefri adel öfversvämmade 
Stockholm eller i de usla, med kåkar och bettlare- 
stugor bebyggda småstäderna. Vi se bonden på 
träldomens brädd, utsugen af krona och adel, han 
»gnisslar och gnyr» under sina plågoris — fri- 
skjutsen, pålagorna, utskrifningarna — men det 
är i alla fall hans sega uthållighet som till slut 
f rälsar samhället. Vi se alla dessa yrkesmän, som 
förmyndareregeringens fantastiskt storartade om- 
sorg om näringarna inkallat, valloner, demante- 
brytare, pärlefängare. Man tror sig spåra guld 
och ädla stenar litet hvarstädes. Landshöfdingen 
i Norrland rapporterar om ett stort berg med de- 
manter, somliga som manshufvud, somliga tre- 
dubbelt större. Det är Sveriges storhetstid, stor 



— 33 — 

nöd men stor bärkraft, råa seder men en ståtlig 
kraftspänning; det svindlar i många hjärnor. En 
fitår lugn öfver det hela: »Sveriges främste poli- 
tiker och dess främste civilist». Men bakom honom 
flkymtar ibland i Odhners bok den, som skulle 
fördärfva många frukter af hans jättearbete, den 
unga härskarinna, om hvilken han yttrar: Hennes 
majestät är icke som en kvinnsperson, utan be- 
hjärtad och af ett godt förstånd, så att om hon 
icke blifver korrumperad, ingifver hon nu godt 
hopp om sig. 

Språket i denna mäktiga kulturskildring får 
«in färg af de många citaten. Den ålderdomliga 
svenskan och latinet klinga förträffligt ihop. Man 
erinrar sig från ett annat område, tidens poesi, 
hur dessa båda språk tillsammans som två jämn- 
starka örnvingar uppbära den flygande fantasien 
i studentvisan: 

Min kärest hon bor på högt ett berg, 
qni cnlmen habet Titis, 
och till det hus så ligger en bro 
de gemmis margaritis — 

^ller den ännu högre stigande andakten i den oför- 
likneliga julpsalmen »In dulci jubilo». ^ 



^ Den svenska texten bearbetad från tyskan. 

8v. Akad. Handl. fr, 1886. 19. 



— 34 — 

Det är till en tid af annat skapljmne Odhner 
för oss i sitt andra större historiska verk, Sveriges 
politiska historia under konung Gustaf IILs re- 
gering. Man blandar ej ISjigre svenskan med h,iin 
utan med franska. Bibeln och klai^ikema äro 
ej längre bildningens grundvalar, de ha efter-^ 
trädts af eneyclopedistema och Voltaire. Liksom 
Oxenstierna är Gustaf III en samhällsreformator^ 
väl af lika stort, men mindre praktiskt snille» 
Deras ställning företer flera likheter. Båda måste 
ibland genomföra sina planer i strid med riksråd,, 
ständer och folkmening; de stå båda, som snillen 
anstår, ett stycke före sin tid, marken omkring^ 
dem är ej fullt beredd för deras idéer. Och dock, 
hvilken skillnad i deras ställning! Den ene har 
stormaktsväldets hela dag framför sig, den andre 
söker långt efter dess solnedgång upplifva den 
domnade hjälteandan; det är som han försökte 
resa upp en död jätte och blåsa lif i hans ben — 
spökbilden faller och krossar kungen själf. Men 
ett annat storhetsvälde, vitterhetens, blomstrade 
upp under Gustafs spira, och skalderna ha af 
tacksamhet mot denne sin Augustus krönt hans 
bild med en skimrande gloria. Odhner var icke 
poet, ej heller var han mannen att bländas af den 
rokokogrannlåt, som bestuckit mången skildrare 
af Gustaf III och hans tid. Han kunde gå till 



— 35 — 

verket sine ira et studio^ och han hade samlat ett 
kunskapsmaterial som ingen före honom. Det är 
första gången en utförlig, fullt vetenskaplig be- 
handling af Gustafs hela regeringshistoria blifvit 
försökt. Det kan därför vara af intresse att flyk- 
tigt ögna på den bild Odhner ger af en konung, 
som i så sällsynt grad var medelpunkten för sin 
tids Sverige och därför med rätta, äfven är det i 
Odhners tyvärr oafslutade verk. 

Vi se i början af första delen (1886) af 
Odhners bok den unge greftren af Gottland i Paris, 
där han i de liberala salongerna inandas den nya 
samhällsfilosofiens läror och hör entusiastiska ord 
om att han är den som en gång skall förverkliga 
tidens bästa förhoppningar. Och midt under detta 
blir han konung, men konung i ett vanmäktigt land, 
som regeras af utifrån besoldade ständer och för 
hvars lycka han ingenting får göra. I anslutning 
till Malmström och Tengberg, men i motsats till 
Fryxell, skildrar Odhner 1772 års statshvälfning 
som en nödvändig befrielseakt från inre och yttre 
tyranni. Österman, den ryske ministern i Stock- 
holm, var, säger han, i själfva verket satrap i ett 
ryskt vasallrike. Gustafs raska och fosterländska 
bragd kastar ljus öfver hans regentbana flera år 
framåt, och det mesta onda konungen och landet 
under dessa år ha att dragas med framställes som 



— 36 — 

arf från partitiden. Men den första framgången 
hade varit för snabb. Hädanefter litade konungen 
blindt på sig själf och sin lyckliga stjftrna. Segern 
gjorde honom mild; det låg nära för konung 
Gustaf i hans yngre år att glömma och förlåta. 
Tacksamhetsskulder glömde han ej. Det framgår 
af hans förhållande tiU bröderna Sprengtporten, 
hans medhjälpare vid revolutionen. De blefvo 
honom snart gramse, men konungen besvarade 
den äldres oresonliga utbrott af klandersjuka med 
idel nya nådebevisningar och var försonligt stämd 
mot den yngre, ännu då han börjat vända afvog 
sköld mot sin kung och sitt land. 

De faror, som från Sveriges afundsjuka gran- 
nar hotade det nyvunna lugnet, afvärjdes dels 
genom Ulrik Scheffers kloka diplomati, dels genom 
konungens eget beslutsamma uppträdande, som 
visade, att det skulle kosta blod att hädanefter 
röra vid Sveriges själfständighet. 

När konungen framlade den nya regerings- 
formen, ville han, som han vackert uttryckte det, 
blott förvärfva rätten att göra godt, ej den att 
göra ondt. Han sade sig vilja återgå till Gustaf 
Adolfs lyckliga regeringssätt. Men nekas kan ej, 
att han snart röjde sympatier för den upplysta 
despotismen och gjorde ansatser att regera utan 
råds rade och ständers samtycke. Han hyste, säger 



— 87 — 

Odhner, för höga tankar om geniets rätt i världen. 
Skulle väl några lagparagrafer hindra honom att 
göra hvad han visste vara för landet nyttigast? 

Och nu började han sitt reformarbete med 
en nästan helig ifver. Vid räfsten med ämbets- 
mannakåren förfor han med en oblidkelig sträng- 
het, som väl gärna tycktes vända sig mot de gamla 
mössorna. Men han ville därmed, säger Odhner, 
gifva ett afskräckande exempel för alla, som ännu 
sökte fasthänga vid ett förgånget tidehvarfs själfs- 
våld. Mynt- och finansoredan af hjälptes nödtorf- 
tigt genom outtröttliga bemödanden af friherre 
Liljencrantz, en man, åt hvars verksamhet Odhner 
ger rika loford. Försvaret stärktes, men krigs- 
tuktens slapphet kunde Gustaf ej bota, och de 
adliga ofl&cerames anspråk på företräde vid be- 
fordran gynnades alltmer. Väl höjde sig snart 
röster i landet mot hoflyxen och kronobrän- 
nerierna, väl måste Liljencrantz för 1778 års 
ständer förete en riksstat, som var »ett konststycke 
i den högre finansen» och afsedd att dölja den 
svåra bristen i statskassan, men med berättigad 
stolthet kunde dock konungen för samma ständer 
framlägga en vacker målning af hvad han gjort 
för sitt folks medborgerliga frihet och välmåga, 
»en tafla, öfver hvilken tidens människovänliga 
anda sprider ett mildt, välgörande ljus.» Denna 



— 88 — 

riksdag blef icke desto mindre en vändpunkt 
i konungens historia. Han fick nu harmen att 
se sina bästa afsikter misskända. Det gamla 
splitet, frihetstidens arf, var ej dödt, det hade 
endast sofvit under dessa konungens första re- 
geringsår, hans lyckoår, Sveriges korta upplys- 
ningsperiod. Och samtidigt hade den familjetvist, 
som beledsagade kronprinsens födelse, förgiftat 
Gustafs sinne med ett onaturligt hat — en sons 
hat till sin mor. 

I andra delen af sin historia (1895) visar 
Odhner, hur klyftan mellan konungen och hans 
folk vidgas. Folkets representanter hade ådaga- 
lagt, att de föga uppskattade Fredrik II:s och 
Turgots planer, som föresväfvade konungen. Ej 
under då, om hans reformifver svalnade. Gustafs 
kraft och intresse voro benägna för att hastigt 
slappas och lämna rum för trötthet och olust. 
Missnöjd med de klandrande rösterna i pressen, 
bar han hand på sitt eget verk tryckfriheten. 
Djupa konflikter med rådet inträdde, och i Spaa, 
där han sökte ro för sina bekymmer och sin mjält- 
sjuka, mottog han Höpkens afskedsansökan. Det 
var den äldre generationens främste man, som 
gick ifrån konungens rådsbord. Nya personer, 
mera lätthandterliga, träda i förgrunden, bland 
dem Schröderheim. Ett stort verk, hvarvid denne 



— 39 — 

statsman lade handen, var den nya religionsfrihets- 
lagen, som dock) i likhet med spannmälshandelns 
islntliga frigörelse, endast var ett fullföljande af 
uppslag, gjorda under den föregående, frisinnade 
perioden. 

Det var till krigsväsendet och den yttre po- 
litiken konungen i stället vände sin håg. Sverige 
får nu för första gången sedan Arvid Horns dagar 
en själfständig utrikespolitik. Dess deltagande i 
den väpnade neutraliteten var en glänsande triumf 
för Gustafs regering och gaf bland annat anledning 
till flottans nydaning. Men äran och inflytandet 
köptes till priset af alltmer förstörda finanser. 
Det spordes nu som på Axel Oxenstiernas tid, att 
Sverige är för fattigt att bekosta sig en egen fiol 
i den europeiska konserten. 

Konungens familjesorger fortfara. När den 
lille hertigen af Småland dött, var Gustaf djupt 
gripen och Lovisa Ulrikas skugga framträdde ho- 
tande för hans inbillning. Och nu började han 
söka tröst och förströelse i mysticismen. Efter 
ett flyktigt närmande till kristendomen — han 
sysselsatte sig en tid till hofvets undran med bi- 
belläsning och religiösa betraktelser — gick han 
genom frimureriet och Svedenborgianismen, hvilka 
ju hade åtskilligt godt att bjuda på, ända till den 
grofva vidskepelsen. Det mystiska svärmeriet låg 



— 40 — 

ju i tidsandan, men det verkar egendomligt att 
se Europas mest upplyste monark försöka sig som 
trollkarl och andebesvärjare. Med dessa fantaste-- 
rier förband han äfven praktiska syften. Han lät 
en nummerpunkterare fara utrikes för att spränga 
lotterier med sin förmåga att på förhand utröna 
vinstnumren, och han underhöll på Drottningholm 
en guldmakare, i hvars kyffe elden brann natt 
och dag. Den allvarlige finansministern Liljen-- 
crantz tröttnade dock snart på att bekosta al- 
kemistens lönlösa experiment och måste åter be^ 
tänka sig på andra, naturligare utvägar att skaffa 
guld i statens tomma pung. 

Hoflifvet blef nu allt kostsammare och yppi- 
gare. Anslaget till hofstaten ville aldrig räcka 
till. Mycket gick också till teatern. Till operan 
och franska spektaklet lämnade konungen från 1786 
ett årsbidrag af 5 tunnor guld, en fjärdedel af hans 
apanage. Stora ting uträttade Gustaf III för den 
dramatiska konstens höjande i vårt land, men me- 
daljen har äfven sin frånsida: teatervurmen ut- 
satte konungen för både klander och gyckel. De 
allvarliga härmades öfver att se konungen, glöm- 
mande sina regentplikter, draga sig undan tiD 
lustslotten och där veckotals endast lefva för sin 
amatörteater. Det var en osund upphetsning öfver 
det hela. Då Monvel spelade hufvudrollen i >Le 



— ^1 — 

pére de famille», »gret konungen ifrån början till 
slut, och öfyer hela rummet hördes spectateureme 
snyfta och ibland skrika himmelshögti. Och nu 
kom Armfelts och alla de unga gunstlingames tid. 
Vid hofvet spred sig en frivol anda. 

Af ven bland de politiska förtroendemännen 
började de äldre undanträngas af yngre, oansva- 
riga rådgifvare. Den största förlusten led konungen 

o 

och landet, då Ulrik Scheffer 1783 afgick. At 
denne statsman har Odhner i Svenska Akademiens 
handlingar ägnat en utförlig minnesteckning. Hans 
statsmannabana, säger Odhner, står i mångsidighet 
och genomgripande betydelse endast tillbaka för 
Axel Oxenstiernas, Johan Gyllenstiernas och Arvid 
Horns. ^Statsskeppet hade ej mer den erfarne 
styrman, som så väl förstått att lotsa det fram 
genom alla farligheter och alla väder, nu var den 
unge kaptenen ensam herre ombord, och knappt 
kände han sig fri från den gamles vaksamma 
blickar och varnande ord, förrän han lät hissa 
alla segel och styrde ut till sjös, trotsande stor- 
mar och bränningar, i förtröstan på sitt snille och 
sin lycka.» I Scheflfers efterträdare Creutz — en 
skaldenatur som han själf — fann konungen en 
anhängare af sin eröfringspolitik. En plan, som 
gick ut på Norges eröfring, var nära att sättas i 
verket. 



— 42 — 

Kom så den italienska resan, ett svårt 
politiskt missgrepp i en tid, då hungersnöden 
rasade i Sverige, så att människor tvungos att 
lifnära sig af halmtaken på sina kojor. Det är 
nästan rörande att läsa om den allmänna saknad 
€fter konungen, som rådde i landet under hans 
frånvaro. Det var, skrifver en samtida, som då 
lifvet och rörelsen i naturen stanna vid solens 
bortgång. Djupt hade konung Gustaf trots allt 
trängt in i sitt folks hjärta, och han gjorde orätt 
i att äfventyra denna trygga plats. 

Men när Gustaf kom hem, fortfor tillbaka- 
gången. Förhållandet till grannmaktema beteck- 
nades af misstro och spänning. Rysslands Kata- 
rina lyckades Gustaf aldrig vinna, trots all den 
beundran och hyllning han lade för hennes fötter. 

Vid 1786 års riksdag visade sig ränkspelet i 
«in gamla glans, ja, det öppna landsförräderiet 
hade redan där en talman, konungens forne vän 
Göran Sprengtporten. Och många af den adel, 
«om Gustaf III gynnat, hade gått längre än till 
missnöje med konungens regeringssystem — de 
hade vändt sitt gryende hat mot hans person. 
Det låg redan som en varsel i luften om Anjala 
och mordnatten på operan. 

Ungefär så låter Odhner konung Gustaf fram- 
skrida på den tragiska vandringen mot den förlåt, 



— 48 — 

bakom h\ilken hans olycksöde ännu stod gömdt 
och väntade- En dryg del af skulden till att så 
lysande anlag, så mycken god och hugstor vilja 
missriktades och kommo till korta, synes Odhner 
benägen att tillskrifva den förvända uppfostran 
Oustaf fått och de splitets genier, som sväfvade 
kring hans vagga och sedan följde honom troget 
igenom lifvet. Synbar är öfverallt författarens 
Urliga sträfvan att vara opartisk, att låta händelser 
och handlingar själfva tala och döma. Denne så 
margfaldigt dokumenterade Gustaf III, är han då 
den verklige, den sanne? Gustaf III:s egen inre 
historia blir aldrig skrifven. Men hvar och en 
^om hädanefter närmar sig denna sfinx, så fuU af 
rörligt och skiftande lif — och han drager allt- 
jämt med magnetisk makt — skall nödgas beakta 
Odhners i så mycket trovärdiga framställning af 
hans gärningar och bevekelsegrunder, hälsosam att 
läsa redan därför, att den hvarken är enbart 
beröm eller enbart klander. Nästan allt hvad 
forskaren kan göra af Gustaf III har Odhner 
gjort. Må psykologen sedan söka se djupare! 

Odhners stil, sådan den visar sig på höjden 
af sin utveckling i detta hans arbete, är lugn, fast, 
Ijehaglig och just genom sin enkelhet, sin frihet 
från allt onödigt prål liksom enkom skapad att 
frambära resultaten af hans nyktra och solida 



— 44 — 

forskning. Innehåll och form stå här i samklangs 
och det besannar sig här som så ofta, att stilen 
är mannen. 

Vända sig de två anförda af Odhners arbeten 
i viss mån till allmänheten, så är detta in am- 
plissima forma fallet med hans läroböcker. Många 
uppsättningar af skolungdom — barnen i byn och 
studentkandidaten på läroverksbänken — ha af 
Odhner fått sig meddeladt det mesta de veta om 
fäderneslandets och grannlandens öden. Men barn 
vilja roas, och många äro nog de, som ansett 
Odhner för en »svår» och torr lärare. Säkert är,, 
att hans skolböcker på sin tid inneburo ett stort 
framsteg. Deras redighet och pålitlighet har ingen 
bestridt, och Odhner betonar själf, att läseboken 
bör nyttjas vid sidan. Men en ny tid har upp- 
ställt nya kraf på läroböckerna, och det är dessa 
kraf Odhner i viss mån velat tillmötesgå, då han 
i de sista upplagorna något inskränkt krigens och 
den yttre politikens historia och vidgat det kultur-^ 
historiska elementet. Hur förträffligt målande och 
ägnad att fästa sig i ett ungt sinne är icke skild- 
ringen af hur Per Brahe, Sveriges störste magnat, 
färdades fram i sitt grefskap, hur han bars från 
sitt slott Brahehus af sina bönder i en förgylld 
bärstol till vägen vid sjöns strand, där karossen 
väntade, omgifven af ridande drabanter, hur han 



45 



i sin stad Grenna mottogs af borgerskapet, soin 
skyldrade gevär, hur han därpå roddes öfver till 
Visingsö i rödklädda båtar, medan kanonskott af- 
iossades från Visingsborgs vallar! 



Jag har dröjt något utförligare vid Odhners 
ungdomshistoria och hans mera populära arbeten, 
emedan dessa båda områden varit de enda, där 
jag kunnat samla några nya bidrag till hans bio- 
^afi och karaktäristik. Om hans senare lefnads- 
händelser har jag föga att tillägga utöfver de data 
man finner i de vanliga uppslagsböckerna. Medan 
han utöfvade sitt ofvan berörda skriftställarskap 
-^ en hel del af hans alster hinner jag ej ens 
nämna — hade hans yttre ställning ett par gånger 
förändrats. 1871 utbytljp han den historiska ad- 
junkturen i Lund mot professuren i samma ämne. 
Han var en gärna hörd föreläsare, en framsynt 
ifrare för universitetsreformer, en varm vän i råd 
•och dåd till den akademiska ungdomen, hvars 
talan han ofta förde vid högtidliga tillfällen och 
■som hvars främste förtroendeman han länge stod, 
i det han ett helt årtionde var Akademiska för- 
■eningens ordförande. Från denna omgifning, där 
han varit så högt uppburen, kallades han 1887 



— 46 — 

till ett annat verksamhetsfält, i det han, utnämnd 
till riksarkivarie, afflyttade till Stockholm, Mödo- 
samt och för honom delvis nyartadt var det arbete^ 
som väntade honom i arkivet, och därtill kom,^ 
att i hufvudstaden en mängd förtroendeuppdrag 
lades på den praktiske och dugande mannen» 
axlar. Det var ofta blott den sena kvällen, som 
blef kvar för hans författarskap. Det torde där- 
för varit med en viss längtan han motsåg pen* 
sionsålderns inträde. Men samma dag på som- 
maren 1901, då han sagt sitt afsked till arkivets 
tjänstemän, fick baii en blodstörtning, som upp- 
repades dagen därpå. Det var en allvarsam på- 
minnelse, att det var på högsta tiden att skona^ 
de hårdt anlitade kroppsliga krafterna. Men haa 
var föga villig att hörsamma den. Hans största 
verk, hans lifsverk, Gustaf III:s historia, låg ännu 
oafslutadt. Han återvann under sommaren en del 
af sina krafter, så att han på vintern samma år 
kunde som Vetenskapsakademiens preses tala till 
de första eröfrarne af de naturvetenskapliga No-- 
belprisen. Och ännu återstodo för honom några 
arbetsår, störda af den vacklande hälsans kamp 
med' själskrafter, som bibehöUo sin styrka och 
spänstighet till slutet. Ännu på kvällen den 10 
juni i år satt han vid sitt skrifbord. Morgonen 
därpå dog han. 



— 47 — 

Nar Odhner 1885 tog sitt inträde i Svenska 
Akademien med ett tal öfver riksantikvarien B. E» 
Hildebrand ■— en minnesteckning, som med sin 
allsidiga kännedom om person och i^k kommit 
dagens minnestecknare att höja afundsamma suckar 
— tillämpade han på honom Axel Oxenstiernas 
ord: »Jag är med arbete född, har med arb^e 
lefvat och vill med arbete dö.» Samma ord hade 
Odhner med fullaste giltighet kunnat bruka om 
sig sjalf. 

Enhvar af eder, mina herrar, kände Odhner 
bättre än jag. Jag tror, att I aren benägna att 
gifva mig rätt, då jag säger, att han lifyet igenom 
blef sin ungdoms ledande idéer trogen och att 
mannens utveckling fortgick på samma banor dem 
ynglingen beträdt. Som ledamot af riksdagens 
andra kammare under åren 1894—1897 höjde han 
sin röst för försvarets stärkande och ett påskyndadt 
kulturarbete i våra norra gränstrakter — det är 
fosterlandsvännen som talar; mot en omedelbar 
uppsägning af mellanrikslagen — det är unions- 
vännen, som tvekar att lösa något af de band^ 
hvilka förena de två skandinaviska folken ;/&> hvarje^ 
myndig mans rätt att utträda ur statskyrkan — 
det är filosofen, som ingens öfvertygelse vill tvinga, 
men det är på samma gång kyrkans vän; mot 
Helgeandsholmens förhastade bebyggande ^^ det 



— 48 — 

är jestetikern, som själf i sin barndom försökt sig 
som tecknare och hvars käraste vederkvickelse det 
var att besöka konstutställningarna i hufvudstaden. 
Ett enhetligt lif, ett stilla och troget och nyttigt 
lif, en personlighet, från hvilken en mild ström 
af humanitet, förfining och försynthet möter äfven 
den, hvilken nalkats honom såsom en främling 
och på afstånd som jag. 

Till hans efterträdare i edert samfund hafven 
I, mina herrar, kallat en ringa representant för 
den yngre litteratur, hvilken äfven Odhner ägnade 
ett vänligt intresse. Ingen har med ödmjukare 
sinne än jag inträdt i eder krets. Jag har måst 
säga mig, att I kunnat finna någon värdigare och 
lämpligare målsman för Sveriges nyare diktning. 
Men. man har föreställt mig, att jag härvidlag icke 
haft rätt att endast lyssna till min egen tvekan, och 
jag böjer mig för eder önskan, vördnadsfuUt 
tackande för det oinskränkta förtroende, hvarmed 
I kommit mig till mötes och som blir mig ett 
dyrbart minne för lifvet. Ungdomstiden ligger 
ännu icke alltför fjärran bakom mig, dess friska 
och oroliga röster genljuda ännu i mina öron och 
i mitt hjärta. Kan jag någon gång inom Svenska 
Akademien frambära ett eko af tidens unga stäm- 
mor, är jag från denna stund lika villig, som jag 
är skyldig, att därutinnan stå Akademien till tjänst. 



SVAR 

på herr Karlfeldts inträdestal 

af 

Akademiens direktör herr Annerstedt. 



Min herre! 

JAl i har enkelt och flärdfritt tecknat bilden af en 
mftrklig man, som sj&lf i hög grad besatt dessa 
^genökaper. — Odhner stod i främsta ledet af 
svenska häfdatecknare, och hans bortgång lämnar 
^n lucka, som ej lätt låter sig fylla. Rikt be- 
^åfvad, tidigt mognad, fann han redan vid unga 
år sin kallelse och blef den trogen in i döden. 
Sveriges häfder hade vunnit hans kärlek, och hans 
itrbeten på detta område äro hans ära och foster- 
landets heder. Aldrig hvilande i sitt arbete, alltid 
herre öfver det rika material han insamlade, en 
verklig historisk tänkare, mejslade han med säker 
hand bilderna ur det förflutna. Jag erinrar om 
hans två förnämsta verk. Teckningen af Sveriges 

Sp. Åkad, Handl. fr. 1886. 19. 4 



— 50 — 

inre historia under drottning Kristinas förmyndare 
är ett mästerstycke i sitt slag. Från tusende håll 
samlade han stenarna till sin byggnad och fogade 
dem samman till ett beundransvärdt helt, som 
först låter oss i all dess storhet se det verk, som 
mannen ur Gustaf Adolfs skola utförde efter hjälte- 
konungens död. Hans största arbete, den omfångs- 
rika, grundliga och mästerliga skildringen af Gustaf 
III och hans tid, blef tyvärr aldrig fullbordad: 
pennan föll ur den döendes hand midt under ar- 
betet. Den skarpsynte forskaren och omutlige 
häfdatecknaren har dock genom detta arbete för 
alla tider lagt den säkra grundvalen till känne- 
domen om denna upprörda tid och den märkliga 
personlighet, som behärskar taflan. Han har här 
ristat sig ett minne, som lefver efter honom* 

Hos den hädangångne skönjer jag ett drag,^ 
som knyter honom till eder, kärleken till foster-^ 
landet. Den springer hos eder upp ur sin rätta 
grund, den innerliga kärleken till fosterbygden. 
Ni har i^älf låtit oss veta och känna, att så är,^ 
då ni med en skämtan, som ej döljer allvaret, 
säger, att ni känner eder som half danneman, half 
herrekarl. Häri ligger ej minst hemligheten af 
edert skaldskaps styrka. Ni har med moders- 
mjölken insupit kärleken till det stolta och all- 
varliga landskap, hvars söner »med mandom och. 



— 51 — 

tro» ristat sina namn i häfden med Engelbrekt 
och Gösta Eriksson. Ni har lefvat dess lif, legat 
vid eder moders hjärta och lyssnat till de varma 
pulsslagen. Ni har sett den hårda torfvan vändas 
af senig arm, hört yxans klang i milsdjupa skogar 
och släggans taktfasta slag emot det sjungande 
städet. Lefvande står för ert kärleksfulla öga allt 
hvad hembygden har att erbjuda sin son af skön- 
het, från den rodnande ljungen på fattig hed till 
den stolta furens mörka krona i gnistrande vintrig 
sky. När älfven sjunger sin susande sång vid 
Brunbäck, stiga för edert öra ur djupet röster, 
som tälja fädernas käckhet. Natur och folk hafva 
för eder upplåtit sina skatter, hembygdens huldra 
har hviskat deras saga i ert öra, och med konst- 
närlig hand har ni vetat att gifva den en ny och 
lefvande gestalt. Med dessa ur hjärtat vällande 
toner har ni sjungit eder in i tusende svenska 
hjärtan. 

Den humor, som präglar edra landsmäns art, 
är edert medfödda arf och gifver ofta eder sång 
ett egendomligt drag. Fridolin är ett äkta dala- 
barn, och detta är hans styrka. Men — har en 
diktning som hans sina lockelser, så har den ock 
sina faror. Det burleska liioment, som ligger i 
motsatsen mellan den naiva folkuppfattningen och 
dess föremål, måste fattas med den fina humor, 



— 52 — 

som går af hjärtat och som därför har sinne för 
det enkla och trohjärtade i folkets själ; annars 
slår dikten lätt öfver i det simpla och platta. Men 
det är just den borne skaldens odödliga gåfva,. 
att den rena malm, som glimtar gömd under 
gruset, skimrar i diktens förklarade ljus fram med 
det verkliga guldets glans. 

Denna tonart är dock ej eder enda. Ni har 
hänryckt vandrat på >Folkarestigar» och vredgad 
ropat i Juda städer. Och i sången »Om Tuna 
ting» träda de män, som i Dalarne rådde i gamle 
kung Göstas dagar, lefvande för vårt öga, hårda, 
starka och fulla af trots. Man känner, att ni 
andats er hembygds fria luft, dess skärpande ren- 
het fläktar genom eder sång, som är manligt stark, 
full af känsla och dock fri från osundt känslo- 
kvalm. Vare sig ni kläder eder ingif velse i rim- 
smedens enkla låtar eller ni väfver den i en mera 
konstrik dräkt, är sången lika enkel och klar, ty 
väfvens inslag är ett rent hjärtas friska känsla. 

Akademien hälsar eder välkommen i sin krets. 
Ni står ännu i mannens kraftfullaste ålder, och 
man har därför rätt att vänta mycket af eder. 
Sjung eder egen melodi, men sjung, ty därför gaf 
Gud eder gåfvan. Glöm ej, att Sverige behöfver 
alla sina söner. 



— 53 — 

Herr Karlfeldt undertecknade därefter Akademiens stad- 
gar och fördes af sekreteraren till den stol han vid Akade- 
miens offentliga sammankomster äger att intaga (n:r 11), 
hvilken stol förut innehafts af N. von Rosenstein, L. M. En- 
berg, B. E. Hildebrand och C. T. Odhner. 

Därefter yttrade direktören: 

Till innevarande års högtidsdag hafva 26 
skrifter inlämnats. Bland dessa bar Akademien 
med sitt andra pris utmärkt n:r 17 Våg^ sagospel 
i fem akter y där enskilda afdelningar hafva verk- 
lig poetisk skönhet och där ett ganska djupt idé- 
innehåll genomskimrar slöjan af en stundom dunkel 
symbolik. Då författarinnan, fröken Maria Dur- 
LiNG, är frånvarande, kommer belöningen att till 
henne öfversändas. 

Afvenledes med andra priset har Akademien 
utmärkt skriften n:r 26 Sonetter, med särskildt 
fäst afseende å dikterna »Pärlfiske:^, »Till en lidande», 
»Heligt rum», »O, torka barnatårar!», »I rosentid», 
»Höst», »Tempeldörren», »Hälsning till Siljan» och 
»Japaner». 

Jag får anmoda sekreteraren att till mig led- 
saga denna täflingsskrifts författare, herr Esaias 
CoLLiN, till hvilken Akademiens belöning nu skall 
öfverlämnas. 

Sedan pristagaren blifvit framförd, yttrade direktören: 

Min herre! I sonettens strängt sammanpres- 
sade och ömtåliga form har ni, än med tankfullt 



— 54 — 

behag, än med styrka gifvit uttryck åt ett upp- 
höjdt tankeinnehåll, åt rena känslor. Själfva den 
diktart ni valt kräfver en förening af lugn kon- 
templation och uddig sinnrikhet; ni har ofta upp- 
fyllt detta kraf. I tystnadens och ensamhetens 
stunder har ni vid eder färd på sångens vågor 
upphämtat mången ädel pärla. I kvadernariernas 
och terzinernas små, men finbildade stalaktitgångar 
finnes månget »heligt rum> för begrundning öfver 
lifvets allvarliga frågor, och för dessa frågor har 
ni ej stått främmande. Akademien, som velat 
skänka ett erkännande åt de dikters förtjänst, 
hvilka hon särskildt angifvit, uttalar emellertid 
den önskan, att, om de framdeles skola utgifvas, 
här och hvar några smärre ändringar måtte vid- 
tagas, några enskildheter strängare utmejslas, och 
hon skall gärna för sådant ändamål meddela an- 
visningar. Med det vedermäle af sitt bifall, som 
Akademien nu genom mig lämnar eder, förenar 
hon en tillönskan af fortsatta framgångar på vit- 
terhetens bana. 

Efter det priset blifvit öfverlämnadt till pristagaren och 
denne förts till den plats han såsom sådan äger att intaga, 
fortsatte direktören: 

Bland öfriga inlämnade skrifter har Akade- 
mien med hedersomnämnande utmärkt n:r 24 
Härdis Angantyrsdotter af Orkenö med afseende 



— 55 — 

å den friska och kraftiga tonen i åtskilliga af dess 
episoder. Akademien har dessutom fftst uppmärk- 
samhet vid skriften n:r 21 Misantropen, komedi 
af Moliérej öfversättningj en tolkning, som vittnar 
om studier och insikter, men, för att kunna fullt 
vftrdigt återgifva originalet, bör delvis omarbetas. 

Det af Akademiens framlidne skyddsherre 
konung Karl XIV Johan stiftade och af hans efter- 
tradare fortfarande anvisade kungliga priset har 
Akademien tillerkänt f. d. professorn vid Uppsala 
universitet, Theodor Magnus Fries, med afseende 
å hans biografi öfver den store Linné, ett arbete, 
hvilket, förutom dess redan af behörig auktoritet 
erkftnda naturvetenskapliga värde, utmärker sig 
genom en förträfflig karaktärs- och tidsskildring 
samt ädel framställningskonst. 

Akademien, som i flydda dagar haft glädjen 
att ägna sitt erkännande åt Fredrika Bremers och 
Emelie Flygare-Carléns litterära verksamhet, har 
detta år beslutit att på enahanda sätt, nämligen 
^enom sin stora medalj i guld, hembära sin gärd 
af uppskattning åt en nutida svensk författarinna, 
Selma Lagerlöf, med afseende fäst å den fantasi- 
rikedom, idealitet i uppfattning samt fängslande 
framställningsförmåga, som uppenbara sig i så 
många af hennes både inom och utanför Sveriges 
gränser högt värderade arbeten. 



— 56 — 

Den minnespenning Akademien innevarande 
år låtit prägla har till föremål den namnkunni- 
gaste kvinnobild, som Sveriges medeltid har att 
uppvisa, nämligen sierskan Birgitta. På åtsidan 
läses — under en ros och inom en krans af två 
palmkvistar — orden Birgitta ancilla Deij decus 
SuecitB ob. MCCCLXXIII (Birgitta, Guds tjäna- 
rinna, Sveriges prydnad, afled 1373), Frånsidan 
visar en med ledning af en bild i Tolfta kyrka 
utfOrd afbildning af Birgitta, nedskrifvande sina 
uppenbarelser. Omskriften, hämtad ur Virgilius, 
lyder: Adflata numine propiore Dei och betecknar 
den högre, närmare ingifvelse, som Birgittas skrif- 
ter så ofta uppenbara. 

Minnesteckningen, författad af herr Hildebrand, blef 
härefter i sammandrag af honom uppläst, hvarpå direktören 
förklarade sammankomsten afslutad. 



MINNE 



AF 



HELIGA BIRGITTA 





s 



veriges historia begynner mycket sent. De 
första oss gällande upplysningarna hämtas ur ut- 
ländska källor, men dessa äro ganska fattiga. 
Ansgar och hans missionsverksamhet i Sverige 
har af främmande författare omtalats, men Ansgar 
var hufvudpersonen, de svenska förhållandena 
kommo till omtalande endast i sammanhang med 
hans verksamhet, och vi kunna icke begära, att 
den utländske minnestecknaren skulle äga full 
förmåga att sätta sig in i dessa svenska förhål- 
landen och framställa dem på ett fuUgiltigt sätt. 
Mot slutet af 1000-talet skref mäster Adam 
af Bremen sin synnerligen märkliga bok om ärke- 
biskoparne af Hamburg-Bremen, och han ägnade i 
dennas senaste del mycken uppmärksamhet åt för- 
hållandena inom de nordiska landen. Mycket 
värderikt har han att säga oss, men hvad han för- 
täljer låter så mycket kännbarare tomheten fram- 
stå, den som ligger i det han icke omtalar, hvil- 
ket vi endast kunna ana, icke fullständiga. 

Till en senare tid, två århundraden senare, 
höra de å Island nedskrifna sagorna, hvilka lämna 



— 58 — 

enstaka, i allmänhet knapphändiga upplysningar 
eller, rättare sagdt, antydningar om svenska för- 
hållanden. Något utförligare äro de, som vi finna 
i den saga om den myndige och mäktige Olof 
Haraldsson, sedermera kallad den helige och som 
helgon högt skattad i vår nord och äfven utom 
denna, hvilken saga är författad af Snorre Sturles- 
son, hvilken en tid hade vistats i Sverige och 
sålunda kunnat inhämta tillförlitlig kunskap om 
svenska förhållanden. Hans framställning om de 
historiska tilldragelserna inom vårt land kunna vi 
ingalunda i allt sätta tro till, han var som för- 
fattare för stor konstnär för att kunna troget 
återgifva de verkliga tilldragelserna, men så mycket 
torde få ur hans framställning slås fast såsom 
verklighet, det att uppöfver den ursprungliga 
folkliga enheten, den som i äldsta tid med fog 
kallades allmogen, hade redan under början af 
1000-talet framträdt personer och ätter, som af 
en eller annan anledning spelade en mera fram- 
stående roll än andra. Enligt Snorres framställ- 
ning voro dessa stormän delade i tvenne vidt 
skilda klasser, den ena utgjordes af storbönderna, 
representerade af bonden och lagmannen Torgny, 
den andra utgjordes af konungens män, represen- 
terade af jarlen Ragnvald. Deras af Snorre skil- 
drade inbördes förhållanden äro för alla bekanta. 



— 59 — 

Vi måste dock antaga, att den i en republik fost- 
rade och till en tid inom denna republik styrande 
Snorre tecknat skillnaden mellan de två grupperna 
i alltför bjärta färger. Stormannaätternas upp- 
rinnelse tillhör en så aflägsen tid, att vi ur dess 
dunkel icke kunna framleta upprinnelsens orsaker, 
men icke kan den omständigheten att en storman 
slöt sig närmare till konungen, en annan undan- 
drog sig ett sådant närmande hafva framkallat 
den vida klyfta, som Snorres skildring låter fram- 
träda. Utöfver de två af honom framhållna stor- 
mannagrupperna höjer sig konungarnes ätt. Hvari 
låg dennas företräde? Att man fordom icke hade 
någon klarhet med afseende på den frågan fram- 
träder i bjärtaste belysning genom den omständig- 
heten att man lät konungarnes ätt härstamma 
från gudarne. Denna genealogiska myt synes här- 
stamma från den öfvergångens tid, då man icke 
ville helt släppa de gamla gudarne, hvadan man 
sökte åt dem bereda medborgarrätt såsom varelser 
af mänsklig art. 

Släktkänslan var synnerligen kraftig hos de 
germanska folken, äfven hos oss i Norden. En 
god börd värderades mycket högt. Hvilka element 
ingingo i denna goda börd, det kunna vi, sena 
efterkomlingar, icke fullt utröna, men vi få väl an- 
taga, att den som i ett eller annat afseende — 



— 60 — 

eller i flera — synnerligen utmärkt sig, åt sina 
efterkommande förlänade bördens glans. 

öfvergången från den hedna tiden till den 
kristna inom vårt land var naturligtvis af en för 
all framtid genomgripande betydelse. Dess värre 
sakna vi för denna tid mera betydande samman- 
hängande historiska, d. v. s. samtida, skriftliga 
uppgifter. 

Från själfva öfvergångstiden hafva vi visser- 
ligen rätt många anteckningar, men de säga oss 
i allmänhet så litet. Det är uppenbart, att vid 
den tid, då kristendomen började blifva rotfast i 
vårt land, vaknade i hög grad medvetandet af 
personlighetens stora värde. Tidigare hade man 
nöjt sig med att öfver den döde uppkasta en hög 
eller uppstapla ett röse eller resa en minnessten. 
Håvamål omtalar ju sådana stenar, som vid all- 
farsväg restes af ömma och minnesgoda fränder. 
Samtiden visste hvem stenen gällde, hvem det var^ 
som obränd eller bränd hvilade i högen eller roset, 
och man var nog naiv att tro, att kunskapen därom 
skulle bevaras från ättled till ättled. Det dröjde 
ej länge, innan dessa vårdar om den dödes minne 
blefvo stumma, inför senare släkten. I förnim- 
melse däraf blef det i våra bygder sed att å resta 
stenar rista och rödfärga runor, hvilka ännu för 
vår tids människor vittna om de längesedan hädan- 



— 61 — 

gångna. Men i de flesta fall säga dessa runteck- 
nade vårdar oss ytterst lit^t: till den dödes minne 
restes vården af en eller flera, hvilka ville genom 
inskriften ftfven åt sig sjftlfva bereda odödlig håg- 
komst. I allmänhet vittna runstenarna endast om 
ett vackert drag hos våra förfäder: när någon 
gått bort ur denna värld, ville föräldrar, man eller 
hustru, syskon eller barn, äfven tjänare, visa sin 
tillgifvenhet genom att resa en vård, som hade 
förmåga att tala till samtid och eftervärld. 

Till all lycka, undantag finnas. Runstenar 
förekomma, som föreviga minnet af dådstora män, 
hvilka för sin verksamhet sökt fält i fjärran lig- 
gande land. Runstenar förekomma, hvilkas slingor 
äro ristade af konstnärer, hvilka icke underläto 
att å stenen sätta sitt namn, af berättigad stolthet 
öfver ett fredligt, väl utfördt arbete. Runstenar 
förekomma, ur hvilkas inskrifter vi, tack vare 
ättkänslans genomgripande betydelse, kunna läsa 
oss till mer eller mindre vidlyftiga släktledningar. 
Se här t. ex. en, som talar om en märklig släkt 
inom Uppland: 



En son Unimor. 



Ulfr. Fastvif gift med Inkvar, som sedan gifte sig med Estrip. 



Raknvaltr. Silmpr, Inkvar. Jarlabankif 



— 62 — 

Ulf och hans farbroder bodde i Baristaniy 
d. v. s. Borresta i Orkesta socken. Fastvi dog 
i Ed, den gård eller by, i hvilken antagligen efter 
hennes död kyrkan uppfördes. Ragnvald, hennes 
son, uppgifves i den å ett mäktigt vräkblock ris- 
tade inskriften, som omtalar modems död, hafva 
varit härförare i Grekland. I släkttaflan före- 
komma tvenne män med namnet Ingvar. Var möj- 
ligen en af dem den genom sina härtåg i östern 
och södern vida frejdade Ingvar, som omtalas å 
flera runstenar och var så bemärkt, att hans död 
år 1041 antecknades på Island? Jarlabanke, hvars 
namn vållat forna tiders historieskrifvare mycket 
bryderi, var en stor jordägare, som var i besitt- 
ning af ett stort själfmedvetande, hvilket framgår 
däraf att han lät under lifstiden åt sig själf resa 
och rista flera stenar, å hvilka finnes antecknadt, 
att han ensam ägde hela Täby. I byn hade väl 
tidigare funnits flera bönder, men Jarlabanke har 
förvärfvat alla gårdarna och berömmer sig dess- 
utom öfver en väganläggning, en allmännyttig åt- 
gärd, för hvilken biskop Bengt den gode, som var 
biskop i Skara under llOO-talet, mycket prisas i 
den kortfattade, under början af 1200-talet ned- 
skrifna biskopskrönikan. Om möjligen en af Jarla- 
bankes närmaste, fadern eller brodern, var en stor 



— 63 — 

härförare, yfdes han öfver sin rikedom och sitt 
fredliga arbete. 

Vid Hargs kvarn i Skånela socken lät en 
Ingrid rista i fast klipphäll till minne af man och 
tvänne söner, som bodde i Runby (i Eds socken). 

Vid Snbtesta i Markims socken lät en Inga 
rista en sten till minne af sin man Ragnfast, som 
ensam ägde hela denna by efter sin fader Sigfast. 

o 

A en annan sten omtalar Inga, att hon hade 
tvenne systrar, Gyrid och Estrid, hvilka torde 
hafva förvärfvat en viss märkvärdighet, allden- 
stund man fann anledning finnas att omtala syskon- 
skåpet. 

Vi kunna nu fråga: hvilken ställning inne- 
hade egentligen de män, som under sådana för- 
hållanden omtalas i runstenarnas inskrifter; voro 
de storbönder eller voro de något annat? Den 
omständigheten, att en säges äga hela Täby, en 
annan hela Snotestad, sätter personerna i den när- 
maste förbindelse med jordegendomen, och detta 
synes gifva vid handen, att vi hafva med stor- 
bönder att göra, men just den egenskapen att vara 
en storbonde, en som hade stor egendom, behof af 
många underlydande, en som af såväl den ena som 
af den andra anledningen åtnjöt stort anseende, 
åtminstone inom det närmaste området, innebar 
en eggelse att vinna allt mera af rikedom, makt och 



— 64 — 

inflytande. Samma intresse hade de, som mera 
än andra hade blifvit konungens m&n. Den na- 
turliga utvecklingen förde det med sig, att de två 
grupperna slöto sig samman i en gemensam straf- 
van att få deltaga i behandlingen af rikets ange- 
lägenheter. Man kunde blifva lagman, man kunde 
blifva konungens rådgifvare: för behandling af 
mindre viktiga angelägenheter, när konungen, som 
den tiden icke hade sitt residens i en hufvudstad 
— ty en sådan fanns den tiden icke — , under 
sina färder mellan de många slotten och kungs- 
gårdarna befann sig i närheten; för behandling 
af viktigare ärenden på grund af konungens kal- 
lelse till en måhända från hemmet aflägsen ort. 
Dess värre sakna vi alla medel att tränga in 
i detaljerna af denna ytterst viktiga utveckling. 
Någon samtida öfversiktlig framställning af öfver- 
gångstiden finnes icke, och — hvad ännu olyck- 
ligare är — med afseende på enstaka primär- 
uppgifter, från hvilka vi skulle med en viss för- 
siktighet kunna draga slutsatser, finnes en mycket 
vid lucka. De runstensuppgifter, som här ofvan 
blifvit antydda, tillhöra midten af 1000-talet, och 
den första i Sverige skrifna medeltidsurkund, som 
blifvit till våra* dagar bevarad, tillhör perioden 
1163—1167: alltså en lucka på ungefär ett helt 
århundrade, från hvilket vi sakna alla uppgifter. 



— 65 — 

De bevarade urkunder, som följa efter den första, 
äro helt få, handla ofta om för oss små angelä- 
genheter och innehålla en del namn, hvilkas bety- 
delse icke är för oss klar. Liksom det å runste- 
name heter att Jarlabanke ägde ensam hela Täbyn, 
Ragnfast ensam hela Snotestad, så omtalas i de 
tidigaste pergamentsurkunderna t. ex. Coli de Seo, 
Biörn de Streme — mannen och egendomen. Små- 
ningom blir det sed att till en mans namn foga 
htven faderns, men som samma namn bäres af 
många, är det förbundet med stora svårigheter att 
utröna, huruvida, när i några urkunder omtalas 
t. ex. en Sven Andersson, den så nämnde man- 
nen är i alla fall densamme. Småningom blef ock 
sed, att de ätter, som skilde sig från allmogen, 
antogo vapenmärken, först i sköldar, som man bar, 
när man var iklädd krigsdräkt, sedan i sigillet, i 
hvilket skölden var afbildad. De första sigill med 
adlig vapensköld tillhöra år 1219. Sigillen äro af 
stor betydelse för fastställande af de olika per- 
sonemas identitet. 

Inom Uppland voro de 1000-talets personer bo- 
satta, som i det föregående omtalats. Inom Upp- 
land förekommo sedan 1200-talet trenne ätter af 
stor betydenhet. En förde i vapnet bilden af en 
ängel, med något växlande utseende; en annan en 
heraldisk figur, som icke har någon motsvarighet i 

Sv. Ahad. Bandi. fr. 1886. 19 5 



— 66 — 

verkligheten och därför fått den onaturliga be- 
nämningen lejonörn: öfre hälften af ett upprätt 
lejon, hvars nedre hälft, uppbärande två vingar,, 
afsmalnar nedåt och afslutas med en lilja; en tredje 
två nedvända vingar. Af de ätter, som buro de 
två förstnämnda vapenbilderna, omtalas i våra 
urkunder många medlemmar, af ätten med två 
vingar endast få. De tre ätterna voro sinsemellan 
befryndade. Det hade blifvit sed att knyta äkten- 
skapliga förbindelser mellan dessa framstående ätter, 
och dessa förbindelser blefvo så mycket närmare, 
som omgiften icke voro ovanliga. 

Jag återgifver här den släkttafla, som meddelas 
i tredje delen af Scriptores rerum Svedcarum: 



Joban Ängel, 
riddare. 


Erland 
Israels- 
son, 
riddare. 


Isr 


ael. 




Magnns Bengtsson,, 
lagman i Östergöt- 
land, 1 1263, g. m. 
Ragnhild, 1 1262. 


Folke, Katarina g. m. 
ärke- 
biskop, 
t 1277. 


Pet 
Israc 

SOI 

riddf 

1 


er 

)l8- 

ire. 


Jakob, 
ärke- 
biskop, 
t 1281. 


Bengt, lagman 

i Östergötland, 

g. m. 1. Mar^- 

reta, t före 1275^ 

2. Sigrid, t 128^- 



Ragnhild, Israel, Joban Israel, Birger Petersson, g. m. Ingeborg, 

g. m. biskop i Ängel, domprost lagman, riddare, f 1314. 

Joban Västerås, riddare, i Upp- f 1328, g. m. 

Karlsson f 1328 sala. 1. Kristina, 

till Fånö eller dotter af Joban 

(lejon- 1329. Elafsson, 

örn). 2. Ingeborg. 



Folke Johansson Birgitta. Katarina. Israel, 

(lejonörn). lagman i Uppland, f 1351. 

Peter, Ramborg, 

t 1384. g. m. Anund Jonsson ^ 
riddare. 

Kristina, 

g. m. Anund Sture, 

riddare. 



— 67 — 

För så vida till vår tid bevarade sigill intyga, 
bärs vapnet med de två nedvända vingarna endast 
af tre manliga personer. Skölden med ängeln i 
vapnet bars af flera personer, men det försvinner 
tydligen i dikt. Ätten med en lejonörn i vapnet 
förekom såväl inom Uppland som inom Östergöt- 
land. Af denna släkttafla kunna vi emeJlertid se, 
hvilken ansenlig roll dessa stora släkter — huru- 
dan deras upprinnelse varit måste vi dess värre 
lämna outredt — under 1200-talet spelade. Vi 
finna här fyra lagmän — ämbetet hade redan ti- 
digt kommit att gå i arf — , två ärkebiskopar, en 

biskop, flera riddare. 

Af alla de personer, som finnas upptagna i 

släkttaflan, är det en, vid hvilken vi hafva att fästa 
oss, Birger Petersson, riddare, alltså kallad herre, 
och lagman. Lagmannen var en folkets man, rid- 
darevärdigheten gafs af konungen. Lagmännen 
hade blifvit stormän med anslutning till konungen, 
hvilket innebar en ändring af de ursprungliga för- 
hållandena. 

Som lagman och riddare namnes herr Birger 
i Alsnöstadgan, som är tillkommen vid pass år 1280. 
Han var då lagman endast öfver Tiundaland, midt- 
delen af Uppland, hvilket af gammalt varit deladt 
i tre folkland, hvart med sin lag. Af de tre synes 
det västra ganska tidigt hafva förlorat i betydelse. 



— 68 — 

Fråga uppstod om en gemensam lag för de tre 
folklanden. Herr Birger synes i denna angelägenhet 
hafva varit den drifvande kraften, åt honom gafs, 
efter hvarjehanda af regeringen vållade svårigheter, 
uppdraget att tillsatta en kommitté för utarbetande 
af ett förslag, hvilket år 1296 erhöll kunglig stad- 
fästelse. Därefter var herr Birger lagman öfver 
hela Uppland. 

Under konung Magnus Ladulås' tid börjades 
banan för honom såsom en offentlig personlighet, 
och den afstannade icke med år 1296. Han lefde 
intill början af år 1328. 

Under den tid, som ligger emellan de två 
årtalen, var Sverige skådeplatsen för märkliga, 
ohyggliga tilldragelser. I statsangelägenheter var 
moralen under medeltiden — icke blott hos oss — 
af en mycket betänklig beskaffenhet. Tvister före- 
kommo ofta — icke blott hos oss — mellan dem, 
som innehade makten, och dem som eftersträfvade 
makten, och tvisterna stannade icke med orden, 
utan framkallade örlig, och örlig vållade tunga för 
dem som uppbådades att deltaga i fejden, ännu 
större tunga för dem, hvilka sågo sin fredliga ro 
störd, sin egendom utplundrad — för att icke tala 
om våldsamheter, som bragte många om lifvet. 
Den med skäl prisade konung Magnus I hade kom- 
mit till regeringen genom att tränga sin äldre 



— 69 — 

troder från tronen. Magnus var en betydande man, 
med stor insikt rörande rikets behof, och hans 
verksamhet har varit i hög grad fruktbärande för 
vårt lands framtid. Dess värre upprepades icke 
hans lifsgäming, men väl den omhvälfning, ur hvil- 
ken han framgick som konung, om än under änd- 
rade former. 

Magnus' äldste son, som blef hans efterträ- 
dare, Birger, var uppenbarligen en svag man, så- 
som hans farbroder konung Valdemar hade varit. 
Birger hade bröder, af hvilka den äldre, hertig Erik, 
hyste benägenhet att spela faderns roll mot bro- 
dern. Denne Erik, prisad af samtiden för sina 
ridderliga egenskaper, var ingen verklig riddare, 
såvida vi hålla oss till de fordringar, som från 
början ställdes på en riddare. Han uppträdde med 
synnerlig glans, han hyste ett lifligt intresse för 
allt det yttre, som hörde till det ridderliga väsendet, 
bland annat för de dikter, i hvilka riddarelifvet 
förhärligades, fester höll han med ridderliga lekar, 
men när det — genom hans förvållande — höll på 
att komma till strid, drog han sig gärna undan, för 
att använda den förhalningspolitik, som var för me- 
deltiden karakteristisk — korta stillestånd med af- 
talade öfverenskommelser. Men stillestånd och aftal 
höUos icke af honom. Historiens dom om honom 
sammanfaller icke med samtidens lofprisande. 



1 



— 70 — 

Birger var konung. Så vidt vi veta, uträttade 
han icke något stort. Ej heller veta vi något, 
som gjorde honom mera ftn andra ovärdig att vara 
konung. Bröderna Erik och Valdemar uppreste 
sig mot honom — den senare spelade uppenbarligen 
en underordnad roll. De voro upprorsmän, och 
till dem anslöt sig den om lagförbättring så för- 
tjänte herr Birger Petersson. Huru skola vi kunna 
förklara detta? Omständigheter torde hafva fun- 
nits, hvilka för oss äro okända, men att Erik var 
en upprorsman mot sin broder konungen och att 
han var en svekfull, en icke hederlig man, det 
framgår otvetydigt af hans handlingar. Detta 
hindrade emellertid icke herr^ Birger att trofast stå 
vid hans sida. Här må vi på grund däraf fram- 
ställa den frågan: var herr Birger en fullt heder- 
lig man? 

Han var efter den tidens begrepp en mycket 
from man. Det fanns den tiden mycket bekväma 
sätt att frigöra sig från sina synder. Herr Birgers 
far, hans farfar och hans farfarsfar hade vallferdat 
till Jerusalem, allvarliga företag med den tidens 
kommunikationsförhållanden och äfven på grund 
däraf bevis för sjnnnerlig fromhet. Om vi beräkna 
människans ålder, torde den äldste af de nämnde 
redan under 1100-talet hafva företagit den besvär- 
liga, men efter tidens mening förtjänstfulla färden. 



— 71 — 

Dess värre veta vi icke namnen på alla dessa 
fromma personer. 

Herr Birger gick icke lika långt i fromhet, 
hans vallfärd inskränker sig till Compostella i Spa- 
nien. Han afreste i slutet af juli 1321 från Sverige. 
Visserligen var då Magnus, hertig Eriks son, ko- 
nung under förmynderskap, men de politiska för- 
hållandena inom landet befunno sig ännu i ett 
ganska brydsamt läge. Från denna pilgrimsfärd 
finnes ett minne i ett bref utfärdadt den 1 oktober 
samma år i Avignon, hvarest påfven den tiden reside- 
rade, af patriarken i Alexandria, två ärkebiskopar och 
tio biskopar. I brefvet utlofvas 40 dagars aflat för 
^nhvar, som läst Fader vår och änglahälsningen 
eller andra böner för herr Birgers välfärd i lifvet, 
för hans själ efter döden, för hertigarne Erik och 
Valdemar — att dessa i brefvet omtalas vittnar 
om herr Birgers stora tillgifvenhet för dem — , 
för herr Birgers båda aflidna fruar, för hans för- 
äldrar och syskon, likaså för enhvar, som (med 
tanke på herr Birger?) visat barmhärtighet mot 
fattiga eller som åhört en predikan i närvaro af 
herr Birger eller som på sabbaten fått af honom 
mottaga en allmosa till jungfru Marias heder. 
Längre kunde kyrkan icke gärna gå i medgifvande. 

