Skip to main content

Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

See other formats 


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



m 




<... 



r 



2. ^4 






SVENSKA 



AKADEMIENS 

HANDLINGAR 



IFBÅN Ab 1886. 



■ • 



• -å 



8JETTE DELEN. 
1891. 




STOCKHOLM, 1892. 

KUVOL. BOKTRTCKBRIBT. P. A. N0R8TBDT & SÖKER 



•w 



• * 



' * 






7- v r -, ^r 

) > ' r T 



INHEHÅLL. 



Handlingar rörande Svenska Akademiens högtidsdag 
den 20 december 1891: 

Tal af Akademiens direktör, herr Sander sid. 3. 

Redogörelse för sammankomsten » 21. 

Minne af riksrådet grefve Ulrik Scheffer, för- 

fattadt af C. T. Odhner » 26. 

Om genus i svenskan. Af Es. Tegnér » 211. 

Akademiens täflingsämnen för år 1892 » 469. 



I 



HANDLINGAR 



BÖRANDE 



SVENSKA AKADEMIENS 



HÖGTIDSDAG 



DEN 20 DECEMBER 1891. 




•,i 



böndagen den 20 december 1891^ Svenska Aka- 
demiens högtidsdaffj hade Akademien pd stora börs- 
salen offentlig sammankomst^ hvilken H. K. H. 
Kronprinsen samt DD. KK. HH. Hertigarne af 
Vestergötland och Nerike täcktes å den vanliga 
läktaren bevista. 

Akademiens direktör herr Sander öppnade 
sammankomsten med följande 

iN är julen kommer i norden, är det som om 
menniskomas sinnen blef^e vekare och mera stämda 
för mildare känslor. De äldre vända då gärna 
blicken tillbaka mot det förflutna, och de fleste 
minnas sin barndoms lyckliga fröjder, ännu icke 
grumlade af några bekymmer, på samma gång de 
icke utan en känsla af vemod lägga märke därtill, 
huru tiden med hvarje flyende år tyckes hasta 
allt fortare och springa dem förbi. Men barnen 
och den ungdom, som sätter blad efter blad till 



svällande knopp, glädjas harmlöst och oförställdt^ 
och kanske kommer julen för dem långsammare 
an deras bevingade hopp gifver sig ro att bida. 

Denna stora högtidsfest har gamla anor i 
nordens land. Då naturen låg höljd af ett snö- 
täcke, var den gode och fromme Balder, solens 
och ljusets gud, borta i underjordens rike, och i 
den stora modernatten vid vintersolståndet alstrades 
de nya knoppar, h vilkas växtbrodd skulle skjuta 
opp genom jordytan att åter kläda henne grön och 
pryda henne med blommor. Var då allt ödsligt, 
så menade man dock, att världsträdet alltid stod 
grönt såsom granen eller furan; och granen 
har blifvit ett juleträd likasom den ljusa björken 
vardt den pånyttfödda nordiska ungdomsgudinnans 
vid midsommar. 

Vid midvintern firade våra förfäder sin stora 
offerfest, af tacksamhet för det gångna årets äring 
och med löften för det kommande. Härvid sak- 
nades icke skalden. Han trädde fram i högtids- 
salen för att prisa de hjältar, som utfört minnes- 
Värda bragder. Och så är sagdt, att förstulna 
tårar då icke sällan smögo sig ned öfver grånade 
kämpars kinder, nämligen deras, som åldern redan 
böjt och gjort odugliga för stridens idrotter. Men 
ungdomen och männen i sin fulla kraft, eldade af 
skaldens sånger, gjorde löften om nya bedrifter, 



— 5 — 

för hvilkas utförande de satte lifvet i pant. Hela 
folkets lynne var krigiskt och utåt vändt. Ej under 
<iå, att man med hvarje gryende dag, som förläng- 
d«, ,pej«le efter Ijn»,. 4«tid och v^« «1- 
49trålar. Våren kom, äfv^entyren kommo vftl ftfv^en, 
men kanske icke alltid de drömda bragderna. Tiden, 
som år en stark tuktomastare, gjorde allt flere in- 
satser emot menniskors vilda framfart och åverkan 
på andra menniskors egor. Från Qärran kom 
«tt budskap, som småningom förändrade tänke- 
sätten under en allt hårdare kamp, där våldet icke 
längre kunde spjärna mot udden. 

Redan våra sagor säga, att, när världens fräl- 
sare föddes, var frid öfver hela jorden; och Yng- 
lingasagan, som börjar sin ättlängd med guda- 
personligheter, har då såsom konung insatt Yngve 
Frey, årsväxtens gud, ty årsväxten var och är 
Ånnu något välsignadt, som är nödigt för vår tim- 
liga tillvaro. Underbar är berättelsen om timmer- 
mannens son, som lät sig födas af en ren jungfru. 
Det underbara har alltid mäktigt tilltalat menni- 
skoma, mäktigare än deras förstånd kunnat för- 
klara. Vise män kallade man dem, som vägledde 
af en klart strålande stjärna funno vägen till Jesus- 
bamet, där det låg på en stråbädd i en krubba. 
De kommo med skänker och tillbådo detta barn, 
som på en gång Gud och man skulle omgestalta 



— 6 — 

världen med sin lära. Vid den tiden var det 
växande romerska väldet ett världsvälde, som ville 
lägga under sig alla främmande folk, det ena efter 
det andra. De första kristne voro städse ett för- 
följdt släkte. De gräfde sig ned i jorden under 
den s. k. eviga staden och firade där sina guds- 
tjenster och redde sig där sina sista hvilorum. Ur 
katakombemas mörka gångar, belysta af fackel- 
sken, hördes det dofva ljudet af psalmer och det 
rop, som så segerrikt ljöd för den första forsam- 
lingen: Kristus är uppstånden! Detta var något 
nytt för antikens män, for hvilka lifvet efter 
döden var en usel och tröstlös tillvaro i skug- 
gornas rike. Främmande var det äfven för våra 
förfäder, ehuru icke på lika sätt; ty deras öfverste 
gud hade lärt sina män, att ingen af dem, hvarken 
de själfve eller deras efterkommande, någonsin 
skulle dö, utan komma till honom i Valhall och 
till ständiga gästabud mellan afvexlande strider^ 
som skulle påminna dem om de jordiska. Kamp 
och strid, därom var dock alltid frågan, och svaret 
ville säga: att segra eller falla. Ärofullt ansågs 
det att dö för vapen. 

Kristi lära bjöd frid och försoning, där blods- 
hämnden städse varit redo att gripa till svärdet; 
och detta var det näst yppersta budet i lagen : du skall 
älska din nästa såsom dig själf ! Hon lade fjättrar, 



— 7 — 

denna lära, på njutningslystnaden hos ett seger- 
berusadt folk, som allt högljuddare pockade på 
bröd och lekar; hon lärde försakelse och lade tygel 
på själfviskheten, vare sig den enskildes vinnings- 
lystnad eller själfherskarens egenvilja, med de 
orden: gifver kejsaren hvad kejsaren tillhörer och 
Gtidi hvad Gudi tillhörer! 

Allt flere frusna hjärtan värmdes och upp- 
tinades af denna milda lära, allt flere bekännare 
vunnos åt honom, som, krönt med en törnekrona, 
förhånad och smädad lidit en qvalfuU död på 
korsets träd för att frigöra menniskornas själar 
ur syndens bojor. För de förtryckta och för dem, 
som i lifv^ets skola trampade lidandets stråt, vardt 
detta kors en helig symbol, hvilken såsom ett 
segertecken bars framåt, alltjämt framåt. Det var 
en viktig vändpunkt i mensklighetens häfder, då en 
världsherskare, vare sig af förkrossadt hjärta eller 
emedan han gjorde nödvändigheten till en dygd, 
tog Kristi namnchiffer till märke på sin fana med 
lösen: genom detta tecken skall du segra! Han 
segrade också, och kristendomen vardt upphöjd till 
statens religion. Det sannades ock, att en ny tro 
skulle komma att skapa nya samhällen. Men lång- 
sam och våldsam var sammanstötningen, när de 
gamla grundvalarne rubbades ur sina lägen. Folk- 
vandringarna hade begynt, norden hvälfde sig öfver 



— 8 — 

södern, och barbarerna bröto på många punkter 
in öfver den romerska statens gränser. 

Emellertid hade en ny makt börjat uppväxa, 
hvilken eftersträfvade att utsträcka sitt välde längre 
än de romerska vapnen mäktat gå. Den seger- 
rika kyrkans furste, icke nöjd med att vara en 
själarnas faderlige herde, ville göra sig till herre 
öfver konungarne och folken. Sålunda uppstod 
en mäktig hierarkisk byggnad på det sammanfallna 
världsväldets ruiner. Afven vi i vår aflägsna nord 
blefvo ett kapell på skogen, ett annex till denna 
medeltidens k3n*kobyggnad. Hade antikens män 
länge pressat de kristne med band, som de icke 
gärna ville bära, * så var trosnitet inom den seg- 
rande kyrkan slutligen så starkt, att det försökte 
återtaga allt det ai*f, som ännu var i de otrognas 
händer. Hvad man hoppades vann man icke, 
men fann hvad man icke väntat. Under kors- 
tågen, som vändt så många steg mot östern, men 
ledt jämförelsevis så få tillbaka, framdrogos i ljuset 
många af den klassiska litteraturens och konstens 
glömda skatter. Detta förhållande kan icke under- 
skattas, ty det bidrog till nya väckelser inom all 
mensklig forskning och väckte till lif nya idéer. 
Dessa idéer funno nya banerförare, som rustade 
8ig tiU kamp, och vapensmeder hafva aldrig 8ak- 
nats. Trots faror och bål gick mången sanningens 



kämpe sitt ödes fullbordan till mötes. HufVud- 
frågan var såsom ofta tillförne: hvad skola vi tro, 
när påbjuden lag eller vedertagen sed står i strid 
med evangeliets ord? 

Vi vet« alle,, huru Mårten Luther slutligen 
började och fullföljde det stora reformationsverket, 
hvilket han lemnade i arf åt folken själfva och 
deras furstar, och frågan kunde till slut icke lösas 
utan att man vädjade till svärden. 

Från detta rum är ofta erinradt, att den dag, 
som nu är inne och på hvilken Svenska Akademien 
firar sin årshögtid, föddes ett barn, som växte upp 
till en hjälteyngling och kom att mera afgörande 
än någon annan ingripa i det stora religionskrig, 
som räknades till en längd af trettio år. Af sin 
fader ärfde denne Gustaf Vasas sonson en konunga- 
krona, men förvärfvade sig martyrens, ty han off- 
rade sitt lif och föll segrande i kampen för sam- 
vetsfriheten, h varigenom han ock fäst vid sitt namn 
hela den protestantiska världens evinnerliga tack- 
samhet. Man kan säga, att han för oss börjat en ny 
hjältesaga, då han förde vårt folk ut öfver dess 
gamla råmärken till deltagande i de stora världs- 
händelserna. Beundransvärd, såsom hans mod, var 
hans klara blick för farorna å ena sidan och sanno- 
likheten, som hos honom var visshet, af en lycko- 
sam utgtog å den andra; och beundransvSrd var 



— 10 — 

hans förmåga att vinna menniskor, att fOrsona och 
förena de söndrade till samverkan, att skapa om- 
kring sig en plantskola af behj artade mån och 
gjuta sin själ i allas sträfvanden för ett gemen- 
samt mål. Icke utan den högsta beundran kunna 
vi minnas allt detta, då vi tillika veta, huru få- 
taligt vårt folk, huru fattigt vårt land då var. 
Oaktadt krigen i så hög grad upptogo denne 
konungs regering, hade han dock tid och omtanke 
öfriga för rikets inre förvaltning, handel och sjö- 
fart, vetenskap och undervisningsväsende. 

Vi älska tro, att den snillrike stiftaren af 
detta samfund insett hela vidden och betydelsen 
af detta lysande minne, då han bestftmde Gustaf 
Adolfs födelsedag till Akademiens högtidsdag och 
anförtrodde åt densamma att vårda vårt folks 
språk och hedra minnet af all storhet i snille och 
kunskaper, i mannamod och fosterlandskärlek, eller 
allt det som kan innefattas under det enda ordet: 
fosterlandet. När ett språk dör, då dör ett folk, 
men så länge det lefver, har detta en morgondag. 
Beklagansvärda äro de, som icke ega något fäder- 
nesland. 

Det vore förmätet af oss och dåraktigt att 
räkna oss till berömmelse tidernas förtjenster, om 
vi från dem vansläktats, ty — säger skalden — 

»Yfs ej af fadrens ära, en hvar har dock blott sin». 



— 11 — 

Oss höfves att tftnka frimodigt, handla stor- 
sinnadt och tala fridsamma ord, ty det land vi 
såsom fritt tagit i arf det vilja vi såsom fiitt och 
med frid besitta. Att sola sig i minnenas glans 
är att vftrma sig vid det ftdla, som i dem innebor. 
Men dårvid ega vi icke ratt att tillslata ögonen 
för de skuggor, som för dagen fladdi'a omkring 
oss och hviska med hesa röster och isande åtbör- 
der. Vi måste se dem an och söka aflsgsna dem, 
emedan de göra många menniskor bekymmer så- 
som fruktansvärda och ft^savåckande, icke minst 
hos de stilla i bygderna, ty fäderneslandets öden, 
hvilka gestalta sig efter som menniskomas gärnin- 
gar äro, »falla tyngst på de känsligaste hjärtan*. 
De, som äro framsynte, hålla före att den 
religiösa frågan, hvilken är hjärtpunkten i den en- 
skildes lif och bestämmande äfven för samhäUets 
friska och sunda utveckling, i våra dagar närmar 
sig en kris, ty nya former både af tro och vantro 
eller otro låta sig förnimma. Under förra århundra- 
det var kristendomen föremål för mycket tvif^el 
och angrepp af lärde män, och vi veta huru den 
afskaffades af franska revolutionen. Men den kunde 
icke utplånas ur folkets hjärtan eUer ersättas af 
en teatralisk kult åt det högsta väsendet, hvilken 
var lika otillfiredsståHande som då sedermera dyg- 
den eller menniskosnillet uppställdes såsom det för 



— 12 — 

menniskan högsta. Icke heller har någon mensklig 
personlighet, vore hon än den mäktigaste på jorden, 
«ådom ofelbar kunnat sätta sig på den eviges tron; 
ty innan hon slutat sammanräkna summan af lef- 
nadens vinst, har hon nog kunnat finna bräcklig- 
heten af sin makt, otillräckligheten af sitt vetande. 
Och hela världshistorien lärer oss, att de ädlaste 
män som lefvat velat vara det gudomligas tjenare. 
Man upprepar ofta, att menniskovärdet måste höjas 
genom utrotande af alla fördomar, som binda den 
fria andens vingar. Ja, detta är sant. Men när 
höjdes menniskovärdet mera än genom ett renadt 
medvetande af gudomlig och mensklig lag och 
genom en god vilja? Därtill har försynen gifvit 
oss förnuftet, att vi skola söka sanningen på rätta 
vägar, men icke på förbjudna stigar, de som äro 
«mot andens natur. 

Nu mena ock någre, att ett tredje rike skall 
komma, ett rike som vore en blandning af kristen- 
dom och antik åskådning af lifvet, där man skall 
hylla och erkänna »nödvändighetens offer». Men 
dessa fria religionsdanare, som företrädesvis stött 
«ig på det legendariska i kristendomen eller på 
kyrkans lärobyggnad såsom någonting förlamande, 
synas hafva förbisett i förra fallet hvad som är 
väsentligt eUer icke, och i det senare att hvarje 
trossamfund måste för sin bekännelse hafva en 



— 13 — 

fomiy hvilken såsom ofullkomlig kan förbättras och 
måste vara underkastad evangeliets ord. Och då 
de önska tillbaka antikens sorglösa, obundna och 
objektiva lif, genomträngdt och prftgladt af kon- 
stens skönhet, glömma de, att denna skimrande 
byggnad var splittrad i en mångfald utan enhet 
och buren af slafvar, hvilkas rättigheter och lif 
lågo i deras herrars händer. Denna- tid kan icke 
vända tillbaka. Hvad sant och god t den verkat 
har ingått eller ingår alltjämt i den allmänna bild- 
ningen. 

Vare det §ärran att förneka vetenskapens och 
konstens fiihet. Men då de hafva sanning och 
skönhet till mål, ega de äfven inom sig en förut- 
sättning att komma fram till gudomsbegreppet, 
den eviga sanningens och skönhetens ursprungs- 
källa. I detta fall kan man gifva den vetenskaps- 
man rätt, som, då man erinrade, att den ene 
forskaren vederlade den andres tankebyggnad, lät 
vetenskapen upprepa om sig själf: låt de döde 
begrafva sina döde och följ mig! Utan tvifvel 
lånade han då jämte det bildliga uttrycket något 
vida mer af den ende mästaren. Dessutom är det 
för vetenskapens värdighet otillständigt att tala 
ohöfviskt och vädja till blinda lidelser. 

Man må icke undra däröfver, att många 
menniskor oroas och känna sig smärtsamt berörda, 



— 14 — 

då upplysningstidehvarfTets tvifvel i våra dagar 
stigit ned till samb&Uets djupaste lager och yttrar 
sig i de råaste uttryck af fOrnekelse, hån och hä- 
delse af det högsta och heligaste. I gamla dagar 
antände en man ett af forntidens dyrbaraste och 
skönaste tempel för att genom denna tempelbrand 
göra sig ryktbar bland folken och sålunda vinna 
ett odödligt namn. Men en svårare Herostratisk 
bragd lära de åsyfta, som vilja ur de många tusen 
templen och kyrkorna drifva ut Guds majestät, 
likasom kunde det på samma gång brännas bort 
ur millioner dyrkares medvetande. En fåfänglig 
och dödsmärkt sträfvan! Till de bekymrade kunna 
vi säga: ännu är icke det Thabor stormadt, där 
den förklarade sitter i sin härlighet. 

Men hvarför tala om ett odödligt namn för 
dem, som icke tro på någon odödlighet, utan mena, 
att det personliga lifvet förintas i döden, i det att 
den upplösta stofthyddans atomer blandas med 
materien, och den kraft, som i henne innebott, 
öfvergår till ett panteistiskt kaos. Så till vida är 
denna tröstlösa lära en allt farligare förvillelse, 
då den närer en redan gammal sjukdom, den att 
lättsinnigt bortkasta lifvets gåfva såsom en värdelös 
vara. Dock är själfbevarelsedriften af naturen 
nedlagd hos menniskan lika väl som hos djuren, 
hvilka söka freda sina bon och sina ungar. Och 



— 15 — 

n&r fåglarne sjunga i våren, sftga vi, att de glädjas 
åt sin tillvaro och sjunga skaparens lof. Åfven 
den dödsdömde brottslingen plägar begära nåd af 
den jordiska öfverheten, ty lifvet är kärt, och 
kanske fruktar han att träda fram för den evige 
domaren. Vi måste beklaga de olycklige, som 
hasta naturen i förväg och dö för egen hand; 
döma dem kunna vi icke, ej heller hederkransa 
deras gärning. Obotliga sjukdomar, långa och 
hopplösa lidanden och namnlös nöd kunna stun- 
dom förklara deras förtviflade beslut; men kanske 
vållas dessa oftare af äregirighetens gäckade dröm- 
mar, felslagna förhoppningar, ånger och blygsel 
öfver ett själfförvålladt elände, ett förspilldt lifs tom- 
het, sedan lättsinnet tömt njutningarnas bägare i 
botten. De sakna kraft att bära sitt öde, likasom 
de saknat kraft att med tålamod arbeta sig fram 
i lifvet. De släcka själfve det hopp, som annars 
icke plogar slockna i något menniskobröst och som 
kanske glänser skönast, då det väntar döden så- 
som en befriare. Det ser ut som om det andliga 
lifvets hållhakar lossnat: begreppen af plikt och 
tro, af heder och ansvar för viljans fria bruk. 

Ar här någonting sjukt och mycket sjukt, så 
saknas icke heller röster, som vilja kasta skulden 
därför på samhället, eller händer, som äro färdiga 
att ödelägga det och med alla slags sprängämnen 



— 16 — 

komma det att brista i sina fogar, likasom kunde 
först därefter en gyllene ålder uppstå. Allt och 
alla, som stå i vägen för deras planer, i sjoi- 
nerhet de som hafva maktens befogenhet, hota de 
att undanrödja. De som i dådlös sysslolöshet göra 
sig till uppgift att ockra på alla missnöjen, obe- 
rättigade likaväl som berättigade, smida vapen 
åt den alltid misstänksamma okunnigheten, såsom 
dvärgen sades vara den skickligaste af alla smeder. 
Men då man frågade honom, hvartill det skarpa 
svärdet skulle brukas, om till kamp för heliga 
föremål, menskorätt och fosterland, förstod han 
icke denna fråga, utan hade blott ett enda svar: 
det skall gifva döden! Naturen har sina ödeläg- 
gande vulkaner; fruktansvärdare synas dock de 
lössläppta menskliga lidelsernas vara. Sent lärer 
häfden glömma den dag, då i ett stort rikes huf- 
vudstad landets egna barn antände de offentliga 
byggnaderna och den svarta röken utgöt ett regn 
af eld och aska öfver staden. Men vid sådana till- 
intetgörelsens strider, som kränka all mensklig ord- 
ning, äro alla folk solidariska; och illa läser den 
historien, som icke ser, att i kampen mellan de goda 
och onda maktema de förra slutligen och alltid be- 
hålla segern, om de än stundom synas ligga under. 
Statsmännen i våra dagar tyckfus hafva en 
något annan uppgift än tillförne, då de hade att gå 



« ! 



— 17 — 

i spetsen för utvecklingen och leda dess riktning 
samt finna passande hjälpmedel at* komma ut ur 
förhandenvarande trångmål^ medan de nu måste 
egna mycket af tid och krafter åt af^ftrjande af 
hugskott, som ropa på utförande, men aldrig kunna 
förverkligas. Sålunda tröttas banden af obetyd- 
ligare göromål och skymmes blicken för de stora 
frågor, hvilka kråfva en lösning. Bland de frågor, 
som i alla tider stått på dagordningen, &r val 
brödfrågan en af de förnämsta, den andliga så väl 
isom den lekamliga, ty samhällets växtfibrer kräfva 
ILfven en intellektuell näring, som är afpassad efter 
förändrade tidsförhållanden. Olösbara äro väl icke 
dessa frågor, lika litet nu som tillförne. Endast 
den lärdomen måste fasthållas, att de icke kunna 
lösas af godtycket eller våldet, utan måste vara 
underkastade all utvecklings rörelselagar; ty ostraf- 
fadt hämmas eller rubbas icke pendeln i tidens 
urverk. 

Man säger, att vår tid mera än föregående 
är en öfvergångstid, där många ämnen jäsa på 
djupet. Detta må i viss mån vara sant. Arbetet 
har fördelat sig i en oändlighet af detaljer och 
maskinerna mångdubblat den menskliga arbetsför- 
mågan. En hvar måste inordna sig bland kug- 
game i hjulen eller krossas han af dem. Natio- 
nerna sammansluta sig och söka ihopsamla alla 

8v. Akad. HanM. fr. 1886, 6. 2 



— 18 — 

sina krafter. De mötas allt oftare till uppvisning 
af arbetets triumfer, af ett öfverflöd på rikedom, 
hvars nattsida är en växande fattigdom. Och vid 
dessa täflingsfester ser man vid sidan af fredens 
alster krigets alltmer fullkomnade förstörelsemedel. 
Folken pålägga sig af ett yttre nödtvång bördor, 
hvilka måste kännas tyngst för dem, som icke 
hafva skuldror att bära dessa och intet hopp mera 
om en torfva, där de kunna bygga sig ett eget 
bo. Många öfvergifva därför sitt fädernesland och 
söka på andra sidan hafvet bryta sig en väg i 
ännu ouppmätta marker. Skandinaviens folk hafva 
icke minst lemnat sin andel till denna nya folk- 
vandring, och de samfärdsmedel, som numera för- 
korta både tid och rum, möjliggöra och under- 
lätta en snabbare flyttning till alla trakter af jor- 
den. Ehvad man beklagar detta förhällande eller 
icke, måste man begrunda dess orsaker och verk- 
ningar. Men hvad veta vi om försynens rådslag 
att blanda folken samman och gjuta främmande 
blod i de blodfattigares ådror? 

Frånräkna vi bland utvandrames skaror dem, 
som lockade af öfverdrifna förespeglingar icke veta 
hvad de lemna, men i det främmande landet måste 
lära sig hvad arbete är, i fall det icke är för sent, 
måste vi hos de fleste antaga en annan och ädlare 
bevekelsegrund än blotta missnöjets eller äfeen- 



— 19 — 

tyrens. Ingen känner deras tysta strider, då de 
sett fäderneslandet bakom sig sjunka ned i vägen. 
Mången har lyckats i sitt företag; andre hafva 
vändt åter med en kanske d3rrköpt erfarenhet. 
Mången nordens son har i det främmande landet 
gjort heder åt sitt fosterland och för den medförda 
lätta bördan af en god skolbildning hemburit en 
del af sitt förvärf, likasom den s. k. mellersta järn- 
ålderns rika guldfynd vittna om hemförda skatter. 
Den störste af dem, som för sina kunskaper sökte ett 
vidsträcktare verksamhetsfält och så mäktigt in- 
^p i lösningen af den moderna daflErågan, hade 
sin glädje, då han efter rastlösa mödor hvilade 
sig, att läsa de sånger, som gladt hans ungdom 
och dem han aldrig kunde förgäta. Han uttalade 
såsom sin önskan, att hans stoft; hellre måtte göm- 
mas i en grusbacke i hemmet än under en mar- 
morvård i främmande land. Innevarande års riks- 
dag har ock anslagit medel till uppförande af ett 
grafkapell åt John Ericsson, hvars stoft; under äre- 
betygelser hemfördes af ett utaf den stora amerikanska 
repubUkens krigsskepp. Det skall få sin plats på 
Daglösens strand såsom en af de gamles eponymer 
eller hjältar, hvilkas uppställda bilder gåfvo namn 
åt ett kringliggande qvarter. Vårt glest bebyggda 
land kan icke få för många sådana odlingens epo- 
nymer. 



:!j 









MWl 



•► *- -^ 



. A» * 






"'i^^ 



.^-..^•a -^- "^'^^ ^^^ ^^^^ 

I* I» ^ 

-/-r 'J». sor -t- •-»- ~ -^ - . - 

i.-^r-e,. .:a idr aatei; och 







~ , , ^ ^iij:i::cu ^n^tsa mot. ett 

_ ^ - eii !-• -^ iii-^tu >ir menar 




— 21 — 

omkring sig. Deras verkningar skaU framtiden 
uppenbara. Det ftr först nftr verkliga rubbningar 
egt rum^ som vi kanske med saknad se tiUbaka 
på hvardagsbestyr, hvilka syntes små och obetyd- 
liga, men i sin kärna icke voro så. Den frågan 
föreligger alltid till en förnyad undersökning: hvad 
ar sanning, de eviga idéerna eller de vexlande 
tingen och deras former? Svaret vill städse taga 
gestalt, icke nedskrifvas. 

Låtom oss öfvergå till de anspråkslösa plant- 
skolorna för stunden och ansa dem med vänligt 
vårdande händer! 



Härefter yttrade direktören: 

Till innevarande års täflan hafva före den ut- 
satta täflingstidens utgång inlemnats 42 skrifter. 
Bland dessa har skriften N:r 32 Ronnehy-hilder 
synts i främsta rummet förtjent af uppmärksamhet, 
och Akademien har beslutat att med sitt mindre 
pris utmärka tio till denna diktcykel hörande 
sånger, nämligen dikterna Vinter i staden^ I torg- 

o 

parkeuy Davidskullej Ät Herstmyasjöy JEspedalerij 
Skärsjöfiy Ofra äriy Afton pä Karön, Frän Brun- 
nens utsiktsberff och Trollsjön. Några af dessa 
dikter komma nu att af grefve Snoilsky upp- 
ISsas. 



v _ 



— 22 — 

Efter uppläsningen framförde Akademiens sekreterare dik- 
ternas författare, hr Curt Thelandeb, till hvilken direktören 
yttrade vid belöningens öfverlemnande: 

Min herre! 

Ni har med en konstnärs öga, men äiVen 
med ett diskande sinne uppfattat eder hembygds 
sköna natur, hvars alla betecknande smådrag Ni 
sökt återgifva i edra om säker naturiakttagelse, 
framställningens åskådlighet och en i allmänhet 
lycklig formbehandling vittnande dikter. Akade- 
mien har, då hon ur samlingen till belöning utvalt 
tio sånger, icke därför underskattat det värde, som 
tillkommer flera enskilda taflor i de öfnga dikterna, 
men önskat tillgodose konstnärliga fordringar på 
afrundning och begränsning. 

Ni har utvecklats i stilla undangömdhet, na- 
turen har varit den tjugutvå-årige ynglingens skola 
och for den poetiske avtodidakten uppenbarat många 
af sina skönheter. Från den fagra Blekingebygd, 
där Ni såg dagen, har Ni hemtat edra ingifvelser; 
doldt, som den af Eder besjungna källan i »Espe- 
dalem, var deras flöde. Akademien, som alltid 
räknar för en glädje att upptäcka och uppmuntra 
lofvande poetiska anlag, tillönskar Eder med detta 
bevis af sin uppskattaing nya framgångar. 

Sedan pristagaren blifvit af sekreteraren återförd till sin 
plats, fortfor direktören: 



— 23 — 

Af öfnga ingifha skrifter har Akademien an- 
sett sig böra med hedersomnämnande utmärka 
N:r 40 Karl af Martigny, dram i 4 akter, samt 
N:r 9 Blad ur Israels kungasagor, den förra med 
afseende å dialogens fOrtjenster och enskilda delars 
dramatiska styrka, den senare med afseende å 
den episka skildringsgåfva, som dar flerestädes 
röjer sig. 

Det af Akademiens hädangångne skyddsherre 
konung Carl XIV Johan stiftade och af hans efter- 
trädare aUt fortfarande anvisade kungliga priset 
har Akademien för innevarande år tilldelat biskopen 
doktor Carl Alfred Cornelius med afseende å 
hans värderika arbeten »Svenska kyrkans historia 
efter reformationen» och »Kristna kyrkans historia». 

Akademien har beslutat öfverlemna sin mindre 
skådepenning i guld åt f. d. lektorn m. m, Carl 
Johan Bergman med afseende å hans långvariga 
och hedrande författareverksamhet samt den insikt 
och kärlek, hvarmed han egnat sig åt uppsamlande 
och undersökning af gotländska fornminnen och 
sägner* 

Innevarande års minnespenning har till före- 

o 

mål riksrådet grefve Ulrik Scheffer. Atsidan 
bär hans bröstbild och namn, frånsidan framställer 
bilden af en styrman på ett antikt skepp, och om- 
skriften: Dtuc Jidus. CertcB steUce. Maria undique 



— 24 — 

tuta. betecknar den klokhet och fasthet i de aU- 
manna rådslagens ledning, som var for Scheffer 
utmärkande. I afskämingen läses: Vir cequa mente 
sano judicio prceditus ob. MDCCXCIX (den med 
sinnesjämvikt och sundt omdöme utrustade mannen 
afled 1799). 

Minnesteckningen, författad af herr Odhner, blef nu i 
sammandrag af honom uppläst, hvarefter direktören förklarade 
sammankomsten afslutad. 



MINNE 

AF 

RIKSRÅDET M. M. 

GREFVE 

ULRIK SCHEFFER 




J\j alla personliga förhållanden, som fått en plats 
i vår historia, har intet blifvit mer berömdt än 
den trofasta vänskap, som förenade Sveriges störste 
konung och dess störste statsman nedanför tronen. 
Detta förhållande mellan en stor konung och han» 
förste rådgifvare har ej många motstycken i världs- 
historien. I var historia har det ej något motstycke, 
vare sig man ser på personernas halt eller på för- 
bindelsens art och natur. Däremot har vår historia 
att uppvisa flera exempel på ett förhållande mellan 
konung och förste minister, som kommer det an- 
gifna nära, om än på vederbörligt afstånd. För- 
bindelsen mellan konung Carl X Gustaf och Erik 
Oxenstierna hade kunnat utveckla sig till något 
liknande, om den ej i förtid af brutits genom dö- 
den. . Konung Carl XI:s förbindelse med Johan 
Gyllenstiema rönte samma öde; här var konungen 
nybegynnaren, lärjungen, som följde den snillrike 
och erfarne mästarens råd, till och med efter hans 
död. Bengt Oxenstierna fick länge stå vid sin 
konungs sida såsom hans högtbetrodde man. Afven 



— 26 — 

han var inom den utrikes politiken den öfverlägsne, 
ledande mästaren, men endast där; i den inre poli- 
tiken åter hade Carl XI sin egen mening och vilja, 
för hvilken alla måste böja sig. Hans son följde 
i allt sin egen okufliga vilja, hvilket dock ej hin- 
drade, att de ministrar som stodo honom närmast, 
först Carl Piper, sedan baron Görtz, kunde inom 
vissa gränser utöfva ett ganska vidsträckt infly- 
tande. Frihetstidens ledande statsmän intogo en 
helt annan ställning till sina konungar; det kunde 
ej gärna uppstå ett mera personligt förhållande 
mellan konung och minister, då den senare måste 
söka sitt stöd annorstädes än hos tronen. Men så 
snart konungamakten återupprättats, möta oss åter 
en konung och en förste minister, som påminna om 
storhetstiden, det är Gustaf Hl och Ulrik Scheflfer. 
Förhållandet emellan dem erinrar vid första anblicken 
om Carl XI och Bengt Oxenstierna: det är en gam- 
mal erfaren diplomat som kallas till den unge konun- 
gens sida vid brydsamma yttre omständigheter och 
under en längre tidrymd är ledaren af Sveriges 
utrikes politik. Men vid närmare betraktande är 
olikheten stor: konung Gustaf III hade från början 
vida större intresse och insikt på det diplomatiska 
området, än Carl XI någonsin förvärfvade; han 
lät därför aldrig till den grad som Carl XI leda 
sig af sin förste rådgifvare. * Däremot var Ulrik 



— 27 — 

Scheffers inflytande på den inre styrelsen vida 
större än Bengt Oxenstiernas; han var i vida högre 
grad än denne en verklig premierminister. Och 
han blef i själfva verket den siste svenske premier- 
ministern i en konungs tjenst, den siste af det 
gamla slaget, som tillkommit mer genom omstän- 
dighetemas och personlighetemas makt än på grund 
af något lagbud. Det är denne minister, märk- 
värdig genom sina personliga egenskaper, genom 
sin politiska verksamhet, genom sin ställning vid 
Oustaf in:s sida, som nu kommer att, om än sent, 
intaga sin plats i Svenska Akademiens fosterländska 
bildgaUeri. 



Släkten Scheffer är en af de många i vår 
historia frejdade ätter, som leda sitt upphof från 
det protestantiska Tyskland och som kommit till 
vårt land i anledning af det stora tyska religions- 
kriget. De flesta af dessa släkter ha förvärfvat 
sin medborgarrätt med svärdet och följt Sveriges 
fanor, när dessa slutligen återfördes till hem- 
landet. Några af dem hafva tjenat Sverige i 
fredens yrken, inom diplomatien, krigs- och finans- 
förvaltningen, en och annan i lärarens och veten- 
skapsmannens kall. Inom sistnämnda klass intager 
ätten Scheffers stamfader Johannes Schefferus ett 



— 28 — 

af de fr&msta rummen^ vare sig man bedömer 
honom såsom vetenskapsman eller såsom patriot. 
Kallad till Sverige vid 27 års ålder såsom 
professor Skjrtteanus i Upsala, egnade han sitt 
nya fädernesland hela sin kärlek och alla sina 
krafter. Han kom icke, liksom så många andra 
lärde, för att prisas och belönas af den gifmilda 
drottningen och sedan lemna landet, utan för att 
där qvarstanna och verka i sitt kall med outtrött- 
ligt nit. Afven i sina studiers riktning visade 
han sin kärlek till det nya fäderneslandet: åt dess 
fornminnen och litteraturhistoria egnade han en 
god del af sitt intresse och sitt arbete. Såsom 
person var han en vacker typ af en lärd och en 
vetenskapsman: med vidsträckt lärdom, kritiskt 
skarpsinne och betydande skriftställartalang förenade 
han ett ädelt och fint bildadt sinne, fritt från den 
råhet och det pedanteri, som voro alltför vanliga 
bland den tidens lärde. 

Med sin hustru Regina Loccenia, dotter till 
den bekante historikern Loccenius, hade Schefferus* 
åtta barn, som öfverlefde honom. Af de fyra 
sönerna hafra tre blifvit stamfäder för hvar sin 
adliga släkt. Dessa tre släkter blefvo i Sverige 
endast naturaliserade, enär Joh. Sche£ferus ansågs 
ega tysk adlig börd. Den af nämnda släkter, som 

* Job. Sohefferus dog 1679, hans maka 1708. 



— 29 — 

härstammade från yngste sonen Ivar, lefver ännu*^* 
Ätten von Scheffer, som grundades af fildste sonen 
Johan, utslocknade 1752; den tredje grenen, som 
utgick från sonen Peter, blef den ryktbaraste, den 
uppnådde friherrlig och greflig värdighet och utdog 
med Ulrik Scheffer. 

Den mest framstående af Joh. Schefferi söner 
var den sist nämnde, Peter. Han gick liksom brö- 
derna den civila ämbetsmannabanan, men hann på 
denna längre än de: han blef efter hvartannat 
assessor, vice president, förste ombudsman, lands- 
höfding och slutligen president. Såsom svensk 
adelsman naturaliserades han 1698 under namnet 
Scheffer von Gernsheim** — släkten härstammade 
nämligen från staden Gernsheim i Franken och 
räknade släktskap med Peter Schöffer från Gerns- 
heim, den berömde fortsättaren af Gutenbergs 
verk. Peter Scheffer synes ha varit en af dessa 
kunniga, allvarliga och driftiga ämbetsmän, som 
utbildades i Carl XI:s stränga skola; han synes 
äfven ha förstått att sköta sin egen hushållning, 
enär han efterlemnade en betydlig förmögenhet. 
Han åtnjöt stort anseende både hos öfverheten och 



* Denna gren naturaliserades såsom adlig först 1756 
med Ivars son, den berömde kemisten Henrik Theophilus 
Schefifer. 

** Tillägget von Gernsheim blef dock snart bortlagdt. 



— 80 — 

undersåtame. Den nya regering, som kom till 
styret efter Carl XII:s död, skyndade att förläna 
honom friherrlig värdighet, och 1723 blef han 
president i Svea hofrätt. På sin ålderdom rönte 
han utmärkelsen att blifva uppförd på riksråds- 
förslag, men lär hafva hos Eungl. Maj:t undanbedt 
sig denna ära. Med sin andra hustru Helena 
Maria Ehrenstierna hade han tre söner, som öfver- 
lefde honom, Carl Fredrik, Ulrik och Per. 

Den mellerste af bröderna, Ulrik, föddes den 
5 augusti 1716 i Nyköping, där hans fader då 
var landshöfding. Samma år förflyttades fadern 
till Mariestad såsom landshöfding öfver Skaraborgs 
län. Här förvärfvade han flera jordagods, af hvilka 
sätesgården Ek, belägen en mil söder om Marie- 
stad, var det förnämsta. I denna trakt, dels i 
residensstaden, dels på Ek, ha bröderna Scheffer 
tillbragt sin barndom, och äfven efter faderns flytt- 
ning till Stockholm ha de antagligen ofta vistats 
därstädes; de voro alltid med varm kärlek fästa vid 
Ek, hvilket de betraktade som det egentliga barn- 
domshemmet. Det ligger i en bördig nejd, genom- 
fluten af Tida-ån, hvilken här bildade vidsträckta 
mader, som under vår och höst voro öfversväm- 
made och liknade sjöar. Ett stycke från ån ligger 
herrgården; den var i bröderna Scheflfers barndom 
oansenlig och saknade äfven de park- och träd- 



— 81 — 

gårdsanlaggnmgary hvilka nu gifva omvexling åt 
det eljest enformiga landskapet. 

Om bröderna Scheffers barndom och ungdom 
finnas ej många underrättelser. Man vet blotta 
att deras fader gifvit dem en mycket vårdad upp-^ 
fostran både genom enskild undervisning och aka- 
demiska studier vid Upsala högskola, där de in- 
skrefvos* den 1 febr. 1728. De båda äldre bröderna 
synas ha följts åt i studierna; det var endast hälft- 
annat års skillnad i ålder, och båda voro lyckligt 
utrustade, om än på olika sätt. Kort efter faderns 
död 1731 finna vi de båda bröderna anställde i 
statens tjenst och tagande sina första steg på äm- 
betsmannabanan. Redan 1731 var Carl Scheffer 
anställd såsom extraordinarie i kansliet, och två 
år därefter, vid 17 års ålder, tjenstgjorde Ulrik 

o 

såsom auskultant i kommerskollegiet. Återkom- 
men från en utrikes resa, som han synes ha före- 
tagit i sin broders sällskap, gjorde han sina första 
lärospån vid hofvet, då han 1736 utnämndes till 
hoi^unkare. 

Den tid, då bröderna Scheffer först inträdde 
i det offentliga lifvet, det andra årtiondet af Fri- 
hetstiden, var en orolig, af partistrider upprörd 
tid, men tillika en tid af sjudande lif, af nya 
idéer, af kraftigt initiativ både inom kulturen och 

* >Sab privata infonnatione Joh. Kinborg OG.» 



1 



— 32 — 

politiken. Det var under 1730-talet, som det jter 
Frihetstiden egendomliga kom till full utveckling 
både i lif och lära, i godt och ondt, i stort och 
smått. Det var Hattarne, som blefvo de nya idé- 
emas målsmän och förkämpar. Deras politiska 
seger åtföljdes af partiväsendets vanliga företeelser: 
intriger, smädelser, förföljelser. Det oaktadt blef 
denna seger mer än en vanlig partihvälfning, den 
blef bestämmande för vårt nationella lif under hela 
Frihetstiden, ja ännu längre. Detta parti hade gif- 
vit lösen åt en ny tidsriktning, som höll på att ar- 
beta sig fram; det hade gifvit ord och uttryck åt 
hvad som rörde sig på djupet af ungdomens hjärtan 
och som därför hade framtiden för sig. Denna 
ungdom hade fått sin uppfostran under inflytelse 
af två olika idékretsar. Den ena af dessa stam- 
made från vår nyss svunna storhetstid; den 
var uppfylld af denna politiska storhet, som nyss 
gått förlorad, men som man hoppades kunna åter- 
vinna — man var öfvertygad, att Sveriges sol 
endast för en tid gått i moln, för att snart fram- 
glänsa så mycket mera strålande, ja man trodde 
ögonblicket redan kommet. Den andra stora tanke, 
som fyllde den yngre generationen, var den ny- 
vunna friheten eller, såsom man föreställde sig, den 
urgamla svenska friheten återställd och frigjord 
från alla rester af den förhatliga suveräneteten, 



— 33 — 

med andra ord den rena parlamentarismen, det 
oinskränkta riksdagsvftldet, sådant det framstod 
när man drog alla slutföljder af 1720 års rege- 
ringsform. När den nya brusande frihetsentusi- 
asmen parades med den återupplifvrade gammal- 
svenska storhetskänslan, så alstrades af detta för- 
bund den anda, som besjälade Hattpartiet under 
dess första lysande period, på den tid då det hop- 
pades icke blott återställa Sveriges yttre storhet, 
utan afveu skapa en materieU och vetenBkapUg 
odling, som var denna storhet värdig. Mycket af 
allt detta var ej annat än nationellt skryt, tomma 
ord och åthäfvor, eller hvad man nu för tiden 
kallar chauvinism, men tillräckligt • återstår i alla 
fall för att tillförsäkra Hattarne en stor betydelse 
både för vår civilisation och vår politiska ut- 
veckling. 

Liksom större delen af den adliga ungdomen 
på den tiden, ställde sig bröderna Schefifer utan 
betänkande under Hattens baner. Huruvida deras 
sympatier voro fädemeärfda, kan ej med visshet 
upplysas, men det är sannolikt, att deras fader 
stått Hattames föregångare, holsteinska partiet, 
nära. Huru som helst, kan man lätt förstå, att en 
ung ädling, som trädde ut i lifvet full af patrio- 
tisk ifver, med stark tro på Sveriges framtid och 
sin egen, skulle sluta sig till Hattarne. Så gjorde i 

8v. Äkad. Bandi. fr. 1886, 6. 3 



— 34 — 

forsta rummet den eldige, rikt begåfvade Carl 
Scheffer, och den yngre brodern Ulrik följde ho- 
nom efter. Carl deltog redan i den riksdag, som 
förde Hattame till makten, 1738 — 30, och kort där- 
efter följde han sin äldre själsfrände C. G. Tessin till 
Paris såsom hans legationssekreterare. Ulrik stan- 
nade hemma och deltog i den krigiska riksdagen 
1740 — 41, h vilken blind t följde sina ledare på vägen 
till faror och äfventyr. Han kunde i följd af sin 
ungdom — han var blott 25 år gammal — ej 
ännu spela någon rol på riddarhuset, men att han 
hörde till den krigs- och äfventyrslystna skara, som 
omgaf landtmarskalken Charles Emil Lewenhaupt, 
det kan man sluta af hvad som följde. 

Ulrik Scheffer hörde ej till dem som nöjde 
sig med att tala och rösta för krig, utan satte en 
ära i att betala med sin egen person; han beslöt 
att utbyta pennan mot svärdet och tog tjenst som 
volontär vid finska arméen. Här fick han strax 
löjtnants traktamente och blef inom kort löjtnant 
vid karelska dragonerna. Tillika anställdes han som 
adjutant hos öfverbefälhafvaren grefve Lewenhaupt ; 
antagligen var det hans riksdagsmeriter och hans 
vana att föra pennan, som anbefallde honom härtill. 
Det blef framgent under detta krig SchefiFers ci- 
vila förtjenster, som anlitades mer än de militära. 
Han hade redan på våren 1741 varit skickad till 



— 85 — 

Paris med bref till den svenske ministern och 
efter sex veckors vistelse därstädes återfört viktiga 
depecher till Stockholm. Då i slutet af novemb» 
Liewenhaupt fick underrättelse om palatsrevolutionen 
i Petersburg, hvarigenom kejsarinnan Elisabet in- 
tagit Rysslands tron, skickades Ulrik Scheffer att 
framföra denna nyhet till Stockholm, äfvensom han 
därifrån återförde regeringens order till Lewen- 
haupt* Dessa resor fram och tillbaka gåfvo i fram- 
tiden hans motståndare ämne till hån och spe^ 
glosor: det hette, att han gjort det finska fälttåget 
hufvudsakligen såsom kurir. 

Följande år 1742 följde Ulrik Scheffer sin 
chef under det nesliga återtåget från Fredrikshamn 
till Helsingfors. Han fick härunder lära sig, huru 
ett krig icke bör föras. Hans ungdomliga illu- 
sioner om det svenska hjältemodet och den nya 
frihetens välsignelser blefvo grymt gäckade, då 
han såsom protokollsförare bevistade krigsrådets 
möten och bevittnade det själfsvåld, den rådvillhet 
och feghet i rådslagen, som gjorde detta krig till 
det bedröfligaste i hela Sveriges historia. Han fick 
många tillftllen att ångra den andel han och hans 
vänner hade i kriget och att beklaga sin chef, 
som nu måste ofiBra först sitt anseende, slutligen 
sitt lif, därför att han låtit sig af sitt parti fram- 
skjutas på en plats, som han ej var vuxen. Natur- 



— 36 — 

ligt nog ville han gärna förminska den skuld hans 
chef och hans parti hade i den snöpliga utgången. 
Det finnes af honom ett fragmentariskt utkast, hvari 
han beskrifver finska krigets orsaker och begyn- 
nelse; han sOker däri kasta en del af skulden för 
olyckorna på motpartiet, som gjort allt att för- 
sena och förlama krigsberedelserna, samt fram- 
ställer Lewenhaupt i så ljus dager som möjligt. 
Det är en vacker bild af den olycklige generalen, 
som hans adjutant här frammanar, en skildring 
som gör sin författare heder, äfven om den icke i 
allo motsvarade verkligheten. 

I den nu följande reaktionsriksdagen 1742 — 43 
deltog Ulrik Scheffer såsom fullmäktig för annan 
ätt; hans egen representerades af den fildre bro- 
dern. Denne spelade en viss rol i tronföljds- 
frågan. Ulrik åter tog en verksam del i de till- 
dragelser, som efterföljde tronfbljarvalet, de upp- 
roriske Dalkarlames bestraffande och orons däm- 
pande i deras hemort. Då öfverste Lagercrantz 
för detta ändamål med en corps af 3,000 man skicka* 
des till Dalarne, först på sommaren, därefter åter 
på hösten 1.743, gjorde Ulrik Scheffer tjenst under 
honom såsom generaladjutant. Af sin chef erhöll 
han vitsord att vara i>en så active och skickelig yng- 
ling till metieren, att det vore till önskandes, det hvar 
och en uti Kungl. Maj:ts armé sig så därtill applice- 



— 37 — 

rade». På grund häraf lofvade konungen att be- 
fordra honom vid första ledighet. 

Ulrik Scheflfer hade hittills icke haft mycken till- 
fredsställelse af sin militära verksamhet; han hade 
deltagit i ett olyckligt krig, därpå i en strid mot egna 
landsmän. Det oaktadt var han besluten att fortsätta 
på denna bana. Men då han valt henne af verklig håg 
för yrket, ville han ej stanna i svensk krigstjenst, 
sedan freden var sluten, utan beslöt att begagna 
sig af den kaptensfullmakt vid franska regementet 
Royal suédois, som han mottagit kort efter sitt besök i 
Frankrike, förmodligen genom broderns bemedling. 

När han inträdde i fransk tjenst, var det i ett 
för hans militära utbildning mycket gynnsamt ögon- 
blick. Det österrikiska tronföljdskriget upplågade 
med förnyad kraft på våren 1744, sedan Frank- 
rike utfärdat formlig krigsförklaring mot England 
och Österrike och slutit nytt förbund med Preus- 
sen. Scheflfers regemente hörde till den corps, som 
under marskalken de Coigny stod nära Mainz för 
att hindra den österrikiska arméen under hertig 
Carl af Lothringen att öfvergå Rhen. Men öster- 
rikarne riktade sin marsch längre söder ut; de öfv^er- 
gingo plötsligt floden och inryckte i Elsass. Nu 
skyndade Fransmän och Bftjrare till undsättning, 
och flere strider utkämpades ; särskildt deltog Schef- 
fer i a£fären vid Weissenburg. Han var därefter 



— 38 — 

med i den fransk-bäjerska armé, som återförde 
kejsar Carl VII till hans arfland Bajern, han del- 
tog i belägringen af Donauwörth och öfvergången 
af Lech-floden. Under följande års fälttåg tjenst- 
gjorde han såsom adjutant hos hertig Fredrik af 
Pfalz-Zweibröcken (Birkenfeldska linien), hvilken 
förde ett befäl, i den franska Main-arméen under 
prinsen af Conti. Scheffer deltog i flera trftflEhingar 
vid Rhen, särskildt den som föreföll, då Fransmän- 
nen drogo sig tillbaka öfver Rhen, vid hvilket till- 
fälle han mycket utmärkte sig. Samma år, sedan 
grefve Axel von Fersen fått fullmakt att uppsätta 
ett tyskt infanteriregemente i fransk tjenst, blef 
Scheffer öfverstelöjtnant vid detta regemente. I 
1746 års fälttåg i Flandern synes regementet ej 
ha deltagit; för öfrigt hade Scheffer, liksom flere 
svenska oflScerare, på den franske ambassadörens 
begäran erhållit tjenstledighet för att kunna hemresa 
och förstärka det franska partiet vid riksdagen, som 
började i september samma år. Han återkom dock 
till Frankrike på våren 1747 nog tidigt för att 
kunna deltaga i årets fälttåg i Flandern under 
öfverbefäl af grefve Moritz af Sachsen. Härunder 
utmärkte sig både han och regementschefen grefve 
Fersen så mycket, att under 1748 års fälttåg vid 
Maas Fersen kommenderades att föra brigad, 
Scheffer i hans ställe att föra regementet såsom 



— 39 — 

öfverste. Båda deltogo på detta sätt i krigets 
sista tilldragelse, belägringen af Maastricht. Sedan 
fredspreliminärerna den 30 april undertecknats i 
Aachen, förlades regementet i olika belgiska städer 
och därefter vid Rhen. 

Hemma i Sverige hade man ingalunda för- 
lorat den unge krigaren ur sikte; hans förtjenster 
blefvo så mycket mindre glömda, som Sveriges 
sändebud i Frankrike var hans broder. Genom 
dennes försorg fick han snart ett tillfälle att äfven 
i Sverige göra sig bemärkt, om än på ett annat 
fält än det rent militära. Det var i anledning af 
det kritiska läge, hvari Sverige vid början af år 
1750 befann sig- genom det spända förhållandet 
till Ryssland. Det ryska hofvet hotade Sverige 
både genom truppsammandragningar vid gränsen 
och genom oförsynta deklarationer i Stockholm; 
det fordrade att blifva erkändt såsom garant både 
af den svenska regeringsformen och af Adolf Fre- 
driks tronföljd. I denna fara sökte den svenska 
regeringen hjälp hos sina bundsförvanter, Frank- 
rike och Preussen, h vilka äfven beredvilligt gjorde 
hvad de kunde för att afvända faran. På uppdrag 
af den svenska regeringen underhandlade Carl 
Scheflfer med franske utrikesministern Puisieulx 
om medlen att afvärja det anfall man väntade 
från Ryssland på våren 1750. Puisieulx förklarade, 



— 40 — 

att svenska regeringen borde först träda i under- 
handling med konungen i Preussen, som var Ryss- 
lands granne, och det öfverenskoms, att en för- 
trogen person borde genacit afgå till Stockholm, 
därifrån till Berlin och så tillbaka till Paris, allt i 
afsikt att bringa till stånd en gemensam försvars- 
plan. Detta uppdrag anförtroddes åt Ulrik Scheffer. 

I början af mars 1750 ankom Scheflfer till 
Stockholm. Den svenska regeringen godkände med 
nöje det förslag, som uppgjorts i Paris, och aflpär- 
dade ScheflPer tiD Berlin med instruktion att med- 
dela konungen af Preussen en »generell idé» om 
vårt försvarsväsen och af honom begära förslag 
till en gemensam operationsplan» Innan Scheflfer 
afreste, blef han utnämnd till. generaladjutant i 
svenska arméen ; härtill lades följande månad svärds- 
ordens riddartecken. 

Anländ till Berlin satte sig Scheflfer först i för- 
bindelse med svenske ministern Wulfvenstierna och 
med Frankrikes sändebud på platsen. Alla tre 
förenade nu sina bemödanden att förmå konung 
Fredrik till bestämda förslag och löften. Wulfven- 
stierna och Scheflfer hade under loppet af april 
och maj 1750 i Potsdam flere konferenser med 
konungen, vid hvilka Scheflfer fick utförligt redo- 
göra för sitt uppdrag. Konungen talade själf 
mycket; han yrkade, att Sverige måtte förstärka 



— 41 — 

sin ställning i Finland och dit öfverfora trupper? 
deö diversion, som Sverige af honom önskade, vågade 
han ej inlåta sig på, om han ej blefve förvissad 
om Sveriges öfverlftgsenhet till sjös. Det blef icke 
möjligt att af honom utverka löfte om en diversion 
mot Ryssland; det enda han lofv^ade, var att enligt 
Sveriges önskan utbyta den i förbundet aftalade 
truppkontingenten emot en penningehjftlp. 

Med detta besked afreste Scheffer i slutet af 
maj från Berlin. Efter sin återkomst till Frank- 
rike fick han, åtföljd af sin broder, redogöra för sina 
underhandlingar inför den franske utrikesministern, 
hvilken förklarade sig nöjd med hvad han uträt-* 
tat. Om också icke hufvudsyftet vunnits, hade dock 
de plägade underhandlingarna ingifvit Ryssland 
och dess vänner den öfvrertygelsen, att en gemen- 
sam försvarsplan aftalats emellan Sverige, Frank- 
rike och Preussen, och detta skulle måhända vara 
nog att förekomma ett krigsutbrott. Denna för- 
modan visade sig riktig. 

Att äfven den svenska regeringen var nöjd 
med det sätt, hvarpå Ulrik Scheflfer utfört sitt 
första diplomatiska uppdrag, kunde man sluta däraf 

« 

att han samma år blef utnämnd till öf^erstelöjt- 
nant vid Jämtlands regemente. Denna utnämning 
blef för honom närmaste anledningen att utbyta 
den franska krigstjensten mot den svenska: i början 



— 42 — 

si 1751 begärde han och erhöll afsked från sin 
tjenst i Frankrike och återvände på allvar hem. 
Ulrik ScheflPer återkom vid 35 års ålder till 
hemlandet såsom en ansedd officer och en fram- 
tidsman äfven på det politiska området. Han sak- 
nade ingalunda politisk erfarenhet; i tre föregående 
riksdagar hade han tagit del, om än icke på något 
mera bemärkt sätt.* Det var vid 1751 — 52 års 
riksdag han egentligen förtjenade sina sporrar så- 
som riksdagspolitiker. På grund af sitt eget och 
sin broders, numera riksrådet Carl Scheffers, anse- 
ende blef Ulrik invald både i sekreta utskottet 
och i dess viktigaste afdelning, mindre sekreta 
deputationen. Liksom han 1741 varit en af krigs- 
politikens entusiaster, så har han tio år därefter 
med samma brinnande ifver verkat för andra 
Hattames idéer, för riksens ständers allmakt och 
ofelbarhet samt den franska alliansen. Under led- 
ning af honom och hans vänner i deputationen 
tog denna initiativet till de angrepp, som Hattarne 
gjorde både mot konungamakten och Mösspartiet. 
När riksdagen tillväUade sig rättighet att utan 
konungens deltagande utse kanslipresident, så skedde 
det med Scheffers ifriga råd och tillskyndan. Och 
då deputa tionen beslöt att ingripa i tvisten mellan 

* Han hade dock vid riksdagen 1746 — 47 varit ledamot 
-af jnstitie-deputationen samt af utskottet för uppgörande af riks- 
rådsförslag. 



— 43 — 

konungen och rådet genom ett bet&nkande om de 
ogrundade rykten, som blifvit härom utspridda, 
jSck Ulrik Scheffer i uppdrag att författa betän- 
kandet; detta var uppfylldt af de häftigaste utfall 
både mot Ryssland och mot det svenska parti, som 
ansågs gå dess ärenden, och måste vid justeringen 
något mildras i formen.* Med all denna parti- 
if^er förstod Scheffer alltid att bevara klarhet i 
tanke och klokhet i handling. Den franske am- 
bassadören ansåg, att förtjensten af riksdagens lyck- 
liga förlopp tillkom Lantingshausen och U. Scheffer, 
hvilka »tillsammans hade varit den verklige landt- 
marskalken)>. 

Det dröjde ej länge, innan Scheffer fick be- 
löningen för sitt nit i partiets tjenst. Minister- 

* I Sche£fers utkast hette det bland annat: »Onakansvärdt 
vore, det ingen som burit svenska namnet måtte bära skam- 
fläcken att för egna afsikter hafva låtit sig härtill såsom ett 
verktyg bruka. Men oförnekligt är, att om sådant ej i tid af 
riksens ständer botas och förebygges, lärer vårt rike blifva ett 
rof och vi själfva ett uppfrätet och olyckeligt folk, för hvilket 
öde alle rättsinte inbyggare lära draga äfvenså billig fruktan 
som fullständig afsky för dem som härtill kunnat vara vål- 
lande — — — Byssland och dess medhåll are tyckas hafva 
bragt oss temmeligen vida in uti dess åsyftade ändamål, som är att 
uppväcka hos oss en brinnande oenighet, underhålla och föröka 
vår vanmäktighet samt göra oss onyttige för oss och våra bunds- 
förvanter. De dubbla rykten, som det dragit försorg om att 
utsprida, synas ock lägga en sådan snara för konung och rike, 
att man skulle vara fångad, hvart man än måtte vända sig. 
Ty antingen konung, råd eller ständer skulle lemna det ena 
eller det andra rum och gehör, så skulle denna grannen få 
öppet hugg att yrka sin orimmeliga beskyllning om regerings- 
sättets ändring» o. s. v. 



— 44 — 

platsen i Paris var ledig efter Carl SchefPer och 
skulle återbesättas. Utan tvifvel var denna plats 
närmaste mälet för Ulrik Scheflfers ärelystnad; han 
önskades äfven af franska hofvet, där han redan 
var känd och värderad. Väl nämnde konungen 
för sin del en annan, densamme som kansli- 
koUegium hade i första rummet föreslagit,* men 
kanslipresidenten och riksrådets flertal röstade på 
Ulrik ScheflPer, och sekreta utskottet, hos hvilket 
saken på konungens begäran anmäldes, hade ingen- 
ting att erinra mot Scheffers utnämning. Hvad 
som i rådet anfördes till hans fördel, var att 
den franske ambassadören å sitt hofs vägnar lagt 
sig ut för honom, att en militär vore särskildt 
passande för denna plats och att Scheflfer hfven 
såsom diplomat aflagt ett vackert prof på sin för- 
måga. 

Efter riksdagens slut afgick Ulrik Scheffer till 
sin nya verkningskrets och inträflfade i Paris i 
augusti 1752. De tre år han nu till en börjau 
tillbragte i Frankrike såsom svensk minister äro 
att betrakta såsom en förberedelsetid, en förskola 
i det diplomatiska yrket, inom hvilket han var en 
nybörjare, men där han med tiden skulle blifva 
mästare. • Det ftmns mycket, som underlättade hans 
första steg på denna bana: han blef i Frankrike 

* Svenske envoyéen i Berlin G. Wulfvenstieraa. 



— 45 — 

mottagen med utmSrkelse, både för sin broders 
skull, hvilken där egde många vänner och gyn- 
nare, och för sin egen skull, såsom den där kämpat 
med heder i franska arméen och med framgång 
bland det franska partiet vid svenska riksdagen. 
Och hans mäktiga förbindelser i Sverige tillför- 
säkrade alltid hans diplomatiska skrifvelser upp- 
märksamhet och hänsyn. Det viktigaste värf, hvari 
han under dessa år deltog, var förnyelsen af det 
fransk-svenska förbundet. Ehuru det nya förbun- 
det skulle inträda först med år 1758, såsom en 
fortsättning af det gamla, från 1748 gällande, ön- 
skade franska regeringen dess afslutande så långt 
förut, därför att hon fruktade en partihvälfning 
på förestående riksdag och ville dessförinnan hafva 
alliansen befhst. Scheffer deltog i förberedelserna 
härtill, men hufvudnnderhandlingen fördes i Stock- 
holm emellan Sveriges kanslipresident och den 
franske ambassadören och af slutades i jan. 1754. 
När tiden för en ny riksdag nalkades, var 
Ulrik ScheflPer en alltför betydande man bland Hat- 
tame, att han skulle kunnat undvaras — han hem- 
kom redan på sommaren 1755 och deltog i förbe- 
redelserna till den på hösten sammanträdande riks- 
dagen. Huru stort hans anseende redan var, ser 
man däraf, att han jämte Fersen uppställdes såsom 
kandidat till landtmarskalksstafven. Det var utan 



— 46 — 

tvifvel Fersens mera lysande personlighet, högre 
börd och större rikedom, som afgjorde valet tDl 
hans fördel. På den märkliga riksdag, som nu 
följde, har Ulrik Scheffer intagit en af de mest 
framskjutna platserna på Hattsidan. Han hörde 
afven nu till mindre sekreta deputationen, och 
har här gifvit uppslaget till några af de åtgärder, 
som voro mest sårande för hofvet. Det var han, 
som bragte frågan om kronprinsens uppfostran på 
tal och blef en af dem, som finge i uppdrag att 
författa instruktionen för den nye guvernören, hans 
egen broder. Det var ock han, som väckte förslag 
om utgifv^ande af riksdagstidningen,* genom hvil- 
ken de för hofvet mest förödmjukande aktstycken 
spredos öfver land och rike. Afven de angrepp, 
som riktades emot drottningen i anledning af ju- 
velsaken, leddes af mindre sekreta deputationen, 
som härvid betjenade sig af Hermanssons skickliga 
penna. På riddarhuset talade Scheffer till och med 



* Ödmj. memorial, uppläst i mindre sekreta deput. den 
20 april 1756 och gilladt. »Ehuru riksens ständer utgöra 
lagstiftande makten i detta rike, hvilken således ej är någon 
annan än det högsta väsendet for dess göromål räkning skyldige, 
så tyckes dock det allmännas nöje förtjena så mycket mera 
aktsamhet, som dess välstånds befrämjande är riksiens st&nden 
förnämsta afseende». Det vore af vikt att göra riksdagens ar- 
beten hos publiken äfven så befaageliga som nyttiga samt före*- 
komma, att allmänheten genom allahanda rykten förvillades; 
detta skulle bäst ske genom utgifvande af en riksdagsgazette 
under vederbörlig kontroll. 



— 47 — 

för det sorgligt ryktbara »tjenstebetänkandet»; ingen- 
ting försmåddes, som kunde tjena till vapen mot 
konungamakten. Vid bestraffningen af det miss- 
lyckade revolutionsförsöket har Scheffer, så vidt man 
vet, icke spelat någon verksammare rol — han 
hörde icke till de förföljelselystna — men han har, 
liksom så många andra, låtit bödelsyxan gå och ej 
sökt hålla henne tillbaka. Men då det sedan blef 
fråga om att gifva hofvet en varning, som skulle 
hindra en förnyelse af det skedda, var han åter 
bland de frftmste: han deltog verksamt i de öfver- 
Iftggningar hos sekreta utskottet, ur hvilka den 
beryktade »riksakten» framgick.* 

Emot slutet af denna riksdag började den 
utrikes politiken åter tilldraga sig uppmärksam- 
heten. Når Scheffer sommaren 1755 lemnade Frank- 
rike, började den europeiska freden hotas genom 
kolonialstridema mellan England och Frankrike, 
men ingen kunde då f!)rutse, hvilken utsträckning 



* U. Scheffer yttrade härom bland annat: »När lagarna, när 
konungaförsäkran och det band, som förenar öfverhet och under- 
såtame, äro brutne, det ingen lärer kunna neka, sä är ingen 
tyifvel därom, att ju riksens ständer kunna taga alla de steg, 
som Gud och deras rätt medgifya. Men hvad som styrker 
därifrån, är dels nationens ädelmod och ståndaktighet i kärlek 
mot sina regenter, dels det anseende saken kunde få i tide- 
böckema». Han ville därför, att man ännu en gång skulle göra 
försök med föreställningar, dock så, att tillika regeringen sattes 
i stånd att i fall af behof rädda vår frihet och förekomma alla 
anslag däremot. 



— 48 — 

dessa strider skulle få. Preussen var då ftnnu 
Frankrikes bundsförvant. Men kort därefter, se- 
dan Preussen närmat sig England^ och Österrike 
lyckats vinna det franska hofvet för sina planer, 
skedde den stora onihvälfning i den europeiska 
politiken, ur hvilken sjuåriga kriget framgick så- 
som resultat. Den 1 maj 1756 afslöts förbundet 
emellan Österrike och Frankrike. I augusti 1756 
inryckte konung Fredrik i Sachsen och gaf därmed 
signalen till sjuåriga krigets utbrott. Det var den 
stora frågan, om Sverige skulle kunna hålla sig 
på afstånd från det europeiska krig, som hotade 
att utbryta. Inom riksdagen var Ulrik Scheffers 
prd i utrikes frågor kanske mer betydande än 
någon annans. Han hade i början af riksdagen 
författat ett betänkande i mindre sekreta deputa- 
tionens namn, hvilket var i hög grad fredsvänligt, 
ogUlade den förra krigspolitiken och uppställde 
sträng neutralitet såsom Sveriges mål under nu 
pågående sjökrig — ett betänkande, som ledde 
till neutralitetsfördraget med Danmark. Men efter 
krigsutbrottet i Tyskland och då utsikter till ära 
och förstoring åter började hägra, intogos Hattarne 
af sina gamla storhetsdrömmar. Sekreta utskottet49 
svar på sekreta propositionen, hvilket äfven var 
uppsatt af Ulrik Scheflfer, gaf rådet fria händer 
att begagna sig af »konjunkturen» till rikets fördel 



— 49 — 

och, om möjligt vore, tillväxt; särskildt borde 
Sverige ej undandraga sig att fullgöra sina för- 
bindelser såsom garant af den Westfaliska freden. 
Stödt på detta betänkande kunde Hattrådet gå 
vidare på den väg, som riksdagen själf anvisat, 
och när Ulrik Scheffer återvände till Paris i nov. 
1756, medförde han en af rådet gillad instruktion, 
som föreskref honom, att, om franska hofvet bör- 
jade tala om Sveriges deltagande i kriget, han 
skulle låta förstå, att man under vissa omständig- 
heter icke vore obenägen därtill. Denna instruk- 
tion har troligen tillkommit efter samråd med 
Scheffer själf. 

Då Scheffer i slutet af år 1756 åter samman- 
träffade med de franska statsmännen, hade dessa 
redan tagit det första steget till Sveriges inledande 
i kriget; Frankrike hade jämte Österrike uppmanat 
Sverige att såsom garant af Westfaliska freden 
gemensamt med Frankrike afgifva en deklaration 
emot konungen af Preussen för det han brutit 
freden inom tyska riket. I denna underhandling 
tog Scheffer en liflig del; den fördes emellan 
Sch^er å ena sidan, franske utrikesministern 
Rouillé och österrikiske ministern grefve Stahrem- 

o 

berg å den andra. A båda sidor antog man re- 
dan, att Sveriges deltagande i deklarationen mot 
Preussen endast vore ett förespel till dess deltagande 

8v, Akad. Handl fr. 1886, 6. 4 



— 50 — 

i kriget. SchefiFers bemödande gick ut på att förmå 
de allierade maktema till så högt anbud som möj- 
ligt både i penningar och land, och det kraftigaste 
skäl han hade att anföra var, att Frankrike utan 
Sveriges bistånd aldrig skulle vinna det insteg 
bland de tyska protestanterna, som det behöfde; 
den svenska alliansen skulle betaga dem den miss- 
tanke, som konung Fredrik sökte ingifta dem, 
att kriget vore riktadt äfven mot protestantismen. 
Redan nu förespeglades hela Pommerns besittning 
såsom lönen för Sveriges verkliga deltagande i kriget. 
Men ännu var äpplet icke moget. Höpken, ledaren 
af Sveriges utrikespolitik, synes snart ha ångrat 
det krigiska syftet i den instruktion, som Scheffer 
nyss erhållit; en ny af rådet gillad instruktion, som 
Scheffer mottog i februari 1757, förklarade, att 
Sverige ej kunde tänka på ett deltagande i kriget, 
men däremot vore villigt att afgifva den begärda 
förklaringen, om de allierade å sin sida garan- 
terade Sverige full verkställighet af 1720 års 
fredsslut med Preussen samt, ifall Sverige till följd 
af denna öfverenskommelse blefi^e angripet af 
Preussen, tillförsäkrade det de områden, som af- 
trädts 1720. Scheffer lyckades förmå det franska 
hof^et att ingå på dessa vilkor och afslöt med 
Rouillé en preliminär öfverenskommelse, hvilken 
därpå öf^ersändes till Stockholm och lades till 



— 51 — 

grand för konventionen mellan Sverige, Frankrike 
och Österrike af den 21 mars 1757. 

Scheffer antog först, att det skulle stanna hftrvid, 
och iakttog en mycket försiktig hållning; han satte 
nu såsom Sveriges mål att söka utan krig återintaga 
sin gamla plats såsom de tyska protestantemas 
ledare^ från hvilken det blifvit undantrftngdt af 
Preussen. Men de franska ministrarne lemnade 
honom ej länge i ro; de stodo nu i begrepp att 
med Österrike afsluta ett nytt, hemligt förbund af 
de mest vidtgående syften och hoppades, ifall 
Ryssland och Sverige slöte sig till förbundet, att 
Preussen skulle kunna med ett slag öfverväldigas. 
Den nye krigsministern marskalk Belle-Isle gjorde 
(i april 1757) Sche£Fer de mest frestande anbud, 
ifall Sverige ville taga verksam del i kriget, och 
Scheffer kunde ej motstå frestelsen. Han hade ej 
r&tt att lofva något, »men jag erkänner gärna», 
skref han tiU Höpken den 15 april, »att detta 
project och alla deraf flytande följder i anseende 
till rikets gloire, anseende och tillväxt hafva fallit 
mig så seduisante före, att det vore högeligen till 
beklagandes, om ett sådant tillfälle skulle gå Sve- 
rige utur händerna, som kanske inom flera secula 
ej mera torde yppas». Han bad om ny instruk- 
tion och trodde sig kunna lofvra att efter under^ 
handlingar med de franska ministrame och öster- 



— 52 — 

rikes sändebud blifva i stånd att föreslå sådana 
villkor, som lemnade all säkerhet för riket. 

Det var denna Scheffers depeche, som närmast 
gaf uppslaget till Sveriges deltagande i kriget. 
För rådet tedde sig Frankrikes anbud lika »sedui- 
sant» som för Scheffer; en bland de ifrigaste var 
hans broder Carl. Väl blef det redan fattade be- 
slutet en gång återtaget på grund af Höpkens 
betänkligheter, och den redan uppsatta instruk- 
tionen för U. Scheflfer blef icke afsänd. Men 
då anbuden förnyades genom de allierades sände- 
bud i Stockholm, och frestelsen sålunda ryckte 
rådet närmare in på lifvet, läto äfven de tvek- 
samme sina betänkligheter falla, och kriget blef 
beslutadt. Underhandlingen härom fördes hufvud- 
sakligen i Stockholm och kom äfven där till af- 
slutning genom fördraget af den 22 sept. 1757. 
Scheffer hade visserligen fått del af förbundspro- 
jektet och därom rådplSgat med utrikesministern 
abbé Bemis,* men slapp att bära hufvudansvaret 
för det ödesdigra förbundet och för de bestäm- 
melser det innehöll. Hans ansvar var i alla fall 
icke ringa; han hade ej litet bidragit att inleda 
Sverige i kriget, först och främst genom sina råd 
och betänkanden vid riksdagen, men äfven genom 

* Denne hade i juni 1757 efterträdt Rouilié såsom stats- 
sekreterare för utrikes ärenden. 



— 53 — 

sina underhandlingar vintern 1757 och sina diplo- 
matiska skrifVelser, hvilka tagit ferg af hans starka 
franska sympatier. Hans liksom rådets ögon blän- 
dades af den lockande utsigten att efter ett eller 
två års fUttåg se Preussen tillintetgjordt och få 
vara med vid det dyrbara bytets utskiftande; ingen 
kunde tänka sig såsom möjligt hvad som verkligen 
inträflfade! Hade Scheffer felat genom sin hållning 
före krigets början, så uppbjöd han, sedan saken 
var afgjord, hela sin förmåga att stödja sin re- 
gering och gagna sitt land, så vidt det kunde ske 
med diplomatiens hjälpmedel. Den omfattande 
verksamhet han utvecklade under sin franska am- 
bassad bevittnas af de femtio volymer, som förvara 
hans brefvexling för denna tid. 

Knappt var förbundet afslutadt, innan Scheffer 
från sin chef emottog yttringar af missnöje däröfver 
och öfver Frankrikes uppförande. Detta Höpkens 
missnöje var därefter i ständig tillväxt, i samma 
mån som kriget gick illa för Fransmännen och satte 
dem ur stånd att uppfylla sina förbindelser och löften 
till Sverige. Redan i slutet af 1758 hade Sverige 
att fordra öfver 2 V2 millioner livrés i obetalda 
subsidier, och löftena om militHriskt understöd hade 
ej kunnat uppfyllas. Ännu mer skärptes detta 
missnöje, då den djärfve och högtfarande hertigen 
af Choiseul trädde i spetsen för Frankrikes utrikes 



— 54 — 

styrelse (dec. 1758) och framkom med sitt orim- 
liga förslag, att Sverige skulle med en eskader och 
12,000 man deltaga i den på hösten 1759 tilltänkta 
franska landstigningen i England. Höpken låtsade 
sig gilla Choiseuls plan och lofvade den sitt under- 
stöd, men till Scheflfer skref han, att han gjorde 
det endast för att vinna tid och i förhoppning att 
planen skulle genom omständigheterna af sig själf 
förfalla. Hans beräkning visade sig riktig. Emel- 
lertid måste Scheffer tills vidare spela komedi med 
Choiseul och hålla god min så godt han förmådde. 
Det kunde ej ske utan att Choiseul fick mer än 
en anledning att beklaga sig öfver svenska rege- 
ringens vankelmod och slapphet samt obenägenhet 
att uppfylla Frankrikes önskningar. Väl nedlade 
Höpken ej långt därefter sitt ämbete (febr. 1761) 
och ersattes af den för Frankrike behagligare Eke- 
blad, och sekreta utskottet vid 1760 — 62 års riks- 
dag ansträngde sig till det ytterata för att upp- 
rätthålla »systemet». Men omständigheternas makt 
var starkare än personernas. Efter ett sista för- 
sök under 1761 års fälttåg var man bragt i det 
yttersta trångmål, och sekreta utskottet förklarade 
i dec. 1761, att Sverige måste på ett eller annat 
sätt söka fred. 

Scheffer hade mer än en gång under krigets 
fortgång kommit i en obehaglig mellanhand emellau 



— 55 — 

sin förman och den franske ntrikesministern samt 
mtot i första hand emottaga utbrotten af den 
senares missnöje. Häri fann han sig utan svårig* 
het^ så länge han hade att göra med hertigen af 
Ohoiseul, som var Sveriges vän och med hvilken 
han personligen stod på den bästa fot och kunde 
tala med fullt förtroende. Annorlunda blef det, 
då hertigen i okt. 1761 öfverlemnade utrikesport- 
följen* åt sin frände grefven af Choiseul (seder- 
mera hertig af Praslin). Denne var en »ganska 
torr och laconique» herre och utan synnerligt in- 
tresse för Sverige. Då Scheffer i början af år 1762 
åter klagade öfver Sveriges nödställda belägenhet 
och förberedde ministern på en svensk separat- 
underhandling med Preussen, så bröt stormen rik- 
tigt lös öfver hans hufvud. »Jag har», skref han 
till Ekeblad den 5 febr. 1762, »haft att utstå den 

värsta störtskur som det är möjligt Man har 

ordat om aUa de penningar, som Sverige har kostat 
Frankrike, om dess svaghet och vanmakt och om 
våra inre förhållanden på ett sätt, som skulle kunnat 
uttömma hela mitt tålamod, om jag ej själf visste, 
hur väl vi ty värr ännu hafra behof af detsamma. 
Det mest förödmjukande är, att man betraktar oss 
såsom tillintetgjorda och nästan bragta till en 

* Hertigen af Choiseal öfvertof!^ efter marskalken Belle- 
Isles död 1761 krigsministeriet. 



— 66 — 

fullständig anarki, hvaraf man sluter, att vi lika 
litet äro farliga som vi förtjena att understödjas 

Jag tillstår, att jag har all möda att ej 

uppröras, när jag ser mitt fädernesland till den 
grad föraktadt, och ehuru skulden härtill endast 
ligger i våra olyckliga inre stridigheter, tycker 
jag det är hårdt att mottaga förebråelser af dem, 
hvilka till stor del äro upphofvet till dessa olyckor».* 
Vid närmare besinning bedömdes Sveriges hand- 
lingssätt något mildare af den franska regeringen, 
hvilken icke heller lade några vidare hinder i vägen 
för fredens afslutande mellan Sverige och Preussen 
(maj 1762). Men i hvarje fall var det gamla 
förhållandet brutet; Frankrike ansåg sig löst från 
sina förbindelser mot den affallne bundsförvanten 
och inställde tills vidare all betalning af subsi- 
dierna, både de löpande och de »arriererade». 

Det var just frågan om subsidierna, som ut- 
gjorde hufvudpunkten i de underhandlingar, hvilka 
Scheffer under sin återstående tid i Paris förde 
med den franske utrikesministern. Först talade 
Scheffer för döfva öron, men på sommaren 1763 
började hertigen af Praslin gifva vika för hans 



* Detta bref, liksom andra förtroligare skrifvelser till kansli- 
presidenten, är skrifyet på franska. I sina depecher skulle 
Sveriges utländska ministrar enligt en 1752 utfärdad befallning 
begagna svenska språket, »helst de nästa riksdag komma af 
ständerna att läsas och det fransyska språket ej af alla förstås». 



— 57 — 

upprepade föreställningar och erbjöd en uppgörelse 
af subsidieskulden. Innan Scheflfer lemnade Paris 
i september 1764, hade han bragt det därhän, att 
Frankrike lofvade betala Sverige 12 millioner livrea 
att utgå under loppet af åtta år och utan andra 
villkor än att Sverige skulle fortfarande visa Frank- 
rike vänskap och förtroende. 

Subsidiefrågan var det sista ärende Scheflfer 
handlade under sin franska beskickning. Han hade 
länge sökt ett tillfälle att med heder draga sig 
tillbaka från en plats, som var både ruinerande i 
ekonomiskt hänseende och unmera äf^en ur politisk 
synpunkt mindre behaglig. I mars 1764 begärde 
han tjenstledighet för att hemresa på någon tid, 
och det medgafs honom att fk hemkomma på hösten 
samma år. Det kan med skäl antagas, att Hatt- 
regeringen äfv^en påräknade hans närvaro på den 
riksdag, som inom kort förestod. Det var näm- 
ligen klart för en hvar, att denna riksdag skulle 
blifva aigörande för partiställningen, och Hattarne 
behöfde väl all den hjälp de kunde få, ifall de 
skulle kunna motstå den stormlöpning, som till- 
rustades i Mössomas läger. 

För ScheflFers personliga utveckling voro de- åtta 
år han nu oafbrutet tillbragt i Frankrike af största 
betydelse. Representant för ett land, som deltog 
i kriget, försatt i en af de stora centralpunkterna 



— 58 — 

för Europas politik, raidt i labyrinten af de intriger, 
som spunnos vid Ludvig XV:s bof, både ban att 
genomgå en diplomatisk skola, som satte bans för- 
måga på svåra prof, men ock erbjöd ett sällsynt till- 
fälle till iakttagelser. Han utgick ur denna skola 
såsom en mästare i diplomatiens konst, men tillika 
som en väsentligen förändrad menniska. De år ban 
tillbragte i Frankrike voro en märkvärdig tid i 
Frankrikes bistoria, en tid full af lärdomar ocb 
varningar för en bvar som både öron till att böra 
ocb ögon till att se. Ännu stod den franska absolu- 
tismen som det syntes stolt ocb orubbad, men den 
var, liksom gudabilden i sagan, i sitt inre uppfylld 
af orenligbet ocb styggelse. Det var tiden för 
Pompadours allmakt; på en vink af den kungliga 
mätressen både Frankrike störtats i ett onödigt 
krig, som fläckade dess ära, förstörde dess finanser 
ocb beröfvade det dess flotta ocb kolonier — ett 
krig, som slutade med att undergräfva konunga- 
makten ocb förbereda franska revolutionen.* Men 
det var tillika en tid af den största rörligbet ocb 
fruktbarhet på idéernas område; det var under 
dessa år som Encyklopedien kastade ut sina nya 
idéer såsom tankefrön öfver Europa, ocb då Eko- 

* Scheffer skrifVer den 19 sept. 1759, efter att hafra talat 
om jäsningen och missnöjet i landet: »si Ton juge par tout 
ce qai arrive, on serait tenté de croire que la monarchie franpaise 
iende yers sa decadence å tons egarda». 



— 59 — 

nomisterna först framträdde inför offentligheten 
med sina epokgörande å49ikter om arbetets och om- 
sättningens frihet, om jordbruket såsom det enda 
produktiva yrket m. m. Hvilken del Ulrik Scheffer 
tagit i detta rika andliga lif, känna vi ej närmare, 
men så mycket veta vi, att han delat sin broder 
Carls intresse för Ekonomistemas friare åsikter, 
och troligen har han redan nu insupit de ekono- 
miska idéer, som han Sedan skulle hjälpa Liljen- 
crants att förverkliga. 

Scheffer återvände från sin franska ambassad 
rik på erfarenhet, men fattig i ekonomiskt hän- 
seende. När han tillträdde sin ministerpost i 
Frankrike, hade han gjort slut på sin ärfda för- 
mögenhet, och han måste skuldsätta sig för sin 
första uppsättning i Paris. Det gick honom såsom 
de fleste af våra envoyéer på den tiden: han kunde 
icke slå sig ut med den lön staten bestod,* utan 
<Vkade sin skuld för hvart år som gick. De stän- 
diga resorna till Versailles, Compiégne, Fontaine- 
bleau m. fl. orter, där hofvet vexelvis uppehöll sig, 
blefvo mycket dyra; en person i Scheffers ställ- 
ning måste lefva med i stora världen, om han 
skulle kunna något uträtta, samt någorlunda följa 

* Hans ordinarie lön var 4,000 rdrsp.; dessutom uppbar 
han från 1756 i personligt anslag 1,700 rdr och 200 rdr till 
respenningar. Af ständerna vid 1756 års riksdag fick han en 
gratifikation af 3,000 rdr. 



— 60 — 

dess lef nåds van or, och dessa voro mycket kost- 
samma; i synnerhet en af dessa vanor, det på den 
tiden rådande spelmodet, kom att stå ScheflFer dyrt, 
Hksom sedermera Creutz. Hans ekonomiska för- 
lägenhet var stundom så stor, att han ej visste sig 
någon råd.* Väl höjdes hans lön ej obetydligt, 
då han 1761 på grund af sekreta utskottets beslut 
fick ambassadörs namn, heder och värdighet** — 
han åtnjöt såsom sådan 40 rdr sp. om dagen — 
men med den höga rangen följde stora anspråk^ 
och dessa var Scheflfer ingalunda i stånd att mot- 
svara. Det var i själfva verket ett lysande elände. 
Afven af detta skäl längtade han att komma ifrån 
Paris. När han lemnade det, sålde han sitt silfver 
och husgeråd, för att kunna betala en del af 
sina skulder, men behöll tills vidare sitt hotell 
och sin betjening, på det man ej skulle anse honom 
rappellerad. 

För de ekonomiska uppoffringar Scheffer måst 
vidkännas hade regeringen sökt i någon mån 

* Den 2 nov. 1761 skref han ianl. af uteblifna penning- 
remisser: »det är visst, att om detta fortgår ftnna eti tid, kom- 
mer jag att få svälta. Jag var förut den fattigaste af ministrar, 
jag kommer nu att bli den mest ruinerade af ambassadörer och 
ur stånd att gagna konungen och mitt land:». 

** Han hade först sin ambassadörsfullmakt som det hette 
»en poche», men då franska regeringen dsröfver betygade sin 
fågnad, blef den »producerad». I okt. 1761 öfverlemnades 
de nya kreditiven, men utan den kostsamma »entrée publique», 
som eljest vid dylikt tillfälle brukades. 



— 61 — 

bereda honom ersättning på annat sätt: han hade 
1760 utnämnts tUl öfverst« i arméen och i april 
1764 bliftrit öfverste för kronprinsens värfvade 
regemente (förlagdt i Landskrona och Malmö). 

När Ulrik Scheffer efter åtta års frånvaro 
i november 1764 återkom till Sverige för att 
deltaga i den förestående riksdagen, där Hatt- 
partiets öde skulle afgöras, hade han svårt att 
känna igen sitt land och sitt parti — så stor var 
den förändring de undergått sedan han såg dem 
sist. Han hade 1756 sett Hattpartiet på höjden 
af dess makt och öfvermakt, han hade lemnat det 
prisadt af vänner, fruktadt af fiender och för^ 
fogande utan gensägelse öf^er alla landets tillgångar. 
Nu däremot fann han dess anseende förstördt, dess 
maktmedel uttömda, dess chefer nedslagna och råd- 
villa, dess leder decimerade genom affall eller upp- 
lösta i mindre flockar med skilda intressen — hela 
det politiska system, som Hattpartiet skapat i det 
inre och yttre, var rubbadt i sina grundvalar och 
hotade hvarje ögonblick att instörta. Dess fall 
fullbordades vid riksdagen 1765—66, som blef 
en enda stor räfst med Hattarnes synder och 
misstag. Ulrik Schefifer hade vid Fersens sida del- 
tagit i ledningen af valrörelsen, han blef därpå en 
af Hattarnes kandidater till landtmarskalksplatsen, 
likaledes vid Fersens sida. Men alla bemödanden 



— 62 — 

voro fruktlösa: Mössorna segrade äfven på riddar- 
huset. Utesluten från sekreta utskottet, kunde 
Sdieffer nu endast från riddarhusets bftnkar in- 
lägga sitt ord till skydd fbr sina vänner och tUl 
försvar mot Mössornas öfvergrepp; han gjorde det 
i fråga om vexelassocierades behandling, om den 
fria yttranderätten på riksdagen och om >betän* 
kandet rörande lagarnes behöriga verkställighet».* 
För egen del fick U. ScheflFer för första gången 
erfara, hvad det vill säga att under partistrider 
höra till minoriteten. Ett af sekreta utskottets 
första göromål blef att föreslå, att hans värdighet 
och aflöning som ambassadör skulle upphöra. Så- 
som skäl därtill anfördes dels statens finansiella 
trångmål, dels den förändrade ställningen till 
Frankrike, som gjorde en ambassadör därstädes 
mindre behöflig. Kanslikollegium, hvars yttrande 
infordrades, kunde ej annat ftn erkänna riktigheten 
af dessa skäl, men ansåg, att man af hänsyn 
till Frankrike borde dröja någon tid, innan man 
indroge ambassadörsvärdigheten. Kollegiet begag- 
nade tillfället att kraftigt framhålla både de för- 
tjenster Scheffer inlagt under sin beskickningstid 
och de ekonomiska uppoffringar han måst göra. 
Det påminde därom, »med hvad utmärkt försiktig- 

* Härom närmare upplysningar hos Malmström, Sveriges 
politiska historia 1718—1772, V, s. 300, 366, 447, 458. 



