Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk http : //books . google . com/

A 494138

gVENSKA

AKADEMIENS
HANDLINGAR

IFBÅN ÅR 1796.

FYRTIONDEANDRA DELEN.

STOCKHOLM, 1867.

P.A. NORSTEDT & SÖNER
KOHGL. BOKTRtCKARE.

GUSTAF DEN TREDJE

SÅSOM

KONUNG OCH MENNISKA.

BERIVH. v. BESKOW.

FJEEDE AFDBLNINaEN.

''''' Förord.

De nya källor till skildringen af Gustaf III, hvilka under ar-
betets fortgång blifvit förf. benäget meddelade, hafva föranledt en
frän början icke förutsedd vidlyftighet. Enär de hufyudsakligen
utgjorts af hittills otryckta anteckningar af samtida, hvilka ansetts
ega vitsord, hafva de ej bort förbigås, men deras trovärdighet tillika
sorgfälligt granskas, hvarvid icke sällan en i några ord framkastad
uppgift påkallat omständlig vederläggning och återgång till äldre
händelser, hvarigenom åter upprepande af redan omnämnda för-
hållanden ej kunnat undvikas.

Förf. nödgas nemligcn erkänna, att han, i fråga om historiskt
vitsord, anser den så kallade memoir-litteraturen böra med yttersta
varsamhet begagnas. Han talar nu icke om understuckna skrifter,

— t. ex. de under Pufendobps namn utgifna »Anekdoter», m. fl.

— men äfven den sannskyldige antecknarens domsrätt tarfvar icke
sällan flerfaldig pröfning. Memoir-författaren skildrar, i lyckligaste
fallet, föremålet ärligt, enligt fullkomlig öfvertygelse, ur sin syn-
punkt. Men eger han sjelf tillräckligt snille, kunskaper och skarp-
sinnighet att bedömma en stor politisk personlighet? Känner han
alla förhållanden? År han ej fången under någon af sin tids, sitt
stånds, sin slägts fördomar? År han ej, utan att ana det, sjelf vilse-
förd? Har han ej för egen, anhörigas eller vänners räkning nå-
got doldt skäl till missnöje, åt hvilket den föregifna kärleken till
fosterland, frihet och sanning får tjena som täckmantel? Hvad
skall man tänka om sådana skildrare, — och de saknas ej — som
upphöjt regenten så länge de åtnjöto hans nåd, och svärtat honom
seclan han tröttnat att skänka dem ynnestbevisningar ? Böra de
ega vitsord? Vidare: kan detta inrymmas åt dem, som varit hans
öppna vederdelomän? En rådstufvurätts ordförande eller en härads-
höfding vid ett ting undersöker dock, äfven i ett obetydligt mål,
noggrant vittnenas frl^d och ^väld, a^mt antager icke andra än
fiillt ojäfviga personer såsom vittnesgilla. Skall häfdafortkaren in-

rymma vitsord öfver död mans rykte och ära åt dem, som med
honom varit i uppenbar delo? Hvilar likväl ej, den dag som är,
föreställningen om Gustaf IIIis handlingar och karakter till stor
del pä sägner hemtade ur hans motståndares anteckningar, äfven
ur deras samlingar, som anklagats för delaktighet i hans undan-
rödjande och, »icke nöjda med offret af hans lif, velat försöka ett
mord pä hans ära»? *) Man känner ärelystnadens, egennyttans,
afundens, fördomens, det politiska eller enskilda hatets inflytande
på menniskors omdömen i allmänhet.

Med allt detta nekas ingalunda, att ju äfven mången vigtig
upplysning kan hemtas ur enskilda anteckningar, äfven i det hän-
seende, att de, närmare skärskådade, stundom bevisa motsatsen af
hvad författaren åsyftat. Blindlyktan är väl icke sanningens fackla,
men kastar dock ett oförmodadt ljus i natten.

Ännu en fråga: när det gäller bedömmandet af det förflutna,
eger man rätt att lägga sin egen tids måttstock, såsom den enda
rätta, på den föregående med annan bildning, andra seder, andra
sakförhållanden? Kan man billigtvis fordra, att 1789 års idéer och
den derur härflytande samhällsombildning skulle uppfattas lika
klart och till sin hela omfattning vid deras första utbrott, som ett
hälft århundrade senare, eller af vår samtid, då de stora verlds-
händelserna uppenbarat sina följder? Förf. vågar i detta hänseende
åberopa hvad han haft tillfälle att vid granskningen af källorna
till Karl XII-.s historia yttra rörande orättvisan, att af föregående
århundradens regenter och statsmän fordra de åsigter i religiös,
politisk och borgerlig utveckling, som tillhöra våra dagar eller att
t. ex. Kabl Xn skulle egt föreställning om eller skolat införa ordets
och pressens frihet, religions-, handels- och näringsfrihet o. s. v. **)

Lyckligtvis gifves det för bedömmandet af män, hvilka ingripit
i folkens öden, en tillförlitligare ledtråd, än enskilda anteckningar.

*) BÖTTIGEE.

**) Svenska Akad. Handl. XL delen,' bilagorna 12, 13, 18, 19. — Montés-
QUIEU yttrar i samma hänseende: »Transporter dans des siécles ré-
culés toutes les idées du siécle oii Ton vit, c'est des soarces de
Terreur celle qui est la jlus féconde». {Esprit des Lois, L. XXX:me,
Ch. 14.)

ffl

▼are sig beundrares eller tadlares: det är kedjan af deras egna
handlingar. Visar den sig allt igenom följdriktigt syftande till ett
stort och fosterländskt mäl, så är domen fäld, och yi tro att man
i detta hänseende kan lugnt afbida den öfver Gustaf af en oväl-
dig efterverld. Tag bort de missbruk och de missförstånd af ordet
»frihet», som, efter dels frihetstidens, dels den franska revolutions-
propagandans uppfattning af ordet, gjort sig gällande vid de flesta
ogillande omdömen öfver snillekonungen^ och han skall framstå i
en annan dager. I sina handlingar visar han sig för mycket svensk,
för högsint och upplyst, att vUja herrska öfver slafvar. Ju när-
mare man betraktar honom, desto mer öfvertygas man, att den
lefriadsuppgift, som föresväfvat honom redan innan han ännu fat-
tat spiran, var den, att, såsom han ofta uttryckte det, blifva »den
fdrste medborgaren bland ett fritt folk». Att drömmen ej verklig-
gjordes, torde mer kunna tillskrifvas tidsomständighetema, än bri-
stande redlig afsigt hos konungen att uppfylla 1772 års löfte, och
hvilket jemväl hans störste motståndare, Qorton år senare, innan
verldsstormen ännu utbröt, offentligen erkänt med orden, att »ef-
terverlden skall vörda Gustaf III:s dygd, hvilken, då ett söndradt
svenskt fclk förlorat sin frihet, densamma ädelmodigt återgaf» *).
Bland fria stater i det dåvarande Europa räknades de schweiziska
och nederländska republikerna, det anarkiska Polen, och England,
hvars statskonst under det amerikanska frihetskriget och under
franska revolutionens utbrott ej syntes främja frihetens utveckling.
Såsom svensk konung valde Gustaf III till förebild Gustaf II
Adolf och Oxbnstjernas regeringsform.

Slutligen anhåller författaren att få erinra, att han aldrig äm-
nat eller tilltrott sig kunna skrifva Gustaf in:s historia, eller för-
utsäga efterverldens slutliga dom öfver denne utomordentlige man,
för hvilken ingen vanlig måttstock passar. Sjelfva öfverskriften :
»Om Gustaf III såsom konung och menniska» anger ett mera in-
skränkt syfte; hvilket ej hindrar, att, sedan de handlingar fram-
lagts, som företrädesvis måla hans regent-egenskaper och enskilda
skaplynne, en karakteristik öfver honom skall försökas, som må

*) Grefve Axel Febsens inträdestal i Svenska Akademien, den 5 april
1786. Sv. Ak, HandL l:a delen.

bända torde ådagalägga, att de egentliga skuggdragen hos honom
€ga mer sin grund i tidsandan, uppfostran och den egendomliga
arten ^af hans snille, än i sjelfva karakteren, hvilken nästan alltid
synes syfta åt det höga, stora, cesanska. HuruTida åter dessa
handlingars väckare varit en alldeles oegennyttig, obemängd hog-
sintbet, eller beräknande klokhet, eller begär att förvåna och vinna
odödligt rykte, eller alla dessa driffjedrar gemensamt, måste öfver-
lemnas åt Den, som ensamt förmår ransaka hjertan och xgorar. K

För oss är det alltid vanskligt att bestämma, hvilken andel för-
ståndet eller hjertat särskildt eger i stora handlingar, enär de ^
så ofta verka i förening. Ett enda drag må exempelvis anfö- \
ras. Bet var den 19 augusti 1772. Sedan konungen betryggat .
sina trognes framtid, i händelse han föUe, och sändt den sista, be-
kanta helsningen till sin broder Eabl, lät han bjuda de främman- i
de sändebuden till middag, hvarigenom han lugnade sina åender, ]
i afseende på sina förehafvanden, och tillika kunde ha de förra
under egna ögon den vigtiga dagen. Ett par timmar derefter, när
troppame svurit trohetsed, folket öfverallt helsat honom med ju-
bel, och statshvälfningen kunde anses lyckad, lät han med vakt
<migifva de sändebuds hus, hvilka voro i förstånd med hans fien*
der, och förklarade, att det skett till deras säkerhet, till skydd
emot det vredgade folket, men åtgärden vidtogs i sjelfva verket för
att hindra meddelanden till eller ifrån nämnda sändebud, hvarför
de ej heller, förrän vakten indrogs, kunde lemna siiia hof un-
derrättelse om händelserna. Samtidigt skref konungen lugnande
bref till de fängslades fruar och närmaste, med försiykran att
dem intet ondt skulle vederfaras. Hvilketdera, förståndet eller
l^ertat, egde större andel i dessa handlingar? — Målande drag
hos Gustaf, af denna lyckliga förening, skola i det födande ej
saknas.

JL^aÉKi dei6, som midsommars-aftonen 17981 Stoek-^
holm bevistade flottans och härens afgång till Ftn-
la^d, föK^nde större stridskrafter än Gustaf II
Adolf, Karl X eller Karl XII bragt öfvér hiifvet^
då de gingo till sina segerrika bragden fans säker^
lig^ ingen som anade, 'hvilka händelser föréstodo
och att närmaste följden skulle blifva, ioko ett
verkligt ,krig, utan inhemsk splittring, myteri och
sf;at«9kickets förändring. Ännu, efter så många års.
förlo{)^ frågar man sig med förundran, huru ibland
den knappt landsatta hÄren en så tygellös oord-
ning kunde utbrista under flygande fana, och huru
Gustaf kunde sjelf bära händer på det verk som
gjort honom odödlig, — 1772 års statsskick. Det
år klart, att sådana handlingar icke alstras af ögon-
Uickets ingifvelse, utan måste ega en djupare källa.
För att här uppdaga den rätta grunden, måste
man gå tillbaka till århundradets början.

Svenska härens långvariga vistande i Polen linder
den förra delen af Karl XII:s krigsår, och bekant-
skapen med den der rådande anarkiska anda och
allmänneliga falhet, verkade icke välgörande på

— 6 —

andan hos vissa anförare, ehuru ingen förändring i^
det yttre spårades så länge hären stod under
lejonkungens egen ledning. Soldaten förblef alltid
den samme; men att efter skottet vid Fredrikshall
Karolinernas gamla tänkesätt icke mer hos en stor
del af befälet visade sig förherrskande, utan vikit
för den främmande själssmittan, ådagalade flera
tecken, hvari bland krigskassans plundring, öfver-
gifvandet af en fästning som var nära att falla,
och iltåget till riksdagen, för att deltaga i bildan-
det af ett statsskick, hvilket blef så nära adels-
republik efter polskt mönster, som svenska folkets
lynne 'och yttre omständigheter möjligen kunde
. medgifva*). De under parti-tiderna förda krig uppen-
bara den karolinska andans fullkomliga utslock-
nande hos härens ledare. Den »riksdag i lägret»,

*) Den antecknare af Fctcta till revolutionshiatorien under
Karl XILs regering m. m., som kallar sig »åsyna vittne»,
skrifver: »Eehnsköld lät kommandot gå som det kunde,
för att få ständerna i knipan, att göra hvad armén ville».
Skand. Samf, Bandi. VII: 257, — Den tappre major
MuNCK, som deltog i norska fälttåget, skrifver i sin dag-
bok om det hastiga återtåget och den förstöring, hvaråt
de tre armé-korpserna efter konungens död öfverlemnades :
»Så fick alla tre arméerna ordres att bryta upp och
marchera hem igen, på hvilken march rrket miste flera
soldater än det eljest hade kunnat mist i många aktioner,
hvarpå strax blef riksdag». (Muncks dagbok 1712 —
1718.)

hvilken en berömd bäfdatecknare förlägger till 1741
års krig, började, enligt vår tanke, redan vid Fredriks-
hall och fortgick i Strömstad, der man röstade och
köpslog om svenska kronan och det blifvande re*
geringssättet. Samma slags skådespel förnyades när
bären församlats till finska kriget, då man öfver-
gick till underhandlingar med fienden, — dels att
förhjelpa stqrförstinnan Elisabeth till ryska thro-
nen,* dels att erbjuda den svenska åt hennes syster-
son, under det flertalet i krigsrådet röstade för
stillestånd och återtåg, — och der, såsom nämnde
häfdatecknare uttrycker sig, »regeringssättet plan-
terat hela sin svaghet och tvedrägt midt i lägret;
man skröt af att gå på Petersburg, men allas
ögon voro riktade tillbaka åt Stockholm».. Ena-
handa erfarenhet uppenbarades i det pommerska
kriget, när officerame vid 1760 års riksdag skyn-
dade att taga säte och stämma på riddarhuset,
lemnande hären till stor del utan befäl, och, när
rådet ville hämma ett slikt oskick, förklarade, att
de skulle resa, eller taga afsked. Det var Gustafs
första militäriska ungdomsminne. »Jag var fjorton
år — säger han ; — Jag såg dem komma plutonsvis
till Drottningholm, skrytande af att ha. lemnat
armén emot rådets ordres. Att man öfvergaf hären
i det ögonblick den stod inför fienden, upprörde
mig. Ifrån den tiden begynte jag känna förakt för

^ _ 8 —

det folk, B&m uppoffrade faderoeskndet» &ra ock
wteréssen åt sin personliga hätskhet» *)• — Fram-
tiden förvarade jemväl åt honom sjelf samma sli^s
uppträden, med af&kedstagande under gevär ock
underhandlingar oied fienden, men af långt våd-
ligare art än de föregående, — det tydligaste bevis
att parti-tidernas anda ännu, sexton år efter 1772
års statshvälfning, ieke var qväfd ; hvarigenom tyvärr
framkallades» till fäderneslandets räddning undan
upplösning och förnyadt främmande inflytande, den
maktutvidgning, som Gustaf vid sitt nya stats-
skicks första grundläggning icke trodde sig be-
höfva.

Regeringssättets moraliska verkan låter alltid
och allestädes förnimma sig; men sällan torde in-
flytelsen deraf framträdt så hastigt och afgörande,
eller så till sägandes fullvuxen, som i Sverige vid
Karl XII:s död. Svenska adeln, en af de mest
krigiska, och som i nära tvenne århundraden, under
segerrika Gustaver och Karlar, skrifvit sina anor
med svärdet, lade det på en gång å sido. Den^
aristokratiska herrsklystnaden intog krigarandans
rum. Icke nog der med; man sökte betaga konung
och folk all lust och möjlighet till örlig. Man
frånkände regenten rätt att börja krig och sluta

*) Gust papperen I: 38,

— 9 —

fred eller förbimd utan ständernas samtjeke; tnan
lemnade honom ej längre bögsUi befälet öfver krigs-
makten; ej makt att nämna till bögre grader än
öfverste^-ldjtnsuDt, och äfven detta mer skenhart än
yerkligt; han kunde aldrig vara nog fredlig, ooh
sjelfve Ai>OLF Fredriks dufvolynne syntes alltför
krigslystet: man beskyllde honom att efterstråfva
ett krigarevälde (imperium miUtare\ när han lyss^
nade till den store Ehrensyårds, förslag om Fin-
lands befästning och försvar. Thronföljaren Gustafs
uppfostran blef, af grundsats, så litet krigisk som
möjligt. Man undanhöll för honom taktik, strategi
och allt hvad som hörde till krigsväsendet, såsom
förbjudna vetenskaper, hvadau man må förundra
sig öfver, att han ensamt genom sitt snille och
sin sjelfförvärfvade insigt kunnat vinna den känne-
dom af krigsförvaltningen, som erfordrades för att
nyskapa flottan och, så vidt sig göra lät, skänka
hären bättre befäl, beväpning, rörlighet och krigstukt.
Att han tidigt varit betänkt på att inhemta kun-
skaper och erfarenhet äfven i krigsväsendet, skönjes,
bland annat, deraf att freden med Preussen knappt
var sluten, förrän han — då sexton år — begärde
att få tjena i preussiska armén under sin krigserfarne
morbroder., I sin ansökning om tillåtelse dertill
yttrar han; »Jag kan med så mycket större säker-
het anhålla om denna nåd, som den nu lyckligen

— 10 —

slutna freden (med Sverige, ty kriget foitgick med
Österrike och Frankrike) gifver mig anledning hop-
pas, att H. M. konungen af Preussen gör sig ett
nöje af min undervisning. Hans stora egenskaper»
och blodsbandet, som oss förenar, tillåta mig icke
att derpå tvifla. En ganska ringa svit skulle göra
till fyllest, emedan konungen af Preussen ej älskar
yppighet, och krigslefnaden den ej heller béhöfver».
— Gustaf påminner äfven om forna konungars
efterdömen i denna väg; huruledes Gustaf Vasa i
sin första ungdom bevistade Stakets belägring, och
huru Gustaf II Adolf redan på sitt femtonde år
för svenska kronan intagit stad och land. Allt
detta oaktadt blef hans begäran afslagen*). Man
fruktade, icke utan varning i häfderna, att en
krigisk konung kunde taga väldet af råd och stän-
der. Det låg, under ifrågavarande förhållanden, i
sakens natur att det skulle i allt fall inträffa
förr eller senare; men en krigsskola under Fbed-
BiK II kunde aldrig skadat en svensk konung.

Tvenne inom krigsväsendet djuptgående kräft-
skador, som af den föregående tiden lemnats i arf,
voro försnillning ' af kronans medel och bristande
krigslydnad. I förra hänseendet lät Gustaf, vorden
konung, genast flytta flottans förvaltning från Karls-

*) Ou3t. papperen I: 45.

— 11 —

krooa till Stockholm, för att ega den under ögo*
nen« Ätt deremot återställa manstukt i en här»,
som under ett hälft århundrade vänjt sig att råd-
slå under vapen, och för hvilken man, i afsigt att
döda krigaranda och stridslust, gynnat sjelfrådighet
och uppstudsighet emot förmän såsom bevis på
frihetssinne och sjelfständighet, — att i en så be-
skaffad här återföra krigarskick och ordnings var
en tidsfordrande, svårlöst uppgift, som näppeligen
kunde lyckas utan krig, och som jemväl.då inne-
bar ett högt vågspel. Den styrelse, som efterträdde
KARL^ XII, hade inrättat de militära befordrings-
lagarne icke till uppmuntran, utan till qväfvande
af krigiska lynnen och egenskaper. Man stadgade
nemligen tjensteåldern och förmågan att betala
ackord såsom oeftergifliga befordringsgrunder. Till
följd häraf fordrades blott att lefva och att erlägga
ackordssumman för att stiga till härens högsta värdig-
heter. Ofvervägande kunskaper och skicklighet fingo
stå efter, och en ung med krigare-anlag begåfvad,
men obemedlad man, som beflitat sig om utbild-
ning i sitt yrke, hade ingen större utsigt till be-
fordran än medelmåttan, och ännu mindre, om
hans medellöshet ej tillät ackordssummans erläg-
gande. Så skildras ställningen inom svenska hären
af den man, som kände den närmare än de fleste,.
emedan han — sjelf utbildad i främmande tjenst

— 12 —

odi efter att hafva deltagit med utmärkelse i sju*-
ål4ga kriget — kallades att författa ett nytt regle*-
mente och deltaga i den härens pmbildning, Both
konungen företog genast efter sin thronbestigning *).
Emellertid hade bristen på lydnad och ordning
inom hären skridit till en ytterlighet, hrarom
Ti syårligen kunna göra oss föreställning, samt
åfven väckt ogillande bland öfriga samhällsklasser.
Gjörwéll skrifver derom, den 4 mars 1776, till
baron Alstjiömer: »Femton officerare af artilleriet
«itta nu i arrest**). Det blir hög tid att disci-
plinen införes i alla r^ementen, ty här talas äfven

om rumor af officerame vid Ostgöta kavalleri och
vid Dal-regementet». — Ett par veckor senare heter
det: »Artilleri-officerarne ha redan fått sin dom,
som i förgårs exeqverades. Alla, utom en, dömdes
att göra chefen af bön, och degraderades på fyra
månader, under hvilken tid de måste göra simpel
artillerikarls tjenst». — »Gardisten grefve Oxen-
stjema är dömd af rådet att arkebuseras och af
konungen till lifstidsfängelse på Malmöhus. I fyl-
leri drog han sabeln emot sin officer». — ^)Arm-
klädet (anlagdt 1772 såsom tecken af konungens

*) Se bilagan 1.

**) En tygvaktare hade klagat, att de uppbrutit hans bakport
för att träffa en uppasserska, som de medfört till corps-
de-gardet. De hade äfven förolämpat sin chef.

— 13 —

täakesått) ville några officerare aflägga* Oseden
vill af ven insmyga sig vid gardet Fänrik Leyon*
bufvud var på paraden utan detsamma och fick
sitta en dag på högvakten»^), — »Grefve Bralie-
skall icke vara i samma nåd hos konungen sona
fdrat, af orsak att konungen befallt honom rida
som kapiten vid lätta dragonerna ut till Ladugårds-
gärdet, dock utan att kampera, men han sade sig^
såsom i^add i excellens-värdighet, icke kunna rida
under > baron Taube, utan reste i stället, med siti
unga grefvinna, till Småland»**). — »Baron Mac-
lean blef dömd af rådet från lifvet. Konungen
gjorde nåd, dock med förlust af tjensten vid gar-'
det ***). När detta var skedt, sade hans öfverste
König: Nu är ni ey mera min subaltern; nu skall
ni ge mig satisfaktion. De duellerade Kristi himmels-

*) Detta tillärog sig år 1778.

**) Brefvet är skrifv^t i juni 1779. KonuDgen hade året
förut (den 10 november 1778) med afseende å den trohet^
som grefve Brahes fader (1756 års statsoffer) visat
konungaliuset, tillagt den tjugutre-årige Magnus . BrahSt
äretiteln af »en af rikets herrar», hvarjemte han åtnjöt
utmärkelsen att bära den nyfödde thro«nföljaren till dopet,
såsom dennes främste fadder. *

"*") Maclean slöt sig sedan till motståndspartiet och insattes^
vid 1789 års riksdag i fängelse. — Ankarströms första
ovilja mot konungen grundlades under tjenstgöringen vid
gardet 1784, då honom ådömdes arrest för en tjenst-^
förseelse.

— 14 —

färdsdag på Djurgården. Partiet var dock inga-
lunda egalt, emellan en enhändt gubbe och en ung,
rask, vig karl, och för hvars konservation riks-
rådinnan Ribbing högt skall hafva interesjäerat sig.
König fick fyra svåra blessyrer, men Maclean in-
gen. Den förstnämnde desarmerades genast vid
första blessyren, som han fick i venstra armen,
den enda som han kunde föra. — Baron Maclean
hade kommit för sent på paraden. Ofverste König
lät blott tillsäga honom att hålla sig inne en dag
på sin kammare. Derifrån kom hela händelsen.
Det som dock mest skall hafva piquerat baron
Maclean var att ofverste König lät söka honom
hos riksrådinnan Ribbing, hos hvilken han, som
flere, skall stå i mycken gunst. — König begärde
afsked, men kungen befalde honom att först, i
hufvudstadens åsyn, föra ut regementet till gärdet,
sk att de missnöjda ej skulle anses ha aflägsnat
honom, hvarefter konungen sjelf på gärdet emottog
befälet». — »Tvenne lifdrabanter, som visat sig
sturska emot sin chef, ha mistat tjensten och fått
ett par års arrest» *). — »Konungen har i Finland
varit ganska missnöjd med herrar Dohna och v.
Schwarzer, som föra lifdragonerna och Nylands
dragoner. Sjelfva regementena äro så sturska, att

*) Brefvet till Alsteöbibe, den 8 juni 1775.

— 15 —

deras chefer icke kunna förmå dem till riktiga
manövrer, men så snart de blifvit kommenderade
af öfyerste-löjtnanterna Armfelt och Jägerhorn, har
allt gått som vederborde»*). — »Dueller och ces-
sioner ske i gardet. Gripenwaldt är en stark ut-
manare». — »Konungen har gjort * en vacker ger-
ning, då han icke längesedan förbjudit alla hasard-
spel på gardeshögvakten och äfven inom slottet.
Hundrade riksdaler på ett kort ha nu dansat der
med lika obetänksamhet som man förr vågade en
plåt»**).

Jemte dessa oordningar inträffade en händelse,
som syntes i sig sjelf af ringa betydenhet, men
blef af svåra följder genom den deraf föranledda
brytning emellan konungen och tvenne mån, af
hvilka den ene egt och den andre skulle erhålla
ett märkligt inflytande på Sveriges öden. Händel-
sens upphof var ett obetydligt slagsmål emellan
gardister och dragoner. Enligt gardets privilegier
skulle brottmål afgöras endast af dess egen krigs-
rätt. General Spbengtporten d. ä., chef för begge
regementena, befalde, att en kornett och eö kor-
poral af dragonerna icke blott skulle taga säte i
krigsrätten, men sitta framför fänriken och under-
officern af gardet, hvarom han gaf muntlig till-

*) Brefvetden 30 juli 1775.
**) Brefvet den 8 maj 1775.

— 16 —

sägelse åt majoren vid dragonerna, utan att derom
uad^rrätta gardets major, som var krigsrättens ord-
förande. Når denne, baron Ulrik Cedebström,
erhållit kunskap derom, åberopade han gardets
privilegier. Sprengtporten ansåg detta såsom sub-^
ordinationsbrott • och bad konungen använda sin
myndighet, hvarvid konungen anmärkte, att befäl-
bafvarens makt under flygande fana ej får förblandas
med hans pligt vid krigslagarnes handhafvande,
der han är att anse blott såsom ordförande i en
domstol, hvarför konungen ansåg sig böra inbemta
rådets tanke. Vid der förehafd öfverläggning stad^
nade man i det beslut, att i brottmål emellan
gardets^ fotfolk och dragoner skulle saken afdömas
vid slottsrätt, ^ — hvilken utväg sannolikt valdes för
att ej såra Sprengtporten genom att uttryckligen
ogilla hans åtgärd. Då domslutet meddelades honom,
ingaf han sin afskedsausökning. Konungen, som
med afseende på hans utmärkta förtjenster i öfrigt,
och af erkänsla for hans deltagande i 1772 års
statshvälfning, önskat kunna undvika att bifalla
den, vände sig med sina bekymmer till sin gamle
vän riksrådet grefve Karl Fredrik Scheffer. Ur
kodEiungens bref må följande drag meddelas, hvilka
måla hans känslor vid detta tillfälle:

»Den 6 mars 1774. Jag kan ej besluta mig
till ett af de vigtigaste steg i min lefnad utan att

— 17 —

inhemtä. edert råd. Ni gissar utan tvifvel att det
angår Sprengtporten. (Efter att kafva redogjort
för sjelfva händelsen och meddelandet af rådets
beslut, fartfar konnngen.) Följande dag, vid order-
nas utdelning, begär han en audiens af mig i mitt
kabinett och fick den f5re konseljen. Jag vill ej
isgå i detaljer rörande denna vår konversation.
Jag bar berättat er nog om flera andra i samma
genre. Nog af, sedan han fåfängt sökt att få mitt
bref återkalladt, begärde han sitt afsked. Jag be-
handlade honom noed all möjlig mildhet, jag före-»
slog till och med att, om ingenting kunde försona
honom med gardet, gifva honom inspektionen öfver
rfla rikets fästningar med titel af general-qvarter-
mästare, som grefve Dahlberg (den berömde fält-
marskalken) i samma egenskap hade haft; eller,
om han hellre ville, att inkalla honom i rådet
med bibehållande af den åt honom förut uppdragna
inspektions^ öfver de finska fästningame. Han
yttrade, att dessa förslag voro lika många affronter
och att han endast önskade lemna en tjenst, som han
ej längre kunde bibehålla med heder. Jag svarade
så mildt som möjligt, att det vore första gången
som det ansåges för en skjmf att beklädas med
statens högsta värdighet. Jag tillade: ni är i detta
ögonblick ond; i morgon skall ni finna, att ingen

Si^, Åhad. Handl, 42 Dtl. 2

— 18 —

kan bättre betänka edra fördelar än jag. Han
gjorde en djup bugning och giek ut, men endast
för att söka statstekr^eraren Wadenstjema och till
honom öfverlemna den afskedsansökning, som jag
här bifogar. Döm sjelf, om äfven ständernas famösa
remonstration år 1756 mot salig konungen var för-
fattad i mera förolämpande ordalag. Den an*^
klagelse för otacksamhet, hvarmed han slutar, har
lifligt upprört mig. Gud är mitt vittne, det år
den last jag mest afskyr* Och om jag brustit i
den erkänsla jag är honom skyldig, ^ vore jag
förtjent af allt hvad som nu händer mig. Men
efter att i halftannat år ha tålt af honom hvad
en enskild ej skulle tåla, förtjenar jag visserligen
ej att emottaga en sådan förebråelse. Jag tillstår
för er, jag känner mitt hjerta såradt, både såsom
vän och såsom konung. Jag kände att min vrede
var för häftig, och jag fruktade att ej kunna moderera
mig. Jag tog på ögonblicket det beslut att sätta
mig ur stånd att skada honom. Jag skref till
honom närlagda bref, återsände med det samma
afskedsansökningen genom hans bror och bad helsa,
att jag ej önskade se honom på några dagar. —
Jag hoppas, min kära grefve, att ni skall gilla mitt
uppförande. Om detta ej är enligt med en för-
orättad herres värdighet, så är det så mycket mer
öfverensstämmande med moralen för en förste, som

— 19 —

aldrig skall gl&mma de förbindelser, han har, ehuni
hans bjerta, såsoin en annan människas, kan såras.
Detta passerade tisdags morgon. I går eftermiddag
fick jag bosföljande svar *). Se der den punkt, på
hviikén vi stå! Det parti jag tagit är att nedstiga
i rådet, der låta uppläsa afskedsansökningen och
tillägga att« ehuru med ledsnad^ jag anser mig
tvungen att bevilja hans begäran i afseende på
gardet och den finska fästnings-inspektionen; men
att jag vill bibehåUa honom vid hans plats såsom
genersJ4öjtnant. Jag har tillskrifvit honom ett bref»
hvari jag, efter att ha sagt honom vänliga saker,
ger honom i pension beloppet af hans löner på
min enskilda kassa. Jag hade ämnat gifva honom
det på stat. Men man har rådt mig att bibehålla
någon tygel på honom, i händelse af några utfall,
hvaraf han väl vore kapabel, och då saken är den
samma, har jag följt detta råd, som är Höpkens.
Se der det parti jag slutligen tagit. — Men edert
bifall är så väsendtligt för mitt lugn, att jag med
otålighet väntar edert svar».

Konungens ofvannåmnda . bref till Sprengt-
PORTEN^ hvari han söker förmå denne att återtaga
afskedsansökningen, var af följande lydelse: »Herr

*) Speengtporten förnyar i den samma sin afskedsansökning,
men i mildare ordalag, och han anför bland skälen sin
försvagade helsa.

— 20 —

baron Spreogtportett! Min statssekreterare herr
Wadenstjermi har denna aftoo- tUl mig öfVeirlenanat
åen afskedaansOkningv s^9& ni åt konona anförtrott*
Den är sådan, att, om jag framlade den i rådet,
skuUe dess skyldighet, värdigheten af min plat»
ock kronanS' heder . ej titlåta mig att behandla er
med de kättölpr,. som jag eder egnat, oaktadt alla.
edra besynnerligheter. Om jag i detta ögonbliek
blott hörde den rattvisa harm som edert upp-
förande hos mig väcker, skulle jag låta er oföiv*
ktndradt störta er i den afgrund, till hvilken ev
vrede hänför eder. Vänskapen och edra forna,
tjenster föreskrifva img ett annat handlingssätt.
Jag sänder er tillbaka denna aM:edsan8ökning.
Återläs den! Jag beklagar er af allt mitt hjerta.
Ni är sjuk, min vän, och i detta ögonblick ej i
den lugna sinaesförfattwing som fordras fto öfver-
läggning. Tänk på hvad ni gör, ^g besvär eder
derom! Vid den vänskap ni är mig skyldig, tänk
på hvad ni går att göra! Ett obetänksamt steg
kan medföra olyckor, ur hvilka ingen mensklig
vishet kan draga er. Se der mitt sista ord. Be-
tänk att det är föreskrifvet af en känsla, som ni
åtminstone bör högakta, och som kan hända å eder
sida förtjente att mer besvaras. Den 1 mars, kL
11 på qvållen».

— 21 —

Deoiia icke mindre yftirliga än faderligt var-
nande skrifvelse ~- of en tjogu&ttaårig konung -^
synes gjort eiX djupt intryck på föremålet, som
ävarar: »Det nådiga bref, söm E. M. värdigats till-
fikrifva mig vid återsändandet af min underdåniga
afskedsanaökning, hedrar mig, på samma gång dom
det gör mig förtviflad, emedan jag deruti ser hela
vidden af min konungs onåd, som lemnar mig
intet att hoppas f5r framtiden. Emellertid^ aller*-
nådigste konung, om jag ännu vågar tala öppen-
bjertigt, så är jag nog enfaldig att ej kunna finna
mer än ett enda allt fer starkt ställe, som und-
slnppit mig i min afskedsansökning. Gud skall veta»
utan afsigt. — Må E. M. nådigst förlåta mig det
och dömma mindre efter orden än efter uppsåtet,
som, inför Gud, aldrig varit att ett enda ögonblick
glömma den vördnad och undergifvenhet jag, så-
som undersåte, är skyldig min konung och herre.
Jag vågar till vittnesbörd deraf åberopa den full-
komliga undergifvenhet, hvarmed jag hade äran
göra mina underdåniga föreställningar', om det ej
var nästan med tårar i ögonen som jag talade,
och om, under min klagan öfver all <den orättvisa
ocb det förtal jag lidit af mina fiender, som om^
gifra £> M., jag ett ögonblick har upphört att
göra rättvisa åt E. M:s goda hjerta och afsigter
emot mig. Likväl genomborras nu mitt hjerta med

— ?2 —

anklagelsen för otacksamhet emot £. M.! — Den
uppriktighet och hängifvenhet, hvarmed jag tjenat
E. M., i synnerhet i den tid då jag hedrades med
R M:s förtroende och nästan var utan rivaln bör
rättfärdiga mig i detta afseende. E. M. har sedan
öfyerhopat mig med välgerningar. Men också, huru
mycken dödlig chagrin har ej förgiftat mina dagar
och gjort mig till en martyr på den plats E. M.
åt mig, emot min vilja, värdigats bestämma, och
i hvilken jag haft behof af E. M:s särskilda skydd
emot mina fienders anslag, och emot ett hof, för
hvilket jag ej var skapad. — Jag vill ej upprepa
allt hvad jag haft att utstå i detta regemente som
nu kanske för alltid skall skilja mig från E. M.»

— Han öfvergår derefter till alla de vedervärdig-
heter han fått röna af dem som varit den timade
statshvälfningens motståndare, och hyilkas anslag
äfven konungen ägde att fortfarande bekämpa. »Må

— fortfar han — alla dessa gamla politici och
riksdags-intriganter, som, till en del från mitt för-
sta inträde i denna post, uppblåst oenigbetsandan
emot mig och användt allt för att störta mig, må
de vara nöjde. Jag samtycker dertill, emedan E.
M. det tillåter; meu om uti hopen det finnes en
enda, som vågar förebrå mig en vanhederlig hand-
ling i min lefnad, värdes visa mig den, nåden att
låta den infame framträda, och låt dömma oss!»

— 23 —

Man ser hår framskymta hufyudpunkterna af
hans missnöje: saknaden af de dagar, då han i
konungens ynnest och förtroende var nästan »utan
rival», — obelåtenhet med den korps, hvars chef
han emot sin vilja blifvit, och som vållat honona
»dödlig chagrin», — samt slutligen de gamla parti-
gängarnes förtal, hvilka nu voro konungamaktens
ifrigaste tjenare, och hvilkas klafferi han fordrade
att konungen skulle stäQa. Det är sannolikt, att
konungen enkom valde denne skicklige, kraftfulle
och rikt begåfvade befälhafvare till återställande
af ordning och krigstukt inom den första afdelning
i hären, hvars efterdöme skulle verka på de öfriga.
Huru litet detta likväl lyckades, visa flera senare
tilldragelser, och särskildt korpsens uppträdande
vid 1788 års krig, då officerarne handlade all-
deles oberoende af sin dåvarande chef, baron Ul-
rik Cederstböm, och antogo öppet de af Anjala-
förbundet kungjorda grundsatser. Att partimännen
förekastade Sprengtporten allt hvad politiskt be-
segrade pläga förebrå segervinnaren, bland annat
att hafva sett mera på sin egen fördel än på
fäderneslandets, är lika vanligt, som det måste
djupt såra hans stolthet och ärelystnad, ehuru
hån i sin egen berättelse om 1772 års stats-
hvälfning erkänner sin föregående ställning varit
sådan, att — som orden lyda — »jag såg in-

— 24 —

gen annan utväg att sauvera mig, än revolu-
tion» *).

Konungen, som fann sig ej kunna vägra den
förnyade afskedsansökningen, beviljade den i f§i<-
jande ordalag:

»I det ögonblick, då jag ser mig från eder
blifva skild, kan jag ej neka mig den tillfreds-
ställelsen att för eder upprepa hvad jag i dag för-
klarat inför rådet (då jag förkunnade att jaggifvit
efter för det beslut ni tagit), att det år eder eii-

*) »Jag had« ådragit mig mössornas hat, ocfa som man af
mitt handlingssätt funnit, att jag kanske i framtiden kunde
blifva en man som gåfve dem bekymmer, beslöt man att
i tysthet ruinera mig. £n process, som mot mig upp-
viglades af rik«'ådet Eeuterholm, bland mina rostiiällare
i Finland, och med hvilken de, emot all lag, vändt sig
till ständerna, var den pretext som man ville nyttja
dertill. — Detta, jemte någon notis af vissa mössor, som
voro mina vänner, gaf mig tillkänna hvad mig förestod,
och såsom jag hade för mycken ära att, efter andras
exempel, byta om parti, eller falla mössorna till fota, .
blott ibr att konservera mig, såg jag följaktligen ingen
annan utväg att sauvera mig än revolution». BeräiUUe
om revolutionen 1772. Ms. på Upsala bibliotek. Jfr
Gust, papperen, I: 169. Det är i öfrigt förklarligt, att
afund och partiskhet skulle förfölja en motståndare, som
inom tre dagar befordrades från öfverste till generaHöjtnamt,
storkors, chef för begge gardes-regementena och för fästnings*
byggnaderna i Finland, med en löneinkomst motsvarande
60,000 rdr rmt, och som kallades rikets mäktigaste under-
såte. Biogr. Leaikon, art. Jac. Magn. Sprengtporten,

— 26 —

sam, näst Ood, som den åran tillhör att hafva
fralsat vårt gemensamma fädernesland från den
bsdr&fliga belågenhet, hrari det sig befann, ach
från den ännu oljekiigare belägenhet som väntade
och på så nära håll hotade det samma*). Ni kan
deraf ddmma, hvad det skall kosta mkt hjerta att
tillåta eder nästan emot min vilja lemna en platSt
på hvilken min aktning och min vänskap fästat
eder. M^i ofter jag måst göra detta våld på mig
sjelf, har jag oek endast velat rådfråga mitt hjerta
om den lott som jag skulle åt eder vilja bereda:
edert lugn. Njut der af den Ijnfva tillfredsställel-
sen att se edert fosterland genom edra åtgärder
räddadt, och af vissheten a4:t med eder taga sak^
nad, aktning» vänskap och tacksamhet af den, som
alltid skall vara eder yäl affektionerade

Gustaf».

Denna skrifvelse åtföljdes af ett pensionshref
på 30,000 daler silfvermynt (lika med 60,000 rdr
riksmynt). Då Spb£Ngtpobt£N vägrade emottaga
pensionen, förklarade konungen, att den skulle ni-
betalas till hans larfvingar så långe han lefde.

Vill man vara strängt rättvis, så torde man
finna yttrandet, att det var »Sprengtporten ensam,
näst Gud, som äran tillhörde att hafva räddat

*) Sannolikheten af Polens öde.

— 26 —

fäderneslandet», möjligen något öfverdrifTet. Som man
vet, kunde hans plan att, efter verkstäld revolu-
tion i Finland, landsätta 800 man i Stockholm,
för att här utföra statshyälfningen, icke följas, eme-
dan den af Toll och Heixichius (Gustafschöld)
i Skåne begynta rörelse föranledde konungen att
sjelf verkställa statshvälfningen, hvilken var full-
bordad, och ständernas bekräftelse dera vunnen,
Qorton dagar innan Spbengtporten hann inträffa
vid Dalarön, der han möttes af en skrifvelse från
konungen, hvari denne yttrar: »Gå i land vid
Skeppsholmen. Så snart man får v^ta att ni nal-
kas, skall jag sätta mig till häst och komma er
till möte och der omfamna er, som min och rikets
befriare». Så skedde äfven, oaktadt befrielsen timat
den ankommande förutan, ty händelserna i Skåne
och Stockholm, som afgjorde frågan, hade gått sin
gång innan garnisonen i Sveaborg den 27 augusti
hunnit underteckna sin trohetsed åt konungen*).
Om äfven Sveaborgs öfvergång då ej skett, är det
sannolikt att Finland innan kort följt moderlandets
exempel. Emellertid synes det sätt, hvarpå konun-
gen ådagalade sin erkänsla, bort vara för vanliga

*) Biogr. Lesikon. Eden föreatafvades af d.v. fänrik Coswa,
som inom några dagar erhöll tre befordringar, utnämndes
till löjtnant, riddare af svärds-orden och adlades med
namnet Anckarswärb.

— 27 —

anspråk tillfyllestgöra^de. Att Sprenqtpobtens missr
nöje fortfor och stegrades, hade, utom redan an-
förda skäl, andra grunder. Man ser sällan del-
tagare i en statshvälfning nöjde med sitt yerk. När
den bekante Lafitte, i våra dagar, offentligen fråa
franska kammarens talarestol bad Gud och menni-
skor om tillgift för den del han ägt i 1830 år^
juli-händelser, uttalade han hvad de fleste af hans
hkar känt. Dylike mäns- själsdaning: oro» miss^-
tänksamhet, okuflig ärelystnad, ombildas ej med
statsskicket, utan fortfar att tära sig sjelf. Ho»
Sprengtporten synes det öfvergått till en 6x idé»
att han var förföljd, svärtad och förtalad af hem-
liga fiender. Han begärde flera gånger krigsrätt»
för att, som han sade, »nedslå sina fienders förtal».
Konungen, som fann denna utväg overkställbar»
tillskref honom i stället ett lugnande bref, son»
tillika innehöll ett fullständigt intyg, att han alltid
och allestädes »upplärt sig som en fullkomligt
aktningsvärd officer och tapper soldat». Förtalet
och smädelsen — eller den sinnessjukes föreställ^
ningar derom — fortforo icke dess mindre. Haa
blef då betänkt på att söka upprättelse, man emot *
man. Man har bland hans efterlemnade papper
funnit koncept till en utmaning, som börjar med
orden: »Du infama niding!» .... Till utgifvaren af
den tidens oppositionsblad: »Den välsignade tryck-

— 28 —

fiiheten» (majoi' Ltmo) lät han utgå sådana bot^l^
ser, att denne ('en%t hvad Creutz Äkrifver till
iiOQungen) i sia förskräckelse nedlade tidningen
«cti sökte skydd bos Schrödebheim, hvilken, på
gnmd af den erfarenhet han sjelf rMt af dea
^sinnessjukes våMsamn^ uppbrusningar, i sina bref
kallar honom »viMdjuret».

Bland de misstankar, som plågade denne, var
^jande, som vunnit en allmännare ryktbarhet.
iHt Sprengtporten afreste att företaga hTälfningen
t Finland, lemnade han konungen ett {)9rslag till
fullmakt, hTarigonom konungen på förhand gillade
äJU hvad Sprengtporten företog, samt godkände
och stadfäste de löften och försäkringar som denne
lemnade sina biträden. »Sprengtportens mening var
oj att få konungen» egen underskrift på detta pap-
per. Han ville -vidast försäkra sig om bifall till
innehållet, och ämnade sjelf låta ditsätta en här*
oiad kunglig underskrift, g&som ock sedermera
skodde. Konungen missförstod meningen och under-
«kref sjelf, men då både namnteckningen ej syntes
fullt lika den vanliga och det kungliga sigillet var
otydligt, drog Sprengtporten deraf misstankar, och
detta var första anledningen till hans sedermera
yppade misshällighet med konungen»*).

*) Geijxb.

— 29 —

Vid ifrigavarande fullmakts åiersäodande skvef
konungen fdljande rader: »Jag lägger i edra bänder
hemligheten af mitt lif, och jag fruktar ingenting
i denna punkt. Jag beder er ännu en gång atft
spara eder oeb. ej blottställa edra dagar, fiem i
detta ögonblick äro så nåra förenade med staten»
Tälfård. Finner ni motstånd, är bättre att upp-
gifva företaget^ än att bringa eder lycka på falL
I denna händelse hoppas jag att ni tillintetgör
detta papper, hvilket äfven sedan bör ske, om ni
deraf gjort bruk. Den 29 |uli 1772».

Konungen hade således gjort mera för Sfsengt-
PORTENS säkerhet än denne s^lf väntat och fordrat;
han hade undertecknat fullmakten, hvilket ej var
begärdt; han hade låtit den åtföljas af en egen-
händig skrifvelse, som, i händelse af en olycklig;
utgång, visade delaktighet i företaget och var lika^
bindande som den bilagda handlingen; han hade,,
som han säger, lagt sitt lif i Sprengtportens hän-
der, utan att frukta^ men han hade tillika bedt
denne icke bbttställa sig, utan hellre uppgifva.
företaget än bringa sin egen Tycka på fall. Den
som så tänker och handlar, lurar troligtvis ej pa
alt gömma sig bakom en förnekad namntecknings
liksom konungens hela uppträdande under 1772
åra statshvälfning visar, att han i främsta rummet
betalte med sin person, och han åtog sig äfven

— 30 —

isenare — vid 1788 års krig och 178» års säkerhets-
akt -^ ensam de vådliga åtg&rdema& ansvar.

Ofvervåger tnan allt detta, så fitiner man långt
förklarligare, att en mjeltsjuk ensling, som sjelf
påtänkt en härmad namnteckning, kan misstänka
en annan derför, och att smädelsen deraf kan
smida en angifvelse, än att denna skall tros af
det ena slägtet efter det andra, och ännu vinna
burskap bland historiska källor*).

Oaktadt denna öppna brytning med konungen,
återkom Sprengtporten ofta enskildt till denne med
sina klagomål och besvär. Ett dylikt besök be-
rättar Gjörwell sålunda: »General S. satte både

*) Bland annat läses i Biogr, Leankon (art. Sprengtporten),
att Gustaf, »sedan revolutionen lyckades, förklarat för
Sprengtporten att, om den misslyckats, konungen kunnat
draga sig ur spelet genom att neka sin underskrift och
inför domstol bevisa falskheten derigenom att Hans Maj:t
veterligen aldrig begagnat det der använda stafsätt». —
Skulle Gustaf verkligen, i oträngdt mål, angifvit sig så-
som den der velat spela falskt spel? Skiljaktigheten i
namnteckning förmäles bestått deri, att »konungen hade
dittills alltid skrifvit Gustav, men skref här Gustaf, hvar-
med han fortfor sedan revolutionen lyckades». Att konun-
gen i fransysk skrift undertecknade sig Gustave är natur-
ligt, men vi kunna ej erinra oss hafva sett Gustav, som
är b varken svenskt eller franskt, ännu mindre att detta^
iakttagits ända till 1772, då han genom »snilledraget» af
en falsk namnteckning omsider skulle funnit rätta sättet
Mt skrifva sitt namn.

— 31 —

hof och hufvudstad, om ej i bei^törtning, dock i
förundran, då han den 11 december (1785, således
elfva år efter afekedstagandet) begaf sig sjöledes
från Djurgården till Skeppsbron, gick tili fots upp
till slottet och begärde få tala med konungen,
h vilket ock slutligen beviljades; men hvad de talade
är ej med säkerhet bekant. — Det underbaraste
var att han gick till fots, ty det kan han en
sommardag ej utan största möda, utan ligger på
sin lädersoffa, fötterna högt och hufvudet lågt,
detta senare ej sällan emot golfvet, bultande sig
med handen för hjertat. En svår syn, helst för
den som så ofta sett herren ä la tete för lif-
garderna»*). Geijei^ omförmäler äfven, huru den
beklagansvärde mannen »plågade ur sin enslighet
konungen med memorialer och bref af det skarpar
ste innehåll och uppfylda af de mörkaste förut-
sägelser». Ett deribland är för märkvärdigt, att
ej här finna ett rum, enär det utgör liksom en
sammanfattning af alla de beskyllningar som se*
dan, med rätt ^eller orätt, upprepats emot Gustaf,
samt innefattar en förkastelsedom öfver honom så-
som konung och menniska, hvadan det upptogs
som ett orakelspråk af de missnöjde. De märkliga-
ste dragen synas oss dessa:

t) Gjörwells Bre/vealing på kongl. biblioteket, X:de delen,
brefyet n. 12, till Lagebbbiko.

— 32 —

»Gifve Gud att ingen hade att klaga öfver
HUtt stoft för den del jag baft i den hos oss till
min etjen olycka timade regementsförändringen! - —
Om £. M. skall undgå efterverldens rättmätiga
f&revitelse att hafva missbrukat den makt, som
nationen med så godt bjerta öfverlemnade i £. M:s
bänder, så är bog tid att K. M., i Herrans nsmn^
tänker på någon sådan ändring i dess faqon d'a^h%
att Svea innebyggare må få hugna sig af en gladare
framtid, än aspekterna hittills lofva. — Man be-
skyller E. M:s karaktär för så mycken duplicité,
att K M. hvarken äger eller kan äga någon upp--
riktig vän oeh tjenare. — E. M:s svaghet för
gunstlingar, E. M:s besynnerliga iaklination för ung-
dom och favoriter, som åstadkommit så mycken
mdisciplin, har hos många degenererat, om jag så
törs säga, ända till förakt*). — K M:s oupphör-
liga passion för spektakel, grannlåt och hvarje-
hända lustbarbeter gör ej mindre elak impression.
— Man misstänker, ej utan stor anledning, att
E» M:s afsigt skall vara att likasom on^kapa bela
nationen, så till seder som tänkesätt, i likformighet

*) Enligt riksMstoriografen Hallenbergs påstående uppkom
rj^ktet härom af konungens vana, särdelen i yngre åren,
att leka och rasa med unge män, som omgåfvo honom.
Andre hafva berättat det samma. Napoleon I plägade
nypa och smått kindpusta gunstlingar, näi: det var sär-
deles väl, men erhöll derför inga äreröxiga beskyllningar.

— 33 —

med vissa andra nationer, hos hvilka pluraliteten
af en medfödd naturlig böjelse tänka med sådan
legéreté, att de ej sällan preferera det qvicka, fri-
vola, nöjsamma, briljanta, framför det mogoa, reella^
allvarsamma, nyttiga», m. m.

Många konungar torde ej hållit till godo med
dylika föreläsningar. Gustaf besvarade dem med
att utnämna författaren till serafimer-riddare vid
thronföljarens födelse. Det bref till Sprengtforten,
hvari detta tillkännagifves, begynner: > Jag är glad
att gifva er ett uppenbart tecken af mina tänke-
sätt för eder och af hvad jag är eder skyldig. På
en dag, så lycklig för mig, bland de framgångar
af alla slag hvarmed himlen välsignar min rege-
ring, borde ni värdera mig nog, för att icke tro
mig hafva kunnat glömma den som, näst Gud,
bidragit till denna lycka»'. — Brefvet slutar med
dessa ord^ vid x)mnämnandet af hederstecknet:
»Måtte ni länge bära det och måtte ni alltid göra
rättvisa åt mitt hjertas tänkesätt, som oaktadt de
olyckliga omständigheter, hvilka kunnat skilja oss,
aldrig har förgätit hvad ni gjort för mig, och som
af alla förebråelser, man emot detsamma kunde
göra, fruktar mest den att anklagas för otacksamhet».

Huru brytningen bedömdes^af lugna och fördoms-
fria betraktare, torde kunna slutas af följande yttrande

5r. Akad. Bandi 42 Del, 3

— 34 —

i ett bref af Gjörwell, den 28 mars 1774, vid
omaämaandet af SpKEN<StTPORT£NS företag att ändra
krigsrättens sammansättning: »Fel var det på hans
sida, att han ville af egen myndighet tillsätta en
ny ledamot af en främmande korps i gardes-krigs*
rätten, som är en domstol; tj ingen domstol i
riket, stor eller liten, kan formeras eller förändras
utan Kongl. Maj:ts vetskap och åtgärd. Dock torde
det vara sant, att man inom gardet länge sökt
tillfälle att blifva honom qvitt. Skada för armén.
Den kan ej uppvisa många sådana generaler eller
officerare. — Mången tror, att han chagrinerar sig
till döds. Hans häftiga temperament är hans olycka».
— En månad senare skrifver Gjöbwell: »Det starka
pratet om general Sprengtportens fall har nu lem*
ligen lagt sig. Det obehagligaste af allt var tad*
larenas mattande åt något slags ynnest åt pågen
Liljehorn; men saken var den, att han, såsom yng-
ste gardes-officern, hade skolat gå ur krigsrätten,
i fall en kornett af lätta dragonerna kommit in.
Hade en annan gardes-fänrik haft hans place^ så
hade saken varit och blifvit den samma. Men led--
samt var det, att kollisionen träffade en Lilje-
horn»*). Man kan ej läsa Gjörwells anmärkning
härom, utan att erinra sig Sprengtportens nyss

*) Gjörwells Brefvealing på kongl. biblioteket, IV bandet.

— 35 —

anföirda ord: »£.M:s svaghet f&r gunstlingar, £• M:s
besynnerliga inklination fte ungdom, som åstad-*
kommit så mycken indisciplin», tn. m. Man aer
klaven till en mängd uttydningar. Att konungen
ej, olagUgeu, lät en officer förflyttas ur krigsrfitten,
ansågs af den miswöjde såsom gynnande indisei'*
pfinen oeh att sådant skedde för färoritskaps skuU.
Det tilihör i öfrigt det tragiska i Gustafs öde, att
denne Karl Pontus Lilji»obn deltog i konungar-
mordet mod tTenne andra, som tillhört samma lif-
garde, — hvars företrädesrättigheter konungen ville
Qf^rätthålla, — Ancjkiarstbom och Ribbino*

Den S februari 1786 skref konungen till riks*
rådet K. F. Soheffeb: »Det berättas, att vi hålla
på att förlora en af våra med bröder (bland sera-
fimer-riddare) och att baron Sprengtporten nalkas
skitet af sin oroliga bana. Man sl^er, att mildhet
och gudsfruktan sedan några dagar intaga vredens
och tnisstankarnes plats». — Han dog kort derefter
på Biskopsudden, ett af Djurgårdens skönaste landt-
ställen, hvilket konungen skänkt honom.

Det har synts nödigt att närmare belysa dessa
förhåUanden, dels till beriktigande af yttrandet utaf
en Spbengtpobtsns minnestecknare, att »denne vän
var den förste, med hvilken konungen offentligen
bröt», ehuru det tvertom var Spbengtporten som
bröt med konungen, — och dels emedan den

— 36 —

otacksamhet emot nämnde vän, som man förebrått
Gustaf III, jemväl anförts såsom ett giltigt skäl
för broderns aflfall, hvilket bidrog att framkalla
1788 års krig.

Emellertid använde konungen för militärisk
bildning samt återställande af ordning, manstukt
och fäitvana inom hären de medel, som stodo
honom till buds: i främsta rummet förbättrad
undervisning, ändamålsenligare befordringslagar, nya
reglementen och större öfningsläger, hvilka under
den nästföregångna tiden försummats. Ett åsyna
vittne beskrifver sålunda det uppseende, som det
år 1773 hållna läger på Ladugårdsgärdet då väckte:
»Nu lider det till slut med kampementet, och den
manöver som skedde i förgår har aldrig blifvit
sedd i Stockholm uti detta sseculo, och hade visst
ej blifvit tilläten under det afskaflFade regerings-
sättet».

Efter en utförlig taBa af den skendrabbning^
som kungen och prinsarne anfört, tillägger för-
fattaren: »Alla tre herrarne sågo raska och väder-
bitna ut, konungen öfvermåttan nöjd. Nu åter-
står endast att låta en mina springa och att
skjuta eld på en uppå gärdet uppkastad skans,
som lärer ske i eftermiddag. — Ambassadören
(franska) och grefve Ostermann (ryska) hafva
åskådat allt detta, förmodligen med helt olika ro-

— 37 ~

relser» *). Ett läger på Ladugårdsgärdet var denna
tid en tilldragelse, som lifvade berömda skalder
att stämma lyran. Bellman sjöng i gardes-officerar-
nes namn följande:

»Sverges kung!
Din lifvakt syns på fältet taga; —

Gammal, ung
Vill lifvet för dig våga.

Med gladt mod
Vi våra vapen bära.

Blott begära

Gustafs ära,
Kräfva oväns blodl

I hvart tält
Soldatens rop för Gustaf höres:

Pipan gällt
Och trumman lustigt röres.

Officer
~ Och knekten blifva lika:

Aldrig svika,

Aldrig vika
Ifrån ditt ' baner !»>

Leopold skref vid ett senare tillfälle till konun-
gen, med en aning af hvad som en dag skulle

inträffa:

j»I ett djup af bataljoner,
Helsad med ett krigiskt ljud

*) Gjörwblls Bre/vealing på kongl. biblioteket, IV bandet.

— 38 —

Af troiftpeter och kanontr.

Hör jag svenska snillets gud

Tyda tapperhetens bud

For de dammande skadtoner. —

Men, min kung, hvad vådligt sätt

Att din hjeltebörd besanna!

Kulan vördar ej din ätt.

Och hon stadnar lika lätt

I en ciceronisk panna.

Som hon krossar en dragon

Ujban musikalisk ton,

Utan känsla för poeten

Och som går till evigheten

Med befälets permission.

Tänk, om dig ditt mod förledde

Bortom nordens Hellespont? . . .

Hvilka tider du beredde

Öfver Sverges horisont!»*)

Föreställningen att Gustaf utan tvekan skulle
draga svärdet till försvar för sitt rikes sjelfstäniig-
het och det af honom grundade statsskick, var
samtidig med 1772. t början af det följande året,
den 18 mars 1773, skref Gjörwell, som denna
tid egde politiska meddelanden af Höpken: »Vår
store kotiai^ reder sig till krig af alla krafter,
icke för att anfalla, utan för att försvara sig, eller
för att bibehålla freden, som är herrens hufvud-*
föremål. Sedan två eller tre dagar talas här all-
mänt om en reklamation af grefve Ostermann, att

*) Leopolds Samkuie Skri/ter, 2 bandet, sid. 418.

— 3Ö —

kejsarinnan begär riksdag för att återinföra 1720
års regeringsform. Om aå är» så är också krigeh
deklarationen färdig» *). Samma stridsämne — eller
sistnämnda regeringsforms återställande, — hvartill
k^mo ännu Tådligare, framkaUade omsider bryt-
ningen femton år senare. Att Gustaf mider sin
ledning af härens rörelser vid öfningsläger och an-
dra tillfällen uppenbarat anlag, som synas gått i
arf från hans morbror, kunde slutas af följande
yttrande af samme författare: »Vår konungs insigt
uti dispositioner till att, lått röra sin armé är för*
träfiFlig, och obegripligt hvar han den har vunnit.
Efter det är en nödvändighet, så har han pck en
håg och lust dermed, som är outtröttlig. Man kan
vara försäkrad, att han icke behöfver söka råd i
de sakerna hos siiia generaler, så att om det skulle
behöfvas, så lita på att han är karl till att föra
sin armé sjelf, och allrabäst» **). Åfven Stedingk
intygar, att konungen, sedan han vunnit öfning i
stort, förde sitt sista fälttåg utmärkt väl. ^

För framgången af de dristiga företag, som
hans själ nu hvälfde, hade varit önskligt, att hans
afsigt till vinnande af större rörlighet och fältvana
hos hären rönt mera stöd af de män, som ansågos

*) Gjörwells Brefvexling, IV bandet.
'*) Ders.

— 40 —

i främsta rummet föra fosterlandets talan. Vi er-
inre oss, huru, bland annat, den i förevarande af-
seende vigtiga passevolansfrågan behandlades, och
huru, oaktadt konungens förslag på det lifligaste
förordades af riksrådet friherre Kårl Sparre sauit
generalerna y. Plåten och Siegroth, det samma
blef, efter ett lika ifrigt motstånd af riksrådet
grefve Axel v. Fersen, Fritzskt och andra den
tidens så kallade »patrioter», förkastadt på riddar-
huset, hvarefter det föll hos bönderna, och först i
en senare tid kunde genomföras *).

Bland försök att återlifva den forna riddar-
andan kunde slutligen, om det än blott var en
vacker lek, få räknas de bekanta torneringarnei
hvilka dock, genom prof af styrka och skicklighet
att föra vapen, inneburo mera allvar än man i

*) Den konungen ingalunda bevågne Sinclaib yttrar följande
skarpa ord om detta slags opposition quand-méme: »Tel
, est le caractére national des Suédois, que la passion
individuelle et la haine åcre de Tégoisrae deviennent
toujours raison (Tétat, de sorte que les Etats s'opposéreut
et se refusérent å une proposition d*une utilité reelle et
réconnue telle par les opposans mémes, tacitement: celle
d'établir en Suéde les mémes arrangemens qui existaient
en Finland e, pour favoriser les rasserablemens des troupes
et les moyens de les exercer plus longtemps; Tutilité et
les avantages tant pour les troupes que pour les peuples
de la campagne était démontré par Texpéxience faite en
Finlande pendant plusieurs années, mais Tanimosité se
refusa år Tévidence». (1786.)

— . 41 —

allmänhet åt dem velat inrymma, och der äfvefk
några sårade måste lem na valplatsen. Konungen
höll trenne sådana riddarespel*). Ofvannämnde
betraktare af dagens händelser tecknar 1777 års
riddarspel och huru konungen den föregående vin-
tern öfvat sig enskildt i ringränning för att gifva
sin omgifning efterdöme. »Man må bekänna •*— säger
han — - att konungen är en stor herre äfven i den
saken, och Gud vet hvar han tar krafter ifrån till
alla sina fatiguer, till alla sina göromål!»**) Riddar-
spelet tecknas sålunda:

»Min riddare var unga grefve Fersen ♦♦*). —
Konungen hade ock en utmärkt färdighet, större
ån prins Karl, som dock visserligen var en vaUlant
chevaUer; men det som förnöjde mig mest, var att

*) På Ekolsund i augusti 1776, i Stockholm (på Adolf
Fredriks torg) i maj 1777, och på Drottningholm i juli
1781.

**) Gjö&wslls Bre/vexling på kongl. biblioteket, V bandet,
brefvet n. 89. Konungen plägade om morgnarne öfva sig
i ridhuset på Drottningholm att till häst taga ringar på
lansen, eller kasta denna på morian-hufvuden. Vanligen
medtog han någon kavaljer, med hvilken han täflade.
Ibland uppsatte han vad. En dag när han täflade med
dåvarande öfverste Toll och tappade, lemnade han det
utsatta vadet, som bestod blott i en officers-kokard, åt
Toll. När denne besåg kokarden, befans upder deja
samma fastsydd en dyrbar demantsring. (Tolls biografi,
1 delen, sid. 341.)

*") Folkyrans offer 1810. •

— 42 —

hora en så aUoiåa glädje oaikring mig på Ic^en,
när konungen vann emot hertigen. Måste dock
bekänna, att hertigen hade ^fver all förmodan
krafter» som andra dagen höll ut med dubbel
fatigue, ty han drabbade äfven i stället för den
dagen förut blesserade baron Liewen. Man märkte
på hertigens riddare-devis vid detta apel: lÅUam
defendere juvat» (mitt föremål är hennes försvar),
nemligen kungakronan, sinnebilden på hans sköld;
ett valspråk, som hertig Johan visserligen ej tagit, i
fall han tornerat emot konung Ei'ik XIV* Gud
vare lof, att det nu är annorlunda ! *) De fyra
fältdomarne gåfvo detta spel ett stort anseende **).
Grefve Fersen d, ä. uppfylde sitt embete med ett
slags egen dignitet, som reitiarkerades af alla^ men
upptogs icke lika af alla, ty vid helsningen steg
han väl upp, när konungen och hertigen redo fram
och saluterade, men bugade sig ej, hvilket likväl
de tre andra hérrame gjorde, utan stod helt rak.
Med en noble Jierté red han till och ifrån slagfältet.
Förmodligen kände sig herren vid detta tillfälle

*) Konungen förde i skölden en gyllne Vase, med omskrift:

Veterum non immemor parentum (icke glömsk af för-

fadrens ära).
'*) De voro riksråden Axel Fersen, GöiiAN Gyllbnstjerna

och Nils Bjelke samt riks-stallmästaren Adam Horn.