Herr Birger bodde på Finsta i Roslagen, i 
trakten af den sedermera tillkomna staden Norr- 



— 72 — 

tälje. Kring hans bostad hafva, tack vare hans dot- 
ters ryktbarhet, hvarjehanda sägner knutit sig, 
hvilka sakna allt vftrde. ^ Herr Birger gifte sig först 
med Kristina, dotter af Johan Elafsson, tillhörande 
en förnftmlig släkt i Östergötland, efter hennes död 
med Ingeborg, likaledes af östgötsk härkomst, dotter 
af lagman Bengt, sondotter af lagmannen Magnus 
Bengtsson, hvilka båda i sin sköld förde samma 
vapenbild som de kungliga medlemmarna af Folk- 
ungasläkten, d. v. s. ett upprätt stående lejon öfver 
tre snedbjälkar. På grund af deras frändskap med 
den kungliga familjen sades sedermera herr Birgers 
och fru Ingeborgs barn vara af kunglig börd, hvil- 
ket icke är fullt riktigt. ^ Fru Ingeborg afled år 
1314, hennes man år 1328. Deras graf reddes 
nära Uppsala domkyrka i den helige biskopen Ni- 
colaus' kor, som låg strax i norr om det framför 
de öfriga sidokoren framskjutande Mariakoret, i 

^ Erik Dahlberg har i sin Sveda antiqua et hodierna 
egnat tre planscher åt Finsta (I 101 — 103). En af dem är 
af verkligt intresse, emedan den visar en samling af förhisto- 
riska fomlämningar, af hvilka de flesta äga en för Uppland 
typisk karaktär. Den tredje planschen visar i den nedre delen 
en bild af Birgitta, i den öfre en grupp af erratiska block, 
hvilka sägnen upphöjt till Birgittas bönkammare (oratorium)! 

' När fru Birgitta sedermera skulle, på grund af hennes 
stora betydelse och af den helgongloria, af hvilken hennes huf- 
vud blef omslutet, förhärligas, sades det ofta, att bon var af 
kunglig börd eller rent af drottning. 



— 73 — 

hvilket konung Gustaf I och hans gemåler seder- 
mera jordfästes. Lagman Birgers grafsten är ännu 
bevarad. Den visar i midtfältet bilderna af den 
väpnade herr Birger med den heraldiskt tecknade 
skölden hängande vid bältet, och hans maka, fru 
Ingeborg, båda med till bön sammanfogade händer 
under en baldakin af rik gotisk utstyrsel. Omskrif- 
ten säger: »här h vilar den ädelborne herren Birger 
Petersson, Upplands lagman — bedjen för oss — 
och hans maka fru Ingeborg med deras barn; må 
deras själar hvila i evig frid». Inom de baldakinen 
uppbärande stöden förekomma i liten skala bilder af 
barnen, å den ena sidan tre söner, Peter, Bengt 
och Israel, å dén andra fyra döttrar, Ingrid, Mar- 
gareta, Katarina och Birgitta. Af denna gruppering 
har man dragit den slutsatsen, att Birgitta skulle 
vara den yngsta dottern, hvilket antagligen är 
oriktigt. I en af herr Birger år 1315 utfärdad skrif- 
velse uppgifver han sina arfvingar vara sonen 
Israel och döttrarna Katarina och Birgitta. Att 
Israel var yngre än systrarna står fast, men som 
son nämndes han före döttrarna. Den förstnämnda 
dottern borde väl vara den äldre. Däremot talar 
en urkund af år 1320, rörande fördelningen af 
arfvet efter fru Ingeborg. Kvarlåtenskapen delades 
i fyra lotter. Enligt lagens bud och gällande häfd 
valde herr Birger för sin omyndige son den första 



— 74 — 

fjärdedelen. Birgittas man valde för hustruns räk- 
ning — hon kallas i urkunden secundogenita, d. v. s. 
den andra i ordningen, den yngre brodern var 
efter den tidens lagstiftning n:r 1 — , Katarina 
kallas terciogenita, den tredje i ordningen. Hennes 
man tog å hennes vägnar den tredje lotten. Den 
Qärde, återstående lotten, tillföll brodern Israel, 
som skulle ärfva dubbelt så mycket som hvar syster. 
Trots det tidigare brefvet måste vi, på grund af 
de bestämda uttalandena i det senare brefvet, anse 
Birgitta vara äldre än Katarina. Israel var ännu 
år 1328 omyndig. 

Om herr Birgers vackra verksamhet med af- 
seende på lagväsendet, om hans efter nutidens be- 
grepp egendomliga vänskapsförbindelser med den 
moraliskt haltlöse hertig Erik och dennes broder 
Valdemar, om hans pilgrimsfärd till den äldre 
aposteln Jakobs föregifna kvarlefvor i Spanien, har 
jag redan talat. 

Hemmet var efter den tidens begrepp fromt. 
Herr Birger skriftade, d. v. s. biktade, hvar fredag 
inför den hos honom anställde prästmannen. Han 
lär hafva yttrat: »Jag vill om fredagen tillreda så, 
att jag är redobogen att öfriga dagar tåla hvad 
Gud täckes att jag skall tåla.» Släkten var känd 
för gifmildhet med afseende på kyrkor och deras 
utstyrsel. 



— 75 — 

Men hemmet var också en stormans hem, och 
i detta måste lefvas efter stormäns sed. »När 
man för oss», säger Birgitta {Uppenbarelserna^ 
VI, 52), »predikade sann ödmjukhet, sade vi, att 
våra förfäder ärfde och återläto åt oss vida ägor 
och mycket gods och fagra seder. Hvarföre skulle 
vi icke följa dem? Vår moder satt med de främ- 
sta i landet, ärligen klädd, hafvande många tjä- 
nare och uppfostrade oss med heder. Jag lärde 
att hålla mig ärligt och lefva med lekamlig glädje 
och dö med stor världslig heder.» Ordet »ärlig» 
hade den tiden en annan betydelse än nu, det 
betecknade då icke endast hederlighet, utan något 
som stod i samband med ära; ordets latinska mot- 
svarighet var nobilis. Det framgår visserligen icke 
ur texten, att denna skildring gäller särskildt herr 
Birgers hem, den gäller de förnäma hemmen i 
allmänhet. Men Birger och hans maka kunde 
icke, trots all kyrklig fromhet, underlåta att lefva 
som andra stormän lefde. Herr Birger hade stora 
egendomar, ^ han stod konungahuset nära och um- 
gicks förtroligt med rikets stora. Själf riddare 
måste han lefva ridderligt. Birgitta talar om att 

^ Han ägde, bland annat, jord i Runby i Eds socken, 
hvilken by omtalas på en runsten, men det är — på grand af 
förut framhållna skäl — omöjligt att söka åstadkomma en 
släktledning mellan den under 1000-talot lefvande mannen, 
till hvars minne stenen restes och ristades, och herr Birger. 



— 76 — 

dö med världslig heder. Hon hade ha^t tillfälle 
att åse såväl moderns som faderns begrafning. 
Fru Ingeborg uppsöktes, när hon låg på sitt yt- 
tersta, af dominikanerbröder från Skeninge, och 
hon gaf dem ett löfte, att hon skulle begrafvas i 
deras kyrka, hvilket alltid för klostret medförde 
stor fördel. Herr Birger, härom underrättad, gick 
in till sin fru, hos hvilken för tillfället voro inne 
hennes kapellan samt tvenne kvinnor, en äldre och 
en yngre, och sporde, huru det kom sig, att hon 
förgätit deras tidigare öfverenskommelse att de 
skulle begrafvas vid sidan af de redan hädan- 
gångna barnen i Uppsala domkyrka. Fru Inge- 
borg svarade, att svårheten af hennes sjukdom 
hade kommit henne att förgäta det tidigare aftalet. 
Bröderna i Skeninge voro icke belåtna, men den 
ändrade bestämmelsen styrktes med vittnen. För- 
hållandet mellan makarne var uppenbart mycket 
godt. Fru Ingeborg bad på sjuksängen sin make 
skrifva hennes testamente och på ett sådant sätt 
att det kunde lända hennes själ till lisa. Hon 
bad, att han i testamentet icke skulle bortgifva 
mindre än 200 mark penningar. Han gaf icke 
så litet mera. Dominikanerklostret i Skeninge 
fick en större gåfva än andra kloster. Alla gåf- 
vorna lämnades till kyrkor, kloster och hospital. Det 
uppgifves, att fru Ingeborg, då den sista stunden 



— 77 — 

nalkades och hon såg sina närmastes sorg, till dem 
yttrat: >Hvi sörjen I? Det är tillfyllest att hafva 
ieft till denna stunden. I hören glädjas, att jag 
nu är kallad till en herre, som är mäktigare.» 
Hennes natur hade tydligen en aristokratisk an- 
läggning. 

Om herr Birgers begrafning hafva vi ett egen- 
domligt vittnesbörd, räkningen för omkostnaderna 
för en del af hans jordafärd. Den visar, att hans 
begängelse firades på stormannavis, och däraf torde 
vi få draga en slutsats med afseende på det lif, 
som fördes i hans hem, kanske icke i hvardagslag, 
men vid de helt visst många tillfällen, då han 
hos sig såg gäster. 

Såsom redan blifvit i förbigående nämndt, 
födde fru Ingeborg åt sin make en dotter, som i 
dopet erhöll namnet Birgitta. Namnet skulle tyd- 
ligen vara en feminin motsvarighet till mans- 
namnet Birger. Ett irländskt helgon förekom tidi- 
gare i kalendern, vid 1 februari, Brigida, »skot- 
tames ära», hvilken säges hafva lefvat under 500- 
talet, men hvars existens möjligen är tvifvel 
underkastad. Hon torde hafva varit okänd i 
Sverige. 

Birgittas födelseår kan icke med säkerhet 
fastställas. Ej ens hennes dotter Katarina kände 
det med full visshet, hvilket väl må vara ägnadt 



— 78 — 

att väcka förvåning. Hon uppgaf, när man ville 
inhämta upplysningar rörande modern med anled- 
ning af den begärda helgonförklaringen, att mo- 
dern vid sin död år 1373 var >sjutio år eller där- 
omkring». ^ Hon skulle således vara född vid pass 
år 1303. Så mycket står fast, att när Birgitta 
var tolf år gammal, var hennes moder död.^ Mo- 
dern dog i september 1314. Det sannolika året 
för Birgittas födelse är 1303, det kan dock hafva 
varit 1302 eller 1304.^ 



^ Härvid må dock anmärkas, att t. ex. i de vittnesbörd, 
som aflades vid undersökningen, humvida fru Birgitta var vär- 
dig att upptagas bland helgonen, namnes alltemellanåt årtalet 
med tillägget »eller däromkring». Man ville väl freda sitt sam- 
vete inför möjligheten af ett minnesfel. 

^ Scriptores rerum Svecicarum III. 2, s. 190. 

' Då jag nu öfvergår till Birgittas lefnadshistoria, torde 
det vara lämpligt att omtala hennes tre senaste lefnadstecknare. 
Den danske kyrkohistorikern Frederik Hammerich utgaf år 
1863 Den héllige Birgitta og Kirken i Norden^ i hvilken 
han, i viss mån i Ingemanns maner, söker gifva en skildring 
af tidens kulturförhållanden i allmänhet. Hans framställning 
har därigenom blifvit mycket bred. Om Finstad skrifver han 
t. ex. (s. 15): »Finstad Gaard ligger i Upland, Sjuhundra 
Herred, Skederid Sogn, benved 8 danske Mile 0St, lidt til sender 
for Upsala, i en Indssenkning af Landet, hvorigjennem det 
Vanddrag gaaer, der seger sit udl0b i Vigen ved Norrtelge. 
Egnen, fuld af mindre Seer, Stremmer og Smaakuller, er taet 
begroet med Barskov, men dog ikke uskikket till Agerbrug. 
Den naerliggende Indsa Bjerken har vakkre Bredder, fra dens 
nordestlige Ende laber en Aa förbi Gaarden mellem lave Aaser, 
hvor Asp og El, Birk og Gran vexle med hyerandre; i Heden- 



— 79 — 

Birgitta var enligt fleras vittnesbörd liten till 
växten. Hon var, hvad det utvftrtes beträflFar, sen i 



bes var det en Offerlund, tallese Bautastene, Runestene, Ksempe- 
heie, Stenssetninger i Dalgången og paa Bakkehaeldet minde 
endnu den Dag i Dag om Livet, som havde hjemme i disse 
Egne.» Denna natur skall naturligtvis hafva utöfvat ett stort 
inflytande på Birgittas sinne. Det är Dahlbergs planscher och 
Salvius' bok om Uppland, som framkallat skildringen. Att en 
offerlund funnits vid Finstad är gripet ur luften, fomläm- 
ningama där äro icke flera, icke märkligare än vid andra 
uppländska byar. Men Hammerich var varmbjärtigt intres- 
serad för föremålet för sin skildring. Han rådde icke för, 
att en mängd viktiga urkunder rörande Birgitta den tiden voro 
gömda i arkiv, hans fel är att af det, han kunde komma åt, 
vilja göra alltför mycket. 

Ett Birgittinerkloster — ett af tre — finnes ännu kvar 
i Bajern, och dess historia har tecknats af en katolsk präst, 
G. Binder, hvilken äfven år 1891 utgifvit en bok med titeln 
Die heilige Birgitta von Schweden und ihr Klosterorden, 
Julilåumsgahe zum fiinften Centenarium der Canonisation 
der hl. Birgitta. Något nytt finnes icke att hämta ur detta, 
om den största pietet vittnande arbete, författaren hade icke 
tillgång till annat än den tryckta litteraturen. 

År 1892 utgaf en grefvinna de Flavigny en bok med 
titel Sainte Brigitte de Suéde, sa vie, ses révélations et son 
oeuvre. Fru de Flavigny är entusiastisk och fyller luckorna 
mellan de sparsamma urkundsuppgifterna med vidlyftiga skild- 
ringar. Birgitta blef gift med Ulf Gudmarsson. Detta omtalas 
på följande sätt. »Des son retour å Finstad, Birger rappela 
prés de lui ses filles afin, leur disait-il, de préparer la biére 
des fianc^ailles. Catherine obéit volontiers; mais Brigitte eiit 
'cent fois préféré la mört.' Cependant elle ne resista pas ä 
son pére. Il eut respecté sa liberté, si elle avait pu déclarer 
que Dieu Tappelait a vivre derriére les grillos du cloitre; 



— 80 — 

utvecklingen. Först vid tre års ålder började hon 
att tala ordentligt, men då gjorde hon det väl. 
När de äldre syskonen dogo, veta vi icke. Af 
sådana lär man sig lätt talets gåfva, men kanske 
var Birgitta någon tid ensam i barnkammaren på 
Finstad. 

Ett barn mottager intryck af omgifningen 
och dennas intressen vida fortare och vida mera 
än man i allmänhet antager. Den första perioden 
i Birgittas lif räckte från födelsestunden till sep- 
tember 1314, då hennes moder afled. Det var i 
det offentliga lifvet en tid af mycken oro och 
mycken skändlighet. Fadern tog en verksam del 
i de politiska förhållandena. Det mesta uppgjorde 
han visserligen med vänner och rådgifvare, med 
skrifvare, som tjänte honom. Men af de politiska 



mais Brigitte n'était point fixée sur sa vocation. Servir Dieu 
et les pauvres au sein de sa famille, libre de tout joug, sauf 
du joug du Seigneur, conyenait å sa nature indépendante, 
comme å sa piété. En se révoltant contre Tautorité pater- 
nelle, elle craignit de suivre sa volonté propre; son confesseur 
lui conseilla de se soumettre, et les lumiéres de TEsprit-Saint 
rendirent son obéissance absolue. Coniiante en la paternité 
céleste, Brigitte tendit ä son pére terrestre une main qui ne 
tremblait pas, et Birger mit cette petite main dans celle d'Ulf» 
o. s. V- Grefvinnan de Flavigny har emellertid följt med allt 
som i Sverige skrifvits och utgifrits rörande Birgitta intill 
det år, då hon skref sin bok. Hennes arbete har därför före- 
traden framför Hammerichs och Binders. 



— 81 — 

tilldragelserna och deras behandling torde dock ett 
och annat hafva sipprat ut inom familjekretsen. 
Birgitta visade under den följande tiden ett syn- 
nerligen stort intresse för politiska förhållanden. 

Vid ungefär elfva års ålder blef Birgitta mo- 
derlös. Herr Birger hade följt tvenne hustrur 
till grafven och tänkte tydligen icke på något 
nytt gifte. Under sådana förhållanden fann han 
det svårt att åt sina döttrar gifva inom hemmet 
den uppfostran, som dem höfdes. 

Herr Birger nöjde sig med att vara lagman, 
något riksämbete innehade han aldrig. Förmod- 
ligen har han icke varit angelägen att få ett sådant. 
Hans nära förbindelse med hertig Erik och hans 
— vi må väl begagna uttrycket, ehuru hertigen 
kan synas mindre förtjänt af något sådant — 
nästan rörande omvårdnad af hans minne, hade 
nog kunnat skaffa honom en mera framstående 
plats under hertig Eriks och under hans sons, 
konung Magnus His, tid. Herr Birger hade en 
svåger, som icke blott var lagman i Östergötland, 
utan ock^ under två perioder, innehafvare af det 
mycket betydande drottsete-ämbetet. Han hette 
Knut Jonsson och förde i sitt vapen lejonörnen. 
Han var en mycket framstående man, och han var 
gift med fru Ingeborgs syster. Hans hemvist var 
Aspnäs, nere i Ydre härad, som nu räknas som 

8v. Akad. Handl. fr. 1886. 19. 6 



— 82 — 

tillhörande Östergötland, men som under medel*^ 
tiden ansågs höra till Småland — de små landen. 
Att döma efter de legendariska berättelserna var 
fru Ingrid en ganska sträng kvinna, motsatt all 
öfverspändhet i andligt hänseende. Om Birgitta^ 
under hennes vård veta vi egentligen intet annat 
än att hon fick öfva sig i handarbeten. 

Fick hon därjämte då lära sig att läsa och 
skrifva? Vi sakna all möjlighet att besvara denna^ 
fråga. Det är något ganska egendomligt, att under 
vår medeltid synas kvinnorna mera än männen 
hafva varit intresserade för läsning. A ena sidan 
finnes från slutet af 1400-talet ett oflSciellt intyg,, 
att icke alla de herrar, som sntic i rikets råd, 

o 

kunde läsa det som skrifvet förelades dem. A 
den andra sidan finnas handskrifter, som tillhört 
den ena eller den andra adliga damen, och som 
således vittna om deras håg att läsa.^ Fullt visst 
är, att Birgitta som gift kunde läsa; antagligt är 
att hon då ock kände skrifva. 

Denna andra period i Birgittas lif, under 
hvilken hennes fromhet mera än en gång hade- 
uppenbarat sig, afslöts därmed att hon gifte sig. 
Lagmannen i Västergötland, Gudmar Magnusson, 



^ Om »fru Märetas bok> (skrifven år 1467) och »fru- 
Elins bok:» (skrifven år 1476) jfr Elemming, Svenska medel- 
tidens rimkrönikor TEL, s. 246 o. f. 



— 83 — 

delade herr Birgers politiska åsikter. Herr Gud- 
mar hade tvenne söner, Ulf och Magnus, Båda 
gifte sig med herr Birgers döttrar Birgitta och 
Katarina. Herr Gudmar förde i sin sköld ett 
hjorthufvud. Sonen Ulf utbytte faderns vapen 
mot ett annat, med ett upprätt stående lejon i en 
snedstyckad sköld. Anledniugen till omb3rtet kunna 
vi icke ens gissa oss till. Det nya vapnet var 
detsamma, som marsken och riksföreståndaren herr 
TyrgOs Knutsson förde. Var det kanske Ulfs 
moders vapen? Men hvarför gjorde han ett ut- 
byte? Det förefaller, som om han hade velat byta 
ut ett mindre kändt vapen mot ett annat, som 
stod i högt anseende. Detta vittnar emellertid 
om en viss fåfänga. 

Då lagmannen i Uppland och lagmannen i 
Västergötland voro politiska vänner, torde dem 
emellan ett vänskapligt umgänge hafva förekom- 
mit. Herr Birgers många egendomar synas hafva 
varit belägna i Uppland, Östergötland och Kalmar 
län, men detta kunde icke hindra umgänget mel- 
lan de två stormännen. Vi kunna därför tänka, 
att den enes två söner och den andres två döttrar 
ganska tidigt haft tillfälle att göra bekantskap. 
En sådan fordrades emellertid icke den tiden, då 
äktenskapen voro mera af politisk natur, oberoende 
af tycke. 



— 84 — 

Nar slutade Birgittas uppfostran hos mostern, 
när blef hon gift? Hennes vistelse hos mostern 
måste hafva varit ganska kort. Redan i september 
1316 förklara Magnus och Ulf Gudmarssöner, att 
herr Birger får utan något efterkraf sköta döttrar- 
nas förmögenhet. Då var kanske förlofningen in- 
gången, men den tiden var förlofningstiden i regeln 
ganska kort. Enligt vittnesbörd af dottern Kata- 
rina var modern, när hon trädde i gifte, endast 
13 år gammal.^ Under sådant förhållande var 
det ej att undra på, att det dröjde ett par år 
innan det äktenskapliga samlifvet blef helt. 

Vi komma nu till den tredje afdelningen af 
Birgittas lefnad, tiden då hon var gift, begränsad 
af årtalen 1316 och 1344, således något mera än 
ett fjärdedels århundrade. Ulf Gudmarsson före- 
kommer icke så ofta i urkunderna. Han kallas 
riddare från hösten 1324 (år 1320 hade han ej 
ännu fått riddarevärdigheten), från år 1330 kallas 
han lagman i Närke, ^ från början af år 1335 synes 



^ Scriptores rerum Svedcarum medii avi III 2, s. 229. 

^ Mellan 23 joni 1331 och 9 april 1335 namnes herr 
Ulf icke i någon bevarad urkund. I trenne bref, utfärdade i 
april tiS^ och med juli 1335, kallas han icke lagman, men detta 
beror möjligen på slarf af skrifvaren; någon annan lagman 
öfver Närke omtalas icke den tiden i urkunderna. En ny 
lucka finnes 9 december 1335 till 21 juli 1337, då herr Ulf, 
för tillfället uppehållande sig i Lödöse, lånar penningar. Konung 



— 86 — 

han hafva tillhört konungens råd. En man af 
större betydenhet synes han icke hafv^a varit. Han 
sftges i en urkund hafva varit en »snäll och ärlig 
man». I en annan urkund säges han hafva varit 
»simplex», hvilket ju betyder »enkel». Af samman- 
hanget synes framgå, att ordet skall beteckna, att 
han icke hade samma bokliga studier som makan. 
Det berättas, att makan gifvit honom undervisning 
i konsten att läsa, så att han kunde följa med i 
gudstjänsten, samt manat honom att studera lagen, 
så att han kunde fullgöra sina skyldigheter som 
lagman. 

Birgitta födde åt sin man åtta barn. För 
öfversiktlighetens skull infogar jag å sidan 86 (efter 
Cl. Annerstedt) tre släkttaflor. 

Herr Ulf ägde gods inom flera landskap och 
hans förmögenhet i jord ökades genom arfskiftena 
efter svärföräldrame. Af godsen hade han utsett 
Ulfäsa (måhända uppkalladt efter honom), vackert 

Magnus II var den tiden redo att begifva sig till Norge, där 
han måhända kröntes (Munch, Det norske Folks Historie, 
II 1, s. 205 o. f.), och där han hade att möta mycket miss- 
nöje. Möjligen var herr Ulf då konungen följaktig till Norge 
och behöfde därför penningar. När konungen 13 februari 
1339 träffade aftal med de missnöjde norske stormännen var 
herr Ulf närvarande. Därefter förekommer han i de skrifna 
urkunderna till 22 maj 1341. Han återfinnes i dem från 19 
mars till 18 november 1343. Till sist namnes han år 1344 
i den enkla inskrift, som höggs in i hans grafsten. 



~ 86 — 

beläget vid sOdra stranden af sjön Boren, till 
hufv^udsaklig hemvist. Där hade fru Birgitta ett 
rikt fält för verksamhet, omgifven af barn, hvilkas 
uppfostran låg henne om hjärtat, och utgörande 
ledarinnan för en helt visst mycket stor skara af 



L 

Birger Petersson. 




Ingrid, Margareta, 



Birgitta, g. m. 
Ulf Gndmarsson. 

i 



Kfttarina, g. m, 
Magnns Gndmars- 



Märta, Karl, 
se m. 86 U. 



Birger, Katarina, Ingeborg, Cecilia, Ingeborg, f 1390, 

1 1391, t 1381, nunna i tl391, g. m. 1 Bengt 
gift tvä g. m. Eg- Rise- gift tre Tnresson (bjälke), 
gånger, gärd van berga. gånger. 2. £rengisle 



Kyren, 

t omkr. 

1352. 



Snnesson (båt), 

jarl ofrtr Orkan- 

öama, f 1392. 



1. Ulf. 1. Gndmar. 2. Birgitta. 



IL 



2. Katarina, f före 1386. 
g. m. Sten Stensson (bjälke). 



Sten. 



Ulf. 



Karl Ulfsson, lagman i Närke, f 1372, 
g. m. 1. Katarina Gislesdotter (sparre), 
2. Goda, 
Joban Moltke, g. m. 9. Karin Eriksdotter Glysing, f 1413. 

"^ 1. Ulf. 2. Kaxl, lagman i Närkei 
t 139®, 
g. m. Katarina Algotsdotter, omgiffc med 
Håkan Pedersson (tott). 



Ingeborg, 

g. m. 
Gottskalk 
Bengts- 
son. 



Margareta, 
t 1413, 
g. m. Kris- 
ter Nilsson 
(vase). 



HL 

Snne Jonsson, 
lagman i Småland. 



Ulf Abjömsson 

(sparre), lagman 

i Småland. 

Karl till Kristina 
Tofta, till 

t 1407, Fågel- 
lagman i vik, 

Uppland, t 1389. 



m. Märta. 



Erengisle 
(se I). 



1. Märta, g. m. Erengisle 
Nilsson pE Hammersta. 



Märta Ulfsdotter (se I), 
g. m. 1. Signd Ribbing, 
2. Knut Algotsson. 



g.m. 



1. Peter 
Ribbing, 
t 1379. 



1. Ar- 2. Inge- 
vid. gärd, ab- 
bedissa i 
Vadstena, 
t 1412. 



2. Katarina, 2. Ingrid, 

g. m. norr- g.m. norr- 
mannen mannen 
Asmnnd Gante 

Finsson. Briksaon. 



— 87 — 

kvinnliga tjänare. Men de dygder, som sådana 
arter af verksamhet utveckla, höra icke till dem, 
som antecknas i urkunderna. Vi veta endast, att 
man för barnen hade funnit en utmärkt lärare i 
'den fromme och lärde prästmannen Nils Hermans- 
son, hvilken lyktade sina dagar såsom biskop öfver 
Linköpings vidsträckta stift år 1391. Hvad vi få 
förnimma rörande fru Birgitta är i främsta rum- 
met berättelser om hennes fromhet och den barm- 
härtighet hon utöfvade. Hon samlade kring sig 
till dagligt arbete den kvinnliga omgifningen, som 
var sysselsatt med handarbeten, dels till kyrkors 
prydande, dels till hugnad för fattiga, under det 
fru Birgitta föreläste ur bibeln eller ur skildringar 
af helge mäns lefveme. Hon lät, antagligen vid 
Ulfåsa, ställa i ordning ett stort hus, i hvilket 
fattiga och sjuka kunde finna en fristad. Hon 
vårdade dem själf. Följande Kristi exempel tvådde 
hon deras fötter och kysste dem. Icke ens för 
dem, som voro behäftade med smittosamma sjuk- 
domar, drog hon sig undan. Under långfastan in- 
bjöd hon dagligen tolf fattiga, som icke hörde till 
sjukstugan, till sitt och mannens bord. För sin 
fromhet åtnjöt hon inom vida kretsar ett stort an- 
seende. I sin fromhet inordnade hon sig fullstän- 
digt under kyrkans lydnad. Hon utsåg åt sig en 
biktfader, för hvilken hon ofta bekände sina synder, 



— 88 — 

för hvilken hon framlade sina tvifvelsmål och be- 
kymmer, hvilkens råd hon följde blindt. Denne 
man var Mathias, kanik i Linköping. Han hade 
vunnit magistergraden vid universitetet i Paris. 
Hans studier omfattade i främsta rummet teologi 
och filosofi. Birgitta säges hafva låtit magister 
Mathias åt henne öfvers&tta bibeln på svenska. En 
parafras af Moseböckerna finnes bevarad,^ måhända 
en kvarlefva af magister Mathias' s. k. bibelöfver- 
sättning. Men han hade äfven ägnat sin uppmärk- 
samhet åt annat håll, han har t. ex. skrifvrit en 
bok om poesiens väsen. 

Till de förnämligare yttringarna af tidens^ 
fromhet hörde vallfärder. Man besökte orter, där 
heliga män och kvinnor hvilade eller vid hvilka. 
minnet af någon helig tilldragelse var fäst, och 
man förrättade å sådana orter sin andakt, i hopp 
om andlig lön. Vallfärdsväsendet hade urartat. 
Var man förmögen och drog sig för resans obe- 
kvämligheter, lejde man en annan, som skulle 
underkasta sig mödorna, men bringa hem med sig 
förmånen. På sådant sätt vallfärdade icke Bir- 
gitta. Man kunde för öfrigt göra vallfärden gan- 
ska bekväm. Men detta var ej heller fru Birgitta» 
sätt. Hon besökte hvarjehanda kyrkor och kloster, 

^ Tryckt af Elemming i Svenska medeltidens bibeU 
arbeten L 



— 89 — 

för att öfvervara gudstjänsten, för att bedja och 
för att få del i den aflat för synderna, som var 
fromma besökande tillförsäkrad. Hon vandrade 
helst till fots, när hon gjorde sådana besök. Hon 
bekände sig till den asketiska riktning, som till- 
hörde tiden. Att undvika allt öfverflöd, att knap- 
past unna sig lifvets nödtorft, att ålägga sig hvarje- 
handa obehag i det dagliga lifvet, det betraktades 
som ett bevis på fromhet, och det var för fromma 
sinnen ett behof. Men fru Birgitta, liksom modem, 
ville icke inför människorna mera än nödigt var 
lysa med denna art af fromhet. När mannen var 
frånvarande, öfvade hon mot sig själf större sträng- 
het, eftersom han icke då kunde märka det. I gästa- 
bud deltog hon, men dolde samvetsgrant, huru åter- 
hållsam hon var. Hon använde, när hon kunde 
komma åt det utan att märkas, knapp kost, hård 
bädd eller i dess ställe golfvet, tagelskjorta när- 
mast kroppen och slag af gisslet. Såsom hennes 
klosterregler, till hvilka vi sedermera återkomma, 
visa, var hon i detta afseende mildare mot andra 
än mot sig själf. 

Tvenne längre pilgrimsresor företogos af fru 
Birgitta och hennes make. Den första gällde den 
helige Olof i Trondhjem. Den för kristendomens 
införande i Norge stundom ovist ifrande konung 
Olof Haraldsson fann en blodig död i slaget vid 



— 90 — 

Stiklarstad år 1030. Dar stod icke en strid mellan 
hedningar och kristna. Striden hade i hufvudsak 
en väridsligt-politisk karaktär. Men omedelbart 
efter konungens död blef hans hufvud af den all- 
männa meningen omslutet med helgonens gloria. 
Han blef icke endast Norges skyddshelgon. Hans 
anseende såsom varande ett mäktigt helgon var 
spridt vida öfver Sverige och nådde äfven utom 
Skandinavien. I Sverige täflade han i anseende 
med den helige Erik, hvars helgedom fanns i Upp- 
sala. Den därvarände domkyrkan hade fru Birgitta 
naturligtvis otaliga gånger besökt. Den helige 
Olofs graf ville hon ock besöka. Vägen var lång 
genom bygder och obygder inom norra Sverige. De 
två makame voro icke ensamma, de hade följe 
med sig. Hästar funnos, men fru Birgitta ville 
så mycket som möjligt gå till fots. När denna 
vallfärd företogs, kan ej fastställas. Möjligen före- 
kom den under den lucka, som förut uppgifvits 
för herr Ulf i urkunderna, luckan emellan december 
1385 och juli 1337. Vallfärden fyllde naturligtvis 
icke hela luckan. Det berättas, att färden till Trond- 
hjem, för hvilken utgångspunkten inom Sverige 
icke finnes uppgifven, tagit i anspråk 35 dagar. 
Då har iogalunda hela vandringen företagits till 
fots. 



-^ 91 — 

Vida mera betydande var vallfärden till San 
Jago de Compostella i nordvästra Spanien, hvilken 
företogs efter herr Ulfs omtalande i en urkund af 
22 maj 1341. Många af medeltidens pilgrimer 
hafva lämnat efter sig redogörelse för sina fär- 
der. Dess värre sakna vi en sådan för fru Birgittas 
och hOTT Ulfs färd. Vi känna endast några hvilo- 
punkter under den långa vägen. De kommo till 
det heliga Eöln, med dess härliga katedral, i hvars 
högkor kvarlefvorna af de tre vise männen, som 
hyllade den nyfödde Kristus, visades för de trogna 
— liksom de än i dag visas för en hvar, som viU 
betala stadgad afgift — , med dess många andra 
kyrkor och med den så godt som gränslösa mäng- 
den af andra reliker. Där fanns tillfälle att under 
lång tid lyssna åt maning till andakt. I Aachen 
besöktes den märkliga kyrkan, vid hvilken minnet 
af kejsar Karl den store är fäst. Hvilken väg 
därifrån togs veta vi icke. Legenden berättar, att 
den af Kristus uppväckte Lazarus samt hans två 
systrar Marta och Maria Magdalena, förföljda i 
hemlandet, flyktat till sydöstra Frankrike och där 
verkat för kristendomens utbredande. Fru Birgitta 
ville bedja å de orter, å hvilka deras minnen be- 
varades. Hon besökte Tarascon, där den heliga 
Martas ben hvilade, hon besteg berget Saint- 
Baume, för att bedja i den grotta, i hvilken 



— 92 — 

Maria Magdalena tillbragte många är, ensam, hug* 
svalad af änglarne. Omsider hunno pilgrimerna till 
San Jago de Compostella på andra sidan Pyrenéerna. 
Den af de två apostlarne med namnet Jakob, so- 
nen af Zebedeus, som plägar kallas den äldre, blef 
halshuggen på befallning af den judiske konungen 
Herodes Agrippa I. I Spanien uppstod en saga, 
att denne apostel en tid verkat i detta land som 
fOrkunnare af kristendomen, att efter hans afrätt- 
ning i Palestina liket blifvit fördt till nordvästra 
Spanien och där jordadt. Under början af 800- 
talet skulle det hafva blifvit återfunnet och på 
kunglig befallning fördt till Compostella, hvarest 
det förvarades i en storartad kyrka. Denna orim- 
liga historia troddes allmänt, och den föreställ- 
ningen uppkom och blef allmänt spridd, att det 
var synnerligen förtjänstfullt att vallfärda till Com- 
postella. Så djupa rötter hade denna Jakobskult 
i Spanien slagit, att Luther en gång fann sig för- 
anlåten att framhålla, att berättelsen att aposteln 
Jakob den äldre var begrafven i Compostella icke 
var någon trosartikel. 

I den västerländska kristenheten firades denne 
Jakobs fest den 25 juli — icke dödsdagen, utan 
den dag, då hans föregifna kvarlefvor nedlades i 
kyrkan i ComposteUa. Om det var för en människa& 
andliga bästa gagneligt att bedja vid Jakobs graf^ 



— 93 — 

måste naturligtvis behållningen af denna bön blifva 
allra störst, dftrest bönen förrättades å själfva hög- 
tidsdagen. Vi få kanske antaga, att fru Birgitta 
med make och följe befann sig i Compostella 
den 25 juli 1342. Följet torde icke hafva varit 
så litet. Fru Birgitta hörde till de personer, hvil- 
kas väsen och uppträdande väcka å ena sidan 
bifall, å den andra gensägelse. Om hon genom 
fromhet, förbättringsifver, oförskräckthet stötte 
många, vann hon genom samma egenskaper många 
beundrare och ödmjuka vänner. Flera sådana voro 
henne och mannen följaktiga under färden till 
Spanien. Hennes biktfader under resan var cis- 
terciensermunken Svenung, hvilken sedermera blef 
.abbot i Värnhems kloster. 

Från Compostella vände fru Birgitta med de 
sina åter mot hemlandet. De hade då, som bevis 
Ätt de fullgjort vallfärden, mottagit hvar och en 
«itt musselskal, som de ägde rätt att bära på man- 
telns vänstra sida. Sådana kvitton å pilgrimsbesök 
voro vanliga. Den som deltagit i påskmässan i 
aposteln Peters högheliga kyrka i Rom, hade rättighet 
Att erhålla en ur påskljusen uttagen vaxskif va, å hvil- 
ken bilden af Guds lamm var intryckt Den lycklige 
innehafvaren af ett sådant intyg på besöket och 
deltagandet i gudstjänsten förvarade det vanligen 
i en kapsel af silfver, och äfven å denna var bilden 



— 94 — 

af Guds lamm återgifven* En sådan kapsel med 
dess innehåll kallades Agnus det och omtalas ej 
sällan i testamenten, h vadan personer, som aldrig 
varit i Rom, kunde innehafva bevis på att hafv» 
där deltagit i påskgudstjänsten. De som långt efter 
år 1342 vallfärdade till fru Birgittas kloster i Vad- 
stena, erhöllo ett i bly gjutet märke, som visar 
fru Birgitta nedskrifvande sina uppenbarelser. 

Om återfärden »veta vi intet annat än att ett 
uppehåll gjordes i den nordfranska staden Arras^ 
hvarest herr Ulf insjuknade så svårt, att man fruk- 
tade för hans lif. Det förunnades honom emeller- 
tid att uppstå från sjukbädden, och återresan till 
fosterlandet fortsattes. 

Det har blifvit sagdt, att den till hälsan li^ 
dande herr Ulf och hans maka hade beslutit sig 
för att öfvergifva världen och gå i kloster. Om 
de verkligen haft en sådan afsikt, hvilket jag till-^ 
låter mig att betvifla, blef den åtminstone icke 
genast satt i verket. Den 19 mars 1343 var herr 
Ulf fortfajande lagman i Närke och besökte den 
dagen Riseberga cistercienserkloster, beläget inom 
hans lagsaga, i hvilket kloster hans dotter Inge- 
borg var nunna. Den 18 november samma år var 
herr Ulf närvarande vid de förhandlingar, som då 
fördes i Varberg mellan den oberäknelige konung 
Magnus II och den illsluge Valdemar Atterdag. 



r~ 



— 9^ — 

Kort tid därefter afled herr Ulf GndmarssoB, dem 
12 februari 1344. Det synes dock troligt, att han 
kort dessförinnan nedlagt lagmansämbetet. ^ 

Fru Birgitta hade, enligt dottern Katarinas vitt- 
»esbörd, i sin barndom — hon var ju endast ett bam^ 
när hon gifte sig — åstundat att lefsra ett jungfruligt 
lif ; hon viUe hellre dö än ingå äktenskap, men^ 
hon fogade sig efter den myndige faderns vilja. 
När herr Ulf låg på sin dödsbädd -— det är ett 
åsyna vittne, som berättar detta — , satte han på 
ett af sin makas finger en ring, som han själf 
hade burit; han bad att hon vid anblick af ringen 
skulle tänka på hans själ. Några dagar efter man* 

^ Jfr Uppenhareherna II, 334 f. Här talas om en själ, 
»hvilken säges hafva Yarit sancta Birgittas husbonde». Herr Olf 
bekänner fem olika synder: han hade förlustat sig i en galen 
pilts galna och löjliga åthäfvor, han hade ej före sin död be- 
talt fullt åt en änka hvad han hade köpt af henne, han hade 
lofvat en pecson hjälp och därmed eggat honom till motstånd 
mot konungen och lagen, han hade idkat dysteran och annan 
världslig fåfänga mera för högfärd än för någon nytta, han 
hade slutligen varit hård mot en ridderskapsman, så att denne 
dömdes i landsflykt. Han tröstade sig emellertid vid tanken 
på sex slag af godt han gjort under lifstiden. Han hade biktat 
hvar fredag, han hade ej dömt efter vald eller af girighet, 
utan rannsakat noga och alltid varit beredd att rätta sig, han 
hade i umgänget med sin fru iakttagit en viss återhållsamhet^ 
han hade aktat sig att vara för de fattiga tung och skadlig i 
gästning samt undvikit att komma i stor skuld, han hade an- 
förtrott sin domsrätt åt dem, som han ansåg rättrådiga, han 
hade slutligen i lifstiden återlämnat sitt landskap åt konungen. 



— ge- 
nens död tog fru Birgitta ringen från fingret. De, 
som tillhörde hennes omgifning, sade, att det vore 
mäkta käriekslöst att bortlägga ett sådant tecken 
på den hädangångne mannens kärlek. Fru Birgitta 
gaf till svar: >När jag begrof min man, begrof 
jag med honom all köttslig kärlek, och fastän jag 
älskade honom såsom mitt eget hjärta, vill jag 
icke offra en penning för att mot Guds vilja åter- 
kalla honom till lifvet. När jag bar hans ring på 
mitt finger, kändes det liksom en börda, ty så ofta 
jag såg på ringen, tänkte jag på den förra kär- 
leken. Därför, för att min själ må uppstiga, ute- 
slutande allt annat, i kärlek till Gud, vill jag 
afstå från ringen och min man, och jag anbefaller 
mig i Guds händer.» Herr Ulf dog i Alvastra. 
Som han icke var munk, måste han hafva lyktat 
sina dagar antingen i klostrets sjukstuga eller i 
någon utom det egentliga klosterområdet liggande, 
men likväl till klostret hörande byggnad. Han 
begrof s inom klostret; om i själfva kyrkan, i nå- 
got af dess kapell eller inom den af den s. k. 
korsgången omslutna fyrkantiga gården, det veta 
vi icke. Under förra århundradet låg herr Ulfs 
mycket enkla grafhäU lös på marken inom ruinen 
af klosterkyrkan och blef då räddad undan för- 
gängelsen. När Birgitta från sitt finger dragit 
den Ting, mannen å dödsbädden skänkt henne, 



— 97 — 

synes hon verkligen hafva skjutit ifrån sig all 
hågkomst af honom. Hon sörjde ej för att min- 
net af hans grift bevarades åt eftervärlden. Skriften, 
som är ordnad kring det tomma midtfältet, nämner 
den äriige riddaren och lagmannen öfv^er Närke 
herr Ulf Gudmarsson, hvilken varit förmäld med 
den heliga (beata) Birgitta. Hällen lades således 
icke på grafven förrän efter fru Birgittas helgon- 
förklaring. 

När herr Ulf dog, stod fru Birgitta ingalunda 
ensam. Hon hade födt åt sin man icke mindre 
ån åtta barn, af hvilka dock ett, sonen Gudmar, 
redan aflidit. Äldst af de kvarlefvande var dot- 
tern Margareta eller Märta. Man har antagit, att 
hon föddes år 1320 — och antagandet synes rik- 
tigt — , hon blef tidigt gift. Fru Birgitta hade 
mycket att invända mot den brudgum, som af 
politiska skäl hade blifvit utsedd. Han hette Sig- 
vid Ribbing och var, å konung Magnus' half- 
bröder Håkan och Knut Porses vägnar, höfvits- 
man öfver södra Halland med säte i Falkenberg. 
Uppgifter och antydningar, som förekomma i tidens 
urkunder, gifva vid handen, att han var en äre- 
lysten man, hård mot sina underlydande, girig 
efter ägodelar, föga aktande andras äganderätt. 
Dessa egenskaper voro ingalunda ovanliga hos den 
tidens stormän, men de måtte hafva hos Sigvid 

Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 19. 7 



— 98 — 

framträdt i ytterst utpräglad grad. Eljest hafva 
vi svårt att fatta fru Birgittas bitterhet mot ho- 
nom, parad med hennes djupa oro för hans själ» 
räddning. Han var i hennes ögon en trefaldig 
röfvare. Han hade gjort sig skyldig till rof mot 
änglame, ty dels bortförde han från dem många 
själar genom sköra ord, onda gärningar och efter^ 
domen, dels tålde han onda män i deras ilska, 1 
stället för att straffa dem. Han hade uppträdt 
som röfvare genom att skilja många från lifvet, 
innan deras naturliga dödsstund var kommen. Han 
hade orättvist röfvat från menlösa deras gods ocb 
lagt på fattiga olidliga skatter. Gråtande bad hon,, 
att Gud ville frälsa hans själ, men den enda väg,, 
som kunde leda till frälsning, bättringens, ville 
Sigvid icke beträda, hvadan han dog i sina synder. 
Då var fru Birgitta änka.^ 

Tre söner öfverlefde fadern, men en af dem,. 
Bengt, dog snart, utan att hafva hunnit spela någon 
roll i lifvet. Af betydenhet blefvo sönerna Karl ocb 
Birger. Enligt de gamla biografiska upptecknin-- 
garna rörande fru Birgitta, voro deras karaktärer 
mycket olika; den förre beredde modern mycken 

oro, unde r det den senare alltid gaf henne glädje. 
^ Jfr Uppenbarelseima, bok 6, kap. 23 — 25. Att med 
röfvaren, som omtalas i dessa kapitel, förstås Sigvid Ribbing, 
sägas uttryckligen t. ex. i abbedissan Margareta Elausdotters' 
uppsats rörande Birgittas släkt och afkomlingar. 



— 99 — 

Ingendera förekommer i någon bevarad urkund 
skrifven före faderns död. 

Fru Birgittas tre yngsta barn voro döttrar. 
Katarina, hvilken antages vara född vid pass år 
1332, blef gift med riddaren Eggard Lydersson 
van Kyren. När bröUoppet stod är icke bekant, 
men det torde 'haf va stått medan herr Ulf lefde, 
ty ej långt efter hans död omtalas herr Eggard 
som fru Birgittas måg. Dottern Ingeborg insattes 
år 1341 som nunna i cistercienserklostret Rise- 
berga i Närke. Den^tyngsta dottern Cecilia stan- 
nade inom världslifvet. Antagligen var hon ogift 
när fadern dog. 

Samtliga barn hade vid den tiden hunnit så 
långt, att de icke kräfde moderns dagliga tillsyn 
och uppfostrande verksamhet. Hon kunde därför 
nu hinna det mål, efter hvilket hon så länge läng- 
tat, att, med åsidoskjutande af det världen tillhör, 
ägna sig åt ett lif för och i Gud. Hon erhöll 
tillstånd att bosätta sig i ett hus liggande på norra 
sidan af Alvastra klosterkyrka. ^ Cisterciensermun- 
kame skulle vara strängt afsöndrade från kvinnor, 
och en af klostrets äldre bröder fann det betänk- 



^ Detta hus måste hafva legat helt nära kyrkan, ty ett 
stycke från denna norrut vidtager sank mark. År 1374 skänkte 
fm Ramborg Enntsdotter gods till Alvastra kloster för att 
jämte en tjänarinna få bebo den gård (curid) norr om kloster- 
kyrkan, i hvilken fru Birgitta fordom bodde. 



— 100 — 

ligt, att fru Birgitta vistades så nära klostret och 
— naturligtvis — öfvervar gudstjänsterna i kyr- 
kan. Abboten var emellertid i stånd att häfva 
broderns betänkligheter.^ 

Enligt en uppgift bodde fru Birgitta oaf brutet 
i Alvastra i ungefär fyra år. Detta är dock icke 
öfverensstämmande med det verkliga förhållandet. 
Bostaden har helt visst stått för hennes räkning, 
men hon vistades äfven utom denna. 

Det har uppgifvits, att fru Birgitta varit hof- 
mästarinna hos drottning Blanche. I den latinska 
texten af fru Birgittas uppenbarelser (revelationes 
extravagantesy kap. 59) talas om den tid, då fru 
Birgitta var magistra regince BlanccB quondam 
regince Suetice. Detta kapitel förekommer icke i 
den svenska texten, och denna fru Birgittas be- 
fattning, hvilken ju för henne var mycket hedrande, 
finnes icke omtalad i de samtida lefnadstecknin- 
gama. Men att hon stod i beröring med hofvet 
står fast. Som en kvinna af hög börd, ja besläk- 
tad med den kungliga familjen, hade hon natur- 
ligtvis tillträde till de högsta kretsarna, äfven till 
hofvet. Ju mera hennes rykte om synnerlig from- 
het spriddes, desto ifrigare blef man att höra hen- 



^ Åtminstone något senare var det icke ovanligt att man 
följde fru Birgittas exempel. Jfr Sveriges medeltid del 3, 
sid. 974. 



— 101 — 

nes åsikter, i hopp kanske att de icke skalle vara 
alltför svåra mot det rådande väsendet, kanske 
att man genom hennes fromhet och det inflytande, 
denna kunde utöfva inom högre regioner, skulle 
kunna blifva befriad från hvarjehanda framtida 
obehag. Men å andra sidan hände det, att fru 
Birgitta, gripen af helig nitälskan, begaf sig till 
hofvet för att varna och straffa. 

Om hennes beröring med hofvet finnas enstaka 
uppgifter i lefnadsteckningarna, enstaka antydnin- 
gar i uppenbarelserna, men de ena som de andra 
sakna bestämda tidsuppgifter. Det är emellertid 
af största vikt att utröna, när hon uppträdde för 
att inverka på konungens och drottningens person- 
ligheter, när hon uttalade sig rörande rikets ange- 
lägenheter. Någon enda uppgift, som kan anses 
säkert tillhöra tiden närmast efter drottning Blan- 
ches ankomst till Sverige, har jag icke kunnat 
finna. Fru Birgitta torde den tiden varit i hög 
grad upptagen af husmoderliga omsorger. De 
föreliggande uppgifterna böra fördelas på två pe- 
rioder: den tid efter mannens död, då hon hade 
frigjort sig från familjeplikter och åtminstone tid- 
tals vistades vid hofvet, och den tid, då hon vistades 
i utlandet och där erhöll underrättelser om förhål- 
landena i hemlandet, hvars angelägenheter hon 
följde med det lifligaste intresse. Ibland är det 



— 102 — 

svårt att hänföra en uppgift till den ena eller an- 
dra tiden. Det fanns en man, som ägde mycken 
kunskap om de hänsyftningar på politiska förhål- 
landen, som förekomma i Uppenbarelserna, men 
om han rörande dessa gjort några anteckningar, 
hafva de dess värre gått förlorade. I Uppenbarel- 
serna talas om en konung eller en drottning, men 
i de flesta fall omtalas icke till hvilket land dessa 
hörde. Fru Birgitta hade att göra icke blott med 
konungen och drottningen i Sverige, utan ock med 
drottningen i Neapel, med konungen och drott- 
ningen å Cypern. Att hänföra allt, där en konung 
eller drottning omtalas, till Sverige, vore ett be- 
tänkligt misstag. 

Uppfostrad i tvenne hem, i hvilka statsärenden 
måste hafva kommit på tal, hade fru Birgitta 
haft tillfälle att sätta sig in i statens angelägen- 
heter, och hon hade gjort klart för sig hvad man 
hade att kräfva af en god konung. Hvad hon 
fordrade var dels sådant, som har giltighet för 
alla tider, dels sådant, som var i hennes tid vik- 
tigt, men kan synas oss, sena efterkomlingar, in- 
skränkt och mindre viktigt. 

I en uppteckning, som helt visst tillhör tiden 
efter 1344 {Uppenbarelserna, bok 8, kap. 2), om- 
talas, att Sveriges konung hade sport, huru han 
skulle med rättvisa och klokhet sköta sitt rike. 



— 103 — 

Tio bud gifvas honom. Han skulle skilja från sig 
alla rådgifvare, som voro hedergiriga (d. v. s. äre- 
lystna) och godsgiriga, hvilkas tunga var tvefaldig 
och svekfull, hvilkas ögon voro surblinda med af- 
seende på andliga ting. I stället skulle han välja 
rådgifvare, som icke sålde rättvisan för penningar, 
4Som blygdes för lögn och falskhet, som mera äl- 
skade Gud än köttsliga ting, som varkunnade sig 
•öfver medkristnas och undersåtars nöd och uselhet. 
Han skulle befrämja fru Birgittas klosterstiftelse 
— tanken på denna hade hos henne uppstått re- 
dan före mannens död. Han skulle sända sina 
tjänare och lejda trupper mot hedningar, icke mot 
kristna. Han skulle vara flitig i gudstjänst, i syn- 
nerhet när han skulle uppträda som domare eller 
befatta sig med andra höga ting. Han skulle fasta, 
men dock vara måttlig i sin fasta, så att han ej 
blef slö i råd och slapp i sina domar. Han skulle 
åt fattiga gifva hvar tionde penning af sina in- 
komster; ville han gifva mera, skulle det tillräknas 
honom som en god gärning. Han skulle hvar fre- 
^ag — så vida han icke befann sig på resa — 
intaga tretton fattiga män, själf två deras fötter, 
med egen hand gifva dem kost och penningar. 
Hvar fredag skulle han vara stilla i sin gård och 
vara färdig att lyssna till allmogens, undersåtarnes 
och tjänarnes klagomål samt fordra räkenskap af 



— 104 — 

fogdar, länsmän och ämbetsmän för de konungen 
tillkommande skatterna. Han skulle vara försiktig 
i afseende på gåfvor, så att han ej är frikostig mot en^ 
nidsk mot en annan, någon ojämnhet får icke upp- 
täckas hos konungen, ej heller någon anledning till 
knorran, »ty intet är så klandervärdt hos en väldig 
herre som oskäligt gifvande eller för stort nidskap». 
Han må gifva gåfvor äfven åt utlänningar, därest 
de hålla fred i hans rike. Han fick icke bryta 
mot Guds lagar, ej mot rikets stadgar inleda eller 
städja nya sedvänjor och oseder, ej med våld skipa 
eller döma de ting, som hastigt komma i hans håg^ 
utan skulle han göra allt rättvist i öfverensstäm- 
melse med Guds lagar och rikets stadgar. Slut- 
ligen skulle han i alla sina gärningar bevisa sig 
sådan, att han vore värd konungsnamnet, fly girig- 
heten, älska ödmjukheten: »så mycket mera och 
värdigare som konungen är framför andra, så 
mycket ödmjukare skall han vara inför Gud, från 
hvilken all makt kommer, ty Gud skall af konungen 
utkräfva lika trång räkenskap som af allmogen»» 
Fru Birgitta, som ifrade för enkelhet i dräk- 
ten, medgaf, att konungen finge hafva »en särlig 
klädebonad, höfvisk och hederlig framför andras^ 
ty liksom rättvisa och rätt dom äro konungens he- 
der, så är konungens fägring och höfviskhet all- 
mogens heder» (kap. 3). Fru Birgitta gick så långt, 



— 105 — 

att hon föreskref å hvilka dagar konungen skulle 
bara sin krona på hufvudet. 

Fru Birgitta gaf konungen vidare råd (kap. 4X 
hvilka visa, att hon \dlle utöfva ett i de minsta 
detaljer gående förmynderskap. Han skulle vid 
måltiderna icke sitta ensam vid bordet, utan sitta 
med någon af tjäname, som kunde hugnas af att 
vara i hans närhet, ty därigenom kunde de dragas 
från synder och ohöfviskhet. Efter måltiden skulle 
konungen en liten stund stå och »hugnas höfviskt 
med sina män», ty genom sådant förtroligt samtal 
vinner han sina tjänares kärlek; då kan han ock 
få höra deras tankar och råd, efter hvilka han må 
rätta sig eller icke. Han skulle vara miskundsam 
och rättvis i sina domar och gärningar, han fick 
ingalunda förlåta för vänskaps skull eller af falsk 
varkunnan eller för eget gagn eller världslig nytta 
eller rädsla att utöfva rättvisa, men å andra sidan 
fick han ej för vredes skull glömma miskunden. 
Konungen skulle icke antvarda domsrätt eller sty- 
relse åt dem, som han visste vara giriga eller 
älska egna fördelar eller benägna att svikligen ut- 
tvinga penningar, han skulle i stället för sådant 
ändamål utse dem, som voro »välskipade af naturen 
och villiga att följa sina förfäders goda gärningar 
och fotspår, sådana som mer älska rättvisans gär- 
ningar än rikedomar». Konungen skulle ideligen 



— 106 — 

spörja och höra, huru rättvisa och lag iakttoges i 
hans rike; han finge ej låta de brottsliga, som 
han förmår att näpsa, vara utan åtal, ej ut- 
skrifva för mycket böter af dem, som äro skyldiga, 
ej med någon klokskap nedtrycka dem, som äro 
menlösa. Eonuugen skulle ideligen rannsaka sina 
domar och gärningar, och om han såge sig i något 
hänseende hafva farit vill, finge han ej blygas att 
återdraga och rätta det som är illa gjordt. Han 
fick icke vara mycket bråd i att göra ting, utan 
skulle noggrant förese och omkringskåda ärende- 
nas syftemål och begagna sig af snälla och bepröf- 
vade mäns råd, deras, som rädas Gud. Han skulle 
undfly lätthet i ord och seder och i andra ting, 
äfven när han var med sina hemliga tjänare, fly 
smekare och ondskefulla såsom de värsta etterormar, 
ty de styrka honom i synder. Det tillhör konun- 
gen att vara så skipad, att han rädes af unga män, 
hedras af åldriga, lofvas af snälla, älskas af rätt- 
visa och åstundas hjärtligen af dem, som äro med 
orätt nedtryckta. Konungen skulle ej umgås med 
bannlysta, ej styrka dem, som begabba Gud och 
hans budord; konungens heder är att älska gud- 
liga ting öfver alla ting och att med alla sina 
krafter öka Guds heder. Konungen skulle älska 
sitt rikes allmoge och mildeligen behandla sina 



— 107 — 

riddare och med afseende på sönerna minnas för- 
fädernas goda gärningar. 