— 68 — 

het och utan all egen afsikt han underhandlingarna 
drifvit, huru han vid alla tillfidlen iakttagit KungL 
Maj:t« höga värdighet, haft omsorg för svenska 
undersåtars angelägenheter, uti kaperimål så vida 
kommit, att icke ett enda skepp varit till fransk 
hamn uppbragt, som icke ftr lösgifvet, då likväl 
andre ministrar sådant för sina nationers handel 
icke kunnat åstadkomma, och under många svårig- 
heter stadgat vänskapen emellan Sverige och dess 
allierade, med hvilket förhållande han tillika för- 
värfvat sig icke mindre aktning vid kungl. franska 
hofvet än Kungl. Majtts nådiga välbehag». Allt 
detta oaktadt blef ambassadörsvärdigheten genast 
indragen, och på sekreta utskottets anhållan ålade 
regeringen alla hemmavarande ministrar att åter- 
vända tUl sina poster. Ulrik Scheffer hade ej 
lust att öf^ergifva riksdagen och att återvända till 
Paris med nedsatt rang, minskadt inflytande och 
otillräckligt arfvode; han undanbad sig därför all 
ytterligare beskickning vid det franska hofvet» 
Därmed hade han återgått till sitt förra kall^ 
det militära. Medan riksdagen pågick, skötte han 
sitt regementes angelägenheter från Stockholm^ 
men före riksdagens slut fick han transport till 
Vestgöta-Dals regemente och tog därefter sin bostad 
i Vestergötland. Han löste till sig fädernegården 
Ek, hvUken efter moderns död (på 1750-talet) 



— 64 — 

innehafts oskiftad af hennes arfvingar, och bodde 
först dar, sedan på sitt öfverstebostäUe Slädene. 
För honom, som nyss rört sig i Paris' salonger 
bland prinsar och ministrar, var det ett starkt 
ombyte att nu förflyttas till det svenska »bond- 
landet» bland knektar och rotebönder; han, som 
nyss i Choiseuls kabinett af handlat den europeiska 
politikens hemligheter, egnade sig nu åt exercis 
och landthushällning med en ifver som om han 
aldrig sysslat med något annat. Han synes ej ha 
varit missnöjd med bytet. 

Hade sålunda de yttre omständigheterna för 
Scheffer undergått en stor omhvälfning, så var han 
icke heller sjsif densamme som fordom. Han vår 
icke längre den ifrige partiman, som då han vid 
1755 års riksdag hade gått i spetsen för angreppet 

o 

mot hof^et och Mössorna. Åldern och erfaren- 
heten hade lugnat äfven de politiska lidelserna, 
motgången hade blifvit en läromästare i hofsamhet 
och försiktighet, och ändtligen hade hans långa 
diplomatiska verksamhet vid det franska hofvet 
lärt honom, att tala är silfver, men tiga är guld. 
Det är fi*ån denna tid, som Ulrik Scheffers stats- 
mannakarakter framstår fuUt utbildad, som han 
stadgar det anseende och rykte han hade hos sin 
samtid och fått behålla hos eftervärlden såsom 
en ovanligt klok och försiktig, lugn och hofsam, 



— 65 — 

men äfven något kall och sluten statsman. Det 
är från denna tid den stora olikheten mellan ho- 
nom och hans broder Carl framträder på ett så 
iögonfallande sätt. Carl Scheffer förblef i alla 
sina dagar densamme som han varit från början: 
liflig och sangvinisk, ftdl af nya idéer och för- 
slag, ständigt i rörelse att förverkliga dem eller 
åtminstone tala därom, varmhjärtad och älskvärd, 
öppen och obetänksam, med ett ord en entusiast 
och en yngling så länge han lefde. Den tredje 
af bröderna, Per Scheffer, synes ha varit de 
äldre mycket underlägsen, ehuru äfven han med 
tiden intog en hög ställning i samhället: han 
vann slutligen fältmarskalksstafven. Ett qvickhufvud 
karakteriserade de tre bröderna Scheffer på föl- 
jande sätt: Carl Scheffer talar mycket, men tänker 
litet, Ulrik tänker mycket, men talar litet, Per 
Scheffer hvarken tänker eller talar. En annan 
uttryckte saken så: Carl Scheffer sade ofta hvad 
han icke visste, Ulrik sade icke hvad han visste, 
Per visste icke hvad han sade. Hvad som här 
uttalats om Carl och Per Scheffer må vara öfver- 
drifvet; säkert är, att Ulrik blifvit ej illa karakteri- 
serad. 

På samma gång Scheffers karakter såsom 
statsman klarnat och mognat, hade äfven hans 
politiska åsikter undergått en märklig förän- 

Sv. Akad. Handl. fr. 1886, 6. 5 



— 66 — 

dring. En mångårig vistelse i Frankrike hade ej 
kunnat blifva utan inflytande på dessa; den franska 
konungamakten imponerade äfven i sitt förfall, och 
den allmänna meningen där liksom annorstädes vän- 
tade samhällets omskapning af en upplyst despo- 
tism. Hans förtroliga umgänge med hertigen af 
Choiseul har utan tvifvel verkat i samma riktning. 
Redan 1759 hade denne statsman klart för sig^ 
att Frankrike i grunden vore bäst tjent med en 
stark konungamakt i Sverige; han styrktes allt 
mer i denna mening och fördolde det icke för 
Scheffer. Denne hörde det i början med bedröf- 
velse: »hvad som bedröfvar mig mest», skrifver 
han i januari 1762, »det är, att man betraktar 
vårt regeringssätt nästan som omöjligt att upp- 
rätthälla». Men småningom har han vant sig själf 
vid detta föreställningssätt. Hans tro på den svenska 
frihetens välsignelser rubbades, då han såg den 
ringaktning, hvarmed Sverige numera bemöttes i 
de europeiska rådslagen; och att hans eget parti 
vid riksdagen kom i minoriteten, har för visso ej 
gjort honom starkare i tron. Sålunda var han 
väl förberedd på det nya uppslag i Hattpolitiken, 
som inträdde 1766, då hertigen af Choiseul åter- 
tog ledningen af utrikes ärendena och uttryckligen 
uppställde såsom målet för Frankrikes politik i 
Sverige att där återställa en stark konungamakt. 



— 67 — 

Man känner, hvilken framstående rol Carl Schef- 
fer spelade i de underhandlingar, intriger och 
planer, som häraf föranleddes; men huruvida 
Ulrik Scheffer tagit någon verksam del i allt detta, 
är icke bekant.* 

Vid hvilken tidpunkt Ulrik Scheffer kommit 
i närmare beröring med kronprinsen Gustaf, kan 
ej med full visshet bestämmas. Att döma af 
deras brefvexling, har det ej skett förrän under 
riksdagen 1769, hvilket är så mycket antagligare, 
som Scheffer efter 1765 — 66 års riksdag mest 
vistades i Vestergötland, sysselsatt med sin en- 
skilda hushållning och sitt regementes vård. När 
Mössornas syndamått var fullt och Hattames tid åter 
kommen, fem« Ulr. Scheffer p» rin port rid rik.- 
dagen 1769. Från sekreta utskottet flyttades han 
efter Mössrådets fall till rådkammaren (d. 5 maj) 
och blef här såsom rikskansliråd kanslipresidenten 



* I de franska ministerbrefven omtalas dock, att U. Scheffer 
i febr. 1768 begifvit sig till fastingsmarknaden i Kristinehamn, 
försedd med franska penningar, för att motarbeta de af banken 
ditsända ombaden och hindra dem att göra sig brukspatronerna 
förbundna (Malmström, a. st. VI, 40). Denna, liksom vissa 
andra punkter i U. Scheffers lif, kan numera ej upplysas, enär 
mycket litet finnes q var af hans enskilda papper. Hans officiella 
brefvexling finnes naturligtvis i behåll (i Riksarkivet) och af hans 
enskilda bref de som han skrifvit till konung Gustaf III (Gustavi- 
anska saml. i Upsala), till sina medhjälpare i kansliet m. fl. 
Men de enskilda bref han från andra emottagit synes hau ha 
till största delen förstört; endast ett ringa fåtal af dessa finnes 
numera qvar. 



— 68 — 

Ekeblads närmaste man i den utrikes styrelsen. 
Det var denna hans ställning som bragte honom 
i omedelbar beröring med kronprinsen, i det han 
ofta i Ekeblads ställe hade att meddela honom 
utdrag af den utrikes brefvexlingen, h vilken myc- 
ket intresserade prinsen. Det är troligt, att 
SchefFers långa vistelse vid det franska hofvet 
och många förbindelser i detta land gifvit honom 
ett särskildt intresse i prinsens ögon. Under året 
1770 blir tonen i Scheffers bref till kronprinsen 
allt varmare och innerligare; han kallar honom 
Sveriges skyddsängel, af hvars fosterlandskärlek 
och snille h varje god Svensk borde vänta Sveriges 
räddning. Scheffer var tydligen djupt intresserad 
för Gustafs resa till Frankrike, liksom han antag- 
ligen varit med om att planlägga den. Det var 
icke han själf, utan hans broder, som fick be- 
ledsaga kronprinsen på resan, men Ulr. SchefiPer 
följde denna resa med sina bästa välönskningar 
och förhoppningar och ansåg Sveriges räddning 
däraf bero. 

Det var dock först efter Gustaf III:s tron- 
bestigning och återkomst från Frankrike, som det 
vänskapsband knöts emellan konungen och Scheffer, 
hvilket skulle hålla profvet under hela hans rege- 
rings vexlande skiften. Det var först nu konungen 
lärde till fullo känna Schefifers öfverlägsna skick- 



— 69 — 

lighet, liksom hans trohet och pålitlighet. Dessa 
egenskaper sattes på prof under den stormiga riks- 
dagen 1771 — 1772, i synnerhet sedan kanslipresi- 
denten Ekeblad aflidit (den 9 okt. 1771) och Schef- 
fer trädt i hans ställe såsom kanslichef och ledare 
af Sveriges utrikes politik. Konungen hade utan 
tvifvel gärna sett Scheffer såsom kanslipresident äfven 
till namnet, men sekreta utskottet dröjde att före- 
slå efterträdare åt Ekeblad, förmodligen därför att 
det rådande Mösspartiet hoppades inom kort kunna 
tillsätta en kanslipresident ur sina led och efter sitt 
sinne. Konungen begagnade det tillfälle han egde 
att visa Scheffer sin bevågenhet, då han den 15 
oktober »i anseende till sin förestående höga krö- 
ning» upphöjde honom, jämte åtta andra rådsherrar 
samt general A. Ehrensvärd, i grefligt stånd.* Ett 
år förut hade han blifvit serafimerriddare. 

Både genom sin ämbetsstäUning, sina egen- 
skaper och konungens förtroende var U. Scheffer 
nu blift^en den inflytelserikaste mannen i råd- 
kammaren och till följd häraf i högre grad än någon 
af sina ämbetsbröder föremål för Mössomas ovilja. 
Inom Hattpartiet åter hade han flere medtäflare 
om makt^a. Det forna Hattpartiet var deladt i 
tvenne stora grupper. Den ena gruppen, hvilken 
hade Fersen tUl chef, sökte upprätthålla Hattarnes 

* Ingendera af bröderna Scheffer tog introdaktion som grefve. 



— 70 — 

gamla traditioner, så vidt de förändrade för- 
hållandena medgåfvo; den önskade i själ och 
hjärta bevara 1720 års regeringsform, återställd 
till dess ursprungliga form, och ville ej därut- 
öfver stärka konungamakten. Den andra grup- 
pen åter eller hofpartiet väntade räddningen en- 
dast af en stark konungamakt; denna grupp led- 
des af bröderna Scheffer och riksrådet Sinklaire. 
Bland dessa tre var den sistnämnde i dåligt rykte 
såsom partigängare och ränksmidare. Carl Schef- 
fer var alltför öppen och obetänksam att passa 
till ledare; Ulrik Scheffer var därför utan jäm- 
förelse den mest ansedde mannen i hofpartiet, ehuru 
han med flit höll sig i skuggan och ej ville anses 
som partichef. Då nu de båda grupperna miss- 
trodde hvarandra och fullföljde skiljaktiga, stun- 
dom stridiga syften, skärptes härigenom alltmer 
den gamla rivaliteten mellan Ulrik Scheffer och 
Fersen.* Huru strängt Fersen bedömdes af brö- 
derna Scheffer, ser man af en vid denna tid förfat- 
tad skrift, i hvilken Carl Scheffer underkastar Fersens 
hela politiska färd alltsedan 1756 den skarpaste 
kritik. Fersens omdöme om bröderna Scheffer 



* Vi kunna ej uppgifva, när denna rivalitet tog sin början. 
Möjligen leder den sitt första upphof från den tid, då Scheffer 
i fransk krigstjenst var öfverstelöjtnant vid det af Fersen upp- 
satta regementet. Yid lan dtmarskalks valet 1755 och andra till- 
fållen fick Scheffer stå tillbaka för Fersen. 



— 71 — 

framgår af hans efterlemnade anteckningar; de 
skildras af Fersen i oändliga variationer såsom 
ifriga konungatjenare, hvilka på allt sätt uppmuntra 
monarkens makt- och ärelystnad för att genom 
honom få själfva herska. Från Fersen förskrifsrer sig 
Täl äfven delvis den skildring, som franske ambassa- 
dören grefve de Vergennes i en af sina depecher 
{augusti 1771) lemnar af U. Schefifers personlighet. 
Efter att hafva talat om Carl Scheflfer fortsätter 
Vergennes: »Hans bror baron Ulrik har icke så 
lysande, men mer solida egenskaper; hans åsikter 
^ro riktiga och djupgående, ingen kan bättre än 
han fatta huf^udpunkten i en sak, dess sammanhang 
med annat och dess följder, ingen är bättre än 
han i stånd att fatta ett fast och modigt beslut, 
men en viss maklighet och tröghet samt smak för 
nöjen och förströelser hindra honom ofta att nå 
sitt mål. Däraf kommer en förbehållsamhet, en 
kallsinnighet och liknöjdhet, som fiere anse såsom 
förställning* och några till och med, ehuru med 
orätt, såsom falskhet. De båda bröderna ega ej 
heller på långt när det anseende och inflytande 
inom sitt parti, som de skulle kunna och vilja 



* Härmed bör jämföras hvad Vergennes en annan gång 
skrifver: »U. Scheffer låtsar som om han ej toge någon del i 
hvad som tilldrager sig vid riksdagen, ja, som om han idlle vara 
okunnig därom; alltid färdig att klandra hvad andra gjort, öppnar 
lian aldrig sin mun, när det galler att gifVa ett råd». 



— 72 — 

hafva — den ene är alltför mycket öppen och 
uppriktig, den andre är det för litet. Det enda 
som de fullfölja med oaflåtlig uppmärksamhet, är 
att försäkra sig om konungens förtroende eller 
åtminstone ej behöfva dela det med personer, som 
kunde ingifva dem farhågor, och framför allt att 
hindra grefve Fersen från att göra för stora fram- 
steg i konungens ynnest». 

Emellan de båda grupperna af Hattpartiet och 
deras chefer fortgick under större delen af riks- 
dagen en mer eller mindre förtäckt strid, hvari- 
genom Mössornas seger ännu mera underlättades. 
När Gustaf III i november 1771 ville genom kung- 
ligt initiativ bringa riksdagen i verksamhet, gåfva 
honom Fersen och bröderna Scheffer olika råd. 
Konungen lät Fersen tro, att han skulle följa 
dennes råd, men slutade med att antaga bröderna 
Scheffers plan, i det han tillkallade ståndens tal- 
män och erbjöd sin personliga bemedling i stånds- 
striden. Fersen kände sig sårad; han sade sig 
vara för god att tjena som lekboll åt herrar Schef- 
fer och Sinklaire, och när därpå hofpartiet på 
riddarhuset sökte begagna hvad som skett till 
konungens fördel, blef detta af Fersens vänner mot- 
arbetadt. Hofpartiets ovilja mot Fersen ökades, då 
denne ingaf den franske ambassadören misstroende 
till konungen och hans vänner och styrkte honom 



— 73 — 

att inställa sin penningutdelning vid riksdagen, samt 
då Fersen på nyåret 1772 använde hela sitt infly- 
tande att göra slut på ståndsstriden, hvilken hof- 
partiet i konungens intresse numera sökte under- 
blåsa. Men då det i april 1772 gällde att rädda 
Hattrådet eller en del däraf, tvekade icke Fersen 
och Vergennes att verka för Scheffers bibehållande 
i rådet och i kansliet; Vergennes prisade nu hans 
»principfasthet och patriotiska nit» och anbefallde 
honom, ifall han miste sitt ämbete, åt franske 
konungens välvilja. — Mösscheferna lofvade först att 
behålla Scheffer i rådet, om han nedlade sin tjenst 
i kansliet. Men då Scheffer gjorde svårigheter att 
lemna kansliet, där konungen önskade hans fort- 
farande tjenster, så tog man detta till förevänd- 
ning att göra sig alldeles qvitt en man, som man 
fruktade mer än någon annan. Scheffer måste 
alltså dela sina kollegers öde. Den 4 maj nedlade 
han sitt ämbete i kanslikollegium, sedan han helsat 
den nye kanslipresidenten, frih. J. von Dtiben. 
Då han i sitt tal yttrade om denne: »han vet, 
hvilka mått kunna bereda rikets tillväxt och anseende, 
huru hemliga stämplingar skola förebyggas, all- 
mänt väl mot enskilda afsikter skyddas och alla 
främmande intryck såsom ledande till statens un- 
dergifvenhet och förfall af vändas», så kan detta ej 
fattas annorlunda än som en uppenbar ironi, riktad 



— 74 — 

emot den ryssvänliga Mösspolitikens främste måls- 
man. 

Ingenting stärker vänskapen så mycket som 
gemensamma högre intressen och gemensamma pröf- 
ningar, burna i deras tjenst. Det var stora pröf- 
ningar både Gustaf III och Scheffer hade att ge- 
nomgå på riksdagen 1771 — 72. Konungen hade sett 
alla sina bemödanden omintetgjorda, han såg sig nu 
med våld skild från det råd, till hvilket han hyste 
förtroende, och på nåd och onåd öfverlemnad åt 
det parti, hvilket han betraktade såsom sin per- 
sonliga fiende. Scheffer åter blef med skymf för- 
jagad ur rådkammaren och af sina fiender dömd 
förlustig ett förtroende, som han aldrig förverkat. 
Men h vilka än deras personliga känslor varit, man 
gör dem ej mer än rättvisa, om man antager, att 
fäderneslandets nöd och fara för dem båda stått 
såsom hufvudsaken.* Det var i fäderneslandets 
namn Scheffer i april 1772 riktade till konungen 
följande skrifvelse: »Jag är öfvertygad, att de som 
nu styra oss icke skola inskränka sig till förföl- 
jelser mot de enskilde, de skola söka befästa sitt 
välde, och ingenting skall vara dem heligt, när det 
gäller detta. Underdånighet för de utländska naakter, 

* I sitt afskedstal till kanslikollegium bedyrade Scheffer, att 
Inunder alla de rådslag jag här bivistat har aldrig en enda tanke 
hos mig upprunnit, som ej varit brinnande af nit för min 
konungs och mitt fäderneslands bästa». 



— 75 — 

som kunna hjälpa dem, förändring både i den 
inre och yttre styrelsen, allt skall begagnas, och 
Gud ensam kan veta, hvar en så fanatisk if^er 
som deras skall stanna. Emellertid, Sire, förtvifla 
ej om fäderneslandets räddning, jag besvär Eders 
Maj:t därom, det är det enda hjälpmedel, som åter- 
står oss mot alla de olyckor som hota. Det är af 
nöden, att Ed. Maj:ts mod höjer sig öfver ödet, 
att E. M. visar en orubblig fasthet mot alla de 
försök, som man säkert skall göra för att bringa 
E. M. till foglighet och eftergif^enhet. Jag vågar 
säga det: E. M. har rågat måttet, och all ytter- 
ligare eftergift mot folk, som lagt sin egen opålit- 
lighet i så öppen dag, skulle blott tjena till att göra 

dem ännu djärfvare och allt mer närgångna 

Det är nödvändigt, att E. M. fattar statsrodret 
med herkulisk arm och betager dem ända till 
hoppet att låta sig ledas; det är på tiden att de 
få darra och att E. M. kastar dem tillbaka i deras 
intet. Hvad gör en öfvergående storm? E. M:s 
ära skall framträda för världens ögon i all sin 
glans, och E. M. skall för visso lyckas att rädda 
sitt land och sitt folk:^. 

Detta Scheffers bref, skrifvet sedan de tre 
ofirälse stånden afkunnat sin dom öfver Hattrådet, 
men innan adeln däri instämt, synes antyda en 
önskan, att konungen skulle begagna den uppen- 



— 76 — 

bara veld och orättvisa ständerna begått som ett 
skäl till våldsamt ingripande. Gustaf III fann 
väl icke stunden ännu vara inne härför, men en 
så varm och gripande uppmaning af den eljest 
lugne och försiktige Scheffer kunde ej annat än 
göra ett djupt intryck på hans sinne och skingra 
de betänkligheter han dittills hyst mot att. till- 
gripa våldsamma medel. Han hade dittills afvisat 
de förslag, som gjorts honom i detta syfte, men 
då kort därpå ett nytt sådant, det bekanta Sprengt- 
portenska, framlades för honom af Carl SchefiFer, 
gaf han sitt bifaU därtill och började genast själf 
och genom andra de nödiga förberedelserna till 
dess utförande. 

Hvilken ställning Ulrik Scheffer intagit till 
revolutionsplanen, kan ej af tillgängliga källor upp- 
lysas. Det är ej gärna möjligt annat än att han 
varit invigd i en plan, i hvilken hans broder hade 
en så betydande del, och det är all sannolikhet för 
att han följt den med sina lifligaste välönskningar. 
Man kan dock ej finna, att han gjort något posi- 
tivt för att befordra revolutionen, vare sig att han 
icke anmodades därom, eller att han, liksom Höp- 
ken, föredrog att stå utanför ett företag, som var 
så äfventyrligt och vidtutseende, att det syntes 
ej kunna undgå att blifva i förtid upptäckt. Efter 
sitt afsked hade Scheffer icke något annat som 



— 77 — 

qvarhöU honom i huf^udstaden än konungens krö- 
ning; liksom flere af det fallna partiets ledare, öfv^er- 
gaf han därpå riksdagen och drog sig tillbaka på 
landet, där han i stillhet afvaktade sakernas vidare 
utveckling. Han hade snart den sorgliga tillfreds- 
ställelsen att se, huru under Mössomas styrelse allt 
gick från ondt till värre, huru förvirringen vid riks- 
dagen för hvaije dag tilltog, huru ständerna visade 
sin vanmakt att afhjälpa hungersnöden och andra 
missförhållanden i samhället, och huru på detta 
sätt tillståndet inom landet alltmer mognade för 
en revolution, på samma gång som landets yttre 
ställning gjorde en sådan nödvändig, ifall Sverige 
skulle undgå Polens öde. 

Men icke länge skulle Ulrik Scheffer se sig 
inskränkt till iakttagarens roll; det dröjde ej länge, 
innan han från sin lugna vik rycktes midt in i 
händelsemas hvirfvel. Han vistades på fäderne- 
gården, då han mottog underrättelse först om re- 
volutionen och dess lyckliga utgång och ett par 
dagar därefter om sin egen utnämning till riksråd 
och kanslipresident. De känslor, med hvilka han 
mottog dessa nyheter, uttala sig i det bref till 
konungen af den 27 aug., h varmed han besvarade 
kallelsen. »Beundran, förvåning och vördnad, alla 
de känslor, som hjältemodiga handlingar kunna 
uppväcka i mennbkor8 hjärtan, äro i mitt hjärta 



— 78 — 

förenade, men alla andra känslor öfvervägas af 
den lifligaste tacksamhet mot den bäste och störste 
bland herrar. Ed. Maj:t gör menniskomas lycka; 
jag skall ha den lyckan att lyda. Icke som om 
jag trodde mig kunna efter Dess önskan fylla den 
viktiga plats, som E. M. vill anförtro mig, men 
såsom ett svagt redskap skall jag utföra de befall- 
ningar, som E. M:s vidtomfattande snille förelägger 
mig, och på detta sätt skall E. M:s ära fort« 
plantas till den senaste eftervärld. Jag skall oför- 
dröjligen lemna min stilla tillflyktsort, där jag 
uppsändt varma böner för E. M:s lycka; jag går 
nu att kasta mig för Dess fötter och att svära 
E. M. en evig trohet». Kort därpå afrcste han till 
Stockholm, där vi finna honom den 4 sept. del- 
taga i ett rådsmöte under konungens ledning och 
den 7 sept. taga sitt inträde i kanslikollegiet, hvilket 
han för endast fyra månader sedan lemnat. Vid 
riksdagens afslutning den 9 sept. fick SchefiFer lik- 
som flera andra nyutnämnda riksråd högtidligen 
aflägga rådseden. 

Att Ulrik SchefFer skulle blifva återinkallad i 
rådet, då konungen fick makten, det var en på 
förhand gifven sak, en naturlig följd af den ställ- 
ning han intagit och det förtroende han åtnjutit 
hos konungen under sin förra tjenstetid. Det var 
ej lika afgjordt, att han skulle intaga främsta. 



— 79 — 

platsen i rådet såsom kanslipresident och utrikes- 
minister. Det fanns en man, som redan förut inne- 
haft denna plats och både genom ålderns och snil- 
lets rätt stod den närmare än U. Schefifer, det var 
A. J, von Höpken. Till honom hade Carl Scheffer, 
antagligen före revolutionen, då de sammanträffade 
vid Loka, framfört konungens afsikt att åter kalla 
honom i spetsen för de utrikes ärendena, men 
Höpken hade undanbedt sig förtroendet. Därmed 
kunde valet af U. Scheffer anses gifvet, så mycket 
mer som dennes broder tagit en så betydande del 
i revolutionen och efter denna var konungens narr 
måste förtrogne. Själf ville Carl Scheffer ej åter- 
inträda i rådet — han föredrog att vara konungens 
enskilde vän och förtrogne — men utan tvif^el 
har han användt sitt inflytande tUl fördel för bro- 
dern, hvars upphöjelse skulle stärka äfven hans 
egen ställning. 

Den nye kanslipresidenten möttes vid sitt 
återinträde i tjensten af smUningar och förhåUan- 
den, som satte hans förmåga på det hårdaste prof, 
som togo alla hans både själs- och kroppskrafter 
i anspråk. Det gällde att befästa den nya ord- 
ningen, att betrygga revolutionens frukter både i 
det inre och utåt. För ögonblicket var det senare 
angelägnast, ty de hemliga fienderna inom landet 
voro ej farliga, om de ej fingo hjälp utifrån. Det 



— 80 — 

var förhållandet till grannstaterna, som för till- 
fället var den brännande frågan. Skulle Ryssland, 
Danmark och Preussen, som sinsemellan garanterat 
den gamla författningens bestånd, finna sig i att 
med ens förlora frukterna af så mycket arbete, så 
stora uppoffringar, eller skulle de enligt träffadt 
aftal gripa in med vapenmakt för att återställa 
det förra regeringssättet? I senare fallet hade 
Sverige att utkämpa en förtviflad strid mot en 
oerhörd öfvermakt och skulle, om det dukade under 
därför, nedsjunka till ett lydrike, så vida det ej 
delades emellan grannstaterna. 

Den nya regeringens första uppgift blef så- 
lunda att stärka de svaga försvarskrafterna, men 
framför allt att genom diplomatisk konst ersätta 
hvad som brast i materiell styrka. Afven för de 
militära anstalterna blef U. Scheffer tagen i an- 
språk, i det han insattes i den rådskommission, 
som skulle vidtaga försvarsåtgärder mot ett vän- 
tadt anfall från öster. Men de militära anstalterna 
upphörde snart på denna sida, då man förvissat 
sig om att Ryssland, inveckladt i krig med Tur- 
kiet, ej skulle bryta freden under den närmaste 
tiden. Så mycket mera omfattande och ansträn- 
gande blef U. Scheffers verksamhet på det diplo- 
matiska området. Den svenska revolutionen var 
nämligen en europeisk fråga af största vikt; hon 



— 81 — 

rörde ej blott de makter, som deltagit i de svenska 
riksdagsstridema, Ryssland^ Danmark och Preussen^ 
Frankrike och England, utan ock medelbarligen 
Europas öfriga stater, Österrike och Tyska riket, 
Polen, Turkiet och Spanien. Ingen af alla dessa 
makter fick försummas, öfsrerallt hade Sverige ett 
intresse att bevaka, på alla dessa punkter måste 
de diplomatiska trådarne dels anknytas, dels hållas 
fasta och orubbade. 

Sedan U. Scheflfer genom en rundskrifvelse 
underrättat samtliga Sveriges ministrar i utlandet, 
att han tillträdt sin befattning, gaf han dem genom 
en ny rundskrifvelse den 11 sept. till känna, att de 
ministeriella ärendena hädanefter komme att skötas 
efter en helt annan ordning än förr. De behöfde 
ej längre såsom förut taga hänsyn till olika me- 
ningar och partier här hemma eller frukta, att 
deras meddelanden skulle uppenbaras. Konungen 
ville med särskild uppmärksamhet följa de mini- 
steriella sakerna, han vore nu konung på sin tron 
och kunde fullfölja ett själfständigt och konseqvent 
politiskt system; detta kunde han göra så mycket 
tryggare, som för öfrigt ingen annan än kansli- 
presidenten finge kunskap om allt hvad inom 
denna styrelsegren tilldroge sig. De diplomatiska 
skrifvelsema skulle, när de vore hemliga och af 
större vikt, adresseras till konungen själf, eljest 

Sv, Akad. Handl. fr, 1886, 6. 6 



— 82 — 

till kanslipresidenten; det var en ömvändning af 
den ordnings som varit gällande under Frihetstiden. 
Härmed var ett nytt politiskt system invigdt 
inom den högsta förvaltningen; det gällde först 
endast de ministeriella ärendena, men vi skola se, 
att dessa snart drogo efter sig flere. I själfva 
verket hade man gjort den första lilla afv^ikelsen 
från regeringsformens anda och kanske äfv^en dess 
bokstaf, då man gjorde den utrikes politiken till 
en hemlighet för hela rådet utom kanslipresidenten. 
Varnad af erfarenheten från Frihetstiden, ville man 
framför allt bevara »secretessem; så länge de illa- 
sinnade grannarne hade vänner inom själf\^a råd- 
kammaren, var det ej rådligt att låta föredraga 
de viktigare utrikesärendena i rådets plenum eller 
i en af dess divisioner. Att konungen skulle 
äf\^en i sådana ärenden höra en om än fåtalig 
konselj, var tydligen regeringsformens fordran. Nu 
blef dock tDl och med kanslipresidentens närmaste 
man (riksrådet Falkenberg) hållen i okunnighet 
om vissa ärenden, och de öfriga rådsherrame voro 
fullkomligt jfrämmande för den utrikes politiken. 
I den utrikes konseljen föredrogos endast oviktiga 
ärenden. Häri hade de mer själfständige bland 
rådsherrame svårt att finna sig; detta var tvifvels- 
utan förnämsta orsaken till att Fersen redan ett 
hälft år efter sitt inträde i rådet begärde af sked. 



— 83 — 

Det nya gystemet befriade utan tvif^el ut- 
rikesministern från många svårigheter och obehag, 
men å den andra sidan ställdes ock på honom 
vida större anspråk, vida större ansvar än förr. 
Han förde ensam hela den utrikes brefv^exlingen, 
han hade ingen annan än konungen att rådgöra 
med, och öfver de råd han meddelade fördes intet 
protokoll, konungen endast gillade eller ändrade 
kanslipresidentens förslag till bref och instruk- 
tioner. Allt berodde på ett nära och förtroende- 
fullt samarbete mellan konungen och hans utrikes- 
minister, och i detta afseende återstod ingenting 
att önska. 

Hvad Scheffer icke tröttnade att inskärpa hos 
Sveriges ministrar och genom dem hos de hof, 
där de befunno sig, var först och främst att re- 
volutionen ej på något sätt skulle sätta freden i 
fara, utan att tvärt om fredens bevarande vore 
konungens första ögonraärke. Men lika kraftigt 
försäkrade han ock, att konungen ej skulle tillåta 
någon utländsk makt blanda sig i Sveriges inre 
angelägenheter, och att, om sådant försöktes, »Ran 
beslutit våga det yttersta, till och med dess eget 
lif, till försvarande af den allmänna folkrätten, 
samt sin och sitt rikes själfständighet», eller, såsom 
det en annan gång hette, att konungen hellre 
skulle våga allt än underkasta sig och riket ett 



— 84 — 

s& odrägligt öde. Detta var den allmänna grund- 
tonen i Scheffers diplomatiska skriftrelser och in- 
struktioner; den varierades på mångfaldiga sätt, 
alltefter stämningen vid det hof, för hvilket de 
voro afsedda, och äfven hos den minister, som hade 
att följa dem. Det visar sig i SchefiFers diploma- 
tiska brefv^exling under denna tid en smidighet, 
en rikedom och omvexling, som man knappt skulle 
ha väntat, en stilistisk förmåga, en Ijrftning i ut- 
tryckssättet, som stundom gränsar till vältalighet. 
Det är liksom om stundens allvar, fosterlandets 
fara och den unge konungens höga exempel hade 
inspirerat Schefifer och ingjutit lif i hans eljest 
något torra och på sak gående diplomatiska stil. 
I brefven till grefve Creutz i Paris, den högst 
betrodde af våra diplomatiska ombud, vädjade 
han till franske konungens vänskap, rikenas gamla 
förbindelser och Frankrikes plikt att ej låta det 
triumvirat, som nyss fiiUbordat Polens styckning, 
föreskrifva Europa lagar. Äfven i London framhölls 
kraftigt Polens behandling och faran af ett euro- 
peiskt krig såsom bevekande skäl. I Wien skulle 
grefve Barck vädja till kejsarinnan Maria Teresias 
prisade rättrådighet och begagna sig af hennes 
afvoghet mot Preussen. Vid den ottomaniska 
Porten behöfdes inga diplomatiska ansträngningar; 
Turkiets intresse af revolutionen i Sverige var 



— 85 — 

uppenbart, det gällde dar endast att vfil dölja 
de hemliga underhandlingar, genom hvilka man 
sökte hindra Turkiet från fredsslut med Ryssland. 
Kejsarinnan Katarina skulle, så vidt möjligt, blidkas 
genom freds- och vänskapsförsäkringar samt en 
utomordentlig beskickning; och konung Fredrik 
ändtligen, hvilken förde ett mycket hotfullt språk 
i sina bref till Gustaf III, tillbakavisades af denne 
hofsamt, men fast och bestämdt. Till sistnämnda 
brefvexling lemnade äfvren Ulrik Scheffer bidrag, 
i det han författade ett och annat af de bref, 
som konungen aflät till sin morbroder, äfven- 
som en s. k. analys af den Sverige rörande 
hemliga artikeln i 1769 års fördrag mellan Ryss- 
land och Preussen,* hvilken konung Fredrik varit 
nog oblyg att meddela sin syster för att skrämma 
henne. I denna analys, som begagnades för 
svaren till konung Fredrik, visade Scheffer, dels 
att Preussen och Ryssland ej hade något slags 
rätt att föreskrifva ett själfständigt land lagar, 
dels att den nämnda artikeln, förnuftigt tolkad, 
ej g&fve dem någon rimlig anledning att under 
närvarande förhållanden blanda sig i Sveriges inre 



* Detta fördrag hade dittills varit obekant i Sverige, 
däi man endast kände 1765 års liknande fördrag emellan 
Eyssland och Danmark, men visserligen kunde ana tillvaron 
af andra mera närgående förbund mellan grannhofven. 



— 86 — 

angelägenheter eller hota det med krig.* Man 
visste icke i Sverige, att konung Fredrik i själfva 
verket arbetade på fredens upprätthållande, fastän 
han hotade med krig för att förmå det svenska 
hofvet till eftergifter. 

Genom alla dessa bemödanden syntes på hö- 
sten 1772 freden för tillfället betryggad; man skulle 
åtminstone vinna tid och rådrum. Endast på en 
punkt såg det alltjämt hotande ut; medan de öf- 
riga grannarne läto alla krigiska anstalter af stanna, 
fortsatte den danska regeringen sina rustningar i 
Norge. För tillfället voro dessa ej annat än för- 
svarsanstalter, ty Danmark hade allt att frukta af 
den pånyttfödda svenska konungamakten och det 



* Courte aaalyse sur larticle secret du traité entré rim- 
pératrice de Russie et le Eoi de Prusse. Scbeffer börjar sålunda: 
»Den första reflexion man gör sig öfver den mellan hofven i 
Berlin och Petersburg slutna traktaten är att fråga, med hvad 
rätt dessa båda hof kunna tro sig bemyndigade att bestämma öfver 
ett tredje hofs inre angelägenheter utan dess vetskap , utan dess 
tillfrågande och utan att vara på något sätt därom anmodade. 
Dessa maximer äro sä nya och så föga grundade i den allmänt 
gällande folkrätten, att man ej utan den största förundran skulle 
kunna erfara, att en dylik traktat kunde finnas, liksom det är 
ännu mer förvånande, att man kan vilja anse sig forbanden 
att fullgöra en traktat, grundad på principer' som strida mot 
alla europeiska staters oberoende och säkerhet». — Efter att 
ha granskat artikeln i detalj slutar Scheffer: »Den framfarna 
tiden lem nar icke exempel på dylikt, och framtiden skall få svårt 
att tro därpå. Men man hyser en för hög tanke om denne 
monarks (Fredrik II:s) billighet för att ett ögonblick kunna 
tro, att han ville sätta en så mörk fläck på sin egen ära och 
på de principer af rättvisa, af hvilka han alltid varit lifvad». 



— 87 — 

Holstein-Gottorpska husets inrotade hat till Dan- 
mark, men samma rustningar kunde äfven brukas 
tiU anfall och skulle utan tvifvel framdeles brukas 
därtill, när tillf&llet blefve gynnsamt och signalen 
gåiVes från den ryska sidan. Det kunde därför 
sättas i fråga, om Sverige ej gjorde klokast i att 
nu, medan Danmark stod ensamt, förekomma den 
otrogne grannen och genom ett beslutsamt upp- 
trädande antingen krossa honom eller åtminstone 
tvinga honom att nedlägga vapnen. Det var visser- 
ligen ett djärft företag att så behandla en medlem 
af den mäktiga liga, som nyss hållit Sverige under 
oket, det kunde betraktas som en utmaning mot 
de öfriga maktema i ligan och draga med sig 
betänkliga följder. Men stundom kan djärfheten 
vara den största klokheten, och detta var den 
unge konungens mening. Han blef alltmer upp- 
eldad af den tanken, att han nu skulle få föröd- 
mjuka, ja krossa Sveriges och Holstein-Gottorpska 
husets arffiende och lägga krigaräran lill den ära 
han redan vunnit. Danmark borde genom ett 
vinterfälttåg kastas till marken och göras oskadligt, 
innan Ryssland hunne komma det till hjälp. Härom 
rådplägade konungen först med Ulrik Scheflfer och 
€tt par andra rådsherrar under vistelse på Ekol- 
sund i senare delen af oktober 1772. I början 
synes Scheffer ha låtit sig rycka med af den 



— 88 — 

vftrma och ifver, hvarmed konungen förfäktade sin 
mening. * Vid närmare besinning såg han dock lätt^ 
hvart ett sådant steg kunde leda; han gjorde allt 
for att lugna och tillbakahålla konungen och före-^ 
komma ett krigsutbrott, som skulle kunna medföra 
ödesdigra följder. Han tillstyrkte visserligen, lik- 
som alla rådets öfriga medlemmar, att två armé-* 
corpser skulle sammandragas till gränsens skydd 
och andra försvarsanstalter vidtagas; men i den de- 
klaration, som samtidigt öfversändes till det danska 
hofvet, sökte han på allt sätt förmildra betydelsen 
och verkan af truppsammandragningen och för- 
säkrade om Sveriges fredliga afsikter i en mycket 
hofsam och tillmötesgående ton. Denna förkla- 
ring, som delgafs de utländska hofvens ministrar,, 
var tvifvelsutan helt och hållet Scheffers verk,, 
men motsvarade ingalunda konungens stämning. 
Innan denne begaf sig till norska gränsen för att 
själf öfvervaka försvarsanstalterna, hade han i 
Sch^ers närvaro en öfverläggning med franske 
ambassadören Vergennes, som var mycket orolig 
öfver hvad som förestod och i allvarsamma orda- 
lag sökte återhålla konungen. Vergennes beskrifver 
i sina depecher denna öfverläggning. »Jag har 

* Det vore möjligt, skref Scheffer den 23 oktober till 
STenske ministern i Konstantinopel, att kon ängen, hur mycket 
han än önskar fred, likväl blir nödsakad börja kriget med Dan- 
mark redan under vintern. 



— 89 — 

aldrig», jBfiger han, »hos honom märkt en sådan 
hetta och förtrytelse. Han lade i dagen hela häf- 
tigheten af sitt lynne och all den fOrdomsfalla 
motvilja mot Danmark, som han insupit från 
barndomen genom sin uppfostran. Det var endast 
med möda grefve Scheffer och jag kunde lu^na 
honom och förmå honom till den försäkran, att 
han skulle inskränka sig till gränsemas betryg- 
gande. Grefve Scheffer, som följer honom, skall 
omsorgsfullt vaka däröfver>. 

Ulrik Scheffer medföljde sålunda på den s. k. 
eriksgatan såsom ett slags mentor åt den unge,, 
krigiske monarken. Denne har själf intygat, att 
det endast var humanitetsskäl och den rådande 
hungersnöden som kunde afhålla honom från 
att utkräfva hämnd för Danmarks rustningar och 
som qvarhöll svärdet i hans skida. Säkert har 
Scheffers närvaro och sansade rådslag ej litet bi- 
dragit till den fredliga utgången; då han fann den 
danska svarsdeklarationen tillfredsställande och fick 
stöd både af rådsherrar och generaler, måste äfven 
konungen finna sig däri. Vid samma tillfälle då 
Sveriges sändebud i Eöpenhanm underrättades 
härom, sände honom konungen ett enskildt bref, 
som är ganska karakteristiskt för Gustaf III:s för- 
hällande till sin kanslipresident på denna tid. 
Konungen gaf sin minister i Köpenhamn ett di- 



— 90 — 

plomatiskt uppdrag utan Scheffers vetskap, ja bad 
honom till och med att ej nämna det för Scheffer; 
han önskade nämligen en »lysande upprättelse» af 
det danska hofvet i etikettsväg,* hvilken ministern 
skulle utverka, och det skulle ej synas, att konun- 
gen själf tagit initiativ härtill. Den aktning 
konungen hyste för Scheffer var ej så litet blan- 
dad med respekt, och helt och hållet har Gustaf 
III aldrig kunnat frigöra sig från denna känsla. 

Scheffer följde troget sin konung på hans 
eriksgata, besvärlig nog för en man vid hans ålder, 
till häst i novemberväder på uppblötta vägar; han 
följde honom både till Eda skans och till Svinesund 
under Fredrikshalls kanoner, sedan till Göteborg, 
hvarifrån konungen tog hemvägen öfver Scheffers 
egendom Ek. 

Härmed var den krigiska demonstrationen mot 
Danmark till ända; den hade slutat med danska 
hofvets förödmjukelse. Men den fick till efterspel 
ett diplomatiskt fälttåg, som lätt kunde ha slutat 
med Sveriges förödmjukelse, ett fälttåg hvars an- 
svar och möda närmast drabbade Scheffer. De 
europeiska hofven hade med blandade känslor 
åsett den svensk-danska konflikten, det franska 

* Konungen Önskade, att den danske öfverbefölhafvaren i 
Norge, prins Carl af Hessen, skulle göra honom sin uppvakt- 
ning i någon af gränsorterna. Det stannade därvid, att en 
dansk general infann »ig for att komplimentera konungen. 



— 91 — 

hofvet med oro och bekymmer, de "öfriga med 
öft^ervagande barm och förtrytelse. Missnöjet var 
så mycket större, som det danska hofvet beskyllde 
det svenska för hemliga uppviglingar i Norge och 
inför Europa angaf dessa såsom skäl till sina där 
företagna rustningar. Både Rysslands och Preus- 
s^is ministrar afgåfvo i Stockholm varnande no- 
ter, och konungens morbröder i Preussen upp- 
vaktade honom åter med skrifvelser, som hotade 
Sverige med krig, ja med undergång och styckning, 
om han ej lyssnade till deras uppmaning att fri- 
villigt gifva sin nya regeringsform till spiUo. Det 
blef nu ScheflFers uppgift för andra gången under 
denna höst att lugna den oro, som den svenska 
politiken uppväckt i de europeiska kabinetten. Upp- 
giften var. denna gång svårare än närmast efter 
revolutionen, ty trupprörelserna mot Norge hade 
skrämt granname och gjort dem ännu misstänk- 
sammare och retligare. Men oaktadt sålunda ställ- 
ningen var försvårad och stämningen ogynnsam- 
mare för Sverige, stod Scheflfer, stödd af sin konung, 
lika lugn och lika fast som förut, ja hans språk 
synes, med bibehållande af sin vanliga hofsamhet, 
hafva blifvit fastare och orubbligare i samma mån 
som grannames hållning blef mera hotande. I det 
svar, som afläts till Ryssland, fick den mäktiga 
kejsarinnan höra sådana ord som att konungen, 



— 92 — 

lika visst *som han ej skulle angripa någon^ lika 
fast vore besluten att försvara sig mot hvem hdst 
som ville angripa honom, under hvad förevändning 
och på hvad sätt det vara månde. Afven konun- 
gens nya svar till konung Fredrik var uppsatt af 
Scheffers hand; det hör till det bästa som flutit 
ur hans penna. »Jag bör», heter det, »alltför 
mycket lita på mina grannars redlighet, att kunna 
tro, att de äro sysselsatta med att uppgöra planer, 
förderfliga för min person och mitt rike, på samma 
gång jag från dem mottager försäkringar om mot- 
satsen. Ed. Maj:t vet själf fullkomligt, i hvilken 
grad plikten ålägger mig att upprätthålla min 
kronas ära och oberoende. Det är en sak, hvari 
jag aldrig kan eller bör medgifva någon jämk- 
ning. Saken i sig själf uteslu^r all sådan, och 
då jag strängt iakttager att icke blanda mig i 
andra makters inre angelägenheter, har jag skäl 
att af dem begära ett lika rättvist bemötande. I 
motsatt fall skulle en simpel godtyckets rätt 
gälla i världen, hvilken kan utsträckas hur långt 
som helst».* 

Det var utan tvifvel med känsla och öfv^er- 
tygelse Scheffer nedskref detta kraftiga och slå- 
ende svar tUl den preussiske konungen; han var 

* Så lyder Scheffers utkast; konungen ändrade några ut- 
tryck däri, då han den 23 dec. 1772 aflät skrifvelsen. 



— 93 — 

honom af^og alltsedan sjuåriga krigets tid, och 
hvad som sedan dess tilldragit sig hade ej varit 
egnadt att förmildra hans känslor. Konung Fre- 
drik var ej okunnig härom: »jag vet», skref han, 
»att jag ej har något godt att vänta af det svenska 
rådet och ännu mindre af dem som bära namnet 
Scheffer». Han och hans bror prins Henrik funno, 
att all deras möda var förspilld, och upphörde 
snart helt och hållet att direkt påverka den sven- 
ske monarken. 

Men det gällde ej blott att afsdsa oberätti- 
gade fordringar och häfda Sveriges själfständighet, 
det var ock nödvändigt att för Europa framställa 
konungens handlingssätt mot Danmark i dess sanna 
dager och visa dess fulla berättigande. För detta 
ändamål författade Scheffer och lät delgifv^a de 
utländska hofven (utom de tre grannhofven) en 
längre försvarsskrift.* Det var tiUika en historisk 
berättelse, i hvilken SchefiFer redogjorde för hela 
konungens eriksgata, dess orsaker, förlopp och 

* Kallad : Reflexions sur les bruits que la coar de Danne- 
marc fait conrir d'un prétenda projet de réyolte formé par le 
Toi et qai a åt 8*exécater en Norvége. Dä skriften ej var 
undertecknad och ej fick (utom i Yersailles) meddelas i afskrift, 
kunde Scheffer tillåta sig ganska skarpa yttranden särskildt mot 
Danmark. »Konungen har, utan att behöfva utgjuta en droppe blod, 
triumferat, icke öfver sina undersåtar, det behöfde han ej, men 
ofver BJälfsväldet, korruptionen och den tvedräkt, i hvilken de 
utländBka makterna qvarhöllo de olyckliga Svenskarne, förblin- 
dade rörande sina egna och fäderneslandets intressen». Han 



— 94 — 

reisultat, sålunda ett aktstycke af mycket intresse 
ur historisk synpunkt. Dock får man vid dess 
begagnande ej glömma^ att det ftr skrifvet af en 
diplomat i apologetiskt syfte, att sålunda vissa 
saker belysas af en stark dager, medan andra med 
flit ställas i skuggan, och att de uppgifter som lem- 
nas ej alltid innehålla hela sanningen. Så ftr för- 
hållandet, då Scheffer säger, att konungen, när han 
sammandrog . sina trupper vid gränsen, måste göra 
våld på sitt fredsälskande hjärta, och att det 
ej var sant, att han någonsin haft för afsikt att 
uppvigla Norrmännen mot Danmarks konung. Det 
var just det senare som påstods från danska sidan 
och som skulle af Scheffer vederläggas. Det var 
ej svårt att bevisa, att konungen efter revolutionen 
icke gjort något försök i nämnda syfte, och före 
revolutionen, säger Scheffer, kunde konungen icke 
hafva tänkt på något sådant. »Konungen var sys- 
selsatt med att betrygga sina undersåtars lugn och 
lycka; kunde han då tänka på att störa andras?» 
Det är dock icke blott möjligt, utan bevisligt, att 
konungen före revolutionen umgåtts med sådana 
tankar; han hade till och med utsett Toll till hemlig 



slutade med att förebrå det danska hofvet, att det, medan Sve- 
rige genast af väpna t, fortsatt sina rustningar, och att det, i stället 
för att af Sverige begära ansvar och straff å den namngifhe 
nppviglaren, utspridt kring Europa förhatliga rykten och obevista 
beskyllningar. 



— 95 — 

emissarie i Norge^ ehuru resan kom att inställas» 
Härom kunde Scheffer möjligen ha sväfvat i okun* 
nighet, men möjligt är ock, att han i denna punkt 
ansett sig nödsakad göra bruk af den bekanta 
diplomatiska grundsatsen, att orden äro till för 
att dölja sanningen. 

När Scheflfer, på uppmaning af den franske 
utrikesministern, utskickade denna försvarsskrift, det 
var i mars månad 1773, hade den politiska ställ- 
ningen åter antagit ett för Sverige hotfullt ut- 
seende, ja den hade nu blifvit farligare än någon- 
sin. Det var tredje akten som började i det spän- 
nande drama, i hvilket Sverige spelade hufvudrolen 
och de flesta af Europas makter voro medspelande. 
Vid de båda föregående till&>llena var det Sverige 
som gifv^it anledning till oron, först genom revolu- 
tionen, sedan genom trupprörelsen mot Norge; 
nu åter var i Sverige allt stilla, endast de ound- 
gängligaste försvarsanstalter vidtogos i tysthet. 
Däremot kommo både från Danmark och i synner- 
het från Ryssland underrättelser om allvarsamma 
rustningar, som läto befara det värsta, när våren 
stundade, ifall den väntade freden mellan Ryssland 
och Turkiet komme till stånd. I sistnämnda fall, 
hvarigenom Ryssland finge fria händer, ansågs 
kriget oundvikligt. Konungen, som på hösten 1772 
varit så förhoppningsfull, syntes nu mycket orolig; 



— 96 — 

lians oro ökades^ då riksrådet Fersen lemnade hans 
tjenst och J. M. Sprengtporten hotade att göra 
detsamma^ och då ett stort antal f« d. Mössor i 
arméen likaledes begärde afsked. Ulrik Scheffer 
däremot bibehöll ett orubbligt lugn eller visade 
åtminstone ej annat. Nec temere nec timide var 
hans valspråk såsom serafimerriddare, och han 
handlade därefter. Han var själen både i krigs- 
konseljerna och i den diplomatiska brefsrexlingen, som 
åter antog storartade proportioner och utspann sig 
£rån det ena kabinettet till det andra, slutligen 
omfattande hela Europa. Det var i detta kritiska 
ögonblick Sveriges lycka, att dess öde ansågs vara 
en europeisk fråga af betydenhet,* att en af Eu- 
ropas stormakter betraktade Sveriges räddning så- 
som ett intresse af största vikt, och att följaktligen 
ett krigsutbrott i Norden skulle draga med sig ett 
större europeiskt' krig; detta var nämligen något 
som de flesta makter, både Frankrike och England, 
både Preussen och Österrike, voro af olika skäl 
angelägna att förhindra. Däraf kom en allmän 
sträfvan att tillbakahåUa Ryssland och Danmark, 
däraf kom, att till och med Rysslands vänner 
Preussen och Österrike med hemlig tillfredsställelse 



* »Hela Europas öde och lugu bero däraf», skref konung 
Predrik med anledning af konflikten mellan Sverige och Dan- 
mark hösten 1772. 



— 97 — 

fikgo, att dess fredsunderhandling med Turkiet ännu 
en gång blef bruten. 

Det var kritiska, Ängsliga dagar konung Gustaf 
och hans utrikesminister genomlefde till midten af 
april 1773. Det var då det började ljusna från 
alla kanter, och särskildt i öster »en morgon- 
rodnad af lugn och fred framlyste».* Först fram- 
fördes från hofvet i Versailles anbud om ett 
för Sverige synnerligen gynnsamt försvarsförbund, 
hvarigenom Frankrikes hjälp i trupper och skepp 
eller penningar tillförsäkrades Sverige. Några dagar 
därefter kom underrättelsen, att den rysk-turkiska 
fredsunderhandlingen åter afbrutits och att det 
ryska hofret ånyo börjat tala ur en fredlig ton, 
och ändtligen den 24 april afgaf ryske ministern 
i Stockholm gretve Österman till Schefifer ett svar 
på dennes fredsförsäkringar, som kunde anses fullt 
tillfredsställande. 

Inom loppet af en vecka hade en fullständig 
omkastning inträffat. Faran kunde anses för längre 
tid aflägsnad; Sveriges själf bestånd var räddadt. 
Härför hade Sverige i första rummet att tacka 
den politiska ställningen i Europa, det rysk-tur- 
kiska kriget samt det intresse de flesta makter 
egde af fredens bevarande i Norden, men därnäst 
sin unge konungs fasta och modiga hållning, hans 

* Uttrycket är franske ambassadören Vergennes*. 
8u. Akad. Handl. fr. 1886, 6. 7 



— 98 — 

beslut att, som Vergennes uttrycker sig, »hellre 
begrafva sig under spillrorna af sitt rike ftn gifva 
sitt samtycke till något, som skulle kunna kränka 
hans oberoende och hans kronas r&ttigheter». Detta 
mod hade val ett ögonblick fört honom for långt 
under den krigiska eriksgatan till norska grftnsen, 
men ftfven denna hade haft sin nytta, i det d«x 
visat, att Sverige ej var försvarslöst, och ingifvit 
granname en helsosam respekt. Slutligen tillkom- 
mer Scheflfer en betydlig andel i Äran af den lyck- 
liga utgången: hans lugna hållning, kloka beräk- 
ning och outtröttliga vaksamhet haf^a icke litet 
bidragit både att starka konungens mod, att till- 
bakahålla hans fiender och att satta de krafter i 
rörelse, som från de utlandska kabinetten verkade 
i Sveriges intresse. 

Det lyckliga försvaret af Sveriges hotade sjalf- 
ständighet efter 1772 års revolution är en af de 
vackraste episoderna i Sveriges nyare historia.* 
Det visar, hvad ett land, som försvarar sin frihet, 
kan uträtta, äfven med ringa maktmedel, genom 
en beslutsam hållning, tro på sin rättvisa sak och 
ett klokt begagnande af den politiska ställningen 
i Europa. 

* Då denna episod blifvit atförligt skildrad i nyare ar- 
beten (af Odbner, Elof Tegnér, A. Hjelt), bar densamma, eburu 
sä nära berörande U. Scbeffer, kunnat här tecknas i kortare 
drag. 



— 99 — 

De tilldragelser, som följde på revolutionen, 
hade gifvit Scheffer många tillfällen att visa, både 
hvad han dugde till och hur väl han förstod 
sin konung och kunde samverka med honom. Han 
hade varit satt på ett stort prof och hade bestått 
prof\ret. Han var vÄgd på vågen och icke befun- 
nen för lätt. Han hade på ett hälft år vuxit an- 
senligt både i konungens och landets ögon och 
blifvit det nya systemets främsta stödjepelare näst. 
konungen sjalf. 

Midt under den mest kritiska tiden på våren 
1773 hade Scheflfer tagit ett steg af stor betydelse 
för sitt enskilda lif. Efter att ha tillbragt sin 
ungdom och mannaålder ensam, knöt han nu nära 
ålderdomens gräns äktenskapets band. Själf var 
han 56 år gammal; hans maka, enkegrefvinnan 
Kristina Charlotta Brahe född Piper, var 39 år. 
Det var en förbindelse, som väckte ej så litet upp- 
seende; hans maka var enka efter den olycklige 
grefve Erik Brahe, som 1756 hade fallit offer för 
konungatjensten och partihatet, och U. Scheffer 
hade varit ledamot af den riksdag, som dömde 
grefve Brahe till döden. Sedan dess hade 16 år 
förflutit; Scheffer hade haft riklig anledning att 
ångra den del han tagit i 1756 års blodsdomar 
och hade själf varit med om rådslag af samma art 
som de, hvilka då straffades med döden. Alltnog, 



» - - 



— 100 — 

det förflutna var förlåtet och glömdt, till en grad 
Bom visserligen måste förefalla ovanlig och vftcka 
förvåning. Scheflfer blef en öm make för Erik 
Brahes enka, en god styffader för hans unge son, 
och sökte därigenom försona hvad han brutit mot 
den förre. 

Det nygifta paret var genom sin ställning i 
samhället kalladt att spela en lysande rol vid hofvet 
och i sällskapslifvet. Men ingendera af dem hade 
numera smak och böjelse för ett sådant lefnadssätt. 
De voro båda till åren, gref^innan SchefiFer var 
dessutom sjuklig och hade ej längre krafter att 
deltaga i det ansträngande hoflifvet, Hvad hennes 
make beträffade, hade han i sina yngre dagar 
ingalunda försmått de nöjen, som sällskapslifvet 
haft att bjuda, men han hade fått nog däraf och 
föredrog numera lugnet, både af verklig smak där- 
för och emedan han ville undvika de kostnader 
sällskapslifvet medförde. Han ansågs för en 
god hushållare, men han behöfde också vara det 
för att kunna betala de skulder han ådragit sig 
under den franska ministertiden och genom köpet 
af fädernegården Ek. Han ville ej följa den sed, 
som var rådande bland adeln både i Sverige och 
Frankrike, att försumma sin ekonomi, lefva öfver 
sina tillgångar och fördjupa sig i skulder. Häri- 
från af hölls han både af det ordningssinne och 



— 101 — 

den redbarhet, som låg i hans karakter, och af 
själfständighetskänsla, i det han v&l insåg, att en 
undergräfd ekonomi sknlle göra honom beroende 
både af konungen och af enskilda och hindra ho- 
nom att utan fruktan göra sin plikt. Han in- 
skränkte därför sin representation i umgängeslifvet 
till det nödvändiga och tillbragte en betydlig del 
af året på landet, där han kunde lefva både mera 
i lugn och mera indraget. 

Genom de stora förtjenster Scheflfer inlagt 
under den sista kritiska tiden och den talang han 
ådagalagt såsom utrikesminister hade han så be- 
fäst sin ställning vid konungens sida, att han sjnites 
ej behöfva frukta att blifva undanträngd af någon 
annan. Och likväl förspordes redan i slutet af 
samma år ryktet, att en annan statsman skulle 
intaga främsta platsen i konungens förtroende. 
Det var Sveriges förre kanslipresident A. J. von 
Höpken, som syntes vara ämnad att ersätta SchefiFer. 
Han var äldre till åren, äldre i rådet och kansliet 
än Scheffer, och han var honom obestridligen öfver- 
lägsen i snille och mångsidiga kunskaper. Konun- 
gen önskade hans återinträde i rådet, på det hans 
namn skulle gifva ökad glans åt denna korporation; 
och det fanns andra inflytelserika personer, som 
önskade detsamma af andra skäl, i förhoppning 
att Höpken skulle kunna undantränga eller åtmin- 



— 102 — 

stone i rådkammaren motverka Sche£Fer. Sådana 
personer voro franske ambassadören och hans när- 
maste vänner af den Fersenska kretsen ; inom denna 
krets var Scheffer illa tåld, dels af personliga skäl, 
dels därför att han syntes dem behandla den ut- 
rikes styrelsen som ett monopol för sig och vilja 
utestänga andra från konungens förtroende. Enligt 
hvad Fersen själf berättar i sina anteckningar, 
hafva så väl han som Beylon, hvilken gick Ver- 
gennes' ärenden, arbetat på Höpkens återinsättande 
i rådet, Beylon åtog sig att verka för saken hos 
konungen, Fersen visade honom rätta sättet att 
besegra Höpkens tvekan, och denne inträdde i 
rådet som dess ålderspresident. Ett ögonblick 
fruktade verkligen Scheflfer att blifva undanträngd 
af Höpken och talade med andra därom. Men 
härpå har säkerligen konungen aldrig tänkt; på 
sin höjd har han tyckt, att det ej kunde skada, 
om Scheffer i rådet finge någon motvikt. Då det 
nämnda ryktet började sprida sig, gaf han tydligt 
till känna, att han vore fullkomligt nöjd med 
Scheffer och ville behålla honom i samma ställ- 
ning som förut. Scheffer fann snart, att han 
ingenting hade att frukta af Höpken, och att denne 
i själfva verket mera var ämnad till en dekoration 
än tDl en verklig auktoritet. 



— 103 — 

En annan och svårare medtäflare fann han 
snart inom sitt eget departement, inom kabinettet 
för utrikes bref^exlingen, och denne medtäflare 
var — konangen sjftlf. Under hela den bekym- 
merfuUa hösten och vintern 1772 — 73 hade Schef- 
fer ensam uppsatt -skrifvelser och instruktioner, 
hvilka därpå föredrogos för konungen. Men snart 
började denne taga en mera verksam del i bref- 
vexlingen. Första anledningen därtill var den 
sjukdom, som hemsökte Scheffer på våren 1773. 
Den politiska ställningen var då ännu osäker, och 
Scheffers närmaste man, rikskanslirådet Falkenberg, 
hade ej fått del af alla kabinettets hemligheter, 
ännu mindre någon underordnad tjensteman i kan- 
sliet. Konungen beslöt därför själf taga den ut- 
rikes brefvexlingen om hand, och han gjorde det 
icke blott så, att han ledde expeditionen, utan han 
uppsatte med egen hand flere af de viktigaste 
skrifvelsema, allt under skriftvexling med Scheffer, 
som från sjuksängen sände honom råd och anvis- 
ningar. Konungen skrifter bland annat till sin 
läromästare: »Nybörjare på denna bana, ber jag 
eder att där vara min ledare, öf^ertygad att ge- 
nom edra insikter utbilda mig på kort tid bättre 
än med en annan läromästare på flere år. Jag 
ber eder därför att uppriktigt anvisa mig edert sätt 
att tänka, säga ndg, om jag betraktar sakerna från 



— 104 — 

rätta sidan eller om jag gör mig illusioner, och 
om ännu något är att tillägga». Konungen fort* 
satte härmed under Scheffers tillfrisknande och 
äfven en del af följande sommar, då Scheffer 
vistades på Ek. Den kunglige lärjungen gjorde 
hastiga framsteg på den diplomatiska konstens aUa 
vägar; hans anlag lågo afgjordt åt detta håll^ 
hans snabba uppfattning och lifliga inbillnings- 
kraft ersatte till en del, hvad som brast honom i 
erfarenhet och insikter, om de än på samma gång 
förledde honom till alltför Jiastiga slutsatser, allt- 
för djärfva kombinationer. Och pennan var hos 
Gustaf III ej mindre snabb än uppfattningen — det 
är förvånansvärdt, hur mycket han medhunnit vid 
skrif bordet, och med hvilken lätthet han fyllde det 
ena arket efter det andra, vare sig det var fråga om 
en diplomatisk not eller ett enskildt meddelande. 
På allt hvad han skref tryckte han snillets prägel, 
och de diplomatiska aktstyckena fingo under hans 
hand en stilistisk lyftning, som märkbart sticker af 
emot den vanliga rutinen. 

Konungen fann så mycken smak i sin nya 
sysselsättning såsom tjenstgörande utrikesminister, 
att han ick^ allenast fortsatte därmed under Sdief- 
fers regelbundet återkommande långa sommarferier, 
utan äfven under hans närvaro i hufvudstaden tog 
en liflig del i den diplomatiska brefvexlingen. 



— 105 — 

Häraf blef en &i}dy att hans personliga inflytande 
på denna del af styrelsen var i ständig tillväxt, 
och att Scheflfer inom kabinettet icke längre blef 
så enrådande som han varit i början. Den unge 
konangen började att i den utrikes politiken göra 
sin egen mening gällande, stundom afvikande från 
den som hystes af hans kanslipresident. Detta 
skedde på ett mera märkbart sätt första gången, 
då han i slutet af 1773 utan Scheflfers vetskap och 
råd beslöt att aflägga ett besök i Petersburg, 
Kejsarinnan Katarina utöfvade alltid en stark drag* 
ningskraft på konung Gustaf och sysselsatte myc- 
ket hans inbillning; hennes majestätiska personlig- 
het och öfvrerlägsna regeringskonst, hennes stora 
makt och lysande snille slogo an på hans för det 
stora och lysande mottagliga sinne. Allt ifrån 
början af sin regering umgicks han med planer 
att få se och lära känna sin berömda kusin, utan 
tvifvel i den hemliga förhoppning att vmna hennes 
förtroende och vänskap. Och som han älskade 
att haf\ra två strängar på sin båge, tänkte han 
redan på möjligheten af ett annat allianssystem 
än det gamla med Frankrike såsom hörnsten; i 
hvarje fall vore det en fördel, ifall Frankrike an- 
tingen droge sig tillbaka eller ville tillvälla sig ett 
besvärligt förmynderskap öfv^er Sverige, att då 
kunna finna en ersättning eller en motvikt i 



— 106 — 

Ryssland. Scheffer delade sin konungs upp&ttning 
8& till vida, att han Önskade ett vänskapligt for- 
hållande mellan denne och kejsarinnan, och äfven 
franska hofvet uppmuntrade härtill. Men for ingen- 
dera var det en behaglig öfverraskning, då konun- 
gen på eget bevåg tillkännagaf for den ryske mi- 
nistern i Stockholm sin afsikt att sommaren 1774 
besöka kejsarinnan och kort därpå mottog hennes 
formliga inbjudning härtill. Så långt ville hvarken 
Scheffer eller de franska statsmännen att konungen 
skulle gå; de ansågo hans steg forhastadt och fruk^ 
tade, att han skulle vid en personlig beröring med 
kejsarinnan låta fora sig for vidt ut. De förenade 
därfor sina bemödanden att hindra den ryska 
resan. Det var vid samma tid, som den gamle 
konung Ludvig XV afled. Hans efterträdare Lud- 
vig XVI eller rättare sagdt dennes ledande mini- 
ster, markis de Maurepas, fordrade bestämdt, att 
konungen skulle afstå från sin resplan; den franske 
ambassadören i Stockholm, grefve de Vergennes, 
som samtidigt utnämndes till utrikesminister, upp- 
bjöd hela sitt inflytande i samma syfte, och for en 
sådan koalition måste konungen gifva vika.* Men 
han gjorde det motvilligt och inom sig besluten 

* För detaljerna så yäl af denna som af flere andra till- 
dragelser under Gustaf III:s regering till och med år 1778 
faänyisas till Odhner, Sveriges politiska historia under Gustaf 
III:s regering, I. 



— 107 — 

att utföra sin resplan, så snart omständigheterna 
laedg&fve det. 

Det dröjde ej länge, innan det hinder, som 
hade legat i Scheffers motstånd, bortföll. Det 
regentskiftie, som nyss inträffat i Frankrike, var i 
själfva verket af stor betydelse för Sveriges för- 
hållande till detta rike. Den svensk-franska alli- 
ansen hade i väsentlig mån uppehållits genom per- 
sonliga förbindelser mellan de båda hofv^en och de 
båda ländernas statsmän; liksom -Gustaf III hade 
en personlig vän i Ludvig XV, så stod Scheffer 
af gammalt i vänskapsförbindelser både med her- 
tigen af Choiseul och med hertigen af Aiguillon. 
Vid tronskiftet 1774 upphörde med ens dessa per- 
sonliga förbindelser; det unga franska konunga- 
paret hyste inga intressen för det svenska hofvet, 
och den nye franske utrikesministern Vergennes 
lemnade Sverige med mindre vänliga tankar om 
dess konung och regering. Vergennes hade sina 
vänner i den Fersenska kretsen, därifrån mottog 
han sina ingifvelser och intryck rörande svenska 
förhållanden, och dessa intryck behöll han under 
hela den långa tid han förestod utrikes styrelsen 
i Frankrike. Det märktes snart, att det i Ver- 
sailles rådde en annan stämning emot Sverige än 
förr; man behöfde väl ej af den hofsamme Ver- 
gennes befara, att han skulle undandraga Sverige 



— 108 — 

Frankrikes stöd och subsidier — tvärt om visade 
han i detta hänseende mycket tillmötesgående — 
men någonting därutöfver, någon närmare förtro- 
lighet var icke att vänta; värman i den franska 
vänskapen nedsjönk till ljumhet, och under sådana 
förhållanden blef detta franska förmynderskap, hvar-^ 
öfver Gustaf III stundom beklagade sig, så mycket 
svårare att bära. Naturligt var, att hans gamla 
idé om ett närmande till Ryssland och ett besök 
hos kejsarinnan skulle återvakna med förnyad 
styrka, och Scheffer var af samma skäl som konun- 
gen numera benägen att understödja densamma. 
Rysslands fredsslut med Turkiet 1774 och den 
härigenom växande faran för Sverige utgjorde ock 
en allvarlig maning att söka ställa sig väl med 
den mäktiga grannen. 

Den vändning i Sveriges politik, som sålunda 
förbereddes i följd af det franska tronskiftet 1774 
och den rysk-turkiska freden samma år, blef icke 
märkbar i det yttre under de år, som närmast 
följde. Allt syntes fortgå i den riktning, som re- 
volutionen gifvit Sveriges yttre förbindelser. För- 
hållandet till Frankrike syntes vara lika innerligt 
som förut; konungen och hans utrikesminister vi- 
sade ej annat än förtroende till den nya regerin- 
gen i Frankrike och rönte från denna ej annat 
än bevis på vänskap; det är endast af hemliga 



— 109 — 

uttalanden i de diplomatiska brefvexlingarna man 
kan sluta till den förändring, som inträdt, och 
att förtroendet i själfva verket var å ömse sidor 
rubbadt. — Nast Frankrike borde detta lands 
bundsförvanter, Österrike och Spanien, vara Sve- 
riges närmaste vänner. Till den förra af dessa 
makter trädde ock Gustaf III i ett mycket vän- 
skapligt förhållande, i det han såsom tysk riks- 
furste ställde sig på Österrikes sida mot Preussen 
i det tyska rikets inre tvistefrågor. Spanska hofvet 
åter gaf både nu och senare Sverige flere anled- 
ningar till missnöje genom trakasserier mot svenska 
fartyg i de spanska farvattnen. Däremot var den 
svenska regeringen numera mycket nöjd med Eng- 
lands uppförande alltsedan revolutionen och be- 
svarade detta därmed, att hon afgjordt tog Eng- 
lands parti i dess strid mot de nord-amerikanska 
kolonierna; hon ogillade det tillmötesgående Frank- 
rike visade de upproriske. Detta var åter en 
punkt, där konungens personliga sympatier, sna- 
rare än ScheflFers mening, bestämde politikens rikt- 
ning. Hvad beträflfar förhällandet till de tre grann- 
staterna, så voro Danmark och Preussen fortfarande 
föremål för svenska regeringens misstroende och 
ovilja; äfven häri ingick ej så litet personlig stäm- 
ning, hos konungen företrädesvis riktad mot Dan- 
mark, hos Scheflfer mot Preussen. Afven Ryssland 



— 110 — 

följdes naturligtvis i Stockholm med misstroende 
och fruktan, i synnerhet under det missförstånd 
som 1775 af obetydliga anledningar uppstod mel- 
lan de båda hofren, men misstroendet var här 
icke blandadt med personlig ovilja; tvärt om fanns^ 
som vi sett, mycken benagenhet för en försoning 
och en närmare förbindelse. Det dröjde ej längre 
än till 1776, innan de förberedande stegen kunde 
tagas till förverkligande af den gamla planen att 
besöka Petersburg. 

Om än Scheffer i den utrikes politiken såg 
sin makt alltmera inskränkt genom det intresse, 
hvarmed konungen omfattade denna gren af sty- 
relsen och direkt ingrep i dess ledning, så vann 
han härför en riklig ersättning i det förtroende 
konungen visade honom äfven i den inre styrelsen 
och det inflytande han härigenom förvärfvade på 
nästan alla statslifvets områden, ett inflytande som 
var i ständig tillväxt och som gjorde honom till en 
verklig premierminister. För detta förtroende, detta 
inflytande hade han att tacka ej blott sina fram- 
stående politiska och praktiska egenskaper, utan 
äf^en, och kanske ännu mer, sina rent personliga 
förhållanden till konungen själf, till sin broder 
Carl och till finansministern LUjencrants. 

Konung Gustaf III hade alltför hastigt blifvit 
en stor man, aUtför mycket fått höra smicker 



— 111 — 

och lofs&nger, att han icke skalle vara ömtålig 
om sin makt^ att han icke skalle med hemligt 
missnöje betrakta hvarje storhet i samhället, som 
ville vara något för sig, oberoende af honom, eller 
tiU och med viUe undanskymma honom sjftlf i 
nationens ögon. Häri ligger tUl en del förkla- 
ringen af hans misshällighet med sin moder, den 
stolta Lovisa Ulrika, som aldrig kunde glömma, 
att hon en gång varit konungahusets och hofvets 
herskarinna; häri ligger förklaringen af den kyla, 
som uppstod mellan honom och hans broder Carl, 
då denne i det ryska kriget började öfverglänsa 
konungen genom sin krigiska ära. Den stolte Fer- 
sen kunde Gustaf III aldrig förlåta, att han ville vara 
en själfständig politisk makt, skild från eUer till 
och med motsatt konungens, att han var föremål 
för den svenska adelns beundran och ledde detta 
stånd efter sin vilja. Åfven i konungens förhål- 
lande till Höpken märker man spår af en viss 
rivalitet, ett begär hos konungen att visa Höpken 
sin öfverlägsenbet i snille och statskonst. 

I bröderna Scheffer däremot behöfde konun- 
gen ej frukta några medtäflare om makten eller 
populariteten. Carl Scheffer, hans gamle guvernör, 
nöjde sig med att vara hans bäste vän och för- 
trogne; ingen ha^ älskat Gustaf III varmare och 
oegennyttigare; han lefde endast för att gagna och 



— 112 — 

förhärliga konungen och hans regering, men efter- 
fiträfvade ingenting för egen räkning. Så mycket 
Mmodigare kunde han säga sin mening, när det 
var något han ogillade, och konungen, som med 
otålighet upptog Höpkens föreställningar, afhörde 
alltid med godhet hvad C. Scheffer hade att anmärka. 
Ulrik Scheflfers ställning var så till vida ömtåli- 
gare än broderns, att han innehade rikets för- 
nämsta ämbete samt åtnjöt ett stort och allmänt 
anseende i landet; man skulle lätt kunna i honom 
se ett slags förmyndare åt den unge monarken. 
Men han var en klok man, som kände sin herre 
och kände sin ställning, och som hellre tog kärnan 
än skalet. Han var fri både från Höpkens an- 
språksfullhet och från Fersens stolthet; han hade ej 
svårt att själf draga sig tillbaka i skuggan och 
låta ärans glans falla på sin herre. Han tvekade 
aldrig att säga konungen sanningen, äfv^en när 
den var obehaglig, men han gjorde det alltid med 
det fullkomligaste lugn och med noga iakttagande 
af alla den undersåtliga vördnadens former och 
ordasätt. Och när han ville göra sin mening gäl- 
lande i rådslagen, förstod han vanligen att så väl 
förbereda saken och så oförmärkt föra konungens 
tankar i en viss riktning, att det såg ut att vara 
dennes egen åsikt han förÄktade, eller tvärt om 
förstod han att upptaga konungens idéer och om- 



— 113 — 

bilda dem på ett sådant sätt, att de motsvarade 
sitt ändamål och verklighetens kraf. 

Man skulle föreställa sig, att en konung med 
Gustaf III:s skaplynne snart skulle ha ledsnat vid 
en sådan rådgifvare som Ulrik Scheffer, då han 
nästan dagligen måste stå i beröring med honom. 
Ulrik Scheffer var icke något snille, egde hvarken 
Höpkens vältalighet och lärdom eller Fersens ly- 
sande personlighet eller Carl Scheffers värma och 
liflighet, för att icke tala om de yngre rådgifvarnes 
qvickhet och förmåga att roa. Men han hade andra 
egenskaper, som satte honom i stånd att göra sig 
icke blott aktad och ansedd, utan äfven omtyckt och 
behaglig. Han hade, som Schröderheim säger, »ett 
godt naturligt vett, odladt i stora världen, i parti- 
affärer, under utrikes resor», han egde hvad hans 
rikare begåfvade broder saknade, ett sundt och 
säkert omdöme och mycken menniskokännedom. 
Dessa egenskaper förstod han att förträffligt till- 
godogöra sig i umgänget med menniskor, i första 
rummet med sin konung; han egde, för att 
åter begagna Schröderheims ord, »den allra lyck- 
ligaste simplicité i umgänget, i affärer, i tal och 
skrift», han utvecklade sin mening kortfattadt^ en- 
kelt och klart och ej utan en viss liflighet i sättet. 
Det fanns hos den gamle Scheffer ännu något qvar 
af den ifrige riksdagskämpen från 1750-talet, det 

8v, Ahad. Bandi fr. 1886, 6. 8 



— 114 — 

fanns qvar något af lifligheten, men visserligen ej 
af det politiska partisinnet. Scheffer hade tvärt om 
tillkämpat sig ett fullkomligt lugn, herravälde 
dfirer sig själf och sina personliga tycken, och 
detta, var ännu en stor förtjenst i konungens ögon, 
som arbetade på att utplåna partisöndringen och 
dessutom för sitt eget oroliga sinne behöfde den 
stillande inverkan af Scheffers orubbliga lugn. 
Detta lugn bedömdes af somliga såsom kyla: han 
var, säger Schröderheim, »en stor egoist, kall för 
hela människosläktet». Men Schröderheims om- 
dömen få ej tagas efter orden, när de röra per- 
soner, som hört till hans motståndare; han kan 
då ej lägga band på sitt missnöje. Ulrik Scheffer 
hörde ej till hans vänner. Scheffer tyckte sig finna, 
att Schröderheim utöfvade ett mindre fördelaktigt 
inflytande på konungen genom sin vana att taga 
allting på lek, att framför allt roa, att undandölja 
eller uppskjuta hvad som var konungen mindre 
behagligt. Han gaf Schröderheim tydligen till 
känna sitt ogillande, och däraf förklaras till en 
god del dennes oblida omdömen om Scheffer. 

Ulrik Scheffer var sålunda ej blott en nyttig 
minister, utan förstod äfven att behaga sin konung 
genom lugnet och jämvikten i sin karakter, ge- 
nom sitt enkla och klara föredrag i tal och skrift, 
genom sin förmåga att intressera konungen, men 



— 115 — 

aldrig trötta honom. Men den formella förmågan 
hade härvidlag icke gjort till fyllest, om ej Scheffer 
hade egt nog intelligens och nog bildning att följa 
konungens tankar i deras flykt, att tillegna sig och 
sympatisera med hans idéer samt ett lefvande in- 
tresse att göra dem fruktbringande i lifvet, så vidt 
det var möjligt -och önskvftrdt. ScheflEer var med 
all sin försiktighet intresserad för de nya idéer 
om upplysning och samhällsförbättring, som voro 
utmärkande för tiden; han hade tillbragt flere år 
i sjftlfva brännpunkten för dessa idéer, i Paris, 
och det just på den tid, då dessa idéer började 
genomtränga de bildade klasserna; han hade till- 
egnat sig dem mindre genom studier än genom 
umgänge med menniskor och tidsandans inverkan 
samt genom sin broder Carls exempel och infly- 
tande* Om den senare hufvudsakligen på teore- 
tisk väg, genom studier och egna forskningar, 
blifvit en så ifrig anhängare af de franska eko- 
nomisternas läror, hade åter Ulrik Scheffer känt 
sig dragen till dem genom det enkla, praktiska, 
för det sunda menniskof örståndet tilltalande i deras 
åsikter. Det var företrädesvis på de ekonomiska 
frågorna, som bröderna Scheffers intresse för upp- 
lysningsidéerna riktade sig. Carl Scheffers reform- 
ifver var liksom konungens mera universell och 

é 

omfattade äfven sådant som tryckfrihet, religions- 



— 116 — 

frihet m. m., men Ulrik inskränkte sig hufvud- 
sakligen till hvad som rörde den ekonomiska ut- 
vecklingen samt i nära sammanhang därmed en 
förbättrad administration och rättskipning. Man 
måste gifva U. Scheffer rätt däri, att hvad Sve- 
rige i första rummet behöfde efter revolutionen, 
var det ekonomiska lifsrets, den allmänna välmå- 
gans höjande. Sverige var nämligen i detta hän- 
seende så nedsatt, när det utgick ur Frihetstiden, 
den materiella grundvalen för den nya samhälls- 
byggnaden var så svag, att man ej kunde vänta 
något bestånd hos byggnaden, så framt ej grund- 
valen förstärktes. Häri voro bröderna Scheffer 
ense, och de hade ej svårt att öfvertyga konungen 
därom. De hade den lyckan att snart finna den 
man, som var vuxen det svåra värfvet att lyfta 
Sverige ur dess ekonomiska förfall — denne man 
var Johan Liljencrants. Han var sedan länge 
känd af bröderna Scheffer, af Ulrik sedan sin ut- 
rikes resa och vistelse i Frankrike.* Det var utan 
tvifvel de som fäste konungens uppmärksamhet 
på hans person och beredde honom tillfälle att få 
inför konungen själf utveckla sina åsikter, särskildt 
om myntväsendet och realisationen; det var genom 
deras inflytande som han på våren 1773 utnämndes 

* Liljencrants, eller Westerman som han då hette, tillbrag^ 
i Paris en del af året 1759. 



— 117 — 

till statssekreterare vid den nya handels- och 
finansexpeditionen och såsom sådan i själfva ver- 
ket fick en finansministers stuUning och myn- 
dighet. 

Härmed var det triumvirat ftrdigt, som un- 
der det första årtiondet efter revolutionen näst 
konungen bestämde Sveriges öden och som jämte 
honom har största förtjensten af den vackra upp- 
blomstring i upplysningstidens anda, som detta de- 
cennium har att uppvisa. Det var ett triumvirat, 
som icke inom kort upplöstes genom split och af- 
und, liksom så många andra dylika förbund, utan 
bestod orubbadt, så länge de tre förenade statsmän- 
nen behöUo tjenst eller inflytande. Den äldste af 
de tre, Carl Scheflfer, betydde framgent mycket 
genom sin förtroliga ställning till monarken; ingen 
stod närmare konungens hjärta och öra än han, 
och ingen kunde vara mera oförtruten att verka 
för den goda saken genom tAl och skrift, genom 
fyndiga idéer och lifliga kombinationer, med varma 
ord och öfvertygande resonnemanger. Men när 
det gällde att tillämpa teorierna, att omsätta pla- 
nerna i handling, var han icke längre rätte man- 
nen, han misstog sig alltför lätt både om de medel 
och de personer, som i hvarje fall borde användas. 
Liljencrants åter var både teoriens och hand- 
lingens man; äfven han, liksom Carl SchefiFer, be- 



— 118 — 

skylldes af sina fiender att vara en projektmakare, 
men det visade sig nästan alltid, att hans planer 
och förslag voro välberäknade; att de voro upp- 
gjorda icke blott med skarpsinne, utan ock med 
säker blick och hänsyn till de praktiska konse- 
qvenserna. Men omgifven af mäktiga motståndare 
och afundsmän, hade han uppenbarligen ej mycket 
kunnat uträtta, om han ej varit st^dd af Ulrik 
ScheflFers mäktiga arm. Denne synes ha hyst ett 
oinskränkt förtroende till Liljencrants' både förmåga 
och karakter; han tillegnade sig hans idéer, in- 
trädde såsom medarbetare i många af de värf, som 
efter hand uppdrogos åt Liljencrants, gjorde hans 
sak till sin och försvarade den såsom sin egen. 
De fel, som Liljencrants egde i konungens ögon, 
såsom hans brist på hofmannaegenskaper, hans allt- 
för grundliga, tröttande föredrag, sökte SchefiFer 
öfverskyla och neutralisera genom att själf träda 
emellan, när så behöfdes. Ej under om Liljencrants 
hyste en obetingad tillgifvenhet och beundran för 
Ulrik Scheffer, en beundran som, enligt Schröder- 
heim, drefs så långt, att den misstycktes af konun- 
gen såsom stridande mot »första budet af politikens 
katekes». 

Redan då Liljencrants emottog den nyinrät- 
tade statsexpeditionen, kände man hans allmänna 
ståndpunkt; man visste, att han ville af hjälpa 



— 119 — 

oredan i myntvöÄendet genom en snar realisation 
af den utelöpande sedelmassan, och att han var 
en vän af större frihet inom handel och näringar. 
På konungens uppdrag utarbetade han en full- 
ständig plan för Sveriges återupprättelse i eko- 
nomiskt hänseende, grundad i första rummet på 
en myntrealisation. Enligt Fersens uppgift, som 
synes mycket antaglig, har Carl Schefifer en be- 
tydlig andel i utarbetningen af Liljencrants' plan, 
men ännu betydelsefullare var den del, som Ulrik 
ScheflFer hade i planens genomförande. I den för- 
beredande granskningen af denna plan, som skedde 
genom en rådskommission under Höpkens ledning, 
segrade visserligen dennes afstyrkande mening, 
men då U. Schefifer och en af de andra rådsher- 
rame förklarade sig ej kunna underskrifva kom- 
missionens betänkande, blef detta en välkommen 
anledning för konungen att lägga hela betänkandet 
till handlingarna. Detta var den första seger 
U. Schefifer vann öfver sin medtäflare Höpken, 
den följdes sedan af en rad andra. Båda voro 
ledamöter af konungens finanskonselj, i h vilken 
Liljencrants var föredragande, och här utkämpades 
under året 1775 en het strid emellan de båda mot- 
ståndarne rörande myntväsendet och realisationen. 
Höpken bekämpade bröderna Scheflfers och Liljen- 
crants' plan med uppbjudande af hela sitt snille och 



— 120 — 

sin vältalighet^ och han hade bakom sig en mäktig 
liga, bestående af bankens styrelse och tjenstemän, 
af kapitalister och bruksegare, af rådets flertal 
samt Fersen och hans vänner. Det var ingen lätt 
sak för Ulrik Scheffer att hålla stånd emot Höpken 
och hans många, uppenbara eller hemliga, med- 
hjälpare. Men i konseljen hade han vid sin sida 
Liljencrants, som i sakkunskap, om än icke i begåf- 
ning, var Höpken öfverlägsen, och utanför kon- 
seljen hade han sin broder Carl, som tillsåg, att 
motståndarne ej fingo tillfälle att på enskild väg 
omstämma konungen. Hans broder hade en lättare 
uppgift, ty konungen var från början besluten att 
kraftigt understödja en plan, som lofvade en snar 
bot mot det onda, medan den Höpkenska planen 
ställde allt till en oviss framtid. Höpken fann 
slutligen, att han bränt sina kol förgäfves, och reste 
sin väg från alltsammans, lemnande sina motstån- 
dare fältet öppet. Nu gjorde konungen med ett 
maktspråk slut på bankofullmäktiges motstånd och 
afgjorde saken af egen myndighet. Dess fram- 
gång var betryggad, då det lyckades Schefifer och 
Liljencrants att i Holland skaffa kronan ett för- 
delaktigt lån, genom hvilket hon blef i stånd att 
fullgöra de förbindelser till banken, som lågo till 
grund för hela realisationsplanen. Det var Schef- 
fers diplomatiska erfarenhet och Liljencrants affärs- 



— 121 — 

skicklighet i förening, som beredde Sverige denna 
framgång, hvilken Höpken förklarade höra till 
dessa oförklarliga fenomen, för hvilka man ej kan 
angifva någon grund. 

