Skip to main content

Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

See other formats 


Google 



This is a digital copy of a bix>k ihal was preservcd for generations on library sIil-Ivl-s before il was carefully scanncd by Google as part of a projecl 

to make thc workl's books discovcrable onlinc. 

Il has survived long enough Tor ihe copyrighl lo expire and thc book to enter thc public domain. A publie domain book is one thai was never subjecl 

lo copyrighl or whose legal copyrighl lerm has expired. Whelher a book is in ihe publie domain may vary eounlry lo eounlry. Publie domain books 

are our galeways lo ihe pasl. represenling a weallh of hislory. eullure and knowledge ihafs ollen dillieull lo diseover. 

Marks, notations and other marginalia present in ihe original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from thc 

publisher lo a library and linally lo you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner wilh libraries lo digili/e publie domain materials and make ihem widely aeeessible. Publie domain books belong to thc 
public and wc are merely iheir euslodians. Neverlheless. ihis work is expensive. so in order lo keep providing lliis resouree. we have laken steps lo 
prevent abuse by eommereial parlies. iiiclucliiig placmg leehnieal reslrielions on automated querying. 
We alsoasklhat you: 

+ Make non -eommereial u.se of the filé s We designed Google Book Search for use by individuals. and we requesl ihat you usc thesc files for 
personal, non -eommereial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort lo Google's system: If you are eondueting researeh on machine 
translation. optieal eharaeler reeognilion or olher areas where aeeess to a large amount of texl is helpful. please eontael us. We encourage the 
use of public domain materials for lliese purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "walermark" you see on eaeh lile is essenlial for inlbrming people aboul this projeel and hclping them lind 
additional materials ihrough Google Book Seareh. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use. remember thai you are responsible for ensuring thai whai you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the publie domain for uscrs in thc Uniied Staics. thai thc work is also in ihc publie domain for users in other 

eounlries. Whelher a book is slill in copyrighl varies from eounlry lo eounlry. and we ean'l offer guidance on whelher any speeilie use of 
any speeilie bix>k is allowed. Please do nol assume ihal a b<x>k's appearanee in Google Book Search means it can be used in any manncr 
anywhere in the world. Copyrighl infrmgemenl liabilily can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universal ly aeeessible and useful. Google Book Seareh helps readers 
diseover ihe world's books wlule lielpmg anlliors and publishers reaeh new audienees. You ean seareli ihrough I lic I ull lexl of ihis book on I lic web 
al |_-.:. :.-.-:: / / bööki . qooqle . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som liar bevarats i generationer pa bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skärmade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga all upptäcka pa nätet. 

Den har överlevt, sa länge att upphovsrätten har utgått och boken liar blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit, allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som mänga gånger är svart att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 

långa färd från förlaget, till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer for användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete ined bibliotek och göra dem tillgängliga fen- 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men del här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahälla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder lör att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat, infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit, fram Google boksökning för att det, ska användas av enskilda personer, o di vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag rill Googles system. Om du forskar i maskinövorsättning. rext igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgäng till stora mängder text, ta da kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• fiibehalla uppliovsmärkol 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för at i informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material pa Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att. se till att det du gör är lagligt. Förutsätt, inte att. en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig at frän land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillatet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok gar att använda pa vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet, för upphovsräl.lsbrol.l. kan vara mycket högt,. 

Om Google boksökning 

Googles mal är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och förlän are och fö rläggare all na nya målgrupper. Du kan söka igenom all text. i den här boken pa webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



A 




f 



Ä " • 



X 



»1 

I 






••:k / 



x - . — . 



•t 



i 







\ 



\ 



.:.v 



A 



SVENSKA 



AKADEMIENS 

HANDLINGAR 



Ifrån Ar 1796. 



TRETIONDEFÖRSTA DELEN 




L 



STOCKHOLM, 1859. 

P. A. NORSTEDT 4 SÖKER, 
Kongl. Boktryckare. 



Harvard College Library 
May 31, 1912 
Tuckor fund. 



INNEHÅLL. 



Handlingar rörande Akademiens högtidsdag den 24 

Jan. 1859 sid. 1. 

Tal af Akademiens Direktör, Friherre B. von Beskow » 3. 

Inträdestal af GrerVe Henning Hamilton » 9. 

Svar af Akademiens Direktör, Friherre von Beskow . » 62. 

Redogörelse för sammankomsten » 59. 

Minne örVer Assessoren i Bergs-kollegium Emanuel 

Svedenborg, författadt af Friherre von Beskow ...» 61. 

Om förflutna tiders svenska ordboks-företag, af Fri- 
herre von Beskow _ » 227. 

Akademiens täflingsämnen för 1859 » 277. 



HANDLINGAR 



RÖRANDE 



SVENSKA AKADEMIENS 

HÖOTIDiDAO 



Den 24 Januari 1859. 





*3edan Svenska Akademiens vanliga årshögtid, i an- 
seende tUl en med stora börssalen företagen repara- 
tion, icke kunnat äga rum på den i stadgarne före- 
skrifria dag, kade Akademien, med sin höge skydds- 
herres nådiga tillstånd, bestämt den 24 Januari 1859 
till högtidsdagens firande, då Akademien, i nämda 
sal, hade offentlig sammankomst, hvilken H M. Enke- 
drottningen, DD. KK. HH. Kronprinsen-Megenten, 
Kronprinsessan, Hertigen och Hertiginnan af Öster- 
götland, samt Hertigen af Dalarne täcktes d den 
vanliga lektaren öfvervara. 

Akademiens n. v. Direktör och Sekreterare, Fri- 
herre Bernhard von Beskow 
komaten med följande 



Då 



TAL: 



tk ett tillfälligt hinder nekat Svenska Akademien 
att fira sin årssammankomst på den i stadgarne 
bestämda dag, kunde hon ej tveka, hvilken annan 



— 4 — 

borde för denna högtid företrädesvis väljas. Näst 
den store Gustaf Adolfs födelsedag, kunde ingen 
vara för henne mer betydelsefull än stiftarens egen. 
Den firades jemväl fordom med offentlig samman- 
komst För Gustaf III gafs ingen högre njutning, 
till förhöjande af hans egen fest, än en sång af 
Kellgren, Leopold eller Oxenstjerna, eller ett tal 
af Lehnberg eller Rosenstein. Dessa årshögtider 
upphörde med hans död, som framkallade de sven- 
ska sånggudinnornas första allmänna klagodag. 

Det har dock ej saknats röster, som anklagat 
honom, att med grundläggandet af detta samfund 
endast vilja efterbilda Richelieu, omgifva sig med 
en krets af lof sjungande skalder och vältalare, och 
så till sägande sätta ryktets sångare i bur. Vitter 
täfian är dock samårig med sjelfva skaldekonsten. 
Sagan ' berättar, hur redan den gamle Hesiodos 
gladde sig åt sångens pris. Det vore lika öfver- 
flödigt att erinra ojn segersångerna vid Olympia, 
h vilkas förnyelse man nu ifrågasätter, eller om de 
gamla mästarsångarnes och trubadurernas skalde- 
täflan. Afven i Sverige är tanken på ett samfund 
för dikten och språkets odling äldre än Gustaf 
IIL Drottning Kristina tillkännagaf för rådet sin 
afsigt att inrätta en akademi för vitterheten och 
svenska språket, helst det var, såsom orden lydde, 
»poesien genom hvilken språket kunde excoleras»; 



hvilket förslag dock ej hann till verkställighet, enär 
hon kort derefter nedlade kronan. 

I det olika sätt, hvarpå tvenne snillen, som 
Richelieu och Gustaf III, utförde samma tanke, 
afspeglar sig deras skaplynne. Richelieu var föga 
vitter, men eftersträfvade att anses såsom skald; 
Gustaf vär, som talare och dramaturg, sina sam- 
tida snillen i Sverige öfverlägsen; han kunde gifva 
dem föresyn, och han vann också med samma rätt 
vitterhetens lager, som han på stridsfältet eröfrade 
krigarns segertecken* som han sjelf stiftat; han var 
född till snillets spira, som till maktens. Richelieu 
satte sig blott i besittning af det enskilta vitterhets- 
sällskap, som bildats af Conrart ; han öppnade in- 
gen täflan, men ville beherrska litteraturen, och lät 
sin akademi begynna med domen öfver Corneille*s 
Le Cid; Gustaf öppnade täflingsbanan, eröfrade sjelf, 
okänd, det första pris, och förbjöd sin stiftelse att 
yttra sig öfver andra skrifter, än dem som till hen- 
nes granskning öfverlemnas. Richelieu uppgaf som 
sitt samfunds högsta föremål språkets uppodling; 

Gustaf framstälde äfven detta, men tillade den 

t? 

fosterländska syftning, att »upphöja Arart och Min- 
net, samt sjunga de store mäns lo£ som dels styrt, 
dels tjent och frälsat fäderneslandet, och dermed på 
en gång utvidga svenska namnets och svenska språ- 
kets ära». Derför valde han den störste svenske 



— 6 — 

konungs födelsedag till sitt samfunds årshögtid, vid 
hvilken alltid en berömd svensk mans minne skall 
tolkas och en ärepenning öfver hotiom präglas, — 
en medborgerlig hyllningsgärd, som ännu saknas i 
RiCHEUEifs stiftelse. I begges skapelser skönjes, att 
den ene såg sitt verk som statsman, den andre som 
yittert snille, genomträngd af sitt fäderneslands stora 
minnen. Richelipu yille herrska ej blott genom 
statskonst och vapen, men genom språket. Och han 
lyckades. Utbildadt, regelbundet, bestämdt genom 
hans akademi, utträngde fransyskan i statsförhand- 
lingarne. latinen, och blef de politiska underhand- 
lingarnes, hofvens och det bildade Europas moders- 
mål. Gustaf vann äfven sitt syfte, att upphöja 
litteraturen till en makt och anvisa dess idkare ett 
aktadt rum i samhället. Det stora och rättvisa an- 
seende, som kardinalens stiftelse vunnit öfver hela 
Europa, har i vitter hänsigt eröfrats mera under 
afvikelser från hans grundåsigter, än genom dessas 
efterföljd. När omsider enskilta medlemmar i Ki- 
CHELiEifs samfund grundade pris till vitterhetens 
uppmuntran, hvilade ännu efter hans bortgång hans 
herrskäx-ande så öfver dem, att under nära ett år- 
hundrade ej andra täflingsämnen i skaldekonsten 
uppgåfvos, än Ludvig XIV:s lof, hvaremot Gustaf 
— ty han var så länge han lefde sin stiftelses osyn- 
lige ledare — framstälde till snillets täfling Sveri- 



— 7 — 

ges ärorika minnen. Först efter hans död ägde 
akademien frihet att framkalla en »Sång öfver segern 
vid Svensksund», sedan det af honom sjelf uppgifna 
ämne: sång öfver den vid Högland fallne Balzar 
Horn, först belönats. Gustaf visste, att der det 
förflutnas stora och ärorika hågkomster icke lefva 
i folkets bröst, der är fosterlandskärleken utan rot. 
Derför, så länge Sverige fostrar höga minnen och 
skalder att besjunga dem, eller talare värdiga de 
stora hädangångne, kan Gustafs skapelse ej för- 
åldras. 

« 

Richelieu besökte aldrig sin vittra stiftelse. 
Gustaf III saknades sällan vid någon af sin akade- 
mies sammankomster, då han var i staden eller i dess 
grannskap. När han begaf sig till kriget, eller före- 
tog någon längre resa, var hans sista besök i akade- 
mien; han intog vid dess enskilta sammankomster 
intet högsäte; han .infann sig på klockslaget och 
mottog sin skådepenning» som de andra; deltog i 
rådplSgningar, uppgaf täflingsämuen, framstälde ny» 
frågor till öfver läggning; försvarade sina åsigter mot 
Kellgren, Leopold och Rosenstein, och sedan han 
hänfört dem genom sitt snille, lemnande dem de- 
lade emellan kärlek och beundran, kunde han» oak- 
tadt sin ytterliga liflighef, tillbringa hela timmar, 
tyst, med afhörande af det torra ordboks-arbetet. 
Gustafs yttre förhållande till vitterheten ärkändt; 



— 8 — 

mindre hans hvardagslif med sånggudinnorna. Det 
målar sig bäst i hans deltagande uti hans älsklings- 
stiftelses arbeten, och hvaröfver ett närmare ljus 
torde spridas genom de anteckningar till Svenska 
Akademiens historia, som äro under utarbetning. 
Det var denna oegennyttiga, lågande kärlek för vit- 
terheten och Sveriges ära, som framkallade följande 
ord öfver honom af Geijer : »Sjelf snille, hvilket slags 
snille har han ej utmärkt, belönt, älskat och be- 
skyddat ? Jag ser tillbaka på rikedomen af de namn, 
som upplysa hans tidehvarf. Alla påminna de om 
honom. — Ingen af dessa män, hvilkas ljus slock- 
nat bland oss, för att åter uppgå i evig stjern- 
glans på minnets himmel, fanns som ej kände sig 
med denna konung förenad genom ett ännu skö- 
nare band, än välgerningarnes. Han ägde ej blott 
belöningar, han ägde ett hjerta för deras yrken». 

För att närmare sammanknyta bandet emellan 
dem, förordnade han, att hvarje medlem af detta 
samfund skulle tolka sin företrädares minne. Denna 
gärd åt akademiens senast hädangångne ledamot, 
friherre Carl David Skogman, kommer nu att 
uppfyllas af hans efterträdare, grefve Henning Ha- 
milton. 



Grefve Hamilton tog härefter sitt inträde med följande tal. 



INTRÄDES-TAL 



HÅLLET I 



SVENSKA AKADEMIEN 



Den 24 Januari 1859 



AF 



Grefve HENNING HAMILTON 

Statsråd och Chef för Ecklesiastik-Departementet, Riddare och 
Kommendör af Kongl. Maj:ts Orden. 



Mine Herrar! 

Jj il dan de t af ett samfund, h vilket, egnande sig 
åt vältaligheten och skaldekonsten, skulle dermed 
på en gång utvidga svenska namnets och svenska 
språkets ära, sådan var den höga, sannt fosterländ- 
ska tanke, som låg till grund för Svenska Akade- 
miens instiftelse. En erinran härom i detta ögon- 
blick kan ej innebära något annat, än ett offentligt 
erkännande af den tvekan, hvarmed jag, under djup 
känsla af mina insigters ringhet, vågat emottaga 
Eder kallelse till nya pligter, i väsendtlig mån främ- 
mande för mina föregående sträfvanden. Lika öppet 
tillstår jag, att tacksamheten och aktningen för Eder 
önskan, huru mäktigt de än må hafva verkat, ej 
allena förmått öfvervinna mina betänkligheter. Star- 
kare driffj^drar hafva härtill erfordrats, och det må 
tillåtas mig att i korthet antyda dem. Från början 
af min offentliga .verksamhet har jag hyllat den grund- 
sats, att mannens arbetskrafter tillhöra fäderneslan- 
det, men att han åt en vis och kärleksfull försyn 
må öfverlemna att utstaka arbetsfältet. Förtröstande 
endast på dess bistånd, har jag aldrig sökt ett för- 



— 12 — 

troende, men icke heller någonsin undandragit mig 
försöket att motsvara det, som af öfverhet eller 
medborgare blifvit mig gifvet. Borde jag väl här 
göra ett undantag? Svaret på denna frjåga har jag 
trott mig höra af en röst, nu för alltid tystnad, 
men fordom äfven bland Eder hörd, alltid med 
vördnad, ofta med hänförelse. Huruvida Hans Jårta, 
om han lefvat, skulle gillat Edert val, må jag lemna 
derhän, men viss är jag, att, sedan det skett, skulle 
han ogillat, om jag ej fogat mig efter Eder för mig 
smickrande vilja. Sonlig vördnad och tacksamhet 
hafva ej tillåtit mig att, med denna öfvertygelse, 
länge tveka i mitt beslut. 

Den känsla, hvaraf man fattas vid inträdet i 

i 

en krets, der man mötes ej blott af stora minnen, 
men af allt hvad fäderneslandet, inom vitterhetens 
område, äger ypperst af snille och lärdom» måste, 
äfven om den icke kan qväfvas, likväl återhålla sina 
uttryck, då det åligger den inträdande att tolka an- 
ledningarne till Eder rättmätiga saknad vid en li- 
den förlust. Friherre Skogman var genom omfatt- 
ningen af sitt snille, genom rikedomen af sin erfa- 
renhet och sina insigter, en värdig ledamot af detta 
lysande samfund. Att i korthet skildra hans för- 
tjenster är derföre, om också en af de angenämaste, 
likväl visserligen " icke den lättaste af de pligter, 
äran af Edert val ålägger mig. 



— 13 — 

Bland det stora antalet af utmärkte svenske 
män, hvilkas fosterlandskärlek ur Finlands jord häm- 
tat sin första näring, var äfven Carl David Skog- 
man, som föddes den 26 Oktober 1786 i Lovisa, 
vid hvars stadsförsamling hans fader*) då var ka- 
pellan, och der hans farfader, sjelf bondeson, varit 
timmerman. Orubblighet i grundsatser, enkelhet i 
väsende, antydde under Skogmans hela lefhadhans 
ursprung både till ort och slägtförhållanden. Efter 
idkade studier i fädernehemmet och skolan blef han 
student vid Åbo universitet, der han tillbragte tvenne 
år såsom barn i huset hos dåvarande professoren 
Frans Michael Fbanzén, som fortfarande för- 
blef en af hans mest förtrogna vänner, och i ett 
bref, skrifvet tretio år senare y ännu af honom 
kallas: »Vördade och älskade välgörare». Redan vid 
sjutton års ålder hade han undergått sina kunskaps- 
prof med en grundlighet, som tillät honom att un- 
der ständigt fortsatta studier, afbrutna ej en gång 
af en vidsträckt embetsmanna-verksamhet, på egen 
hand förvärfva en lärdom sällsynt hos dem, hvilka, 
såsom han, i det offentliga framträda huvudsak- 
ligen såsom handlingens män. 



*) Jakob Skogman, sedermera prost och kyrkoherde i Perno 
församling af Borgå stift, gift med Maria Magdalena 
Stark, dotter af prosten och kyrkoherden i Lovisa, doktor 
Daniel Stark. 



— 14 — 

Ehuru Skogman började sin tjenstgöring inom 
Åbo hof-rätt, hade han under tiden jemväl inträdt 
i dåvarande civil-expeditionen af konungens kansli, 
men skulle sannolikt i anseende till inskränkta till- 
gångar varit för Sverige förlorad, om ej stats-sekre- 
teraren Rosenblad välvilligt åtagit sig att under- 
stödja honom under de första stegen på en bana, 
om hvars riktning den unge tjenstemannens nit och 
kunskaper ingåfvo förhoppningar, som ej kunde und- 
gå den skarpsynte förmannens blick *). Han vann 
också här en skyndsam befordran, och genomgick 
inom få år tjenstegraderna till förste expeditions- 
sekreterare i kongl. handels- och finans-expeditio- 
nen **). 



*) För båda var det visserligen en sann tillfredsställelse, då 
H. E. grefve Rosenblad den 23 November 1824 skref 
till d. v. stats-sekreteraren Skogman : »Ehuru vårt kamrat- 
skap upphört, upphör dock aldrig min högaktning och*vän- 
skap. Af alla, som varit under mitt förmanskap, har jag 
af ingen haft mer heder och sannare tacksamhet, än af 
herr stats-sekreteraren». 

**), Skogman befordrades den 20 Juni 1806 till kopist, hvar- 
efter han åren 1807 och 1808 användes till protokolls-^ 
föring, så väl i rikets allmänna ärenders beredning, som 
i den då förordnade kongl. regeringen, samt blef, efter 
regementsförändringen, den 29 Juni 1809 kanslist i den 
då inrättade handels- och finans-expeditionen., der han en 
månad senare vann befordran till protokolls-sekreterare, och 
år 1811 till förste expeditions-sekreterare, sedan han lik- 
väl under tiden vid urtima riksdagen i Örebro tjenst- - 



— 15 — 

Under ledning af sådana förmän, som Rosen- 
blad, Jåbta och Wirsén, måste Skogmans ovan- 
liga anlag hastigt utbildas. Redan nu, vid tjugo- 
fem års ålder, hade han ådagalagt en skicklighet, 
som, förenad med den honom utmärkande arbets- 
förmåga, för sin utveckling fordrade ett vidsträck- 
tare fält, än det en oafbruten tjenstgöring inom 
konungens kansli hade att erbjuda. Det var ett 
erkännande häraf, då han erhöll Kongl. Majrts nå- 
diga befallning att på allmän bekostnad företaga en 
utrikes resa, hvars föremål i allmänhet borde vara 
att inhämta kunskap och erfarenhet i de till stats- 
hushållningen hörande ämnen, men egentligen att, 
efter samlande af erforderliga upplysningar, föreslå de 
åtgärder, som borde äga rum för besittningstagan- 
det och förvaltningen af den till Sverige afträdda 
ön Guadeloupe i Vestindien. 

Enligt instruktionen för denna resa, underteck- 
nad af detta samfunds framlidne ledamot, grefve 
Adolf Göran Mörner, skulle synnerlig uppmärk- 
samhet egnas åt England, der Skooman »borde in- 
hämta all möjlig kännedom af de hufvudsakligaste 
grunderna för engelska låne- och taxations-syste- 
met, af metoden och vilkoren för det förra, af det 
senares uppbördssätt, afkastning och förhållande 

gjort såsom sekreterare i riksens ständers allmänna besvärs- 
och ekonomi-utskott. 



— .16 — 

till national-förmögenheten, af jordbrukets och od- 
lingsflitens till- eller aftagande, af närvarande han- 
dels- och licens-systems grundsatser, beskaffenhet 
och verkningar, samt af manufakturernas tillstånd», 
hvarvid särskilt, med afseende på fäderneslandets 
<enskilta tillgångar och behof af afsättning, an- 
tyddes vigten af att följa den engelska jernhand- 
teringens framsteg och undersöka tillverkningarnes 
förhållande till våra, så väl i anseende till godhet 
som pris. 

Med lika noggrannhet voro de föremål angifha, 
åt hvilka en sorgfällig undersökning borde egnas i 
de länder, Skogman i öfrigt enligt resans plan hade 
att besöka, företrädesvis Guadeloupe och de för- 
enta nord-amerikanska staterna*). 



*) Från Guadeloupe skulle Skogman meddela »den möjligen 
fullständigaste beskrifning om forfattningen och styrelse- 
sättet på ön, om det lynne, de böjelser och tänkesätt, 
som hos de olika klasser invånare derstädes vore rådande, 
samt om de åtskilliga produkter, inkomster och handels- 
fördelar, som af dess besittning skulle kunna erhållas». Om- 
kostnaderna vid närvarande styrelse- och försvarssystem, 
antalet af manskap och befäl, som från moderlandet be- 
höfde afsändas, deras vilkor och aflöningssätt under vistan- 
det i kolonien, samt huruvida dennas förflyttning under ett 
annat herravälde, än det engelska, skulle göra oundgäng- 
ligt att öka försvars-anstalterna och utgifterna, borde blifva 
föremål för undersökning, och hvaröfver Kongl. Maj:t Önskade 
erhålla med granskning valda och tillräckligt detaljerade 
uppgifter. Slutligen skulle utredas, huruvida koloniens be- 



— 17 — 

Den vidlyftiga instruktionen bevittnar tillräck- 
ligt, hvad man ansåg sig kunna af Skogman vänta*). 
Sjelf skrifver han i afseende härpå till en hemma- 
varande vän: »Jag hisnar för den mängd af saker, 
som jag måste veta och berätta, och som jag så 



hof af forlag och rörelse-kapital, efter skilsmessan från Eng- 
land, kunde genom dess egna tillgångar afhjelpas, samt om 
inrättningen af en bank, med diskonträtt i vissa fall, skulle 
genom enskilta aktionärers bidrag kunna åstadkommas, och 
om den skulle finnas öfverensstämmande med invånames 
lynne och hushållningssätt. — Hvad ändtligen beträffar de 
nord-amerikanska staterna, borde Skogman taga kännedom 
af deras jordbruk, manufakturer och näringsflit, deras be- 
hof och tillgångar, samt de fördelar, som genom handeln, 
med dem v kunde fäderneslandet tillflyta; hvilka författnin- 
gar, så in- som utländska, som hindra eller gynna den; 
huruvida denna handel, till större delen eller till större 
förmån, kan drifvas med svenska eller amerikanska fartyg, 
samt genom hvilka anstalter och författningar dessa senare 
skulle kunna lockas till våra hamnar, och Göteborg äfven 
vid fredsslutet bibehållas såsom en medelpunkt för ame- 
rikanska handeln i Norden. 

*) Ehuru Skogman anträdde sin resa redan i Oktober månad 
1812, utfärdades icke instruktionen förr än i Januari föl- 
jande år, och kom honom först en längre tid derefter till 
hända. Då han deröfver~ yttrade oro, svarade hans dåva- 
rande chef Wirsén: »Var för ingen del orolig om instruk- 
tionen och föremålen för sitt uppdrag. Sysselsätt sig efter , 
omständigheternas föranledande på stället att sjelf utstaka en 
plan för sina observationer och anteckningar, då jag är sä- 
ker att den öfverträffar alla instruktioner, som påafstånd 
kunna gifvas». 

Sv. Akad. Bandi. Hl Del. 2 



— 18 — 

gerna sjelf ville veta». De frågor, han hade att ut- 
reda, fordrade också onekligen en skarpsinnig forsk- 
ning, företrädd af vidsträckta studier; men det sätt, 
hvarpå han fullgjorde sitt uppdrag, ådagalade att 
han var detsamma vuxen. 

Skogman uppehöll sig i London omkring sju 
månader, hufvudsakligen för att fullkomna sig i 
engelska språket samt inhämta en fullständig kän- 
nedom af Englands finans- och närings-lagstiftning. 
Ofver denna tid, så väl som öfver hela den ifråga- 
varande resan, förde han en dagbok, som för kän- 
nedomen af hans ovanliga personlighet är högst upp- 
lysande och lemnar icke blott en trogen teckning 
af hvad han var, utan ock en förklaring öfver hvad 
han blef. Han framlägger deri ej allenast sina sys- 
selsättningar, de allvarliga så väl som de glada, för 
hvilka senare han icke saknade en stark böjelse; 
— tankar, intryck, känslor,, allt finner man åter- 
gifvet i korta, friska drag. Man vet knappt, hvil- 
ket i denna rikt utrustade natur väcker största för- 
våning, kroppens krafter eller själens spänstighet, 
då man ser* Skogman, sedan han tidigt på morgo- 
nen börjat sina språk-öfningar, skrifvit bref och rap- 
porter till fäderneslandet, efter en dag använd till 
vandring i Londons vidsträckta fabriker, deltagande 
i bordets nöjen, sällskapslifvet och de njutningar af 
skön konst, hvartill Londons teatrar erbjödo ett 



— 19 — 

rikt tillfälle, vid hemkomsten och sedan natten var 
till mer än hälften förliden, använda återstoden af 
denna till en omvexlande läsning af poesi, författ- 
ningar och nyare stats-ekonomiska arbeten, eller till 
antecknandet af hvad lärorikt och allmänt nyttigt 
han under dagens lopp inhämtat. En egenhet hos 
honom var ett synbart behof af ombyte i föremålen 
för en verksamhet, som det oaktadt ej försvagades, 
då omständigheterna nödgade honom att åt ett visst 
ämne egna en längre tids träget arbete. Vanligen 
läste han hvarje dag i fyra, fem eller flera särskilta 
arbeten af det mest olikartade innehåll, såsom t. ex. 
en dag Englands tullförfattningar, Shakspeares dra- 
. matiska verk, franska revolutionens historia, be- 
skrifning öfver en resa i Nord-Amerika, och Lettres 
de Madame de Sévigné, oberäknadt dagens tidnin- 
gar och parlaments-förhandlingar. Denna förmåga 
att, omedelbart och utan ansträngning, öfvergå från 
en sysselsättning till en annan bidrog utan tvifvel 
väsendtligen att mångfaldiga både hans tid och hans 
krafter. 

I allmänhet innehåller dagboken endast en kort 
skildring af dagens händelser eller sysselsättningar, 
men någon gång äfven betraktelser och anmärknin- 
gar, som förtjent en fullständigare utveckling. Så- 
som exempel må så mycket hellre anföras några 
ord i afseende på embetsmännens behof af en högre 



— 20 — 

allmän bildning, som tillämpningen af Skogmans 
åsigter rörande detta ämne dagligen erhåller en 
ökad nödvändighet, i den mån den offentlige man- 
nen måste förstå att med ordets kraft göra sina 
tankar gällande, och för sina handlingar söka stödet 
af öppet uttalade och försvarade grundsatser. »De 
förnämsta beståndsdelarne af embetsmanna och prak- 
tisk skicklighet», säger Skogman, »äro nödiga kun- 
skaper och odlade förståndsgåfvor, men de senare 
äro vida mer hufvudsakliga. En man af allmän 
förståndsodling kan befalla en annans kunskaper; 
en man utan dem har icke välde öfver sina egna». 
Måhända var det af egen mindre fallenhet för de 
matematiska vetenskaperna, som han ej tillerkände 
dessa all den vigt de såsom bildningsmedel torde 
förtjena. Företrädesvis framhöll han deremot hi- 
storia, filosofi, poesi och språk. I afseende på dessa 
ämnen yttrar han: »Historien gifver fullhet, moral- 
filosofien styrka, och poesien upphöjning åt förstån- 
det. Historien visar menniskor och händelser så- 
dana som de äro, d. v. s. vanstälda och förvånda 
af dårskapen, öfverilningen, ärelystnaden, med ett 
ord af alla passioner; filosofien gör taflan för mörk 
och ful; poesien förskönar den för mycket. Det 
koncentrerade ljuset af alla tre, brutet genom om- 
dömets prisma, rättar den falska koloriten hos hvar 
och en särskilt och visar oss ' sanningen. Språk 



— 21 — 

hafva blifvit kallade nycklar till kunskap, och som 
grekiskan och latinen äro sammansättningar af en 
ganska undransvärd konst, så har det händt, att 
sinnrike män ofta stadnat midt i deras studium af 
dem, för att roa sig med betraktandet af det sköna 
arbetet i nycklanfe, i stället för att sätta sig i be- 
sittning af de skatter, hvartill de öppna hvalfven». 
Att Skogman sjelf ej var bland desse, har han på 
ett lysande sätt ådagalagt. Utan fara för misstag 
kan man säga, att läsningen af Roms klassiska för- 
fattare utöfvat ett ganska stort inflytande ej blott 
på arten af hans vetenskapliga bildning, utan på 
hela hans väsende, likasom ock hans vistande i 
England och den uppmärksamhet, hvarmed han 
fortfarande följde dess litteratur, ganska synbart 
inverkat på hans egenskaper såsom embetsman 
och offentlig person. Förtrolig med Englands hi- 
storia i allmänhet, egnade han särskilt en allvar- 
lig forskning åt kännedomen af dess store stats- 
män, öfver hvilka man stundom i hans dagbok 
finner träffande anmärkningar. Sålunda säger han 
vid ett tillfälle: »Hvarken Fox eller Pitt voro mä- 
stare i den poetiska delen af vältaligheten, i inbill- 
ningens glans och känslornas värma; men begge 
ådagalade stora snillegåfvor i allt annat, som beror 
blott af uppfinningsförmågan, i ämnenas rikedom, i 
skälens mångfaldighet och i skicklighet att upplysa. 



— 22 — 

Deras inbillningskraft var tillräcklig att gifva styrka 
åt deras uppfinningsförmåga, men icke nog stark att 
åstadkomma den tro, som ger entusiasm åt öfver- 
tygelsen och är en följd af känslornas instämmande 
med omdömet. Deras vingar, likasom strutsens, 
tjenade att öka hastigheten af deras lopp, men icke 
att flyga». 

Vid denna tid grundlades den förkärlek, hvar- 
med Skogman omfattade Shakspeare såsom skald 
och dramatisk författare, och hvilken han äfven un- 
der de senare åren af sin lefnad underhöll. »Jag 
har beslutit», säger han, »att se alla Shakspeares 
pjeser»; dock finner man derjemte uttryck af ovilja 
öfver teater-styrelsens sätt att stympa den store 
mästarens verk, samt aktörernas »att ändra hans 
uttryck och undfägna publiken med sina egna va- 
rianter». Skogman var emellertid allt för sjelfstän- 
dig både till karakter och bildning, för att låta be- 
undran afskära rättigheten till granskning och till 
förkastande af allt, som dervid icke höll profvet. 
Ett bevis härpå igenfinnes i den omarbetning af 
Macbeth, som han vid en senare ålder företog, och 
om hvilken han sjelf yttrar: »Denna omarbetning 
är gjord af öfvertygelse, att menniskan icke är ett 
vilddjur af naturen, och att hon icke begår brott af 
instinkt eller för sitt nöje, utan någon gång af svag- 
het, men oftast under inflytande af häftiga passio- 



— 23 — 

ner. Allt det höga och snillrika i stycket tillhör 
Shakspeare; endast frånvaron af det orimliga och 
ohyggliga tillhör omarbetaren» *). 

Oaktadt alla, här endast antydda, olikartade 
sysselsättningar, hade Skogman tid öfrig att egna sina 
hemmavarande vänner, med hvilka han underhöll 
en liflig, till en del ännu förvarad skriftvexling. 
Emottagandet af bref från fäderneslandet skänkte 
honom en glädje, som han ofta på ett rörande sätt 
uttrycker. De bref han sjelf skref, till innehållet 
omvexlande såsom hans lefnadssätt, utgöra en ut- 
veckling af hans dagboks-anteckningar, och äro i 
många hänseenden lärorika. Ofta framskymtar deri 
en längtan efter landtlifvets lugn, ett hopp att, ora- 
gifven af sina böcker och några få förtroliga vän- 
ner, en gång deraf få njuta. Han tänkte sig likväl 
ingalunda detta lif såsom ett dolce far niente, eller 
njutningen och lugnet såsom dess högsta mål. Till 

en vän, som ärnade bosätta sig på landet, skrifver 

t» 

han: »Ar då den kloke, förnuftige, upplyste man- 



*) I samma ämne skrifver Skogman till Franzén : »Min afsigt 
var att borttaga alla orimligheter, med bibehållande af de 
sublima dragen: la terreur utan Us horreurs; att motivera 
handlingen och förädla sjelfva lady Macbeth». Omarbet- 
ningen, under titel »Lady Macbeth», finnes tryckt i ett häfte 
kalladt: »Minnen från lediga stunder», hvilket likväl icke 
varit tillgängligt i bokhandeln, utan endast af författaren 
utdelades bland närmare vänner. 



— 24 — 

nen, tillbakadragen på sin landtegendom, förlorad 
för samhället? Aro icke hans efterdömen der ofta 
mera värda, än hans bemödanden i en annan väg? 
Derföre: lycka till en fast fot x på landet! Plantera 
träd och kål, vinrankor och blommor, och gif goda 
exempel. Framför allt lef lyckligt. Det är delar- 
nes fullkomlighet, som gör det helas». Denna kär- 

r 

lek till landet, jemte den uppmärksamhet, hvarrued 
Skogman följde alla näringsgrenar, hade låtit honom 
i jordbrukets och landthushållningens grunder för- 
värfva insigter, hvilka ännu i vår tid saknas af mane- 
gen, som uteslutande egnat sig åt detta yrke*). 
De berättelser angående Englands jordbruk samt 
der anstälda rön och införda förbättringar, som af 
honom hemsändes, tillvunno sig synnerlig uppmärk- 
samhet och lofordades med värma af hans dåva- 



*) I fortsättningen af nyss anförda bref skrifver Skogman : 
»Efter vi tala om landet, vill du hafva några åkerbruks- 
böcker härifrån? Olikheten i klimat gör det ofta farligt 
att utan urskilning följa deras anvisningar. Glöm aldrig 
i din hushållning en gyllene regel: att det är icke alle- 
nast onödigt utan äfven skadligt att använda ett kapi- 
tal på nya odlingar, så länge dets*amma kan med lika eller 
större fördel användas på de gamlas förbättrande. Det är 
åkerbrukets höjd, icke att frambringa glesa och dåliga skör- 
dar på den möjligen största ytan af ett land, utan att al- 
stra den största möjliga produktion på den minsta möjliga 
yta och följaktligen med det jemförelsevis minsta möjliga 
arbete». Denna lära, om det intensiva jordbrukets företräde, 
väntar ännu hos oss ett allmänt erkännande. 



— 25 — 

rande sakkunnige chef, samt blefvo ej utan infly- 
tande på de åtgärder, som några år senare vidto- 
gos till det svenska jordbrukets förbättrande. 

Under sommaren 1813 företog Skogman i säll- 
skap med Telford, som han lyckats vinna för ut- 
förandet af Göta kanal-byggnad, en resa till Eng- 
lands större handelsstäder och vigtigaste fabriks- 
distrikter, äfvensom till Skottland. Han tog der- 
under noggrann kännedom af allt, som rörde jern- 
tillverkning, stålberedning och väfnads-industri, i 
hvilka hänseenden berättelser och förslag af honom 
hemsändes. Sedan han sålunda väsendtligen upp- 
fyllt ändamålet med sitt vistande i England, afvak- 
tade han i London befallningen att afgå till Vest- 
indien, hvilken likväl först senare på hösten an- 
kom. Motvind fördröjde afresan ytterligare mer än 
en månad, men för Skogman var denna tid icke 
förlorad. Såsom Attilius säger han: »det är bättre 
att ha intet att göra, än att sysselsätta sig med att 
göra ingenting». Han läste, hufvudsakligen sådana 
arbeten, som kunde utvidga hans bekantskap med 
faltet för hans blifvande verksamhet, och då han 
efter en resa, som icke saknade sina faror och af- 
ventyr, landsteg på Guadeloupe, var han på stället 
tillräckligt hemmastadd, åtminstone för att veta hvad 
han der med hopp om framgång kunde och borde 
söka. Hans uppdrag visade sig emellertid förenadt 



/ 



— 26 — 

med stora svårigheter. Amiralen friherre Rudolf 
Cederström hade blifvit utnämd till guvernör på 
ön, och Skogman förordnades *) att, såsom - hans när- 
maste man, biträda vid alla till koloniens handels- 
och finans-förvaltning hörande och dermed gemen- 
skap ägande mål. Guvernören infann sig likväl icke, 
utan måste Skogman — då ännu endast tjugesju 
år gammal — ensam uppträda såsom ombud för 
öns lagliga regering, och detta bland en befolkning 
sammansatt af olika, mot hvarandra fiendtliga na* 
tioner, eniga endast i bemödandet att till enskilt för- 
del draga honom bakom ljuset. Hans insigter och 
skarpsinnighet gjorde likväl alla dessa försök om 
intet. Bosatt på landet ej långt från Basseterre, 
gjorde han derifrån utflygter för att bese öns ham- 
nar, krigs-etablissementer och plantager, uppsatte 
förslag till författning om utländingars naturalisa- 
tion på Guadeloupe, och hemsände värdefulla upp- 
lysningar om tillståndet derstädes, om öns föravar, 
samt om bästa sättet för den civila och militära 
förvaltningens och handelsförhållandenas ordnande, 
hvarvid han ingalunda dolde de svårigheter och 
kostnader, hvilka måste blifva förenade med be- 
sittningen af denna koloni **). 



*) Den 14 Februari 1814. 

**) Den del af Skogmans Common-Place-Book, som innehåller 
hans uppsatser från Guadeloupe, bär följande påskrift: »Jag 



— 27 — 

Under det Skogman sålunda arbetade att åt 
sitt fädernesland ordna en besittning i den nya 
verlden, hade i den gamla händelser inträffat, hyilka 
gjorde dessa hans bemödanden till en stor del frukt- 
lösa. Stiftaren af det franska kejsardömet hade 
på en gång förlorat detta tidens bifall och denna 
händelsernas gunst, h vilka uppehållit honom så 
länge han handlade blott såsom samhällets omska- 
pare i Frankrike och den franska revolutionens 
väpnade målsman i Europa. Lemnad utan mot-, 
sägelse, ville han ej heller tro på möjligheten af ett 
motstånd, och väntade såsom följd af hvarje sin ön- 
skan blott en ny seger. Derföre vågade han för- 
söket att omskapa allt. Derföre dukade han också 
under för den ofta misskända kraft, som ligger i 
sambandet mellan förflutna tiders minnen och den 
närvarandes behof, — en kraft, tillräcklig att åter- 
ställa verldens hotade jemnvigt, äfven om dertill 
fordras en stor mans fall. 

Genom freden i Paris den 30 Maj, som i flera 
hänseenden åsyftade ett upplifvande af forna för- 
hållanden, blef äfven ön Guadeloupe återlemnad till 



räknar for en stor nationalvinst af min utländska resa, att 
mina framställningar om Guadeloupe måhända icke obetyd- 
ligen bidragit till svenska regeringens beslut, att i stället 
for denna koloni, som skulle hafva kostat oss mycket både 
folk och penningar, taga tjugefem millioner francs, som 
England hade den godheten att betala». 



— 28 — 

Frankrike. Skogman erhöll tillfälligtvis underrät- 
telsen härom under en resa till öarne St. Thomas, 
St. Croix och St. Barthelemi, hvarföre han åter- 
vände till Guadeloupe, der han snart fick emottaga 
tillåtelsen att afresa, så mycket mer efterlängtad, 
som hans ställning ingalunda var angenäm och hans 
helsa börjat lida af klimatet. Han begaf sig nu till 
de nord-amerikanska staterna, der han uppehöll 

sig ett hälft år, hufvudsakligast i New- York, Phila- 

fi 

delphia och Washington. Afvén här besökte han N 
de största fabriks-anläggningarne, uppgjorde statisti- 
ska tabeller öfver Nord-Amerika, samt hemsände 
flera berättelser, betänkanden och förslag rörande 
de ämnen, som utgjorde resans föremål. Tillät han 
sig sjelf några ögonblicks hvila, var det vanligen 
för att egna dem åt de gamla vännerna Plinius, 
Terentius och Horatius, i hvilkas sällskap han 
gerna slutade den väl använda dagen. Efter att 
sålunda hafva tillbragt vintern, afseglade han i April 
månad 1815 från New- York till Liverpool, uppe- 
höll sig en kort tid i London, och återkom i bör- 
jan af Juli till Stockholm. 

Det dröjde nu ej länge, innan Skogmans in- 
sigter och under vistandet i främmande länder för- 
värfvade erfarenhet blefvo tagna i nytt och stän- 
digt ökadt anspråk. Sedan han någon tid bestridt 
föredragningen inför Kongl. Maj:t af besvärsmål, 



— 29 — 

förordnades han till ledamot i den dåvarande stats- 
beredningen, och vidare att under stats-sekretera- 
ren Klintbergs tjenstledighet förestå stats-sekre- 
terar e-embetet för handels- och finans-ärenden, till 
h vilken befattning han sjelf fem år senare ut- 
nämdes *). 

Nu var Skogman stäld på sin rätta plats **), 
och hans ovanliga förmåga skulle der otvifvelaktigt 



*) Den 9 Mars 1824. 

*) Att han redan för längre tid tillbaka gjort sig förtrolig 
med de politiska pligter, som åtföljde detta vigtiga embete, 
derom vittna följande ord hämtade ur hans dagbok för 
April månad 1813. »Vår regeringsform», säger han, »har 
sökt gifva stats-sekreterarne en direkt uppmaning att sätta 
sig emot konungens inkonstitutionella beslut, eller åtmin- 
stone lätta uppfyllandet af denna dem ålagda skyldighet, 
genom stadgandet, att den stats-sekreterare, som vägrar 
kontrasignera ett af konungen fattadt beslut, hvilket han 
anser stridande mot regeringsformen, skall nedlägga sitt 
embete och bibehålla sin lön, till dess riksens ständer vid 
nästa riksdag granskat hans uppförande härutinnan. Men 
ingen man af grannlagenhet skall någonsin taga fördel af 
detta stadgande. Han skall ined skäl och värma sätta sig 
emot beslut, icke allenast dem han anser olagliga, utan ock 
dem som, utan att vara olagliga, i hans tanke äro skad- 
liga; han skall begära sitt afsked eller erhålla det af re- 
gentens onåd; men han skall hellre underkasta sig h varje 
uppoffring, än sin konungs beslut och sin öfvertygelse rik- 
sens ständers pröfning. Den som icke känner sig kunna 
handla så, gör bäst att fbrblifva i en underordnad plats, 
der det är honom tillåtet att i tysthet ogilla beslut, som 
han kan finna oriktiga, men dem han icke äger någon rätt 
eller pligt att kontrollera». 



— 30 — 

än mera synbart hafva framträdt, om han med friare 
händer och rikligare medel kunnat handla efter in- 
gifvelserna af sitt snille och ledningen af sin erfa- 
renhet. Tvungen att steg för steg kämpa mot för- 
domar och materiella hinder, ofta af dem besegrad, 
kunde han deraf finna sin börda förtyngd, icke sitt 
nit förminskadt. 

Skogmans förvaltning af stats-sekreterare-em- 
betet - sammanfaller med den största delen af Karl 
XIV Johans regering, en tid som ligger tillräck- 
ligt nära, för att af oss med tacksamhet ihågkom- 
mas, och hvars allmänna drag minnestecknaren der- 
före ännu knappt behöfver antyda. Väl hade våra 
inre förhållanden genom nya grundlagar erhållit en 
ökad stadga, äfvensom de yttre blifvit genom de 
senaste fredsluten bestämda, och det snille* hvil- 
het, segrande på slagfältet, i furstarnes rådslag gif- 
vit Sveriges ord en större vigt, än som för tillfället 
syntes motsvara landets materiella betydenhet, vi- 
sade i alla riktningar sin på en gång lifvande och 
ordnande kraft. Väl stod också på rikets vestra, 
förut ständigt hotade gräns numera ett brödrafolk, 
med friskt mod njutande af en nyvunnen sjelfstän- 
dighet, som vi med våra segrande vapen beredt, och 
i hvilken vi derf öre hade rätt att hoppas ett stöd 
för vår egen. Grunden till en ny framtid var så- 
ledes lagd, men det oaktadt saknades likväl icke 



— 31 — 

anledningar till oro och bekymmer. Under de tre- 
tio år, som närmast föregingo den allmänna freden, 
hade fäderneslandet nästan oafbrutet befunnit sig i 
förhållanden, hvilka kräfde uppoffringar vida öfver- 
stigande dess årliga tillgångar. Trenne krig hade 
ökat våra rika minnen af ärofulla bragder, men ut- 
tömt skattkammaren och förråden, från oss lösryckt 
ett folk, som af ålder med oss varit ett, och i vä- 
sendtlig mån förringat den arbetskraft, som fordra- 
des att i tidens längd läka såren. Med skäl kunde 
derföre en af tidens statsmän, som länge tillhörde 
den store konungens råd, om landets tillstånd yttra, 
att Sverige »delade lika öde med nästan alla län- 
der i Europa, att befinna sig under en utarbetning, 
eller, om jag så må uttrycka mig, att stå uti ett 
slags ackord mellan det förflutna och det tillkom- 
mande på det närvarandes bekostnad» *). 

Att åt detta inre arbete, så vidt det rörde 
financiella och ekonomiska förhållanden, gifva en sann 
och ändamålsenlig riktning, sådant var Skogmans 
vigtiga och ansvarsfulla åliggande, och med rastlös 
ifver grep han det stora verket an. Äfven om ej 
alla de, som med honom stodo i beröring, förmådde 
att uppfatta hans snille eller mäta omfånget af hans 
kunskaper och verksamhet, kunde dock ingen för- 

*) Wirsén i bref till Skogman den 15 Juni 1820, med anledning 
af en då beslutad, ehuru först senare tillsatt finans-kommitté. 



— 32 — 

neka hans sjelfständighet, hans upphöjda tänkesätt, 
hans brinnande nit för allt som han ansåg befor- 
dra ett älskadt fosterlands anseende och välstånd. 
Här må blott erinras om de flera af honom utar- 
betade författningar, som under hans förvaltnings- 
tid utkommo, åsyftande jordbrukets, handelns och 
öfriga näringars förkofran under en småningom ut- 
vidgad frihet, samt en hittills saknad stadga i mynt 
och penningeförhållanden. Ehuru han i sina åtgär- 
der ständigt leddes af öfvertygelsen, att »förändrin- 
gar i bestående förhållanden böra med varsamhet 
införas, och befintliga intressen icke förnärmas» *), 
voro visserligen de ganska få, som med större vär- 
ma än han omfattade nödiga förbättringar. Ofta 
syntes hans bemödanden i sådan syftning röna föga 
framgång, men deras tidsenliga riktning förvissade 
honom om slutlig seger, och han hade själsstor- 
het nog att glädjas, då han längre fram små- 
ningom såg sitt utsäde mogna till skörd, sina 
åsigter göra sig gällande, äfven om deras seger 
då icke fastade någon lager kring hans pan- 
na. Hans grundsatser i afseende på tull-**) och 



*) En uppsats i Skogmans Common-Place-Book, kallad de 
Conservative. 

*) Skogmans dagbok visar, att han redan år 1814 umgicks 
med tanken att utbyta de i tulltaxan stadgade införselsforbud 
mot lämpliga tullafgifter. 



— 33 — 

bank- *) lagstiftning hafva först under <le senast 
förflutna åren, i sistnämda hänseende till och med 
ännu endast delvis, vunnit sin tillämpning. Med syn- 
nerligt nit ifrade han för allt som kunde leda till 
förbättring af den egentligen så kallade arbetande 
klassens ställning. I sådant afseende sökte han 
sprida en allmännare kännedom af sparbanks-inrätt- 
ningar, för hvilkas införande fäderneslandet väsendt- 
ligen till honom står i förbindelse **). Såsom ett 



) Vid 1834 års riksdag väckte Skogman hos ridderskapet och 
adeln motion om en lag för enskilta banker, jemte forslag 
till densamma, åsyftande att fylla bristerna i den af Kongl. 
Maj:t den 14 Januari 1824 i ämnet utfärdade kungörelse, 
och omfattande nödiga föreskrifter ej blott för hvad man 
sedermera i allmänhet kallat enskilta banker, utan ock for 
sådana inrättningar, som, under namn af filial-banker, först 

o 

tjuge år senare kommo till stånd. At en framtid torde 
det" vara förbehållet att fullständigt genomföra hvad Skog- 
man redan då åsyftade, eller att inskränka riks-bankens låne- 
rörelse egentligen till att lemna förlag åt särskilta korpo- 
rationer, föreningar och bolag, som, under tillfyllestgörandé 
ansvarighet för erhållna förskott, skulle besörja utlåningen 
till enskilta personer, hvarigenom han ville vinna å ena 
sidan mera enkelhet och säkerhet i bankens förvaltning, 
och å den andra större lättnad för låntagare, spridda i alla 
delar af riket. 

*) Skogman, som redan år 1818 enligt nådigt uppdrag ut- 
arbetade en sedermera från trycket utgifven afhandling om 
sparbanker, var ända ifrån inrättandet af Stockholms stads 
sparbank år 1821 dels ledamot, dels ordförande i direktio- 
nen* för denna stiftelse. 

Sv. Akad. HandL, Ht Del. 3 



— 34 — 

hufvudsakligt medel för vinnande af samma mål 
betraktade han ock en utvidgad näringsfrihet, hvil- 
ken till en stor del genom honom gjort sig gällan- 
de i vår lagstiftning. 

Stats-sekreteraren Skogmans verksamhet var 
allt för omfattande, allt för djupt ingripande, att 
icke finna vedersakare. Det klander, som föll på 
den styrelse han tillhörde, måste äfven drabba ho- 
nom, och han bar det såsom en man den der vet, 
att dagen endast är en under-rätt, . hvars utslag — 
det må innebära ogillande eller bifall -- icke vin- 
ner laga kraft, om det icke stadfästes af historiens 
dom. Tvenne gånger, nemligen vid 1834 och 1840 
årens riksdagar, stäldes han inför riksrätt. All- 
mänt är kändt, att dennas domar blefvo frikän- 
nande, — för Skogmans minne en tillräcklig upp- 
rättelse, om en sådan vore behöflig. Utmärkt genom 
den öppenhet och klarhet, hvarmed frågorna i några 
få ord behandlades, är det försvar Skogman afgaf, då 
konstitutions-utskottets memorial angående anmärk- 
ningar, gjorda under granskningen af stats-rådets 
protokoll, vid 1840 års riksdag hos ridderskapet och 
adeln föredrogs. Slutet af detta yttrande, tillräck- 
ligt antydande den stämning af lugn värdighet, 
hvari detsamma var affattadt, torde förtjena att här 
anföras. « Jag har», säger han, »nu genomgått de tjuge- 
tre anmärkningspunkter; som röra ämnen tillhörande 



— 35 — 

min befattning såsom f. d. stats-sekreterare för han- 
dels- och finans-ärenden. Af sjutton års mödor 
och bekymmer i utöfningen af ett embete, livars 
verkningskrets stått i beröring med många olika, 
ofta stridiga intressen, äger jag den tillfredsstäl- 
lelsen, att, samtidigt med min förvaltning, det fak- 
tum inträffat, att rikets ekonomiska och finan- 
ciella tillstånd betydligen förkofrats under suc- 
cessiv utveckling af större frihet i handel och nä- 
ringar, samt att jag, under den senare tiden, fått 
medverka till grundvalens läggande för ytterligare 
förkofran genom besluten om myntbestämningen och 
dess verkställighet» *). Det enkla vitsord Skogman 



k ) Om i vederbörlig ordning framstälda, ehuru, efter Skog- 
mans öfVertygelse, obefogade eller oväseridtliga anmärknin- 
gar icke förmådde rubba hans lugn, kunde detta ännu mindre 
blifva följden, fastän helt olika känslor hos honom väcktes, 
utaf de uttryck .af hvad man också, ehuru oriktigt, kallat fol- 
kets tänkesätt, hvilka från gatan våldsamt inträngde i hans el- 
jest, for den på vanlig väg inträdande, alltid välvilligt öppna 
boning. I Skogmans egenhändiga meritförteckning finner man 
häröfver, under år 1838, följande anmärkning: »Rönte samma 
år vid tvenne särskilta tillfällen den utmärkelsen att få genom 
stenkastning sina fönster i huset N:o 60 vid Skeppsbron sönder- 
slagna, första gången frånvarande på landet den 29 Augusti, 
andra gången närvarande den 10 September». Han sam- 
lade stenarne och försåg dem med påskrifter, såsom: N:o 1, 
argument mot monarkiska tänkesätt ; N:o 2, argument emot 
näringsfriheten; N:o 3, argument emot Judarnes emancipa- 
tion, o. t s. v., hvarefter de nedlades i den kista, der han 



— 36 — 

här gifver, . rörde endast de för hvar och en synliga 
följderna af hans embetsförvaltning. Om hans egna 
förtjenster dervid öfverlemnade han åt andra att 
dömma. Hans utomordentliga skicklighet såsom em- 
betsman, hans outtröttliga verksamhet, och renhe- 
ten af alla hans offentliga sträfvanden lära icke 
heller af någon jäfvas. Otvunget erkändes de af 
alla dem, åt hvilka, jemte honom, de allmänna ären- 
denas ledning tid efter annan var anförtrodd. Ännu 
förvarade bref från Rosenblad, Wetterstedt, Wie- 
sén, Lagerbjelke, Nordin, vittna om det förtroende 
till hans insigter, erfarenhet och säkra omdöme, 
hvarmed de sökte hans råd, ofta i frågor som lågo 
utom gränserna för hans egentliga tjenste-åligganden. 



förvarade sina dyrbarheter. I sammanhang härmed må an- 
föras, huru han betraktade en* annan art af anfall, för hvilka 
han tid efter annan var utsatt, så mycket anmärkningsvär- 
dare, som vanans makt och hvardagslagets inflytande då 
ännu icke~ i allmänhet hunnit, i samma mån som numera, 
förringa deras betydelse. I December månad 1837 af då- 
varande - hof-kansleren friherre von Schultzenheim tillfrå- 
gad, om han ansåg en honom rörande tidnings-artikel böra 
åtalas, svarade Skogman : »Herr friherren och hof-kansleren 
har behagat meddela mig bilagda tidningsnummer, som in- 
nehåller en tidnings-artikel rörande min ringa person .... 
För min enskilta del yrkar eller önskar jag icke det åtal, 
hvarom tit. väckt fråga. Jag hoppas, att de, som känna 
mig personligen, dömma mig rättvisare och skonsammare, än 
artikelns författare; hvad de, som ej känna mig, tänka eller 
säga om mig, är mig fullkomligen likgiltigt». 



— 37 — 

Med grefve von Plåten stod Skogman under fem- 
ton år i trägen brefvexling och erhöll af honom det 
offentliga erkännande, att han: »väsendtligen hade bi- 
dragit till Göta-kanal-arbetets framgång». Bland de 
många bevisen, huru högt han af sina samtida inom 
konungens rådkammare uppskattades, må blott näm- . 
nas, att Rosenstein ansåg honom såsom den snill- 
rikaste bland sina embetsbröder, och att, då Skog- 
man vid ett tillfälle till grefve af Wetterstedt 
yttrat önskan att nedlägga sin befattning, denne 
följande dagen skref: »Jag har ej sofvit mycket i 
natt. Herr stats-sekreterarens sista ord, då vi i går 
afton åtskildes, hafva djupt fallit på mitt hjerta och 
ökat mina bekymmer. Jag besvär tit. af vänskap 
att ej framställa och utföra hvad i går omnämdes. 
Att tit. nu skulle lemna oss, vorfe den största för- 
lust vi kunde göra». 

Under sitt vistande i Amerika uttrycker Skog- 
man i sin dagbok den önskan, att efter hemkom- 
sten till fäderneslandet, till vinnande af praktiska 
insigter, blifva använd i utomordentliga kommittéer. 
Denna önskan blef också visserligen uppfyld, ty att 
uppräkna alla, för de mest olikartade ändamål till- 
satta kommittéer, i hvilka han, ända till de sista 
dagarne af sin lefnad, såsom en alltid inflytelserik 
ledamot eller ordförande deltog, skulle leda till en 



— 38 — 

to 

allt för tröttande vidlyftighet *). Dessutom bestridde 
han, jemte sin tjenst såsom stats-sekreterare, tid 
efter annan flera mer eller mindre vigtiga befatt- 
ningar**), bland hvilka den sista var president-em- 

*) Skogman forordnades år 1815 till ledamot i en kommitté 
for tullförfattningames öfverseende; 1818 till ledamot i en 
sådan till utarbetande af en förändrad räkenskaps-metod för 
tullverket; 1823 till ledamot i en då tillsatt finans-kom- 
mitté; 1825 till ledamot i en af svenske och norske män 
sammansatt kommitté, som föreslog de genom kongl. kungö- 
relsen den 24 Maj 1825 fas tstälda bestämmelser om Sveriges 
och Norges inbördes handelsförhållanden; 1844 till ordförande 
i en kommitté för kongl. teaterns reorganisation ; 1845 till 
ordförande i en kommitté till utarbetande af förslag om 
reglering af bran vinsbränningen i riket ; 1 850 till ordförande 
i bestyreisen för en slöjd-exposition i Stockholm; 1852 till 
-ordförande i en kommitté för kreditförhållandenas och låne- 
anstalternas ordnande i riket ; 1 854 till ordförande i en kom- 
mitté angående rikets statistiska förhållanden, samt slutligen 
år 1855 till ledamot i en af tre svenske och tre norske män 
sammansatt kommitté, rörande de förenade rikenas inbördes 
handelsförhållanden. Skogman deltog jemväl, enligt nådigt 
förordnande, såsom underhandlare vid en den 8 Maj 1838 
med Ryssland afslutad handels- och sjöfarts-traktat, i an- 
ledning hvaraf han af Rysslands kejsare utnämdes till 
riddare af kejs. ryska St. Annae-ordens ltsta klass. 