Konungen, som var barnslig (kap. 5), skulle 
låta för sig läsas manliga mäns gärningar, efter- 
dömen och åthäfvor, af hvilka hans håg naiåtte 
uppväckas till Gud och i hvilka han stundom kunde 
Unna höfvisk hugnad mellan omsorgerna om riket. 

Konungen älskar sin allmoge (kap. 6), om 
han låter den njuta god gammal lag och ej låter 
grymma fogdar och länsmän och ämbetsmän här- 
ska öfver den, ej tvinga eller plåga den med nya 
skatter, ej tynga den med ovan gästning. Om 
konungen vill företaga ledung till hedningars om^" 
vändelse, må han ödmjukt bedja rikets allmoge 
om hjälp, om man så behöfver, men må han se 
till, att behofvet och hjälpen ej blifva sedvänja 
éHev hållas för lag — så hade förhållandena än- 
drats från det, som var lag och regel under dto 
hedna tiden och början af medeltiden. Han skulle 
vara angelägen att bortvisa och aflägga onda och 
vrånga sedvänjor, som voro menliga för själarnas 
hälsa, allra mest den onda och gamla sedvänjan 
att, när skepp brjiias vid stranden, skeppsmännen 
beröfvas det gods, som Hjter till land. 

Konungen skulle (kap. 7) vinnlägga sig om 
att återvinna staden Jerusalem, i hvilken Kristi 
döda lekamen låg. 



— 108 — 

Ryktet om fru Birgittas fromhet hade spridt 
sig vida och kring henne samlat mycken upp- 
märksamhet. Många voro de, hvilka hos henne, som 
underhöll så innerliga förbindelser med Gud och 
hans heliga, sökte hjälp i andlig och lekamlig nöd. 
Men ej heller voro de få, som kände sig obehag- 
ligt berörda af hennes allvarliga kraf på fromhet 
och renhet. När hon efter mannens död kände 
sig manad att besöka hofvet för att tala allvarligt 
med konungen, drottningen och rikets store, väck- 
tes hos de senare stor förbittring. Man sade, att 
hon var en trollkvinna, och man önskade intet 
hellre än att göra henne ondt; men man drog sig 
därför, ty man kunde befara, att hennes söner 
skulle utkräfva hämnd. Dessa kunde ej heller med 
jämnmod se, huru deras moder behandlades; de 
ville gripa till vapen. Men hon bad på sina knän, 
att de skulle af stå från alla våldsamheter; hon 
ville hellre lida smälek för Kristi skull än bära 
en konungs eller drottnings krona. 

I smått gaf sig förbittringen till känna i ord 
och handlingar, som kasta en bjärt belysning öfver 
tidehvarfvets seder. Herr Knut Folkesson, en hög- 
ättad man, för öfrigt besläktad med fru Birgitta, 
såg med grämelse, att konungen genom hennes 
inflytande omvändt sig till ett bättre lif, hvarige- 
nom herr Knuts inflytande minskades, och gaf sin 



— 109 — 

vrede luft. När en gång fru Birgitta vandrade ge- 
nom en af Stockholms trånga gator, förbi ett hus, 
där herr Folke befann sig, slog han lit vatten 
öfver henne, måhända icke af allra renaste slag. 
Fru Birgitta fördrog det tåligt. >Det är rätt och 
billigt», yttrade hon till abbot Petrus i Alvastra, 
som befann sig i hennes sällskap, >att jag utstår 
detta; må Gud skona honom och låta honom ej 
få gälda detta i det kommande lifvet.» 

När hon vistades vid hofvet, deltog hon i 
regeln icke i dess festligheter och nöjen, utan höll 
sig mest i sin kammare. Under ett besök i Ar- 
boga deltog hon dock med flera af rikets stora i 
en måltid. Nils Ingevaldsson, som gärna ville göra 
henne ondt, men var för feg att själf uppträda, 
hade öfvertalt en annan att ställa sig drucken och 
smäda henne. »Du drömmer för mycket, du vakar 
för mycketi^, sade han. »Det vore bättre om du 
drucke mera och sofve mera, till dina ord kan 
ingen sätta lit.» De närvarande ville näpsa honom, 
men fru Birgitta afböjde detta. Han hade sagt 
henne sanningen, hon hade för höga tankar om sig 
själf och smädade därigenom Gud; de som prisade 
henne voro smickrare. 

En gång hade Birgitta sagt till konungen, att 
den oro, som rådde i landet, berodde därpå, att 
rättvisa icke skipades. Konungen hade lyssnat 



— 110 — 

tUl hennes ord, och/ bland annat, hade han från- 
tagit herr Karl Näskonungsson ett uppdrag, därför 
att denne hade missbrukat sitt ämbete till att för- 
trycka allmogen. Herr Karl ansåg fru Birgitta 
vara upphofvet till denna stränga åtgärd och ha- 
tade henne därför. Hon stod en gång tillsammans 
med konungen och några andra, då Karl, låtsande 
sig vara trängd bakifrån, faller öfver henne, så 
att hon i sin ordning var färdig att falla omkull. 
Konungen tilltalade herr Karl hårdt, men fru Bir- 
gitta bad för honom. ^ 

Fru Birgitta hade kommit underfund med, att 
en prästman erhållit uppdrag att uppbära skatten 
och att han var hård mot folket. Birgitta förehöll 
konungen det orätta däri, att en präst skulle vara 
>8katteutkräfvare och hafva blodsdomar»; lekmän 
borde förordnas till sådant. Konungen lyssnade 
till hennes framställning, prästen miste sitt upp- 
drag och vredgades däröfver högeligen. Han gjorde 
fru Birgitta bittra förebråelser. På hennes gen- 
mäle, att hvad hon gjort, hade hon gjort af om- 
tanke för hans själ och heder. »Hvad:^, sade prä- 

* Prior Peter i Alvastra, som berättar detta, tillägger, 
att herr Earl afled tre dagar därefter, ångerfoll öfver att hafva 
betett sig så groft mot den fromma kvinnan. Detta måste emel- 
lertid bero på ett misstag, ty herr Karl Näskonungsson lefde 
ännu år 1352, d. v. s. sedan fru Birgitta hade lämnat Sverige 
för att bosätta sig i Rom. 



— 111 — 

sten, »har ni med min själ att göra? Låt mig 
vandra i denna världen så godt jag kan, min själ 
skall hafva hugnad i det lif, som kommer.» För- 
tornad öfver sådan förstockelse sade Birgitta: 
»Guds dom är öfver dig, såvida du icke genom 
bitter botgöring rättar dina ord, ty af hjärtats 
ondska talar din mun, och därutöfver säger jag 
dig; att om du icke snarligen tager dig till vara, 
skall du, så sant mitt namn är Birgitta, icke 
undgå en sällsam Guds dom.» Något senare om- 
kom denne prästman på ett fasaväckande sätt: vid 
gjutningen af en kyrkklocka brast formen, och den 
utrinnande smälta metallen brände honom till döden. 
Om ock konung Magnus åtminstone till en tid, 
under fru Birgittas inflytelser, vändt åter till de 
tidigare årens fromma sinnelag, kunde, såsom vi 
sett, tonen vid hans hof vara ganska rå. Hatet 
mot fru Birgittas sedliga allvar, fromhet och vidt 
beryktade innerliga umgänge med Gud hade slagit 
djupa rötter och trängt in till och med i barn- 
kammaren. Det berättas, att hon en dag, då hon 
vistades med den kungliga familjen på Bohus, så- 
ledes å norskt område, mött konungssonen Erik, 
hvilken spotskt tillfrågade henne: »Skola vi få regn 
eller klart väder? Skola dina söner blifva konungar 
och vi beröfvas riket?» Birgitta, fylld af helig 
vrede, svarade: »Om I icke bättren eder, skolen I 



— 112 — 

icke blifva konung, ej heller skolen I lefva länge, 
ej heller skolen I se eder afkomma i första eller 
andra led; er moder skall icke gladjas öfver eder, 
ej heller skolen I efterlämna ett varaktigt minne. 
Därför, ödmjuken eder inför Gud, på det I mån 
vinna hans barmhärtighet.» Prior Peter berättar 
detta, när vittnesbörd rörande fru Birgittas from- 
het insamlades, och han tillade: »Han blef tack 
vare fru Birgittas ord mildare, men hans lif blef 
ej långvarigt, och han dog utan afkomma och utan 
rike. 



1 



Af konungens två äldsta söner hade den först 
födde fått det svenska namnet Erik, den andre i 
ordningen det från konungens norske morfader 

^ Man har tydligen icke rätt upptecknat prioms vitt- 
nesmål. Det heter nämligen i den handskrifna berättelsen 
om vittnesmålen, att den, som på detta sätt velat drifva gäck 
med fru Birgitta, var »fräter regis minor, nomine dominus 
Haquinns dnx», konungens yngre broder, hertig Håkan. I stäl- 
let för »broder» skulle naturligtvis stått »son». Men fru Bir- 
gittas hot, som skulle hafva gått i fullbordan, kan icke 
hafva gällt Håkan, ty då vittnesmålet afgafs, lefde både Håkan 
och hans son Olof. Berättelsen gäller tydligen konung Magnus' 
förstfödde son Erik, hvilken vid den tid, då vittnesmålen af- 
lades, var död utan att lämna afkomma efter sig och utan att 
hafva kunnat upprätthålla sin konungavärdighet. Det synes 
troligt, att detta samtal mellan fru Birgitta och konungssonen 
ägde rum mot slutet af den förras vistelse i Sverige. Konung 
Magniys tillbragte julen 1347 på Bohus slott, i april 1349 var 
han åter på Bohus. Sonen Erik var född i början af år 1339, 
brodern Håkan hösten 1340. 



— 113 — 

lånade namnet Håkan. Magnus var ensam berre 
^fver två riken, i följd af omständigheternas makt, 
men detta innebar icke, att de två rikena skulle 
för all framtid vara förenade. När konungen både 
två söner, torde det hafva ansetts själfklart, att 
<ie två skulle få bvar sitt rike, den ene valriket 
Sverige, den andre arfriket Norge. Från norsk 
«ida gjordes framställning dflrom, ocb den 15 augu- 
sti 1343 insatte konung Magnus sonen Håkan till 
konung öfver Norge och dess skattland. Den 6 
december 1344 utsågs Erik, den förstfödde, till 
faderns efterträxiare i Sverige. 

Fru Birgitta var icke nöjd med dessa anord- 
ningar, hvilka vidtogoB kort före och kort efter 
hennes makes död. För henne stod arfriket vida 
högre än valrikét. »Denne konung», «ade hon en 
^ång om Magnus, »hafver två söner och två riken ; 
i det ena riket utväljes konung med arfsrätt, i det 
^ndra efter folkets godvilja. Men nti är gjordt 
tvärtemot, i det den yngre sonen är tagen i arf- 
riket, den äldxe i valriket — — På det frid må 
varda till allmogens nytta, är r&dligt och behöfligt, 
att den äldre sonen tager arfriket och den yngre 
kommer till val. Om ej så göres och det tidigare 
gjorda dragés tillbaka, skall riket tåla skada, rikets 
allmoge tvingad, missämja upprinna, sönernas da- 
^»r ökola vara i bedröfveke och deras riken skola 

Sv. Ahad, Handl. 1886. 19. 8 



— 114 — 

ej vara riken, utan det skall gå såsom det står 
skrifvet: de väldiga skola fara ned af sina säten 
och de, som gå på jorden, skola upphöjas.» De 
följande händelserna motsvarade, såsom vi veta^ 
icke i allt dessa förutsägelser. 

Fru Birgitta ansåg det vara en kristens plikt 
att för den kristna världen vidga gränserna. Att 
så göra tillkom i främsta rummet konungame, 
som hade makten i sina händer. Sverige hade 
hedningar inom de norra delarna af landet, det 
hade hedningar till grannar bortom Finland. Bland 
de kringströfvande lapparne behöfdes ej annat än 
förkunnandet af Kristi tro, men bortom den östra 
gränsen kunde man icke företaga något utan att 
komma med en väpnad här. Gång efter annan 
uppmanade också fru Birgitta konung Magnus att 
företaga ett korståg. Huru detta skulle skötas 
sysselsatte mycket hennes tankar. Den konung, 
som ville göra gagn för själarna, skulle gå i fält 
med tvenne baner, det ena miskundens, å hvilket 
Kristi pina finnes återgifven, det andra rättvisans,, 
märkt med ett svärd. Om fienderna voro många, 
borde man därför icke rädas; bättre vore det att 
konungen stannade hemma i sitt länd, än att han 
af räddhåga öfvergaf hvad han redan börjat; >det 
är bättre att icke taga till höga ting, än att icke 
fullfölja dem med kärlek». Präster och munkar 



— 115 — 

af olika ordnar skulle konungen taga med sig, 
dels för att upplysande och öfvertygande inverka 
på hedningarne, dels för att hålla fromheten vid 
makt inom den egna hären. Med mycken ifver 
yrkar fru Birgitta, att korstågshären skall vara 
liten. Segern beror icke på mycket folk eller på 
människors egenskaper utan på Guds beslut och 
nåd.^ 

Omsider beslöt sig konung Magnus för ett 
korståg. I början af juni 1348 hade han anträdt 
sjöfärden, från midsommartiden belägrade han fäs- 
tet Nöteborg, hvilket intogs efter sex veckors be- 
lägring. Kort därefter vände konungen tillbaka 
till Sverige. Den kvarlämnade besättningen behöll 
borgen till fastlagstid 1349. Närmare detaljer 
känna vi icke, allra minst anledningen till konun- 
gens skyndsamma återfärd. Fru Birgitta klandrade 
detta allvarligen. Ur hennes klander ljuder en 
antydan, att konungens här varit så stor, att möj- 
lighet icke fanns att underhålla den i det främ- 
mande, kanske genomhärjade landet. 

Fru Birgittas broder Israel, manad af fromhet, 
ville af allt hjärta deltaga i korståget, som icke 
blef något korståg, utan helt enkelt ett krig af 
vanlig världslig art. Men konungen ville utnämna 



^ Detta stämmer illa öfverens med Kristi ord i Lucas' 
eyangelium, kap. 14 vers 31 f. 



— 116 — 

honom till sin högste ämbetsman, d. v. s. till ri* 
kets föreståndare under hans frånvaro. Herr Israel 
ville fara och undanbad sig. System sade honom: 
>om de, hvilka veta rättvisan och åstunda att göra 
henne, neka att taga arbete eller börda för Guds 
heders skull, huru skall då det riket stå i sin 
makt?> Herr Israel stannade hemma och skötte 
sitt viktiga värf. I konung Magnus' andra kors- 
tåg, lika världsligt som det förra, deltog han och 
afled under detsamma. Han var i Riga, när han 
kände döden nalkas, och förflyttade sig då till 
stadens domkyrka. Där satte han en dyrbär guld- 
ring på ett finger å en skulpterad bild af Vår 
fru, sägande med hög röst till bilden: >Du är min 
fru, och du var den allra Ijufligaste, därför ant- 
vardar jag min själ åt din försyn och miskund.» 
Därefter tog han gudligen Guds sakrament och 
afled. Detta skedde år 1351, efter det fru Birgitta 
hade lämnat Sverige. 

Det var emellertid icke endast de politiska 
förhållandena inom fosterlandet, som ådrogo sig 
fru Birgittas uppmärksamhet. Hennes blickar gingo 
vida ut öfver världen. Naturligtvis smögo sig 
äfven till Sverige rykten om det, som timade i 
andra, fjärran liggande land. Under färden till 
och från Compostella, då Tyskland, Frankrike och 
Spanien besöktes, kunde icke en kvinna med så va- 



— 117 — 

ken blick för alla lifvets förhållanden underlåta att 
ägna sin uppmärksamhet åt där varande politiska 
företeelser. England och Frankrike befunno sig i 
ett långvarigt inbördes krig. Konung Edvard III 
gjorde anspråk på den franska tronen; för öfrigt 
gjorde Englands konungar, hvilkas stamfader år 
1066 kommit från Frankrike och tillkämpat sig 
konungadömet öfver England, anspråk på betydande 
provinser inom Frankrike. Krig fördes, blodiga 
krig, med stor manspdllan, med upprepade nederlag 
för Frankrike. Fru Birgitta hade under sin pil- 
grimsfärd passerat Frankrike, men aldrig besökt 
England. Hon hade därför sympatier för Frank- 
rike, men fann dock fel i hvarjehanda. Hon ville 
åstadkomma frid och sände en uppmaning i detta 
syfte till de två konungarne. Hennes sändemän 

o 

voro biskop Hemming i Abo och prior Peter i 
Alvastra. Helt visst ägnade de två konungame 
icke den ringaste uppmärksamhet åt hvad en af 
dem okänd svensk kvinna behagade tillskrif va dem. ^ 
Men om fru Birgitta riktade sin uppmärk- 
samhet på de politiska förhållandena, de kyrkliga 
voro för henne de allra viktigaste. Kyrkans syn- 
liga hufvud var påfven, hvilken fru Birgitta kallar 



^ Fru Birgittas tillgifne vän, spanioren Alfons, f. d. biskop 
i Jaen, uppgifver, att hennes bref till konungarne i Frankrike 
ooh England sändas Mn Sverige. 



— 118 — 

än Guds ämbetsman^ än den högste biskopen. Men 
påfvens ställning var denna tid till ytterlighet ned- 
satt. Ur en våldsam strid mellan Frankrikes ko- 
nungar och påfvemakten hade Frankrike utgått 
som segrare. Påfven Clemens V, af fransk börd, 
flji;tade år 1309 sitt residens från det heliga Rom 
till Avignon, och då uppstod det påfvemaktens 
beroende under Frankrike, som fått namn af den 
babyloniska fångenskapen. Hvarje tänkande och 
för kyrkans bästa intresserad människa måste finna 
detta förhållande till ytterlighet sorgligt. Under 
sin sträfvan att tillvälla sig den högsta makten i 
alla afseenden hade påfvarne förts in i våldsamma 
politiska strider och för deras skull småningom 
förgätit hvad dem tillhörde såsom den högste bi- 
skopen eller själaherden. Att få slut på denna 
babyloniska fångenskap var en af fru Birgittas 
käraste önskningar, men huru stor del af hennes 
verksamhet i detta syfte tillhör hennes vistelse i 
Sverige, är nu svårt att afgöra. 

Ett var det, som redan under mannens tid och 
efter hans död i synnerlig hög grad sysselsatte fru 
Birgittas tankar. Mot det vanliga påståendet, att 
såväl mannen som hon efter återkomsten från Com- 
post^Ua inträdt i kloster, har jag i det föregående 
uttalat mig. Att herr Ulf efter hemkomsten deltog 
i världsliga värf såsom lekman är redan berättadt. 



— 119 — 

Att fru Birgitta funnit en fristad under skydd af 
Alvastra kloster har helt visst gifvit anledning 
till påståendet rörande henne. Men fru Birgittas 
håg låg åt klosterlifvet, och hos henne hade upp- 
stått tanken att stifta en ny klosterorden, hvilken 
i mycket skulle skilja sig från dem, som redan 
ägde bestånd, om den än i stadgamas grunddrag 
måste sluta sig till en redan existerande regel, på 
grund af en föreskrift af år 1215, att några nya 
klosterordnar icke finge stiftas. 

När tanken att stifta en ny orden mognade 
hos fru Birgitta, kan nu icke fastställas, men att 
det skedde redan under mannens lifstid framgår 
däraf, att han skänkte i lifstiden en gård han hade 
inköpt till det blif vande klostret.^ Under en vis- 
telse på Vadstena kungsgård nedskrefs ordensre- 
geln. ^ Så verksam var fru Birgitta för denna sin 
älsklingstanke och så lyckosam i sin verksamhet, 
att det redan den 1 maj 1346 kunde skrifvas i 
konung Magnus' och drottning Blanches testamente: 
»Vi gifva till klostret, som vi och våra arfvingar 
skola bygga och alldeles fullkomna med Guds nåd 
i Vadstena, i Guds och vår fru Marias heder, där 
vi båda välja vår lägerstad, våra gods Vadstena 
i Dals härad, Svem i ödeshögs socken med Bjälbo 

^ Enligt en urkund af år 1375. 
* Uppenbarelserna IV, s. 3. 



— 120 — 

i Östergötland, Ed i Skärstads sockeii i Vist; Haga- 
näs, Säm, Nyobäck och Frölunda i Kind; inom 
Västergötland: Lundby i Redväg, en landbo i Hag- 
nelösa, tre kndbor i Väster-Upplanda i Kinda hft* 
rad i Västergötland*» För den slutliga hvilostaden 
i kyrkans kor gafs godset Uglem i Utlanden. 
Donationen var storartad. Det vore öfverflödig 
möda att söka närmare upplysningar om alla dessa 
gods och deras betydenhet, ty af dem alla var det 
endast Vadstena kungsgård, som tillföll klostret. 
Konung Magnus och haais maka skulle hvila under 
golfv^ i klosterkyrkans högkor. Ingendera fick 
där sin sista hvilostad. Hvar de två äi*o jordade 
vet i närvarande stund ingen människa. 



Mot slutet af år 1299 spridde sig i Rom ett 
rykte, att den som den 1 januari 1300 öfvervar 
gudstjänsten i apostlarne Petri och Pauli kyrka 
skulle erhålla fullständig syndaförlåtelse. Hura 
ryktet hade uppstått, kunde man icke utröna, men 
Bonifacius VIII, en mäktig man och mån om påfve- 
stolens rättigheter och förmåner, utfärdade den 22 
april 1800 en bulla, enligt hvilken alla romare,^ 
som detta år under 30 dagar, alla pilgrimer, som 
under 15 dagar vördnadsfuUt, ångerfullt och efter 



— 121 — 

att hafva. biktat sig besöka apostlafurstarnes kyrka för 
att d&r föiTätta sin andakt^ skulle hugnas med den 
fullkomligaste förlåtelse för alla sina synder. Tro- 
ende och yidskepliga strömmade till> till förmån 
för påfvestolen och för Rom. Det var då sagdt, 
att ett dylikt jubileum skulle firas hvart hundrade 
år. Men för romame blef väntetiden för lång. 

o 

Ar 1343 bönföUo de hos påfven, att jubileerna 
skulle firas oftare, och tiden bestämdes till hvart 
femtionde år. 

Den 18 augusti 1349 inbjöd Glemens VI alla 
kristtrogna att besöka Rom, för att komma i be- 
sittning af ett jubileumsårs rikliga andliga för- 
måner. Fru Birgitta kände sig manad att hör- 
samma kallelsen, men hon tvekade. Slutligen be- 
slöt hon sig för färden. Hon skiftade dessförinnan 
sina egodelar bland barnen. Tidpunkten för hennes 
afresa från Sverige kan nu icke fastställas, men hon 
måste hafva kommit till Rom något före utgången af 
år 1349. Hon lämnade sitt laad kort före en af de 
värsta hemsökelser, som medeltidens annaler omtala. 
Den ohyggliga pest, som kallades den svarta 
den stora döden och sotn redan år 1347 hade i 
barat sig i södra Europa, hann hösten 13^9 till 
västra Norge, utbredde sig hastigt öfver depå land 
och synes i början af år 1350 hafva komfaiit där- 
ifrån till Sverige. När vi tänka på farsotefos ohygg- 




— 122 — 

ligheter, dess snabba utbredning, dess hastiga för- 
lopp för den, som sjuknade, det stora manfallet, 
genom hvilket bygder helt eller till en mycket 
dryg del beröfvades sina inbyggare, förefalla fru 
Birgittas ord om »plågan, som kom öfver riket», ^ 
helt torftiga. Trenne voro orsakerna till denna 
plåga: högftlrd, brist på återhållsamhet och girig- 
het. Huru skulle Guds vrede blidkas? Jo, man 
skulle iakttaga sann ödmjukhet i klädedräkten, 
man skulle hafva »måttliga» kläder, ej mycket långa 
och sida efter kvinnosed, ej mycket korta efter 
skämda gästers sed, ej lappade eller onyttigt sön- 
derskurna, ^ ty sådant misstäckes Gud; man skulle 
hafva sin lekamen på höfviskt vis, att den ej skulle 
synas större eller högre för högfärds och pråls 
skull än Gud skapat den och ej smalare och mindre 
för några band eller knutar eller bjäfs. Allting 
skulle vara till nytta och Guds heder. Kvinnorna 
skulle ock aflägga de pråliga kläder, som de tagit 
för högfärds och fåfäng äras skull, ty djäfvulen 
diktade åt de kvinnor, som försmådde sitt fäder- 
neslands gamla lofliga seder, mångahanda oseder 
och ohöfvisk prydnad å hufvud och fötter och an- 

^ Uppenbarelserna, bok 8, kap. 57. 

' Betydelsen af »lappade» är oklar. Den latinska texten 
har orden sciaauras vel Jiaauras, hvadan äfven »lappad» synes 
afse de utskärningar, som förekommo å t. ex. rockens neder- 
kant. 



— 123 — 

dra lemmar till att uppväcka skörlefnad och reta 
Gud till vrede- Vidare skulle allmosor gifvas med 
glad håg och god vilja. Slutligen skulle hvar soc- 
kenpräst under ett helt år en gång i månaden 
sjunga en mässa om den heliga treenigheten, till 
hvilken allt hans sockenfolk skulle sammankomma 
med ånger och efter gjordt skriftermål samt fas- 
tande; de skulle med andakt bedja, att synderna 
måtte förlåtas och Guds vrede blidkas. Likaledes 
skulle biskoparne med deras ämbetsmän i hvar 
månad hålla i sina domkyrkor högtidliga processio- 
ner och sjunga en mässa om den heliga treenig- 
heten. De skulle till sig intaga fattiga män och 
ödmjukt två deras fötter. 

Helt visst framkallade den stora plågan en 
djup känsla af syndaskuld, såväl hos dem, som 
träffades af sjukdomen och visste döden vara nära 
förestående — mänsklig hjälp fanns ju icke att 
få — , som hos dem, hvilka sågo sina närmaste 
och andra falla å alla sidor, så tätt, att det mången- 
städes torde hafva varit svårt att finna lefvande 
att begrafva de döda. Hvilken verkan på dessa 
förtviflade skulle sådana ord, som de nyss åbero- 
pade, kunna utöfva? Undvik prål i klädsel, gif 
allmosor, lyssna en gång i månaden till en särskild 
mässa! Hvad skulle alla de göra, för hvilka allt 
prål var en fullständig omöjlighet, de som icke 



— 124 — 

hade en den minsta skärf att gifva åt ännu fatti- 
gare? Och hvad kunde mässan, som sjöngs om 
den heliga treenigheten, hjälpa dem, som, innan 
man hunnit sjunga denna mässa, blifvit bortryckta 
af döden? 

För att fatta den förtviflan, som den svarta 
döden framkallade i sinnena, behöfva vi endast 
tänka på flagellanterna, som i stora skaror ströfvade 
från ort till ort och inläto sig på orgier af giss- 
lande. De som sjönko ned i det djupaste djup- 
af förtviflan, de som likaledes af förtviflan hän- 
gåfvo sig åt de vildaste utsväfningar, de som 
brände judar, hvilka de ville tro vara upphofsmän 
till farsoten — så gjorde man i Visby — , alla 
dessa vittna, huru djup den fasa var, som hade 
gripit alla eller åtminstone de flesta. Huru svara 
fru Birgittas kyliga, torftiga ord mot denna helt 
naturliga fasa öfver ett oerhördt ondt, mot hvilket 
mänsklig hjälp icke stod att finna? Fru Birgitta 
lUmnade Sverige, innan plågan hade kommit dit.. 
När hon passerade genom mellersta Europa, när hon> 
kom till Italien, hade väl plågan där hunnit till- 
ett slut. Men minnena af plågan borde hafva varit 
öfverallt, där hon färdades fram, så kraftiga, att vi 
hade kunnat vänta ett annat uttalande af henne. 

Liksom under färden till Compostella reste fru. 
Birgitta till Rom i stort sällskap: män,, andliga och^ 



— 125 — 

världsliga, och kvinnor beledsagade henne. Vi kunna 
icke följa henne steg för steg under färden. I den 
lai;inska texten af hennes uppenbarelser^ uppgifves, 
att hon passerat Stralsund. Som handel förekom 
mellan Sverige och Stralsund, <är det väl antagligt, 
att fru Birgitta följt något fartyg till denna tyska 
hamnstad. I Stralsund uppstod sedermera ett 
kloster, tillhörande hennes orden, men detta är 
i och för sig icke något bevis för något per- 
sonligt förhållande mellan henne och staden, ty 
Birgittinerkloster uppstodo i andra tyska östersjö- 
städer, liksom Birgittareliker förekommo i flera 
nordtyska kyrkor. Sägnen vet berätta, att fm 
Birgitta inom norra Schwaben gjort ett uppehåll 
vid Mayingen. Hennes och följets hästar betade 
på en äng. När ägaren fordrade ersättning för 
liden skada, köpte fru Birgitta ängen och skänkte 
den åt ortens fattiga. Där uppstod sedermera ett 
Birgittinerkloster, kalladt Maria-Mai. 

Vidare gick färden öfver Alperna, den tiden 
en mäkta besvärlig resa, om än de Hfliga handels- 
förbindelserna här och där bildat åtminstone hjälp- 
liga vägar. Helt visst hälsades vid nedstigandet 
från fjällen med innerlig glädje anblicken öfver 
den norditalienska slätten, som lofvade lättnad af 

* Revelationes ewtravagantea kap. 67, h vilket ej åter- 
finnes i den svraaka texten. 



\ 



— 126 — 

mödorna. De resande stannade länge i Milano, 
där man särskildt firade minnet af den latinske 
kyrkofadern Ambrosius. Här afled fru Birgittas 
vän fru Ingeborg Lorensdotter, gift med herr Nils 
Dannäs, hvilken endast motvilligt låtit sin maka 
följa med på färden. Senare berättelser omtala 
äfven ett besök i Genova, hvarest fru Birgitta 
antagligen skaffade pig lägenhet att sjöledes färdas 
till Ostia vid Tiberns mynning. 

Därifrån gick hon med de sina till fots fram 
till det Rom, som kallades det heliga, ty »stadens 
gator voro stenlagda med guld och färgade röda 
af de heligas blod», men som denna tid ej fullt 
svarade mot sitt namn och mot sitt anseende. Före 
fru Birgittas ankomst, före år 1344, hade skalden 
Petrarca till den då i Avignon regerande påfven 
skrifvit: »Förjagad, torftig, i usla kläder, föraktad 
såg jag nyligen en kvinna inför din heliga tröskel ^ 
du de kristnes fader! Ingen stod henne nära, ödet 
hade beröfvat henne alla vänner. Mig syntes, att 
den kvinnan var mig bekant. Väl hängde de grå- 
nade håren i oordning, väl var hon hemsk att 
skåda, men likväl låg något högt öfver hennes an- 
lete, och ännu dröjde kvar månget spår af tidigare^ 
storartad skönhet. Klingande, ädla ord gåfvo till 
känna, hvarför hon var kommen, hvaröfver hon 
klagade, hvad hon hette, af hvilken släkt hon var^ 



— 127 — 

hvar hon hade sitt hemvist; sorgset h viskade hon 
i mitt öra: Rom, Längtande beder Rom sin brud- 
gum, hela Italien väntar dig, sin fader. Kom, 
bringa hjälp åt dem, som bedja.> Eländet var 
stort. Ur en annan samtida skildring lånar jag 
följande: »Staden Rom befann sig i djupaste nöd. 
Några styrande funnos icke. Hvar dag utkämpa- 
des strider; öfverallt röfvades. Man skändade nun- 
nor, ja äfven barn, man slet hustrun från mannens 
sida i bädden. När arbetarne gingo till sitt ar- 
bete, plundrades de tätt utanför Roms portar. Pil- 
grimer plundrades och mördades. Präster voro 
missdådare. Det fanns intet brott, ingen orätt- 
färdighet, som icke öfvades tygellöst. Någon hjälp 
stod icke att finna. Alla hotades med undergång. 
Endast svärdet hade rätt. Ingen annan hjälp fanns 
än att man sökte, med tillhjälp af fränder och 
vänner, försvara sig. Dagligen såg man väpnade 
samlas.:» 

För en kort tid hade någon ändring till det 
bättre inträdt. En räddare uppträdde i Rom, en 
man, som till börden var romare, son af en krogvärd. 
Hans namn var Cola di Rienzo, på svenska Nils 
Larsson. Han hade fått ägna sig åt studier och 
hade blifvit notarie, alltså vunnit en den tiden 
ganska viktig befattning. Men han ägnade sig 
ingalunda uteslutande åt sin öfEciella verksamhet. 



— 128 — 

Medeltiden hade, med inskjntande af element, som 
mäktigt skapade det nya, i betydlig mån upptagit 
arf efter den antika bildningen, men ar%ifvaren 
var länge glömd. Vid midten af ISOO-talet hade 
blickarna åter öppnats för antikens härliga ska- 
pelser och den stora betydelsen af dess kultur. 
Det blef ett återknytande af förbindelsen, men 
under ändrade förhållanden. Medeltidens väsen 
hade nu under århundraden utvecklad; sig. Det var 
denna på egna vägar utbildade medeltidskultur, 
som upptäckte antikens under och åt dem ägnade 
uppmärksamhet, studier. Detta blef upprinnelsen till 
renässansen, som i Italien började vid den angifna 
tiden, som senare kom till gestalt i mellersta 
Europa och ännu senare i vårt land. Cola di 
Rienzo, en i högsta grad begåfvad man, ägnade 
ifriga studier åt de otaliga minnena af antikens 
kultur i Rom. Han var därjämte en talare som 
få och hade därigenom ådragit sig uppmärksam- 
het, så mycket mera som han icke var hågad att 
hålla på status quo^ utan tidigt börjat hvälfva pla- 
ner att uppträda som en politisk reformator. I 
början af år 1343 sändes Cola till Avignon för 
att underhandla med påfven Clemens VI, redogöra 
för den omhvälfiiing i politiskt hänseende, som 
timat i Rom, dessutom för att söka öf vertala -den 
franske påfven att flytta sitt i:>esiden8 till det 8f- 



— 129 — 

vergifna, sönderslitna Rom. Pingsten 1347 blef 
Ciola härskare i Rom, där han ville upprätta en 
republikansk författning efter forntidens mönster. 
Han införde ordning och säkerhet i staden, men 
han blef gripen af höghets vansinne, och i följd 
däraf blef han störtad. Detta skedde den 15 de- 
<5ember 1347, och då kom det tidigare eländet 

o 

Åter till makten. Eländet ökades. Ar 1348 hem- 
söktes Italien af jordbäfningar, och dessa verkade 
kraftigt i Rom. De tolf apostlarnes kyrka föll ned, 
likaså en gafvel i Laterankyrkan — för att icke 
tala om det öfriga. 

Så kom jubileumsåret 1350. Vägarna vimlade 
:af resande. Värdshusen kunde icke rymma dem 
^lla. Stora skaror lägrade sig under bar himmel. 
Det uppgifves, att hvar dag 5,000 människor kom- 
mo till Rom och att lika många lämnade staden. 
>Rom var ett enda värdshus, hvar husägare värd. 
Såsom alltid var det brist på hö, halm, bröd, fisk 
och grönsaker, men kött fanns i öfverflöd. Bland 
pilgrimerna funnos några, som besökt Rom under 
jubelåret 1300. De hade tillf äUe att göra betrak- 
telser öfver den förändring, som ett hälft århun- 
drade hade åstadkommit. Då hade de vallfärdande 
48ett den siste storslagne påfven i den kyrka, som 
gjorde anspråk på att härska öfver världen, och 
mottagit hans välsignelse från Lateranens loggia. 

av. Åhad. Handl. fr. 1886. 19. 9 



— 130 — 

Nu fanns det ingen påfve i Rom, ty den heliga, 
stolen stod sedan nära femtio år i en vrå af Frank- 
rike; kristenhetens öfverstepräst, hufvudpersonen i 
den stora försoningsfesten, saknades, och därmed, 
var det hela ofullständigt. När pilgrimerna van- 
drade sin tre italienska mil långa vallfartsväg till 
Roms tre hufvudkyrkor och genom dem, måste de- 
förfäras, när de funno dem i ruiner. Sankt Peter 
var lagd öde, Sankt Paul nyss förstörd genom en 
jordbäfning, i gatorna syntes otaliga spår af det 
inbördes kriget, förfallna palats, kullfallna torn,, 
vittrade vårdar med nedrifna marmorblock, på döds- 
tysta kullar kyrkor förfallna af ålder, utan tak, 
utan präster, utdöda kloster, å gårdarna växte gräs^ 
och betade getter.»^ Hvar fanns guldet, med hviK 
ket Roms gator voro belagda? Och mart3^ema& 
blod var bortsköljdt af missdådares. 

Det nyvaknade intresset för den klassiska fom-> 
tiden var för fru Birgitta fullkomligt främmande* 
En högboren kvinna, som tillbragte fem år i Ronk 
hos Birgitta, berättar, att denna aldrig ville höra 
det som var fåfängt^ ville icke veta det ringaste^ 
om den tomma ståt, som af gammalt fanns i Rom, 
ej heller vända sina ögon till sådant. 

Hon ägnade sig helt åt andakt. Hon inneslöt 
sig i bönekammaren eller gick omkring till de 

^ Gregorovius, Geschichte der Stadt Eom^ VI, sid. 318 L 



— 131 — 

många helgedomar, som funnos i staden. Dessutom' 
öfvade hon barmhartighetens gärningar. Vi kanna, 
huru hennes och hennes följes dagar voro ordnade 
under vistelsen i Rom. ^ Fyra timmars sömn före 
midnatt och lika många timmar efter midnatt. 
Den som af egen vilja förkortade natthvilan kunde 
därför räkna på lön. Helt visst afbröt fru Bir- 
gitta natthvilan och förkortade den såmedelst. 
Alltså klockan fyra på morgonen började da;geö. 
Från kl. 4 till kl. 8 skulle fru Birgitta (med hen- 
nes folk) läsa »tiderna», d. v. s. de för morgonen 
fastställda bönerna, samt i öfrigt ägna sig åt gud- 
liga gärningar, sedvänjor och nyttiga åthäfvor, så 
att ingen timme förgick utan gagn och frukt. Från 
kl. 8 till kl. 10 var fru Birgitta upptagen af mål- 
tid; blef denna tid förkortad, skulle det lönas af 
Gud. Från kl. 10 f. m. till kl. 4 e. m. skötte 
hon hvad »vedertorftigt och lofligt» var och »det 
henne bjöds», d. v. s. förefallande saker. Från 
kl. 4 till kl. 6 aftonsång och nattsång och andra 
gudliga böner. Från kl. 6 till kl. 8 åts och dracks, 
och fingo dessa två timmar användas till »kroppens 
höfviska hugsvalelse och lättelse». Kl. 8 afbröts 
allt, ty då började natten. Under morgonen, från 
kl. 4 till kl. 8, iakttogs tystnad ; när något kräfde 
ett uttalan de, skulle detta göras helt kort; kort skulle 
* Uppenbarehema IV, sid. 117 f. 



— 132 — 

ock svaras på frågor, som framställdes — dessa 
timmar voro ju anvisade för fromhetsgämingar. 
Fru Birgitta hade i sitt följe andliga, hvadan tide- 
gärd och annan gudlig öfning kunde företagas 
inom den lilla svenska kolonien i Rom, utan af- 
«eende på de gudstjänster, som förekommo i Roms 
kyrkor. Tiden från kl. 10 f. m. till kl. 4 e. m. 
användes till att läsa och göra hvad nyttigt var, 
och under den tiden talades med hvem som helst, 
dock endast på höfviskt sätt om sådant som icke 
kunde vara Gud emot. Under afton- och natt- 
sången iakttogs sträng tystnad; under den korta 
stunden efter nattsången till nattvarden, d. v. s. 
kvällsmåltiden, och under densamma talades in- 
bördes i höfviska ordalag. 

Vistelsen i Rom betraktades som en del af 
en pilgrimsfärd, och under en sådan hade man 
till och med mindre lisa och nödtorft än när man 
lefde i ett kloster: pilgrimsfärden kräfde en sträng 
fasta, hvadan största måttlighet måste iakttagas. 
Den dagordning, som fru Birgitta hade uppställt 
för sig under vistelsen i Rom, stod helt visst i 
sammanhang med den, som hon ville hafva införd 
i det kloster* hon skulle stifta. 

I dagordningen omtalas icke vandringarna till 
eller bönerna i Roms många kyrkor, som flitigt 
besöktes. De många steg, som togos å Roms ga- 



— 133 — 

tor, de långa stunder, som tillbragtes af henne 
knaböjande å kyrkornas hårda marmorgolf, måste 
framtvinga en omåttlig trötthet, men denna, för 
Guds skull påkommen, kändes som en vederkvic- 
kelse. 

I augusti 1350 hade fru Birgitta lämnat Rom 
för en tid. Visserligen kallades detta år jubelåret, 
och otaliga voro de fromma sinnen, som af deil 
aflat då utdelades erforo riklig hugnad, men oblan- 
dadt var icke jublet. Friden och andakten stör- 
des gång efter annan. I Rom glödde under askan 
ett starkt missnöje öfver att icke ens under jubi- 
leumsåret se kyrkans öfverhufvud i världens huf- 
vudstad, och det behöfdes icke mycket för att ur 
glöderna skulle uppspringa förödande flammor. 
Påfven lät sig i Rom representeras af en kardinal 
såsom jubileumslegat. Denne handlade egenmäk- 
tigt, stötte genom godtycke och öfvermod: man 
reste sig, och därmed växte legatens förbittring. 
Legatens lif hotades, och slutligen belade han sta- 
den med interdikt. Det är lätt att tänka, hvilken 
uppståndelse, hvilken sorg denna åtgärd skulle 
framkalla. Från hela den katolska världen hade 
skaror utan tal strömmat samman för att bedja i 
Roms kyrkor och därmed förvärfva frälsning från 
S3mdernas följder — och nu släcktes i kyrkorna 



— 134 — 

ljusen, gudstjänsten upphörde, kyrkodörramablefvo 
'Stängda! 

Det är ungefär vid denna tid vi finna fru 
Birgitta med hennes följe vid benediktinerklostret 
Farfa (i norr från Rom), ett af de tre rikaste i 
.Italien, tidigare prisadt för munkarnes lärdom och 
konstsinne, den tiden beryktadt för otrohet mot 
ordens allvarliga regel, särskildt för lefveme i yp- 
pighet. Under vistelsen vid Farfa gick Birgitta i 
sina tankar tillbaka till den fromme och stränge 
Benedictus af Nursia, som grundlagt det ordnade 
klosterväsendet i Italien och i Västerlandet i all- 
mänhet, och anställde en jämförelse mellan honom 
och den abbot, som då regerade i Farfa. Denne 
läste sällan mässan, han bar icke den dräkt, som 
blifvit fastställd för benediktinerna, »hans hjärta, i 
hvilket Gud skulle hvila, är i en lättsinnig kvin- 
nas bröst ; han räknade sitt eget för ringa och var 
mycket girig efter andras; han hade lofvat att för- 
neka sig själf, men följde dock i allt sin egen vilja». 
Fru Birgitta sade honom: »Du, herr abbot, borde 
vara en förebild för munkarne, men du är ett 
hufvud för skökorna, hvarom vittna dina söner, 
för hvilkas skuld du är illa beryktad. Du borde 
i^ara en förebild för de fattige och de behöfvan- 
des försörjare, men du visar dig vara en storman, 
tack vare allmosorna. Du bebor hellre slott än 



— 135 — 

ditt kloster. Du borde vara en lärare och en moder 
för dina bröder, men du är vorden en kyrkvärd och 
-en styf moder. Du förlustår dig i nöjen och i prakt, 
men de knota i sin bedröfvelse hela dagen. Därför, 
om du icke rättar dig, skall Gud drifva dig ut 
ur slotten, du skall icke hafva umgänge ens med 
•den minste af bröderna, men du skall ej, såsom du 
tror^ få vända åter till ditt fädernesland (Frank- 
rike), ej heller komma in i Guds rike.» Kanske 
förmådde Birgitta att utöfva något inflytande på 
den världslige prelaten — om så, torde det hafva 
varit endast för en kort tid — , kanske förklingade 
hennes ord utan kraft. En anteckning i uppen- 
barelserna antyder, att abbot Arnold ända till sitt 
slut lefde i synd och straflFades därför: »Denne abbot 
var mycket skyldig och aktade alls icke själen; 
han dog brådligen utan skriftermål och kyrkans 
helgelse. Om honom sade den Helige ande: 'O 
själ, du älskade jorden och nu tager jorden sitt, du 
ätr död i ditt Uf, och nu skall du ej få mitt lif 
och ej haf^a lott med mig, ty du älskade att um- 
^s med honom, som gick från mig med högfärd 
och försmådde den sanna ödmjukheten'.»^ 

Under vistelsen vid Farfa fick fru Birgitta en stor 
glädje: hennes dotter Eactarina uppsökte henne där. 

^ Uppenbarelserna III, 22; Revelationes extravagantes 
c. 97 odi 106. 



— 136 — 

V&l må det synas oss modigt af 1300-talet9 
människor att företaga långa resor genom främ- 
mande land. Redan i det egna landet voro resorna 
förbundna med stora besvärligheter: dåliga vägar, 
dåliga fortkomstmedel, faror af mångahanda slag. 
I utlandet voro väl på vissa ställen vägarna bättre, 
men äfven där hotade faror, och där tillkom den 
stora svårigheten, som obekantskapen med språket 
skapade. Det oaktadt färdades, i all synnerhet 
vid århundradets midt, människor af olika kön ocb 
lefnadsstäUning från Sverige, liksom från Danmark 
och Norge, till det fjärran liggande Rom. Om 
vanskligheten af dylika färder få vi ett lifligt in- 
tryck genom en detalj från fru Katarinas resa. 

Längtan efter modern och åstundan att komma 
i åtnjutande af jubelårets välsignelser drefvo fru 
Katarina till Romfärd. Hon synes haft en mycket 
impulsiv natur. Detta hennes begär behärskade 
henne så, att hon kunde hvarken sofva eller äta. 
Mannen lämnade omsider sitt medgif vande. De svår 
righeter, som brodern Karl uppreste, undanröjdes af 
morbrodern lagman Israel, som äfven ökade res- 
kassan. I sällskap med två damer och en manlig 
släkting, riddar Gustaf Tunesson (af Stureätten med 
tre sjöblad), samt tjänare seglade fru Katarina 
öfver till Tyskland och kom omsider till Rom. 
Under högsommarens hetta och med djupaste oro 



{ 
i 



— 137 — 

i sinnet vandrade hon nu med sitt följe under 
åtta dagar genom Roms gator och besökte dess 
heliga orter, men ingenstädes funno de fru Bir- 
gitta, icke heller någon antydan om hennes vistelse- 
ort. Vi kunna tänka oss deras glädje, när de till 
sist i Sankt Peters kyrka sammanträffade med fru 
Birgittas biktfader Peter Olofsson. Han hade un- 
der vistelsen i Farfa kännt en för honom oför- 
klarlig dragning till Rom; han kunde icke få ro, 
om han ej reste. Fru Birgitta, som alltid ville 
hafva en andlig man hos sig, var ovillig att låta 
honom fara, men han kunde icke stanna. Han 
reste, och därigenom blef fru Katarina befriad från 
sin stora oro. 

Efter någon tid vände moder och dotter åter 
till Rom. Fru Katarina ville efter några veckor 
vända hem till Sverige, men genom modems in- 
talan väcktes åter hennes entusiasm för att i fjär^ 
ran land utföra Guds verk. som medhjälparinna 

o ■ 

åt modem. Äter smög sig hemlängtan öfver henne, 
men äfven denna gång häfdes denna — hon blef 
vid den tiden änka — - och sedan var hon stän- 
digt i moderns sällskap och stannade efter hennes 
död i Rom, till dess hon hade utverkat modems 
helgonförklaring. 

Karakteristiskt för förhållandena i Rom den 
tiden äro de försiktighetsmått, som vidtogos för 



k 



— 138 — 

att skydda den unga — hon var 18 år, n&r hon 
kom till Italien — ooh fagra Katarina mot list 
och våld. Under det modern, åtföljd af sin bikt- 
fader, da^igen .vandrade till kyrkor för att åt- 
njuta andlig välsignelse, fick Katarina stanna hemma 
för att icke ådraga sig någon våda medförande 
uppmärksamhet. Hon fann lifvet i Rom vara ett 
lif i fängelse, och hon jämförde det med den fri- 
het, som hennes bröder och systrar åtnjöto i hem- 
landet. Detta var det sista anfall af hemlängtan 
hon hade att utstå. Äfven när hon gick ut i säll- 
«kap med andra, var hon utsatt för försåt, mem. 
undgick alltid faran. 

Fru Birgitta uppgick icke helt i sina andakts- 
öfningar, hon höll ögonen öppna för det som oragaf 
henne i lifvet. Hon såg Roms elände, alldeles som 
Petrarca såg det: »O Maria», bad hon, ^ >jag kal- 
lar dig nu till hjälp, och jag beder dig, att du 
ivärdigas bedja för denna förnämsta och heliga 
staden Rom. Jag ser somliga kyrkor, i hvilka 
helge mäns ben hvila, ligga öde. Somliga ä^o i 
bruk, men deras styrares hjärtan och seder äro 
långt från Gud. Jag utbeder mig åt dem käriek, 
ty jag har af skrifter förnummit, att i Rom räk-^ 
nar hvar dag 7,000 martyrer, och därför, ehuru 
deras själar icke åtnjuta mindre heder i himlen, 

^ Uppenbmelsema III, iid. 27. 



— 139 — 

om än deras ben finnas i jorderiket, beder jag dig, 
Ätt större heder må visas dina helgon och deras 
kvarlrfvor, och att därigenom folkets fromhet väc- 
kes« Jag såg många Ortagårdar å jorden, och jag 
eåg rosor och liljor i örtagårdarna, och i en rymlig 
ort på jorden såg jag en åker, hundra fjät lång 
och lika många i vidd, och å hvart fjät voro sju 
hvetekom sådda och hvart korn gaf hundrafaldt 
frukt. Därefter hörde jag en röst sägande: 'O Rom, 
o Rom, dina murar äro sönderslitna och nedslagna, 
därför äro dina portar utan vakt, dina kar säljas, 
därför äro dina altaren ödelagda, vinet och offret 
och ottesångsrökelsen förekomma i uthus. Där- 
för utgår ej af den förnämligaste kyrkan den sö- 
taste lukt.'» 

Fru Birgitta förmådde icke behålla för sig 
^ina tankar, sin sorg och sin harm. Hon vände 
«ig till stadens mäktige och till folket. Ömtåliga 
själar lämnade villiga öron åt hennes ord och hyl- 
lade iihenne ett Guds sändebud. Men hos de flesta 
väckte hon bitterhet och hat; vilda röster höjdes 
mot henne, och hotelser gällande lifvet hörde till 
det vanliga. 

Men staden Rom och det elände, som rådde 
inom dess murar, var så att säga en sinnebild för 
,d€n romerska kyrkan. Fru Birgitta var kyrkligt 
from, men hon blundade icke för de lyten, som 



— 140 — 

besmittade hennes tids kyrka, lyten, som till en 
dryg del berodde på beskaffenheten af dem, som 
voro kyrkans synliga öfverhufvud. Frn Birgitta 
uttalar sig med den största frimodighet och skonade 
icke ens dem, som sutto på Petri stol — denna 
tid flyttad till Avignon. På denna satt 1342 — 
1352 en fransman af hög börd, kallad Clemena 
VI, en mycket lärd man, som älskade vetenskap 
och konst; han omgaf sig med kunglig prakt^ 
under det påfvemakten blef alltmera underdånig 
den franske konungen, och lifvet vid det påfliga 
hofvet var allt annat än utmärkt genom dygd. 
Så föga tänkte Clemens på att flytta påfvestole» 
åter till Rom, att han i stället genom köp för- 
värfvade Avignon. Hans efterträdare, Innocentius 
VI (1352-1362), äfven han af fransk börd, gick 
icke i hans fotspår. Han var en allvarlig, sträng 
och rättvis man, som sökte ränsa det påfliga hof- 
vet från smuts och återställa ordningen inom Ita- 
lien. Mot slutet af hans lefnad uppstod hos honom 
tanken att göra ett besök i Rom, men det stan- 
nade vid blotta tanken; han var då en gammal 
man och kände sig svag. Efter honom upphöjdes 
ännu en fransman på påfvestolen, Urban V, och 
han kom omsider ttU Rom mot slutet af år 1367, 
men redan år 1370 vände han åter till Avignon. 
Hans efterträdare, fransmannen Gregorius XI, för- 



— 141 — 

lade omsider år 1377 det påfliga residenset till 
Rom. Det var emellertid icke tanken på kyrkans 
behof, utan politiska skäl, som framkallade Urban 
V:s besök och Gregorius XI:s öfverflyttning. 

Innan Clemens VI hade utfärdat förordningen 
om jubelåret, medan fru Birgitta ännu befann sig 
i Sverige, hade hon hört Kristus säga till sig: 
>Skrif å mina vägnar till påfven Clemens dessa 
ord: 'Jag upphöjde dig och lät dig uppfara öfver 
alla hedersämbeten, stå därför upp; gör frid mellan 
Frankrikes och Englands konungar, hvilka äro som 
grymma och vådliga djur och förråda själarna; 
kom sedan till Italien och predika där Guds ord 
och hälsosam och gudlig älsklighet; skåda gatorna, 
som äro vätta af helige mäns blod, och jag skall 
gifva dig lön, som aldrig skall ändas. Tänk äfven 
på den förra tiden, i hvilken du på ovärdigt sätt 
retade mig till vrede, och jag tigde och du gjorde 
hvad du ville och ej det du skulle, och jag tålde 
det som en tålig domare. Men nu nalkas din tid, 
och jag skall af dig utkräfva din tids glömska 
och djärthet; och såsom jag lät dig uppfara öfver 
alla hedersämbeten och trappor, så skall du and- 
ligen fara ned för en annan trappa, hvilket du 
skall sannerligen förnimma till själ och lekamen, 
därest du icke lyder mina ord; din stortaliga tunga 
skall tiga. Ditt namn, hvilket man hedrade i jorde- 



— 142 — 

riket, skall vara i glömska och skani inför mig 
och mina helgon. Jag skall jämvftl utkräfva af 
dig, huruledes du på ovärdigt sätt for upp, om 
än med min tillåtelse, öfver alla ämbeten, hvilket 
jag vet bättre än ditt glömska samvete minnes 
det. Jag skall ock spörja af dig, hurtt du blef 
slö och lat att förlika konungame och huru mycket 
du böjde dig till den ena parten, och icke skall 
glömmas, huru mycket under din tid girigherten 
blomstrade och ökades inom kyrkan. Du hade 
makt att bättra många ting, men du ville det ej^ 
för det att du älskade köttet. Statt därför upp, 
ty du nalkas den yttersta timmen, utsläck och 
bättra den förra tidens glömska med den yttersta 
timmens kärleksarbete.'» ^ 

Orden i denna skrifvelse äro skarpa. Att 
lämna fram den kan knappast hafva varit ange- 
nämt för fru Birgittas två brefbärare.^ Vi se, 
icke utan häpnad, huru väl hon, i det aflägsna 
Sverige, kände till förhållandena. 

Innocentius VI fick ett bättre vitsord : »Denne 
påfve är af bättre malm än den förre och lämp- 
ligt ämne att färgas med bästa färg, men männi- 



^ Uppenbarelserna III, sid. 164. 

* Deras obehag framgår tydligt af ett uttryck (Uppen- 
barelserna II, sid. 247): »De skola få högre lön som förde mina 
ord till honom (påfven),» 



— 143 — 

skornas onddka kräfver, att han skall raskligen* 
borttagas af v&rlden. Hans goda vilja skall räk^ 
nas till krona och ökad ära, men om han hörde 
mina ord, skulle han varda bättre.*^ 

»Kyrkans och kristendomens tillstånd var for- 
dom mycket sftUt, både lekamligen och andligen, 
men är na i båda afseendena uselt: lekamligen, ty 
de världsliga höfdingarne, hvilka skulle vara kyr- 
kans värjare, äro nu hennes grymmaste röfvare, 
därför äro många hus omkuUslagna, många kyrkor 
ödelagda, i hvilka välsignade helgons ben hvila, 
helgons, hvilka skina af ärofulla järteoken och 
hvilkas själar krönas i himmelriket. Många hel- 
gons kyrkor äro utan tak och dörrar 'och äro för- 
vandlade till afträden för människor, hundar och 
andra djur. Andligen är kyrkans tillstånd uselt, 
ty många stadgar, som heliga påfvar stadgat i 
kyrkan af den Helige andes ingjutelse till Guds 
lof och själarnas hälsa, äro nu afskrapade. I stäl- 
let äro nu tyvärr många nya oseder upptagna af 
en ond andes ingjutelser till Guds försmädelse och 
själamas förtappelse. Den heliga kyrkan skipade, 
att de klerker, som ville vigas till Guds ämbete, 
skulle hafva ett helgadt lefveme, tjänande Gud 
ideligen och gudligen, visande andra genom goda 
gärningar det himmelska fäderneslandets lefverne, 

^ Uppenbarelsenva II, sid. 247. 