Härmed hade Scheffer och Liljencrants med 
ett lyckligt grepp på en gång betryggat realisa- 
tionen och återupprättat Sveriges sjunkna kredit 
i utlandet. Realisationen och myntvärdets stad- 
gande var ett oundgängligt villkor på en gång för 
den allmänna rörelsens, för handelns och närin- 
garnas återupprättande och för en bättre ordning 
inom statshushållningen. Utan denna reform skulle 
alla sådana åtgärder som spannmålshandelns fri- 
görelse och andra lättnader för jordbruket, skrå- 
tvångets inskränkning i städerna m. m. icke hafva 
mycket uträttat; och utan densamma skulle inga 
finansoperationer ha kunnat afhjälpa statsverkets 
nöd. Men hvad realisationen direkt inbragte stats- 
verket, genom återställande af vissa till banken 
hypotiserade kronoräntor och ett fördelaktigare be- 
räkningssätt vid uppbörden, var långt ifrån till- 
räckligt att afhjälpa behofvet. Därtill erfordrades 
en ny och rikt flödande inkomstkälla, och en sådan 
ansåg man sig ha funnit i brännvinsregalet. 

I den för Gustaf Illrs histbria så ödesdigra 
kronobränningen hade U. Scheffer icke en lika 
stor och betydelsefull andel som i realisationen. 



— 122 — 

Men utan tvifvel har han understödt Liljencrants 
äfven häri. Såsom medlem af finanskonseljen och 
statskommissionen hade han haft rikligt tillfälle att 
lära känna de stora och trängande behofven, lik- 
som äfven omöjligheten att genom indragningar 
eller på annat sätt fylla dem. Antagligen har han 
då, på samma sätt som flere andra rådsherrar, icke 
ens Höpken undantagen, funnit sig i brännvins- 
regalet såsom en sista utväg att ordna statens 
finanser. Han deltog i alla de konseljer, i hvilka 
frågan behandlades på sina olika utvecklingsstadier, 
det första i oktober 1774, då bränn vinsregalet fast- 
ställdes såsom grundsats, det andra i januari 1775, 
då Liljencrants* första förslag till brännvinsbrännin- 
gens förpaktning sockenvis godkändes, det tredje 
i maj, då detta förslag väsentligt modifierades, det 
Qerde i juli, då den Wrangelska planen till an- 
läggande af kronobrännerier i princip antogs, h vil- 
ken plan därefter på hösten samma år bragtes till 
verkställighet. Baron Wrangel hade förstått att 
ställa sig in hos Carl Scheffer; hvad Ulrik tänkte 
om honom är icke bekant. I hvarje fall har Ulrik 
SchefiFer en dryg andel i ansvaret för dessa till 
sina följder olycksbringande beslut. Han har icke 
heller undandragit sig detta ansvar; han har mer 
än någon annan af rådet understödt bränneri- 
direktionen i dess svåra och otacksamma uppgift 



— 123 — 

samt oförtratet arbetat på att af hj&lpa de brister, 
som funnes i den Wrangelska planen och ännu 
mer i sättet for dess utförande. De stora kost- 
naderna för bränneriernas anläggning bestredos 
delvis genom nya utländska lån, i hvilkas an- 
skaffande Scheffer äfvenledes tog en verksam del. 
När han i konseljen rådde att inskränka lånebe- 
loppet, på det att ständerna ej skulle finna skul- 
demas tillväxt alltför stor, log konungen och 
yttrade: »Jag har tagit på mitt ansvar den 19 
augusti, jag kan väl då äfven våga låna ytterligare 
några tunnor guld». Den lätthet, hvarmed dessa 
första statslån erhöUos, blef för konungen en stark 
lockelse att fortgå på skuldsättningens bana. 

Den sista utländska låneförhandlingen begag- 
nades af Liljencrants' fiender såsom ett medel att 
göra hans oegennytta misstänkt och därigenom 
söka störta honom. Hade det mattade hugget 
träffat den det var afsedt att fälla, är det sanno- 
likt, att äfven U. Scheffers ställning därigenom 
blifvit försvagad, möjligen ohåUbar. Också var 
vid den tiden, på våren 1776, ett rykte spridt, 
att Scheffer skulle afgå såsom utrikesminister och 
ersättas af envoyéen i Wien, grefve Barck, som då 
vistades vid hofvet på permission. Men intrigen 
misslyckades; Liljencrants' oskuld lades i dagen, 
både han och Scheffer sutto efter detta säkrare i 



— 124 — 

sadeln än någonsin. Konungen hade dock redan 
före nämnda tilldragelse gifvit Scheffer en kollega 
i rådety som hade blifvit en vida svårare med- 
tdåare ftn Höpken, ifall han velat uppträda så- 
som sådan — det var öfverståthållaren friherre 
Carl Sparre. Men med denne gamle partivän från 
1750-talet hade Scheffer ingen svårighet att draga 
jämnt; oaktadt Sparre sattes i spetsen för den mi- 
litära konseljen, i h vilken äfven Scheffer såsom 
gammal militär ofta deltog, förmärktes ingen ri- 
valitet dem emellan. Utrikesärendena och finan- 
serna gåfvo Scheffer så mycket att sköta, att han 
var tacksam för den hjälp han nu fick inom mili- 
tärväsendet. Afven på det finansiella området 
togs Sparres talang och arbetsförmåga i anspråk; 
han inträdde här i stäUet för Höpken, som nu 
lemnade finanskonseljen. 

I slutet af året 1776 hade Scheffer den till- 
fredsställelsen att se de båda hörnstenarne för det 
nya finanssystemet, realisationen och kronobrftnnin- 
gen, nedlagda på ett sätt, som syntes lofsrande för 
framtiden. Realisationen var nära sin fullbordan, 
och de nyanlagda kronobränneriernas utarrendering 
syntes krönas med framgång. Men båda dessa 
företag hade medfört betydliga uppoffringar for 
statsverket, hvilka först efter någon tid kunde er- 
sättas genom ökade inkomster, och deras fortsatta 



— 125 — 

fi*amgång kräfde förenade ansträngningar af rege- 
ring och folk; misslyckades de, var rikets ekono- 
miska ruin oundviklig och såsom en följd däraf 
kanske ftfven dess politiska undergång. Detta in- 
sågo Scheffer och Liljencrants till fullo; de insågo, 
hur kritisk den närvarande tidpunkten var, att 
Gustaf III:s regering stod framför en afgörande 
vändpunkt, och att allt berodde därpå, hvilken väg 
hon beträdde för framtiden, fredens, ordningens, 
sparsamhetens eller den motsatta. SchefiFer åtog sig 
att klargöra för konungen stundens betydelse; han 
gjorde det i ett bref af den 3 dec. 1776, hvilket 
är mycket karakteristiskt för hans förhållande till 
sin herre. Han fäste dennes uppmärksamhet därpå, 
hur mycket ännu återstod att göra för att be^ 
trygga det påbegynta verket och hindra, att den 
utländska skuldsättningen lände Sverige till för- 
derf i stället för till hjälp och lisa. Statens ut- 
gifter måste a^assas efter inkomsterna och en 
säker fond anslås till skuldens förräntning och 
amortering. Landets alla hjälpkällor måste ut- 
vecklas, jordbruk, handel och näringar förkofras 
och en ökad välmåga göra landet mer oberoende 
af sådana olyckor som t. ex. hungersnöd och krig. 
»Ed. Maj:t allena», fortsätter Scheffer, »var af för- 
synen utsedd att rädda detta rike. Men dess 
räddning blifver ofullkomlig, om dess förmögenhet 



— 126 — 

efter hand undergräfves och det varder af en därpå 
följande tvinsot vanmäktigt. Det blifver då endast 
fråga om några års friare andedräkt, och Ed. M:s 
stora verk kommer ändå icke till den stadga, att det 
kan trotsa tid och eftervärld. Jag vågar därför 
nämna ett ord, som kan besegla alla E. M:s före- 
taganden och göra dess ära odödlig. Detta ar 
sparsamhet, sparsamhet i rikshushåUningen, spar- 
samhet i den enskilda hushållningen. Därutinnan 
instämmer folkets röst, därutinnan ligger rikets 
uppkomst eller undergång förvarade. E. M. är 
själen och lifvet af dess medtida släkte, han är 
danad tUl efterkommandes förundran och efterdöme. 
Men om E. M. fäster sina ögon på sin egen folk- 
mängd och rikets afkastning, så lärer han lätte- 
ligen finna, hvad jämförelse med andra riken dftraf 
göras kan. E. M. är född att vara lika så stor 
som någon af de konungar, hvilkas namn välsignas 
och prisas af tideböckerna, men somliga af dem 
hafva regerat öfver mäktigare folk och större stater, 
och denna reflexion kan ej undfalla E. M:s skarp- 
synta eftertanke. Den sanning står fast, att om 
ett land, fattigt på inbyggare, fattigt på industri 
och af kastningar, i en ända af världen och under 
ett hårdt klimat beläget, vill täfla i yppighet och 
öfverflöd med de nationer, hvarest folkmängden 
är sjudubbelt större, hos hvilka den yppighet till- 



— 127 — 

skapas hvarigenom de riktas, hvilkas läge och klimat 
äro på det högsta gynnade; så måste det förra 
arbeta på sin undfergång, då de senare däremot 
befordra sin uppkomst och förkofran. Denna san- 
ning är så frappant, att jag är öfvertygad om allt 
det intryck densamma gjort på E. M:s stora själ 
och på det ömma hjärtelag E. M. för sitt foster- 
land hyser. Jag har egt den nåden att vara kal- 
lad till de rådplägningar, där grunden till E. Mis 
finansoperationer blifvit lagd. E. M. har bannlyst 
smickran och anbefallt alla dem som nalkas dess 
dyra person att tala sanningens och öfvertygelsens 
språk. Min plikt mot E. M. och de få år af min 
lefnad, som ännu kunna återstå, äska icke mindre 
sådant af mig. Att E. M:s ära måtte blifva odöd- 
lig och dess regering säU och lyckosam, det är före- 
målet af min önskan; jag eger ock säkerhet om 
att den blifver uppfylld». 

Man skall ej kunna neka, att detta bref, ett 
af de få i konungens och Scheffers brefvexling 
som äro skrifna på svenska, är författadt med stor 
skicklighet. Scheflfer talar sanningens språk osmin- 
kadt, framlägger ställningen sådan den är, utan 
försköning, han döljer ingalunda hvad konunga- 
plikten bjuder och hvad landet väntar af sin konung 
i nuvarande allvarliga läge, han vädjar på en gång 
till hans förstånd och hans hjärta, till hans foster- 



— 128 — 

landskärlek och hans ärelystnad. Men på samma 
gång iakttager han noga de former och ordas&tt, 
som anstå hof mannen ; han känner den svåra kon- 
sten att varna en konung utan att såra. Det är ej 
svårt för eftervärlden, som kan öfsrerskåda konung 
Gustaf III:s historia, att förstå hvad varningen 
åsyftade och hur riktigt Scheffer bedömde både 
sin konung och hans ställning. Allt berodde i 
denna stund på en klok hushållning, men Scheffer 
visste alltför väl, att ingenting var svårare för hans 
konung än att afpassa utgifter efter inkomster, än 
att göra inskränkningar i den yttre glans, som 
han ansåg den kungliga värdigheten kräfva. Det 
var därför Scheffer med sådan styrka betonade 
sparsamheten, såsom det viktigaste af allt i när- 
varande tid, samt framhöll skillnaden emellan det 
fattiga Sverige och rikare, mäktigare länder, emel- 
lan dessas beherskare och en svensk konung, som 
väl kunde täfla med dem i sann storhet, men icke 
i yppighet och prakt. Schröderheim har i sina 
anteckningar ansett det för Gustaf III:s största 
olycka att vara född till konung i ett rike, hvars 
tillgångar icke voro tillräekliga för hans stora 
vyer, han kunde ha tillagt, för hans stora for- 
dringar på lifvet. Scheffer åter vill säga, att 
när han nu var född till konung i ett sådant 
rike, var det hans plikt att finna sig i de be- 



— 129 — 

gränsade förhållanden, som voro därifrån oskilj- 
aktiga. 

Ulrik Scheffer har sålunda icke försummat 
att anmärka och bekämpa ett af konung Gustafs 
största och farligaste karaktersfel, hans svaghet 
för glansen, prakten, den yttre storheten. Däremot 
har han icke i samma grad motarbetat det andra 
(Vdesdigra felet hos denne monark, hans bristande 
aktning för lagens former och bud, hans benägen- 
het att genombryta dess skrankor, när de stodo 
i vägen för hvad han ansåg gagneligt och äro- 
fullt, och att göra sig så vidt möjligt oberoende 
både af råd och ständer, genom att behandla dem 
såsom stg^tsdekorationer utan verklig makt och myn- 
dighet. Denna absolutistiska riktning hos Gustaf III 
skulle, enligt Fersens och andras beskyllning, brö- 
derna Scheffer hafva uppmuntrat och främjat till 
fördel för sitt eget inflytande. Beskyllningen sak- 
nar ej all grund, men förlorar mycket af sin be- 
tydelse, när man närmare undersöker dess inne- 
börd. Revolutionen hade varit ett ofullkomligt 
verk, om den ej följts af en rad genomgripande 
reformer, af en grundlig omskapning i det inre. 
Men att genomföra en sådan ombildning under 
ständig samverkan med ständerna, därpå var icke 
att tänka under dåvarande förhållanden; det hade 
alltför lätt kunnat återföra både partistriderna och 

Sv. Akad. Handl. fr. 1886, 6. 9 



— 130 — 

det utländska inflytandet. Icke ens rådet var, med 
den sammansättning det fått efter revolutionen, 
något tjenligt organ för en mera omfattande re- 
formation. De fleste af dess ledamöter saknade 
sinne därför, de saknade den fördomsfrihet och 
klarsynthet, som därtill erfordrades, och hvad värre 
var, de voro icke alla pålitliga, de hade icke alla 
frigjort sig från sina äldre parti-intressen och för- 
bindelser med utländska makter. Det var under 
sådana förhållanden oundgängligt att undandraga 
rådet hela den utrikes politiken; denna drog med 
sig vissa delar af krigsförvaltningen och den finan- 
siella styrelsen, hvilken genom de utländska sub- 
sidierna och lånen stod i nära samband med ut- 
rikespolitiken. Sålunda blefvo de genomgripande 
förslagen om realisationen och kronobränningen 
afgjorda i en rad särskilda konseljer, i hvilka en- 
dast några få personer deltogo. Det lider intet 
tvifsrel, att detta sätt att gå till väga var till för- 
del för realisationsfrågans lugna och fördomsfria 
utredning; i rådet hade hon utan tvifvel blifvit 
en partifråga och bedömts mera efter yttre ftn 
inre grunder, och af denna betänksamma korpora- 
tion kunde man ej heller vänta det mod, som 
fordrades för att våga ett med så stora äfventyr 
förenadt företag. På samma sätt förhöll det sig 
med flere af de nya ekonomiska reformerna. 



— 131 — 

Brännvinsfrågan åter skulle visserligen ha vunnit 
på en allsidigare granskning i rådets plenum. 

Att sålunda rådgifvarkallet skulle glida rådet, 
ur händerna och i stället tillfalla konungens för- 
trogne, i första rummet bröderna Scheffer och Liljen- 
crants, det var en följd af hela det politiska läget 
efter revolutionen och kräfde inga synnerliga be- 
mödanden 'från deras sida. Det enda man kunde 
med skäl förebrå dem, var att de icke använde sitt 
inflytande till att omgärda konseljerna med fastare 
former och garantier, eller åtminstone grunda en 
stadig och ändamålsenlig praxis för dessa kon- 
seljer. Möjligt är, att de gjort försök härtill, men 
stött på ett oöfvervinneligt hinder i konungens 
obenägenhet för allt som band hans frihet; möjligt 
är ock, att de varit mindre intresserade att skapa 
nya former, så länge de själfv^a sutto vid makten 
och drogo fördel af det bestående. Så länge de 
och deras likar voro konungens rådgifvare, var 
faran icke heller stor, men det kunde komma en 
dag, då deras plats intoges af mindre värdiga 
personer eller sådana, som ej hade samma auktori- 
tet hos konungen som de, och då kunde bristen på 
lagliga garantier blifv^a mycket äfventyrlig för landet. 
Man kunde äfven förebrå dem, att de, så vidt man 
vet, ej framhöllo för konungen de konstitutionella 
betänkligheter, som mötte vissa af hans åtgärder, 



— 132 — 

t. ex. det maktspråk, hvarmed han bröt banko- 
fullmftktiges motstånd mot realisationen, eller upp- 
^rättandet af ett br&nningsmonopol för kronan, och 
att de sålunda icke i tid hejdade honom på den 
inkonstitutionella bana, som slutade med en ny 
statshvålfning och med konungens mord. Men det 
förhöll sig med dessa afvikelser från den stränga 
laglighetens väg på samma sätt som med de sär- 
skilda konseljerna, att de stora reformerna näppe- 
ligen utan dem kunnat genomföras. Vådan låg 
&fven här mindre i de enskilda fallen, än i exem- 
plets och vanans betydelse för framtiden. 

Vid sidan af de stora ekonomiska åtgär- 
derna fortgick den omfattande räfst inom ämbets- 
mannavärlden, som konungen med sina förtrogne 
beslutit kort efter revolutionen; den var ett 
nödvändigt komplement till de förra, ty utan 
en förbättrad administration och rättsskipning var 
ingen trefnad eller uppblomstring att förvänta 
inom näringslifvet, särskildt inom jordbruket, som 
är däraf mest beroende. Åfven i ämbetsmanna- 
räfsten tog U. Scheffer en verksam andel, särskildt 
i rättegången mot Göta hofrätt. Scheflfer var en 
af de fyra rådsherrar, som omgåfvo konungen, när 
denne under sin eriksgata den 1 okt. 1773 upp- 
trädde i hofrätten och höll sitt stralSftal till dess 
ledamöter; han hade till och med uppsatt utkastet 



— 133 — 

till konungens tal. När domen fälldes, var han 
ock en af de rådsherrar, som understödde konungen 
och yrkade ännu strängare straflfbestämmelser än 
dem som genom pluralitetens beslut blefvo de 
gällande. Ser man på den formella sidan af sakens 
behandling, så gifsrer dén visserligen anledning till 
grundade anmärkningar, och dessa träffa natur- 
ligtvis i högre grad konungens rådgifvare än 
konungen själf, som icke hade något sinne för 
juridisk form och noggrannhet. Det var icke i 
sin ordning, att den högste domaren förklarade 
de anklagade skyldiga, innan ransakning och dom 
föregått; och vid ransakningen och domen lät konun- 
gen af sin ifver förleda sig till en stränghet, som 
icke fullt motsvarade de bevisade felen. Men att 
stränghet behöfdes, finner man nogsamt af felens 
beskaffenhet. Hofrättens rykte vid Frihetstidens 
slut var ej det bästa, och mycket var kändt, som 
ej kom eller kunde komma inför domstol; sär- 
skildt hade Scheffer, som bodde i hofrättens när- 
het och inom dess jurisdiktion, haft många till- 
fällen att härom inhemta kännedom, liksom han 
och hans broder äfven ledde konungens uppmärk- 
samhet på länsstyrelsens felaktigheter i deras hem- 
bygd och dit vände justitiekanslems räfst. Man 
kan förstå U. Scheffers handlingssätt i frågan om 
Göta hofrätt, men icke lika väl hvad han tillät 



— 134 — 

sig i den ryktbar» rättegåugen mot öf^erste Gyl- 
lensvan. Ty i dexma har han icke blott uDder- 
stödt konungens minst sagdt tvifvelaktiga lagtolk- 
ning emot Gyllensvan, utan äfven låtit förmå sig 
att enskildt varna sina olika tankande kolleger för 
att vid justeringen bestrida denna lagtolkning. 
Det enda man skulle kunna anföra till förklaring 
haraf vore, att Scheffer liksom konungen bedömde 
detta mål hufvudsakligen ur politisk synpunkt och 
betraktade Gyllensvan såsom en af Ryssland och 
Danmark understödd partigångare, hvilken borde 
näpsas. Detta är dock naturligtvis ingen ursäkt. 
Vi hafva hittills funnit Ulrik Scheflfer i sina 
rådslag på samma sida som konungen; det var 
en naturlig följd af deras ständiga samråd och 
samverkan i riksstyrelsen. Men Scheflfer var inga- 
lunda den man, som undertryckte sin egen me- 
ning, blott för att stå på samma sida som her- 
skaren; när hans åsikt afvek från dennes, drog 
han ej i betänkande att uttala den, bestämdt om 
än i formen undfallande. Så gjorde han 1774, 
när fråga var om tryckfriheten och återupplifvande 
af 1766 års tryckfrihetsförordning. Ehuru konun- 
gen först efter rådet yttrade sin mening, kunde 
det ej gärna vara Scheflfer obekant, ur hvilken syn- 
punkt han betraktade och bedömde frågan, att han 
önskade återupplifva den genom 1772 års regerings- 



— 135 — 

form upphftfda tryckfrihetsförordningen med vissa 
som han ansåg obetydliga förändringar. Det oak- 
tadt instämde Scheffer med rådets flertal däri, Att 
förordningen måtte grundligt omarbetas. »H. Exe. 
kunde ej heller annat än anse samma förordning 
i flere omständigheter för ofullkomlig, mindre le- 
dande till det ändamål, som med en sund tryck- 
frihet i en väl inrättad republique bör vara, än 
stridande däremot, och ändtligen ej byggd på 
samma grund med regeringssättet, sådant som det 
nu hos oss är». Scheffer liksom det öfriga rådet 
hoppades troligen kunna genom sin bestämdt ut- 
talade mening inverka på konungen och förmå 
honom att instämma med rådet, men häri bedrog 
han sig; konungen satte en ära i att gynna den 
af samtidens opinion så högt prisade tryckfriheten 
och att inför både sitt eget land och Europa fram- 
stå såsom dess beskyddare. Han förnyade tryck- 
friheten, ehuru visserligen mera till skenet än i 
verkligheten. I denna fråga voro bröderna Schef- 
fer af olika mening: Carl Scheffer delade konun- 
gens uppfattning och uppmuntrade honom i hans 
föresats, Ulrik åter hade alltid varit motståndare 
till en utsträckt tryckfrihet*. 



* Redan 1756 hade han, då det föret föreslogs att trycka 
handlingarna rörande striden mellan konungen och rådet, ramat 
därför: »det vore ett ondt prejudikat för framtiden, man borde 



— 186 — 

En annan fråga, i hvilken U. Scheffer ansåg 
sig böra offentligen uttala en annan mening &n 
konungen, var den om en ny, nationell klädedräkt. 
Han hade redan 1773 — 1774, når frågan först 
kom på dagordningen, bidragit till att för den 
gången afstyra experimentet. Då konungen på 
vintern 1778 återupptog saken på fullt allvar, och 
meddelade rådet sina »reflexioner» öfver detta 
ämne, var Scheffer en af de få, som uttalade be- 
tänkligheter mot konungens idé. Han vore tack- 
sam för konungens goda afsikt att hämma yppig- 
het och öfverflöd, »ett ondt, hvars skadeliga följder 
H. Exc. i alla tider erkänt och som slutligen 
skulle föra detta rike till undergång och förderf, 
så framt det ej varder botadt och förekommet». 
Men med af seende på det medel Hans Maj:t här- 
till utvalt, »bekände H. Exc. uppriktigt, att flere 
betänkligheter sig i dess begrepp företett». Konun- 
gen hade dock ej begärt rådets omdöme däröfver, 
enär det ej vore fråga om något påbud i ämnet^ 
och därför inskränkte sig Scheffer till att förklara 
sig benägen »att med Hans Maj:t i underdånighet 
concourera vid bärandet af hvad klädedräkt som 
helst Hans Maj:t för sig och sitt hof behagar 

ej vänja allmänheten vid något som hade utseende af justifika- 
tion, den skulle då alltid tro sig därtill berättigad». Han före- 
slog därefter själf utgifvandet af en riksdagstidning under kon- 
troll (jfr 8. 46). 



— 137 — 

antaga;:» tillika ville han med riksrådet Carl Sparre 
hemställa till konungens behj&rtande de förluster, 
som skulle genom drftktreformen drabba fabrikörer, 
handlande och arbetare. Konungen var, som han 
sedan skref till Scheflfer, mycket nöjd med den 
värdighet, öppenhet och tillgifvenhet för hans per- 
son, hvarmed Scheflfer yttrat sig i frågan. Afven 
i denna sak hyste bröderna Scheffer oUka me- 
ningar. 

Hvari ScheflEers betänkligheter mot konungens 
dräktreform egentligen bestått, får man ej veta 
af rådsprotokollen, men det är ej svårt att föreställa 
sig hans sätt att se saken. Med sin praktiska 
blick såg han lätt, att den nya dräkten egentligen 
endast var ett nytt mod, om än något stadigare 
än de vanliga vexlande moden för året, och att 
den ej skulle blifva något tillförlitligt skydd mot 
fåfängan och lyxen. Scheflfer såg sakerna sådana 
de voro i verkligheten, konungen sådana han ön- 
skade dem vara. Konungens blick ^te sig alltför 
ofta vid ytan af tingen, Scheflfers trängde genom 
skalet till sjfilfva kärnan. Häraf Scheflfers likgil- 
tighet för den yttre formen och etiketten^ på hvilka 
konungen lade sådan vikt. I sin egenskap af ut- 
rikesminister måste Scheflfer ofta ingripa i de 
etikettstvister vid hofvet, som föranleddes af Gustaf 
III:s öfverdrifna intresse för dylika formaliteter. 



— 188 — 

Han anv&nde sitt inflytande till att lugna konun- 
gens ifver och stilla det missnöje, som däröfver 
förspordes både hos de utländska ministrarne och 
deras hof. 

Af de öfriga reformarbetena från förra delen 
af Gustaf IILs regering är intet, hvari Scheflfer 
har så stor andel, som i åtgärderna för Finlands 
upphjälpande. Han var en af de båda rådsherrar, som 
åtföljde monarken på hans finska eriksgata som- 
maren 1775; han var med både i egenskap af 

o 

kanslipresident och såsom Abo universitets kan- 
sler. Det var, så vidt vi känna, enda gången han 
besökte den högskola, hvars högste styresman han 
var. Han presiderade i det akademiska konsi- 
storiet, mottog i spetsen för akademistaten konun- 
gen vid hans besök på högskolan och deltog vid 
dennes sida i flere akademiska högtidligheter, däri- 
bland filosofisk magisterpromotion. I de viktiga 
öfverläggningar och beslut, hufvudsakligen af eko- 
nomisk och administrativ art, som den finska eriks- 
gatan föranledde, var Scheflfer säkerligen själen; 
det är i sig själft sannolikt, enär han var den sak- 
kunnigaste och mest intresserade i dylika frågor 
bland dem som voro i konungens följe; det be- 
styrkes genom samtida uppgifter och äfven däraf, 
att Scheflfers råd särskildt inhemtades, då det seder- 
mera åter blef fråga om ett ^ Finlands lifsintressen, 



— 139 — 

storskiftesvftflendet. Han hade till medhjälpare den 
finske landtm&teridirektören Erik af Wetterstedt, 
den ifnge nationalekonomen professor Gadd, hvars 
skrifter han lät befordra till trycket, m. fl. 

Såsom kansler för Abo universitet, ett äm- 
bete som han mottog 1772, kort efter revolutionen, 
har U. Scheffer vftl icke lemnat djupare spår af 
sin verksamhet, men han skötte detta uppdrag med sin 
vanliga plikttrohet, så vidt hans öfriga plikter 
medgåf^o. Han har under sin ämbetstid satt hög- 
skolans ekonomi i förbftttradt skick; han har ut- 
vidgat den akademiska undervisningen och utsträckt 
densamma till nya områden, såsom det anatomiska; 
hans icke minsta förtjenst var, att han befordrade 
utnämningen af Henrik Porthan och Matthias Ca- 
lonius till professorer vid högskolan. 

Samtiden synes ej ha hyst höga tankar om 
U. Scheffers litterära intressen. Måhända får man ej 
fästa mycket afseende vid ett sådant yttrande, som det 
Gjörwell feUde i bref till P. Alströmer 1775: »Pro- 
tecteurer, connaisseurer, amateurer (af lärdomen) 
finnas ej mer. Fallet ifrån gref^e Tessins till 
gref^e Ulriks tidehvarf är för starkt; så fort plägar 
det vanligtvis ej gå». Det är att märka, att Gjör- 
well ej var vänligt stämd emot bröderna Scheffer. 
Men all grund torde detta yttrande ej ha saknat. 
Såsom kanslipresident var U. Scheffer chef för det 



— 140 — 

kollegium, som hade högsta vården om vetenskap- 
liga institutioner och läroanstalter, och tillika var 
han ledamot af uppfostringskpmmissionen. Men 
på detta område voro framstegen ganska ringa, så 
vidt de berodde på myndigheternas åtgärd. Or- 
saken låg i hela tidens riktning och anda, som 
var mera gynnsam för den vittra odlingen samt 
de nationalekonomiska och filantropiska idéerna, 
än för den rent vetenskapliga verksamheten; för 
det rådande undervisningssystemet hyste man en 
djup ringaktning, utan att kunna sätta något bättre 
i stället. Scheffer har utan tvifvel delat sin sam- 
tids allmänna uppfattning af dessa frågor. Han 
var så genomträngd af öfvertygelsen, att välmågans 
och den materiella odlingens höjande var grund- 
villkoret för Sveriges bestånd, att han därför för- 
bisåg mycket annat, som är af nöden i ett civili- 
seradt samhäUe. Hans brist på större litterärt in- 
tresse visade sig bland annat vid det tillfUle, då 
ny lönereglering fastställdes för kansliet (1778) 
och då indragningarna företrädesvis träffade dess 
vetenskapliga afdelning, såsom antiqvitetsarkivet, 
kungl. biblioteket, rikshistoriografen m. m.; det 
hette om det förstnämnda, att dess arbete nu borde 
kunna vara i det närmaste fullbordadt, liksom om 
en vetenskaplig institution ej hade ständigt nya 
uppgifter att lösa. 



— 141 — 

Det ämbetsverk, för hvilket U. Scheffer var 
president, hade i honom en nitisk och insiktsfull 
chef. Genom hans initiativ utarbetades och fast- 
ställdes 1773 en ny instruktion för detsamma eller 
s. k. kansliordning. Den var i väsentliga delar 
olika den som gällt under Frihetstiden och under 
hvilken ScheflFer förut arbetat. »Secretessen», hvarom 
under Frihetstiden så mycket talats, men som då 
mindre än någonsin kunnat förverkligas, blef nu 
såsom :»själen af alla politiska värf» på fullt allvar 
införd i kansliet, särskildt i den del däraf, som 
nu blef den utrikes politikens härd och verkstad, 
det s. k. presidentskontoret eller, som vi nu säga, 
kabinettet för den utrikes brefvexlingen. Scheffer 
hade själf utarbetat den del af instruktionen, som 
rörde presidentskontoret. De öfriga kansliärendena 
plägade han gärna öfv^erlemna åt rikskanslirådet 
Falkenberg och hofkansleren Fr. Sparre och arbe- 
tade själf mest i presidentskontoret, biträdd af 
presidentssekreteraren, 2 förste och 5 andre sekre- 
terare. Detta kontor skulle vara den egentliga 
plantskolan för blif^ande diplomater. Om Scheffers 
förhållande till sina underordnade, de yngre tjenste- 
männen och ämnessvennerna, äro uppgifterna mycket 
olika. Schröderheim säger, att han var för kan- 
sliet »en svår chef», som »aldrig tog kunskap h var- 
ken af arbetet eller arbetarne»; han »degouterade 



— 142 — 

grefve Oxenstierna vid arbetet därstädes, hans be- 
mötande gjorde äfven de fleste bland de öfrige 
ledsne, och några af desse kastade sig d&runder 
uti oppositionspartiet:». Omdömet ar utan tvifvel 
orättvist, åtminstone så vidt presidentskontoret an- 
går. Att han :»degouterade» Johan Gabriel Oxen- 
stierna, kan ej mycket förundra eller göras till 
föremål för klander;^ den ädle skalden har utan 
tvifvel varit en klen både arbetare och diplomat, 
bättre på sin plats i hofvets salar eller vid sitt 
skrifbord, än i ämbetsrummet. Mera betyder ett 
yttrande af Lars von Engeström, hvilken icke heller 
var nöjd med Scheffer såsom förman och berättar, 
att han och hans jämnårige med glädje sågo konun- 
gen under Sche£fers frånvaro själf taga ledningen 
af presidentskontoret i hans ställe. Men det fanns 
andra diplomater, som hyste en helt annan mening 
om Scheffer såsom chef; så Ulrik Franc, som ar- 
betade närmast under honom, P. von Asp, N. von 
Rosenstein samt Gustaf d*Albedyhll, hvilken i sina 
efterlemnade anteckningar prisar honom både så- 
som chef och såsom faderlig vän och välgörare 
för sina underordnade. 



* 



Det berättas, att Oxenstierna ådragit sig Scheffers miss- 
hag äfven genom ett närgånget epigram rörande grefvinnan 
Scheffer. 



— 143 — 

När konungen upplöste 1772 års riksdag, hade 
han sagt sig vilja återse ständerna efter sex år. 
Denna tidpunkt motsågs af somliga med fruktan 
och oro, af andra med längtan och förhoppningar, 
af alla med spänd väntan och nyfikenhet. Det 
nya regeringssättet skuUe sättas på sitt första all- 
varliga prof; det skulle visa sig, om det verkligen 
var, såsom dess upphofsman försäkrade, frihetens 
bästa värn. 

Att hos konungen och hans förtrogne oron 
var den forherskande känslan vid riksdagens an- 
nalkande, var naturligt. Den gamla riksdagen från 
Frihetstiden kände man alltför väl; den nya riks- 
dagen kände man åter för litet. I alla händelser 
måste man vara på sin vakt, förbereda sig i god 
tid, men tillika i all tysthet, och se till, att konun- 
gens motståndare, så vidt möjligt, beröfvades de 
vapen, hvarmed de skuUe kunna angripa det nya 
systemet. Dessa vapen kunde vara af två slag: 
sådana som sattes dem i händerna af de utländska 
makter, hvilka blifs^it öfsrerrumplade 1772 och nu 
ville taga skadan igen, och sådana som funnos att 
tillgå i landets inre förhållanden, i regeringshand- 
lingar af oviss laglighet eller i den finansiella ställ- 
ningen. 

Redan 1777, då ännu ett år återstod, innan 
riksdagen behöfde sammankaUas, började regeringen 



— 144 — 

sina förberedelser både utåt och inåt, både i den 
utrikes politiken och i den inre styrelsen. De ut- 
ländska makter, som kunde tftnkas vilja draga 
fördel af en ny riksdag i Sverige, voro egentligen 
Ryssland och Danmark, ty bvad Preussen beträf- 
fade, var det numera föga angeläget att bistå 
Ryssland mot Sverige, och England var helt och 
håUet upptaget af de amerikanska koloniernas 
uppror. Ryssland och Danmark voro lika nära 
förenade som någonsin och hade 1773 förnyat 
sina hemliga aftal rörande Sverige, men kejsarin- 
nans uppmärksamhet var för tillfället riktad mot 
södern, där nya förvecklingar uppstått med Tur- 
kiet, och hennes utrikesminister Panin ansågs vän- 
ligt stämd emot Sverige. Ställningen och stäm- 
ningen i Petersburg var därför gynnsammare än 
den varit på länge; det syntes ej böra vara all- 
deles omöjligt att skilja Ryssland från Danmark 
och förmå det att ändra signalerna gent emot 
Sverige, så att det funne, sig i revolutionen 
såsom en fait accompli och afstode från att in- 
blanda sig i riksdagens förhandlingar, ja kanske 
till och med trädde i vänskapliga förbindelser med 
Sverige. Att konungen med sin lifliga inbillnings- 
kraft kunde fatta dylika förhoppningar, var mindre 
att undra; men äfven den försiktige Scheflfer ansåg 
det löna mödan att göra ett försök i nämnda s}^te. 



— 145 — 

Sälanda tillkom den ryska resan 1777, hvilken 
också skulle förverkliga hvad som varit så länge 
påtänkt och utlofvadt från den svenska sidan. 

Att konungen på resan åtföljdes af sin kansli- 
presidenty var en viktig omständighet, egnad att 
väcka uppmärksamhet och ej tillkommen utan sär- 
skild afsikt. Det skulle vara för de missnöjde 
inom landet, särskildt Rysslands vänner, ett tecken 
att politiken ej vore främmande för resans syfte- 
mål, det skulle ock vara en trygghet för Frank- 
rike och dess vänner, att konungen ej läte föra 
sig för långt under den personliga beröringen med 
kejsarinnan. Konungens förtjusning öfver den 
höga damens älskvärdhet var stor, och sannolikt 
är, att om hon tagit det minsta steg att räcka 
honom handen, han skyndat henne mer än halfva 
vägen till mötes. Men hon höll sig med flit till- 
baka och besvarade alla konungens vinkar och 
anbud med allmänna vänskapsförsäkringar och 
artigheter. Det var troligen med afsikt hon lät 
Panin lemna Petersburg kort efter konungens an- 
komst, på det han ej skulle blifv^a utsatt för be- 
arbetningar från Svenskar nes sida. Scheflfer hade 
dessförinnan tillfälle att samtala med Panin rörande 
de båda ländernas ställning till h varandra; han 
sökte utverka af Panin ett löfte, att Ryssland ej 
skulle företaga något emot den nya regerings- 

Sv. Akad. Handl. fr, 1886, 6. 10 



— 146 — 

formen, och fick till svar, att konungen ej behofde 
frakta någon inblandning i Sveriges inre förhål- 
landen, så långe han inskrftnkte sin verksamhet 
till dessa. Panin gaf htven till känna, att kej- 
sarinnan ville se bevis d&rpå, att regeringsformen 
tUlkommit med ståndemas samtycke. Han af^^ 
styi^te hvarje försök att v&nda sig till kejsarinnan 
själf i politiska Arågor, sådant vore henne miss- 
hagligt. Detta oaktadt lär SchefiFer ha beredt sig 
tUlftille att säga henne ett och annat tUl Sveriges 
gagn. Han har själf berättat, hur han lyckades vinna 
närmare tillträde till hennes person. Han plägade 
ofta kallas till kejsarinnans spelbord, där det spe- 
lades piquet, och hade en gång mycken tur att 
vinna. Då kejsarinnan anmärkte, att Scheffer, som 
förut sagt sig vara en stympare i spel, nu spelade 
af henne aUa hennes penningar, svarade denne: 
»Ack, Madame, en blind höna hittar äfven ett 
korn:». Kejsarinnan skrattade och svarade: »Blind 
höna — nåväl, då jag också är en höna och 
emellanåt rätt blind, så låtom oss lägga våra ägg 
tillsammans. Jag har hört af Mr Panin, att Ni 
hade någonting att säga ^mig». Därpå lade hon 
ifrån sig korten och började ett samtal med 
Scheflfer, hvilken från den stunden fick tala med 
henne i hvad ämne han önskade. Hon tyckte om 
Scheffers enkla sätt att vara och tala; han roade 



— 147 — 

henne med sina »propos de la vieille cour».* Säkert 
är, att kejsarinnan, som dittills misstrott Scheffer 
såsom en Frankrikes anhängare, allt ifrån besöket 
i Petersburg visade honom flere prof på förtroende 
och med nöje såg honom i spetsen för utrikes 
styrelsen i Sverige. Detta var ett nytt lysande 
prof på Ulrik ScheiBfers ovanliga förmåga att in- 
gifva menniskor förtroende. 

Att kejsarinnan fattat förtroende tiU Sveriges 
utrikesminister samt något mildrat sina fördomar 
mot dess konung och dess nya författning, var 
redan ett resultat af vftrde. Men det inskränkte 
sig ingalunda därtill. I Gustaf III:s och Scheffers 
skickliga händer blef den ryska resan ett medel, 
som med fördel användes för olika ändamål både 
utom och inom landet. Den blef ett uppslag till 
fortsatta personliga förbindelser emellan konungen 
och kejsarinnan, ja till politiska förbindelser mellan 
rikena i handelns och sjöfartens intresse. Den blef 
ock ett medel att häfda Sveriges själfständighet 
gent emot Frankrike och att göra den franska 
regeringen mera angelägen om Sveriges vänskap, 
mera benägen att förnya subsidietraktaten, som nu 
gick till ända. Men ännu viktigare var det bruk, 
som inom landet gjordes af den ryska resan. Det 

* Denna anekdot berättas af Scheffers lärjunge och vän 
G. d'Albedyhll, hvilken hört den af Scheffer själf. 



— 148 — 

troddes allmänt, att konungen stod på förtrolig fot 
med kejsarinnan, och att denna gjort ett formligt 
löfte att ej antasta den nya författningen i Sverige; 
till och med en så väl underrättad person som 
Fersen var öfvertygad härom. Detta var väl icke 
förhållandet, men i hvarje fall betraktade kejsarin- 
nan den svenska regeringsformen med större sinnes- 
lugn än förr, och sedan ryske ministern i Stock- 
holm, Simolin, gjort ett Aruktlöst försök att samla 
och organisera Rysslands gamla vänner i Sverige, 
lät man sakerna hafva sin gång. Härmed var 
faran för utländsk inblandning vid en kommande 
riksdag väsentligen minskad, och därmed äfven faran 
af inhemska partistrider, ty utan stöd af utländska 
makter skulle partimännen föga kunna uträtta. 

Det gällde nu att äfven i det inre undanrödja, 
så vidt möjligt, allt hvad som kunde tjena till an- 
ledning och stödjepunkt för en opposition vid riks- 
dagen. Man gjorde stora ansträngningar för att 
sätta kronobrännerierna i bättre skick och dämpa 
det allmänna missnöje, som de framkallat. Men 
viktigast var att sätta statens finanser i ett sådant 
skick, att de kunde bestå profs^et inför ständernas 
granskande blickar. Det första steget härtill blef 
inrättningen af en särskild riksgäldsdirektion, som 
skulle förvalta riksskulden och af betala den medelst 
därtill anslagna fonder. Andamålet med denna 



— 149 — 

mrättning uppgafs vara, att man skulle vinna 
större ordning och reda och bättre upprätthålla 
statens kredit, om riksskulden skildes från stats- 
verket, men man hade säkerligen icke heller för- 
bisett, att riksskulden genom att afskiljas från 
statsverket skulle undandragas ständemas blickar 
och kritik. Liljencrants hade uppgjort planen här- 
till; i öfv^erläggningen därom och utförandet deltog 
af rådet ingen annan än U. Scheffer, hvilken också 
blef ordförande i den nya riksgäldsdirektionen och 
därmed mottog ett uppdrag, bekymmersammare 
än något af hans öfriga förtroenden. Det var så 
mycket svårare, som ingen betydande amorte- 
ringsfond fanns att tillgå och riksgäldsdirektionen 
icke blott hade att hjälpa sig själf, utan äfven 
måste skaffa de ansenliga summor, som behöfdes 
för att statsverket skulle kunna fullgöra sina för- 
bindelser till banken och förete ett tillfredsställande 
skick, helst utan statsbrist, när riksdagen samman- 
komme. På samma gång var Scheffer ledamot af 
de särskilda konseljer, i hvilka sedan 1775 stats- 
regleringen för hvarje år uppgjordes. Här utar- 
betades nu på våren 1778 den stat, som skulle 
förevisas ständerna. Genom att gömma skulder 
och räntebetalningar hos riksgäldsdirektionen samt 
nedsätta statsutgifterna till det yttersta och höja 
inkomsterna, lyckades man åstadkomma en stat, 



— 150 — 

i hvilken statsbristen var alldeles utplånad. Denna 
illusoriska och vilseledande statsreglering var upp- 
gjord under medverkan af män af sådan klokhet 
och redbarhet som Scheffer, Liljencrants, Carl 
Sparre. För att förklara detta måste man komma 
ihåg, att riksskulden på den tiden betraktades så- 
som en statshemlighet; den var nu en hemlighet 
i högre grad än vanligt, i anseende till farhågan 
för utländska intriger vid riksdagen. Skulden 
ansågs nu så mycket mindre angå ständerna, som 
konungen åtoge sig att utan ständemas hjälp re- 
glera och afbetala densamma genom ett väl skött 
lånesystem och genom franska subsidier stäUda 
uteslutande till konungens förfogande. Sådan var 
åtminstone beräkningen hos de män, som påtogo 
sig ansvaret af en dylik statsreglering. Skuldens 
fördöljande torde lättare kunna förklaras på sådana 
grunder; men hvad man har svårt att ursäkta, det 
är, att statsbristen undanröjdes genom en mängd in- 
dragningar, af hvilka de flesta tydligen blifvit vid- 
tagna endast för tillfället och för syns skull. För 
dem som så väl kände både omständigheterna och 
den bestämmande viljan borde det från början 
ha stått klart, att så betydliga indragningar skulle 
komma att stanna på papperet. 

Efter sådana förberedelser både i den yttre 
och den inre politiken ansåg man sig kunna med 



— 151 — 

större lagn möta en ny riksdag. När konungen 
i sept. 1778 fattade det afgörande beslutet om 
riksdagens utlysande, vistades Scheffer på Ek. 
Hans mening inhemtades genom en särskild kurir. 
Han svarade den ö sept., att han liksom konungen 
ansåge den närvarande tidpunkten vara den gynn- 
sammaste man kunde hoppas* »Aldrig», skref han, 
»har den politiska ställningen i Europa kunnat 
vara för oss fördelaktigare; med undantag af Dan- 
mark, som ensamt ej mycket betyder, synas alla 
andra makter, både grannstater och mera aflSgsna, 
så upptagna af sina egna angelägenheter, att de 
ej skola f& tid att tänka på Sveriges, äf^en om 
de viUe det, och E. M. har så väl förstått omvända 
deras tänkesätt med afseende på Sverige, att det 
nu icke finnes en, som ville störa E. M:s vackra 
regering. Jag vUl ej undersöka, om det slags 
löfte, som E. M. gaf vid slutet af förra riksdagen, 
är ovillkorligt eller villkorligt. Jag vet blott, att 
detta löfte lugnade aUmänheten och har lugnat 
E. M:8 grannar. Ni säger, Sire, att det var just 
det Ni af såg; det är då lyckligt för eder ära, att 
omständigheterna understödja eder afsikt att upp- 
fylla ett löfte, som endast nödvändigheten skulle 
kunna förmå Eder att bryta. Men det finnes en 
omständighet, på hvUken jag ej kan undgå att ISgga 
den största vikt, det är det samtal, som jag förlidet år 



. — 152 — 

hade med grefve Panin, hvilken gaf uppslaget därtill, 
och allt som därefter följt bevisar, att den icke 
är utan grund. Ryssland vill ha bevis därpå, att 
E. M:s regeringsform tiHkommit med ständemas 
samtycke; det frågar litet efter graden af den 
medverkan, som de böra gifva regeringen, men 
har denna princip en gång offentligen erkänts, skall 
den säkerligen förplikta Ryssland att lemna vår 
konstitution för alltid ostörd». Scheffer fäste vi- 
dare uppmärksamheten på vissa anledningar till 
missnöje, som förefunnos och som borde i möjligaste 
mån undanrödjas före riksdagens början, samt rådde 
konungen att på förhand noga fastställa ordningen 
och gången af riksdagens förhandlingar, så att ej 
något trassel uppstode, som kunde gifva uppslag 
till mera vidtgående förvecklingar. 

I de närmare förberedelserna till riksdagen 
tog Scheffer ej någon större del; det var konungen 
själf, som med Schröderheiras biträde utarbetade 
de statshandlingar och tal, som erfordrades. Schef- 
fer författade endast konceptet till det tal konun- 
gen höll till ständerna i plenum plenorum den 
31 okt., då han lemnade en öfversikt af rikets 
förhållanden till utländska makter sedan 1772- 
De punkter, hvilka i detta tal särskildt framhöUos, 
voro den lyckligt afvända krigsfaran 1772 — 1773, 
Frankrikes vänskap och hjälp, konungens besök i 



— 153 — 

Petersborg och vänskap med ryska kejsarinnan 
samt det nu pågående kriget mellan England och 
dess amerikanska kolonier. Talet slutade med en 
försäkran, att konungen endast sökt den äran att 
göra sitt folk lyckligt, i det han upprätthållit dess 
själfständighet, ökat dess anseende och bevarat 
fredslugnet inom och utom dess gränser. 

Äfven i ledningen af riksdagen hafva andra, 
och i främsta rummet Schröderheim, spelat en 
mera framstående rol än U. Scheffer. Det är 
endast i en af de viktigaste riksdagsfrågoma man 
känner något om Scheflfers tänkesätt och med- 
verkan, nämligen i den som gjorde mesta buller, 
frågan om instruktion för bankoutskottet. För att 
rätt förstå det uppseende och den oro, som denna 
i våra ögon så enkla fråga väckte, måste man 
känna hvad som låg bakom både af personliga 
och sakliga intressen. Scheffer hade före riksdagen 
skrifvit till konungen, att realisationen, detta vackra 
minnesmärke af hans regering, hade mäktiga fien- 
der, hvilka endast sökte finna någon bräcka i 
harnesket for att måtta emot detsamma ett dödande 
hugg. När nu Fersen föreslog, att bankoutskottet 
skulle åläggas till ståndens plena hänskjuta vissa 
frågor rörande banken och realisationen, så sågo 
Scheffer och Liljencrants häri ett sådant hugg 
riktadt emot realisationen, som var deras storverk, 



— 154 ~ 

deras ögonsten, och dftrmed ftfven mot hela deras 
politiska staUning. Och detta hugg kom ifrån 
Fersen, som af gammalt var föremål för Scheffers 
ovilja — den enda person, enligt konungens för- 
sftkran, till hvilken Scheflfer hyste personligt agg — 
något som gjorde Scheffer i detta fall ännu öm- 
tåligare. Konungen åter trodde först, att Fersen 
handlat af trots, för att visa, att hans infly- 
tande på ständerna var större ån konungens, och 
att han velat på samma gång störta sin fiende 
Scheffer och bevisa riktigheten af sina egna förut- 
sägelser om realisationens ohållbarhet. Konungen 
har själf beskrifvit sitt samtal med Scheffer strax 
efter tilldragelsen, bådas känslor därvid och deras 
öfv^erläggningar om bästa sättet att parera det 
tilltänkta hugget.* Som bekant, lyckades konun- 
gen med tillhjälp af sina vänner i stånden genom- 
drifva sin vilja; Fersen vek undan för en öppen 
strid med monarken, ja lånade sin hand till under- 
gräfvande af sitt eget verk. Samma undseende 
för konungens önskningar visade Fersen i de flesta 
andra faU, då en konflikt hotade att uppstå, och 
tack vare denna hans ho£Mbmhet slutade riksdagen 
i stillhet. 



* Konungens berättelse barom tryckt hos Geijer, Kon. 
Gustaf III:s efterlemnade papper, II, 161 ff. 



— 155 — 

Ehuru man ingenting visst kftnner därom, kan 
det ej betviflas, att Scheffer gillat den politik 
konungen följde gent emot riksdagen och styrkt 
honom till den egenmäktighet, hvarmed han ingrep 
äfven i andra riksdagens förhandlingar än den 
om bankoutekottet samt undandrog ständerna en 
verklig kännedom af den finansiella stäUningen. 
För att kunna rättvist bedöma konungens och 
hans rådgifvares handlingssätt, miste man ihåg- 
komma Frihetstidens närhet. De män, med hvilka 
konungen hade att förhandla, voro desamma, som 
nyss hade från ståndens bänkar styrt land och 
rike samt förtryckt både folk och konungadöme; 
man kunde befara, att de endast väntade på ett 
gynnsamt tiUfUle för att återvinna det förlorade, 
det fanns bland dem till och med sådana, som ej 
tvekade att åter påkalla utländskt bistånd och 
mottaga utländska penningar. Att medvetandet 
häraf skulle göra de styrande mycket försiktiga, 
var naturligt; det gjorde dem till och med miss- 
tänksamma och egenmäktiga. 

K<Hi; före riksdagens sammankallande hade 
Scheffer skrifvit till konungen: »då denna epok är 
lyckligt afslutad, skall ingenting fattas i E. M:s ära 
och vår lycka». Den gången talade han mer så- 
som hofman än såsom statsman. Riksdagen af- 
slutades till utseendet lugnt och lyckligt, och likväl 



— 156 — 

var ställningen efter densamma ofördelaktigare än 
den varit forut både för konung och folk. Det hela 
var för dem båda en missräkning, en skingrad 
illusion. En viss misstämning hade sports redan 
före riksdagen, i synnerhet i hufvudstaden; den 
ökades genom regeringens skuggrädda politik under 
riksdagen och spreds genom de hemvändande riks- 
dagsmännen till alla delar af landsorten. I syn- 
nerhet inom adeln och krigsbefälet var oppositions- 
andan utbredd, och sedan allmogens petition i 
brännvinsfrågan blifvit tillbakavisad, spred sig miss- 
nöjet äfven inom denna hittills lojala klass. 

Men konungen å sin sida saknade ej heDer 
rättmätiga anledningar till missnöje. Han hade under 
de första sex åren af sin regering sökt förverkliga 
flere af sin tids bästa idéer: betryggat den per- 
sonliga friheten och eganderätten, förmildrat lag- 
stiftning och lagskipning, lossat handel och närin- 
gar ur deras sekelgamla bojor, förnyat tryckfti- 
heten och tagit första steget till den religiösa fri- 
hetens häfdande. I allt detta hade han haft brö- 
derna Scheffer och Liljencrants till hjälpare och 
stöd, men rådets flertal hade endast motvilligt och 
tveksamt följt honom. När han nu vände sig 
till ständerna, i hopp att hos dem finna större 
sympatier, mötte han äfven här likgiltighet eller 
motstånd; religionsfriheten hade en lika afgjord 



— 157 — 

vedersakare i presterskapet som näringsfriheten i 
borgarståndet. Det stora flertalet af riksdagsmän, 
uppfostradt vid Frihetstidens riksdagar, hade mer 
sinne fOr ståndsprivilegier och politisk makt än 
för medborgerlig och social frihet. Konungen, som 
ansåg sig missk&nd och tillika trodde sig se det 
gamla partiväsendet åter resa huf^udet, hemför- 
lofvade ständerna med den tysta föresatsen att ej 
så snart åter kalla dem tillhopa, och hans reform- 
if^er, som redan före riksdagen börjat aftaga, släp- 
pades efter densamma ännu mer. Hans håg vände 
sig alltmer från de sociala och ekonomiska refor- 
merna till militärväsendet och den yttre politiken, 
hvilka sedermera med litteraturen och konsten de- 
lade hans intresse. Efter riksdagens slut behöfde 
han ej längre taga hänsyn till ständerna, hvilka 
han ej på länge tänkte återse^ och efter besöket 
i Petersburg käiide han sig säkrare än förr i sin 
inre och yttre ställning. Han var mer oberoende 
än förr af folkets mening, af den allmänna opini^ 
onen, han var mera ömtålig om sin kungliga makt 
och mindre benägen än någonsin att tolka de 
politiska lagarne i frisinnad anda. Det är med 
ett ord en politisk reaktion, som nu tager sin 
början, och på samma gång en tillbakagång i 
finansiellt hänseende, föranledd dels af tilltagande 
hoflyx, dels af de bördor, som f&rsvarsväsendet 



— 168 — 

till lands och sjös samt den atrikes politiken 
pålade. 

I den politiska reaktion, som utm&rkte åren 
nftst efter 1778 års riksdag, ftr U. Scheffer icke 
utan andel och skuld; och den finansiella tillbaka* 
gången har han oaktadt allt bemödande ej kunnat 
hindra. 

Ingen af Gustaf III:s reformer efter revolu- 
tionen hade af allmänheten mottagits med så mycket 
bifall som tryckfrihetens förnyelse, och själf hade 
han då emot sina rådgif^are med stor if^er för* 
fuktat tryckfrihetens förenlighet med det nya re- 
geringssättet. Det behöfdes sedan ej mer än en 
riksdag och ett politiskt tryckfrihetsmål för att 
alldeles omstämma honom i denna fråga och om- 
vända honom till den mening, som U. Scheffer och 
andra klarsynte män då hade uttalat. 

Så djärfva ord hade sedan 1772 ej varit hörda 
i det offentliga lif^et som de, hvilka våren 1779 
uttalades af J. G. Halldin under pseudonymen 
Publicola i hans ryktbara tidningsartiklar om krono- 
bränningen. Publicola hade dels i de skarpaste 
ordalag klandrat konungens rådgifvare och ämbets- 
män, dels ock angripit själf^a regeringen och ändt- 
ligen betecknat statsskicket på ett sätt, som i hvarje 
fall ej öfverensstämde med regeringsformen, näm- 
ligen såsom dygderegering eller, med andra ord, 



~ 159 — 

såsom upplyst despotism. Enligt hofirftttens upp^ 
fattning låg det straffbara hos artiklame ej så 
mycket i hvad som yttrades om regeringen, som 
i deras utfall mot konungens rådgifvare, i det fOr* 
fattaren bland annat hemstftllde, om de som till- 
rådde öfverheten att fortgå på en sådan bana an* 
tingen sökte enskild vinst på medborgares bekost- 
nad eUer afsiktligt fullföljde anstalter, som måste 
försvaga regeringssattet och minska folkets k&rlek 
till den bäste konung. Ingen kan undra, att ett 
sådant angrepp skuUe i hög grad uppröra och 
förbittra dem som i de bästa afsikter styrkt konun- 
gen till kronobränningen, och bland dessa U. Schef- 
fer. Men när han i justitierevisionen, som han 
för tillfallet tillhörde, skulle döma i målet, lemnade 
han å sido den del af anklagelsen, däri han själf 
på sätt och vis var part; han förklarade det föga 
löna mödan »att beifra hvad några kitsliga skri- 
benter emot K. M:8 rådgivare under tiyckfrihets- 
skölden anföra kunna». Han vänder sig i stället 
emot författarens yttranden om regeringssättet, om 
konungens dygd såsom regeringssättets enda grund- 
pelare. »År då», frågar han, »den år 1772 af 
riki^ns ständer antagna och besvurna regerings- 
formen en död bokstaf ? Om i denna regerings- 
form konungamaktens gränser, riksens ständers 
och hvar mans frihet ej ligga förvarade, så hade 



— 160 — 

den ej heller bort anses såsom en orygglig och 
helig grundlag:». Om, såsom författaren sagt, 
konungamakten ej är af någon motvikt hindrad, 
om konungaförsäkran och regeringsform ej inne- 
hålla en sådan motvikt, då är regeringen despotisk, 
då äro våra grundlagar otillräckliga att upprätt- 
hålla landets och dess invånares fri- och säkerhet. 
Att utsprida så farliga principer, det är att »qvälja» 
rikets grundlagar, det är högmålsbrott och belagdt 
med dödsstraff. Han hade dock ingenting däremot, 
om konungen läte Halldin komma i åtnjutande af 
någon nåd. 

Scheffer önskade sålunda, att Halldin på nåde- 
vägen skulle befrias från dödsstraffet, men säker- 
ligen har han icke styrkt konungen till den utväg 
denne valde, då han instämde i dödsdomen och 
prisade justitierevisionens flertal för dess rättvisa 
domslut, men på samma gång befriade Halldin 
ej allenast från dödsstraffet, utan från allt vidare 
straff. Detta var utan tvifvel en mindre lycklig 
medelväg mellan rättvisa och mildhet. 

Genom det sätt, hvarpå konungen hade afgjort 
detta mål, genom att beteckna det såsom högmåls- 
brott och tillrättavisa hofrätten, som haft en annan 
mening, hade konungen godkänt en tillämpning 
af tryckfrihetsförordningens stadganden, som gjorde 
all offentlig diskussion i politiska ämnen så godt 



— 161 — 

som omöjlig, ty nästan hvarje klander mot rege- 
ringen kunde på detta satt stämplas såsom hög- 
målsbrott. Det återstod nu endast för konungen 
att äfren i lagens bokstaf gifva uttryck åt sitt 
förändrade tänkesätt. Detta skedde ett år där- 
efter, närmast i anledning af tidningen »Sanning 
och Nöje», hvilken gjort till sin uppgift att fram- 
draga missbruk, bestraffa felaktiga ämbetsmän och 
varna regeringen, och som gjorde det på ett så skick- 
ligt sätt, att hon ej kunde nås af lagens arm. 
Åf^en löjets och satirens vapen förstod tidningen 
att begagna; ryktbarast bland dess uppsatser af detta 
slag var den som handlade om »vallgubben», hvar- 
naed syftades på Carl Scheffer. Kort efter det 
tidningen innehållit en amper artikel mot lands- 
höfdingämbetet i Nerike, afgaf konungen (den 6 
maj 1780) det diktamen till rådsprotokollet, som 
föranledde tryckfrihetens inskränkning. Enligt Fer- 
sens berättelse var det endast ogärna konungen 
nu företog sig att bära hand på sitt eget verk; han 
skulle ha gif?it efter för påtryckning af bröderna 
Scheffer. Att Carl Scheffer fått afsmak för tryck- 
friheten, sedan han själf råkat ut för angrepp i 
pressen, är alltför sannolikt, och hvad Ulrik Schef- 
fer angår, hade han alltid varit dess vedersakare. 
Vid öfverläggningen i justitierevisionen tillstyrkte 

Sv. Ahad. Handl. fr. 1886, 6. 11 



— 162 — 

U. Scheffer konungens forslag; han förklarade, att 
det icke vore fråga om att rubba tryckfriheten, utan 
blott att öfverflytta ansvaret från författaren till 
boktryckaren, hvilken i själfva verket vore den 
mest skyldige, enär han af vinningslystnad drefves 
att utsprida de straffbara yttranden, som dessförutan 
ej skulle komma till allmänhetens kunskap. Det 
såg nästan ut, som om konungen ville i denna 
impopulära sak stödja sig på Scheffers auktoritet; 
i protokollet tecknade han: »expedieras enligt riks- 
rådet Scheffers tillstyrkande», och när han sedan 
fann för godt att i ett nytt diktamen till råds- 
protokollet besvara Höpkens kritik, utvecklade han 
vidare hvad Scheffer yttrat i ämnet. Hvad mau 
än må tänka om Scheffers uppträdande i tryck- 
frihetsfrågan, konseqvent var det i hvarje fall, 
och det är mer än man kan säga om vare sig 
konung Gustafs eller Höpkens hållning i samma 
fråga. 

Det var lätt för Scheffer att inverka på konun- 
gen i politiska frågor sådana som den om tryck- 
friheten, sedan Gustaf III för länge sedan öfsrer- 
gifvit den liberala väg han följt kort efter revolu- 
tionen. Svårare blef det för Scheffer att göra sitt 
inflytande gällande på det finansiella området, och 
likväl hade det där varit angelägnare än någon- 
städes. 



— 163 — 

Om ScheflPer och LUjeiicrants verkligen före- 
stftUt sig, att de skulle kunna hålla statsutgifterna 
nere på den punkt, där de syntes befinna sig i 
1778 års stat, så blefvo de snart tagna ur sin vill- 
farelse. Den statsbrist, som 1778 var försvunnen 
ur stat.en, återkom redan året därpå och växte 
sedan för hvarje år som gick på ett oroväckande 
sätt. Oaktadt statsinkomsterna hade så betydligt 
tillvuxit under Liljencrantz ledning, var ställningen 
redan fyra år efter riksdagen sMan, att rikets 
Säkra inkomster icke ens räckte tUl att betäcka 
dess vissa och fastställda årliga utgifter; till de 
extraordinarie, ofta oundgängliga utgifterna fanns 
ingen bestämd tillgång — resultatet blef en årlig 
brist af 340,000 rdr sp., förutom den brist som 
hopat sig från de föregående åren. Allt detta 
oaktadt Sverige hade en så klok och beräknande 
finansminister som Liljencrants och denne åter 
hade till stöd och hjälpare den ej mindre kloke 
och sparsamme ScheflPer; finansstyrelsen var mer 
än någonsin lagd i deras händer, till finanskon- 
seljema kallades numera sällan andra än de, och 
riksgäldsdirektionen var helt och hållet åt dem 
öfverlemnad. Riksgäldsverket var ock den del af 
finansväsendet, som befann sig i det bästa skicket; 
det åtnjöt förtroende både utrikes och inrikes. 
Väl ökades riksskulden något, men riksgälds- 



— 164 — 

direktionen hade &nnu större fordringar af stats- 
verket, som hon ständigt måste bispringa i nödens 
stund och ftfv^en l&tt kunde bistå, eftersom Liljen- 
crants tillika var statskontorets chef. Inom stats- 
verket åter voro båda mer beroende af den högsta 
viljan. Emot denna förmådde Liljencrants ensam 
ej mycket, så mycket mera Scheffer. Men icke 
ens hans inflytande räckte till att återhålla konun* 
gen, när det gällde utgifter for den kungliga 
representationen, för hofvet eller teatern. Likväl 
var det icke sådana utgifter, som mest undergräfde 
statsverket, utan det var militärväsendets behof, 
behof föranledda dels af Frihetstidens försummelser 
på detta område, dels af den nya maktstäUning, som 
Sverige numera egde eller åtminstone af konungen 
ansågs ega i Europa, och sådana utgifter var det 
icke lätt för Scheffer såsom utrikesminister att 
motsätta sig. 

Sådan var den finansiella ställningen vid den 
tid, då Scheffer lemnade tjensten. Ställningen 
var ännu icke förtviflad. Riksgälden förvaltades 
omsorgsfiiUt och försiktigt; den sårbara punkten 
låg i den ständigt växande statsbristen. För ett 
ögonblick såg det ut, som om såret skulle kunna 
läkas med brännvinet; under några år lemnade 
kronobrännerierna, som det syntes, god afkast- 
ning. 



— 165 — 

Så länge allmogen ännu hoppades att kunna 
af konungen utverka husbehofsbränningens åter- 
ställande, hade dess motstånd mot kronobränneri- 
erna varit drägligt. Men sedan konungens kun- 
görelse efter riksdagen berOfvat bönderna allt hopp, 
intogos de af förbittring och oppositionsanda; 
lönbränning och smuggleri tilltogo, allmogen gjorde 
allt som kunde skada kronobrännerierna och ansåg 
snart sagdt aUa vapen, till och med våldsamheter 
och mened, tiUåtna. Ingenting syntes hjälpa* 
Gent emot denna systematiska tredska tillgrepo 
myndigheterna de strängaste mått och steg, till och 
med sådana som voro ur rättslig synpunkt betänk- 
liga. Det uppstod ett formligt brännvinskrig af det 
förhatligaste slag. De drakoniska påbud, som bränn- 
vinsdirektionens ledande man, frih. G. Wrangel, 
utverkade af konungen under hans vistelse i Spaa 
1780, drefvo allmogens förbittring till dess höjd; 
den gaf sig luft i en allmän jäsning och hotande 
bondeoroligheter å vissa orter. När konungen 
återkom från Spaa, fann han, att man gått för 
långt och att man måste söka andra, lindrigare 
utvägar. Han uppdrog åt riksråden U. ScheflFer och 
Bjelke att i samråd med Liljencrants och Wrangel 
samt några andra föreslå de åtgärder, som kunde 
leda till en varaktig förbättring af tillståndet. I 
denna kommitté var Sche£fer den bestämmande; där 



— 166 — 

rådde dftrför klokhetens och hofsamhetens ande. 
Dess utlåtande, som godkändes af konungen i nov. 
1780, föreslog visserligen sträng tillsyn öfrer alla 
lagöfverträdelser och belöning af dem som upp- 
täckte sådana, men tillika skärpt kontroll öfver 
bränneri- och kronobetjeningen samt annat som 
kunde skydda allmogen mot orätt och förtryck. 
Dessa åtgärder bidrogo väsentligt till folkets lug- 
nande. Konungen besökte själf (juni 1781) den 
oroligaste trakten, Kalmar län, och försäkrade den 
vid Skillingarum församlade menigheten om nåd 
och lindringar. Scheffer lyckönskade honom till 
den minnesvärda segern vid Skillingarum; liksom 
Caesar kom han, såg och segrade. 

Efter detta minskades lönbränningen och bränn- 
vinsmålens antal samt allmogens opposition mot 
kronobränneriema. Men på samma gång blef in- 
rättningens finansiella resultat genom åtskilliga 
samverkande omständigheter försämradt. Sedan 
afkastningen åren 1780 — 81 hade nått sin höjd- 
punkt, gick den de följande åren alltmer tillbaka; 
det var en verkan af de missväxtår, som nu följde 
och som nedsatte allmogens köpkraft, äfvensom af 
den förändring i själfva systemet, som vidtogs, i 
det arrendena efter hand inlöstes af kronan. Denna 
förändring, som var tillstyrkt både af Scheffer och 
Liljencrants, hade till syfte att göra kronan mera 



— 167 — 

oberoende i sina anordningar, men blef genom 
de höga lösesummorna mycket betungande för 
statsverket. Innan SchefiFer lemnade det offentliga 
lifvet, hade det redan blifvit klart, att hela krono- 
bränningen var en enda stor missräkning för 
statsverket. I st&Uet för att blifva en af statens 
förnämsta inkomstkällor, ett säkert stöd för stats- 
hushållningen och därmed för det nya regerings- 
sättet, hade inrättningen blifvit en ständig källa 
till bekymmer i finansiellt hänseende samt mer än 
något annat bidragit att försvaga konungens popu- 
laritet och därmed äf^en hans politiska stillnmg 
inom landet. Slutligen hade den regala bränningen 
blifvit en kräfta, som tärde både på nationens 
moraliska tillstånd och dess välmåga. Det är inga- 
lunda säkert, att den i och för sig verkade skad- 
ligare på folket än den husbehofsbränning, som 
föregick och efterföljde densamma, men då rege- 
ringen själf tillverkade den förderfliga drycken, 
drog fördel af konsumtionen och uppmuntrade där- 
tiU, kunde detta ej annat än ytterligare demorali- 
sera folket samt försvaga vördnaden för öfverheten. 
Detta hade Scheffer och Liljencrants bort kunna 
förutse, men alla de andra missförhållanden och 
ogynnsamma omständigheter, som beledsagade denna 
inrättning, kan man icke rättvisligen lägga dem 
till last. 



— 168 — 

Det ftr redun namndt, att hvad som mer du 
något annat bidrog att öka statsutgifterna och gjorde 
det nödvändigt att skapa nya inkomstkällor var 
Sveriges utrikes politik och det länge försummade 
krigsväsendets behof. Redan före 1778 års riks- 
dag intog Sverige en aktad och själfständig ställ- 
ning i Europa, tack vare konungens och Scheffers 
skickliga diplomati; Sverige tog subsidier af Frank- 
rike, men följde icke blindt dess ledning såsom 
förr, och konungens nya vänskap med den ryska 
kejsarinnan gjorde honom ännu mera oberoende. 
Men vid tiden för 1778 års riksdag inträffade till- 
dragelser, som föranledde Sverige att alldeles eman- 
cipera sin utrikes politik och att uppträda på egen 
hand till försvar för sina kränkta intressen och på 
samma gång till skydd för den europeiska folk- 
rätten. Det var i anledning af det stora sjökrig, 
som utbrutit emellan England och Frankrike, 
sedan detta rike uppträdt till de amerikanska kolo- 
niernas hjälp. England begagnade sin öfvermakt 
på sjön med vanlig hänsynslöshet; snart svärmade 
dess kapare på alla haf och uppbringade äfven de 
neutrala maktemas fartyg, däribland många sven- 
ska. Frankrike däremot gjorde allt för att vinna de 
neutrala maktemas bevågenhet; det erkände grund- 
satsen »fritt skepp gör fritt gods» och visade äfven 
på annat sätt sitt tillmötesgående. 



— 169 — 

Det dröjde ej länge, innan de neutrala sjö- 
makterna, Sverige, Danmark, Holland och Preus- 
sen, blefvo betänkta att sätta en grans för Englands 
framfart på hafven och godtyckliga sjörätt. Deras 
åtgärder gingo i två olika riktningar. De läto 
sina ministrar i London framföra klagomål öfver 
det våld, som öfvades mot deras handelsfartyg. Af 
dessa klagomål voro Sveriges de kraftigaste; den 
protest, som G. A. Nolcken afgaf i London den 4 
dec. 1778, var så skarp, att den engelske utrikes- 
ministern fann den likna en krigsförklaring. Men 
alla dessa noter förmådde ej af England utverka 
annat än obetydliga och otillräckliga eftergifter. 

Det fordrades alltså kraftigare medel till den 
neutrala sjöfartens skydd än diplomatiska noter. 
Sådana medel voro redan hösten 1778 påtänkta 
både i Stockholm och Köpenhamn. Grefve A. P. 
Bemstorff, som då ledde Danmarks utrikespolitik, 
hade redan i sept. 1778 föreslagit Ryssland ett 
väpnadt neutralitetsförbund af ganska vidsträckt 
betydelse och syfte, men ville begränsa det till 
Danmark och Ryssland och utestänga Sverige, som 
han fruktade och som han ansåg ega alltför olika 
både politiska och kommersiella intressen. Kort 
därpå tog äfven Scheffer initiativ i samma ft'åga 
och föreslog en konvention till sjöfartens skydd, 
men han vände sig med detta förslag både till det 



— 170 — 

ryska och det danska hofvet och ville sedan ut- 
sträcka förbundet till alla neutrala. 

Det ryska hofvet tog sig lång betänketid: först 
i febr. 1779 kommo dess svar på de danska och 
svenska förslagen. Ryssland med sin ringa handel 
hade ej samma intresse af en väpnad neutralitet 
som Sverige och Danmark; det önskade endast 
skydda den för Ryssland viktiga engelska sjöfarten 
på Arkangel mot kapare, och det inbjöd därför de 
båda andra hofv^en ej till ett förbund, hvilket skulle 
väcka alltför stort uppseende, utan endast till en 
»koncert», en samverkan emellan de tre staterna 
i de nordiska farvattnen, där de borde genom sina 
krigsskepp gemensamt skyiida ej blott sina egna, 
utan ock andra staters, äfven de krigförandes, 
fartyg mot kapare. 

Det ryska förslaget var i själfva verket ej 
öf^erensstämmande med gällande folkrätt och trak- 
tater: de neutrale hade ingen rätt att taga äfv^en 
de krigförande statemas fartyg i sitt skydd eller 
förjaga kapare från öppna sjön. På grund häraf 
ansåg sig BernstorflF böra afböja förslaget. Gustaf 
III och Scheffer åter, ehuru de väl insågo förslagets 
brister, aktade sig dock att afvisa detsamma, de 
fogade sig därefter för att vinna insteg hos kejsa- 
rinnan och bana väg för närmare förbindelser. 
De antogo koncerten med Ryssland, men de iakttogo 



— 171 — 

den försiktigheten, att de affattade Sveriges deklara- 
tion tiU de krigförande i bättre öfverensstftmmelse 
med folkrättens fordringar; den svenska deklara- 
tionen (af maj 1779) talade endast om att vid Sveri- 
ges egna kuster skydda handeln mot kapare, men 
tillade, att Sverige ville skydda sina handelsfartyg 
på aflfigsnare farvatten genom konvojer af örlogs- 
skepp. 

Det viktiga beslutet om konvojers utsändande 
var fattadt redan innan det ryska förslaget ankom. 
Vid riksdagen 1778 — 79 hade borgareståndet hos 
Kungl. Maj:t anhållit om kraftiga åtgärder till 
handelns skydd. I anledning häraf höUos under 
februari 1779 långvariga öfverläggningar i kon- 
ungens konselj. Scheffer meddelade på grund af 
svenske ministerns i London depecher, huru de 
svenska fartygen blifvit behandlade i England, 
först af kapame, därpå inför amiralitetsrätten. Om 
de svenska fartygen ej finge föra de krigförande 
nationernas egendom, enligt grundsatsen fritt skepp 
gör fritt gods, skulle deras frakthandel afstanna, 
och om enligt Englands sjörätt alla skeppsför- 
nödenheter, såsom timmer, järn, tjära m. m., be- 
traktades såsom kontraband, vore Sveriges export- 
handel nästan tillintetgjord. Man var öfverens, 
att detta ofog måste städas, och konungen beslöt i 
enlighet med kanslikoUegii af Schefifer dikterade 



— 172 — 

förslag, att konvojer skulle under året 1779 anord- 
nas. De skulle tagas af den eskader, som på våren 
skulle utlöpa till handelns och sjöfartens skydd. 

Härmed var konvojsystemet antaget, men det 
återstod ftnnu att afgöra den viktiga frågan, hvilka 
regler och bestämmelser skulle utfärdas så väl för 
eskader- och konvojbefelhafsrare som för de sjöforte- 
idkande, äfvensom för främmande krigsfartyg i sven- 
ska farvatten. På denna fråga berodde i själfva 
verket allt. I början beslöt man att utftrda ett 
öppet reglemente härom med bestämmelser, som 
gingo stick i stäf emot den engelska sjörätten. 
Men den försiktige Scheflfer insåg snart, att Sverige 
ej skulle kunna ensamt göra ett sådant reglemente 
gällande mot England, och därför nöjde man sig 
att tills vidare införa samma bestämmelser i de 
instruktioner, som utfärdades för hertig Carl så^om 
eskaderns befälhafvare och för konvojchefema, äfven- 
som i reglementet för landshöfdingen och kommen- 
danten i Göteborg, som det tillkom att vaka öfver 
den viktigaste delen af vestkusten. 

Ehuru föga understödt af Ryssland och alldeles 
icke af Dantnark, hade sålunda Sverige på egen 
hand tagit ett betydelsefullt steg framåt på den 
väpnade neutralitetens bana, långt i förväg framför 
grannstaterna. Sverige var beredt att skydda sina 
handelsfartyg genom konvojer och att, om de an- 



— 173 — 

tastades eller visiterades, styra våld med våld, att 
återtaga fartyg, som olagligt uppbringats, samt 
att mot de krigförande hftfda både grundsatsen 
fritt skepp fritt gods och en billig tolkning af 
begreppet krigskontraband. Härmed voro de vik- 
tigaste punkterna i den s. k. väpnade neutraliteten 
redan af Sverige uppställda, om än så, att de delvis 
inflöto i instruktioner, som höUos hemliga. Det åter- 
stod nu att se, om Sverige äfren skulle kunna för- 
svara sin rätt emot det öfvermäktiga England, eller 
.om det skulle gå såsom lord North säges ha antydt 
med orden: Qui est-ce donc qui escortera les vaisseaux 
de guerre suédois? 

I slutet af maj 1779 skulle eskadern afgå 
från Carlskrona. Dessförinnan besökte konungen 
denna stad, åtföljd af riksråden ScheflFer och Falken- 
green; han höU där konselj och gjorde ytterligare 
tillägg till hertig Carls instruktion. Eskadern, som 
var den största Sverige på länge satt i sjön, uppe- 
höll sig mest i Nordsjön, sysselsatt med öfningar, 
profsegling m. m., medan konvojema afgingo till 
sina bestämmelseorter. En konflikt hotade att ut* 
bryta, då en svensk handelsflotta under konvoj 
skingrades i Kanalen och en del däraf qvarhöUs af 
Engelsmännen såsom lastad med kontraband. Men 
faran aflägsnades genom det ovanliga tillmötes- 
gående de engelska domstolarne nu visade Sverige, 



— 174 — 

i det de lösgåfsro de tagna fartygen. England 
fruktade tydligen, att Sverige skulle, ifall det föro- 
rättades, följa Spaniens exempel, hvilket land i juni 
1779 öppet sällat sig till Englands fiender. 

Det var en egendomlig ödets skickelse, att 
Sveriges första sjöexpedition till handelns skydd 
skulle sluta med ett närmande till England, men 
missförstånd med de Bourbonska maktema, Spanien 
och Frankrike. Spanska hofvet följde nämligen 
samma godtyckliga sjörätt som England och tilläm* 
pade den ännu hänsynslösare emot de neutrale, 
äfven mot Sverige. Det fogade härtill en direkt 
förolämpning, då det i Malagas hamn lade beslag 
på svenska fregatten lUerim såsom anklagad att 
ha brutit Gibraltars blokad. Konung Gustaf fatta- 
de eld, han ville i första hettan kräfva upprättelse 
och hemkalla sitt sändebud från Madrid, men på 
Scheflfers råd afvaktade han först verkan af ett 
bref, som han tillskref Spaniens konung och hvari 
han vädjade till dennes rättvisa; och härigenom 
häfdes åtminstone detta missförstånd. Det fran- 
ska hofvet åter var missnöjdt med den svensk-ryska 
koncerten, hvilken ej beredt Frankrike några för- 
delar, och gaf det i Stockholm till känna på ett 
sätt, som högeligen förtröt konung Gustaf och fram- 
kallade ett skarpt svar från hans sida. Men snart 
inträffade ett nytt uppslag i den väpnade neutrali- 



— 175 — 

tetens historia, som åter förde Sverige och Frank- 
rike närmare hvarandra. Detta uppslag kom ifir&n 
Petersburg. 

Där hade i slutet af år 1779 inledts ett väl- 
digt intrigspel mellan stridande hofpartier. Den 
talangfulle engelske diplomaten Harris* uppbjöd 
alla sina krafter, för att med tillhjälp af den mäk- 
tige favoriten Potemkin vinna kejsarinnan för det 
engelska intresset; han arbetade på att grunda en 
trippelallians mellan England, Ryssland och Dan- 
mark, riktad mot de Bourbonska maktema. Men 
det fanns äfven mäktiga krafter, som arbetade i 
motsatt riktning. Så gjorde i första rummet den 
gamle Panin, som hade bakom sig flertalet af de 
ryske herrame och äfven understöddes af konung 
Fredrik i Preussen, 

I början af år 1780 inträffade en tilldragelse, 
som kom vågskålen att afgjordt luta till Englands 
fördel. Några fartyg lastade med ryska varor blefvo 
utan lagliga skäl tagna i beslag af spanska krigs- 
skepp. Vid underrättelsen härom intogs kejsarin- 
nan af en häftig förbittring. Hon befallde Panin 
att af det spanska hofvet kräfva upprättelse samt 
inbjuda de neutrala makterna att med henne ingå 
en förening till den neutrala handelns skydd. Panin 



* Sedermera Earl af Malmesbary. 



— 176 — 

iick i uppdrag att utarbeta ett förslag till en dylik 
förening. 

Härmed hade kejsarinnan upptagit samma idé, 
som Scheffer hade först uttalat på hösten 1778: 
ett allmänt neutralitetsförbund till handelns skydd.* 
Alla antogo, att detta förbund skulle göra front 
emot Spanien och därmed äfven mot Frankrike, 
att det sålunda skulle i hufvndsaken gå Englands 
ärenden. Harris trodde sig ha spelet vunnet. Men 
den sluge Panin förstod att öfverlista både honom 
och herskarinnan. Han föreställde Katarina, hvilken 
oförgänglig ära hon skulle bereda sig själf, hvilken 
välgärning åt menskligheten, om hon nu upp- 
trädde såsom lagstiftarinna för Europa, om hon 
förkunnade och genomförde principerna af den 
nya sjörätt, som man i århundraden förgäfves 
eftersträfvat. Dessa principer framlade han nu 
för henne; han fick dem för godt köp, ty de voro» 
afskrifna ur det förslag af grefve Bernstorflf, som 
Ryssland ett år förut förkastat, och hade delvis 
varit tillämpade af Sverige under förra årets sjö- 
expedition. De viktigaste af dem voro fritt skepp 
fritt gods samt de som rörde krigskontraband och 
eflFektiv blokad. Han aktade sig väl att festa 
hennes uppmärksamhet därpå, att dessa principer 

* Grefve Bernstorff hade ännu tidigare föreslagit ett dy- 
likt förbund mellan Ejssland och Danmark. 



— 177 — 

skulle drabba England i vida högre grad än Spanien^ 
och på det hon ej skalle hinna upplysas härom, på- 
skyndade han ärendets gång till den grad att, sedan 
kejsarinnan den 9 mars 1780 hade gillat och den 
10 underskrif^it deklarationen, redan följande dag 
kurirer afskickades med det viktiga budskapet till 
främmande hof, särskildt de neutrala sjömaktemas. 
Några dagar därefter mottog Harris ett meddelande 
om hvad som skett — det var då för sent att ändra. 
Den ryska kurir, som afgått till Stockholm, 
medförde dit kejsarinnans deklaration samt hennes 
inbjudning till svenska hofvet att sluta en kon* 
vention till den neutrala handelns skydd och för 
samma ändamål utrusta en eskader. Då man i 
Stockholm ej kände det ryska förslagets förhistoria, 
blef man där mycket öfverraskad; man kände sig 
naturligtvis tilltalad af själfva saken, eftersom den 
gick i samma riktning som Sveriges föregående 
politik, men man fann omständigheterna så egen- 
domliga, att man beslöt att vara på sin vakt. Man 
uppehöll alltså saken, genom åtskilliga förfrågningar 
i Petersburg om vissa förberedande punkter m. m., 
och under tiden hann man vända sig till det franska 
hofvet och inhemta dess mening om det ryska försla- 
get. I Versailles var man förtjust öfver kejsarinnans 
deklaration och prisade hennes vishet, ehuru man 
tillika lät förstå, att alltsammans i grunden vore 

Sv. Ahad. Handl. fr. 1886, 6. 12 



— 178 — 

Frankrikes verk. Så snart man i Stockholm för- 
vissat sig om Frankrikes bifall, utarbetade Scheffer 
ett förslag till konvention med Ryssland. I detta 
tillades närmare bestämmelser om de förbundna 
maktemas eskadrar och dessas samverkan till han- 
delns skydd samt en förpliktelse för maktema att 
gemensamt arbeta på fredens återställande och all- 
mänt erkännande af de nya sjörättsgrundsatserna. 
Ofeer detta förslag inhemtades rådets mening i 
allmänt sammanträde den 1 maj 1780. Konungen 
redogjorde själf för hela den politiska ställningen 
och lät därpå Scheffer uppläsa och motivera för- 
slagets särskilda punkter. Rådet fann dessa för- 
siktigt och väl affattade och instämde till alla delar 
i hvad som var föreslaget. Samma dag afgick 
kurir till Ryssland med konventionsförslaget. 

I Petersburg var man ej fullt nöjd med det 
svenska hofvets sätt att mottaga det ryska för- 
slaget; och ännu mindre med det danska hofvets. 
Man hade i Petersburg väntat, att Sverige och 
Danmark skulle utan betänkande kasta sig i Ryss- 
lands öppnade armar. I dess ställe hade de tagit 
sig lång betänketid, deras uttalanden vittnade ej 
om det varma intresse och den beundran för kej- 
sarinnans storhet, som man väntat, och konventions- 
förslagen vore affattade med alltför stor försiktig- 
het. Panin fann det nödvändigt att utarbeta 



— 179 — 

kontraprojekt till de från Stockholm och Köpen- 
hamn inkomna förslagen. Härmed drog det så 
långt ut på tiden, att det blef omöjligt för konung 
Gustaf att, såsom han önskat, få konventionen af- 
slutad innan han afreste till Spaa (den 15 juni). 
Han uppdrog åt Scheffer, som stannade hemma, 
att leda och afsluta underhandlingen. Men då det 
var öfverenskommet, att den svensk-ryska konven- 
tionen skulle undertecknas i Petersburg, och då 
Scheffer såsom vanligt tillbragte sommaren på Ek, 
var det först efter långt dröjsmål och sändningar 
fram och tillbaka, som fördraget slutligen den 1 
aug. 1780 kunde undertecknas. Scheffer hann icke 
ens invänta konungens svar från Spaa, då han gaf 
order om undertecknandet. Han urskuldade sig 
med faran af ett längre dröjsmål: Sveriges nya 
deklaration var nämligen redan utfärdad, och Scheffer 
fruktade, att England skulle i anledning däraf 
kasta sig öfver Sverige innan konventionen vore 
undertecknad. Ratifikationerna kunde först i ok- 
tober 1780 utvexlas i Petersburg. 