**) Han utnämdes år 1821 till ledamot i den dåvarande ge- 
neral-tull-direktionen; 1825 till ledamot i kongl. nummer- 
lotteri-direktionen; 1830 till chef för myntverket, ihvilken 
egenskap han fortfor till år 1 835, under hvilken tid verkets 
ombyggnad i dess förra lokal fullbordades; 1835 till leda-, 
mot i tabell-kommissionen, och följande år till ordförande i 
kongl. konvoj-kommissariatet ; 1838 till ordförande i direk- 
tionen för teknologiska institutet, och år 1847 till ordfö- 



— 39 — 

betet i kongL kommers-kollegium, till hvilket han, 
efter fem års förvaltning deraf såsom tillförordnad» 
i nåder utnämdes, och Hvilket han ännu vid sin 
död innehade. 

Man kunde med skäl föreställa sig, att alla 
dessa tjenstebefattningar och nådiga uppdrag måste 
taga i anspråk hela den tid en man förmår att 
egna åt ett ansträngande arbete, och likväl var 
Skogmans förmåga tillräcklig äfven för den verk- 
samhet, som ålades honom af medborgares förtro- 
ende samt af hans eget begär efter vetenskapliga 
sysselsättningar. Af konungen upphöjd i adeligt 
stånd '), deltog han mer eller mindre träget i alla 
derefter följande riksdagar, vid tvenne af dem såsom 
ledamot i banko-utskottet, och åtnjöt under flera år 



rande i den då af Kongl. Maj: t tillsatta karantäns-kommis- 
sionen, hvilken lönlösa befattning han fortfarande bestridde 
till kommissionens upplösning i April månad 1852. Dess- 
utom var han tvenne gånger, nemligen åren 1829 och 1831, 
förordnad att förvalta öfver-post-direktörs-em betet, äfvensom 
han den 28 September 1833 förordnades att tills vidare för- 
valta president-embetet i Kongl. kommers-kollegium, till, 
hvilket han den 21 September 1838 utnämdes. 

*) År 1826. På femtionde årsdagen, af sitt inträde i rikets tjenst 
blef presidenten Skogman, den 13 Juli 1854, utnämd till 
friherre, i hvilken egenskap han under N:o 400 introduce- 
rades på riddarhuset. Hans mångsidiga fortjenster hade 
dessutom erhållit ett erkännande, då han år 1822 utnäm- 
des till riddare och 1829 till kommendör af kongl. nord- 
8tjerne-orden. 



— 40 — 

sitt stånds förtroende att vara dess fullmäktig i ri- 
kets stånders bank*). Såsom ledamot af ridder- 
skåpet och adeln deltog Skogman, särdeles under 
de senare riksdagarne, sällan i ståndets öfverlägg- 
ningar. För att förmå honom att uppträda, fordra- 
des att han skulle finna en vigtig fråga outredd, 
och utgången möjligen beroende af de upplysningar 
han hade att meddela. Sjelf sökte han blott san- 
ningen och trodde, att denna, enkelt framstäld, må- 
ste göra sig gällande. Någon annan seger ville han 
ej vinna. Hans tal innehöll också intet mer, än 
som för ämnets utredande var nödigt, aldrig enöf- 
verflödig mening, sällan ett ord som kunnat ute- 
slutas. Mer än de flesta fri från fördomar, hvilka 
han kallade »missbildningar i förståndet», kunde han, 
ehuru bestämd i sina åsigter, aldrig blifva hvad 
man egentligen kallar partiman. För mycket upp- 
lyst att någonsin blifva ensidig, var han i full be- 
sittning af den fina bildning, som ensam kan gifva 
förmåga att kläda äfven den djupa tanken i en lätt 
och angenäm drägt, och hans yttranden blefVo der- 

*) Till fullmäktig i banken valdes Skogman första gången år 
1848, samt återvaldes vid 1850 och 1853 årens riksdagar, 
hvarjemte han år 1851 af fullmäktige i banken utsågs att 
deltaga i en kommitté till upprättande af förslag till en för- 
ändrad organisation af banko-verket, rörande hvars historia 
och öfriga förhållanden han ägde en högst omfattande kän- 
nedom. 



— 41 — 

före från alla sidor emottagna med lika mycket för- 
troende, som de tillfredsstålde genom sin form. 

Fontenelle sade om Leibniz, att man, för 
att teckna honom, måste, i motsats till forntiden, 
som af flera Herkuler gjorde en, af Leibniz ensam 
göra flera lärde. Något dylikt kan äfven sägas om 
Skogman. Utmärkt genom sina egenskaper såsom 
embetsman och statsman, var han det föga mindre 
såsom vitterhets-idkare och lärd. Att känna ho- 
nom endast i förra hänseendet, är att känna ho- 
nom ofullständigt. 

Född i en slägt, inom hvjlken den klassiska 
bildningen var hemmastadd och rätt uppskattad, 
hade Skogman, såsom nämdt är, redan i ynglinga- 
åren egnat sig åt de studier, genom hvilka han se- 
dermera i rikt mått tillegnade sig densamma. Med 
förkärlek omfattade han det gamla Roms häfda- 
tecknare och skalder, hvilka under mannaåldern 
för honom utgjorde ett tidsfördrif, skänkande hvila 
efter den flydda dagens mödor och kraft till nya. 
I Frankrikes, Tysklands och Italiens nyare littera- 
tur var han väl bevandrad, men älskade dock före- 
trädesvis Englands, med hvars skalder han var lika 
förtrogen, som med dess författare i stats-ekonomi- 
ska och politiska ämnen. Lycklig deri att han min- 
des och ögonblickligen hade till hands nästan allt 
hvad han läst, ägde han den ännu sällsyntare för- 



— 42 — 

mågan att tillegna sig andan af det, som förtje- 
nade att på sådant sätt bibehållas. Sparsam på 
ord, lät han endast den lilla kretsen af närmare 
vänner blicka in i den skattkammare, der hans ve- 
tandes rikedomar lågo fullständigt ordnade. Skog- 
man skref mycket och väl, men tryckte, åtminstone 
jemför elsevis, sällan hvad han skrifvit, och då dess- 
utom hans af trycket utgifna arbeten hufvudsakligen 
röra statsförvaltning och finanser, — ämnen, hvilka 
ej af den större allmänheten med särdeles deltagan- 
de omfattas, — är han såsom författare mindre känd, 
än han förtjenat och under andra omständigheter vis- 
serligen blifvit :: ). För att fullständigt göra denna 
lärorika bekantskap, måste man söka den i hans efter- 
lemnade handskrifter, omfattande de mest olikartade 
ämnen, såsom handel, näringar, banker, skön litte- 
ratur och konst, samt historiska, filosofiska och kri- 
tiska uppsatser, alla utmärkande sig lika mycket 



*) Skogman har af trycket utgifvit : Om sparbanker, Stockholm 
1820; Försök uti moraliska, politiska och ekonomiska ämnen 
af Francis Bacon, Lord Verulam, Viscount St. Albans, öfver- 
sättning från engelskan, Stockholm 1821; Tankar om rän- 
tans nedsättande å statsskulden, Stockholm 1828; Arkivet . 
.(en samling af politiska, financiella och statistiska uppsatser), 
3 häften, Stockholm 1841 och 1842; Anteckningar om 
Svea rikes bank och allmänna lånerörelsen i Sverige, 2 del. 
Stockholm 1845; Inledning till Say's afhandling i stats- 
hållhusningsläran, hvilket verks utgifvande på modersmålet 
Skogman föranstaltade. 



— 43 — 

genom vidsträckt sakkännedom, som tankarnes och 
skrifsättets klarhet. 

Det var en naturlig följd af Skogmans tjenste- 
åligganden, att frågor om näringar och finanser sär- 
skilt skulle blifva föremål för hans begrundande, hvar- 
före man också ofta finner sådana behandlade i hans 
efterlemnade Common-Place-Book. I afseende på 
de förra ansåg han friheten att, under iakttagande 
af stadgad ordning, men utan tidsödande och kost- 
samma omvägar, få använda de krafter och anlag 
naturen förlänat, såsom den största välgerning den 
stora massan af folket kunde erhålla. Emellertid 
trodde han, att äfven i detta hänseende en obe- 
gränsad frihet, utan all ordning och utan alla ga- 
rantier, skulle åstadkomma en anarkisk täflan, le- 
danda till producenternas undergång och arbetarnes 
elände. »Det är klokt», säger han derföre, »att i 
den ekonomiska lagstiftningen undvika ytterliga åt- 
gärder och hastiga förändringar. Det är klokt att 
väl se sig. före åt alla håll, innan man gör- ett 
steg framåt. Sed vestigia nulla retrorsum». *) Lika- 
som ordningen i allmänhet var för Skogman frihe- 
tens vilkor, så yrkade han den ock i rikets finan- 



*) Common-Place-Book, tvenne uppsatser kallade: »En suck 
öfver näringsfriheten» och »Trosbekännelse i statshushåll- 
ningen». 



— 44 — 

ser*). Pappersmynt ansåg han ledande till oord- 
ning, och yttrar derom skämtande: »Om pappers- 
mynt varit kändt i konung Davids tid, skulle det 
säkert blifvit uppräknadt ibland de landsplågor, som 
profeten, för hans synders skull, öfverlemnade till 
hans val». 

I afseende på förestående ämnen skref Skog- 
man år 1838 en afhandling: »Betraktelser öfver Sve- 
riges grundlagar, i hvad de röra beskattning, stats- 
verkets inkomster och utgifter, banken och mynt- 
väsendet, samt statsskulden», som otvifvelaktigt för- 
tj enade att spridas till en allmännare kännedom, 
men för hvilken en något fullständig redogörelse 
skulle föranleda en för tillfället olämplig vidlyftig- 
het. Detsamma gäller om hans »Tafla öfver Sve- 
riges financiella förhållanden» 1838, hans »Frågor 
om grundräntorna», med flera uppsatser af stort värde. 

Ehuru Skogmans verksamhet hufvudsakligen 
var statsmannens, och flertalet af hans skrifter der- 



*) »Ordning i finansenia är för staten lika nödvändig, som hel- 
san för individen». Såsom vilkor för ordningen häri upp- 
stälde Skogman ett stadgadt myntvärde; jetnvigt mellan in- 
komster och utgifter, utom för vissa utomordentliga behof, 

i 

egentligen åsyftande framtidens nytta; en verklig kredit, 
grundad på statens noggranhet och ärlighet att uppfylla 
ingångna förbindelser; ett rättvist beskattningssystem, samt 
redighet i statens räkenskaper, och deras offentlighet. Arkivet, 
andra häftet, sid. 67. 



— 45 — 

om bära vittne, måste hans religiösa känsla och 
skönhetssinne någon gång gifva sig uttryck. I hans 
»Minnen af plågans timmar» (1847) finner man så- 
dana nedlagda, stundom djupt allvarliga, stundom 
lifvade af ett i grunden gladt och skämtsamt lynne, 
alltid lärorika. Menniskans inre väsende, hennes 
förmåga af utveckling till en större fullkomlighet, 
sysselsatte ofta hans tankar. Han anmärker, att 
den större fullkomning, menniskan kan gifva sina 
fysiska krafter och förmögenheter, snart är uppnådd, 
hvaremot den utveckling, hennes förstånd kan er- 
hålla, är obegränsad, likasom den förädling hon kan 
gifva sin vilja. Såsom målet för denna utbildning 
och förädling satte han förmågan hos menniskan 
att begripa den gudomliga delen af sitt väsende. 
»Dock», klagar han, »striden mellan djuret och en- 
geln fortgår i otaliga skepnader. Stundom segrar 
engeln, oftare djuret, till och med helt och hållet, 
hvilket sällan inträffar med engeln». 

Skogmans fina smak och utbildade konstsinne, 
hvilka inom kretsen af hans vänner och beundrare 
drogo de sköna konsternas utmärktaste idkare inom 
fäderneslandet, uttryckte sig i några få ord : »Det 
sanna sköna i konsten, liksom uti litteraturen, be- 
står icke i en fulländad framställning af hvad före- 
mål som helst, utan i en fullkomlig framställning 
af sköna föremål. Det rysliga, det afskyvärda må 



-— 46 — 

sparsamt nyttjas såsom skugga eller kontrast, men 
aldrig blifva hufvudföremål för en tafla, ett bild- 
huggeri, eller ett vitterhets-arbete, på vers eller prosa.. 
På grund af denna åsigt uttalade han ock en sträng 
förkastelsedom öfver »Victor Hugo, Alexander Du- 
mas, Eugéne ,Sue och tutti quanti, hvilka förderf- 
vat nuvarande slägtes både smak och seder». Af 
naturen begåfvad med ett poetiskt sinne, utveckladt 
genom läsning och ett förtroligt umgänge med ti- 
dens största skalder inom fäderneslandet och dess 
grannriken, dyrkade han sånggudinnorna med vär- 
ma, inen offrade åt dem endast i förbigående, så- 
som ett tidsfördrif, en hvila efter de ansträngande 
tjenstebestyren. Också slöt han sina vittra försök 
inom kretsen af närmare vänner. Hans förut nämda 
omarbetning af Macbeth, som af Franzén högt lof- 
ordas, och en i samma häfte införd dikt, kallad 
Drottning Christinas sista regeringsår, historisk fan- 
tasi, antyda emellertid, att honom ej saknades i 
rikt mått poetiska tankar, om han än ej vunnit den 
böjlighet i versbildning, som äfven de största anlag 
ej utan öfning kunna uppnå *). 

Skogmans vetenskapliga förtjenster kunde ej 
undgå att väcka de lärdes uppmärksamhet och be- 



*) Utom nämda tvenne stycken innehålla Skogmans »Minnen 
från lediga stunder» en på fransyska språket skrifven komedi : 
Le roi de carreau. Histoire véritable en 5 tableaxix. 1857. 



— 47 — 

redde honom tidigt ett rum såsom ledamot af kongl, 
vetenskaps-akademien *), som några år senare valde 
honom till sin president**). 

Af kongl. vitterhets-, historie- och antiqvitets- 
akademien kallades presidenten Skogman år 1842 
till heders-ledamot och tog der sitt inträde med en 
afhandling: Caius Plinius Coecilius Secundus. Skil~ 
dringar af Bom vid hans tid. - Sjelf kallade Skog- 
man denna afhandling »ett lärospån», som han sam- 
manfattat egentligen för att vittna om hans kärlek 
för studier; — andra erkänna deri ett verk af den 
lärde mästarens hand. Ett ämne, som i flera af- 
seenden låg honom närmare, kunde han ej välja. 
Med en från ungdomen närd böjelse för poesi, med 
en ifver för studier, som följde honom genom lif- 
vet, beklädde Plinius såsom embetsman flera lägre 
och högre befattningar, samt ägde i hög grad yn- 
nest och förtroende af sin furste, i hvars rådslag 
han slutligen kallades att deltaga. Han föredrog 
studier framför allt, utom nöjet att tjena sina vän- 



*) Den 2 Mars 1825. 

**) Ar 1831. Befattningen såsom president i vetenskaps-aka- 
demien nedlade Skogman följande år med ett tal innehål- 
lande Anmärkningar om karantäns-anstalter, hvari han skil- 
drade de åtgärder mot smittosamma sjukdomar, hvilka från 
äldsta tider blifvit inom Europa vidtagna, samt meddelade 
de slutsatser i afseende på karantäns-anstalters användande 
och gagn, hvartill erfarenheten syntes honom föranleda. 



— 48 — 

■ 

ner; han läste och skref äfven under det han reste. 
Månne icke äfven Skogman skulle kunna sålunda 
tecknas? Plinius var väl af lyckan mera gynnad 
deri, att han ägde stora landtgods, sin Laurentin- 
ska villa, sin egendom i Toscana, sin villa vid stran- 
den af Como-sjön, hans födelsebygd; men båda njöto 
lika af naturens skönhet, af landtlefhadens ostörda 
lugn, och då Skogman anförer Plinh ord: »0 haf, 
o strand, huru många höga tankar hafven I ej in- 
gifvit mig>\ månne han ej deri förnam en återklang 
af sitt eget inres erfarenhet? 

Då Skogman, hvars alltid upplysta och nitiska 
medverkan åtskilliga andra in- och utländska säll- 
skap för vetenskapliga eller litterära ändamål *) 
skyndat att tillegna sig, för elfva år sedan, med ett 
tal öfver företrädaren, Hans Jåkta, tog sitt inträde 
i detta samfund, befann han sig i en krets af vän- 
ner, dem han redan länge genom sitt snille och sin 
lärdom tillhört. Åt den enskilta vänskapen, åt den 
större förmågan bör jag ock öfverlemna att skildra 
hvad Svenska Akademien särskilt med honom förlo- 
rat. Blott några få ord angående slutet af hans 
lefnad må ännu tillåtas mig att anföra. 



*) Bland dessa må nämnas Linnéska samfundet, sjömanna- 
sällskapet i Göteborg, kongl. oldskrift-sällskapet i Köpen- 
hamn, sällskapet för spridande af nyttiga kunskaper, och 
svenska fornskrift-sällskapet. 



— 49 — 

Ehuru friherre Ssogman af naturen blifvit be- 
gåfväd med en stark helsa, var tanken på döden 
för honom icke främmande. Redan från yngre åren 
hade han gjort sig med densamma förtrolig. Då 
han skulle företaga sin redan omnämda resa från 
England till Amerika, uppsatte och hemsände han 
ett förordnande om sin yttersta vilja. Tretio år 
senare föranleddes han genom förlusten af en gam- 
mal vän att, såsom han sjelf uttrycker sig, »skrifva 
några ord om mina önskningar i ett ämne, som på 
det hela egentligen ej angår mig, — jag menar min 
begrafning». Dessa önskningar afsågo endast den 
största enkelhet, att till denna högtid ingen bjud- 
ning fick äga rum, närmaste anhöriga och vänner 
endast underrättas om dagen och timman för jord- 
fästningen, som borde ske på öppen kyrkogård ti- 
digt på morgonen, eller på aftonen i solnedgången. 
Intet fick dervid talas eller sjungas utöfver det 
vackra formuläret i svenska kyrkohandboken, hvar- 
jemte tacksägelsen ej heller borde innehålla mer än 
de gamla ordalagen om hädankallandet af en he- 
derlig man der eller der. Under de senare åren 
led friherre Skogman mycket af en tic douloureux, 
men det var först i December månad 1855 som 
krafterna efter en svår, men, såsom det tycktes, 
öfvervunnen sjukdom började aftaga. Icke desto 

Sv. Akad. Handl. 31 Del. 4 



— 50 — 

mindre och ehuru han sjelf anade sin snart före- 
stående bortgång *), fortfor han att sköta sina van- 
liga tjenste-åligganden, samt deltog i arbetet med 
den svensk-norska kommittéen för ordnandet af de 
förenade rikenas inbördes handelsförhållanden. 

Först vid medlet af följande Februari månad 
inträdde en märkbar försämring, som likväl icke 
hindrade Skogman att dagligen någon stund syssel- 
sätta sig med läsning, till dess, den 20 i samma må- 
nad, plötsligen allt hopp om vederfående var ute. 
Han sade då till sin vid dödsbädden troget vak- 
tande son : »il faut passer par la, men det är odräg- 
ligt att ligga så här, utan att det vill blifva någon 
ändrings hvarefter han uttryckte sin förmodan, att 
telegraf-underrättelse om freds-preliminärernas afslu- 
tande mellan vestmakterna och Ryssland snart vore 
att emotse. Vid middagstiden dikterade han med 
svag röst, men utan att stappla eller omsäga sig, 
ett förordnande om sin qvarlåtenskap, och emottog 
derefter besök af en vän. Blott ett sådant hade 
han ännu att vänta. Det var befriaren, som, med 
lugn afvaktad, infann sig 'stilla några timmar senare, 
då solen var i nedgången. 



*) Att så var, synes endast af följande rader, hvilka han vid 
den tiden tecknade på ett löst papper: 

Inreni portum. Spes et Fortuna, valete! 
Sat me lusistis: ludite nunc alios. 



— 51 — 

Ofullständigt och af en ovan hand har friherre 
Skogmans bild här blifvit tecknad, men den skall 
dock icke förblekna, ty, såsom han sjelf, med en af 
fosterlandskärleken lifvad känsla, i en af sina dik- 
ter *) uttrycker sig: 

— — — — — — — — »jag hoppas, 

Att aldrig komma skall den tid, då svenska hjertan 
Ej klappa mer vid ärofulla minnen». 



*) »Drottning Christinas sista regerings-år». 



SVAR 

på G ref ve Hamiltoins inträdestal 

af 

Akademiens Direktör och Sekreterare 
Friherre von Beskow. 



Herr Grefve! 



o, 



m eder företrädare fått utse tolk af sitt minne, 
så hade han af honom önskat blott en sann, okonst- 
lad, flärdlös teckning", sådan den Ni lemnat. Tro- 
get, som i en spegelbild, har Ni återgifvit dragen 
af friherre Skogmans sällsynta statsmanna-egenska- 
per, klassiska bildning, fosterländska tänkesätt och 
varma, mennisko-älskande hjerta ; huru han var oum- 
bärlig öfverallt der upplysning, skarpsinnighet, kraft, 
sammanhållning och ordnande förmåga kräfdes ; huru 
han öfverhopades af allmänna uppdrag och bar dem 
ännu med hand och röst fjettrade af plågan, med 
blicken halfskymd af dödens slöja. Ni har visat, 
huru i hans minne fanns skrinlagdt det märkligaste 
från Greklands och Roms yppersta författare, ända 
till det nyaste i litteratur och konst, och huru hans 
hufvud, liksom Mimers, hade svar på alla frågor. 



- — "53 — 

Inom detta samfund, der han bortlade statsmannen 
och uppträdde endast som akademist, skönjdes lätt, 
att han ursprungligen varit ämnad för den lärda 
banan, och man förundrades ej öfver, att han re- 
dan för femtio år sedan varit påräknad af Chor^us, 
Valerius, Kullberg, och andra den tidens unga 
författare, såsom verksam medarbetare i den vittra 
tidskrift, h varmed de, i början af detta århundrade, 
ämnade * skänka Sverige en fortsättning af Kell- 
grens berömda dagblad, och att hans hvila från 
statsmannabestyren utgjordes af aldrig afbrutna stu- 
dier, af stunder egnade åt Horatius eller Shak- 
speare, Goethe eller Tasso, ehuru en hos honom 
aldrig öfvervunnen blyghet, eller motvilja att visa 
sig lärd, för mängden dolde det fortsatta umgän- 
get med sånggudinnorna. Det gifves intet falt för 
detta samfunds verksamhet, der Skogman ej var 
hemmastadd; ingen art af författareskap, der ej hans 
fördomsfria, säkra blick genomträngde den yttre 
omklädnaden, för att träffa kärnan, det väsentliga, 
och under delade meningar kunde en anmärkning 
af honom grunda beslutet. Ingen har bättre be- 
kräftat Romarskaldens ord, att 

Tankens riktighet är rättskrifningens källa och ursprung, 
Allt hvad du väl förstår ', skall villigt förklaras af orden. 

Han visste mer än de fleste; derför dömde han 
säkrare, och när Svenska Akademiens stiftare här 



— 54 — 

öppnade ett rum för dem, som, enligt hans uttryck, 
»genom en vidsträckt lärdom stadgat sina omdömen 
på grunder, som tider och sekler dem förelagt», 
kunde denna fordran sällan säkrare uppfyllas, än af 
Skogman. 

Men han ägde ännu en annan rätt till den 
plats, som han här intog. Jemför man den lätt- 
het, hvarmed vårt språk ofta så till sågandes skrif- 
ver sig sjelf i mängden af verser och tal, med det 
tvång och de svårigheter, hvarunder det rörer sig i 
embetsmannastylen, så är en hög förtjenst i denna 
väg långt sällsyntare, än vitterhets-idkarens i van- 
lig mening; oberäknadt, att på riktighet, klarhet 
och tydlighet i de allmänna författningarne hvilar 
medborgares väl, stundom fäderneslandets säkerhet, 
men på samma egenskaper i ett vitterhetsstycke 
blott de mindre vådliga pligterna mot språkläran. 
Gustaf III ville utmärka detta, när han i sin stif- 
telse för språket inkallade jemväl dem, som lemnat 
mönster af skrif-art i rikets handlingar, och han 
utmärkte som sådana Höpken, Scheffer,' Herman- 
SON och Schröderheim. Genom hans instiftelse- 
tal går synbarligen tanken att sammansmälta stats- 
bestyren med den vittra odlingen, och .han uppma- 
nar sina statsmän att, som han yttrar sig, »åter- 
kalla minnet af de tider i det gamla Rom, då man 
såg de förnämsta medborgare förena bokliga kon- 



— 55 — 

sters skötsel med rikets yppersta värf, och med 
samma röst, de styrkt rådslagen, med samma hand, 
de tecknat besluten, upplysa medborgare genom sina 
skrifter och pryda språket med sin vitterhet».. Hans 
uppmaning innebar ett stort åliggande, ingalunda 
en tom hedersbevisning, som mången sig det före- 
ställt. Att den af honom åsyftade förening emel- 
lan den vittra bildningen och det högre embets- 
mannalifvet burit frukt ända till en senare tid, 
vittna namnen Adlerbeth, Rosenstein, Edelcrantz, 
Blom, Zibet, Lagerbjelke, Wetjerstedt, Brink- 
man, Järta, Mörner, Kullberg, Valerius och 
Skogman, alla ledamöter af detta samfund. Sällan 
torde något land framvisa en vackrare kedja af 
vittert bildade embetsmän. 

Det berättas, att, vid Skogmans val, någon 
skulle skämtande yttrat, att den visserligen vore 
författare, som skrifvit så många författningar. I 
dessa ord ligger otvifvelaktigt sanning. Det behöfa 
ej sägas, att ordet vitter kommer af veta, och att 
författareskap icke utgöres blott af blomstrande tale- 
sätt, vackra bilder, välljudande vers; men af vig- 
tiga sanningar och föreskrifter i alla ämnen, den 
svåra styrelseläran icke undantagen ; dess bud kunna 
minst klädas i diktens skimrande dr ägt, men ljus, 
skarpsinne, bestämdhet, tydlighet och ordning äro 
för en författare lika väsentliga egenskaper. Må- 



— 56 — 

hända gifves hos oss intet sällsyntare än en klassisk 
embetsmannastyl : ädel utan prål, kort utan otyd- 
lighet, skön äfven utan prydnader, icke emedan för- 
fattaren saknar dem, utan emedan han förbjuder 
deras användande der lagen eller makten talar. Un- 
der det nästan allt i vårt fädernesland ombildats 
och föryngrats, har vårt embetsmannaspråk bibe- 
hållit samma tunga, obändiga former, en efterbild- 
ning af den gamla tyska rikskansli-stylen. Skog- 
mans snille, hvilket trängde sig fram ända i embets- 
betänkandet, tillät honom att undvika de tvenne 
afvägar, på hvilka embetsmannastylen så ofta för- 
irrar sig, då den antingen invecklar ämnet i lång- 
släpiga, ändlösa meningar, eller då den iklädes pryd- 
nader, främmande för saken, som deraf fördunklas, 
i stället att förtydligas. 

T den träffande skildring, som Ni, herr grefve, 
lemnat af Skogman såsom embetsman, må här blott 
ett mindre bekant, enskiljt drag tilläggas. Under 
den tid, då illviljan srom hätskast göt sitt gift öf- 
ver honom; då han offentligen framstäldes såsom 
oförtjent af sin konungs förtroende och vådlig för 
fäderneslandet, erbjöds honom en högre beställning, 
med mångdubbelt rikare förmåner, i ett främmande 
land. Hans fosterlandskärlek och pligtkänsla ne- 
kade honom att mottaga kallelsen, och han qvar- 
stannade der han var misskänd och hans lif för- 



— 57 — 

bittradt af tärande bekymmer. Hans tröst, hans 
rikedom, var en förträfflig maka, förhoppningsfulla 
barn, och vänner, af hvilka han ägde flera och tro- 
fastare än som vanligen falla på en dödligs lott. 

Då Ni nu, herr grefve, intager denne utmärkte 
mans rum, kommer Ni till akademien icke som 
främling. Tjuge år äro förflutna sedan Hans Jårta, 
med den honom egna värma och liflighet, när nå- 
got glädjande träffat fäderneslandet eller dess häf- 
der, först uttryckte sin fagnad deröfver, att omsi- 
der framträdt en tecknare af krigsväsendet under 
den store Gustaf Adolf, af hvars hand flera då ännu 
oskrifna blad i Hallenbergs berömda verk öfver 
denne konung fullständigats, och hvars skrift, upp- 
tagande ett band af vitterhets-akademiens handlin- 
gar och utmärkt med dess högsta belöning, ägde till 
författare en ung löjtnant, af en fräjdad ätt. Den 
storartade tafla öfver de nyskapelser i krigskonsten, 
genom hvilka Gustaf Adolf besegrade flertaligare 
fiender och framflyttade krigsvetenskapen mer än 
ett århundrade, och af hvilken skildring äfven gamle 
vandrare på våra häfders fält erkänt sig ägt att lära, 
föranledde den unge krigarens inkallande till arbe- 
tande ledamot af det vittra samfund, som belönt 
honom, och hvars handlingar han riktade med ett 
inträdestal om Grekernas befästningskonst, vittnande 
om förtrolig bekantskap äfven med de gamle. Jårta 



— 58 — 

förutsade då den kunskapsrike ynglingens framtids- 
bana, med en siareblick, som j em väl denna dag be- 
kräftat. De litterära sysselsättningarne underhöllos 
af honom, vare sig såsom ordförande vid särskilta 
tillfällen i nämda akademi, eller såsom sekreterare 
i det af Tibei^l stiftade krigsmanna-samfund, hvars 
verksamhet erhöll ett högre lif. Offentliga uppdrag 
af vigt omvexlade med de litterära, förtroenden öka- 
des, och snart såg man den unge krigaren i spet- 
sen för, rikets första stånd, beklädande den främsta 
talareplats i fäderneslandet, med en värdighet, som 
lika erkänts af konungen, Sveriges ridderskap, och 
allmänna omdömet. Alltsedan Axel Fersens tid, 
eller på hundrade år, är Ni, herr grefve, den förste 
åt hvilken landtmarskalks-stafven blifvit trenne gån- 
ger förtrodd. Det var om Fersen' som akademi- 
ens stiftare på invigningsdagen yttrade: »Hvem har 
mer rätt att deltaga i ett samhälle egnadt svenska 
språket, än den, som så ofta fört ordet i rikets all- 
männa sammankomster ?».... Tillämpningen häraf 
gör sig sjelf. Vi lyde stiftarens röst, då vi helse 
Eder inom vår krets, der säkerligen äfven han, om 
vi ännu hugnades af hans blickar, med nöje skulle 
se en ädel sonson af den snillrike man, som var 
skötvän .af Skördarnes skald, och, liksom denne, ge- 
nom förmågan att kläda sanningen i behagens drägt, 
omistlig i Gustafs dagliga omgifning. Också Ni, 



— 59 — 

herr grefve, skall icke utan en hemlig rörelse intaga 
ett rum, som innehafts af Hans Jårta, eder bild- 
nings fostrare, och som senast lemnats af en för- 
trogen vän till eder vördnadsvärde fader, af hvilken 
Ni äger den medborgerliga dygdens arf och efter- 
döme, och hvars hela lif var ett äreminne. 



Sedan grefve Hamtxtön härefter undertecknat akademiens 
stadgar och blifvit förd till sin plats bland akademiens ledamö- 
ter, gaf ordföranden tillkänna, att till innevarande års täflan in- 
kommit 23 skrifter, hvaraf 2 i vältaligheten och 21 i skaldekon- 
sten, bland hvilka senare akademien med andra priset utmärkt 
n:o 10, Dikter. Af denna skrift uppläste H. Ex. herr friherre 
Manderström så mycket tiden medgaf. 

Då författaren, filosofie magistern, sekreteraren vid svenska 
trädgårdsföreningen, herr Olof Eneroth, var frånvarande, skulle 
belöningen åt honom förvaras. 

Enahanda utmärkelse hade akademien tillagt n:o 16, En 
natt på Wettern, hvaraf valda ställen upplästes af herr Bottiger. 

Författaren, kollega vid Katarina elementar-läroverk, magi- 
ster Herman Bjursten, framfördes till direktören, som vid be- , 
löningens öfverlemnande förklarade för honom akademiens bifall. 

Akademiens omdöme öfver de öfriga täflings-skrifterna, bland 
hvilka flera funnits utmärkta af lofvande anlag och särskilta for- 
tjenster, ville akademien med nöje meddela författarne, när de 
sådant åstunda. 

Det akademien anförtrodda kall, såsom én bland vårdarne 
af fosterländska minnen, har, föranledt henne att, i den mån 
hennes tillgångar medgifvit, jemväl egna minnesvårdar åt Sveri- 
ges hädangångna stora skalder. Bland det gustavianska tide- 
hvarfvets snillen saknar »de ömma känslors sångare» ännu en 
sådan gärd. Ingen runa utvisar det rum, der Spastaras skald 
hvilar. Akademien har derfore beslutit, att genom en minnes- 
sten på Adolf Fredriks kyrkogård gälda denna glömska mot hans 
namn och förtjenster. Skalden skall då ej längre klaga, att 



— 60 — 

i 

»Odödlighetens son ej äger 
Egen grafvård i sitt fosterland; 
Han, som Sverige mången blomma skänkte, 
Äger ingen blomma här, som säger: 
' Se, jag växer än ur Lidners hand.» 

Det af akademiens framlidne skyddsherre konung Karl Jo- 
han stiftade pris för litterära förtjenster har akademien tillagt 
riks-antiqvarien, riddaren af kongl. nordstjerne-orden, m. m., ma- 
gister Bror Emil Hildebrand, med afseende å det af honom 
ombesörjda, särdeles förtjenstfulla utgifvandet af Svenskt Diplo- 
matarium, såsom en af de vigtigaste källor för häfdaforskningen, 
och, i den mån detta verk närmar sig nyare tider, en urkund 
för det äldre modersmålet. 

Akademien har öfverlemnat sin skådepenning i guld åt ut- 
gifvaren af Ordbok öfver Halländska landskapsmålet, ryttmästa- 
ren, riddaren af kongl. Vasa-orden, herr Peter Möller, såsom 
vedermäle af akademiens aktning för detta bidrag till den fo- 
sterländska språkforskningen. 

Innevarande års minnespenning äger till föremål framlidne 
assessoren i kongl. bergs-kollegium Emanuel Svedenborg. At- 
sidan bär hans bröstbild och namn. A frånsidan ses en man i 
antik drägt, stående med brinnande fackla i handen, färdig att 
nedstiga i en klippgrotta (enligt de gamles föreställning ned- 
gången till Orkus eller de dödas rike). Omskriften urOviDius: 
Qncerenti deficit orbis, innebär, att den synliga verlden var ej 
tillräcklig för hans forskning. I afskärningen läses: Arcana velo 
sublato adspeant vätes MDCCLXXII (antydande, att siaren fick 
med ohöljd blick skåda in i det fördolda, vid sin död, 1772). 

Då stiftaren ålagt akademien att, i hvad på henne kunde 
ankomma, sprida minnet af de store män, som hedrat fädernes- 
landet, har akademien, sedan dess tillgångar blifvit genom rik- 
sens ständers frikostighet förökta, beslutit att hädanefter lemna 
aftryck af årets minnespenning till hvarje universitets och högre 
elementar-läroverks myntsamling i riket. 

Svedenboros minne, författadt af akademiens sekreterare, 
upplästes af honom, hvarmed sammankomsten slutades. 



M1NNK 



ASSESSORER 1 BEROS KOLLEGIUM 

EMANUEL SVEDENBOKG. 




TT 

XX vad är sanning?" frågade den verldslige do- 
maren Den, som på en gång är sanningen och lif- 
Tet. Frågan lemnades obesvarad. Innebär detta 
en antydning, att sanningen icke är af denna verl- 
den? Också heter det i Skriften, att "vi vete en- 
dels och profetere endels". Det eviga ljuset strå- 
lar ej obemängdt för dödliga blickar. Vetenskapen, 
med sina dagliga upptäckter och framstéjg, inlägger 
vad deremot. Men huru föränderliga äro icke ofta 
hennes egna sanningar? Hvem var under århun- 
draden en säkrare kunskaps-källa, än Aristoteles? 
Kom så en tid som brände hans skrifter såsom 
fördömliga påfund. Nu vädjar man åter till ho- 
nom. För årtusenden sedan anade en tänkare, att 
jorden rörde sig. Andra lärde beviste motsatsen, 
hvarpå hon stod stilla mer än tusen år, till dess 
* Kopernikus åter satte henne i rörelse. För icke 
längesedan lefde och dog stjernforskaren i den öf- 
vertygelse, att vi hade sju planeter. Vi räkna nu 
öfver ett hälft hundrade, och upptäcka alltjemt 
nya. Men sanningen är sig icke blott olik i olika 
tider. Hon vexlar äfven med luftstrecken. Östern 



— 64 — 

» 

skiljer sig från Vestern, och Norden från Södern. 
Hvad som är sanning för en Europé, är det icke 
för Kinesen; hvad som är sant för en katolik, är 
det icke för en protestant. Så kunde man påstå, 
att motsatta sanningar, begge med anspråk på obe- 
stridlighet, uppstå på hvar sin sida om en bergs- 
kedja, eller ett haf *). Och slutligen synes mate- 
matiken utgöra det enda undantag, ty hittills åt- 
minstone har ingen bok lyckats vinna ett allmän- 
nare bifall, som innehållit motsatsen af Euklides. 
Men i sin tillämpning är h varje vetenskap begränsad. 
Vi känna lagarne för materiens attraktion, men ej 
hvad attraktionen är i sig sjelf; vi känna elektrici- 
tetens och magnetismens verkningar, men ej dessa 
krafters innersta natur; elementernas yttre rörelser, 
men ej deras inre lif. Vetenskapsmannen upplöser 
metallen, sönderdelar plantor och djur, klyfver ljus- 
strålen ; men har han upplyst huru metallen beredes i 
djupets innandöme, hvad som lefver i djuret och 
plantan, eller hvad som utgör en luftpartikels, en 
ljusstråles väsen af begynnelsen? Huru förenas de sju 
färgerna i en stråle? Hur beredes blommans pur- 
pur, gräsets grönska? Hur väckes en snillrik tan- 
ke, en dröm? Hur berör en blick, ett ord, en ton 
känslo-strängarne i menniskans själ?. Cuvier och 



*) Malebbanche, Eecherche de lp véräé. 



— 65 — 

Linné känna djurens och plantornas yttre tecken, 
egenheter och lefnadssätt, men ej huru den minsta 
fiber hos masken skapas, ej huru snigeln återföder 
sitt afskurna hufvud, salamandern sitt ben, och kräf- 
tan sin klo v ). Jordens yta är oss bekant, — ty 
de lager man hittills undersökt motsvara ej mer af 
dess djuplek, än barken utgör af trädet, — men 
hvad känna vi af jordens innersta, dess medelpunkt? 
Gömmes der en evig eld, hafvets källor, eller, som 
andra tro, en stor magnet? Och med dessa ofull- 
ständiga kunskaper äro vi likväl arftagare af år- 
tusendens tanke-ansträngningar, och hafva hört upp-, 
repas, att man längesedan tydt lifvets och dödens 
gåta, inträngt i sjelfva skaparens verkstad. Det bör 
då mindre förundra, om en fräjdad tänkare — den 
ädle Bonnet — efter att hafva uppmätt gränserna 
af hvad som är för oss uppenbart och förborgadt, 
stadnat vid den tanke, att jorden icke vore skapad 



') Spalanzani (Programme, p. 61) har upptäckt, att om man 
skär hufvudet af snigeln (limacon), så gör han sig ett nytt, 
h varmed han lefver och spisar som fornt, och h vilket, vid 
företagen anatomisering, befinnes alldeles likt det gamla. 
Samme naturforskare afskar ett ben på salamandern, hvilket 
återväxte så fullständigt, att ingen af de några och nitio 
delar, hvaraf det utgörcs, saknades, och, hvad som var ännu 
mer undransvärdt, operationen förnyades sex gånger på sam- 
ma föremål, alltid med samma verkan. IUsaumur upptäckte, 
att kräftornas klor återväxa. 

Sv. Akad. Handl. .?/ Del. 5 



— 66 — 

för menniskorna, utan för högre väsenden, hvilka, 
för oss osynliga, ransaka djupen, genomskåda tin- 
gens natur, och småle då de se en Leibniz söka 
utgissa verldarnes harmoni, eller en Haller genom- 
tränga naturens hemligheter, som åt ett barns för- 
sök att af pickningarne i ett urverk utleta dess 
dolda rörelser*). 

Och likväl utgör detta osläckliga forsknings- 
begär menniskosj alens adelsbref, vittnet om hennes 
odödliga börd. Filosofiens historia är mensklighe- 
tens. Hvarje rörelse i den andeliga verlden, som 
omskapat vårt slägte, var alltid först en dold gni- 
sta hos någon af de stora andar, som upplysningen 
räknar bland sina anor. Så kan tänkaren säga sig 
hafva funnit den punkt, som Arkimedes saknade, 
för att lyfta verlden. Också gifves intet större skå- 
despel, än de vexlande skiftena af tanke-odlingens 
gång, med dess strålljus och mörka slagskuggor, 
der, liksom hos jordens antipoder, det ena slägtet 
har dag då det andra har natt. Ty själsverlden 
är lika litet samtidigt upplyst, som den telluriska. 
På århundradens ljus följer århundradens skymning, 
och man har sett det, som ännu vågade kalla sig 
upplysning, falla ifrån Pythagora's och Plato's 
himlaburna idéer till en Helvetii och De la Mett- 



') Palingénésie philosopkique par Charles Bonnet. 



— 67 — 

rie^ jordkrypande åsigt. Ännu ett skifte, och man 
skådar, efter en lång kretsgång, odödliga tankefrön, 
hvilka legat nedmyllade under tusenårig glömska, 
uppspira i förändrad omklädnad, att lefva på nytt. 
I denna omätliga häfd gifves intet dunklare 
blad, än slutsidan af förra århundradet, som döpte 
sig sjelf till den sanna upplysningens, — ty tider, 
liksom enskilte, yfvas vanligen mest af h vad de icke 
äga, — och der omsider, genom en till det yttersta 
fallen afart af epikurism, man sökte lösa mensklig- 
hetens högsta uppgift medelst sådana, då med all- 
mänt bifall mottagna, skrifter som Ihomme plante 
och Xhomme machine, öfver hvilkas författare °)« 
Fredrik den store sjelf skref ett äreminne för aka- 
demien i Berlin. Längre i materialism och ate- 
ism kunde man ej komma, och en återgång, att 
hämnas förnuft och religion, borde således emotses. 
I förnuftets namn uppträdde, som vi veta, framför 
andra Kant, att återförvärfva menniskotankens glöm- 
da rättigheter. Mera oväntadt i en tid, hvars ton- 
gifvare öppet förnekade Guds tillvaro och själens 
odödlighet, framträngde från höga Norden en lära 
om den utdömda andeverlden, dess innevånare och 
dessas förhållanden till det högsta väsendet. En åsk- 
stråle från molnfri himmel kunde ej öfverraska mer, 



*) De la Mettäie. 



— 68 — 

än denna anderöst oförberedt träffade en samtid, 
som nyss inhämtat såsom den djupaste vishet, att 
lifvets mål var nöjet; att menniskan endast var 
en konstigare maschin, än djuret, och att då detta 
är sorgfritt och lyckligt utan föreställningen om ett 
lif efter detta, fordrade äfven menniskoslägtets säll- 
het, att afskudda de fördomar, under namn af re- 
ligion och odödlighet, hvarmed falska prester och 
herrsklystna tyranner så länge fjettrat oupplysta 
slägten; denna samtid hade lärt, att man endast 
behöfde lyda naturens röst, som talte i begären, 
och att då det plågsammaste af allt var fruktan för 
döden, hvilken kom af tron på Gud, skulle den 
förra försvinna med den senare* Och nu räcktes 
åt henne en tafla öfver detta fruktade lif efter dö- 
den, bland himlens innevånare, h vilkas enda själs- 
näring var godhet och sanning; h vilkas språk .var 
kärlek, och mot hvilkas oskuld, upphög d till vishe- 
tens, sjelfva barnets var en okunnighetens skymning. 
I detta samhälle - fortfor rösten — skulle men- 
niskans uppfostran efter döden fortsättas af änglar. 
Och lärans upphofsman, som påstod sig sjelf hafva 
inhämtat dessa sanningar af änglar, var icke en ung 
svärmare, en okunnig vettvilling, utan sedan tretio 
år i Europa allmänt erkänd såsom en af tidens 
djupsinnigaste, lärdaste och snillrikaste tänkare, re- 
dan hunnen till en ålder af nära sextio år. Affall och 



— 69 — 

meningsskiften inom den lärda verlden voto intet 
nytt; men en så plötslig och fullständig öfvergång 
från den framgångsrikaste forskning i filosofi och 
naturkunnighetens olika delar, hvilken forskning 
krönts med de berömdaste lärda samfunds bifall och 
beundran, till én uteslutande sysselsättning med 
anderymden; en sådan försakelse af ett redan för- 
värfvadt namn, för drömmar i en öfversinlig verld, 
hvars tillvaro det upplysta Europa förnekade, hade 
ingen ännu skådat. 

En hel bokverld har redan uppstått, att för- 
klara denne underbare man. Vi äga i främsta rum- 
met Ehrenheims mästerliga skildring af hans na- 
tursystem, och Atterboms icke mindre ypperliga af 
hans skönhetslära och andeverld. Efter dem synes 
Ii varje ny teckning blifva, i dubbelt mått,, h vad man 
plägar kalla en llias post Homerum. Men emellan 
de begge poler af Svedenborgs snille, som desse 
tänkare belyst, ligga flera områden, hittills mindre 
berörda, äfven om man till dessa ej räknar det teo- 
logiska, som tvifvelsutan är det mest och närmast 
granskade. Vissa frågor hafva varit länge afhand- 
lade, utan att ännu vara fullkomligt lösta. Man 
kunde exempelvis ännu spörja: huru är det möjligt, 
att en sådan siare kunde uppstå midt uti otrons och 
tviflets tidehvarf ? Var hans forskning i det osynliga 
en naturlig utvecklingsgång af hans snille, eller en 



— 70 — 

förirring af detsamma? I hvad mån är han be- 
fryndad med de nyare natur-filosoferna? Förtjenar 
han det af en berömd tysk lärd °) honom tillagda 
ärenamn, af den nyare natur-filosofiens fader? Hvil- 
ket är förhållandet af hans lära till äldre och nyare 
teosofers? Genom hvilken egenhet har inträffat, att 
det sista skiftet af hans verksamhet så bortskymt 
de föregående, att man vid hans namn vanligen en- 
dast tänker på andeskådaren och glömmer den store 
vetenskapsmannen, som dock var så långt framom 
sin tid, att flera af senare dagars berömda upptäck- 
ter legat som frön i hans skrifter? Ar det för tän- 
karen af vigt att utröna, icke blott om hans ande- 
syner varit verkliga, hvilket tyckes blifvit hufvud- 
f rågan, utan om han j em väl i vetenskaperna varit 
en af de största siare? Har han, af vetenskaplig 
ingifvelse, gjort uppdagelser på himlahvalfvet, som 
Herschels beräkningar besannat ? År det grundadt, 
att han, nära fyratio år före upptäckten af Heb- 
SCHELS planet, föresagt att den skulle komma? **) 



*) GÖBBE8. 

**) »Herschel entdeckte erst im Jahre 1781 einen siebenten 
Planeten; Swedenborg hatte aber schon in seinem Werke 
De cuUu et amore Det von 1746, § 11, von sieben ur- 
spriinglichen Planeten ausser den Monden gesprochen, ja 
schon in seinen Principia rerum natur alium von 1734 der- 
selben gedacht,! wie denn auch fortwährend sieben hinge- 
zeichnet sind». Tafel, SammUmg von Urhunden betreffetid 



— 71 — 

Har han tidigare, än någon, anat magnetismens dju- 
pa betydelse och derpå vågat grunda en teori för 
verldsdaningen? Af det okunnighet om S veden- 
borgs naturfilosofiska verk som föranledt Mesmer 
och andra till den principlösa behandling af denna 
hemliga naturkraft, som så länge fördröjt och ännu 
fördröjer frukterna af denna stora upptäckt? Har 
han, tidigare än Ampere, Faraday och Oersted, 
anat, att elektricitet och magnetism utgöra samma 
kraft? Har han föresett upptäckten af ljusets po- 
laritet och galvanismen? Ar han upptäckare af 
kristallografien ? Hafva Wollaston, Charles Fou- 

rt 

rier och Oken ägt i honom en föregångare? Ar 
det grundadt, att han i anatomien var en lika ut- 
märkt forskare, och att den märkliga uppdagelse, 
som kallats foramen Monro (efter den förmente 
upptäckaren, anatomen Monro), varit förut ådaga- 
lagd af Svedenborg? Har den upptäckt om hjer- 
nans rörelse, som af den berömde Blumenbach 
tillskrifves Schlichting, varit flera år förut gjord 
af Svedenborg?*) År det äfven grundadt, hvad 



dos Leben und den Charakter Emanuel Swedenborgs. II 
Abth. S. 436. 
*) Blumenbach, i InstiL Physiolog. 1787, g. 201, hänvisar 
for denna upptäckt till Schlichtings Commerc. Litter. Nor. 
1744, p. 409; hvaremot Intellectual Bepository anforer, att 
den finnes omständligt afhandlad redan i Svedenborgs 
Oeconomia regni animaäs, 1740, SS 349 och 458. 



— 72 — 

Görres påstår, att Svedenborgs Principia remin 
naturalium förtjena att ställas vid sidan af New- 
ton's naturfilosofiska principer, och att den sven- 
ske siarens system skulle, under en skicklig analy- 
tikers hand, blifvit lika fruktbart för fysiken, som 
den store Engländarens gravitationslära blef det 
för astronomien? Ar det en sanning, att Buffon, 
Lavoisier och andra berömda naturforskare begag- 
nat Svedenborgs upptäckter, utan källans namn- 
gifvande, och att, såsom en fransysk vetenskaps- 
man yttrat, vissa lärde afskräckt från läsningen af 
Svedenborgs verk, på det allmänheten ej måtte 
skönja, huru stor skuld de till honom ägde, och 
att de frukta anblicken af denna vetenskapens »pol- 
stjerna», som skulle fördunkla dem alla? Om dessa 
frågor kunna j åkande besvaras, och om en enda 
stor upptäckt vanligen är nog att odödliggöra sin 
upphofsman, med hvilken vördnad, blandad med 
förvåning, bör man då ej blicka upp till ett veten- 
skapligt snille, som kringströr nya uppdagelser i en 
mängd kunskapsgrenar, likt stjernor kring fästet, 
öfverlemnande åt andra att gifva dem namn och fa- 
sta sin odödlighet vid deras, under det han likgil- 
tigt offrar sin jordiska namnkunnighet åt glömskan, 
för att vinna evighetens strålkrans ? *) 

*) I Journal Encyclopéctique, Sept. 1786, Tom. VI, Partie 
II, pag. 310 ss., finnes en uppsats af M. de Thomé, hvarur 



— 73 — 

Närvarande tillfälle medger lika litet, som min- 
nestecknarens inskränkta kunskapsmått, utredandet 



följande må meddelas, till belysande af åtskilliga bland de 
ofvan anförda uppgifter: 

»Då de af konungen (Ludvig XVI) utnämde kommit- 
terade, till prof ning af animala magnetismen, yttrat i sin 
berättelse, att det ännu ej gifves någon teori öfver magne- 
ten, så har detta påstående redan foranledt åtskilliga re- 
klamationer. Jag tillåter mig äfven en sådan, och, såsom 
jag tror, den rättmätigaste af alla, till förmån för en högt- 

o 

berömd, för några år sedan afliden lärd. Ar 1734 utgåf- 
vos af honom, i Dresden och Leipzig, tre folioband, med 
titel: Emanuelis Svedefiborgii opera philosophica et minera- 
lia. Det första af dessa band är helt och hållet egnadt 
åt en upphöjd teori öfver verldsdaningen, såsom grundad 
på det magnetiska elementet, hvars existens, form och me- 
kanism författaren ådagalägger genom erjfarenhetsrön och 
geometrisk beräkning, samt det grundligaste, på denna 
dubbla basis fotade resonnement. Enär de begge andra 
tomerna äro för mitt närvarande syftemål främmande, in- 
skränker jag mig endast till det yttrande i afseende på dem, 
att de i hela detta verk förekommande nya sanningar, och 
de fysikaliska, matematiska, astronomiska, mekaniska, kemi- 
ska och mineralogiska kunskaper, som der utvecklas, vore 
tillräckliga att grunda flera vetenskapsmäns rykte. Det 
förvärfvade också genast vid sitt framträdande sin förfat- 
tare en sådan namnkunnighet, att akademien i Stockholm 
skyndade att kalla honom till medlem. Då ifrågavarande 
arbete af den svenske filosofen alltsedan bibehållit sig i 
Europas aktning, hafva åtskillige berömde mäÄ icke hållit 
det under sin värdighet att hämta derutur för sina egna 
arbeten; några hafva till och med röjt den svaghet, att 
uppträda med de lån ta påfogelsfjädrarne, utan att lemna 
ägaren hedern deraf. När man läser i Tom. I, sid. 387, 



i 



— 74 — 

af dessa frågor, af hvilka hvarje skulle kräfva sin 
egen man och sin egen afhandling; men de antyda 

den § som har till öfverskrift: De chao universalt solis et 
planetarum , deque separatione ejus in planetas et satellites, 
och sid. 438 den andra: De vortice circum tellurem deque 
progressione telluris a sole ad orbitam, så lärer man finna, 
huru orätt grefve Buffon, i sin afhandling om planeternas 
daning, yttrat, att ännu icke något varit skrifvet i detta 
ämne, och man skall tvifvelsutan beklaga, att den franske 
Plinius ej dragit någon nytta af den svenske akademisten, 
som icke står efter honom i styl och är honom i allt an- 
nat oändligt öfverlägsen. Man behöfver ej heller mer än 
genomgå detta första band, för att icke förvånas öfverherr 
Lavoisiers erfarenhet, då Svedenborg redan ådagalagt, 
att man ej borde betrakta jord och vatten såsom elementer, 
och icke elementenia såsom enstaka -väsen. Jag skulle ej 
tillägga, att M. Camus, hvilken under våra ögon framlagt 
så underbara verkningar af magneten, erkänt, att han af 
denne författare inhämtat nästan all den kunskap, hvaraf 
han under sina rön lemnat prof, och att den, som icke 
studerat Svedenborg, äger en ganska ofullkomlig känne- 
dom af magnetismen, — jag skulle, säger jag, icke hafva 
tillagt detta, i fall icke de af Hans Maj:t utsedda kommit- 
terade till pröfning af den animala magnetismen påstått, att 
det ännu ej gåfves någon teori för magneten. Eller kan 
ett dylikt påstående vara förenligt med de autentika och 
positiva bevis, som jag här framlägger? Ju mindre man 
kan hysa den föreställning, att ifrågavarande yttrande, af- 
gifvet af akademister och läkare, kan vara- en följd af för- 
hastande, okunnighet eller partiskhet, ju betänkligare synes* 
det. Eller bör man ej tro, att de kommitterade, för att 
värdigt motsvara sitt uppdrag och det förtroende, hvar- 
med de hedrats af konungen, icke försummat något, som 
kunnat sprida ljus öfver den uppstälda frågan om den ani- 
mala magnetismen, och sätta dem i tillfälle att deröfver 



— 75 — 

vidden och mångsidigheten af Svedenbobgs jätte- 
snille, och att, innan detta blifvit af behöriga kännare 

fälla ett omdöme, samt att de sålunda tagit kännedom af 
allt hvad åtminstone de utmärktaste fysici derom skrifvit? 
Och då det verk, som föranledt min reklamation, är utan 
motsägelse det fullständigaste och grundligaste af alla, så 
hade det företrädesvis bort fästa deras uppmärksamhet. 
Skulle, det oaktadt, herrar kommitterade påstå, att det ej 
gifves någon teori öfver magneten, så innebure ett slikt 
påstående, att intet af hvad som till denna dag utkommit 
förtjenar namn deraf, ty är Svedenborgs teori icke någon, 
så är också hvarje på erfarenhet, geometri och sundt för- 
nuft, i sammanstämmande med hvarann, bygd teori icke 
. någon. Detta är, som jag förmodar, slutsatsen af herrar 
kommitterades påstående, och hvars giltighet återstår att 
bevisa. 