— 144 — 

och sådana lofvades kyrkans ingäld. Men mot 
denna kyrkans sedvänja är en tung och ond osed 
upprunnen, i det att kyrkans ingfild gifves åt lek- 
män. De, som icke vilja taga sig laggift hustru, 
därför att de äro kaniker, hafva uppenbarligen 
och utan blygd hos sig sina frillor och säga djärft: 
'oss är icke lofligt att vara i hjonelag, ty vi äro 
kaniker'. Fordom räddes präster, mässodjäknar 
och subdjäknar för orent lefvernes vanfrejd, men 
nu glädjas somliga af dem, när de se sina frillor 
gå med svällande lif bland andra kvinnor, och ej 
blygas de, om deras vänner säga dem: 'O, herre, 
snart skall eder födas son eller dotter'. Sådana 
äro rättvisligare kallade djäfvulens horhästar än 
den högste Gudens vigda klerker. Den helige fa- 
dern Benedictus och andra flera stiftade med påf- 
vens lof regler och uppbyggde kloster, i hvilka 
abboter skulle sitta med sina bröder, sjunga och 
uppehålla nattider och dagtider och noggrant lära 
munkarne att lefva väl. Då var det visserligen 
hugneligt att söka klostret, när där gjordes Gud 
heder och ära både dag och natt i munkarnes 
sång; syndige män rättades och bättrades af deras 
fagra lefveme, goda styrktes af deras gudliga kun- 
skap, själarna i skärselden fingo ro och hvila för 
deras gudliga böner. Då hades ock den munk i 
högsta heder, som bäst höll sin regel; han hedra- 



— 145 — 

des af Gud och m&aniskor; den som ej aktade att 
hålla sin regei, visste sig förutan jäf få både skam 
och skada. Då kunde ock hvar man skåda och 
förstå af klädebonaden hviiken som var munk, men 
mot denna höfviska sedvänja är en förbannad osed 
upprunnen, ty abbotema äro ideligen i sina af- 
velsgårdar och annimstädes, hvar dem lyster, 
än i klostren. Därför är nu sorgligt att söka 
klostren, ty få ses nu i koret, när tiderna skola 
sjungas, stundom inga; där höres litet läsas och 
intet sjungas. Af denna dåliga fröjd bedröfvas 
goda män och onda varda mycket värre. Af denna 
onda umgängelse är att rädas, att få själar få i 
sina pinor någon hugnad af dylika munkars böner. 
Många munkar hafva hvar sitt hus och gård; oek 
då deras vänner komma till dem, blygas de icke 
att undfägna sina egna söner med glädje, sägande: 
»se, min som. Näppeligen kan nu munken kännas 
igen af sin klädebonad, ty kjorteln, som fordom 
räckte tiU fötterna, förmår nu knappt att hölja 
knäna, och deras ärmar äro nu trånga, hvilka for- 
dom voro vida, och svärd hänger nu vid sidan i 
stället för stift och skriftafla. Icke finnes i mun- 
kens dräkt niågot, på hvilket han kan kännas igen, 
än ett scapularey^ och äfven detta döljes ofta, så 

^ Scapularey ett plagg, som bars af munkar, särskildt under 
arbete; det låg öfver ailama och hängde ned fram- och baktill. 

8v. Äkad. Handh 1886. i0. 10 



— 146 — 

att det icke ses af någon, liksom det vore last 
eller skam att bftra munkkläder. Somliga blygas 
ej att hafva pansar och andra vapen under kjor- 
teln, så att de måtte så mycket mera kunna göra 
hvad dem lyster om natten. Heliga mftn öfver- 
gåfvo fordom stora rikedomar och började regeln 
med fattigdom; de försmådde all girighet och ville 
icke hafva något eget; de styggdes vid världens 
högfärd, klädande sig med de fattigaste kläder, 
hatande köttets lustar, hållande ett rent lefveme; 
de tiggde till sitt uppehälle. Deras regler stad- 
fäste påfvarne, glädjande sig att någon ville taga 
sådant lefveme till Guds heder och själamas gagn. 
Nu är det sorg att se deras regel omskiftas i för- 
hatliga oseder och ingalunda hållas. Sådana regler 
stiftades af Augustinus, Franciscus ochDominicus 
genom den Helige andes inskjutelse, och dem höllo 
många rika och välborna män i lång tid. Nu 
finnas visserligen många män, som kallas rika, 
hvilka dock äro fattigare än dessa i penningar, 
silfverskedar, andra silfverkar och håfvor, än dessa, 
som lofvade Gud att lefva i fattigdom. Nu hafva 
de flesta sitt eget, h vilket regeln förbjuder, gläd- 
jande sig mera af fördömlig och därför förbjuden 
egendom än af den heligaste och Gud täckaste 
fattigdom. De äras, när de i sin klädebonad hafva 
så dyrt kläde som rika biskopar. Den helige Gre- 



— 147 — 

gorius och andra heliga män byggde några kloster, 
i hvilka kvinnor skulle innelyckas så, att de kunde 
näppeligen ses i dessa dagar, men nu hålla de en 
mycket tung osed, i det att portarna äro öppna 
både för klerker och lekmämj som det lyster syst* 
rårna att släppa in äfven om nätterna. Den he- 
liga kyrkan stadgade, att ingen skulle taga pen- 
ningar för att han hörde skriftermål. Nu däremot 
har den bannsatta seden uppkommit, att rika män- 
niskor gifva så mycket dem täckes, när de hafva 
skriftat sig, och fattiga nödgas att göra aftal med 
skriftfadern, innan de blifva hörda, och visserligen, 
när skriftfäderna aflösa med munnen, blygas de 
ej att med handen sticka penningar i pungen. 
Det var stadgadt i kyrkan, att hvar människa af 
lekfolket skulle vedergå och skrifta sina synder 
och taga Guds lekamen åtminstone en gång om 
året, klerker och klosterfolk oftare. Äfven var 
stadgadt, att de, som ej förmådde lefva i återhåll, 
skulle lefva i hjonelag; vidare att alla kristna 
människor skulle fasta under långfastan och huf- 
vudfastedagar och de helgdagsaftnar, som påbju- 
das af kyrkan, utom de människor, som äro hårdt 
sjuka; vidare att alla skola afbålla sig från världs- 
ligt arbete om helgdagar; vidare att ingen kristen 
man skulle afla penningar eller något annat med 
ocker. Men mot dessa fém stadgar äro mi fem 



— 148 — 

gkadliga oseder började. I denna staden Rom 
komma på hvar mftmtiaka^ som skrifter sig och 
tag^ Gru<k lekamen, hundra, som kommit till myn- 
dig ålder och dö utan att någonsin hafva gjort 
skriftermål, utan aM någonsin hafva tagit Gruds 
lekamen, alldeles som vore de riktiga afgudadyr- 
käre -^ utom präster och några renlifves män och 
kvinnor. Många, som äro lagligen gifta, öfvergifva 
hustrun, när osämja uppstår mellan dem — *- öfver- 
gifva henne utan att spörja kyrkan — och taga 
i hennes ställe en horkona, älska och hedra heoeme; 
sondiga hafva horkonan i sitt hus jämte hustron, 
glädjande sig öfver att höra dem föda barn båda 
i sänder i samma hus. Många helbr^da människor 
äta kött under fastan, och få äro de, som låta sig 
nöja med ett mål om dagen, äta fastemat om daigMi 
och äta bemligen kött om natten. Sooodiga afhållasig 
från arbete å helgdagar, men somliga rika män 
sända sina legomän att arbeta i vin^rdar, ärja 
på åkrar och hugga ved i skogarna och föra hem 
tiU husen å helgdagar; så hafva fattiga arbetsman 
ej mera lisa om helgdagarna än om söckendagarna. 
Kristna män idka ooker såväl som judarne, och 
sannerligen de kristna ockeritarlame äro girigare 
än judarne* Det var stadgibdt i kyrkan, att sådana 
män, om hvUka här taiots, skulle lysas i baan. 
Men nu rAdas många bann ej mera än välsignel^ 



— 149 — 

sen. Äfven när de veta sig vara lysta i bann^ 
undvika de ej därför att gå in i kyrkor eller tala 
med människor. Få äro de präster^ som förbjuda 
förbannade att gå in i kyrkorna, få styggas vid 
att tala med bannlysta, då de äro med dem för* 
bundna med någon vänskap. Om de äro rika, 
nekas dem icke att gå in i kyrkorna. Påfven 
måste varkunna sig öfver kyrkan och klerk- 
domen, att sådana oseder måtte afläggas, 
eljest är att befara, att kristendomen snart 
förgår.*^ 

De här meddelade utdragen ur fru Birgittas 
skrifter visa, att hon ägde kunskap rörande kyr* 
kans tidigare historia. 

För det att hon hade för så lång tid bosatt 
»g i Rom, utbytuide sin verksamhet i hemlandet 
mot en annan mera universell, i den stad, som af 
gammalt räknades såsom den västerländska kristen- 
hetens hufvudort, hade fru Birgitta icke förgätit 
eller blifvit likgiltig för Sverige. Icke blott under 
jubelåret kommo svenska pilgrimer till Rom. Myc- 
ket veta vi dess värre icke om svenskarnes vall- 
ferder, särskildt till Rom, under medeltiden, men 
af hvad i förbi^ende yttias i de samtida teck* 

^ Uppenbarelserna II, sid. 67 f. Allvarliga förmaningar 
till p&fven att taga sig af kyr^ft&s nöd förekomma i satarna 
M lid. a9 f. 



— 150 — 

ningama af Birgittas lefnad och i hennes skrifter 
finna vi, att under tiden efter år 1350 kommo 
många nordbor till Rom, somliga illa utrustade 
att håUa sig uppe i det främmande landet med 
det främmande språket- Till alla, som kommo 
inom räckhåll, sträckte sig fru Birgittas välvilja, 
lika väl åt den högt uppsatte som åt den fattige. 
Af den förre kunde hon få underrättelser om de 
politiska förhållandena i hemlandet. 

Huru dessa gestaltade sig är allmänt bekant; 
Efter det fru Birgitta lämnat Sverige, företog 
konung Magnus en ny härfärd tiU andra sidan 
Östersjön, men resultatet blef detsamma som in- 
tet, trots stora planer. Under detta fälttåg afled 
fru Birgittas broder lagmannen herr Birger. Från 
detta fälttåg haf^a vi de första underrättelser, som 
antyda ett sammanträ£fande mellan konungen och 
den högbördige Bengt Algotsson, hvilken synes 
vid denna tid, måhända för ådagalagd tapperhet, 
hafva erhållit riddarslaget. Herr Bengt blef konun- 
gens välbetrodde man, hugnad med hertiglig vär- 
dighet, svårt hatad af andra stormän. Hans makt-» 
tid varade ej mera än tre år. Eonungssonen Erik 
reste sig, understödd af missnöjda stormän, mot 
fadern, men Eriks tid var ute år 1359. Konung 
Valdemar Atterdag återtog de f. d. danska land- 
skapen år 1360, härjade Öland och Gottland år 



— 151 — 

1361, och år 1363 fick konung Magnus vika för 
systersonen Albrekt af Mecklenburg, hvars fader 
under de brydsamma förhållandena hade spelat en 
räfs roll. Om allt detta fick fru Birgitta höra 
ryktesvis, pilgrimerna, som kommo till Rom, med- 
förde hvarjehanda underrättelser, och hennes intryck 
af dem återspeglas i hennes skrifter. Hennes när- 
maste tillhörde oppositionen mot konung Magnus, 
men nu — långt bort från hemlandet — kunde 
hon icke gärna med sina uttalanden uträtta något. 
Vi kunna därför lämna dessa hennes uttalanden 
å sidan. Emellertid hände det, att fru Birgittas 
äldsta dotter Märta, änka efter Sigvid Ribbing, 
gifte om sig med herr Knut Algotsson, som i sam- 
manhang med broderns, hertigens, fall hade sökt 
sig en fristad i Norge. När detta gifte ingicks 
framgår icke ur de bevarade urkunderna. Huru- 
vida det var för fru Birgitta angenämt, vill jag 
lämna osagdt. Emellertid intog fru Märta under 
det nya äktenskapet en mycket framstående ställ- 
ning. Hon blef hofmästarinna för den unga drott- 
ning Margareta, och en hennes dotter blef abbe- 
dissa i Vadstena kloster. 

Fru Birgitta stannade i Rom. Om någon 
tanke på att återvända till fosterlandet finnes ingen 
antydan» Vid sin första ankomst till staden hade 
hon fått bostad i ett hus tillhörigt kardinalkoUe- 



— 152 — 

giet, beläget invid kyrkan San Lorenzo in Damaso^ 
helt nftra Blomstertorget (Campo dei fiori), i en 
utkant af det dåvarande Rom. Efter ungef&r fyra 
år flyttade Birgitta därifrån till ett hus i närheten, 
hvilket upplåtits åt hennes klosterstiftelse af en from 
romarinna, och där hade hon sin bostad ännu när 
hon afled. 

o 

Ar fogade sig till år under den tid af inemot 
ett fjärdedels sekel, som fru Birgitta lefde i Rom 
eller åtminstone där hade sitt hemvist. Besök af 
landsmän, underrättelser om de svenska förhållan* 
dena, en och annan världshistorisk tilldragelse in- 
förde nya element, men annars gick lifvet sin 
jämna enformiga gång: ett ständigt fortgående 
umgänge med Gud i bönekammaren och i stadens 
många helgedomar, en oafbruten själfrannsakan i 
vidsträcktaste mått och ett ingående i de djupaste 
tankarna, känslorna och begären, och i samman- 
hang med denna själfrannsakan ett skarpt tuktande 
af köttet med vakor, fastor, obekvämligheter och 
gisselslag, ett troget arbete för att lindra nöden 
för andra och att draga andras själar undan faror 
och fördärf. Försakelserna voro icke alltid fullt 
frivilliga, de gjordes mången gång nödvändiga 
genom bristande tillgångar. Fru Birgitta vände 
sig en gång i djupt bekymmer för sitt och de si- 
nas uppehälle till jungfru Maria, h vilken påminte 



I 



— 153 — 

henne om sex ställen i skriften: Jesus sade till 
den rike mannen: >Gå och sälj allt det du hafver, 
gif det åt de fattiga och följ mig. — I skolen ej 
hafva omsorg om morgondagens föda. — Sen på 
fåglarna, hvilka födas af Gud, huru mycket hellre 
skall han föda människorna. — Gifven kejsaren 
det kejsaren tillhörer, åt Gud det Gud tillhörer. 
- Leten först efter himmelrikets rike. — Kommen 
alla hungriga till mig, och jag skall mätta eder.» 
Men fru Birgitta kunde icke frigöra sig från be- 
kymmer: »Huru skola vi kunna vara utan omsorg, 
när vi intet hafva, ty om än själen har hugnad 
af Gud, så åstundar likväl åsnan kroppen sin föda.» 
Nå, man kunde ju sälja eller pantsätta hvad man 
hade och som icke var nödvändigt, men som fru 
Birgitta och de med henne voro icke hade andra 
kläder än dem, som voro i dagligt bruk, bordkär-* 
len samt prästens böcker, kalken och mässkläderna, 
så fanns intet, som kunde bereda inkomst. Jung* 
frun svarade: »Prästen skall ej vara utan böcker 
och I ej utan mässa, och icke skall mässan sägas 
utan i rena prydelser, och er lekamen skall ej vara 
bar utan klädd, att den må fly frost och blygd, 
alltså behöfven 1 allt detta.» — »Skall jag taga 
penningar till lån på mitt löfte till någon viss 
tid?» — »Om du är viss, att du kan betala å förut 
bestämd tid, då må du göra det, eljest är bättre, 



— 154 — 

att du underlåter det, ty det är för dig bättre att 
mista mat en dag än att utsätta din sanning ocb 
tro för något ovisst.» — »Skall jag arbeta för att 
förvärfva föda?» — »Hvad gör du dagligen?» — - 
»Jag lär latin, ocb jag läser, ocb jag skrifver.» — 
»Ej är tillbörligt att anse dylikt arbete för lekam- 
ligt arbete.» — »Hvad skola vi då hafva till kost 
i morgon?» — »Bedja i Jesu Kristi namn, om I 
ej bafven annat.» 

Tidtals hade fru Birgitta ingen annan utväg 
än att taga en plats bland de tiggare, som flock- 
tals samlades vid dörrarna till Roms mera besökta 
kyrkor och där, å trappstegen eller bredvid dem^ 
i ödmjukhet och under fromma förböner mottaga 
allmosor. Men det oaktadt måste största spar- 
samhet iakttagas. Hennes bädd bestod af halm^ 
endast en kudde fanns där; som täcke användes 
en sliten och lappad kappa. Äfven de dag- 
liga kläderna buro vittnesbörd om det yttersta 
armod. 

Någon gång erhölls oväntad hjälp. En dag 
kom en budbärare fråu Sverige med underrättelse, 
att en fru Birgittas sonhustru, herr Karls maka, 
hade aflidit, och han medförde den aflidnas guld- 
krona, hvilken hon testamenterat till sin svägerska 
fru Katarina. Kronan såldes. Hon mått.e hafva 
varit mycket dyrbar, ty det pris hon betingade 



— 155 — 

vid försäljningen försåg fru Birgitta och hennes 
hushåll med lifsuppehäUet för ett helt år. 

Så fortgick lifvet för fru Birgitta dag för dag, 
år för år. Det var ett lif utan kronologiska data. 
De ständigt återkommande bekymren för uppehället, 
den så godt som oafbrutna andakten med de ifriga 
bönerna och de hårda späkningarna, den ömma vår- 
den om fattiga, sjuka och fallna människor — så- 
dant dagtecknas icke och kan därför icke blifva 
föremål för en historisk framställning. 

En tilldragelse förekom emellertid, som blifvit 
upptecknad, därför att den gällde världshistorien. 
För fru Birgitta personligen var den af allra stör- 
sta betydelse, den var en uppfyllelse af hennes 
under många och långa år växande längtan, parad 
med den trots allt aldrig sviktande öfvertygelsen, 
att denna en gång skulle blifva mättad. 

Urban V lämnade Avignon den 30 april 1367 
för att fara till Italien, till Rom. Neapel, Vene- 
dig, Genua och Pisa hade skickat flottor till Mar- 
seille för att hämta och beledsaga påfven. Han 
landsteg i Genua, i Pisa, i. Corneto, han uppehöll 
sig länge i Viterbo; öfverallt möttes han med hyl- 
lande jubel. Den 16 oktober kom han till Rom. 
Om hans högtidliga mottagande finnas utförliga 
berättelser. I dem säges visserligen intet om fru 
Birgitta, men vi kunna väl föreställa oss, huru 



— 156 — 

han var hftnryckt öfver den nya h&riiga tid, som 
nu stundade för kyrkan. Vftl skulle hennes för- 
hoppningar snart svikas, men dftrom hade hon den 
gången ingen aning. Helt visst hade hon tillfälk 
att åse intåget. Hon, som ägnade sitt lif åt an^ 
dakt, åt försakelser, åt de fattiga och lidande, stod 
samtidigt i ett intimt förhållande till åtminstone 
vissa af Roms adla familjer, och tack vare sådana 
förbindelser var helt visst henne förunnadt ett till-^ 
fäUe att från någon framstående plats skåda den 
praktfulla processionen, som slingrade sig fram 
genom den heliga stadens gator. Påfvens politiska 
myndighet var visserligen icke långre densamma 
som förr, men något af den gamla glansen vände 
tillbaka. Urban besöktes af Neapels drottning Jo- 
hanna och af konungen öfver Cypern. Kejsar Kari 
IV kom ned till Italien. Den 21 gjorde påfv^i 
och kejsaren sitt gemensamma intåg i Rom, påfven 
ridande, kejsaren och grefven af Savoyen gingo 
till fots och höUo i hästens tyglar. Under deo 
högtidliga mässan i Peterskyrkan gjorde kejsaren 

o 

tjänst som diakon. Aret därpå uppvaktades Ur* 
ban af det österländska rikets kejsare. 

Fru Birgitta hade redan år 1353 förnummit 
en himmelsk tillsägelse att stanna i Rom, till deds 
hon finge skåda påfven och kejsaren därstädes, och 
till båda skulle hon framföra bud från Hemö 



— 157 — 

Gud. Hon uppsökte Urban V i MontefiMCone,^ 
dit han hade dragit sig tillbaka för att undvika 
den ohalaosamma hettan i Rom> och infördes till 
honom af en sin vto Nikolaus Orsini, grefve af 
Nola, hvilken, enligt hans egen utsago, fick tjänst- 
göra som tolk, ty fru Birgitta var icke hemmastadd 
i grammatika ooh förstod icke påfvens språk (frän- 
dkan). Hon sade då, huru många år hon hade af- 
faidat påfvens återkomst till Italien. Det var icke 
endast af uitresse för kyrkans val i allmänhet, 
som hon hade så högeligen längtat efter påfven. 
Hon hade ett särskildt önskemål — att få sin or- 
densstiftelse hugnad med påflig stadfästelse. Urban 
visade fru Birgitta synnerlig uppmärksamhet och 

o 

ynnest, men med stadfästelsen dröjde det. A Kristi 
vi^ar sade hon till påfven: »Din tid &r kort, 
akta dftruppå, huru de själar, som äro dig ant- 
vardade, må helas. Jag har sändt dig denna ord- 
ningsregel, som jag sjAlf dikterat och hvilken skall 
böljas oqh hållas i Vadstena kloster i Sverige. 
Eftersom du är min ämbetsman i jorderiket, vill 
jag, att du skall stadfästa och styrka henne med 
din välsignelse. Jag har begåfvat detta kloster 
med andlig gåfva, gifvande det all den aflat, som 
finnes i Sankt Peters in vineoli kyrka i Rom. 
Stadfäst därför du inför människorna i jorderiket 
^ I norr från Rom. 



— 158 — 

det som Är stadgadt och helgadt för allt mitt herr-^ 
skåp i himmelriket. Det må vara dig ett tecken, 
att mina ord äro sanna, att din själ fick andlig 
hugnad, då du först hörde mina ord.>^ Afv^en af 
kejsaren begärde hon stadfästelse. Till sist utfär- 
dades, den 5 augusti 1370, en bulla, i hvilken 
ärkebiskopen i Uppsala samt biskopame i Strängnäs 
och Växjö uppmanades att hjälpa till med ord- 
nandet af Birgittas klosterstiftelse, som skulle lyda 
den helige Augustinus' regel med vissa tillägg; 
dock förbehöll sig Urban en mer ingående pröf- 
ning af regeln. 

Så mycket mera angelägen var fru Birgitta 
att få den af henne så ifrigt och i så många år 
— vid pass ett fjärdedels sekel — eftersträfvade 
stadfästelsen, som rykten hade börjat gå, att Urban 
hade för afsikt att öfvergifva Italien. Ryktena 
blefva besannade. Den 22 maj hade Urban i Mon- 
tefiascone uppsökts af sändebud från Rom, hvilka 
enträget bådo honom vända åter tiU hufvudstaden. 



^ I uppenbarelsen (del 2, sid. 247) tänker Eristns sig 
möjligheten, att kyrkan icke skulle vilja meddela stadfästelse 
ntan att få penningar! Då skulle Birgitta icke fråga efter 
stadfästelse: »Då är min välsignelse dig ymnig till stadfästelse. 
Jag skall stadfästa mina ord, och alla heliga skola vara mina 
vittnen. Min moder skall vara ditt insegel, min Fader stad- 
fastare och min Helige ande skall vara en hugnare för dem, 
som komma till ditt kloster.» 



— 159 — 

Han svarade, att den Helige ande hade fört honom 
till Italien, men nu förde han honom annanstädes 
till kyrkans ära; vore han icke lekamligen lios 
romarna, så var han dock alltid i anden hos dem. 
Fru Birgitta, upptänd i sin ande, ville genom 
andra till Urban framföra ett bud, men dessa an- 
dra vågade icke åtaga sig uppdraget: hon fram- 
förde det själf, och det var skarpt. Urban var 
utledsen vid arbetet i Guds tjänst, älskade i stäl- 
let sin lekamliga bekvämlighet, hans födelseland 
(Frankrike) var honom alltför kärt, hans köttsliga 
vänner lockade honom, hvilka mera gynnade hans 
förkärlek och håg än Guds heder och vilja eller 
hans själs bästa. Om han skulle återvända till 
det land, i hvilket han hade blifvit vald till påfve, 
skulle han snarligen få ett slag, så att hans tän*^ 
der skulle gnissla, hans syn förmörkas, alla hans 
lemmar skälfva, den Helige andes eld skulle små- 
ningom försvagas i honom och slockna, alla Guds 
vänners böner för honom skulle mattas, kärleken 
till honom kallna, och skulle han inför Gud göra 
räkenskap för tvenne ting: först för hvad han ut- 
rättat under den tid han innehaft den påfliga sto- 
len, sedan för det han underlåtit af hvad han i 
sitt stora majestät kunnat uträtta till Guds heder. 
Vi kunna ej undra, att fru Birgitta icke kunde 
få personer, som voro villiga att till kristenhetens 



— 160 — 

synliga öfverhufvud framföra ett sådant budskap; 
vi mä beundra hennes mod att gtkra det i egen 
person och undra^ huru påfven mottog en såda» 
kritik och en sådan hotelse. Om han fick denna 
varning före eller efter utfärdandet af bullan af 
den 5 augusti 1370, veta vi dess värre icke. 

Varningen var till ingen nytta. Den 7 sep- 
tember 1370 steg Urban V ombord i Corneto och 
anlände till Marsdille den 16 i samma mioad. 
Den 19 december afied han. Ringa var den glädje 
han vunnit genom återkomsten till Avignon; stor 
däremot den skada han tillfogat påfvedömet, hvars 
betydenhet han, en allvarlig man, haft att upp* 
rätthilla. 

Till hans efterträdare utsågs åter m. frans- 
man, sona antog namnet Gregorius XI. Han hade 
varit närvarande, då fru Birgitta h5ll sin straff- 
predikan öfver den i hennes ögon felande påfven. 
Med Gregorius kom hon däi^fter icke i någon 
personlig beröring; han residerade i Avignon till 
in i år 1377, då han flyttade residenset till Rom, 
men då var fru Birgitta redan afliden. Gregorius 
dog följande år, och i sammanhang med hans bort- 
gång uppstod den stora schismen, genom hvilken 
tvenne påfvar stodo mot hvarandra. 

Emellertid uppvaktade hon Gregorius XI med 
den ena skrifvels^i efter den andra. iSåsom esi mo- 



— 161 — 

der>, heter det i en, när hon ser sin älskade son ligga 
på marken naken, frysande, gråtande efter modems 
bröst, skyndar till, lyfter med öm hand upp honom, 
värmer honom med sin kropp och lägger honom vid 
sitt bröst, så skall barmhärtighetens moder handia 
med Gregorius, om han vill återvända till Rom för 
att stanna där, sörja öfver de honom anförtrodda 
själarnas fördärf och skyndsamt med ödmjukhet och 
herdekärlek förnya kyrkans ställning. Då skall 
hon upplyfta från marken den nakne, frysande so- 
nen, d. v. s. hon skall skilja honom och hela hans 
hjärta från all jordisk kärlek och all världslig äl- 
skog, som är emot Guds vilja; hon skall värma 
honom med den kärlek, som finnes i hennes hjärta; 
hon skall mätta honom med sin bön till Herren 
Gud, som är hennes son, att han ville hafva för- 
barmande och förena sin Helige ande med påfven 
Gregorius' hjärteblod. Då skall Han mätta honom 
med fuUkommen mättnad, ja, att han icke vill lefva 
i denna värld för annat än att med alla sina kraf- 
ter söka Guds heder. Det är Guds vilja, att han 
i ödmjukhet flyttar sitt säte till Rom. Om han 
icke lyder, skall han erfara rättvisans ris, Jesu 
Kristi vrede; hans lif skall varda förkortadt, och 
han skall kallas inför Guds dom. Icke skola då 
världsliga herrars makt kunna hjälpa honom, ej 
heller skall läkares vishet och vetande gagna ho- 

8v. Akad. Handl. fr. 1886, 19. 11 



— 162 — 

nom, ej heller hans hemlands luft.> Latino Orsini 
förde detta bud till Avignon. 

En annan g&ng skref hon till påfven följande: 
»Helige fader, det hände en person, som I kännen 
val, att när hon vakade i böner, kände hon sitt 
hjärta brinnande af den gudomliga kärlekens eld 
och af den Helige andes besökelse. Hon förnam 
ock en röst, som sade: 'Hör nu hvad du ser i an- 
den, uttala det, som nu säges dig, och skrif till 
påfven Gregorius dessa ord, som du strax skall 
höra: Jag, som talar med dig, är den, som Gud 
täcktes åt sig välja till moder, hvilken af mitt kött 
tog sig mänsklig lekamen. Min son har med Gre- 
gorius påfve gjort ett stort barmhärtighetens verk, 
nämligen när han lät honom genom mig sägas sin 
heliga vilja, och har detta skett mera för Guds 
vänners böner och tårar än för några hans egna 
förtjänster. Jag och djäfvulen, hans ovän, hafva 
haft en stor strid om honom. Jag har i ett före- 
gående bref tillsagt Gregorius att i ödmjukhet och 
gudomlig kärlek skynda till Rom, där upprätta 
sitt säte och förblifva där ända till sin död. Men 
djäfvulen och några påfvens rådgifvare rådde ho- 
nom att dröja kvar i sitt land, där han nu är, 
och detta för köttslig kärleks skull och världslig 
förnöjelse af släktingar och vänner. Men emedan 
påfven själf åstundar att rikligare förvissas öm 



— 163 — 

Guds vilja, är det billigt, att ett sådant hans beg&r 
tillfredsst&lles. Må han därför veta följande vara 
Guds vilja: att han utan ringaste dröjsmål begif<- 
ver sig till Italien eller Rom och påskyndar sin 
resa med sådan fart, att han befinner sig i msaé 
eller senast i april i Rom eller åtminstone i Italien, 
' så vida han vill hafva mig till sid moder. Men 
lyder han icke i detta, må han i sanning veta, att 
han aldrig sedan i denna värld skall hafva sådan 
hugnad som af min besökelse eller uppenbarelse, 
utan skall han efter sin död svara inför Guds 
domstol, hvarför han icke velat lyda Guds befall- 
ningar. Men om han lyder i detta, då skall jag 
med afseende på honom fullborda hvad i den förra 
uppenbarelsen lofvades. För öfrigt gifver jag denne 
påfven tillkänna, att det aldrig skall blifva fast och 
rolig frid i Frankrike, så att dess inbyggare kunna 
njuta af full trygghet och endräkt, förr än de 
blidkat Gud min son genom några stora verk af 
fromhet och ödmjukhet, hvilken de hittills retat 
till harm och vrede genom många onda gärningar. 
Han må veta, att den färd, som väpnade män af 
de ondas onda sällskap tänka göra till min sons 
heliga graf, icke behagar Gud min son mera än 
det guld, som Israels barn kastade i elden, hvaraf 
djäfvulen tillverkade den gyllene kalfven, ty i dem 
finnas öfvermod och begärelse. Om de hafva nå- 



/ 



164 — 



gon vilja att gå till den heliga grafven, är det 
mera af öfvermod och girighet än af kärlek till 
och heder åt Gud/ Fru Birgittas gode vän Alfons 
skulle lägga samman och försegla brefvet med 
denna förmaning, men han skulle taga en afskrift 
däraf och visa den för två personer, som stodo 
påfven nära. Brefvet skulle sändas till Avignon, 
men afskriften' skulle rifvas i stycken, ty såsom 
denna splittras i småbitar, så skall, om ej påfven 
inom utsatt tid kommer till Italien, kyrkans om- 
råde, som nu är under hans lydnad, styckas i flera 
delar, som falla i ovännernas händer. Påfven skulle 
straffas därmed, att han icke endast fick höra detta, 
utan han skulle ock med sina ögon finna, att detta 
är sannt, och med all sin makt skall han icke kunna 
bringa dessa kyrkans områden under sin lydnad 
och frid.» 

Aldrig lämnade väl tanken på påfvens frånvaro 
och kyrkans nöd fru Birgitta, men det dröjde nu en 
tid, innan hon kände sig manad att åter vända 
sig till Gregorius med någon framställning. Tre 
voro de, som denna tid med all ifver nitälskade 
för påfvens återkomst till Rom, skalden Petrarca, 
den svenska fru Birgitta och dennas jämlike i 
fromhet, Katarina af Siena. 

Det är redan antydt, att fru Birgitta stundom 
lämnade Rom för att besöka andra heliga orter. 



— 165 — 

Hon företog en rätt lång färd norr ut till 
Assisi. Det var helt naturligt, att hon styrde sina 
steg till den ort, där den helige Franciscus, stif- 
taren af minoriterorden, föddes, och där graf blifvit 
redd åt honom. Likhet i uppgift fanns mellan ho- 
nom och henne. Han ville reformera kyrkan, bringa 
till stånd ett innerligare kyrkligt lif ; han yrkade 
på den ytterligaste enkelhet i lefvernet, allt icke 
nödvändigt skulle kastas bort; han stiftade en or- 
den, som skulle breda ut hans åsikter öfver världen 
— och som äf ven fick en underbar utbredning inom 
den romersk-katolska kristenheten, Franciscus, 
en af världshistoriens mest betydande personlig- 
heter, dref emellertid försakelsens plikt alltför 
långt, längre än hvad den mänskliga naturen i 
allmänhet kan utstå, och därför måste en reaktion 
uppstå. Strängheten slappades med högvederbörligt 
tillstånd, strängheten utbyttes mot veklighet, se- 
dan orden hade kommit till stor myndighet och 
fått ett ansenligt välde öfver själarna, som den 
tiden voro mycket ofifervilliga. Fru Birgitta kände 
djupt, att kyrkan behöfde reformeras, och gjorde 
ärligt hvad i hennes förmåga stod för att utföra 
ett så stort verk. Hon lefde själf ett försakelsens 
lif, ehuru i det hänseendet hon aldrig gick så långt 
som den store föregångaren gick i sina öfverdrif- 
ter; hon ville också stifta en orden, som skulle 



— 166 — 

fostra kvinnor och män till sann fromhet och till 
utbredande af fromheten i en värld, som var full 
af synder, allt till människosläktets bästa och till 
Guds ära. Skulle icke hon gå till Assisi? — låt 
vara att allt nu ej längre var inom den helige 
Franciscus' orden som det borde vara. >Franciscus 
hade nedstigit från njutningarnas berg till en bergs- 
håla, i hvilken han lefde af den himmelska kär- 
lekens bröd, där hans dryck var ständiga tårar, 
dar hans bädd var en fortgående betraktelse af 
Guds verk och bud, men nu hade bröderna af 
hans orden stigit upp på de världsliga omsorgemas 
och njutningarnas berg, utan att bry sig om stif- 
tarens ödmjukhet och andliga hugsvalelse.» Man 
hade börjat att tvifla på rättmätigheten af de and- 
liga förmåner, som voro gifna klosterstiftelsen. Fru 
Birgitta hade begifvit sig till Assisi därför, att till 
hennes begär att vallfärda till denifta heliga ort 
hade kommit, efter hvad hon tyckte sig hafva för- 
nummit en gång, då hon å den helige Franciscus' 
dag (den 4 oktober) deltog i gudstjänsten i hans or- 
denskyrka i Rom, en direkt inbjudan att besöka 
ÄBsisi, att »komma till hans kammare, att där äta 
oeh dricka med honom*. Hon följde genast kal- 
lelsen, men hon torde hafva funnit sig mycket be- 
sviken med afseende på de förhållanden, som voro 
rådande i därvarande kloster. Efter fem dagars 



— 167 — 

vistelse i Assisi skulle hon återvända till Rom och 
gjorde ett afskedsbesök i kyrkan, för att utbedja 
sig den helige Franciscus' skydd under återfärden 
— under färden till Assisi hade hon haft ganska 
allvarliga obehag. Hon hade helt visst känt gan^ 
ska djupt, huru olika klosterlifvet i Assisi var 
det lif, som Franciscus left och föreskrifvit. Hon 
tyckte sig då höra helgonet säga till henne föl- 
jande: »När jag inbjöd dig till min kammare för 
att äta och dricka med mig, må du veta, att detta 
klostret icke var den kammare, tUl hvilken jag 
inbjöd dig, utan min kammare är den sanna lyd- 
naden, hvilken jag alltid iakttog på det sätt, att 
jag aldrig var utan en lärare, jag hade alltid hos 
mig en präst, hvilken jag med ödmjukhet lydde 
i allt: gör du sammaledes, ty det behagar Gud. 
Min mat, af hvilken jag på ett Ijufligt sätt veder- 
kvickts, var det att jag med all ifver drog mina 
närmaste från världslifvets fåfänga till att tjäna 
Grud af allt hjärta, och glädjen däröfver var min 
kostligaste spis. Min dryck var den glädje jag 
hade, när jag såg några genom mig omvända älska 
Gud af alla sina krafter, ägna sig åt betraktelse 
och bön, undervisa andra att lefva väl och iakttaga 
sann fattigdom. Så fröjdade mig denna dryck. 
Sitt allt annat i världen syntes mig smaklöst. Träd 
därför in i min kammare, tag del i min mat och 



— 168 — 

min dryck. Drick dig däraf drucken, så skall du 
hos Gud blifva vederkvickt till evärdelig tid.> Midt 
under det slappa väsendet i den helige Franciscus' 
kloster gick fru Birgitta tillbaka till det ursprung- 
liga och hämtade däraf näring för sin själ. Huru- 
vida Franciscus alltid hade en präst till ledare och 
läromästare vill jag lämna osagdt, men fru Bir- 
gitta hade det alltid.^ 

Vida större var den färd hon företog inom 
södra Italien. Hon kände en inre maning att an- 
träda denna färd, men hon hade betänkligheter, ty 
dels kände hon ålderdom och bräcklighet närma 
sig, dels voro hennes penningetillgångar knappa, 
men hon företog resan i förtröstan på Guds hjälp 
ut ur alla svårigheter. Hon besökte många för- 
nämliga orter, hvilka jag här uppräknar utan att 
därmed vilja säga, att fru Birgitta besökte dem i 
samma ordning, ej heller är jag viss om, att alla 
dessa orter besöktes under denna resa. Hon var 
i det sköna Amalfi i närheten af Neapel och bad 
därstädes vid aposteln Andreas' kvarlefvor (de hade 
förts till Amalfi år 1208). Dit synes hon hafva 

^ Om tiden för besöket i Assisi finnas olika uppgifter. 
När det skedde är fullkomligt likgiltigt. Man har satt det 
i förbindelse med resan till södra Italien, om hvilken jag strax 
skall tala, men detta är uppenbarligen oriktigt, då det ju ut- 
tryckligen heter (Uppenbarelserna III, sid. 237), att hon från 
Assisi Tände åter till Kom. 



— 169 - 

kommit från Neapel, ty det heter (Uppenbarelserna 
III, sid. 223), att hon från Amalfi skulle återvända 
till Neapel — alltså hade hon varit där tidigare. 
Hon besökte Benevent, inne i landet, hvarest 
aposteln Bartholomeus' ben en tid hade varit för- 
varade. Hon kom till Ortona, vid Adriatiska haf- 
vet, hvarest, allt ifrån år 1258, kvarlefvorna af 
aposteln Thomas förvarades. Hon besökte Monte 
Gargano, en bergig udde, som sköt ut i det Adri- 
atiska hafvet, ryktbar genom en uppenbarelse af 
ärkeängeln Mikael. Hon stannade någon tid i 
Manfredonia, en stad vid kusten strax söder om 
den nämnda bergudden. Hon begaf sig vidare 
utefter kusten till Bari, hvarest man bevarade 
kvarlefvorna af den helige Nicolaus, biskop i Myra 
(Mindre Asien). Fru Birgitta besökte äfven Sa- 
lemo, i Neapels närhet, den stad där Gregorius 
VII hade aflidit i landsflykt, därför att han hade 
älskat rättvisan och hatat orättvisan. Väl hade 
fru Birgitta något — och ej så litet — af Gre- 
gorius' nitälskan för kyrkan, och nog var hon, som 
han, oförsagd, när det gällde att uttala en öfver- 
tygelse, och orädd inför andra människor, men 
mer än minnet af den storslagne påfven torde på 
henne hafva verkat de kvarlefvor af aposteln Ma- 
theus, som här voro förvarade. Det är antagligt, 
att fru Birgitta lade färden till södra Italien ut- 



— 170 — 

efter den östra kusten, att Neapel under denna 
hennes resa var hufvudstationen, hvarifrån hon 
gjorde utfärder till Sorrento och Amaljfi, kanske 
äfven till Benevento. 

I Neapel rådde egendomliga förhållanden. 
Landet styrdes af drottning Johanna, en dotter 
af hertig Earl af Ealabrien. Hon hade varit gift 
först med Andreas af Ungern, sedan med Ludvig 
af Tarent och var då gift med Jakob af Mallorca, 
hvilken dock icke hade något att sköta med af- 
seende på riket. Hofhållmngen i Neapel var ly- 
sande, icke endast med afseende på lyxen i lef- 
vemet, utan ock med afseende på höfvisk sed och 
ynnest för konst och litteratur. Men drottningen 
själf var utsatt för onda omtalanden, hvilkas värde 
nu svårligen kan i detalj bestämmas. Men nöjes- 
och njutningslysten var hon, hvilket icke hindrade, 
att hon böjde sig djupt för en from kvinna som 
fru Birgitta, allra helst som om henne berättades 
många underbara ting. Trots all drottningens 
vänlighet var fru Birgitta synnerligen sträng mot 
henne. 

En stor glädje hade fru Birgitta under sin 
vistelse i Neapel. Hon uppsöktes af en ung man 
Eleasar, som bad henne om råd och hjälp. Hon 
skref till honom, bland annat: >Då sådan är din 
vilja, att du vill hafvit till ditt enda syfte att följa 



— 171 — 

Gads vilja, ägnande Honom efter din förmåga all 
heder i ord och handling, följa Honom med din 
kropp, dina ägodelar, alla dina krafter, så länge 
du lefver, på det du må kunna åt din skapare an- 
förtro din själ, ren från all köttets smuts, o, huru 
omsorgsfullt du måste vakta grundvalen, d. v. s. 
ditt själ med dess väktare, d. v. s. ditt förstånd, 
så att ingen mäktar med sina stämplingaif under- 
gräfva grundvalen, till din själs skada. Med dem, 
som försöka undergräfva, förstår jag dem, som 
säga till dig: 'min herre, förblif lekman, sök dig 
en hustru, som är fager, ädelboren och rik'. Andra 
säga törhända: 'Om du vill blifva präst, studera 
då de fria konsterna (d. v, s. vetenskapen), så att 
du får titel magister, skaffa dig så mycket du kan 
af kyrkans gods eller inkomster genom bönfällan 
eller genom gåfvor^ då skall du få af världen be- 
der för vetenskap, af dina världsliga vänner och 
många tjänare skall du förhärligas för ditt öfver- 
mått af rikedom'. Om någon söker öfvertala dig 
pä sådant sätt, låt då väktaren, d. v. s. förståndet, 
svara honom, att du vill hellre utstå all köttets 
retelse än förlora din kyskhet. Svara honom vi- 
dare, att du vill förvärfva vetenskap och fria kon- 
ster till Guds heder, till försvar för den saana 
tron, till hugnad för goda människor, till rättelse 
för felande och vilsef ärande, till förmån för alla. 



— 172 — 

som behöfva ditt råd och din undervisning. Du 
får icke åstunda mera i detta lifvet än det som 
erfordras till din lekamens och dina nödvändiga 
tjänares underhåll, icke sådant som är öfverflödigt, 
därför att det står i sammanhang med tom äre- 
lystnad. Du må äfven säga, att i händelse du 
genom Guds goda vilja får någon högre värdighet, 
vill du använda den helt och hållet till nästans 
gagn och Guds heder. Så skall väktaren, d. v. s. 
förståndet, fördrifva dem som söka undergräfva 
grunden, d. v. s. din goda vilja. Förståndet bör 
dessutom ytterst noga se till, att ingen söker stiga 
öfver den höga muren. Med den höga muren för- 
står jag kärleken, som är högre än alla dygder. 
Du må vara öfvertygad därom, att djäfvulen icke 
åstundar något högre än att springa öfver den 
muren, hvadan han ideligen efter bästa förmåga 
söker att öfver den gudliga kärleken få fram den 
världsliga kärleken, köttets kärlek. Därföre, min 
herre, så ofta den världsliga kärleken försöker i 
ditt hjärta få företräde framför kärleken till Gud, 
låt genast väktaren, d. v. s. förståndet, i öfver- 
ensstämmelse med Guds bud säga, att du hellre 
vill till själ och kropp dö, än du ville med ord 
eller gärning reta Gud, som var så god. Tänk 
icke på ditt eget lif eller gods och ägodelar eller 
fränders och vänners ynnest, utan sök helt att täc- 



— 173 — 

kas endast Gud och att hedra honom i allt. Du 
bör frivilligt underkasta dig själf alla svårigheter, 
än du bereder någon din frände skada, förargelse 
eller tråkighet. Jag har talat om väggar. Med 
dem förstår jag fyra himmelrikets Ijufligheter, 
hvilka människan bör med vaken betraktelse åstunda 
i sitt inre. Den första är att innerligt åstunda 
att i sitt hjärta se Gud själf i hans eviga härlig- 
het samt de oförgängliga skatter, som den, som 
fått dem, aldrig mister. Den andra är att alltid 
vilja höra änglames Ijufliga röster, med hvilka de 
prisa och utan afbrott lofva Gud. Den tredje är 
att af allt hjärta och brinnande begär åstunda att 
liksom änglame i evighet prisa Gud. Den fjärde 
är att åstunda att komma i besittning af änglarnes 
och de heliga själamas i himmeln eviga hugsvalelse. 
Liksom en människa, när hon befinner sig i sitt 
hus, alltid, hvart hon vänder sig, har fyra väggar 
omkring sig, så skall ock den, som dag och natt 
af allt begär åstundar dessa fyra: att skåda Gud 
i hans härlighet, att höra änglarne prisa Gud, att 
med dem lofva Gud, att hafva del i deras hug- 
svalelse, i verkligheten, hvart han än vänder sig 
och åt hvilket arbete han hängifver sig, alltid vara 
oskadd inom dessa fyra väggar, ja redan i detta 
lifvet skall han jämte änglarne hafva umgängelse 
med Gud. Herre min, huru mycket längta icke 



— 174 — 

ovftnnerna att bryta hål på dessa väggar, taga bort 
ur hjärtat sådan inre glädje och i dess ställe rikta 
begäret åt annat håll, hvilket kan blifva ggälen 
till mycken skada. Därför måste förståndet hålla 
noggrann vakt vid de tvenne vägar, efter hvilka 
fienden plägar komma, nämligen h&rséln och synen. 
Genom hörseln ingår i hjärtat förnöjelsen af världs- 
liga sånger, af olika musikinstrument,^ af onyttiga 
dikter, af andras loford. Ju mera människan, tack 
vare de förstnämnda, upphöjer sig själf till hög- 
färd, desto längre skiljes hon från den ödmjuke 
Kristus. Mot en sådan förnöjelse ställer sig väk- 
taren förståndet, sägande: 'liksom djäfvulen hatar 
all den ödmjukhet, som den Helige ande ingjuter 
i människans hjärta, så skall jag, med Guds mäk- 
tiga hjälp, hata all ståt och världslig fåfänga, som 
den onde anden med hans pästsmittande eld ingjuter 
i hjärtat. Detta skall för mig vara lika förhatligt 
som liklukt.' På synens väg närmar sig ovännen, 
medförande, till väggarnas genombrytande, flera- 
handa redskap, nämligen allahanda slag af metaller, 
formade till h varjehanda saker och gestalter: dyrbara 
stenar, härliga kläder, palats, borgar, jordagods, 
sjöar, skogar, vingårdar och annat, som gifver stora 
inkomster. Därför måste väktaren förståndet, in- 



^ Vid gudstjänster i Birgittinerklostren fitsk orgelsprf icke 
förekomma. 



— 175 — 

Han allt sådant intränger i hjärtat, sätta sig till 
värn, sägande: 'om något af sådana ägodelar kommer 
till mitt förfogande, skall jag förvara dem där, 
hvarest man ej behöfver frukta tjufvar eller mal; 
med Guds hjälp skall jag icke genom begär efter 
främmande ägodelar bryta mot min Gud, ej heller 
söndra mig från umgänget med dem som tjäna 
Kristus.' Med portama i detta hus förstår jag allt 
som är för kroppen nödvändigt: mat, dryck, sömn, 
vaka, ibland hafva sorg, ibland glädje. Väktaren 
förståndet får därför med omsorg vaka öfver dessa 
portar. Vid förtärandet af mat och dryck måste 
man se till, att ovännen icke leder till öfverflöd, 
sam gör kroppen otjänlig till Guds tjänst. Man 
måste oek akta sig, att icke fienden får ingång 
genom öfverdrift i återhållsamhet, som gör kroppen 
oförmögen till alla gärningar. Väktaren måste 
äfven tillse, att du icke, för världslig heders och 
människogunsts skull, vare sig du är ensam med 
de dina eller gäster komma, gör dig skyldig till 
öfverflöd; gör för Guds kärleks skull väl mot en- 
hvar, dock med undvikande af många och alltför 
fina rätter. Väktaren må ock se noga till, att 
liksom du skall vara måttlig med afseende på mat 
och dryck, så skall du ock vara det med afseende 
på sömnen, så att kroppen är lätt tiU att visa Gud 
all heder och så skickad, att du är färdig till vaka 



— 176 — 

i Guds tjänst och till allt hederligt arbete. In- 
träflfar någon bedröfvelse eller hatskhet, då måste 
väktaren, d. v. s. förståndet, med hjälp af sin kam- 
rat gudsfruktan, skynda till, för att du ej genom 
vrede eller otålighet kommer i fara att umbära 
Guds nåd och svårligen reta Gud mot dig. Och 
vidare, om hugsvalelse eller glädje fyller ditt hjärta, 
må väktaren i detta allt starkare inprägla, att du 
med Jesu Kristi nåds hjälp lägger måtta på din 
hugsvalelse och glädje.» 

Brefvet är ytterst karakteristiskt, hvadan jag 
ansett mig böra meddela det så godt somoafkor- 
tadt. Eleasar blef fru Birgitta ytterst hängifven. 
Han ägnade sig åt det prästerliga ståndet och var 
vid sin död kardinal i den romerska kyrkan. 

Denna resa tog en ganska lång tid, och det 
är af vikt att söka fastställa, vid hvilken tid den 
företogs. Hammerich (och efter honom Annerstedt) 
förlägger färdens början till 1369 eller 1370. Han 
stödjer sig på ett påfligt pass för fru Birgitta och 
hennes barn af den 13 november 1369, däri han 
låter henne ock vara åtföljd af fru Katarina och 
de två sönerna samt af biskop Thomas i Växjö, 
hvilken vid sin återkomst till Sverige fann konung 
Magnus fängslad och riket i stor förvirring. Här- 
till kommer, att fru Katarina i det vittnesmål, hon 
aflade i sammanhang med undersökningen rörande 



— 177 — 

anspråken på fru Birgittas helgonförklaring, upp- 
gifver året 1370 för moderns första besök i Neapel. 
Det finns åtminstone en antydan därom, att detta 
årtal icke är det ursprungligen uppgifna,^ Det 
finns ingen gammal uppgift, att sönerna beledsa- 
gade fru Birgitta under detta hennes första besök i 
det neapolitanska riket. Passet gäller helt visst den 
andra resan till Neapel, hvilken fortsattes till Jerusa- 
lem^. Att biskop Thomas deltog i den förra resan är 
säkert. Han kom till Rom på ett kort besök, men 
blef öfvertalad att stanna något längre än han 
ämnat. Fru Birgitta befann sig i Rom i juli 

o 

1365. Biskop Thomas besökte Abo vid midsom- 
martiden 1365 och namnes icke därefter i någon 
svensk urkund förrän i slutet af augusti 1366. 
Under mellantiden kan han mycket väl haft tid 
att besöka Italien. Mig förefaller det vara sanno- 
likast, att fru Birgitta anträdde sin första resa 



^ Flavigny, Sainte Birgitte de Suéde, sid. 334. 

* Passet omtalar färd till Bari och Monte Gargano. Fru 
Birgitta ville kanske med sönerna besöka dessa två heliga orter 
för andra gången. Om hon med dem kom dit, veta Ti icke. 
I januari 1370 befann sig biskop Thomas i Sverige, då, liksom 
åren 1368 och 1371, sysselsatt med uppförandet af Vadstena 
kloster. Grefvinnan de Flavigny omtalar, att jesuiten Bastello 
i ett år 1642 utgifvet arbete, Historia delV ilhiatriasimo con- 
fesaore di Christo San Nicola — detta arbete finnes icke i 
Stockholm — uppgifver, att fru Birgittas besök i Bari måste 
hafva inträffat mellan 1364 och 1367. 

Sv. Ahad. Handl. 1886. 19. 12 



— 178 — 

till Neapel hösten 1365. I den romeraka upplagan 
af hennes uppenbarelser, af år 1628, heter det 
(del 2, sid. 196), att han erhöll en uppmaning att 
fara till Jerusalem i maj 1371, då hon vistades i 
Rom under många år efter återkomsten från hen- 
nes pilgrimsfärd inom det neapolitanska riket.. 
Kom biskop Thomas tillbaka till Sverige vid en 
tid, då konungen var fängslad och stor oro rådde 
i landet, passar detta fullt väl samman med en 
hemkomst mot hösten 1366. Alltså torde den nea«^ 
politanska resan hafva företagits innan påfven an- 
lände till Rom. 

Fru Katarina kände i början benägenhet att 
återvända till Sverige, medan hennes man ännu 
lefde. Hos modem synes icke den minsta tanke 
hafva uppstått att återvända till fosterlandet. Huru 
mycket hon än intresserade sig för detta, äfven 
under vistelsen i Rom, fattade hon sin hufvud-- 
uppgift vara att verka för hela kristenheten genom 
att vinna påflig bekräftelse för den klosterorden, 
hon ville stifta. Hon hade i öfrigt sin uppmärk-^ 
samhet så fäst vid världsförhållandena, att Rom 
måste hafva synts henne vara en lämpligare vistelse^ 
ort än det aflägsna Sverige. 

Ett bevis, att hon icke ämnade återvända till 
fäderneslandet, ligger i det besök, som hennes två 
söner, båda intresserade i hemlandets politik, af- 



— 179 — 

lade hos henne och som var af en ganska lång 
varaktighet. I svenska urkunder omtalas herr 
Karl, såsom personligen närvarande, ej efter den 
25 februari 1369. Birger hade icke hunnit spela 
någon roll i Sverige innan han lämnade landet för 
att uppsöka modern. Tiden för deras ankomst 
till Italien bestämmes därigenom, att de blefvo 
af modem presenterade för påfven Urban V, och 
han återvände till Frankrike den 17 april 1370. 
Brödemas ankomst till Italien får därför förläggas 
till år 1369. Minnet af deras presentation för 
påfven bevarades troget inom Vadstena kloster. 
Birger hade sida kläder — detta var, såsom förut 
omtalats, en äldre sed, som under denna tid af 
brytning mellan gammaltoch nytt af alla allvarliga 
och fromma människor ansågs vara den enda goda 
— och var omgjordad med ett bälte, »han var klädd 
på det mest höfsriska sätt». Herr Karl däremot bar 
en sådan ridderlig skrud, som den plägar bära, som 
älskar världen: med silfverbeslaget bälte, halsband 
ooh andra prydnader. Han hade på sig en herme- 
linskjortel. Hermelinerna synas åtminstone i viss 
mån hafva varit uppstoppade, ty det säges, att det var 
som om man såge lef vande djur. De voro ordnade 
i tvenne rader, en ofvan, en nedan bältet. Hvart- 
annat djur vände hufvudet uppåt, hvartannat nedåt, 
alla hade i sin mun en guldring och vid halsen 



"1 



— 180 — 

en bjällra. Påfven såg på de två bröderna och 
sade därpå till Birger: »Du är din moders son»; 
till Karl: »Du är världens son». Modern föll ned 
på sina knän och anropade den helige fadern om 
syndaförlåtelse för sönerna. Mera galant än kyrk- 
ligt yttrade den helige fadern, sedan han lyft på 
herr Earls bälte, som helt visst var tungt af det 
myckna silfret, liksom hvad han annars hade på sig 
utvärtes: »Det må vara honom nog att bära denna 
tyngd till syndabot.» Modern sade: »O helige fa- 
der, skilj honom från synderna, nog skall jag 
skilja honom från bältet.» Det torde få anses 
tvifvelaktigt, huruvida hon hade kunnat infria 
detta löfte, ty herr Karl älskade världsligt prål 
och tog religionen mera från den skämtsamma 
sidan. Han var, säger abbedissan i Vadstena Märta 
Klasdotter, en mycket glad och lustig man. Som 
ett försonande element tillägger hon, att han hade 
en innerlig kärlek till jungfru Maria. Men det 
bevis hon anför, att han en gång yttrat, att om 
det vore möjligt att jungfru Maria skulle i en min- 
sta punkt skiljas från den värdighet hon hade när 
Gud, ville han hellre i evärdlig tid vara i helve- 
tet, synes icke vittna om annat än tanklöshet. 

Påfven lämnade Italien till fru Birgittas sorg. 
För henne återstod ännu en plikt, till hvilken hon 
drefs af inre maningar: att företaga färden till 



— 181 — 

det heliga landet. Helt visst har hon, härstam- 
mande från män, som tidigare foretagit denna be- 
svärliga vallfärd, under lång tid af sin lefnad 
känt ett lifligt begär att besöka den heliga grafven 
och andra orter, vid hvilka var fäst minnet af 
Kristus och hans verksamhet i jordelifvet. Men 
färdens besvärligheter måste hafva framträdt för 
henne rätt kraftigt: bäfvade hon för den tidigare 
resan inåt det neapolitanska riket, färden till Pale- 
stina var utan jämförelse besvärligare och farligare. 
Man spörjer emellertid ingen tvekan. Den omstän- 
digheten, att de två sönerna skulle beledsaga henne, 
måtte hafva varit henne till stor hugnad. Dottern 
fru Katarina och andra hennes vänner följde henne 
äfven. 