De konventioner, som Ryssland nu afslöt med 
Sverige och Danmark till de neutrales skydd, voro 
af Panin uppsatta med hufvudsaklig ledning af 
det svenska förslaget, hvilket Scheffer utarbetat. 
Åfven häraf framgår, hvilken stor andel Scheffer 
haft i det storverk, som kallas väpnade neutralite- 



— 180 — 

ten. Från honom utgick det första förslaget till 
ett allmänt neutralitetsförbund, hösten 1778, ehuru 
det då ej vann anklang hos Danmark och Ryss- 
land; det var han, som 1779 formulerade Sveriges 
anslutning tiU den af Ryssland föreslagna koncerten 
samt utarbetade de viktiga instruktionerna för Sve- 
riges eskader- och konvoj-befälhafvare, och slut- 
ligen har hans förslag lagts till grund för de kon- 
ventioner, som 1780 kommo till stånd mellan Ryss- 
land och de nordiska staterna. På grund h&raf 
torde man ega rätt att åt Scheffer häfda en öfver- 
vägande andel af äran för den väpnade neutrali- 
teten. Scheffer måste slutligen i sin ordning dela 
äran med sin konung, hvilken med sådan beslut- 
samhet och fasthet stödde och främjade sin mi- 
nisters sträfvanden. Hvad som intresserade Gustaf 
III i den väpnade neutraliteten, var den allmänna 
betydelsen däraf för Sveriges politiska ställning i 
Europa, men de folkrättsliga och kommersiella in- 
tressen, som voro så väsentliga moment i den- 
samma, dem har han endast ofullständigt förstått 
och uppskattat. Hvad slutligen angår kejsarinnan 
Katarinas och gref.e Bernstorffs fortjenster om den 
Väpnade neutraliteten, så har Bemstorff först uttalat 
de berömda fem grundsatserna, men utan att göra 
något vidare bruk af dem, och kejsarinnan har 
visserligen gjort bruk af dem i sin ryktbara de- 



— 181 — 

klaration 1780 och de därpå grundade fördragen, 
men det var liksom tillfälligtvis och genom en in- 
trig af Panin, som hennes tankar vändes åt detta 
håll. Scheffers verksamhet för saken var däremot 
väl genomtänkt och konseqvent från början till slut. 
Men skulle »neutralité armée:» blifva något annat 
än en i^nullité armée», såsom den blifvit kallad, var 
det af nöden, att de förenade maktema förfogade 
öfver det medel, som ensamt förmådde gifva kraft 
åt deras deklarationer, nämligen en sjömakt, till- 
räcklig att ingifva England aktning. Af de tre 
förenade maktema var Sverige i detta hänseende 
svagast. Alltsedan revolutionen hade sjöförsvaret 
varit föremål för regeringens synnerliga uppmärk* 
samhet; nästan årligen hade konungen besökt Carls- 
krona, åtföljd af sin krigskonselj, för att med 
egna ögon undersöka flottans tillstånd och vid- 
taga nödiga förbättringar. Scheffer hade deltagit 
i alla dessa öfverläggningar och, ehuru icke sjö- 
man, förvärfvat mycken erfarenhet i allt som hörde 
tiU flottans förvaltning, ekonomi och organisa- 
tion; han hade kraftigt understödt dem som ifrade 
för genomgripande reformer häri, mycket hade ock 
blifvit gjordt tiU förbättring af flottans administra- 
tion, men det oaktadt befann sig den stora flottan 
ännu 1780 i ett svagt och otillfredsställande skick. 
Huf^udorsaken härtill låg i saknaden af en le- 



— 182 — 

dande ande, som egde fOrmåga att rycka upp flottans 
styrelse ur den slentrian, i hvilken den sedan gam- 
malt var försjunken. En sådan chef fanns vid 
arméens flotta i Sveaborg, det var Henrik af Trolle, 
och under hans ledning hade denna flotta gjort 
snabba och stora framsteg. 

Det var icke den minsta vinsten af Sveriges 
verksamhet för den väpnade neutraliteten, att denna 
gaf uppslaget till den svenska örlogsflottans på- 
nyttfödelse. Sjöexpeditionen af 1779 användes tillika 
till profsegling af Chapmans efter nya principer 
byggda linieskepp Vasa, hvilket därvid jämfördes 
med andra flottans skepp. Denna profsegling blef 
ty värr äfven en partifråga mellan vännerna af det 
gamla och det nya vid flottan. För att få saken full- 
ständigt, utredd, tillsatte konungen en hemlig certe- 
kommission under hertig Carls presidium. I denna 
kommission voro de motsatta åsikterna väl repre- 
senterade; de som ville bryta med den gamla slen- 
trianen och beträda en ny väg, voro riksråden Schef- 
fer och Sparre samt bland fackmännen Trolle och 
Chapman. Redan i fråga om fartygscerten uppstod 
en skarp meningsbrytning, men ännu allvarsammare 
blef striden, när Trolle framlade sitt stora förslag 
till örlogsflottans organisation. Han utgick där- 
ifrån, att sjöförsvaret vore den viktigaste delen af 
Sveriges försvarsväsen och att det borde lämpas 



— 183 — 

både till anfall och försvar; därtill behöfdes en tal- 
rik flotta af rörliga och grundgående linieskepp af 
en enda certe om 60 kanoner samt en stark fregatt- 
eskader att betacka skärgårdsflottan och operera i 
förbindelse med arméen. Han ansåg, att med ett 
årligt anslag af 300,000 rdr sp. Sverige borde efter 
sju år ega 15 nya linieskepp och 16 nya fregatter 
och dessutom kunna underhålla de gamla fartygen. 
Genom stödet af Scheflfers och Sparres auktori- 
tet, för hvilken äfven hertig Carl böjde sig, segrade 
Chapmans åsikt i certefrågan och TroUes i orga- 
nisationsfrågan, med vissa smärre ändringar. Kon- 
ungens bifall till kommissionens förslag var på 
förband gifvet, han tilltalades lika mycket af det 
djärfs^a och storslagna i TroUes plan som af hans 
löfte, att den nya flottan skulle vara färdig redan 
inom sju år. Kort före sin afresa till Spaa 1780 
godkände han alltså både kommissionens förslag 
och TroUes nybyggnadsplan; och för att vara säker, 
att den vackra planen äfven skuUe blifva en verk- 
lighet, uppdrog han åt TroUe att såsom general- 
amiral själf utföra den plan han uppgjort, med bi- 
träde af Cbapman såsom arbetsdirektör. I de kon- 
seljer, där dessa viktiga beslut fattades, var Scheffer 
en af rådgifsrame. EmeUan honom och TroUe rådde 
ett ömsesidigt förtroende. Mer än en gång vänd^ sig 
TroUe i bekymmersamma lagen till Scheffer, sär- 



— 184 — 

skildt när det var fråga om att inverka på konungen,, 
hvars alltför stora ifver Scheffer anmodades att lugna. 
TroUe började oförtöfvadt sitt arbete med 
örlogsflottans omskapning, och som viljan och för- 
mågan nu voro förenade på en hand, gick det 
raskt undan med arbetet. En ny anda hade med 
Trolle hållit sitt intåg vid örlogsflottan, det var 
Ehrensvärds anda, som förut skapat arméens flotta. 
och nu beherskade äfven örlogsflottan, h vilken så^ 
länge hade stått henne emot. Men den bästa ma* 
teriell blir till ingen nytta, om ej de som skola föra 
vapnet ega färdighet och vana i dess begagnande* 
Med andra ord, det var af största vikt, att så väl 
befäl som besättning fingo praktisk öfhing i yrket. 
Härtill gaf den väpnade neutraliteten tillfälle i 
större omfattning än vanligt, ty så länge kriget 
varade, måste Sverige hvarje sommar utsända en 
eskader till demonstration och till konvojer. — Men 
dessa expeditioner måste, for att ej blifva för dyra, be- 
gränsas både till storleken och tiden och motsvarade 
ingalunda behofvet. Det var därför en stor fördel 
för Sverige, att dess bundsförvant Frankrike emot- 
tog i sin tjenst ett stort antal svenska sjöofficerare,, 
hvilka därigenom fingo tillfäUe att deltaga i det 
stora sjökriget och där vinna erfarenhet i yrket. Det 
var denna stam af skickliga sjöofficerare, som seder- 
mera förde Sveriges flottor tiU seger under kriget 



— 185 — 

1788—90- Äfven härtill har Scheflfer i sin mån bi^ 
dragit genom att använda svenska kabinettets in- 
flytande i Versailles till fördel för de tjenstsökande. 
Liksom Sverige före 1780 års konventioner 
hade utxättat mer än någon annan makt för den 
väpnade neutraliteten, så har det äfven efter denna 
tid allvarligare än någon annan sträfvat att ska£fa 
de neutrala grundsatserna aktning och erkännande. 
Danmark hade endast motvilligt ingått i förbundet^ 
det höll sig så mycket som möjligt på afstånd 
från Sverige och gynnade England. Ryska kej- 
sarinnans första ifver för saken hade snart svalnat^ 
hennes intresse började vända sig åt ett annat håll. 
I maj 1780 aflade kejsar Josef sitt ryktbara besök 
hos kejsarinnan, och redan följande år slöts deras 
mot Turkiet riktade hemliga förbund. Kort där- 
efter måste den gamle Panin träda tillbaka; Po- 
temkin var utan medtäflfire i kejsarinnans kabinett, 
och han gjorde aUt för att rikta hennes ärelystnad 
mot Orienten. Detta omslag i den ryska politiken 
var på flere sätt en missräkning för Gustaf IIL 
Hela hans diktan och traktan sedan besöket i Pe- 
tersburg hade gått ut på att vinna kejsarinnan» 

plats, från hvilken han länge sökt undantränga sin 
gamle morbroder i Berlin. Nu såg han sig häri 
förekommen af kejsar Josef, med hvilken han väl 



— 186 — 

kunde tAfla i snille och upplysning, men icke i 
makt och storhet. Hvad som särskildt sårade ho- 
nom var, att kejsaren äfven undanträngde honom 
från det fredsmedlarevärf, som han efterstr&fvade 
vid kejsarinnans sida. Han hade alltsedan 1779 
med stor ifrer arbetat därpå, att detta vftif skuUe 
uppdragas åt honom och kejsarinnan gemensamt, 
och afven låtit införa något därom i konvaitionen 
med Ryssland; han hade klappat på dörrarna till 
alla kabinett, men öfverallt blifnt mottagen med 
likgiltighet eller motvilja, och slutligen blef kejsaren 
i stället för honom en af medlarne i fredsverket. 
Oaktadt sina bundsförvanters likgiltighet fort- 
for Sverige att verka i den väpnade neutralitetens 
anda. När England förklarade Holland krig, innan 
detta land hunnit afsluta sitt förbund med de 
tre nordiska makterna, och sjökriget med förnyad 
häftighet upplågade, iakttog Sverige visserligen fram- 
gent sträng neutralitet, men föreslog tillika kejsar- 
innan, att de neutrala maktemas eskadrar skulle 
förena sig tiU ett helt för att inverka på England 
och förmå det att erkänna den nya sjörätten. Kej- 
sarinnan afböjde dock förslaget, och det enda Gustaf 
III kunde genomdrifv^a^ var att de tre förbundne 
i London afgåfvo lika lydande deklarationer, i af- 
sikt att förmå England till fred eller stillestånd 
med Holland. Lika liten framgång rönte Gustaf 



— 187 — 

III och Scheffer i sina bemödanden att bringa 
de neutrales intressen och grundsatser på tal och 
till erkännande i fredskongressen. I denna vik- 
tiga fråga utarbetade Scheffer flere diplomatiska 
aktstycken af stort intresse. Först, på sommaren 
1782, föreslog han både i Versailles och Peters- 
burg, att de neutrale skulle gemensamt inbjuda 
till en allmän fredskongress, på hvilken ftfven den 
nya sjörätten borde stadgas med samma fasthet 
«om t. ex. Tyska rikets författning genom West- 
faliska freden; och slutligen, kort före freden i 
Versailles, begärde han, att de neutrales ministrar 
måtte kallas till deltagande i fredskonferenserna, 
eller att de neutrale skulle inbjuda de krigfö- 
rande makterna att efter freden biträda neutrali- 
tetsförbundet. Men i Versailles svarade man, att 
efter Rodneys stora sjöseger vid Guadeloupe funnes 
ingen utsikt, att England skulle göra de neutrale 
några eftergifter, och i Petersburg fann man visser- 
ligen Sveriges förslag välbetänkt, man prisade det, 
men — lade det till handlingarna. 

Oaktadt dessa diplomatiska missräkningar ut- 
gör den väpnade neutraliteten ett vackert blad 
i Sveriges historia, vackert icke blott genom den 
framstående rol Sverige spelat i denna för Euro- 
pas folkrätt så viktiga tilldragelse och genom den 
impuls den gaf till svenska örlogsflottans åter- 



— 188 — 

upprättelse, utan ftfven genom de kommersiella 
fördelar den tillskyndade vårt land. Väl fortfora 
England och Spanien att uppbringa svenska far- 
tyg, nftr de icke gingo under konvoj, men de för- 
grepo sig icke på konvojerna, ty de visste, att de 
svenska befälhafvarne hade order att möta våld 
med våld och att häfda den svenska flaggans 
heder. Under hennes skydd uppblomstrade den 
svenska frakthandeln och tillskyndade landet en 
inkomst, som rikligen ersatte de förluster, hvilka 
drabbade exporthandeln. Sveriges neutraHtetspoU- 
tik har äfven beredt det fördelen att först af alla 
neutrala makter kunna afsluta ett handelsfördrag 
med de amerikanska fristatema. Det kom till stånd 
under Frankrikes välvilliga medverkan genom under- 
handlingar, som i Paris fördes emellan Creutz och 
Franklin efter SchefiFers instruktioner. Fördragets 
största intresse låg icke i de kommersiella fördelar 
det beredde Sverige, utan i den öfverenskommelse 
det innehöll om de båda staternas handel och sjö- 
fart under krig, en öfverenskommelse som var 
grundad på 1780 års konventioner och det sista 
krigets erfarenheter och kan betraktas såsom ett 
program, hvarigenom Sverige ville visa världen 
hvad det tänkt och velat i . denna fråga. Den var 
en vacker afslutning af den verksamhet det svenska 
kabinettet under fem år utvecklat för detta ända- 



— 189 — 

mål; den var tillika en vacker afslutning på Ulrik 
Scheffers långa statsmannabana. 

Ty när fördraget med Amerika afslöts, hade 
Scheffer redan inlemnat sin afskedsansökan. Detta 
var ingalunda första gången han gifdt konungen 
till känna sin afeikt och önskan att få draga sig 
tillbaka i privatlifvet. Redan 1780 skall han, 
enligt tillförlitlig uppgift, ha talat med konungen 
härom — det var kort före konungens resa till 
Spaa. Oaktadt Gustaf III sedan hösten 1779 um- 
gåtts med resplaner och afhandlat frågan med sina 
yngre förtrogne, hade Scheffer ingenting fått veta 
af konungen själf, förrän saken var bekant vid 
hofven både i Stockholm och i Paris. Först vid 
midten af april 1780 underrättade konungen honom 
om sin afsikt och orsakerna därtill. Han erinrade 
om den vacklande helsa och ojämnhet i lynnet, 
hvaraf han lidit hela vintern och som hade sin 
förnämsta orsak i förhållandet till hans moder; 
han hoppades bot för bådadera i någon tids från- 
varo och i Spaas helsovatten. Så länge saken var 
oviss, hade konungen ej velat oroa Scheffer där- 
med; men nu ville han tala, han vore honom så 
mycken tack skyldig, att han ej ville, att Scheffer 
ens ett ögonblick skulle misstänka honom för brist 
på förtroende. Han vände sig nu till vännen 
Scheffer och bad honom framställa saken i den 



— 190 — 

fördelaktigaste dager för hans förste minister och 
begära dennes bifall. Skulle ministern finna planen 
stå i strid med landets väl och de allmänna in- 
tressena, väntade konungen af sin vän hans van- 
liga uppriktighet och skulle afstå från resan, så 
mycket det än kostade på honom. 

På detta älskvärda bref svarade ScheflPer, att 
han hittills bort tiga, till dess konungen tilläte 
honom bryta tystnaden. Han bad nu att få ut- 
förligare afhandla saken med konungen, icke för 
att framställa oöfvervinneliga hinder mot resplanen, 
utan för att visa de två sidor, från hvilka den 
kunde betraktas. Det tillkomme H. M. att afgöra 
saken, och han vore på förhand viss att kunna 
gilla det beslut konungen fattade. 

Denna förhistoria till konungens Spaa-resa 
är rätt karakteristisk för förhällandet mellan kon- 
ungen och Scheflfer. Gustaf III hyste utan tvif- 
vel fullt förtroende till sin förste minister, men 
tillika så mycken respekt, att han i det längsta 
uppsköt att meddela honom en plan, som han 
fruktade att Scheffer skulle ogilla. Scheflfer åter 
sade sig i hvarje faU skola gilla det slut, hvari 
konungen stannade, men säkerligen har han i 
öfverläggningen härom på det kraftigaste afrådt 
resan, hvilken han ogillade både för kostnadens 
skull och med hänsyn till den ovissa ställningen i 



— 191 — 

Europa och de sväfvande uDderhandlingama om den 
väpnade neutraliteten. Det var vid detta tillfälle 
Scheffer skall ha anmält sin önskan att afgå ur kon- 
ungens tjenst. Han lät dock förmå sig att tills vidare 
qvarstanna; konungen sökte blidka honom dels ge- 
nom löftet att han skulle slippa följa med till Spaa, 
dels genom det uppdrag han fick att ensam leda och 
afiiluta de pågående neutralitetsunderhandlingama. 
Under sin utrikes resa gaf konungen SchdBFer 
flere prof på vänskap och förtroende. Han under- 
rättade honom egenhändigt om sitt tillfrisknande 
efter lunginflammationen i Damgarten — ett bref 
som Scheflfer säger ha varit för honom mer helso- 
bringande än Medevivattnet och hela läkarekonsten. 
När konungen fattade tanken att från Spaa af- 
lägga ett kort besök i Versailles, på anledning 
gifven af drottningen i Frankrike, begärde han 
ScheflFers råd härom. Denne svarade, att konungen 
syntes ha gått för långt i denna sak för att numera 
kunna uteblif^a, men han bad honom bemöda sig 
att ej genom sina lysande egenskaper ställa den 
franske konungen i skuggan eller väcka hans svart- 
sjuka; han borde äfv^en akta sig att gifva minist- 
rame anledning till misstankar, liksom ville han taga 
drottningens parti mot dem. Den skarpsynte SchefiPer 
hade härn^ed träffat den svaga punkten i den nya 
resplanen ; det var just på den franska ministärens 



— 192 — 

motstånd hels planen strandade. Att konungen ej 
kom att utsträcka resan till Italien för att dftr till- 
bringa vintern, var för ScheflFer en stor hugnad. 

Hvad som de nästföljande åren mest syssel- 
satte Scheffer i den inre och i den yttre styrelsen, 
kftnna vi redan. Vid hofvet var enkedrottning 
Lovisa Ulrikas död i juli 1782 den märkligaste 
händelsen. Om Scheffers ställning till den höga 
damen säger Schröderheim, att han var hennes 
afsvume fiende. Detta är utan tvifvel för mycket 
sagdt, men någon vän af henne var han icke, och 
han kunde väl icke gärna vara det, med den nära 
kännedom han egde af hennes karakter och hennes 
uppförande både före och under Gustaf Ill:s rege- 
ring. SchefiFer har troKgen icke gjort mycket f^r 
att närma konungen till hans moder, då han vid 
den stora brytningen före kronprinsens födelse 
1 778 rådfrågades af konungen om villkoren för en för- 
likning. Också var han hos enkedrottningen mindre 
väl anskrifven.* Möjligen har Scheffer hyst någon 
fruktan, att hon skulle återvinna en del af sitt 
forna inflytande vid hofvet och anvftnda det tiU 
Scheffers skada; men hvad som bestämde hans 
hållning, var utan tvifvel öfvertygelsen, att en varak- 

* När han på våren 1778 meddelade konungen sitt for- 
slag till uppgörelse med enkedrottningen, bad han denne hem- 
lighålla, att det utgått från honom; han fruktade, att man skulle 
beskylla honom för grymhet mot sin konungs moder. 



— 193 — 

tig försoning emellan moder och son ej vore möj- 
lig efter 1778, samt att det vore för konungens 
lycka och lugn det bästa, om de lefde åtskilda. 
Att det slutligen kom till fitt slags försoning, då 
enkedrottningen låg på sitt yttersta, gladde honom 
både för det initiativ konungen tagit dftrtill och 
för det lugn det skulle återgifva hans hjärta. Vid 
underrättelsen om Lovisa Ulrikas död skref han 
till en vän: »Det är då slut; denna stolta drott- 
ning, som trotsade gudar och menniskor, är icke 
mer, hennes förtjenster och hennes fel skola pröfvas 
på eftervärldens viktskål, våra barnbarn skola få 
veta sanningen om henne». 

Under de sista åren af sin tjenstgöringstid 
drog sig Scheffer så mycket han kunde tillbaka 
från hoflifret, för hvilket hans ålder och hans lynne 
ej passade, och egnade sig helt och hållet åt sin 
tjenst och åt hemlifv^et. Hans makas tilltagande 
sjuklighet band honom äf^en mer än förr vid 
hemmet. Det var ett mycket regelbundet lif, som 
fördes i det Sche£Ferska huset. »Han var», berättar 
Schröderheim på sitt sarkastiska vis, »alla postdagar 
om eftermiddagarne i kansliet, men reste hem alla 
aftnar kl. 8, för att själf bädda åt sin grefvinna, 
för hvars person och knähundar han aldrig man- 
querade uti de minsta omsorger». Detta regel- 
bundna lif afbröts endast af ett och annat längre 

8v. Akad. Handl. fr. 1886, 6. 13 



— 194 — 

besök på Gripsholm eller Drottningholm^ hvartUl 
Scheflfer och hans grefdnna inbjödos under hofvrets 
vistelse på dessa slott, eUer af ett och annat kung- 
ligt eller furstligt befiök i det Schefferska huset. 
G. Ehrensvärd omtalar några sådana besök från 
1780. »Konungen komi», sftger han, >om aftonen 
till riksrådet Ulrik Scheffer, blef anhållen att göra 
dem nåden att soupera qvar, hvilket tillbud H. M. 
genast vidtog. Vi voro förut ett litet sällskap hos 
riksrådet Scheflfer. Buller blef i detta hushålls- 
aktiga hus, och H. M. fick en god soupée». Då 
konungens kusin prins Peter af Holstein s. å. be- 
sökte Stockholm, var Ulrik Scheflfer den ende i 
rådet, som prinsen gjorde första visiten, hvilket 
skedde enligt alla ceremoniellets regler. 

Så snart sommaren kommit, var Scheflfer ifri- 
gare än någon att få vända hufvudstaden ryggen 
och njuta af landtlifvets behag. Han försummade 
nästan aldrig att tillbringa några veckor vid Medevi, 
som på den tiden var Sveriges förnämsta och mest 
besökta brunnsort. Den öfriga delen af sommaren 
tillbragte han på det kära Ek. Här ville han vara 
så ostörd som möjligt, inskränkte sin brefvexling 
till det minsta möjliga, öfverlemnade kabinettet 
åt konungen och åt hofkansleren och gladde sig 
att ej behöfva höra talas hvarken om diplomatien 
eller hofetiketten. >Det är mig kärt», skrifver 



— 195 — 

han en gång, »att h varken Brahens hatt* eller an- 
dra etikettsfrågor komma till min ort». Lika fredad 
var han icke för politiken; han måste emellanåt 
afgifva råd och betänkanden i viktiga frågor, sftr- 
skildt rörande den väpnade neutraliteten. I sina 
bref till presidentssekreteraren Franc, som stod 
honom nära, skildrar han sin glädje att åter vara på 
landet, i sitt »lilla hybble», »sin Ijufva tillflyktsort», 
och sin saknad att nödgas lemna det; han talar 
med förnöjelse om sin kål och sina får, om årsväxt 
och nyodlingar, och säger sig ha blifvit Vestgöte 
till den grad, att han föredrager sin lilla koja 
framför alla Paris' härligheter. Det var hans glädje 
att på allt sätt utvidga, förbättra och försköna 
fädernegården, som på hans tid ingalunda gjorde skäJ 
fbr namnet koja och där han några gånger hade 
nåden emottaga sin konung såsom gäst. Den nuva- 
rande prydliga hufvudbyggnaden hade till större 
delen uppförts af Carl Scheffer under den tid han 
för arfv^ingames räkning förvaltade gården; en del 
däraf samt ekonomibyggnaderna, trädgårdarne och 
parken förskrifva sig åter från Ulriks tid. Minnet 
häraf förvarar en i trädgården 1782 upprest pyramid 

* Han syftar här på den uppståndelse det väckte i corps 
diplomatique, då konungen befallde, att den 24-årige grefve M. 
Brahe, kaptenlöjtnant vid lifdrabanterna, Scheffers styfson, skalle 
såsom »en af rikets herrar)^ behålla hatten på vid utländska mi- 
nistrars mottagning. 



— 196 — 

af sten, hvars inskrift lemnar nännare underrättel- 
ser om bröderna SchefiPers hftr nedlagda arbete. 

Ur Scheflfers förtroliga bref från dessa år fram- 
lyser visserligen, att han var trött vid tjensten 
och vid världens fåfänglighet. Men om man be-^ 
sinnar, att han i regeln kunde tillbringa fyra må- 
nader af året på landet, och att han äfven under 
tjenstgöringstiden hade god hjälp i tjensten, ej 
minst af sin konung, så tycker man, att bördan 
ej bort vara alltför tung för en man, som ej 
hunnit öfver 66 års ålder och som ännu ej var 
alldeles nedböjd af gikt och andra krämpor. Det 
är därför troligt, att äfven andra och hemliga skäl 
medverkat till hans beslut att ej längre uppskjuta 
sin afgång. Hvilka dessa skäl varit, är ej svårt 
att föreställa sig. Under ett flerårigt samlif had9 
han väl märkt, att konungen med en växande 
förkärlek omfattade de utrikes ärendena och 
tog en allt större del i deras ledning. I samma 
mån gjorde sig hans vilja alltmera gällande på 
detta område, mea kände sig ock alltmera hämmad 
af den öfverlägsna auktoritet Scheffer här innehade 
både inom och utom landet. Denne ställde sig 
så mycket han kunde i skuggan, men så länge 
han qvarstod på sin plats, kunde ingenting hindra, 
att han uppmärksammades och uppsöktes och af 
många betraktades såsom den egentlige ledaren af 



— 197 — 

Sveriges politik. Detta ScheflFers stora anseende 
var för konungen på samma gång ett tungt vägan- 
de skal att söka qvarhålla honom i tjensten och 
ett tryckande band, som hindrade honom att i den 
utrikes politiken ge sin fantasi och sin ärelystnad 
lösare tyglar. Scheffer hade hittills hållit honom 
tillbaka, men insåg, att han ej länge skulle kunna 
lyckas häri; han visste, att konungen sedan några 
år umgicks med krigsplaner och eröfiingstankar 
och häri uppmuntrades af vissa bland sina vänner; 
han fruktade, att dessa hemliga inflytelser skulle 
slutligen blifva honom öfvermäktiga. 

Bland de hemliga rådgif^arne var vid denna 
tid ingen mäktigare eller farligare än Johan Kristof- 
fer Toll. Efter att hafv^a på flere sätt sökt bana 
sig väg till konungens hemliga rådkammare, fann 
han slutligen rätta vägen, då han började egga 
konungens ärelystnad och vända hans tankar 
till krigiska företag. Alltsedan sin tronbe^tigning 
hade Gustaf III rufvat öfver tanken på ett krig 
mot Danmark, för att hämnas gamla och nya oför- 
rätter och för att frånrycka detta rike Norge. 
ScheflFer hade af alla krafter motarbetat denna idé; 
han hade gjort det både därför, att Frankrike ifrigt 
manade till vänskap mellan Sverige och Danmark, 
och därför, att Ryssland aldrig skulle finna sig i 
ett svenskt angrepp på Danmark. Han trodde sig 



— 198 — 

ha i någon mån blidkat konungens hat mot Dan- 
mark, då dess ovänliga beteende mot Sverige under 
neutralitetsunderhandlingarna gaf ny näring åt det 
gamla agget. En vid samma tid inträdande köld 
meUan hofven i Petersburg och Köpenhamn ingaf 
konungen förhoppning, att det rysk-danska för- 
bundet skulle kunna sprängas, och i sådant fall räk- 
nade han på en lätt seger; den nya flotta, som TroUe 
var på väg att skapa i Carlskrona, skulle blif\ra 
det vapen, hvarmed han skulle slå Danmark till 
jorden och eröfra Norge i Köpenhamn. Af dessa 
hemliga planer försummade ej Toll att begagna sig, 
för att göra sig oumbärlig; han blef ock den, som 
fick förtroendet att biträda konungen vid planernas 
utarbetande. Men han insåg väl, hvilka binder 
skulle möta hans ärelystnad från konungens gamle 
rådgifvare, bröderna Scheffer, Carl Sparre och Liljen- 
crants. Ulrik Schefifers ställning var för stark för 
att kunna rubbas, Carl Schefifers inflytande hos 
konungen var ej längre af någon betydenhet; det 
var därför mot Carl Sparre och Liljencrants han 
riktade sitt anfall, och han fann hos konungen allt- 
för villiga öron; särskUdt mot LDjencrants kom 
konungens missnöje vid flere tUlftUen till utbrott 
Allt detta kunde ej vara Schefifer obekant* 
Han ogillade alldeles den riktning, som konungens 
hemliga planer togo, och ville ej vara med om 



— 199 — 

deras utförande. Det är äfven sannolikt, att han 
ville i god tid komma ifirån de svårigheter, i hvilka 
kronobränningen och finansnöden invecklade rege- 
ringen och som skulle blifva alldeles olösliga, ifall 
krigspolitiken segrade. Då han därtill såg sina 
närmaste vänner och medhjälpare i regeringen 
efter hand mista konungens förtroende, så ville 
han själfmant draga sig tillbaka innan detsamma 
till äfventyrs vederfores honom. Ingen skulle kunna 
säga om honom, att han äflats att få behälla makten, 
men nödtvungen lemnat den; det var icke han, som 
skulle sakna makten, utan konungen och landet, 
som skulle sakna honom. 

På våren 1782 gaf han alltså å nyo till känna 
sin afsikt. För att förekomma en afskedsansökan, 
tillskref konungen honom ett mycket älskvärdt 
och vältaligt bref. Han vädjade till SchefiFers 
patriotism och vänskap for hans person, hvilka 
icke borde tillåta honom öfvergift^a sin konung i 
en så kritisk tidpunkt som den närvarande. Han 
behöfde honom mera än någonsin; han vore ej nog 
svag för ScheflFer eller nog intagen af sin egen 
upplysning för att kunna samtycka till hans afgång* 
Ej heller kunde SchefiFers ålder ursäkta honom. 
>Riktigheten i edra omdömen, eder lätta fattnings- 
gåfva, som förvånar dem, hvilka första gången in- 
träda i min konselj, allt bevisar styrkan i eder 



— 200 — 

mtelligens och gör £der fiunu i dag densamme 
som Ni var för tio år sedan, det bftsta hufvudet i 
min konselj». Det var ej lätt att motstå sådana 
skäl, när de kommo från en konung och en sådan 
konung som Gustaf III. Också måste Scheffer gifva 
med sig; men konungen å sin sida måste lofva 
honom 9 att han skulle få afgå, när världsfreden 
vore återställd, dock först ett år därefter, enär han 
först skuUe inviga sin efterträdare i ärendena. 

Sed.» undeL«»I«n on, ted^reltoin.»^ 
undertecknande ingått till Stockholm, inlemnade 
Scheffer den 5 febr. 1783 en formlig afskeds- 
ansökan. »Herre, nu låter du din tjenare fara i 
frid», så började Scheffer det bref, som beledsagade 
hans ansökan. Han sade sig känna det som en 
plikt att afgå, då han ej längre egde den kraft, 
som behöfdes. »Min bana nalkas sitt slut, och jag 
ser det komma utan fruktan. Men .jag kan ej ut- 
härda tanken att se E. M:s tjenst försummas i 
min hand. Några ögonblicks ro för mig sjSlf 
vore ej heller för mycket». Freden vore på väg 
att slutas. Men en ny storm hotade att utbryta 
från öster, och för att kunna undgå denna, behöfde 
konungen hela sitt snille samt biståndet af en 
skicklig hand, ett vaksamt öga. »Utvälj, jag ber 
E. M. därom, en sådan person, och tiUåt mig att 
återgå till mitt intet». 



— 201 — 

Konungens svar på detta bref utgjorde en fte- 
nyad, om än något -mattare, uppmaning till Scheflfer 
att stanna. Denna gång åberopade han endast 
vanskapens och känslans rätt. Men Scheffers be- 
slut stod icke mer att ändra. I ett nytt bref er- 
inrade han om olikheten i sin och konungens 
ålder. »Sire», skref han, »Ni står ännu i edert lifs 
mest lysande bana. Jag är gammal, utsliten, bräck- 
lig. Ni är i den ålder, då Ni skaU stadga eder 
ära, edert anseende i världen. Jag har endast att 
tänka på att lemna världen och bereda mig därpå». 
Han längtade tillbaka tiU det lugn, hvari han lef- 
vat nöjd näjrt före revolutionen, och ur hvilket 
ingen annan kunnat rycka honom än fädemes- 
landets befriare och fader, dess förste medborgare; 
han skuUe då gärna ha blifsrit det minsta hjulet 
i den omständighetemas kombination, som skulle 
föra konungens namn till odödligheten. Han bad 
slutligen konungen att genast låta efterträdaren 
inånna sig för att inöfvas i tjensten; till hösten 
förmådde Scheffer måhända ej komma tillstädes. 

Det uppgifv^es från några håll, att Scheffers 
d^^mtiva afskedsansökan påskyndats af en menings- 
skiljaktighet, som uppstått emellan konungen och 
hans minister. Scheffer skulle nämligen, liksom 
flere af riksråden, ha afstyrkt konungens plan att 
i Finland sammandraga ett större öfoingsläger 



— 202 — 

under sommaren och^ då konungen likväl vidhållit 
sin föresats, begärt sitt afsked. H&rom är emeller- 
tid ingenting med visshet bekant. 

Det dröjde fyra månader innan U. Scheffer 
kunde vinna den efterlängtade aflösningen. Hans ut- 
sedde efterträdare, Sveriges ambassadör i Paris grefve 
OreutZyhade viktiga underhandlingar att afsluta innan 
han lemnade Frankrike. Några dagar innan han an- 
lände till Stockholm nedlade Sche£Fer sina ämbeten 
såsom riksråd och kanslipresident, såsom ordförande 

o 

i riksgäldsdirektionen och Abo universitets kansler. 
Den 5 juni 178B infann sig konungen i rådet 
och tillkännagaf, att han på Scheffers flere gånger 
förnyade ansökan måst bevilja honom afsked. Han 
framhöll dennes lysande förtjenster. Att riket, 
omgifvet på ena sidan af en mäktig, på den andra 
af en illvillig granne, kunnat så länge bevara fred 
och vinna sådant anseende, det vore ScheflFers för- 
tjenst. »Skild ifrån all håg till ett fåfängt smicker, 
tillräknar jag mig aldrig hvad jag icke vet mig till- 
komma, och då jag anser för en konungs plikt att ut- 
märka förtjenster, vill jag äfven i dag till min heder 
låta anteckna, att jag inför Eder erkänt de förbindel- 
ser jag till grefve SchefiFer eger». Denne tackade rörd 
och tiUskref konungens vishet förtjensten af hvad 
som blifvit uträttadt. Konungen omfamnade honom 
flere gånger och lät honom kyssa sin hand. Slut* 



— 203 — 

ligen taikännagaf han Creutz' utnämning till Scheffers 
efterträdare och anhöll^ att denne skulle stanna ännu 
några dagar och införa Creutz i hans ämbeten. 

Samma dag är konungens afskedsbref för Schef- 
fer dateradt. Det var naturligtvis aflfattadt i de 
mest vänskapsfulla och smickrande ordalag. Han 
sade sig ha för ofta följt Scheffers trogna råd för 
att kunna själf upphöja deras värde; båda finge 
de af en oveldig eftervärld hoppas den rättvisa, 
som kärlek och nit för fäderneslandet af alla tider 
förtjena. Konungen viUe &fven visa sin erkänsla 
genom att tilldela Scheffer en årlig pension af 3000 
rdr sp., af hvUka 1000 rdr skulle såsom pension 
tillfalla hans maka, ifall hon öfverlefde honom.* 
Konungen lär ha velat gifva honom 4000 rdr sp., 
men Scheffer undanbad sig i anseende till statens 
knappa tillgångar och stora behof. Gustaf III lät 
dock icke betaga sig rätten att äfven i finansiellt 
afseende kungligt belöna så stora förtjenster. Det 
kom till hans kännedom, genom meddelande af 
Liljencrants, att Scheffer just skulle betala sista 
återstoden af sina skulder från den franska am- 
bassaden, 20,000 livrés; han skyndade då att 
inbetala denna summa och sände Scheffer qvit- 
tensema, åtföljda af ett bref, som uttalade hans 

* Grefvinnan Scheffer öfverlefde sin man ej fullt ett ir; 
hon dog i Stockholm den 7 jan. 1800. 



— 204 — 

önskan att godtgOra hvad Scheffer i statens tjenst 
uppoffrat och att betrygga hans ålderdoms lugn 
och trefiiad. 

En vackrare afgång har val aldrig en konung 
beredt en trogen tjenare; den hedrar i hög grad 
både Gustaf III och hans minister. 

»Vid grefve U. Scheffers bortgång brast en 
stor hållhake», säger Schröderheim i sina anteck- 
ningar. Oaktadt sin obenägenhet för Scheffer, er- 
känner Schröderheim, att hans a%ång var en verk- 
lig förlust, men, tillägger han, »mindre i anseende 
till hans egenskaper än hans pouvoir på konungen 
och hans consideration i Europa». Denna »pouvoir», 
denna »consideration i Europa» lär man dock näppe- 
ligen kunna förklara utan att tillägga U. Scheffer 
framstående egenskaper. Den som under elfva år 
varit Gustaf III:s premierminister och därunder 
oafbrutet åtnjutit hans aktning och förtroende, 
ja till och med imponerat på honom, han måste 
ha varit en betydande person. Ingen kan därom 
ega större vitsord än konungen själf, och ingen 
har på ett vackrare sätt än han erkänt Scheffers 
förtjenster. Vi känna redan hvad han därom ytt- 
rade i rådet och huru han i ett bref betecknade 
Scheffer såsom det bästa hufvudet i sin konselj 
(det var efter Höpkens afgång). Skulle man nu 
anse dessa yttranden blandade med smicker, så 



— 205 — 

finnes ett annat omdöme, som konungen nedsktifnt 
i sina enskilda anteckningar och hvars uppriktighet 
ej torde kunna misstänkas. Däri heter det: »Till 
grefve Schefifer kunde jag tala med fullkomligt 
förtroende i alla mitt lifs skiften. Jag har känt 
få personer^ som med så mycken politisk kapacitet 
förena så mycken enkelhet, hederlighet, redlighet 
och ett så fullkomligt lugn — jag har hos honom 
funnit hvarken inrotadt hat eller hämndlystnad, 
äpfren för stora och verkliga oförrätter, som folk 
vanligen ej förlåter». Och hvad Scheffer såsom 
utrikesminister u,trättat, det har ingen i få ord 
uttryckt bättre än konungen själf i följande rader: 
>Tio års fred upprätthållen oaktadt de stormar, 
i9om i första ögonblicken syntes hota den, rikets 
anseende återställdt i det yttre, dess gamla alli- 
anser befästade, det mäktiga förbund, som Ni bildat 
och som skall en dag göra epok i folkrättens hi- 
storia: dessa hafva varit de stora händelser, som 
visat klokheten och framgången af eder ministär». 
Härtill kan nu läggas allt hvad Scheffer uträttat 
i den inre stjrrelsens olika grenar, den stora del 
han tagit i myntrealisationen och återställandet 
af Sveriges kredit, i näringamas frigörelse och 
handelns uppblomstring, i administrationens om- 
bildning, i försvarsväsendets återupprättelse och 
:flottans omdaning. Det är en statsmannabana, 



— 206 — 

som i mångsidighet och genomgripande betydelse 
endast står tillbaka för Axel Oxenstiernas, Johan 
Gyllenstiemas och Arvid Horns. 

Hvad Sverige och Gustaf den III i honom egt, 
det visade sig bast, när han var borta; de fingo 
båda nogsamt erfara hvad de i honom förlorat» 
Statsskeppet hade ej mer den erfame styrman, som 
så väl förstått lotsa det fram genom alla farligheter 
och i alla väder; nu var den unge kaptenen ens^m 
herre ombord, och knappt kände han sig fri från 
den gamles vaksamma blickar och varnande ord, 
förrän han lät hissa alla segel och styrde ut tiU 
sjös, trotsande stormar och bränningar i förtröstan 
på sitt snille och sin lycka. Dessa stodo ej länge 
bi, ty skeppet var ännu för svagt för att klyfva 
världshaf^ets vågor. Snart började för Gustaf Hl 
motgångames, de svikna förhoppningarnas, det 
sjunkande anseendets tid. Det var liksom hans 
goda genius vikit från hans sida med Scheffers 
afgång. 

Sällan har en statsman så fullkomligt brutit 
med det förflutna, så fullständigt njutit sitt otium 
som U. ScheflFer efter sitt afskedstagande. Oaktadt 
han lefde nära 16 år efter denna tilldragelse, återsåg 
han sedan dess icke mer hufvudstaden. Han lefde 
i idyllisk ro på sitt Ek och mottog där någon 
gång såsom gäster både sin konung och sin efter- 



— 207 — 

tradare i ämbetet*, men kände ingen lust att åter- 
gälda dessa besök. Från sin undangömda vrå har 
han endast som iakttagare följt tilldragelserna. Med 
blandade känslor har han följt sin konung på de nya 
banor, till hvilka han fördes än af sina nya rådgif- 
vares, än af sitt oroliga sinnes ingifrelser. Det 
kunde ej falla honom in att mästra och kritisera 
sin konungs poMk, icke ens i enskilda samtal och 
bref**, än mindre ofiFentligen; han teg, då han ej 
kunde göra något gagn med att tala. Men nog har 
han inom sig ogillat de viktigaste bland konungens 
följande företag, både krigsplanen mot Danmark, 
italienska resan och brytningen med kejsarinnan 
Katarina, både 1786 års riksdag och än mer det 
för konungen ödesdigra kriget med Ryssland 1788. 
Det var just detta krig, som för ett ögonblick 
åter bragte Ulrik ScheflFer i beröring med Gustaf 
in. Ett förslag, som gjordes denne på hösten 1788, 
att låta ScheflFer afgå till Petersburg såsom freds- 
underhandlare, ledde ej till någon påföljd. När kon- 

* Till Creutz skref han efter ett sådant besök, i det han 
bad honom förnya det: »Vous trouverez le banc placé ä Tombre 
des chénes que j*ai planté, voua y respirerez un air frais et 
vous m'entendrez sans cesse repeter que je vous aime et que je 
vous suis attaché pour la yie>. 

** Någon gång har han dock låtit ett varningens ord fram- 
bäras till konungen, såsom då han i juli 1783 i Medevi sam- 
manträffade med konungens förtrogne Evert Taube och i sam- 
tal med honom yttrade sig rörande konungens krigsplan mot 
Danmark, hvilken var honom bekant i alla sina detaljer. 



— 208 — 

ungen i okt. 1788 skyndade till Gröteborg, för att 
leda försvaret mot den dansk-norska invasionshären, 
och genomreste Mariestad, ansåg sig Scheffer böra 
uppvakta sin konung. Han blef ej litet öfv^erraskad, 
då Gustaf III frågade honom, om ej han, såsom 
gammal militär, skulle vilja öfv^ertaga befälet öf^rer 
den armé; som sammandrogs mot Danskarne. Den- 
na tanke hade bland många andra uppstått i kon- 
ungens förslagsrika hufvud, då han såg sig om 
^fter hjälpmedel i detta kritiska ögonblick. Scheffer 
bad konungen hafva medlidande med hans grå 
hår och hans ålderdoms bräcklighet och icke begära, 
att han skulle på detta sätt äfventyra det anseende 
han kunde förut ha förvärfvat i konungens tjenst. 
Konungen sade sig visserligen endast tills vidare 
öfvergifva sin plan; men då han i dec. återvände 
från Göteborg och tillbragte en natt hos Scheffer 
på Ek, hade hans tankar tagit en annan riktning. 
Han nämnde nu ej ett ord om krig och politik, 
och Scheffer, som lär ha uppsatt ett skriftligt be- 
tänkande om den politiska ställningen, fann ej ens 
något lämpligt tillfälle att framlemna det.* Under 
år 1789 har en af Scheffers forna medhjälpare 
(v. Asp) föreslagit konungen att återkalla honom 
till hans förra plats. Men konungen förklarade, 

* Ofvanstående uppgifter granda sig på G. d^Albedjhlls 
berättelse. 



— 209 — 

att det ej ginge för sig; hvarken han eller Scheffer 
skulle numera finna sig däri. 

Det är efter denna tid ej ofta man förnimmer 
något om eller ifrån Ulrik Scheflfer. Efter segern 
vid Svensksund skref Scheffer och lyckönskade 
konungen, och denne svarade med att omtala fre- 
den i Värälä, innan den var i Sverige bekant; detta 
vore en gärd af tacksamhet för hvad han af Scheffer 
fått lära i diplomatiens konst. 

Det sista uttalande af Ulrik Scheffer i poli- 
tiska frågor, som kommit till vår kännedom, är 
ett bref till U. Franc från hösten 1791, hvari han 
meddelar sin åsikt om franska revolutionen, måhän- 
da i förhoppning att den skulle komma för konun- 
gens ögon och lugna hans ifver för kontrarevolu- 
tionen. Rätta sättet att bekämpa rörelsen i Frank- 
rike vore icke att angripa den med utländsk vapen- 
makt — detta skulle endast förena Fransmännen 
till försvar mot utlandet — utan att emigranterna 
återvände hem och intoge hvar sin plats i sam- 
hället samt därifrån motarbetade revolutionen, hvil- 
ken därpå, sedan nationalförsamlingen upplöst sig, 
skulle utan svårighet kunna besegras. Han erin- 
rade om hvad Hannibal yttrat, att det var i Rom 
som Romarne skulle besegras. Revolutionens histo- 
ria visar nogsamt, hur klokt och träffande Schef- 
fers omdöme var. Hade emigranterna gjort sin 

Sv. Ahad. Handl. fr. 1886, 6. 14 



— 210 — 

plikt och stannat hemma eller återvftndt hem, me- 
dan tid var, så skulle revolutionen tagit en annan 
och för Frankrike mera lyckobringande vändning. 
Man kan lätt tänka sig, med hvilka känslor 
Scheffer skulle bevittna den blodiga upplösningen 
af det skiftesrika skådespel, hvari han själf spelat 
en så framstående rol. Efter Gustaf III:s död hör 
man sällan Ulrik Schefiter omtalas; han var glömd 
af det nya släkte, som nu förde ordet i hof och 
regering, och kände ingen lust att göra sig påmint. 
Han lefde uteslutande för sitt hem och sin landt- 
hushållning, hvilken han hade utvidgat genom in- 
köp af gården Arnäs, det gamla Aranäs, vid Vänern. 
Hans sista jordiska värf var ombyggnaden af Eks 
kjnrka, som ligger alldeles invid godset och på 
hvars kyrkogård han tillredde sitt sista hvilorum. 
Detta öppnade sig för honom i mars 1799, då han 
samlades tDl sina fäder vid öfver 82 års ålder. 
Den 4 mars var hans dödsdag. Han var den siste 
af friherrliga och grefliga ätterna Scheffer. Inga 
afkomlingar hafva fortplantat hans ätt eller vårdat 
hans minne, men hans berömliga gärningar äro 
ättlingar, som skola bevara hans minne till den 
senaste eftervärld. Ingen inskrift finnes på den 
grafsten, som täcker hans stoft, men hans namn 
är inristadt med outplånlig skrift i Sveriges häfder. 



OM 



GENUS I SVENSKAN. 



AF 



ESAIAS TEOHÉB. 



JL å den tid, då latinsk grammatik och hegelsk 
filosofi tronade som stormakter inom vetenskapen, 
hade trilogien maskulinum, femininum och 
neutrum sin egentliga glansperiod. Den åtnjöt 
då hos de rättrogna en nästan oantastbar helgd; 
hvarje normalt utveckladt språk borde nödvändigt 
hafva fördelat sina nomina på dessa tre klasser. 
Om någon understundom erinrade sig, att likväl 
tungomål funnos, för hvilka denna trilogi icke hade 
giltighet, så lät han ingalunda häraf rubba sig i 
sin uppfattning. Dylika språk hade ju otvifvel- 
aktigt antingen ännu icke nått utvecklingens högsta 
mål, eUer ock hade de från ett högre stadium åter 
sjifnkit ned till ett lägre. Det förra vore rimligt- 
vis fallet med t. ex. lappskan, finskan, turkiskan, 
hvilka alldeles sakna grammatiskt genus, äfvensom 
med hebreiskan, arabiskan och öfriga semitiska 
munarter, hvilka ej utbildat något eget neutrum. 
Exempel på ett språkligt tillbakaakridande fann 
man i de romaniska språken: under medeltidens 
barbari hade dessa förlorat en led af den hos ro- 
marna fullt utvecklade trilogien. 



— 214 — 

Allt framgent ser väl den 8tora allmänheten 
med en viss respekt på grammatikens tre kön och 
antager på god tro att en sådan tredelning ligger 
i sakemas natur. Våra ordböcker låta ju också 
hvarje substantiv åtföljas af ett m eller ett / eller 
ett n — beteckningar, som både utgå från och synas 
vilja fastslå den åskådningen, att vårt språk obe- 
tingadt hyllar förutnämnda trefaldighet. 

Och likväl afgifver nästan hvar sida i vårar 
böcker, nästan hvart litet samtal vi föra en bestämd 
gensaga mot denna uppfattning. Ordens gruppe- 
ring efter kön har visserligen sin stora betydelse 
för vårt språk, men en ftnim större betydelse 
hafva numera andra indelningar och andra syn- 
punkter. 
börden rätliga bög, han och hon vare skilnad 

imeUam^y 
så lyder en af de många olikartade vishets- och 
hushållsregler, som den gamle hexametrikem An- 
ders Nicander för halftannat århundrade sedan 
inskärpte hos sin samtid. Ännu i dag, och i dag 
mera än på Nicanders tid, behöfver frågan om det 
rätta bruket af han och hon sin utredning; den 
behöfver en sådan både ur teoretisk och ur praktisk 
synpunkt. Det är ett tredje pronomen, detiy som 
mer och mer trängt sig fram och åstadkommit 
förvirring på ett område, där förut den bästa ord- 



— 215 — 

ning rådde. I våra dagar säger man inom Sveriges 
bildade klasser långt mindre ofta handen — Äon, 
foten — hanj än man säger handen — den^ foten 
— den; endast vissa bygdemål qvarhålla ännu det 
ursprungliga uttryckssättet i orubbadt skick. 

Hvilken rätt har alltså nykomlingen den i 
sina omfattande anspråk? Och om dessa hans 
anspråk ej äro alldeles obefogade, hvar stå de 
gränsmärken, utöfver hvilka han af vårt nuvarande 
språkbruk förbjudes att skrida? 

Till dessa frågor sluta sig de mera historiska: 
När och huru har den nämnda, genom sina följder 
ganska genomgripande förändringen inträdt, och 
på hvilka vägar har den fortgått? I hvad mån 
hafva våra äldre klassiska författare gynnat det 
ena eller det andra uttryckssättet? Och huru ställa 
sig vår egen samtids bästa skriftställare — pro- 
saister och skalder — till det ifrågavarande språk- 
bruket? 

Allt detta är spörsmål, som inom vår veten- 
skapliga litteratur ännu föga behandlats, delvis 
knappast vidrörts, öfver hufvud hör frågan om 
de skandinaviska språkens genusförhåUanden till 
de minst utredda kapitlen i vår nordiska filologi. 
De viktigaste skrifter, i hvilka ämnet afhandlats, 
äro för svenskan andra bandet af Rydqvists Sven- 
ska språkets lagar (1857), för danskan J. Levins 



— 216 — 

Kjönslaere (1844). Men huru stort värde än dessa 
skrifter hafva för bestämmandet af de enskilda 
ordens genus under äldre och nyare tider, så gå 
de likväl föga in på den intressantaste sidan af 
ämnet: frågan om de krafter, som härvid reglerat 
språkens utveckling och vållat de under tidernas 
lopp inträdda omhvälfningama. 

När man besinnar, huru mycket arbete här 
ännu återstår att utföra, ter sig vår äldsta sven- 
ska språklära, Gabriel Wallenii Project af Swensk 
Grammatica (Abo 1682), nästan som en skickelse 
af ödets ironi. -»Effter månge jämwäl af infödde 
Swenske förebara: Hntet kan jag h weta cujus generis 
det eller det Ordet är; som ock i Sanning ganska 
swårt är at vnder wissa generihus alla Swenske 
Ord sluta» — så motiverar Wallenius sin behand- 
ling af genusfrågan, och denna blir för honom till 
den grad hufvudsak, att han af sin språkläras 120 
sidor däråt egnar de 92. Som grammatik be- 
traktadt är hans »Project» alltså ett verkligt mon- 
strum. Utan att författaren själf tyckes ana det, 
har hans arbete från att vara tänkt som en gram- 
matik i själfva verket öfvergått till att blifva en 
visserligen ännu högst ofullständig ordbok öfver 
svenskans nomina. Wallenii genusuppgiffcer äro 
emellertid värdefulla, så mycket mera, som våra 
äldre ordböcker intill midten af 1700-talet i detta 



— 217 — 

afeeende äro alldeles stumma. Till och med Ihres 
stora Glossarium Sviogothicum (1769) saknar^ lik- 
som Spegels och Serenii äldre arbeten, alla upp- 
gifter om ordens genus. Linds Swänsk och Tysk 
Orda-Bok (1749) och Sahlstedts Swensk Ordbok 
(1757, fullständigare 1773) äro våra äldsta i egentlig 
mening lexikaliska källor för hvad hit hör. 



Mellan två personer, som tala samma språk, 
förefinnas ofta ganska genomgripande olikheter i 
fråga om det ordförråd de använda. Om perso- 
nernas intressen och yttre lefnadsförhållanden äro 
mycket skilda, kunna de lexikaliska olikheterna 
tänkas växa nästan till jämnhöjd med öfverens- 
stAmmelsema, utan att personerna därför behöfva 
anses upphöra att riktigt tala samma språk. I 
grammatiskt hänseende förekomma däremot sällan 
väsentliga olikheter mellan två menniskor, som 
hafva samma modersmål, förutsatt att båda tala 
högspråk och detta utan medveten förkonstling. Om 
en grammatiker företoge sig att skrifva en svensk 
språklära uteslutande på grundvalen af en enda 
god författares arbeten, skulle denna språklära i 
de allra flesta punkter fullständigt passa in på 
hvilket annat samtida litteraturalster som helst, 
där samma språk riktigt användes. Och endast 



— 218 — 

mycket långsamt pldga dessa språkets formella 
elementar undergå någon synbar omgest-altning. 

Reglerna för användningen af sådana ord som 
hariy hoTiy den falla enligt filologemas samstämmiga 
mening inom grammatikens område snarare än 
inom ordbokens. För att vinna en öfversiktUg 
kännedom om dessa s. k. »personal-pronominas» 
bruk under de tre sista århundradena synes det 
alltså vara nog, om vi för hvart och ett af dessa 
århundraden granska två eller tre godkända för- 
fattares uttryckssätt. Vi börja vår uppsats med 
att se till, hvad resultatet blir af en dylik under- 
sökning. 

Som exponent för den litterära svenskan under 
tiden närmast före vår egen välja vi till en början 
»Frithiofs saga:». Vi anträffa i denna dikt ganska 
många den använda om opersonliga uttryck som 
handy fot; men ännu oftare, ja, mer än dubbelt 
så ofta, heter det handen — hon, foten — han. 

Lägga vi icke »Frithiofs saga» till grund för 
vår undersökning, utan t. ex. Valerii samtidiga, 
men till en äldre smakriktning hörande Vitterhets- 
försök (1831), så finna vi, att ordet den hos honom 
nöjer sig med en ännu mera underordnad roU. 

Som representanter för 1700-talets litteratur 
kunna vi v&lja å ena sidan vårt lands berömdaste 
vetenskapsman, Linné, å andra sidan den man, 



_. . 1 



— 219 — 

som kanske mer an någon annan vitter författare 
bidragit att stadga den nyare litterära svenskans 
uttryckssätt: O. von Dalin. Hos Linné visa sig 
hauj hoTiy använda om ord utan naturligt kön^ 
vara fyra gånger så vanliga som den. Hos Dalin 
förekomma de till och med fem gånger så ofta, 
och vill man såsom representant för 1700-taleta 
srgoda smak» på ett mera anspråkslöst hvardags- 
område ytterligare tillägga Kajsa Warg, så befinner 
det vid granskning af hennes litterära verk, att 
också hon ojämförligt mycket frikostigare bjuder 
på han och hon än på den. 

Vid gränsen mellan 1600- och 1700-talen 
står vår ännu gällande bibel. Dess språkbruk 
foreter endast i jiiterst sällsynta undantagsfall ett 
den som personalpronomen. 

Som den förnämste målsmannen för 1600- 
talets svenska gäller sedan gammalt i vår litteratur- 
och språkhistoria Georg Stiemhielm. Så vidt jag 
kan finna, innehålla dennes vittra skrifter intet enda 
fall af den för han eller hon. 

Icke heller har jag lyckats anträffa något så- 
dant hos Wivallius, »den svenska renässansens störste 
skald» enligt SchQck. Såsom Wivallius, när han 
fängslad »föres bort nordost i fiellen i boyor»^ 
sjunger: 

jagh hoppas min tijd han bli£fver ey long, 



— 220 — 

så äro också annars hos Wivallius han och hon 
enrådande — så vidt man nämligen kan döma 
eft^r den hittills enda tillgängliga, visserligen ofull- 
ständiga och otillförlitliga upplagan af skaldens 
dikter. 

Det borde vara mindre nödigt att efter dessa 
erfarenheter kasta en blick också in i 1500-talets 
litteratur. Göra vi emellertid en sådan öfverlopps- 
^äming och granska t. ex. Peder Swarts krönika 
om Gustaf I (1561), så finna vi, såsom var att 
vänta, i detta rätt omfångsrika skriftverk ingen- 
städes personalpronominet den. 

Härmed skulle vi alltså ha tecknat detta pro- 
nomens korta lefnadsbana. Det tyckes icke ha upp- 
trädt i vårt språk förr än omkring år 1700, och först 
under de senaste årtiondena har det tagit försteget 
för han och hon. Mången filologisk sats har blifvit 
mottagen som ett inom vetenskapen fuUtygadt 
faktum på grund af vida mindre omfattande be- 
visningsmaterial än det här använda. 

Men vi skola denna gång vara mycket för- 
siktiga och uppställa alltså ännu en serie. 

Vi taga därvid till utgångspunkt icke »Frithiofs 
saga», utan »Fänrik Ståls sägner». Strax i början 
höra vi där »Molnets broder» säga: 

— blott snö är jag på nattens fötter, 
som han stampar af, i stugan kommen. 



— 221 — 

Natten kallas alltså här Aan, ej den. På ett annat 
ställe i samma stycke omtalas fågeln som han^ 
I dikten »Munter» finnes en gång fanan — hon. 
Men härmed är, så vidt jag kan se, hela förrådet 
af grammatiskt han^ hon i »Fänrik Ståls sägner» 
uttömdt, under det att öfver 100 exempel på den 
förekomma. 

Såsom typ för 1700-talets språk kunna vi i 
stället för Linnés och Dalins skrifter välja det ar- 
bete, som enligt Rydqvists utsago är »utan jem- 
förelse det största konststycke i stilistisk väg, hvilket 
Svenska språket på flere sekler har att uppvisa»: 
vår i väsentliga delar ännu gällande lagbok af 
1734. I detta arbete är det så långt ifrån att han 
och Aon, använda om liflösa ting, hafva den fram- 
stående roll som hos Linné och Dalin, att man 
tvärt om knappast på bokens 416 sidor skall kunna 
hopleta ett hälft dussin sådana exempel. Så godt 
som öfverallt möter oss den. 

Och om vi för 1600-talet stanna icke vid 
Stiernhielm och Wivallius, utan vid århundradets 
allra största namn, Gustaf Adolf, så visar det sig 
att dennes skrifter förete ungefär lika ofta den 
som han och hon tillsammans. Och härvid bör 
ändå märkas, att Gustaf Adolf slutat sin lefnads- 
bana 36 år innan Stiernhielm utgaf sina »Mus8& 
Suethizantes». Det är alltså obestridligt, att den 



— 222 — 

har en historia, som börjar ett godt stycke bortom . 
>den svenska skaldekonstens fader». 

Det lilla problem vi framkastat till lösning är 
alltså vida mera inveckladt och fordrar långt mera 
omfattande undersökningar än man skulle förmodat. 

Skillnaden mellan poesi och prosa räcker icke 
till att förklara den genom århundraden fortgående 
motsatsen. Visserligen kan man säga att solen 
såsom Aon, månen såsom han bli mera poetiska 
väsen än båda äro såsom den. Men i vår före- 
gående redogörelse ha vi sett poeter stå emot 
poeter och prosaister emot prosaister: Fänrik Stål 
har kommit på motsatt sida mot Frithiof, och vår 
lagbok gör front mot vår ungefär samtidigt redi- 
gerade bibelöfversättning. Och äfven den, som vill 
gifva kokkonsten rum bland de sköna konsterna, 
torde tveka att tillskrifva Kajsa Warg ett utpräg- 
ladt poetiskt språk. 

Icke heller kunna vi förklara skillnaden blott 
genom att antaga infljrtelser från olika bygdemål. 
Vårt bibelverk och vårt lagverk äro kommitté- 
arbeten, för hvilkas språk dialektbrytningar ej 
kunna ha varit af genomgående betydelse. 

Det är emellertid af flera skäl ej lämpligt att 
genast skrida till undersökning af de faktorer, som 
ledt vårt uttryckssätt in i de båda jämsides fort- 
löpande strömfårorna. Vi skola i stället först taga 



— 223 — 

i nS^rmare betraktande de regler, efter hvilka nu- 
tidens svenska författare använda ifrågavarande 
genuspronomina. 

Vi sågo nyss att Runeberg i tre fall utbytt 
sitt vanliga den mot han och hon. Dessa tre fall 
äro i sjdlfva verket karakteristiska representanter 
för tre olika slag af genus, som vi skola under- 
söka hvart för sig, sedan vi inledningsvis gjort 
några anmärkningar om han och hon i ordens 
ursprungliga, rent sexuella mening: då de skilja 
lefvande varelser af Aan-kön från lefvande varelser 
af Aow-kön. Vi haf\^a alltså sammanlagdt fyra 
olika former af genus att behandla. 

Till en klarare uppfattning af saken bidrager 
det, om vi till en början erinra oss, att ordet 
genus ingalunda i sig själf har den betydelse at 
^kön , som det ofta erhåller i våra grammatikor. 
*Kön heter på latin sea:usj och genits har endast 
den allmänna betydelsen ^slag', ^klass . 

När Runeberg skrifver: 

— som en fftgel, då han oförmodadt 
hör ett skott — 

angifver ordet han icke sexuellt genus, såsom 
det skulle gjort, ifall första versraden innehållit 
t. ex. ordet orrtupp eller ordet gosse. Han upp- 
lyser oss här lika litet om fågelns kön, som ett 
hon användt efter dufva skulle berättiga oss till 



— 224 — 

antagandet att det vore frågan om en hon-dufva. 
Nej, Runeberg ger åt fågel det maskulina prono- 
minet blott på den grund, att det här är fråga 
om en lefvande varelse. Hade talet varit om 
något liflöst, om en sten, en trästock, låt vara till 
och med om en blott konstgjord fågel, en bulvan, 
så kunna vi, med kännedom af Runebergs språk- 
bruk, vara nästan säkra på att han här skulle 
hafva skrifvit deUy icke han. 

Många, särskildt amerikanska, språk finnas, 
som ej låta sina nomina sönderfalla i de tre klas- 
serna maskulinum, femininum och neutrum, utan 
i två af annat slag: genus animatum, omfattande 
lefvande varelser, och genus inanimum, omfat- 
t£tnde liflösa ting. För svenskans användning af 
han och hon har denna indelning en mycket stor 
betydelse. Vid sidan af sexuellt, *kön-betecknande', 
genus uppställa vi därför såsom särskildt slag ett 
lif-betecknande' eller animellt genus*. 

När vidare Runeberg på det nyss citerade 
stället talar om natten såsom han^ så är skälet 



* Ordet animell har jag tillåtit mig att nybilda. Ett 
tekniskt uttryck för det här afsedda begreppet är nästan oum- 
bärligt, och jag finner i värt befintliga ordförråd intet använd- 
bart adjektiv. Änimal och animalisk föra tanken uteslutande på 
djur och gifva således en alltför inskränkt mening. Ur det la- 
tinska vita kan benämningen ej lämpligen hemtas, ty vita bar 
sin motsats snarare i 'förlust af lif (mors) än i 'saknad af lif . 
Animell är bildadt ur anima efter analogien af sexuell ur seaus. 



— 225 — 

tydligen, att det kulna mörkret, »ingen menniskas 
van», för skaldens åskådning tagit rent personlig 
gestalt. Och hans fantasi har härvid funnit sig 
alldeles fritagen från skyldigheten att bry sig om 
hvad språkläror och ordböcker föreskrifva rörande 
ordets genus: utan betänkande låter han femininet 
natt uppträda i maskulin skepnad, och tecknar 
det som en snöhöljd vandringsman. Vi hafva 
alltså påträffat ett tredje slag af genus, som vi 
med ett visserligen något för inskränkt namn skola 
kalla poetiskt genus. 

Ett §ärde slag — det mest bekanta och det 
enda, om hvilket våra läroböcker något f!)rmäla — 
är det som fått sitt uttryck, när Runeberg i sitt 
tredje undantagsfall säger om den tappre Munter, 
att han 

stod sin fana närmst den dagen, 
genom honom blef hon bergad. 

Ordet hon är här ett uttryck af hvad man kallar 
grammatiskt genus. Detta slag af genus beror 
hvarken (såsom det sexuella och det animella) på 
det omtalade föremålets egen beskaffenhet, ej heller 
bestämmes det (såsom poetiskt genus) af den ta- 
landes individuella uppfattning af föremålet. Ett 
ords grammatiska genus måste på rent mekanisk väg 
inhemtas, antingen genom aktgifvande på andra 
menniskors sätt att tala eller ock genom studium 

8v. Akad, HandL fr. 1886, 6. 15 



— 226 — 

i lexikon och grammatika. Runeberg har användt 
hon om fanay därföre att ordet genom sitt slutande 
-a för hans språkmedvetande kännetecknade sig 
som ett femininum. Hade i stället för fana stått 
t. ex. fanstdng, så skulle skalden helt visst ha 
skrifvit den^ fastän ordböckerna äro eniga om att 
också fanstång är ett feminint ord. 

En underart af grammatiskt genus är hvad 
vi vilja kalla lärdt genus. Det är här icke det 
egna språket, som genom sina genusförhållanden 
bestämmer vårt uttryckssätt, det är ett främmande 
språk — vare sig nu detta är ett verkligen ut- 
ländskt tungomål, eller kanske blott en inhemsk 
dialekt, sidoordnad med den vi egentligen tala, 
eller slutligen endast en äldre form af vårt eget 
språk. Också åt detta »lärda genus» skola vi egna 
någon uppmärksamhet. 

Innan vi gå att närmare undersöka de olika 
formerna af genus, böra vi kanske uttryckligen an- 
märka, att när i den följande framställningen ordet 
den omtalas, därmed alltid menas personalprono- 
minet, icke demonstrativet — alltså det pronomen 
som finnes t. ex. i satsen: tag ned höken och se 
på den, motsvarande tyskans ei\ sie, franskans iZ, 
elle; däremot icke det pronomen som motsvarar 
tyskans der, die, franskans celui(4ä\ cellei^lb), och 
som höres t. ex. i satserna: se på den [=den där].^ 



— 227 — 

Den som gör säj den är värd sitt straff. Icke 
denna dörr^ utan den till höger. I skrift ftr det 
visserligen ej alltid lätt att skilja mellan personal- 
pronominet och det egentliga, betonade demon- 
strativet. Någon hj&lp har man däri, att det se- 
nare, just såsom betonadt^ gärna väljer sin plats i 
början af satsen. För den historiska undersök- 
ningen om den haf^a emellertid dessa tvetydiga 
fall ingen större betydelse*. 

Sexuellt genus. 

Demonstrativet den kan, såsom nyss anförda 
exempel visa, utan svårighet sägas om menniskor. 
Personalpronominet den har däremot, trots sitt 
namn, nästan ingen användning i fråga om per- 
soner; sä rskildt förekommer det aldrig i sexuell 

* När det t. ex. i Peder Swarts krönika s. 70 heter: 
Rijckzens Ständer . . . begåvade en Herredag^ then bleff beramadt 
att hollas skulle om Pingesdaga i Strengnäes, så kände then 
mycket väl vara personalpronominet. Men då P. Swart pä 
intet annat ställe nyttjar then för han, och ordet här utan svå- 
righet kan uppfattas demonstrativt (såsom ett tyskt der), så bör 
man natarligtvis stanna vid det senare alternativet. — Ett gram- 
matiskt medel att skilja de båda likljudande den har man i or- 
dens olika böjning. Om man vänder satsen så att ordet kom- 
mer i genitiv, får demonstrativet formen dens, personalprono- 
minet blir dess. Jfr Boken och dess egare, men Den som så 
gör, öfver dens hufoud kommer straff. I äldre tider anträffas 
visserligen exempel på dess, där vi säga dens, t. ex. i Börks 
skådespel Darius (1688) s. 5: dess Oförstånd, som skull däm 
föra ann; likaså sid. 12: dess dråp [= dråpet på] dån I . . . 
Trohet svurit; däremot s. 8: Dåns Fördårf, som ... I Axel 
Oxenstiernas testamente (1650): nåhr sådane hus komma i dess 
hender, som . . . 



— 228 — 

mening. Så snart den talande i minsta mån 
tänker på den omtalades kön, tillgriper han alltid 
han eller hon. Vid sådana ord som husbonde^ 
enklinffj fader^ där ett ord af motsatt kön lätt 
träder för medvetandet, är han obligatoriskt. Ja, 
så snart talet gäller någon viss bestämd person, 
är dennes kön för vår språkuppfattning så oupp- 
lösligt förbundet med begreppet om hans person- 
lighet, att vi nödgas använda sexuellt pronomen, 
äfven när könet för tillfället är alldeles utan be- 
tydelse. Vi få i det följande anledning att närmare 
påvisa detta. 

När fråga är om djur, nyttjas likaledes Äan, 
hon, aldrig den, så framt den talandes uppmärk- 
samhet aldrig så litet är vänd på djurets kön. 
Om hästen, kalfven, hunden kan man vanligen utan 
betänkande säga den, men om hingsten, tjuren, 
tiken förekommer detta pronomen endast i undan- 
tagsfall. Och ju mera ovanligt det kön-framhållande 
djurnamnet är, dess mindre finner örat sig till- 
fredsställdt af ett den. Man afstår jämförelsevis 
lättare från ett han efter tuppen, oxen, än man 
underkastar sig ett tackan — den, tiken — den. 
Men när det i O. v. Dalins Vårvisa heter: 



Tuppen med sin fru 

har förgätit nu, 

att han engång skall bli soppa — 



— 229 — 

så har tuppen påtagligen med fullt skäl fått ett 
manligt pronomen. 

En naturlig följd af samma åskådningssätt 
är det, att djumamn, som genom särskildt tillägg 
bildats ur det motsatta könets beteckning, framför 
andra påkalla ett sexuellt Aan, hon. Sådana ord 
som tupp^ (strids-)Am^5^, hind (»snabb som en 
hind:^) kunna någon gång användas utan att man 
synnerligen mycket reflekterar på ordens kön, men 
svårligen kan detta vara fallet med han-katt eller 
hatt-^hanne^ ankhonde^ gåskarl^ köneman (så kalla 
våra äldre poeter stundom tuppen), icke heller 
med algubbe, alkäring^ såsom alfågelns hanne och 
hona i vissa trakter kallas. Flera af de nämnda 
djuren fordra så mycket ifrigare att få heta han 
och Äon, som de ur ordbildningens synpunkt till 
hälften uppträda med menskliga låter- 

Om man påstår att rapphöna^ sothöna^ pärl- 
höna mindre ofta förenas med hon än orrhöna, 
tjäderhönay kalkonhöna^ så förefaller denna sats 
möjligen vid första påseendet som tämligen tvifvel- 
aktig. Ett ringa eftersinnande visar likväl, att den 
är fullt riktig, och att den innebär en naturlig 
konseqvens af hvad förut sagts. Man behöfver 
blott ihågkomma, att orrhöna motsvaras af ett ma- 
skulint orrtupp, under det att rapphöna i masku- 
linum ej heter rapptupp, utan rapphönstupp^ så 



— 280 — 

iniser man att orden visst icke äro så likartade, 
som de vid första ögonkastet kunna förefalla. 

Med de senast omnämnda fallen öfverens- 
stftmma för öfrigt mer eller mindre många andra. 
Om talgoxen^ shalbaggeny gråsuggan talar man 
oftare med den än om oxetiy baggen^ suggan. De 
nämnda sammansatta orden innebära icke, som de 
enkla, någon hänsyftning på djurens naturliga kön: 
de innesluta både hanne och hona. Det han eller 
hon^ som likväl ej sällan följer dem, hör icke till 
den här behandlade sexuella genusklassen, utan 
till den följande, svagare klassen, den animella, där 
han och hon blott beteckna lefvande i motsats 
mot liflöst. Man kan icke bilda något talgkoy 
skaltacka, grägalty lika litet som man kan nämna 
domherrens hona domfru eller kalla trädgårds^ 
sångarens hona för trädgårdssångerska. 

Andeisen -^Aa, som är så vanlig vid feminin- 
bildning på det menskliga området, har öfver huf- 
vud taget ingen användning i fråga om djur. 
Däremot förekommer icke sällan ändeisen -inna; 
och det gäller om ord med denna ändelse, som 
om öfriga redan behandlade djurnamn med till- 
fogadt genusmärke, att de jämförelsevis ogärna 
omtalas med den. Åsna och åsninna äro båda 
feminina ord, men det senare fordrar vida mera 
afgjordt hon än det förra. Likaså är hon regel 



— 231 — 

vid lejoninna^ Hgnnna, varginna^ räfvinna (Fahl* 
crantz), öminna (O. Lindfors), kamelinna (bibeln) 
och andra dylika. När vår första svenska roman, 
Adalriks och Göthildas äfventyr (1742), I: 106, 
talar om en bjöminnay från hvilken man tagit dess 
ungar j så ligger håri icke nödvändigt ett undantag; 
dess kan bero på den in mot våra dagar qvar- 
lefvande seden att använda genitiven dess, till och 
med i personlig mening, i stället för hans och 
hannes. 

Hvad som gäller om orden på --inna har na- 
turligtvis också sin tillämpning på sådana feminin- 
bildningar som hynda af hund, katta af katt och 
på en maskulin-bildning sådan som gåse af gås. 
De åtminstone under 1700-talet förekommande 
oqvädinsorden lathynda (Wallenberg), fyllhyrida 
(Linds Ordbok) måste ha hon redan därför att de 
beteckna menniskor. 

Visserligen kunna dock vid hithörande ord 
fall tänkas, där ett den är naturligare än hon. 
Ifall, någon talar om »den romerska varginnan-^ och 
menar bronsstatyen på Capitolium, så är ett föl- 
jande den fullt på sin plats; den sexuella syn- 
punkten är ju här icke på minsta vis framträdande. 

Efter dessa anmärkningar om förhållandet 
mellan den och han, hon vid naturligt genus, skola 
vi också egna någon uppmärksamhet åt vissa fall 



— 232 — 

af natarligt genus, där tvekan kan uppstå, huru- 
vida han eller hon är det rätta. 

Heter det Jlickungen — han eller flickungen — 
hmi Mången torde finna en dylik fråga så lätt 
besvarad, att den ej ens bort uppställas; jag vågar 
också tro att de flesta skola anse ett han omöjligt. 
Emellertid upptaga våra flesta och tillförlitligaste 
ordböcker flickunge som maskulinum, och jag har 
funnit verkliga filologer försvara ett han. I folk- 
dialekter, där den grammatiska genuskänslan ännu 
är fullt lefvande, påstås också han i detta och 
liknande fall vara ganska vanligt eller åtminstone 
tillåtligt. 

För min del anser jag emellertid hon vara det 
enda ur högsvenskans synpunkt möjliga pronomi- 
net. Flickunge är visserligen ett i litteraturen så 
pass sällsynt ord, att jag ej kan åstadkomma någon 
»statistisk» utredning om hvad som är språkbruk. 
Men i de fall, där jag sett ordet åtföljdt af pro- 
nomen, har detta alltid varit hon. C. F. Dahlgren 
låter i Rosenfesten I: 6 Peter fråga: Men hvar är 
flickungen nu? och Peters hustru svarar: Hon gick 
ut med de andra flickorna. V. Rydberg nyttjar i 
Vapensmeden s. 101 på samma sätt kenne^ hennes 
om flickunge. Redan i Carl Gyllenborgs komedi 
»Svenska sprätthöken» (1737) 1: i söges grefve 
Hurtig ha hyrt rum mitt emot mi hiertunges 






— 288 — 

quarteVf dit hon flytt [= flyttat] för åtta dagar 
sedan. 

Men det är hftr icke ett enskildt ord som 
frågan gäUer, allra minst ett så obetydligt som 
flickunge:, det galler en princip. Man kan £prmu- 
lera problemet så: Hvilken makt har grammatiskt 
genus öfver sexuellt, när man skall välja mellan 
han och h(mi 

Vi svara kort och godt: ingen« Pronominet 
följer personens naturliga kön, alldeles oberoende 
af det använda substantivets genus. 

Lättast är det att bevisa denna sats med af- 
seende på titelord. Ingen finner det rimligt att 
tala om hans helighet, hans höghet som hon, ehuru 
orden på -het allmtot angifva^ som feminina. Det- 
samma gäller om ndd: ordet räknas som femini- 
num, och dock efterföljes Eders ndd af han eller 
hon utan hänsyn till något annat än den tilltalade 
personens kön. 

På en tid, då den grammatiska genuskänslan 
ännu ej hunnit försvagas, var visserligen förhål- 
landet ett annat. I den kröningspredikan, som 
Olavus Petri år 1528 höll för Gustaf I, heter det: 
haffuer nw jdher nådhe hört then regle, som hon 
sich epter rätta skaL Samma år skrifver också i 
Danmark Kristiem II:s sekreterare till sin herre 
rörande eii nyutkommen bok: thersom ^ther] 



— 234 — 

n[adhe] wil laden vdlegge for aeg^ tha skal hun 
foncundre seg stuorligen (C. F. Allén, Breve og 
Aktstykker, I: 503). En liten konklusion ftr har 
på sin plats. Liksom vi i det ifrågavarande fal- 
let idie från det gamla, genusbevarande språkets 
uttryckssätt kunnat sluta till hvad som i nutidens 
språk är riktigt, lika litet ha vi rätt att i andra 
fall ur folkdialekter med fullt bevaradt gramma^ 
tiskt genus sluta något om de lagar som gälla för 
högspråket. 

Men vår sexuella genusregel stamiar ingalunda 
vid titlar. Ordet vän angifves som blott mask., 
och dock taJar Werwing i ett poem »öfver kiärlek 
och kallsinnighet:» om att 

beveka vännen sin, att hon sig gifver vunnen. 

Gäst säges likaledes vara mask., men hos Snoilsky 
iinna vi (»Födelsedagar i September»): 

den eftersökta gästen 
hon är ju redan här. 

Fången — hon läses hos V. Rydberg, Vapensm. 
s. 286. Att man kan säga min älskling — hon be- 
höfver väl intet bevis, icke heller att hon kan följa 
på släkting, anförvant^ syssUng, rival, med flera 
dylika »maskuliner». Från dem kunna vi gå vi- 
dare till kund, tolk, fadder, namne, hedning, pro- 
testant, patient, artist, autodidakt — jag fortsätter 



— 285 — 

ej en lista, som skulle kunna utsträckas till hun- 
dratals ord. 

Svårare synes .måh&nda att förena ett hon 
med så utprftglade maskuliner som åtskilliga figur- 
ligt anvftnda djumamn. Och dock säger man 
otvifeelaktigt hon om en qvinnlig köksbjörn^ om en 
slitvarg i kjortlar. Vid blindbocksleken i Holbergs 
»Julestue» blir Pemille blinde Gied; hos oss skulle 
hon fått bära samma maskulina titel blind-boch 
som de manliga deltagarne, men vi skulle om 
henne sagt blindbocken — hon. Hade vi åter haft 
qvar i svenskan de namn, med hvilka Sam. Co- 
lumbus på 1600-talet i sin »Mål-roo» betecknar 
blindbocken — namn som nära motsvara tyskans 
Blindekuhj portugisiskans cabra cega — så skulle 
vi omvandt, nar bindeln satt för manliga ögon, ha 
kunnat eller fastmer nödgats säga: se pä den blind- 
kon j han vet icke hvart han skall vånda sig; den 
där blindtackan tror att han kan fånga oss. 

Ty lika visst som sexuellt femininum förmår 
besegra grammatiskt maskulinum, lika visst har 
också sexuellt maskulinum styrka nog att öfver- 
vinna grammatiskt femininum. 

Ordslutet -a är i vårt språk ur grammatisk 
synpunkt en S3mnerligen kraftig femininSndelse. 
Men om i något fall kollision med naturligt genus 
uppstår, så mister den grammatiska analogien sin 



— 286 — 

betydelse: pappa^ koUega, pascha^ aga o. s. t. bli 
maskuliner. Beckhyxa i saklig mening &r fem., 
men som sjöman ftr hechhyxan han; från ett femi- 
nint {8kinn'-)hrackor ( = skinnbyxor) har på alldeles 
samma s&tt utvecklat sig ett personligt bräcka, 
som omtalas med han. Djamamnet krabba år 
feminint, dock heter det landkrabban — han, när 
fråga är om en mansperson. Hjälpreday retstickay 
kinkblåsa, fyllkajay galenpanna j sqvallerbyttay {natt-) 
mössa (i politiken) m. fl. kunna på samma sått 
följas af han. HärtUl kommer en grupp af osam- 
mansatta substantiver på -a, ord sådana som 
sqvallra, slamra, skräjla, samtliga med missfirmlig 
betydelse; i våra ordböcker upptagas icke många 
sådana, men i folkspråket år denna bildning, åt- 
minstone på vissa orter, rikt utvecklad: Nilens 
Ordbok öfver Sörbygdmålet i Bohuslän upptager 
inemot ett femtital. Afven vid dessa ord kan 
maskulint pronomen nyttjas: denna skräflan — han. 
Om hon någon gång användes om manlig varelse, 
så är det för att ytterligare stärka det förklenliga 
begrepp ordet innebär. »När Feminina brukas om 
manfolk . . . betyda de intet godt», anmärker redan 
C. F. Ljungberg, då han omtalar några ord af 
detta slag (Sv. Språkets Redighet, 1756, s. 36). 

Om maskulint pronomen kan fogas till femi^ 
niner på -a — vid hvilka vår grammatiska genus- 



— 237 — 

kfinsla utan tvifvel starkast reagerar — så är det 
klart att detsamma ftnuu Iftttare sker vid andra. 
Nar orden beväring och vaJct stå i sin kollektiva 
eller abstrakta betydelse, g&lla de som feminina, 
men använda om en enskild mansperson följas de 
af han och upptagas i ordböckerna som verkliga 
maskuliner; jfr la recrue i franskan, hos oss rekryt 
maskulinum. Polis angifves blott som femininum, 
men ftr likställdt med de föregående. Sehlstedt 
skrifver (i »Resan»): 

Och i ränastenens is 
stod på lur en polis, 
och han följde mig ner 
till mitt gamla qvarter. 

Skam i betydelsen ^blygsel' är enligt filologerna 
fem.; som eufemistisk beteckning på »den onde» 
måste det rubriceras som maskulinum. 

Vi se att gränsen mellan grammatiskt mask. 
och fem. blir flytande och obestämd, så snart en 
konflikt med sexuellt genus uppstår. Man kan 
möta så tillspetsade fall som å ena sidan den kä- 
ringen — Aan, å andra sidan denna qvinnliga veten- 
skapsman — hony denna dummer-jöns — Äön, för 
att ej tala om gener alen j kaptenen^ löjtnanten — 
hon inom frälsningsarméen. 

I hvad mån grammatiskt genus bör tänkas 
fortbestå i strid med och trots de använda sexuella 
pronomina, skola vi längre fram tillse. Hade våra 



— 288 — 

l&robOcker rätt, n&r de, så vidt jag kan se, alla med 
en mun påstå att imask. är det ord, om hvilket 
säges hauy fem. det, om hvilket s&ges Aon», så 
skulle visserligen saken redan vara afgjord. Men 
att så ej är fallet, det framstår klarast, når vi nu 
vånda oss till det grammatiska neutret och tillse 
huru detta behandlas, om det råkar i kollision med 
sexuellt genus. 

Vi skola här, liksom vid femininum, börja med 
titlar. Under medeltiden sade man hos oss icke 
majestätet, utan majestäten; med samma genus har 
jag sett ordet användt ännu på 1600- och 1700- 
talen hos Wexionius, Geisler, Fru Brenner m. fl, 
I vår tid är emellertid ordet afgjordt neutrum. 
Och likväl säga vi som titel: hans majestät önskar 
att hans undersåtar skola hlifva lyckliga. 

Ett annat neutralt ord, som ingår i många 
titlar, är råd. På frågan: Är statsrådet hemma? 
svarar ingen: Nej, det är utgånget. Det måste 
heta: Han är utgången. Fordran på personligt 
genus vid detta ord är så stark, att vårt språk 
en gång varit på väg att helt och hållet utplåna 
ordets neutrala egenskaper. Runius tillönskar en 
fröken Strömberg att 

fä til ipan en kunglig råd. 

I danskan har utvecklingen fortgått, så att man 
nu där faktiskt säger en Rigsraadj en Kammer- 



— 239 — 

raad. Också i flera andra fall har danskan gått 
längre än vårt språk i straffan att vid ursprung- 
liga neutra bringa harmoni mellan graramatiskt 
och sexuellt genus. Fastän det heter et Skjcegj 
säger man dock en Graaskjceg. I Sverige heter 
det fortfarande ett vify danskame ha ändrat ordet 
till en ViVy en ^gteviv. Grammatiska dissonan- 
ser skära lika obehagligt i ett känsligt språköra, 
som musikaliska i ett godt gehör. Sträfvandet 
att undgå sådana är alltför naturligt, att icke 
äfven svenskan skulle förete exempel därpå. Jag 
nämner blott ett par. Drott-säte, drott-sät har 
hos oss först uppfattats som drots-et och sedan 
ombildats till drots-en. Det isländska eitt skald 
har lånats till vårt språk som e^i skald. i>God af- 
touy min lilla QvickögaT^, heter det i O. v. Dalins 
skådespel »Den afundsjuke» II: 5, och likaså i Ar- 
gus II: 10 den lilla Brun-Ogan. -»Min egen Sorg- 
barnby säger Singoalla i V. Rydbergs berättelse; 
som nomen proprium har ordet måst uppgifva sitt 
neutrala genus. 

I de flesta fall har likväl svenskan låtit ett 
personligt neutrum behålla sitt ursprungliga gram- 
matiska genus i fråga om böjning, artikel och 
attribut (det unga riksrådet o. s. v.), men låtit det 
foljas af sexuella pronomina. En flicka kan säga 
om sitt ideal (neutr.) lika väl som om sin Jlamma 



— 240 — 

(fem.)y att han skall vara så och så beskaffad* 
När Vitalis fantiserar om månen, söker han utreda 
hvarför detta -»himmelska erkesnille» 

uppträder med horn, som han stångas ville. 

Likaså: Märkte du på fruntimret y som var häry att 
hon (ej det) rodnade? Det nötet inbillar sig^ att 
han (eller hon) är qvick. Det franska sändebudet 
meddelade j att hans regering godkände traktaten. 

Vill eller nödgas man någon gång lemna per- 
sonens genus obestämdt, kan visserligen neutrum 
användas: Budet påstod^ att det icke träffat någon 
hemma. Vittnet medgaf^ att det intet sett. Men 
om ordet genom sin betydelse är bundet vid ett 
visst kön, såsom fallet är t. ex. med fruntimmer 
och riksrädy så viker nästan alltid neutrum för det 
sexuella pronominet. 

Detta allt när fråga är om menniskor. Men 
också vid djurnamn kan sexuellt genus komma i 
strid med grammatiskt: sto är ett närliggande 
exempel. Här uppträder det förra ej så despotiskt 
i förhållande till det senare som vid personliga 
ord: utan minsta svårighet säger man om ett sto, 
att det har sprungit bort. Men konstruktioner 
sådana som stoet — hon saknas visst icke, ehuru 
de mera synas tillhöra folkets tal och effcerbild- 
ningar af detta än den högre litteraturen. Ett 
danskt exempel finner jag hos St. Blicher: han 



— 241 — 

skildrar hum bond^i Sören Eanne vill rida ot i 
bränmngama för att rädda en skeppsbmten och 
forts&tter: 

Sm hög han sit Hon* med nn TnBskoh»! 
og lod hende springe i Yandet. 