Hvad mig angår, så vill jag sätta allmänheten i till- 
fälle att bedöma, huruvida icke den svenske filosofens öf- 
vertygelse deremot varit, att uti fysiken vore hvarje teori, 
som ej stödjer sig på erfarenhet och geometri, en chimär. 
Öfver detta ämne yttrar han nemligen Tom. I, pag. 1 : 
Qui finem vult, etiam media velie debet; media, quce ad scien- 
tiam veram philosophicam ducunt, sunt pracipue tria: nimi- 
rum experientia, geometria et facultas ratiocinandi. • På nä- 
sta sida yrkar han det ytterligare i följande ordalag; Magna 
equidem aggredior, elementarem naturam, hactenus occultissi- 
mam (et ab acie sensuum nostrorum remotissimam) penitusque 
latentem, philosophzce expUcare velie, et quasi sub oculum 
ponere illa, quce ipsa natura visui subtraxisse et scire ne- 
gavisse videtur. Sed oceano huic minime vela committeré ausus 
essem, nisi adfuisse experientia et geometria, qum manumjw 
giter k tenerent, vel clavo adstarent, quibus ministrantibus et 
dirigentibus, me tutum per oceonum hunc decurrere et lobi 
posse arbitrotus sum. Sunt enim experientia et geometria 
tamquam bina sidera in pelago, ad qu& vel cursus dirigi 



— 76 — 

fullständigt uppmätt, är det för tidigt att tro sig kunna 
rätt bedöma honom. »Det skulle fordras», säger en 

po88it 9 vel quce Iwnine sno viam monstrent: illis enim maxime 
opus est in densissimis tenebris, quibus natura elementaris, 
pariter etiam mens humana, involata est Dernäst heter det 
pag. 184 i samma band: Nisi principiorum geometriens et 
mechanicus nexus cum experientia sit, mera sunt hallucina- 
tiones et somnia cerebri. Vidare finner man, huru han upp- 
ställer den sats, att till och med den elementariska natu- 
ren hörer till geometriens område, och är sig alltid lik, 
i det minsta som i det största: en princip, som öppnar för 
menniskosnillet en omätlig bana, och bringar oss på vägen 
till alla tänkbara upptäckter. Natura enim elementaris, säger 
han, est vis motrix diversimode modificata ; vis motrix diversi- 
mode modificata est mechanismus; mechanismus est geometria 
agens, nam alius esse nequit, quam geometriens ; geometria est 
attributum cujusvis entis, figur a et spatio prmdiU: ergo quia geo- 
metria est attributum cujusvis entis, et sic a quolibet individuo 
et composito, tam quieto quam moto, aque ipso mota inseparabilis, 
hinc illa naturam a prima origine, semine et ovo, a minimo ad 
maximum, per totum mundum sequitur; et quia geometria eadem 
est in maximis, quos in minimis, hinc natura, quatenus est vis 
motrix et modificata, quatenus mechanica, et quatenus geometri- 
ca, 9 ab utroque extremo, Jwc est, versus utrumque infinitum, sui 
simillima est, etc. p. 121. Har S vedenborg verkligen följt 
dessa principer? Till en undersökning deraf inbjudas här- 
med alla fysici och matematici. När undersökningen — 
hvilken säkerligen skall utfalla i öfverensstämmelse med 
hvad jag anfört — är slutad, så skall man, om jag ej allt- 
för mycket misstager mig, enhälligt medgifva, att den sven- 
ske författaren lemnat en teori för magneten och all magne- 
tism; att det, i öfverensstämmelse dermed, ostridigt gifves 
ett magnetiskt element; att detta elements delar äro kul- 
formiga, och att de, till följd af denna form, röja en sträf- 
van att röra sig spiralmässigt, hvirfvelmässigt, eller krets- 



— 77 — 

främmande författare (Emerson), »en koloni af veten- 
skapsmän», för att göra rättvisa åt S vedenborgs verk. 

formigt; att, emedan hvarje af dessa rörelser kräfver en 
medelpunkt, nämda delar, hvarje gång de möta en kropp, 
som genom sina porers regelmässighet samt sina delars 
gestalt och läge gynnar deras rörelse, ansluta sig till ho- 
nom, för att omkring .honom bilda en magnetisk hvirfvel; 
att således hvarje kropp, som äger sådana porer, och hvil- 
kas minsta delar äga en sådan gestalt och sådant läge, kan 
blifva medelpunkten för en dylik cirkel; att denna kropp, 
om han är sjelfverksam, hans delar böjliga, och ifrågava- 
rande rörelse öfverensstämmande med hans delar, befinnes 
desto mer egnad att upptaga det magnetiska elementets 
delar, o. s. v.; hvaraf följer, att magnetiska väsen endast 
äro det genom inflytelsen af det element, hvars tillvaro 
Svedenborg bevisat, och att följaktligen kropparnes mag- 
netism icke beror af deras substans, utan af deras form: 
en sanning, som redan blifvit antydd af den lärde Alste- 
dius, i hans förträffliga Encyklopedi (tryckt i Lyon 1649), 
och hvari han, efter jemförelse emellan elektriciteten och 
magnetismen, anmärker: Motiones electricce a materia, magne- 
ticoe vero a forma pendent. 

Vill man, för att bestämma inflytandet häraf på frå- 
gan om den animala magnetismen, tillämpa resultatet af 
det anförda på de tre natur-rikena, så skall man lätt öfver- 
tygas derom, att det minst tillgängliga bland dem, för det 
magnetiska elementet, är det mineraliska, i anseende till 
dess omottagsamhet, porernas oregelmässighet, de kantiga 
formerna och delarnes hårdhet, hvarför också, utom jernet 
och magnetstenen, magnetismen skulle synas nästan bann- 
lyst derur. Öfvergå vi derifrån till växtriket, så lärer man 
utan svårighet finna, att dess regelbundnare porer, mer af- 
rundade former, böjligare delar, och verksamhets-sferer, som 
utgå ur dess organisation och inre cirkulation, bjuda åt det 
magnetiska fluidum redan långt mer spelrum. Hos djur- 



- ts - 

s 

Det kan här ej vara fråga om minnestalarens, men 
om det vetenskapliga Europas omdöme öfver denne 

riket åter, de öfrigas qvintessens, och såsom sådant begåf- 
vadt med större rikedc>m af flygtiga andar, närmare den 
elementariska naturen, och genom sina delars fullkomlighet 
i ännu högre grad försedt med de företräden, som vi an- 
märkt hos växterna, samt, till följd af det hos en del af 
dess subjekter ända till det otroliga uppstegrade lif, den 
verksammaste medelpunkt för det magnetiska elementet, 
erbjudande detsamma, genom rikedomen af vätskor, om- 
loppsrör och ådror, samt spiralformiga fibrer, endast ana- 
loga former af böjlighet och rörlighet, — der kan man ej 
undgå att draga den slutsats, att detta rike är det gynnsam- 
maste för det magnetiska elementet. För att ej öfverskrida 
gränserna af det rum, som en tidskrift kan lemna, under- 
trycker jag här en mängd enskiltheter, hvilka kunde anfö- 
ras till stöd för denna sanning, och hvartill kunde räknas 
djurens absorberande och resorberande porer, naturdrifter 
m. m.; allt fenomener, som, rätt analyserade, skulle lemna 
lika många bevis för den animala magnetismen, liksom dju- 
ren verkligen ej äro annat än le/vande magneter. 

I öfrigt må man ej misstänka mig att vara någon 
lärjunge af den alltför berömde doktor Mesmer. Ehuru 
jag, liksom han, tror på den animala magnetismen, hvars 
tillvaro jag länge ansett lika säker som solens, så skulle 
jag, i fall jag ville befatta mig med denna vetenskap, göra 
det på ett helt annat sätt än doktor Mesmer, enär jag i 
hans förfaringssätt finner mycket, som är icke blott mora- 
liskt Jriandervärdt, utan i fysiskt hänseende vådligt. Till 
följd af hans obekantskap med hvad Svedenborg yttrar 
om former, serier, och i synnerhet det elementariska hos 
menniskan, samt dettas utflöden, har Mesmer öfverlemnat 
sig ät en blind praxis, hvars verkningar mången gång kunna 
lyckas, men ofta misslyckas, eller blifva betydelselösa, samt 
lemna intet tvifvel om verkställarens oskicklighet och med- 



— 79 — 

underbare man, och det är mindre i Sverige, än i 
Tyskland, Frankrike, Amerika, och framför allt i 
England, som man lär att känna honom. Sedan 
den gamla litteraturens pånyttfödelse torde man 
sakna exempel, att en vetenskapsmans skrifter, ef- 
ter en hundraårig glömska, framletas, öfversättas 
och spridas i främmande länder, såsom nu S veden- 
borgs vetenskapliga verk i England, Tyskland och 

lets otillförlitlighet. Men för att vinna upplysning om det 
gom M ESMER saknar, är det ej nog att läsa det verk, hvar- 
om jag här ofvan tält, man måste j em väl taga kännedom 
af författarens efterföljande arbeten, helst den outtröttlige 
Svensken icke upphört att skrifva öfver de abstraktaste och 
svåraste ämnen, samt, hvad som är honom i synnerhet eget, 
alltid förstått att göra dem lättfattliga, genom den metod, 
klarhet och precision, hvarmed han behandlat dem». 

Vi förbigå här åtskilligt af M. de Thome's skrift, så- 
som mera bekant, och tillägga blott följande, om den namn- 
kunnige siaren: »Jag har», säger herr Thome, »höft honom 
ofta klandras, men alltid till följd af någon bland dessa tre 
bevekelsegrunder (som jag strax skall nämna) och i afsigt att 
hindra folk från att läsa honom. Någre, som tillskrifva allt 
en slump och tro blindt på naturen, befara, att kännedom 
om dessa upplysande verk af den störste fysiker och teo- 
sof, som någonsin funnits, skall gifva sista dödshugget åt 
deras system. Andre, som i tysthet lånt af honom, darra 
för upptäckten deraf, i fall källan blefve närmare känd. 
Det tredje slaget vedersakare äro de, som njuta ett anse- 
ende, hvilket tillkommit genom den öfverdrifna mening man 
ägt om deras kunskaper, men som vidkännas inom sig sjelfva 
dessas otillräcklighet, samt derför frukta framträdandet af 
denna polstjerna, som ofelbart skulle fördunkla dem, och 
nedsätta dem till deras verkliga värde». 



— so — 

Frankrike, och ätt särskilta samfund bildas för så- 
dant ändamål, under det intet af dessa verk fin- 
nes på hans eget modersmål, och att en mängd ut- 
ländska författare tecknat hans lefverne och verk- 
samhet, hvaraf hans fädernesland ännu saknar en 
fullständig skildring*). Detta skulle vara oförklar- 



*) Bland dessa skildringar må nämnas : Abriss des Lebens und 
Wirkens Emanuel Swedenborgs, von I}:r J. F. I. Tapel, 
Stuttgard; Sammlung von Urkunden betreffend dos Leben 
und den CharaJcter Emanuel Swedenborgs, von J. P. I. Ta- 
fel, Tubingen 1839; Emanuel Swedenborg, der Nordische 
Seher, sein Leben und seine Lehre, von C. F. Manz, Ra- 
vensburg 1841; Aus und tiber Schwedenborg, von C. Du- 
berg, Schwerin 1850; Swedenborgs Leben, Stuttgard 1846; 
Abrégé des ouvrages de Svedenborg, précédé de la vie de 
Tauteur, Stockholm & Strasbourg 1788; Swedenborg, seine 
Visionen, und sein VerhåUniss zur Kirche, Strassburg 1827; 
Svedenborgs Levnet, af F. Walden, Kiobenhavn 1&06 och 
1820; Emanuel Swedenborg, a biography, by J. J. G. Wil- 
kinson, London 1849; A biographical sketch of Emanuel 
Swedenborg, by Elihu Kich, London 1849; Swedenborg, 
a biography and exposition, by Edwin Paxton Hood ; Life 
of Swedenborg, by Nathaniel Hobaet, New- York; Sweden- 
borg, his life and writings, by William White ; Aufzeichnun- 
gen eines Amsterdamer-Burgers (Cuno) uber Swedenborg, Han- 
nover 1858. Dessutom förekomma utförliga lefnadsteckningar 
af honom i företalet till Pernety's Le smerveilles du del et de 
Venfer, Berlin 1782; i de af Rev. O. P. Hiller utgifna Gerns 
from Swedenborg; i Emerson's skrift Representative Men; 
i en Lecture af George Dawson; i det af Fernald ut- 
gifna Compendium of ilie theological and spiritual writings 
of Swedenborg, o. s. v. — Fernald kallar honom der på 
ett ställe »the most unknown man intheworld», — Upplys- 



— 81 — 

ligt, i fall icke, genom en egen skickelse, namnet 
Svedexborg hos oss blifvit liktydigt med andeskå- 
dåre, samt derigenom för mången en skräckbild, för 
andra ett föremål för skämt, och för de flesta en 
anledning att lemna hans verk olästa. Få torde 



ningar om honom och hans lära finnas för öfrigt {Reports 
of the Society for Printing and PubHshing the Writings of 
the Hon. Emanuel Swedenborg, London 1810 — 1841, N:o 
I — XXXII; Reports of the London Missionary and Tracl 
Society of the New Jerusalem Church, N:o I — XXI (1821 — 
1841); Minides of the general Conference of the New Church, 
signified by the new Jerusalem in the Revelation, 1789 — 1841 ; 
Tafei/s Magazin fur die wahre christUche Religion. Detta se- 
nare uppräknar sjutton Svedenborgska tidskrifter, upptagande 
omkring femtio band, hvartill i Amerika, sedan år 1841, ännu 
kommit: The New Churchman, devoted to disseminating the 
doctrines of the New-Jerusalem- Church; samt år 1843 tid- 
skriften Retina, i Cincinnati; och i England The new Church 
Advocate, a Magazine and Review of Theology etc, Norwich. 
— Om hans anseende i Sverige yttrar White : In Sweden hut 
Uttle interest as yet (1856) is taken in his writings. (Life 
and writings, p. 153.) En sann och lefvande bild af hans 
karakter och andeliga verksamhet kan dock äfven hos oss 
vinnas af skriften : Nya kyrkan och dess inflytande på theo- 
logiens studium i Sverige, ehuru, till följd af sjelfvä äm- 
net, Svedenborgs rent vetenskapliga skrifter der endast i 
förbigående kunna nämnas. Den omsorgsfullt utarbetade 
artikeln Svedenborg i Biografiskt Lexikon upptager de huf- 
vudsakligaste dragen, ehuru den, till följd af verkets plan, 
ej kan utgöra en fullständig lefvernesbeskrifning, hvilken 
skulle, liksom 'flera af utländska, upptaga 3 eller 400 si- 
dor. Äfven i närvarande minnesteckning nödgas man in- 
skränka sig till hufvuddragen. 

Sv. Alead. Handl. S\ Del 6 



— 82 — 

de vara, äfven bland de bildade, som ännu känna 
huru den svenske siaren blifvit bedömd af sådana 
män som Kant, Herder, Jacobi, Lav äter, Wie- 
land, Görres, Claudius m. fl. Ock då teologen 
och visionären varit hos oss flerfaldigt tecknad, må 
detta minne hufvudsakligen egnas åt vetenskaps- 
mannen och menniskan. 

Endast en anmärkning må tilläggas. Man har 
sett grekiske vise öfvergå från filosofiska systemer 
till en undersökning af gudarnes lif och andeverl- 
dens hemligheter. Newton slutade sina naturbe- 
traktelser med ett försök att förklara uppenbarelse- 
boken; Linné skref sin Nemesis divina; Bonnet af- 
handlade icke blott menniskans, men djurens på- 
nyttfödelse i en annan verld, och Berzelii med- 
täflare, den fräjdade Humphry Davt, yppade för 
oss en andesyn*). Man ser deraf, att store natur- 
forskare oftare, än man velat antaga, sända sina 
sista blickar in i andeverlden, liksom för att redan 
från denna sida om grafven söka utforska det land, 
der deras odödliga ande skall fortsätta sin verk- 
samhet. Hos dem alla qvarstår dock, för efterlef- 
vande, alltid vetenskapsmannen i främsta rummet, 
och man minnes sällan något annat. Ensamt hos 
Svedenborg äger ett motsatt förhållande rum. År 

*) En naturforskares sista dagar, af Humphry Da vy, s. 46, 
47, 108, 118. 



— 83 — 

den lejonpart, som teosofen Svedenborg, i efter- 
kommandes hågkomst, tagit framför den store ve~ 
tenskaplige siaren, en blott tillfällighet, en öfvergå- 
ende glömska af den senares sällsynta förtjenster; 
eller är den en förbetydelse, att, såsom han sjelf 
ansåg det, han§ verldsliga lärdom, snille och rykt- 
barhet skulle hemfalla under förgängelsens lott, och 
hans uppenbarelser om en osynlig verld vara hans 
egentliga och högsta bestämmelse ? Och vågar man 
af hans säkra och förutseende fjerrblick i vetenska- 
perna sluta till sanningen af hans siaregåfva i för 
oss ännu förborgade rymder? Så mycket är visst, 
att hos Svedenborg synes siaren öfverallt oskiljak- 
tig från den vetenskaplige forskaren och menni- 
skan. 

Hos ingen lärd har det yttre lifvet varit in- 
nerligare sammansmält med den andeliga verksam- 
heten, än hos denne ovanlige man. Han var, som 
ljusstrålen, endast till för att värma och upplysa. 
Hans barndom talte med englar, liksom hans ål- 
derdom. Deremellan låg hans verldsliga verksam- 
hetsbana, rikare på uppdagelser, än någons af hans 
samtida i fäderneslandet, ehuru bland dem räkna- 
des Polhem och Linné. Blott vid vandringens bör- 
jan och slut lyftes för hans öga det täckelse, som 
dolde en högre verld, liksom för att visa hvarifrån 
han kom och hvart han gick. Redan i sitt dop- 



— 84 — 

namn Emanuel, »Gud med oss» — låg förbe- 

tydelsen af hans lif. ' Hans själsutveckling låg så 
i arf och i de förhållanden under hvilka han upp- 
växte, att den framgick lika naturligt som plan- 
tan ur sitt frö. Fadren — den vidtfräjdade, vörd- 
nadsvärde kyrkofadren Svedberg, *om hvilken en 
författare säger, att »i fall han lefvat några hun- 
drade år tillförene, torde han ökt antalet af Sveri- 
ges helgon» — ägde icke blott en lutning till my- 
sticism, men hade sjelf ägt både syner, hvilka han 
ansåg som uppenbarelser från den Högste, och sam- 
tal med englar, liksom sedan sonen, och var, som 
denne efter honom, öfvertygad att alltid följas af 
en skyddsande *). De föreställningar, som barnet 
deraf upphämtade, införlifvades naturligen i dess 
späda själ, som af fadren jemväl ärft hans skalde- 
gåfva, men hvilken hos sonen utvecklades till siare- 
anda. Kärleken till modren **), som han förlorade 
vid fyra års ålder, förflyttade redan då hans tan- 
kar nästan oafbrutet till himlen och dess innevå- 
nare. Olik andra barn, hade han, enligt hvad han 



*) Flere kyrkofäder (hvaribland Origenes och Cheysostomos) 
antogo skydds-andar ej blott för menniskor, utan för djur 
och liflösa ting. Augustinus anser hvarje synligt ting 
hafva sin engel. Jfr Die Geschichte der Seeh von Schu- 
bert, s. 23. 

**) Sara Behm, dotter af assessorn i bergs-kollegium Albrecht 
Behm. 



— 85 — 

sjelf berättat, intet större nöje, än att tala med ande- 
lige män om tron och kärleken, hvilkas förklaring 
jemväl blef hans sista lefnadsmål. Han skrifver till 
en vän, att han från sitt Q er de till sitt tionde, år 
endast varit upptagen af tankar på Gud, samt up- 
penbarat ting, som föranledde föräldrarne att säga, 
att englar talade genom hans mun*). Flera yttre 
händelser bidrogo att underhålla och befästa tron 
på gemenskapen med en högre verld och närvaron 
af en allestädes skyddande försyn. Sedan han som 
barn redan tvenne gånger räddats ur det af vådeld 
härjade fadernehuset, undkom han liksom genom 
underverk flera hotande dödsfaror. Under vistan- 
det i Upsala hemsöktes staden af en pest, som hop- 
tals bortryckte hans kamrater och vänner, och då 
han derifrån anträdde sin första utrikes resa var 
han först nära skeppsbrott vid engelska kusten, der- 
efter på väg att nedskjutas med besättningen, af ett 
krigsskepp, en annan gång nära att falla i kapare- 

*) Till doktor Beyer i Göteborg skref han den 14 Nov. 
> 1769: »"Vill härhos berätta, huru som min första ungdom 
varit. Ifrån fjerde året till det tionde har jag jämt varit 
i tankarne om Gud, saligheten och människones passiones 
spirituelles, och åtskilliga gånger upptäckt, hvad min fader 
och moder undrat på och sagt att englar måste tala ge- 
nom mig. Ifrån det sjette till det tolfte året har mitt 
nöje varit att discourrera med präster om Tron; att dess 
Uf är kärleken, och att kärleken som gifver lif vore kärle- 
ken till sin nästa». 



— 86 — 

händer, samt omsider hotad med dödsstraff, eme- 
dan han, anländ till England från pestsmittad ort, 
icke iakttagit den föreskrifna karantänen. Senare, 
i Sverige, berättas äfven forsat mot hans lif varit 
anlagda* Vid dylika tillfällen ansåg han sig af för- 
synen bevarad för högre- ändamål, och svarade dem, 
som bådo honom taga sig till vara: »Visste man 
hvad vakt jag har vid min dörr, så vore män obe- 
kymrad för min säkerhet». 

Svedenbobg började som skald, och man kan 
säga, att, ehuru han snart utbytte den bundna sti- 
len emot den obundna, låg dock alltid en grund af 
skaldskap qvar i hans skapelser, vare sig att detta 
röjes som siareförmåga i hans vetenskapliga verk, 
eller som förvånande taflor i hans andesyner. Hans 
första diktprof var en latinsk öfversättning af fadrens 
skaldestycke »Ungdomsregel och Alderdomsspegel», 
jemte en samling elegier på Romar-språket *), för 
hvilka verser, enligt en berömd kännares yttrande**), 
Ovidius ej behöft blygas. Samlingen börjar med 
ett ode till Magnus Stenbock, i anledning af sia- 
get vid Helsingborg, h vilken sång blifvit öfversatt 
på engelska af Barham. Under sin resa utgaf han 
i Greifswald en skaldélek, öfver fosterländska och 



*) Ludus HeMcomus, sive Caifm?ia miscellanea, quce variis in 
lods ceänit E. S. Skara s. a. (1710?). 

**) HÖPKEN. 



— 87 — 

moraliska ämnen*), vittnande om en liflig inbill- 
ning, men alltid tyglad af förståndet, hvarför en en- 
gelsk konstdomare yttrar derom, att man kunde 
anse författaren tillhöra Pope's skola. Innan kort 
öfvergick S vedenborg dock till det vetenskapliga 
faltet, och det är lättare att säga, hvilka ämnen 
han lemnade ovidrörda, än att uppräkna alla dem, 
i hvilka han forskade. Oberäknadt hans vidsträckta 
språkkännedom, i grekiska, hebreiska, arabiska, la- 
tin, italienska, fransyska, engelska och tyska, stu- 
derade han filosofi, historia, geografi, matematik, 
astronomi, optik, mekanik, arkitektur, fysik, kemi, 
geologi, mineralogi, stats-ekonomi, finanslära, fysi- 
ologi, anatomi, och slutligen teologi och dogmatik. 
I allsidig forskning är han af ingen samtidig öfver- 
träffad, icke ens af Leibniz, ehuru denne helsades 
som konung i sex vetenskaper, hvarför man sade, 
att han, som de gamle triumfatorerna, körde till 
odödlighetens tempel med sex springare i bredd. 
Lik Leibniz, hade Svedenborg en egen slagruta för 
hvarje vetenskap, hvarmed han träffade dess inner- 
sta, lifsådran, och sög dess must, lemnande å sido 
skalet, som vanligen sysselsätter mängden af for- 



*) Gamma Borea cum Heroum et Heroidum facUs lodens: tive 
Fabella Ovidianis timiles sub variis nomtnibus scripta? ab 
Eman. Svedberg. Gryphiswaldi& 1715. Den är tillegnad, 
rikarådet Gustaf Cronhjelm. 



— 88 — 

skare utan snilleblick. Af alla -de lärdomsfält, som 
han genomvandrat, torde få gifvas, inom hvilka han 
ej satt sin stämpel, vare sig genom någon ny upp- 
täckt, eller en klarare åsigt af det förhandvarande. 
Under fyra års vistande vid högskolorna i Ut- 
recht, Oxford och Paris, hade Svedenborg icke 
blott gjort sig känd af lärare och medla rjungar, så- 
som en lefvande encyklopedi af alla vetenskaper, 
utan äfven vunnit hemmavarande lärdes aktning, 
genom hemsändande af en mängd nya skrifter, rön 
och modeller. Bland de senare tillhörde flera me- 
kaniken, för hvilken kunskapsgren Svedenborg all- 
tid behöll en viss förkärlek, och till hvilken han, 
eget nog, öfvergick ifrån poesien, såsom hans för- 
sta vetenskapliga verk Dcedalus Hyperborceus utvi- 
sar. Lik Argonauter-tågets sångare, Apollonios 
från Rhodos, delade han sin tid emellan skalde- 
konst och matematik. Genom sin Dcedalus blef 
han känd af de tvenne män, som mest inverkat på 
hans yttre lefnadsbana, och till hvilka liksom en 
hemlig dragningskraft förde honom: Polhem och 
Karl XII. Om samkänslan för den förre, hvilken 
han först uppdöpte till »den svenske Arkimedes», 
låg i det vetenskapliga snillets frändskap, så röjer 
sig deremot ett skaldiskt själsdrag i Svedenborgs 
oföränderliga beundran för Lejonet i Norden, hvars 
underbara bild gerna anslår poetiska sinnen. För 



— 89 — 

att se hjeltekonungen, tog Svedenborg vägen från 
London öfver Stralsund, hvars belägring Karl XII 
nyss börjat. Då den unge studentens hopp likväl s 
denna gång ej uppfyldes, begaf han sig tillUpsala, 
der han, i samråd med Erik Benzelius, deltog i 
stiftandet af vetenskaps-societéten, det första lärda 
samfund i Sverige, samt började utgifva sin nyss- 
nämda Dcedalus, en tidskrift af matematiskt, me- 
kaniskt, fysikaliskt och krigsvetenskapligt innehåll, 
hvars första häfte tillegnades Karl XII, såsom vän 
af »studia mathematica». Konungen läste den un- 
der sitt vistande i Lund, der hans tid omvexlade 
emellan krigsrustningar och samtal med Polhem, 
Hjårne, Svedberg, Rydelius och andra lärde, samt 
afhörande af föreläsningar, disputations-akter, och Be- ' 
kantskap med skrifter, som han lånte från univer- 
sitets-biblioteket. Der infördes jemväl Svedenborg, 
af Polhem, till konungen, som, enligt Svedenborgs 
berättelse, började med dem ett samtal om analy- 
tiska och algebraiska kalkyler, regvla falsi, geome- 
tri, matematik och mekanik, särdeles den del deraf 
som vidrör potentierna, med deras uträkning. »Till 
hvart och ett som anfördes», säger Svedenborg*), 
»spände Hans Maj:t så högt sin eftertanke och spe- 
kulation, att han kort derpå, utan tillhjelp och ap-- 



*) Brefvet till doktor NoftDBERGk 



— 90 — 

t 

plikation af en regelkonst, utforskade sammanhan- 
/ get och sade strax att det anbragta exemplet så 
eller så kunde och borde resolveras ; hvilket ock med 
egentliga uträkningen så instämde, att dervid intet 
kunde något påminnas. Och kan jag försäkra, att 
det var l Jg obegripligt, huru igeuon. HM efter- 
tänkning och utan applikation af det i bruk veder- 
tagna algebraiska räkningssättet, sådant stod att ut* 
räkna. Men det tycktes såsom ville Hans Maj: t 
skärpa sitt förstånd och sin af naturen och igenom 
hågen acquirerade penetration, efter han nu hade 
tillfälle att i slika mål cemtdera med den namn- 
kunnige mechanico och mathematico Christopher 
Polhem, h vilken han visste' kunna bättre, än ai^dra 
närvarande, derom dömma». S vedenborg blef så 
omtyckt, att konungen tillät honom välja emellan 
trenne sysslor, hvaribland en professorsstol i Up- 
sala och en assessorsbeställning i bergs-kollegium. 
Dels af inre kallelse, dels af vördnad för sin mo- 
ders minne (hvars fader innehaft en dylik befatt- 
ning), uttalte sig S vedenborg för den senare, hvarå 
fullmakt genast utfärdades och lemnades honom 
gratis *). Han förordnades derjemte att, såsom or- 
den lyda, »följa med kommersrådet Polhem och 



*) Han skrifver härom till Ebjk Benzeuus: »Hvad eljest for 
fullmakt ordinarie plägar erläggas, har mig ingen styfver 
kostat; det jag vid min själs salighet bekräftar.» (Elfva 



— 91 — 

vara honom till hjelp vid slussbyggningars och in- 
ventioners inrättande» *). Sjelf yttrar han i ett 
bref, om sin så oförtänkt vunna 'upphöjelse : »För- 
säkrar på mitt samvete, att den mesta fägnad jäg 
finner deruti, är att det förmodligen fägnar mina 
föräldrar och k. broder: deras fägnad är min stör- 
sta avancement och lycka» **). Svedenborg blef 
kung Karls gunstling, och kallades ofta till veten- 
skapligt samtal, eller ludum Utter arium, stundom öf- 
vergående till »gäckeri i mathesi och gåtor i alge- 
bra» ; ty »den store herren visade sig hafva ett sär- 
deles nöje och behag att quaestionera oss öfver ett 
och annat».. — »Dcedälus har njutit den nåden, att 
han legat dessa tre veckor på Hans Maj:ts bord 
och gifvit materia till många diskurser och frågor, 
och visats af Hans Maj: t sjelf till många». — Det 
kunde ej fela, att den från student till assessor be- 
fordrade unge mannen skulle finna afundsmän, men 
derom är han obekymrad, och yttrar: »Det mig 
allra mest fägnar är, att Hans Maj:t .... sjelf för- 
svarat mig för dem, som tänkt mitt värsta, och 
sedermera försäkrat mig om vidare nåd och om- 
vårdnad, hvarom jag,, så directe som indirecte, är 



bref från Svedenborg, införda i Läsning för Bildning och 

Nöje, 1848, s. 131.) 
*) Kongl. brefvet till bergs-kollegium. 
**) Bref till Erik Benzelius. 



— 92 — 

blefven förvissad». Huru tryggt han litade derpå, 
visar den okonstlade rättframhet, hvarmed han, när 
den nådiga fullmakten ej var honom i lag, vände 
sig till konungen, att få ändring deri, hvarom han 
skrifver : »Som mina ovänner hafva för mycket spelt 
intrigue vid bemälta fullmakt, och satt henne med 
ambigue termer, sände jag henne tillhaka till Hans 
Maj:t, tillika med några utldtelser, väl vetande hvad 
jag hade att stödja mig vid, då mig strax bevilja- 
des en ny, och derjemte ett nådigt bref- till bergs- 
collegium, det contraparten måste vid Hans Maj:ts 
eget bord sitta och skrifva in duplo på tu sätt, der- 
af konungen det bästa utvalde »*). 

Bland de värf, i hvilka Svedenborg, enligt 
konungens , befallning, skulle biträda Polhem, före- 
kommo anläggningen af saltverk vid vestra kusten, 
för att blifva oberoende af främmande salt-tillförsel ; 
dockbyggnaden i Karlskrona, och undersökningar 
för anläggningen af Trollhätte kanal; ty konungen 
hade beslutit, att >seglation göres emellan öster- 
och vesterhafven, på Hans Maj:ts egen omkostnad»; 
hvarjemte Svedenborg väckte förslag om uppbyg- 
gande af ett observatorium i Upsala; om konglig 
stadfästelse 'å vetenskaps-societeten derstädes, samt 
om inrättande af en lärostol för svenska språket, 



*) Låsning för Bildning och Nöje, s. 131. 



, — 93 — 

hvilket förslag dock ej förrän i våra dagar, vid se- 
naste riksdag, gått i verkställighet. Sedan Benze- 
ljus, af ett bref från biskop Brask, funnit, att re- 
dan 1526 fråga väckts om den segelled, som nu 
benämnes Göta kanal, lemnade han deraf del åt 
S vedenborg, som anmälte det hos Polhem och 
Karl XII *). Om de begge vetenskapsmännens 
undersökningar skrifver S vedenborg: »Vi hoppas, 
att vår resa lärer blifva med tiden af importance.\ 
Vid Trollhättan, Gullspång, Hjelmaren, är ock allt 

*) Biskop Brasks ifrågavarande bref är till Ture Jönsson 
(Roos, rättare Tre Rosor), dateradt Linköping in crasttno 
disionis Apostolorum Anno XXVI (den 16 Juli 1526). Bi- 
skopens ord lyda: »Ittem tycker oss vell vare om Lödesiö 
(Lödöse), och är ingen deell ther vi bettere kunne mothe 
the Lypsche medh. Gud giiFve the vorde så befesthe, att 
the kunne försvare sigh fgr enn skalcke hoop, skeer thet så, 
thå skall vare vårtt fulle råd, att up schall skeris . emillan 
Vetter och Venner for forelönn och köpmansgodz schyld, 
seden bliffver Sverige vell vid magtt nesth Guds hielp, så 
att Öresund och the Vendsche städer kunne oss icke trengie.» 
— Härvid anmärker Benzelius: »Härutaf gaf iag en Co- 
pia åt min Svåger H:r Emanuel Svedberg, tå han var i 
Lund, hos Hans Maj:t 1716, och togs theraf tilfelle at 
tänkia på graf mellan Vethern och Vännern, som ock segla- 
tion ifrån Giöteborg till Vännern, men alt stadnade med 
sal. Konungens död, 1718». (Se Linköpings Bibi. Handlingar 
1: 191.) — Konung Gustaf I hade redan år 1525 väckt 
fråga om kanalgräfhilig mellan Norsholm och Söderköping, 
och derom brefvexlat med biskop Brask. (Se utförligare 
härom i C. G. Styffes afhandling Om Sveriges kanalbyggna- 
der intill medlet af adertonde seklet, Stockholm 1 846, s. 23 ff.) 



— 94 — 

funnet possibelt, och af ingen så stor kostnad som 
man tänkt». — — »Hans Majrt besåg ock Troll- 
hättan, och hade jag den nåden att tala mycket med 
honom». I Strömstad träffade han åter konungen, 
och berättar der om: »Dageligen hade jag mathema- 
tiska saker före hos Hans Majrt, som lät sig allt 
behaga. När förmörkelsen skedde, förde jag ock 

Hans Majrt, som raisonnerade derom mycket». 

"Jag tror, att i år, om allt står i skick, som är, 
jag ock påbegynner sjelf ett slussverk, och har mitt 
eget commando». — — »Få se, om icke jag får 
följa till Norrige med». 

Detta inträffade verkligen, och Svedenborg var 
närvarande vid Fredrikshalls belägring, ehuru icke 
vid konungens död. Det ser ut, som hade den unge 
vetenskapsmannen blifvit den föga äldre konungens 
icke blott gunstling, utan älskling, ja han gjorde för 
Svedenborg, hvad han näppeligen gjort för någon 
annan: han utvalde sjelf en maka åt honom; hvar- 
om mer på sitt ställe. Mycket bidrog till ett när- 
mande emellan dessa tvenne stora enstaka naturer, 
de underbaraste som Norden frambragt, och af h vil- 
ka ingen ännu i verlden ägt sin like. Hvilken skilj- 
aktighet, till exempel, emellan sådana samtida kon- 
ungar och deras älsklingsförfattare, som Ludvig 
XIV och Mqliére, — Karl XII och Svedenborg ! 
Mellan de senares snilleart, lynne och bildning var 



— 95 — 

dock icke mindre slägtskap, än mellan de förres. 
Hvad som närmade de svenska var gudsfruktan, 
en orubblig tro på försynen, förakt* för faror, kär- 
lek till det underbara och det öfvercnenskliga", 
nöjet af lärda samtal, hvilket, som vi sett, kun- 
nat sträcka sig ända till skämt i matematik och 
lek med algebraiska gåtor, och konungens vördnad 
för lärdom. Man vet, att han ansåg den endast 
för halfmenniska, som ej kände matematik; att han 
hade, såsom hans själasörjare Nordberg kallar dem , 
»höga tankar i Antropologia physica, om menni- 
skans själ och passioner», i kemi och fysik, samt 
att Tian sjelf lemnat utkast till en fysiologi och psy- 
kologi, hvilket Lagerbring meddelt. I alla dessa 
ämnen fann han upplysning hos S vedenborg *) , 
hvilken å sin sida yttrade om konungen, att »om 
han i fred och ro fått styra sitt rike, hade han 
förmodligen bragt studierna och sciencerna i högre 
grad och större flor, än de i Sveriges rike tillf orene 
varit, eller hädanefter förmodas att komma», enär 



*) En tvist i dessa ämnen berättar S vedenborg sålunda: 
»Hvad hans projekt till saltgörande anbelangar, discourre- 
rade Hans Maj:t derom och tog contra-partiet; bevisande 
det af ungerskt vin, som alldeles kan frysa till; refererande, 
att när han var i Polen ett fat ungerskt vin tillfrusit s$, 
att han delade det med värjan styckevis åt bussarne, fast 
det lemnade en kärna inuti af sjelfva essencen, så stor 
som en muskötkula». (Bref till E. Benzelius, s. 133.) 



— 96 — 

han var »en herre af större djupsinnighet och pe- 
netration, än någon sig det kunnat eller kan före- 
ställa» — — »och åtminstone så snart, som någon 
annan, kunnat bekomma den launim, som de lärde 
eftersträfva» *). Denna tanke om Karl XILs stora 
själs-egenskaper, som, ehuru den skiljer sig från 
den äldre till oss öfvergångna föreställningen, delades 
af Tegnér och Hans Jårta, är äfven af häfden 
besannad. Det vore ock ett sällsamt undantag i 
psykologiens häfder, om den, som gifvit sitt namn 
åt ett tidehvarf ; som omotståndligt beherrskat alla 
som nalkades honom; hvars hjeltesjäl hänfört så- 
dana andar som Frithiofs-skalden , Byron, Herder, 
Dalin, Wallenberg, Oehlenschlåger, Arndt och 
sjelfve Voltaire, emot sin vilja, — om en sådan 
skulle varit blott en rå soldat, utan en skymt af 
snillets gudaskänk**). 



*) Svedenborgs bref till Nordberg. 

'*) En märkvärdig karakteristik öfver Karl XII af Gustaf 
III läses i Te8sin och ,Tessimana, s. 396 — 400. Det var 
under de tre sista olyckliga åren af Karl XILs lefuad, 
som Gustaf fann denne sin företrädare verkligt stor: klok 
i sina företag, djup i sina åsigter, upphöjd öfver olyckan, 
och färdig att för Sveriges bästa förena sig med sin störste 
fiende och den ende medtäflare på ärans bana, som han 
någonsin ägt. — Afven Tessin ger en vacker hyllning åt 
Karl, hvilken han, som alla, tillerkänner icke blott en 
ojemförlig tapperhet, men en utmärkt fältherreblick. Då 
man påstått, att sjelfva segern vid Narva ej var af så syn- 



97 



Men Svedenborg hade icke blott i sin lågan- 
de fosterlandskärlek, h vilken framkallade den ro- 
merska hjeltedikten öfver segern vid Helsingborg, 
samt ' andra sånger till hjeltarnes ära , utan äfven 



nerlig betydelse, emedan Ryssarne voro oöfvade krigare, 
anmärker Tessin, att man till denna frågas afgörande en- 
dast behöfver låta Karl och Peter byta plats, samt ställa 
den förre i spetsen for de 80,000 och den senare for de 
10,000, äfven om de voro Svenskar, då utgången skulle 
visat, hvar segraren fanns. — Märkligt är, att liksom Sve- 
DENBorg, såsom vetenskapsman, först från utlandet rönt 
en fullständig rättvisa, synes detsamma inträffa med Karl 
XII som krigare. Under det han hos oss i allmänhet fram- 
ställts såsom kämpande blott for stridens skull, tappert 
men utan all beräkning, har en sachsisk militär (således 
från ett land, som haft mest att beklaga sig öfver det 
nordiska 'lejonet, och som ej kan vara misstänkt for nå- 
gon förkärlek) , i skriften Carl XIT, betraktad från krigs- 
vetenskaplig ^ synpunkt, tecknat honom såsom utmärkt be- 
räknande i taktik och strategi, och ingalunda handlande 
blott efter ögonblickets infall. Författaren är f. d. kapte- 
nen i sachsisk tjenst C. E. Pönitz, som redan förut gjort 
sig känd genom flera högt värderade arbeten i krigsveten- 
skapen, hvaribland en lärobok i taktiken, af handlingar om 
tyska nationdl-beväpningen , om tyska landtvårnets bildning, 
om jernbanor såsom militäriska operations-linier , m. fl.,hvil- 
ken berömliga verksamhet föranledt hans inkallande till le- 
damot af svenska krigs-vetenskaps-akademien. Den skrift, 
hvari han tecknar Karl XII, har i Tyskland väckt ovan- 
lig uppmärksamhet och redan upplefvat tre starka upplagor. 
En svensk öfversättning är utkommen , som säkert med nöje 
skall läsas af hvarje vän utaf Sveriges ära och af rättvisa 
emot hjeltekonungens sällsynta egenskaper. 

Sv. Akad. Han dl. 31 Del. 7 



— 98 — 

som författare i ämnen rörande krigsvetenskapen 
framkastat drag, hvilka måste anslå Karl XII. 
Så förekommer i hans ofvannämda Dcedalm, bland 
annat, en uppsats om bombers och kulors bågskott, 
jemte en hyllning åt svenska artilleriets skapare, 
Cronstedt, h vilken »skjutarkonsten högre har bracht, 
än någor i vår tid»; samt »en uträkning på kulors 
sammanläggning i triangel-stapel», rön om snöns mot- 
ståndskraft emot bly kulor, o. s. v., hvilka uppsatser 
voro liksom skrifna för konungen. Denne deltog slut- 
ligen sjelf i redaktionen , hvarom Svedenborg på ett 
ställe säger: «Jag har bifogat latin bredevid, och 
det efter Hans Maj:ts egen vilja, som punkterade 
ut för mig hvarest svenskan skulle stå, och h var- 
est latinen». — — »Min segelkonst och mitt försök 
att finna Longitudinem igen *) offererade jag honom 
intet vidare, än att jag lemnade det på bordet, der 
han en god stund satt och las deruti». Konungen 
misstyckte, när tidskriftens utgifhing fördröjdes. »På 
min Dcedalus», berättar Svedenborg, »criticerade 
Hans Maj: t nog, att jag intet sedan har fullföljt 
den, men jag föregaf medellöshet, det han intet 
gerna ville höra af; hoppas ock dertill, med det 
första, hjelp»**). 

*) Försök att finna östra och vestra längden genom månan, som 

till de lärdas ompröjvande /ramställes. Upsala 1718. 
-) Brefven till E. Benzelius, sid. 137, 139. 



— 99 — 

Under Fredrikshalls belägring yppade sig snart 
ett tillfälle för Svedenborg att på ett verksamt sätt 
deltaga i krigshändelserna. Till anskaffande af ett 
svårare artilleri , än genom landt-tillförsel kunde åvä- 
gabringas, erfordrades skepp; men det svåraste var, 
att äfven dessa måste föras en betydlig landväg. 
Svedenborg lyckades att medelst en lika sinnrik 
som enkel mekanik föra från Strömstad till Ide- 
fjord, två och en half svensk mil, öfver berg och 
dalar, två gälerer, fem stora båtar och en slup, 
under hvilkas betäckning konungen kunde framföra 
det tunga artilleriet *). Man kan föreställa sig dan- 
ska flottans öfverraskning, då hon såg de svenska 
skeppen komma öfver bergen. Detta då till un- 
derverk gränsande företag var den sista tjenst, som 
Svedenborg gjorde sin konung. Karl stupade kort 
derefter. Nära tretio år förflöto emellan hjeltens 
fall och den stund, då andeverlden öppnades för 
Svedenborg. Hvad hade man kunnat vänta sig, 
af syner och förutsägelser, om den andeliga siare- 
gåfvan infunnit sig vid Fredrikshall? Svedenborg 
sjelf yttrar sig icke öfver detta ämne, men han 
förmäler sig sedan hafva i andeverlden sett den 
konung, som han i sin ungdom älskat och beun- 
drat. 



*) Jfr Sandels åminnelsetal i kongl. vetenskaps-akademien, 
s. 11. 



— 100 — 

Med honom förlorade Svedenborg sitt för- 
nämsta stöd, ty det var konungen, som förnämli- 
gast gaf skydd och framgång åt hans verksamhet. 
S vedenborgs nya skrifter: Om Regdkonsten (det 
första försök i Sverige till användande af differen- 
tial- och integral-kalkylen) *, och om decim al-räk- 
ningens införande i mynt och mått (hvilket vi först 
nyligen upplefvat) **, funno ej anklang, ehuru den 
förra anmältes med x beröm i Acta Litteraria. Sve- 
denborg var en man full af eld för ombildningar 
och nydaning i alla riktningar. Det gifves nästan 
intet af hans verk, som ej innehåller nya åsigter 
"och förslug. Det motstånd, som han öfverallt rönte , 
väckte till och med hos honom tanken, att lemna 
fäderneslandet. Kort efter Karl XILs död skref 
han derom till Erik Benzelius: »Jag har i som- 
mar tagit mig litet ledighet, för att sätta åtskilligt 



') »Hans Regelkonst eller Algebra trycktes 1718; och torde 
han varit med de förste, som i Sverige skrifvit om Diffe- 
rential- och Integral-Räkningen, dock blef detta Capitel 
icke tryckt». Lagerbring, Svea Rikes Hist., del. 4, afd. 
3, s. 50. 

) Förslag till vårt Mynts och Måls indelning, så att Reknin- 
gen kan lettqs och alt bråk a/skaffas. Stockholm 1719. 
Enligt detta forslag skulle 1 mark lödig silfver förmyntas 
till 10 riksdaler; 1 riksdaler till 10 femstycken; 1 fem- 
stycke till 10 vittnar; 1 vitten till 10 penningar. I mål 
skulle 1 låst innehålla 10 tunnar, 1 tunna 10 mått, 1 
mått 10 kannor, 1 kanna 10 glas. 



— 101 — 

på papperet, hvilket väl blir mitt sista författare- 
skap, ty spekulationer och inventioner, såsom mi- 
na, finna hvarken uppmuntran eller bröd i Sverige, 
utan anses af en mängd politiska pundhufvuden» 
(det var under den nyss ingångna frihets-tiden) »så- 
som skolgosse-excercitia , h vilka böra stå tillbaka, 
under diet deras förmenta finheter och intriger skola 
fram». Att han, sedan frågan om decimal-syste- 
raet lemnats utan afseende, ämnat upphöra med 
författareskap i fäderneslandet, bekräftas af ett an- 
nat bref , hvari han yttrar: »Min skrift om decimal- 
systemet blir den sista, ty jag finner att Plutus 
och Afunden beherrska Hyperboreerna , och att 
man lyckas bättre hos dem som idiot, än som för- 
nuftig man»>*). På ett annat ställe säger han: 
»Enär ett land allmänt lutar till barbari, lärer 
vara fåfängt för en och annan att hålla det upp- 
rätt»**). 

Begäret att upplysa och gagna besegrade dock 
snart ett öfvergående missnöje. Skrifter i astrono- 
mi, fysik, mekanik, hydrostatik , kemi, ekonomi 



*) Dessa yttranden äro öfversatta efter bref-utdragen i Wil- 
kinson, E. Swedenborg, a Biography, p. 20, enär förf. af 
närvarande minnesteckning ej lyckats finna det svenska ori- 
ginalet, som sannolikt tillhör någon enskilt brefsamling, 
hvartill den engelske författaren haft tillgång. 

") N:o IX * bland bref till Benzelius, införda i Läsning för 
Bildning ock Nöje. 



— 102 — 

och finans följde på h varann. Deri bland må näm- 
nas: »Om jordens och planeternas gång och stånd» 
< — »Om Dockan, Slussverken och Saltverket» — 
»Om vattnens höjd och förra verldens ebb och flod» 
*— »Om förändringarne i svenska myntvärdet», m. 
fl.*). Läsaren tycker sig finna, i hvarje af dessa 

* 

skrifter, en författare, som gjort hvart och ett af 
de olika ämnena till uteslutande föremål för sin 
vetenskapliga forskning. Åtskilliga af dessa arbe- 
ten öfversattes på främmande språk , andra äro om- 
tryckta i senare tider**). 

Geologien var en så godt som ny vetenskap, 
•oär Svedenborg egnade sig åt densamma. Vid 
1842 års naturforskaremöte i Stockholm uppträdde 
Berzelius med en redogörelse för Svedenborgs mer 
än 120 år gamla skrift: »Om vattnens höjd och 
förra verldens ebb och flod». Berzelius yttrade 
dervid, att af de många författare, som behandlat 
detta ämne, hade ingen mer än S vedenborg byggt 
på egentliga geologiska forskningar***). 

*) Dess ursprungliga titel är: OförgripUga tankar om Svenska 
myntets förnedring och upphöjning. Stockholm 1722. 

**) De Oceano primawo och Expositio legis HydrostaUcce äro 
öfversatta på engelska. Under den gemensamma titeln: 
PrincipUs of Chemistry, har Strutt utgifvit sex af Sve- 
denborgs kemiska skrifter. Hans förslag till decimal-räk- 
ning är * omtryckt i Upsala 1795. 

***) Utdrag ur Förhandlingar vid de Skandinaviska Naturfor- 



103 



Med detta förenade Svedenborg sin tjenstgö- 
ring i bergs-kollegium och besökte de förnämsta 



skarnes tredje ' möte, i Stockholm den 13 — 19 Juli 1842: 
— — »Några ord om den skandinaviska vallens höjning 
öfver ytan af omkringliggande haf, och om afslipningen 
och refflingen af dess berg», af J. Berzelius, sid. 46 och 
47, der han yttrar: »Den i så många afseenden ryktbare 
Emanuel Svedenborg är den förste, som i tryckt skrift 
fästat uppmärksamheten på den skandinaviska vallens lyft- 
ning. Han utgaf 1719 en liten. skrift: Om vattnets förra 
höjd och om förra verldens ebb och flod. Bevis utur Sve- 
rige, I en dedikation till konungen lyckönskade han honom 
att herrska öfver ett land, som ständigt utvidgar sig på 
hafvets bekostnad. Bland bevisen för att ett haf i stark 
rörelse svallat öfver Sverige, räknar han våra åsar, hvilkas 
allmänna riktning från norr till söder han riktigt iakttagit , 
äfvensom att alla i dem förekommande stenar äro rullade, 
afnötta och rundade, äfven om de hafva från 5 till 10 
skeppunds vigt. Snäcklagren på kapellbacken vid Udde- 
valla och flerestädes på Sveriges vestra sida voro honom 
bekanta. Han berättar om ett h valfisk-skelett, som, under 
hans vistande vid Upsala, blef funnet i Vestergotland , tio 
mil upp i landet, och som öfverlemnades till dåvarande 
anatomie professoren Roberg, att i Upsala universitets ana- 
tomiska kabinett förvaras. Han omtalar skeppsvrak träffade 
långt upp i landet vid anstäldä gräfningar, och beskrifver 
flera jättegrytor, dem han undersökt och funnit hafva upp- 
kommit genom nedslipning af andra lösa stenar, som deri 
blifvit omsvängda af ett häftigt svallande vatten. (Han 
har meddelat dessa iakttagelser i latinsk öfversättning i ett 
arbete kallad t MisceUanea observata cirea res natur ales, 
tryckt i Leipzig 1722.)» — Härefter uppräknar Berzelius 
en mängd andra svenska skriftställare, af h vilka denna frå- 
ga blifvit behandlad, samt yttrar derefter, s. 48: »Ingen 



— 104 — 

bergverk i fäderneslandet, Belgien, Harzgebirge, 
Sachsen, Österrike och Ungern, vid hvars grufvor 
och smältverk han uppehöll sig ett år. Beskrif- 
ningarne om sina nya rön i afseende på mineralier, 
metaller, stalaktiter m. m., utgaf han i Tyskland 
och Holland*). En fransk kemist, Dumas, tvekar 
ej att med anledning af dessa skrifter tillräkna Sve- 
denborg första uppfinningen af den nya vetenskap, 
som kallas kristallograjien**) , hvilken sedan utbil- 
dats af andra berömda vetenskapsmän, förnämli- 
gast Woll aston ***). S vedenborg anmärker, i 



af dessa författare, utom S vedenborg, hade befattat sig 
med egentliga geologiska forskningar». 
*) Prodromus principiorwn renan naturaliwn, sive novorum ten- 
taminma Chemiam et Phgsicam experimentalem geometrice e\r- 
pticandi. Amst. 1721, 1727. Uildeburgshausen 1754. — 
Nova observata et inventa circa ferrum et ignem, ttna cum 
nova camini inventione. Amst. 1721, 1727. — MisceUanea 
observata circa res naturales et prcesertim circa mineralia, 
ignem et montium strata. P. 1 — 3. Lips. 1722. P. IV. 
Miscellaneorum observationurn circa mineralia, ferrum et sta- 
lactites in cavernis Baxmwmuanis etc. Naupot. 1722. 

**) »It is to him we are indebted, says Dumas, for the first 
idea of making cubes, tetrahedrons , pyramids, and the difFe- 
rent crystalline forms, by the grouping of spherical par- 
ticles; and it is an idea that has since been renewed by 
several distingued men, Wollaston in particular». Em. 
Swedenborg, a Biography by Wilkinson, p. 53. 

***) Hans bestämningar af acider, alkali m. fl. sammanträffa 
äfven nära med den nyare vetenskapens iakttagelser. »M:r 
Strutt, the translator of these works in English, says: 



— 105 — 

ett af sina företal, att grunden för behandlingen af 
kemi och fysik bör ligga i geometrien och mekani- 
ken, liksom den nyare astronomien uppställt grun- 
derna för himlakropparnes rörelser efter mekaniska 
lagar; i anledning hvaraf en engelsk minnestecknare 
yttrar: »Den nyare kemien har ännu ej funnit sin 
Newton; men när denne en gång framstår, hvem 

annan än Svedenborg skall anses såsom dess Ko- 

r» 

pernikus ?» *) Ofverväger man på hvad punkt ke- 
mien befann sig under S vedenborgs tid, så måste 
hans skrift synas ännu mer förvånande. 

Tolf år förflöto derefter utan att den frukt- 
samme författaren lät höra af sig, då han fram- 
trädde med sina Opera philosophica et mineralia, — 
ett verk, som ensamt kunnat grunda flera veten- 
skapsmäns rykte. Genom detsamma går (säger en 
främmande författare) ** en grundton af gudadyr- 
kan, lik en tyst psalm, och manar oss att lika 



This extraordinary attempt to bring invisible things to liglit , 
has been thoroughly jnstified by the success which attended 
Dalton's bypothesis, in an age better prepared for its ap- 
plication; and by the equally remarkable fact that the de- 
finitions given of solids, acids and alkalies, have gradually 
approximated very near indeed to those which result from 
Swedenborgs hypothesis». Swedenborg, his Life and Writ- . 
ings, by W. White, p. 10. 
*) A popvlar sketch of Swedenborg* 8 philosophical works, by 

WlLKINSON, p. 15. 

**) Ib. p. 25. 



— 106 — 

djupt beundra skaparen i atomets instinkt, som i 
solsystemernas ordning». Med denna djuphet för- 
enas den största praktiska användbarhet. Afhand- 
lingen om jernet öfversattes af Bouchy och upp- 
togs i det klassiska verket Description des arts et 
metiers, såsom monster i sitt slag, och Cramer ytt- 
rar derom*), att denna uppsats skänker den full- 
ständigaste upplysning af alla om jernets behand- 
ling. Uti inledningen till kopparns beskrifning lem- 
nar författaren en praktfull målning af stora kop- 
parberget i Falun, hans faders hem, och af den 
metallflod, som ur jordens innersta sprider sig till 
alla dess delar. Ur dessa djup, der Vulkans sö- 
ner arbeta, uppstiger siaren till de höjder, der en 
Newton och en Humboldt stå såsom medarbetare 
i lagarne för himlakropparnes rörelser och jordens 
daning**), ty denna filosofi omfattar hela verlds- 
bildningen. Svedenborgs lära om serierna har blif- 
vit utvecklad af berömda nyare naturforskare, såsom 
Charles Fourier och Oken***). Wolf, som ef- 
ter Leibniz intagit filosofiens tron, tillskref den 

*) Elements of ihe Art of Assaying. 

**) Life of Swedenborg, by Wilkinson. 

***) »The law of Series, to which he, attributed so much, has 
been set in a new light, and made into a machine of ten- 
fold power, by Charles Fourier, and analogy has been 
only to prolific in the hands of the german Oken». E. 
Swedenborg, a Biography by Wilkinson, p. 58. 



— 107 — 

svenske tänkaren ett smickrande bref, och Sve- 
denborgs namn blef europeiskt. Man kan sluta 
till det uppseende, som hans naturfilosofi gjorde i 
den lärda ver Iden, bland annat deraf, att hans 
Opera philösopliica förbjödos i Rom (år 1739), af 
den orsak, såsom deras engelske öfversättare Cliss- 
old uppger, att de stridde emdt bokstafsmenin- 
gen i första boken af Genesis, att Gud »af intet» 
skapade verlden. 

Utgifvandet af detta stora verk (tre folioband 
med mer än ett hundrade femtio kopparstick) skulle 
öfverstigit hvad en enskilt man kunde åstadkomma. 
Att det då såg dagen, har man att tacka hertig 
Ludvig Rudolf af Brunsvik, som icke blott be- 
stred utgifterna derför, utan äfven bekostade för- 
fattarens resa och utrikes vistande för ändamålet. 
Arbetets tryckning fortgick samtidigt i Leipzig och 
Dresden. 

Flera främmande lärde hafva äfven i våra 
dagar egnat en synnerlig uppmärksamhet åt detta 
naturfilosofiska system. Görres anser , att äfven med 
de brister, som vidlåda h varje menniskoverk, det 
alltid måste anses som en skön, djerf, väl genom- 
tänkt skapelse af menniskosnillet, förtjent att ställas 
vid sidan af Newton's matematiska principer, och 
att om Svedenborg icke äger dennes blixtrande 
snillekraft, att liksom i ett kast alltid träffa det 



— 108 — 

rätta och sanna, är den svenske siaren begåfvad 
med en djupgående skarpsinnighet, ett ljust, om- 
fattande förstånd, och en outtröttlig tankestyrka, 
som aldrig släpper sitt föremål förrän hon utfor- 
skat och genomskådat det i alla riktningar; om han 
icke har Newton's lätthet i formell behandling, så 
äger han ej heller dennes fruktan för metafysisk 
åskådning, genom h vilken Svenskens verk röjer en 
vida djupare spekulation. Görres erkänner slutli- 
gen, att S vedenborgs arbete innehåller en rik skatt 
af storartad natur-åskådning; att hans uppdagelser 
i astronomi hafva på ett öfvferraskande sätt bekräf- 
tats af Herschel 3 iakttagelser öfver himla hvalfvets 
byggnad, äfvensom de i fysiken besannats medelst 
upptäckterna af ljusets polaritet, galvaniska stapeln 
och dess magnetiska verkningar, samt att S veden* 
borgs idé om spiralrörelsen skulle i en stor analy- 
tikers hand kunna blifva lika fruktbärande för fy- 
siken, som gravitations-läran varit för astronomi- 
en*). Andra lärde hafva sökt ådagalägga, att han 



*) Görres* ord äro följande: »Das Werk,- wie es da ist, mit 
allem Unzureichenden, Ungeniigenden , Schwaiikenden (?), 
das ihm als Zugabe irdischer Beschränktheit anklebenmag, 
ist immer ein schÖnes, kiihnes, wohl dnrchgedachtes Er- 
zeugniss des menschlichen Geistes, und nicht unwerth, 
Newton's mathem at i sch en Prinzipien der Naturphilosophi an 
die Seite gesetzt zu werden. Wenn die strenge Consequenz 
im Entwurfe des Ersten durch die Annahme eines , im Ur- 



— 109 — 

i detta verk föresett åtskilliga bland de upptäck- 
ter, som tillskrifvits La Place, La Grange och 



sprung der Dinge zwischen den erst erzeugtcn Punkten 
zufållig eingestreuten leeren Raumes nicht wenig gefährdet 
erscheint, so hat dafur das Änder e, durch die Einfiihrung 
einer gleich willkuhrlich angenomraenen Tangentialkraft , 
den Zufall öder die höhere Einwirkung niclit vveniger fur 
seinen Bestand in Anspruch nehmen mässen. Freilich hat 
Swedenborg niclit die glänzende Genialität des Engljinders, 
die wie mit gliichlichem Wurfe immer das Rechte uud 
Wahre wirft; dafiir ist ein tiefbohrender Scharfsinn ihm 
verliehen, ein grosser, heller Verstand ist ihm zu Theil 
geworden, und eine unermiidliche Denkkraft, die nicht 
ablässt, bis sie ihren Gegenstand in allén seinen Tiefen 
durchgrundet und erforscht. Er hat nicht die leichte Ge- 
wandheit in Behandlung der Formel und der geometrischen 
Construction, wie der Grunder der Gravitations-Lehre sie 
in so ausgezeichneten Grade besessen; dagegen hat er sich 
aber von seiner lächerlichen Scheu vor der Philosophie gänz- 
lich frei erhalten, und vielmehr all sein Bemiihen dahin 
gerichtet, die Metaphysik in Mathematik umzusetzen, und 
sie zur Anschaulichkeit zu bringen. Im Versuche ist er 
fleissig, genau, aufmerksam und zuverlässig; wenn ihmda- 
bei auch jene Eleganz abgeht, die Newton's Optik z. B. 
zu einem wahren Kunstwerk macht. Und weil in solcher 
Weise dem Werke des Schweden eine grössere Tiefe der 
Speculation einwohnt, das des Britten in eine weitere, rei- 
cher ausgestattete Oberflache sich ausgebreitet : darum ist 
jenes still ohne grossen Eindruck zuruchzulaésen in der 
Geschichte der Wissenschaft vorbeigegangen; während das 
Andere durch die vielfaltigsten , praktischen Resultate in ihr 
Epoche gemacht. Doch enthält das Buch ohne Zweifel einen 
reichen Schatz grossartigen Naturanschauung ; viele der in 
ihm niedergelegten Ideen, wie sie sich an die älteste Phi- 



— 110 - 

Buffon *) , samt uppdagat att , och hvarför , den 
södra magnetiska polen ägde en större attraktions- 

losophie ankniipfen, so auch haben sie sich. seither durch 
Herschel's Untersuchungen iiber den Bau des Himmels, so 
wie in der Phvsik durch die Entdeckung der Polarität des 
Lichtes, der galvanischen Säule und deren raagnetischen 
Wirkung, aufs uberraschendste bewährt, und seine Spiral- 
be wegung, die, wenn sie auch nicht die erste ist, doch 
weithin durch alle Naturgebiete bis in die organischen Ge- 
bilde und Verrichtungen und selbst die Geschichte hinein- 
yerbreitet, ist ein ungemein geschmeidiger , mathematischer 
Ausdruck, um ganze Mässen von Erscheinungen leicht zu- 
sammenzufassen , und könnte in der Hand eines grossen 
Analytikers fur die Physik eben so fruchtbar werden, wie 
die Gravitationslehre es fur die Astronomi geworden». Ema- 
nuel Swedenborg, seine Visionen und sein VerhåUmss zur 
Kircke, von J. Görres, S. 51 — 53. 
*) »Swedenborg has wisely endeavoured to reconcile the de- 
monstrations of Newton with the ancient hypothesis of a 
solar vortex, and to show how the planets, and planetary 
motion, are derived from the sun. In this attempt he 
takes precedence of La Place, the presumed originator of 
the Nebuiar Hypothesis, by no less than thirty years. The 
latter, introducing his own theory, assigned to Buffon the 
honour of being the first, since the discovery of the true 
system of the world, to investigate the origin of the pla- 
nets and their satellites; but the truth is, Buffon was ten 
years låter than Swedenborg, and had acquainted himself 
with his hypothesis. The reader may consult the proofs 
in the Translators introduction to the Principia». Elihu 
Bjch, Biografical sketch of E. Swedenborg, p. 20. — Att 
Buffon kände S vedenborgs verk, synes deraf, att bok- 
handlaren Bohn i London ägt och sålt sjelfva det exem- 
plar ur Buffons boksamling, hvari han tecknat sitt namn. 
Ib. p. 14. 