Hon besökte åter Neapel, hvarest hon mot- 
togs af drottning Johanna med samma ödmjuka, 
kanske hälft vidskepliga vänlighet som förra gången. 
För drottningen fick det förnyade besöket ett sär- 
skildt intresse genom det mäktiga intryck, som 
den ridderlige herr Karl giorde på hennes lättrör- 
liga fantasi, som fick göra tjänst som hjärta. Fru 
Birgitta blef naturligtvis äfven denna gång mot- 
tagen vid hofvet, och sönerna skulle presenteras. 
Fru Birgitta hade, efter hvad traditionen i Vad- 
stena visste berätta, hos sönerna inskärpt hvilka 
vördnadsbetygelser väntades af dem: bugning, knä- 



— 182 — 

fall, kyssande af drottningens fötter, Birger lydde 
antagligen efter bokstafven moderns förmaningar, 
men när herr Karl hade ödmjukt kysst drottningens 
fötter, reste han sig upp och kysste henne helt 
frimodigt på munnen. Drottningen blef icke sårad 
af sådan djftrfhet — tvärtom. Hon förklarade sin 
vilja vara att äkta herr KarL Fru Birgitta, djupt 
bedröfvad öfver sådan världens förblindelse och 
ondska, framhöll, att herr Karl redan hade en 
maka i det Qärran liggande Sverige. Men hvad 
frågade drottningen efter detta, då hon icke lät sig 
från den nya begärelsen afskräckas af den ganska 
betänkliga omständigheten, att hennes tredje man, 
Jakob af Mallorca, ännu tillhörde de lefvandes 
antal. 

I brinnande böner anropade fru Birgitta Her- 
ren om hjälp ur en sådan ohygglighet. Bönhörel- 
sen kom, men helt visst helt annanledes än hon 
hade tänkt och hoppats: herr Karl föll i en svår 
sjukdom, som varade i fjorton dagar. Spanjoren 
Alfons, tidigare biskop i Jaen, nu en af fru Bir- 
gittas biktfäder och hennes hängifne vän, ger oss 
en skildring af slutet. Han jämte andra var när- 
varande vid dödsbädden, hvarest de hade att sörja 
för den döendes själ. Fru Birgitta satt en åtta — 
tio steg från bädden» När för sonen det sista 
ögonblicket kom, reste hon sig icke upp för att 



— 183 — 

trftda nÄrmare, hon gaf icke ett ljud ifrån sig, hon 
falide ingen enda tår. Hon 8att stilla med upp- 
lyfta händer, i sitt innersta välsignande och lof- 
Tande Gud, som hade förhindrat den stora påtänkta 
synden. I södern måste jordfästningen följa tätt 
efter dödsfallet. Med stor ståt följdes herr Karls kista 
till grafven. - Drottningen, hennes gemål och i öf- 
rigt en stor skara människor ledsagade kistan för att 
ägna den så oförmodadt bortryckte den sista hedern. 
Klagan och gråt hördes öfverallt, men modem gick 
till det yttre or»d efter båren, utan klagan, utan 
tårar. Hon var en »orubblig tålamodets pelare». 
Vännen klädde hennes tankar i de orden: »Gå på din 
vallftlrd, min son, gå välsignad af Gud och af mig.» 
Den 9 mars 1372 afled herr Karl. Den 11 
mars steg fru Birgitta med den kvarlefvande sonen 
och dottern och det öfriga följet ombord på ett. 
skepp, som låg i Neapels hamn. Svårigheter mötte 
genast. Skeppet kunde icke lämna hamnen förrän 
den 14. Först efter fem dagar hunno pilgrimerna 
fram till Messina, där de stannade en vecka. Man 
vågade sig icke, när sådant kunde undvikas, ut på 
vida hafsytor — de sökte i detta fall skydd under 
<Jreklands kust. Den 30 mars hunno de till Kefa- 
lonia, där de hvilade ut i två dagar. En våldsam 
storm mottog dem på det lätt upprörda hafvet, 
den 4 april sökte de skydd vid Kos, den 8 mot 



— 184 — 

aftonen lämnade de denna ös hamn och kastades af 
stormen fin hit an dit. Först den 13 kunde de 
landa i Famagusta i Cyperns östra deL 

Sedan slutet af 1100-talet styrdes Cypern af 
medlemmar af den västfranska ätten Lusignan. Den 
konung, som vid denna tid regerade till namnet, var 
helt ung. Hans moder spelade en stor roll, men 
hon var ungefär af samma art som drottning Jo- 
hanna i Neapel. Förhållandena på ön voro ytterst 
betänkliga. Fru Birgitta varnade för de följder 
det ogudaktiga lefvernet måste draga efter sig, och 
hon lofvade att under återfärden göra ett nytt hemsök. 

Fru Birgitta och hennes följeslagare landade 
omsider i Jaffa och anträdde där färden in åt 
det heliga landet. En hvar, som har ett varmt 
hjärta, kan utan svårighet sätta sig in i de käns- 
lor, af hvilka fru Birgittas själ var uppfylld, när 
hon första gången — den 13 maj — fick försjunka 
i andakt i den heliga grafvens kyrka, när hon 
vallfärdade till ort efter ort, om hvilka den heliga 
historien talade; kall eller sömnaktig var icke hen- 
nes andakt å dessa helgade platser. Hon nöjde sig 
icke med att tänka på de tilldragelser, för hvilka 
de hade varit skådeplatserna. Hon lefde person- 
ligen igenom dem.^ 

^ Detta framgår af hennes uppenbarelser. Men det fin** 
nes, egendomligt nog, ett annat vittnesbörd härom. På ett 



— 185 — 

At den inom kyrkan rådande relikkulten sy- 
nes fru Birgitta icke hafva i någon högre grad 
varit hangifven. Visserligen erhöll hon i Bari på 
ett underbart sätt, säges det, en benknota af apo-- 
steln Thomas. I det heliga landet vinnlade hon sig 
icke om att samla reliker, men som en vanlig 
människa samlade hon synliga minnen från de 
olika orterna. Af dessa hamnade ett par i det 
kloster, som för hennes orden upprättades i Alto- 
mtlnster i Baiem, hvilket ännu äger bestånd. En 
förteckning, nedskrifven år 1654, öfver de dyrbar- 
heter, som förekommo i klostret, upptager >något> 
— det säges icke hvad — från den plats, där 
Kristus lärde sina lärjungar att bedja Fader vår^ 
»något» från den plats där Petrus, efter att hafva 
förnekat sin mästare, fällde ångerns bittra tårar. 

Under vistelsen i det heliga landet sjuknade 
fru Birgitta. Hon var nu vid pass 70 år och 
hade under årtionden lefvat ett försakelsernas och 
späkningamas lif, hvilket icke var ägnadt att stärka 
kroppens krafter. Färden öfver hafvet och de be- 
svärliga, väl ej alltid ofarliga resorna mellan de 
olika orterna i Palestina måste i hög grad hafva 



altare i Lye k}Tka på Gottland fanns fordom en altartafla> 
målad, en s. k. triptych, med framställningar ur Herren Jesu 
lefverne, sådana som de hade skådats af fru Birgitta. 
Denna tafia förvaras nu i Statens Historiska Museum. 



— 1«6 — 

tagit hennes krafter i anspråk och beröfvat henne 
all möjlighet att stå emot en sjukdom, om hvars 
art ingen uppgift blifvit oss lämnad. Det våren 
sjukdom till döden, hvilket för fru Birgitta måste 
betyda en sjukdom till befrielse och till salighet. 
Efter löftet stannade hon någon tid i Fama- 
gusta. Förhållandena på Cypern fyllde henne med 
bitter sorg. På ön fanns en befolkning »med la- 
tinsk tunga» och hörande till den romerska kyr- 
kan samt en grekisk befolkning, som icke erkände 
såsom sitt hufvud dem romerske påfven. Den 
fjortonårige konungen förmanade hon att iakttaga 
kyrkans bud om fromhet och att med mildhet för- 
låta dem, som vållat hans faders död. Den del 
af befolkningen, som tillhörde den romerska kyr- 
kan, förehöU fru Birgitta, att Gud hade visat dem 
mycken kärlek, gifvit dem ett godt land att däri 
£nna sin näring och timlig framgång. Väl bodde 
de omgifna af Guds ovänner, men de skulle få så 
mycket större lön för deras svåra arbete i världen 
och deras lekamliga strider. De skulle återvända 
till den tidigare fromheten. Ville de icke rätta 
och bättra sig, skulle hvarken rika eller fattiga 
sparas, hela släktet skulle afskrapas, så att dess 
minne skulle inom kort tid skrida ned och bort- 
glömmas, såsom om de aldrig hade varit födda i 
denna världen. De andliga på ön synas hafva i 



— 187 — 

ytterlig grad försummat sina plikter^ Konungen 
skulle mana dem till att fullgöra hvad dem ålåge, 
Visserligen funnos några, som höllo troheten mot 
sin Gud, och de skulle få sin lön. De affäUiga 
skulle bättra sig. Mot dem skulle Gud löpa med 
glädje, såsom en mild fårvaktare lyfta upp dem 
på sina axlar och själf bära dem till den stora 
trogna fårahjorden. De grekiska männen skulle 
besinna, att alla kristna män böra hålla en kristen 
tro och lyda allenast en kyrka, den romerska^ och 
hafva öfver sig en andlig fader och vårdare, påfven 
i Rom. Därest de af hård högfärd eller girighet 
eller kättja eller af något annat, som tillhör värl- 
den, ej ville underkasta sig påfven, skulle de al- 
drig efter sin död komma i åtnjutande af Guds 
nåd och miskund. Däremot de greker, som varmt 
åstundade att lära känna den sanna romerska kyr- 
kans tro, men saknade tillfälle att lära känna den, 
men lefde efter bästa samvete, afhållande sig från 
synder, i den stadga och tro, som de tillhörde, de 
skulle efter sin död finna miskund, när de kallades 
inför Guds dom. Grekerna skulle för öfrigt veta, 
att deras rike och herradöme skulle aldrig stå med 
seger eller ro, utan alltid duka under för sina 
ovänner, af hvilka de skulle tåla den tyngsta och 
största skada och dagligt elände, till dess de un- 
derkastade sig den romerska kyrkan. Med räddhåga 



— 188 — 

och undran hade fru Birgitta känt sig manad 
att s&ga allt detta. 

Förbättringar i det syfte, som fru Birgitta 
utpekade, inträdde icke, men det dröjde ganska 
länge, innan de världsliga straffdomar, hon förut- 
sade, blefvo en verklighet. Huset Lusignan re- 
gerade på Cypern, till dess drottning Katarina 
Comaro år 1489 öfverlämnade ön till sin fäderne- 
stad Venedig. Det grekiska riket störtades först 
år 1453, då turkarne intogo Konstantinopel. Den 
grekiska kyrkan äger ännu bestånd. 

Färden fortsattes till Neapel, i oktober mAiiad» 
Pest rasade i staden, drottning Johanna och arke- 
biskopen hälsade fru Birgitta med jubel: hon, den 
heliga, skulle bringa räddning. Fru Birgitta fann 
pesten vara ett straff; det som framkallat straffet 
måste aflägsnas. Hvilka voro synderna? Följande upp* 
räkning är märklig genom den egendomliga blanda 
ningen af smått och stort, något som var beteck- 
nande för tiden och för fru Birgittas uppfattning. 
Anklagelsepunkterna voro följande: Det mänskliga 
anletet målas med olika färger, liksom känslölösa 
bilder och af gudabilder; man vill anses skönare 
än Gud skapat en. Kläderna hafva ett oanständigt 
snitt och skick. Män och kvinnor missbildas 
från det ursprungliga, hvilket sker af högfärd och 
af begär att synas skönare och lättsinnigare än 



— 189 — 

Gud skapat dem^ att hos åskådarne fpamkalla loc- 
kelser och lust till köttslig begärelse. Man viUe 
icke tänka på Kristi lidanden, huruledes han stod 
naken vid pelaren, då han gisslades, hängde naken 
på korset, fylld af sår och klädd i blod, på hans 
Ögon, söm höljdes af mörker, blod och tårar o. s. v. 
Kvinnorna i Neapel uppträdde som skökor, som 
älskade vällust, men icke att föda barn. När de 
förnummo lif af ett foster, skaffade de bort det me- 
delst örter och andra medel, för att fortfarande 
kunna hängifva sig åt vällust. Ville de, som så 
lefva, blifv^a räddade, skulle de i första rummet 
ångra sig af allt hjärta, i det andra bekänna allt 
för sin biktfader och lyda hans anvisningar, i tredje 
rummet gå till nattvarden. Till ärkebiskop Bern- 
hard i Neapel talade fru Birgitta om tvenne andra 
synder. Man köpte i Neapel många hedna slafvar 
utan att försöka vinna dem för den kristna tron 
och låta döpa dem. Om någon af dessa slafvar 
dOpes, sörja icke deras herrar för deras undervis- 
ning om hvad kyrkan bjuder i sina sakrament, de 
synda å mångahanda sätt, men veta icke huru de* 
ras; synder skola kunna försonas. Människor fin- 
nag, som hålla sina slafvinnor så lågt, som om de 
voro hyndor, och antingen sälja dem till andra 
eller, hVad . ännu värre är, lämna dem till skOko- 
hus för att få en skamlig och afskyvärd vinst af 



— 190 — 

dem, eller ock hålla dem i sitt eget hus, för sig 
och andra. Sådana finnas, som behandla sina tjä- 
nare 1^ illa, att de nästan drifva dem till sj&lf- 
mord. Gud älskar dock dessa arma, ty han har 
skapat dem och kommit till denna världen för att 
frälsa dem. Somliga hålla sig till besvärjare och 
andra undergörare för att vinna tillgifvenhet af 
män och kvinnor, till och med af husbönder; som- 
liga vilja af sådana fördömda människor erhålla 
upplysningar om hvad framtiden bär i sitt sköte. 
Andra hoppas, att med tillhjälp af sådana männi- 
skor vinna bot för sjukdomar. Alla sådana man- 
liga som kvinnliga rådgifvare äro inför Gud för- 
hatliga. 

Fru Birgitta vände sig med allvarliga förma- 
ningar äfven till drottning Johanna. Hon skulle 
inför sin biktfader bekänna allt hvad hon gjort 
allt ifrån sin ungdom och rätta sig efter bikt- 
faderns anvisningar. Hon skulle noga eftertänka, 
huru hon förhållit sig i sina äktenskap och i rikets 
styrelse, ty för allt detta skulle hon aflägga räken- 
skap inför Gud. Hon skulle betala sina skulder 
och återlämna hvad hon med orätt förvärfvat; ej 
lofva bort mera än hon kunde gifva. Hon skulle 
icke betunga allmänheten med nya uppfinningar, 
utan nöja sig med de vanliga skatterna, ty Gud 
hör de armas suckar och rop. Hon skulle hafva 



— 191 — 

riAtf^diga rådgifvare» icke några snikna; doiost^ 
ratt skulle hon lämna åt dem, som älskade san-^ 
ningen, ej vara partisk eller söka rikta sig, utan 
nöja sig med det som var nödvändigt. Hon skulle 
hvar dag på vissa tider tänka på Kristi sår och 
pina, ij: därigenom skulle kärlek väekas i hennes 
hjärFta. Hon skulle på vissa tider kring sig samla 
fattigia, två deras fötter och vederkvicka dem. Hon 
skulle omfatta alla sina undersåtar med uppriktig 
kärlek, försona dem som voro oeniga, hugsvala 
den, som lidit oförskyllt. Gåfvor skulle hon förära 
på förståndigt sätt ooh i öfverensstämmelse med 
sin ftVrmåga; hon skulle icke förtrycka somliga^ 
rikta andra, utan med vishet hjälpa somliga utan 
att betunga andra. Hon skulle icke tänka så myc- 
ket på böternas belopp som på rättvisan; hon skulle 
i' fråga om förbrytelser tänka på den brottsliges 
art; hvar hon såg mera af mäxmiska, där skulle 
hon skänka större medlidande. Hon skulle vinn-^ 
lägga sig om, huru riket efter hennes död skulle 
äga bestånd, ty något barn hade hon icke att vänta 
sig. Hon skulle låta sig iiöja med de färger och 
den fägring Gud hade förlänat hennes ansikte, ty 
främmande färg misshagar G^d högeligen. Hon 
skulle vinnlägga sig om större ödmjukhet och dju-* 
parc' syndaånger, ty inför Gud står hon som åétk 
där från honom röfvat själarna, bortslösat hans 



— 192 — 

ägodelar och gjort hans vänner kval. Hon skulle 
i sitt hjärta hysa fruktan utan återvändo, ty hon 
hade snarare fört en skökas än en drottnings lef- 
veme. Hon skulle skilja från sig alla världsvanor 
och alla smickrande kvinnor och använda sin åter- 
stående tid, som är helt kort, till Guds heder, ty 
tills nu har hon betraktat sig som en människa, 
hvilken icke tänkte på sina synder. Hon måste 
betrakta Gud som sin domare. Om hon icke lyss- 
nade till Gud, skulle han döma henne icke som en 
drottning, utan som en affälling och otacksam, och 
Gud skulle gissla henne från hjässan till fotabjäUet. 
Hårdt var detta tilltal, men fru Birgitta för- 
verkade icke därigenom drottningens vänlighet ' — 
kanske drottningen af vidskeplig fruktan drefs att 
visa sig vänlig mot en kvinna, hvilken stod Gud så 
nära — allt nog, tack vare drottningens frikostighet 
blef det för fru Birgitta, som var alldeles utblottad 
på penningar, möjligt att fortsätta resan till Rom, dit 
hon längtade tillbaka. I Neapel stannade hon så pass 
länge, att hon kunde åtminstone i någon mån hämta 
sig från orientresans besvärligheter, men sorgen 
öfver all synd och uselhet i den sköna staden, hos 
hög och låg, hos andlig och världslig, torde hafva 
inverkat menligt på hennes hälsa. Det var för 
öfrigt icke endast de neapolitanska förhållandena, 
som hos henne framkallade grämelse. Påfvens 



— 193 — 

återvändande till Rom stod för henne numera en- 
dast som en dröm från det förflutna. All hennes 
ifver att förmå Gregorius XI att flytta residenset 
till Rom syntes alldeles förfelad. Han kom till 
Italien först efter fru Birgittas död. 

I slutet af februari kom hon med de sina till 
Rom. Hunnen till yttre ro efter den långa och 
besvärliga färden, ordnade hon sitt lif på samma 
sätt som förut. Men hennes hälsa var bruten, 
den späda kroppens krafter voro till ytterlighet 
medtagna. Helt visst var det kroppens svaghet, 
som gaf anledning till de mångahanda anfäktelser, 
för hvilka hon var utsatt under fastlagstiden 1373: 
hedrad af världens store i utlandet, kände hon 
sig frestad att yfvas öfver sin höga börd — »men 
drottningar äro icke gjorda af bättre ämne än an- 
dra» — ; köttets begärelser, som varit henne främ- 
mande under ungdomens och äktenskapets år, bör- 
jade pina den gamla — hon kände dem helt visst 
svårare än de i verkligheten voro — , ja, tvifvels- 
mål infunno sig, ohyggliga tvifvelsmål, t. ex. huru- 
vida den hostia, som under mässan lyftes upp in- 
för den till gudstjänst samlade menigheten, verk- 
ligen var Kristi lekamen. Det var för den fromma 
en hemsk tid. Först uppståndelsens fest bragte 
henne lisa. Den varma tiden kom, hvilken kan 
vara besvärlig i Rom, och krafterna minskades. 

Sv. Akad. Handl 1886. 19. 13 



— 194 — 

Det låg ej längre inom möjlighetens område att 
fortsätta de dagliga vallfärderna till Roms helge- 
domar. Den gamla måste hålla sig på sitt rum 
och där låta mässan läsas för sig, alltid med in- 
nerligaste ömhet skött af dottern Katarina, hugnad 
af öfriga vänner liksom af tjänare med omsorger,, 
rotade i kärlek och vördnad. Ytterst måttliga 
voro alltjämt fru Birgittas och hennes omgifninga 
anspråk på lifvet i lekamligt hänseende, men äfven 
för tillfredsställandet af de mest måttliga behof 
saknades stundom penningemedel. En gång kom 
en svensk handtverkare till Rom, stadd på pil- 
grimsfärd till det heliga landet. När han upp* 
täckte fru Birgittas nödställda belägenhet, lämnade 
han henne de penningar, som skulle hafva gått åt 
för resan tiU Palestina och åter. Han vände till- 
baka till Sverige för att af fru Birgittas fränder 
få ersättning för det lån han hade gifvit henne. 
Därefter skulle han anträda vallfärden på nytt». 
Vi se här åter, huru litet man den tiden fäste 
sig vid långresors mödor och faror: till och med 
en handtverkare dristade fara från Sverige till 
Palestina! 

Men hvad betydde för fru Birgitta den lekam- 
liga nöden gentemot den andliga? I årtionden 
hade hon varit van vid ett förtroligt umgänge med 
sin himmelske herre och mästare, bittert måste 



— 195 — 

hon därför till en tid sakna hugnaden af detta. 
Allt var inom henne tomt och öde. Hon förmådde 
icke längre bedja, då hon ej förnam något svar 
på sina böner. 

Den 17 juli kom hugsvalelsens stund. Hon 
såg Kristus stå framför altaret i hennes kammare 
och hörde honom säga: »Jag har handlat med dig, 
som brudgummen handlar med sin brud; han döl-^ 
jer sig för bruden, på det hennes längtan må blifva 
så mycket mera brinnande. Jag har ej under denna 
tid besökt dig med hugsvalan, ty det skulle vara 
för dig en pröfningens tid. Nu är du pröfvad, 
gör dig redo, ty nu är tiden inne, och inför mitt 
altare skall du, såsom jag lofvat, iklädas nunnans 
dräkt och vigas. Hädanefter skall du icke kallas 
endast min brud, utan ock nunna och moder för 
klostret i Vadstena. Du skall aflägga din kropp 
i Rom, där den skall förblifva, till dess den kan 
föras till ett för den beredt rum, ty det täckes 
mig att befria dig från dina mödor och att anse 
din vilja som en fullbordad gärning.» Hon såg 
sig nu iklädas klosterdräkten och vigas. 

Den 23 juli i morgongryningen kom befriel- 
sens ögonblick, då hon skulle »inträda i sitt kloster», 
d. v. s. i sin herres glädje. Hon gaf sina när- 
maste anvisningar för hvad göras skulle, lyssnade 
till mässan och anammade Kristi lekamen. Hon 



1 



— 196 — 

uttalade därefter orden: »Herre, i dina händer be- 
faller jag min anda.» 

Så slötos hennes ögon, och allt var stilla om- 
kring henne. 

Hennes lik lades i en kista af trä. Som hen- 
nes närmaste hade för afsikt att föra hennes kvar- 
lefvor till Sverige för att där förvaras i det kloster, 
som skulle uppföras för den orden hon stiftat och 
höll så kär, omslöto de kistan med tyg. Sonen herr 
Birger — han hade under vistelsen i Palestina fått 
värdigheten af riddare af den heliga grafven — 
och den förnäme romaren Latino af Orsini m. fl. 
satte sina sigill på fogarna af tyget, så att man 
icke behöfde framdeles frukta något misstag. Kistan 
fördes till klosterkyrkan San Lorenzo in Panisperna 
och insattes i en där befintlig marmorsarkofog på 
ett ställe, som fru Birgitta själf hade utsett. Biskop 
Alfons hade icke varit närvarande vid fru Birgittas 
dödsbädd, ty hon hade skickat honom med för- 
maningar till påf ven i Avignon. ^ När Alfons åter- 



^ Att fra Birgitta ända mot slutet varit åtminstone stund- 
tals i besittning af fulla själskrafter, visas på det tydligaste af 
ett bref, som hon i juli sände till denne Alfons, då han vista- 
des i Avignon. Dess innehåll var följande. Påfven begärde 
ett tecken. Det gjorde äfven fariséerna, hvilka hänvisades till 
profeten Jonas tecken: han hade i tre dygn varit i hafsvidundrets 
buk, men därefter återkommit till de lefvandes värld. Kristus 
hade ock i tre dygn legat i grafven, därefter uppstått och upp- 



— 197 — 

kommit till Rom, vidtogos nya åtgärder, delvis väl 
för kistans förflyttande till det aflägsna Sverige, 
delvis kanske äfven med hänsyn till den tillämnade 
helgonförklaringen, på hvilken fru Birgittas när- 
maste helt visst från början tänkte, och efter hvilken 
helgonets ben borde kunna uppvisas för den troende 
menigheten och för vallfärdande. Man beslöt sig 
för att öppna kistan, skilja köttet från benen och 

farit i sin härlighet. Påfven Gregorius skulle anamma Kristi 
varnings tecken, för att rädda själarna. Han skulle därför 
handla till Kristi heder, och hans arbete skulle gå ut på att 
frälsa själarna och återbringa kyrkan till hennes tidigare till- 
stånd och bättrade förhållanden. Då skulle han få tecknet 
och frukten af en evig hugsvalelse. Han skulle få ett andra 
tecken, ty om han ej lydde Kristi ord och komme till Italien, 
skulle han gå förlustig af det timliga såväl som det andliga, 
hafva oro i hjärtat så länge han lefde; äfven om hans hjärta 
någon gång kände lisa, skulle dock alltid samvetskval och inre 
oro stanna hos honom. Kristus hatade den fejd, som före- 
komme mellan påfven och Barnabo Visconti i Milano, den måste 
nedläggas. Äfven om påfven skulle fördrifvas från sitt påfve- 
döme, vore det bättre att han ödmjukade sig och slöte fred på 
hvilka villkor som helst, innan alltför många själar hamnade 
i det eviga fördärfvet. Rörande förhållandet till Frankrike be- 
höfde påfven intet veta, förrän han kommit till Italien. Påf- 
ven skulle hålla sig uteslutande till Kristus, äfven om alla an- 
dra afrådde honom från att flytta till Rom och gjorde hvilket 
motstånd som helst; om han bara förlitade sig på Kristus, så 
skulle Han hjälpa honom igenom. »Som fågelungarna i boet, 
när modern kommer, lyfta sig, kvittra och fröjdas, så skall 
jag med glädje gå honom till mötes, upplyfta och hedra honom». 
Påfven borde redan under hösten komma till Rom ; större glädje 
kunde han icke göra sin Gud. 



— 198 — 

lägga ned dessa i valluktande ämnen. Att skilja 
köttet från benen skulle — metoden förefaller icke 
vidare angenäm — försiggå så, att man lade liket 
jämte välluktande örter i kokande vatten. När 
undersökningar företogos rörande fru Birgittas kraf 
på att betraktas som ett kyrkans helgon, förkla- 
rade ett vittne, den svenske prästmannen Magnus 
Petersson, som varit närvarande vid kistans öpp- 
nande, att man funnit köttet på ett underbart sätt 
försvunnet och benen liggande bara, alldeles som om 
liket hade legat i grafven i tio år. Men kläderna, 
af hvilka liket varit omslutet, voro fullkomligt 
bevarade, utan minsta fläck. Vittnet hade känt 
sig ytterligt häpen, ty liket hade, när kistan öpp- 
nades i första veckan af september, icke legat i 
denna, som var omsluten af en stensarkofag, mer 
än fem och en half vecka; att kläderna voro oska- 
dade vore också besynnerligt.^ 



Jag har i det föregående sökt i korthet skildra 
fru Birgittas lefnadslopp och gifva en föreställning 
om den betydelse hon hade i världen. Men hon 
spelade i sin samtid en vida högre roll än en van- 

^ Om iakttagelsen och vittnesmålet vill jag icke uttala 
något omdöme. 



— 199 — 

lig människa. Jag har icke kunnat i det före- 
gående underlåta att gifva en och annan antydan 
därom. Hennes fromhet har jag haft anledning 
att framhålla. Denna imponerade på den närmaste 
omgifningen och vann åt henne dennas innerliga 
hängifvenhet, den imponerade på alla dem, som 
sågo henne hängifven åt brinnande andakt. Men 
hennes rykte, som gick vida, berodde icke direkt 
på hennes fromhet, utan på den höga, vidunderliga 
förmån, som hade kommit henne till del, att få 
träda i ett alldeles särskildt, ett synnerligen intimt 
förhållande till Gud, jungfru Maria och andra him- 
melska personer: hon mottog uppfinharfifcer, hon 
kunde förutsäga kommande ting. Många af kyr- 
kans män skattade henne högt, till och med påfvar 
framställde till henne frågor, som de önskade få 
besvarade. De fromma slöto sig närmare till 
henne, därför att hon hade kommit i åtnjutande 
af en alldeles särskild nådegåfva af Gud. De som 
icke voro fromma, som förde ett världsligt, kanske 
ett dåligt lefveme, men i samvetet hörde en röst, 
hvilken sade, att allt icke var väl beställdt med dem, 
de som ville finna räddning för godt pris, äg- 
nade henne en vidskeplig vördnad. 

För att rätt fatta den ställning, hon af sådan 
anledning intog inom tiden, måste vi ägna någon 
uppmärksamhet åt de allmänna förhållandena un- 



— 200 — 

der hennes tid och under den närmast före- 
gående. 

Victor von Scheflfel inleder i sin präktiga ro- 
man Ekkehard det första kapitlet med en skildring 
af en morgon, som vaknar öfver Bodensjön, och 
han fogar till denna den anmärkningen, att af det 
mörker, hvilket, såsom bekant är, hvilade öfver 
medeltiden, märktes intet spår. 

Detta medeltidens mörker, ofta framhållet^ 
ännu å många håll framhållet som en trosartikel^ 
innebär en hård orättvisa mot den tid, å hvars 
bas den nya tiden, i hvilken vi lefva och i hvil- 
ken vi känna oss hemmastadda, h vilar. Den nya 
tiden, vår tid, den känna vi mycket väl. Antikens 
tid var en period af en bestämdt utpräglad karaktär» 
Men tiden mellan de två tiderna, antikens och nu- 
tidens, har fått det betänkliga namnet medel-tidy 
en tid midt emellan två karakteristiska perioder, 
en tid, synes namnet antyda, utan egen karaktär, 
en tid därför, som var af ett tämligen underord- 
nadt intresse. Dock hade icke den nya tiden kom- 
mit till stånd så som den kom till stånd, därest 
den icke hade inträdt i arfvet efter medeltiden* 
Denna var dock således en tid, som hade förvärfvat 
något eget, som den kunde lämna i arf. 

Under senare tider har man emellertid kom- 
mit underfund med den stora betydelse, som me- 



- 201 — 

deltiden haft och som borde hafva åt denna för- 
värfvat ett bättre, högre, mera sanningsenligt namn 
än det att vara blott en mellanperiod. Man har 
uppdagat det rika lif, som utvecklade sig under 
denna period, utvecklade sig under former, som 
äro för vår tid något främmande, och som man 
därför alltför länge hade förbisett och därför 
icke förmått uppskatta till dess rätta värde. Hvar- 
helst vi granska medeltidens företeelser märka vi 
ett rikt pulserande lif, och detta är ju hufvudsaken. 
Den begynnande medeltiden har helt naturligt 
tett sig underlägsen antiken med dennas bestämdt 
utpräglade statsformer och rika utveckling i alla 
möjliga afseenden. Det germanska elementet hade 
inträdt i världsordningen med mycket af frisk ur- 
sprunglighet, som ännu icke hade blifvit på veder- 
börligt sätt skolad. De germanska staterna hade 
mer eller mindre kommit i beröring med det ro- 
merska statsväsendet, somliga blifvit däraf mera 
beroende, andra mindre, men alla hade dock i 
högre eller mindre grad inträdt i arfvet efter Rom. 
Den kristna kyrkan hade uppstått inom antikens 
slutperiod, de germanska staterna blefvo vunna för 
kristendomen. Kyrkan hade redan hunnit blifva 
mäktig och utöfvade fortfarande, målmedvetet, ett 
öfverväldigande inflytande. Från början uppstod 
frågan, huru förhållandet mellan den romerska 



— 202 — 

kyrkan och de enskilda staterna skulle utveckla 
sig. Germanerna visade sig mycket villiga att 
lämna sina gamla kulturförhållanden för att upp- 
taga lån från antiken, låt vara att detta i mångt 
och mycket skedde på ett sätt, som vi kunna kalla 
klumpigt. 

De för medeltiden nyordnade förhållandena 
hade börjat visa en fast ställning. I besittning af 
denna började man blicka ut bortom de egna hus- 
knutarna, de närmaste gränserna. Förbindelser in- 
leddes med östern, hvilka bragte ekonomiska för- 
delar och mäktigt bidrogo till utbildande af den 
industriella verksamheten i västerlandet. De bor- 
gerliga kretsarna fingo allt större betydelse och 
började göra sig gällande vid sidan af dem, som 
tidigare behärskat förhållandena, kyrkans män och 
de världsligt stora. Det folkliga elementet blef 
allt starkare. Gång efter annan riktade man ökad 
uppmärksamhet åt den antika litteraturen för att 
på nytt gå i skola: man hade tidigt hunnit så 
långt, att man mäktade dikta å eget tungomål. 

Viktigare fråga fanns dock icke än den, i 
hvilket förhållande kyrkan och staten stodo och 
borde stå till hvarandra. Väldiga strider utkäm- 
pades om detta. Länge voro kyrkans förkämpar 
de förnämligare och gingo af med segern. Inför 
Gregorius VII trädde Henrik IV bönfallande i Ca- 



— 203 — 

nossa. Innocentius III fullbordade verket. Kyrkan 
grep in på alla förhållanden i lifvet; följde män- 
niskan från födslostunden till grafläggningen och 
bortom denna in i och genom skärselden. Kyrkan 
mildrade sederna, sörjde för fridens upprätthål- 
lande och beredde därigenom en väl behöflig hug- 
nad. Under kyrkans fostrande och hägnande in- 
flytande utvecklade sig de fria konsterna till den 
fagraste blomstring. Företeelserna inom konstens 
område tala ännu mäktigt till enhvar, de visa på 
ett tydligare sätt än allt annat, huru medeltidens 
odling utvecklade sig från ett stadium till ett annat 
— först bundenhet af förebilder, som man nöjde sig 
att kopiera, vidare en bundenhet af ännu ej utveck- 
lad förmåga, så frigörelse i alla möjliga afseen- 
den, skapandet af en konst, som är karakteristisk 
för medeltiden, den romanska tiden med dess all- 
varliga former, öfvergångstiden med dess försök 
att göra sig fri från stelhet och tyngd, slutligen 
gotiken med dess uppåtsträfvande, luftiga kon- 
struktioner och ett sprittande lif, som springer ut 
i blom öfverallt. Men liksom påfvemaktens kamp 
mot staterna redan under 1200-, ännu mera under 
1300-talet, ej längre fördes med samma framgång 
som tidigare, så var det ej längre de andliga män- 
nen, som voro ensamma om att utöfva konsten. 
Borgerliga konstnärer uppträdde; deras antal blef 



— 204 — 

allt större, men de arbetade i främsta rummet för 
kyrkliga ändamål. 

Mäktigt var kyrkans inflytande på utbild- 
ningen af den t^ologisk-filosofiska forskningen, 
hvars frukter likväl icke kunna till den stora all- 
mänheten i våra dagar tala ett lika begripligt språk 
som de bildande konsterna. 

Kyrkan, som ledande och organiserande för- 
hållandena äfven utom det rent religiösa området, 
hade varit till välsignelse, m^n de, som från bör- 
jan behöfde gå i skola, växte småningom ifrån 
skolåldern, hunno mannens ålder och mogenhet, 
började stå säkert på egna fötter och blefvo ange- 
lägna om sin själfständighet och rätt till fri ut- 
veckling. Kyrkans makt blef därigenom allt mera 
hänvisad till den verksamhet, som i egentligaste 
mening tillkom henne, till det rent andliga, till 
själens införande i och utveckling inom det him- 
melska lif, som begynnes på jorden och når sin 
fullhet på andra sidan grafven. 

Men medeltidens kyrka var alltför mycket be- 
häftad med mänsklig ofullkomlighet, ja fel och 
lyten framträdde stundom så bjärt, att man icke 
kunde blunda för dem. Under tider af förfall blefvo 
verkningarna ödesdigra. Man började allt mera 
känna behof af en ändring till det bättre, ett behof 
af en innerlig fromhet, som gaf förvissning om en 



— 205 — 

kommande salighet. Rörelser, oppositionella mot 
den rådande kyrkan eller gående ut på dennas refor- 
merande, yppade sig litet hvarstädes. En viss släkt- 
skap uppenbarade sig hos dem, men denna behöf- 
ver icke bero på yttre samband — samma behof, 
djupt kändt inom vida områden, framkallade ytt- 
ringar af enahanda art. 

En reformator af storslagen art var Bernhard 
af Clairvaux, en af dessa män, som trycka sin 
prägel på den tid inom hvilken de verka, öfver- 
allt grep han energiskt in, öfverallt förmådde han 
göra sig gällande. Som hufvudmedel för kyrkans 
återupprättande ur det djupa förfallet betraktade 
han och andra utbildandet af klosterväsendet: 
klostren skulle blifva härdar för det i sanning 
fromma lefvernet, i dem skulle man ägna sig åt 
praktisk verksamhet eller åt vetenskap och predikan, 
äfven om man i dem skulle i främsta rummet ägna 
sig åt fromma gärningar och stilla betraktelser. 
Mystiken, som man ärft från den tidigare kyrkan, 
omhuldades i klostren, parad med en djup för- 
krosselse öfver synden, hvilken kräfde botgöring 
och askes, parad äfven med den enskilda själens 
brinnande kärlek till Jesus, brudens kärlek till brud- 
gummen, sådan denna skildras i Gamla testamen- 
tets Höga visa. För allmänhetens själabästa sökte 
man verka genom ett strängt kraf på botgöring, 



— 206 — 

men man kom redan nu in i den farliga riktning, 
som lät botgöringen minskas genom särskilda hand- 
lingar, hvilka syntes hafva inför Gud en synnerlig 
förtjänst. För att mana till bot och för att under- 
visa börjades från omkring 1100 en ytterst riklig 
predikoverksamhet. Munkar och präster predikade 
icke endast i sina kyrkor, utan hvar som helst, på 
vägar och stigar och torg, öfverallt där de kunde 
få människor samlade till att höra. Äfven lekmän 
vandrade omkring och predikade. 

Men de kyrkliga reformerna förslogo icke; 
efter den första ifverns dagar började alltför lätt 
slapphet insmyga sig. Det var ingalunda en lätt 
uppgift att reformera prästerskapet med den skarpa 
kontrast som fanns mellan de högre medlemmarne, 
hvilka alltför ofta lefde på världsmannavis, och de 
lägre, som väl alltför ofta saknade den nödiga ut- 
bildningen. Ju mera under gynnsamma förhållan- 
den äfven inom de lägre områdena af lekmanna- 
världen företagsamheten och välståndet växte, ju 
talrikare befolkningen blef i olika orter, ju mera 
behofvet af fromhet gjorde sig kändt, desto ifri- 
gare blef man att på andra vägar, än dem kyrkan 
bjöd på, erhålla hvad själarnas bästa kräfde. öfver 
kyrkomännens syndiga öfverflöd höjdes ett allt 
starkare knöt, man påminte allt ifrigare om den 
ytterliga enkelhet, med hvilken Kristi apostlar, 



— 207 — 

sända af sin herre, vandrade omkring och förkun- 
nade hvad han hade lärt denu Att tiderna voro 
ändrade, att allt icke kunde utan vidare återföras 
till de första förebilderna, därpå tänkte man icke^ 
kunde man icke tänka. 

Den nya riktningen inom lekmannakretsarna 
uppenbarade sig t. ex. i den waldensiska rörelsen. 
Mot slutet af 1100-talet började dess upphofsman^ 
en fransk köpman, med största ifver predika bot. 
Män och kvinnor strömmade till honom. De af- 
stodo från egendom och äktenskap, vandrade par- 
vis omkring inom vidsträckta bygder, klädda i 
yttersta armod, lefvande på allmosor. De ville 
fylla det som brast inom kyrkan, predikade bot 
och fordrade fromma gärningar efter egna bestäm- 
melser, men läto sina vänner i öfrigt hålla sig till 
kyrkan och åtnjuta dennas förvaltning af sakra- 
menten. Lombardema i norra Italien ställde sig 
i skarpare motsats till kyrkan, och denna uteslöt 
båda sekterna ur kyrkans gemenskap. I södra 
Frankrike fördes ett blodigt, ohyggligt utrotelse- 
krig mot kättarne, men genom ett sådant omvände 
man inga. 

Till sist uppstodo tvenne män, hvilka insågo 
kristenhetens kraf och ville fylla dessa, men i när- 
maste anslutning till kyrkan: Franciscus af Assisi 
och spanjoren Dominicus. Liksom under 1100- 



— 208 — 

talet kyrkans räddning skulle vinnas genom tvenne 
niunkordnar, cistercienser och premonstratenser, så 
skulle nu ett nytt försök göras genom bildande 
af två nya ordnar, öfvertygelsen, att i kloster- 
väsendet en räddning för kyrkan var att söka, var 
således genomgående, och ingen kan därför undra 
däröfver, att hos vår fru Birgitta den tanken upp- 
kom, att det kraftigaste medlet för en reformering 
af kyrkan vore bildandet af en ny orden. 

Franciscus är en af de största gestalter, som 
medeltidens historia har att uppvisa. Fru Birgitta 
var, såsom vi sett, intresserad för honom och hans 
orden. »Hos honom fanns på en gång det väldiga 
allvar, som tanken på domen framkallar, och den 
orubbliga salighet, som ligger i att vara Guds 
barn och för hvilken allt är ett medel till Guds 
lof. Aldrig uppträdde ett helgon Bå uppfylld af 
bitter askes och likväl så glad, harmonisk, fri, upp- 
fylld af poesi och kärlek. Aldrig har ett helgon 
förstått så som han att i egen person framställa 
kristendomens Ijuflighet, att genom sin inre frid 
öfvervinna tvedräkt, att genom sitt glada och fri- 
villiga armod göra försakelsen och nöden lätta, ja 
vederkvickande. Han var ett helgon, som mer 
än alla andra tilltalade folket, därigenom att han 
var fullständigt främmande för kyrkans politik och 
världsliga syften, att han aldrig bekymrade sig om 



— 209 — 

de höga inom samhället utan endast om folket.> 
Hans storhet ar oförliknelig — men vi hafva sett, 
att vid midten af 1300-talet svarade icke längre 
hans orden mot hans afsikter och bestämmelser. 
Men den verkan han utöfvat på folket inom vida 
kretsar fortgick och frambragte goda frukter. På 
högsta kyrkliga ort ställde man icke höga for- 
dringar på fromhet hos folket. »Det är nog att 
lekmännen tro på en vedergällande Gud; i allt 
öfrigt hafva de endast att tänka och säga: jag 
tror hvad kyrkan tror.» 

I hvilken hög grad det världsliga i kyrkans 
väsen och sträfvanden och det torra, pedantiska, 
endast till förnuftet talande, som förekom i den 
vetenskapliga forskningen vid universiteten, kändes 
inom vida kretsar, det visa de otaliga, mäktiga 
yttringarna af en reaktion, som uppenbarade sig 
ända från 1100-talet, under loppet af 1200- och 
1300-talen. Huru djupt man sörjde öfver det 
bestående och fortgående, röjes af de ytterlig- 
heter, till hvilka denna reaktion stundom gick. 
Åfven den var bemängd med mänskliga fel och 
svagheter. 

Mot slutet af 1100-talet förkunnade Joakim 
di Fiore, att världshistorien omfattar tre stora pe- 
rioder: först Gud faders eller lagens, sedan Sonens 
eller sakramentens och hierarkiens. Efter denna 

8v. Akad. Handl. fr, 1886. 19, 14 



— 210 — 

skulle, såsom afslutning af det hela, komma den 
Helige Andes tidsålder med omedelbar gudcnnlig 
upplysning. Mycken oro, svåra strider skulle åt* 
följa öfvergången, den i Uppenbarelseboken bebå- 
dade Antikrist skulle komma på jorden, och hans 
tid skulle kännetecknas af hart när olidliga plågor. 
Men år 1260 skulle allt vara öfverståndet, då skulle 
de troende träda in i andens tidsålder. Kyrka, 
påfvedöme, klosterväsen, Kristi mänskliga natur, 
sakramenten o. s. v. skulle, hvad den yttre formen 
beträffar, försvinna. Allt yttre, allt som talar till 
sinnena skulle försvinna. Anden ensam verkar då, 
omedelbart. Det yttre evangeliet viker för det 
eviga. Dessa läror vunno till en tid makt inom 
Franciscanerorden och inom vida kretsar af lek- 
mannavärlden. 

Vid midten af 1200-talet uppträdde i Frankrike 
och Tyskland bröderna och systrarna af den fria an- 
den. Deras mål var fullkomlighet, och denna bestod i 
ett fullständigt bortgående från det verksamma lif- 
vet i världen, i försjunkande i Gud, i åtnjutande af 
hans sötma och omfamning, i den egna viljans 
ombildaade till att blifva Guds vilja. Den full- 
komliges själ smälter, på grund af viljomas enhet, 
samman med Gud. Den fullkomlige står därför 
högre än alla helgon. Han behöfver inga bud, 
ingen mässa, intet prästerskap, inga helgon, inga 



— 211 — 

dygder, inga yttre uppenbarelser af gudaktighet. 
Han är frigjord från alla sinnÄsrörelser, ty hans 
vilja är ett med Guds vilja. För honom är all 
smärta främmande. Synden har icke för honom 
något lockande, han är fri från synd. 

Dessa öfverdrifter försvunno småningom, fal- 
lande på egen orimlighet. Mera hugnesamma äro 
de rörelser, som uppenbarade sig under början af 
1300-talet i västra Tyskland, de så kallade mysti- 
kemas. Det personliga hängifvandet åt Gud, i 
innerligaste kärlek, framhölls äfven här som det 
viktigaste för människan. Men man förföll icke åt 
sådana långt gående villfarelser som de här nyss an- 
tydda. Man höll sig inom de kyrkliga förhållandena, 
men man ville icke veta något af det världsliga, åt 
hvilket kyrkan hade förfallit, man kunde icke nöja 
sig med det tomma, torra filosoferandet. Mysti- 
kens system utarbetades af magister Eckart i Strass- 
burg (t 1328). Ur det absoluta väsendet, alltings 
urgrund, utgår väsendets afbild, Guds natur eller 
vishet, hvarigenom Gud kommer till full aktualitet, 
fer att i visheten känna sig själf och sätta sig som 
son eller det vordna ordet, hvarefter Fadern och 
Sonen i skådande och återskådande sätta sig på 
ett tredje vis som Anden, hvarmed den eviga fö- 
delseprocessen är afslutad, om än den evigt för- 
nyas. I människan, skapad efter Guds beläte, bor 



— 212 — 

Gud själf till väsen, natur och person, såsom en 
gudomlig gnista, en oskapad bild, och människans 
högsta uppgift är att genom ingående i det innersta, 
genom motstånd mot synd och all själfviskhet i 
vilja och kunskap återgå till sitt väsendes urgrund, 
för att i fullständig passivitet och i ett troende öfver- 
låtande omslutas af den i själens grund boende 
oskapade bilden. Därmed föder Gud i människans 
skapade väsen sin son, liksom han i evighet föder 
honom i sig själf och såsom han en gång lät ho- 
nom födas i tiden, för att sona människans skuld 
och föra den, som tror på honom, genom rening 
och helgelse till denna fulla omslutning med det 
eviga oskapade belätet. Det utbildade systemet 
för uppfattningen af förhållandena i världen be- 
tydde intet direkt för de många, som anslöto sig 
till ledarne; för dem betydde mera predikan om 
personlig fromhet och hängifvenhet åt Gud. Kraf- 
tiga män, fyllda af kristlig kärlek, följde Eckart 
i spåren, för att endast nämna två, Suso och Tauler. 
I visst samband med denna västtyska mystik stod 
den rörelse, söm i södra Tyskland och Schweiz slöt 
vid midten af 1300-talet >Gudsvännerna:& samman, 
hvilkas högsta mål var det innerligaste själsumgänge 
med Gud, i hvilket kunde ingå längtan efter di- 
rekta meddelanden från Gud, med andra ord uppen- 
barelser. Något senare, mot slutet af 1300-talet, 



— 213 — 

uppträdde och utbredde sig i Nederland och Tysk- 
land »bröderna med det gemensamma lefvernet», 
hvilka icke sysselsatte sig med teologisk spekula- 
tion eller sträfvande efter ett lif i åskådning af 
det heliga. De ägnade sig åt bön, åt att göra sig 
förtrogna med bibeln, de försakade för egen del 
för att kunna hjälpa andra, de försökte sprida 
biblisk kristendom genom att predika på landets 
språk och göra bibeln alltmera bekant. Denna 
sammanslutning af fromma människor med enda 
uppgift att verka för fromhetens ökande och spri- 
dande ägde länge bestånd. Till denna krets hörde 
Thomas från Kempten, hvars lilla bok om Kristi 
efterföljd ännu i dag gifver näring åt fromma 
själar — en bok, som helt visst skall vara älskad 
och vördad långt efter det ett hälft årtusende för- 
flutit efter dess första utgifvande. Det är icke åt 
många böcker vi kunna gifva ett sådant vitsord. 
Rörelserna inom kyrkan och mot dennas miss- 
förhållanden blefvo allt lifligare. Något efter fru 
Birgittas död började i England Johan Wiclif sin 
reformatoriska verksamhet. Något före hennes död 
föddes i Böhmen Johan Hus, hvars verksamhet är 
alltför väl känd för att behöfva här närmare om- 
talas. I början af 1400-talet kommo de större 
kyrkomötena, i hvilkas uppgift ingick att utrota 
rådande missbruk. 



— 214 — 

Inom denna kedja af personer, som sökte un- 
der anslutning till kyrkan eller under förkunnande 
fif läror, som voro mot kyrkans stridande, med ett 
/ ord inom denna kedja af personer, som opponerade 
sig mot de rådande missförhållandena, intager fru 
Birgitta sin plats, och hennes plats var mycket fram* 
istående. Hon stod uteslutande på kyrkans grund 
och ville å denna genomföra den reformering, som 
hon ansåg och som var afgjordt nödvändig. Huru 
mycket man än i senaste tider ägnat fru Birgitta 
uppmärksamhet och erkännande, må dock sägas, 
att hon inom samtiden spelade en större roll än 
hvad i allmänhet den senare tidens teckning af 
kyrkans historia under medeltiden låter henne spela. 

Samtidens höga värdesättning af henne berodde, 
shsom nyss sades, därpå, att hon räknades till dem, 
som under den mystiska fördjupningen i sitt eget 
innersta och i Gud hade till Honom kommit i ett så 
nära förhållande, att hon af Honom, Hans moder och 
vissa helgon mottog direkta uppenbarelser. Hon 
hade kommit till det extatiska tillstånd, som före 
och under hennes egen tid uppenbarade sig hos flera 
kvinnor, för öfrigt hos enstaka män, såsom Frän- 
ciscus af Assisi. Bland kvinnorna bör särskildt fram- 
hållas fru Birgittas samtida Katarina af Siena (t 1380). 

När kunskapen därom, att fru Birgitta blifvit 
benådad med sådana himmelska uppenbarelser 



— 215 — 

spridde Big, växte hos alla fromma en ärlig och 
<ydmjulc vördnad för henne; hos andra fick visseor- 
ligen vördnaden en mera vidskeplig karaktär, men 
från båda hållen kom, efter medeltidens sed, den 
jSQest lifliga benägenhet att förhärliga henne med alla 
möjliga företräden. Medeltidens människor hade en 
mycket liflig fantasi, och denna tyglades alltför 
litet af en sansad kritik. Ryktet spelade ock under 
medeltiden en ofitntligt mycket större roll än under 
vår tidningsläsande tid, ehuru väl må erkännas, 
att äfven under denna vår tid kunna de mest orim- 
liga rykten få en spridd, mer eller mindre kort- 
lifvad tilltro. Med afseende på helgonen stannade 
•dock tilltron kvar i det längsta. 

Birgitta, ännu i moderns lif, hade räddats 
undan en öfverhängande lifsfara under ett skepps- 
brott vid Ölands farliga kust. Hertig Erik upp- 
gifves hafva räddat modem och därmed dottern. 
Under den följande natten uppenbarade sig för fru 
Ingeborg en person i glänsande dräkt och sade: 
>Du är räddad för det goda du bär inom dig; när 
det med kärlek till Gud, ty af Gud har du und- 
fått det.> Den natten Birgitta föddes till världen 
satt en åldrig och vördnadsvärd kyrkoherde i Ras- 
bo försjunken i böner. Plötsligen varsnade han 
ett lysande moln och å detta en jungfru, som höll 

o 

i ena handen en bok. Hon sade: >At Birger har 



— 216 — 

födts en dotter, hvars underbara röst skall höras 
öfver all världen.i Vid sju års ålder hade Bir- 
gitta en natt i vaket tillstånd sett midt emot sin 
bädd ett altare och öfver detta en kvinna i glän- 
sande kläder, som i handen höll en kostbar krona. 
Kvinnan sade: :>Kom, Birgitta !i Denna stod upp 
från bädden och skyndade till altaret. Kvinnan 
frågade: >Vill du hafva denna krona?» och när Bir- 
gitta jakat, sattes kronan på hennes hufvud så, 
att Birgitta kände trycket däraf. Detta kunde Bir- 
gitta aldrig förgäta. Vid tio års ålder hade hon 
i kyrkan lyssnat till en predikan om Kristi lidande. 
Under följande natt såg hon i drömmen Kristus 
just då korsfäst och hörde honom säga: >Så har 
jag blifvit plågad.» Hon trodde i drömmen, att 
detta just då hade timat, och svarade, fortfarande 
drömmande: »O Herre, hvem har låtit dig detta 
vederfaras?» Hon förnam svaret: »De som förakta 
mig och försumma min kärlek, de hafva gjort mig 
detta.» När hon vid tolf års ålder vistades hos 
mostern på Aspnäs, var hon en dag sysselsatt med att 
sömraa med silke och guld och kände sig helt be- 
dröfvad öfver att icke kunna göra den stränga 
mostern till lag. Då trädde mostern in i rummet och 
såg en främmande jungfru sitta vid Birgittas sida 
och hjälpa henne med hennes arbete. Den främ- 
mande försvann genast. Birgitta, frågad om hjäl- 



— 217 — 

parinnan, sade sig icke veta af någon hjälp. Bro- 
deriet var emellertid så utsökt, att mostern beva- 
rade det som ett dyrbart minne. En natt smög 
sig mostern in i flickomas sofrum och fann Bir- 
gitta ligga på sina knän naken — man använde 
under medeltiden inga nattkläder — inbegripen i 
böner. Af skäl, som förefaller obegripligt, åtmin- 
stone för nutidens människor, fann mostern detta 
innebära något lättfärdigt och lät hämta ett spö 
för att gifva aga, men när hon lyfte spöt, splitt- 
rades det i hennes hand till små smulor. Häpen 
öfver undret, sporde mostern: »Hvad hade du för 
dig, Birgitta; hafva några kvinnor lärt dig be- 
drägliga böner?» Gråtande svarade flickan: »Nej, 
min fru, jag stod upp från bädden för att prisa 
Honom, som alltid plägar bistå mig.» Mostern 
frågade, h vilken denne var, och fick till svar: »Den 
korsfäste, hvilken jag fått skåda.» Efter detta om- 
fattade mostern Birgitta med ännu varmare kärlek 
och rent af med vördnad. Kort tid därefter lekte 
Birgitta en gång med andra flickor och såg då 
med vakande ögon djäfvulen i den mest vanskap- 
liga gestalt, med hundra armar och fötter. Hon 
flydde in i sitt sofrum, men djäfvulen uppenba- 
rade sig där åter för henne och yttrade: »Jagfor- 
mar intet utan den korsfästes tillåtelse.» Birgittas 
förfäran var så stor, att hon icke mäktade dölja 



1 



— 218 — 

den. Man sporde henne, hvarför hon var så upp- 
rörd. Hon svarade, att hon hade fått ondt i hjärtat. 

Detta berättas af fru Birgittas samtida bio- 
grafer. De tala äfven om de böner bon af innersta 
hjärta bad under makens lifstid och om de bittra 
tårar hon fölide öfver egen och öfver tidens ond- 
ska. Hon bad Gud hjälpa sig att bedja. Hem var 
i allra högsta mening en bönemänniska. Hon mot- 
tog uppenbarelser, heter det, under det hon bad. 

Klemming har i sin upplaga af fru Birgittas 
uppenbarelser i svensk text (IV, sid. 132 f.) tryckt 
fyra böner, om hvilka det säges, att de blefvo 
henne ingifna, sedan hon hade bedt att få veta, 
huru hon skuUe rätt bedja. Dessa böner äro egent- 
ligen inga böner, utan ett lofprisande af Kristus 
och jungfru Maria. De gå in i en oändlighet af 
detaljer och äro ytterst karakteristiska för fru Bir^ 
gittas tid och den sinnesriktning, som hos henne 
var härskande. Det säges, att hon läste dessa bö- 
ner hvar dag. Det må vara nog att här meddela 
några utdrag. 

Ȁra vare dig, min herre Jesus Kristus, Gruds 
son, som sändes af Fadern i en jungfrus lekamen, 
och var det oaktadt när Fadern i himmelriket och 
Han i dig här i jorderiket med sin guddom i din 
mandom. Heder hafver du, o, min herre Jesus 
Kristus, som i jungfruns kved växte och dvaldes. 