Likaså hos K. A. Nicander, Minnen firån Södern 
L 28: ett sto står bredvid stranden^ hennes vackra 
föl dir; jfr hos H. Wranér, Hägringar s. 39: när 
ja^ var kommen öfver halfvägs, snubblade oket of ver 
en steriy och jag flög flere alnar fram öfver henne. 
I den gamla djurfabeln uppträder lejonet som 
han, ett förhållande som likväl tydligen beror på 
personifikation. Berättelserna om lejonet såsom 
djurens konung hafva för öfrigt kommit till oss 
från länder där lejon är ett maskulint ord.** När 
ännu Frese nydiktar en fabel om huru det >^ieib 
lejonet svåra till sinnes j at hans undersåte [en 
hare] skulle påföras våld af främmande herrskap* 
o. s. v., ligger häri endast fasthållandet vid ett 
redan gifvet schema. I vår gamla bibelöfv^ersättning 
Uppenb. 13: 3 säges om vilddjuret ^ att hans huf- 
vud var s argadt till döds. Ctfversättaren har väl 

* Hors i betydelsen *8to' liar fordom tillliört också sven- 
skan: det omnamnes änna af Serenios och Lind. Jämte eller 
under biformen horsa qvarstår det i flera svenska bygdemål, 
t. ex. enli|^ N. Linder i Södra Möres. 

** Afiren i fomsvenskan förekommer lejon som n\asknl. 
Anna på Johan III:s tid skrifver Rasmus Loduikson i Erik XIV:s 
krönika: på Gyllene Leyonen [ett skepp] kastade Fiendeme Fyr- 
werk, och han brann upp, 

8v. Akad. Handl fr. tS86, 6. 16 



— 242 — 

tänkt djuret såsom personligt, eftersom det kunde 
tala. Då likväl fortsättningen har desSy uppfattar 
man kanske hans rättare som ett blott förbiseende. 
1883 års öfversättning har utbytt ordet mot dess. 

Anlmellt (»lifbetecknande») genus. 

Mången, som aldrig skulle tänka på att säga 
han om fattigdomenj saknaden^ eller hon om graf- 
ven, skeden^ väggen^ finner det likväl naturligt att 
nämna katten som hauy rattan som hon. Redan 
förut har antydts, att det är kategorierna lef- 
vande och liflöst som i detta fall visa sin makt 
öfver vår användning af personalpronomina. 

Vi skola i det följande se, att dessa kategorier 
också inom andra områden af vår grammatik spela 
en viktig roll; här anmärka vi blott i förbigående 
att jämväl själfva ordförrådet i vissa fall böjer sig 
under dem. Ett sådant exempel erbjuda oss re- 
dan uttrycken för det enkla begreppet vara. Vårt 
språk har flera olika ord till betecknandet af detta 
begrepp — ord, som i första ögonblicket kanske 
förefalla sjmonyma, men likväl faktiskt i sin an- 
vändning bestämmas genom ifrågavarande katego- 
rier. Af orden vara, finnas, befinna sig, uppehålla 
sig, vistas, dväljas kunna de tre sistnämnda endast 
då användas, när talet är om menniskor och djur 
eller öfver hufvud om lef^ande varelser; man träffar 



— 243 — 

dem aldrig, som de tre förstnämnda, när frågan 
galler en sten, ett träd eller något annat liflöst. 
Själfv^a ordet varelse brukas — egendomligt nog, 
då man besinnar etymologien — endast om det 
som har lif. Detsamma gäller om ordet väsende. 

Emellertid behandlar språket icke alla lefvande 
varelser lika i fråga om personalpronomina. Man 
kan tydligt iakttaga en nedstigande skala. Ju 
mera man inom djurvärlden närmar sig intill det 
liflösas gräns, dess oftare benämnas djuren med 
den\ däremot har samma pronomen en mycket 
ringa användning i fråga om de högre, personliga 
väsendena. Vi skola därför här skilja mellan det 
personliga och det animaliska området och 
undersöka hvartdera för sig. Då vidare okroppsliga 
och mytiska väsen i vissa fall intaga en egen ställ- 
ning midt emellan båda, skola vi också egna några 
ord åt genus på det supranaturalistiska området. 

Först dock ett par allmänna anmärkningar. 

Om det sexuella pronominet klyfver sig i han 
för manliga varelser och hon för qvinnliga, och 
om — såsom vi i följande afdelning skola se — 
poetiskt genus med förkärlek uttrycker sig genom 
Aon, så är däremot det animella pronominet af- 
gjordt han. Det enda väsentliga undantag denna 
regel vidkännes är att ord på -a, såsom menniska, 
äsnay groda, rnyggOj efterföljas af hon. Det är 



— 244 — 

känslan för gråtntnatiskt genus som här under- 
tryckt eller modifierat den animella genuskänslan. 
Man har i detta förhållande ett af de flera bevisen, 
^tt animellt genus mindre energiskt verkar på 
språksinnet än det sexuella. Ty när det natur- 
liga könet så fordrar finnes, såsom vi redan sett, 
ingen betänklighet vid att använda han äf^en om 
ord med grammatisk femininform. 

Utom orden på -a upptages i våra språkläror 
ännu ett hälft dussin andra djurnamn såsom femi- 
niner. Det är emellertid uppenbart, att dessa 
undantagsords grammatiska kön nu håller på att 
försvinna; det animella han står i begrepp att er- 
öfra också dem. 

Bland personer, som blifvit uppfostrade med 
svenskt högspråk och icke hemtat sin genuskun- 
skap ur något bygdemål eller ur böcker, äro de 
lätt räknade, som veta att en hraxen har annat 
genus än dess frände laxen^ eller att kopparormen 
byter om kön, när han uppträder under namnet 
ormslå. Redan för Sahlstedt voro både braxen 
och ormslå maskulina ord. De angifvas med samma 
genus i en mängd, kanske de flesta, senare ord- 
böcker ända till och med Sundéns ännu icke af- 
slutade. — Få torde också de svenskar vara, som 
åt ordet mullvad gifva annat kön än åt mullsorkj 
det synonym, med hvilket djuret benämnes af 



— 245 — 

Jonas Petri Gothus (1640) och som ännu mången- 
städes brukas af folket. — Oftare än vid förutnämnda 
ord höres möjligen ett hon om sillen^ men jag 
är oviss om icke högspråkssvenskar ännu hellre 
likställa denna fisk med strömmingen och makril- 
len och säga han. De göra då detsamma som 
Sveriges berömdaste sjöfarande, en man, som ju i 
dylika ting bör hafva någon auktoritet. — Gåsen 
heter förmodligen sällan han; detta djumamn är 
aUtså ett verkligt genusundantag, hvilket delvis 
torde förklaras därigenom att ordet från gammalt 
användts såsom förklenligt epitet särskildt till qvin- 
nor — detta just på grund af ordets grammatiska 
kön; sedan har omvändt ordets härledda använd- 
ning gifvit stöd åt dess ursprungliga genus. — 
And är ej ett lika konstant femininum; en så god 
stilist som Bottiger skrifver i poemet »På hafvet»: 

Der flyger en and; 

han flyger mot norden, han flyger åt land. 

Han hinner väl fram innan qvällen 

till insjön vid Qällen. 

Get betecknar^ i singularis blott hon-djuret; först 
i pluralis, där genus ej framträder, utmärker ordet 
hela släktet. Det bildar alltså intet undantag. 
Sammansättningen stenget — hvarmed, som bekant, 
ej betecknas femininum till stenbock (Capra ibex), 
utan ett helt annat djur, gemsen (Capella rupi- 
capra) — illustrerar däremot å nyo språkets böjelse 



— 246 — 

« 

för han såsom animellt pronomen. Vi kunna också 
här citera Bottiger (»Bruden i Uri»): 

Såg jag en stenget springa, föll 
han for min båges säkra skott. 

Lo vacklar mellan mask., fem. och neutrum, och 
otvifvelaktigt är hon det pronomen som minst ofta 
höres; blott mask. angifves af så goda källor som 
Wallenius (1682), Aurivillius (1684) och Lind 
(1749); också Sahlstedt (1773) har ensamt mask. 
— Ordet rå tillhör knappast det talade språket: 
man säger rådjur. Det /., som i ordböckerna 
följer detta ord, kan alltså med fog kännetecknas 
som »lärdt genus». Dessutom bör märkas, att re- 
dan Wallenius anger rå som mask. och att Lind 
tvekar mellan fem. och mask. — Gasell tillhör ej 
folkspråket; äfven här kan man följaktligen tala 
om lärdt genus, kanske likväl hellre om poetiskt; 
ordet upptages för öfrigt som mask. i de flesta 
ordböcker, äfven i Sundéns. Gasellen uppträder 
som han jämväl i vår svenska bearbetning af 
Brehms »Thierleben». Också hos poeter har jag 
sett den kallas han^ till och med när jämförelsen 
gällt en qvinna. Beppo (Sommelius) säger (Vall- 
moknoppar, s. 169) om en flickas ögon, att de äro 



lindrigt dunkla, som gazellens, 

då han matt och trött till qyällens 

skuggor flyr bland palmerna. 



— 247 — 

o 

Återstå sedan bland hundratals maskulina 
djurnamn såsom »feminina» blott de i godt säll- 
skap ej synnerligen presentabla och därför till sitt 
högspråksgenus ej så lätt bestämbara lus och mus.* 
I sammansättningen flädermus uppträder emellertid 
mus opåtaldt och finnes då omnämnd med han 
t. ex. hos Stuxberg, Djurriket (1889) I: 13. 

Vi se af allt detta, huru han mer och mer 
befäster sin ställning såsom aniraellt pronomen. 
Och denna användning af han står i full samklang 
med en mängd andra språkliga förhållanden. Det 
är ej blott i lifvet, det är också i grammatiken 
som maskulinum är »det starkare könet» och tager 
sig rätt att tala å båda könens vägnar. Det ord 
som (ur nutidsspråkets synpunkt) framför alla borde 
vara utprägladt maskulint, själfva ordet man, in- 
begriper, när det nyttjas som pronomen, oökså 
qvinnorna; en mandråpare är icke endast den som 
dräper en mansperson, och uttrycket i mannaminne 
gömmer ingen bitanke på »långt hår och kort 
minne» såsom kännetecknande för den ena hälften 
af vårt släkte. Både vår religionsurkund och vår 

* En och annan säger i eufemistiskt intresse ett möss, 
€tt löss, med en nybildning ur ordets plural som också fram- 
kallat ändring i genus (flera möss — ett möss efter analogien 
af flera höns, nöt, ök, föl — ett höns, nöt, ök, föl). Vid öfver- 
sättningar (till och med där originalet är en dansk bok, som 
Andersens Eventyr, och har Mus) synes det gamla namnet nu 



[ 

i 

I 
I 

i vika för »en liten råtta». 



— 248 — 

lagbok boja sig för språkets ensidiga framhållande af 
mankönet, när de säga att den som så gör, han skaU 
o. s. v. Dylika uttryck bedömas ur den nuvarande 
svenskans synpunkt riktigt först om man ihågkom- 
mer, att han icke blott är sexuellt, utan också 
animellt pronomen. Och om vårt språk gifver åt 
maskulinet platsen såsom >det starka könet», så 
lemnar det ju — i förbigående sagdt — också å 
andra sidan ett försteg åt femininet såsom »det 
täcka könet» genom att tillerkänna detta som vä- 
sentligt märke alfabetets både klangfullaste och 
första vokal. 

Samma sträfvan att ombilda ursprungliga neu- 
trer till maskuliner eller femininer, som vi bevittnat 
på det sexuella området, röjer sig af naturligt 
skäl också på det animeUa. Några få exempel 
må anföras. Våra förfäder under medeltiden talade 
om et grymt panter, och ännu vid slutet af 1600- 
talet känner Aurivillius djuret blott som neutrum; 
nu heter det en panter. Vi hafva omnämnt huru 
qvicköga, brunöga på Dalins tid uppträda som 
sexuella femininer; en animell motsvarighet till 
denna genusförändring träffar man vid nejonöga. 
Ordet var under medeltiden neutrum och har i 
våra dagar samma genus, men en mellanperiod 
har funnits, då det lutat åt femininum: Aurivillius^ 
Sahlstedt och ännu Wahrman (1814) upptaga ordet 



— 249 — 

blott med detta genus. Danskarna och holländarna 
hafva ej som vi stannat på halfva vftgen, de hafva 
genomfort ändringen och säga en Negenöjej eene 
negenoog; i tyskan vacklar Neunauge mellan mask., 
fem. och neutrum. Vi se af detta exempel bättre 
än af något annat, huru svenskans obenägenhet 
för neutrum i djurnamn delas af Ofriga germaniska 
tungomål. Ett ord, i hvilket vårt språk redan 
under förhistorisk tid ombildat neutrum till masku- 
linum, är half. Tyskan säger här ännu dds KaJb. 
På språkjämförelsens väg kan man äfven ådaga- 
lägga, att en valp ursprungligen hetat ett valp. 

Också tämligen lågt stående djurgrupper förete 
hithörande exempel. Hvad vår samtid kallar en 
insekt var för Linné ett insekt^ och ända in i vårt 
århundrade har ordets genus, liksom dess accent,, 
varit vacklande. I detta fall hafva danskarna visat 
sig mera konservativa än vi: de säga fortfarande 
et Insekt. 

Emellertid kan man vid detta slags genus- 
ändringar iakttaga samma nedstigande skala, som 
vi funnit gälla för valet af pronomina. Beteck- 
nande är i detta hänseende behandlingen af ordet 
individ. Om lägre organismer säger man utan svå- 
righet ett individ^ men ju högre den varelse är som 
omtalas, dess mera känner man sig böjd att säga en 
individ] i fråga om menniskor heter det alltid så. 



— 250 — 

När det någon gång händer, att omvändt ett 
maskulint eller feminint djumamn OfVergår till 
neutrum, så beror detta på särskilda omständig- 
heter. Grodfrö skulle icke varit neutrum, om icke 
sista delen af ordet uppfattats såsom vårt vanliga 
neutrala frö, ehuru man helt visst i stället däri 
bör se ett ursprungligt /rdVi, motsvarande danskans 
Frö groda. Levin Möller öfversätter (1745) det 
franska grenouillet med en liten frö. En annan 
grupp af hithörande undantag kommer att i det 
följande omtalas. 

Vi skola nu taga i betraktande vissa regler, 
som språket följer vid valet mellan den och han, 
hon, när fråga är om lefvande varelser. 

Med af seende på personer är han, hon så 
godt som genomgående lag; vi säga svensken — han, 
menniskan — hon* 

Det är härvid beaktansvärdt att språket, när 
det af ett grammatiskt skäl, såsom det feminina 
ordslutet -a i menniska, hindrades att använda 
sitt vanliga animella pronomen han, ej valde ett 
mera indifferent den i stället för det så utprägladt 
feminina hon. Den omständigheten att vi om men- 
niskan säger att hon (icke den) är dödlig, och om 
vår nästa att vi äro skyldige att älska henne (icke 
den), visar bättre än allt annat huru afgjordt 
bibegreppet af något opersonligt häftar vid ordet 



— 261 — 

den. Särskildt efter nästa kan hon ej skrifvas på 
räkningen af gammal tradition från en tid, då 
känslan för grammatiskt genus ännu var orubbad, 
ty ordet är såsom femininum ganska ungt i vårt 
språk. Det upptages ännu långt in i vårt århun- 
drade af många ordboksförfattare blott som ma- 
skulinum; samma genus har ordet också i Carl XII:s 
bibel, där nominativen heter näste (2 Mos, 20: 17 
ej häller något thet tin näste hafwer). Femininum 
har utvecklat sig ur den böjda formen på -a {du 
skall älska din nästa o. s. v.); en blick i någon bibel- 
konkordans visar bäst, att ordet mycket allmännare 
förekommer i oblik ställning än som subjekt.* 

Hvarken efter nästa eller efter menniska är 
emellertid hon enrådande. 

^Menniskan — Äan» namnes från gammalt 
såsom en synnerligen otymplig och löjlig skolpojks- 
bock; likväl kunna fall förekomma, då ordet vnen- 
niska måste efterföljas af han. Man kan börja en 
berättelse: En oförsynt menniska trädde en gång 
in i ett för honom obekant sällskap. Om den ta- 

* Ett feminint nästa, i oblik kasus nästo, anträffas vis* 
serligen också ett par gånger i vår bibel (2 Mos. 11:2, Est. 1: 19), 
men användes endast om qviunor. — Ett animellt hon efter 
nästa ses t. ex. hos Fahlcrantz, Sami. Skr. II. 18: ho är min 
nästa, att jag henne bilda må; hos Onkel Adam, Altartaflan 
(uppl. 1891) s. 384: hata sin nästa bara der/öre att hon är rik, 
I 10:de budet är hans efter nästa sexuellt (märk ordet hustru), 
likaså hono7n Ap. G. 7: 27. Det i 1883 års öfvers. af N. Test. 
förekommande honom i Bom. 15: 2 är att räkna som arkaism. 



— 252 — 

lande här i st&llet för honom satte in henney så 
icke blott kunde utan måste detta pronomen upp- 
fattas i sexuell mening, och satsens innehåll blefve 
därigenom väsentligen ändradt. 

När heter det alltså menniskan — hon och 
när menniskan — han? Svaret finnes lätt, om 
vi tänka på att hon här är det animella prono* 
minet, han det sexuella. När frågan är om be- 
greppet menniskc^ i allmänhet, såsom omfattande 
både man och qvinna, nyttjas hon; är det åter 
tal om en enskild mensklig individ, som är an- 
tingen man eller qvinna, måste sexuellt pronomen 
inträda. Vi hafva också redan i det föregående 
anmärkt, att vårt språk ej gärna omtalar en gifven 
person utan att tänka denne sexuellt bestämd» 
Man säger efter alldeles samma regel: din nästa 
— hon (med animellt A<?n), om det gäller att ut- 
tala en allmän sats, men denna din nästa — han 
eller hon (med sexuellt pronomen), om talet gäller 
en enskild bekant individ. 

Sedan vi nu sökt visa, i hvad mån det lif- 
betecknande genus vid personer måste lemna rum 
för ett könbetecknande, skola vi tillse, när ett den 
är användbart om personer. 

Vi måste här först stanna vid en speciell böj- 
ningsform, genitiven dessy hvars användning om 
person redan något vidrörts. I vissa äldre skrifter. 



— 253 — 

t. ex. vår ännu gällande kyrkolag af 1686, är ett 
:sådant personligt dess vanligare än hansy hennes. 
Också våra nuvarande grundlagar af 1809 skrifva 
Jörfattaren — dess, presidenten — dess; särskildt 
om konungen användes här Dess oftare än Hans. 
Ännu Riksdagsordningen af 1866 talar i § 11 om 
Dess (konungens) Högsta Domstol (men § 79: 
Konungen — Hans). Jämväl för sin nyttjas dess^ 
t. ex. samma Riksdagsordning § 28: hvarefter 
Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande. 

Numera gör dess i dylika fall snarast intrycket 
af ett ceremoniöst eller kurialmässigt hOflighets- 
pronomen; förr hade ordet mindre af denna ka- 
rakter. I åtskilliga skrifter från förra århundradet, 
t. ex. i Lagerbrings Svea rikes historia (1769 flf.) 
och i Bjömståhls Resa (1780 flf.), möter man ordet 
mycket ofta i enkelt berättande framställning, och 
det vexlar då alldeles godtyckligt med hansj utan 
annan synbar anledning än välljudsintresset. Det 
heter t. ex. hos Lagerbring I. 113: 

\det är] mera troligt att håna [Eistens] nöjen varit des 
[samme Eistens] förnämsta gjöromdL 

På samma sätt skrifter Kellgren om Achmet I: 

den kära sömnen^ hans 14 timmars sömn^ så helsosam för 
dess undersåtare, hade vikit från hans ögon. 

Creutz säger om hjältinnan i Atis och Camilla 
(3:e sången, slutet): 

än lättas hennes steg, än bli des fötter tanga; 



— 254 — 
och på samma sfttt Lidner om Spastara: 

dess BTedda här kring hennes axlar hänger. 

Redan på 1600-talet klagar Wexionius i poemet 
>Melancholi>9 att menniskan ej vet af någon ro, 
förrän Gud 

täcks korta [= förkorta för] henne dhes bekymmersamma dagar. 

När det i 1734 års lag H. B. 10: 10 heter: dör 
gäldenäry sware tå t hes arfwingavy så långt gods 
hans räcker y är det karakteristiskt att hans på det 
sista stället ej vikit för det mera nymodiga dess; 
ordet har skyddats af den ålderdomliga, inverterade 
ordföljden. 

Hos poeter beror valet af det ena eller andra 
pronominet ofta uppenbarligen på metriska skäl: 
alltefter versmåttets fordran användes det enstaf- 
viga dess eller det tvåstafviga hennes. På denna 
grund har det personliga dess i poesi behållit sig 
längre med feminin betydelse än med maskulin. 
Hos Geijer t. ex. finner man ej så sällan dess i 
stället för hennes (tre gånger ensamt i poemet 
:^Bergsmannen:!>), hos Stagnelius äro sådana faU syn- 
nerligen vanliga; ja, ännu hos en så modern vis- 
sångare som Sehlstedt höras åtskilliga dess för hen- 
nes. Däremot är det ej lätt att hos dessa skalder 
anträffa ett maskulint dessy sagdt om person. 

Linné, v. Dalin och andra äldre författare, som 
nyttja han, hon ej blott om personer, utan också 



— 255 — 

om liflösa föremål, göra vid de senare likasom vid 
de förra ett undantag för dess. De säga om eken: 
hon löfvas, men i genitiv mycket ofta: dess löf 
växa. Från ett par skrifter af Linné har jag an- 
tecknat 37 fall af dess mot blott 3 hans och 5 
hennes. Det bör anmärkas, att ehuru af de 37 
dess-fBllen 5 afse lefvande varelser (landshöfdingen, 
Qärilen o. s. v.) statistiken likväl tydligt visar, att 
Linnés språkkänsla skilt mellan genus animatum 
och genus inanimum: af de 8 fallen med hansy 
hennes afse nämligen de 7 lefv^ande varelser.* 

Det är ett underligt förhållande med dess. 
Under ett par hundra år har denna form i rollen af 
personbetecknande pronomen lefvsA ett hufvudsak- 
ligen blott litterärt skenlif. Den har nu undan- 
trängts från denna ställning. Men se vi till hvad 
som därefter står qvar — ordets användning som 



* Då jag ingenstädes finner anmärkt, att dess också en 
tid nyttjats i st. för deras, må några citat för detta egendomliga 
språkbruk hitsättas. Det förekommer hos Tb. Rudeen, Hanselli 
VIII. 223 (1689), 265 (1687); hos Börk, Darius (1688) sid. 
2, 9, 20, 22 (sid. 23 deras), 41, 43; hos C. Gripenbielm 
(t 1694), Hans. IV. 296; I. Holmström (f 1708), Hans. VI. 
197; Tömevall, Hans. XV. 213, 227 (1694); G. Eurelius, 
Kungaskald, str. 12 (1697); Salbergs Gram. (1696), cit. i Aksel 
Anderssons afhandling om denne förf. s. 27 ; Eneman, Eesa II. 
53, 118; ännu senare sporadiskt, men kanske blott genom oakt- 
samhet, t. ex. hos Linné, Ölandsresa s. 71 (1745); Lings Agne 
(Sami. Arb. II. 208). Formen kan jämföras med hvars i bety- 
delsen hvilkas (Linné, nyss cit. sida; Börk s. 10) och hvem 
i bet. hvilka (Börk s. 23). 



— 256 — 

genitiv af sakpronominet den och af neutret det — 
så befinnes också denna rest vara af ganska tvifvel- 
aktig natur. Länge, mycket länge får man lyssna, 
innan man hör någon i naturligt tal nyttja ett 
dess. Ordet tillhör så godt som uteslutande böc- 
kerna och det efter böcker danade talet; det är 
däri likställdt med åtskilliga andra i skrift mycket 
använda ord, såsom denne^ icke, äfven, emedauj 
för hvilka alltid i otvunget tal säges den, den här, 
den där, inte) också, därför att. 

Forskar man nu ytterligare efter, hvad anled- 
ningen kan vara därtill att dess blifvit så ovanligt, 
så ledes man till en allmännare iakttagelse af rätt 
stort intresse för vår språkhistoria. Det visar sig 
att öfv^er hufvud den possessiva genitiven af 
ord, som utmärka liflösa ting, har en ytterst 
ringa användning i talspråket. Man säger ej 
ofta vagnens hjul, utan antingen vagnshjulet eller 
hjulet på vagnen (om hjulet sitter på) eller hjulet 
till vagnen (om det icke sitter på). Däremot vid 
namn på lefvande varelser utan tvekan smedens 
husy hästens nos, stoets föl. Det sista exemplet 
visar, att regeln ej lider någon inskränkning genom 
grammatiskt neutrum, förutsatt att neutret beteck- 
nar en lefvande varelse. 

Vi haftra alltså här påträffat ett nytt fall, där 
svenskan bygger sin grammatik på den för våra 



mannen •— han 

alternativt hästen — han eller 

den 
bägaren — den 



— 257 — 

pronomina så yiktiga skillnaden mellan lefvande 
och liflöst, genus animatum och genus inanimum. 
Och det är lärorikt att se, hur fullständig paral- 
lelismen är mellan behandlingen af genitiven och 
behandlingen af genuspronomina. Det är vid hvar- 
dagligt, enkelt tal vanligt att säga: 

mannens fot 

alternativt hästens fot eller fo- 
ten på hästen 
foten på bägaren. 

Vid personer är å ena sidan Aan, å andra sidan 
genitiv regel: foten på mannen låter vanvördigt, som 
om mannen vore ett blott ting eller på sin höjd 
ett djur. Vid djur har man fritt val å ena sidan 
mellan han och den, å andra sidan mellan genitiv 
och prepositionell omskrifhing. Vid liflösa ting 
är å ena sidan den språkbruk, å andra sidan om- 
skrifning. 

Mera psykologiskt kan måhända regeln för 
behandlingen af »possessiv» genitiv i svenska tal- 
språket uttryckas så, att denna genitiv föga nyttjas 
annat än i sin egentligaste mening: när frågan är 
om ett verkligt egande* Hvad som är liflöst kan 
ej rätteligen sägas ega en sak; saken kan vara^^a 
det, i det, hos det, den kan höra till det, men den 
kan ej tillhöra det.* 

* Till belysning af ofvanstående anmärkDing om possessiv- 
genitivens ringa brukbarhet i fråga om liflösa förem&l — hyarvid 

Sv. Akaä. ffandl fr. 1886, 6. 17 



— 268 - 

I sitt afskedstal till ständerna 1630 talar Gu- 
staf Adolf om att han så widt twingett fienden^ 
att den . . • belefwadt hafuer o. s. v. I detta^ lik- 
som i åtskilliga andra fall sfiges den om person p& 
den grund att uttrycket för personen antagit en 
härledd betydelse. Gustaf Adolf har vid ordet 
fiende mindre tänkt på en person än på ett rike, 
en makt. Genom en liknande utveckling kan till 
och med själfva ordet person komma att regelrätt 
betecknas med den\ om regentens person (= per- 
sonlighet) vet man att den är oantastlig, om första 



likväl ortbeteckningar böra undantagas — mä här meddelas föl- 
jande lilla statistik ur en i folklig stil hållen berättelse, »Hal- 
Ungs Anna» af Aug. Bondeson (1883, 79 sidor). Jag har i 
denna skrift anmärkt 

119 genitiver af uttryck för lefvande varelser; 

17 genitiver af beteckningar för ort (byn8 gäss, Falken^ 
bergs gata o. d.); 

8 adverbiala eller prepositionsstyrda genitiver {till viljes^ 
i vintras, tids nog o. d.); 

2 måtts-genitiver (ett års tid, fem kronors böter). 
Till dessa fullkomligt lifskraftiga geuitivanvändningar — af hvilka 
de två sista likväl ej äro »possessiva» — komma 5 fall som 
särskildt måste nämnas. Två af dem gälla fartygsnamnet »Rollo»^ 
och förklaras däraf, att föremål, som betecknas med nomina 
propria, ofta, enligt hvad vi i det följande skola se, likställas 
med lefvande varelser. De tre öfriga undantagsfallen, hissverkens' 
gnissel, fartygets reling, penningarnas handhafvande, innehålla, 
som enhvar nog känner, mindre folkliga ordvändningar. — Vid 
beräkningen har jag naturligtvis utelemnat allt som egt karak-* 
teren af citat från andra skrifter (särskildt bibeln), likasom jag 
också bortsett från ett af en skolmästare i karrikerad skol- 
mästarstil affattadt bref, där genitiver af det litterära slaget 
(föraktets tystnad, i brefs form o. d.) på ett mycket beteck- 
nande sätt öfverflöda. 



— 259 — 

personen i grammatiken likaledes att den (ej han) 
uttryckes med jag. 

Andra ännu mera påtagliga fall af samma 
slag stå lätt till buds. £n bonde omtalas natur- 
ligtvis med hany men ur >Frithiofs saga» erfara vi 
om bonden i schackspelet, att 

den är gjord att offras opp. 

Annu mindre förmår kanske damen på spelbrädet 
att häfda sin feminina värdighet: ordets ursprung- 
liga betydelse framträder här blott svagt för tanken. 
När Rydqvist hör en Stockholmare använda han 
om jungfru i ordets härledda betydelse af jungfru- 
mått', känner han sitt filologiska hjärta uppröras. 
Då man emellertid på högsvenska otvifv^elaktigt 
skulle säga {bleck-)jungfrun — den (ett hon läte 
konstladt), och då han inom den veritabla stock- 
holmskan spelar i det närmaste samma roll som 
den inom högsvenskan, så är Stockholmarens ut- 
tryck onekligen i full harmoni med hans dialekt 
i det hela. 

När man stundom säger ungen — den, poj- 
ken — den, innebär pronominet gärna en viss ring- 
aktning. Man liksom frånkänner den omtalade 
full personlighet och gör honom mer eller mindre 
medvetet till ett blott ting. Stundom sker detta 
på skämtsamt sätt, och den kan då få en anstryk- 
ning af smeksam förtrolighet. 



— 260 — 

Förträffligt belyser detta svenskans så att säga 
halfmenskliga den en från många indo-europeiska 
språk bekant egenhet: böjelsen att behandla demi- 
nutiver som neutra. Man erinre sig tyskans das 
Knäblein af der Knabej holländskans het mannetje 
af de mariy grekiskans tö naiåiop^ tö na&éa^ioy af 
åy ^ naTq. Vårt den ställer också i lämplig dager 
de germaniska språkens vana att gifva neutralt 
genus åt afkomman af menniskor och djur: vi 
säga, liksom om det gällde liflösa ting, bametj 
fölet, lammet, kidet; fordom voro också, enligt hvad 
redan nämndt är, kalfven och valpen neutra, I den 
danska dialekten i Ängeln ha, enligt Hagerup, äfven 
gris, kyckling, älling (andunge) blifvit neutra. Vissa 
högre djur, som med särskilda ord beteckna hanne 
och hona, ega vid sidan af dessa ord ett båda 
sammanfattande, icke sexuellt di£Ferentieradt namn 
af neutralt genus: nöt, fä, far, svin kunna tjena 
som exempel. Bakom neutrum står också i detta 
fall känslan af något ej fullt individuellt bestämdt 
och i så måtto med den döda, råa, outvecklade 
materien likställdt. Häraf förklaras att dessa neu- 
trala djurnamn så gärna nyttjas i förklenlig mening. 

Detta neddragande neutrum vid djurnamn 
har till och med varit starkt nog att göra en och 
annan eröfring på området för animellt genus. Det 
hette förr och heter fortfarande i vår bibel en ök, 



— 261 — 

men numera säges alltid ett ok. Det efter latinet 
och tyskan feminina kreatur börjar redan i våra 
medeltidsskrifter vackla mot neutrum och har nu 
ensamt detta genus. En best heter munartligt 
också ett besty och jag har sett denna senare form 
äfv^en inom litteraturen ; man läser t. ex. hos A. G. 
Silverstolpe (1801) i fabeln om »Oxen och myggarn: 

Så var det stora best [= oxen] sä matt utaf att gå, 
att det sig genast lät på marken vårdslöst falla. 

Vi kunna här också erinra oss att för danskans 
et Åsen i äldre tider, såsom hos Chr. Pedersen, 
äfven sades en Åsen, liksom i våra dagar et jEsel 
enligt S. Grundtvig har bredvid sig ett mera per- 
sonligt, som glåpord användt en JEseL 

Analogien mellan ett i nedsättande mening 
användt den och det grammatikaliska neutret kan 
ftiUföljas till andra områden. Vid skildringen af 
en slafmarknad är det i god öfverensstämmelse 
med situationen, om slafhandlaren och hans kun- 
der af handla de lefvande varorna ej med han och 
hon^ utan med den. Man påminnes härvid om 
grekernas åpåganoåop^ romarnas mancipium, islän- 
darnas man, allt neutrala uttryck med bety- 
delsen 'träl'; vidare om grekiskans neutrala hetär- 
namn, där det ursprungligen nedsättande i ut- 
trycket mötes med det smeksamt familiära; ro- 
mamas scortum, tyskarnas das Mensch, med lägre 



— 262 — 

betydelse än der Menschj o. s. v. I holländskan 
kan ordet person mista sitt personliga genus, när 
det användes på ett sätt som motsvarar vårt miss- 
aktande den: man säger då het vrouwspersoony het 
manspersoon. 

Om man besinnar att vårt gemensamma indo- 
europeiska urspråk i väsentlig mån använde sitt 
neutrum just för att uttrycka genus inanimum 
i motsats mot maskulinets och femininets genus 
animatum, så förstår man, att parallelismen mellan 
svenskans den och det ursprungliga neutret inga- 
lunda får räknas som en blott tillfällighet. Sven- 
skan har några mer eller mindre skämtsamt för- 
klenande substantiver med dubbelt genus: en tok(er) 
och ett tokj en sjdper och ett sjdp^ en vdper {den 
våpeny Lindschöld, Den stoora genius I. 5) och 
ett våpy en tdper och ett tdp^ en sndljdp och ett 
sndljdp (det senare i Ydre, enligt Rääf), en mähä 
(lUetz) och ett mähä (gd som itt mähääy Brasck, 
Fil. prod. III. 6, 1645). I norska folkspråket har 
till och med ett lånord af samma klass, det ma- 
skulina narr^ blifvit nedflyttadt till neutrum: fara 
aat som eit Narr (A åsen). Man kan säga, att i 
alla dessa fall den neutrala formen förhåller sig 
till den maskulina just som i den nutida sven- 
skan ett deny sagdt om person, förhåller sig till 
han och hon. 



— 263 — 

Ett bortseende från personligheten, icke i ned- 
sättande mening, utan blott som generalisering till 
begreppet »varelse», kan stundom förklara ett deriy 
sagdt om person. Så i synnerhet vid åtskilliga 
ord, som ej nyttjas uteslutande om menniskor, t. ex. 
vän, kamrat^ älskling, gäst, granne, fånge o. d. 

Kommer min älskling, så kysser jag den, 

säger »Schweizerflickan» hos Bottiger, och unge&r 
på samma sätt talar hos B. E. Malmström flickan 
till sitt hjärta om den älskade: 

Bevara val den kära fången, 
ty flög den ut, så blef jag vred. 

Ordet flög (men för öfrigt intet i texten) visar, 
att personens mensklighet något förflyktigats. 

En generalisering, afsedd att undvika valet 
mellan han och hon, ligger säkert till grund, när 
Svedberg i sin Schibboleth (Dedik. § 30) skrifver: 

I Franckrike . . . hörde jag aldrig någon Fransos eller 
Fransösko, ehuru hög och lärd then ock wara månde, tala 
Svenska. 

I »Förrspråket» till samma bok § 17 synes den gamle 
Skara-biskopen genom ett den vilja lösa en lik- 
nande, men ännu kinkigare grammatisk knut, på 
samma gång som han helt dristigt ställer den prak- 
tiska filologiens yttersta framtidshoroskop: 

I thet andra lifvet . . . skole vi alle slunga på alt ett 
tungomål, såsom then eller then Gudz Engel [mask.] eller thet 
och thet Gudz helgon [nentr.] songen begynnar. Är then 



_ 264 — 

[mask. + neutr.] Svensk, sianga alle på Svensko: är then en 
Ebree, siunge vi alle på Ebraisko o. s. v. 

Dock skulle then här möjligen kunna vara demon- 
strativet 

I Börks Darius IV: 2 tala Darius' fOrrådiska 
kammarherrar om konungen och klaga: 

Vj ikke för [= såsom] en Skiänk skall få dan [= den fångne 

Darius] sända Bort 
Åt Alexander .*. . 

Dän för honom kan jag här endast förklara såsom 
en förfelad omsättning till högspråk af det \ ^en^ 
som Börk mycket ofta nyttjar för honörn^ t. ex- 
V: 4 gå i Tältet för 'en in. 

De senast omtalade fallen af den i personlig 
användning äro af mera tillfällig natur, men be- 
lysa dock från olika sidor pronominets historia 
och karakter. Tämligen tillfälligt är också det 
enda citat, genom hvilket Svenska Akademiens 
Språklära (1836, s. 111) bestyrker användningen 
af den om person: 

Af Eomarn, hvar den möts, hans arm ett offer gör. 

Det enda, som här synes mig kunna sägas till 
förklaring och försvar för den^ är att ett han af 
begripliga skäl kanske vore ännu olämpligare. 

Vi vända oss nu till frågan om genusprono- 
mina vid beteckningar af okroppsliga väsen. 
Språket har vid dessa, liksom vid djurnamnen, 



— 265 — 

lemnat valet till en viss grad fritt mellan det 
opersonliga den och det mera personliga han, hon. 
Man kan säga ängelen — han eller den (det senare 
t. ex. hos Topelius i stycket »Engelen och skyn»), 
tomten — han eller den (båda omvexlande i A. 
Strindbergs Lycko-Pers resa), (IjtcS", svart-)alfen — 
han eller den (det senare hos G. Ljunggren, Sm. Skr. 
III. 108; äfven hon: Snoilsky i poemet »Blomster- 
fursten»). På samma sätt med gudy afgud^ dvärg^ 
vätt, nisse, pyssling, jätte, gast, lyktgubbe, vålnad, 
ande, kerub, djäfvul, demon, gnom, genie, sylf, 
faun, centaur, titan o. s. v. 

Valet mellan den och han är emellertid ej 
helt och hållet öfverlåtet åt godtycket. Ju mera 
väsendet tankes individuellt bestämdt, dess mera 
yrkar språkkänslan på ett han. Ordet gud, an- 
vändt i betydelsen af den ende guden, fordrar 
nödvändigt han, under det att man mycket väl 
kan säga en gud — den. Likaså befinnas det 
att djäfvulen, näcken, där substantivet genom ar- 
tikeln blifvit individualiseradt, ej så lätt följes af 
ett den, som en djäfvul, en näck. 

Från samma synpunkt förklaras också, att 
alla varelser af förevarande klass måste omtalas 
som han, så snart de bära ett individuellt namn. 
Man kan använda den om ängel, men icke om 
Gabriel, Mikael; om djäfvul, men icke om Belse- 



— 266 — 

buby Asmodeus; om dvärg y men icke om Åndvare; 
om centauTy men icke om Nessus. 

Också en annan iakttagelse beträffande denna 
namngrupp leder 3rtterst tillbaka till samma för- 
klaringsgrund: de feminina andevarelserna nöja sig 
mindre gärna än de maskulina med ett blott den. 
Vid andcy vålnad^ genie m. fl. tänker man ej på 
något bestämdt kön; vid hafsfruj sångmö ^ jättinna, 
nomaj huldrUy älfva är däremot könet så fram- 
trädande och därigenom också individualiteten så 
mycket mera karakteriserad, att man ogärna um- 
bär det sexuella hon. Detsamma gäller, låt vara 
i mindre grad, om dren^ dryady sylfid^ undin, nymfy 
karitj gratie, harpy, /e, peri och andra dylika ord; 
äfven vid dem ligger ett hon närmare än ett den. 
När sångmö står i betydelsen af 'skaldskap*, 'poe- 
tisk begåfning, kan undantagsvis ett den nyttjas; 
så säger Orvar Odd (Sami. Arb. I. 15) om Atter- 
boms »Lycksalighetens ö», att detta diktverk inne- 
håller på en gång alla hans sångmös fel och alla 
dess förtjenster. 

Det är två olika tankeströmningar, som mötas 
i vårt den^ när ordet användes om okroppsliga 

o 

varelser. A ena sidan fljiitas dessa varelser där- 
igenom ned under personlighetens gränslinie; i för- 
hållande till tomten — den^ jätten — den upp- 
träder den talande såsom ett i viss mån öfverlägset 



— 267 — 

yftsen. Denna nedsättande betydelse i den är det 
som gör, att en afgud lättare än gud åtföljes 
.f ifMg.v,>»„de pr»aomen. Å »dr. rid.n ligger i 
den^ användt t. ex. om indianberättelsernas »Store 
Ande», något visst obestämdt, konturlöst, för 
menniskoblickar ej klart fattbart och i så måtto 
också öfver dem upphöjdt. 

Det är lärorikt att se, huru också vårt »supra- 
naturalistiska» den, liksom det förut omtalade »half- 
personliga», eger sin tydliga parallel i det gamla 
indo-europeiska neutret. När menniskotanken kastar 
spanande blickar in i andevärlden, finner den ofta 
blott ett dunkelt något, där den gärna ville skåda 
en någon. Ordet gud var hos våra förfäder ett 
neutrum, likställdt med romamas numerij grekemas 
daifioviov och — för att citera ännu ett språk — 
filosofemas »det absoluta». Trolig spöke äro ännu 
hos oss neutrala benämningar; efter mönstret af 
dylika ord gjorde i forntiden våra tyska grannar 
också någon gång djäfvul till ett neutrum. Skogsråy 
sjörd, gårdsrå gälla i vårt folkspråk mångenstädes 
som femininer, hvilket Rydqvist anser som ordens 
ursprungliga genus; här och där äro orden masku- 
lina (Rietz), men M. Lundgren har visat, att de 
ursprungligen haft neutralt genus, hvilket de väl 
också i litteraturen oftast förete (Linné, Gotl. 
s. 312, Strindberg, Skärkarlslif s. 90, o. a.), om 



— 268 — 

an t. ex. O. Rudbeck, Boråsiadens författare, om- 
talar en skogsrå (Neri, 3 sången). Osäkerheten i 
ordets genus ftr betecknande för våra andliga ögons 
oförmåga att vid dessa mystiska väsen skilja mellan 

o 

han och hon. A andra sidan är naturligtvis också 
öfvergången från ett ra till det mera personliga 
en ra lätt förklarlig. Danskarna ha på samma 
sätt förvandlat ett troll till en Trold; vi själfva 
säga en idol, utan att bry oss om ordets neutrala 
genus i grekiska, latin, tyska och danska.* 

Vi hafva nu att tala om genus-pronomen vid 
djurnamn. Valet mellan den och han, hon är 



* Den urspruDgliga formen för rå är råd. Vitalis tyckes 
ha varit medveten om denna form och i alla händelser om 
ordets neutrala genus, när han i sitt »Tal till månen» skämt- 
samt anhåller, att denne ville utnämna honom till skogsråd 
eller sjöråd, — Då uttryck för okroppsliga väsen i fråga om 
valfrihet emellan den och han^ hon äro likställda med djui^ 
beteckningar, må här anmärkas, att de båda grupperna också 
däri Öfverensstämma och skilja sig från beteckningar af mensk- 
liga varelser, att de ej bilda femininum på -ska. Det heter 
gudinna, jåttinna eller jåttesa (Rietz, Bondeson), dvårginna (i 
mytisk mening hos Ling, Agne III. 1); tomtinna finnes hos 
Creutz (i »Gudasaga»); hulda engelinna hos Atterbom (i poemet 
»Liljan»); Markalls sömnlösa nätter I. 79 for läsaren in 

bland klokrådiga Thussar och långsläpfagra Thussinnor. 

I the omilda skonarinnor hos Th. Rudeen (Hans. VIII. 250) 
förmodar jag en mindre lycklig öfversättning af Parcce (jfr lat. 
parco skona), men ordet hör ej egentligen hit. Ett i den medel- 
tida skriften om Gregorius af Armenien förekommande afgudh- 
irska, fem. till afgudh, är det enda ord på -ska, som jag 
inom denna klass anmärkt. Ordet vexlar under medeltiden 
med afgudha och a/gudhinna; det senare påträffas ännu hos 
Gabr. VTallenius, Runius, O. v. Dalin. 



— 269 — 

h&r ofta fritt herngtäUdt åt deu talandes godtycke 
och smak. Bevis härpå finner man, om man läser 
t- ex. Fru Lenngrens stycke »Rågeten och hennes 
son» eller Nordenskiölds skildring af djurlifvet i 
Norra Ishafvet (Vegaexped. I. 103 — 162, särskildt 
om hvcdrossen s. 145 S.). 

Emellertid må ingen tro, att nycken här för 
ett alldeles oinskränkt regemente. Såsom en all- 
män grundsats har redan omnämnts, att den till- 
tager i användning ja lägre och mindre individuali- 
seradt djuret förefaller. När talet är om maskar^ 
insekter^ infusoriery höres ett han icke så ofta som 
när hästen^ defanteuj tigern af handlas. 

Vidare tror jag mig ha gjort den iakttagelsen, 
att zoologer, jägare, fiskare eller öfver hufvud per- 
soner, som med mera skärpt iakttagelse följa dju- 
ren i deras lefvande tillstånd, jämförelsevis gärna 
använda han och hon. I Stuxbergs arbete »Djur- 
riket» äro artiklar samlade från många olika för^ 
fattare, men öfverallt, också när talet är om rätt 
obetydliga småkryp, synas han^ hon vara ganska 
allmänna. Att de som uppmärksammast iakttaga 
djurens lif också mest använda de »lifbeteck- 
nande» pronomina, är just hvad man borde vänta. 

Men samme naturforskare, som allt igenom 
säger Äan, när skildringen gäller harens rörliga lif i 
skogen, kan på ett annat blad, där frågan är t. ex. 



— 270 — 

om örnen och de o£Fer, af hvilka denna fågel hem- 
tar sin nftring, finna ett den vara det för haren 
b&st passande pronominet: haren hör i dylikt 
sammanhang till genus inanimum. 

Abborren, som spritter i vattnet, orren, som 
spelar bland träden, &ro följaktligen, filologiskt sedt, 
mera maskulina varelser än samma djur, när de 
uppenbara sig på middagsbordet. De förvandlas 
då från han till den. Och en kokerska kan med 
tämlig säkerhet beräkna, att hon ur sin kittel 
kommer att taga upp ett mindre antal Aon-kräftor 
än hon lagt dit. 

Vid användning af djurnamn i härledd mening 
minskas benägenheten för han, hon i samma mån, 
som betydelsen aflägsnar sig från den ursprungliga. 
Tuppen på kyrktornet eller i abc-boken och väder^ 
hanen på hustaket låna ännu utan svårighet genus 
från sin urbild i hönsgården, men hanen på ge- 
väret gör det säkert icke. I många fall beror här- 
vid allt på den talandes uppfattningssätt. För 
gossen, som tumlar om på sin käpphäst, är denna 
helt visst lika mycket en han som någon häst i 
hans faders stall. I faderns ögon däremot är nog 
gossens leksak blott en den. Säkert är i alla hän- 
delser, att fadern med den omtalar en käpphäst 
af det immateriella slag, som enligt ordspråket 
»äter mera än tio vagnshästar». 



— 271 — 

Det är lättare att fk en konkret uppfattning 
af individen än af släktet; också egenskapen att 
vara lef^ande firamträder kraftigare hos individen. 
En följd häraf är, att man relativt ofta använder 
hai} i sådana uttalanden som de olater^ denne hund 
visade som valpy har han sedan behållit^ däremot 
relativt ofta den i sådana satser som de olater, en 
kund visar som valp, behåller den gärna sedan. 
Men vi få icke vänta att se denna skillnad öfver- 
allt iakttagen; både han och den äro ftillt språk- 
riktiga i det ena fallet så väl som i det andra. 

Hvad vi ofvan iakttagit i fråga om okropps- 
liga väsen, att de pläga omtalas med han och hon, 
så snart de kommit att bära ett individuellt egen- 
namn, detta gäller också om djur. Cerberus, Pe- 
gasuSy Bucefalus, Rosinante, Sleipner heta nog i 
allmänhet han. C. Bovallius låter i sin Resa i 
Central-Åmerika apor, tapirer, åsnor, krokodiler 
och många andra ansenliga djur uppträda vexelvis 
som den och som han, hon, men Kero, hunden^ 
heter, så vidt jag kan se, öfverallt han. 

Likväl kan man äfven inom de hithörande 
egennamnen iakttaga en anmärkningsvärd olikhet» 
Brunte, Grålle, Blacken, Svarten äro alla vanliga 
och till sin betydelse parallella hästnamn. Men 
under det att ett han vid de två första är nästan 
obligatoriskt, möter vid de båda andra ingen svårig- 



— 272 — 

het att säga den. Genom sin slutartikel hindras 
de att fullt verka som nomina propria; de stå i 
någon mån qvar på appellativemas grad. Andra 
tillagda bestämningsord kunna få samma inflytande: 
min rosinantey denne cerberuSy skaldens pegas åt- 
följas lätt af den. 

Också andra förhållanden finnas, där valet 
mellan kan eller hon och den ej är alldeles fritt. 
När en af H. C. Andersens abc-verser: 

En Ko er Tyrens Madamme 
og KalTen kan blive detsamme 

på svenska tämligen matt återgif^its: 

En ko är tjurens fru, och kalfven kan 
med tiden bli detsamma, äfven han, 

så är det tydligt, att han endast har rimmet att 
tacka för sin tillvaro; den vore här det enda 
lämpliga — en han passar ej till fru. 

I danskan hafva, som bekant, maskulinum och 
femininum sammansmält till ett »Fsalleskjön», ut- 
tryckt med den; han och hun nyttjas blott om 
naturligt kön, säger man. Att danska litteratur- 
språket också har ett animellt genus i fullkomligt 
samma mening som svenskan, omtalas i ingen af 
de grammatikor jag sett, icke ens i större arbeten, 
sådana som Badens, Blocks, Knudsens, Lökkes, 
Hekschers, Möbius. Emellertid äro han och hun 
i animell betydelse ingalunda sällsynta, åtminstone 



— 273 — 

icke i poesi, om de ock förekomma vida spar- 
sammare än hos oss. Detta danskans »lifbeteck- 
nande genus» tyckes också i flera punkter följa 
ungefär samma regler som här ofvan blifvit upp- 
stäUda för svenskan.* 

Alldeles med vårt språk öfverensstämmer det, 
när Grundtvig i sin »Pinse-Salme» 1826 säger: 

0rnen er snild, han naar sin Agt, 
naar Vejret ham bser paa Vinge; 
og Laerken hun er en lille Fugl, 
kan lystig i Sky sig svinge. 

I sin bekanta sång »Mit Fedeland» hör A. Munch 
»en Fugl» sjunga §ärran i söder, 

ak, hans Stemme er S0d og han lover saa smukt, 
o, men tro ham, o tro ham dog ej! 

Ibsen beskrifver, huru 

Ederfugeln i Norge bor, 

der holder han til vid en blygraa fjord. 

Han plukker af brystet de blede dun, o. s. v. 

I en annan dikt, »Forviklinger», låter Ibsen en liden 
bi, en mus och en spurv uppträda alla som han, 
alltså visserligen med någon olikhet mot svenskan, 
men i alla händelser med animellt genus. Poeterna 
synas också vid valet af genus ha en viss frihet. 



* Folkspråket på Mors har, som det synes, genomfört 
animellt genus: under det liflösa föremål omtalas med den^ 
nyttjas vid lefvande varelser han eller Äon, det förra t. ex. vid 
hästen^ storken, skatan, det senare vid kon^ kråkan, måsen; om 
gris, half säges likväl den, F. Dyrlund, Udsigt över de danske 
Sprogarter, s. 16. 

Sv. Ahad. Handl. fr. 1836, 6. 18 



— 274 — 

Nar A. Aabel lyssnar på huru en Gjeg fra Bjerke- 
kvist sjunger sitt ku-ku^ tror han att 

han mener: Tak for sist! 

under det att Chr. Richardt (»Ved Levspring») 
kallar Gjegen i sit grenne Slot för hun och i den 
ser en Skovenes Sihylle. För oss svenskar är göken 
snarare en siare än en sierska; en bekant Gökvisa 
börjar ju: 

Du lilla spåman, svara! 

Det klaraste intrycket af danskans animella 
genus får man, om man genomgår ett större dikt- 
verk sådant som »Hjortens Flugt» af Chr. Winther. 
Hjorten omtalas här oftast med den — utan tvif- 
vel oftare än en svensk skald skulle funnit natur- 
ligt — men på icke så få ställen visar sig också 
ett harij t. ex.: 

Hun haengte Crucifixet 
om Hjortens Hals og loe, 
og sagde: Han skal smykkes, 
thi han er os saa tro. 

Egendomlig är vexlingen mellan den och han i 
den scen, där skalden skildrar, huru slutligen Hr 
Stränge och hans Ellen åter fånga hjorten med sång : 

Det ranke Skovdyr beied 
sit stolte Hoved ned, 
med hine to for 0iet 
den grsessede et Fjed, 
den sine 0rer vendte, 
den spored og förnam. 
Med Musklene spaendte 
Hr. Stränge vogted paa ham. 



— 275 — 

Ham är här väl närmast framkalladt af rimmet, 
men har så litet inneburit något språkligt tvång, 
att skalden sedan i tre hela strofer fortsätter med 
samma pronomen, hvarpå det åter helt plötsligt 
heter : 

Som baaret af en Vinge 
sprang Stränge til i Hast, 
greb Korset paa dens firinge, 
saa Kjedens Einge brast. 

Liksom här hjorten^ så är hos H. C. Andersen »d^n 
grimme JEUing^ omvexlande han och den-j men 
särskildt i det ögonblick, då hunden kommer och 
gapar öfver ankungen, är den tilltänkta steken den 
och hunden han — detta i god öfverensstämmelse 
med hvad vi ofvan anmärkt om svenskans ten- 
denser. En annan af våra iakttagelser rörande 
svenskan visar sig ha giltighet också för Danmarks 
språk. Haren heter i Chr. Winthers så betitlade 
berättelse till en början den^ men när författaren 
en gång råkat nämna djuret med dess danska egen- 
namn Mörten — motsvarande vårt Jösse — in- 
träder strax han. Vi kunna möjligen häraf sluta, 
att Lie i berättelsen om »NordQordh esten» icke 
skulle om denne så konseqvent hafva användt den, 
ifall hästen burit ett mindre appellativt namn än 
i^Graaenif genom sin slutartikel har blifv^it. Werge- 
land kallar för öfrigt i »Den smukke Familie» Bra- 
nen för ham. 



— 276 — 

Intressant ur språkpsykologisk synpunkt är 
att iakttaga, huru nära engelskans behandling af 
djurnamn sluter sig till vår, fastän utvecklingen i 
England naturligtvis försiggått alldeles oberoende 
af den som egt rum i Skandinavien. När engel- 
skan ej vill uttrycka sexuellt genus, använder den 
i allmänhet det j;ieutrala it. Språket känner emeller- 
tid också hvad vi kallat ett animellt genus: ett he, 
ett she höres ingalunda sällan om djur, när frågan 
icke alls gäller deras naturliga kön. Engelskan 
synes äfvenledes vid valet mellan dessa pronomina 
tillämpa regler, som föga skilja sig från dem vi 
funnit gälla hos oss. Den använder hellre he^ she 
om ett lefvande djur än om ett dödt, hellre ora 
individen än om släktet o. s. v. Likasom hos oss 
är han det vanliga animella pronominet (jfr Sattlers 
uppsats i Anglia 1892); men undantagsvis är just 
haren, med sitt, mildt sagdt, timida väsen, i engel- 
skan ofta hon, under det att vi nödgas kalla den Aaw 
— uteslutande på den grund, att har-e företer 
samma grammatiska bildning som de heroiska 
hjält-e, kämp-e, hjäss-e. Hade djuret ännu, som ofta 
på 1600-talet, hetat håra, så skuUe också vi sagt hon. 

Liflösa föremål utmärkas i vissa fall med 
nomina propria. Genom dessa likställas de i någon 
mån med lefvande varelser och kunna då också 
efterföljas af han och hon. Vi hafva alltså här en 



— 277 — 

afart af animellt genus, som visserligen också upp- 
blandas med sexuella och poetiska genus-element. 

o 

At ett par hithörande ordgrupper vilja vi särskild t 
egna någon uppmärksamhet. 

I det gamla Babylon, där vår folkliga astro- 
nomi ännu har en af sina väsentliga källor, åtnjöto 
stjärnorna djrrkan såsom lefv^ande gudamakter. Ej 
underligt att de då också utrustades med egna 
namn och tänktes som väsenden med bestämdt kön. 
När vi om Fenit^-stjäman säga hon, men om Mars, 
Jupiter m. fl. han, ligger skälet ytterst i baby- 
loniernas mytologi. Där intet personnamn står 
bakom stjärnans namn, får ofta den grammatiska 
formen afgöra dess genus. Vega är ett arabiskt 
ord af maskulint genus — det heter egentligen 
wåqi^ och säges om den på sitt rof 'nedstörtande 
örnen. Blott på grund af sitt slutande -a är det 
som ordet hos oss blifvit feminint. Vid ett namn 
som Aldeharan, där hvarken mytologiska eller gram- 
matiska skäl tala för hon, användes det allmän- 
nare han. 

Men alla dessa stjärnnamn kunna också om- 
talas med den. Det är icke ett undantagsfall, då 
Gluntarna hos Wennerberg sjunga om Venus: 

Ack, hvar qväll jag ser dess klara blickar. 

Stjärnbeteckningar sådana som Polstjärnan, Karla^ 
vagneny Lyran, Svanen, med artikel och appellativ 



— 278 — 

betydelse, behandlas efter samma regler som språ- 
kets vanliga ord. 

När farkoster (skepp, lokomotiver, luftbal- 
longer o. a.) få egennamn, gälla om dessa i det 
hela samma regler som om stjamnamnen. Vega är 
i grammatiskt hänseende densamma på hafvet som 
på himlen, dock med den olikheten att fartyget 
Vega utom hon och den också heter det. Så hos 
Nordenskiöld ofta. Likaså finner man Wallenberg 
i »Min son på galejam omtala »Prins Gustaf» än 
med dety än med han. Ar det, som stundom 
händer, otydligt huruvida skeppet fått sitt namn 
efter en person eller en ort, eller mottager skeppet 
bestämningar, som ej passa för person, så före- 
dragés neutrum: »det höga, vackra Brederodeit 
namnes af Oscar Fredrik i »Några timmar på 
Kronborgs slott». Tanken gör i dylika fall ett 
språng öfver själfva namnet till det allmänna be- 
greppet fartygy skepp^ som hos oss är neutrum. 
När Virgilius (^En. V. 122) skrifv^er om Sergestus, 
att han 

Centauro invehitur magna, 

är ellipsen af fullkomligt samma natur som när vi 
säga: »han färdas fram på det stolta Centaurus»; 
adjektivet är i latinet femininum efter det för tanken 
sväfv^ande navis. Ännu fullständigare blir öftrerens- 
stämmelsen, när också hos oss maskulina skepps- 



— 279 — 

beteckningar efterföljas af ett hon. Som bakgrund 
till detta står väl egentligen ett feminint skuta; men 
också engelskan torde med sitt she — användbart 
till och med om man-of-war — ha påverkat våra 
sjömäns uttryckssätt. Fastän falken som fågel kallas 
Aan, ej hon, kan därför Oscar Fredrik besjunga 

— den vackra Falkens flygt, 
der hon öfver ljusblå tilja 
ilade så snabbt och tryggt.* 

Också i holländskan är feminin behandling af 
skeppsnamn vanlig, till och med när skeppet är 
uppkalladt efter en mansperson eller efter ett neu- 
trum. Det heter med feminin artikel de T^Tromp»^ 
de -»Friesland^. 

Mera tillfälligtvis utmärkas också vissa andra 
slag af föremål med egennamn. De kunna då 
vanligen utan någon tungans protest omtalas som 
han eller hon äfven af personer, som eljest förbe- 

* Då Rydqvist hvarken från äldre eller yngre tider känner 
annat genus hos svan än mask., frestas man att med detta 
Falken — hon sammanställa Swanen — henne hos R. Loduik- 
son om ett af Erik XIV:s krigsskepp (Handl. rör. Skand. Hist. 
XII. 280) och ännu tidigare Lybshe Swanen — hoon hos P. 
Swart (Gustaf I:s krön. 92). Att R. Loduikson på ett annat ställe 
(s. 274) om samma skepp skrifver Swanen — Äa«, talar snarare 
för denna uppfattning än emot. Emellertid stödjes den af intet 
annat bland skeppsnamnen hos R. Loduikson; han kallar Ele- 
phanten, Gripen, Styre-sweden för han, blott Danska Jungfrun 
för hon. Härtill kommer, att svan hos Aurivillius och Tiäll- 
mann verkligen angifvas som fem., liksom jag också träffat wa- 
nen — hon hos Eurelius (»Vid O. Hermelins bröllop», 1689) 
och senare hos Tegnér (»Svanen och Fjell trasten»). Också Sv. 
Akademiens Språklära anger svan som vacklande. 



— 280 — 

hållit dessa pronomina åt lefVande varelser. I 
V. Rydbergs »Grottesång>, där annars, så snart ej 
personifikation åsyftas, den är det vanliga sak- 
pronominet, heter qvarnen Grotte alltid han. Ett 
den hade naturligtvis också varit möjligt; vi finna 
det hos Scholander i Fjolners saga, s. XII. Fin- 
narna omtala sin motsvarande Sampo än som han 
(Collan, Kalevala 42. 164), än som den (a. st. 42. 
57, 356); hos Castrén är Sampo neutrum. 

Vapen hafva jämförelsevis oftare egna namn. 
Välbekanta äro Frithiofs Angurvadelj Angantyrs Tir- 
jingj Rolands Durindana^ DurendaL* Enär hufvud- 
begreppet svärd är neutrum, omtalas dessa emeller- 
tid vanligen som det; mycket ofta förekommer så 
Tirjing hos Ling. Dock anträflfaa äfven annat genus: 

Nej, med min Darendal vill hngg jag skifta, 

säger Roland hos Th. Hagberg (Rolandssagan 24). 
Efter det neutrala hufvudordet spjut behandlas 
äfven Odens Gungner som neutrum; om Mjolner, 
Tors hammare, säges däremot utan svårighet Aan, 
jämte den; äfvenså t. ex. om de i vår fornhistoria 
berömda ringarna Draupner och Sviagris. Tgg- 

* Af ven Dl/rendal, såsom i danskan. Jäst på grund af sin 
likhet med ett verkligt personnamn har detta ord sedan omtydts till 
betydelsen af »försäljare som häller höga priser». Man säger också 
i Skåne en dyrendal om en dyrt köpt sak. Rietz upptager t. o. m. 
ett adverbiellt (köpa) på dyrendal = för högt pris; jfr omtyd- 
ningen af miniatyr 'målning med minium (mönja)* till 'mindre 
(minor) målning*. Ordets ursprung synes ha varit Rietz obekant. 



— 281 — 

drasil är vanligen neutrum (efter träd)y dock skrif- 
ver Ling (SamL Arb. II. 64): 

— mossig år 
nu Yggdrasill, 
och onnars här 
den gnaga vill. 

Förmodligen har ordet ek här varit bestämmande^ och 
i stäUet för den skulle då kunnat stå henne eller honom. 
Likartade lagar gälla för boktitlar. Sam. 
Columbus omtalar på samma sida Stiernhielms 
fysikaliska arbete »Archimedes» med den och hans 
skaldestycke »Hercules» med han. Tegnér om- 
nämner med den Oehlenschlägers »Aladdin» och 
Franzéns »Gustaf Adolph i Tyskland», däremot med 
han Atterboms »Fågel blå» och sin egen »Axel». 
När stundom en författares namn nyttjas som be- 
teckning af hans skrift, får också den användas: 
Herodot kallas den af Bottiger (Ungdomsminnen 
8. 105). Om titelordet är ett neutrum eller en 
pluralis, kan likväl skriften (boken, dikten, tid- 
ningen) angifvas med den. Så talar Nybom om 
»min Niagara»* med underförstående af dikt. Likaså 
kan man säga -»Nyheternas — den^ Fredr. Bremers 
^Grannarne"» — den; allt i fullkomlig öfverens- 
stämmelse med romarnas T>Phoenissce'» acta esty där 
konstruktionen bestämmes af ett underförstådt fa- 
bula skådespel': '»Feniciskor7iaT> har blifvit uppfördt^ 

* C. Holmberg, Frihetens sångarätt 8. 157, 158. 



282 



Poetiskt genus. 

Ett alldeles typiskt exempel på poetiskt genus 
i dess skiljaktighet från grammatiskt har man i 
fyra rader ur en älsklig vårvisa »Vid Roines strand» 
af Topelius: 

Fader min är en björk i skogen, 
moder min är en sommarsky, 
broder min är ett ax pä logen, 
syster min är ett vinterny. 

Björken är ett grammatiskt femininum, men tankes 
här som en manlig varelse; sky är ett maskulint 
ord, men framstäUes dock som qvinna; axet och 
vinternyet äro neutra, men uppträda här, det förra 
i manlig, det senare i qvinnlig roll. 

Inom språk, där grammatiskt genus fullt 
genomförts, t. ex. inom tyskan, franskan, latinet, 
kan man endast då tala om poetiskt genus i mot- 
sats mot grammatiskt, när i sällsynta undantags- 
fall en direkt antagonism mellan båda framträder. 
Stormen, der Sturm, är under alla förhållanden för 
tysken en han, liksom den var for våra egna for- 
fäder; fransmannen åter omtalar alltid la tempote så- 
som hon. I våra dagars bildade svenska hör man om 
stormen sällan något annat pronomen än den; men 
skalden, hvars öga bakom vindens förödande verknin- 
gar tycker sig spåra en lefvande härjare, en jätte 
som under väldigt gny far fram öfver jorden — gny- 



— 288 — 

fari kallas den också stundom af våra förfäder — 
skalden^ hvars fantasi alltså måste finna ett den om 
stormen vara alltför dödt och förglöst, han nämner 
härjaren ofta hellre med ett lifbetecknande han. 
Och ingenting hindrar honom att en annan 
gång, när stormen för hans åskådning gestaltat sig 
som en rasande furie, en vildsint hexa eller något 
dylikt, i stället för den och han säga hon: 

Jag ser din flagg, från stranden der jag hvilar, 
af stormen vaggad, trotsa hennes ilar — 

skrifver Leopold 1795 till Reuterholm (Samlaren 
XII. 144), 

Svenskan har alltså, i likhet med danskan och 
engelskan, den icke ringa förmånen att blott genom 
valet af ett annat pronomen kunna förflytta sina 
begrepp från hvardagslifvets och det kalla tänkan- 
dets prosa värld in i de luftigare rymder, där fanta- 
sien vet att med sitt trollspö skänka lif äfven åt 
den döda materien. 

Den väsentliga, om ock visserligen ej den enda 
skillnaden mellan poesi och prosa i fråga om genus 
är, såsom vi se, att poesien ej låter rågången mellan 
genus animatum och genus inanimum gå fram på 
det ställe, där prosan utstakat den. 

Emellertid är poesiens genusanvändning inga- 
lunda så fullkomligt oberoende af prosans språk- 
bruk som de nyss från Topelius och Leopold ci- 



— 284 — 

terade verserna möjligen kunde gifv^a anledning att 
förmoda. Vi skola darföre se till, under hvilka om- 
ständigheter ett prosaiskt den hos oss snarast ut- 
bytes mot ett poetiskt han eller hon. 

Till en början må anmärkas, att bruket af 
hvad vi kallat »poetiskt genus» naturligtvis alls 
icke är inskränkt till egentliga diktverk. Ett poe- 
tiskt han eller hon kan ofta, nästan utan att den 
talande själf märker det, infinna sig i vanlig pro- 
saisk framställning. 

Lättast inträffar detta, när redan namnet på 
ett föremål innehåller en bild, som påminner om 
något lefvande. Trädgårdsmästaren omtalar en höst- 
adonis, en blodsdroppe som deUy men vi kunna vara 
vissa, att samma vSxt i hans mun snarare blir han^ 
om den i stället kommit att betecknas med sitt 
vanligare namn gossen i det gröna. Karlavagnen 
är i så måtto ett poetiskt stjärnbilds-namn, som 
sammanfattningen af de sju stjärnorna till bilden 
af en vagn är ett fantasiens verk. Men tydligtvis 
är detta namn mycket mindre gynnsamt för upp- 
komsten af poetiskt genus än samma stjärnbilds 
andra namn Stora björnen. 

Härvid är emellertid att märka, att namnets 
återverkan på fantasien försvagas i samma mån 
som det blir ett hvardagsord. Många pösande 
munkar y många arma riddare ha vandrat fram öfv^er 



— 285 — 

våra middagsbord utan att ha blifVit hedrade med 
det poetiska han, till hvilket dessa maträtters namn 
så kraftigt synas mana. 

Men så alldeles betydelselöst är ej därför det 
genusbildande moment, som dylika uttryck inne- 
sluta. Om en svensk sagoförtäljare i H. C. An- 
dersens stil ville berätta oss ett »Eventyr» om 
något kärleksförhållande mellan en rökmössa och 
den upplysningens tjenare, som mångenstädes kallas 
Ijusknektj så kunna vi vara förvissade, att denne 
senare skulle få uppträda i manlig skepnad, sanno- 
likt som militär, medan däremot ett qvinnligt hjärta 
komme att klappa i rökmössans innandöme. Och 
detta fastän rökmössan ju bebor »herrns rum» och 
tvärt om ljusknekten snarast har sitt tillhåll i det 
mera qvinnliga köksdepartementet. Det gifna nam- 
net sätter ej nödvändigt fantasien i rörelse, men 
när det sätter den i rörelse, så bestämmer det 
också i många fall vägen, som fantasien måste 
följa. 

Naturligtvis är det af stor betydelse, huru- 
vida fantasien genast finner sig till rätta med den 
bild, som ligger i namnet. En kuskbock har ojäm- 
förligt mycket mindre utsikt att få heta han än 
dess namnfrände sågbocken. Under det att den 
förra endast eger en oansenlig bihangstillvaro, se 
vi sågbocken stå där så kavat med utspärrade ben 



— 286 — 

« 

och stora horn, som den v&nder mot oss, från 
hvilken ftnda vi ock betrakta besten. 
Om molngvhharna vet Vitalis, att 

som gesäller de stryka pä him mel ens rund 
och hafva fri måndag hvar timma och stund; 

hvarvid det likväl emellanåt händer, att 

— sentimentala de blifi^a 
och många tårar ifrån sig gifva. 

Helt säkert få också dessa himmelska »gubbar» 
oftare åtnjuta poetiskt genus än deras släktingar 
längst ned vid markens brjni, de endast genom 
sin afrundade stadighet gubbaktiga jordgubbarna. 
Understundom kan den ursprungliga meta- 
foren i ett ord efter hand så blekna bort, att poe- 
tiskt genus nära nog blir omöjligt. Pärlemor, eller 
som man också säger pärlemo, angifv^es väl ännu i 
nyare ordböcker som femininum, men ingen säger 
därom hon, och få torde besinna, att om pärl- 
musslans namn varit maskulinum, skulle vi ej 
kunnat tala om pärlemor, på sin höjd om pärlefar. 
Ännu fru Brenner tyckes hafva en viss känsla af or- 
dets äldre betydelse 'mussla, när hon skrifver(1697): 

Naturen öppnar ej den minsta perle-mor, 
när svarta tordöns-skyr en omild himmel visa. 

Men redan tidigt under följande århundrade möta 
vi ordet med neutralt genus, efter analogien af 
glas, porslin och andra ämnesnamn. Egendomligt är. 



— 287 — 

att icke ens den fullt bevarade formen på -moder 
förmått skydda ordet för denna ombildning: i Ene- 
mans Resa IL 46 namnes inlagdt pärlemoder. Vi 
hafva då mindre skäl att undra på, att Levin 
Möller vid århundradets midt öfversätter det fran- 
ska burgandine med 'det bästa perlemoret'. Hos 
Bellman har ordet ytterligare fördunklats; han 
skrifver 1777 om durchsichtigt perlemo. — Ett 
till sitt bildningssatt likartadt uttryck är skrufmor; 
men då ordet redan på Sahlstedts tid angi&es 
hafva plur. skrufmorary ej skrufmödrar (jfr smör- 
gåsar, ej numera smxirgäss), har tydligtvis den 
genusbildande faktorn här mist all kraft. Ordets nu 
vanligare tyska form skrufmutter upptages utan 
vidare i ordböckerna som — maskulinum. 

Men ej endast språkets lexikaliska sida, ord- 
materialet, är af betydelse för inträdandet af per- 
sonifikation, också blotta ändelser kunna härvid spela 
en roll. Till bestyrkande af detta påstående må hän- 
visas tUl ett ordslut, hvars inflytande mycket litet 
faller i ögonen. Vi hafva i vårt språk ganska många 
redskapsnamn på -are: ord sådana som väckarey 
kaff ekokar ey vägvisare. Men samma ändelse har 
en ännu vidsträcktare användning vid beteckning 
af personer, som utföra en sak; de nyss anförda 
exemplen kunna alla uppfattas äfven i sådan me- 
ning. Häraf följer, att ord på -are^ näx de vid 



— 288 — 

sin sida hafva ett handlings verb, liksom hviska en 
sakte bön i den talandes öra att unna dem rang 
bland handlande, lif begåfvade väsen. Må vara att 
ej enhvar, som använder ett dylikt ord, alltid har 
nog fint språkgehör att uppfatta bönen; den finnes 
där ändå och förklingar helt visst ej alltid ohörd. 
Benämningar som seglare^ ångare stå i detta hän- 
seende midt emellan drake^ ånghäst^ där fantasien 
klädt lifvet i en bestämd animalisk skepnad, och 
freigatty ånghåty där alls intet talar om lif. Det 
faller sig från den angifna synpunkten också 
helt naturligt, när E. Fredin om '»Ishrytaren* 
säger, att 

öfver nya isfält skall hans hvissla skära 
segerhymn till vårens evigt unga ära. 

Om solvisaren i svenskan haft ett så rent oper- 
sonligt namn som cadran är i franskan, sun-dial 
i engelskan, skulle detta instrument säkert mindre 
lätt för »Nattvardsbarnens» författare hafva tagit 
den lefvande gestalten af en åldrig siare, som på 
k}Tkogården 

— stum med sitt jernstift 
pekte pä taflan af sten och mätte den vexlande tiden, 
medan rundt om hans fot en evighet slumrade roligt. 

Också Snoilsky, som annars endast undantagsvis 
nyttjar han som sakpronomen, använder det i 
»Pariserinteriör» om visaren. 



— 289 — 

Det finnes en ordgrupp i vårt språk, noga 
räknadt den minst personliga och minst poetiska 
af alla, dar likväl personifierande, poetiskt genus är 
synnerligen vanligt: den ordgrupp, som omfattar 
de abstrakta begreppen. KärlekeUy dödeuy san- 
ningeriy dygden^ friheten och andra dylika ord före- 
komma i poetisk och oratorisk stil mycket ofta 
efterföljda af han och hon — ojämförligt oftare än 
någon annan klass af uttryck för sådant som icke 
har lif. I dagligt tal höres däremot vid dessa ord 
knappast någonsin annat an den. 

Dessa begreppspersonifikationer äro icke egen- 
domliga för svenskan; man kan tvärt om påstå, att 
det väsentligen är på grund af främmande infly- 
telse, som de blifvit så vanliga också hos oss. De 
hafva i det hela ett mycket kosmopolitiskt lynne, 
dessa lefvande abstraktioner. Hos engelsmännen, 
hvilkas språk alldeles saknar grammatiskt genus, 
äro de ungefär lika hemmastadda som hos oss : Love^ 
Deathy Truthy Liherty heta där mycket ofta he eller 
she i stället för it. Man finner också lätt, att här 
ingalunda är fråga om en rent lingvistisk före- 
teelse. Språkets försök att genom ett hauy ett hon 
gifva personlig tillvaro åt hvad som i sig själf är 
en abstraktion har sin fulla och påtagliga motbild 
i bildhuggarens och målarens bemödanden att i 
kroppslig gestalt ställa för våra ögon Ryktet med 

Sv. Akad. Handl fr. 1886, 6. 19 



— 290 — 

sin basun, Segern med sina kransar, Kärleken med 
sin bindel för ögonen. 

Och ej blott genom personliga pronomina eller 
genom marmor och ftrger förmenskligas dessa abs- 
traktioner, de kläda sig stundom i kött och blod. 
Vi se dem vid 1600-talets midt uppträda på scenen 
— visserligen med latinska namn som Pax^ Justi- 
tia, Farna — i »Fredsafl», den bekanta balett, med 
hvilken Stiernhielm firade westfaliska fredens af- 
slutande, och i Sam. Brascks vid samma tillfälle för- 
fattade comoedia om :&Mars germanicus victus». Vi 
återse dem 20 år senare i Lindschölds balett »Den 
Stoora Genius», där de latinska namnen — beteck- 
nande nog för Ludvig XIV:s tidehvarf — måst vika 
för franska: La Justicey La Jeunesse, La Félicitéo. s. v. 

Om vi härvid betänka, att det egentligen är 
från renässanstiden som våra skalder börja det 
filosoferande öfver dygden, äran, vänskapen m. m., 
som under 1700-talet så ifrigt fortsattes; om vi 
erinra oss, att David Klöker, anställd som skön- 
skrifvare i det svenska kansliet vid de westfaliska 
fredsunderhandlingarna, sedermera under det be- 
römdare namnet Ehrenstrahl framställt på duken 
allegoriska taflor, som just sluta sig till Lind- 
schölds sceniska verk, så finna vi, att det här är 
fråga ej om en tillfällig parallelism, utan fastmer 
om en på olika områden uttryckt enhetlig tidssmak. 



— 291 — 

Omgestaltandet af begrepp till personer är 
något som så nära sammanhänger med fantasiens 
böjelse att skåda det osinnliga i sinnlig bild, att 
tydligtvis endast det ensidiga användandet af detta 
poetiska medel, icke medlet själft kan sägas till- 
höra den ena tiden och icke den andra. Personi- 
fiering känna vi ju redan från biskop Thomas: 

Flygher friiheet bort fraan tik, 
hon kan wäl sidhan wakta sik, 
ä hwart tw reedh eller rände, o. s. v. 

Om »Julens och Fastans träta» hafva vi också en 
särskild medeltidsdikt, där båda uppträda som per- 
soner. Medeltidens »Moraliteter» voro, som bekant, 
helt och hållet byggda på detta slags allegori, och 
det är anmärkningsvärdt, att det just var kring 1600- 
talets midt som dessa skådespel kommo till Sverige. 
Vi behöfva blott erinra om Sveno Dalius, »den 
latinske kaptenen», och om hans från tyskan öfver- 
satta comoedia »Hecastus», som slutar med att Dygd 
och 7Vo försvara hufvudpersonen mot Döden. 

Om man bortser från den dramatiska an- 
vändningen af begreppspersonifikationen, torde man 
kunna säga, att denna hos oss hade sin egentliga 
blomstringstid under midten och senare hälften af 
förra århundradet. Hos författare sådana som 
O. von Dalin, fru Nordenflycht, G. F. Gyllenborg, 
J. G. Oxenstjerna spelar den i hvarje fall en 



— 292 — 

mycket betydande roll. Man strängade då med 
förkärlek sin lyra för »Vänskapen», »Sällheten», 
»Förnöjsamheten» o. d. Ungefär samma rubriker 
möta oss visserligen ganska ofta äfven i nutidens 
diktsamlingar, men en olikhet kan man vanligen 
iakttaga, en mycket liten, men mycket karakteri- 
stisk: titeln är nu »Vänskap», »Sällhet», . »Förnöj- 
samhet» utan artikel. Ej begreppet i allmänhet är 
det som nu besjunges, det är det individuella, 
själf erfarna man vill kläda i poesiens form. 

Redan förut har antydts, att de personifierade 
begreppens pronomen i de allra flesta fall är hon. 
Våra grammatici göra sitt allra bästa för att in- 
planta hos oss, att vetenskap j saknad j ungdom^ patrio- 
tism^ frid och andra flera äro maskuliner, men icke 
för ty hafva vi en nästan oöfvervinnelig böjelse 
att i poetisk stil omtala dem med hon. Vi skola 
också i det följande se, att åtskilliga af våra yp- 
persta författare mer eller mindre konseqvent be- 
handlat dem som femininer. 

Det har sitt intresse att studera de vägar, på 
hvilka detta poetiska hon trängt in i vårt språk- 
bruk. De stanna icke alla inom vårt eget lands 
gränser. 

I ord, som uttrycka en egenskap, är vårt 
feminina -het^ som vi lånat från tyskan, numera 
den vanligaste ändeisen: tapperhet j vishet o. s. v. 



— 293 — 

Andra feminina ordslut, som bilda abstrakta ord, 
äro de vi höra i fåfäng-a^ längt-ariy hämn-d, upp- 
täck-ty ankomsty försak-else, förhopp-ning. Dessa 
af en mångfald ord representerade ändelser gifv^a 
tillhopa ett kraftigt stöd åt femininum såsom det 
abstraktas genus. Men å andra sidan har vårt 
språk också flera viktiga ordslut, som verka i all- 
deles motsatt riktning: särskildt de som möta oss 
i vän-skapy sakn-ad, kär-lek. Som maskuliner gälla 
också för filologerna åtskilliga vanliga ord af mindre 
genomskinlig bildning: anger, frid, lag, rätt m. fl. 
Femininet är alltså i svenskan långt ifrån enväldigt 
inom det abstrakta området. 

Men här ingripa nu andra faktorer. Vår re- 
nässanstids poetiska uttryckssätt, som i mångt och 
mycket sträcker sina verkningar in i vår egen nu- 
tida tankevärld, har till stor del uppvuxit på klas- 
sisk grund. Den tidens skalder funno intet konst- 
ladt eller pedantiskt i att för ryktet säga Farna, 
för morgonrodnaden Aurora, för rättvisan Themis. 
Dylika uttryck äro visserligen å ena sidan blott 
personifikationer af begrepp, men å andra sidan 
äro de också namn på verkliga mytologiska väsen, 
som i konkret gestalt träda för fantasien, hvart och 
ett med sina bestämda attributer. Konstpoeten har 
så till sitt förfogande en hel olymp af allegoriska 
figurer, hämndegudinnor, ödestärnor o. s. v. 



— 294 — 

Ty femininer voro med få undantag alla dessa 
till gudomliga väsen utklädda abstraktioner. 

I sitt praktiska lif visade de klassiska folken 
ingalunda den böjelse att apoteosera qvinnan, som 
senare i så hög grad utmärkte romantikens tider. 
Man kan därför undra, hvarför just de befolkade 
sin gudavärld med ett sådant öfverflöd af qvinnliga 
väsen. Svaret är enkelt, om det ock nödgas ange 
en orsak, som i förhållande till sina för religion 
och konst genomgripande verkningar väl må sägas 
vara trivial. Icke i Hesiodos Teogoni, icke i de 
homeriska sångerna, icke i de romerska myto- 
grafernas skrifter hafva vi att söka denna guda- 
skaras urhistoria; vi finna den på de alltför ofta 
öfverhoppade blad i den latinska och grekiska gram- 
matiken, som bära öfvrerskriften : »Om härledning». 

På dessa blad är det särskildt som en gång i 
förhistorisk tid många då ännu ofödda klassiska gu- 
dar och gudinnor fått sitt blifvande kön sig tillskif- 
tadt. Rättvisans vågskål, som i det verkliga lifvet 
aldrig sattes i en qvinnas hand, blef i gudarnas 
värld anförtrodd åt en sådan; under en qvinnas, 
den ödesbeherskande Moirans eller, som romarna 
sade, Parcens välde nödgades själfv^a öfverguden och 
alla andra gudar böja sina manliga hufvud; kristna 
skalder, som genom hundratals mil voro skilda från 
de länder, där den klassiska Olympen en gång restes. 



— 295 — 

måste ännu halftannat årtusende sedan denna Olymp 
sjunkit i grus anropa en qvinnlig gudomlighet, en 
sångmö om bistånd, när de ville stränga sina lyror 
— allt detta och mycket likartadt blott därför att 
i grekers och romares tungomål abstrakta substan- 
tiver näÄtan alltid hafva feminin bildning. 

Men icke endast i de fall, där antika guda- 
väsen lemnat den direkta förebilden för våra per- 
49onifikationer, är det som svenskans poetiska genus 
ytterst går tillbaka till klassiska språkförhållanden. 
Benämningarna på en mängd högre kulturbegrepp 
leda, såsom själfva ordet kultur j sin härkomst från 
latinet eller grekiskan, antingen omedelbart eller 
genom förmedling af de romaniska språken. Kon- 
ster, vetenskaper, samhällsinstitutioner och dylikt 
höra till de begrepp, som hos oss oftast personi- 
fieras, och då dessa till en väsentlig del hafva 
klassiska namn af feminint genus, så har den in- 
hemska feminin-analogien i dem fått en synner- 
ligen kraftig förstärkning. Vi erinra om sådana 
begrepp som religion, opinion^ poesi, filosofi, in- 
dustri, akademi, universitet, arkitektur, skulptur, 
musik, politik och de hundratal af lånord med 
likartade feminina ändelser, som vårt språk upp- 
tagit. 

Man bör också komma ihåg, att poetiska per* 
sonifikationer mest tillhöra konstpoesien, hvars id- 



— 296 — 

käre hos oss i allmänhet varit väl förtrogna med 
främmande språk, i äldre tider mera med latin och 
grekiska, i yngre med franska och tyska. Alla 
dessa språk hafva hvart för sig främjat hon såsom 
begreppspersonifikationens pronomen. Tyskan har 
särskildt genom sitt feminina -schaft i Freundschafty 
Wissenschaft o. d. bidragit till att vi så gärna 
vilja göra också våra många ord på -skåp till 
femininer. 

Ett godt bevis, att dessa främmande påverk- 
ningar verkligen haft betydelse för vår poetiska 
genusbildning, lemnar oss det kanske oftast af alla 
personifierade begreppet kärlek. Under det öfriga 
uttryck för känslor hos oss gärna förenas med Äon, 
omtalas kärleken allmänt som han. Grekers och 
romares uttryck för detta begrepp, eros och amoTj 
voro maskulina substantiver och alstrade följakt- 
ligen en maskulin gud, efter hand närmare karak- 
teriserad som gosse. Af denne grekisk-romerske 
gudagosse har vår svenske kärleksgud blifvit tagen 
under armarna och så räddad från att ryckas med 
i den allmänna femininifierings-strömmen. Men 
märk här en inskränkning. Vårt kärlek motsvarar 
ej alltid romarnas maskulina amor; särskildt i 
kristlig mening står ordet som öfversättning af 
det feminina caritas. När Stagnelius talar om 
trOy hopp och kärlek såsom kyrkans barn med 



— 297 — 

Kristus, kan han därför låta kärleken bli ett qvinn- 
ligt väsen: 

och Kärlek, Kärlek jag den tredje kallar, 
af himmelBk eld den kysku barmen svallar. 

1 Bunyans »En Kristens resa» uppträder också 
Kärleken som en flicka, sammalunda i Adams be- 
kanta allegori »Korsets skugga». Genus har i båda 
fallen bestämts af latinets caritasj visserligen för 
engelsmännen förmedladt genom den inhemska for- 
men charity. * 

Sedan femininum en gång blifvit abstrakta 
ords vanliga genus vid personifiering, hafva de 
jämförelsevis få utländska maskulinerna lika svårt 
som de inhemska, om ej ännu svårare, att undan- 
draga sig den allmänna analogien. Det Aon, som 
grammatiskt riktigt höres efter regeringen, styrel- 
seny direktionen, söker tränga sig fram också efter 
ministären, magistraten och andra till betydelsen lik- 
artade maskulina uttryck. Och om någon i slika fall 
af sin språklärdom förbjudes att säga hon, så hindras 
han å andra sidan vanligen af sin känsla för poe- 
siens här omhandlade genusregel att säga han och 
skattar sig lycklig att genom ett den rädda sig ur 
dilemmat. Hvem skulle icke finna det påkostande 
att nödgas skilja moralen som han från etiken som 
hon? Be llman omtalar också (1781) verkligen 

* Andra hithörande förhållanden hafva berörts i förfis skrift 
om Språkets makt öfrer tanken s. 71 ff. 



— 298 — 

Moralen såsom icke medtäflare, utan medtäflarinna 
till Flyktigheten. 

I Svenska Akademiens Språklära (1836) finnes 
en uppgift, som visserligen ur rent grammatisk 
synpunkt nu kan anses föråldrad, men som likväl 
innebär en viss sanning och dessutom är ganska 
karakteristisk för den moderna svenskans genus- 
uppfattning. Det säges där, att ordet smak i este- 
tisk mening är femininum, men att det annars (i 
materiell mening) har maskulint genus. Uppgiften 
är efter det vi anfört lätt att förstå. I sin ma- 
teriella betydelse blir ordet högst sällan personi- 
fieradt, det omtalas med den och kan följaktligen 
utan något direkt obehag för örat få i ordboken 
behålla sitt traditionella grammatiska genus. Den 
vittra smaken mottager däremot lätt personifiering, 
och naturligt är att den därvid väljer sitt kön 
efter närstående begrepp, sådana som känsla^ qvick- 
hety intelligens^ fantasi o. d. På analogt sätt kan 
man förklara, att ordet press understundom finnes 
efterföljdt af ett Äon, när det står som liktydigt 
med »tidningslitteraturen», under det att samma 
ord i sin rent materiella mening af ingen be- 
handlas som femininum. 