Konungen hade utsett Fersen och Horn. Hertigen valde
. Gyllenstjerna och Bjelke,

— 43 —

blott som domare *). Första dagen blesserade Oxen-
stjerna Liewen med ett pistolskott i ansigtet, så'
att han ej kqnde vara med de begge följande da-
garne, men väl den sista. Då Knise stridde mot
Rålamb med värja, gick Råiambs värja vid första
slaget tvert af, så att han parerade med stumpetu
Andra dagen stack De Geer värjan så hårdi i
knbben, då han skulle taga turkhufvudet, att han
måste lemna vårjan qvar, som med möda nttog&
När Aminoff tog turkhufvudet, föll det af värj-
spetsen, men han tog det under full ridt i samma
Ögonblick på spetsen igen, innan det hann falla»
f^n gång hörde man konungen klappa åt hans spel»
som icke hände någon annan/ Tredje dagen rände
Stenbock första gången, men de öfriga gångerna
rände konungen för honom. — Silfversparre bröt
lansen så häftigt, att han lemnade skaftet qvar.
Hamilton bröt ingen lans. Stenbock, Stackelberg»

*) Han synes äfven vid andra tillfällen hafva med afsigt
visat ett slags likgiltighet för kqnungahusets medlemmar,
som blifvit bemärkt. Vid beskrif ningen ora hertig Kabls
förmälning berättar Gjörwell följande: »Bilägersdagen
var riksrådet grefve Axel Fersen ej synlig på slottet, utan
såg jag honom just under vigningsakten åka 1 sin phaé-
ton^ m ptomenant och en déahabillé, körande sjelf sina
kampar». Hans grefvinna hade dock hitfört bruden och
emottagit »60,000 daler i rese-omkost))ingar, en briljante-
rad dosa, två dyrbara ringar, utom annat». Gjörwell»
Brefvealing, IV delen.

— 44 —

Ehrensvärd, Ribbing och ToU bröto allenast en
lans. C. E. Lewenhaupt, Fersen, Wachtraeister,
Liewen, Rålamb, Essen, Ramel och Silfversparre
bröto alla tre lansarne >? *):

Afven vid andra tillfällen förenades fester med
krigiska ändamål: hertig Karl gaf, vid en för
konungen den 19 augusti 17Ö6 gifven fest på
Brunnsviken, första anledningen till den för kanon*
sluparne sedan antagna sjö-taktik **). Dessa slupar
voro nemligeu då en ny, i krig oförsökt uppfinning
^f den utmärkte general-amiralen af Trolle, men
sättet för deras manövrer, angrepp och kanoneld
återstod att närmare utröna och bestämma.

Efter denna öfversigt af krigshärens anda och
dess beskafi^enhet, öfvergå vi till sjelfva kampen,
anmärkande blott bland besynnerliga motsägelser,
Att den, som hans motståndare kallat en fransysk
dansmästare, var den som arbetade mest på åter-
lifvande af riddaranda, krigarlynne och krigstukt
hos Gustaf Adolfs 'Och Karl XII:s efterkom-
mande. Huru väl deraf gjordes behof, visade sig
vid 1788 års krig. Man kan ej undgå att erinra
sig konungens samtal med Nordin i mars månad
samma år om vådan för de folk, som ega er-

*) Gjörwells Brefvealing, V bandet, brefvet 92.
**) Anteckningar rörande armens flotten historia af C. F. Coyet.
Krigs-Vet. Ak. Handl år 1822, sid. 99.

— 45 —

öfringsljstaa grannar och afhålla sig från vapeir
och örlig till dess all krigserfarenhet utslocknat,
och att alla hufvudförbättringar i nationalkarakterea
' skett under någon katnp, som återväckt och för-
enat nationalandan, samt, äfven då den följts af
olyckor och motgångar, födt en^ny lifskraft och
stålsatt sinnena *). Tillåggom likväl, att urartandet
nu icke gälde folket, soldaten, utan ett befäl, son»
genom en mångårig vana af ränksmideri i sjelfva
lägret och öfvergifvande af fanorna för att skynda
till . riksdagsbedrifter förlorat den ursprungliga ka-
rakter, som af ålder utmärkt Svenskarne. . Wall-
QVIST anmärker, att, under det folket vid krigets
utbrott i allmänhet tänkte lika med konungen,,
ogillades det af dem, som det i främsta rummet
bort fägna att genom, manliga bedrifter inlägga
ära, nemligen officerarne **).

Gustaf var mindre än någon okunnig om de»
fiendtliga anda emot honom och hans företag, som

") Sv. Åk. ffandl. XXXVII: 355.

**) Han säger: »I Stockholm, der jag var när krigsryktet
utgick, och genom hela landet under min hemresa, märkt&
jag hos menigheten icke annat än det manliga courage
nationen anda» för manliga företag, och hvilket den all-,
tid lemnat sina konungar som medel i händerna till så-
dana företags utförande». — Han tillägger: »Det är visste
att officerare, som i alla länder fägnas åt krig, här vora
de förste, i begynnelsen nästan de ende, som' skreko der-
emot».

— 4«, —

Tid krigets utbrott herrskaxie hos en stor del Uand
dem, kyilka han skulle föra i striden. Han' miss*-
tänkte denna sinnesstämning i synnerhet bland fin«-
ska officerare, till följd af Spj31EN6TPOBT£NS inflytande
och den yidt utgrenade anläggning^! att från moder-
landet skilja Finland och fOrvaudla detta land till
en sjelfständig stat. Konungens främste förtrogne
i detta hänseende yar den till de hemliga råd-
plägningame på Haga tillkallade öfverste Anckab-
SYÅBD, hvilkén skulle utrusta skärgårdsflottan i
Sveaborg och med råd biträda of verbefälhaf våren
för finska krigsmakten, generalen grefve PossE. Till
Anckarsväbd aflät konungen tre veckor före sin
afresa till Fioland, eller den 5 juni 1788, en skrift
velse, hvaraf synes, att Gustaf redan då till fullo
kände den betänkliga sinnesstämningen inom finska
hären och flottan, hvarför han uppmanar Anckar--
SYÅRO att bland sina vapenbröder återlifva en
bättre, sant fosterländsk anda; varna dem för
vådan att af sina svenska landsrpän misstänkas
för feghet och opålitlighet; uppmuntra dem att
häfda den krigsära som flere bland dem redan
skördat i främmande tjenst. Med en förkänsla af
hvad som kunde hända, eller en verklig siareblick,
tillägger han, att rådplägningar under vapen, huru-
vida ett krigsföretag är gagneligt eller ej, och om
man har tillräckliga krafter för dess utförande.

— 47 —

tillhöra icke krigarea, hvilken endast eger att ut-
veckla mod och rådigbet i striden och ett begär
efter ära, som öfverheten snarare skall behöfva
mildra än uppegga*).

*) Den märkliga skrifveken lyder: »Je vois par vos lettres
que les trayaux de la flotte a vancent. J'espére qu*å
mon arrivée je trouverai parmi les officiers de votre corpa
le mérae bon esprit que j*ai le plaisir de rencontrer ici å
chaque pas parmi ceiix de lescadre des galéres. Tons ne
• respirent que la vengeance, brulent d*ardeur de combattre
pour la patrie, et d*aquérir de la gloire. Tel est Tesprit
que je désire, et que je vous invite d'inspirer aux vétres,
et c' est d*autant plus important que toutes les tetes de
Farmée . suédoise sont montées sur ce ton et animées de
cette ardeur, et si, ä leur arrivée en Finlande, elles ne
trouvaient pas la méme exaltation de Tesprit militaire et
guerrier, cela les porterait peut-étre ä taxer de pusillani-
mité ce qui n'est å present eucore qu'uöe prudeaee
exagérée. Vous ne voudriez certainement pas qu'un corps
d* officiers, qui 8'e8t distingué d*une maniére si ^datante
dans Tétranger, perde cette haute considération que leur
valeur et leur iatelligence leur a acquia au déhors, dans
un moment ou il s'agit de la soutenir, et méme de
Taugmenter dans leur patrie, et c est å vous d'employer
toute votre éloquence et les propos les plus capables
d'écliaufifer le^ tetes et d animer les esprits abattus. Dans
un conseil il est juste dexaminer avec sang-froid et de
peser mtrement le pour et le contre d'un projet, la force
ou la faiblesse relatives de Tétat, mais un corps d'officiers
doit étre entretenu dans un esprit rempli d'ardeur la plus
vive de combattre. Il appartient au monarque de modérer
et de retenir cette ardeur, et non de Texciter. Je vous
fais cette observation <5orarae par reflexion, puisque je
sals bien stir que vous en ferez votre profit, et Timpossible

— 48 —

* *Annu märkvärdigare är ett annat bref, skrifvet
samma dag från Haga till general Posse, hvari
konungen säger sig hafva förnummit, att garnisons-
och flott-officerares fruar i Sveaborg, af farhåga för
ett utbrytande krig, ingåfvo sina mån känslor af
försagdhet, hvilket måste förekommas, hvarför han
befalde generalen att antyda dessa fruar att genast
lemna fästningen, der man ej behöfde några öfver-
flödiga munnar*). I fall en sådan befallning af-
gått till Sveaborg i januari 1808, — hvem vet,
huru händelserna då gestaltat sig!

Ett senare bref synes antyda, att k,bnungen
befarade äfven hos Anckarsvård mindre värma
för det stora företaget, helst denne redan under
öfverläggningarne på Haga röjt betänkligheter om

pour guérir les esprits de toute impres&ion qui aurait pu
les décourager passagérement».
*) Konungen skrifver: »J^apprends, M:r. le Comte, que les
dames des officiers, tant de la marine que la garnison, å
Sveaborg, se désolent et remplissent les coeurs de leurs
époux d'une pusillanimité dangereuse, qu'il faut préveni^.
Je vous ordonne ä cet effet de leur signifier que ma
volonté est qu*elles aient å vider cette place, aussitöt
mes ordres repues, et de se retirer ou å Stockholm ou
dans quelque au tre lieu éloigné du théatre de la guerre,
afin que dans le cas que Tennemi ått venir attaquer
Sveaborg, il n'y ait dans cette place des bouches inutiles».
Till Ahmfelt skrifver konungen samma dag: »Jag har
gptfvit instruktioner åt Anckarsvärd och skrifvit till general
Posse att skicka bort alla fruntimren från Sveaborg».

— 49 —

dess framgång, hvartill han önskat större både
militära och finansiella tillgångar samt säkrare yttre
förbund. Anckarsvärd nekar ej heller nu att han
hyst. sådana åsigter, och förnyar dem, men tillika
sin försäkran att, sedan tärningen var kastad, hafva
lif och blod osparda för konung och fädernesland,
hvaijemte han fritager sina officerare från att för-
tjena det ofvannämnda misstroendet, samt förklarar
sig vilja med sitt hufvud svara för deras trohet
och tänkesätt. Konungen, som genom en adjutant,
hvilken sändts af general PossE för att lemna
underrättelse om ställningen, inhemtat, att arbetena
fortskyndades af Anckaäsvård med en rastlös ifver,
gör denne derefter fullkomlig . rättvisa *).

*) Af ven detta bref är sä målande, att det h��r må inflyta:
»Je vois par votre lettre et le rapport quelle contient
relativement å Tarmement de la flotte, que tout va å mer-
veille. Mon gentilhomme de la chambre Tawast *)> q^i vous
remettra la présente, m*a confirmé la certitude de toute
Tétendue de votre zéle pour mon service et la grande
activité que vous avez mis å avancer et continuer les
travaux. Je reconnais å tout cela, mon cher Anckar-
svärd, cet ancien et irréprochable attachement avec lequel
vous m*avez servi pendant dix-sept ans consécutifs. 8i
dans ma lettre précédente je vous ai paru mécontent,
cela ne doit plus vous toucher. La méme activité de
mon imagination qui me porte ä vouloir exécuter des

*) Sedermera en af rikets herrar, general och grefve m. m.
Sv. Akad. Handl. 42 Del. 4

— 50 —

Man vet att konungen från början hoppats
på biträde af en engelsk flotta i Östersjön och af
en preussisk här i Lifland» ehuru det gick här-
med, som ej sällan med förbundsvänners hjelp, att
den uppskjutes under hvarjehanda förevändningar
och slutligen alldeles uteblifver. , Man .bör tro, att
de gifna löftena ej varit så obestämda^ enär konun*
gen ännu 1790 med visshet påräknade Preussens
uppträdande med 20,000 man. Den då svikna för-

choses qui depuis un siécle ne se sont päs vues en Suéde,
me porte souvent ä reprocher avec vivacité quand je crois
' que Ton ne se qonforme pas absolument å ma Tolonté,
mais je revieus aussi facilement quand je vois ou que
je me suis trompé, ou que Ton me détrompe. Vous ne
devez donc pas trouver mauTais ce que je vous ai écri
en dernier lieu. Je vous ai toujours rendu la justice
de reconnaitre et croire un de mes plus zéles et les plus
capables de mes fonctionnaires; mais j'ai cru déjä dans
notre dernier entretien au printemps m'étre apperpu de
quelque changement' en vous au sujet de la gran de entre-
prise dont il fut question, et c'est sans doute cela qui
m*a rendu si délicat sur, les plus petites indices. Con-
tinuez de me servir, et Fétat, comme ci-devant, et soyez
bien assuré que j'aurai pour vous toujours les mémes
bontés, de vöus et des v6tres constamment les mémes
soins que j*ai eues ju8qu*ici». — General Sinclair yttrar:
»Dans toute la Finlande il ny avait que le colonel Anckar-
svärd qui pouvait se douter qu*il fut question d'une
guerre, et il repondait sur sa tete du secret». — Nyss
anförda trenne bref äro afskrifna ur Sinclairs memoirer.
Då dessa äro författade på franska^ kunna vi ej afgöra,
huruvida urskriften till något af dem varit på svenska.

— 51 —

hoppningen föranledde fredsslutet, hvaröfver PreuSi-
sen sedan beklagade sig. Gustaf räknade jemväl
på det emellan England, Holland och Preussen
särskildt slutna förbund till hämmande af Rysslands
öfvermakt *). Hans brefvexling visar, att han dess-
utom hoppades kunna splittra fiendens krafter genom
en rörelse i Polen, om hvars tillvägabringande då-
varande svenska sändebudet Labs y. Engestböm
hade uppdrag. Mindre bekant torde vara, att
konungen, för att sätta den polska uppresningen i
gång, använde tvenne i statsskrifter bevandrade
ledamöter af Svenska Akademien: förre ambassad-
sekreteraren i Paris, kanslirådet Nils v. Rosen-
STEIN och häfdaforskaren Nordin. Den förre skrif-
ver till konungen den 1' juli 1788 (således en
vecka efter hans af resa till Finland): » Jag arbetar
nu på brefvet till polska republiken. Det har for-
drat några historiska undersökningar, men med
nästa post hoppas jag kunna afsända det. Jag har

*) Detta var — säger Geijer — »meningen af den ingångna
Trippel-alliansen emellan England, Holland och Preussen,
- — till sitt innehåll i allmänhet defensiv, men i sjelfva
verket riktad emot Rysslands växande öfvermakt och dess
af Österrike understödda planer pä det turkiska riket.
Denna var den kombination, på hvilken Gustaf III räk-
nade, då han inlät sig i kriget emot Ryssland, ehuru
hans förhoppningar om subsidier af dessa makter redan
visade sig osäkra». Oust. papperen, III. 2: 206.

— 52 T—

trott att man, för att betaga Ryssen all replik, ej
bör ^förtiga de oenigheter som varit emellan natio-
nerna, men visa att de härrört af konungarne en-
skildt, aldrig af båda rikenas interessen. Detta i
en ganska kort historisk resumé och på det sätt,
att det kan uttagas, om E. M. så befaller. För
öfrigt har jag anmodat Nordin att uppsätta en
längre historisk deduktion, som kunde sändas en-
voyén v. Engeström, i fall denna del af vår histo-
ria ej skulle varg, honom i friskt minne, hvilket
jag likväl tror och väntar af hans insigter och
arbetsamhet». — Tvenne dagar senare tillägger
Rosenstein: »Med denna post sänder jag v. Asp *)
den deklaration jag på svenska uppsatt till polska
republiken. Jag har i mitt bref till v. Asp utredt
de grunder jag dervid följt. — Ett ställe har seder-
mera uppväckt min ånger. ' Jag tycker mig hafva
varit nog hård i uttrycken emot Ryssland. Detta
har gått af hjertat, men par seconde reflexion har
jag trott att det skulle vara väl, om E. M. tillät
ändring häruti. ^ Det är ej genom skrifter, men
vapen 'man slår sin fiende, och de förra kunna
ofta bidraga att öka bitterheten. Nordin är syssel-
satt med latinska öfversättningen, som med nästa
post skall öfversändas».

*) Då tos konungen tjenstgörande i kabinetts-ärenden, senare
envoyé i KonstantinopeL

— 53 —

Konungen erhöll i öfrigt genom Rosensteiw
underrättelser om ställningen hemma, om de främ-
mande sändebudens förehafvanden, och om tonen
i hufvudstaden, hvartill brefskrifvarens enskilda råd
bifogades. Tre dagar efter konungens resa inberät-
tar denne, att danske ministern grefve Reventlow
sändt sin bror som kurir till Norge och en af siii
betjening' som ilbud till Köpenhamn, samt att ry-
ske ministern Razumoffsky natten före dessa kuri-
rers afgång varit hos Reventlow från kl. 12 till
kl. 4 på morgonen. Man kunde deraf sluta, att
Danmark ej långe skulle förblifva en overksam
åskådare, och det är anmärkningsvärdt att, under
det konungen hoppades kunna undvika en brytning '
med detta rike, hade folket en omedveten förkänsla
deraf, eller, ' som man plägar säga, kände det i
luften, hvilket Rosenstein också omförmäler med
följande ord: »Allmänheten är ej särdeles böjd att
tro Danmark; detta härrör till- en del af alla tiders
erfarenhet, till en annan af de expressioner, som
undfalla danska beskickningen samt genom andra
och tredje man blifva bekanta. Friman säges hafva
yttrat, att Danmark omöjligen kunde undgå att
hjelpa Ryssen. Deremot synes Reventlow försig-
tigare än han varit. Han vistas mest på Nyckel-
viken, och de, som vilja se politik i allt, tro att
det kunde härröra af håg att evitera Razumoflfskys

— 54 —

empressement». — Och i ett annat bref : »Att Stock-
holm är fullt af rykten, lår jag icke behöfva såga.
De flesta röra dock Danmark, som man omöjligen
kan *få svenska allmånheten att tro om godt».

Konungen vilsefördes till en del af vänskapliga
försäkringar från danska sidan, hvarom han skrif-
ver till Armfelt (från Peipola den 18 juli): »Ge-
neral Mansbach har varit i Helsingfors på kron-
prinsens af Danmark vägnar; han tyckes vara go4
Svensk och har gifvit mig hopp .att vi kunna
vara trygga på danska sidan». — Med afseende
på planen att landsätta en svensk här i Lif-
land för att angripa Petersburg samtidigt med
den från finska sidan antågande hären^ yttrar
Rosenstein: »Jag har nämnt Lifland och är ej
nog djerf att vilja veta hvad E« M. derom äm-
nar,' men nämner blott det ordet: kommunikation
med sitt eget land. Utan den blifva alla land
i verlden ett Ukraine och skola sent omsider
framalstra ett Pultava. — De mesta diskurser
af de missnöjda gå derpå ut, att E/M. är aggres-
sor. Vare dermed huru det vill. Det anstår ej
mig att döma om E. M:s höga afsigter, men
om krig blifver oundvikligt^ bedrager jag mig allt-
för mycket i mina begrepp, eller är det med
>svenska nationen bättre att ej mycket söka öfver-
tyga den att E. M. är angripen, utan hellre

— 55 —

låta bedrifterna och utgången blifva sina egna för-
svarare» *).

Huru konungen» oaktadt de vidtutseende om-
ständigheterna, äfven önskade få dagens nyheter
om vitterhet och konst, visa Rosensteins under-
rättelser om hvad Kellgren och han skrefvo i
Stockholms-Posten, — hvad Leopold förehade, o. s. v.
— ända till redogörelse för ett kontrakt emellan
Calonius och en boktryckare, hvilken lemnade
trycket för bättre pris än man kunnat hoppas,
och. om den dåliga recetten vid dramatiska spek-
taklet, som sista gången utgjorde blott 12 riks-
daler. I anledning af ett bref från Leopold yttrar
RosENSTEiN: »Jag har lyckönskat honom till den
framgång Den återfunne sonen haft, men tillika
sagt att jag kände en ännu bättre pjes, som vore
Det återfunna Viborg, Jag önskar att den måtte
blifva spelt och med så små fraier som möjligt är».

Oberäknådt ett tredubbelt angrepp från Fin-
land, Lifland och Polen, jemte det krig hvari
Ryssland redan var inveckladt med Turkiet, hade
konungen försökt att oroa sin fiende medelst en
rörelse i Kurland, hyars innevånare uppmanades
att förklara sig sjelfständiga och utköra prins Karl

*) BosENSTEiNS Samlade Skrifter, III delen, sid. 280, 281,
' 283, 284, 286.

— 56 —

till sin hertig*). Under allt detta voro ryska
Finland och Petersburg nästan utblottade på trop-
par^. Man kunde ännu i denna stund förundra
sig huru utgången förfelats, om man ej erinrade
sig att försvaret bereddes af svenska händer, eller
för att begagna skaldens ord, att Katarina hade
sitt beskydd att tacka

»Ej sina härar, sina murar.
Men sveket i förförda bröst» ^),

De missnöjde hafva såsom orsaker till före-
tagets förfelade utgång angifvit en illa anlagd an-
fallsplan och bristande anstalter till dess utförande.
De senare skola snart närmare skärskådas. Hvad
åter angår den förra, så synas de något jäfvige
att bedöma den, som sjelfve ingrepo i handlingens
början för att tillintetgöra den samma. Snarare
kunde man säga, att den förhindrade planens ut-
sigt att lyckas bevisas bäst deraf att de miss-

*) Bland de hemliga underhandlingar, som kabinetts-sekrete-
raren Ehrenström förehaft under sina besök i Eyssland,
räknas äfven denna. Saken omt^as jemväl i Hamburg.
FoliL Magazin, januari 1789. (Jfr Adlerbeths Hist
Äntechn. 1 del. sid. 38.)

**) Memoires du comte de Ségur, Torne III, p. 372. Förf.,
då fransk ambassadör i Petersburg, skildrar bestörtningen
derstädes.

"•) Wallin.

- 57,—

nöjde, i hemligt samråd med fienden, hindrade
dess verkställighet. Om den varit outförbar, så
hade de sannolikt låtit den gå sin gång, hellre
än att inför samtid och efterverld belasta sig med
namnet af förrädare. Behörige domare utom deras
krets hafva så bedömt saken. Stedingk, krigare
och statsman, påstår att den ofelbart bort lyckas,
i fall utförandet ej hämmats af dolda anslag, som
man ej borde kunna föreställa sig. Åfven dé rätt-
sinnige och fosterländske bland män, som strängast
bedömt Gustaf, medgifva att krigsanledningen var
rättvis och ögonblicket väl valdt, om än man ön-
skat större hjelpmedel. Enligt deras anfallsplan
borde man förutsätta en armé-utrustning, förråder
och krigskassa, tillräckliga för tvenne års fälttåg,
utan att behöfva särskild krigsgärd, och allt detta
utan att fienden skulle ega aning om rustningarne
och deras ändamål*). Tvifvelsutan uppfylde de,

*) Om krigets anledning yttrar Sinclair: »L'on ne peut
mettre en doute qne le motif de Gustaye ne itt noble,
grand, juste et beau, et que Toccasion de le mettre en
exécution ne fM admirablement bien saisie; mais il laisse
ä désirer un plan moins gigantesque ou exalté que celui,
sur lequel il fut projeté, et une puissance militaire, pé-
cuniaire et fédérative plus reelle, mieux exécutée et plus
solide qu*illusoire».

Öfverste Anckabsvärö, som dömer företagets stor-
het, ögonblickets lämplighet och det önskliga af säkrare
yttre förbund och större krigstillgångar ur samma syn-

— 58 —

som tillstyrkte dylika försigtighetsmått innan något
krig äfventyrades, en medborgerlig pligt emot kon-
ungen och fäderneslandet, och man måste egna sin
aktning åt deras öfvertygelse. Å andra sidan kunde
dock frågas: när skulle Sverige ega tvenne års
krigskostnader i förskott, utan särskild bevillning
och sådana bundsförvandter som här förutsättas;
oberäknadt möjligheten af så stora rustningar utan
att ådraga sig en grannes uppmärksamhet? Har
det någonsin varit fallet, eller kan man det någon
tid hoppas? Valet var beklagligen, att antingen
fortfara i ett tillstånd, hvilket äfven de, som ogil-

punkt som Sinclair, börjar sitt anförande vid hemliga
öfverläggningen på Haga, den 28 mars 1788, sålunda:

»Le projet que le roi parait avoir formé contre la
Eussie est väste et grand, et jamais la Suéde n'a pu
rencontrer une conjoncture plus convenable pour le mettre
en exécution que celle qui se présente aujourd'hui, sup-
posé qu*elle posséde en caisse des fonds suffisans, au
moins pour les deux premiéres campagnes, pour commen-
cer et soutenir la guerre sans avoir besoin de recourir å
des impositions nouvelles et extraordinaires ou forcées,
une puissance militaire respectable et suffisante, et une
puissance fédérative imposante et sincérement portée å
appuyer efficacement les succés que la surprise pourrait
procurer å ses armes, et å lui en assurer la possession
tranquille dans la suite des temps». Efter uppräknande
af hvad som fordras till en fullständig armé-utrustning
tillägger förf.: »Il faudrait que tout cela ait pu se faire
sans fixer Tattention de la Russie. Si cela est ainsi, nous
pouvons commencer». Sinclairs Memoirer.

— so-
lade konungeus företag, ansågo outhärdligt, eller
att begagna ett gynsamt ögonblick, för att söka
genom ett oförutsedt och öfverraskande slag göra
slut på beroendet af en mäktig granne och hämma
dess fortfarande inblandning i våra inre angeU)gen-
heter, samt, om möjligt, vinna eq tryggare gräns.
Att öfverraskningen var fullkomlig, visar det oer-
hörda uppseende som den väckte i andra länder,
Rustningarne skedde så hastigt och hemligt, att
Europa med förvåning såg den svenska bären stå
inom Rysslands gräns, innan man egde någon
aning derom. Att befälet vägrade gå vidare ocji
yrkade på fred, lärer svårligen kunna räknas såsom
ett fel i anfallsplanen eller böra läggas företagets
högste ledare till last*).

Man har tält om vidsträcktheten af konun*
gens planer. Enligt den af svenske legations-
sekreteraren v. ScHLAFF till grefve y. Ostermann
aflemnade note, af den 12 juli, vore konungen

*) »Il étonna rEurope un instant par Tactivité de son de-
but; elle y ^pper^ut une imitation du débarquement de
Gustave Adolphe le grand en Allemague; mais le charme
tomba presqu aussitöt, dés qu^elle vit que la suite ne
r^pondait point au debut». Ders, Månne — ' för att fort-
sätta liknelsen — Europa ej också anmärkt, att Gustaf
Adolfs här icke begynte med att göra uppror och under-
handla med fienden? Det är fara värdt att i Europas
ögon stod Gustafs här sig sämre än han sjelf.

— j60 —

färdig att bibehålla freden, om kejsarinnan l:o ville
antaga konungens bemedling till fred med Porten
och återställa Krims sjelfständighet; 2:o återgifva
Sverige, till säkerhet för sin gräns, den genom
freden i Åbo 1743 till Ryssland afträdda del af
Finland; 3:o ersätta konungens omkostnader för
fälttåget, samt 4:o på ett exemplariskt sätt straffa
grefve Razumoffskt för hans förgripliga uppförande
i sin beskickning eller inblandninrg i Sveriges inre
angelägenheter *). Samma vilkor upprepas i konun-
gens förklaring från Helsingfors den 21 juli, samt
omsider vid fredsunderhandlingen i Verelä 1790.
Dessa fordringar synas innehålla hvad Sverige borde
önska och kunde egt anledning hoppas, om, som
då utsigterna voro, svenska hären, i händelse utaf
afslag på framställningen, kunnat inom kort stå i
kejsarinnans hufvudstad. Hindret är bekant. Hvar
anledningen tagits till påståendet om de omätliga
eröfringar af Rysslands område i öfrigt, som kon-
ungen skulle drömt, hafva vi ej kunnat utforska.
RosENSTEiN, hvars vitsord kan vara så godt som
en annans, skrifver i juli månad 1790, när freden
skulle slutas i Verelä: »Dé ord E. M. sade mig på
Haga, i maj 1788, hafva dessa dagar aldrig varit
ur mitt hjerta. Om jag kan taga Viborg, sade

*) ÄDLERBETH {Hist Anteckningar, 1 del. sid. 42) upptager
samma punkter.

: — 61 —

E. M., så skall jag sedan blifva rädd för krig» *).
Korteligen: att söka stäQa Rysslands utvidgnings-
begär i Orienten; förvärfva en tacksam bunds-
förvandt i Turkiet och återskaffa Sveriges gamla
gräns — hvilket förfame krigare, såsom Stedingk,
Plåten, Sinclair m. fl., ausågo såsom e^tt oefter-
gifligt vilkor för Finlands tryggare besittning under
dåvarande förhållanden, — samt att slutligen, genom
en tillrättavisning åt det ifrågavarande sändebudet,
göra slut på all främmande inblandning i Sveriges
angelägenheter, synes förtjena ett aimat namn än
»konungens galna projekter», såsom de missnöjde
benämnde dem. Om, såsom Adlebbeth berättar,
»konungen omtalte, med allvarsam uppsyn, till-
växten af sitt bibliotek och präktiga samlingar
genom kejsarinnans»**), så bevisar det blott att
han, äfven med tanken på farorna af ett krig, ej
glömde bildningens yrken och räknade litteraturens
och konstens skatter icke bland de sista seger-
vinningar.

I fråga om sjelfva krigsutbrottet kan ej be-
tviflas, att han, sedan allt var ordnadt till ett
öfverraskande slag, lifligt önskade anledning till en
brytning utan* att dock synas angripare, hvilket,
såsom bekant är, dels förbjöds af regeringsformen,

*) N. v. RosENSTEiNS Samlade Skrifter, 3 del. sid. 428.
**) Adlerbeth, Hist Anteckningar, 1 del. sid. 40.

— 62 —

dels måste föranleda fredsbrott med Danmark, som
genom 1773 års traktat var förbundet att bistå
Ryssland i krig emot Sverige, och hvarvid den
gamla delningsfrågan åter skulle väckts till lif.
Man känner de så kallade »Föregifna ordres af
konung Gustaf III den 11 maj 1788 till öfverste
Hastfehr att på karelska gränsen vid Pumala sund
börja kriget med förklädda troppar» *), och den
allmänt spridda berättelsen, att Hastfehr skulle
låtsa sig vara angripen af till Kosacker utklädde
» Svenskar, hvilkas uniformer förfärdigades af opera-
skräddaren, som derför belönades med direktörs-
fullmakt **). Utan att fråga, huruvida det är
sannolikt, att en man med någon eftertanke skulle
anförtro en sak, der hemlighetens bevai-ande var
af största vigt, åt theater-handtverkare, som ar-
betade under ögonen på ett par hundrade personer,
hvilka genast varit med om denna secret de la
cornédie, kan man ej förbise den af konungen hos
sina förtrogne flerstädes inskärpta försigtighetsregel

*) Tryckta i Hemliga Handlingar till Gustaf IILs historia^ 1
del. sid. 203, och flerstädes.

**) »Under detta stillaliggande blef saken om uniformerna
uppdagad, hvilka äro gjorde i Stockholm hos skräddaren
Lindgren^ som så nådigt derfor blef hågkommen med
direktörs karakter. Dessa uniformer nyttjades vid Pumala
sund och passerade för ryska vid attacken derstädes».
Ders. sid. 155.

— 63 —

att ej lodsa första skottet, för att icke inveckla oss
1 ett samtidigt krig med Danmark. Dessa s. k.
»Föregiftia ordres» stå i uppenbar strid med icke
blott konungens befallning till hertig Karl att
söka föranleda en brytning då flottorna träfiades,
— dock så, att den ryska blefve angriparen, —
utan med flera förtroendebref till Armfelt, som
var bland de iQvigde. I motsats till föreskriften i
nämnda »föregifna ordres» till Hastfehr, af den 11
maj, yttrar konungen i bref till Armf£LT den 4
juni (då befallningen till Hastf£HR borde länge*
sedan varit utförd): »Undvik framför allt att det
första skottet lossas på vår sida. Danskarne för-
blifva stilla, om de blott kunna såga att det är
Ryssland som börjat fiendtlighetema. Om begge
flottorna mötas, så är det genom dem förmodligen
som kriget skall begynna. Kejsarinnan har låtit
säga åt konungea i Danmark: konungen i Sverige
har dragit värjan genom sin tillrustning i Karls-
krona, han mäste kasta bort baljan. Det är Sixti
V:s ord om hertigen af ,Guise, le balafré. När en
undersåte drar värjan emot sin herre, måste han
kasta bort baljan. Jag trodde ej vara kejsarinnans
undersåte och jag skall bevisa det». Samnra dag,
ett nytt bref, förehåller könungen Armfelt ytter-
ligare försigtighet och yttrar: »Akta er allenast,
att man ej må tillägga oss första steget till anfall.

— 64 —

Om minsta fiendtlighet begås af Ryssarne i svenska
Finland, så äro de angripande, och Danmark skall
ej tro sig fwbundet att uppfylla sin traktat Allt
går väl har. Rådet fortfar i sin styrka. — Åt
andra skulle jag säga: mod, ifver, och allt går väl;
åt er säger jag: måtta, tålamod och återhållighet» *).

Bland 165 bref till Abmfelt, i flera hänseenden
upplysande, men af hvilka endast 87 äro tryckta,
finnes ett från Haga, den 5 juni (således en månad
senare än den föregifna ordern till Hastfehb),
hvaraf synes, att konungen hoppades på att den
fiendtliga tropp, som stod emot general Armfelt
(gunstlingens farbror) kunde ge anledning till en
brytning. Brefvet är på franska, men med in-
blandade svenska meningar, der grannlaga punkter
vidröras, förmodligen på det att, om skrifvelsen
föUe i en rysk officers händer, innehållet ej straxt
kunde gissas. Deri förekommer bland annat:

»Si votre oncle fait des posteringar längs grän-
sen på den terrein, som är disputabel, fordras det
endast en kitslig officer af Ryssarne för att börja.
Då kan svenska posteringen retirera, så att Rys-
sarne komma öfver gränsen i svenska Finland. Ett
itändt pörte blir då till och med en krigs-deklara-
tion af dem, men detta är högst angeläget för

*) K, Gustaf 111:8 skrifter, VI delen, sid. 120, 121.

— . 65 —

Dånmarks skull. — Här äro sinnena så upp*
bragta, att nästan inga pretexter behofvas, ty alla
vilja utrota Ryssen från Östersjön. Värfningen, långt
ifrån att stegras^ har fallit; så mycket har nationen
nu åter blifvit krigisk. — Schröderheim est d'une
peur qui ne ressemble a rien. Il ne peut.dormir
les nuits, et craiut si fort la guerre, quil m'a
proposé de prendre Låstbom a sa place. Mais il
anrä la bonté de me suivre, bon gré, mal gré». —
Om, såsom det här synes, konungen väntade första
brytningen emellan de begge flottorna, eller med
ÅRMFELTS troppar, hvartill tjente då Hastfehrs
kosack-uniformer och den till honom gifna order
att »skyndsamligen fullgöra planen medelst at-
tack»? ♦).

Den 10 juni skrifyer konungen till gunstlin-
gen: »Xattends la décision de nos grandes affaires,
NB. af edra förposter. Posteringar på gränsen
kunna snart få krakel med hyarandra. Om då de
svenska retirera sig en combattant, så att de ryska
passera . gränslinien, en enda koja itändes, då äro
ju Ryssarne aggressörer och då äro vi det inte.
Men då är kriget börjadt. Det är det som önskas
i Stockholm, der en köpman druckit helt högt

*) Se ordern i Hemliga Handl. 1 del. sid. 203.

Sv. Åkad, ffandl. 42 Del. 6

— 66 —

denna skål på franska: a la premihe hötte de paUle
que les Cossaques briUeront et que naus vengerons!
Allt kommer derföre an på detta, att Ryssarne
gå öfver gränsen. Det bästa vore, om det skedde
af någon postering, som ej vore af Nylands rege-
mente. Nylänningarne och jag kunna anses för
det samma» *). — Ännu den 4 juli skref konungen
till den samme: »Yous connaissez ceux qui vous
aiment, et ceux qui ne vous aiment pas. Pour
lampur des tous les deux partiés, attendez les or-
dres et n agissez pas avant. — Point d etourderie,
ni trop dardeur». — Man frågar sig å nyo: hvartill
allt detta skrifveri, all denna försigtighet, i fall
konungen redan nära två månader förut gifvit
Hastfehr befallning till det förklädda anfallet? De
anförda brefutdragen ådagalägga tydligt afsigten
att föranleda fiendens öfverskridande af gränsen.
Skulle man locka Ryssarne till strid med förklädda
Kosacker? Om något förklädt anfall verkligen egt
rum, skulle ej af en mängd lefvande vittnen —
om ej förr, åtminstone efter Gustafs död — någon
låtit höra af sig? Skulle ej vid krigsrätten öfver
Anjala-männen något lagts i dagen? Skulle icke
Hastfehr sjelf — när konungen lät o£Pentligen
uppmana honom att säga allt — funnit sig böra.

*) Armfelt hade Nylands regemente.

— 67 —

I till sjelfförsvar, yppa det som kunde lända till hans
ursäkt? — Ingen augifVelse, ännu mindre någon
bevisning, har försökts; allt Uar stadnat vid rykten
och sägner. Möjligen har Hastfehb» efter högre
vink, låtit skjuta några lösa skott och derefter in^
berättat till öfverbefälhafvaren, att dé svenska po**»
sterna voro anfallna; möjligen har han blott insändt
rapport, att han var angripen.

Till äfventyrs skall en framtid uppdaga det
verkliga förhållandet. Det endast må anmärkas»
att på en till denna grad oafgjord fråga grundade
Anjala-männen sin vägran att gå öfver gränsen,
förklarande sig ej veta om kriget var lagligt eller
ej, och begynte underhandling med fienden.

I sjelfva verket hade konungen anledning till
den förmodan, att första skottet skulle lossas på
hafvet, hvilket, såsom han hoppades, kunde ut-
märkt krigets början med en sjöseger, åtföljd af
en betydande eröfring af ryska krigsskepp. De
yttre omständigheterna fogade sig i begynnelsen
efter hans önskan^ Brytningen skulle ske genom
frågan om den salut, som är vanlig emellan främ-
mande örlogsmän. Denna, bestämd af traktats-
förhållanden och internationell sjörätt, iakttogs med
yttersta noggrannhet, och minsta afvikelse derifrån
ansågs så förnärmande, att den kunde föranleda

— 68 —

fredsbrott. Rikenas högre eller lägre plats inom
det europeiska statsförbundet tillkännagafs genom
salutens ordning och antalet af skott. Emellan
Östersjö-makterna var frågan särskildt bestämd genom
fredsfördraget i Åbo, hvars XIII § stadgade, att,
då de begge maktema uppskjutit denna del af
konventionen, skulle all salut emellan deras flottor
tills vidare uteblifva. Att fordra af den ryska flot-
tan en salut för den svenska, var således en för-
ödmjukande förolämpning, ett trotsande ingrepp i
den stadgade ordningen, hvilket ingen rysk amiral
kunde utan ansvar underkasta sig. Den af konun-
gen meddelade föreskrift, när stor-amiralen lopp ut
med svenska flottan från Karlskrona, innebar dock
en befallning, , hvars åtlydnad skulle sätta den ryska
amiralen i val emellan lagbrott eller skarpa skott*).
Hertigen, som kände afsigten, gick genast att upp-

*) SiNCLAi» yttrar om saluten: »Le salut> rendu au pavillon,
est une cérémonie å laquelle los puissances maritipaes
attactent une grande importance et une délicatesse méme
exagérée, jusqu^ä en faire un objet marquant de supériorité,
d*égalité ou d'infériorité, qui se régle par des traités
soleranels. ' Celui que le duc exigeait en vertu de Tin-
struction qui lui avait été donné par le roi son frére,
<était une infraction formelle aux traités qui existaient
entré les trois puissances de la mer Baltique, sans doute
pour chercher querelle et porter les Eusses å tirer le
premier coup de canon, afin d*avoir été attaqués les
premiers et ne faire qu'ane guerre defensive».

— 69 —

söka den främmande flottan, men hindrades af
stiltje och motvind att hinna Finska viken ifrån
den 9 juni, då han gick till segels, till den 21, då
han hunnit Dagerort och jagarne signalerade, att
främmande skepp voro i sigte, men dimma vållade
att man ej tydligt kunde urskilja dem. Följande
dag föll dimman, och man upptäckte tr^enne tre-
däckare och fyra fregatter. Svenska flottan närmade
sig och visade flagg, då man erfor att det var en
rysk eskader under befäl af vice-amiral van Des-
SEN. Stor-amiralen sände genast fregatten Thetis
att fordra salut för svenska flaggan. Amiral van
Dessen, öfverraskad af en slik uppmaning, höll råd
med sina officerare och lät derefter genom en af
dem, som sändes om bord på stor-amiralens skepp,
lemna det svar att han erbjöd salut för H. M.
kejsarinnans höga anförvandt, hertig Karl. Denne
emottog sändebudet med mycken köld och svarade,
att det nu icke var fråga om salut åt honom, så-
som kejsarinnans anhörig, utan åt svenska flaggan,
och att, om den ej gafs inom en timma, skulle
hertigen veta att förskaffa sitt fäderneslands flagg
denna aktningsbetygelse. Under det den ryske par-
lamentären, förundrad öfver detta språk, återvände
till VAN Dessens skepp, såg denne befälhafvare
huru svenska flottan ordnade sig till drabbning, och
han sökte derföre begagna en infallande kultje för

— 70 —

att komma undan och undvika saluten; men her-
tigen gaf befallning att afskära kursen, , rang-
skeppen nalkades på kanonhåll, och van Dessen
gaf saluten med 15 skott, som besvarades från
svenska amiralskeppet med 8*).

I fall den främmande flottan förts af en in-
boren Ryss, särdeles ömtålig om sin flagga och sin
nationalitet, eller af en stridslysten Fransman, eller

*) Jfr Gyllengranat, Sveriges Sjökrigs-historia, 1 del. sid.
194, ocli Sinclairs Memoirer, hvilka sammanstämma. Den
f5rre tillägger: »Hvarje sann fosterlandsvän måste for all-
tid begråta den olyckliga utgången af denna händelse,
och huru mycket måste det icke kostat på hertigen att,
bunden genom sina order, låta ett sådant rof gå sig ur
händerna, då han allt för väl visste, att kriget var afgjordt
och må hända redan forklaradt, ehuru han derom ännu
icke kunnat erhålla kunskap. Följderna visade också, att,
icke nog med att dessa skepp betydligt stärkt vår flotta
och såmedelst gifvit den en afgjord öfvervigt emot fien-
den, dessa samma skepp begagnades sedan att blockera
svenska kusten i Kattegat. — De tider voro i alla fall
längesedan förbi, då inga fiendtligheter började förrän
formliga krigsförklaringar voro utbasunade, och prejudika-
ter saknades ingalunda for att med sken af rättvisa kunna
uppbringa alla ryska fartyg». Ders, sid. 195.

Det synes öfverflödigt att här anmärka, att undvikandet
af krig med Danmark och iakttagande af den utaf konungen
sjelf stiftade grundlag gjorde det för honom nödvändigt,
att Ryssland borde, så vidt möjligt, synas angripare, och
anfallen från svensk sida undvikas, så vida man ej ville
ådraga sig en ny fiende.

— 71 —

en strängt laglydig Engländare, så är det lätt
möjligt^ till och med troligt, att utmaningen genast
besvarats i en lika hög ton. Men till lycka för
den främmande flottan var van Dessen en lugnt
beräknande Holländare, som ansåg att han gerna
kunde offra några skott löst krut för att rädda
den honom ai^förtrodda eskader, hvars förstörelse
syntes säker i strid emot en tredubbel styrka, och
han beredde derigenom kejsarinnan en större fördel
än medelst en fruktlös kamp. Om hertig Kabls
förtviflan öfver att icke ha fått begagna tillfället
att bemäktiga sig den ryska eskadern samt på ett
lysande sätt öppna fälttåget, skrifver Oxenstjerna:
»Hertigen, lik den gamle Moses, slog med den
ondska ,sin hatt i däcket, att alla Qädrarne röko».
I OxENSTJERNAS ögon var dock denna bakens ut-
gång det säkraste bevis, att vi ej voro de an-
gripande, då vi ej borttogo den ryska flottan*).
Att konungen gaf öfverbefälhafvaren till sjös samma
befallning som öfverbefälhafvaren till lands, — att
söka framkalla angrepp, men icke skjuta första
skottet, — är ett nytt bevis, att den meranämnda
ordern till Hastfehr måste vara diktad, ehuru han
tvifvelsutan under hand anbefallts att söka för-
anleda någon fiendtlighet från ryska sidan. I öf-

*) »Mitt minne».

— 72 —

ngt saknades, som anmärkt blifvit, visst icke efter-
dömen bland Europas regenter, — deribland konung
Gustafs morbror i främsta rummet, — som tiUåtit
sig öppet anfall utan krigsförklaring. Undvikandet
deraf bragte Gustaf och riket ingen fördel, och
när han kort dereftpr éåg, i Anjala-förbundet, fruk-
ten af fiendens hemliga anläggningar, förklarade
han sjelf, i det märkvärdiga talet till ständerna på
rikssalen den 3 februari 1789, att han begick ett
fel då han ej, för fäderneslandets säkerhet, lät
utan omsvep borttaga van Dessens eskader.

Att stridens början var lika välkommen för de
sammansvurne och för de med dem förbundne i
fiendtliga lägret, som för konungen, kan ej betvif-
las. Bland de förra sågo — allt efter olika be-
vekelsegrunder — många en efterlängtad hämnd
för 1772, och det afskaflFade regeringssättets åter-
införande, — andra Finlands upprättande till sjelf-
ständig stat, — och ännu andra dess lösryckande
från moderlandet samt förening med Ryssland.
Högst få ledare kände den verkliga ställningen; de
öfriga arbetade oberoende af och obekanta med
hvarandras afsigter.

Enligt det officiella tillkännagifvandet skulle
fiendtligheterna börjat på gränsen, natten emellan
den 27 och 28 juni, hvarefter Hastf$:hr inberättat
att de svenska förposterna angripits af de ryska.

— 73 —

Stedingk skrifver blott till konungen: »Lepée est
tirée, il ne reste plus qua vaincre ou mourir!
Jespere que ce sentinoient passera dans tous les'
eoeiirs. — Nous partons ce soir, Mr de Hastfehr
et moi, pour notre expedition *), chacun de son
c6té».

För att taga kännedom af Nyslotts fästning
hade Stedingk, förklädd till fransk officer, gjort
ett besök i fästet, der han lyckades vinna inträde
hos befålhafvaren, som visade honom mycken vänlig-
het och lät en rysk major följa främlingen omkring
att taga kännedom af allt. Besöket var ej utan
största våda, enär han kunnat ertappas såsom spion
och skjutas eller sändas till Siberien. Stedingk
talade med en af dervarande statsfångar, hvilka
han hoppades snart skulle vara fria, — »sil plait
a Dieu et a Votre Majesté», tillägger han i brefvet.

Efter fiendtlighetemas utbrott var det på haf-
vet som de svenska vapnen hade sina första fram-
gångar, liksom böljan var vittne till de sista, mest
afgörande. Hertig Kabl, som efter det förlorade
tillföllet att bemäktiga sig vän Dessens skepp fort-
satt kryssandet i Finska viken och »efter rof på
böljan som ett hafstroll sam», borttog den 8 juli
två ryska fregatter, hvilkas besättningar, nära 500

*) Anfallet på Nyslott.

— 74 —

man, fördes till Sveaborg. Konungen, som i början
af samma månad anländt till Finland, skrif ver till
Stedingk: »Vårt första vapenskifte har varit lyck-
ligt. Min bror har tagit två vackra ryska fregat-
ter, som nu slåss emot sina landsmän. Abmfelt
är redan blott en fjerdingsväg från Fredrikshamn
och mästare af passen vid Kymmene, som äro så
svåra att komma igenom, och jag går i afton öfver
Kymmene till Anjala. Våra förposter innehafva
redan alla passager. — Jag väntar hvarje ögonblick
underrättelse huru min brors sjöbatalj afiupit. Vi
veta att den varit på höjden af Högland, och rykr
tena äro till vår fördel. Emellertid vågar jag icke
för hastigt lemna mig åt detta hopp». — Stedingk
skrifver: »Nous auriöns pu faire beaucoup de choses,
si nous navions pas été arrétés, mais comme la
grande armée n'est point en mouvement, il vaut
mieux ne point tant avancer». Han beklagar »Finac-
tivité de ]a grande armée», hvars rätta orsak snart
uppdagades.

Mellan de tvenne fregatternas eröfring och
slaget vid Högland hade hertigen anlupit Sveaborg,
h vilket konungen, enligt hvars föreskrift flottan
skulle uppsöka och slå den ryska samt derefter
understödja landthärens krigsrörelser, högligen miss-
tyckte, och hvilken sinnesstämning ger sig luft i
följande bref till hertigen:

^ 75 —

»Min käre bror, jag fick nyss, icke utan stör-
sta förvåning, veta att ni med flottan återvändt
till Sveaborg. Jag bryr mig litet om de två fre-
gatterna, men det ligger mig mycket om hjertat
att icke förlora kampanjen. Jag har låtit er veta»
att jag ville se er stationerad vid Aspö, för att
understödja mina operationer; jag har underrättat
er, att ryska flottan utgått. Om hon profiterar af
vinden, som håller er qvar, skall hon kunna in-
stänga oss eller gå till Nordsjön, och ni skulle då
ej få slå henne. Jag väntar att blifva lydd. Huru
mycket nöje det än skulle göra mig att vid min
återkomst^ till Helsingfors få återse er, skulle dock
obehaget, att der se min flotta, förgifta hela min
lycka« Det är efter en vunnen batalj, det är efter
en affär vid Kronstadt, som jag vill återse henne»
Nu måste hon gå framåt för att agera och slåssl
Åspö kan ej vara mera farligt 1788 än det var
1741. Det var sjukdomarne, som voro orsaken till
flottans olyckor, och icke stationen. Med ett ord»
jag vill blifva lyddy och det genast. Jag förblifver
beständigt eder ömme bror

Peipola den 11 juli 1788. Gustaf»*).

Hertigen uppgaf, att han måst invänta för-
stärkning från Karlskrona, innan han ville mäta

*) Schinkbl-Bergmans Minnen ur Sveriges nyare historia,
2 del. sid. 253.

— 76 —

sig med fienden, ocb att han ansåg Åsp5 såsom
olaippKg valplats för en strid.' Den 11 juli, eller
isamma dag då konungen skrei, blef flottan för^
^stärkt med tre linieskepp och en fregatt från
Karlskrona, hvarefter hon gick ut den 14 att söka
fienden *).

Nu kom underrättelsen oro slaget vid Högland,
den 17 juli, årsdagen af Karl X:& seger vid
Warschau. Hertigen hade i sin dagorder befallt
att »rikta skotten på stormasten» (efter hvars för-
Just skeppet ej kunde manövrera) och att söka
genombryta fiendens linie; men, heter det, i>ett
svenskt skepp skall hellre låta äntra sig, eller låta
skjuta sig i sank, än låta genombrytning ske»>.
Han slutar med orden: »Svenska blodet är varmt
för öin konung och rikets heder»**). Sl^et varade
i sex timmar, från klockan fyra e. m. till klockan
, tio, då skymningen slöt kampen. Svenska flottan
utgjordes af 15 linieskepp, 11 fregatter och 4
mindre fartyg; den ryska af 17 linieskepp, 8 fre-
gatter och 8 mindre fartyg. Hertigens chefs-skepp
kom emellan tvenne fiendtliga tredäckare, som be-
^köto det långskepps, till dess Baltzar Horn, fö-
rande linieskeppet Vasa, offVadfe sig för sin befäl-

*) Gyllengranat, Sveriges Sjökrigs-historia, 2 del. sid. 108,

109.
^y Gyllengranat, II: 201.

— 77 —

hafvares räddniBg. Sedan Horn blifvtt dödKgen så-
rad, lemnade han befälet åt den nnge löjtnant
Lagebjsträle med följande ord: »du skall svara
mig inför Gud, om du stryker flagg!» — LägéRt*
STBÅLE lofvade att aldrig göra det och höll sitt
ord. Striden var ärofull för den- svenska flottan
och dess stor-amiral, då drabbningen utkämpades
emot en öfverlägsen styrka, förd af den berömde
engelske amiralen Greigh, biträdd af flere engelska
gö-officerare och med en myckenhet engelska och
norska matroser bland bemanningen. Amiral Greigh ^
blef sjelf sårad*).

Man har tvistat, huruvida slaget vid Högland
var af Svenskarne vunnet eller förloradt. Ryssarne
och ryskt sinnade Svenskar — det är smärtsamt
att nödgas medge, det sådana funnos, — påstodo
det senare. Att den svenska flottan icke var sla-
gen, visar sig deraf att den, ehuru underlägsen

*) Ox£N8TJERNA berättar följande anekdot. »Prins Karl af
Hessen (tillhörande Svedenborgarne) hade sagt åt Borgen-
stjerna, då denne på konungens vägnar beledsagade prin-
sen genom Sverige till lägret i Norge, att hertigen skulle
komma i en af de grymmaste bataljer till sjös och se-
grande gå derifrån, men få sin hatt genomskjuten. Han
skulle endast, sedan skeppet var klart till slag, instänga
sig i sitt rum och göra en bön, då segern vore honom
förelagd». Mitt minne. — Hertigens hatt blef ej genom-
skjuten, men han fick en kontusion i hufvudet af en kula>
och han segrade.

— 78 —

med nära -200 kanoner, bibehöll sin ställning föl-
jande dag, då den ryska, oaktadt vinden förblef
för den samma fördelaktig, icke förnyad-e striden,
som väntades af Svenskarne, utan drog sig tillbaka
till Kronstadt, att bota sina skador. Löjtnant (se-
nare amiral) Gustaf Klint, som efter slaget sändes
till ryska flottan såsom parlamentär, fann de ryska
skeppen i allmänhet betydligt mer skadade än de
svenska. Behof af trettiosexpundiga kulor nödgade
svenska flottan att återgå till Sveaborg, der den
ankrade om aftonen.

Till stor-amiralen aflät konungen en lyck-
ön»kningsskrifvelse, hvari han yttrar: »Min käre
bror! Ni har hämnats det svenska namnet och
sextio års skymf. Hvad det är mig Ijuft att hafva
en ömt älskad bror att tacka för en så fullständig
seger, och ätt veta er icke vara sårad! Jag väntar
att af er få veta namnen på alla de officerare
.som utmärkt sig, och jag ber eder för mig upp-
gifva de belöningar som äro lämpligast. — Jag
marscherar i afton på Fredrikshamn och skall i
morgon bittida låta sjunga Te Deum. Jag om-
famnar vår segervinnare och vår hjelte, och är
eder mest ömme vän och bror Gustaf».

Om slaget skrifver konungen till Armfelt, den
19 juli: »Ni lärer törhända redan veta den seger.

— 79 —

min bror vunnit öfver kejsarinnans flotta. Han
har tagit ett 70-kanonskepp, som kommenderades
af amiral Greighs närmste man, och man tror att
ett annat blifvit skjutet i sanL — Det enda som
i mina ögon förbittrar denna seger är förlusten af
begge grefvarne Wachtmeister, hvilkas öde vi icke
känna, om de äro döde eller lefvande. Sedan
deras ^ skepp slagits emot fem fiendtliga och ändt-
ligen var redlöst, såg man fienden taga det utan
att flaggan var struken».

Konungen firade segern vid Högland i Helsing-
fors, den 22 juli. Högtiden öppnades med en pro-
cession af officerare, som buro de eröfrade ryska
flaggorna, hvilka fördes från konungens skepp Am-
fion till kyrkan. Under tiden samlade sig flottans
och arméns of&cers-korpser på stora torget, der
konungen och prinsarne jemväl infunno sig, för att
till kyrkan beledsaga kistorna af tre vid Högland
med utmärkt beröm fallna officerare, bland hvilka
Baltzab Hobn. Efter den högtidliga jordfästningen
afsjöngs Te Deum, hvarefter konungen höll ett tal,
i hvilket han uti fäderneslandets namn tackade
hertig Karl, amiral Wrangel och sin tappra flotta
för den ära de skänkt svenska vapnen, Alla offi-
cerare, som deltagit i striden, erhöllo en grads be-
fordran. Sedan konungen derpå kungjort utnäm-
ningarne till riddare af svärds-ordens stora kors.

— 80 —

som na första gången utdelades, samt af öfriga
svärds-kommendörer och riddare, begaf sig tåget
till torget, der en fyrkant ^bildadeå af- tropparne,
ocfa konungen dubbade de utnämnde, främst hertig
Karl och amiral Wrangel *). Oxenstjeena yttrar
om denna seger- och sorgefest: »Konungen gjorde
ett loftal till hertigen, grefve Wrangel och amirali-
tetets officerare, det vackraste han ännu någonsin
gjort. Sjelf med tårar i ögonen, väckte han lätt
samma rörelse hps andra. De ryska flaggorna och
vimplame voro lagda nedanför altaret, och jag äl-
skade denna städning. Den bar vittne af dyrkan
för den Högste, och målade segern förödmjukad
för Allmaktens fötter. Jag såg dessa troféer sönder-
slitna och öfverallt stänkta med blod, och jag Iem«
nar åt alla, som ega inbillningskraft och ömhetf
att följa de känslor jag egde vid en så ny, så
ovanlig och rörande föreställning». — Han tillägger:
»Hertig Karl var hos mig hela eftermiddagen. Jag
håller uppriktigt af honom. Han är vänfast och
älskar den mest, som talar med minsta förbehåll»**).

'*) Det var samme vördnadsvärde krigare, hvilken som 'äldste
amiral ej lemnade sin befattning, när yngste offersten
grefve Ehbensvä&d nämndes till lians ekef och öfver-
amiral. Konungen upphöjde honom då till en af rikets
herrar.

*") Mitt minne.

— 81 —

Konungen, som ej ens under krigsbullret glömde
sina vittra ?eänner, skref dagen efter segerfesten till
Svenska Akademiens sekreterare: »Se här, min kära
Rosenstein, de papper jag lofvat er för Svenska
Akademien. De böra bevisa er min tillgifvenhet
för henne, och att jag midt under vapenbullret
icke förlorar hennes föremål ur ögonsigte. — Min
bror har med en seger firat Akademiens samman-
komst: sånggudinnorna böra besvara den». — Man
ser håraf,'att tanken på nämnda samfunds enskilda
sammankomster, hvilka konungen vanligen bevistade^
var för hans minne så närvarande, att han erinrade
sig, det slaget stått på en dag, då Akademien varit
samlad. Leopold besvarade uppmaningen till sång-
gudinnorna med praktstycket Sjösegem vid Högland,
der han yttrar om Karl:

»Der under vädrens våld, och sidan uppvänd sträckt.
För dundret af ditt lag och seglet sänkt i vägen, '
Hvars är den djerfva köl, af tusen åskor bräckt.
Som slåss ännu mot tre, slåss, lika oforskräckt.
Med hafvet i sin barm och ljungelden i tågen?
Känn Karl, forvägne Greigh, ej på hans vimplars prakt,
Ej på den gyllne bog, som dundermolnet höljer.
Men på hans mod att dö, på det beslut han följer:
Förr sunken eller sprängd, än i en oväns maktl
Så hör det Vasar till att verldens undran göra.
Så föll för Gustafs arm, i blomman af hans vår.
Med hundra lagrars bädd, från Tillys hvita hår
Den helgd af segerns son, han trott i grafven fora,
Det namn af härars, skräck, han sökt i tretti år».

Sr. Ahad. Handl. 42 Del 6

— 82 —

Konungen slutade sitt bref med följande ord:
»Jag ber er säga min son, att jag tackar honom
för hans bref, att jag omfamnar honom af allt mitt
hjerta, och att jag ber honom vara mycket besked*
lig och studera väl». — Svenska Akademien aflät
lyckönskningsskrifvelser både till konungen och her-
tig Kabl. Konungen, som önskade genom sång-
gudinnorna odödliggöra den hjelte, som offrat sig
för att rädda sin öfverbefalhafvare och konungens
egen broder, bestämde till täflingsämne i skalde-
konsten för nästa högtidsdag »sång öfver Baltzar
Horn». Med det skaldestycke, som då eröfrade
Akademiens stora pris, inträdde den snart derefter
bortgångne Stenhammar i svenska vitterheten*).

Krigsrörelsema till lands börjades af general
Hastfehr och öfverste v. Stedingk, hvilka inryckte
i staden Nyslott och inneslöto fästningen af samma
namn, kring hvilken alla pass och de.filéer besat-
tes**). Stedingk skrifver om fästningen: »Elle ne

*) Se bilagan 2. 9

**) »Staden Nyslott, som ligger på vår sida, är foga ann^t
än en bondby, men slottet dominerar genom sitt läge hela
seglationen pä den vidlyftiga Saimen, och just derfor be-
hagade Byssarne i den sista freden (1743) sticka upp sin
gräns så långt, för' att äfven få detta fäste i sina händer.
— Vinnes Fredrikshamn, så är ock med det samma det
öfriga ryska Finland, på Viborg när, i våra händer».
Gjörwells bref den 5 augusti till baron d*Albedyhll,
d.' v. svensk minister i Köpenhamn. Gjökwell, som denna

— 83 —

peut étre prise que par da caaon, qoe noas nwmaM
pas» oa par un cmp de mom. Le gnad pdnt poor
noos est d*agir de conoert myec la grande annee».
— I ett senare hn( beklagar han ytterligare »1 In-
activite de la grande armée». Bristen af belfigrings--
artilleri fyldes, såsom man ser af konungens svar
den 18 juli: »Na har ni kanoner, ett godt artilleri
och skickliga officerare; jag tYiflar icke att ju Nj-
slott blir taget. Jag har noga studerat kartan. Se
här mitt förslag; jag säger forslag, ty på det af-
stånd jag är, anser jag farligt att gifva några order»
emedan en . hop omständigheter eller oförmodade
händelser kunna förstora den bästa plan. — Armén.»
der jag nu är, slår i afton läger vid Likala, med
högra flygeln fem verst från Fredrikshamn och den
Yenstra framåt Keltis. I morgon äro vi för Fredriks-
hamn och skola sysselsätta general Michelson, som
är mera besvärad af oss, än vi af honom. Skär-
gårdsflottan, som kommenderas af Rosenstein, ,nal*
kas Fredrikshamn och tjenar som avantgarde för
hela den lilla flottan af galerer och andra bevarade
fartyg. Ni ligger bara femton mil från Kexholm.
Ni har kanoner, och flera får ni uti Nyslott. Min
tanka är, att ni bör gå gerad på Kexholm« sedan
I sammandragit alla edra spridda troppar. — Sedan

tid besörjde bulletinerna till frännnande tidningar, erhöll
sina underrättelser från kopungens filtkansli.

— 84 —

ni Tål kommit till K^xholm^ kan ni taga ert parti
efter de tidningar ni d& får ifrån finska armén.
Om hon ftr mästare af Fredrikshamn och Villman-
strand, kan ni förena er med henne för att gä på
Viborg eller ock tumera det».

Det är eget att se, huru krigets häfdatecknåre
yttrar sig om Nyslotts belägring. Han säger: »Bio-
kaden fortsattes, utan att något märkligt dervid
föreföll, hela denna och större delen af följande
månad; hvarefter oförcsedda omständigheter för-
anledde dess uppbäfvande» *). Det är allt. Och
icke dess mindre innehålla dessa föga sägande ord
en stor upplysning. Med de »oföresedda omständig-
heterna» förstås nemligen Anjala-förbundet med dess
verkningar och följder. Man finner häraf, att ännu
trettio år efter händelsernas förlopp**) ansåg sig
författaren ej böra utsäga verkliga förhållandet; ej
våga omtala, att. högste befålhafvaren för belägrings-
armén emot konungens befallning upphäfvit beläg-
ringen, samt dragit sina troppar tillbaka, och att
åfven Stedingk förgäfves fordrade lydnad af sin
korps. Hvad kan man sluta af en sådan tystnad?

*) Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren
^ 1788, 1789 och 1790, af G. v. Schantz. Författad enligt

appdrag af chefs-embetet för kongl. ingeniör-korpsen och

grundad pä offentliga handlingar.
**) Arbetet utgafs åren 1817 och 1818.

— 85 —

Månne att förbundets qvarlefvor i Sverige ännu
Toro så betydande, att saken var »ett hett jern»
att vidröra? Må man sedan förundra sig öfver a^
Gustaf IILs historia varit så länge oskrifven, hans
åtgärder så vanstälda.

Den som vid landtarmén främst gick anfalls-
vis till väga var den då trettiårige årmfelt. Han
erhöll konungens befallning att intaga det svåra
passet vid Pyttis*). Sedan han angripit och tagit
till fånga den ryska posteringen vid Abborfors, be-
satte han passet och hade en blodig träffning vid
Summa, som han sjelf omnämner med följande ord:
»Hvarken jag eller den som kommenderade Ryssarne
kunna berömma oss af några mästerliga dispositio-
ner; god vilja, men ingen erfarenhet, var på min
sida; officerarnes och truppernas tapperhet samt
lyckan gjorde allt»> **). — Hvad personligt mod vid-
kom, så erkändes allmänt, att Armfelt egde det
i hög grad. Konungen tillskrifver honom efter

*) Den egenhändiga ordern, 90m ännu finnes i beh&U, lyder:
»Öfversten friherre Gustaf Armfelt har att genast gå öf\rer
och intaga passet vid Pyttis samt repussera fienden på
andra sidan Högfors, för att hindra honom att härja och
forstöra landet.

Anjala den 11 juli 1788. Gustaf».

•*) »Berättelse om G. M. Armfelts lefnad, författad af honom
sjelf». HandL rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste
historia, 1 del. sid. löl.