— 219 — 

till dess den tid kom, då du af henne föddes och 
Tfirdigades af hennes händer skötas och svepas och 
laggas i vagga och framfostras af hennes mjölk. 
Lof vare dig, min herre Jesus Kristus, som lät 
dig omskäras och kallas Jesus och lät konungar 
bomma till dig och därefter offra i templet. Ärä 
vare dig, min herre Jesus Kristus, hvars lekamen 
växte under din moders och fosterfaders vård och 
lydnad, ehuru de båda stodo under din vård och 
lydnad. Heder vare dig, min herre Jesus Kristus, 
som ville låta dig döpas af din tjänsteman och 
själf göra järtecken och predika och med skäl up- 
penbara, att du var sann Gud och ville fullkomna 
profetemas förutsägelser och med din död återlösa 
människors själar.» 

Den tid var kommen, då man började gifva 
akt på den människan omgifvande verkligheten 
äfven i mindre detaljer. För den mystiska upp- 
fattningen var det karakteristiskt att inlåta sig på 
detaljerna i Jesu lidandes historia, vi kunna säga 
att frossa i deras skärskådande. 

Af större personligt intresse äro sådana ut- 
talanden som följande: :&Sankta Birgitta, Jesu Kristi 
brud, bad sin bön till jungfru Maria, Guds moder, 
och sade: 'O, min allra käraste fru, jag beder dig 
för din älsklige sons kärlek, att du må gifva mig 
hjälpa att jag måtte älska honom af allt mitt hjärta. 



— 220 — 

Jag känner mig vanmäktig att älska honom med 
så brinnande kärlek som jag skulle, ty beder jag 
dig, miskundens moder, att du värdigas binda 
hans kärlek öfver mitt hjärta och draga det till din 
son med all styrka, skildt från all köttslig kärlek. 
Drag det så mycket starkare, som det är af sig 
tyngre och sent till allt, som är godt.' 'Min själ 
i synden vanskas att se de ting, som äro mig nära. 
Dem kan jag bättre se, som äro mig fjärran, så- 
som himmeln med planeterna, jorden med mullen 
och stenar och sina växter, så ock det som går, 
kryper och flyger och af jorden hafva sin näring, 
vattnet och det i det rör sig — allt detta kallar 
jag vara mig fjärran, ty min själ förmår icke föra 
bort något af detta med sig. Det kallar jag vara 
mig nära, som jag får antingen af den Helige 
Andes ingjutelse eller af djäfvulens frestelse. Ingen 
människa kan fatta, att detta lifvet skall ändas 
med döden, som ej hafver något af dessa två. Ty 
är det utan jäf, att medan sinnena finnas, kan 
ingen styras ensam, utan framdeles med viljan 
antingen af den gode anden eller den onde. Så- 
som i alla tider dag och natt ej stanna kvar, så 
är ock människan: sof vande och vakande går hon 
fram antingen på vägen till himmelriket eller på 
vägen till helvetet. Är viljan att älska Gud öfver 
allt och sin jämnkristne som sig själf och fly allt 



— 221 — 

det Gud bar förbjudit och efter sin makt göra 
aUt det ban bjudit, då går människan den väg, 
som leder till allt godt. Då viljan vill lyda sitt 
kött mot Guds budord, vill det som är hans jämn- 
kristen till skada på lif eller gods, till skam eller 
sorg, vill hafva världens heder och rikedomar, då 
går han den vägen, som leder till allt ondt. Till 
den, som går den väg, som leder till evärdligt lif, 
är den Helige Ande närmare med sina inskjutelser 
och djäfvulen fjärmare; men denne låter, på grund 
af sin odygd, honom ej vara utan frestelse. Den 
som går den väg, som leder till evärdlig död, är 
djäfvulen närmast med sina eggelser, dock under- 
låter ej Guds dygd att stundom beröra honom 
med sin sökelse. Några ting äro för människan 
naturliga, i hvilka hon pröfvas af den gode anden 
och frestas af den onde, såsom allt det som är 
naturligt i lekamen och annat i världen, såsom 
sömn och vaka, kläder och föda, att stundom röras 
af bedröfvelser, stundom glädjas af hugnad. Den 
gode anden råder att vara skälig, sofva så mått- 
ligt, att då något skall göras till Guds ära, man 
icke tynges af sömnlöshet och ännu mindre att 
gudstjänsttimmarna förkortas eller försummas för 
sömns skull. Därför bör lekamen ofta uppväckas 
ur den Ijufliga sömnen. Den kranke anden säger 
emot, han råder att sofva så länge tills kroppen 



— 222: — 

ledes att ligga; skall du ändtligen fasta, då skall 
dn förlänga din sömn, så att du stiger upp mot 
middagen. Till non (d. v. s. 3-tiden) må du vaara. 
i något arbete, på det matbeg&ret må blifva så 
mycket större; ät sedan så grundligt, att du ieke 
är hungrig, när kvällen kommer; fyll sedan inså 
mycket af drycken, att du icke har någon afsak-^ 
nad af kvällsmåltiden. Vaka länge och skämta 
och drick in på natten, till dess sömnen vill råda 
öfver dig, gå så drucken till sängs, så att du kaa 
sofva långt fram på dagen. Statt ej upp förrän 
det icke lyster dig att sofva längre. Så kan du 
göra fastan lätt för dig. Den k ranke anden 
råder ock somliga att fasta och vaka så utan 
måtta, att samvetet minskar, till dess att 
människan vanskas i ord eller gärning eller 
tankar och gudstjänst.' 

»Min käre herre och fader, de svåra synder, 
såväl de förut påtänkta som de som i brådhet gö- 
ras, hvilka jag minnes förr än vi åtskildes, äro af 
dig kända. Tyvärr, litet har jag bättrat för brot- 
ten, utan snarare har jag i hvar stund lagt något 
till synden, men nu är min vilja att hädanfirån 
bättra mina brott och att med den dygdige Gudens 
hjälp aldrig mera göra honom emot. Jag vet att 
då min själ kom ny ur döpelsen, då var hon. fager 



— 223 — 

och rik, men nu brister henne, för mina synders 
skull, fägringen, och hon är mycket fattig.» 

Olika meningar hafva uttalats rörande den 
tidpunkt, från hvilken Birgitta böljade mottaga 
uppenbarelser. Skiftningarna i uppfattning bero 
därpå, att man måste urskilja med afseende på 
uppenbarelsemas olika stadier. Den skUlnaden 
gjorde man redan på Birgittas tid. Enligt gängse 
berättelser hade hon allt ifrån barndomen syner, 
men sällan förekommande och oftast förekommande 
i drömmen. Om andra uppenbarelser talar prior 
Peter i Alvastra, som lång tid befann sig i fru 
Birgittas närhet och hade rikligt tillfälle att följa 
hennes själslif. »Stundom», säger han, »hände det, 
att hon i sin bön icke endast såg bilder, som ta- 
lade till henne, utan hon hörde äfven röster, som 
talade tUl henne. Hon kunde vid sådana tillfällen 
urskilja rösterna, så att hon kunde förnimma, om 
det var Kristus, som talade till henne, eller en 
ängel eller ett helgon. Ibland såg hon med sina 
lekamliga dkgon Kristus och jungfru Maria. Ibland 
ingötos i hennes hjärta gudomliga uppenbarelser 
utan att hon såg någon bild eller hörde någon 
röst, hennes förstånd blef på ett öfvematurligt sätt 
upplyst, och hon fattade uppenbarelserna.» Från 
de bilder och röster, som man förnimmer i dröm- 
men och stundom minnes sedan man vaknat, hade 



^ 



— 224 — 

hon kommit öfver till extasen — något som den 
tiden icke sällan förekom och som sporadiskt 
förekommit äfven i nyare tid.^ 

I inledningen till uppenbarelserna om ordens- 
regeln skildras det extatiska tillståndet på följande 
sätt.^ »I Norges konungarike, det yttersta mot 
norr af alla riken, så att utanför detta icke finnes 
något ställe som kan bebos af människor,^ hände 
det den heliga fru Birgitta, då hon var innerligen 
i sina böner, att hennes lekamliga krafter liksom 
vanskades eller vanmäktades, under det hennes själ 
började varda i alla sina krafter på fullkomligaste 
sätt liflig och stark till att se, höra, tala och känna 
de ting, som äro andliga. På sådant sätt vardt 
hon ofta gripen och bortryckt, så att hon hörde 
många ting i andlig syn sig kungöras. Hon häp- 

^ Svenska akademiens framlidne ledamot Hans Magnus 
Melin skref den 22 mars 1842 till Franzén, att han några da- 
gar förr än han begynte sina föreläsningar om Jesu lif erhöll 
>ett gudomligt vittnesbörd, icke i extas eller clairvoyence, i 
fullt vakande och sansadt tillstånd, att jag var högt aktad in- 
för Gud, om än inför människor föraktad. Utan detta vitt- 
nesbörd, som öfvertygade mig om Guds personliga närhet, hade 
mina föreläsningar, på hvilka jag kort före terminens böljan 
var alldeles oberedd, icke kunnat komma till stånd.» Brefvet 
har blifvit mig meddeladt af bibliotekarien H. Wieselgren. 

^ Uppenbarelserna IV, sid. 3 f. 

* Åtminstone två gånger var fru Birgitta i Norge, den 
gången, då hon på Bohus hånades af konungssonen Erik, och 
under vallfärden till Trondhjem. 



— 226 — 

nade, visste icke hvad hon skulle tänka, hon fruk- 
tade, att det kunde vara något bländverk, 'att be- 
gabbaren, mörkrets ängel, ville begabba henne un- 
der gestalt af en ljusets ängeV. Med stor vörd- 
nad och räddhåga för Gud och mycken ödmjukhet 
uppenbarade hon sedermera hvad hon förnummit 
för ärkebiskopen i Uppsala, tre andra biskopar, en 
gudlig mästare, som hölls vara stor i den heliga 
skrift, och en gudlig abbot, som var i sanning en 
renlifsman. Dessa och många andra Guds vänner 
togo detta allvarligen och andligen i öfvervägande, 
och de kommo till det resultat, att uppenbarelsen 
var gifven af ljusets gode ande, Själf fann hon i 
de uppenbarelser, som kommo henne till del, myc- 
ket, som hon icke kunde fatta, såsom t. ex. ordens- 
regeln, hvilken dock var ganska vidlyftig, kunde för 
henne dikteras så godt som i ett ögonblick. 'Gud, 
alltings skapare, kungjorde mig ovärdiga med sin 
välsignade mun alla denna regelns ord så under- 
samt och inom så kort tid, att jag ej förmår för 
någon människa förklara det. När Jesus Kristus 
uppenbarade sig för mig, så fort han upplät sina 
välsignade läppar och började tala, voro alla denna 
regelns artiklar med alla de ord i dem stå för 
mig icke såsom skrifna i något bref. På hvad sätt 
det skedde, det vet Han ensam, från hvilken det 
hördes så undersamt och genom hvars undersamma 

Sv. Åkad. Handl. 1886. 19. 15 



1 



— 226 — 

dygd det kunde begripas och hvart för sig ur- 
skiljas af mitt sinne. Jag dvaldes så länge i den 
synen, att jag samlade allt i minnet, med hjälp 
af Kristi nåd. Men efter den synen var mitt hjärta 
uppfylldt af så mycken hetta och inneriig glädje, 
att intet mera förmådde rymmas däri. Sådant var 
mitt hjärta några dagar, till dess jag hade för en 
renlifsman. Guds vän, uppenbarat alla denna re- 
gels artiklar och ord, för att af honom nedskrifvas^ 
När det allt var skrifvet, kände jag mitt hjärta 
och min lekamen återkomma till sin naturliga ska- 
pelse. Lof och ära vare den allsmäktige Guden.'»^ 

Biskop Alfons, som med så stor hängifvenhet 
slöt sig till fru Birgitta under hennes vistelse i 
södern, sysselsätter sig i inledningen till uppenba- 
relsernas åttonde bok med arten af dessa uppen- 
barelser. Han påminner om fru Birgittas egna 
ord: »O, käraste Gud, mest älskad af allt, under- 
bart är för alla som höra det hvad du har gjort 
för mig, ty när dig så täckes, söfver du min kropp, 
men icke med en kroppslig dvala, utan med en 
andlig stillhet, men min själ liksom uppväcker du 
ur sömnen att se, höra och förnimma andligen .^ 
O, Herre Gud, huru Ijufliga äro din muns ord. 
Det synes mig, så ofta jag hör din andes ord, att 
min själ tillägnar sig dem med en förnimmelse af 

^ Uppenbarelserna IV s. 42 f. 



— 227 — 

outsäglig sötma, såsom den Ijufligaste spis, som 
synes ingå i min kropps hjärta med stor glädje 
och outsäglig hugsvalan. Undersamt synes det 
mig vara, att när jag hör dina ord, då blir jag på 
en gång mätt och hungrig; mätt, ty det täckes 
mig intet annat än dina ord, hungrig, ty ständigt 
växer mitt begär efter dem.» Själf hade Alfons 
många gånger sett fru Birgitta sittande eller liggan- 
de framstupa, så uppgången i bön, att hon tycktes 
så godt som död, främmande för alla kroppens 
sinnen, uppryckt i andlig extas, utan att se eller 
höra något af det, som försiggick omkring henne. 
När hon återkom till sig själf, berättade hon för 
Alfons och sina två biktfäder de syner, som hon 
hade haft, Guds hemliga storverk. Arten af hen- 
nes uppenbarelser framträder, heter det vidare, 
fullt klart i en hemlig uppenbarelse, som hon sände 
till påfven Gregorius XL Vakande i bön blef hon 
hänryckt i anden, alla hennes kroppskrafter tycktes 
försvinna, men hennes hjärta upptändes och jub- 
lade i brinnande kärlek,* hennes själ hugsvalades, 
hennes ande stärktes med gudomlig kraft, allt hen- 
nes medvetande och förstånd fylldes med andligt 
förstående. Stundom förnam hon, med en out- 
säglig hänförelse, en underbar, fullt förnimbar 
kroppslig rörelse i sitt hjärta, liksom om ett foster 
där rörde sig, hvilken rörelse kunde ses utvärtes. 



— 228 — 

Själf undrade hon, om icke detta kunde vara något 
djäfvulens bländverk, och visade det för sina and- 
liga fäder, hvilka sågo och vidrörde det under stor 
häpnad. Kristus och jungfru Maria förklarade, att 
denna rörelse i hjärtat icke var någon inbillning, 
utan nåd af Gud och en verkan af den Helige 
ande. 

Jag har icke kunnat underlåta att meddela 
detta, på hvilket en så intelligent man som biskop 
Alfons trodde. När vi skola bedöma tidens för- 
hållanden, måste vi taga med i räkningen den lätt- 
trogenhet, åt hvilken man var hemfallen, till större del 
beroende därpå, att man icke ägde nödig kännedom 
om de naturliga förhållandena. Denna lättrogen- 
het gjorde det möjligt, att de mest vidunderliga 
historier uppstodo om underverk, som framkallades 
genom åkallan af det ena eller andra helgonet — 
många sådana anknyta sig till fru Birgitta. Med 
afseende på den nyssnämnda förnimmelsen hän- 
visar Alfons till tvenne af Birgittas uppenbarelser. 
I den ena (bok 2 kap. 10 i den svenska, kap. 18 
i den latinska texten) heter det: 

»Vår herre sade till sin brud följande: 'Tre 
underliga ting gjorde jag med dig, ty du ser mig 
med andliga ögon. Du känner min ande med 
lekamlig hand i ditt lefvande bröst. Den syn du 
ser synes dig ej så som hon är, ty om du såge 



— 229 — 

änglarnes och de heliga själarnas andliga fägring, 
skulle ej din lekamen tåla vid det, utan sönder- 
slitas som ett söndrigt och ruttet kar, i följd af 
den glädje den synen skulle bereda din själ. Där- 
för synas dig de andliga tingen som lekamliga, 
änglarna och själarna synas dig i människogestal- 
ter. Andliga ord sägas dig med liknelser, ty din 
ande kan ej annorledes fatta dem. Men af alla 
ting är detta underligast, att min ande kännes röra 
sig i ditt hjärta.' Då svarade hon: 'O, min herre 
Gud, hvi värdigas du att bo i en så ful änka, som 
är fattig i goda gärningar och liten i samvetets 
underståndelse och lång tid uppnött i synden.' 
Han svarade : 'Jag kan tre ting. Först förmår jag 
göra en fattig till rik, en osnäll (icke skarpsinnig) 
och litet förstående till ymnigt snäll och vis; jag 
förmår ock förnya en gammal till ungdom. Ty 
såsom den fågeln, som kallas Fenix, bär samman 
torra stickor och kvistar, mellan hvilka han bär 
en trästicka, som är utantill af naturen torr och 
innantill het, i hvilken först kommer hetta af so- 
lens sken, så att den antändes, och de andra stic- 
korna tändas af denna, så tillhör det dig att sam- 
mansanka dygder, med hvilka du skall förnyas 
från synden, och bland dem skall du hafva ett trä, 
hvilket innantill är hett och utantill torrt, det är 
ditt hjärta, som skall vara utantill rent och torrt 



— 230 — 

från all världslig lusta och innantill fullt med all 
^kärlek, så att du icke vill eller åstundar något 
annat än mig. Då skall min kärleks eld komma 
i dig, och så skall du upptändas med alla dygder, 
i hvilka du skall brännas och renas från synderna 
och sedan uppstå som en förnyad fågel.% 

I bok 6 kap. 88 förekommer en annan uppen- 
barelse: »Under julnatten kom till Kristi brud så 
mycken och underbar hjärtans fröjd, att hon näppe- 
ligen förmådde hålla sig för glädje, och i samma 
stund kände hon en underlig och påtaglig rörelse 
i sitt hjärta, som om ett lefvande barn rörde sig 
i detta.» Hennes andliga fäder och andra andliga 
vänner sågo och kände det och undrade mycket. 
Under högmässan talade jungfru Maria till henne 
och sade, att hon af detta icke skulle befara nå- 
gon begabbelse. »Det är detsamma som den sötma 
och miskund, som gjordes mig; ty som du ej vet, 
huru så hastigt kom till dig hjärtats glädje och 
rörelse, så var min sons glädje i mig underlig 
och bråd, ty så snart jag lyssnat till ängelns be- 
bådelse, kände jag i mig något underligt och lef- 
vande. Gläds, ty den rörelsen du kände är ett 
tecken till min sons inträde i ditt hjärta. Såsom 
min son kallade dig sin nya brud, så kallar jag 
dig nu min soahustru. Såsom fadern och modem 
insätta hustrun i sysslor och arbete och säga henne 



— 231 — 

hvad skall göras i huset och gården, så vilja Gud 
och jag kungöra för våra vänner och världen vår 
vilja med afseende på dig. Denna rörelse i ditt 
hjärta skall förblifva i dig och ökas allt eftersom 
ditt hjärta förmår att fatta.> De uttryck, som här 
förekomma, äro synnerligen karakteristiska för my- 
stikemas uppfattning af förhållandet mellan Kristus 
och den enskilda själen, åtminstone vissa utkora- 
des själar. 

Biskop Alfons omtalar vidare, att fru Birgitta 
fick många uppenbarelser, hvilkas innehåll hon icke 
genast fattade, men detta förklarades för henne 
sedermera i nya uppenbarelser. I andra fall, då 
hon sett hvarjehanda, som hon ej fattat, kom ge- 
nast förklaringen af Kristus, jungfru Maria, en 
ängel eller något helgon. Han framhåller vidare, 
huru det kunde vara möjligt, att Birgitta, va- 
kande i böner, kunde under sin extas se Kristus, 
hans moder, änglar och helgon, som hafva sin 
orubbliga varelse i himmelen, och samtidigt se 
själar plågas, höra dem och de onda andarna 
tala i skärselden och i helvetet, ja, till och med 
personer som ännu bef unno sig i jordelifvet. Hon 
såg dem alla på en gång, hörde dem tala sins- 
emellan. Befann sig då hennes själ i kroppen eller 
utanför denna? Hon själf kunde icke besvara denna 
fråga, behöfde det ej heller, ty jungfru Maria hade 



— 232 — 

i en uppenbarelse sagt, att detta Birgittas um- 
gänge ägde rum under en underbar upplyftning 
och upplysning af hennes själ och förstånd, tack 
vare den Helige Andes medverkan. Men någon 
gång hände det, att hon med sina lekamliga ögon 
såg en ängel, som för henne dikterade hvad hon 
skulle skrifva. Stundom såg hon äfven med sina 
lekamliga ögon Kristus och hans moder, särskildt 
när hon låg på dödsbädden. I regeln, när hon 
mottog en uppenbarelse, såg hon intet, men hon 
hörde röster och urskilde dem. Under' dessa 
uppenbarelser förnam hon den största Ijuflighet af 
Guds kärlek och hugsvalelse. Där hon efter uppen- 
barelsens slut berättade dess innehåll, skedde det 
under tårar och hugnad. Biskop Alfons visste 
detta af egen erfarenhet, d. v. s. af hvad han själf 
haft tillfälle att iakttaga. 

Han ingår äfven på uppenbarelsernas natur. 
Enligt Augustinus och Hieronimus, tvenne af de 
latinska kyrkofäderna, kunna uppenbarelserna vara 
af tre olika slag, corporales, spirituales eller in- 
tellectuales. Lekamliga uppenbarelser äro sådana, 
som ses med de lekamliga ögonen; andliga de, i 
hvilka hvad man ser betecknar något annat, så- 
som när Farao såg axen och Moses den brinnande 
busken; intellektuella de, i hvilka man med den 
Helige Andes hjälp fattar sanningen af de myste- 



— 233 — 

rier, som uppenbaras, såsom när evangelisten Jo- 
hannes skådade hvad han skildrat i Uppenbarelse- 
boken. Till de lekamliga uppenbarelserna med 
af seende på Birgitta räknar Alfons de syner hon 
hade under barndomen, det förut af mig icke om- 
talade tillfället, då jungfru Maria hjälpte henne 
från en svår barnsbörd, hvilket de vid tillfället 
hos henne samlade kvinnorna sågo, vid några 
andra tillfällen och slutligen på hennes yttersta. 
De andliga uppenbarelserna kunde man hafva under 
drömmen, men vid sådana fäster icke Alfons större 
vikt, man kunde äfven hafva dem vakande, och fru 
Birgitta hade sina flesta uppenbarelser vakande, 
under det hon var försjunken i bön. Vi må väl 
säga, att hon då icke var lekamligen sofvan- 
de, men hon befann sig därvid i ett tillstånd 
af hänryckning, lyft öfver den kroppsliga till- 
varon. 

De uppenbarelser, som kommo fru Birgitta 
till del, voro af olika slag. Dels gällde de män- 
niskan, särskildt hennes förhållande till Gud, dels 
gällde de förhållanden i den tidens värld i allmän- 
het, dels gällde de kommande förhållanden. Fru 
Birgitta ansåg allt vara henne ingifvet omedelbart 
eller medelbart af Gud, allt hade således gudomlig 
prägel och gudomlig auktoritet. Hennes vänner 
och beundrare trodde och förfäktade detsamma. 



— 234 — 

Väl må antagas — då det är så mycket mellan 
himmel och jord, som vi icke kunna förstå — att 
en själ, som i innerligaste fromhet sluter sig till 
Gud, kan af Honom erhålla — vi må ju gärna 
kalla det — uppenbarelser ; men en själ, som kommit 
i åtnjutande af en sådan förmån och fortfarande 
lefver i ett nära böneumgänge med sin Grud, kan 
ock lätteligen få den föreställningen, att allt hvad 
hon tänker eller hvad hon önskar — allt på grund- 
valen af den innerligaste fromhet och fullaste sam- 
lif med Gud — - är henne af Gud ingifvet Fru 
Birgitta var helgjutet from, Gud af innersta hjärta 
hängifven; hon lefde ett lif i Gud, men alla hen- 
nes uppenbarelser kunna vi icke tillerkänna ett gu- 
domligt ursprung. Gud är alltid densamme, men 
människornas tider växla. Hvad en tid är godt 
passar icke alltid för en annan tid, och det som 
ej har evighetsvärde måste få färg af mänsklig 
ofullkomlighet, af begränsning af den enskildes 
beroende af sin tids förhållanden. För att fram- 
hålla det mänskliga i flera af fru Birgittas uppen- 
barelser behöfver jag endast hänvisa till dem, som 
gälla Sveriges politiska förhållanden. De vittna 
om en helt mänsklig uppfattning af tidens offent- 
liga angelägenheter. En del af hennes politiska 
profetior, iklädda uppenbarelsernas form, gingo 
icke i fullbordan, och de himmelska ord hon tyckte 



— 235 — 

sig hafva hört, voro således icke himmelska utan 
hennes egna. Men att hon personligen lefde i det 
innerligaste umgänge med Gud, detta lider ej tvif- 
vel. Att hon under sitt böneumgänge, flitigt, in- 
nerligt öfvadt, kunde blifva upplyst från höjden, 
det f& vi anse vara visst. 

På hvilket språk mottog hon sina uppenba- 
relser? Icke af personlig erfarenhet, men af er- 
farenhet, som jag haft tillfälle att iakttaga hos en 
annan, vet jag, att en person, som befinner sig i 
somnambuliskt tillstånd, förstår främmande, annars 
af henne ej kända språk, men svarar med moders- 
målet på de i främmande tungomål framställda 
frågorna. Fru Birgitta förnam väl uppenbarelserna, 
de verkliga och de inbillade — de som voro hen- 
nes egna tankefoster — på svenska. Allt hvad 
hon under uppenbarelser inhämtade, äfven om det 
hade en mycket stor omfattning — t. ex. när den 
ganska vidlyftiga ordensregeln dikterades för henne 
— inpräglades så fullständigt i hennes minne, att när 
uppenbarelsen var lyktad och hon hunnit hämta sig 
från den kroppsliga utmattning, med hvilken denna 
regelbundet var förbunden, kunde hon meddela utan 
afdrag uppenbarelsemas innehåll, och detta blef 
då nedskrifvet. Skrifvare voro väl, utom i undan- 
tagsfall, biktfäderna. För dem, som följt henne 
från Sverige, dikterade hon naturligtvis på sven- 



— 236 — 

ska. Men på h vilket språk gaf hon sådana med- 
delanden åt spanjoren Alfons? Uppenbarelserna 
öfversattes till latin för att blifva tillgängliga för 
hela den kyrkliga världen. Från den latinska tex- 
ten öfversattes de åter till svenska. Det är denna i 
Vadstena kloster utförda öfversättning, som blifvit 
af G. E. Klemming utgifven. Han har {Heliga 
Birgittas uppenbarelser^ IV sid. 177 f.) meddelat 
fragment af tvenne uppenbarelser, som anses vara 
nedskrifna af fru Birgitta själf. Hennes handstil 
har all önskvärd tydlighet. I texten äro somliga 
ord öfverstrukna, andra tillagda öfver raden, men 
ingen ändring gäller innehållet. Skriffel hafva 
blifvit rättade, uteglömda ord hafva tillfogats, ett 
och annat uttryck har blifvit ersatt med ett annat. 

Såsom biskop Alfons framhållit, inledes en 
mängd uppenbarelser med orden: »Guds moder 
talade till bruden, sägande», eller »Guds son sade 
till sin brud». Detta, säger han, äro uppenbarel- 
ser, i hvilka fru Birgitta hörde rösterna utan att 
se något. Andra uppenbarelser däremot inledas 
med en dramatisk föreställning. 

Det ena af fru Birgitta skrifna fragmentet 
tillhör en uppenbarelse (bok 4, kap. 49), hvilken 
inledes på följande sätt: 

»En människa syntes, som hon vore kommen 
i ett stort kyrkokor och en stor skinande sol syn- 



— 237 — 

tes och två predikantstolar funnos i koret, en åt 
höger och en åt vänster, ^ och hvardera var långt 
skild från solen, och från solen utgingo två strålar 
till dessa stolar. Det hördes en röst från den 
vänstra stolen sägande: 'Hell, evärdlig konung, ska- 
pare och återlösare och rättvis domare, se din 
ämbetsman, som sitter i ditt säte i världen, åter- 
ledde sitt säte till den förra och gamla stolen, där 
Petrus satt, den första påfven och apostlarnas höf- 
dinge/ Från den högra stolen hördes en röst: 
'Huru kan påfven ingå i den heliga kyrkan, i 
hvilken dörraxlarnas borrhål äro fyllda med rost 
och jord, och därför äro dörraxlarna nedböjda till 
jorden, ty i hålen finnes ingen möjlighet att in- 
sätta krokarna, som skulle uppehålla dörrarna, och 
dörrhakama äro räknade och icke böjda. Golfvet 
är uppgräfdt i djupa gropar liksom djupaste pussar, 
som icke hafva någon grund. Taket är tjäradt 
och brinner af svafveleld och dryper som af tjockt 
regn och svart rök, som uppstiger ur grafvarnas 
djup, och af dropparna från taket äro alla väggarna 
smutsade och de äro så leda och vanskapade, som om 
ruttet var vore blandadt med blod. Därför höfves 
ej Guds vänner att förblifva i en sådan kyrka.'» 
Rösten från höger förklarade hvad detta skulle 

^ Detta var vanligt i större kyrkor. Från den ena skulle 
evangeliet, från den andra episteln uppläsas. 



— 238 — 

betyda — en dom öfver påfven och hans sätt att 
sköta kyrkan. Det bildspråk Birgitta använde är 
stundom enkelt och lätt att förstå, stundom däremot 
till ytterlighet inveckladt, mycket sökt och därtill 
dunkelt, i all synnerhet därigenom att bilder ho- 
pas och göra intrång på hvarandra. Ett prof på 
bildspråket af det senare slaget lämnas af hvad 
rösten från höger meddelade till förklaring af den 
ofvan skildrade synen. Påfven betecknas med 
dörraxlarna, borrhålen för dessa beteckna den 
ödmjukhet, som höfves påfven, men de voro nu 
fyllda med rost, d. v. s. ödmjukheten hade fått 
vika för högfärd, världsligt väsende, öfverflöd och 
rikedom. Därför intet under, att dörraxlarna voro 
nedböjda. Påfven skulle därför åter upptaga den 
sanna ödmjukheten, börja med sig själf, först i 
bonad och kläder, i guld och silfver, i silfverkärl 
och hästar m. m., bibehållande endast det som var 
nödvändigt, gifvande allt öfrigt åt fattiga, i främ- 
sta rummet åt dem, som han visste vara Guds 
vänner. Han skulle icke hafva flera tjänare än han 
behöfde för att bevara lifvet, ty det står visser- 
ligen i Guds hand, när han vill kalla honom inför 
sin dom, men det är rättvist, att påfven har tjä- 
nare, som kunna hjälpa honom att styrka rättvisan 
och nedtrycka dem, som sätta sig upp mot kyrkan. 
Med dörrhakarna betecknas kardinalerna, hvilka 



— 239 — 

äro uträtade, så mycket möjligt är, till högfärd^ 
girighet och köttets lustar. Därför skall påfven 
gripa till hammare och tång och böja kardinalerna 
efter sin vilja, så att de uppgifva allt öfverflöd; 
han skulle böja först med tången, d. v. s. med 
milda ord, gudliga råd och faderlig kärlek. Vilja 
de då icke lyda, må han taga till hammaren, d. v. s. 
.sin grymhet. Med golfvet betecknas biskopar och 
präster, hvilkas girighet icke har någon måtta 
eller grund. Från deras högfärd och skörlefnad 
uppstiger en svart rök, för hvilken änglarna i 
himmelriket och alla Guds vänner i jorderiket 
styggas. 

Den närmast följande uppenbarelsen har föl- 
jande lydelse: »Kristi brud sade: 'Mig syntes som 
om en konung sutte i domaresätet och hvarenda 
lefvande människa i världen stod inför honom, och 
hade hvar och en vid sin sida tvenne; en var som 
en väpnad riddare och den andre som en blåman 

(neger, d. v. s. ond ande). Och då hörde 

jag domaren säga till riddaren: 'Kalla dem till do- 
men, som du tjänte med kärlek', och genast föUo 
alla de, som då nämndes, ned och förelades som- 
liga en längre, somliga en kortare tid innan själen 
skulle skiljas från kroppen. Men alla de ting jag 
då såg och hörde kan jag icke begripa, ty jag 
hörde domar öfver många människor, som ännu 



— 240 — 

lefva och skulle snart kallas hädan. Då sade do- 
maren till mig: 'Om människorna bättra sig från 
synden, skall jag mildra domen.' Många såg jag 
då dömas till skärseld, många till evigt ve.» 

»När jag stod bedjande till Gud», heter det i 
en annan uppenbarelse (bok 8, kap. 31), »syntes 
mig himmelen mörk, och solen och månen skeno i 
skönaste klarhet, och deras ljus sträckte sig vida 
öfver himlarna. När jag såg noga till, såg jag, 
att goda och onda änglar stridde mot solen och 
mot månen, men de förmådde icke vinna, förrän 
en stor och fruktansvärd drake kom upp på him- 
melen, då vardt solen genast blek och svart, och 
månen flydde ned under jorden. När jag såg till 
jorden, såg jag denna full af krypande maskar och 
ormar, som åto jordens gröda och stungo männi- 
skorna med sina stjärtar. Till sist föll solen ned 
i vattnets djup. Efter elfva framfarna år hörde 
jag Kristi röst säga till mig: 'O min brud, minns 
hvad jag sade dig i Stockholm om en mörk och 
stormande himmel. Nu vill jag för dig uttyda 
hvad detta betecknar. Himmelen, som jag tedde 
dig mörk, är Sveriges rike, ty detta rike, som 
skulle, likt himlen, vara stilla och rättvist, slites 
och tröttas nu af bedröfvelsens storm, det ned- 
trampas och fördärfvas af vrånghet och skatter. 
Och detta är ej något under, ty konungen och 



— 241 — 

drottningen, som skulle skina som solen och må- 
nen, aro nu mörka och svarta som kol, ty de äro 
omskifta i vilja och sed och hafva hedrat och upp- 
höjt en man af ödlesl&kt, att han skall nedslå mina 
vänner och enfaldiga människor. Därför skall du 
veta, att den draken skall med skam fara ned 
hastigare, än han for upp, och mina vänner, som 
äro lika änglarna i lefvernet — bland dem äro 
några smutsade och orena såsom fula och onda 
änglar — skola upplyftas och frälsas ur sina be- 
dröfvelser. Solen skall blekna, till dess hon kom- 
mer undan kronan. 9 

»Jag såg i himmeln en stol (bok 5 kap. 1), 
å hvilken vår Herre Jesus Kristus satt som domare, 
och jungfru Maria satt för hans fötter, och jag 
såg ett otaligt härskap af änglar och heliga själar, 
och en mycket boklärd munk syntes stå högt upp 
på en stege, hvilken stod på jorden och räckte upp 
till himmeln. Och den munken syntes tala till 
domaren med otåliga åthäfvor samt oroligaste håg 
och sinne, liksom vore han full med svek och ilska, 
och han sporde: 'O domare, jag spörjer dig, du 
gaf mig mun, skall jag då ej tala det som täckes 
mig; du gaf mig öron, skall jag ej då höra de 
ting, som det lyster mig; du gaf mig ögon, skall 
jag då ej se med dem det som täckes mig; du 
gaf mig händer, hvi skall jag ej göra med dem 

8v. Åkad. Handl. 1886. 19. 16 



1 



— 242 — 

det som är mig täckt och Ijuft; du gaf mig fötter^ 
hvi får jag då ej gå efter min åstundan?' Doma- 
ren, som satt på stolen och hvars åthäfvor voro 
de mest höfviska och milda, svarade: 'Min vän^ 
jag gaf dig mun, för att du skulle skäligt tala det 
din själ och lekamen behöfde och de ting, som 
höra till Guds heder. Jag gaf dig ögon, att du 
skulle se onda ting och undfly dem och goda ting 
och göra dem. Jag gaf dig öron att höra det, som 
hör till sanning och höfviskhet. Jag gaf dig hän- 
der, att du skulle göra med dem hvad lekamen 
behöfver och hvad ej är skadligt för själen. Jag 
gaf dig fötter, att du skulle gå bort från världens 
kärlek och gå till din själs hvila och till mig, din 
skapare och återlösare.'» I femte boken af Uppen- 
barelserna redogöres för flera samtal mellan Kristus^ 
sittande å domarens stol och munken stående på. 
sin stege. 

Otaliga äro de ämnen, som behandlas i Uppen- 
barelserna, stora och små om hvartannat. Om de 
tankar, som rörde sig i fru Birgittas inre, få vi 
sålunda de rikaste upplysningar. Men det är icke 
endast innehållet och dess vittnesbörd om en from 
kvinnas själslif vid midten af 1300-talet — en tid 
från hvilken vi äga så få upplysningar om personlig- 
heterna och deras utveckling — som är af betydelse^ 
det är af yttersta intresse att ägna uppmärksamhet 



— 243 — 

äfven åt formen, i hvilken dessa uppenbarelser blifvit 
klädda. Den låter oss se fru Birgitta midt i verk-^ 
ligheten, inom hvilken hon har öga för allt, äfven 
det allra minsta, i hvilken hon finner så mycket, 
som sinnebildligt påminner om företeelserna inom 
det andliga lifvet. Jag inför här en serie anteck- 
ningar ur uppenbarelserna för att göra det möjligt 
för dem, som icke äro i tillfälle att läsa dem på 
latin eller medeltidssvenska, att om dem bilda sig 
en föreställning och därmed lära bättre känna fru 
Birgitta. 

»Jag är himmelens och jordens skapare, en i 
guddomen med Fadern och den Helige ande; jag är 
den, som talade i patriarkerna och profeterna, och 
den, efter hvilken de bidade. För denna deras 
åstundan tog jag mandom utan synd och utan 
begärelse till synd, efter mitt löfte gående in i 
jungfruns inälfvor, såsom solen skiner genom re- 
naste sten eller glas, ty så som solen skiner genom 
glaset utan att skada det, så var ej jungfruns 
jungfrudom besmittad, då jag tog mandomen, och 
så tog jag mandomen och den köttsliga naturen, 
att jag ej öfvergaf guddomen. Icke var jag desto 
mindre i guddomen med Fadern och den Helige 
ande, styrande och uppehållande allt, därför att 
jag var i jungfruns kved med mandomen, ty 
såsom skenet aldrig skiljes från elden, så skildes 



1 



— 244 — 

aldrig min guddom från mandomen, ej ens i 
döden.» 

»Jag är skapare af himmelen och jorden och 
hafvet och alla de ting i dem äro, ej såsom en 
stengud eller guldgud, såsom man hade fordom.» 

»Jag år den, som dagligen ofifras och hand- 
teras å altaret under bröds liknelse, sann Gud och 
sann människa. Jag är den, som utvalde dig. 
Hedra min Fader, älska mig, lyd min ande, gör 
min moder heder såsom din fru, hedra alla mina 
heliga, bevara den rätta tron, hvilken din skrift- 
fader skall lära dig, han som förstår tveggehanda 
andar, sanningens och lögnens, och som i sig rönt 
strid och fruktan och vann seger med min hjälp, 
bevara den sanna ödmjukheten. Men hvad är sann 
ödmjukhet annat än te sig sådan man är och att 

lofva Gud för allt hvad han gifvit? Om du 

vill älska mig af allt hjärta och intet åstundar 
utom mig, då skall jag draga dig till mig med 
kärlek, såsom segelstenen (magneten) drager till 
sig järnet, och sätta dig på min arm, hvilken är 
så stark, att ingen förmår räta den, så hård, att 
ingen förmår böja den, och jämvUl så söt, att dess 
sötma går öfver alla söta örters.» 

»Hvi rädes du och jäfvar mina ord, hvi 
undrade du, af hvilken anda de voro, af en god 
eller ond? Säg mig hvad du fann i mina ord, 



— 245 — 

som ditt samvete säger dig icke böra göra, 
eller bjöd jag dig något mot ditt förstånd?» Bru- 
den svarade: »Ingalunda är något däraf mot för- 
ståndet, utan allt är sant, och jag for illa vilse.» 
Brudgummen Jesus svarade henne: »Jag bjöd dig 
tre ting: hedra din Gud, hålla rätt tro, älska skä-» 
ligt arbete och återhållsamhet. På tre andra, mot- 
stridiga ting må du känna igen djäfvulen, ty han 
eggar dig att åstunda ditt eget lof och att hög- 
färdas öfver det, som blifvit dig gifvet, han eggar 
dig till vantro och oåterhållsamhet, han sviker 
stundom under Guds andes liknelse. Djäfvulen är 
min skapelse såsom alla andra och var af mig väl 
skapad, men han gjordes ond af sin egen ondska. 
Likväl är jag herre öfver honom.» 

Kristus frågade — »för min bruds skull, som 
står här nära» — himmelrikets härskap, huru han 
skulle behandla sina ovänner, och fick till svar att 
behandla dem med stränghet, men då bad jungfru 
Maria om miskund till en tid. Då svarade vår 
Herre sin moder: »Välsignad vare din muns ord, 
de uppfara och gå in i guddomen såsom den sötaste 
lukt; du är änglamas och helgonens ära och drott- 
ning; guddomen gläder sig af dig; därför att din 
vilja var allt ifrån din första ungdom såsom min 
vilja, skall jag ännu en tid göra det du vill.» Men 
än en gång höres jungfru Maria fälla förböner, en 



— 246 — 

och annan gång får hon mottaga en lindrig till- 
rättavisning. 

Jungfru Maria underrättade fru Birgitta om 
de andliga kläder hon skulle bära för att täckas 
Gud. Linnet, som är närmast kroppen, betecknar 
ångern öfver synden, de två skorna beteckna vil- 
jan att bättra synden samt viljan att göra det goda 
och afhålla sig från det onda. Kjorteln betecknar 
hoppet till Gud; kjorteln har två ärmar, de be- 
teckna hoppet om rättvisa och om miskund; »du 
skall hoppas på Guds miskund, så att du icke 
glömmer hans rättvisa». Manteln är tron och skall 
vara prydd med brudgummens tecken. Bradsen 
(bröstspännet) är åskådandet af Kristi pina. Kro- 
nan på hufvudet betecknar renheten i viljan. 
»Var blyg och höfvisk, frukta intet, åstunda intet 
annat än din Gud och skapare, ty när du hafver 
honom, har du allt godt. Så prydd skall du bida 
din brudgumme.» 

»At hvarje människa är gifven en god ängel 
till att bevara och en ond ängel till att prof va, men 
för det de tjäna själen, lämna de icke Guds närhet.» 

»Om en fågel eller hök, som håller ett ville- 
bråd mellan sina klor och näbbar, får höra något 
ljud, släpper han villebrådet; men sker intet efter 
ljudet, vänder han åter till bytet. Så gör djäfvulen, 
när han får höra namnet Maria ; han släpper själen 



— 247 — 

han har i sina klor, men vänder åter till den, om 
icke ånger kommer emellan.» 

Jungfru Maria skildrar bebådelsens ögonblick 
på följande sätt. »Medan jag tänkte på Guds stora 
makt och ära, såg jag en sky, dock ej lik skyarna 
på himmelen; jag såg ett ljus, dock ej likt ljuset i 
världen; jag kände en lukt, dock ej af örter eller 
något annat världsligt. Därefter hörde jag en röst, 
dock ej som från en människas mun, och genast 
syntes för mig Guds ängel såsom den fagraste man, 
och dock var han ej klädd med kött eller lekamen, 
som en skapad människa, och han sade till mig: 
»hell, full med nåd» o. s. v. 

»Guds ovän har i sig tre djäflar, den första 
sitter i den naturliga lekamen, den andra i hjärtat, 
den tredje i munnen. Den första är som en skep- 
pare, som låter vattnet gå in genom kölen; vatt- 
net växer småningom och uppfyller till slut skep- 
pet, så att det sjunker. Den andra djäfvulen, som 
sitter i hjärtat, är lik den mask, som ligger i äpplet, 
hvilken först uppäter äpplets kärna och går sedan 
omkring i hela äpplet, till dess allt är onyttigt. 
Den tredje djäfvulen är lik en skytte, som plägar 
se ut och skåda genom vindögonen och skjuter 
dem, som icke taga sig till vara.» 

»De, som tjäna mig i denna världen, äro af 
treggehanda slag. De första äro de, som tro mig 



— 248 — 

vara Gud, alltings skapare och gifvare, väldig öfver 
allt; de tjäna mig för att få heder och världsliga 
tingy men gudliga ting akta de intet. Somliga tro 
mig vara en allsmäktig Gud och en hård domare. 
Dessa tjäna mig af räddhåga för pina. De tredje 
tro mig vara alltings skapare, sann Gud, rättvis 
och miskundsam; de tjäna mig af gudlig älsk- 
lighet och kärlek.» 

Jungfru Maria sade till Guds brud: »O, min 
sons brud, älska min son, ty han älskade dig. 
Hedra hans helgon, som stå honom nära, ty de 
äro som otaliga stjärnor, med hvilkas ljus och 
sken intet lekamligt ljus kan liknas, ty såsom ljuset 
i världen bildar en motsats till mörkret, så äro 
helgonens ljus en ännu större motsats till ljuset i 
världen. Om helgonen syntes i deras klarhet sådana 
de äro, skulle intet mänskligt öga tåla att se dem.> 

Guds moder sade till sin sons brud: >Du är 
min sons brud, säg mig hvad du har i ditt sinne 
och hvarom du beder.> Bruden svarade: »O, min 
fru, du vet det väl, ty du vet allt.» Då sade 
jungfru Maria: »Ehuru jag vet allt, vill jag dock 
höra det af dina ord, så att de som stå här nära 
kunna höra det.» Bruden svarade: »O, min fru, jag 
rädes två ting, först för mina synders skull, öfver 
hvilka jag icke gråter så mycket jag ville, vidare 
därför, att din sons ovänner äro så många.» 



— 249 — 

»Onda tillstädjas att lefva till pröfning för de 
göda. Rosen luktar Ijufligt, hon är fager att se 
på, len att vidröra, och likvisst växer hon alltid 
mellan törnen, som äro hvassa och fula och hafva 
icke någon god lukt. Sammaledes kunna goda och 
rättvisa människor, som äro lena i tålamod, fagra 
i sederna, Ijufliga med goda efterdömen, icke trif- 
vas i det goda eller pröfvas annat än mellan onda 
människor. Stundom värna ock törnena rosen, att 
hon ej skall borttagas förrän hon är mogen.» 

»Somligas tro är vanmäktig och hänger i dem 
så som något hänger, hvilket snart skall falla, ty 
de tro, när de ej ansträngas öfverdrifvet, och de 
vantrösta när något genvärdigt händer dem.» 

»Jag är din skapare och herre, säg mig, huru 
står det huset, där hustrun kläder sig som fru och 
husbonden som träl, hvilket ej är tillbörligt?» Hon 
svarade i sitt samvete: »Nej, herre, icke höfves det 
så.» Vår herre sade: »Jag är herre öfver allting 
och änglarnas konung, jag klädde min tjänare, d. v. s. 
min mandom, endast till nödtorft, men du, som är 
min brud, du vill vara som fru och vill hafva 
rikedomar och heder och hållas hederligt; h vartill 
duga alla dessa ting? Människan skapades ej till 
något öfverflöd, utan till naturens nödtorft, men 
högfärden fann på öfverflödet, hvilket nu älskas 
och hålles som lag.» 



1 



— 250 — 

Kristus talade till himmelens härskap, som om- 
gifver honom och ser och vet allt i honom, inför sin 
brud, som stod helt nära, men som ej mäktade för- 
stå andliga ting utan lekamliga liknelser. Kristus 
klagade öfver fem män, som stodo inför honom 
och som på margfaldigt sätt retade honom tijl 
vrede. De fem, som representerade hela mänsk- 
ligheten, voro kyrkans styrare och klerkerna, onda 
lekmän, judarna, hedningarna och Guds vänner, 
»men af judarna undantager jag alla som hemligen 
äro kristna och tjäna mig hemligen med sin kär- 
lek, rätt tro och fullkomlig gärning; af hedningarna 
undantager jag alla dem, som gärna ginge mina 
budords väg, om de visste den och lärdes huru de 
skulle gå eller lefva. Den onde prästen, som dräpte 
fåren i stället för att föda dem, är värre än Lucifer, 
ty han hade afund till mig och åstundade att dräpa 
endast mig, för att blifva herre i mitt ställe; men 
du (prästen) är så mycket värre, som du ej allenast 
dräper mig med dina onda gärningar, utan du drä- 
per jämväl själarna med ditt onda efterdöme. Du är 
orättvisare än Pilatus, som dömde endast mig till 
döden, men du däremot ej allenast mig. utan äfven 
de menlösa själarna, och den brottslige låter du 
vara utan näpst. Du är omildare än Judas, som 
sålde mig ensam, under det du säljer inte allenast 
mig utan äfven mina utvalda själar. Du är skänd- 



— 251 — 

ligare än judarna, ty de korsfäste mig ensam, men 
du korsfäster och pinar äfven mina utvaldes själar.> 
Den andre, tredje och fjärde mannen — Kristus 
säger, Bitt han talar i hvart fall om en man, men 
menar alla — få hårda tillvitelser, den femte får 
däremot höra hugnande ord. 

Guds son talade till sin brud: »Stor lön upp- 
rinner stundom af litet godt. Dactylus (dadelpalmen) 
har en underlig lukt, och en sten är i dess frukt. 
Om denna planteras i fet jord, då varder han fet och 
gör god frukt och växer till ett stort träd, men 
sättes den i torr jord, då torkar han. Andligen 
att förstå, den jord är mycket torr, som förlustår 
sig i synden, den blir ej fet, äfven om dygdens 
säd sås i henne, men den hagens jord är mycket 
fet, som förstår och kännes vid sin synd och sör- 
jer öfver att hafva syndat och retat sin skapare 
till vrede.» 

»Jag hör från världen liksom rösten af en 
humla, som samlar honung i jorden; ty såsom 
humlan, när hon flyger, ideligen sänker sig mot 
jorden och gifver ifrån sig en mycket hes röst, så 
hör jag från världen den hesa och dumma rösten, 
som säger: 'ej aktar jag hvad kommer efteråt'. 
Så som humlan flyga människorna dit de vilja, 
flyga stundom hoppande och springande, ty de 
lyfta sig i sin högfärd, de samla sig själfva sötma 



— 252 — 

i jorden, ty de arbeta och samla till kroppens 
nytta, ej till själens, till världslig heder, ej till 
evärdlig.» 

Kristus var omgifven af himmelens härskap. I 
en uppenbarelse omtalas dettas sammansättning. 
För att bruden, som stod där när, skulle upplysas^ 
fordrade Kristus af de närvarande vittnesbörd, och 
de närvarande voro: änglarna, profeterna och pa- 
triarkerna, jungfru Maria, apostlarna. Till de när-- 
varande hörde äfven »de orena andarna, som äro 
djäflarna, hvilka nödtvungna vittnade, att Kristus 
nedstigit till helvetet och minskat deras makt i 
jorderiket. Gemensamt för alla dem var att de 
hade ande, men voro icke klädda med lekamen. 

»Som när ett torrt träd ligger på elden, det 
brinner raskt och förnötes och intet återstår, utan 
allt blir eld, sammaledes så snart de orden äro 
sagda 'detta är min lekamen', blir det som förut 
var bröd min lekamen.» 

»Prästerna», säger Kristus, »äro mig fullstän- 
digt leda. Vid hvad skall jag likna dem? Sanner- 
ligen äro de lika tornets frukt, som kallas nypon, 
hvilken utantill är fager och röd, men innantill 
full med orenlighet och stingande gaddar.» 

Till jungfru Maria, som prisat sonen, svarade 
denne: O, min käraste moder, dina ord äro mig 
Ijufva, ty de gå fram ur din själ. Du är som 



— 253 — 

morgonrodnaden framgående med klarhet. Den 
skiner öfver alla himlarna; ditt ljus och din klar- 
het öfvergå alla änglars; du drog till dig med din 
klarhet den sanna solen, det är min guddom, så 
mycket, att min guddoms sol, kommande in i dig, 
fäste sig i dig, och af dess hetta är du vorden 
het öfver alla i kärlek till mig och af dess sken 
lyser du öfver alla med mitt snille; jordens mör- 
ker är bortdrifvet, och alla himlarna äro ljusa af 
dig. Ty vare du välsignad af din välsignade son. 
Ej skall förekomma en din bön till mig, som icke 
blifver hörd, och alla skola för din skull få nåd, 
som bedja om miskund med vilja att bättra sina 
synder, ty såsom hettan går ut af solen, så gifves 
alla miskund för din skull, ty du är som en full 
flytande källa, ur hvilken miskund flödar till hjälp 
för alla människor.:i> 

>Jag», säger Kristus, »skall göra såsom det 
djur, som hafver många bon att blifva i; när det 
drifves af jägarne ur ett, flyr det till ett annat. 
Så skall jag göra: när kristna män fördrifva mig 
med sina onda gärningar och utkasta mig ur sina 
hjärtan, då skall jag gå till hedningarna.» 

»Som fiskmåsen, seende fisken i vattnet, skå- 
dar djupet där den går och ger akt på böljorna, 
så vet jag [Kristus] och skådar alla människors 
vägar och gifver akt på hvad tillbörligt är för en hvar.» 



— 254 — 

»Af mycken kärlek gifver jag himmelriket åt 
alla dem^ som äro döpta och dö förrän de komma 
till skala ålder, och af min mildhet gör jag miskund 
med hedningarnas barn, ty deras barn, som dö 
förrän de komma till skala ålder, kunna visserligen 
icke komma att se mitt anlete, men de komma 
till en ort, som det icke är dig lofligt att veta^ 
hvarest de skola vara utan pina.» 

»Jag gick för eder såsom hönan, skylande eder 
under kärlekens vingar.» 

»Jag är som en moder, som löper ut på vä- 
gen att möta sin vilsegångne son, och visar honom 
ljus, så att han kan se vägen, och möter honom 
för kärleks skull på vägen, förkortande hans väg 
och omfamnande honom med glädje, så skall jag 
löpa med kärlek mot mina vänner, alla dem, som 
vilja komma åter till mig, och jag skall upplysa 
deras hjärtan och själar och omfamna dem.»^ 

»Det finnes en mask, som kallas bi. Bina göra 
sin konung, visen, treggehanda vördnad och hafva 
af honom treggehanda dygd: de bära till honom 
all den sötma de förmå samla, de rätta sig efter 
hans bud och fara på detta ut, och hvart de flyga 



^ Af stort intresse är uppenbarelsen, bok 2, kap. 9 (i 
svenska texten, 17 i den latinska), i hvilken Gads son för sin 
brud redogör för sin gudomliga natur, människans skapelse och 
kärnan i världsordningen. Det är för lång att meddelas här. 



— 255 — 

lä; eller fara, står alltid deras kärlek och älskog till 

JM visen, de följa honom och blifva slutligen hos ho- 

[DQ nom. Därför hafva de af visen trefaldigt godt: af 

i) hans röst veta de viss tid att gå och arbeta, de 

^ hafva styrsel af honom och inbördes kärlek, af 

ui hans närvaro och höfdingedöme och af den kärlek 

i han har till dem och de till honom fogas hvart 

bi till de andra och åstundar andras trefnad, de 
j. varda fruktsamma af inbördes kärlek och visens 

glädje, såsom fiskame sammanlekande i hafvet 
sända ut sina frön, hvilka fallande i hafvet göra 
frukt, så blifva bina af inbördes kärlek och visen» 
älsklighet och glädje fruktsamma, af hvilken kärlek 
framgår, genom min underliga kraft, liksom ett 
dödt bi, och detta skall få lif af min kraft.» 
Drönama — deras namn uppgifves icke — hindra 
getingarna att tränga in i bistocken, när de flitiga 
bina hafva lämnat den, de egga de goda bina till 
större arbeta, ty ju mera de se huru drönarna 
försumma att arbeta för det allmännas bästa, desto 
ifrigare blifva de att arbeta för sin konung, drö- 
nama hjälpa de goda i kampen mot getingarna, 
hvilka äro vana att äta bin. Därför tål Gud drö- 
nama; men när hösten kommer blifva de utskilda 
från de goda och få fö]::gås af frost eller hunger. 
Trenne stånd haria^ d infört i världen: kler- 
kens — värjarens — i ^ åsmannens (allmogens). 

19, \ 



— 256 — 

Alla hade nu affallit. Allmogen liknas vid åsnan^ 
som står med hufvudet nedsftnkt mot marken och 
med de fyra fötterna nära hvarandra. 

»En jungfru var förlofvad med en man. Då 
kom en annan och sade, att brudgummen var hård^ 
snål och otacksam; däremot hade han själf alla 
goda egenskaper. Jungfrun drog sedan finger- 
guldet af fingret för att förlofva sig med denne 
andre, men fick då plötsligt se öfver hans hufvud 
en skrift med följande tre ord: 'När du kommer 
högt upp i trädet, vakta att du ej griper i en torr 
gren att hålla dig i, ty då faller du lätt' — 'vakta 
att du ej tager råd af ovänner' — 'sätt ej ditt 
hjärta mellan lejonets tänder.' Sedan såg hon en 
annan skrift med tre ord: 'gif åt honom som gaf 
åt dig' — 'gif blod för blod' — 'tag ej af ägaren 
det han äger och gif det åt någon annan'.» 