Ju mera förandligadt ett begrepp är, dess större 
är motviljan mot ett han. Adeln i betydelse af 
»adelsståndet» kan måhända omtalas som han, ehuru 



— 299 — 

den är naturligare, men svårligen säger någon 
utan själfofvervinnelse han om sinnets adel. Vårt 
nutida språköra stötes, när vi läsa följande två 
rader af Runius — de innehålla en anspelning 
på den tilltalades nyförvärfvade adelsnamn Manner- 
erantz: 

Ja ther är Adel förr i sielfwa Hiertat inne, 
förr än han brister vt i någon stålter Krantz. 

En annan yttring af vår förkärlek för feminin 
begreppspersonifikation är att vi så gärna nybilda 
ord af detta slag med ett slutande -a. I Markalls 
Sömnlösa nätter finnes åtskilligt af detta slag: nym- 
fen Gallimathia, prinsessan Senscommunia^ Phra- 
sonias (frasväsendets) lund m. m. Särskildt geo- 
grafiska namn, som genom sitt neutrala genus ej 
väl lämpa sig till omedelbar personifikation, an- 
taga vid sådan gärna en klassisk eller till klas- 
siska mönster lämpad namnform på -a: Sverige 
möter oss som Svea, Italien som Italia, Tyskland 
som Germania o. s. v. Det förefaller oss ej rätt 
smakfullt, när i Brascks nyss omtalade Comoedia 
till firande af westfaliska freden »Tyskland» upp- 
träder som q vinna och i denna egenskap än om- 
talas mera personligt som then bedröfwade Tysk- 
land, än rent neutralt som thet mächtige och sköne 
Tyskland. Mera naturligt synes det oss, när Brasck 
i andra scener kallar henne Allemannia. 



— 300 — 

Ett annat medel, ganska behändigt och enkelt, 
att bereda feminin form åt personifierade begrepp 
använder en skald på slutet af 1600-talet, Törne- 
walL I sin »Dygdz och Odygdz Spegel» låter han 
vid sidan af Lättja, Flattja — de från Stiernhielms 
Hercules väl bekanta tärnorna i Fru Lustas följe 
— tre andra damer uppträda: fruarna Dundra, 
Slumra och Supa; i annat sammanhang namnes 
ytterligare en fru Slösa. Det vid personifikationer 
så välkomna -a har alltså här vunnits genom att 
omtyda infinitiven till ett substantiv. En sådan 
utväg föll sig vid denna tid så mycket naturligare, 
som åtskilliga vittra författare just då synas ha 
försökt inympa på vårt språk tyskans onekligen 
ganska lyckliga förmåga att utan vidare substan- 
tivera hvarje infinitiv. Man träffar hos Börk, Dahl- 
stierna, C. Gripenhielm, Sam. Columbus m. fl. skal- 
der uttryck som mitt lefva (= lif), träla (= trä- 
lande), sörja (=sorg), öfva (=yrke). Ännu hafva 
vi qvar ett på samma sätt bildadt neutralt dricka* 

Fru Lustas eget namn förtjenar här särskUdt 
tagas i betraktande. Säkert uppfattas det af alla 
Stiernhielms nutida läsare såsom identiskt med vårt 
vanliga lusta. För Stiernhielm själf har ordet där- 
emot haft en mycket oskyldigare klang. Han har däri 
blott sett ordet lust utbildadt med samma personi- 
fierande feminina -a, om hvilket vi här tala. Att 



— 301 — 

denna upp£etttning är riktig, ådagalägges genom föl- 
jande rader ur Hercules: 

Lusta geer hon sigh namn, Fru Lasta med rätta mon heta. 
Doch om Laster och skam äre lust, om Lust st&r i odygd, 
billiga med alt foog mon hon sig kalla Fru Lusta. 

Parallelismen i fråga om ordbildning mellan Lust-a 
och Last- a är ju uppenbar. Den latinska före- 
bilden för Stiernhielms dikt talar också om Fo- 
luptasj ej om Lihido. För öfrigt må visserligen 
ej glömmas, att orden lust och lusta icke ens under 
medeltiden förmådde hålla sina betydelser strängt 
skilda, och att begreppen äfven i senare tider kunna 
närma sig till hvarandra. När Oxenstjema i åt- 
tonde sången af Skördarna talar om en grotta, som 

tar Kärleken emot med Lastar och Behag, 

igenkänna vi under den svenska förklädnaden utan 
svårighet antika gudomligheter: Amor själf, åtföljd 
af Kupidoner och Gratier. Hos Oxenstjernas skalde- 
fränder Creutz och Gyllenborg besjungas på samma 
sätt »de ömma Lustar» utan all nedsättande bi- 
betydelse i ordet; det är för dem, snarare pluralis 
af lust (begär) än, såsom vi nu anse, af lusta (ondt 
begär). 

Två hvarandra skenbart upphäfvande satser 
ega hvar för sig giltighet, när fråga är om abs- 
trakta uttryck i svenskan: å ena sidan visa sig 
dessa uttryck mer än alla andra språkets ord mot- 



— 302 — 

spänstiga mot ett hauy hon; å andra sidan foga de 
sig villigare än alla andra i att förbinda sig med 
dessa pronomina. Den förra satsen gäller, om rent 
grammatiskt genus åsyftas, den senare, när det är 
fråga om poetiskt. 

Abstrakta begrepp hafva icke som de kon- 
kreta föremålen en mängd kroppsliga bestämningar, 
från hvilka den talande måste bortse, när han vill 
tänka sig dem i lefv^ande gestalt. I så måtto kan 
ett personifierande pronomen jämförelsevis lätt in- 
träda vid dessa ord. Men å andra sidan ligger i 
hariy hon något konkret personligt, som mycket illa 
står tillsammans med de abstrakta substantivema, 
när dessa användas i sin egentliga mening. Lättast 
inser man detta, om man stannar vid sådana be- 
grepp, som öfver hufvud ogärna personifieras, t. ex. 
sådana, som uttrycka en blott relation, en tillfällig 
handling eller dylikt. Man försöke att bilda en 
sats, där ett han utsäges om afgång^ bildningsgrad^ 
vetskap j myntfot; om man ej fått sitt öra förvilladt 
genom något bygdemål eller någon lärd teori, skall 
man medgifva, att en dylik sats förefaller i hög 
grad tillkoDstlad. 

På ännu ett annat sätt bekräftar sig vår iakt- 
tagelse. Om sanningen kan man utan någon örats 
gensaga påstå, ej blott att den^ utan i mera lyftadt 
språk också att hon till slut vinner erkännande. 



! — 303 



Däremot känner hvar och en, att man i naturligt 
språk ogärna om sanninffen i ett visst gifvet ut- 
talande säger annat än att den var så påtaglig y 
att den genast vann erkännande. Ett hon före- 
faller här nära nog omöjligt. Olikheten mellan de 
båda satserna ligger, som man ser, däri, att i det 
senare fallet ordet sanning genom den tillagda be-^ 
stämningen blifvit inskränkt på sådant sätt, att tan- 
ken på personifikation uteslutes. En personifikation 
förutsätter alltid, att begreppet får fattas såsom 
något i och för sig bestående, något helt; det kan 
ej vara något blott i förhållande till ett annat. 

Det må för öfrigt anmftrkas, att den personi- 
fiering, som uttrycker sig genom ett Aon, inga- 
lunda alltid behöfver vara fullt medveten. Vid 
ett och annat jämförelsevis ofta personifieradt be- 
grepp — just sanning kan tjena som exempel — 
äfvensom vid ord af en språklig form som ofta 
förekommer i personifikationer — t. ex. dem på 
-het — erfordras knappast mera än en half per- 
sonifiering, för att det mera konkreta pronominet 
någorlunda otvunget skall kunna infinna sig. Man 
följer då reflexionslöst de en gång gifna analogierna. 

På likartadt sätt — genom den större eller 
mindre svårigheten af en personifikation — förkla- 
ras, att stundom samma uttryck i en viss betydelse 
utan svårighet medgifver han^ hon^ i en annan när- 



— 304 — 

liggande åter föredrager eller fordrar den. Ordet 
jord har i betydelse af mull* långt mera sällan 
hon ån det har såsom namn på vår planet. Om 
världen i ordets moraliska (bibliska) mening och 
om »den stora, vida världen», universum, säga 
vi lätt Äon, men ej gärna om »den fina världen». 
Kyrkany skolan heta oftare hon som institutioner 
än som byggnader, ehuru namnen, därigenom att 
de sluta på -a, också i den senare betydelsen rela- 
tivt lätt antaga hon. 

Det är icke först från i går som vårt språks 
motvilja mot ett han eller hon efter icke personi- 
fierade abstrakta daterar sig. Vi kunna icke neka 
oss att här omnämna en liten episod ur 1700-talets 
vittra kritik. O. von Dalin hade 1755 utgifvit en 
öfversättning af Montesquieu s berömda arbete om 
Orsakerna till romerska väldets storhet och fall. 
Mot denna öfversättning publicerade Carl Ruden- 
schöld — sedermera grefve, riksråd, universitets- 
kansler m. m., känd som en af frihetstidens finast 
bildade män — en liten skrift med titel »En skälig 
Oritique». I mycket hofsam form framställas här 
åtskilliga goda och fullt befogade anmärkningar 
mot hvarjehanda stilistiska brister i Dalins verk. 
En bland anmärkningarna lyder: 

P. 10 1. 20: Lägga honom (träldomen) på andra. Jag 
hade trodt att den hade bättre skickat sig här än honom, som 
tyckes personifiera träldomen. 



— 305 — 

Dalin besvarade kritiken. Vid den föreliggande 
punkten invänder han: 

Om vi aldrig våge at fritt föra noinina till sina kön eller 
som critiquen säger personifiera dem, så lär vårt språk svår- 
ligen kanna nppbjelpas. Man bör til hvart och et kunna lägga 
sitt han, hon, det, honom, henne etc. Jag ser ej annat än at 
träldom är Maskulinam. Alla som i plurali lyktas på ar äro 
det samma. (Titte rhets-arbeten III. 529.) 

Svaret ar, som vi se, mycket intetsägande och 
träffar ej alls Rudenschöld, som ju icke gjort någon 
invändning mot att han och hon n3i;tjades vid per- 
sonifikation. Slutorden, att alla substantiver med 
plural på -ar äro maskulina, visar huru föga Dalin 
kände den svenska grammatikens detaljer, och huru 
oreflekterad hans användning af genuspronomina 
var. Men tydligtvis förmådde Dalin ej rätt upp- 
fatta den framställda kritiken, ty han stod, säkert 
utan att själf ana det, i fråga om användning af 
han och hon på en helt annan, mera ålderdomlig 
ståndpunkt än Rudenschöld och många andra af 
den tidens vittra män. Vi ha redan i början af 
denna uppsats omnämnt Dalins synnerligen spar- 
samma användning af den. För honom existerade 
vid maskulinum och femininum knappast någon 
skillnad mellan poetiskt och grammatiskt genus. 

Men icke blott maskulina och feminina ord 
uppträda personifierade, äfven neutrala göra det. 
Otvifvelaktigt motverkar neutrum personifikation, 
men det omöjliggör den ej. Också här må ett litet 

Sv. Akad. Handl fr. 1886, 6. 20 



— 306 — 

drag ur Dalins författarlif antecknas.* Dalin hade 
i ett till censorn, den välvillige och kloke Rosen- 
adier, inlemnadt ark af sin Argus personifierat 
Modet såsom qvinna. Rosenadier anmärkte härvid: 

Jag råder er att sätta Madame Mode eller Fru Mode. 
På Svenska säga vi aldrig modet hon, lika litet som bibeln bon, 
biblioteket bon o. s. v., fastän de på Franska äro feminina. 

Det af Dalin genast följda rådet var naturligt- 
vis godt, och samma utväg har af många andra 
författare användts. Runius hade redan förut i sitt 
ungdomsstycke »Nimrods skäckta» talat om »bror 
Inte^ (förintelsen, döden). Till och med de starkt 
feminina orden på -a kunna ombyta kön och bli 
manliga, om de genom en tillfogad manlig titel 
förvandlas till egennamn. Sehlstedt skrifver: 

Mjuka tjenare, br Myra, 

får jag lof att säga bror? (»En vårmorgon») 

och Creutz låter på samma sätt i fabeln om Siskan 
och Svalan den förstnämnda tilltala en mygga som 
7nin lilla herre. 

Det är likväl ej tilläggandet af titeln, utan 
frånvaron af artikeln som här är det väsentliga. 
Ordet eko är i detta hänseende upplysande. Utan 
artikel återtager ordet lätt sitt ursprungliga feminina 
genus och tankes då efter klassiska förebilder gärna 



* Det meddelas af K. Warburg i Sv. Akad. Handlingar 
ifrån 1796, del. 59, s. 166. 



— 307 — 

som en nymf; med artikel saknar ordet all per- 
sonlig karakter och har blifvit neutrum efter ana- 
logien af motsvarande inhemska ord som genljud, 
motskall (så i vår gamla bibel), kanske också dvärga- 
mdly om detta i Ihres Glossar upptagna och från 
Island, Norge, Danmark bekanta, urgamla ord haft 
någon större spridning i vårt land. 

Emellertid kan personifikation af neutra mycket 
Väl ske utan förmedling af något titelord och med 
bibehållande af artikeln. Neutra hafva härvid till 
och med en viss öfverlägsenhet öfver maskuliner 
och femininer: alltefter situationens olika kraf 
kunna de med samma lätthet uppträda än som 
manliga väsen, än i qvinnlig skepnad. De blifva 
från denna synpunkt fullkomligt likställda med 
engelskans nomina. Se här några exempel. 

Tålamodet anträffas kostymeradt som herre i 
Markalls sömnlösa nätter II. 90: 

Först Tålamodet, solbränd, lik en Neger, 
kom fängslad in och i en sliten frack. 

I ett bröllopsqväde från 1723 omtalar däremot 
poeten Eldh Jungfru Tålamod. 

Guldet är hos Snoilsky (»En sovereign») 

den glänsande, grymma gudinnan; 

hos Triewald (»Afsked till Lyran») är det däremot 
sorgers far. 



— 308 — 

Nyåret 1816y den heliga alliansens första nyår, 
skildras af Tegnér som en man: 

Svärd fbrer han icke, den adlige hjelte, 
men radband i hand och en dolk i bälte. 

Likaså omtalar B. E. Malmström Nyåret 1844 
maskulint: den apades den unge vandrarn. Men 
Nyåret 1880 är för A. Gellerstedt qvinnligt: 

Du har detsamma laget 
som dina systrar förr, 
med floret noga slutet 
da stiger inom dörr. 

Till svärdet säger Atterbom (efter Körner): 

Min älskarinna da, 

Mitt svärd, hvad vill da na? 

Kung Ring frågar däremot efter Frithiofs svärd: 

blixtens broder, hvar är han? 

Hafvet är för Topelius (»Finlands höjning») 
en jätte, och Finland är »den väldiges krönta brud». 
Likaså tänker sig Stagnelius (»Suckamas myster») 
hafvet i manlig gestalt, det är en brudgum, som 
vill sluta 

till sitt bröst den liljekrÖnta jorden. 

Lika ofta eller oftare finner man emellertid hafvet 
vara qvinnligt: hos Bottiger (»På haftret») är det 
jordens sörjande moder, äfvenså hos Strindberg 
modren jordens moder. På samma sätt personi- 
fierar V. Rydberg ett annat neutralt ord, när han 
talar om moder Kaos. 



— 309 — 

Då femininum öfv^er hufvud är personifika- 
tionernas allmännaste genus, blifva också neutrala 
begrepp vanligast tänkta i qvinnogestalt. Särskildt 
är detta fallet med de många neutrala abstrakt* 
beteckningarna: Smicker ^ Förtälj Tvifvelj Hatj Vdld^ 
JSrotty Fömufty Ryhtey Löje o. s. v. Fredrika Bre- 
mers allegori om Dygdernas resa (i »Nina») fram- 
ställer dem alla som qvinnor utom Mod^ Nit och 
Godt lynnej hvilka tecknas som män. Minnet är 
för Atterbom (»Till Minnet») en sorgsen^ men tju- 
sande målarinna och diktningens moder. Rune- 
berg (»Barndomsminnen») önskar hafva det till 
sin trogna följeslagarinna. I Hoppet ser J. 6. 
Oxenstjema Nöjets mor och Kärleks syster, G. 
Regnér (»Höstqväde») den muntra sköldmön, Geijer 
(»Brages harpa») en qvinnlig ängel: 

bundna vingar hennes sidor kläda. 

I sina »Dödsbetraktelser» personifierar Vitalis ett 
neutrum jämte två femininer och ett maskulinum 
alla som qvinnor: 

Bortom tidens gränser 

mot dig le som brudar 

ljus och kraft och skönhet 

och en evig ungdom, \ 

i 

På likartadt sätt redan O. von Dalin (»Svenska | 

Friheten») : 

Tvä döttrar Afgrund har, som djerft pä jorden vandra, 
Den ena Sjelfsvåld är och Träldom är den andra. 



— 310 — 

Fosterlandet^ liksom i allmänhet namn på länder 
och städer, personifieras nästan alltid qvinnligt. 
Norden har ett något osäkert genus, detta af den 
grund, att ordets sista stafvelse å ena sidan, som 
Tamm visat, är ett från tyskan upptaget ordslut, 
medan det å andra sidan gör på oss intrycket att 
vara vår inhemska bestämda artikel. Som ett be- 
grepp ur den fysiska geografien har ordet väl 
oftast den-genus: den höga norden] som politiskt 
begrepp är det hellre neutrum: det fria Norden^ 
mitt Norden^ dock utan -em min Nord. Vid per- 
sonifiering säges vanligen hon\ så redan hos Geis- 
ler i dedikationen af hans »Underdånigste Fägne- 
tanckar» (1709). Så äfven hos Valerius (1815): 

Ej Kölen delar mer vår Nord, 
hans jernmar henne sammanlöder. 

B. von Beskow talar om Norden som enjättinna, 
Tegnér och Bottiger se däri en hjälte-amma, Talis 
Qvalis besjunger den som vår moder j för Nicander 
äro Norden och Södern systrar. Emellertid träffas 
också hanx 

Den nnga Norden sänker svärd och arm; 
han lägger ned eröfrarns hjelm — 

Säger v. Beskow i »Sveriges Anor», och Tegnér 
skrifver 1816 till Carl Johan: 

Se, Norden har vaknat 

Ur grafven du väckte hans jättelik opp. 



- 311 — 

Som afslutning på dessa iaktts^elser om poetiskt 
genus tillägga vi ännu en anmärkning. Man må ej 
anse; att ett flitigare eller sparsammare bruk af per- 
sonifierande, poetiskt genus nödvändigt vittnar om 
en lifligare eller mindre liflig poetisk uppfattning. 
Ett faktum är, att poetiskt genus blomstrade fro- 
digast just under den litteraturperiod, då poesien 
var som mest förståndsmässig och prosaisk. 

Frånsedt tidssmakens vexlingar är det den 
poetiska begåfningens art, icke dess grad, som 
bestämmer, huruvida en författare i vidsträcktare 
eUer inskränktare mått skall använda poetisk per- 
sonifikation. 

Orammatiskt genus. 

Runius har författat en gåta (1711), hvars 
första vers lyder: 

Jag är en fattig doch en nyttig tienarinna, 

I Tyskland är jag man, i Sver*ge är jag qwinna. 

När jag i Revel war, ocli förr än jag kom hit, 

War jag bäd' Han och Hon, tänck, en Hermaphrodit. 

Svaret på gåtan ligger i ordet kappa^ som i sven- 
skan är feminint, under det att det motsvarande 
tyska Mantel är maskulint; samma tyska ord kan 
åter, när det ingått i Revals estniska munart, lika 
väl eller lika illa sägas vara maskulinum eller 
femininum, då ju estniskan i likhet med öfriga 
finska språk alldeles saknar genus. 



— 312 — 

Grammatiskt genus ftr alltså något helt och 
hållet koDventionellt; hvarje särskildt språkområde 
har i detta hänseende sina egna godtyckliga vanor. 
Men å andra sidan få dessa icke af den talande 
trotsas, om han ej skall anses ha begått ett 
språkfel. 

Likbetydande ord kunna därför i samma språk 
ha olika genus. Trilogien sed mask., vana fem., 
bruk neutrum, har icke få paralleler hos oss. Ännu 
oftare träffar man par sådana som kamp m. och 
strid f., mur m. och vägg f., hud f. och skinn n. 

Dock är det visserligen ingenstädes ett all- 
deles fritt godtycke, som fått råda vid bestämman- 
det af grammatiskt genus. Tvärt om, kände vi 
fullständigt ett ords förhistoria, kunde vi öfver- 
skåda alla de krafter, som verkat på dess bildning 
och användning, så skulle vi finna dess genus fullt 
naturligt. Och till och med om vi stanna helt 
och hållet inom det nuvarande språket, händer det 
oss icke sällan, att vi påträffa fakta, som nogsamt 
röja, att äfven grammatiskt genus har sina lagar 
— lagar, som visserligen kunna vara invecklade 
och ganska fritt tillämpade, men som i alla fall 
beherska ett visst område af vårt språk. 

Särskildt vid nybildade ord eller vid ord, som 
i jämförelsevis sen tid lånats till vårt språk, är det 
ofta påtagligt, att nykomlingarnas genus är be- 



— 313 - 

roende af genas hos äldre ord, som höra till samma 
begreppskategori . 

Atlas som namn på en person åtföljes af 
harij som namn på ett berg af det. När ordet 
betecknar en kartbok, säger man den. Använder 
man det i betydelse af ett visst slags väfnad, 
har man slutligen fritt val mellan den och det. 
Alla dessa genusbestämningar befinnas vid någon 
granskning vara fullt naturliga och förklarliga. 
Efter det neutrala berg blir ej blott berget Atlas, 
utan också hvarje annat enskildt berg behandladt 
som ett neutrum, till och med om det som Bld- 
Jcullay Himalaja slutar på -a. Efter karta, kart- 
bok har atlas i en annan betydelse fått cJ^n-genus, 
liksom öfv^er hufvud nya ord för skriftverk o. d, 
hos oss gärna få samma genus: plansch, broschyr, 
pamflett, journal, novell, vådevill, firman må stå 
som exempel. Tygnamn ha däremot från gammalt 
hos oss varit neutra, men genomgå just nu en 
från flera synpunkter anmärkningsvärd kris, som 
måhända slutar med att de antaga rf^n-genus.* 



* I forns venskan äro främmande tygnamn neutra, ej 
blott de i adjektivisk form bildade — såsom amsterdamst, deven- 
tyrst, tyg frän Amsterdam, Deventer — atan äfven t. ex. ftoghél 
(användt ännu i Carl XII:8 bibel, Hez. 27: 16, i danskan Flejel)^ 
päll, baldakin, examit (sammet) m. fl. Språkbruket i den ny- 
are svenskan ända in på vårt århundrade har också troget fäst- 
hållit Tid neutrnm; våJra viktigaste filologiska källor intill 1800- 
talets början: Aurivillius, Lind, Sahlstedt, Weste känna endast 



j ■• » 



■ 1 . 



— 314 — 

Om man genomgår registret till någon kok- 
bok, finner man, att också inom denna litteratur 

för några få hithörande ord annat genus. J. G. P. Möller har 
i sin ordbok 1790 något flera maakuliner ån de öfriga; han 
upptager t. ex. med mask. genus flanell^ damast, sära, kalminkj 
hvilka ord två årtionden senare alla för Weste gälla som neutra. 
Äfven Möller låter emellertid det stora flertalet hithörande ord 
förblifva neutra. I den vittra litteraturen från denna tid an- 
träffas också mycket sällan annat genus. Schröderheim skrifver 
kvitt sidensarSy kvitt moiré, sammetet; hos J. G. Oxenstjerna 
iinna vi mörkblått sammet, hos C. I.. Hallman ditt flanell, hos 
Bellman rosigt kattun, gråsgrönt boj^ kvitt taft, hos fru Lenn- 
gren mitt ras-de-maur, sitt trium/ant — två visserligen nu för- 
gätna tygnamn. I senare tider ånner man på samma sätt hos 
C. F. Dahlgren det skira taft, rutigt kattun, hos Nicander silfver- 
stickadt sammet, hos Blanche ljusblått kaliko, hos Wirsén slöjor 
af eteriskt tyll. — På motsatta sidan, med d^n-genus, stå jäm- 
förelsevis tidigt vissa tygnamn, som hafva de vanligen maskulina 
ändelsema -an (buldan redan enligt Wallenius vacklande), -ong 
(linongen hos A. G. Silverstolpe), -ing (kersing, slesing vack- 
lade redan enligt Lind). Att också gas jämförelsevis tidigt upp- 
träder med den-genua, beror möjligen därpå, att språkkänslan 
hopställt det luftiga tyget med det likbenämnda, ännu luftigare 
kemiska ämnet: gazens böljor finnes hos Leopold, gasens för- 
rådiska drägt hos Stagnelius ; likaså hos Snoilsky rosenröd gaz. 
G. F. Dahlgren nyttjar emellertid äfven detta ord som neutrum. 
— Det är för öfrigt ganska svårt att ur litteraturen konstatera 
genus inom denna ordgrupp, ty i likhet med många andra 
ämnesord förekomma tygnamnen sällan med tydligt genus; de 
hafva nästan aldrig artikeln en, ett. Och just detta forhållande, 
att genus relativt sällan framträder, förklarar bäst, att or- 
dens grammatiska behandling kunnat blifva så vacklande. De 
flesta menniskor äro osäkra om t. o. m. sitt eget språkbruk 
och gifva blott tveksamma svar på frågor som: säger ni tyUen 
eller tyllet^ vacker taft eller vackert taft? hvit damast eller 
kvitt damast? — Det är emellertid svårt att inse, hvar den 
egentliga utgångspunkten är for denna nästan midt under våra 
ögon pågående lilla genus-omhvälfning. De vanligaste hit- 
hörande orden, och just de, hvilkas analogi synes böra ha blif- 
vit bestämmande för de mindre brukliga uttrycken: orden iyg^ 
kläde, ylle, linne, Idrft, siden, röja föga böjelse att öfvergifva 



— 315 — 

en ganska fast genusordning råder. Nära nog alla 
maträtter bära namn med den-genus, hvilket 

sitt gamla neutrala genus. På analogi-inflytelser från vd/, våfnady 
duk kan man svårligen tänka. Föga mera sannolikt är, att 
dräll varit det ledande ordet, om ock detta tyska lån bos oss 
från början synes ha undandragit sig den allmänna neutrala ana- 
logien. Så vidt jag kan finna, är det gamla neutret vadmal det 
enda hithörande inhemska ord, som någorlunda tidigt visar än- 
dringstendenser. Under formen vallmar uppgifves det såsom (ute- 
slutande) mask. af Sahlstedt, J. G. P. Möller och Nyström, och 
redau i Linnés Ölandsresa (1745) finner jag grå walmar; dock 
skrifver Linné samtidigt i sin Gotlandsresa wallmaret. I Tysk- 
land äro tygbenämningar genomgående maskulina, detta ända 
från fornhögtyskans tid, då det latinska neutret palliolum blef 
till ett maskulint phellel, phell (vårt pell)y och intill det mo- 
dernaste språket, som säger der Batist, der Plitschj der Flanell, 
oberoende af dessa ords feminina genus i deras franska hemland. 
Att det varit tyska inflytelser, som vållat den moderna svenskans 
vacklande hållning på detta område, har jag emellertid svårt att 
tro, om än den Möllerska ordbokens ställning till frågan kunde 
gifva något stöd åt en sådan mening: dess författare var tysk 
och professor i Greifswald. — Huruvida den eller det har fram- 
tiden för sig såsom genuspronomen vid de svenska tygnamuen, 
är ännu ej möjligt att säkert afgöra. För närvarande lutar våg- 
skålen onekligen åt maskulinum. Våra modetidningar hafva 
tagit detta genus i sitt hägn, och äfven hufvudstadens handels- 
värld tyckes nu gynna det. Under det att Orrelius i sitt Köp- 
mans- och Mat«rial-Lexicon 1797 öfverallt behandlar dessa ord 
som neutra, är i Cronquists motsvarande verk 1878 ci^^n-genus 
lika genomfördt (se t. ex. artikeln »BomuUsväfnad»). Och hvad 
som i synnerhet är egnadt att väcka förundran är, att t. o. m. 
aflägsna bygdemål nyttja åtskilliga hithörande ord med ny modigt 
genus: Noreen uppgifver sammet såsom mask. från Vermland, 
Nilen känner från Bohuslän samma genus, utom för sammet, 
också för kattun och sare. Men obestridligt är å andra sidan, 
att vår gamla nordiska böjelse att behandla ämnesnamn såsom 
neutra gör sitt bästa att motverka ändringen. Danskan har 
också den gamla ordningen orubbad qvar; äfven Dr ej el, Drejl 
('dräll') har där blifvit nentrum, och icke ens analogien med 
det enkla Dug har kunnat skydda Kammerdug från att uppträda 
som neutrum. I holländskan' äro likaledes tygnamnen neutra, 



— 316 — 

förhällande är så mycket mera i ögonen fallande, 
som namnen på de inhemska ämnen, af hvilka 
rätterna tillagas, i de viktigaste fallen äro neutra. 
Man har å ena sidan mjölet^ smöret^ fettet, flottet, 
späcketj köttet, sockret, saltet, vattnet, spadet, å 
andra sidan steken, kotletten, pastejen, frikasséen, 
färsen, glacen. Skälet till den nämnda genus- 
motsatsen är lätt insedd: de särskilda rätterna te 
sig för oss som individer, de föregås ofta af den 
individualiserande obestämda artikeln; på denna 
grund undvika de från gammalt det genus, som 
framför allt tillhör just ämnesnamnen. Holländskan 
har på detta område gått ännu längre i tillämpan- 
det af en likartad princip. Om en bestämd enskild 
fisk säger detta språk den visch koken; när där- 
emot fisk tagas kollektivt eller som ämnesnatnn, 
heter det med ändradt genus de visch koken. På 
samma sätt skiljes mellan den zee-zalm i sjön och 
de krimp-zalm (färsk lax) på middagsbordet. Femi- 
ninum har i holländskan delvis öfvertagit neutrets roll. 
Ännu några andra i våra språkläror förbi- 
gångna begreppskategorier, som visa sig ega ett 
visst inflytande på svenskans grammatiska genus, 
förtjena att exempelvis här påpekas. 

liksom i allmänhet ämnesord; man gör där t. o. m. skillnad 
mellan het doek 'duken som materiaP och den doék 'daken som 
individ', på samma sätt som mellan het diamant (ämnet) och 
den diamant (exemplaret). 



— 317 — 

Ehuru ordet mynt är neutrum, uppträda de 
många enskilda myntbeteckningarna, från kronay 
dalevy penning^ dukat, karolin till rubel, piaster, 
sikel, rupi o. s. v., mycket konseqvent med den- 
genus. Om man bortser från lättförklarliga af- 
vikelser — sådana som rundstycke^ pund — , finnes 
knappast något anmärkningsvärdt undantag utom 
öre, ett ord som dessutom i jämförelsevis sen tid 
blifvit neutrum,* 

Mynt och vikt äro historiskt sedt ytterst nära 
förbundna. Det förtjenar då uppmärksamhet, att det 

* Bedan för Wallenius var öre neutrum. Genusändriagen 
torde hafva vållats dels af ordets böjning i sing. (se Schlyters 
Glossar), dels däraf, att man vid värdeuppgifter lät detta ord, 
såsom åtskilliga andra, förblifva oböjdt i pluralis: man sade 
3 öre, ej 3 örar, efter samma regel som följes, när man vid 
värdeuppgifter säger 3 daler, ej (i sammanfattande mening) 
3 dalrar. Redan på ett mynt af Gustaf I från 1543 står t. ex. 
XVI öre. Ordet kom härigenom att bli likställdt med sådana 
ord som rihe, äpple, stycke, b vilka ännu på 1500- och 1600- 
talen ofta bafva qvar sin gamla plural utan tillagdt -n. Öfver- 
ensstämmelsen i böjning framkallade bär, liksom i så många 
andra fall, Öfverensstämmelse i genus. Ett på samma sätt som 
numera öre bebandladt mynt-uttryck, ordet run{d)stycke, namnes 
af Peder Swart (s. 65) för år 1522 ocb bar väl också sin 
andel i den oregelbundenhet, som inträffat med öre, — Sanno- 
likheten af den här gifna förklaringen bekräftas däraf, att det 
sammansatta half-öre mycket längre än det enkla öre behöll 
pluralformen på -ar och därmed också sitt maskulina genus. 
Pluralis af halföre förekommer naturligtvis ej så lätt i uppgift 
å värdebelopp; halfören räknas blott styckevis, och ordet visar 
sig alltså blott i förhållanden analoga med dem som medföra 
pluralformen dalrar. Möllers ordbok 1790 är den första, som 
ger halföre annat genus än mask., men ännu efter denna tid 
namnes ordet såsom blott mask. af Botin, Nyström och Björke- 
gren, såsom mask. och neutrum af Weste. 



— 318 — 

stora flertalet af våra vikt-beteckningar i på- 
fallande olikhet med mynt-uttrycken äro neutra« 
Pundj lody qvintin, ort, uns, gram kunna tjena som 
exempel. Mark och centner äro de anmärknings- 
värdaste undantagen. Lexikografema Weste och 
Lindfors och grammatikem Moberg godkänna lik- 
väl ett centnerj de båda förstnämnde anse till och 
med neutrum vara ordets rätta genus. I vissa 
delar af vårt land säger man ännu så. Vid en 
centner torde man ursprungligen ej ha tänkt på 
vikten såsom qvantitet, utan på det vid vägning 
använda lodet. 

Om vi efter införandet af det franska mått- 
systemet säga ett gram, så säga vi däremot en 
liter, en meter. För rymdmåtten har genus 
bestämts af tunna, skäppa, kappe, fjärding, 
kanna', för längdmåtten af aln, fot, famn, mil. 
Regeln, att dessa båda olika slags mått hafva 
den-genuB, är likväl ej undantagslös; vi finna 
t. ex., att ordet qvarter med sitt från tyskan 
och latinet (quartarium) qvarstående neutrum gör 
opposition på båda områdena. Då ordet hekto 
nyttjas såsom förkortning å ena sidan af ett 
hektogram, å andra sidan af en hektoliter, skiljer 
man rätteligen mellan ett hekto som uttryck för 
en visa viktqvantitet och en hekto som namn på 
ett rymdmått. 



— 319 — 

Bland de säkert till ett 50-tal uppgående nam- 
nen på åkdon, som vår svenska ordbok känner, 
torde ordet åkdon och dess franska motsvarighet 
ekipage vara de enda neutrala. Man säger en vagn^ 
en diligens^ en omnibusj en landa, en kalesch, en 
tarantass, en kibitka o. s. v. När velocipeden in- 
fördes i vårt land, kunde därför ingen känna sig 
villrådig om, huruvida han skulle omtala detta nya 
fortkomstsredskap med den eller det. 

Lika litet har någon tveksamhet funnits om 
hvad genus man skall gifva åt de nya hafvrets åk- 
don, som på senare tider framträdt. Det har ej 
fallit någon in att säga ett hemmemay ett popovka, 
ett monitor, ett ramm. Orden måste hafva samma 
genus som hrigg, fregatt, slup, gondol, kanot, pirog, 
kajak o. s. v. 

öfVer hufvad ftr det ytterst sftUsynt, att nya 
namn på redskap af något slag, instrumenter, 
vapen o. d. få neutralt genus. 

På intet område är omsättningen af ord så 
liflig som när det gäller moder och klädesplagg. 
Men de nya plaggen visa sig i fråga om genus 
högst konservativt sinnade: de foga sig utan minsta 
invändning i den från gammalt rådande ordningen, 
att hithörande ord skola omtalas med den, ej med 
det. Från den tid, då biskop Svedberg predikade 
mot den stolta fontangen på damernas hufvud (för 



— 320 — 

honom och hans samtid var den harij fastän styg- 
gelsen hade sitt namn efter en fransk hofdam); 
från den något senare och genom fru Lenngrens 
skildringar oss mera bekanta tid, då »Min salig 
hustru» stod i sin karpus [capuce] och bjöd alla 
grannar snus, under det gummorna i »Vauxhallen» 
uppträdde med styf konkarong [conquérante] på 
hufsrudet, och »Fröken Juliana» lefde långsamma 
dagar i sin mormors robrong [robe ronde] — från 
dessa tider ända in i våra egna dagar med sina 
hahytteTy baschliker^ krinoliner^ peleriner, balajösm 
manteleter, plisséer, jaquetter, ulstrar och allt hvad 
det nu kan heta, har neutret spelat en ytterst oan- 
senlig roll vid benämnandet af herr- och dam- 
toilettens mångfaldiga artiklar. 

Medan våra dansers namn äro af d^n-kön, 
hafva däremot uttrycken för glam, stoj och andra 
ljud, särskildt oljud, nästan alla neutralt ge- 
nus. Det heter en vals, en polonäs, en polska, 
en ma^urka, en fandango*, till och med austral- 
negrernas karrohberri har sin artikel gifven såsom 
en, icke ett, jämväl i dens mun, som aldrig förr 
hört namnet på denna dans. Däremot heter det 
ett sorl, ett oväsen, ett rumor, ett alarm, ett tumult, 
ett kolorum, ett klamamus o. s. v. 

Det vore ej svårt att anföra ännu flera be- 
greppsgrupper, vid hvilka valet mellan den och det 



— 321 — 

ftr en gång för alla gifVet. VI lemna emellertid nu 
det-orden alldeles å sido och stanna inom (2en*klassen 
för att göra några iakttagelser om den grammatiska 
formens betydelse vid valet af genuspronomen* 

Redan i början af denna uppsats har antydts, 
att substantiver på -a (Jana^ kyrka o. d.) i så måtto 
intaga en särskild stdUning, som de lättare än 
andra följas af ett hon. Våra språkläror uppräkna 
en lång rad feminina ändelser, -het, -ing, -an, -ehe 
o. s. v.y men så snart man bortser från det sexu- 
ella och animella området för dessa ändelser, är i 
själfva verket -a den enda, som för nutidens sven- 
ska genusförhållanden har någon egentlig betydelse. 

En rätt stor olikhet eger emellertid rum mellan 
senare tiders svenska författare i fråga om an- 
vändandet af hon eller den efter dessa substan- 
tiver på -a. Knappast finnes någon, som fullt 
konseqvent genomför ettdera pronominet. Olik- 
heten ligger blott däri, att hos några hon öfver- 
väger, hos andra den. I talspråket är det senare 
utan jämförelse allmännast: fastän ingen finner något 
underligt i stjärnan — hon, säga de allra flesta dock 
helst stjärnan — den. Och i synnerhet om man lem- 
nar vår poetiska litteratur ur räkningen, befinnes det 
att hon också i skrift är vida mindre vanligt än den. 

Ty liksom det öfver hufvud är inom poesien 
som grammatiskt genus längst bibehållit sig, så är 

Sv, Åkad, Handl fr. 1886, 6. 21 



— 322 — 

det också i detta särskilda fall där, som hon oftast 
visar sig. I Tegnérs prosaskrifter och framför allt i 
hans bref äro de fall, där ord på -a följas af hon^ att 
räkna som tämligen sällsynta undantag. I Frithiofs 
Saga är däremot snarare den ett undantag. Lik- 
artadty om än kanske ej så tillspetsadt, är förbållan- 
det hos Bottiger och Topelius. Af författare, som 
i sin poesi hellre använda hon än den efter orden 
på -a, kunna vidare nämnas Bellman, Atterbom, 
Vitalis, Stagnelius, C. F. Dahlgren, Rydberg. Hos 
Leopold, Wallin, Nicander, v. Beskow, Talis Qualis, 
Wennerberg, Snoilsky synas hon och den stå någor- 
lunda jämt. öfvervägande den finner man hos 
Kellgren, Thorild, fru Lenngren, Franzén, Geijer, 
Ling, Runeberg, Carl XV, Oscar Fredrik, Malm- 
ström, Sehlstedt, Wirsén. 

Kasta vi nu också en blick särskildt på prosa- 
litteraturen, så befinnes det, att några författare 
nästan alltid nyttja den^ jämväl vid -a-orden. 
Sådana äro Schröderheim, Geijer, C. A. Agardh, 
Fredr. Bremer, A. Fryxell, J. E. Rydqvist i sina 
tidigare skrifter, Elias Fries, Onkel Adam, Orvar 
Odd, Oscar Fredrik, G. Ljunggren, A. E. Norden- 
skiöld, G. Retzius. 

öfvervägande hon i prosa efter -a-orden har 
jag blott sällan anträffat hos nutida författare. Det 
finnes dock t. ex. hos A. N. Sundberg och V. Ryd- 



— 328 — 

berg. Jag lemnar härvid naturligtvis utom räk- 
ningen sådana skrifter, i hvilka han och hon af- 
siktligt genomförts ej blott efter ord på -a, utan 
öfver huf^ud i alla förhållanden. 

Individuella vanor och smak ha. alltså rätt 
stort spelrum på detta område. Som exempel på 
huru godtyckligt hon och den redan för 27» år- 
hundrade sedan kunde vexla, citerar jag ur ett 
bref från Gustaf Adolf till hans halfsyster, prin- 
sessan Katarina: 

Jagb sender E(der) K(ärligbet) en ringa nyårsgåfwa, och 
ändock then ringa ar, hoppas Jagh at E. K. then icke anser, 
uthan heller hwadan hon kommer. 

Det är väl öfverfiödigt att uppkasta frågan, 
hvarföre orden på -a ihärdigare än språkets öfriga 
femininer hålla fast vid sitt grammatiska hon. 
Hvar och en inser, att det är ordens formella 
öfverensstämmelse med den stora ordgrupp i vårt 
språk, inom hvilken -a utmärker sexuellt femi- 
ninum, som medfört likhet också i syntaktisk be- 
handling. 

Ordslutet -a ljuder för svenska öron med en 
så utprägladt feminin klang, att det i enstaka fall 
mäktat omskapa till och med sexuellt maskulina 
ord till femininer. Vi skola ej uppehålla oss vid 
att Lidner omtydde familjenamnet Spastara till ett 
qvinnUgt personnamn och att det genom honom 



— 324 — 

fOr oss alla blifvit ett femininum.* Detta faktum 
har andra praktiskt mera betydande vid sin sida. 
Vi n&mna h&r blott, att man af Norrmans statistik 
öfver svenska personnamn (i Sv. Landsmälstidskrif- 
ten VI) ser, att den vördnadsvärde brittiske munken 
Beda^s namn numera bftres af icke så få svenska 
qvinnor — af flera än exempelvis namnen Pauline^ 
Marta, Gunborg, Leonora — medan däremot intet 
enda fall är antecknadt, då detta maskulinum före- 
kommer användt som mansnamn. Om icke det 
maskulina -e, som svenskan har i gosse, bonde, hos 
anglosaxama uppträdde som -a, skulle en sådan 
genus-metamorfos varit otänkbar. Det är väl från 
början genom almanackan som namnet vunnit sin 
spridning; ej blott i detta fall skulle ett m. eller 
ett /. göra större gagn i almanackan än det gör 
i våra ordböcker. 

Jämförelsevis lätt kan det inträffa, att ett ord 
på -a, som från början hänfört sig till båda könen, 
sedermera på grund af sin ändelse blifvit inskränkt 
till feminin användning. Så har skett t. ex. med 
ordet otäcka, hvars ena betydelsehalfv^a, den masku- 
lina, först i tämligen sena tider öfvertagits af 
otäcking. Ännu mot midten af förra århundradet 



* Den af Lidner besjungna grefv innan säges i verklig- 
heten ha varit en roarkisinna af familjen Spadara, ej 
Spastara. 



— 325 — 

får den manhaftige friaren junker Torborg i Gyllen- 
borgs komedi om »Den svenska sprätthöken» upp- 
bära tillmålet, (fm otäcka; ett par mansåldrar tidi- 
gare hade Lucidor gifvit epitetet otäckor åt näsvisa 
friare i allmänhet. 

Ett annat oqvädinsord, som genomgått full- 
komligt samma utveckling, är det nu förgätna, 
men hos äldre författare ej ovanliga ledskaj leska. 
Ordet är bildadt af led och sades ännu på Sahl- 
stedts tid både till män och qvinnor. Men redan 
då hade språkbruket väsentligen begränsat dess an- 
vändning till qvinnor. Din leska! ryter hos Isr. 
Holmström en äkta man till sitt huskors, och just i 
dylika situationer anträffas ordet oftast i litteraturen. 

Om vi till uttrycken din otäcka^ din ledska^ 
anknyta ett försök att utleta ursprunget till den 
sällsamma användning af din i stället för duy som 
dessa uttryck förete, så skall det strax visa sig, 
att vi härigenom knappast föras utom gränserna 
för vårt ämne. Bland oss närstående språk är det 
endast de skandinaviska, som känna en sådan an- 
vändning af possessiv-pronominet; eljest säger man 
öfeerallt du narvj du trolig icke din narvy ditt trolL 

Det synes vara Grimm, som tidigast fäst upp- 
märksamheten på det nordiska uttrycket. Det har 
väckt hans synnerliga intresse, så mycket mer som 
han trott sig finna dess källa långt borta i den ur- 



— 326 — 

nordiska mytologien. Det för honom tillbaka till 
den tid, då hvarje menniska vid sin sida egde en 
fylgja^ ett slags alter ego, som vakade Ofver hennes 
gärningar. Till denna fylgja, och icke till perso- 
nen sjftlf, skulle det efter din följande klandrande 
eller ömkande ordet enligt Grimm hänföra sig. 

Denna tydning är utan tvij^^el alltför djupsin- 
nigt lärd för att vara rätt sannolik. Rydqvist, som 
likväl en tid skänkte den ett visst erkännande, öfver- 
gaf den sedermera för en i Cleasby-Vigfussons is- 
ländska ordbok framställd alldeles olikartad förkla- 
ring: din i dessa förbindelser skulle vara uppkom- 
met genom en sammandragning af du med det 
därpå följande artikel-ordet {h)in\ din lille stcickare 
skulle stå i stället för du (h)in lille stackare. 

Också mot denna vid första ögonkastet ganska 
lockande förklaring kunna emellertid svåra invänd- 
ningar göras. Den är användbar endast för de 
jämförelsevis få fall, i hvilka det nedsättande ordet 
föregås af eller själffc är ett adjektiv, ty endast i 
dessa fall följes du af en artikel. Den stämmer illa 
med det förhållandet, att isländskan i dylika ut- 
tryck offcare sätter pronominet efter substantivet 
än före: man tilltalar där en person snarare som 
tjufven din än som din tjuf. Vidare måste man 
fråga: huru skall denna förklaring reda sig med 
första personens pronomen och med pluralprono- 



— 327 — 

mina? Edra små stackare kan ju omöjligt växa 
sammandraget af / {h)ina små stackare eller af 
någon motsvarande fornnordisk formulering; Uka 
litet kan ja<i {h)in usle stackare ha blifvit till min 
usle stackare. Att skylla allt detta på analogi- 
bildning förefaller mera än tillåtligt vågsamt. 

Härtill kommer ytterligare en mycket viktig 
betänklighet. De ifrågavarande uttrycken, som i 
vår nuvarande svenska endast stå som vokativer 
utanför satsen, kunna i äldre nordiska dialekter 
bilda integrerande delar af denna, och bland annat 
uppträda som subjekt. Om nu din vore samman- 
draget af du {h)in, borde naturligtvis verbet följa 
i andra personen, 'Du, din tjuf, är mycket djärf' 
heter emellertid på isländska alldjarfr er pjofrinn 
pinn, i stället för att verbets form enligt den 
Cleasby-Vigfussonska förklaringen ju borde hafva 
varit ert, motsvarande vårt gamla äst. 

För att nu genast antyda, i hvUken riktning 
jag skulle vilja söka lösningen på gåtan, kan jag 
lämpligen erinra om uttrycken ers nåd, ers höghet, 
ers majestät. Pronominet i dessa höfliga tilltals- 
formler är visserligen icke i allo analogt med vårt 
oq vadande possessiv, men det kastar enligt min 
uppfattning rätt mycket ljus däröfver. 

För att man skall kunna tala om någon ana- 
logi mellan dessa båda pronomina, högaktnings- 



— 328 — 

och missaktnings-possessivet, måste naturligtvis vid 
det senare, liksom vid det förra, det ord som följer 
efter pronominet icke direkt utmärka personen sjalf, 
utan antingen någon egenskap eller åtminstone 
någon opersonlig sida hos honom. Och härigenom 
ledas vi nu genast tUlbaka till utgångspunkten 
för denna vår digression: din otäcka^ din ledska 
betyda i själfva verket just din otäckhet^ din led-- 
het. Ledska är bildadt af led alldeles på samma 
sätt som ondska af ondj ilska af det gamla ad- 
jektiv illy som gifvit oss adverbet illa. Lind 
öfversätter också ledska i första rummet just med 
'Hässlichkeit', 'Garstigkeit'. Otäcka är ett abstrak- 
tum af något annat slag; äfven det har emellertid 
sina paralleler, t. ex. när svenskan af adjektiverna 
rättvis^ fåfäng med ett -a bildar substantivema 
rättvisa^ fåfänga. I norska folkspråket har man 
ett substantiv ei Leida, som betecknar 1) ledsam- 
het, 2) ledsam menniska. Det motsvarar således 
till betydelsen vårt ledska^ till formen vårt otäcka. 
Andra dylika abstrakta, som norska folksprå- 
het använder som tilltalsord i nedsättande mening, 
äro Vitleysa^ Agaleysa, Snerpa^ Uvyrda, Uskeyta^ 
Ustt/rja, UgjcBva. Det vore lätt att uppräkna ännu 
många flera. Om Krekja 'krokrygg' angifver Aa* 
sens ordbok, att det nyttjas »isasr om Kvinder^; 
skälet till denna inskränkning i ordets bruk är 



— 329 — 

naturligtvis den feminina ändelsen. Parallelismen 
med de nyss omtalade svenska orden ftr alltså fuU- 
stftndig. 

Också Norges och Islands fornspråk hafva en 
ansenlig mftngd nedsättande ord på -a. Liksom 
svenskan af sur bildar syra, har isländskan till 
ful bildat ett abstraktum fijla^ som ofta nyttjas 
med betydelsen otäck person', men egentligen och 
främst betyder otäckhet, smuts' — ordet ful till- 
hör i isländskan mindre ögats estetik än näsans 
och den moraliska känslans. Redan i den gamla 
Nials-sagan finner man en person tilltalas som 
mannfijla pin 'din otäcka menniska . 

Just det förhållandet, att ledska j otäcka^ LeidUy 
VitUysa^ fijla och dylika ord betecknat ej en per« 
son, utan en abstraktion eller, om man så vill, en 
sak, förklarar, att de trots sina feminina ändelser 
nyttjas äf^en om män. Betydelseöfvergången från 
abstraktum till konkretum är i alla dessa uttryck 
fullkomligt likartad med den vi träffa i ordet 
medelmdttay som ju i första rummet och egent- 
ligen betecknar 'medelmåttighet', men sedan också 
kommit att utmärka en 'medelmåttig person'. 

För icke länge sedan har A. Kock i en upp- 
sats i Skand. Archiv I behandlat visserligen icke 
de här nämnda orden på -a, men en ansenlig 
rad andra med dem likartade -a-ord, som finnas 



— 330 — 

använda i maskalin mening, särskildt såsom person- 
liga tillnamn. Kock har också på ett öfvertygande 
s&tt framhållit sannolikheten af att dessa nu man- 
liga beteckningar till en väsentlig del varit femi- 
niner med abstrakt betydelse. Det framgår af hans 
afhandling, att femininformen på -a åtminstone i 
äldre tider varit ganska vanlig vid bildandet af 
personliga öknamn och tillnamn. 

Här ofs^an sid. 236 har också påpekats, att för- 
klenande uttryck ensamt af den tvåstafviga formen 
skräJUiy slamra i vissa svenska bygder kunna räk- 
nas till ganska höga siffror. I bildningssätt öfver- 
ensstämmer med dem namnet på Snorres fader: 
ordet Sturla har ursprungligen betydt orolighet', 
sedan 'orolig person. På samma sätt har den 
gamle svenske konungen Emund Slema's tillnamn 
egentligen betecknat 'oduglighet' och Birger Brosa^s 
'smålöje'. Med afseende på de två förstnämnda 
tillnamnen har redan Rydqvist insett, att de blott 
i andra hand kunnat användas personligt, som om 
de betydde 'orolig , 'oduglig'. Om dessa namn i 
våra dagar ofta erhålla de mindre riktiga formerna 
SturUj SUmme^ är skälet uppenbarligen endast att 
det slutande -a, sedan dess ursprungliga mening för- 
dunklats, måst förefalla opassande vid manliga namn. 

Ju mera man ser sig om dels i den äldre 
nordiska litteraturen, dels inom bygdemålen, dess 



— 331 — 

mera finner man sig öfvertygad om att användan- 
det af feminina abstrakta i nedsattande personlig 
mening har synnerligen djupa rötter i de skandi- 
naviska språken. Men vi behöfva ej här stanna 
vid femininum. 

I fomsvenskan finnes ett ord, missmänna, som 
ursprungligen betydt 'missmanlighet', omanlighet\ 
men som sedan också brukas personligt: 'omanlig 
stackare'. I norska folkspråket motsvaras detta 
femininum af ett alldeles på samma sätt användt 
neutralt missmenne. Då vi alltså härigenom finna 
oss från femininum fbrda vidare till neutrum, kunna 
vi ej undgå att påminna oss hvad of^an meddelats 
om de nordiska språkens utpräglade böjelse att 
nyttja också detta senare genus i nedsättande 
mening. När isländingen tilltalade någon med 
auvirbit pitt 'ditt afvärde', 'din ovärdighet', hade 
han flyttat sitt tillmäle en grad lägre ned på miss- 
aktningens skala, än om han sade auvirhismahrinn 
pinn 'din ovärdiga menniska. 

Vilja vi på samma skala utmärka ännu en 
grad, så finna vi den ett litet stycke ofvanom de 
båda nu angifiia: den betecknas genom utbytet af 
din mot du. Du toky din toky ditt tok — i dessa 
tre uttryck hafv^a vi hela den nedstigande skalan 
vid ett och samma svenska ord. Skillnaden i be- 
tydelse mellan det personliga och det possessiva 



— 332 — 

pronominet i dessa fall är måhftnda icke stor, men 
den är bestämdt utpräglad; den blir i synnerhet 
märkbar, om äfven genusskiUnaden tillkommer: 
man jämföre tilltalet ditt elände med du eländige^ 
eller, för att taga ett så starkt kraftord som möjligt, 
ditt djäfvulskap med du djäfvuL Den sistnämnda 
formuleringen låter ännu en viss respekt fram- 
skymta bakom »oorden», såsom man fordom någon 
gång sade om dylika onda ord. Medan din-serien 
står med käppen eller hundpiskan i hand, har du- 
serien snarare väpnat sig med svärd eller klubba. 

Från en annan sida och just från den, där 
sakens rätta väsen bäst uppenbarar sig, kan man 
säga, att duy när det står framför skymfande ord, 
förhåller sig till din i samma ställning alldeles 
såsom skymford med personligt genus till mot- 
svarande med neutralt. Man kan därför också 
göra den iakttagelsen, att neutrala skymford högst 
ogärna framför sig tillåta ett du: man säger så 
godt som alltid ditt sjdpy ditt nöt^ ditt dbäke^ ditt 
spektakel^ icke du sjdpj du nöt o. s. v. 

Med denna anmärkning ha vi förts så nära 
målet för vår lilla undersökning om missaktnings- 
possessivet, att icke mycket annat återstår än att 
draga några konklusioner. 

Det nedsättande possessivet står i närmaste 
sammanhang med en på flera andra sätt fram- 



— 333 — 

trftdande benägenhet hos de nordiska folken att 
genom språkets tillhjälp förflytta en missaktad per- 
son ned under det personligas gräns, från genus 
animatum till genus inanimum. I förevarande fall 
har man väl icke fullständigt frånkänt den till- 
talade en personlig tillvaro, ty hvarje din innebär 
ju alltid ett medgifvande, att en du finnes. Men 
sitt mål, att göra denna du så värdelös som möj- 
ligt, vinner man därigenom, att man ur hans väsen 
liksom utsöndrar en viss sida, hvilken, på samma 
gång den behandlas såsom något opersonligt, fram- 
ställes såsom personens egentliga väsen. 

Stundom kan den afsöndrade sidan vara blott 
en egenskap, och i sådant fall eger förfarandet 
många analogier, äfven på områden, där icke ohöflig- 
het, utan just motsatsen åsyftas. Vi hafv^a redan på- 
pekat öfverensstämmelsen mellan din ledska (='din 
ledhet') och eders högheU i det ena fallet f ram- 
ställes ledheteny i det andra högheten som per- 
sonens innersta väsen; det är till den man vän- 
der sitt tal, icke till personen själf. Likaså gö- 
res odugligheten till den enda, allt annat upp- 
slukande egenskapen., hos den som tilltalas med 
din odåga; norskans besläktade och på snarlikt 
sätt använda Udygja talar för, att det här an- 
vända substantivet ej från början haft personlig 
betydelse. 



— 334 — 

Då vi sett, att dylika förklenande egenskaps- 
ord intaga ett ganska betydligt rum i de nordiska 
språken, hindrar oss intet att anse dem haf^a ver- 
kat attraherande på andra ord med likartad, dock 
icke abstrakt betydelse. Efter din otäcka kan man 
ha bildat din otäcking; din odåga eller, som A. F. 
Dalin skrifter, oduga kan ha lemnat förebilden för 
din oduglingj ditt tok för din tok. I Holbergs Jeppe 
paa Bierget III. 1 låter Jeppe kammartjenaren veta, 
att Munden siger nok Eders Naadey men Hiertet 
Eders Nar. Vi se här en dylik analogibildning 
försiggå midt under våra ögon: blott för sällska- 
pets skull har det konkreta Nar helt oförtänkt (och 
kanske utan att någon märkt det, förrän saken nu 
påpekas) kostymerat om sig till ett abstraktum. 

Emellertid skulle man helt säkert göra sig 
skyldig till en svår ensidighet, om man förmenade 
sig på denna väg kunna förklara alla de ring- 
aktande possessivema. Sådant är icke heller nödigt. 
Det behöfver icke alltid vara en egenskap, man 
utsöndrar ur sitt oflfer. När Själen och Kroppen 
i vår bekanta medeltidsdikt träta med hvarandra, 
får den senare heta thiin fwla iordh^ thiin fwla 
mwld. Själen drager fram ett 'uselt stoft' såsom 
det enda verkliga i hennes vederdelomans tillvaro. 
Annu oftare är det ett djur som uppenbarar sig, 
när slöjan faller för en misshaglig persons sanna 



— 335 — 

natur. I äldre tider anträffas inom honom oftast 
en hundi tin ondhe hiondh och andra kombina- 
tioner med hund finna vi i den medeltida Sa- 
gan om Didrik af Bern; och dylikt höres ofta &n 
i dag. 

Men icke blott onda egenskaper^ icke blott 
andelös materie^ icke blott oskäliga djur de- 
maskeras på detta sätt och framställas vid oqvä- 
dande tilltal såsom utgörande personens kärna. Det 
händer också, att man inom denna person upp- 
täcker en annan person. Man säger ju din skcUm^ 
din slyngelj din usling och mycket liknande. Och 
härmed synes då vår teori om att de missaktande 
possessiverna skulle innebära ett underkännande af 
den tilltalades eller omtalades personlighet vara 
alldeles bragt på fall. Vi få tvärt om två per- 
soner i stället för en. Och är icke själfva tanken, 
att en person på detta sätt skulle sönderdelas i 
två, alltför konstlad för att kunna anses sannolik? 

Härpå kan svaras: utan analogier från andra 
områden är åtminstone denna tanke icke. När vi 
säga: skalken tittar ut ur ögonen på honom eller 
han har en skälmy en lur* bakom öraty eller när 
danskarna säga om en person, som gifver sin munter- 



* Att lur här är en personlig beteckning, motsvarande 
hvad Messenios och andra äldre författare attrycka med luranty 
behöfrer väl ej sägas. lind Öfversätter lur med ein Laurer. 



— 336 — 

het fria tyglar, att han läder (eller slåar) Gcekken 
l08y så innebära alla dessa uttryck en likartad två- 
delning af personen. Och när man vidare utan 
svårighet säger: han har en skälnij en lur bakom 
öratj men jag märker den nog; skalken tittar fram 
ur hans ögonj hur mycket han än söker dölja den 
genom en allvarsam uppsyn^ så ligger i dessa ut- 
tryck också beviset, att den här antagna »inre 
menniskan:» icke nödvändigt behofver uppfattas som 
en verklig person, eller att den i hvarje fall måste 
tänkas något egenskapsaktig: skalken är mer än till 
hälften = skalkaktigheten, skälmen^ luren == skälm- 
aktigheten, lömskheten, gäcken = uppsluppenheten. 
Beviset härför är, att man annars i de sist anförda 
satserna skulle nödgats ersätta den med han. Och 
själfva det den^ som vid nedskrifvandet af före- 
stående anmärkning alldeles oöfverlagdt infunnit sig 
efter »inre menniska», lemnar ett ytterligare bevis 
för vårt påstående, att en dylik inre varelse natur- 
ligast träder för vår uppfattning såsom opersonlig. 
Bryggan meUan skälmen^ skalken o. s. v. i 
nyss anförda uttryck och tillmälena din skälm^ din 
skalk är lättast att slå, om vi erinra oss, hvad 
redan vidrörts, att de nedsättande possessiverna, 
som i den nuvarande svenskan blott användas voka- 
tiviskt utanför satsen, ursprungligen också kunnat 
ingå som en del däri. I sådana fall måste vi nu- 



— 337 — 

mera framför dem inskjuta ett duj ett dig eller 
något annat personligt pronomen. När konung Ha- 
rald Hårdråde jfrågar den besegrade Finn Jarl, om 
han viU utbedja sig fred, svarar denne enligt Snorre: 
éigi af hundinum pinum 'icke af dig, din hund\ 
Den sannaste öfvers&ttningen, den som bäst skulle 
trä£Pa saken, vore enligt det föregående: 'icke af din 
hundperson'. På samma sätt finna vi det tadlande 
ordet med sitt pronomen indraget i satsen, denna 
gång som dess subjekt, när »Den Stundeslese» hos 
Holberg frågar (II. 3): V il din Hund giere VoJd i 
mit Huu8? Också den äldre svenskan erbjuder 
likartade exempel. Johannes Matthaei citerar i sitt 
»Förmanelsebref» till Vadstena-nunnorna (1515) ett 
yttrande af en prest, som blifvit tillfrågad, om han 
kunde medgif^a, att en person finge taga lifvet af 
en tjuf; han svarade: thz gaar minom prest för 
närj det går min presterlighet för nära, det anstår 
mig icke såsom prest att gif va tillstånd till något så- 
dant. Detta sista exempel är på sitt sätt så mycket 
mera upplysande, som den sekundära bibetydelsen 
af missaktning här ej framträder. Ännu biskop Ru- 
deen, Carl XI:s och Carl XII:s samtida, låter ett 
klandrande din skälm ingå som del i satsen. Han 
skrifver »öfver then oförskämde pasq villanten» : 

Men himlen, som tin skälm med reetat Öga märker, 

skall laga tig en hämd, som är tia arghet värd [= värdig]. 

8v. Åhad. Handl. fr, 1886, 6. 22 



— 338 — 

Ocksä har kan »fin skälms på modem svenska 
öfversftttas alternativt med diffy din skälniy eller 
med din skälmnatur. 

Det afgörande beviset, att den senare öfversätt- 
ningen i alla likartade fall är den noggrannaste, lig- 
ger just i det förhållande, som vi ofvan invändt mot 
Cleasby-Vigfussons förklaring: när din skälm^ din 
hund i fornspråket stå som subjekt i satsen, för- 
enas de med tredje personen af verbet, ej med 
andra. Man kan här lämpligen påminna sig, att 
också höflighetsuttrycken eders nädy eders höghet 
förbindas med tredje personen och att äfv^en dessa 
uttryck lättast och bäst förstås, om man tänker 
sig dem ha först framträdt ej som vokativer, utan 
som verkliga satsdelar. 

Om nu någon skulle undra, huru det egent- 
ligen skall förklaras, att högaktning och missakt- 
ning mötas i samma grammatiska beteckning, och 
detta en tämligen besynnerlig, så är svaret gifvet 
genom hänvisning till en redan i det föregående 
gjord iakttagelse. Vi hafva sett neutrum, den oper- 
sonliga genusformen, tjenstgöra å ena sidan som 
de öfvermenskliga varelsemas, trollens, spöke- 
nas, det gudomligas genus, å andra sidan såsom de 
blott halfmenskliga varelsemas, barnens, tokarnes, 
sjåpens genus. Och vi hafv^a funnit denna illu- 
stration till den gamla satsen, att les extremes se 



— 839 — 

touchentj förklarlig därigenom, att mången åt det 
som står öfv^er honom icke vågar, och åt det som 
står under honom icke vill gifva en fullt person- 
lig tillvaro. På samma sfttt ftr det här. När vi 
med ett blott indirekt, opersonligt tilltal säga 
eders nåd i stället för nådige herre^ så ligger däri 
inneburet: »Ni är icke blott en nådig herre, ni är 
nåden själf, men nåden i så stor omfattning, att 
den ej kan *inr3anmas i personlig form». Likaså 
vid odåga. Om man försätter sig tillbaka till den 
tid, då odåga ännu sväfvade mellan den abstrakta 
betydelsen oduglighet' och den konkreta odugling', 
så ligger i tilltalet din odåga: »Du är ej blott en 
odugling, det vore till och med för artigt mot dig 
att säga dig vara odugligheten personifierad [detta 
skulle hetat: du odåga]; nej, din oduglighet är 
sådan, att man ej kan tala om dig och personlig 
tillvaro på samma gång — du har din plats nedan- 
för det menskligas, nedanför det verkligen lef- 
vandes gräns». 

Förmedlingar mellan de upphöjande och de ned- 
sättande possessivema saknas för öfrigt icke. Mot 
eders höghet såsom en omskrifning för andra perso- 
nens pronomen svarar stundom min ringhet (på tyska 
meine Wenigkeit) som omskrifning för första perso- 
nens. Och likasom neutrets nedsättande betydelse 
stundom visat sig kunna öfvergå i en skämtsamt 



— 840 — 

eller smeksamt förtrolig, så har äfven det nedsät- 
tande possessivet på samma väg stundom kommit ett 
stycke in på den berömmande sidan. Man säger ej 
blott din surkart j ditt troll, utan också din sötnos, 
din ängel. Menas de senare epiteten något mera all- 
varsamt, utbytes likväl gärna din mot du, genom 
hvilket uttrycket direkt förflyttas från genus in- 
animum till genus animatum, eller mot mm, som 
åtminstone medgifver möjligheten "att uttrycket 
fattas såsom tillhörande genus animatum. 

Vår undersökning om det nedsättande posses- 
sivet har, som man erinrar sig, utgått från be- 
handlingen af grammatiskt genus. Den har efter 
hand fört oss till frågan om genus animatum och 
genus inanimum. Om den här gifQa tydningen är 
riktig, är ett nytt bevis lemnadt för den stora, 
fastän hittills nästan förbisedda betydelse, som 
dessa sista kategorier ega för tydningen af gram- 
matiska företeelser inom vårt eget språk och inom 
andra därmed besläktade. 

Vi återgå nu till frågan om grammatiskt genus 
för att göra några ytterligare anmärkningar om 
språkets sträfvan att bringa harmoni mellan detta 
och naturligt genus. 

Vi hafva sett denna sträfvan yttra sig däri, att 
personbeteckningar på -a stundom flyttas öfver till 
feminin betydelse. Det är också på denna grund som 



— 341 — 

t. ex. de klandrande orden näspärlaj näbbgädda 
vftsentligen inskränkts till användning om qvinnor. 

Vid icke personliga beteckningar sker alldeles 
konseqvent en dylik öfverflyttning af maskuliner 
på -a till femininum. Ännu vid slutet af 1600- 
talet kunde Wallenius upptaga som mask. halka, 
skola, skada, linda, mossa m. fl. liknande ord, som 
ursprungligen haft en nominativ på -e, hvilken 
dock för Wallenius var förlorad eller på väg att 
förloras. Nu äro alla dessa ord femininer. 

Och lika ifrigt som maskulinema skjuta ifrån 
sig ordslutet -a, lika ifrigt sträfva sexuella femi- 
niner att tillegna sig denna ändelse. Det är här 
af intresse att kasta en blick på våra personnamn. 

I våra dagar sluta de allra flesta svenska 
qvinnonamn på -a; därnäst i ordningen följa 
de som äro bildade med det mot -a svarande 
stumma franska -e: Lovisa — Louise, Maria — 
Marie. Andra qvinnliga namnformer förekomma 
blott till ett mycket ringa antal. Man föreställer 
sig väl också gärna, att -a i qvinnliga namn hör 
till gammal god ordning hos oss. Men den som 
genomgår en mera omfattande förteckning öfver 
svenska personnamn från medeltiden, t. ex. Kull- 
bergs register till riksarkivets pergamentsbref eUer 
M. Lundgrens »Personnamn från Medeltiden», blir 
genast öfvertygad om att inhemska qvinnonamn på 



— 342 — 

-a hos våra förfl&der endast förekom mo såsom rätt 
sällsynta undantag. Medeltidens svenska qvinnor 
hade namn formade som Valborg^ Sigridj Ingegerd^ 
Ramfridy Gunhild^ Gudrun; mycket mindre ofta 
möta vi ett Helgay ett Tora o. d. De inhemska namn, 
som i våra dagar sluta med -a, ha nästan alla 
fått detta i yngre tid; så Gunilla^ Göthilday Hildas 
Hulday Gerdtty Disa. Under en viss period fingo 
äfven forntidens nordiska gudinnor underkasta sig 
det nysvenska modet: Frigg blef Frigga, Idun 
Idunay Skuld Skulda; ännu säga vi Norna för det 
gamla Nom. 

Vid närmare granskning finner man, att den 
inhemska analogien efter femininer sådana som 
Helga, qvinna, jänta blott till en del framkallat 
den nuvarande ordningen. Troligen lika mycket, 
eller snarast ännu mer, är det latinet med sina 
dotterspråk som här varit den verksamma faktorn ; 
alla de många namnen på -ina äro af romaniskt 
ursprung, och Gustava, Erika m. fl. antyda genom 
sin accentbrytning, att de, trots sina svenska stam- 
ord, äro skapade efter utländska språklagar. Och 
det är icke blott det latinska -a, som står bakom 
våra qvinnonamns vanliga slutfall; detta har också i 
väsentlig grad sina källor i grekiskan och hebrei- 
skan, hvartill skälen väsentligen äro af religions- 
historisk natur; ja, till och med slaviska, arabiska, 



— 343 — 

arameiska och andra ännu mera främmande be- 
ståndsdelar blanda sig in i vårt qvinnliga -a. 

Icke heller må någon tro, att alla dessa femi- 
nina -a från början äro identiska, och af de skilda 
språkens öfv^erensstämmelse i denna punkt draga 
slutsatsen, att vokalen -a eger en särskildt inne- 
boende feminin klang. Våra inhemska femininer på 
-a ha fordom ändats på -ö. Man hade slutit sig till 
detta på språkjämförelsens väg, och det mest slående 
beviset att slutsatsen varit riktig har Vilh. Thom- 
sen lemnat genom sina glänsande undersökningar 
om nordiska ord, som i urgammal tid lånats från 
de nordiska språken till de finska. Ordet källay 
hvars urform man konstruerat till kaldiöy heter 
där kaltiOy galdo. Ett helt. annat -a är det som 
slutar namnen Eva, Hanna, Anna, Rebecka och 
andra från hebreiskan lånade ord: det har ur- 
sprungligen uttalats -at. Likaså hafva arabiska 
namn som Amina, Suleika tidigare hetat Aminat, 
Suleikat. Vårt vanligaste qvinnonamn Maria, som 
också är af semitisk, närmast af arameisk härkomst, 
har däremot från början slutat på -m; jfr det hebre- 
iska Mirjam, tidigare Marjam. Det vid sidan af 
Maria stående Marta är visserligen också af ara- 
meiskt ursprung, men har ett -a af helt annat slag: 
vokalen är här en efterhängd artikel, som ej har det 
minsta att göra med ordets genus; femininmärket 



— 344 — 

ftr har det förutgående -t. I vårt eget språk har 
alldeles på samma sätt en tillfällig ljudlikhet drif- 
vit sitt spel med genustecknet, när våra bygdemål 
omtala furen, musen med formerna fur-a, mus-a 
— former, som trots all yttre likhet med en fur-oL, 
en rätt-a hafva ett helt annat (genom förkortning af 
artikeln uppkommet) -a än dessa. I alla hittills 
nämnda fall är alltså det feminina -a oursprung- 
ligt. Återrtå sedan visserligen några språk, hvil- 
kas feminina -a tills vidare icke af oss kan redu- 
ceras till någon äldre form eller till någon annan 
ursprungligare betydelse. Vi hafva det latinska 
-a i Julia, det grekiska -ä i Sofia, det slaviska 
-a i Katinka, det fornindiska -ä i Sakuntala. Men 
alla dessa olika -a sammansmälta, historiskt sedt, 
i ett enda: de nämnda språken höra alla till samma 
stam och hafva fått sitt feminintecken genom arf 
från en gemensam ättemoder. 

De beståndsdelar, som ingå i vårt nuvarande 
qvinnliga -a, må nu emellertid vara huru många 
och huru främmande som helst, säkert är, att de 
för vår nutida språkliga känsla hopväxt till en en- 
het och att de bilda den starkaste form-analogi^ 
som vår genuslära vet af. Endast orden på -a och 
inga andra kunna genom själfva sin form förmå 
oss att i fullkomligt hvardagslag säga hon i stället 
för den om liflösa föremål. 



— 345 — 

Ja, ett par af dessa ord kunna till och med 
frammana ett hon, när de sjslfva alls icke äro 
nämnda: de verka i osynlig måtto. Ett sådant 
ord är redan i det föregående omtaladt: vi hafvra 
sett, att hon inom sjömansvärlden nyttjas som 
fartygspronomen, utan att det tänkta skuta behöf- 
ver vara utsagdt. Ett annat sådant ord är klocka. 
Tänk hvad tiden lider! Jag tror hon siar ferriy 
säger Bergslagsfröken (IIL 4) hos Kexél, och ingen 
tyder här hon på tiden. Lika litet hänför någon 
hon till dagen f när Glunten hos Wennerberg sjungen 

redan lider det långt fram på da'n; 
nyss, tror jag, slog hon tre. 

Vi lemna nu emellertid det feminina -a. Desa 
motsvarighet på det maskulina området är -e. Vi 
hafv^a Helge — Helga, Tore — Tora, make — 
maka, gubbe — gumma, gosse — flicka. Det är 
endast på namnområdet, som de båda bildningarna 
visa någon större benägenhet att ställa sig parvis 
under samma stam. 

I djur- och ännu mer i person-beteckningar 
är detta maskulina -e en omtyckt ändelse. När 
det franska canaille på svenska blir kanalje, under 
det att de likbildade franska bataille, bouteille icke 
få någon slutvokal, så är skälet helt visst, att det 
förstnämnda ordet, i motsats mot de båda andra, 
betecknar person. Samma skäl har framkallat det 



— 346 — 

dalkare för dalkarl^ som stundom ses i äldre skrifter, 
t. ex. hos S. Columbus; ordet kajstar för öfrigt ljus 
öfv^er det på samma sätt bildade stackare af stafkarL 
I hanne är -e icke äldre än sedan förra århundradet. 
Ännu Linné skrifver en han, såsom också danskarna 
fortfarande göra. Särskildt har -e i åtskilliga fall ut- 
trängt ett äldre -a i benämningar på manliga varel- 
ser: de gamla herray kämpay pojka klingade feminint 
och hafva därföre omskapats till herre^ kämpe j pojke*. 

* Vid pojka har v&l äfven det akata tonfallet medverkat till 
-e. — I några hithörande ord har visserligen tvärt om -c fallit 
bort, åter andra uppträda med dubbelformer. Den äldre sven- 
skan skrifver profete^ poete, patriarke, persone (alla ombildningar 
af latinska ord på -a)., I »Variarura rerum vocabula» (1538) 
möta oss drotte, faddre, falke, hägre^ boofinke. Det medeltida 
hceledh, hceledhe^ vårt hjälte (A. Kock, Landsmålstidskr. X. 3. 9) 
svarande mot tyskans Héld^ heter ännu hos Messenius emellanåt 
hielt. Djäkne har i danskan intet -e (Degri); i den äldre sven 
skan finnas båda formerna, vanligast dock dioekn, I vår bibel 
(1 Sam. 20: 30) kallas från Gustaf I:s tid Jonatan af Saul for 
-åkalk och hofve (jfr T. Bube). Formen skytt finnes hos Wal- 
lenius, men vår bibel har skt/tte omvexlande med den äldre for- 
men skatta, pl. 'or (Judit 2:7); hos Runius vexlar skytta med 
skytt. Tupp, bos G. Wallenius topp, heter hos Törnevall och 
I. Holmström tuppe, liksom vårt folkspråk har tocke, kocke jämte 
kock (Eietz 342; jfr det finska kukko). 1 personbeteckningar 
på -ing, som 8läkting(e), arfving(e), råder ännu någon vacklan. 
Vid åtskilliga folkslagsnamn likaledes: i Finland säges ofta rysse, 
i Sverige vanligen ryss. Vid sidan af östgöte, vestgöte står utan 
-e det osammansatta göt; Sahlstedt skrifver dock göthe. — Skä- 
let till denna vacklan är i ord, som mest nyttjas i pluralis (så- 
«om just folkslagsbeteckningar), säkert det, att pluralen -ar lika 
lätt kan gå tillbaka på en sing. med -e som på en sing. utan 
Tokalslut. I utländska ord, äfvensom i sammansatta, där ac- 
^entuationen i singularens bestämda form ej vållar olikhet, kunna 
Bfven formerna med artikel ha sin andel i dubbelheten (jfr 
A. Kock, Svensk akcent II. 393). 



— 347 — 

Då alltså -e har en utprftgladt maskulin ka- 
rakter, kunde man vänta, att därmed bildade no- 
mina i fråga om efterföljande pronomen skulle in- 
taga samma undantagsställning som orden på -a: 
den efter hithörande opersonliga ord skulle alltså 
i viss mån vika för han. 

Granskningen af vår litteratur bekräftar emeller- 
tid icke denna förmodan. Jag har ej funnit, att 
bdge oftare följes af han än pil, stake oftare än 
stocky nacke och strupe offare än hals. Vår redan 
på andra, områden gjorda erfarenhet bekräftar sig 
alltså: femininet, såsom en i förhållande till det 
alldagliga maskulinet mera karakteristisk kategori, 
gör sig mera än detta bemärkt af språksinnet. 

Emellertid är -e visserligen ej alldeles utan 
betydelse med afseende på efterföljande pronomen: 
det har en negativ, hindrande makt. Äfven de 
svenska författare, som ej draga i betänkande att, 
när fantasien så ingifver dem, låta nyssnämnda 
maskuliner pil, stocky hals lika fritt efterföljas af 
hon som femininema mUy stod, kind^ tveka helt 
visst att använda hon om orden på -e; de hafva 
vid dem endast valet mellan han och den. 

o 

Åt öfriga ordbildande element behöfva vi ej 
här egna någon uppmärksamhet: de förmå endast 
i ännu mindre grad än -a och -e utöfva något in- 
flytande på vår användning af pronomina. Om 



— 348 — 

'het och några andra abstrakt-ftndelser jämförelsevis 
ofta hos poeter och talare efterföljas af hon, är 
skälet, såsom vi i det förgående sett, ej gram- 
matiskt: förhållandet beror på en mer eller mindre 
medveten poetisk personifikation. 

Vissa enstaka ord finnas emellertid i sven- 
skan, som röja en särskild större benägenhet än 
de öfriga att förenas med han och hon. Språk- 
forskaren och skolgossen veta båda från gammalt, 
att just språkens vanligaste ord gärna i fråga om 
böjning undandraga sig de allmänna analogierna 
och därigenom blifva, som man säger, »oregel- 
bundna». Skälet är i väsentlig mån, att dessa 
hvardagsord segare än andra pläga hålla fast vid 
äldre, annars öfvergifna former. Samma skäl är 
det som här åt vissa allmänt brukliga substantiver 
beredt en något egendomlig ställning i fråga om 
personalpronomen. 

Till dessa ord höra i första rummet sol och 
måne. Visserligen omtalas äfven dessa båda ord 
ojämförligen oftast som deriy men ett hon om solen, 
ett han om månen är icke alldeles ovanligt äfven i 
enkelt hvardagstal. Hos poeterna äro han och hon 
till och med synnerligen vanliga, ett förhållande som 
likväl hufvudsakligen bör förklaras på annat sätt. 

Så långt tillbaka i tiden vi kunna följa vårt 
släktes historia visar den oss, att menniskobamens 



. j i_-i» 



— 349 — 

fantasi under alla luftstreck ifrigt sysslat med de 
båda vandrande himlaljusen och i dem sökt upp- 
täcka menskliga känslor och menskligt lif. öfver 
»Die Liebesgeschichte des Himmels», sagan om so- 
lens och månens kärlek, har • en tysk författare (E. 
Siecke) nyligen utgifvit ett arbete. Materialier till 
likartade undersökningar kunna i sjSlfvs, verket 
hemtas ur alla tiders och alla länders litteratur, ur 
nutidens nyaste skaldeverk lika väl som ur Rigvedas 
sånger. Det är i väsentlig mån på grund af dylik my- 
tisk personifikation, som vi inom litteraturen så ofta 
efter de båda ifrågavarande orden finna hon och han. 
Den rent grammatiska traditionen har emeller- 
tid, som nyss nämndes, äfven sin andel däri. Men 
om ock traditionen här visat sig starkare än van- 
ligt, så ådagalägger å andra sidan just våra poe- 
ters språkbruk, att den likväl sedan länge stått på 
vacklande fötter. »Om solen är på Svenska han 
eller Äow, lärer knapt någon visst veta», heter det 
redan 1753 hos Sahlstedt (Anm. om Sv. språket 
B. 3). I synnerhet förr, innan ännu svensk språk- 
lära upptagits bland våra skolämnen och genom 
sina genusregler börjat lägga ett visst band på 
våra författares fantasi, personifierade svenska skal- 
der utan minsta betänkande solen såsom han och 
-»månans såsom hon. Ordens rätta grammatiska 
g^ius hade i detta fall måst vika för det poetiska 



— 360 — 

genas, som bestämts af grekiska, latinska, franska, 
italienska författares språkbruk — det var, såsom 
redan anmärkts, från dessa håll som vår renässans- 
tids skalder mest hemtade sina förebilder, och 
efterverkningar häraf spåras ännu. Solen höra vi 
väl stundom omtalad såsom en drottning i gyllene 
skrud (Nicander) eller mera bestämdt såsom da- 
gens drottning (Lidner, Sander), men ännu oftare 
är den dagens drott (G. F. Gyllenborg, Afzelius, 
Stagnelius, Carl XV), dagens konung (Nicander, 
Sehlstedt), ljusets kung (J. G. Oxenstjerna), him- 
lens drott (Runeberg), himlahvalfvets drott (Silver- 
stolpe), fästets unga prins (Topelius), himmelens 
son (Tegnér), sångens^ ljusets fader (Tegnér), jor- 
dens brudgum (Geisler, Wennerberg), jordeländer- 
nas brudgum (Nicander), naturens brudgum (Carl 
XV), naturens make (Vitalis), för att icke tala om 
mera skämtsamma personifikationer, såsom då Vi- 
talis nämner solen den himmelske lagmannen eller 
Nicander apostroferar den med magnijice rector. 
Väl är solen en annan gång hos Vitalis maka åt 
blomsterguden Majj men i stället är den hos C. F. 
Dahlgren fader till dottren Maj. Om solen är han 
eller hon, kan alltså ej utrönas hos våra poeter. 

Nästan lika vacklande mellan han-kön och 
Äon-kön är i äldre tid månen. Då man förr ofta 
använde den ursprungligen blott oblika formen måna 



— 351 — 

ftfven som nominativ, ja, då man stundom till och 
med vågade en plural mdnor (Levin Möller under 
Paraséléne)y är det ej att undra på, om t. ex» 
Stagnelius kunnat omtala denna himlakropp dels 
som solens syster^ dels som solens brud^ eller om 
Wadman i den sett jordklotets enka. Mera oregel- 
bundet är det, när om manen (med bibehållet -e) 
s&ges, att Aon kysser fjället pd pannan (Strindberg). 

Äldre skalder hafva stundom undgått kolli- 
sionen mellan poetiskt och grammatiskt genus genom 
att för solen skrifva PhoebuSy för månen Diana^ 
Selene^ Luna. 

Vi skola ej vidare stanna vid dessa mera litte- 
rära genusafvikelser och erinra blott därom, att en- 
gelskan i behandlingen af ordet sol går jämsides 
med svenskan. Det förstnämnda språket omtalar i 
allmänhet the sun som ity men i hvardagligt tal får 
den- äfven stundom heta she, under det att å andra 
sidan poeterna, påverkade af klassiska inflytelser, 
ofta skrifva he.* 

Vår äldre litteratur, särskildt vår litteratur 
under den period, då franskt inflytande var för- 
herskande, gaf också åt himmel en undantagsställ- 
ning; vi se detta ord mycket ofta följas af han. Man 
upptäcker likväl snart, att denna oregelbundenhet 

* Härifrån afvikande uppgifter hos Mätzner m. fl. om en- 
gelskans genus vid sun rättas af Joh. Storm, Eng. Filologi III f. 



— 362 — 

uteslutande har sin grund dftri^ att ordet efter 
mönstret af det franska le Ciel kunnat användas 
som ett slags opersonlig omskrifning för Gud. Just 
i dylika fall är det som det föredrager han. Man kar 
i substantivet lyckats undertrycka personligheten, 
men den har ktev trängt sig fram i pronominet. 
En förträfflig motbild till hvad här försiggått 
lemnar det feminina ordet försyn^ som ju likaledes 
stundom nyttjas i stället för Gud. När i sådana fall 
ordet anträfifas efterföljdt af ett personligt pronomen, 
är detta icke alltid — såsom ordets grammatiska 
genus fordrade — ett kon, utan stundom ett han. 
A. G. Silverstolpe skrifver i balladen »Clotilda»: 

Ack! ej så hård, var gubbens svar, 
jag känt Försynen än: 
mig gaf han här i nöden lugn, 
han skänker dig en vän. 

Jämväl i denna punkt kastar den genuslösa 
engelskan sitt ljus öf^er vårt språkbruk: den vi- 
sar, att det i hithörande fall ej är fråga om gram- 
matiskt eller poetiskt genus, utan i själfva verket 
om sexuellt. Heaven och Providence haf^a it som 
grammatisk beteckning, she som poetiskt genus, 
men när orden direkt beteckna Gud, följas de af he. * 

* O. Behnsch, Das bildl. Geschlecht der engl. Haupt- 
wörter (1861, s. 19), anför från Cowper: 

Vigilant över all that he has made 
Kind Providence attends with gracious aid. 
Exempel på Heaven med it^ he^ she finnas äfven hos G. A. 
Ljunggren, The poetical gender of the substantiyes in the works 



~ 353 — 

Orden syndy trOy bön förekomma relativt ofta 
med hon. Säkerligen bör skälet härtill sökas i in- 
flytelser från vår ålderdomliga bibelsvenska eller 
från vårt religiösa språk i allmänhet, inom h vilket ju 
de nämnda orden äro synnerligen vanliga. Personi- 
fikation ligger emellertid vid dessa begrepp så pass 
nära till hands, att man omöjligt i hvarje fall kan 
säga, hvar grammatiskt genus slutar och poetiskt 
börjar. Redan i vår bibels berättelse om Kain 
höra vi, att synden — efter det hebreiska uttryc- 
kets innebörd — »ligger som ett lurande vilddjur 
för dörren»; och biskop Thomas, från hvilken vi 
nyss anfört ett citat om Friheten, klagar beträf- 
fande Tron (= Troheten), att med denna på hans 
tid är så illa bestäUdt, att hon siter oc gråter. 

Det hon, som vår bibel efter den gamla sven- 
skans sed låter följa på själ, måste också gifva oss 
förklaringen därpå, att ännu i våra dagars språk ett 
hon stundom infinner sig efter detta ord. Märk- 
värdigt är, att själ detta oaktadt hos goda för- 
fattare kan ses förbundet med ett maskulint han. 
Hos Sehlstedt sker sådant upprepade gånger. Or- 
dets vanliga nutidspronomen är naturligtvis den. 



of Ben Jonson (1892), s. 9. Äfven i svenskan förekommer 
himlen undantagsvis med hon, närmast väl efter mönstret af 
försyn. Så hos Sara. Triewald (Läre-Spån, s. 12): 
Som höga Himlen ej sin gåfva ärnat sälja, 
städa hennes milda hand alt utan räkning ger. 