— 86 —

striden: »Jag är rätt glad, att ni är den förste»
som slagit fienden. — Jag tycker mycket om det
sätt hvarpå ni handterat invånarne af ryska Fin-
land, den aktning ni yisat för all egande rätt, ocb
att ni ej rört kyrkornas kassor eller silfver. Detta
bör visa för dem skilnaden emellan deras nuvarande
herrar, som plundra dem, och fienden, som skyd-
dar dem och bemöter dem som medborgare. —
De ryska fångarne hafva blifvit mig i dag före-
stälda. Officerarne hafva spisat vid öfver-kammar-
herrens bord. De föras till Åbo och derifrån till
Stockholm. De unga kadetterna sändas till Upsala)>.
För att undersöka ställningen af den här, som
skulle angripa Fredrikshamn, begaf sig konungen
till det närbelägna Hussula, der den' var samlad
under befäl af general Karl Gustaf Armfelt
(gunstlingens farbroder). En förpost-träflFhing före-
föll, hvars åskådande synes lifligt interesserat kon-
ungen *). Belägringen af Fredrikshamn företogs
från land- och sjösidan. General Siegroth land-
steg den 3 augusti med 6000 man, som ditförts
af en skärgårds-eskader under öfverste Anckar-
SVÄRDS befäl. En annan afdelning af skärgårds-

*) SiNCLAiE berättar om konungens ankomst till Hussula:
»S. M. eut å peine mis pied å terre, qu'on entendit des
coups de fusils tirés aux postes avancés. Le roi s'y porta
et parut fort amusé de cette petite guerre».

— 87 —

flottan, förd af öfverste-löjtnant v. Rosenstein, be-
fann sig redan utanför Fredrikshamn. Artilleriet,
bestående af 32 kanoner och 50 ammunitions-
kärror, drogos af manskap, genom en bergig och
skogig trakt, en mil, för att komma på landsvägen.
Klockan sju på aftonen var hela utskeppningen
slutad och allt i full ordning. Förtropparne stodo
högst en half mil från staden. £n obetydlig för-*
post-träffning egde rum, då general Siegrotö oför-
modadt erhöll konungens order att, »som den på
venstra sidan tillernade attack från Hussula och
Summa icke kunde verkställas, så egde general-
löjtnanten frihet att äfven inställa attacken på östra
sidan och att reembarkera tropparne, om han så
ansåg nödigt». Återtåget beslöts, och kl. 11 f. m.
följande dag voro alla troppame om bord.

Krigshistoriens författare gör följande slut-
betraktelse öfver belägringarne af Nyslott och Fred-
rikshaimn: »Utgången, af expeditionen emot Nyslott,
liksom den under det samma emot Fredrikshamn
företagna, voro tvenne olyckliga krigstillfälligheter,
som tillintetgjorde, hela planen af detta fälttåg',
hvaraf man kunnat vänta sig så vigtiga resultater,
och hvartill förnämsta orsaken måste sökas uti om-
ständigheter af en lika olycklig som obehagUg na-
tur, åt hvilka vi framdeles skola lemna en upp-
märksamhet, som den historiska sanningen beklag-

— 88 —

ligen yrkar»*). Han vågar ännu icke nämna ordet
Änjala-förbundet^ hvilket icke förekommer i hela
arbetet, der de olyckliga »krigstillfälligheter», som
»tillintetgjorde hela fälttåget», når de omständli-
gare afhandlas, kallas i allmänna ordalag »omständig-
heter af den mest bedröfliga natur, hvilka för na-
tionens ära borde åt glömskan öfverlåtas, om icke
följderna deraf tilldragit dem en allt för stor upp-
märksamhet, och om icke rättvisan fordrade att
skilja emellan brottet och troheten»,— hvarefter, och -
sedan upprorsandans hufvudmän omnämnts, tilläg-
ges, att »det öde drabbade ändtligen desse, som
vaäligen är följden af djerfva, men okloka företag,
och hvilket är för mycket kändt att här behöfva
omtalas» **).

För att tillbörligen skipa rätt emellan brottet
och troheten, synes dock något mer fordras. Att
författaren, en skicklig embetsman och prisbelönt
författare, icke afsigtligen dolt något, är säkert.
Det bör emellertid ej förundra, att så mycket ännu
synes gåtolikt i detta krig, när häfden tegat, under
det de sammansvurne utspridt de mest vanställande
berättelser, som upprepats af memoir-författare, från
slägte till slägte. Det synes såsom hade Gustaf

*) Historia om kriget emellan Sverige och Byssland, af G. .

v. ScHANTZ, 1 del. sid., 28, 29, 32, 33, 34, 37, 45.
••) Ders. sid. 68.

— 89 —

sjelf, vädjande till efterverlden, ensamt af denna
velat vinna upprättelse; tj ofelbart hade han, om
han egt det hjerta, som förtalet tillagt honom,
kunnat framlägga en tafla af förräderi och person-^
liga förgripelser mot honom sjelf, en kedja af
lömskbet och svek, hvari flera namn skulle bränn^
märkts, Sa man i allmänhet ännu anat. Man fin^
ner dock i hans förtroligaste brefvexling knappt de
brottsligast^ namn i förbigående nämndt, och, der
det sker, utan allt enskildt hat, utan hämndkänsla,
antydande blott den olycka och motgång, som genom
deras förvållande träffat fäderneslandet. Denna tyst-
nad är ädel och högsint. Den har dock icke litet
bidragit att qvarhålla den slöja, som ännu hvilar
öfver händelserna^ och som häfden eger både rätt
och pligt att en dag lyfta. Utan att gå dess dom
i förväg, må ett försök medgifvas att, med tillhjelp
af de nu tillgängliga källor, söka utreda förloppet.
Man vet, att ett högljudt, om än icke allmänt
klagomål höjde sig öfver förfelade anstalter, bristande
förråd och försummade krigsförnödenheter, hvilkas
saknad förmenats omöjliggjort de ifrågavarande be-
lågringarne och krigets utförande i allmänhet. En
del af denna klagan var grundad, en annan del
icke. De som togo till måttstock förberedelserna
till flera års fälttåg, hvartill planerna äro omnämnda,
hade rätt deri, att tillgångarne ej svarade deremot;

— 90 —

men frågan var här om en öfverraskning^ en caup
de main. Att medelst af brott deri, och deraf vål-
lad tidsutdrågt, bjrist af både proviant och af den
för en sen årstid lämpliga beklädnad uppstod, faller
dem till last, som tillintetgjorde den afsedda pla-
nen *). Ehvad likväl berörda klagomål må varit
mer eller mindre berättigade, så torde sakknnnige
medge, att svenska hären var i afseende på proviant
och kläder bättre försedd än t. ei. den franska, med
hvilken Napoleon Bonaparte några år senare gick
att eröfra Italien. Man sade, att kanoner för be-
lägringen saknades. Deras sändning var fördröjd,
men de funnoä när belägringen skulle böija l'"'^). Man

*) General Sinclair, medlem af kommissionen för arméns
utrustning, skrifver: »Quant aux provisions de bouclie
pour Tarmée, la commission chargée des approvisionne-
ments, séante å Stockholm, avait réussi ä en pourvoir
de maniére que calcul fait, et avec une économie dénuée
de toute gaspillage, Tarmée pouvait étre alimentée ju8qu*å
la fin d'octobre». Klagomålen öfver brist framfördes de
första dagarne af augusti.

**) Belägrings-artilleriet synes kommit artilleri-generalen ove-
tande, genom Toll, att döma af följande ord hos Sin-
clair: »Il tomba des nu)Bs lorsqull apprit dans un con-
seil de guerre tenu k bord de TAmphion, oii il fut ap-
pelé dés son arrivée, que Vartillerie de stege avait aussi
été transportée en Finlande å son insu, pour étre em-
ployée au siége de Fredncshamn, qui fUt résolu dans ce
conseil». — Orsaken var, att då kanoner af så svår kaliber
ej funnos i Stockholm, / måste de^ hämtas från Earlskrona.
Formen hade fordrat, att befallning skett genom artilleri-

— 91 —

påstod, att man vid utrustmngen glömt medtaga
fasciner och stormstegar. År det vanligt aU en
armé förer dylikt med sig hemifrån, då den tågar
till främmande land? Förfärdigas de iqke på stället?
Män klagade, att en del af soldaterna ej hade
kapprockar, då julinätterna i Finland voro kyliga;
att provianten var knapp och ibland lät vänta på
sig, — att till och med några grytor ej hade
lock *). Det är sorgligt att nedskrifva dylika före-
gifna klagomål af svenska krigare, när vi ej länge-
sedan läst, huru Danskarne vid Dyppel i januari
och februari månader lågo på bara marken, i köld
och snöyra, sällan vederqvickta af varm mat, utan
att klaga, och då man erinrar sig huru Karl
XII:s krigare höUo ut i en vinterkyla, der foglar*
nes vingar förlamades, så att man kunde taga dem
med händerna. Vi sade »föregifna klagomål», —

generalens (Sinclairs) expedition, men konungen gaf den
omedelbart åt t. f. krigsministern Toll i Skåne, hvilket
artilleri-generalen ej synes upptagit så väl.
*) Bland persedlar, som saknades i utrustningen, räknar Sin-
clair »des manteaux, chose de premiére nécessité en
Finjande, méme au milieu de Tété, — les tentes étaient
en grande partie usées, — des tnarmites sans couvercles»,
etc. — Hvad som egentligen kunde öfverklagaé var brist
på hästar oct foder; men öfverförande deraf i större
myckenhet var förenadt med tidsutdrägt och nästan oöfver-
vinneliga svårigheter. Det var dock ickp denna brist
som tillintetgjorde fälttåget.

— 92

ty det var ej soldaten, som förde dem, det var
hans befäl. Åfven bland detta höjde sig dock rö*
4ster emot ifrågavarande föregifvanden, af hvilka
tiågra hunnit till oss*). Det säkraste bevis på

*) En officer, som deltagit i kriget under åren 1788, 1789
och 1790, har lemnat till utgif våren af Hemliga Hand-
lingarne en vederläggning af de derstädes upprepade
sanningslÖsa uppgifter, och hvilka han anser »härröra från
personer mer eller mindre missnöjda med kriget och den
allmänna ställningen». Ur hans beriktigande må följande
anföras: »Äfven jag bevistade hela det ifrågavarande kriget
och kan på heder och samvete intyga, att, åtminstone vid
den korps, der jag tjenstgjorde, icke någon sådan brist
på beklädnad och proviant, som författaren beskrifver,
existerade. Det är väl sant, att soldaten icke var så
väl beklädd och underhållen som nu för tiden*)» »len i
allmänhet var under hela kriget ingen brist på god pro-
viant, och aldrig, hörde jag omtalas att någon soldat frös
«ller svalt ihjäl. Om sådant likväl hände vid någon del
af armén, var det säkert genom felande tillsyn af veder-
börande befälhafvare. Att några gånger, vid hastiga mar-
scher, proviant felade för några dagar, lärer under ett

' krig, i ett sådant land som Finland, svårligen kunnat
förekommas, och att aflöningen icke på bestämda tider
utföll, torde mera härrört från kommissariatets och andra
vederbörandes spekulationer, än af bristande omsorg hos
konungen. Skulle man af tillståndet vid kommissariatet
bedöma penningetillgången, så måste den varit tillräcklig,
emedan sysslorna dervid då voro lika så riktande, som de
sedermera befunnits vara. Jag hörde likväl aldrig solda-
ten yttra missnöje öfver konungen, men väl öfver åtskil-
liga af befälet; Såsom exempel derpå vill jag anföra föl-

*) Under konung Karl XIV Johans regering.

— 93 —

tillTitelsemas saliningslöshet är dock, i vår tanka^
att vid den några månader senare inträffade riks*»
dagen, der de missnöjde hade rätta föltet öppet,
att anklaga vederbörande för de försummelser i
krigs-anstalterna, medelst hvilka, såsom det på-
ståtts, alla olyckor inträffat, motstånds-partiet teg
stilla i denna punkt och dymedelst bekräftade san-^
ningen af Tolls ord, yttrade i slutet af oktober.

jande händelse. Sedan efter det skamliga återtåget fråa
Fredrikshamn Jönköpings regemente, jemte andra, kam-
perade emellan Borgå och Lovisa, blef det bekanta Anjala-
förbundet genom majoren **s föranstaltande äfven nnder-
skrifvet af denna offieers-korps (med undantag af fem,,
som det vägrade), hvilken genom under-officerarné sökte
öfvertyga soldaten om nödvändigheten af detta steg, samt
prevenera honom derom, att regementet skulle uppställa»
och om den bedröfliga ställningen underrättas, då solda-
terna borde förklara att de ej ville gå öfver riksgränsen.
Men soldaterna förklarade enhälligt, att, om dem proponera-
des att ej lyda konungen, skulle ofScerame få svar med
skarpa skott, och man vågade ej försöket». Författaren
berättar vidare, att då en utskickad förelagt regements-
chefen (öfversten grefve Strömfelt) förbundets proklama-
tion till underskrift, hade öfversten sönderslitit dokumentet
och hotat dem med arrest, som vågade tala derom. (Se
Hemliga Handlingar, 1 del. sid. 269, 260.) Handlingar-
nes utgifvare namnger icke författaren af denna uppsats,,
men kallar honom »en aktningsvärd man». Märkligt är>
att äfven denne författare icke tilltror sig utsätta namnet
af den »major **», som tillhörde Anjala-förbundet, liksom
vore en riksförrädare berättigad till så grannlaga upp-
märksamhet.

— 94 — s

Tid fälttågets utgång: »Tänk om befallning nu skulle
gå att inventera allt hvad i Lovisa» Helsingfors och
Sveaborg finnes af gevär, kanoner, ammunition, tros»-
utredning, krigsredskaper etc. etc., — hvad gäller,
att man skulle upptäcka öfverfiöd på det som pre-
tenderades fela, men brist på det som alla vilja
lysa med: jag menar vett öch vilja. — Någon gång
blir allt uppenbart Jag bryr mig ej om allt hvad
som säges och tankes, tills det sker. Det år nog,
att jag känner ' ingen förebråelse, och då blir för
andra ett svårt göra att binda mig något på halsen».
De konungen obrottsligt tillgifne — generalerna
Meyerfelt, Posse, Plåten, Sieoroth och öfverstafne
Stedingk, Strömfelt m. fl. — synas icke egt någon
aning om de hemliga anslag och underhandlingar,
som snart trädde i dagen. Att konungen icke med
säkerhet trott sig kunna lita på en del af befälet,
faafva vi sett af hans ofvan anförda bref till Posse
pch Anckarsvård, äfvensom han desto mindre kunde
tvifla på fiendens hemjiga förbindelser i Finland,
som kriget företogs^ för att göra slut på dessa och
på det i Sverige Ryssvänliga partiets beräkningar.
Att sammansvärjningen skulle utbryta under fly- ^
gande fana, öfversteg dock allt hvad något hvar
föreställt sig. Oroande tecken af vankelmod, gen-
sträfvighet vid hans befallningars uppfyllande, för-
beredda oordningar och klagomål deröfver spor-

^ 9i —

des Yäl tidigt» men l&to icke förese farans hela
vidd.

En af de konungen åtföljande, generaler om-
förmäler ett hittills okändt förhållande: att an-
tydningar af en betänklig sinnesstämning yppat sig
inom sjelfya flottan omedelbart efter slaget vid
Högland. Konungen hade — säger berättaren —
öfverallt funnit binder och undflykter vid sina pla-
ners yerkställighet. En^ del svårigheter härledde
sig från bristande förutseende, men mycket hade
kunnat afbjelpas, hvars fortfarande egde sin grund
i saknad af god vilja och i missnöje med monarken»
samt i förutfattade afsigter att motverka honom.
Hans befallning att flottan skulle åter löpa ut, för
att understödja landthärens rörelser, möttes af in-
vändningen, att man för oundvikliga reparationer
saknade timmermän, förnödenheter och redskap,
som först måste hemtas från Karlskrona. Konun-
gen anmärkte med skäl, att behöfliga handtverkare
och redskap bort medföras, då flottan gick till
sjös, samt förklarade sitt höga missnöje öfyer be-
fälets försummelse i denna del. Nästan betänkli-
gare synes den framställning, som säges varit gjord
ett par dagar efter slaget, nemligen att, då ryska
flottan anlupit Kronstadt för att reparera, kunde
den svenska återvända till Karlskrona för att der
iståndsåttas, samt komma tillbaka att möta den

— 9« —

ryska i Finska viken, — ett försök till sjelfrädighet
under pågående örlig, som af konungen tillbaka-
visades med förtömelse, hvarpå han lemnade Svea-
borg med misstroende till amiralitetet *). Hvad som

*) Vi anfbre Sinclairs ord : »Le roi — outré de la confu-
sion, des désordres et de la pénurie de tous l^s genres
qa'il rencontrait partout, <{m s'opposaient å la promptitude
qu*il désirait mettre dans rexécution de ses projets, et
dont la majeure partie était manquée par la reflexion qui
prépare et devenue invincible, mais d'autre ne rencontraient
que des difficultés sus(jitées pai* ' le mécontentement, la
haine, la mauvaise volonté et Tindolence préméditée, au-
raient pu' se lever, si Ton avait voulu, et bien voulu, —
avait quitté Helsingfors tres brusquement et sans vouloir
voir qui que ce fftt. S. M. partit tres mécontente, sur
tout de sa flotte, dont Elle exigeait de remettre en mer
le plut6t possible, mais qui lui déclara net que . cela ne
se pouvait pas> attendu qu'il fallait au moins deux mois
de temps pour achever la reparation quelle avait ä faire,
parce qu^elle manquait de la quantité nécessaire de cbar-
pentiers et d'autre ouvriers, d'agré8, de eordages, et d'autre
matériaux de réchange^ et ^e boulets, et de munitions
pour les canons de 36, dont la flotte seule était 'armée,
et qui par conséquent ne pouvaient se tirer d*ailleurs que
de Carlscrona. Le roi prétendit, avec raison, que les
moyens de remplacement et de reparations eusseut åd
faire partie de Féquipement de la flotte, étre prévus
davance å Carlscrona, et envoyés de lå å Sveaborg, sous
la protection et å la suite de la flotte, et S. M. témoigna
assez vivemeut å son g^and-amiral et å tout le corps de
son amirauté^ son mécontentement de cette négligeance,
dont les suitea devinrent tres désagréables; mais c*était
un énigme fatt exprés, dont le mot était å Carlscrona, car
le sarlendemain de la bataille de Högland on avait dejå

— 97 —

skänker ett något misstänkt utseende åt den an«-
gifna oförmågan att iståndsätta flottan i Sveaborg,
så att hon kunde löpa ut för att understödja
^ landthärens rörelser, då ingen fiendtlig flotta ännu
syntes, är att hon senare, i slutet af november,
utan att ha erhållit förstärkning af timmermän och
redskap från Sverige, afgick från Sveaborg till Karls-
krona, uthärdande de svåraste stormar, ehuru det,
såsom nämndt är, föregafs, att medel saknats för^
hennes försättande i tillbörligt skick*). Åro upp-

fait sönder le terrain, en insinuant que puisque la flotte
russe était rentrée dans le port de Cronstadt, hors d*état
de paraltre si töt en mer, la fiotte suédoise pourrait auaai
retoumer å Garlscrona, ou elle serait å portée de se
réparer assez promptement pour prévenir la flotte russe
dans le golphe de Finland e; mais cette insinuation ne prit
point, le rot ne ful point de cet avis, et quitta la flotte
eö colére».
*) Om flottans återgång till Karlskrona säger samme för-
fattare : »Le duc quitta la rade et fit voile vers Carls-
CTona^ ot il arriva le 27, apres avoir essuyé dans cette
course "des gros tems et surtout une grosse tempéte,
heureusement sans le moindre accident. Cette navigation
mit toutefois en évidence aux yeux de^rEurope et de la
nation, que cette flotte, annoncée pour si délabrée par les
suites du combat de Högland, et dans le cas d*exiger des
reparations pour lesquelles on ne put trouver des moyens,
au point.de ne pas pouvoir seconder par mer les opéra>
tiöns de Tarmée de terre, pouvait toutefois, sans étre
plus réparée, tenir la mer ä. la fin de novembre, et se
rendre aaine et sauve å Garlscrona».

Sr. Akad, HandL 42 Del 7

-r- 98 —

gifterna grundade, — hvilket icke synes osannolikt,
enär de hårröra från en man, som var åsyna vittne
och ingalunda förblindad af tillgifvenhet för konun*
gen, — så . förklaras lätt, under sådana oniständig^
heter, utgången af ett fälttåg, der både armé och
flotta ville vända hem.

Vi hafva sett, huru, fyra år tidigare än de
händelser som nu äro i fråga, den sinnesstämning,
hvaraf dessa erhöUo^ sin riktning, utbildades inojm
sjelfva hufvudpunkten för Finlands försvar — Svea-
borg, — väsendtligast genom ett hemligt förbund
af hundrade finska officerare, hufvudsakligen till-
börande den missnöjda adeln, och kalladt FaZ/iorWa-
orden, hvars osynliga upphof och ledare var G. M.
SpRENGTPoaTEN, som åsyftade Finlands fötrvandling
till en sjelfständig republik, vid hvars daning han,
som under vistandet i Paris, under umgänge med
Frakklin, inhemtat de repuUikanska idéerna, till-
tänkte sig den af Washington i Amerika utförda
roll *)• Det är jemväl omnämndt, att ett annat
parti arbetade på Finland^ lösryckande från Sve-
rige, för att förenas med Ryssland, oberäknadt an-
talet af dem som inskränkte sig till bearbetningar
för återförande af 1720 års regeringsform. Men
vådligare anslag, än de som kommit i dagen,

*) Jfr^ föregående Afdelniag. Ä. Ak. ffandL XXXVH, sid.
324—336, om Valhalla-orden m. m.

— do —

£5refaad6s, och blaad dessa i frälsta rummet kon-
ungens imdanröd}ande« «medan de mer skarpsjate
bland ledarne nogsamt insåge, att, så länge han
bar npprått hufvud» var framgången af deras AUr
slag mer än tvifvelaktig. De djerfvaste — bland
hTilka man namat Håst£8K0 — tros hafva Ociskat
hela koqungahmets undanskaffande» för att ega om-
byggnadsgrunden fullkomligt fri, hvilken åsigt redan
tjugu år förut delats af PscHUN, hvars tanke som
en röd tråd genomlöper hela denna tid ända til^
1792, då den sorgligaste delen gick i fullbordan,
men bufvudplanen strandade, emedan Gustaf ej
dog ögonblickligt, utan hann, med bibehållen själs-
styrka, ordaa styrelsen. Efter krigets utbrott Tar
första förslaget att genom en del af finska skär-
gårdsflottan låta gripa konungen på sjön, lef vande
eller död, och en tilltagsen man var redan utsedd
till företagets verkställande, hvilket dock stadnade
vid blotta afsigten *). Man hade öfverenskommit
att, sedan konumgen landstigit, stänga Sveaborgs
portar, hvarefter garnisonen och flottan skulle af-
gifva en förklaring emot kriget, i öfverensstämmelse
med den som sedan blef synlig i Aiijala, hvarjemte,
och för att beröfva konungen det stöd som han
kunde ega i sin omgifning, man beslutit att undan-

*) Jfr ToLLS biografi, 1 del. sid. 43.

— 100 —

rödja alla som ans&gos ega något inflytande *).
Konungens beslutsamma uppträdande från första
ögonblicket af hans ankomst på finsk jord och
den ärofulla striden vid Högland föranledde för-
slagets nedläggande tills vidare, och man nödga-
des inskränka sig att fortfarande egga de under-
lydande till missnöje mot honom och under hand
motarbeta hans planer. Knappt hade han till-
kännagifvit sin afsigt att genast, med den styrka
Jian egde till hands, tåga till Fredrikshamn, förrän
man förestälde honom äfventyrligheten af ett så-
dant vågspel. Ofvei^ste Montgomery, som förde
de öfriges talan, målade den afskräckande faran att
genomtränga bergspass, der ett hälft kompani jägare
kunde hämma en vida betydligare styrka än den
ifrågavarande, och der konungen sjelf kunde falla

*) Sinclair berättar om denna plan: »La garnison de Svea-
borg devait fermer les portes et déclarer qu*elle ne voulait
en aucune maniére se préter å participer aux suites d'une
guerre offensive ; la flottille et les troupes finnoises ti*accord
avec cette garnison devaient manif ester les mémes senti-
mens et déclarer d'une commune voix tous, en dépit du
19 S de la constitution, qu'elles ne passeraient pas la
fronti^ére; les cbefs des corps finnois devaient donner leurs
démissions, tons å la fois, et.il fut résolu de faire main
haase sur quelques favoris préponderans et d'autres polis
sons de la société intyne du roi, que Ton soupponnait
avoir du poiivoir sur Fesprit du monarque, pour Tinduire

. . å faire tant de mab>.

— 101 —

för en gömd skarpskytts kula. Sådant öfverdåd —
tillade han — kunde en partigängare tillåta aig,
men vore oförlåtligt och klandervärdt hos en mon-
ark. Under det konungen afhörde honom, började
att förnimmas skott af general Siegroths förtropp
nära Fredrikshamn, och från detta ögonblick kunde
ingen återhålla konungen från att befalla sin härs
framryckande. Då återstod för Montgomery blott
att förklara hvar och en vara landsförrädare, som
vågade tillstyrka konungen att blottställa sin per-
son i ett sådant företag. Knappt voro dessa ord
uttalade, , förrän öfversten friherre Stackelbebg steg
fram och upplyste, att det var han som tillrådt
detta tåg, för att afvånda ett af konungen fattadt,
långt vådligare beslut, nemligen att storma Fred-
rikshamns batterier med värjati i hand, och Stackel-
BERG trodde sig icke förtjena namn af förrädare,
då han förekommit detta vågspel. Nu vågade ingen
längre motsäga konungens befallning, men förberedel-
serna till aftåget drogos ut, under hvarjehanda före-
vändningar, ända derhäu, att, oaktadt konungens
otålighet och påminnelser, icke ens handhästarne
funnos färdiga förrän det mörknat, skotten från
Fredrikshamn tystnade och förslaget afstadnade för
den gången*). Denna lilla händelse målar både

*) »Sa Majesté avait pris des mésures pour marcher vers
Fredricshamn, par Bemböle, å la tete d*an faible détache-

— 102 —

konungen och de mot honom vidrigt sinnade, hvilka,
under det de frånkände honom altt personligt mod,

meiit. — Ce dessein causa une perplexité extreme

et une consternation dans tous les esprits, qui ne leur
laissait d*autre partie å prendre pour en détourner le
monarqae que de mettre dans leurs intéréts le colonel
Montgomery, qui connaissait le chemin et savait qu'il
Y avait des passages, oti 50 chasseurs étaient en état
d*arréter une colonne beaucoup plus considérable que celle
dont il était question. Il fut donc vivement soUicité et
pressé de représenter tres humblement au roi que le projet
de S. M. pouvait cönvenir å un partisan, mais jamais ä
un monarque de s'exposer å étre assasiné par le moindre
chasseur caebé derriére un buisson, et qu*il ny avait ni
ayantage, ni gloire å acquérir pour un roi en se mettant

dan^ le oas d*étre tué par un miserable arquebusier.

Le roi semblait préter Toreille å ces representations,
lorsqu'on vit tout d'an coup et entendit le feu de Tayaiit'
garde du general Siegroth de lautre cöté de Fredrics-
hamn. DéslorSx toute representation, toute priére devint
inutile, et il ne resta å Montgomery que de déclarer
tout haat pour traitre quieonque souffiirait ou conaenti-
rait å ce que la personne sacrée du roi fåt exposée å
un péril evident, et sans objet d'utilité ni de -gloire. —
Le colonel baron de Stackelberg leva alors la voix, que
c'était lui qui avait conseillé au roi de faire la marcke
dont il était maintenant question, afin d*erapécher par
cette alternative S. M. d*exécuter le projet qu*il avait
envisagé comme d'un danger bien plus evident, celui
qn'elle avait décidement en vue, d'attaquer en persoane,
Tépée å la main, les batteries de la place, et qu'il ne
croyait pas avoir mérité en cela que Tépithéte d*un traftre
pnisse lui étre décerné. L'on convint donc de tralner en
longiieur les préparatifs de la marohe projetée, afin de

— 103 —

sdkte hindra honom att visa det^). Konungeos
afsigt, att genast storma, var djerf, mea icke out-

r»

förbar. Afven Stedingk nämner såsom yttersta
ttt¥äg« att taga fästet med värjan i hand. För
svenska hären hade en ' afslagen stormning varit
vida ärofallare, än ett nesligt återtåg, utan lossadt

gagner du temps. Cela reussit. Le roi eut beau s'impa-
tienter, rien n'était prét, pas méme ses ebevaux de montore.
Enfin le feu de Fredhcshamn se ralenti successivement et
cessa tout å falt, et le roi se coucba entré minuit et une
heure». Sinclairs Memoirer.
*) Öfverste Hastesko hade berättat, att, då han en gång
följde konungen, hade tlenne i förskräckelse tagit miste
på en finsk patrull och en rysk armé samt gömt sig
bakom följeslagaren. Det heter derom: »Gustave, voyant
arriver sur lui d un pas hardi cette petite troupe de braves
et loyaux Finnois, en fut ^aisi d'effroi, palit et se retira
derriére le colonel, en tremblant comme un feuille et
criaDt å tue-téte: que veuillent ces hommesl . . . que veuil-
lent ces hommes! .... Et ce ne fut qu'aprés que celui-ci
lui eut expliqué que la régle et Tusage du service exigeait
ces précautions aiix postes avancées que Gustave se ras-
sura et reparut bravement ä c6té du chef de filé».
Ders. — Dylikt utspriddes inom hären och derifrån kring
landet. I ^mén sjöngs en smädevisa på melodi ur »Kron-

fogdarne» :

»Gustaf Adolfs kyller, ack! pirum,

Med vår Gustafs röda klack, .

Gum colleri perae pirum» ete.
Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste hi'
storia, 1 delen, sid. 49. — Adlbrbeth berättar rörande
tonen i hären om konungen, att »allmännaste benämnin-
gen var galningen», HisU Anteckningar, I: 44.

— 104 —

skott. I aUmänhet finner man under hela fält-
tåget, att konungen syntes* bygga sin framgång på
djerfva, oför^sedda anfall, utan afseende på fiendens
öfverlägsenhet; att han fordrade det samma af sina
generaler, aldrig misstyckande motgång eller neder-
lag, endast hans krigare slagits tappeit, och att
han, liksom hans berömde morbror, ansåg en af-
gjord fördel ligga i anfallet, helst han trodde Sven-
skarnes stridslust svalna vid overksamhet under
fanorna. Utgången af härens uppträdande, eller
rättare tillbakaträdande, vid Fredrikshamn var de-
sto sorgligare, som man innan kort erhöll under-
rättelse, att befälhafvaren redan hade hemlig före-
skrift att uppgifva fästet, i händelse af allvarligt
anfall, hvilket man dock, af bekanta skäl, i det
längsta hoppades skola uteblifva.

Under tiden fortsatte de missnöjde härens be-
arbetning till myteri. De mest vidunderliga rykten
utspriddes om de stora ryska härar, som voro i
antågande för att krossa den svaga svenska krigs-
makten, — men hvilka fiender sedan aldrig sågos
till; man hotade de officerare, som voro hågade
att strida, med efterräkning vid en blifvande riks-
dag; till under-officerare och soldater smögos
handskrifna varningar att »akta sig för krig, eme-
dan deltagarnes hufvuden kunde komma att springa».
Officerare gingo från tält till tält, för att öfver-

— 105 —

tala soldaterna till vägran att tåga emot fästningen
samt till begäran att bli återförda från fiendens
land inom sin egen gräns. Då ej goda råd hjelpte,
skred man till hotelser *). En biljett af, dem som
kringspriddes kom i konungens händer. Den var
skrifven med förvänd stil och innehöll, att »den
soldat som ej svarade ja, när frågan blefve att
hugga hufvudet af konungen och Tolln, finge skylla
sig sjelf för hvad som hände honom»**). — En
befälhafvare beskylldes att hafvä undanhållit solda-
ten dess aflöning för att öka missnöjet, och sedan
betalt i ryskt mynt.

Omsider ansåg man stunden vara inne att för
konungen sjelf uttrycka härens vägran att deltaga
i kriget, hvarom framställningen gjordes af öfver-
stame Håstesko och v. Otter jemte öfverste Mont-
60MERY. Det tyckes — säger en föregående an-
tecknare af dessa händelser — såsom skulle »Häste-
sko visat sig ifrigast i dessa föreställningar emot
kriget; det påstås att han till och med fattat i
konungens person och varnat honom att vara för-
siktig, emedan ett enda felsteg kunde föranleda
förlusten af hans krona»***). Att konungen med

') Ebin, Kriget i Finland, I: 68, 72, 76, 78, 79.
") OxENSTJERNA, »Mitt minne»,

"*) Ebin, 1 del. sid. 78. Bakpod, sid. 223. Hästesko var
icke köpt, såsom åtskilliga andra; men tros åsyftat att bli

— 106 —

Me r5da klackame» var ea svag herre, som vid
första anblick ^f verklig fara skulle fälla modett
var sedan långe en sägen, hvilken de missnöjde så
länge utspridtt att de sjetfva trodde derpå* Men
de misstogo sig. I stället att underhandla eller
låta sig föreskrifvas några vilkor, befalde konungen,
at4 de missnöjda regementena, Åbo och Björneborgs,
— för hvilka Håstesblo och v. Otteb voro öfver-
star, — skulle uppställas i lägret, hvarpå konungen
steg till häst, red ut till dem och höll till solda-
tema ett lågande tal, hvilket han, dragande värjan^
slöt med de orden: »Denna värja drager jag emot
åenderna af fäderneslandets väl och för att hämnas
de oförrätter som de gjort oss. Åren I trogne, så
jsvärjen mig vid den Gud, som ser min rättfärdiga
sak, att I ej öfvergifvén mig så långe jag förer
detta svärd emot fienden!»*). Soldaterna svuro,
hvarpå konungen yttrade till öfverstarne: »Nu sen
I, att soldaten har god vilja.< Gör han ej sin pligt.

partichef och landtmårskalk vid den stundande riksdagen,
då 1720 års regeringsform skulle återställas och frihets-
tidens lysande bana för partimän åter öppnas. — Adlek-
BBTH yttrar om myteriet: »Tropparne hade en dag förut
varit utan bröd och redan påpackat sin tlross, i afsigt att
tåga tillbaka inom egen gräns, hvilket berättades och
sedermera af hållna ranaakningar befans vara skedt genom
en del officerares intalanfK HieU Anteckn. I: 45.
*) HeaU. Handl 1 del. sid. 205.

— 107 -^

så är det edert fel»*). Det fordrades dock idke
Gustafs skarpsinjie» för att förutse det vanskliga
deri att emot fiendens batterier föra en här, hvars
befäl yille vända om, och som inpreglat hos solda-
tema, att »konungen icke vore värd att styra, eme*
dan han förde sitt folk som oxar till slagtbän-
ken»**).

lians närmaste förtrogne, Armf£LT och Oxen-
STJ£BNA, delade hans bekymmer. Den senare, som
vid åtskilliga tillfällen trott sig sjelf ega skäl till
missnöje med konungen, skrifver i sina anteckningar
om hans dåvarande ställning: »Den är den bryd-
sammaste af alla, och Försynen allena vet, huru
den skall utvecklas. Jag kunde ej bestrida den
oro han l^mligt känner öfver sin belägenhet. Utan
vänner inom sitt rike, utan stöd af andra makter,
snart ensam lemnad emot sin fiende, liksom emot
sina undersåtar, är han ett ämne för min ömkan
oeh har åtminstone förlåtelse hos mig. Jag före-
stälde honom nödvändigheten att akta sin person,
då han nu reser att företaga krigsrörelser. Jag
trodde mitt samvete fordra att påminna honom,
att han har ett regeringssätt (det af 1772), som
med hans död skulle gå öfver ända; en son, hvars
späda ålder är utan värn, och ett rike som i sin

*) Sinclairs Mémnrer.
•*) ÄMN, I: 78.

— 108 —

söndring ännu endast sammanhålles af honom ; att,
om han doge i denna stunden, skulle Ryssland
helt säkert återtaga det språk, det alltid nyttjat
till vårt förderf. — Han borde derför ej ofverskriija
gränserna af ett förnuftigt mod och ej våga sitt
och rikets öde på det vis, som en obetänksam yng-
ling kastar sig i faran, der han, ej har mer än sitt
enda lif att förlora. Han sade sig känna sanningen
af hvad jag yttrat, men jag tviflar om dess verkan.
— Och i detta ögonblick skulle jag änöu mot ho-
nom kunna behålla någon del af den harm jag
med så mycken rätt känt öfver hans oförtjenta
hårdhet? — Han är olycklig, han lider, han har
ej mera felat emot mig. Jag mins ej annat än
hans vänskap emot mig, och glömmer hans köld.
Den är mig äfven kär. Den okunnighet, hvari han
lemnat mig, gör nu min tröst'> *).

*) Dessa drag af Oxensxjebnas missnöje förtjena uppmärk- ^
samhet. Han nämner, att han aldrig fått »följa kungen pä
någon af dess resor. Han har sagt sig fipnä mig for
8imj)el, för litet artig, att vara utom riket». — Skulle
Gustaf III lemnat det grannlaga uppdrag att under-
handla med de främmande sändebuden åt en man, som
vore »simpel och för litet artig?» När Qxenstjerna likväl
sändes till konungen i Danmark att tillkännagifva hertigens
af Småland födelse, anser han att det skett emedan »denna
beskickning ansågs då för tiden . med forakt, och som
ingen annan ville &afva den, gafs den åt mig, såsom ett
ämne utan värde». — Åter må spörjas, om konungen

— 109 —

I ofrigt Tar Oxenstierna icke den ende, som
bad konungen under kriget ej onödigt blottställa

kunde betrakta sändningen till sin närmaste anförvandt,
med underrättelse om en efterlängtad sons födelse, så-
som ett föraktligt uppdrag, hvilket ingen ville åtaga sig?
— »Orsaken till denna förföljelse mot mig — tillägger
OxENSTJERNA — var baron Armfelt, som man sade». —
Utnämningen till riksråd vid 36 års ålder kunde Oxen-
STJERNA väl ej anse såsom en onåd, men ban klagar, att
han ej »på två år fått se landet» —^ »inrättningen af ett
bus var en plåga» — o. s. v. »Att jag, på konungens
vägnar, måste tala med folk af alla stånd och ge dem
måltider, som dock intet uträttade, bidrog att, jag omsider
af bara mjähsjuka blef krasslig». — »Jag gjorde kansli*
presidents-sysslan^ utan att ega detta namn; jag har svu-
rit att aldrig bära det, sedan jag ej fick det i början,
och är för mig numera ingen medelväg emellan att vara
som jag är, eller rikskansler som mina förfader». Yidare
trodde han sig ej ega förtroende af konungen, som —
påstår OxENSTJERNA — gjordc honom i dess ställe ohöflig-
heter och bjöd rikskanslers-sysslan åt båda riksråden
EambIi och Hermanson. Med ett ord, man ser att han
skrifvit dessa anteckningar under en art af misslynne och
en ton emot konungen, hvartill hans nära bekantskap med
Eeutbrholm, till hvilken han öfverlemnade dem, torde
bidragit. Det var sannolikt denna nära förbindelse med
en af Gustafs bittraste fiender, som minskade konungens
förtroende i hvarjehanda frågor. I öfrigt är det bekant,
att Gustaf, eftei' förlusten af Ulrik Scheffer och Creutz,
var sin egen utrikes minister och valde Oxenstjerna till
medlare med sändebuden för det lysande namnet och den
älskvärda förbindligheten i sätt att vara. Att konungen
icke ansåg Oxenstjerna vara statsman, eller ens ega an-
lag dertill, synes redan af brefvet till Creutz, hvari han

— 110 ~

sitt lif, hyarpå den ofvannåmnda tilldrageisen, då
öfverste Stagkelbeag mellankom, äfven lemtiat prof.
Af ven de, som ej prisa honom, medge att han
»liksom med flit sages blottställt sig för fiendtliga
elden»*). Abmfelt omtalar andra tillfällen af samma
slag» bland annat ett ströftåg, då konungen »nöd-
vändigt sjelf ville vara med, och som fienden var
väl underrättad, var det nära att bli min och min
korps graf»**). Armfelt yttrar, att han till och
med icke vågade omnämna en förestående våda^
för att derför varna konungen, »emedan hans ka-
rakter merendels alltid förde honom att gå faran
till mötes»***). Samma dag, då det förbemälda

säger sig gerna vilja nämna Oxenstjebna till legations*
sekreterare i Paris, men fruktar att han är for mycket
skald för att lyckas som diplomat. Af samma skäl» när
konungen begaf sig till kriget, uppdrog han icke åt
OxENSTJBUNA, utan åt riksr^et grefve v. Bubkn, att
underhandla med de främmande sändebuden i Stockholm,
men gäf en vacker färg åt denna passcdroit genom det
fortroende den förstnämnde erhöll, att åtfölja konungen
i kriget. Lyckligare hade Skördarnes sångare varit, om
han egt styrka att undanbedja sig alla embetsbefattn ingår
oeh förblifTit, såsom hans vänner Kellgben och Leopold,
»bIU vid sin lyra^». Beundran och tillgifvenheten för Gustat
III återvaknade dock snart, och vid slutet af sin lefnad
var han åter fullkomligt Gustavian.

*) Ajdlerbsth, Hist, Änteekn, I: 50.

**) 8e Armfelts biografi, sid. 107. '

**) Ders. sid. 112.

— 111 —

lOTteriet qi^&fdes genom konungens beslutsamm»
uppträdande, hyiftei niyteria anläggning dock icke
kunde undgå att ge ämnen till allvarligt eftersin-
nande, inträffade på qyällen ett skjutande emellan
ett svenskt batteri, ifrån en höjd, och de af fienden
framfdr fästningen uppförda redutter. En tillstädes-
varande berättar derom : »Konungen var ej vid godt
humör, lade sig under kanonaden på backen och
låtsade sofva. Åtskilliga af fiendens kulor gingo
öfver honom, och hoflierrarne fingo honom icke
utan möda derifrån» *). Den, som är rädd för ku-
br, lägger sig väl ej för ro skull inom skotthåll.
Framdeles erbjuda sig ytterligare tillfällen att döma,
huru det förhöll sig med konungens så mycket om*
talade brist på mod.

Det nästan allmänna afskedstagandet inom ea
mängd officerskorpser brynte samtidigt med be-
fallningen om framryckande emot Fredrikshamn,
De svenska förenade sig i detta afseende.med de
&iska. £n af detta krigs häfdatecknare säger t
anledning deraf: »Officerarne vid de svenska rege-
mentena togo afsked i massa och reste hem; hela
korpser hotades att bli utan befäl, emedan alla
olficerare anmält sig till a%ång, man talade om
mera än hundrade på én gång. Endast med möda

•) Heml, ffandL I: 84.

— 112 —

kunde sådant fdrekommas och de förmås att qvar-
istå. Alla yrkade på fred, emedan kriget vore
olagligt. Det var detta allmänna rop på fred, som
Jågerhom begagnade, då han föreslog att man till
Ändamålets vinnande borde vända sig till ryska
regeringen», — der ärendet var förut förberedt*)*
För afskedstagandet begagnades hvarjehanda
förevändningar, oberäknadt de bekanta skälen af
fiendens öfvermakt, dåliga anstalter och orättmätigt
anfallskrig.. Till och med belöningar, som lemnades
åt krigiska förtjénster, framkallade andras hot att
begära afsked. Oxenstjerna berättar derom, att
»konungen, som af allt sitt hjerta önskat tillfreds-
ställa amiralitetet)) genom befordringar och utmär-
kelser efter slaget vid Högland, ))beklagade högeli-
gen, att dessa väckte missnöje, särdeles Norden-
skölds befordran till konter-amiral; man väntade
en mängd afskeds-memorialer, men det stäldes till
rätta» **). — »Inga föreställningar hjelpa dock hos
landt-troppame, der oviljan, missnöjet och ledsna-
den (!) tagit öfverhanden till sådan grad, att rättnu
hvarannan officer tager afsked». — »De hafva blifvit

•) Kein, I: 86.

**) Otto Henbik Nobbbnsköld, som med synnerlig utmär-
kelse tjenat i franska flottan, innehade i slaget vid Hög-
land den vigtiga befattningen af stor-amiralens flagg-
kapten och ådagalade dervid ett särdeles tappert förhål-
lande.

. — 113 —

efterföljde till och med af underH>fficeFarne. Det
år en smitta, som intager alla på en gång och
hotar att bli allmän. Det är svårt för konungen
att finna sig i denna ställning och ännu svårare
att veta hvad han skall göra. Så allmänna. afsked
vålla den skadligaste verkan inom oss och sprida
förskräckelse till sjelfva soldaten, som tror sig öfver-
lemnad till offer åt faror, dem hans mera upplysta
officerare föresett och velat undvika. Kungen kan
ej tvinga någon att tjena och nu .ej gerna se, att
någon går bort. — Jag ser ingen strimma i den
natt, hvaraf vi omgifvas, och de små ljus, som der
ännu tindra, kunna bortskymmas af det allramin-
sta». — Detta skrefs den 23 juli, således halfannan
vecka före anfallet emot Fredrikshamn. Följande
dag fortsätter antecknaren: »Alla officerare vid Dal-
regementet och största delen af Södermanlands be-
gärde i går afsked. Genom öfverste (Maurits)
Klingspors omsorg och möda hafva de förre blifvit
öfvertalade att vänta ännUy och general Siegroth
arbetar med de senare. Flera andra korpser hafva
gjort det samma, ehuru ej så mangrant. Öfverste
Strömfelt har vid sitt regemente afböjt detta ut-
brott, och äfven, mycket bidragit att blidka (!) Jön-
köpings, sQm enhälligt yttrade denna begäran.

I förra finska kriget (1742) var åtminstone ett

Sv. Akad. Eandl. 42 Del ,8

— 114 —

påfti» som oiuiersiddde saJicen, men här finds iclce
mer in ett, stäldt emot konungen och allt favad
han gör, klagan<ie öfver författmngarne, öfver an-
stalterna, och mpnadt med regeringsformen, i an-
ledning hyaraf kungen ej kan göra ett anfallskrig
och de ej tvingas att emot sin ed följa så orätt-
visa företaganden. Jag bedrager mig ej, att denna
ton ^^^ inom åtta dagar utspridd ^*^ är en verkan
af hemliga stämpHiigar, af Rysslands penningar och
förf&relser inom <oss, och af en hop Svenskar, nog
låga att emottaga de förra och låta tjusa sig af
(de senare. Man igenkänner i regementena lynnet
af. de provinser, från hvilka de komma, ooh de

personers röst, som ��ro tnest böjda emot konungeö.
»t
Ostgötarne äro ensamt derifrån undantagne, oaktadt

de bo kring grefve v. Fersens egendomar;, men

sotna officerame der alltid haft disputer med herr^

skapema, har den gamle tribunens lärdom ej ver^

kat hos dem. Jag tmr med nog anledning,, att vi

iifo här omgifna af ryska spioner, och att dessa

hjelpas af våra egna. Jag väntar att se ^t nyt^

utbrott ske, då fråga blir att gå öfver gränsen. — ^

Äjelfva de regementens tystnad, som ej följt siöa

medbröders exempel, kan ej trygga mig. De kunde

till ett aftaldt ögonblick dölja sitt öfverensstäm^

teande med de andra. Under dét att allt sönder-

slites på sådant vis, har kungen likväl återvunnit

— 115 —

en korps, som för några dagar sedan Tille göra
som de andra. Denna korps var amiralitetet —
Han räkiutr äfven derpå, och i fall något våldsamt
skulle hända, litar han på sjö-statens hjelp, som
denna senare formligen .tillbjudit konungen genom
hertigen, flottans chef. Gud late oss ej komma i
den olycksaliga belägenheten att behöfva frukta ett
inbördes krig. — Jag hörde med rörelse kungens
utlåtelse, då han i dag emottog en inlaga från
major Strömberg vid Österbottens regemente. Vid
undfåendet deraf yttrade han: »det är utan tvifvel
ett afskeds-memorial som alla de andra». Men då
han fann, att det var en begäran om befordran
inom regementet efter öfverste friherre Leyon-
hufvuds afskedstagande, sade han: »Herre Gud!
skall jag finna mig i jdcn ställning, att då jag förr
varit så pl4ga>d af dem som begärt tjenster, jag
nu skall anse en ansökning som en lycka!» — Det
var väl att han reser. Han slipper att emottaga
fl^ra missnöjdas afsked. — Måtte försynen vaka
öfver hans dagar, aldrig mer dyrbara än nu, och
ej försåtet sväfva omkring hans steg! -^^ De fy ska
fångarne hade berättat, att endast några skepp
hunnit väl utredas, att .man tvungit folk om bord
hvar jnan funnit dem på gatorna^ att de voro illa
hålhaa. — Och det är då som vi, med vår oenighet
inom oss, förderfva hvad vi vunnit genom våra

— 116 —

vapen; det är den stunden vi välja att upplysa
vår granne om våra hemliga tänkesätt och liksom
bjuda honom att fortfara, för att slutligen kufva
ett folk som söndrar sig sjelf och undandraget sig
«itt eget försvar. — Vi vilja likna England. Vi
taga af dess ädla folk endast dess fel, men vår
svaga karakter lyfter sig ej till dess dygder. Som
Engelsmännen träta vi inom oss och häda både
kung och regering; men vi förena oss ej, som' de,
emot det allmännas fara; vi glömma ej, soni de,
småsaker vid åsynen af de stora, och enskilda af-
sigter hvila ej här, som hos Engelsmännen, då
fråga är om fäderneslandet och det hela. — Den
25 juli. Min dag begyntes med besök af öfverste
Sebastian Leyonhufvud, som tagit afsked och som
först bröt isen med detta olyckliga exempel. Som
han är en förtjent man och en god officer, har jag
gjort mig möda att tala med honom uppriktigt.
Jag har tydligen kunnat märka, att det är egen-
kärleken och en stolthet, sårad öfver att ej hafva
varit rådförd, som vållat hans bortgång. Denna
känsla insvepte sig i målningen af det elaka till-
ståndet och rikets fara, den ett ömt samvete ej
kunde se beredas, och ändtligen framkommo några
betraktelser öfver regeringsformen, alltför svaga att
vara de rätta, men nyttiga att sätta färg på en
förtörnad ärelystnads klagan. — Sådana äro de

— 117 —

flestas skäl, sådana de hjeltar, som fakta för vår
firibet, och sådana de rena afsigter, af hyilka de
uppeldas för våra grundlagar. — Jag slöt min dag
med att emöttaga öfversten baron Fleming, som
äfven tagit afsked. Jag orkade ej upprepa hvad
jag i morse sagt hans svåger. Han uppehöll mig
i två ängsliga timmar, och jag var nog 'olycklig att,
då han lemnar allt i verlden, blef min kammare
det enda, hvarifrån han ej ville taga afsked. —
Under denna villervalla är det en glädje att få
göra rättvisa åt generalernas tänkesätt och upp-
förande. De hafva med värdighet, trohet och styrka
gjort allt att hindra det allmänna afskedstagandet,
och utan deras möda tror jag att halfva armén i
denna, stunden varit utan befäl» *).

Här nedlägger Oxenstierna sin penna. Han
lemnade kungen, för att återvända till Sverige, och
var således icke vittne till den stora brytning, som
uppstod när de sammansvurne vid Anjala bort-
lade all förställning. Hans skildring af de då timade
uppträden hade eljest sannolikt belyst flera nu
dunkla drag.

Stedingk, som vid sin afskilda korps senare
erhöll kunskap om afskedstagandet i massa, skrif-
ver derom till konungen den 4 augusti: »Man sä-
ger mig, att 180 officerare af hufvud-armén fordrat
sitt afsked. Denna feghet förvånar och upprör mig.
O Se bilagan 3.

- 118 —

Skalie man än hotar mig med Goertz' öde, så kan
jag ej återhålla de sorgligaste betraktelser öfver
drag, som befläcka ,yår tid, så olik fädrens. Men
det ges en klass, som bibehållit sitt mod och sin
dygd. Jag har här sett soldater dö som hjeltar».
Ofyerväger man sinnesstämningens allmänna
beskaffenhet, så synes det gränsa till det änder-
bara, att konungen förmådde föra hären öfver grän-
sen. Når afskedstagandet begynte, tillstyrkte TolL
att icke bevilja det, utan framför den uppstälda
armén kassera en officer, nog glömsk af äran och
sin pHgt för att under flygande fana öfvergifva sin
post *). Må hända hade haii rätt, må hända icke.
Det är bekant, att de missnöjde, som utförde
största delen, afvaktade och sökte itillfälle till öppen
brytning med konungen, hvars frihet och krona
ingalunda voro säkra, i fall de behållit öfverhauden,
hvilket åter icke varit otänkbart, då de generaler,
på hvilka han hufvudsakligt kunde lita, — Sieg-
EOTH, Plåten och Stedingk, — befunne sig med
sina korpser på andra ställen, hvadan konungen
var så godt som i de upproriskes våld **). Att

*) ToLLS biografi, sid. 44.

*•) När konungen talade till soldaterna vid Hussula, der det
första försök till utbrott af myteriet förekom, utgjordes
tropparne, såsom ofvan är anmärkt, af Abo och Björne-
borgs regementen samt Nylands dragoner (hvilka rege-
menten fördes af de missnöjda öfverstarne Hästssko, v.

- 119 -

wder sådana förbåUandeo öfyeräkridai krigda^rm^
och bruka våld, der man ej har makten, var laa
utoiiamngf hvars utgång syntes högst äfventyrlig
och Sjpm kunnat sluta med inbördes strid. Koqui^
gaii föredrag aaväsidaodet af sin föroxåga att vii|i«»
och öfvertala, hvanoaed han nyss lyckats stilla mm^
belåtenheten inom flottan.

Emellertid kan man sluta till konungens käqs-^
lor i ett sådant ögonblick» då, efter vapenbragd^est
vid Högland — den första ärofulla för svenska^
vapaen sedan Karl XII:s tid — och med förhopp-
ning att låta den följas af Fredrikshamns eröfring«
hans här ville tvinga honom att återy|Lnda inom
egea gräns och låta fienden föreskrifva både fred
och återställande af, det statsskick, som skulle göra
Sverige å uyo till lydland under främmande makr*
ter, — och detta allt i en stund när konungen
med skäl kunde tro sig förvissad om framgång och
seger. Armfelt tecknar ställningen vid Fredriks-
hamn sålunda:

»Jag hade i Fredrikshamn skaffat mig tillför-
litliga spioner. Alla berättelser förenade sig den,
att i hela ryska Finland e] voro 5000 man, och

Ottsb och Montoombby), h^artill koHimo Kymmene-
gårds bataljon samt särskilda bataljoner af Tavastehus,
Dlfsborgs och Stackelbergska regemeatena. Näppeligen
kunde konungen lita på mer än de tven^e siatnäxanda.

— 120 —

aU kanoner och ammunition fattades i fästningame.
Jag gaf Hans Maj:t underrättelse härom, hvilken.
ändteligen med oändliga svårigheter fått svenska
armén i rörelse och nu sjelf kommit till Hussula
under Fredrikshamn^ der finska armén fattat posto.
Uti en krigskonselj, söm hölls hos mig vid Summa,
blef beslutadt att attackera Fredrikshamn *). Gene-
ral Siegtoth skulle göra en déscente emellan Vi-
borg och denna fästning, och Hans Maj:t från
Hussula samt jag i och med detsamma från Summa
rycka fram för att bemästra oss de utanverk, som
voro nyligen anlagda och temligen illa sins emellan
soutenerade. Siegroth gjorde sin landstigning, at-
tackerade och retirerade sig**). Jag med min lilla
korps uppfylde de ordres jag fått, men , Hussula-
armén blef orörlig. En blandning af förräderi och

*) Planen till Fredrikshamns belägring var uppgjord af öf-
verste Anckaksvääd uti krigskonseljen i Helsingfors den
4 juli, eller en månad före ifrågavarande anfall. Det var
förmodligen för att närmare sammanråda derom, som
öfverläggning hölls i Summa.

**) Nemligen efter befallning af konungen, att, då anfallet
från äussula icke skett, egde generalen frihet att, om han
ansåg det nödigt, återgå till flottan, v. Schantz, I. sid.
36. Under hållen öfverläggning derom var öfversten för
Jönköpings regemente grefve v. Schwerin den ende, som'
yrkade på anfallets fortsättande och lofvade taga fästnin-
gen inom 12 timmar, men de öfrige röstade för återtåg.
Förräderiet hade redan utbrutit i Hussula-armén. Jfr
Ebin, I: 71, 72.

— 121 —

syaghet hade betagit denna armé caurage, disciplin
och känslan af all ära och alla skyldigheter, och
konungen fann sig nödsakad att skicka general
Siegroth och mig ordres att gå tillbaka. — Lyckligt-
vis förstodp Ryssarne ej att profitera af min olycka
(under återtåget), och jag kom åter till mitt läger
utan stor förlust. Der voro redan före mig ut-
skickade från Hussula-armén, som skulle förvilla
hufvudet på^ mina officerare: de sade, att vi voro
tagne i ryggen af 12,000 man Ryssar, som mar-
scherade f|rån Villmanstrand, — att 20,000 komma
från Petersburg, och att fred tillböds med stora
fördelar, så snart vi voro inom vår gräns. Jag
hade i mina händer allt som behöfdes för att be-
visa motsatsen; ty ordres till kommendanten i
Fredrikshamn voro gifna att kapitulera så snart
han såg oss göra allvar, och med allt hvad han
kunde af troppar, kanoner och munition begifva
sig till Viborg» *).

Man sammanfattar vanligen hela den upprori-
ska rörelsen under gemensam benämning af Anjala-
förbundet. Det bildade dock endast slutscenen; men
hda anläggningen kan rättast delas i tre bestämda

*) Enligt författarens af Fredrikshamns historia (Wikmans)
anteckningar skulle traditionen i Fredriksbamn äfven for-

. mala, att kommendantens afsigt^var att kapitulera, jerest
han hårdare ansattes. Jfr Rsin I: 72.

— 122 --

^kiftea, bvaraf det första föregick koaqngesi? an-
komst till Finland, då maa af handlade frågan att
ej gå öfver gränden, hvilket beslut dock, som yi
Mtt, strandade emot koaungeas behjertade upp*
trädande, hvarefter intet försök i dylik våg våga-^
des så länge han fans på stället. Andra akten,
af skådespelet uppfördes i tysthet af cheferna på
Återtåget från Fredrikshamn, i Likala« der under-
handlingen med fienderna utgjorde föremålet; den
tredje akten utfördes i Anjala». der de samman--
svurne öppet uppträdde med sin förklaring, vädjande
till svenska folket. Hufvudhandlingen i Hussula
Tar myteri^ i Likala förräderi^ i Anjala uppror. Del^
tagarne, som under det första skiftet visade sig som
mismöjde, delade sig vid Likala, der de verkliga
tänkesätten närmare trädde i dagen, i tre flockar,
hvaraf den första och talrikaste utgjordes af s. kn
Jrihetsmän^ som önskade återföra frihetstiden ; den
andra bildades af s. k. sjelfständighetsmän, hvilka.
arbetande på Finlands afsöndring från moderlandet
jsåsom sjelf ständig stat, och den tredje bestod af
Hj/ssvänner, hvilka åsyftade* förening med Ryssland,
Den sista klassen var den fåtaligaste, men fördes
af de slugaste ledarne, hvilka snart fingo »sjelf-
ständighetsmännen» i snaran, hvarefter begge öfver-
flyglade »frihetsmännen», som voro de kortsyntaste,
och önskat kunna vända om, när de sågo sig vid

— 123 —

upprorets brant Slutligen böra nämnas de enfaldige,
ett betydligt antal, som, under det de menade är-
ligt med både konungen och fäderneslandet, fram-
skötes af förrädarne såsom skylt, för att genom
sina fläckfria namn förvilla det allmänna omdömet
öfver företagets verkliga beskaffenhet. Vi skola
åfven framgent använda dessa benämningar, för att
beteckna hvilka åsigter hvar och en af de hand»
lande tillhörde.

Att en konung, befinnande sig i fiendeland, om-
gifven af en krigshär som stod i full underhand-
ling med den fiendtliga, likväl ej ett ögonblick för-
lorar modet, utan genom klokhet, ihärdighet och be-
slutsamhet omsider lyckas att föra de uppstudsige
och tvekande i striden, och, efter trenne års kamp
mot en i stridskrafter öfverlägsen motståndare,
slutar med seger, — detta är en bragd, hvartill ej
många motstycken torde uppletas i häfderna. Hos
ett mäktigt parti inom Sverige väckte dock mot-
gången vid Fredrikshamn lika stor skadeglädje, som
de vid slottet i Stockholm upphängda fiendtliga
segertecknen från Högland framkallade förtrytelse*).

*) »Då i Stockholm Te Deum sjöngs öfver slaget vid Hög-
land > syntes många' visa en ilska, som hellre sett flottans
nederlag. Man berättade med fägnad, huru de finska che-
ferna grälade, att kriget börjat utan ständemas hörande,
samt omtalade med lömsk glädje, att Finnarne icke ville
erkänna någon fiendskap med Byssarne. De missnöjde

— 1'24 —

Sammansvärjningens trådar voro så fintligt
spunna, att deras fullständiga utredande innebär
ej rin^a svårighet, eller rättare ej kan till alla
delar lyckas, då man ej har tillgång till fiendens

utbredde förskräckelse i Sverige med sorgfällighet och
bådade redan en lika förödelse som den, hvilken 1719
och 1721 öfvergick svenska kusterna. — Då man började
utgifva riksgäldssedlar, sökte de missnöjde på allt sätt
störa deras kredit, — afskrämma folket från att lemna
sina. varor för dessa sedlar». Barfod (efter Eheenström),
77 — 86. — »En stor del af adeln, i synnerhet de som
varit betydande vid 1786 års riksdag, gillade öfverljudt
och upphöjde till skyarne arméns uppförande. De gåfvo
dem namn af frihetens stöd och förfåktarey af redliga
patrioter, — ett namn, som de, liksom till kännemärke,
tillegnade äfven sig sjelfva och folk af deras tänkesätt.
Allmänheten tänkte annorlunda». Adlerbeth, Hist. Änteckn,
- I: 52. — Gjörwell berättar, att hans renskrifvare Stechau
råkat illa ut för folt och polis i anledning af sina »pa-
triotiska» tänkesätt. Den 22 juli, då segern vid Svensk-
sund firades, kom Stechau i upprymd sinnesstämning uti
slottsgångarne och började hålla tal till menigheten, men
hejdades af Liljensparre, som satte honom^ i »n:o 5
under rådstugan». Detta ansåg Gjörwell som en lycka,
ty om Stechau fått tala ut om »de ryska troféerna», så
hade han af folket säkerligen ansetts som »en svensk-ryss
och varit om en hals, ty den natte A taltes intet hassleri».
Allt konungskt var en sådan patriot förhatligt. »För
några dagar sedan» — tillägger Gjörwell — »får han
se kongl. sekreteraren Leopold på gatan,- faller häröfver
i en gruflig nitälskan, rusar på honom med käppen öfver
hufvudet och helsar honom med följande o-akademiska
talesätt: du lögnaktiga konunga-skald — du guds/ömekare,
o. 8. v.» Gjörwslls brefvexling, XIV dden, n. 70.

— 125 —

hemliga handlingar. Oaktadt all skicklighet att igen-
sopa spåren, skönjes dock hvar räfven, hvar is-
björnen och hvar fåret framgått. I allmänhet har
ej betviflats, att planen varit uppgjord i ett främ-
mande kabinett, efter gifven anledning från svenska
sidan *). Trenne män, som grundlade detta krigs för
Sverige olyckliga utgång, qvarlefde för att tjugu
år senare, då Gustaf III var borta, fullborda hvad
han förekom: Finlands lösryckande från moder-
landet.

Att ryska befälhafvaren före konungen i Sve-
rige hade kännedom, huru svenska hären skulle
förhålla sig vid Fredrikshamn, upplyses af följande-
Vid de förhör, som höUos inför general-krigsrätten
öfver de sammansvurne, hade uppdagats, att guver-
nören i Viborg, general v. Guntzel, den 6 augusti
till general Hastfehr, hvilken fortfor att blockera
Nyslott, aflåtit en skrifvelse, deri ryske befälhafva-
ren tillkännager, att han »af sann menniskokärlek
och granskaplig vänskap ville meddela den under-
rättelse, att samtliga finska troppar deklarerat sin
konung, det de på intet sätt låta beqväma sig att
attackera hennes ryska kejserliga majestäts troppar»;

*) »11 n*e8t aucun doute,que ce singulier événement ne soit
Teffet d'une trame de trabison ourdie dans le cabinet de
Petersbourg, dont Sprengtporten était Tami et Torgane».
SiNCLAiKS memoirer.

— 126 —

hTarjemte Guntz£L säger sig blifvit anmodad alt
f^r kejsarinnan framlägga den finska arméns tänke-
«litt, hTilket han äfven gjort; och som han för-
modade allt detta vara för Hastfehb ännu obe-
kant, ville han underrätta honom derom, med åt-
Tärning att följa sina landsmä,ns efterdöme och
genast lemna , det ryska området^ så vida han ej
ville blottställa sig för anfall af de tvenne starka
korpser, hvilka ryske öfverbefälhafvaren Muschkin
PuscHKiN, på GuNTZELS föreställning och till und-
vikande af blodsutgjutelse, ännu qvarhöU*).

Denna brefvexling emellan finska hären, Musch-
kin PusCHKiN, GuNTZEL och Hastfehr, samt afvak-
tände af svar från Petersburg på de sammansvur-
nes framställningar, vållade tidsutdrägt. Guntzels
bref var af den 6 augusti. Uppgörelser med fien-
den synas egt rum en eller annan, vecka innan
svenska hären var samlad till angrepp för Fredriks-
hamn, som skedde den 4, och man kan således
lätt förklara både Hussula-arméns overksamhet och
konungens befallning till Siegroth att ej äfventyra
sin korps, utan draga sig tillbaka, om han ej an-

*) Sinclair och Adlerbeth instämma i enahanda uppgifter.
Den senare tillägger, att svenska häre'iis beslut .att icke
gå «fver gränsen bliMt af general Guntzel, på härens
^en unmodan, ani^äldt hos kejsarinnan, ffist. Anteckn.,
1 del. sid. 49.

— 127 —

såg sig siker att ensam verkställa företeet; ehuiu
inom armén utspriddas, att komiogen ej visste hvad
kan ville^ som den eba dagen befalde angrepp och
den andra återtåg, hvilken anmärkning npprepats-
i eii mängd anteckningar om kriget.