— 111 — 

kraft, än den norra, hvilket varit okändt i den 
nyare vetenskapen, intill dess det bekräftades af 
Hansteen, år 1819, äfvensom att Svedenborg gjort 
iakttagelser rörande luftens och vattnets egenska- 
per, som sedan besannats af Watt, Priestly, Ca- 
vendish och Lavoisier, och h vilka rön ansetts så- 
som af dem gjorda upptäckter * ). Enligt dessa lär- 



*) »La Grange brought forward his beautiful theory , by which 
was etablished the doctrine, tbat though the solar system 
is liable to certain mutations in the form and eccentricity 
of its orbits in very long periods, yet in consequence of 
a certain relation which prevails in the system, between 
the masses, orbital axes, and eccentricities , in time all 
orbits return again to what the originally were, oscillating 
between very narrow limits. This discovery of a cyclar 
return, confirmed by the most eminent astronomers , is pro- 
nounced by Professor Playfair to be »next to £Jewton's disco- 
very of the eliptical orbits of the planets — without doubt 
the noblest truth in physical astronomy». This discovery 
has also to be claimed for Swedenborg. In his »Principia» 
the fact of" this cyclar mutation and return of the planets 
to order, is repeatedly stated, and with great accuracy and 
plainness. It need only to be noted that the »Principia» 
was published förty four years before La Grange announ- 
ced his famous theory. Again , the doctrine of the transla- 
tory- or progressive motion of the stars along the Milky 
Way, and their streaming out at the northern end, and 
in at the southern ; diverging at the northern end in every 
direction , while at the southern end they converge at every 
point — one of the most magnificent truths of modern 
astronomy — is clearly set forth in this wonderful work 
of Swedenborg, years before the full fact had downed upon 
the scientific world. Again, the sublime doctrine ofcosmi- 



— 112 — 

des förutsättningar, skulle, de flesta af nyare tiders 
rön i astronomi, fysik, kemi, magnetism, elektri- 

cal arrangement of stars or of the clusterings of stars into 
distinct systems , forming starry systems as planets do solar 
systems, generally attributed to Kant, Michell, and one or 
two others, was promulgated by Swedenborg in the »Prin- 
cipia», when Kant, the first of the acknowledged pro- 
pounders of the theory, was. a boy of ten years of age. 
The first enunciation of the nebular hypothesis is also to 
be referred to Swedenborg's »Principia». Indeed La Place, 
to whom the hypothesis is generally attributed, indirectly 
owed some of his ideas on the subject to Swedenborg. 
La Place owned that Buffon was the first that suggested 
the theory of the origin of the planets and their satellites 
from the sun. Now Buffon was acquainted with Sweden- 
borg^ »Principia», as it is evident from the fact that an 
eminent London bookseller recently sold a copy of the 
»Principia» cpntaining Buffons autograph. It need only to 
be added that fifteen years before Buffon published his 
theory, and seventy five years before La Place offered his 
own to -the public, Swedenborg has propounded his ver- 
sion of the nebular hypothesis in the »Principia». It is 
true that La Place and Swedenborg differ on severalpoints, 
but recent science and experiment have tended to prove 
that wherein the differ, Swedenborg's theories are the most 
accurate. — In magnetism, as in astronomy, the »Prin- 
cipia» is no less rich in original thought and discovery. 
It was not until the close of. the eighteenth century that 
the position of the magnetic .equator was discovered to be 
different from that of the geographical. After observations 
confirmed the fact that the mean latitudinal positions of 
the magnetic poles and equators are identical with those 
of the earth's ecliptic and of the ecliptical poles. This 
fact, över which there has been much congratulation , was 
set forth in the »Principia» many years before it was con- 



— 113 — 

citet, galvanism o. s. v. varit till stor del förebå- 
dade i S vedenborgs verk, och hvad man i dessa 

firmed by actual observation. Again, the fact that the 
southern magnetic pole bas a longer axis from the center 
of the magnetic equator, than the northern, and hence 
occupies a higher låtit udinal position; and as a conse- 
quence, that the revolution of the north magnetic pole is 
quicker than that of the southern; also that the south 
magnetic pole possesses a greater attraction force than the 
north, — facts not suspected till the investigations of 
Hansteen in 1819, and only fully confirmed by observa- 
tion yery recently, — were all proclaimed in the »Prin- 
cipia» nearly a century before positive science had embraced 
them in her domain. Swedenborg also takes precedence of 
all others discoverers in the announcement of the identity 
of , the magnetic streams forming the Aurora , and those 

influencing the magnetic needle. In 1734, not a 

whisper had been breathed regarding the composite nature 
of the atmosphere. The earliest date which can be as- 
signed for the practical discovery of the two-fold nature of 
atmospheric air, is 1772 — 4, the date of Priestley's cele- 
brated experiments. But we lind in the »Principia» that 
Swedenborg sets forth the following facts: that pure and 
dry atmospheric air is a compound of two constituents; 
that these constituents are combined in unequal proportions; 
that the element greatest in quantity is the extinguisher 
of combustion; and lastly, that fche element greatest in 
the quantity is a constituent of water as well as of air. 
The merest tyro in science will, at a glance, perceive the 
importance and extent of ground which these proportions 
cover, and how profound must ha ve been that genius which , 
in the midst of the deepest scientific darkness, could draw 
from nature these deep and choice truths. But this was 
not all. Water as well as air yielded to . him the secret of 

Sv. Akad. Ifandl., Hl Del. 8 



— 114 — 

hänseenden ansett såsom nya uppdagelser, egentli- 
gen hafva varit blott bekräftelse på den svenske 
siarens förutsägelser. I sådant fall torde vetenska- 
pens räkning med honom ännu ej vara afslutad. 
Nya upptäckter kunna sammanstämma med af ho- 
nom gjorda iakttagelser, som man hittills förbisett, 
och hans sedan hundrade år glömda verk kan ännu 
blifva en bok af oberäknelig framtid. På fråga, 
hvarför en dylik skatt af förvånande uppdagelser 
varit så länge okänd, svarar en främmande för- 
fattare : »emedan dess auktor varit andeskådare» *). 
Till dessa vitsord af utländska lärde är det en 
tillfredsställelse att kunna foga den utmärkta hyll- 

its constitution. In Swedenborg's day, the whole worlcl 
thought and spöke of water as an element, and even after 
the composite nature of air was revealed, water maintained 
its elemental character up to 1783* when the discovery 
was almost simultaneously made by Watt, Priestley, Ca- 
vendish and Lavoisier, that water, like air, is a result of 
the combination of two gases. Now in the »Principia», 
written fifty years before, we are expressly told that pure 
water is a compound substance, and the particulars and 
quantities of the two elements in its composition are cor- 
rectly given. There is many other truths in modern science 
which the »Principia» anticipates; such as the atomic theory , 
and the identity of electricity and lightning; but we draw 
, to a close. Enough has been said to show the high me- 
rits of the book, and to prove how worthy it is of the 
study and attention of all true lovers of science». Swe- 
denborg, his Life and Writings, by W. White, p. 13— 16. 
*) Ib. p. 16\ 



— 115 — 

ning, som egnas siarens naturfilosofiska system af 
en svensk tänkare , den vördnadsvärde Ehrenheim *). 
»För S vedenborgs ovanliga bildningsgåfva», säger 
han, »var allt åskådligt; sjelfva naturkrafterna hade 
sina sinnebilder, och ingen lärer hafva uppställt en 
så empirisk transcendental filosofi, som han. Enligt 
honom är naturen fullkomligt geometrisk, i det min- 
sta som i det största. Vi föreställe oss en oänd- 
lighet i det stora, eri" annan i det lilla. Menniskan 
står i medlet af de två; för henne är lika mycket 
doldt, som uppenbart; lika mycket utom hennes 
fattningsgåfva , som inom. Hon beundrar och vill 
känna allt. Naturen, som ville undervisa oss ge- 
nom våra sinnen, tillade ett förnuft med förmåga 
att särskilja och sluta, och som hon är sig i det 
största och det minsta lik, så kunne vi genom er- 
farenheterna utröna det vi ej kunne se. Sveden- 
bobg sammansatte derför sin naturfilosofi af rön och 
förnuftsslut. I sitt fullkomlighets-tillstånd behöfde 
menniskan blott åskåda , och hon begrep ; i sitt för- 
derfvade tillstånd behöfver hon rön och bevis; ju 
högre hon stiger med dem, ju mer lär hon att 
beundra den vishet som skapat allt». 

Närvarande tillfälle medger ej att, i Ehren- 
heims spår, följa systemets utveckling från den för- 



*) Samlingar i Allmän Fysik, 



— 116 — 

sta enkla substansen till allt högre och högre po- 
tenser. Särskilt må dock äfven här antydas den 
stora betydelse, som Svedenborg inrymmer åt det 
magnetiska elementet, och huruledes han, genom 
den lifligaste inbillningsgåfva, ledsagad af geome- 
trien, gjort magnetkraftens hemligaste fjedrar och 
rörelser synliga Tför ögat. »Med magnét-elementets 
daning fick solen sin hvirfvel: begge tillsamman 
utgöra en verld. Solens omätliga område var än- 
nu tomt, i hennes rike funnos inga innebyggare, 
omkring henne inga år, månader och dagar, intet 
objekt för hennes strålar. Hvirfveln kunde ännu 
ej bära annat än sig sjelf; intet graviterande; det 
måste först sammansättas. Nya operationer skola 
föregå, nya ämnen bildas; en stor natur-revolution 
förestår; planeterna skola framfödas; det ägg skall 
läggas som innehåller frön till dem. Denna al- 
string skall hafva sina orsaker: de ligga i det för- 
gångna , i det aktiva och i det passiva och i det 
elementariska, som de frambragt; den skall ske i 
tid, nemligen då förberedelserna äro färdiga; den 
skall ske i rymd, nemligen der orsakerna, princi- 
pierna, äro mest samlade, omkring solen, i hennes 
första aktivitets-krets. Allt hvad kring i solhvirfveln 
finnes, är hennes egen aflföda» 1 . 

Dessa få drag torde redan gifva en, ehuru 
svag, antydning af systemets skaplynne och höga 



— 117 — 

ståndpunkt. »För den naturfilosofi, som vill upp- 
stiga till tingens första upphof», fortfar Ehrenheim, 
>lärer väl ej någon säkrare metod gifvas, än den 
Svedenborg följt, nemligen att antaga serier af na- 
turalster, att undersöka dem så långt sinlig erfa- 
renhet möjligen kan gå, och ifrån de kända län- 
karne sluta till de osynliga genom analogier och 
induktioner. Det är me4 en undransvärd bildnings- 
kraft, som han utfört detta system och gjort natu- 
ren åskådlig i sin första uppränning till en blif- 
vande verld. Han föreställer i figurer väsen, som 
ej hunnit blifva atomer ännu och beskrifver kraf- 
terna inneslutna inom sig sjelfva, med alla möjlig- 
heterna i deras sköten, ur hvilka de ledvis utre- 
das allt till det synliga och påtagliga. Descartes 
och Leibniz skulle hafva beundrat deri konst, h var- 
med Svedenborg konstruera^ deras hvirflar, och 
flera naturfenomener synas der på ett ganska kon- 
sequent sätt förklarade*. I den skrift, h varur dessa 
drag äro lånta, — Samlingar i allmän fysik, — 
och i hvilken författaren genomgår alla naturfiloso- 
fiska systemer, har han med synbar förkärlek be- 
handlat S vedenborgs, hvartill han uppgifver den 
orsak, att »det har varit så mycket tillbörligare att 
något omständligare framställa detta natursystem, 
som det ej allenast är af svensk härkomst, utan 
äfven i grundlighet och sammanhang kan sättas i 



— 118 — 

jemförelse med hvilket som helst; med det före- 
träde, att i all sin djuphet vara mer empiriskt de- 
monstratift, och att längre hafva följt den geome- 
triska metoden, än något annat. Metafysiska tan- 
keformer i naturfilosofi, sade Svedenborg, föda^r- 
rores et errorum errores. Till framställningen af 
sina höga spekulationer saknade han ofta uttryck, 
och önskade en philotophia mathematica universalis, 
ungefär som Leibniz fann behofvet af ett universal- 
språk. — — Hans system gjorde föga uppseende 
i en tid , då man var hänförd i betraktelsen af enkla 
fenomener och fakta, och ansåg alla systemer som 
drömmar. — — Sverige synes ej hafva tagit nå- 
gon särdeles kännedom om sin Pythagoras, som 
likväl, ehuru sedd på närmare håll, vinner vid 
sammanställningen med den grekiske filosofen. När 
denne på sin tribun i Krotona, i sin snöhvita, pur- 
purbrämade drägt, talade och beundrades af tusen- 
tals åhörare, och dessemellan emottog främmande 
staters sändebud, som begärde lagar, så lefde den 
svenske utan några ärelystnadens och fåfängans be- 
löningar i en sokratisk enfald, sökte förbättra men- 
niskor utan minsta rubbning i kyrka och stat, och 
afspisade de nyfikna med saktmod, utan att nå- 
gonsin gå dem till mötes». — Emellan Svedenborg 
och Schelling , såsom naturfilosofer , uppställer Eh- 
renheim följande jemförelse: »Aktionerna (hos Schel- 



— 119 — 

ling) likna Svedenborgs aktiva. Svedenborg synes 
hafva uppsatt det största mekaniska natursystem, 
Schelling det största dynamiska. Uti ingendera sy- 
nes hvarken Gud eller menniska. Det förra var 
ofruktbart för naturläran ; det senare , i sin tillämp- 
ning till den praktiska naturforskningen, har stora 
anvisningar, som kunde tjena till ledare. Begge 
stå som monumenter af förnuftets gigantiska kamp 
med naturen». — — »Hela Svedenborgs system, 
ifrån det lägsta lifvets organisation på jorden, till 
de höga andeliga varelserna, utgår ifrån en enda 
princip, som gifvit honom denna omätliga series 
med en konseqvens, som ingen jiaturfilosof före ho- 
nom uppnått. Det är den, att allt lif är skapande , 
en deri verad kraft från skaparen, med bestämda 
gränser att bilda omkring sig för hvarje ur-atom , så 
till sägandes , som blef nedlagd i den jordiska natu- 
ren till stamfar för hvart genus af organiserade varel- 
ser. Med denna princip bevisar han, att den lefvande 
naturen verkligen representerar ett slags evighet i 
;fcid, ty denna kraft, oföränderligt fortplantad ifrån 
den första skapelsen tills nu, skall fortfara lika så 
oförändrad så länge naturen består, efter den inom 
äig sjelf har ingen orsak till förgängelse, ehuru 
dess produkter förgås. Denna skapande kraft, blef 
ej fri förrän hos förnuftiga varelser; den har i ett 
fullkomlighets-tillstånd varit det hos menniskan med 



— 120 — 

ett vidsträckt herravälde öfver den materiella na- 
turen, och blir åter fri igen i ett tillkommande lif, 
utvidgad i mån af hennes då erhållna fullkomlighet». 
S vedenborgs naturfilosofiska system är, bland 
de nyare, det första, om icke det enda, som blif- 
vit allt igenom bygdt på verklig naturforskning. 
Han synes derför mer berättigad till namn af natur- 
filosof, än någon annan, emedan hans filosofi var 
grundad på verkligt studium af naturen, hvaremot 
Spinoza, Schelling ofch deras efterföljare hufvud- 
sakligen grundat sina teorier på spekulation och 
logik. I detta hänseende har man velat tillägga 
Svedenboeg ärenamn af den sanna naturfilosofiens 
fader i senare tider. Svedenborg ansåg magnetis- 
men vara den första elementära form i i hvilken na- 
turen framträder såsom synlig , och han var , så vidt 
vi känne , också den förste som sökte utforska och 
från allmänna principer förklara dess många under- 
bara fenoinener. Enligt Svedenborg består mag- 
netismen i ett visst slag af rörelse, ett utflöde af 
spiralform ' från de magnetiska polerna. En sådan 
rörelse förefinnes hos all materia, som kan blifva 
magnetisk, men är i materiens omagnetiska till- 
stånd oregelbunden och utan bestämd riktning. Vid 
magnetiserandet (det är den ajtt, h Varigenom mag- 
netismen framkallas till verksamhet) erhåller denna 
rörelse en regelbunden riktning. I allt detta har 



— 121 — 

Svedenborg träffat den nyare forskningens resul- 
täter mycket nära och så till sågandes gått dem i 
förväg. Ännu märkligare är, att då han, för mer 
, än hundrade år sedan, antog magnetism och elek- 
tricitet vara samma väsen, h vilket i våra dagar an- 
setts såsoifa resultatet af en upptäckt utaf Ampere, 
Oersted, Fårad a y och Weber, hade vetenskapen, 
under föregifvande af ständiga framsteg, i sjelfva 
verket gått vilse , under ett seket, intill dess de nyss- 
nämde vetenskapsmännen återförde henne till samma 
grundåsigt, som var den svenske naturfilosofens. 

Med skärskådandet af Svedenborgs djupa och 
idérika naturfilosofi blandar sig en ovilkorlig rörelse 
vid anblicken af den ovanliga blygsamhet, hvarmed 
den framräckes. »Jag har icke företagit detta ar- 
bete», säger författaren, »för att vinna den lärda 
verldens gunst, eller namn och rykte; jag framläg- 
ger det ensamt af kärlek< till sanningen , och det är 
inig likgiltigt, om jag dermed vinner allas elierin- 
gens bifall, mycket eller litet beröm, ty sådant 
bekymrar föga den , som egnar sig åt sanningen och 
vetenskapen». Skördar han bifall och lof , så är det 
honom endast derför angenämt, att han anser det 
såsom ett tecken till att han närmat sig det sanna. 
Jag öfvertalar ingen, att med åsidosättande af de 
läror, som uppställts af berömdare och snillrikare 
mästare, följa min åsigt. Jag har icke ens nämt 



i 
i 



- 122 — 

någon annans filosofi, för att icke dåra, eller låta 
påskina, att jag bestrider hans mening och gör ett 
afbrott i det lof , som eguas honom. Har jag fun- 
nit en bättre åsigt, så följer bifallet af sig sjelf, 
om också icke deras, h vilka, fångna af främmande 
meningar, icke äga någon egen; men litväl deras, 
som veta skilja emellan sanning och villfarelse ; och' 
om det ej inträffar under denna tid, så sker det 
möjligen i en följande; ty sanningen är blott en, 
och talar för sig sjelf Vill någon angripa min 
lära, så ämnar jag ej uppträda till försvar, ty hvar- 
till gagna ord, då saken talar? Har jag uppställt 

en sanning, hvarför behöfver jag strida för den, 

ii 
som försvarar sig sjelf? Ar den åter en villfarelse i 

så vore det dåraktigt och ändamålslöst att förfäkta 
ett misstag. Hvarför skulle jag då uppträda emot 
någon ?» — Man kan ej återhålla den anmärkning , 
att om alla de, som kämpat om högsätet i filoso- 
fien, följt S vedenborgs efterdöme, så hade både 
vetenskapen och de sjelfve vunnit dervid. 

Det är eget, att S vedenborg först som embets- 
man fördes till dessa djupa forskningar* då han, i 
egenskap af assessor i bergs-kollegium, började 
grundligt studera kemi, mineralogi och geologi 9 ), 

*) Man föreställer sig vanligen en mindre lysande embets- 
mannabildning under Karl XII; men en assessor som S ve- 
denborg, ett kommersråd som Polhem, en vice-preaklent 



— 123 — 

från hvilka vetenskaper ett outtröttligt forsknings^ 
begär förde honom till kosmogoni och naturfilosofi, 
hvarifrån han öfvergick till fysiologi och psyko- 
logi, och hvarmed han omsider inträdde inom det 
metafysiska området, förgård till det atideliga. Ehuru 
besynnerlig Svedenbörgs lärda utveckling tyckes 
vid första anblicken, torde måhända ingen veten- 
skapsman gått en följdriktigåre bana, för att lära 
känna naturen och menniskan, den synliga och 
osynliga verlden. Förundransvärd må dock den 
snille-daning synas, som förmår ömsom stränga 
skaldelyran och dämma hafvets våg genom dockbygg- 
nader; beräkna himlakropparnes gång och ransaka 
metallen i grufvans djup; undersöka menniskokrop- 
pens fibrer och genomskåda andeverlden. Man har 
derför sagt, att för honom var intet främmande på 
himlen , på hafvet , på jorden , och under densamma. 

Efter att hafva i en filosofisk skrift sökt fram- 
lägga samverkan af själ och kropp*), hvilket han 



som Urban HjÄrne, en öfver-intendent som Nicodemus 
Tessin; sädana embetsmän i högre grader som Arved 

o 

Horn, Karl Piper, Gustaf Cronhjelm, Samuel Åker- 
hjelm, Gustaf Bonde, Polus och Coyet; så bildade kri- 
gare som Magnus Stenbock, Adam Lewenhaupt, Karl 
Magnus Stuart, Karl Gronstedt, Mauritz Wellingk 
m. fl. torde vittna om en bildning, som kunde hedra hvad 
land och hvad tid som helst. 
*) I skriften Prodromus philosophice ratiocinaiitis de Infimto et 



— 124 — 

dock fann sig på metafysisk väg ej kunna uppnå 
såsom han önskade, vände han sig till den fysiolo- 
giska banan och började studera anatomi, ej blott 
i böcker, men med egna ögon, under gjorda rön, 
både i Stockholm och Amsterdam, och det säges 
att han varit en af den store Boerhave^ lärjun- 
gar *). Han genomgick de berömdaste fysiologers 
och anatomers skrifter; granskade de upptäckter, 
som gjorts af Eustachius, Malpighi, Ruysch, Le- 
wenhoeck, Harvey, Morgagni m. fl., och gjorde 
deraf utdrag, som ännu förvåna kännare. Han stu- 
derade icke blott menniskokroppens sammansätt- 
ning, utan tillika djur-anatomien. Så uppstod hans 
Oeconomia regni animalis, följd af Regnum Animale t 
hvardera, i flera band **). Liksom i föregående 



caussa finali creationis: degue mechanismo operationis ammat 
et corporis. Dresd. A Lips. 1734. 

*) E. Swedenborg, a Biography by Wilkinson, p. 42. Boer- 
have dog 1736. 

**) Det förra verkets fullständiga titel ar: Oeconomia regni ani- 
malis in tramactiones divisa, quarum hatc prima de san- 
guine, ejus arteriis, venis et corde agit: anatomice, pkysice 
et phihsophice perlustrata. Cui accedit introductio ad psy- 
chologiam rationalenu Lond. et Amsterd. 1740. — P. II. 
De cerebri mota et cortice, et de amma humana. Amst. 
1741. — P. III. De fibra, tunica arachnoida et morbia 
fibrarum (har föret år 1847 utgifvits i London,, af Wil- 
kiksok). — Bet andra verkets fullständiga titel är: Re- 
gnum animale anatomice, physice et philosophice perlustrar 
tum. P. I. De visceribus abdominis, seu de organis regio- 



— 125 — 

verk, bygger han blott på gifna fakta; går från 
enkla till sammansatta och allmänna sanningar, 
samt uppställer en filosofisk anatomi, som slutar 
med bevis för själens odödlighet. »Jag har», säger 
han, »genomgått läran om menniskokroppen , för 
•att uppdaga själen. Det vore för mig en till- 
fredsställelse, om mitt arbete kunde gagna läkare- 
verlden, men en ännu större, om det kunde upp- 
lysa om själen». Bland en mängd i medicinskt 
hänseende egna hänvisningar,/ har man anmärkt 
hans åsigt af kosmiska förhållandens verkan på 
menniskokroppen, och läran om andedrägten, hvari 
han antager, att ej blott lungorna, utan hela krop- 
pen andas, samt framlägger en teori om hjernans 
förhållande till lungorna *). Ingen anatom eller 



nis inferioris. V. II. De visceribus tJioracis, sen de orga- 
nis regionis superioris. Hagae 1744. De af Svedbnborg 
otryckta delar af detta verk hafva blifvit utgifna af Tafel 
och Wilkinson. 

*) En amerikansk vetenskapsman yttrar, i sammanhang med 
en granskning af Ling*s sjukgymnastik, härom: »It is re- 
markable that this laying hold of the mobility of the frame 
comes also from a Swede, Lino the poet, just as the de- 
monstration that the body lives in motion, and that the 
lungs give that motion, was the gaine of another Swede, 
viz. Svedenborg, and indeed formed the main truth of 
his physiological perceptipns. Tk* lotter I regard as the 
greatest principle of inteWgence which hos yet been put into 
the body; perhaps the former tnay turn out to be o ne of the 



— 126 — 

läkare, säger en engelsk lärd, gör sig sjelf rätt, 
om han ej studerar detta Svedenborgs .verk, i 
öfrigt ett mönster af vetenskapligt framställnings- 
sätt, vittnande om »den stränga logikerns klarhet i 
förening med den induktive tänkarens bevisning, 
den fulländade filosofens ordning med skaldens höga 
sinne, en jettes kraft med ett barns lekfullhet. Al- 
drig var en vetenskaplig bana så lockande, så blom- 
sterströdd, som i detta verk» "). Den fräjdade ve- 
tenskapsman bland oss , som i anatomien vunnit ett 
europeiskt rykte i våra dagar, vitsordar den otro- 
liga lärdom, de djupa insigter, den genomträngande 
blick och det omfattande snille, som uppenbaras i 
detta arbete, och har uttryckt sin förundran der- 
öfver, att ingen rörelse i vetenskapen följt deraf, 
helst det förtjenar att anses såsom klassiskt i fy- 
siologien **). 

Hvad som särskilt må förvåna, är dessa stora 
verks tillkomst under ofta ombytt vistelseort och 
vidsträckta resor. Man ser af Svedenborgs dag- 
bok, att han år 1736, eller året efter hans faders 
död, företog en resa, beräknad på fyra års utrikes 

, , ^ 

viost vital of the curative arta». (New- York Triuune, July 
18, 1850.) 
*) Wilkinson, a Biography, pag. 57; Sketch on Sivedenborgs 

phHoaopliical works^ p. 71. 
*') Bref fräu professoren in. m. doktor Anders Retzius till 
författaren. 



— 127 — 

vistande, i afsigt att författa och utgifva »en viss 
bok». Han reste till Holland , der han först uppehöll 
sig , och derifrån till Paris , der han vistades längst , 
eller halftannat år. Från Paris begaf han sig öf- 
ver Alperna till Turin, Venedig, Verona, Mantua, 
Ferrara, Florens och till Rom, der han lärer dröjt 
nära £tt år, troligen okänd, enär hans Opera pfä- 
losdphiea redan funnos bland förbjudna skrifter. Det 
är -anmärkt, att lian, liksom Luther, grundläggare 
af en kyrka skild från påfvedömets, inträdde lik- 
som han i den heliga staden genom Porta del po- 
polo eller »folkets port». Han tog hemvägen öfver 
Genua, Tyskland, Holland och England. Efter ett 
sådant kringirrande utgaf han ömsom i Amsterdam , 
i Haag och i London, delar af nyssnämda verk, 
slutligen utgörande flera band. Enligt hvad dag- 
boken utvisar, hindrade honom dock icke hans ve- 
tenskapliga forskningar att egna uppmärksamhet åt 
sådana märkvärdigheter, som utgöra vanliga re- 
sandes sysselsättning. I Rom besåg han ålder- 
domsmärken, kyrkor, kloster, konstsamlingar, villor; 
i Paris besökte han museer, palats, trädgårdar, äf- 
ven teatrar. Visserligen gjorde han dock stundom, 
under sina vandringar, olikartade betraktelser med 
andra resande. Så innehåller anteckningen den 4 
oktober 1736, om ett besök i Tuileri-trädgården : 
»]VIm vandring i dag var utomordentligt angenäm; 



— 128 — 

jag sysselsatte mig med utgrundande af luftpartik- 
larnes form». Emellertid förlorade han ej ur sigte 
folkens olika samhällsförhållanden , statsförfattnin- 
gar, seder och bruk; han karakteriserar national- 
lynnet och statsskicket, hvarvid han lemnar före- 
träde åt Holland och England, särdeles det senare, 
för hvilket han röjer mest förkärlek. Märkligt är 
hvad han yttrar om skatternas olika fördelning i 
Frankrike, de lägre folk-klassernas tryckta ställning, 
och klostrens rikedom, som lemnade en femtedel af 
landets jord i de andeligas händer. Fortfar allt detta, 
säger lian, ännu en längre tid, så blir samhällets 
sammanstörtande desto häftigare. Femtio år senare, 
eller 1789, besannades spådomen. 

Svedenboägs afsigt var, att låta sina fy siologi- 
ska verk följas af en >rationell psykologi», då hans 
författarebana oförmodadt erhöll en annan riktnihg. 
Hans vetenskapliga forskningar afbrötos af uppen- 
barelser och andesyner. Enligt hvad en nyss upp- 
dagad källa utvisar (hvarom innan kort närmare 
upplysning skall meddelas), skedde öfvergången 
eller första väckelsen annorlunda, än hittills all- 
männeligen antagits ). Syedenborgs okonstlade 
beskrifning derom i den dagbok , som han förde öf- 

*) Nemligen att han öfverraskats af sin första uppenbarelse % 
under det han i London (1745, i april) spisade middag 
pä ett värdshus. 



— 129 — 

i 

ver sin jesa, vederlägger tillräckligt deras mening» 
som påstått, att hans syner skulle varit af honom 
uppdiktade. Det hade icke behöfts Svedenborgs 
inbillningskraft som skald, eller hans rikedom på 
idéer som filosof, för att göra dessa syner , som in- 
vigde honom åt andeverlden , vördnadsbjudande och 
hänförande äfven för andra, i stället att nu från- 
varon af allt sådant bemödande säkrast bevittnar 
den godmodiga ärligheten i hans enkla berättelse. 
Från detta ögonblick tillhörde han en annan verld; 
från vetenskapsman blefhan en Guds man. 

Innan vi lemna Svedenborgs vetenskapliga bana, 
må en öfverblick egnas deråt. Det gifves tvenne 
sätt att göra upptäckter: det ena genom undersök- 
ningar och beräkning; det andra genom divination, 
eller ingifvelse. Det senare var Svedenborgs. Hans 
siaregåfva var af samma art som den store Genue- 
sarens, hvilken an^de en n J verld, innan dess till- 
varo kunde bevisas, och man kunde i sådant af- 
seende kalla Svedenborg andeverldens Columbus. 
Det divinatoriska i Svedenborgs snille röjes deri, 
att stora forskare i vetenskapens olika grenar, stun- 
dom ända till ett århundrade senare, medelst djupa 
och fortsatta beräkningar kommit till samma slut» 
som han genom ingifvelse. Egentligen äro alla 

Sv. Akad. Flandl. M Del. 9 






— 130 — 

snillen, som i vetenskaperna framtränga århundra- 
den framom sin tid, guda-invigda eller divinatoriska. 
Medeltiden ansåg dem som trollmän. Svepenborg 
yar visserligen af samma slägt med Plato och 
kyrkofäderna, men äfven befryndad med Albertös 
Magnus och Roger Baco, h vilkas djupa lärdom 
och vetenskapliga siare-anda föranledde deras sam- 
tid att misstänka ett förbund emellan dem och 
osynliga makter. Om S vedenborg lefvat i medel- 
tiden, så hade tvifvelsutan folksagan, i stället för 
äreminnet, bemäktigat sig hans namn. Alla så- 
dana andar hafva det gemensamt, att samtiden icke 
förstår dem, hvarför det knappt gifves något enfal- 
digare, än förundran öfver att medlefvande sällan 
göra en sådan man rättvisa. Vore han förstådd 
af sina samtida, så stode han ej ett eller flera se- 
kel framom dem, och vore ej den han är. Ja, 
äfven i de vetenskaper, som synas minst bero af 
ingifvelsen, såsom matematik och geometri, tyckes 
det högsta dock varit divinatoriskt, hos en Eukli- 
des, en Arkimedes, hvilkas upptäckter, ehuru be- 
kräftade af beräkning, svårligen ensamt varit kal- 
kylens foster. Hvarje snille, som utsår för eft 
oberäknelig framtid, bestiger sin' tron blott »med 
Guds nåde». Lärdomshistorien, som redan an- 
tecknat en . förvånande mängd upptäckter, före- 
sagda af S vedenborg, skall, under den vetenskap- 



— 131 — 

liga forskningens fortgång, tvifvelsutan uppdaga 
allt flera. Sådan är, såsom nyss antyddes, arten 
hos dessa purpurborne i snillets verld, hvilka gå 
framom sitt tidehvarf och, ehuru dödlige, förflytta 
sig utom det närvarande och lefva med och för 
kommande slägten. En sådan man är alltid profet , 
menniskoslägtets lärare. 

Hvilken efterskörd S vedenborgs, af honom sjelf 
outgifna, vetenskapliga skrifter ännu kunna lemna, 
är omöjligt att förutsäga. Detta minskar ej den lärda 
verldens och särskilt Sveriges tacksamhetsskuld till 
det främmande samfund, som framdragit dem ur 
glömskans mörker, och förbindelsen till de ädle 
män , som deråt egnat tid , krafter och förmåga , 
bland hvilka främst må nämnas Wilkinson i Eng- 
land och Tafel i Tyskland. 

En länk emellan Svedenborgs vetenskapliga 
och andeliga författareskap bildas af den kort efter 
Regmim animale utgifna skriften De cultu et amore 
Dei'*), afhandlande verldens skapelse, paradiset, de 
första menniskorna och deras kärlek, hvilken taflas 



*) Fullständiga titeln är: De cultti et amore Dei. P. I. TJbi 
agitur de Ulluris ortu, Paradiso et vivario, tum ' de primo- 
gemti seu . Adami nativitate , infantia et amore. P. II. De 
conjugio primogeniti sett Adami, et inibi de Anima y Mente 
iiUettectuali , iStatu integritatis et Imagine Dei. Lond. 1745. 



— 132 — 

fägring den engelske öfversättaren liknar vid en frisk 
vårgrönska, hvarunder man andas evig ungdom. 
Hvad man i allmänhet anmärkt om Svedenborgs 
skrifter, att de äro religiösa äfven utan att nämna 
Guds namn, och att man finner sig i dem liksom 
i en helgedom , gäller naturligtvis i ännu högre mått 
om de arbeten , som författades efter hans inträde 
i andeverlden. På utgifvandet af det första der- 
ibland, hans A rcana coeletiia, omfattande en ny tolk- 
ning af Skriften och en framställning af andeverl- 
den, använde han sju år med den oafbrutna ut- 
hållighet och det kedjefasta sammanhang i arbetet, 
att, enligt den engelske öfvet-sättarens uttryck, det 
tyckes såsom vore dessa tolf band *) skrifna utan 
att författaren lyft pennan från papperet, eller gjort 
något af brott för att hvila, äta eller sofva. Detta 
arbete följdes dock, som bekant är, af en stor 
mängd andra på latin, alla i andeliga ämnen, samt 
öfversattes ej blott på främmande språk, utan äf- 
ven på modersmålet. Att dessa skrifter ej röja ett 
försvagadt själs-tillstånd, medgifva sjelfva förnekarne 
af hans andelära och »det nya Jerusalems» afgjor- 
däste fiender. Exempelvis må anföras hvad den 
berömde (jörres derom yttrar. »Bortse vi» — sä- 
ger han — »från deras innehåll och hvad som i 

*) Den engelska öfversättningen utgör tolf oktavband, original- 
upplagan åtta qvart-volymer. 



— 133 — 

denna lära kan vara sanning eller förvillelse» och 
betrakta det meddelta endast såsom ett subjektift 
uttryck af en verksam personlighet, öfver hvars 
andeliga fysionomi vi skola afgifva vårt omdöme , så 
kan detta endast blifva ett gynsamt för den väl- 
menande siaren. Hvad främst beträffar själskraf- 
ternas höjd och omfattning, så förmärkes deri in- 
tet, som häntyder på aftagande eller afmattning 
från den äldre tid, då han utgaf sina vetenskap- 
liga verk. Samma förherrskande egenskaper, som 
der, finna vi jemväl här i den lifligaste rörelse: 
samma skarpsinnighet framträder öfverallt, med 
oförminskad verksamhet, och en mindre vaken om- 
dömeskraft lemnar densamma gerna försteget *). 
Samma kombinationsförmåga, som i de äldre skrif- 
terna, har äfven lyft de senare till enahanda höjd 
och gedigenhet och genom en viss systematisk be- 
gränsning utbredt deröfver ett slags entonighet. 



*) Urskriften lyder: »Derselbe Scharfsinn der dort gewaltet, 
drängt auch hier iiberall mit immer noch ungeschwächter 
Thätigkeit sich vor , uud die weniger rege Urtheilskraft lässt 
sich gern von ihm den Rang abgewinnen». Ä (E. Swedenborg, 
seine Visionen etc. s. 79.) Man kunde fråga, huru en 
oförminskad skarpsinnighet är förenlig med en mindre va- 
ken omdömeskraft; men öfversättaren har, som han hoppas, 
återgifvit ordalydelsen troget. Meningen är synbarligt dock, 
att den skarpsinnighet, som röjer sig i enskiltheternas be- 
handling, varit oberoende af omdömeskraften i det stora 
hela. 



— 134 — 

Samma strängt matematiska disciplin , som der regel- 
binder verksamheten» förnekar sig ej heller här; 
derför löper allt i ett följdriktigt sammanhang; in- 
genstädes spörj es en sig sjelf upphäfvande motsä- 
gelse*), eller något af språng, något ösammanhän- 
gande, godtyckligt, ologiskt, som plägar beteckna 
en oregelbunden inbillningskrafts eller en dröms 
skapelser; fast mer fogar sig allt med lätthet i ett 
oafbrutet, sammanhängande helt. Samma välvilja, 
samma mildhet i karakteren, samma rättskaffenshet, 
samma kärleksrika hjerta, korteligen: hela detta 
ädla sinnelag, h varom man i siarens barndom sade 
att änglar talte från hans läppar, framlyser äfven 
här öfverallt, och förvärfvar äfven deras kärlek 
och aktning, som icke erkänna hans sändning eller 
kunna förlika sig med dess resultat. Det enda, 
som utmärker dessa mystiska skapelser framför 
samma författares filosofiska, och liksom Utgör de- 
ras egendomliga karakter, samt äfven helt natur- 
ligt sammanhänger med arten af deras tillkomst, 



*) En motsägelse, som upphäfver sig sjelf, är väl egentligen 
ingen motsägelse; men urskriften har »rurgend erscheint ein 
sich selbst aufhebender Widerspruch» , och man har ej ratt 
att förändra uttrycken hos en författare af det stora an- 
seende, som Görres. Ännu andra ställen kunde föranleda 
dylika små anmärkningar, men man vill ej dermed störa 
läsaren, som dessförutan inser andemeningen, hvilketärdet 
hufvudsakliga. 



— 136 — 

är den poetiskt-plastiska kraft, hvaraf den veten- 
skapliga verksamheten knappt lemnat spår, men 
som här visat sig icke obetydligt framträdande. 
Många bilder i dessa syner äro ovanligt lyckligt 
funna; träffande hieroglyfer, omskrifva de (bilderna) 
med talande, uttrycksfulla former de idéer, som 
han föresatt sig att bringa till åskådning, och öfver- 
raska genom denna rikedom och gedigenhet, hvar- 
med våra egna drömbilder ofta sätta oss i förvå- 
ning» *). 

Det är emellertid anmärkningsvärdt , att intet 
mystiskt förekommer i Svedenborgs vetenskapliga 
skrifter, hvilka i synnerhet äro utmärkta af klar- 
het, följdriktighet och bindande bevisning **). Han 
hade redan tillryggalagt en nära fyrtiårig författare- 



*) Emanuel Swedenborg, seine Visionen und sein Verhältniss 
zur Kirche, von Görres. Strassburg, Mainz und Speier, 
in der Expedition des Katholiken, 1827, s. 79, 80. 

") Ehrenheim har upptäckt ett enda ställe, der någon my- 
sticism framlyser, hvilket är följande i Svedenborgs natur- 
system: »Det är väl möjligt, att det äfven gifves activa 
sexti et sepUmi, som ej falla under våra perceptions-förmö- 
genheter; så fromt ej någon intelligens är närvarande, som 
ordnar dem i figurer». — »Kanske (tillägger Ehrenheim) 
ligger deruti principen till uppenbarelserna, en följd af den 
vis formatriXy som han i sin Oeconomia regni animalis till- 
lade alla andar, samt tillvarelsen af högst fina substanser 
i naturen, som voro öfver materiens allmänna predikater 
och således i andarnes disposition». Sand. i Allmän Fysik, 

8* ÅÅÅ* 



— 136 — 

bana, hvaraf omkring sju år egnats åt den vittert 
klassiska verksamheten, aderton år åt de matema- 
tiska och fysikaliska vetenskaperna, elfva år åt de 
anatomiska,, fysiologiska och naturfilosofiska, h var- 
efter det sista skiftet inträder, då hans forskning 
inom naturens gränser sträcker sig till det öfver- 
nitiirliga, och han, lik Johannes på Patmos, ryck- 
tes från 'det jordiska, att förklara himlaverlden. 
Sjelf uppgifver han denna utvecklingsgång i ett bref 
till den bekante teologen Oetlinger , och huru han , 
liksom man i allt öfvergår från det naturliga till 
det andeliga, infördes af Gud i naturvetenskaperna, 
och der förbereddes, till dess högre rymder kunde 
för honom öppnas *). 

I öfrigt liknade Stedenborg deruti Greklands 
äldste tänkare, att sedan han i sin naturfilosofi ge- 
nomvandrat kedjan af synliga länkar, öfvergick han 
från dem i en osynlig verld, emellan hvilken och 
den närvarande han fann ett samband ovilkorligen 
böra gifvas. En genomgående jemförelse emellan 
S vedenborgs lära å ena sidan, samt de gamla filo- 
sofernas och kyrkofädernas skrifter å den andra, 
med antydande af gemensamma grunddrag och öf- 
verensstämmelser , synes ännu återstå, men skulle 
blifva föga mindre än en lefnads-uppgift, att utföra. 



*) Tafel, Sammlung von Urkunden, s. 358. 



— 137 — 

Flera likheter falla dock snart i ögonen. Hvem er- 
inrar sig ej, från Pythagoras, verlds-alltet såsom 
ett enda harmoniskt helt, och huru gudomen var en 
allt genomträngande, själ; eller från Platö, huru 
den högste bildat de yttre tingen efter idéerna, 
som öfverallt genomskimra; huru Gud förhåller sig 
till intelligensen, som solen till den yttre verlden; 
lifvar, genomtränger allt, utan att af menniskoför- 
stånd kunna fattas ; och huru demonerna äro mellan- 
väsenden, emellan gudomen och menniskan, mot- 
tagande den senares böner att frambära till den 
evige, och föra hans bud till de dödlige. Fröt till 
denna andelära spåras ända upp i mysterierna, hos 
Egyptens och Indiens vise. Lika gammal är natur- 
symbolernas hemliga förklaring, teckenspråket emel- 
lan den inre och yttre verlden, motsvarighets- eller 
korrespondensläran, på hvilken Svedenborg egent- 
ligen grundar Skriftens uttydning. Enligt hans åsigt 
utgör den så kallade korrespondensen det inre sam- 
bandet emellan ett naturföremål och ett andeligt, 
mellan form och väsende, det lägre och det högre, 
verkan och orsak. Natur- och sinneverlden står i 
motsvarighet till ande verlden, som kropp till själ, 
verkan till orsak. Genom denna oafbrutna infly- 
telse meddelar sig andeverlden med sinneverlden, 
Gud med menniskan. Utan den skulle hon ej ett 
ögonblick vara till, ty allt lif är af Gud; menni- 



— 138 — 

skan och verlden, änglarne och himmelcn mottaga 
blott lif af Honom. Korrespondens är det tungo- 
mål, hvarpå den Högste talar i sina verk och i 
sitt ord. Naturföremålen symbolisera hvad orden 
i bibeln beteckna som hieroglyfer. Begges signa- 
turer äro oföränderliga, men kunna tagas i både 
god och ond mening*). 

*) Jfr Nya kyrkan och dess inflytande på teologiens studium i 
Sverige. II häftet, s. 30. Dess författare tillägger, bland 
annat: »Det poetiska bildspråket liksom alla länders och 
folkslags fabelläror tyckas ytterst leda sitt ursprung från 
naturkorrespondensen , fastän de till sin vidare samman- 
sättning och utveckling äro menniskoverk , konstens och 
inbillningskraftens skapelser, som småningom mtogo korre- 
spondensens ställe, i mån som kunskapen derom gick för- 
lorad, och menniskan icke längre lefde i sitt första oskulds- 
tillstånd, i harmoni med Gud och skapelsen, utan började 
att lösgöra sig från den ursprungliga ordningen och for- 
vända korrespondensens art och betydelse. Skaldespråket 
.uppkom då som ett eko af skapelsens första korrespondens- 
språk, konsten som en härmning af den rena, oförderf- 
vade naturen. Derför framskymtar ännu korresponden- 
sens, den ursprungliga naturpoesiens, väsende i de högre 
och ädlare skaldeslagen, liksom de poetiska ingifvelserna 
närma sig i någon mån till den profetiska hänryckningen». 
— Korrespondens-språket är således, jemte det heligas för- 
klaring, den högsta poesi. »Universum var i begynnelsen, 
innan fallet, då Gud ännu såg på allt det han skapat och 
det var godt, ett åskådligt och talande uttryck af skapa- 
rens vilja, hans tankars lefvande uppenbarelse, hans kärleks 
och vishets synbara under. Han inskref då sitt namn och 
majestät i sina verk, och dessa förkunnade i bilder, far- 
ger och toner hans egenskaper: godhet, sanning, makt och 



— 139 — * 

Det var den heliga skrifts förklaring efter korre- 
spondensläran , genom en lef vande, religiös åskåd- 
ning, i stället för den bokstafliga, till skolastisk 
dialektik ledande, som SvEDENBöRG afsåg. Ofver 
språket i hans korrespondenslära äro upplysande 
ordböcker utgifna i England, Frankrike och Ame- 
rika ). Främmande lärde, h varibland Gorres, hafva 



helighet, från slägte till slägte. Så länge menniskan lefde 
i harmoni med sig sjelf, och hon i sin paradisiska ora- 
gifning sympatiserade med naturen, var hela sinnevärlden 
en lefvande bok, den allsmäktiges epos, der hans med fri- 
het och förnuft begåfvade barn läste hans vilja och sin 
bestämmelse. - — • — Först när Adams barn icke längre 
sympatiserade med den skapelse, i hvars medelpunkt de 
blifvit stälda, när de missförstodo dess mening, förvände 
dess lagar och missbrukade sin frihet till ondska och sjelf* 
viskhet», — när den heliga stämman tystnade i deras bröst 
— »då behöfdes i början en bildskrift, och sedan, när denna 
ej mera förstods, en bokstafsakrtft, som ännu, fast dunkelt, 
erinrade om naturspråket och i någon mån bevarade kun- 
skapen om de yttre föremålens inre betydelse och korre- 
spondenslärans heliga innehålla Af en sådan bildskrift äro 
de tropiska, symboliska och enigmatiska hieroglyferna qvar- 
lefvor, och eu sådan bokstafsskrift är oss förvarad i 
gamla testamentets kanoniska böcker. De bilder och ord, 
som de senares författare begagna, äro, liksom naturföre- 
målen, symboler af Guds tankar, hans viljas, väsendes 
och verldsordnings försinnligade uttryck. Ej blott genesis, 
utan hela skriften är en skapelsebok i ordets egentliga och 
högsta mening, universum uttryckt i bokstäfver, siffror och 
tal, tidens och evighetens codex». 

*) Nichol80n's Diciionary of Correspondences etc», London 



— 140 — 

antagit, att Svedénborg under den tid af fem år, 
som förflöt emellan utgifvandet af hans sista veten- 
skapliga och hans första andeliga skrifter, närt sig 
med läsningen af de äldre kristna mystikernas och 
kabbalisternas arbeten, samt deraf bildat sin ande- 
lära; men af hans journaler, förvarade i vetenskaps- 
akademiens boksamling, och uti hvilka han anteck- 
nat de källor han begagnat, vill synas, att han icke 
känt ifrågavarande författare, hvilket förhållande 
jemväl vitsordas af ett ännu befintligt bref , hvari 
han yttrar, att det varit honom «för bjudet att läsa 
dogmaticos och systematicos i teologien , innan him- 
len öppnades för honom, på det han icke skulle 
intagas och förvillas af deras ogrundade meningar». 
Den enda kyrkofader, som S vedenborg under de 
yngre åren säger sig halva läst, var Augustinus, 
åberopad på flera ställen i hans ungdomskrifter. 
Bland filosofer hade han företrädesvis studerat Pla- 
to, Abistoteles, Peotinos *), Leibniz, Wolf, Car- 
tesius, Rydelius, Malebranche och Grotius. Bland 
dessa synes Plotinos ägt de mesta överensstäm- 
mande drag med den svenske tänkaren,, i sannin- 

1800; Essai dun dictionnaire de la langue de la nature, 
par Oegger, Paris 1831, m. fl. 
*) Enligt uppgift af Liden (HisL Poet Svec. p. 25) hade 
S vedenboro begagnat det exemplar af Plotinos* Opera 
philosophica, som Stjernhjelm ägt och kallade sitt pabw 
han amma. 



— 141 — 

* 

gens sökande, medelst att följa kedjan från de lägre 
tingen uppåt; i sinneverlden såsom bild af intellek- 
tualverlden; i bestämningen af olika lifsgrader; i 
den himmelska kärleken, och slutligen i demoner- 
nas uppenbarelse inom den sublunariska verlden. 

Från det ögonblick, då andeverlden öppnaaes 
för honom, kfsade sig S vedenborg all verldslig 
forskning och tog afsked från statens tjenst*). På 
hans bord fanns endast bibeln på grundspråket. Den 
prydliga latin , som utmärkte hans äldre vetenskap- 
liga skrifter, utbyttes emot ett enkelt, okonstladt, 
lättfattligt framställningssätt. Likväl igenkännes 
ännu, uti iakttagelsernas skarpsinnighet och tankar- 

*) I sin afskeds-ansökning uppgaf S vedenborg, att han nöd- 
gades vistas utrikes för ett angeläget verks fullbordan. 
Kongl. Maj:ts bifall dertill, den 12 Juni 1747, slutar med 
dessa* ord: »Och ehuru väl WI gerna skulle se att än vi- 
dare här inom riket få nyttja den trogne tjenst, hvarmed 
han OSS och fäderneslandet städse till hända gått , så kunne 
WI dock honom uti förberörde dess underdånige ansökning 

, eå mycket mindre undfalla, som WI nogsamt are försäk- 
rade, det merbemälde dess under händer hafvande arbete 
lärer med tiden ej mindre gagna det allmänna än de öfrige 
åtskillige till fäderneslandets tjenst och heder af honom för 
detta sammanfattade, och' genom trycket utgångna vackra 
arbeten. WI vele fördenskull — - 1 - ej allenast hafva di- 
mitterat och entledigat honom från dess hittills med be- 
röm förvaltade assessorsbeställning, utan ock derjemte, till 
ett tecken af det välbehag, hvarmed WI hans långliga och 
trogna tjenster anse, hafva efter låtit honom att i sin öfriga 
lifstid få behålla sin nu innehafvande assessorslön». 



— 142 — 

nes djup, filosofen och naturforskaren. Den klassi- 
ska bildningen röjdes hos den kristne siaren., 

Anderymden upplåts dock icke för Sveden- ' 
borg utan föregående tecken , som tillkännagåf vo ett 
ofanligt själs-tillstånd. Redan långt förut, berät- 
tar han i sin dagbok, upplystes han i dröm- 
mar om hvad han borde skrifva; andar inverkade 
på honom, han hörde hemliga röster, såg under- 
bara sken och syner, när han tillslöt ögonen. 

Ett nytt ljus har blifvit spridt öfver detta 
ämne genom bekantskapen med en hittills okänd 
handskrift af Svedenborg, innehållande antecknin- 
gar om hans drömmar under mars till och med 
oktober månad 1744 *). Man finner deraf, att 
S vedenborgs första uppenbarelser icke ägde rum i 
London 1745, utan i Holland omkring ett år tidi- 
gare, eller i april 1744. Man kan dag för dag 
följa utvecklingen af detta märkvärdiga själs-tillstånd, 
och ehuru ingen dödlig lärer kunna tränga till dju- 
pet deraf, äger man dock en säkrare ledning, än 



*) Denna märkliga handskrift, som tillhört framlidne eloquen- 
tiee & poéseos lektorn vid Vesterås gymnasium, mag. Rein- 
hold Scheringson, har i år blifvit inköpt till kongl. bi- 
blioteket i Stockholm, och vice bibliotekarien derstädes G. 
E. Klemming har utgifvit densamma i en mindre upplaga , 
under titel: Svtdenborga drömmar år 1744. 



— 143 — 

hittills, för dess bedömmande. Man tycker sig 
ana, huru det kunnat blifva sådant det uppen- 
barat sig. Till en början finner man, att hans helso- 
skick ej varit så fullkomligen orubbadt, som det 
hittills antagits af dem, hvilka sett honom endast i 
Sverige, men att han under sitt fleråriga utrikes 
vistande haft, enligt hvad här synes, betänkliga 
anfall af nerfs vaghet, det första redan sju år före 
uppenbarelserna, i Amsterdam, under det stora ar- 
betet med Oeconomia regni animalis, och hvilket 
anfall han kallar »stark svimning eller deliquium», 
men som dock ej var så starkt, som det senare, 
hvilket likväl ej varade så länge. »Detta d eliqnivm», 
säger han, »var inre och djupare, men gick strax 
öfver». Uppenbarelserna föregingos af starka rys- 
ningar och darrningar, hvarunder han kastades till 
jorden. I början tyckes tillståndet stundom oaf- 
gjordt emellan drömmande och vaket, h varom han 
yttrar: »Den 24 x 25 April, uti Amsterdam, var 
jag hela natten, vid pass elfva timmar, h varken i 
sömn eller vakande, uti en underlig dvala». Den inre 
brytningen, under hvilken han öfvergick från oro, 
ångest, frestelser och qval till ett lugnt salighets- 
tillstånd , synes varat tre veckor. Man har åtminstone 
svårt att annorlunda förklara dessa ord, efter den 
svåra kampen: »Detta har nu varat uti 21 dagar». 
Dessemellan omnämner han, huru han »varit in 



— 144 — 

extasibus vigilibus fast hela tiden» — om sina »exta- 
ser för och efter sömnen» , m. m. »Det märkvär- 
digaste var», tillägger han på ett ställe, »att jag 
nu reprcesenterade den inre^ mermiskan* och som 
en annan, än mig sjelf», och »den invärtes men- 
niskan var separerad från den utväiies». Kropps- 
ligt sjuk ansåg han sig härunder aldrig: han reste, 
ombytte ofta vistelseort, och var ömsom i Amster- 
dam, Leiden, Haag, London o. s. v., afhörde me- 
dicinska och anatomiska föreläsningar, och arbetade 
på sin skrift de cuttu et arnore Dei, utgörande, så- 
som ofvan nämdes, öfvergångslänken emellan hans 
vetenskapliga och andeliga författareskap, och h vil- 
ken är utmärkt, som Atterbom uttrycker sig, af 
»en poetisk inspiration, som, på ett dussin skalder 
fördelad, vore tillräcklig att fästa dem på diktens 
himmel såsom stjernor af första storleken». 