>Nu må du spörja, hvad gudligt snille är, ty 
många äro enfaldiga och kunna ej mera än pater 
noster, och näppeligen detta rätt, andra hafva 
mycken boklig konst och djup visdom, är ej det 
gudligt snille? Ingalunda, ty det gudliga snillet 
eller visdomen är ej särskUdt i boklig konst, 
utan det goda i hjärtat, som ideligen tänker på 
vägen till döden och h^rad döden är och domen 
efter döden.» ^^u 

|r f » 



— 257 — 

»Guds son sade till bruden: 'hvi bedröfvades 
du däröfver att han sade mina ord vara osanna? 
Ej blir jag sämre därigenom att han lastade mig, 
liksom jag ej hade blifvit bättre om han prisat 
mig. Jag är oomskiftlig/» 

>Det finnes en fågel, som heter skata. Hon 
älskar sina ungar, ty äggen, ur hvilka ungarna 
kommit, voro i hennes kved. Denna fågeln gör sig 
ett rede eller bo af gamla saker, för att hvila, 
hafva skydd mot regn och mycken torka, och för 
att uppfostra ungarna, som varda af äggen, af 
kärlek lägger hon sig öfver äggen till dess ungarna 
komma till lif. När ungarna äro födda, lockar 
modern dem till flykt genom att på afstånd visa 
dem maten, genom ideliga tillrop och genom att 
flyga framför dem, och ungarna, som älska sin 
moder och äro vana vid hennes mat, maka sig 
småningom öfver redet efter modern. Därefter 
flyga de efter sin makt, till dess de blifva full- 
komna af vana och konst.> 

»Såsom allting smakar illa å det lekamliga 
bordet, när bröd eller vin eller öl fattas, är allt 
illasmakande för själen vid det andliga bordet, 
om där saknas god lärdom och maning till det 
goda.» 

»Biskopen skall hafva en blomsterkärfve un- 
der sin arm, liksom en fårvaktare, till hvilken 

Sv. Akad. Handl. 1886. 19. 17 



1 



— 258 — 

fåren från när och fjärran lockas genom blomst- 
rens lukt.»^ 

»Att få biskopens själ voro djäflarne så vissa 
som hvalen om sina ungar, hvilka han har haft 
lef vande i sin kved mellan böljorna.» 

»Nötens skal växer och utvidgar sig utantill, 
eftersom kärnan utvidgar sig och växer innantill, 
så att nöten alltid är full.» 

»Om en blind ej ser och därför faller i en 
djup puss, så skiner därför solen ej mindre i sin 
klarhets sken, och du, som ser solens klara fäg- 
ring, glädjes, undflyende vägens vådor. Fastän 
den döfve ej hör, utan strömmen störtar öfver ho- 
nom af höjden med dån, kan den, som hör ström- 
men, fly till en tryggare plats. Om en död ej 
förmår smaka, behåller likväl en god dryck sin 
smaks sötma: den lefvande smakar den och gläd- 
jes i sitt hjärta och varder djärfvare till man- 
liga gärningar.» 

»Fjärilen har breda vingar, stänkta med hvit 
färg, med röd och blå; men om man rör vid fär- 
gen blir det som tjock aska på fingret. Denna 
masken har en liten kropp och stor mun och två 



^ Dessa ord förekomma i tveiuie sammanhängande uppen- 
barelser (bok 3, kap. 2 och 3) af stort intresse, rörande en 
biskop som skulle bättra sig. 



— 259 — 

horn i anletet och ett lönligt ställe i kveden, från 
hvilket kvedens orenlighet utsändes.» 

»Bromsen, som har jordfärg, flyger med stort 
ljud och biter otaliga sår, som värka.» 

»Eld får man antingen ur kristall genom so- 
lens sken eller ur flinta eller ur torrt träd.» 

»O, min herre Jesus Kristus», sade Guds brud, 
»jag beder dig, att din tro skall utvidgas öfver 
hedningarne, att de goda mera upptändas i din 
kärlek och de onda bättras.»^ 

»Guds moder sade till bruden: 'O dotter, hvar- 
för älskar du mig icke?' Hon svarade: 'O, kära 
fru, lär mig älska dig, ty min själ är oren och 
illa smittad af falsk kärlek, hvarför hon ej förmår 
att fatta den sanna kärleken.'» Jungfru Maria redo- 
gör därefter för olika slag af kärlek. Högst står 
»den fullkomliga kärleken, i hvilken intet är för 
människan så Ijufligt som Gud. Denna kärleken 
börjas här i världen och fullkomnas i himmel- 
riket. Den, som åstundar komma till Gud, skall 
hafva med Gud en vilja och en kärlek. De äro 
usla, som säga: 'Mig är nog om jag varder den 
minsta i himmelriket, icke vill jag vara fullkom- 
men.' O vansinniga och fåvitska tankar, huru 
skall någon vara ofullkommen där, hvarest alla 

^ Dessa Birgittas böner om utvidgande af Guds rike på 
jorden förekomma mycket ofta. 



1 



— 260 — 

äro fullkomna, somliga af lefvernets menlöshet, 
somliga af barndomens menlöshet, somliga af re- 
ning, somliga af rätt tro och god vilja/» 

»Den heliga Agnes sade till Guds brud: 'Äl- 
sken miskundens moder, ty hon är lik det blomster 
eller säf, som kallas svärdon (svärdsliljan), hvilket 
har två hvassa eggar och en smal udd och sträcker 
sig i höjd och vidd öfver andra blomster. Så är 
Maria alla blomsters blomster, det blomster, som 
växte i dalen och utbredde sig öfver alla bergen/» 

I Uppenbarelsernas fjärde bok handlar kap. 7 
och 8 (i latinska texten 7 — 9) om en person, som 
låg på dödsbädden och sedan afled, och om hans 
kommande öde. Birgitta, som här kallar sig »en 
människa, som vakade i böner och sof icke», såg 
ett stort palats och i detta en skara utan tal; de 
buro hvita och skinande kläder och hvar och en 
hade sitt säte. Där fanns ett furstligt och härligt 
domaresäte, och i detta satt solen, hvars sken var 
obegripligt i längd, djup och vidd. Invid sätet 
stod en jungfru med krona på hufvudet. Inför 
sätet uppträdde blåmannen, djäfvulen, samt en väp- 
nad riddare. Denne och djäfvulen tvistade om en 
själ, som ännu icke var skild från kroppen, men 
skilsmässans stund var nära. Djäfvulen fordrade 
denna själ, hvilken han ville pina redan före döds- 
stunden; riddaren förfäktade, att så länge det fanns 



— 261 — 

lif, fanns ännu möjlighet till ånger. Otaliga djäf- 
lar uppenbarade sig, kommande liksom gnistor ur 
en ugn, och ropade med en röst till honom, som 
satt på domarens stol, fordrande att själen skulle, 
för Guds rättvisas skull, utlämnas till dem. Då 
hördes ljudet af en lur, och en röst kräfde tyst- 
nad, på det Guds moder skulle få tillfälle att tala. 
Hon slog tillbaka flikarna af sin mantel, och så 
blottades, å ena sidan en kyrka, och i denna några 
munkar, å den andra en skara af kvinnor och män. 
Guds vänner, och de ropade alla till Gud om 
miskund. Jungfru Maria sade: »Skriften säger, 
att den, som har fullkommen tro, han kan flytta 
berg, hvad skulle då ej dessa, som ropade efter 
miskund, förmå, ty de hade i tro tjänat Gud, hvad 
skulle ej de förmå, som nere på jorden bådo 
att den döende skulle komma till sann ånger?» 
Hon bad för honom och likaså alla helgon i him- 
melen. Därefter hördes en röst från stolen: »För 
mina vänners böner skall denne man få gudlig 
ånger före döden så mycket, att han ej skall komma 
i helvetet, utan skall han renas med dem, som 
hafva mycket hård pina i skärselden, och när sjä- 
len är renad, skall han hafva lön i himmelriket 
med dem, som i jorderiket hade tro och hopp med 
minsta mått af kärlek.» När djäflarne förnummit 
dessa ord, flydde de. Sedan såg Birgitta ett stort 



1 



— 262 — 

mörker och i detta en ugn, i h vilken djaflar och 
människors själar brunno, och den ifrågavarande 
mannens själ stod upprätt, med fötterna fästa midt 
å ugnens sida, men elden slog ut från ugnen och 
gick in i hans fötter och gick igenom hela hans 
varelse. Den i detalj gående skildringen är hemsk. 
Flera gånger ropade själen ve och gaf förklaring 
öfver hvart ve. För den ångern, som kom strax 
före döden, och för Guds vänners böner skulle 
denna själen stanna sex åldrar i skärselden, hvar 
ålder beroende på en särskild synd eller grupp af 
synder. En af de saligas andar, som i jordelifvet 
njutit godt af den döde^ hvilken tillhört det nea- 
politanska riket och där spelat en viss roll, sade 
Birgitta, att själen kunde befrias från de svåra 
plågorna och komma till det stadium, i hvilket en 
tillfrisknande känner sig efter att hafva genomgått 
en långvarig och svår sjukdom, därest han finge 
hjälpare på jorden. Hans första ve gällde, att han 
älskat Gud litet — detta kunde hjälpas, om trettio 
kalkar skänktes till kyrkor. Det andra ve, att 
han ej nog fruktat Gud, kunde af skrapas, om tret- 
tio gudliga präster läste hvar och en fyrtio mässor 
för hans själ. Det tredje ve gällde den dödes hög- 
färd och girighet. Detta kunde hjälpas, om man 
tvådde fötterna på trettio fattiga män, gåfve dem 
mat, kläder och penningar, och om såväl de tvagna 



— 263 — 

som de tvående bådo Gud om nåd för den döde. 
Det fjärde veet gällde hans lättsinniga lefverne. 
Detta kunde försonas, om man satte en jungfru 
och en änka i kloster och gaf en jungfru i äkten- 
skap och med dem tillräckligt gods. Det femte 
veet gällde, att han varit verksam för giftermål 
mellan drottning Johanna och Ludvig af Tarent, 
ehuru de voro för nära besläktade. Det kunde 
hjälpas, därest någon person funnes villig att upp- 
söka påfven och säga honom, att mannen i fråga 
ångrade sig, men döden hindrade honom från att 
göra bot, men att han, som talade, vore villig att 
åtaga sig den plikt, som påfven pålade. »Sanner- 
ligen, om honom ej sattes högre plikt än ett enda 
pater noster, skulle det draga den dödes själ till 
minskning af pinan.» Vi se, att fru Birgitta icke 
i alla afseenden var en föregångare till den re- 
formation kyrkan undergick i början af 1600- 
talet. 

Den heliga Agnes vände sig till jungfru Maria 
med bön, att Birgitta måtte åtnjuta hennes sons 
heder och kärlek. »Gör miskund med din dotter, 
ty hon är lik den fattiga kvinnan, som bodde i 
torpet eller dalen utan annat lefvande än en höna 
eller en gås. Likväl hade hon så mycken kärlek till 
den herre, som bodde ofvanpå berget, att hon af 
kärlek gaf honom allt det lefvande hon hade. 



— 264 — 

Men Herren svarade: 'Jag har fullt upp af allt och 
behöfver icke ditt; du gifver litet för att få myc- 
ket igen/ Hon svarade: 'Icke offrade jag dig 
detta, för att du skulle behöfva det, utan för det 
att du lät mig, fattiga kvinna, bo invid ditt berg 
och slott och för det jag är hedrad af dina tjä- 
nare. Jag offrade det lilla, hvilket dock var mig 
kärt, för att du skulle förstå, att jag skulle gjort 
större ting, om jag hade förmått/ Herren sva- 
rade: 'Eftersom du älskade mig med så stor kär- 
lek, skall jag upptaga dig på mitt berg och i mitt 
slott och gifva dig och ditt folk ärlig kost och 
kläder.' Så är det ock med din dotter, ty hon 
skänkte allt det lefvande hon hade, kärleken till 
världen och till barnen, därför tillhör det din 
mildhet att sörja för henne.» 

>Guds vänner må stundom hugnas med världs- 
lig hugnad, såsom af kunskapsord, af höfvisk lek 
eller af andra gärningar, i hvilka icke finnes något 
åvitligt eller ohöfviskt. Om en hand alltid hålles 
hårdt sluten, krympa senorna eller handen blir 
vanmäktig. Detta gäller äfven andliga ting, 'ty 
om hågen all tid vore upptagen af att skåda gud- 
liga ting, vore det icke nyttigt'.» 

I motsats till hvad nyss sades om andras åt- 
göranden för att lisa en själ, heter det i en annan 
uppenbarelse: att den, som tynger andra att med 



— 265 — 

penningar hjälpa sina vänners själar, reter Kristu» 
mera till vrede än han blidkar, ty orättvisligen åfladt 
gods, som gifves till gagn för själar, det hjälper 
de rätta ägarne och ej dem, för hvilka det gifves.> 
»Hvarför de goda bedröfvas och de onda främ- 
jas», så lyder öfverskriften till kap. 15 i Uppen- 
barelsernas fjärde bok. »Guds son talade: 'Do 
undrar, hvi du hörde Guds hedervärde vän be- 
dröfvas och Guds ovän hedras, hvilken du tänkte 
och trodde skola plågas. Hvad är bedröfvelse i 
världen annat än upplyftelse och beredelse till 
kronan, hvad är världens fägnad och trefnad för 
den, som missbrukar nåden, annat än nedfärd till 
bedröfvelse, ty att bedröfvas i världen det är en 
sann upphöjelse till lifvet, att hafva framgång i 
världen är för en orättrådig man en sann ned- 
färd till helvetet. Till att styrka ditt tålamod och 
undervisa dig i Guds ord vill jag säga dig ett 
exempel. En moder hade två söner. Den ene var 
född i mörkstugan, ^ utan vetande och förnim- 
mande utom mörkret och moderns mjölk, den 
andre var född i ett litet och fattigt hus, där han 
hade mustig kost, hvila i säng, tjänst och tjänste- 
kvinna. Till den, som var född i mörkstugan^ 
sade modem : 'O son, om du vill gå ut ur mörk- 



^ Med den mörka stugan förstods vanligen ett fängelse. 



— 266 — 

ret, skall du få krftsligare kost, mjukare säng och 
tryggare plats/ Soneii hörde detta och gick ut. 
Om modern hade lofvat honom höga ting, såsom 
mycket tjänstefolk eller elfenbenshus eller pa- 
lats eller präktiga hästar eller andra dyrbarheter, 
då hade han ej trott henne, ty han kände icke till 
annat än mörkret och moderns mjölk. Så lofvar 
ock Gud stundom små ting och menar höga ting, 
på det människan må af det världsliga lära sig 
att tänka på det himfnelska. Till den andre sonen 
sade modern: 'O son, hvad är det för nytta för 
dig att dväljas i detta obetydliga hus; hör därför 
mitt råd, som är för dig nyttigt. Jag vet två 

o 

ställen. A det första är oändlig och outsäglig 
glädje och heder förutan ända, å det andra är 
kämpastrid, där alla varda konungar som strida 
och de som besegras varda segrare.' Småsvennen 
hörde och gick ut i striden, gick åter in och sade 
till modem: 'Jag såg en underlig lek å banan; 
somliga nedslogos och nedtrampades, somliga dräp- 
tes, och dock tego alla och ingen upplyfte hufvud 
eller hand mot dem som slogo ned honom/ Mo- 
dern svarade: 'Den platsen du såg är ej mer än 
som ett torp under ärans stad, ty i detta torpet 
vill Herren utröna, hvilka äro obekvämliga att 
ingå i ärans stad, och dem Han ser vara vakna och 
starka till striden, dem skall Han högligen kröna 



] 



— 267 — 

i äran; därför sitta i detta torpet de, som skola 
pröfva dem, hvilka skola krönas i äran. De du 
såg slagna och tigande, det beror däraf att våra 
kläder äro smittade och orena af vårt torftiga hus, 
af våra kläder och orenlighet, därför behöfva de 
stark strid och arbete, att de må blifva rengjorda/ 
Pilten svarade: 'Det är hårdt och tungt att ned- 
trampas och tiga; då tyckes mig bättre att gå till- 
baka till det fattiga huset/ Modern svarade: 'Om 
du stannar i vårt fattiga hus, då skola maskar och 
ormar uppväxa ur vårt mörker' — hon framhöll 
allt obehag, som skulle träffa sonen, och slutade 
så: — 'hellre än du ville lida det och därmed um- 
gås, ville du ej vara född/ Småsvennen hörde 
detta och åstuudade lekamligt godt, fastän modern 
menade det andliga, blef djärfvare till striden och 
uppväcktes dagligen att förtjäna kronan. Så gör 
ock Gud, ty Han lofvar stundom och gifver lekam- 
liga ting, stundom lofvar Han köttsliga ting, med 
hvilka Han förstår andliga, att hågen skall väckas 
till kärlek till Gud och att mannen ej skaU trösta 
på sig själf eller djärfvas af sig själf. Så gjorde 
Gud med Israels folk. Han lofvade och gaf 
dem först världsliga ting och gjorde med dem 
järtecken, att de skulle lära sig.» Därefter redo- 
göres för Israels folks historia, hvilken vi kunna 
lämna å sidan. 



— 268 — 

>Gud är såsom en höna eller fågel liggande 
öfver sina ägg och görande dem heta, af hvilka 
lefvande ungar framkomma; men alla äggen, som 
äro under hönan, taga hennes hetta; ej bryter mo- 
dern äggskalet, i hvilket ungen aflas, utan kyck- 
lingen själf vidfrestas att bryta skalet med sin 
näbb. När modern ser det, bereder hon ungen 
ett hetare ställe, där han må stå och blifva. Så 
söker Gud alla med sin nåd.:& 

Birgitta säger till jungfru Maria i slutet af 
en entusiastisk hyllning: :&Dig välsignar allting of- 
vantill i himmelen och nedantill i jorden, ty ge- 
nom dig vardt Skaparen människa, för din skull 
finner en rättvis man nåd, syndare syndaförlåtelse^ 
döda lif, biltoge män komma åter till sitt fädernes- 
land.» 

»Om man bjuder en guldpenning åt en hund, 
aktar han den icke, men om guldpenningen är 
smord med något fett, då tager han den utan jäf.» 

»Ett träds blomster äro många, dock komma 
icke alla till fullbordan. Så finnas många dygde- 
gärningar, dock förskylla de icke alla himmelrikets 
lön, såvida de inte göras skäligare, ty att fasta, 
bedja och söka helgons hvilostäder äro dygde- 
gärningar, men om de icke göras med den håg, 
att människan tror sig må komma till himmel- 
riket med ödmjukhet och räknar sig vara en 



1 



— 269 — 

onyttig tjänare i alla afseenden och har förstånd 
i allt, då duga de honom litet till evärdlig lön.» 

»Bröddeg skall knådas och arbetas starkt; 
man plägar gifva herrarne hvetebröd och allmogen 
det bröd, som ar något värre, och hundarna 
gifves det tredje slaget af bröd, som är ännu sämre. 
Med det att degen knådas och arbetas förstås be- 
dröfvelse. En andlig eller gudlig man bedröfvas mest 
däraf, att Gud har ej heder af sina skapade varelser 
och att litet kärlek finnes hos människorna, ty 
alla de, som bedröfvas på detta sätt, de äro det 
bästa hvetet, af hvilket allt himmelrikets härskap 
glades. Alla de, som bedröfvas af världens 
genvärdigheter, de äro såsom det sämre brödet, 
dock duger det för många att få himmelriket. 
Men de som bedröfvas öfver att de ej förmå göra 
allt det onda de vilja, de äro hundamas bröd 
och höra till helvetet.» 

»Om de som åstunda att tala Guds ord — 
här är tydligen tal om lekmän — ej komma inför 
herrar utan att hafva höfliga kläder, synda de 
icke genom att bära sådana, bara de icke räkna i 
vilja och hjärta guld och dyrbara stenar mera 
än sina gamla kläder, ty att allt, som i världen 
synes dyrbart, är mull.» 

»Guds moder talade: 'Hvilken lejer sig en 
gärningsman till arbete, sägande honom att bära 



1 



— 270 — 

sand från stranden och i hvar börda leta, om 
där kan finnas något guldstycke, icke varder hans 
lön mindre, om han icke finner något guld. Så 
är ock med dem, som med ord och gärningar 
arbeta med gudlig kärlek till själarnas gagn, ty 
ej få de mindre lön, om endast någon eller ingen 
omvändes eller bättras af deras predikan. En 
stridsman, som går ut efter sin herres bud med 
vilja att strida starkligen och kommer tillbaka 
sårad, utan att hafva några fångar, han får ej 
mindre lön för sin goda viljas skull, än om han 
hade vunnit seger. Så är ock med Guds vänner,. 
ty för hvart ord och hvar gärning, som de göra 
för Guds skull och till själarnas förbättring, och 
för hvar bedröfvelsestund de utstå för Guds skuU^ 
skola de krönas i himmelriket, vare sig de om- 
vända många eller ingen.» 

Kristus talar till sin brud: >Hvi glades du 
så öfver glada drömmar eller hvi sörjer du så 
öfver sorgliga drömmar? Jag har sagt dig, att 
djäfvulen är afundsjuk, att han icke förmår göra 
mera än jag tillåter än halm under dina fötter. 
Jag har äfven sagt, att han är lögnens fader och 
uppfinnare och att han stundom blandar någon 
sanning in i all sin falskhet. Djäfvulen sofver 
ej, utan går omkring att söka tillfälle att svika, 
därför skall du vakta dig, att icke djäfvulen 



— 271 — 

sviker dig, ty han jsänder stundom glada drömmar 
i ditt hjärta, att du skall fånyttigt glädjas, 
stundom sorgliga, att du skall underlåta några 
goda gärningar, som du skulle hafva gjort. Du 
må spörja, hvarför jag låter djäfvulen ljuga. Jag 
svarar dig, att det låter jag ske för folkets och 
klerkernas synder. Gud låter mycket ske för 
syndernas skull, hvilket icke skulle ske, därest 
människan icke missbrukade Guds nåd och sitt 
förstånd. Om än icke alla drömmar böra upp- 
tagas, skola icke alla drömmar försmås, ty stundom 
inskjuter och visar jämväl Gud åt de onda goda 
ting, att de skola afstå från sina synder, stundom 
inskjuter han hos de goda goda ting i sömnen, 
att de skola varda desto hetare i förhållande till 
Gud. När dig händer något sådant, sätt ej där- 
till ditt hjärta, utan väg drömmarna, undersök 
dem med dina andliga vänner eller låt dem 
allstinges fara och utelyck dem ur ditt hjärta, som 
om du aldrig sett dem. Var stadig i tron på 
den heliga trefaldigheten, älska Gud af allt hjärta, 
var lydig både i genvärdiga ting och i goda, 
håll dig i dina tankar icke bättre än andra, utan 
frukta äfven i dina goda gärningar, håll icke ditt 
förstånd klokare än andras och anförtro åt Gud 
all din vilja och var redobogen till allt, hvad 
Gud vill. Då behöfver du icke rädas för drömmar; 



— 272 — 

om de synas glada, tro dem ej, därest de icke 
lända till Guds heder. Äro de sorgliga, var ej 
bedröfvad, utan sätt allt ditt hopp till Gud,» 

Prästen, som har ämbetet, kan, äfven om 
han är dålig, sköta aflösning, Guds lekamen och 
andra kyrkans helgelser, 

»Guds vänner skola vara som en dörr, genom 
hvilken andra skola gå in. Därför skall man 
granneligen vakta, att icke något hvasst eller 
hårdt står mot dem, som ingå, hvarigenom 
trångmål kan uppkomma. Dörren betecknar höfviska 
«eder, rättvisa gärningar och undervisning, hvilket 
^Ut skall dagligen synas hos Guds vänner. Därför 
.«kall noga tillses, att icke något hårdt, såsom 
baktalan eller sköra ord, förekommer i Guds vänners 
mun eller något världsligt i deras gärningar, för 
hvilka de som ville ingå styggas tillbaka». 

Kristus talar: »Hör du, som åstundar hamnen 
-efter världens böljor och storm! Den som är på 
hafvet skall ej rädas något, om den är med honom, 
«om förmår förbjuda vädret att blåsa och som 
förmår bjuda allt det, som kan skada, vika undan 
-och låta hafsskären och klipporna mjukna och 
bjuda böljorna att leda och föra skeppet till stilla 
hamnar. Somliga i världen äro lika skepp, som 
föra lekamen öfver världens böljor, somliga till 
hugnad, somliga till bedröf velse, ty människans 



— 273 — 

fria vilja leder somliga själar till himmelriket och 
somliga till helvetets djup, ty den vilja, som 
intet åstundar hetare att höra än Guds heder och 
till intet annat lefva än att han må tjäna Gud, 
den täckes Gud, och' i en sådan vilja blifver Gud 
dagligen och bortför all själens våda och gör 
skären slätta och mjuka, å h vilka själen ofta stöter. 
Hvad äro skären annat än ond åstundan, ty 
lustigt är att se och hafva världens ägor, glädjas 
af världens heder och smaka allt det köttet lyster. 
Mot sådant stöter själen ofta vådligen, men om 
Gud är med i skeppet, då mjukna alla köttets 
lustar, och själen försmår alla världsliga ting. All 
lekamlig och världslig fägring är lik det glas, 
som utantill är graveradt och innantill fullt med 
jord. Blir det sönderslaget, är det ej mera nyttigt 
än svart jord, hvilken icke är för människan 
skapad till annat än att därmed köpa himmelriket. 
Den som ej åstundar mera att höra sin heder 
eller världens heder än ett ondt och skadligt 
väder och hatar och dräper sitt kötts obekväma 
lustar, han kan rolig hvila och med glädje vakna, 
ty Gud är med honom i hvarje stund.» 

Guds son talar till sin brud: »Om ovännen 
bankar på dörren, skolen I ej vara som getterna, 
h vilka löpa till väggarna, och som vädurarna, som 
resa sig och stånga h varandra och slåss med hor- 

Sv. Ahad. Handl 1886. 19. 18 



— 274 — 

nen, utan I skolen vara lika kycklingarna, som 
fly in under moderns vingar, när de se skade- 
bringande fåglar flyga i vädret.» 

»Tårar äro af tre slag. De första likna vat- 
ten, det är de, som äro för de ting, som männi- 
skan älskar å världens och köttets vägnar, såsom 
när hon mister vänner och världsligt gods eller 
lekamlig hälsa. Andra tårar likna snö, ty när 
människan begynner tänka på sin våda, på deö 
lekamliga döden och helvetets elände, då börjar 
hon gråta, ej af kärlek utan af räddhåga, och 
därför smälta sådana tårar hastigt och blifva till 
intet liksom snön. Det tredje slaget tårar liknar 
hagel, ty när människan tänker, huru Ijuf deiu 
köttsliga lustan har varit och att hon skall mista 
den, och huru mycken hugnad är i himmelen, då 
börjar hon gråta öfver fördömelsen och förlusten 
af ära, men hon bryr sig ej om att gråta öfver 
Guds vanheder, som består däri, att han mister 
denna själen, hvilken han återlöst med sitt blod; 
hon aktar ej heller, huruvida hon får efter döden 
se Gud eller ej. Sådana tårar liknas väl vid ha- 
gel, ty en dylik människas hjärta är mycket hårdt 
och har ingen kärlekshetta till Gud. Därför kunna 
sådana tårar icke draga själen till himmelriket. Men 
nu vill jag visa dig de tårar, som draga och leda själen 
till himmelriket. De liknas vid dagg. Stundom går en 



— 275 — 

fuktighet upp af jorden såsom till himmeleu, dragande 
sig under solens hetta, och faller åter ned till jorden 
och gör fruktsamt allt det som växer på jorden, 
och det kallas hos eder dagg. Detta synes ock å 
rosens blad, som gifva från sig fuktighet, när de 
komma till hetta. Så ock i andligt hänseende. 
Den, som tänker på den välsignade jorden, som 
är Kristi lekamen, och på de orden, som Kristus 
talade med sin egen mun, och hvilken nåd han 
gjorde i världen och huru bitter och hård pina 
han tålde af kärlek till själarna och för att åter- 
lösa dem, då går den kärlek människan har till 
Gud med mycken sötma upp i hjärnan, som liknas 
vid himmelen, och hjärtat, som liknas vid solen, 
uppfylles med gudomlig hetta och värme, och 
ögonen fyllas med tårar vid tanken därpå^ att 
man gjort en så god och Ijuf och kärleksfull Gud 
vred, nu vill man hellre tåla pina till Guds heder 
än hafv^a all lusta och mista Gud. Dessa tårar 
liknas väl vid dagg, ty de gifva hjälp och makt 
att göra goda gärningar och göra frukt i Guds 
åsyn. Såsom ett växande blomster drager den 
fallande daggen in i sig, och blomstret innelyckes 
i daggen, så innelycka de tårar, som gjutas af kärlek 
till Gud, Gud i själen, och Gud drager själen in i sig.» 
Guds son talade: »Jag älskar dig såsom en 
god herre sin tjänare, som en fader sin son, som 



— 276 — 

en man sin hustru. Herren säger till tjänaren: 
'Jag skall gifva dig kläder och kost, som höfves, 
och måttligt arbete.' Till sonen säger fadern: 
'Allt mitt goda är ditt.' Mannen säger till 
hustrun: 'Min hvila är din hvila, min hugnad är 
din hugnad.' Hvad skola dessa tre svara honom 
för så stor kärleks skull? Svennen skall säga 
till sin herre: 'Förty att jag skall få arfvode och 
tjäna, vill jag hellre tjäna dig än andra.' Sonen 
skall säga till fadern: 'Ej vill jag skiljas från dig, 
*y j^g hafver allt godt af dig.' Hustrun skall 
säga till mannen: 'Jag uppehälles af ditt arbete, 
jag har värme af ditt bröst och sötma i dina 
ord, ty vill jag hellre dö än skiljas från dig.'» 

Guds son talade till sin brud: »Du skall 
vara som det lekareinstrument, som kallas fedla, 
ur hvilken fedlaren framkallar vackra ljud. Han 
beslår henne utantill med silfver, så att hon skall 
synas desto dyrare, och han förgyller henne in- 
nantill med stadigt guld. Så skall du vara för- 
silfrad med goda^ seder och förstånd, så att du 
fattar hvad du äger att göra Gud och dina med- 
kristna och hvad själen tillhör och lekamen till 
evärdlig hälsa. Innantill skall du vara förgylld 
med ödmjukhet, så att du icke må täckas någon 
annan än mig, och du skall ej rädas att miss- 
tyckas människorna för min skull. Därefter gör 



— 277 — 

fedlaren tre ting för sin fedla. Först sveper han 
henne i sindal (fint tyg), att hon ej skall smutsas, 
för det andra gör han åt henne ett hus (fodral) att 
gömmas i, för det tredje sätter han på detta ett 
lås, att hon ej skall borttagas af tjufvar. Så skall 
du svepas i renhet, att du ej sedan smutsas med 
lusta eller gärningar, arbeta gärna därpå att du 
får vara ensam, ty umgänge med vrånga män 
fördärfvar goda seder. Låset är ett godt förvar 
af syn och hörsel, mun och gärningar, så att du 
ej svikes af djäfvulens klokskap. Nyckeln är den 
Helige ande, som skall upplåta ditt hjärta, såsom 
mig täckes, till min heder och min nytta.» 

»Det finnes en fluga, som kallas fjäril, hon har 
breda vingar, liten kropp, mångahanda färg, hon 
flyger högt i vädret för sin lätthets skull, men därför 
att hon har liten styrka, faller hon snart ned på 
det som är närmast, stockar eller stenar. Fjärilen 
betecknar de högfärdiga, som hafva breda vingar 
och liten kropp, ty deras hug sväller af högftlrd 
som en uppblåst bläddra, och de tro sig hafva 
allting för sin förskyllan och anse sig bättre och 
värdigare än andra, de skulle utvidga sitt namn 
öfver världen, om de förmådde det. Men för det 
deras* lif är kort som en pust, falla de ned, då 
de ej tänka det. De högfärdiga hafva mångfaldig 
färg såsom sommarfågeln, ty de högfärdas öfver 



— 278 — 

sina lemmars fägring och öfver gods och släkt, 
men när de dö, äro de ej annat än stoft» 

>När björnen är hungrig och ser det villebråd 
han åstundar, fäster han ena foten i villebrådet 
och letar med den andra efter ett fast ställe, så 
att villebrådet ej skall slippa ifrån honom, utan han 
må kunna vända och äta det efter sin vilja. Han 
ser alltid på villebrådet och bryr sig ej om guld 
eller välluktande och dyrbara örter eller dyrbara 
stenar.» 

»Såsom modern löper gladligen emot sin son, 
när hon hör hans röst, och såsom fadern, när han 
ser sin son arbeta, löper mot honom midt i vägen 
och lättar hans börda, så löper jag mot mina vän- 
ner, görande allt tungt för dem lätt och lustigt 
att bära. Såsom någon, som ser något lustigt, ej 
hugnas utan att han nalkas det, så nalkas jag 
dem, som åstunda mig.» 

Den heliga Agnes uppmanade bruden att 
sätta på sitt hufvud en krona med sju kostbara 
stenar. Kronan betecknade tålamodets pröfningar. 
Den första stenen, en jaspis, sattes i Birgittas 
krona af den, som sade sig icke veta, af hvilken 
ande hon talade, det vore henne nyttigare att 
sitta och spinna med andra kvinnor än att dis- 
putera om den heliga skrift. Som jaspis skärper 
synen och upptänder glädje i sinnet, så upptänder 



— 279 — 

(jud glädje i själen och upplyser förståndet till 
andliga ting. Den andra stenen, en safir, sattes 
å kronan af den, som talade väl om Birgitta i hen- 
nes närvaro, men illa om henne på hennes rygg; 
såsom safiren är blå som himlen och håller lem- 
marna helbrägda, så pröfvar människomas ondska 
den rättvise, låter honom åstunda himmelriket och 
bevara själens lemmar för högfärd. Den tredje 
stenen, en smaragd, sattes å kronan af den, som 
sade att Birgitta hade sagt hvad hon aldrig sagt, 
ej ens tänkt; som smaragden är skör, men fager 
och grön, så blir människomas lögn snart till 
intet, men gör dock själen fagrare som lön för 
tålamodet. Den fjärde stenen, en margarita (äkta 
pärla), satte i kronan den, som lastade Guds vän 
i din närvaro, hvaröfver du bedröfvades mera än 
om det hade gällt dig själf. Såsom margaritan 
ä,r hvit och fager och lättar hjärtats pina, så in- 
leder kärlekssorgen Gud i själen samt späker pinan 
af vrede och af brist på tålamod. Den femte 
stenen, en topas, sattes å kronan af den, som ta- 
lade bittert och hårdt till dig, och du däremot 
välsignade honom. Såsom topasen har guldfärg 
samt bevarar renlek och vänlek, så är intet fag- 
rare och för Gud täckare än att människan ej 
skadar dem, som skada henne, utan älskar dem 
och beder för dem. Sjette stenen, en diamant^ 



— 280 — 

sattes på kronan af den, som gjorde dig lekam- 
lig skada, men du ville icke vanfrejda honom. 
Såsom diamanten ej brytes af slag, utan endast 
genom bockablod, « så täckes Gud, att människan 
för hans skull glömmer sin lekamliga skada och 
tänker alltid på hvad Gud gjorde. Den sjunde 
stenen, en karbunkel, satte den dit, som bragte 
dig ett osant budskap, att din son Karl var död, 
hvilket du bar med tålamod, antvardande Gud 
din vilja. Ty som karbunkeln lyser i mörkret 
och är fagrast i fingerguldringar, så lyser den, 
som är tålig, när han mister något som är honom 
kärt, inför helgonen som en dyrbar sten. 

»Många predika med orden och ej med goda 
föredömen. De äro lika dem, som vintertiden bygga 
en mur af stenar utan lera eller kalk, hvilken 
mur genast faller sönder.» 

»Jag är Guds moder. Jag är alla deras 
moder, som äro i himmelrikets glädje. Jag är 
jämväl moder för alla dem, som äro i skärselden^ 
ty för mina böners skull minskas deras pina. 
Jag är jämväl moder för alla rättvisa människor 
i jorderiket. Jag är jämväl moder för alla syndiga 
människor, som vilja bättra sig från sina synder.» 

»Det finnes ett pulver, som af elden blir så 
brännande, att då det är innelyckt i något, då 
gifver det ifrån sig ett så stort ljud af pulvrets 



— 281 — 

makt och rörelse, att alla de, som höra det, gifvas 
vid af undran.» 

»Min herre Jesus Kristus, jag känner mig 
hafva mycket brutit mot dina bud. Med din nåd 
vill jag gärna bättra mig. Herre min, jag klagar 
för dig, huru mig tyckes mitt hjärta vara skipadt. 
Mig tyckes, som om i hjärtat funnes en etter- 
blemma. Genom hjärtat stå ock tvenne törn- 
taggar, och utanom sitter en hinna, som tränger 
det och plågar mig vådligen. Min käre herre Gud, 
detta kan jag omöjligen ändra själf utan din hjälp. 
Därför beder jag dig för all den ödmjukhet, som 
du uppenbarade i världen, rif bort hela den där 
hinnan, som är högfärden, och linda däromkring 
den ödmjukhet, som utan begynnelse funnits i 
din gudoms dygd. Min herre Gud, jag beder dig 
för det att ditt hufvud kröntes med törne, rif ut 
ur mitt hjärta den törntaggen, som är köttslig 
kärlek till make eller barn, vänner eller f ränder, 
och sätt i stället in gudlig kärlek till mina med- 
kristnas själagagn. Jag beder dig, min käre Herre, 
därför att dina signade händer och fötter rämnade 
sönder för spikarna, rif ut ur mitt hjärta den 
törntaggen, som är världsligt begär, och sätt i 
stäDet in åstundan till din tjänst och till ditt 
evärdliga rike. Min käre herre Gud, jag beder 
dig för allt det ditt dyra hjärta tålde, då du dog 



— 282 — 

på korset, och för det ditt bröst efter döden räm- 
nade för spjutstynget, rif sönder etterblemman i 
mitt hjärta.» 

Förut, då det var tal om det sceneri, som 
förekommer i uppenbarelserna, omnämndes, huru en 
stege var upprest från jorden till himlen, och på 
stegen stod en munk, som talade in i himmelen. 
Munken betecknas som en mycket boklärd, han 
gjorde en mängd frågor rörande kloka ting, och 
Gud gaf honom svar. Uppenbarelsernas femte bok 
fylles till större delen af dessa frågor och svar, 
hvadan den fått namnet frågornas bok {interroga" 
tiones). För att gifva ett begrepp om frågorna 
må det vara nog att anföra ett. exempel ur femte 
kapitlet (i den svenska texten, kap. 7 i den latin- 
ska). »Munken syntes som förr å sin stege, sä- 
gande: 'O domare, jag spor dig, hvi talas om fult 
och fagert i världen, hvi skall jag hata världens 
fägring, då jag är fager och af ädel släkt? Hvi 
skall jag ej upphöja mig öfver andra, då jag är 
rik? Hvi skall jag ej sätta mig framför andra, 
då jag är hederligare än de? Hvi skall jag ej 
åstunda och söka mitt eget lof, då jag är god 
och värd lof? Hvi skall jag ej kräfva lön, när 
jag gör andra gagn?'» — och ett annat ur kap. 6 
(i latinska texten kap. 8) — »O domare, hvi tål 
du att en afgud sitter i kyrkan och hedras, då 



— 283 — 

ditt rike ar evärdligt öfvev allting? Hvi låter du 
icke människorna i detta lifvet se din ära, så att 
människorna med så mycket större kärlek åstunda 
den? Hvi låter du ej änglar och helgon vara 
synliga i detta lifvet, då deras 'ärlighet' är heligare 
än allt annat, som är skapadt? Då helvetets pinor 
äro förskräckligare än allt annat, hvi låter du dem 
ej ses af människorna i detta lifvet, att de må 
undfly dem? Då djäflame äro ledare och ohygg- 
ligare än allt annat, hvi synas de icke för 
människor, ty då skulle ingen lyda dem?» Frågorna 
äro af mycket olika beskaffenhet och giltighet — 
en gäller, h varför icke natten var lika ljus som 
dagen — men de äro af intresse, ty de vittna 
om de problem, som på fru Birgittas tid syssel- 
satte tänkande personer. Svaren gå i allmänhet 
ut på att de förhållanden, som voro införda i 
världen, hade till uppgift att uppfostra människorna 
för deras eviga bästa. 

I ett kapitel i denna bok finna vi ett drag 
af kulturhistoriskt intresse. »När eld är upptänd 
i huset, behöfves ett vindöga, genom hvilket röken 
går ut, så att husets inbyggare kunna glädjas af 
värmen.» Den gamla anordningen af eldstad och 
takfönster var således i full giltighet vid midten 
af 1300-talet. 



— 284 — 

Guds moder talade till bruden: »Min soa 
älskar dig af allt hjärta, därför råder jag dig, 
att du icke älskar någon annan. Han är så 
åstundlig, att om du hafver honom, behöfver du 
intet åstunda. Han är så fager, att all annan 
fägring och klarhet är i jämförelse med honom 
såsom en skugga.» 

Fru Birgitta bad för en person, som var illa 
sjuk. Han hade icke rätteligen tjänat Gud, men 
Kristus bad henne säga den sjuke, att han skulle 
gifva honom sin nåd, om han hade vilja att 
bättra sig. När denne man sedermera dog, syntes 
Kristus för henne ännu en gång och sade: »Se, 
huru rättvis jag är i min dom! Denne, som 
tyngdes af så stor sjukdom, kom till min dom, 
och ändock han blef dömd till nåd för god vilja, 
skall han, förrän han blir fullt rensad, hafva så 
bitter och hård pina i skärselden, att ingen dödlig 
kan tänka sig den. Hur skola då de hafva det, 
som hafva all sin vilja i världen och mödas af 
inga bedröfvelser?» 

En munk hade i tolf år varit frestad af 
tvifvel, huruvida brödet i nattvarden var Kristi 
lekamen, och äfven på det sätt, att han ej kunde 
nämna jungfru Marias namn utan att få orena 
tankar. Han vardt frälst genom fru Birgittas böner 
så fullkomligt, att han icke kunde vara glad annat 



— 285 — 

&n å de dagar, då han anammade Guds lekamen, 
och Marias namn var för honom det Ijufvaste. 
En gång såg Birgitta honom stå försjunken i 
gudliga böner, och vid hans sida stod en djäfvul 
ined bundna händer. När djäfvulen stått där en 
stund, ropade han med en ryslig röst och upp- 
häfde ett stort tjut samt gick skamsen därifrån. 
Han hade funnit, att han icke vidare kunde få 
någon makt öfver munken. En präst hade blifvit 
förtrollad till skörlefnad af en trollkvinna och bad 
fru Birgitta om hjälpande förböner. Han blef 
räddad och gick då i kloster. 

Kristus talade: »Jag är din skapare och 
brudgurame. Du min nya brud syndade nu fyr- 
faldigt i din vrede: du var i ditt hjärta otålig 
öfver ord, under det jag tålde slag för din skull, 
och när jag stod inför domaren, svarade jag ej 
ett ord ; du syndade genom att svara grymma ord 
och upphöjde mycket din röst med förebråelser, 
under det jag, då jag korsfästes med spikar, såg 
upp till himmelen och upplät icke min mun; du för- 
smådde mig, för hvars skull du skulle fördraga 
allting med tålamod ; du gaf ej godt efterdöme åt 
dina medkristna, som foro vilse och skulle af ditt 
tålamod lära, hvad bättre var. Därför vill jag, 
att du aldrig mera vredgas. Om någon retar dig 
till vrede, tala ej förrän vreden är borta ur sinnet, 



— 286 — 

och tala då med saktmod. Om ditt tal ej kan 
vara till någon nytta, och då det icke är en synd 
att tiga, då är det bättre ätt tiga.» 

Jungfru Maria hade ett samtal med djäfvulen 
och Birgitta stod bredvid. Samtalet hade följande 
lydelse: 

-»Maria. Hör du, djäfvul, säg i hennes åhöra, 
hvar är det du skapade? 

Djäfvulen. Jag skapade intet, utan jag var 
en väl skapad varelse, och af mig själf var jag ond. 

Maria. Hade ej någonsin din vänskap en 
säll eller god ända med glädje? 

Djäfvulen. Aldrig har så varit, och aldrig 
skall så varda. 

Maria. Hade din lusta någonsin en god ända? 

Djäfvulen. Nej, ty den börjas i ondt och 
leder till ondt.» 

Därefter anhöll djäfvulen, att Maria ville gifva 
honom makt öfver Birgitta. 

y> Maria. Hvar för tager du henne icke i ditt våld? 

Djäfvulen. Jag förmår ej skilja tveggehanda 
blod, som är sammanblandadt i ett käril, ty Guds 
kärleks blod är blandadt med hennes kärleks blod. 

Maria. Hvarför låter du då henne icke vara i ro? 

Djäfvulen. Det skall jlag aldrig göra, ty kan 
jag icke dräpa henne med dödliga synder, skall jag 
lägga mig vinn om, att hon må plågas och näpsas 



— 287 — 

för synder, för hvilka nåd finnes, och förmår jag 
ej uträtta det, skall jag kasta mina kaxdtistlar i 
hennes klädningsveck, hvaraf hon skall på många- 
handa sätt oroas, innan hon förmår kasta bort 
dem, d. v. s. jag skall sända in i hennes hjärta 
skiftande tankar, af hvilka hon skall erfara mång- 
faldig oro. 

Maria. Då vill jag hjälpa henne, och huru 
ofta hon bortsliter dem och återkastar dessa tankar 
i ditt ansikte, så ofta skall synden förlåtas henne, 
hennes krona och lön ökas.» 

Fru Birgitta fällde förböner för många. En 
gång, då hon bad för någon, sade jungfru Maria 
till henne: »Han, som du beder för, hade särskild 
gudlighet till mig, och ehuru han invecklade sig 
i mycket ondt, tröstade han alltid på min hjälp 
och hade en liten kärleksvärme till mig, men till 
min Son hade han ingen kärlek, och ej hade han 
gudlig räddhåga, och därför skulle han pinas utan 
ända, om han hade kallats ur världen i sina onda 
gärningar, men därför att jag är full af miskund^ 
glömde jag ej honom, utan ännu är något godt 
hopp i honom för min böns skull, om han vill 
hjälpa sig själf, ty han har nu ånger öfver sina 
gjorda synder och vilja att bättra sig.» Denne 
man, en frände till fru Birgitta, blef omvänd och 
dog i frorahet. 



— 288 — 

Jungfru Maria bad till sonen om miskund för en 
röfvare, för hvilken Birgitta gråtande gjorde förbön. 
»O min moder, sade då Kristus, hvi beder du för 
honom? Han har från änglame röfvat människo- 
själar, han har aflifvat många mftnniskor före deras 
naturliga dödsstund, han har röfvat många menlösa 
barns gods och lagt olidliga skatter på fattiga 
människor, dessutom har han gjort sig skyldig 
till girighet, skörlefnad och högfärd.» Jungfru 
Maria hade dock hos mannen i fråga upptäckt 
något godt, hvilket den allseende Guden icke hade 
märkt, och bönfaller om miskund: hon ber att 
Kristus skulle göra röfvaren i fråga en nåd för 
hennes skull, en nåd för hans tjänstemans skull, 
en tredje nåd för hennes dotters och Kristi bruds 
skull, och hon fick löfte om miskund. Ännu 
en uppenbarelse gäller samme röfvare, som skulle 
få nåd, därest han fullständigt ändrade sitt väsen, 
värnade kyrkans tro, återställde hvad han med 
orätt tagit — som han icke kunde göra detta i 
hvart. enda fall, skulle han stifta en gudstjänst 
vid ett altare, hvarest dagligen en mässa skulle 
hållas till förmån för dem, som icke kunde er- 
hålla någon ersättning — och vinnlade sig om 
ödmjukheten. Tre år senare talade Kristus åter 
till bruden om denne man och sade det vara 
högsta tid, att han omvände sig, ty hans dagar 



1 



— 289 — 

voro räknade. Men han omvände sig icke, hans ätt 
dog ut, och de rikedomar han samlat tillföUo andra. 

Guds son talade till sin brud: »Ehuru jag 
vet allt, säg mig med dina egna ord, hvilken 
din vilja är.» Genast svarade för henne hennes 
ängel, som var henne gifven att vårda henne: 
»Hennes vilja är såsom det står skrifvet: ske din 
vilja såsom i himlen så ock på jorden.» Vår herre 
svarade: »Det är det jag vill och beder om, det 
är för mig den täckaste tjänst. Dig, min brud, 
tillhör det att vara som ett välrotadt träd, hvilket 
ej kan undergräfvas af mullvaden eller kullkastas 
af stormen eller förtorkas af själens hetta. Dess 
främsta rot är god vUja efter Guds vilja. Från 
denna viljans rot utgå så många dygder som det 
finnes rötter på trädet. Om din vilja är stark 
och stadig, då må djäfvulen gnaga på viljan, d. ä. 
han må insända onda tankar, men om du ej lyder 
dem, utan står emot med viljan, då skola de ej 
lända dig till pina utan draga dig för tålamodets 
skull till större lön. Om du då faller i synd 
genom otålighet eller helt oförutsedt, statt då 
raskt upp med ånger och skriftemål, då skall jag 
förlåta synden och gifva dig tålamod och styrka.» 

I en uppenbarelse omtalas sju djäflar, som 
uppvakta en människa: högfärdens, girighetens, 
olydnadens, svalgets, fåfäng äras o. s. v. 

Sv. Akad. Handl 1886. 19. 19 



— 290 — 

Jungfru Maria talade: »Fyra slag af människor 
hälsa och tjäna mig. De första låta all sin vilja 
och sitt samvete i mina händer och allt hvad de 
göra, det göra de till min heder. Deras tjänst 
är mig så lustelig som den sötaste dryck. Andra 
gruppen äro de, som rädas för pina och hålla sig 
från synder af räddhåga, dem gifver jag, om de 
blifva stadiga i min tjänst och mitt lof, minskning 
i deras vrånga räddhåga och ökning i sann kärlek, 
med hvilken de skola lära sig att rätt älska Gud. 
Den tredje gruppen utgöres af dem, som ymnigt 
högt ropa och upplyfta mitt lof, utan annan akt 
och åstundan än därmed vinna världslig heder 
och fortgående nytta och gagn — om man sänder 
en gåfva till en herre, sänder han tillbaka något lika 
godt. Som de bedja om världsliga ting och icke 
åstunda något med större kärlek, gifver jag dem 
hvad de vilja, på det de sålunda må få sin lön 
här i världen. Den fjärde gruppen innefattar dem, 
som låtsa sig vara goda, men ändock hafva lust 
till synden och synda lönnligen så snart de komma 
åt, utan att ses och skändas af människor, tänkande, 
att jungfru Maria är mild och hon skänker nåd 
och misskund, så snart hon blir åkallad. Deras 
rop, hälsning och tjänst täckes mig så som ett 
kärl, hvilket är utantill prydt och silfreradt och 



1 

/ 

1 



— 291 — 

innantill fullt med värst luktande träck, på 
hvilken ingen förmår lukta.» 

En djäfvul syntes stå i Guds dom, som höll 
en död mans själ skälfvande. Djäfvulen sade till 
domaren: »Se villebrådet. Din ängel och jag 
följde denna själen från dess upphof till dess lifs 
ända, ängeln för att skydda, jag för att skada, 
vi jagade den båda, och till sist föll den i mina 
händer. För att få behålla den är jag så girig 
och hastig som en nedfallande ström, som intet 
annat motstår än jorden och något hårdt. Detta 
hårda är din rättvisa, hvilken ännu ej är pröfvad 
och uttalad mot denna själ, hvadan jag ej äger 
henne med tillförsikt. Jag åstundar denna själ 
så hett som ett dödsvultet djur, som af hunger 
till och med förtär sina egna lemmar. Efter- 
som du är en rättvis domare, döm en rätt 
dom öfver denna sjäb. Så uppstod följande 
samtal: 

Domaren. Hvi var du själen närmare än 
min ängel? 

Djäfvulen. Därför att synderna voro flera 
än de goda gärningarna. 

Domaren. Visa hvilka gärningarna äro. 

Djäfvulen, Jag har en bok full med hans 
gärningar och synder. 

Domaren. Hvad är bokens namn? 



— 292 — 

Djäfvulen. Bokens namn är olydnad, och i 
den boken finnas sju böcker, och hvar bok har 
tre blad och hvart blad mera än tusen ord. 

Domaren. Säg denna bokens namn, ty om 
jag än vet allt, vill jag, att du skall uttala dig, 
så att min vilja och godhet kungöras för andra. 

Djäfvulen. Första boken heter högfärd och 
i den finnas tre kapitel. Först andlig högfärd i 
samvetet, därför att han — det var fråga om en 
riddare i Sverige — högfärdades öfver ett godt 
lefveme, hvilket han trodde vara bättre än 
andras. Han högfärdigades äfven öfver sitt för- 
stånd och samvete. Vidare högfärdigades han 
öfver det gods, som blifvit honom beskärdt, 
öfver sina tjänare, klädedräkt m. m. Han hög- 
färdades därutöfver med anledning af sina lemmar 
och sin kropps fägring, sin ärliga släkt och 
börd och alla sina gärningar. Den andra boken 
handlade om hans girighet, och den hade tre blad. 
Först fanns andlig girighet, ty han tänkte, att 
synderna icke voro så tunga som det säges, och 
han åstundade himmelriket, hvilket dock icke 
gifves åt andra än dem, som äro fullt rena. Han 
åstundade i världen mera än hvad behöfdes, och 
hans vilja var att upphöja sin släkt och sitt namn 
och uppfostra sina arfvingar och göra dem väldiga, 
ej till Guds heder, utan till världens. Han 



— 293 — 

åstundade för egen del världslig heder, att upp- 
höjas, att vara öfver andra, af sådan anledning 
letade han sig till människors goda vilja och 
vänskap och skaffade sig världsliga gods. Tredje 
boken heter afund och har tre blad. Han af- 
undades lönnligen dem, som hade mera och större . 
trefnad än han, af afund tog han från dem^ som 
ägde mindre och behöfde mera. Han skadade 
sina medkristna lönnligen af afund med sina råd 
och jämväl uppenbarligen med ord och gärningar, 
med vänner och tjänare, han uppväckte och rådde 
andra till dylikt. Fjärde boken heter nidskap 
och har tre blad: Först var det nidskap i hågen, 
ty han ville ej säga andra till hugnad eller gagn 
de ting, som han visste, tänkande med sig, hvad 
nytta eller lön han skulle få, om han gåfve den 
eller den det rådet eller om han hjälpte dem 
med råd eller ord, och så gick den behöfvande 
från honom bedröfvad och utan hugnad, hvilken 
hade kunnat blifva undervisad och hulpen af 
honom, därest god vilja hade funnits. Det andra 
var, att han ej ville förlika dem som voro oense 
eller hugna bedröfvade, när han hade kunnat 
göra det. Det tredje var nidskap i gods, ty han 
ängslades och bedröfvades, om han skulle gifva ut 
en penning i Guds namn, men han gaf gärna ut 
hundrade för världslig heder. Femte boken heter 



— 294 — 

lättja och i den äro tre blad. Han var lat att 
göra goda gärningar till Guds heder, ty han för- 
lorade sin tid på kroppens hvila, och kroppens 
nytta och lust voro honom allra kärast. Han var 
lat i tankarna, ty när Guds gode ande sände i 
.hans hjärta någon ånger eller andligt förstånd, 
syntes det honom mycket långt. Han var för 
det tredje lat i munnen till gudliga böner och 
till att tala det, som var till Guds heder och 
andra till nytta, men i öfrigt var han brinnande 
till lättsinniga ord. Den sjätte boken heter vrede 
och har tre blad. Han vredgades mot sina med- 
kristna för allt sådant, som ej var honom till 
gagn. Han skadade sin medkristen genom att i 
sin vrede taga ifrån honom hans tillhörigheter. 
Han bedröfvade af vrede sina medkristna. Den 
sjunde boken heter lusta och har tre blad. Han 
utgöt sin natur på opassande sätt, han var gift 
och hade ej köttsligt umgänge med andra kvinnor, 
men han gjorde sig skyldig till olofliga om- 
famningar och opassande ord och oblyga åthäfvor. 
Han var mycket lättsinnig i sina ord, väckte 
genom dem sin hustru till skör lustas hetta och 
andra att höra och tänka sköra ting. Han födde 
sin kropp mycket kräsligt med många rätter till 
lusta för kroppen och för att framkalla lof, han 
satt vid bordet längre än tillbörligt var, icke 



— 295 — 

aktande den tid, som var honom gifven till 
bättring. O domare, så slutade djäfvulen, nu är 
min bok fullständigt uppläst, tilldöm mig därför 
själen. Domaren teg. Miskundens moder, jungfru 
Maria, som förut stått längre bort, trädde nu 
närmare, hon vilJe disputera med djäfvulen om 
rättvisan. Sonen svarade: lO min käraste moder, 
hur kan denna rätt förnekas dig, som är min 
moder och änglarnes fru, när den ej nekas djäflarne. 
Du förmår allt, och du vet med mig, utan att 
du talar, ty du vill, att min kärlek skall kun- 
göras för andra.> Maria frågade då djäfvulen, 
om han visste alla människors tankar. Han gaf 
till svar, att han dömde efter de yttre gärningarna 
och efter hvad han själf inskjutit i människans hjärta, 
men en människas goda tankar kunde han icke 
förstå. Maria bad honom, fast han icke ville 
gärna göra det, säga, huru det som stod i hans 
bok skulle kunna utplånas. Djäfvulen genmälte, 
att det fanns endast ett medel, den gudliga kär- 
leken. Hon sporde vidare, om icke den orenaste 
syndare, den som var mest bortvänd från hennes 
son, skulle kunna medan han lefde återkomma 
till nåden. Detta medgaf djäfvulen, och då vände 
sig miskundens moder till de kringstående och 
sade: »denna själen vände sig till mig i sin döds- 
stund och sade: du är miskundens moder, rais- 



— 296 — 

kunda dig öfver mig usle, jag är ovärdig att 
bedja din son, ty mina synder äro mycket hårda 
och många, mycket retade jag honom till vrede 
genom att mera älska min lusta och världen än 
min Gud och skapare, därför beder jag dig, att 
du miskunnar mig, jag lofvar dig att bättra mig, 
om jag får lefva, och vända min vilja till din 
son och icke älska något annat än honom, mest 
gråter och sörjer jag nu däröfver, att jag icke 
gjort något godt till din sons, min skapares heder, 
därför beder jag dig, mildaste fru, att du mis- 
kundar mig, ty jag har ingen annan att fly till. 
Med sådana ord och tankar kom denna själen till 
mig i sitt yttersta. Enhvar, som beder en annan 
med allt hjärta och med vilja att bättra sig, måste 
höras, huru mycket mera skall då jag, som är 
miskundens moder, höra dem, som ropa till mig.» 
Djäfvulen sade sig icke veta något om denna 
yttersta vilja och bad om bevis. Maria svarade: 
»Du är icke värd att jag skall svara dig, dock på 
det det må lända andra till hälsa, svarar jag dig. 
Du usle sade, att intet förmådde utplåna din 
skrift annat än gudlig kärlek». — Hon vände sig 
till domaren och sade: »O min son, bjud honom 
slå upp sin bok och se, om där står allt fullt 
skrifvet eller om något är utplånadt.» Djäfvulen 
måste erkänna, att de sju anklagelserna voro i 



— 297 — 

hans bok, som han hade i sitt minne, utplånade^ 
fastän det syntes, att något hade varit skrifvet 
där. Därefter sade domaren till den gode ängeln, 
som stod i närheten: >hvar äro denna själens goda 
gärningar?» Den gode ängeln sade sig hafva följt 
denna själ från den stund, då denna förenades 
med kroppen, och framhöll sju förtjänster, hvilkas 
vikt väl svarar mot de sju anklagelserna. Själen 
blef frikänd, men måste renas. Hon skulle i 
skärselden se sina leda synder, se djäfvulen i hans 
rädsliga skepnad, se andra själars elände och pina, 
hon skulle höra ett rädsligt ve, därför att hon hade 
velat höra sitt eget lof, hon skulle höra djäflarnas 
rysliga rop, hon skulle höra svåra förebråelser, 
hon skulle brinna i den mest brännande eld, hon 
skulle tåla den värsta köld, hon skulle vara i 
djäflames händer, till dess hvart hennes minsta ord 
och hvar hennes minsta tanke blifvit renad. Djäfvulen 
sporde, huru länge detta skulle fortgå och fick 
till svar: >till domens dag.> >Hvar och en, som 
har gudlig kärlek till mig, sade domaren, och 
åstundar mig med all åstundan, längtande att 
skiljas från världen och vara när mig, han kommer 
till himmelriket utan pina, ty jordelifvets be- 
dröfvelse är hans renselse. Den som rädes döden 
för dödens hårda pina och för den tillkommande 
pinan och därför ville lefva längre för att bättra 



— 298 — 

sig, han skall få lätt pina i skärselden. Men den 
som vill lefva till domedag, äfven om hans synder 
ej äro dödliga, dock för viljan att lefva evärdligen, 
skall hafva evärdlig pina till domedagen. Mis- 
kundens moder prisade rättvisan i domen, men 
sporde, om icke någon lindring kunde göras och 
huru. Hon fick till svar, att detta kunde ske, 
därest någon ville återgälda de gods, som den 
döde med orätt tagit från andra, om rika allmosor 
gåfvos, om mässor lästes. Maria sporde, am icke 
det goda den aflidne tänkt och gjort, skulle räknas 
honom till godo, och detta besvarades jakande. 
Maria bad då om lindring i straffet inom skärs- 
elden, att han skulle slippa se djäflarna och höra 
deras begabbelser, ej erfara den värsta kölden, 
och detta medgafs. Därefter uppträdde flera helgon 
och begärde, att pinan i skärselden skulle för- 
kortas, och äfven detta medgafs för deras böners 
skull. Ett tillägg till uppenbarelsen säger, att 
den ifrågavarande mannen var en godvillig riddare, 
som älskade de fattiga. Hans hustru gjorde stora 
gåfvor för hans själ och drog därefter till Rom, 
hvarest hon afled. 