InnaB Guntzels bref ankom hade dock upp*
röret spridt sig äfven tiU Hastfehrs korps. Ste-^
DIN6K, som närmast honom egde bdFälet, skrifyer
till konungen den b augusti : »Eders M aj:t är ovär^ ,
digt förrådd, — De finska regementenas chefer
hafva hitsäiidt en officer, som anlände i går, för
att meddela oss d^ras beslut att icke öfverskrida
gränsen och anmoda oss att sluta oss till dem.
Deras modlöshet är gränslös och den målning de
lemna af arméns ställning samt öfriga förhållanden
är säkerligen öfverdrifven. — Jag talar andan ur
mig, fto att öfvertyga dem att vår räddning beror
af vår tapperhet; att det är omöjligt att lita på
m. vredgad fiendes löften; att man vilseleder dem
för att vinna tid, och att de skola upplefva den
^ammto att få vandra hem noi^d ryskt pass och
påsen på ryggen, som för 46 år sedan. Allt är
fåfängt; de tro sig vinna getK>m mild * behandling
af fienden, hvad åe misströsta att vinna med sitt
svärd. Om jag icke misstager mig, hafva redan
hemliga underhandlingar med de ryska generalerna
genom någon af de finska officerarne blifvit inledda^

— 128 ~

Giintzels sändning förvissar mig deroiu. •Emellertid
vinner modlösheten insteg hos vår lilla tropp, so^i
hittills visat det största nit; den tror sig öfvergifven
i främmande land»*).

Konungens egna bref måla bäst hans sinnes-
stämning, närmast före och efter den stora sam-
mansvärjningens upptäckt. Den 1 augusti — innan
något förräderi var honom bekant och sedan han
omsider fått hären i rörelse att anrycka emot
Fredrikshamn — skrifver han till Armfelt: »Ni,
min vän, som är direktör af operan, har ofta sett
gudar nedstiga just enkom för att draga skåde-
spelarne ur förlägenheten. Det är också hvad som
håndt oss i dag. Siegroth har gjort sin landstig-
ning i rattan tid för att få Finnarne att mar-
schera. Allt skall utföras efter den öfverenskomna
planen». — Detta bref skrefs dagen efter det my-
teri, då de finska öfverstarne förklarat att solda-
terna vägrade gå, men konungen tog deras ed att
följa honom. Hit hörer äfven den af Sinclair be-
rättade händelsen, då konungen, som hörde Sicg-
ROTHS kanoner, ville bryta upp med hären, för att
skynda till Fredrikshamn, hvartill de missnöjde
dock så fördröjde anstalterna, att natten inföll in-
nan de voro i ordning.

*) Memoires posthumes du Feld-Maréchal Comte de Stedinghy
I: ill.

— 129 -r-

Den 5 augusti, sedan sammausvärjningens iao
kelse fallit, skref konungen till Abmf£lt: »Jag Till
€J tala om min sorg och min förtviflan. Ni delar
dem. Det tillhör de svage att beklaga sig; de
starke sluta bekymren i sitt bröst och söka medel
att upphöja sig öfver ödet. Jag ser ännu en ut-
väg att rädda vårt anseetide, så snart förråder
hunnit samlas vid Anjala. Då skola vi med de
trogne, som ännu återstå, gå löst på Yillmanstrand,,
angripa och slå general Michelson. I eftermiddag
tåga vi till Summa, der ni skall vänta mig. Om
det behöfs, skola vi stadna der, för att ej blott-
ställa er, och sedermera gå till Högfors och Kym-
mepegård»., — I svaret på Stedingks nyss anförda
feref yttrar konungen: »Jag delar eder harm öfver
de finska officerarnes uppförande och erfar en djup
smärta vid att se ett tappert folk hölja sig med out-
plånlig vanära. — Jag tillskrifver Hastfehr om hvad
som händt. Hade jag varit så väl understödd af
alla, som af er och honom, så skulle kejsarinnan
redan begärt fred, men lyckan har gynnat henne
och tillintetgjort alla beräkningar». — Häraf synes»
att han ännu trodde sig kunna fullt lita på Hast-
fehr.

De svårigheter, som konungen egde att be-
kämpa i , Finland, voro _ icke de enda. Samtidigt
emottog han underrättelse om Danmarks, hemliga

Bt. Ålad. Bandi. 42 Del 9

— 130 —

krigsrustningar och skyndar att meddela riksdrot-
set Wachtmeister, såsom regeringens ordförajide,
föreskrift om hvad som bör iakttagas. »Jag tror
— säger han — att man bör uppelda sinnena
och nationalhatet, medan jag genom mina under-
handlingar gör allt hvad jag kan för att hålla
danska ministeren tillbaka. Hvad troppars sam-
mandragande angår, tror jag, att man bör d^öja
dermed så länge möjligt är: l:o i anseende till
kostnaden; 2:o emedan de skulle för hastigt med-
taga förråderna, och 3:o emedan de komma att
ligga overksamma, hvilket är det farligaste för Sven-
skarnes lynne. Men landet och städerna böra upp-
muntras att sätta upp infanteri, som vi mest sakna,
och man bör låta de handlande förstå att, om vi
få krig med Danmark, skola kaparebref utfärdas
för att göra priser, hvilket man ej kan göra emot
Ryssland, som icke har någon handelsflotta. Det
gifves flera orsaker till den här rådande oreda,
men den förnämsta är Rysslands intriger och ka-
baler. Jag förbehåller mig att en dag få samtala
med er härom, när jag får det nöjet att se er.
Emellertid ber jag er icke oroa er för mycket.
Sakerna äro h^^arken i ett så förtvifladt eller så
dåligt tillstånd, att de ju icke kunna hjelpas».

Konungen hoppades alltid att kunna förena
sinnena . och genom en lysande vapenbragd åter-

— 131 —

ställa den fördunklade krigsäran. Ännu kunde han
emot 5 eller 6000 Jlyssar ställa 11,000 Svenskar,
hvilket under vanliga förhållanden icke syntes nå-
got oerhördt vågspel. Derom ville dock hans krigs-
råd öfvertyga honom. Afven förtjente krigare be-
svuro honom att sluta fred och sammankalla stän-
derna. £n sådan framställning gjordes af öfverste
Anckarsvärd. »Det vore att öfverhölja sig med
skam», utropade konungen. Då Anckabsvärd se-
nare återkom med samma föreställning, denna gång
i flera korpsers namn, genmälte konungen: »Jag
ämnar hvarken begära fred eller vända mig till
ständerna, af hvilka jag har intet att hoppas. Jag
ser väl att jag är öfvergifven af hela verlden, men
jag skall ej begå sjelfmord på min egen ära, och
jag skall stadna qvar här allena, till och med om
hela armén öfvergåfve mig». Anckarsvåbd ville
förklara sig, men konungen inföll med vredgad
blick och blossande kinder: »Jag har alltför länge
fördragit denna upproriska anda, hvaraf jag är
omgifven, och jag har ej skickat efter er för att
tala politik, som ni ej förstår, utan för att in-
hemta • råd öfver de dispositioner jag bör göra,
och jag förklarar er, att jag icke ämnar vika ett
steg tillbaka»*).

*) Utdrag af AnckarsVärdb journal, hos Bbkgman-Schinkel,
1 del. sid. 26.

— 132 —

Från Sverige kommao lika oroande tidningar.
RosENSTEiN skrifver: »Min unclerdåniga pligt tillåter
mig «j förtiga att sinnesstämiiingen är föga bättre
i landet, än i armén säges vara. Fruktan för krig
med Danmark och öfvertygeken att riket åt den
sidan är nästan utan allt försvar, hafva bragt de
flesta i ett slags förtviflan. De, som mest »kreko
för krig och talade stort, åro de som öka allmän-
hetens fruktan med försagda utlåtelser. Biksdrotset
och riksrådet Karl Sparre, som bäfvat för krig,
ärjo de enda som nu visa kurage och fermeté».

Anländ till Kymmenegård i ryska Finland,
några mil från Fredrikshamn, ville man förmå
konungen att gå tillbaka* i stället för framåt,
hvarom lifliga tvister uppstodo. Förhållandet be-
skrifves omständligt af general Sinclair. Genera-
len hade reat den 7 augusti från Helsingfors och
uppehållit sig några timmar i Lovisa, der han
föfmärkte mycken oro, missnöje och klander, som
mest oförbehållsamt uttalades af konungens egen
broder, prins Fredrik. Sinclair fann vid ankom-
sten till Kymmenegård samma sinnesstämning och
ett dödligt hat till general v. Plåten, hvilkenman
anklagade att genom sina råd styrka konungen i
tanken att icke draga sig tillbaka. De öfriga be-
svuro Sinclair att öfvertala konungen till det se-
nare, hvartill generalen svarade, att han vore kom-

— 133 —

men for att emottaga konungens befallning, men
ieke gifva konom råd* hvilka han icke begärt förut,
och det vore föga sannolikt att han nu skulle for-
dra dem. Det inträffade likväL Klockan emellan
4 och 5 på eftermiddagen kallades han till kon-^
ungen, som samtalade med honom ensanx till kl.
öfver 10 på aftonen. Han fan» kungen djupt be-
kymrad och orolig öfver sin belägenhet. Efter att
hafva meddelat sina befallningar rörande artilleriet,
önskade konungen inhemta Sinclairs tanke öfver
det strategiska af ställningen vid 'Kjmmenegård.
Sedan generalen lemnat en utförlig redogörelse for
sin åsigt deraf, yttrade konungen: »Ni är då af
samma tanke, som jag finper här 'de.n allmåot
öfvervägande, att jag bör draga mig tillbaka inom.
svenska gränsen?» — Derpå utvecklade' Sinclair
ytterligare sina skäl och slöt: »Jag bönfaller hos
E. M. att åtminsione för sin person lemna Kym«-
menegård, emedan det är utan exempel att en
monarks högqvarter utgör förpost, utan annan åter-
väg än ett trångt pass och fyra broar på svaga
pålar, hvilka ej kunna bära den påtryckning af
tyngder, som synes, oundviklig vid en hastig rö-'
relse af hären; och skulle en enda af d«8sa broar
störta in, . så återstår ej annat an att sträcka ge-
' vär och göra en voyage forcé till Petersburg. E.
M. torde förebrå mig. ätt se för mörkt, och att

— 134 —

fienden nästan aldrig gör allt hvad han kan göra;
i krig år dock säkrast att antaga hans användande
af alla de fördelar han verkligen kan ega». —
»Men», fortfar Sinclair, »huru förvånad blef jag
icke, när konungen svarade: »Nej, min general, jag
lemnar icke Kymmenegård, skulle jag än gå under
här, — skulle jag än föras som krigsfånge till
Petersburg; jag gör der må hända en förmånligare
fred än jag kan vinna här med vapnen», — »så
(slutar berättaren) öfvertygad var konungen om
sin förmåga att genom vältalighet och fin beräk-
ning beherrska menniskor>>. — Konungen . höll ord
och lemnade icke Kym menegård, utan stadnade
inom ryska gränsen, till dess han afreste från Fin-
land för att möta Danskarnes anfall mot Göte-
borg.

Samma afton då detta samtal egde rum upp-
satte cheferna för Hussula-armén, som dragit sig
till Likala, brefvet till kejsarinnan, hvilket afgick
följande morgon. Den derom hållna öfverläggnin-
gens ledare voro: oafhängighetsmannen, den till-
förne omtalade Valhalla-ordens styrande drott,
öfver-adjutanten major Johan Anders Jågerhorn*)
och majoren Klick, befälhafvande generalen Karl

*) Ingalunda att förvexla med majoren (senare generalen)
Georg Henbik JÄG£S^0RN, en tapper, konungen varmt
tillgiften krigare.

— 135 —

Gustaf Abmfelts måg. Begge adjutanter hos denne,
hade de länge varit Göran Magnus Spbengtportens
förtrogne och fortfarande underhållit hemlig bref-
vexling med honom sedan han ingått i rysk tjenst*).
Denne var själen i företaget; Jågerhorn var under
rådplägningen ordets man, Klick pennans. För-
vissade, att den verkliga planen skulle väckt mot-
stånd, må hända förkastats af * flertalet bland dem
som senare slöto sig dertill, yttrade ledarne intet
ord om Finlands afsöndring från Sverige, utan fram-
höllo uteslutande landets och härens olyckliga ställ-
ning. Man hade så länge utspridt och upprepat
sägnerna om förfelade krigsanstalter och soldatens
lidande, att det blifvit en allmän trosartikel. Fred
var således allas önskan, ehuru — såsom en häfda-
tecknare anmärker — det här blef krigarnes an-
gelägnaste omsorg att undvika det som tillhör deras

*) »Jägerhorn et Klick étaient Tun et Tautre, surtout le pre-
mier, ses éléves, auxquels il avait su (lepuis longtemps
inspirer un penchant décidé pour le projet perfide qu avait
enfanté le cabinet de Petersbourg déjä avant la paix de
1743, d'ériger'la Finlande en état indépendant. Ce projet
flatta Tambition démésurée de Sprengtportén, qui y vit,
avec le grand crédit et le parti qu'il avait parmi les
Finnois^ une voie ouverte de jouer un premier röle, celui
d'un second Cromwell. Il le remit sur le tapis entré ses
confidens intimes, qui y virent aussi un chemin å frayer
pour eux å des grands röles. Il ne manquait plus que
Toccasion». Sinclair.

— 136 —

yrke*). Jågerhobn sade sig derföre fallit på den
tanke, att man, för ernående af en lycklig fred,
borde vända sig till kejsarinnan, hvilken till följd
af sin anborna iiögsinthet ofelbart skulle bevilja
den samma. Innan förslaget framståldes allmänt,
hade han enskildt meddelat det, i främsta rummet,
till öfverste Håstesko och öfverste-löjtnant baron
Otto Klingspor, hvilka biföUo, hvarefter Hästesko
lemnade del deraf åt öfverste v. Otter, som jem-
väl instämde. Af vigt var emellertid att vinna
öfverbefälhafvaren general Armfelt, hvars anseende
inom hären, i förening med hans både fosterländ-
ska och konnngska tänkesätt, skulle häfva alla be-
tänkligheter hos de tvekande och ingifva förtroende
i det allmänna om afsigternas renhet. Jågerhorns
första försök (den 6 augusti) aflopp fruktlöst. Föl-
jande dag «ökte Hästesko och v. Otter attöfver-
tyga generalen om nödvändigheten att genom ifråga-
varande steg rädda fäderneslandet och hären, men
med lika liten framgång. Tredje dagen medförde
de baron Otto Klingspor, bröder till den hos
konungen anstälde Maurits Klingspor, som egde
konungens förtroende. Då han för Armfelt be-
dyrade, att konungen, som längtade efter fred, men
sjelf icke ville begära den, skulle med nöje se, om

O Rein, I: 85.

— 137 —

första underhandlingen öppnades af andra, böljade
ÅBMFELT att se frågan ur en annan synpunkt*)-

*) äLcs deux confideus de Sprengtporten s'étaient adjoint un
troisiéme, — sans toutefois le mettre au fait du grand
secret de la trahison au sujet de Tindépendance de la
Finlande, — baron Otto Klingspor, lieutenant-colonel du
régiment de Björneborg, homme ambitieux, intriguant,.
avide de faire fortune å tout prix, et qui passait k Fin-
lande — non comme Jägerhorn comme un oracle — mais
pour intriguant de cour, qui y avait d«s relations intimes
avec des personnes qui approchaient le roi de plus prés,
non seulement parmi les satellites de la garderobe, mais
méme dans Tintérieur du cabinet des premiers favoris et
des confidens de Sa Majesté. — Klingspor fut le mobila
qui écarta tous les scrupules du general Armfelt et des
chefs des corps finnois, et qui persuada et décida prin-
eipalement le general de consentir å la proposition de
Tenvoi de la notc, — en^Tassurant quil savait de bonne
part qu une telle démarcfae patriotique, loin de déplaire
au roi^ serait un service tres agréable å S. M. dans la
conjuncture embarrassante oti EUe se trouvait en ce mo-
ment. Ce fut Klingspor seul qui porta Armfelt å préter
Toreille k la proposition perfide de Jägerhorn, et å Tetivoi
de la note». Sinclair. — Samme antecknare gör följande
korta karakteristik af de deltagande i sammansvärjningen:
»Sprengtporten en fut Tame, Jägerhorn et Klick les ac-
teurs principaux, Otto Klingspor le paillasse, le gene-
ral Armfelt et ses compagnons les dupes, et Hästesko la
victime. Jägerhorn et Klick furent aussi les seuh qui,
lorsque cette piéce fut m«nacée d'un dénouement tragique,
prirent le parti prompt de mettre leurs personnes en streté,
et passé rent en Eussie pour se garantir du supplice des^
traltres å. la patrie». Sinclairs berättelse i denna del
bekräftas af rättegångshandlingame.

— 138 —

Jägerhobn bedrog Abmfelt gonom Klingspob, som
sjelf var förd bakom ljuset af den förstnämnde i
afseende på sjelfva anläggningen, hvilken han be-
främjade, således ett tredubbelt bedrägeri, der fä-
derneslandet blef det mest bedragna*). Ännu an-
4ra drifkrafter sattes i rörelse för att bestämma
lionom till det vådliga beslutet. Han emottog bref,
i hvilka man hotade med det strängaste ansvar för
deltagande i ett orättmätigt krig**). Sjelf uppger
han, inför general-krigsrätten, dessa samverkande
bevekelsegrunder att med sitt hamn besegla en
handling, som han ansåg icke brottslig, utan foster-
ländsk och förtjenstfuU. Olyckan ville, att han

*) Den 13 oktober skiifver han till sin brorson, gunstlingen
Armfelt; »Je nai fait cette démarche que par une sotte
crédulité de me laisser persuader par quelqu*un qui avait
des liaisons ä Ut cour et que je croyais aussi attaché au
roi que moi, que cette démarche donnerait lieu au roi
de commencer une négociation de paix>». General-krigsrät-
tens protokoller, sid. 300. Han förklarade till protokollet,
att den här åsyftade personen var Klingspok. Sid. 305.
^*) Han yttrar vidare i ett bref den 13 augusti till samme
brorson: »Toutes les lettres que nous recevions de nos
amis contenaient que nous autres répondrions de nos tetes
un jour devant la nation de ce que nous avions passé
la frontiére, et sur tout la votre et la mienne, apres que
tout a si mal réussi». Nämnda protokoller, sid. 298. Då
Klick skulle underteckna brefvet, ville svärfadern hindra
honom, men Klick sade: »att då' alla andra visade j!76t/rto-
iism, kunde han för ingen del gifva någon deruti efter».
Ders. sid. 308.

— 139 *—

icke förrån efteråt fick läsa konungens förklaring
den 21 juli om anledningarne till kriget, bvaraf
han genast insåg sitt felsteg*). Genom en var-
nande förkänsla — åfven en dröm, såsom han
skrifver till sin brorson, — hade han gjort allt för
att undvika befälets emottagande; han hade äfven
redan begärt afsked på grund af ålder och för-
svagade krafter, och hade således kunnat undvika
att inblanda sig i den vidtutseende frågan, men
han var så öfvertygad att dermed rädda konung
och fädernesland, att han ej blott icke ville vägra
sitt deltagande, utan när konungen lät genom öf-
verste-löjtnant baron Leyonhufvud bjuda dem till-
gift, som erkände sin förseelse, nekade den gamle
på den grund, att handlingen, långt ifrån att vara
klandervärd, skulle bereda konungens och foster-
landets räddning. Hans efterdöme verkade emeller-
tid på de ännu obeslutsamme. Namnet Armfelt
under brefvet till kejsarinnan gaf mer än något
annat ett slags sken af sannolikhet åt det af de
sammansvurne — efter företagets misslyckande —
utspridda rykte, att konungen var medvetande af
anläggningen och uppmuntrat dertill; h vilket före-
gifvandes orimlighet — som frambättre skall visas
— icke hindrar, att dikten ännu tros af mången»

O Ders. sid. 300.

— 140 —

den dug sam är. Bland de mörkare dragen hos
Anjala-förbnndets ledare är det, att sedan de genom
diktade uppgifter förledt den redlige, men lätt-*
trogne anföraren till en lagstridig handling, hvälfva
skulden på honom, under föregifvande att det varit
»en ihsuke>^ att vägra underskrift, sedan denne
vördnadsvärde man tecknat sitt namn.

Brefvet till kejsarinnan är alltför märkvärdigt,
att ej det hufvudsakliga deraf må här framläggas.
Skrifvelsen begynner:

»Sedan underskrifhe kommenderande general och
chef för härvarande regementen och korpser, såsom
underkastade militärisk ordning, uppå befallning sam--
manstött, i ändamål att försvara rikets gränser for
befaradt inbrott, och derifrån blifvit beordrade atl
passera de samma och intaga de possessioner Edeis
Kejserliga Majestäts troppar godvilligt öfverlemnat,
har det skett utan riktig kännedom af hvad der-
igenom åsfffiades, intill dess vi under murame af
Fredrikshamn hunnit eftersinna, att steg voro gjorda»
stridande emot nationens rättigheter^ kvilka vi ej
mindre som medborgare anse oss böra bevaka, äo
uppfylla våra mifitäriska skyldigheter». Skrifvelsens
författare förklara vidare »hela nationens gemen-
samma uppriktiga önskan, att en emg fred och
grannsämja begge rikena emellan måtte bibehållas,
som nu, till vår oro, en tid varit störd igencmi till-

— 141 —

stäHniogeii af några oroliffa hufvuden i staten, som
under täckmantel af allmänt väl dölja ensidiga af-
sigter». Hvad man efter denna inledning minst
ftkuUe ¥&nta är brefskrifvarnes anhåUan, att kej-
sarinman, sedan de beskedligt Tändt hem, ville åter-
skänka dem den del af Finland som förlorades i
freden 1743, men någon annan mening läref svår-
ligen kunna utletas ur följande ord: »och våge vi
uti underdånighet hemställa Eders Kejserliga Maje-
stäts onapröfvande, om icke säkraste borgen för en
så stadigvarande och nyttig fred vore för begge
riken, ^ i fall vårt land åter skulle gräntsas af de
landanaären det för ett hälft hundrade år sedan
haft. l)en illasinnade har då mgén anledning att
störa monarkiernas ro, och då Eders Kejserliga
Majestät gaf nationen ett vedermäle af sin bevågen-
het och ett tecken af sin uppriktiga glömska af det
framfarna^ våge vi tro att Eders Kejserliga Maje-
stät reste sig åen mest hedrande ärestod i tacksamma
grannars och nitiska bundsförvandters hjertan^^).
Slutsatsen af det hela blir således, att sedan sven-

*) General-krigsrättens protokoller, sid. 47. — I Hemliga Hand-
lingar, 1' delen, sid. 133, befinnes brefvet endast under-
teaknadt af Abmfult; men det underskrefs äfven af Hästi-
sko, v. Ottee, Otto Klingspob, P. af Ehnehjblm, G.
v. KoTHEN och Klick, såsom korps-chefer. Då Jägee-
HOKN i brefyet omnämnes som befullmäktigad budbärare
af handlingen, kunde hans namn ej synas derunder.

— 142 —

ska armén erhållit befallning att gå öfver lyska
gränsen, finner den rättast att vånda hem, hvartill
den begär fiendens tillåtelse.

Man har svårt att föreställa sig, det sådant
flutit ur en svensk ppnna, minst en svensk kriga-
res. Att konungen ej namnes, är naturligt, men
man lärer ej misstaga sig, att han åsyftas med den
»illasinnade», som velat med vapenmakt återtaga
den år 1743 förlorade gräns, hvilken brefskrifvarne
tro sig säkrare kunna hoppas af kejsarinnans ädel-
mod. Denna punkt lemnar emellertid ett nytt stöd
för sannolikheten, att denna gräns utgjort Gustafs
tillämnade fordran. Man har äfven trott att me-
ningen om Finlands gamla gräns inskjutits af sjelf-
ständighetsmännen för att vinna det finska folkets
samkänsla, och att den främmande hufvudredaktören
låtit orden qvarstå, väl vetande, att det var likgil-
tigt hvad brefvet innehölle i öfrigt, endast det ut-
tryckte vapnens nedläggande och undergifvenhet för
kejsarinnan. Originalet till denna note har tvifvels-
utan varit författadt på franska. Det är eljest knap-
past möjligt att förklara den olikhet i ordalag, som
förefinnes emellan särskilda exemplar deraf, hvari
meningen är den samma, men uttryckt på så skilj-
aktigt sätt, att ingen rad innehåller samma ord*).

*) Det är anledning tro, att planens egentlige anläggare och
^ högste, granskaren af skrifterna yar Markoff, tillförne

— 143 —

Emellertid hade sju officerare, i spetsen för 200O
man, tolkat svenska folkets tänkesätt för den makt.,
med hvilken riket var i krig, och om hvars bevågen-
het de anhöUo. Skulle sådant fallit dem in, om de icke
till större delen varit yilseförda af hemliga ledare,,
som voro förvissade om huldrikt svar? I detta svar
följes också den vanliga taktiken, att konungen skiljes-
från nationen, så att allt hat skulle falla på honom.

Jågebhorn anträdde sin beskickningsresa den
9 augusti. För att kunna, utan att väcka upp-
seende, aflägsna sig från lägret, sade han sig^ i
egenskap af jourhafvande adjutant, vilja besöka för-
posterna, och begaf sig ut till häst kl. 3 på mor-
gonen, åtföljd af Otto Klingspor, invigd i den
öfverenskomna scenen och i sättet att dölja Jåger-
HORNS blifvande längre bortovaro. Fyra dragoner
utgjorde betäckningen. När de framkommit till
sista förposten, vid Messekyle bro, stadnade Kling-
spor med eskorten, hvilken steg af hästarne för
att hvila, under det Jägerhorn red vidare, liksom
för att ytterligare se sig omkring, och han var
snart ur sigte för de öfriga. ' Efter en stunds vän-^
tan på hans återkomst hördes tvenne pistolskotts
Vakthafvande kaptenen vid förposten, von Knor-
RiNG, utsände patruller för att utröna hvad det var,

, ryskt sändebud i Stockhplm och aflägsnad på Gustaf*
IILs uttryckliga begäran.

— 144 —

men de iteryände efter ett pax timmar, utan att
hafva upptäckt någon fiende. Klinosfob hemkom
till lägret, tiil utseendet mycket orolig, och be-
rättade, att Jågerhobn, som ridit ifrån honom,
sannolikt hlifvit tillfångatagen af Ryssarne; ty efter
hans aflägsnande hade man hört skott frånsanuna
sida, dit han ridit. Emellan de invigde betecknade
dessa skott, att han kommit lyckligt fram^). Emel*
lertid anmäldes hos generalen hans tillfångatagande,
hvilket bekräftades senare på dagen af en rysk
• trumpetare, skickad från fiendtliga lägret, för att
begära saker tillhörande major jÅGEitfiOBN, hvilken
på morgonen tagits af Kosacker. Omtanken for-
drade, att han ej saknade den i kappsäcken be-
fintliga parad-uniform, då han skulle uppvakta kej-
sarinnan. Det tyckes, som hade de sammansvurne
sjelfve här spelt det slags komedi, som de före-
brådde Gustaf att ha låtit uppföra vid Pumala,
här likväl med riksförräderi till hufvudhandling.

Till den upproriska handlingens fullbordan upp- '
bröt den gamle general Armfelts korps från Likala
följande dag, utan befallning från högre ort, och
drog sig inom svenska gränsen, der den stadnade

*) Klingspob erkände inför general-krigsrätten, att Jägeb-
HOBN, »efter dem emellan träffadt aftal och till tecken att
han lyckligt framkommit, skjutit af sina pistoler». General-
krigsrättens protokoller, sid. 93.

— U6 —

vid Anjala, För att till detta återtåg förmå gene-
ralen användes det vanliga föregifvandet, att fien*
den nalkades med öfverlägsen styrka, hvilket var
fullkomligt ogrundadt*). De sammansvurnes afsigt
var att i Anjala invänta svar från Petersburg, in-
nan något finge bli bekant om underhandlingen,, på
det att denna och kejsarinnans bifall dertill skulle
på en gång kungöras såsom en fait accompli, hvar-
emot det vore fruktlöst att uppresa sig. Denna
beräkning förfelades dock genom ryske generalen
GöNTZELS ofvan antydda uppmaning till Hastfehr
att förena sin korps med deh upproriska hären,
hvilket Hastfehr skyndade att inberätta till kon-*
ungen, som genast infordrad^ Armfelts förklaring
öfver hvad sig vid Likala tilldragit. Då tystnad
ej längre kunde iakttagas, beslöto ledarne att taga
steget ut och höja upprorsfanan.. Samtidigt med
det svar, som Armfelt måste afgifva, utfärdade de
sammansvurne en Förbundets Deklaration^ redogö-
rande för de grutider, på hvilka de stödde sig, -^
en Förenings-akt, der medlemmarne svuro hvarann

*) Den gamle Armfelt var i allmänhet så litet böjd for
återtåg, att han vid Fredrikshamn skref följande biljett
till sin brorson : »För all del råd konungen att ej retirera,
ty då är allt förloradt». General-krigsrättens protokoller,
sid. 296.

Sv. Akad, Bandi. 42 Del. 10

— 146 —

trohet, — och ett . Cirkulär i armén, innehållande
förslag till nödiga förändringar i regeringsfornien.

ÅRMFELTS svar till konungen visar, att han
fortfor i sin förblindelse. Han talar om »renheten
af sina och arméns afsigter», och hoppas att hvad
de gjort och göra skall »gifva lugn och ro åt Hans
Maj:t». Han bilägger den nya upprorsskriften, på
det att »Kongl. Maj:t täckes deraf i nåder döma»
om sådana undersåtar icke åro värdiga att gifva
sin konung råd».

Den bilagda Förbundets DeJdaration, som skulle
fullborda att »lugna» konungen och öfvertyga ho-
nom, huru dess undertecknare »voro värdiga att
gifva sin konung råd», innebär de n^otsägelser som
äro vanliga der list och svek föra pennan. Till
en början förklaras, att, såsom orden lyda, armén
gått öfver gränsen »till följd af regeringsformen,
som stadgar att konungen eger kommendera sin
armé, och våra militäriska lagar, hvilka icke tillåta
att pröfva huruvida man bör lyda eller icke; men
då vi under marsch i fiendens land och under
murarne af Fredrikshamn intet märkt af ryska be-
fälhafvaren annat än defensiva steg, hafva vi fattat
den till visshet sannolika tanken, att anfallet af
svenska nationen är gjordt». Slutsatsen af denna
förklaring blir, att emedan, till följd af regerings-
formen, konungen allena eger befalla öfver ärmén^

— 147 • —

och l^rigslagame förbjuda soldaten att ifrågasätta
huravida han bor lyda eller ej, så började armén
att framför den första fiendtliga fästning, i stället
att anfalla, pröfva ordernas behörighet, och fann
sannolikt, att »anfallet af svenska nationen är gjordt».
Tröpparne, heter det yidare, »äro missnöjda med
ett krig, som vår mäktige granne på allt sätt synes
vilja undvika; de hafva icke insett någon n^/^a^ som
kriget skulle tillskynda allmänheten». Orsakerna till
återtåget voro );den härvs^rande arméns utslitna be-
klädning (efter en sommarmånad); total brist på
förfriskningsmedef; svårigheten att få proviant, som
redan märkts, då den öfver utsatt dag uteblifvit,
och knappheten af ammunition». Aumärkningsvärdt
är, att de högljudda klagomålen öfver ihjälsvultna
soldater och brist på belägrings-artilleri i de kla-
gandes eget manifest således inskränker sig till en
befarad svårighet att få proviant, som »redan mär-
kes»; hvarefter, och i stället att skjuta så länge
man kan, befälet finner i knappheten af ammuni-
tion, som ännu ej varit begagnad, anledning till
återtåg. Vidare yttras: »Gränsen, som våra troppar
betacka, anse vi tillbörligen bevakad, och vilja äfven
den samma, i händelse af anfall, till sista blods-
droppan försvara»; men litet längre fram förändras
försvaret derhän, att »med förtviflan måste vi tänka,
att det är icke oss och våra vapen, utan ryska

— 148 — •

nationens menskligbet, som vi hafva att tacka, om
Ti finna att mord« brand och förödelse icke rasat
öfver vårt fädernesland. Vi aro också osäkre, huru-
Tida öfyersten , baron Hastfehr med sin korps kan
bevara Savolax för ryska arméns inbrott, och i
händelse han skulle gifva vika för anfallet (hvartill
Anjala-männen sjelfve inbjudit honom), är hela lan-
det öppet och har intet annat än den aegrandes
ädelmod och mensklighet att lita på. I betraktande
af denna ohyggliga^ men sanna målning, hafva vi
tagit det beslut att, på sått närliggande bilaga ut-
visar, vända oss till Hennes Kejserliga Majestät
och försäkra henne om nationens tänkesätt. Utom
kärleken till fäderneslandet och omtanka om dess
ml, de första af skyldigheter, förbinder åfvenledes
den tro och huldhet^ vi svurit vår konung, att våga

sådant, vi hafva ansett vara redlige svenske

män värdigt att öppna medel till negociation tvenne
krönta personer emellan — — då vi intet annat
rådfråga än kärleken till fäderneslandet och troheten
för vår konung, med uppofirande eller åtminstone
äfventyrande af egna fördelar. I betraktande af
allt detta, med full lit till den höge lefvande Gu-
den, som ser renheten af våra afsigter, svärja vi
vid Hans heliga namn och vår heder att med
uppoffrande af blod och egendom söka afvärja de
olyckor som hota vårt fädernesland;, hvarfbre vi

— 149 —

äfvenledes härigenom, med samma heliga ed, oss
emellan sluta det fastaste förbund och stallbroder-
skap, för att hjelpa och bispringa hvarandra uti
alla de mål som med allmän och enskild säker-
het ha gemenskap»*). Man skönjer lätt, hvilka
ställen äro inlagda för att vinna Armfelts och
öfrige vilsefördes samtycke. Handlingen var försedd
med de fleste officerarnes underskrifter, då den till
konungen insändes **). Den förening af hyckleri
och hädelse, bländad med svassande talesätt om
kärlek till konung och fådernesland, dygd, heder
och sjelfuppoffring, som utmärker denna så kallade
»patriotiska skrift», hindrade den ej att vinna en
stor anklang, liksom sjelfva företaget helsades med
jubel af ett mäktigt parti i Sverige ***). Ett bland
soldaterna utspridt skaldestycke, kalladt Böst frän

*) General-krigsrätiens protokoller, sid. 49, 50.

**) Utom ledarne hade 111 officerare undertecknat, af hvilka
dock icke mindre än 49 sedan bestridt att de under skrif-
vit. Afven intygades, att öfversten grefve Leyonstedt
»med ifver och hotelser sökt förmå de tinder dess befäl
satte officerare att å förbundet lem na sina underskrifter».
General-krigarättens protokoller, sid. 851, 852, 853.

*'*) »En stor del af adeln, i synnerhet de som varit betydande
vid 1786 års riksdag, gillade öfverljudt och upphöjde till
skyame arméni uppförande. De gåfvo <dem namn af fri-
hetens stöd och forfäktare, af redliga patrioter, ett namn,
som de, -liksom till kännemärke, tillegnade sig sjelfva och
folk af deras tänkesätt. Allmänheten tänkte annorlunda».
Adlerbeth, Hist, Änteckn., I: 52.

— 150 —

arinén, tyckes ett återlju^ från den frihetstid, hvil-
ken man ville återföra, till motsats af slafveriet
under 1772 års regeringsform. Följande drag an-
gifva den deri rådande ton:

»Jag svärdet fått att /riket hägna,
Kan mista det, men ej som slaf;
Ty mod ger hopp, och det kan fagna,
' Som fri få läggas i sin graf.

Jag svärdet fått att kronan stöda,
Som på monarkens huf^ud är;
Men att med lagbrott frihet döda,
Pörgäfves man min arm begär.

Jag svärdet' fått att tappert strida
För dygd, for kung, för fosterland.
Men ej att träldomsfj ettrar smida
Omkring min landsmans fina hand.

Jag svärdet fått, men radens alla.
Som söken kränka landsmäns rätt.
Och frukta Du, som vill befalla
Enväldigt öfver tänkesätt!»*)

Om beskaffenheten af den frihet, som skulle
återföras under skydd af det i manifestet åbe-
ropade »Rysslands ädelmod», vittnar ytterligare det
utfärdade Cirkulär i armén, hvaruti fordras, bland
annat, att »riksens råd måste tillsättas efter 1720
års regeringsform» — »poliskammaren i Stockholm
afskaffas, såsom en emot folkets rätt och säkerhet

*) Heml Handlingar, I; 142.

— 151 —

stridande, arbiträr domstol» — och »motorerna till
den sista olyckan (kriget) uppdagas och androm
till varnagel afstraffas»*). Man kunde således emotse
rådsregering och ständernas kommissioner återupp-
lifvade.

Förbundets Föreningsakt fordrar i främsta rum-
met fred med Ryssland och ständernas snara sam-
mankallande. I öfrigt förekomma deri samma sjelf-
vederläggningar som i de öfriga skrifterna, och hvilka
motsägelser voro oundvikliga, då man, under det
man öfverger sin post, nödgas, för det allmänna
tänkesättets tillfredsställande, försäkra att man för-
svarar den till sista blodsdroppan, samt bedyra
laglydnad, medan man gör uppror, och kärlek till
konungen, under bemödande att återföra ett stats-
skick, der monarken ersattes med en namnstämpel.
Sjette punkten i närvarande föreningsakt lyder:
»Till rikets lagliga försvar uppoffra vi allt, ända
till sista blodsdroppan; vi förklara härjemte, att
vår afi^igt hvarken är att blanda oss i andra re-
geringsärenden, eller anställande af revolutioner, som
störta throner öfver ända, — vår afsigt är attåter-
lemna åt lagen sin styrka, åt konungen sin lag-
bundna makt, åt ständerna sina oförkränkta rättig-
heter; oss i allmänhet frihet, Åra och heder under

*) Ders. sid. 122.

— 1B2 —

den strängaste laglydnad». Slutligen anropas äfren
Försynens skydd öfver företaget, med följande ord:
»Att utföra detta vårt verk, förvänte vi Försynens
biträde, i förtröstan på vårt rena uppsåt, som för- '
enar fullkomlig vördnad för vårt dyra konungahus
med nitfull och öm sorgfällighet för det allmänna
bästa. Vare den niding ibland oss, som viker från
denna föresats, och blifve dens namn en skamfläck»
som sviker detta stallhrödraskap, det vi \ Treenig-
hetens namn sammanbinde och härigenom befäste:
så sant vi önske att Gud måtte oss hjelpa till lif
och själ»*).

Dessa äro Ånjala-förbundets offentliga hand-
lingar. Det vore öfverflödigt anmärka, att den af
Anjala-männen åberopade 1772 års r^eringsform»
långt ifrån att lemna stöd åt deras åtgärd, står i
strid dernled. De enda paragrafer, som angå krigs-
bären, äro 18:e och 19:e. Enligt den förra skall
»hela riksens krigsmakt till lands och sjös» svära
konungen trohetsed; enligt den andra tillhör befälet
öfver krigsmakteti allena konungen. I regerings-
formen kunde intet annat bud^uppletas, än det af
lydnad för konungens befallning. Ånjala-förbundets
uppträdände stod således i strid eniot 1772 års
regeringsform, som till skydd för det samma åbe^

') HemL Handlingar, I: 127.

— 153 —

ropats^ och hvilken åsigt ännu af mången delas.
Dertill konamo krigsartiklame, som fordrade OTilkör*-
lig lydnad af den som svurit fanan. Den politiska
undersökningen, huruvida man förehade ett anfaäs--
eller försvars-krig^ kunde icke hemta ens ett sken-
skal från grundlagen, och man må förundra sig^
huru så många den tiden kunde anse armén vara
i sin goda rätt att öfverlägga derom, så vida man
ej finge antaga, att de redan förestaide sig ha
återvunnit 1720 års regeringsform, som icke åt
konungen inrymde härens öfverbefäl, och att man
lefde på njtt under parti-tiderna, då riksdagar i
lägret hörde till den vanliga ordningen. Ingen
svensk regeringsform har någonsin egt en paragraf,.
som löser krigaren från sin ed, eller uppdrager åt
en här att af handla statsfrågor. Man borde tro^
att när en svensk hår, under flygande fana, sjelf-^
mänt begär fred af fienden, är det något så stri-
dande emot nationalkarakteren, att man måste mis^^
tänka någon annan. mening derunder. Att planen
uppgjorts af förrädare, under fiendens ingifvelser^
kan knappt betviflas. Hvad måste fienden i främ-
sta rummet önska? Ätt kunna afvärja det oförmo-
dade anfallet, till dess han hunnit samla tillräckliga
krafter till sitt försvar. Derför yrkade förbundets
ledare oupphörligt derpå, att svenska hären skulle
draga sig inom egna gränser, och när de ej för-

— 154 —

mådde tilltvinga sig konungens samtycke därtill^
oaktadt alla förespeglade faror för hans egen per-
43on, i fiendens granskap, vände de sjelfmant hem.
Näst härens återtåg samt rådrum att vidtaga för-
4»varsanstal'ter, kunde .intet för fienden vara förmån-
ligare än en fortsättning af 1786 års riksdag.
Derför skulle ständerna ofördröjligt sammankallas.
Utgången — konungamaktens fullständiga under-
kufvande, återställande af 1720 års regeringsform
med sina riksdagsmarknader, under främmande
sändebuds ledning — var ej svår att beräkna. Så-
lunda skulle både Sveriges grannar och de miss-
nöjde inom landet vunnit en lysande, förmånlig
hämnd för 1772*). Utan konst af spådom kunde
man då äfven förutsagt, att Finlands afsöndring,
43edan sjelfva landets försvarare räckt fienden en
vänlig hand, icke varit aflägsen. Och kejsarinnan
skulle vunnit allt detta så godt som utan svärds-
4slag. I denna plan skönjes omisskänligen en dju-
pare statskonst, än Jågerhorn, Klick och de öériga
figuranterna besutto.

Att anläggningen varit länge förberedd, kan
:slutas af den mängd skrifter som på sagdan dag

*) Hvad vigt man lade på återförande af 1720 års regerings-
form, synes äfven deraf, att Markoff ännu under för-
myndare-regeringen sökte förmå Armfelt, som under sin
förvisning vistades i Ryssland, att medverka dertill. Se
bilagan 4. . « '

— 155 —

framlades, alla utarbetade i ett sammanhang och
syftande åt samma mål. Dröjsmålet dermed egde
sannolikt sin grund i osäkerheten om hvad kon-
ungen kunde företaga, i fall han i förtid komniit
sammapgaddningen tillräckligt på spåren, för att
behandla anstiftarne som riksförrädare. ' Den omed-
vetne ledaren, general Armfelt, har anmärkt, att
myteriet tystnade när konungen var närvarande.
Man spkte derför aflägsna honom från granskapet
och gjorde allt för att förmå honom att lemna det
närbelägna Kymmenegård. Om det lyckats, hade
man kunnat åberopa, att han varit den förste att
återgå inom egna gränser, och att hären endast
följt hans efterdöme. Nu nödgades man sjelf taga
det nesliga steget, men dermed öppnades äfven,
sedan gränsen var försvarslös, för fienden öppen
väg till Kymmenegård. Konungen befann, sig i
sjelfva verket ensam emellan tvenne fiendtliga hä-
rar. Ryssarnes och de sammansvurnes. Dessas
fbregifvande, att landet vore bäst försvaradt inotd
egen gräns, innebar ett stort taktiskt misstag. Ste-
DiNGK, Jågerhorn (senarc general) och alla, som
kände förhållandet, intygade, att svenska gränsen
vid 1743 års fred utstakats just der han lämpade
sig minst till försvar. Det var således strategiskt
riktigt att välja de punkter inom fiendens gräns,
som voro ointagligast, och Gustaf hade jemväl i

— i56 —

militäriskt hänseende rätt att ej vilja dfvei^ifva
dem.

Upprorsstiftarne^ tillgöranden stadnade ej här-
vid. För att ytterligare bearbeta sinnena, spriddes
en mängd skrifter, utan namngifha författare, ej
blott inom finska hären, utan äfven till de svenska
tröpparne, för att upphäfva alla! lydnadens band»
hvilket lyckades till den grad, att konungens be-
fallningar, äfven då de endast rörde vanlig tjensi*-
göring, ej längre hörsammades*).

*) Adlerbeth yttrar härom : »Utom dessa (Anjala-förbundets)
undertecknade och erkändt författade skrifter kringströddes
mångfaldiga namnlösa, innefattande berättelser om arméns
tillstånd, reflexioner öfver dess förhållande, ledande alla
till bevis, att kriget var olagligt och ogörligt; att armén,
då ständer «j voro tOlsammans, kunde föreställa nationen;
att armén ej endast vore krigsmän, utan ock medborgare,
hvilka, mot sin ed, hvarken kunde eller borde lyda ordres
' stridiga emot regeringsformen, omständigheter, hvilka i
de ofvannamnda tryckta skrifter afven nog uttryckligen
blifvit yrkade. Änskönt svenska regementena icke tagit
del i de finskas steg, var dock tänkesättet hos dem all-
deles det samma, och en myckenhet af deras officerare
hade äfven upprättat skriftliga föreningar att, till be-
varande af fäderneslandets fri- och rättigheter, arbeta på
en hederlig fred samt riksdag, och hafva lif och blod till
likets lagliga tjenst osparda. Under denna jäsning var
nästan ingen 'fråga om konungens bud och befallningar.
Då en kommendering dculle utgöras, måste flera dygn
derom underhandlas med, officerarne, och lycka var att
fienden höll sig alldeles stilla. Utkast till nya regerings-
former lupo band emellan; förslag frametåldes att öfver^

— 167 —

. »Hvad tycker ni, min y&nU ... frågade kon^
ungen, då han yisade sin gunstling Aemfelt Aajakr-
förbundets förklaringar. Denne, ehuru han såg sin
farbrors namn främst bland de samniansvurnes, tve-
kade ej att tillstyrka deras ögonblickliga häktande
oeb aff^ande till Stockholm. Konungen deremott
hvilken genast insåg omöjligheten af en åtgärd,
som ingen skulle åtagit sig att verkställa inom en
hir, der man ej längre höi^ammade hans befall*
ningar, enär nästan alla officerare undertecknat
npprorsskrifterna, och som, i fall andra troppar
skolat anlitas, haft att befara inbördes krig, valde
att söka genom försonliga medel och på öfvertygel-
sens . väg återföra de förvillade till pligtens bana.
Hade han också egt makten i händerna att enligt
krigslagames hela stränghet straffa upprorsstiftame.

föra troppar till Stockholm för att der understödja den
af konungen icke verkstälda riksdagskallelsen, och man
skulle trott, att konungen antingen var redan afsatt eller
färdig att innan kort blifva det». Hist. Anteckn. 1 del.
sidan 48, — Förf. nämner äfven, att riksdagen skulle
utlysas den 1 november i Yesterås. Hvad åter angick
ryska arméns overksamhet, så hade den andra skäl än
slumpen. Dels var denna här ännu alldeles för fåtalig
att uppträda, dels var man ingalunda säker, att, om den
gått anfallsvis till väga och svenske soldaten fått hvad man
kallar blodad tand, sinnesstämningen ej skulle vändt sig,
hvaremot, om den anlagda planen gick sin gång, de
åsyftade ändamålet skulle vinnas utan strid.

— 168 —

så är det föga sannolikt, att den, som genomfört
1772 års statshvälfning utan att spilla en droppe
blod, skulle låta det gjutas i strömmar inom sin
egen här, i fiendens åsyn. Det säges, att Eve&t
Taube, Axel Febsen d. y. och Fabian Wbede»
som tillkallats^ delat konungens åsigt att söka upp-
lysa Anjala-månnen om vådan af det steg de tagit
och uppmana dem att af bed ja sitt brott samt under-
' kasta sig, då konungen ville förlåta och glömma
allt. Det vissa är, att han erbjöd fullkomlig amne-
sti. Armfelt omnämner endast ett af konungen
till de upproriske affärdadt sändebud, Lantjngs-
HAUSEN, >>som gaf tillkänna vid sin återkomst, att
konfederationen var allvarsamt etablerad, och att
öfverste Hästesko, som var dess verkliga hufvud,
höll general Armfelt och öfverste von Otter nästan
under bevakning, för det de ej skulle kunna visa
sitt rätta tänkesätt». Sinclair uppger tvenne be-
skickningar, den första utförd af öfverstarne Mau-
rits Klingspor och Klercker, den andra af öf-
verstarne Lantingshausen och Stackelberg, . alla
med lika liten framgång. Enligt Sinclair var en-
dast general Armfelt bevakad som fånge i Håste-
SKOS tält, hvilket är desto sannolikare, som v. Ot-
TERS tänkesätt, eller ställning, ej tyckes gjort sådan
åtgärd nödig; Det var efter underrättelse härom
som konungen fråntog general Armfelt befälet

-^ 159 —

och nämnde till hans efterträdare general Meter-
FELT *).

Konungen trodde sig ännu kunna räkna på
Hastfehrs korps, ehuru utskickade från Anjala-
förbundet sökt locka den till affall, och Stedingk
sagt sig befara, att »Finnens kärlek till sitt pörte»
ej gjorde honom angelägen om krigets fortsättnings
men man hoppades åtminstone kunna hos flertalet
bevara en bättre anda. Denna »villa skingrades^
genom Stedingks bref af den 5 augusti, der han,

*) »Le roi dépéchait d'abord les colonels Klingspor et Klercker
pour sönder le terrein et les esprits, et ensuite EUe en-
voya les colonels Lantingshausen et Stackelberg, chargés-
de leur offrir grace et pardon pléniére, s'ils voulaient
8'avouer coupables et reconnaltre leiir crime, mais cette
négociation demeura sans effet. — Le roi 6ta alors le
commandement des troupes finnoises au general Armfelt,.
mais la ligue ne lui^ permit pas de quitter le camp, et
Ty gärda comme oitage, et il y fut pour ainsi dire garde
å vue, et loge dans la tente du colonel Hnstesko comme
un pri^onnier å qui person ne ne peut parler sans témoin^
et cela pendant tout le temps que dura la campagne.
S. M. déféra le commandement du corps d'Anjala au
general Meyerfeldt, et le renfor^a de la brigade de Vester-
bottnie, commandée par le general Kaulbars, qui n*était
pas de la -confédération». Sinclair berättar, på ett annat
ställe, att han sjelf sett general Armfelt under den nyss-^
nämnda bevakningen. Uppgiften om Vesterbottens rege-
mente och Kaulbars är misstag. Konungen nämner sjelf
i bref till general Meyerfelt, att han erhåller till säker-
het Uplands och Vestmanlands regementen, af hvilka åt-^
minstone det första var pålitligt.

— 160 ~

ofter en »kildring af sakeriuis läge, slutar med
-dessa ord: »I denna ställning, utan bundsföryaad-
ter, åtminstone synliga, är kriget omöjligt, men
man måste rädda thronen, fäderneslandet och na-
tionaUäran. E. M. . kan betyifla mitt skarpsinne,
men icke min tillgifvenhet, den är uppriktig och
oegennyttig som min karakter, den inger mig de
råd jag vågar miderställa £. M:s upplysta pr5f-
ning. Det nödvändigaste af allt är att afsluta en
vapenhvila med Ryssland, för att sjelf bli herre
^fver underhandlingen och icke tillåta undersåtar
a,tt af handla utan sin konung. Jag vågar erbjuda
mig till detta svåra uppdrag. Jag tror, att egen-
skaperna af fransk officer, infödd Tysk, adelsman
och vän af grefve Ségur*) göra mig dertill mer
lämplig än någon annan. Men detta tål intet upp-
skof. E. M. kan derefter återknyta förbindelsen
med Frankrike, hvilket ej bör bli svårt. Till denna
underhandling känner jag ingen skickligare än grefve
Fersen». — Dagen derpå skrifver Stedingk: »Miss-
nöjet är allmänt. För Guds skull, E.M., tänk på
45in egen säkerhet, på att bevara sin person. Rys-
sarne, herrar öfver hafvet, skola härja våra kuster
och afbryta förbindelsen med Sverige, som är upp-
fyldt af missnöjde, och der Razumofisky; till min

*) Fransk ambassadör i Petersburg.

— 161 —

stora förvåning, ännu är qvar, en fackla b^and
brännbara ämnen. Man omtalar redan här att
göra Finland sjelfständigt, sjelf sammankalla 3t$,n-
derna, och en mängd andra afsky värda tilltag*).
Dessa menniskor vilja icke inse, att de löpa till
sitt eget förderf; att Ryssland omhuldar blott för
att kufva dem, och att sedan bandet är slitet, som
fäster dem vid deras lagliga öfverhet, och fienden
hunnit samla sina krafter, afgör han deras öde.
De tro att, sedan de dragit sig tillbaka inom egen
gräns, skall han icke mer oroa dem. Hvilken för-
blindelse! Det vissa är, ätt man underhandlar med
de ryska generalerna. Derföre, E. M., en skyndsam
fred, eller 60,000 Preussare; det gifs ej annat val.
Hvad mig angår, sedan återtåget skett, begär jag
£. M:s nådiga tillåtelse att lemna riket; jag vill
ej dela mina landsmäns blygd, jag aSägger namnet
Svensk, för att återtaga det af en redlig Tysk»
som förblifver sin konung och äran trogen så
länge han lefver».

Konungen svarar, den 19 augusti, årsdagen
af 1772 års statshvälfning: »Jag har fått edra

*) £n plan var, att landshöfdixiganie i Finland, och bland
dem främst baron Bobebt Wilhelm De Geeb, skulle
sammankalla en finsk riksdag. Slutligen gaf general Hast-
7EHR äfren löfte att deltaga i kallelsens utfärdande samt
understödja företaget.

8v. Akad. Bandi. 42 Del 11

— 162 —

tT^nne bref. Nej, jag böjer aldrig mitt hufTad
under kejsarinnans ok. All underhandling är i detta
ögonblick omöjlig, utan genom ett tredje hofs bi-
träde, och om jag skall duka under, må det hellre
sko för mina undersåtar än för mina fiender. Jag
anser icko sakerna ohjelpliga. Man måste hålla
sig för Nyslott så länge man kan, på samma sätt
som jag försvarar denna post (Kymmenegård) i trots
af hela verlden^ Hvad er angår, min kära Ste-
dingk, så bör ni icke öfvergifva oss. Det största
fel är att förtviäa om fädernoslandet, och om ni
lemnar Finland^ så bör det endast ske för att
skaffa oss Tyskar som* förstå att lyda. Stora stater
förstöras icke, och ni skall få se att det goda upp-
växer en dag ur olyckornas sköte. I alla fall for-
drar vår heder att förblifva ståndaktiga till det
yttersta, och då skall jag säga med Frans I: allt
är förloradt, utom äran. För öfrigt är man i Sve-
rige för rättänkande att dela den här rådande
dåliga anda. x Grefve Razumöffsky reste den 8.
Han måste till slut lyda».

Detta sista utiryck visar,. att konungen ansåg
ryska sändebudets afresa som en seger. Det torde
sakna exempel i diplomatiens häfder, att ett främ-
mande sändebud, som erhåller tillsägelse attlemna
en hufvudstad inom åtta dagar, qvarstadnar sex
Teckor, oaktadt förnyade uppmaningar att resa, och

— 163 ^

under tiden var i daglig beröring med de miss-
nöjde, eller, som Stedingk — hyiljcen också för-
undrade sig öfver hans qvarblifvande — kallar
honom^ »en fackla bland brännbara ämnen». Kon-
ungens brefvexling med den i Stockholm tjenstför-
rättande kansli-presidenten, riksrådet y. DtrsEN,
upplyser huru många och bekymmersamma under-
handlingar som fördes i denna fråga, — ett besynner-
ligt tidens tecken i afseende på vår inre ställning
och på det stöd, som den missnöjde tyckes trott
sig kunna här påräkna.

Oäktadt konungen ej ville lyssna till Stedingks
råd, fortsatte denne sina trobjertade varningar, och
yttrar: »Baron Sprengtportens gamla förslag att
förvandla Finland till republik, — ett förslag lika
vådligt för Sverige, som önskadt af Ryssland, —
har vridit om alla hufvuden. I ordet frihet ligger
en tjusning, som förleder äfven de skarpsyntaste
och verkar här som förtrollande, som ett Medusa-
hufvud. E. M. kan ej föra krig med sådant folk».
— Icke dess mindre förnyar konungen sitt beslut
att gifva vika hvarken för fiender eller upprors-
stiftare, och genipäler (den 23 augusti): »Jag fattar
er oro och deltager deri, min kära Stedingk; men
det onda är ännu icke allmänt. Oförståndet är i
Ånjala större än förräderiet, och man ropar redan
högt emot dem som vilja anklaga dessa för afsigter

— 164 —

att vilja skilja sig från Sverige. Det som händt
hos er är ett verk af G***. Kommer han till-,
baka, så år han arresterad*). Emellertid erkänner'
jag tacksamt er och mina uppriktiga tjenares tro-
het. Sök att hålla ut der ni är. Jag skall skicka
ett svenskt regemente till er undsättning. Förslaget
om Finlands frånskiljande väcker Svenskarnes afsky
och har gjort en god verkan. För min del har
jag beslutit att förblifva min karakter trogen till
sista stund och att trotsa ödet. Lef väl! Tvifla ej
på min vänskap».

Nu var svaret från» Petersburg till Anjala-
männen anländt Berättelserna om förloppet äro
sins emellan stridiga. Adlerbeth omförmäler, att
Jågebhorn efter få dagar återkommit med till-
kännagifvande, att man äskade uttryckligen Fin-
lands sjelfständighets-förklaring, hvilket dock de sam-
mansvume ej vågade öppet ifrågasätta, utan afiFar*
dade hemligen Jågebhorn å njo^ för att söka ut-
verka drägligare vilkor **). Enligt Meterfelt, som
egde full kännedom af förhållandet, hade Jågeb-
horn genast medfört det bekanta brefvet af den
9 augusti, som innehöll, att kejsarinnan »med till-

*) Möjligen menas Glansenstjebna, hvilken, såsom utskickad
af Anjala-männen, sökte förleda Hastfehes korps till
affall.

**) Hidt Anteckningar, 1 4el. sid. '49.

— 165 —

fredsställelse erfarit de tänkesätt, som upplifva fin-
ska armén, och det beslut den samma nyligen fattat
och verkställt)^; att hon y>fullko7rdiffen vetat åtskilja
regentens (i Sverige) böjelser från dess undersåtars^^
men önskade, att det steg armén tagit »måtte blifva
genom ett större antal medborgares förening tydli-
gare ådagalagdt^och iklädt den egenskap af ett all-
mänt beslut, som kan gifva det en låggrundad och
gällande helgd», hvarför de, som deltagit uti ifråga-
varande »he^osamma uppsåt» {intentions salutaires\
uppmanas att med det skyndsammaste bilda en
riksförsamling {corps representant^ för att »äf handla
om landets sanna fördelar», hvadan befälhafvande
generalen för ryska armén i Finland, grefve
MouscHiN-PouscHiN bemyndigats att »höra de fin- ,
ska deputerade samt gå dem till hända med allt
nödigt bistånd, för att leda detta patriotiska del-
tagande till ett godt slut»; och skall »ryska trop-
parnes intågande och vistande i Finland, långt
ifrån att lända till inbyggarnes förtryck eller förorät-
tande, tvertom bidraga till att upprätta och stadga
ibla^d dem ett politiskt och borgerligt sjelfbestånd
(une eodstence politique et civile\ sådant som alla goda
och rättsinnade patrioter åstunda och böra åstunda,
för att ernå en verklig och oföränderlig välmakt>>*).

*) Hemliga Handlingar, 1 del. sid. 135, 136, 137.

— 166 —

Sjelfständighets-förklaringen synes här tydligt an-
tydd, om än i yarsamma ordalag.

Försigtigtvis var brefyet oundertecknadt, hvil-
ket dock något förvånade och stötte Anjala-män-
nen, som sjelfve med så mycket förtroende och
sina namns underskrift bemött fienden ; men Jågeb-
HOBN förevisade en dyrbar ring, som han sade sig
hafva erhållit till bestyrkande att svaret kommit
från behörig ort*), och man talade åfven om en
summa dukater**). Offentligen sade han sig hafva
blifvit fången och nu, på parol att icke tjena mot
Ryssland, fått tillstånd att återvända.

Sändningen erhöll ytterligare styrka deraf, att
Speengtporten några dagar förut inställt sig vid
gränsen, och börjat underhandlingar med Anjala-
männen på samma grunder som brefvet innehöll,
erbjudande en rysk hjelptropp af 12,000 man till
planens utförande***). General Abmfelt, till hvil-

*) General-krigsrättens protokoller, sid. 75.

**) Meyerpelt inberättar till konungen, att Jägerhorn upp-
vaktat befalhafvande generalen med mycken käckhet och
sagt, att denne förmodligen kände ändamålet med resan
till Petersburg, hvartill Mbyerfelt svarat, att han hvar-
ken kände eller ville känna det.

***) Meyerfelt ansåg fiendens underhandlingar vida furligare
än dess kanoner. Han skrifver till konungen den 26 au-
gusti: »Sprengtporten röde encore toujours dans ces envi-

rons. Si je n*avais que les Russes ä combattre, cela

ne m*embarrasserait pas trop».

— 167 —

ken han yäodt sig« under förutsättning att han de-
lade de öfriges önskan om sjelfständigbets-förklarin-
gen, men som fortfor i öf vertygelsen att med denna
underbiandling tjena konung och fädernesland, ville
dock icke höra talas om Finlands afsöndring från
moderlandet, utan fann i sin ordning att meddela
konungen innehållet af kejsarinnans svar samt till-
styrka sammankallande af riksdag. Med denna
skrifvelse afgick öfverste-löjtnanten baroU Erib:
Abraham Leyonhufvud till Kymmenegård. Om
hans emottagande äro sägnerna jemväl skiljaktiga.
Enligt någras utsago hade budbäraren uppträdt-
med trots emot konungen, enligt andras hade han
visat sig undergifven och erhållit löfte om tillgift
för sitt deltagande i sammangaddningen, hvilket
senare vinner all trovärdighet så väl af konungens
sätt att bemöta honom och genom det uppdrag han
erhöll, som jemväl deraf att han efter krigsrättens
ransakning befriades af konungen från allt ansvar.
Erkändt är, att general Armfelts bref på de sam-
man&vurnes vägnar återlemnades ouppbrutet af kon-
ungen, som förklarade, att han ej underhandlade
med upprorsstiftare, hvarjemte han föreskref orda-
lagen i den afbön, som de sammansvurne skulle
underteckna för att vinna tillgift och glömska af
det framfarna. Sinclair berättar, att budbäraren
återkom alldeles omvänd från konungen, till stor

— 168 —

förtrytelse för Anjala-männen, som med hån för-
kastade all af bön och ifrågasatte de efteitänkligaste
anslag mot konungens frihet och lif *).

*) »Il faut savoir que ce baron Leyonhufvud était un des
pillers de la ligue, mais le roi sut si bien le tourner et'
le retourner, qu*il en revint avec une minnte d'une dé-
précation formelle qu'il prétendait ayoir été dietée par le
roi et qu*il présenta å la ligue, qui se moqua du promo-
teur et le persifla en disant que ce n'était pas croyable
que le roi avait pu dieter une semblable plaisanterie;
mais L., qui souti^t qu'elle était de la dietée du roi,
trouva tres mauvais que Ton y eut si peu d'égard, et
prouva qu*il avait changé de principes et de ton, en
parlant un tout autré langage qu*auparavant. La ligue
en fut outrée et ne gärda plus de mesure. Elle tåcha
de répandre dans le public et faire accréditer que le
roi était devenu fou, qu'il fallait le déclarer inhabile de
regn er; d*autres proposérent de se saisir de sa personne,
d'autres, qui n aimérént pas de longues procédures, qu'il
fallait tout simplement Texpédier ^ar un coup de fusil,
. mais ces criminelles platitudes ne prirent point, le mépris
fut leur salaire».

Den af konungen foreskrifna afbön var af följande
lydelse :

»Vi anhålla. i underdånighet, att E. M., som en mild
konung, må tillgifva - och förlåta oss det fel vi , begått,
fast af en ren nit och öfvertygelse att tjena E. K. M.;
men då tI finna af utgången, att vi blifvit förförde, och
rikets fiender vilja af detta vårt steg sig betjena att skilja
oss ifrån E. K. M. och vårt fädernesland; så, ångerfulla,
hoppas vi, att E. K. M. förlåter och tillgifver osa vårt
fel, försäkrande E. M. om den obrottsligaste trohet, med
hvilken vi nu och hädanefter, enligt våra dyra eder, E. M.
och riket äro förbundne; viljande strida till sista blods-

— 169 —

Detta allt haf icke hindrat utspridandet' af
den snart sagdt fåniga dikt, som upprepats af en
mängd memoir-, ströskrift- och anekdot-författare,
samt erhållit allmänlighet inom och utom fädernes-
landet, och derför af mången ännu tros på fullt
allvar: att konungen egt medvetande af Ånjala-
förbundet och varit dess egentliga upphof, ehuru
han straffat verkställarne *

droppan för E? K. M. och riket. Så sant oss Gud
hjelpe till lif och själ». — Konungen fordrade, att denna
afbön skulle undertecknas af general Armfelt och de
öfrige samt insändas till konuDgen i Åbo den 27 augusti.
Enligt baron Leyonhufvuds senare afgifna vittnesmål, hade
flera — äfven Hastesko — först ämnat antaga den er-
bjudna-tillgiften, men afstyrktes af Jägerhokn. Den
gamle Armfelt var så öfvertygad om nödvändigheten af

. sin handling, att han ej tvekade fullfölja den samma.