Enligt S vedenborg, uppenbarade sig Gud, så- 
som all sannings, godhets och skönhets källa, 
hufvudsakligen genom kärleken. Att denna för 
siaren var det högsta, visar sig jemväl i dessa 
drömmar. Föreställningarne antaga vanligen for- 
men af sköna qvinnobilder , hvilka han allegori- 
serar till kristliga dygder: tron, kärleken, oskul- 
den, visheten; kärleksnjutningarne beteckna' andeliga 
skrifter. Synerna voro i början endast drömmar, 
och förklarades af honom sjelf såsom sådana, men 



— 145 — 

ét hvilka han tyckes med välbehag hafva öfverlem- 
nat sig, ty han berättar, att han tillbragt ända till 
12 eller 13 timmar i sängen, h vilket var ovanligt 
och oförenligt med hans förra arbetsamhet. Också 
antecknar han under denna tid föga af hvad som 
tilldrog sig i hans vakna tillstånd , eller i den yttre 
verlden, hvilket nu tyckes varit för honom jem- 
förelsevis oförtjent af uppmärksamhet. Flera drag 
antyda den inre lycksalighet, som han njöt. »Jag 
var», säger han, »vakande uti en himmelsk extase, 

som också obeskriflig är». »Jag fann uti mig 

som strålar, at det vore största lyckan at blifva 
martyr, i anseende til den obeskrifliga nåden, för- 
knippad med kärlek till Gud, gör at man önskar 
att utstå denna plågan, som är ingenting emot det 
eviga, och vore det minsta at opoffra sitt lif. 
Hade ock uti mitt sinne och riiin kropp, som en 
känsel af ett obeskrifligt nöje, så at om den varit 
i högre grad, hade kroppen likasom dissolverats af 
allena nöje. Detta var natten emellan första och 
andra dag Påsk, samt hela andra dagen Påsk». En 
månad senare, under vistandet i London, anteck- 
nar han: »Varade den inre jucunditeten så stark, 
helst enär jag var för mig allena, utan sällskap, 
mor nar, aftnar, dagar, at det kan liknas vid en 
himmelsk glädje på jorden, det jag hoppas at be- 

Sv. Akad. flandl. 31 DeV 10 



— 146 — 

hålla så länge, igenom vår Herres nåd, allena jag 
kom på rena vägen». 

Den förklaring, stundom oväntad och för lä- 
saren svårfattlig, hvarmed han slutar hvarje dröm- 
beskrifning, tyckes antyda en systematisk uppfatt- 
ning af drömverlden, en drömmarnes symbolik. 
Genom det oafbrutna allegoriserandet förblandas 
oupphörligt sanning och dikt, dröm och verklighet. 
Huruvida detta slutligen inverkat på beskrifningarne 
af hans senare syner, må lemnas derhän. Redan 
nu ansåg han för en högre ingifvelse, hvad som 
sades honom i drömmen, att han skulle skrifva, 
liksom han fortfarande förklarade , att allt hvad han 
skref , var på den högstes befallning. Svårförklar- 
ligt blir alltid, huru han dermed kunde förena en 
så fullkomlig reda och klarhet i allmänna, verlds- 
liga frågor af alla slag, som han oafbrutet ådaga- 
lade ända^ till sin död *). 



*) Då det hittills varit allmänt antaget , att den första uppen- 
barelsen timat i London, 1745, vid slutet af en måltid, 
må här anföras siarens egna ord, om hvad som tilldrog sig 
under resan i Holland, året förut, då han vistades i Haag. 
Bland anteckhingarne derom förekommer följande: 

6x7 Aprill NB NB NB. 

»kl: 10 lade jag mig til sengz, och war något betre, 
en half tima derefter, hörde jag ett buller vnder mitt huf- 



— 147 — 



Om man än, med siarens lärjungar, vill an- 
taga, att i S vedenborgs andeverld intet är diktad t, 



wud, jag tenckte at då frestaren for bort; strax komöfwer 
mig en rysning, så star[k]t ifrån hufwud , och hela kroppen , 
men [o: med] något dån, och det några resor, jag fant at 
något heligt war öfwer mig, jag somnade derpå in, och 
wid pass kl: 12, 1 eller 2 om natten, kom öfwer mig en 
så starck rysning ifrån hufwud til föttren, med ett dån, 
som monga wäder stött tilsamman, som skakade mig, som 
war obeskriflig och prosternerade mig på mitt ansichte, då 
medan jag prosternerades i det momentet war jag hel wa- 
ken, och såg at jag kastades ner, vndrade på hwad det 
wille säja. och jag talte som jag wore waken, men fant . 
doch at orden lades mig i munnen, och o als mechtige 
Jesu Christe, at du af så stor nåd , bewärdigar at komma 
til en så stor syndare, giör mig wärdig til then nåden, 
jag hölt ehop mina hender och bad, och då kom en hand 
fram, som kramade hårdt mina händer, strax derpå conti- 
nuerade jag min bön, och sade at tu har lofwadt at taga 
til nåder alla syndare, tu kan intet annat än holla tin 
ord, i det samma, sått jag vti hans skiöte, och såg honom 
ansichte emot ansichte, war ett ansichte af den heliga -min 
och alt, som intet beskrifwas kan, och leendes, så at jag 
tror, at hans ansichte så ock warit medan han lefde: han 
sade till mig, och frågade, om jag bar sundzhetz pass, jag 
swarade, Herre det wet då [o: du] better än jag, nå så 
giör sade han, det är, som jag fant vti mitt sinne betyda, 
älska mig werckel^en eller giör hwad tu lofwadt, gud 
gifwe mig nåd dertil jag fant at det stod intet i mina 
krafter, waknade, med rysningar; kom åter i ett sådant 
stånd at jag war i tanckar hwar&en sofwande eller wakande , 
tenckte, hwad mon detta wara, är det Christus Gudz son 
jag sedt, men det är synd at jag twiflar derom, men som 
befalt är at man skal pröfwa andarna, så tenckte jag efter 



— 148 - 

så är hon dock i hög grad poetisk, på samma sätt 
som Plato är det.' Hon uppenbarar drag, värdiga 
en Dante eller Milton; med ett ord, förråder en 
»gömd skald» *), hvilket ej hindrar att i poesien 
kan ligga sanning; ty hvar är gränsen emellan sann 
skönhet och skön sanning, poesi och filosofi i högsta 
mening? Kan något skönare gifvas, än tanken att 
himlen bildas af valfrändskapen emellan det sanna 

alt, och fan t af det som natten förvt passeradt, att jag 
war af den helg* anda hela natten purifieradt och omlindat 
och bewardt, och således praeparerad här til, som ock at 
jag föll pä mitt ansichte , och orden jag talte , samt bönen 
kom intet af mig sielft, ytan orden sattes i min mun, 
doch at jag talade, och at alt war heligt, så fan t jag, 
at det war Gudz Son sielf, som kom ned med ett sådant 
dån, och som prosternerade mig til mareken, af sig sielft, 
och gjorde bönen, och så sade det wara Jesum sielf: jag 
bad om nåd, at jag skulle derom så lenge twifla, som ock 
at det kom i min tancke at begiära miraele, det jag fant 
wara otilbörligit. derpå föll jag til bönen, och bad allenast 
om nåd, mehra kom jag intet vt med, doch sedan, lade 
jag til, och bad ät få kiärleken, som det är Jesu Christi 
werck och intet mitt. emedlertid gick ofta rysningar öfwer mig. 
Sedan wid dagningen kom jag åter i sömn, och då 
hade alt i tanckar, huru Christus binder sig med menni- 
skior, kom heliga tanckar, men de woro så, at de äro 
ovtransake%e til [o: ty] jag kan icke det minsta föra det 
til pennan, hwad då passeradt; ty jag wet allenast jag 
warit i sådana tanckar». 

*) »Der versteckte Poet in unserm Innern», hvilken, enligt 
Schubebt, hviskar till oss i »die Sprache des Traumes». 
Se hans Symbolik des Traumes. 



— 149 — 

och det goda, derigenom att änglarne, h vilkas sjä- 
lar samljuda, älska h varann med en aldrig slock- 
nande kärlek; att ett ord af deras språk, den eviga 
kärlekens, är ljufvare och uttrycker mer, än alla 
menskliga tungomål någonsin förmått; att deras tan- 
kar ur oskuldsverlden äro i samma ögonblick för- 
verkligade handlingar; att himlaluften är så ren, 
att den fallne ej förmår andas den, utan flyr sjelf- 
mant till de mörka boningar, der han genomgår 
rening och försoning? Men hela denna lära är så 
förträffligt uppfattad i skildringen af Sveriges »Siare 
och Skalder», att ett försök till förnyad utveckling 
deraf vore ändamålslöst. Endast ett par, som vi 
tro, der icke framhållna drag må^ anmärkas: först 
den nyssnämda idén om valfrändskap, af S veden- 
borg sannolikt hämtad ur vetenskapsverlden, eller 
af magnetismens hemlighet, men som, af honom 
framsagd, blifvit så fruktbärande under andra for- 
mer i tankens och diktens vérld; och dernäst det 
österländska i hans inbillningskraft, då han fram- 
ställer alla himlar under bilden af en enda person- 
lighet, och alla afgrunder i en annan. Sjelfva den 
indiska myten har ej något mer jetteartadt, än 
denna sinnebild af en supernaturalistisk panteism. 
Obemärkt må ej heller lemnas hans åsigt om islam- 
ismen, såsom öfvergångslära emellan österlands- 
tron och kristendomen, ett slags protestantiska 



— 150 — 

emot den förra,, som letar sig fram till den sanna 
källan. 

Måhända har ingen bland de nyare mera djupt, 
än Svedenboeg, uppfattat alla de naturen genom- 
gående analogier och valfrändskaper. Deruti låg 
sannolikt källan till hans förvånande uppdagelser, 
liksom till hans korrespondenslära och poetiska 
åskådning af tingen , hvilken senare öfverallt spårar 
hemliga motsvarigheter och finner den symbol, som 
återger begreppet. För honom var hela verlden en 
sinnebild af intelligensen, och det tyckes som hade 
hans inre afspeglat på en gång den yttre naturen 
och den moraliska verlden. Han läste i tingens 
innersta deras hemliga mening under den yttre om- 
klädnaden, såsom fysiognomen läser förborgade tan- 
kar i menniskans anlete. Om det är grundadt, 
hvad en nyare filosof yttrar, att »kärleken till san- 
ning och dygd, samt ett lif i harmoni med natu- 
ren gör ögat klarsyntare att läsa hennes text», och 
att vi sålunda »kunna småningom lyckas upptäcka 
naturföremålens ursprungliga betydelse, så att verl- 
den en gång blir för oss en upplåten bok, der 
hvarje form lägger i dagen sitt dolda lif och före- 
mål», så var S vedenborg tvifvelsutan en föregån- 
gare på denna bana*). 

*) Det anförda yttrandet är af amerikanaren Emerson, hvil- 
ken, ehuru icke gillande Svbdenborgs lära, ställer honom 



. — 151 — 

Det är icke i Svedenborgs dikter man bör 
söka det mest poetiska hos honom. Det uppenba- 
rar sig ej rätt förrän han var några och femtio år, 
eller vid inträdet i andeverlden. Fenomenet af ett 
så sent uppvaknande är ej utan exempel. Milton 
var nära lika gammal när han diktade sitt »Förlo- 
rade Paradis» , efter att förut , , liksom S vedenborg , 
endast hafva lemnat små vittra ungdomsförsök. Det 
är ej i bildernas eller formens skönhet man bör 
söka det poetiska hos S vedenborg, det är i tan- 
karnes, hvarför det undfaller mängden, som dock 
icke undgår att hänföras af likartade idéer hos an- 
dra författare, endast de äro iklädda versformen. 
Man finner frändskap med Svedenborgs tankar der 
det minst skulle förmodas. När man t. ex. läser 
hos Kellgren om »sferers harmoni» och »himlens 
urbild», eller hos Leopold om »jordens himmelska 
förakt» , eller hos Tegnér att »vi fullborda vår grad 
vid ett högre lärosäte., der vi undervisas af lärare 
med änglavingar», och i ett land, »af hvars ljus 
solen är en skugga», så är det vitter Svedenborgia- 
iiism, ehuru författarne säkerligen ej tänkt derpå. 
Man skulle kunna kalla det poetiska hos Sveden- 
borg tankens inbillningsgåfva, hvilken han säger 
vara förherrskande hos Jupiters invånare. Hela hans 

högt som snille, vid sidan af Pythagoras, Plato, Baco 
och Leibniz. 



1 



— 152 — 

verlds-åskådning är poetisk , uppdagande det eviga 
under det förgängligas former, och förlikande alla 
skenbara stridigheter till ett harmoniskt "helt. I 
förmågan att visa, huru nära menniskan ärbesläg- 
tad med hela naturen, påminner han någon gång 
om Goethe*), Den nyssanförde författaren yttrar, 



*) T. ex. när denne säger, i Faust: 

»Die Geuterwelt ,i»t nicht verschlossen , 
Dem Sinn ist zu, dein Herz ist todt». 

Svedenborg upprepar på flera ställen, att andeverlden är 
Öppen for menniskan, endast det inre sinnet hos henne 
öppnas for dess ljus. Hvad som gör henne i allmänhet 
oförmögen till detta högre umgänge är, i hans tanka, 
att hon öfverlemnar sig for mycket åt sinneverlden. Vi 
påminna oss ingenstädes hafva sett en jemförelse emellan 
vissa beröringspunkter hos Goethe och Svedenborg, i 
förevarande ämne, i hvilket hänseende åtskilligt anmärk- * 
ningsvärdt förekommer i skriften: Goethe oas näherm per- 
sönlichen Umgänge dargestelU. Ein nachgélassenes Werk 
van Joh. Falk, särskilt i samtalet på Wielands begrav- 
ningsdag, hvarvid blott må erinras, att Goethe begagnar 
uttrycket »monader» (efter Leibniz), der Svedenborg säger 
»andar». Man finner flera öfverenss tämmelser, t. ex. i den 
oafbrutna fortgången af själarnes verksamhet; i andames 
förflyttande dit hvar och en hörer (S vedenborgs samhällen , 
eller »societeter») : i den hemliga dragningskraft, som förer 
andarne till deras bestämmelseort, o. s. v. — I det under- 
bara af vissa föreställningar efterger Goethe ingalunda 
Svedenborg. Denne ger planeterna blott olika invånare, 
alla dock af mensklig skapnad, h varemot Goethe antager, 
att liksom det gifVes mennisko-planeter, så kan det möjli- 
gen också finnas fisk-planeter och fogel-planeter. Tron på 



— 153 — 

i anledning af Goethe's stora förmåga att se det 
filosofiska, liksom det poetiska stoffet i det enskilta 
och hvardagliga : »Det finnes en man af snille , hvil- 
ken har gjort mycket för denna filosofi, och hvars 
litterära värde ännu icke blifvit fullt uppskattadt, 
— jag menar Emanuel Svedenborg. Den mest in- 
biUningsrike bland menniskor, och likväl skrifvande 
med en matematikers noggranhet, försökte han att 
inympa en rent filosofisk etik på sin tids populära 
kristendom. Ett sådant försök måste naturligtvis 
medföra svårigheter, som intet snille kunde öfver- 
vinna. Men han såg och visade sambandet mellan 
naturen och själens affektioner. Han inträngde i 
den synliga, hörbara och påtagliga verldens sinne- 
bildliga och andeliga betydelse»*). 

Det är ofvan *anty dt , att Svedenborg sällan 
betfädde något vetenskapligt fält l utan att deröfver 
meddela ett nytt uppslag. Så kastade han en blick 
från korrespondensläran på hieroglyfernas dunkla 
hemlighet, och anade en gemenskap emellan dessa 
lärors symbolik. Han skref till svenska vetenskaps- 
akademien, att enär korrespondensläran ansetts af - 

själavandring tyckes icke ligga långt borta i följande ytt- 
rande: Ich bin gewiss, wie sie mich Mer sehen, schon tau- 
seridmal dagewesen, und hqffe noch taitsendmal wiederzu- 
kommen. 

*) Naturen, Tal och föreläsningar af R. W. Emerson, s. 107. 



— 154 — 

/ 

forntidens vise såsom vetenskapernas vetenskap och 
sjelfva källan till de gamles både religiösa och ve- 
tenskapliga bildning, hvilken till stor del var sym- 
bolisk, hemstälde han, att akademien måtte upp- 
draga åt någon af sina ledamöter att egna sig åt 
detta studium, i hvilken händelse han (S veden- 
borg) åtog sig att förklara och utgifva Hierogly- 
phica Egyptiaca, som egentligen vore en korrespon- 
denslära, och hvilken han trodde ingen annan kunna 
uttyda*). Det är icke bekant, att detta förslag 
ägt någon påföljd. Det är dock redan i det hän- 
seende märkvärdigt, att S vedenborg riktade upp- 
märksamheten på hieroglyfernas förklaring i en tid 



*) Handlingar rörande Skandinaviens historia, IX delen, s. 
314. Då endast ett kort utdrag ur S vedenborgs bref 
der blifvit raeddeladt, har förf. sökt erhålla del af sjelfva 
hufvudskriften, hvilken, enligt uppgift, vore förvarad i v. 
Engeströmska biblioteket, hvars vårdare dock upplyst, att 
den saknades der och troligen varit utlånt till någon, som 
icke återställt densamma. Det i ofvannämda samfunds 

handlingar införda utdrag är af följande lydelse : 

Quoniam scientia illa correspondentiarum fuerat antiquis Sci- 
entia Scientiarum, & inde sapientia, inierest ut aliquis t 

Vestra Academia isti scientia* operam impendat, ■■ — 

si — — — inchoari, quod fleri inpriwis potest ex corre- 
spondentiis in Apocalypsi Revelata detectis & ex Verbo de- 
monstratis: hoc si ex optato est volo Hieroglyphica Egyptiaca , 
gum non aliud sunt quam correspondentice , evolvere, & in 
publicum dåre, quod non fieri potest ab aliquo alio. 

Em. Svedenborg. 



— ' 155 — 

när föga någon i Europa tänkte derpå och innan 
Champollion, Salyolini, Lepsius och andra hiero- 
glyf-tolkar voro födda*). Men det är ej mindre 
märkligt derigenom, att det syftes angifva en an- 
nan utgångspunkt, än deras, enär de gått den gram- 
matiska vägen, för att lemna en språklära och ord- 
bok till tecknens förklaring, men Svedenbobg sökte 
sjelfva bildskriftens andemening, h vilket, i fråga 
om denna mystiska skrift, torde blifvit af högre 
betydelse, och hvarförutan i allt fall kunskapen 
derom varit ofullständig. Deraf , att grunddragen i 
korrespondensläran, om analogien emellan den syn- 
liga och osynliga verlden, sammanfaller med den 
forn-egyptiska och grekiska kosmologien, som lär- 
des inom mysterierna, tyckes det icke otänkbart, 
att Svedenborg äfven här kunnat vara på spåren 
af en sanning, som kommande tider möjligen skola 
bekräfta, ty när ett århundrade börjat söka lösnin- 
gen af en stor idé, slutar det vanligen ej förr, än 
det hunnit densamma. 

Svedenborg hade en djup förkänsla af den rö- 
relse, som skulle uppstå inom den kristna kyrkan, 



*) Somr bekant är, funnos äldre tolkningsförsök, bland h vilka 
man dock ansett dem af Horapollo alltför okritiska, och 
Kircher'8 nog godtyckliga. Dernäst förekomma Warbur- 
ton*8 och Zoega*8, hvilken ^istnämdes äro vida senare, än 
Svbdinborgs förslag. 



— 156 — 

ocn under hvilken brytning vi ännu befinna oss. 
Liksom man i hans skrifter funnit frön till flera 
senare tiders upptäckter, så har man i hans för 
nära ett århundrade sedan utgifna Expositio doctri- 
nce novce Ecclesice funnit antydda de hufvudsakliga 
skiljaktigheter i lärobegrepp, som yppats inom kri- 
stenhetens trenne hufvudkyrkor. Det adertonde 
århundradet hade nogsamt ådagalagt, att man på 
tviflets och otrons bana ej kunde uppnå lösningen 
af de för menskligheten vigtigaste sanningar. Sve- 
denborg valde trons och uppenbarelsens väg till 
deras förklaring. Denna väckelse i en tid, som var 
deraf i högre behof än någon annan, synes varit 
hans andeliga sändning, så vidt dödlige kunna der- 
om dömma. Långt ifrån att söka återtända fana- 
tismens lågor, ville han förlika vetenskapens forsk- 
ning med religionens fordringar, förnuft och tro. 
Han skilde sig icke i det yttre från statskyrkan, 
iakttog alla dess bruk, sökte ej stifta någon sekt, 
utan inskränkte sig att i vissa delar förklara skrif- 
ten på ett sätt, som han ansåg närmare öf verens- 
stammande med dess anda, än den af reformato- 
rerna begagnade tolkning; en pröfning, som ligger 
inom sjelfva protestantismens hufvudbegrepp och 
hvaraf Luther sjelf gaf det första efterdöme. Olik 
andra religions-ifrare , öfvertalte han ingen att öfver- 
gifva den bestående kyrkan, och var så litet ange- 



— 157 — 

lägen att omgifva sig med anhängare, att han un- 
der sina mångåriga resor ständigt färdades ensam, 
nästan otillgänglig för alla andra, än några få lärde. 
Det är ej så en sekt-grundare uppträder. Huru 
föga han eftersträfvade att väcka ett allmännare 
uppseende med sina andeliga skrifter , visar sig äfven 
deraf , att de utgåfvos utan författarenamn. Det 
var först under de sista åren, som han, på till- 
styrkan af en vän, doktor Hartley, aktad teolog, 
tillät att namnet fick angifvas på titelbladet, hvar- 
vid han tecknade sig »Emanuel S vedenborg, Christi 
tjenare». Hartley, som genom en mångårig vän- 
skap var förenad med Svedenborg, fann grund- 
draget i hans karakter utgöras af en barnfrom 
oskuld*). »Svedenborg», säger han, »älskade alla 

goda menniskor, af hvad kyrka som helst», 

»Han bevisar alla punkter i sin lära med vittnes- 
börd ur den heliga skrift, förenar kärleken med 
tron, och är den förnuftigaste teolog jag någonsin 

*) Man har anmärkt, att ingen kunnat svara så upplysande 
på baras frågor, som Svedenborg; ingen kunnat så trösta 
de små, som begreto en förlorad broder eller syster, och 
att han var den förste teolog, hvars röst inträngt ända till 
barnkammaren och fullföljt hvad en moders stämma be- 
gynt. Han tyckes äfven sjelf hafva läst skriften med ett 
barns oskuldsblick, med en frånvaro af dogmatiskt grubbel, 
såsom hade århundraden af teologiska strider gått af ho- 
nom obemärkta förbi. (Jfr Swedenborg, a Biography by 
Wilkinson, p. 248, 249.) 



— 158 — 

läst. Medger man , att sådant bör skänka förtroende 
åt hans lära, så kan man, enligt min tanka, säga 
att han är det utomordentligaste budskap , som Gud 
oss tillsändt sedan apostlarnes tid, och att han 
kunde kallas våra dagars apostel» *). Om man här 
än ville skrifva en del af Hartley^ höga uppskatt- 
ning på vänskapens räkning, så torde sjelfva S ve- 
denborgs motståndare dock medgifva, såsom en 
företeelse utan like, att under det otron firade sina 
segrar i Europa och kristna religionen aflystes i 
upplysningens hemland, uppstod, på en svensk 
naturfilosofs ord, en ny-proteStantisk kyrka, som 
eröfrade bekännare i England, Frankrike, Tysk- 
land, hela Norden, ända bortom verldshafvet, i det 
fria Amerika, och på det förslafvade Afrikas kust. 
Att Svedenbörg var allmännare känd och vär- 
derad utom än inom Sverige, äger sin grund icke 
blott i den gamla erfarenheten, att någon sällan är 
profet i sitt fädernesland, utan lika mycket- i hans 
mångåriga utrikes vistande, och i utgifvandet af hans 
skrifter på främmande språk (hvarför de utländska 
upplagorna äro både fullständigare och flertaligare 
än de svenska). Men om deras antal var inskränkt, 
som i hemlandet uppfattat denne underbare man, 



*) A theosopkical lucubration on the natur e of influx, as it re- 
spects the communication and operations of soul and body, 
London 1770. 



— 159 — 

i synnerhet på en tid, som ägde en med Sveden- 
borg motsatt riktning, funnos dock deribland så- 
dana, hvilkas omdöme vägde betydligt. Att Thor- 
ild var bland dem, är kändt. Haji fann i Sve- 
denborg )) en stor och mångkunnig lärd, som gjort 
sitt fädernesland ära, och som underhöll vördna- 
den för sitt snille med en apostolisk sedernas en- 
fald och renhet». För färre synes det deremot va- 
rit bekant, att vetenskaps-akademiens grundläggare 
och förste sekreterare, liksom svenska akademiens 
främste ledamot och Sveriges berömdaste statsman 
på sin tid, riksrådet gréfve von Höpken, var en 
mångårig vän och beundrare af Svedenborg. Antin- 
gen man afser Höpkens skarpsinnighet såsom ären- 
denas ledare, hans djupa och mångsidiga lärdom, 
hans vidsträckta verlds- och mennisko-kännedom, 
eller hans fläckfria karakter och vandel, så blir hans 
vitsord af betydenhet. »Få personer», säger Höpken, 
»hafva med eftertänka läst Svedenborgs skrifter, hvilka 
dock gnistra af snille. Om jag der träffar något 
ovanligt, extravagant, något som antyder ett oord- 
nadt begrepp, så dömmer jag ej. Vi läse Plato 
med beundran, ehuru det finnes föga i hans verk, 
som, i händelse det berättades af någon annan, 
icke skulle anses såsom svärmiskt, obegripligt och 
absurdt». Om Svedenborgs personlighet skrifver 
Höpken: »Jag har icke blott under fyrtiotvå år 



— 160 — 

känt honom, utan var också för någon tid dag- 
ligen i hans sällskap. Då man, som jag, länge 
lefvat i verlden och ägt en omfattande verknings- 
krets, har man ock ägt otaliga tillfallen att lära 
känna menniskor , deras dygder och fel , deras starka 
och svaga sidor. Jag påminner mig dock aldrig 
att hafva känt en man af mera oföränderligt dygdig 
karakter, än S vedenborg, alltid lugn och nöjd, aldrig 
vresig och gramse, ehuru hans själ ständigt var 
sysselsatt med upphöjda tankar och spekulationer. 
Han var en verklig filosof, och lefde såsom sådan. 
— — Han var begåfvad med ett särdeles lyckligt 
snille, med särskilt anlag för hvarje vetenskap, som 
tillät honom att lysa i alla dem han omfattade. 
Han var utan motsägelse den lärdaste man i vårt 
fädernesland; i sin ungdom stor skald; jag äger 
ännu i mitt förvar latinska dikter af honom, för 
hvilka Ovidius ej skulle blygts. Under medelåldern 
var hans latin lätt, smakfull och prydlig; i de se- 
nare åren var den likaledes klar, men mindre ele- 
gant, sedan han vändt sina tankar åt andeliga äm- 
nen. — — Han röjde allestädes ett sundt omdöme ; 
uppfattade hvarje ämne med klarhet, och uttryckte 
sig med lätthet. — Han må, med eller utan skäl, 
hvilket jag ej vågar af göra, klandras att hafva i 
sina uppenbarelser lemnat ett nog fritt rum åt en 
lågande inbillningskraft; förtegen del har jag intet. 



— 161 — 

hvarpå jag i detta fall kan grunda ett omdöme. 
Om vår Herre i vår tid tillstädj er vissa personer 
uppenbarelser eller icke; hvad som tillhör naturen 
af sådana uppenbarelser , och huru mar*, skall skilja 
de sanna från de falska, — i allt sådant äger jag 
ingen tillräcklig grund, att derpå bygga ett om- 
döme. Och om vi åter skulle , enligt menskligt be- 
grepp, jemföra Apokalypsens uppenbarelser med 
S vedenborgs, så vet. jag ej åt hvilketdera slaget 
företräde borde lemnas»*). Höpken tror på fram- 
gången af Svedenborgs lära och åberopar dervid 
Ciceros yttrande, att tiden förstör godtyckligt fram- 
kläckta meningar, men bekräftar dem, som fram- 
gått ur sakens natur**). Det är emellertid an- 
märkningsvar dt , att Sveriges lärdaste statsmän i 
förra och närvarande århundradet, Höpken och 
Ehrenheim , egnat åt Svedenborgs skrifter den stör- 
sta uppmärksamhet, och att den förre jemfört ho- 
nom med Plato, den senare med Pythagoras. De 
läsare, som ej skärskådat nämda skrifter ur poli- 
tisk synpunkt, skola utan tvifvel öfverraskas af 
Höpkens yttrande, att han i sista artikeln af läran 



*) Grefve v. Höpkens bref till general TuXen , dat. Skenninge 
.den 11 maj 1772. 

**) Opinionum commenta delet dies, naturae judicia confirmat. 
De natura Deorum, II: 2. 

Sv. Aktad, Bandi. XI Del. 11 



— 162 — 

om det nya Jerusalem funnit mer ljus öfver rege- 
ringskonsten, än hos Montesquieu *). Det allvar 
och den mogna eftertanke, hvarmed sådane män 
som Höpken och Ehrenheim framstälde sina me- 
ningar, tillåta intet tvifvel om deras uppriktighet. 
»Jag har ibland sagt till konungen»», yttrar Höpken 
i ett bref , »att om han någonsin ville anlägga en 
koloni, skulle ingen religion der bättre passa som 
allmängiltig, än S vedenborgs, och det af dessa 
tvenne grunder: 1) emedan denna religion mer än 
någon annan skapar rättskaffens och idoga med- 
borgare, enär den lärer, att gudaktigheten består i 
lefnaden; och 2) emedan den inger den minsta 
fruktan för döden, som enligt denna lära blott be- 
står i öfvergången från en lägre till en högre ut- 
vecklingsgrad. Ja, efter hans grundsatser ser jag 
i döden icke något mera förfärande, än i ett glas 
vatten , som jag dricker» **). 

Med den själsriktning, som Svedenbobg ärft 
och utbildat, hade det varit psykologiskt oförklar- 
ligt, om han ej slutat som andelig siare. Han hade 
under sin vetenskapliga verksamhet funnit erfaren- 
hets-sanningarnes inskränkthet , de lärda meningarnes 
vindkast, och ihågkom Skriftens ord: »himmel och 



*) Uppgift hos Tafel, Urkunden 1: 52. 
*) Höpkens bref till general Tuxen. Jfr Tafel, Urhunden 
1 : .67. 



— 163 — 

jord * skola förgås , men min ord skola icke förgås» *). 
Han inneslöt sig med den heliga skrift, hvilken 
utgjorde hans enda läsning under tjugesju år. Hans 
förklaringar deröfver voro ej de, som mest öfver- 
raskade hans samtida. Hans lära, skild från andeskå- 
deriet, skulle mottagits som en annan af mennisko- 
tanke fostrad förslagsmening, och hade sannolikt vun- 
nit lättare ingång. Det var den försäkran, att Gud 
personligen lemnat honom uppdraget att tyda hvad 
dittills varit förborgadt, under umgänge med änglar 
och de aflidnas andar , som väckte det största tvifvel 
om både lärans och dess upphofsmans tillförlitlig- 
het. Hörom åter Höpken: »En gång», säger han, 
»förestälde jag den vördnadsvärde mannen ganska 
allvarsamt , att han gjorde rättast i att icke uti sina 
sköna skrifter inblanda så mycket uppenbarelser, 
hvilka blott skulle blifva föremål för spott och spe 
hos de okunnige **). Men han svarade, att sådant 
ej berodde af honom; att han vore för gammal, 
för att leka med andeliga ting, och för angelägen 



•) Luc. 21: 33. 

**) Wilkjnson Är af motsatt mening, och yttrar om visio- 
nerna: »The truth however is that they are vital to his 
doctrines, and to omit them would reduce his interpreta- 
tions to a philosophical system, that like the rest would 
have no hold upon creation, and no heel upon infldelity, 
which indeed it would supply with a new fiejd of opera- 
tions». E. Swedenborg , a Biography, pag. 95. 



— 164 — 

om sin eviga salighet, att akta på dåraktiga om- 
dömen; hvarjemte han försäkrade mig att, så sant 
han hoppades blifva salig, vore dessa uppenbarel- 
ser inga foster af hans inbillning, utan sanna, och 
grundade på hvad han sjelf sett och hört. — Det 
må vara: kyrkan kan ej dömma öfver det hem- 
lighetsfulla deri, och jag kan det ej heller. Emel- 
lertid hafva hans uppenbarelser hittills ej medfört 
någon nytta, fast mer skada. Jag öfverhoppar dem 
alltid, emedan jag finner mera uppbyggelse af tex- 
ten och hvad som kan blifva föremål för omdömes- 
gåfvan. De fleste, som tala om Svedenborgs teo- 
logi, stanna vid uppenbarelserna, och anse dem så- 
som hufvudsak, Hvad han åter berättar om ande- 
verlden och änglarnes indelning, synes mig röja en 
analogi med de lagar , som Gud fastställt i naturen , 
från hvilka afvikelser och undantag ej kunna äga 
rum, så att han der valt samma väg, som vi gå 
från det synliga till det osynliga, från kända ting 
till -okända, från samlade rön till en förut obekant 

v 

grundsanning, liksom vi, uti aritmetiken, föras från 
bekanta tal till dem, som vi söka. Vi hafva ingen 
annan väg till erfarenhet och kunskap" *). 

Här är icke stället att fördjupa oss i en när- 
mare undersökning af Svedenborgs andelåra, och 



*) HÖPKEN8 bref till general Tuxen den 11 maj 1772. 



— 165 — 

hvilken säkrast inhämtas af hans skrifter. Lika 
öfverflödigt vore det att anmärka den väsentliga 
åtskilnad emellan hvad man vanligen förstår med 
andeskåderi och S vedenborgs uppenbarelser, att 
han aldrig med mystiska eller magiska medel ville 
frammana andar, eller ens sjelf sökte inträde i 
andeverlden. Han kunde säga, med sin berömde 
föregångare bland teosofer , Plotinos : »Jag söker ej 
andeverlden ; andeverlden kommer till mig» *). Efter 
hans tanke är det oegentligt uttryckt, att »andar 
visa sig». Andarne äro alltid tillstädes, <\e omgifva 
oss i hvarje ögonblick, ehuru vi ej kunna se dem**). 



*) Porphyrius, Vita Plotini, c. 11. Det var när Ammelius 
^bad honom gå till templet, som han berättas haft detta 
yttrande. Ett snarlikt af Svedenborg omförmäles af hans 
vän Uobsahm. När, vid 1760 års riksdag, ett par bi- 
skopar, hans slägtmgar, förestälde honom att han borde 
gå till nattvarden, svarade han, att denna religiösa hand- 
ling icke vore så nödvändig för honom, som för andra, eme~ 
dan han redan befunne sig i änglars och helgons sällskap. 
(Tafel, Urkunden III: 11.) Emellan Svedenborg och 
Nyplatonikerna kunna flera likheter uppspåras. Enligt Plo- 
tinos, Porphyrius, Jamblikos m. fl. kunde man genom 
heligt lefverne och sinlighetens dödande komma i gemen- 
skap med andarne, som visade sig i mångfaldiga gestalter. 

*) General Tuxen berättar, att när Svedenborg tillbragt en 
afton inom hans familj , der fru T. och hennes döttrar spelt 
och sjungit , hvaraf den gamle varit mycket road, samt för- 
anledts till sakkunniga yttranden om musiken, hade Tuxen 
slutligen frågat honom, huruvida några andar varit tillstädes, 
hvilket Svedenborg bejakat, och, på ytterligare tillfrågan, 



— 166 — 

Det var, säger han, först sedan hans själs öga upp* 
låtits af Herren, som han kunde skåda in i ande- 
verlden, hvars 'under han, enligt den högstes be- 
fallning, heskrifvit. Umgänget med andar var dock 
ofta både plågsamt och vådligt, enär de onda äga 
én glädje af att bedraga menniskan. Han varnar 
derför att anförtro sig åt dem, om någon skulle 
uppenbara sig*). Man bör pröfva dem, liksom 
menniskor, innan man skänker dem förtroende. 
Då landtgrefven af Hessen-Darmstadt frågade Sve- 
DENBORG, huruvida gåfvan att umgås med andar 
och änglar kunde öfverlåtas på någon annan, sva- 
rade S vedenborg, att ingen kunde erhålla denna 
förmåga, så framt icke Herren upplät hans ande- 
liga öga. Stundom tilläts väl en ande att ingå i 
en menniska, för att meddela henne en sanning, 
men menniskan får ej tala med honom. Lovisa 
Ulrika önskade veta, om Svedenborg kunde tala 
med hvem som helst i andeverlden, hvartill han 
svarade, att han endast kunde tala med sådana 
döde, som han antingen känt personligen, eller 
genom deras skrifter eller lefnad, och med hvilka 
han således varit i något hemligt andeförhållande, 



hvilka dessa voro, sagt att det var några aflidna medlem- 
mar af danska kungafamiljen, Kristian VI, Sofia Mag- 
dalena och Fredrik V. (Se Tafels Urhunden, s. 43.) 

*) De coelo et inferno, p. 246 — 267. 



— 167 — 

men icke med sådana, med h vilka hans själ icke 
varit i beröring. Det var efter detta samtal som 
S vedenborg , enligt drottningens önskarff lemnade 
henne, från hennes någon tid förut aflidne broder, 
en upplysning ur andeverlden, vid hvars emotta- 
gande drottningen bleknade och med bestörtning 
utropade: »Endast Gud och min bror hafva känt 
detta». Hon berättade derefter händelsen för flera 
trovärdiga vittnen både i Stockholm och Berlin. 
Af samma egenskap var den underrättelse, som S ve- 
denborg, nyss ankommen från London till Göte- 
borg , lemnade i ett sällskap , om en i samma stund 
utbrusten eldsvåda på Södermalm i Stockholm, hvar- 
vid han beskref huru elden gick från hus till hus, 
och hvilken beskrifning i de minsta enskiltheter be- 
kräftades af ett med ilbud, två dagar derefter, an- 
kommet bref från regeringen. S vedenborg ogillade, 
att man ansåg dylika uppenbarelser såsom under- 
verk; ty, sade han, »hela verlden vet attjagejkan 
göra några under". Han bad derför hessiske mini- 
stern Venator underrätta sin hertig, hvilken så 
ansett uppenbarelserna, att de icke inneburo något 
under, utan endast bevisade umgänge med ande- 
verlden *). Då Svedenborg tillspordes af en vän **), 



*) Tafei/s Urkunden, III: 35. 
*") Banko-kamereraren C. Robsahm. Jfr Tafel, III: 8. 



— 168 — 

huruvida» denne ej möjligtvis kunde hinna samma 
andeliga ståndpunkt, svarade Svede^borg: »Det 
skulle föra er omedelbart till dårhuset. Det är 
mot sådana frestelser af förvett, som Frälsaren lärt 
oss bedja: inled oss icke i frestelse. Jag hade aldrig 
tänkt på det andeliga tillstånd, i hvilket jag be- 
finner mig, men Herren har utsett mig dertilK 
S vedenborg kunde, enligt hvad han försäkrat, van- 
dra liksom Hermotimcs med själen utom krop- 
pen, hvilket under de sista åren ägde rum nä- 
stan dagligen *). Somnambuler och »klarseende» 
(clairvoyanta) förmå, som känd t 'är, detsamma, 
men endast för korta stunder och i magnetisk sömn , 
hvarjemte de, vid uppvaknandet, äro omedvetna af 
sina syner, hvaremot Svedenborgs ägde rum under 
fullkomligt vaket tillstånd, omvexlande med vanliga 
göromål och besök af vänner, och beskrefvos af 
honom såsom andra naturliga tilldragelser. Sålunda 
kunde han, under- bordsamtal, i förbigående nämna 
hvad han i samma ämne nyligen hört af Paulus, 
Luther, Melanchton, Virgilius, Moses o. a., så- 
som hade fråga varit om en bekant, hvilken nyss 
besökt honom, eller träffats på gatan. Det senare 
hände, enligt hvad han berättat, med Polhems 

*) Det synes bafva börjat vid de första uppenbarelserna, i 
Holland, 1744, då hos honom »den invärtes menniskan var 
separerad från den utvärtes». (Jfr ofvan sid. 144.) 



— 169 — 

ande, h vilken oförmodadt infann sig såsom sällskap 
åt Svedenborg, då han gick i en likprocession, 
hvarvid det egna jemväl inträffade, att sorgetåget 
följde sjetfva Polhems lik till grafven. Den olik- 
het emellan Svedenborg och äldre andeskåd^re må 
jemväl anmärkas, att då desse ägt gemenskap med 
en eller annan invånare af andeverldens vanliga re- 
gioner, förmälte sig den svenske siaren hafva blif- 
vit inlåten i den andra verldens alla boningar, 
från afgrunden upp till den högsta af himlar, 
samt r undervist af änglar om allt hvad sig der 
tilldrog. I hans beskrifning på invånarne af andra 
planeter i vår solverld är icke minst märkvärdigt, 
att den sammanträffat med skildringar af senare 
»klarseende», * som icke ägt aning om Svedenborg , 
och hvarå prof skall längre fram anföras *)* Man 
kan härvi(t ej undgå att erinra sig den berömde 
astronomen Kepplers dröm om månen, dess natur 
och invånare, hvilken två århundraden senare till 
en del bekräftades af anstälda iakttagelser med full- 
komligare synglas, än dem Keppler ägt. Han 
hade således den sällsynta märkvärdighet, att lära 
astronomiska sanningar i drömmen**). 



•) Jfr sid. 205, not "). 

"*) J. Keppleri somnium de astronomia lunari. Opus posthu- 
mum, 1634. Se Kästner's QeschicMe der Mathematik, 
IV; 306. 



— 170 — 

Ett så underbart förhållande hos en i Europa 
länge berömd vetenskapsman kunde ej undgå att 
fästa en allmän uppmärksamhet i den lärda verl- 
den. Icke blott engelska, tyska och fransyska tid- 
skrifter sysselsatte sig dermed; äfven sådane män 
som Kant, Herdeä, Wieland, Jacobi, Lav äter, 
Claudius, och andre samtidens tänkare och snillen 
gjorde den svenske siarens uppenbarelser till före- 
mål för begrundande. Främst uppträdde Kant. 
Hans omdöme är desto anmärkningsvärdare, som 
det är sig olikt på olika tider, hvilket sällan in- 
träffar hos denne följdriktige tänkare. I sitt första 
bref *) , hvari förekomma yttranden fulla af aktning 
för Svedenborg, röjer han en tvekan huru uppen- 
barelser ur andeverlden i allmänhet rätteligen må 
uppskattas. Han hade, säger han, hittills i af- 
seende på tron till dem ställt sig på den nekande 
sidan, dock icke emedan han trott sig inse deras 
omöjlighet, — ty huru* litet veta vi om andars 
natur? — utan emedan de samt- och synnerligen 
ej synts honom tillräckligt bevista**). Så tänkte 



•) Af den 10 augusti 1758. Se Kant'8 SäiiimiUche Werke, 
VII Theil. 

**) Han hade ansett »der Regel der gesunden Yernunft am 
gemässesten zu seyn, sich auf die verneinende Seite zu 
lenken ; nicht als ob ich vermeint die Unraöglichkeit da- 
von eingesehen zu haben (denn wie wenig ist uns doch 



— 171 — 

han tilldess han fick del af S vedenborgs syner, 
hvaribland berättelsen om eldsvådan i Göteborg 
ägde den högsta bevisningskraft och häfde alla möj- 
liga tvifvelsmål *). Han skref då sjelf till S ve- 
denborg, men erhöll intet svar**). Åtta år senare 
uppträdde Kant med skriften Träume eines Ge- 
ster sehers, erläutert durch Träume der Metaphysik, 
h varvid man ej kan undgå att fästa uppmärksam- 



von der Natur eines Geistes bekannt), sondern wcil sie 
insgesammt nicht genugsam bewiesen sind». Ibid. s. 6. 

*) »Die Begebenheit scheint mir unter allén die grösste Be- 
weiskraft zu haben, und benimmt wirklich allem erdenk- 
lichen Zweifel die Ausflucht». Ibid. s. 9. 

'*) Då Kants bref till S vedenborg af denne lemnades obe- 
svaradt, sände Kant en af sina vänner, »ein feiner Mann», 
att i Stockholm närmare underrätta sig om Sveden- 
borg. Den resande erhöll af de mest upplysta personer 
i hufvudstaden bekräftelse på hvad som uppgifvits, och 
han besökte sjelf den ryktbare andeskådaren , som till hans 
förundran befanns vara »ein vernunftiger, gefalliger und 
offenherziger Mann». Orsaken hvarför denne ej besvarat 
Kants bref var, att Svedenborg då ämnade utgifva ett 
särskilt verk om sina syner (h vilket äfven kort dorefter 
utkom), och der allt skulle förklaras. Kant säger sig längta 
derefter och tillägger: »Es sind alle Anstalten gemacht, 
dass ich es sobald bekorame als es die Presse verlassen haben 
wird». Ib. s. 11. — Den af Kant sände kunskaparen var 
hans mångårige, förtrognaste vän, Engelsmannen Green. 
(Se Imman. Kant, geschildert in Briefen an einen Freund, 
von R. B. Jachmann, a. 76. Jfr Abriss des Lebens Swe- 
denborgs, von Tafel, s. 238. 



— 172 — 

het vid sjelfva titeln, der han ej tillägger sin egen 
förklaring högre betydelse, än den af metafysiskt 
dfömmeri. Han visar der större betänklighet att 
inrymma någon trovärdighet åt andesyner*). Kunde 
en enda sådan anses bevist, så skulle deraf oberäk- 
neliga slutföljder kunna dragas. Jag vet ej, säger 
han, om det gifves andar; ja, hvad mera är, jag 
vet ej en gång hvad ordet ande betyder. Han 
medger dock att han, liksom andra, ofta brukar 
det, antingen det må betyda något verkligt, eller 
endast ett hjernspöke **). A andra sidan är han 
böjd att antaga immateriella naturer, hvartill han 
räknar sin egen själ, och han vill ej förneka, att 
ehuru de afdödas själar och rena andeväsenden ej 
kunna uppenbaras för våra yttre sinnen, förmå de 
dock verka på menniskosjälen, så att de föreställ- 
ningar, som inom denna väckas, kläda sig i bilder, 



*) »Soll er (der Philosoph) ^uch nur eine einzige dieser Er- 
zählungen als wahrscheinlich einräumen? Wie wichtigwäre 
ein solches Geständniss, und welche erstaunliche Folgen 
zieht man hieraus, weim auch nur eine solche Begebehheit 
als bewiesen vorausgesetzt werden könnte?» Träume eines 
Qei8ter8eker8, s. 34. 

*) »Tch weiss also nicht ob es Geister gebe, ja was noch 
mehr ist, ich weiss nicht einmal was das Wort Geist be- 
deute. Da ich es indessen oft selbst gebraucht, öder An- 
dere haben brauchen hören, so muss doch etwas darunter 
verstanden werden, es mag nun dieses Etwas ein Hirnge- 
spinnst öder was Wirkliches seyn». Ib. s. 36. 



- 173 — 

beslägtade med dess fantasi, och att jemväl sken- 
bilder deraf kunna framkallas utom densamma *). 
Han vill ej afgöra, huruvida gåfvan att blicka in i 
en osynlig verld liknade den, som tilldeltes Tire- 
sias, hvarigenom denne först blef blind, och huru- 
vida man, för att skåda i den andra verlden, må 
förlora något af det förstånd» som man behöf- 
ver i den närvarande. Åtminstone vill han ej miss- 
unna någon af dem deras upptäckter**). Vakna 

*) »Ich gestehe, dass ich sehr geneigt bin das Daseyn im- 
materiellér Naturen in der.Welt zu behaupten, und raeine 
Seele selbst in die Classe diesel Wesen zu versetzen». Ib. 
s. 45. — »Abgeschiedene Seelen und seine Geister können 
zwar niemals unsera äusseren Sinnen gegenwärtig seyn, 
noch sonst mit der Materie in Gemeinschaft stehen, aber 
wohl auf den Geist des Men schen, der mit ihhen zu einer 
grossen Republik gehört, wirken, so dass die Vorstellun- 
gen, welche sie in ihnen erwecken, sich nach dem Gesetze 
seiner Phantasie in verwandte Bilder einkleiden, und die 
Apparenz der ihnen gemässen Gegenstände als ausser ihm 
erregen. Diese Täuschung känn einen jeden Sinn betref* 
fen, und so sehr dieselbe auch mit ungereimten Hirnge- 
spinnsten untermengt wäre, so diirfte man sich dieses nicht 
abhalten lassen, hierunter geistige Einfliissc zu vermuthen». 
Ib. s. 63. 

**) »Zum wenigsten raissgönne ich ihnen keine von ihren Ent- 
deckungen». — Derpå tillägger han följande, något smäd- 
liga hänsyftning: »Nur besorge ich, dass ihnen irgend ein 
Mann von gutem Yerstande und wenig Feinigkeit eben 
dasselbe durfté zu verstehen geben, was dem Tycho Brahe 
sein Kutscher antwortete, als jener meinte zu Nachtzeit 
nach den Sternen den kiirzesten Weg fahren zu können: 



— 174 — 

drömmare indelar han i förnufts-drömmare {Trim- 
mern der Vernunft) och känslo-drömmare (Träu- 
mern der Geföhle), hvilka senare vanligen hafva att 
göra med andar. Under allt detta vill han ej be- 
stämdt hvarken bejaka eller förneka något af an- 
darnes natur* Han vill ej bestrida all sanning i 
vissa berättelser om andar, med förbehåll att be- 
tvifla hvar och en sådan berättelse särskilt, under 
det han skänker någon tro åt alla tillsamman- 
tagna*). Omdömet, hvilket i allmänhet synes nå- 
got sväfvande, blir, emot vanan hos Kant, hå- 
nande och bittert, då han, i den senare afdelnin- 
gen, tillämpar sina satser på Svedenbojrgs skrifter, 
hvarvid han skiljer emellan vansinne och vanvett, 
emellan obegripliga syner och förryckt spekulerande 
deröfver**). Att Svedenborgs religiösa åsigter voro 

Guter Herr, auf den Himmel mögt ihr euch wohl verste- 
hen, hiei* aber auf der Erde seyd ihr ein Nan». Ib. 
8. 64. 

*) »Eben dieselbe Unwissenheit macht auch, dass ich mich 
nicht imterstehe, so gänzlich alle Wahrheit an den mancher- 
lei Geister-erzählungen abzuläugnen , doch mit dem gewöhn- 
lichen, ob gleich wunderlichen Vorbehalt, einé jede ein- 
zelne derselben in Zweifel zu ziehen, allén zusammengenom- 
men aber einigen Glauben beizumessen». Ib. s. 77. 

**) En jemförelse mellan den t<m, som Kant och Kellgren 
iakttogo mot Svedenbokg, skall frambättre meddelas. 
Emellertid lemnar Kant en öfversigt af hufvuddragen i 
Svedenborgs andelära, hvilken är så klar och kortfattad, 
att den företrädesvis må här meddelas. Vi begagna der- 



— 175 — 

oförenliga med grunderna för Ka;nts sedelära» torde 
väl i sin v mån bidragit till det stridiga omdömet. 

vid en redan gjord tolkning, i h vilken Öfversättaren endast 
utelemnat en mängd missfirmande uttryck om S vedenborg, 
i den stil , hvaraf vi redan anfört prof, och h vilka vid läs- 
ningen endast verka störande. Denna öfversigt är så ly- 
dande : 

»S vedenborg delar sina syner i 3 slag: 1) då man 
befrias från sin kropp, ett mellantillstånd emellan sofvande 
och vakande, i hvilket tillstånd han hört, sett, ja till och 
med vidrört andar. Detta har vederfarits honom blott tre 
eller fyra gånger; 2) att till själen blifva bortförd» utan 
att derigenom störas i sina kroppsliga förrättningar, under 
hvilket tillstånd han i andanom flera timmar varit på helt 
andra ställen, der sett hus, menniskor o. s. v., tills han 
hastigt åter kommit till sig sjelf. Detta har händt ho- 
nom två eller tre gånger; 3) det~ vanliga slaget af syner, 
som han dagligen har, under det han är fullkomligt vaken, 
och från hvilka han hämtat sina berättelser. — Sveden- 
borg säger, att alla menniskor stå i en lika innerlig för- 
bindelse med andeverlden, men de känna det icke; och 
skilnaden mellan honom och andra är blott den, att hans 
innersta är öppnadt, om h vilken skänk af Gud han alltid 
talar med största vördnad och ödmjukhet (datum, mifri ex 
divina D&nuni miserivordia). Denna gåfva består i att få 
medvetande af de dunkla föreställningar, hvilka själen er- 
håller genom sin beständiga förbindelse med andeverlden. 
Menniskan har ett yttre och ett inre minne. Det förra 
äger hon såsom hörande till yttre verlden, det andra i 
kraft af sitt sammanhang med andeverlden. Härpå grun- 
dar sig skilnaden mellan den yttre och inre menniskan; 
och S vedenborgs egna företräde består deri, att han, redan 
under sitt lif, såsom en person, ser sig i änglames säll- 
skap och af dem betraktas såsom sådan. I det inre min- 



— 176 — 

Icke minst anmärkningsvärdt är, att Kant slutar 
denna afhandling med anförande af ett ställe ur 



net förvaras äfven allt det , -som försvunnit ur det yttre , 
och intet går förlora dt af alla menniskans foreställningar. 
Efter döden utgör erinringen om allt hvad som någonsin 
kommit i menniskans själ , till och med om det som fordom 
var forborgadt för henne sjelf, hennes lifs fullständiga bok. — 
Andarnes närvaro gör väl intryck blott på menniskans inre 
sinne; men detta intryck verkar dock, att hon tror sig se 
dem utom sig och det under mensklig form. Andarnes 
språk är ett omedelbart meddelande af idéer, men har dock 
sken (apparenz) af det språk menniskan vanligen talar, 
och föreställes såsom varande utom henne. Anden läser i 
annan andes minne de föreställningar, denne med klarhet 
äger. " Så se andarne hos Svedenborg hans foreställningar 
om denna verlden, och dessa föreställningar hafva för dem 
en sådan åskådlighet, att andarne ofta bedraga sig sjelfva 
och inbilla sig, att de omedelbarligen se sjelfva sakerna; 
hvilket dock är omöjligt, emedan ingen ren ande kan 
emottaga något intryck af den yttre verlden. Af gemen- 
skap med andra lefvande menniskors själar, h vilkas inre 
icke är öppnast, d. v. s. hvilkas sinne innehåller blott 
dunkla föres tälmingur, kunna andarne .icke heller vinna nå- 
gon kunskap. Svedenborg är således likasom ett orakel för 
andarne, hvilka äro lika 'så nyfikna på att hos honom 
åskåda verldens närvarande tillstånd, som han är nyfiken 
att i deras minne, likasom i en spegel, betrakta ande- 
verldens under. Fastän dessa andar likaledes stå i den 
närmaste förbindelse med alla öfriga lefvande menniskors 
själar, verka på dem och af dem mottaga verkningar, så 
hafva dock andarne lika så litet medvetande deraf söm 
människorna, emedan detta deras inre sinne, hvilket hörer 
till deras andeliga personlighet, är alldeles dunkelt. An- 
darne mena således, att hvad hos dem verkas genom men- 



— 177 — 

VoLTAffiE*s »ärliga Candide» (som Kant här kallar 
honom). Den huvudsakligaste anmärkning emot 



niskosjälarnes inflytelse tankes af dem allena, likasom ock 
menniskorna under detta lifVet ej tro annat, än att alla 
deras tankar och böjelser härleda sig från dem sjelfva, ehuru 
dessa tankar och böjelser i sjelfVa verket ofta öfvergä från 
den osynliga verlden till menniskorna. Emellertid har hvarje 
menniskosjäl redan under detta lifvet sitt ställe i ande* 
verlden och hör till. en viss societet, ett visst samhälle, 
som alltid är enligt "med det godas och sannas eller for- 
ståndets och viljans inre tillstånd hos henne. Andarnes 
ställen hafva likväl sinsemellan ej något gemensamt med 
den kroppsliga verldens rum, h vårföre en uti Indien bo- 
ende menniskas själ, hvad det andeliga läget beträffar, ofta 
kan vara närmaste granne med en annan i Europa lef- 
vande menniskas, och deremot de, som. till kroppen vistas 
i, samma hus, i andeligt förhållande kunna vara ganska 
aflägsna från hvarandra. Dör menniskan, så förändrar sjä- 
len icke sitt ställe , utan finner sig blott på den plats , der 
hon redan i detta lifvet var i anseende till andra andar. 
Ehuru andames förhållande sinsemellan ej är något verk- 
ligt rum, så har det dock hos dem sken deraf, och deras 
förbindelser eller likheter föreställas såsom grannskaper, 
deras skiljaktigheter såsom afstånd ; äfvensom andarne sjelfva 
ej hafva någon verklig utsträckning (expansion), men dock 
tillägga hvarandra mensklig skapnad. I detta inbillade 
rum är i «n allmän gemenskap, ett oinskränkt umgänge 
mellan de andeliga naturerna. Svedenborg talar med af- 
lidnas själar när han behagar, läser i deras minne (för- 
måga af föreställningar) det tillstånd, hvari de åskåda sig 
sjelfva, och ser detta lika så klart som den yttre verlden 
med sina kroppsliga ögon. Det ofantliga afståndet mellan 
verldens förnuftiga inbyggare är, i afseende på det ande- 

Sv. Akad. lhtndl. Ht Del. 12 



178 — 



Kants uppsats är dock väl Herders erinran, att 
här icke bort vara fråga om att bedömma Sveden- 



liga universum, att anse for ett intet; och att tala med 
en Saturni invånare är for Svedenborg äfven så lätt som 
att tala med en död menniskas själ. Allt kommer an på 
det inre tillståndets förhållande och på den förbindelse, de 
hafva med hvarandra enligt sin öfverensstämmelse i det 
sanna och goda; ailägsnare andar kunna dock lätt förme- 
delst andra komma i gemenskap. Derföre behöfver menni- 
skan ej heller att verkligen hafva bott på de öfriga verlds- 
kropparne, för att en gång känna dem med alla deras un- 
der. Hennes själ läser i aflidna planet-invånares minne de 
föreställningar, dessa hafva om. sitt lif och sin forna vi- 
stelseort, och ser deri föremålen, lika så väl som genom 
omedelbar åskådning. — De kroppsliga väsendena hafva 
ingen egen tillvaro, utan äro till blött genom andeverlden, 
dock hvarje kropp ej genom en ande allena, utan genom 
alla sammantagna. Derföre har kunskapen om de mate- 
riella tingen en tvåfaldig betydelse: en yttre, i afseende på 
kropparnes förhållanden till hvarandra , och en inre , så vida 
dessa kroppar, beteckna andeverldens krafter, hvilka äro 
deras orsaker. Så har menniskans kropp ett förhållande 
mellan sina delar efter materiella lagar; men, så vida krop- 
pen uppehålles genom anden, som lefver i honom , beteckna 
hans särskilta lemmar och deras funktioner de själskrafter, 
förmedelst hvilka de hafva sin skapnad , sin verksamhet och 
sitt bestånd. Denna inre betydelse (andemening) är för 
menniskan obekant, och Svedenborg, hvars innersta är öpp- 
nadt, har velat lära henne känna densamma. Med alla 
andra ting i den synbara verlden förhåller det sig på lika 
sätt; de hafva en betydelse såsom saker och en annan 
högre såsom tecken qller chiffre. Detta är äfven ursprun- 
get till Svedenborgs. nya förklaringar af bibeln ; ty den inre 
meningen, eller alla i Skriften berättade sakers symboliska 



— 179 — 

borg efter en främmande metafysik, utan att söka 
förklara hans drömmar ur honom sjelf, emedan de 
utgjorde hans metafysik. 



förhållande till andeverlden, är likasom kärnan, det öfriga 
såsom skalet. — Alla andar föreställa sig hvarandra under 
sken af gestalter, som hafva utsträckning, d. v. s. såsom 
skapnader, h vilka fylla rummet; och dessa andeliga väsen- 
dens inflytanden på hvarandra åstadkomma tillika hos dem 
en inbillad föreställning eller ett sken af andra extenderade 
väsenden, likasom af en materiell verld, hvars bilder dock 
blott äro sinnebilder, symboler af deras inre tillstånd , men 
likväl förorsaka en så klar och varaktig illusion (synvilla, 
sinnenas förvillelse), att hon liknar det verkliga intryck 
sådana föremål göra. Svedenborg talar derföre om andar- 
nes trädgårdar, stora landsträckor, boningar, gallerier, ar- 
kader m. m., h vilka han med egna ögon sett i det klara- 
ste ljus, och försäkrar, att han, under samtal med sina 
döda vänner, nästan alltid funnit, det de, som nyligen 
aflidit, knappt kunde öfvertyga sig, att de äro döda, eme- 
dan de sågo omkring sig en verld, alldeles lik med den 
de lemnat; äfvensom att andesällskaper af samma inre till- 
stånd syntes uppehålla sig i en lika trakt och omgifvas af 
samma föremål , men att förändringen af deras tillstånd var 
förenad med ställets skenbara omskapning. Följaktligen, 
då änglarne meddela menniskosjälarne sina tankar, äro 
dessa alltid förbundna med ett sken, ett utseende af ma- 
teriella ting, hvilka, ehuru i grunden blott följder af en 
verkan på det andeliga sinnet , dock synas fullkomligt reella 
för den, som erfar nämda verkan. — Själens mångfal- 
diga krafter och egenskaper stå i sympati med de under 
hennes regering lydande kroppsliga organer. Hela den 
yttre menniskan svarar således emot den inre, eller har- 
monierar och instämmer med densamma; och, om en märk- 
bar andelig inflytelse från den osynliga verlden (ornämli- 



— 180 — 

Annorlunda uppträdde derför i denna fråga 
Herder, sjélf, liksom Svedenborö, både djupt ge- 



gast träffar en eller annan bland dessa själskrafter, så kän- 
nes ock hennes verkan i den kroppsdel , som motsvarar den 
själskraft, hvilken egentligen erfarit intrycket. Likasom 
flera särskilta krafter och förmögenheter utgöra den enhet, 
hvilken är själen eller den inre menniskan, så utgöra äf- 
ven flera särskilta andar (hvilkas hufvudkarakterer så för- 
hålla sig till h varandra, som en andes mångfaldiga förmö- 
genheter förhålla sig sinsemellan) en societet, ett sällskap 
eller samhälle, hvilket visar sig såsom en stor menniska, 
och hvari hvarje ande ser sig på det ställe och i den sken- 
bara lem, som öfverensstämmer med hans egentliga funk- 
tion eller bestämmelse i en sådan andelig kropp. Alla 
ande-societeter tillsammans och alla dessa osynliga väsen- 
dens hela verld synes ändtligen under bild af den största 
menniskan. I denna omätliga menniska råder den full- 
komligaste och innerligaste gemenskap och harmoni mellan 
andarne; och, huru de lef vande varelsernas plats i förhål- 
lande till hvarandra uti denna verlden än må värn beskaffad 
och förändrad, så hafva de dock ett helt annat ställe i 
den största menniskan , hvilket de aldrig förändra , och som 
blott till utseendet eller skenbart är en ort i ett omätligt 
rum, men i sjelfva verket en bestämd art af deras för- 
hållanden och inflytanden». E. Svedenborgs, tankar och 
syner i andeliga ämnen. Stockholm 1858. Andra uppl., 
s. 9—14. 