Sv. Akad. Handl. fr. 1886, 6. 23 



— 364 — 

Af våra Ofriga femininer äro handy bok och 
ros de jag oftast påträffat åtföljda af ett, såsom det 
förefaUit, rent grammatiskt hon. Likväl är genus- 
traditionen uppenbarligen svag äfven vid dessa ord: 
man finner det ej blott däraf, att den är långt 
vanligare än hon ; i samma riktning pekar det för- 
hållandet, att också de nämnda orden till och med 
hos våra bästa skalder kunna förekomma med ett 
han. När vi hos Topelius »I Esplanadema» läsa: 
min hand han skäl/de sd, utesluter sammanhanget 
all tanke på ett blott skriffel för hon. På ett annat 
ställe (»Tidigt bruten>) säger samme författare om 
natten, att han ljusnade. Ett liknande exempel 
hafva vi i början af denna uppsats anfört från 
Runeberg. Planboken — han ses i Leopolds 
»Metromanien» IIL IL 

Också hos ett och annat maskulint ord synes 
de bildades språk i någon mån hafva bevarat gram- 
matiskt genus. Likväl äro fallen här ännu osäk- 
rare än vid de nu omtalade femininerna. Man 
kunde vänta, att t. ex. hvad som gäller om hand 
skulle ha sin motsvarighet vid fot, men erfaren- 
heten vederlägger en sådan förmodan. Dag gör 
däremot verkligen i någon mån sällskap med natt: 
ordet förbindas en och annan gång med ett han^ 
som ej beqvämligen kan förklaras såsom poetiskt. 
Efter substantivet död är ett han rätt vanligt. Vi 



— 355 — 

kunna här, såsom i ett par föregående fall, tänka 
på arkaistiska inflytelser från bibelns språk. Med 
dessa inflytelser blanda sig likväl också elementer 
af poetiskt genus. Dessa senare torde till och med 
vara det viktigaste. 

Tämligen ofta förekommer ett måhända icke 
alltid personifierande han efter de olika uttrycken 
för vindi storra^ orkan j bris, ilj nordan^ vestan 
o. s. v.; jfr sjömännens han [=det] friskar i. Dock 
visar sig detta han föga rotfäst; det kan vika för ett 
hon. Ett exempel härpå har ofsran (s. 283) anförts 
från Leopold. Vestanvindens i förhållande till öf- 
riga vindar blidare lyi^ne har i Atterboms »Lyck- 
salighetens ö» låtit Zephyr framstå i gestalten af 
ett barn; en likartad åskådning har stundom för- 
vandlat ordet vestan till femininum: 

äfven vestan eger sitt behag, 
då öm hon läspar på en molnfri dag, 

heter det i Tegnérs sång öfver J. Lundblad. Wallin 
använder för öfrigt ordet som neutrum: 

dansa som ett vestan, om du vill, 

skrifver han »till Dora»; analogien med det neu- 
trala vestanväder har säkert här varit bestämmande. 
Efter ordet tid finner man det hvardagliga 
den tämligen ofta ersatt af ett mera personligt 
pronomen, som än är han^ än hon* Hufvudsak- 



— 356 — 

ligen bero val dessa fall på poetisk personifikation; 
men då de ftro jämförelsevis många^ har kanske 
ftfven grammatiskt genus en viss andel i dem.* 

De här anförda orden torde vara de enda, 
som i fråga om personalpronomen göra något an- 
språk på undantagsbehandling. Och äfven vid 
dessa är, såsom redan sagts, ett den långt all- 
männare än han och hon. 



* Ända från medeltiden har ordets genus i de nordiska 
språken varit vacklande, dock så, att i fomspråket femininum 
var regel. På grund häraf, och därför att tid i vissa [icke 
alla] svenska munarter är femininum, ville Rydqvist för vårt 
nuvarande riksspråk endast erkänna detta genus, och andra språk- 
forskare hafva följt hans auktoritet. De första upplagorna af 
Sv. Akad. Ordlista upptaga ordet också blott ^ som femininum 
(frånsedt uttrycken t sinom tid, i råttan tid). Åtminstone inom 
vår vittra litteratur är likväl maskulinum otvifvelaktigt mera 
allmänt. Som bidrag till kännedomen af språkbruket bifogas 
här en liten lista, som visserligen af tillfälliga skäl saknar flera 
af våra mest bekanta författarenamn, och som äfven i det hän- 
seendet är bristfällig, att jag ej vågar förneka, att författare, 
för hvilka jag uppgifvit blott ett genus, möjligtvis på andra 
ställen kunna hafva det motsatta. Tiden såsom han har jag 
emellertid funnit hos P. Swart, Gustaf II Adolf, Brasck, Wi- 
vallius, G. Rosenhane, S. Columbus, Runius, Geisler, J. Wallen- 
berg, G. Palmfelt, J. G. Oxenstjerna, J. O. Wallin, Ling, Teg- 
nér, Geijer, Vitalis, Fahlcrantz, v. Beskow, Nicander, Palmaer, 
Sehlstedt, samt hos lexikograferna eller grammatikerna G. Wal- 
lenius, Lind, Sahlstedt, J. G. P. Möller, Weste, Lindfors, Dalin. 
— Med hon åter har jag funnit ordet hos Beliman, A. G. Silver- 
stolpe, Stagnelius, Talis Qualis. Han och hon omvexlande har 
jag sett hos Lucidor, O. von Dalin, fru Nordenflycht, Bottiger, 
V. Rydberg, Lysander. — På danska har jag anträffat tiden 
personifierad som femininum hos Oehlenschläger; i dikten >De 
tvende Kirketaarne» skrifver han (i folkvisestil): 

Tiden hun gnaver med skärpen Tand, 

Dertil hun haver stor Drift. 



— 357 — 

En fråga, som här, under grammatiskt genus, 
måste upptagas till besvarande, är den, huruvida 
nutidens svenska språk genom något annat känne- 
tecken än personalpronominets kön förmår skilja 
maskulinum från femininum. 

I tyskan, franskan, italienskan och många an- 
dra språk är det medelst substantivernas artikel 
som man i främsta rummet brukar angifva deras 
genus. Vårt eget folkspråk återfinner också säkrast 
ordens genus i deras olika artikelform: en dag, 
dag-en, men e^ natt, natt-a. Det svenska hög- 
språket känner ej dessa olika singulara former af 
artikeln; frågan blir då, om vexlingen mellan -ne 
och -na i pluralis kan vägleda oss, när vi skola 
skilja maskulinum från femininum. 

Det är väl bekant, att en och annan författare 
önskat genomföra -ne för ord af förstnämnda genus 
och förbehållit -na åt femininerna. De hafva fun- 
nits — kanske finnas några ännu — som denna 
princip till ära till och med skrifva smederne, re- 
ferenterne, frederne. De flesta genusvänner stanna 
emellertid vid yrkandet, att man skall skilja mellan 
-ne och -na vid pluraler på -ar. Andra åter in- 
skränka detta undantagsfall ytterligare därhän, att 
endast sexuella maskuliner på -ar böra hafva -ne. 

o 

A andra sidan finnas likväl många som anse, 
att vid pluraler på -ar ensamt välljudet bör vara 



— 358 — 

afgörande. De sftga därför utan hansyn till ordens 
genus drottning ame lika vftl som honung arne. En 
sådan ordning förordades redan 1753 af Sahlstedt, 
vår under förra århundradet mest inflytelserike 
grammatiker, och många hålla ännu fast vid denna 
beqväma regel. Fäderna och mödrarne få på detta 
sätt ombytta ändelser. I alldeles motsatt riktning, 
assimilerande i stället för dissimilerande, finner man 
det rent fonetiska intresset hafva verkat, när 1686 
års kyrkolag skrifver bishoparna, men superinten- 
denterne. 

Det otvungna talspråket har i denna fråga 
länge sedan feUt sitt domslut. Det föredrager, såsom 
äfven Svenska Akademiens Språklära för ett hälft 
århundrade sedan uttalat, öfverallt -na; Rydqvist 
har också bekräftat denna erfarenhet. Då vidare 
redan Gustaf I:s bibel har -nar och -na som masku- 
lin artikelform, och jämväl vår förste svenske gram- 
matiker, Aurivillius, endast erkänner formen -na 
som högsvensk, visar det sig, att talspråket äfven 
har stöd i historien. Ingen kan tvifla om att fram- 
tiden tillhör formen -na. Hänvisande i öfrigt till 
N. Linders sakrika utredning af denna fråga,* 
stanna vi här vid den slutsatsen, att om man än kan 
vilja bygga en teori för pluralartikelns lämpliga 

* I Forhandlinger ved det Nordiske Filo]ogm0de i Kri- 
stiania 1881. 



— 359 — 

form på genusåtskillnaden, så är det omöjligt att 
tvärt om bygga någon teori för genusåtskillnaden 
på artikelns form. Därtill har denna form alltför 
liten stadga inom vårt litteraturspråk och alltför 
mycken stadga — på angifvet sätt — inom vårt 
talspråk. 

Ett område, som onekligen har större be- 
tydelse för upprätthållandet af skillnaden mellan 
maskuliner och femininer, är adjektivernas böj- 
ning. Vårt fornspråks för maskulinum egendom- 
liga ändelse -er i nom. sing. har visserligen fallit 
l^ort: unger-sven i motsats till ung -mö står som 
^tt qvarglömdt minne från en länge sedan för- 
gången språklig ordning. Men den skillnad vi 
^öra mellan ädle herre och ädla fru, mellan den 
blinde och den blinda, visar att en genusmotsats 
fortfarande här består. Området för denna motsats 
är. emellertid mycket begränsadt. Det inskränker 
sig väsentligen till exempel af samma slag som 
de nyss anförda, alltså till de fall, då fråga är 
om sexuellt genus, i synnerhet vid personer. 

Om vi bortse från femininet, som genom arf 
från fornspråket alltid får -a, kunna vi dock äfven 
iakttaga, att motsatsen mellan -e och -a i adjek- 
tiverna står i ett visst samband med motsatsen 
mellan genus animatum och genus inanimum. En 
häst, som betecknas med den, heter nästan alltid 



— 360 — 

den storaj den åter, som har han till proDomen, 
kan också omtalas såsom den store. 

Om det som icke har lif nyttjas dåremot i 
naturligt högspråk knappast annat än -a. Några 
författare hafva visserligen sökt att genomföra -e 
äfven vid grammatiska maskuliner, men ett dylikt 
oflFer åt den lärda teorien sker ej utan obehag både 
för den skrifvande och för den läsande. Ingen 
kan utan att medvetet trotsa aggande känslor i 
sitt språkliga samvete skrifva om den homeriske 
dialekten eller om en tänkares jilosojiske stånd- 
punkty låt vara att dessa former verkligen finna» 
att läsa på boktitlar från senare tid. 

Den motsats mellan lefvande och liflöst, som 
ligger till grund för vår användning af -e och -a, 
visar sig emellertid vid närmare skärskådande vara 
på ett egendomligt sätt modifierad. Enligt det 
allmännaste, om ock ej enrådande språkbruket sä- 
ger man å ena sidan med -^, å andra sidan med -a: 

käre fader — kära far 

min gode broder — min go(d)a bror 

du store konung — du stora pojke 

du usle stackare — din usia stackare 

den eldige springaren — den eländiga kraken 

Vårt genus animatum betecknas alltså icke 
beständigt med -e, utan endast när det uppträder 
mera högtidligt, så att säga i paraddräkt. En 
följd häraf är, att . svenskan företer en rad ad- 



— 361 - 

jektiver, som i vissa stäUningar, särskildt framför 
en maskulin vokativ, så godt som alltid måste 
hafva -^, under det att en annan grupp lika be~ 
stämdt föredrager -a. Det heter om en man nästan 
alltid med -^: ädlej vise^ ridderlig Cj högborne, åU 
drige^ idoge. Dylika adjektiver veta ej af något 
h vardagslag; de bära alltid stor uniform, och ett 
simpelt -a (vid maskuliner) kan därför icke anstå 
dem. Tvärt om* hafva ord sådana som söt, ravy 
stygg, otäck ett anspråkslöst hvardagstycke, som 
bäst forliker sig med -a. Och om vi se stor jäm- 
förelsevis ofta antaga -^, så visar sig liten däremot 
mest hemmastadt med ett -a. Söta, lilla, goda 
hongl. sekter! -säger fru Nyblad i Louis De Geers 
komedi »Grefve Lillie»; särskildt stockholmskan 
uppradar ofta på detta sätt en hel följd maskulina 
-a-adjektiver af smeksam karakter. Franzéns visa 
Goda gosse, glaset töm, kunde ej lika lämpligt ha 
börjat med gode. 

Den språkhistoriska slutsats man kan draga af 
dessa förhållanden — en slutsats, som på samma 
gång innebär deras förklaring — är väl den, att 
det väsentligen är inflytelser från det ålderdom- 
ligare litteraturspråket som uppehållit -e i här om- 
talade ställning. Hade talspråket utvecklat sig 
utan dylika påverkningar, skulle vi sannolikt öfver- 
allt haft -a. 



— 362 — 

Svenska Akademiens Språklära uppräknar nå- 
gra adjektiver, i hvilka tilläggandet af -e säges 
»stöta örat»: ny, kall, blid, klar, folkrik, rund, hvit, 
röd m. fl. Hvar och en ser, att den nyss för söt, 
stygg angifna förklaringsgrunden icke räcker till för 
dessa fall. Iakttagelsen är likväl på det hela riktig, 
äfven för vårt nuvarande språk, och skälet hvarför 
-e i de nämnda orden oftast förefaller stötande är ej 
heller svårt att finna. De uppräknade adjektivema 
äro alla sådana, att de endast undantagsvis kunna 
tilläggas personer; de innehålla bestämningar, som 
i allmänhet blott tillkomma Mosa föremål. Sär- 
skildt ordet folkrik nyttjas tydligtvis aldrig om 
lef vande varelser; formen med -e af detta ord kan 
därför icke anses tillhöra den goda svenskan. 

Afven vid bestämningar till manliga varelser 
är emellertid -a det allmänna. Såsom Linder först 
^yaes ha anmärkt, förekommer -e ogärna i predi- 
kativ ställning: det heter de blefvo lyckliga, ej 
lycklige. Språkets vanligaste adjektiver, de s. k. 
pronominala orden, hafva stor motvilja mot -.: 
man säger icke lätt någre, inge, månge, visse, hvilke, 
vare o. s. v.* Till och med ordet flera, som egent- 
ligen är en komparativ och från denna sjmpunkt 

* Det fordras att vara fast rotad i teorien, for att våga 
skrifva såsom Säve, Ynglingasagan s. 24, rörande Alrek och 
Erik: des se två bröder redo ensamme bort från andre män 
4 sine bäste hästar , och de redo ut på någre vallar. 



— 363 — 

borde hafva -e (liksom färre), röjer på grund af 
«in användning som obestämdt räkneord stor be- 
nägenhet att antaga -a i likhet med ndgra, mänga. 

Pluralformen till min i förbindelsen mine her- 
rar bildar här ett ensamt undantag; -e har i denna 
ställning haft något stöd af uttryckets vokativa 
karakter, ett stöd, som öfriga possessiver af natur- 
liga skäl måste sakna. Redan hos Börk (1688) 
tilltalar likväl Alexander sina hofmän med mina 
herrar, och denna form är äfven i vår tid säkert 
den allmänna. Då härtill kommer, att man i lik- 
artad grammatisk ställning allmänt skrifver mina 
bröder, mina vänner, mina kamrater, torde da- 
garna snart kunna anses vara räknade för formen 
mine. 

Utom i vokativförbindelser är det hufvud- 
sakligen blott efter artikeln den i singularis, som 
maskulinet håller fast vid sitt -e. Man säger all- 
tid den vise, Carl den andre o. d., oftast också 
den tappre soldaten. För Kung Carl den unga 
hjälte skulle en yngre författare snarare ha skrif- 
vit den unge hjälte.* 

I pluralis förmår maskulinum vida mindre 
uppehålla en själfständig egen form. Man skrif- 

* Halftannat århundrade innan Tegnérs »Carl XII» diktades 
finna vi -a i samma förbindelse, då Sam. Columbns börjar en 
säng till Carl XI med orden: 

Kong Carl, du unga Hielt' af kalla Nordeland. 



— 364 — 

ver visserligen aDtid Greklands sju visCy kanske 
också oftast de rike och de fattig e^ men i talsprå- 
ket torde -a-formerna, frånsedt enskilda förbindel- 
ser, vara åtminstone lika vanliga som -^-formerna. 
Om det bestämda adjektivet följes af ett substantiv, 
kan -a efter min erfarenhet med ännu större skäl 
anses uttrycka det gängse uttalet, och det före- 
faller mig ej obefogadt, när Sundén klagar öfver 
ett »ovist nit» hos dem som här ensidigt yrka på 
-^. Man sSger merendels och kan följaktligen utan 
betänkande också skrifv^a de rika ynglingarna^ de 
hösta soldaterna*. 

Anmärkas må för öfrigt., att skiljandet mellan 
maskulinum och femininum i adjektivernas be- 
stämda pluralform ej har något stöd i fornspråket; 
båda hafva där ändeisen u eller o. 

Aurivillius upptager i sitt paradigma som 

o 

maskulinum endast dhe lustiga (ej -e) männema. A 
andra sidan anse Aurivillius och hans samtids för- 
fattare -e fullt tillåtligt vid singulara femininer. 
Särskildt i vokativ ställning och i titulaturer före- 



* C. J. L. Almqvist anser -e som den »egentliga» ändei- 
sen i mask., men finner dock att detta -e (i sing. den snälle 
gossen^ och säkert ännu mer i plur.) »låter för våra öron som 
en provincialism, eller såsom en utländnings bemödande att tala 
vårt språk mer korrekt än lefvande rätt». Egendomligt nog 
tillägger han: »emellertid anmärkes, att formen -a {den snälla 
gossen) är mindre riktig, ehuru den smakar vårt språkgehör 
bättre». (Sv. Språklära, 2 uppl. s. 30.) 



— 365 — 

kommer det ofta. Hundratals »gift- och grifixjväden» 
från våra Carlars tid tala i öfverskriften om tken 
ährebome Matronan, then dygderijke Jungfru^ then 
salige Fru o. s. v. Och såsom Gustaf Adolf öfver 
brefv^en till sin syster skrifvit Högbome För stinna ^ 
älskelige kiäre systerj så började Carl XII, trogen 
samma kurialstils grammatiska tradition, brefv^en 
till sin syster med Durchleychtigste Princess, Högt- 
älskelige kiäre Syster. 

Ett bevis, att språket öfver hufsrud håller ad- 
jektivernas -e inom så trånga gränser som möjligt, 
år att detta -e icke garna inträder vid personi- 
fikationer. Kärleken och döden omtalas, som vi 
sett, ofta med han, men äfven i sådana fall heter 
det numera knappast någonsin den grymme döde9i, 
den blinde kärleken. 

Den föregående framställningen har visat, att 
adjektivformernas betydelse såsom medel att skilja 
mellan maskulina och feminina nomina är begrän- 
sad till det sexuella och animella området, och att 
adjektivema äfven inom detta område blott undan- 
tagsvis gifva säkra upplysningar. Följande satser 
ha emellertid för oss någon betydelse: 

I. Ord som i högspråket otvunget kunna för- 
enas med adjektivformer på -e äro maskulina. 

n. Hvarje maskulinum kan förbindas med ad- 
jektivform på -e a) vid singulara vokativer, sär- 



— 366 — 

skildt af högtidligt slag: store konung! b) då ad- 
jektivet i singularis står med artikeln den utan på- 
följande nomen: Carl den store; gossen, den store. 

Hafya nu dessa satser någon praktisk använd- 
ning? Vi kunna pröfva detta genom att taga i 
betraktande något personligt ord af omtvistadt 
genus. Ett sådant ord^ fiickungej har behandlats 
redan i början af denna uppsats. Att ordet efter- 
följes af hon bevisar, såsom vi erinra oss, intet om 
dess grammatiska genus, ty också neutret riksråd 
efterföljes af han. Vokativpröfvet är här icke an- 
vändbart i sin allra kraftigaste form, ty flickunge 
är föga skickadt att uppträda med förnäma låter; 
visst är likväl, att man ej på högsvenska kan säga 
du lille flickunge. Afgörande för ordets feminina 
karakter är det slutligen, att man icke heller kan 
säga flickungen, den lille, såsom man kan säga 
pojkva^kern, den lille. Från det nuvarande hög- 
språkets synpunkt är alltså flickunge, trots sitt slu- 
tande -e och trots våra bästa ordböckers motsatta 
uppgift, att räkna som ett verkligt femininum. 

Den naturliga följden häraf är, att också det 
enkla ordet unge med orätt i våra ordböcker an- 
gifves såsom blott maskulinum. Ordet är i hög- 
språket lika mycket femininum som maskulinum; 
allt beror på, om det utsäges om en gosse eller 
om en flicka. 



— 367 — 

Men medgiftres detta — och jag ser ej, att 
någon invändning kan göras mot slutsatsen — så 
ligger hftr fröet till en verklig revolution i våra 
ordböcker. Ensamt under bokstafven A måste 
inemot ett hundratal ord upptagas med annat ge- 
nus än hvad hittills varit vanligt. Som regel böra 
alla personbeteckningar angif^as såsom tvekönade; 
undantag blifv^a endast sådana ord, som med nöd- 
vändighet äro bundna vid ett bestämdt kön. Snarast 
är detta fallet, när vid sidan af maskulinordet står 
en särskild, allmänt bruklig femininform. 

Från den senare synpunkten göra orden på 
-are i allmänhet ett maskulint intryck. Flertalet 
af dem bildar helst sitt motsvarande femininum 
på -arinna eller -erska; ett och annat finnes till 
och med som har båda formerna, vare sig med 
eller utan olikhet i betydelsen: det är nog att 
här erinra om läsarinna och läserska. Såsom ett 
fast undantag kunna likväl orden på -are ej gälla; 
många af dem äro ovedersägligen tvekönade. Så 
bland andra passagerarej stackare^ baddare, hug- 
gare; äfv^en flera yrkesbenämningar, såsom lakar e^ 
sekreterare^ nyttjas för båda könen.* Vissa ord 



* När C. J. L. Almqvist i Araminta May talar om en 
riktig svensk huggerska, eller när Bottiger vid Dr SvaJins för- 
lofhing skrifver, att 

läkarn utan läkarinna 

vore evigt patient, 



1. 



— 368 — 

iinnasy som, när de stå enkla, bilda särskild femi- 
ninform, men vid sammansättning undvika för- 
langningen med en genusändelse: aktieegare, blom- 
sterähkarej bibelläsare kunna sägas äfven om qvin- 
nor. På samma sätt bilda vi till vän femininet 
väninna f men till ovän icke gärna oväninna.* 

Ett vid personbeteckningar mycket användt 
element är afledningen på -ingj -lingy såsom i hed- 
ning, främling, affälling. Hithörande ord bruka 
icke kunna bilda någon egen femininform, men 
nyttjas själfva utan svårighet i feminin mening. 
I ordböckerna stå de likväl numera allmänt blott 
som maskuliner. Emellertid hafva redan Lind och 
Sahlstedt betecknat ett och annat af dessa ord med 
dubbelt genus; äfven Svenska Akademiens Språk- 
lära medgifver, att åtskilliga bildningar af deti» slag 
— uttyckligen just de tre nyss nämnda orden — 
kunna »nyttjas såsom comraunia».** Orden drott- 
ningy käring ådagalägga, att ändeisen -ing ej är 
oförenlig med feminint genus. Det är då svårt att 
inse, hvarför ej t. ex. släkting, syssling, brylling^ 



sä kunna dessa tillfälliga femininbildniugar ej rubba det all- 
männa språkbruket. Det hjälper ej, att också Huneberg om- 
talar en Vila såsom läkarinna. 

* Hos Wadman har jag sett oväninna, men ordet måste 
räknas såsom en för tillfallet vågad nybildning. 

** I A-häftet af Sv. Akademiens Ordbok (1870) upptages 
också Afkomling såsom m. och f., men Affålling, Ansvaring 
blott som m. 



— 369 — 

nftr orden nyttjas om qvinnor, skalle kanna erkSanaB 
som femininer och alltså likställas med t. ex. kusin. 
I holländskan äro vreemdeling, leerling, zonderUng 
oeh öfriga liknande ord erkända såsom tvekOnade. 

Resandej måUegandej klagande, svarande, ord-- 
förande, främmande och åtskilliga andra af samma 
form äro egentligen participier och kanna lika gärna 
«ägas om qvinna som om man. Någon svårig- 
het att vid sidan af det maskulina genus, som 
dessa bildningar nu ha i ordböckerna, uppföra 
också femininum, bör icke kunna finnas. 

Till participiernas grupp höra genom sin bild- 
ning äfven orden f rände och fiende. Frände har 
visserligen en egen femininform franka, men denna 
tillhör ej mera det allmänna språkbruket. Gustaf 
Adolf kallade Ebba Brahe för sin hiärtans alldra- 
kiäreste fränkia; men Gustaf III lät, efter sin och 
vår tids språkbruk riktigt, samme Gustaf Adolf till- 
tala grefnnnan Stenbock med kära frände (»Gustaf 
Adolphs ädelmod» I. 4). Lika litet kan den gamla 
femininformen fendska, som finnes i vår bibel 
(Mika 7: 8, 10), hindra oss att använda fiende så- 
som femininum. Icke ens den vida vanligare 
femininbildningen väninna afhåller oss från att 
nyttja vän i feminin mening. "»Iris, aldrahäste [fem.] 
väw, är bekant från Lucidor; Franzén kallar Selma 
min sångmö och min vän, och Frithiof omtalar 

Sv. Ahad. Handl fr. 1886, 6. 24 



— 870 — 

Ingeborg som ungdomsvännen* Femininet vän har 
i sjftlfva verket numera hos oss ofta en annan^ 
mera ideal betydelse ftn väninna. 

Fastän personliga ord på -e från gammalt anses 
framför andra hafva en maskulin karakter, kunna 
m&nga af dem, måhända de flesta, utan svårighet 
tjenstgOra också som femininer, och foga sig då i allo 
efter de ursprungliga femininemas grammatiska be- 
handling. Så fdnge, ddre^ like^ kaxe^ undersdiSy 
namne j ar f vinge j lärjunge m. fl. * Äfven sådana ord 
som andcj drake kunna, när de nyttjas om qvinnliga 
väsen, behandlas alldeles som verkliga femininer. 
Under sådana förhållanden bör också bikupans vise 
nu kunna ändra beteckning, så att femininum 
erkännes som ordets rätta genus, naturligtvis med 
full frihet för den som medvetet vill omtala visen 
som ett handjur att också gifva dess namn en 
motsvarande maskulin behandling. Ordet förhåller 
sig alldeles som sfinx i under den tid, då man an- 
såg den egyptiska sfinxen för ett qvinnligt väsen, 
sade man naturligtvis hon\ numera däremot, sedan 
det befunnits, att egyptierna afbildat sfinxen med 
manlig öfverkropp, söger man han. 

För att gifva ett mera konkret begrepp om 
hvilken ansenlig omfattning den här behandlade 

* Lärjunginna finnes i yår bibel Ap. G. 9: 36, men ar 
föga brakligt. 



— 371 — 

genusfrågan har, må äfven några hos oss vanliga 
utländska ordbildningsändelser här sammanställas. 

o 

Åtskilliga af dessa representera ett mycket stort 
antal personbetecknande nomina, hvilka hittills gällt 
som maskuliner, men rättare böra anses vara tve- 
könade. Vi hafva sådana tvekönade ord på 

-an: luteran, republikan, grobian; 

-ant: supplikantj officiantj pedant (jfr guvernant f.); 

'ariez abecedarie, vikarie, bibliotekarie; 

-ati kamrat, adressat, kandidat, advokat; 

-ent: patient, delinqvent, agent, student*; 

'ik: katolik, domestik; 

'iker: skeptiker, fanatiker, musiker', 

-ist: artist, kontorist, organist (modist är redan erk&ndt 

såsom mask. och fem.); 
'it: favorit, kosmopolit, parasit; 
'Or: professor, doktor, revisor; 
-ör: gravöl', kontrollör, postexpeditör. 

Till dessa komma sedan ytterligare många 
främmande sammansättningar på -log^ -nom, -graf 
o. s. v. 

I samma mån som qvinnan i våra dagar vun- 
nit tillträde till förut för henne stängda yrken och 
befattningar, i samma mån har det också bekräftat 
sig, att vårt språk icke finner något att invända 
emot att titlar, som förut tillkommit blott män, 
också bäras af qvinnor. 

Månget personbetecknande ord, som vid första 
påseendet synes obetingadt förbjuda feminin an- 

* Formen studentska finnes, men bar ej utträngt det efter 
min känsla bättre uttrycket qvinnlig student-, jfr skillnaden i 
betydelse mellan femininet professor och ordet professorska. 



— 372 — 

vftndningy tjenar, n&r det n&rmare beses, blott att 
ytterligare stjrrka vår sats. Hvad kan vara mera 
maskulint än karlakarl? Men ingenting hindrar, 
att man skämtsamt kan kalla en duktig qvinna for 
en karlakarl. Och att ett tillfogadt adjektiv då efter 
nutidens språk måste f& feminina böjningsformer 
är lika visst som att det efter fomspråkets regler 
skulle ha nödgats antaga maskulina. Pojke är ett 
annat ord, som gör sitt bästa för att uppträda 
manhaftdgt. Och dock torde det icke så alldeles 
sällan ha händt, att en flicka bliftdt tilltalad med 
du lilla t ju f pojke; däremot har aldrig någon på 
nutidssvenska sagt till henne du lille tjufpojke. 
Redan förut haf\ra vi erinrat om huru de emi- 
nent manliga militärtitlama inom frälsningsarméen 
visat sig användbara äfven som verkliga femininord. 

Under sådana förhållanden är det i allmänhet 
lönlös möda att för de gamla »maskuliner», som 
användas att beteckna person, vilja angifva gram- 
matiskt kön. Grammatikens maskulina genus är, 
som vi sett, fullkomligt osjälfständigt i förhållande 
till den betecknade personens sexuella genus. 

Man må icke tro, att den genusordning vi 
här sökt vindicera åt svenskan är utan mot- 
svarighet inom andra språk. Tvärt om. Till och 
med inom de skarpast utpräglade genusspråken 
träffa vi fullt analoga förhållanden. 



— 373 — 

Om vi yrkaty att ordet tyrann mot hittills 
rådande sed skall få gälla ej blott som masku- 
linum, utan ock som femininum, så innebär detta 
yrkande intet annat än att våra grammatiker skola 
göra detsamma som grekemas gjorde långt före oss, 
när de i sina ordböcker upptogo ej blott ö rvgavpoQ^ 
utan också ^ rvpayyos. Och om vi djärfvas påstå, 
att barnunge är både maskulinum och femininum, 
så kunna vi därvid åberopa fransmännens auktoritet: 
de tala ju icke blott om un enfanty utan också om 
une enfant Om vi slutligen gifva dubbelt genus åt 
vän och kamrat, så återuppväcka vi endast en tradi- 
tion från Rigvedas urgamla tider: dess sångare för- 
foro på samma sätt med det motsvarande indiska 
ordet sakhi. Engelskan och danskan behöfva vi 
icke tala om; dessa språk hafva ej ens i adjek- 
tivema bevarat något genuselement, de kunna där- 
för gå ännu längre än vi. Endast må från en 
genusbevarande dansk munart, nord-seländskan, en 
liten parallel antecknas. Enligt uppgift af J. E. 
Kryger* kan man där framför åtskilliga som masku- 
liner ansedda ord, t. ex. Vän, Skcelm, Snyber^ 
Tdsse, utbyta den maskulina artikeln in mot den 
feminina en och därigenom gifva orden feminin 



* Bidrag til nordsjsBllandsk Lyd- og B0Jning8-l8Brey 
8. 380. I Blandinger V (1887). 



— 374 — 

betydelse. Från andra nordiska munarter kunna 
helt visst liknande fakta uppvisas. 

De hittills behandlade företeelserna ha endast 
afsett ord, som vanligen räknas för maskuliner. 
Återstår nu att prof va, om man med samma lätt- 
het kan ombilda personbetecknande femininer till 
maskuliner. Vi hafsra i det föregående sett, att 
menniskay odågay sqvallerhytta och liknande ord 
kunna efterföljas af han\ för att erkänna genus- 
ändringen som fullständig, måste vi ytterligare veta, 
att orden kunna förbindas med maskulina adjek- 
tiver. Är detta förhållandet? 

Efter de rön vi gjort på det maskulina om- 
rådet borde vi ha rätt att vänta något sådant. Den 
frihet språket härvid skulle taga sig vore ej större 
än grekiskans, när den af femininet 17 naQ&époq jung- 
frun genom senare genusombildning skapat ö naQ^ 
^épog 'ungkarlen'. Erfarenheten gifv^er likväl ej vid 
handen, att svenskan följt detta föredöme. Man 
kan ej tilltala en man med du förhatlige menniskay 
du late odäga, du idoge arbetsmyra, du förträff- 
lige hjälpreda, du min ende flamma, du fege käring. 
Adjektiver na måste behålla sitt -a.* Huruvida 

* Fullt säker är regeln likväl endast vid sexuella femi- 
niner och vid grammatiska femininer på -a. Den som icke känner 
själen som hon^ utan blott som den^ erfar naturligtvis ingen 
svårighet vid att säga: den eländige (i st. f. eländiga) kramar- 
själen har nu sålt det sista minne han egde efter sin moder. Så- 
dana fall äro emellertid af naturliga skäl svåra att framkonstruera. 



— 875 — 

detta -a verkligen är det feminina genustecknet 
eller möjligen blott 1600- och 1700-talens täm- 
ligen indifferenta adjektivändelse, som här under 
skydd af ordens grammatiska genus förmått motstå 
en ombildning till -e^ detta må lemnas osagdt. 
Säkert är, att orden ej på grammatisk väg kunna 
uppvisas vara maskuliner. 

Vi hafva alltså här träflfat på en ny genus- 
klass, som vi kunna kalla half- femininer, liksom 
vi åt ord af samma slag som statsråd^ sändebud^ 
fruntimmer kunna gifva namnet half-neutrer. 
Dessa ords attributiva bestämningar uttrycka ett 
annat genus än det påföljande personalpronominet. 

Vi tillåta oss att till belysning af dessa hybrida 
bildningar göra en liten lingvistisk-psykologisk af- 
vikelse från vårt ämne. 

I franskan har man med afseende på ordet 
gens en ganska egendomlig, men rätt intressant 
grammatisk regel. Man brukar där låta ett ad- 
jektiv som föregår ordet gens vara femininum, 
under det att ett adjektiv som följer efter ordet 
blir maskulinum: toutes les vieilles gens sont soup- 
qonneux. Jag vet ej, huruvida denna oregelbunden- 
het blifvit förklarad; tydningen är i alla händelser 
ej svår: det gäller en konflikt mellan grammatiskt 
genus (sing. gent är femininum) och sexuellt (pl. 
gens uppfattas såsom = hommes\ i hvilken konflikt 



— 376 — 

tiU en böljan det grammatiska genus har Ofver* 
taget, men till slut det sexuella afgår med segern. 

Länge sedan har som ett bevis på mennisko- 
andens af naturen framsynta vftsen anmärkts, att 
vid assimilation af ljud det vida oftare är det före- 
gående ljudet, som måste uppgifva sin själfständig- 
het och underkasta sig likdaning med det följande, 
än omvändt. Om tungan leddes af rent mekaniska 
krafter, skulle den icke förvandla ad-simUation till 
(za-Bimilationj utan snarare till ad-dimilatian. Med 
andra ord: det vore först när {/-ljudet redan hunnit 
uttalas, som känslan af det obeqväma i förbin- 
delsen "da- skulle framträda; lättnaden måste na- 
turligtvis då sökas genom ändring af det följande 
ljudet. Nu visar det sig däremot, att den talande 
redan innan han hunnit fram till d har en för- 
känsla af det stundande lilla obehaget; han undan- 
rödjer det därför så tidigt som möjligt genom att 
låta d uppgå i s. 

Vår numeruslära gifver andra uttryck åt samma 
psykologiska erfarenhet. En boktitel i pluralis kan, 
såsom vi sett, omtalas med ett följande singular- 
pronomen: Nicanders i>Hesperiderna» — den. Där- 
emot brukar ett föregående attribut till en sådan 
plural själft stå i samma numerus: det heter de in-- 
tressanta t^ Hesper idernai^. I allmännare form kan 
man uttala detta genom regeln att ett ords attri- 



— 377 — 

butiva bestämniagar mera afgjordt kräfta gram- 
matisk kongruens an dess predikativa, och att de 
i synnerhet kräfva sådan mera afgjordt än alla dit 
tillbakas3rftande ord i en följande sats. 

I satsen jag har sökt det nyutnämnda stats-- 
rädety men han var icke hevima^ påverkar ordet 
statsråd med sitt grammatiska genus i förväg den 
talandes språksinne på sådant sätt, att han från 
början inrättar ordets bestämningar till full kon- 
gruens därmed. Men när engång det neutrala sub- 
stantivet är utsagdt, känner sig den talande snart 
frigjord från tanken på grammatisk kongruens och 
rikter sin blick på personen själf,* Blott som 
undantag förekommer det, att den grammatiska 
kongruensen finnes bruten redan vid föregående 
bestämningsord; dock skrifver själf^a Ihre i sin 



* Om i samma sats någon annan adjektivisk bestämning 
tillägges, eller om ett relativ inleder följande sats, inträder i 
svenskan också för dessa ord, som jag tror, snarast neutrum. 
Men dylika konstruktioner väcka alltid grammatiskt obehag och 
undvikas, om möjligt. Man skrifver ej gärna: riksrådet, det 
nyutnämnda^ med hvilket du gjorde bekantskap^ är icke friskt 
(hellre t. ex. det nyutnämnda riksrådet, hvars bekantskap du 
gjorde, är illamående). Några författare låta dock jämväl i 
denna ställning det naturliga könet segra, och konstruktionen 
blir dä fullkomligt som fransmännens vid gens, Linné säger 
i ett bref 1747: allenast Commeroierådet ej bli/ver ogunstig. 
Onkel Adam, Altartaflan s. 141 (uppl. 1891), skrifver: Ett äldre 
fruntimmer, klädd i allvarliga färger, — Tilläggas må den 
allmänna anmärkningen, att rent personliga uttryck (såsom titlar 
eller t. ex. ordet fruntimmer) mera energiskt yrka på personlig 
konitniktion an t. ex. orden budy ombud,, sändebud, vittne, snille: 



— 378 — 

af handling om Erik Menveds tillnamn (Vitterhets- 
akademiens Handlingar III. 130): den mycket be-- 
läsne och nyligen . . afiedne Etats^Rådet Langébék. 
Tanken har i detta faU halkat öfver titeln och 
stannat först vid själfva namnet. 



Sedan vi nu genomgått de olika slag af genus, 
som vårt språk känner, skola vi sammanfatta re- 
sultatet, sådant detta ter sig, om ordens sakliga 
betydelse lemnas å sido och uteslutande hänsyn 
tages till det språkliga uttrycket. Vi måste här- 
vid öfvergifva den hittills rådande terminologien; 
de tre gamla namnen maskulinum, femininum och 
neutrum äro, såsom man lätt finner, numera ej 
tillräckliga för vårt språk. 

Om våra nya uttryck ej hafva lika klassisk 
klang som de gamla, så kan detta till äfventyrs 
ursäktas därmed, att de i stället torde så mycket 
lättare fästa sig i minnet. 

Vi behöf7a i främsta rummet ett ord, genom 
hvilket maskulinum och femininum sammanslutas 
i sin motsats mot neutrum. Pipon (Svensk Språk- 
lära 1878) har insett önskvärdheten af att ega ett 
dylikt generellare uttryck; men de benämningar, 
genom hvilka han själf söker angifva denna mot- 
sats: »mjukt genus» och »hårdt genus», förefalla 
icke synnerligen karakteristiska. De af E. Schwartz 



— 379 — 

i hans formlära 1881 använda termerna »könligt> 
och »okönligt» äro från fomspråkets och genus- 
bevarande dialekters synpunkt tillfredsställande, 
men passa, såsom Schwartz själf anmärkt, mindre 
väl för riksspråket, hvars den-ovd ej lämpligen 
kunna kallas »könliga:». 

Då skillnaden bäst uttrycker sig i artiklarnas 
olika form, euy -^n eller ett, -et, kunna vi till en 
början beteckna maskulinum och femininum såsom 
en- eller 'w-genus, och i motsats härtill kalla neu- 
tret ett' eller 'f-genus. För neutret ligger namnet 
det-genus likväl ännu närmare till hands. 

Inom den första klassen måste vi åter sär- 
skilja de ord, som omtalas med deriy från dem 
som omtalas med han och med hon. Det är emeller- 
tid å andra sidan också önskvärdt att hafva ett 
sammanfattande uttryck för han- och Aon-genus. 
Ett sådant af samma art som de nyss föreslagna 
vore A-genus. Namnet personligt genus kan här 
också användas, likväl med uttryckligt förbehåll i 
det hänseendet, att ifrågavarande pronomina ej äro 
inskränkta till personbeteckning, om de ock på det 
hela hafva en personlig klang. I anslutning härtill 
kunna vi beteckna svenskans dm-genus såsom half- 
personligt, dess det-genus såsom opersonligt och 
dess n-genus såsom personiformt. Vårt schema 
blir alltså: 



— 380 — 

1. Aafi>genas (ex. man) \ 

[maskulinam] \ h-genuB 'n-genus 

2. Aon-genns (ex. qvinnd)i ell. petaonligt geniu > eU. personi- 

[femininam] j formt genas 

3. den-genuB ell. halfpersonligt genus (ex. varelse) 
4* det'genns ell. opersonligt genus (ex. ting) 

[neutrum] 

Härtill komma sedan tre hybrida former: 

1. hälft (ell. feminint) ^an-genus elL half-femininum (ex. odågd) 

[feminino-maskalinumj 

2. neutralt Aan-genus (ex. statsråd) 

{neutro-maskulinum] I ^^ det-g^nus 

3. neutralt Äon-genus (ex. /runtimmer)^'''' half-neutrum 

[neatro-femininum] 

En teoretiskt tänkbar kombination, hybridi- 
teten ^»maskulint Aon-genus», är, såsom vi sett, icke 
representerad i högspråket. För den lille flickungen 
säges den lilla flickungen, och det ursprungligen 
maskulina substantivet behandlas i dylika fall nu 
helt och hållet som ett femininum. 

I stället för våra vedertagna, från latinska 
grammatiken ärfda tre genera finnas alltså i vårt 
språk sju grammatiskt skilda former af genus: han- 
genus, Aon-genus, d^n-genus, det-genus, feminint 
Aan-genus, neutralt Aan-genus, neutralt Aön-genus. 

Ehuru vår undersökning icke i allmänhet in- 
låter sig på de svenska munarternas genusförhål- 
landen, torde här några ord om hufvudstadens 
genus vara på sin plats. 



— 381 — 

Den sannolikt äldsta grammatiska notisen om 
Stockholms-språkets genus har redan blifvit fram- 
dragen af Rydqvist (Den hist. språkforskningen, 
2 uppl. s. 50, jfr Sv. Språkets Lagar IL 290). Den 
gamle grammatikem TiSllmann skrifter 1696: 

Jag vill icke nämna dem, som h&lla nu såsom f5r galant 
att sägia: daggen^ siåUn^ dören han; fast detta dels förorsakas af 
vare åtskillige landskaps blandade dialekter, munnearter ock vane 
aller de främmandes oförfarenhet. (Gram. suecana p. 179.) 

Att skildringen afiser just Stockholms-språket, 
namnes visserligen icke, men ordet »galant» gör 
det sannolikt, att särskildt hufvudstadsvärldens ut- 
tryckssfttt åsyftas. Ännu i dag är just ett långt 
drifvet användande af han karakteristiskt för stock- 
holmaren. Enligt Rydqvist nyttjas i Stockholm 
»mest bland ståndspersoner och deras betjening» 
personalpronominet han äfven om ord med gram- 
matiskt feminint genus, till och med om tunga, 
fluga, skata och andra på -a. 

Då en stor del af vår svenska litteratur har sin 
härkomst från landets centrum, kunde man vänta, 
att dess genusbehandling skulle bära tydliga spår 
däraf. Så är likväl icke förhållandet. Jag har icke 
anträffat mer än en enda svensk författare, som i 
fråga om genus synes mig kunna anses representera 
Stockholms-dialekten: det är C. I. Hallman. Denne 
bekante Bellmans-frände, född i Stockholm 1732 och 
död på samma plats 1800, använder den ganska 



— 382 — 

sftllan, vanligen endast som nödhjälp för konom^ 
henne f när versmåttet fordrar ett enstafvigt ord; 
hans vanliga sakpronomen ar han^ och äfven vid 
femininer som bok^ hand, afhön, skål, dristighetj 
musik nj^tjar han det. Om ord på -a säger Hall- 
man likväl hon. Man måste alltså anse honom 
representera ett mindre framskridet stadium af 
stockholmskan än det nuvarande. Aug. Blanche, 
som äfven var en infödd och »inbiten» stock- 
holmare^ och som särskildt egnat sin talang åt 
skildrandet af lifvet i denna stad, visar sig icke 
i fråga om genus berörd af Stockholms-munarten. 
Ett sakligt han förekommer ytterst sällan hos 
honom: på 100 sidor i hans »Taflor och Berättel- 
ser» har jag blott funnit ett (användt om storm), 
under det att den anträffats 91 gånger. Ord på 
-a funnos 7 gånger omtalade med hon, 12 gånger 
med den.^ 

Fullt genomfördt är svårligen han i någon 
stockholmares mun. Högspråkets den tränger sig 
nog gärna fram; särskildt torde detta vara fallet 
vid abstrakta uttryck. 

* H. Molanders i »mättad» Stockliolms-jargoD^ affattade 
dramatiska skizz »På KornliamDstorg» är tillfålligtvis i fråga om 
bruket af han, hon ocb den föga upplysande; utom ett enda 
han (om hatten) bar jag däri blott funnit de förkortade, enkli- 
tiska formerna *n, *na. Troligen kunna i vår teaterlitteratar, 
särskildt af det lättare slaget, äfven andra skrifter påträffas, som 
representera hufvudstadsspråket. 



— 383 — 

Stockholms-munartens genus bör ej uppfattas 
såsom alstradt genom en ombildning af de förhål- 
landen, vi känna från vår tids högspråk. Det 
fOrutsfttter fastmer och har sina rötter i ett språk^ 
som ånnu alls icke eller blott föga anvftnde den. 
Att han undanträngt det opersonligt använda hon 
blir då lätt förklarligt från den synpunkten, att 
antalet maskuliner bland opersonliga ord i den 
äldre svenskan är så ojämförligt mycket större än 
antalet af femininer. De förra ha därför lyckats 
draga de senare in under sin analogi, alldeles som 
vi se att det stora flertalet af främmande lånord 
inom högspråket antagit maskulint genus. 

Enligt Sweet använder det holländska hvardags- 
talet hij 'han' om nästan alla liflösa föremål.* Vi hafva 
här ett sidostycke till hvad som skett i stockholm- 
skan; utvecklingsvägen har säkert varit densamma. 

Utom sina egentliga personalpronomina han^ 
hon, den har svenskan ännu ett, som i litteraturen 
spelar en icke alldeles obetydlig roll, men som 
i denna användning knappast någonsin förekommer 
inom det talade språket. Det är ordet densamma. 

Användningen af detta ord som personalpro- 
nomen är icke inhemsk. Nästan utan att göra 

* Se hos J. Storm, Engelsk Filologi s. 146. Såsom ett 
undantag namnes, att matyaror omtalas med ztj 'hon\ 



— 384 — 

flftrskilda efterforskningar kan man redan i ordets 
allmänna yttre skick och sätt att vara läsa dess 
historia. Det uppträder med en viss bred om- 
ständlighet, en afrundad, ceremoniös värdighet, som 
gör att man genast måste tänka på kurial-stilen. 
Man anar då också utan vidare, att ordet kommit 
från Tyskland, måhända, såsom åtskilligt annat af 
detta slag, efter att ha tagit vägen öfver Danmark. 

Redan under reformationstiden var ordet 
hemmastadt i Sverige. Vi möta det t. ex. upp- 
repade gånger i Gustaf I:s testamente. Från 1541 
års bibel har then sammet användt om qvinnans 
säd 1 Mos. 3: 16, kommit att stå qvar ännu i vår 
gällande bibel. Ordet har här sitt mönster i Lu- 
thers derselbe, liksom äfven danskamas densamme 
i bibeln af 1550 har sin härkomst därifrån. 

Under följande århundrade, t. ex. i 1686 års 
kyrkolag, finna vi ordet hafva blifvit alltmera 
populärt. Bland 1700-talets perukprydda ämbets- 
män kände det sig ganska hemmastadt. I våra 
dagar användes uttrycket däremot icke synnerligen 
mycket. I poesi möter man det ytterst sällan, om 
ej i skämtsam stil. Vissa framstående prosaför- 
fattare finnas däremot, som tyckas egna det en 
säkert omedveten förkärlek. Hos andra, och tro- 
ligen de flesta, användes ordet knappast någonsin 
som personalpronomen. Ordet har alltså numera 



— 385 — 

i viss mån karakteren af en något tvungen sti- 
Ustisk prydnad. Det vUl ej rätt finna sig i den 
undanskymda, hvardagsn3rttiga ställning, som till- 
kommer pronominalorden. 

Med motsvarande uttryck i Danmark, Tysk- 
land och Holland torde förhållandet vara likartadt. 
I det sistnämnda landet hade dezelve sin glans- 
period i början af vårt århundrade; men sedan 
Bilderdijk och van Lennep hållit sträng räfst med 
missbruket af detta pronomen, fruktar numera en 
holländsk författare att synas löjlig, om han an- 
vänder det.* 

Densamma kunde såsom personalpronomen 
förr stundom också sägas om person. Det var alltså 
ett genereUare genusord än något annat: det om- 
slöt både hatij hon och den och uteslöt endast det. 
Nu är det inskränkt till samma omföng som den.** 

* Se J. te Winkel i Pauls Grondriss der germ. Philo- 
logie I. 677. 

** Då ordet alltså ej här för oss eger någon större be- 
tydelse, inskränker jag mig till en kort uppräkning af några 
särskilda fall, i hvilka jag funnit ordet jämförelsevis ofta och 
utan anstöt användt. De äro 1) När två den skulle vålla miss- 
ljud: jag köpte densamma den 1 maj, 2) Synnerligen ofta 
efter preposition, som ersättning för de stundom tvetydiga, 
stundom orytmiska därför, därpå^ dåraf därtill o. s. v.: t. ex. 
Eiksdagsordn. 1866 S 3^: o^ Biksdagen urtima dr, kungöres 
för densamma anledningen till dess sammankallande. 3) Som 
ett mera afrundadt slutfall på en period i st. f. det onekligen 
i sådan ställning ofta något tvärhuggna eller matta den: staden 
tjusar ögat hos den som från sjösidan nalkas densamma (C. Bo- 
vallius, Resa i Central-Amerika I. 50); äfven rimmet talar här 

Sv. Akad. Bandi. fr. 1886, 6. 25 



— 386 — 

I äldre tider sade man för densamma också stun- 
dom samma, alldeles efter mönstret af tyskamas 
selbsy selbige. Det finnes t. ex. hos Eneman, Resa 
1. 198: [han hade uppbyggt] en stad . . och gifvit 
samma namn af . . Elfjom. 

Ett personalpronomen af ftnnu förnämligare 
qvalitet än samma och densamma är det enkom 
åt regenten förbehållna högstdensamme, eller än 
mera imposant allerhögstdensamme. Också dessa 
ord äro tyska lån, ehuru de märkvärdigt nog sak- 
nas i den långa lista på Hoch-, Böchst-y Aller-, 
som upptages i Grimms stora ordbok. De nämnas 
däremot bl. a. af Sanders i hans skrift om :^Huf7ud- 
svårigheterna» i tyska språket. 

I öfverförd mening nyttjas dessa ståtliga per- 
sonalpronomina någon gång utanför sitt egentliga 
område. Vitalis beskrifver i sin satiriska skil- 
dring af Promotionen 1824, hurusom jorden, Fru 
Tellus, efter ändadt kretslopp vid årets slut åter- 
kommer 

precist till samma punld; der högstdensamma 
befann sig vid sin vandrings första början, 
deri en Metaphysicus ej olik. 



mot den, — Blott pä den officiella värdighetens räkning måste 
man skrifva användningen af ordet, när det heter t. ex: kontra^ 
boken nr 4710 är förkommen ock varder densamma härmed 
efterlyst och dödad, — Om person nyttjas densamme för han 
nnmera knappast utom någon gång i lagstil: Om någon gör 
detta, så skall densamme . . . Ordet motsvarar dock här kanske 
snarare denne. 



387 



Historik öfyer bruket af den* 

Vi skola i detta kapitel se till, huru ordet 
den kommit att småningom i den nyare svenskan 
intaga den plats som sakligt personalpronomen, 
till hvilken fordora blott han och hon ansågos be- 
rättigade. 

Då ännu under förra århundradet skriftställare 
funnos, som knappast syntes veta af detta prono- 
men, skulle man svårligen tro, att dess bruk i vårt 
land kan följas tillbaka ända till Gustaf Vasas 
första tid. Jag vågar icke ens förneka, att ännu 
äldre exempel kunna påträffas. Femtonhundra- 
talets svenska språk är för forskaren en obru- 
ten mark; den som vill veta något därom är hän- 
visad till sina egna iakttagelser. Och exemplen 
på den uppletas under denna tid icke så lätt. I 
de prosaskrifter af Peder Månsson, Olavus Petri, 
Peder Swart m. fl. jag genomgått har jag intet 
säkert exempel funnit, icke heller i Harald Oluff- 
sons Visbok (1541—81). 

I 1526 års Nya Testamente har jag likväl 
träffat ett fall; om flera finnas, äro de åtminstone 
ytterligt sällsynta. Det heter Mat. 27. 48: 

Strax lopp en aff them och togh en swamp och fylte 
honom medh ätiJdo ooh satte then på ena röö, och gaff honom 
dricka. 



— 388 — 

Ordagrant, om ock icke bokstafsgrant lika, 
har denna vers genom 1541 och 1703 års biblar 
fortplantat sig till normalupplagan af Nya Testa- 
mentet 1884, endast att i sistnämnda redaktion ett 
den insatts också för det första honom. Luthers 
text har på båda ställena ihn och har följaktligen 
ej gifvrit någon anledning till vexlingen mellan 
honom och thew, de danska biblarna af 1550 och 
1607 hafva också för båda pronomina hannem. 
Det thenj vår öfversättning insatt, har väl emeller- 
tid sin grund i tydlighetssträfvan. 

I Gustaf I:s registratur och i Sv. Riksdagsakter, 
utg. af E. Hildebrand och O. Alin, har jag anträffat 
några ungefär samtidiga exempel på den. Jag an- 
för här ett par: 

epter paweit icke wil stedia tke gode herrer electorum 
vigilse, med mindre the skola t hen köpa ytafif honum. (Pro- 
positioner till riksrådet 1524.) 

Och swara the om then vpresning i dalerna, ath huar 
then icke en nw blijffwer åfifseet, . . . vilia the . . (Rådets och 
Adelns svar på konungens propositioner vid Yesterås riksdag 1527.) 

ther hans Nåde föregifVer om Yesterårs recess oc ordinan- 
tie, om then skall hållas eller ej etc. (Rådets sTar å konun- 
gens propositioner vid rådsmötet i Stockholm 1533, Hildebrand 
och Alin I. 198.) 

Från slutet af 1500-talet haf^a vi ett viktigt 
aktstycke till vårt pronomens historia i korrespon- 
densen mellan Sigismunds rådsherrar 1694 — 1600.* 

* Utgifven af E. W. Bergman i Silfverstolpes Hist. Bi- 
bliotek II. 227 flf. 



— 389 — 

Man Of^erraskas af att i dessa bref finna den nästan 
Hka ofta användt som han och hon. 

I Per Brahe den äldres, riksdrotsens, något 
tidigare (1586) daterade »Huuszholdz-Book» är den 
också mera vanligt än man skulle väntat i en 
skrift från detta århundrade; dock ses ungefär 
dubbelt så många han och hon som den. 

Vi träffa under denna period pronominet den 
någon gång användt också om person. Så hos P. 
Brahe sid. 41: och är then [= en sådan] Menniskia, 
ehuru länge then leffwat hafwer^ föga annorlunda 
än som itt Barn; s. 63: [hålla gästabud] för then 
menige Man uppå thet then icke skal knorra.* 

Redan det lilla material här framlagts är 
tillräckligt för att låta oss ana ett förhållande, 
som vi under följande århundraden skola finna 
ytterligare bekräftadt. Det gäller en iakttagelse, 
som i de flesta fall förklarar för oss, hvarför det 
händer, att af två samtida författare den ene rik- 
ligen brukar deny under det att ordet hos den 
andre antingen icke alls eller blott sällan anträffas. 



* I Schlyters ordböcker till Tara medeltidslagar hänvisas 
till ganska många ställen, där pcen skall betyda 'han'. Vid 
granskning af dessa ställen befinnes, att pcen visserligen öfver- 
allt afser person, men också att det öfverallt utan svårighet 
kan fattas som demonstrativ. I flera fall är denna öfversåttning 
naturligare än den med 'han', t. ex. Söderm. Kon. V. 2, I Vestm. 
Byggn. 44 pr. och {>jaf. 3 ; ordet motsvarar har snarast det tyska 
jeneTj 'den andre'. 



— 390 — 

Den uppträder från början som ett aristo- 
kratiskt ord. Det tillhör regeringskretsamas språk 
och vinner tidigast sin spridning bland de höga 
ftmbetsmftnnen och öfver hufvud i den förnäma värl- 
den. Det är i sammanhang härmed också tidigt 
hemmastadt i det kungliga kansliet, och torde för de 
utanför stående länge haft något af samma officiella 
klang, som stundom för oss ljuder ur ett densamma. 

Vi kunna häraf genast ana, att den i sin an- 
vändning såsom personalpronomen möjligen ej är 
ett fullt inhemskt ord. Den speciella undersök- 
ningen härom spara vi emellertid till nästa kapi- 
tel och infoga här endast ett par allmänna an- 
märkningar, som kunna bidraga till en bättre upp- 
fattning af det följande. 

Femtonhundratalets svenska sluter inom sig 
bjärta motsatser. Den som jämför språket i 1541 
års bibel med uttryckssättet i de skrifvelser, som 
samtidigt utfärdades från konungens kansli, skall 
tro sig hafv^a två ganska skilda munarter för ögonen. 
Samma motsats möter oss, om vi sammanställa de 
båda betänkanden, som afgåfvos å ena sidan af 
biskoparna och några kapitelmedlemmar, å andra 
sidan af rådet och adeln, när konung Gustaf 
år 1552 förehade planer på sitt nya giftermål.* 

* Handling:arna finnas tryckta i Svenska Riksdagsakter, 
utg. af E. Hildebrand och O. Alin, I. 612 ff. 



— 891 — 

I båda skrifvelsema spelar det osvenska ordslutet 
-e för -a en stor roll; men under det klerkerna 
nöja sig med ett knappt tjogtal dylika osvenskheter 
på sidan, har adeln ett fullt åttiotal. Redan det 
är betecknande, att adelns utlåtande omnämner den 
blifvande konunga-gemälen såsom thenn edleochväll- 
borne jomfru Katerinay under det att hon i biskopar- 
nas heter then edela och välborna jomfru Katherina. 
Det »konglige Cancelliets> rättighet att vara 
ledande också i språkfrågor ansågs i äldre tider 
som en afgjord sak. »Huru kan den understa sig 
at skrifva en Svensk Grammaticam, som huarken 
är af profession en philosophus eller någet ämbete 
haft vid Konglige Cancelliet?» frågar Joh. Salberg 
(1696); och fullt öfvertygad, att ingen vidare dis- 
kussion behOfver förekomma om denna för de flesta 
filologer visserligen mycket nedslående lärosats, 
förklarar han strax därpå, att et språks skrifvesätt 
bör under kansliet »såsom ett regale i synnerhet de- 
pendera».* Bekant är, huru ifrigt U. Hiärne under 
sin ortografiska sammandrabbning med Svedberg 
åberopade kansliets öfverhöghetsrätt i språkliga frå- 
gor, Uksom också att vid denna tid ortografiska lag- 
stif tningsplaner verkligen förehades inom kansliet. ** 



* Se Akse] Andersson, Om J. Salbergs Gram. Svetica, s. 8. 
** Se Hugo Hemlnnd, Förslag och åtgärder till S¥en8ka 
skriftspråkets reglerande 1691—1739. (1883) 



— 392 — 

Och ftfven där denna rfttt ej uttryckligen er- 
känts, har den, särskildt i äldre tider, faktiskt gjort 
sig gällande. Traditionerna från unionstidens dan- 
ska kansli hafva säkert en väsentlig andel i 1500- 
talets ^-smak. I det talade språket har detta -e 
knappast spelat en så stor roll som man skulle 
kunna tro af dess användning i skrift. Så snart 
regeringsskrifvelserna under Carl IX:s och Gustaf 
Adolfs regering återgått till den nationellare a- 
formen, var dennas seger genast gifven. 

I fråga om den hafva samhällets ledande män 
hållit fast vid den under 1500-talet uppkomna nya 
ordningen, och de hafsra också lyckats att efter hand 
få det allmänna språkbruket på sin sida. Af riks- 
rådsmedlemmar sådana som Per Brahe, Erik Sparre, 
Gustaf Baner, Hogenskild Bielke och andra tidens 
stormän är det som vi först se den användas i 
större utsträckning, äfven vid fullkomligt enskilda 
meddelanden. Från dem gick det sedan vidare. 

Vi förflytta oss nu till 1600-talet. Hela detta 
århundrade igenom skola vi återfinna samma mot- 
sats som vi känna från det föregående: å ena sidan 
den administrativa och förnäma världen med den^ 
å andra sidan den lärda och vittra världen med 
de gamla han och hon. Den värld, som hvarken 
var förnäm eller lärd, tänkte naturligtvis icke på 
några nymodigheter. 



— 893 — 

Om Gustaf Adolf hafva vi redan nämnt, att 
han i sina skrifvelser ungefer lika ofta begagnar den 
som han eller hon. Detsamma gäller under samma 
tid om hans kansler Axel Oxenstierna. Den senares 
skrifter visa oss emellertid, huru det nya prono- 
minet med åren erhöll allt större användning. 
Rikskansleren ändrade själf sitt språk; i det ut- 
förliga testamente, han nedskref 1650, har den 
vunnit ett betydligt försprång för de båda andra 
uttrycken. 

Per Brahe den yngre visar äf^en, ej blott 
genom sitt tillnamn, utan ock genom sin använd- 
ning af den^ att han tillhör en yngre tid än sin 
redan omtalade farfader och namne. I hans bref 
till Oxenstierna 1633 — 51 är den vanligare än han 
och hon. 

Af Ridderskapets och Adelns Riksdagsproto- 
koller för midten af århundradet inser man ännu 
tydligare, huru den segrat inom dessa kretsar; 
han och hon förekomma i protokoUerna blott som 
undantag. 

Man blir därför något öfv^erraskad, när man 
mot slutet af århundradet i 1686 års kyrkolag 
finner han och hon åter hafva fått öfvertaget, om 
ock den är representeradt af relativt icke så få 
exempel. Men då man besinnar, att kyrkolagen 
naturligtvis tillkommit under väsentligt inflytande 



— 894 — 

af de i denna punkt från början konservativa kyrk- 
liga myndigheterna^ inser man, att så måste vara. 

Vi skola nu se till, huru denna andra rikt< 
ning, den för det nya pronominet obenägna, ter 
sig under 1600-talet. 

I Messenii dramer är ett den, som ej kan 
uppfattas i demonstrativ mening, att räkna som 
ett ytterst sällsynt undantag. I Prytz' >Gustaf I:s 
Comoedia» (1622) har jag ej alls funnit något 
exempel, i Brascks skådespel »Filius prodigus» 
(1645) blott ett par stycken. 

Att Stiemhielm och Wivallius ej synas an- 
vända den, är redan nämndt. Då Stiernhielm bär 
adligt namn och då han tidtals skött rätt ansen- 
liga statsämbeten, kan man tycka, att frånvaron 
af den hos honom strider emot den aUmänna sats 
vi ofvan uppställt Men man bör ihågkomma, att 
Stiemhielm var ett landsortens barn och att han 
under de första 40 åren af sin lefaad mycket litet 
sett af landets hufsrudstad. Hans lif tillbragtes 
också helt säkert vida mera i studerkammaren än 
på ämbetsrummet och i den förnäma världens salar. 

På likartadt sätt förklaras, att ännu något 
senare en annan berömd poet, LindschOld, i sina 
vittra skrifter som regel nyttjar han och Aon, och 
blott sällan använder den. Fastän Lindschöld slu- 
tade som riksråd och grefve, bevarade han i sitt 



— 395 — 

språk minnet af den tid, då han som en ringa smed- 
son under namnet Lindeman framlefde sin barn- 
dom i Skenninge och Linköping. Nftr han skref 
sitt förnämsta verk »Den Stoora Genius», hade han 
blott en kortare tid vistats i Stockholm. 

En tredje bekant skald med aristokratiskt namn 
år 6. Rosenhane. I hans »Venerid» så vål som i 
hans öfriga dikter, alltsammans enligt E. Meyer 
författadt omkring 1650, förekomma åtskilliga den, 
men han och ho7i äro dock mycket vanligare. Här- 
vid är likväl att anmärka, dels att många af dessa 
han och hon äro af det poetiska slaget {kärleken 
— han och dylikt), dels ock att Rosenhane särskildt 
ifrade för ett ålderdomligt språk. Icke blott hans 
»Svenska språketz klagemål», utan också hans votum 
»Om gamble lagens förändring»* bevisar detta. 

Sextonhundratalets öfriga mera bekanta skal- 
der tyckas, så vidt jag granskat dem, alla hålla 
fast vid de gamla pronomina. Mycket sällan träffar 
man ett den hos Lagerlööf, Lucidor, Börk, Töme- 
wall, fastän alla dessa tillhöra århundradets slut. 

Oftare finner man det hos Sam. Columbus 
(t 1679); i denna punkt som i åtskilligt annat var 
han ett stycke framför sin omgifning. Dock före- 
kommer i hans prosaskrifter den ej ens hälften så 
ofta som han, hon, och i hans poesi har det 

* Tryckt i E. Meyen monografi om Rosenhane 1888. 



— 396 — 

en ännu mycket oansenligare ställning. Samma 
förh&llande mellan prosa och poesi^ att den förra 
år mera (2m-vä.nlig, skola vi ofta se upprepadt. 
Det beror naturligtvis i första rummet på poesiens 
större böjelse för personifikation; under 1600-talet 
kan med afseende på den ha tillkommit en viss 
känsla af att ordet ej var rätt folkligt. Det var 
kanske for den tidens skalder hvad densamma 
såsom demonstrativ är för våra. Poesien tycker 
ej om ord, som hafva någon, om än aldrig så liten 
smak ifrån ämbetsrummets bläckhorn. 

I Comenii >Uppläste gyllene tungomåls dör» 
(1641) ser man öfverallt han och hon; endast i 
rubriken till § 360 talas om wilian och thess 
åthäfwoTy i den tyska redaktionen motsvaradt af 
Vom Willen und dessen Bewegungen. 

Såsom här, så är det väl ock i andra faU 
genom tyskt infljrtande som formen dess kommit att 
få en egen särskildt gynnad ställning framför den. 

Om Carl XII:s bibel är redan taladt. Att den 
icke inom denna skrift har någon nämnvärd plats, 
beror i främsta rummet på ifrågavarande bibels 
mycket nära anslutning till den Gustavianska 
bibeln; men om detta skäl ej funnits, skulle 
sannolikt personalpronominet den i alla fall icke 
mycket ha synts där. Vårt kyrkliga språk har, 
som vi sett, i fråga om pronomina visat sig mycket 



— 397 — 

konservativt. Vår »gamla psalmbok» af 1695 vill 
icke just veta af den] dftrom vittnar ännu vår nu- 
varande psalmbok af 1819. Om vi i någon af dennas 
psalmer möta ett den^ kunna vi i det n&rmaste vara 
säkra att psalmen är ny eller, i motsatt fall, att dess 
ursprungliga text blifvit ändrad. Ett par exem- 
pel. Ps. 144 har erhållit sin ursprungliga svenska 
form af Olavus Petri. I 9:de versen läses nu: 

Sann kärlek söker ingen lön, 
dock tro yi den tillstanda. 

Gå vi till originalet, finna vi emellertid them för 
den, och erinra oss då, att ordet lön förr nyttja- 
des som en neutral plural. I ps. 136, författad af 
Spegel, läsa vi nu orden sig den [= din nåd] med 
tron tiUegna. Slå vi upp originalet, finna vi tig 
för den. Missljudet sig dig har vållat ändringen. 
Så på många ställen.* 

Med 1700-talet får kampen mellan den och 
hanj hon ett annat skick. Bruket af det först- 

* En och annan ändring förstås icke så lätt. I ps. 307: 2 
hade Spegel kallat daggen for han\ redan Svedberg insatte i 
stället then^ helt visst icke för att undgå ett språkfel {dagg är 
fem., dock hos Sahlstedt och ännu hos Ä. F. Dalin mask.), utan 
genom reminiscens från psal tåren 133: 3, där likväl den ej är 
personalpronomen. I ps. 63: 10 har den vållats af ett tryck- 
fel. Olaus Martini hade skrifvit: 

så wore hon [världen] dock mycket kleen 

at wara tigh en sång alleen; 
i psalmboksförslaget 1816 kom genom tryckfel att stå han for 
hon^ och vid slutredigeringen 1819 ändrades detta han till den^ 
säkert blott därför att man glömde att gå tillbaka till urtexten. 



— 898 — 

n&mnda ordet är icke längre begränsadt till vissa 
samhällskretsar. Författare af alla klasser använda 
det i allt större omfäng, så att den vid århundra- 
dets slut vunnit en otvifvelaktig seger. Det in- 
nehar då ungefär samma ställning som han och 
hon intogo vid 1600-talets utgång. 

Tre framstående författare, Urban Hiäme 
(t 1724), biskop Rudeen (t 1729), biskop Sved- 
berg (t 1735), hvilka med sin litterära verksam- 
het stå midt emellan båda århundradena, visa sig 
redan tidigt ha gjort ett betydande steg mot den- 
sidan. Och mycket betecknande är att Svedberg, 
som i sin »Schibboleth» så nitiskt manade till åter- 
ställande af det gamla språket, därvid alldeles 
förbisåg, att den innebar någon nyhet. Just i det 
sammanhang (s. 135), där han som ifrigast yrkar 
på uppehållandet af genus-skillnaden (så att man 
t. ex. skuUe efter bibeln säga bedröfvada nätter^ 
ej bedröfvade nätter)^ använder han upprepade gån- 
ger ett pronomen, i hvilket genus-skillnaden upp- 
häfves. Ordet den hade för Svedberg tydligen 
icke mera någon anstrykning af nymodighet. Han 
nyttjar det själf oftare än han och Aön, ehuru äfven 
dessa pronomina ej sällan förekomma hos honom. 

Bland de yngre författare, som i mera egent- 
Ug mening höra till Carl XHrs samtid, finnas några, 
som dela sina sympatier ungefär lika meUan de 



— 399 — 

båda uttryckssätten. Så I. Holmström, von Bome* 
man (»Fången i Simbirsk»), Frese. Hos Runius 
har däremot den en mycket underordnad ställning; 
likaså hos Geisler. Tvärt om synes Triewald finna 
den beqvämare än han odh hon. Också reseskil- 
draren Eneman har oftast dm; å andra sidan visar 
han sig dock fullt förtrogen med ordens gram- 
matiska genus och uttrycker det ganska ofta genom 
ett han eller ett hon. Konung Carl själf rör sig, 
såsom man kunde vänta, i allmänhet med den\ 
likväl anträffar man emellanåt i hans bref också 
ett mindre förnämt han eller Aon.* 

I fiill öfverensstämmelse med hvad man borde 
vänta står likaledes det förhällandet att 1734 års 
lag gynnar den. Likväl måste vi kanske här an- 
taga något mer än en alldeles omedveten, blott på 
vana grundad sympati för detta pronomen. Det 
skulle väl eljest icke lyckats att här i det allra när- 
maste fullständigt undantränga han och hon. Vi 
böra måhända i stället antaga en medveten redak- 
tion8åtgard, som dock naturligtvis å andra sidan varit 
grundad i redan bestående förhållanden. Vi hafva 
då här en bekräftelse på Ihres yttrande, att vid 



* Carl XII:s sätt att skrifva är ej alltid så vårdadt; det 
har stundom tagit intryck af hans lägeromgifning och kom- 
mit att aflägsna sig från högspråket. Så t. ex. när han säger 
bruan för bruden^ släen for staden. Hr Nils ha dragi åf (har 
dragit aO = har dött. 



— 400 — 

1734 års lagbok »så til saken som ordasåttet 
större flit är anwänd än wid någon bok som igenom 
tryck är utkommen»*, h vilket ju icke hindrar, att 
inkonseqvenser kunna stå qvar. Huruvida det är 
Cronhielm eller någon annan, som föranledt genom- 
förandet af theny kan nu ej afgöras; Lundins är 
det icke, ty det för lagens språkbruk i flera fall 
bestämmande utlåtande han afgifvit innehåller intet 
om denna punkt. Själf använder Lundins om- 
vexlande then och hauy hon.** Att den icke var 
främmande för tidens lagstil, ser man bland annat 
af språkbruket i Abrahamssons bekanta anmärk- 
ningar till Landslagens sista upplaga 1726. 

Blott på individuella förhållanden måste det 
bero att Dalin, som så mycket lefde inom den 

* Utkast till föreläsningar öfwer Swenska språket (1751), 
8. 32. Ihre fortsätter: »Om wi therföre finge befallning att 
then skulle bltfwa oas ett rättesnöre för wårt skrifsått, som then 
år för wår lefnad^ skulle jag med glädje wara then förste^ 
som sig iherefter rättade». I fråga om användningen af then 
har Ihre, såsom vi se, här gjort det. — Emellertid innebär 
lagens konseqvenssträfran onekligen i vissa fall ett våld på 
språket. Bärskildt i fråga om genus visar sig detta, när den 
på sin sista sida bland fel som böra rättas upptager, att alla 
arfskiften^ samma wäderstrek blifvit felaktigt tryckt for alle 
arfskiften^ samme wäderstrek. Lagkommissionen hade af Lun- 
dins blifvit lockad att vilja genomföra -e som ändelse for no- 
minativen och -a som ändelse för oblika kasus i adjektiverna 
och i snbstantiver på -«. 

** Lundii handskrifna betänkande till lagkommissionen 
(1713) finnes i Eiksarkivet. Det inledes med en rad filologiska 
anmärkningar. Till större delen gå dessa i samma reaktionära rikt- 
ning, som Svedberg samtidigt gjorde gällande i sin »Schibboleth;». 



— 401 — 

förnäma världen^ att hans poesi en g&ng af Fran- 
zén kunnat karakteriseras som »blott en lusteld 
vid Lovisas thron», likv&l helt och hållet står q var 
vid 1600-talets han- och Aon-ståndpunkt, detta 
vare sig han skrifter poesi eller prosa. Dalin 
synes icke hafva egt mycket af imitativt språk- 
sinne; trots en rätt långvarig vistelse utomlands 
och mycket umgänge i kretsar dar främmande språk 
talades, lärde han aldrig att ledigt röra sig med 
något sådant.^ I sin halländska födernebygd hade 
han vant sig att säga han och hon^ och vid detta 
sin ungdoms språkbruk höll han troget fast till 
sin död. 

På samma sätt förklaras Linnés ålderdomliga 
ståndpunkt i fråga om person alpronomina. Att 
den store naturforskaren ej var någon stor språk- 
man, hade han tydligt visat redan under sin skol- 
tid, och latinet i hans lärda verk jäfvar ej den 
då gjorda erfarenheten. Han och hon i Linnés 
svenska skrifter kunna med trygghet påstås vara ett 
väl bevaradt hemarf från Råshults kaplansboställe. 

Svårförklarligare från vår ståndpunkt före- 
faller det kanske, att man ännu efter århundradets 
midt på han- och Aow-sidan finner två så aristokra- 
tiska namn som Creutz och Gyllenborg. I de båda 

* Se Warburg i St. Akademiens Handl. från 1796, del 
69, 8. 369, 387, 466. 

8v. Akad. Handl fr. 1886, 6. 26 



— 402 — 

skaldebrödernas »Vitterhets Arbeten» är den repre- 
senteradt nästan endast med genitivforroen dessy 
och vi veta i förväg, att denna form brukar gå 
sin egen bana. För öfrigt nyttjas han och hon. 
Detta förvånar så mycket mer som Gyllenborgs 
fai broder, den berömde hattchefen Carl — född 
mer än 50 år före skalden Gustaf Fredrik — i 
sina skådespel oftast nyttjar den. Men äfven här 
finnas möjligheter att lösa gåtan. 

G. F. Gyllenborg har utom sina skaldeverk 
också skrifvit en själfbiografi, »Mitt lefverne». I 
fråga om pronomina bildar detta arbete en skriande 
motsats till samme författares poesi. Den är här 
snart sagdt enväldigt, till och med vid orden på -a. 
Två skilda munarter bo alltså här tillhopa i en mun. 

Böra vi till förklaring af denna dubbelhet an- 
taga ett slags doktrinärt genomfördt »poetiskt ge- 
nus», som icke funnit någon plats i Gyllenborgs 
prosa, utan blott i hans skaldeverk? Med känne- 
dom om huru nära förbunden Gyllenborg var med 
»Atis och Camillas» skald, hade vi då skäl att på 
samma sätt bedöma den senares poetiska stiL Ty 
värr ega vi ej af Creutz ett tillräckligt omfattande 
prosa-material för att kunna direkt undersöka för- 
hållandet. De båda vännerna skulle emellertid under 
nämnda förutsättning ha enats därom, att han och 
hon bättre än den lämpade sig för poesiens syften. 



— 403 — 

Och man kan väl förstå huru de skulle kunnat 
komma till en sådan mening. Vi hafva redan förut 
sett, att denna tid just var personifikationernas 
gyllene ålder. Poesien var då för hög och för- 
näm att mycket inlåta sig med den materiella 
verkligheten, den rörde sig helst med blotta be- 
grepp: dygden, vänskapen o. s. v. Den -för poesien 
oundgängliga konkretionen och åskådligheten sökte 
man vinna genom att i stället göra själfva be- 
greppen till lefvande väsen. Creutz och Gyllen- 
borg hade inom Tankebyggarorden en skalde- 
syster i fru Nordenflycht. Af hennes skrifter kan 
man med rätt stor säkerhet sluta, att hon i sitt hvar- 
dagstal rörde sig med den. Dock äro inom hennes 
poesi han och hon i det närmaste lika talrikt re- 
presenterade som den. Och detta väsentligen endast 
på grund af de många personifikationerna. 

Innan vi anse saken afgjord, vända vi oss 
dock till en annan högättad skald, J. G. Oxenstjerna. 
»Skördarnas» sångare är i sin poesi nästan lika 
fri från den som Creutz och Gyllenborg. Men 
att detta förhållande ej haft sin grund blott i 
en poetisk teori, finner man vid genomläsning af 
Oxenstjemas dagbok från 1769 — 70, där skalden 
talar hvardaglig prosa. Man ser att Oxenstjerna, 
när han vid 20 års ålder nedskref dessa anteck- 
ningar, ännu icke visste af andra genus-pronomina 



— 404 — 

&n de landtliga, som han sin barndom igenom 
hört användas och själf användt på sitt kära Skenas. 
Oxenstjema har emellertid också 35 år senare 
fört en liten dagbok, som ögonskenligt visar huru 
den bildade världens språk under årens gång öfvat 
sitt inflytande på skaldens uttryckssätt. Om man 
i denna senare dagbok lemnar ur räkningen dels 
orden på -a, dels ett genom sin felaktighet be- 
tecknande han efter femininet ledstång^ dels slut- 
ligen ett i poetisk stil affattadt stycke om »hvilan», 
så befinnes det, att Oxenstjema nu helt och hållet 
öfvergått till d^n-sidan. Hans minnestal öfver Gustaf 
III (1794) hade redan intygat detsamma. Med all sin 
öfverflödande rikedom på begreppspersonifikationer 
och sina häraf vållade hon eller Aan, lemnar oss 
detta tal många bevis, att dess författare nu väsent- 
ligen öf^ergifvit sin barndoms pronomina. I sin poesi 
har nog Oxenstjema trognare hållit fast vid dem. 

Gyllenborg var Oxenstjemas morbroder och 
hade såsom han vuxit upp på Skenas. Hans »Lef- 
verne» är flera årtionden yngre än hans flesta dikt- 
verk. Kanske förklara vi därför rättast dubbelheten 
i hans språk såsom hos Oxenstjema, och erinra oss 
med afseende på Creutz, att äfven dennes skaldskap 
tillhör hans tidiga år. 

Vi äro redan midt inne bland Gustavianerna. 
Inom deras krets höra vi mycket litet af han och hon. 



f 



— 406 — 

Naturligtvis gaUer fortfarande v&r vanliga reserva- 
tion fOr ord på -a och för poetiska personifikationer. 

Konung Gustaf själf, Schröderheim, Kellgren, 
Leopold, Silverstolpe, fru Lenngren voro i det 
ntomaste rena den-menniskor. 

Jämvfil Bellman föredrager derij men vi finna 
hos honom också ratt många han. Dessa senare är 
jag böjd att skrifva på Stockholms-munartens rak- 
ning. Grammatiskt hon nyttjar Bellman föga utom 
vid orden på -a. — De jämförelsevis få Aan, som man 
träffar hos Kexél, torde också vara af Stockholms- 
slag. Kexél var visserligen ej infödd i hufv^ud- 
staden, men han kom dit vid unga år och lefde 
där alltsedan. — Om Hallman, den tredje i detta 
lag, haf^a vi redan talat och påpekat hans beroende 
af stockholmskan. 

Hos en så glödande skald som Thorild, för- 
fattaren af »Passionerna» och »Inbildningens nöjen», 
kunde man måhända vänta en poetisk benägen* 
het för han och han. En sådan förväntan blir 
likväl sviken. Thorild har jämförelsevis föga an- 
vtodt poetisk personifikation och nyttjar endast 
mycket säUan något annat pronomen än den. I 
själfv^a verket hade väl också Thorild mera af 
passion och pathos än af skapande »inbildning». 
Historieskrifearen Lagerbring, den lärde rese- 
skildraren Björnståhl och den glade berättaren om 



— 406 — 

»Min son på galejan» J. Wallenberg må ock få 
sin plats i denna öfversikt öfver 1700-talets genus- 
historia. Ingen af dessa författare stod under 
direkta inflytelser från bufvudstadsvärlden; så 
mycket mer betecknande ftr det att äfven hos dem 
han och hon fått så grundligt maka åt sig, och 
detta redan i början af den Gustavianska tiden. 
Hos Wallenberg år visserligen ett han eller hon icke 
just ovanligt, men om de fall frånräknas, där hon 
följer efter ord på -a, är likväl den allmännare. Hos 
de båda andra författarna har den endast lemnat 
en ganska oansenlig plats öfrig åt sina medtäfiare. 

Svenskans viktigaste litterära dokument från 
början af 1800-talet är naturligtvis våra då an- 
tagna Grundlagar. I dessa finnes, så vidt jag kan 
se, intet enda grammatiskt han eller hon. Man 
kan med en viss rätt säga, att härigenom också 
programmet är gifvet för vårt århundrades ställ- 
ning till genusfrågan: från denna tid har det 
blifv^it så godt som en stadgad grundlag för den 
bildade svenska prosan att som sakligt personal- 
pronomen icke använda han och Aon, utan den. 

Trots allt hvad våra lexikografer och gram- 
matiker vilja intala oss, står högsvenskan numera 
på ungefär samma punkt som danskan. En gransk- 
ning af våra bästa författares skrifsätt ådagalägger 
till fuUo denna sats. Där han och hon under vårt 



— 407 — 

århundrade förekomma som personalpronomen, äro 
de antingen icke af gramraatiskt slag, utan hafv^a 
sexuell, animell eller poetisk natur, eller ock ftro 
de framkallade af en medveten reaktion mot den 
rådande tal- och skrif seden. Vi frånräkna natur- 
ligtvis orden på -a och vissa enstaka ord, som hftr 
ofvan särskildt anmärkts. 

Om en och annan författare utöfver dessa 
undantagsfall befinnes nyttja ett grammatiskt han 
eller Aon, så hafva vi anledning att däri se infly- 
telser från någon genusbevarande munart. 

Desaa påståenden skola måhända synas djftrfvra, 
om icke alldeles ohållbara, när man iakttager 
hvilken betydande ställning de gamla pronomina 
ännu hafva i sådana verk som Tegnérs »Frithiofs 
Saga», Stagnelii »Liljor i Sarom, Topelii »Nya 
blad*, Rydqvists språkhistoriaka skrifter, V. Ryd- 
bergs »Den siste Atenaren» och »Dikter» (1882). 

Lyckligtvis hafva de nämnda författarna själfva 
genom andra skrifter visat oss huru deras han och hon 
äro att uppfatta, och att dessa ej med rätta kunna 
andragas såsom fällande argumenter mot vår sats. 

»Frithiofs Saga» är ovanligt rik på han och hon. 
Men att dessa pronomina ej så mycket uttrycka 
grammatiskt genus som poetiskt, därom kan man 
lätt öfvertyga sig genom att vända sig tiU sådana 
skrifter af sagans författare, där han rör sig i 



— 408 — 

enkel prosaframst&llning. Många samtidigt med 
»Frithiofs Saga» skrifna bref bevisa detta. Ännu 
konseqventare nyttjas den i Tegnérs bref från 
senare år, liksom åfven i åtskilliga af hans äm- 
betsskrifvelser. Först i samma mån som Teg- 
nérs prosa höjer sig till en mera poetisk flykt, 
återkomma han och hon. Med den förkärlek för 
bilder, som veterligen utmärkte Tegnérs stil, är 
det naturligt att han gärna begagnade sig af det 
metaforiska element, som språket själfmant bjöd 
honom i sina genuspronomina. Från sin hembygd 
i Vermland var han väl förtrogen med bruket af 
dessa, de lågo honom alltså nära. Men vi kunna 
vara vissa att äfven om Tegnér skrifvit Prithiofs 
Saga på danska eller engelska, skulle poemet inne- 
hållit åtskilligt af likartadt slag. 

Förhållandet mellan den, som ett prosaiskt 
ord, och han och Aon, som poetiska uttryck, har 
Tegnér på sitt sätt själf bestämt, när han i sitt 
inträdestal i Svenska Akademien framhåller olik- 
heten mellan de lagar som gäUa för poesiens ut- 
tryckssätt och dem som gälla för den högre um- 
gängestonen. Han yttrar därvid: »All poetisk fram- 
ställning är individuation, är bild, är sinnlig be- 
stämdhet. Den högre umgängestonen deremot söker 
det allmänna. Dess förfining består egentligen i en 
afslipning af det enskilda^ det sinnligt bestAmda». 



— 409 — 

Om Stagnelius gftUer detsamma som om Teg- 
nér: hans poesi är rik på han och hon, men i 
hvardaglig prosa nyttjar han sällan annat än den. 
Detsamma kan sägas om Bottiger och B. v. Beskow. 
Likväl använder ingen af dessa skalder personi- 
fierande pronomen i sådant omfång som Tegnér. 

Särskildt måste vi här stanna vid en skald 
ur vår egen samtid. I fråga om genus intager 
Topelius en anmärkningsvärd ståndpunkt; man 
kan påstå att han i detta hänseende mera tillhör 
det 20:de århundradet än det 19:de. I sin berät- 
tande prosa använder Topelius nära nog aldrig 
annat än den. På 100 sidor i »Fältskärns berät- 
telser» har jag ej anträffat mera än ett undantag, 
och detta gäller ett ord på -a, som betecknas med 
hon. I sin poesi däremot rör sig Topelius ungefär 
lika mycket med de personliga uttrycken som med 
den\ i »Ljungblommor» förekommer något oftare 
den^ i »Nya Blad» träffar man något flera han och 
hon. Men egendomlig för Topelius är den ytterst 
fria ställning han intager mot ordböckemas och 
språkläromas grammatiska genus: han omtalar 
sorgen och vågen än som han, än som hon; han 
betecknar ljungen, skyn, stigen med hon, men an- 
vänder manligt pronomen om makt, kraft, doft, 
nait, hand, strand, å, bro, häll, ödemark, jul, björk, 
asp, poppel, gran m. fl. Förkärleken för han är 



— 410 — 

så i ögonen fallande, att man stundom känner sig 
frestad att tänka på Stockholms-inflytelser. Sna- 
rare är det väl på båda hållen en lika verkan af 
samma orsaker. Bland de tusenden, som hemtat 
glädje och tröst ur den finske skaldens sköna sång, 
är det kanske icke tio som tagit anstöt vid eller ens 
märkt dessa många afvikelser från den häfdvunma 
grammatiken: däri ligger skaldens bästa försvar. 
Vi återkomma här nedan till denna fråga. 