*) Bland flere sagesman vilja vi anföra Sinclair, som bjer-
tjist af alla angifver saken. Han yttrar om Anjala-förbun-
det: »Get événement unique dans son espéce mérite d'étre
détaillé séparement pour détromper la postérité et TEurope
entiére, imbues d'erreurs au sujet de cet événement extra-
ordinaire, et qui ne se doutent pas que c'est Gustave
lui-méme qui par ses insinuations personelles et plus en-
core par ses agens affidés a été la chevilU otivriére tacite
de cette trame perfide, dont il tira par la suite un grand
parti, mais dont les acteurs furent les victimes. Je suis
d'autant plus pénétré de cette vérité(\), que le general
Armfelt, qui était mon ami et un homme tres probe, m'a
dit en confidence, apres Févénement au camp d'Anjala,
que le roi, en se retirant de devant Fredricshamn avec
le corps toujours sous les ordres de ce general pour aller

— 170 —

Ått konungen, under krig mot en öfvermäktig
£ende, skulle tillställa uppror emot sig sjelf, i sin
egen här, borde jemväl för den enfaldigaste bé-

camper å Likala, lui avait dit et répété plusieurs fois,
en le quittant pour aller ä Högfors et Kymmenegård,
råme pénétrée de la plus vive douleur, que S. M. ressen-
tait les regrets les plus amers de se voir sur les brås une
guerre aussi malheureuse, mais qu* EUe avait été séduite,
trompée par des faux rapports d*une part sur la situaiion
délabrée de la Russie, de Fautre plus encöre sur le bon
état de son armée, ä entreprendre une guerre qu EUe
ne demandait pas mieux que de terminer par une paix
tant soit peu bonorable, s'il y avait moyen dy parvenir
sans se compromettre ; que cette insinuation Tavait tou-
che au coeur, écbauffé sa cervelle. J*ai vu et lu une
lettre que ce general écrivit å son frére cadet, gouver-
neur de la province d*Åbo, qui lui avait reproché Tim-
prudence de sa démarclie; »J'ai cru bien faire et rendre
un service important å mon roi et ä ma patrie, et je n ai
agi en cela qu apres les propres voeux du monarque et
les insinuations instantes de ses agens que je connaissais
étre en possession de son intimité, sa confiance et de sa
faveur. Si dénc je suis coupable, ce n^est pas du moins
par la for me, car je ne savais pas de meilleur å prendre,
' sans compromettre ce roi qui ne voulut Tétre en aucune
maniére». Författaren tillägger för egen del: »Ce sont
des faits incontestables dont j'atteste la vérité. Ce fut
ainsi que Gustave sut. émouvoir Tame des stupides et
crédules chefs du corps finnois, et par un Vil mensonge
surprendre leur religion, pour les perdre et rejeter sur
eux rhorreur de ses propres sottises et de sa peråde po-
litique; mais aussi fut-ce ainsi que Gustave courut la
carriére de tous les trompeurs, celle de se tromper lui-
méme».

— 171 —

traktare af händelserna synas så orimligt, att det
ej tarfyade yederläggning. Dertill kom, att den

Hyar äro na beyisen? General Armfelt hade nnder
återtåget från Fredrikshamn hört konungen uttrycka sitt
bekymmer öfver olyckan af det krig han börjat, dertill
i synnerhet förledd af försäkringar om härens goda till-
stånd (äfven den utmärkte ,öfverste Anckabsyäbd ville
med sitt hufvud svara för officerarnes trohet), och konun-
gen önskade kunna ernå en hederlig fred. De, som egde
konungens förtroende (generalen ansåg baron Otto Kling-
SPOR vara bland dem), hade tillstyrkt honom att handla
som han gjorde. Förutsatt att Armfelt sagt allt detta
och att uttrycken ej återgifva något af memoirforfattarens
egen sinnesstämning, — kan man i allt fall på en slik
utsago af den som framför tilla förtjenar benämningen
stupide et crédule (hvilka egenskaper förf. tillägger
samtliga Anjala-cheferna) bygga en så svart anklagelspP
— Att konungen drog fördel af sammansvärjningen var
en naturlig följd af den ajfsky den väckte hos svenska
folket, som slöt sig till honom med fördubblad värma,
för att med honom aftvå denna skamfläck pä svenska
namnet och hämnas på dess fiender, hvarfÖr ock konnn-
gen efter sin återkomst mottogs af folket med en for-
tjusning, liknande den af 1772. Förf. har glömt hvad
han förut yttrat om anledningen till Armfelts deltagande
i Anjala-förbundet : »Ce fut Klingspor seul qui porta Arm-
felt å préter Toreille å la proposition perfide de Jägerhom.
et å Venvoi de la note».

Adlerbeth finner dikten »föga sannolik», men till-
lägger i en not: »Icke desto mindre blifver det alltid svårt
att begripa, huru general Armfelt, såsom nära slägting
till öfverste-kammarjunkaren baron Armfelt och af honom
frambragt till befälet, eller rättare utsedd att deruti tjena
honom till skärm, samt känd för en ärlig, men föga till-

— 172 —

politiska anläggnings som framstod ohöljd i Anjala-
förbundet, var, som bekant år, flera år förut be-
redd genoni den hemliga Valhalla-orden, hvars,
styresmän blefvo Anjala-förbundets ledare, ocK att
det var just för att bekämpa den finska sjelf-
ständighetsplauens utförande under ryskt beskydd,
som konungen beslöt kriget. Skulle han då, genom
sammangaddningens tillvägabringande, uppträda i
strid emot sitt eget krig^ föremål? Antager man
åter, såsom några gjort, att han, vid åsynen af
kampens olyckliga början, velat afleda dess följder
genom den af Anjala-männen inledda underhand-
ling, hade han då vid första underrättelsen derom
affardat öfverstarne Klingspob och KLERCKEBsamt
ytterligare Lantingshausen pch Stackelberg att
förehålla de sammansvurne deras lagbrott, samt
uppmapat ,dem att återgå till sin pligt och göra
afbön? Skulle han fråntagit den i planen invigde
Armfelt öfverbefälet och lemnat det åt Meyerfelt,
med uppdrag att bringa Anjala-männen till lydnad,
samt gifvit honom till betäckning tvenne regemen-
ten, som icke tillhörde förbundet? Borde han hin-
dra de sammansvurne i underhandlingen med kej-

tagsen man, kunnat våga. ett så vigtigt steg utan att först
rådfråga sig med denne sin frände, som ' egde konungens
närmaste förtroende»/ Hist. Anteckningar, I: 51, Orsakerna
till Armfelts handlingssätt äro nyss angifna.

— 173 —

sarinnan och stämpla företaget som ett brott, om
han sjelf önskat det? Hade han då återsändt aya^
ret från Petersburg ouppbrutet till Abmfelt, med
förklaring att han ej emottog meddelanden af upp-
rorsstiftare? Och skulle denne ytterst medgörlige
man, i fall han varit konungens blinda verktyg,
fortfarande handlat i motsats med hans befallnin-
gar, undertecknat allt hvad Anjala-männen förelade
honom och slutligen, på deras inrådan, tvert emot
erhållna ordres, dragit sig tillbaka inom egen gräns?
Vidare: om konungen vid krigets första motgång
blifvit så förfärad; att han, glömsk af samvete,
heder och menniskovärde, — för att ej tala om
konungavärdigheten, som han stälde så högt, —
skulle, i akt och mening att lista sig till fred af
fienden, i en förrådisk anläggning inlockat sina
trogna och sjelfuppoffrande officerare, af hvilka han,
till belöning, fordrade den enes hufvud på stup-
stocken, -T- skulle han, säga vi, af rädsla och vill-
rådighet tillgripit alla dessa nesligheter: hvarfaem-
tade han då mod och kraft att så till sägande i
samma andedrag uppträda såsom han gjorde i
Dalarne och Göteborg; att fortsätta samma krig
under två år emot samma fiende, då vida starkare,
emedan han hunnit samla sin styrka? Skulle Gu-
staf, om han varit förbundets hemlige anstiftare,
genast vid sin återkomst till Stockholm öfverlemnat

— 174 —

alla ditfaörande handlingar till rådet, för att in-
hemta dess tanke, om ej de brottslige borde ge-
nast lagforas? — Kunde han, med ringaste efter-
tanke, låta ställa hela förbundet för krigsrätt, der
han borde vänta att finna motangifvelser, om så-
dana kunnat åstadkommas? Skulle under mer än
ett års ransakning alla tegat dermed, då de kunnat
rädda sitt lif genom yppande .att de endast varit
konungens handtlangare för utförande af hans pla-
ner? -T- I. sanning, det är nedslående att behöfva
vederlägga dylika vanvettiga lögnsagor, som visa
hvilka fiender Gustaf hade, och man förundrar sig
blott, hvarför dessa icke, enligt en författares ord,
bland denne konungs illfunder tillagt, att han hem-
ligen laddat pistolen åt Ankarström*). Det sorg-
ligaste af Anjala-sagans nedriga beskyllningar är
dock, att konungen genom dem tvangs att behandla
de sammansvurne strängare än hans naturliga mild-
het eljest tillåtit, och dödsdomen öfver^den som
svårast förgått sig ansågs slutligen af konungen
sjelf såsom en grym nödvändighet, om han ej ville
skänka sannolikhet åt den allmänt spridda och,
ty värr, alltför mycket trodda sägen, att han varit
det förrädiska förbundets upphof**).

'*) Leopolds yttrande.

'**) Huru begäret och vanan att tillskrifva Gustaf III allt
slags nedrigheter kunde äfven beherrska i öfrigt hederlige

— 175 —

En efterdyning af den pligtförgätna rörelsen
inom armén utgjorde emottagandet i Sverige af dé
officerare, som lemnat Sfanan då hären erhöll be-
fallning att öfverskrida ryska gränsen^). Folket

män samt »förvända de seendes ögon», visar den nys»
omförmälde general Sinclair, då han kallar Anjala-iför-
bundets företag »une platitude — une démarche houffonne
— un bizarre complot» o. s. v. Man måste tro att de,
som uppvuxit under parti-tiderna, hade i politiska och
militära frågor andra åsigter än man hyser under ett
verkligen lagbundet samhällsskick. , Nu har man annat
namn för dylika »bouffonnerier».

*) Sättet att i tidningarne kungöra af skedstagandet ådrager
sig ' uppmärksamhet. Den 28 juli 1788 meddelar Post-
tidningen, att flere officerare redan i. juni månad »erhållit
nådiga afskeder», utan tillägg att det skett »på begäran».
Men först den 3 november kungöras de i juli utfärdade
afsked för 29 officerare (hvaribland de ofvannämnde öfver-
starne S. Leyonhufvud, F. Eleming m. fl.), med tillägg
att det skett »på begäran». Af denna senare omständig-
het kunde slutas, dels att, då konungen dröjt med till-
kännagifvandet från juli till november, önskade han att
sä länge so^l möjligt för allmänheten dölja detta afskeds-
tagande i massa, dels att han medelst orden att det skett
»på begäran» ville angifva, att det ej fÖranledts af tjenste-
fel eller ådragen onåd, utan emedan de afskedade sjelfve

. Önskat lemna fanorna under pågående krig. Intrycket
deraf på det allmänna tänkesättet var lätt att förutse.
Bland befordrmgarne märkes den mängd under-offi-

. cerare som nu framträder. Af 185 officers-befoTdringar i
juli månad, inom sjövapnet, hufvudsakligen efter slaget
^d Högland, tillföllo icke mindre än 84 under-officerare.
Bland 23 befordrade inom landttroppame voro 11 under-
officerare, och bland ^^m 10 inom Nylands infanteri.

— .176 —

på hufvudstadens gator ropade: »Ha vi födt er
under freden, för att ni skulle ta afsked när det
blef krig?» Adlerbeth beskrifver den upprörda
sinnesstämningen sålunda: »De officerare, som, när
armén skulle gå öfver gränden, tagit afsked, ut-
ropades vid hemkomsten som poltroner; tvénne
missfirmades af pöbeln i Stockholm, hvarest friherre
Karl De Geer, som ville taga dem i försvar, äfven
blottstäldes för menighetens förbittring, hvars följ-
der han me,d möda undkom, och i landsorten
emottogos dessa afskedade officerare med allmänt
förakt, så att de näppeligen vågade visa sig i större
samlingar af sina lägre medborgare. De åter, som
sedan öppnade underhandlingen med kejsarinnan,
och som med nedlagda vapen rådde konungen
till fred och riksdag, fingo namn af förrädare och
upprorsstiftare. Deras ovilja, mer än felaktiga an-
stalter, troddes ha vållat krigets olyckor. Bitter-
heten mot detn ökades genoni det ifriga skydd de
åtnjöto bland sina medbröder af högre adeln. Man
begynte frukta att desse senare sammansatt sig
med armén och fienden, helst en del med ryske
envoyén (h vilken först den 19 augusti afreste)
plägat förtroligare umgänge, äfven sedan kriget ut-
brast, underhöll flitig brefvexling med de betydli-
gaste personer i armén och uppenbarligen studerade
på nya förslag till regeringsform»*).
*) HisU Anteckningar, 1 del. sid. 62.

- l^ft —

Det synes naturligt, att hos dem, som egde
känsla för svenska namnets ära och fäderneslandets
anseende, en lågande ovilja skulle uppstå emot
krigare som åsidosatte sina pligter i farans stund,
ehuru man måste beklaga, att denna känsla gaf
sig luft i pöbeluppträden *). Man ser ofta af långt
mindre anledningar massan förgripa sig emot perso-
ner som ordningsmakten har svårt att skydda.
Icke dess mindre begagnade det flendtliga partiet
äfven detta tillfälle att, såsom en mängd efter-
lemnade anteckningar intyga, förklara utbrottet af
folkets ovänliga sinnesstämning vara en tillställning
af polisen, som, på konungens befallning, uppviglat
hufvudstadens pöbel att förolämpa de hemkomna
officerarne för deras frisinnade och »patriotiska^»
tänkesätt, för hvilket ändamål konungen påstods
hafva enkom tillsändt polismästaren Lilj£NSPARRE
en förteckning öfver dem som borde missfirmas,
hvilken lista sades vara åtföljd af de förhatligaste
och lögnaktigaste angifvelser emot dem **). Man

*) I Hemliga Handlingar, 1 del. sid. 242, finnes införd en
bilaga, kallad »Sann berättelse om det som hände mig
förliden lördag den 9 augusti 1788», undertecknad Karl
De Geer, hvilken vi misstänka vara en understacken
handling.

**) »n envoya au lientenant de police å Stockholm, Liljen-
sparre, la liste des officiers qui venaient de quitter Tar-
mée, en Taccompagnant d*insinuation» les plus odieuses

Sv. Akad. Handl 42 Del 12

— 178 —

skulle tro, att namnen på de afskedstagande dock
voro tillräekligt kända förut af hela Sverige, utan
att konungen behöfde i ett handbref särskildt under-
rätta polismästaren derom, och sinnesstämningen i
landet hade konungen aldrig betviflat, såsom synes
af flera bref under denna oroliga tid, äfvensom af
hans befallningar till dem som skulle bevaka de
slutligen anklagade, att framför allt skydda dem
för folkets raseri. I öfrigt låg anställandet af pöbel-
uppträden allra minst i Gustafs lynne.

. Men vi återvända till händelsernas skildring.
Inom konungens närmaste omgifning lemnade för-
hållandena äfven mycket att önska, ehuru han
trodde sig ej böra yppa det för frånvarande vän-
ner, bvilkas mod redan var nedslaget till den grad

et mensongéres, et cet homme, entiérement d*aprés le
coeur du monarque, s'acquitta avec un zéle méme indiscret
des impressions qa'il avait re^ues. H ameuta la pöpulace
de la capitale, pour insulter ceux des officiers qui pre-
naient leur route par Stockholm, å leur passage, et cette
pöpulace s'acquitta si bien de cette licence, qu'elle ne se
contenta pas seulement å les poursuivre dans les rues et
les places publiques, en les apostrophant de Fépithéte
coionSj mals il y en eut qui furent exposés mémes å des
insultes plus significatives et plus graves. Pour surcroi,
ce desordre passa enfin de la capitale dans Tintérieur du
pays, et ces officiers furent taxés de méme dans le urs
provinces par le peuple dont la simpUcité, trompée par
des insinuations, fausses et calomnieuses, leur donna Tépi-
théte de traltres å la pjatrie». Sinclairs memoirer.

— 179 —

af misströstan, att — : såsom konungen senare er-
kände — föga någon mer än stats-sekreteraren
baron Ruuth närde ringaste förhoppning om en
lycklig utgång, hvilken denne åter bygde hufvud-
sakligen på konungens snille ock skarpblick, hans
fyndighet att finna utvägar, samt hans beslutsam-
het och stundom till öfverdåd gränsande djerfhet
i utförande af förslag, som födts af ögonblickets
ingifvelse. Dylika krafthandlingar erbjödo desto
större svårighet, söm de närmaste verkställame
voro sins emellan långt ifrån ense, hvarifrån splitt-
ring och osammanhang i en del åtgärder. Kun-
skapen deröm hade äfven framträngt till Sverige,
hvilket synes af ett bref från Rosenstein, hvari
denne yttrar: »Jag är säker att icke bedraga mig,
då jag tror, att den olyckliga oenighet som länge
söndrat dem, hvilka af £. M. varit mest brukade,
icke upphört. £. M. vet, att man sökt blanda
mig deruti, men E. M. vet också, huru liten del
jag bort eller kunnat deri taga». — Svartsjukan
öfver företräden i konungens ynnest tyckes egt nå-
got som liknade en d^it amoureux. Emellan kon-
ungens närmaste förtroendemän egde en* fortfa-
rande söndring rum. Toix hade till afgjorda ovän-
ner Armfelt och ScHRÖDERHEiM, hvars pastorat-
handel, för hvilken den förre ej ansågs främmande.

— 180 —

utgjorde Tolls afsky*). Armfelt åter egde till
motståndare, utom Toll, Oxenstjerna och. Essen**).

*) Enl%t en anteckning af Schbödekheim, skulle konungen
sagt honom, under natten den 16 och 17 februari 1789,
vid undertecknandet af kallelsen till plenum plenorum (då
sakerhets-akten förekom): »Hade jag aldrig känt ToUen,
så hade jag ej behöft detta», — »så många äfventyr, sä-
många bekymmer kostar det att reparera ett ögonblicks
misstag» (Gust papperen, 3: 2. 199, 207); hvaraf vill
synas, att könungen skulle tillräknat Tolls inflytelse både
kriget och statsskicket^ förändring. Konungen hade dock
sjelfmant fattat sitt beslut i begge dessa frågor, och Toll
hade snarare tillstyrkt något uppskof med anfallet mot
Ryssland Qii Sv. Äkad. Handl. XXXVII: 388, 392). Vid
öfverlemnande till Rudth af original-protokollen rörande
öfverläggningarne om kriget, hade konungen äfvén yttrat
att han sjelf beslutit anfallet (Gust, papperen, 3: 2. 198).
Detta anmärkes här endast till erinran, att omdömen af
ScHBÖDERHEiM. om ToLL ej alltid äro ojäfviga, hvilket
jemväl utgifvaren af den förstnämndes anteckningar an-
tyder.

**) Oxenstjerna skämtar äfven i sina anteckningar öfver
medtäflaren i konungens ynnest. Vid underrättelsen, att
denne var räddad vid en .träffning, skrifver han : »Således
lefver Armfelt ännu, till operans förtjusning, Tollens for-
derf och alla pastoraters beskattning». — Och på ett a&
nat ställe: »Om han kan tjena någon med att skryta, så
känner jag ingen som så nitiskt, uppfyller vänskapens
pligter». Mitt minne. Dåvarande general-adjutanten (senare
en af rikets herrar) grefve Gustaf Wachtmeister skref
till general Meyerfelt i samma stil: »I går afton kom
en rapport från stora Elefanten (A. var elefanter-riddare),
deruti han broderat i dramatisk smak alla de stora prof
af tapperhet hans Dalkarlar visat under arbete på ett

— 181 —

De motverkade hyarandras inflytande, och RuT}1na[
synes nästan ensam ha förstått att lefva i någor-
lunda sämja med dem, hvartill väl äfven bidrog,
att han egde kassan om hand. Men — tillägger
RosENSTEiN i ofvannämnda bref — »E. M. vet att
bruka hvar och en på sitt ställe och öfvergifver ej
någon, hvars råd E. M. följt, eller hvars åtgärd
E. M. nyttjat».

Det senare yttrandet syftar på ToLL, som vid
denna tidpunkt ansågs hotad af uppenbar onåd,
såsom det påstods för felaktiga anstalter till krigets
utförande, hvarför han oförmodadt bortskickades
från Finland till Skåne. Så uppgifves anledningen
af nästan alla samtida antecknare, och det synes
utom tvifvel, att konungen för flera yttrat miss-
nöje med honom. Det är dock icke omöjligt, att
detta varit mer skenbart än verkligt, ty Toll an-
vändes fortfarande i de mest maktpåliggande och
grannlaga ärenden. Oss synes sannolikast, att kon-
ungen sjelf förtrott Toll — som han hvarken ville
eller borde stöta ifrån sig — hvad onåden egentT
ligen hade att betyda, nämligen att konungen ville .
genom hans aflägsnande dels mildra den ovänliga
sinnesstämningen i armén, inom hvilken ToLL, an-
batteri samt vid andra stora tillfallen, med uttryck, att
det vore fahuleust att beskrifva all den tapperhet de
ådagalagt».

— 182 —

sedd som krigets upphof, var allmänt hatad (hvarpi
konungen hade skriftligt bevis i den uppmaning'
till soldaterna att svara ja^ när fråga blef att
»hugga hufvudet af Tollen»), dels att genom hans
bortskickande få obemärkt tillfälle att använda
honom i Skåne, till vidtagande af rustningar, hvilka
de alltmer- sannolika underrättelserna om snart be-
faradt anfall från danska sidan gjorde nödvändiga. <
ToLL lyckades också innan kort der samla 7000
man, med nästan tom krigskassa, hvilket blef möj-
ligt endast genom den stora enskilda kredit och
det förtroende, som Toll åtnjöt i detta landskap *).
Det hade eljest varit besynnerligt, i fall konungen,
öfvertygad, såsom man sade, om Tolls oskicklighet
att ordna krigsanstalter, skulle genast meddelat
honom ett bland de vigtigaste uppdrag af samma

*) Toll, biografisk teckning, 1 del. 8id. 49. — Om konun-
gens missnöje med ilera delar af utrustningen och Tolls
onåd yttrar Sinclaiu: »Il en porta la peine, fut renvoyé
de Tarmée avec toute Fapparence d*une disgrace compléte,
avec ordre de se rendre en Scanie, et joindre son régi-
ment. L'armée eut une grande satisfaction, dont toute-
fois on ne tira pas un grand parti, car avant la fin de
deux mois on découvrit que le bannissement de Toll de
la présence du monarque n avait eu lieu que parcequ*on
avait besoiu de lui dans la contrée de son exil, pour en
tirer des services plus utiles». — Adlerbeth delar äfven
den^ gängse föreställningen om skälet till Tolls onåd, och
säger, att han blef »alltför sent skild från ett missbrukadt
förtroende». Hist, Anteckningar, 1: 51.

— 188 —

art. Detta hindrar ej att konungens otålighet vid
favad han ansåg försummade eller sena anstalter
kunnat gifva sig luft i ogillande, till och med straf*
fande ord, från hvilken uppbrQsning han lätt åter-
kom till samma välvilja som förr, hvilket uppsväl-
lande han» i brefvet till Anckarsyård, sjelf erkän-
ner vara ett fel, hvari han ofta föll, då han ej såg
sina befallningar genast verkstälda.

Missämjan herrskade icke ensamt bland under-
ordnade. Konungen fann samma motstånd äf en bland
dem, med hvilka han var förenad genom blodsbandet.
Det är en sägen, upptagen jemväl af häfdatecknare
såsom grundad, att konungens moder haft för afsigt
att åt sin älsklings-son, prins ^bedrIk, förskaffa
Finland såsom sjelfständigt hertigdöme *). Detta
kan betviflas, men, som man vet, ingick i de fin-
ska oafhängighetsmännens plan det förslag att er-
bjuda kronan åt nämnde prins, hvilken skulle styra
med ett råd af finska adeln^ hvarigenom frihets-
tiden skulle återupplefva, med en styrelse liknande
den af konung Fredrik I och hans råd, och för-
modligen slutande, såsom den, med namnstämpel**).
Det vissa är, att ett nära samband egde rum einel- '
lan prins Fredrik och de missnöjde. Ätt konungen
icke blott då, men före och efter kriget, misstänkt

*) Eein, I: 42.

**) Ånjala-förbundet, sid. 50, 51.

— 184 —

denne siu broder för hemliga anliggningar af Ue-*
t]^dig beskaffenhet* blaia^d hvilka den första torde
fOrehafts redan år 1780« skönjes af flera förtroende-
bref» Han skrifver t. ex, (den 12 juni 1789) till
Abhfelt: »Bfoderns fråa 1780*) resa, om den
besannar sig, synes mig. liksom er, icke blifva af
synnerlig betydelse. Bönderna äro mig tillgifna,
och hvad inbördes hrig angår, så fordras dertill

.egenskaper som här icke förefinnas». Icke långt
derefter skrifver konungen till densamme (den 24
juni s. å.): »Jag, är mycket glad att se brodern af
ånie återvända till sina hemgudar. Mi han der

' plantera kål och röka sin pipa; han gör då klokare
än han sjelf tror. Gud styrke honom deri !»**)♦
Under kriget utbröt missförståndet öppet, när kon-
ungen vid sin afresa utnämnde hertig Karl till
öfverbefälhafvare, hvarefter prins Fbedbik, under
förklaring att han icke längre ville tjena sin herr
broder, under öppet missnöje lemnade armén, hvil*-

*y Le frere de 1780 h^nämiides dem emellan pnns Ebedbik.

**) GusTAP 111:8 samlade skrifter, VI: 194. Man har mjcket
tält ocli skrifvit om hertig Karls hemliga anläggningar
emot konungen hans broder. Bet märkliga dervid är, att,
aå Yidt vi känne, aldrig någon miastanke åt d«t hållet
undfallit konungen i hans bref eller tal, men väl motsat-
sen. Han saknade eljest icke fint väderkorn, när det
gälde dem som ville åt kronan. Vi skola framdele9 söka
närmare belysa detta forhållande.

— 186 —

ket konungen på allt s&tt sökte förekomma, sär-
skildt för det elaka efterdömets skull, enar de
missnöjde kunde åberopa, att konungens handlings*
sätt gjort honom förtjent att öfvergifvas af sin egen
broder. Händelsen var desto mer öfvenraskande, som
prinsen, oaktadt sina inskränkta gåfvor för krigs-^
väsendet, njutit förtroendet att ej långt förut näm-
nas till fältmarskalk. Konungen hade också till*
.ämnat honom högsta befälet öfver landthären, hTil-
ket dock hans nära förbindelse med de missnöjde
innan kort gjorde omöjligt. Emellertid stegrade
detta ajQfall modet hos de sammansvurne. Sedan
den svåraste stormen var besvuren, erbjöd sig prin-
sen att återinträda, hvilket konungen, med uttryck
af sin flägnad deröfver att han insett det oriktiga
i sitt handlingssätt, afböjde, emedan hans biträde
nu kunde undvaras. Han nödgades sedan åtnöja.
sig med att exercera sitt regeniente *).

*y Sinclair yttrar om prinsens afaked: »Le roi fit tous les
efforts possibies de détoumer son frére de cet esclandre,' et
de le dissuader d'une pareille resolution, mais le prince
non seulement y demeura ferme, il déclara aussi au roi
son frére, d'un ton tres positif, qu'il ne servirait, ni ne
se inélérait de quoi qiie ce puisse étre pendaht tout le
temps que durerait le régne de S. M., et partit. Gette
fenneté perdit infinimeni de aon prix lorsque Ton vit ce-
pnnce, immédiatement apres la paix, reprendre 1'admini-
stratioQ de son régiment, par conséquent servir et se
méler des choses analogues au servir. Gette conduite

— 186 —

Oaktadt de konungen, tid efter annan, tilU
iiandakomna underrättelser om misstänkta rörelser
från Danmarks sida, synes han i det längsta bibe»
hållit hoppet om fred med detta rike, hvari han
äfven stärktes af Bernstorffs förklaringar och af
ett särskildt sändebud, general Mansbagh, som syn-
tes konungen vara »god svensk». Småningom fram*
skymtade dock mera hotande järtecken från denne
granne. I sammanhang med Tolls sändning till
Skåne skref konungen den 16 augusti till riks^

justifia, pour ainsi dire, les procédés du roi». — Adler-
BETH yttrar: »Detta (befälets öfverlemnaude åt hertig Karl)
vållade äfven söndring inom kongliga huset, genom her-
tigens af Östergötland missnöje, h vilken, förut af konun-
gen nämnd till fältmarskalk, men de oroliga i armén all-
deles tillgifven, medelst detta förordnande trodde sig for^
olämpad af konungen, derför begärde afsked och, sedan
han det erhållit, begaf sig hem». A. tillägger i en not:
»Denne obetydlige herre, ehuru missnöjd han var, och
oförsigtig nog att det högljudt förklara, ångrade sig inom
kort Ud och tillböd, då konungen var i Göteborg, å nyo
siu tjenst. Konungen svarade, att det var honom kärt,
det hertigen återkommit fr^ån sitt förhastande, men att
hans tjenst nu ej behöfdes». Hist Anteckningar, I: 53, 54.
En häfdatecknare säger: »Med sin andre bror, hertigen
af Östergötland, råkade konungen i öppen brytning, för
det han uppenbart höll med de missnöjde och icke dess
mindre gjorde anspråk att vid konungens afresa erhålla
befälet öfver landtarmén, medan den äldre brodern kom-
menderade flottan. Denna söndring inom konungahuset
måste naturligtvis öka de missnöjdes tilltagsenhet)». Bein,
'I: 114.

— 187 -^ .

drotset grefve Wachtmeister, att Danmarks för-
håJlaude började blifva mer än tvetydigt^ och att
man måste vara betänkt på Skånes och Bohusläns
försvar, hvarom han äfven ger regeringen i Stock-»
holm föreskrifter *). Till riksdrotset yttrar han, bland
annat: »Ätt bevara bönderna vore mer än oråd*
ligt, både för rikets invärtes lugn och för adelns
enskilda säkerhet*^ **). Han anger derefter hvilka
troppar skola användas till skydd för Bohuslän
samt för Eda- och Magnebro-sidan, »ty eljest kan
fienden gå bus till Stockholm». I öfrigt kunde
Stralsunds garnison öfverföras och general-guvernören
erhålla befallning att värfva i Pommern. I fall
nya regementen uppsättas i Skåne, kunde officerare,
som gått ur tjenst, men qvarstå i armén, dertill
användas, hvarvid regeringen skulle skaflFa sig upp-
gift genom stats-sekreteraren v. Carlson å sådana
officerare, )>pa hvilka kunde lita^>\ — »Men det
allraförsta är magasiner. I Skåne är det ej svårt.

*) Regeringen under konungens frånvaro utgjordes af riks-
drotset Wachtmeisteb samt riksråden Kael Spaere»
Bonde, Duben, Beck-Friis och Fredrik Sparre.

**) Detta yttrande förer tanken på de rykten som utspriddes,
att konungen uppviglade folket emot adeln, och sägnerna,
när konungen uppsatte fri-korpser i Dalame under Arm-
i^ELTS befäl, att det var för att plundra Stockholm. Här
förbjuder han, som vi se, uttryckligen folkbeväpning, af
omtanke för »adelns enskilda säkerhet».

— 188 —

men det är angeläget att i tid formera dem i
Bohuslän och på Vermländska gränsen. Jag vet
iivad det vill säga att ej hafva formerat dem i tid
oeh i synnerhet att ej hafva placerat dem rätt.
Hda kampagnen har derigenom blifvit återhållen.
Om Danmark attackerar oss, är tanken en déscente
i Skåne. Om Landskrona har garnison, är den ej
farlig. Med kavalleris-regementena skola de få stryh
Den andra attacken skall ske från Norge på Bohus-
län och Karlstad. Man vill bemästra sig Göta elf
och sjöarne. Man vill gå till Göteborg och offerera
att göra det independéfnt; man vill endast attackera
sig tUl min person, och ej nationen. Sådan är pla-
nen. Kunna vi sätta folk på benen, skall det ej
lyckas, och om jag hör att sakerna bli allvar-
samma, så skall jag genast till Sverige återvända,
att med all drift uppelda sinnena till rikets försvar
och gå emot en fiende, för hvilkens vänskaps vin-
nande jag allt gjort, .men som, uppfyld med afund-
sjuka mot Sverige, aldrig lärer vara mer att lita
på. Sådan är min föresats, och jag hoppas att
herr grefven igenkänner den ståndaktighet, som i
de svåraste omständigheter aldrig öfvergifvit mig» *).
Den i vår tanke märkligaste skrifvelse af kon-
ungen under detta vådliga tidskifte är icke stäld

*) GusTAP 111:8 href till riksdrotset Wachinmster, utgifna af
6. Andersson, sid. 26.

— 18» —

till någon statsman eller krigare, utan till hans
sons lärare, Nils vok Rosenstein. Den utgör icke
blott en förtrolig känslo-utgjutelse i skötet af tn
vän, men kanske ännu mer ett lugnt vädjande till
efterverldens dom öfver de timade händelserna, och
den synpunkt, ur hvilken de betraktats af konunr
gen. Man må förundra sig derofver att denna
skrifvelse icke är mera bekant. Ingenstädes hafra
Ti sett den anförd såsom bidrag till konungens
karaktersskildring, och det är icke mindre an-
iöärkningsvärdt, att brefvets författare sjelf ej lagt
mera vigt derpå att det skulle blifva allmännare
kändt och läst. Det utgör i en tid, då konungen
var föremål för de ilskefullaste dikter och smädel-
ser, den värdigaste, sannaste försvarsskrift, och hade,
såsom sådan, förtjent att komma i hvarje svensk
mans hand. Nu synes den bortgömdhet, till hvilken
den så långe varit dömd, en ny bekräftelse på
uppriktigheten af konungens ofta upprepade yttrande,
att en konungs enda domare är efterverlden, hvar-
för han också började sina första anteckningar om
sig sjelf — vid .nitton år — med dessa ord:
»Man måste lefva för efterverlden, ej för folkens
kärleh som är öfvergående, utan för deras akt-
ning» *).

*) Gust papptren, I: 21.

— 190 —

Ifrågavarande enskilda bref, h vilket vi anse
ega värdet af historisk handling, skrefs trenne da-
gar före konungens afresa från Finland och är af
följande innehåll:

»Kymmenegård den 23 augusti 1788. Jag
har af edra tvenne bref, den 12 och 14 i denna
månad, igenkänt den tillgifvenhet för mig och riket,
som utmärker en god medborgare och den åt
hvilken jag anförtrott min sons undervisning Qch
fäderneslandets hopp. Det är i faran som själens
styrka utvecklas, och det största af alla fel är det
att misströsta om fäderneslandet. Så länge jag
lefver skall jag aldrig känna denna svaghet. Stora
stater förgås ej förrän de öfvergifva sig sjelfva.
Blottstäldt för sina grannars hat, förrådt af sina
bundsförvandter och sönderslitet af inhemska orolig*
heter, har Sverige mer än en gång synts nära sin
undergång; men i det ögonblick, då den syntes
mest oundviklig, har detta åldriga konungarike upp-
lyfts på nytt genom oföresedda händelser och åter-
tagit det anseende, det har rätt att fordra. Sådant
var Sveriges tillstånd då det frälstes af Gustaf
Vasa; sådana voro de tider då Gustaf Adolf upp-
steg på thronen, och om det kan vara mig tillåtet
att blanda mitt namn med dessa stora konungars,
så trodde man äfven ej vid mitt tillträde, att
inom femton år Sverige skulle varit i stånd att

— 191 —

hota Ryssland och bannlysa dess yälde ur Öster*
sjön, om partier, afund och förräderi ej gjort ett
företag om intet, ^ som lofvade den största fram-
gång. Men om en del af nationen — vare sig af
feghet, ärelystnad eller egennytta — har nog kun-
nat glömma de heligaste pligter, för att stämpla^
mot fäderneslandet med dess fiender, så kan denna
skamliga yrsel ej vara länge. Sveriges invånare^
mindre upphetsade och mera aflägse från dessa
nejders stormar, skola döma lugnare. De afsky
dem som förråda fosterbygden, bch redan höjer
sig den allmänna rösten mot deras ovärdiga för-
farande, hvilka uppoffrat det allmännas väl. Våra
fiender sjelfva bidraga att öppna ögonen hos dem.
bland oss, som blifvit förledde, och den del Dan-
mark tagit i kriget emot Sverige, och som tyckes
alldeles förkrossa oss, är ej annat än en lycklig,
händelse, som skall i alla hjertan åter uppväcka
fosterlandskärleken och känslan af sjelfständighet
och beder, tillika med det nationalhat, som från
århundraden är inplantadt i alla sinnen. Jag skall
emellertid ej dölja för er, att företaget emot Fred-
rikshamn misslyckats endast genom elak vilja, upp-
kommen af flera orsaker och i synnerhet af en
hemlig håg till afsöndring från Sverige, och detta
är det enda och kanske rätta skillet till den
overksamhet, hvari vi befinna oss. Min ståndaktig-

— 19J —

htit har emellertid tippehållit mig emot aUa ränker,
och har bevarat åt mig troppar och vänner, på
hvilka jag ånnn kan räkna. Hvad de personer
angår, deili jag sknlle kunna uppoffra åt min för-
t&rnelse, så känner ni, att hämnden år alltför långt
ifrån mitt hjerta och mina tänkesätt, att jag någon-
sin öfverlemnar mig åt honom. Sådan är sakemas
rätta ställning. Räddningsmedel finnas ännu, och
sjelfva det hopp Ryssland fattat, att söndra oss in-
bördes, är oss i det närvarande nyttigt, derigenom
att det hindrar fienden att använda sina utvägar
och sina krafter att afhända oss hvad vi innehafva.
Det skall bli utan exempel i häfderna att se en
segrande här (ty hvar vi sammandrabbat hafva
Svenskarne haft öfverhand emot flertalet) — att se,
säger jag, en segrande här stadna midt i sin fram-
gång och draga sig tillbaka, endast för att ej segra
för mycket, och i dess ställe söka anledningar till
klagomål och att klandra dem som önskat hämna
rikets forna förluster och senare oförrätter. Sådana
äro de händelser som timat, och som skola göra
efterverldens förundran. Ni ser af den tafla jag
lemnat af ställningen, att, utan att anse den uren
för gynsam dager, jag likväl ej tror allt förloradt,
endast mah vinner tid att lugna sinnena, som så
hastigt öfvergå från en ytterlighet till en annan.
Denna tafla kan äfven en gång tjena till lärdom

— 193 —

för min son och visa honom, att under minléfnad
jag funnit mig tvenne gånger yid undergångens
brant, utan att förlora modet».

Man kunde fråga/ om, yid denna tidpunkt i
Sverige, någon mer än Gustaf kunde skrifva ett
sådant bref, der, under de öfrigas misströstan eller
förtviflan, allt vittnar om ett förhoppningsfullt lugn,
och der man ej vet åt hvem man bör skänka före-
träde: den skarpsynte statsmannen eller den hög-
sinte, förlåtande menniskan, på hvars läppar det ej
finnes ett ondt ord om dem som tillintetgjort
hans skönaste segerdröm och ännu, under det han
skref, slipade försåtets vapen emot honom. Gustaf
insåg ögonblickligt, hvad som undfallit alla andra,
att, då Ryssland byggde sin anläggnings framgång
på de sammansvurue, skulle det låta sina vapen
hvila (hvilket hvarken var en tillfällighet, eller drag
af ädelmod, såsom några antecknare förmena), och
att Danskarnes anfall, hvarigenom andra trodde allt
förloradt, var, såsom han^ yttrar, »en lycklig hän-
delse», som skulle i Sverige återväcka den slum-
rande nationalandan och sjelfständighetskänslan.
Man fattar lätt, huru Rosenstein, Leopold och
andra konungens vänner, vid anblicken af denna
själsstbrhet i den mest förtviflade ställning, in-
togos af en med beundran blandad tillgifvenhet för

Sv. Akad. Handl 42 Del. 13

— 194 —

honom, och huru Gustavianerna kunde för sin kon-
ung hysa något af den känsla, som klappade hos
Karolinerna för sin hjelte, då, under en liknande
belägenhet för begge, — Karl i Bender och Gu-
staf i Kymmenegård, — man kunde om den ene
som den andre säga, att

»intet hopp om räddning fans
i något annat bröst än hans» *).

Öfverraskande, ehuru fruktlös, klingar slutligen den
af Gustaf liksom med verklig siare-anda uttalade
varning till sin olycklige son, att, när han en dag
befinner sig vid afgrundens brant, lära af fadern
att ej förlora modet.

Och under hvilka yttre omgifningar skref^ kon-
ungen detta minnesvärda bref? Han ansåg sig i
sin egen boning icke säker under nattens hvila,
utan gick på aftonen om bord på sin slup Anifion,
som låg med indragen landgång och säker besätt-
ning. Planer uppgjordes att fängsla honom, tvinga
honom till riksdag, ^Uer ock att alldeles utesluta
honom ifrån regeringen. »Om sättet att vérk^ställa
arresteringen korsade förslagen h varandra: ömsom
skulle det ske af Hästesko, i spetsen för dess rege-
mente, ömsom af baron v. Kothen eller grefve

*) Tegnéiv.

--. 195 —

Leyon8tedt»> *). En tillförlitlig sagesman, som be-
fann sig på stället, - har berättat, att konungens
baneman redan var utsedd **). Armfelt säger om
de hemliga anläggningame mot konungen: »Jag fick
lyckligtvis precise underrättelser om allt detta, och
utan att gifva konungen direkt del deraf (emedan
hans karakter merendels alltid förde honom att gå
faran till mötes) påskyndade jag l^ans resa»***).
Adlkrbeth omförmäler, att konungen mest miss-
trodde sitt eget lifgarde, hvars officerare öfverljudt
tttgöto sitt missnöje, och att» då de en gång voro
samlade i en lada för att taga förfriskningar, in-
fann konungen sig bland dem och var sjelf för^-
undrad, att de ej begagnade detta tillfälle att för-
säkra sig om hans person, , då han, ensam, befann
sig i deras våld. »Konungens belägenhet — säger
samme författare — var bedröflig, och sällan har
en monark tillbragt Svårare dagar. Redan- förtvif-
lad öfver reträtten från Fredrikshamn, hvarest han
liksom med flit säges blottställt sig för fiendtliga
elden, och öfver arméns vidriga tänkesätt, och oför-

Rbin, I: 99. ,

**) Framlidne H. E. grefve Karl Löwenhjélm tat yttrat
det till förf. af dessa rader, med tillägg, att det var kap-
ten S*** vid ett af de missnöjda regementena. Lämpligt
tillfälle, möjligen ock tvekan i den afgörande stunden,
lärer hindrat verkställigheten.

***) Armfelts ajelfbiograJL

— 196 —

mogen att afhjelpa alla de oredor honom omgåfvo,
stadnade hans vrede och misstankar förnämligast
på general-major ToU, hvilken, sjelf rådlös och för-
sagd (?), af konungen ansågs såsom förrädare (?)
och den der med berådt mod (?) missvårdat alla
de honom uppdragna krigsanstalter. Konungen var
äfven den 9 augusti i begrepp att låta arrestera
honom och kunde med möda hindras deriCrån
genom de bevekligaste föreställningar af en hans
afsagde yederdeloman *). För sin egen del var
konungen betänkt uppå att nedlägga regeringen,
flytta till Frankrike och der lefva sin öfriga tid i
stillhet af de penningar, dem försäljningeii af hans
juveler kunde inbringa. Han grät vid åsynen af
svärds-ordenstecknet, det han lät hänga på sin
vägg och sade sig ovärdig att bära» **). Enligt
samme författare hade konungens sinnesförvirring
stigit till den höjd, att han ämnat låta inspärra
hertig Kael på Sveaborg, sedan han först fängslat
Toll; enligt andra ämnade han jrymma till Italien,
der han redan köpt hus i Genua.

Nu må man endast spörja, huru det är psyko-
logiskt möjligt, att den, som dag för dag handlat,

*) »Statssekreteraren Schröderheim». Förf. synes ej ana, att
denne ej var rätte mannen att teckna Toll och sina för-
hållanden till honom.

**) JEKsL Anteckningar, I: 50.

— 197 —

tält och skrifvit såsom vi ofyan sett; som egde en
sådan föreställning om den kungliga värdigheten,
att icke ens plågorna på dödslägret förmådde af«
tvinga hononv aiinat än ett lugnt leende, och som
vid alla tillfällen ända till fullkomlighet beherr*
skade sina själsrörelser, skulle förklarat sig färdig
att rymma, skulle upphängt på väggen sina äre-
tecken (man vet huru Gustaf betraktade ordnar

— la monnaie des rois\ och satt sig att gråta der-
öf?er, såsom ovärdig dem? Och hvarför skulle han
så anse sig? Var det han, som be&Ut vapnens
nedläggande för Fredrikshamns murar? Hade han
ej, som författaren säger, blottställt sig för fiendens
eld? Var det han, som underhandlat med fienden?

— Och sedan — ty äfven det löjliga i sättet visar
det osannolika i en dylik dikt — brukar någon,
som bär ett hederstecken, hänga upp det på väg-
gen? I allt fall kunde sådant icke skett med svärds-
orden, ty konungen bar ej ai^nat än dess stora
kors, och detta erhöll han först ett kt senare, efter
slaget vid Valkiala. Den bästa vederläggning af
ofvanstående sagor förvaras dock i konungens hand-
lingar och bref, der han visar sig alltid lugn, upp-
höjd öfver händelserna, förtröstande på en lycklig
utgång. Man skrifver icke ett sådant bref som
konungens till Rosenstein, när man i förtviflan
ämnar afsäga sig kronan och gå i landsflykt. In-

— 198 —

gen hycklare förmår under en sådan sinuesstänir*
ning föra pennan med så lugna pulsar, så stadig
hand. Och om hai^ förmått det, skulle/ han i
oträngdt mål skrifvit hvad han trodde sig med
handling genast vederlägga?

Man lärer då ej fela, om man anser de. be^
rättelser om konungens sinnesförvirring och för-
tvMade beslut, som utspriddes bland menige man
och förvarats åt efterverlden, vara uppspunna af
de missnöjde. Deras mäktigaste vapen emot Gu-
stafs regering och historia var lögnen. Och det
är ingalunda vanmäkugt, äfven emot krönta hufvo^
den. Det var lögnen som förde Ludvig XVI och
Marie Antoinette till (schavotten.

Man har allmänt tjdt konungens bekanta ord
vid mottagandet af underrättelsen om Danskarnes

anfall: je suis sauvé! såsom antydande, att

han trodde sig räddad från den personliga fara
som hotade honom bland de sammansvurne. Han
kunde det så mycket mindre, som han ej borde
undgå inse, att de skulle uppbjuda allt ätt förhin-
dra hans afrqsa, och icke längre fördröja det steg,
som under månader varit påtänkt, att förvissa sig
om hans person och tvinga honom till samman-
kallande af riksdag — hvilket var liktydigt med
det gällande statsskickets fall — eller thronafsä- .
gelse. Enligt en annan plan ämnade man, i fall

— 199 —

han lyckades lemna Finland, erbjuda kronan åt
hertig KaBl *). Armfelt yttrar derom: »Det gif-
ves i detta ämne flera original-dokumenter, som
kanna, då tid blifver, sättas i dagsljuset». — Dessa
handlingar äro dock ännu obekanta. Armfelt aju-
förer vidare: »Jag påskyndade så hans resa, att
alla: uträkningar och projektor skulle slå felt, så
till tid som ort». — Skyddsanstalterna må lemnas
derhän, helst de sammansvurne troligtvis icke gåfvo
Armfelt del af sina hemligaste anslag. Hvad man
Tet är, att gunstlingen ej åtföljde konungen på den
åfventyrliga färden^ och således hade svårt att
medverka till hans räddning. Och synes troligare^
att egentliga skälet, hvarför verkställigheten af de
sammansvurnes anslag uteblef, låg i konungens per-
sonlighet, som väckte äfven de tilltagsnastes tvekan
att gå honom för nära på lifvet, hvartill de eljest
icke bort sakna tillfälle under de veckor, då han,
med gaiiska få trogne bland en upprorisk här, var
i deras våld. Eldsblicken och beslutsamheten, att
ej säga djerfheten af mannen fråti 1772 — som
snart skulle återsynas 1789 — hade något som
lät befara, att, ' under det han »med tystnad åsåg

*) »Senare gjorde de sammansvurne hertigen ett formligt
anbud att med 10,000 man gå till Stockholm, förklara

' Gustaf III och hans arfvingar förlustiga thronen samt
välja hertig Karl till konung». Schinkbl-Beeoman, II: 46

— 200 —

sina motståndares anläggningar och låtsade ingen-
ting märka, kunde han på en gång, liksom med
ett lejonsprång, öfverraska dem och kasta dem nn-
der sig»*). Det var denna förmåga att styra sina
sinnesrörelser, till dess vedergällningens timma sla-
git, som motståndarne stämplade såsom en out-
grundlig falskhet. Huru ringa $töd han i öfrigt
kunde vänta af, sin omgifning, målar Armfelt med
dessa ord: »Få voro de som tordes visa sig zéUs
och tillgifna konungen; man ansåg mindre farligt
att vara dess fiende än dess vän, och de, som ändt-
ligen hedrades med denna sista titel i publiken,
affekterade till större delen en neutralitet, som
kunde bana vägen till försoning emellan dem och
faktionen, i fall Gustaf ^ej mer kunde frälsas»**).
Icke heller voro alla faror öfverståndna med sjelfva
afresan. Man har grundad anledning förmoda, att,
liksom det förehafts anläggningar att gripa honom
på sjön under Tesan iM Finland, förefans en dy-
lik plan för afresan derifrdyi, om hvilket försats
sannolika beräkning Aemfelt yttrar: »Ett stort be-
vis af den presomption, med hvilken konspiratö-
rerna gjort sin plan, är, att en fjerdedels timma
innan Hans Maj:t kQrde in på Ulriksdals borggård
slog en viss kapiten af gardet vad med nuvarande

*) Leopold, V: 335.
**) Akmfelts sjelf biografi, s. 112, 113.

— 201 —

öfverste-kammarjunkaren Karl Bonde, att aldrig
Gustaf III skulle komma till Sverige» *). Under
denna äfventyrliga färd kunde Armpelt dock icke
vidtaga några skyddsanstalter, ty han lemnade Fin-
land senare än konungen. Att i öfrigt fruktan att
blottställa sitt lif var för Gustaf främmande, visa.
icke blott många drag i hans lefnad-, — för att ej
nämna 1772, — men den bekymmerslöshet, hvar-
med han gick mordskottet till mötes.

Vi antydde, att Gustafs ord: je suis sauvé egde
en vidsträcktare politisk betydelse, icke blott hsuis
personliga räddning, utan könungadömets och fä-
derneslandets. Detta synes tydligast af hans ofvan-
nämnda; bref till Rosenstein, der han förutsäger,,
att Danskarnes anryckatide »skall i alla hjertan
återuppväcka fosterlandskärleken och känslan af
sjelfständighet, och att våra fiender sjelfva bidraga
att öppna ögonen på dem som blifvit förledde».
Man bestrider Gustaf fåfängt den förtjenst att
alltid tänka i främsta rummet på fäderneslandet
och i det andra på sig sjelf.

I brefvet till Wachtmeister, rörande Danmarks
planer^ hade konungen yttrat: »Så snart jag hör
att sakerna bli allvarsamma, skall jag genast åter-
vända till Sverige, att med all drift uppelda sin-

*) Ders.

— 202 —

nena till rikets försyap>. Så skedde. Märkvärdigt
nog var det icke en officer eller en embetsman,
utan en litteratör, som brägte den första under-
rättelsen om fredsbrottet, i det den af Gustaf ut-,
nämnde rikshistoriografen Hallenbebg (dertill be-
fordrad vid några och trettio ^.r), och hvilken be-
fann sig i Köpenhamn för historiska arkiv-forsk-
ningar, reste hufvudstupa från nämnda hufvudstad
till Finland, för att öfverföra ' budskapet *). Så
«nart konungen emottagit det, skref han till hertig
Kabl: »i ett ögonblick då jag är nödsakad lemoa
detta land, till hvem kan jag väl anförtro min
makt och statens välfärd, om ej åt en bror, hvilken,
redan segervinnare öfver mina fiender, har så många
rättigheter till mitt förtroende och till min vän-
skap? Jag vet väl, min kära bror, att det upp-
drag ni skall emottaga är svårt och föga ange-
nämt; men utom det att ju större svårigheterna
äro, desto större blir äran, så äro eder börd, hvil-

*) »Med detta obehagliga budskap lät svenske ambassadören
affarda Halleuberg, som. just då var i Köpenhamn när-
varande för att samla till sin. historia om konung Gustaf
II Adolf. Med otrolig skyndsamhet for han till konungen
i Finland, och derpå hastade Hans Maj: t till Sverige, for
motande af detta anfalb>. Babfod, sid. 126. — Hvarfor
skickade ambassadören en litteratör, nedgräfd i arkivernas
damm, då sannolikt flera andra Svenskar i militärisk eller

, civil tjenst funnos i Köpenhamn?

— 203 —

ken särskildt fäster eder vid staten, och eder vän-
skap för mig alltför starka band, för^ att tillåta
eder att icke foga eder efter det som de tvingande
omständigheterna förmå- mig att fordra af er. Ba-
ron Ruuth skall underrätta eder om de anstalter
jag gjort till eder tjenst».

Hertigen, som rått väl insåg det bekymmer-
samma i ett sådant uppdraga sökte afböja det,
hvarifrån han dock måste afstå, sedan han emot-
tagit eu förnyad skrifvelsfe arkonungen,hvari denne
yttrar: »Min kåra bror! Jag hade förutsett, att
ni ogerna skulle lemna befälet öfver en segrande
flotta för att emottaga befälet öfver denna' armé,
och jag skulle till och med icke tänkt på att före-
slå eder det, så framt ej den tvingande nödvändig-
heten att begifva mig till Sverige dettill gifvit mig
anledning. Jag har blott ett ord att tillägga, det
är, att efter mig och min sou' är ni den som mest
hör staten till, och att ju högre ställning man har,
desto större äro pligterna* Men jag vädjar endast
till den vänskap, som förenar oss, och till det hel-
gade brodernamn, som vi fått af naturen, och hvil-
ket andra band ännu mera tillknutit. Utan att
begagna den rätt ni gifver mig att befalla^ besvär
jag eder som broder och medborgare att här vara
mitt andra jag^ emedan jag ej kan dela mig». Her-
tigen emottog befälet, och konungen reste — rymden

— .204 —

säga hans vedersakare, om man så kan kalla det
att skynda till fäderneslandets försvar på den punkt,
der det var mest hotadt*).

ADtiERBETH yttrar härom: »Det är omöjligt att
förbigå denna tidpunkt utan att anmärka arméns
oförsigtighet Den hade gått för långt att ej gå
längre, vågat för mycket att ej våga mer. Den
hade bort besinna, att, då den släppte konungen
ifrån sig, gaf den fria händer åt en förolämpad
ovän, som, med den sinnesstämning nationen be-
gynte anmärka, snart kunde bli en hämnare. Men
sådant är ofta utslaget af mångas öfverläggningar,
der ingen rätt hufvudman är. Jalusi och misstro-
ende emellan finska och svenska armén, hvilken
senare med allt -sitt inhemska politiska missnöje
icke kunde finna sig vid den förras underhandlingar
med fienden, hvaraf den svenska icke fått nog upp-
riktig del, skola i synnerhet lagt hinder för alla
afgörande mått. Det slår icke felt, att fråga varit
väckt om konungens arrestering, äfvensom förslag
var uppgifvet at^ på galerer öfverföra nödigt man-
skap till Stockholm, till hvars traktamente redan

*) Bet är bekant; att en mängd samtida anteckningar omtala
Gustafs så kallade rymning från sin armé i Finland.
Afven i Minnen ur Sveriges nyare historia, af B. v. Schdj-
KEL, utgifna af C. W. Bergman, läses : »Gustaf påskyndade
så sin återresa, att man nästan kan säga att han rt/mde
från Finland». 2 delen, bid. 46.

— 205 — ,

tänktes på förskott ur banken. Olika öfvertjgelse
och interesse, olika styrka och tilltagsenhet delade
meningarne och förbjödo någondera verkställas»*).
Man har anfört detta, för att visa hurudapi
sinnesstämningen jemväl hos män med stort och
förtjent anseende samt med vidsträckta föi:bindelser
var i Stockholm, dit konungen nu äruade sig.
Tyckes det icke — att döma af detta prof —
såsom skulle man i sjelfva hufvudstaden mindre
ogillat de sammansvurnes förhållande, än deras för-
summelse att vidtaga säkrare mått och steg, på
det konungen ej skulle undkomma, hvilket feUjbeg
åter förmenas egt sin grund i bristen af skickliga
ledare och närmare sammanhållning? Författaren,
upplyst och redlig fosterlandsvän, hade ingen an-
ledning till enskildt missnöje med konungen; t vert-
om, han var hans skyddling, upptagen i hans en-
skilda, förtroliga umgängeskrets. När inan läser,
att armén begått en oförsigtighet då den släppte
konungen ifrån sig .... att den borde gått längre
.... att den svenska hären, oaktadt sitt politiska
missnöje, icke kunde finna sig vid underhandlingen
med fienden (liksom hade den bort göra det),
hvaraf den icke fått uppriktig del .... (skulle mer
uppriktighet gjort hären till förrädare?) och

*) Hiat, Anteckningar, I: 54.

— 206 —

att saknaden af rätt hufvudman hindrade alla af-
görande steg, — och då detta allt yttras utan
ogillande af företaget, så tvekar man att emel-
lan raderna yilja läsa slutsatsen. Det enda sätt
att förklara hvad vi anse såsom frånvaro af med-
borgarpligt, fosterlandskärlek och känsla för fä-
derneslandets ära och sjelfständighet, är att denna
sorgliga förvirring af politiskt begrepp var endast
frukten af den tidens sammansmältning utaf frihets-
tidens och franska revolutionens läror, — något
den tiden ganska vanligt hos både litteratörer och
frihetsifrare, eller så kallade »patrioter», inom alla
samhällsklasser, under de sista åren af 1780-taIet
och de första åren af nästföljande årtionde. Att
också ifrågavarande, i öfrigt högt aktningsvärde för-
• fattare beherrskades af denna tvillings-idés infly-
tande, synes af hans anteckningar och bref (sär-
deles de till Rosenstein). Deltagandet- i denna
politiska ton för dagen torde ej så obetydligt bi-
dragit till den stpra popularitet han åtnjöt, under
det Leopold, Wallqvist, Nordin m. fl. konungs-
ligt sinnade, hvilkas skarpsynthet ej förvillades af
hvarken frihetstidens eller revolutionens bedrägliga
irrläror och tankedrömmar, voro föremål för miss-
tankar och hat.

Emellertid utvisade icke blott händelserna i
Finland, men de icke mindre märkliga som timade

— 207 —

i Sverige vid den icke långt derefter församlade
riksdagen, huru mäktiga och talrika försvarare
sjelfva Anjala-förbundet räknade. Intet målar bättre
det begrepp, hvilket man egde om hvad som då kal-
lades »den sanna friheten», än att underhandlame
med fienden ansågos förtjente af »evig tack och
heder» utaf svenska folket, emedan de icke velat
> förråda friheten, f��r att såsom trälar låna sina .
armar till regeringsformens kränkande», hvilken se-
nare nu, ehuru icke för första gången, stäldes un-
der ryskt beskydd. På grund deraf borde Meyeb-
FELT, Plåten, Stedingk, Siegroth m. fl., som förde
sinar krigare till kamp emot fienden, anses såsom
de der förrådt friheten och lånat sina armar till
regeringsformens kränkande. Utan att vilja för-
svara Gustafs anfallssätt — ehuru det kunde ega
sin ursäkt i rikets dåvarande belägenhet — åter-
står frågan, huru många krig vid ifrågavarande
tidpunkt, ja i alla tider, hafva så bokstafligen stödt
sig på statsrättens grunder? Hans berömde mor-
broder, regenternas föresyn, hade uppställt såsom
grundsats; att i fråga om krig är det bättre att
förekomma än förekommas, med tillämpning hvaraf
han också, som bekant är, kort efter sin thron-
bestigning anföll Österrike — hvars regerings mel- ^
lankomst han hade att tacka för sitt lifs räddning
— och detta icke för att skydda sitt lands sjelf-

— 208 —

ständighet, utan för att göra en eröfring. Han
segrade, och allt var glömdt. Men om hans här
genast — i stället att, under Schwerins befäl,
besegra Osterrikarne vid MoUwitz — gjort uppror
och börjat underhandla med Maria Theresia, huru
hade det då gått med Schlesiens eröfring? Hvad
annan rättsgrund hade Ryssland för det krig det
förde mot Turkiet, än fordringar som stodo i strid
med fredsslutet i Kutschuk Kainardschi, och önskan
att tillegna sig Krim, hvilket också skedde? Hvil-
ket krigsskäl egde kejsar Josef för sitt samtidiga
anfall på Turkiet, än åberopandet af sitt förbund
med Ryssland, hvilket passade desto bättre för
detta ändamål, som det just afslutats för att be-
reda nämnda gemensamma angrepp emot Turkiet?
Eller, för att gå närmare vår tid, hvar äro rätts-
grunderna till Polens tre delningar, till revolutions-
krigen, till Napoleon I:s många anfall, till danska
flottans borttagande af Engelsmännen midt under
fred emellan rikena, till Finlands bortryckande från
Sverige, Slesvig-Holsteins från Danmark, en mängd
andra nyare exempel att förtiga? Ännu en gång:
utan att vilja försvåra Gustaf IILs anfallssätt,
kunde man ega skäl att spörja, med hvad rätt
hans klandrare ensamt på honom tillämpat moral-
politikens hela stränghet, under det man glömt
dess bud emot svårare, af andra begångna förse-

— 20» —

eker? Han kunde åtminstone säga» att Sveriges
nästföregående freder med Ryssdand yoro sådana«
att antingen skulle den svagare, beroende staten ^
under och försvinna i den närgränsande stonnaktea«
eller måste den göra ett räddningsförsök, hvilket ookaå
lyckades, ehuru icke utan en svår kamp emot inre
fiender, innan den yttre kampen kunde begynna. Han
hade misstagit sig då han trodde, att partiandaa
skalle stadna inom riksdags-området och icke upp^
träda under fanorna, vid sjelfva fiendens anbliek«
vädjande till dess medverkan; ty striden för åter-
ställande af 1720 års regeringsform blef en fori*
sättning i lägret af 1786 års riksdag, och det var
mindre till försvar för 1772 års statsskick än för
återförande af det från 1720, som de fleste miss^
nöjde bröto lydnadens band, ehuru oafhängighetft-
männen och Ryssvånnerna sökte begagna dem för
sina anläggningar*).

*) Det vill synas af Armfelts egenhändiga anteckningar
(forvarade på Åminne goda i Finland), att ännu år 1794
då Armfelt, under förmyndare-styrelsen, vistades såsom
landsflyktig i Ryssland, hade Markoff sökt vinna hans
medverkan för återställande af 1720 års regeringsform,
hvilken den ryske statsmannen påstod vara den lämpligaste
for Sveriges sjelf ständighet. Han slöt en framställning
derom till Armfelt med följande ord: » Je suis convaincu
que ce n*est qu*avec la forme du gouvernement de 1720
que vous (Suédois) pouvez vous öonserver. Voilå un r61e

Sv. Ähad. Bandi. 42 Dd. 14

— 210 —

Missräkningen hos Gustaf var i sanning grym.
I sttUet för det tilltänkta intåget i Petersburg, af-
skuddandet af Rysslands förmynderskap, återstäl-
lande af en säkrare gräns, — i stället för de konst-
skatter, som han redan i tankame hemförde från
Gzarernas hufvudstad, — i stället för seger, rykte
och odödlig ära, fann han sig midt uti en upp-
rorisk här, nära att blifva dess fånge, kanske ut-
lemnad till sin dödsfiende. Hans tillgifnaste hade
intet annat råd att gifva än att genast sluta fred,

— och hvilken fred skulle det blifvit? .... eller
att sammankalla riksdag, och hvllken riksdag, med
tänkesätten så mycket förvildade sedan 1786, men
han sjelf icke, såsom då, fredligt herrskande i sin
hufvudstad, utan stäld emellan tvenne fiendtliga
härar, sviken af bundsförvandter, som drogo sig
tillbaka sedan de uppmuntrat honom till striden,

— ensam, med sin egen armé i ännu okufvadt
uppror, och intet försvar emot anryckande fiender?
Under ett af de vådligaste ögonblick, som någon
svensk konung upplefvat, var han verkligen Sveriges
enda försvarare; ty det var i hans snille, hans
själsnärvaro, beslutsamhet och mod, som medel
funnos till fäderneslandets räddning, och man kan

pour vous (Armfelt)! Eetablissez cette forme de gouverne-
ment, et Sa Majesté Imperiale n'hésitera pas ä vous proteger
puissamment et å vous soutenir dans cette entreprise».

— 211 —

af hvad han, bunden af inre misshälligbeter och
sammansvärjningar, förmådde utföra, sluta tillhvad
han skulle gjort, om han varit fri uti sin handling
och understödd af deras svärd, som han bort kunna
påräkna, samt då sannolikt äfven bisprungen af
bundsförvandter, som drogo sig tillbaka när de
sågo, huru det inre tillståndet hos oss var beskaf-
fadt, och att de, i stället för att understödja fram-
tågande härar, skulle nödgats begynna med att
återställa ordningen i förbundsbrodems eget land.
Man har kallat hans tåg emot Petersburg hufvud-
löst. Företaget var visserligen djerft, dock vida
mindre än månget i häfderna berömdt, t. ex. Kabl
X:s mot Köpenhamn, ty hade -r- såsom dennes fålt-
råd nästan mangrant befarade — isen brustit, så
hade »Bälten uppsväljt på samma gång hans här och
hans odödlighet))*). Stedingk ansåg — såsom redan
anmärkts — att Gustaf bort lyckas, om samman-
svärjningen ej mellankommit.

Efter att hafva utdelat sina befallningar åt
hertig Karl och general Meyerfelt, lemnade Gu-
staf Helsingfors den 26 augusti och skyndade till
Stockholm. Om färdens beskaffenhet yttrade kon-
ungen en gång till Wallqvist: »Ni kan sluta till
min ställning, när jag säger er, att jag med en

*) Leopold.