Vid Svedenborgs yttrande, att andarne framkalla »ett 
sken af andra extenderade väsenden, likasom af en mate- 
riell verld, hvars bilder dock äro sinnebilder, symboler af 
deras inre tillstånd, men likväl förorsaka en så klar och 
varaktig illusion, att hon liknar det verkliga intryck, som 
sådana föremål göra», anmärker Kant, att efterkommande 
filosofiska utläggare kunde häraf sluta , att Svedenborg va- 



•T» 



— 181 — 

nomträngd af kristendomens anda, samt af hoppet 
om dess. fortgående utveckling, och, såsom skald 
af hög ordning, uppfattande taflan af S vedenborgs 
andeverld ur en annan synpunkt, än den abstrakte 
tänkaren i Königsberg. Nu dömde den ene skal- 
den och religions-tolken den andre. Enligt Her- 
debs åsigt voro S vedenborgs syner lefvande, objek- 
tiviserade, af honom sjelf trodda diktskapelser, bil- 
der ur hans egna tankars troll-lanterna, hvarför 
ock alla hans döde — Sokrates, Cicero, Luther 
— tala som han sjelf och ur honom. De hemlig- 
heter han i andeverlden upptäckt, kunde ligga i 
hvarje god menniskas bröst. Svedenborg, säger 
Herder, tänkte i bild, såsom alla skalder och 
konstnärer; hans mäktiga inbillning skänkte färg 
och gestalt åt hans inre föreställningar, som der- 
igenom framträdde lefvande; han var sjelfbedragen; 
hans själs innersta tankar framstodo, honom omed- 
vetet, i symbolisk drägt; hans andeverld utgjordes 
af dessa tankebilder, flyttade utom honom, som 
hägringar och lätta luftgestalter från fantasiens him- 

rit idealist, emedan han frånkänner den materiella verlden 
dess substans, och håller henne måhända blott för »eine 
zusammenhängende Erscheinung, welche aus der Verkniip- 
fung der Geisterwelt en tsp ringt». Sa ni man träffande t med 
idealismens åsigt är onekligen märkvärdig och tyckes till- 
höra de anticipa tioner, h varpa Svedenborgs skrifter äro 
så rika. 



— 182 — 

mel*). Vid denna förklaring, som delats af många, 
har likväl anmärkts, att om S vedenborgs andeverld 
ensamt varit en afspegling af hans eget inre, hade 
ofelbart de personer, som han mest älskat, deruti 
framträdt i det ljus och den fullkomlighet, hvari 
han sjelf skådat dem under deras lefnad , hvaremot 
han nu, till sin bestörtning och sorg, återfann flera 
af dem i andeverlden såsom afslöjade hycklare, 
bland de fördömde, under det andra, för h vilka 
han icke hyst tillgifvenhet , visade sig i de ljusa 
och sälla andarnes gemenskap. Men huru ofta 
drömmer man ej olyckor, missöden, förföljelser mot 
dem som man älskar, af inbillningen så förverkli- 
gade, att man lider deraf? Ensamt med nyssnämda 
invändning synes Herders förslagsmening således ej 
vederlagd. Det år ett allmänt rön i , själsläran, att 
barndoms verl den åter vaknar hos den gamle; han 
lefver helst i sina äldsta minnen; de ligga djupast. 
Änglar talte genom Svedenbobg som barn; de tala 
åter genom honom såsom gammal. Barndoms- 
drömmarne om himmel och afgrund vakna och ord- 
nas af bildningsgåfvans förandligande trollmakt. Det 
är visserligen svårt att förklara S vedenborgs alla 
syner såsom ensamt tankespel. Men denna bild- 



*) Jfr Emanuel Swedenborg, der grösste Geisterseher des acht- 
zéhnten Jahrhunderts. Herders SåmmtUche Werke; Philo- 
sopkie und OescMchie; IX Theil, b. 486 — 501. 



— 183 — 

ningsgåfvans makt, som omskapar synliga föremål 
till idéer, och idéer till oförgängligt lefvande bil* 
der; som lyfter den synliga verlden upp i tankens 
rymd , och för hvilken tid och rum i vanlig mening 
icke äro till, — hvem skrifver gränsen för dess 
verkningar?*) Böhme, Svedenbor,g, Obeblin, alla 
andeskådare voro män af liflig inbillningskraft 
Medgifvas må dock, att dermed är gåtan icke löst. 
Villrådig om sättet att förklara Svedenborgs un- 
der, återkommer man till Ehrenheims ord: »Hans 
lefnlid och skrifter hafva lemnat stora gåtor att 
upplösa; osäkert, om psykologien ännu räcker till, 
att undersöka dem». 

Den ädle Jacobi, som skilde sig från de abs- 
trakta förstånds-filosoferna och var långt ifrån att 
dela .den ovilja mot kristendomen, som röjdes af Ber- 
liner-skolan (hvaraf en medlem förklarat, att inom 
tjuge år ingen mer skulle uttala namnet Jesus i 
religiös mening), **) hade först känt Svedenboeg 

*) Bonstetten, som mycket sysselsatt sig med psykologiska 
forskningar, berättar, att då han en gång, som barn, sprun- 
git ut på ett högt tak och varit nära att nedstörta, syntes 
honom en hvitklädd ängel, som räckte honom handen, 
hvarigenom han räddades. Han tillägger: »I/habitude de 
placer hors de nous les sensations qui sont en nous est la 
source ihtarissable du merveilleux». Souvenirs de Bonstetten, 
Paris 1832, p. 12. 
-) Brefvet till Hamann, den 11 augusti 1786. Se Jacobi'8 
Werke, V Th. 



~ 184 — 

blott genom Kants och Oettingebs skrifter* men 
föranleddes till närmare bekantskap med honom 
genom en .engelsk tidskrift (Monthly Eeview) , hYSLrs 
författare anmärkte, att ehvad man än må tänka 
om Svedenborgs uppenbarelser, innehålla de intet 
Stridande mot religion och sedlighet, utan en rike- 
dom af fromhet, välvilja och menniskokärlek. »Huru 
långt», tillägger Jacobi, »äro icke vi, med vår hå- 
nande, hatande, förföljande, bittra förstånds-enthu- 
siasm, ifrån denna vishet? - — För att taga från 
dåren hans dårskap ,. borde vi kunna gifva hcftiom 
något bättre,, användbarare i stället. Att ej bjuda 
honom något annat, än vårt absohda förnuft, vore 
gäckeri. Det liknar de vises sten, som tiggaren 
skulle betala för dyrt med sina sämsta lumpor»*). 
Den af Jacobi anförda engelska tidskrift, som icke 
delade tron på Svedenborgs andelära , yttrar på ett 
annat ställe, att »Svedetiborg måste räknas bland 
sin tids under ... I hvad ljus vi betrakta denne 
författare, ligger det verkligen något förvånande i 
honom och hans skrifter ... Vi måste derför anse 
honom såsom en högst utomordentlig och i sanning 
underbar man» **). 



*) Jacobi's Werke, III Th., s. 495. 

**) »Swedenborg is certainly to be ranked amoDg the wonders 
of the age ... In whatever light we regard this author, 
there is something truly astonishing in him and hia writ- 



— 185 — 

Claudius, den snillrike utgifvaren af Wands- 
becker Bote, kunde ej förbise ett så eget tidens 
tecken, som S vedenborgs framträdande. Ehuru 
hufvuddraget i Claudii författaregåfva var qvick- 
het, hvarför han också helst uppfattade föremålen 
från den skämtsamma sidan, låg dock på botten 
af hans snille sann religiös tro. Han yttrade sig 
derför mildt och aktningsfullt om Svedenborg. En- 
ligt de förnuftigaste menniskors tanke, säger han, 
ligger mycken sanning i det förborgade, och der- 
för må hvarje god menniskas sträfvande derefter 
synas oss heligt. Då nya verlden fanns före Co- 
lumbus , ehuru man ej visste ett ord deröm , kan 
det väl ock gifvas en väg till andeverlden, som vi 
ej känna *). 

Det var naturligt, att Svedenborg skulle var- 
mast uppfattas af dem, som voro, liksom han sjelf , 
genomträngda af en sann kristlig tro och lifvade af 
skaldens anda. Detta var förhållandet med Lava- 
ter, lik Herder på en gång religionslärare och 
skald. Hans bref till Svedenborg (som han kallar 
»ädlaste, vördnadsvärdaste och mest älskade i Chri- 
sto», undertecknande sig sjelf »Guds ords tjenare») 



ings . . . We must also vegard him as a most extraordinary 
and indeed a most wonderful man». Monthly Review 1778, 
novemberhäftet 

*) Der Wandsbecker Bote, I u. II Th. 1744, s. 421, 162. 



— 186 — 

andas den renaste högaktning, tillgifvenhet och be- 
undran. Han lyckönskar sig att vara en så stor 
mans samtida, och ber att få underställa honom 
sina vigtigaste angelägenheter. Bland annat vill han 
inhämta Svedenborgs omdöme öfver ett andeligt 
skaldestycke, h varpå han arbetat tre år, samt rö- 
rande en afhandling om bönens verkningar. Han 
önskar äfven upplysningar ur andeverlden, om en 
innerligt saknad vän *). , »Jag vördar», skrifver han, 
»de underbara gåfvor, som Gud förlänat eder; jag 
vördar den vishet, som framlyser ur edra skrifter, 
och har ej kunnat neka mig att söka en så stor 
och förträfflig menniskas vänskap. — — Jag är en 
ung man, ännu icke tretio år, evangelii tjenare"; 
jag verkar och skall verka för Christi lära så länge 
jag lefver»**). 

Då det skulle blifva alltför vidlyftigt att redo- 
göra för alla främmande lärdes olika meningar öf- 
ver Svedenborgs förhållande till andeverlden, må 
vi inskränka oss till anförande af det senaste oss 
bekanta försök att tyda detsamma. Det är i en 
sistlidet år utkommen skrift, af doktor Schleiden i 
Jena, hvilken vill förklara de ovanliga uppenbarel- 
serna ur patologiska orsaker. I sin karakteristik 
öfver den ryktbare andeskådaren yttrar Schleiden, 

*) Felix Hess. 
-) Brefven äro från aren 1768 och 1769. 



^ 



— 187 — 

i 

bland ajmat, följande: »Det har händt icke så få 
af det förra århundradets lärde och förnuftige män , 
att de, med allvarlig föresats att vederlägga Sve- 
denborg, företogo läsningen af hans skrifter och slu- 
tade med att blifva hans ifrigaste anhängare och 
förfäktare. Jag kan icke säga, att S vedenborg öf- 
vertygat mig derom att något nytt Jerusalem står 
för dörren; men jag tror det vara omöjligt att läsa 
uppmärksamt en större skrift af honom utan att 
känna sig mäktigt dragen till en man, som dröm- 
mer så, och att icke älska en själ, som öfverallt, 
jemväl i de abnormaste visioner, uppenbarar sig så 
oskuldsfull, så ärlig, och tillika så snillrik , så skarp- 
sinnig. Man kallar honom mystiker, och likväl har 
ingen rationalist så ofta, så fast och oföränderligt 
uttalat, att blotta tron icke gör salig, om hon icke 
lifvas af en ren och verksam människokärlek; ja, 
hvilken rationalist skulle vågat att, som han, ifråga- 
sätta äktheten af Pauli bref och andra, för deras 
föga kristliga anda?*) Man kallar honom en svär- 
mare ; men han yttrar i sitt verk om himmelen och 
helvetet: »De, som mycket grubbla på andeliga 



*) Härvid anmärker Tafel, att Svedenborg ingenstädes för- 
nekat äktheten af Pauli bref, eller ansett deras innehåll 
mindre kristligt. Swedenborg und der Aberglaube, offenes 
Sendschreiben an Herrn D:r Schleiden von D:r J. R I. 
Tafel, s. 86. 



— 188 — 

ting, höija att höra andar, som tilltala dem; ty 
alla andeliga ämnen, i fall man ej låter dem om- 
vexla med verldsljga, tränga djupt i sinnet, syssel- 
sätta hela själen, förflytta henne till andeverlden 
och framkalla dess invånare. Men sådana menni- 

rf 

skor äro visionärer och enthusiaster». Ar detta 
språket af en svärmare, eller icke fastmer af en 
djup och klarseende psykolog? Man kallar honom 
en smaklös fantast. Men ingen skald kan skönare 
och mer intagande skildra huru, i himmelen, den 
yttre gestalten förklaras af själens förädling, och 
huru änglarne ej behofva ord, att blifva förstådda, 
då hvar och ens inre, med allt hvad deri lefver, 
står öppet för den andre, endast denne sluter sig 
till honom med kärlek. Man har kallat honom en 
fåvitsk drömmare, och man måste dock tillstå, att 
hvarken någon fåvitsk, eller någon drömmare, utan 
ett fint hufvud, som rätt väl vet hvad det vill, 
kan med så mycken qvickhet och skärpa gissla 
dårskapen. Man läse blott, huru han låter påf- 
varne uppträda, eller, för att anföra ett exempel, 

huru den helige- Xa ver fram ställes °). A£- 

ven den vetenskapliga skörd är icke ringa, som 
kan hämtas ur dessa blott skenbart förvirrade och 



*) Den tyske författaren gillar detta, som protestant. Görres 
deremot; såsom katolik, ifrar på det strängaste deremot. 
Jfr Swedenborg und seine Visionen, s. 134. 



— 189 — 

innehålls-tomma skrifter, om man blott frånskiljer 
den sällsamma form, som Svedenborg iklädt sina 
moraliska satser, snillrika och ofta manligt djerfva 
dojnslut, samt psykologiska förklaringar, och en- 
samt håller sig till sjelfva kärnan. Mig veterligen 
har ingen, före Svedenborg, gifvit en riktig förkla- 
ring öfver sinne-intrycket och den dermed förbundna 
föreställning, särdeles hvad angår syn- och hörsel- 
organernä, och dervid så bestämdt antydt förnuf- 
tets spontaneitet , — en punkt, i hvilken han står 
framom till och med vår tids flesta fysiologer. Men 
vid sådana betraktelser tränger sig nästan på oss 
den frågan: var då denne man en skalk, som en- 
dast ville roa sig med lättrogna läsare? Var han 
en bedragare , som under täckmanteln af religiöst 
svärmeri ville draga nytta af sina anhängare ? JDer- 
till svare vi med den djupaste, innerligaste öfver- 
tygelse: nej, han var intetdera. Om man någon- 
sin har rätt att dömma öfver en menniskas inre, 
sedliga värde, så är det hos Svedenborg. Från 
hans spädaste ungdom till hans dödsstund, under 
åttiofem förflutna år, finnes det ej ett ögonblick 
som anklagar honom. I hans bild, den må vara 
tecknad af vänner, af likgiltiga betraktare, eller af 
teologiska inotståndare (fiender hade han ej), fin- 
nes intet drag som ej är aktningsbjudande och älsk- 
värdt. Blygsam ända till ödmjukhet; i högsta grad 



— 190 — 

enkel och måttlig i lefnadssätt ; utan sträfvan efter 
ära och vinning, tvertom afböjande hvad som i 
denna väg sjelfmant erbjöds honom; fjerran från 
allt slags proselyt-makeri , liksom från att göra nå- 
got - steg för att samla en skola omkring sig ; öfver- 
allt välgörande och menniskovänlig; af jernfast red- 
lighet i handel och vandel, af omutlig sannings- 
kärlek och oförfärad öppenhet: sådana äro grund- 
dragen hos en karakter, som icke bjuder handen 
till någon handling, h vilken äger ens den aflägs- 
naste skymt af svek eller orättrådighet. Hvad var 
han då? Skola vi skarpt beteckna det: en vansin- 
nig, men en godhjertad och oskadlig. Redan år 
1792 utkom en uppsats, i hvilken Svedenborg be- 
traktades såsom somnambul, och hvilken åsigt ut- 
vecklades med mycken skarpsinnighet*). Fysiolo- 

*) I Attgemeine Deutsche Bibliothek, Någon synnerlig skarp- 
rimlighet synes dock ej ligga i förklaringen, att »Sweden- 
borg war ein Nachtwanderer mit dem Kopfe, wie andre 
mit den Fiissen (s. 20) . . . Hat wahrscbeinlich viele von 
seinen Schriften im Schlafe aufgesetzt» (s. 23). I öfrigt 
liknar förf. Svedenborgs skrifter vid Somniitm Seipionis, 
eller vid en kristlig roman (s. 16), och anser dem ska- 
pade af samma slags inspiration som alstrat Miltons »För- 
lorade Paradis» (s. 17). Slutligen Öfvergar förf. till ett 
nog långt drifvet skämt, då han, i anledning af den Hög- 
stes uppenbarelse för Svedenborg, anmärker, att han känt 
en .annan man, som äfven uppgaf sig hafva fått befallning 
af vår Herre att skrifva sina uppenbarelser, nemligen »Jo- 
hann Tennhart, Biirger und Peruquen-Macher in.Nurn- 



— 191 — 

giens och psykologiens dåvarande ståndpunkt tillät 
ingen mer djupgående förklaring» Nu äro yi i till- 
fälle att fatta saken bättre, och visa huru S veden- 

\ 

borg kunde med de heligaste eder bedyra, att han 
verkligen hört och sett allt hvad han berättar, och 
ändå vara en redlig v och sanningsälskande man» *). 
Efter en fysiologisk undersökning, kommer förfat- 
taren till samma slut, som Herder kom på psyko- 
logisk väg, eller att S vedenborg beherrskades af 
en sinnesvilla, hvad man kallar hallucination, då 
någon tycker sig i verkligheten se inbillade föremål, 
ehuru Herder ej stämplar det såsom förstånds- 
rubbning, endast som inbillningskraftens öfvermått. 
Hvad Schleiden här benämt vansinne, synes dock 
vara af en högst egen art, då det icke blott, så- 
som han sjelf medger, i de skrifter, som skulle 
bevittna detsamma, röjer ett sällsynt mått af snille , 
psykologisk skarpsinnighet , fysiologisk forskning , 
sinrikt skämt, och »ett fint hufvud, som rätt väl 
vet hvad det vill», utan också, enligt andra sak- 
kunniges omdöme, under tjugesju års författareskap 
i andeliga ämnen, iakttager samma matematiska 
följdriktighet i bevisning, samma regelbundna tanke- 



berg, der sich in seinen Schriften nnterzeichnet: Canzellist 
des grossen Gottes» (s. 26). Hans skrifter utgåfvos 1711. 

*) Swedenborg vnd der Aberglanbe, i Studien von Schleiden , 
1867, Zweite Auflage, s. 192—194. 



— 192 — 

gång, som i Svedenborgs vetenskapliga verk , hvar- 
för han också aldrig beträdes med någon motsä- 
gelse, något osammanhang, någon ologisk mening. 
En annan förklariijg, än den enkla af vansinne , sy- 
nes således af nöden *). Då likväl , oaktadt veten- 



*) Schleiden anser detsamma fbranledt af öfverdrifvet arbete, 
nattvak, mystiskt grubbel, och »uppenbara symptom er af 
häftiga blodkongestioner åt hufvudet». Med afseende å be- 
skaffenheten af Svedenborgs första syn (vid middagsbor- 
det), antager Schleiden, att sinnesrubbningen föranled ts 
af »störda förhållanden i underlifs-funktionerna» v (Swedenborg 
und der Aberglmibe, s. 196, 197.) Det är numera upp- 
lyst (se sid» 142), att denna syn ej varit den första. Men 
vill man här söka en förklaring, så synes väl rättare att 
antaga själens inverkan på sinnesverktygen, än tvertom. 
Den förra är så stark, att sinnena slutligen få ett slags 
egendomlig inbillningskraft och minne. (Jfr Physiologie der 
Sinne, von Puekinje, s. 170.) Oken vandrare veta att be- 
rätta, huru inbillningsgåfvan, uppjagad af en törst som 
drifver till nära vansinne (också benämdt Durstwahnsinn) , 
visar dem spegelklara sjöar, der intet annat finnes än brän- 
nande sand» Under ett visst nervöst tillstånd äro syner af 
mångfaldig art, fortsatta under en lång tid, intet ovanligt. 
Gassendi hade drömmar, som han tog for verklighet. Ni- 
colai omgafs under flera år af andar, h varibland syntea 
hans aflidna vänner, klädda som de gingo här. Ministern 
Reinhard, skrifver till Goethe om sina syner. En berömd 
svensk skald har berättat för den som skrifver detta, huru 
han, närmande sig lefnadens gräns, ägt syner af en skön- 
het, som Öfverträffat allt hvad han sett på jorden. Sve- 
denborg var långt ifrån ensam i detta hänseende, ehuru 
ingen förklarat visionenia, som han. En omständighet sy- 
nes förtjena synnerlig uppmärksamhet af både fysiologer 



J 



193 



skapernas, och deribland psykologiens och fysiolo- 
giens, fortsatta framsteg, en lärd, som visat sig 



och psykologer. Vid afhandlaridet af sin lära om .andedrägten, 
berättar S vedenborg, att han, redan i sin barndom, höll 
andedrägten under det han läste sina morgon- och afton- 
böner. Sedan han börjat tala med andar, hände att han 
ej drog andedrägten under en hel timme. »Min andedrägt 
är så danad af Herren», säger han, »att jag kan andas in- 
värtes ganska länge, utan all yttre luft. — — Jag har 
blifvit upplyst derom, att min andedrägt blifvit så inrät- 
tad, på det att jag skulle kunna vistas med andar och tala 
med dem». Den yttre luftens inandande skulle nemligen 
neddraga själen till det jordiska. (Enligt hans teori . — i 
Regnum animale — finnes det närmaste samband emellan 
lungorna och hjernan.) Sålunda anser han sig äfven hafva 
varit på ett eget fysiskt sätt organiserad, för att kunna 
umgås med andar, under det hans organism i Öfrigt lik- 
nade andras. Han underrättar oss äfven, att i fall, af nå- 
gon inre eller yttre orsak, en enda jordisk tanke uppstod 
hos honom, så försvann i samma ögonblick hela andeverl- 
den, eller nedsjönk hans själ ur densamma. Frågan om 
ett samband emellan andehämtning och hjernans verksamhet 
synes särskilt hafva sysselsatt honom under hans första uppen- 
barelser, hvilka inträffade samtidigt med hans fysiologiska 
och anatomiska forskningar i Holland, och han skrifver 
derom på ett ställe : »Viljan har det mesta i förståndet att 
säga, uti inspiratione , nemligen att tankarne då flyga af 
kroppen in, och uti expiratione liksom utdrifvas, eller fö- 
ras till rätta, så att sjelfva cogitationes ha sina vices uti 
hvnr vice respirationis ; ty då elaka tankar inföllo, var alle- 
nast att draga åt sig andan, så föllo the: häraf ser man 
ock orsaken , att uti en stark cogitatione pulmones hållas uti 
ceqiaHbrio, stilla, mer ad natur am, och att då impirationes 

Sv. Akad. Hanål. 31 Del 13* 



— 194 — 



kunna i öfrigt uppskatta Svedenborg, ej äger an- 
nan förklaringsgrund för hans skrifter om ande- 



gå fortare , än som expirationes , eljest är tvertom ; som ock 
att man i extosi håller andan, då tankarne äro som borta, 
jemväl uti sömn, då både- inspiratio och exspiratio hörer 
ruxturam till, att då representeras det, som högre ifrån in- 
flyter. Hvilket af cerebro också kan deduceras, att uti in- 
spiratione alla organa intima med sjelfva cerebro expende- 
ras, och tankarne få då sitt ursprung och lopp». 

S vedenborgs siareskap har i öfrigt , såsom redan blif- 
vit antydt, ansetts antingen såsom en öfvernaturlig uppen- 
barelse, eller såsom en omedveten, sjelftrodd inbillnings- 
skapelse. Den förra åsigtens försvarare anföra, att då Gud 
uppenbarat sig för våra första föräldrar, för Abraham, Mo- 
ses och Jakob; då både det gamla och det nya testamen- 
tet vittna om änglars gemenskap med dödlige; då ännu 
efter Frälsarens tid omedelbara uppenbarelsen förlänts åt 
apostlar och martyrer, och då den heliga skrift ej förbjuder 
att dylika ingifvelser kunna fortfarande äga rum , var ingen 
dödlig dertill mer egnad, än Svedenborg. Att hans sam- 
tida förklarat dem såsom vansinne, betyder intet mer, än 
att Pauli samtida hyste samma åsigt om hans uppenba- 
relser. — Den andra åsigten är, såsom ofvan nämts, fram- 
stäld af Herder, m. fl. — Märkvärdigt är, att Logke, 
h vilken," såsom »den förnuftigaste man som jorden burit», 
plägar åberopas såsom motsatsen af Svedenborg, sjelf an- 
tager möjligheten af öfvernaturliga uppenbarelser, och ytt- 
rar derom: »Gud utsläcker ej menniskans naturliga ljus, 
när han upplyser hennes förstånd genom ett öfvernaturligt. 
Om han vill föra oss att emottaga en sanning, så antin- 
gen låter han oss se denna sanningen genom det naturliga 
förnuftets vanliga vägar, eller ock låter han oss förstå att 
det är en sanning, som hans allmakt bör göra för oss an- 
taglig». Locke'8 kommentarier öfver Pauli epistlar harva 



— 195 — 

verlden , så kan det ej väcka förundran , att samma 

» 

mening gjorde sig gällande för hundrade år sedan» 
då de underbara synerna först bekantgjordes för en 
materialistisk tid, h vilken ansåg intet annat äga 
tillvaro eller verklighet, än hvad som kunde fattas 
af de yttre sinnena, och under ateismens jubelår, 
då den som talte om evighet och andeverld, svår- 
ligen undgick att anses såsom vanvetting eller be- 
dragare. 

Enligt S vedenborg, är det högsta lif kärlek* 
Han säger på ett ställe: »Såsom menniskans kär-* 
lek är, så är hennes lif»; och på ett annat: »Trons 
lif utan kärlek förhåller sig som solljuset utan vär- 
me, såsom om vintertiden, när ingenting växer, 

i England länge ansetts for de bästa. I detta hänseende 
äro Locks och S vedenboro ej så stora motsatser, som 
man trott t — I afseende på den hos Svbdenboäg egna 
organism, hvarom här ofvan är nämdt, kan erinras om en 
lika underbar , ehuru af motsatt art , hos den bekante Cam- 
pbtti, som genom blotta känslan upptäckte djupt i jorden 
förborgade metaller, och kunde på förhand säga af hvad 
art och sammansättning de voro , af huru stor vigt o. s. v., 
Iivarom undersökningar skedde inför vetenskaps-akademien 
i Mimenen, år 1807. Jfr Der Siderismus von J. W. Rit- 
ter, Tubingen 1808. Moraliska lyten hos andra ägde ett 
sådant inflytande på S vedenborg, att han, såsom en min- 
nestecknare berättar, erfor tandplågor när en hycklare nal- 
kades honom. (»Hypocrites gave him a pain in the teethe, 
because hypocrisy is spiritual toothache». Wilkinson, p. 
187.) 



— 196 — 

utan allt förtvinar och dör ut; men tron af kärlek 
förhåller sig som solljuset om vårtiden, när allting 
växer och blommar». Emellan denna åsigt och den, 

som afspeglar sig i dessa rader: 

»O lefvande förstånd af tingen! 
O snillets, känslans hemlighet! 
Hvem fattade dig, skönhet? — Ingen, 
Förutan den som älska vet», — 

eller från den himmelska kärlekens filosofi, till den 
som diktat »Den nya skapelsen», synes öfvergången 
ej omöjlig. Och likväl stå namnen Svedenborg och 
Kellgren i en så skärande motsats till hvarann. 
En fördomsfri efterverld torde en gång dömma, att 
stridigheten låg mer i den tidsriktning, under hvilken 
de lefde, i- de olika verksamhetsbanor de beträdt, 
och i tillfälliga omständigheter, än i själarnes gry, 
eller i olikheten af upphöjd sträfvan och känslo- 
riktning, med ett ord i naturernas oförenlighet. 
Begge voro snillen, skalder, ädle män. Man kan 
ej hafva älskat och beundrat Klopstock och Mil- 
ton så högt som Kellgren gjorde det, och full- 
komligen ogilla det högsta hos Svedenborg. Om 
denne heter det i Kellgrens tidning: »Aldrig ser 
man sanningen gifva en ljusare dag, än sedan en 
Lockens, en Newton's, en Linné's och en Sveden- 
borgs filosofiska arbeten börjat anses i Europa» *)• 

*) Stockholms-Posten 1787, n:o 13. Svedenborg är i närada 
blad kanske lika ofta berömd som tadlad. I ir.o 14 är han 



— 197 — 

Det var ej skalden, som anföll vetenskapsmannen 
och naturforskaren; dét var publicisten Kellgren, 
som angrep andeskådaren Svedenbokg; stridsfältet 
var ej det vetenskapliga området, utan ett dagblad. 
Cagliostro hade nyss uppträdt med sina ande- 
besvärjelser,, sina magiska konster och sitt gullma- 
keri; Mesmers lärjungar förkunnade sina uppenba- 
relser ur andeverlden; Europa fy Ides med berättel- 
ser om dessa undergörare, hvilka vunno anhängare 
och troende i alla länder och af alla klasser. Sam- 
tidigt började det så kallade exegetiska och filan- 
tropiska sällskapet att utgifva åtskilliga af Sveden- 
borgs skrifter, och Kellgrens omdöme öfver detta 
sällskaps förehafvanden utföll i fullkomlig överens- 
stämmelse med Klopstocks, samma år, afgifha 
bref till sällskapet, då det inbjöd honom till leda- 
mot **). De , som då hos oss förde den fria forsk- 

åter, såsom uppdagare af naturens hemligheter, stäld i 
bredd med Linné, och i n:o 25 med Locke, då det he- 
ter, att dennes »theser äro de mest instämmande med de 
Förnuftets Dogmata, som S vedenborg uppgifvit». I allmän- 
het kunde den oväld, med hvilken Kellgren inrymmer 
meningar, stridande mot sina egna, ännu i våra dagar ta- 
gas af pressen till föresyn. De kritiska artiklarne i anled- 
ning af sällskapets Pro sensu communi satser äro måhända 
flera, än de till försvar för dem. 
*) Brefvet är införd t i Berlinische Monat-Schrift , Mai 1787. 
En öfversättning deraf finnes i Delagardieska Arkivet, X 
del., s. 237. Den missaktning, som deri visas Sveden- 
bokg, kläder ej Messiadens sångare. 



— 198 — 

ningens talan, befarade en allmän återgång till me* 
deltidens vidskepelse och vantro. Emot dem käm- 
pade, huvudsakligen med Kellgrens penna, säll- 
skapet Pro sennu communi, för att afslöja dessa 
(som han kallar dem) 'guldmakare, somnambuli- 
ster, Svedenborgare , andars framkallare, skattsö- 
kare, nummerpunkterare, universal-droppmakare o. 
s. v., h vilka försöka utreda satser, som förderfva 
sjelfva källorna till det allmänna förnuftet» c ). Strids- 
sättet var detsamma som Kant i samma hänseende 
angifvit: att, då allvarsamma undersökningar skulle 
gifva en klen tanka om den filosofi, som blandade 
sig med så dåligt sällskap, vore gyckel, grundadt 
eller ej, det kraftigaste medel att bekämpa dylika 
dårskaper 00 ). Fråga var då mindre om en lugn 
och fördomsfri pröfning, än att med qvickhetens 
snilleblixt i ett slag krossa alla dessa verkliga eller 
förmentas motståndare af förnuftets frihet och san- 
ningens eviga rätt. Den strid för dessa höga före- 



*) Stockholms-Posten 1787, n:o 2. 

") »Gespött, es mag nun gegriindet seyn öder nicht, ist ein 
kräftigeres Mittel, als irgend ein anderes, eitle Nachfor- 
schungen zuriickzuhalten. Denn auf ernsthafte Art iiber 
die Hirngespinnste der Phantasten Auslegungen machen zu 
wollen, giebt schon eine schlimme Yermuthung, und die 
Philosophie setzt sich in Verdacht, welche sich in so schlechte 
Gesellscbaft betreffen lässt.» Träume eines Geistersehers. 
Kant's SämntL Werke, VII Th. 1 Abth. 



— 10» — 

mål , som då genomgick Europa , och hvarunder se- 
gern länge syntes oviss, omfattades af ingen lifli- 
gare, än af Kellgren, och den fria forskningens 
vänner i alla tider förlåta gerna harmen på hans 
panna och de öfverslående lågorna i hans eldsjäl, 
för den ädla syftning, som framkallat dem. Om 
äfven den dag uppgår — och den har redan ran- 
dats — när Svedenborgs vördade namn förflyt- 
tas från den mörka omgifningen i ett dagblad till 
odödlighetens stjernefäste , så qvarstår alltid lika 
läsvärd Kellgrens med eldsdrag tecknade straff- 
dom öfver svärmare och dårar, hvaraf slägtet ej 
utdör, om än namnen förbytas. Endast de in- 
skränktaste beundrare af den ene och motståndare 
af den andre bland ifrågavarande fräjdade män hafva 
kunnat föreställa sig, att vetenskapsmannen och teo- 
sofen Svedenborg kunde falla för en rad, eller 
rättare ett ord af Stockholms-Postens utgifvare, då 
den, som samtidigt förde den filosofiska forsknin- 
gens spira i Europa — Kant — redan tjuge år 
förut förgäfves anfallit samma föremål med hela 
skarpsinnets öfverlägsenhet och sökt nedsätta honom 
genom ännu föraktligare uttryck*). 



*) Som bekant är, tillåter sig Kellgren (måhända till en del 
föranledd af limmet) uttrycket »fåne». Den store författa- 
ren af »Förnuftets Kritik» använde de icke mildare tale- 
sätten »Erzphantast unter alle Phantasten» (s. 80), »him- 



— 200 — 

Hundrade år äro förflutna, sedan S vedenborg 
började teckna sina underbara ingifvelser. Natur- 
forskares och psykologers förenade bemödanden hafva 
förklarat mycket, som då syntes oförklarligt i det 
omedvetna själslifvet, eller rättare : detta omedvetna 
själslif , som upptager nära hälften af vår .jordiska 
tillvaro*), var då, om icke ett fullkomligen okändt 
rike, åtminstone blott anadt af få. Vi äga nu en 



lo9er Verniinftler» (90), och kallar S vedenborgs verk »aehte 
Quartbände voll Unsinn» (89) , samt slutar undersökningen 
med förklarande: »ich bin es mude, die wilden Hirnge- 
spinnste des ärgsten Schwänners unter allén zu copiren» 
(97), och att han blyges för sitt företag, att söka förnuft 
deri: »Und so ziehen wir uns mit einiger Beschämung zu- 
riick von einem thörichten Versuche», u. s. w. (98). Ande- 
skådare i allmänhet vill han skicka till dårhuset: »Ich ver- 
denke es dem Leser keinesweges, wenn er, anstått die Gei- 
sterseher fur Halbbiirger der andern Welt anzusehen, sie 
kurz und gut als Candidaten des Hospitals abfertigt», och 
att, om man förut »es nöthig fand, bisweilen einige der- 
selben zu brennen, so wird es jetzt genug seyn sie nur zu 
purgiren» (73). Andesynernas gåta hade »der scharfsich- 
tige Hud ib ras» bäst löst med dessa ord: »Wenn ein hy- 
pocondrischer Wind in den Eingeweiden tobt, so koramt 
es darauf an, welche Eichtung er niramt; geht er abwärts, 
so wird daraus ein F — , steigt er aber aufwärts, so ist es 
eine Erscheinung öder eine heilige Eingebung» (73). Kant's 
Sämmä. Werke, VII Th. 

*) Jfr P8yche af Carus, öch samme författares Organon der 
Erkenntmss der NcUur und des Geistes, — Ueber Ledens- 
Magnetismns und iiber die magischen IVirkungen uberhaupt, 
ra. il. 



— 201 — 

rikedom af skrifter öfver hvad man kallar natur- 
vetenskapens nattsida, det förborgade, underbara, 
som fordom ansetts ligga inom mystikens område. 
Mycket, som var våra förfader oförklarligt, öfver- 
naturligt, är det icke mer; vetenskapens sänklod 
har funnit grund, der den saknats under årtusen- 
den. Forskningen söker lyfta r slöjan af jemväl »det 
magiska» i lif, vetenskap och konst. Det oaktadt 
gifvas oräkneliga frågor, till utredande af det hem- 
lighetsfulla inom och utom oss, för hvilka veten- 
skapen, tigande, sänker sina blickar, och måhända 
alltid skall göra det, emedan svaret derpå' ej tillhör 
vår jordiska utvecklingsgrad. Lika litet som vi 
känna den hemliga makt, som öfver haf och land 
leder foglars och insekters vandringståg, genom för 
dem obekanta rymder, lika litet veta vi, hvarifrån vi 
komma , hvart vi gå , eller blifva vi mästare af lif vets 
och döden* hemlighet. På Isis-templets innersta port 
klappar siaren förgäfves. »Naturen talar oupphörligt 
till oss, men förråder oss ej sin hemlighet; vi inverka 
på henne, men beherrska henne ej; hon handlar 
efter en plan, som ej är vår; hon har ett omfat- 
tande sinne, som vi ej kunna utgrunda; hon är 
evigt ny och evigt densamma» *). Emellertid synes 
det afgjordt, att S vedenborg, som naturforskare» 

*) Goethe. 



— 202 — 

anat mycket af det hemlighetsfulla i dess väsen, 
som varit for andra förborgadt, och som blifvit af 
efterkommande forskare bekräftadt, och sannolikt 
skall blifva det i ännu okända fall. Ehuru veten- 
skapsman som få varit det, sökte han tingens or- 
saker djupare och högre än kemiens och geome- 
triens gränser räcka; han trodde att icke alla san- 
ningar kunna bringas i matematiska former, eller 
pröfvas af fysikaliska apparater. Man har ingen 
maschin för att beräkna andens flygt och själens vä- 
gar. I synnerhet tyckes han, såsom vi redan an- 
märkt, hafva före någon annan uppfattat magne- 
tismens djupa och vidsträckta betydelse. Redan 
hans sätt att skildra den yttre naturen, liksom vore 
den försänkt i en magnetisk slummer, äger något 
högst betecknande. Det hemlighetsfulla i sympa- 
tien, som ingen förnekar, utsträcktes af S veden- 
borg till rapport emellan själar i fjerran och osyn- 
liga rymder. Han följde der vid, som vanligt, ana- 
logien, och hans åsigter hafva funnit mer än ett 
stöd af Senare iakttagelser inom magnetismens om- 
råde, och vida mer än hans samtida kunde drömma 
om. Eget är, att hans syner inträffade kort före 
magnetismens upptäckt af Mesmer. Var detta för " 
att antyda ett sammanhang emellan denna veten- 
skap och honom? Liksom han i sitt natursystem 
inrymde en hufvudkraft åt det magnetiska elemen- 



— 203 — 

tet, så torde det egentligen underbara hos honom 
sjelf ej kunna förklaras förr än magnetismens hem- 
lighet är närmare uppdagad *). Hittills känna vi 
en del af dess verkningar, men dess innersta vä- 
sen är oss lika obekant, som vid dess första upp- 
täckt. Så mycket synes dock deraf uppenbart, att 
själen kan känna mer, än vi under vaket tillstånd 
veta. Magnetismen är ännu ung. En vetenskap 
behöfver århundraden, att utbildas och mogna. Hur 
länge var ej astronomien endast stjerntyderi, fysi- 
ken hvit och svart magi, och kemien gullmakare- 
konst? Det kan då ej förundra, att magnetismens 
barndom,* liksom deras, följts af misstag, förirrin- 
gar , egennyttiga beräkningar och bedrägerier. Afven 
från dess nu upphunna ståndpunkt kan ej dömmas 
till en blif vande, slutlig, bygd på nya århundra- 
dens fortsatta forskningar**). Afven kommande 

*) »In mehr als einen Betracht gehört Swedenborg in die Ge- 
schichte des Magnetismus , nicht weil er etwa selbst ein 
magnetischer Arzt war, öder weil er den Magnetismus beson- 
ders gelehrt hatte, sondera weil er als eine wahrhaft raerk- 
wiirdige Erscheinung einer hohen SelbstentwickJung des in- 
nern Sinnes (eines religiösen Hellsehens) und dann auch 
in Hinsicht seiner Na turlen re zuni Magnetismus gehört». 
Ennemoser, Der Magnetismus nach der allseitigen Bezie- 
hung semes Wesens, s. 674. Enligt förf. voro Pythago* 
ras, Sokrates och Plato m. fl., liksom Svedenborg, 
magnetiska naturer. 

**) Ennemoser, magnetismens vanne skildrare , anser vårt slägte 
ännu ej moget for denna vetenskaps fullkomliga ut bild- 



— 204 — 

slägten skola hafva något att göra. Deras fram* 
steg i denna vetenskap Jtunna af oss lika litet anas , 
som våra förfäder kunde förese, att vi genom elek- 
triciteten skulle kunna tala från en verldsdel till 
en annan. I strålarne af magnetismens ljus skola 
de måhända se mycket förklarligt och naturligt hos 
Svedenbobg, som nu är dunkelt. Hans fjerrsyner 
äga den närmaste likhet med dem, som tillhöra en 
genom magnetism klarseende, endast med den skil- 
nad, att de förra skedde under vaket tillstånd *). 
Är en idio-clairvoyance, eller sjelfväckt fjerrsyn, 
otänkbar hos en ande, så löst ur sinlighetens band, 
att det mest immateriella af jordlifvet, eller ande- 

IT 

drägten , kunde af honom länge undvaras ? ) Af- 
ven de genom magnetism klarseende hafva lemnat 
skildringar ur andeverlden, ehuru efter måttet af 
en snille- och bildningsgrad , som icke var den store 
siarens. Om dessa blickar i för oss slutna rymder 



ning, och yttrar: »Der Magnetisrans wird noch länge nicht 
feste Wurzel schlagen, da die Meuschen noch nicht reif 
dafur sind». 

*) Ehuru Svedenbobg anticiperat magnetismen såsom veten- 
skap, var dess tillämpning på individen, eller den s. k. 
Mesmerismen, som uppstod flera år efter hans död, for 
honom obekant. Han kunde hafva varit clairvoyant utan 
att sjelf veta det. Hvad skulle han, i våra dagar, hafva 
tänkt om sina syner P 

*) Se noten sid. 193. »Vägen till det högsta går genom den 
aflagda sinligheten», säger Schubert. 



— 205 — 

yttrar en berömd naturforskare i våra dagar, att 
de påminna om de syner, hvilka alp vandraren äger 
på fjellens högsta spets, då den omgifvande dim- 
man ögonblickligt skingras af ett vinddrag och skän- 
ker en blixtsnabb fjerrsyn af ett gudomligt land- 
skap, hvarpå slöjan åter sammandrages och van- 
draren står omsluten, som förut, af jordiska töck- 
nar *). Skall , liksom elektriciteten närmat nya och 
gamla verlden till hvarannan, magnetismen en dag 
undandraga en flik af täckelset emellan en synlig 
och osynlig verld , och nya uranografer uppstå efter 
Böhme, Oberlin och S vedenborg? Framtiden skall 
uppdaga det. Till dess få vi instämma i Carus' 
ord om den sistnämde: »han var ett psykologiskt 
under» **). 



*) Ueber Lebetis-Magnetismus und iiber magische Wirhmgen 
uberhaupt, von Carus, Leipzig 1867, s. 254. 

**) Anmärkningsvärd är öfverensstämmelsen emellan äldre och 
nyare himla-siares uppgifter om själarnes blifvande hem, 
såsom emellan Origenes bland de gamle och Thomas 
Bromley hos senare. Den af Oberlin upprättade karta 
öfver himlaboningarne (i Provinzen und Manstonen) är efter 
Bromley'8 syn, den 8 januari 1684. (Jfr Berichte eines 
Geister8eher8 , s. 236 — 248, i Symbolik des Traivmes von 
Schubbrt.) Ej mindre märkvärdig förekommer en jem- 
förelse emellan Svedenborgs beskrifning om planeternas 
invånare, och den skildring deraf, som lemnats af en »klar- 
seende», livarom Ennemoser berättar. Den enda hufvud- 
sakliga skiljaktighet inträffade i afseende på planeten Mars. 
Den »klarseende» hade fiinuit den bebodd af förfärliga vä- 



— 206 — 

Det hörde till det ovanliga hos denne man, 
att han omsider skulle grunda en egen församling. 
Menings-skiljaktigheterna emellan förra århundradets 
teologer voro föga fåtaligare, än emellan dess filo- 
sofer. Den fria forskningen hade fört tanken på en 
reform af kyrkan, liksom af staten, och sjelfve den 
odödlige Luthers verk påstods äga brister, som 
borde afhjelpas. Det gamla förbundet emellan läro- 
sal och kyrka inom protestantiska församlingen 
bröts; man skilde mellan teologi som vetenskap och 
teologi som kyrkolära. Under det fritänkarnes ska- 
ror omgåfvo kyrkan, väpnade sig till kamp inom 
henne neologer och dogmatici , rationalister och pie- 
tister, supranaturalister och ortodoxa. Svedenborg 
intog midt bland dem en sjelfständig ställning, sö- 
kande att efter en egen åsigt förlika vetenskap och 
tro. Hans forskningar inom r exegetik och dogmatik 
hafva icke blott af nyare teologer, hvaribland den 



sen, hvilkas anblick man ej kunde uthärda, utan måste fly 
med fasa. Svedsnborg åter säger om dem: »Deras ljufva, 
sefyi>artade språk är fullkomligare , renare , tankedigrare och 
närmare änglarnes tungomål, än andras. De bedorama 
h varann genast af anletet, som nos dem alltid är tankens 
spegel. De vörda Herren, såsom ende Gud, h vilken stun- 
dom synes på deras jord». (Ennemoser, Der Magneti*- 
mus, s. 141 — 143, 690.) Samma planet kan dock, en- 
ligt Svedsnborg, äga olika slags invånare. Så fann han 
på Venus en del mild och menniskovänlig, en annan del 
grym och förfärlig. 



— 207 — 

allmänt ansedde von Baur, vunnit erkännande*), 
men han vågade hvad ingen annan bland dem dri- 
stat: han gick från ord till sak och lade grund till 
en ny-protestantisk kyrka, som efter hans död och 
midt under ateismens jubileum uppväxte i den gamla 
som i den nya verlden. Särskilt betecknande må 
synas, att S vedenborgs religionslära framträdde i 
en tid, då all religion ifrågasattes och den kristna 
särskilt aflystes , liksom Försynen stundom låter , på 
de ställen der dödande farsoter uppstå , äfven den 
läkande örten uppspira. Icke mindre eget var hans 
satt att dervid tillvägagå. Olik de sektstiftare , som 
samla omkring sig lärjungar, uppmanande dem att 
bilda särskilt församling, och hvaraf den fromme ZlN- 

. ^ 

*) Den nya kyrkans litteratur i utlandet är omfattande. Re- 
dan för mer än tjuge år sedan yttrar doktor Kheinwald 
derom, i AUgemeine Repertorium fur die theologische Litte- 
ratur, B. 9, 1835, s. 226: »Es wird sich hier, in der 
neuen Kirche, fast fur jeden Zweig der Theologie etwas 
Entsprechendes aufweisen lassen. Wir linden apologetische 
Werke (namentlich von Engländern verfasst, als von*Cla- 
wes, Noble, Hindmarsli; auch gehört hieher die kleine 
Schrift von D:r Vorherr: Geist der Lehre Im. Swedenborgs , 
Miinchen 1842, und die Einleitung, mit welcher D:r Ta- 
fel seine Uebersetzung der göttlichen Offenbarungeu ausge- 
stattet hat), systematische , katechetische , Iiomiletische und 
ascetische». Jfr Nya kyrkan och dess inflytande på teolo- 
giens studium i Sverige, I: 7, hvarjemte anmärkes, att un- 
der sistförflutna decennium den nya kyrkans litteratur vi- 
dare utgrenat sig och vuxit till ett högst betydande om- 
fång. 



— 208 — 

zendorff äfven gaf efterdöme, öfvertalte Svede^borg 
ingen till affall från statskyrkan, utan sade med 
Skriften: »Ar detta verk af menniskor, så varder 
det väl om intet , men är det af Gudi , så kunnen I 
icke slå det neder»*). Utgifven på ett dödt språk, 
i främmande land , framträngde hans lära obemärkt. 
Den upptogs ej, som blind tro, af okunniga me- 
nigheter, men anslog i bildade klasser, hos verlds- 
ligt lärde, som hos andelige, alstrande renlefnad 
och fromhet, framkallande skolor och undervisnings- 
anstalter , ja äfven en egen teologisk litteratur i ve- 
tenskapens olika grenar. Flere bland de män, som 
i Amerika varmast ifrät för slafveriets af skaffande, 
hafva tillhört densamma, och Sverige räknar bland 
dem den ädle Wadström, hvars namn, imennisko- 
kärlekpns häfder , strålar vid sidan af Wilberforce^. 
Det skall alltid synas anmärkningsvärdt, att en 
svensk naturfilosof grundat en kyrka, som vunnit 
bekännare i England, Frankrike, Tyskland, Hol- 
land, Norra och Södra Amerika, Ostindien, och på 
Afrikas kuster; mest dock i det upplysta England, 
der läran utbredt sig till de flesta städer, och der 
ett allmänt kyrkomöte firas hvarje år, till hvilken 
synod medlemmar inträffa från alla trakter. I de 
flesta af dessa länder var den nya läran känd innan 



*) AposU Gern. 5: 34. 



— 209 — 

dess skrifter öfverflyttades på modersmålet. Likväl 
har den ej varit utan inflytande på det religiösa 
tänkesättet inom fäderneslandet, der flere aktade 
andelige mer eller mindre öppet erkänt densamma, 
bland hvilka må nämnas Rosén, Beyer och Knös. 
Afven de, som ej dela S vedenborgs åsigter, er- 
känna dock villigt det kärleksrika, försonande och 
kristliga i hans lära. 

Denna emottogs vid sitt framträde hos oss med 
ogillande af kyrkans både vänner och fiender. Hvar- 
ken teologer eller filosofer, materialister eller rationa- 
lister, hierarker eller jakobiner, ville erkänna den. 
Det dröjde icke länge, förrän åtal ägde rum emot 
tvenne lärare, som misstänktes vara den nya sek- 
ten tillgifne (de nyssnämde lektorerna Rosén och 
Beyer i Göteborg), men det stadnade vid varning. 
Fråga lärer äfven förevarit, att förklara den nya 
religions-tolken rubbad till sina sinnen och låta in- 
spärra honom på ett dårhus, men flera betänklig- 
heter mötte, bland annat, att S vedenborg, såsom 
riksdagsman, ej kunde fängslas utan sitt stånds 
medgifvande *). Hans vän doktor Hartley varnade 
likväl S vedenborg, som då vistades i Holland, att 
vid den förestående riksdagen återvända till Sve- 
rige ; men han förklarade , att han aldrig befarade 

*) Se Robsahm'8 Memoirer öfver Svedenborg. 
Sv. Akad. Handl., 31 Del. 14 



— 210 — 

någon förföljelse i sitt fädernesland, hvars konunga- 
hus, riksråd och biskopar voro hans vänner. Till 
presteståndet stod han också i godt förhållande der- 
igenom, att han var nära slägt med tre biskopar, 
och med tre ärkebiskopar efter h varann, men fick 
dock stundom erfara sanningen af det gamla ord- 
språket, att »slägten är värst»*). Tidens fördoms- 

*) Han var son till biskop Svedberg; hans tvenne syster- 
döttrar voro gifta med biskoparne Benzelstjerna och Fi- 
lenius, och han var svåger med ärkebiskop Erik Benze- 
LITJS, som i embetet efterträddes af sina begge bröder, 
Jakob och Henrik, hvilka trenne bröders far äfven varit 
ärkebiskop (Ericus Henrici Benzelius). Af de nämde 
var dock endast svågern Filenius hans egentlige motstån- 
dare. Om sitt emottagande , vid hemkomsten till 1769 års 
riksdag (då det tilltänkta anslaget emot honom skulle 
utföras), skrifver han till doktor Beyer, den 30 oktober 
1769: »Först i denna månaden kom jag hit till Stockholm , 
och fann så högre som lägre helt fägnesame deråt och far 
vorable: och då strax inviterades jag till måltids hos H. 
K. H. kronprinsen (sedan konung Gustaf III), med hvil- 
ken och kronprinsessan jag nog talte. Hos och med riks- 
råden* har jag sedan spisat; med de förnämste stånden har 
jag talat, som ock med de härvarande biskopar, hvilka alla 
visat sig helt benägne, förutan biskop Filenius». Han be- 
rättar vidare, huru denne velat låta seqvestrera hans bok 
De amore conjugali, gjort anmälan uti ståndet, o. s. v. 
»Uti Sverige», säger han, »finnas föga de, som admittera 
förståndet uti något theologicum». Derföre ville han ej 
ej heller här utdela sin Summaria Eccpositio öfver den nya 
läran, hvilken »som en förelöpare skall bana vägen till 
dess emottagande. Den lilla förelöpande traktaten är öfver 
allt i kristenheten, förutan här i Sverige, af orsak att teolo- 



— 211 — 

frihet i andeliga mål, ej mindre än konungarne 
Adolf Fredriks och Gustaf IILs sinnelag, afböjde 
alla strängare åtgärder*). Deremot led den nya 
lärans anseende och fortgång mer af välmenta ifrare f 
hvilkas kunskaper och skicklighet ej motsvarade de» 
ras nit och välmening**). 



gien är nu uti sin vinter; och här i Norden är då längre 
natt, än uti södre orterne, h varför de i sitt mörker torde 
sparka på allt som är intellectus seu rationis in Nova Eccle» 
sia». (IX Br. till doktor Beyer.) 

*) Svedenborg berättar flerestädes den välvilja han af dem 
rönte, äfvensom Lovisa Ulrikas godhet emot honom. — 
Äfvert Gustaf IV Adolf befalte nedlägga ett tillämnadt åtal 
emot doktor Knös. Se Einiges zur Geschichte der neuen 
Kirche in Schweden, i Tafels Magazin för die n, K., 
anf. i Nya Kyrkan , III: 42. 

**) Redan valet af de skrifter af Svedenborg, som förat med- 
delades på svenska (hvilket ej skedde förrän efter hans 
död), samt deras ovårdade stil och språk vittna derom. 
Dertill kommo de skrifter på egen hand, som hans be- 
kännare utgåfvo, hvaribland må nämnas Församlingsformen 
i Nya Jerusalem, uppgjord af A. Nordensköld, som sak- 
nade bifall lika mycket inom den nya som den gamla kyr- 
kan. En annan författare inom den ny-salemitiska försam- 
lingen var von Walden, om hvilken den nitiske bekänna- 
ren öfverste Nils Rosenblad skrifver till professor Tafel : 
»Ammiralitets-kaptenen v. Walden skref ganska mycket för 
att försvara den nya läran, och lät utgifva det i Köpen- 
hamn. Men då han icke var fullt mäktig det latinska 
språket, så- misstog han sig och inblandade understundom 
egna idéer, såsom den, att han rakt emot vår lära för- 
nekade helvetesstraffens eviga fortfarande. Härigenom har 
vår kyrka lidit mycket, ty doktor Möller uppträdde emot 



— 212 — 

Under det Svedenborg fortsatte sin teologiska 
verksamhet och gjorde dagliga besök i andeverl- 
den, förlorade han ej ur sigte fäderneslandets all- 
männa angelägenheter, minst riksdagarne, i hvilka 
han deltog verksamt, såsom talare i politiska, stats- 
ekonomiska och financiella frågor, hvarvid han dock 

• 

sorgfälligt undvek inblandande af religiösa åsigter. 
Man hörde endast statsmannen eller national-eko- 

■k 

nomen. Adlad år 1719, således samårig med fri- 
hetens återställande i Sverige, var han tillgifven 
den regeringsform, hvarigenom den stadgades, utan 
att sluta sig till något af de partier, som rycktes 
om väldet. Han uppträdde försonande emot dem, 
som klandrade styrelsen, och anmärkte, att felsteg 
ske i alla riken, liksom af h varje enskilt, och att 



v. Walden och erhöll derför under Karl XIILs förmyndare- 
regering genom Gustaf IV Adolfs bemedling Gottlands bi- 
skopsstift. Strax derpå hade man vetat utverka sig hos 
regeringen ett förbud, hvarigenom S vedenborgs samtliga 
tryckta skrifter och allt hvad med dem äger mer eller min- 
dre gemenskap skulle konfiskeras och ägaren plikta 2000 
rdr banko till angifvaren, och, vore han embetsman, straf- 
fas med embetets förlust. Denna forordning åstadkom 
mycken oro inom vår kyrka och uppväckte stort misstroende. 
Dess medlemmar skingrades, och inom några år trodde de 
fleste, att de hvar för sig voro de enda bekännare af den 
nya läran. Ordet Svedenborgian blef ett smädeord. Många 
Nysalemiter begåfvo sig till främmande lyckligare länder, 
der religionsfrihet herrskade. Bland desse räkna vi Nor- 
densköld och Wadström». Nya Kyrkan, III: 58. 