Jungfru Maria bad: »Jag beder dig för min 
dotter, din brud, ty hon är blyg. Du har åter- 
löst hennes själ med ditt blod, lyst henne med 
din kärlek, uppväckt henne med din godhet, fäst 



— 299 — 

henne med din miskund. Jag beder dig, o min 
käre son, gif henne tre ting. Först dyrbarare 
kläder, ty hon är den högsta konungens dotter 
och brud, bruden försmås alldeles, om hon ej har 
kunglig klädebonad, och hon får skam och före- 
bråelse, om hon finnes ohöfvisk. Gif henne därför 
kläder, ej af jorden, utan af himmelriket, ej de 
som skina utantill, utan de som skina med kär- 
lek och renhet innantill. Gif henne dygdens 
klädebonad, att hon ej behöfver de yttre tingen, 
utan har ymnigt innantill, att hon må lära och 
upplysa andra. För det andra gif henne finare 
kost, ty hon är van vid grof kost och behöfver 
nu vänjas vid din kost, som hanteras, men ses ej, 
hålles, men kännes ej, mättar, men förstås ej af 
de lekamliga sinnena, din värdigaste lekamen och 
din mandom, hvilken du undersamligen tog af 
mig och därmed fullkomnade du, hvad det stekta 
lammet i den gamla lagen betecknade, din gudom 
med din mandom visar det dagligen vara fuU- 
komnadt. O min son, gif din brud denna kosten, 
ty utan den förtorkas hon och varder svag, liksom 
ett spädt barn utan mjölk, med och i följd af 
den kosten förnyas hon till allt godt, liksom den 
sjuke af mat. För det tredje, o min son, gif 
henne en hetare anda, ty hon är som en eld, 
hvilken aldrig blifvit tänd och aldrig släckes 



— 300 — 

hvilken låter alla lusteliga synliga ting försmås, 
och det gifver hopp om tillkommande ting.» Det 
var fru Birgittas böner för sig själf, som Guds 
moder framställde. Det var en hennes bekännelse 
om sig som framgår ur Sonens svar, att det ej 
är nog för en människa att hafva mottagit goda 
ting, utan hon skall ock kunna bevara och äga 
dem, och på det detta må ske, fordras ödmjukhet,. 
ty allt godt människan får är af Guds nåd och 
ej af hennes egen förskyllan, tjänstvillighet och 
räddhåga, att den mottagna nåden ej skall lida 
någon minskning. 

Kristus sade: »Jag är som en god glasmästare, 
som gör många kärl af aska och om än många 
brytas sönder, upphör han ej att arbeta till dess 
kärlens antal blir fuUkomnadt. Så gör jag af 
vanärligt ämne ärliga skapelser, människorna, och 
om än många gå bort från mig genom sina onda 
gärningar, så upphör jag ej att skapa andra, till 
dess änglamas körer och de tomma platserna i 
himmelriket blifva fyllda. Jag är jämväl lik ett 
godt bi, som flygande ut ur gården eller stocken, 
flyger till en fager ört, som det ser på långt håll, 
och letar där fagraste blomster, välluktande lukt 
och sötaste frukt, men när biet nalkas örten finner 
det, att blomstret är torrt och lukten omskift, 
sötman alldeles försvunnen. Det uppsöker då en 



— 301 — 

annan ört, något hvass, hvars blomster ej är 
mycket fagert och luktar ej mycket väl, sötman 
god, men liten. På den örten fäster biet sin fot 
och drager ut sötman och bär den till bi- 
stocken, till dess byggnaden därinne blir fuU- 
bordad.» 

Det heter i Wallins psalm: 

Ack, när så mycket skönt i hvarje åder 
af skapelsen och lifvet sig förråder, 
hor skön då måste sj&lfva källan vara, 
den evigt klara! 

Hos Birgitta uttalas detsamma på följande 
sätt: »Människan kunde se och skåda, om hon 
ville, att himlakropparna, träden och örterna äro 
så fagra och åstundliga, huru mycket fagrare och 
åstundligare är då icke deras skapare.» 

Birgitta bad Maria: »jag beder dig, du vär- 
digaste moder, att du värdigas så bortdraga ur 
mitt hjärta all kärlek till världsliga ting, att du 
sen må vara mig Ijufvast öfver allt.» Maria 
hänvisade henne till skriften, särskildt till dessa 
sex ord: Kristus sade till den rike mannen att gå 
bort, sälja allt hvad han hade och gifva åt de 
fattiga, men själf följa honom — han sade, att 
man icke skall hafva omsorg för morgondagen — 
han uppmanade att se på fåglarna under himlen, 
som födas af Gud, huru mycket mera skall han 



— 302 — 

föda människorna — han sade, att man skulle 
gifva kejsaren det kejsaren tillkommer och Gud 
det honom tillkommer — han sade, att man skulle 
först söka efter himmelriket — slutligen alla 
hungriga skulle komma till honom och skulle han 
då mätta dem. 

Guds son sade: »Två smittor finnas i min 
kyrka. Den ena är, att få människor aflösas af 
prästen utan att gifva penningar. Den andra 
är, att sockenprästerna töras ej aflösa sjmdiga 
människor af alla deras lönnliga synder, ty somliga 
sjmder tillkommer det biskopen att aflösa, och så 
sändas dessa syndiga människor så länge till 
biskopen, att de lönnliga synderna blifva för alla 
uppenbara. Därför skola de som hysa kärlek till 
själarna motarbeta sådana fall, så att icke själarna 
skola dö i dödliga synder för blygds eller hård- 
hets skull.» 

Guds son sade till bruden: »hvad sade dig 
den mångtalande klosterbrodern?» Hon svarade: 
»att hedningarne, som icke voro kallade till vin- 
gården, skulle icke hafva ur denna någon frukt». 
Vår herre svarade: »Säg honom, att en tid skall 
komma, då det skall vara ett fårahus och en 
herde, en tro och en klar kunskap om Gud, och 
då skola många, som voro kallade till vingården,^ 
bortdrifvas, men de som ej voro kallade, men 



— 303 — 

likväl arbetade efter bästa förmåga för att kallasy 
de skola få någon miskund och upplyftande nåd, 
ehuru de ej skola ingå i själfva vingården. Säg 
honom vidare, att det är honom bättre att läsa 
ett 'fader vår' i gudlig enfald än att konstligen 
disputera om så kloka ting för att få ett fåfängt 
namn i världen.> 

En man, som icke var prästvigd hade läst 
mässan och blef dömd att brännas. Birgitta bad 
för honom, men Kristus svarade, att straffet var 
gifvet af miskund, ty därigenom drefs han till 
ånger och till möjlighet att vinna himmel- 
rikets ära. 

Guds son sade till sin brud: »Du skall veta, 
att ännu skall så stor gudlighet uppstå bland 
hedningarne, att de kristne skola andligen vara 
liksom deras trälar.» 

»En pingstdag sade en präst första mässan i 
ett kloster. När Guds lekamen upplyftes, såg 
Guds brud eld nedfara af himmelen öfver hela 
altaret, och i brödet, som prästen höll i handen, 
såg hon ett lefvande lamm och i lammet ett lågande 
mansansikte, och hon hörde en röst, som sade: 
»Såsom du nu ser elden fara ned öfver altaret, 
så for min ande å en dag som denna ned öfver 
apostlarne, upptändande deras hjärtan, och brödet 
vardt lefvande Guds lamm, det är min lekamen, och 



— S04 — 

anletet finns i lammet och lammet i anletet, ty 
Fadern är i Sonen och Sonen i Fadern och den 
Helige ande i båda.» En annan gång såg hon i 
prästens hand, när Guds lekamen lyftes, en den 
fagraste unge man, som sade: >jag välsignar eder 
flom tro, och för den, som ej tror, skall jag vara 
en domare.» 

En gång, då Kristi brud var mycket van- 
mäktig af fasta och vaka, så att hennes håg ej 
förmådde begripa de ting, som Kristus sade henne, 
bad Kristus henne gifva kroppen nödig näring, 
af mat och dryck. 

En man från Abo stift kom till Rom och 
kunde icke tala svenska. Han ville bikta, men 
ingen förstod hans tungomål, och han klagade sin 
nöd för fru Birgitta (förstod hon finska?). Hon 
framlade hans sorg för Kristus, som sade, att han 
nöjde sig med den goda viljan. Doge mannen, innan 
han återkommit till hemlandet för att där bikta, 
skulle Kristus säga till honom såsom till röfvaren 
på korset: >du skall vara med mig i paradiset.» 

Denna Kristi mildhet ger sig tillkänna i en 
annan uppenbarelse. En enfaldig man, som ej 
fullständigt kunde pater noster, vände sig i djup 
oro till Birgitta, och hon framlade saken för 
Kristus, som svarade, att denne enfaldige mannens 
•enfaldighet täcktes honom mera än högfärdigas 



— 305 — 

kunskap. >Deniie mannens visa fåkunnighet och 
goda vilja täckas mig liksom de två penningar, 
som änkan offrade.::» 

»En människa, som var i gudliga böner, 
syntes som om hennes hjärta vore brinnande af 
kärlek till Gud och uppfylldt af andlig glädje, 
hvaraf hennes kropp blef vanmäktig i alla lemmar.» 
Fru Birgitta befann sig då i ett fullt extatiskt 
tillstånd. Uppenbarelsen handlar om den vördnad 
man bör ägna helgonens kvarlefvor. 

En ärkebiskop hade yttrat, att han för sin 
del gåfve prästerna lof att gifta sig, ty därigenom 
skulle den allmänna skörlefnad, som nu förekom 
inom prästerskapet, aflägsnas. Om detta ärende 
uppstod ett samtal mellan fru Birgitta och jungfru 
Maria, hvilken senare fullständigt fördömde tanken 
att låta prästerna träda i gifte, ty de skulle då 
icke kunna vidröra Kristi lekamen, hostian eller 
oblaten, annat än med orena händer. Den präst, 
som lefde osedligt, vore förbannad — men han 
skötte emellertid gudstjänsten. Invändningen mot 
prästemas giften måste således i våra ögon anses 
olämplig. Jungfru Maria redogör i uppenbarelsen 
för ärendets historia och omtalar, att i den äldsta 
kristna kyrkan funnos gifta präster. 

»Jag är Gud, alltings skapare. Jag gaf 
änglarna och människorna frihet att bestämma för 

Sv. Akad. Bandi, 1886, 19. ^ 



— 806 — 

sig: de som ville göra min vilja, skulle blifva 
med mig evärdligen, och de som ville stå emot 
mig, skulle skiljas från mig. Därför blefvo somliga 
af ånglarne djåflar, ty de ville ej älska och lyda 
mig. När därefter människan var skapad och 
djäfvulen såg min kärlek till människan, vardt 
djäfvulen ej allenast min ovän, utan framkallade 
äfven strid mot mig, förmående Adam att bryta 
mina budord, och då fick djäfvulen makt öfver 
människan, med min tillåtelse och på grund af 
min rättvisa, och från den stunden råder missämja 
mellan oss, och vi strida, ty jag vill, att människan 
skall lefva efter min vilja, och djäfvulen försöker 
få henne att följa hans vilja och åstundan. Då 
jag lät upp himmelriket med mitt hjärteblod, då 
miste djäfvulen den rätten, som han syntes hafva, 
och de själar, som voro värdiga, blefvo belade 
och frälsta>. 

»En man hade en djurhage, i h vilken han 
släppte sina löpande hundar och förlustades af 
att skåda hundarnas och djurens lopp.» Så älska 
människorna mera lustan än Kristi pina. 

»Jag, som talar till dig, är himmelrikets 
drottning. Jag är såsom denna världens örta-* 
gårdsmästare, som skyndar att binda och fästa 
sina plantkvistar och unga träd, när han ser ett 
mäktigt och skadligt väder komma, så att de icke 



— 807 ~ 

brytas eller uppryckas. Så gör jag, miskundens 
moder, i denna världens örtagård, ty när jag ser 
ett väder af vådliga frestelser och djäfvulsk ilska 
blåsa in i människornas hjärtan, då löper jag 
genast till min herre, skapare och Gud och till 
min son Jesus Kristus med mina böner att hjälpa 
dem och att få i dem en särskild ingjutelse af 
den Helige ande.» 

^Min kyrka har gått så långt bort ifrån mig, 
att intet hopp om miskund har funnits, om ej 
min moders böner varit, och af alla lekmän äro 
riddarne mera bortgångna från mig än några andra.> 

»När jag stod bedjande till Gud, syntes mig 
himlen mörk, och solen och månen skeno i skäraste 
klarhet och deras ljus sträckte sig vida öfver 
himlarna. När jag såg noga till, såg jag goda 
och onda änglar strida mot solen och månen, men 
de förmådde intet, förrän en stor och förfärlig 
drake for upp i himlen, åt hvilken solen och 
månen gåfvo sin klarhet, och solen blef svart och 
månen flydde ned under jorden, och när jag såg 
på jorden, var den full af krypande maskar och 
ormar, som åto jordens gröda ofvantill och stungo 
och dråpo människorna med sina stjärtar, till dess 
solen föll ned i vattnens djup.» Elfva år därefter 
fick Birgitta en ny uppenbarelse, i hvilken henne 
meddelades att detta gällde Sverige. 



— 308 — 

»Kristus k'ejsare> talade med sin brud om en 
from riddare. När denne min vän kom till sin 
lefnads ända och själen skulle utgå ur kroppen, 
genast sändes mot henne fem änglaskaror, och 
bland dem komino otaliga djäflar för att se, om 
de kunde finna någon rätt öfver själen, ty de äro 
fulla af ilska och vilja aldrig släppa själen. Där 
hördes ur himlen rent och ljust en röst sägande: 
»O herre Gud, är icke denne den, som band sig 
till din vilja och fullkomnade den fullkomligen?» . 
Då svarade själen i sitt samvete och förstånd: 
»sannerligen, jag är densamme». Sedan hördes tre 
röster tala till själen, först en å gudomens vägnar: 
»Jag skapade dig, jag gaf dig själ och lekamen, 
därför är du min son, och du gjorde din faders 
vilja, kom därför till mig, din allsvåldige skapare 
och sötaste fader, du skall hafva ditt fädernearf, 
ty du lydde honom, kom till mig, o sötaste son, 
jag skall mottaga dig med glädje och heder.» Den 
andra rösten talade å mandomens vägnar: »O 
broder, kom till mig, jag offrade mig i striden 
för dig, jag utgöt mitt blod för dig, kom till 
mig, ty du gäldade blod för blod, du var redo- 
bogen att gifva blod för blod och död för död 
och lif för lif, du följde och älskade mig i ditt 
lif, kom nu i mitt lif och i min glädje, som 
aldrig skall ändas, ty jag erkänner dig i sanning 



— 309 — 

vara min broder.» Den tredje rösten talade å den 
Helige andes vägnar: »Kom, min riddare, du var 
så lustelig innantill, att jag åstundade bo med 
dig, och så manlig utantill, att du var värdig, 
att jag skulle värja dig. För din kropps omak 
och oro gå in i hvila och ro. För ditt sinnes 
bedröfvelse gå in i otalig hugnad, för din kärlek 
och manliga strid gå in i mig själf, och jag skall 
bo i dig och du i mig. Kom till mig, min ut- 
valde riddare, du som intet annat åstundade än 
mig, kom, och du skall uppfyllas med gudlig lust.» 
Därefter hördes fem änglaskaror tala såsom med 
fem röster, och i hvar änglaskara funnos 6,666 
änglar. Första rösten sade: »Vi vilja gå före denne 
utvalde riddare, bära före honom hans vapen och 
presentera vår Gud hans tro, som han bevarade 
osmittad och värjde mot rättvisans ovänner.» Den 
andra rösten sade: »Bärom före honom hans sköld 
och visom vår Gud hans tålamod, som skall genom 
vårt vittnesbörd varda ärligare, om än allting är 
kunnigt för vår Gud, ty med tålamod tålde han 
ej endast genvärdiga ting, utan han tackade Gud 
för dem.» Tredje rösten sade: »Må vi gå före 
honom och presentera för Guds åsyn hans svärd, 
det är vi skola förete hans lydnad, med hvilken han 
lydde i hårda och lätta ting efter hvad han lofvat.» 
Fjärde rösten sade: »Må vi kommom och förete 



^ 310 — 

Gud denne riddarens häst, det ftr vi skola bära 
vittne om hans Ödmjukhet, ty såsom hästen bär 
mannens lekamen, så förde ödmjukheten honom 
först och sist till all god gärning, högfärden fann 
visserligen ej sitt eget i honom och därför red han 
fram med seger.» Femte rösten sade : >Må vi koramom 
och förete vår Gud hans hjälm och bära vittne 
om den gudliga åstundan han hade till Gud. Han 
tänkte sannerligen på Gud i sitt hjärta hvar stund, 
han hade Gud i sin mun och i sina gärningar, 
och han åstundade Gud öfver allt och beviste sig 
mot världen som död. Presenterom vår Gud 
dessa ting, ty denne är värd att hafva evärdlig 
hvila för litet arbete och att glädjas med sin herre.» 
Med sådana röster och otaliga änglakörer fördes 
min vän till evärdlig hvila. När själen såg detta 
och gladde sig innerligast, sade hon: »Sällar jag, 
att jag blifvit skapad. SäU är jag, därför att 
jag tjänte min Gud, hvilken jag nu ser Säll är 
jö'?? ty js-g hafver ära, som aldrig skall ändas.» 
Kristus tillade till bruden, att de, som ej haft 
tillfälle att för honom gjuta sitt blod, skola få 
samma lön, om blott de hafva viljan att offra 
sitt lif för Guds skull. 

»En riddare i Sverige sporde en spåkvinna, 
om rikets män skulle örliga mot konungen eller 
ej, och så hände som spåkvinnan hade sagt. När 



— 311 — 

riddaren sade detta till konungen, så att Kristi 
brud hörde det, fOrnam hon genast hon hade gått 
ut från konungen en röst, som sade till henne: 
iHörde du, huru riddaren sport råd af spåkvinnan, 
och huru hon föresade tillkommande frid? Säg 
konungen, att detta skedde med min tillåtelse för 
folkets vantros skull, ty djäfvulen förmår förstå 
många tillkommande ting på grund af sin kloka 
natur, hvilken han kungör för dem, som spörja 
honom om råd. Säg konungen, att do som fara 
med sådan spådom, skulle fördrifvas ur kristen- 
heten, ty de svika själarna.» 

»Du kan spörja, hvi Guds ord ofta sägas och 
framföras så mörkt, att de kunna uttydas på olika 
Sätt och förstås stundom olika af Gud och af 
människorna. Jag svarar: 'Gud är lik en man, 
som gör brändt vin eller brändt vatten, hvilket 
göres och blandas med vin. Denne bländare har 
flera pipor, somliga gående uppåt, ajudra gående 
nedåt, i hvilka vinet genom eldens makt stundom 
stiger, stundom faller, till dess det varder fuU- 
komnadt. Så gör Gud i sina ord: stundom går 
han uppåt för rättvisans skull, stundom går han 
nedåt för miskundens. Stundom talar Gud om 
kommande ting som om närvarande, han manar 
och handterar både tillkommande och närvarande 
ting, ty det närvarande, det framfarna och det 



— 312 — 

tillkommande är i Gud liksom en punkt eller ett 
ögonblick.» Det är för öfrigt af kärlek, som Gud 
talar mörkt, ty om människorna skulle fullt förstå 
hans rättvisa, skulle de lätteligen komma att 
misströsta om hans miskund. 

Kristus kungjorde sin brud, hvarför Gud 
plågade Israels folk i öknen och icke i Egypti land. 

Gud sade: »Efter Noaks flod återstodo inga 
andra människor än de som varit i arken och af 
dem föddes en släkt, som kom österut i världen, 
af hvilka somliga kommo till Sverige, och en annan 
släkt kom västerut i världen, och somliga af den 
släkten kommo till Danmark. De som först började 
odla den jord, som ej var kringlagd med vatten, 
tillägnade sig intet af deras land, som bodde på 
öarna, utan hvar och en lät sig nöja med det 
han hade.» Stamfrändskapen mellan svenskar och 
danskar var således icke erkänd på fj'u Birgittas 
tid eller af henne. Om norrmännens härstam- 
ning säges intet. 

Kristus uppmanade sin brud, att hon skulle 
liksom af sig själf skrifva till kejsaren af Tyskland, 
att hon ej blott å egna vägnar, utan äfven å många 
Guds utvaldas vägnar, framhöUe, att fyra systrar, 
döttrar af en väldig konung, nu voro alldeles 
fördrifna. Den första system kallades ödmjuk- 
heten, den andra återhåll från all syndig ooh 



— 313 — 

smittande umgängelse, den tredje har namn af 
att hon låter sig nöja med det, som är nöd- 
vändigt, den fjärde kallas kärlek i medkristnas 
bedröfvelser. I stället för dem äro till heder komna 
fru högfärd, fru lusta, fru öfverflöd och fru 
ocker. 

Guds son talade till sin brud och sade: »Du, 
som ser och hör andliga ting, skall ej tiga därför 
att du lastas, ej heller tala eller predika därför 
att du lofvas af människor, ej rädas därför att 
de mina ord, som blifvit dig uppenbarade, för- 
smås och ej genast gå i fullbordan.» 

Den åttonde boken af fru Birgittas uppen- 
barelser, ur hvilken de närmast föregående ut- 
dragen äro hämtade, inledes i den svenska redak- 
tionen med följande ord: »Här börjas himmelrikets 
kejsares bok till konungar och höfdingar, som af 
Gud uppenbarades för sancta Birgitta af Sveriges 
rike.» Kortare betecknas den som »konungsboken». 
Den utförliga titeln förekommer äf ven i den 
latinska texten. Emellertid finnas hvarjehanda 
olikheter mellan åttonde boken i den svenska och 
den i den latinska texten, i det i den svenska 
flera uppenbarelser, som synts snarare höra till 
konungsboken, blifvit flyttade dit från andra 
böcker. I hvart fall har uppgift om flyttningen 
blifvit meddelad. 



— 814 — 

Efter den åttonde boken följer ordensregeln, 
hvilken uppenbarades för fru Birgitta under en 
hänryckningens stund ^ då hon befann sig på 
Vadstena slott 

Nar biskop Alfons efter Guds befallning för- 
delat på böcker den rika samlingen af uppen- 
barelser, som hade blifvit efter fru Birgittas 
meddelanden upptecknade af prior Peter i Alvastra 
och af honom öfversatta till latin, funnos en del 
uppenbarelser kvar, som icke blifvit inordnade och 
som på grund däraf kallats revelationes extra- 
vagantes. Dessa, som till den största delen innehålla 
utläggningar af föreskrifterna i ordensregeln, sam- 
lades af nyssnämnde prior och öfverlämnades af 
honom, i närvaro af biskop Nils i Linköping och 
en mängd andliga och världsliga personer till 
klosterbröderna i Vadstena, med högtidlig för- 
klaring, att dessa, liksom andra, hvilka han hade 
i förvar i Alvastra kloster, voro af Gud uppen- 
barade för fru Birgitta. 

Jag har i det föregående talat om hennes 
böner. Af dessa ansågos några hafva blifvit henne 
meddelade genom gudomlig uppenbarelse. Till 
uppenbarelserna hör äfven sermo angelicus eller 
)^ängelns diktamen till den hel. Birgitta». Detta 
är en sammanhängande skrift, indelad i 21 kapitel, 
af hvilka tre hvar dag skulle för systrarna i 



— 316 — 

birgitta-klostren läsas vid morgongudstjänsten till 
jungfru Marias ära. Hon utgör medelpunkten i 
framställningen, i början med skapelsens förlopp, 
sedan med det gamla testamentets historia, och 
därefter med sin egen lefnadshistoria som bak- 
grund, från och med moderskapets tid till och 
med upphöjelsen till himmelriket, Skrifvaren af 
den redaktion, som Klemming tryckt i sin upp- 
laga af Birgittas uppenbarelser, namngifver sig 
själf. Måhända var han äfven öfversättare från det 
latinska språket. Språket i ängelns diktamen är 
mycket tyngre än det, som förekommer i uppen- 
barelserna i öfrigt. 

Utdragen ur uppenbarelserna hafva blifvit 
många. De äro dock för få för att kunna gifva 
en fullständig uppfattning af fru Birgittas naturliga 
begåfning, af hennes fromhet, af hennes uppfatt- 
ning af kyrkans lära rörande Gud, den himmelska 
världsordningen och människans inordnande i 
denna. Af utrymmesskäl har jag uteslutit alltför 
långa skildringar, i hvilka hon, liksom hennes 
samtida, frossar i ett realistiskt ingående i detaljerna 
af Kristi lidande, eller i hvilka hon, i symboli- 
serande uppfattning, redogör för t. ex. invigningen 
af en biskop eller en riddare. Dessa skildringar 
äro af ytterligt stort värde för teckningen af vår 
medeltids kulturhistoria. Då vi eljes hafva att 



— 316 — 

klaga öfver fattigdomen på källuppgifter, må vi 
vara tacksamma för sådana frikostiga bidrag. Äfven 
för studiet af vår medeltids konst finna vi i 
uppenbarelserna dyrbara bidrag, i de detaljerade 
framställningarna af scener ur den heliga historien, 
hvilka innehålla vida mera än det nya testamentets 
enkla kortfattade berättelser, samt i de upplys- 
ningar, som lämnas rörande de fantastiska gestalter 
ur fantasiens djurvärld, som förekomma i medel- 
tidsbyggnadernas detaljer, liksom i alstren af 
bildhuggarnes och målames konst. Sådant är 
biprodukter, men de äro af stort värde. De 
detaljerade föreskrifter fru Birgitta gifvit rörande 
anordningarna inom hennes ordens kyrkor — före- 
skrifter, som i hufvudsak blifvit följda och där- 
igenom visats vara praktiska — vittna om det 
intresse hon ägnat byggnadskonsten. 

Jag har förut framhållit, att fru Birgitta hade, 
genom läsning eller muntlig undervisning, en 
ganska god kännedom om tidigare åldrars personer 
och tilldragelser. Att hon höll på helgonen och 
deras minnen, är naturligt, men väl att märka 
är, att det himmelska umgänge hon hade, var 
ganska litet till omfånget. Kristus och jungfru 
Maria spela hufvudroUerna, Gud Fader och den 
Helige ande förekomma mera sällan. De, som i 
öfrigt samtalade med henne, voro helt få och de 



— 317 — 

uppträda icke ofta, t, ex. Johannes döparen och 
Johannes evangelisten, den heliga Agnes, den 
helige Dionysius (S:t Denis), hvilken uppenbarade 
sig för henne i Frankrike. 

I de samtida uppteckningarna af hennes lifs 
förlopp framträder hon som en person af den 
innerligaste fromhet, hvilken väl, i tidens anda, 
kunde gå till öfverdrifter för egen del, men 
samtidigt kunde förmana andra att icke gå för 
långt i försakelser. Hufvudsaken var den personliga 
fromheten. De uppoffringar, som stodo i samman- 
hang med denna, kunde icke bestämmas af en 
för alla gällande lag. Enhvar finge pröfva sig själf, 
men den som försakade mera finge större lön. 
Själf var hon villig att försaka allt utom det 
allra nödvändigaste. 

Se vi bort från den djupa personliga from- 
heten, måste vi framhålla hennes intresse för de 
kyrkliga förhållandena och deras utveckling, äfven- 
som för tidens politiska förhållanden. Men vid 
sidan däraf måste ock framhållas, huruledes hon 
därjämte hade ögonen öppna för alla de små 
detaljer, som förekomma i det mänskliga lifvet 
och för äfven de minsta företeelserna i den natur, 
inom hvars ram människan lefver. Kristus och 
Maria framhöUo för henne allt som oftast, att 
hon, ännu lefvande i jordelifvet, icke mäktade att 



— 318 — 

86 de himmelska förhållanden, till hvilka bon 
blef uppryckt, sådana de voro. För att fatta dem 
behöfde hon bildliga, symboliska framställningar. 
Rik är också uppenbarelsernas text på bilder, och 
ur dem lära vi känna hennes fina iakttagelse- 
förmåga och hennes förtrogna bekantskap med 
äfven de underordnade samhällselementens verk- 
samhet, jordbrukarens, handtverkarens. Att hoa 
var förtrogen med ridderliga idrotter och hvad 
för dem kräfdes, det är ju helt naturligt. De 
bilder hon använder gälla förhållandena dels i 
det land, i hvilket hon blifvit född och fostrad, 
dels i det land, som från midten af hennes år- 
hundrade blef hennes land, Italien, hvars natur- 
förhållanden så vidt skilde sig från fosterlandets. 
De bilder hon använder äro oftast mycket 
träffande. Men stundom äro de väl långsökta. 
Detta var dock icke hennes fel, det var tide- 
hvarfvets. Man ville försänka sig i allt, som var 
af intresse för det fromma sinnet. Tilldragelserna 
i den heliga historien kompletterades med alla- 
handa diktade tillsatser och i hvarenda sådan in- 
lade man en djup betydelse. Stundom kunna vi 
icke godkänna den innebörd Birgitta inlade i dem. 
När Gabriel uppenbarade sig för Maria och för- 
kunnade för henne, att hon skulle föda Guds son, 
då blef hon förfärad, och det finna vi helt natur- 



i 



— 319 — 

ligt: huru skulle något så högt kunna vederfaras 
henne? I ängelns diktamen heter det, att denna 
räddhåga icke framkallades af tanken på den 
kroppsliga våda, som kunde drabba henne, utan 
på hennes fruktan, att ovännen djäfvulen skulle 
göra något svek för att skada hennes själ. Denna 
tolkning synes falsk. Bilderna äro dessutom någon 
gång väl krassa och föga lämpliga. Likaledes i 
ängelns diktamen heter det, att jungfruns kropp kan 
lämpligen liknas vid det renaste kärl, hennes själ vid 
den klaraste lykta, hennes hjärna vid ett källvatten, 
som springer upp i höjden och sedan rinner ned i den 
djupaste dal. Här är bildspråket tydligen förfeladt. 
Jag har redan talat om arten af hennes 
uppenbarelser. Jag har anmärkt, att förhållandet 
mellan en innerligt troende själ och hennes Gud 
kan blifva af en förtrolig art, så att Gud talar 
till själen, men ock anmärkt, att detta icke kan 
sägas om allt, som innehålles i fru Birgittas 
uppenbarelser. Gud är icke bunden af den mänsk- 
liga utvecklingens småperioder, hans uttalanden 
kunna icke ikläda sig deras färg. Detta gäller 
om mycket, som förekommer i uppenbarelserna. 
Jag vill här anföra endast ett ganska krasst 
exempel: skola vi anse uppgiften om de två in* 
vandringarna till Sverige och Danmark vara en 
gudomlig uppenbarelse? 



— 320 — 

Fru Birgitta kände sig ju i början, då hon 
mottog uppenbarelser, osäker om deras ursprung, 
men hon blef för egen del tröstad med vissheten, 
att ursprunget var gudomligt. När hon meddelade 
sina uppenbarelser, måste meningarna blifva delade: 
de, som hade lärt icke blott akta, utan ock älska 
fru Birgitta, de, hvilkas fromhet kände sig till- 
talad af uppenbarelsemas innehåll, sågo natur- 
ligtvis i henne en af Gud benådad sierska. För 
dem, som träffades af hennes skarpa tadel och 
kände sig däraf obehagligt berörda, låg det nära till 
hands att bestrida giltigheten af hennes uttalanden. 
En kritik kunde icke uteblifva. Denna gick i 
tvenne riktningar — den gällde dels uppen- 
barelserna i allmänhet, dels den för henne uppen- 
barade regeln för den nya klosterstiftelsen med 
de två konventen, med systrar och bröder inom 
samma kloster. 

Fru Birgitta fattade denna klosterstiftelse 
som det förnämsta målet för sin verksamhet 
och var därför angelägen att åt denna vinna det 
skydd och de förmåner, som högre kyrkliga och 
världsliga myndigheter kunde gifva. Man gick 
emellertid icke utan vidare in på hennes önsk- 
ningar, hon hade från början svårigheter att 
öfvervinna, när hon grundade sina yrkanden på 
den gudomliga inspiration, genom hvilken ordens- 



— 321 — 

regeln hade blifvit för henne dikterad — i en 
uppenbarelse säger Kristus, att hennes ordens- 
regel härstammade från Gud själf, under det alla 
andra ordensregler voro människoverk — låg det 
därför, för att möta hennes yrkanden, onekligen 
nära till hands att bestrida eller åtminstone be- 
tvifla de uppenbarelser, i h vilka regeln hade blifvit 
henne meddelad eller förklarad. 

Man hade inom den romerska kyrkan redan 
så tidigt som under den första fjärdedelen ^f 
1200-talet insett, att nya föreningar, nya ordens- 
stiftelser måste upptagas med en viss varsamhet, 
ja man hade kommit ända därhän, att ett formligt 
förbud utfärdades mot bildande af nya ordnar. 
Den tiden såg visserligen två nya, i framtiden 
mycket mäktiga prdnar uppstå, men detta gjordes, 
i öfverensstämmelse med det tidigare förbudet, 
möjligt därigenom, att de nya ordensreglerna i 
sina hufvuddrag anslöto sig till tidigare, som 
redan hade vunnit kyrkligt erkännande. Det var 
därför helt naturligt, att Urban V, då en ny 
ordensregel för första gången framlades för honom, 
gaf fru Birgitta rådet att ansluta sig till Augustini 
ordensregel, hvilket, lika litet som i fråga om de 
två tiggarordnarna, innebar ett hinder mot an- 
tagande af vissa stadganden, som icke förekommo 
i den tidigare regeln, men ej heller stodo i strid 

av. Ahad. Handl. 1886. 19. 21 



— 322 — 

mot denna. Det är därför icke befogadt, när man 
senare påstår, att noviserna icke rätt visste, hvad 
de skulle tänka, då de vid inträdet i orden skulle 
förbinda sig till dels Augustini regel, dels Birgittas 
stadgar. Man sökte anledning till anmärkningar. 
Hvarför skedde detta? När fru Birgitta ägnade 
sitt lifs intresse åt stiftandet af den nya orden, 
var det uteslutande af from ifver att — midt 
under det förfall, som hade uppenbarat sig inom 
de tidigare stiftade ordnarna — göra en ny, väl- 
behöflig insats för rotfästande och utbredande af 
ett gudligt lefverne, hvars verkningar icke skulle 
vara inskränkta till klostermenigheterna själfva, 
utan skulle gå ännu vidare, till de utanför ståendes 
undervisning och uppfostran. Men inom kyrkan 
hade de mänskliga skröpligheterna fått allt rikare 
tillfälle att innästla och utveckla sig, och bland 
dessa skröpligheter spelade afunden en rätt stor 
roll. Den uppmärksamhet och den gifmildhet, 
som kommo den nya orden till del, måste inne- 
bära en minskning i det ena och det andra af- 
seendet för de gamla ordnarna, och något sådant 
ville man ogärna underkasta sig. Af största vikt 
voro de andliga förmåner, som man eftersträfvade 
för den nya orden, och i detta afseende spände 
fru Birgitta bågen högt. Ju större andliga för- 
måner, desto större tillopp af troende eller 



— 323 — 

vidskepliga och därigenom desto större världsliga 
förmåner. När Urban V förhöll sig tveksam 
gentemot den nya stiftelsen, hörde Birgitta Kristus 
säga till sig, med uppmaning att därom under- 
rätta hans ståthållare på jorden, att Kristus själf 
hade gifvit- den nya ordensstiftelsen en så hög 
andlig gåfva som samma aflat, hvilken skänktes 
dem, som i Rom besökte aposteln Petrus ad 
vincula kyrka, I denna punkt var fru Birgitta så 
ifrig, att hon genom motståndet bragtes nära till 
uppror. Huru mycket hon än klandrade kyrkans 
män, från den högste till den lägste, och de onda 
seder, som hade insmugit sig i kyrkan och där 
fått vinna frodig växt, var hon en kyrkans lydiga 
dotter, men när den tanken kom för henne, att 
stadfästelsen af hennes orden icke skulle kunna 
erhållas utan penninguppoffringar, då hörde hon 
-^ såsom redan blifvit omtaladt — Kristus säga, 
att hon i sådant fall finge nöja sig med hans 
nåd, hvilket uttryck svårligen kan tydas annor- 
ledes än att hennes orden skulle komma till stånd 
äfven utan påflig stadfästelse, och detta innebar 
ju ett fullkomligt uppror. Maningen tiU ett sådant 
kan dock icke hafva varit annat än en uppsvall- 
ning för ögonblicket. På allvar kan hon icke 
hafva tänkt sig möjligheten af en ordensstiftelse 
utan påflig stadfästelse, i all synnerhet som ett 



— 324 — 

kloster af hennes orden skulle stå i ett visst be- 
roende af biskopen öfver det stift, inom hvars 
område klostret var anlagdt. Då å högre kyrklig 
ort motstånd gjordes mot den nya klosterregelns 
erkännande, beroende dels på tvifvel rörande 
dennas lämplighet, dels på andra mindre ädla 
bevekelsegrunder, låg det tydligen närmast till 
hands att förneka regelns gudomliga ursprung. 

Om tvifvelsmål rörande äktheten af vissa 
Birgittas uppenbarelser uttalades, låg det nära till 
hands att fråga, huruvida någon enda af hennes 
uppenbarelser verkligen hade gudomligt ursprung. 
Denna fråga var af stor aktuell betydelse med 
anledning af det trägna, från Sverige utgångna 
och i främsta rummet af dottern Katarina i Rom 
med synnerlig energi bedrifna arbetet för fru 
Birgittas upptagande bland den romerska kyrkans 
helgon. Hennes innerliga fromhet allena kunde 
icke göra henne värdig en sådan heder. De många 
under, som hon sades hafva verkat eller som 
verkats genom anropande af hennes hjälp, hade 
väl svårligen varit tillräckliga som skäl för helgon- 
förklaringen, därest uppenbarelsemas gudomliga 
ursprung hade befunnits vara rätt och slätt en 
inbillning. 

Man ägnade därför den största omsorg åt 
pröfningen af uppenbarelsernas halt. Gregorius XI 



— 325 — 

anmodade framstående personer att afgifva ett 
utlåtande rörande uppenbarelserna, och de för- 
klarade, efter fullbordad granskning, att uppen- 
barelserna icke innehöllo något, som var stridande 
mot kyrkans tro eller lära. Gregorius afled, och 
det stora spörsmålet framlades för hans efter- 
trädare Urban VI. Han infordrade ett nytt ut- 
låtande, och då detta stämde öfverens med det 
förra, godkände han uppenbarelserna, hvilka på 
grund däraf fingo uppläsas i kyrkorna. Till sist 
utfärdade Bonifacius IX helgonförklaringen och 
framhöll i sammanhang därmed, att Birgittas 
uppenbarelser voro af gudomligt ursprung. 

Uppenbarelserna hade nu blifvit pröfvade af 
elfva kardinaler, två biskopar, två juris doktorer, 
två munkar och fyra andra lärda teologer. 

Det kan tyckas, som om frågan härmed skulle 
vara till fyllest afgjord från romersk-katolsk stånd- 
punkt, men detta var icke händelsen. Efter fru 
Birgittas död förekommo, såsom jag tidigare an- 
ty dt, lifliga och allvarliga rörelser inom kyrkan, 
framkallade af de föregående missförhållandena. 
I öfverensstämmelse med den demokratiska rikt- 
ningen inom tidehvarfvet blef det de stora kyrko- 
mötena, som skulle råda bot för de många och 
stora skadorna och ordna förhållandena för 
framtiden. Vid dessa möten upptogs på nytt 



— 326 — 

frågan om halten och värdet af Birgittas uppen- 
barelser. 

Redan vid kyrkomötet i Eonstanz (1414 — 1418), 
det möte, som har på sitt samvete Johannes Huss' 
död på bålet, uppträdde den franske teologen 
Johan Gerson, mysticismens energiske fiende, med 
tvifvelsmål rörande uppenbarelsernas äkthet och 
lämpligheten af helgonförklaringen. Vid mötet i 
Basel, hvars arbeten börjades i december 1431, 
framdrogo tvenne tyskar och en spanjor — vi se, 
hvilken uppmärksamhet den svenska sierskans 
uppenbarelser hade tillvunnit sig inom hela den 
romerska kyrkans område — ej mindre än 123 
uttalanden i uppenbarelserna, hvilka de ansågo 
icke vara renläriga. Kyrkomötets medlemmar voro 
uppdelade i fyra nationer, den italienska, den 
franska, den tyska och den spanska. Man arbetade 
i utskott, af hvilka ett skulle handlägga trossaker. 
Hvar nation var representerad i det utskott, .som 
hade att pröfva Birgittas uppenbarelser. Spanjoren 
Johannes Torquemada, f. d. dominikanerprior, 
professor i teologi, magister sacri palatiiy med 
bostad i påfvens palats, samt påfvens ombud vid 
kyrkomötet, slutligen kardinal, Heymerich de 
Campo, vicekansler vid universitetet i Köln, 
Johannes Roberti, cistercienserabbot och teologie 
professor, samt Ludvig de Pirano, tillhörande 



— 327 — 

franciskanernas orden och äfven han teologie pro- 
fessor — således fyra inom kyrkan synnerligen 
framstående män — , togo uppenbarelserna i försvar, 
men kyrkomötets dom blef, att upppenbarelsernas 
innehåll ogillades, liksom — och med ännu större 
skäl — birgittinermunkarnas påstående, att uppen- 
barelserna förtjänade samma tilltro som evange- 
lium. 

Verkan af detta beslut torde hafva blifvit 
ganska ringa. Tron på fru Birgittas fromhet, 
hennes inspiration och hennes undergörande krafter 
spridde sig alltmera inom den romerska kyrkans 
land och slog allt fastare rötter. Hennes orden 
eröfrade den största delen af det kristna Europa, 
med utposterna förlagda i Portugal, Italien, Polen, 
Estland och Finland, Norge och England. Än i 
dag finnas fyra birgittinerkloster. An i dag tryckas 
i ett af dem minneskort med bilder af den hel. 
Birgitta och hennes dotter, den hel. Katarina. På 
baksidan af Birgittas kort läses: 

/ 

Rosa, rörans bonitatem, 

Stella, stillans claritatem, 

Birgitta, vas gratiae, 

röra coeli pietatem, 

stilla vitae puritatem 

in vallem miseriae. 



— 328 — 

V: Ora pro nobis, beata mäter Birgitta, sponsa Christi preditecta, 
R: ut at coelestem patriam sit ipsa nobis via recta.^ 



Det vore orätt att här med fullständig tystnad 
förbigå tvenne tilldragelser hörande till tiden efter 
fru Birgittas bortgång, men gällande henne. 

Den första var flyttandet af hennes jordiska 
kvarlefvor till Sverige. Färden var nog besvärlig, 
men med följets sorg blandade sig glädjen öfver 
de minnen man hade af hennes lif, af hennes sista 
dagar, af det under, som hade timat efter den 
första provisoriska grafsättningen i Rom. Vägen 
togs genom den östra delen af Europas midt. 
Ledare af den trogna skaran var dottern fru Kata- 
rina. Strax efter midsommar 1374 landade skeppet 
med kista och följe i den då betydande hamn- 
staden Söderköping. Hyllande skaror mötte där- 
städes och följde genom Östergötland. När det 
stora tåget närmade sig Linköping, möttes det af 
prästerskapet, anfördt af den fromnie biskop Nils 
Hermansson, hvilken hade stått fru Birgitta mycket 
nära — han hade varit lärare för hennes barn. Under 

^ Om Birgittas uppenbarelser och angreppen mot dem jfr 
Silfverstolpe, Om kyrkans angrepp mot revelationes sanctcB 
Birgittce, samt Schttck, Några anmärkningar om Birgittas 
revelationer, i K. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akade- 
miens Handlingar, ny följd 12:4 och 13: i. 



— 329 - 

stor högtidlighet nedsattes fru Birgittas kvarlefvor 
i domkyrkan, till dess tid blef att föra dem till 
den slutliga hviloorten i hennes klosters kyrka i 
Vadstena. 

Fru Birgittas minne blef en samlingspunkt 
för den tidens nationella intressen och sträfvanden. 
Att hon tillhört Sverige var en ära för landet, 
och man ville gärna gifva åt denna ära ett så rikt 
mått som möjligt. Underverkens antal växte, under 
det klosterbyggnaderna stego i höjden och vunno 
fullbordan. Hennes fränder, hvilka voro många, 
och andra storättade män och kvinnor, såväl de 
af rent svensk börd som de, hvilka småningom 
gift sig in i svenska ätter, täflade om att fira 
henne. Afven de främmande regentér, som styrde 
Sverige, drottning Margareta, den pommerske Erik 
och hans engelska gemål, omhuldade Birgittas 
minne och hennes stiftelser. Från alla håll arbe- 
tades för att af påfven utverka hennes upptagande 
i den gyllene bok, i hvilken namnen å kyrkans 
helgon äro inskrifna. Själen i detta arbete var 
fortfarande fru Katarina, men hon lyktade sina 
dagar den 24 mars 1381, långt innan verket var 
fuUbordadt. Helgonförklaringen försiggick först 
den 8 oktober 1391, omsluten af mycken kyrklig 
ståt och ett lifligt deltagande af andliga och lek- 
män. Redan den 6 på aftonen gafs med ring- 



— 330 — 

ning i Roms många kyrkor till känna, att en stor 
fest skulle firas. Den 7 på morgonen voro dör- 
rarna till det påfliga kapellet i Vatikanen öpp- 
nade. Påfven själf läste mässan, predikade och 
redogjorde för de skäl, som gåfvo fru Birgitta 
rätt till inträde i helgonskaran. En högtidlig pro- 
cession gick genom Vatikanen, redan nu anropade 
man Birgitta om förböner. Riklig aflat lofvades 
alla dem, som dessa dagar besökte kyrkorna för 
att i dem förrätta sin andakt och hedra det nya 
helgonet. Vid midnatt tändes i den hel. aposteln 
Peters kyrka trettio tusen lampor samt otaliga ljus 
och facklor. Den 8, som var en söndag, begaf 
sig påfven i högtidlig procession till denna kyrka. 
När mässa och predikan voro lyktade, bars den 
helige fadern ut i det öppna förrummet till kyr- 
kan, och där skrefs fru Birgittas namn in i 
änglarnas och helgonens bok. 

Den 7 och 8 oktober firades därefter den 
hel. Birgittas minne inom den romerska kyrkan. 
Men man kom äfven ihåg den 23 juli, hvad man 
under medeltiden kallade hennes andliga födelse- 
dag, d. v. s. hennes jordiska dödsdag. Hennes 
skrinläggning firades den 28 maj, ehuru den i 
verkligheten icke försiggick förr än den 1 juni 
1393. Då var högtidligheten stor i Vadstena 
klosterkyrka, dit människoskaror strömmat samman 



— 331 



från Nordens tre riken. Med anledning af denna 
skrinläggning hugnades klostret i Vadstena föl- 
jande år med ymniga andliga förmåner. 



Fru Birgitta fäste, såsom redan blifvit om- 
taladt, en synnerlig vikt vid den klosterstiftelse, 
som hon tidigt planerat och för hvilken hon arbe- 
tade med så okuflig energi. Ju större raden af 
årtionden blef efter hennes bortgång, desto mera 
måste minnet af hennes personlighet blekna. De 
med henne helt eller ungefär samtida biografiska 
anteckningarna lämna icke tillräckligt material för 
att låta hennes märkliga, djupt anlagda personlig- 
het med den öppna blicken och de så godt som 
allt omfattande intressena framträda i full klar- 
het. Genom uppenbarelserna och klosterstiftelsen 
talade hon inom vida områden under tiden närmast 
efter sin död; i all synnerhet genom uppen- 
barelserna är hon ej utan vittnesbörd till och med 
inför det nuvarande släktet, som är från henne 
skildt genom så många århundraden. 

Fru Birgitta fann sin tid ond, förhållandena 
inom kyrkan voro af en mycket betänklig art, de 
ledande där inom, kyrkans tjänare och kloster- 
folket, hade vändt sig bort från sina heliga upp- 
gifter, från Gud. För allt detta måste rådas bot. 



— 332 — 

och fru Birgitta fann intet säkrare medel än att 
stifta en klosterorden, där man skulle börja ett 
fromt och heligt lefverne ända från första stun- 
den. Hon hoppades naturligtvis, att detta fromma 
lefverne skulle fortsättas alltjämt, till själagagn 
icke blott för dem, som befunno sig inom klost- 
rets inhägnad. Klostret skulle blifva en ljuskälla, 
från hvilken rika strålar af fromhet och under- 
visning skulle sprida sig vida omkring i världen. 
Det var därför hon ifrade så mycket för predikan. 
Fru Birgittas kloster skulle vara dubbelkloster, 
ett konvent af systrar under en abbedissa och ett 
konvent af bröder under en prior eller confessor 
generalis. Systrarna voro flera än bröderna, och 
abbedissan tillkom enligt stiftelsen ledningen af 
det hela. Vi må ej förtänka fru Birgitta, att 
hon starkt höll på den roll en kvinna kunde 
spela för människornas andliga väl. Andra sågo 
en fara uti att förena bröder och systrar inom 
en komplex, låt vara att de bodde i olika bygg- 
nader och icke skulle hafva någon annan be- 
röring sinsemellan, än när systrarna biktade för 
bröderna eller af dem mottogo nattvarden, vare 
sig under det dagliga lifvet eller för sista gången, 
när kallelsen hade kommit till dem att skiljas 
från jordelifvet. Birgitta åberopade sig på att 
både jungfru Maria och Johannes stodo vid Kristi 



— 333 — 

kors, hon ansåg, att båda könen hade sina upp- 
gifter i Guds rike. Maria stod högre än Johannes 
i den himmelska rangskalan: så intog abbedissan 
med systerkonventet en förnämligare ställning än 
bröderna. 

Nytt var h varjehanda, som föreskrifvits rö- 
rande gudstjänsten, och detta myckna gick i all- 
mänhet ut på ett förhärligande af jungfru Maria. 
Hvilken stor roll Birgitta tilldelade henne i hira- 
melen och äfven öfver själarna på jorden, har med 
tillräcklig tydlighet framgått ur de förut med- 
delade utdragen ur uppenbarelsen. 

Det är icke här rätta platsen att ingå i ordens- 
regeln och dennas tillämpning i lifvet och verksam- 
heten inom klostret, hvilka icke alltid motsvarade 
hvad Birgitta hade åsyftat om ordens förhållande 
till kyrkan och staten. Det må vara nog att på- 
minna om den stora betydelse Vadstena kloster 
och äfven dess dotter i Nådendal spelat för be- 
varandet och utbildandet af vår medeltids litte- 
ratur. ^ 



^ Jfr T. Höjer, Studier i Vadstena klosters och hirgittin- 
ordens historia. 



Svenska Akademiens tlflingslmnen 

för år 1905. 

Afhandlingar i vittra ämnen. 

1) Den homeriska frågan. 

2) Om den från antika mönster utgående diktningen i 
Sverige under sexton- och sjuttonhundratalet samt dess för- 
hållande till sina förebilder. 

3) Om romanen som estetisk konstform. 

4) Om betydelsen för ett samhälles andliga odling af 
dramatisk diktning och scenisk framställning. 

5) Om den nordiska folkvisan och hennes förhållande till 
konstpoesien. 

6) Jämförelse mellan konst och litteratur såsom mätare 
af ett tidehvarfs odling. 

7) Om politisk vältalighet i äldre och nyare tider. 

8) Den antika och den moderna vitterhetens olika upp- 
fattning af naturen. 

Akademien lämnar dessutom de täflande frihet att välja 
något estetiskt eller litterärhistoriskt ämne. 

/ språkforskningen. 

1) Undersökning af de påverkningar, som svenska språket 
under sin historiska utveckling rönt från något visst främmande 
språk (t. ex. från lågtyskan, högtyskan eller franskan). 

2) Behandling af frågor hörande till svensk synonymik. 

3) Behandling af något viktigare kapitel i den svenska 
syntaxen. (Framställningen bör stödjas med citat ur littera- 
turen och taga hänsyn till den historiska utvecklingen inom 
svenskan äfvensom till besläktade företeelser i närstående 
språk.) 



335 



För den historiska framställningen. 

1) Riksföreståndarskapet, dess uppkomst och betydelse i 
Sveriges historia. 

2) Teckning af konung Gustaf I:s senaste regeringsår och 
hans förhållande till sina söner. 

3) Erik XIV och Johan III såsom renässansbildningens 
befrämjare i Sverige. 

4) Framställning af de följder, Sveriges deltagande i 30-åriga 
kriget haft med afseende på nationalkaraktären, sederna och 
lefnadssättet, den allmänna bildningen och språket. 

5) Det karolinska enväldet jämfördt med andra absolutis- 
tiska styrelseformer på samma tid. 

6) Magnus Stenbock. (Lefnadsteckning.) 

7) Hvilket inflytande har den vid Carl XII:8 död inträdda 
förändringen i Sveriges inre och yttre ställning haft på svenska 
folkets tänkesätt, bildning och seder? 

8) Kronprinsen Carl Johan och Nordarméen i Tyskland 
1813. 

För öfrigt lämnas fritt val af historiskt ämne, med det 
förbehåll att ämnet icke får vara närmare vår tid än år 1844. 

/ skaldekonsten 
lämnar Akademien fritt val af ämne. 

För Zibetska priset: 

Sång till upplifvande af något bland fäderneslandets stora 
minnen. 



Akademiens stora pris är, liksom det Zibetska priset, 
hennes belöningsmedalj af 800 kronors värde. Om täflings- 
skrift, utan att anses böra med Akademiens stora pris belönas, 
likväl synes förtjäna en större utmärkelse än ett omnämnande 
å Akademiens högtidsdag, vill hon tilldela författaren sin mindre 
skådepenning i guld. 

Akademien förbehåller sig rätt att intaga prisbelönad 
skrift i sina tryckta handlingar för det år, då skriften pris- 
belönades, och må författaren, där så sker, icke själf den-