— 212 —

och »amma. skjorta for från rysta gråusen och hit».
Enligt en samtida berättelse förekom konungen ännu
i Äta stund sitt tillfångatagande på följande a&tt
Han lät, utan att hafva gjort någon förtroende af •
sin resa, alla regementen ryeka ut på linien. I det
dgonbliek, då de skyldrade för honom, körde vagnen
f^am, keaaungen steg i, tackade för »honn(>ren» och
försvann. Han hade nemligen beräknat, att ingen
skulle djerfvas gripa Sveariges konung i soldatens
åsyn, snarare i hans eget tålt. Reaam fortsattes
natt och dag» men mötte flera uppehåll och svårig-
heter. Då den mårt hållas hemlig, hade inga hä-
star kunnat, uppbådas. I Åbo var konungs aå
uAan penningaor^ att han måste låna af ränteriet.
Deremot hurrade folket hvar han blef igenkänd*).
Ben 27 på afbon^a landsteg konungen på Åland,
der han hvilade några timmar i Kumlinge pre&t-
g&rd, och anlände, oaktadt alla ansträngningar, först
den 31 till Grisslehamn. Når han följande natt
hunnit Ensta gästgifvaregård, var skjutsen utgången.
'Han satt qvar i sin vagn på gården, ei^am, under

*) Tvenne af förfis vänner — framl. statsrådet Poppius och
biskop Franzén — sågo konangen under denna färd.
Den föfre hade hört honom tala till folket, som be8vwp«de
\ hans ord med utrop: »Lefve Gustaf — Gustaf! .... Vår

far! .... Vår far!» — Franzén, såg konungen endast vid
ett hästombyte, då han tycktes mycket tankfull, sysselsatt
med att laga ett af vagnsfonstren, som gått söiuler.

^ 213 —

det han I&t dem som följde honom lägga sig, och
anlände följande dag, den 1 september, till Haga,
till stor öfverraskning för folket, som trodde honom
qvar i Finland*). ,Han omklädde sig hastigt och
begaf sig till Ulriksdal att återse sin gemål och
sin son. Uppträdet beskrifves såsom särdeles upp-
skakande. Konungen, så van att beherrska shua
sinnesrörelser, egde ej längre makt öfver sig sjelf.
Han instörtade — åldrad, blek och vanstäld — i
drottningens rum, och kastade sig i hennes armar.
Begges tårar flöto, och kronprinsen, häftigt upp-
rörd och skrämd, begjnte storgråta. Den tillstädes-
varande uppvaktningen aflägsnade sig, fSOr att ej
störa ett uppträde, som borde vara utan vittnen.

*) Inrikes tidningen redogör i följande korta ordalag för
konungen resa: »Grisslehamn den 2 september. Hans
Kongl. Maj: t med svit passerade Ålands haf den 31 au-
gusti^ och anlände hit kl. 2 e. m., samt, efter en timmas
rastande, fortsatte resan .till Stockholms. — »Stockholm
den 4 september. Förliden måndag, den 1 innevarande,
om morgonen, återkom Hans Maj:t vår nådigste konung,
efter jner än tvenne månaders frånvaro, tillbaka från ar-
mén i Finland». Det dröjde således från måndagen tiU
torsdagen innan tidningarne tillkännagåfvo hans inträf-
fande i sin hufvudstad. Underrättelsen ' läses icke främst
i bladet, utan efter dem om ankomne resande, sjöfarande,
och andra kungörelser, der den lätt kan undfalla upp-
märksamheten. Då tidningen stod under Nils v. Rosen-
flTTEiNS ledning, kan man sluta att han följt konungens
föreskrift.

— 214 —

Olyckorna hade närmat till hvarann tvenne hjer-
tan, som politiska ränker och olika naturanlag länge
åtskilt; lidandet hade uppdagat, att Sofia Magda-
lena, under en lugn och kall yta, hade ett hjerta
för Sverige. Denna drottning, som aldrig blandat
sig i statssaker, lät, då en brytning emellan hen-
nes nya och gamla fädernesland hotade, till dess
afböjande flera gånger kalla danska sändebudet
Reventlow och skref sjelf till Köpenhamn, för
att använda blodsbandets makt till den annalkan4e
farans afvändande. Allmänheten, som alltid vördat
hennes gudsfruktan och dygd, agnade henne en
ännu högre tillgifvenhet, när man erfor att hon
uppbjöd allt, som stod i hennes makt, att besvärja
stormen.

Konungen hade fordrat, att, i fall Danmark
ansåge sig nödsakadt att till Rysslands fördel an-
vända emot Sverige de 12,000 man, som det emel-
lan dessa makter slutna förbund förpligtade Dan-
mark att uppställa, denna här måtte åtmistone
betraktas såsom en förstärkning af den ryska emot
Finland, och dit öfverföras, men icke anfalla en
gräns, som konungen på god tro lemnat öppen*).

*) Af konungens skrifvelse till t. f. kansli-presidenten, riks-
rådet v. DtJBJEN den 11 oktober 1788 synes, att danska
hofvet lofvat, det intet anfall af de till Eysslands för-
fogande stälda troppar skulle ske från norska sidan.

— 215 —

Afven denna billighetsfordran förkastades, och prin-
sen af Hessen ryckte an, för att, sedan han be-
mäktigat sig det obevärade Göteborg, genomtåga
ett land, som saknade allt försvar, och i hufvud^
staden föreskrifva de fredsvilkor, om hvilka Ryss-
land och Danmark voro öfverens, hvaribland af-
skaffande af 1772 års statsskick och återinförande
af 1720 års regeringsform. Vid tidningen att, oak-
tadt alla drottningens bemödanden. Danskarne öf-
verskridit svenska gränsen, kände sig Sofia Magda-
lena förkrossad, inneslöt sig i sina rum, ville icke
se någon af sin omgifning och förmådde ej annor-
lunda visa sitt deltagande i sitt nya fäderneslands
olycka, än genom erbjudande åt konungen af allt

hvilket konungen äfven upprepat för prinsens af Hessen
parlamentär, general Haxthausen. Konungen säger i bref-
vet till DtJBEN: »Vi yttrade genast till honom, huru höge-
ligen vi voro förundrade öfver prinsens af Hessen före-
taganden, så mycket mera som grefve Bernstorffs utlåtelse
till vår ambassadör i' Köpenhamn och danske ministerns
i Stockholm inneburit, att intet anfall skulle ske från
Norge, och det så uttryckligen af grefve Bemstorff, att
han tillagt, jdet förr, än sådant skulle ske 'med hans sam-
tycke, skulle han nedlägga sitt embete; att vi derför ej
kunde anse detta som ett anfall af ryska auxiliåire trup-
per, utan som ett krig af prinsen af Hessen, hvilket vi
ej väntat, i de relationer vi med honom voro». Gustaf
' lILs brefvexling med riksrådet v. DiJBEN, 1788 — 1790, i
kongl. riks-arkivet. Som bekant är, var prinsen af Hessen
konungens svåger.

— 216 —

k¥a^ koa egde i juveler, guM, silfver och pennin^
g^f» -— en ganska betydande summa, hvilket ädel-
BMdiga anbud konungen dock, oaktadt den nöd
Ki«ri han var stadd, afböjde, finnande en ersättning
i den för honom länge saknade tröst att utgjuta
sina bekymmer i skötet af en maka, hvars hjerta
han fann sig dittills ejhafva rätt uppskattat*).

Följande dag for konungen till staden och upp-
trädde i det församlade rådet, åt hvilket han öfver-
lämnade de handlingar, som rörde Anjala-förbundet,
samt stälde till rådet den fråga, huruvida de
brottslige borde genast iagföras, eller om man skulle
lemna dem ytterligare tid att återvända till sin
pligt, hvilken senare mening biträddes af rådet,
som ifrigt tillstyrkte riksdag, hvarmed konungen
dock ville uppskjuta**). Vid derefter förets^en

*) Babtob (Elirenström).

**) Enligt anteckningar af Hochschild, hvilken synes hemtat
underrättelser om förhandlingar i rådet af riksrådet Karl
Sparkb, hade rådsherrarne den 6 september förklarat sig
ämna nedlägga sina embeten, i fall konungen vägrade ut-
färda den riksdagskallelse tiU den 1 december, om hvilken
de voro öfverens och sotti redan var uppsatt. Tvenne
dagar derefter, då riksdrötset kom för att inhemta kon-
ungens beslut, hade denne förklarat sig vilja uppskjuta
frågan, för att afbida utrikes postens ankomst. Samma
källa omförmäler, att 'prinsessan samma afton gjort knä-
^ fall och under tårar besvurit sin broder att gifva efter
för rådets framställning. Med henne hade Abmfslt för-
enat sig, och yttrat att han skulle få fsii slaganfall, om

— 217 —

dff erläggning om nya försvarsanstalter yttrade riks-
rådet Kärl Sparre, att, då riket var omhvärfdt af
fiender och ^fvergifr^ af förbundsvänner, återstode
ej antian räddning ftn skyndsam fred. Konungen
deremot anså^ riket icke försvarslöst, då flera re-
gementen ännu voro trogna, och att Sverige aldrig
borde underkasta sig en neslig fred, den enda som
under dåvarande omständigheter kunde förväntas.
Konungens åsigt understöddes ifrigt af riksrådet
Beck-Friis, med hviiken flertalet förenade sig, och
beslutet blef, att ^ man borde försvara sig till det
yttersta. Att sjelfva folket delade samma menings
skönjes af dess deltagande för konungen när han
visade sig ute; och då han en afton besökte te-
atern, följdes han af allmänheten under lifiiga hurra-
rop till slottet *). Sällan, om någonsin, har Stock-

konungen fortfore i sin blinda vägran. Konungen kade
beklagat, att, dä han ej mer hade någon vän, måste han
i sin egen beslutsamhet söka sin räddning.
') Om konungens .resa och emottagande vid hemkomsten
jfr Barpod (Ehrenström), sid. 97, 98, 126. »Han nästan
blygdes att visa sig för folket», heter det deremot i
Schinkel-Beugmans anteckningar (II: 48). — Man får
snart se det, när han genomreste landet att samla kri-
gare till dess försvar. I Hochschubs anteckningar läses^
(vid berättelsen om konungens besök i rådet): »I>et var
tillstäldt af polismästaren, att folket skulle draga han»
vagn vid Riddarhustorget, men konungen, som ville und-
vika det, for den öfra vägen».

— 218 —

holms bor^erskap och befolkning visat mera nit
och uppoffringar än i detta vådliga tidskifte, oak-
tadt konungens fiender och det Rjssvänlijga partiet
utspridde de mest oroande rykten» att allt motstånd
vore åndamålslöst, och man påstod, att konungen,
som sysselsatte sig dermed, af förtviflan blifvit
vansinnig.

Af konungens bref, liksom af de åtgärder han
vidtog, kan man sluta, att han för egen del var
beredd att hellre offra krona och lif, än att under-
teckna en vanhedrande fred. De makter, hvilkas
' förespeglingar om subsidier och väpnadt deltagande
ej så litet bidragit att inleda honom i kriget, —
England och Preussen, — förblefvo fortfarande overk-
samma åsk:ådare af den förtvifiade kampen. Kon-
ungen kände rätt väl deras beslöjade afsigt och
sättet att bringa dem från -orå till sak, nemligen
medelst anbud af Pommern så^m vängåfva åt
Preussen och att — då han icke, som Fredrik I,
egde något Bremen och Verden att erbjuda Eng-
land för dess bemedling — medgifva engelska
skepp i våra hamnar lika förmåner med de sven-
ska, hvarigenom vår sjöfart sannolikt inom tio år
varit förstörd. Konungen var dock icke böjd att
bevilja dessa offer. Han misstänkte derjemte, att
den näriga handelsstaten ej ogerna såg kriget för
krigets skull, under hvilket dess. handel vann hvad

— 219 —

de andra förlorade*). Såsom mera oegemiyttiga
fredsmedlare återstodo Frankrike och Spanien, bland
hvilka konungen också slutligen begagnade sig af
den sistnämnda, mest aflägsna och mest ointeres*
serade, och sådant till icke ringa missräkning för
de ljumma förbundsvännema, de der ingalunda anade
en sådan utgång. För ögonblicket vågade han dock
icke på något synligt sätt närma sig de södra
maktema, helst England gjort upphörandet af för-
bindelsen med Frankrike till vilkor för sitt del-
tagande, och det visade sig snart att, när Frank-
rike icke dess mindre erbjöd sin bemedling, drog
sig England tillbaka. Det undföll icke heller kon-
ungen, att Frankrike, befinnande sig i den vådliga-
ste inre brytning och med ett förstördt drätselverk,
ej mer kunde lemna ett understöd, sådant om-
ständigheterna kräfde. För att likväl behålla öppen
en nödfallsdörr till bemedling, hade konungen ett
hemligt sammanträde med franska och spanska
sändebuden, hyilket möte, som måste förblifva i
öfirigt fullkomligen obekant, egde rum om natten
i Karlbergs trädgård. De försäkrade om sina hofs

O BosEMsxElN skref från Stockholm i samma mening: »Man
befarar, att England torde blott söka utdraga tiden för
att under ett krig i Östersjön rikta sig, såsom det skedde
under Karl XII; andra påminna sig 1719 års exempel».
EosENSTEiNS samlode skrifter, III: 347.

— 220 —

deltagande, hvilket dock konungen hade för ögon-
bKcket skäl att tro mera personligt hos under-
handlame, än grundadt på särskildt bemyndigande.
Honom återstod då intet annat än att gå »med
öppet bröst sitt ödes storm emot», antagande sin
stamfader Vasas valspråk: »Med Gud och Syeriges
allmoge».

Så uppstod hans beslut att ensamt vädja tili
folket och i främsta rummet till Dalkariarne, hvilka,
såsom han skref till riksdrotset Wachtmeistes,
»på visst sätt hafva genom en gamn\al häfd» räft
till , rikets värn emot Danskarne. Att han sjelf
ansåg ett sådant steg icke utan vådor, skönjes af
hwis ofvan airförda bref till riksdrotset Wacht-
M£IST£R, hvari han förbjuder regeringen att väpna
bönderna, såsom »mer än orådligt för rikets lugn».
Men han ansåg sig tillräckligt stark att beherrska
de skaror som åtlydt hans kallelse, filand kon-
ungens mest tillgifna vänner saknades likväl icke
röster, som varnade för detta steg och dess följder.
RosENSTEiN skrifver, att »det vore icke möjligt att
en konungy som är så god statsman som E. M.,
kunde vilja uti inrikes saker nyttja allmogen, hvil-
ken alltid efter kort tid blir farlig för den som
brukat den samma. På detta sätt ville Dalkariarne
vara förmyndare öfver Gustaf I, sedan de hulpit
honom, och all allmoge är så beskaffad. Hvad

— 221 —

som mest allarmerar, Sx den verkan man befarar
på den sammansvurna armén af ryktet om all-
mogens beväpnande. Af mennisko^k&nnedomen oeb
historien tror man sig kunna döma, att allt hot,
som ej genast kan verkställas, har på de brottslige
den verkan att drifva dem längre än de ämnat
gå, och till ytterligheter, i hvilka de finna sin egen
räddning oeh säkerhet»*). Detta var ej allt. I
den mån de missnöjde befarade framgång af kon-
ungens företag, fylde de hufvudstaden med förfö-
rande rykten. »Han ville återkomma — hette det
— med denna allmoge till Stockholm, förattsköfla
banken och plundra staden, — ryska vapnen voro
långt mindre farliga» och många längtade efter de-
raA ankomst, — Ryssen ville oss intet ondt, ock
kejsarinnan sökte endast vårt bästa^» q. s. v. **).
Afven ÅDLEBBETH omförmäler samma sinnesstäm-
ning och rykten: »Somliga sade, att han med Dal-
karlarnes tillbjelp ville göra sig enväldig; andra,
atl han ville föra dem till Stockholm och plundra
banken»***). Man finner ännu i en mängd andra
anteckningar från samma tid nyssnämnda beskyll-
ningar emot konungen upprepade. I allmänhet kan

*} Samlmde OcrifUr, III: 318» ai9.
**) BABroo (EhreiiBtram)^ s. 101.

''*) HisL Anteckningar, I: 55. I Hoghsghil]>s daghdc om-
nämnas samma rykten.

— 222 —

anmärkas, att de missnöjdas sägner om honom äro
till den grad enstämmiga, att det tyekes som vore
de affattade efter ett gemensamt formulär, och på
det hela torde väl ett sådant antagande icke vara
ogrundadt. Man vet, att opinionsfabriker qvarlefde
från frihetstiden, och egentligen finnas under alla
upprörda samhällsförhållanden.

Den 11 september anträdde konungen detta
ovanliga korståg att predika kamp emot rikets fien-
der*). Män erinrar sig huru den imge Gustaf
Eriksson, som enskild man, gjort ett dylikt, men
man öfverraskades nu att se en konung, som redan
sexton år burit kronan, ensam ila från landsbygd
till landsbygd att ropa folket i vapen, nu nära nog lika
öfvergifven försvarare af sin och fosterlandets sak som
Gustaf Eriksson var det, ty en här i myteri, eller
i samråd med fienden, var sämre än ingen, och i
öfrigt herrskade nedslagenhet och förtviflan. Efter
att ha på Ulriksdal tagit afsked af sin gemål och
sin son, reste konungen till Ekolsund, der han
hvilade en dag, för att, i de återkallade minnena
från sin ungdom och sin regerings första, lyckliga
år, hemta andan från ögonblfckets bekymmer. Den

*) Konungen åtföljdes på resan endast af baron v. Essen
(senare fältmarskalk ocli riks-ståthållare), kammarjankarne
' Möllersvärd och De Besche, en kammartjenare ochtvi
betjenter. '

— 223 —

13 på aftonen anlände han till Mora prestgård och
bevistade följande dag, som var en söndag, guds-
tjensten, efter hvars slut han uppträdde vid kyr-
kan på samma kulle, från hvilken hans stamfar
fordom uppmanat Dalkarlame att gripa till vapen
emot Danskarne, och der Vasas ättling nu påkal-
lade befriarnes ättlingar emot samma fiender. Hans
mäktiga stämma, hans hänförande eld, — skildrin-
gen af de olyckor, som hotade honom och fädernes-
landet, — taflan af det inre förräderi och det yttre
våld som honom omgåfvo, — hans djupa rörelse,
som tidtäls gaf sig luft i tårar, — allt samman-
stämde att uppskaka sinnena och göra ett oemot-
ståndligt intryck på de redan förut konungsligt
sinnade dannemännen, hvilka med högljudda ja-rop
besvarade haös uppmaning att rädda fosterlandet..
Folket stod så hopadt, att kungen med möda kunde
tränga sig genom skarorna til\ sockenstugan, der
han samlade Dala-lagets förmän och äldste, för
hvilka han ytterligare afmålade rikets belägenhet,,
och huru Svenskarne skulle besegrat fienden, i fall
icke inhemskt försåt, besoldadt af främmande guld,,
hittills gjort hvarje kamp om intet, så att i denna
stund Sveriges räddning berodde ensamt på Dal-
karlarnes trohet och mod. ' Sedan de gamle för-^
säkrat honom, att han kunde räkna på dem, gingo*
de ut att göra redo för menigheten, öch förklarade^

— 224 —

att de »voro liojda med kungen», — att haas sak
var rättvis, att hvarje redlig Dalkarl borde siå
boaom bi samt hafva, liksom deras förfäder, lif
och blod osparda för kung och fädernesland, hvilk^
det församlade folket l(^vade, hvarefter de trofaste
dannemännen följde konungen hem till prestgåxdén
under rop af »Gud bevare Gustaf, vår far, vår
kung!» Eftermiddagen besökte konungen, åtföljd af
allmogen, det ställe, der Gustaf hållit sig dc^
för de förföljande Danskarne. På aftonen skref
han helt lugnt i handelsärenden tiU statssekretera-
ren Ruuth: »Jag fick nyss ert bref med kommers-
koUegii ansökning och lemnar mitt bifall dertill,
ehuru jag ej rätt begriper logiken af kdilegii sätt att
resonera. Auktionen på våra skepp i Köpenhamn
är instäld, emedan vi påstått, att de blifvit tagna
i sundet och på danskt gebiet samt förda till neu-
tral hamn. Deremot äro priserna, som vi sälja i
Helsingfors, tagna i Finska viken och förda till en
af mina hamnar. Ni vet sjelf, att dessa skepp
blifvit på det strängaste visiterade^ och att de blif-
vit förklarade för god pris, och att detta således
är tvenne helt olika händelser. Jag är bara rädd
att auktionens inställande i Helsingfors leder till
förlust för flottan, som borde hafva fördel af för-
säljningen, utan att köpmännen på något sätt ha
fördel deraf. Emellertid har jag bifallit deras an-

— 2S5 —

Äöknitig, och ni låter expediera otdéttiå». — SkuDé
tHäfi häraf ej tro, att konangén sutte, uiider dju-
{)aste fred, i sitt arbetsrum pk Stt^ckhelms édétt
och läte sig föredragas några handels- och sjöfarts-
ätenden? — Han tillägger, liksom i förbigående:
»i dag har jag talat till Mora allmoge på salnriia
ställe, def Gustaf I talade till deras förfäder 1521.
Mån har med ett verkligen fosterländskt nit sarii-
tyckt till mitt förslag att uppsätta en fri-korpli.
Ofvetallt, det jag fatit fram, här jag funnit prestél-
och bönder mig tillgifna och ganska missnöjda med
arméns uppförande. Presterna ha med ttiyckeÄ
styrka uttryckt dessa tänkesätt. I morgon resel-
jag till Leksand och i öfvermorgon till Falun».

När konungen följande dag, den 16 september,
anlände till Leksand, var folket der, redan undér-
råttadt om hvad som tilldragit sig i Mora, man-
grant samladt rid kyrkan tillika med allmogen
från Gagnefs och- Gustafs socknar. Konungen bé-
gaf sig genast till Herrans tempel, gjorde sin böfa
for altaret och tilltalade derefter, från kyrkovalleö,
folket, som tillförsäkrade hoiiom trohet och bistånd.
Fråti Leksand skref konungen samma dag till Arm-
F£lt: »i dag kom jag helt tidigt från Mora hit till
Leksand. Ert bref är som oraklerna, man förståi-
iägentittg deraf, och jag bekänner att den ställditig,

Sv. Alcad. Bandi 42 Del. 1&

— 226 —

ni för mig omtalar, är en gåta. Jag tror, att man
ej bör väcka skräck, ej ens oro, då rikets försvar
emot den yttre och den inre fienden ensamt bör
sysselsätta mig. — Helt och hållet öfverlemnad åt
omsorgen för rikets upprätthållande, har jag blott
derpå ställt min omtanke, utan att ge vika för
faktionernas skrik eller taga personliga säkerhets-
mått emot förvillade undersåtar. Det är genom
ett sådant uppförande som man kan hoppas att
uppväcka aktning och deltagande. Likväl tror jag
både förståndet och försigtigheten fordra, att man
ej försummar något att sätta sig i respekt hos de
missnöjde, hvilkas vanmäktiga skick dock hvarken
oroar eller skrämmer mig. Om jag kan tro ryktet
för dagen, torde de upproriske i Finland ej dröja
länge att röna frukten af sin trolöshet. Man
säger, att kejsarinnan är sinnad att angripa vår
gräns; i det fallet lära väl våra upprorsmakare
nödgas till ånger och tvingas att försvara sig. —
I fall ni ej tror er kunna förtro åt pennan det
som återstår att säga mig, skall jag komma till
Vermland. — Kronprinsen af Danmark säges vara
i Norge. ^ Ryska flottan i sundet lagar sig till att
gå in i Östersjön. — Min ambassadörs svärfar
(Necker) är konungens i Frankrike finans-minister;
men olyckligtvis är konungens, min allierades, pung
lika tom som min. — Jag tror att vi från denna

— 227 —

(Leksands) församling allena få minst tolfhundra
man». — Att Armfelt meddelat konungen något
vådligt anslag, vill synas af följande ord i ett se-
nare bref till gunstlingen: »Det ni meddelade mig,
och som jag uppbränt, var af en alltför farlig be-
skaffenhet för det hela, men godt i ett ytterligt
nödfall. Jag skall förklara mig när vi råkas».

Följande morgon reste konungen till Stora Tuna,
der han likaledes, efter förrättad bön i kyrkan, till-
talade folket på kyrkobacken. Från Stora Tuna
begaf han sig till Falun, der folket i sin hänförelse
spände hästarne från vagnen och drog den under
oupphörliga lefve-rop. Det var troligen första gången
som denna ursprungligen engelska folksed utöfvades i
Sverige, men konungen var under sin krigiska eriks-
gata sedermera flera gånger föremål för detta slags
hyllning. I Falun, der han dröjde till den 21,
emottog han beskickningar från öfriga Dal-socknar
med tillbud att gripa till vapen för fäderneslandets
räddning. Man beräknade, att en beväring af ända
till 20,000 man kunnat uppsättas, men dertill sakna-
des vapen och krigsförnödenheter, hvadan man nödga-
des inskränka sig till 6000 man, fördelade i tvenne
brigader, hvartill folket sjelf utsåg de raskaste unge
män, och vid hvilka brigaders ordnande länets höf-
ding, baron Beck-Frus, riksdrotsets broder, som
förut varit öfverste för Dal-regementet, visade sig

— 228 —

Bynnerligen verksam. De frivillige öfvades af af-
skedacle officerare och ubder-officerare. Dessa val-
des sedan till öfverbefal, och till underbefäl gamla
korporaler, studerande, bruksbokhållare och andra

' unge män, för hvilka folket hade förtroende. Tvenne
vördnadsvärde mäns namn böra här af minnet be»
varas: kapitenerna Wallenkbona och FBÖBCRe,
hvilka, begge nära åttio-årige, stälde sig i ledet och
gåfvo de unga ett lysande éfterdöme. Många af
manskapet voro vana skyttar; musköter hemtades
från Stockholms förråd, till en del gamla från Kabl
XII:s tid och bristfälliga,, men de händiga DaU
karlarne upplagade dem till brukbarhet.

Denna vackra tafla af fosterländskt handlings-
sätt hade ty värr sitt motstycke i de missnöjdas

* bearbetningar till försvarsanstalternas motverkande
och sinnenas nedstämning. Från hufvudstaden ut-^
spriddes, att landshöfdingen i Dalarne på kon-
ungens befallning verkställt en tvångsutskrifning;
att missnöjet i Dalarne var allmänt, och att allt
afstadnat af brist på penningar, emedan de ut-
skrifne icke erhållit den specie-riksdaler, som var
lofväd i handpenning. Det är en sägen, att de
missnöjde verkligen haft för afsigt att hindra fram-
komsten af de 8000 riksdaler, som sändes från
Stockholm till första, utrustningen, men att^ an-
läggningen förekoms genom vederbörandes uppmärk-

— 229 —

samhet*). De rykten, som spriddes till Finland,
appgåfvo tillika, att konungen på sin fård åtföljts
af poKsmåstaren Liljensparbe,. och att den sam^
lade Dal-hären skulle öfverföras till Finland för
att tukta Anjala-männen. Man hoppades genom
föFespeglingen deraf kunna drifva dessa till något
afgörande steg, vare sig att förklara Finlapds sjelf-
ständighet eller anslutning till Ryssland, eller hä-
rens öfvergång till Sverige för att påskynda stän-
demas sammankallande, hvilka särskilda förslag,
såsom nämndt är, länge afhandlats emellan dé
sammansYume. Hertig K!arl, som förde öfver-
hefålét i Finland, tillskref fältmarskalken MetCR-
FELT, att han borde förklara de från Sverige kom-
mande rykten så väl i nyssnämnda som i motsatt
syftning, eller att bönderna ville »knäcka berrame»,
såsom otillförlitliga, på det att de ej måtte förleda
de vilseförda af hären till obetänkta rörelser**).
RoSENSTEiN bekräftar, i ett bref till konungen, ryk-
tet om LiLJENSPAÄRE och .Dal-häreus öfverförande
till Finland samt tillägger: »Dessa osanningar måtte

*) Bakfod (Ehrenström), sid. 186.

**) Hertigen yttrar: »Je crois qu'il seraif bon de traiter cela
eorame des bruits vagaes, pour ne pas ca åser des inquié-
tudes ici, et faire porter nos pauvres diables, qui se
sont laissés du per, å quelque action désespérée, ce qui
pourrait encore mettre le comble å la confusion qui doit
régner en Suéde». (Meyerfeltska brefvexHngen, maDuskript.)

— 230 —

väl falla, men jag önskar att armén icke dessr
förinnan måtte bafva tagit något desperat steg. —
Independance-idén försäkras vara öfvergifven, så
främt de sammansvurne icke tvingas att deruti
söka sin egen räddning. — Å en annan sida ropar
armén på riksdag, ocl^ detta lärer vara deras för-
nämsta önskan». Han inberättar äfven, huru man
i hufvudstaden uppväckt en sådan skräck för Dal-
karlarnes ankomst, att folk började undangömma
sina redbarbeter, men' oron hade lagt sig, ocb »pian^
försäkrar nu — tillägger han — att E. M. dem
inga andra propositioner gjort, än att försvara riket,
och detta så nödiga som kungliga steg bör ju ej
kunna väcka någon farhåga^. — ^ Man ser af dessa
ord, huru tänkesätten kunnat vilseföras af de miss-
nöjde. Deremot påstodo andra, att konungen ville
med Dalkarlarne göra ett anfallskrig emot Dan-
skarne. )^De tro icke hvad man säger», — an-
märker RoSENSTEiN — »en del vill icke ens tro,
att Danskarne fallit in, iitän påstå den orimlig-
heten, att vi skola börja ett oflfensivt krig emot
dem» *).

Hufvudstaden och armén — de tvenne vigtiga-
ste punkter — voro de, hvarifrån konungen ifrigast
motverkades. »Arghetens språk var under denna

*) Samlade skrifter. Ill: 325, 333, 334, 336.

— 231 —

bedröfvelséns tid det enda rådande. Hopen, be-
stört, suckade i tysthet, upprörd af den fruktan,
som så sorgfälligt utspriddes» *).

Jemte ofvannämnda tidningar och r jkten emot-
tog konungen i Falun jemväl underrättelsen om den
verkan de egt på Sveriges kredit och statspapper
i utlandet, hvarom han skref till stats-sekreteraren
baron Ruuth, den 18 september: »Hvad som i detta
ögonblick är högst nödvändigt, är att förekomma
att våra statspappers misskredit ej blir bekant uti
Italien; det blefve efter freden mer skadligt för
oss än en förlorad batalj. Således bör man^ använda
alla medel, ätt det gamla lånet, som förfaller den
1 oktober, der blir betaldt. — Jag har med upp-
märksamhet genomrest detta landskap, och sedan
jag inhemtat invånarnes tänkesätt, fruktar jag icke
mer någon riksdag. Den inträffar någon tid här-
efter, dä man minst förmodar ~ det Om man i
hela mitt rike tänkte som här i provinsen, skulle
jag hafva besegrat mina fiender, och de hade varit
tvungne att skänka mig fred. Mitt hjerta blöder
då jag tänker, att några upproriska officerare äro
ensame orsaken att staten hotas med undergång **).

*) Barfod (Ehrenström), s. 101.

'*) Konungen säger »några». Han tillräknade således icke
flertalet del deri, såsom händelsen är med åtskilliga se-
nkre antecknare af händelserna. (Jfr Biatoriska rekUma-

— ?32 —

Jag ber er icke glömma a(t sätta app ^n för-
t^Qkomg på rikets skuld den 19 augusti 17*^2;
hvad som sedan blifvit afbetaldt; den skuld som
blifvit gjord under miii regerings och om. pennin-
garnes användande. Glön^ icke grefye Ehr^oé^Märds
räkning på hvad som blifvit gjordt för flottan, och
allt det öfriga, hvarom vi. kommo öfverens på Haga^
Ip^arväly min kära Hnuth- Jag ve( ej, men jag har
en hemlig aning att allt skall gå bättre till slut,
än vi väntade».

Den ljusstråle^ som nu framskymtade i natten»
var Frankrikes erbjudna bemedling till ernående
af fred. Det misstroende, som konungen fortfarande
hyste till oegennyttan och tillförlitligheten af Eng-*
lands och Preussens tillgöranden i denna del» sy-
nes, föranledt en hemlig underhandling med kon-
ungen i Frankrike genom ambassadören Sta£ju
hvarom t. f, kanslipresidenten grefve v. DuBJSN
var okunnig, till dess han emottog följande apo-
still till en skrif velse från Falun den 21 september
1788:

»Uppå det af hans KongL Franska Maj:t gjordia
f9rmliga anbud; af mediation till fredens återstäl-
lande emellan oss och ryska kejsarinnan,, hafve vi
det samma antagit, och med vår nådiga instruk-

Uon^ r^and^ 1788^ 1789 och J[7M mnt 1808 9chJ809
år^ns fälUåg \ Finland,)

-^ 233 —

tion i aölednitig deraf försett Vår ambassaddr vid
Iranska hofvet, Häraf .kafven I att å embeteta
fSgnar lemna franska ambassadören vid vårt l^f
muntlig del, utan att något derom tiU de öfiiga
mini^trarne yttra. Ut in litteris, Gustaf».

Till Ruuth skrifver kontingen, i ofvan an-
förda bref : »Frankrike arbetar starkt för freden^).
-^ Tvifvelsutan afsåg det oförmodade uppslaget
mera att sätta England och Preussen i i^örelse, än
konungen verkligen trodde Frankrikes bemedling^
under dåvarande omständiglieter, innebära någon
afgörande verkan. Det dröjde ej heller länge förrän
de engelska och preussiska sändebuden, oroliga öf*
ver Frankrikes möjliga mellaukomst, begynte röra
på sig, såsom det synes af följande ord i en senare
' skrifvelse från konungen till finans-ministern Ruuth:
»Leksand den 25 september .1788. Preussens och
Englands bemedling är en ny händelse, likväl min-
dre ledsam än brydsam». Dagen derpå skrifver
konungen till den samme, från Karlstad: »EUiot*)
kommer hit om måndag från Jönköping. Som
Frankrike först erbjudit sin bemedling, har man
icke kqxmat vägra att antaga den. > Således har
grefve D&ben från Falun fått mina ordres att
tacka muntligen och svara, att maii antager den;

*) Engelskt sändebud i Köpenhamn.

— 234 —

men om de andra begge hofvens anbud kommit
fSrr, hade man uppskjutit att svara. Emellertid
gör detta ingenting till saken, ty jag tror mig icke
böra tveka, när fråga är om säkra anbud och sub-
sidier, som icke sätta mig i nödvändighet att of ver-^
gifva Portens fördelar. — P. S. Nu får jag af
Heicfenstams depesch (från Konstantinopel) veta,
att grefve Rosen kommit fram. Detta ger oss
godt hopp»*). Emellertid hade konungen medelst
detta schack-drag lyckats att, i stället för brist på
fredsmedlare, framkalla en täflan deri, och der-
igenom vinna dé bästa vilkor, innan valet bestäm*
des. Om olika åsigter och förehäfvanden inom
diplomatiska korpsen i Stockholm inberättar Ro-
senst£in: »Danske ministern skall ej dölja för sina
förtrogne, att Danmark ämnar behålla Skåne. —
Bland den öfriga corps diphmatique är jäsningen
obeskriflig. Franske ambassadören och Corral (den
spanske) äro ledsna öfver EUiots ankomst, som
Äfven tros hafva sett Eders Maj:t. Preussiske mi-

*) Dåvarande öfver-adjutanten (senare kapten-löjtnanten, ge-
neral-majoren och öfver-höfjägmästaren) grefve Egbebt v.
EosEN var sänd i en diplomatisk beskickning till svenske
ministern i Konstantinopel v. Heidenstam. Gre^e Rosen
hade förut tjent med utmärkelse i amerikanska frihets-
kriget och bevistat belägringen af Gibraltar. Senare (1810)
hade han uppdrag att till den nyss valde thronföljaren
<Kahl Johan) framföra underrättelsen om stundernas val.

— 235 —

nistern och engelske chargé d affaires äro högligen
stötta deräfver, att E. M. ej svarat på mediations-
anbudet» *).

Konungen hade således^ inom ' kort, Tunnit
tvenne vigtiga fördelar: möjligheten af en freds-r
bemedling, under hvilken han kunde dämpa Anjala-
förbundet och förekommav dess. vidare följder, samt
vissheten om en sådan sinnesstämning -i landet, att
han vågade sammankalla en riksdag, för att i vär-
sta fallet erhålla medel till kampens fortsättning,
men hvars sammankallande han ej kunde låta sig
foreskrifvas af mjteri i en här, uti fiendens åsyn
och genom dess medverkan.

Bland dem, som jemte konungens öfriga vän-
ner ifrigt förordade ständernas , snara sammankal-
lande, stodo i främsta rummet hertig Karl och
rådet. Konungens svar till det sistnämnda är allt-
för märkligt, att icke det hufvudsakliga deraf här
må finna rum. Konungen skrifver:

»Gode herrar och riksens råd! Jag har emot-
tagit herrar riksens råds skrifvelse, hvilken var utan
datum. Jag känner och ser nogsamt vidden af de
faror, af hvilka riket nu är omgifvet, imra af in-
värtes stämplingar, regerinffssjuka, egennytta och fien-
dens förförelser, än af den makt han väpnat emot

•) Samlade skrifter, III: 336.

— 236 —

W8» — Ryssland viQ göra os$ till ett It/drike, lika
mid Poletiy och, då ^åra stränder ännu ej äronaed
is förskansade, lärer Ryssland ej underlåta att nned
makt missbruka de tillfällen, som väi* oeniffhet kunde
gifva, att med ^pochaiiåe föreskrifva den lagstifiéjmde
makten lagar, som, af en fiende framlagda, eg kunna
blifva annat än skadliga och nesliga för fädernes-
landet Skyldig mig sjelf, skyldig mina undersåtar,
mitt fädernesland, min son, att vaka öfver rikets
s|Blfständighets bibehållande, fruktar jag inga faror,
känner jag inga personliga olägenheter, söm jag g
h&c trotsa för att. afvärja^ sådana olyckor. Jag kän-
ner och har fullt förtroende till svenska medborga*
res kärkk för fäderneslandet, dä de sig ^Ifva äro
lemnadej och då de kunna utcm utvärtés ir^yteUe
och tvång rådgöra med mig, bKr det*m'in käraste
omsorg att söka dem förena. Denna lycka^ har
jag hhh redan en gång i min regering; jag boppas^
att kunna få den ännu en gång. Och då tiden
inträffar, när utan våda f^r fienden, och utan att
blottställa rikets sjdfständighet, jag kan uppfylla denna
BMn önskan, skall Jag med glädje iakttaga stnodien
till sinnenas förening och de gemensamma måtrt
med mina undersåtar, som kunna uppfylla rikets
räddning' oek stadga invärtes lugn. Falun den 18
september 1788^).

— 237 —

Bland bevis på det egentliga folkets täakeB&tt,
äro redan anförda ,.de nttrjck déraf, som mötte
konungen under dess rundresa i Dalarne, eich hnlka
ej lära kunna misstänkas Tara ^»tillstälda af p<rit-
sen». Länets hnfyudstad egnade honom ett ^nol>-
tagande, som yäl sällan, om någonsin, tillfallit en
svensk konung, ehuru han ej kom med fredens väl-
^rningar, utan för att fordra de största o£Eer. Långt
utom staden mötte honom dess nyuppsatta kaval-
leri; han fördes genom äreportar till gruf van, der
bergshauptman Berndtson, med grufstaten, emotto^
honom/ ÅUa byggnader kring grufvan voro illu-
minerade, och ur djupet dånade till helsning berg-
skotten. Gent emot sågos grufhuset och dess tom
illuminerade, och på en stor transparent lästes
orden: »Var helsad, konung, fader, beskyddare,
medborgare»*). Bergsmän med bloss bildade hate
från grufvan till den boning konungen valt (ieke
landshöfdinge-residenset, utan kongl. sekreteraren
Halldins hus**). Under färden gafs kanonsalut
med 128 skott. På stora torget emottogs konungen
af stadens prestetska^p, borgmästare och råd. Efter

*) Inskriften var på latin: Äve! rex, pater, protector, civis!
**) En ined detta namn och titel hade tio år förat varit
dömd till döden för missfirmligt skrifsätt, men af konun-
gen blifvit benådad och begåfvad. Han lefde till år 1826
och skref svärmiska bref till Gustaf III, Gustaf IV
Adolf och Karl Johan.

— 238 —

a^nkomsten till hotellet var presentation af stater
och korpser, hvarefter konungen åter for ut, att
bese illuminationen i staden/ samt de lusteldar som

•T

antändts i granskapet. Ofverallt följdes han af
glädjebloss och fröjderop. Följande dag gaf stadens
en . stor bal, som konungen bevistade, hvarjemte
han var enskildt tillgänglig för alla söm önskade
se honom. Den 20 september nedsteg konungen,
klädd i bergsmansdrägt, med bloss i hand, i gruf-
van till ett djup, som ingen mer än Gustaf II
Adolf förut besökt, och tecknade i gruftaket sitt
namn, samt i grufboken följande, ord:

»Sedan jag, vid 9 års ålder, 1755 första gån-
gen nedsteg i Falu grufva, och som Sveriges kt*on-
prins, i dag för 20 år sedan, den ^0 september
1768, för andra gången gick ned i Falu grufva,
har jag i dag, som Sveriges konung, för tredje
gången besökt denna för Sverige vigtiga skatt, och
gått till 118 famnars djup. Rådsalen i stora gruf-
van, den 20 september 1788. Gustaf».

Härvid lossades åter 128 bergskott, och kon-
ungen drack en skål för Falu grufva. Vid hem-
färden drogs vagnen af bergs-embetsmän. Särskild
gudstjenst hölls i stadens kyrka, som bevistades af
konungen, då proiäten Brukmark höll ett rörande
tal med afseende å . tillfället, och psalmerna »Kön*
ungen vär bevara» och »Nu täcker Gud allt folk»

— 239 —

afsjöngos. Konungen tog derefter afsked och följ-
des, under kanondunder och hurrarop, en fjerdedels.
mil utom staden af dess frivilliga ryttare-korps»
Den bergsmansdrägt, som han bar, förvaras, som
vi tro, ännu i stora grufsalen, liksom den Mora*
drägt, han begagnade under resan, visades åtmin-
stone under Karl Johans tid Uti landshöfdinge-
residenset.

Under vistandet i Falun skötte konungen med
lika ifver försvarsverkets ordnande, som den yttre
och inre politiken. Till öfverbefälhafvare för Dal-
frikorpsen utnämnde han Abmfelt, hvars eldiga
ungdomsmod och hänförande sätt ^orde honoms
dertill särdeles lämplig. Till auditör och biträde
åt honom utsåg konungen en ung bruksbokhållare,
den sedermera som skald, dramatisk författare och
scenisk styresman bekante öfverste Nordforss, som
egde en ovanlig förmåga att lifva och leda under-
lydande*). För att gifva folkbeväpningen ettökadt
anseende, uppträdde konungen sjelf i de frivilliges
drägt, hvarom han skref till sin öfverste-kammar-
junkare, grefve Ekeblad: »Jag är ledsen, att er

*) Gjökwell skrifver till Liden, i anledning af några upp-
^ satser' i Stockholms-Kosten: »De skola yara af öfver-aadi-
tör Nordforss, ett svenskt originalsnille. Om ej krigs-
artiklarna och Armfeltska brigadens affärer upptogo hans
tid, så skulle han gå långt på den högre vitterhetena.
stråt».

— 540 _

opasslighet béröfrat mig nöjet att se er här; jåg
skalle hafvisi visat et* en del af den Dalkarls-batal-
jon, hva;rs nnifbrm jag bär, och ni hade fått se en
Mora^bonde med blå bandet'>. Han använde alla
-med«$l att lifva folkandan*). Odkså bemärktes från
hans uppträdande i Dalarne en fullkomlig förän-
dring i tänkesätten^ Redan det, att en konung,
<ifvergifven af sin här, vänder sig till de fredlige
inbyggarne i en aflägsen landsort och hos dem fin-
ner det försvar som hans stridsmän vägrat^ väckte
det största uppseende inom och utom fädernes-
landet. Det var, som en flägt af Engelbbekts
och Vasas anda genomströmmat Svenskarne. Ver-
kan deraf spridde sig kring hela landet, hvaraf
man snart såg de mest ojäfaktiga prof. Den gamla
svenska fosterlandskänslan väcktes till nytt lif ; man
trodde sig ej behöfva frukta någon fara, då konung
och folk voro eniga.

Adlebbeth, hvars uppfattning af Gustaf III:s
karakter och handlingar i öfrigt ofta skiljer sig från
den närvarande, har sett konungens märkvärdiga
uppträdande i denna tidpunkt, äfvensom den ver-
kan han öfvade på sinnesstämningen inom hela
fäderneslandet, ur den här antagna synpunkt, och

*) Åii konuBgens motståndare angäfvo hans upptf&da&de med
de frivilliges drägt endast som en sträfyan efter teater-
effekt, var naturligft.

, ^ 241 —

till skildringens fulländande må derför följande drag
ur hans anteckningar tilläggas:

»Genom sitt oförmodade besök (i Dalarne), sin
vältalighet, sin olycka, intog han allas hjertan. De
trodde sig återse Gustaf Vasa, som kräfde deras
bit):ä,de icke allenast mot utländska fiender, utan
ock mot en inhemsk liga. På hans föreställning upp-
sattes en frikorps af fyra bataljoner, och allmogen
tillade, att, om så tarfvades, man* ur huse skulle
sig dertill uppoffra. Hvar konungen framfor möttes
han med en yrsel af glädje och vördnad. Folket
spände på många ställen hästarne från hans vagn
(ett hittills okändt prof af svenska mäns tillgifven-
het), och drog den mot hans vilja. Nästgränsande
landsmän täflade med hvarandra i lika nit. Bor-
gare i städerna, allmoge på landet, tillbödo sina
spanmålsförråd till krigsfolkets underhåll, och sig
sjelfva till frivillig krigstjänst, begärde gevär och
att blifva exercerade. De missnöjde bland adeln
begingo en oförlåtlig obetänksamhet. De fortforo
i sin trotsande ton emot konungen, undandrogo sig
allt deltagande i sina medborgares nit att. försvara
riket, belogo och smädade deras anstalter. Vid en
öfverläggning i Stockholm om en frikorps' upp-
sättande och sammanskott dertill för att försvara
hufvudstaden i händelse af fiendtligt anfall, hvilket

Sv. Åkad. Handl. 42 Del. 16

— 242 —

aUa stunder var ifrån skärgården att befara^ vägrade
flere bofaste och fdrmögne adelsmän allt biträdei^
under åberopande af adeliga privilegierna, och hade
derigenom så när ådragit sig de största olägenheter
af en upprörd menighet. Deremot åtog sig borger-
skåpet derstädes med glädje hela vakthållningen,
sedan både den i hufvudstaden förlagda del af
gardet och Jemtlands regemente tillika med da
strödda qvarlefvoma af manskap, som voro qvär i
landet, blifvit beordrade till Skåne och Bohus
län»*). — Deri att de missnöjde af adeln, under
åberopande af sina privilegier, undandrogo sig bi-
träde till rikets försvar samt belogo och smädade
dem af ofrälse stånden, som erbjödo sina förråd
till* krigsbehofvens fyllande och sig sjelfva till fri-
villig krigstjänst, — -* deri, mer än uti dolda riksK
dags-intriger, låg tvifvclsutan grunden till de ofrälse
ståndens antagande af säkerhets-akten och deras
uppmaning till konungen att, enligt sin ed, »styra
vrångö och sjelfsvåld hämma».

O Hist. Anteckn., I: 55. Hertiginnan skrifver till sin gemål,
den 6 oktober 1788: »Om här funnes en någorlunda stark
garnison, som kunde försvara staden, i stället att lita m*
taga den, tror jag att jag skulle spela Sten Stures hus-
trus roll, som ganska länge försvarade Stockholm emot
Kristiem. Åtminstone skulle jag försöka att uppelda fol-
ket, om det vore möjligt». (Hiat Personligheter, sid. 532.)

— 243 —

Från Falun skyndade konungen till Karlstad
att ordna gränsförsvaret. Om sinnesstämningen
skrifver han till Ruuth: »Här väpna sig bönderna
öfverallt méd den bästa vilja i verlden; men vi<
beliöfva krut och gevär åt dem. Jag vänder mig
till er i dessa oundgängliga behof. I* natt fick jag
veta^ att Danskarne gått in i Bohus län. Hvad
Finland angår, är nödigt att ingenting der fattas.
I morgon far jag till gränsen, och kommer tillbaka
om måndag, för att emottaga EUiot. Om onsdag
är jag i Åmål, derefter i Venersborg och slutligen
i Göteborg, eller vid Svinesund, allt efter omständig*
heterna». — Senare skrifver han till den samme:
»Jag såg i går en bataljon Dalkarlar, som efter tolf
dagars exercis marcherar på ett förvånande sätt.
De hafva förbundit sig att slåss emot fienderna,
hvar jag kallar dem, såsom det sjnes af närlagda
skrift. Gif åkt på eden. Han är sådan den bör
vara. Jag ber er att noga akta detta papper.
Som jag i Dalarne lofvade penningar till fri^
korpsens beklädning, och jag ej kunnat få tillräck-
ligt för att fylla den ingångna förbindelsen, så ber
jag er bestyra om den saken. Här går allting bra,
och de illasinnade våga ej knystar

Konungens främsta hufvudmärke var Göte*
borgs försvar emot de anryckande Danskarne. Re-»
dan från Falun hade han gifvit rådet befallning

— 244 —

att ditsända gärderna och Jemtlands regemente»
hvarjemte han sjelf skyndade dit med de frikorpser
han samlat. Rådet hyste en lätt förklarlig oro
öfver hufvudstadens blottande på allt skydd, under
det ryska flottan^ som kryssade i Östersjön, lätt
kunde göra en landstigning, och man befarade, att
drottningen och kronprinsen, som bodde på Ulriks-
dal, kunde bortföras af fienden. Konungens svar,
skrifvet i Mariestad, på genomresan den 2 oktober,
var åtföljdt af en biljett till riksdrotset grefve
Wachtmeister, daterad kl. 12 på natten, och hvari
konungen yttrar: »Härmed sänder jag till rådet ett «
bref, som jag ej orkar renskrifva, och som jag icke
fått hit mina sekreterare, är jag tvungen att skicka
dessa mina kråkfötter som de äro skrifna. — Om
söndag rycker gardet in i Göteborg, och när om
tisdag Jemtländingarne komma, så bUr det inemot
3000 man, hvilket är nog att försvara sig med en
stund. Jag reser nu dit på stunden». Konungens
bilagda bref till rådet var af följande lydelse:

»Jag har i dag emottagit riksens råds skrif*
velse under den 30 september nästlidne. Jag har
deraf , funnit, hvad oro riksens råd känna, då de
nu se hufvudstaden utan några troppar. Jag finner
nogsamt, att till en så stor stads vård är nödigt
att der finnas reguliera troppar; men då nöden
tvingar att försvara rikets fästningar, och ej andra

— 245 —

troppar äro att tillgå, har jag ej trott mig kunna
en enda stund vara tvehågsen ätt skyndsamligen
taga den enda utväg som var öfrig, att genom
Göteborgs bemannande uppehålla fiendens framsteg,
hindra honom att gå längre, vinna tid och den-
genom gifva ' rådrum åt det mäktiga försvar mina
långa och nu ändtligen lyckade miderhandlingar
beredt riket, och hvilket nu väpnar sig till dess
hjelp. Innan jag vidare härom talar, bör jag först
betyga för herrar riksens råd min synnerliga väl-
vilja för den ömma del riksens råd taga i min
gemåls och kära^ sons säkerhet. Detta är mig ett
nytt vedermäle af den obrottsliga trohet, medhvil-
ken herrar riksens råd mig och mitt hus, äfvensom
riket, vårt gemensamma fädernesland, äro förbundne.
Men jag bör ej fördölja, att mitt förtroende för
Stockholms invånare och borgerskap är så stort,
att jag anser mitt hus äfven så säkert i deras
vård, som då de äro vaktade af mina hustrupper
eller öfriga armé. Och då de omständigheter, hvari
riket sig nu befinner, det fordrat, är det i denna
bekymmersamma ställning dock för mig ett nöje
att kunna gifva Stockholms invånare ett ojäfaktigt
prof af den trygghet, med hvilken jag litar på
deras tillgifvénhet för mig, min hustru, son och
syskon, dem de i sitt sköte sett födas, uppfostras,
och inom hvars murar vi lefvat våra bästa år. Hvad

— 246 —

den befarade descenten vid Elfsnabben angår, be-
känner jag uppriktigt, att jag den ej befarar *).
Byssarne ega inga transportfartyg, inga skärgårds-
fartyg; den eskader amiral Dessen kommenderar,
och som nu är förstärkt af de tvenne arkangelska
skepped och de danska, ligger ännu vid FUnt-

rännan, har ej gått i Östersjön, och har ej de-
barkerings-troppar om bord.. Elfsnabben är för
långt belägen från staden, att de våga sig så långt
in i landet, och då öfverståthållaren, med den väl-
förtjeiita aktning han sig förskaffat hos stadens in-
vånare, uppmuntrar dem att öfva sig till försvar,
så kan sjelfva staden finna i , sitt eget sköte ett
värn emot försök, som endast kunna afse en coup
de mdin; Stockholm l^lrer räkna 70,000 a 80,000
själar. Om allt som är raskt och vapenfört folk
öfverenskommer att enroleras,för att i fall af fiendtlig-
heter taga till vapen; om de inöfvas endast att
skjuta och marchera, på vissa dagar i veckan, un-

Konungen ?ar så säker i detta fall, att han lät sLågra
hundrade ryska fångar användas såsom arbetare vid den
nya slottsbyggnaden på Haga, der drottningen och krön- ,
prinsen vistades, och hvilka tvifvelsutan blifvit högst våd-
liga gäster i fall Ryssarne gjort en landstigning i hufvud-
stadens granskap. Sofia Magdalena lät en dag, då hon
gick i parken och såg fångame arbeta, utdela till dem
•100 riksdaler i silfver. {Inr. Tidn, > den 22 september
1788.)

— 247 —

der öfveretåthållarens uppsigt, eller under dfversten
friherre Wachtmeister; så kunna de snart nog få
all den färdighet, som för att hindra en sådan
^oup de main fordras. Det var på sådant sätt
Fredrik III, min farfars morfader, frälste Danmark
•€ich försvarade Köpenhamn, hvilken stad har ännu
att tacka detta tappra förhållande för de privile-
gier det ännu är i besittning af. Jag är dock i
<len fulla förtröstan, att detta blir alldeles öfver-
liödigt; men jag har dock velat nämna derom, för
att herrar riksens råd må kunna se, bm det kan
4»eh(^vas, och att då deraf göra det bruk omständig-
heterna kräfva» *) Såsom bekant är, gjorde Rys-

^arne ingen landstigning.

Styrelsen öfver Göteborgs och Bohus län inne-
hades af den gamle general DuBiETZ,.som alltsedan
Adolf Fbedriks tid varit landshöfding och öfver-
kommendanl;. Hans overksamhet föreföll oförklar-
lig. När Ryssarne börjat härja i Skåne och ryska
krigsskepp syntes i Kattegat, ville Bohusläns skär-
gårdsbönder väpna sig till sjelfFörsvar, såsom en
dél af skånska allmogen, men landshöfdingen före-

*) Det öfriga af denna utförligfa skrifvelse, på några ark,
innehåller en redogörelse för de af konungen förda hem-
liga underhandlingar med Frankrike, England och Preus-
sen, rörande deras fredsbemedling, hvarom dels redan är
nämndt, dels vidare skall nämnas.

— 248 — ^

stälde dem, att fienden säkerligen ej skulle göra
de värnlösa något ondt, snarare de beväpnade»
Öfverste-löjtnant Törnino af arméns flotta, som
erhållit konungens^ befallning att jemte några sjö-
officerare begifva sig till Göteborg, för att inrätta
en skärgårdsflottilj, hade funnit fästningen obevärad
och stadens invånare i den. största oro, sedan tid-
ning kommit om Danskarnes inbrott i Bohuslän.
De rika handelshusen trQdde sig redan se ost-
indiska kompaniets oskattbara förråd sköflade och
staden gifven till plundring*).

Oaktadt den goda anda jsom konungen till-
skref hufvudstaden,^och som till stor del der fans,
herrskade dock en fortfarande förskräckelse öfver
dess brist på försvar ej blott mot Ryssarne, men mot-
Danskarne, då vägen från Göteborg till Stockholm,
ännu stod öppen, och prinsen af Hessen ej gjort någon
hemlighet af att Jian ämnade i hufvudstaden före-
skrifva fredsvilkoren, bland hvilka man kunde emotse
att hufvudstaden skulle få bära sin del i krigskostna-'
derna, förutom den främmande härens underhåll
en rymlig tid. Den der herrskande sinnesstämning

*) Adlerbeth skrifver: » Of ver-kommendanten, general-löjtnant
Durietz höll redan på att bortflytta sina saker, gaf fäst-
ningen rent af förlorad och misstänktes till och med för
hemligt förstånd med fienden». HisU Änteckn,, I: 58.
>>Man påstod * Qck, att vissa herrar i Skåne genom ea
beskickning till Danmark påyrkat anfall derifrån». Sid. 57.

— 249 —

kan närmare bedömas af Rosensteins bref till kon-
ungen. Han yttrar, den 12 september: »Vårt öde
ankommer nu på Göteborg, och vi anropa den Hög-
ste om. dess beskydd! Jag föreställer mig E. M:s.
belägenhet, och mitt hjerta blöder, men det fägnar
mig att E. M. icke fäller modet». — Den 2 ok-
tober: »Jag vill icke bedröfva E. M. med berättelse
om de bittra klagomål som utgjutas af en upprörd
allmänhet, hvilken tror sig se sitt fäderneslands
undergång såsom oundviklig, och beklagar sig att
finna Göteborg, Stockholm och hela Sveriges rike
utan försvar. Aldrig har riket varit i större äfven-
tyr. Hade vi försvar- för Stockholm och Göteborg»
så vore faran kanske hjelplig. Nu ser det svårt
ut för menniskors ögon. — Det säges, att Dansken
förer samma tungomål som Ryssen, och att prinsen
af Hessen förklarat, att han intet ondt vill natio-
nen, utan blott fred, och det med rikets ständer».
— »Det som hände i Finland, torde kanske repe-
teras i Bohuslän, om Dansken förstår så väl som
Ryssen att profitera af nationens dispositioner». —
Den 6 oktober: »Hvad man fruktar mest, är att
Rysslands konvention med Danmark angår Bohus-
lån, Vermland, Dalsland och Jemtland, hvilken
förstoring de aiidra makterna torde ha mindre nit
att hindra, än den af Skåne, som sjelfva Ryssland
ej torde gerna se i dess händer. — Om Göteborg

— 250 —

förstures, är ju halfva riket ruineradt, och det for*
<iras femtio år att ersätta vår förlust. Inga er-
>öfriogar, ingen aldrig så fördelaktig fred kan göra
<tet» *).

Sådan var den allmänna ställningen, då kon-
ungens Qfver-adjutant friherre v. LantinoshauS£K
anlände till Göteborg med tillkännagifvande, att
<7USTAF skyndade till stadens försvar. Han reste
den 2 oktober från Karlstad, den så kallade GuU-
spångs-vägen, inåt Vestergötland, anlände den 3
oktober kl. 5 på eftermiddagen till Alingsås, der
han uppehöll sig en timma hos den trogne foster-
Jandsvänneiji Patbik ÅLST^öiikER, hvars farhågor för
fäderneslandets öde han sökte lugna, och steg der-
«fter åter till häst, samt skyndade på mindre kända
vägar och under oafbrutet hällregn till Göteborg,
dit han framkom kl. 11 på qvällen, helsad af fol-
ket som en räddande engel**). Följande morgon
besigtigade konungen fästninjgsverken, der, såsom
•ett ögonvittne berättar; kanonerna befunnes antin-
gen utan lavetter, nedsjunkna i jorden, eller ock

*) Samlade skrifter, 3 delen, sid. 313, 339, 341, 342, 344,
347, 366.

**) Enligt hv&d framlidne H. £. gref^e Ka&l Löwenhjelic
meddelat förf., skedde konungens ilresor denna tid vanligen
på det sätt, att han red på bondhästar, med en adjutant,
och följdes, så fort sig göra lät, af kammartjenaren^ som
färdades på en kärra med konungens papper ooh böcker.

— 251 —

riktade mot hiramelen, fulla med rost och dam,
— tyghuset i oordning, — »men det såg ut som
allt skulle så vara». Konungen entledigade genast
general-löjtnant Durietz från öfver-kommendants-
befattningen, och utnämnde till hans efterträdare
den genom sina ungdomsbragder under marskalkoi
af Sachsen och prins Eugéne utmärkte, nu sjutio-
årige general-löjtnanten Jan Spabre, om hvilken
konungen skref till RuuTH:,»Jag har Jan Sparre
här; denne tappre och grånade krigsman lemnar
icke gerna de fästen, der han förer befälet» *).

Nu erhöllo försvarsanstalterna ett annat ut-
seende. Nya batterier anlades och vallarne be-
^y ekades; borgerskapet väpnade sig till ett antal
af 1200 man, oberäknadt det ostindiska kompani-
ets a^betsmanskap; de skönaste vagnshästar lemna-
des att framsläpa' kanoner, och ingen undandrog
sig det biträde som fordrades. Efterhand inryckte
Skaraborgs regemente, Vestgöta kavalleri och Bohus-

*) En mindre utnämning, berättad af grefve Karl Löwen-
HJSLH, må äfven antecknas såsom målande. När kungen
på fråga, hvém som hade befäl öfver högvakten, erhöll
till svar: löjtnant Ribbing, — yttrade han: »Jag nämner
Bibbing till kapiten, och löjtnant N.N. (namnet har und-
fallit) tar befålet. Det var samme Eibbing som sedan
de^ltog i konungamordet. Utnämningen hade det dubbla
skäl, att genom en oförmodad nådebevisning aöka för-
binda disn misstänkte Bibbing och lemna vakten i säkra
händer.

— Ö52 —

läns dragoner, gardet, 500 man af lifregementet,
samt Jemtländingarne, så att staden räknade en
besättning af 7000 man. All fruktan och obéslutsam-
het var i och med konungens ankomst försvunnen.
När han bevistade gudstjensten i domkyrkan, pre-
dikade biskop WiNGÅRö öfver texten: »Frukta dig
icke, ty jag är med dig», och åhörarne, säger en
berättare, »hvilka med särdeles uppbyggelse sågo
konungens andakt, beledsagade honom med glädje-
rop och välsignelser från kyrkan». I sitt tal till
borgerskapet på rådhuset, den 6 oktober, skildrade
konungen med lifliga färger, huru hans egen och
hans sons välfärd, rikets sjelfständighet och sven-
ska folkets räddning hvilade på Göteborgs öde.
Han ville dock för dess invånare icke dölja den
förödelse som kunde hota staden. Borgarena ro-
pade, att de ville hellre uthärda belägring och
bombardering, än öfverlemna sig åt fiendens god-
tycke *). Sedan detta beslut fattats, nedgräfdes
dyrbarheter och silfver i hvalf och källare; en
mängd fruntimmer fördes ur staden. De förmögne
af borgerskapet lemnade betydliga försträckningar.

*) Bland dem, som meddelat författaren drag till denna
skildring,' är vår berömde målare Sparrgren, som vistades
i sin födelsestad Göteborg vid ifrågavarande tid, hörde
talet på rådhuset och var vittne till den hänförelse som
konungen väckte.

— 253 —

dels såsom lån, dels isom gåfya, hvarigenom det
blef möjligt att bestrida utgifterna för stadens för-
svar. Samma dag talade koilungen till den på
torget samlade garnisonen, sbm svor att följa i lif
och död. Den 9 oktober skref konungen till riks-
drotset Wachtmeister: Om så god vilja varit i
Finland som Aär, hade vi varit mästare af Peters-
burg.

Dessa rustningar, äfvensom konungens ankomst
till Göteborg, voro okända för prinsen af Hessen,
när han från Kongelf sände general Haxthausen,
åtföljd af tvenne trumpetare, att uppfordra staden,
för hvilket ändamål generalen begärde ett samtal
med öfver-kommendanten Durietz. Haxthausen
fördeis i vagn och, enligt krigsbruk, med förbundna
ögon till kommendantshuset, der han, till sin icke
ringa häpnad, emottogs af konungen sjelf, som
leende frågade honom, om han verkligen trodde
att fästningen ämnade öppna sina portar för prin-
sen af Hessen? Under återfarten — utan förbundna
ögon, på det han måtte finna att man var rustad,
— rördes larmtrummorna, garnisonen samlades från
alla håll, det vredgade folket utgöt förbannelser
öfver ryska hjelptroppar, tned deras hemliga an-
häng i landet, hvilket allt icke öfverensstämde med
de underrättelser Haxthausen medfört om ställ-
ningen i Göteborg, och vid hemresan såg han Ny-

— 254 —

bron brinna, hvarmedelst förbindelsen emellan sta-
den och Hisingen var afbruten, hvaraf han sl^U
att man var beredd på allvarsamt försvar.

Om sitt emottagande vid den oförmodade an-
komsten till Göteborg skref konungen till åricfelt,
den 4 oktober: »Jag' ankom hit i går afton kl. 11,
och sedan jag en god timma måst vänta vid vind-
bryggan under en gräslig storm, blef jag väl trö-
stad genom sjelfva mottagningen. Jag hade ridit
från Alingsås och kom in. till häst. Så snart jag
var förbi första vakten och hunnit till Strand-
gatan, igenkände mig en tropp borgare och började
ropa: lefve konungen! Vid detta rop kommo alla
menniskor i fönstren och ut ur husen. Jag kom
till landshöfdingehuset, åtföljd af en otalig folk-
mängd. — Göteborg för åtta dagar sedan kunde
ej försvara sig; i dag kan det hålla sig en månad,
och om några dagar ännu längre. Om jag kunde
förtälja er alla de dumheter man gjort sedan Qvist-
rums-affären, så toge det ej slut. Allt nog, det är
nu förbi, och det som förundrar mig är, att man
nu ej mera är rädd. — Statskontorets obligationer,
som man för ett par dagar sedan ej ville köpa,
hafva,» återvunnit ynnest efter min hitkomst».

Prinsens af Hessen afsigt var att genom ea
öfverraskning taga den obevärade staden, ty han
medförde ej belägrings-artilleri, och man vu> si

_ 255 —

fdrrissad om hans framgång, att man under samma
dagar i Köpenhamn redan berättade att Göteborg
gifyit sig. Konungens mellankomst tillintetgjorde
anläggningens framgång, hvaröfver en allmän glädje
genljöd i landet. Från Stockholm skrcf Rosenstein::
»Eders Maj:t har räddat en tredjedel af sitt rike,,
i det K M. frälst Göteborg. E. M. vet att jag
icke smickrar, — jag ville minst göra det i ett
ögonblick, då jag intet annat befarar än vérknin-
garne af E. M:s eldiga, för dristiga företag födda
själ, — men jag kan ej neka mig glädjen af den
öfvertygelse, att E. M. är den ende som ej för-
tviflat oin fäderneslandets räddning» *).