— 213 — 

dömma en regering ensamt af dess misstag, vore 
som att bedömma en enskilt uteslutande efter dess 
brister, h vilket åter innebure att bana vägen till 
dess olycka*). Han yrkade återkallandet af så- 
dane män som Höpken, Scheffer och Palm- 
st jern a, hvilka partiyran uteslutit ur rådet. I 
de svåra och invecklade finansfrågorna^ vid 1761 
års riksdag var, enligt Höpkens omdöme, det bä- 
sta och grundligaste anförande bland alla ett af 
S vedenborg, som på mindre än ett ark vederlade 
ett qvartband fullt af misstag. Han hade då varit 
andeskådare i sexton år. Särskilt aktades han af 
Lovisa Ulrika för den karaktersfasthet , hvarmed 
han afvisade partiledarnes tillbud, att begagna ho- 
nom och hans syner till befrämjande af politiska 
afsigter **). / 

Om det gifvits olika meningar öfver S veden- 
borgs lära, har det funnits blott en om hans dygd. 
Den enda svaghet, som man tillagt honom, var 



*) Detta anförande öfversattes och infördes i flera främmande 
tidningar och tidskrifter. Den fransyske öfversättaren i 
Journal Novi-Jerusalemite tillägger dervid: »H serait å sou- 
haiter que cet avis fut suivi par tous les états libres, et 
généralement par toutes les sociétés du monde entier». 

'*) Hon prisade hans ^»honnéteté», och att »entré autres il avait 
eu celle de se refuser aux vues de quelques personnes qui 
avaient voulu abuser de lui et de ses visions du temps des 
partis». Tafei/s Urkunden, s. 141. 



— 214 — 

den af en osläckelig kunskapstörst, så vida den kan 

kallas ett fel. Han genomgick Ii f vet obefläckad, 

som svanen genomseglar böljan utan att ett slam 

i? 
fastnar vid hajis silfverdun. Afven i den högsta 

bland menskliga lidelser, kärleken, öfvergick han 
omsider uteslutande till den himmelska. Annor- 
lunda kan ej heller anses den låga, hvilken han i 
sin ungdom hyste för en fjortonårig skönhet, Pol- 
hems dotter. I skildringen af änglarnes äktenskap 
tycker man sig se en afspegling af hvad Sveden- 
BORG tänkt sig med en sådan förening. Det är 
antydt, att Karl XII ville närmare förbinda sina 
begge gunstlingar, och bad Polhem antaga S ve- 
denborg till måg. Polhem samtyckte, men den 
vackra Emerentia, som gifvit sitt bifall af barnslig 
lydnad, intogs snart af en annan böjelse. Under 
striden emellan kärlek och pligt tärdes hon af ett 
hemligt själslidande, som undergräfde hennes helsa. 
Svedenborg, som omsider upptäckt källan dertill, 
återgaf henne sitt löfte. Liksom Dante och Pe- 
trarca troligen ej skänkt oss sina odödliga skalde- 
drömmar, om de ej på sin bana mött en hägring 
af lefnadslycka , som svek, så hade Syedenborg 
kanske ej heller blifvit den han var, om ej ett fel- 
slaget ungdomshopp gjort hans känsliga och svär- 
mande själ till ensling i lifvet. Sedan föremålet 
för hans dyrkan bortgått före honom, efter ett ly ek- 



— 115 — 

ligt äktenskap, berättade han för hennes barn, att 
han ofta talade med deras moder i andeverlden. I 
öfrigt var han gerna i älskvärda fruntimmers säll- 
skap , särdeles om de idkade tonkonst , hvaraf han 
var en stör vän och beundrare *). Hans boning 
vid Hornsgatan, n:o 43, var omgifven af en träd- 
gård, med blomster-anläggningar och växthus, der 
han under den vackra årstiden emottog främmande, 
tillgänglig för alla. Riksrådet Tessin, som besökte 
honom , fann en sjutiotreårig gubbe , till det yttre all- 
deles lik fadren biskop Svedberg, »fryntlig, glad 
och språksam, nöjsam i umgänge; vänlig, höflig, 
öppenhjertad; ingalunda envis, snar sticken, eller in- 
bilsk, utan dömmande väl om både tider och folk, 
tydande allt till det bästa». Samtalet angick för- 



*) General Tuxen lemnar derom en berättelse, införd i Ta- 
fels Urkunden, 1 afd. s. 41—44. — Följande, af en 
bland förf:s vänner meddelade, anekdot, målande Sveden- 
borgs artighet mot unga damer, må här finna ett rum. 
»Min mormor, Sara Greta Askbom, gift med kommerse- 
rådet och borgmästaren Anders Ekman, hade uppväxt vid 
eller i trakten af Björngårdsgatan på Södermalm, der hennes 
far bodde, ej långt från S vedenborg, med hvilken han 
mycket umgicks. Den femton- eller sextonåriga vackra 
flickan bad ofta »farbror Svedenborg» visa sig en ande, 
eller en ängel. Slutligen jakade han, förde henne till ett 
lusthus i sin trädgård, stälde henne framför en nedfåld 
gardin, och sade: »Nu skall du få se en ängel» — drog 
så upp gardinen, då flickan befann sig stående framför en 
spegel». And. Fryxell. 



— 216 — 

nämligast andeverlden, hvarvid Svedenborg be- 
rättade, att hvarje gång hän fann sig allena, komrao 
änglar och aflidne till honom , men de senare under 
föga mer än ett hälft års tid, ty efterhand glömde de 
detta timliga och förblefvo i sina himmelska hemvist. 
Nyss hade aflidne riksrådet Ehrenpreuss varit hos 
honom hela dagen, och sagt sig blygas öfver den 
ringa insigt som domare, hvilken han ägt här på 
jorden, emot hvad han nu visste. När Tessin tog 
afsked, yttrade Svedenborg till honom , att han tro- 
ligen äfven i andra verlden skulle komma att till- 
höra rådet, h varpå denne tackat och försäkrat, att 
han hade deraf nog i denna*). 

En främmande lärd, Henry Servanté**), som 
sett Svedenborg, beskrifver honom såsom en man af 
»ett ädelt, vördnadsbjudande utseende, hvars djupt 
tankfulla, men likväl milda och uttrycksfulla an- 
lete , i förening med något ovanligt i hela hans vä- 
sen, starkt tilldrog sig uppmärksamheten». Då han 
talte i sällskap, eller vid ett bord, tystnade alla, 
dels af nöjet att höra honom, dels för hans utom- 
ordentliga lärdom, hvarmed han afgjorde de svå- 
raste frågor. Endast i andeliga ämnen undvek han 

*) Tessin och Tessiniana, s. 355 — 357. 

**) Bosatt i London, men af en fransysk slägt, som lemnat 
Frankrike efter nantesiska ediktets återkallande. 



— 217 — 

helst samtal, när han befann sig i större samqväm, 
hänvisande till sina skrifter. Då någon anmärkte, 
att man ej förstod dem, svarade han: »det förun- 
drar mig intet». Hans framställningssätt var be- 
hagligt och målande, men talet vanligen något lång- 
samt, emedan han vid ett skyndsammare föredrag 
började stamma. Hans lefnadssätt var högst en- 
kelt. Hans vanliga näring bestod af mjölk och 
skorpor, ehuru han i sällskap kunde deltaga i väl- 
fägnaden och någon gång tömma en poeulum Mia- 
ritatis. Från hösten till våren var spiselden aldrig 
släckt i hans arbetsrum, der han sjelf lagade 
kaffe, som han drack ofta och starkt, med socker, 
utan grädde. Han hade ingen bestämd arbets- 
tid, utan skref om natten eller dagen, allt som 
det föll sig. Hans sofrum var alltid oeldadt. Hans 
drägt utgjordes vanligen af en himmelsblå sam- 
metsrock, svarta siden-underkläder, silkesstrum- 
por och skor, med gullspännen. I sällskap visade 
han sig icke blott lärd, men utmärkt fin och be- 
lefvad, eller, enligt Hartley^ uttryck, en »full- 
komlig gentleman». Han var aldrig sjuk, utom 
då svåra andeliga anfäktelser kommo öfver honom. 
Efter sådana anfall kunde han vara sängliggande 
flera dagar. Då han sade sig varit i andeverlden, 
glänste hans ögon som förklarade af en öfvernatur- 



— 118 — 

lig eld *). En stund derefter hade de sitt vanliga 
uttryck. Snillet lyste dock alltid ur anletsdragen, 
liksom det mest utmärkande i hans väsen var en 
innerlig oskuld*?). 



*) Ennemoser säger om en »klarseende»: »Ihr Gesicht ver- 
klärt sich, wie das engelreine Bild der Unschuld». Der 
Magnetismus , s. 137. 

") Så säga Hartley och Cookworthy. Denna skildring be- 
sannas af en nyligen utkommen skrift, Anteckningar af en 
borgare i Amsterdam (Joh. Christ. Cuno), rörande Sve- 
denborg. Författaren gjorde den underbare mannens be- 
kantskap i en boklåda i Amsterdam, den 4 november 1768, 
fann honom lika intressant som behaglig i umgänge, och 
besökte honom nästan alla söndagar, vid hemgåendet från 
kyrkan. Vid sitt första besök hade Cuno frågat Svedbn- 
borg, om han icke, vid sin höga ålder och på en längre 
resa, hade medtagit någon betjent, hvarpå den gamle sva- 
rat, att sådan omtanke vore öfverflödig, då hans ängel 

o 

följde honom öfverallt och var hans dagliga sällskap. »Ät 
hvarje annan», tillägger Cuno, »som sagt något dylikt, 
skulle jag hafva skrattat, men sådant kunde omöjligt falla 
mig in, vid anblicken af denne 81:årige, vördnadsvärde 
man, som yttrade det med ett barns oskuld. Han såg 
derjemte så innerligt from ut, och då jag blickade in i 
hans leende, himmelsblå ögon, som han fäste på mig, 
förekom det mig alltid som talte sanningen sjelf från hans 
läppar. Jag har sedan jofta med förvåning sett^ att då 
jag följde honom i större sällskap, der äfven spefoglar kom- 
mit -för att göra narr af den gamle, och när han, oförbe- 
hållsamt som ett uppriktigt barn, begynte omtala de under- 
ligaste saker från andeverlden , glömde spefoglarne både att 
skratta och drifva gäck, utan suto lyssnande med öppna 
munnar. Det var, som hade ensamt hans blick ägt för- 
måga att bjuda dem tystnad. Han bodde hos ett ungt 



— 219 



Oaktadt sina många utrikes resor och den 
mängd af kostsamma verk han utgifvit, var han, 



borgarefolk, som handlade med linne varor, och hade flera 
små barn. Jag frågade hustrun, om de icke hade mycket 
besvär af den gamle herrn. »Alldeles icke», svarade hon. 
»Pigan behöfver blott elda hos honom , om morgnarna. Han 
lägger sig hvarje afton på slaget sju, och stiger opp på 
morgonen klockan åtta. Elden underhåller han sjelf hela 
dagen och tillser noga, när han lägger sig, att ingen 
olycka sker dermed. Han kläder sig och passar upp på sig 
sjelf, så att vi ej veta att vi hafva någon i huset. Jag 
önskar, att han ville bo hos. oss hela sin lefnad. Mina 
barn bmma att sakna honom mest, ty han vänder aldrig 
hem utan att ge dem litet att snaska. Också äro de små så 
tokiga i honom, att de hålla mycket mer af den gamle än 
af sina egna föräldrar». — Då Cuno mer målande, än nå- 
gon oss bekant författare, tecknat Svedenborg i det säll- 
skapliga lifvet, torde läsaren ej ogerna se, att vi låta ho- 
nom vidare fortfara i sin berättelse. »Svedenborg», säger han, 
»lefver . högst måttligt. Hans middagsmål består vanligen af 
choklad och skorpor, hvaraf han ger värdfolket och bar- 
nen det mesta. — — Folkskygg eller enstöring är han 
ingalunda. Han går till hvem som bjuder honom. Utom 
hos herrar Hope & Komp., som äro hans. bankirer, spi- 
sar han hos sina landsmän, herr Grill och andra. Hos 
herr Wretman, med hvilken han umgås förtroligast, spisar 
han nästan hvarje söndag. Då jag bjöd Svedenborg första 
gången, tillsade jag äfven Wretman. Jag hade kunnat 
bjuda många flera, som alla voro nyfikna att se den under- 
bare mannen, men då jag ännu icke kände honom när- 
mare, vågade jag det ej, af fruktan att det skulle sluta 
med gyckel. Det var den 16 november (1768), och han 
berättade då, att han nyss för första gången träffat konung 
Stanislaus i andeverlden, och sprakat med honom. 



— 220 



till följd af ordning och tarflighet, alltid oberoende 
med den lilla pension af 800 daler silfvermynt, 



I öfrigt skickar sig Svedenborg med mycken vana i stora 
verlden, och förstår att umgås med både höga och låga. 
Jag hade ämnat införa honom i vårt »Sällskap» (societets- 
klubb), helst han sagt mig, att han ganska gerna spelar 
sitt parti Thombre, men då jag visste, att han icke är uppe 
längre än till kl. 7, och då man i sällskapet ej talar 
högtyska och ganska litet fransyska, så lät jag frågan falla. 
Af samma skäl har jag ej kunnat efterkomma en mängd 
damers önskningar. Likväl måste jag, på fru Konauw's en- 
trägna begäran, föra honom i deras hus till middagen. 
Herr Konauw sände sin vagn att hämta oss. .Vi träffade, 
bland andra gäster, fröknarne Hoog, som äro mycket bil- 
dade, till och med vetenskapligt. Herr Svedenborg skic- 
kade sig utomordentligt artigt och förekommande. Jag 
bjöd handen åt värdinnan, för att föra henne till bordet, 
och genast skyndade vår 81:årige yngling, som torsett sig 
med nya handskar, att bjuda handen åt fröken Hoog, hvil- 
ket han gjorde på ett så vackert sätt, att det riktigt klädde 
honom. Han satt emellan fru Konauw och den äld- 
sta fröken Hoog, hvilka begge äro ganska talföra. 

Det är otroligt, hvilken mängd frågor de gjorde honom. 
Han .besvarade dem alla. — - — Talet föll på ambassadö- 
ren d'Abricourt, som nyligen dött i Haag. »Den känner 
jag», utropade herr Svedenborg, »fast jag aldrig såg honom 
under hans lifstid. Han har efterlemnat en enka, men är 
omgift i ande verlden med en fru, som harmonierar vida 
bättre med honom». Man kan tänka, till hvilken mängd 
nya frågor detta skulle föranleda. — — Svedenborg är ett 
under af helsa och ungdomlighet.. Han är till växten af 
medelstorlek, och ehuru han räknar några och tjuge år mer 
än jag, skulle jag ej vilja löpa kapp med honom, ty han 
är ännu lätt på fötterna som en yngling. Då jag senast 



r- 221 — 

som han uppbar af staten, och det föga betydliga 
arf , som tillfallit honom efter fadren. Ehuru han 



spisade med honom hos herr Odon, berättade han , att hans 
tänder började återväxa. ' Hvem har hört sådant om en 81 
års man?» — Cuno delade, i flera fall, icke Svedenborgs 
åsigter, utan tvistade icke sällan temligen häftigt med ho- 
nom , hvilket dock ej hindrade dem att förblif va goda vänner. 
Under ogillandet af flera bland den gamle siarens satser, 
bibehöll Cuno för hans person den 'djupaste vördnad och 
en barnfrom tillgifvenhet. Sedan Svedenborg lemnat Am- 
sterdam , fortsattes deras meddelanden i bref. Om sitt sista 
samtal med honom (1770) berättar Cuno följande: »Han 
uppmanade mig till fortfarande i det goda och att alltid 
erkänna Herran vår Gud. Om det är Hans behag, sade 
han, så kommer jag väl ännu en gång till Amsterdam, ty 
ni är mig kär. Ack,, min värde vän, inföll jag, det sker 
väl icke mer i denna verlden, ty jag åtminstone kan ej 
mer hoppas någon lång lefnad. Det kan ni intet veta, 
fortfor han; vi måste förblifva här så länge det behagar 
den gudomliga Försynen. Den, som en gång är förenad 
med Herran, den har redan här en försmak af det eviga 
lifvet, och han lägger ingen vigt på detta "jordlif. Tro 
mig, om jag visste att Gud ville hädankalla mig i mor- 
gon, skulle jag låta i dag spela musik för mig, till en 
glad skilsmessa». — »Man måste hafva hört den gamle 
mannen, i sin barnfromma ton, säga dessa ord, for att känna 
hvad jag dervid erfor. Hans ögon glänste af en så oskyl- 
dig glädje, som jag aldrig eljest hos någon sett. Jag lät 
honom tala, och stod som i en stum förvåning. Då såg 
han bibeln, som låg på mitt bord; tog den hastigt, och 
slog upp 1 Joh. 5: 20, 21. Läs dessa ord, sade han, eller 
jag skall uppteckna dem, så att ni ej glömmer dem. Han 
doppade pennan, men hans hand darrade; jag antecknade 
orden. Sedan detta skett, uppstod han och sade: Det är 



— 222 — 

författat omkring tvåhundrade dels större arbeten, 
dels mindre af handlingar, begagnade han aldrig 
skrif varebiträde, utan lät trycka allt efter sin egen 
handskrift, och då denna med åren blef allt mera 
svårläst, kunde tryckfel och irringar ej undvikas. 

Den på sin tid lärdaste man i Sverige, och 
måhända i Europa — ty ,så ansågs Svedenborg i 
allmänhet — hade" aldrig sökt någon högre lär- 
domsgrad, än den af student. Han tycktes vilja 
antyda, att vi uti detta lif aldrig blifva mer än 
kunskapssökande, liksom Sokrates ej kallat sig 
vis, utan endast vishetsälskare *). På embets- 
mannabanan stadnade Svedenborg vid den första 
fullmakt han fick af Karl XII **) , ehuru han , en- 
ligt Höpkens omdöme, kunnat genom kunskaper 



tid; jag har ännu andra vänner, af hvilka jag måste taga 
afsked. Han föll mig i famnen och kysste mig hjertligt». 
Se Aufzeichnungen eines Ainsterdaaner-Biirgers iiber Sweden- 
borg, nebst Nachrichten iiber den Verfasser (Joh. Cheist. 
Cuno) von Dr. Aug. Scheler, Hannover 1858. Cuno 
var sjelf författare i vittra, moraliska och religiösa ämnen, 
samt brefvexlade med flera bland den tidens berömdaste 
män, såsom Wolf, Gronovius, Gellert o. a. 

*) Till D:r Hartley skrifver han, att han aldrig sökt leda- 
motskap i något lärdt samfund, sedan änglarne upptagit 
honom i sitt sällskap. Jfr Tafels Urhunden, s. 190. 

*") Assessor i bergs-kollegium. Skilnaden emellan ordinarie och 
extra-ordinarie synes af ingen vigt, då han äfven i senare 
fallet hade säte och stämma. 



— 223 — 

- och skicklighet stiga till de högsta värdigheter i 
riket *). 

Oaktadt allt detta tänkte ingen mindre högt 
om sin litterära verksamhet, än S vedenborg. När 
Hartley berömde honom, svarade han: »De loford 
ni tilldelar mig upptager jag såsom bevis af eder 
kärlek till de sanningar, som finnas i mina^skrifter, 
och de tillhöra derför Herren, från hvilken all san- 
ning kommer». Denna anspråkslöshet var ej blott 
en följd af hans andeliga riktning under de senare 
åren; den hade följt honom alltifrån ungdomen. 
Redan i sin tillegnan af Dcedalus tillkännager han 
sin likgiltighet för mängdens omdöme. Det säk- 
raste bevis på hans sjelfförsakelse i fråga om all- 
mänt bifall är dock det offer, som han gjorde af 
sina vetenskapliga framgångar och det dervid fa- 
stade anseende, för att under mer än tjugetre år 
egna sig åt en verksamhet, som mängden, i lin- 
drigaste fallet, skattade som en ålderdomssvaghet, 
men de strängare dömde såsom vanvett, eller en 
hemlig beräkning på att vinna namnkunnighet. Hade 
en skymt af författafe-egenkärlek funnits hos ho- 
nom, så hade han, enligt Höpkens råd, ej utgif- 
vit sina syner, eller ock meddelt dem i annan stil 
och form. 



*) Höpkens bref till general Tuxen, den 11 maj 1772. 



— 224 — 

S vedenborg, som besökt Europas flesta länder, 
älskade företrädesvis England. Hans närmare för- 
hållande till detta land synes redan grundadt af 
fadren, som var medlem af det engelska samfundet 
för trons utbredande och biskop för svenska kyr- 
kan i Lonclon. Märkvärdigt är, att Svedberg, sig 
sjelf ovetande, äfven lagt de frön, som förberedde 
mottagandet af sonens lära i Amerika. Genom sitt 
nit för den kristna lärans förkunnande i nya verl- 
den, blef Svedberg, som grundat svenska mis- 
sionsverket derstädes, kallad till biskop försvenska 
kyrkan i Pensylvanien; hans psalmbok innehöll den 
första kristna lofsång för mången omvänd, han be- 
traktades som deras första kyrkofader, och när so- 
nen S vedenborgs lära trängde öfver hafvet, fann 
hon beredvilliga och älskande hjertan. 

Svedenborg företog sin sista resa till England 
vid 83 års ålder* Kort före jul år 1771, under 
vistandet i London, rördes han af slag. Vid ett 
besök af svenske pastorn Ferelius förde denne sam- 
talet på andeliga ämnen och frågade, om icke, enär 
många trott, att den nya läran endast tillkommit 
för att bereda sin upphofsman namnkunnighet, han 
nu, då han skulle lemna verlden, ville återkalla 
densamma, eller någon del deraf. Svedenborg re- 
ste sig upp till hälften i sängen, lade handen på 
bröstet , och sade : »Så sant , som I sen mig här 



— 225 — 

för edra ögon, så sant är ock allt hvad jag har 
skrifvit, och jag hade kunnat säga mer, om det va- 
rit mig tillåtet». Han beredde sig derefter till natt- 
varden, läste med djup andakt syndabekännelsen, 
och undfick det heliga sakramentet. Han återstäl- 
des till helsan, men förbättringen blef af kort var- 
aktighet. En månad före sin bortgång föresade han 
sin dödsdag, som inträffade den 29 mars 1772. 
Det var -en söndag, liksom hans födelsedag varit. 
På morgonen frågade han de närvarande, hvad ti- 
den led, hvarpå de svarade: »klockan är fem». — 
»Det är väl», tillade han, »jag tackar er, Gud skall 
välsigna er». Vid dessa ord nedsjönk hans hufvud, 
och hans ande uppsteg till de rymder, h vilka re«^ 
dan i detta lif voro dess rätta hemland*). 



*) Sved^nborg är begrafven i svenska kyrkan uti London. 
Hans lik förvaras _inom trenne kistor. Den första är af 
trä, utan inskrift. På den andra äro hans namn samt fö- 
delse- och dödsår antecknade. Den tredje, som omsluter 
hans jordiska qvarlefvor, är af bly. Dessa kistor öppnades 
i slutet af 1780-talet af följande anledning. En amerikansk 
läkare, som blifvit så hänförd af S vedenborgs skrifter, att 
han förestälde sig författaren såsom ett öfverjordiskt vä- 
sen, reste enkom till London, för att förvissa sig, om hän 
verkligen var död och begrafven. Han lyckades att, sven- 
ske pastorn oåtspord, genom klockarens biträde få grafven 
öppnad, i närvaro af tio eller tolf af den svedenborgska 
lärans bekännare. Han fann i de jordiska lemningarne be- 
kräftelse på, att den försvunne griftlagts, som vanligt, 

Sv. Akad. Handl, 31 Del. 15 



— 226 — 

hvilket jeraväl vitsordades af klockaren, som nitton år förut 
bevistat jordfästningen. Den dödes anletsdrag voro foga 
förändrade. (Anteckningar under en resa i England åren 
1797, 1798 och 1799 af G. Broling, I: 46—51.) Den 
berömde engelske bildhuggaren Flaxman hade sett Sve- 
denborgs hufvudskål, och funnit den utmärkt skön och 
fullkomlig. Rörande sättet, huru den en gång kommit ur 
griften, berättar Intell. Repository, vol. VI, 1823, p. 471 
seqv., att då svenske ministerns fru, år 1817, bisattes i • 
svenska kyrkan, hade en svensk officer låtit öppna Sve- 
denborgs kista och uttagit hufvudskålen, »förmodligen i 
den tanke, att någon af Svedenborgs beundrare skulle anse 
den . såsom en helig relik och köpa densamma» ; ty han 
lärer utbjudit den åt Hawkins och flera, men förgäfves. 
Hufvudskålen förblef emellertid hos honom till hans kort 
derefter inträffade död, och mottogs sedan af presterskapet, 
som lät lägga den åter i kistan. (Jfr Äbriss des Lebens 
und Wirkens Emanuel Swedenborgs , von D:r Tafel, Stutt- 
gart 1845, s. 311.) Vi hafva upptagit denna berättelse, 
för att fästa uppmärksamheten på några mindre sannolika 
omständigheter deri. Svensk minister i London år 1817 
var baron von Rehausen, som dog 1822, och hvars enka 
länge öfverlefde honom i Sverige, der' hon afled. Hans 
företrädare, Adlerberg och Brinkman, voro ogifta. Att 
bisättningen af någon svensk ministers fru skolat föranleda 
grafvens öppnande, är lika otroligt, som att kyrkans vår- 
dare skulle tillåtit borttagandet af Svedenborgs hufvudskål, 
och att en svensk officer skulle olofligen tillegnat sig den- 
samma, for att utbjuda den till salu. 



OM 



FÖRFLUTNA TIDERS 



SVENSKA ORDBOKS-FÖRETAG. 



AF 



BERNHARD von BESKOW. 



Det ämne, som närvarande uppsats omfattar, är redan fram- 
8täldt i det tal, h varmed författaren, år 1856, nedlade ord- 
förandeskapet i kongl. vetenskaps-akademien, af hvilket tal 
dock endast ett inskränkt antal exemplar tryckts till utdelning 
bland vänner. Enär afhandlingens föremål närmast tillhör Sven- 
ska Akademiens område, och då akademien funnit skriften inne- 
hålla upplysningar rörande hennes ordboks-arbete, hvilka full- 
ständiga de redan deröfver afgifna redogörelser, har akademien 
velat jemväl i sina handlingar upptaga dessa delar af den i ofvan- 
nämda tal meddelade öfversigt af äldre tiders ordboks-arbeten 
inom fäderneslandet. 



s 



pråkforskningen har i våra dagar mer än någon- 
sin öfvergått till vetenskap. Den lemnar icke blott 
stöd åt historien, men åt kännedomen af den för- 
historiska tiden*). Man har genom den historiska 
och jemförande språk-undersökningen kommit der- 

han, att för de alldagligaste ord, de första som bar- 

i? 

net stammar, söka roten i ett af Österlandets ut- 
döda språk, som våra fäder ej anat. Likasom nya 



") »Es ist eine grosse Entdeckung, wie einer neuen Welt, in 
der Geschichte, die iiber die Sanskritsprache und den Zusam- 
menhang der europäischen Sprachen mit derselben gemacht 
worden ist. Diese hat insbesondere eine Ansicht iiber die 
Verbindung der germanischen Völkerschaften mit den in- 
dischen gegeben, eine Ansicht, die so grosse Sicherheit 
mit sich fuhrt, als in solcheh Materien nur gefordert wer- 
den känn. — — — In dem angefiihrten Zusammenhange 
der Sprachen so weit aus einander liegender Völker haben 
wir ein Resultat vor uns, welches uns die Verbreitung die- 
ser Nationen von Asien aus, und die sogleich so disparate 
Ausbildung einer uranfänglichen Verwandtschaft als ein un- 
widersprechliches Factum zeigt, das nicht aus der belieb- 
ten raisonnirenden Combination von Umständen und Um- 
ständchen hervorgeht, welche die Geschichte mit so vielen 
fiir Facta äusgegebenen Erdichtungen bereichert hat, und 
inimerfort % bereichern wird». Hegel , Vorlemngen iiber die 
Phihsophie der Geschichte; Sämmtl. Wet ; ke, IX Band, s. 75. 



— 230 — 

himlakroppar, växter, djurarter och metaller oaf- 
brutet uppdagas, så med språken. Skilnaden är, 
att när vandringsstjernornas bana är uppmätt , eller 
naturtingen blifvit beskrifha, öfvergår forskaren till 
nya föremål; hvaremot en lefnad ej alltid är till- 
räcklig att lära i grund känna ett språk , der, bland 
de döda, så många ättledningar och öfvergångsformer 
saknas, och de lefvande, genom sjelfva sin förän- 
derlighet, visa ständigt nya ordskapelser och be- 
greppsskiftningar. Filologen upptäcker strödda lem- 
mar af ett utdödt språk bland ett aflägset, främ- 
mande tungomål och sluter deraf till fordom lef- 
vande, vidt utgrenade ordbildningar, liksom natur- 
forskaren dömmer af fossila ben o*ch växter till för- 
svunna verldars alster och utseende. I stället för 
den äldre , inskränktare etymologien , utredande or- 
dens slägtskap och härledning inom samma språk, 
har uppstått den historiskt-komparativa , som under- 
söker ordens slägtskap och öfvergångar från ett 
språk till ett annat. Den jemförande språkforska- 
ren öfverser icke blott de fornklassiska och de nu 
lefvande europeiska tungomålen, men hela språk- 
grupper i alla verldsdelar. Han kan likväl ej stadna 
på denna punkt. Med all den forskning, som är 
nedlagd på Asiens och Europas tungomål, erkän- 
ner man sig ännu blott stå vid inträdet af kun- 
skapen om Amerikas och Afrikas språkslägter, hvil- 



*— 231 — 

kas källor och utgreningar ännu ej kunnat öfver- 
skådas. Antalet af kända språk och munarter, söm 
för ett par mansåldrar utgjorde tvåhundrade, har, 
inom sista halfva sekel, stigit till omkring sjuhun- 
drade. Hvad som, jemte mängden, funnits särde- 
les anmärkningsvärd^ är den mångenstädes ovän- 
tade frändskapen, hvarigenom, i vissa fall, snart 
kan sägas inom språkforskningen, som i dea nyare 
kemien, att den erkänner inga stridiga elementer. 
Man betraktar språken ej mer enstaka, men såsom 
moderspråk, syskonspråk, dotterspråk. Fordringarne 
på språkforskarens kunskaper äro mångdubblade. 
Språkstudier utgöra blott en del deraf : utan att 
känna ett folks häfder, lagar, seder, krigskonst, 
slöjder, hushållning och egenheter, förblifver mycket 
i ett språk outredligt. Detta förklarar sällsyntheten 
af stora språkforskare.^ Sverige, icke vanlottadt på 
snillen i alla vetandets grenar, har ända ifrån sin 
första odling intill våra dagar räknat blott ett enda 
språksnille af högre ordning. Förhållandet är ej 
särdeles olika i andra länder. Hvarje tid och hvarje 
folk har vanligen ägt sina tänkare och skalder, men 
emellan stora språksnillens uppkomst förflyta stun- 
dom århundraden. 

Språkvetenskapens långsamma / framskridande 
har ännu andra orsaker. De gamle, våra förebil- 
der i odling, hade, som bekant, inga ordböcker i 



— 232 — 

nuvarande mening. Greker och Romare ägde ej 
den föreställning, att man behöfde anteckna alla ord 
i modersmålet, och ännu mindre i andra folkslags 
tungomål, hvilka ansågos blott såsom barbarismer. 
Allmänna ordböcker, såsom de förekomma i våra da- 
gar, låta ej heller gerna tänka sig före boktryckeri- 
konstens uppfinning. Efter vetenskapernas pånytt- 
födelse förgingo århundraden innan språk-idkarne 
sträckte sina bemödanden längre än till det gram- 
matiska af de klassiska språken, hufvudsakligen för 
återställandet och rätta förståndet af de gamles 
skrifter. Att undersöka språkens daning och lynne, 
på samma sätt som vetenskapen utforskar hemlig- 
heten af naturens elementer, kom ännu ej i fråga. 
Sålunda uppstodo blott glossarier till förklaring af 
föråldrade, svårfatthga ord, och till hjelpreda vid 
språkets läsning och skrifvande. Man ägde ingen 
aning om den tid, då språken skulle anses såsom 
organiska naturkroppar, hvilka utbilda sig efter en 
inre lifsprincips bestämda lagar, eller om en jem- 
förande språk-anatomi och ett språks historiska ut- 
veckling; man förestälde sig ej, att en språklära i 
högre mening borde innehålla språkets naturbeskrif- 
ning och historiskt uppdaga dess stigande och fall; 
att hon ej skulle äga vetenskapligt värde när hon 
blott lärde oss att förstå ett språks författare, 
samt uppstälde och ordnade språkets former, 



— 233 — 

ehuru förtjenstfullt detta ur annan synpunkt kunde 
vara. 

Vi stå vid inträdet af detta nya tidskifte för 
språkforskningen i vårt fädernesland. Ehuru lof- 
vande dess utsigter äro, beror dessas fullbordan 
dock äfven af tillfälliga omständigheter, i visst fall 
af en enda mans helsa. Endast det förflutna till- 
hör oss som obestridligt. Bland de flera ämnen 
inom språk-området, som förtjena närmare betrak- 
tande, må vi välja en kort historisk öfversigt af 
den förflutna tidens svenska ordboksföretag till mo- 
dersmålets förklaring. De torde ej böra benämnas 
ordböcker, då de flesta stadnat vid ofulländade och 
outgifna försök. 

La Crusca hade utgifvit sin berömda, i flera 
delar ännu. såsom mönster skattade ordbok, innan 
någon lexikalisk behandling af vårt modersmål fö- 
rekommer *). Det första anmärkningsvärda i denna 
väg är den språkförklaring, hvartill Gustaf Adolfs 
lärare, den mångkunnige Johannes Btjreus, föran- 
leddes i sammanhang med utgifvandet af skriften: 
"Styrilse Konunga ok Höfdinga», och hvaraf manu- 
skriptet förvaras i kongl. biblioteket. Det synes 



"v ° 

*) Ar 1587 utkom visserligen Synonymorum Libellus, ab A. 
P. Helsingio, dock mer sammanskrifven till kännedom af 
latinen än af vårt modersmål. (Jfr Rydqvist, Svenska 
språkets lagar, II: 355.) 



— 234 — 

dock mindre ämnadt till en ordbok i vanlig mening, 
än till eget rådfrågande, enär icke ens bokstafsord- 
ningen är noga följd, utan omvexlar efter tillkom- 
sten af nya källor. Språkprofven äro samlade ur 
till en stor del otryckta isländska, fornsvenska och 
jémväl norska handskrifter. Arbetet har måhända 
större märkvärdighet i litterärhistoriskt, än i språk- 
ligt hänseende, då det besvarar frågan, huruvida 
Bureus sjelf författat Konunga- och Höfdinga-sty- 
relsen, i hvilket fall han sannolikt ej skulle enskilt 
samlat språkförklaringar tiH sitt eget verk. 

Den kort efter Bureus uppträdande Stjern- 
hjelm hyste, som bekant, om den götiska språk- 
stammens ursprunglighet den föreställning, att den 
vore de öfriga nyare språkens stamfader, hvarför 
han öfver modersmålets försummelse och lån från 
främmande tungomål klagar: »Ack, huru kommer det 
till, att du, gamla, bbeflä ekade Göta-matrona, som 
hafver gjort alla dessa unga damer (fransyskan, ita- 
lienskan och spanskan) rika, nu sjelfver äst så fat- 
tig vorden ? Åldern gör mycket, sidvyrdning gör ock 
mycket; men mest gör det att de skenfagra, dem 
du med din prydnad prydt hafver, locka och spänna 
dig dina egna barn ifrå. De som något skulle draga 
tillsamman, till att kläda och smycka dig med, det 
vända de till dina fostrar och ambatar. Dock sker 
dig den miskund, att när armoden blifver allt för 



— 235 — 

tjock, att det brister och bliker, så taga de af sina 
Amier till låns ett plagg, ochjskyla dermed din 
blygsel». Oberäknadt ordregistret till Ul/Uas, före- 
tog han samlingar till ett Lexicon Gotkicum philo- 
hgicum och till ett svenskt lexikon, för att ej nämna 
hans Mysterium etymologicum, som han författat in 
promptu och anförtrott rikskansleren De la Gardie j . 
men alla dessa företag inskränka sig till strödda 
anteckningar; eller, som Gagnerus uttrycker sig, 
»granna och triumferande titlar är ofta det enda 
han lemnat, i stället för verklig utarbetning». Otvif- 
velaktigt var Stjernhjelm för mycket skald och 
snillrik »mångfrestare», enligt Geijers benämning, 
att underkasta sig ett ordboks-arbetes alla for- 
dringar. 

Ett stort afbrott emot dessa strödda utkast 
företer ett språkverk, som fortsatts, af olika händer, 
under nära ett århundrade, utan att hvarken sam- 
tid eller efterverld deraf uppskurit några frukter. 
Karl XI:s tidsålder, gynnsam i allmänhet för yåra 
fornminnens upplifvande, lemnade ej heller språket 
å sido. Isländaren Gudmund Olai anstäldes vid 
antiqvitets-kollegium såsom translator och erhöll upp- 
drag att, bland annat, utarbeta ett götiskt lexikon. 
Efter femton års arbete bortrycktes han af döden, 
utan att hafva hunnit utgifva något af ordboken, 
men efterlemnade betydliga ordsamlingar, bland 



— 236 — 

hvilka dock bokstäfverna G, K och R alldeles sak- 
nades. Assessoren vid nämda kollegium Hagel- 
berg utsågs att fortsätta verket, men afled äfven 
före dess fullbordan, hvarefter kanslirådet von Berch 
anmodade assessor Gagnerus att öfvertaga dess af- 
slutande, hvilket, enligt dennes uppgift, lärer skett 
i slutet af år 1770, då handskriften utgjorde elfva 
folioband, af hvilka tio nu förvaras i kongl. vitteV- 
hets-, historie- och antiqvitetö-akademiens sam- 
lingar, men det första, innehållande bokstafven A, 
förkommit. % 

Den om modersmålets rykt och vård högt för- 
tjente Svedberg var desto angelägnare att låta sin 
svenska språklära följas af en ordbok, som, enligt 
hvad han förmäler i den tillegnan han gör konung 
Karl XII af Schibboleth, »modersmålet råkat i så- 
dant förachts såsom han uttrycker sig, »att twå af 
något werde, när the mötas, näpligen wilja helsa 
på Swensko och tala Swenska mer, om wel skal 
wara, — — — så har man begynt gapa, och apa 
efter fremmande klädedrägt, seder och ther hos 
efter fremmande språk»*). Han egnade också en 
mansålder åt författandet af en ordbok, hvaraf en 
handskrift finnes å Skara bibliotek. Han" yttrar 
sjelf derom: »Sådana ordabok hafver jag med id- 



') Schibboleth, Tillegnan, sid. 18. 



J 



— 237 — 

kelig bekymmersamhet och med ingen liten mödo, 
nemliga öfver tretio år, sammanskrifvit, och såle- 
des intet varit brådvis eller brådfiken, utan förve- 
tat mig så länge som sades, och ännu dagligen 
förvetar mig»*). 

På biblioteket i Lund förvaras en svensk ord- 
bok, i handskrifna fyra tjocka folioband, författad 
af Olof Gammal Ehrencrona, försedd med språk- 
prof ur bibeln, de gamla lagarne m. m. 

Då man betraktar alla dessa handskrifna jätte- 
böcker, undangömda för dagen, knappt till nam- 
net kända för efterverlden, men hvarpå nedlagts ett 
århundrades möda af flera arbetare, och hvari äf- 
ven så store män som Stjernhjelm och Svedberg 
deltagit, kan man ej undgå att fråga sig, hvad 
oblidt öde vållat, att, då stundom alla slags små- 
skrifter af samma hand redan tillgodokommit sam- 
tiden, dessa verk, som kostat den största forskning 
och ansträngning, ännu icke sett dagsljuset, och 
kunna anses snart sagdt dödfödda. Man anar då, 
att ett ordboks-arbete ej bör jemföras med andra; 
att det i visst fall liknar den hemlighetsfulla väf- 
nad, hvaraf den ena stunden måste upprifva hvad 
den andra bildat. Under en mansålder framkallas 
ofta nya synpunkter, genom upptäckten af nya 



*) Se En kortt Swensk Grammatica. 1722. Förrspråk, sid. 26. 



— 238 — 

källor i fornspråket, och ett lefvande tungomål för- 
ändras nästan dagligen genom nya ordskapelser och 
bemärkelser. Den samvetsgranne ordboks-arbetaren 
finner derför lätt brister i sitt verk, och vill, såsom 
Svedberg, hellre förbättra det till dess hans hand 
kallnar, än framlägga det vanprydt af medvetna 
fel och ofullkomligheter. 

Sådana äro tvifvelsutan orsakerna, hvarför så 
många stora språkverk i denna väg stadnat vid 
blotta handskrifter. Ransakar man vidare de äldre 
ordboks-arbeten, som lemnats i allmänhetens hän- 
der, så möter ej sällan samma erfarenhet. När 
den lärde och nitiske Verelius med outtröttlig 
ihärdighet genomforskat forntidens handlingar, la- 
gar och sagobrott, för att sprida ljus öfver forn- 
språket, misströstade han vid sin död så om sitt 
verks användbarhet, att han förbjöd dess utgifvande. 
Han lem nar af ven ett prof, huru en ringa tillfällig- 
het förmår rubba ett lefnadsverk af denna egna 
beskaffenhet. Sedan hans samlingar voro fulländade, 
tillintetgjordes oförmodadt större delen af dem, som 
tillhörde bokstafven O y hvarigenom ett nytt genomgå- 
ende af källorna blef oundvikligt, v Våldsverkarne, som 
förstört hans samling, voro, enligt hans egen utsago, 
små råttor, som inträngt i manuskriptlådan *). Att 

*) »Magnam partem vocabulorum, quae ab hac littera (O) 
suscipiunt, e loculamentis raihi susfurati sunt mures». 



— 239 — 

Verelii verk icke dess mindre - utkom flera år efter 
hans död, har den lärda verlden att tacka Olof 
Rudbecks nit och kärlek för fornspråket. 

Med undantag af Loccenius, hvars ordbok för- 
nämligast afsåg lagspråket, är Spegel den förste 
svenske ordboksförfattare, som hunnit upplefva sitt 
arbetes framträdande i dagsljuset. Han dog dock 
kort derefter. Hans verk, minst till omfång, men 
icke till förtjenst, anses af honom endast såsom ett 
utkast, hvaraf han hoppas att en annan kan göra 
något bättre; »ty», säger han, »jag kan tå ther a£ 
skönja, at mit upsåt hafver varit lofligit, fast mit 
arbete varit onyttigt», och gör ännu efter ordboken 
ett tillägg, kalladt »slutelig ursäkt», anförande Sy- 
rachs ord: »En menniska, när hon sitt bästa gjort 
hafver, så är det ändå som nogast begynt, och då 
hon menar att hon hafver fullkomnat det, så fat- 
tas der ändå mycket». 

Det första försök af något lärdt samfund inom 
fäderneslandet, att låta utarbeta en ordbok öfver 
modersmålet, vidtogs af vetenskaps-societeten i Up- 
sala *). Man hade icke allenast påtänkt att genom 
vederbörande biskopars biträde samla ord och tale- 
sätt af rikets olika munarter, utan äfven att utverka 
befallning till samtlige eloqventise lektorer vid gym- 

*) Tal om K. Vetenskaps-Societeten i Upsala, af E. Prospe- 
rin, sid. 45. 



— 240 — 

nasierna, att biträda med hvar sina tvenne bokstäf- 
vers utarbetande. Flera svårigheter dervid uppstodo, 
och societetens ledamöter öfverenskommo, att sjelfve 
företaga verket. Olof Celsius den äldre utarbe- 
tade bokstafven A, hvaraf ett profstycke infördes i 
samfundets handlingar *), hvarjemte han uppgjorde 
en allmän plan för ordboken. Det olämpliga af 
arbetets fördelande på flera händer röjde sig dock 
snart, och societeten anmodade derför Ihre att öf- 
vertaga det hela. Huru han, i dess ställe, kom att 
författa sin egen ordbok, skall \ sin ordning om- 
förmälas. 

Vetenskaps-akademien, hvars stadgar i 5 § 
föreskrifva, att « svenska språkets uppodlande 
blifver ett af akademiens ögonmärken», dröjde 
ej heller att egna sin uppmärksamhet åt behofvet 
af en svensk ordbok. Saknaden af dagboks-anteck- 
ningar för ifrågavarande tid medger ej någon full- 
ständig redogörelse för frågans behandling. Hvad 
man af dels tryckta skrifter, dels embetsverks hand- 
lingar kunnat inhämta, är hufvudsakligen följande. 
I x det tal, hvarmed Tessin kort efter akademiens, 
stiftelse nedlade sitt ordförandeskap, och hvarvid 
han valt till ämne »Svenska språkets rykt och 
uppodlande», anser han förnämligast fordras för så- 



*) Act Litt. & Se. Sv. f Vol. III. p. 110. Anno 1732. 



— 241 — 

dant ändamål: att förse modersmålet med ord som 
ännu saknas; att uppsöka härledningarne, förklara 
liktydingar (synonymer), utgallra hvad han kallar 
»förkastliga ordasätt», samt bestämma rättskrifhin- 
gen. Sedan dessa grundvalar blifvit lagda, synes 
man först, säger han, »med säkerhet kunna skrida 
till en fullkomlig och grundelig svensk ordebok, så 
framt en äldre vetenskaps-akademies olycka och 
sent fullbordade löfte ej andra' akademiska saniqväm 
ifrån ett så vidlyftigt, dock nyttigt arbete afskräcker». 
Af akademiens handlingar upplyses ej, huruvida nå- 
got ordboksförsök af henne sjelf ägt rum, hvilket 
ej är sannolikt; men af kansli-kollega protokoll den 
24 februari 1756 synes, att akademien gjort an- 
mälan hos Kongl. Maj:t om understöd till utgif- 
vande af en utaf akademiens ledamot och tvenne 
gånger hennes preses *), kgimereraren i bergs-kolle- 
gium Samuel Schultze utarbetad och till akade- 
mien inlemnad svensk ordbok, samt att kollegium, 
som ansåg ett dylikt arbete nyttigt, «så väl för in- 
hemske, som för utländingar, hvilka önska erhålla 
upplysning om svenska språkets art och genie», 
hade tagit kännedom om Schultze's arbete, »hvil- 
ket befunnits inrättadt efter Fabri Sorani metod 
i dess Thesaurus linguce latince». Kollegium ansåg 

*) Åren 1750 och 1762. 

Sv. Akad. Handl. 31 Del. 16 



— 242 — 

derför billigt, att kronan åtoge sig förlaget; men 
då dertill fordrades öfver 7,000 daler silfvermynt 
(9,333 rdr 33 öre riksmynt) och inga medel voro att 
tillgå, fann kollegium sig böra inberätta /örhållan- 
det till Kongl. Maj:t, i fall Kongl. Maj:t skulle vilja 
deröfver höra riksens ständer. Frågan hänsköts 
äfven, den 11 mars samma år, till sekreta utskot- 
tet, som i underdånig skrif velse, den 31 nästf oljande 
juli, inberättar, att utskottet tagit Schultze's ord- 
bok »i ögnasigte» *), men vid förslagets öfvervägande 
funnit, att »så anständigt det är att publicum be- 
främjade uppläggningen af sådana verk, så nödigt 
vore det äfven att de dessförinnan blefve till möjli- 
gaste fullkomlighet bragte, om de annars, skola he- 



*) Man måste förvånas öfver omfattningen af det dåvarande 
sekreta utskottets verksamhet. Under afgörandet af de vig- 
tigaste politiska och administrativa frågor, sysselsatte det 
«ig med vitterheten och språket, ända derhän, att det be- 
dömmer versen och prosodien i manufaktur-ombudsmannen 
Anders Nicanders öfversättning af Virgilii JEneis (han 
hade förut öfversatt Maro's »Herdaqväden») och föreslår ho- 
nom hos konungen till en belöning af 1,000 daler silfver- 
mynt för nämda öfversättning. Den 23 och 26 juli 1756 
dömde utskottet Brahe, Horn, Stålsvärd, Puke, Chri- 
8TIErnin, Mozelius, Esgolin och Ernst till döden, samt 
53 personer till landsflykt, fästning, skampåle o. s. v., och 
den 31 i samma månad granskar utskottet, såsom vi här 
finne, assessor Schultze's ordbok, samt läser i September 
öfversättningen af Virgilius. (Skrifvelsen om Nicanders 
belöning är gifven den 25 i sistnämda månad.) 



— 243 — 

dra nationen, som sig dem på visst sätt antager, 
och icke blifva med förlagets spillning oförsålde lig- 
gande». Utskottet ansåg vidare, att ett lexikon ef- 
ter så vidlyftig plan, som denna, var »mer än en 
mans arbete»; att »när deruti så många språk in- 
flyta, växer det mera till vidd än värde; att ett 
sådant verk alltid är förhastadt, då det äfventyrar 
att ej vinna den lärda verldens smak, och att, till 
att kunna derpå göra någon viss räkning, det allra- 
säkrast lemnas under flera vittra mäns rykt och 
ansning". Emellertid, och då Schultze »samlat 
ämne som åu lättare blifver att granska, än det 
varit att sammanleta», hemstälde utskottet att Kongl. 
Maj:t ville, »till någon hugnad» för honoiq, låta ut- 
betala 1,200 daler silfvermynt (hvarmed dock föga 
mer än papperskostnad och renskrifvare-arfvode för 

9 

ett så vidlyftigt arbete syntes betäckt); hvaremot 
Schultze skulle »upplåta sitt lexikon till publici 
disposition •>, och borde detsamma återlemnas till 
vetenskaps-akademien, »med befallning, att vid detta 
af en dess ledamot påbegynta arbete så lägga han- 
den, att deraf framdeles ett fullständigt lexicon, un- 
der akademiens eget namn, värdigt må kunna ut- 
gifvas«. En sådan nådig -befallning afgafs också, 
den 24 augusti 1762.- Nu ansåg dock akademien, 
enligt hvad af sekréta utskottets skrifvelse den 29 
januari 1770 inhämtas, »Schultzes lexikon tarfva i 



— 244 — 

flera afseenden en stor och hufvudsakiig förbättring, 
så att det behöfde helt och hållet omarbetas, hvil- 
ket göromål, såsom fordrande flera års träget och 
mödosamt arbete, ingen af akademiens ledamöter 
kunde sig åtaga». Akademien vände sig då till 
kongl. sekreteraren Sahlstedt, hvilken redan utgif- 
vit en ordbok (1757 *), men som »dock förklarat 
sig mycket hellre vilja en alldeles ny ordbok sam- 
manskrifva, än Schultze's lexikon omarbeta». Aka- 
demien, som genom Sahlstedts af trycket utgifna 
skrifter »funnit honom äga god kännedom af vårt 
tungomål», hvaremot »hvar svensk här tills skrifvit 
så till sägande sin egen svenska», hade »ansett för 
en lycka, att en sådan man nu är att tillgå, som 
icke allenast är ett sådant arbete fullkomligt vuxen, 
utan ock har lust och ledighet att, på vissa vilkor, 
åtaga sig detsamma». Sahlstedt ansåg dock språk- 
läran »nödvändigt böra gå förut», hvilken han också 
först utförde. Den 9 augusti 1769 öfverlemnade 
Kongl. Maj:t till sekreta utskottet Sahlstedts un- 
derdåniga ansökning om ett understöd af 10,000 
daler silfvermynt till förlags- och tryckningskost- 
nad för ordboken. I underdånig skrifvelse den 29 
januari 1770 yttrar utskottet, att det »tror sig icke 
af detta första försök böra begära den fullkomlig- 



*) Den upptager endast 192 sidor, i liten oktav. 



— 245 — 

. het, som eljest i detta ämne kunde vara att önska; 
utskottets tanka går endast derhän, att med tryck- 
ningen ej så mycket må skyndas, det icke Sahlstedt 
må äga rådrum att ännu vidare förbättra denna 
ordabok», hvarjemte utskottet ansåg lämpligt att den 
»icke blifver , allena på svenska och latin, såsom den 
nu är, utan jemväl på latin och svenska», hvilken 
önskan Sahlstedt ej ansåg sig kunna annorlunda 
motsvara, än med en förteckning på latin öfver de 
vanligaste svenska ord. Anslaget inskränktes till 
1,000 daler silfvermynt intill nästa riksdag. I skrif- 
velse till vetenskaps-akaoj^fén, framför den (år 
1773) utgifna ordboken, omtalar Sahlstedt sina 
»förtretligheter», sina »trötta stunder», sina »förlorade 
lifskrafter» och sin »förmörkade syn», men tror ej 
de »publika medel vara fruktlösa», som användts 
på arbetet. 

Man finner af det anförda, att, redan i förra 
århundradet, ordboksfrågan under närmare tretio 
år varit föremål icke blott för vetenskaps-akade- 
miens, utan för konungs och ständers uppmärksam- 
fiet och deltagande. Emellertid förblef Schultze'8 
ordbok, hvarpå en otrolig möda är nedlagd och 
som upptager fem stora folioband, otryckt, liksom 
Svedbergs och Ehrencronås. 

Nära samtidigt med Sahlstedts ordboks-ar- 
bete uppstod ett annat, som vunnit vida större rykt- 



1 



— 246 — 

barhet, nemligen Ihre's Glossarium; hvarvid det 
egna inträffade, att han, som icke tänkt skrifva nå- 
gon ordbok, gjorde sig genom en sådan odödlig. 
Ihre föranleddes till sin djupa språkforskning af ett 
obetydligt uppdrag, som han erhöll såsom ung ma- 
gister, att öfvérsätta Richard Steele's »Fruntim- 
mers-Bibliotek». Drottning Ulrika Eleonora, som 
önskade det försvenskad!, hade först derom anmo- 
dat riksrådet grefve von Duben, efter hvars död 
det fortsattes af hans svåger ärkebiskop Steuchius, 
som fick förtroendet öfverflyttadt på sin systerson 
Ihre. Under detta arbete fann denne flera tvif- 
velsmål uppstå om vissa ords rätta betydelse, bö- 
jelser och rättskrifning. För att skaffa sig säkra 
grunder, började han studera isländska, moesogör- 
tiska, anglosachsiska, med flera stam- och slägtspråk. 
Vid tretio års ålder kallad till en lärostol, som 
han innehade under fyrtiotvå, lemnade han fruk- 
ten af sina forskningar först i disputationer och fö- 
reläsningar öfver svenska språket, samt slutligen, i 
det stora verk, hvarmed den högre språkforsknin- 
gen hos oss kan anses på en gång börjad och bragt 
till den punkt, der den qvarstannat nära ett århun- 
drade, och hxars värde erkänts jemväl af våra da- 
gars berömdaste språkmän, såsom Grimm, Rask, 
Angelo Mai, Mezzofanti m. fl. Men Ihre var 
ett snille och, hvad som är sällsyntare, ett språk- 



j 



— 247 — 

snille af högre ordning, h vilket oaktadt språkforsk- 
ningens på hans tid inskränktare gränser, samt få- 
taligare och osäkrare källor, genom sin skarpsinnig- 
het, sin aningsförmåga och sin fyndighet i samman- 
ställningar, ännu väcker förvåning, 

Sjelfva utgifvandet af hans verk erhöll sin egen 
märkvärdighet. Sedaöi kansli-kollegium, den 24 fe- 
bruari 1756, hos Kongl. Maj:t anmält arbetet till 
det bästa, öfverlemnades frågan till sekreta utskot- 
tet, den 11 maj samma år, h varefter riksens ständer, 
som inhämtat att förlagskostnaden för 1,000 exem- 
plar uppgick till 10,000 daler silfvermynt, hem- 
stälde till Kongl. Maj:t, den 13 september s. å., att 
summan måtte till Ihee utbetalas ; dock skulle »han 
eller hans arfvingar fem år efter summans und- 
fående återbetala deraf 7,000 daler, så att publici 
kostnad på verket blefve 3,000 daler»; hvarjémte 
»en god del exemplar skulle komma att till biblia- 
tequer och publique verk utan betalning aflemnas». 
Öfverväger man, att Ihre haft en mängd särskilta 
kostnader för språk-källors anskaffande, arbetets ren- 
skrift, långvarig brefvexling med främmande lärde, 
korrekturbiträden m. m., samt att han måst en 
längre tid, med åsidosättande af universitetsgöro- 
mål, hvaraf han kunnat påräkna inkomst, uppehålla 
sig i hufvudstaden, der det enda tryckeri fans, som 
till en början kunde åtaga sig ett dylikt arbete; 



— 248 — 

så synes det allmännas bidrag mindre lysande. 
Möjligen var det ett slags erkännande deraf, som 
föranledde ständerna att på samma gång förorda 
Ihre s hugnande 'med kansliråds titel, äfvensom de, 
sex år senare (den 21 juni 1762) befriade ho- 
nom från återbäringsskyldighet, emot det att ver- 
ket skulle lemnas prenumeranterna för 60 daler 
kopparmynt exemplaret och utkomma senast inom 
nästföljande års slut, hvaröfver kansli-kollegium skulle 
hålla hand. Då det dröjde med utgifvandet, skref kol- 
legium till akademi-kansleren, riksrådet friherre von 
Höpken, om sakens påskyndande, h vartill han svarade, 
att Ihre förmente sig ej bunden till någon viss tid, 
och ej visste, af hvad annan anledning tidsbestäm- 
melsen influtit i expeditionen, än att han berättat 
sig förmoda, att han kunde bli färdig till 1763 års 
slut; hvarjemte och då Ihre författade sin ordbok 
för egen del och ej såsom embets-åliggande, kans- 
leren icke kunde något vidare i denna sak tillgöra. 
Sedan kronprinsen kort derefter mottagit kancella- 
riatet, ingaf kollegium ytterligare erinran i ämnet. 
Nu uppträdde äfven fjerde utskottet af riksens stän- 
ders protokolls-deputation (den 8 maj 1766), gö- 
rande rättvisa åt kansli-kollegii »nitfulla sorgfällig- 
het» i denna fråga, men uttryckande derjemte den 
åsigt, att »flera anmärkningar och eftertryckligare 
steg bort göras och vidtagas i en sak af så besyn- 



— 249 — 

nerlig beskaffenhet», samt anmärkande, att kollegium 
icke haft något att påminna vid »Ihre*s vågsainhet, 
att vilja förebrå en riksens ständers deputation li- 
kasom något mindre grundadt skulle hafva flutit in 
uti expeditionen», m. m. Kollegium »hade ej hel- 
ler, såsom sig bort, påpekat Ihre*s dubbla kontrakts- 
brott» (nemligen att ej hafva tryckt verket i Stock- 
holm och ej hafva det färdigt år 1763). Derpå 
följde kammar-revisionens bref till kansli-kollegium, 
den 15 maj 1766, om Ihre's »uraktlåtenheter» och 
hans skyldighet att till följd deraf återbetala till 
kronan de 7,000 daler silfvermynt. Kollegium sva- 
rade, den 2 juni s. å., att »det synes böra hem- 
ställas, hvad skilnad det är emellan förbindelser om 
lärdoms- och snille-arbeten, och dem af annan be- 
skaffenhet, till hvilkas fullgörande kontrahenterna, 
utan äfventyr af den betingade sakens förlust, med 
yttersta stränghet kunna tvingstis. Annorlunda vore 
det med lärdoms- och vitterhets-arbeten. En för- 
fattare kunde icke gerna med stränghet handteras, 
och snillefoster, på det sättet frambragta, hade säl- 
lan lyckats. En författare kan tycka sig, efter för- 
sta utkastet, snart hafva sitt verk färdigt, men fe- 
lar ofta i sin uträkning. Nya reflexioner upprinna 
efter hand: nya uppfinningar ge tillfälle till en ny 
granskning, och den tillåter ingen ting mindre än 
ett förhastande. Ofta händer, att man måste om- 



— 250 — 

byta hela den i början föresätta ordningen, och en 
annan metod visar sig för hufvudändamålet mer 
tydlig och lätt. Han får icke hafva skyndsamheten 
till sin egenteliga föresats, utan att göra grundeli- 
gen och väl. Derpå beror nationens så väl som 
hans egen heder, när ämnet är betydande: och vore 
det en onekelig sanning, att så hedrande det är för 
ett folkslag att kunna framte snillefoster af djup- 
sinnig och grundelig lärdom, så förakteliga äro de 
små förhastade försök af motsatta egenskaper». Pro- 
tokolls-deputationen lät ändå icke frågan falla, utan 
ålade kollegium att infordra Ihre's förklaring inom 
fjorton dagar, och skulle saken, i vidrigt fall, lika 
fullt afgöras. I denna förklaring uppgifver Ihbe, 
bland andra anledningar till dröjsmålet, boktryckeri- 
föreståndarens iråkade konkurs , och deraf uppkom- 
men oreda vid tryckeriet, som försålts; förlusten af 
hela pappersförlaget, som måst åter anskaffas från 
Holland ; ett högst betungande penningeförskott, som 
på långt när icke betäckts af det allmännas bidrag, 
m. m. Räfsten mot honom synes dermed hafva 
afstannat. Ordboken utkom tre år der efter, sedan 
tolf år åtgått till tryckningen. Huru mycket Ihre 
dock till sist nödgats skynda med slutredaktion och 
tryck, kan dömmas deraf, att då han hotades med 
dom att återbära de 7,000 daler silfvermynt, hade 
han, enligt hvad hans förklaring upplyser , efter nio 



— 251 — 

års tryck-arbete ej ännu hunnit afsluta bokstafven 
F, eller till sidan 540 af första delen, motsvarande 
något mer än sjettedelen af det hela, 3,226 sidor, 
hvaremot hela återstoden fulländades inom tre år *). 
Sammanhåller man denna stränghet i påskyn- 
dandet af Ihre's ordbok, med sekreta utskottets 
yttrande öfver Sahlstedts, att »med tryckning ej 
så mycket må skyndas, det Sahlstedt icke må äga 
rådrum att ännu vidare förbättra sin ordabok», och 
erinrar man sig derjemte de åtal inför kansli-rätten, 
som drabbat Ihre för åtskilliga disputationer, der 
honom tillvitades, såsom orden lyda, »kittsliga sat- 
ser» — »anstötliga tvetydigheter» — och att hafva 
vidrört »farliga materier» **) , så synes förfarandet 
mot honom måhända mindre hafva gällt arbetet, 
än den i politiskt hänseende misstänkte författaren, 
hvarom äfven Nordin låtit falla några ord***). 