Bland författare, hvilkas stil kunde synas 
jäfva påståendet att han och han numera vore 
detroniseradt af den^ hafva vi nämnt en i språk- 
frågor så viktig auktoritet som Rydqvist. Om 
denna gensaga, såsom vi strax skola se, vid när- 
mare skärskådning visar sig kraftlös, så är det å 
andra sidan säkert, att ingen svensk man gjort så 
mycket som just Rydqvist för att återinsätta våra 
gamla pronomina i deras förlorade maktställning. 
Hans ord hafva för fyra decennier tryckt djupa 
märken i vår litteratur, och ekot af hvad han sagt 
1^11 nog genljuda ända in i nästa århundrade. 

Det är i främsta rummet genom sitt inträdes- 
tal i Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akade- 
mien (1849) om »Den historiska språkforskningen», 
som Rydqvist öfvat detta inflytande. Lättfattligt 
och fängslande som detta sedermera i två upplagor 
särskildt utgifna inträdestal var, fick det många 



— 411 — 

läsare, som skyndade att i praxis omsätta den 
språkhistoriska lärdom de inhemtat. 

Hvad Rydqvist här säger om genus är ganska 
hofsamt och har ingen omhvälfvande karakter; det 
utmynnar i satsen, att -»man antingen skaU rigtigt 
använda köns-bestämningen eller icke alls använda 
den». Men på hvilken sida Rydqvist för egen 
del helst ställde sig, visade han bäst genom att i 

o 

denna uppsats själf föredraga han och hon. At 
samma håll pekade några ord om »en bättre fram- 
tid», som i detta hänseende kunde väntas, sedan 
modersmålet nu blifvit föremål för allmänna under- 
visningen. 

Huru litet han och hon tillhörde Rydqvists 
naturliga språkbruk framgår emellertid af hans 
föregående skrifter. I afhandlingen om »Fram- 
farna dagars vittra idrotter» (1828) är den nästan 
enrådande. På opersonligt han finnes, som jag tror, 
intet enda exempel; af hon förekommer endast ett 
tiotal faU, h vilka nästan alla bero på poetisk 
personifikation och alltså ej höra hit; ett bland 
dem har till och med fått sitt genus i strid med 
nu gällande teori: om sonetten borde enligt denna 
icke sägas hon, såsom Rydqvist gör, utan han. £j 
ens vid orden på -a visar Rydqvist i denna skrift 
någon benägenhet för hon; också om dem säger 
han nästan alltid den. 



— 412 — 

Det var alltså uppenbarligen blott af spr&k- 
historiska och språkteoretiska grunder, icke af 
otvungen språklig vana, som Rydqvist på äldre 
dagar leddes att undvika den. Icke i det språk 
som Rydqvist hörde af sin mogna ålders um- 
gängesvänner, utan i det bygdemål han mindes 
från sin barndomstid, och kanske framför allt i 
det länge sedan utdöda språk, hvars lagar han 
själf med så stor skicklighet framletat ur förgätna 
fomskrifter, var det som hans senare genusbeteck- 
ning hade sitt underlag. Vi hafva alltså här ett 
exempel på grammatiskt genus af det slag, som 
vi kallat »lärdt». 

Rydqvists åsikt hade emellertid så mycket 
lättare att vinna anhängare, som denna åsikt en- 
dast var ett enskildt uttryck för en allmän filo- 
logisk åskådning, som vid denna tid låg i luften. 
Studiet af vårt fomspråk hade börjat vakna till 
lif, och det hände här, såsom mången gång förut 
i historien, att det teoretiska forskningsintresset^ 
ifsrem att för tanken rekonstruera en svunnen tids 
förhållanden, slog öfver i ett praktiskt intresse: 
önskan att inom den verklighet, där man själf lefde, 
rekonstruera denna svunna tid. Många akademi- 
ska afhandlingar under denna period, i synnerhet 
under 1860-talet, förete underliga prof på yngre 
filologers och icke-filologers oförvägna experimen- 



— 413 — 

terande med att väcka till lif språkformer, som 
länge varit både döda och graflagda. 

Hvad särskildt genus beträffar främjades den 
nya åskådningen i väsentlig mån däraf, att de 
första innehafvama af lärostolar i nordiska språk 
vid våra universiteter, Säve och Richert i Upsala, 
Wisén i Lund, alla voro förklarade anhängare af 
han och hon.* 

Då man alltså inom den vetenskapliga världen, 
isynnerligast under de två första årtiondena efter 
titgifvandet af Rydqvists skrift, tämligen allmänt 
ansåg som en patriotisk gärning att söka återvinna åt 
Tara förfeders pronomina deras förlorade betydelse, 
Är det ej att undra på om också den vittra värl- 
den tog intryck af dessa stämningar. Särskildt 
för poesien borde det ju kunna räknas som en 
vinst, när den nu fick ej blott rättighet, utan till 
och med skyldighet att utbyta det naturliga talets 
färglösa den mot mera konkreta pronomina. Denna 
^estetiska synpunkt, så väl som den fosterländska 
bakgrund, mot h vilken han och hon aftecknade 



* Under det att åtskilliga andra framstående författare, 
-som i början ställt sig i genusvänuemas led, på senare tider 
återgått till det allmänna språkbrukets den^ visar sig Wisén 
alltjämt lika trogen mot fornspråkets han och hon. Wisén 
önskade till och med uppehålla genusskillnaden i adjektivemas 
och artiklarnas former; han skrifver därför ännu i sina senaste 
skrifter de svenske truppeme^ alle tingmän, den skandinaviske 
stammen o. s. v. 



- 414 — 

sig, drog till en början åtskilliga mycket fram- 
stående vittra författare på reformens sida. Flera 
af dessa ha likvSl under tidens gång öfeertygat 
sig om att de väntade fordelama ej kunnat upp- 
väga olägenheterna, och de hafva efter hand dragit 
sig tillbaka. 

I V. Rydbergs äldre, under denna period ut- 
gifna skrifter finner man ganska få den. Men om 
Rydberg i fråga om genus börjat där Rydqvist slu- 
tade, så har han nu i stället vändt åter till den 
ståndpunkt där denne började. I »Vapensme- 
den» är ett han eller hon af grammatiskt slag 
en sällsynt företeelse, så snart man bortser från de 
allmänna undantagsbestämmelserna rörande ord 
på -a o. s. v. Och om i Rydbergs första dikt-^ 
samling hvarje qvarstående den kräfde en förkla- 
ring, så är det tvärt om i hans senare dikter sna- 
rare hvarje han och Aon, som manar den filologiske 
iakttagaren att söka en sådan.* 



* I sin uppsats »Tysk eller nordisk svenska» (intagen i 
Svensk Tidskrift, utg. af H. Forssell 1873) hade Rydberg direkt 
uttalat sina sympatier för han och hon, I sammanhang där- 
med blefvo vid de under följande år utkomna nya upplagorna 
af »Singoalla» och »Den siste Atenaren» åtskilliga den utbytta 
mot han och hon. — Här må tillfogas, att A. Hazelins i en af- 
handling »Om det svenska bibelöfversättningsarbetet» (i Sv. 
Litteraturtidskrift, utg. af C. R. Nyblom. 1868) lifligt förordat 
han och hon. Redan tidigare hade J. M. Sundén i en afhand- 
ling »Om det grammatikaliska könet» (1860) mera i allmänhet 
uttalat sig i samma riktning. Några betänkligheter så väl sär- 



— 415 — 

Vid jämförelse mellan Wirséns olika skalde- 
verk finner man, att också han vid utgifvandet af 
sina första Dikter (1876) varit något påverkad af 
den då rådande genusvftnliga stämningen; hem och 
hon förekomma i dessa dikter rätt ofta, ehuru den 
är det vanligare ordet. I »Sånger och bilder» 
(1884) har emellertid den redan betydligt utvid- 
gat sina gränser på bekostnad af han och hon\ i 
»Vintergrönt» (1890) hafva dessa båda pronomina 
slutligen trädt så i skuggan, att exempel på 
grammatiskt genus äro sällsynta äfven vid orden 
på -a. 

Hos en vitter författare i början af vårt år- 
hundrade möter oss kanhända redan ett medvetet 
sträfvande att undantränga den: det är hos J. D. 
Valerius. Med ett enda undantag låta de fåtaliga 
fall af den, som anträfifas i denne sångares Vitter- 
hetsförsök I (1831), alla förklara sig såsom fram- 
kallade af metriskt behof, rimtvång, tydlighets- 
intresse eller önskan att förebygga missljud, I 
sin mera hvardagliga prosa tyckes Valerius icke 
undvika den. Emellertid har Valerius tydligen 
från sitt barndomshem i Göteborg fört med sig 
sinne för grammatiskt genus; och gränsen för det 



skjldt mot (len ifrågasatta genusref ormen, som mot åtskilligt 
annat därmed besläktadt, framställdes af mig i en uppsats »Om 
språk och nationalitet», som trycktes i Sv. Tidskrift 1874. 



— 416 — 

afsiktdOsa användandet af detta genus i poesiens 
tjenst är då ej lätt att utstaka. 

Bland vårt århundrades mera bekanta skalder 
är eljest Vitalis sannolikt den som mest användt 
han och Aon; våra gamla pronomina hafva hos 
honom en betydlig öfvervikt öfver den. Förkla- 
ringen ligger här påtagligen i Vitalis' lefnads* 
historia: de tarfliga yttre förhållanden, under hvilka 
hans barndomsår förflöto, och det isolerade lif han 
under sin korta mannaålder förde, hafva vållat 
att hans språk kommit att i denna punkt behålla 
ett visst provinsiellt tycke. 

För öfrigt finnes knappast någon mera be- 
märkt svensk skald från senare tid, i hvilkens 
poesi den icke är öfvervägande, till och med om 
man ej frånräknar de förut såsom stående undan- 
tag anmärkta fallen (orden på -a, sol, själ o. s. v.). 
Vid här följande lilla öfversikt äro likväl dessa 
undantagsfall redan i förväg afdragna och ingå ej 
alls i räkningen. 

De han och hon, som återstå efter nämnda 
afdrag, visa sig nästan alltid tydligt vara föran- 
ledda af personifikation. Olika skalder använda 
sådan i större eller mindre omfång; härpå och 
endast i ringa mån på inflytelser från deras van- 
liga talspråk beror om de hafva flere eller filrre 
han och hon. 



— 417 — 

Jftmförelsevis ofta användes personifikation 
af C. F, Dahlgren; han och hon äro hos honom 
uttryck af en rörlig fantasi. I alla fall &r den 
mer än dubbelt så vanligt som dessa andra pro- 
nomina. 

Också Nicanders poesi har tämligen många 
han och Aon, hvarvid infljrtelser från Tegnér ofta 
äro omisskännliga; rfw-fallen äro likväl tre gån- 
ger så talrika. I berättande prosa använder Ni- 
cander mycket sällan annat än den. 

Ungefär samma förhållande mellan den och 
Aan, hon finna vi hos J. O. Wallin. Hos Snoilsky 
är den mer än fyra gånger så vanligt som de 
båda andra pronomina. Ännu mycket mera öfver- 
lägset visar sig den hos Franzén, Geijer, Ling, 
Atterbom, Almqvist, Fahlcrantz, Carl XV, Oscar 
Fredrik, B. E. Malmström, Wennerberg. 

Huru ytterst sällan ett grammatisk t han eller 
hon ses hos Runeberg är redan i början af denna 
uppsats omtaladt. Man har för länge sedan iakt- 
tagit, att den store finske skalden i påfallande 
ringa grad begagnar sig af bilder. På ett intres- 
sant sätt bekräftas iakttagelsen genom den obetyd- 
liga roll »poetiskt genus» ses spela hos honom. 

Härvid bör likväl ytterligare anmärkas, att 
finsks författare på det hela taget synas hafva 
hunnit ännu ett stycke längre än de svenska i 

av. Akad. Hanål, fr. 1886, 6. 27 



— 418 — 

fråga om frigörelse från de gamla genus-traditio- 
nema. Om Topelius är förut taladt. Franzén 
närmar sig i förkärlek för den till Runeberg. I 
Castréns öfversättning af Kalevala finnes troligen 
intet enda grammatiskt han eller hon. Skälet att 
Finlands författare i detta hänseende, som jag tror, 
hafva ett försprång för Sveriges, ligger väl däri 
att. de förra mera allmänt än de senare lefva obe- 
rörda af inflytelser från folkliga munarter med 
bevaradt genus. När man stundom hos en finsk 
skald möter ett han eller Äon, kan man därför 
ännu mera än hos oss vara viss att pronominet är 
icke .grammatiskt, utan helt och hållet poetiskt. 

En svensk sångare, som i sin genusbehand- 
ling något påminner om Topelius, är Sehlstedt. 
Visserligen träflFar man hos denne icke så talrika 
genus-pronomina som hos den finske skalden, men 
i alla fall rätt många. I sitt förhållande till 
grammatikens genusregler är Sehlstedt också gan- 
ska ogenerad: han förbinder t. ex. själ,july hjälp j 
böny politik med han. Jag tilltror mig icke att 
afgöra, om detta beror uteslutande på Stockholms- 
inflytelser eller om det måhända bör förklaras ur 
samma synpunkt, från hvilken finnarnas genus- 
förhållanden nyss blifvit bedömda. 

Hittills har vår framställning nästan uteslu- 
tande gällt poetiska skriftställare. Om vår prosa- 



— 419 - 

litteratur behOfva ej många ord s&gas, ty inom denna 
är den numera öfverallt det allmänna ordet. Om 
likväl också här några namn uttryckligen skola 
nämnas, så må antecknas, att jag funnit den nästan 
undantagslöst användt hos historieskrifvare som 
Geijer och Fryxell, naturforskare som Berzelius och 
Elias Fries, och för Ofrigt hos skriftställare i olika 
fack och af olika skolor såsom C. A. Agardh, Fredr. 
Bremer, A, Blanche, Orvar Odd, L, De Geer, G. 
Ljunggren, C. G. Estlander, H, Forssell, A. E. 
Nordenskiöld, G. Retzius, C. Ch- Edgren, A. 
Strindberg, Sigurd. Hos Onkel Adam träffas 
ovanligt många han och hon; de uppgå ända till 
inemot en femtedel af d^n-fallen. Då denne för- 
fattare tillbragte största delen af sitt författare- 
lif i en landsbygd där grammatiskt genus ännu 
består, kan man med trygghet förklara hans undan- 
tagsställning såsom beroende på infl3rtelser från 
folkspråket. 

Jag kan emellertid ej underlåta att här fram- 
hålla ett faktum, som dels på ett slående sätt 
visar motsatsen mellan folkdialektens och hög- 
språkets behandling af genus, dels också ådaga- 
lägger huru väl dessa skilda former af svenskt 
språk kunna sämjas tillhopa i samma författares 
penna. I »Viser på Varmlanske tongmåle» af 
Fredrek på Rannsätt kan man icke leta upp ett 



— 420 — 

enda fall af personalpronominet den; i F. A. Dahl- 
grens »Anteckningar om Stockholms Theatrar» är 
d&remot ett grammatiskt han eller kon n&stan 
lika svårt att uppspåra. 

Den litteratur, som i våra dagar har största 
antalet läsare och som följaktligen starkast på- 
verkar vårt språk, är tidningspressen. För att 
också utröna huru denna litteratur ställer sig till 
frågan om den, har jag granskat åtta tidnings- 
nummer, representerande åtta bland våra största 
och mest spridda tidningar. * Resultatet har blifvit, 
att jag i aUa dessa blad — utgörande sammanlagdt 
ett mycket betydligt antal trycksidor — ej funnit 
något grammatiskt han och blott två gramma-- 
tiska honj båda anslutande sig till ord på -a. 

Detta faktum talar ett. så tydligt språk i fråga 
om svenskans nuvarande genusskick, att hvarje 
kommentar är öfverflödig. 



Unrn personalpronominet den uppkommit. 

Demonstrativet den är väl bekant från -vår 
medeltidslitteratur. Så nära förbundna som de- 



* Post- och Inrikes Tidningar, Stockholms Dagblad, 
Aftonbladet, Nya Dagligt Allehanda, Vårt Land, Dagens Ny- 
heter, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, Sydsvenska 
Dagbladet Snällposten, alla för d. 11—13 juni 1892. 



— 421 — 

monstrativet ocb tredje personens pronomen i alla 
spr&k befinnas vara, är det naturligt att man i 
första hand gärna vill förklara vårt nya ord såsom 
en inhemsk utveckling af demonstrativet^ med 
specialisering till genus inanimum. Så hafea val 
också hittills alla språkforskare gjort. 

Emellertid har denna förklaring sina svårig- 
heter. Den viktigaste, som också genast fram- 
träder, är att vi då måste anse danskans mot- 
svarande pronomen såsom stående utan samman- 
hang med vårt, ty ingen kan vilja antaga att 
danskan i denna punkt rönt inflytelser från sven- 
skan. Det motsatta antagandet, att svenskan under 
1500-talet påverkats af danskan, är däremot mycket 
närliggande. De många -^, som under denna tid 
sätta en så främmande stämpel på vårt litteratur- 
språk, vitsorda nogsamt en sådan möjlighet.* 

Då det helt visst är föga sannolikt, att de två 
språken hvart på sin väg skulle kommit till aU- 
deles samma användning af den såsom ett blott 
sakligt, icke personligt personalpronomen, tvingas 
vi att nu flytta vår undersökning öfver till dan- 
skan, för att tillse hvilken historia ordet där 
genomgått. 



* Jfr också hTad i denna fråga meddelas i min uppsats 
om »Tyska inflytelser på svenskan» i Arkiv för Nord. Filoiogi 
V (1889), utg. af A. Kock. 



— 422 — 

Så vidt jag k&QDer, har ingen dansk förfat- 
tare behandlat detta ämne; de notiser om danskans 
den som jag kunnat finna äro mycket knapp- 
händiga och motsägande. Då jag af erfarenhet 
från vårt eget språkområde känner huru mödosamt 
utredandet af en sådan fråga är, gör jag mig inga 
förväntningar om att de iakttagelser jag här vill 
meddela ora danskan innebära någon fullständig 
lösning; de kunna likväl måhända vara till något 
litet gagn för en senare forskare. 

Levins uppgift (Kjonslaere s. 54), att »Faelles- 
kjennet» med början af 16:de århundradet full- 
komligt trängt igenom i danskan, förstår jag icke. 

I Kristian IH:s bibel (1560), som jag från 
denna synpunkt undersökt, nyttjas regelbundet 
han och hun; ytterst sällan finnes något den.* 
Resens bibel (1607) har nästan öft^erallt behållit 
den äldre bibelns han och hun; stundom insattes 
likväl den, och särskildt sker detta på de ställen 
där öfversättningen äfren i annat hänseende under- 
gått ändring.** Den har alltså säkerligen varit 
det för Resen närmast liggande uttrycket. 

* Endast med raÖda uppletar man undantag såsom 1 M. B. 
9: 16, 2 M. B. 26: 13, 29: 16, Höga V. 5: 3, Mat. 24: 16. 

** Så t ex. 1 M. B. 13:10 (1560 egnen — hun, 1607 
den slcBtte marek — den), U. B. 10: 13 (1^60 Chor — det, 
1607 forgaarden — den). Joel 2:11, Mat. 18:8 har än- 
dringen andra orsaker, som lätt inses. Svårare är att förstå 
ändringen i 1 M. B. 2: 10. Underligast är U. B. 10: 9 f., 



— 423 — 

Under 1600-talet synes också den i danskan 
hafva samma ställning som hos oss på 1700-talet; i 
öfversättningen af Laurem bergs två första Skjaemte- 
digte 1652 nyttjas endast om djur andra prono- 
mina än den. 

Under 1500-talet förefaller det däremot som 
om en författares härkomst från ena eller andra 
delen af det danska riket skulle varit af betydelse 
för valet af pronomina: i dess östliga provinser 
har den gamla ordningen stått qvar, i de vestliga 
har den varit rådande. Hos Lyskander, född i 
Skåne, har ännu 1597 den blott en underord- 
nad ställning, under det vi 1578 finna Skole- 
mesteren, sedermera biskopen i Ribe Peder Hege- 
lund i sitt skådespel »Susanna» helt och hållet stå 
på den-hotteu; äfven vid personifikation väljer han 
han eller hun oberoende af det äldre språkets 
grammatiska genus, som allt.så synes hafva varit 
för honom helt och hållet främmande. Reforma- 
tionsskriften »Peder Smed», äfvenledes från Jut- 
land (Viborg) och skrifven så tidigt som 1530, 
nyttjar visserligen hun om Stue, men den om 

för hvilket ställe jag citerar Eesens text med de i den äldre 
bibeln använda pronomina (syftande på Bog) inom klämmer: 
Oc hand sagde til mig: Tag, oc opslug den [hende]: oc den [hun] 
skal vrie din Bug, men i din mund skal hun [kun] vere sed 
som Hunnig. Oc teg tog den liden Bog aff Engelens Haand, 
oc opsUg den \hende\ : Oc den \hun\ vaar i min Mund Hunnig- 
S0dj Oc der ieg haffde cedet den \h€nde\, da , , . 



— 424 — 

Kände och Driky dessutom flera gånger om 
person. 

Ånnu mycket tidigare exempel på den har 
jag emellertid träffat. Jag anför två. 

I ett dokument af konung Kristian I från 1480 
läses: 

Tha hawe wii nw stadfest . . . forscreffhe lagheffd oc maele 
t hen wid sin falde macht at bliffue . . . swoleDge hwn worder 
rygget aff biscopp. (Stadfastelsebref till domkapitlet i Eibe pä 
en g&rd i Vodder, tryckt i Diplomatarium Christiemi I, ndg. af 
C. F. Wegener 1866*, a. 376.) 

I en juridisk handling från Jelling Syssel 
1460 läses: 

Nis Anderson . . . lood Hawm [== Hyg^m, namn pä en 
gärd] wp bygg8B ok haffthad then j syne wsere [= Veerge] ok 
vpbar ther skath ok skyl aff. (O. Nielsen, Gamle jydske Tings- 
vidner 1882, s. 109.) 

Jag tviflar icke alls på att ännu äldre exem- 
pel kunna finnas, men tror knappast att dessa 
skola rubba sannolikheten af min förmodan att 
den tidigast uppträdt i Jutland. Denna förmodan 
stödjes nämligen af beskaffenheten hos de folkdia- 
lekter, som ännu talas där. Användningen af 
ordet den står både i danskan och i svenskan i 
närmaste vexelverkan med utdöendet af känslan 
för grammatiskt genus; i samma mån som man 
upphört att veta, om ett föremål är han eller Aon, 
vänder man sig gärna till det indifferenta den. 
Och just på Jutland hafva folkdialekterna från 



— 425 — 

gammalt varit synnerligen afvoga mot genus. Ett 
stort område finnes^ där grammatiskt genus öfver 
hufvud alldeles försvunnit: maskulinum, femini- 
num och neutrum ha sammansmält i en enda 
form. O. Nielsen uttalar i sin inledning till 
Gamle jydske Tingsvidner (1882) den öfvertygel- 
sen, att samma förhållande bestått redan på 1400- 
talet, ja, sannolikt redan på 1200-talet. De genus- 
pronomina, som stundom finnas använda i j ut- 
ländska skrifter, bero enligt Nielsen på mer eller 
mindre lyckade försök att skrifva efter Selands- 
dialekten, hvilken redan då ansågs såsom högspråk. 
Han finner detta ådagalagdt därigenom att pro- 
nomina ofta användas på fullkomligt oriktigt sätt, 
maskulinum, femininum och neutrum om h vartannat. 

Då vi sålunda trä£fa den i Danmark an- 
vändt som personalpronomen mera än 50 år 
tidigare än i Sverige, hindrar oss ur kronologisk 
synpunkt ingenting att påstå detta pronomen blott 
genom efterbildning af våra sydliga grannars språk 
haf^a inkommit i vårt. 

Vi kunna emellertid ej anse oss härmed hafva 
fört vår undersökning till slut. Vi måste också 
utreda huru detta nya personalpronomen öfver 
hufvud kunnat uppstå på nordisk botten och fram- 
för allt huru det kommit att vid sig binda en 
egen språklig kategori, genus inanimum, under 



— 426 — 

det att de äldre pronomina han och hon behållits 
för genus aniinatum. 

I äldre och ännu i hvardaglig danska, lik- 
som äfven i äldre och hvardaglig svenska, säges 
ofta jag tog 'en för jag tog den.* Då vid sidan 
häraf står jag tog 'et såsom uttryck för ja^ tog det, 
är det mycket frestande att anse 'en vara upp- 
kommet af den. Icke dess mindre vore en sådan 
slutsats lika oriktig som den etymologi S. Colum- 
bus framställer: att *en skulle vara det tyska ihn. 
Formen *en uppträder långt tidigare än personal- 
pronominet den och kan alltså ej vara härledd 
däraf. Rydqvist har också insett, att *en har sin ut- 
gångspunkt i den gamla ackusativen han (= honom), 
liksom äfven det feminina na (jag tog 'na) visar till- 
baka till den gamla ackusativen håna (= henne),** 
Men om icke 'en är uppkommet af den, så står 
det likväl på annat sätt i nära sammanhang med 
detta ord: det har sannolikt själft gifvit upphof 
åt ordets bruk som personalpronomen. Då man 

* Se särskild t om den äldre jatländskan O. Nielsen, anf. 
skr. s. XLI f., och om motsvarande forns venska former C. Säve, 
Eriksvisan (1849) s. 22, Rydqvist II: 534 ff. 

** Formen henna träffas ännu på 1700-talet i vårt skrift- 
språk. Den finnes t. ex. i Swenska Red-Dejan (1772), s. 81, 
88 m. fl. st. Hos riksrådet G. Palmfelt, Qvinnoskolan (1738), 
träffas samma form I: 1 och Y: 2, på senare stället vid sidan 
af *na: 

Ach, säll är jag, som får i morgon stunden denna 
Gå bort och ta'n^ hit samt länma eder henna. 



— 427 — 

i mera vårdadt uttal ersatte jag tog 'et med jag 
tog det, låg det nära till hands att också hyfsa 
upp jag tog *en till jag tog den. Särskildt i ett 
tidehvarf, då man under tyskt inflytande för pryd- 
lighetens skull gärna i bisatser inverterade ord- 
följden, framkom lätt ett den: när han hade tagit 
'en omsattes i finare stil till när han den tagit hade. 
I Danmark har dock ombildningen, som vi skola 
se, ej försiggått först i skriftspråket.* 

Härvid qvarstår dock en svårighet. Då 'en 
nyttjas äfven om person, inser man ej hvarför 
den numera uteslutande användes som sakprono- 
men. Svå righeten minskas visserligen, men för- 

* Genom enskildt meddelande från P. K. Thorsen erfar 
jag, att denne skicklige kännare och bearbetare af flera danska 
munarter haft samma idé som jag, att förklara den ar *en. 
Naturligtvis räknar jag detta som ett godt intyg om förklarin- 
gens sannolikhet. Då Thorsen eger mycket bättre förutsättnin- 
gar än jag för att påvisa det närmare förloppet vid denna ut- 
veckling inom Danmark, förbigår jag här ett och annat som 
jag annars skulle meddelat, detta i hopp att den danske språk- 
forskaren själf framlägger sina undersökningar. Endast vill jag 
rörande inträdandet af den också för 'na anmärka (mot Kydqvist), 
att detta ingalunda är en frihet som först en nutidens stock- 
holmare och möjligen en finne kan taga sig (Franzén i dikten 
^De små»: nog Jlög hon [hufvan] bra, men jag fick fatt 'en). 
Redan Sven Elafsson skrifver i sina Paralipomena 1599 (Handl. 
rörande Skandinaviens Hist. XII s. 161) om Katarina Måns- 
dotter, att konung Erik lät uti samma kyrka kronan till 
Sveriges Drottning, och (s. 157) att storfursten sände ombud 
till konung Erik till att hända [hemta] gå/van och föran sig 
till hända. Ett motsvarande jutländskt exempel från 1444 må 
ock anföras: det heter i fråga oro en Melle: then stwnd kyrken 
haden [n = Mallen] j weré [= Vaerge] tha wor [= var] hum 
[= Mallen]. . . (O. Nielsen, anf. skr. s. 18.) 



— 428 — 

Bvinner ej, när det befinnes att ordet den under 
sitt första skede verkligen kan hänföras också till 
person ; både ur svenska och ur danska källor hafva 
exempel från 1500-talet blifvit i det föregående 
omtalade.* Hvad kan då vara skalet därtill att den 
nu inskränkts till genus inanimum, under det Aan, 
hon qvarstått såsom uttryck för genus animatum? 

Vi hafva inom de nordiska språken — för 
öfrigt också inom andra germaniska språk — 
några pronominal-adverber, som kunna påstås höra 
till genus inanimum. Man kan säga om sin kapp- 
säck, men icke om sin hustru, att man reste där- 
med till staden. Om en person heter det alltid med 
honom eller med henne. Vi finna allteå här samma 
förhållande ega rum mellan därmed och med honom 
som består mellan med den och med honom. 

I en välbekant psalm, som på något osäkra 
grunder brukar tillskrifvas Lucidor, finnes en rad, 
hvars ursprungliga text lyder: 

O ewighet, eu tijdh förutan tijdh, 

tin hugkomst giör at iagh där higsnar wijdh. 

I vår nuvarande psalmbok (n:r 463: 1) står i 
sista raden den för där. Vi se häraf att ett 
nära samband förenar därmed och med den — ett 
samband, som ännu mer trädde i dagen på den 

* Andra exempel för danskan ses hos Kalkar, Ordbog til 
det aeldre danske Sprog I s. 349, där likv&l flera af fallen 
snarast äro att uppfatta som demonstrativer. 



— 429 — 

tid då därmedy däraf o. s. v. kunde sönderklyf^ 
vas. I det strax här förut (sid. 424) citerade jut- 
läudska aktstycket från 1460 stå också then och 
ther . . . aff fullkomligt parallella. 

Vi hafva alltså hår ett bevis, att vårt språk 
från uråldrig tid på ett område, som står personal- 
pronominet ytterst nåra, verkligen bundit genus 
inanimum vid ett rf-pronomen, under det genus 
animatum uttryckts med ett A-pronomen. 

Vi kunna härvid erinra oss att också tyskan 
i sin användning af personalpronomen tager hän- 
syn till kategorierna lefvande och liflöst. Orden 
evj de få i tyskan vanligen endast som subjekt 
och objekt (direkt eller indirekt) användas om 
sak; eljest föredrages deraelbe, dieselbe. Man säger 
icke om en tilldragelse (ein Vorfall): ich entsinné 
mich seiner, utan desselben eller darauf; icke heller 
säger man att man glömt bort hvad som passerat 
seit ihm (efter denna tilldragelse), det heter seit 
demselben eller seitdem; jfr darnach. 

Ett historiskt sammanhang mellan denna ty- 
skamas pronominella regel och den skandinavi- 
ska regeln för användningen af den kan icke gärna 
tänkas. Båda torde vara resultatet af en parallell 
utveckling. 

Om emellertid personalpronominets förhållande 
till demonstrativadverbet ej anses tillräckligt att 



— 430 — 

förklara v&rt nordiska detiy kan man finna dettas 
förklaring — förutsatt att det utgått från ^en — 
i en iakttagelse, hvars allmänna tanke vi vilja ut- 
trycka så, att språket erkänner ett visst samman- 
hang å ena sidan mellan högre kasus och högre 
genus, å andra sidan mellan lägre kasus ocb 
lägre genus. 

Som högre kasus beteckna vi nominativen i 
förhållande till de oblika formerna. Som högre 
genus kunna vi först räkna genus animatum i förhål- 
lande till genus inanimum. Stundom skiljer språket 
inom den förra klassen genom olika grammatisk 
behandling mellan ett genus personale, omfattande 
blott menniskor, och ett genus animale, inne- 
slutande djuren.* Den förra genusarten är natur- 
ligtvis då att anse som högre. Inom genus inani- 
mum åter finner man stundom beteckningar för in- 
dividuella föremål behandlas på annat sätt än ut- 
tryck för abstraktioner och ämnesnamn. Den förra 
genusarten (vi kunna säga genus individuale) gäl- 
ler då som högre än den senare (genus infinitum). 



* Pronorainet hvem är ett skandinaviskt exempel pä rent 
gemiB personale; ordet nyttjas aldrig om djnr och ar likgiltigt 
för skillnaden mellan maskulinum och femininum. — Detta pro- 
nomen har för öfrigt ingen betydelse för här behandlade fråga^ 
om ej den, att ordet i nominativisk användning torde vara 
en liksom den och under samma århundrade som den från 
danskan lånad pronominalform ; den äldre nominativen är Ao. 



— 431 — 

Vi skola med några exempel från olika håll 
söka dels bestyrka, dels förklara denna i flera 
hänseenden betydelsefulla språkliga lag. 

I vår nutida svenska ändas många substan* 
tiver på -a, som i fornspråket hade -e; några 
exempel omnämnas här ofvan sid. 341. Under 
1600- och 1700-talen sågos i litteraturen ännu 
oftare sådana former, äfven af ord som nu hafva 
-e: man skref då stundom maga, strupaj baga^ 
stega. I Svedbergs Schibboleth har man en lång 
lista på hithörande fall. Formen på -a är egentligen 
den oblika kasusformen, som med mer eller mindre 
framgång sökt undantränga nominativf ormen på -e. 
Ger man nu akt på hvUka de fall äro, där nomi- 
nativen måst vika, så befinnes att detta skett myc- 
ket ofta vid abstrakta ord (som aga^ vana, torkaj 
sveda), stundom vid konkreta uttryck {blomma, 
linda), sällan i djumamn (man träffar under 1 600- 
talet formerna håra, håna, men -e har nu segrat). 
I personbeteckningar qvarstår -e: gubba, granna, 
bonda äro väl ohörda nominativformer. Vi träffa 
alltså här den nyss omtalade genusgradationen i 
alla dess stadier. 

Inom svenska folkdialekter finnes detta system 
på olika sätt genomfördt. Enligt Schagerström 
har Vätömålet i Roslagen endast vid uttryck för 
lefvande varelser behållit -^. Enligt Karsten gäller 



— 432 — 

alldeles samma regel i Kökar i ålftndska skärgår- 
den, och den ftr hftr utsträckt också till det fe- 
minina området: man såger gömma (gumma) 
med bibehållen nominativform, men gato (gata) 
med oblik form, det senare alldeles öfverensstftm- 
mande med högsvenskans närvaro^ frånvaro — man 
märke att dessa senare ord höra tiU lägsta genus- 
klassen. Anda in i Finland kunna vi följa samma re- 
gel. Vid genomgåendet af Vendelis Ordlista öf ver all- 

o 

mogemålet i Finnby (Abo län) upptäcker man snart, 

o 

att maskulinerna behandlas alldeles som på Åland 
och i Roslagen: personbeteckningarna haf\ra alltid 
-^, djurbeteckningama vackla (jfr att djur i sven- 
skan omtalas dels som Aan, dels som den). Om- 
bildningen vid femininerna har här undantagsvis 
gått så långt, att den gripit äfven personliga ord 
(gummOj Jlicko, änko). Nomina propria kunna 
dock behålla -a, detta möjligen genom inflytande 
från kyrkoböckerna; oftast synes likväl äfven här 
den oblika formen ha blifvit rådande ; jfr i Sverige 
dialektformerna Barbro för Barbara, Marjo för 
Maria. 

Huru skola vi nu förklara denna graderade 
skala, där nominativformens behållande visar sig 
stå i bestämd relation tiU substantivets högre eller 
lägre rangklass? Helt enkelt genom den iakt- 
tagelsen att ett högre slag af tillvaro innebär högre 



— 438 — 

aktivitet; ett därtill hörande ord står därföre oftare 
såsom handlande subjekt i satsen.* 

Abstrakta förekomma minst ofta i nominativ, 
de användas mest som objekt {göra skada, fä aga) 
eller efter preposition {af vada, i närvaro). Om äm- 
nesnamn gäller detsamma: det gamla mosse har där- 
för klufvit sig i två ord, så att det fått -a, när det 
betecknar det ämne som kläder marken och träden, 
under det att ordet som namn på ett kärr be- 
hållit -e. Mossen har mera individualitet, före- 
kommer oftare med ett en framför sig än mossan. 
Ande har i sin abstrakta betydelse af sinnelag' 
icke kunnat skydda sin nominativ så väl som i 
sin betydelse af andevarelse: våra ordböckers 
mångahanda regler om det olika bruket af de båda 
formerna förklaras från denna synpunkt lätt. I 
materiell mening säger man lättare käme än i 
andlig: det heter alltid kärnan i en bevisning. 
Värme både i kroppslig och härledd mening är 
ett abstraktum och vill därför gärna heta värma, 
men i härledd mening yrkar ordet ännu starkare 
på -a än i rent materiell. Likartadt är förhål- 
landet med ämnesnamnet grädde: i metaforisk 

* Karakteristiska äro alltså sanskrit-uttrycken for nomina- 
tiv och ackusativ: den förra heter karta (kartr) *den hand- 
lande'; ackusativen däremot har det neutrala namnet karma 
'gärning*. 

Sv. Ahad. Handl fr. 1886, 6. 28 



— 484 — 

mening såges alltid *a: gräddan i societeten. Ju 
mera förandligadt eller förtunnadt ett begrepp är, 
dess svårare har det att bevara sin gamla nomi- 
nativ.* 

Sannolikt skulle värt språk egt mycket flera 
ord på -a ftn det verkligen eger, om ej våra gram- 
matiker och lexikografer, från Aurivillius och 
Svedberg till Lind, Sahlstedt, Ihre, Botin, och sedan 
vidare ända fram till N. Linder framhållit som 
en grammatisk regel att man till ord som bilda 
pluralis på -ar bör gifv^a en singularform på -e, 
icke en på -a. Vi kunna nu afven inse att före- 
skriften ej blott har värde såsom ett medel att 
bringa reda i grammatiken, den är också i viss 
mån rationell. Den låter abstrakta ord behålla 
sitt -a — dessa ord sakna ju pluralis; de ord som 
bilda pluralis afse däremot individer, och vi hafva 
redan anmärkt att uttryck för individer i allmän- 
het hafv^a mindre att invända mot -e.** 

* Vid dylika förandligade begrepp har -a äfveD haft ett 
stöd däri att den vittra litteraturen (i motsats till de flesta 
folkdialekter) under äldre tider mycket använde -a. Beteck- 
nande äro alltså Mobergs ord, att »ändeisen pji a förekommer 
i allvarsam och vitter stil, i synnerhet då de [orden] tillika 
tagas i metaforisk bemärkelse; men den på e i lägre skrift och 
i umgängestalet». (Försök till en lärobok i allm. och svenska 
grammatiken, 2 uppl. 1825, s. 196.) 

** Om man jämför våra tre tidigaste svenska språkläror, 
och därvid finner huru mycket mera uppländingen Aurivillius 
känner sig förtrogen med -a-formen än ångermanländingen Tiäll- 
mann och vestmanländingen Walleuius göra, kan man ej undgå 



— 485 — 

Ett annat bevis att den gamla nominativ- 
andeisen bäst förmår trotsa tiden, när den tillhör 
personbeteckningar, lemnas oss af ord sådana som 
slarfver^ spjufvevj lufver. Det annars öfverallt 
bortfallna nominativa -er har här stått qvar; 
oväsentligt är att ändeisen efter hand antagit en 
nedsättande betydelse.* 

Från tyskan må ock ett hithörande fall om- 
nämnas. Endast i person- och djurbeteckningar 
som Knabey Bube, Hase^ Drache^ alltså endast vid 
genus animatum brukar detta språk behålla nomi- 
nativformen på -e; i öfriga mask. på -e har den 
oblika formen undanträngt nominativen. Man ser 
att frågan gäller samma ordgrupp som vi nyss om- 
talat i svenskan. Formerna Bogen, Magen, Tropfen 
jämförda med våra nominativer bäge, mage, droppe 
visa att tyskarna flyttat gränsen för genus inanimum 
högre upp än vårt högspråk, de hafva förlagt den 
vid samma linie som nyss omtalade svenska och 
finska munarter. Naturligtvis beror öfverensstäm- 

slutsatsen att Upplandsdialekten varit af särskild betydelse för 
-a-formernas spridniog. Aurivillius, hvars namn hänvisar på 
Uppland (det är bildadt genom latinisering af Örbybus: auris 
'öra\ villa *bv'), antyder for öfrigt själf uppländskans inflytande 
på hithörande ordformer. 

* Denna pejorativa skuggning af -er var fällt tydlig redan 
på 1600-talet, kanske förr. P. Brasck skrifver en tyranner, 
Lagerlööf använder formen en basilisker, Törnewall säger om 
Fru Slösa (med en bisarr blandning af alla tre genera) att 
kon är ett så stort toker. Hos Lind Annes suputer m. fl. 



— 436 — 

melsen icke på historisk beröring, utAn på den 
språkbildande menniskotankens likartade tillväga- 
gående i skilda länder. 

Skola vi hitstäUa ännu ett fall — ett fall af 
ojämförligt mycket mera genomgripande betydelse 
än något förut omtaladt? Skola vi dristigt påstå 
att hela det indo-europeiska neutret ingenting 
annat är än ett maskulinum som mistat sin 
nominativ, och detta just på grund af den här 
behandlade lagen, att lägre genus nöjer sig med 
lägre kasus? 

Vi kunna icke tvifla på att det indoeuropeiska 
neutret väsentligen representerar ett genus inani- 
raum: det användes öfverallt mest att beteckna 
liflösa föremål. Då vi nu finna att alla indo-euro- 
peiska neutra, i motsats mot maskuliner och femi- 
niner, konseqvent ha nominativen af samma form 
som ackusativen, då vi, för att anföra ett enskildt 
fall, se de latinska nominativerna minimum, flui- 
dum vara bildade med samma ändelser som acku- 
sativerna af de maskulina minimuSy fiuidus, så 
kunna vi knappast undgå denna slutsats.* Och 
om någon skulle vilja invända att den neutrala 
pluralnominativen minima ju icke är lik den 
maskulina pluralackugativen minimos, så behöfva 

* Brugmanns uppfattning, Vergl. Gram. der indogerm. Spra- 
chen II (1890) s. 518, innebär ingen verklig lösning af frågan. 



— 487 — 

vi endast hänvisa till Joh* Schmidts öfvertygande 
bevisning att den neutrala nominativen i pluralis 
endast är en kollektivt använd feminin singular. 
Båda formerna ändas på -a, och från grekiskan 
vet man att plurala neutra konstrueras med verbet 
i singularis, en skenbar oregelbundenhet, till hvil- 
ken de ariska språken erbjuda paralleler.* 

Bortom den indo-europeiska urtiden med sina 
redan fullt utbildade tre genus skymta vi alltså 
en ännu aflägsnare urtid, då våra ättefäder lik- 
som semiternas och hamiternas blott egde två 
genus, maskulinum och femininum. 

Enstafviga stamord, som uttrycka en hand- 
ling, t, ex. slafff lopp, rddy äro i svenskan vanligen 
neutra, likaså hos goterna. I tyskan och andra 
vestgermaniska språk äro de vanligen maskulina. 
Zimmer har i sin grundliga afhandling om a- 
suffixen uttalat meningen att de nordiska språken 
här hade qvar den ursprungliga ordningen. Här- 
emot strider likväl, som v. Bahder anmärkt, för- 
hållandet i andra indo-europeiska språk, där mot- 
svarande bildningar äro maskulina.** Det är också 
mycket lättare att vid dessa ord förstå en öfver- 
gång från maskulinum till neutrum än tvärt om. 

* Joh. Scbmidt, Die Plttralbildangen der indogerm. 
Neutra, 1889, s. 21 ff. 

** H. Zimmer, Die Nominalsuffile a und ä, 1876, s. 194. 
K. T. Bahder, Die Verbalabstraeta, IdSO, s. 39. 



— 488 — 

Vår hftr omtalade lag gOr framträdandet af neu- 
tralt genus till en ganska naturlig företeelse. 

De animella pronomina han och hon skilja 
sig genom sin begjomelsekonsonant från den^ ut- 
trycket för genus inanimum. Samma motsats mel- 
lan mask. och fem. å ena sidan, neutrum å andra 
återfinna vi i vårt medeltida demonstrativ 8a{r)j 
sUy fiaty och vi kunna genom det grekiska å, fi, ro^ 
det indiska sa^ säy tad följa den tillbaka ända till 
vår språkstams urtid. Då neutret ursprungligen 
är ett genus inanimum, bör det ej anses djärft 
om vi också för denna urtid antaga att motsatsen 
mellan s^ och U sammanhänger med motsatsen 
mellan lefvande och liflöst. Men parallelismen 
kan fullföljas ännu ett steg. Liksom vi funnit 
det sannolikt att den sammanhänger med oblika 
former af han och hon^ så visar det sig att det 
gamla demonstrativets neutrum har sitt t- gemen- 
samt med de oblika formerna af Ä-pronominet. 

Enligt Feilberg* säger man i Stövring härad 
på Jutland ce sä 'em (jag såg dem) om ting och 
djur, men ce så dcem om menniskor. Vi se 
alltså att här genus inanimum knutit sig till en 
enklitisk form, under det genus animatum fått en 
form, som otvifvelaktigt har nominativen att tacka 
för sitt bevarade eller kanske fastmer genom analogi 

* Ordbog o ver jyske Almuesmii, s. 182. 



— 439 — 

återinförda d-. I demonstrativets plural har alltoå 
här inträffat just detsamma som vi antagit haf^a 
egt rum i singularen. Och utvecklingen hat för- 
siggått just i den bygd, där vi sökt upprinnelsen 
tUl den^* 

Med stöd af dessa många olikartade analogier 
kunna vi väl anse det sannolikt att den fått sin 
betydelse af sakpronomen åtminstone till en god 
del på grund af sin upprinnelse ur en oblik, 
efterhängd kasusform. 

I föregående framställning har det efter- 
hängda 'en utan vidare betraktats som en oblik 
form. Detta är naturligtvis ej fullt noggrant, ty 
'en kan äfven vara subjekt: 

När en skald begynner yra, 
rasar'n mer än andra fyra 

börjar Triewalds bekanta satir »Emot våra dumma 
poeter». Subjektets normala plats är emellertid i 
början af satsen, där det ej förkortas, och ännu säk- 
rare är att objektet nästan alltid har en efterhängd 
ställning. De motstridande fallen kunna alltså 



* 'Man kan ju aldrig veta heter enl. Feilberg (anf. st.) 
i jutska munarter dcen ka jo alle ve. Skulle icke äfven har 
den kunna anses som en nybildning ur 'en? Man uttryckes 
ofta äfven i Jutland med en, I efterhängd ställning, t. ex. hvad 
skall en göraf uppfattades en som *en^ och då ordet trädde i 
spetsen för satsen blef genom analogi däraf bildadt ^tt den. 
Om denna förklaring är riktig, så haf^a vi en god parallel till 
utvecklingen från han genom 'en till den. 



— 440 — 

med skftl anses hafva varit utan betydelse för ut- 
bildandet af den nya språkliga kategorien. 

Då 'et, det egentligaste uttrycket för genus 
inanimum, i mera betonad ställning uppträdde 
som det, låg det nära att i motsvarande fall också 
låta 'en, när denna form afsåg genus inanimum, 
blifva till den. 

Förfeladt vore helt säkert att anse en sådan 
konstruktion tillhöra bokspråket, ehuru det visser- 
ligen är tydligt att detta språk, med sin sträfvan 
efter fulla ordformer, måste gynna den framför 
'en. Användningen af den i Jutlands folkdialekter 
är uppenbarligen äldre än formens bruk i skrift. 

En äldre tids filologer skulle måhända hafva 
funnit en på rent folklig väg försiggången ut- 
veckling af 'en till den otrolig. De skulle väl 
också ansett det som en parodox, om man sagt 
dem att visserligen spika vore bildadt af spik, men 
att omvändt neutret spring vore bildadt af verbet 
springa. I våra dagar vet man att språket vid 
nybildningar ej blott räknar addition, ut^i fram- 
för allt regula-de-tri. Och problemet 'et : det = 
'en : x är ingalunda så svårt att ett boksynt skrifvar- 
vett behöfts till dess lösning. En j utländsk bond- 
gosse har kunnat räkna ut det. 

Jutarnas språk har hittills ansetts ega blott 
en ganska ringa andel i det danska högspråkets 



— 441 — 

bildning. Det är därför högst anmärkningsvardt 
att man i detta folkmål skall nödgas söka källan 
till en grammatisk form, som kanske mer än 
någoa annan gifVit danskan sin egendomliga karak- 
ter, och som i andra hand ocksä lyckats grund- 
ligt ombilda vårt svenska språk- Anmärknings- 
vardt är jämväl att den jutska ordformen börjat 
sitt eröfiringståg i Sverige under ett tidehvarf, då 
detta land mindre än någonsin ville veta af grann- 
riket vid sundet, ett tidehvarf, då Sveriges största 
krigsskepp ingalunda genom en tillfällighet bar 
namnet >Jutehataren». 

Jutskan har för öfrigt äfven åt annat håll 
vunnit framgång för sin pronominella uppfinning. 
I Ängelns lågtyska munart nyttjas he 'han' och se 
'hon' endast om förnuftiga varelser, sällan om djur; 
eljest säges de 'den', utom när substantivet är neu- 
trum och får pronominet dat.* 



Osäkert och lärdt genus. 

Då vi funnit att grammatiskt genus, hvad 
mask. och fem. beträfiFar, i våra dagar endast för 
ett skenlif, kunna vi med fog vänta att han och 
hoTiy när de uppträda, ej alltid skola villigt foga 

* L. R. Tuxen. Det plattydske Folkesprog i Ängel 1867, 
8. 9, 11. 



— 442 — 

sig efter d^i Iftrda grammatikens teorier. Den 
som lä4ser vår nyare litteratur med uppmärksam- 
heten riktad åt detta h&ll skall finna en sådan 
väntan rikligen uppfylld. 

Beqvämast finner man osäkerheten på detta 
område ådagalagd, om man granskar våra ord- 
böcker. Visserligen skrifva lexikograferna flitigt 
af hvarandras uppgifter — och hvad annat skola 
de göra, då de ej hafva någon lefsrande erfarenhet 
att rådfråga? Men tillräckligt många olikheter 
qvarstå ändå; särskildt våra tidigare ordböcker 
förete stora motsägelser mot hvarandra. Och 
osäkerheten sräller ej blott enstaka ord, utan hela 
oMgmpper, L hvL fOr ,ig o.f.«a hund^Ub 
nomina. Endast vid sådana fall kunna vi här 
uppehålla oss. 

Intill 1836, då Svenska Akademiens Språk- 
lära utkom, var Kgl. Sekreteraren Sahlstedt genom 
sina under Vetenskapsakademiens egid utgifna 
skrifter, en grammatika 1769 och en ordbok 1773, 
den erkända auktoriteten i praktiska frågor, som 
rörde vårt språk. Ännu 1834 åberopar sig Boivie 
på Sahlstedts uppgifter. 

Det har många gånger med mer eller mindre 
missaktande axelryckningar uttalats, att Sahlstedt 
icke var en verklig filolog. Kanske kan det en 
gång också få sägas, att han detta oaktadt var 



— 448 — 

en i språkfrågor ganska förståndig man; hans 
ordbok har med sina brister ej blott varit ett i 
praktiskt hänseende för vårt språks stadgande 
ytterst viktigt arbete, den har också for den hi- 
storiska kannedomen om 1700-talets svenska ett 
stort värde, ja ett större och mera beståndande ftn 
Ihres mångfaldigt lärdare verk. 

Sahlstedt rör sig i sina skrifter med deriy och 
man kan ej nu afgöra, om han af egen barndoms- 
erfarenhet varit fullt förtrogen med grammatiskt 
genus. Hans ordboks mångfaldiga afvikelser från 
hvad nutidens lexikografer anse riktigt visa sig 
efter närmare granskning i ett helt annat ljus än 
vid ett blott flyktigt betraktande. De bero tydligen 
hvarken på okunnighet eller godtycke eller slarf, 
utan måste bedömas med hänsyn till de allmänna 
grundsatser, efter hvilka Sahlstedt förfor vid ut- 
arbetandet af sin ordbok. Han har ej själf om- 
talat dessa, men de äro ej svåra att upptäcka. 

Sahlstedts hufvudsyfte med ordboken var att 
bringa stadga i vårt på hans tid ännu ganska 
vacklande språkbruk. Han framstår därför som 
en stor fiende till dubbelformer; när språket före- 
ter sådana, upptager han i allmänhet blott den 
ena formen och gör därvid sitt val efter den full- 
komligt riktiga grundsatsen att föredraga den mest 
regelbundna, den som bäst står i öfverensstäm- 



— 444 — 

melse med språkets allmänna byggnad. I obe- 
vakade ögoabUck skrifver Sahlstedt själf pl. ^ö/or, 
men han8 ordbok vet ej af annat Än stö flår.* 

I fråga om genus ledde detta tydligtvis till 
ett gynnande af maskulinet på femininets bekost* 
nad: vacklande ord fingo samma genus som språ- 
ket redan tillerkänt flertalet af sina inhemska ord 
och nästan alla sina utländska lån. Endast mycket 
sällan finner man hos Sahlstedt ett ord angiff^et 
som femininum, där nu ordböckerna hafva masku- 
linum. Ett sådant fall är ordet mr, som likväl 
i flera munarter är femininum och som betecknas 
med hon af Vitalis, K. A. Nicander och B. £• 
Malmström; vidare seger j som också af Tegnér 
omtalas som Aon; slutligen vetenskap ^ som är fe- 
minint äfven enligt Svenska Akademiens Språk- 
lära och våra flesta ordböcker ända till Dalins, 
liksom ordet ock omtalas med hon hos Valerius, 
Talis Qvalis m. fl. Vid dessa och kanske ännu 
några likartade fall har poetiskt genud säkert varit 
af betydelse för genusuppgiften. Det mest an- 
märkningsvärda är att icke hithörande exempel 
äro flera. 



* När Sahlstedt upptager dnbbelfonner, söker han g&rna 
att med eller utan stöd i en föregående tradition gifva dem 
olika betydelse; sä vid tråd och trä, strek och streck, färg 
och färga, timmer och timber. 



— 445 — 

Synnerligen talrika äro däremot de fall^ där 
Sahlstedt angifver maskulinum för ord, som enligt 
nu gällande regler borde varit feminina. Vid 
konkreta begrepp inträffar sådant likväl ej ofta; 
det viktigaste fallet afser åtskilliga namn på kropps- 
delar: noSy axely höft^ ländj kas, hlöf^ klo, lefver^ 
hud — alla maskulina ännu i Dalins ordbok och 
delvis vacklande i folkspråket» 

Så mycket ymnigare äro afvikelserna vid 
abstrakta uttryck. Orden på -iw^ {räkning, kläd' 
ning o. d.) stå alla som mask.; de som undan- 
tagsvis hafva konkret betydelse följa här med de 
abstrakta orden, hvilka ju utgöra det stora fler- 
talet. Det försök Sahlstedt gjort i sin grammatika 
att efter olika betydelse fördela orden på olika 
genus, hade tydligen visat sig omöjligt att genom- 
föra. — Vidare upptager Sahlstedt såsom maskuli- 
ner svenska bildningar på -else (födelse), -sel (blyg- 
sel) "t (upptäckt), -d (rymd) -st (ankomst), -en 
(borgen), tillsammans många hundratal af ord. 
Då afledningar på -skåp, -dom, -lek från gammalt 
äro mask., bära sålunda hos Sahlstedt nästan alla 
våra abstrakta niaskulint genus, ett förhållande, 
som sticker så mycket bjärtare i ögonen, då dessa 
ord i allmänhet hafva femininum som sitt poetiska 
kön. Just denna omständighet bör emellertid å 
andra sidan varna oss att i Sahlstedts uppgifter 



— 446 — 

se konstruktioner på fri hand: vi skuUe då sna- 
rast funnit dessa ord angifna med samma femi- 
nina genus, som vi funnit vid vetenskap. På obe- 
kantskap med folkets språkbruk kunna uppgifterna 
så mycket mindre bero, som Sahlstedt i sin äldre 
ordbok (1757) upptager feminint genus för åt- 
skilliga hithörande ord, särskildt för dem på -else. 

Ett ögonskenligt bevis att Sahlstedt verkligen 
hemtat sina uppgifter ur det lefv^ande talet lem nas 
oss slutligen af den dagbok, som J. G. Oxen- 
stjerna förde 1769—70; vi hafva sett (sid. 403) 
att den unge skalden i denna skrift ännu är 
fullständigt bunden af grammatiskt genus. Man 
finner här anings berättelse^ skrifty dygdy hmsty 
ynnest^ vältalighet och andra likartade abstrakta 
förbundna med han. När stundom också hon an- 
vändes, gör detta snarast intryck af poetiskt genus. 

Hvar ligger nu förklaringen på detta han^ som 
särskildt möter oss vid abstrakta? Det synes mig 
kunna uppfattas på följande sätt. H vardagsspråket 
gör sällan abstrakta begrepp till föremål för om- 
talande; dessa begrepp blifv^a följaktligen ej ofta 
nämnda vare sig med han eller hon. Det går 
därför med hithörande ord på samma sätt som vi 
funnit inträffa med namn på tygsorter (s. 314, 
noten): örat blir ej tillräckligt uppöfvadt för att 
vinna full säkerhet i valet mellan de båda pro- 




— 447 — 

nomina. Men då ett ord vacklar mellan masku- 
linum och femininum, har alltid det förra genus 
stora utsikter att afgå med segern; särskildt efter 
de principer vi funnit Sahlstedt tillämpa kunde 
hans val ej blifva tvifvelaktigt. 

Denna tydning kastar också ljus öfver ett 
faktum, som vi förut anmärkt: att den tidigare 
och allmfiiinare gör sig gällande vid omtalandet 
af abstrakta begrepp än i fråga om konkreta före- 
mål. Folkspråket gaf vid de förstnämnda blott 
ett ganska svagt stöd åt han och hon. Om man 
i våra dagar vid abstrakta föredrager ett hon för 
ett han, så beror detta väsentligen därpå att vi 
numera ha starkare känsla för poetiskt genus än 
för grammatiskt. Vid ha glömt bort modren för 
dottren. 

Det är också ej blott i de bildades språk 
som dessa abstrakta förete vacklande genus. Orden 
på -else förekomma t. ex. som maskuliner åtmin- 
stone i Vermland (enligt Noreen) och i Bohuslän 
(enligt Nilen); om välsignelse skrifver Tegnér flera 
gånger han. Också orden på -ing hafva i folk- 
språket osäkert genus, allt eftersom den abstrakta 
eller den konkreta betydelsen mera framträder. 

Ett viktigt undantag från den annars hos 
Sahlstedt genomförda ordningen är att han låter 
orden på -het fortfarande gälla som femininer. 



— 448 — 

Skälet är måhända att dessa femininer oftare än 
andra personifieras: de flesta dygder, laster, talan* 
ger o. s. v. hafva namn på -het. Sahlstedt har 
alltså här liksom vid vetenskap låtit poetiskt genus 
gälla som grammatiskt. Vi hafva emellertid nyss 
sett Oxenstjerna säga han om vältalighet; härmed 
öfverensstämmer också Botins uppgift (1792): -»God- 
het^ Trohet och flera sådana brukas af somliga 
såsom Masculina, och af andra tvärtom såsom 
Feminina». 

Märkvärdigt är att Sahlstedt upptager de 
abstrakta maskulinerna på -ad {rodnad^ saknad 
o. d.) såsom femininer. Skälet är här uppenbar- 
ligen det nära sambandet mellan dessa ord och 
orden på -a. Rodnad hette på den tiden äfs^en 
rodna (af ett tidigare rodne), och förbindelsen 
mellan båda ordklasserna uppehölls så mycket lät- 
tare, som ett slutande -d enligt Sahlstedts egen upp- 
gift gärna var stumt. Ännu i dag anse sig våra 
skalder hafva rätt att i bestämd form skrifv^a afton- 
rodnany saknan. Såsom femininer finnas för öfrigt 
ord af detta slag ofta hos våra vittra författare, 
t. ex. hos Tegnér just de båda nu nämnda; sak- 
naden — hon ses också hos G. F. Gyllenborg, Vale- 
rius, Bottiger. 

Att vidare abstrakta på -an hos Sahlstedt 
gälla som femininer kan jag ej förklara på annat 



— 449 — 

8&tt An genom den yttre likheten mellan dessa 
ord och bestämda formen af ord på -a och -ad. 
FruktaUy ängslan kunna ha fått sitt genus efter 
rädslan; väntan^ längtan efter saknan. Feminint 
genus har också här haft ett stöd däri att många 
af orden gärna personifieras. I Linds lexikon be- 
tecknas orden på --an vanligast med m. & /•, stun- 
dom med /, ensamt, stundom med m. ensamt. 

Sahlstedts genusuppgifter äro alltså ingalunda 
godtyckliga, utan förtjena större uppmärksamhet 
än man hittills velat förunna dem. De teckna 
för oss på ett intressant sätt ett öfvergångsskede 
i vår genushistoria. Om uppgifterna varit gripna 
alldeles ur luften, skulle de hafva förefallit senare 
lexikografer stötande och ej kunnat ett helt århun- 
drade igenom öfverföras från den ena ordboken 
till den andra, såsom nu i många fall skett. 
Weste, hvars förträffliga och af följande lexiko- 
grafer mycket använda ordbok enligt Kock stöder 
sig på vestsvenska dialekter, har visserligen vid 
några ordgrupper och vid åtskilliga enskilda ord 
återinfört mera ålderdomliga genusbeteckningar, 
men ännu hos A. F. Dalin qvarstå många af Sahl- 
stedts maskuliner med samma genus; artj skam, 
luft, dagg, jul, påsk, pingst m. fl. hafva först 
genom Rydqvist flyttats öfver till femininum och 

Sv. Akad, Handl. fr. 1886, 6. 29 



— 450 — 

därigenom delvis bragts i öfverensstammelse med 
vårt äldre språk. 

Linds ordbok representerar, ehuru den blott 
är ett fjärdedels århundrade äldre än Sahlstedt^s, 
en rätt mycket ålderdomligare ståndpunkt i fråga 
om genus. Dock förses abstrakta ord ofta här 
med dubbelt genus. Afven Lind stod i sina genus- 
uppgifter särskildt vid abstrakta på osäker mark; 
hans svenska genus är mången gång påtagligen 
dikteradt af tyskan. I andra fall har också hos 
honom poetiskt genus trädt i stället för gramma- 
tiskt. Ända från Linds tid stammar uppgiften 
att vetenskap är femininum. I allmänhet angifver 
Lind orden på -skåp såsom »m. & /.>; om till- 
fälligtvis t. ex. ordet vänskap blott står som ??i., 
hafva fru Nordenflycht, G. F. Gyllenborg, J. G. 
Oxenstjerna, Valerius, Beskow o. a. praktiskt visat, 
att de ej funnit något stötande i vänskapen — hon. 
Orden på -dom äro väl alltid maskulina, hos Lind 
så väl som hos följande lexikografer, men våra 
vittra författare skrifva äfven här ej sällan hon. 

o 

Ålderdomen är femininum hos Oxenstjerna, vis- 
domen hos Valerius, sjukdomen hos Lysander; om 
ungdomen säger Tegnér: 

Klämmas skall hon mellan sköldar, tills det vilda 

mod är tömdt. 



— 451 — 

Ännu en särskild ordgrupp må här omnäm- 
nas såsom bevis på att våra ordböckers och språk- 
lärors teorier ej mycket gälla för det verkliga 
språket. I alla våra nyare grammatikor uppgifves att 
träds namn äro feminina; undantag göres ofta för 
de utländska, som cedeVj lag er ^ cypress. Vår littera- 
tur erkänner emellertid icke alls denna regel; alla 
träd, inländska likaväl som utländska, förekomma 
där både som maskulinum och som femininum, 
och maskulinum är kanske vanligast. Redan Wal- 
lenius medgifver genom sitt »variat» att t. ex. 
lönriy hägffy alm också nyttjas som maskuliner; 
Boivié upptager den vanliga regeln, men synes 
icke egentligen ha något emot maskulinum, om 
han ansåge tillbörligt att rätta sig efter »blotta 
gehöret». L. De Geer omtalar i sin uppsats »Om 
träden» alla som han. I allmänhet visar det sig 
bero blott på den poetiska åskådning man till- 
fälligtvis har af ett träd, om dess vanliga den skall 
utbjrtas mot ett kan eller mot ett hon. Den spens- 
liga björken med sina hängande lockar tankes väl 
oftast qvinnlig, dock har jag sett den maskulint 
omtalad hos Sehlstedt, Topelius, Ernst Björck. I 
eken skådar fantasien väl hellre en kraftig tvär- 
vigg af maskulint kön än en qvinnlig dryad. 
J. G. Oxenstjerna och Alb. Gellerstedt omtala den 
med han. 



— 452 — 

Också om våra lånords genus måste något 
sägas. Flertalet af dessa nyttjas blott inom sam- 
hällsklasser där genuskänslan är utdöd. De hafva 
också mestadels lånats i så sen tid att ingen äldre 
tradition finnes att bygga på. De genusuppgifter, 
våra ordböcker innehålla, äro därför till väsentlig 
del rena konstruktioner och som följd häraf ganska 
motsägande. 

Två utvägar kunna tänkas vid stadgandet af 
genus för lånord. Den ena är att låta orden utan 
vidare behålla sitt utländska kön, den andra att 
söka infoga dem som organiska leder i det egna 
språkets genussystem. Den förra utvägen har t. ex. 
holländskan oftast valt; för svenskan se vi den del- 
vis tillämpad i Linds ordbok och mera konseqvent 
t. ex. i Envallssons musikaliska lexikon 1802. 
För många enskilda ord låta både våra lexiko- 
grafer och våra författare denna grundsats gälla, 
mera i samma mån som författarna äro vana att 
röra sig med lånordets hemlandsspråk. 

På det hela har emellertid den senare teorien 
kommit att blifva bestämmande för svenskan: lån- 
orden upptagas där i allmänhet såsom maskuliner, 
dock utan full konseqvens och utan att någon 
enighet i språkbruket kunnat uppnås. Armé står 
i ordböckerna som m., men åtskilliga författare 
skrifv^a /lon, och de kunna stödja sig vid en sådan 



— 453 — 

specialist på området som Carl XII. ic?^ upptages 
tvärt om i ordböckerna som /., men Tegnér skrif- 
ver upprepade gånger därom han. För flertalet 
bildade svenskar torde det vara alldeles obekant 
att de vanliga orden form och regel skola vara 
maskuliner; de fleste skulle nog snarare gissa på 
femininum. Högre än till gissning kommer man 
öfver hufvud icke på detta område, om man ej 
besitter boklärdom eller munartkunskap. 

I fråga om några få utländska ändelser, de 
som finnas i filosof-i^ botan-ik, relig-iorij nat-ur^ 
polit'1/r, religiöst- tet, söka ordböckerna numera att 
konseqvent genomföra feminint genus, detta så- 
som undantag från den nämnda allmänna grund- 
regeln. Men också detta undantag står på mycket 
svaga fötter. I de fall, då hithörande ord hunnit 
få rotfäste i genusbevarande svenska folkdialekter, 
bli de, så vidt jag kunnat se af vår bygdemåls- 
litteratur, regelbundet maskulina; så enligt Nilen 
auktion, station, profession och de hybrida fägna- 
tion Välfegnad', ställnation 'ställning i Sörbygd- 
målet (Bohuslän); så enligt Freudenthal ordet dila- 
tion och säkert andra af samma form i Vöråmålet 
(Vasa län) vid motsatta» utkanten af vårt språk- 
område. Vitalis, som vi funnit röja mycken känsla 
för grammatiskt genus, skrifver han om recension. 
Samma genus tillägges orden på -ion i våra äldre 



— 454 — 

ordböcker, ej blott Sablstedts och Westes, utaa 
också Linds, som annars är benäget att låta or- 
dens utländska genus qvarstå. 

På samma sätt förhåller det sig med orden 
på -wr, -yr. Till och med ordet natur^ för hvil- 
ket Sahlstedt och Lind angifva fem., är i folk- 
språket maskulinum och betecknas med samma 
genus af Wallenius; hos Per Brahe d. ä. har jag 
också sett ordet förenadt med han. öfriga hit- 
hörande ord såsom censur^ mixtur j advokatyr äro 
hos våra äldre lexikografer i allmänhet maskulina. 

Utan att fortsätta med likartade uppgifter för 
öfriga undantagsändelser, tillägger jag blott att 
orden på -ion, -wr, -tet också i Norges folkspråk 
enligt Aasen hafva manligt genus. 

Vi kunna efter sådana erfarenheter lugnt på- 
stå, att ju mera man har qvar af gamla tiders 
grammatiska genuskänsla, dess mindre är man 
benägen att göra något undantag för de nämnda 
ordgrupperna. Det är också från en helt annan 
synpunkt deraa nu officiella feminina genus bör 
uppfattas. 

Om vi söka en gemensam enhet för de nämnda 
ändelserna, se vi genast att de samtliga bruka före- 
komma i benämningar på abstrakta begrepp, som 
gärna personifieras: de ingå i namn på dygder, 
vetenskaper, konster, institutioner o. d. I England, 



— 455 — 

d&r mm ej har grammatiakt genus, förbindas just 
dessa samma ändelser af skalder och talare syn- 
nerligen ofta med ett $he. Vi draga alltså utan 
tvekan slutsatsen, att våra ordböckers »femininum» 
vid des» otd ej angifver dersfi grammatiska genus 
— detta är i de bildades språk utdödt och i folk- 
språket maskulinum — utan i stället deras poe- 
tiska kön. För språkkunniga sv^iskar har natur- 
ligtvis detta poetiska kön haft ett godt stöd däri, 
att orden i latinet och de romaniska språken äro 
grammatiska femininer; deras feminina genus i 
våra svenska språkverk är i så måtto ett amalgam 
af poetiskt genus -f- lärdt genus. 

De nämnda ändelsema ingå visserligen också 
i åtskilliga ord, som ej hafi^a abstrakt betydelse: 
legion j makulatur^ broschyr^ fabrik o. d.; i andra, 
ännu flera, fiKrekomma de ömsom med abstrakt, 
ömsom med konkret betydelse: så i negatiauj glaeyrj 
kritik. Om jämväl dessa i våra ordböcker utan 
vidare upptagas som femininer, så är skälet härtill 
blott att lexikografema ej sett sig någon annan 
utväg ur trasslet än en helt mekanisk tillämpning 
af den gifna ändelseregeln. 

Huru litet ordböckemas uppgifter på detta 
omräde i själfva verket betyda inser man bäst, när 
man finner vår senaste förtjente lexikograf D. A. 
Sundén ärligt säga ifrån, att han i sin ordbok 



— 456 — 

utan vidare gifvit maskulint genus åt alla icke 
neutrala lånord , undantagandes sådana, som af 
gammalt i våra grammatiska läroböcker upptagit» 
som feminina. Då han tillägger förklaringen att 
hans m. efter utländska ord betyder den^^Arxj kan 
ingenting invändas mot åtgärden, om icke att ett 
dylikt m. lätt missuppfattas.* 

Den häfdvunna seden att hvarje substantiv i 
ordboken bOr följas af en genusuppgifi; har ledt 
också till andra grammatiska konstruktioner. Många 
ord finnas i vårt språk som faktiskt intet genus 
hafva. Ingen menniska kan säga huruvida kofferdi, 
lovart^ (förklara i) aht^ (på) Ad/*, (lägga sig) mnn 
böra tecknas som w., /. eller n. Dock har detta 
ej hindrat att de i våra bästa ordböcker får bära 
dylika beteckningar. Man har därvid dels låtit 
bestämma sig af det genus, som orden kanske fer 
några hundra år sedan hade i svenskan, dels af 
det genus, som de ega i andra språk. Hvad som 
l>ygges på sådana grundvakr står dock tydligen 
icke mycket fast. 

' Samma anmärkning gäller beträfiftnde åtskil-- 

liga ord, som blott nyttjas i pluralis. Den som 

kan bestämma nutidssvenskans genus för later^ 

fundetj viktualieVj fétalievy repressalier, subsidier^ 

Jinanmr o* d., han är så skarps3nnit att han ser 

* D. A. Sundén, Ordbok öfver Svenska språket, I. 415. 



— 457 — 

där intet finns att se. Lika gärna må man för- 
saka bestämma hvad genus pluralen de har. Då 
vår mormorsmor otvifvelaktigt hör till våra för- 
fäder, och- vår farfarsfar till våra anoTy och språ- 
ket numera icke gifver annan syntaktisk behand- 
ling åt pluralen förfäder än åt pluralen anor^ är 
det tvifveläktigt, om grammatikem ens i dylika fall 
har tillräckligt skäl att lemna en genusbestämning. 

Icke heller kan jag medgifva att vare sig 
språkvetenskapen eller någon annan mera mate- 
matisk vetenskap skördar egentlig vinst af ett 
additibnsexempel som lyder: 1 maskulin toffel -f" 1 
maskulin to fel = ^ feminina tofflor. 

Därför att ett språk eger genus i singularis, 
behOfver det ej nödvändigt ega sådant i pluralis. 
Just det pronomen, som egentligast uttrycker genus, 
talar här ett tydligt språk. Den nyss omnämnda 
formen de innefattar alla tre könen, med andra 
ord, den betecknar intet kön, är genuslös, fastän 
singularen skiljer mellan han m., hon f., det n. 

Under sådana förhållanden torde man böra 
på genusuppgifter tillämpa satsen: bättee tiga än 
ovisst — *• för att icke säga illa — tala. 

Afslntning, 

Vi tänka oss svenskan bofast på en nyligen 
upptäckt ö i världshafvet. Språket eger en littera- 



— 458 — 

tur, men ingen ordbok eller grammatik. En tysk 
mifisionftr kommer dit och vill lära och bedkrifva 
vårt språk — missionArerna hafva alltid varit filo- 
logien8 pionierer och tyaUroa dess skickUgaste 
teoretici. Han skaffar sig ett förråd af vår nyaste 
prosalitteratur, omfattande de böcker han finner 
åtnjuta största anseende, dem i hvilka språket minst 
påverkats af dialektinfly telser nedifrån och af lärda 
Lrier appifria. 

Säkerligen kommer i hans nya grammatik det 
kapitel, som handlar om genus, att blifva mycket 
knapphändigt. Med sexuellt och animellt genus 
skall han nog snart komma på det klara; några 
korta regler skola vara tillräckliga att beskrifva 
dem. Grammatiskt neutrum skall han också genast 
upptäcka. Men. om en motsats meUcm grammatiskt 
maskulinum och femininum torde han endast med 
svårighet blifva underkunnig. Snarast skulle han 
iakttaga att orden på -a jämte ett fåtal en- 
skilda ord som sol^ själy hand någon gång, ehuru 
sällan, omtalas med hon. För öfrigt nödgas han 
förmodligen att inskränka sig till d&SL allmänna 
anmärkningen att det normalfk den i sällsynta 
fall utbytes mot han och Aon, hvarvid likväl den 
ene författaren stundom befinnes kalla hon hvad 
den andre nämner han. Alldeles omöjligt skall 
det visa sig vara att i ordboken fördela den-^oråen 



— 459 — 

mellan han^ och Aon-genus, ty för de allra flesta 
skall den samtida litteraturen ej erbjuda ett enda 
beläggstSlle. 

Vår språkman skall alltså stanim vid slutsatsen 
att svenskan är ett tungomål af samma art som t. ex. 
danskan och att dess ordbok ej mer än en dansk 
ordbok är förpliktad att skilja mellan maskulinum 
och femininum. Måhända skall han dock anse sig 
böra vid de omnämnda undantagsfallen tiUfoga en 
notis om sporadisk förekomst af ett mera per- 
sonligt pronomen. Möjligt är å andra sidsm också, 
att han helt enkelt öfverlåter åt gammatiken att 
redogöra för sådant: denna får ju i så många 
andra fall supplera ett lexikons notiser om ordens 
konstruktion m. m. 

I sin grammatik skall vår filolog troligen egna 
en särskild paragraf åt genus vid personifikationer. 
Men han skall också anmärka, att om filosofie reli- 
giouj akademi och dylika ord i svenskan omtalas 
med houj så är detta en egenhet, som ej tillhör en* 
samt genusspråken: den återfinnes ju i engelskan, 
utan att engelska lexikon därför anses behöfva 
orda därom. Personifikationernas genus hör egent- 
ligen mindre till filologien än till konstläran. 

Emellertid skulle vår tänkte iakttagare, ifall 
det vore fråga om en mera utförlig ordbok, natur- 
ligtvis gärna däri inrymma äfven hithörande upp- 



— 460 — 

gifter. Han skulle då öfver hufvud vid hvarje 
ord anteckna de observationer, som han hos våra 
samtida skalder kunnat göra beträffande förbindelsen 
af enskilda ord med han eller hon. Vi böra väl 
tilltro honom nog skarpsinne att upptäcka att det 
är spillrorna af ett en gång fullständigt gram- 
matiskt genussystem som här föreligga, ehuru dessa 
spillror numera på ett outredbart sätt hopblandats 
med elementer af ett fritt personifierande genus. 



Den föregående lilla skildringen innebär ut- 
kastet till en svensk ordbok, sådan jag tror att 
den i fråga om genusuppgifter redan nu kunde 
skrifvas, och sådan jag föreställer mig att den 
snart nog faktiskt kommer att gestalta sig. Det 
stundande århundradet skall, om jag ej alltför 
illa tyder framtidstecknen, i vanliga handordböcker 
och språkläror lemna blott ett ringa utrymme 
åt genusuppgifter. 

Jag tror detta — och jag hoppas det. Först 
och främst emedan jag är öfvertygad, att den 
filologi är bäst, som ärligast och oförbehållsammast 
återgifver den föreliggande språkliga verkligheten, 
utan all hänsyn till möjliga teorier om huru språket 
helst borde vara beskaffadt. 

Jag hoppas det vidare därför att det efter 
min tanke är lyckligast för ett folk ju mindre 



— 461 — 

klyftan är mellan dess litteraturspråk och dess 
bildade talspråk. Ordböcker och grammatikor ut- 
öfva föga inflytande på det talade språket, men 
ett icke ringa på det skrifna. Just i fråga om 
genus lemnar holländskan ett godt bevis härför. 
Under det att hos oss det är de bildade som för- 
lorat genuskänslan, medan folket i många trakter 
har den q var, är förhållandet i Holland motsatt: 
det är där de bildade som, anförda af nitiska filo- 
loger, på rent konstlad väg i litteraturen uppehållit 
den hos folket nästan försvunna skillnaden mellan 
maskulinum och femininum.* 

Slutligen önskar och hoppas jag en snar un- 
dergång åt vårt blott grammatiska maskulinum och 
femininum därför, att jag är viss att grammatiskt 
genus är en skadlig utväxt på språket och viss att 
språket bättre fyller sitt syfte ju mindre det vet 
af något sådant. Intet konstgjordt idealspråk, intet 
»volaptlk» har någonsin användt grammatiskt genus. 
Enligt min uppfattning hafva också de holländska 
filologerna i bästa välmening gjort sitt folk en stor 
otjenst genom sin arkaistiska ifver; jag är också 
viss att det är till skada för vårt norska broderland, 
om det lyckas dess patriotiska :>målsträfvare» att 

* Huru artificiellt holländskans litterära genus är, ser man 
hos M. de Vries en L. A. te Winkel, Woordenlijst der nederl. 
taal, 3 uitg. XIII ff., och hos J. te Winkel i Pauls Grundriss 
der germ. Philologie I. 681. 



— 462 — 

skaffa knrs ät ett »Landsmaah, som genom sin kom- 
plicerade byggnad utan tvifvel ar ett ofullkomligare 
redskap for tanken än Norges nuvarande littera- 
turspråk, ja, sannolikt ofullkomligare än hvarje 
verkligt lefvande norsk dialekt. Att falla i filo- 
loghänder är ofta det värsta som kan hända ett 
språk. 

För länge sedan har jag på annat ställe* 
framlagt de skäl, som synas mig ådagalägga att 
grammatiskt genus är en verklig olägenhet för 
språket. Till hvad där yttrats skall jag här blott 
foga några ord, särskildt riktade till dem, som 
måhända från den språkliga poesiens synpunkt 
finna de personliga formerna han och hon vara 
öfverlägsna ett färglöst den. 

Det är sant att grammatiskt genus förvandlar 
vårt språk till ett blomsterfält. Men det är icke 
att räkna som en fördel, om blommor frodas på 
en mark, där säd borde växa. Den som gifver 
den hungrande »stenar för bröd» skördar ingen 
stor tacksamhet; den som i stället bjuder honom 
en blombukett förtjenar knappast en större. Ej 
blott ur den praktiska prosans, utan jämväl ur 
den skönhetsälskande poesiens synpunkt står det 
språk högst, som vet att mjukast smyga sig efter 
tanken, det språk, som trognast och enklast uttrycker 

• I Svensk Tidskrift, utg. af H. Forssell, 1873, s. 137 ff. 



— 468 — 

hvad den talande vill sftga. H varje tillägg — det 
mk i sig själft vara aldrig så vackert — som språ- 
ket på egen hand och utan den talandes afsikt fogar 
till hvad han vill säga, ställer sig genast som ett 
skymmande hinder mellan den talande och den 
tilltalade. Att tvingas till att säga mer än man 
vill är på intet sätt bättre än att icke kunna eller 
icke få säga allt hvad man vill. 

Med största rätt har L. De Geer framhållit, 
att det just i poesiens intresse är önskvärdt att 
språket frigöres från grammatiskt genus. Skalderna 
behöfva då ej för de begrepp de vilja personifiera 
följa ett af språket dikteradt påbud, de hafva i 
stället fria händer att nyttja än ett, än ett annat 
genus vid det föremål de vilja kläda i mensklig form.* 

Ormens namn är i tyskan feminint, därför 
kan Mefistofeles hos Goethe tala om ormen i para- 
diset som sin moster (Muhme). På svenska är orm 
maskulint, och ju mera lefvande detta genus står 
för den talande, dess svårare gnisslar i hans Öra 
den språkliga dissonans, som uppstår vid en tolk- 
ning af ifrågavarande ställe i »Faust», och som icke 
ens den skickligaste öfversättare förmår undvika. 
Afven V. Rydberg måste skrifva ormen — moster 
min. Huru mycket beqvämare vore det icke för 
öfversättaren, om orm ej egde något fast genus! 

• L. De Geer, Minnen II. 288. 



I 



— 464 — 

Den poesi, som skulle ligga i grainmatiskt 
genus, är äfven därför af ringa värde, att ingen 
aktar därpå. Kanske har ingen ännu upptäckt att 
den religiösa trefiedden troy hopp och kärlek också 
uttrycker en genus-trefald, An mera tvifvelaktigt 
är om någon gjort sig reda för skälet hvarför de 
tre begreppen fått just de särskilda kön de faktiskt 
hafva. Vi kunna emellertid antaga att någon fun- 
nit en tillfredsställande förklaring. Ty värr måste 
vi likväl då strax beröfva honom den glädje öfver 
språkets djupa visdom han sannolikt erfar. Tri- 
logien stammar från Palestina (jfr 1 Kor. 13: 13), 
men den betecknades där både af judar och greker 
med namn som alla tre voro feminina. När samma 
trilogi flyttas till Italien, följa genusbeteckningama 
ej som hos oss ordningen/., n., m., utan ordningen 
/., /., m.; i Tyskland blir ordningen m., /., /., i 
Holland w., /., /. Vi behöfva ej fortsätta längre 
för att inse, att den poesi, som här bjudes, är föga 
allmängiltig. 

Språkvetenskapen har till fullo ådagalagt, att 
hvilken upprinnelse än genus må hafva haft i 
indo-europeernas urspråk, så har ordens nuvarande 
fördelning på de tre genus-klasserna sin hufvud- 
sakliga källa i rent mekaniska förhållanden. Blom- 
man har hos oss ett qvinnligt namn ej därför att 
den träder för tanken som en bild af qvinnlig fägring. 



— 465 — 

Dess namn, ursprungligen blomey hade fordom 
maskulint genus, och endast därigenom att den 
oblika kasusformen på -a först användes som 
nominativ och sedan efter hand misstyddes som 
femininum har ordet fått sitt nuvarande genus. 

Och liksom genus oftast bestämmes af dylika 
yttre förhållanden, så kan det också på grund af 
sådana alldeles försvinna. Om -n och -t i slutet 
af våra svenska ord förstummades, så att vi sade 
stole och borde j skulle sannolikt svenskan snart 
bli alldeles genuslös. Vi behöfva ej anse detta 
som en tom hypotes — faktiskt har redan så in- 
träffat i en österbottnisk munart (i Nedervetil). 
En följd af liknande fonetisk utveckling är det 
också att ofvan omtalade vestjutska munarter blif- 
vit alldeles genuslösa,* 



Den föreliggande uppsatsen skall helt visst 
synas mången vidlyftig för ett så litet ämne. Och 
dock känner jag nu, då jag nedlägger pennan, 
lifligt huru ofullständig den är och huru många 
frågor som ännu återstode att behandla. Med dis- 
kuterandet och fastställandet af enskilda ords genus 
har jag afsiktligt ej mycket tagit befattning; upp- 



* Jfr K. J. Hagfors, Gamlakarlebymålet, 1891, s. 89 
(Sv. Landsm. XII. 2). — P. K. Thorsen, Nörrejysk Lydlsere, 
1886, 8. 11. 

Sv, Akad. Handl. fr. 1886, 6. 30 



— 466 — 

satsen skulle annars lätt blifvit dabbelt så lång. De 
exempel på »felaktigt genus> jag anfört från våra 
bästa författare äro icke få, dock endast en mycket 
ringa del af dem jag antecknat, och på hvilka jag 
delvis grundat min tro att skillnaden mellan gram- 
matiskt maskulinum och femininum i den bildade 
svenskan nu är i det närmaste utdöd. Jag hoppas 
att om någon nu lefvande författare möjligen ser 
sitt. namn fästadt vid ett dylikt citat, han ej 
känner detta som ett obehag. Jag har ju om- 
nämnt dylika fall ej som exempel på fel mot 
grammatiken, utan som bevis på fel i den. Gram- 
matiken har enligt min tanke ofta rört sig med 
alltför snäfva regler. 

o 

A andra sidan vill jag icke heller att våra 
grammatiska författare och våra lexikografer skola 
tro att jag dömer strängt om deras konservativism, 
låt vara att jag i denna uppsats ofta måst upp- 
träda som kritiker af rådande meningar. Jag in- 
ser mer än väl hur svårt det är att bryta med 
hundraåriga traditioner. När något sådant som 
grammatiskt genus en gång innästlat sig i ord- 
böckerna, fordras det starka och förenade krafter 
för att drifva det ut därifrån. Om danskans gram- 
matiska lagar blifvit fixerade i språkläror och ord- 
böcker på 1500-talet, medan detta språk ännu 
skilde grammatiskt maskulinum från grammatiskt 



— 467 — 

femininum, så är det mycket möjligt att också 
danskan ännu i dag ansetts hafva qvar sina tre 
grammatiska genus. Otvifvelaktigt skulle man i 
det längsta hafva framdragit fall af sexuellt, poe- 
tiskt och munartligt genus som stöd för ett dylikt 
påstående. 

Så mycket mindre vill jag anses döma omildt 
om dem som hälla på den gamla ordningen och 
försöka att på bästa sätt fullkomna den, som jag 
nogsamt inser, att jag själf i många enskilda fall 
skulle känna mig tveksam, om det gällde att 
praktiskt realisera de här försvarade grundsatserna. 

Emellertid har jag trott mig kunna göra 
något gagn genom att framställa mina meningar. 
De göra icke anspråk på någon allmängiltighet. 
De ofrivilliga misstag, med hvilka de helt visst 
äro behäftade, äro mina och må ej skrifvas på 
någon annans räkning, allra minst på den insti- 
tutions, som unnat dem en plats i sina Handlingar, 
utan att ens hafva underrättat sig om i hvilken 
riktning de gingo. 



S?eii8ka Akademiens tUmgslmiieii 

för år 1892. 



Äfhandlingar i vittra ämnen. 

1) Hvilka äro hufvudkaraktererna af det Homeriska epos? 
Hvilka voro de förnämsta anledningarna till dess uppkomst 
ocli utbildning? Och huru vida eller under hvilken förändrad 
form kan det gifvas ett modernt epos? 

2) Om skiljaktigheten mellan den antika klassiciteten och 
den moderna, sådan den skapats af Fransmän, Italienare och 
deras efterföljare. 

3) Om romanens estetiska värde och betydelse. 

4) Om skådespelens olika verkan på bildningen och tänke- 
sätten hos de gamle och de nyare. 

5) Hvari bör orsaken sökas, att Spaniorer och Engelsmän 
företrädesvis skapat en egen dramatisk litteratur, under det 
andra nationer tagit till mönster dels de gamle, dels den 
spanska och engelska dramen? 

6) Om folkvisans uppkomst, väsen och förhållande till 
konstpoesien. 

7) Om den olika karakteren af äldre och nyare tiders 
politiska vältalighet, jämte en utveckling af de grunder, ur 
hvilka åtskillnaden mellan den förra och den senare måste 
härledas. 

8) Jämförelse mellan de gamles och de nyares förnämsta 
häfdatecknare, i anseende till förtjenster och brister. 

9) Finnas, särskildt med afseende på uppfattningen af 
naturen, några större skiljaktigheter mellan den klassiskt-antika 
vitterheten och den nyare? Och hvilka äro i sådant fall de 
hufvudsakliga olikheterna? 

10) Lemnar Akademien de täflande frihet att välja något 
estetiskt eller litterärhistoriskt ämne.