*) Underrättelsen om Göteborgs räddning meddelas uti In*
rikes Tidningarne i följande korta ordalag: »Göteborg dea
6 oktober. Den 6 hujus ankom från norska armén en
utskickad adjutant med tvenne trumpetare, att uppfordra
staden, men blef tillsagd att genast foga sig bort, ty
man tänkte forsvara sig i det längsta. Kongl. Maj:t är
ännu qvar. En engelsk minister är bitkommen». — Den
mildhet, som prinsen af Hessen och hans troppar säga»
öfvat, tål afprutning. Uddevalla ålades en brandskatt af
200,000 rdr (50,000 specie), för hvars erläggande tvenne
handlande (Gerlb och Baoge) togos såsom gisslan och
måste medfölja danska hären. I Kongelf togos fyra in-
vånare med våld, för att lotsa danska galerer, och be-
h»ndlade8 ganska illa. I landet utpressades hvad som
kttnde åtkommas af proviant och fourage, utan betalning.
Bref på postkontoret öppnades och behöUos af fienden,.
ao. 8. v. Inrikes Tidningar den 13 november 1788. Post-
och Inrikes-Tidningar, som omförmäla befolkningens foster-

— 256 —

Man Yét, att Göteborgs befrielse länge tillskrift
Tits och af ganska många ännu tillskrifves uteslu-
tande engelske ministern i Köpenhamn Elliots be-
medling. Adlebbeth, hvars teckning af ifrågavarande
händelser för öfrigt öfverensstämmer med den nyss
anförda, tillägger: »Det är herr Elliots personliga
både dristighet och skicklighet, som Sverige till
största delen har att tacka för sin räddning; hela
hans ministeriella förrättning var företagen på .eget
ansvar, utan uttryckliga ordres» *). — Vi hafva sett,
huru konungen genom franske ministerns antagande
såsom underhandlare satt både det engelska och
preussiska sändebudet i rörelse, och ehuru tiden
icke medgaf Elliot att inhemta särskild föreskrift
för sitt handlingssätt i detta ögonblick, kunde han
med säkerhet påräkna sin regerings gillande, om
han ej lät sin overksamhet gå derhän, att Sverige,
med öfvergifvande af förbundet med England, skulle
återknyta sina förbindelser med Frankrike. Eluot
kunde desto mindre förblifva stillasittande åskådare,
som hans hof handlade i öfverensstämmelse med
det preussiska, i hvad som rörde förhållandena

landskärlek och uppoffringar samt tillgifvenhét för konun-
gen, nämna intet om dennes i sanning ovanliga ingripande
i händelserna. Hade han verkligen egt den honom till-
lagda fåfänga, att se sig allestädes berömmas, så hade
tillfällen dertill här icke saknats.
*) Hist. Änteckn., I: 58.

— 257 —

emellan Danmark och Sverige, och det kunde ej
bli för Elliot, som vistades i Köpenhamn, obe-
kant,^ att konungen i Preussen — efter erhållen
underrättelse att Danmark med sin tropprörelse
åsyftade ingenting mindre än att förändra svenska
statsskicket och återinföra 1720 års regeringsform
— lät underrätta danska regeringen, att, i händelse
dess troppar ej genast drogo sig tillbaka inom egna
gränser, skulle en preussisk armé inrycka i Hol-
stein, hvilken hotelse åtföljdes af det tillägg, att
konungen af England skulle låta hannoverska trop-
par förena sig med de preussiska, för att besätta
Holstein ooh Slesvig*). Det vill synas såsom hade

*) Ur den skarpa preussiska noten, hvari konungen talar
sjelf till sin minister, må följande meddelas: »Je m'atten-
dais pour sAr, en conséquence de votre rapport du 30
septembre et des assurances que selon son contenu le
comte de Bernstorff vous a données, que la cour deDanne-
marc ne ferait point de mal réel å la Suéde; qu^elle se
bomerait å des demonstrations, et que surtout elle ne
contribuerait pas å la convocation' d'une diéte et au ren-
versement de la constitution présente. J'ai done été
d'autant plus surpris, lorsque j'ai appris par votre dépéche
du 1 octobre et par d'autres nouvelles directes de la
Suéde, qu'un corps de 12000 Danois est entré de laNor-
vége en Suéde; qu'il a attaqué hostilement la ville de
Strömstad, et qu'il ména^ait Timportante ville de Gothem-
bourg, le principal siége du commerce de la Suéde. Vctus
vous rendrez donc incessamment apres la reception de
ceUe-rci cbez le comte de Bernstorff, et vous lui déclarerez

Sv. Akad. Handl. 42 Del. 17

— 258 — ,

4w p ip#t wo iska noten verkat icke TmirSre kraftigt,
te £tU0TS föreställningar, till stilleståndets be-

de ma part, ^r que je ne pouvais voir avec indifférence

qiA*«& prenue des mesaiie» qui men^raieiKt directenent å
écraser le mi de Suéde, it cbaager la présente |orme au
gouvernement de ce royaume, et å bouleverser par ses
suites tout Téquilibre entré les puissances du Nord; que
telle étaiit la démanohe que k <oour de Dannemarc venait
de fåire en attaquant hostilement la Saéde, et en faisa&t
entrer un corps nombreux de troupes dans ce royaume,
dans un temps od il était sans défence et que ses prin-
cipales foroes étaieint éloignées en Finlande; — que c^était
méme contre le véritable intérét 4iu Dannemarc, ^au^uel il
ne pouvait pas convenir que la précédente anarcbie soit
remisB en Suéde dt que ce royaume soit subjugué par
des foetions intemes et par Finflnesee de tel ou autre
puissance étrangére; — que je priais par conséquent tres
instamment S. M. Danoise de donner des ordres prompts
et precis pour que ses troupes évacuent sans^délai le
territoire de la Suéde; — mais que si la cour de Danne-
marc ne voulait pas écoi^er mes representations amicales,
je ne pouvais pas me dispenser de faire entrer dans le
Holstein un corps de troupes qui avait déjå regu ordres
de se tenir prét å agir. — Vous tacherez aussi de faire
passer les dépéclies ci-j ointes aussitöt que possible aux
sieurs dé Lepel et Borch en Suéde, et vous ferez part k
ces ministres de ce que' vous aurez obtenu ou non de la
cour de Dannemarc. Vous ponvez lire cette déclaration
plusieurs fots au comte de Bernstorff, et vous lui ferez
entendre que le rot d^Ängieterre est parfaitement ctacford
avec mot et que les troupes hanovriennes se joindront aux
miennes pour occuper le Holstein et le Schleswig, Berlin
le 10 octobre 1786.

FRÉDÉRIC GTTILLAUME.
Finkenstéin, Hertzberg».

— 259 —

^ fränjaade, ea&r de preussifika troppame redw voro
marclifårdiga. Dermed £5raekai8 öngaiundfk det be*
römliga i hans skyndsamma och bestämda upp-
trädande. Ingen gjorde hellre rättvisa deråt än
konungen sjelf, hvars sed det var att snarare för
mydset Sm för litet lioforda dem aom iijent honom.
Han yttrar i ett bref till Armfelt den 9 e^e^ber:
»Genom de anstalter vi vidtagit är Göteborg utom
all fiara, och jag iioppas :aitt vi om åtta dagar gkkola
kunna tala ur en högre ton. Jag kan ej nog be-
römma JGUiot Han har utfört en stor sak, som
gör lika nnycken heder åt hans fiösståiid som åt
hans jnod, och som, i det den gagnar Sverige, bibe-
håller jemnvigten i Europa och gör den största he-
der åt England». — Det lärer dock svårlige» kunna
bestridas, att, i fall konungeii ej handlat såsom han
gjorde, sk hade prinsen af Hesisen utan svärdslag
varit iherre öfver Göteborg, brandskattat staden och
tågat till Stockholm, der de främmande sändebuden
väl kunnat deltaga i fredsunderhandlingarne, men
ej bereda vapenstillestånd, hvilket betydligt under-
lättades deraf, att konungen redan samlat en armé
som var nära jemnstark med fiendens *).

Det eftertryckliga i denna förklaring förhöj ea ytter-
ligare deraf, att den ministeriella noten är undertecknad af
konungen sjelf och kontrasignerad Af tvenne statsministrar.
*) Adi/£RB£TH yttrar i anledning af EiLiots bemedling:
»De hinder, ^om vid vapenhvilaivs aMutande uppkommo

— 260 —

Af Adlerbeths framställning kunde man tro,
att Elliot blott behöft visa sig, för att allt skulle

af konungens obeveklighet i obetydliga etiketts-frågor, för-
tjente att alldeles förbigås, om de icke målade denna
herres lynne, som dermed kunde sysselsätta sig midt ibland
de vigtigaste bekymmer. Han ville t. ex. icke skrifva
under instrumentet till vapenbvilan tillsammans med prin-
sen af Hessen, icke ge Elliot namn af monsieur, utan
sieur. Konungen skall annars mycket förändrat sin -ton,
sedan friherre v. Borch kom och talte ett mera despotiskt
språk än den republikanske Elliot. Han begynte seder-
mera att taga mera råd af sin så kallade höghet, och
sökte på hvarjehanda sätt att underhålla misstroende emel-
lan Elliot och' v. Borch, hvilket dock förekoms genom
den förres klokhet och öppna förhållande. På en konun-
gens förebråelse, att han ej var nog diskret, svarade han:
je n*ai que quatre confidents, ce sont les quatre vents.
Denne tuktomästare af all despotisk höghet har flera gån-
ger gjort propositioner, h vilka konungen i första hettan
förkastat med det misshag, att han hellre sade sig skola
uppoffra lif och krona, men ändå slutligen måst antaga».
Hist. Anteckn., I: 69. Det tyckes nästan såsom hade
den aktningsvärde förf. erhållit dessa uppgifter från någon
af den tidens »patrioter», utan aning att de spriddes en-
ligt de »formulär»> som uppgjordes för att framställa kon-
ungens handlingar i den dager som patrioterna ansågo
tjenligast. Konungen skildras här såsom hade han varit
mer till hinder än till något gagn. Att konungen ej kunde
underteckna ihop med prinsen af Hessen, var naturligt,
då konungarne af Sverige och Danmark skulle ratificera
traktaten, hvilken slöts den 5 november af en befälhafvare
för hvardera armén, ty prinsen af Hessen var vid detta
tillfälle blott befälhafvare och dansk undersåte. Likaledes
var det enligt antagen form, att Elliot kallades sieur.

— 261 —

vara på reda fötter med prinsen af Hessen. Men
detta var långt ifrån händelsen. Det nödtvungna

såsom det ytterligare synes af konungens i Preussen ofvan-
bemälda depesch, deri både grefve Lepel och friherre v.
BoRCH erhålla denna benämning. Yidare har man svårt
att fatta hvad konungen skulle tro sig vinna genom att
utså missförstånd emellan dem som tjente honom i en så
vådlig tidpunkt, hvaremot det är förklarligt, att han skulle
fästa särdeles afseende vid de framställningar, som gjor-
des af v. BoBGH, hvars herre hade en marchfardig armé,
utan att konungen derföf behöfde »taga råd af sin hög-
het». Huruvida Elliot mer än någon annan skulle till-
låtit sig att uppträda såsom Gustaf III:s »tuktomästare»,
kan högligen betviflas, äfvensom att han (såsom förf. på
ett annat ställe yttrar) »skulle sagt konungen torra san-
ningar: att han ej förstod krig, och ej skulle befatta sig
dermed o. s. v.» (Sid.'58). Eosbnstein skrifver om samme
man: »Herr Elliot säges vara en häftig, snarsticken och
något romanesk man, samt således fordra å deras sida,
som med honom agera, ménagement och circonspection».
Det vore svårt att förklara Adlerbeths förkärlek för
Elliot, om man ej funne den i epitetet »republikanen»,
i en tid då A., uppammad under frihetstiden och nu
omfattande de fransyskt revolutionära idéerna, såg »despo-
tism» i allt som ej dermed öfverensstämde. Af ett bref den
24 september 1788, från Elliot till* svenska sändebudet
i Köpenhamn baron d'Albedyhll, synes hvarken att
han var romanesk, snarsticken, talte ur någon hög ton,
eller trodde sig sjelf viss om afgjord framgång. Han
säger sig låtit öfver allt spana, hvar han kunde träffa kon-
ungen, och afvaktar hans befallning. Det heter, bland
annat: »J'ai déjå pris tous les arrangemens possibles
po ur atteindre mon but. l:o ToU a dépéché un courrier
samedi au soir a Herrevadskloster, pour chercher le roi

— 262 —

»tiHeståndet var flera, gångar på väg att brytas,
såMm det syaes af ett bi^ från konungen till

partoQt oå il serait et pour assovef Sa Majesié que
faUmånxi sés^ andres de pi«d ferme. å JdiiköpiÄ^, le point
le plui^ eentvai de 1^ S%iéde, puisqu'il est également éloigné
d)e totts lesi endroits ,oii ill pourråil se trouver. 3: o J*ai
envoyé mne lettre sa roi lundi par, ua koussar q-ui aUait
aassi, ä la q«^te, désirant avoir VhonMur dé me mettre å
34S pied^ pour eause. 3:o J*ai envoyé une seconde lettre
par un officier qui prenait une route différente, mardi.
4:0 J'ai envoyé vn éspré» au chargé d'affairés anglois å
Stockholm, pour mlnstrwire 1^ si on savait ot 3. M. se
tronrait. 5:o J*ai donné un méssage verbal au valet de
chambm du roi, qui est aussi' å 1» piste. Ici on croit
Sa Majesté k Carlstad, ou dans les environs. Aussitöt
que je saurai la åécuion du roi å mon égard, je vous le
ferai paa:venir par exprés. — Toutes tes nouveUe» qui me
pairviennent sont telks qne je m'y attendais, et je crois
que le roi veut meler ks Bourbons de la besogne.
J'attendrai tranqnillement ipi le resultat åe mes démarches.
Il me parait que Z« roi est trop konnete pourne pas repon-
dre å mes lettres, dés qu^elles lui »e*ont parvenues. Et
8*il est vrai qu*il a reussi h lever cinq mille hommes en
Dalecarlie, il na sUrement pas perdu son teiiaps». — Sam-
tidigt, etter den 22 september, skref Toll till d*Albe-
DYHLL : • »EUiot ' uppsökte mig på Closter. Jag affaräade
en kurir till Kongl. Maf:t och inskränkte min hemställan
endast till den begäran, att Kangl. Maj:t i nåder ville
låta honom snart få veta, om han fiek sig inställa eller
ej». — Af allt detta symes, att konungen ganska riktigt
bedömt sina allierade, då han, för att sätta dem i rörelse,
gaf befallning om återknytande af förbindelsen med de
bourbonska hofven, hvarpå Eliiot, till fötrekommande deraf,
genast anmälte sin önskan att uppvakta konungen, hvar-

— 263 —

Armfclt deni 6 noyemb^; hvari det yttras: »Sedaa
ji^ i mer än åtta dagar tirott, att aUt yar bragt
i ordning, och att stilkståndet» förlångdt till den
1 maj, skulle, sedan fienden utrymt vart laoid,
snairt. förrahdlas till en neutralitets-akt för helau
kriget, synes från i går altt antaga en moteatt
liiändning. Prinsens af Hessen anspråk tilltaga; den
tan, hvarmed han franuställer dem, år ganska olik
den. han förr nyttjat, och Vt höra från Kristiania,
att. general Kroghs division samlat sig kring Vinä-
ger,, att anslag göras mot Yormland, att man Tän--
tar amira) Greigh med ryska flottan för att vintra
i Köpenhamn, och att Bernstorff ej velat svara på
Englands förklaring, under förevändning ' att han
redan svarat på Preussens *). Jag skyndar att låta
er veta alla dessa nyheter, på det ni må kanna
taga er tUl vara och hålla allt i beredskap, för att
uppträda så snart stilleståndet är till ända, som
inträffar midnatten den trettonde. Om sakerna
kunde förlikas på nytt, kan det väl hända att
vapenhvilan, innan landets utrymmande, förlänger
på fyra eller fem dagar, men med det uttryckliga
vilkor, att utan hinder passera den gräns som är

htelst han kunde träffas, och. erbjöd sin tjenst, i förening
med preussiska sändebudet.
*) Äfven detta antyder, att Preussens framställning verkat
ifter än Englands.

— 264 —

utstisikad af det närvarande stilleståndet. Det är
också derför som, så snart midnatten är slagen,
jag låter besätta Kongelf och Venersborg, dem man
säger vara utrymda, och ni bör på samma . sätt
inrätta edra mått och steg derefter. Emellertid
sänder jag er haubitser och sexpundiga kanoner.
Jag ber er meddela mig den plan ni ämnar följa,
i händelse af ett utbrott. Som i denna stund
Vermland och Eda skans äro hotade, torde ni kan-
ske nödsakas att förändra något i er plan. Jag
sänder er emellertid två exemplar af kartan öfver
Venern, dem amiral Nordenanckar har gifvit mig,
och som kunna bli er mycket nyttiga. Jag kan
ej nog berömma preussiske ministern. Det vore
önskligt, att EUiot ej minskat sitt nit och sin
verksamhet, sedan vår ställning fått ett bättre ut-
seende. Han kan hafva rätt på sin sida, men jag
har också ej för min del orätt att vilja draga för-
del af omständigheterna».

Att konungen, oaktadt sin belåtenhet med begge
underhandlarnes mellankomst, måste ofta jemka mel-
lan dem och lifva deras verksamhet, är förklarligt.
Det gäl de icke blott ett stillestånd, men att för-
vissa sig om säkerhet från danska sidan under
hela kriget, på det att alla stridskrafter kunde
odelade vändas mot Ryssland. Dertill fordrades dock,
till en början, så stor vapenstyrka emot prinsen af

— 265 —

Hessep^ att han, i händelse han anföUe, kunde be-
fara nederlag i stället för framgång. Också hotade
staden flera gånger att utbryta, och konungen nöd-
gades uppehålla sig mer. än två månader i Göte-
borg, innan underhandlingen med väpnad hand
kunde afslutas. Hvad som uti ej ringa mån bidrog
till stilleståndets afslutande var den för konungen
lyckliga omständighet, att kapiten RuthenSparre,
vid flottan, borttog 25 stora' båtar, lastade med
proviant och ammunition för danska hären, hvar-
igenom denna kom i brist på dessa förnödenheter.
Konungen skref derom till Armfelt om Danskarne :
»De skola vara i brist på allt: skor, pengar, klä-
der m/ m.» Att det långa dröjsmålet icke vålla-
des af etikettsfrågor, torde äfven det följande upp-

Prins Karl af Hessen har af flera varit an-
3edd såsom den, hvilken gifvit hufvudsaklig anled-
ning till fiendtligheterna från danska sidan. Otvifvel-
aktigt synes, att han med afsigt fördröjt deras bi-
läggande och öfverskridit sin fullmakt. För att rätt
fatta betydelsen af hans uppträdande, måste man
skärskåda hans egen ställning. Son till landtgrefven
Fredrik af Hessen-Kassel, hvilken konung Fred-
rik I ämnade till sin efterträdare, var den tanken
ej främmande för den nu ifrågavarande ättlingen,
att han i sjelfva verket egde närmare arfsrätt tilt

— 266 —

Sveriges krona, än den konung som nu har henne.
Allt sedan Fredrik I intog svenska thronen« ansåg
sig det hessen-kasselska huset dertill ega naturlig
arfsrätt, och betraktade såsom ett för sig orätt*
mätigt uteslutande från thronföljden, när det hol-
stein-gottorpska huset inkallades. Konung Kristian
VII, med hvars syster prinsen var förmäld, kunde
i bdrjan af sin regering med fullt förtroende sända
honom som ståthållare till Norge^ Men prinsen,
som synes varit nog sjelfrådig, stötte sig snart
med sin konungslige svåger, nedlade alla sina öm-
heten och flyttade till Hessen, der han bosatte sig
i Hanau. Efter drottning Mathildas fall återkom
han, och sändes år 1772 på nytt till Norge, att
stilla oroligheter, som tycktes bebåda ett dervaraode
partis anslutning till Sverige. Vid finska krigets
utbrott 1788 återkom han tredje gången till Norge,
men tog vägen från Köpenhamn till Kristiania
genom Sverige, hvarvid anmärktes, att han under
vägen besåg^ de fästningar och ställen i Bohuslän,,
som han några månader senare anföll. Gustaf III,,
vare sig att han icke misstänkte eUer ej låtsade
misstänka något, sände sin kammarherre Borgen-
STJERNA att möta prinsen i Helsingborg och upp*
vakta honom under resan, hvarvid det låter tänka
sig, att följeslagaren erhållit uppdrag att äfven med
uppmärksamhet följa den höge resandens tillgöran-

— 267 ~

den» äfvensom det e) kunde imdfalla konungen» att
hans gäst och svåger vid utbrottet af ett krig be-
såg JQuséningame. Från det ögonblick, då prinsen
ryekte öfver gränsen, yar han i sjelfva verket mera
ryst än dansk befälhafvare, ty hapö här utgjorde
ea hjelptropp åt Ryssland och var stäM till dess
förfogande. 1 denna egenskap framstod han såsom
den då för Sverige vådligaste verkställare af Ryss-
lands planer: statsskickets förändring, återställande
af 1720' års; regeringsform, konungamaktens tillintet-
görande och Sveriges berofende af främmande mak-
ter, — med ett ord, han var den synlige verk-
stäUaren af de i den preussiska noten afslöjade
anläggningar. Också förde prinsen till alla delar
det ryska kabinettets språk: han skilde konungen
från folket, hvars frihet han sade sig vilja åter-
stälki och sluta fred med rikets ständer, som oför-
dröjJ^en boorde sanmiankallas'; derför kunde han
räkiia på de missnöjda i landet, och Ryssvännema
voro hans vänner*). Hvilka enskilda beräkningar
han deninder kunde dölja, är svårt att säga. Det
ma lemiaas derhän, huruvida flyssland och Dan-
mark skulle bekräftat hans drömmar om återför-
värfvandet af den krona som tillhört hans ätt;

*) »De (miasnöjde) hoppas, att Rjssland och Danmark skola
aftvmga någon ruhhmng i konstHtttionen», skrifver EosEN-
STEIN till konungen. Sami. Skrifter, III: 374.

-- 268 —

meu det synes icke otänkbart, att han kunde af
dem ansetts såsom en lämplig vasall-konung, med
1720 års regeringsform, — en öfvergångsformation
— en svensk Stanislaus Poniatowsky, underteck-
nande hvilken delningstraktat som helst, till dess
stunden var inne att gifva honom, liksom Ponia-
TOWSKT, afsked med pension. Tillhörande det sveden-
borgska samfundet i Sverige, hade han äfven der
försänkningar. Det säges, att han till en förbunds-
broder gifvit löfte att efter sitt tillämnade intåg i
Stockholm besöka bröderna *).

För egen - del var konungen öfvertygad, att
prinsen af Hessen var hufvudsaklig anstiftare till
anJFallet från danska sidan, och att, så länge han
behöll öfverbefälet i Norge, vore ingen trygghet
för Sverige att påräkna af denna granne. Konun-
gen ansåg derföre af desto större vigt att söka af-
lägsna honom, som det var sannolikt att han skulle
inympa sitt svensk-hat och sina åsigter hos kron-
prinsen af Danmark, hvilken åtföljde hären som
frivillig. På grund häraf gaf konungen sitt sände-
bud i Köpenhamn, baron d'Albedyhll, befallning
att fästa grefve Bbrnstobffs uppmärksamhet på
angelägenhetep deraf att, för bibehållande af lugn

*) Jfr Baefod, sid. 129. Ifrågavarande förbundsbroder var
bryggaren B*oos i Stockholm, hos hvilken Svedenborgianerna
denna tid samlades.

— 269 —

emellan de begge rikena, ombyta öfverbefäfhafvare
i Norge, hvarförutan Preussens och Englands
bemedling skulle förblifva fruktlös*). Huruvida

*) Konungen skrifver från Göteborg i oktober 1788 till
d*Albedyhll: »Les affaires sont maintenant dans leur
crise. Yous aurez déjå repu ma dépéche qui vous ap-
prend et Tentrée des Danois, Tarrivée d'Elliot et la
reception des dépéches de Berlin. Je vous envoie le»
copies de la correspondance établie entré le prince de
Hesse et le ministre d*Angleterre. Vous verrez par lå
combien le zéle du ministre est actif et combien de force
il met dans ses representations. Mais ces mémes lettre»
vous prouveront aussi avec combien d*ardeur le prince de
Hesse pousse sa pointe. Je ne vous cache pas qtCon, le
regarde ici comme Vunique auteur de lä guerre, et que si
le comte de Bernstorff veut éviter la perte du Danne-
marc, et ne pas s*attirer de roi de Prusse et TAngleterre
å dos, il faut absolument qu'il se serve de Tautorité que
le roi de Dannémare a pu conserver sur les troupes nor-
végiennes, et de changer dofficier general en rappellant
. le prince de Hesse, car malgré les ordres du roi, tant
que ce prince reste å la tete de Varmée norvegienne, le&
representations de la Prusse et de TAngleterre resteront
inutiles, et si je dois croire les expressions qui lui sont
échappées il roule de plus grands profets dans sa tete^
qui seront aussi nuisibles au Dannemarc que son invasion
Test å la Suéde. Je ne crois pas qu'il est sage pour le
ministére danois d*abandonner entré ses mqins le prince
royal et un aussi grand royaume que celui de la Norvege»,
— I allmänhet ansågo de främmande sändebuden i Stock-
holm ifrågavarande anfall ur samma synpunkt som' kon-
ungen. Hertiginnan skrifver derom till sin gemål, den
6 oktober: »Hela corps diplomatique säger, att det är olag-
ligt, emedan, då man lemnar hjelptroppar, anfaller man

— 270 —

Bernstorff sjéjf, sam visste att danska armén
skulle uaderhållas af kejsarinnan så snart den
dfverskridit gränsen, och som ej i öfrigt kni^de lia
något emot dess framgång, icke ogerna såg prin-
sens af Hessen tillvii^a^åeiide, elmr,u ^ett öppet
gillande deraf k^miiat förarileda en betänklig bryt-

icke först, och man förenar sig åtminstone meå de trop-
pafT som äro den verkliga fienden. Jag -hoppas, att deras
herrar täöka på samma sätt, odi att det då kan komina
att kosta Danskarne dyrt. Döt som i syn-nerhet synes
oanständigt är, att kronprinsen i Danmark står i spetsen
för, eller åtminstone är volontär vid denna lilla »rmfé». —
»Den 22 oktober. Man säger att; prinsen af Hessen gått
längre än icejsarinnans ordres föreskrif\rit, och aitt han
éj hade "befallning att öfverskrida gränsen; men som han
trodde sig kunna i ett täg sätta sig i besittning af Göte-
borg, äfventyradft han företaget, i synnerhet -som kejsarin-
nan borde betala danska troppame på det fiendtliga om-
rådet, hvaremot de . inom egna gränser skulle underhålla
sig sjelfva». — Det vill af samma bref synas, att kon-
ungen genom ett ädelmodigt och om försonlighet vitt-
nande drag sökt vinna kronprinsen af Danmark. Sedan
Svenska me tagit icke mindre än 30 danska och norska
skepp (till större delen handelsfartyg), hade »konungen
erbjudit dem åt kronprinsen af Danmark, hvilken svarat,
att han ej kunde emottaga dem, emedan han vore endast
som volontär vid prinsens af Hessen armé». (Hist. Per-
sonligheter, sid. 137, 532.) Utgifvaren säger på ett an-
nat ställe: »Slutligen skänkte konungen Elliot sin af-
bildning, rikt infattad i diamanter, tillika med fartygen
som blifvit tagna från Danskarne» (sid. 537). Samma upp-
gift förekommer i »Historiska Anteckningar om de aristo-
kratiska stämplingarne under k. Gustaf III, af en fransk
diplomat», s. 224.

— 271 —

ning med nyssnämnda makter, må lemnas 'äeiv
hän. Emellertid bibeltoll ktmungen, hvars fram-
ställning ej medfört åsyftad verkan, en fortfarande
misstanliB, att det af Danmark ingångna stillestånd
kunde vid första lägliga tillfåUe brytas, hvarom
lian ännu det Följande året skref till stats^sekrete-
råren FeaiIc: »Prinsen af Hessen sade sistlidne
töst till EUiot: Sverige bör anfallas om vintern.
Detta t)rd går ej ur mitt hufvud». Åfven bref-
vexlingen med fältmarskalk Meyerfelt, under 1789
års fälttåg, visar konungen^ fortfarande oro i detta
hänseende*). Huru litet han i öfrigt aktade prin-
sen af Hessen eller fi*ulctade hans ba^-dalekar i —
ehuru en sådan strid måste splittra de svenska
stridskrafterna — skönjes af ett annat bref till
Franc, skrifvet sedan prinsen af Hessen låtit trycka
sitt fälttågs historia, hvarom konungen säger: »Skicka
mig prinsens af Hessen bok. Ar den löjlig, skall
den roa mig; år den förnuftig, skall den upplysa
mig; innehåller den osaanimgar, skall jag vederlägga
dem; utgör den en blandning af dessa egenskaper,
skall jag svara med en skämtdikt. Ofver detta

*) Konungen skrifver i mars 1789 från Stockholm: »J'ai
lieu de croire tjue le Bannemarc prendra des mesures
moins facheuses å notre égard qu« Tannée passée». —
Och sedan: »Je negoce maintenant avec le Dannemarc
pour que tje royaume accepte nne nentralité cntiére du-
rant tönt le cours de la guerre».

— 272 —

vackra krigsföretag borde man egentligen skrifva
' en hjeltedikt i samma styl som Hudibras eller
Bordsiaden. Jag tycker, att hvad min herr svåger
kunnat göra klokast, hade varit att begrafva sitt
ärorika fälttåg i den djupaste förgätenbet. Det
gifs drag i lifvet, som man anser sig lycklig att
kunna glömma, och jag tror, att utrustningen af
den hessiskt-åsLnsk^moskovitiska armadan kan räknas
bland sådana. Den ingångna neutraliteten fägnar
mig mycket, men jag skulle önska att se den be-
tryggad, och det sker blott på ett stycke godt
pergament. Ännu ha vi blott grefve Bernstorffs
ord, och det liknar hvad man.skrifver i sanden,
som vinden i nästa ögonblick förströr. — En dansk
eskader, som konvoyerar en rysk, liknar ej "neutrali-
tet». — Brefvet, hvari konungen kallar Bernstorff
le Mazarin danois, är af den 15 juli 1789*). Skil-

*) Konungen yttrar deri, bland annat : »Le comte Bernstorff
trouve commode de ne traiter d'affaire8 qu'avec le bon
amba9sadeur qui est le boucru bienfaisant, mais qui n'en-
tend rien aux affaires; mais moi je trouve tres åpropos
d*avoir quelqu'un qui puisse un peu suivre les demarches
tortueuse de son excellence danoise». — Konungen hade
for sådant ändamål ditsändt chargé d'affaires Schlaff
(den samme som han begagnat under brytningen i Peters-
burg), men med hvilken, såsom af underordnad ställning,
den danske premier-ministern ej ville afhandla, hvarefter
konungen befaller Franc att för Schlaff utfärda be-
hörigt bemyndigande, och tillägger: »Vous ordonnerez en

- 273 —

draren af detta krigs tilldragelser yttrar: »Orolig*
heterna med Danmark, ehuru af kort varaktighet
och utau betydligare uppträden, intaga dock ett
märkligt rum i historien af detta krig, emedan de
utbroto på en tidpunkt, då rikets ställning var i
flera afseenden farlig, då man af dem kunnat be-
fara de vådligaste följder^ och då utan den högsta
grad af klokhet och verksamhet Sverige haft att
äfventyra allt *).

Föga mer än en månad hade förflutit sedan
Gustafs återkomst till Sverige, och försvarsanstal-
terna, dittills försummade, hade antagit en förvå-
nande utveckling. De från Ånjal a-förbundet ut-
gångna ropen på »fred och riksdag», genljudande
öfver hela landet, hade småningom tystnat sedam
konungen lyckats bibringa sjelfva folket den öfver-
tygelse, att en fred, föreskrifven af fienden, och
ett riksmöte, styrdt af denne, ej kunde vara lycko-
bringande för fäderneslandet; att freden borde af-
handlas med svärd i hand, helst efter en vunnen
seger, och att upprorsstiftare, som öfvergifvit fanorna,
underhandlat med fienden och ställt sig under dess

méme temps ä ce chargé d'affaires d*aller seul aux conférences,
de voir le Mazarin Danois le plus souvent possible».
*) Historia om kriget 1788—1790, af G. v. Schantz, 1 del.
sid. 80. .

St>, Akad, Bandi. 4Z Del. 18 ' '

— 274 —

skydd, minst af alla borde föra ett fritt och sjelf-
ständigt folks talan. Vi hafya sett,' hur Dalkarlanie
vid första upprop skyndade till vapen. Vermlän-
dingarne lifvades af samma nit och mottogo kon-
ungen som fäderneslandets räddare; bergsmännen
kring Filipstad drogo hans vagn under jubelrop till
kyrkan, der han gjorde bön för altaret och talte till
folket; i Kristinehamn väpnade sig invånarne, lem-
nade stadens kanoner till galerernas bestyckning, be-
kostade nya från Hellefors, befästade Venerns inlopp,
och gjorde sammanskott af penningar, som lemnades
till Armfelt; i Fryksdalen, der folket likaledes väp-
nade sig, deltogo äfven säterier, prostgårdar och poet-
hemman frivilligt i uppsättningarne och deras under-
håll; i Lidköping, som illuminerades vid konungens
ankomst, sågs en transparent med följande egna in-
skrift: Konungen vare tack! Ännu uppgöras här sven-
ska räkningar utan danska verijikationer ; i Vexiöstad
och Kronobergs län förenade sig invånarne om for-
svar, och i Jönköpings län förklarade sig folket i
alla socknar färdigt att gå man ur huse, samt ut-
rui&t^de på egen bekostnad en frikorps af 1300
man, som afvaktade konungens befallning, att gå
till Bohusläns skydd; Vestervik anlade två batte-
rier vid inloppet från Östersjön och vårdkasar kring
stranden; Vimmerby utrust3.de en bataljon frivillige;
Oländingarne indelades i artilleri, kavalleri och in-

— 275 —

fanteri, hade dagliga öfningar, hvarl jemväl embets*
mån och ståndspersoner mangrant deltogo; på Got-
land förvaltade biskop Lutkeman, enligt konung^is
förordnande, under landshöfdingens frånvaro, med
mycket nit dennes embete, under det landet dag-
ligen befarade fiendt ligt anfall*); i Karlskrona grepb
borgare och embetsmän till vapen, äfvonsom i det
närliggande Ronneby; i Skåne rustade sig in vånarne
i köpingen Båstad, under befäl af tuU-inspektor
Faurell och handelsman Agardh, till försvar, och
afhöUo med sina . kanoner anfallet af en rysk kapare-
brigg, som besköt och ämnade plundra staden; Ny-
köping anlade vid inloppet af Östersjön två batte-
rier med betäckning, invanarne indelades i frikorpser
till häst och fot, under befäl af öfverjägmästaren
baron Ulfsparre, landshöfding Örnsköld skänkte
till försvaret 16 kanoner med ammunition; »den
gamla skansen» — heter det i berättelsen — »liknar
nu mera ej långt ifrån en regulier fästning, med
sina vallar, bröstvärn, batterier och embrassurer,

: det är ett slags rörande förjtjusning att se

en lika så ädel täflan hos detta folk till dess
konungs och eget försvar, — de ihågkomma stadens

*) Det har anförts såsom exempel af oordningar och god-
tycke under Gustafs regering, att en biskop förordnades
till landshöfding. Betraktar man tiden och omständig-
heterna, så får åtgärden ett annat utseende.

-- 276 —

olyckliga öde 1719»; i Örebro stad Täpnades lika-
ledes, och i länet förklarade foUcet, vid socken-
stämmorna, sin föresats att der så erfördrades
hafva lif och egendom osparda för fäderneslandets
försvar; i Upsala indelades borgerskapet i kavalleri
och infanteri, under befäl af borgmästaren Ycken-
BEKG*); Gefle utrustade en fördubbling af sina
vanliga båtsmän, artilleri till sjös och lands^ ett
kompani kavalleri, två kompanier infanteri, utom
granadörer och ett korporalskap dragoner, hvarför-
utan staden sände, till förstärkning af Dalames
frikorpser, frivilliga soldater samt fyra fältkanoner
med betäckning och ammunition; äfvensom fyra ka-
noner till Filipstad; Sundsvall uppsatte och under-
höll en frikorps af 150 man samt anlade två bat-
terier med 16 kanoner,^ och lät komma ytterligare
6 kanoner fråu Stockholm; i Medelpad för öfrigt
tecknade sig mer än 4000 man, »att utan bäfyan
gå fienden till mötes»; Jämtland erbjöd ett lika antal,

*) I berättelsen derom från Upsala läses: »Vi hafva med
största glädje åtagit oss detta värf, vid minsta. ord af
vår älskade borgmästare Yckenberg, som åtagit sig högsta
befälet och naturligtvis fick allmän kallelse till denna för-
troendepost». — Eå personer hafva varit föremål for så
bittert förlöjligande som denne man. Att han egt sin
stads förtroende, vill synas af det ofvan anförda. Månne
hans strängt »konungska» tänkesätt ej ådrogo honom nå-
got af det hat, som i så rikt mått egnades hans konung
af den tidens s. k. »patrioter»?

— 277 —

så att från dessa begge landskap kunde påräknas
8000 man; ända upp på Frösön och i Ångermanland
väpnade sig invånarne» »en rörande syn, värdig det
gustavianska tidehvarfvet» *). Slutligen hade hufvud-
stadens invånare, under ordförande af öfverståthålla-
ren friherre Karl Sparre, öfverenskommit att an-
skaffa en frivillig beväring af 10 till 12,000 man,
med nödigt öfver- och underbefäl, till Stockholms
försvar **). '

Man. lärer medge, att den konung, som mäk-
tar så djupt anslå den svenska nationalkänslan, så
träffa folksinnet i dess innersta rot, hvaraf exempel
saknats allt sedan Karl .XII, måste varit något
annat än én lättsinnig eller samvetslös hycklare,
en fransk härmare, en hofettikettsvurm. Det
enda oförklarliga är, huru ropet, att Gustaf III
»hade brutit med nationen» — »hade nationen emot
sig» — var »hatad af hela nationen», o. s. v. ��� vun-
nit troende eftersägare ända till våra dagar, då
-folkets egna handlingar visat motsatsen, och dqi

*) Jfr Po8t' och Inrikes-Tidningar 1788.

**) Hertiginnan skrifver till sin gemål den 12 oktober 1788:
»Borgargardet här är i sanning sådant, att jag skulle ön-
ska, det gardesregementet marcherade lika väl och såge
så bra ut. Borgerskapet till häst gör vakt vid slottet;
de mest eleganta af det till fot besörja den hos er syster
och -vid stora torget; de fattigaste och sämst beklädda
hålla vakt på Skeppsholmen och andra ställen»

- 278 —

man borde känna det gainla konstgreppet hos hvaije
parti, att tala i folkets namn, för att vinna an-
hängare.

Det undfaller ej uppmärksamheten, att ett
län, hvärifrån inga rustningar anmälts, är Vest-
manlands, der hertig Fredriks regemente var för-
lagdt. Härrörde det af folkets sinnesstämning?
Eller från hertigens inflytelse? Eller önskade kon-
ungen att man der förhöll sig stilla? Sannolikt
var detta senare händelsen. Det är redau nämndt,
att konungen långt förut befarat af hertigen några
oroande försök. (Sid. 184 och bilagan 3.) Följande
må tilläggas. Hertiginnan skrifver till sin gemål
om prins Fredriks ställning efter hemkomsten från
Finland: »Den 9 september 1788- — Han har,
som det säges, erbjudit konungen att, om det be-
höfdes, för rikets försvar beväpna bönder och popu-
lacen. Då det berättas, att bönderna iVestman-
land också vilja gripa till vapen, skulle konungen
göra väl, att låta honom operera på denna sida,*
i synnerhet emedan jag önskar att konungen ej
må gifva honom afslag, helst konungen skulle hä
orätt deri, och det skulle göra er bror ännu mer
hårdnackad än någonsin. Han har rest till Tull-
garn, der han afvaktar konungens order». — »Den
20 september. — - Er syster lemnade mig nyss.
— I afseende på er bror skall hon göra allt i

— 279 —

verlden för att lugna honom, och om det ej fins
någon annan utväg, skall man använda le ministére
de la Hagman, hvilken man vet vara i förtviflan
deröfver, att han tagit det partiet att återvända
(från Finland). Om det behöfs, skall jag söka la
Hafftnan, för att tala med henne i detta ämne.
Jag har fattat detta beslut; ingenting kan hålla
mig tillbaka från att göra någonting verkligen goåt.
Det vore förskräckligt; om han fortfore att vara
gensträfvig och att skrika helt högt rörande kon-
ungen, åtminstone tror jag honom vara ur stånd
att företaga någonting mot konungen och att låta
indraga sig i de missnöjdas parti, som kanske ej
skulle begära bättre än att hafva någon som stälde
sig i spetsen för dem». — »Den 2 oktober. —
Hvad som mest smärtar mig, år er bror. , Er syster
oc^ jag hafva haft en lång öfverläggning med ho-
nom, nära halfannan timma. Det är ej nog att
han beklagar sig, att han är uppretad: kan hotar
så till sågandes. Jag hoppas, att det stadnar vid
tomma ord; men då man hör honom, skulle man
tro att han redan vore partichef. — Jag fruktar,
att han företager någon ting emot konungen; jag
fruktar det, och allt kommer mig att tro det. Han
är tvetydig i sina svar han vill ej svara" på de
frågor man gör honom, och ni känner för öfrigt
hans svaghet, att han låter leda sig. Jag vet att

— 280 —

han ofta råkar S., hvilket ej är en helsosam
bekantskap för någon som är svag och missnöjd.
Jag hoppas endast på hans goda hjerta». — »Den
20 oktober. Lugna er i äfseenije på er bror.
Bonde har sett hans brefvexling med konungen, i
hvilken han å nyo erbjuder hononi sina tjenster.
Olyckligtvis har konungen gifvit honom afslag. Man
har sökt förmå honom att åtminstone gifva er bror
befälet i Stockholm, -^ men konungen har svarat
med en artighet, hvilken aldrig, som jag tror, kom-
mer att behaga er bror. Emellertid skall den
hindra honom att taga något steg som skulle göra
hans olycka. Han är förvisad till Tullgarn, der-
ifrån man tror att' 'han ej återvänder under hela
vintern» *).

Den ädla och godhjertade fredstifterskan synes
ej anat det betänkliga deri, att i ett så tådligt
ögonblick lemna befälet i hufvudstaden åt den,,
som redan visat sig till den grad ett viljelöst verk-
tyg för de missnöjde, att han oförtäckt instämt i
deras anklagelser emot sin konungslige broder, och
i fiendens åsyn lemnat hären, för att vända hem,,
bekräftande medelst sitt exempel det föga ärofulla '
afskedstagandet, och gif vande dymedelst stöd åt
Anjala-männens förklaring, att kriget var outför-

.*) Hut Personligheter, sid. 527, 528, 529.

— 281 —

bart. Det var icke bland konungens minsta svårig-
heter, att förekomma de anslag som åsyftade fram-
kallandet af öppen strid emellan hans bröder och
honom. Man vet, att de missnöjde bjödo konunga-
kronan åt hertig Karl och Finlands storförstliga
krona åt Fredrik; att de läto allmänheten förstår
det begge hemligt deltogo i de upproriska anslagen;
man vet äfven, att konungen nödgades ha ett vak-
samt öga derpå, att de missnöjde ej skulle lyckas
inleda någon af hans bröder i ett företag, som^
ehuru det sades ega fäderneslandets räddning och
deras egen upphöjelse till föremål, kunde sluta med
beggederas undergång. Utan att nu ingå i enskild-
heterna häraf, hvartill framdeles lämpligare tillfälle
erbjuder sig, må endast anmärkas, att genom dea
färg, som de olika partierna gifvit åt förhållandet
emellan konungen och hans bröder, och de stridiga
uppgifterna derom, förmörkas och försvåras sannin-
gens utredande. Hvad särskildt angår nu ifråga-
varande punkt, om de uteblifna rustningarne i Vest-
manland, så synes antagligt^ att konungen af det
skäl afböjt hertigens förslag att i sitt län »beväpna
bönder och populacen», att dennes hemliga råd-
gifvare bland de missnöjde lätteligen kunnat gifva.
åt företaget en riktning, som mera skadat än gagnat..
Under anordnandet af Göteborgs och vestra
kustens försvar, jemte underhandlingarne med fram-

— 282 —

mande makter och förberedelserna till den före-
stående riksdagen, var konungen nästan lika mycket
sysselsatt med de finska angelägenheterna som med
•de danska. Det anbud, som han vid afresan från
Finland lät göra Anjalä«-männen af fullkomlig till-
gift (grace pleine et entiére) för dem som återvände
till sin pligt och erkände sitt fel, hade, såsom vi
sett, förblifvit utan verkan. Kort efter hans afresa>
-eller den 3 september, hade hertigen förklarat, i
«tt bref till sin höge broder, att han emotsåg full-
komligt uppror i armén, om man ej slöt fred eller
åtminstone stillestånd och sammankallade ständerna.
Ett märkligt uppslag i denna riktning lemnade ett
af öfverste Anckarsvärd och de under hans befäl
45tående officerare af flottan och armén underteck-
nadt memorial, ingifvet till hertigen, hvari yrkas
y>för$t ett stillestånd med våra fiender och genast
-derpå ett skyndsamt sammankallande af nksens
itänder, på det de med Kongl. Maj:t måtte få öf-
verlägga och besluta, hvilket för riket är nyttigare:
fred eller krigy>; hvilka tänkesätt hertigen anmoda-
des att till konungen framföra*). Större delen af

*) Memorialet finnes aftryckt i Hemliga Handlingar, 1 del.
sid/ 206. Denna skrift väckte synnterligt misshag emot
Anckaksvärd hos konungen, som ej kunde gilla, att man
under vapen och i fiendens åsyn sökte föreskrifva sitt befäl
och sin regering lagar. Möjligen var det endast Anckah-
svÄRDS omistlighet vid skärgårdsflottan, som förekom öp-

— 283 —

arméns officerare hade, genom öfverstame Mont-
GOiiEBY och v. Ottee, till hertigen framfört ena-
iianda yrkanden, med tillägg att armén, emot kon*
ungens uttryckliga befallning, genast borde öfver-
gifva Högfprs och draga sig tillbaka inom svenska
gränsen. Hertigen sjelf tillstyrkte stillestånd och
riksdag, och besvor kontingen att vidtaga dessa åt-
gärder. Hans bref andas den varmaste tillgifvenhet
för brodern*). Sedan han trenne gånger förnyat
sina råd, men icke erhållit något svar, ansåg han
vidare framställningar i ämnet fruktlösa **)•

Å sin sida hade konungen genom utländska
kunskapare fått underrättelse, att general Spbekgt-
PORTEN, som förberedde en uppresning i Finland,
hade ett manifest färdigt att spridas, hvari utlof-
vades Finlands sjelfständighet och femtio års skatte»
frihet för folket. Konungen tillskref fältmarskalk
Meyebfelt 'att vara uppmärksam derpå samt att
förstärka öfverste Hastfehrs korps med ett par
bataljoner. Konungen bilägger en afskrift af den

pen brytning. Han fördes dock under bevakning till
Drottningholm, der en förklaring egde rum, hvarefter han
fortfarande deltog i kriget.

') Se bilagan 5.

**) HeHigen skrifrer, den 8 oktober: »Ayant écrit trois lettres
sur ce sujet , å Votre Majesté, et n*ayant eu aucune ré-
ponse, il paralt clair que V. M. ne veut rien eiitendre de
ce c6téw.

— 284 —

underrättelse han emottagk från sin hemliga kun-
skapare i Petersburg, och hvari det, bland annat,
heter, att Ryssarne skola från Österbotten »ut-
sprida sina manifester, som äro ungefär af samma
innehåll som prinsiens af Hessen, och i samma ton
som Anjala-förbundets, men mycket starkare emot
konungen och/ö'r den finska independensen. Sprengt-
porten tycks hafva med honom (prinsen af Hessen)
en reglerad korrespondens och underhåller de in-
telligenser han har med flera i Finland; de skicka
till och med kurirer, som skryta af att ha gått
förbi svenska posteringar». Konungen tillägger: >^I
detta ögonblick underrättar man mig från Berlin,
att ryska gärderna äro marschfärdiga». — Af Me-
YERFELTS svar syucs, att han öfverkommit några
packor af ifrågavarande manifest, tryckt på svenska
och finska, hvilka blifvit insmugglade öfver gränsen.
Han lät bränna dem af bödeln samt utgifva en var-
ning till folket att ej af förrädarne låta sig förleda.
Manifestet var dateradt »Landsbygden i Skåne den
19 augusti», med öfverskrift FäderneslandeU men
hade i papperet främmande stämpel och var kom-
met från ryska gränsen *). Meyerfelt hade i
kungörelsen yttrat, att armén skulle »möta fienden
hvar som helst», men för att undvika ordet y>ffräns»^

*) Jfr kungörelsen, införd hos Modée XIV: 259.

^ 285 —

hvilken officerarne förklarat sjg ej vilja öfverskrida,
hade han måst begagna ordet y>land*K Man kan
häraf sluta till den ytterliga försigtighet han ännu
trodde sig böra iakttaga mot de under hans befäl
stående krigare *).

Vid öfvérvågande af allt detta fann konungen
sig icke längre böra dröja med allvarsammare mått
och steg till oordningarnes hämmande, hvartill han
jemväl uppmanades af den allmänna rösten, som
högligen ogillade de förda underhandlingarne med
fienden. Under hembärande af sin erkänsla till
hertigen och Meyerfelt, som förekommit vidare
följder deraf, gaf konungen, den 1 december, den
sistnämnde tillkänna, att nationens röst och statens
säkerhet gemensamt fordrade lagarnes tillämpning,
hvarvid han förmodade Att härens öfverbefälhaf-
vare skulle ådagalägga samma kraft och nit, som
han alltid visat i de honom anförtrodda värf, samt
att i synnerhet de felaktigaste — såsom hvilka
han namngaf Jågerhorn och Klick — icke måtte
undkomma rättvisans arm**). Den egenhändigt

*) Jfr Meyerfelts bref. Manuskript.

**) I ett bref från Göteborg af den 25 november tillkännager
konungen sin tillfredsställelse med Meyejifelts tillgöran-
den i följande ordalag: »Je ne veux pas laisser passer
roccasion que me donne le départ du major Eamsay, pour
Yous marquer mon parfait contentement sur la conduite
noble et ferme que vous ayez tenu pen dant to ut le tempa

— 286 —

uppsatta instruktionen, affattad i nio paragrafer, inne-
håller hufvudsakligen, att konungen vill låta, efter
konung Gustaf II Adolfs ord, komma straffet tiU.
/a, men fruktan till många; att generalen bör låta»
så vidt möjligt, på en och samma dag häkta ge-
neralmajor Armfelt, öfverstarne Hästesko, Mont-
GOMERT och v. OiTERt öfverste-löjtnanten friherre
Otto Klingspor samt majorerna JÄGEitHORN och

que Yous avez commandé les troupes d'Anjala, et surtaut
de la fermeté avec laquelle vous avez persisté å ne pas
quitter le pöste de Högfors, dans un temps od les gens
les plus fermes balancérent. — Les clioses sont bien ckangéea
ici» et les confédérés seraient bien honteux slls entendaient
tous les propos qu*on tient sur leur compte. La nation
entiére demande vengeance, mais au milieu de ces ens
elle sait aussi distinguer les officiers généraux, qui, comme
YOUSj mr. le comte, sont restes fidéles å leur devoir». I
brefvet af den 1 december yttrar konungen: »Depuis que
votre prudence ä détourné les suites désastreuses de la
confédération d'Anjala, et que la sagessf de mon frere a
pu dissiper la confédération, j ai jugé qu'il était temps de
faire agir les lois du royaume, que les circonstances
avaient laissé reposer, mais que Tintérét de Tétat et le
eri general de la nation veulent qu on laisse parler. Je
ne doute pas que vous ne mettez autant d'activité, de
fermeté et de célérité dans Texécution des ordres que je
vous envoie, que vous avez déjå mis de zéle dans tout
ee que je vous ai confié durant le/ cours de cette époque.
Vous verrez par Tinstruction ci-jointe mes intentions et
ma volonté. La promptitude et le secret est ee que je
vous recommande, et que les plus coupables, tels que
Jägerhorn et Klick, n'écbappent pas».

_ 287 —

Klick, och sända dem till Stockholm; att de offi-
cerare, som yerkställa arresteringen, böra vara okun-
niga om hvarandras förrättning; att fångarnes pap*
per förseglas med deras eget och den arresterande
officerns sigill; att framför allt man bör förvissa
sig om Jågerhorn och hans papper samt sända
honom genast till Stockholm, utan afvaktan af de
andra sammansvurna. Slutligen innehåller instruk-
tionen: »För öfrigt har generalen att på det högsta
anbefalla de officerare och manskap, som komma
att arrestera och eskortera dessa brottsliga, 2Xt pä
aUt möjligt sätt lisa deras olycka^ handtera dem
med höflighet, skaffa dem alla de beqvämligheter,
som kunna med säkerheten af deras vård förenas»
samt i synnerhet freda dem, sä mycket möjligt är^
frän en med skäl uppretad menighets öfvervåldK

Det kan i förbigående och' i afseende på verk-
ställighetsåtgärden anmärkas, att när en för skarp^
sinne bekant herrskare i v^i^a dagar ville förvissa
sig om sina politiska motståndares personer, gaf
han en likartad befallning, att alla skulle fängslas^
på samma klockslag, hvilket dock var lättare att
verkställa när de funnos i samma stad, än då,
såsom här, de måste uppsökas spridda öfver hela
Finland.

Meyeäfelt svarade från Lovisa den 21 de-
cember, att befallningen vore ganska svår att verk-

— 288 —

ställa, enär de namngifne befunno sig dels på re^
sor, dels bland sina regementen, hvilkas officerare
ingått fostbrödralag att försvara hvarandra i lif och
död; han måste först underrätta sig om de aflägsna
lokalernas beskaffenhet och iitsöka tjenliga office-
rare, hvilket allt måste ske obemärkt; hvarjemte
<Jet fordrades stort förutseende, om, i händelse af
motvärn, antalet af de olyckliga ej skulle ökas,
eller, å andra sidan, många ej skulle försättas i
nödvändighet att bryta sin ed. Pligterna af krigs-
lydnad och mensklighet vore här svåra att förena.
Till en början trodde han sig böra afvakta att jul-
helgen, då officerarne voro församlade hos sina
chefer, var förbi. En af de sammansvurnes främste
ledare, Jågerhorn, hade redan sökt- tillflykt i
Ryssland.

Den 2 januari 1789 inberättar Meyerfelt, att
han bestämt den 7 januari, kl. 8 på morgonen, till
de sammansvurnes fängslande. livar officer hade
endast med sig en under-officer, eller korporal (om
en säker subaltern ej varit att tillgå), samt tre
man. För att ej väcka uppseende, angafs såsom
expeditionens föremål att hemta munderingspersed-
lar i Åbo. Häraf vill synas, huru många om-
ständigheter det fordrades af den befälhafvande
generalen — äfven då han var så. klok och be-
slutsam som denne — för att, ännu ett hälft år

— 289 —

efter myteriets upphof, kunna betnäktiga sig ledarne,
och huru föga förhållandena varit bekanta för dem
som ansett en ståndrätt genast kunnat hållas vid
första skymt af sammansvärjning.

Omsider, den 12 januari, förmäler sig Meyer-
FELT hafva erhållit underrättelse, att MoNTGOMERy,
v. Otter och Klingspor voro, hvar å sin ort, ar-
resterade, men om Armfelt, Håstesko och Klick
saknade han ännu tidning. Han tillägger i brefvet
till konungen : »Jag nekar ej, att det kostat mycket
på mig att se dem i denna belägenhet och att jag
sjelf dertill varit ett redskap; men krigarens första
pligt är lydnad». Han insände derjemte böneskrifter
af v. Otter och Klingspor, den förra inlemnad
före arresteringen och således ej aftvungen af fruk-
tan. Konungen svarade: »Det har smärtat mig lika
mycket som er, att nödgas utfärda den stränga be-
fallning som blifvit er meddelad; men jag har be-
funnit mig i denna sorgliga nödvändighet, för att
— skulle ni tro det? — ajlä,gsna från mig sjelf
den förvånande misstanken att hafva varit i hemligt
förstånd med dessa herrar. I öfrigt råder emot
dem här i landet en så hatfuU sinnesstämning, att
ständerna högljudt skulle fordrat hvad ni nu verk-
ställts — Som bekant är, ville Gustaf Hl aldrig
låta sitt handlingssätt som konung sig föreskrifvas

Sv. Akad. llandl. 42 Del. 19

— 290 —

af hvem det vara månde. Han var i detta hän-
seende en motsats af mängden bland regenter»
hvilka helst i en framkallad offentlig mening söka
ett stöd för sitt handlingssätt. Visserligen hand-
lade han gerna i öfverensstämmelse med den all-
männa meningen, men gick den helst i förväg och
ville ej att den skulle hafva uttalat sig med an-
språk på att blifva åtlydd. Minst ville han synas
dess blinde tjenare. Hans djupa kännedom af folk-
lynnet, i förening med hans politiska skarpsynthet,
lät honom också vanligen förutse hvad som komma
skulle, då han skyndade att taga försteget. Ett
särskildt skäl att synas sjelfrådig låg hos honom
deruti, att den aflägsnaste likhet med parti-tidernas
konungar, med deras namnstämpel-regering, var
honom en afsky. I förevarande fall skulle han
dessutom ansett en af ständerna gjord framställning
såsom liktydig med anklagelsen att ej upprätthålla
lagens anseende och ordning i sin här, hvartill
kom, såsom han anmärker, pligten emot honom
sjelf att aftvå den allmänt spridda misstanken om
hemlig delaktighet i Anjala-förbundet *).

*) Till fullständigande af hvad som rörande det mystiska
förbundet och konungens förmenta delaktighet deri före-
kommer i för oss tillgängliga källor, må följande ur
HocHSCHiLDS anteckningar meddelas om den fortviflan,
som ansetts hafva drifvit konungen att söka sin räddning
hos de sammansvume. »Konungen, öfvertygad att kriget

— 291 —

Nu, sedan stillestånd på ett hälft år var slutet
med Danmark, och det finska myteriets ledare ta-

ej skulle få en lycklig utgång, vågade nu sin person på
det äfventyrligaste sätt, efter allt utseende i den afsigt,
att en kanonkula skulle sluta saken. Han var fästningen
CFredrikshamn) inom kanonhåll nära, och hans nattläger
kunde beskjutas; han promenerade med sin adjutant baron
Stackelberg inom musköthåll, och denne vägrade att gå
med honom, yttrande sig, att om konungen blefve skju-
ten, kunde lätt misstankar falla på baron Stackelberg,
som man såg det skedde med Karl XII. I sådan ställ-
ning, då arméns behof ej kunde bestridas, då missnöjet
tilltog och konungen ej såg någon utväg att komma ifrån
tåget, drog han sig till Kymmenegård, samt, i sitt elaka
lynne, skref en abdikation, i tanke att med grefve Oxen-
stjema fara till Ystad, tillkalla riksrådet Eamel och lemna
dem regeringsformen, jemte abdikation en, eller ock i hast
kalla ständerna till Stockholm och då abdikera, samt
sedermera fara till Neapel, der han eger ett hus, eller
till Paris, och tillbringa sina dagar i stillhet. Jag vet
det, och har tält med dem som läst denna akt. Men un-
der sådana förhållanden voro de i Anjala förlagda rege-
menten omtänkta att skaffa fred. Konungen, vid närmare
eftersinnande, såg hvad parti han för sina afsigter kunde
draga af denna händelse. Det lärer länge förblifva en
outredd hemlighet, om konungen i tysthet lät tillstyrka
officerame att härmed fortfara, eller om han visade afsky
för deras företagande. Det förra får nog styrka deraf,
att konungen ej genast lät arrestera dem^ hvilkas antal
nu ökades med öfverste Montgomery; tvertom, hvar och
en bibehölls vid sitt kommando. — Om dessa officerares
steg var aldrig så välmenande och oskyldigt, var det likväl
så oerhörd t, som iUa beredt och ännu sämre utfördt. De
gåfvo konungen emot dem^ ett vapen, att emot dem upp-

— 292 —

gits i förvar, ansåg konungen den stund vara inne,
då han kunde utfärda riksdagskallelse, gifven den

reta hela nationen. — Om dessa" officerare blott lyd t, hade
konungen, i den ställning saken var, dem förutan, af sig
sjelf fallit i nationens händer, och den jemkning patrioterna
önskade i konungamakten häraf blifvit en ostridig följd,
då krigets fortsättning var en omöjlighet», m. m.

Förf., en upplyst och aktningsvärd man, var expedi-
tionssekreterare, hofsekreterare hos drottning Sofia Magda-
lena, magistratssekreterare i Stockholm, nästan dagligen
i beröring med öfverståthållaren friherre Karl Sparre,
och var ofta i Fersenska huset. Han borde således anses
ega tillförlitliga källor. Icke dess mindre är, som vi tro,
redan ovedersägligen ådagalagdt, att konungen icke för-
lorade modet; att han var den ende som ej betviflade en
lycklig utgång; att kriget ingalunda var någon omöjlighet,
enär det fortsattes under tvenne år sedan det lyckligaste
tillfället gått genom Anjalä-förbundet förloradt; att hans
förmenta deltagande i detta förbund vederlägges af alla
hans åtgärder och yttranden både före, under och efter
det samma, och skulle, i hans ställning, vittnat om foga
mindre än vansinne. Man jemföre t. ex. hans här med-
delade bref till N. v. Eosenstein (sid. 190 o. f.), skrifvet
vid samma tidpunkt då han, enligt nyssanförda uppgift
(som förekommer hos flere den tidens antecknare), skulle
i förtviflan författat sin thronafsägelse och ämnat bosätta
sig i Neapel eller Paris. Hvad slutsats bör man då draga
af allt detta? Förmodligen den, att samtidas raemoirer,
äfven dem man icke har skäl att misstänka, ej obesedt
må anses såsom historiska källor. Det sammanstämmande,
som råder emellan ifrågavarande anteckningar samt Adler-
beths och flera andras, ger anledning till den förmodan,
att deras uppgifter härröra dels från de missnöjde i Fin-
land, dels från en och samma tongifvande krets i hufvud-

— 293 —

8 december 1788. Det är nämndt, att hertig
Karl, rådet, armén och alla konungens vänner
ifrigt yrkat derpå, äfvensom att konungen lika väl
som de, ehuru af andra eller motsatta skäl, inlett
ett riksmötes oundviklighet. Skilnaden var, att
han aldrig ville lemna sitt samtycke så länge det
fans en skymt af liknelse dertill, att en här under
vapen ville befatta sig med att gifva sin konung
råd och föreskrifter i afseende på folkombudens
sammanträde, eller angifva tidpunkten för fredens

staden, hvars medelpunkt var Fersenska huset, och hvilka
uppgifter sedan spridts bland allmänheten, upprepats i
bref och memoirer, samt ingått i de flesta skildringar af
Gustaf och hans tidehvarf.

Ett nytt bidrag dertill har man velat finna i de icke
länge sedan offentliggjorda bref från hertig Karls ädla,
godhjertade gemål. (Se Historiska Personligheter.) Hon
omgafs af den missnöjda högadeln. Sedan grefvinnan
Fersen, med sina döttrar och flera tillhörande samma
krets, af politiska skäl lemnat hofvet, utgjorde de fort-
farande hertiginnans närmaste umgänge. När hon skrifver:
»jag hör» — »man säger mig» o. s. v., med tillägg
af dagens sägner utaf ofvannämnda beskaffenhet, antages
äfven detta såsom historiskt bevis på berättelsens sanning,
då hertiginnan kan skrifva det till sin gemål. När der-
till kommer, att de missnöjde ville skilja konungens brö-
der ifrån honom, och för sådant ändamål tecknade hans
ställning och tillgöranden med de mörkaste färger, blefvo
hertiginnans bref, hvari de förekommo, ett nytt vapen
emot honom, på samma gång som de förmentes vittna
derom, att hertigen i hemlighet förrådde sin bror och
eftersträfvade hans krona.

— 294 —

afslutande, emedan — hans herrskarelynne obe-
räknad! — det ej kunde undfalla honom, att en
eftergift i detta hänseende skulle beröfva honom
all aktning hos folket samt tydas som en fruktans-
värd svaghet och göra all sjelfständig styrelse för
framtiden omöjlig. Förvissad om sinnesstämningen
i sjelfva landet, sedan han genom sitt uppträdande
i Dalarne och Göteborg vunnit folket på sin sida,
— då ingen fiende mer fans på svensk jord —
och då han visste sig säker om de tre ofrälse
ståndens understöd, kunde han ej tveka att sam-
mankalla ett riksmöte, om hvars flertal han var
öfvertygad att det mindre skulle rösta för åter-
ställande af 1720 års adelsvälde, än för konunga-
maktens utvidgning, och hellre göra de största
uppoffringar, än återkalla den tid, då ett främ-
mande sändebud kunde bestämma Sveriges öden.
Adlerbeth, som äfven gör rättvisa åt konungens
fasthet och förutseende i denna tidpunkt, yttrar:
»Obeveklig mot alla föreställningar om riksdag, så
länge den kunde synas genom en faktion aftvingad,
ansåg konungen den nu såsom sitt säkraste medel
att kufva samma faktion. Omständigheterna voro
ock mycket förändrade, sedan nationen med så
fåfäng och enhällig ifver kräfde riksdag. Ingen
utländsk fiende inom Svea gräns kunde dela upp-
märksamheten, förvirra besluten. Armén hade san-

— 295 —

sat sig, var af sjelfva årstiden innestängd och overk-
sam. Konungen hade haft tid att stärka sin för-
bindelse med de ofrälse stånden och att pröfva
deras tillgifvenhet. Riksdagen var för öfrigt nöd-
vändig. De nya utanverk, hvarmed konungen är-
nade omgifva sin thron, kunde ej lagligen uppföras
utan ständernas biträde, kriget icke fortsättas utan
deras understöd. Konungen hade begynt det i
hopp att genom ett hastigt öfverraskande bringa
sin fiende till en snar fred. Inhemska penninge-
tillgångar för fälttåget voro ej längre försedda än
för september månads ingång. En betydande und-
sättning ifrån Porten, som af konungens fredsbrott
skördat den rätta frukten, hade dittills alldeles ute-
blifvit» *).