*) Tryckningen börjades år 1757 (se Sv. Mercurius, Okt. 
1757, sid. 548) och slutades 1769. 

**) En upplysande målning af denna process finnes uti Ihrés 
lefverne, af Sotberg (K. Vitt. Hist. o. Ant. AJcad. HandL, 
IV delen, s. 431—444). 

'**) Han yttrar om de politiska förföljelserna mot Ihre: »Giss- 
ningen har icke en gång bemödat sig att upptäcka rätta 
ursprunget, ehuru vissa omständigheter gifva anvisning på 
detsamma. Den dag torde dock komma, då hemligheten 
förgår, och en plan i hela sin vidd djupsinnig och patrio- 
tisk uppdagar denna tids oredigt fattade händelser». (Sv* 
Akademiens Handlingar, VI delen, s. 189.) 



— 252 — 

Man har med skal beklagat, att den fullständighet 
i vissa delar, som författaren ämnat skänka sitt 
verk, måst åsidosättas för att efterkomma de makt- 
ägandes upprepade fordringar *) , samt undvika stora 
obehag och förluster. En annan fråga är, om, utan 
detta tvång, ordboken skulle sett dagen under Ihbe*s 
lefnad, eller om ej utgifvandet, såsom ej sällan 
händt, torde fördröjts af begäret att oupphörligen 
fullständiga och förbättra, h varigenom slutligen, i 
saknad af en skicklig och nitisk hand att vidtaga 
der Ihre slutat, hans ovärderliga samlingar måhända 
kommit att öka antalet af outgifha språkverk. I 
sådant fall hafva, såsom ofta, hans fiender tjenat 
honom bäst**). 

Nämda ofullständighet i hans verk föranledde 
emellertid icke blott vår om häfderna och språk- 
forskningen förtjente Hallenberg att göra ytterli- 



) Se Strödda anteckningar till upplysande af svenska språr . 
ket under medeltiden och det närmast derefter följande tide- 
hvarf, af Olof Sundel. 

) Bland en senare tids orättvisa omdömen om Ihre må an- 
märkas Hammar8Köld's yttrande , »att man knappt på hvar 
hundrade sida i Ihre's stora, berömda verk finner ett ord, 
som icke förut varit upptaget af Spegel»! (Svenska Vitter- 
heten ,- s. 122.) Sundel har ådagalagt, att ensamt under 
bokstaiven B träffas hos Ihre omkring 60 ord, som Spe- 
gel ej upptagit, h varemot denne har vid pass 50, som ej 
finnas hos Ihre, o. s. v. (Se Vitterh. Akad. HandL, XH 
del, s. 285.) 



— 2B3 — 

gare betydliga samlingar till detsamma, utan af ven 
Isländaren Jon Olafsen i Köpenhamn att utarbeta 
ett tillägg, h varom nedanför skall vidare nämnas. 

Kongl. vitterhets-akademien , h vars snillrika 
stiftarinna åt detta samfund anförtrott »svenska språ- 
kets uppodlandes väckte, med anledning af Ihre's 
då utkomna Glossarium, fråga , att akademien borde 
utgifva en svensk ordbok, »hvilken hon trodde inom 
så mycket kortare tid kunna fullbordas, som flera 
af ledamöterna förmodligen ville fördela arbetet sig 
emellan». Akademiens ledamot grefve Scheffer »an- 
såg väl detta medel för ostridigt och det allra- 
säkraste att lagbinda språket, men derjemte för 
ganska opereust och dröjsamU; hvarmed denna ord- 
boksfråga förföll *). 

Om man af denna hastiga öfverblick tror sig 
kunna sluta , att den förflutna tidens ordboksväsende 
i Sverige ej bestrålats af blida stjernor, så torde en 
jemförelse med andra länder och tider ådagalägga, 
att det deruti ej varit alldeles ensamt Bland de 
missöden, som länge följde Franska akademiens 
stora språkverk, var äfven att samlingarne, efter 
Vaugelas' död, råkade i en konkurs, liksom Ihre's, 
hvarutur de endast genom domstolens mellankomst 

*) Berättelse om Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets- 
Akademiens stiftelse, öden och verksmnhet, af B. E. Hilde- 
brand, s. 35. 



— 254 — 

räddades. Abbe Furetiéres* hvilken för en strid 
om ordboken blef utesluten ur franska akademien 
och använde sin återstående lefnad på utarbetandet 
af en egen, hann ej upplefva dess utgifvande, lik- 
som den ej heller är allmännast känd under hans 
namn, utan under benämningen Dictionnaire de Tre- 
voux, af trycknings-orten, ehuru denna heder varit 
af honom förtjent, då verket uppnådde flera upp- 
lagor än akademiens. FobcelliNI, fastän åttiårig, 
fick ej se sitt berömda verk utgifvet*). HeinschV 
värderika tyska språkverk afstannade vid första ban- 
det. Äfven den arbetsamme Gottsched hann blott 
utgifva profstycken af sitt tillämnade stora språk- 
företag. I danska språklitteraturen afstannade Rost- 
gaard's och Langebek's ordboksförberedelser unge- 
far halfvägs; Moths jätteartade samlingar hvila 
ännu outgifna; Jon Olafsens tillägg till Ihre's 'ord- 
bok, på h vilka han arbetat tjugu år, förstördes af 
en eldsvåda , och sedan han utarbetat dem på nytt, 
haf va de f örblif vit otryckta ; hvartill kan läggas, att 
Videnskabernes Selskabs stora ordbok, som varit på- 
tänkt sedan år 1745 **) och hvartill första planen 
antogs 1755, ännu ej fullständigt utkommit, ehuru 

*) Eoäcbllini dog 1768. Första .upplagan utkom 1771. 

**) Jemför Det Danske Videnskabernes Selskabs Historie, af 
C. Molbech, 8. 89, 92 m. fl. Enligt erhållen uppgift 
då detta skrifves (1856), arbetas nu på bokstafven U, som 
tros kunna utgifvas nästa år. 



— 255 — 

den bedrifvits af en särskilt aflönad ordboks-kom- 
mission, och sådana män som Rask, Olafsen, 
Thorlacius, Molbech, N. M. Petersen, Nyerup, 
Rafn, Werlauff, Baden, P. E. Muller, En- 
gelstoft, Rosenvinge, Oersted, Madvig, med ett 
ord de mest fröjdade män i språket och vetenska- 
perna, deri deltagit. Portugisiska akademien, som 
år 1793 utgaf första delen af sin ordbok, inne- 
hållande bokstafven A, har, så vidt vi kunnat er- 
fara , ej vidare fortsatt densamma. Mot de få språk- 
verk af denna art, som under gynnande omstän- 
digheter sett dagen, kan ett vida större antal an- 
föras, som förblifvit ofullbordade eller outgifna. 
Bland dem , som under de lyckligaste förebud fram- 
trädt i våra dagar, må företrädesvis nämnas brö- 
derna Grimm's stora språkskatt, samlad och ordnad 
af ett bland verldens största språksnillen, med bi- 
träde af den om språklitteraturen högt förtjente 
brödren , och till hvars språkprof samlingar icke min- 
dre än åttiotre medarbetare, hvaribland flera pro- 
fessorer, bidragit; Vi hafva deraf hittills fått emot- 
taga till och med en del af bokstafven E. Språk- 
älskares varmaste önskan är , att desse ädle män, 
redan i framskriden ålder, må upplefva det stora 

m 

verkets fullbordan. Att La Orusca hann inom fyr- 
tio år fullända sin ordbok, må tillskrifvas icke blott 
valet af skickliga, ensamt för detta arbete kallade 



— 256 — 

män, utan j em väl begränsningen af språkprof inom 
ett icke alltför vidsträckt tidehvarf (il secoh cCoro), 
samt härledningarnes utelemnande *). Såsom eget 
må anmärkas, att de måhända fullständigaste och 
tadelfriaste ordböcker, Du Cange's, äro klassiska 
hufvudsakligen i behandlingen af tungomål , som på 
århundraden hvarken talats eller skrifvits, och san- 
nolikt aldrig komma i fråga dertill, nemligen me- 
deltidens grekiska och latin, och som länge ansetts 
nära nog barbariska, h vilket också gaf anledning 
till yttrandet, att den utmärkte filologen använde 
sin lefnad på att förklara språk, som alla andra 
sökte glömma. 

Men vi återvända till det svenska ordboks- 
väsendet. Af konung Gustaf den tredjes kärlek för 
vårt sköna modersmål kunde man vänta uppmun- 
tran och hägn för dess odling i alla riktningar. Vi 
vete, att han äfven sträckte sin uppmärksamhet till 
dess lexikaliska behandling , då han ålade det sam- 
fund, som han stiftat för vitterheten och språket, 
att utarbeta en ordbok. Det är äfven bekant, att 
Rosenstein och Schröderheim , med hvilka han 
öfverlade om sin nya stiftelse, hyst stora betänk- 
ligheter vid stadgandet; att öfverlemna ett verk, 



*) Af senaste upplagan, hvars tryckning började 1843, har 
hittills (1856) utkommit till ordet Åffvtto, eller omkring fjer- 
dedelen af bokstafven A. 



— 257 ^ 

■ 

som fordrar den största enhet i behandling, åt ett 
samfund, der så få tänka lika öfver dessa ämnen; 
der den ena ledamots-uppsättningen aflöser den an- 
dra, uttryckande icke blott skiljaktiga egna, utan 
olika tids-åsigter; der ledamöterna, spridda öfver 
hela landet, hafva svårt att samråda, och der be^ 
sluten ej kunna undgå att komma i strid med hvar- 
ann, emedan de bero af de närvarandes flertal, som 
är omvéxlande. Till det afskräckande föredömet af 
franska akademiens »olycka och sent uppfylda löfte», 
h varför Tessin redan varnat, kom ännu, att Sven- 
ska Akademien ej ägde hälften af den arbetsstyrka, 
som den franska, och att ledamöterna icke, som 
hos denna , voro till största delen samlade i huf vud- 
staden; att Svenska Akademien ej fick börja med 
att egna sig under tjuge år åt ordboks-arbetet, innan 
den förvandlades till domstol för täflingar i vitter- 
heten; att Svenska Akademien ej ägde någon Vau- 
gelas eller Menage, åt h vilken hon kunde förtro 
ordboks-arbetet; och att hon saknade medel att 
underhålla, såsom franska akademien, ett särskilt 
ordboks-utskott för verkets utförande, h varåt så- 
ledes endast de ledamöter, som dertill rönte lust, 
kunde, egna sina från tjenstegöromål eller eget för- 
fattareskap lediga stunder. Då man vidare afsåg, 
att ledamöterna, med få undantag, voro femtio, 

Sv. Akad. Bandi 31 Del. 17 



— 258 — 

sextio, eller sjuttio år gamla; att en enda (Kell- 
gren) ej ägde embete, men de öfriga voro riksråd, 
biskopar, eller civila embetsmän, kunde de tillkal- 
lade rådplägarne lätt förespå hvad svårigheter, att 
ej säga ömöjligheter, för ordboks-arbetet vore att 
förvänta, och att om franska akademien, under så 
många mera gynsamma omständigheter, behöft sextio 
år för utarbetande af sin första ordboks-upplaga, hvil- 
ken dock , såsom misslyckad , snart måste ersättas af 
, en annan, skulle, efter billighetsgrunder, den svenska 
behöfva dubbelt så mycken tid, då man åter, vid 
ordbokens afslutande, hade ett i flera hänseenden 
sinnat språk, än nät man började. Desse rådgif- 
vare kände nogsamt, att om ett dylikt verk skall 
med något hopp om framgång anförtros åt ett sam- 
fund, bör detta vara sammansatt ensamt för detta 
ändamål, såsom La Crusca och spanska akademien, 
men icke erhålla till hufvudbestämmelse vitterheten, 
eller hvad annat ämne som helst. Hade det be- 
rott af ledamöterna i allmänhet, så hade de sanno- 
likt, liksom vetenskaps-akademiens, då konung Adolf 
Fredrik åt dem uppdrog ordbokens »rycht och 
ansning», förklarat * att ingen kunde åtaga sig det- 
samma. Men dels ansåg Gustaf III en ordbok, 
såsom franska akademiens, vara en prydnad för 
sitt vittra tidehvarf, och dels var han, livad man 
knappast kunnat tro, sjelf så road af ordboks-ar- 



— 259 — 

betet, att han sällan försummade någon öfverlägg- 
ning i detta ämne. Han underhöll jemväl ett så- 
dant lif i detta för de flesta motbjudande arbete, 
att icke blott skalderna, — den åldrige Gyllen- 
borg och den med lidandet kämpande Kellgren, 
liksom Odens och Skördames sångare, — måste 
böja sig under ordboks-oket, utan Hermanson och 
Schröderheim , öfverlastade af statsbestyr, nödga- 
des taga sin del i bördan, och den fordom i riks- 
angelägenheter allrådande Fersen inberättar i bref 
till Rosenstein, att han under en resa i landsorten 
upptäckt ett ord, som han underställer akademiens 
ompröfning. Nit och ansträngning saknades således 
ej, snarare enhet och förberedande, filologisk grund- 
läggning. Ihre var borta, och ingen Filoktet hade 
upptagit den fallne språkhjeltens vapen. Botin, re- 
dan mer än sextiårig, dog inom kort. Konungens 
kärlek för sitt språkverk var likväl så lågande, att 
han under åratal kunde afhöra den gamle Murbergs 
profstycken i ordboks-väg. Huruvida Gustaf III, 
i fall honom förunnats en längre lefhad, skulle lyckats 
att framkalla det åsyftade arbetet, är svårt att säga. 
En snillrik konung förmår mycket. Han kan upp- 
muntra och använda alla slags snillen, men ej skapa 
dem. Odet hade ej beskärt hans tid, eller den föl- 
jande, något filologiskt snille, hvarförutan ett verk, 
såsom det ifrågavarande, svårligen tillvägabringas. 



— 260 — 

Sjelfva det språk, som han ville regelbinda, var 
ännu under jemn tillväxt. Han förtjustes af nya 
och vågade snilledrag, af djerfva skapelser äfven i 
språket, men dessa ingå långsamt i allmänna bru- 
ket. Då han (1786) lät börja ordboken , hade stör- 
sta deleil af de verk, som sedan tillräknats hans 
vittra tidehvarf , ej utkommit. Så framträdde t. ex. 
samlade skrifter af Bellmän först 1790 (flera deraf 
långt senare), Creutz och Gyllenborg 1795 (några 
af Gyllenborg senare), Kellgren 1796, Lidner 
s. å., Adlerbeth 1797 (hans Virgilius först 1811, 
Horatius 1817 och Ovidii Metamorfoser 1820), Leo- 
pol» 1800 (de tre sista delarne först 1831), Oxen- 
stjerna 1805 (de senare banden först 1826), Lehn- 
bbrg 1811, fru Lenngren 1819, Thorild 1819 — 
1824, Rosenstein 1838, o. s. v. Då samlingar af 
språkprof och nya ordskapelser, vändningar och 
talesätt af klassiska författare måste vara bland 
grundvalarne för en ordbok, inses lätt hvilken be- 
tydlig lucka frånvaron af ordsamlingar ur alla dessa 
skrifter skolat lemna i den Gustavianska ordboken, 
hvilken, ifall den under stiftaren utkommit, endast 
kunnat omfatta språkprof för den nyare svenskan 
från hufvudsakligen Dalin, Celsius, fru Norden- 
flycht, Botin, och förstlingarne af ofvannämda 
snillen från den Gustavianska tiden. 



— 161 — 

Efter konungens död och akademiens ej långt 
derefter, af politiska skäl, föranledda upplösning 
dröjde det innan hon åter kom i verksamhet. Ord- 
boks-arbetet fortsattes. Akademien, som redan från 
början föresett att en så månghöfdad arbetareför- 
ening var mer egnad till materialiers samlande, än 
till redaktion , hade jemväl i sin första stadga rö- 
rande ordboks-arbetet föreskrifvit, att »afsigten med 
det arbete , som blifvit fördeldt på Svenska Akade- 
miens ledamöter, är egenteligen att göra samlingar, 
hvilka sedermera kunna bringas i ordning och ställas 
i det skick, som till en fullständig och mot sitt 
ändamål svarande prdabok fordras» *). Men jemte 
detta arbete måste uppmärksamheten riktas på 
tvenne verk, som syntes böra föregå: stafnwgsläran 
och språkläran. De utgåfvos efter hand. Måhända 
borde tilläggas, såsom bevis på svårigheten att un- 
der sådant arbetssätt sammanjemka meningar, att 
franska akademien, med enahanda uppdrag, efter 
två århundradens förlopp ännu ej utgifvit sin språk- 
lära. Men större delen af en dylik verksamhet kan 
ej läggas i dagen. Hvem ser huru mycken forsk- 
ning och möda erfordrats, för att undersöka och 
bestämma ett enda ords härledning, böjning eller 



*) Underrättelse om det, som bör iakttagas af de ledamöter, 
hvilka åtagit sig att arbeta på den svenska ordaboken. Stock- 
holm 1787. 



— 262 — 

betydelse? Huru många källor derför behöft råd- 
frågas, huru många olika meningar utbytas? Frän- „ 
ska akademiens häfdatecknare anför ett talande prof 
på xlen oundgängliga omständligheten och långsam- 
heten vid ett dylikt arbetssätt. Colbert, som an- 
såg ordboks-arbetet ej nog påskyndas, infann sig 
en dag i akademien. Man afhandlade ordet Ami. 
Olika meningar uppstodo om rätta betydelsen der- 
af, och huru den bäst kunde uttryckas; hvad som 
egentligen borde förstås med en vän; hvari be- 
greppet om vänskap skilde sig från det af välvilja, 
godhet, deltagande; i h vilka talesätt det kunde an- 
vändas; i hvilka ordspråk och idiotismer det före- 
kommer, o. s. v.; hvaraf Colbert fann, att en dy- 
lik frågas behandling i allmänHet var mäkta tids- 
fordrande, samt att en kort och tydlig förklaring 
ej alltid blir frukten af mångas öfverläggning. Men 
hvarje enskilt ledamots arbete försvinner i det hela. 
De ledamöter af Svenska Akademien, som deltagit 
i ordboks-arbetet, hafva deråt egnat långt mera tid 
och möda, än åt de tryckta handlingarne, ehuru 
det förra blifvit okändt, olöflt och otackadt. 

En omständighet, som detta ordboks-företags 
äldre bearbetare ej kunde förese , var den senare in- 
träffade- brytning i vår vitterhet, som äfven med- 
förde en märkelig förändring i språket. Äfven den 
ytlige betraktaren ^finner ett annat språk hos Teg- 



i 



— 263 — 

ner, Wallin, Franzén, Geijer, Jårta, Ling; 
Atterbom, än hos Kellgren, Lehnberg, Rosen- 
stein, Leopold och Oxenstjerna, för att ej gå till- 
baka till Dalin, Creutz, Gyllenborg och Bell- 
man. Den föryngring, i flera fall, af det gamla 
bibelspråket och af hjeltesagans tungomål, som in- 
trädt med Wallin, Tegnér, Geijer, Ling m. fl., 
den mängd ordskapelser, talesätt och vändningar af 
fornnordiskt och tyskt skaplyune i den nyare vitter- 
heten, liksom af fransyskt i den gamla, kunna ej 
undfalla aktgif våren. Det klander, som franska 
akademien uppbar för inskränktheten af språkkällor 
i sin ordbok, h vilken påstods hafva för långliga ti- 
der fjettrat språkets fria utveckling, torde j em väl, 
och med skäl, ej uteblifvit för den svenska, om 
hon framburit ett verk, der det nyare språkets ut- 
veckling och rikedom till väsendtlig del saknats, 
och om der ej återfunnits Wallins maktord, Teg- 
nérs praktord, Atterboms klangord. Ty när skal- 
den finner sitt språk för trångt, liksom Alexander 
fann Macedonien, då uppträder han med snillets 
skaparemakt, eröfrar nya landamären och gjuter 
nya ordskapelser, hvilka, lika konungamynt, bära 
hans egen bild och prägel. Då språket är sum- 
man af millioner själars tankeverksamhet, hvartill 
alla snillebegåfvade odlare lemnat sitt bidrag, och 
då en ordbok bör vara, så vidt möjligt, skattkam- 



— 264 — 

maren för uttryck åt alla tankar och begrepp (h var- 
för våra fader också kallat den thesaurus linquce), 
är den största ordrikedom, under iakttagande af 
språk-kritikens fordringar, hos densamma en förtjenst. 
Till samlingsmödan kommer dock det icke mindre 
tunga granskningskallet, den kritiska sofringen, den 
stränga lagbundenheten, förutsättande vanligen helt 
andra egenskaper. Här stadna gemenligen skalden 
och grammatikern i strid med h varann, äfven om 
den förre ej yttrar sig om den rationella språk- 
riktigheten så strängt som Cids sångare *). Språk- 
lagarnes tolk vill blott det språkligt rätta ; för skal- 

') Herder's ord äro: »Je mehr Regeln eine Sprache erhält, 
desto voUkommener wird die zwar als Kunst, aber desto 
mehr verliert die wahre Poesie der Natur. — — Je mehr 
die Grammatici den Inversionen Fesseln anlegen , Je mehr der 
Weltweise die Synonyme zu unterscheiden öder wegzuwerfen 
sucht, je mehr er statt der uneigentUchen eigentUche Worte 
einföhren känn, je mehr verliert dié Sprache Reitze, aber 

auch desto weniger wird sie siindigen. 'Je mehr eine 

Sprache von Grammatikern gebildet worden, desto hårtere 
Fesseln trägt sie; je mehr sie ihrem ursprwiglichen Zustande 

nahe ist, desto freier wird sie teyn. Die griechische 

Sprache hatte im Homer schon ihren höchsten Gipfel erreicht, 
ehe die Kunst, Biicher zu schreiben, erhört war. — — 
Ein GUick fur den Dichter, dass die er sten Erfinder der 
Sprache nicht Philosophen, und die er sten Altsbilder meistens 
Dichter gewesen sind». Herder, Litteratur und Kunst. — 
I fråga om poesiens mäktiga inflytelse på språket, instäm- 
mer jemväl Grimm: »In der regel ist es die macht der 
poesi t durch welche., unter begunstigenden åusseren bediu- 



— 265 — 

den är allt sköpt rätt, som verkar på inbillningen 
och känslan , h varför också alla språk måste under- 
kasta sig den bekanta licentia poetica. I denna me- 
ning kan sägas, att inga olämpligare ordboks-arbe- 
tare finnas, än skalder, hvilka icke äro egnade att 
anteckna och regelbinda språket-, men att skapa och 
rikta det, hvarför de ogerna bära grammatisternas 
fjettrar. Såsom Lessing anmärker, kan en skald 
ur språkets öfverflöd och sjelfva oregelbundenhet 
draga skönheter. Synonymerna, som tyckas mån- 
gen äfverflödiga , lika sysslolösa tjenare som stå i 
vägen för hvarann , och mängden af nära liktydiga 
sammansättningar, utgöra för skalden ofta en omist- 
lig tillgång. Äfven versens och rimmets fordringar 
föranleda, att der ett ord ej är användbart, lämpar 
sig ett annat af samma betydelse, men af olika 
tonvigt och stafmått.' De ord, som en annan vill 
utesluta, önskar han behålla > ty han behöfver allt» 
och för honom är, enligt Voltaire's yttrande, öf- 
verflödet blott en nödtorft *). Med den rikedom af 
liktydiga ord, som man tyckt sig finna (men med 
orätt, ty intet är fullkomligt liktydigt), skall dik- 
tens son snarare beklaga, att ej äga, såsom det be- 

gungen, die herrsckafi einer sprache vor der andern bestimmt 
urird». Deutsche Grammatik, 8. 23. 
*) »Le superflu chose tres nécessaire». Herder säger detsamma : 
»Der Dichter muss rasend werden wenn du ihm die Syno- 
nyme raubst. Er lebt vom Ueberflusse». 



— 266 — 

rättas om språket på Ceylon, ått»a slags du, eller 
flera slags jag, som i siamesiskan, eller sex namn 
på snö, som i lappskan, eller femtio för lejon och 
hundrade för svärd, som araben. Samma skiljak- 
tighet emellan skalden och ordboksförfattaren kan 
ej 'Uteblifva i fråga om främmande ord. Den se- 
nare finner, från sin ståndpunkt, med allt skäl de 
inhemska böra ordnas som landets barn, och de 
främmande blott såsom hjelptroppar. För skal- 
den äro de i flera fall lika goda, och de främ- 
mande kunna till och med i den skämtande dik- 
ten äga företräde. Afven i fråga om ordens be- 
tydelse tänker skalden ej alltid lika med andra. 
Ett exempel må anföras. Vid ett förslag af Ro- 
senstein , till förklaring af ordet arbetsam , der tale- 
sättet arbetsam handtverkare förekom , invände Kell- 
gren: >' Arbetsam utmärker alltid någon delaktighet 
af förståndsbemödande. Man säger en arbetsam 
författare, en arbetsam embetsman, men en flitig 
handtverkare. Bevare oss Gud likväl för att vilja 
för mycket omgränsa hvarje ords betydelse. Jag 
känner för väl hvad ett alltför strängt åtskiljande 
skulle skada vitterheten. Skalden behöfver att i 
hvar stund få utvidga eller inskränka, kanske äf- 
ven missbruka ett ords bemärkelse *). De troper, 

*) »Wo uneigentliche Wörter verbannt werden, lebet wohl, Ihr 
Dichter, Ihr rausst von selbst Abschied. nehracn». Herder. 



— 267 — 

vi som mest beundra hos de latinska poeterna, äro 
ofta fel mot språket, afsteg från ordens rätta för- 
stånd, och jag fruktar att Horatius nödgats utstryka 
många vers, om i hans tid funnits en romerska 
akademiens diktionnär». 

Flera prof af skaldens och ordboks-författarens 
olika sätt att se sakerna kunde anföras, men det 
anförda torde göra tillfyllest att väcka tvifvel om 
skalders kallelse att utarbeta ordböcker. Det är 
jemväl en psykologisk erfarenhet, att den som länge 
sysselsätter sig med blotta ord, förlorar förmågan 
att skapa tankar *). Dikten flyger , prosan går, öch 
ordboks-författandet skrider långsammast af alla. 
Ordens förhållande till tanken, som skall uttryckas 
(skaldens åsigt af dem), är något annat än ordens 
förhållande inom sig sjelfva, till rot, organiska be- 
ståndsdelar, slägtskap med andra, böjriingar, o. s. v., 
hvilket utgör föremål för lexikografens begrundande. 

En omständighet förklarar dock tillräckligt, 
hvarför Svenska Akademiens snillrike stiftare lem- 
nade ifrågavarande språkbehandling icke blott åt 
skalder och talare, utan jemväl åt de tongifvande 
i det högre sällskapslifvet. Franska akademiens 
ordbok gälde ännu såsom obestridt mönster. Detta 



* *) Philosophie der Erfahrung, öder Untersuchungen iiber den 
Menschen und aeine Vermögen, von Karl Viktor v. Bon- 
stetten. 2 Th. 



— 268 - 

samfund hade sjelf såsom mål uppgifvit »inskränk- 
ningen till det vanliga språket, sådant det begag- 
nas i det . hyfsade sällskapslifvet , samt. utaf väl- 
talare och skalder», hvarjemte ordboken skulle upp- 
lysa om le bil usage *). Män af den högsta säll- 
skapsbildning voro då, jemte skalder och vältalare, 
sjelfskrifna språkdomare. Man föresåg ej den språk- 
smakens och språkforskningens förändring i hela 
Europa, som senare inträffat, och hvarom icke ens 
sådana män som Johnson och Adelung ägde nå- 
gon aning, ehuru dé uppfattat ordboks-behandlin- 
gen olika med franska akademien. Den äldre före- 
ställningen om språkkunskap, att den var fullkom- 
lig då man kunde derigenom inhämta litteraturen 
samt klassiskt skrifva och tala språket, har be- 
funnits underordnad. Språket är ej längre medel, 
utan ändamål. Språkforskningen har blifvit ej alle- 
nast kritisk, utan naturhistorisk, beskrifvande or- 
ganismerna, utforskande tungomålens fysiska och 
mekaniska lagar. På denna språkkunskapens veten- 



*) Akademien yttrar härom i äldsta upplagan af sin ordbok 
(Paris, 1694): »Elle sest retranchée å la langue cotmnune, 
telle quelle est dans le commerce ordinaire des honnestes 
gens, et telle que les orateurs et les poétes Femployent». På 
ett annat ställe säges: »Le but du Dictionnaire de FAca- 
démie est de Jucer si un mot est du b el usage, 8 il est 
assez noble dans . telle circonstance , ou si une certaine e&- 
pression na rien de défectneux». 



— 269 — 

skapliga höjd är den praktiska delen lemnad å sido 
för den teoretiska *). , Der språket ej längre be- 
traktas såsom medel för kunskapers inhämtande, 
utan sjelf ensamt är föremål för forskningen, måste 
de litterära och estetiska fordringarne gifva rum 
för undersökningarne af språkens fysik, fysiojogi, 
organism och mekanism *?). Skilnadeh emellan den 
äldre och den nyare språkforskningen är ungefär 
densamma, som emellan den gamla örtkunskapen, 
då den angaf växternas nytta, och botaniken såsom 
vetenskap, eller som emellan kemien, då hon i sin 
barndom sökte guld , och då hon som mognad veten- 
skap vändt sig till naturen. Den vittre författaren 
deremot* i allmänhet, förhåller sig till den nya 

*) »Ein änder ca ist m eine Sprache le men, ein anderes sie 
le hr en, d. h. ikren Organismus und Mechanismus beschrei- 
ben; der Urnende mag sich in der engsten Gränze halten 
und uber die zu erlemende Sprache nicht hinaussehen; des 
Lehrenden Blick aber muss uber die engen Schranhen eines 
öder zweien Individuen einer Sprachfamilie hinausreichen, er 
mus* die Zeugnisse der sämmtUchen Stammgenossen um sich 
versammeln t , um dadurch Leben, Ordnung und organischen 
Zu8ammenhang in dos auszubreitende Spradhmaterial der zu- 
nächst vorliegende Spraehe zu bringen». Bopp, Vergleichende 
Grammatik. 

") Bopp utgår, i sitt nyssnämda berömda verk, från »eine 
Erforschung ihrer physischen und mechanischen Ge- 
setze», och att behandla språken .»ihrer selbst tvillen, d. h. 
als Gegenstand und nicht als Mittel der Erkenntniss», 
— — mnehr eine P hy sik oder-Physiologie derselben 
zu geben, als eine Anleitung sie praktisch zu handhaben». 



— 270 — 

språkforskaren, såsom konstnären till fysiologen: 
den förre söker framställa sköna former och bilder, 
den senare undersöker kroppsdelarnes inre samman* 
sättning och lagarne för alla lifsfunktioner. 

Så förvånande och omstörtande äro dock språk- 
vetenskapens framsteg under vårt århundrade, att 
språkverk, sona i dess begynnelse erkändes såsom 
mönster, nu anses såsom misstag. Så har t. ex. en 
nyare, i sitt slag utmärkt, engelsk ordboksförfattare, 
Richardson, stämplat Johnson's berömda verk, och 
sökt bevisa det*).. Den empiriska metoden, länge 
ensamt gällande, är förnekad, och franska akade- 
mien, hvars ordbok var dess fullständigaste uppen- 
barelse, sysselsätter sig sjelf med en ny plan, hvi- 
lande på den historiska språkforskningen. Att man 
ännu ej sett några frukter deraf, oaktadt mång- 
åriga öfverläggningar **) , förklaras af den svårighet, 

*) Sedan han anfört en mängd misstag, tillägger han: »It is 
needless, and it would be invidious, to accumtdate especial 
iti8tanc€8 of failure — the whoU is a failure». — Det är, 
säger han, Johnsons stora namn som skyddat verket: »And 
so far the name of Johnson hos been an obstacle to the 
advancement of Leaicography in this country: ithas commen- 
ded achnirers and supporters, and it hos deterred compeU- 
tiom. New Dictionary; Preface, p. 39. 
**) Man ser af franska akademiens handlingar, att hennes le- 
damöter Raynouard och Nodier ägt särskilt förtjenst af 
detta förväntade verk. I sitt tal öfver den förre (den 25 ' 
maj ^1837) omnämner Mignet »ks imtnenses matériaux quil 
avait rassemblés sur ks revolutions de la langue francaise, 



— 271 — 

hvarmed åsigter af århundradens häfd öfvergifvas; 
af meningarnes brytning, som endast långsamt ge- 
nomkämpas, och af synpunkternas föränderlighet 
hos ett samfund , der nya ledamöter med nya tids- 
åsigter efterträda hvarann. Egentligen var det inom 
franska akademien Voltaike, som redan för åttio 
år sedan förkastade den gamla planen och genom 
snillets ingifvelse antydde en ny, som i flera delar 
sammanfaller med den senare språkvetenskapens 
fordringar*). I allmänhet kan anmärkas, att allt- 
et beau monument national que Vous élevez a Chistoire des 
möts de notre langue». Recueil des Discours, Rapports et 
Pieces diverses, lues dans les Séances de TAcadémie Fran- 
caise 1830—^1839, p. 504. — N odier var Rapporteur de 
la Commission chargée par FAcadémie de préparer les ma- 
tériaux dun dictionnaire historique de la langue. I sam- 
mankomsten den 5 februari 1845, då Merimée intog det 
efter Nodier lediga rum, yttrade direktören, Etienne, om 
den senares deltagande i det nya ordboks-arbetet: »Recher- 
cJier au milieu des ténébres Vorigine des langues, eapliquer 
leur tnélange par le mélange des peuples, å la sinte des mi- 
grations, des conquétes ou des relations de voisinage et de 
commerce, interroger les manuscrits, étudier les ckartes, les 
glossaires et jusquaux inscriptions effacées de plus vieux mo- 
numens; å la filiere confuse des siecles remonter å Tétymo- 
logie des möts qui en meme temps est la géiéalogie des idées, 
— tel est Vimmense travail au quel il se devoua tout entier». 
Recueil des Discours etc. 1840-^-1849, p. 449. — Tilläg- 
gas bör, att början af franska akademiens Dictionnaire hi- 
storique de la langue franqaise, från A till och med ordet 
Abusivement, utkommit sedan denna uppsats skrefs. 
") »Il avait déterminé XAcadémie Franqaise å faire son dic- 
tionnaire sur un nouveau plan, Ce plan consistait ä suivre 



— 272 — 

ifrån ordböckers första uppkomst har en svårare 
tid icke gifvits för deras författande, än den när- 
varande. Orsakerna äro i korthet angifna. De or- 
ganiska språklagarne ärö måhända ännu icke i nå- 
got lefvande språk fullkomligt uppdagade. Den del 
af språkforskningen, h varpå verket skall hvila, är 
mångenstädes, liksom hos oss, först börjad*). Efter 
dess afslutande återstår bestämmandet, huru mycket 
af denna teoretiska grundläggning bör ingå i en äf- 



lhistoire.de chaque mot depiäs Vépoque ou il avait paru dans 
la langue, de marquer tes sens divers quil avait eus dans 
les differens siecles, les acceptions differentes qu'il avait re- 
ques; demphyer, pour faire sentir ces differentes nuances, 
non des phrases faites au hazard, mais des exemples choisis 
dans les auteurs avi avaient eu le plus dautorité. On au- 
rait eu alors le véritable dictionnaire Utbéraire et gramma- 
tical de la langue». Vie de VoUaire, par Condorcet, p. 

. 154. — Voltaire skref till franska akademiens sekrete- 
rare Duclos: »Un dictionnaire sans citation est un squelette». 
För att sätta sin nya ordboks-plan i gång, ville han börja 
sjelf, i sitt åttiondefemte år, med bokstafven A, men af- 
bröts kort derefter af döden, den 30 maj 1778. Den 19 
mars samma år skref han till d'^xembert, franska aka- 
demiens dåvarande sekreterare: Je tdcherat de bien voir, et 
.de faire bien voir, et de commencer des demain å travatUer sans 
discontinuer. De sista raderna till d'Alembert, några dagar 
före hans död, innehöllo: Je vous recommande, et å mes 
respectables confrires, les vingt-quatre lettres de Valphabet, 

*) Enligt Grimm, känner man ännu knappt hälften af göti- 
skans ordförråd. Hans ord lyda: »Wir uberschanen den 
edeln reichthum des gothischen wortvorraths vielleicht nicht 
zur hälfte». Deutsche Grammatik; Einleitang, 8. 2. 



— 273 — 

ven praktiskt användbar ordbok. Derom kan döm* 
mas högst olika. Den ene önskar företrädesvis upp- 
dagandet af språkets organism, en annan uppta- 
gande och förklaring af äldre, ur bruket komna 
ord, en tredje ådagaläggande af slägtskapen med 
befryndade språk, ända upp till sanskrit, en fjerde 
de sammansatta ordens uppförande under stamorden, 
hvarigenom man ensamt kan erhålla en öfversigt af 
ordslägterna , en femte det nyare språkets hela ut- 
veckling och ordrikedom, med stöd för hvarje ord 
af språkprof ur klassiska författare, én sjette en- 
dast en kort anvisning för rätta språkbruket, en 
sjunde förklaring öfver hvarje ords betydelse» som 
af andra anses ligga tillräckligt i språkprofven, 
o. s. v. Problemet år ännu ingenstädes fullständigt 
löst, och måhända skulle äfven en Johnsons eller 
Adelungs lärdom och jernflit icke förmått fullända 
ett slikt verk, efter nutidens alla anspråk, förut- 
sättande, å ena sidan, ett verk för de lärde, å den 
andra en vägledning för de olärde. Mängden af 
nya , olika ordboks-planer , af hvilka i synnerhet de 
fransyska ogilla hvarann *) , tyckes antyda , att man 



*) Sedan Bescherelle, i sin Dictionnaire national, monument 
élevé å la gloire de la langat et des lettres franqaises, 
brutit stafven öfver Boiste's, Laveau'8, Landais' och aka- 
demiens stora språkverk, och på titelbladet förklarat sitt 

Sv. Åkad. HandL, 31 Dgf. 18 



— 274 — 

förlorat den gamla grunden, utan att finna en lika 
godkänd ny, förutsatt att en klassisk ordbok kan 
gifvas öfver ett språk som ej är klassiskt. Om 
fransyskan särskilt anmärker Nodier, att den hit- 
tills saknat en fullkomlig rättskrifning, grammatik 
och bestämning af ordens betydelser *)• Emellertid, 
och då alla fordringars tillfredsställande är en omöj- 
lighet, äger ordboks-författaren att välja någon ut- 
gångspunkt bland de nämda, eller att söka förena 
några deribland, förvissad att, ehvad han må göra, 
blir klandret enahanda i 'fråga om ett verk, som 
ingen är nog lärd och snillrik att göra fullkomligt, 
och ingen nog inskränkt att ej finna brister uti, äf- 
ven verkliga**), emedan i ett arbete, som afhand- 
lar måhända hundratusen punkter, det är mycket 



<eget vara plus eaact et plus complet que tous les diction- 
naires qui existent, uppträder en senare, M:r Poitevin, 
med sin Jfouveau dictiormaire de la langue franqaise, for- 
säkrande att Bescherelle's arbete är une oeuvre avortée, 
une espéce de monstre, liknande författaren vid doktor Mi- 
robolan, éleve et successeur du fameux Diafoirus, o. 8. v. 

*) Om förhållandet med fransyska ordboksförfattare yttrar han: 
»Si leurs dictionnaires sont mauvais, ce n'est presque ja- 
mals leur faute. Cest d'abord celle de la langue, quinest 
pas bien faite; celle de 1'alphabet, qui est détestable; celle 
de Torthographie, qui est une des plus mauvaises et des 
plus arbitraires de 1'Europe». Examen criUque des Diction- 
naires par Charles Nodier, p. 14. 

*) Uti franska akademiens första ordboks-upplaga hade man 
uteglömt ordet Académie, och Johnson berättar i företalet 



— 275 — 

om nitioniotusen äro otadliga, h vilket borde förskaffa 
verket anspråk på Horatii ubi plurima nitent, ehuru 
medgifvas må, att upptäckten af tusen brister lätt 
ådrager arbetet allmänt vanrykte. Man kan, säger 
d'Alembert, öfver en ordbok lätteligen göra en kri- 
tik, som är på en gång mycket sann och mycket 
orättvis *). Hvarje ordbok har ägt sina vedersakare, 
ifrån La Gruscas till Grimms, och det torde väl så 
förblifva **). Om Scaliger redan på sin tid kunde 



till sin ordbok, att då han öfversåg manuskriptet till bok- 
st af ven S, fanns der icke ett så allmänt ord som Sea. 

*) Hans ord äro: »Il est si aisé de faire d'un excellent dic- 
tionnaire une critique tout å la fois tres vraie et tres in- 
juste. Un ouvrage est bon lorsquil s'y trouve plus de 
bonnes choses que de mauvaises; il est excellent lorsque 
les bonnes surpassent beaucoup les mauvaises. Il ny a 
point d'ouvrages que Ton doive plus juger d apres cette 
régle qu'un dictionnaire , par la varieté et la quantité des 
matiéres quil renferme et qu'il est moralement impossible 
de traiter tout également». — Nodiee, en af Frankrikes 
utmärktaste språkkännare, som egnat en stor del af sin 
lefhad särskilt åt ordboks-väsendet och sjelf utgifvit en be- 
römd ordbok, yttrar om dess svårigheter slutligen: »J'ai la 
vanité de croire que je ne suis pas le seul homme qui ait 
quelque chose å apprendre en lexicologie, c* est å dire dans 
une science qui nest pas finie et qui ne le sera jamais»* 
Examen critique des Dictionnaires. 

*) Liksom Richardson förklarat Johnson's ordbok utgöra ett 
enda stort misstag, så har en tysk recensent yttrat om 
Grimm'8, att »daa Werk in seiner ganzen Anlage und 
gjrössentheUs auch in seiner Ausfuhrung durchaus verfehlt 



— 276 — 

s&ga, att endast den som begått något, h vilket med 
vanliga straff ej kunde försonas, borde dömmas till 
ordboks-galeren , synas vilkoren i våra dagar föga 
förbättrade. Kärleken till språket, förutan hvars 
gåfva samhälle och bildning ej funnes till, och utan 
h vilket sjelfva menskligheten ej kan tankas, inne- 
bär sin egen belöning, uppvägande mödan och stri- 
derna. Sannolikt är likväl, att om under förflutna 
tider större ordboks-företag strandat på mötande 
hinder, torde antalet hädanefter svårligen minskas. 
Vi vilje derför ej strängt dömma deras upphofsmän. 
Den som, efter att, under mångåriga mödor, hafva 
egnat sina bästa krafter åt ett sådant företag, ser 
sin lefnadssol nedgå öfver detsamma ofulländadt, 
må snarare beklagas än tadlas. 



ist» Daa Deutsche Wörterbuch von J. und W. Gritnm, kri- 
tisch beleuchtet von Doktor D. Sanders, s. 104. 



Svenska Akademiens täflingsämnen 

för år 1859. 

Med H. M. Konungens, Akademiens höge beskyddares, nå- 
diga samtycke uppgifter Svenska Akademien for innevarande år 
följande täflingsämnen: 

Estetiska och UtterärMstoriska ämnen, 

1) I hvilket sammanhang har, under den menskliga od- 
lingens särskilta skiften, den estetiska bildningen stått med re- 
ligionen? 

2) Hvilka äro hufvudkaraktererna af det Homeriska epos? 
Hvilka voro de förnämsta anledningarne till dess uppkomst och 
utbildning? Och huruvida, eller under hvilken förändrad form, 
kan det gifvas ett modernt epos? 

3) Jemförelse emellan de olika åsigter af sorgespelet och 
de olika former af dess behandling, hvilka förekommit inom sär- 
skilta nationers vitterhet, med afseende på deras inbördes före- 
träden. 

4) Skildring af romanens uppkomst, betydelse i litteratu- 
ren och inflytelse på sederna. 

5) Om skådespelens olika verkan på bildningen och tänke- 
sätten hos de gamle och de nyare. 

6) Under hvad vilkor kan lärodikten anses som poesi? 

7) I hvad mån är det påståendet grundadt, att satiren, 
eller den bestraffande dikten i allmänhet, tillhör ett sjunkande 
samhälle ? 

8) Om folkvisans uppkomst, samt hennes förhållande till 
odlingen i allmänhet, och särskilt till skaldekonsten. 



— 278 — 

9) Fabeln s$som bildningsmedel, med en jemförande öfver- 
sigt af denna diktarts olika karakter, ifrån den österländska och 
esopiska fabeln intill den nyare af Lafontaine, Holberg/Lessing, 
Gleim, Gellert, Gyllenborg m. fl. 

10) Om uppkomsten och rätta betydelsen af benämningen 
humor och hwnoriat. 

11) Svar på frågan: H vilka äro fordringarne af en full- 
komlig brefstil? Med en jemforelse emellan de utmärkande egen- 
skaperna hos Cicero, Plinius, Sevigné, Voltaire, Rousseau, Jo- 
hannes von Muller, Bonstetten m. fL 

12) Om rimmets uppkomst; jemte utredning, i v hvad mån 
dess införande skadat eller gagnat den sanna poesien. 

13) Skall den godtyckliga bildning af versformer, som ofta 
hos nyare skalder äger rum, ej småningom utplåna känslan 
af det sköna i versbildning, i fall icke, genom ett närmare iakt- 
tagande af det musikaliskt och rytmiskt fulländade i versen, 
en viss begränsning* äger rum? 

14) Om den olika karakteren af äldre och nyare tiders 
politiska vältalighet, jemte en utveckling af de grunder, ur h vilka 
åtskilnaden mellan den förra och den senare måste härledas. 

15) Hvilken inflytelse har det industriella lifvets tilltagande 
utveckling, under de senast förflutna seklerna, utöfvat på folkets - 
seder och karakter, på samhällsförfattningen, samt på den in- 
tellektuella och estetiska bildningen? 

16) I hvad mån hafva folkledarnes språk varit detsamma 
i skilda tider och länder? Hafva de öfverhufvud sökt anslå 
samma känslor och egga samma lidelser hos mängden? 

17) Jemforelse mellan de gamles och nyares förnämsta 
häfdatecknare , i anseende till förtjenster och brister. 

18) Jemforelse mellan Dalin och Holberg, såsom häfda- 
tecknare och språksnillen. 



— 279 — 

19) Jemförelse mellan Kellgren och Lessing, såsom skal- 
der, tänkare och vitterhetsdoraare. 

20) Jemförelse mellan Leopold och Jacobi, såsom filosofi- 
ska skriftställare. v 

21) Jemförelse emellan Bellman och Béranger, såsom folk- 
skalder. 

22) Lemnar Akademien de täflande frihet att välja något 
estetiskt eller filosofiskt ämne. De täflande lära sjelfva inse, att 
det icke är ensamt den metafysiska grundläggningen, som for-, 
dras; men att Akademien, då hon förklarat sig emottaga filoso- 
fiska afhandlingar, önskat framkalla bemödanden att öfverföra 
skrifartens förtjenst till dessa ämnen för vigtiga undersökningar. 

/ språkforskningen 

utfaster Akademien det fördubblade stora priset eller tvenne 
guldmedaljer, om 26 dukaters vigt hvardera, för besvarandet af 
frågan : 

Hvilka äro hufvud-epokerna af det svenska språkets utbild- 
ning, och hvad har det vunnit eller förlorat vid de åtskilliga 
förändringar, det undergått? 

För den historiska framställningen. 

Ur fäderneslandets häfder. 

1) Man har hos svenska folket trott sig finna en större 
•benägenhet för krigiska företag, än för fredliga näringar och 
arbeten. Ar denna åsigt grundad? Och, i sådant fall, hvilka 
äro orsakerna? 

2) Om anledningarna till riksföreståndareskapets uppkomst 
i Sverige, beskaffenheten och gränserna af denna makt, samt 
det inflytande, som de trenne Sturarnes utöfning deraf ägde p$ 
fäderneslandets öden. 



— 280 — 

3) Åsyftade den af konung Gustaf I utförda ombildning 
af den svenska kyrkan från början någon väsentlig förändring af 
troslärorna, eller endast en begränsning af de andeligas välde? 
Och hvad andel ägde presterskapets motstånd samt tidens poli- 
tiska och statsekonomiska förhållanden i den timade religions- 
förändringen? 

4) Teckning af konung Gustaf I:s senaste regeringsår, 
hans personliga egenskaper och karakteren af hans 39-åriga re- 
gering. 

5) Stridigheterna emellan konung Gustaf Ls söner och son- 
söner om de furstliga rättigheterna. 

6) Undersökning om de orsaker, som föranledde hertig Karl 
Filips försakelse af den erbjudna ryska thronföljden. 

7) Om beskaffenheten och syftningen af de hemliga under- 
handlingar , som efter konung Gustaf Adolfs död ägde rum emel- 
lan Axel Oxenstjerna och Wallenstein. 

8) Jemförelse emellan Sveriges ställning vid Gustaf II 
Adolfs död år 1632 och vid Karl Gustafs död 1660, med en öf- 
versigt tillika af rikets yttre och inre tillstånd år 1644, då 
Kristina, och 1672, då Karl XI emottog riksstyrelsen ur för- 
myndare-regeringens händer. 

9) Framställning af de följder och den inflytelse, Sveriges 
deltagande i 30-åriga kriget haft, så väl i hänseende till rikets 
yttre och inre politiska förhållanden, som äfven i afseende på 
national-karakteren, den allmänna bildningen, lefnadssättet, se- 
derna, språket. 

10) Om de politiska förhållanden, som förmodas hafvaför- 
anledt konung Karl XILs femåriga vistande i Turkiet. 

11) Om den verkan, som Karl XILs död och den stats- 
hvälfning, som derpå följde, haft på svenska folkets tänkesätt 
och bildning. 



-J 



— 281 — 

12) Undersökning' af främmande makters förhållande till 
Sverige vid 1772 års statshvälfning. 

\ 
i 

Ur allmänna historien. 

1) I hvad mån voro de gamles orakler förbundna med 
deras statskonst. 

2) Om den verkan, som de gamles kämpaspel (de olym- 
piska, pythiska, istmiska, nemeiska) ägt på national-andan och 
sederna. 

3) Hvad hufvudsaklig andel hafva olika folk ägt i den 
efter romerska väldets fall uppkomna europeiska civilisation? 
Och i hvad mån är den af åtskilliga författare gjorda forut- 
sättning grundad, att det franska folket gått i spetsen för den- 
samma ? 

4) Teckning af den strid, som kämpades ömsom af islam- 
ismen i Europa och kristendomen i Asien; betydelsen af de 
tillfälliga välden, som af dem grundades (konungariket Jerusa- 
lem och de mohamedanska rikena i Spanien), samt de begge 

1 religionernas skiftande utsigter till öfvervälde. 

5) Om kristendomens inflytande, såsom verldshändelse , på 
samhällsförfattningar, vetenskaper och konster. 

6) I hvad mån utgör kyrkans gamla penitentiär-lagstiftning 
grunden för de nyare straffsystemerna, såsom åsyftande att ge- 
nom straffet bereda bättring och försoning? 

7) Om den verkan, som de, genom nantesiska edikteta 
återkallande, från Frankrike utgångna lärda, konstnärer och idr 
käre af borgerliga -yrken ägt på bildningen, närings-utveeklingea 
och den politiska rörelsen i Europa. 

8) Om det inflytande, som Polens egens&ap af valrike ägt 
på dess öden. 

Sv. Akad. Handl. 31 Del. lä 



— 282 — 

9) Hvilka voro orsakerna till preussiska konungadömets 
hastiga skapelse? Och i hvad mån var minskandet af Sveriges 
och Polens makt for detsamma nödvändigt? 

10) Har den förändring, som den europeiska statskonsten 
undergått efter westfaliska freden, då den religiösa principens 
inflytelse upphörde och den så kallade kabinetts-politiken, huf- 
vudsakligen efter Bichelieu's och Ludvig XIV:s mönster, vann 
insteg, verkat gagnande eller skadligt för den* allmänna stats- 
rätten och folkens inbördes förhållanden? 

11) Man har i nyare tider allmänneligen inrymt åt Frank- 
rike ett försteg i europeiskt inflytande. Har detta vunnits mer 
genom segrar, eller genom lyckliga underhandlingar och bild- 
ningens företräden? 

-12) Fråga: Om det måste medgifvas, att, i allmänhet ta- 
get, samfundsandan yttrade sig i en högre grad af liflighet och 
kraft hos forntidens förnämsta folk, än hos de nyare, hos hvilka 
en mera kosmopolitisk syftning tyckes sträfva att göra sig gäl- 
lande; af hvilka orsaker måste denna olikhet emellan de äldre 
och nyare folken hufvudsakligen förklaras? Utfaller jemförelsen 
till fördel för de förra eller de senare? Och huruvida låter 
sann patriotism förena sig med kosmopolitism i detta ords rätt 
förstådda bemärkelse? 

13) Om handels-intressets inflytande på de europeiska fol- 
kens politiska förhållanden. 

14) Jemförelse emellan England och Kartago, såsom han- 
delsstater, grundläggare af kolonier och handels-politikens stiftare. 

15) Fritt val af ämne i den historiska stilen. Med det 
förbehåll, att ämnet icke får vara närmare vår tid, än konung 
Gustaf IILs äntrade till regeringen, beror det i öfrigt af de 
täflande , att ur Sveriges eller andra länders historia välja någon 
icke alltför vidsträckt period, eller någon märklig händelse, tjen- 



— 283 — 

lig för en utförligare berättelse, eller ock målningen af flera 
namnkunniga personer i något visst tidehvarf. Akademien Ön- 
skar likväl helst j att ämnet väljes ur fäderneslandets häfder. 

* 

I skaldekonsten: 

Sång öfver Anna Maria Lenngren. 

I öfrigt lemnar Akademien *fritt val af ämne; men då stif- 
taren velat genom detta samfund framkalla sånger till upphö- 
jande af Åran och Minnet, samt till de store mäns lof, som 
dels styrt, dels tjent och räddat fäderneslandet, ser Akademien 
med särskilt tillfredsställelse, om de författare, som täfla om 
hennes belöningar, välja till föremål för sin sång sådana foster- 
ländska ämnen, som förtjena att i efterverldens minne återkal- 
las. Akademien emottager derjemte öfversättningar af klassiska 
auktorer. 

För Zibetska priset: 

Sång, till upplifvande af något bland fäderneslandets stora 
minnen. 

Priset är Akademiens vanliga störa belöningsmedalj af tjuge- 
sex dukaters vigt. 

Skrifterna böra inom den 7 nästkommande oktober insän- 
das till Akademiens sekreterare, och böra vara försedda med 
valspråk och namnsedel, hvilken senare jemväl, i stället för namn, 
kan innehålla ett tänkespråk. Jemte det Akademien förbehåller 
sig, att för framtiden förvara de skrifter, som till hennes täflin- 
gar insändas, får Akademien till de täflandes underrättelse med- 
dela, att, för den händelse någon till Akademien inlemnad skrift 
skulle före högtidsdagen och utan Akademiens vetskap offentlig- 
göras, samma skrift anses hafVa utgått från de täflandes antal. 



Rättelser. 

Sid. 202, rad. 4 nedifr.l ,„ . , _ .. 
9 » » 7 „ f * <w; animala magnetismens 

» 210, » 14 uppifr. ordet svågern utgår. 



/ 



* 



. .1 

• I 



y 



f 



I I 



M 



ÉMMÉ 



r 




s