Riksdrotset Wachtmeister och statssekretera-
ren RuuTH (icke Schröderheim, ehuru det tillhörde
hans embetsförvaltning) voro de förste som erhöUo
underrättelse om det blif vande riksmötet. Konun-
gen skref derom till Wachtmeister: »Som jag nu
låtit uppsätta riksdagskallelsen till den 15 januari,
hvilka handlingar tillskickas baron Ruuth, så ber
jag er, min bästa grefve, att tillkännagifva det
i rådet». Riksdagskallelsen åtföljdes af följande
ord till Ruuth: »Sedan jag nogare tänkt på saken,

*) HisU Anteckningar, 1: 64, 65.

— 296 —

fruktar jag, att den tid jag utsatt till ständernas
sammankallande är för kort, och jag tror det bättre
att förlänga den åtta dagar, eller till den 26 ja-
nuari. Om ni och drotset finna det tjenligt, så
tillåter jag er att ändra datum». Af den tryckta
kallelsen synes, att de instämt i konungens tanke
om förlängd tid* Till Meyerfblt skref konungen
för att tillkännage, att han vid riksdagen icke ens
fruktade ledamöter ifrån den ännu i jäsning be-
fintliga hären: »Då I kunnen vara i någon vill-
rådighets huru förhållas må med de capita som
nu äro vid armén, så är vår nådiga vilja, att I
tillåten dem, som det önska, att komma till riks-
dagen». Meyerfelt upplyser, att 16 eller 18 an-
mält sig. »Man har väl sagt — tillägger han —
att främmande penningar skulle spridas för att be-
reda sinnena (qu'il y aurait de largent étranger
en campagne, pour préparer les esprits), men när
så få begifva sig härifrån till riksdagen, tycks det
blifva öfverflödigt. Jag skulle eljest högligen önska
att få lägga beslag på en sådan laddning (cargaison),
sådom god pris och särdeles behöflig för armén».
I riksdagskallelsen säger konungen sig vilja
»rådföra riksens ständer rörande några fäderneslan-
dets angeläg^iheter. Då rikets fiender med list
och hemliga stämplingar söka att sönderslita de
heliga band som förena oss och eder, blifver ett

— 297 —

inbördes förtroende så mycket angelägnare att vårda
och bibehålla. Enighet i tankar och beslut gifva
vapnen seger och riket sitt urgamla anseende. Of-
vertygade att redlige svenske män icke förledas
till fiendemas afsigter, bedragas af deras löften
eller glömma hvad de som undersåtar och med-
borgare äro oss och sig sjelfva skyldige, förmode
vi, under den Högstes välsignelse, att vid ett all-
mänt riksmöte kunna bereda en lycklig utgång af
de anstalter vi redan vidtagit till fäderneslandets
heder och försvar, och att finna nya anledningar
att hembära Herranom tacksägelse för det beskydd
han oss och riket gifvit» *).

Dagarne före riksdagskallelsen utfärdade kour-
ungen tv^enne andra påbud till sitt folk, hvilka
bära tydliga spår af hans hand. Det första, af
den 29 november, var böndagsplakatet för 1789,
hvari det, bland sannat, heter: »Bedröfliga öfverlefvor
af forna dagars misshälligheter, sjelfsvåldets och
egenkärlekens otidiga missnöjen hafva väl stundom
sökt att störa enighet och ordning, och jemte flere
missbruk af den Högstes milda nåd ådraga landet
Dess straflF och vrede; men Herren har varit lång-
modig och af stor nåd förlåtit alla missgemingar
och öfvertrådelser. — Den Högstes högra' hand har

*) MoDiB, XIV: 257.

— 298 —

ledsagat oss genom flera farligheter, Hans starkhets
sköld har betäckt oss, och Han har icke tillslutit
sina öron för våra böner. Vi hafve njutit den
heder, att våga allt för ett älskadt fosterland. Om
våra efterdömen ej alltid blifvit följda; om våra
vapen icke njutit all den framgång och riket icke
all den nytta, som under den Högstes välsignelse
varit att förmoda, så är det icke fiendens segrar,
som hållit dem tillbaka; men dess hot är bemött
med en tidig försigtighet och rikets gränser äro
ännu försvarade».

Den andra handlingen var hans öppna bref
till Finnarne, hvari han erinrar dem om det band,
hvarmed de voro förenade med honom och moder-
landet, och om det öde som väntade dem, i fall
det skulle slitas. Han säger:

^)Annu har ingen svensk konung oftare besökt
edra orter, eller användt större sorgfällighet att
bota de olyckor landet under härjande krig lidit
af Ryssars vilda framfarande. De ålderstegne bland
eder lära ännu med förskräckelse minnas, huru
kyrkorna blefvo ohelgade, städer och byar upp-
brända, stränderna sköflade, späda barn ryckta ur
mödrarnas famn, qvinfolken våldförda, och huru
hungern ändtligen, under mångfaldiga plågor, ut-
släckt lifvet hos dem som, afklädda och utblottade,
undsluppit mord och brand. Att förekomma slika

— 299 —

olyckor, hvartill ett trotsande hot synes visa flera
anledningar, anlände vi till eder med en församlad
krigsmakt, och igenom den Högstes bistånd hafven
I ännu icke erfarit olägenheter, hvilka ofta åtfölja
de mest lyckliga krig. Ett oväntadt anfall från
en annan granne gjorde vår resa till Sverige ound-
viklig. Vi skildes från eder, icke utan ömma sinnes-
rörelser, ehuru vi med så mycken trygghet kunde
öfverlemna edert försvar åt en älskad bröder, hvars
mannamod segern redan belönat. Rikets angelägen-
heter tillåta oss icke ännu att efter vår egen bö-
jelse återvända till eder. Årstiden torde snart öka
svårigheten att nog ofta inhemta edert tillstånd;
men de anstalter äro fogade, de säkerhetsmått äro
vidtagna, som blifva, igenom Försynens nåd, till-
räckliga att förekomma fiendens anfall och dess
vapens framgång. Älskade undersåtar! det är icke
vår enda omsorg, att dem tillbakahålla. Att för-
orsaka söndring emellan oss och eder, att göra vår
ömhet misstänkt för eder, och eder lydnad för oss,
att ingifva eder misstroende till hvarannan, att
förblinda eder om edert sannskyldiga bästa, och
att bedraga med skenfagra löften, äro de medel,
hvarmed en listig och eröfringsgirig fiende söker
att vinna hvad dess kanske redan nog försvagade

krafter misströsta att kunna uträtta. Ännu hafva
aldrig sådana stämplingar inom fäderneslandet haft

- 300 —

någon framgång, och ingenting kunde mera be-
dröfva oss, eller vanhedra eder, än om, i våra tider.
Finnars tänkesätt kunde dertill förnedras. Hvad
I åren oss enskildt pligtige, det mage edra egna
samveten säga eder. Ihågkommen de förmåner
eder förening med Sverige eder tillskyndat: den
store Gudens sanna kännedom, upplysning och
kunskaper, nyttiga inrättningar, lönande näringar
och förbättrade seder. Ihågkommen, huru ofta
Svears blod runnit till edert försvar, och hur otill-
räcklig er egen förmåga dertill alltid blifver. Be-
trakten de länders öden, — Polens, Kurlands och
Krims belägenhet, — hvilka löftet om en inbillad
sjelfständighet förledt till vanmakt, nöd och elände!
Nyttjen deras bedröfliga efterdömen till en nödig
varning, frågen edra egna landsmän, hvilka en
olycklig fred öfverlemnat i fiendens våld, som nu
böja halsen under oket, tryckas af odrägliga på-
lagor, vanvårdas och vantrifvas! Betrakten uti allt
detta de olyckor som kunna öfvergå eder, om I,
utan egen undersökning, låten förleda eder att
glömma edra undersåtliga och medborgerliga plig-
ter. Förenen eder uti trogna böner om den Hög-
stes nåd och välsignelse, och uti lof och tacksägelse
för alla Dess eder redan bevista välgemingar. Tvif-
len aldrig om vårt landsfaderliga hjertelag för eder;
våren försäkrade, att hvarje droppe af vårt blod är

— 301 —

helgad till edert försvar; men om den äran att
dö för fäderneslandet är lika tillfredsställande för
oss, som för den konung, hvars namn vi bäre,
måtte äfven I likna i tapperhet och dygd det
folk, för hvilket han sig uppoffrade» *).

Hvem har fattat i pennan denna lågande upp-
maning? Det skickligaste skrifvarebiträde, konun-
gen egde i Göteborg, var tvifvelsutan kabinetts-
sekreteraren v. Asp, om hvilken hans minnesteck-
nare dock säger, att »han lärer icke varit alldeles
fri från en viss grad af konfusion, hvilken också
ställvis framträder i hans skrifter, men hvilken väl
till en del härflöt från hans ovana att handtera
modersmålet, som i någon mån blifvit honom främ-
mande under hans långa vistande utrikes» **). Der-
emot likna uttryckssätt och språk i detta bref, från
början till slut, konungens eget, liksom förmågan
att anslå hvarje sträng af fosterlandskänslan mera
vittnar om den hänförande talaren och snillet på
thronen, än om en embetsmannapenna, hur öfvad
som helst.

Motståndspartiet, som sänkt tonen efter kon-
ungens uppträdande i Dalarne och Göteborg, fick
dock snart åter luft genom en obetänkt partiskrift
emot finska arméns officerare. Rosenstein yttrar,

*) MODÉE, XIV: 255.

*') Palmblad, Biogr. Lexikon, art. v. Asp.

— 302 —

då han derom underrättar konungen : »Verkan deraf
har, efter mitt begrepp, varit oändligen olycklig.
Det sämre folket har läst den med begärlighet
och äfven deraf blifvit styrkt i sin redan nog
stora bitterhet emot adeln och armén, men hos
hvar och en af någorlunda bättre folk har den
gjort en så häftig ändring, att deras missnöje emot
adeln och armén nästan kan sägas vara försvunnet
och förvandladt i den misskundsamhet, som hos
en allmänhet alltid födes för den dé tro lidande,
och som slutligen af sig alstrar tillgifvenhet. De
bättre ibland borgerskapet hafva i synnerhet gifvit
prof af denna ändring. — Värst är, att brefvet
utkommit i Göteborg, ty ehuru baron Ruuth vet
och kan intyga, att det skett utan E. M:s vetskap,
och ehuru hvar förnuftig mpnniska bör, utan att
höra det, vara öfvertygad om det samma, så lärer
E. M. nog föreställa sig hvad oppositionen debite-
terar i den delen, för att öka och underhålla den
för dem gynnande ändring i preste- och borgare-
ståndens tänkesätt, som detta bref synes åstad-
komma». I ett senare bref tillägger Rosenstein:
»Åtskilliga försäkra, att de känna auktorn, och att
brefvet är skrifvet i Finland». Huru skriften slagit
an på allmänheten kan slutas deraf, att tvenne
boktryckare i Stockholm genast eftertryckte den

— 303 —

och försäkrade sig hafva på tre dagar sålt 1600O
exemplar *).

Att motståndspartiet, som tillskref konungen
allt ondt, äfven tillräknade honom denna skrift,
kan ej förundra. Den fördomsfria efterverlden kan
dock medgifva honom tillräckligt politiskt skarp-
sinne, för att lika väl som Rosenstein kunna be--
räkna följderna. Och skulle RosENSTEm skrifvit
så som nu, i fall han trott konungen vara skriftens^
upphof? Konungen ville krossa sina motståndare^
tvinga dem att erkänna en herre och öfverman,
icke libellera mot dem. Han hade, såsom vi sett,
annat författarskap för händer. Redan fullt för-
vissad om folkets medhåll, hvars ombud han sam-
mankallat, och hvilkas stöd icke heller svek honom,
skulle det varit höjden af kortsynthet att genom
en anfallsskrift göra sina motståndare till föremål
för ett deltagande, som de dittills, på goda skäl^
saknat. Samma beräkning och förutseende, som
förmådde honom att under riksdagen förbjuda Toll,
Rosenstein, Schröderheim och andra hans sak till-
gifne, att med ett enda ord genmäla riddarhus-
oppositionens häftiga anfall, emedan han ansåg det
för sig mer gagnande, om de förlöpte sig, — hvilket
också inträffade, — samma slags beräkning sätter

*) Rosenstein, Samlade skrifter, sid. 382, 383, 388.

— 304 —

utom tvifvel, att han ej ville bereda åt Anjala-
måunen någon martyrglans. Deremot låg det nära
till hands, att, då hvarje dag såg födas skänd-
skrifter enaot konungen och de konungskt sinnade,
någon af dessa senare, mera förgrymmad än för-
tänksam, velat återsända till fiendens läger en af
de giftiga pilar, hvarpå motsidan varit så fri-
kostig *).

*) En motskrift utkom genast, under titel: »Vederläggning
af brefvet från Finland, angående åtskilliga stämplingar
samt hvad som händt vid Fredrikshamns belägring». —
Vederläggningens grundlighet kan bedömas af följande
prof: »Hela historien om Sprengtportska planerna att göra
Finland sjelfständigt är icke annat än ett spöke för de
allra enfaldigaste. Ingen menniska med minsta eftertanke
eller urskilning kan eller bör låta sig häraf förleda». —
»Sjelf?a soldaterna, icke officerarne, icke öfverstarne, yttrade
den 1 och 2 augusti något missnöje, hvilket af deras
egna öfverstar Kongl. Majit i underdånighet rapporterades,
jemte föreställningar emot krigets art», m. m. — »Att
brist på proviant verkligen existerade, derom vittnar säk-
rast konungens marsch från Fredrikshamn, som deraf viar
en följd» (således icke en följd af myteriet). »Sedermera
har väl till denna stund (november 1788) ingen betydlig
brist visat sig, men det ena och det andra har från bör-
jan varit så illa arrangeradt, att ofta besvärligheter och oor-
dentligheter vid provianteringen varit nästan så känbar, som
verkliga brister». — Om Anjala-förbundet heter det: »Jag
förbigår allt skärskådande af de törhända mindre betänk-
samma steg, några af nationen alltid aktade medborgare,
upprörde af olyckor, af verklig trohet och nitälskan för
konung och fädernesland vidtagit». Jfr Hemliga Handlin-
gar, 1 delen, sid. 244, 247, 248, 253.

— 305 —

Att i öfrigt konungen ännu ansåg sig föga
säker på sinnesstämningen hos finska befälet och
ämnade ditsända hertig Karl till biträde åt den
ofta sjuklige Meyerfelt, synes af följande ord till
RuuTH, kort före konungens afresa från Göteborg:
> Jag har sett min bror och är rätt nöjd dermed.
Han vill vara i Stockholm öfver helgen. Det må
då så vara, men jag önskade att han reste så
fort möjligt vore till Finland, der hans närvaro är
ganska nödvändig». — I förbigående kunde anmär-
kas, att detta yttrande ej står väl tillsammans
med uppgiften, att konungen varit till den grad
missnöjd med hertigens åtgärder och förhållanden
i Finland, att han ämnat låta inspärra honom på
Sveaborg *).

*) »Det vissa är att — — konungen var så missnöjd med
sin bror, att han ärnade låta insätta honom på Sveaborgs
fästning, h varifrån då varande expeditions- sekreteraren
Lagerbring likväl förmådde honom afstyrka». Adlerbeth,
Hist. Anteckningar, I: 62. — Månne icke förf. äfven här
nog godtroget skänkt historiskt vitsord åt ett af de miss-
nöjde utspridt rykte? Åtminstone ha vi icke hittills fun-
nit något bevis för en sådan uppgifts sannolikhet, men
väl drag som visa, att konungen ansåg sig kunna lita
på hertig Karl, ty eljest hade han väl ej ansett honom
omistlig vid en upprorisk här. På samlingen af hertig
Karls bref (bland de Gustavianska papperen) hade kon-
ungen tecknat: »6V5 lettres font foi de Vintimité qui reg-
nait entré nous et la confiance reciproque».

Sv. Akad. Handl 42 Del. 20

— 306 —

Man skulle ej bilda sig en fullkomlig före-
stäUning om arten af koaungens verksamhet och
baos förmåga att så till sågande i ett andedrag
omfatta de mest skiljaktiga ämnen, i fall man icke,
äfven här, från de riksvigtiga ärendena kastade en
blick på hans enskilda bref^exling, som röjer, att
ooasorgen för vitterheten, vetenskaperna, de sköna
konsterna och natioiaal-teatern aldrig hvilade under
vandringarne i politikens irrgångar eller bland vap-^
nena gny. Det är, bland annat, den förtroliga bref-
vexlingen med Rosenstein, som belyser denna sida
af konungens tankesysselsättningar. Några utdrag
deraf kunna lemna begrepp om hvad denne Gu-
staf III:s värdige vän trodde mest interessera vitter-
hetens och hans egen beskyddare. Han skrifver:

»Ofver Gyllenhjelm är blott ett enda äre-
minne inkommet*). Den allmänna bestörtning, hvari
en fredälskande och fredbehöfvande nation sväf-
vat alltsedan maj månad, lärer väl vara förnämsta
orsaken till denna brist. Sex heroider äro dock
insända. Gud gifve, att vi med fred kunde fil fira
den 20 december. — Jag törs ej begära svar, men
vcwe oändligen smickrad, om E. M. genom Asp
läte mig veta, om E. M. tillåter, att Svenska Aka-
demien till nästa täflan utsätter Sten Sture den

^'^ Det berömda af Lehnberg.

— 307 —

äldres äreminne». — Konungen svarar: »Ni nämner
äreminnet öfver Sten Sture den äldre. Jag skulle
hellre vilja ha det öfver Sten Sture den yngre.
Den belägenhet, hvari han sig befann, har mycken
likhet med min». — I anledning häraf yttrar Ro-
SENSTEIN i nästa bref : »E. M;s befallning i afseende
på prisämnet skall blifva åtlydd. Jag hade trott
Sten Sture den äldre passande, i anseende till
bondeståndets införande på riksdagar, Upsala uni-
versitets stiftelse, och krig med både Ryssen och
Dansken, men finner likheten med Sten Sture den
yngre ännu större. I allt fall skola flera förslag
af Akademien uppgifvas till E. M:s bedömande)».
— En annan gång: »I Svenska Akademien äro vi
sysselsatta att granska de poetiska arbeten, som
inkommit. Vältalighetsstycket får utan medtäflare'
priset». — Emellertid uppsköt Akademien med af-
görandet, enär hou önskade att konungen viUe
dess förinnan taga kännedom af skriften, hvarom
RosENSTEiN skrifver (den 8 december): »När få vi
den glädjen att se E. M:t? Det ena hoppet slår
oss felt efter det andra. Svenska Akademien smick-
rar sig dock att icke utan sin beskyddare nödgas
fira en högtid, som för Akademien icke är någon
fest utan sin stiftares och välgörares närvaro. Jag
har dröjt med de poetiska prisskriftemas afdö-
mande i det hopp, att vi skulle få den vanliga

— 308 —

nåden att se namnsedeln öppnas af E. M:s höga
hand; men om onsdag måste vi skrida dertill. Med
skriften i vältaligheten dröja vi så länge någon ut- ^
sigt är öfrig, att den kunde af den yppersta kän-
nare få sin dom och det pris, hvartill vi ansett
den värdig». — Till ett ledigt rum i Vitterhets-
Akademien valdes, med konungens bifall, biskop
Celsius (en af de ifrigaste i motstånds-partiet vid
1786 års riksdag). Under sitt senaste vistaifde i
Upsala, kort före krigets utbrott, hade konungen
lagt grund till den nya orangen-byggnad, som bär
Linnés namn, och han önskade af Rqsenstein, så-
som kanslers-sekreterare, underrättelser huru arbetet
framskred. Rosenstein meddelar i anledning deraf
följande upplysningar: »Upsala-byggnaden har af
löjtnant Nordencreutz både med omtanka, drift och
hushållning blifvit bestridd, och sägas sous basse-
menterna, som nu äro färdiga, vara alltför vackra.
Om jag ej, i den supposition att byggnaden skulle
i år drifvas till takfoten, hade ingått kontrakter
om materialier, så hade jag ej behöft låna af teater-
fonden. Deremot äro nu dessa materialier autant
de gagné för ett annat år. — Alla, som se de nu
färdiga sous bassements vid orangeri-byggnaden,
berömma deras utseende. Jag eger nu på stället
nästan allt trävirket, mycket tegel, sträck sten, sten-
huggeri-arbeten m. m. Jag kan ej nog berömma

— 309 —

Nordencreutz' nit och hushållning *). — Teater-
nyheterna äro sparsamma. Brefskrifvaren säger sig,
under då varande omständigheter, sakna all lust
att- bevista offentliga nöjen. Han skrifver: »Jag
har under en tid knappt kunnat tänka på vitter-
heten, hvars beskyddare jag visste sväfva i så stort
bekymmer. Nu får jag nämna en pjes, kallad Michel
Wingler **), som har mycket tycke af le Valet men-
teur, och som särdeles behagat Hans Kongl. Hög-
het (kronprinsen). — Sune Jarl ***) spelades i tis-
dags, men åskådarne voro ej nöjda med aktö-
rerna». — »Sedan Schröderheim sagt mig de ut-
vägar E. M. vidtagit rörande dramatiska teater-
fonden, kan denna inrättning komma i fullkomlig
ordning hvad penningeverket angår; författare tror
jag ej heller skola felas, och aktörer böra kunna
bildas».

Jemte Rosenstein, hade då varande andre di-
rektören vid de kongl. teatrarne, Clewberg (Edel-
erantz), uppdrag att meddela konungen hvad som
rörde den fosterländska skådebana, hvars skapelse
lifligt sysselsatte honom äfven under de bryd-
sammaste politiska förhållanden, liksom under kri-
gets faror. Schröderheim anmärker såsom den må

*) Samlade skrifter, III: 316, 327, 356,370,371,372,390,391.
**) Lustspel af Garrick, imit. af Kexél.
***) Sorgspel af Gyllenborg.

— 310 —

hända mest framstående egenhet hos Gustaf. III,
att hans snille omfattade på en gång alla slags
ämnen, äfven de mest olika ; att han kunde i samma
ögonblick sysselsätta sig med Katarinas eröfring
af Krim och kostymerna till Siri BrahCy gifva i
samma andedrag befallning om regeringsbeslut och
anordningar af en supé *). Det gränsar verkligen,
såsom redan är antyd t, till det obegripliga, när
man af hans brefvexling ser honom samtidigt syssel-
satt med krigsrustningar, underhandlingar med främ-
mande makter, Änjala-förbundet, upptagande af ut-
rikes lån, böndagsplakat, förberedelser till riksdagen,
— och h vilken riksdag! — byggnaden af Linnés
museum, ledamotsval och täflingsämnen i olika aka-
demier, samt långa bref till teaterstyrelsen, med
föreskrifter om scenens angelägenheter, från de stör-
sta till de minsta. Man finner af ifrågavarande
brefvexling med Edelcrantz, huru han gör val af
pjeser, antager och afskedar skådespelare, fördelar
roller, föreskrifver de spelandes hållning i olika
scener, sättet att säga versen, med ett ord, de
minsta enskildheter. Under den utvärtes politikens
förvecklingar förlorar han ej ur sigte skådespelares
tvister och intriger, och söker medla fred emellan
dem. Han skrifver i anledning af en dylik miss-

*) Anteckningar, s. 31.

— 311 —

hållighet till direktören: »Ce que vous me mandez
du procés de De Broen et Tellerstedt, confirme
Taxioine du cardinal de Retz: t(mte comp<igme est
peuple et tout peuple ameute et empiete^\ När han
på länge ej hört af Kellgren, yttrar han: »Faites
mes complimens a Kellgren et demandez-lui des
nouvelles de ses ouvrages. Voila un an sans que
nous ayons de lui ni tragédie, ni opera, ni comé-
die. Si cela continue, j'écrirai sur son fauteuil
académique: Tu dors, Brutus! Malgré les orages
qui ont agité le vaisseau de Tétat, il aurait bien
pu donner aux Muses de la patrie quelque ou-
vrage, puisque j'ai pu m'occuper d elles sans inter-
ruption». — Brefvet (på mer än 11 sidor), i hvilket
konungen äfven ber Edelcraktz sända manuskriptet
till dramen Gustaf Adolfs ädelmod, hvari han vill
omarbeta sista akten, är af den 31 oktober 1788»
således i den stund då han var som bäst sysselsatt
med att mota det danska infallet, qväfva Anjala-
förbundet och förbereda riksmötet. Några dagar
senare återskickar han från Karlstad manuskriptet
till ett lustspel, kalladt Qvickströms bröUopp, som han
finner oanständigt och hvars spelning han förbju-
der. Icke långt derefter återsänder han ytterligare
två manuskript, om h vilka han yttrar: »ils sont du
genre le plus facheux, c'est a dire du genre eonuy-
eux».

— 312 —

Det är klart, att dylika skrifvelser skulle gifva
anledning till upprepande af det binamn han er-
hållit af sin goda franka och granne Katarina,
»le roi coniédien>s och skänka nytt tillfälle till
påståendet, att han, när fäderneslandet hotades
med undergång, ej tänkte på något annat än teater-
nöjen.

Trenne ord, som ofta förekomma i Rosen-
STEiNS bref, äro fred — riksdag — och amnesti
för Anjala-männen. Det synes anmärkningsvärd!,
att han tror sig anslå den ömmaste sträng i kon-
ungens hjerta och säkrast beveka honom genom
att besvärja honom i hans sona namn och bedja
honom bönhöra för dennes skull. Så yttrar han:
»Jag besvär Eders Maj:t — jag skrifver detta i
åsyn af Eders Maj:ts son, som sitter framför mig,
jag skrifver det med tårar i ögonen». Och på ett
annat ställe: "För Guds skull, fäderneslandets och
kronprinsens skull, värdigas tänka på någon utväg
att med godo bringa armén till lydnad!» — Han
inberättar allt emellan, såsom ett glädjeämne un-
der konungens bekymmer, de framsteg den späde
thronföljaren gjort, efter den af konungen sjelf ut-
stakade läsordning. Det heter på ett ställe: Jag
bör ej förbigå nämna, hur glad jag är öfver Hans
Kongl. Höghets framsteg, bland annat i latinet.
I svenska historien slutar H. K. H. snart Karl

. — 313 —

XILs historia, hvarvid jag, enligt E. M:s befallniug,
ämnar stadna» *). Afven detta är karakteristiskt,
att thronarfvingen skulle från början endast lära
känna Sveriges stora konungar och de eftérdömen
de lemnat. Men man kan här, liksom flerstädes, ej
undgå att g()ra den fråga: skulle Rosenstein, som
egde ett så säkert omdöme och kände konungen
så noga, trott sig uppväcka hans ömmaste känslor
genom att framhålla hans sons bild, i fall denna
skulle hos konungen påmint om det så kallade
»ättlurendrägeri-försöket», genom hvars uppfinning
hatet sökt brännmärka icke blott Gustaf, men hans
oskyldiga gemål och son? Skulle då Rosenstein
oaf brutet vidrört en så ömtålig sträng? — Se här
ett annat målande drag: »Kronprinsen vet Dan-
skarnes inbrott och Tranfelts olycka (vid Qvist-
rum), men drar ej de slutsatser deraf om faran,
som .äldre personer draga. Hans barnsliga och
oskyldiga lugn ökar deras oro, som omge eller se
honom, och hos många väcker hans blotta åsyn
tårar». Han tillägger om sin egen och det all-
männas ställning: »Vårt öde är utan tvifvel snart
afgjordt. Hjelper vår Herre och Eders Maj:t oss
från undergång, skall jag anse mig lycklig att
lefva. Ar vår undergång beslutad, skall jag sätta

*) Samlade skri/ter, III: 320, 327, 361, 370..

— 314 —

allt mitt bemödande uti att visa Eders Maj:t och
dess son den obrottsligaste lydnad och tillgifvenhet,
samt i tysthet begråta mitt fäderneslands öde». —
När RoSENSTEiN tror sig böra varna, gör han det
med eftertryck, och den eljest lugne mannen ut-
brister: »Vare den evigt förbannad, som tror sig
se en fara och döljer den för sin konung!» —
Sällan målar sig deltagandet vackrare än i dessa
ord: »Min helsa lider af oro och sömnlöshet. Om
min konung och fäderneslandet räddas, önskar jag
lefva; hvarom icke, önskar jag icke att lefva den
stund, då E. M. skall finna sig olycklig och riket sakna
sin sjelfständighet samt finna Gustavers och Kar-
lars ärofulla gerningar fruktlösa. — E. M. känner
mitt tänkesätt och vet, att jag är lycklig eller olyck-
lig i den mån som min konung och mitt fädernes-
land äro lyckliga eller olyckliga». Man ser, att
om Gustaf var mycket hatad, var han äfven mycket
älskad. På hvilkendera sidan funnos de ädlaste
hjertan, de renaste karakterer, de oegennyttigaste
afsigter? Svaret synes oss icke tvifvelaktigt. Vi
hafva sett huru han emottogs af folket i de land-
skap, der han visade sig, till en början nästan bil-
tog. Stockholms borgare täflade att få utgöra hans
lifvakt. De fästa (skrifver Rosenstein) en så na-
turlig och stor vigt vid förtroendet att hafva vakt

— 315 —

om E. M:s höga person, att )de äro färdiga att
fortsätta den så länge E. M. befaller»*).

Men — torde någon fråga — skalderna, Gu-
stafs egentliga lifvakt, hans ständiga skyddlingar?
.... Förblefvo de stumma under dessa skickelse-
digra tider? Gaf ej hans uppträdande i Dalarne
eller försvaret af Göteborg ämne för någon sång?
- Han hade ju, säges det, en skara af hofpoeter,
enkom besoldade för att sjunga hans lof, — dertill
hade han ju inrättat Svenska Akademien? — Den
enda hyllning af någon bland dess ledamöter vi
funnit under detta tidskifte är ett kort, enskildt
skaldebref från Leopold under konungens vistande
i Göteborg, hvari skalden yttrar — hvad som ej
lärer kunna bestridas — att glansen af monarkens
sista bragder förnyat den af den 19 augusti 1772.
Han slutar med dessa ord:

»Och då ni ser till ert och till er throns försvar
Oss gå från bygd och hem dit stridens faror kalla;
Då undersåtens nit gör för sin konung mer,

An kungamakten kan befalla;
Bland sanna Svenskars tal, då ingen fins af alla,
Som, éSvGu obekant, ej ville dö för er;
. Då kan ni först med visshet säga:

»Man älskar mig; jag lycklig är.

Och af den krona, som jag bär.
Jag känner sällheten och nöjet öfverväga

Dess vidrigheter, dess besvär».

*) Samlade skri/ter, III: 320, 327, 335, 344, 351,370,390.

— 316 —

Deremot slog folkskalden Bellman ofta sin
lyra under kriget — ända från härens inskeppning,
midsommaraftonen 1788, till freden i Verelä, — och
den känslofulle Lidner lät ömsom stamfadern Vasa
tala till sin ättling, ömsom stämde han sin sång
till Den jinske soldaten *).

Konungen hade så beräknat sin återfärd till
Stockholm, att han skulle inträffa den 19 decem-
ber, för att den 20 bevista Svenska Akademiens
högtidsdag. »Resan från Göteborg förestälde en
iriumffard , säger Adlerbeth **). Vid Järfva möttes
han af befälhafvaren för borgerskapets kavalleri,
Oldenburg, ♦ som anhöll om tillåtelse för korpsen
att få beledsaga honom, hvartill konungen svarade:
»Jag kan icke bättre beledsagas, än af mitt borger-
skap». Vid Norrtull väntade borgerskapets infanteri,
som spände hästarne från släden och drogo den
under fackelsken och hurrarop till slottet ***). Ga-
torna voro illuminerade. Vid ankomsten till slottet
emottogs konungen vid stora trappan af kungliga
familjen och hofvet

Följande dag, den 20 december på förmid-
dagen, red konungen, beledsagad af ett lysande

*) Se bilagan 6.
**) Hist, Anteckningar, I: 65.

'**) Anteckning i »Relation öfver Stockholms stads lofl. borger-
skaps vakthållning under åren 1788, 1789 och 1790».

— 317 —

följe, genom en af borgerskapet bildad hay, från
slottet till rådhuset, der stadens femtio äldste voro
samlade, till hvilka konungen yttrade:

»Tjugu år äro förflutna sedan jag på detta
rum första gången uppträdde och frambar till
magistraten, borgerskapet samt stadens invånare
min faders helsning och beslut på en tid, då rikets
sjelfständighet skakades af invärtes oro, då dess
bestånd var hotadt från flera sidor, och då dess
upprätthållande krafde enighet emellan konung och
medborgare. I påminnen eder detta märkvärdiga
tidehvarf. Den trohet och tillgifvenhet, jäg rönte
hos eder vid mina första steg, voro följder af den
nit och kärlek I alltid ådagalagt för fäderneslandet,
och som gjort denna stad till det första konunga-
säte i Norden. Samma kärlek, samma trogna under-
såtar hedrande tänkesätt har jag rönt i början af
min regering vid utförande af det värf fädernes-
landets räddning fordrade. Sexton år äro snart
förbigångna sedan jag derför tolkade min tacksam-
het emot magistraten, borgerskapet och stadens in-
vånare. Vidt utseende omständigheter, faror, krig,
invärtes oro; allt har efter den tiden omgifvit min
person och hotat fäderneslandet. Med äfventyr
har jag varit tvungen att flytta mig till de ställen,
der landets försvar äskat min närvaro; jag har
lemnat min gemål, min son och mitt hus; jag har

— 318 —

ej ^t andra känslor än dem, att de voro i Stock-
holms invånares händer. Den mest brydsamma
ställning, som kanske någon af mina förfäder erfarit,
har varit min. Då krigets behof fordrat de trop-
pars aftågande, dem jag gifvit till eder bevakning,
har allt hvad mig kärast är varit eder anförtrodt
att skydda m^ot våldsamheter. Återkommen från
de orter, der lugnet blifvit återstäldt, anser jag
det vara min första piigt att ådagalägga hvad jag
känner vid åtanken af edert patriotiska uppförande,
eder osparda möda, eder oinskränkta ömhet om
mig, mitt hus och fädernesland, alltid oskiljaktiga
från rik<Bts ära och sjelfständighet. Jag tviflar ej
om fortsättningen af dessa edra tänkesätt^ af hvilka
mitt hjerta städse skall behålla minnet. Det åter-
står att med enighet och samdrägt gå de anfall
till mötes, som mu hota. Det återstår att åsido-
sätta särskilda afsigter, att glömma enskilda för-
brytelser; dertill skall vara mig kärt att gifva
efterdöme. Svenska folket, under en svensk kon-
ungs anförande förenadt, kan då möta alla faror
och emotstå en stolt fiende». — — Detta tal,
säger Adlbrbeth, »pressade tårar ur ögonen»»*).

På aftonen bevistade konungen den offentliga
sammankomsten i Svenska Akademien. TilUället
erbjöd åt dess talare det förflutna årets stora tafla,
*) Hist. Anteckningar, I: 65.

— 319 —

rik på både skuggor och dagrar, ocb helsningen
till samfundets beskyddare behöfde endast bli ett
återljud af den hyllning han under sin färd i
landets olika delar emottagit af folket, senast be-
kräftad af hufvudstadens invånare. Man öppnar
med ett slags nyfikenhet Akademiens handlingar,
for att se, huru denna till stiftarens beprisande
inrättade »hof-institution», såsom den kallades, be-
stod profvet att icke öfverskrida den tillbörliga
gränsan för vördnadens offer. Man finner då till
en början, att Akademien till tolk för sina känslor
ej kallat något af de stora snillen hon då räknade,
och hvilka egde till beskyddaren så stora förbin-
delser. Ordet fördes af den anspråkslöse Sjöberg,
hvars högtidstal var af följande lydelse:

»Sedan Svenska Akademien i den Högstes tem-
pel afhört ett loftal öfver den store konungen och
bjelten Gustaf Adolf, detta ursprung till Svearnes
ryktbarhet hos främmande folkslag, har hon, enligt
sin höge stiftares och beskyddares afsigter, samlat
sig i dag att utdela belöningar åt de författare >
som förlidet år underkastat sig hennes dom och
tillika närmast uppfyllt Akademiens tvenne hufvud-
ändamål: vältalighet och skaldekonst»»*).

Dessa få rader innehålla allt som förekom-
mer rörande Akademiens förhållande till stiftaren.
") Sv. Akad. Handlingar, 2: 241.

— 320 —

Derpå följer läsningen af prisskrifter och af den
årliga minnesteckningen. Glanspunkten utgjordes
af Lehnbergs äreminne öfver Gyllenhjelm, före-
draget af ScHRÖDERHEiM, i livilket, såsom det yttra-
des vid belöningens öfverlemnande, författaren »hem-
tat Gyllenhjelm ur den grift, som nästan ensam
förvarat hans namnkunnighet». Konungen gaf vid
de vackraste ställen till känna sitt lifliga bifall och
lutade sig utom lektaren, för att tneå blickar och
tecken uppmana åhörarne att deltaga i de hand-
klappningar som han sjelf anförde. Efter minnet
öfver Gyllenhjelm lästes Regnérs heroid: »Gustaf
Vasa till Hemming Gadd» *).

Var denna tystnad Akademiens eget val, eller
var den af konungen önskad? Taflans dagrar kunde
ej antydas utan någon af de skuggor, som träffade
svenska namnet. Att önska det, var Gustaf för
god Svensk. Äfven vid följande högtidsdag iakttogs
samma tystnad. Först efter freden, sedan svenska
krigsäran var fullkomligt återstäld, egnades hären och
dess anförare ett lof, mästerligt tolkadt af Leopold.

*) Regnér hade begärt, att det honom tillagda pris måtte
användas till belöning för en »sång, som visar, af ålder-
doraens (antikens) exempel, snillets rätta bruk». Akade-
mien utbad sig häröfver beskyddarens beslut, hvilket kon-
ungen meddelade sekreteraren medelst följande ord: »När
jag emottagit Akademiens pris, kan registrator Regnér
äfven göra det». Och så skedde.

— 321 —

Vid en återblick på det nu afhandlade tid-
skifte af Gustafs äfventyrliga bana kan det för-
undra, att den korta tidrymden af knappt sex
månader efter krigets början kraft ett så vidlyftigt
omordande, då konungen hvarken drabbat med
fienden, eller inledt någon fredsunderhandling. Att
han likväl ej varit overksam^ men fast mer lemnat
prof af både politiskt och personligt mod, hafva
vi sett, och föga af det anförda torde befinnas
öfverflödigt för den som vill bilda sig en noggrann
föreställning om hans karakter och handlingssätt
under ett bland de brydsammaste skiften, hvari
någon konung sig befunnit. En viss fullständighet,
jemväl i enskildheter, har dessutom varit nödig
till förklaring af det kommande; ty i de hemliga
anslag med alla deras utgreningar, hvilka ofvan
anförts, ligga de frön, hvilkas frukter uppspirade i
1789 års riksmöte och i säkerhetsakten.

Innan dessa ödesdigra händelsers tafla upp-
rullas, må anmärkas, att hvarje tids partispråk
kräfver särskild uppmärksamhet. Utan att ingå i
en undersökning om de missförstånd, hvartill ett
oegentligt bruk af politiska talesätt gaf anledning,
— och i hvad mån t. ex. Rousseau och hans tal-
rika efterföljare förvirrat begreppen genom använ-
dande af benämningarne »naturtillstånd» och »sam-

Sv. Akad. Handl, 42 Del. 21

— 322 —

hällskontrakt» *), såsom motsatser, eller huruvida
ej samhällstillståndet är menniskans rätta natur-
tillstånd, hvarförutan hennes natur ej kan utveck-
las eller menskligheten uppnå sin bestämmelse^
— må här endast i förbigående uppmärksamheten
fästas på det partispråk, som användes om och
emot Gustaf III, hvaraf talesätten blifvit qvar-
stående och förekomma i de flesta anteckningar
från hans tid. Gustaf III var, om man får tro
de missnöjde, en tyrann. Men enahanda benämning
gafs samtidigt åt den menlöse Ludvig XVI, hvil-
ken förtryckares lekamen borde, enligt en konvent-
ledamots (Le Gendre's) patriotiska förslag, huggas
i lika många stycken som det gafs departementer
i Frankrike, eller åttiofyra, till skräck och varning
för alla kommande tyranner. De tongifvande i
Frankrike blefvq det, liksom nu, i andra länder»
och enligt deras språk voro orden konung och
tyrann liktydiga**). Man erinre sig vidare, att

*) Vår tid saknar ej heller politiska talesätt, hvilkas tolkning-
ingalunda är hvars mans sak, ehuru de allmänneligen åbe-
ropas, t. ex. oTidens ande» — »Personlighetsprincipen^
m. fl.

**) Förf. hänvisar i detta hänseende till afhandlingen: De
Vinfluence de la litteratur e ancienne sur le développement
et le caractere de la premiere revolution franqaise, införd
i Upsala Vetenskaps-Societets handlingar, år 1849, och
hvari han, bland annat, sökt ådagalägga, att liksom det
franska revolutionsspråket i allmänhet var hemtadt från

— 323 —

Ludvig XVI dömdes till döden emedan han varit
konung^ och att denna dom ej fäldes blott af
RoBESPiERkE, Marat och deras likar, men af många
bland Frankrikes då namnkunnigaste män, h vilka
sedan uppstego till de högsta värdigheter, såsom
styrande konsuler, ledamöter af direktorium, her-
tigar, pärer, grefvar, generaler, — män sådana som
Cambacérés, Sieyés, Carnot, Fouché, Rewbel,
BoissY d'Anglas,Grégoire, La Reveillére-Lepeaux,
Salicetti, Alquier m. fl., för att ej nämna herti-
gen af Orleans m. fl. Så yttrade t. ex. Manuel,
en oegennyttig, högt ansedd republikan: ^11 fiit roi,
il est donc coupable, — un roi mört n'est pas
un homine de moins», — och Saint-Just: »On ne
peut réyner innocemmenU la folie est trop évidente,

Greker och Romare (hvarför slutligen olympiaderna skulle
ersättas med franciadeSy och man aflade sina dopnamn,
för att kalla sig Bkutus, Regulus, Scevola o. s. v.), så
kaDades en konung äfven tyrann, enligt den antika be-
nämningen af enväldig (tyrannics, zvQavvog). Detta språk
utbildades samtidigt med franska revolutionens idéer, hem-
ta de hufvudsakligen från de gamles fristater, hvarför också
konventets protokoller hvimla af utrop om forum och
thermopyler, Cato och Aristides, • C^sak och Catilina,
Epaminondas och Themistokles, hvaremot den amerikan-
ska republikens härmning, förordad af Lafayette, in-
skränkte sig till borgaregardets införande, men förmådde
ej under den första revolutionen tillvägabringa konunga-
maktens ersättande med ett presidentskap, enär Kom haft
konsuler.

— 324 —

— un jour, les hommes aussi éloignés de nos pré-
jugés que nous le sommes de ceux des Vandales,
s^étonneront de la barbarie d'un siécle, oii un peu-
ple qui eut un tyr an a juger léléva au rang de
dtoyen avant dexaminer ses crirnes! :... juger un
roi comme un citoyen, ce mot étonnera la froide
postérité! .... Hatez-vous donc, car il nest pas de
citoyen qui n'ait sur Louis le droit que Brutus
avait sur César!» *). — Detta språk tillhörde de
då tongifvande i civilisationens hufvudstad, och
dessa politiska idéer bemäktigade sig innan kort
icke få af de bästa hufvuden i Sverige, och voro
i grunden de som riktade mordskottet emot Gu-
staf III, hvilket han också förklarade i samma
ögonblick han kände kulan. Oaktadt säkerhets-
akten, utgafs 1792 hos oss i öfversättning »Les
droits de Thomme» **) ; Adlerbeth yttrar om »de
jakobinska grundsatserna», att »de togo detta år ett
säkert rotfästé i mångas sinnen, synnerligast bland

*) Förf. af dessa rader har hört »le chausonnier de la 1 rauce»,
den snillrike, godhjertade Béranger, berätta, i.uru man
inplantat hos honom, såsom gosse, ett dödligt hat till
Ludvig XVI. »Le jour de sa mört» — sade han — »je
criais comme les autres: la tete du tyran est torabée! ....
mais» — tillade han leende — »je trouve maintenant que
c'était un peu trop fort».

**) Armfelt säger, att öfversättningen var »en forme de ca-
théchisme». (Memoirerna på Aminne.)

— 325 —

de yngre, så bland frälse som ofrälse, hvilka sam-
manträdde i klubbar, ifrade emot konung och adel,
och ansågo alla distinktioner emellan medborgare
för ofelbara skäl till staters olycka». — »Att i
sådana omständigheter åtnöjas med en monarkisk
regering, hade varit ett underverk»*). Detta —
invänder man — inträfiFade dock först 1792, och
berättigade ej till säkerhetsaktens antagande 1789.
Men krigets fortsättning, för att tillkämpa sig eh
fred som bevarade Sveriges sjelfständighet, hade
ej varit möjlig, med Anjala-förbundet på ena sidan,
och på den andra utvecklingen af franska revolu-
tionens läror, under det bekanta valspråket: »Fin-
surrection est le plus saint des devoirs». — Kunde
man vänta det af Gustaf III, hvars politiska skarp-
blick, såsom hans skrifter och tal vittna, från för-
sta stunden insåg den stora statshvälfningens be-
tydelse, icke blott för Frankrike, men för Europa?
— Att det icke var personlig skuggrädsla som
stämde honom emot de revolutionära lärorna, visar
hans död; men borde han, såsopi främst ansvarig
för Sveriges sjelfständighet och ära, för revolutions-
idéerna öppna damluckan i ett sådant ögonblick?

»Gustaf III hade bort kasta sig i folkets ar-
mar«, ropade man. Hvad gjorde han då, när han

*) Hist. Anteckningar, II: 174, 175.

— 326 —

ilade från bygd till bygd, kallande folket till vapen,
och dervid möttes med de omisskänligaste uttryck
af förtroende och hängifvenhet? Kastade han sig
icke då i folkets armar? Och när han, redan 1772,
vädjade till folket och helsades med jubel af hufvud-
stadens invånare liksom af landsorternas, — när
han, vid sin andra statshvälfning, från rikssalen
aflägsnade adeln och omgaf sig endast med de
ofrälse stånden, — när han bortsände sin lifvakt
och förtrodde sig och sitt hus ensamt åt det be-
väpnade borgerskapets värn, — kastade han sig
icke då i folkets armar? — Nej, svarar man, han
var då »en kunglig demagOjg». Han skulle kasta sig
i deras armar, som ville återföra 1720 års rege-
ringsform; de ensamt utgjorde »nationen, med hvil-
ken han brutit».

Vidare: »han hade bort visa mer uppriktig-
het, — man kunde ej tro honom, — icke ens
hans närmaste och tillgifnaste vänner visste, hvar
man hade honom». — I sanning, då han under de
vådligaste brytningar, som hotade samhällets till-
varo, nödgades ' taga råd ensamt af ^ig sjelf, — när
han måste inom sig sjelf söka utvägar att möta de
dolda anslag som oupphörligt smiddes, dels af de
uppenbara fienderna, Ryssland och Danmark, dels
af tvetydiga vänner, såsom Preussen och England,
dels af Anjala-förbundet, af frihetstidens återväckta

— 327 —

patrioter, af hemliga Ryssvånner, och slutligen af
Pariser-propagandans utliggare, — var det då rätta
stunden att för någon, hvem det vara må, röja
de medel, hvarraed han åsyftade att korsa eller
tillintetgöra sina motståndares planer? — Månne
icke, vid närmare skärskådande, sådan, till stor
del, var hans vidt utropade förställning? — Åt-
minstone öfverensstämmer detta med den uttyd-
ning han redan i ungdomen gaf sin ledare Scheffer
på dennes fråga, hvad bemärkelse man borde gifva
ordet »förställning», hvartill den trettonårige prinsen
genmälte: »man kan uträtta både godt och ondt
genom förställning, i den mån ens afsigt'är god
eller ond». — Att han var stor deri, som i mycket
annat, hafva både hans vänner och fiender er-
känt. »Han förstod — säger Leopold — att
med ett oläsligt ansigte möta äfven den slugaste
spejarkonst. På den fot man emot honom och
hans hus stälde sig, med hvad rätt fordrade man
af honom enfaldens genomskinlighet? Vet man ej,
med hvilka töcken räddaren af en stat måste om-
kringhvärfva sig under sin väg till det stora ända-
målet? Vet man ej, att äfven den ädlaste klokhet
har sina förklädningar, liksom falskheten, utan att
derför stå i ringaste skyldskäp med detta låghetens
svarta foster»? *)

*) Samlade skrifter, V: 334.

— 328 —

Detta om tidens partispråk. Nu ett ord om
parti-åsigterna. Derför, att vissa bland en tids
älsklingssatser ega för sig det högljuddaste, all-
männaste rop, följer ingalunda oeftergifligt att de
äro de rättaste. Fast mer utgöra de sjelfständigt
tänkande och skarpsinnigast dömande vanligtvis få-
talet. En fortskridande upplysning ådagalägger, att
ett tidehvarfs, liksom den enskildes, älsklingsidéer
ej sällan äro förirringar. »Hvarje ny tid sticker
starren på den gamla, och njuter af den kommande
samma återtjenst», säger en tänkare. Om nu den
väg, som Gustaf valde till bevarande af Sveriges
sjelfständighet och ära, skulle af en fördomsfri
eftertid befinnas hafva säkrare ledt till målet, än
den som så ifrigt yrkades af Anjala-männen, af
frihetstidens återuppväckare, och förkunnarne af fran-
ska revolutionens läror, ja äfven af hans bröder, råds-
herrar och tillgifnaste vänner, så eger han till-
räckligt försvar för sitt handlingssätt.

Taflan af 1789 års riksdag skall alltid blifva
ofullständig, oförklarlig, om man ej i bakgrunden
ställer Anjala-förbundet, och i förgrunden den an-
nalkande franska revolutionen. Lika litet får man
förgäta de så kallade patrioternas ända från 1772
hemligt underhållna, nu öppet framträdande bemö-
danden att, återföra 1720 års regeringsform, deri
understödda af Ryssland och Danmark; man må

— 329 —

ej låta missleda sig af lågaode riksdagstal om
redobogenheten att oflFra »allt för fäderneslandet>s
när handlingaroe, från början till slut, visa mot-
satsen. Eller hvad var detta rop på »frihet» i
grunden annat än, å ena sidan, ett återljud från
parti-tiderna, å den andra från Pariser-propagandan,
hvilka begges frukter åro mer än tillräckligt kända,
för att befinnas afundsvärda? Att bland Gustaf»
motståndare funnos många ädla, fosterländskt sin-
nade och oegennyttigt kämpande män, kan ej be-
tviflas. Men insågo de också tidens och fädernes-
landets kraf bättre än han? Detta är frågan. De
af Anjala-männen och de så kallade patrioterna
beredda anläggningar till regeringssättets förändring
i öfverensstämmelse med 1720 års regeringsform
skulle tvifvelsutan lyckats, utan konungens mellan-
komst. Det gälde i sjelfva verket, huruvida det
var han, eller motståndarne, understödda af Sve-
riges begge arffiender, som skulle segra vid den
statsskickets förändring, hvarpå man arbetat sedan
1772, till inskränkning af den ganska begränsade
konungamakt, som Gustaf då återvunnit, och som
han sjelf, efter den erfarenhet som 1786 års riks-
dag och ännu mer händelserna vid det nu öpp-
nade fälttåget ådagalagt, fann otillräcklig, för att
förmå tygla partiandan och icke låta sig påtvingas
en neslig, af fienden föreskrifven fred samt ett

— 330 —

fortfarande beroende af den makt, som bestämt
den föregående riksdagens utgång, underblåst upp-
rorsandan inom svenöka hären och i hemlighet ledt
dess steg. Bland dem, som insågo detta, var äf-
ven då tillförordnade kanslipresidenten Oxenstjerna,
hvilken redan, när konungen beslöt stormningen af
Fredrikshamn, besvor honom att ej blottställa sitt
Jif, då »han hade ett regeringssätt (det af 1772),
som med hans död skulle gå öfver ända» *).

*) Jfr sid. 107. Pöljande omdöme af Oxenstjebna (i ett
bref till Reuterholm) om 1789 års idéer är ej utan
interesse: »Jag ser med ren vördnad allas afklädande af
alla rättigheter, för att kunna obehindradt göra ett nytt
verk, — men jag fruktar, att man i Frankrike för mycket
räknar på dygdens möjlighet hos en hel nation; att man
gör lagar för menniskan sådan hon borde vara och ej
sådan hon är; att man ej kommer ihåg att, då den första
hettan gått öfver, intrigen och vinningslystnaden återta
sitt välde, så mycket farligare då, som lagarne, i hopp
att dygden ensam skulle råda, ej satt nog bommar för
lasterna; och ändtligen, att den samma assemblé (nationale),
som nu^till ett så värdigt ändamål styr Frankrikes omät-
liga resurser, kan lika lätt nyttja dem en gång till natio-
nens förtryck, utan att någon motvigt då finnes, som kan
hindra den tilltagsne undersåten, stundom mer farlig än
despoten». Detta skrefs den 3 oktober 1789. Vill det
ej synas, såsom anade sångaren af »Oskuldens religion»
redan då, att nationalkonventet skulle växa upp ur V as-
semblé nationale, och att, under det man fortfarande pri-
sade »le régne de la vertu», skötte den »tilltagsne under-
såten» RoBESPiERRE och hans justitieminister Danton
guillotinen, på ett sätt, som likväl kom Lebon (jako-

— 331 —

Att Gustaf, sig sjelf lemnad, önskat upp-
rätthålla det statsskick, hvars skapelse tillvunnit
hoDom Europas beundran och skänkt honom ett
odödligt rum i häfdema, lärer näppeligen kunna
betviflas, utan att på samma gång frånkänna ho-
nom en blott vanlig omdömesgåfva och all känsla
för sin egen ära, hvilket torde vara svårt Han
yttrade, som bekant är, vid det nya statskickets
grundläggning, att han sjelfmant begränsat sin
makt, för att beröfva sig möjligheten af vådliga
företag, hvartill ärelystnaden i en framtid kunde
egga honom, och han hade derför åt folkets om-
bud lemnat rättigheten att bestämma om krig och
fred. Fersen tackade honom offentligen, att han,
»då ett söndradt svenskt folk förlorat sin frihet,
den samma ädelmodigt återgaf», o^jh Gustaf före-
slog Katarina de stående härarnes afskaffande.
»Men just häri — säger det snille, som må hända
bäst af alla känt honom, — just i denna moderata
triumf blef fröet q var liggande till den senare stats-
hvälfning, hvartill konungen sjutton år senare tvin--
gades. Det gifves rättigheter, som den styrande
makten ej mera kan sakna, utan att göras vanför,
än arm eller ben kan utan lyte afhändas men-
niskokroppen, och det gick konungen likasom opera^

binismens Tixys) att klaga: »la liberté a perdu un jour,
on n'a pas guillotiné».

— 332 —

törer, som af för mycken skoning icke föra jernet
nog djupt ner i sjelfva roten af skadan: hon upp-
växer derur på nytt, och en ny skärning, både
svårare och vådligare, måste efter någon tid före-
tagas. — Adeln stod upprätt emot thronen. Sin-
nena delades och upphetsades; jäsningen tilltog;
redan var upproret i armén, och sjelfva fiendens
beskydd åkallades. Sådant var tillståndet. Fin-
land skulle bli en republik för sig, och 1720 års
regeringsform, under rysk garanti, återtagas. Det
gamla Sverige hade aldrig varit närmare sin under-
gång. Ville man den? Kunde en önskan dertill
möjligen lefva i något bröst? Så långt framåt
tänktes troligen ej. Gustaf I1I:s fall ville man;
hämnd för 1772 ville man; riksdagshandeln på nytt
i gång ville man ; detta var då patriotisjm^ *).

Det synes ändamålslöst att gång efter annan
söka ådagalägga, huru konungen, då han fann sig
nödsakad att ändra statsskicket, under denna för-
ändring icke iakttog grundlagens alla föreskrifter.
Att utföra en statshvälfning utan att rubba något
af grundlagen, lärer väl alltid räknas bland omöjlig-
heter. Hufvudfrågan måste bli, huruvida förändrin-
gen var oundgänglig, och, i sådant fall, om den
kunnat utföras med större hofsamhet, under mindre

*) Leopold, Samlade skrifter. V: 318, 319, 320.

— 333 —

rättskränkande, mindre våldsamma åtgärder, än nu
skedde. Så vidt vår kunskap sträcker sig, stå
1772 och 1789 årens statshvälfningar, till karakter
och utförande, ensamma i häfderna. Att den förra
räddade Sverige från Polens öde, har erkänts af
alla, med undantag af de så kallade patrioterna,
frihetstidens qvarlefvor, hvilka i detta fall delade
åsigt med sina utländska beskyddare; de, som
under en följande tid upprepat patrioternas an-
klagelser emot den så hatade »revolutionären af
1772», hafva tvifvelsutan gjort det på god tro,
utan undersökning, eller ledde af en hemlig själs-
frändskap med parti-tidens politiska skaplynne, hvil-
ken tid ofelbart lemnade ett vidsträcktare fält för
den enskilda ärelystnaden, herrskningsbegäret, pas-
sionernas tillfredsställande och lysande egenskapers
utveckling. I hvad mån samma gynsamma om-
döme, som det om 1772, kan lemnas 1789 års
statshvälfning, skall bli föremål för ett särskildt
skärskådande.

o>*:o

BILAGOR.

(Till sid. 12.)

Generalen friherre Karl Gideon Sinclair, född
i Stralsund 1730, hade först som tjenstgörande vid
Royal Suédois deltagit i kriget emot Nederländerna
och mot Preussen, samt ingick derefter i bayersk
tjenst, såsom lärare i taktik och befästningskonst
hos prins Max af Bävern. Inkallad såsom öfverste
i svensk tjenst af Gustaf III år 1775, utnämndes
han, efter flera föregående befordringar, år 1784 till
general-fälttygmästare och chef för allt artilleri, ge-
neral, storkors af svärds-orden m. m. Han yttrar
i förevarande fråga:

»Quant a la puissance militaire, son délabre-
ment successif, dans lequel le gouvernement aristo-
cratique Tavait laissé jpar principen n'échappait pas
å la soUicitude de Gustave. Il parut pénétré de
Tincontestable vérité que la regeneration d'une marine
puissante, moins par le nombre que par sa bonté
et sa valeur intrinséque, était Tobjet le plus im-
portant auquel était attachée la sureté des cotes et
la richesse du commerce de la Suéde, et le moyen
d'en multiplier les canaux. L'histoire Tavait sans
doute appri que toutes les nations tant anciennes
que mödernes, qui ont cultivé la marine, ont joué
un grand röle. Il commenga donc par fixer sa pre-

— 335 —

miére attention sur cet objet intéressant, et songeant
a réparer les maux inséparables de la négligence
coupable du gouvemement aristocratique, — je veux
dire raflfreux dénueraent de ses ports, Tinertie et
les rapines de rancienne administration, sur tout ce
qui, outre quelque peu de carcasses de vaisseaux»
tenait a la marine, sous le spécieux prétexte de la
pénurie des moyens. Gustave opera d'abord un
changement heureux dans lancienne et fautive ad-
ministration, en la transportant du port principal
du Carlscrona, oii elle etait loin du soleil, a Stock-
holm^ ou elle était sous les yeux du gouvernement»
Il fit construire des vaisseaux par des mains ha-
biles, dirigées par des hommes de génie, de talens
distingués, d'expérience, et intégres; la France lui
en fournit les moyens par subsides, et au bout de
peu d années des flottes suédoises furent composées
de vaisseaux d'une construction nouvelle, qui firent
Tadmiration de toutes les nations maritimes, qui
immortalisérent les noms d'un Chapman, d'un Trolle,
et sur tout celui du maréchal comte Ehrensvärd,
auteur de la flotte cotiére, dite flottille».

»L'esprit du soldat suédois est bon, il est na«.
turellement brave, se plie facilement a la discipline,
a la subordination, il aime a bien servir, mais il
veut étre encouragé, bien commandé, et puni promp-
tement et rigoureusement, quand il se met dans le
cas de Tétre. L'esprit de Fofiicier est de la méme
trempe par sa nature, il est brave, intelligent, aime
a bien servir, mais totalement gåté par les prin-
cipes de lancien gouvemement aristocratique qui

— 336 —

jugea que Vindiseipline étant de tous les moyens le
plus propre a dåruire V esprit militaire dans une ar-
mée, et en lui faisant contrader Vhabitude de Vin-
subordination, j éteindre toute émulation, toute am-
bition, y propager la plus crasse ignorance a fin de
la rendre insensible a la voix de Thonneur, a la
gloire, et a tout autre autorité, qu'a celle de son
despotisme, et ä la rendre inhabile pour la fficeiTe
quil ne voulait pas. Gustave trouva donc la disci-
pline militaire sans force, Tinstruction sans acti-
vité dans son armée, et ses officiers sans sensibilité
pour rhonneur et pour Tamour de la gloire. Il se
proposa de remédier a un inconvénient aussi per-
nicieux que dangereux dans une monarchie, et appella
a cet efi^et a son service un de ses sujets servant en
France, d'une capacité et d'une expérience éprouvées
et reconnues, qu'il chargea d'établir dans son armée
un systéme nouveau de tactique, de discipline, de
subordination et d'instruction».

Om konungens i denna del försummade upp-
fostran yttrar Sinclair:

»Par un principe de politique aristocratique,
stupide et mal vu, Téducation de ce prince fut ab-
solument dirigée vers un objet anti-militaire, et
négligée a un tel point, que la tactique et la stra-
tégie möderne étaient absolument pour ses facultés
intellectuelles des sciences occultes. — Q,uand Gu-
stave prit les reines du gouvernement, le systéme
de la stricte ancienneté, et un concordat general de
grade en grade, combinés ensemble, étaient établis
comme force de loi dans Tarmée suédoise: il ne

— 337 —

fallait que viyre et payer la somme modique du
concordat, pour étre sur de parvenir aux plus hauts
grades militaires. Quant aux mérites, ä la capa-
•cité et aux talents, on n'avait pas besoin de s'en
donner la peine. — Il est facile d'entrevoir les in-
coQvéniens sans nombre que ce systéme baroque et
anti-militaire, enfanté par Taristocratie, entrainait a
sa suite, et Gustave ne tärda pas, des qu il eut le
pouvoir en main, de le changer; il abolit le con-
cordat de droit, mais il se conserva celui d'en ac-
corder a des vieux officiers hors d'état de servir,
et quant a la stricte observation de Tancienneté, il
ne s'assujettit qu autant quelle serait accompagnée
de merites, de talents et de capacité reconnues*). —
Dans le commencement ce systéme eut du succés.
H mit le monarque en méme de purger larmée de
nombre d'oflFiciers supérieurs incapables et de les
remplacer par d'autres plus capables, dont les ta-
lents croupissaient sous Tesclavage de la .stricte an-
cienneté, et comme il fut heureux dans les choix
qu il fit, tant qu il demeura fidéle aux bons prin-
cipes, son armée fit des progrés en fait d'instruc-
tion et de discipline, et les troupes, exercées dans
un esprit vraiment militaire, commen^aient ä gagner
de la mobilité et un certain dégré d'aptitude a étre
formées et dirigées vers Tobjet véritable de lesprit
et des habitudes de la guerre».

*) Adlebbeth ser saken ur en annan synpunkt, och yttrar:
»Dessa tjensteköp ville konungen afskaffa, förmodligen fme-
dan de gåfvo mindre rum åt ynnest än åt laglig rätt-
visa», m. m. (HisU Anteckn, I: 13).
Sv. Akad, Handl. 42 del. * 22

— 338 —

Af dessa gynsamma yttranden öfver. Gustafs:
omsorg för krigsväsendets förbättring kunde man
tro, att författaren var bland konungens beundrare^
Detta var dock ingalunda händelsen. Tvertom be-
dömer han honom såsom konung och menniska
strängare än någon hittills känd memoir-författare;
ja, han till och med — hvad vi hittills icke annor-
städes sett — frånkånner Gustaf snille, begrepp
och omdöme, för att ej tala om heder, samvete»,
redlighet och tro. Såsom prof må anföras föl-
jande:

»Je confesse que j'ai toujours été plus étonné
que personne de ses contemporains des hazards qui
lui ont donné de la célébrité et sur tout la renom-
mée d'un homme de génie. — A tous ces égards
(génie, grandes actions et projets) Gustave ne mérite
aucune attention, ni d'étre examiné de prés, que
dans un cercle dactivité tres étroit; il n'assujettit.
des années qu a un seul objet : celui de machiavelliser
sa nation. Quant a Tobjet important du gouverne-
ment, de Tadministration et de la politique tant
extérieure qu intérieure de son état, il ne sut jamais
assujettir ses travaux, ni enchatner ses operations,
å un dessein formé, et encore moins å un systéme
combiné. — Je n ai vu en lui qu'un génie de dés-
ordre, d extravagances et de déloyautés extraordi-
naires, qui étaient son apanage principal» et celui-ci
était accompagné d'un esprit borné, d'un jugement
obstrué, d'une insouciance stupide, en tout ce qui
exigeait un systéme, de la régle, des reflexions mure-
ment pésées, des calculs et des combinaisons justes. —

— 339 —

Il était en méme temps glorieux, impérieux, tra-
cassier, colere, dur, rancuneux et déloyal, — un ori-
ginal de méchant roi. — Il s'était fait une régle de
ne jamais confier une place importante a utt homme
profondemeut habile, et d'éloigner de lui tout homme
d'un mérite constaté. — Les affaires languissaient et
se suspendaient par un monarque entiérement livré
a des plaisirs sans choix et sans délicatesse, constam-
mjent occupé de spectacles, de bals, de fetes, de
carousels, d'étiquettes etc, — qui ne trouva a peine
des minutes pour écouter avec attention les personnes
qui devaient agiter les intéréts de son royaume, ou
pour signer des expeditions d'une importance ma-
jeure. Tous les faveurs, qui se faisaient, annon-
cérent un roi sans tacte, sans délieatesse, sans est